P r o t o c o 11,
h å 11 n n
lius
Högvördig#
preste# Stange t,
Vid
Lagtima Riksdagen i Stockholn!
År 1829.
Femte Bandet.
STOCKHOLM,
tryckta hos Fr. B. Nestii Enka, 1829.
Ar 1829.
Måndagen den 4 Maji.
Plenum kl. 10 f. m.
Contracts-Prosten Afzelius anmältes vara af
sjukdom hindrad alt bivista detta sammanträde;
Profocollei för den 28 uti förra månaden
justerades, hvarvid, i anledning af 5 §. uii nämn¬
de Protocoll, Professoren m. m. Geijer begärde
att få instämma med Biskop af Wingård om ser¬
skilda Jubelfesters firande, så mycket heldre, sorn
deras sammanslagna firande på samma dag lätte¬
ligen kunde gifva anledning till en Controverséii
Predikan.
§•
Beslöts, att den från HasggstrÖmska Trycke¬
riet härstädes utkomna Förträffliga öfversättning af
Thomas a Kempis Bok de imitatione Christi
skulle uti Cleri Comitialis vid Riksdagens slut
utgående Circulaire till afsättning anmälas,
§• 3-
Af inkomne Protocolls-Utdrag inhemtades,
Preste-St. Prot. 182g. flarid, V. 166
4
Den 4 Maji,
att Hederv. Bonde-Ståndet remitterat; till Stats-
samt Oeconomie-Utsiotten, ett af Olof Mänsson
från Blekinge Län den i Jtde i denna månad in»
gifvet anförande, tillika med åtskillig© Ledamöters
dervid gjorde skriftlige och muntlige anmärknin¬
gar, i anledning af Kongl. Maj:ts af Bonde-Stån=
det till ofvannämnda Utskott remitterade Nådiga
Proposition s rötande Mötes- PasseVölahcen vid
Indelta Infanteriet och Cavalleriet; bifallit och
gillat följande Betänkanden , Utlåtanden och Me¬
morial: Ståts-Utskottets Nio 104; Stats- samt Oe«*
conomie-Utskottens N:ris 4, 5, 6, 7, 8, g, 11, 12;
Lag-Utskottets Nsris 50, 51, 52, 535 Lag- samt
Oeconomie-Utskottens Nio 17; Oeconomie-Utskottets
Nlris 85, 86; lågt till Handlirigarne följande:
Conslitutions-Utskottets N:o 20; Stats- Utskottets
Ntris 93, i anledning af återretniss af N;o 22;
g4, i anledning af återremiss af Nio 655 97, i
anledning af återremiss af N:o 41; 98, i anled-
ning af återremiss af N:o 42; samt 99, i anled¬
ning af återremiss af Nio 68} återremitterat föl¬
jande: Stats-Utskottets N:o 96, hvaraf likväl i:a
och 2ldra puncteme biföllos; Lag-Utskottets N:o
49; Oeconomie-Utskottets N:o 8l, med anmodan
att, om så nödigt pröfvades, sammanträda med
Sfats-Utskottstj Expeditions-Utskottets förslag till
underdåniga skrifvelser Nlris 48 och 59.
§. 4-
Lades på Bordet följande inkomne Betänkan-
den, nemi.:
Constitutions-Ut skot tets Memorial Nio 21,
med föreslående af ett tillägg i 15 §. Riksdags-
Dea 4. Maji.
5
Ordningen, åsyftande Frälsehemmans-egares Re¬
presentationsrätt.
D:o Memorial N:o 22, med förslag till än¬
drad redaction af 15 §. Riksdags ordningen, i
afseende på högsta antalet af Härader, som kun¬
na förena sig om en Fullmägtig.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 101, i anled¬
ning af Rikets Ständers Revisorers år 1827 gjor-*
da anmälan , angående försäljningen af 5 stycken
Kronan tillhörige Krigsskepp, och redogörelsen
för derför iuflutne medel.
Stats- samt Oeconomie. Utskottens Utlåtande
N:o 13, i anledning af väckt fråga om odelade
användande af Wisby Hospitals-Inkomster för
helsovården på Gottland.
D.'o N:o 14, i anledning af väckt fråga om
lindring för ds hemman i Blekinge, hvilka blif¬
vit till Lotsars underhållande indeldte.
D:o N:o 15, rörande åtskilige mot försälj¬
ningen af den så kallade -Lif-Stall-byggnaden
vid Kongsöhr väckta anmärkningar.
D:o N:o 16 , i anledning af väckt fråga om
förändring i de örn Militiac-Boställens tillträdan¬
de gällande Författningar.
D:o N;o 17, i anledning af väckt fråga om
uppförande af en Magazins-byggnad i Thorshälla,
D:o Nto 189 i anledning af vackt fråga om
inställande af all påbörjad eller verkställd indel¬
ning till Ordinarie Rotering af hittills oroterad
jord,
D:o Nto 19, i anledning af Kongl. Maj:ts
till Rikets Ständer ailåtne Nådiga Proposition om
förhöjning i Rotehjelpen för svaga Rotar inom
Kronobergs och Calmar Län,
6
Den 4 Maji.
D:o Utlåtande N:o ao, med anledning af
väckt fiSga om (illökadt anslag för Bergs-Scho-
lan i Fahlun.
D.o N:o si, i anledning af flera väckta Mo¬
tioner om behofvet af nya Provincial-Läkares
tillsättande i åtskilliga delar af Riket.
Devillnings- Utskottets betänkande N:o |8, Öf¬
ver Kongl. Hof Predikanten Dillners Motion , att
Fioste-tunnor måtte från Bevillning befrias.
D:o Jslo 19, angående Herr Carl Valleijs
Motion om böter för dem, som i Släderne för¬
summa att vid andra Uppböids-stämman betala
Kronp-utskylder.
Banco Utskottets Memorial N;o 37, angåen¬
de en bestämd förklaring, att Lagens föreskrifter
om fordringars bevakande i Concurs och efter
årsstämning icke må lämpas till sådane Bankens
lån, för hvilka Gäldenärerne ej aflemna skuld¬
förbindelse, utan deremot sjelf ve erhållit bevis
eller så kallad Pantsedel,
D:o M emorial N:o 38 , angående en serskild
gratifikation för den förflutna tiden till Bankens
Ombud i Directionen öfver Götheborgs Lune-
Contoir.
D:o Betänkande N:o 39, i anledning af Hr
J. P, Hembergs Motion, rörande eftergift af in-
tecknings-säkerheten af återstoden af det Banco?
lån, sorn vid 1812 års Riksdag beviljades Ud¬
devalla Stad för dess afbrände Publika Byggna¬
ders istandsättande, till belopp af 25,000 R:dr.
D:o Me rnorial N:o 40, angående afskrifning
under vissa vilkor af ett till Directeuren G.
Steffens år 1818 utgifvet odlings-lån.
JD:o Memorial N.o 41, i anledning af Re^
Den 4. Maji.
T
visiona-Berättelsen Sr 1827, angående afskrifning
af ett till Bonden Anders Andersson (Dahlin) på
Åttingsberg af Elfsborgs Län utgifvet odlings-lån.
Dag- samt Oeconomie-Utskottens Utlåtande
N:o 23, i anledning af väckt fråga om åtgär¬
ders vidtagande mot oloflig Landthandel i Norr¬
land.
D:o Betänkande N:o 34, i anledning af
väckt fråga om öfverseende och granskning af nu
gällande Fö,fattningar angående Laxfisket i Riket.
D:o Betänkande N:o 25 , i anledning af
väckta frågor om ändringar i 26 Cap. Byggninga-
Balken , angående skyldigheten att deltaga i all¬
männa Byggnaders uppförande och underhållande.
D:o Utlåtande N:o 26, i anledning af väckt
fråga om upphörande i vissa fall af den genom
Kongl. Reglementet den 12 Februarii 1817 be-
bestämdi Utsöknings - provision' och öfverränta
för skuldsedlar, som pantsättas i Manufactur-Dis»
conten.
Ecclesiastika Dag.ZJtskottets Förslag till under¬
dånig Skrifvelse, rörande upprättande af sämja om
Capellans-rätligheternes utgörande.
D:o Förslag till underdånig skrifvelse, röran¬
de Fång- och Hospitals-Predikants-tjensternes
förvaltning.
5- 5*
Då nu å nyo föredrogs Stais-Utskoltets Ut¬
låtande N:o 125» angående Regleringen af ut-
gifterne under Riks-Statens Första Hufvud-Ti*
tel, bifölls
irsta punclen, Kongl, Maj.ts Ho/hållnings-
Summa,
8
Ben 4. Maji.
Likaledes 2ulra puncten, H. K- H. Kron¬
prinsens d:o.
Vid y.dje puncten, H, K. H. Kron-Prinses¬
sans Handpenningar, saint tillökning i H.' K. ff.
JCron-Prinsens Hofhällnings-Surnma, i anseende till
ökade utgifter för D. D. K. K. H. H. Arf-Fur-
stärne, anförde
Kyrkoherden Lyth: Inom samtelige Riks-
Stånden gjorda Motioner, om anslag till Hofhåll-
ningens bestridande för D. D. K, K. H. H.
Hertigarne af Skåne och Uplandj hafva 3f Stats-
Utskottet blifvit sålunda besvarade, att Utskottet
ej kunde tveka att till Rikets Höglofl. Ständers
bifall he inställa, att, ifrån och med detta års
början, en Summa af 20,000 R:dr B:co årligen,
och i Rikg-Staten under Titel t Tillökning i H.
K. H. Kron-Prinsens Hofhållnings-Sumrna, i an»
seende till ökade utgifter för D. D, K. K. H. H.
Arf-Furstarne, uppföres. Må det nu tillåtas den
enskilde Riksdagsmannen att utan tvekan yttra
sin förundran öfver denna nyhet i uppfinning,
denna sällsamma form för ett Utlåtande ! Icke bör
man föreställa sig, att Utskottet yerkeiigen fun¬
nit någon betänklighet vid ett direct upptagande
och besvarande af frågan; ty saken var ju icke
ny, och Svenska Folket, långt ifrån att öfverkla¬
ga, är förberedd att, efter fädernas sed, villigt
fyambära depna gärd af kärlek och tacksamhet åt
ett älskadt Konungahus. Det är ju desse Prin¬
sar, Oscariderne, Ättlingar af Carl Johan och
Gustaf Wasa, som genom den lyckligaste före¬
ning sammanknyta våra dyrbara minnen vid vå¬
ra sköna förhoppningar. Också var väl aldrig en
py Konungastam i Norden mera efterlängtad och
1
Den 4 Maji.
9
välkomnad. Och dessa Folkets känslor och tän¬
kesätt anser Utskottet kunna uttryckas derigenom
att H, K. H. Kron-Prinsen erhåller en tillök¬
ning i anslagssumma af 20,000 R:dr? Skall
man nu anse detta anslag gifvet åt Hertigarne
af Skåne och Upland, eller, hvartill Utskottets
raisonnement också kunde föranleda, såsom äfven
motsvarande den tillökta Hofhållning skostnad,
som Hertigens af Östergöthland födelse åtmin¬
stone innan nästa ^Lagtima Riksdag måste hafva
medfört? I förra händelsen hade det väl varit
upplysande, att lära känna huru länge Utskottet
ansåg detta interims-bidrag kunna sålunda fort¬
fara, samt ifrån hvilken tid Hofbållningskostna*
den för Hertigen af Östergöthland borde komma
i beräkning. Utom dessa betänkligheter anhål¬
ler jag att få fästa Högv. Ståndets uppmärksam»
het på ännu en annan, den, att Brödrafolkets
Representanter förklarat sig endast vänta ifrån
oss ett föredöme och kanske ett förslag i afseen¬
de pa anslag till D. D, K. K. H. H:s Hofhåll¬
ning. Blir nu frågan här i Sverige af Rikets
Högl o fl. Ständer så indirect besvarad, eller lika¬
som bortblandad, så vet jag i sanning icke
hvilka och hurudana slutsatser häraf kunde kom¬
ma att dragas på ett Stor-Ting i Norrige.
Prosten m. m. Grevillius’. För besvarande af
hvad den värde Talaren anfört emot den riu fö-
redragne puncten af Stats Utskottets Betänkande,
utbeder jag mig att få fästa det Högv. Ståndets
uppmärksamhet på de anmärkningar, hvilka inom
Detsamma gjordes redan då Motionen här första
gången förekom. Man påstod nemi., att frågan
om anslag till Hofhållning för de Kongl. Prin-
io
Den äf. Maji.
särne icke blifvit väckt i rätt form; och ali, om
Kongl. Maj:t funnit nödigt att fordra ett sådant,
detsamma säkert influtit i den Nådiga Proposi»
tionen om Ilegleringan af föräta Hufvud-Titeln.
Då nu de inom Respective Riks-S:ånden i äm¬
net väckta serskilda Motioner icke eller bestämdt
yrkat inrättandet af Hof-Siater för de unga Arf-
Furstarne, har Utskottet så mycket mindre trott
sig för närvarande böra sådana föreslå, som de
Kongl. Barnen ännu directe stå under den Höga
Föräldravården, och serskilda Hofhållningar, tills
vidare för Dem mindre behöflige, nödvändigt
måste medföra drygare kostnader, Och i sin ord¬
ning med Pensioner komma att betunga allmän¬
na Indragnings Staten. Men då Utskottet icke
kunnat förbise de ökade utgifter genom Kongl,
Farnillens lyckliga tillvext blifvit nödvändiga,
och otillräckligheten af D. D. K. K. H. H.
Kron-Prinsens och Kron» Prinsessans anslags¬
summa, om äfven dessa utgifter deraf skulle be¬
stridas , har Utskottet icke tvekat att dertill före-)
slå en tillökning af a0,000 R:dr i H. K. H.
Kron-Pi insens Hofhållnings-Stat; ett medium af
hvad inom de Respective Riks-Stånden blifvit
proponeradt. Härigenom trodde Utskottet sig
icke allenast iakttaga en klok besparing, utan ock
närmast uppfylla allas billiga anspråk. Hvad den
värde Uedamoten anfört om behofvel af ett före¬
döme för Brödrafolket, får jag besvara dermed,
att jag anser det nu föreslagna anslaget vara bå¬
de vackert och följdvärdt.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
0/ Winhard instämde med Prosten m. ro. G re»
vilfius, under förklarande, del Biskopen så i sak
Den 4. Maji.
it
som form gillade förevarande punct i Stats-Ut-
skottets Betänkande.
Kyrkoherden Lyth: Jag misskänner ingalun¬
da Utskottets välmening; men den svårigheten
återstår ändock, att Brödrafolket genom Utskot¬
tets obestämda Utlåtande saknar ledning i sitt
beslut i afseende på förevarande anslag, hvarom
ock icke finnes uttryckt, huruvida det skall för¬
delas antingen blott mellan Hertigarne af Skåne
och Upland, eller ock mellan häfla Pesse och
H. K. H. Hertigen af Östergöthland,
Biskopen m, m, Doctor Wallenberg’. Om me¬
ningen med Kyrkoherden Lyths anmärkning är
den, att för hvar och en af de Kongl. Arf-Fur-
starne en serskild Stat och Hofhållning nu genast
borde inrättas, så kan jag ej annat än i afseende
härpå fprena inig med hvad Prosten Grevillius
nyss anfört, emedan, för det första, sådant icke
synes behöflig;» så länge Peras Kongl. Höghe¬
ter ännu äro i de spädare åren, för det andra,
en sådan egen Hofhållning skulle leda till gan¬
ska betydliga kostnader, hvilka för närvarande
kunna undvikas, och, för det tredje, ingen Propo¬
sition härom blifvit gjord Framdeles, då de Kongl.
Barnen blifvit äldre, då Deras vidsträcktare upp¬
fostran skall besörjas, och De Sjelfve sedermera så¬
som Män i Samhället uppträda, uppkommer natur¬
ligtvis Statens pligt att serskildt apanagefa Dem
på ett värdigt sätt. Om Siats-Utskottet vid detta
tillfälle sträckt sig utöfver Motionernes innehåll,
hvilka endast åsyfta en tillökning i H. K. H.
Kron-Prinsens Hofhålinings-Summa» > anseende
till ökade utgifter för de Kongl. Arf-Furstarne,
hade det med mera skäl än nu kunnat klan*
ia
Den tf. Maji.
äras. Jag hemställer, om icke denna punct af
Betänkandet må bifallas.
Prosten Dillner: Jag instämmer med Kyrko»
herden Lyth, rörande sjelfva anslaget; men hade
önskat, att, dä verba valent ut mimmi, Utskottet
tydligare uttryckt den mening, att ifrågavarande
Summa skulle användas till de unga Furstarnes
Hofhållning.
Dom-Prosten Heurlin> som instämde med
Prosten Grevillius, trodde att Utskottet icke tyd<*
ligare kunde uttrycka sin mening, än med de
ord, som i Betänkandet finnas: Tillökning i H.
K. H. Kron-Prinsens Hofhällnings-Summa, i an¬
seende lill ökade utgifter för D. D. K. K, H, H,
Arf-Fur star ne.
Contracts^ProBfen Hallström förklarade, det
han för sin del icke hade emot, att bifall lem»
nades till denna punct, ehuru han önskat, det
Utskottet haft en bättre grund och ledning för
sitt omdöme, än den, som tillfälligtvis blifvit i
några enskilda Motioner företedd.
Efter framställd proposition blef förevaran¬
de punct bifallen.
4:de punden innehöll icke något, som för»
drade Ståndets åtgärd.
*
5:te puncten, Meublers underhållande i Kongla
Slottet, bifölls.
6:te puncten, Kongl. Hof-Stallets utfodring,
bifölls»
7:de puncten, Kongl. Slottets Police- Lys- och
B enhällning, bifölis,
Den 4 Maji:
8;de punden, Ved och Kol Jör Kongl. Hof¬
ven, bifölls.
9:de puncten, Drottningholms peli Svartsjö
% Slott, bifölls,
10'.de puncten, Gripsholms Slott, bifölls.
litte puncten, Vlricsdahls Slott, bifölls.
12:te puncten, Haga Lust-Slott och Park,
bifölls.
iy.de puncten, Strömsholms och Kongsölirs
Slott, bifölls.
I4:de puncten, Rosersbergs Slolt, bifölls.
§. 6.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskotteis
Utlåtande N:o 126 (Bil. till irsta Hufvud.Tit.)
angående Uppförande på Stockholms Slotts Stat af
Donér för en Ståthållare m. fl,, blef detsamma
af Preste-Ståndet bifallet.
§• 7-
Enär nu å nyo föredrogs Stats-Vtskottets
Utlåtande N:o 127, angående anslag till repara¬
tioner å Strömsholms Kongl. Slott, förklarade
Doctor Svedelius sin tacksamhet för det af¬
seende Utskottet lemnat åt hans Motion, den han
hoppades äfven skola vinna det Högv. Ståndets
bifall.
Efter framställd proposition blef ock före¬
varande Utlåtande bifallet.
§. 8.
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 128» angåen¬
de Regleringen af Utgifterne under Biks-Seatens
?:dra Hufvud-Titel, föredrogs nu å nyo, hvarvid
Den 4 Maji.
Contracts*Frosten Nordin anförde: Emedan
Höglofl. Siats-Utskottet till Riks-Ståndens pröf¬
ning aflemnat endast en del af Utgifts-Utlåtan-
det, och total.summan för Utgi-fierne ännu icke
är känd, anser jag högst betänkligt att bifalla
partiella anslag till Löneförbättringar. Jag ön¬
skade veta, om Debet och Credit ga ihop; jag
menar; om summan af Ordinarie Inkörasterne
och gamla Bevillningen (tillsammans) förslår till
den Utgifts-Summa, söm uppkommer af gamla
och nya Anslagen (tillsammans). Dessförinnan
vågar jag ej gifva min röst hvarken för eller mot
föreslagna Löneförbättringen. Väl finner jag,
att tillökning på lönerne för någre Civile och
Militaire Embets- och Tjenstemän i högre och
lägre grader torde behöfvas; och jäg skulle ön¬
ska, att Staten hade råd att rikeligen och heder•
ligen löna alla sina Tjenare, som nitiskt och tro¬
get uppslita sina krafter för Statens val; meri
hvarifrån skall Löne=tillökningen tagas P Skall
Löne-tillökningen medföra äfven tillökning i Be-
villnings-skatten , nödgas jag rent af afstyrka all
Löneförhöjning. Skattdragaren tål ej mer på-
packning, örn han, utan att stupa, skall förmå
gå fram. D. n gamla Skattebördan är nog tung;
man må ej göra den än tyngre. Jag kan ej bi¬
falla, att den torftiga Allmogen, som redan af
behofvet föranlåtes lefva tarfligt, skall ytterligare
knappa in pu sin stat och lefva uselt, för att
kunna bespara en tillökning i Löner för Embets-
och Tjenstemän. Säkert skola, jag hoppas det,
alla Embets-och Tjenstemän, sorn hafva hjerta och
ömhet för Folkets väl, vid betraktande af Skatt¬
dragande Allmogens knappa tillgångar, heldre
Den 4 Maji.
15
åtnöja sig med vanliga lönen, spara in en eller
annan högtids-måHid , en eller annan öfverflöds¬
artikel, heldre, än af Skattdragaren begära en
I.öne-tillökning, som han ej förmår gifva, utan
att sakna det nödvändigaste för sig sjelf. Ännu
har väl aldrig sökande saknats till lediga sysslor;
tvertom har hvarje syssla hittills kunnat få skick»
lig man emot vanliga lönen; och en vis Hus¬
bonde okar ej lönerne , så länge skicklige sökan¬
de täfla med hvarandra att komina i hans tjenst.
Dessutom, om lönerne kunnat någorlunda förslå,
före år 1823* «ti sämre mynt, skulle jag tro
att samma löner för ett tarfligt lefnadssätt skola
nu kunna förslå så mycket säkrare, som Sedel-
mynt-värdet genom Silfver-inköp blifvit ökadt,
och kanske än ytterligare kominer att ökas.
Prosten m< m. Grevillius: Jag utbeder mig
att få fästa den värde Talarens uppmärksamhet
derpå, att vid föregångne Riksdagar det icke
varit vanligt att till en början framlägga en öf¬
versigt af Statsregleringen i dess hela omfatt¬
ning. Hvarje Hufvud-Tilel har förut blifvit
utarbetad för sig, och genast understäld Rikets
Höglofl. Ständers pröfning. Närvarande Stats¬
utskott deremot har ansett frågan böra behand¬
las i sin helhet, och icke framlemnat någon
del deraf förr, än det kommit till ett säkert re¬
sultat af de föreslagne Statsutgifternes förhållan¬
de till de påräknade inkomsterne. Nu, dä detta
resultat endast visar en brist, utöfver sista Riks¬
dagens Bevillnings anslag, af 37,000 R:dr, och
denna brist, utan att öka Bevillningen, bör kun¬
na betäckas, vill jag hoppas att det Högv. Stån¬
det, ehuru hela Utgifts»Betänkandet, för sin vid-
j 6
Den 4 Maji,
lyftighet och den tidsutdrägt tryckningen erfor¬
drar, icke hunnit inkomma, likväl, med något
förtroende till Stats-Utskottets calculer, icke lä¬
rer finna vådligt att, för tidens vinnande, ingå i
pröfning af de Hufvud-Titlar vi redan hafva
i' händerne; och det så mycket heldre, som den
värde Talaren sjelf medgifvit billigheten af åtskil—
lige Lönevilkors förbättring.
Dom-Prosten Heurlin: 1 anledning af Con-
tracts-Prosten Nordins yttrade far hoga, att de af
Utskottet föreslagne Lönetillökningar kunna för¬
anleda ökad Allmän Bevillning, utbeder jag
mig få hänvisa till p. 104 af detta Betänkande,
hvarest Utskottet förklarar att det icke funnit sig
kunna till Rikets Ständers bifall anmäla alla de
mångå, om än erforderlige, nya årlige anslag,'
som vid denna Riksdag blifvit begärdta; hvarfö¬
re Utskottet sett sig nödsakadt att vid pröfnin-
gen af de ifrågakomne Löneregleringar iakttaga
all möjlig inskränkning, på det en tillökning uti
Statsbrist-sumnian, som genom serskild Allmän
Bevillning bör fyllas, utöfver hvad den vid si¬
gta Riksdag faststäldes, matte, så vidt möjligt är,
kunna undvikas. Denna grundsats har ock Ut¬
skottet med yttersta noggrannhet sökt iakttaga.
Sedan Utskottets Betänkande om beräkningen af
Stats»Verkets inkomster nu mera blifvit af sam-
telige Respective Riks.Stånden gilladt, utan an¬
dra hufvudsakliga förändringar, än att Tull-
Inkomsterne af 2:ne Riks - Stånd blifvit med
ioo,ooo R;dr högre, än hvad Utskottet föresla¬
git, beräknade, kan ock den Statsbrist-suinma
uppgifvas, som skulle uppkomma, i händelse
Ut-
Deu 4 Maji,
*?
Utskottets föreslagne Statsreglering, emot ali rim.
lig förmodan, lomme alt oförändrad antagas och
stadfästas, Denna brist utgör omkring 40,000
R:dr mera än efter 1823 års Statsreglering, el¬
ler Stats-Verkets behof till bestridande af dess
utgifter, hvilket genom Allmän Bevillning må¬
ste anskaffas, är omkring 40,000 R:dr större,
än efter nu gällande Statsreglering. Men för
denna ringa Summa behöfver Allmänna Beviil¬
ningen icke ökas. Att förbigå de flere <-j obe¬
tydliga Summor, som derutaf hitintiIs till andra
ändamål blifvit anordnade, Och hvilka nu till
en del icke erfordras, får jag endast nämna, alt
Beviilningen utöfver det af Rikets Ständer på¬
räknade belopp utfailit med ett årligt öfverskott
af 6o,Ooo til! 80,000 R:drj och har derföre
Siats-Utskotiet, äfven om nyssnämnde serskildta,
med egentliga Stats-Regleringen irke samman¬
hängande anslag komma att fonfara, genom sitt
nu afgifne förslag icke gifvit anledning till rin¬
gaste tillökning uti Allmänna Beviilningen.
Biskopen m, rn. Doctor Wallenberg in¬
stämde med hvad Dom-Prosten Heurlin anfört,
och tilläde, att den fjrhoga en värd Talare yp¬
pat, att Statsbristeri kunde blifva alt för stor, och
till följe deraf Beviilningen öfver hufvan förö¬
kad, i händelse man företog sig pröfning och
bifall af de tillstyrkta Löneförhöjningar vid den¬
na 2tdta Hufvud-Titel, till större delen borde
försvinna, enär efter specifik förteckning å alla
Hufvud.Titlarnes utgifts-tillökningar, äfvensom å
Inkornsternes belopp, hvilken Biskopen uppläste,
Statsbrist-Surnman, sorn genom Bevillning nu
Preste* St. Prot, 2829. Band, V. 167
Den 4 Maji,
måste fyllas, öfvergkjuter 1833 ^rs Statsbrist blöti
med omkring 38,000 B:dr, en skäligen obetyd¬
lig Summa, då den på massan af Skattskyldige
fördelas. Biskopen ansåg det alisa till tidens
vinnande förmonligt, om det Högv. Ståndet ge¬
nast och utan att afvakta de öfiige Utgifts-Tit-
larne, hvilka, så fort möjligt är, skola inkom¬
ma, ville granska härvarande Titel, och åtmin¬
stone afgöra, huruvida de Lönings-arrangemen-
ter, som Utskottet föreslagit, pröfva» billige och
antagligen
ContractS - Prosten Ostberg: Innan Högv.
Ståndet företager granskningen af Stats-anslagen
inom de 10 Hufvud-Tillarne, anhåller jag i all¬
mänhet få yttra något i detta vigtiga ämne. Jag
har i Högh Stats-Utskottet ofta varit af olika
tankar med de fleste, och ofta vid voteringar
hört till minoriteten; men jag har ej ansett mö¬
dan värdi reservera mig, helst det statt mig öp¬
pet i det Högv, Ståndets Protocoll tillkännagif¬
va mina åsigter, dem jag helt okonstladt nu vill
framställa. Stats-Utskottet har visserligen ofta
sökt bana sig en vis mellanväg emellan Statens
angifna behof och Statens förmåga att uppfylla
de m; men det bär dock, efter mitt omdöme, i
vissa delar låtit nog lätt heveka sig af de förra
att stundom träda den sednare för nära. Som
Utgifterne i irsta och 2;dra Hufvud.Titlarne en¬
dast ännu hunnit inkomma till det Högv. Stån¬
det, alt granskas, fäster jag ock min uppmärksam¬
het endast vid desamma. Hvad den l:sta angår,
så gillar jag de förhöjningar, der äro gjorda, så¬
som oundgängliga, ehuru jag haft att anmärka e-
mol sättet, hvarpå en del af dem tillkommit.
Den if. Maji.
l9
Hvad atdra Hufvud-Titeln deremot angår, får
jag fästa det Högv. Ståndets uppmärksamhet der¬
på , att den i alla sina detailer nog siarkt an¬
stränger Statens krafter. Jag vill ej tala örn de
nya organer, som Styrelsen funnit nödvändiga
till Statskroppens lifligare och säkrare gang, och
hvilka bon förses med nya löner i likhet med
deras vederlikar. J,ig vill ej heller tala om den
förhöjning, som blifvit beviljad Rikets vigiigaste
Ernbetsmanna-Corps, jag menar Justitia? Råden.
Jag anser det högst nödvändigt och Staten vär-
digt, att de njuta en lön, sorn gör dem obero¬
ende af allt, utom af Lagen; som förslår till ett
efter deras höga värdighet passande, men förstån¬
digt lefnadssätt , och sorn sätter dem i skygd för
nödvändigheten, att till deras anständiga under¬
håll inkasta sig i sådana förrättningar, som äro
långt under en så hög Embetsrrians befattning,
bland hvilka underordnade förrättningar rnä näm¬
nas Sterbhus utredningar, hvarigenom de med si¬
na vidsträckta J.agkunskaper kunna förledas att,
under en retande utsigt af betydlig vinning,
förspilla både Kronans och enskildas rätt, och
deras namn och rykte framställas för allmänhe¬
ten i en tvåtydig dager, hvilka dock alltid böra
vara rena och obefläekade, och hvarigenom de
slutligen kunna invecklas i Rättegångar, som ej
slutas förr än vid deras egen Domstol. De bö.
ra således lönas, och jag skulle gerna instämma
i en värd Motionaires tanka, att de borde njuta
hvardera i årlig lön 5000 R:dr Banco, om det
uttryckliga vilkor fastades dervid, att de aldrig
måge synas såsom Sterbhus-utreda re eller Sakfö¬
rare i enskildes Rättegångar. Hvad åter beträf*
30
Den 4 Maji.
far tle öfrige beviljade Ijöne-förböjningar, anset'
jag dem för närvarande ej af någon trängande
nöd påkallas. Allt hvad sorn behöfves till lif¬
vets anständiga men tarfliga underhåll är nu ej
dyrare, ulan snarare lindrigare i pris, än några
Sr tillförene. Att således i närvarande stund för¬
höja Lönerne, är detsamma, sona att befordra luxe-
sinnet, som allt mer och mer utvecklar sig, och
underhållet och hylladi af de Store, spridande sig
till de lägre classerne, slutligen vållar vårt phy-
siska och oeconorntska , jag har så nära tillagt,
äfven vårt moraliska förderf. Den gyldene kon¬
sten att kunna, sorn ordspråket lyder, ställa munn
efter matsäcken, hvilken de gamle både lätde och
Utöfvade, är nu på vägen att alldeles gå förlo¬
rad. Ett annat skäl, hvarföre jag ej vågar bifal¬
la de tillstyrkta förhöjningarne, är, att närvaran¬
de tiden synes mig dertill vara den oijenligaste.
Aldrig har Statens förmåga blifvit vid någon
Riksdag så frestad som vid denna* De ordinaira
fordrade och i det närmaste beviljade anslagen
hafva medtagit alla, ej lågt beräknade tillgångar,
och brist af omkring 100,000 R:dr företer sig,
Extra-ordinaira anslag pa millioner anses ock
oundgängliga. Ställningen är rätt bekymmersam,
och det midt under lugnet af den djupaste fred.
Det synrs mig då vara skäl att sparsamt hushål¬
la med Statens snedei, och ej bevilja några Eö-
ne-förhöjningar eller andra utgifter, som ej på¬
kallas af det mest trängande behof. Annu ett
skäl 5 att åtminstone tills vidare uppskjuta alla
Eöne-förhöjningar och inom Titeln fordrade an¬
dra anslag, har synts mig vara, att man bör
afvakta utgången af det vigtiga arbete, som nu
Den 4 Maji.
21
sysselsätter Högloft. Stats- och Banco-Utskotten,
och som åsyftar tillvägabringandet af en realisa¬
tion och gifven mynt-btstämning. Går detta
verk igenom, som en del betraktar med nog ängsli¬
ga bekymmer, andia åter med nog glada förhopp¬
ningar! lärer väl ändå ingen våga positivt bestäm*»
ina hurudana följdeme kunna blifva, hvarföre
man roåsie afvakta hvad lärdomar erfarenheten
äfven denna gången gifva. Den slutsatsen tror
jag mig dock häraf kunna göra, att då pennin¬
gens värde blifver bättre och säkrare, blifva lö¬
ner och anslag tillräckligare än förr, och således
tillökning ej lämplig. Jag ser mig ej i stånd
att ingå i deta i 1 och granska huruvida den el¬
ler den lönen kunde tåla mer eller mindre jemnk-
ning. Löne-regleringen består i ett samman¬
hängande helt. En del kan ej andras utan att
det hela rubbas och således måste omgöras. Det¬
ta är ock ingalunda min afsigt. Jag har endast
i allmänhet velat till Högv. Ståndets Protocoll
yttra mina åsigter i närvarande fråga.
Häruti instämde Professoren Hasselroth.
Biskopen na, m. Doctor Wijkman: Jemte
det jag conformerar mig med Biskop Wallenberg,
får jag, i afseende å det yttrande af en värd Leda¬
mot, att man borde uppvänta hela Stats-anslaget
innan något Utlåtande i förevarande frågor af-
gåfves, tillägga, att jag anser det första motiv
till Högv. Ståndets jakande eller nekande varat
är det föreslagna högst billigt och rättvist; och
om detta besvaras med Ja, försvinna sedan i min
tanka alia tvifvelsmål för bifall, hvadan ock, då
ingen lärer kunna neka rättvisan af Utskottets
förslag, röstar jag så mycket heldre till bifall
Den 4 Maji.
derå, som jag fror det minst passa detta Högv.
Stånd, som sjelf i allmänhet njuter et t bergliot
löningssätt, att neka ett lika rättvisligt tilldelan¬
de åt andra Statens både högre och högste Tjen¬
stemän,
Dom-Prosten Heurlin: I anledning af Con-
tracts-Prosten Östbergs anmärkning om det höga
belopp af 230,044 Rtdr, hvartill, genom de af
Utskottet föreslagne Löne-förhöjningar , tillöknin-
ningen i Contant på 2:dra Hufvud-Titeln upp¬
går, utöfver hvad densamma enligt sista Riks¬
dagsbeslut utgör, må det tillåtas mig erinra, att
tillökningen hvarken endast eller ens hufvudsak-
ligast uppkommit genom L/öne-förbättringar, utan
till en större del genom tillökning i sådana an¬
slag, hvilka endast förslagsvis kunna upptagas,
och viii 18 ?. 3 års Stats - reglering blifvit för
lågt beräknade, samt derföre utfallit med brist,
hvilken åter måst af öfverskotten fyllis. Sålun¬
da upptages såsom nyi ökade utgifter, för Mi¬
nister-Staten 16,666 Rhlr att sk., hvilka egentli¬
gen icke utgöra någon ökad utgift, utan skilnad
i den år 1823 för anslagne 100,000 R:dr Ham¬
burger Banco beräknade Cours efter 120 sk.,
som dock de sednare åren i allmänhet uppgått
till 128 sk., och någon gång äfven derutöfver.
Då nu tillika fråga blifvit väckt om myntbestäm-
ning efter 128 sk. Cours, har Ulskotnt trott sig
icke böra till lägre Cours beräkna Minister Sta^
tens anslag i en främmande myntsort.
Tillökningen för Tull-Verkets aflöningar och
omkostnader, 61,61 1 Rtdr 32 sk., är ock en för¬
slagsvis, på grund af föregående årens räken¬
skaper, beräknad summa, som med CivihSta-
Ven 4 Maji,
Jernes Löner icke eger sammanhang; och sam¬
ma förhållande är äfven med förslags-sum man
för Post-Verker, ökad med 61,611 R:dr 32 sk.
Ökade omkostnader vid Chartae-Sigillatae-Verket,
10)000 R:dr, härröra dels af stadgandet uli 1824
års Chai t3e-Sigilla'a>Förordning , om försäljnings-
provisionernes godtgörande af Staten, i stället för
köparen, clels deraf, att priset på papperet, som
nu mera inköpes af Rikets Ständers Bank, är dy¬
rare än förut.
Otillräckligheten af det fordna anslaget till
skrifmaterialier, expenser m. m. för Collegierne
och flere Publike Verk, hafva högre priser på
de erforderliga Artiklarne vållat, hvarföre Ut-
sko tet föreslagit en tillökning af 6000 Ridr. X
allmänhet har Utskottet velat förekomma att öf-
verskotten på Sfats-Verkt-ts Inkomster må behöf¬
va ålitas till fyllande af brister i blott förslags¬
vis beräknade summor, och har derföre föreslagit
ofvan uppräknade förhöjningar, hvilka sammanräk¬
nade uppgå till omkring i 40,000 Rldr, Om denna
summa afdrages från Titelns totala tillökning,
230,000 R:dr, återstå endast 90,000 Rtdr, hvilka
kunna komma under benärnningaf Löne-förhöjn jn-
gar. Men äfven dessa utgöra icke helt och fallet ö-
Itade utgifter. En del tillökningar hafva redan af
Kongl. Majtt blifvit tilldelade vissa Embets- och
Tjenstemän , såsom Taffelpenningar för President
terne i Götha och Christianstads Hof-Rätter samt
Presidenten i Kamtnar-Räöen; tillökningen för
Kongl. Stats-Contoiret och Bergs-Gollegiurn har
uppkommit genom den på Rikets Ständers underdå¬
niga hemställan yidtagne förändring uti dessa Em-
btts-Verks organisation. Esida skilnaden är, att des»
Ztr 4 A cji.
sa summor hitintills utgått af besparingarna på
Titeln, men nu blifvit föreslagne 3tt pl Stat upp<=>
foras. Uti det ökade anslaget för Kongl. Sunds-»
bets-Collegiurn ingar äfven 3000 Rtdrs tillökning
i anslaget till farsoters och smittosamma sjukdo¬
mars botande. Tag3s äfven dessa summor i be¬
räkning, och afdraga* från nyssnämnde 90,000
Xätdr, visar <1-1 sig tydligen , att de af Utskottet
tillstyi kta nya Löne-förhöjningar på denna Huf-
vud-Titel icke uppgå till 8o;ooo R:dr, och således
utgöra endast omkring del af Titelns tGiala
tillökning. ' " '
Prosten Åstrand: Om Löne-förhöjningen i
allmänhet u bedtr jag mig a't äfven få yttra nå¬
gra ord. Jag anser visserligen denna Löne-för-
böjning ganska behöflig för vissa Tjenstegrsder,
ehuru den icke nu torde hafva så många skäl för
sig, sorn den för ett och ett halft decennium
tillbaka hade, då alla varupriser voro många pro¬
cent högres än de nu äroj men äfven till den
för närvarande behöflig^ delen af Löne-förhöj-
ningen kars jag icke gifva osin röst, förr än frå¬
gan om säker myntbestämning är afgjord. Blir
Löne-för höj ningen en gång bifallen, så lärer den
vä! aldrig rner korn osa att nedsätta^. Skulle in¬
gen myntbestämping, blifva fastställd , och Rikets
Tlöglofl. Ständer vidhålla det administrations sätt
af Banken, sorn i sednare tider varit följdf, så
uppkommer nödvändigt deraf en successiv Sedel-
myntets förbättring med t hy åtföljande alla va¬
ruprisers fallande. Siå då penningeJötnerne ejvar
vid samma nominella belopp, som nu är före¬
slaget, så erfordras till deras gäldande af Staten
sa.jmaa penninge^utskyIder af de skattdragande,
Ben 4 Maji.
<*5
90m dertill nu lära blifva pålagde; men dessa
utskylder blifva dess mer tryckande, ju lägre va¬
ruprisen filia, under det utskylderne skola utgö¬
ras till samma höga penhinge-belopp som förut.
Härefter företogs till granskning Utskottets
Utlåtande, punct-vis.
i:a puncten, Lötierne för Stats Raden Iern-
nades utan anmärkning.
2'.dra puncten, Löner fur Justitia? Rådet eller
Ledamöterne i Konungens Högsta Domstol, lern-
nades likaledes utan anmärkning.
Vid 3:dje puncten, Löner för Stats^Secrete•
rame, anförde
Professoren m. m. Geijer: Jag anser Stats-
Seereterare-Embetet vara af den vigt, att löden
för detsamma bör höjas utöfver Utskottets förslag;
och da jag ej kan finna något skäl, hvarföre de
verkligt Föredragande ibland Konungens Råd¬
gifvare skola njuta mindre inkomster än de icke
Föredragande, förenar jag mig i Friherre Andar-
svärds förslag, att Stats-Secreterarne måtte till
löne-viikor ställaS i bredd med Stats^Råden.
Biskopen rn. m. Doctor Wallenberg anmärk¬
te, att Stats-Secrelerarne efter Utskastets förslag
verkligen ega lika lön med Siats-Råden, elier
3,500 R:dr, och att skilnaden endast ligger t
Taffelpenningarne, 1,500 R:dr, hvilka ar.setis
böra för de förra fortfara, hvarigenom dessjs lön
uppgår till 5000 R:dr.
Contracts - Prosten Agrell: Vid Röners be¬
stämmande för Embefs* och Tjenstemän bör icke
blott arbetets trägenhet, utan ock Em betets vär¬
dighet afses; ty i annat fal! skulle- det någor.
Dm 4. Maji.
gang Jeunna hända, alt Secreleraren lomme alf
nima högre lön, än sjelfva Presidenten.
Förestående anmärkningar ansågos af Ståndet
icke böra föranleda lill återremiss.
Vid 4:de punden, Löner för Revisions-Secre-
terarne, anförde
Contracts-Pro9ien Dordin: Som jag under
Biksdagen, enskildt och offentligen, hört så myc¬
ket talas emot den nya Skiftes-stadgan, och eme¬
dan det möjligen skulle kunna hända, alt det
gamla sättet att skifta jord komrne att återinföras;
vågar jig vördsamt hemställa, om icke den 6:te
Bevisions-Secreieraren, som synes vara anlagen
endast, eller synnerligast, för nya Skiftes-Verv
ket och thy åtföljande Egodelnings-tnål, kunde ,
tills vidare, af atdra Hufvud-Titelns öfverskott
forifara att få sin lön, och ej på Stat uppföras,
förrän kändt blir, om och huruvida nya Skifte»*
Verket kommer att forifara, eller icke,
Biskopen m. rn. Doctor Wallenberg ansåg,
att de göromål, som till Revisicjns-Secreterarnes
Embets-befattning höra, äro så vigliga och mång¬
faldiga, att den förr varande Personalen af fem
Revisions Secreterare på intet sätt kunde sägas
vara öfverflödig. Och då Kongl . Majit för Be*
redningen och Föredragningen af de nu, pieya
än tillförene, frequenta Egodelnings-målen funnit
en den sjette Revisions-Secreteraren oumbärlig,
lära Rikets Ständer så mycket mindre böra vä¬
gra denna Embetsman nödig aflöning, som Ego*
skiftes-V.rket i Riket altid måste bedrifva», an¬
tingen den nuvarande Siadgan kommer att bibe¬
hållas, eller en annan att utfärda» och följas.
Prosten Forslind erinrade, att det pågående
Den 4 Maji.
Storskiftet i Dalarne och Jemtland lemnade till¬
räckliga materialier till sysselsättning för en Fö¬
red tagande.
Prosten m. m. Grevillins anmärkte, att Skif¬
tes - göromålen, äfven oberoende af den nya
Skiftes-S'adgans fall eller bibehållande, erfordra
handläggning i Högsta Instancen, och således
jemväl en Föredragande.
I afseende på förevarande punct fattades
samma beslut, sorn vid den föregående.
Vid 5;re puncten, rörande så väl en tillökning
uti antalet af Ledamöter och Betjening vid Rikets
Hof-Rätter, som ock förbättring af Embets- och
Tjenstemännens Löne-vilkor, anförde
Professoren m. m. Geijer'. Vid förslaget om
ökadt antal af Ledamöter i Hof-Rätterne utbe¬
der jag mig att få göra en anmärkning. Det
gifves två sätt att söka uppdrifva arbetskraften
inom ett Verk; ettdera att öka Personalen, eller
ock att göra den redan befintliga Personalen ef-
fectivare genom vilkor, som då de bereda sjelf¬
ständig utkomst, tillika locka skickligheten och
öka arbetsförmågan. Det förra medlet utan af¬
seende på det sednare är otillräckligt och skad¬
lig!; det sednare deremot lika verksamt som
gagnelig!, så vida man ej drifver både fordrin¬
gar och belöningar utöfver måttans gräns, Til¬
läm pas dessa grundsatser på Ledamöterne i Ri¬
kets Hof-Rätter, så måste medgifvas, att de, äf¬
ven med de ökade löne-anslag Utskottet föreslår,
blifva otillräckligt lönte. 1,600 R:dr för ett Hof-
Rätts-Råd, 1,200 R:dr för en Hof-Rätts-Assessor,
kallar jtg otillräckligt, så länge dessa högre Ju¬
ridiska platser ännu ej i inkomst kunna jemnfö-
28
Den 4 Maji.
ras med manga Domsagor, eller med hvad en-
skild juridisk praciik i s°i ro Soga fall inbringar.
Au öka mängden af dessa otillräckligt lorita plat¬
ser, skulle jag redan i och för sig sjelf anse för
ett cndt. Annu betänkligare skulle det synas
snig, att skapa sådana nya ordinarie sysslor i en
tidpunct, då Fäderneslands:» ^Lagskipning och
Lagstiftning befinner sig i en hittills långt ifrån
öfverstånden crisis, sorn ej ännu lemna r grund
för någon säker beräkning af följdeme och be-
liofven , i afseende på Domare-makten. Af dessa
skäl får jag föreslå att samtlige Hof-Rätterne må
behålla sina Adjunctions - mede!, till arfvoden
för Extra-ordinarie ledamöter, hvilka medel af
besparingarne äfven torde, om så behöfves, kun¬
na ökas, men att deremot de föreslagne nya Ib-
nerne för nya Hof-Rätts - Ledamöter må till
sitt belopp fördelas tili jemnlik förhöjning på
de redan befintlige Ledamöters nu föreslagne Lö.
ne»vilkor. Jag begär återrerniss af Betänkandet
i denna punct.
Häruti instämde Professoren ni. in. Bexell.
Contracts-Prosten Hallström trodde, att till¬
räcklig tillökning af Personalen i Svea Hof-Rätt
skulle) på sätt JustititE*Stats-Ministern och Stats-
Rådet tillstyrkt, vinnas genom 2:ne Assessors-
tjensters uppförande' på Stat, helst Ptosten an¬
såg v. Presidenten utan men för sina öfriga
göromål lunna vara Ordförande på en afdelning.
Med denna tillökning i Personalen hade Hof-
Ritten tillräckligt antal Ledamöter för arbetets
oafbru'na fortgång'på 4 Divisioner.
Prosten Kellström: I likhet nied Profes-
soren Gejier anser jag en förhöjning af Löner-
Din if. Maji.
29
ne för Hof.Rätternes Ledamöter vasa af behofvef
mera påkallad , än en förökning af Personalen,
som åtminstone i någon af dem skulle kunna
undvikas, utan alt ä rendc-rr.es gång fördröjdes.
Jag skulle nemligen tro, att de nu varande Le-
damöierne t. ex. i Svea Hof- Rätt, der tre nya
Assegsors-beställningar blifvit föreslagrce, gerna
skulle underkasta sig' ett trägnare arbete, om,
utom den ringa förhöjning i J,ön, som nu blif¬
vit föreslagen, åt dem samt till Adjunctions-
rnedel , der Adjunction behöftfes, afven anslo-
ges den Summa, sorn är bestämd, för de nya
Ledamöter, hvilka äro föreslagr.e. Så ringa
som Lönerne nu äro för Hof-Rätts- Råd och
Assessorer, är det snart sagdt underligt, att man
kan se dessa platser besatte med duglige män.
Mången dröjer derföre heldre i de lägre graderne,
der han har tillfälle att genom enskilde förtroenden
bereda sig ert högre inkomst, än att söka en
befordran, som skulle inskränka hans vilkor och
betaga honom tillfälle till annan förtjenst. Också
har det nyligen handt, att till två lediga Asses-
sors-beställningar i Svea Hof-Rätt blott två Sö¬
kande sig anmält, och ast till den vigtiga Advocat-
Fiscals-Tjensten i samma Hof-Rätt, hvilken nu
är ledig, ingen enda Sökande, inom första Fafa-
lietiden, sig anmält. Blifva icke Lönerne för¬
bättrade, så skall rnan derföre snait se de Ordi-
narie-Dornare-befattningarne inom Hof- Rätterne
antingen obesatte eller besatte med unga Perso¬
ner, utan erfarenhet i Ernbetet,
Professuren Gravander conforroersde sig med
Professoren Geijer.
30
Den 4 Maji.
Prosten Astrand förenade sig med Professo¬
ren Geijer och Prosten Kellström.
Dom-Prosten Heurlin: Utan att inlåta mig
uti yttrande om hufvudsakliga frågan, vill jag
endast anmärka, att, i händelse Professoren
Geijers förslag vinner bifall, och således, i stället för
Personaltillökning, de för j:ne nya Assessorer
i Svea och aine i Christianstads Hof-Rätt före-
slagne Ijöner komma att användas till ännu yt¬
terligare Löne-förhöjning för desse Hof-Rätters
redanjvarande Ledamöter, billigheten då fordrar,
att ett lika anslag, som tillfaller Svea Hof-Rätt,
äfven för gamma ändamål må beviljas Götha
Hof-Rätt, I mots.tt fall skulle sistnämnde Hof-
Rätts Ledamöter komma att åtnjuta mindre Lö-
ne-förmoner, än deras vederlikar i Rikets 2ine
andre Hof-Rätter, hvilket jag icke anser med
rättvisa och billighet öfverensstämmande.
Contracts-Prosten Agrell: Om än lönerne
förhöjas, kan likväl icke derigenom arbetsför¬
mågan uppdrifvas öfver mennisko-höfva, och en
Embetsman, ehuru försedd med bästa Lönevil-
kor, kan dock icke uträtta mer än förmågan med-
gifver. I nion af tilltagande folkökning i landet
ökas ock Räitegångstvister och brottmål, hvilka
genom vad, besvär, eller i underställnings väg
komma under H of-Rät te mes handläggning och
pröfning. Vid jemnförelse mellan fölhållandet
nu och fordom, visar sig antalet af Rä tegångs-
ärenderne uti Hof-Rätterne ansenligt förökadt,
kanske ater än fördubbladt; och häraf uppkom¬
mer behofvet af ökad Tjensternanoa-personal,
för att fördelas på flera Divisioner, till ärender-
nes oafbrutna gång. För min del kan jag såle-
Den 4 Maji.
ries icke annat än tillstyrka bifall till Hiiglofl.
Utskottets Betänkande i detta afseende. Men j
en annan punct är jag af skiljaktig tanka, den
jag ock tror mig bora uttala. I Stats-Utskoitets
utgifts - afdelning föreslogs för Presidenten i
Svea Hof-Rätt 500 B:drs högre Lön än för de
Öfrige Hof-Rätts-Presidenterne, men hvilket för¬
slag af Utskottet förändrades. Till den skilnad
afdelningen föreslagit, tyckes dock icke saknas
all anledning. Utom det att Presidenten i Svea
Hof-Rätt altid haft sig tillerkänd en företrädes¬
rätt i värdighet, hvilken, mig veterligen, icke
ännu blifvit förveikad, är ock hans vistande i
Hufvudstaden förenadt med drygare kostnad, än
för hans vederlikar i mindre Städer. Hans
Embetsförvaltning omfattar ock ett vidsträcktare
område af Riket och ett större antal af dess
Folkmängd. I sednare åren har ett helt land¬
skap blifvit lagdt under Svea Hof-Rätts Juris-
diction, och nyligen hafva från andra Embets¬
verk flere mål blifvit till denna Hof-Rätt öf¬
verflyttade. Der förekomma ock Banco-ärender
i Rättegångsväg, ransakningar om Högmålsbrott
m. m.; oell då Presidenten i Svea Hof Rätt har
sig ålagde flera och vigtigare förbindelser, synes
det ock vara icke obilligt, om honom tillägges
någon förhöjning uti aflöningen. På denna an¬
ledning stödjer sig min hemställan, att 500 R:dr
utöfver hvad Utskottet föreslagit måtte Presi¬
denten i Svea Hof-Rätt tilläggas, eller ock, på
sätt utgifts-afdelningers Betänkande innehöll, de
öfrige Hof-Rälts-Presideniernes Lön utgå med
4000 R:dr.
Prosten Dillner instämde med Professo.en
3*
Den 4 Maji.
Geijer och Prosten Kellström, samt ti Hade s Det
förefaller mig betänkligt, att öka antalet af syss¬
lor med otillräckliga' Löner, då redan med skäl
klagas att Tjeristerne äro för många och de der¬
med förenade Löne vilkor alltför knappa. Må
då heldre de förra inskränkas, och de sednare
förhöjas, att icke slutligen antalet af sysslor sti¬
ger derhän, ätt, såsom en värd Ledamot vid
förledne Riksdag yttrade, Siats-Kroppen kommer
att likna ett barn behäftadt med Engelska sju¬
kan, på hvilket hufvudet växer Och lemma<rne
aftvina. Först, sedan antalet af Tjenstemän blif¬
vit inskränkt, samt deras Lönevilkor anständigt
blifvit förhöjde, kan Staten med skäl fordra
af dem, att icke Vara tröge i det de hafva för
h tjäder,
Biskopen m. m. Doctor Wallenberg: Före»
bråthén alt hafva förbisett nödvändigheten af eri
gräns för ökade sysslor, kan icke med skäl och
billighet göras Stats-Utskoitet, Det har, i anse¬
ende till Statens knappa tillgångar, artsett. sig
bista vägra en mängd nya Tjänster och Löneför¬
höjningar, sorn dels i <}en Kongl. Propositionen
om, Stats-Verk< ts tillstånd och behof, dels i mång¬
faldiga privata Motioner fordrats; och det har
deribland, just i denna punct, afslagit ali tillök¬
ning i antalet af Götha Hof-Rätts Ledamöter.
Att åter personalen i Svea HofRatt måste för¬
ökas, så vida äiendeme skola ändamålsenligt och
med nödig skyndsamhet behandlas, är lätt att
inse, då man erinrar sig, att, enligt af Utskottet
meddelad upplysning, de årligen till Hof Rätten
inkomne Mål under loppet af 17 år sedan 180g
ökats
Dtn 4. Maji.
33
ökats till nära dubbelt, att Wermland och Carl¬
skoga Härad år a 816 lades under denna Hof-
Iläits jurisdiction, och alt den genom förändrin-
, gen, som skett med Bergs-och Commerce-Colle-
gierne, dessutom fått på sig öfverflyttade allt
dessa Embetsverks juridiska bestyr. Hvad en
värd Talare anfört, att Tjensterne borde vara
färre och lönerne större, är visserligen i prin-1
cipen rigtigt; men äfven här måste gränsen no¬
ga afscs. Förmågan att uppbära dubbel lön,
eger hvem som helst; men förmågan att göra
dubbelt arbete, är ej många gifven.
Utskottets förslag, att Hof-Rätts-Preaiden-
terneg Taffelpenningar blifva lika, kan j.ig ej an«
nät än finna välgrundad!. Erfarenheten bestyr¬
ker, att i afseende på oeconomiska behof Stock¬
holm aldeles icke är dyrare ort än Jönköping
och Christianstad. Och när härtill kommer, att
den representation, för hvilken Taffelpenningar
bestås åt Embets-Verkets Chef, verkligen är
större på dessa sednare ställen, der Presidenten
är den förnämste och mest besökte Embetsman-
nen, och således mäste se hos sig icke blott
dem, som tillhöra den egentligen Juridiska Staten,
utan ock många icke dithörande personer, än på
det förra, der Hof Rätts-Presidenten är omgifven
af flera andra Vederlikar, och representations¬
skyldigheten äfven på dessa fördelad; så synes
desto heldre den af några yrkade Öfvervigten i
Taffelpenningar för Presidenten i Svea Hof-Rätt
rättvisligen böra försvinna.
Biskopen och v. Talmannen m. tn. Doctor
af Wingård: Jag anser otvifvelaktig!, att Svea
Preste-St, Prot. 1829* Band. V. 168
34
Dm 4 Maji.
Hof-Rätt, både i anseende till sin Dom värjo,
cch de Mål, som af serskild art den tillhöra,
fordrar ett större antal af ledamöter än Götha
Hof-Rätt. Dock skulle jag med Prosten Hall¬
ström tro tillökningen af Personalen tillräckligen
vinnas genom a Assessors-tjensters uppförande
på Stat, samt Adjunctionsmedlens bibehållande.
V. Presidenten kan gerna vara Ordförande på
en Åfdel ning och ändå icke brista i det biträde,
han bör lemna Presidenten i tillsynen öfver det
hela. Hvad angar, att Presidenten i Svea Hof-
Rätt skulle få större Rön än hans Rikar i Gö¬
tha och Skånska, finner jag intet skäl dertill,
utan instämmer i den delen med Biskop Wal¬
lenberg. Presidenten i Stockholm är ställd bland
så många Vederlikar, att han hvarken betydligen
synes eller behöfver visa sig i lefnadgsättet.
Deremot är Presidenten i en mindre Stad hög¬
ste Mannen pl stället, sorn måste lefva icke al¬
lenast med sine underordnade, inen ock med
Stadens Notable och Resande. Om Jönköping
är redan representationskostnaden anmärkt, och
det gäller än mera Christianstad, der Hof-Rätt,
Räns-Stat och Garnizon samvistas inom en trång
Stad med höga hushyror och icke de lindrigaste
varupris.
Häruti instämde Contracts-Prosten iNibelius.
Biskopén m. m. Doctor Faxe förenade sig
med Biskoparne af Wingård och Wallenberg.
Biskopen m. m. Doctor Tegnér: Jag kan för
min del ej erkänna något företräde hos Presi¬
denten i Svea Hof-Rätt fsamför den arne Öfrige
Hof-Rätts-Presidenter ne. De hafva samma rang,
samma ansvar, och Kongl, Maj:t har för de m al¬
Den 4. Maji.
ja föreslagit lika löneförhöjning. Då Presiden-
ten i Svea Hof-Rätt tillika var Rikets Drotse!,
kunde förhållandet möjligtvis anses annorlunda.
För närvarande gifves dem emellan ingen annan
primaute, än den som grundar sig på äldre Full¬
makt. Så betraktades äfven saken vid Presiden-
ternes sammanträde 1827» då Presidenten i Chri¬
stianstads Hof-Rätt, såsom den äldste, förde ordet,
ehuru han representerade den yngsta Hof-Rätien.
Dan gamla tvisten om Uppsveames företräde
framför Götherna har ej åstadkommit något godt
i landet. Den tyckes nu vara bilagd, och jag
kan ej inse någon fördel af att åter väcka den.
Men äfven om Hegemonien hos Svea Hof-Rätts
President antoges, så följer deraf ännu icke, i
Inin tanka, något billigt anspråk på större löne¬
förhöjning. I.yckan att ständigt få vistas i Stock¬
holm, och en högre ära förenad med samma skyl*
digheter måste väl också vara något värda. Ser
man åter frågan blott från den oeconomiska si¬
dan, så tviflar jag att lefnadssättet ar dyrare för
en President i Stockholm än i Christianstad och
Jönköping. Sistnämnde Stad i synnerhet är me*
delpuncten för communicationen mellan Norra
och Södra Sverige, har således, helst om som¬
maro, en mängd resande, och Presidenten är,
åtminstone för närvarande > den enda högre Em¬
betsman som representerar på stället. I Stock¬
holm deremot delar Hof»Rätts*Presidenten detta
åliggande med många andra, och behöfver ej der¬
före göra synnerliga omkostnader. Jag röstar
alltså för bifall till Utskottets Betänkande i denJ
na del.
Prosten m. m, Grevillius sade sig vara före*
3&
Den 4 Maji.
kommen af Biskoparne Wallenberg och af Win¬
gård, med hvilka han således instämde.
Dom-Prosten Heurlin: Till hvad Biskopen
Tegnér redan anfört, har jag föga att tillägga,
utan förenar mig dermed till alla delar. Såsom
ett ytterligare skäl till vederläggning af Prosten
Agrells yrkande, det Presidenten i Svea Hof-
Kätt vore att anse sorn primus inter pares, vill
jag likväl åberopa det af Riks-Marskalken utfär¬
dade Ceremoniel vid Högtsalig Hennes Kongl,
Höghet, Prinsessan Sophia Albertinas jordfäst¬
ning, hvaruti ibland Presidenterne, som Upp¬
buro himmelen öfver Hans Maj:t Konungen,
uti främsta rummet nämnes, icke Presidenten
uti Svea Hof-Rätt, hvilket Riks-Marskalken sä¬
kert iakttagit, i händelse denne President verk¬
ligen vore primus inter pares, utan Presidenten
uti Christianstads Hof-Rätt, såsom varande den
äldste i Tjenslen. Vill man deremot åberopa
högre priser på lefnadsmedel uti Hufvudstaden
än uti Jönköping och Christianstad, hvilket jag
icke anser med verkliga förhållandet öfverens-
stänvnande, sa borde detta skäl gälla icke endast
för Presidenten uti Svea Hof-Rätt, uran för dess
samtelige Ledamöter och Betjente; hvilka alla
då borde åtnjuta högre Löner än de af samma
grad uti da begge andra Hof-Rälterne. Men
Kongl. Maj t har icke ansett en sådan Löne-
skilnad vara billig eller af behofvet påkallad,
och Stats-Utskottet har vid regleringen icke blott
af Hof-Rätternas, utan äfven af andra Embets-
och Tjenstemanna-Classers Lönevilkor utgått ifrån
den i allmänhet rigtiga och sanna princip, att
Den f Maji.
1?
gamma Tjcnste-grader böra åtnjuta i möjeligaste
måtto enahanda och lika Löne-förmoner.
Professoren tn. m. Geijer: Afven jag vet,
att en inskränkt Personals arbetskrafter ej genom
några vilkor kunna drifvas öfver en viss gräns.
Jag får derföre påminna om hvad jag tillstyrkt
angående Adjunctions-medlen i Hof-Rätterne.
Utskottet har föreslagit 5 nya Assessors-löner,
3 för Svea, a för Christianstads Hof-Rärt, hvil.
ket tillsammans gör 6000 R:dr. Afdrages här¬
ifrån 900 B:dr hittills utgångne Adjunctions-
medel för Svea och Christianstads Hof-Rätter
tillsammans, hvilka medel Utskottet vill india*
ga, men jag önskar bibehålla, återstår såsom nytt
anslag för båda dessa Hof-Rätter ännu 5100 R:dr,
nemligen blott i nya löner för Ledamöter, hvil¬
ket anslag är tillräckligt, att med 100 R:dr höja
samtelige Ledamöternas nu föreslagna löner äf¬
ven i alla tre Rikets Hof Rätter. Förhöjningen
blefve naturligtvis ansenligare, i fall Götha Hof-
Bätts behof af ökad Personal äfven hos Utskottet
hade vunnit afseende, och det dertill behöflig»
anslag på samma sätt kunnat användas. Götha
Hof-Rätt är för öfrigt ett märkvärdigt exempel
på vinsten af en ökad Domare-personal, Chri¬
stianstads Hof-Rätt inrättades för att dela Götha
Hof-Rättg allt för myckna arbete. Delningen
har skett, men med den verkan, att begge fått
för mycket och mer än de medhinna. Man ser
föga någon gräns i denna progression af ökade
Domare genom tilltagande processer, och tillta¬
gande processer genom ökade Domare. Lägger
man dertill, att de nya rågångame emellan ad¬
ministrativ och judiciell myndighet blott tjena
38
De» q Maji.
att, onödigtvis uppdrifva de redan öfverhopade
Domstolarnas göromål och gifva rika anledningar
till nya Rättegångar; så torde man böra betänka
sig innan man ger vika för fordringar, sorn blott
föda nya behof.
Kongl. Jjif-Mcdicus ro. m. Doctor Ekström
förenade sig med Professoren Geijer i hvad han
först anfört, och tilläde: Min erfarenhet under
vistandet i Hufvudstaden och i umgänget med
härvarande Tjenstemän är den, att närvarande
Personal roed 3ina ringa löner icke kan med
drift pch nit egna sig åt sina befattningar, hvil¬
ka jag tror skulle vinna betydligt genom en in¬
skränktare Personal, som försågs roed tillräckliga
lönevilkor.
Doctor Svedelius: Jag delar Professoren Geijers
åsigt, och fruktar att man begått ett misstag, da
roan till Svea Hof-Rätt öfvetflyttat Bergs- och
Commerce-Collegiernes Domsrätt. Emedlertid
har det skett på P.iketg Ständers egen underdå¬
niga hemställan» och är gjordt som gjordt är,
Att hehcfvet af en ökad Embetsmanna-persorial
i Svea Hof-Rätt deraf blir en följd, syues mig
klart, och bevisar huru litet Rikets Ständers af¬
sigt, att genom denna förändring minska Em-
hetstnanna-corpsen, blifvit vunnen. An ater af¬
hjelpa detta behof genom tillskapande af nya Or¬
dinarie Embetsman anser jag så rnycket betänk¬
ligare» som jag befarar, att man, i likhet med
hvad gom redan lärer hafva skett i Preussen,
förr eller sednare blir föranlåten att återgå till
det gamla, då man endast eger öfrig en ny Em*
betsmaana-personal, att på Indcagnings-Staf upp¬
föra. Jag tillstyrker således heldie, att, så vidt
Den 4, Maji,
39
det later sig göra, för närvarande afhjelpa behof»
vet genom adjungerade ledamöter; men derest
det icke skulle befinnas verkställbar^ förenar jag
mig deruti med Prosten Hallström, att åtmin¬
stone blott 2;ne nya Assessorer må tillsättas.
Prosten Ulfström instämde med Doctor Sve¬
delius.
Dom-Prosten Heurlin: Om ock de föreslag-
ne 3:00 Aasessors-tjensterne skulle anses mindre
beböflige och kunna indragas, ar likväl förhål¬
landet icke detsamma med de 3tne nya Fiscals-
beställnjngarne. Då Svea Hof-Rätt troligen stän¬
digt måste arbeta på 4 Divisioner, fordras en
Fiscal för hvarje Division; och då närande Hof-
Rätt nu endast eger en enda Fiscal på Stat böra
de 3;ne felande, oberoende af Hof-Rätts-Leda-
mötaraes antal, till Ordinarie Lön på Stat upp»
förås. Samma anmärkning gäller äfven om be-
hofvet af en Hof-Rätts-Post.
Cordracts Prosten AgrellNågre värde Ta¬
lare hafva anmärkt, att lefnadskostnaden i min¬
dre Siäder »kail vara större än uti Hufvudsiaden,
Detta karn gälla i något, men icke i det hela.
Dessutom kan en högre Embetsman i landsor,-
terne lättare inskränka sin hushållning. Han är
den, som gifver ton och efterdömen af sparsam¬
het och indraget lefnadssätt. I hufvud.tärlén ic¬
ke så, hvarest förmögenheten och högheten bo
tillsammans och göra anspråk på ett mera yppigt
lefnadssätt, hvarifrån de, som skola representera,
ej gerna kunna undandraga sig, utan att blott¬
ställas för anmärkningar af den rådande tids¬
andan.
