Den ig April.
301
af under händer hafvande medel genast utlem-
nas» under vilkor» att Canal-Directionen blifver
Kongl. Maja och Rikets Ständer ansvarig för
medlens användande till Canal-arbetet, och Bo¬
laget för deras återbetalning, om så pBfordras,
på sätt Rikets Ständer framdeles må förordna.
§• 4-
Uti ankomne Piotocolls-Utdrag tillkänna-
gafs att Hedervärda Eonde-Siåndet remitterat till
Constitutions-Utslottet Stats-XJtskottets i Memorial
N--o gjorda anmälan om anledning till an¬
märkning emot Stats-Rådet samt Föredraganden
inför Kongl. Majit af Krigs-Ärenden; till Våg¬
samt Oeconornie-Utskotten: Nils Strindlunds från Ve-
ster-Norrlands Fän Motion, att Rikets Ständer
Klå, uti underdånig skrifvelse till Kongl, Majit,
anhålla, det Kongl. Majit ville i Nåder låta in¬
ställa de i Vår pågående Laga Skiften; bifallit
StatsmUtskottets Utlåtande N:o 100, öfver gjorda
Motioner, att aflöningen till tjenstgörande vid
Riks-Stånden och Utskotten måtte få utbetalas
efter hvarje månads utgång; Lag- samt Oecono-
mie-Utskottens Utlåtande N:o 9, i anledning af
väckte Motioner om jemnkningar och rättelser i
den af Kongl. Majit, under den 5 Julii 1827,
i Nåder utfärdade Taxa på arfvode för Landt-
mäteri-förrättningar; Nio 10, i anledning af väckt
fråga örn behofvet af tillägg uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Instruction för General-Landtsnäteri-Con*
toiret, Province - ^Landtmäteri - Contoiren samt
Landtmätarne i Riket, den 4:de Maji 1827; åter¬
remitterat Lag- samt Oeconomie- Utskottens Be¬
tänkande Nio 8, i anledning af skedde anmärk¬
302
Ben 13 April.
ningar vid Kongl, Maj:(s Nådiga Stadga om Skif.
tesverket i Riket, den 4:de Maji 18271 N:o 13,
i anledning af väckta Motioner om ändring i
Kongl. Förordningen den 19 December 1827,
angående grunderne och vilkoren för hemmans¬
klyfning samt afsöndring af jord eller andre lä¬
genheter från hemman; N:o 14, i anledning af
Kongl. Majas Nådiga Proposition, att Kongl.
Majas Förordning af den 19 December 1827,
angående grunderne och vilkoren för hemmans¬
klyfning samt afsöndring af jord eller andre lä¬
genheter från hemman, må gälla äfven i afse¬
ende på Säteri- Rå- och Rörs- samt Frälse-hem-
mao, och att föreskrifterne om Säteri-byggnads
Underhållande å Säterier må upphöra.
§• 5.
Nedanstående Protocoll upplästes och lades
till Handlingarne:
Ar 182g, den 14 April, sammanträdde den
Nämnd, som eger att döma) huruvida Högsta
Domstolens sarntelige Ledamöter gjort sig för-
tjente att i deras vigtiga kall bibehållas, då öf¬
ver följande Proposition röstades:
Den, som anser omröstning böra, på det i
I03 §. Regerings-Formen och 64 §. Riksdags¬
ordningen föreskrifna sätt, anställas till uteslu¬
tande af någon bland Högsta Domstolens Leda¬
möter, voterar Ja j
Den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej, blifva Högsta Domstolens samteli-
ga Ledamöter bibehållne;
Och befunnos efter Voteringens slut, sedan
en Voterings-Sedel blifvit undantagen och för¬
Den 15 April,
seglad, samt de öfrige Voterings-sedlame öpp¬
nade, rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja 18 ;
Nej 29.
I följd hvaraf Nämnden ansåg Högsta Dom¬
stolens samtelige X,edamöter böra vid deras Em¬
beten bibehållas. Ut supra.
Carl Claes Piper, C. F. af Wingård,
Jean Noreus. Jon Jonsson.
Och skulle i anledning af denna anmälan
Expeditions^Utskottet anmodas att härom upp¬
sätta underdånig skrifvelse.
§. 6.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
Betänkande N:o 35, öfver Riksdags*Fullmägtigen
Herr Jan Lambergs Motion om ändring i Kongl.
Förordningen den 12 Junii 1816, angående vis¬
sa delar af Vexel-handeln, hemställde
Biskopen och v. Talmannen in. m. Doctor
af Wingård, om icke det vöre bäst att hvila vid
Utskottets yttrande, helst då det var bekant, att
Kongl. Maj:t redan anbefallt Kongl. Commerce-
Collegium, att utarbeta en ny Vexel-Stadga, me¬
ra lämpad efter nu varande Handels-förhållan-
den, än den nu gällande.
Efter framställd proposition blef förevaran¬
de Betänkande bifallet.
§• 7.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 36, i anled¬
ning af väckta frågor, dels örn Stiftande af en
304
Den 15 April.
Ansvarigheis-Lag för Sakforare, och dels om
Stadgande af rättighet för Sakegare till fritt val
af Rättegångs-Ombud, föredrogs nu å nyo, hvar¬
vid
Contracts-Prosten Petterson anförde: Jag har
visserligen icke varit i okunnighet om de La¬
gens runa och serskilda Stadgar, pi grund af hvilka
Höglofl. Lag-Utskottet tillstyrkt, att min om Ad-
vocaters ansvarighet gjorda Motion må utan af¬
seende lemnäs. Just i dessa flerfaldiga garantier
emot Sakegares förfång och skada af snikne Sak¬
förare finnér jag mig hafva ett försvar för mitt
yrkande, enär troligen icke dessa Lag-föreskrif¬
ter tillkommit, om icke det i verkligheten visat
sig att Advocater finnas så omoraliske, att den en¬
faldige, hvars rätt faller dem i händerne, nödvän¬
digt behöfver ett skydd af Lagen , ett skydd just
emot dessa, sorn ofta med hala ord och stora löf¬
ta tillocka sig ett förtroende, hvaraf de, pi huf-
vudmannens bekostnad, kunna draga en större
fördel, än Principalen sjelf genom Rättegången
kan vinna eller påräkna. Ingalunda talar jag om
ansvarige Tjenstemän, som utföra andras talan,
till hvilka man bör hysa förtroende, så länge de
icke förverkat sitt Tjer.stemanna-anseende; men
då det gifves ett serskildt slag af Advocater, t,
ex. afsatte Tjenstemän, af sig komne Kronobetjen-
te, halfliderlige Skrifvare, hvilka man vanligen
plägar kalla Brännvins-advocater, personer, som
i moraliskt afseende förlorat medborgerligt för¬
troende och värde, och som nästan äro homo-
rsyme med dagdrifvare, utan någon enskild för¬
mögenhet, och följaktligen utan ali oeconotnisk
eller
Den 15 April.