Uppå framställd proposition beslöt §tånde*f
40
Den 4 Maji.
att förevarande punct, i anledning af de deremot
gjorda anmärkningar, skulle till Utskoitet återre¬
mitteras.
6?te punden, rörande Kongl. Majlis Nådiga
JEörslag till Rikets Ständer, att den brist, som ejler
fulländad reglering af Stats-Contoirets Stat på ett
för ändamålet lämpligt sätt, i nu varande anslag
pä Riks-Staten uppkommit, och hvilken hittills ut¬
gått dels af lidra Hufvud» Titelns besparingar, dels,
■hvad Riks.Boksluts-Contoiret beträffar, af Ofver-
skotterne på inkornsterne, måtte på lidra Httfvud-
Titeln uppföras , leinnades utan anmärkning.
7:de puncten, angående Taffelpenningar för
Presidenten i Kammar-Rätten, likaledes ulan an¬
märkning lemnad.
Side puncten, rörande Bergs-Scholan i Fah¬
lun, lemnades utan anmärkning.
Vid 9 ide puncten, rörande den af Kongl.
Majit uppförda skilnad i Cours-beräkningen å de. för
Minister-Staten anslagne i oo.oo o Rldr Hamburger-
Banco, nu upptagne till 128 sk. Cours, med.
16,666 R:dr 32 sk. Bancosedlar, anförde
Contracts Prosten Hallström: Till förekom¬
mande af brist i det för Minister-Staien fastställ,
da anslag af 100,000 R:dr Hamburger Bjnco,
finner jag visserligen nödigt, att den vid sista
Biks-Siatens uppgörande efter en lägre Cours be¬
räknade Summa i Svenska Banco-Sedlar förhöjes.
Men då i sådant afseende blifvit föreslaget, att
en tillökning af 16666 R:dr 32 sk. skall på Stat
uppföras, under vilkor, att hvad deraf icke be~
höfs årligen användas, bör tili Riksgälds Con-
Den 4 Maji.
foiret ingå, för att tilläggas öfverskotten på Stats-
Verkets inkomster, är jag icke aldeles fri från
den farhoga, att härigenom lätt uppkommer nå¬
gon anledning till villa eller oreda- Enligt den
Siat, som sedan år 1810 varit gällande, har
Konungen egt att fritt disponera besparingarne
å hvarje Hufvud-Titel, och från denna fortgå¬
ende rätt tror jag icke skäl vara förhanden att i
serskildt fall göra ett undantag. För att uppnå
det mål, som Högl. Utskottet åsyftat, skulle jag
alltså ansett det tådligare, att ofvanberörde fyll*
nads-surnma blifvit på öfverskotten anvist.
Dom-Prosten Heurlin: Det är väl sannt, att
Kongl. Majit enligt 181 o års Stats Reglering e-
ger rättighet att fritt inom Titeln disponera de
på hvarje Hufvud-Titel uppkommande besparin¬
gar; men vid samma tillfälle öfverlemnades åt
Kongl. Majtt rättighet att till då med lo:de sam¬
manslagna 3tdje Hufvud-Titeln använda sila Öf¬
verskott på Stats-Verkets inkomster, hvilket sed¬
nare fortfor ända till år 1815, ifrån hvilken tid
öfverskotten varit till Riksgälds-Contoirei anvisade.
Ett dylikt föregående, uti Grundlagarne icke be¬
stämdt uttryckt stadgande kan icke hindra kom¬
mande Rikets Ständer att vid anälags beviljande
fästa vilkor, sota de för Stats-Verkets bästa an¬
ses behöfliga. iLi k väl bör Kongl. Majtt hitintills
utöfvade fria dispositions-rätt af besparingar icke
upphäfvas eller hufvudsakligen inskränkas, Nå*
gon skilnad torde likväl böra göras emellan an¬
slag, hvilkas högsta belopp kan med säkerhet be¬
stämmas, och sadane, som äro beroende af con-
juncturer, eller som ifrågavarande af Cours-för¬
hållande , och hvilka derföre endast förslagsvis
4*
Den 4 Maji.
kunna beräkna*. Vid de förra har Stats-Utskotlef an-,
sett Kongl. Majris fria dispositions-rätt oförändrad
böra fortfara. De sednare hafva hitintills vanli¬
gen blifvit för lågt beräknade* och merendels ut¬
fallit med brist; och då Utskottet på dessa an-?
slag föreslagit högst betydliga tillökningar, har
Utskottet trott, att hvad derutaf ett eller annat
år icke behöfver användas, borda ingå till Piks-
gälds-Contoiret, för att tilläggas ofverskotten på
Stats*Verkets inkomster.
Contrscts. Prosten Hallström'. Jag bestrider
icke, eller kan underkänna Rikets Högl. Stän¬
ders rätt att ändra en föregående Stats-reglering,
och sjelfve vid hvarje Riksmöte bestämma huru
de ingående Siats-medlen skola användas. Mea
jag hemställer icke dess mindre till ett bättre
bepröfvande, om icke en hög3t besynnerlig, och,
som jag föreställer mig, lätt förvillande skiljak¬
tighet uppstår, derest vissa inom Riks-Staten gjor¬
da besparingar skola, i likhet med ofverskotten,
ovilkorligen aflemna® till Riksgälds-Contoiret, an¬
dia deremot kunna af Konungen, efter Dess hö¬
ga behag, disponeras.
Professoren m m. Geijer, som var af sam¬
ma tanka, som Prosten Hallström, ansåg detta
vara en så kallad princip.fråga, som borde när¬
mare bestämmas.
Dom-Prosten Heurlin ansåg icke elt tillägg
af 1810 Sr» Ständer, vid då uppgjord Stats-regle-
ring , vara för kommande Ständer ovilkorligen
förbindande, helst då detsamma saknade allt stöd
af Grundlagame. Begerings-Formens €4 och 65
§§. synas i detta fall tydlige och bestämde, och
ingalunda medgifva en aldeles oinskränkt dispo*
Den 4 Maji.
43
sitlons-rätt af de inom hvarje Hufvud-Titel an¬
ordnade medel. Dom-Prosten ville i detta af.
seende, i enlighet med hvad han förut anmärkt,
göra skilnad emellan bestätnda Ordinarie Siats-
anslag och sådane, som, beroende af tillfälliga
omständigheter, endast kunna förslagsvis beräknas.
Vid flera af de sednare hade Stats-TJtskottet fö.
reslagit samma vilkor och förbehåll, som finnas
intagne vid anslaget för Minister-Staten. Dere¬
mot trodde Dom-Prosten, att om Konungens
dispositions-rätt af öfriga besparingar inskränkes,
skulle det snarast leda till misshushållning. Bri¬
ster uti andra anslag kunna på detta sätt fyllas, u-
tan' att behöfva ålita öfverskotten på Stats-Ver-
kets inkomster, hvilka böra anses som en Natio¬
nens sparpenning för kommande tider? och Kongl.
Maj:t kan derigenom sättas i tillfälle att bestrida
utgifter, hvilka vid Ståts-regleringens uppgörande
icke kunna förutses, men af bebofvet framdeles
påkallas. Konungens fria dispositions-rätt af des¬
sa besparingar leder, till reservation af det ena
årets öfverskott för ett annat års större behof.
För öfrigt äro 3telje och 10 Hufvud-Titlar*
ne de enda, hvarpå några synnerliga besparin»
gar kunna uppkomma, och Stats*Utskottet har fö¬
reslagit att alla på dessa Titlar nppkommande
Jiiöne-besparingar må af Kongl, Majit fritt dispo¬
neras till fördel för de å dessa Titlar serskildt
uppförde anslag för Arméens och Flottotnes ina-
tenalj hvaremot Utskottet, vid dispositionen af be¬
sparingar å sistnämnde anslag, trott sig böra föreslå
det vilkor, att de väl för likartade ändamål, men
icke till Löne-för höjningar må -användas.
Slutligen upplyste Dom-Prosten, att
Kongl, Maj t i den afiåtne Nådiga Propositionen
Den 4. Maji.
om Stafs-Verisets tillstånd och behof, vid frågan
om fouragerings-medel för Värfvade Cavalleriets
och Artilleriets hästar, uttryckligen medgifvit
Rikets Ständer, att de å detta anslag uppkomman¬
de besparingar skulle ingå uti Öfverskotts-liqui-
den med Riksgälds-Coritoiret J hvilket väl Stats¬
utskottet icke trott sig böra tillstyrka, men har
likväl deraf hemtat förnyad anledning att vid
blott förslagsvis beräknade, och nu vida högre,
än vid i8«3 års Stats-reglering, upptagne anslag
fästa det här förekommande stadgande.
Professoren m. m. Geijer ansåg Kongl. Majit ega
fri dispositions-rätt af besparingarne inomTitlarne.
Förestående anmärkningar ansågos icke föran¬
leda till återrentiss,
Vid io‘.de puncten , om Tull-Verkets aflpnin-
gar och omkostnader, samt I ilfe puncten, om Post-
Verkets afiöningar och omkostnader, anmärkte, i af¬
seende på den sistnämnde,
Contracts-Prosten Hallström, att, i likhet
med hvad vid Tull-Verket skall ske, Förslag måt¬
te uppgöras till aflöning för Post-Verkets Tjen-
stemanna. Personal utan sammanblandning rned
ornkostnaderne för nämnde Verk.
o • t O
Prosten Astrand upplyste härvid, att fråga
inför Kongl. Majt t blifvit väckt om reglerandet
af en ny aflönings-stat för Post-Verket,
Dessa puncter lernnades utan vidare anmärk¬
ningar.
Den ytterligare öfverläggningen rörande fö¬
revarande Utlåtande uppskjöts.
Ståndet åtskiljdes. In fidem
0. Rogberg«
*5
Thorsdagen den 7 Maji.
Plenum kl. 10 f. m.
§. 1.
Justerades Prof. för den 39 och 30 uti
förledne månad.
§. 2.
Upplästes till justering och godkändes Ex¬
peditions- Utskottets förslag till underdåniga skrif-
velser:
N:o 62, angående omröstning öfver Högsta
Domstolens Ledamöter.
N:o 64, rörande ett nytt Moment till 14
§. '1 Instructionen för Rikets StänderB Justitise-
Ombudsinan.
N:o 65, angående fritt val af Rättegångs¬
ombud.
N;o 66, i anledning af Nådig Proposition
om upphörande af Konungens 2:ne röster i Hög¬
sta Domstolen.
N:o 68, angående upphäfvande af Hof-Rät-
ternes Leuterations-rätt.
N:o 69, rörande underställning till Hof-
Rätts pröfning af Under-Rätts Utslag i mål,
der någon blifvit tilltalad eller dömd för brott,
hvarå Fästningsstraff följa bör,
N:o 70, angående Rådmäns- och Kämnä-
rers befrielse från deltagande uti ansvaret för
försummelse att till Öfver-Doinare insända re¬
noverade Domböcker och Protocoli m. m.
Ben 7 Maji.
N:o /i, angående upphäfvande af Kongl.
Förordningen den 7 Dec. 1787.
N:o 72, angående remiss af i Landt-Ränte»
rieme för Bankens räkning deponeradt Silfver.
N:o 73, angående Nådig Proposilion om
upphnfvande af 103 §. Regei ings-Formen m. m.
§> 3-
Efter uppläsning af Expeditions * Utskottets
Föislag till underdånig skrifvelse N:o 67, om
upphäfvande af 2 Gap- 3 §. Giftermåls» Bal ken,
lät Ståndet, som fann denna Expedition öfverens¬
stämmande med de 3tne Resp» Med-Ståndens be¬
slut, deruti Ståndet icke deltagit, härvid bero,
i 4.
Af inkomne Protocolls-Utdrag inhemtades,
att Högh Ridderskapet och Adeln remitterat: till
Constitutions- Utskottet, en, i den Form 29 §. Riks-
dags-Ordningen föreskrifver, anmäld anledning till
anmärkning rr.ot Föredraganden af Handels- och
Finance Ärender; återremitterat: Oeconomie- Utm
skottets Beiänkande N:o 84 j bifallit: Stats-Utskot-
tets uti Memorial N:o 107 gjorda hemställan, att
det af Rikets Ständers beslutade bidrag af 100,000
R:dr B:co till Götha Canal-byggnads fortsättande
må, under de af Statte-Utskoitet uppgifne vilkor
och mot den af Stats Utskottet föreshgne för¬
bindelse, nu genast till Canal-Directionen ut-
lemnas,
§• 5-
Uti ankomne Protocolls-Utdrag tillkännagafs,
att Vällofi. BorgareSlåndet bifallit: Stats- samt
Den f Maji,
Oeconomie-Utskottens Utlåtanden Nsris 3, 4, 5, 6,
8, 11 och 12; Lag-Utskottets Betänlcanden Nrris
50, 51 och 52; låtit bero vid Stats-Utskottets
Utlåtande N o g8; lågt till Handlingarne Stats-
Utskottets Utlåtanden N:ris 93, 97 och ggj åter»
remitterat: Stats- och Oeconomie-Utskottens Utlå¬
tande N:o 9.
§. 6.
Protocolls-Utdrag, inkomne från Hedervär¬
da Bonde-Ståndet, innehöllo, att Ståndet remitte¬
rat: till Stats- och Banco- Utskotten, Anders Da¬
nielssons från Elfsborgs Län, och Andeis Anders¬
sons i Hyppinge, Östergöthlands Län, ingif-
ne anföranden, rörande Jacob Petter Anderssons
från sistberörde Län till bemäldie Utskott remit¬
terade Motion, att Deputerade af Rikets Ständer
måga företaga en resa, för alt besigtiga Götha
Canal; samt ett af Jacob Petter Andersson från Ö-
stergöthland ir.gifvet anförande, i anledning a£
åtskillige Ledamöters inom Bonde-Ståndet afgif-
ne yttranden, i följd af Jacob Petter Anderssons
Motion, att Deputerade af Rikets Ständer måga
företaga en resa i ändamål att besigtiga Götha
Canal; till Oeconorrtj.e-Utskoltet, Casper Wijimans,
från Upsala Län, ingifne anförande, rörande be¬
rn aldie Utskotts, uti Betänkandet N:o 84, fram-
stäldta förslag örn Gästgifveri-skjutsen, hvilket
Betänkande i denna del blifvit af Bonde-Siåndet
till Utskottet återremitterad:; vid föredragning
af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123, i anledning
af mot N:0 54 gjorda anmärkningar, fattat följan¬
de beslut: Ordinarie eller Ständige. Inkomster, 1:0
Ordinarie Räntan; hvad Stats-Utskottet i dess för¬
sta Betänkande Nio 54 föreslagit rörande denna
Den ? Maji.
Titel bifölls med den förändring, att Marke-
gångs-värdet gooo E:dr å Strömholm» Stuteri’s
på Siat uppförde heminansräntor förklarades bö¬
ra qvarstå bland elen behållna delen af Ordina¬
rie Räntan; 3:0 Åfrads-Spannmåien och 3:0 Kro-
no-Tionde-Spannmälen; till hvad Utskottet röran¬
de desse tvänne Titlar föreslagit i Betänkandet
N:o 54, lemnade Ståndet bifall; 4:0 Krono- och
Kyrko-Tionde-lösen efter bestämda priser; Ståndet
biföll Stats - Utskottets i Betänkandet N:o 54
framställde Förslag till denna Inkomst-Titel, ti¬
mm hvad angar Utskottets hemställan osn under¬
sökning, rörande Krono® och Kyrko-Ttandens
olika beräkning och utgörande, i hvilken om¬
ständighet Betänkandet afslogs; 5:0 Arrende-medel
af Kungsgårdar och andra Krono-lägenheter; 6:0
Slubbören och 7I0 Silfver- Tionde, Myntarelön och
Slagskatt; hvad Utskottet rörande dessa irenne
Titlar hemställt uti Betänkandet N.o 54, fann
Ståndet för godt att bifalla, 8:0 Koppar-Ränta
och Slagskatt i Utskottets hemställan om denna
Titel uti sednare Utlåtandet N:o 123 bifölls;
g:o Avesta Koppar- och Manufactur-Tulls Utskot¬
tets Förslag i Betänkandet Nio 54 bifölls; 10:0
Tionde- och Hammarskatts-Jernt denna Titel bi¬
fölls i enlighet med Utskottets Förslag i Utlå¬
tandet Nio 123; ilia Alun-Tionde, 12I0 Svafvel¬
bruk?,- Tionde och 13:0 Kalkugns'afgift på Gous¬
landt dessa frenne Titlar antogos efter Utskottets
Betänkande Nio 54 14:0 Mantals - penningarne
med afslag å Utskottets, i Utlåtandet N:o 123,
gjorda Förslag, angående denna Titel, fann Stån¬
det för godt att bifalla hvad Et tänkandet N:o
54»
Den ? Maji.
49
54, rörande delta ämne innehåller; 15:0 Lag¬
mans- och Häradshöfdinge-Räntan i 16lo Gernings-
iirens 17:0 Sterbhus-afgiften; 18:0 Bötes-medel;
19:0 lndragne och besparde Militice-B osttills- och
Lönings - Räntor ; 20:0 Cavallerie • Regementetnes
Hästvacance-Spannmål i och 21:0 Ständige Rote-va-
cance-af gifter; Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54
uti dessa delar bifölls; 2sto Tillfällige Rote-va•
cance-afgifter; Ståndet biföll Utskottets uti Ut¬
låtandet N:o I23 gjorda hemställan, rörande den¬
na Titel; 23:0 Kneckte-Rotefrihets-medel och 24:0
Båtsmans-vacance-medel', dessa Titlar antogos, ef¬
ter Utskottets Förslag uti Betänkandet N:o 54;
ogillat Stats-Utskottets hemställan uti Memorial
N:o 107, samt godkänt Fullmägtiges i Riksgälds-
Contoiret åsigt, i afseende på verkställigheten af
Rikets Ständers beslut om utbetalningen af För¬
skottet till Götha Canal.
§• 7*
Föredrogs Och lades till Händlingarne Stats-
Utskottets Utlåtande N:o 109* i fråga om utbe¬
talning af det utaf Rikets Ständer beviljade för¬
skott af 100,000 Frdr Banco till Götha Canal-
byggnads fortsättning.
§• 8-
Företeddes och lades på Bordet:
Stats-Utskottets Utlåtande N:oi32i angåen¬
de regleringen af Utgifterne under Riks-Staiens
3:dje Hufvud-Titel.
N:o 133, Utlåtande, angående reglering af
Utgifterne under Riks-Statens 4:de Hufvud-Titel.
Preste-St. Prut. 1829. Band, V. 169
So
Den ? Maji.
N:o 134, d:o (Bilaga), angående väckt
Motion om tillökt anslag för Upsala Rid-Sehola»
Nso 135, d:o j angående ett Lunds Kongl,
Academie år 18 lo frånhändt Pennir.ge-anslag.
N:o 136, d:o, (Bilaga) i anledning af väck¬
ta Motioner, angående anslag till Löner för vis¬
se Lärarebefattningar vid Gymnasier och Uni¬
versiteter, samt förökadt anslag för det Gymna¬
stiska Central-Institutet i Hufvudstaden.
N:o 1 37, d;o (Bilaga), angående hegardt fort¬
farande Löneanslag åt Lärarne vid Stockkolms
Stada Undervisningsverk.
N:0 138, d:o (Bilaga), i anledning af väckt
Motion om publikt understöd åt Författaren af
Svenska Folkets Historia under Konungarne af
Wasa-Atten.
N:o 139, d:o (Bilaga), i anledning af väckt
Motion om anslag af Stats-medel för Författan¬
det af en fullständig Historia om Konung Cari.
XI;s Regering , samt den så kallada Frihets¬
tiden.
N:o 140, dio (Bilaga), i anledning af väckt
Motion om Stats-anslag för utgifvandet af nytti-
ge böcker åt de fattigare Folk-klssaerne.
N:o 141, d:o (Bilaga),angående hegardt fort¬
farande anslag fcr Elementar- eller Prof-Scholan
i Stockholm,
N:o 142, dso (Bilaga), i anledning af väck¬
ta Motioner om förökadt anslag för vissa Läro-
Inrättningar m. m.
Bevillnings samt Allmänna Besvärs och Oeco-
nomie^Utskottens Betänkande N:o 3, öfver Mo¬
tioner af Heir Rosenqvist, Fredric Leonhard,
Din ? Maji.
m. fl., angående beskattning å Caracterer il¬
ian motsvarande Embete och Tjenst.
Banco-Utskottets Betänkande N:o 3G» med
anledning så väl af 1827 års Revisions Berät¬
telse, som Banco-Styrelsens anmälanden, jemte ser¬
skildt ingångne Motioner från Vällofl. Borgare-
Ståndet, i fråga om bibehållandet af de från Ban¬
ken meddelade lån på Hus, brandförsäkrade i
den upplösta f. d. Stads-fonden af Allmänna Brand¬
försäkrings-Verke t,
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 54, öfver
Riksdags-Fullmägtigen Herr A. Landegrens Mo¬
tion om vederbörande Underdomares förständi¬
gande att vid Inteckningars dödande ställa sig till
efterrättelse hvad i 24 §. af Kongl. Förordnin¬
gen den 13 Julii 1818 om skuldebrefs företeen¬
de i Hufvudskrift är stadgadt.
N:o 55 d:o, öfver Riksdags-Fullmägtigen
Herr 13. H. Santesson» Motion om ändring i
Kongl. Kungörelsen den 18 December 1823, 8*
vidt den rörer ändring af 24 §. i Kongl, För¬
ordningen den 13 Julii 1818 om Inteckning i
fast egendom.
N:o 56 d:o, öfver Herr Grefve Cart Axel
von Rosens Motion om stadgande, att i de orter,
der endast ett Lagtima Ting om året hålles,
Lagfart och Inteckning må kunna å Urtima Ting
sökas och meddelas.
N:o 57 d:o, öfver Riksdags-Fullmägtigen i-
från Calmar Län Petter Pehrssons Motion om
utfärdande af en Författning, som föreskrifver
huru Afhandlingar om så kalladt undantag eller
fördel samt om upplåtelse af nyttjande-rätt till
jordadel skola lagföljas.
5ä
Den 7 Maji.
Nso 58 d:o, i anledning af Herr Frih, La<b
vig Boije* Motion om ändring eller förklaring
af 18 och 19 §§. i Kongl. Förordningen den
13 Julii 1818» angående Inteckning i fast e-
gendom.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
Utlåtande N:o 90, i anledning af väckt fråga
att Krigs-Academien på Carlberg måtte såsom
Elementar Läro-anstalt upplösas.
N:o 91 dto, i anledning af gjorda anmärk»
ningar vid Utskottets Betänkande N:o 34, rö¬
rande Motioner, dels att den ännu beridna delen
af Smålands Hussar.Kegemente måtte få afsitta >
dels att General-Mönstringar måtte hållas endast
hvart tredje år, utan några andra Mönstringar
deremellan, och del® att både Kyttare och Solda¬
ter måtte få beklädas med vadmal.
N:o 92 d:o, öfver gjorda anmärkningar vid
Utskottets Betänkande Nto 52, i anledning af
väckt fråga om skyldighet för Ordinarie Domar®
att af egna medel ersätta alla de resekostnader
hans vicarius, i och för sitt förordnande, får vid»
kännas utom Domsagans gränsör,
N:o 93 d:o, i anledning af väckta Motioner
dels om Orgelbyggeriets befrämjande, och dels
om upprättandet af ett Institut egentligen för
Kyrkosång.
EccUtiastika Läg-Utskottets Betänkande N:o
ig, i anledning af Kongl. Hof-Predikanten, Pro¬
sten , Magister U. Widéns Memorial, rörande
Presterskapets åtgärd och förbindelse vid döds-
fångars utförande tili afrättsplatsen.
i 9-
Föredrogs Expeditions - Utskottets Memorial
Den ? Maji
53
N:o G 3, hvaruti Utskottet anmäler sig hafva
mäst, alltifrån den lo sistledne Januarii, till bud»
skickningar emellan Utskottet och Tryckerierne
begagna serskildt biträdeafen yngre person, hvilken
forbundit sig att emot hälften af ett Vaktmästare-dag-
tractamente, eller 32 sk. Banco om dagen, på
förenämnde sätt vid Utskottet tjenstgöra, samt
anhåller att icke allenast ifrågavarande dagtraeta-
naente af 32 sk. B:co må från berörde dag och
framgent så länge erforderligt är få utgå, utan ock
att, derest framdeles skulle så erfordras, emot li»
ka dag-tractamente, än ytterligare må få antagas
en person för behöflige hudskickningars bestri¬
dande; och fann Preste-Siåndet för godt att här¬
till lemna sitt bifall, samt, i och för Riksgälds-
Contorets förständigande i ämnet, Stats-Utskottet
underrätta, så väl om detta beslut, som ock om
Preste-Ståndets under den g sistlidne Januarii
lernnade bifall till Expeditions-Utskottets under
den 3 Januarii gjorda hemställan, det ytterliga¬
re 2:ne Canalister måtte få af Utskottet antagas
med sådane arfvoden eller tractamenten, sorn för
Canzlister vid Riks-Ståndens Utskott framdeles
kunde varda bestämdt,
§. 10.
Prosten /Istrand begärde ordet och anförde:
Sedan åtskillige till Kongl, Maj:t inkom ne Hand¬
lingar blifvit på Kongl, Maj;;* Nadigste befall¬
ning öfverlemnade till Höglofl. Allmänna Be¬
svärs- och Oeconomie.Utskottot, för att tjena till
upplysning vid öfverläggningarne om de röran¬
de Postverket från Rikets Höglofl, Ständer till
samma Utskott remitterade Motioner, öfver hvil-
54
Den 7 Maji.
Handlingar Utskotts-Beredningen icke ansett Ut¬
skottet böra yttrande afgifva, utom så vidt de
väckta Motionerne dertill gifva anledning, vågar
jag, med stöd af Riksdags-Ordningens 56 §., fram¬
ställa till Hugv. Ståndets bepröfvande ett i sam¬
ma Handlingar förekommande, af Hr Öfver-Post-
Directeuren hos Kongl. Majrt den 16 Mars det¬
ta år gjordt tillstyrkande om förökning af Post-
Inspectorers och Post-Förvaltares Löne-inkorn-
ster medelst förhöjda anslag i Skrifvare-arfvoden
och Expens-rnedel, hvilka medel, som förut ut¬
gjort för Götheborgs Post.Contoir 141 s 15. 4. , nu
äro föieslagne till 400 Rrdr; för Jönköpings d:o,
förut 101 R:dr 12 sk., nu föreslagne till 213
R:dr 16 sk. ; för de öfrige större Post-Contoiren,
förut per medium 50 å 53 R:dr, nu föreslagne
till 133 RMr 16 sk.; för andra Classens Post-
Contoir, förut per medium 5 ä 6 R:dr, nu före-
slague till 50 R:dr; saint för de minsta Post-
Contoiren, förut per medium 3 å 4 R:dr, nu ,
föreslagne till 33 E:dr 16 sk.; utgörande tillök¬
ningen, utöfver hvad 1828 års Stat upptager, en
Summa af 5, 427 R;dr 21 sk. 4 rst. För min
del anser jag denna Löneförhöjning åtminstone
för Post-Iaspectorerne och Posl-Förvaltarne vid
de större och vid andra Classens Post-Conioir
aldeles icke af behofvet påkallad; ty det torde
väl näppeligen inom vår Stat gifvas några Em-
bets- och Tjenstemän, hvilka, i och för sin
tjenst och i förhållande till tjenstens vigt och
möda, njuta rikligare inkomster än Post-Inspe»
ctorerne och Post-Förvaltarne vid de större och
bättre Post-Conto!ren, då man beräknar deras
extraordinarie inkomster rf lusväskor, lösbref,
Den 2 Maji.
55
recommendations - medel och Tidnings - arfvo-
den. Jag fruktar att Hr Öfver-Post-Direcleu-
rens ofvannämde officiella tillstyrkande kunde
föranleda en icke behöflig Stats-utgift, och vågar
derföre vördsamt hemställa, alt Rikets Höglofl.
Ständer måtte i önsknings-väg hos Kongl, Maj:t
i underdånighet anhålla, att den af Hr Öfver-
Post-Directeuren föreslagne och tillstyrkta för»
höjning i Skrifvarhjelp och expense-medel icke
måtte vid de större och vid andre Classens
Post-Contoir beviljas, samt att förhöjningen i.
expense-medel vid tredje Classens Post-Contoir
måtte beviljas endast i den mon behofvet den¬
samma oundgängligen påkallar, hvilket behof efter
tillförlitlig undersökning om de större eller min¬
der extraordinarie inkomster, som tjensten på
hvarje ställe åtfölja, torde böra af vederbörande
liäns-Styreiser vitsordas.
H. H. Erke-Biskopen och Talmannen be¬
gärde härefter underrättelse, i hvad afsigt de till
Allmänna Besvärs- och ()economie~Utskottet remit¬
terade Handlingar kommit Utskottet tillhan¬
da, då
Prosten Astrand ytterligare anförde: De
till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
öfverlemnsde Handlingar innehålla samtelige
Konungens Befallningshafvande® Utlåtanden öf¬
ver Postföringen, äfvensom Kongl. Kammar*
Collegii och Cancellie-Styrelsens samt Öfver-Post-
Directeurens yttranden öfver samina ämne,jemte
, Ofver-Post-Directeurens underdåniga förslag till
ålskillige förändringar i Postregleringen och till
en förhöjd Expense-Staf för samtlige Post-In-
»peclorer och Post-Förvaltare. liemissen från
Den f Maji
Stafs-E*pedition lyder: att som Kongl, Majit
erhållit kunskap, det åtskilliga Motioner röran¬
de Postverket blifvit till Allmänna Besvärs- och
Oecopomie Utskottet remitterade, ville Kongl,
Majit, för att sedermera i ett sammanhang afgö¬
ra de tillhörande ärender, till Utskottet öfver¬
lemna de från åtskilliga Auctoriteter angående
samma ämne till Kongl. Majtt inkomna Hand¬
lingar, för att tjena Utskottet till upplysning vid
dess öfverläggningar. Utskotts - Beredningen,
hvars saitltelige närvarande Ledamöter erkän¬
de, att det af Herr Öfver-Post-Directeuren gjor¬
da förslag om förhöjd Expense-Stat, derest det
skulle vinna framgång, vöre skadligt, och att
derföre godt vore, om det kunde i underdånig¬
het afstyrkas, ansåg sig dock icke kunna derom
till Rikets Högloft. Ständer göra hemställan, förr
än någon från ett Riks-Stånd till Utskottet re¬
mitterad Motion dertill gåfve anledning. På
grund häraf har jag frarnstält den Motion, sorn
nu är under Högvördige Ståndets pröfning; och
mig synes den händelse, att Öfver-Post-Dire-
cteurens underdåniga tillstyrkande orri förhöjning
1 Postverkets Expense-Stat under Riksdagens
lopp, eller den 16 sistlidne Mars, till Kongl,
Maj:t inkommit, vara sådan, att den kunnat be¬
rättiga mig till denna Motions väckande.
Prosten m. m. Grevillius: Öppet måste jag
bekänna det jag icke kan anse den nu väckta
Motion vara af sådan beskaffenhet, att Rikets
Ständer med den kunnat taga någon befattning;
helst anledningen dertill är hemtad af en Hand¬
ling, som, icke i officiel väg utan tillfälligtvis,,
tske lill handläggning utan sorn bilaga, kommit
Ben 7 Maji.
5?
lill, icke Kiks-Stånden, ulan Allmänna Besvärs»
och Oeconomie»Utslcoitet. För min del skulle
jag dessutom anse högst olämpligt, att, af farho-
ga för det afseende Kongl. Maj;t möjligen kun-
de fästa å ett ifrån ©n Emhets*myndighet directe
ingånget underdånigt förslag, träda Kongl. Majus
Höga granskning i förväg med något opåkalladt
afsiyrkande. Med ali aktning för den värde Mo-
tionairen , och fullt rättvisande hans afsigter,
nödgas jag dock yrka att Motionen må förfalla.
Prosten Forslind: Genast då Allmänna Be¬
svärs och Oeconomie-Utskottet satte sig i verk¬
samhet, afskiljdes alla Motioner, som rörde Pest-
Verket, antingen dervid åsyftades förläggandet af
äldre och anläggning af nya Post-Contoir, eller
förändring uti tiden och vägen för Postens kring¬
sändande, för att afgöras uti ett sammanhang,
och med ledning af den General-plan till förbät¬
tring uti Post-väsendet, hvilken redan då förmo¬
dades vara att snarligen förvänta ifrån Öfver-
Post-Directeurs-Embetet; hvarföre äfven en skrif¬
velse skulle till Hof-Canzleren afgå, med anhållan,
att alla detta ämne rörande Handlingar mätte ti11
Utskottet utlemuas. Ibland dessa lärer den Hand¬
ling blifvit funnen, som till den nu väckta Mo¬
tionen gifvit anledning; hvarföre det synes mig,
att dess behandling icke kan tillhöra annat Ut¬
skott, än Allmänna Besvärs, och Oeconomie-Ut-
skottet, som häfver under sin handläggning
allt, som för öfrigt står i sammanhang med
en allmän Post-reglering. Likväl kan jag ej döl¬
ja, att hos mig uppstått stora betänkligheter, hu¬
ruvida Motionen ens bör remitteras. Jag nekar
igke, att, enär Kongl, Majit derom afgifvcr M-
58
Den f Maji.
dig Proposition, eller Motion af enskild Riks¬
dagsman väckes, det må tillhöra Rikets Höglofl.
Ständers Stats-Utskott att föreslå, celi Rikets Högl.
Ständer att fastställa löner, arfvoden och ex-
pense-medel i nom Post-Staten j tnen innan en så¬
dan Nådig Proposition blifvit afgifven, eller må
hända ens påtänkt, malte det vara högst betänk¬
ligt, att Rikets Ständer göra till ett Öfverlägg-
nings-ämne. huruvida Rikets Ständer ina till
Kongl. M-'j:t framföra deras underdåniga önskan
och anhållan, att Kongl. Maj;t icke måtte uppå
Dess Öfver-Post-Directeurs framställningar fästa
ett sådant afseende, att de kunna föranleda till
en Nådig Proposition. Att framkalla denna un¬
derdåniga önskan , synes likväl vara Motionens
ändamål, och jag fruktår att Rikets Höglofl. Stän¬
der derigenom öfverskrida den af Grundlagen för
deras önskningsrätt bestämda gräns, enär fram¬
förandet af en sådan önskan, åtminstone i min
tanka, är ett verkligt inträngande inom området
för Stats-Rådets rådgifvande åtgärder. Af detta
skäl vågar jag således vördsamt hemställa, om
remiss å Motionen bör ega rum; men om mina
betänkligheter dervid icke delas af det Högv.
Ståndet, utan remiss beslutes , att remissen då sker
till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet.
Contracts-Prosten Hallström: Någon ny frå¬
ga ville jag icke tro kunna efter Motions-tidens
slut väckas, i anledning af hvad som inom ett
enskildt Utskott eller någon dess Afdelning må
hafva förekommit. Riks-Stånden sakna derom
officiell underrättelse, sålunda all grund och led¬
ning för sitt omdöme. Men då förelästa Motion
ruter ett ämne, hvilket hos Högv. Ståndet före’*
Den ? Maji,
59
var till eifveiläggning sistledne Pleni-dag, då en
del af Stats-Utskottels Utlåtande, angående Re¬
gleringen af utgifterne under Riks-Statens 2:dra
Hufvud-Titel, och deribland line pnncten om
Post-Verkets aflöningar och omkostnader genom'
gicks» anser jag den värde Molionairen kunna
med allt fog påräkna uti 56 §. Riksdags-Ordnin-
gen ett säkert stöd för sin gjorda framställning.
Jag skulle dock tro rättast vara, att Motionen
förblefve hviiande» till dess Protocollet för be¬
rörde Pieni-dag justeras; och afstyrker jag såle¬
des , att frågan om remiss nu upptages, serdeles
örn Ståndet ej skulle i densamma vara af enstäm¬
mig tanka.
Prosten Astrand: Då den officiella Handling
jag omtalat och härhos får äran framvisa, är be¬
kommen från en Expedition af Konungens Canz-
ii, hvars Handlingar icke få vara någon hem¬
lighet, enär icke en gång enskild man kan vä¬
gras delfående och allmängörande af något till
en sådan Expedition hörande document, som ic¬
ke utgör Stats-Rådets Protocoll, så ville jag tro,
att just sjelfva den bevista tillvarelsen af denna
officiella Handling kunde vara en tillräcklig
grund och ledning för Rikets Högloft Ständers
beslut i denna sak, Vöre frågan om förslag till
förhöjande af Post-Statens ordinarie löner, skul¬
le jag visserligen tro alt sådant icke kunde be¬
viljas, innan Rikets Högloft. Siänder dertill gif-
■vit anslag; men sådane arfvoden och expenser,
sorn Öfver-Post-Directeurens förslag innehåller,
tror jag Kongl. Majit kunna bevilja, utan att
Rikets Högloft. Ständer genom Nådig Proposi¬
tion blifva anmodade att dertill bevilja anslag.
6o
Den 7 Maji.
Sfi val förra tiders erfarenhet, sora Högl, Stats®
Utskottets nu afgifna Betänkande, angående re¬
gleringen af Stats-Verkets utgifter, visa nogsamt,
att Kongl. Majit fritt disponerat inom hvarje
Hufvud-Titel, och, der Honom så godt synts,
af Titelns besparingar anvisat utgifter, hörande
till samma Titel; och jag tror ingen vilja bestrida
Kongl. Majlis dertill egande Höga rätt. Jag kan
deraf icke annat än sluta till möjligheten af en
sådan blifvande anvisning för den utgift, som
Öfver-Post-Directeuren tillstyrkt. Jag undrar
visserligen icke, att nämnde Embetsman söker
befordra sina underordnades fördel; sådant kan
anses för hans skyldighet; men jag tror äfven
min och hvarje redlig Riksdagsmans pligt vara,
att i ali ting, och således äfven i denna sak, o-
förstäldt yttra hvad jag anser rätt, billigt och
öfverensstämmande med Statens bästa, eller icke.
Jag anser Representationens heliga förbindelse
vara, så väl att söka förekomma misstag, der de
synas vilja inträda, sorn att rätta dem, sedan de
verkligen inträffat. Sedan Öfver-Post-Directeu-
rens officiella tillstyrkande till Kongl» Majtt in¬
kommit, tror jag det vara mindre obehagligt
att nu göra en underdånig hemställan mot den¬
samma, än att lemna saken till framtiden, och
sedermera, i händelse tillstyrkandet vunne Nå¬
digt afseende, vid en blifvande Riksdag komma
med en underdånig framställning om den vid¬
tagna åtgärdens olämplighet. Det torde då blif¬
va rätt svårt att få de beviljade onödiga Ex-
pense-anslagen indragna. En för närvarande
gjord underdånig hemställan i afseende på den¬
na sak synes mig ingalunda inkräktande på
Den ? Maji.
61
Kong!. Maj:ts Höga rätt, och torde icke vara ett
större inträngande inom området för Stats-Rådets
rådgifvande åtgärder, än hvarje annan underdå*
nig hemställan, som i önskningsväg till Kongl.
Maja af Rikets Häglof], Ständer frarnbäres.
Sedan öfverläggningen rörande ifrågavarande
Memorial var slutad, samt den framställda pro¬
positionen om remiss till Allmänna Besvärs- och
OeconOmie-Utskottet blifvit med både Ja och Nej
besvarad, samt Votering härom yrkad, framställ¬
de H. H. Erke-Biskopen och Talmannen till ju¬
stering efterföljande Voteringsproposition: Bifal¬
ler Högv. Ståndet remiss till Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottet af Prosten Åstrands häc
ofvanintagne Memorial P Den det vill, lagge Ja,
Den det icke vill, lagge Nej; Vinner Nej, så
kommer den af Prosten Astrand nu väckta Mo¬
tion att förfalla.
Sedan denna Voterings-proposition blifvit
justerad, gillad och till besvarande framställd, fö¬
retogs, enligt Riksdags-Ordningens föreskrift,
omröstning, som utföll med 16 Ja emot 30 Nej,
hvarigenom således Motionen ansågs böra förfalla.
§. xi.
Prosten Grapei Sedan fråga uppstått om för¬
ändringar i Tabell - Formulairen, anhåller jag
vördsammast att till Upplyst hepröfvande få hem¬
ställa följande!
1 :o Kongl. Tabell-Commissionen har uti dess
till Kongl. Maj:t a flatna underdåniga Berättelse
af den 10 Maji 1828 anmärkt, att dels Prester¬
skapets aflägsenhet från Sterbhusen, dels ork syn-
nerligast okunnigheten och oförståndet hos dem,
6a
Den ? Maji.
som me«l dödsfallet bcira lill anteckning anmäls
dödsorsaken, allt hittills varit och afven hädan¬
efter komma att förblifva oöfvervinnerliga hinder
för en Församlings Pastor att kunna anteckna
dödsorsaken med så nöjaktig pålitlighet, som å-
syftas till grund för en generell beräkning af
hvarje sjukdoms inflytelse på Mortaliteten. Den¬
na med verkliga förhållandet enliga anmärkning
torde gifva skälig anledning att fråga : hvarföre
bibehålla uti Formulairet för Mortalitetens an¬
tecknande en Artikel, hvara flesta uppgifter er¬
farenhet en visat allt hitintills hafva varit felakti¬
ga, och hvaraf man icke helier framdeles har att
vänta nöjaktiga och tillförlitliga upplysningar?
Tabell-författarnes antecknings-besvär är alltför
obetydligt, för att att här komma i beräkning.
I detta afseende bör det vara dem likgiltigt, om
och med huru mångå Titlar den nu varande Ar¬
tikeln H uti Formulairet qvarstår. Men då kändt
och erkändt är, att dermed åsyftadt ändamål icke
är vunnet och icke kan vinnas; att tvertom de
flesta anteckningar, såsom ogrundade4 heldre le¬
da ifrån än till det mål, som sökes, så skulle
jig tycka, att berörde anteckningar vöre både för
Kongl. Tabell • Commissionen och för Kongl.
Sundhets-Collegium mer än umbärliga, Det må¬
ste ock för vederbörande Embetsman i Kongl.
Commissionen vara ett högst obehagligt tidsför¬
drif, att sammanföra och granska från Rikets
flere än 3000 Församlingar inkomna uppgifter,
dem man på förhand vet vara till största delen
felaktiga. Med Art. H. försvunne äfven Art.
K. i d ess nu varande syftning. Och detta med
rätta. Ty då den förra Ari., sorn upptager
Den 7 Maji.
döflsorsakcrne, är opålitlig och falsk» sfi är för¬
hållandet enahanda med den sednare, som anty¬
der Månaden, då dödsfallet af uppgifven orsak
skulle hafva inträffat. Likväl kunde i Tabellen
anmärkas, huruvidj någon farsot under året va¬
rit gångbar i Församlingen, och huru många den
bortryckt, samt äfven vissa i Tabellen antydda
dödsorsaker specificeras på sätt för närvarande
om olyckshändelser är föreskrifvet, men med
uttryckligt stadgande, det ingen afliden må upp¬
föras under en Titel, den man ej med säkerhet
känner vara för tillfället rätt tillämpad. Sålunda
vore ali den Upplysning vunnen, som man i den¬
na del af Presterskapet kan och bör förvänta.
Men om hvad jag här ofvan vågat anmärka icke
vinner något afseende, utan, såsom af Kongl.
Tabell-Commissionens yttrande uti omförmälde
underdåniga Berättelse anledning är att förmoda,
en ny Formulaire-upplaga utkommer, deruti Art.
H. blifver bibehållen, ehuru med minskningar
uti dess mångfaldiga Titlar, så hemställer jag
ödmjukast, om icke Tit. oangifven sjukdom här
bör åter upptagas. Kongl. Commissionen har i
samma underdåniga Berättelse anfört, att denna
Titel, märkvärdigt nog, blifvit tillagd uti det år
1774 emanerade Nya Tabell-formulairet samt
bibehållen i det ytterligare förändrade af år 1803,
men utur det till begagnande från år 182» sist
emanerade Formulairet totalt utesluten; hvarjem¬
te Kongl. Commissionen anmärkt, att berörde
Titel likväl af de fleste Tabell-Författare vore
upptagen. Jag tillstår öppet, att jag är en af
desse fleste, och att jag heldre valt denna ut¬
väg, an jag kunnat förmå mig att på csäkra giss¬
Den ? Maji,
ningar uppgifva dödsorsaker. Det är sanni att
Kongl. Commissionen icke erhåller kännedom af
de sjukdomar, i hvilka personer, intagne i rutan
oangifven sjukdom, aflidit; men jag har trott
Kongl. Commissionen vara mera belåten med
denna brist, än med tillgissade och missledande
uppgifter; och jag förklarar bestämdt, att jag varit
tvungen till att inför Kongl. Commissionen före¬
bringa så beskaffade uppgifter, din jag icke dri¬
stat mig att upptaga i fråga varande Titel. Sam¬
ma skäl har tvifvelsutan förmått de fleste Ta¬
bell-Författare att vidtaga enahanda åtgärd. Kongl.
Tabell-Commissionen har yttrat, att, sedan ofta-
nämnde Titel utur Fonnulairet utgått, antalet
af derunder upptagna ansenligen minskats; men
nonne uppgifterne derigenom blifvit mera på¬
litlige? Nästan vöre jag frestad att af den för¬
märkta minskningen sluta till flere gissningar,
mera godtycklighet i uppgifter, dem Kongl. Com¬
missionen sjelf insett vara till större delen opå¬
litliga. I Församlingar, der Folknumern upp¬
går till flere tusende; der största delen af All¬
mogen bor långt afsides från Prestön eller annan
Ståndsperson; der hvarken Läkaren eller Läraren
blir kallad till de fleste aflidande; der Prester-
skapet icke förr, än dödsfallet anmäles, får hö¬
ra sjukdomen omtalas; der frågorne om sjukdo¬
mens art så obestämdt besvaras, att man föga
mera vet, än att den döde lärer varit sjuk, in¬
nan han dog; i sådane Församlingar fordrar man
alltför obilligt utaf Tabell-Författare, att de sko¬
la göra nöjaktig reda för alla dödsorsaker. Få
de icke säga sanning, nemligen att dödsorsaken
är
Den f Majit
65
är okänd, så måste de, emedan dem ej heller
är tillåtet alt tiga, på vederbörlig befallning af
en Christelig Öfverhet tala det osannt är eller
det de icke veta sannt vara. Må Tileln oangi/-
ven sjukdom återfå sitt gamla rum i Tabellen*
Det gör der ingen skada. Hvar och en nog¬
grann Tabellförfattare skall ej begagna sig af den¬
na Titel i andra fall, än då han dertill är nöd¬
sakad. Den mindre noggranne åter, om någon
sådan skulle finnas, författar visst icke tin Ta¬
bell med större sorgfällighet, derföre att denna
Titel saknas i Tabellen.
2:0 Hvad angar Tabellen för Folkmängdens
antecknande, får jag ödmjukast omnämna, att jag
under sista Tabell-året 1825 hos Högv. Dom-
Capitlet i Hernösand anhöll om åtskilliga upp¬
lysningar, till rättelse vid Tabellens förfärdigan-
de, samt att Dom-Capitlet, som anmält ärendet
hos Kongl. Tabell - Commission och deröfver
emoltagit Kongl. Commissionens yttrande, med¬
delade detsamma Stiftets Presterskap genom Cir-
culaire eller Stifts-Tidning. Då således mitt Me¬
morial finnes i Kongl. Gommissionens Archiv,
och, om det förtjenar något afseende, troligen
äfven afses vid utgifvaudet af en ny Formulaire-
Uplaga, bör jag ej, medelst upprepande af hvad
derutinnan blifvit anfördt, förspilla det Högv.
Ståndets dyra tid.
Prosten Dillner, som instämde med Prosten
Grape, tyckte sig, i afseende på de många con-
troller å döde, som i Tabellerne äro upptagne,
finna, att Kongl. Tabell-Commissionen med ett
serdeles välbehag vistas i de dödas Rike. I öf-
Preste-St. Proi. 1829, Band. V. 170
Dm ? Maji,
rigt anmärkte Prosten svårigheten för Prester-
skapet att utröna, hvilken af de inånga i Tabell¬
form ulairerne upptagne sjukdomar vållat döden,
hvarföre ock Prosten vanligen brukade att un¬
der Art, Andtäppa intaga dem, om hvilkas döds¬
orsak ingen säker uppgift blifvit lemnad.
Efter framställd proposition blef förestående
Memorial tillika med det i anledning deraf an¬
förda till Ståndets Pastoralutskott remitteradt.
§. 13.
Vid fortsatt föredragning af Stats^Utskottttx
Utlåtande N:o 128, angående Regleringen af ut-
gifterne under RiksSlatens 2tdra Hufvud-Titel,
lemnades
i2:tc puncten, rörande Reglering af Sundliets-
Collegii ajlönirigs-stat, Litt. A,, utan anmärkning,
Vid Litt. B. t om Arfvode till Provincial-Chi-
rurgen i Stockholms Län, anförde
Contracts-Prosten Dordin: Här föreslås en
X,äns»Chirurg för Stockholms Län på Stat. Jag
kan likväl ej förstå, att Stockholms Län mer än
andra Län skulle behöfva Chirurg. Mennisko-
lifven måtte val ej vara dyrare här än annor¬
städes. Stockholm har dessutom godt förråd på
Läkare, då flere Landsorter på Läkare hafva stor
brist. Jag skulle tro, att sådane Chiiurger borde
antingen i alla Län antagas, om man har råd
att dem bekosta, eller ock ingenstädes. Man-
namon är alltid obehaglig.
Dom-Prosten Heurlin erinrade, att, enligt
Kongl. Brefvet den 19 October 1814, ett årligt
arfvode utgått till Provincial-Chirurgen i Slock¬
holm* Län, hvilken utgift Kongl. Majd föreslå-
Ven f Maji.
git nu böra I Stat uppföras, men Utskottet åter
ansett böra i desB förra egenskap af arfvode fort¬
fara.
Kongl. Lif-Medicus m. m. Doctor Ekström:
Provincial • Chirurgen i Stockholms Län anses
endast såsem medhjelpare åt Provincial-Läkaren,
hvilken i ett Län af denna vidd och utsträck¬
ning, der ock de meste olyckshändelser, mord
och besigtningar förefalla, alldeles oundgängli¬
gen behöfver ett sådant biträde. Ett sådant bi¬
träde sakna ock icke Rikets öfrige Provincial-
Läkare. Batalllons-Läkare, som här i Stock¬
holm tjenstgöra vid Garnisonen, äro i Lands-
orterne ål.gde att i göromålen biträda Provinci¬
al-Läkaren. Denne beställning är således inga¬
lunda tillkommen genom någon serskild ömhet
för Stockholms Län, utan på grund af likhet
med hvad Rikets öfrige Provincial - Läkare
åtnjuta.
I öfrigt lemnades denna punct utan an-
märkning.
Vid Litt. C., rörande fråga om underhäll och
bedrifvande af en till Sundhets-Collegium donerad
Eltclricitets-Machin, anförde
Biskopen och v. Talmannen m. in. Do¬
ctor af Wingård.' Med obehag uppstår jag, att
tala mot ett anslag till hjelp för de af kropps¬
plågor eller lyten lidande. Jag vill dock icke
hindra denna hjelp, endast leda den från det
håll, der den bör sökas. Så mycket jag gillar,
att i Hufvudstaden, såsom central ort, finnas In¬
rättningar, af hvilka Landsorten med den delar
nyttan, så litet billigar jag den ofta sporda ef¬
6 g
Den p Maji.
tergiften för den mögliga Stadens begagnande af nå¬
gra Statens medel, utan allmän förmon. En E-
lectricitets-Machin i Stockholm är dock för andra
Provinceboer, än dero, som resa dit, och derföre
äfven kunna betala sin sjukvård, egentligen för-
lorad. Staden, sorn fått denna Machin, bör be¬
kosta dess underhåll och begagnande, om så fin¬
nes nödigt. Denna skyldighet kan ej afvisas
derigenom, att Committerade för Sjukvårdens för¬
bättring i Hufvudstarlen, som orden falla, anmält
att tillgångar dertill icke voro att af Stadens inne¬
vånare förvänta. Ett så hypothetiskt skäl är
för mig nog lösligt. Jag finner ock anslaget väl
rundt tilltaget, då en Arbetskarl 'skall få 13
sk. i timmen för kringdragning, och på Machi-
nens underhåll och Amalgama användas årligen
332 Etdr, allt Banco. Mindre skulle jag dock
fäst mig vid denna misshushållning, om icke
samma Utskott i sitt, med Oeconomie-Utskottet
gemensamt afgifne Utlåtande N:o 21, i anled¬
ning af flera väckta Motioner om behofvet af nya
Provincial-Läkares tillsättande i åtskilliga delar af
Riket, visat den sparsamhet, att från 2000 af
minoriteten föreslagna Riksdaler nedflytta an¬
slaget för detta behof till blott 1200. Jag före¬
slår således, att Electricitets-Machinen må be¬
kostas, äfvensom dm användes, af Stockholms
innevånare, som den i gåfva mottagit, och Sta¬
ten befrias från en utgift, som egentligen är
ett arfvode åt en Läkare, hvilken hyser och,
troligen äfven stundom för betalning, använder
den med biträde af sin dräng. Ds 600 R:dr
Statsmedel kunna vara i minne, att öka ansla¬
get till Estra Provincial-Läkares aflöning.
Dtn ? Maji.
6g
Prostarne Wahlström och Elfström samt
Professoren Geijer Instämde i frågan om det rin¬
ga anslaget af 1200 R:dr till Läkare-vård.
Contracts-Prosten Nordin: Förekommen af
Biskop af Wingård, förenar jag mig med
Biskopen , och afstyrker ansi g till en Electri-
ciiets-inrättning. Stockholm, som har tillfälle
att inrättningen begagna, må den bekosta; vi
Landtboer från fjerran orter hafva deraf föga gagn.
Dessutom, börjar man för Inrättningar, som.
heta nyttiga, att öppna sina håfvor, torde man
sedan blifva nödsakad att förfara, då andra In¬
rättningar herabjudas. Exemplet är sä farligt.
Kyrkoherden Lyth: De betänkligheter, hvil¬
ka blifvit framställda emot ett anslag af 600
B:dr till omkostnaderne vid en större Electrisk
apparat i Hufvudstaden, skola, som jag hoppas,
alldralättast undanrödjag inom det Högvördige
Ståndet, som lyckligtvis eger tillfälle att i denna
fråga directe inhemta vittnesbörd af den mest
competente Domare. Den enskilda bekantskap
jag gjort med denna Inrättning förbjuder äfven
mig att vara en stum åhörare af denna discus-
sion. Stats-Utskotlet har vät ansett, att en nog
säker erfarenhet om Inrättningens gagnelighet
ännu icke hunnit förvärfvasj men jag får clere-*
mot yrka, att en hvar, som vid denna lid bor
eller vistas i Stockholm, eger dagliga tillfällen att
erfara, om han behagar, Electricitetens verknin¬
gar; att nemligen, syn, hörsel, talförmåga och
möjlighet att med egna händer förvärfva sitt
dagliga bröd, genom Electriciiet återgifvas de
samfunds-medlem mar, som kunnat anses för de
mest vanlottade och beklagansvärd®. Man har
%q Den 7 Maji.
befarat, alt endast Hufvudstadens innevånare
skulle komma i åtnjutande af denna välgörande
inrättning; men denna farhoga är ogrundad; ty
den begagnas redan från Iä»gre tid af Patienter
ifrån alla Rikets Landsorter, äfven de mest af-
lägsne. Auctoritet behiifver jag icke åberopa, e-
huru jag förmodar Kongl. Sundhets-Collegii, Lä-
kare-Säliskapetg, Helsovårds-Comitéens och Huf¬
vudstadens Magistrats sammanstämmande vitt¬
nesbörd icke så lätt kunna jäfvas. Också anser
jag mig sjelf alltför partisk, för att framställa den
vid Inrättningen nu fästade Läkarens förtjenster.
För en femårig lönlös tjenstgöring, och Utländ¬
ska resor, anställda i ändamål att fullkomna sig
i sitt ädla yrke, njuter han visserligen en belö¬
ning mera dyrbar än alla pecuniaira emolumen-
ter; men om denna oegennytta och detta varma
nit för saken icke alltid får påräknas, så torde
man val kunna fråga; ”har Staten hushållat väl,
”då den besparat sig en utgift af 600 R;dr, men
”låtit Sjukhusen, Fattig-försörjnings-anstalterne,
”eller enskilda välgörenheten i stället årligen
”belastas med hundradetals förlamade liggare och
”uslingar, hvilka eljest genom -Electricitet kunnat
”återställas?”
H äruti instämde Professoren Gravander,
Contracts-Prostarne Östberg och Pettersson samt
Prosta rne Dillner och Dedekind,
Biskopen m. m. Doctor Faxe: Utan att upp¬
häfva mig till Domare i en sak, hvarom jag icke
eger närmare kännedom, men hvars välgören¬
het jag hört mycket beprisas, får jag endast an¬
märka, att genom ifrågavarande anslag skall be¬
stridas omkostnaden både för Eleciticitets-Machi»
Den 7 Maji.
nen* inrymmande och underhåll, samt Läkarens
biträde, äfvensom det icke obemäldt torde böra
lemnäs, att denna inrättning, lorn redan utom¬
lands väckt uppmärksamhet, icke blott begagnas
af Hufvudstadens deraf i behof varande innevå¬
nare, utan äfven af Landsortens inbyggare, som,
från närmare och fjermare håll, vid denna in¬
rättning söka botemedel för hvarjehanda sjuk¬
domar.
Häruti instämde Prosten Hvasser och Con-
tracts-Prosten Nibelius.
Biskopen m, m. Doctor Wijkman tillstyrkte
så mycket heldre bifall, som Utskottet hemställt,
att summan blott till nästa Piksdag beviljas.
Kongl. I.if-Medicus m. m. Doctor Ekström'.
Jag medgifver gerna, och med tacksamhet, att
Stais-Utskottet vid beviljandet af det ifrågava**
rande anslaget varit, om jag så får yttra mig,
ovanligt frikostigt, såvida nemligen man skulle
anse dess föremål endast gagnande för hufvud¬
stadens innevånare; men , såsom flere värde Ta¬
lare redan upplyst, är förhållandet icke alldeles
sådant; ty ett betydligt antal sjuke från Lands-
orterne begagna årligen denna inrättning, ochf
enligt min vetskap, hafva flere bland dem derar
njutit de mest välgörande verkningar. Här är
således ej fråga om ett enskildt, eller endast fö,
Stockholm nyttigt företag; utan om understöd¬
jandet med allmänna medel af en allmänt gag¬
nelig sak; och då de, som från Landsorterna
hitkonnna för begagnandet af Electriciteten, re¬
dan såsom sjuke hitföras, kan på dem ej lämpas
den skyldighet, hvilken jag annars gerna ville
tillerkänna Hufvudstadens innevånare, att sjelfva
bekosta sin sjukvård, och till och med utsträcka
den samma till sådane personer, hvilka under
vistandet härstädes insjukna ; en sais^ hvil¬
ken jag med framgång yrkat, då fråga uppstod
att hos Rikets Ständer begära ett Stats-anslag till
understöd för Kongl Lazarettet härstädes; en
sjukinrättning, som ingen torde frånkänna alla
anspråk på erkänsla äfven i Landsorterne. I när¬
varande fall är, som sagdt var , förhållandet an¬
norlunda, och jag måste således anhålla om bi¬
fall å Stats-Utskottets Betänkande i denna del.
Dom-Prosten Heurlin: Då Utskottet före¬
ställt sig, att en säker erfaienhet om Electrici-
tets * Machinens gagnelighet . icke ännu hunnit
förvätfvas, så hade Utskottet på grund deraf be¬
viljat denna summa intill nästa Riksdag.
Biskopen m. m. Doctor Wallenberg: Jag
är till det mesta förekommen af Dom-Prosten
Heurlin, och får jemte honom intyga, att grun¬
den för Stats-Utskottets bifall till ifrågavarande
anslag varit icke blott den af flere värde Talare
anförda omständighet, att en mängd sjuka, ej
mindre från Landsorten än från Stockholm, fått
begagna sig af Elert ricitetsapparei len och der¬
igenom återvunnit ett länge saknadt helsotill¬
stånd, utan ock det vetenskapliga interesse! i
allmänhet, att ännu närmare måtte kunna un¬
dersökas, i hvad mon Electriska kraften förmår
verka till undanrödjande af uppkommen oord¬
ning i menniskokroppens organisation, och till
botande af sjukdomar. Man trodde att, ehuru
högt Läkare-konsten stigit, det likväl återstod
mycket att deri upptäcka, och att det således ic¬
ke borde vara likgiltigt, örn ytterligare försök
Dtn f Maji.
anställdes och upptecknades, afven i afseende på
ELctr icitetens medicinska användande. Men då
utom Hufvudstaden denna erfarenhet icke kan
i lika grad förvärfvas, i brist på en apparell» nog
slör att med behörig kraft vara verksam; så har
Utskottet, gom det tyckes, med skäl ansett det till¬
fälle, hvilket för närvarande här erbjuder sig , icke
heller i detta afseende böra lemnäs obegagnadt.
Biskopen och v. Talmannen m. rrt. Doctor
af Wingård: Då jag åter uppträder i ett ämne,
hvarom jag utsagt min mening, är det endast
för att tillkännagifva, att äfven jag delar aktnin¬
gen för Doctor Sfltve, och hört omtalas hans
lyckliga curer. Jag vet ock, att Electriciteten,
som för 2 mansåldrar sedan putades för un¬
der i Medicinen, har, efter en längre hvila, å-
ter uppstått till ryktbarhet. Må den gynnas ock
betalas af dem det vederbör. Må äfven det
Högv. Ståndet visa ett påkalladt interesse för
närvarande anslags beviljande. Min anmärkning
står dock qvar i sin sanning, att man bättre
kunde använda dessa 600 R:dr till utomordent¬
lig Läkarevård i hela Landet, Detta behof, ge¬
nom g Motioner påkalladt för orter, från det fat¬
tiga Norrland till det rika Malmöhus Län, och
hvarom Utskotten yttrat sig finna det högst san¬
nolikt att flera Provincer finnas, hvilka åro i sak¬
nad af erforderligt Läkarebiträde, afvisas dock
med 1,200 JRulr, eller blott dubbla surnman
mot hvad den Stockholmska Machinen med sitt
Arnalgama erhåller. Jag anmärker missför¬
hållandet, och reserverar mig mot dess stad¬
fästande.
Kyrkoherden Lyth tilläde, i afsende på Bi¬
74
Den ii Maji.
stöpen och v. Talmannen m. m. Doctor af
Wingärds yttrande, att behofvet af flere Provin¬
cial - Läkare i Landsorterrre icke lärer kunna
bestridas, men att frågan derom icke hade
någon gemenskap med den nu förevarande.
Biskopen rn. m. Doctor Faxe erinrade ock,
i likhet med Kyrkoherden Lyth, att förevaran¬
de fråga icke stod i något sammanhang med
den om anslaget till nya Provincial-Jjäkare i
Piket.
I öfrigt gjordt* härvid icke några ytterli¬
gare anmärkningar.
Litt D, rörande förhöjning i anslaget lill far -
§oters och smittosamma sjukdomars botande,
Vid denna punct gjordes icke någon an¬
märkning.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
O. Rogberg,
Måndagen den ii Maji.
Plenum kl. 10 f. m.
Tillkännagafs, att Deputeraden fån Lund»
Universitet, Aesthet. Pofessoren, Aoarl. Bibliothe-
rarien, Mag. Anders Lidbeck, som g norn en längre
tid» sjukdom varit urståndsalt att öfvr rvara Stan-
Bett n Maji.
75
dets sammanträden, på morgonen k!. 55 denne
dag afl dit, %
S.åndet beklagade ömt förlusten af denne
Värdige Medbroder, som genom sina redbara
egenskaper förtjent och vunnit Ståndets aktning,
förtroende och vänskap.
Sedan Ståndet erhållit den beklagliga under¬
rättelse, att dess Ledamot , Contracts - Prosten
Tråtts’s sjukdoms-tillstånd dagligen förvärrades,
så anmodade Ståndet sin Notarius, Professoren
Winbom, att å Ståndets vägnar göra sig under¬
rättad om betnälde Prosts tillstånd.
Professoren Winbom, som i denna afsigt
bortgick, återkom efter en stunds förlopp, samt
Jemnade den underrättelse, som Ståndet med
upprigtigt deltagande emottog, att ofvanbemälde
Contracts-Prosts sjukdomstillstånd beklagligen än¬
nu fortfor att förvärras, ehuru han på morgon¬
stunden haft någon lindring 1 sina plågor.
§• 1.
Justerades Protocollet för den 4 i denna
månad, hvarvid, i anledning af 5 §. i nämnde
Protoccll,
Coniracts-Prosten Afzelius anförde: Då jag
af sjukdom hindrades att från början öfverva¬
ra Högv. Ståndets discussioner öfver Högiofl.
Siats-Utskottets Betänkande N:o 128, anhåller
jag att nu deröfver få afgifva följande anmärk¬
ningar :
Dst vore ensidigt, att icke medgifva den
billighet och sparsamhet, sorn utgöra bufvuddra-
gen i det Högl, Utskottets Betänkande, från bör-
Den 11 Maji.
Jan lill slut; och de vare långt ifrån mig, att
vilja klandra £?e välberäknade Löne-förhöjningar,
som finna» här föreslagne.
Också skulle ingen heldre än jag önska ait
se den dag komma, då Fäderneslandet, utan att
nedtryckas under Statsbördorne, kunde bevilja
alla de L/öneförmoner, som dess Embetsman lid
efter annan sökt att utverka sig, för att, befriade
från bergnings-om sorger, kunna egna sin skick¬
lighet och tid åt Statens tjenst. Men då jag å
ena sidan medgifver billigheten af de här före¬
slagne Xiöne«förhöjningar, utbeder jag mig, ä
den andra, att få underställa Högvördiga Stån¬
dets ompröfvande, huruvida innevarande Riksdag
inträffat just på den tidpunkt, då en allmän Lö¬
neförhöjning är tjenlig att tillvägabringa» Jag
föreställer mig att en så vigtig åtgärd, hvarige¬
nom Stats-anslagen för en hel framtid nödvändigt
måste betydligen ökas, icke utan den mognaste
öfverläggning och de mest bevekande skäl bör
vidtagas. I synnerhet bör dertill väljas en så¬
dan tidpunct, då Nationens alla stora angelägen¬
heter i osconomiskt och financielt afseende äro
afgjorde och stadgade. Först sedan snan hun¬
nit så långt, kommer ett jernnare varuvärde lili
bestånd, ifrån hvilket bade den enskildes och
Embetsman.nens lefnadsbehof med säkerhet kan
beräknas. Q;h det är just denna station af
Samhällets framskridande, som bör begagnas till
de Iiöne-regleringar, hvilka i meranämnde Betän¬
kande föreslås.
Men denna tid är annu icke kommen. Och
tnonne det vore välbetänkt, att med förhastade
beslut gå henne i förväg? Otn Rikets Högloft.
Dtu 11 Maji.
77
Bländer vid delta Biksmöte uteslutande uppoffra-j
de sig åt de många vigtiga ämnen, sorn utan
skada för del Allmänna icke tåla något uppskof,
så är jag viss att hvarken deras Samveten eller
Corn mittenter, efter deras slutade arbeten, skulle
förebrå dem, att de öfverlemna! ifrågavarande
Löne-reglering till afgörande framdeles, när det,
utan sfi stora uppoffringar af de Skattdragande,
knn låta verkställa sig.
Härtill förekommer det mig äfven besyn-
nerligt, att man valt just en sådan sakernes
ställning, som den närvarande, för uppgörandet
af oftanämnde Löne-reglering. Hvem vet icke att
alla Landtmannavaror under de sednare åren fal¬
lit till mer än 50 procent; hvem vet icke att
äfven detta är händelsen med Fabrikg-arbeten P
Har då icke Embetsmannen genom dessa lättade
tillgångar att tillfredsställa sina h fnadsförnöden-
heter verkeligen redan fått en Löne-förhöjning
af 50 procent? Och just sedan detta blifvit af¬
gjordt, skyndar man att af Nationen fordra än¬
nu ytterligare uppoffringar, för att öka Embets-
mannens inkomster.