305
eller financiel säkerhet, så synes det mig alt,
med alia de ansvarighets-stadganden, sorn våra
Tagar uttala , allsingen trygghet är gifven för
dern, som behöfva Rätiegångs-biträde, och sorn
vanligen af dylika xofhungrige uppspanas och på
ett eller annat sätt lockas att begagna deras bi¬
träde. Jag skulle ej v i i ja annat, än att Dom»to«
larne skulle ega rättighet att freda de enfaldi¬
ge för alla sådane tvälydige personer, om ock
de kunde förete vitsord om Academiska specimi-
na , och detta fredande har jag trott icke kunna
tillvägabringa» på ett bättre eller delicatare sätt,
än att Domstolarne finge rättighet att fordra
borgen af Sakförare, dels då desse för Domsto¬
len voro okände, dels ock då sädane, af Domaren
kände, Ting efter Ting anmäla sig såsom Rät-
tegångs-biträden, hvilkas obestånd Domaren har
sig bekant, och hvilka äro så q valificerade, att
de hvarken kunna förtjena en rättvis Domares
aktning, eller lemna minsta säkerhet för Principa¬
lens åt dem öfverlemnace rätt. Det är visst
sannt, att en Sakförare, som af fri vilja åtager
sig utförandet af en Sakegares talan, kati be¬
stämma vilkoren för ett sådant åtagande, och att
han derföre emot sin vilja icke kan förpligtas att
ställa borgen för sig; men det ligger aldeles in¬
gen orättvisa eller något våld deri, att en Dom¬
stol förekommer bruket af sådane personers bi¬
träde, hvilka sakna ali vederhäftighet, och hvil¬
kas enskildta läge och medellöshet sätter den i
nödvändighet att först tillocka sig förtroende och,
sedan de fått sin fullmagt af Sakegaren, oskäligt
preja honom, om ej directe, åtminstone indi-
PrtstfSt, Prot, 1839. Band, IV, 149
3oS
Dm 15 April.
xecte, genom Rättegångens utdrag!, Formaliteters
försummande» och andra tillställningar, som den
firitlige påfinner för att hafva en längre tid gif¬
vande inkomst- eller rättare rof tillgång. Da
fleste Sakegare, serdeles af Allmogen, ega ej
förmåga att jugera deras caractere eller ställning,
hvilka förstå den svarta konsten att utlägga sin
skicklighet och aflocka förtroende. Med ofta
dyrköpt erfarenhet få de enfaldige vid Rättegån¬
gens slut förnimma, att, om de ock vinna sin
sak, de likväl på Sakföraren förlorat vida mer,
än orade allsicke gått till Rätta, utan låtit saken
falla. Få lära de exempel vara, att dylike Sak¬
förare söka förlika siridande Parter. Det lönar
sig ej så väl, sorn att utdraga Rättc-gångarne ge¬
nom lam behandling eller sakens invecklande;
och just detta onda dristar jag tro att en väl
organiserad Domstol borde ega rättighet att fö¬
rekomma. Det är efter min öfvertygelse långt
bättre, att en enfaldig Sakegare sjelf framstår in¬
för den rättrådige Domaren, och att denne an¬
tingen noga ransakar och dömer, eller ock be¬
reder en förlikning, än att de der insnärjarne
oförsynt skola få framträda, utan att Domaren,
som dem förutan ganska obehindradt kunde ut¬
reda saken, skall ega rättighet att förklara ett
dylikt ombuds biträde obehöfligt. Stod det i Do¬
marens skön att antingen fordra bargen, den en¬
faldige Sakegaren till skydd mot glupskhetens
tillgrepp, eller ock att rent af bortvisa alla för
icke vederhäftighet kände Sakförare, så kan det
svårligen bestridas, att Dagen blef mera skyd¬
dande och fullkomlig, och att sjelfva Domstolen
varnade den enfaldige, sorn, med all sin bor¬
'Din 15 Aptit.
gerliga frihet, likväl ofta saknar förmåga alf be¬
duina , hvilka garantier han för »in sak behöfver
af Sakföraren, eller huru stort arfvode denne i
förhållande till saken förtjenar. Så länge vi ej
hafva sådane Advocater, som i Frankrike eller
England, de der utgöra en ordentlig Embets-
mannu-corps, så böra, i min tanka, alla möjliga
åtgärder vidtagas lill hämmande af den oförsynt¬
het , hvarmed den lägre Advocat-classen förleder
till Rättegångar, ofta till den lidandes fullkomli¬
ga ruin, och alfid till Sakförarens egen skamliga
vinning. Hvad gagnar det, att Lagen yrkar an¬
svar för oskälig Rättegång, för milens bort-
fuskande, då hos deri till oredan »åkre Advocaten
ingenting finnes, hvarmed han kan ansvara?
Han ler åt de stränga lagorden, och tänker helt
fräckt: när jag intet har, kunna det intet få; och
hvad vore den förorättade hulpen dermed, att
bedragaren fick fängelse eller annat straff? I min
tanka, sorn jag ännu icke finnér mig befogad att
frångå, skulle Rättegångarne minskas, missbruken
förebyggas, den enfaldige skyddas, förlikningar
beredas, om det genom fordran af borgen blef
något mera försvåradt för ovederhäftige personer
att föra andras talan. Den redlige Sakföraren
skulle i Domaren hafva en controlleur, en bor¬
gen för sin ärlighet, och fruktan för den rättrådige,
skyddande Domaren skulle afhålla rätt mången,
som nu vid Tingen inställer sig, med den tve¬
tydiga rolen, att tillskansa s g de enfaldiges för¬
troende och penningar. På grund af dessa skäl,
som styrkas af Rättegångs-historien (jig afser
både Stads- och Landt-Domstolar samt bjötulls-
Bätter) finner jag Lagens ansvarighets-stadganden
Den 15 April.
vara högst otillräckliga oeh 1 afseende på alla o-
vederhäftige Sakförare aldeles chimeriska, så snart
icke Domstolen eger rätt ait af sådane antingen
fordra borgen eller ock dem såsom Sakförare un*
derkänna och från Domstolen afvisa; hvarföre jag
önskar att I,ag-Utskouets Betänkande måtte å-
terremitteras, och den i Lagen befintliga bristen,
på sätt jag föreslagit, afhjelpas. Då först kan jag
anse oss ega en ansvarighets-lag i verkligheten,
men thy förutan endast i orden, och dermed är
intet hulpet, utan process-sjukan blifver i be¬
ständigt tilltagande. Jag anhåller, om återreiniss
beviljas, att dessa mina anmärkningar måtte få
åtfölja Acten; men i motsatt fall, att de må blif¬
va min reservation i Protocollet,
Dom - Prosten Holmström'. Hvad Prosten
Pettersson anfört, har af Lag-Utskottet blifvit i
noggrannt öfvervägande taget; men Utskottet
har funnit för stora svårigheter möta verkställig¬
heten af det förslaget, att en Sakförvaltare skul¬
le åläggas ställa borgen för värdet af den sak,
hvilken han sig åtager. I vårt land, der ingen
så kallad Advocats-class, såsom den värde Mo-
tionairen redan anmärkt, finnes antagen, skulle
ett sådant stadgande obehörigt inskränka det en-
skildta föstroendets fria val. Med skäl kunde ock
befaras, att på sådana vilkor ingen skulle finnas
hugad att åtaga sig utförande af en annans Rät-
tegångs-talan. Hvad åter Prosten Petterssons an¬
dra yrkande vidkommer, nemligen att Domaren
skulle ega att från saken skilja en oskicklig el¬
ler bedräglig Sakdrifvare, har Utskottet ansett
denna rättighet redan vara gifven genom Irgens
stadgande i 15 Cap. s §, Rättegångs*Balken, der
Den 75 April.
det uttryckligen bjudes, att ingen må lill Full-
mägtigskap alimänneliga brukas, som of Rällen, der
Saken drifves, ej godkänd är och lof dertill fått.