Af allt detta tycker jag mig otvunget kom¬
ma till den slutföljd, att Högloft. Stats-Utskot-
lets Betänkande i denna del, för det närvarande
är både förtidigt och icke af behofvet påkalladt*
Slutligen anhåller jag att få tillägga några
synnerliga betänkligheter, som jag icke kan lösa.
Hvar skola dessa ökade Utgifter, sorn årligen
komma att utgå, tagas? Man visar på öfver-
skottsmedel och förra årens besparingar. Men
huru långt räcka de? Ehvad man är må säga,
8& är det dock visst att ingen annan än det ar¬
Den ii Maji.
ma, redan djupt nog tryckta folket får betala
det.
Den, som pä nära håll sett det allmänna
armodet ibland de Jordbrukande Folk*dasserne;
den, som vet huru de största delen af året må¬
ste lifnära sig med hafrebröd och vatten, för att
forsla sin råg och sitt korn till Torgen, att för¬
yttras till Krono-Utlagornes gäldande; den, sorn
går ut och in i deras hus, samt ser huru Stats**
bördorne så medtaga hela deras arbetsförtjenst,
att de icke mäkta köpa sig de minst dyra hus¬
geråd till lifvets mest anspråkslösa beqvämlighet;
— den, som vet och behjertar detta, han kan ic¬
ke, ehuru gerna han vill se alla Embetsman i
de bästa lefnadsvilkor, med sin röst understödja
ett förslag, som nödvändigt måste öka Folkets
redan nog tunga utgifter.
På sådane anledningar får jag ödmjukast fö¬
reslå att Högloft. Stats-Utskottets Betänkande
Nto 128 måtte återremitteras, med den uttryck¬
ta önskan, att det måtte inkomma med ett nytt
förslag, som innehåller ett uppskjutande af
nämnde Löne-regléring till den tidpunkt, då sä¬
kerhet i myntväsendet och mera stadga i våra
oeconomiska förhållanden sätta Nationens Ombud
1 tillfälle att uppgöra en Löne-reglering inom
hela riket, som hvilar på sådane grunder, hvilka
i närvarande ställning icke kunna finnas, och
hvilka då först uppkomma, sedan den närvaran¬
de fluctuationen i vår Statshushållning hunnit
att sätta sig.
Med anledning af 5;te puncten i föreståen*
de §. yttrade
Prosten Kellström'. I hvad Frosten A•
Den ti Maji.
79
grell anfört om förhöjning af Presidentens i Svea
Hofrätt Lön, anhåller jag atl få förena mig, och får
till styrka derföre tillägga, huru detta ämne vid
föregående Riksdagar blifvit ansedt. Kongl, Maj:t ,
•yttrar sig i sin Nådiga Proposition till Rikets
Ständer 1810, att då Svea Hof-Rätt behöfde lill
Ordförande en man af utmärkt skicklighet, akt¬
ning och förtroende; då för denna Hof-Rätt,
veikande å samma ort som Regeringen, de van¬
liga göromålen blifvit ökade ined ärenden, sorn
ofta rört Rikets säkerhet, och hvilkas behandling
fordrat en ytterlig grannlagenhet och varsamhet;
då vidare Svea Hof-Rätt tillhörde pröfningen af
alla Tryckfrihetsmål , och Presidenten dessutom
borde vara Ordförande, då Riks-Rätt samman¬
träder; så ansåg Kongl. Majit en tillökning i lö¬
nen för denna Hof-Rätts President af minst
looo Rdr, hvarigenom han komme att erhålla
så mycket mera än Justitite-Råderne, som nå¬
gorlunda svarade emot de serskilda utgifter,
hvartill hans befattning och värdighet oundgän-
geligen föranledde, icke allenast såsom skälig,
utan alldeles oundgängelig; och Stats-Utskoitet,
sorn tillstyrkte bifall till den Nådiga Propositio¬
nen, ansåg de anförda skälen så talande, att det
icke fann sig dervid böra något tillägga. Hvad
Utskottet föreslog, blef ock af Ständeme bifallet.
Samma skäl, som då talade för en högre lön åt
Presidenten i Svea Hof-Rätt än för Justitia-
Råder, förefinnas ännu, och till dem kommer
vidare, att Svea Hof-Rätts Embets-åtgärder nu
mera fått en ytterligare utsträckning genom de
dit förvista Bergs- och Tull-målen, hvilket för-
anledt en förökad Ledamots Personal, hvarige-
So
Ben it Maji>
noin så väl Embets-pligierne, som Bepresenfa»
tions-kostnaden för Presidenten blifvit ökade.
Jag förenar mig med Prosten Agrell deruti ,
att Presidenten i Svea Hof-Rätt undfår den lön
af 5000 R:dr B .'c o, som Konungen i sin Nådi¬
ga Proposition för honom föreslagit.
Förestående anföranden skulle» enligt Stån¬
dets nu fattade beslut, återremissen till Siats-
Utskottet åtfölja.
§. a.
Af inkomne Protocolls-Utdrag inhemtades,
att Vällofl. Borgare-Ståndet remitterat: till Statt-
och O econom.it-Ut skotten ett af Herr Santesson
den ne dag ingifvet anförande, i anledning af
nämnde Utskotts den 29 sistl. April återremit¬
terade Utlåtande N:o g ; antagit till Grund-
Jags-enlig behandling vid nästkommande Riksdag:
Constitutions'Utskottets Memorial N:o 21 ; bifallit;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 101; Stats och
Oeconomie-Utskottens N:rig 7, jo, 13, 14, 15,
16, 17 och 20; återremitterat: Stats- och Oeco-
nomie-Utskottens Utlåtande N:o 21; anmodat Ex¬
peditions- Utskottet, att för Justitie.Ombudsman-
nen och dess Suppleant uppsätta behöriga för¬
ordnanden.
§• 3-
Uti inkomne Protocolls-Utdrag tillkänna-
gafs, att Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat:
till Stats^Utskottet en i sammanhang med den uti
Utskottets Utlåtande, angående Stais-Verkets in¬
komster, förekommande fråga om Nummer-Lot¬
teriet,
Den ii Maji.
8t
teriet, väckt Motion, att, i händelse denna In¬
rättning varder af Rikets Ständer bibehållen,
Directionen icke vidare må ega rättighet att fö¬
re Lotteri-Dragningarne förbjuda spel å vissa
NumrorJ till Stafs- och Bevillnings • Utskotten
Kongl, Majlis Nådiga Proposition, angående upp-
häfvande af den nu medgifna moderation 1 Post¬
porto för bref, som väga öfver 8 lod; till Lag¬
utskottet Kongl. Majus Nådiga Propositioner: 1:0
angående förmons-rätt för Upsala Academie hos
dess Uppbördsman, i afseende å medel, sorn af
dem för Acaderniens räkning blifvit uppburne
eller förvaltade, och 2:0 angående Lag-förklaring,
rörande rätta grunden för förvandling till fän¬
gelse vid vatten och bröd af böter, sorn ådörnas
för sådana stölder, hvilka, enligt allmän Lag,
ligga i tväböte emot annan tjufnad; afslagit: Stats-
och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 3; vid
fortsatt föredragning af Stais-Utskottets Utlåtande
N:o 123, i anledning af anmärkningar mot Be¬
tänkandet N:o 54, stadnat i följande beslut: 25tte
puncten af de i Stats-Utskoitets Betänkande upp¬
tagna Ordinarie Inkomster, nemligen angående
Krut• och Salpeter-försäljnings-medlen, uppsköts i
anseende till af Talmannen vägrad proposition,
hvarom remiss skedde till Constitutions-Utskot-
tet; a6;te puncten i Ståts-Utskottets Betänkande
N:o 54, ang-ående Controll-Stämpel-medlen , bifölls;
2 7.'de puncten, angående Nummer-Lotteriet, äf¬
vensom aS:de puncten, angående Bak- och Lots-
medlen, med dertill uti Utlåtandet N:o 123 gjordt
tillägg, biföllos; 2g:de puncten i det sednare och
3o:de puncten i det förra Utlåtandet, nemligen
Preste-St. Prot, 1829. Band. V. 171
8s Den 11 Maji.
rörande Danska Fyrings-medlen samt Ersättningar,
bi föl los v med den förändring, att Danska Fy-
ringsmedlen må, hädanefter som hitintills, så¬
som serskild Inkomst-Titel upptagasj 3l:sta och
32:dra puncterna af Betänkandet N:o 54, nem¬
ligen den förra, angående Observations-medel, och
den sednare, angående Extra * Medel och Upp¬
börd, samt 33tdje puncten af sista Utlåtandet
N:o 123* rörande Interesst-medel, blefvo af Stån¬
det gillade. Extra-Ordinarie eller B villnings-In¬
komster: 34:de puncten af Utlåtandet K.o 123,
rörande Sjötulls-medlen, bifölls, med den förän¬
dring, att brutto-inkomsten af dessa medel må
beräknas till 2,200,000 B:dr B:co; samt 35:te
puncten, angående Salu*Accisen af Städerne, med
den ändring, att samma afgift kommer att beräk¬
nas till I2,ooo R:dr; 36:te puncten af Utskot¬
tets Betänkande N:o 54, angående Post-medlen;
37:de af sista Utlåtandet Nto 123 , an¬
gående Charts-Sigillatit-medlen, samt 38:de och
3g:de puncterne af förra Betänkandet, angående
Brännvins - af giften och Restantierna, blefvo af
Ståndet bifallne; anmodat Expeditions Utskottet,
att besörja om vederbörliga Constitutorialers upp¬
sättande för Rikets Ständers Justitias-Ombudsman
och dess Suppleant,
§. 4-
Företeddes och lades på Bordet :
Constitutions-Utskottets Memorial Njo 23, rö¬
rande Grefve C. F. Horns anledning till an¬
märkning mot Konungens Rådgifvare i Commaa-
domål för Arméen.
Den ii Maji.
N:0 34, d:o, angående Riksdags-Fullmägtigen
Petter Anderssons anmärknings-anledning vid be¬
handlingen af elt mål rörande så kallade Kyrko¬
hemman i Halland,
Stats-Utskottets Udåtande N:o 124, i anled¬
ning af någre, i Kongl. Majus Nådiga Proposi¬
tion om Stats-Verkets tillstånd och behof, före-
komne allmänna frågor,
N:o 143, dito, angående Riks-Statens Femte
Hufvud.Titel.
Nio 144, dito, angående regleringen af Ut-
gifterne under Riks-Statens Sjette Hufvud.Titel för
milda stiftelser (skriftligen).
N:o 145, dito, angående Riks-Statens Sjunde
Hufvud-Titél, innehållande Pensions Staterne.
N:o 146, dito, (Bilaga) angående bidrag af
Statsverket till Arrneens Penaions-Cassa och
Amiralitets Krigsmans-Cassan.
Nio 147, dito, angående Riks-Statens Åtton¬
de Hufvud-Titel för Allmänna och Extra utgifter.
Nio 148, dito, (Bilaga) i anledning af väck¬
ta Motioner rörande förändring i nuvarande Fång-
föringssätt, samt ersättning för brottslingars gri¬
pande, vårdande samt förseende med sängkläder.
Nio 149, dito, (Bilaga) i anledning af Kgl,
Majlis, i Dess Nådiga Proposition om Stats Ver¬
kets tillstånd och behof, gjorda framställning, an¬
gående medel till ombyggnad af den så kallade
Lejonbacken vid Stockholms Slott.
Nio 150, dito, angående Riks-Statens Nion¬
de Hufvud-Titei.
Nio 151, Betänkande, angående reglerin¬
gen af anslagen under Riks-Statens Tionde Huf-
vud-Titel.
Den ii Maji.
N:o 152, Uilätande, angående reglering af
allmänna Indragnings-Staien.
Banco-Utskottets förnyade Betänkande
42» till Rikets Ständer, i anledning af de inom
3 Riks Stånd gjorda anmärkningar vid Utskot¬
tets Betänkande N:o 31, om ytterligare åtgärder
för Silfverköp samt fortfarande Silfver-Invexling.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Uttkottets
förnyade Utlåtande N:o 94, i anledning af väck¬
ta Motioner om Vederbörandes befrielse från
hjelpedagsverks- och stängsel-skyldighetens utgö¬
rande till nedannämnde Boställen.
N:o g5Betänkande, 1 anledning af väckt
fråga om förändring i stadgandet rörande läste-
afgift för Fartyg, som förses med Turkiska Pass
m. m.
N:o gG, Utlåtandet, angående yrkade förän¬
dringar i stadgandet om utkröningars beviljande å
Härads-Allmänningar.
N:o 97, dito, rörande klagan deröfver, att
Lif-Grenadier-Regementernes Musik-Corpser blif¬
vit förlagde i Linköpings Stad, och skola betun¬
ga dess Fattigvårds-anstalter.
N:o 98, ditg, i fråga om hemmansdelars ut¬
af olika nummer sammanslående under en rök.
N:o 9g, Memorial, med vördsam anmälan
rörande Utskottets Utlåtande Nto 62.
N:o ioo, Utlåtande rörande yrkad rättighet
för extra roterings-skyldige att anställa legning
inom bevärings-åldern.
N-o 101, Betänkande, i anledning af väck¬
ta Motioner om förbud emot införsel af Dan¬
ska Hästar.
Nto 102, dito, i anledning af väckt fråga
Den 11 Maji.
om skyldighet för Norrländska Allmogen att va¬
ra försedd med bevis att de varor, sorn af bemäl-
de Allmoge försälja» i Stockholm, äro af egen
gårdsafvel,
N:o 103, dito i anledning af åtskilliga före¬
st agne åtgärder till lindring i Rustnings-besväret.
N:o 104, dito, i anledning af Högvördiga
Preste-Ståndets och Hedervärda Bonde-Ståndets
aterremiss af Utskottets Betänkande N:o 65, rö¬
rande väckta frågor om upphörande af Oecono-
miska Besigtningar hvart 3:dje ir å Soldat-torp,
samt angående Soldatens skyldighet att sjelf un¬
derhålla Torpet.
N:o 105, dito, i anledning af väckt fråga
om rättigheten till dubbel ijenstårsberäkning för
Lärare vid en Lancaster-Schola i Gefle, och för
Lärare vid alla i Riket inrättade Lancaster-Scho-
lor, der minst 100 barn njuta undervisning.
Ecclesiastika Lag - Utskottets Förslag till
underdånig skrifvelse, rörande tjenstårs-beräkning
under vistelse vid Academien till fortsättande af
Theologiska kunskaper,
§• 5-
Upplästes till justering och godkändes Ex-
pediiioris.Utskottets Förslag, Nio 42, till Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ned¬
sättning af arrendet å Svartsjö Kungsgård.
§. 6.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 110, angående aflöningen för Banco-
Utskottets Secreterare och Canzli samt Vaktbe-
tjen ing.
Den 11 Maji.
§• 7-
Vid fortsati föredragning af Stats‘Utskottets
Uilätande N:o 1285 angående Regleringen af Ut-
gifterne under Riks-S atena a:dra Hufvud-Titel,
förekom i ordning 12 punden, Litt. E.t hvar¬
med t ett sammanhang företogs nämnde Utskotts
Utlåtande N:o 130, (Bil. till 2 Hufvud-Tit.)
angående begärde anslag för Veterinaire Inrätt¬
ningen i Slockholm, jemte aflöning på Stat för
Djur-Läkare i hvarje Province, då
Kongl. Lif-Medicus m. m. Doctor Ekström
anförde: Visserligen inser jag huru betänkligt
•let är, att i en tid, då så många röster (och
nied skäl) höjas mot hvarje tillökning i Statens
utgifter, tala för en sådan; och jag skulle alldrig
fiIlåta mig det, om jag icke vore öfvertygad att
i närvarande fall en allt för sträng hushållning
j sjelfva verket ytterst mäste leda till misshus¬
hållning. Då de ‘fleste Ledamöterne af detta
Högv. Stånd, till följe af deras löningssätt, äro
innehafvare af Landt-egendomar , och då jag så¬
ledes har den äran ali tala, icke blott till högt
upplysie roan, utan äfven till erfarne Landtbru¬
kare, höfves det mig ingalunda att här upptaga
ijtlen med några bevis för nyttan af en behörig
omvårdnad om husdjuren, såsom stående i det
nermaste förhållande till Landtbrukets, Sveriges
Hufvud-Närings, utveckling och förkofran; och
det är dessutom så mycket mera öfverflödigt att
vid detta tillfälle söka ådagalägga nyttan af Vete-
rinaire-kunskapens utbredande inom yårt land, sorn
densamma af Högl. Stats-Utskottet blifvit till¬
räckligen erkänd och vitsordad, du Utskoltet till-
Din ii Maji.
Styrkt Stipendier för Veterinaire-Elever, och lö'
per för Djur-Läkare i alla Län. Men vill man
ändamålet, aå rnåste man ock vilja medlen. För
att erhålla skicklige Djur-Läkare, är i min tan¬
ka ett nödvändigt vilkor att bringa den under¬
visningsanstalt, som är bestämd för deras danan¬
de, i det skick, att den i möjligaste måtto sva¬
rar mot sin bestämmelse. Wisserligen är det en
allmänt erkänd sak, att den här i Hufvudstaden
anlagda Veterinaire-Schola, under de få år den
exsisterat, lemnat ett ganska tillfredsställande re¬
sultat. Försedd med utmärkt skicklige och niti¬
ske Lärare, har den icke blott varit i hög grad
gagnelig för Hufvudstaden och de deromkring
belägna Provincer, hvilka omedelbart dragit nyt¬
ta af dess tillvaro» utan äfven, genom de flera
ifrån densamma med beröm utexaminerade kun¬
nige Djur-Läkare och Hofslagare, spridi välgö¬
rande verkningar till flera af Rikets aflägsnare
Landsorter. För dess framtida verksamhet lig¬
ger dock ett hinder, hvilket snart af intet nit
kan besegras, i beskaffenheten af Inrättningens
närvarande local. Der saknas nemligen en A-
natomie» säl, ett t jeni i gt rum för den redan be¬
tydligt riktade Anatomiska och Pathologiska sam¬
lingen , föreläsningsrum, och behöfliga bonings¬
rum för Eleverne. Jag säger att dessa oumbär¬
liga lägenheter saknasj och jag vågar hänvisa
hvar och en att på stället öfvertyga sig om san¬
ningen häraf. Det rum, der dissectionerne nu
verkställas, är föga tillgängligt för dagen; så
trångt, att det cj kan inrymma mera än ett en¬
da dissectionsbord, och så lågt, att den, som der
skall uppehålla sig, i högsta grad är utsatt för
88
Den ii Maji,
hela obehaget och vidan af vistandet i en m<d
de skadliga exhalalionerne fran djuriska lemnin-
gar uppfylld luft, och dessa vetenskapliga forsk¬
ningar äro således på delta ställe ej blott före¬
nade med stora svårigheter, utan med verklig
våda för helsa och lif. Hvad boningsrummen
åter beträffar, så äro de likaledes icke blott allt
för få, för det bestämda antah t Klever, utan ock
små, låga och inom hvarandra belägna. Fyra
till sex Elever finnas inpackade i hvartdera
af dem, då likväl i intet enda lämpligen mera
än arne personer skulle kunna herbergerasj och
man inser lätt, hvilket menligt inflytande detta
inqvarteringssätt måste egi ej blott på studier-
ne, under de tider då Eleverne äro ledige från
leclioner eller Vaktgöring i stallet, utan äfven på
deras helsa och moralitet. När härtill kommer,
att dessa boningsrum ej ligga inom Inrättnin¬
gens egentliga område, och således tillsynen öf¬
ver Elevernes uppförande derigenom är betyd¬
ligt försvårad, om icke omöjlig, så torde ej kun¬
na nekas, att en sådan förbättring i localen, som
jMotionairen yrkat, är af högsta behof påkallad,
om Veterinaire-Inrättuingen skall kunna komma att
fortfarande uppfylla sin bestämmelse. Höglofl.
Stats-Utskottet har ej heller nekat detta; men sak¬
nande medel för nybyggnad, har det förklarat
sig framdeles, vid frågan om Magazins-Inrätt-
ningens utredning, och den i sammanhang der¬
med förestående dispositionen af f. d. Krono-
Bränneri-Egendomarne, vilja utlåta sig huruvi¬
da något ökadt utrymme för Veterinaire-Inrättnin-
gen kau vinnas genom öfverlåtande till densam¬
ma af vissa lägenheter vid Ladugårdslands Bran-
iDen 11 Maji.
89
neri, samt någon mindre Summas anslående för
dessa lägenheters apierande till det ifrågavarande
behofvet. Till principen högaktar jag denna om¬
tanka hos Utskottet; men jag är fullkomligt öf¬
vertyg;,d, att den af Utskottet sålunda föreslagna
åtgärden vid utförandet ingalunda skall motsva*
ra sitt ändamål ; ty först och främst kommer den
ej att medföra någon betydlig besparing för Stats*
Cassan, och, hvad som värre är, den åsyftade
nyttan för Inrättningen skall på detta sä't endast
ofullkomligt ernås. Nog vet jag huru föga på¬
litliga våra Architecters kostnadsförslager oftast
äro; och med de högt talande nya bevis derpå, som
Rikets Ständer beklagligen vid hvarje Riksdag,
så i smått som i stort, mottaga, undtar jag vis¬
serligen ej, om Ständerne hädanefter tveka vid
beviljandet af hvarje anslag till nybyggnader,
såsom merendels inledande i oberäkneliga kost¬
nader; men hvad den här ifrågavarande beträf¬
far, så är den dels ej serdeles betydlig, och miss¬
räkningar hafva således lättare kunnat undvikas;
dels vet jag bestämdt, att så väl Architecten,
som de Auctoriteter, hvilka ombesörjt kostnads-
förslagets upprättande, eller granskat detsamma,
gjort sig till helig pligt att uppgöra den mest
noggranna c,kul; och ändteligen är grunden till
den ifrågavarande byggnaden redan för några år
tillbaka lagd, så att den anledning till missräk»
ning, sorn rnan så ofta hörer åberopas, af opå¬
räknade svårigheter vid grundläggningen , här ic¬
ke förefinnes, och jag är således upprigtig! öf-
vertygad, att den förslagsvis upptagna Summan
af omkring 36,000 R:dr skall blifva tillräcklig
för denna byggnads fullbordande, hvilken, då plan»
9o
Den n Maji.
mässigt inrättad för sin bestäm ruelse, skall till
alla delar fullkomligt motsvara densamma. A
en annan sida vet hvar och en huru svart det
är att aptera ett gammalt hus för ett aldeles
nytt ändamål; huru omöjligt det är att beräkna
kostnaderne deraf, och huru sällan en sådan för¬
ändring kan frambringa ett nöjaktigt resultat. Be¬
träffande förändringen af gamla Brännerihuset till
Anatomie-Säl, Lections-rum , samt rum för Ele¬
verne och samlingarne vid Veterinaire-Inrättnin*
gen, så gäller denna anmärkning fullkomligt.
En calcul har blifvit uppgjord, att omkring
25,000 R:dr dertill skulle erfordras; men fara är
att, då de gamla taken, bjelk-iagen och murarne
vidröras, sådana brister upptäckas, sorn fordra li¬
ka kostnad sorn en nybyggnad. Dessutom skulle
Kongl. Majst och Kronan derigenom afstå från
en local, sorn redan är påräknad för åtskilliga
andra behofver, och Veterinaire-Inrättnirigen skul¬
le blott ofullkomligt hjelpas genom denna nya pos¬
session, hvilken, belägen utomdess egentliga om¬
råde, för altid skulle fästa ganska stora svårighe»
ter vid undervisningen och uppsigten öfver Ele-
verne. Den af Hr Bråkenhjelm föreslagne ny¬
byggnaden synes mig således i alla afseenden
förtjena företräde framför Brännerihusets inredning
för Veterinaire-Inrättningens behof; och jag gör
mig förvissad, att Höglofl. Stais-Utskoitet, efter
inhetntad noggrannare kännedom om detailerne,
skall blifva af samma tanka; hvarföre jag vörd¬
sammast anhåller, att Stats-Utskottets Betänkande
N:o 130 måtte varda återremitteradt, med vän¬
lig anmodan till Utskottet, att vid den slutliga
regleringen af Stats-Verkets utgifter afse det
Dtn u Maji.
9‘
ifrågavarande oundgängliga hehofvet af utvidgning
af Veterinaire - Inrättningens local; och tor¬
de Utskottet komma att finna tillgångar till den¬
na utgifts bestridande, genom de inskränkningar
i andra föreslagne utgifter, hvilka jag förmodar
och hoppas skola komma att ega rum vid gransk¬
ningen af de återstående Hufvud-Titlarne inom
Riks-Stånden; och hvarpå jag, utan att anticipera
på ett blifvande discussions*ärnne, skulle såsom
exempel vilja anföra Di visions-Generalernes lö¬
ner} hvilka äro upptagne iooo:de R:dr högre än
ett Stats-Råds o. s. v.
Häruti instämde Lecloren Kjellander.
Contracts-Prosten Nordin: Mot Veterinaire-
Inrättningen i Stockholm har jag intet att in vän¬
da , så vida den vill vara nöjd med gamla ansla¬
get. Aflägse Provincer hafva vä! deraf ej syn¬
nerlig nytta, directe; men vetenskapen torde vin¬
na } och om Veterinaire-Lärarne framdeles i
någon god bok meddelade deras erfarenhet åt
Landthushållare, skulle någon nytta vara att vän¬
ta äfven för aflägse Provincer.
Men nya anslag till Djur-Läkare i Läne-
Residencerne afstyrker jag på goda grunder. Så
länge tillgångarne äro så knappa, att Höglofl.
Stats-Utskottet, till följe af en berömvärd hus-
hållsamhet, ej kunnat föreslå mer än t2ooR.dr
åt 8 nya Provincial-Läkare, det är 150 R:dr för
hvarje Läkare, torde man ej böra göra nya an¬
slag för Djur-Läkare. Först medicin för men*
niskor, dernäst för djuren; detta synes vara rät¬
ta ordningen. Menniskolif böra väl anses dyra-
jre än djurens, fastän i Betänkandet menniskor-
g2
Den ti Maji.
ne och djuren af nya anslagen lått aldeles lika
lott, 1200 R:dr.
Jag afstyrker anslag till Djur-Läkare i Pro-
vinceme, ty
a) 50 Rtdr äro i allt fall otillräcklige.
Kan man väl vänta sig en duglig Djur-Läkare
för si usel lön? Har man ej råd alt gifva iner,
då är bättre att gifva intet.
b) Sjelfva första steget är farligast. De nya
Djur-Läkarne lära ej länge nöja sig med 50 Rtdr.
Så framt de ej skola svälta ihjäl, måste de nä¬
sta Riksdag säkerligen ihogkommas roed Löne-
tillökningar; och kanske skola då anslag bli nö¬
diga till boställen, beteshagar, anatomie-salar,
stallar, instrumenter, betjening m. m. Ett helt
Djurläkare-System, med Central-Inrättning och
filiationer» torde sluteligen kosta Staten ansenligt.
c) Landtbygden och Småstäderne skulle haf¬
va föga gagn af Läne-Residencernes Djur-Läka¬
re; många inil reser man ej för att hemta Lä¬
kare af ett husdjur.
Biskopen ni. m. Doctor Wallenberg! Jag in¬
stämmer hufvudsakligen i hvad Lif-Medicus Ek-
ttröm angående Veterinaire-Inrättningen anfört.
En sådan anstalt är för det Allmänna af obe¬
räknelig nytta, enär ett lands välstånd och dess
näringars förkofran till så stor del bero af hus¬
djurens trefnad och duglighet till sina ändamål.
Den ej längesrdan i Stockholm grundlagde har
ock redan på det fördelaktigaste sätt visat sig
verksam. Enligt tillförlitliga underrättelser hafva
ljär Elever blifvit undervisade, till ett antal af
33 per medium årligen, hvilka utgått till Djur-
Läkare i Lanen, och Hof-SLgire fös Cavalleriei.
Din n Maji.
93
Vid Inrättningen äro årligen efter medeltal 460
sjuka hästar och boskapskreatur vårdade , af hvil*
ka blott omkring 2a om året dött, och utom In¬
rättningens local hafva 145a sådana årligen blif¬
vit sköttaj hvarförutan genom kunnige personers
utsändande i Provincerne uppkomne farsoter blif¬
vit hämmade, innan de hunnit gripa vidsträck¬
tare omkring sig. Skall nu denna Inrättnings
nyttiga ändamål fullt vinnas, så måste naturligt¬
vis ej allenast det 1 8a 3 beviljade anslag fortfara,
utan äfven nödigt utrymme anskaffas till Anato-
rnie-Sal, förvaringsrum för samlingar och anato¬
miska piseparater, Bibliothek, Laboratorium, A-
pothek m. m., hvilket allt, ehuru nödvändigt,
nästan aldeles saknas. Då jag så väl vid sista
Riksdag, som vid den nuvarande, sökt efter för¬
måga medverka för grundläggandet och bibehål¬
landet af en Läroanstalt, om hvars gagnelighet
jag är öfvertygad, har det varit mig en serdeles
fägnad, att hnna Stats-Utskottets benägenhet för
beviljande af det förra anslaget, äfvensom dess
i närvarande Betänkande uttryckta önskan, att
ett mera vidgadt utrymme må kunna beredas,
hvartill blifvit uppgifna åtskilliga byggnader, som
tillhöra f. d. Ladugårdslands-Bränneriet, jemte
någon mindre Summa till behöflig inredning
deraf. Gerna hade jag för min del velat accedera
till Motionairens begäran af medel till uppföran¬
de af nybyggnad för ofvannämnde behof, hvilka
på sådant sätt beqvämligast och ändamålsenligast
kunnat uppfyllas { men då jag märkte Utskottets
farhoga för nya byggnads-företag, hvilken visser¬
ligen icke kan ogillas, ansåg jag mig ej heller
böra insistera derpå, utan föreslog i stället La»
94
Den ii Maji.
dugårdslands-Bränneriets blott tvertöfver granden
belägne local, antingen hel och Italien eller till
vissa delar, hvilken nu »nera är öfverflödig och
kan af Slaten disponeras. Erhåller man ej det i
alla afseenden bästa och fullständigaste) bör man
låta sig nöja med något mindre fullständigt, som
likväl leder till den goda sakens framgång.
Om ttögv* Ståndet finner för godt att åter¬
remittera Betänkandet, så har jag deremot ingen
ting att invända. Ehuru jag önskar att, i afse¬
ende på de till nytt Hus äskade 35,832 R:dr,
Utskottet må komma på bättre tankar, fruktar jag
dock, att det i denna punct förblifver oryggligt.
Prosten m. m. Grevillius: Jag får åberopa
hvad jag vid 1823 års Riksdag i denna fråga yt¬
trade. Veterinaire-Vetenskapen har i andra lan¬
dér gjort betydliga framsteg, och dess nytta öf¬
verallt blifvit vitsordad. Äfven uti vårt land
har den redan visat sådant gagn, att dess värde
icke mer lärer kunna misskännas. Flere skickli¬
ge Djur-Läkare hafva från härvarande Veteri-
naire-Inrättning utgått. Vid uppkomne farsoter
bland kreaturen är deras biträde högst nödigt;
härigenom endast kan smittåns härjning hämmas
i sin'Lrf, och jordbrukaren fräIsas från stora, o-
beräkneliga förluster. jag önskar och hoppas
derföre, att någon uppoffring för det vigtiga än¬
damålet måtte göras. Kongl. Lif-Medicus Ek¬
ström har med full sakkännedom framställt In¬
rättningens tillstånd och behof. Sjelf har jag
äfven haft tillfälle att på stället taga kännedom
derom. Med vämjelse, nästan med fasa inträd¬
de jag i det ram, som nu begagnas till Anato-
mifsal; lågt, tapt, mörkt och inskränkt är det i
Den ii Maji,
95
högsta grad otrefligt, och för sin bestämmelse O-
ijenligt. Vi ega nu dervid anställde ganska
skicklige Lärare; men fara är att de under nu¬
varande förhållanden icke länge skola uthärda ,
ulan, till kännbar förlust för den goda sakens
framgång, öfvergifva Inrättningen. Lika med
Lif Medicus Ekström önskar jag således att Sta¬
tens tillgångar måtte medgifva det för nybygg¬
naden erforderliga anslag. Redan är på stället
mycken kostnad använd, och grunden lagd till
det föreslagne nya huset. Kostnads-skilnaden
emellan dettas fullbordande och inredandet af
tjenliga rum uti Bränneri-byggnaderne är vis¬
serligen för ringa, att icke uppvägas af förmo-
nerne i en längre varaktighet, äntLmåls-enlig
indelning och en sammanhängande, hela Inrätt¬
ningen omfattande local. Bland de flere behof,
sorn böra fyllas, vill jag äfven omnämna det af
rum för de, i saknad deraf, ännu oordnade sam-
lingarne. .
En värd Talare har ansett arfvodet af 50
R:dr åt en Djur-Läkare i hvarje Län vara så
ringa, att ingen sidan för detsamma kunde vil¬
ja fixera sig. Jag skulle visst önska det större,
om Statens tillgångar medgåfvo det; nu får jag
endast fästa uppmärksamheten derpå, att Stats-
Utskottet förUtsatt, det Länens innevånare sjelfve
skola bidraga till aflöning af det antal Djur-Lä¬
kare, som för hvarje Län erfordras, men att af
dessa en, genom åtnjutandet af delta arfvode, så¬
som en i urplus skulle blifva ställd till Kongl.
Majlis Befallningshafvandes disposition, att vid
förefallande behof med säkerhet kunna påräknas.
Den 11 Maji.
Med Piosten Grevillius förenade sig Profes-
soren Hasselroth.
Prosten Dedekind: Hörande frågan, angående
en Djur-Läkares antagande på Stat i hvarje Pto-
vince, anser jag mig föranlåten att meddela den
upplysning, det samma fråga äfven varit under
öfverläggning i Höglofl. Oeconoroie-Utskottets
3:dje afdelning; hvars Ledamöter förenat sig om
det förslag, att, till vinnande af ett så vigt i gt
ändamål, sorn vården om husdjurens helsotill¬
stånd vore, hvilka nu genom vanvård orh bri¬
stande kännedom och botemedel emot deras sjuk¬
domar bortdö, och i synnerhet vid inträffande
boskaps-smittor hoptals falla, till en oberäkne¬
lig förlust för Provincernes innevånare, »len så
kallade Curhus-afgiftens nu varande maximum,
som är fem skillingar, skulle ökaa till 6 d:o, och
att sålunda en skilling öfver den för året be¬
stämda Curhus-afgiften skulle af hvarje Mantals¬
skrifven person årligen erläggas, för att dispone¬
ras till aflöning för en Veterinaire Läkare. Vis¬
serligen medgifver jag, att, när Staten påkostar
Bildnings - ansta lierne för de så kallade Djurläka¬
re, desse sistnämndes antagande och aflöning bor¬
de vara en communal-angelägenhet, och få ankom¬
ma på Provincernes innevånare sjelfve; men er¬
farenhet lärer ock intyga, att frågor , rörande fri¬
villiga penninge-anslag till nyttiga inrättningar,
sällan vinna framgång, emedan okunnighet, fördo¬
mar och en illa berå'knad egennytta merendels
motverka den goda saken. Så gick det med Cttr.
hus-afgiften, så länge den fick ankomma på ine-
nighetemes frivilliga begifvande; och jag befarar
Dm tt Maji.
9?
alt samma omständighet skall inställa, om Djur-
Läkares antagande får bero af ett fritt val. I
öfrigt hemställer jag till det Högv- Ståndets upp¬
lysta bepröfvande, om det Höglofl. Stats-Utskot-
tets Betänkande i denna punct kan blifva före¬
mål för någon discusaion , innan Högh Oecono-
mie- Utskottets Betänkande i förevarande fråga
äfven inkommit.
Kyrkoherden Ahlqvist: Då fråga är att an¬
ställa inom hvarje Län en Djur-Läkare, samt åt
honom på Slät uppföra et t årligt arfvode af 50
R:dr Banco, får jag anmäla Öland till erhållan¬
de af arfvode Sten sådan person, som, der bosalt,
alltid vid Lar.dets’behof vöre till hands. Det är visst
icke någon, som känner Öns local, och icke skall
finna omöjlighetn för en Djur-Läkare, bosatt i Cal¬
mar eller på Smålandssidan, att vid förefallande
händelser vara tillgänglig. Ofta är Sundet under
flere veckors tid, höst och vår, vid isläggningen
och islossningen, ofarbart, så att sjelfva Posten,
äfven med lifsfara, ej kan öfverkomma. Dess¬
utom torde vid smittors utbrott ibland boskapen,
äfven den regeln kunna tillämpas, att en snar
hjelp är en dubbel hjelp. Jag är ock öfvertygad,
att då Öns innevånare finna att Staten äfven i
detta fall tänkt för deras väl, de genom något
enskildt bidrag skola fästa hos sig en skicklig per¬
son , nödvändig för vården af Landtmanneng be¬
tydligaste egendom, boakaps-kreaturen.
Jag anhåller att denna lilla anmälan må få
åtfölja återremissen af Betänkandet, till Höglofl.
Stats-Utskottets behjertande.
Kongl. Lif-Medicu3 ra. m, Doctor Ekstrom:
Pr este-St. Prat. 1829. Band. V. 17a
Den ii Maji.
Till hvad jag förut anfört torde jag få tillägga
en anmärkning, hvilken jag tror af Stats-Utskot-
tet böra tagas i serskildt öfvervägande vid frågans
slutliga afgörande. Ladugårdshnds-Bt änneri är
genom sitt läge vid Hamnen och möjligheten att
med fartyg lägga ända intill dess brygga, samt
genom sjelfva beskaffenheten af Magazins-husen,
den bästa upplagsplats för Spannmål eller andra
Magazins-varor, som Kronan inom Hufvudstaden
eger, med undantag af de på Skeppsholmen för
Flottans serskildta behof upptagne förrådshus; och
Kongl. Majit skall således troligen nu, såsom
förr skett, högeligen draga i betänkande att be¬
röfva sig och Kronan en i detta afseende så
högst vigtig local, genom hvilket afhändande, vid
inträffande behof af Spannmåls-upplag inom Huf¬
vudstaden, Stats-Veiket lätt »kulle kunna till¬
skyndas en förlust, snart uppgående till eller öf-
verstigande hela den begärda nybyggnads-sum-
man, medelst dryga hyror, ökade transportkost¬
nader, ni. m.
Hvad h är blifvit anmärkt, att Lönerne för
Veterinaire-Läkare äro så ringa , beder jag att få
erinra, att meningen endast varit att, genom
detta obetydliga bidrag af Staten, fixera en sådan
Läkare i hvarje Province, sorn vid förefallande
behof kan af Konungens Befallningshafvande dis.
ponera®. Då Provincerne icke äro tvungne att
antaga en Djur-Läkare, beror det naturligt¬
vis på den eller dem, hvilka önska en sadan
stationerad inom dess område, huruvida de ge¬
nom serskilda föreningar vilja gå i författning om
deras aflönande.
Biskopen och v, Talmannen tn. m. Doctor
Den n Maji.
P9
of Wingård: Jag beundrar Stockholms Mediei-
nal-Stats icke blott skicklighet i sin mctier, men
ock den, att bereda dess Inrättniogar alla möjli¬
ga förmoner af Samhället i det hela» Sundhets.
Collegii Chef, som delar detina ärä för omtan¬
ka och enständighet med sina Medhjelpare, var
ock nitisk vid sistledne Riksdag för störré an¬
slag till Vetérinaire - Inrättningen. Afven jäg
biträdde dessa anspråk, för så vidt de gälde flere
Sievers bildande för iLandsorternes hehof. Det¬
ta anser jag för Inrättningens, såsom Central,
anstalt, egentliga åliggande; ty i ändra utgifter;
såsom till Sjukstall, Smedja m, tit. bör drygaste
lotten åtagas af Stockholms Stad, som för sina
husdjur egentligen deraf drager nytta. Hvad
Djur-LäkarCs anställande och aflöning i Lands-
orterné vidkommer, så anser jag sådant vara en
communal-omsorg, den Staten icke i första rum¬
met bör bestyra. Så har man ock trott i Länen
äf Götheborgs Stift. Götheborgs och Bohus Läns
H ushållnings-Sällskap har nemligen, med en
uppoffring af flera Tusen Riksdaler ur sin Cajsa,
anskaffat boning åt Djur-Läkaren, byggt Stall och
Smedja, köpt kryddgård till Medicinal-vexter, och
en äng för tillfrisknande djur. I Halland haf¬
va Prester, Possessionater m. fl. förenat sig om
årliga afgifter till Djur-Läkaren, fie 50 Rtdr,
som nu föreslås till arfvode åt hvarje Läns Djur-
Läkare, äro att anse Såsom medel att fästa ho¬
nom vid orten, och att vedergälla det tillfälliga
biträde, hvarom Läns-Slyrelsen kan honom an¬
lita, Jag instämmer således med Stats-Utskottet,
på det när, att j.ig önskade ett större anslag till
Inrättningen, för att bilda Elever, så vida icke
loa
Dm n Maji.
sådant kan ske genom Hernqvistsfta anstalten i
Skara , hvilken i denna fråga icke får underlåtas.
Lika med det Högloft, Utskottet nödgas jag för
närvarande vägra ett betydligt Siats-anslag till
byggnader, hvilket, huru stort det än tilltogs,
alltid blef öfverskridet, helst i Hufvudstaden
Ständerne, såsom Kronan, bygga dyrt och ovar»
aktigt. Kan deremot någon öfverflödig allmän
byggnad upplåtas , synes mig det böra skej då
Stockholms Stad, derom på vederbörligt sätt an¬
litad, icke lärer undandraga sig att sätta den i
stånd. Annu en gång säger jag, och torde der¬
till fa tillfälle oftare, att Hufvudstaden, för sina
enskilda eller med det allmännas hopflätade för-
möner, alltför mycket missbrukar Statens gif-
rundhet.
Biskopen m. m. Doctor Faxe instämde med
Kongl. Lif-Medicus m. m. Doctor jEkström och
Prosten m. m. Grevillius, i hvad frågan angick
uppförandet af en ny byggnad för Veterinaire-
Inrättningen.
Professoren m. m. Geijer: Jag missunnar ej
Veterinaite-Inrättningen de fördelar den skulle
kunna erhålla. Jag erkänner dess värde i ve¬
tenskaplig hänsigt, dess nytta i oeeonomiskt af¬
seende, och vet äfven att vid Inrättningen fin¬
nas utmärkt skicklige män. Emedlertid måste for¬
dringarna för Inrättningen billigevis proportio¬
neras så väl efter allmänna tillgångarne, soia
jemnförelsevis efter hvad Staten på ännu vigti.
gare ändamål bekostar. Det förra afseendet har
Stats Utskottet redan gjort gällande. I det sedna¬
re skulle kunna anmärkas, att på en tid, då Re¬
geringen anser sig endast kunna begära 6o.,ooo
Den 11 Maji.
tor
R:dr för hela det Svenska Läro-Verket, på en
tid, då från si många håll behofvet af tillökad
Läkarevård för menniskor blifvit anmäldt, utan
att Siats-Utskottet till arfvoden för nya Provin¬
cialläkare ansett sig kunna anslå mer än 1,200
Rtdr, det synes nog drygt att utgifva 40,000
R:dr endast i byggnader för Djur-Lä ka re vården.
Jag tillstyrker således bifall till Stats-Utskoitets
Betänkande i denna del, helst det gifver anvis¬
ning på ännu odisponerade Kronans hus, som möj«
ligen för ändamålet kunde inrättas.
Deremot måste jag yrka, att det föreslagna
arfvedel 50 R-.dr B:co åt en Djur-Läkare i hvar¬
je Län, eller tillsammans äfven i,2oo K:dr, vi¬
da ändamålsenligare ännu användas til! förmon
för sjelfva Central-inrättningen och bildandet af
Elever, hvilka kunna betjena landet, och af Pro-
vincerne sjelfva lämpligast kallas och underhål¬
las. Jag yrkar återremiss af Betänkandet i den¬
na punct.
Hä ruti instämde Contracts-Prosten Afzelius.
Prosten Elfström: Med Kyrkoherden Ahl¬
qvist instämmer jag fullkomligt uti hvad af ho¬
nom blifvit yttradt rörande behofvet af en ser¬
skild Djur-Läkare för Öland. Utom den om¬
ständighet, att communicaiionen med Öland af
naturhinder afbrytes alla år, än längre, än korta¬
re tider, under hvilka nämnde Ö ej kan påräk¬
na minsta biträde från fasta landet, är det ali-
mänt bekant, att den delen af Calmar I.än, som
är belägen i Småland, ensamt innefattar en
sträckning af 30 mil i längden, och följaktigen
måste gifva en vida mer än medhinnelig syssel¬
sättning åt «n Veterinaire-Läkare. Ur dessa skäl
Den tt Maji,
Jiemställer jag ödmjukligen, om ej med billig*
het hor anses Öfverensstämmande, att serskildta
arfvoden anslås åt a:ne Djur-Läkare inom Cal¬
mar Län, af hvilka den ena bör stationeras i
detta Läns conti nentala, och den andra i dess
insulaira del.
Hvad för öfrigt beträffar det högst betydli¬
ga anslaget af 40,000 R:dr B:ro och deröfver,
hvilket af någre värde Ledamöter ansetts nödigt
till uppförande och inredande af en nybyggnad
för Veterinaire*In rättningens i Stockholm fyrfal¬
diga behof, så nekar jag visserligen icke, att,
efter den kännedom jag derptn erhållit, nämnde
Inrättning ännu är mycket vanlottad och ofull¬
ständig.; men i en tid, då så många brister yp¬
pas, då idkeligen nya Stats-utgifter för mångfal¬
diga ändamål äskås, synes mig rädflkgast att, se*
dan man framför allt noggrann! öfvervägt de
skattdragandes förmåga, det sorgfälligaste urval
göres, så ?tt alfi , hvad möjligtvis kan tåla upp¬
skof och tills vidare hjelplig! bibehållas eller är
mindre vigtigt, ml subordineras under det me*
ra vigtiga, under det, sorn oundgängligen braf¬
ver ökade understöd och nya förbättringar.
Prosten Grape; Då ost är budet att vårda
oss om vår ök, så röstar jag till b.fall af före¬
varande punct, under förhoppning, att Boskaps*
sjukdomarne derigenom icke ökas.
Contracts-Prosten Pettersson instämde med
Kongl. Lif-Medicus m. m. Doctor Ekström och
Prosten m. m. Grevillius.
Contracts-Prosten Agrell förenade sig med
Biskopen och v. Talmannen m. in. Doctor af
Wingård, samt med Contracts-Prosten Nordin
Den 11 Maji.
103
deruti, att mennisko-lifven böra företrädesvis
fra tufor djurens vårdas.
Prosten Forslind förenade sig med Biskopen
och v« Talmannen rn, m. Doctor af Wingård
deruti, att Djurläkares anställande och aflöning i
Handsorterne bör vara ett föremål för den com-
munala omsorgen, hvilket äfven på några ställen
blifvit iakttaget, såsom i Fahlun, hvarest så väl
lön och bostad för Dju rläkaren, som Byggnader
och öfriga lägenheter för Inrättningen blifvit i*
genom den enskilda örn tankan anskaffade. Hu¬
ruvida likväl allmänheten uti enskilda fall kom¬
mer att af sådana Inrättningar draga någon vä¬
sendtlig pytta, synes mycket tvifvelaktigt. Vid
vanliga sjukdoms-tillfälligheter ibland husdju¬
ren är en snar hjelp af nöden, och örn icke vå¬
dan afböjes inom några timmar, genom använ¬
dandet af kända huscurer, är kostnaden för
Djurläkarens efterskickande merendels en förhöj¬
ning å den oundvikliga förlusten. Afsigten med
denna anmärkning vöre likväl icke att förringa
Veterinaire-konsten i allmänhet, hvars nytta Pro¬
sten erkände i flere afseenden, serdeles vid ut»
brptt af allmännare farsoter ibland boskapen, i.
hvilket hänseende det vöre väl, om kunnige
Djurläkare äro inom hvarje Hän att tillgå vid
förefallande behof. Det kan ock yara billigt att
en sådan njuter det föreslagna arfvodet af 50
R:dr, emot förbindelse att begifva sig till de or¬
ter, dem Landshöfdingen anser behöfva han*
näivaro. Men detta är a} i t hvad Staten för så¬
dana fall bör bekosta. Hvad åter beträffar den
föreslagne utvidgningen af Veterinaire-Inrättnin¬
gen i Stockholm, ansåg Prosten densamma min-
- I
Dtn ii Maji.
dre nödig. Antalet af de Elever» som iler bil¬
dats, och under de 5 följande åren ytterligare
Itömma att bildas, svarar troligen emot det
allmänneligare behofvet af Djur-Läkare , hvil¬
ka äfven under detta inskänktare antal säkert
skola sakna utkomst, så framt de icke tillika äro
skicklige Hofslagare. Måhända skall man med
större nytta sedermera förena denna Inrättning
med den uti Skara, hvilken derigenom utvidgad
otvifvelaktig! skall svara emot Landets behof.
Contracts-Prosten m. m. Sivertsson erinrade,
att Djur-Läkare» Vetenskapen, som fordom praeti-
serades endast af de vid Cavalleriet anställde
Hofslagare, i närvarande tid väckt uppseende
och gjort verklig nytta.
Prosten ;i. m. Grevillius hegärde återremiss
af förevarande inål.
Contracts-Prosten Nibelius cbnformerade sig
med Biskopen och v. Talmannen m. m. Do¬
ctor af Wingård.
Efter framstäiid proposition blef förevarande
punct Litt. E., samt Utskottets Utlåtande iN;o
330, i anledning af deremot gjorda anmärknin¬
gar, (ill Utskottet återremitterad!.
Puncterne 1 och 2 under Litt. L. lern-
hades utan anmärkning.
Vid g:dje puncten under nämnde Litt,, rö¬
rande arfvoden för nya’Provincial-Läkare, föredrogs
i sammanhang Stais- samt Allmänna Lesvärs- och
Oeconomie.Utskottens Utlåtande Nto 21, i anled¬
ning af flera väckta Motioner om behofvet af
Den ii Maji.
nya Provincial-XAkares tillsättande i åtskillige
delar af Riket; hvarvid
Prosten rn. rn. Grevillius anförde: Då jag i
denna fråga reserverat mig emot det beslut Ut¬
skottens majoritet fattat, anser jag mig ock bö¬
ra korteligen framställa motiverne för min Ré-
servation. Jag yrkar visst icke att, för hvarje
Motion örn en behöflig ny Provincial-Läkare,
Utskotten genast bort vara tillreds att föreslå af¬
löning för en sådan, emedan i slikt fall ingen
gräns kunde ses för förökandet af deras antal.
Men jag tror, lika med Utskotten, att något huf.
vudsakligt kan vinnas genom en allmän, öfver
hela Riket gående reglering af Provincial-Labar-
nes stationer. Likväl, och enär hvar och en
kanner, hvad genom de ingångne Motionerne
ock blifvit vitsordadt, att JLäkare-vården i åtskil¬
liga orter är otillräcklig, ja nästan otillgänglig;
och då Utskotten, intill dess den allmänna re¬
gleringen hunnit för sig gå, föreslagit en Summa,
att för de för handen varande behofven i detta
afseende användas, hemställer jag, om icke 1200
R:dr verkligen är för det vigtiga ändamålet nog
liten, helst behofvet af icke mindre än g nya
Provincial-Läkare blifvit ådagalagdt. Åtminsto¬
ne 2000 R:dr hade härtill erfordrats och , efter
min tanka, bort anslås; hvilket äfven varit syft¬
ningen af den Reservation, uti hvilken jag del¬
tagit.
Doctor Häggblad förklarade, att då Prosten
Grevillius fullständigt utvecklat skälen för den
tanke Doctorn delade, så förenade han sig med
honom till alla delar.
Gon^racts-Proäten Agrell tilikännagaf, alt e¬
io6
Den ii Maji.
huru han icke låtit anteckna sig bland Reservant
terne, så tillhörde han dock af öfvertygelse de¬
ras antal; anseende Prosten, att, da ett Utskott
vitsordat behofvet af flera Provincial - Läkare,
Stats-Utsiottet i frågan om anslag sträckt sin
sparsamhet alltför långt, för ett så ömt ändamål
som menniskornas lif och hjelp ; hvarföre han
ock föreslog förhöjning ifrån 1300 till 2000
R:dr, på det att, innan den föreslagne undersök»
ningen hinner för sig gå, Kongl. Maj:t måtte va¬
ra i tillfälle att efter sig företeende omständig¬
heter tillöka Pro vineta 1-Laka re-vården.
Biskopen m. m. Doctor Tegnér, som före¬
nade sig med Prostarne Grevillius och Agrell, till-
kännagaf att Oefonomie- Utskottet, som det icke
tillhört att föreslå någon viss summa, hade dock
för sin del trott den af Contracts-Prosten Ågrell
föreslagna vara af behofvet påkallad.
Häruti instämde Professoren Bexell.
Prosten Elfström tilläde: Jag hyllar vis¬
serligen, såsom efter min tanke rättast, den
grundsats, att sällan votera för tillökning i Sta¬
tens utgifter; men då behofvet af ökadt Läkare¬
biträde på de flesta orter inom Fäderneslandet
är af en långvarig erfarenhet tillräckligt ådaga-
lagdt, vill det synas mig, att den Summa af 1 200
R:dr , som till aflöning för på obestämd tid till¬
förordnade Extra Provincial-Läkare blifvit före¬
slagen att intill nästa Riksdag årligen utgå, är
temmeligen knappt tillskuren och någon gång
torde blifva för ändamålet otillräcklig; hvadan
jag förenar mig med de värde Ledamöter, som
yrkat, att förutnämnde anslag matte till 2,000
R:dr blifva furhöjdt.
Den u Maji.
Kongl. Lif-Medicus m. m. Doctor Ekström,
som äade sig vara förekommen af Prosten Gre¬
villius och Biskopen m. m. Doctor Tegnér, an¬
såg den föreslagna summan vara alldeles otill¬
räcklig, i anledning hvar.f han ock yrkade åter»
remiss; hvaremot Kongl. Uif»Medicus yrkade
bifall till den punct, som föreslår undersökning
om behofvet af flera nya stationer för provin-
cial-Uäkare.
Dom-Prosten Heurlin anmärkte, att Stats-
Utkottet icke kunnat bedöma, om behofvet af nya
Provincial-Uäkare öfverallt var förhanden, der
sådane af enskilde Motionairer begärdes. Innan
beslut derom fattades, borde undersökning före¬
gå och vederbörande Auctoriteter höras. Stats¬
utskottet hade derföre ansett att inga nya Pro-
vincial-Läkare böra före en allmän undersökning
och reglering tillsättas, utan endast tills vidare
constitueras, der sådant oundgängeligen af behof¬
vet påkallades. Och då den vanliga lönen för
dessa sysslor utgjorde 395 R:dr, samt de Motio¬
ner, som till Stats-Utskoltet blifvit remitterade och
först till öfverläggning inom Utgifts*Afdelnin¬
gen förekommo, endast afsågo 5 nya Provincial¬
läkare, var ock summan af 1300 R:dr derefter
rättad. De af Oeconomie-Utskotiet föreslagne
2000 Rtdr voro åter proportionerade efter ett
antal af 8 erforderlige nya Provincial-Läkare.
Motioner om det öfverskjutande antalet hade väl
blifvit väckta, men till Stats- och Oeconomie-
Utskottens gemensamma handläggning remittera¬
de, hvarom Stats-Utskottet var i okunnighet, och
kunde derföre vid den projecterade summan icke
taga dem i beräkning, Detta förhållande ville
Ben ii Maji
Dom-Prosten anmärka såsom ett bevis på de
svårigheter och den oformlighet, som måste upp¬
komma af det olika sätt, hvarpå remisser å Mo¬
tioner vid chrina Riksdag blifvit af de serskildta
Riks-Stånden beviljade.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård.: Förslaget, att en allmän reglering
af Provincial-Läkares stationer må föregå den af
deras Röner, och icke styckevis bestämmas en¬
ligt tillfälliga anspråk, anser jag visligen gifvet.
Hvad jag åter tanker om anslaget af endast 1200
R:dr till behofvets fyllnad medlertid, har jag
redan gifvit på hand. Hade man ej amalga¬
mera! med 600 R:dr den berömda Elektriska
Machinen, för hvars begagnande, enligt hvad jag
nu vet, bemedlade personer gifva hvardera jemnt
så mycket för Månad räknadt, skulle man kunna
komma närmare de af minoriteten föreslagna
2000 Rtdr. I allt fall anser jag minst denna
summa böra årligen ställas till Regeringens an¬
vändning.
Professoren Gravander' Under granskningen
af detta ämne hade Allmänna Besvärs- och Oe-
conomie-Utskottet tillfälle att erkänna behofvet
af de föreslagna Provincial-Läkare-Sysslorneg in¬
rättande, men trodde, att tillsättningen skulle
ske provisoriskt af dessa, likasom af alla öfriga
Provi ncial-Lakare-Beställningar, igenom Consti-
tutorialer, icke igenom Fullmagter, intill dess
Kongl. Majit, efter Kongl. Sundhets-Collegii hö¬
rande, kunde fatta sitt Nådiga Beslut om en möj¬
ligtvis fullkomligare reglering af dessa sysslor,
hvarigenom bäst kunde utrönas, huruvida genom
de nu föreslagna nya Lakaie-Sysslorne Läkare-
Den 11 Maji.
Personalen behöfver okas, elier om någon jern ök¬
ning igenom förflyttning kan ske, utan tillökning
af alla. Der afståndet ifrån Församlingarne till
närmaste Läkare är 8, 10 ä 15 mit, eiler der
Folkmängden, såsom i Malmöhus Län, uppgår
till serdeles stort antal; der synes det vara gan¬
ska angeläget att tillförordna Läkare, åtminstone
tills vidare. Man måste visserligen noga hus¬
hålla med Statens medel, men aldrig på raensk-
lighetens bekostnad. Af hjertat, varmt för den¬
na mensklighetens angelägenhet, tillstyrker jag
återremiss, icke till Oeconömie-Uiskottet, sorn
sagt sin tanka om behofvet, utan till Statg-Ut-
skottet, för anvisande af Medel enligt Oeconömie-
Utskottets Betänkande.
Contracts-Prosten Hallström: Jag ber att få
nämna, det äfven jag är ibland deras antal, som
anse den föreslagna Summan alltför ringa, och
föga kunna afhjelpa det verkliga behofvet. All¬
mänt är kändt, att Kongl. Maj;t länge önskat och
sökt tillvägabringa en förbättrad helsovård i Ri¬
ket; både vid denna och föregående Riksdag har
inom alla Riks-Stånden klagan blifvit höjd öfver
bristande tillgång på Läkare; och Stats-Utskottet
har äfven erkännt dessa klagomål för välgrun¬
dade. Hvem hade då icke väntat, att efter ut-
funna tillgångar till Taffelpenningar och de
högre Värdigheternas representationskostnad och
utvidgad Vaktbeijening och förhöjda löne-anslag,
något mer än 1200 R:dr Banco kunnat utfinnas
för en sak, sf den stora, allmänna vigt, sorn
helsotillståndet i Landet? Jag anser äfven den
inom Utskottet alternativt föreslagna Summa af
300 R:dr såsom otillräcklig för det åsyftade än*
110
Den 11 Maji.
damålet, och önskar att densamma milie förö¬
kas. Besinne man tillika, att i samma mort
flere Läkare blifva på behöriga afstånd inom
Provincerne stationerade, skall den större Rese-
och Dag-Tractaménts-kostnad minskas, som nu, i
följd af en aflägsnare Läkärehjelp, utgår vid upp¬
kommande. farsoter och smittosammä sjukdomar.
Med Contracts-Prosten Hallström, förenade
sig Contracts-Prosten Pettersfon.
Förevarande punct blef, efter framställd
proposition* till Stats- och Oeconomie-Utskodéri
återremitterad.
i 3:de puncten , rörande aflöning för tn Vakt-
mästare vid Stats-Rädet, samt 2:ne lillökta Vaktbe-
tjente, lemnades utan anmärkning.
i-jtde puncten.
Litt. A., angående omkostnader för Charté-
Sigillata?-Verket, 10,000 R-.drlemnades utan an¬
märkning.
Vid Litt. B., rörande Skrif-Materialier och
Expenser, samt ved och ljus för Collegierne m. fl.
Publika Verk, R:dr 10,000 anförde
Professoren »n. m. Geijer: I frågan om dé
så kallade ljuspenningarna instämmer jag i Hr
Lagmannen Noréi Reservation inom Utskottet, så
mycket mer, som denna ringa fördel är den en¬
da, som kommér Extra-Ordinarierne i Embets-
Verken till godo, och tjenar att uppmuntra de¬
ras flit.
Häruti instämde Biskoparne Faxe och Teg¬
nér, Professoren Morén, Prosten Kellström, Con-
tracts*Prostarne Pettersson och Nordin, Prostarne
J Den 11 Maji.
111
Hvasser och Elfström samt Kyrkoherden Ahl¬
qvist.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Indragningen af ljuspenningarne
kan j g ej gilla ur följande skäl. Detta förslag Öf-
verensstämmer icke med sig sjelft, emedan Utskot¬
tet undantagit Hof-Rätternes Betjening; icke hel-
ler med andra förhållanden, enär Rikets Ständer
i sina Penningverk bestå denna förmon. Det är
småaktigt emedan den erbjudne löne-förbättringen
på en annan sida minskas, och man således gif-
ver med den ena handen, för att taga med den
andra. Det är Ock Orättvist; ty, enligt Utskot¬
tets hemställan, böra, då Embetsman, som upp¬
bär ljuspenningar, men nu ej undfått Iöne-påök-
ning, från tjensten afgår, desamma upphöra, och
för efterträdaren icke ega rum. Således komma
dessa löner att förringa*, till förfång för dem, som
inom ett Verk arbeta i förhoppning; att stiga i be¬
fordran och inkomst, och hvilka utan sitt för¬
vållande bedragas i denna billiga väntan. Allt
detta vore nog att verka afslag} men för dem,
som endast afse besparing, torde den grundade
anmärkning gälla mera, att här denna beräkning
är falsk; ty, enligt hvad Lagman Noréus i sin
Reservation anmärkt, om ljus in natura för hela be-
hofvet skall anskaflås , och utdelningen öfverlemnas
åt Vakt-betjeningen, blir försnillning föijden,och
Embets»Verken skola sakna upplysning, likasom
Siänderne under denna långa vinter i sina Ut¬
skott saknat värma* alla anslag oaktadt. Må der¬
före, såsom samma värde Reservant föreslagit,
ljuspenningarne uträknas efter medium af vissa
ir för de Embets- orh Tjenstemän, hvilkas lö¬
112
Den 11 Maji.
ner nu förhöjas, och tilläggas lönerne, samt en
lika beräkning ske vid de Löne-förhöjningar, som
hädanefter kunna uppkomma.
Prosten m. m. Grevillius upplyste, att be-
sluietom ljuspenningarnes indragning icke tillhörde
Utgihs-afdelningens majoritet, utan fattades i Ut¬
skottets Plenum, på föranledande af Hr Grefve
Hamiltons Reservation; saint tillkännagaf!» att Pro¬
sten, som icke funnit skäl indraga någon af för¬
ut svagt lönade Embets- och Tjenstemäns förmo-
ner, delat Lagman Noréi tanka, ehuru det i Be¬
tänkandet icke blifvit upptaget.
Contracts-Prosten ågrell'. Då det ej kan be¬
gäras, att Ordinarie eiler Extra-Ordinaiie Em¬
bets- och Tjenstemän skola till Embetsrummen
medtaga egna ljus under den mörkare årstiden, så
tyckes det icke heller vara billigt, att de skola be¬
stå ljus vid utarbetandet eller utskrifningen af
Embets-ärender och Expeditioner hemma i sina
arbetsrum. Ljuspenningar äro vanligtvis den
enda inkomsten för dera, sorn inträda i Embets-
Verken. Då man förhöjer stora löne-vilkor, for¬
drar billigheten att de små måtte få blifva bi-
behållne och ominskade.
Förevarande punct blef ock återremitterad.
15:de puncfen, rörande anslaget till Rese-
och Tractaments-penningar för Civile Embets- och
Tjenstemän, lemnades utan anmärkning.
Vid i6:te puncten, rörande Utskottets till¬
styrkan om uppskof med en allmän och vidsträckt
för-
Din 11 Maji.
förliiitring i Lands-Stais Tjenstemänneiis Loner,
yttrade
Prosten Forslind, dock utan förhoppning,
att dess tanka skulle förmå göra sig gällande»
det han ansåg Läns-Staterne likaväl som Mili—
» tairen behöfva och hafva förtjent en förbättring
i sina I.önevilkor. Men ehuru detta ändamål i
Sin helhet vid denna Riksdag icke kunde vinnas,
förbehöll sig likväl Prosten , att under discussio-
nens lopp få föreslå de Löneförhöjningar, dem
han ansåg Vara af behofvet så påkallade, att de
hvarken utan högsta orättvisa emot Löntagarne
eller utan skada och vanära för Staten längre
kunna uppskjutas.
Contracts-Prosten Afzelius trodde, ait då vid
innevarande Riksdag någon generel reglering L
äflöningen för alla Stater och Gorpser icke kunde
till vägahringas, det vöre bäst att uppskjuta med
den förevarande, helst någon skyndsamhet icke
var af nöden just på en tid , då alla lefnadsme»
del fallit i värde. Af dessa skäl tillstyrkte Pro*
B'.en, att den ifrågavarande regleringen måtte
uppskjutas till en annan tid, då den i ett sam¬
manhang kunde företagas.
Dom-Prosten Heurlin: Då här i allmänhet
blifvit anmärkt, att tiden icke synes vara inne
till beviljande af någre Löne-förhöjhingar, dels
i anseende till Myntvärdets osäkerhet och dels
l anseende till fallne varupriser, får jag upply¬
sa, att Stats-Utskottet förbehållit sig att framde¬
les få hos Rikets Ständer göra anmälan om ti¬
den, då Utskottet anset verkställigheten af de
föreslagne Löne regleringarne böra vidtaga.
Preste-St. Prot. i 82g. Band, F* 173
Dtn 11 Maji.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård ansåg ett uppskof med den ifrågava¬
rande Löne-regleringen i afseende på det trän¬
gande behofvet icke böra påtänkas.
Denna punct ansågs icke böra återremit¬
teras.
Vid Litt. A. under förenämnde punct, rö¬
rande förbättring i Landt-Kamererarens i Blekinge
svaga lönevilVort anförde
Contracts Prosten Hu/Zström : Genom den till-
ökning af 500 R:dr, som blifvit föreslagen, skul¬
le Lands-Karnererarens i Blekinge Lön, hvilken
uppgifves nii vara jo88 R:dr 37 sk. 3 r:st.,
uppgå till 1,588: 37. 3. Det kunde synas små¬
aktigt, att vilja nedsätta denna summa genom
ett obetydligt afdrag; men saken låter dock äfven
från en annan sida betrakta sig, och för min en¬
skilda del skulle jag tro, att berörde £iöne»för-
höjning icke bör afskiljas från sitt gifna oförnek¬
liga samband med den tillämnade allmänna Lii-
ne-regleringen för Lands-Staten. I sådant afse¬
ende förekommer anmärkningsvärd!, att då Kongl.
Kammar.fåollegiiim och Stais-Contoiret i sitt upp¬
rättade förslag upptagit Lands-Kamererarens af¬
löning till i,4665 32., samt Kongh Majtt icke
härföre äskat i sin Nådiga Proposition högre an¬
slag , Siats-Utskottet dock härvid icke slädnät, u-
tan med än bättre aflöning å Stat velat hugna
Dand s-Kam erera ren 1 Blekinge Län, som således
borde åtnjuta 122 R:dr 5 sk. 3 rist mer än si¬
na vederlikar. Denna serskilda liberalitet, på¬
kallad hvarken af Konung eller Ständer, och o-
väntad vid Statens förevarande inskränkta tillgån¬
gar, föranlåtes jag ogilla, icke blott derföre, att
Den 11 Maji.
sa mångå verkliga, af Regering och Folk erkän¬
da behof mäst siä- tillbaka, uran äfven på den
grund, att denna speciella Löne-förbättring skul¬
le framdeles kunna blifva af menlig verkan och
bereda en allmän stegring i lönevilkoren för
Ijands-Kamererare.
Dom-Prosten Heurlin upplyste , att det icke
berott af Siats Urskottet att förminska den upptag¬
ne Löne-tillökningen för Lands-Kamereraren i
Blekinge Län, hvilken genom serskildt Nådigt
Bref af d. 23 Jan. 1827, blifvit Länds-Katne-
reraren beviljid, att tills vidare, och intilldess
den allmänna Löne-regleringen för LanJt-Sfaten
htlnné tillvägabringas, utgå; och har denna Lö-
ne-förhöjning sedermera utgått af a:dra Hufvud-
Titelns besparingar,.
Biskopen th. m. Doctor Faxe upplyste, att
Lands-Kämererare tjensten i Blekinge är förenad
med trägna göromål, härledande sig till stor del
derifrån; att Flottan med Sjö Trupperne i Carls¬
crona är förlagd, hvarförutan lifsmedel på or¬
ten äro dyra. Detta, i förening med hans svaga,
lönevilkor, hade gifvit anledning till den för¬
höjning i lönen honörn genom Kongl. Brefvet
af d. 23 Jan. 1827 blifvit beviljad.
Contracts-Prosten Pettersson instämde med
Biskop Faxe,
Contracts-Prosten Hallström s Änskönt Kongl.
Majit tills vidare i Nåder beviljat Lands-Kame-
rrraren i Blekinge 500 R:dr i Löne-tillökning,
lärer dock icke deraf kunna härledas någon för¬
bindelse för Rikets Ständer att å Stat uppföra
samma summa; så mycket mindre, som det åbe¬
ropade Kongl, Brefvet nttryckligen nämner den¬
116
Den 11 Maji,
na åtgärd för provisionel!, och densamma rätteli¬
gen lorde vara att anse såsom en blott personell
ynnest.
Om vidare Lands-Kamereraren i Carlscrona
har för dervarande Flotta och Sja-Truppef ål-
ski 11 ige Tjenste-åligganden, så är deremot Lä¬
net hvarken bland de vidsträcktare eller mest
folkrika; och då de begge Auctoriteter, Kamrnar-
Collegium och Stats-Contoiret, sorn otvifvelak-
tigt bäst känna behofvet och tjenstens trägenhet,
icke funnit skäligt att åt förbemälde Tjensteman
tillerkänna bättre löne-vilkor, än åt öfrige Lands¬
kamererare i Liket, vet jag icke på hvad grund,
utan föregången Motion, eller med hvad rätt
Höglofl. Siats-Utskottet kunnat öfverskrida det
upprättade förslaget.
Prosten Elfström erinrade, att om Löne¬
förhöjningen blifvit beviljad Larids-Kairiereraren.
i ifrågavarande Län enskildt för dess person, så
skulle densamma redan upphört, emedan, om
Prosten icke misstog sig, innehafvaren af nämnde
tjenst blifvit transporterad till Calmar.
Härvid upplyste Dom-Prosten Heurlin, att
Löne-förhöjningen åtföljt tjensten, icke dess in¬
nehafvare personligen.
Förestående anmärkningar ansigos icke för¬
anleda till återremiss.
Litt, B., rörande Läns-Notariers uppförande
pä Stat, lemnades utan anmärkning.
Litt. C. D, E., rörandt öfrige till Landg-
Staten hörande personerf lemnades ock utan an*
märkning.
Sen 11 Maji. 11?
Vid Litt, F., angående Löne-förbättring för
Ijänstnännen, anförde
Comracts Prosten Nordin: Det förundrar mig
att se Jönköpings Län vara uteslutet ifrån de
Län, som tros hafva Länsmän med mindre lön,
än 100 R:dr B:co. Jag kan nu ej bestämdt upp¬
gifva Länsmäns löner i Länet, inen jag vet
att de äro iinga, och anhåller derföre att desse
Länsmän måtte ske samma rätt som andra, ef¬
ter undersökning och inhemtade upplysningar.
Dessutom, 100 R:dr anser jag vara för knapp
lön för Länsmän. Om tillgångarne medgifva,
borde ingen Länsman hafva mindre än 150 R:dr,
Han bör väl ej hafva ringare lön än en Vakt¬
mästare i Högsta Domstolen.
Dom-Prosten Heurlin: Det är icke af glöm¬
ska, sorn Siats-Utskottet icke föreslagit någon
Löne-förhöjning för Länsmännen inom Jönkö¬
pings Län, utan i anledning af de calculer, som
från Konungens Befallningshafvande öfver dessa
löner blifvit uppgjorda. Med undantag af några
få Län, hafva dessa calculer specificerat hvarje
Länsrnans-lön. Der en sådan specification sak¬
nats, har Utskottet endast kunnat jemnföra hela
anslags-summan med Länsmännens antal, och, då
deras dividend uppgått till 100 Rtdr eller derutöf¬
ver, saknat anledning att föreslå någon tillök¬
ning. Likväl har Utskottet genom de, utöfver
de uppräknade löne-tillöknirigarne, afsatte 660
R:dr, äfven beredt tillfälle för andra erforderlig
ge tillskott, helst i sådana Län, hvarifrån Ut¬
skottet saknat specifika uppgifter.
Contracts-Prosten Afzelius: Då Högh Stats-
Utskottet, med anledning af bristande tillgångar,
n8
Den 11 Maji,
föreslagit Rikets Höglofl. Stander att nedsätta
Kongl. Majtts Nådigst föreslagne Röne-förh<j-
ning för Eänsmännen , från 320 R;dr R:co till
100 , får jag ödmjukast fästa Högv. Ståndets
uppmärksamhet på denna åtgärd» sorn till sina
följder kan vara mera menlig, än man vid för¬
sta påseendet skulle kunna förmcda. Det är in¬
gen inom det Högv. Ståndet obekant, att den lä¬
gre Krono - be jentngen ståt till menigheten i
det aldranärmaste förhållande. Erfarenheten har
derjemte visat, att de lägsta folke,lasserne alltid
taga sin bildning och sina exempel från dem,
som l den stora kedjan ligga näst uppöfver. Vill
man således tänka på, att bland den stora mas¬
san inympa känslor af ära och redlighet, af o-
egennytla och rättvisa, så skall man börja rned
att sätta de Embetsman, hvilka närmast inverka
på folket, i oberoende af yttre Itfnads^om sorger,
De skölt* vara anständigt och väl lönte, så att
de icke behöfva att för sin bergning använda
oloflige medel, hvilket hvarje menniska af bät¬
tre uppfostran afskyr, intilldess hon dertill drif—
ves af nöden och behofvet. Jag har anledning
att förmoda, det en vis Regering delat dessa å«
sigter, när den föreslagit nämnde Löne-förböj-
ning för Eänsmän, hvilka, som jag redan yttrat,
i anseende till deras afgörande inflytande på fol¬
ket, innehafva en ganska vigtig plats inom Sam¬
hället. fluru skall man kqnna hoppas, att in¬
sigtsfull och rättsinnige män skola egna sig åt
denna befattning, så länge man åt denna plat$
vägrar både det anseenderoch den lön , sorn den,
i kraft af stn vigtiga inverkan på Samhäils-lif-
yet, verkeligen boide hafva? Jag beder det Högv,
Ben n Maji.
11 g
gtåndet behjerta denna sats, såsom en angelägen¬
het, hvarigenom sedlighet och rnedborgeligt för¬
troende på det mest ändamålsenliga sätt kan be¬
fordras } och anhåller att denna del af Höglofl.
Stats - Utskottets Betänkande måtte återremitteras,
samt att Utskottet måtte anmodas, att genom
minskning i andra föreslagne Löne*förhöjningar
fylla lönerne för Länsmännen till det belopp,
sorn en vis och upplyst Konung funnit för godt
i sin Nådiga Proposition tillerkänna dem»
Biskopen >n. m. Doctor Wallenberg medgaf
och gillade fullkomligt den princip, att Läns¬
männen borde njuta bättre Lön - inkomster, på
det bättre Sujeter dertill måtte erhållas. Desse
Tjenstemän stå i närmaste beröring med Almo¬
gen, med den stora massart af folket, och det är
således af vigt alt de ega så väl moraliskt vär¬
de som nog insigter, för att kunna, hvar inora
sin krets, verka till ordning och skick samt un¬
danrödja ofta uppkommande orsaker till missför¬
stånd och tvister. Biskopen förklarade, att hatt
ur sådant skal för sin del gerna velat bifalla den
i Konungens Nådiga Proposition föreslagne Läns-
manslön af 266 R:dr 32 sk,; men då, vid beräk¬
ning öfver förhållandet af ett sådant anslag , det
befanns, att summan uppgick tili mera än 80,000
R:dr årligen, så ansågs det aldeles omöjligt, vid
Statens nuvarande knappa tillgångar för äskade
behof, att denna lön-förhöjning antaga. Man nöd¬
gades altså stadna vid det förslag, att hvarje Läns¬
man borde åtnjuta minst too R.dr om året, och
en rund Summa af 8000 Rldr tillstyrkas til! för¬
delning på Länen enligt bifogade specifika för¬
teckning» 0ch till löneförbättring för dem» hvil*
Den u Maji.
kas årliga ordinaira inkomst icke uppgår till fö,.
renämnde 100 R:di; hvarigenom visserligen föga
hufvudsakligt blifvit gjordt, men likväl en vink
gifven för framtida tillräckligare aflöning. Det
bör t-j heller helt och hållet förgäta9, a 11 .Läns¬
män med pålitlighet och drift samt dermed föl¬
jande förtroende hos Allmänheten njuta åtskilli¬
ga extraordinarie inkomster, genom hvilka deras
function icke är så aldeles vanlottad; och på gan-
ska många ställen ega dessa Tjänster dessutom
i ordinarie Lön förmonliga Boställen, hvilkas
afkastning vida öfverstiger det.-föreslagna minimi*
beloppet, och gör ytterligare tillökning öfver¬
flödig.
Professoren m. m. Geijer: Jag instämmer
med Contracts-Prosten AjZeliits derutinnan, att
högst önskelig! vore, orri denna vigtiga, med All¬
mogen närmast i beröring stående Tjensteman,
na-class kunde så lönas, att skicklige personer
dertill kunde påräknas. Men med det samma
får jag förklara, att jag anser den nu föreslagne
ringa Löne-tillökningen af tillsammans 8000 R:dr
för hela Riket vara utan allt ändamål. Så länge
Länsmännens förnämsta inkomster äro och måste
vara extraordinaire, hvilka ofta Uppgå till ett an¬
senligt belopp, så länge är det fåfängt att tänka
det några Riksdalers tillökning på den ringa or¬
dinarie-lönen skall minska det sökta sportel-be-
loppet eller lindra Allmogens tunga. Det är
med så mycket större skäl jag häremot oppone¬
rar mig, som jag finner att samma Summa, hvil¬
ken är Jjäusmännen tillagd, bar blifvit Fjerdings-
männen fråntagen, hvilket sednare jag anser ska-
deligt, och så mycket orättvisare, sorn jag är sake*
Deli ii Maji,
ISI
alt FjerdingSmäpnen genom Länsmännens Löne-
tillökning ej få vidkännas mindsta lindring i sitt
besvär.
Contracts-Prosten Agrell, som ansåg det bil¬
ligt, alt Länsmans-Lönerne förhöjdes, trodde, att
sorn nuvarande Ständer kunnai göra något till
deras fördel, vöre det en vink för de komman¬
de att göra mera.
Prosien Anjout Att Krono-Länsmännens
tjensiebefaltningar äro på Landet af mycken vigt
och stort inflytande, och att desse Tjenstemän
derföre böra, så vidt Siatens tillgångar medgif¬
va, förses med skäliga Löner, deruti instämmer
äfven j3g. Men man bör erinra sig, att en
skicklig och redlig Länsman alltid har tillfälle
till mångfaldiga Lagliga bi-förijenster, såsom för
Bouppteckningar, Arfskiften, Auctioner, Hem-
rnans-köp, Advocatur 8Cc. Att vilja hindra dem,
hvilka söka den förtjenst, som ordspråksvis näm-
nes per nefas, ifrån detta skamliga yrke, och
återföra dem till rättvisa och ordning, genom
tilldelad större Lön, det torde oftast blifva ett
fruktlöst försök.
Häruti instämde Biskopen m. rn. Doctor
Faxe,
Contracts-Prosten m. m. Sivertssont För min
del anser jag det icke vara skäl att förhöja Läns-
jmans-Lönerne. De äro icke att betrakta såsom
Embetsrnän, utan såsom underordnade Betjente,
eller svarande emot hvad man nu kallar Wakt¬
mästare, samt kallas derföre Krono - Betjente.
Enär en person har helt hemman i Boställe,
80 å 100 B:dr Lön utom sportler, samt vid af¬
skedstagande! kan erhålla i accord för Sysslan
Den n Maji.
hela 3 till 4000 Bldr, så kan rann icke säga atf
han ar vanlottad, i jemförelse med andre verke-
lige Embetsman , af hvilka fordras vigtiga kun-?
skaper, lill exempel Provincial-Läkare, sorn ic¬
ke hafva hälften 1 ordinarie Lön mot de förre.
Skall man åter gå ut från denåsigten, att äfven
desse Waktmästare-poster skola blifva ressourcer
för afskedade Militairer, så, ehuru jag öfverlef¬
va! den tid, då en sjelfständig Svfnsk Mililaire
höll det under sin värdighet att ens formera
sällskap med en Länsman, lärer tonen nu mera
blifvit ändrad, då man hörer omtalas: f. d. Ma¬
joren och Krono-Länsmannen, Lieutenanten och
Krono-Länsmannen, o. s. v. Lägg härtill Sven¬
ska Folkets knappa vilkor och hårda beskattning,
så lärer man säkert icke medgifva någon Löne-
tillökning för desse personer, emedan de dess¬
utom , då de göra sig kända för ärlige och på¬
litlige, alltid kunna göra sig säkre om förrät-?
landet af Bouppteckningar, Auctioner rn, m.
Kyrkoherden Lyth instämde med Contracts-
Prosten Sivertsson.
Dom-Prosten Heurlin instämde med Prosten
/énjou, att de öfverklagade prejerier, i fall de
verkligen ega rum, icke kunna föiekommas der¬
igenom att Länsmännens Löner ökas med någon
mindre Summa, utöfyer hvad Siats-Utskottet före¬
slagit; hvaremot en tillökning af endast 50 P:dr
skulle erfordra ett mångdubbelt högre anslag.
.Afven om desse Löner ökades till 266 R:dr 32
?k., enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Förslag, ansåg
JJom-Prosten något serdeles i detta afseende icke
vara vunnet, emedan en hederlig Man med liu»
Situ och barn med en si ringa inkomst icke väte
Dm 11 Maji.
123
belåten eller egde tillräcklig utkomst. Den före-
slagne tillökningen afsag förnämligast någon er¬
sättning till dem, som siknade Boställen, på det
de genom arrenden måtte sätta* i tillfälle att
skaffa sig egen bostad.
Prosten Elfström instämde med Biskop Wal¬
lenberg och Prosten sjnjou.
Dom-Prosten Lundblad förenade sig med
Professoren Geijer.
Prosten Forslind: Jag vill icke nu utveckla
min enskilda föreställning om egenskapen af
LänsmanS'hefat(ningarne , b v ilkas vigt och nytta
man, förvillad af fötdom och missbruk, meren»
dels misskänner eller aldeles förbiser. Den lid
torde likväl ej vara så aflägsen, då mart skall
"inse, att dessa Tjenste-hefatfningar äro den för¬
sta graden, uti hvilken den Civile Tjensteman-
nen bör söka sin bildning till praetisk duglighet,
och utan hvilken han skall sakna inånga för ett
lands administration nödiga kunskaper, som för
utöfningen af andra Tjenstebefattningar äro oum¬
bärliga. Med erkännandet häraf skall man äf¬
ven inse behofvet af .Löner för Länsmännen.
Emedlertid, och ehuru man nu anser sig ur-
ståndsatt att göra rättvisa åt deras rättmätiga an¬
språk, må man icke söka bemantla denna oför¬
måga med dea ytterligare orättvisan, att stämpla
Länsmännen såsom en landsplåga, utan all he¬
derskänsla, endast ledda af den nedrigaste cor-
ruption. Uti den ort, der jag i 30 år varit bo¬
satt, har jag åtminstone icke gjort en så be¬
dröflig erfarenhet. Tvertom anser jag mig af
pitt pligt uppmanad till den förklaring, att dero
12+ Den 11 Maji.
varande Lands-Stat, Länsmännen inberäknade,
uti tjenstenit och hederskänsla läflar med hvilken
Embeismanna-Corps som helst, samt att menig¬
heten derstädes skall frisäga dem ifrån dylika
beskyllningar, och göra Läne-Syrelsen den rätt¬
visa, alt om den underordnade Krono-Berjeoten
någon gång förgätit sin pligt, han icke gjort det
onäpst. Jag hyser derföre den öfvertygelse»
att ehuru Länsmannen, såsom lönlös, nödgas
lefva af sportler, han derföre hvarken behöfver
vara eller allestädes är eit plågoris för Allmo¬
gen, för hvilken han med säkrare utsigt till
bergning kan och bör vara ett verkligt stöd, en
pålitlig rådgifvare, en nyttig commissionaire, ulan
att derföre försumma sina tjenstepligter. Der
Länsmännen, såsom här är beskrifvet, ledas af
ett corruptions*System, tror jag icke det böra
härledas ifrån egenskapen att vara Länsman.
Det är en depravation i hela Styrelsen, utgrenad
till dem ifrån de högre Embetsmännen , och är
ett ojäfaktig! vittne om Landshöfdingens både
oskicklighet och försumlighet; ty utan dennes
absoluta efterlåtenhet och nullitet, eller uppsåt¬
liga connivence kan det icke hända, att Läns»
mans-Tjensterne blifva en handelsvara, hvars
pris kan stegras ända till 4 ä 5000 B:dr Banco.
Med Prosten Forslind instämde Professoren
Morén.
Contracts-Prosten Nibelius förenade sig med
Prosten Forslind och Contracts-Prosten Afzelius.
Förestående anmärkningar ansågos icke för¬
anleda till återremiss af förevarande Punct.
Den 11 Maji.
135
Ståndet åtskiljdes kl. \ 3 e. m. efter kallel¬
se att åter in Pleno sammanträda kl. 6 e. m.
t e
In fidem
O. Rogberg.
Måndagen den 11 Maji.
Plenum kl. 6 e. m.
§■ !■
Fortsattes föredragningen af Stats-Uttkottets
Betänkande Nio 128,
Litt, G. under i6:de puncten , rörande Fjer~
dingsmännen och deras ajiöning. Härvid anförde
Professoren m. m. Geijer: Ibland i sednare
tider curserande phraser, för hvilkas rätta betydel¬
se man föga gör sig reda, är äfven det så kal¬
lade Municipil-systemet. Ingen kan mer än
jag erkänna dess vigt; men jag kan ock ej dölja
för mig, att ingenting är svårare att å nyo in¬
rätta, ingenting omöjligare att blott och bart
påbjuda; emedan det hufvudsakligen beror på
god medborgerlig vilja, hvilken ej later sig be¬
fallas, och hvars enda vilkor äro ordning, sä¬
kerhet, god styrelse och deraf följande medbor¬
gerlig trefnad. Sverige, om man behagar se sig
omkring, eger ännu mer Municipal-inrättningar,
än nästan alla andra Europeiska Länder. De ä-
ro dyrbara lemningar, som böra med så mycket
126
Den 11 Maji.
mer sorgfällighet vårdas, som det ej kan nekas,
att tiden , oin man ser på sak och ej på phraser,
ingalunda är för Municipal-systeroet gynnande,
utan i sjelfva verket går ut på centralisering och
att göra allt äfven det minsta bestyr till ett Stats»
bestyr. Under sådana förhållanden är det högst o-
klokt att undandraga de obetydliga Siats-bidrag, som
redan blifvit beviljade till Municipal^ osta hernet
uppehållande, och utan hvilka de så mycket sna¬
rare skola gå till undergång, oaktadt alla vackra
sentenser. Ibland dessa bidrag är äfven det rin¬
ga, som Staten bestar till Fjerdings männens bät¬
tre aflöning i vissa Landsörter. Man invänder,
att ,dét är orättvist, då ej alla njuta det. Jag
för min del kari ej annat än finna det billigt,
att jiist på de orter, dergénom läge, befolkning
och ändra förhållanden Fjefsdingsmännen hafva
mest att göra, de äfven företrädesvis rijuta^ deri»
na furirson. Ämnet kan synas ringa i sig sjelft.
Det är ej ringa genom den princip, som derige¬
nom uttalas. I närvarande fall är det en princip
af oförstånd och förblindelse. Ty ingenting be¬
visar mer okunnighet örn rätta förhållandet, än
att tala om Municipal - Systemets införande i
Sverige, och med detsamma undanrycka det dfi
stöd, som det redan behöft för atti ej förfilla. I
detta afseende anser jag saken vigtig och yrkar
återremiss.
Dorm Prosten Doctor Lundblad, söm in¬
stämde med Proftssoren Geijer, ansåg det högst
obehörigt alt beröfva de fattige, med manga gö¬
romål öfverhopade Fjerdingsmännen deras ringa
lönevilkor, och i stället öfverflytta dem på Läns¬
männen, hvilkai Tjenste - befattningar till det
Den ii Maji.
mesta bestridas af de förra, som sällan någon
dag äro i säkerhet för göromål i och för tjen¬
ste n.
Häruti instämde Prosten Forslind,
Contracis-Prosten Agrell: Upplysningsvis må
nämnas, att dä Fjerdingsman äro i vissa delar
af Riket försedde med lön på Stat, i andra icke,
hade Siats-Utskottet ansett en likhet öfverallt
böra åvägabringas, antingen genöm anslående af
tiya löner, der inga finnas, eller ock genom in¬
dragning af de på åtskilliga ställen nu varande
löner! och då det förra skulle erfordrat en för
Staten ganska betungande utgift, vidtogs den
sednare utvägen, under förbehåll, att Fjerdings-
roanskapet skulle öfverallt blifva en Municipal-
befattning, förenad med det anseende, som åt¬
följer andra bland menigheten existerande be¬
ställningar, hvilka af förtroendet bero och till¬
sättas, Hvarjemte Utskottet förutsatte, det någon
Instruction måtte utfärdas till Fjerdingsinännens
efterrättelse, så att de icke, såsom hittills flere¬
städes skett, måtte besväras med sådana göro¬
mål och förrättningar, hvilka dem icke egentli¬
gen tillkomma.
Härmed förenade sig Frösten Dedekind,
Prosten Dillner anfötde upplysningsvis, att
Fjenlingsmännen på hans ort, ehuru de hafva
mycket besvär med Krono-Uppbörd, skjutsen,
och mera dyliktj likväl icke åtnjuta någon lön,
hvarföre de ock vanligen efter 2ine års tjenstgö¬
ring afsäga sig denna befattning, som circulerar
såsom ett nobile officium ifrån den ena till den
andra.
Contracts Prosten jP« G. Svedelius upplyste,
Den 11 Maji.
att det i Öfre Dalarne är temligen svårt att få
Fjerdingsman, ehuru de visserligen, med otill¬
räcklig aflöning af Kronan, hafva såsom arf¬
vode af Socknen, en viss uppbörd af hvarje
matlag. Delta kunde dock Frosten för sin del
så mycket mindre gilla, som det var en tunga
för Allmogen.
Prosten Elfström: Vid frågan om indrag¬
ning af Fjerdingsrnännens löner, måste jag be¬
känna, att jag i hufvudsaken delar lika åsigt med
Höglofl. Stats-Utskottet- Den besparing af mel¬
lan 8 och g o oo Btdr, som genom dessa Böners
upphörande kan vinnas, är för obetydlig för ati
egentligen komma i beräkning. Deremot, ehu¬
ru jag ej i allmänhet hyser serdeles högt begrepp
om Municipal-systemet och dess gagnelighet, an¬
ser jag dock Fjerdingsmanna befattningen, utgö¬
rande ett ambulatorisk! biträde för den egentliga
Krono-betjeningen, såsom ett sysslande af nämn¬
de art. Fjerdingsmän synas ock ,stå i en viss
jemnförlighet med Nämndemän, Kyrkovärdar,
Sexman och Byordningsmän, hvilka åtnjuta an¬
tingen högst obetydliga eller ock inga löner.
Uti en annan punct kan jag dock icke instämma
med Höglofl. Utskottet. Hittills har skyldighe¬
ten att bestrida Fjerdingsmanna-tjensten ensamt
ålegat Krono- och Kronoskatte-heinman; att nu
vilja, på sätt föreslaget är, utsträcka den äfven
till Frälsejorden, synes mig mindre lämpligt,
så länge vi ännu icke hunnit omstöpa vårt Sam¬
hällsskick ända derhän, att all jord inom Fä¬
derneslandet iklädt sig samma natur, och alla häfd»
vunna ptaerogativer såmedelst försvunnit.
Dom-
Den 11 Maji.
Dom-Prosten Lundblad upplyste, att pl hans
ort är förhållandet alldeles motsatt, emedan dec
ingen vill åtaga sig denna befattning, utan att
slutligen genom maktspråk dertill tvingas. Dom-
Prosten trodde derföre, att det varit mera skäligt
att bibehålla Länsmännen vid deras innehafvan-
de löner, och i stället för den nu för dem före-
slagrie förhöjningen öfverflytta densamma på Fjer-
dingsmännen.
Prosten Grape, som upplyste, att i de Nor¬
ra otterne Fjerdingsmännen lönas af Socknen,
tillstyrkte bifall på denna punct.
Häruti instämde Contracts-Prosten Agrell.
Prosten Spiering tillkännagaf, att icke hel¬
ler på hans ort Fjerdingsmännen njuta någon af»
löning.
Professoren m. m. Geijer: Till de skäl jag
redan anfört, får jag lägga den hemställan, hvad
verkan det skall göra på mängdens opinion, att
i samma ögonblick man decreterar en nästan all¬
män Löne-förhöjning för Embetsmännen, man
borttager det enda obetydliga Stats-bidrag, som
i löneväg kan komma Allmogen lill godo.
Biskopen m. m. Doctor Tegnér: I bändel-
de aflöningen för Fjerdingsmans-tjensten skulle
bidraga till uppmuntran för innehafvarne deraf,
så borde densamma ega rum öfverallt i Piket.
Men nu är upplyst, att en dylik aflöning utgår
blott i några få Län och är alldeles okänd i de
flesta. Billigheten tyckes således fordra, antingen
att Löne-anslag beviljas öfverallt, eller också öf¬
verallt afskaffa».
Preste-St. Prof. 1829, Dand, V. 174
Den ii Maji.
Hä iuti instämde Biskopen och v, T Inun-
nen m. m. Doctor af Wingård.
Doctor Häggblad var ock af samma tanka
som Biskop Tegnér,
Denna punct b!ef, i anledning af deremot
gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitterad.
Lin. H., rörande aflöning för Vakt-betjenin-
gen vid Fängelserne i Riket, lemnades utan an¬
märkning.
Litt. 1., om aflöning för T äng-Predikanten i
Landscrona, lemnades ock utan anmärkning.
Då nu i ett sammanhang med Litt. K., fö»
redrogs Utskottets Utlåtande N.‘o 131, (Bil. aili
a Hufvud-Tit.) i anledning af väckt Motion,
rörande Xiöne-tillökning för Kyrkoherden i Wa%«
holm, anförde
Prosten Anjout Jag anhåller om återremiss
af Betänkandet. Då det Höglofl. Utskottet vä¬
grat allt Spannmåls-anslag, synes mig några skäl
åtminstone hafva bort anföras för afslaget. Ge¬
nom ett till alla Dom-Cjpitel aflåtet Nådigt
Bref för it a 14 år sedan, har Hans Kongl.
Maj:t förklarat Ett hundrade tunnor behållen Spann¬
mål såsom det minsta möjliga qvantum för
en Kyrkoherdes aflöning. Det hade varit önsk-
ligtj att Pastors-lönen i Waxholm, som nu är
så märkligt usel, åtminstone hade blifvit förd
något närmare detta minimum.
Häruti instämde Dom-Prosten Lundblad och
Professoren Morén,
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
Dl» ii Maji.
af Wingård: Med den värde Motionairen, Pro¬
sten Anjou9 instämmer jag sl mycket heldre, som
det är både i moraliskt och civilt afseende oråd*
ligt, att nedsätta en Embetsman till gifven fat¬
tigdom. Serskildt bör det Hiigv. Ståndet Ömma
för en vanlottad Embets-broder, troligen den
sämst lönade Pastor, och det vid dubbel be¬
fattning såsom Kyrkoherde och Fång-Predikant.
Med den ringa summan, som nu föreslagits så¬
som tillökning, kan han ej vara belåten, utan
bör enligt Motionen få sig anslagen någon Kro-
no-Spannmål. Till styrka för detta förslag an¬
förer jig förhållandet med kanske den enda ve¬
derlike Pastor på Waxholm eger, Stads-Pastoren
i Marstrand samt Fång-Predikanten på Carlstens
Fä stning, hvilken har en lika besväilig tjenst
på ett äfvenså otrefligt ställe, Denne har dock
sig anslagne 50 T:r Spannmål sisorn Kyrkoher¬
de i Staden, utom den Penningelön han såsom
Prest å Fästningen njuter af Staten. Må detta
pär i vantrefnad blifva det ock i en dräglig ut¬
kom sr.
Med Biskop af Wingård eonformerade sig
Biskop Tegnér.
Dom-Prosten Heurlin instämde med Prosten
Anjou, under förbehåll att, i händelse af löne-
tillökning för Garnizons- och Fång-Predikanten
a Waxholms Fästning, hans dubbla årsberäk-
ning må upphöra.
Prosten Anjou förklarade, att lian för sin
del icke h.de något deremot, att Ga mizons-Pre-
dikantens årsbaräkr.ing bort:oges, om lotten drab¬
bade alla lika, sorn åtnjuta samma fördel.
7J2
Den ii Majt.
Denna punct återremitterades i anledning af
de deremot gjorda anmärkningar.
Litt. L., rörande Lönen för Landshöfdingen
i Christianstads Län, lernnades utan anmärkning.
Litt. Mangående Lönen för Landt*Ränt-
mästaren i Götheborgs Och Bohus Län, lemnades
ock utan anmärkning.
17:de puncten, om Löne*Reglering för Landt«
mäteri-Staten i Riket,
i8:de puncten, rörande de vid Landshöfdinge-
jTjensterne varande Löne-vilkor,
ig:de puncten, angående Lönerne för de tjen¬
st er, hvilka vid samma Verk finnas dels indragna
dels lemnade obesatta, samt
2o:de puncten, om Krigs-Hof-Rättens Stat9
uteslutande ifrån ildra Hufvud-Titeln samt öfver-
flyttande till den y.dje, lemnades utan anmärkning.
Sedan nu förestående Utlåtande punctvis
blifvit genomgånget, begärde
ContractS’Prosten Nordin ordet, och anför¬
des Di Höglofl. Stats-Utskottet, p. 104, sagt sig
böra inskränka Döne-förhöjningarne endast till
dem af Lands-Staten, sorn äro i största behof,
hade jag väntat, att Häradsskrifvare i allmänhet
erhållit tillökning så, att deras lön blefve un¬
gefärligen lika med Krono-Fogdas. Jag kan ej
uppfinna någon orsak» hvarföre Häradsskrifvare
lönas sämre än Krono*Fogdar. Härads-skrifva-
ien nödgas till skrifningshjelp vanligen hålla
minst a personer, då Krono*Fogden kan vara
Dm 11 Maji,
belåten med en enda skrifvare, Härads-skrifva-
ren kan vanligen ingenting förtjena jemte lönen,
då Krono*Fogden vid hvarjehanda förrättningar
kan jemte lönen förtjena flera hundradeRtdr om
året. Om tillgångarne förslå, borde alla Härads¬
skrifvare, som efter undersökning befinnas säm-
re lönte än Krono-Fogdar i allmänhet, tillde¬
las med desse lika lonevilkor. , -
Prosten Anjou’. I händelse någre Härads¬
skrifvare finnas med så serdeles usla lonevilkor,
som här blifvit uppgifvet, tror jag att dessa ic¬
ke bort hvila vid den förväntade allmänna Re¬
gleringen, utan genom Riksdagsmän från deras
ort söka väcka Motioner om speciel Löne-för-
höjning, hvilken j dessa serskilda fall möjligen
kunnat vinnas, om ock den stora Regleringen än
vidare blefve uppskjuten.
Man bör ock icke glömma, att Häradsskrif-
vame, genom lösen för Debet-sedlarne, genom
Mantalsskrifnings-provisioner, och genom största
delen af den procent af Ränens Bevillnings-
summa, som vid Pröfnings-Comitéerne utdelas,
ega betydliga extra inkomster.
Ej heller vill jag instämma i deras tanka,
sorn öfverallt vilji göra Härads-skrifvarnes lö¬
ner lika stora som Krono-Fogdames. Uti. all
Tjenstemanna-väg böra gradationer ega rum, sä
att skicklighet bereder befordran till en bättre
tjenst. Denna uppmuntran skulle borttagas, om
man förändrade den vanliga praxis, att Härads¬
skrifvare avancera till Krono-Fogdar.
Prosten m. m, Grevillius: I afseende på den
af Prosten Nordin mot Stats-Ulskottet gjorda an¬
märkning, att det uraktlåtit göra afseende på vis-
Din 11 Maji.
•a Härads-skrifvares allt för knappa löne-förmo-
ner» får jag upplysa, att då hvarken enskilda
Motioner härom blifvit väckta, eller Kongl. Pro¬
positionen någon speciel Löne-förhöjning för en
eller annan af desse Tjenstemän aniy dt, har
Utskottet icke trott sig dertill ega anledning.
Hvad den yrkade likheten i Krono-Fogdarries
och Härads-skrifvarnes löner beträffar, anser jag
den icke vara billig. De förre äro i tjenstegrad
ett steg framför de sednare, hvilka dessutom ega
en icke obetydlig extra inkomst i provisionen för
M .ntals-skrifningars förrättande. Jag bestrider
ej återremiss, men tror att den i detta afseende
icke kan leda till något resultat.
Contracts-Prosten Nordin: Jag skulle tro, att
Härads-skrifvarens och Krono Fogdens värdighet
är ungefär lika. Till begge sysslorne fordras
ungefär lika beredelse, lika studier. Och för öf¬
rigt synes Höglofl. Utskottet kunnat, till följe af
Kongl. Maj:(8 Nådiga Proposition, vara berätti-
gadt att öka lönerne, så väl för Härads-skrifva-
re, som för Länsmän, fastän ingen Motion der¬
om skulle vara väckt af något Riks-Ombud.
Kyrkoherden Lyth anmärkte, att ehuru icke
någon Motion till förbemälde Tjengtemäns fördel
blifvit väckt, vore detta icke ett skäl att förbise
deras hehof, hvilka de af modestie icke ansett
sig bura omnämna. Dessutom, då det icke i
Landsorterna var obekant, alt Kongl. Maj:t äm¬
nade vid innevarande Riksdag föreslå en gene¬
rel I.öne-förbättring för Lands-Staterne, torde
man ock häri finna en orsak, hvarföre icke frå¬
gan i enskild väg blifvit väclt. Hvad Hofvud-
ssktn beiräffade, trodde Kyrkoherden att afsten-
Dtn n Maji.
de synnerligast borde hafvas på förbättring i lö»
nerne för Häradsskrifvarne, de der icke, såsom
Krono-Fogdame, hade några betydligare sportler.
Prosten m. rn. Grevillius: Missförhållandet
mellan Krono-Fogdarnes och Härads-skrifvarnes
löner är icke större än skillnaden emellan dessa
befattningars ansvar och fordringar. Krono-Fog-
den ansvarar för en betydlig Uppbörd; af ho¬
nom fordras en mångsidig kunskap, då han skall
vara beredd att öfver de mest olikartade frågor
till Konungens Befallningshafvande afgifva Ut¬
låtanden, som icke äro utan vigt och inflytande.
Hos den andre fordras hufvudsakligen en arith-
metisk färdighet. Då Stats-Verkets knappa till¬
gångar icke medgifvit en allmän löne-förbättring
för Lands-Staterne, och ingen Motion blifvit
väckt om sptciel löne förhöjning fur en eller an¬
nan Härads-skrifvare, hemställer jag, om icke
häruti finnas tilli äckligas skäl derför, att ingen
sådan förhöjning kommit i fråga. Om Kongl.
Majtts Nådiga Proposition åsyftat något sådant*
har det åtminstone undfallit min uppmärksamhet.
Dom-Prosten Heurlin: Kongl. Majit har uti
Dess aflåtne Nådiga Proposition föreslagit ett all¬
män reglering och förbättring så väl af Lands-
Stats Tjenstemännens , som Indelta Arméens Be¬
fäls Löner. För att vinna en betydlig besparing
uti de för ändamålet erforderlige tillskotten, bor¬
de denna Löne-reglering för hvarje af dessa Em-
betsmanna-Classer vara generel, så att du bättre
lottades indelningar minskas, för att bereda nå¬
gon tillgång till de sämre lottades Löne-förbäU
tring. Stats-Utskottet har likväl vid verkstäldt
öfverslag af de Stats-Verkets tillgångar, sorn med
Ben 11 Maji.
sakörhet kunna beräknas, funnit dem icke med¬
gifva de betydliga bidrag, gom skulle erfordras,
för att på en gång verkställa reglering gå väl af
Indelta Arméens som Civil-Embetsmännens Lö¬
ner; och Utskottet liar tillika ansett bättre, att
med inskränkning till en enda Glass Ernbetsmän
göra något helt, än att med utsträckning till fle¬
re göra storn uonnffringar, utan att vinna något
hufvudsakligt ' ndamål. Med erkännande af en
del af Lands-Statens behof af Löne-förbättring»
har likväl Utskottet funnit Indelta Arméens Tjen-
stemanna-personal vara i allmänhet mera van¬
lottad och i saknad af tarflig utkomst; och di
tillika en generel och billig Löne-reglering för
densamma erfordrade vida mindre tillskott, än
en lika beskaffad för Lands-Staterne, har Utskot¬
tet icke tvekat att lemna Indelta Arméen före¬
trädets Denna reglering fordrar ökadt anslag
endast af 34,000 R:dr, Generalitetet oheräknadt,
hvaremot en allmän Löne-förbättring för Lands-
Stateme icke utan ett mångdubbelt högre nytt
Statsbidrag ktfnde verkställas, För att likväl äf¬
ven nu till en del afhjelpa större brister, har
Utskottet föreslagit dels nya dels ökade Eoner
för de mest vanlottade af Lands-Statens Tjenste¬
män , och uppgår denna Summa till lika belopp
med det för Indelta Arméens Löne-reglering af
Utskottet bestämd3.
Prosten Nordin har i allmänhet yrkat, att
Härads-skrifvare böra erhålla lika Lön med Krono-
Fogdar, Utan att yttra mig om billigheten af
detta påstående, vill jag endast anmärka, att den¬
na fråga står i nära sammanhang med den af
Utskottet afstyrkta Allmänna Löne - Reglering
Dea ti Maji. 13?
H äradä-stll^vaies och Krono-Fogdars Löne-förmo-
ner äro inom olika Län och äfven inom samma
Län högst olika, och åtnjuta de än högre, än
lägre Löner än behof och billighet påkalla. Häc
gifvas ock Härads-skrifvare, hvilkas Löne-förmo-
ner vida öfverstiga en del Krono-Fogdars, Regie-
ringen af deras Löner måste derföre i ett sam¬
manhang företagas, och förutsätter för möjlig
veikställighet utan Statens onödiga och allt för
dryga betungande, Indelningarne* sammanslåen¬
de, för att jemna varande missföthållande, En
viss Lön bör bestämmas lika för samma tjenste-
grad, om ej i alla, likväl i de fleste af Rikets
Provincer. Då nu Prosten Nordin icke egente-
ligen yrkat en så allmän och vigtig reform, och
icke eller uppgifvit det belopp, hvartill 'nämnde
Ernbetsmäns Löner skäligen böra bestämmas,
fruktar jag, att Prostens framkastade allmänna
anmärkning svårligen lär kunna föranleda nå¬
gon hufvudsaklig åtgärd från Stats-Utskottet.
Deremot om bestämd uppgift meddelas på den
eller de Härads-skrifvare, hvilkas Löoevilkor an-
V
ses böra förökas, kan en sådan anmärkning be¬
traktas som ny Motion, hvilken bör af Utskottet
till pröfning upptagas och besvaras,
Prosten Dillner: Då Kongl. Majit i Dess
Nådiga Proposition till Rikets Ständer föreslagit
förbättring i Laods-Stats-Tjengtemännena Löner,
och Högloft, Stats-Utskottet, i Betänkandet ,N;o
128, pag- 104, lofvat att höggunstigt ihågkom¬
ma och bereda dem, som efter Utskottets öfverty¬
gelse äro i största behof af bättre Löne vilkor , nå¬
gon höne. förhöjning, samt då Härids-skrifvaren i
Herjeådalen bland vanlottade och svagt lönade
Dt» n Maji.
Tjenstemän säkert innehar fram sta <*%|iminet, ty
bemälde Tjensteman, som icke är med Boställe
försedd, njuter i ordinarie Lön 16 R:dr 32 ak.
och i Mantals-skrifnings-ptovision 10O B:dr B:co;
sä bar det icke kunnat armat an väcka förundran,
att Höglofl. Stats-Utskottet, som liberalt ihogkom-
mit Vakttnästare och Hof-Räts-Poster, aldeles
ftirbseit en högst vanlottad Tjensteman, som,
•åsom boende i Jemtland, är tvungen att i och
för Mantalsskrifningen , Bevillnings-Beredningen
och Taxeringen samt controlleringen af Uppbör¬
den årligen bekosta 3^4 resor till Herjeåda¬
len, hvardera resan af 30 ä 35 mil fram och
åter. Ur dessa bevekande scäl vågar jag lagga
Härads-skrifvaren i Herjeådalen på det Höglofl.
Stats Ut skottets hjerta.
Prosten Dedekind: Redan vid sistlidne Riks¬
dag väcktes fråga af en Riksdags-Fullniäglig af
det Hbgv. Preste-Ståndet ifrån Gottland om Kro-
no-Fogdarnes och Härads-skrifvarnes I.öne-förbät-
tring derstädes, emellan hvilkas Lönings-Stat
och samma E n betsmäns i andra Provincer ett
stort missförhållande hefinneg ega rum, då de
förstnämnde, ehuru med lika tjenstepligter som
de sista, äro af Staten långt mindre aflönade.
Nämnde Fullmägtig upplyste då, igenom officiel
Handling ifiin Lands-Kamereraren i Wisby,
att Krono-Fogdarne på Gottland i årlig Lön upp¬
bära 395 Rtdr 44 sk. och 1 r:st. B:co, och att
då ifrån denna summa nödiga utgifter till under¬
håll för en Skrifvare, resor i och för tjensten,
och skrifmaterialier afdrogos, för dem i behåll¬
ning återstodo lill föda orh kläder 150 R:dc s m-
|na mynt. Härjemte upplyste? ock af honom*
Den ii Maji.
att Härads-skrifvande kunde räkna deras Löne-
kelopp till en summa af 402 R:dr 1 sk. 9 r:st.,
deruti inbeiaknad deras Boställens afkastning, sorn
upptogs till 50 R:dr; och att, dä ifrån denna
summa nödiga expenser i och för deras tjänste¬
befattningar blefvo afdragne, för nämnde Härads¬
skrifvare återstod till kläder och föda en summa
af 150 R:dr. En hvar lärer härutaf finna, huru
litet förenämnde Tjenstemäns aflöning är sva¬
rande emot deras lefnads-behof; och då det Högh
Stats-Utskottet utgått ifrån den i sig sjelf rigtiga
grundsats, att de mest Vanlottade Tjens'emän i
Staten i synnerhot måtte blifva hugnade med
Löneförhöjning J vågar jag i ödmjukhet hem¬
ställa, om icke oftabemälde Tjenstemän hade vid
den af det Högloft. XTtskottet föreslagno I,öne-
reglering för Lands-Staterne bort ihogkommas,
och ur detta skäl anhålla, att dessa anmärknin¬
gar måtte, tillika med de öfriga, sorn inom det
Högv. Ståndet blifvit gjorda, få återrernissen till
det Högloft. Utskottet åtfölja.
Prosten Forslind: Uti Högloft. Utskottets
beslut att för det närvarande icke företaga en all¬
män Löne-reglering för Lands-Staterne erkänner
äfven jag en viss försigtighet, så mycket ange¬
lägnare att iakttaga, som den deraf följande Löne¬
förbättringen , innan en Mynt-Realisation före¬
gått, vore på en gång lika omöjlig sorn vådlig,
oaktadt Utskottet likväl icke af denna betänklig¬
het låtit afhålla sig ifrån att göra afseende på
Militairens behof. Men ehuru jag redan af den¬
na anledning väl för närvarande frånlrädt min
öfvertygelse om en emot J.ands-Staternes behof
svarande billig Löneförbättring, sådan den af
Den ii Maji.
Kongl, Maj:t är föreslagen, anser jag mig likväl
pligtig ait genast yrka en partiell Löneförhöjning
för de K rona-Fogdar och Härads-skrifvare, som
icke hafva Boställen, på så sritt, att de förres
Löneförmoner ml uppgå till 866 R:dr 3a sk.,
och de sednares till 666 R:dr 32 sk. B;co, en
Löne-inkomst, som ingen lärer neka vara den
minsta möjliga, som för Tjenster af dessas an»
svårighet och möda med iakttagande af någon bil¬
lighet kan föreslås. De äro ock ganska få till
antalet, som äro uti en så beskaffad belägenhet,
så att, äfven nied fästadt afseende på Statens knap¬
pa tillgångar, man icke längre bör tveka att full¬
göra hvad rättvisan kräfver.
Emot den anmärkning, att Härads-skrifvarne
ega en betydlig inkornst-sportel af Mantals-skrif.
vare-Provision, får jag erinra att denna befatt¬
ning åtminstone å vissa orter medfört en ren
förlust, hvarföre äfven samtelige Härads-skrifvarr
ne uti St, Kopparbergs Län för några år sedan
sökte och vuono befrielse ifrån Mantals-skrifnings-
far rättningen, hvarvid de, för att icke synas haf»
va försökt ett prejeri, bestämdt förklarade, att i
händelse denna befrielse i Nåder icke kunde be¬
viljas, dem då måtte tillåtas att nedlägga sina
tjenster. Vid detta tillfälle hade jag tillfälle att
se en'calcul öfver en Härads-skrifvares göromål,
som, oberäknad! Mantals-skrifningen, utvisade, att
med rese- och förrättnings-dagar fordrades för
deras bestridande 680 arbetsdagar, och hvilken
calcul af sakkunnige granskad icke kunde bestri¬
das; hvaremot samma Tjensteman icke njuter
fulla 500 R:dr Btco i I.öne-inkornst,
Contracts Prosten Hallström.* Då en och an-
Din 11 Majt.
rån vard L etla mot yttras att partiell Löne-för-
bättring för Härads skrifvare icke kunnat komma
i fråga, ville jag erinra, att Stats-Utskottet upp¬
ställt sjelf den regel, att de största befintlige
brister i Lands-Statens aflöning borde afhjelpa»,
och alt i den Kongl, Propositionen Händs-skrif-
vares Lön blifvit upptagen till 1066 Rtdr 32 sk.,
samt dermed ostridigt ett fast initiativ gifvet för
frågans vidare behandling inom RR. s-Stånden.
Änskönt ingen allmän Löne-Reglering nu kan
vidtagas, lärer man dock icke kunna med fog af¬
skira möjligheten af partiella förbättringar, der
behofvet dera' påkallar, ehuru jag önskade att
de måtte i möjligaste måtto inskränkas.
Professoren Morin: För den händelse, hvil¬
ken likväl icke är mycket sannolik, alt Höglofl.
Stats-Utskottet finner sig vara i tillfälle föreslå
Löne-föi höjningar åt flera svagt lön te Tjenste¬
män, än som i Uiskotiets Betänkande förekom¬
ma, bör jag till hogkomst i detta afseende an¬
mäla Krono»Fogden och Härads-skrifvaren i Carl¬
skoga och Lekebergs Fögderi. Lönen vid beg-
ge dessa Tjenster är så knapp, att Läns-Styrel-
sen, e fter täta ombylen af innehafvare, och fia-
rahanda oredor, sett sig föranlåten att tillstyrka
begges öfverlåtande åt en enda person. Såsom
man icke altid torde kunna påräkna en så skick¬
lig och pålitlig Tjensteman, som den, hvilken
för närvarande bestrider nyssnämnde tjenster, och
det i sådant fall ej vore rådligt att förena dem,
så synes skäl vara förhanden, att, enär Statens
tillgå ngar det medgifva, Lönerne förbättra.
Prosten Grape: I afseende på min i det
Högv. Ståndet väckta och till Höglofl. Stats-Ut-
Ditt it Maji
akottet remitterade Motion, om någon löne-för.
bättring för Krono-Fogdarne i de norra Länen , har
Hög!, Utskottet anmärkt, att Utskottet, i följd af
hvad det anföit om de tillökningar, som i ansla¬
gen för Lands-Staterne blifvit tillstyrkte, icke an¬
ser serskildt Utlåtande deröfver erfordras. Alt
serskildt Utlåtande öfver Motionen ej är afgifvet,
det finner jag för ingen del anmärkningsvärd!;
roen mindre tillfredsställande syn-s mig, att det
Högl. Utskottet icke gjort å bemälde Krono-Fog-
dar* behof af bättre löne-vilkor del afseende, sorn
instämde med Utskottets yttiade grundsats, att
helst tillstyrka löne-förhojningar åt de Ernbets-
och Tjenstemän, hvilka deraf voro i största be¬
hof. Af hvad Högh Utskottet om tillökningar i
anslagen för Lands-Staterne anfört, synes mer än
sannolikt, att Utskottet haft sig nogsamt bekant,
det Krono-Fogdarne i de norra Länen voro i stör¬
sta behof af förbättrade löner. Då det Högt. Ut¬
skottet i lön åt en nyligen tillkommen Krono-
Fogde i Norrbottens Län föreslår och tillstyrker
800 R:dr B:co, yttrar Utskottet, att lönen för
df nna befattning i närvarande tider icke kunde
mindre bestämmas, men medgifver derjemte, att
denna föreslagne lön är nära dubbelt högre än
hvad Krono-Fogdarne i orten uppburit. Det Högl.
Utskottet erkänner således, att dessa Fogdars lön
uppgår endast till vid pass hälften af det belopp,
som skäligen bör för dero vara det minsta. Ja g
vädjar till det Högv. Ståndet, om icke den Tjen¬
steman, som i lön uppbär blott hälften af hvad
han minst bör njuta, är i största behof af löne¬
förbättring; och jag underställer vördsammast det
Högv, Ståndets opartiska bedömande, huruvida
Dm ii Majt
behofvet af förbättring i löne-vilkoren varit för
de fleste af detn> åt hvilka Högl, Utskottet till¬
styrkt förhöjda löner, så påträngande, som för
desse Fogdar. Af de många exempel, hvilka
sjelfmant erbjuda sig till bevis för motsatsen, an¬
håller jag ödmjukast att få fästa det Högv. Stån*
dt is uppmärksamhet uppå ett, icke det mest ta¬
lande, men heimadt inom Lands-St.ru n i den
ort, hvarom fråga är. At en Lands-Kamererare,
som, enligt hvad Utskottet anmält, i lön upp¬
bär 857 Rldr 27 sk , det vill säga ungefärligen
dubbelt mera än Krono-Fogdarne i Länet, till—
stytker det Högl. Stats-Utskottet en löne-förhöj-
ning af 300 R:dr, det vill säga, en förhöjning,
som uppgår lill nära tre-fjerdedelar af hela Krono-
Fogde-lönen ; men för Krono-Fogden är af det
Högl. Utskoitet ingen löne-förbättririg föreslagen.
Ojemnheten och, jag vågar säga, obilligheten är
alltför stor, för att icke vara märkbar. För det
närvarande förhåller sig Krono-Fogdens lön till
L^nds-Kamererarens såsom g till 17; ett miss¬
förhållande, som förtjent uppmärksamhet, ehvad
afseende hafves å dessa Tjenstemäns rang och
väldighet, eller å deras göromål, eller å deras
lefnads-bthof. Enligt den Kongl. Propositionen
kom me Fogdens lön, skrifvare-hjelpen inberäk¬
nad, att förhålla sig till Kamererarens, som 10
till it. I följd af Högl. Utskottets fö slag blef-
ve förhållandet som g till 23.
Undersöker man de skäl, på hvilka det Högl.
Stats-Utskottet grundat sitt förslag om förbättra¬
de löner åt Lands-Kamererare i norra Länen, så
skall det visa sig, att samma skäl tala ännu högre
till förmon för dervarande Krono-Fogdar. Utskot-
Din ti Maji.
(et sä er, att den betydliga stillnad i afseende
på folkmängd och uppbörd, sorn förut egentligen
egt rum emellan de norra Länen och den öfriga
delen af Riket, redan till en del upphört. Här¬
vid får jag anmärka, att den nordligaste Provin»
cen, Westerbotten, ända intill *8iO utgjorde
blott ett enda Län. Förutsatt att folknummern
inom Provincen sedan 1729 blifvit fördubblad
(och högre torde man ej få beräkna t ill vesten,
helst mera än hälften af fjerde Fögderiet genom
gednaste Freds-tractaten blifvit afträdd till Ryss¬
land) är dock folkmängden för hvardera Länet
icke större än den för hundrade år tillbaka var
för hela Länet, men följaktligen utan all jemnfö-
relse ringare, än den under de sed na ste decen¬
nier af förflutne och det första af innevarande
århundrade var uti det dl odelade Westerbottens
Län. Detta af Högh Utskottet anförda skäl till
löne-ftf [bättring för Lands-Kanserera re i not ra Lä¬
nen eger således icke den vigt man deraf velat
hemta, men på det kraftigaste understödjer det
xr.in hemställan om billigheten och behofvet af
förbättrade löner för här anställda Krono-Fogdar.
Fögderi-dis'ricten äro i Westerbotten desamma,
sorn de från längre tider varit. Folkmängden in¬
om hvardera Fögderiet har säkrrt inom de sednast
föiflutne 50 åren vunnit en tillvext af minst 50
procent, och det derigenom förökade tjenstebe-
svä et för Fogdarne lärer icke kunna betviflas.
Uti Norbottens Län är förhållandet uti föreva¬
rande fall i så måtto förändrade, att Länets för¬
sta eller Luleå Fögderi blifvit deladt i tvänne,
Luleå och Calix Fögderier, och det är Fogden
i det
Den ii Maji-
t det sednare! till folkmängden näst det minsta
i Landet, som Högl. Utskottet tillstyrkt den om-
förmälde lönen af 800 Rtdr B.co. Folknum-
mern i detta Fögderi svarar mot hälften af folk¬
mängden i Westerbottens första, samt mot -f- af
folkmängden i Westerbottens andra och Norrbot¬
tens första Fögderi. I nummer-antal uppgår Ca¬
lix Fögderi till ■§• af Hemmantalet i Westerbot¬
tens första, och till hälften af Hemmantalet i
Westerbottens andra samt i Norrbottens första
Fögderi. Häraf synes, att Fogden i Calix, en¬
ligt Högh Utskottets förslag, lönad med 800 Etdr,
är i och för ijensten vida mindre sysselsatt än
de med 400 B:dr lönade Fogdarne uti här ofvan
cmförmäldte öfrige Fögderier.
Det Högh Utskottet har yttermera anfört,
att om Lands*Kamererare«syssIorne i de öfrige Lä¬
nen fordra mera arbete än i de norra, de äter i
dessa sednare äro vida besvärligare i afseende på
orternes läge och beskaffenhet, än ide förra. Om
detta locala förhållande talar något till fördel för
ortens Lands-Kamererare, så talar det än mera
och mycket mera för Krono-Fogdarne; ty dessa
äro de, som egentligen hafva besvär af de norra
orternas läge och beskaffenhet. Lands-Kamererar-
nes färder i tjengte*ärender inskränka sig vanli-
gen till promenader emellan deras logis och Em»
betsrum, och om de någon gång, hvart femte
eller sjette år, göra en Em bets-resa i Länet, sker
det i all beqvämlighet efter den stora allmänna
landsvägen. Fogdarne i de norra Länen inåste
i ärenden, som röra deras mångfaldiga Fmbets-
befattning, uppbörd, auctioner, utmätning, be-
Preste-Sc, Prot, 1839. *75
i+6
Den ii Maji.
sigtning, beskattning, afvittring rn. m., tillbrin¬
ga en större del af året på resor, icke blott ef¬
ter allmänna vägar, utan ock ef:er skogsstigar i
obanade trakter; och då en enda Uppbördg-resa
för Fogde utgör 40 -mil, kan lätteligen inses,
hvad besvär och dryga kostnader han har af or¬
tens läge och beskaffenhet.
Jag har ej anmärkt ofvanstående i den akt och
mening, sorn skulle jag anse Lands Kame^eraren
med 857 K:dr så tillräckligt lönad, att löne-för-
hättring för honom icke vore behöflig; men jag
har velat uttrycka min orubbliga öfvertygelse,
att behofvet af löne- fös bättring är ännu större
för de Krono-Fogdar i orten, hvilkas löne-inkom-
ater uppgå endast till vid pass hälften af berörde
summa; för degse Fogdar, hvilka sakna Uppbörds-
mäns andel i Bevilinings-procenten; hvilkas Ee-
sepenninge-anslag icke betacka en tredjedel af
Beie-omkostnaderr.e; hvilka ingen ersättning för
papper och skrifmaterialier är beviljad; hvilka,
i stället för att hafva njutit förbättring i sina
löne^vilkor, must vidkännas förminskning, i thy
att dem vid sista regleringen tillagde 2:ne spill¬
kappar blifvit reducerade till en half kappe. Jag
hade sannerligen aldrig trott mig behöfva väcka
förevarande fråga, om jag kunnat föreställa mig
att det Högl. Stats* Utskottet funnit utvägar till
att föreslå så wänga och till en del betydliga
löne förhöjningar, som jag nu finner vara af Ut¬
skottet tillstyrkte, emedan jag i sådant fall ansett
det omöjligt att Fogdarne i noria Länen kunde
göras lottlöse. Jag tänkte att löne-förbättringar
för närvarande endast kunde ega rum för de Em.
bets» och Tjenstemän, hvilka handgripligen voro
Den n Maji.
med alltför otillräckliga löner försedde, och som
jag kände att merbemälde Krono-Fogdar med skäl
kunde räknas till dessa vanlottade, trodde jag mig
med hopp om bifall kunna och böra hos Rikets
Högloft Ständer anmäla hehofvet af en interims-
löne-förbättring för desse, intilldess en allmän¬
nare löne-reglering kunde för sig gå. Motsatsen
af hvad jag vågat förmoda har inträffat. Det
Högh Stats-Ulskottet har tillstyrkt dels förökade
dels nya löner åt Embets- och Tjenstemän inom
de flesta Corpser och inom alla Faculteter. Det
Högh Utskottets välvilja har sträckt sig till sinom
tusende, ifrån Stats-Ministern och Generalen till
Hornblåsaren och Electricitetsmachins»kringdraga-
ren. Utskottet har med förslag till löne-förök-
ning ikogkommit Embetsman, om hvilka ingen
framställning i detta afseende skett, hvarken från
Kongl. Maj:t eller Riks*Stånden; men de i stör¬
sta behof af bättre löne-vilkor stadde Fogdarna
äro förbigångne, och deras hopp att se sina löner
förbättrade syne» mer än förr aflägsnadt, sa framt
den nu föreslagne regleringen godkännes. Vörd¬
sammast hemställer jag, om icke dessa mina an¬
märkningar må anses förtjenta af det Högh Stats-
Utskottets närmare behjertande, samt anhåller lika
vördsamt, att de måtte få åtfölja den återremiss
af Betänkandet, sorn troligen af det Högv. Stån¬
det blifver beslutad.
Contracts-Ptosten Agrell'. För högre och
lägre Embets- och Tjenstemän har en större eller
mindre löne-förhöjning blifvit föreslagen. En¬
dast några få äro förbigångne, bland hvilka lik¬
väl en och annan bort företrädesvis ihogkom-
rnas. Hit räknar jag Krono-Fogdar och Härads-
Den n Maji.
skrifvare, Dessa Statens tjenare, nied sträng sys¬
selsättning, drygt ansvar och ringa aflöning, sak¬
na icke skäl att sucka öfver deras förbiseende
vid den uppgjorda löne-regleringeri. Af Ko¬
nungens Nådiga Proposition hafva de hemta! an¬
ledning att hoppas någon löne-förbättring, jemn-
förelsevis med andra Tjensteman» isatn deras hopp
har blifvit gäckadt. De äro likasom leinnade åt
sitt öde, utan uppmärksamhet, utan hoekomst,
utan valvilja och utan vedergällning för bibehåll¬
na eller ökade anspråk på deras skicklighet, trä¬
genhet och nit i tjenstens utöfning. Sjelfva Kongl.
Propositionen orri ersättning för dem, som sakna
Boställen, har blifvit lemnad utan afseende. Med¬
gifva icke Statens tillgångar en allmän löne-förhöj-
ning för Krono-Fogdar och Härads-skrifvare, så
mätte åtminstone en liten jemnkning i någras lö-
nevilkor icke finnas ogörlig, och en närmare lik¬
het i aflöningen för Tjenstemän af enahanda grad
icke mötas af några synnerliga sväiigheier och
hinder. Med sådan förutsättning, och med afse¬
ende å Statens för många andra ändamål anlita¬
de tillgångar, samt i förhoppning att kommande
Ständer måtte blifva i tillfälle att förse de nu
förbigångne Embets- och Tjenstemän med den till¬
ständiga lön de behöfva, inskränker jag för det när¬
varande milt förslag endast till en mindre om¬
ständighet, till ersättning för de Krono-Fogdar och
Härads-skrifvare, hvilka icke ega några Boställen,
så att, på sätt Kongl. Propositionen innehåller,
ett belopp af 100 B:dr måtte dem af Rikets
Ständer beviljas. Då de fleste af desse Tjenste¬
män äro redan med Boställen försedde, kan den
nu föreslagne ökade utgiften ej blifva för Staten
Den it Maji. 149
serdeles betydlig och betungande. Endast för de
norra Länen lärer sådan ersättning kom ina i fråga.
Antalet ' af dylika Tjenstemän är derstädes icke
stort; men i jemnförelse med deras vederlikar an¬
norstädes äro de å ena sidan mindre lottade, och
å den andra mera betungade. Med mindre för¬
delar i aflönings-väg, miste de vidkännas större
beavär och kostnader, i anseende till deras långa
resor inom de vidsträckta districten. Exempel¬
vis må anföras ett af Fögderierne i Helsingland.
Jag väljer icke det södra, inom hvilket mitt hern
är beläget. Jag väljer det norra, för att icke sy¬
nas partisk. Detta Fögderi, af 85 qvadratmils
omfång, innefattar nära 31,000 invånare. Kro-
no-Fogden derstädes har, utom sin indelta lön,
sorn utgör ungefär 600 Ihdr, vid pass 120 R:dr
i så kallade res-penningar; men de äro på långt
när icke tillräcklige, ty till resor för honom och
en Skrifvare inom det vidsträckta Fögderiet åt¬
går, efter gjord uträkning, mer än 150 R:dr en¬
dast i och för Uppbörd säta m mor och Taxeringar.
Tillägges kostnaden flir andra Em bets-resor, så¬
som i och för durch-marcher, jord-ransakningar
m. rn., så ingriper detta ännu djupare i den
egentliga Fogde-lönen. Såsom utan Boställe må¬
ste han betali hushyra, sin ved och det mat¬
förråd, som genom Jordbruk och Ladugårds-af-
kastnirtg tillfaller en Boställs-egare. Med ytter¬
ligare afdrag för Skrifvare-biträde och rnaterialier,
blir återstoden ganska ringa till kläder och uppe¬
hälle för honom och hans hushåll.
För Härads-skrifvaren inom nämnde Fögderi
äro vilkoren nästan enahanda. Honom bestås 80
Rtdr res-penningaf, jemte den indelta lönen till
Den ii Maji.
ungefärligt belopp af 300 R:dr, hvarförutan han
njuter extra inkomster, bestående i arfvoden och
provisioner, tillsammans circa 350 R:dr. Rese¬
kostnader, Skrifvare-hjelp och materialier samt
lefnads-förnodenheter äro för honom lika dryga
som för Krono-Fogden, och begge äto de behöf¬
vande af någon löne-förbättring, för att under
bestridande af deras trägna och ansvariga samt
för det allmänna vigtiga tjänster ega en nödtorf¬
tig bergning, utan att nödsakas söka den genom
bi förtjenster, hvartill deras trägna sysselsättning
föröfrigt icke lemnar dem någon tid öfrig. Hvad
jag anfört om dessa, gäller äfven om alla andra
Boställs-löse Krono-Fogdar och Härads-skrifvare i
de norra Länen, och jag återkommer till mitt
förslag om något tillskott för de svagast lönade,
örn ersättning af 100 R:dr för dem, hvilka icke
ega några Boställen, likväl nied undantag af de
2:ne nya Tjenstemän, hvilka i dtssa Län blifvit
föresbgne till erhållande af högre löne-beiopp,
än de öfrige ega. Afven detta nya löne-ansiag
styrker billigheten af hvad jag förtslagit. Så rätt
det å ena sidan är, att förse nya tjenster ined
tillständig lön, så orätt är det ock å den andra,
att låta de gamla förblifva ohulpne. Au detta
måtte i sammanhang med hvad för öfrigt kan
vara eller blifva anmärkt vid Utgifis- Betänkan¬
det få åtföljt remissen till Högh Stats-Utskotiet,
anhållas vördsammast.
Dom Prosten Heurlin anhöll att, i händel¬
se, som hin hoppades, den nu väckta frågan om
förhöjning i Lönerne för K ono-Fodgar och Hä¬
rads-skrifvare i Utskottet skulle vinna eil för-
Ben 11 Maji.
tjent afseende, äfven förbemälde Tjenstemän i
Kronobergs Län måne deraf blifva delaktige.
Efier framställd proposition beslöts, att Ut¬
skottets förevarande Utlåtande med dertill höran¬
de Bilagor, äfvensom samma Utskotts samt Allmän»
na Besvärs- och Oeconomie-Utskottets i samman¬
hang dermed föredragne Utlåtande N:o ai, i an¬
ledning af af de dervid gjorda anmärkningar»
skulle återremitteras.
§. 2.
Vid förnyad föredragning af Banco-UtSkot-
tets Memorial N:o 37, angående en bestämd för¬
klaring, att Lagens föieskrifter om fordringars
bevakande i Concurs och efter årsstämning icke
må lämpas till sådana Bankens Lån, för hvilka
Gäldenärerne ej aflemna skuldfri; bindelse, utan
deremot sjelfva erhålla bevis eller så kallad pant¬
sedel, blef detsamma, för gemensam behandling
af Banco• och La g- Utskott en , återremitterad!.
§■ 3-
Då nu föredrogs Banco Utskottets Memorial
N:o 38, angående serskild gratifikation för dea
förflutne tiden till Bankens Ombud i Directio-
nen öfver Götheborgs Låne-Coritoir, tillstyrkte
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
ef Wingård, att Karnerera ren Wallmo, sorn gjort
sig känd för en utmärkt skicklig, pålitlig och
nitisk Tjensteman, måtte erhålla den Löne-för¬
höjning , sorn nu för honom blifvit föreslagen.
Efter framställd proposition blef förevaiande
Memorial bifallet.
Den 11 Maji.