När bäriili kominer, att t samma §. likaledes stadgas,
ait Ombuden skola vara oberyktade, ärlige, redlige
och förståndige Män, synes allt, hvad i Lagstiftnings¬
väg för detta ändamål kan åstadkommas, redan
vara fullgjordt.
Förevarande Betänkande blef,uppå framställd
proposition, bifallet.
§• 8.
Då nu 3 nyo föredrogs Lag-Utskottels Be¬
tänkande N:o 37, öfver Herr Friherre Gustaf
Fredrik Åkerhjelms samt Herr Johan af PVingärds
Motioner om ändring af Kongl. Kungörelsen d. 18
December 1823, huru förhållas bör, då emot re¬
dan dömde personer yppas brott, hvarom ransak¬
ning tillförene icke varit anställd, anförde
Contracts- Prosten Pettersson’. Utan att i
någon måtto hylla de utsträckta medlidsamhets»
grunder, som i en sednare tid gjort sig gällan¬
de till förmon för samhällsfarlige brottslingar,
och med det samma till våda för allmänna sä¬
kerheten, kan jag dock icke annat än på det
högsta ogilla Höglofl. Lag-Utskottets nu föredragne
Betänkande, i hvad det angår brottslingars
behandling vid de tillfällen, då ransakning
skall anställas och slutlig dom fällas öfver de brott,
som antingen de olycklige sjelfva angifva, eller
ock på annat sätt kunna yppas. Höglofl. Ut¬
skottet har utgått endjst och allenast från nödvän¬
digheten att förekomma våldsverkarenas rymnin¬
gar vid de tillfällen, då de för undergående af
Den 15 April.
ransakning forslas Domstolarne emellan, och jag
xnedgifver att det, som Utskottet tillstyrker i
lssta och 2:dra puncterne, utan vald mot Lag och
inenniskorätt kan tillämpas. Men hvad de 3-'ne
efterföljande Momenterne angår, kan jag ej fatta
annat, än att de rakt strida mot Broitmåls-Lagens
princip, och såsom sådane kunna leda till ett det
grymmaste våldförande af menskligheten, hvil—
ket jag, fastän fråga är om samhällets afakum ,
ingalunda kan godkänna. Principen för all ran-
»åkning och dom är otvifvelaktigt den, att hvar
och en, hvars rätt och välfärd saken rörer, skall
vid ransakning derom /töras, och genom person¬
lig inställelse inför Domstolen samt confrontation
med vederparterne sättas i tillfälle att , om han
det förmår, sin oskuld bevisa, sin anklagare jäf¬
va, och sig försvara. Denna princip går igenom
hela Lagen, och utgör garantien för egande»rätt,
ära, frihet och lif. Utan våldsamhet lärer icke
denna grundsats kunna upphäfvas, äfven då fråga
är om de vanartige, som förlorat sin frihet och
genom föröfvade illgerningar uteslutit sig från
Samhället. Att neka dem inställelse vid den
Do mstol, der öfver deras brott skall ransaka»;
att efter fullbordad ransakning, oaktadt ingen
confrontation med motparten och afhörde vittnen
egt rum, slutligen döma i sakenJ att, om den
brottslige sjelf begär ransakning, för att må¬
hända freda sig eller få sitt straff förmildradt,
neka honom ransakning och betaga honom rättig¬
heten att öfver en nekad ransakning anföra be¬
svär; detta allt kan leda derhän, att han oskyl¬
digt dömes till och med från lifvet; och nå¬
got förskräckligare kan ej tänkas. En för lös-
Dm 15 April.
drifvcri häktad person, en för begånget brott
på viss lid till arbete eller förvar å fästning
dömd förbrytare kan möjligtvis, då anledningar
till misstänka om hans delaktighet i Större brott
yppas eller uppdiktas, och ransakning anställes, i
arresten afgifva en förklaring; men denna för¬
klaring, afvägd emot de vittnens Utsagor, som
vid ransakningen hörde blifvit, kan tilläfventyrs
8nses“si svag och otillräcklig, att han förklaras
saker, och slutligen domfäiles till ett straff, som
han aldeles oskyldig kommer att lida, helst
man vet, huru gerna brottslingar af gröfre art
söka välta all skuld från sig på den, som är från¬
varande och sig ej personligen kan försvara.
De tta skall ofelbart, med tillämpning af Utskottets
Betänkande, hädanefter mer än förr komma
att inträffa, då den beskyllande vet att den be»
skyllade icke får sig personligen inställa; och att
då ransakningen kan utfalla till brottslingens fri¬
kännande och den oskyldiges fällande, är gan¬
ska tänkbart, alldenstund personer, som i
brottet deltagit, men ej blifvit ertappade, kunna
uppträda såsom vittnen emot den frånvarande,
då hans bestridande i den från fängelset afgif-
ne förklaringen kullkastas af den genom falska
vittnen styrkte anklagelsen, och då således fullt laga
skäl kan emot honom blifva praesteradt, Dessutom,
om ock hans oskuld skulle blifva styrkt, så vet
man, att denna icke publiceras; men misstankar
hafva ändock emot honom uppstått; han har
blifvit längre än billigt i fängelse hållen, fast¬
än han kunnat blifva uttagen och få laga för¬
svar; och då denna intagning blifvit nekad der¬
före, att angifvelser emot honom uppstått, så af-
Den /5 April.
skräckes man derigenom att sedan utbegära ho*
nom, och han kan då, fastän hans oskuld he»
■visades, blifva i en längre tid sin annars möj¬
liga frihet beröfvad. Äfven detta är ett lidande,
Somen rättvis Lag bör förekomma; men att det
skulle förbises eller anses såsom en obetydlighet,
derföre att frågan är örn en arrestant, det finner jag
så rättsvidrig! och vådligt, att jag för ingen del till ett
ȌdantStadgande, tvertemot mensklighet, Sam fund s-
xätt och Christendom, kan gifva min röst. Jag harsagt
att det strider emot Lagens princip, och detbehöfves
ej till bevis derför mer än Lagens ännu oupphäfda
ord i Rättegångs-Balken Cap. 25, §. §. 21,32,
der det heter, §. 21: ”Nu vill enthera parten,
som sjelf vid. Rätten när varit, eller ther Fullmäg-
lig haft, visa att fel vid Rättegången förelu-
pit mÄm., såsom, då saken varit instämd till
annan Domstol, eller dömdt, Laga malsman o-
hörd, öfver thens Rätt, som sjelf ej kunnat efter
Lag för Rätta svara, eller mera dylikt, som e-
mot en Laga Rättegång striders i alla thessa fall
må parten sig besvära}” och §. 2a: ”Dö-
mes någon frånvarande ostämd; eller faller Do¬
mare i någon tvist tvänne Parter mellan så¬
dan Dom, att den Tredje eller annor, som ej va¬
rit hörd, lider deraf förfång; i thy fall bafve
han våld att söka deri ändring i Hof-Rätten.”
Vidare heter det i Missgernings-Balken, Cap. 52,
§. 2 : ’’Ej må man ransaka af sjelftagen magt.”
Så länge dessa Lagrum ej äro upphäfda, och
så länge ej ändradt är hvad Lagen i Rätte-
gångs-Balken Cap. 15 §. 1 bjuder: ”1 brott¬
mål svare den sjelf, som anklagad är”, hvil¬
ket upphäfvande Höglofl. Utskottet icke tillstyrkt,
Den 15 April,
3!3
sa syne» nng Betänkandet, i 3:dje, 4:^e, och 5He
puncterne, så stridande mot Laga Rättegångs-ord-
ning, så vådligt i sin tillämpning, så hardt och
ali förbättring motverkande, att jag, om ej Be¬
tänkandet i dessa puncter afslås, finner mig nöd¬
sakad begärs återremiss och sådan ändring, att
hvarken, Lagens princip eller menskligheten
må lida något våld, hvilket jag tror värdigt
Högv, Preste-Ståndet att yrka.
Jag har visserligen icke förbisett hvad
Dom-Prosten Holmström täckts anföra, att nem¬
ligen, då ransakning pröfvas böra ske, brotts¬
lingen skall från häktet afgifva sin förklaring;
men detta kan aldrig blifva nog till hans fre¬
dande från ogrundade beskyllningar, såsom för¬
hållandet skulle kunna blifva om han confron-
terades med anklagaren och fick göra honom och
uppträdande vittnen de contrafrågor, sorn hvarje
anklagad i hvad tvistemål sorn helst eger rät¬
tighet att till en saks fullkomliga utredande och
sitt försvar framställa. Vådan af en sådan con-
frontations förnekande har Biskopen m. m. Do¬
ctor Wallenberg så grundligt och sannt bevisat,
att jag endast behöfver åberopa dess nyss afgif-
ne yttrande. Frågan är dessutom icke blott om
lifstidsfångar, samt till döden eller högsta kropps-'
plikt dömde, grofva brottslingar, utan äfven
örn mindre, i fängelse inmanade förbrytare,
lösdrifvare m. fl., hvilkas lif kunna äfventyra»,
och hvilkas forslande tili Domstol icke kan blif¬
va så farligt, att just derföre Lagens allmänna
princip skall våldföras. Gäller det i oeconomi-
ska frågor, att, vid ransakning och innan dom
fälles, personen, sorn saken rörer, ’’skall vara
Vtn 15 April
Lagliga stämd, eller sjelf lill svars eller lian*
vissa ombud” (gjorda Balken Cap. X. §. 2), «å
må väl denna grundsats skola ännu mera gälla
i sådane mål , der frihet och lif kan komma på
spel; och vid sådane tillfällen behöfves det ej me¬
ra än ait vara menniska, äfven på den lägsta
ståndpunct, för att ega lättighet till det försvar, sorn
både Borgerlig Lag och Religion tillerkänner.
Prosten Astrand instämde med Prosten Pet¬
tersson, i afseende på 3 Momentets sednare af*
delning, samt 4:de Mom. i Utskottets Betänkande.
Dom-Prosten Holmström upplyste, att me¬
ningen är att ransakningen kan börjas , utan att
den anklagade är närvarande, men att den till
följe af ransakningen fällde Dom skall brottslin¬
gen, som deröfver eger att förklaring afgifva, i
fängelset tillställas.
Biskopen ni* m. Doctor Wallenberg förkla¬
rade sig instämma med hvad Prosten Pettersson
anfört, serdeles emot 3:dje och 4:de Momenten af
det Lagförändrings-Förslag Utskottets Betänkande
innehåller. Biskopen kunde visserligen icke mot¬
säga erfarenhetens intyg, att missdådate ofta fal¬
skeligen uppgifvit brott, dem de skolat på annat
ställe hafva begått, i afsigt att under transpor¬
ten från fängelset, i hvilket de förvaras, till un-
dersökningsorien bereda sig tillfälle att komma
på flykten, hvarigenom ej mindre allmänna sä¬
kerheten äfventyras, än förökat! kostnad i och för
fångforslingen Staten tillskyndas: men det cor-
rectiv häremot, som Utskottet föreslagit, är, äf¬
ven efter Biskopens tanka, oförenligt med ännu
gällande Lagprincip. Det vore ett nytt och be¬
synnerligt juridiskt phxnomen, att ransakning
Den 15 April.
3'5
anställes öfver en brottsling och dess brott, utan
att han sjelf är dervid tillstädes. Hans närvaro
har hittills altid ansetts för undersökningens full¬
ständighet ouni härlig; den gifver ej sällan anled¬
ning till oförutsedde upptäckter , och af de minsta
anledningar kan en erfaren och på den för Rät¬
ta slående förbrytaren uppmärksam Domare bana
sig väg till upplysning om målet. Vittnen skota
höras, och desse behöfva se den anklagade, för
att kunna med mera säkerhet sina vittnesmål af¬
lägga, äfvensom denne ej heller bör betagas rät¬
tigheten att genom frågor och muntligt anfö¬
rande söka föisvara sig mot de tillmålen, sorn
honom göras. Man svarar val, att vid criminal-
ransakning i allmänhet den brottslige bör person¬
ligen inställas, men alt Utskottet här haft afse¬
ende endast på antingen till döden eller högsta
kroppsplikt dömde förbrytare, eller på fångar |
Fästning eller offentlig Arbetsinrättning, som be*
bekänna på sig brott, för hvilka de ännu icke
ransakning undergått. Men brottet måste antin¬
gen vara af den häktade diktadt, för att få rym-
ningsti 11 fal le, eller verkligt, och bekännelsen
derom uppkommen genom ånger och en till för¬
bättring lutande sinnesbeskaffenhet, I förra fal¬
let meddelar Kongl. Kungörelsen den 18 De¬
cember 1823 skäligen tillräckligt correctiv i fö¬
reskriften, att Konungens Befallningshafvande rni
genom correspondance med Vederbörande inhem¬
ta upplysningar, om ett till ort och omständig¬
heter anmäldt brott i sjelfva verket inträffat,
och att, om något sådant icke inträffat, den häck.
tades uppgift bör utan vidare afseende lemnäs.
I sednare fallet, och då, enligt Utskottets för¬
Den 15 April.
slag, ransakning skall öfver del verkliga brottet
anställas, synes det icke böra ensamt bero af
Domarens pröfning, huruvida denne ml i den
brottsliges frånvaro för sig gå. Undersökningen
måste derigenom blifva haltande och otillförlit¬
lig, antingen dess resultat blifver den anklaga¬
des icke-delaktighet eller delaktighet i det föröf-
vade brotiet. När dessutom ändamålet med ran-
sakningen ej blott är den brottsliges bestraffning,
utan äfven efterspanande af brottets möjliga ut-
greningar, och flera medbrottsligas upptäckande,
sa uppstår ytterligare ett vigtigt skäl till den an*
klagades personliga närvaro, emedan han eger de
närmaste upplysningar att öfver allt detta afgif¬
va. Och skulle den brottsliges fällande, då frå¬
ga är om Fästnings- eller Corrections-fångar,
föranleda till förhöjdt ansvar å honom, så måste
han få tillgodonjuta en laglig och obestrid¬
lig rätt att bivista den ransakning, man öfver
honom sjelf företager. Att tillställa honom i
häktet, der han förvaras, Protocollerna vid den
honom förutan fulländade ransakningen, hvartill
skulle det tjena, enär en sådan usling sällan el¬
ler aldrig kan läsa och skrifva, och således är utur
stånd att så noga, som vederbör, genomgå och
granska den merendels ganska vidlyftiga akten?