§< 4-
Banco'Utskottets Betänkande N:o 39» i an¬
ledning af Herr J. P. Hembergs Motion , röran¬
de eftergift af Intecknings-säkerheten för åter¬
stoden af det Banco-Lån , som vid 1812 åra
Riksdag beviljades Uddevalla Stad för dess af-
brända Publika Byggnaders iståndsättaode till
belopp af 25,000 R:dr;
Memorial N;o 40, angående afskrifning un»
der vissa vilkor af ett till Direeteuren G. Stef¬
fens år 1S18 utgifvet Odlings-Lån, och
N:o 41, i anledning af Revisions-Berättel-
sen år 1827, angående afskrifning af ett till
Bonden Anders Andersson (^Dahlin) på Åttings¬
berg af Elfsborgs Län utgifvet Odlings-Lån;
blefvo vid förnyad föredragning af Preste»Stån-
det bifallne.
§■ 5.
Enär nu å nyo föredrogs Lag- samt Alh
manna Besvärs- och Oeconomie- Utskottens Utlåtan¬
de N:o 23, i anledning af väckt fråga om åt*
gärders vidtagande mot oloflig Landthandel i
Norrland, anförde
Doctor Häggblad: Klagomålen öfver oloflig
Landthandel i Norrland synas mig hafva för¬
tjent meta uppmärksamhet, än de Höglofl. Ut¬
skotten i detta sitt Utlåtande deråt egnat. Om
något skall förderfva den i öfrigt aktningsvärda
Norrländska A ”mogen, så är det ett olyckligt
handels* vingleri, som mer och mer tager öfver-
handen. Ej allenast Bonden eller hans hustru,
utan äfven hans son enersdotter, hans dräng
Den ii Maji.
eller piga, får omkring i Socknen , hemfar
tillsammans ortens producter för att resa till
Stockholm och dem försälja. Delta kan likväl
få tålas. Men från Stockholm hemföra de hvar¬
jehanda luxe-artiklar, caffe, socker, rimm, arrack
o. d., dem de hvar och en i sin by utminute¬
ra. Sorp de merendels utlemna sina varor på
credit, utan att deröfver föra någon bok, händer
icke sällan, att de icke kunna incassera sina for¬
dringar, och äro derigenom ruinerade. Häraf
härleder sig den mängd af Cessions-ansökningar,
sorn bland Allmogen vid hvarje Ting förekom»
ma. Med skäl har derföre Motionairen klagat
öfver, och begärt correcriv emot de flerfaldiga
missbruk, som förekomma af de rättigheter, dem
Norrländska Allmogen eger att hvar som helst
föryttra sina producter. Med kännedom af verk¬
liga förhållandet i orten måste jag vitsorda san¬
ningen af hvad han i denna del anfört, och
medgifva, att Städernes tättigheter genom sådana
missbruk blifva under skygd af obestämda För¬
fattningar verkligen förnärmade. Om en med¬
borgare-klass med skäl fordrar att få oförkiänkt
bibehållas vid sina rättigheter, så är samma for»
dran lika rättvis af en annan. Om Allmogen
dessutom genom sin handelslystnad både i oe-
conomiskt och moraliskt afseende förderfvar sig,
så synes rr>ig Lagstiftaren här böra träda emel¬
lan, för att, om möjligt är, bestämma serskilda
corporal ioners rätta och loflig i verknings-krets.
Jag hade således med något skäl trott, att de
.Höglofl. Utskotten åtminstone bort tillstyrka, det
ifrågavarande mål skulle behandlas i samman¬
hang med Härings-frihelen, hvilken fråga vid
Den ii Maji.
sistledne Riksdag öfverlernnades lill Kongl. Maj:ig
höga pröfning och afgörande; och af denna an¬
ledning fager jag mig frihet till Högv. Ståndets
ompröfning vördsamt öfverlemna, om icke ge¬
nom återremiss af Utlåtandet möjligen kunde er¬
hållas en mera tillfredsställande behandling af fö¬
revarande ämne.
Med Doctor Häggblad instämde Prosten
Hvasser.
Prosten Anjou: Då de så väl vid flera fö¬
regående Riksdagar, som i synnerhet vid den
sednaste, väckta och af Rikets Ständer discutera-
de fiIgor om Närings- och Handels-frihet ännu
i det hufvudsakliga hvila oafejorda hos Hans
Kongl. Maj:t, hade det synts mig, som Utskottet
handlat rättvisare och klokare, om det tillstyrkt
Rikets Ständer att äfven öfverlemna denna ser¬
skilda fråga, om den Norrländska Allmogens
Landthandel , till Hans Kongl. Maj:t, för att i
sammanhang med de öfriga likartade frågorne
pröfvas och afgöras. Utur denna synpunct anser
jag återremiss nödig.
Prosten jEIfström confortnerade sig med Pro¬
sten Anjou.
Contracts-Prosfen Agrell: Ulan att gilla, det
en Jordbrukare, med försummande af sitt egent¬
liga yrke, befattar sig med en för hans stånd
fr ä mmande näring, handeln, anser jag dock be¬
tänkligt, att göra annan inskränkning i Norr¬
ländska handeln, än redan utfärdade Författnin¬
gar bestämma, hvilka, om de rätt handhafvas, ä-
ro tillräckliga att afvända missbruk och oord¬
ningar. Följderne af en för sträng inskränkning
i den åt Norrländska Allmogen förunnade fr i—
Den n Maji.
155
het, att på främmande ort försälja sin gårdsafvel
samt att äfven afyttra grannarnes, skulle ock
blifva för Allmogen rnenlige. Landtmannen skul¬
le då falla i köpmannens hand och bero af dess
godtycke vid försäljningen af sin vara, om ho¬
nom vore förment att annorstädes än i närmaste
köpstad eller i sitt hem till den besökande köp¬
mannen aflåta hvad han eger, och köpa hvad han
behöfver. Genom Allmogens nu egande rättig,
het, att hvart han vill föra sina varor och bvar-
iftån han vill hemta sina förnödenheter, bibe¬
hålies vatupriset vid billigt belopp, och köp¬
mannen nödgas möta Allmogen med skäliga an.
bud för de varor han åstundar upphandla, och
lemna till måttligt pris de varor han vill af¬
låta. Det gamla goda förhållandet bör icke lätt¬
sinnigt upphäfvas för en och annan liten brist¬
fällighet. Jag yrkar bifall till Betänkandet.
Häruti instämde Dom-Prosten Heurlin, Pro¬
fessoren Bexell och Prosten Grevillius.
Professoren Gravander : Oeconomie-Utskottet,
som noga betraktat detta ämne, har dervid tilli¬
ka haft i sigte frågan om allmän Näringsfrihet,
om Städernes Handel för sätt bestånd, äfvensom
Landtrnannens rätt att hvar sorn helst inom Ri¬
ket försälja sina pioduoer, utan att deruti hin¬
dras af något Prohi bi i i v-System. Det har före¬
fallit svårt alt inse, hvilken vinst landet skulle
deraf draga , att antingen Landtmannen i Norr»
land skulle, hvar för sig, inresa till närmaste
Köpstad för att utbjuda till Köpmannen sina väf¬
nader, för hvilka då missbjudning kunde göras,
eller hos sig emottag! besök af Handels-expedi¬
ter, som ifrån gård till gård, ifrån by till hy
<56
Den ii Maji-
regie för att missbjuda och uppköpa för att se¬
dermera monopoliskt utsälja. Härigenom skulle
eu prejeri uppslå, och köpa ren till förbruknin¬
gen troligen komma att högre betala varorne.
Detta sistnämnde onda är förekommer åt¬
minstone blifverdet mindre, derigenom att Dandt-
mannen riireete försäljer sina och sina grannars
tillverkningar och Gård-afkastningar. Att for¬
dra, det hvar och en skal! resa 40 ä 50 mil
med sin egen väfpacke och dylikt, förekommer
icke den opartiske granskaren nyttigt; Dandtman»
nen mäste kunna vara ombud för sina grannar.
Tredje Momentet af Utskottens Betänkande, da det
enligt Författningarne val vårdas, föreskrifver en¬
kelt och rakt sättet, huru missbruk kari före-
komtnas och lagarnes öfverträdelser beifras, utan
att det nyttiga i Landthandeln lider.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Jag deltog i de långa och brydsarn-
rna öfverläggningar förledne Riksdag öfver Nä-
ringsfriheti n, och bekände mig till de grundsatser,
som uttrycktes i det välskrifne Betänkandet der¬
om. Intet skäl har förekommit att ändra min
öfvertygelse, hvilken stadgats af erfarenheten.
Förevarande Motion anser jag såsom ett uttryck
af Skrå-tvånget, hvilket är obilligt. Då dessutom
Utskottet blifvit an modadt att bestäm maj grän-
sorne för ordet grannskap, ett uppdrag som är
ganska vanskligt, och intet Utskott lärer motta¬
ga, anser jag att med skäl Motionen blifvit af-
slagen.
Biskopen m. m. Doctor Tegnér: Utskottet
har, enligt den arbetsmethod, som blifvit vid¬
tagen, icke velat dröja med besvarandet af före»
Den 11 Maji.
varande Motion, intill dess den kunde i sam -
manhang med den stora frågan Om näringsfrihe¬
ten behandlas. Utskottet har deremot ansett
lämpligt j att innan något generelt yttrande hin¬
ner afgifvas, i sin ordning besvara hvarje min¬
dre och serskildt rörande densamma väckt och
till Utskottet förvisad Motion.
Prosten Anjou : Det är visst icke min me¬
ning, att det Högloft Utskottet borde hafva till¬
styrkt allt hvad Molionairen, kanske nog ensi¬
digt, föreslagit och yrkat ; men Utskottet hade
åtminstone bort yttra sig, huruvida den i de
nämnde Författningarne Allmogen lemnade tillå¬
telse, att på Handeisresor medtaga sine och
grannars producter, lagligen utsträckts ända der¬
hän , att man far genom hela Provincer, för att
uppköpa de producter, som sedan i de Södra
Landskapen afyttras, och åter derifrån medtager
Specerier och Luxe-a rt i klar , till utprångling vidt
omkring. Så måtte den lagliga och billiga fri¬
heten icke kunna förstås; och fullständig upplys¬
ning härom kunde vinnas, om frågan öfverlem-
nades till Regeringens granskning. Då skulle
undersökning föregå beslutet, och icke den förra,
genom fattandet af det sednare i förhand, rakt
afskäras.
Prosten Hvasser : Då Högloft. Utskottet
strängt nagelfarit med den Gårdfarihandel West-
götharne idka, synes det mig hafva varit conse-
quent, att de missbruk, som möjligen ega rum
vid Landthandel i Norrland, blifvit, enligt Mo-
tionairens begäran, något närmare granskade.
Jag tror, att Författningarne angående denna
Norrlandshandei torde behöfva öfve;ses, och åt¬
Den ii Maji.
skilliga bestämningar verkligen vara af nöden.
Min mening är aldeles icke, alt Allmogens rät¬
tighet till fri handel med Landtmannavaror skall
i någor måtto inskränkas; roen denna frihet bör
tillhöra endast den producerande Allmogen sjelf,
och icke obehörige personer, såsom Inköpare ro.
fl., sorn äfven i Norra orterne stryka omkring
och drifva handel, till föga fromma för de verk¬
liga I nnevånarne, men till gifven förlust för
Städernes Handlande. Jag tillstyrker återremiss
af Betänkandet.
Prosten Forslind hade hoppats att detta Be¬
tänkande utan anmärkning blifvit bifallet, eme¬
dan han aldrig hört något missnöje öfver Norr-
ländningarnes sätt att bedrifva sin handel, ehuru
han länge varit bosatt u'i en ort, som af dem
talrikt besökes. Att de på sina färder medtaga
grannars och nå-grannars varor medförde vis¬
serligen ingen skada. Utom det löjliga uti en
föreskrift, hvarigenom de skulle tvingas att be¬
gifva sig åstad med halfva la3s, skulle en så
orimlig Författning på en gång försvåra afsätt-
ningen för producenteme, och förhöja priset för
consumenten. Att några Landtman igenom en
olycklig handel bringats att göra concurs, vit¬
nade ej emot deras redlighet i allmänhet; det
bevisade blott att deras handels-företag någon
gång varit mindre val beräknade och således sak¬
nat framgång; ett missöde, hvarifrån den uti yr¬
ket kunnigate Stadsborgaren icke altid förmår
värja sig.
Contracts-Prosten Agrell: Till vänligt svar
å hvad Prosten Forslind anfört om fördelarne af
Noriländska handeln med hans hemort, och om
elei goda förhållandet mellan säljare och köpa¬
re, får jag å min sida äfven förklara, att Dal-
Allmogens tillförsel af Kalk, Slipstenar, Såll
och Trädvaror är för de Norrländska orterne
behöflig och fördelaktig, och det varubyte, sorn
ofta eger ruin mellin de serskilda Prpvincemes
innevånare, gar för sig till ömsesidig båtnad
och nöje. Dika så hardt och orätt det vore, att
hindia eller inskränka denna enkla handel å
D.il-Allmogens sida, hvarom ock aldrig fråga
blifvit väckt, lika så hardt och orätt vote det
ock att förbjuda den fria afyttringen af Norr¬
ländska Allmogens egna inhemska produeter. Det
vore att qväfva industrien och att förstöra Ilan¬
dets bergning och välstånd.
Efter framställd proposition blef förevaran¬
de Utlåtande bifallet.
§• 6.
Bifölls vid förnyad föredragning Lag- samt
Allmänna /besvärs- och Oeconomie-Utskottens Be¬
tänkande N:o 24, i anledning af väckt fråga om
öfverseende och granskning af nu gällande För¬
fattningar, angående Lax-fisket i Riket.
§• 7-
Då nu å nyo föredrogs Lag- samt Allmän¬
na Besvärs och Oeconomie-Utskottens Betänkande
N:o 25, i anledning af väckta frågor om än¬
dringar i 26 Cap. Byggninga-Balken , angående
skyldigheten att deltaga i Allmänna Byggnaders
uppförande och underhållande, anförde
Contracts-Prosten Hallström: Jag skall lätt
trösta mig deröfver, att bifall icke blifvit lein-
i6o
Dtn tt Kaji.
nadt åt min Motion, som blott åsyftade att ge»
nom en Lagbestämmelse få uttryckligen stad¬
gadt, huruvida berustade Säterier böra deltaga
i Prestegårdsbyggnad, eller icke. Men då före¬
nade Utskotten leinnat såsom svar å min fram¬
ställning blott en enkel hänvisning till Ridder-
skapets och Adelns Privilegier samt Allmänna
Lagens stadgande i 26 Cap. 2 §. Byggnings-
Balken, anser jag mig böra till Profocollet upp.
lysa, att Ridderskapet och Adelns Privilegier
nämna dess egne Sätesgårdar såsom befriade från
Prestegårdsbyggnad; att allmänna Lagen af år
1734 anför Sares- och Ladu-gårdar såsom fri¬
tagne från detta onus, men att Wilskman åter
i sitt kända Ecclesiastik-Verk åberopat en Kongl.
Författning af samma årtal eller år 1734, som
skall ålägga alla Ofrälses-Män å berustade Säte¬
rier att i berörde byggnadsskyldighet deltaga.
Icke blott Wilskman, utan äfven Vestdahl, i sin
förklaring af Lagens rätta förstånd, hyser denna
mening; och de mest skicklige Jurister hafva,
härom rådfrågade, tvekat.
Min enskilda öfvertygelse är, att förbemälde
befrielse ursprungligen varit ett personelt Ade-
Iigt Privilegium, sorn sedan öfvergått på den
Ridderskapet och Adeln tillhöriga jord, och der¬
före icke bör utsträckas till berustade Säterier,
hvilka altid kunnat besittas af Ofrälse Personer.
Betänkandet blef, uppå framställd proposi¬
tion, bifallet.
§. 8.
Lag. samt Allmänna Besvärs- och Oeconomiem
Ut-
Den 11 Maji.
Utskottens Utlåtande N:o 26, i anledning af
väckt fråga örn upphörande i vissa fall af den,
genom Kongl. Reglementet den 12 Februarii
3817, bestämda U söknings-pro v i sion och öfver-
ränta för Skuldsedlar, som pantsättas i Manu-
factur-Disconten, föredrogs nu å nyo, hvarvid
Prosten Åstrand yttrade: Jag instämde i den
R eservaiion Herr Berg von Linde mot förevaran»
ds Utlåtande afgifvit , på de grundliga skäl der
finnas upptagne. Det var icke eller Utskottens
Beredningsåtgärd att underkänna Justitia; - Om¬
budsmans Förslag i detta ämne, fast det blef
pluralitefens i Utäkottens Plenum beslut. Utom
det att det är princip-vidrigt att någon för sina
skuldförbindelser skall, då han icke dertill sig
uttryckligen förbundit, få ansvara p?i annat sätt
än Allmänna .Lagen föreskrifver, gäller äfven
för yrkandet, att Utgifvaren skall utsätta sin för¬
bindelse att undeikasta sig hvad angående Lån
i Manufactur- Disconten finnes föreskrifvet, i hän¬
delse revelen eller anvisningen der blifver pant¬
satt, det skäl, alt andra vilkor i dylika reverser
finnas upptagne, såsom att de skola vara utgifne
för Svenska Manufactu -varor, och förfallne efter
minst En, högst Nio Månader.
Häruti instämde Biskopen och v. Talman¬
nen m. tn. Doctor af Wingård.
Prosten Forslind: Jag erkänner att de af Re¬
servanten emot detta Betänkande anförda grun¬
der icke blott äro skenbara, utan att de äfven
abstract betraktade utur den juridiska synpuncten
ega ett obestridligt värde; men jag tvekar der¬
före icke att vördsamt tillstyrka bifall till Be-
Presie-St, Prot. 1829. Band. F. 176
Den ii Maji.
tänkandet. Det är allmänt bekant, alt Fabrikan¬
ten icke eger belänings-rätt i Manufactur-Dis-
conten, ulan på hypothek af reverser, utgifne för
erhållne Svenska Manufactur-varor. Dessa för¬
säljas vanligen på 12 månaders credit; hvarföre
det är en slags välvilja af köparen att lemna en
Revers på Nio Månaders betalningstid , hvare¬
mot det är en usance ibland de trafiqueranda,
att belänings-kostnaderne bestridas af Låntagaren,
då Sedelutgifvaren deraf icke drabbas, så framt
iåns skuld ej är på den utsatta dagen verkli¬
gen förfallen, och han ändock en månad man-
querar med inbetalningen, i hvilket fall det of¬
tare är en vinst än förlust att slippa Lagsök-
nings-kostnaden med 2 proCent af Capitalet.
Genom förtrögad afsättning nödgas ofta säljaren
af Fabriksvaror afstå ifrån sin rätt att derå er¬
hålla förskrifning, och om ännu svårare formu-
Jaire för dessa förbindelser fordras, skall delia fall
oftare inträffa. För den väl accrediierade Manu-
facturisten kan detta vara af mindre vigt, eme¬
dan han kan begagna fingerade Reverser; men
icke så för den mindre kända och nybörjaren,
för hvilka sådana hypoiheker äro oumbärliga, och
utan hvilka han ej erhåller några Lån. Derföre
i en tid, då nyare åsigter gjort sig gällande,
som sätta Manufacturisten uti en verklig Crisis,
synes det mig obilligt, att igenom ett strängt
iakttagande af, jag vågar här säga, toma juridiska
Former för honom försvåra eller rent af tillin¬
tetgöra möjligheten att begagna de Låne-biträden
för dess rörelse» dem Staten ansett både billigt
och nödvändigt att honom tillhanda hålla.
Den 11 Maji.
163
Med Prosten Forslind förenade sig Biskopen
ro. m. Doctor Faxe samt Piostarne Hvasser och
Nibelius.
Prosten Anjou instämde roed Prosten Fors-
lind. Den person, som till en Fabrikant utgif-
ver en Skuldsedel, för att på gifna och allmänt
kända vilkor i Manufactur-Disconten belänas, är
ju i förhand, genom en allmän Författning (för
detta Verk gällande lika med allmän Lag) un¬
derrättad om det ansvar, som i betalningsväg ho¬
nom möjligen kan träffa. Att serskildt, p| sätt
Reservanterne yrkat, utsätta dessa vilkor i skuld¬
sedeln, skulle blott leda till onödig omgång,
och högligen försvåra utvägen för Fabrikanter-
re, att kunna till beläning sådana förbindelser
sig förskaffa. Jag tillstyrker bifall till Betän¬
kandet.
Häruti instämde Doctor Svedelius och Bisko¬
pen m. rn. Doctor Tegnér, sorn tilläde, att hvar
och en, som utgifver en sådan sedel, vet till
hvad ändamål han skall användas.
Dom-Prosten Heurlin instämde med Biskop
Tegnér och Prosten Forslind, samt anmärkte, att
det icke var vanligt att utgifva Skuld-förbindelse
för varor, utan i afsigt att densamma kunde bs*
länäs. Den som utgaf en sådan visste ganska
väl att den var emad att begagnas såsom hypo-
thek för Lin i Manufactur-Disconten. Vid 1827
års Revision hade äfven denna fråga till öfver¬
läggning förevarit; men Revisorerrie, af öfverty¬
gelse» om nyttan af det nuvarande förhållandet,
ansågo sig icke böra föreslå någon förändring
häruti.
Dm ii Maji.
Efter framställd proposition blef förevaran¬
de Betänkande bifallet.
Emot detta beslut reserverade sig Prosten
Astrand.
§• 9-
Till Grundlags-enlig behandling vid nästa
Riksdag antogs Constiiutions-Utskottets Memorial
N:o 21, med föreslående af ett tillägg i 15 §.
Riksdags - Ordningen , åsyftande Frälse - Hem-
mans-egares Representations-rätt.
§• 10.
Vid förnyad föredragning b i föl los Siats-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie* Utskottens
Utlåtanden:
N:o 13, 1 anledning af väckt fråga oin o-
deladt användande af Wisby Hospitalsinkomster
för helsovården på Gottland,
N:o 14, i anledning af vackt fråga om lin¬
dring för da hemman i Blekinge, hvilka blifvit
till Eotsais underhållande indeldte.
Nto 15, rörande åtskillige mot försäljnin¬
gen af den så kallade Eif-Stall-Byggnaden vid
Kongsohr väckta anmärkningar,
N:o 16, i anledning af väckt fråga om för¬
ändring i de oro Militiar-Boställens tillträdande
gällande Författningar,
Nto 17, i anledning af väckt fråga om upp¬
förande af en Magazins-Byggnad i Thorshälla.
Nto 18, i anledning af väckt fråga om in¬
ställande af all påbörjad eller verkställd indel¬
ning till Ordinarie Rotering af hittills oroterad
jord.
Den 11 Maji.
N:o ig, i anledning af Kongl. Maj:ts till
Rikets Ständer aflåtna Nådiga Proposition »m
förhöjning i Rotehjelpen for svaga Rotar inom
Kronobergs och Calmar Län.
Nio 20, med anledning af väckt fråga om
tillökadt anslag för Bergs Scholan i Fahlun.
§. ii.
Enär nu å nyo föredrogs Devillnings-Utskot-
tets Betänkande N.‘o 18, öfver Kongl. Hof-Pre-
dikanten Dillners Motion, att Proste-Tunnor mat¬
ie från Bevillning befrias, anförde
D om-Prosten Heurlint att da Bevillnings-af-
giften utgår progressivt, så inträffar härigenom,
att Proste-Tunne-inkomsten, örn icke alldeles åt¬
går, åtminstone till större delen för Bevillningen
medtages. Detta upplyste Dom-Prosten genom
exempel af ökad inkomst af 4 T:r Spannmål,
som, enär den ordinarie inkomsten uppgår till
1,200 R:dr, höjer Bevillningen från 2 till 3
procent.
Prosten Dillner upplyste, att förevarande Be¬
tänkande tillkommit genom en enda rösts plura¬
litet i Utskottet. I afseende på sjelfva hufvud»
saken trodde Prosten, att vinsten af Proste Tun¬
ne-inkomsten, enär den ärligt uppgifves, var gan¬
ska obetydlig, helst denna inkomst, tillagd den
uppgifne egentliga lönen, kan åstadkomma den
progressiva förhöjningen från 2 till 3 procents
Bevillning.
Professoren Morén tillstyrkte återremiss el¬
ler afslag af förevarande Betänkande.
Contracts-Prosten P. G, Svedelius: Öfver fö¬
revarande Bavillnings-fråga har jag, efter hvad
*
166
Den 11 Maji.
Reservationen antyder, ensam ibland opineranda
Ståndsbröder tillstyrkt bifall till Betänkandet, och
sålunda deltagit uti ett beslut, som synes stri¬
dande emot mitt enskildta så vä! sorn flere vär¬
de Stånds-låedamöters interesse. Mina skäl§der-
till, dem jag vördsamt anhåller att få framlägga
för det Högv, Ståndet , hvila dock enligt min å-
sigt, ytterst på en rättsprincip, för hvilken jag
anser alia considerationer böra vika.
Af den hittills gällande Bevillnings-För-
ordningen finner jag först och främst intet stöd kun¬
na hemtas för det uti Motionen åsyftade undan¬
tag; 2 Art. i §. 2 och 5 Morn., samt 4 Art,
3 §. 3 Morn., gifva dertill ingen anledning. Den
enda för Kyrkoherdar gjorda exception är det
löne-bidrag, som de afstå åt Capellanerne, och hvil¬
ket de ega att ifrån sina inkomster afdraga; en
exception, som i min tanke är mindre behöflig,
då Författningen icke kan fordra en dubbel Be¬
villning af någon intrad. Likväl har jag hört
vitras, att äfven Proste-Tunnor på några orter
varit fritagns från Bevillnings-afgift, hvilket jag
icke kan anse annorlunda än som en påtaglig miss¬
tydning af Bevillnings - Förordningens tydliga
st3dganden; jag är ock öfvenygad, att något så¬
dant på de fleste orter icke blifvit ifrågasatt.
Motionairen har till stöd för sitt yrkande
åberopat Kongl. Resolutioner af åren 1719 och
1727 samt Presterskapets Privilegier af 1723.
Detta allt må gälla för tillgodonjutandet af Pro*
ste-Tunnorne, men på EeviIlningen derå kan det
icke tillämpas, lika litet som det anförda Karn-
mar-CoIlegii Utslag af den 11 Maji 1791 kunnat
inverka på de af 18*3 års Ständer fastställda
Dea n Maji,
Bevillnings-grunder. Örn än Prostarne under
det förflutna Sedet i följd af Rikets Ständers be¬
slut fått njuta oftanämnde förmon fritagen från
Bevillning, så blir dock detta prejudicat af min¬
dre vigt, när man tager i betraktande de olika
grunder, efter hvilka beskattningen då tilläm¬
pades-
Att anföra denna Löne inkomst såsom ett
aequi valent emot Portofrihet, låter icke i allo val
tillämpa sig. Många äro de, sorn alldeles icke
behöfva för sina expeditioner begagna posten;
hvarförutan Contracteis öfrige Kyrkoherdar för
sina Embetsbref icke njuta något salarium,
Proste-Tunnorne anses vidale jemnförlige
med Tjenstemän» resepenningar och traetainemen
i Kronans ärender. Härvid förekommer dock
den åtskilnaden, att de sistnämnde äro till be¬
loppet bestämde, och afpassade efter motsvarande
kostnader. Men få äro de Civile eller Militaire
Embetsman, som hafva anslagrte resepenningar,
emot det stora antalet af dem, som utan några
deremot svarande förmoner nödgas bekosta resor
i och för sin tjenst. Hvad ersättning hafva väl
Militairer, Konungens Befallningshafvande samt
Härads-skrifvare rn. fl. för resor, hvilka de i Sta¬
tens tjenst nödgas göra; eller hvilken afkortning
metlgifves dem derför uti Bevillnings-Författnin-
gen? Äro icke äfven de öfrige Kyrkoherdarna
i ett Contract tidtals nödsakade att göra Embets-
resor, förrätta oeconomiska besigtningar, bestrida
Fullmägtigskap o, s. v.j men molins Härads-
Prosten af sin lön bestrider omkostnaderne der¬
vid? Jag t vi fia r derpå. Men gästnings-kostna-
den, beter det, måste äfven dervid tagas i be¬
Den it Maji.
traktande. I sidant falt vet jag icke) hvilka mi¬
ste mera beklagas, antingen Contracis-Prosten ,
som nödgas påräkna betalning för att se sina Eo«
bets-bröder, eller de sistnämnde, som endast un¬
der sådane vilkor skola infinna 6ig. Au Con-
tracts-göromålen med åtföljande besvär blifvit ö-
kade, hörer icke hit; ty hvilken medboigs-class
har väl fått göra Bevillnings-afdrag för dylikt.
Hushyror och Inqvarterings - penningar kunna
icke hedler gifva Proste-Tunnorne någon hand¬
räckning, enär uti gårdarnes taxation de deraf
inflytande inkomster redan äro beskattade.
Dessa äro de skäl , hvilka bestämdt mitt vo¬
tum i förevarande ämne. Jag underställer dem
vördsamt dc-t Högv. Ståndets ompröfning. äfven¬
som mina Commitfenters bedömande. Måhända
har jag icke fästat nog afseende vid de motskäl ,
sorn förefinnas, och hvilka besynnerligen i spe¬
ciella fall tala för Motionairens tanka. Hit räk¬
nar jag det af Kongl. Hof-Predikanten Dillner
anförda factum af förhöjd Bevillnings-procent en¬
dast genom Proste Tunnorne. Jag förmår också
icke inse billigheten af den hittills antagne pro¬
gressiva förhöjning i Bevillnings-procenten, då
deraf alltid skall följa anomalier eller underslef.
Sålunda är det nu förmonligare att hafva jemna
1,200 Brdrs lön, än 10 B:dr derutöfver. Men
något lämpligare correctiv häremot torde val på¬
finnas, än det, att ifrån Bevillnings erläggande
alldeles undantaga en bestämd årlig löne-inkomst,
som partielt tillkommer blott ett enda Stånd. För
min del skulle jag finna det högst motbjudande ,
att uti en Berednings-Comité begagna mig af
ett afdrag, sorn med lika skäl borde tillerkännas
Den it Maji.
pluralitsten af and a Embetsman, 8a inom som
utom Preste-Stå lidet, Det vore ock, i otin lai¬
ka, att misskänna detta Högv. Stånds sanna föi-
delar, att vilja insistera på undantag, sorn torde
väcka nsera förtrytelse än de medföra vinning,
.men som kunde medbringa misstroende och miss-
unsamhet till vigfigare ämnen , der rättvisa och
billighet mera påkallade Riksdagsmanna-rösten for
sanning och rätt. Min afsigt är dock icke att
bestrida en åierremiss af detta Betänkande. Jag
bar endast uttalat min åsigt, som innefattas i de
få ordens Först Medborgaren , sedan Individen.
Häruti instämde Kyrkoherden Ahlqvist.
Contrats-Prosten Hallström, förklarade, i an¬
ledning af hvad som blifvit anfördt, att han till
JJerednings-Coenitéen s vid uppgifvandet af sin or¬
dinarie lön , äfven upptagit Proste-Tunne inkom¬
sten , hvilken Prosten icke ansett vara befriad
från Bevillning.
Dom-Prosten Felleniuss Jag anser mig böra
tillkännagifva, att jag varit af minoriteten vid
omröstningen i Utskottet rörande denna fråga,
och det af tvänne, c f er min tanka, hufvudsak-
liga skäl: först, att jag icke kunnat förena med
min öfvertygelse, att Rikets Ständers rätt att be¬
skatta sig sjelfva ken sträckas derhän, att hvad
genom privilegier är förunnadt skall med skatt,
tvertemot Kongl. Resolutioner och Ständers be¬
slut, såsom fritt från contribution , beläggas;
och dernäst, att så vida Proste-Tunnorne äro
blott en ersättning, ofta otillräcklig, för resor,
skrif materialier och postporto, de likaså litet böra
till Bevillning uppskattas, som Provincial-Uäkares
och mångfaldige Civile och Militaire Tjensteaiäns
Den 11 Maji.
res-penningar, icke eller mera än skrif-materia-
lier och ljus-penningar vid Collegierne. Dessa
voro mina skäl, och på anledning häraf anhåller
jag om återremiss.
Prosten Dillner anmärkte, att han, som i
flera år deltagit i Berednings-Comiteen, och sett att
Krono-Fogdar, Härads-skrifvare och Landtmätare i
sina uppgifter alltid från sina inkomster afdraga
rese penningar, fann dst ock obilligt, alt den obe¬
tydliga, emot besväret och omkostnaderne icke
svarande Preste-Tunne-inkomsten, som utgör
Consracts-Prostarnes i och för tjensten enda ve¬
dergällning, med Bevillning belädes.
Kyrkoherden Lyth, sorn förenade sig med
Do m-Prosten Heurlin och Prosten Dillner, ansåg
den obetydliga Proste-Tunne-inkomsten , sorn
Contratcs-Prostarne åtnjuta, ingalunda böra betrak¬
tas som en tillökning i Kyrkoherde-lönen, enär
Contracts-Prost-beställ ningen icke var något ptivi-
legiutn , utan ett onus, hvilket möjligen icke nå¬
gon gerna utan tvång åtog sig. Kongl. Maj:t har
ock, med afseende derå , att Pro3te»Tunnorne äro
frie från contribution , funnit betänkligt att gif-
Sitt Nådiga bifall tili Prostarnes sökte post-frihet
på bref och skrifter, som de uti Embets-ärender
till Consistorierne afsända.
Professoren Gravander : Herr v. Presidenten
af Billbergh har uti sin Reservation, under anfö¬
randet af gällande Författningar, så fullständigt
framställt lagligheten deraf, att Proste-Tunnor-
ne icke böra ingå uti inkomster för Bsvillnings
utgörande, att jag biträder denna mening, och
således instämmer såväl med dem, som deltagit
uti Reservationen, äfvensom med de värde Ta-
Ben it Maji.
lare, som häröfver i dag uttalat sin öfverlygelse.
Inga omständigheter hafva tillkommit, som göra
behofvet af ändring emot beslutet vid sista Riks¬
dagen. Mangi, ej sällsynta exempel visa, att
flera afsäga sig hedern att vara Cornracts- Prostar;
andra vägra att emottaga detta förtroende. Om
kostnaderne för Contraets-Prostarnes Embets-resor,
för årligi visitationer, för tillfälliga inventerin¬
gar, inspectäoner, Frågo- och Val-dagar, äfven¬
som Post-medel m. in., uppfördes i räkning, skulle
deraf lätt skönjas, att Prostarne i allmänhet icke
blott tjena för äran allena, utan till och ined ofta
under uppoffringar. Det är då så mycket o be¬
tänksammare , att af deras ersättnings.medel för
mångfaldiga utgifter v i 1 ja utfordra taxering. Gö-
romåien hafva i sc-dnare tider blifvit ansenligen
ökade, och likaså correspondancen, hvarföre med
billighet Fribrefs-post blifvit begärd. Dl andra
Embets-och Tjenstemän, äfvensom Nämndemän,
ibland sina Taxerings-uppgifter komma att upp¬
taga hvad de i arfvoden och ersättningar för re¬
sor under större eller mindre förrättningar upp¬
bära , och deraf till Staten göra en skänk igenom
Bevillning för hvad de till nödiga utgifter emot¬
taga; dä, men blott och först dä, kan med bil¬
lighet äskas, att Proste-Tunnorne till beskattning
uppgifvas. Jag är äfven viss, att vederbörande
af Högv. Ståtjdet i den tiden uti uppoffringar
icke skola eftergifva någon enda af ofvannämnda
genom Bevillnings-gåfva till Staten, af hvad de
för mödan uppbära, ej til! belöning, men till
knappast tillräckliga utgifters bestridande. Intill¬
dess skall jag alltid, under Egiden af rättvisan,
billigheten och Presterskapets Privilegier, yrka
Den 11 Maji.
befrielse ifrån nämnde Taxering, och rösta för
afslag å £ etänkandet.
Efter slutad discussion beslöt Ståndet, uppå
af H. H. Erke-Biskopen och Talmannen fram¬
ställd proposition , att förestående Betänkande
skulle, i anledning af de deremot gjorda anmärk*
ningar, till Utskottet återremitteras.
§. 12.
Bifölls, vid nu å nyo skedd föredragning,
Bevillnings-Utskoueis Betänkande N:o 19, angå¬
ende Herr Carl Valleys Motion om böter för dem,
sorn i Städerne försumma att vid andra Upp-
börds-stämnian betala Krono-utskylder.
§• >3*
Beslöts, att till nästa Plenum skulle, för att då
justeras, uppsättas en Skrifvelse till Consistorium
Academicum i Lund, innehållande underrättelse,
att en af Academiens härvarande Deputerade, Pro»
fessoren m. rn. Mag. A. Lidbeck, i dag härstädes afli-
dit; äfvensom Ståndets Herrar Electorer anmoda¬
des alt före nästa Plenum sammanträda, för att i
aflidne Professor Lidbecks ställe välja en Ledamot
i Pikets Höglofl. Ständers Banco»Uiskott.
Ståndet åtskiljdes kl. 9 eft. middagen.
In fidem
O. Rogberg.
1T3
Tliorsdagen den 14 Maji.
Plenum il. 10 f. m.
§. i.
Justerades Protocollet förden 7 dennes, äf¬
vensom den sistlidne Eftermiddags-plenurn be*
elutne Skrifvelsen till Consistorium Academicum
i Lund.
§• a.
Under förbehåll om vederbörlig anmälan
inom behöriga Utskott, erhöll Dom-Prosten Do¬
ctor Fellenius, samt Prostarne Kellström och Hvas~
ser 20 dagars ledighet från Riksdags-göromålen,
för alt i enskilda angelägenheter företaga en resa
hvar till sin hemort.
§. 4*
Biskopen in. rn. Doctor Wijkman tillkänna-
gaf, det han erhållit Kongl, Maj:ts Nådiga till¬
stånd, att på 3:ne veckor, ifrån den 21 dennes,
begagna ledighet från Riksdags*göromålen.
§• 4-
Vid i behörig ordning anställdt val till
Ledamot i Höglofl. Banco-Utskottet efter aflidne
Professoren och Academise-Bibliothecarien Mag.
Lidbeck, hade Dom-Prosten Mag. Sven Lidman
blifvit till denna befattning utsedd; och skulle
han fördenskull igenom Protocolls-utdrag härtill
legitimeras.
Dm 14 Maji.
§• 5*
Herrar Electorer anmodades, au före nästa
Plenum utvälja en Letia root i Banco-Utskottet
i Contracts Prosten Trass s ställe, som i anseende
till sin fortfarande sjukdom icke på längre tid för¬
modades kunna biträda vid Riksdags-öfverlägg-
ningarne.
§• 6-
Uti ankomne Protocalls-utdrag tillkännagafs,
att Häglof!. Ridderskapet och Adeln remitterat:
till Stats- och Banco- Utskotten , Hans Excellence
Herr Grefve von Plåtens, Baltzar Bogislaus, an¬
förande, angående nödvändigheten att genast ut¬
bekomma det af Rikets Stander, till förberedan¬
de åtgärder för fortsättningen af Götha Canal-ar-
bete, beviljade bidrag af 100,000 R;dr B:coj tilL
Lag-Utskottet, Herr Thoms, Wolrath, Motion,
angående Förmyndare-Kammares organiserande j
godkänt till behandling efter 56 §. R. F. Con-
siilutions- Utskottets Memorial N:o g; bifallit: Oeco-
nomie- Utskottets Utlåtande N:o gi; lågt till Händ-
1 ingarne : Stats- Utskottets Utlåtande Nto 1 og ; af-
slagit: Lag- samt Oeconomie- Utskottens Utlåtande
Nto 1 g 3 till förnyad handläggning af Stats-, Lag-
samt Oeconornie-Utsiotten återremitterat: Lag- samt
Oeconomie-Utskottens Betänkande Nto 31; vid
föredragning af Stats- Utskottets Utlåtande Nto g 7,
i anledning af root Betänkandet Nto 41 gjorda
anmärkningar , under godkännande i öfrigt af
hvad Stats-Utskottet i sistnämnde Betänkande
tillstyrkt, beslutat att den så kallade Adels-klub-
beu borde upphöra.
Ben 14 Maji.
§• 7-
Af inkomne Protocolls-utdrag inhemtades ,
att Vällofl. Bcrgare-Ståndet bifallit: Banco-Utskot-
tels Memorial N:ris 38, 40 och 41; -Lag» samt
Oeconomie- Utskottens Utlåtanden N:ris 24 och 25;
återremitterat: Constltutions-Utskottets Memorhl Nio
22; Banco-Utskoltets Memorial Nio 37; till ge¬
mensam behandling af Banco- och Lag-Utskotten ,
Lag- och Oeconomie- Utskottens Utlåtande Nio 22;
Expeditions-Utskottets förslag till underdånig Skrif¬
velse N:o 70.
§• 8-
Genom ankomne Protocolls*utdrag underrät.
tades Ståndet, att Hederv. Bonde-Ståndet remit¬
terat: till Stats- och Banco-Utskotten Kongl. Majlis
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
landshöfdingen J- af Wingärds anhållan om be¬
frielse från ersättnings-ansvar för de af förre
Lands-Secreteraren Kleman tillgripne och för¬
skingrade allmänna medel; till Lag- och Oeco¬
nomie- Utskotten ett af Johan Erik Jansson från
Wermlands Län ingifvet anförande, i anledning
af dessa Utskotts från Bonde-Ståndet återförvi¬
sade Betänkande Nio 22, rörande åtskillige före-
glagne förändringar i 1805 års Kongl. Förordning
om Skogarne i Riket m. hi.; antagit till Grund-
lags-enlig behandling vid nästa Riksdag: Consti-
tutions-Utskottets förslag i Memorial N:o 21; bi.
fallit: Stats• samt Oeconomie-Utskottens U låtanden
N:ris 14, 16, 17, 19; Bevillnings- Utskottets Be¬
tan karldén N:ris 18, 19; Banco-Utskottets Memo¬
rial Nilis 38, 39» 4°> 4 15 Lag- och Oecono-
Den 14 Maji,
mie-TJi skottens Betänkanden N:ris 27, 23, 24 och
-25; Expeditions-Utskottets Memorial N:o 635 af»
slagit: Stats- samt Oeconomie-Utskottens Utlåtande
N:o 2 o; återremitterat: StatsUtskottets Betänkande
N:o 95; Stats- och Oeconomie- Utskottens Betänkan¬
de N:o 10» Dag- och Oeconomie-Utskottens N:ris
22 och 26; vid föredragning af Oeconomie-Utskot¬
tets Utlåtande N:o 91, i anledning af mot Be¬
tänkandet N:o 34 gjorda anmärkningar, godkänt
Betänkandet N:o 34, med det tillägg, alt Lands-
höfdingarns eller de, som deras ställe vid Mön¬
stringar företräda, skola låta i Protocollet inta¬
ga de skäl, på hvilka cassationerne af- eller till¬
styrkas; remitterat till Lag-Utskottets handlägg¬
ning BanCo-Utskottets Memorial N:o 37; bifallit:
Stats- samt Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o
13, i följd hvaraf Ståndets, i anledning af Stuts-
Utskottets Utlåtande N:o 51, fattade beslut korn-
me att förfalla.
§• 9-
Företeddes och lades på Bordet:
Constitutions-Utskottets Memorial N:o 26, an¬
gående Herr F. L, Rosenqvists af Akershult an-
märknings-anledning i afseende på de Mechaniska
Verkstaden vid Motala beviljade Låne-understöd.
§• io.
Bifölls Constitutiont-Utekottets Memorial N:o
25, angående Herr Aug-von Haitmansdorffs Mo¬
tion om ändring i 26 §. af Justitise-Ombudg-
mans-Instructionen.
§. 11.
Den 14 Maji.
§. 11.
Då nu å nyo föredrogs Constitutions^TJisiot*
tets Memorial N.'o 32, innehållande förslag till
ändrad Redaction af 15 §. Riksdags-Ordningen, i
afseende på högsta antalet af Härader, sorn kun*
na förena sig om en Fullmägtig, anförde
Prosten Anjou: Emedan jag med behörig
permission var frånvarande när detta Betan*
kande af Höglofl. Utskottet afgafs, torde det icke
anses besynnerligt, att jag uppträder med an¬
märkningar deremot, och yrkar återremiss af
följande skäl.
Benämningen Härad, till hvars begagnan-
de Utskottet blifvit föranledt af paragraphens
förut varande Redaction, bör, i min tanka, icke
tagas till norm vid en förnyad, mera bestämd
förklaring af Grundlagen. Den saknar ali bety¬
delse i en stor del af Riket, såsom hela Norra
delen, der man icke känner Härader, utan blott
Socknarnes fördelning i vissa Tingslag. Den
gifver på vissa ställen anledning till en alltför vid¬
sträckt, å andra till en nog inskränkt tillämp¬
ning af Utskottets Förslag. Så finnas Härader,
t, ex. Wadsbo i Westergöthland, och Örbyhus i
Upland, hvilka äro så vidsträckta, att de inne¬
fatta 4 eller flera Tingslager. Deremot vill
jag minnas, att inom Bohus Län gifvas Hära¬
der så små, att fyra af detn tillsammans blott
utgöra ett Tingslag. Med ett ord: Termen är
för obestämd, för att kunna grundlägga ett rätts¬
én! igt Lagstadgande.
Jag ville derföre föreslå att, roed bibehål-
Presie-St. Proi. 1S29, Band. F. I77
Den 14. Maji,
lande i allt öfrigt af den hittills gällande Val¬
rättigheten till Rigsdagsman inorta det Heder¬
värda Bonde-Ståndet, vid den medgifne förenin¬
gen af flera Val-district om en Fullmäglig må
fästas det vilkor, att denna förening icke må
sträckas öfver antalet af de Härader eller Tings-
lager, som tillsammans utgöra en Domsaga.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Vid denna Grundlags-forändring har
Constitutions-Utskottet ansett sig böra fästa syn¬
nerligt afseende på förslagen af det Hedervärda
Bonde-Ståndet, så väl i Motioner, som af Dess
Xiedamöter inom Utskottet, Dessa gällde på
Härader, hvilket uttryck äfven är Grund -Lagens
i omfrågade paragraph. För min del hade jag
velat ställa Bonde-Ståndets Ombud i likhet med
Borgare-Ståndets, och trodde det högsta antalet
af Härader, dem ett kunde representera, vara
3 till 4. Man ansåg sig dock böra sträcka Maxi¬
mum till det högsta antal Härader, hvaraf nå¬
gon Domsaga består, eller 7. Likväl är den
rätta bestämmelsen , hvilken ock Utskottet afsett,
Domsagai och då upplyst är, att äfven der den¬
na består af ett enda Härad, folkmängden upp¬
går till mellan 10,000 och 30,000, anser jag
med Prosten Anjou, att Domsagan bör vara en¬
heten, utan att hindra att en fraction af den,
då flera Härader eller Skeppslag finnas den un-
derlagde, må välja serskild Riksdagsman. Hvad
man velat förekomma är fåtaligheten af Bonde-
Ståndets Ledamöter, hvilken med denna restri-
ction ej kan ega rum, emedan antalet af Dom¬
sagor öfverstiger go.
Doctor Svedelius: Långt ifrån att bestrida,
Ven 14 Maji,
tillstyrker äfven jag återremiss af Constirutions-
Utskottets Betänkande. Jag får dock upplysa,
att Utskottet ingalunda varit i okunnighet om
det obestämda i ordet Härader, men att Utskot»
tet ansett sig kunna bibehålla denna indelning,
då den i Riksdags ordningen förut är antagen,
och ingen olägenhet deraf följt. Afsigten så val
af Motioneine sorn af Utskottets åtgärd var
blott att inskränka antalet af Härader, hvilka om
en Riksdags-Fullmägtig kunde sig förena, ifrån
obegränsadt till begränsadt.
Förestående Memorial blef, i anledning af
dervid gjorda anmärkningar, hvilka förklarades
utgöra Ståndets gemensamma tankar, till Ut¬
skottet återremitteradt.
§• 12,
Vid föredragning af Bevillnings* samt s/ll-
manna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens Betän¬
kande N:o 3, öfver Motioner af Herr Rosen¬
qvist, Fredric Leonhard, m. fl., angående beskatt¬
ning å Caracterer utan motsvarande Embete och
Tjenst, instämde Contracts-Prosten Nordin med
Reservanten i Utskottet Kyrkoherden Lyth,
Efter framställd proposition blef förevaran¬
de Betänkande bifallet.
§• 13-
I)å nu å nyo föredrogs Banco,Utskottets Be»
tankande N:o 36, med anledning så väl af 1827
års Rev isions*Berättelee sorn Banco - Styrelsens
anmälanden, jernt© serskild; ingångne Motioner
från Vällofl. Borgare-Ståndet, i fiiga om bibe¬
hållande af de från Banken meddelade Lån på
Den ijf. Maji.
hus, Brandförsäkrade i den upplösta f. d. Stads-»
fonden af Allmänna Brandfdrsäkrings-Verket,
anförde
Biskopen m. m. Doctor Faxe.'. Höglofl,
Banco-Utskottet har medgifvit, hvad ock allmänt
måste erkännas, att Innehafvare af Brandförsa-
krade Egendomar hafva utom eget förvållande ge¬
nom Stadsfondens upplösning kommit i förlä¬
genhet Och kännbar kostnad. Att underlätta des¬
se svårigheter har Höglofl. Utskottet benäget till¬
styrkt bibehållande af Banco-Lån å de hus, som
förut varit upptagne i Stads-fonden; men då frå¬
ga uppstått om vilkoret) för säkerheten, hafva
de blifvit bestämda olika för delegare i den ny¬
ligen upprättade Allmänna Brandförsäkrings-
Verkets Stadsfond, och olika för Egendomar i
Skånska och Götheborgs Brandförsäkrings-fonder.
Att Höglofl. Utskottet bevakar Bankens säkerhet
är nödvändigt. Den säkerhet, som erbjuder sig,
kan vara större och mindre; men fordras den
större än sorn verkligen behöfves och ej kan
lemnäs utan obilligt betungande, synes en så be¬
skaffad fordran öfverflödig.
De t som skiljer emellan egare af hus i den
Allmänna och i Skånska Brandförsäkringen är
1:0 Borgens förbindelse; 2:0 Att Gäldenären vid
uiifälle då ränta till Banken inbetalas, och i alla
fall åtminstone en gång årligen skall med behö¬
rige bevis styrka, ej mindre att Brandförsä-
krings-afgifterne blifvit så väl för det löpande året,
som minst a:ne påföljande år i förväg erlagde,
än att Löftesmännen lefva och fortfara att vara
vederhäftige, vid äfventyr, att om sidan anmä¬
lan underlåtes, Lånet anses uppsagdt och utmät-
Den 14 Maji. jgt
ningsgildt. Hvarföre föreskrifva olika vilkor för
delegare, som kommit i lika förlägenhet och
kännbar kostnad, kanske svårare fördem, som äro
på längre afstånd från hufvudstaden, och på en
ort, der penninge-bristen är allmän. Fordran af
Borgen är vid låns erhållande visst icke ovan¬
lig; rnen hvarföre skola delegare endast i Skåne
och Göthehorg dermed belastas? Det är allmänt
kändt, att efter Disconternes fall och under för
handen varande penninge-brist är ganska svårt
att förskaffa sig Borgesman. I Städerne äro de
fleste hus Brandförsäkrade. Om der den ene
delegaren borgar för den andre, vore ju säker¬
heten, om allmän brandskada i Staden limade,
lika oviss i detta fall, som om ingen Borgen
vore ställd. Att åter från Landet söka Borges"
män för en så stor mängd Husegare i Städerne,
som deraf vore i behof, synes knapt möjligt.
Om än Borgen skulle medgifvas, det jag dock
ej tillstyrker, äro dessutom föreslagne en mängd
bevis, som årligen skulle insamlas och till Ban¬
ken uppsändas. Hvilka kostnader, tidsspillan och
olägenheter skulle icke för Gäldenärerne deraf
Uppkomma; vilkor, som jag icke vet vara till"
förene eller någorstädes begärde eller föreskrifne.
Finnes mindre säkerhet i de p?nninge-insatser ,
hvilka böra vara erlagde för Skåne och Göthe¬
borg, än i dem, som för de öfrige Städer inbe¬
talas? Utskottet har dock anfört, att Banken
skulle ega den vida mindro för I.ån å Brand¬
försäkrade hus i Skåne, än i de öfrige Rikets
Provincer, af det skäl, att Städernes Allmämia
Brandstods-Bolag ansvarar för en issättnings-
summa af 10 Millioner, och den Skånska blott
/
Den 14 Maji.
för a å 3 Millioner, i anledning hvaraf Ut¬
skottet ansett säkerheten hos den sistnämnde ej
komma i någon slags jemförelse med Allmänna
Brandstods-Bolaget. Om antalet af Städer i Skå¬
ne vore lika stort med alla i Allmänna Bolaget
intagne Städer, vore denna uppgift träffande;
men nu är förhållandet tvertom. Huru få äro
icke Skånes Städer emot hela Rikets? ^Likväl
uppgå de Skånska Brandförsäkrings-värden till
emellan a ä 3 Millioner. Med skäl torde då
kunna frågas, om ej säkerheten proportionaliter
är lika ?
För öfrigt är jag derom öfvertygad, att örn
puncterne i begge reglementen jemnföras, skall
hvar och en finna säkerheten i det närmaste va¬
ra lika i det Allmänna och i det Skånska Bola¬
get Af en annan omständighet torde, åtmin¬
stone efter ali sannolikhet, den vara större för
det senare. De fleste hus, som i Allmänna Fon¬
den finnas intagne, äro uppförde af träd. Erfa¬
renheten har beklagligen visat, att när eldsvåda
timar i ett, albrinner en större mängd. Träd¬
hus kunna ej lätt rifvas. I Skåne åter äro nu
mera en mängd hus byggde af sten; de öfrige
af korsvirke. De brinna ej så hastigt. Vid elds¬
vådor äro de lätt nedrifne. På ett sekel har nä¬
stan ingen stöire eldsvåda, Gudi Eof! härjat de
Skånska Städerne, då deremot i Rikets öfrige
Provincer flere Städer nästan helt och hållet
eller ock till större delar afb unnit, och det flere
gånger. Med visshet kan väl härom intet be¬
stämmas. Det ankommer på Försynens nåde¬
full styrelse. Högst sannolik tyckes dock denna
omständighet vara.
Den 14 Maji.
'SS
Om desse anmärkningar förtjena uppmärk¬
samhet, torde de vid llerremiss af Betänkandet
blifva öfverlemnade till Höglofl. Utskottets be¬
nägna pröfni ng.
Contracts-Prosten Nordin’. Höglofl: Banco-
Utskottets Betänkande synes innehålla åtskilliga
Rättsförhållanden emellan Banken och dess Gäl-
denärer. Här är fråga ej blott om Bankens sä¬
kerhet, utan äfven om Gäldenärernes Rätt. Att
stifta Lagar för Bankens säkerhet tillkommer
visserligen Höglofl. Banco-Utskotiet, men att ef¬
terse, det desse Lagar ej äro förnärmande för
Gäldenärernes Rätt, synes tillhöra Lag-Uiskottet.
Måhända hade rättast varit, att begge Utskotten
afgjort Betänkandet i förening.
Dom-Prosten Heurlin instämde med Biskop
FaXe, och ville tillika fästa uppmärksamheten der¬
på, att man vid denna fråga afgör ej blott de Lån¬
tagares öde, hvilkas Brandförsäkrade hus äro in¬
tecknade till säkerhet för Lån, meddelade af Ban¬
ken, utan ock flera andras, som för Lån af
Publika Cassör eller enskilde personer ega sina
Stads-Egendornar intecknade. Då Banken, af
misstroende till den säkerhet Stads-Egendomar
erbjuda, sträcker sina fordringar allt för högt
och öfver billighetens gräns, skola Förvaltare af
Publika Cassör följa exemplet, och hos enskilde
personer skall äfven förtroendet till Brandförsä-
krade hus i Städerna minskas, hvarigenom för
deras innevånare olägenheter och menliga följder
måste uppkomma.
För Nya Allmänna Brandstods-Bolaget sy¬
nes ock förbehållet (litt. o) vara obilligt, då det
stadgar att inträdes-afgifien skall för alla 3 åren
vara erlagd. Låntsgaie nödgas härigenom gå »
É
Den 14 Maji
förskott med en icke obetydlig afgift, hvarföre
de af Bolaget hvarken njuta afdrag* såsom uti
förra Brandförsäkrings-Verket, eller ega sig till
godo beräkna ränta. Bankens säkerhet i detta
afseende voro fullt betryggad, om Låntagaren
ålades att hvarje af de 3:ne första åren med
bevis styrka, att den fastställda afgiften blifvit
inom bestämda tider inbetald.
För öfrigt kan jag icke medgifva, att den¬
na fråga bort behandlas gemensamt af Lag- och
Banco-Utskotten. Bankens Styrelse och Förvalt¬
ning är uteslutande öfverlemnad åt Rikets Stän¬
der, hvilka ega meddela Reglementariska före¬
skrifter. Vid Låns meddelande är ock Banken
att anse som hvarje enskild person, hvilken eger
bestämma den säkerhet för återbetalningen, han
pröfvar nödig , och uppgifva de vilkor) hvarun¬
der han det sökta Lånet vill bevilja.
Med Biskopen Faxe och Dom-Prosten Heur.
lin förenade sig Doctor Rönbeck samt Prostarne
Nibelius och Broome.
Prosten Elfström: Jag vill icke ingå i nå¬
got försök att vederlägga de mot Banco-Utskottets
förevarande Betänkande, i ändamål att åstadkom¬
ma dess återremisB, i allmänhet gjorda anmärk¬
ningar; men i afseende på yrkad skyldighet för
Eanco-Utskottet, att inbjuda Lag-Utskottet till
medverkan vid utfärdandet af ifrågavarande före¬
skrifter, hvilka afse Bankens säkerhet vid be¬
drifva ndet af dennes Låne-rörelse, bör jag icke
förneka min öfvertygelse, att Banco-Utskottet
rätteligen förfarit, när det icke sammanblandat
det Reglementariska för Bankens förvaltning med
den lagstiftning, hvilken, för Konung pch Stan-
Dm 14 Maji.
*85
der gemensam , det är Lag-Utskottets åtgärd att
förbereda.
Biskopen och v. Talmannen rn. rn. Doctor
af Wingård: Rättvisans kraf mot Banco-Utskot-
tets Betänkande är redan fullständigt ulveckladt
af Biskop Faxe och flere värde Talare, med
hvilka jag instämmer. Att Banken förser sin
säkerhet vid Fastighets-Lån, är tillbörligt; men
det bör ske genom icke öfverdrifne, utan billi*
ga, och i tillämpningen enkla vilkor. Sådane
äro likväl icke de föreslagne. Det är redan
strängt, att Panten skall ega Lånets tredubbla
värde. Ytterligare svårt i denna creditbrist, att
anskaffa Borgen. Men gränslös denna fordran
för Götheborgs och de Skånska Städernas Låne-
innehafvare: att Gäldenären sedermera, vid de till¬
fällen, då ränta till Banken inbetalas, och i alla
fall, åtminstone en gång årligen, skall med behöri¬
ge bevis styrka, ej mindre att Brand för säkrings-
afgifterne blifvit, så väl för det löpande äret som
minst tvänne påföljande år, i förväg erlagdet än
att Löftesmännen lefva och fortfara att vara veder-
häftige, vid äfventyr alt, om sådan anmälan under¬
lätes, Lånet anses uppsagdt och utmäiningsgildt.
De årliga afgifterne till Brandförsäkringen och
Banken skola således betydligt ökas med dem
för dessa Intyg från Brandförsäkrings.Verket och
Local-auctoriteter. Det värrsta är dock äfven-
tyret att blifva Lånet förlustig genom uraktlå¬
tenhet eller hindrad verkställighet af den minsta
bland dessa invecklade och ofta återkommande
formaliteter. Och likväl äro dessa snart sagdt
oöfvervinnerliga hinder ställde mot Låntagare i
de Städer, af hvilka Banken har minst att beta-
186
Den 14. Maji.
ra förlust genom brandskada. Biskop Faxe har
redan yttrat sig, huru litet eldfarliga de Skånska
Städeme äro. Annu mera gäller detta om Gö¬
theborgs Stad, der, utom några få hus af träd
på det så kallade Lilla Berget, alla äro af sten,
och, så vidt jag vet, intet af korsvirke. Denna
omständighet uppväger vida den mindre Fonden,
än Allmänna Brandstods-Bolagets, i hvilket Stä¬
der med idel trädhus äro försäkrade, och hvilket
troligen går öfver ända eller utarmar sina In-
teressenter, örn den olycka, som drabbat Abo,
Uddevalla, Norrköping och Borås, öfvergår
Örebro, Westerås, Upsala, Carlstad m. fl. Men
detta förhållande synes hafva undgått det Höglofl.
Utskottets uppmärksamhet, ehuru förtjent af den¬
samma.
Biskopen m. m. Doctor Wijkman: Då frå¬
ga är om lån på hus i Städeme från Banken,
har erfarenheten visat, att man ej kan vara nog
försigtig, och skulle med skäl då först Banco-
Utskottet böra klandras, om det underlåtit något
i denna del. De, som ej vilja underkasta sig
de föreskrifne vilkoren, äro ju ej tvungne att taga
sådana lån, och jag tror ej att sådana vilkor böra
jemnkas till hvarje serskild locals beqvämlighet,
utan att säkerheten är det första vilkoret för
Banken.
Här är nu hufvudsakliga frågan om Skån¬
ska Städerne och Götheborg, i afseende å deras
Assecurance-Bolag, Beträffande de förstnämnde
är af en värd Ledamot yrkadt det vara mindre
nödigt att äska, jemte assecurance-säkerheten,
caution af den ene för den andre. Jag tror, att
då Assecuiauce-bolageis cassa icke anses uppgått
Den 14 Maji.
18?
lill deri summa, som kan vara tillräcklig, i hän¬
delse al olycka på flera ställen, är dock en så¬
dan fordran nödig; ty om det ej olyckas totalt
för alla, eger ju Banken en ytterligare säkerhet
Ijos den Löftesman, som blifvit in salvot om
Assecurance-cassan ej skulle förslå, och man må
ej förmoda att alla husen skulle brinna på eli
gång, än mindre flera Städer så hastigt på hvar¬
andra, att ju icke säkerhet af Cautioner jemte
Assecurancer skulle blifva för Banco-lånet en
styrka.
Man har ock yttrat sig emot det föreslag-
ne årliga uppvisandet af fortfarande säkerhet och
vederhäftighet. Jag vill medgifva, att härvid till¬
äfventyrs kunde någon jemnkning ega rum; men
man bör dock komma ihog, att detta ej må sträc¬
kas på längre tid, ty den, som ena året är ve¬
derhäftig, kan det andra vara insolvtndo, och
att Banco Utskottet således, genom stadgandet att
vid räntans årliga liqviderande aflemna betyg
om fortfarande vederhäftighet, åsyftat Bankens
fullkomliga skadeslöshållande, hvilket varit Ut¬
skottets pligt att ej lemna utur sigte.
Det yttrande af en värd Ledamot, att Lag¬
utskottet skulle höras, i afseende å säkerheterne,
är redan förut af en värd Ledamot besvaradt. En
annan än långifvaren skulle då bestämma vilko-
ren, och Lag-Utskottet på sådant sätt göras till
förmyndare för Banken, eller det, och icke Banco-
Utskottet, skulle säga huru Banco-Iånen böra ut¬
gå j sorn ej lärer gå an.
Beträffande åter Götheborg, äro omständig¬
heterna i afseende å Banco-lån på assecurerade
husen derstädes ännu mera tvätydige, än vid
Den 14 Maji.
Skånsks Städerne; ty icke äro pro 1:0 Bolag*-
reglorne af Kongl. Maj:t för Götheborgs Asse-
curance- Conior stadfästade, utan intilldess sådant
skeft blott sorn en enskild Association att anse;
och 2:0 är ju ej någon Assecurance-cassa att lita
på; ty hvad vill för det närvarande 6,000 R:drs
Brandkassa säga, om olycka skulle tima, och
hvar skulle Banken väl få sitt igen af en sådan
Cassa, utan vid lånen fästade andra betryggande
vilkor. Enär Konungens stadfästelse vunnits och
Assecurance-caSsan är fullt svarande, då först må
man tala om att der ej behöfva Cautioner jemte
Assecurancen. Man må vara så mycket mera
varsam i afseende å Götheborgska Ijåne-bevill-
ningar på hus, sorn Banken redan tillräckligen
blifvit lidande på silka Låne-bidrag, då, oaktadt
blott till en tredjedel på fastigbets-värde skedde
lån, Banken med stor förluit måste låta försälja
7 ä 8 sådana fastigheter derstädes. Jag kan i
så fatta omständigheter aldrig med min röst bi¬
falla andra vilkor för Götheborg , än Banco-Ut-
skottec uppgifvit, och anhåller, i händtdse af åter-
remiss, att detta mitt Utlåtande må till Banco-
Utskottet åtfölja återremissen.
Contracts-Prosten Pettersson: Då jag icke re¬
serverat mig mot de tillstyrkanden, som i Hög-
lofl. Banco-Uiskottets Betänkande Nio 36 inne¬
fattas , anser jag för en pligt att till Högv.
Ståndets Protocoil anföra några skäl, som föran¬
leda mig att instämma i Herr Biskopen m. m>
Doctor Faxes och Dom-Prosten Heurlins nyssaf-
gifne yttranden I
n) Högh Utskottet utgår från det omdöme
öfver Skånska Brandförsäkrings-inrättningen, hvil-
ben iJf. Maji.
let så väl Herrar Banco-Fullmägtiges pluralitet
»om Commissariaiet och Fiscals-Embetet uttryckt,
då de ansett ”denna Inrättnings Srand försäkrings-bref
icke antaglige såsom nöjaktig säkerhet, eftersom det
af Kongl. Maj:t den 5 Mars 1828 i Nåder stad fä¬
stade Reglementet i ig och a o §§. innehåller de vil¬
kor, att dels skade-ersättningens gäldande skall bero
på hvarjehanda undersökningar, huruvida Försäkrings-
tagaren uppsåtligen eller genom vanvård vållat bran¬
den , och dels att Inrättningen ej ansvarar för eld¬
skada, uppkommen genom fiendens härjande eller ex¬
plosion af publika krut-förråd.” Härvid torde det
böra anmärkas, att alldeles enahanda betänklig¬
heter kunna uppkastas mot Allmänna brandstods¬
bolagets Reglemente af den 30 Junii 1828» men
hvilka dock af Höglofl. Utskottet äro helt och
hållet förbisedda. Den 19 §. i Skånska Inrätt¬
ningens Reglemente, just den, som Utskottet,
så väl som Herrar Fullmägtige, anser medföra en
för säkerheten så menlig följd, är ordagrannt lika
lydande med 33 §, i Allmänna Brandstods-bola-
gets Reglemente, likasom om begge vore efter
samina formulaire redigerade. Alltså gäller det
för begge Inrättningarne, att ’’skade-ersättningens
gäldande skall bero på hvarjehanda undersökningar,
huruvida Försäkringstagaren uppsåtligen eller genom
vanvård vållat brandenhvaraf följer, att ingende¬
ra Inrättningens skulle såsom nöjaktig säkerhet
kunna antagas; en direct motsägelse mot det,
som sedermera förekommer om Allmänna Brand-
stods-Bolagets företräde, i förhållande till den Skån¬
ska Brandförsäkrings-Inrättningen, Hvad åter
20 §, angår, enligt hvilken sistnämnde Inrättning
icke ’’ersätter de eld-skador, som genom fiendens här-
go
Ben 14 Maji.
t
jamie eller explosion af publika krut-förråd uppkom¬
ma’’, torde det tillåtas mig nämna , att både detta
och flera andra, hypotheks-värdet inskränkande
förbehåll finnas i de utländska Assurance-bref,
hvilka Herrar Kanco-Fullmägtige hittills såsom
säkre antagit, oaktadt ersättning af utländska Corn-
pagnier icke hvilar på hälften så säkra grunder,
som deri Skånska Inrättningens garantier. Dess¬
utom, dl de i ao §. omnämde olycksfall äro tänk¬
bara så väl i Hufvudstaden som alla öfriga lli-
kels Städer, der fiende kan härja och krut»förråder
explodera, så kunna dylika olyckor mindre hän¬
föras till ersättning af vissa enskilda Inrättning-
går, än af hela Staten, alldenstund innevånarne i
en Stad lika litet kunna afvärja en fiende, som
de kunna bestrida Kongl. Majit rättigheten att
på Stadens gebiet anlägga ett Krut-magazin. Om
en sådan stränghet skulle iakttagas, så skulle al¬
drig någon säkerhet på något ställe kunna preste¬
ras. Olyckor kunna i oändlighet tänkas; men
om än de äro möjliga, torde dock farhogan der¬
före kunna uppvägas af deras sällsynthet; och
aldraminst bör rnan taga i betraktande sådane ,
sorn ej kunna förekommas eller undvikas. Fiendt-
liga härjningar höra till classen af Riks-olyckor,
och krut-explosioner kunna hänföras till jordbäf-
ningar, sorn icke antända, utan kullstörta det i
\
granskapet befintliga.
bj Höglofl. Utskottet säger vidare, ”att Skån¬
ska Inrättningen hvarken är jemngod med den seder¬
mera upplösta Allmänna Inrättning, i hvilken, en ¬
ligt Kongl. Kungörelserne den 27 Septemb. 1815
och d. ao Januarii 1824, Hus och Byggnader i
Siäderney utom Slockholm , borde vara brandf Orsa-
Den 14. Maji,
igi
krade , för att af Banken kunna belänas, ej heller,
i och för sig betraktad, erbjuder fullkomlig trygghet
di Banken för den händelse, att de pantsatte bygg-
naderne skulle afbrinna eller blifva brandskadade ; äf¬
vensom att den Skånska Inrättningen ej kan komma
i någon slagt jemförelse med Allmänna Branstads»
Bolaget, i fråga om säkerhet för Banken \ Mig fö¬
refaller det i sanning något besynnerligt och nä¬
stan oförklarligt, huru det Verk, som ramlat öf¬
verända och tillskyndat de största förluster, kart
anses baltie och säkrare än ett nybildadt, som
aldrig kan blifva blottstäldt för de det förra till¬
hörande risquer. Det förra har ganska kännbart
bevisat, att det hvarken garanterade Delegame
eller Banken; det sednare deremot erbjuder för
sin omkrets en dubbel garantie af så väl endast
varaktige, mindre eldfarlige byggnader, som per¬
sonlig ansvarighet. Den säkerhet, som har sin
grund i sjelfva byggnads-sättet, rnaierialierne och
eldsläcknings-lättheten, har Biskop Faxe bevisat;
och hvad den personliga ansvarigheten angår, tor¬
de det förtjena uppmärksamhet, att i Skånska In¬
rättningens Reglemente, §§. 7 och 22» sådane
stadganden finnas, att, om det skulle behöfvas,
dubbla afgifter eller nära 20 procent af det för¬
säkrade egendoms-värdet under lika inånga år
skulle kunna utskrifvas, och de ordinaire afgif-
terne dessutom i en alldeles obegränsad lid der¬
efter utgå , eller när som helst åter vidtaga.