Och att derefter, som i Förslagets s:te Moment
tillstyrkes, betaga honom all rättighet att anföra
besvär »ifver förnekad ransakning, hvilken beror
af Domarens godtycke, synes icke väl stå till¬
sammans med rättvisans fordran, att »len förut
oupptäckte förbrytaren, som sedermera under ån¬
ger och samvetsförebråelser bekant det föröfvade
Den 15 April.
brottet, niå 1 illika med sine rnöjlige medbrottsli-
ge tili förtjent straff befordras.
Under yttrad förmodan, att anledning kun¬
de bernias af de discussioner, som rörande detta
ämne i Högv. Ståndet förevarit, till Betänkan¬
dets återremiss, tilläde Biskopen, att de vådor
man befarade af fångars rymning under forslan¬
det, nu mera ej voro större, än att man kunde
åtnöj.is nu d de Författningar härom, som redan
finnas, och ej behöfde i underdånighet anlita
Kongl. Majit om utfärdande af förändringar här¬
uti, intill dess, inom ej många år härefter, Lag-
Comitén fullbordat sitt arbete, och en"ny Lag i
sin helhet utkommit, i hvilken äfven om det
nu ifrågavarande ämne ett stadgande torde fin¬
na rum.
Biskopen m. m. Doctor Faxe instämde med
Biskop W allenberg och Contracts-Prosten Pet¬
tersson.
Contracts-Prosten Nordin". Då allmänt kla¬
gas öfver stöld, mord och rån af de brottslingar,
som rymma under det de från ort till ort for¬
slas till ransakning för brott, sorn de på sig dik¬
tat, synes det orätt vara att förkasta de corre-
ctiver, som Utskottet på god anledning föresla¬
git. Rättvisa och billighet bör visas afven brotts¬
lingar; men ingen Öfverdrifven mildhet. Ökes
antalet af mördare och banditer genom för stor
mildhet i behandling, skall Nationen få skälig
orsak att sucka tungt öfver sådan mildhet. Sker
väl fången någon orätt, om, innan ransakning
och forsling börjas, man genom brefvexling un¬
dersöker, huruvida det uppgifna brottet är sannt
eller diktadi? (8e andra puncten). — Sker väl
♦
Den r5 April,
dödsfånge orätt, om det förnekas honom att per¬
sonligen inställa sig vid ransakning för nytt brott?
Är han lagligen förandra förbrytelser döm d lill
döden, hvad skulle han då kunna vinna genom
inställelsen? Okadt straff kati han dervid ej vin¬
na; han är förut dömd till döden; minskadt
straff icke heller; det sökes hos Kongl. Majit.
Sker väl annan fånge orätt, orri honom nekas in¬
ställelse vid ransakning för ett brott lian sjelf
uppgifvit ? Han vallar sig ju sjelf genom angif-
velsen det ökade straffet, som på ransakningen
kan följa. Och skulle angifvelsen komma, ej
från honom, utan från annor man, är ju honom
den rätt förvarad, att få sig förklara och öfver
Domen anföra besvär, samt begära confrontation
och inställelse (se 3:dje och 4lde puncterne).
Sker väl fånge någon orätt, om ransakning för¬
nekas för ett brott, som genom brefvexling utrö-
nes vara diktadt ? (se 5:te puncten). Betänkandet
är sä billigt och så lättvist, att det bör kunna
antagas.
Contracts - Prosten Nibelius instämde med
Contracts-Prosten Nordin.
Contracts-Prosten Pettersson: Det, sorn Con*
tracts-Prosten Nordin anfört, bevisar alsintet att
Dagens princip i denna, mer än i andra frågor,
bör lemnäs Ur sigte. Att brottslingar rymma
under transporterne är ett fel, sorn icke kan
härledas från Dagens grundsats, hvilken det skul¬
le vara högst äfventyr ligt att upphäfva ; utan det¬
ta hittills så illa motverkade onda, jag menar
rymningarne, härleder sig endast från bristande
Police under forslandet, från mindre noggrann be¬
vakning i fängelserne, från vårdslösa eller un-
Dtn 15 April,
319
derlåtne besigtningar si val i häktet, sorn 3 för»
brytames kroppar, der verktyg kunna förvaras
och undandöljas ni. m., som, om det strängt i a kl -
toges, skulle göra rymningar omöjliga, si framt
derjemte bevakningen och fångföringcn altid vo¬
re åt nycktre, pålitlige och oförsagrle personer öf-
verlemnad. Jag kan ej förstå, hvarföre ej här¬
vid allt möjligt tillgöres, i stället för att stifta
lagar, som uppenbart såra menskligheten, och
oemotsägligt strida mot naturen af en rättvis
lagskipning.
Contrscts-Prosten Agrell trodde att det vo¬
re tillräckligt, i händelse någon diktar på sig
brott, å anner ort begångne, om correspondance
derom med vederbörande Konungens Befallnings¬
hafvande företoges, ulan alt brottslingen till ran¬
sakning instället, hvilket först torde böra ske,
enär det blifvit vitsordadt och intygadt att det
uppgifna brottet verkligen skett.
Dom-Prosten Holmström". Då här blifvit yr-
kadt, att, genom den af Lag-Utskottet föreslagne
åtgärd, en brottsling skulle löpa fara att ohörd
blifva dömd, anser jag mig böra erinra, att slu¬
tet af 3:dje punctens sednare Moment uti Lag-
Utskottets Förslag uttryckligen innehåller, att
,JRansaknings-Protocollet skall, genom Konun¬
gens Befallningshafvandes försorg, tillställas den
”brottslige i häktet, och tillfälle honom lemnäs
’’att sig förklara, innan i saken slutligen dömes.”
Beträffande åter det inkast, att Utskottets Förslag
strider emot all princip för den genom Svensk
Lag stadgade brotfrnåls-ransakning, torde mig
tillitas fästa uppmärksamheten derå, att samma
princip likväl blifvit antagen uti Kongl. Kungö-
Jjo
Dm 15 April.
reisen af <1. 18 Dec. 1823» samt alt endast för
<let med denna Kungörelse åsyftade ändamålet ,
nemligen: ”'förekommande af brottslingars försök
att genom osannfärdiga uppgifter örn af sig be-
gangne brott bereda sig tillfälle att under fors¬
landet från en Dam sto! till en annan komma på
flykten,” Lag-Utskottet, i likhet med Motionai-
rerne, funnit en utsträckning af det redan gifna
Stadgandet vara behöfligt.
Häruti instämde Kyrkoherden Ahlqvist.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: I fortsättning af det Dom-Prosten
Holmström anfört, får jag blott erinra, att Kongl-
Kungörelsen af d. 18 Dec. 1823 just tillkom®
mit på Pikets Ständers begäran och Förslag för¬
ra Riksdagen. Det föranleddes af det allmänt
kända behofvet att sätta ett värn mot det öf¬
vervåld, som rymmande fångar, under forslandet
mellan Domstolarne, på mångfaldiga ställen för-
öfvat. Då skälet, ty värr, fortfar, anser jag de
föreslagna correctiven böra antagas. Pröfningen,
huruvida muntlig ransakning behöfves eller icke,
är lemnad åt Domaren, och således är ej att
befara någon annan menlig påföljd, än den lag¬
enliga, för brottslingen.
Biskopen in, m. Doctor Wallenberg anmärk¬
te, att, elter hvad han af Vederbörande inhem-
tat, falska uppgifter om brott mycket mera sällan
vågas af häktade förbrytare nu, än tillförene, se¬
dan de hafva sig bekant, att Konungens Befall¬
ningshafvande, till följe af 1823 år Kongl. Bref,
göra sig genom correspondanoe förut underrättade,
om det anmäldta brottet verkligen existerat, och
om
Den 15 April.
om de i orten kända omständigheter dervid öfver¬
ensstämma med de gjorda uppgifterne, innan nå¬
gon af den häktade önskad transport tillåtes. Af
sådan orsak synes hela det under discussion va¬
rande Lag-förslaget mindre nödigt.
Contracts-Prosten Hallström ansåg 3:dje och
4:de puncteme kunna bifallas, dels utur det skäl ,
att de voro vilkorlige, dels ock derföre, att
de brottslige icke ohörde dömdes; men hvad 5:te
puncten angick, fann Prosten betänkligare att tili
den lemna bifall.
Contracts-Prosten Petterssom Den caBus kan
gerna låta sig tänka, att en Domare, just af fruk¬
tan för en grof missdådares och en annars tvä-
tydig persons rymning under forslandet, heldre
förklarar hans persons inställelse obehöflig, än till
sakens utredande derom gör påstående. Dess¬
utom, då alla besvär äro afskurne, betages den
oskyldigt anklagade allt tillfälle till restitutio darnni,
och äfven detta torde vara oförenligt med all
Samfundsrätt, hvilken lika mycket bör öppna väg
till ersättning för tillfogad oförrätt, Som skydda
emot allt våldförande. Just genom confrontation
kan den verkligt brottslige blifva upptäckt; men
detta lärer blifva svårt, Om icke ofta omöjligt,
då mången häktad förbrytare eller lösdrifvare
saknar förmåga att nog öfvertygande och bevi¬
sande afgifva sin förklaring, hvilket skulle kun¬
na ske genom en rättrådig och erfaren Domares
med den närvarande personen anställda ransak-
nings-förhör.
Contracts-Prosten Nordin: En Domare må
Preste-St. Proi. 18559, Band. IV. I50
3**
Len 15 April.
i sitt Embete aldrig frukta för hämd af miss¬
gerningsman.
Contracts-Prosten Pettersson förklarade, alt
han, endast under åberopande af hvad han anfört,
biföll Betänkandet»
Sedan discussionen sålunda ansågs slutad,
och den framställda propositionen till bifall å
förevarande Betänkande med både Ja och Nej
blifvit besvarad , samt Votering begärdes, fram»
ställdes af H. H. Erke-Biskopen och Talman¬
nen till justering efterföljande Voterings-propo-
sition: Bifaller Högv. Ståndet Lag - Utskottets
Betänkande Nio 37? Den det vill, lagge Ja;
den det icke vill , lagge Nej; vinner Nej, så
kommer Betänkandet, i anledning af de deremot
gjorda anmärkningar, att till Utskottet återremit¬
teras. Sedan förestående Voterings.proposition
blifvit gillad och till besvarande framställd, an¬
ställdes i laga ordning omröstning, som så ut¬
föll, att Betänkandet med 26 Ja mot 17 Nej
bifölls.
Häremot reserverade sig Biskopen m. m.
Doctor Wallenberg, under åberopande af hvad han
förut anfört.
Likaledes reserverade sig Biskoparne Wijk¬
man och Faxe, samt Doctor Rönbeck, Commini¬
ster Dahlgren, Prostarne Forslind, Broomé och
LE,Ifström, samt Kyrkoherden Lyth.
Prosten Astrand reserverade sig mot sedna*
re afdelningen uti 3 Mom., samt 4:de och i
synnerhet 5lte puncten,
Contracts-Prosten Pettersson åberopade sina
till Protocollet afgifna yttranden, och reservera¬
de sig på grund deraf mot det nu genom plu-
Dtu 15 April.
ralitetens beslut bifallne Betänkandet, hvilket
han, hvad 3:dje, 4»le och 5:te puncterne angår,
förklarade i legalt afseende principvidrigt, och i
moraliskt afseende högst farligt, samt till de grof¬
sta missbruk och våldföranden ledande.
§• 9.
Enär nu å nyo föredrogs Log-Utskottets Ut¬
låtande N:o 40, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående Strafflag emot Ne¬
gerhandel och delaktighet deruti, anförde
Professoreri m. rn. Bexell: Jag har visserli¬
gen inom Lag-Utskottet delt3git i Lagstiftnings¬
frågan, rörande Strafflag mot Negerhandel,
Hänförd af en icke varm utan lågande kän¬
sla för den idée, att icke blott en enda folkstam ,
utan hela det på jordklotets vidsträckta yta kring¬
spridda menniskoslaget borde skyddande omslutas
af Svensk Lagstiftning, har jag både under öf-
verläggningarne och vid beslutet klart uttalat den¬
na min öfvertygelse. Jag åberopar min vid Be«
tänkandet tryckta serskilda mening.
Jag missunnar visserligen icke den arme
Negren det skydd han genom det ädla Lagför¬
slaget erhåller,' men jag har yrkat, och jag yr¬
kar ytterligare, att vår Lagstiftning måtte rall»,
mänhet, och utan alla undantag, uttryckligt och
bestämdt ogilla all handel med menniskor.
En ganska utmärkt Talare uppstod för några
dagar sedan ibland oss, och påkallade vår upp¬
märksamhet för dessa på jorden kringspridda
folkstammars högre angelägenheter. Han upp¬
manade oss att till dem utfärda inbjudningar till
delaktighet i Ljuset, i det eviga lifvets förhopp¬
Den 15 April.
ningar. Tiden ilar framåt. Ljust är det stora
mål dit han ilar. Må våra Samhällslagar icke
stadna efter. Må de icke glömma, att desse till
färg, kroppsbildning och jordisk sällhet med oss
visserligen ganska olika folkstammar likväl med
oss ega ett stort, ett omisskänneligt syskontycke.
De trampa samma jord som vi. De blicka upp
emot samma himmel, och öfver deras skuggade
tidsomgifvelser blicka samma hulda stjernor. Vi
inbjuda dem med oss till delaktighet i det stora
Ljuset. De torde en dag lyssna till våra inbjud¬
ningar. Och våra Samhällslagar skulle, detta allt
oaktadt, icke söka att undan slafveri och forne*
dring rädda demi! Jag har för detta stora än¬
damål, och i mensklighetens namn, bönfallit en¬
dast om ett enda penndrag i Lagstiftningsväg,
eller att man i stället för den inskränktare be¬
nämningen, Neger ock Negerhandel, matte uti
sjelfva Lagstiftnings-spräket införa den allmännare
benämningen, Slaf och Slafhandel. Ingen enda
stam af det stora menniskoslägtet skulle då hvar¬
fen nu eller framdeles få anledning, att med
tårfulla blickar fråga: ”Hvarföre skyddade ni endast
vära Svarta Bröder, Negrerne?" Man har härvid
mott mig med den invändning, att conjuncturer-
ne i den stora Verldshandel för närvarande ic¬
ke gynna någon annan handel med menniskor,
än den med Negerstammen. Jag deremot har
trott, och jag tror ännu, att denna invändning
föga torde förtjena någon vederläggning.