Detta är Skånska Inrättningens garantier, starkt
befästade af Vådelds-historiens, Gudi lof, under
sekler glädjande vitsord om endast några små par¬
tiella i men ingen enda totalt förhärjande brand¬
skada i de Skånska med Sten- och Korsverks hus
Den 14 Maji.
byggda Städtärne; och med den strängaste före-8
sats, att för min Landsort ej yrka mer hjelp, än
den, lika med de öfrige Provincerne, kan ga¬
rantera, och således lika med dem rättvisligen
fordra, har jag icke i Allmänna Brandstods-Bola-
gets Reglemente, efter den noggrannaste gransk¬
ning, kunnat utfinna sådane garantier för Banken ,
som den Skånska Inrättningen företer. Tvertom
träffar man i Allmänna Brandstods-Bolagets Re¬
glemente stadganden, som jag högeligen gläds
att icke hafva funnit i det Skånska, Jag vill t.
ex. nämna, att det Skånska Reglementet förbju¬
der försäkring af hvarjehanda löst gods (§. 4),
hvilket deremot Allmänna Brandstods-Bolaget,
enligt 1 Cap. 2 §. 2 Morn., till ersättning upp¬
tager, oaktadt svårligen en säker controll kan sät¬
tas för utrönande af dessa sakers nästan dagligen vex¬
lande värden; och följaktligen är Allmänna Brand-
stods-Bolagets fond både en Fastighets- och en
Lösöre-fond. Vidare får, enligt Allmänna Brand-
stods-Bolagets Reglemente, §. 15, ,’en Delegare,
om han så Jör godt finner, ur Bolaget afgå, blott
han betalar den treåriga inträdes, af giften fullt ut och
qvarstår i Bolaget till slutet af det år, då afsägelse
sker'', en bristfällighet, som Utskottet rigtigt an¬
märkt (pag. 7) utan att dock fästa någon uppmärk¬
samhet på föreskrifteme i Skånska Brandförsäkrings-
Inrättningens Reglemente, §. 26, som, alldeles i
motsats med nyssanförda begränsande föreskrift,
stadgar: ’ Delegare, som vill från Inrättningen skiljas,
bör sådant tillkännagifva å allmän Ars-sammankornst
ett år förut i skolandes han , för bifalls vinnande här¬
till, antingen redan hafva arlagt eller ock dä betala
20
Den 14 Maji.
193
20 ars ordinarie afgifter, jemte de under tiden på-
ludne extra och fortgående års afgifter, hvarförutan
han skall ansvara för andel i de Inrättningens för-
lindelser, sorn före hans afträde från Inrättningen
kunna hafva uppkommit och äro 0guhineVidare
stadgar Allmänna Brandstods-Reglementet, §, 34 »'
följande: ”Var Hus, som brunnit, med inteckning
besväradt, njute Inteckningshafvare, ändå att egaren
af vårdslöshet branden vållat, rätt i den ersättning,
som egaren tillkomma bort, der han utan skuld va¬
rit’’", ett stadgande, likaså oförenligt med en Brand-
försäkrings-Inrättnings natur, som om der stod:
5,Den, sorn ej kan betala sina (ill fulla brandför¬
säkrings* värdet uppgående och i dess hus inteck¬
nade skulder, ege rättighet att vårdslösa med el¬
den, så att huset nedbrinner; ty Brandstods-Bo-
laget skall betala inteckningarne, såsom om ega*
ren af huset utan skuld till branden varit.’* —
Jag undgår att nämna flera omständigheter, som
skulle kunna styrka, att Skånska Inrättningen
hvilar på lika säkra, om ej på vida mindre vack¬
lande grunder än Allmänna Brandstods-Bolaget.
Det är sannt: "alllmänna Brandstods-Bolaget har
en tecknings-summa af 10,000,000 R:dr, fördelad
i minst 40 Städer, då Skånska Inrättningen endast
har atl uppvisa en teckning af circa 2^ millioner
R'.dr, fördelade på .10 Städer’’; men om nu såle¬
des Skånska Inrättningens risquer äro concentrera-
tle inom några få mindre Städer, kan väl deraf
den slutsats dragas, att Bankens säkerhet för sina
beviljide Lån är ojemförligt mindre, än den är
i de 40 större, som tillhöra Allmänna Brand-
Stods- Bolaget? De 40 Städerne hafva för det
Prest-St. Prot, a8a9. Band, V. 178
Den 14 Maji.
mesta Trädhus j de Skånska 10 äro deremot alia
med Sten- eiler Kors,verks-hus bebyggde. Exem-
p 1 hafva visa!, afl af de 40 icke ett, ulan åt-
sk:liig3 gunder, totala foihätjningar öfvergått flere
f dem; om de 10 Skånska Städerne kan sådant
knapt traditionsvis anföras. De lo Skånska Sfä—
derne hafva en (ecknings-summa , sofis uppgår lili
2* millioner, ulan inblandning af lösören; de 40
hafva en summa af 10 millioner R:dr, lösöre¬
persedlar inberäknade. Skola icke 10 Städer för-
hålla sig lill 2-— mill. alldeles lika, sorn 40 Stä*
der förhålla sig till to millioner p Jag tycker
alt säkerheten, från denna grund bedömd, är
alldeles arithmesiskt lika, och då vet jag icke,
osa man kan salta minus* tecken för Skånska In¬
rättningen, enär densammas hus med alla skäl
torde kunna, i afseende på soliditeten och det
mindre äfventyret, i sig sjelfve betraktade, tilläg¬
gas ett omisskänneligt plus af garantle. Så har
jag åtminstone hört personer af sjelfva Allmän¬
na B randstods-Bolagets Styrelse uppgöra jetnn-
föreisea emellan detta och den Skånska Inrätt¬
ningen; och detta torde äfven hafva ett bevis
deruti, att, i ganska många puncter, Allmänna
Brandstods-Bolagets Reglemente, endast med un¬
dantag af några detailer och §5yrelse-frågor , or¬
dagrant öfverensStämraer med det några månader
äldre Skånska Reglementet.
c) Högloft. Utskottet har tillstyrkt Banco-
laris bibehållande, då det ej öfverstiger J.:del af
pantens för säk rings-värde. Häremot har j,g in¬
tet att invända. Bankens säkerhet för forvaras
på allt rimligt sätt; och jag tror att det äfven
sker, du paulen är atne gånger mera värd ärt'
Den 14 Maji.
195
ilen deri iniecknade summan. Det är val af en
värd Ledamot anmärkt, att Banken gjort förlust
på sina förr beviljade Lån, emedan egendomar-
ne varit för högt värderade. Men jag svarar,
att detta förhållande numera icke kan ega runi,
såsom då förra Allmänna Brandförsäkrings-Ver¬
ket ännu egde bestånd. Dä beläntes en egendom
till halfva Brandförsäkrings-värdet j da voro inga
sådana controller för värderingen, ingen sådan
tillsyn å egendomarne, som genom de nya In-
rättningarnes Reglementen blifvit stadgadt. Och
om nu i dessa sednare fall något strängare cor-
rectiv mot öfver-värdering och vanvård icke lä¬
rer kunna tagas, än det, gom finnes stadgadt i
Skånska Inrättningens Reglemente, §§. 15 och
16, enär dels hvarje Stads Brandförsäkrings-Co-
mité, dels ock Förvaltningens Omhud, der Co¬
mité ej finnes, skola tillse och anmäla, om nå¬
got hus genom vanvård försämras, och ånyo låta
bestämma dess värde, så vet jag ej, om Banken
hädanefter kan äfventyra samma förluster som
tillförene, då dessutom, alla dessa praecautioner
oaktadt, egendomen nu skall beräknas blott till
i;del af dess, icke såsom förr fictiva, utan verk¬
liga värde. Skånska Inrättningens ena grundpe¬
lare är just den grundsatsen, att ersättningen för
ett afbrändt hus icke skall öfverstiga dess verk¬
liga värde; och när det derföre, Inrättningen till
säkerhet, årligen och noggrant skall af Committe-
rade efterses, att huset aldrig faller under det
vid inträde i Inrättningen isatta värde, och då,
i fall detta sker, ny värdering skall verkställas;
så tyckes sjelfva Inrättningen, genom denna till¬
syn, på en och samma gång garantera rättvisa?
Den 14 Majt.
beloppst af sin egen ersättnings-skyldighei och
Bankens säkerhet för beviljadt Lån, saint derige¬
nom göra förbehållet Litt. c. umbärlig^ Hvem
sorn vill må härom jemnföra Skånska och^Alltnän-
na Inrättningens Regleraeuten, och jag vågar på®
stå, att jenanförelsen icke skall utfalla till nach»
del för Skånska Siädernes Brar.dforsäkrings-Inrätt^
ning, Jag , kan ej sätta den ena öfver eller un¬
der den andra.
På dessa nu anförda skäl vågar jag, i afse-*
ende på de af Högh Utskottet bestämda förbe»
håll för ännu oliqviderade Banco-låns bibehål¬
lande, yrka följande:
ilo Att förbehållet Litt. a) måtte så blifva
förändradt, att Skånska Städerne icke komma att
åtnjuta mindre fördel än Utskottet medgifvit för
de i allmänna Brandstods-Bolaget assurerade Stä¬
ders egendomar Utom Stockholm»
Reglementet visar att Skånska Brandförsä-
krings-tagare alltid betala sina afgifter med ett
års förskott, och jag kan således icke förstå hvar¬
till ett treårigt förskott mera behöfves för de der,
än här försäkrade egendomarne, helst en Skånsk
egendoms-ännehafvare icke kan hafva skäl, hvar¬
ken af interesse eller fat hoga, att afträda från
Inrättningen, till hvilken han äfven i händelse
af frånträda får honorera 20 års förbindelser,
såsom jag förut visat. Deremot sluta insatserna
i Allmänna Brandstods-Bolaget efter tre års för¬
lopp, om ej cassan skulle sprängas genom inträf¬
fande större olyckor, hvilka också bland 40 Stä¬
der äro mer att befara än bland 10, I allmän¬
na Brandstods-Bolaget anses cassan fonderad ge-
Den 14. Maji•
noin 3 års insatser; i Skånska deremot ökas der»
i jemnt fortskridande hela 20 Iren. I allmänna
Brandstods-Bolaeet skola blott Bankens Gäldenärer
afsäga sig rättigheten att frånträda Bolaget; de
andre deiéaiot kunna när som helst afgå} hvilket
ock Reglementet afsett i 8o:de §., enligt hvil¬
ken det till och med medgifves, att teckningarnes
värden kunna falla till 7^ Millioner och derun¬
der. I Skånska Inrättningen hafva alla förbun¬
dit sig att qvarstå och ansvara i 20 år; och li¬
kasom Cassan under denna tid årligen ökes, så
blir ock beloppet af de värden, för hvilka In¬
rättningen ansvarar, oförändradt. Hvilken på¬
taglig skillnad i organisation företer sig icke här
emellan begge dessa Inrättningar; och huru li¬
tet kostar ej Styrelsen i den Skånska Inrättnin¬
gen i motsats mot Styrelsen af Allmänna Erand-
stods-Bolaget! I den förra endast Skrifmateria¬
lier och Postporto, circa aoo R;dr; i den sedna»
re nära 10,000 R:dr årligen.
2:0 Att förbehållen Litt. b) 8c c) måtte för
Bankens Gäldenärer under Skånska Brandfors!»
krings-inrättningen, likasom för de till Allmänna
Brand stods-Bolaget för Städerne utom Stockholm
hörande Gäldenärer, efiergifvas. Skäl härtill har
jag i det föregående framlagt, med anledning af
den emellan båda inrättningarnes Reglementen
samvetsgrannt gjorda jemnförelsen.
Biskop Faxe har yttrat sig om obehaget
och svårigheten af Borgens anskaffande inom
ett Samhälle, der troligen alla vederhäftige per¬
soner äro delegare i Brandförsäkrings-Inrätlnin-
gen, och således sins emellan skulle utbyta cau*
Den 14 Maji.
tioner. Dom-Prosten Heurlin har amydt, att så
stränga vilkor som Utskottet föreskrifva skulle
vara af det menligaste inflytande på allmänna Cre-
diten. Jag måste förena mig med dessa Herrar
i hvad de härom lika sannt sorn öfvertygande
yttrat sig. Helt visst skulle publika Cassör och
private personer afskräckas från Låne-forsträcknin-
gar under den förevändning: ”'när Banken ej an¬
ser hypotheket säkert, kunna vi det icke hel-
16^'’ Må då samma misstroende, samina förlä¬
genhet drabba alla egare af Brandförsäkrade Hus,
i hvilken Inrättning som helst de äro tecknade!
Den ena erbjuder ej mera säkerhet än den an¬
dra, hvad cassan beträffar; men det vet jag för¬
visst, att garantien, byggd på egendomarnes soli¬
ditet och den personliga flerårigt stående an¬
svarigheten, svårligen kan erbjudas bättre, än
i den Skånska Inrättningen. Skånes Städer vål¬
lade ej det öfverändagångna Verkets fall» tvert-
om hafva de med flera tunnor Guld skattat
till de under allmänna Brandstods-Bolaget hö¬
rande Städer, sorn genom de stora dem öfver-
gångne förödelserne förorsakade den svåra crisen;
och när det så förhållit sig, att ingen Stad i
Diket, hvarken genom sina ordinaira afgifter el¬
ler genom extra tillskott till Brandförsäkrings¬
verket, varit för någon Skånsk Stad graverad,
så må det förlåfas Skånes Representanter och
dess vänner, att de, utan att vilja inskränka andra
Provincers prserogativer, endast framgå med det
billiga anspråket, att, då fråga är om understöd
af hela Rikets Bank, få åtnjuta icke mindre och
inskränktare, utan lika rätt och fördelar, som an¬
Den 14. Maji.
•99
dra lika behöfvande, tnen i säkerhet icke öfver-
lägsne medborgare tillerkännas.
Hvad Götheborgska Brandförsäkrings-Inrätt-
ningen angar, tror jag att de förbehåll, som
Höglofl. Utskottet fastställt, i hvad sorn rörer
Brandstads föreningen, icke kunna eftergifvas, så
länge Reglementet icke är af Kongl. Maj:t san-
Ctioneradf; men om desse uppfyllas, kan jag ic¬
ke, till följe af Götheborgska egendotnarnes be¬
skaffenhet, yrka större stränghet emot denna än
emot Skånes Städer, hel6t jag för Götheborgs, så
väl som för de 2:rae andra föregående Inrättnin-
garne, anser Bankens säkerhet mindre hvilande
på Inrättningens cassa och Borgens förbindelser,
än på sjelfva det intecknade hypothekets värde
och halt, som i Skånes Städer och i Götheborg
icke skäligen kan sättas under de öfrige Stads-
hypothekerne. Nog måtte Banken kunna hafva
lika mycket förtroende för egendomar i Göthe*
borg och Skånska Städerne, som för dem i Hjo
och Grenna. Kunna de sednare och dermed
jemnförlige Städers egendomar hypothiseras för
Banco-I>ån utan borgen, så tyckes borgen icke
behöfvas för de förra Stads-egendomarne, hvil¬
kas hypotheks-värden torde vara vida mindre miss¬
troende underkastade.
Om återremiss ej blir följden af de gjorda
anmärkningarne, hvilket jag icke vill yrka, toide
det nu anförda få blifva tnin Reservation; men
örn Betänkandet återremitteras, täcktes Högv.
Ståndet tillåta, att också mitt yttrande får till
Höglofl. Utskottet medfölja.
Häruti instämde Professoren Bolméer.
Biskopen och v. Talmannen m. tn. Doctor
aoo
Den 14 Maji,
af Wingård-. Då har blifvit yttradt misstroendo
till Götheborgs Nya Brandstads-förenings säkerhet,
få jag ur Betänkandet upplysa, att Inrättningens
fond, ehuru den, såsom nyligen bildad, ännu ej
öfverstigät 6000 R:dr, skall efter erläggandet af
sådana rc 'jn bestämda afgifter, för hvilka ser¬
skild säkerhet är ställd , belöpa sig till circa
36,000 R:dr, Det bör oek vara kändt, att dy¬
lika Bolag, som försäkra lif, hus, skepp m. m.,
sällan hafva liggande fonder, rnen gemensamt
teckna sig för en vigs ansvarighets-sum ina, af
hvilken ersättningarne utgå pro rata parte, Sä¬
kerheten består således icke i fonden, utan i Bo¬
lagsmännens vederhäftighet. J ndra Länder, der
man drifvil uträkningen af probabiiitets-lagame
till höjd, tänker man icke så mycket på Cassör
sorn i Sverige, der dessa, men icke Capitalister,
äro Långifvare. Det gäller att följa denna En¬
gelska sed, då Bolags-Xnteressenterne kunna in¬
gifva förtroende.
Efter framställd proposition blef förestående
Betänkande återremitterade.
§• 14.
Lag-Utskottets Betänkanden N:o 54, öfver
Riksdags-FutI mägtigen Herr A. Landegrens Mo¬
tion om vederbörande Under-Domares förstän¬
digande att, vid Intecknings dödande, ställa sig
till efterrättelse hvad i 24 §. af Kongl, Förord¬
ningen den 13 Julii 1818 om skuldebrefs före¬
teende i hufvudskrift är stadgadt; och N:o 55,
öfver Riksdags-Fullmagtigen Herr B. H. San-
tessons Ml.. om ändring i Kongl. Kungörelsen
{ien 18 Dec, 1823, vidt den ruier ändring
Ben 14 Maji.
201
af 24 §'. i Kongl. Förordningen den 13 Julli
j818 om inteckning i fast egendom; blefvo vid
nu å nyo skedd föredragning af Preste-Ståndet
bifallne.
§. 15.
Då nu å nyo föredrogs Lag-Utskoitets Be¬
tänkande N.’o 56, öfver Herr Grefve Carl Axel
von Rosens Motion om stadgande, att i de orter,
der endast ett Xiagtima Ting om året hålles.
[Lagfart och Inteckning ina kunna å Urtima
Ting sökas och meddelas , instämde Biskopen och
v. Talmannen m. m. Doctor af Wingård sned
Reservanten i Utskottet, Herr Hof-Rätts-Rudet
Berg von Linde.
Efter framställd proposition b!ef förestående
Betänkande bifallet,
§. 16.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
Betänkande Nto 57, öfver Riksdags»Fullmägtigen
från Calmar [Län Petter Pehrssons Motion om ut¬
färdande af en Författning, som föreskrifver hu¬
ru afhandlingar om så kalladt undantag; eller
fördel , saint om upplåtelse af nyttjande-rätt till
jorda-del, skola lagföljas , förklarade
Biskopen m. m. Doctor Faxe, att han för
sin del instämde med Reservanten uti Utskottet,
rörande olämpligheten af den föreskrift, att hvart
lotde år låta förnya inteckningen', angående de
förbehåll och undantag , som vid upplåtande af
fast Egendom kunna göras , helst deraf vöre att
jrefara skadliga följder.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
202
Den 14 Maji.
af Wingård : Förevarande Lag-förslag anser jag
högst betänkligt, emedan deraf uppstår fara för
Ri kels Allmoge. Det är nemligen kändt, att
bland den Fadren knappt öfvertradt medelåldern,
förr än han , der han det kan , till Son eller
Mag afstår Hemmanet, åtminstone låter denne
för Abo derå mantals-skrifvas. Vilkoren dervid
kurina vara olika ifrån bibehållet Husbondevälde
intill betingad hederlig Jordafärd. Aftalet har
ansetts gälla, då det blifvit skriftligen under¬
tecknad) å ömse sidor i Prests eller Krono-Be-
tjents nä rvarö, och med vittnens intyg. Att all¬
tid fordra lagföljd för en sådan afhandlings gäl¬
lande kraft tror jag vara att onödigtvis ingripa
i ett vördnadsbjudande enskildt förtroende, och
trycka den stela formen på ett förhållande, som
har lefvande betydelse utan den. Måhända gö¬
res behof att införa i Tings-Protocollet ett dy¬
likt aftal om klyfning eller afsöndring af jord,
samt den eller de åldriges bosättning för sig;
men visserliaen bör det icke ovilkorligen fordras,
då i sambröd blott en eller annan förmon be¬
tingas, eller, i f11 af serskild hushållning på
samma bostad, undantag i rum, lefnad sförnöden¬
heter m. na. fordras. En af okunnighet, ålder-
doms-s vaghet eller sjukdom vållad uraktlåtenhet
af formaliteten skulle nemligen kunna tillintet¬
göra den ålderdoms-ro, den gamle fadren eller
de gamle föräldrarne sig förbehållit, helst om
Lagbudet lydde såsom här: Dock skall han, om
han denna säkerhet njuta vill, inom stadgad lid
afhandlingen, hvari förmonerne betingade äro, för
Härads-Rätten uppvisa, och i Intecknings-Protocollet
intaga låta. Men gränslöst blir äfventyret för ål¬
Den 14. Maji.
203
derdomen, om, enligt förslaget, så beskaffad In¬
teckning skulle, såsom annan, inom tio är för¬
nyas. Credit-bruken böra «j våldsamt inträda på
fett af högre föremål helgadt område. Jag har
djupt förstått Reservationerrie af Bonde-Ståndets
Ledamöter. De aro de ur mitt hjerta, emedan
jag i tredje led härstammar från Bonde, och äl¬
skar honom, då han är hvad han bör, om också
icke Riksdags-Talare.
Häruti instämde Biskop Tegnér, Professo¬
ren Geijer, Doctoreme Svedelius och Rönbeck, samt
Prostarne Spiering, Hvasser , Grevillius , Nibelius,
Broomé, Dillner, Wahlström, Dedekind och Kyr¬
koherden Lyth,
Prosten Elfström förenade sig med Biskopen
och v. Talmannen tn. m. Doctor af Wingård
samt Reservanten uti Utskottet.
Kyrkoherden Ahlqvist: Jag hade icke ämnat
tala för en återremiss af detta Betänkande, ehu¬
ru jag icke kan dölja, att jag finner sista Momen¬
tet af Motionen värdi att dela samina öde, som
det första; men då redan återremiss är yrkad, får
jag i ödmjukhet anhålla, att dessa mina anmärk¬
ningar vid den projeeterade nya Författningen
må åtfölja, i fall, såsom jag förmodar, Högv.
Ståndet skulle finna den nödvändig.
Vanliga formen för Abo-rätts- och Hem-
mans-dels öfverlåtande är denna:
.. O
Ar Hemmansdeten Krono, sökes Abo-rätt
hos Konungens Bofallningshafvande, till hvilken
ansökan Undantags-Contract (der sådant är upp¬
rättad!) hörer sorn en nödvändig Bilaga. Ko¬
pungens Befallningshafvande remitterar målet
till Krono-Fogden i orten, sorn afgifver Ullå-
Den 14. Maji.
# o
tande , huruvida den tillträdande Aboen kan,
med hemmanets bestånd, en sådan årlig afgäld
utgöra. Derefter meddelas Ira rnissions-Resolu-
tion, hvari Contractet till begges, af- och till-
trädarens, efterrättelse ordagrannt intages.
Ar HetnmanjJelen Skatte, Krono-Skatte el¬
ler Fralse, så måste Lagfart och Fasta på öfver*
låtelsen följa. Då skola, enligt nu gällande Lag,
undantags-vilkoren i Köpe* eller Ofverlätelse-Bref-
vet intagas, och de ega då samma rätt som obe¬
tald Köpeskilling. Den afträdande erhåller ge*
nom Domboks-Utdrag heda Köp*afhandlingen, till
sin säkerhet och efterrättelse.
Mig synes alltså detta Lagförslag i intet af¬
seende vara af behofvet påkalladt. Skälet för
detsamma uppgifver Högloft. Utskottet vara all¬
männa crcditens tryggande och befordran. Jag har
förut haft tillfälle yttra mina tankar härom, och
bör med återupprepandet af detn ej borttaga Hög-
vördiga Ståndets dyrbara tid.
Atä sådane Undantags - förord skola hvar¬
je tionde år förnyas, är åter något alldeles
nytt. Om detta Lagstadgande skulle godkännas,
finner jag samma svårigheter och betänkligheter
för Allmogen, sorn Reservanterne uppgifvit,
med hvilka jag i denna punct mig förenar. Dessi
utom lärer hvarje Pastor på landet af egen er¬
farenhet kunna bedöma, om icke härigenom nya
tillfällen till split och söndringar emellan föräl¬
drar och barn beredas, då dessa ålderstigne af
glömska , okunnighet eller god tro uraktlåta för¬
nyandet af sitt Undantags-Contract. Vår fred,
stiftande åtgärd påkallas ändock nog ofta} hvar»
Den 14. Maju
S05
före gifva nya anledningar till söndringar af så
örntåliga bandp
Piosiarne P. G. Svedelius och Grape förena¬
de sig med Biskopen och v. Talmannen m. na.
Doctor af Wingård nami Kyrkoherden Ahlqvist.
Do m-Prosten Heurlin förenade gig med Bi¬
skop af Wingård och Kyrkoherden Ahlqvist, och
tilläde; Ifrågavarande öfve renskorn mel ser emel¬
lan Föräldrar, som afträda, och harn, som lill—
Häda hemman, hafva från äldre tider ansetts he¬
liga, och icke behöft Tagens eller Domarens bi¬
träde för att vara gällande och förbindande.
Om i sådana tider en beklaglig erfarenhet visat,
att tvister om undantags-förmoner kunnat upp¬
stå, bör utan likväl icke deraf förledas, att för
säkerheten stadga föreskrifter, hvarigenom ålder¬
stigne föräldrar kunna gå miste om sitt nödiga
lefnads-utaderhåll. Uti min hembygd är allmänt
vanligt, att uti Köpe-Contractet intagas de un¬
dan tags-fördelar säljaren sig betingar, och då sy¬
nes Lagens bud i x Gap. 2 §. Jorda-Balken va¬
ra tillräckligt för bevarandet af dess rätt; och då
tillika uti de så kallade Uppbuds-listor, hvilka
ifrån Härads-Rätterne meddelas och från Pre-
dikstolarne uppläsas, finnes uttryckligen intaget,
huruvida säljaren förbehållit sig undantag, synes
mig äfven för blifvande ny köpare eller Inteck-
nings-tagare tillfälle vara öppet lemnadt att vid
Härads^Rätten skaffa sig underrättelse om de un-
dantags-onera, som vidhäfta hemmanet.
Professoren Gravander: Det är visserligen
väl att Kongl. Förordningen af den 13 Junii
J80O efterlefves, för sättet, på hvilket Stadfästel¬
se å öfverenskommelser om afsöndring af jord¬
200
Den 14. Maji.
lotter på längre eller koriare tid kan och bor
erhållas; men det gifves, i min tanka, en auctori-
tei, som förut bör ega rätt att yttra sig, om och
med hvad vilkor fördel eller undantag af jord kan
tillåtas; och denna myndighet, utan hvilkens of¬
ficiel t meddelade utlåtande Domstolen aldrig,
såsom mig synes, bör få gifva Försäkrings.Bref,
är Församlingens Fatligvårds-Direction, denna
må vara sammansatt huru som helst.
Någon torde lätt invända, att denna fråga:
om, hörer till frågan om Jord-afsöndring; men
i min öfvertygelse hörer hon äfven rakt hit.
Jag har föreställt mig att frågan I om, också här
föregår frågan: pä hvad sätt, så vida man ej vill
gå retrograd till väga.
Man bör, så mycket som möjligt, söka att
förekomma fattigdomen och tiggeriet. Ingen
känner detta battré än Högv. Ståndet, som altid
är i närmaste och första tillfälle att emottaga
underrättelser om den tryckande nöden. Detta
förekommande kan och bör igenom behörig upp¬
märksamhet på ifrågasatte ämne vårdas. Jag vill
upplysa detta rr.ed ett och annat exempel. Be¬
dröflig och ej sällsynt är den erfarenheten, att
månge föräldrar före ålderdomens inbrytande, af
bästa välmening, till sina barn för dessas bosätt¬
ning öfveilåtät sin fasta egendom, och dervid
blott öfverenskomnsit om någon fördel eller,
hvad som är nästan värre, om undantag af en
liten jordlapp för uppförandet af en stuga, der
de tro sig i lugn kunna lefva, men der de snart
lida nöd. Den bosatte sonen eller mågen för¬
stör sin egendom och dermed sitt eget väl, hvar¬
igenom föräldrarne komma Församlingen till
Dm 1^ Maji.
ao 7
last. Jag frågar: har ej Församlingen rätt att
blifva hörd, huruvida t. ex, egendomen tål en
sådan minskning, samt hvilka öfriga anledningar
för eller emot undantaget finnas talande? Vida¬
re i Hemtnans-egare, som igenom lättja och li¬
derlighet förslÖstf sitt goda , bortsälja ganska of¬
ta sin egendom, men förbehålla sig att på ett
eller annan Tunnlands jord få uppsätta en stuga
för sig och de sina. Denne Backstugu-sittare
förtärer äfven denna boning, och varder en bör»
da för^Församlingen. Vore rättigheten till sådan
bosättning honom betagen, sä nödgades han i
tid att .arbeta för födan orh husrum, samt tidigt
utsätta sina barn i årstjenst. Andra händelser
visa, att t. ex. en dräng, sora hopspart några
Riksdaler, köper besittnings-rätien till en jord¬
torfva på 50 år. Der bosätter han sig, undan¬
drager sig tidigt årstjenst, ofta af lättja och för
att igenom uppdrifne daglöner preja dem, som
nödgas anskaffa arbetare; men barnen tigga eller
vänjas vid lättja och oseder; och snart blifver
denna farn ille en tunga för det allmänna. Li¬
kaså tillgår det vid många Städer, hvarest på
Skogslotterne uppföras boningar för Bärbstugu.sit¬
tare, hvilka alltid trycka , kanske mindre jord-e-
garen än menigheten. Har ej Församlingen
rätt att före fastställelsen af dylik jordförsäljning
eller upplåtande blifva hörd och ega sitt veto?
Instämmer ej detta med andan uti Kongl. För¬
ordningen den 5 Dec, 1788? Jag röstar alltid
emot dylika Backstugor; de äro hvar för sig en
kräfta både för Staten och enskilda Församlingar.
Hvad frågan om^fastställelsen^af omnämnde
undantag af jord, äfvensom af andra fördelar
208 Den 14 Maji,
i Spannmål och dylikt angår, förekom inas» i
isin tanka, alla tvister deröfver, om i sjelfva öf-
verlåtelse-instrumentet noga intages allt, hvad
till undantaget eller fördelen hörer, och detta
Document vid ansvar företes vid Härads-Bät-
ten å landet och vid Rådstufvu-Eätten i Staden*
Sedan detta en gång skett, anser jag icke för¬
nyandet deraf behöfligt, Vid egendomens öf-
verlåtartde till barn eller andra, äfvensom vid
afsalu, bör ett exemplar ibland åikomst-handlin-
garne lemnäs.
Af nit för det sanna, af önskap att ej här¬
uti hafva misstagit mig, har jag öfver ämnet
uttalat min öfvertygelse. Jag är lugn vid prof-
ningen och obekymrad om verkan till framgång
eller afslagj helst jag vet att rigtigheten bäst
inses af de visa, hvilkas omdöme häröfver jag
med vördnad alltid skall högakta.
Biskopen m. m. Doctor Wijkman ansåg sä¬
kerheten fordra, alt de mångå Contraeter, som
mellan föräldrar och barn rörande undantag
uppgöras, vid Domstolar företes och inprotocol-
leras.
Contracts-P rosten Nordin: Det lär vara för¬
gäfves att uppstå till försvar för ett Betänkande,
som nästan hela det Högv. Sråndet synes ogilla.
Grunden till min röst för Betänkandet torde mig
dock tillåtas få uppgifva korteligen. Jag med¬
ger allt för väl, att skäl finnas både för och emot
det nya förslaget; och erkänner , att jag i Dag-Ut¬
skottet varit länge, i denna sak, af samma tanke,
som nu är rådande inom Högv. Ståndet; men
besegrad af Lagkunnige Män , har jag gifvit via
Dm 14 Maji*
la för bättre öfvertygelse. Saken är ömtilig,
och nya förslaget torde vid närmare eftersin¬
nande vinna en mildare dom, än det nu mött
härstädes. Det låter allt för väl, då man talar
för de så kallade Tysta Förmons-Rätterne, för
omyndige Barn, för gamla Undantagsfolk, Kyr¬
kor, Fattig-Cassor rn. m. Och jag ville, jag
ock, att Dagen gynnar dem på allt billigt sätt,
med vilkor likväl att det ej sker på andras be¬
kostnad. Rättvisa måste stå framför medlidande;
Dagstiftaren bör se till att allas rätt bevaras,
och ingen förnärmas. En Dag, som tilldelar
förmoner åt en på en annans bekostnad, är ej
god Dag. Den gamla Undantags-Lagen synes
mig vara på en gång både för Undantags-fol-
ken onyttig, och för andra högst skadlig.
a') För andra skadlig är gamla Lagen. Dom*
stols-Protocoller visa, huru Köpare af hemman,
som ej förmått utforska vidhäftade undantag,
nödgats, tvertemot Köpeafhandlingen, liksom be¬
tala egendom aine gånger, då Domstolarne fun¬
nit skäl godkänna de undantags-anspråk, som,
långt efter handeln, blifvit Köparen kunnige.
Man invänder: ”Atkomsthandlingen upplyser om
Undantaget.” Nej. Vanligen uppvises vid Dom¬
stolen endast Köpebrefvet, som blott innehåller
att A. sått Hemmanet till B. för så och så stor
summa. Undantags'förmonerne införas serskildt
i så kallad Köpe-afhandling , som ej för Domstol
uppvises. Vidare: ”Köpare kan efterfråga sadan
Köpe-afhandlingja, men säljare kan förtiga den.
Tvångsmedel äro här ej tillämplige, ’’Säljare,
som oärligen sålt, bör ersätta Köpartn det förte-
Preste-St, Prot. r82g. Band. V. 179
Den 14 Maji.
gade Undantaget,'' Godt; men om han ä»r gäldstugu-
mässig, huru kan han då eriana? "Undantags¬
folk kunde, vid hvarje nytt köp, fins Domaren erin.
rat att Undantags~förmonerne biefvo i sjelfva Köpe-
brefven införde." Ja; men är delta lättare än att
inteckna, och inteckningen förnya hvart io:de år?
Glömma de sig, så komma antingen de sjelfve
eller Köparen att Iida. Korteligen, gamla Lagen
är skadlig för Allmänna Creditera.
b) För Undantags'folken sjelfva iir gamla La¬
gen onyttig. Så lange advocatoriska spetsfundig¬
heten ej blifvit »å högt utbildad, var blott ett
mumligt samtal mellan Får och Son nog om Un¬
dantaget; nu åter är förhållandet annorlunda.
Undantagen äro nu ej säkra förr än de i Dom¬
stolens Intecknings-Protocoll blifvit införde. Jag
skulle kunna uppgifva en mängd af Undantags»
folk, sorn genom advocatur förlorat sina Ua-
dantags-förmoner, just för det de ej velat å Tin¬
get låta undantaget inteckna. Hvarföre då för¬
kasta de säkerhetsmått, sorn föreslås? Man in»
vänder: ”Gamla Undantagsfolk kunna i deras
svaghet glömma att Idta förnya inteckningen , och Aun¬
na derigenom förlora undantaget.'’ Ja; men de äro då
i samma ställning sorn omyndige barn; de kun¬
na begära gode Män eller Förmyndare, som be¬
vaka deras rätt. Dessutom kunna gamla Undan¬
tagsfolk hafva capitaler i fastighet intecknade. Att
förnya penninge - inteckningar anser man vara
rätt och möjligt; jag kan ej finna det vara svå¬
rare att förnya en Undantags.lnteckning, heldst
sådan förnyelse för hvarje åldrig person, vanli¬
gen mellan 60 och 80 år, ej skulle behöfva»
mer än en, högst tvenne gånger.
Den 1+ Maji.
Prosten Anjou , sorn säde sig vara förekom¬
men af Dom-Prosten Heurlin och Kyrkoherden
Ahlqvist, billigade det stadgandet, att Lagfart sker
vid afträde! j hvaremot han högeligen ogillade
föreskriften om Inteckningens förnyande hvart
io:de år.
Prosten Forslind: Det här föresiagne är
vigtigt och rnagtpåliggande för Allmogen, hvar¬
före jag vågar tro , att i detta fall icke bör för¬
blifva vid hvad hittills stadgadt är, helst om häri¬
genom kan vinnas den förmon, att de till största
oreda och förfång ledande diktade Köpe-afhand-
lingar kunna förekommas. Ehuru jag ingalunda
kan dela den tanke, att förnyelsen af ett con-
tract rörande undantag, i likhet med hvad van¬
ligen sker vid inteckningar, är nödig, skulle jag
tro, att allt hvad som rör ett sådant contract bor¬
de i afträdelse-brefve;, äfvensom i Biittens Pro-
tocoll, för framlida säkerhet intagas.
Häruti instämde Proslarne Hallström, Kell-
ström t Astrand och Pelersson,
Contracts-Prosten Agrell: Jemte det jag in¬
stämmer med de Talare, hvilka yrkat, att aPrä-
dande Jordbrukares fö, behåll om vissa undantag
och fördelar matte till deras framtida säkerhet
intagas i Tåagfarts-Protöcollen för tillträdarne af
deras afstådda jord , bestrider jag högeligen för¬
slaget derom, att dissa betingade Undantag skola
ikläda sig egenskapen af intecknade fordringar,
hvilka inom viss lid iriåste förnyas, för att icke
förfalla. Genom antagandet af sådant förslag
skulle Fattighusen snart uppfyllas af åldrige Jord •
brukare. Dels för okunnighet och dels för ork¬
löshet skulle de ej vid förfallotiden komma att
Den 14 Maji.
bevaka sin rätt. Det skulle» åtminstone i de
flesta fdl, ske genom ombud; men huru lätt
kunde de ej blifva besvikne? Ombudet.glömmer
eller med flit underlåter uppfyllandet af sitt upp*
drag, och de gamles försäkringsrätt är förlorad.
En otacksam Son, en sniken Mig, eller ock
oskylde personer, till hvilka jorden kunnat öf¬
vergå, betala ogerna de årliga fördelarne, och sö¬
la medverka till bedrägeriets utförande, och den
gamle Bonden, som i sin godtrogenhet ansett
sig vara glebw adscriptus, måste tillika med sin
åldriga hustru skiljas från det hem, der de med
svett och möda, med ära och redlighet arbetat
till husets bestånd och deras framtida bergning,
men hvaraf de på ålderdomen nu skörda den
frukt, att såsom förskjutne och husville bäras el¬
ler krypa in i Fattigssugan,
Efter framställd proposition blef förevarande
Betänkande, i anledning af deremot gjorda an¬
märkningar, till Utskottet återremitteradt.
§• 17*
Då nu å nyo föredrogs La g-Ut skottets Be¬
tänkande N:o 58, i anledning af Herr Friherre
Ludvig Boijes Motion om ändring eller förkla¬
ring af 18 och 19 §. §. i Kongl. Förordningen den
13 Julii 1818, angående inteckning i fast Egen¬
dom, begärdes detsamma å nyo på Bordet af
Prosten Anjou och Doctor Svedtlius,
§• 18.
Biföllos vid å nyo skedd föredragning All¬
männa Btsvärt' och Oeconomie-Utskottets Utlåtanden
N:o 90, i anledning af väckt fråga att
Den 14. Maji.
Krigs-Academiien på Carlberg rr.åtlej såsom Ele¬
mentar-Lä ro-ansta It „ upplösas.
N:o 91, i anledning af gjorda anmärknin»
gar vid Utskottets Betänkande N:o 34, rörande
Motioner, dels a 11 den ännu beridne delen af Små¬
lands Hussar-Regetnenle måtte få afsitta, dels att
General-Mönstringar måtte hållas endast livart
tredje år, utan några andra Mönstringar deremel¬
lan; och dels alt både Ryttare och Soldater måt¬
te få beklädas med vadmal.
§• 19*
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotteis
Utlåtande N:o 92, öfver gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 52, i anledning
af väckt fråga om skyldighet för Ordinarie Do¬
mare att af egna Medel ersätta alla de Rese¬
kostnader bans Vicarius i och för sitt förordnan¬
de får vidkännas utom Domsagans gtänsor, blef
af Preste-Ståndet, sorn bifallit berörde Betänkan¬
de Nio 52, lagdt till Handlingame.
§ 20.-
Vid å nyo skedd föredragning af Allmänna
Besvärs" och Oecanomie' Utskottets Utlåtande N:o
(j3, i anledning af väckta Motioner, dels om
Orgelbyggeriets befrämjande, och dels om upp¬
rättande af ett Institut , egenteligen för Kyrko¬
sång, anförde
Kongl, Öfver-Hof Predikanten m. m. Do¬
ctor Hedrén: Sedan jag vid tvänne Riksdagar ta¬
git mig friheten att väcka denna fråga, utan att
den lyckats virina någon allmännare uppmärk¬
samhet, bör jag tillräckligen vara öfverlygad,
Dm 14. Maji,
att Jen icke eger den vigt, som kan förtjena
den. Dl jig likväl tror den innefatta ett för
Församlingen och Folkets religieusa bildning högst
magtpåliggande ämne, kan jag icke underlåta, att
ännu med några ord uttrycka min oförändrade
mening, i hopp att den framdeles torde komma
i kraftigare öfvervägande], eller {[åtminstone få
vittna för sig sjelf.
Det skäl, sorn af Högloft. Utskottet blifvit
begagnadt för Motionens afslyrkande, synes mig
snarare tala för dess antaginde. Just det, att
alla 1 Landsorferne varande Läroverk icke alle¬
nast äro förseöde med Sång-Lärare, utan ock, en*
ligt Schol-Lagen, mäste vara det,fbevisar i,“min
tanka nödvändigheten af en högre anstalt, der
vetenskapen meddelas i sina grunder. På lika
sätt skulle man eljest kunna förklara våra Uni-
versitets-Lärare, sorn undervisa i vetenskaper-
ne, öfverflödige, emedan vid de lägre Lärover¬
ken Lärare finnas i hvar och en kunskaps-gren
anställde till ungdomens undervisning. Det
orimliga häraf faller dock genast i ögonen. Här
är icke fråga om ett Institut till ungdomens hand¬
ledning i Kyrkosångens elementer, utan£om en
anstalt till bildande af Sång - Lärarne sjelfve.
Och likasom hvar och en vetenskap, i den All¬
männa Under visnings-cydus, har sin egen Re¬
presentant i den Universitets-Lärare, åt hvilken
dess meddelande i dess yttersta grunder är an-
föttrodt, så synes mig äfven förhållandet * böra
vara i denna del, såvida icke nian vill åtnöjas
med en ofullkomlig empirip, utan både grundlig¬
het och säker framtida utveckling. En gammal
vana i Församlingen torde väl hafva bidragit der-
lien ijf. Maji.
lill, att man ansett en sådan tillräcklig. Kanske
ock Reformationen gjort sitt till. Den allmän¬
na misstankan emot alla den Romerska Kyr¬
kans institutioner synes äfven hafva sträckt sig
till denna, sorn i nämnde Kyrka infog ett si
högt rum och bestämde nästan hela dess ytne
cultus. Åtminstone kan icke nekas, att hvad
till Kyrkosången blifvit ulrätiadt i de sista tre¬
hundrade åren, är obetydligt emot den föregå¬
ende tidens arbeten i denna väg, hvilka hufvud¬
sakligen torde kunna anses för den väsendtlig»
grunden till de sköna, ännu lefvande Kyrko-
tonerne, sora genomklinga var Församling. Men
säkert är, att många af dessa toner hafva tystnat
på Folkets läppar, och med deta många den re-
ligieusa känslans herrliga rörelser i folkets sin¬
nen. Det behöfves ingen stor artistisk känne¬
dom och ingen vidsträckt erfarenhet, för att be¬
vittna denna förändring inom en icke synnerli¬
gen lång tidsrymd. Och man fruktår val icke
utan skäl, att, otn ingen rätt allvarlig åtgäitl !äg—
ges vid denna angelägna sak, skall resultatet
snart nog blifva den fullkomligaste liknöjdhet
och omsider allmän glömska af hvad Församlin¬
gen i denna del egt så ro ande heligt och skönt.
Hvad hjelpa de förträffligaste ChoraUböcker, om
ingen förstår alt nyttja dem, utom de Mästare,
sorn dem författat, eller som är detsamma, om
ingen rätt känner saken, om ingen utväg finnes
att lära vetenskapen? Och hvilken stor förlust
vöre icke, om vår förträffliga nya Psalmbok, med
sina till en stor del nya melodier, skulle blifva
omsider endast en Bönebok att läsa, sedan do
gamla melodierna småningom hunnit bortdö och
Den 14 Maji.
de nya af ingen läras? Da samtlige Rikets Siän¬
der beslutat att hos Kongl. Majrt begära den nya
Psalmbokens allmännelighet, anser jag en an¬
stalt till Kyrkosångens vetenskapliga och grund¬
liga meddelande stå härmed i så nära gemen¬
skap, att den icke utan största skada kan förbi¬
ses. Annu för trettio år tillbaka hördes i de rin*
gaste land-hyddor mången skön Psalm-melodie,
som nu är glömd; och sedan den gamla Psalm¬
boken är för alltid igensluten, och undertiden
icke rätta nyckeln blifvit lemnad att upplåta den
nya, det är, att sjunga den, så är nog fruktans*
värdt att ännu trettio år, så vida ingen ting gö¬
res att förekomma det, skola medföra ett lika,
om ej mera bedröfligt resultat. Jag tvekar ej
att bekänna min öfveitygelse, att med försvin¬
nande af våra Kyrkosånger utur folkets kännedom
och minne, skulle äfven den sanna religieusa
känslan göra en sådan stor förlust, som af ingen
annan undervisning kunde ersättas.
Att saken är högst vigtig, bör sålunda icke
kunna bestridas. Om ock, mot all förmodan,
tillståndet i Tands^Församlingarne må kunna vara
lyckligare, hvilket jag icke nog fullkomligen kän¬
ner, men efter en och annan erfarenhet nog
betviflar, så kan jag dock ej fördölja, det för¬
hållandet är här sådant jag framställt det. Skick¬
lige Sångare vid våra Kyrkor härstädes kunna yi
endast erhålla ifrån Kongl. Theatern. De sub»
jecter, som derifrån erhållas, hafva i allmänhet
ej vinnlagt sig om Kyrkosång, men b; ingas
snart, genom öfning af deras allmänna ton-bild¬
ning, till nödig skicklighet deri. 1 alla fall är
denna ^utväg snart sagdt den enda. Att dork
Dtu 14. Maji,
undervisning kan i denna del, som andra, ut¬
rätta mycket, är under de föregående åren här¬
städes ådagalagdt af en förtidigt bortgången ut¬
märkt Sång-Lärare, hvilken, anställd viden här¬
varande Schola, samt uppmuntrad och under¬
stödd af Styrelsen öfver Hufvudstadens Under-
visnings-Veik, företog sig att meddela alla sina
kamrater, samtlige Sång-Lärare i härvarande
Soholor, grundligare och lättare methoder till un¬
dervisning i Kyrkosången, hvaraf inom kort be¬
tydliga förbättringar röjdes. Otvifvelaktig! skall
ett försök i stort gifva ännu större resultat. ,Kost«
naden bör ej afskräcka, då den är så ringa i för¬
hållande till den verkliga och stora deraf fly¬
tande fördel för Församlingen. Jag anhåller att
dessa mina anmärkningar, så vida de ej anses
kunna föranleda en återremiss, likväl måtte få
ett rum i Protocollet.
Häruti instämde Biskopen och v. Talman¬
nen rn. m. Doctor af Wingård, Biskopen m. m.
Doctor Faxe, Biskopen rn. rn. Doctor Wallin,
Professoren Bexell, Contracts-Prosten Nordin och
Prosten Dillner.
Professoven m. m. Geijer'. Jag instämde
med Doctor Hedrén, när denna Motion först gjor¬
des, och får nu, på de af honom anförda skäl,
yrka återremiss af Brtänkandet. Anslaget är det
enda, som för Musiken egentligen blifvit ifråga¬
satt, och det rör en del af densamma, som när¬
mast interesserar alla, och serskildt det Högv.
Ståndet, nemligen Kyrkosången.
Prosten P. G. Svedelius förenade sig med
D-ctor Hedrén och Professoren Geijer.
Biskopen m, m. Doctor Wijkman-. Uti en
Din Maji.
tidpunct, »13 fråga är om så mångå ny» Stats-an»
slag, oell då äfven för Läro-Verken ifrån Högv.
Siandet sådane tillskott blifvit begärde, anser jag
försigtigheten fordra , att icke för långt utsträcka
stna reqvisitioner, utan att man bör lemna de
mindre nödvändiga till en gynnsammare period.
Till dessa sistnämnde hörer, i min tanka, inrätt¬
ningen af det nu ifiågavande Sång-institutet. Vid
Gymnasier och Schöler finnas i alla Stift Lära¬
re för både Vocal- och Instrumental - Musik.
Desse få icke antagas utan bevis ifrån Musikali¬
ska Academien om skicklighet i båda dessa de¬
lar. Ar det »13 sa nödvändigt att bredvid den¬
na Musikaliska Academie inrätta ett annat In¬
stitut, som skall åstadkomma samma ändamål;
eller kan man val tillvita denna Academie att
icke undervisa sina elever? Jjg har aldrig hört
något missnöje i denna del, och tror att man
da ej bör utsträcka sina pretentioner för långt.
Desse åter vid Läro-Verkerr på Stat anslagne Lära¬
re böra och kunna undervisa dem, sorn till Sån¬
gare och Klockare på lindet få antagas; och ifrån
Consistorierne böra och till det mt-sia äro tillsa—
gflser derom utfärdade, att desse äfven skola
förete betyg frän Musik-Directeurerne vid Lä»
io-Verken vid deras ansökningir. Jag tror då att
man bör först söka erhålla det nödvändiga fram¬
för det blott nyttiga, till hvilket sednare jag vill
föra detta bredvid Musikaliska Academien före-
slagne inrättande af serskildt Sång-institut, i när¬
varande tidpunct icke af nödvä digheten påkal-
la dt; och tillstyrker derföre bifall till Utskottets
Betänkande.
Biskopen tn. m. Doctor Tegnérs Enligt hvid
JJtn 14. Maji.
Biskop Wijkman redan angifvit, har farhogan för
bristande tillgångar i väsendilig nion in verkat på
Oeoonornie-Utskotttts i denna fråga afgifne yttrande.
Egentligen hör val sådant icke tili Utskotteis
ompröfning» är derföre ej heller anfördt bland
skälen för afstyrkandet; men då saken ar ali"
rnänt * känd, är naturligt att den äfven måst kom¬
ma i beräkning vid alla sådana tillfällen, der
ett anslag, ehuru nyttigt i sig sjelf, likväl ej
kunde anses såsom af behofvet ovilkorligen på-
kalladt. Sådant har förhållandet synts Utskottet
vara vid detta tillfälle, af det skäl, att så väl
vid Scholor som Gymnasier och Universiteter
redan finnas å Stat aflönade .Lärare i Choral-
Sång och Instrumental-Musik. Deremot har blif¬
vit anmärkt, att detta skäl snarare tyckes tala för
än ernot Motionen, emedan just för desse Lärare
behöfves en bildnings-anstalt. Men en sadan
bildnings-anstah har Utskottet trott redan finnas
i Kongl. Musikaliska Academien, utan hvars in¬
tyg o tu skicklighet ifrågavarande Lärare ej få
tillsättas. Jag har ingen anledning att betvifla
giltigheten af dylika intyg , den intygade skick¬
ligheten ina nu vara inherntad inom Academi¬
en eller annorstädes. Hvad åter angar Lands-För-
samlingarnes behof af Klockare och Organister,
så är bekant, att för de förre fordras skicklighets-
bevis affCantor, för de sednare tillika af Musik-
Directeuren vid Gymnasierne, sorn också för
detta ändamål alltid meddelar enskild undervis¬
ning. Under sådana omständigheter ansåg Ut¬
skottet inrättandet af ett serskildt Institut för Kyr¬
kosång icke ovilkorligen nödvändigt.
Dom-Prosten [ellenius : Förekommen af Bi-
\
sso Den 14 Maji,
skoparne Wijiman och Tegnér utbeder jig mig
bloit få nämna den författning, som af Wester¬
ås Consistorium vidtogs , då den nya Psalm*
boken i Församlingarne skulle införas, nemli¬
gen att Rector Cantus vid läroverket i We¬
sterås Siades atr. undervisa i Kyrkosången efter
den nya Choralboken, och att ifrån de Försam¬
lingar, sorn beslöto att antaga den nya Psalmbo¬
ken, Klockarne egde alt förut hos honom i den
nya Kyrkosången söka undervisning 5 äfvensom
att vid Klockare-tjenstet: tillsättande afseende bor¬
de h .ifvås på vunnen perfection , och densamma
med bevis styrkas. Enär åter ingen Rector Can¬
tus vid Läroverken antages utan vitnesbörd af
Musikaliska Academien, och med den pligt ho¬
nom bör tillhöra, att undervisa elever i Sång¬
konsten, i synnerhet för Kyrkosången i Försam¬
lingarne, inser jag ej hvad Institut för Sång¬
konsten kan eljest för Landsorterne tarfvas,
Kongl. Olver Hof-Predikanten rn. m. Do.
ctor Hedrén s Hvad en värd Ledamot, Biskopen
Tegnér, anfört, träffar val saken närmare än Ut¬
skottets föregifne skäl, enär derigenom medgifves
behofvet af en sådan undervisnings-anstalt, som
föreslagen blifvit. Medgifva» bör ock, att Kongl.
Musikaliska Academien, så vidt den kunnat, sökt
afhjelpa detta behof. Men då sådant skett nobili
quodam officio, ocn utan några för detta ändamål
beräknade egentliga och omedelbara åtgärder, hvar¬
till Academien äfven saknat tillgångar, så har
effecten icke kunnat blifva annorlunda än ofull ’
kornlig. Saken är af den stora vigt, att den for¬
drar sin egen anstalt och sin egen man, lika så
väl som flera andra vetenskaps- och konstgrenar.
Den 14. Maji,
Det tu5 bero af profning och omständigheter,
huruvida Institutet må få sin plats i Hufvud-
staden eller vid Universiteterne, endast det kom¬
mer alt uteslutande egna säg åt sitt föremål, då
ofelbart den åsyftade slöra nytian icke skall ute¬
blifva.
Professoren rn. tn. Geijer: Det är sannt ,
Musikaliska Academien har rätt och pligt att
pröfva deras skicklighet, som till Cintorer och
Klockare skola aniagas. Utan tillräckliga Un-
dervisnings-anstalter skall denna skicklighet lik¬
väl oftast blifva ringa; och till Undervisnings-
anstalternes godhet bidraga gode Lärare mest.
Derföre måste man vara betänkt pi ett tillfälle
till dessas bildning, hvarförutan den undervis¬
ning, sorn i Sång och Musik meddelas vid Scho-
lor och Gymnasier, sällan skall motsvara ända¬
målet.
Dom-Prosten Heurlin-. Den af Kongl. Of¬
ver-Hofpredikanten Doctor Hedrén yrkade återre-
miss vill jag ingalunda motverka; men om af-
sigten med inrättandet af ett Institut uti Huf-
vudstaden för Kyrkosång skall vara att öppna
tillfällen för Klockare-elever att inhemta kunskap
om de i nya Psalmboken förekommande melo¬
dier j så, om än det af behofvet påkallas, fruk¬
tar pg att ändamålet icke skall vinnas, emedan
de fleste sakna nödiga tillgångar för en kostsam
resa och nödigt uppehälle, och Klockarnes Löne-
vilkor vid de flesta Lands-Församlingar, åtmin¬
stone inom Wexiö Stift, äro så ringa, att man
för dessa beställningar icke lärer våga större upp¬
offringar. Också anser jag mig skyldig vitsorda,
att både vid Wexiö och Jönköp ngs Lätoyerk
sia
Ditt if Maji,
finnas utmärkt skicklige Lärare, så väl i Choral-
som Instrumentalmusik; och hafva ifrån längre
lider Organist* och Klockare-lärlingar begagnat
deras undervisning. I sednare lider har, ge¬
nom Biskops och Consistorii fursorg , den anstalr
blifvit träffad, att alla år under sommaren lem¬
näs, emot en högst ringa vedergällning, säker
undervisning uti Choral-sång för blifvande Kloc¬
kare, hvilka uti närvaro af en Consisiorii Leda¬
mot aflägga prof på sin skicklighet; hvarjemte
det genom Consistorii Circulai re-bref är stadgadt,
att ingen må till Vicarius antagas, eller på för¬
slag till Klockare-lägenhet uppföras, sorn icke fö¬
revisar ett af Consisiorii Ordförande, derest han
uti Wexiö afligt prof, påtecknadt och af Läraren
utgifvet betyg, att han eger fullständig och säker
kännedom af alla uti nya Psalmboken förekom¬
mande äldre och nyare melodier.
Kongl. Öfver-Hofpredikanren'm. m. Doctor
Hedrén: Jag matie icke så otydligt hafva uttryckt
min mening, att deraf kunnat dragas de slutsat¬
ser, dem en värd Ledamot nyligen framsiällr.
Att hvar och en Sångare eller Klockare ifrån de
aflägsnaste och minsta Lands-församlingar skulle
besöka Institutet, för att lära Ky rko-sången , vöre
väl lika orimligt, som omöjligt. Men också lig¬
ger i förslaget ingen sådan syftning. Tvertom
är just ändamålet, att den aflägsne Sång-eleven
skall slippa denna förlägenhet. Genom den hö¬
gre undervisningens tillvaro och verkningar skall
kunskapen bli honom tillgänglig på närmare håll.
Sådant är,ju förhållandet med all vetenskap, der¬
uti Samhället åtagit sig besörja undervisning. De
högsta Läro-ansialteme meddela icke kunskapen
Dm 14 Waji.
8c Sarnhälls-individerne i de sista detailerna; de
åsyfta hufvudsakligen att bilda skicklige Lärare,
genom hvilka vetenskapen, i dessa för hopen
fattliga och nödiga detailer, göres allmän. De
högre Läro-verken äro de stora bassiner, der det
ofvanefter nedgjutna vattnet upphemtas, förvaras
och hålles rent, för att derifrån i oupphörlig fort¬
gång, genom alla rännilar, spridas omkring till
Samhälls-fältens fruktbargörande. Icke reser hvarje
Lands-Scholniästare, ännu mindre hvarje Bond¬
barn, till Universitetet för att lära Christendom,
räkna och skrifvaj men att de Academiska Läro-
stolarne , så väl i Theologien 80m Mathematiken,
för sjelfva degsa barnens undervisning äro högst
vigtiga, ja oumbärliga, lärer val icke betvifhs.
I den här ifrågavarande sak, likasom ofta eljest,
ian väl den medfödda talangen och tillfälliga hän¬
delser i viss »ton suppleera en kraftigare åtgärd;
men vill Samhället, i hvad vetenskap sorn helst,
hafva någon grundlig kunskap utbredd, så ntåste
det ock dervid lägga allvarlig hand. Jag anser
denna grundsats desto mera förtjena att öfvervä-
gas i en tid, då icke allenast den poputaira , utan
ock den vetenskapliga undervisningen, af mån¬
ga begynner anses såsom en af Folkets egna fria
dispositioner allena beroende sak.
Efter framställd proposition blef föreslående
Utlåtande, på grund af deremot gjorda anmärk¬
ningar, till Utskottet återremitterad!.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
O. Rogberg.
S24
Fredagen den 15 Maji.
Plenum kl. 6 e. m.
§• l.
I behörig ordning blefvo nedanskrifna ut¬
sedde att vara Preste-Ståndets Electorer vid fö¬
restående val af Ledamöter uii Tryckfrihels-Co-
initéen, nemligen:
Biskopen och vice Talmannen m. in. Do¬
ctor af Wingård.
Biskopen m. rn. Doctor Wallenberg.
Biskopen rn. rn. Doctor Tegnér.
Biskopen m. m- Doctor Faxe.
Biskopen rn. m. Doctor Wallin.
Contracts-Prosten Doctor Svedelius > samt
till Suppleanter :
Professoren m. m. Geijer.
Kongl. Öfver-Hofpredikanten m. m. Doctor
Hedrén ;
hvilket medelst Protocolls-utdrag skulle dem till
bevis lemnäs.
§. 2.
I anseende till Contracts-Prosten L. Tråss*s
fortfarande sjukdom, hade Ståndets Herrar Ele¬
ctorer i behörig ordning invalt till Ledamot i
Höglofl. Banco-Utskottet, uti hans ställe, Theol,
Lectorn Mag. J, H, Kinnander, som genom Pro¬
tocolls-utdrag häitill skulle legitimeras,
§• 3-
Den 15 Maji.
225
§• 3-
Uti ankomna Protocolls-utdrag tillkännagafs,
a(t Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat
till Constitutions-Utskottet: En, i den form 2 g §.
Riksdagsordningen föreskrifver, anmäld anled¬
ning till anmärkning mot en del af de Stats-Rå-
deis Ledamöter, hvilke år 1825 ^oro Konungens
Rådgifvare; En, i den form 29 §. Riksdagsord¬
ningen föreskrifver, anmäld anledning till an¬
märkning mot Föredraganden af Ecclesiastik-
Ärender ; lill Stats-Utskottet: Herr Rosenblads,
Bernhard, Motion, att en pension af 320 R:dr
B:co måtte på Riksgälds-Contcirets Siat uppföras
för framlidne Öfver-Cotnmissarien P. A. Heyde-
richs efterlemnade Enka; till Stats- och Banco-
Utskotten : Herr Rosenqvists, Fredrik Leonhard, Mo¬
tion, att de anslag, som till Götha Canals full¬
bordande kunna komma att beviljas, matte i en
serskild column uppföras å hvarje skattskyldigs
Debet-sedel; Herr af Uhrs, Gustaf, Memorial,
innefattande åtskilliga upplysningar i afseende å
Canaler och Rail-vägar; jemte Hans Excellence
Herr Gref ve von Plåtens, Baltzar Bogislaus, i an¬
ledning deraf afgifne yttrande; Kongl, Maj:ts Nå¬
diga Skrifvelse till Rikets Ständer , angående
Landshöfdingen J. af Wingdrds anhållan om be¬
frielse från ersättnings-ansvar för de af förre
Lands-Secreteraren Kleman tillgripne och förskin¬
grade Allmänna medel; till Stats- Banco- och Lag-
Utskotten: Herr Rosenqvists, Fredrik Leonhard , an¬
förande, i anledning af Kongl. Maj:ts till Utskot¬
ten remitterade Nådiga Proposition, angående för-
Preste-St, Prot. 1829. Band, V, 180
Den 15 Maji.
ändring och tillägg i Ansvarighets-Lagame för
Rikets Ständer» Fullrnägtige i Kanken och Riks-
gälds-Contoiret, samt Directeurerne vid Låne-
Contoiren i Götheborg och Malmö» till Bevill¬
ning»- Utskottet: Kongl- Maj:t9 Nådiga Proposiiion
till Rikets Ständer» angående upphörande af den
nu medgifna moderation i Post-porto för bref, sorn
väga öfver 8 Lod; jemte Herr af Wingårds, Jo¬
han, 1 anledning deraf afgifne anförande; till
Lag-Utskottet: Kongl. Majtts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående förrr.onsrätl för Up¬
sala Academie hos dess Uppbördsmän, i afseen¬
de § medel, som af dem, för Academiens räk¬
ning, blifvit uppburne eller förvaltade; Kongl.
Majus Nådiga Proposition till Riket» Ständer, an¬
gående Lag-förklaring rörande rätta grunden för
förvandling till fängelse vid vatten och bröd af
böter, som ådömas för sådane stölder, hvilka, en¬
ligt allmän Lag, ligga i tväböte emot annan tjuf¬
nad; Friherre Ridderstolpe», Fredrik, Motion, an¬
gående ett Lag-förslag, som innefattade ansvar
för förskingrandet af Chartae-S gillatre-medel; till
Lag- samt Oeconomie-Utskotten: Friherre Wran-
gels, Henning, anförande, innefattande åtskillige
anmärkningar vid den nu gällande Landtmäteri-
Taxan; till Oeconomie-Utskottet: Herr Hallenborg»,
Carl Johan, Motion, att Skånska Infanteti-Rege-
menterne måtte befrias från Garnizons-tjenstgö-
ring under fredstid, jemte de af Grefvarne Brahet
Magnus, och Horn, Clas Fredric, samt Herr Hal¬
lenborg, rörande Samma ämne afgifne yttranden;
bifallit och gillat följande Betänkanden och Utlå¬
tanden : Stats-Utskottets Ntris 98, 104; Stats-
»amt Oeconornie Utskottens N:ris 4, 5, 9, isj B*-
Dm 15 Maji.
Bevillnings - Utskottets Nio Ig; Banco - Utskottets
N:ris 37, 38, 39, 40, 41 ; Lag-Utskottets N;rig
45» 5'» 52< 53» 54» 55, 56, 575 Lag- samt Oeco-
nornie-Utskottens N:ris 23, 24, 25; Oeconomie-Ut-
skoltets Nio 86; Expeditions-Utskottets N:o 63;
lågt till Handlingar.ne: Stats-Utshottets Utlåtanden
Nrris 93 och 94; afslagit Stats- samt Oeconomie-
Utskottets Utlåtanden Niis 6, 7, 8 5 återremitte¬
rat Stats-Utskottets Betänkande N:o 96; Stats•
samt Oeconomie-Utskottens Utlåtanden Niris 3, n,
15, 18; Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o j 8;
Dag-Utskottets Betänkanden N ris 46, 47, 49, 50 »
Lag- samt Oeconomie* Utskottens Utlåtanden N:ris
22, 265 vid föredragning af Stais-Utskottets Me¬
morial Nio g5, bifallit för sin del, det Herrar
Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret »nå fr iknl las
från ali ansvarighet nu och i framtiden, i afse¬
ende på alla af dem, inom 1828 års slut, vid¬
tagne åtgärder, hvilka äro upptagne uti de till
samma tid af Utskottet granskade Protocoll; vid
föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande N:o gg
beslutat, att Allmänna Indragnings Staten borde,
på sätt vid sista Riksdag 1 afseende på då varande
Indragnings-Staten förordnades, till trycket befor¬
dras; anmodat Expeditions-Utskottet, alt, sedan
Hof-Rätts-Rådet, Häradshöfdingen och Riddaren
af Kongl. Nordstjerne-Orden , Carl Petter Törne¬
bladh blifvit i behörig ordning vald, att intill
nästa Riksdag vara Rikets Ständers Justit a: Om¬
budsman, samt Lagmannen, Justitiae-Borgmästa-
ren, Juris Utriusque Doctorn Jonas Ullberg blif¬
vit utsedd att vara Justitiae-Ombudsmannens Sup¬
pleant, icke allenast derom uppsätta en underdå¬
nig Skrifvelse till Kongl. Majit, utan ock för
Den 13 Maji.
nyssbemälde personer uppsätta behöriga Consti»
tutorial å nämnde befattningar,
§• 4-
Företeddes och lades pl Bordet:
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande öfver
gjorda anmärkningar af en från Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln remitterad Motion, om instäl¬
lelse af Banco-auctioner i de fall, der efterlef¬
nad af nuvarande 18 och 19 §§. uti 1818 års
Intecknings-Lag kunde för någondera Egaren be¬
reda möjligt lidande.
§• 5»
H. K. Erke-Biskopen och Talmannen, som
i anseende till slägtskap med H. Excellence Hr
Grefven m. m. Cederström förklarade sig jäfvig
att föredraga nedanstående mål, uppstod från sin
plats, och lemnade klubban åt Ståndets v. Tal¬
man, H. H. Doctorn och Biskopen m. m, af
Wingård, som nu föredrog Stats-Utskoitets Utlå¬
tande N:o 101, i anledning af Rikets Ständers
Revisorers år 1827 gjorda anmälan, angående
försäljningen af 5 stycken Kronan tillhörige Krigs¬
skepp och redogörelsen för derföre influtne me¬
del, hvarvid
Professoren Morén anförde: Dl jag, efter hvad
i Ståndet blifvit tillkännagifva, äfvensom efter
hvad Herr Biskopen och Ordföranden för en tim¬
ma sedan, vid min fråga derom, enskildt yttrade,
ej hade anledning förmoda, att detta ämne i dag
skulle komma under öfverläggning, är jag ej be¬
redd och ej i stånd, att deraf ingå uti en sådan
granskning, som dess vigt onekligen kräfver. Jag
Den 15 Maji.
sag
bör dessutom tro, att de vederbörande, hvilka
haft Skepps-handeln sig uppdragen, fullgjort upp¬
draget efter sin förmåga och med god vilja, samt
att den obehagliga utgången varit mera omstän¬
digheternas, än deras skuld; i hvilket fall föga
vid det skedt är står att rätta. Men affairen har
blifvit Landet ganska dyr, och det är angeläget
att försigtighetsmått tagas mot dylika förluster och
äfventyr i framtiden. Jag yrkar således återre-
miss, på det Höglofl. Utskottet må blifva i till¬
fälle att sådana försigtighetsmått utfinna och fö¬
reslå.
H. H. Biskopen och v. Talmannen förkla¬
rade härvid, att den underrättelse han nyligen
meddelat, blifvit för några dagar sedan lemnad
af Högv. Ståndets Herr Talman, som troligen,
efter inhemtad underrättelse» att förevarande mål
redan i de Resp, Med-Stånden blifvit föredra¬
get , icke ansett sig höra längre uppskjuta med
dess afgörande i det Högv. Ståndet.
Conlracts-Prosten Hallström: I grund af ett
offentligt yttrande sistlidne Pleni-dag, troddejag,
att detta mål skulle blifva tills i nästa vecka hvi-
lande; och så oberedd jag nu är, kanner jag väl
obehaget, alt icke hafva ordnat, icke måhända
kunna i hast återkalla eller klart framställa hvad
mot förevarande Betänkande kunde synas mig
mest anmärkningsvärdt. Detta må dock icke hin¬
dra mig ifrån att instämma i den tanka, att Högh
Stats-Utskottet bort egna en mera följd rik upp¬
märksamhet åt denna olycksaliga Skepps-bandel,
så väl till beredande af all möjlig ersättning för
Staten, som till betryggande för framtiden mot
dylika svåra förluster. Att utröna, huruvida med
Den 15 Maji.
en sund Stats-oeconomie må vara förenligt, alt
ur Floltan sälja äfven de Skepp, som Värderings,
männen ucrycUigen nämna vackra och goda; om
den allmänna föreskriften: att å offentlig auction
föryttra Kronans tillhörigheter och effecter, icke
skall rätteligen hafva sin tillämpning på Kronans
fartyg; om ur Flottans förråder må, med verk¬
lig fördel, på den enskilda köparens fria teqvisi-
tion, nya Inventarii-persedlar utlemnas, och dessa
utan förlust beräknas lill de åsätta Krono-prisen j
detta synes mig vara en ej främmande undersök¬
ning för det Utskott, som har att efterse och gran-
ska Stats-Verkets tillstånd och förvaltning. Jag
hade vidare trott , att Utskottet bort ingå i noga
pröfning, om någon minskning i den uppgifna
kännbara förlusten kunnat på ett eller annat sätt
till väga hr ingas ; och en enkel afsk rifning af 211,515
R:dr a sk. hade j>g minst väntat skulle tillstyrkas,
då ett bestämdt fordrings-anspråk väckes på gooo
R:dr H amb, B:co och 1000 Pund Sterling. Jag
Önskar, att Utskottet genom en återremiss måtte
komma i tillfälle ali återkalla denna förtidiga åt¬
gärd, och närmare upplysi de angifne förhållanden.
Prosten m m. Grevillius' Stats-Utskottet har
på granskningen af denna vidlyftiga och inveck-
lade sak nedlagt en otrolig möda, och gjort sig
det hopp att, åt sitt Betänkande hafva gifvit all
nödig fullständighet. Också saknar det icke re¬
sultater, enär anspråk blifvit väckte på ersätt¬
ning i rätt8väg, genom Kongl. Majtts Nådiga
försorg, och åtskilliga puncter vid handelns ut¬
förande i anmärkningsväg blifvit till Höglofl.
Constitutions-Utskotlet remitterade. Men då man
icke vill nöja sig med en blott behandling af
Den 15 Maji.
del förflutna, utan äfven mot framtida vidor
fordrar af Utskottet förslags-garantier, erinrar jag
Mott: att sådane aldrig blifvit Utskottet affordra-
de, och ingen Motion derom väckt.
Beträffande anmärkningen, att Skeppshan¬
deln skett under hand, och ej, enligt gällande
föreskrifter, på öppen Auction, får jag blott
nämna: att endast en synnerlig tillfällighet kun¬
de föranleda en handel af sådan betydenhet, och
att då frågan gällde en Million, Auctions-Kun-
görelser troligen ej framlockat rätt många Spe-
culanter.
Contracls-Prosten Afzelius: Utan att vilja
ingå i en serskild granskning af förevarande
Sak, anhåller jag att blott i allmänhet få yttra
de betänkligheter, som, vid genomläsandet af
Höglofl, Utskottets Utlåtande, hos mig uppstått.
Det synes mig, att om det Höglofl. Utskottet
valt en annan väg att följa den ryktbara Skepps¬
handeln på spåren, så skulle det otvifvelaktig!
hafva kommit till sådana resultater af stna un¬
dersökningar, som varit mera tillfredsställande
både för Representanterne och den allmänt utta¬
lade Opinionen.
Nu tyckes den historiska delen af Saken så
uteslutande hafva fästat det Höglofl. Utskottets
uppmärksamhet, att sjelfva det väsendtliga deri
blifvit öfverhalkadt och förbisedt.
Jag anser det icke omöjligt, att det Höglofl,
Utskottet, genom förhandvarande Handlingar
och stikta tillfällen att derjemte erhålla ytterli¬
gare upplysningar, kunnat förskaffa sig nödig
kännedom, genom hvilkas förvållande denna be¬
tydliga Stats^förlujt uppkommit; och sedan detta
Den 15 Maji.
blifvit utreilt, anser jag lika naturligt, att om
någon tillskyndat det Allmänna skada, bör han
ställas till samma ansvar, som den, hvilken för»
skingrat enskild Mans Gods. Då ifrågavarande
Utlåtande icke innehåller en sådan utredning af
detta vigtiga ämne, anser jag deraf blifva en na»
turlig följd, att det remitreras, under yrkande,
att det Höglofl. Utskottet måtte inkomma till
Rikets Höglofl. Ständer med ett nytt Betänkan¬
de, som innehåller ltmo en utveckling af de or¬
saker, som föranledt ineranämnde förluster, och
2:do de tjenligaste medel, hvarigenom Stats-
Cassan kan återfå hvad, genom oftanämnde Skepps-
handel, henne blifvit frånhända
Prosten Broomé: Om den olyckliga Skepps¬
handeln är så mycket taladt och skrifvet, och all¬
männa omdömet deröfver, menar jag, är så gif¬
vet och bestämdt, att nästan intet rum återstår
för Represento itens mångordighet eller för hans
villrådighet i beslut vid detta tillfälle. Några
Hundrade Tusende Riksdaler, förspillde för ett
Fädernesland med ringa tillgångar, äro af den
betydenhet, att en vän till detsamma icke alle¬
nast önskar, utan måste strängt yrka, att de åter¬
vinnas, om möjligt är, och att följaktligen er-
sättnings-anspråket göres fullt gällande mot den
eller dem, sora genom råd och dåd vållat för¬
lusten.
Af vördnad för min Konung, hvilkens öm¬
het för Fäderneslandet hvarje god Svensk älskar
att i rättvisans framgång erkänna 5 af ren, varm
känsla för detta fädernesland och af aktning för
rätt och Lag drifves jag att, i trots af allt hvad
min skonsamhet ville, hänföra mig till 30
Den 15 Maji.
233
Riksdags-Ordningen och yrka, att Höglofl. Stats»
Utskottet behagar, i öfverensstämmelse dermed,
gifva sin hemställan Badan utsträckning, att hela
förlusten eller åtminstone den till afskrifning an»
mälda delen deraf må komma i fråga att af ve¬
derbörande till Stats^Cassan återställas. Det är
af denna anledning jag anhåller om återremiss
af Utlåtandet.
Prosten m. in. Grevillius: Då en värd Le¬
damot anmärkt, att ifrågavarande Betänkande ic¬
ke tillfredsställ! allmänna Opinionens fordringar,
nödgas jag fråga: gifves någon allmän Opinion;
och kan dess fordringar någonsin uppfyllasP Jag
fruktar man här begär det omöjliga, serdeles då
det angar en sak, som blifvit skådad ur de mest
skiljaktiga syripuncter. Man yrkar vidare, att Ut¬
skottet öfverhalkat åtskilliga puncter och lösligen
behandlat ämnet. Jag deremot påstår att en all¬
varsammare granskning sällan blifvit utförd, och
uppmanar den värde Talaren att bestämdt upp¬
gifva någon enda punct, som kunnat härledas af
de för Utskottet tillgängliga Handlingar, men
blifvit förbigången eller obesvarad.
I afseende på den af Utskottet föreslagna
afskrifningen utbeder jag mig få erinra, att med¬
len verkeligen äro för närvarande förloradeJ att
ersättning icke kan ingå förr, än genom Laglig
undersökning blifvit utredt och bestämdt, hvilken
eller hvilke förlusten vållat, samt lill hvad be¬
lopp den bör återgäldas. Då» men icke förr,
återgå medlen till Stats-Verket, för att i sitt der
an vista rum observeras, under titel Restitutio-
ner, och äro icke längre förlorade.
Dom-Prosten Heurlin: Då jag både såsom
Den 15 Maji.
Revisor Sr 18271 och nu såsom Ledamot uti
Stats-Ulskottel, deltagit uti öfverläggningarne om
den beryktade Skeppshandeln, anser jag mig skyl*
dig, om an icke utan tvekan och villrådighet,
korteligen besvara de emot Utskottets Betänkande
härstädes framställde anmärkningar. De röra dels
den förra verkställda, dels den sednare återgångna.
I förra afseendet har man emot Utskottet
anmärkt, att det icke bestämdt uppgifvit den per-
son, emot hvilken ersättnings-anspråk borde väc¬
kas för skilnaderne emellan de uti Köpe-Con-
tracterne utsatte Köpeskillings-belopp, och de en¬
ligt Capital-räkningen för desse Fartyg influtne
Xöpe-sumrnor, utan endast tillstyrkt underdånig
anhållan hos Kongl, Maj:t om sådana åtgärders
vidtagande, genom hvilka Staten må kunna af
vederbörande utbekomma de återstående Köpe-
skillings-beloppen; och man har jemväl yrkat,
att Stats-Utskottet i detta fall bort tillämpa 30
§. Riksdags-Ordningen. Men härvid förekom¬
mer, att Utskottet bestämdt förklarat sig anse
Staten berättigad att erhålla nämnde Köpeskil-
lings-skilnader, men att Utskottet icke med sä¬
kerhet kunnat uppgifva den petson, hos hvilken
de innestå, och af hvilken de lagligen böra ut¬
sökas. Af Handlingarna åtminstone kan icke in-
liemtas, huruvida Köparen till fullobetalt de uti
Contracierna bestämda Köpeskillingar, eller om
de innestå hos det Ombud, åt hvilket Kongl.
Maj-.t uppdragit handelns afslutande. Begge fal¬
len äro möjelige, och derföre har Utskottet
nyttjat det allmänna och i alla händelser tillämpli-
ga ordet: Vederbörande. Att åter tillämpa 30 §.
Riksdags-Ordningen förutsätter, alt desse medel
Den 15 Maji.
335
hos Ombudet innestå, och mötes dessutom af dea
betänklighet! att detta Ombud tillika var Konun¬
gens Rådgifvare, hvilken endast i en annan
Grundlagsenlig form kunde till ansvar ställas.
I det för Stats-Utskoiiet nog outredda skick, hvar¬
uti denna fråga befann sig, kunde Utskottet svår¬
ligen gå längre, än att i allmänhet och i lag¬
lig väg för Staten yrka ersättning, eller fulla ut¬
bekommande af de Köpe-summor Contracterne
bestämde.
Beträffande sednare återgångna Skeppshan¬
deln har blifvit yrkadt, att Stats-Utskottet bort
bestämdt föreslå ersättning för hela den förlust
Stats-Verket genom denna misslyckade handel
fått vidkännas. Denna skyldighet tror jag lik¬
väl Utskottet, på det sätt och i den form Grund,
lagarne medgifva, hafva uppfyllt, då det till
Constitutions-Ulskottets handläggning remitterat,
ibland andra, äfven den omständigheten, att vid
återgången af denna bandel icke allenast det uti
Contractet utsatta viie ej kommit Stats-Verket till
godo, utan Stats-Verket ock dessutom fått vid¬
kännas en betydlig ersättning. Längre har Stats-
Utskottet i denna fråga ingalunda kunnat gå, utan
att intränga på Constitutions-Ulskottets område.
Kongl, Majtts Nådiga beslut så val om eftergift
af det stadgade vitet, som om ersättning till kö¬
paren för Skeppens utrustnings-kostnader äro uti
Stats-Bådet fattade. Anledningarne och skälen
dertill hafva varit för Stats-Utskottet obekanta.
De inhemtas af Slats-Råds-Protocollerne, hvilka
CoriBlifutions-TJiskoiiet eger att granska; och om
detta Utskott skulle finna en eller flera af Ko¬
nungens Rådgifvare icke hafva vid detta tillfälle
A
Den 15 Maji.
iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller nnled-
► ning lill anmärkning enligt 106 §. Regerings-
Formen förefinnes, då först och endast anser jjg
ersättnings-anspråk för Statens lidna förlust kun¬
na komma i fråga. Ett förtidigt yrkande på ett
ännu icke utredt anspråk å Stats-Utskottets sida ,
hade varit att obehörigt gå Constitutions-Ut¬
skottets pröfnings»rätt i förväg. Genom Stats-
Utskottets remiss är rättigheten till anspråket be«
varad; dess lagliga väckande var ej af detta
Utskott beroende.
Slutligen, i händelse Högv. Ståndet, i an¬
ledning af nu framställda anmärkningar, skulle
besluta återremiss af detta Betänkande, förbehål-
ler jag mig korteligen få omnämna tvänne om¬
ständigheter, hvilkas behandling af Utskottet va¬
rit underkastad mycket klander, och som jag der¬
före önskade måtte få åtföija återremissen.
Häruti instämde Contracts-Prosten Agrell.
Professoren m. m. Geijer: Då jag uppstår
för att yttra mig i denna fråga, måste jag börja
med att tillstå, det jag ej kan åberopa mig ur¬
säkten, att ämnet träffar mig oberedd. Att för
denna discussion någon viss dag längre fram blif¬
vit beramad, är åtminstone mig okändt. Dere¬
mot är det mig väl bekant, att Stats-Utskotteis
Betänkande i denna vigtiga fråga redan nog län¬
ge hvilat på vårt Bord, för att hvarje Ståndets
medlem kunnat ega tillräcklig tid att om saken
taga kännedom; äfvensom jag rätt väl påminner
mig, att H. H. Erke-Biskopen och Talmannen,
då han för närvarande Plenum framställde detta
öfverläggnings-ämne, förut frågade, om det ytter¬
ligare begärdes på Bordet, då det stått en hvar,
Den 15 Maji.
som önskat längre uppskof, fritt att det begära.
Hvad sjelfva ämnet beträffar, så skall jag in¬
skränka inig till att söka besvara ett par nyligen
här gjorda anmärkningar. Det har blifvit an-
förde» alt Stats Utskottet bort yrka ansvar pidem,
som vållat Riket den genom Skeppshandeln lid¬
na förlusten, och detta både för sakens egen
skull och för opinionens. Ej annat än jag vet,
har Stats-Utskoitet, i hvad uti denna handel och
dermed förknippade omständigheter ansetts kun¬
na leda till ansvar, äfven yrkat detsamma, ehu¬
ru ej omedelbarligen inför Ständerna, utan i
Grundlags-enlig ordning inför Constitutions-Ut-
skottet, hvars yttrande i samma ordning blir till
Ständerne hemstäldt. Hvad sjelfva det hufvud-
sakliga ansvaret för de uppkomna förlusterna an¬
går, så tvekar jag ej att säga , att det måste bero af
det sätt, på hvilket man fattar och betraktar huf-
vudorsaken till dessa förluster. Men föga lärer
det för någon Svensk man med ringaste känne¬
dom af allmänna ärender vara obekant, att den¬
na handel, hvars återgång nu bittert anklagas af
manga, som i annat fall kanske skulle yfvats
öfver dess framgång och de deraf härflytande
fördelar, attj säger jag, denna handel, hvilken jag
för min del skulle funnit mig friare att klandra
om den lyckats, än nu, då den misslyckats, och
på detta sätt misslyckats, egentligen i följe af
främmande Makters mellankomst fick den utgång,
som nu ligger för ögonen. Hufvudfrågan blir
således: skola Sveriges Ständer emot sin egen
Regering upptaga ett klander, emot samma Re¬
gering först yrkadt af främmande Makt? Skola
de göra det i ett ämne, som rör Rikets sjelf-
a3&
Den 15 Maji.
ständighet och Svensk Regeringsrätt att på e-
gen hand besluta i egna angelägenheter? Jag
hoppas det ej, jag tror det ej, jag kastar ifrån
mig blotta tankan af en så onatutlig samverkan;
och jag skall ej blifva ensam i denna öfverty¬
gelse. Ehvad man ock skulle kunna anmärka
i denna sak, ehvad opinionen derom för ögon¬
blicket och på ytan hos många må synas vara,
sådan tror jag opinionen borde vara hos en hvar,
som på en gång sannt och upplyst älskar sitt
Fädernesland.
Prosten Spiering förklarade sig vara af sam¬
ma tanka som Professoren Geijer.
Biskopen m. m. Doctor W allenberg: Jag
instämmer i hufvudsaken med hvad redan är
anfördt af Prosten Grevillius, Dom-Prosten Heur¬
lin och Professoren Geijer. Att Stats-Utskol-
tet i samma mon skulle tadlas för närvaran*
de Utlåtande, som innehållet deraf är vigtigt,
var icke oväntadt; ty vid denna Riksdag har det
vant sig att emottaga otack och obilliga omdö¬
men i vedergällning för dess nu mera än någon¬
sin förr trägna och vidsträckta arbete, samt dess
uppriktiga bemödande att noga och samvets¬
grann! fullgöra sina åligganden. Man har på¬
stått att Utskottet öfverhalkat åtskilliga omstän¬
digheter, som bort närmare upptagas och utre¬
das. Men det har ju icke kunnat gå utöfver sin
af Grundlagen föreskrifna gräns, eller behandla
saken efter annat än de Handlingar, som blifvit
Utskottet officiel! meddelade. Icke har det kun¬
nat i fullständighet upplysa, genom hvars egent¬
liga förvållande Staten fått vidkännas den betyd¬
liga förlust, som af Skepps-försäljningen uppkom¬
Den 15 Maji.
mit, enär de esoteriska inotiverna för beslutet
om handeln ligga förvarade i Siats-Rådets Pro-
tocoller, som äro alldeles undantagne från Stats-
Uiskottets granskning och bedömande. Utskot¬
tet har uppfyllt sin pligt, då det föreslagit å e»
na sidan, att Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla om £Ks* Nådiga åtgärd
till Statens godtgörande för skilnaden mellan de
i Contractema utsatta Köpt skiilings-bi lopp och
det, som verkligen influtit, eller gooo R:dr
Hamb, Banco och xooo Pund Sterling, och å
den andra , alt alla öfriga omständigheter, som
vid besluten och behandlingen af förevarande
mål ansetts anmärkningsvärda, må till behörig
handläggning af Constitutions-Utskottef öfverlem-
rias. Något Utlåtande angående Konungens höga
rätt att i Stats-Rådet besluta försäljning ur Kro •
nans förråder, lär ock lika litet hafva varit
StatS'Utskottet tillständig!, som ett förslag till
fiamtida förekommande deraf, i förmodad hän¬
delse, att den kunde verka till förlust. Grund»
lagarne, hvilka efter ordalydelsen böra tillämpas,
icke efter behag tolkas , uppdraga ej åt Utskottet en
sådan makt och myndighet, och det har icke
heller i någon §, af dessa funnit förbud mot
dylik försäljning, Tvertom skulle man väl lun¬
na antaga såsom en Statens af Grundlagen med-
gifven fördel , om dess tillhörigheter, det må
vara fartyg eller andra effecter, föryttrades, när
de blifvit föråldrade och till ändamålet ogagne-
liga, och för en sådan vunnen tillgång nya
och bättre passande anskaffades. Och hvad an¬
nat har syftemålet med den klandrade Skepps¬
handeln varit? Efter utsedde Comiterades och
Den 75 Maji.
vederbörande Auctoriteters tillstyrkande har be-
slutits att afyttra gamla, för effectiv tjenstgöring
mindre förmonliga Skepp, till erhållande af me¬
del, hvarigenom nya af annan i sednare tider
uppfunnen tjenligare construction borde byggas.
Handlingens afsigt har alltså varit god, ehuru
följden, hvilken ej står i menniskomagt att be¬
stämma, utslagit ofördelaktigt; och orsakerne
härtill har Utskottet visserligen ryktevis, fastän
icke authentifct, inhemlat. För min enskilda
del är jag äfven öfvertygad, att Konungens om-
sorg gjort allt hvad möjligt varit till dessas af-
vändande, och alt, ela sådant ej kunnat ske, Han
med vis eftergifvenhet valt en mindre förlust
för en oändligen större och olyckligare, som
sannolikt annars icke uteblifvit. Afskrifningen, som
Utskottet tillstyrkt, af det penninge-belopp, hvilket
till liqvidation af förlusten å hela denna handel blif¬
vit af lilla Crediiivet uttaget, betyder ej annat än
redighet och korthet 1 räkenskapen , och är hvar¬
ken ovanlig, inconsequent eller oformlig. Hvad
af denna summa efter föregången undersökning
kommer att brista, miste i allt fall afskrifvas,
och hvad återvinnas kan kommer Staten lika sä¬
kert i egenskap af restituttoris»medel till godo.
Jag afstyrker återremiss, emedan någon huf¬
vudsaklig förändring af Utskottets Utlåtande icke
lär kunna tillvägabringas.
Biskopen m. m. Doctor Faxe: Örn fråga vo¬
re att bestyrka riktipheten, utförligheten och
noggrannheten af Höglofl. Stats-Utskottets upp¬
gifter i detta mål, tror jag det vara en pligt af
Uedamöterne i Constisutions-Utskottet att der¬
om
Den 15 Maji.
om lemna intyg, då för sistnämnde Utskott äro
uppviste icke endast de Handlingar, hvartill Stats-
Utskottet haft tillgång, utan ock flere, som röra
den ryktbara Skeppshandeln, Men Högl. Stats-
Utskottet behöfver icke detta vitsord. Betänkan¬
det talar för sig sjelf, och är efter min öfverty»
geise så upplysande i de ämnen, hvilka tillhöra
detta Utskotts behandling, som man skäligen kan
vänta. Att anmärkningar kunna förekomma i
en så vigtig sak, sotn denna, är ganska natur¬
ligt; att man önskar ali möjlig upplysning i de
till målet hörande ämnen, är både billigt och
rätt; men att de anmärkningar, som jag haft till¬
fälle i Högv. Ståndet nu afhöra, skulle fordra
återremiss, kan jag icke inse. Jag tviflar att
Stats-Utskottet kan meddela fullständigare utveck¬
ling i de puncter, som enligt 30 §. Riksdags-Ord-
ningen tillhöra dess bedömande, än som skett.
Grundlagen föreskrifver bestämd gräns-linea e-
mellan Stats- och Constitutions-Utskottets åtgärd.
En stor del af det, som här blifvit anmärkt, har
icke kunnat, och kan icke upptagas af Stats-Ut¬
skottet, som ock redan öfverlemnät till Constitu-
tions-Utskottet de anmärkningar, hvilka ansetts
der böra pröfvas. Af denna egenskap är hvad
någon värd Ledamot anfört, rörande uppgift om
orsaken till Skeppshandelns återgång. Härom har
ock Professoren Geijer redan yttrat sig- I Högv.
Ståndet kan icke gerna förekomma discussion
om den förbindelse Skeppshandeln skulle kunna
haft med Rikets förhållande till utrikes Magter.
Jag är ock öfvertygad, att hos hvem som helst
tvifvelsmål uppstår, eller der någon röst höjes
Prest-St. Prot, a8ag. Band, V. 181
Dm 15 Maji.
lill klander ofver behandlingen af del politiska i
denna sak, skall det förra försvinna och den sed-
nate nedstämmas, när man besinnar, att denna
för Fäderneslandet vigtiga angelägenhet blifvit
styrd och utförd med den vishet och erfarenhet,
med den varma känsla och det kraftfulla nit för
Pikets väl, värdighet och ära, som utmärka vår
nu regerande Alleinådigste Konung.
Prosten åstrand: Jag är hvarken bland dem,
som bedöma ett företag efter dess mer eller
mindre olyckliga utgång, eller bland dem, som
strängt tadla Höglofl. Stats-Utskottets Betänkan¬
de öfver den olyckliga Skeppshandeln. I)e äm¬
nen, som ligga inom Utskottets synkrets och
gransknings-område, synas mig väl utredda och
framställda. Utskottets Betänkande visar dock
att manga hithörande frågor, och väl måhända fle¬
ra, än dem Höglofl. Stats - Utskottet anmält,
ligga ännu outredda, såsom varande under Hög¬
lofl. Constitutions-Utskoctets granskning- På ut¬
gången af denna granskning, pi de upplysnin¬
gar, som derigenom kunna vinnas, lärer väl be¬
ro, om och huruvida någon vidare ersättning
till Staten för dess stora förlust vid denna han¬
del kan vinnas» I detta sakens skick förefaller
det mig oväntadf, att Höglofl. Stats-Utskottet
tillstyrker afskrifning af de medel, som till förlu¬
stens liqvidation å Lilla Ureditivet blifvit lyfta-
de. Det plägar väl eljest vara vanligt, att man
icke anmäler en summa till afskrifning, innan
allt hopp om dess återgäldande är försvunnet.
Hvarföre skall man i denna sak afvika från ensi
god och i alla andra fall vanlig grundsats? Att
först medgifva afskrifning, och sedan söka resti¬
t)en 15 Maji.
»43
tution, är, i min tanka, ensior oformlighet, om
än Statens fördel dervid icke skulle i någon mon
äfventyras.
Häruti förenade sig Prosten Dillner.
Prosten Forslind: Icke utaf en ömtålig kart»
Blighet vid de mindre vänliga utiåtelser, hvilka
äfven här blifvit yttrade såsom en fortsättning
af de harda tiilmälen, dem Stats-Utsköttet under
loppet af denna Riksdag tid efter annan fått upp¬
bära, har jag nu begärt ordet, utan derföre att
jag, såsom Representant och medlem af detta
Stånd, ansett det Vara min pligt att uttala mm
tanka i ett ämne, som så länge och i en så o-
Vanlig grad ådragit sig allmänhetens uppmärk¬
samhet. Jag får då öppet förklara, att med den
kännedom jag eger om Höglofl. Siats-Utskottet*
bemödande att utreda och upplysa denna sak, jag
icke finnér någon tillfredsställande anledning till
det klander, som emot Utskottets afgifna Utlå¬
tande blifvit rigtadt. I afseende på det, sorn.
Utskottet tillgjort, förenar jag mig till alla delar
med Dom-Prosten Heurlin, som öfvertygande
visat, att Utskottet, långt ifrån att lättsinnigt öf-
verhalka ämnet, tvertom icke förbigått någon
punct af vigt, utan deremot med sorgfällighet
upptagit, utredt och upplyst hvarje omständighet,
som antingen bör blifva ett föremål för Consti*
tutions-ötskottets vidare granskning, eller kun¬
nat tjena till ledning för Rikets Höglofl, Stän¬
ders omdöme öfver de granskade åtgärderne.
Men jag förenar mig tillika uti den af Profes¬
soren Geijer yttrade åsigt öfver det, Som Högi,
Stats-Utskottet icke gjort, nemligen att det icke
uppgifvit orsaken till den afslutade Sleppshan»
Den 15 Maji.
delns återgång, hvilket icke stålt i Utskottets
förmåga, enär de till Utskottet meddelade Hand-»
lingar deröfver icke lemnat någon upplysning.
Med undantag af Constituiions-Utskottet, sorn e-
ger tillgång till de i Stais'Rådet förda Proio-
coll, är ännu, så väl för Stats-Utakottet, sorn al¬
la andra, orsaken till köpeis återgång en hem¬
lighet , och ligger således inom gissningens om¬
råde, inom hvilket det må vara den enskilde
tillständig!, mea icke ett Utskott, att anställa o*
säkra forskningar.
Jag erkänner, att då rygtet om den miss¬
lyckade Skeppshandeln blef eit föremål för de
dagliga samtalen, äfven jag öfver orsaken dertill
vågade en gissning, samt att, under förmodan att
hafva träffat det rätta, enär jag trodde mig haf¬
va funnit den uti politiska tilldragelser, jag der¬
vid rönte en ganska bitter känsla. Den föran¬
leddes likväl icke af de flera hundrade tusentals
Riksdaler, som påstodos vara för Fäderneslandet
förlorade; den var en följd af den sårade Natio-
nal-stoltheten. Jag trodde mig uti denna in¬
blandning i våra inhemska angelägenheter se en
kränkning af Rikets sjelfständighet, och jag var
nära att önska, det den, såsom det mig syntes,
kastade stridshandsken blifvit utan betänkande
upptagen. Jag såg vår Krigsmagt i det förträff¬
ligaste tillstånd, och våra krigare lifvade af den
bästa anda, en följd af lyckliga fälttåg och med¬
vetandet att anföras af en Konung, hvars blotta
namn vore för dem en borgen för segren; och
jag tyckte, att om Sveriges rätt till sjelfständig¬
het, icke tryggad genom rättvisan, äfven måste
bevisas genom svärdets kraft, det aldrig kunde
Den 15 Maji.
H5
erbjudas e(t annat tillfälle, att under lika lyckli¬
ga omständigheter vädja till vapnens utslag. Men
denna känsla lugnades snart vid föreställningen
af de gränslösa lidanden och olyckor, sotn åtföl¬
ja ett Krigs-tillstånd; och jag vördade med un»
dergif venhet den vishet, sorn föredrog en min¬
dre uppoffring för att åt Fäderneslandet bibehål¬
la fredens lugn. Denna uppoff, ing är nu be¬
stämd, och jag måste vara glad, att, så vida den
var ett nödvändigt offer för fredens bibehållan¬
de, den då icke kan skattas till högre belopp
än 311,515 Rtdr 2 sk. Banco.
Att denna summa blifvit anmäld till af¬
skrifning, såsom lyftad å l/illa Creditivel, har skett
för att vinna reda i Räkenskaperne, icke för att
afskära möjligheten för Staten att derföre erhål¬
la ersättning. Det, som igenom den af Utskot¬
tet föieslagne lagliga undersökningen kan åter¬
vinnas, är icke för Staten förloradt, utan uppta¬
ges på Tit.1 Extra Medel och Uppbörd, för att der
redovisas. Jag tillstyrker bifall till Betänkandet.
Biskopen rn. rn. Doctor Wijkman instämde
med Professoren Geijer och Prosten Forslind.
Dom-Prosten Heurlin: I anledning af Ut¬
skottets klandrade tillstyrkan, att den af Inlia
Crediti vet lyftade summan må afskrifvas, har
bär redan blifvit upplyst, att man dermed åsyf¬
tat redighet uti Räkenskaperne. Det må tillåtas
mig tillägga,fatt de medel Kongl. Majit af detta
Crediti v behagar uttaga, icke äro underkastade
någon återbetalnings-skyldighet, utan kunna an¬
ses, ifrån den stund de utgått, för Riksgälds-Con-
toiret förlorade. Således vore det mindre lämp¬
ligt att såsom tillgång uti Räkenskaperne balan-
Den is Maji.
cera en dylik på Kongl. Maj:ts Nådiga Befall,
ning och i enlighet med Rikets Siänders före¬
skrift verkställd utbetalning. Icke eller kan den
upptagas såsom fordran , då man icke känner nå¬
gon Gäldenär. Deremot, om till följe af Con-
aiitutions-Utskottets handläggning af den åter»
gangne Skeppshandeln i hela dess vidd, ersätt-
nings-ansptåk emot en eller flera personer kunna
väckas, och ersättning vinnas, förmodar jag att
densamma icke bör inskränkas till de af Lilla
Creditivet lyftade 5211,515 R:dr, utan utgå till
fulla beloppet af hela den förlust Staten å denna
handel fått vidkännas; och då lärer icke blott
Riksgälds-Contoiret återbekomma ofvannämnda
Summa, utan jotde Hufvud*Titeln jemväl njuta
ersättning för de betydliga utgifter, hvilka af dess
anslag blifvit bestridde. Men då denna händel¬
se hvarken varit af Stats-lJtskottets åtgärd bero¬
ende, och icke eller med säkerhet kunnat förut*
ses, tror jag Utskottet icke hafva genom denria
til istyrkan felat, helst dén icke innefattar annat ,
än som varit en naturlig följd af medlens be¬
skaffenhet. Då flere värde Talare redan yrkat
återrensiss af detta Betänkande, och den af Högv,
Ståndet torde beviljas, täger jag tgig frihet kor¬
teligen äntyda 2:ne omständigheter, hvilka, så¬
som af Utskottet förbisedda eller icke nog full¬
ständigt utredda , varit underkastade strängt be¬
dömande; och vill jag härigenom icke egentligen
framställa anmärkningar emot ett Betänkande,
som j.g i allmänhet gillar, utan endast lemna
Utskottet tillfälle att redovisa för sin klandrad©
behandling äfven af dessa puncter.
Man har anmärkt, att Utskottet lemnat o¬
Den 15 Maji.
oupplyst, hvarföre icke det uti Köpe-Contractet
nämnde Einieskeppet Försigtigheten, utan i stäl¬
let ett vida bättre skepp Gustaf den Store, blif¬
vit under det förras benämning till Handelshu¬
set öfverlåtet, samt att Michaélssons 6* Benediks's
ersattnings-anepråk icke blifvit öfverlemnade åt
laglig Domstol, att i rättsväg fullföljas och be¬
stämmas, utan åt Compromissariers bedömande.
Utskottet har likväl härom meddelat all den
upplysning det af sig tillhandakomne Handlingar
kunnat inhemta, och det enda man med någon
rimlig grund kunnat ytterligare af Utskottet for¬
dra, hade varit, alt äfven desse begge frågor
blifvit bestämdt till Constitutions-Utskottet re¬
mitterade, Men uti jtdje Momentet af Stats-Ut-
sko tets remiss till Constitutions-Utskottet ligger
redan en anvisning att uti sednare frågan lemna
förklaring; och jag är öfvertygad att Constitu-
tions-Utskottel, ulan uttrycklig anmodan, icke lä¬
rer underlåta att si väl i dessa, som alla andre
med den äterglngne Skeppshandeln sammanhän¬
gande omständigheter meddela både fullständiga
och tillfredsställande upplysningar.
Doctor Svedelius: Kort, men upprigtigt vill
jag ådagalägga min öfvertygelse om det Höglofl.
Stats.Utskottets åtgärd i delta mål, af hvilket jag
redan tagit, och, till följe af min plats, kommer
att taga en närmare åsigt, än som kan ligga inom
Stats-Utskottets synkrets. Att Skeppshandels-affai-
ren är en af de olyckligaste, sorn någonsin kommit
under Rikets Ständers öfverläggningar är en san¬
ning, som hvarken kan eller bör nekas. En för
Staten betydlig förlust är gifven; men de om¬
ständigheter, som den vållat, har Sia^s Utskottet
248 Den 15 Maji.
icke varit i tillfälle att bedöma. Jag anser mig
vara skyldig Utskottet rättvisa , och tror att det
gjort så godt det kunnat, då det tillstyrkt ersätt¬
ningsanspråk på de enligt Contractet bristande
inbetalningar å de försålda skeppen, som blifvit
anmärkte, och då det ät Constitutions-Utskottet
öfverlemnat att utreda hvad sorn icke legat in¬
om Stats-Utskottets område. Jag får äfven upp-
lysa, att Constitutions-Utskottet nu dermed är
sysselsatt , och att de af Dom-Prosten Heurlin
anmälda nya anmärkningspuncter redan äro un¬
der dess handläggning. För öfrigt förklarar jag
bestämdt, att jag icke bestrider återremiss i en
för Fäderneslandet så vigtig sak.
Med Doctor Svedelius förenade sig Prosten
Anjou, Professoren Bexell och Prosten Grape.
Professoren Morén: Professoren Geijer har
ogillat hvad jag sagt örn Skeppshandels-frågans
föredragning i dag. Det gör mig ondt att en
Ledamot af Ståndet, isynnerhet denne Ledamot,
trott sig böra vända ett sådant ogillande mot
mig. Min mening var ej att framkasta en fö¬
rebråelse, utan att hos Ståndet göra ursäkt för
det bristfälliga i min framställning. Måhände
voro mina ord till'en del också utbrottet af det
obehag jag kände vid nödvändigheten att yttra
mig i detta ämne; ty hade jag vetat, när det
skulle föredragas, så hade jag ej satt mig i denna
nödvändighet. Professoren Geijer har sagt, alt
politiska förhållanden influencerat på handelns
utgång, och bora bestämma omdömet deröfver.
Jag är af samma tanka, och hade önskat att
dessa förhållanden uti en offentlig discussion al¬
drig blifvit nämnde. Men om de äfven bestäm¬
Den 15 Maji.
* 49
ma del hufvudsakliga omdömet, så afgöra de ic¬
ke allt: t. ex., om man inlåtit sig i denna han¬
del med nödig försigtighet och rned nödigt af¬
seende på de Regeringars tänkesätt och ställning,
hvilka slutligen mellankomma; om de summor,
hvilka Stats-Utskotiet ansett böra återbäras, ärli¬
gen kunnat undanhållas; om en så ofantlig kosl-
nads-ersättning, sorn den köparne äskat och er¬
hållit, kunnat ega rum utan slöseri eller för¬
snillning, och det mera, hvaröfver den i dessa
lönligheter oinvigde kan undra. Onekligen är
här rnycket att granska och bedöma, om äfven
det politiska upptages till sin fulla vigt; och det
synes mig, att en vän af Konungen och Fäder¬
neslandet bör önska granskningen skärpt, på det
icke omdömet, osäkert och vacklande, må till
föremål för allmänna missnöjet framställa någon,
som ej får och ej bör och ej förtjenar att för
missnöje blottställas. Slutligen erinrar jag vörd¬
samt, att jag ej klandrat Stats-Utskottet. Tvert-
orn betygar jag Höglofl. Utskottet min högakt¬
ning och tacksamhet för dess varsamhet och rätt¬
sinnighet så vid detta sorn andra tillfällen. Jag
har endast önskat, att Utskottet måtte söka ut¬
finna säkerhetsmått emot nya förluster af samma
slag, och derföre yrkat återremiss, hvilket yr¬
kande jag vidhåller.
Dom-Prosten Fellenius: Jag var ock, lika
med Dom-Prosten Heurlin, Ledamot af 1827 års
Revision; men kunde då icke yttra något annat
omdöme, än i likstämmighet med de öfrige Revi-
sorerne, emedan Revisions-förrättningen ej sträck¬
te sig längre, än till och med 1.825 års Räken¬
skaper och Handlingar. Hvad nu om denna sak
25<3
Den 15 Maji.
Stats-Utskotfets Betänkande innehåller, finner äf-
ven jag vara ganska redigt och fullständigt ut-
veckladt, samt instämmer till alla delar uti hvad
derom af Dom-Prosten blifvit yttradt. Hvad lik¬
väl den omtalade Comproiniss-Rätten och utby¬
tet af Ijinieskeppet Gustaf den Store emot För¬
sigtigheten beträffar, anser jag det icke höra till
Stats-Utskottets bedömande, utan till Constitu-
tions-Utskottets befattning, sorn har att granska
Siats-Rådets Protocoller; och ännu mindre hvad
har blifvit sagdt örn ett correctiy eller försigtig¬
hetsmått för framtiden. Ett utlåtande om sådjnt
hörer icke till Stats-Utskoitet, eller kan ens vara
detta Utskott til!ständigt. Stats-Utskottets befatt¬
ning är i 30 §. Riksdags ordningen utstakad, att
utreda Stats- och Riksgälds-Verkens förvaltning,
och föreslå hvad till dessa Verks behof erfor¬
dras; men icke att befatta sig med Commando-
mål , hvilka hafva sina stadganden i Regerings-
Formens 14 och 15 §§. Skall något sägas, vöre det
om afskrifningen af de 1211,000 Riksdalerne; men
hvad vinnes genom en anmärkning dervid mera,
än detsamma, som Utskottet redan yttrat, och i
restitutions-väg bör återfås, efter Coruractets ly¬
delse, och af det återstående Köpeskillings-belop-
pet, 9000, Rtdr Hamb. B:co och 1000 Pund
Sterling, hvilket i alla fall kommer Staten till
godo. Jag anser således, och i anledning af hvad
flere Talare yttrat, en återremiss icke behöflig,
utan tjena endast till tidsutdrägt.
Prosten rn. ro. Grevillius’. I afseende på de
arne anmärknings-puncter, hvilka Dom-Prosten
Heurlin ansett sorn de enda, de der kunde för¬
anleda en återremiss, för erhållande af närmare
Den 15 Maji.
förklaring, får jag upplysa, alt, enligt hvad en
värd ledamot af Inkomsi-afdelningen uppgifvit,
och hvars uppgifia rigtighet hvarken kunnat eller
bort hetviflas, Skeppet Försigtigheten redan var
slopadt innan Skepps-handeln koin i fråga, samt
att Linieskeppet Gustaf den Store, hvilket nian
ansett icke böra under detta namn utgå, blifvit
försåldt under benämning: Försigtigheten. Här
var således endast en narnn-förvexling, hvilken
icke borde medföra någon menlig följd. Alt
frågan om ersättning för Utrustnings-kostnaderne
bort afgöras vid laga Domstol och icke genom
Compromiss, torde kunna förklaras derigenom,
att, i hirra händelsen, Skeppshandels-affairen fått
en publicitet, för hvilken den då ännu icke var
mogen. Slutligen får jag uttrycka min bestämda
opinion : att det enda olyckliga i handeln var
återgången, och att, om handeln kunnat blifva
besåndande, något för Fäderneslandet förinonli-
gare knapt kunnat uttänkas. Man bor väl äfven
afse de goda uppsåten, den kloka beräkningen,
och icke döma blott efter utgången , sorn ej all¬
tid står i menniskohand.
Biskopen rn. m. Doctor Faxe'. Jag har icke
rätt fattat, om det är Dom-Prosten Heurlins me¬
ning, att de af honom nämnde omständigheter,
dels rörande det förändrade namnet å det ena af
de försålda Skeppen, dels om ersättnings-frågans
upptagande af Corn prom iss-Rätt , skola anses så¬
som anmärkningar mot Stais-Utskottets Betänkan¬
de, eller icke. Jag skulle nästan tro det sednare,
af det skäl, att han, i egenskap af Ledamot i
Siats-Utskotiet, sjelf kunnat hafva tillfälle att af
fureviste Handlingar skaffaj sig den önskade upp¬
Den 15 Maji.
lysningen, så vida den deraf kan bernias. Om
della aler icke kunnat ske, lärer genom återre-
miss den icke heller kunna vinnas. Mig förefal¬
ler så, som dessa ämnen tillhöra Constitutions-
Utskottet ; åtminstone väll jag påminna mig, ast
Utskottet om det förstnämnde sökt förskaffa sig
närmare kunskap, och torde om det sistnämnda
kunna framdeles meddela, som jag förmodar, till¬
fredsställande underrättelse.
Professoren m. rri. Geijer.- Jag var förut öf-
vertygad , att Professor Morén, genom sitt yt¬
trande örn detta öfverläggnings-ämnes förekom¬
mande i dag, ej menat något personligt tillmäle.
Emedlertid, då det möjligen så af någon kunnat
tydas, är det inig kärt, att han genom sin ut¬
tryckliga förklaring aflägsnat all sådan tydning,
och jig får förklara honom min tacksamhet der¬
för. Hvad angar Dorn-Piosten Heurlins skäl för
återremiss, i fall en sådan skulle beslutas, så hade,
om dessa skäl i en Reservation äfven åtföljt Ut¬
skottets Betänkande, jag varit i tillfälle att ef¬
ter ett nogate begrundande upptaga och söka be¬
svara dem.
Prosten Forslind: Uti flera, och måhända
ännu vigtigaie hänseenden, än det pecuniaira ,
har jag öfver den misslyckade Skeppshandeln rönt
en liflig smärta ; en känsla, som djupt måste träffa
hvarje Fosterlandets vän , och ibland dessa aldra-
djupast den förste medborgaren i Staten , hvars
välmenta afsigter igenom händelsernas lopp så
plötsligt blifvit tillintetgjorda. Men så liflig än
denna känsla är, anser jag densamma icke lämp¬
ligast kunna uttryckas igenom tillstyrkandet af
en återremiss af Stats-Utskottets deröfver afgifne
Den 15 Maji.
253
Utlåtande; hvarföre jag utbeder mig tillåtelse
ait få fasta det Högv. Ståndets uppmärksamhet
derpå, alt alla dervid nu gjorda anmärkningar
icke allenast äro af Utskottet öfvervägde , utan
äfven, att, så vidt dess verkningskrets det med»
gifvit, desamma hafva blifvit till den åtgärd be¬
fordrade, hvartill Handlingarna befunnits föranleda.
I afseende på den omständigheten, att Skep¬
pet Guslaf den Store upptagit det slopade Skep¬
pet Försiglighelens namn, är jag af Prosten Gre¬
villius förekommen. I afseende på de öfrige an¬
märkta omständigheterne torde mig tillåtas nå¬
gra korta erinringar. Att köparens ersättnings¬
anspråk hänskjötos till Gode Mäns utlåtande, sy¬
nes mig så mycket mindre olagligt, som innan
ett skuldfordrings-mål af så invecklad beskaffen¬
het kan till pröfning af Domaren företagas, en
liqvidation måste föregå, hvilken, så vida den
af båda Parterne godkännes, gör all rättegång öf¬
verflödig, så framt man, i afseende på Kronan,
ej vill etablera den princip, att hon, i likhet
med tredskande gäldenärer, icke må fullgöra nå¬
gon betalnings-skyIdighet, utan att igenom ett
lagakraftvunnet Utslag dertill vara förbunden.
För lagligheten af den så kallade Comproruissen
tror jag dessutom mig ega en säker borgen uti
de flera i den Svenska Juridikens annaler vidt-
frejdade namn, som stå att läsa uti uppgiften på
Coinpromissarieme, Att Skeppen icke blifvit på
auction försålda, ligger i sakens natur, och synes
vara nöjaktigt upplyst och förklarad!. Att han¬
deln vållat enorma förluster är af Utskottet icke
förtegadt. Tvertom har detsamma igenom den
afgifne utredningen bestämt deras belopp på skil-
a54
Ben 15 Maji,
lingar och runstycken. Au Utskottet bort före¬
slå ett tillförlitligt correctiv emot möjligheten af
Kronans förluster i framtiden, är ett klander, som
kunde sträckas ända derhän, att Utskottet äfven
bort göra igen de förluster Kronan lidit i det
framfarna. Föremålet för detta Utlåtande har
varit utredningen af ett factum, icke en revision
af de nu gällande Hagarne för handhafvandet och
förvaltningen af Kronans eflecier i allmänhet ,
hvartill Utskottet icke varit, men väl igenom
en ny Motion kan blifva uppmanadt. Att Ut¬
skottet tillstyrkt afskrifningen på Cieditivet, är
ingen oformlighet. Sådana afskrifningar hafva af
Rikets Högloft, Ständer flera gånger blifvit be¬
slutade, utan att derföre innebära decharge för
den redovisnings-sfeyldige. Oformligare vöre del,
att icke vid hvarje Riksdag afsluta räkenskaper-
ne öfver de utställda C.editiven. Att Utskottet
Icke anställt någon pröfning, huruvida Stats-Rå-
det brustit uti förutseende eller skicklighet att kun¬
skapa, härrörer deraf, att Utskottet icke egt till¬
gång till de Handlingar, sorn häröfver kunnat
meddela upplysning. Serskildt må jag likväl erin¬
ra, att förutseendet endast omfattar det, som möj¬
ligen kan hända, icke det, som ibland alla möj¬
ligheter verkligen skall inträffa , hvarföre det skar¬
paste förutseende, om handlingen deraf skall be¬
stämmas, endast miste tjena till förlamande af
all verksamhet. Man gillar ej heller alltid den
enskilde mannen, hvars handlingssätt bestämmes
af dagens vindkast; och med ännu större skäl sy¬
nes det med en Styrelses Värdighet oförenligt,
att, vid behandlingen af angelägenheter, för Ri¬
ket så enskilda som denna, med fiuktande tvek¬
Dtu 15 Maji,
255
samhet affalla gina beslut efter den politiska vi¬
sarens oregelbundna svängningar. Att slutligen
Utskottet föreslagit en underdånig anhållan om
vidtagande af de åtgärder, hvarigenom Staten må
af vederbörande utbekomma gin rätt, har äfven
blifvit klandradt. Jag an9er likväl Utskottet här¬
utinnan icke hafva kunnat annorlunda förfara. Ut-
skotiet eger ej ens rättighet att af den enskilde
Embetsmannen , uppå ett afgifvet Anmärknings-
memorial, affordra förklaring, än mindre sjslft
ställa honom under tillta!. Dertill måste den
Verkställande Magtens åtgärder påkallas. Men
Utskottet har ej allenast härvid tillgjort hv-ad
det, med stöd af den till detta ämne i alla delar
icke rätt tillämplige 30 §. Riksdags-Ordningen ,
kunnat tillgöra. Det har äfven till Constitutions»
Utskottets handläggning hänskjutit allt, hvad som
lernnat anledning till anmärkning emot Konun¬
gens Rådgifvare och Föredragande, och derjemte
fästat samma Utskotts uppmärksamhet på alla de
omständigheter, sorn endast igenom Stats-Rådet*
Protocoll kunna tätt bpdömas. Endast utaf dessa
kunna äfven den uti denna affaire agerande enskil¬
de Embetsmannens åtgärder med säkerhet bedömas.
Att uti det outredda skick, hvaruti de visat sig
för Stats-Utskottet, qvalificera dessa åtgärder såsom
förbrytelser, och i anledning deraf ställa dem un->
der lagligt tilltal, hade, efter min öfvertygelse,
ä Utskottets sida varit ett öfverskridande af både
dess rättigheter och skyldigheter.
Af dessa anledningar vågar jag afstyrka åter-
remissen. Vore än dess beviljande en fordran
af opinionen för dagen, anser jag likväl denna
fordran icke vara af den vigt, att den förmår
verka till ändring af min öfvertygelse i huf-
vudsaken.
Dom-Prosten Heurlin: Någon otydlighet uti
uttryck lärer vållat, alt jag kunnat till den grad
missförstås, sorn jag haft olyckan blifva af Pro¬
fessor Geijer och flere värde Talare. Min afsigt
har ingalunda varit att klandra Stats-Utskottets
Betänkande; tvertom har jag vågat ingå i försvar
derutaf j men då man nog allmänt och nog strängt
förebrått Stats-Utskottet, att det förbisett och lik¬
som lättsinnigt öfverhalkat flere vigtiga omstän¬
digheter, har jag, i händelse af återremiss, ve¬
lat antyda de enda puncter, hvarvid denna före¬
bråelse syntes ega något, ehuru endast skenbart,
för sig talande skäl. Mina anmärkningar, långt
ifrån att innefatta egentligt klander, hafva såle¬
des endast åsyftat att lemna Stats-Utskottet till¬
fälle att äfven i dessa delar rättfärdiga sitt, både
inom och utom Riks-Stånden häftigt klandrade ,
förhållande. Några ytterligare upplysningar kan
Stats-Utskottet icke meddela; den enda möjliga
åtgärd, som i dessa omständigheter kan af Ut¬
skottet vidtagas, vore en, i min tanka likväl öf¬
verflödig, remiss till Constitutions-Utskottet, hvil¬
ket opåmindt i alla fall lärer lemna så fullständi¬
ga upplysningar, som både Rikets Ständer och
Nationen skäligen kunna önska.
I öfrigt må det, i anledning af Prosten
Grevillii anmärkning, att Utskottet redan förklarat
anledningen , hvarföre Linieskeppet Gustaf den
Store blifvit under benämningen Försigtigheten
till Handelshuset öfverlåiet, tillåtas mig erinra,
att denna förklaring icke grundar sig på offi¬
ciella ,
Dtn 13 Maji.
sielia, Utsko.iet meddelade Handlingar, utan pl
den upplysning en af Utskottets Ledamöter, Herr
Amiral von Schantz, under målets handläggning
behagat lemna. Föröfrigt är jag fullkomligt of*
vertygad , att Herr Amiralens uppgift är med
sanna förhållandet öfverensstämmande.
Beträffande slutligen Compromiss-Rätten, si
förmodar äfven jag, att högre considerationer,
hvilka kunnat sta i sammanhang med politiska
förhållanden, bestämt Kongl. Majtts Nådiga be¬
slut. Constitutions-Utskottet lärer, äfven utan
påminnelse från Stats-Utskottet , icke underlåta
alt härom lemna tillfredsställande upplysningar;
men redan förut eger jag för min enskilda det
tillräckliga anledningar att g ila denna åtgärd lill
bestämmande af Handelshusets ersätinings-anspråk,
och vördar deruti ett nytt bevis på Konungens
vishet. Skulle otk fråga härom framdeles upp¬
stå, skall jag med min tost alltid biträda den gil»
lande meningen.
Sed.in discussionen förklarades slutad, och den
af H. H. Biskopen och v. Talmannen framställ¬
da proposition till bifall ä förevarande Betänkan¬
de med både Ja och Nej blifvit besvarad, samt
Votering yrkad, föreslog H. H. Biskopen och
▼. Talmannen till justering efterföljande Vote-
rings-proposition: ''Bifaller Högv. Ståndet Stats-
Utskottets Utlåtande Nio ioi?’’ Den det vill,
lagge Ja; Den det icke vill, lägge Nej; Vin¬
ner Nej, kommer Utlåtandet, 1 anledning af de
deremot gjorda anmärkningar, att till Utskottet
återremitteras.
Preste-St. Prot. 1829. Band. V.
182
258
Den 15 Maji-
Sedan denna Voterings-proposition blifvit
gillad och till besvarande framställd , företogs i
laga ordning omröstning, sorn utföll med 17 Ja
mot 23 -Nej, hvadan alltså återreraiss var be¬
sluten»
Ståndet åtskiljdes kl, 9 e. m.
In fidem
O. Rogberg.
Tisrlagen den 19 Maji.
Plenum kl. 10 f. m.
§. i,
EL H. Biskopen och v. Talmannen m. m.
Doctor af Wingård, sorn nu intog Talmanssto¬
len, lillkännagaf att H. H. Erke-Biskopen och
Talmannen , med Nådigt tillstånd, hemrest till
Upsala på några dagar, under hvilken tid Klub¬
ban blifvit åt H. H. Biskopen och v. Talman¬
nen öfverlemnad.
§• 2.
Dom-Prosten Holmström samt Kongl. Hof-
Predikanten och Prosten Gumelius, som med be¬
hörig Permission varit hvar till sin Landsort
under någon tid hemreste, hade nu till Staden
återkommit, samt intogo sin plats i Ståndet.
Den 19 Maji.
§. 3-
Tillkännagafs alt Prosten Anjou af sjukdom
var hindrad alt öfvervara delta Ståndets sam¬
manträde.
§• 4-
Professor Gravander erhöll, under förbehåll
af behörig anmälan i vederbörligt Utskott, 14 da¬
gars Permission, räknadt från den 29 i denna
månad,
§• 5*
Ankomne Proiocolls-Utdrag innehöllo, alf
Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat: till
Stats-Utskottet Herr Heijkenskjulds, Detlof, anfö¬
rande, i anledning af Kongl, Majus till Stats-
Utskottet remitterade Nådiga Proposition, angå¬
ende någon jernnkning i grunderne för Recogni-
tions-Skogarnes skattläggning; bifallit och gillat
följande Betänkanden och Utlåtanden: Srati-Vt-
skottels N:o 110; Stats• samt Oeconomie-lJ tskottens
Niris 13, 14, 16, 17, I9, 20, 31; Bevillnings-
samt O economie-TJ tskottens N:o 3; Oeconomie-Vt-
skoitets q2 , 93, 94, 95 j lagt till Handlingame
följande: OeConomie-Vtskottets N:ris 97, gg; vid
föredragning af Stats-Utskottets Betänkande N:o
54 samt Utlåtande N:o 123 stadnat i följande
beslut: Ordinarie eller ständige Inkomster: 1:0 Or¬
dinarie-Räntan: hvad Utskottet i dess första Be¬
tänkande föreslagit rörande denna Titel bi¬
fölls, med den förändring, att Markegängs-värdet
gooo R:dr å Strömsholms-Stuteri på Stat upp¬
förde Hemmans-räntor förklarades böra qvarstå
s6o
Den zp Maji.
bland den behållna delen af Ordinarie Räntan.
2:0 Afrads-Spannmålen och 3:0 Krono-Tionde•
Spannmålen: hvad Utskottet i afseende 3 dessa
tvänne Titlar i dess första Betänkande föreslagit
blef af Ridderskapet och Adeln gilladt. 4:0
Krono- oeh“Kyr ko- Tionde Lösen efter bestämde pri¬
ser: Ridderskapet och Adeln biföll Utskottets i
dess första Betänkande framställde förslag till
denna Inkomst-Titel» utom hvad angick Utskot¬
tets hemställan om undersökning rörande Krono-
och Kyrko-Tiondens olika betäkning och utgö¬
rande, hvilken hemställan af Ridderskapet och
Adeln afslogs. 5m Arrende-medel af Kungsgår¬
dar och andre Krono-Lägenlieter, 6lo Slubbören >
samt 7:0 Silfver-Tionde, Myntare-Lön och Slag¬
skatt: hvad Utskottet rörande desse trenne Titlar
uti dess första Betänkande- hemstält, blef af Rid¬
derskapet och Adeln bifallet. 8:0 Koppar-Ränta
och Slag-skatt; Ridderskapet och Adeln bitöil
hvad Utskottet rörande denna Titel uti ders
sednare Utlåtande föreslagit, g:o Avesta Koppar-
och Manufaetur-Tull; Utskottets förslag i dess
första Betänkande, rötande denna Titel, bifölls,
10:0 Tionde- och Hammarskatts- Jern; hvad Ut¬
skottet i afseende å denna Titel uti dess Utlå¬
tande föreslagit biff af Ridderskapet och Adeln
godkändt. 11:0 Alun- T ionde ; 12:0 Svafvelbruks-
Tiondei 13:0 Kalkugns-afgift på Gottland; 14:0
Mantals-penningar; 15:0 Lagmans- och Härads¬
höfilinge-Ränta ; 16:0 Gerning!-Oren ; i-:o Sterb¬
hus.af gift; 1SI0 Bötesmedelj 19:0 Indragnt och
lesparda Militia;-Boställs och Lönings-Räntor; 20:0
Cavallen-Regementernes Häslvacance.Spannmål, och
2U;o Ständige Rotevacance-afgifter; hvad Utskottet
Den ig Maji.
S des» forsta Betänkande i afseende å dessa 11
Tillar hemställt blef af Ridderskapet fich Adeln
bifalletj 22:0 Tillfällige Rolevacance-af gifter ,• Ut¬
skottets i drss sednare Utlåtande af denna Titel
föreslagne beräkning blef af Ridderskapet och
Adeln antagen; 2 3:0 Kneckte och Rotefrihels-medel,
cch 24:0 Båtsmans- Vacance-medel; Utskottets, rö¬
rande desse Titlar i dess första Betänkande fram¬
ställde förslag biföllos af Ridderskapet och Adeln.
25:0 Krut- och Saltpeter-Försäljnings-medel; Rid¬
derskapet och Adeln biföll att Krut- och Salrpe»
ter-Försäljnings-medel må, på sätt Utskottet i
dess sednare Utlåtande föreslagit, beräknas till
70,000 R:dr Bco, samt stadgade i öfrigt: a) Att
Krut- och Saltpeter - försäljnings - medlen borda
bland Stats-Verkets Intrader fortfarande upptagas,
mot anslående t Utgifts-Staterne af hvad som er¬
fordras för Sallpeter-Näringens upprätthållande
och befrämjande samt för Krut-tillverkningen;
b) Att Saltpeter-gärden icke må under serskild
Titel bland Stats-Inkc.msterne uppföras; c) Alt
Styrelsen öfver Siltpeter-Arenderne i Riket fort¬
farande må, antingen af serskilde Comiterade
eller ock af Kongl. Majlis och Rikets Krigs-
Collegiutn, i händelse Kongl. Maj:t så skulle fin¬
na lämpligt, besörjas; d) Att indragning af Salt-
peter-Sjuderi-Staten i de Län, der ändamålet osed
dess anställande icke vunnits , må, jemnlikt med
hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i detta
ämne innehåller, fullföljas; dock att de till Salt-
peter-Sjuden-Staten hotande personer borde fort¬
fara att bo i de orter, der da blifvit anställde,
samt vara skyldige att, enär de anlitas, emot er-
eättning för resekostnaden af enskilde, som ön-
Den 19 Maji.
ska alf dem begagna, gå tillhanda med upplys*
ningar vid Saltpeter-Ladors anläggning; e) Att
dtn nu beslämda Sallpeter-Gärden af Fem mar*
ker ftir hvarje helt Hemman borde upphöra,
samt ett serskildt anslag deremot till Saltpeter-
Nänngens bestånd och bedrifvande jemte upp¬
köp af Saltpeter i stället af Rikets Ständer ge¬
nom Bevillning anvisas. 26:0 C onfoll-Stämpel¬
medel’, hvad Utskottet i afseende å denna Titel
i dess första Betänkande föreslagit blef af Rid-
derskapet och Adeln gilladt, 27:0 Nummer-Lot¬
teri-medel ; med förkastande af Utskottets i dess
första Betänkande i afseende på denna Titel fram¬
ställde föislag, beslöt Ridderskapet och Adela,
att Nummer*Lotteri-Inrättningen borde med 1834
års utgång upphora. 28:0 jBak- och Eots-medel;
Utskottets, i dess sednare Utlåtande, i afseende
å denna Titel gjorda förslag bifölls. 29:0 Dan¬
ska Eyrings-medel; hvad Utskottet rörande denna
Titel i dess första Betänkande tillstyrkt godkän¬
des. 30:0 Ersättningars hvad Utskottet i dess
första Betänkande i afseende å denna Titel före¬
slagit bifölls af Ridderskapet och Adeln; likväl
under iakttagande deraf, att Titeln hädanefter
borde benämnas Danska Fyringsmedel och Ersätt¬
ningar. 31:0 Observatiuns-medel; samt 32.0 Extra
Medel och Uppbörd; Utskottets, rörande desse
Titlar framstälde Förslag antogos. 3 3:° Inter¬
esse-medel; hvad Utskottet i afseende å denna
Titel i dess sednare Utlåtande hemställt blef
af Ridderskapet och Adeln gilladt. Extra Ordi¬
narie• eller Bevillnings-lnkomster: 34:0 Sjötulls¬
medel j Ridderskapet och Adeln ansåg inkoi sten
af denna Titel böra beräknas brutto till Två
Den 19 Maji.
Millioner Två Hundrade Tusende Riksdaler Ban¬
co. 35:0 Salu-Accisen och 36:0 Post-medel; hvad
Utskottet rötande dessa Titlar i dess första Be¬
tänkande föreslagit bifölls. 37:0 Charta-Sigillatae-
medels Utskottets i afsende å denna Titel i dess
sednare Utlåtande framställdte Förslag blef af
Ridderskapet och Adeln godkändt. 38:° Briin-
vins-afgijt; hvad Utskottet rörande denna Titel i
dess första Betänkande föreslagit bifölls. 39:0
Restantier; Utskottets i afseende å denna Titel i
dess sednare Utlåtande föreslagne beräkning
blef af Ridderskapet och Adeln antagen, Slute-
ligen , hvad angick Herr Hjertås, Gustaf, fram¬
ställning om anvisande af ett Creditiv på Riks-
gälds-Contoiret, för att tillitas i den händelse
Stats - Verkets Inkomster ej skulle ingå till
påräknadt belopp, hvilken framställning Stats-
Utskottet afstyrkt, ansåg Ridderskapet och Adeln
pröfningen deraf böra uppskjutas intill dess Stats-
regleringen blifvit sluteligen afgjord. Vid föredrag¬
ning af Oeconomie- Utskottets Memorial N:o 58,
samt srdan detsamma af Bondeståndet under den g
Mars blifvit till Handlingarne lagdt, funnit jem¬
väl för dess del, att berötde Memorial borde
läggas till Handlingarne; vid föredragning af
Riddarhus-Utskottets Memorial, angående verk¬
ställd undersökning af en i Riddarhusets Cassa-
hvalf befintelig förseglad kista, hvilken funnits
innehålla åtskillige, å bifogad förteckning upp¬
tagne, den år 1743 öfver föregående årens Fin¬
ska Fälttåg nedsatte Rikets Ständers Undersök-
nings*Commissions Protocoller och Handlingar,
som, enligt hvad ett, i kistan jemväl befintligt
Protocolls Utdrag af den 15 Maji 1744 utvisa
Den ip Maji.
de, blifvit af visse Deputerade från bemäld* Corn*
mission (ill förvar å Riddarhuset öfverlemnade,
funnit för godt, alf, med bifall (ill hvad Rid*
darhus-Utskoitet hemställt, förordna, att betor-*
de Protocoller och Handlingar borde utur den
kista, deruti de för närvarande finnas nedlagde,
förflyttas, samt, efter behörig sortering och in-
bindning, i Riddarhus* Archi vet uppställas; hvar¬
förutan, och dä dessa Handlingar rörde icke blott
Ridderskapet och Adeln, utan äfven de öfrige
Respective Riks-Ständen, bemälie Riks-Stånd skul¬
le om den af samma Handlingar skedde upp¬
täckt och inventering genom Protocolls*Utdrag
erhålla underrättelse,
§. 6.