Våra Lagar sakna ännu ali straffbestämmel¬
se för Menniskohandel t allmänhet; men de blif¬
va deremot nu försedde med en Undantagslag
emot handel med Negerstammen. Härigenom upp¬
Den 15 April,
3*5
kommer ett visst missförhållande. Den i vår
Lagstiftning critiskt forskande främlingen skall,
sedan han genomsökt alla våra Lag*Balkar, alla
Capitel och alla paragrapher i vår Criminal-Lag,
sedan han der ingenstädes igenfinner någon straff¬
lag emot Slafhandel i allmänhet, utan endast den
partiella emot Negerhandel, stå förvånad och
fråga: Tilläter dä Svenska Lagstiftningen menniskom
handel med alla andra mennisko-racer än med Ne-
grerne?
Allt hvad menniskolifvet eger sepulcralt dy¬
stert hopar sig omkring mig vid blotta föreställ¬
ningen af menniskohandel; men en ganska be¬
tydlig del af den stora, långa sorgetaflan af lif—
vet sjunker lik en dröm undan, då för aningar-
ne och hoppet en tid uppgår, der ibland jordens
tungomål ordet Slafhandel väl någorstädes af språk¬
forskaren igenfinnes, men allestädes med en re¬
dan försvunnen betydelse.
Då mina handlingar, mina yttrade tänkesätt
äro det enda, som efter min försvinnande varel¬
se qvarstår, när allt annat jordiskt sjunker un¬
dan och en utsigt af oändlighet öppnar sig för
mig, har jag framlagt mina isigter uti detta äf¬
ven i verldsborgerligt afseende vigtiga ämne.
Min framställning blef icke en suck i stormen.
Han saknade icke betydelse för menskligheten,
ty dess Vänner visste att uppfatta den. En värd
Representant har uti Rikets första Stånd uppstått
med Motion om Strafflagens utsträckning till
skydd för hela menniskoslägte!. Inom Vällofl.
Borgare-Ståndet har en dylik åsigt gjort sig gäl¬
lande, och äfven ifrån Hederv. Bonde-Ståndet
är Utskottets Betänkande på enahanda skäl åter
336
Den 13 April.
remitteradf. För mig framstod den sak, för hvil¬
ken jag inom Lag-Utskottet först talade, såsom
en förädling af vår jordiska varelse, såsom ett
ateg taget närmare intill degs eviga upphof, så¬
som ett redligt handtag utsträckt emot alla folk¬
stammar på jorden, såsom ett trofast löfte åt den
förnedrade menskligheten om en gladare utsigt
öfver lifvet; och såsom sådan sluter han sig än¬
nu nära intill mitt hjerta. Äfven inom Högv.
Ståndet, der mensklighetens högre angelägenheter
aldrig kunna förbises, har jag förhoppningsfullt
beräknat enahanda deltagande för saken; och det
är med detta hopp jag vördsamt anhåller om å-
terremiss af Betänkandet. Jag går emedlertid att
begagna den rättighet 56 §. af Riksdags-Ordnin-
gen mig lemnar, då jag, i sammanhang med det
tili behandling redan upptagna ämnet, gör följande
Motion:
Att Häglof lige Lag-Utskottet mätte till Rikets
Högloft. Stunder afgifva ett förslag till Straffm
lag emot Siafhandel i allmänhet.
Biskopen rn, in. Doctor Tegnér: För när¬
varande betyda väl Slaf- och Negerhandel det¬
samma; men då möjligen i en framtid ett annat
förhållande kan komma att ega rum, hvarigenom
äfven andra menniskostammar kunde blifva föremål
för handels-speculation, så röstar jag i detta hän¬
seende för återremiss af detta Utlåtande, och fö¬
renar mig med Professoren Bexell.
Med Professoren Bexell och Biskop Tegnér
förenade sig Kyrkoherden Ahlqvist, Biskoparne
Wallenberg och Wijkman, Professoren Morén,
Contracts-Prostarne Nibelius och Pettersson, samt
Prostarne Broomé och Dillner.
Den »5 April.
Biskopen och v. Talmannen m. tn. Doctor
af Wingård: Professoren Bexell har talat till
känslan. Högsta Domstolen har i sitt tillstyr*
kande deremot anfört motiverne för omdömet.
Dä ock i det Land, hvars Regering sökt vår ac-
cession till Strafflag mot Slafhandel, denna rys¬
lighet icke kallas ilie Negro-Trade, utan the Slave-
Irade, finner jag ock för min del skäl, att ut¬
trycket Slafhandel öfver allt i Författningen må
insättas i stället för Negerhandel, Så är ock för*
hållandet i Stats-Rådets Protocoll, bilagdt Ko¬
nungens Nådiga Proposition, der öfver allt or¬
det Slafhandel förekommer, och hvars utbyte i
sjelfva Strafflagen jag ej kan förklara*
Prosten m. in. Grevillius och Prosten Elf¬
ström förenadti sig med Biskopen och ▼. Tal¬
mannen m. m. Doctor af Wingård.
Contracts-Prosten Nordin: Lag-Utskottet ha¬
de visserligen önskat kunna gifva Lagbudet mot
mennisko-handel en större omfattning; men ”Frå¬
gan och svaret måste stå i samma Catus.’’ Den
Kongl. Propositionen innehåller förslag till straff
endast för Neger-liandel. Utskottet ansåg ej sig
tillständigt att gå utöfver denna gräns. Betän¬
kandet torde således kunna bifallas; men jag
skulle för mensklighetens skull innerligen ön¬
ska, att den värde Reservanten Professor Bexell
ville genom ny Motion gifva Lag-Utskottet rät¬
tighet att föreslå Straff-Lag mot slafhandel i all¬
mänhet.
Professoren Gravander: Jag förklarar Professor
Bexell min upprigtiga och hjertliga tacksägelse lör
den värdiga Reservationen, och instämmer helt
och hållet uti denna, samt tillägger upplysnings¬
Den 15 April.
vis, hvad jag med visshet kanner af en nära
anförvandt, som länge vistats i Westindien,
att derstädes handel icke allenast drifves med
Negrer, utan med flere andra mennisko-racer,
hufvudsakligast med Mulatter, Mestizer, Terze-
roner och Quarteroner, af hvilka jag derifrån
kännt en och annan, samt Castiver, som delas
i tvänne classer: fria och säljbara. Sådant är
äfven dessa menniskors tillstånd uti åtskilliga orter
på Americas Fasta Land. Vi känna dessutom denna
förnedrande handels tillvaro uti de öfriga Verlds*
delarne. Tiden är inne, att, då menskligheten
i denna vigtiga angelägenhet får sina rättigheter
legalt skyddade, ordet Negerhandel uti Förord¬
ningar och Tractater utbytes emot Slafhandel.