Af inkomne P otocolls»Uidrag inhemtades,
att Vällofl, Borgare-Ståndet remitterat till Stats-
Utskotiet Herr Eckermans Memorial, angående ett
fritt spelsätt å Nummer-Lotteriet, i händelse den¬
na Inrättning kommer att fortfara, tillika med
hvad i anledning deraf, inom Ståndet yltradt
blifvit; bifall i t r Stats - Utskottets Utlåtande N:o
no{ Stats samt O*conomie*Utskottens Utlåtande
N:o lg; Bevillnings- Utskottets Betänkanden Niris
18 , ig; Bevillning»- samt Oeconomie-Utskottens Be*
tänkande N:o 3; Baneo-Utskottets Betänkande N:o
3g ; återremitterat: Stats- samt Oeconomie-TJtskot-
tens Utlåtande N:o 18; Dag- samt Oeconomie-
Utskottens Utlåtande N;o 23; vid föredragning af
Siats-Utskottets Utlåtanden N:s 109 och 107 bi¬
fallit det sistnämnda och ansett Götha Canal-Di-
rection berättigad att genast af Riksgälds-Contoi-
ret lyfta de tili Ganal-byggnadens fortsättande
Dm ijp Maji.
beviljade 100,000 R:dr, under de vilkor, sorn
Höglofl. Riddeiskapet och Adeln samt Preste-
Slåndet beslutat; vid föredragning af Expeditions-
Viskottets Memorial N:o 63 afslagit de tvänne
första Momenterne, angående anslag af Tretiotvå
skillingar Banco för dagen, beräknadt från den
losde sistlidne Januarii, och så länge erforder¬
ligt var, till dagtractamente åt en person, för att
användas till budskickningar emellan Expediiions-
Uiskottel och de af detsamma engagerade Bok¬
tryckerier, samt anhållan, att derest framdeles
skulle så erfordras, emot dagtractamente af Tre¬
tiotvå skillingar, ytterligare, utom den, som i 1
Momentet näiunes, få antaga en person för be-
höflige budskickningars bestridande; och, i anled¬
ning af 3 Morn., rörande begäran, att Stats-Ut-
skottet, i och för Riksgälds-Contoirets förständi¬
gande i ämnet, måne underrattas om det bifall,
hvilket till Expeditions-Utskottets under N:o 9
aflåtne Memorial om ökadt Canzli - biträde blif¬
vit af Rikets Ständ.-r lemnadt, ansett någon an¬
nan åtgärd icke af nöden, än att ProtocolIs.Ut¬
drag för den 9 sistlidne Januarii, angående Stån¬
dets beslut i ämnet, må till Stats-Utskotte» expe¬
dieras.
§• 7-
Uti ankomne Protocolls-Utdrag tillkänna-
gafs, att Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat till
Constitutions-Utskottet en af Casper Wijkman från
Upsala Uän, i den ordning 29 §. Riksdags Ord¬
ningen föreskrifver, anmäld Anroärknings-anled-
ning emot de Konungens Rådgifvare, sorn del¬
tagit > rådslagen år 1815» bifallit: Lag-Utskdtets
a66
Den ig Maji.
Betänkanden Nhis 54, 55, 56; Oeconomie-Ut¬
skottets Utlåtanden N:ris 90, 935 lagt till Hand-
lingarne: Constitutions-Utskottets Memorial N:ris
23 och 245 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10g;
Oeconomie-Utskoltets Utlåtande N:o 92; återremit¬
terat: Constitutions-Utskottets Memorial N:o 22;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 101 ; Stats- och
Oeconomie-Utskotiens Utlåtande N:o 15, 21 j -Ex-
peditions-Utskottets Förslag N:o 70 till underdånig
skrifvelse.
§. 8.
Af nu inkommet Protocoll för nästlidne
gårdag inhemtades, att
General- Tull» Directeuren , Commendeuren
af Kongl. Nordstjerne-Orden och Riddaren af
Kongl. Svärds-Orden, Friherre G. F. Åkerhjelm,
Ganzli-Rådet och Riddaren af Kongl. Nord-
stjerne-Qrden N. M. af Tannström ,
Hof-Rätts-Rådec och Riddaren af Kongl,
Nordstjerne-Orden G. Schöne,
Kongl. Öfver-Hof-Predikanten, Riddaren af
Konung Carl XI1I:s Orden och Uedamoten af
Kongl: Nordstjerne-Orden, Doctor J. J. Hedrén,
Prosten och Ledamoten af Kongl. Nord-
stjerne-Orden, Doctorn, Grefve F. B. v. Schwe¬
rin , och
Canzli-Rådet, Riddaren af Kongl. Nord¬
stjerne-Orden samt af Kejserliga Ryska Sanct
Anna? Ordens Andra Glass och af Kongl. Preus¬
siska Johanniter-Orden, A. von Hartmansdorff,
blifvit utsedde till de Comiterade, hvilka,
jemte Rikets Ständers Justitiae-Ornbudsman, ega
att vaka öfver Tryckfrihetens vård; och beslöt
Den ig Maji.
Preste-Siåndet anmoda Expeditions-Utskottet att
behörig expedition härom uppsätta, och till Ri¬
kets Ständers justering inlemna.
§• 9-
Upplästes till justering och godkändes Ec-
cleslastika Lag~Utskottets Förslag till Ståndets un¬
derdåniga skrifvelse, så lydande:
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag
till Eder Kongl. Majit underdånigst öfverlemna!
frågan om jemnkning af Extra Roteringen inom
Riket, och Eders Kongl. Maj:t, med Nådigt af¬
seende på Ständernes yttrade önskan , täckts ej
mindre i Dess under den 20 December 1825
utfärdade Instruction för Comiterade till förrät¬
tande af Extra Roteringen, än i Dess Nådiga
Skrifvelser till Krigs- och Kammar-Collegieme
af den 30 Maji orh d. g November 1826 i Nå¬
der stadga, att utur Ordinarie Roteringen borde
uteslutas de deruti hittills deltagande Corn mini-
Sters-Eoställen, har det för Preste-Ståndet varit
bekymrande, att af flere bland dess Ledamöter
vid innevarande Riksmöte erfara, det Commi-
nistrarne för sine Boställen ännu på åtskilliga
orter icke kommit i åtnjutande af den Rotering—
frihet, Eders Koogl. Majtt dem såmedelst Nådigst
beviljat. Orsaken till ett sådant uppskof lärer
böra sökas, dels i de tvister, som uppstått bland
egare af förut oroterade Hemman sins emellan,
dels i deras öfver Roterings-Comitéernes åtgär¬
der anförde men ännu oafgjorde Besvär, äfven¬
som i vederbörande Auctoriteters tvekan, att till
Verkställighet befordra Comiléernes beslut förr,
«
Dtn ig Maji.
än detsamma blifvit af Eder Kongl. Majit god-
kändt. Men da ofvannämnde tvister nu mera
icke röra Cornministrarnes redan befriade Bo¬
ställen, och genom uppskof möjligen ännu en
tängre tid kunna aflägsna verkan af Eders Kongl.
Majits Nådiga Beslut till lindring i svagt lönade
Tjenstemäns bördor, vigar Preste-Ståndet under¬
dånigt anhålla om utfärdandet af den Nådiga
Befallning, att Comministrarne ega utan undan¬
tag tillgodonjuia en lika rättighet för sine Bo¬
ställen tillbefrielse från Roterings-skyldighet: utan
hinder af en möjligen ännu fördröjd Nådig
stadfästelse på Roterings-Comitéeernes åtgärder,
eller af de tvister, som emellan de öfrige Role-
Interessenterne kunnat uppstå.
Preste-Ståndet framhärdar med djupaste &Cc. 8Cc.
§. i o.
Protocollet för den ii dennes, f. m., juste¬
rades.
§. 11.
Föredrogs å nyo och bifölls Siats-Utsiolteis
Utlåtande N:o 124, i anledning af någre i Kongl.
Majits Nådiga Proposition om Siats-Verkets till¬
stånd och behof förekomne Allmänna frågor.
§. 13.
Vid förnyad föredragning af Lag^Vtskotteli
Betänkande N:o 58, i anledning af Herr Fri¬
herre Ludvig Boijet Motion om ändring eller för¬
klaring af 18 och 3 9 §. §. i Kongl. Förordnin¬
gen den 13 Julii 1818» angående inteckning i
fast Egendom , anförde
Den ig Maji.
Doctor Svedelina Ehuru Kongl, Förordning
gen af d. 13 Julii 1818, angående inteckning i
fact egendom , haft den bästa afsigt att förekom*»
ma den orättvisa och de oredor, som uppstått då
serskilda fastigheter, som gemensamt blifvit in.
tecknade för en och samma fordran, derefter
kommit i .serskilda eg,ires händer och någon af
dessa fastigheter löpt fara att häfta för större det
af hela den intecknade summan, än som på sam¬
ma fastighet borde sig belöpa, så har dock otyd-»
ligheten af i8:de och ig:de §§:a ordalydelse gif-
vit anledning till ett mer inveckladt förhållande
emellan inteckningshafvare, till nörre äfventyr för
egaren af den intecknade egendomen, och till
rakt stridiga Domar* Så hafva alla tre Hof-
Bätterne åberopat 19 §:n för det i mia tanka
rättvisa Domslut, att då flere hemman voro in-
tecknade gemensamt, och sedermera kommit i
seiskilde egares hand, så borde intetdera lunna
betala mera, än hvad på hvarderas andel sig be¬
löpte, i proportion efter alla fastigheternes in¬
bördes förhållande i värde. Till denna mening
hafva äfven en del af Högsta Domstolens Leda¬
möter sig slutat, hvaribland Justitite-Rådet Strå¬
le, sorn inhemtas af närvarande Betänkande ; men
Högsta Domstolens Pluralitet har upphäft Hof-
Bättens Dom, och ansett 19 §:n böra så förstås,
alt en Cieditor, utan afseende på dess rätt af
första inteckningshafvare i de gemensamt inteek-
nade hemmanen, borde endast söka sin betalning
i de fastigheter, som icke blifvit nied sednare in¬
teckning graverade och sålunda lemnade mesta
tillgången. Hvad följden deraf blifvit, och hvad
den för flere blifva, nödgas jag upplysa med ett
Den tg Maji.
exempel, hvilket, ehuru de personer ifrån hvil¬
ka det hetntas , äro för mig lika främmande, som
jag för dem, och blott tillnamnet af mig kände,
likväl just är det, sorn nu uppkallat minj rättskän¬
sla, att vördsamt utbedja mig det Hög v. Siåndets
deltagande i denna fråga. En förmögen man
lemnade vid sin död åt sin enka , med 3 söner
och en dotter, en egendom af 12 eller 13 hela
hemman. Medan ännu arfvingarne lefde i Bo
oskifto 9 medgåfvo modren och de två yngsta bar¬
nens förmyndare, att ett Banco-13n af 25,000
R:dr B:co, till förmon för de båda äldste söner*
ne, fick gemensamt upptagas, erno. inteckning i
alla hemmanen samfält. Sedermera skiftades bo¬
et, då de båda äldste sönerne behöllo hufvudgod-
set med vissa hemman, hvaremot modren och
dattren samt yngste sonen erhöllo andra hem¬
man, och då skiftades också dem emellan Ban-
co-!ånet, så att modren och donren ifrån den
stunden trodde sig ej kunna komma i fara för
iner än den proportionel andelen i lånet, som
på hvardera af deras hemman kunde sig belöpa.
Sedermera hände, att de båda äldsta sönerne ho- *
pade inteckningar på inteckningar och slutligen
cederade bonis, då deremot enkan och doltfen
genom god hushållning kornmo i tillstånd att
kunna och vilja inbetala sina andelar i Banco-
lånet, under önskan att ifrån Concursen varda
skiljda. De äldste sönernes Creditorer hördes, af
hvilka alla, pä 3 när, medgåfvo enkan och dot-
trens begäran, men dessa 3 vägrade, med påstå¬
ende , att hela Baneo-lånets belopp borde utta¬
gas ur deras hemman, på det att hufvudgodset,
sålunda befriadt från sin gravation tili Banken,
Den ig Maji.
27/
skulle så mycket bättre förslå till de andre Credito-
rerne, som deruti hade sednare inteckningar. Med
stöd af det prtejudieat, sorn (likväl i en annan
tvist) Hogsta Domstolens Pluralitet fastställt,
beslöt ntl Banken*- att äfven enkans och dottreng
egendom skulle i ett kiump med hufvudgodset
på öppen Banco-auction försäljas. Tvänne au-
ctioner hafva redan, i brist af ropare, måst för¬
falla, af orsak, att på dem fastigheterne ej firigo
säljas under sitt taxeringsvärde. Den 3tdje au¬
ction återstår, då egendomen i klump försäljes
för hvad pris, som bjudes, Och modren med sin
dotter hotas med det grymmaste öde, utan an¬
nan skuld eller förebråelse, än måhända en öf¬
verdrifven svaghet för tvänne obetänksamme sö¬
ner. Af hvad jag nu haft äran anföra torde
inherhias så väl det obestämda i 1818 års För¬
fattning, som den härda, jag ville nästan säga,
grymma tillämpning, hvartill den kan föranleda.
Mig synes det rättvist, hvad ock Alotionairen
antydt, att då fastigheter, intecknade för ett och
samma lån, kommit i serskilde egares händer,
hvarderas betalnings-ansvar ej bör utsträckas län¬
gre än till dess såsom säkerhet påräknade värde,
i förhållande till de öfriga fastigheterne, antin¬
gen å den tid, då lånet gafs, eller, om det ej
kan utredas, å den tid, då lånet återfordras. Hög-
loft. Lag-Utskottet har ock delat samma öfverty¬
gelse, och rättvist ansett denna fråga påkalla Lag¬
stiftningens synnerliga uppmärksamhet. Det vore
icke heller emot den föreslagna nya redaction, sorn
någon anmärkning borde rigtas, i fall en Lag-
förämlring vore nödig; men det är emot formen
af Utskottets Betänkande, sorn jag vågar göra
Dm ig Maji.
den. De olilia och stridiga Domar, som IfrSn Do¬
mare-makten utgått, lemna visshet derom, att sjelf¬
va §§ta ordalydelse behöfver förtydligas , men icke
lagen förändras j och Motionen åsyftade, att de
§§., som blifvit af olika Domare så olika förståd¬
da , att hvarandra rakt motsägande beslut blifvit
gifne, borde erhålla en af Konung o> h Ständer
bestämd förklaringt men aldrig en Lagförändring t
som ingalunda behof*. För öfrigt, hvarken vill
eller bör jag för det Högv. Ståndet fördölja , att
jag önskade, örn möjligt, bereda räddning åt den
olyckliga modren oell douren, som jag citerat,
och säkert flere i samma belägenhet, hvilken ge¬
nom en Lagförändring icke skulle åstadkomma*,
enär den icke kunde tilläggas retroactiv verkan,
då deremot en förklaring blott stadgar den ena
sidans i min tanka rätta begrepp om frågan. Må
mig åtminstone tillåtas den tillfredsställelsen, att
hafva gjort hvad jag kunnat; och då min önskan
möjligen genom en återremiss kunde vinnas,
vågar jag påräkna det Högv. Ståndets deltagan¬
de och understöd för densamma, under vörd¬
sam anhållan, att Höglofl. I,ag*Ufskotiet täcktes,
i enlighet med den princip det sjelf redan god¬
känt, uppgöra förslag till den Lag-förklaring, som
Bikets Ständer böra hos Kongl. Majit i under¬
dånighet anmäla till Dess Nådiga sanction.
Häruti instämde Biskopa/ne Wallenberg och
Faxe t Professoren Gravander och Prosten Gre-
villius.
Efter af H. H- Biskopen och v. Talmannen
nu framställd proposition blef förevarande Betän¬
kande till Utskottet återremitteradt.
§• *3-
Dm ig Maji.
§> 1 3-
Dä nu ä nyo föredrogs Stats Utskottets Ut-
låtande Nio 132, angående Reglering af Utgif-
terne under Riks-Statens 3:dje Hufvud - Titel,
anförde
Professoren ris. rn. Geijer: Då nu 3ldje
Hufvud-Tiieln förekommer, anser jag mig böra
påminna om hvad åtminstone discursive anmärk¬
tes i Ståndet, när öfverläggningarne angående
Utgifts-Betänkandets serskilda Titlar började, att
nemligen besluten tills vidare vöre provisoriska,
intill dess de kunde tagas med afseende på Stats-
regleringen i hela sin vidd 3 och jag anser mig
så mycket mer påkallad att nu till Protocollet
göra denna anmärkning, som först efter öfver-
läggningen om Försvars-Verkets behof, hvars
vigt jag visserligen ej misskänner, anslagen till
Iläroverken, och för Vetenskap, Litteratur och
Konst kunna komma i fråga , hvilka ämnen äf¬
ven äro af stor vigt och i synnerhet väl värda
att behjertas af det Högv. Ståndet, med hvars
ädlaste interessen de stå i så nära sammanhang.
Häruti instämde Dom-Prosten Lidman och
Professoreo Bexell.
Härefter företogs Utskottets Utlåtande till
granskning, pundvis.
I:o Krigs- C ollegium, lemnades utan anmärk¬
ning.
Vid 2:dra puncten , Generalitets-Staten, an¬
förde
Biskopen m. m, Doctor Faxe: Jag finner
det besynnerligt, att Stats-Utskottet inskränkt till
Preste-St. Prot. 182g. Band. V. 183
Den 19 Maji.
ett bestämdt antal af 2:ne de Generals-löner,
som efter fyllda 65 år för innehafvarne å All¬
männa Indragnings-Staten må uppföras. Det är
likväl nödvändigt att Kongl. Maj:t må kunna be¬
reda äldre Generals-Personer en anständig ut¬
komst, utan att fordra deras qvarblifvande i
ijensten, hvilkens åligganden vid en så framskri¬
den alder för mången icke torde hlifva möjliga
att fullgöra. Vid meddelande af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition hade ock Kongl. Majd i Nå¬
der fästat Rikets Ständers uppmärksamhet å nöd¬
vändigheten häraf, och ansett det bäst kunna ske,
om innehafvarne af de 9 på Stat föreslagne Ge¬
nerals-löner varda på Allmänna Indragnings-Sta¬
ten öfverflyttade, i likhet med hvad för I„ands-
liöfdingar är stadgadt.
Contracts.Prosten Hallström: Jag eger visst
icke i detta ämne den kännedom, som erfordras,
för att höja min röst. Men efter den ledning
Utskottets Betänkande gifver vid handen, tillhör
en hvar ostridigt att bestämma sitt begrepp, och
jag torde derföre få förklara , det jag delar den
ranka, som Herr Öfverste-Ijieutenanten van Heijne
i *in Reservation framställt, att Fördelnings-Ge-
neralerne kunde innehafva de 6 bästa Regements-
Chefs-boställen , och de , som bestridde Öfverste-
ijensten, deremot erhålla en contant Löne-tillök-
ning, hvarigenom, på sätt han föreslagit, en
besparing af 24,000 R:dr skulle komma Stats¬
verket till godo. Vore ett omdöme vidare til¬
låtet, skulle jag tro , att Fördelnings-Generaler-
nes antal väl skulle i någon mon kunna reduce¬
ras. Utskottet har utgått derifrån, att, till vin¬
nande af enhet i Armeens manoeuvre, tjenstgö-
Den ig Maji.
ring och hushållning, borde serskiide duglige och
nitiske Män af hög rang deröfver vaka, i egen¬
skap af ständige Inspecteurer eller Mönsterherraf.
Men då alla serskilda Corpser och Eegementer
af Svenska Infanteriet, Gardet oberäknadr, äro
inalles 26, då tvänne af dessa ofta hafva samma
rnötes-plats, då General-mönstringar icke inträffa
oftare än hvart 3:dje år, blifver, med antagande
af 6 Fördelnings-Generaler, hvar och ens hela år¬
liga befattning inskränkt till att mönstra ett, högst
två Regementen, en bifattning, som synes mig
illa motsvara den dryga aflöning, som Staten der¬
emot skulle, af sina ringa tillgångar, erlägga.
Slutligen har det varit mig oväntadt, att, då Ge-
neralernes antal förminskas, finna behofvet af Ad¬
jutanter förökadt. Jag hade dock trott, att emel¬
lan de förre och sednare vore ett gifvet förhål¬
lande, äfven hvad antalet beträffade, och att åt¬
minstone inga flera arfvoden skulle behöfvas, än
de, som hittills utgått af de till oförutsedda mi-
litaire-behof afsatte medel,
Dom-Prosten Heurlin: Utskottet insåg väl,
å ena sidan, nödvändigheten att bereda utvägar
för Generals-personer, att vid tilltagande ålder för¬
säkra sig om anständig utkomst, utan att behof*
va qvarstadna i tjenst, då helsa och krafter af¬
taga; men ansåg, å andra sidan, äfven nödigt,
att, vid denna nya fördels beviljande, bestämma
ett visst antal Generalg.personer, sorn på en och
samma gång fingo på Allmänna Indragnings.
Staten vara upptagne. Om denna rättighet lem¬
näs obegränsad, kan det för Stats-Verket i en
framtid medföra betydligt ökade utgifter, och Ut¬
skottet skulle tillika sakna all ledning för beräk*
Den ig Maji.
ningen af »len erforderliga anslags-sum man för
Indragnings-Statens reglerande, Genom jemfö-*
reise emelian iLandshöfdinge- och den föreslå gne
Generals-personalen , samt det antal Randshöf»
dingar, sorn efier uppnådda 65 år tagit afsked,
med bibehållande af lönen såsom pension , leddes
Utskottet tillden sannolika förmodan, att ej flere
än 2:ne Generals-pensioner komma att behöfvas.
Skulle ock någon gång inträffa, att flere än 2:ne
Generaler vore på en gång lill denna rättighet
qvalificerade, eger likväl den, som ej genast kan
på indragnings-Staten upptagas, att under tiden
ur Arraéens Allmänna Pensions-Cassa uppbära
pension, jemte säkerhet att vid först inträffande
ledighet komma till åtnjutande af hela Generals-
lönen.
Prosten Hallströms anmärkning är mera huf¬
vudsaklig och ingripande uti grunderna för detta
Betänkande. Det kan icke nekas, att om, på sätt
Öfverste-Lieutenant v. Heijne uti sin Reservation
föreslagit, de 6 Fördelnings-Generalerne förses
med 6 de bästa Regements-Chefs-boställen, och
de, sorn med Öfverste-Ueutenants-lön göra Re-
gements-Chefs-tjensten, få uppbära en contant
Löne-tillökning af 2000 R:dr hvardera, någon
besparing för Stats-Verket måste uppkomma. Men
icke blefve den betydlig och bör icke eller kom¬
ma i betraktande, om de skäl gillas, hvarpå Ut¬
skottet grundat sitt tillstyrkande, att dessa Ge¬
nerals-löner må å serskild Stat uppföras. De fö-
reslagne Uönerne uppgå till ett sammanräknadt
belopp af 36,000 Rtdr, Härifrån afgår först 6
arfvoden till Öfverste-Xiieutenanter, sorn förrätta
Regements-Chefs-tjensr, med tillsammans 12,000
Den K) Maji.
R:dr. Vidare torde ock böra afdraga» skjuts- och
skilnaden uti fourage-medel , hvilka nu äro under
Eönerne inbsgripne, men, i händelse det mot¬
satta förslaget antages, serskildt för dessse Gene¬
raler måste anslås; och efter sålunda uppgjord
calcul visar det sig, att den påräknade besparin¬
gen icke ens skulle uppgå till 18,000 R:dr,
Beträffande Adjutants-arfvoden, så hafva så¬
dana förut utgått af de lill oförutsedda utgifter
på 3:dje Hufvud-Titeln årligen afsatte medel, och
hafva nu endast blifvit å Stat uppförde, hvarvid
icke bör förbises, att nämnde anslag blifvit, ge¬
nom flere derutaf förut bestridde utgifters uppta¬
gande på ordinarie Stat» nedsatt ifrån 133.333
R:dr 16 sk. till 50,000 R:dr.
Prosten Forslind: Uti Öfverste-Eieutenant
von Heijnes Reservation har jag] instämt, emedan
densamma, om icke helt och hållet, åtminstone
närmast instämmer med min egen åsigt, grundad
uppå den erfarenhet jag trott mig hafva samlat,
att de i sednare tider vidtagne förändringar med
Ar méens organisation hvarken varit för det In¬
delta Infanteriet rätt förmonliga, eller med den
allmänna Opinionen fullkomligt öfverensstämman¬
de. En återgång till det gamla har redan synts
för mången af behofvet påkallad, och de äro icke
få, som önska att vid detta tillfälle förberedan¬
de åtgärder måtte för ändamålet vidtagas, och så¬
som en sådan vågar jag föreslå, att de för C
Fördelnings-Generaler anvista Eoner, hvilka för
närvarande lära vara oumbärliga, uppå Allmän¬
na Indragnings-Slaten tills vidare uppföras. Der¬
med är likväl afsigten icke, att förminska Lö~
nings-tillgångarne för Militaire-befälet, utan att
378
Den 19 Maji-
bereda möjlighet till en annan och med Mililai-
rens fördelar enligare fördelning deraf.
Man kan åtminstone i tvifvelsmål draga ,
huru nyttigt det kan vara, att under freden för
vår Xndelta Aimee bilda ett serskildt Generali¬
tet, hvars personal, redan vid tillträdet af denna
värdighet till åren kommen, inom en kort tid
blifver för krigets mödor och ansträngningar min¬
dre brukbar; äfvensom den omtänksamheten kan
synas nog öfverdrifven, att medelst tilldelandet
af de högsta värdigheter och löner redan pi för¬
hand under freden bereda Genera lerne en belö¬
ning för hvad de sedan kunna komma att uträtta
under kriget. Säkrare, än under fredens stilla
lugn , hildas Generalen uti det activa krigets schola t
äfvensom omtankan om hans värdiga belöning
för dess mot Fäderneslandet bevisade tjenster
med mera skäl må lemnäs åt den tacksam ma sam¬
tiden och efterkommande, hvilka skörda frukten
af hans talanger och bragder.
Vid Indelnings-verkets upprättande synes
dess store Stiftare hafva varit ledd af den lyck¬
liga idée, att hvarje Regemente skulle bilda ett
fulländadt helt, hvars förenings- och samman*
liållnings-punct var Öfversten, hvilken, prydd
med de högsta militaira äre-tecken , ibland Offi-
cers-Corpsen för sin person åtnjöt en Faders an¬
seende, förenadt med vördnaden för utmarkta
förtjenster. Uti dessa beställningar, försedde med
goda Fonér och medförande det högsta anseende
inom orten, funno utmärkte Militairer en vär¬
dig belöning, den de, äfven med bibehållande
?f egen värdighet, och till så val Statens som
Begementets -gagn, ända intill sednaste åldern,
Den ig Maji.
under en ärofull verksamhet, kunde åtnjuta, hvar¬
före de icke sällan hade den tillfredsställelsen
att dö i tjensten, saknade och sörjde utaf hela
Begementet, som uti dem funnit och vördat en
Faders välvilja och uppmuntrande efterdöme. Må¬
hända stod allt detta uti ett nödvändigt samman¬
hang med förflutna tiders större enkelhet; men
jag vill likväl hysa det hopp, att vi ännu icke
äro derifrån så långt aflägsnade, att en återgång
lill dessa för vårt Land så passande och lyckli¬
ga förhållanden alldeles upphört att kunna an¬
ses såsom möjlig och önskansvärd.
Återföras Ofverste-indelningarne till belönin¬
gar för de högsta Militaire personerne, blifva Lö-
ne-anslagen för 6 Fördelnings-Generaler, och må¬
hända äfven för de tvänne uppå Indragnings-
Stat uppförde, i det närmaste öfverflödiga, så att
de kunna användas till uppmuntiingar och Löne¬
förbättringar för Bataillons-Gheferne , Öfverste-
Lieutenanterne och Majorerne , hvilka förtjena
det hogsta afseende. Desse utgöra Arméens blom¬
ma och kraft. Uppå dem hvilar Nationens hopp
för sitt försvar i farans stund. Ibland dem må¬
ste Arméens Härförare uppsökas under kriget.
De böra således icke lemnäs utur sigte under fre¬
den. Såsom uppmuntran till inbördes täflan och
egen utbildning, såsom medel till en vidgad er¬
farenhet och vana vid större detailer, såsom en,
om jag så får säga, interims-belöning, torde, i
stället för 6 Fördelnings-Generaler, lika mån¬
ga General-Adjutants-beställningar böra inrättas ,
hvartill de utmärktaste Bataillons-Cheferne kunde
befordras. Utan att vara besvärade af Fördel-
jiings-Generalens höga rang och dermed före¬
Den iq Maji.
nade större Representations-kostnad, endast för
tillfallet åtnjutande det anseende, som hvarje ser¬
skildt uppdrag kräfver, äro de med denne lika an¬
vändbare vid Mönstringar, Inspeclioner och större
Öfnings-läger under freden, eller vid ett krigs ut¬
brott lika förberedde att uppträda såsom Härförare.
Uti detta sednare fall äro de, så val under det pågå¬
ende kriget, som efter den återställda freden, ovil¬
korligen berättigade till en, emot deras vigtiga be¬
fattningar svarande, serskild högre aflöning; rnen
uti det förra kunna de, under afvaktan och vis3
förhoppning om en Öfverste-indelning, såsom
deras yttersta belöning, under tiden möjligen åt-
nöjas med 2000 R:dr B:co i Lön och 1000 R:dr
uti Rese- och Fourage-penningar; hvaremot de
af Generals-lönerne öfver blifvande 18,000 R:dr
lemna en tillgång, hvarmed en nödig förbättring
uti Bataillons-Chefernes nog knappa Xiöne-vilkor
Jean tillvägabringas.
Utan det förmätna anspråk, att dessa enfal¬
diga och på sakkännedom blottade anmärkningar
må föranleda till en återiemiss, har jag likväl
ansett det vara min pligt enligt att dem uttala,
vördsamt underställande det Högv. Ståndets om-
pröfning, huiuvida de må synas förtjena att ens
åtfölja en återremiss, i händelse den af vigtigare
anledningar blifver en följd. Saken är af stor
vigt, och rörer en af Fäderneslandets högsta an¬
gelägenheter. Brister uti närvarande förhållan¬
den kännas och erkännas. En förändring är af
nöden. Den visa och sakkunnige tillhörer det
att afgöra, om denna förändring, på en gång
tryggande Statens säkerhet, och beräknad på dess
tillgångar, ändamålsenligas! vinnes igenom ijv*
Den ip Maji.
förande af nya institutioner, eller igenom upp»
Iifvande af de gamla bepiufvade.
Häruti instämde Prostarne Broomé, Nordin,
Dillner och Pettersson.
Contracts-Prosten Afzelius fdrbehdl! sig, att,
sedan förevarande Titel blifvit genomgången, vid
slutet deraf få göra några anmärkningar.
Professoren m, m. Geijer: Utan att tillmäta
mig något omdöme öfver behofvet af ett mer eller
mindre talrikt Generalitet, synes tnig likväl ,
med anledning af en redan förut utaf mig gjord
anmärkning, att så länge en Svensk Siats-Secre»
terare, äfven efter nya förslaget, skall tjena för
3)5oo, ett Stats-Råd lör 5,000, och ett Justitite-
Råd för 4,000 R.*dr, Eönerne i de högsta Mi»
litairiska graderne ej stå i billigt förhållande till
liöne-förmonerne i flera Civila Embeten af mott
svarande vigtighet.
Härmed förenade sig Doctor Svedelius, Pro¬
fessoren Gravander, Contracts * Prosten Svedelius
och Kyrkoherden Ahlqvist.
Biskopen m. m. Doctor Faxe anmärkte, att
då Generalernes antal endast är föreslaget till g,
syntes icke skäligt , att för dem vilja inskränka
en förmon, som man utan fara har kunnat lem¬
na obegränsad för I>andshöfdingarne, hvilkas an¬
tal är 24. Det hade blifvit anmärkt, att Gene-
valerne, vid afskedstagandet, i alla fall icke blef-
vo lottlöse, emedan de, intill dess rum på All¬
männa Indragnings-Staten fördem blefvo lediga,
Stnjöt© Pension af Armésns Pensions-Cassa. Den¬
na Pension fruktade Biskopen vara så ringa, att
en person af denna Embets-värdighet omöjligen
deraf kunde hafva sin tillatändiga bergning.
Den ip Majt.
Dom-Prosten Heurlin; Då Landshöfdingen
personalen uigör 24, och endast 3:ne ibland dem
äro på Indragnings-Staten uppförde, bör man väl
ega skäl till den förmodan, att ibland 9 Gene¬
raler endast 2:ne kunna på en gång vara berätti¬
gade att uti Pension åtnjuta hela sin Lön, Pen-
sions-beloppet för hvarje tjenste-grad inom Ar*
méen är mig väl okändt; men då man sagt mig,
att Pensionen för Capitaines-graden snart kan upp¬
bringas till 500 R:dr, lärer väl den för Gene¬
raler stadgade Pensionen vida öfverstiga denna
sum ma.
Till det jag redan förut tagit mig frihet an¬
föra, utbeder jag mig få tillägga, att, i händelse
Öfverste-indelningar komma att användas till För*
delnings-Generalernes aflöning, rubbas helt och
hållet grunderne för den föreslagne Löne-regle-
ringen inom Indelta Arméen. Enligt desamma
böra Öfverste-indelningarne återgå till Armeen,
och användas till Löne-förbättring för Regemen-
ternes Befäl. Desse Indelningar, ehuru af olika
beskaffenhet, äro i allmänhet goda, och lemna en
beräknad behållen inkomst, då dermed förenade
Crpitaines-skap inberäkna*, från nära 5000 ända
till 8000 R:dr, och derutöfver. Sammanräknade
beloppet af de Löne-förrnoner, som nu varande
24 Generaler åtnjuta, uppgår till 124,000 R;dr,
hvilken summa, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga För¬
slag, borde användas till Arrnéens fördel- Ge¬
nom reduction af Generalernes antal uppkommer
ock en besparing af 64,000 R:dr, som kornine
att fördelas på de öfrige graderne, och hvarige¬
nom således den allmänna Löne-regleringen kan
med ringare Stats-bidrag verkställas.
Dtn 19 Maji.
a83
Skulle deremot de bättre Öfverste-Indtlnin-
garne, i stället att till Indelta Armeen återgå,
anvisas till Lein åt Fördelnings - Generaler, så
kommo desse att åtnjuta större Löne-förmoner,
än Utskottet föreslagit, och en högst betydlig
minskning uti de för regleringen påräknade till¬
gångar skulle ock häraf uppkomma; och denna
brist måste då antingen afhjelpas genom nedsätt¬
ning af de redan svaga Lönerne, eller fyllas ge¬
nom ökadt skatte-bidrag. Enligt Utskottets för¬
slag skulle Öfverste -Indelningarne, likväl vid
några Regementen med frånskiljjnde af Capitaine-
skaps-Lönen, anslås åt Regements-Cheferne , hvil¬
kas Löner endast upptagas till 3,400 Rtdr, Taf¬
fel.penningar och Fourage - medel inberäknade.
Öfverskotta af förra LÖnerne skulle deremot an¬
vändas till Löne-förbättring för det öfriga Befälet.
I fråga orri det nya anslaget, som för den
allmänna Löne-regleringen erfordras, bör jag upp¬
lysa, att det först utgöres af de 24,165 R:dr 42
sk. 6 rst., hvilka Utskottet tillstyrkt må å 3-.dje
Hufvud Titeln uppföras, hvartill bör läggas Ge-
neralitets-Staten, uppgående till 54,700 Rtdr, lik¬
väl med afdrag af de hitintills för General-Fält-
Tygmästaren och Generalen för Fortificationen
å Krigs-Collegii och Ingenieur-Corpsens Stater
uppförda, men vid denna Stats-reglering derifrån
uteslutna Löner, samt de 11,665 Rtdr 24 sk.,
hvilka egentligen för Generalitets-Staten varit an-
slagne, så att den egentliga tillökningen utgör
omkring 60,000 Rtdr; en summa, som icke kan
anses stor, i jemnförelse med de4 vigtiga och
nyttiga ändamål, man genom denna reglering
trott sig vinna.
Den 19 Maji.
Prosten m. m, Grevillius: En värd Ledamot
har yttrat , aft det af Kongl. Maj:t föreslagne an¬
tal af 6 Fördelnings Generaler borde, såsom för
stort, nedsättas. Jag kan icke gilla denna an¬
märkning. För att ingå i en sådan pröfning af
behofvet, fordrades att ega en fullständig öfver¬
sigt af Arméens organisation och systemet för
dess indelning, ej blott i fred, utan under kriget.
En sådan sakkännedom kan icke med skäl väntas
af vått Stånd, hv.rföre jag anser det för oss sä¬
krast, att hvila vid det förslag Konungen, ledd
af visheten o^h erfarenheten, ifrån Sin Höga stånd-
punct behagat framställa; och det så^ mycket hel*
dre, som vi, uti den betydliga minskning af Ge¬
neraler, den Nådiga Propositionen antyder, redan
igenkänna Kongl. Majus Nådiga afseende på Fol¬
kets önskan och Stats-Verkets knappa tillgångar.
Dom»Prosten Heurlin: Man har med min¬
dre skäl anmärkt, att Utskottet föreslagit högre
Löner för Generals-personer än för Stats-Råd ,
hvilka sednares Tjenste-befattning synes lika ,
om icke mera vigtig och magtpåltggande. Här¬
vid har man förbisett, att uti Fördelnings-Gene-
ralernes totala Löne-belopp äfven ingå skjuts-
medel» hvilka hittills, enligt Rese Reglementet,
norn för en Generals-person bestämmer 6 hästar
sich 7 R:dr uti dag-tractamente, af Stats-Verket
clirecte utgått. Afdragas de under benämning
Skjuts-medel anslagne iooa R:dr, återstå endast
r,ooo R:dr, eller en lika summa med den Ut¬
skottet till Lön för Stats * Raden föreslagit. Men
dsn bör ytterligare minskas med de för Generals¬
personer nödige, och äfven uti Lönen inbegrip-
ne Foutage-medel, och då viaar säg, att Gene¬
Den ip Maji.
285
rals-Dönerne äro ringare än Stats-Rlds-Donerne,
Fiir de förre har Utskottet, i enlighe t med Kongl.
Majtts Nådiga Proposition, uti egentlig Lön en¬
dast föreslagit 3000 R:dr.
Biskopen rn. m. Doctor Wallenberg: Sedan
Dom-Prosten Heurlin i allmänhet utvecklat den¬
na fråga, vill jag endast tillägga, att de gamla
Öfverste-indelningarne, som hittills innehafvas af
Cieneralerne , äro påräknade till förbättring af de
underlydande Militaire-graders löneinkomst. Des¬
se indelningar äro med få undantag så väl lot¬
tade , att de lemtia öfverskott, sedan Öfverstar-
ne erhållit sine af Utskottet rut föreslagna löner;
och dessa öfverskott böra indragas till en cassa
communis, ur hvilken skilnaden skall godtgöras
mellan de lägre graders närvarande och enligt
Utskottets förslag blifvande lön. Man har, som
det synes, med skäl och billighet yrkat, att åt
hvarje grad inom Arméen skulle tilldelas i det
närmaste lika lönings-förmoner. För detta ända¬
mål är nödvändigt, ej allenast att lön-öfverskot-
ter inom samma Regemente användas till sämre
löners förbättring, utan äfven att de Regementer,
sorn blifvit vid Indelnings-verkets införande bät¬
tre doterade, afstå de öfverskott, hvilka återstå,
sedan alla deras Tjenstemän fått den hvarjes
grad tillhörande inkomst, till förbättring af lö¬
ner vid ett annat mindre doteradt Regemente.
På detta sätt har Utskottet på en gång bibehållit
Indelningg-verket i dess helhet orubbad), och
sökt bereda utväg för en mera rättvis fördelning
af löner. Plvarje annat förslag till löne-regle-
ring skulle hafva fordrat vida större Stats-anslag,
Och då sålunda Öfverste-lönerne för denna reg¬
Den ig Majt,
lering nödvändigt erfordrats, så har Utskottet
ej haft annat val, än att föreslå för Generalite-
tet contant aflöning, hvilket i det hela icke kan
anses medföra för Staten den ringaste förlust.
Contracts-P rosten Svedelius: Då jag ledan i
hufvudsaken har förklarat mig instämma i hvad
Professoren Geijer yttrat, så är det endast i af*
seende på det sedermera påyrkade behofvet af
stora Generals-löner och Pensioner, som jag an¬
håller att få tillägga några ord. Det kan icke
nekas, att Generalerne under fredstid befinna
sig i en passiv tjenstgöring, som närmar sig till
andra Embetsmäns Tjenst-ledighet; men när vid
påkommande krig de inträda i den activa tjenst-
göringen, då fade tillgodonjuta en Fält-aflöning,
hvilken förenad med den nu föreslagne skulle
flerdubbla dessa löner emot hvad Statens högste
Civile Embetsman åtnjuta. En högre Militaire-
Befälhafvare, som värdigt fyller sin plats och
gagnar sitt Fädernesland, skall aldrig behöfva
klaga öfver otacksamhet af en Nation, som all¬
tid med varm enthousiasme äfver under den ic¬
ke länge sedan förflutne olycksperioden yttrade
sig så högt för de Chefer, hvilka med sina kun¬
skaper och sitt mod sökte rädda Sveriges Krigs¬
ära och motverka dess undergång. För dem
blifva Pensioner, erbudne af Medborgares erkän¬
sla, en ärofull belöning. Deremot föreger jag
i en obegränsad framtid, huru de på Stat upp¬
förda Generals-löner och Pensioner möjligen till¬
falla sådane, som aldrig fått utmärka sig såsom
anförare, under det att Krigsmän, som grånat
i de subalterna grademe, när de icke längre
kunnat tj“na, nödgas lemna både tjenst och lön,
Den i p Maji.
*87
fmoi ett ringa underhåll ur Arméens Pensiong-
Cassa. Då (rågan är ait afhjelpa det öfverkla-
gade behofvet af förbättrade löne-vilkor för Mi-
11 ta i re- Befälet, så synes mig som de högsta gra-
derne dervid sist böra komma i betraktande.
Professoren Gravander ansåg Stats-Rådets och
Stats-Secreterarnes löner i förhållande till Erabe-
tets nu motsvarande vigtighet och i jemnförelse
med Generalernes vara nog knappa.
Efter framställd proposition blef förevarande
punct återremitterad.
Vid 3:dje puncten, General-Adjutants-Expe-
d i tion en , anförde
Contracts - Prosten Hallström: Relativt till
den aflöning Staten består sina högste Embets¬
man, finner jag General-Adjutantens lön alltför
rundt tillskuren, dä, efter den calcul S:ats-Ut-
skottet uppgjort, General-Adjutanten skulle korn*
ma att årligen uppbära circa 6,600 R:dr. Han
skulle följaktligen i löne-inkornst åtnjuta mer än
Justltiae-Stats-Ministern , och detta är, efter mitt
begrepp, hvarken passande eller rätt. Utskottet
stöder sig derpå, att General-Adjutanten tillförne
utom på Stat uppförde Taffelpenningar haft Öfver-
ste-Indelningen vid f. d. Adelsfane-Regementet,
som anses afkasta ända lill 5,600 R.'dr; men jag
torde få erinra, att denna Öfverste-Indelning al¬
drig varit honom tillslagen af Rikets Ständer,
utan allena af Konungens HögajNåd. Med hän¬
seende till en någorlunda jemn och passande lö-
ne-fördelning yrkar jag att General-Adjutantens
arfvode måtte nedsättas till 3000 R:dr, så att
hela hans inkomst icke måtte blifva 6000 R:dr,
eller lika med Fördelnings-Generalens.
288
Den ig Maji.
Professoren m. m. Geijer instämde mtd
Contracrs-Prosten Hallström g i h?ad hans yttran¬
de angick jeinnförelsen med Stats-Råds = lör.erne.
Dom-Prosten Heurlin'. Vid de emot Utskot¬
tets Betänkande i denna punct framställda an¬
märkningar får jag erinra , att Utskottet icke fö¬
reslagit att lön för General-Adjutanten skulle I
Stat uppföras med 6,600 R:dr, och att således
jemnförelsen med Slats-Råden eller andra Em-
bstsmäns lönevilkor är mindre träffande. Ut¬
skottet har endast beräknat högsta beloppet af
den lön General-Adjutanten möjligen kan kom¬
ma att åtnjuta, om han tillika är General på
Stat, då han enligt Utskottets förslag egde bibe¬
hålla den egentliga Generals-lönen, hvaremot
Taffelpenningar, fourage-medel m. m, borde till¬
falla den, som i hans ställe den Ordinarie ijen-
sten förrättar. Skulle åter Kongl. Maj:t till Ge¬
neral-Adjutant utse någon Militaire-person af Öf¬
verste- eller Majors-grad , hvilket ensamt af
Kongl. Majit» Höga och Nådiga förtroende är
beroende, så kom me ock dess sammanräknade
löne-förmoner att vida understiga det uppgifna
högsta och i ett enda fall möjliga beloppet af
6,600 R:dr. För General-Adjutanten har Ut¬
skottet icke ansiagit någon egentlig lön, utan ett
månadtligt arfvode af 300 R:dr, hvilket General-
Adjutanten, jemte lön på Stat vid den Corps,
der han för öfrigt är anställd, skulle ega att
uppbära.
Förestående anmärkningar ansågos icke för¬
anleda till återreiniss af förevarande punct.
4:0
Den ig Majt.
289
4:0 Ingenieur-Corpsens Stat,
5:0 Öfver-Commendants-Expeditionen i Stock¬
holm, och
6:0 Artillerie-Staben, lemnades utan anmärk¬
ning.
Vid 7:de puncten, Commendants Staten, an¬
förde
Contracts-Prosten Hallström: Vid förra Riks¬
dagen, då fråga äfven förevar om arfvode för en
Commendant i Götheborg, ansågo Rikets Stän¬
der detta vara ett aldeles tillfälligt behof, så
mycket mer, sorn detta Commendants-Embete
tillförene varit förvaltadt af en Officer vid Götha
Artilleri-Regemente, utan att han derföre åtnju¬
tit serskild lön eller arfvode, ända tills år 181g.
Jag skulle tro, att i Göthehorg, Landskrona,
Christianstad och alla de Städer, der Trupper fin¬
nas förlagde, kunde den hushållning iakttagas,
att Cornrnendantskapet beslriddes af någon Offi¬
cerare vid dervarande Regementen, och att Ri¬
kets Ständer borde derom göra förnyad underdå¬
nig framställning. Arfvodet skulle derigenom
åtminstone kunna nedsättas till 300 R:dr.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård ansåg sig böra upplysa, att Com-
mendants-beställningen i Götheborg än varit före¬
nad med Officers tjenst vid Garnizonen , än åter
innehafts af Officer utan annan tjenstgöring. Si¬
sta innehafvaren före den nuvarande var en Öf¬
verste, som tagit afsked, och derefter Iefde i
knappa vilkor och lemnade enka i fattigdom. Lö¬
nen, hvilken icke heller nu blifvit föreslagen
till förökning, är otillräcklig för den, som icke
Prest-St. Prot, 18a9. Band, V. 184
Den 19 Maji.
har annan tjenst, eller fått accord, eller njuter
större Pension; hvarföre den ock borde oförmin¬
skad bibehållas på Stat.
Contracts * Prosten Petterssen upplyste, att
då för det närvarande icke något Regemente i
Landskrona är förlagdt, kunde Commendants-Be-
ställningen derstädes icke vara förenad med nå¬
gon annan befattning, och således icke nfgon
tillökning i Löne-förmoner på annan väg vara
att påräkna. I öfrigt anmärkte Prosten, att för-
bemälde Commendant åtnjuter årligen i hushyres-
inedel endast den obetydliga Summan af I 00 R:dr.
Contracts-Prosten Hallström: Då den sorn
förordnas till Commendant i Götheborg, vanli¬
gen i följe af sin förut innehafvande tjenstebe¬
fattning i alla fall måste derstädes vistas och
uppehålla sig, tror jag det arfvode, som redan af
mig blifvit föreslaget, kunna vara en lämplig
vedergällning för hans möda 1 och för detta tilI-
ökta arbete.
Contracts-Prosten Pettersson erinrade, att det
till Landt Regementerne hörande Befäl icke eger
någon förbindelse att i och för sin tjenstebefatt¬
ning bo i Ortens nätbelägne Städer.
Dom-Prosten Heurlin: Utskottet har hvar¬
ken föreslagit nya eller ökade arfvoden för Corn-
mendanter i de Städer, hvarest Garnizons-Rege-
menter finnas förlagde. Uti Götheborg åtnjuter
Co mmendanten redan förut 600 R.dr, som ut¬
gått af Titelns besparingar, och för Commen-
danterne uti Christianstad och Landskrona hafva
Löner å Stat varit uppförde till lika belopp med
de arfvoden den nya Comrnendants-Staten upp¬
tager.
Den 19 Maji.
De vid denna punct gjorda anmärkningar
arisågos icke böra återremitteras.
SMe puncten, Krigs-Academiens Stat, lem-
nades utan anmärkning.
^Likaledes lernnades ock g:de puncten, röran¬
de Allmänna Garnizons- Sjukhusets Stais-summa,
utan anmärkning.
Vid io:de puncten, rörande Indelta Arméens
Befäl, yttrade
Professoren m. m. Geijer: Den punct, i
hvilken jig hufvudsakligen afviker från Stats-Ut-
skottets här yttrade mening är denna, angående
Löne-regleringen för Indelta Arméen. Jag skul¬
le långt hellre renlaf hafva tillstyrkt bifall till
den Kongl. Propositionen i detta ämne, så sto¬
ra och nästan oöfvervinnerliga svårigheter den
ock erbjuder i utförandet, än den här uppgifne
medelväg, som under skenbar jemnhet döljer
oreda, och, så billig den synes, leder till orätt¬
visa, Den nu föreslagne, så kallade generella
Löneregleringen kan naturligtvis ej ske utan alt
beräkningen af Boställenas afkastning deri ingår.
Detta åter kommer att medföra tvänne stora
olägenheter. Först och främst blifva de värde¬
ringar, som skola ligga denna beräkning till grund,
nödvändigt högst osäkra och otillfredsställande
både i sig sjelfva och i förhållande lill lefna-
dens olika dyrhet på olika orter, följakteligen
den likhet, som genom fördelningen skall till vä¬
gabringas långt mera skenbar än verklig, och
kommer att föda mer missnöje än belåtenhet.
För det andra sönderslites derigenom det band,
som fäster Boställs-innehafvaren vid sin jord, och
Den 19 Nlaji.
gifver honom trefnad och fördel af dess edlander
då han långt mindre än förr deraf sjelf får njuta
frukterna. Ett Landtbruk, som han ej för egen
räkning ulan endast såsom ett» i den stora löne»
regleringen loti»egande inhyseshjon får drifva,
skall för honom hvarken mera blifva en omedelbar
fördel eller en angenäm sysselsättning. Verk-
ningarne häraf på enskild lycka och moralitet
inom Arméen tror jag ej blifva de fördelrkiigaste.
För begge äro deremot det gamla Svenska Bo»
ställs-systemet gynnande. Jag skulle snarare ön¬
ska att man ålerginge dertill i hela dess fortina
utsträckning. Närvarande förslag beröfvar det
alla sina fördelar utan a 11 det på minsta sätt mot¬
svaras af några verkliga nya förmoner. Jag för¬
enar snitt i de skäl, som Herrar Palmstjerna
och von Heyne i sina Reservationer anfört mot
den nya Lönereglerings-principen, och afstyrker
med detsamma det för ändamålet af det nya Sy¬
stemets verkställande föreslagne Creditivet för
Accords-regler ingen.
Med Professor Geijer förenade sig Biskopen
Doctor Faxe, Professoren' Gravander, Ptostarne
Forslind, Hallstrom, Nibelius, Pettersson, Kell¬
ström, Broomé och Spiering,
Doin-Prosten Heurlin: Till en början torde
tillåtas mig erinra, att Friherre Palmstjer¬
nas och Öfverste-Lieutenant von Heynes Reser¬
vationer icke öfverensstämma, utan snarare äro
hvarandra motsatta. Friherre Palmstjerna har
i hufvudsaken instämt med Utskottets plu¬
ralitet och gillat den allmänna grundsats, hvarpå
den föreslagne Löne releringen hvilar. Fri¬
herren har endast önskat att grundsatsens till*
Ben rg Maji.
lämpning, med fästadt afseende på olika locala
förhållanden, öfverlemnades åt Kongl. Majrt,
som skulle ega emellan de serskildta Regemen-
terne fördela de bestämde tillgångarne, efter den
proportion emellan Uönerne, sorn nu antages.
Nödvändigheten af en sådan Iatitude vid verk¬
ställigheten har Utskottet ock rnedgifvit, fast i
mindre bestämda uttryck, dådet till Rikets Ständers
bifall hemställt, att det nya Statsbidraget skulle öf-
verlemnas till Kongl. Majrts Nådiga disposition,
för att verkställa Döne-regleringen, pu sätt kan
pröfvas låmpeligt. Dessutom har Friherren
yrkat högre JLöne-inkomst för en och annan
Tjenste-grad. Ofverste-Lieutenant von Heyne
deremot utgår från en helt olika synpunct, då
han icke, lika med Friherre Palmstjerna, anser
lämpligt, att Uöne-regleringen blifver generel,
utan bör verkställas serskildt inom hvarje Rege¬
mente-
Vidare får jag anmärka, att Utskottets för¬
slag icke åsyftar ringaste rubbning uti nu varan¬
de Boatälls-System. Utskottet har, i enlighet
med Kongl. Majtts Nådiga Proposition , tillstyrkt,
att alla lägre Befäls-grader, till och med Capi¬
taine!', samt ?:ne Under-Officerare vid hvarje
Compagnie skola förses med Boställen till egen
fri disposition, hvaremot Utskottet afstyrkt, att
Subalterners och de till vissa Stationer ej in¬
skränkte Tjenstemän* nu varande Boställen må
till Stats-Verket indragas, emot contant ersätt¬
ning till desse Tjenstemän. Utskottet har väl
ansett olämpligt, att desse Tjenste-grader inom
Arméen erhålla Boställen till eget bruk, men,
just i afsigt att bibehålla det gamla Indelnings-
Den 19 Maji-
Verket i sin hufvudgrund orubbadt, hemställt,
att äfven desse Tjenste-grader må, der tillgån¬
gen sådant tnedgifver, på Lön få sig an vista vis¬
sa andelar af Boställs-anenden, att i lika ord¬
ning med annan Löne.inkomst tillträdas. Desse
Subaltern-Boställen äro för närvarande utarren¬
derade och Löningstagare ega deröfver ingen dis¬
position s-rät t , utan åtnjuta endast årliga Arren¬
det. Den af en värd Ledamot yttrade farhåge ,
att desse Boställen skola, genom den föreslagne
regleringen, råka i vanhäfd, emedan odlingar och
förbättringar skulle öka behållna afkastningen och
i samma mon minska öfriga Löne - förmoner,
synes mig förhastad, då del9 Boställs-afkastnin-
gen af utsedde Committerade redan blifvit be¬
räknad, och dels den föreslagne regleringen icke
utan till Löne-förbättring kan inverka på nu
varande innebafvares rättigheter. Vid afskeds¬
tagande eller befordran böra de i alla fall från¬
träda sina innehafvande Boställen, och äro be¬
rättigade till ersättning för de kostnader de till
Boställenas förbättringar nedlagt.
Ytterligare utbeder jag Högv. Ståndets till¬
åtelse, att korteligen få redovisa för de grunder,
som bestämt Stats-Utskoitets i denna vigtiga frå¬
ga afgifne Betänkande,
Redan länge har man erkänt, att Befälets
Lönevilkor vid Indelta Arméen voro till en
obillig grad olika, och att flere Regementen vöre
altför mycket vanlottade och saknade äfven den
nödvändigaste utkomst. Rikets Ständer förkla¬
rade äfven uti underdånig skrifvelse af den 23
Julii 1823, att de trodde en reglering (ill för¬
bättrade Lönevilkor för en stor del af Befälets
Dtu ig Maji, t 255
personal vara af behofvet påkallad. Detta behof
hädeder sig icke af otillräckligheten utaf de In¬
delta Armeen vid Indelnings-Verkets upprättan¬
de anslagne Löner och Indelningar, Tvertom,
ehuru flere Boställen frangatt Arméens befäl och
blifvit till Stats-Verket indragne, voro likväl de
bibehållne Indelriingarne fullt tillräcklige, att
med anständige Löner förse den ursprungliga In¬
delta Arméens Befäl. Men detta Befäl har i
sednare (ider genom Conscriptionens införande
blifvit betydligt ökadi, så att nu vid hvarje In-
deldt Regemente finnes fullt befäl för 3tne Ba-
tailloner, och då Rikets Ständer icke anslagit
Löner för det tillkomna Befälet, kan man lätt
förklara uppkomsten af den öfverklagade bristen
och behofvet. Arméens nyare Organisation ge¬
nom Regementernes fördelning på Brigader och
Divisioner torde ock i sin man hafva menligt
inverkat på det öfriga Befälets Lönevilkor,
Uti aflåten Nådig Proposition har Kongl.
Majit föreslagit, att genom en allmän, öfver hela
Indelta Arméen verkstäld Löne-reglering, för¬
hjelpa Befälet till billiga Löne-förmoner, och
har Kongl. Maj:t för detta ändamål låtit anställa
vidsträckta undersökningar och till Stats-Utskoi-
tet öfverlemna! noggranna calculer öfver alla Ar¬
méens nuvarande Indelningar och Löne-anslag.
Inom Utskottet hafva hufvudsakligen tvanne oli¬
ka meningar blifvit yttrade, hvaraf Utskottets
Betänkande framställer den ena, och Öfverste-
Lieutenanten von Heynes Reservation den mot¬
satta.
Man har egentligen skiljt sig i frågan, hu¬
ruvida regleringen borde blifva allmän, och lika
Den 19 Maji.
Lön bestämmas för samma Tjenste-grad, eller
verkställas serskildt inom hvarje Regemente.
För den förra tankan talar så väl den i sig rig-
tiga princip, att samma tjenster böra åtföljas af
lika Löne-förmoner, sorn ock ett nödigt afseende
på Stats-Verkets tillgångar, då den inom hvar¬
je Regemente inskränkta Löne-regleringen skulle
erfordra mångdubbelt större Stats-bidrag. De
bkäl åter, som tala emot denna mening, belnifver
jag icke upprepa, da de, dels uti Ofverste-Lieute-
nanten von Heynes Reservation finnas fullstän¬
digt framstälde, dels genom anmärkningar inom
Högv. Ståndet än vidare blifvit utvecklade. Mig
ina i stället tillåtas fästa uppmärksamheten på de
svårigheter och olägenheter, som inöta verkstäl¬
ligheten.
Den första anser jag vara, att den förra
ojemnheten uti Löne-vilkor för en och samma
tjenste-grad icke blott vid olika Regementen,
utan äfven till en del inom samma Regemente,
kommer att fortfara. De serskilde Regementer-
nes Löue-anslag, efter de calculer, som blifvit
Siats-Utskottet meddelade, variera ifrån 19,720
B:dr, som utgör Löne-beloppel för Jemtlands Re¬
gemente, ända till 50,753 R:dr, som Andra Lif-
Grenadier-Regementet åtnjuter. Skola desse In¬
delningar oförminskade för hvarje Regemente
bibehållas, och derutöfver ett lika anslag tillde¬
las åt hvarje Regemente tili tredje Bataillons-
Befälets aflöning, så vinna de i anseende till Löne¬
inkomster förut gynnade Regementen en ökad,
af behofvet icke påkallad, fördel; och de van¬
lottade, äfven med ytterligare Stats-bidrag, kom¬
ma;atGfortfarande vara vanlottade, Den med
Den 19 Maji.
skäl öfvsrklagade, alltför stora olikheten kominer
då att qvarstå, och fara är, att de svagast lönte
Regementen fortfarande blifva, hvad de någon
gång hitintills varit, liksom trappsteg till hasti¬
gare befordran för den, sorn eger medel att ge¬
nom In ga Accorder köpr sig Grader vid de med
bättre Lönevilkor försedde. Skulle dertill lika
Grader inom ett och samma Regemente icke ega
lika Löner, måste täta ombyten och förflyttnin¬
gar ifrån ett till annat Compagnie komma alt
ega ruin, hvilket upplysta Militairer påstå icke
vara med Arméens sanna fördel förenligt. Ac-
corderne, sorn redan i sig äro ett stort ondt,
kunna då icke heller med säkerhet bestämmas,
och inga Reglementen skola hindra egennyttans
och befordrings begärets hemliga tillställningar.
Det andra vigtiga skälet emot en inskränkt
Löne-reglering är att den icke kan verkställas
utan vida större Stats-bidrag, än dem Utskottet
för den allmänna föreslagit. Till bevis häraf,
skall jag följa Öfverste-Lieultnanten von Hey-
nes egen calcul.
För 21 Infanteri-Regementen föreslår Herr
Öfverste-Lieutenanten en Contant tillökning för
hvardera af 1,900, gör tillsammans 39,900. För
Lif-Regementets och Smålands Grenadier-Batailo-
ner, hvilka uti den allmänna Löne-regleringen
äro inbegripne, bör upptagas en lika Summa,
som för helt Regemente eller 1,900 R:dr. Dess¬
utom har Herr Öfverste-Lieutenanten medgifvit,
att de 4 Norra Regementen äro så illa lönte,
att de verkeligen behöfva en tillökning, som ej
inom Regementerne, utan genom serskilte Stats»
anslag kan tilivägabringas. Ett lika förhållande
Den 19 Maji,
tror jag ock vid ett eller annat af de Södra Re¬
gementen eger rum. Utan att uppbringa desse
Regementets Lönevilkor till jemnlikhet med de
bäst lottade eller ens med de medelmåttigt aflö-
nade, anser jag deras billiga anspråk på tarflig
utkomst fordra ett ökadt Stafs-anslag af 40,000
R;dr. Desse summor sammanräknade uppgå till
ett Total-belopp af 81,800 R:dr. För den af
Utskottet föreslagne Allmänna Regleringen er¬
fordras endast ett ytterligare Stats-bidrag af
34,165 R:dr, således i torra fallet ett mer än
tredubbelt.
Men härvid bör tillika anmärkas, att uti
förra calculen Löne-regleringen för Indelta Ca¬
vallen-Regetnenterne icke finnes upptagen, och
som icke utan tillskott af Staten kan verkställas,
hvaremot detta behof äfven ingått uti beräkning
af det utaf Stats-Utskottet föreslagne nya Stats¬
anslag.
Icke heller bör det lemnäs obemärkt, att Öf-
verste-Lieutenanten von Heyne förutsatt, att en del
Under-Officerare icke skola erhålla Boställen,
eller Indelt Lön, utan i stället förses med 3
eller 3 Nummer-Löner. Följden häraf blefve,
att Regementernes mannstyrka komme att betyd¬
ligt fö rminskas, och således Bevärings-manskapets
biträde så mycket snarare att påkallas. För min
enskilda del tror jag ock att Under-Officerare
utan undantag böra förses med Boställen. De
fleste af dem ega, åtminstone under Freds-tider,
föga hopp att vinna högre befordran. De för
dem föreslagne Lönevilkor äro högst knappa, jag
ville nästan säga, otillräckliga; och uteslutas de
Den 19 Maji.
399
från fördelen att ega Boställe, fruktar jag att få
vilja emottaga desse platser.
Slutligen får jag tillägga, att Generalitets-
Statens aflöning icke står i egentligt sammanhang
med Löne-regleringen för Indelta Armeen.
Ehvad beslut Rikets Ständer derom komma att
fatta, antingen att för Fördelnings-Generaler be¬
vilja Contanta Löner, eller att de skola åtniuta
de bättre Öfverste - Indelningarna, med Löne-
t illök ning för dem, som bestrida Regements-
Chefs-tjensten, inverkar likväl icke detta beslut
pä Resultatet af den calcul jag tagit mig frihet
uppgöra.
Häruti instämde Prosten Grevillius.
Contracts-Prosten Nordinl Ja g förenar mig
med Professoren Geijer, och tror, att den före-
slagne rubbningen i Carl Xl:s Indelnings-
Verkj hvarken är nödvändig eller möjlig, O*
likheten i löner inom samma grad finnas i an¬
dra Embets-Corpser, utan synnerlig olägenhet.
Den sökande vet hvad han söker, och har ej
skäl att klaga öfver orättvisa, om han får min¬
dre lön än kamrater. Och så länge Boställen,
såsom jag tror rätt vara, bibehållas för Militaire
Embeis- och Tjenstemän, skall, om än löne-
jemnkningen genom säker Boställs-värdering möj¬
ligen nu skulle lyckas, likheten dock snart,
kanske om Io ä 30 år, tubbas allt som Bo¬
ställen bättre eller sämre häfdas och odlas.
Biskopen m, m. Doctor Wallenberg: Jag för¬
klarar, att äfven jag på det högsta värderar vårt
Indelnings-Verk, som för sin tid var förträffligt,
och som längre än någon annan anstalt bibehål¬
lit sig för det Allmänna nyttigt. Men då ingen
300
Ben ig Maji,
tmennisko-åtgärd kan sägas fullkomlig för alla ti¬
der och omständigheter; så liir ej heller kunna
nekas, att detta Carl XLs storverk vid förän¬
drade förhållanden äfven bär vidkännas någon
häraf påkallad skälig modification, som likväl ic¬
ke mä föranleda till dess totala upphäfvande.
En värd Talare har ansett det bereda In-
delnings-Verkets rubbning och förfall, dels om
de nu varande löner delades, emedan den, sorn
innehar ett Boställe, icke skulle lifvas af samma
interesse för dess tillbörliga skötsel och kostsam¬
mare odling, när han ej sjelf fick odeladt behål¬
la dess härpå beroende afkastning, dels om Su-
bal tern-grader nes Boställen hädanefter som hit-
tills fortfara att utarrenderas, hvilket, som man
vet, medfört flera svårigheter, både för Bostället
och Indelningshafvaren. Hvad det förra angår,
så lära få Boställen vara så indrägtiga , att de
icke helt och hållet behöfvas för Tjenstemän af
den grad de tillhöra. Det är således endast en
del af de tillika dit anslagne räntor af Krono-ti-
onde och andra natura-persSdlar, som vid nu
varande innehafvares afgång böra skiljas från den
lön, hvilken öfverstiger det belopp för graden,
som Utskottet tillstyrkt, och ingå i den till löne¬
förbättringar för andra uppkommande gemensamma
cassa» Indelnings-hafvarens interesse för vården
af sitt Boställe kan fördenskull häraf icke för¬
ringas, emedan han deraf förskaffar sig större
inkomst, ju bättre han det sköter. Beträffande
det sednare, kan jag för min del icke finna ut¬
arrenderandet af Subalternernes Boställen klander-
värdt. Man får icke glömma, att tid och för¬
hållanden icke likna hvarandra nu och vid In-