Contracts-Prosten Hallström’. Den värde
Beservanten har ostridigt rätt i syftning och
sak, Hvad hans hjerta så varmt förordar, hana
känsla aå lifligt uppfattar, är mensklighetens rätt;
och denna lärer icke af någon förnekas. Men
lika ovedersägligt är, att hvad han påyrkar •— må
det än i hans blygsamma benämning nedsättag
till det obetydliga af ett penndrag — hvarken i
sjelfva verket är eller låter anse sig såsom
en blott redactiona-förändring, och att Hög-
lofl. Lag-Utskottet, vid sin befattning, icke med
rätta kunnat öfverskrida gränsorne af det områ¬
de, som den Kongl. Propositionen utstakat. Be.
gerings-Formens 87 §. innebär, att om Konun¬
gen finner godt någon Lagfråga för Bikets Stän¬
der framställa, skall Lag-Utskottets Utlåtande
häröfver infordras, oeh Bikets Ständer, efter fat¬
ta Jt beslut, meddela derå sitt bifall eller af slag.
Lag en omnämner altså ingen ändring eller mo-
Den 15 April.
329
dification af det Lagförslag Konungen afgifvit;
den antyder ingenstädes en medelväg; den äskar
ett bestämdt gillande eller ogillande. Jag anser
förevarande Betänkande böra bifallas, desto hel¬
dre, som Motion redan hos Ridderskapet och A-
deln blifvit väckt om Strafflag emot Slafhandel i
allmänhet.
Häruti instämde Prosten Astrand.
Contracts-Prosten Doctor Svedelius: Uti huf-
vudsaken och syftningen af Professor Bexells
Reservation instämmer jag, emedan jag med ho¬
nom anser all handel med menniskor lika
afskyvärd, de må vara af hvilken Nation som
helst. Då dessutom Högsta Domstolen delat
och tillstyrkt samma åsigt, och då den Tractat
med Stora Britannien, som gifvit anledning till
denna Konungens Nådiga Proposition, åsyftar Slaf-
handelns afskaffande, kan jag ej inse hvarföre
Lag-Utskottet velat inskränka Straff-Lagen dere¬
mot till blott en enda mennisko-race. Den in¬
vändning, som Reservanten upptagit, att con-
juncturen icke gynnar någon annan Slaf-handel,
än den med Negrer, förfaller genom sin egen
svaghet; ty det är ej conjuncturen, utan rättvi¬
san och inennisko-kärleken, som skall bestämma
Straff-Lagen. Dessutom är en viss Slaf-handel
på Levanten icke aldeles obruklig, då tillfället
medgifver den. Af Norrska Justitia?-Departe-
mentets skiljaktiga Förslag anser jag oss icke hin¬
dras att ännu längre än de medgifva rättvi¬
sans kraf. Med ett ord: under enfri Lag-stift-
ning önskar jag menniskans, icke blott Negrens
frihet skyddad. Jag yrkar dock icke återre-
jniss, emedan jag har mig bekant, att i sam-
33°
Den 15 April.
irtanhang härmed en ny Motion är gjord på Rid¬
darhuset, åsyftande en Straff-Lag emot ali Slaf—
handel) hvarigenom således samma ändamål lian
vinnas, måhända på ett tjenligare sätt.
Professoren m. m. Geijer ansåg termen
Slaf-handel, såsom allmän, så mycket lämpligare
än Negerhandel^ att han förmodade det någon
serskild orsak, och, såsom Professoren hort, en i
Diplomatisk väg gjord framställning föranledt
nyttjandet af ordet Negerhandel. För sin del
gillade Professoren Professor Bexells mening, men
önskade att den, såsom en serskild af den Kongl.
Propositionen föranledd Motion, mitte till Lag¬
utskottet remitteras.
Prosten Dedekind, som conformerade sig
med Professoren B exell, önskade att bemäide
Professors anförande, i form af en ny Motion,
mitte på grund af Rikdags-Ordningens 56 §. till
Lag-Utskottet remitteras.
Biskopen m. m. Doctor Tegnér i Då här
blifvit anfördt, att 87 §• Regerings-Formen lade
hinder i vägen för ändring i ett Betänkande,
som afgifvesj till följe af någon Kongl. Majtts
Nådiga Proposition, får jag förklara, att jag för
min del icke kan gifva en sådan tydning åt fö¬
renämnde §,, hvilken, efter mitt omdöme, icke
förbinder Ständerne att utan all förändring afstå
eller antaga en Kongl, Proposition. I föreva¬
rande fråga anser jag tvertom en förändring af
termen eller ordet Neger-handel till Slaf-handel
vara sä mycket mera lämplig, sorn denna be¬
nämning uti Stats-Rådets Protocoll nyttjas. He¬
la frågan synes mig således reduceras blott till
Den 13 April.
33i
en! redaetions- förändring, hvilken lätt genom
en återremiss kan åstadkommas.
Biskopen m. m. Doctor Saxe ansåg det
lämpligast, att Professor BeXells Reservation, i
form af en ny Motion, till Utskottet remitte¬
rades.
Biskopen m. m. Doctor Wijkman instämde
med Biskop Tegnér.
Professoren m. m. Bexell: Frågan må be-
handlas huru som helst. Den af mig yrkade å-
terremiss må bifallas; den må afslås. I hvilken
händelse sorn helst qvarstår likväl min rättig¬
het att såsom Motionaire framstå, och under form
af ny Motion söka göra mina åsigter gällande,
Dom-Prosten Lidman: Ehuru jag med den
värde Reservanten fullkomligen öfverenstämmer
i hufvudsaken, tror jag likväl att bans förslag
till ändring uti den SrafF-Lag emot Neger-han¬
deln, Kongl. Majrt i Nådig Proposition Ständer-
ne lill antagande öfverk-snnat, är af en så vid¬
sträckt omfattning, att det bör sorn en Ny Mo¬
tion till Lag-Utskottets handläggning remitte¬
ras; och kan den af Konungen föreslagne och af
Lag-Utskottet tillstyrkta Straff-Lagen, detta obe¬
roende, af det Högvördiga Ståndet antagas och
gillas.
Hvarje Lag, och en Straff-Lag isynnerhet,
bör vara bestämd, och om möjligt ordagrant följas, u-
tan all, ofta farlig, interpretation. Men huru
skulle väl vara möjligt att använda t, ex. 1
§. af ifrågavarande Lag på de många Europeiska
Skeppare, som årligen från Tyskland, Holland,
Irland bortföra till America tusendetals min¬
dre lottade individer, för att, till ersättande af
332
Den 15 April.
blotta transportkostnaden, sedan i detta Tiggaren*
och Tycksökarens Eldorado salja dem för ett be*
stä'mdt antal år till verkeliga Slafvar. Skulle a
§. kunna rättvisligen tillämpas på den Svenska
Skepps-Bedare, som, i följd af inkommen requi-
eitton från en Correspondent i Constantinopel,
gifvit sin Skeppare befallning att från nämnde
Stad till Alexandria öfverföra en Turkisk Famille
med densamma tillhörande Hvita Slafvar eller
Hvita SlafvLnnor, eller till och med en Slaf-
handlsre från Circassien. Kan 8 Cap. 1 morn.,
ja, kan, snart sagdt, något enda Stadgande i ofta-
nämnde 1,3g i dessa och flere dylika fall möjli¬
gen, med bibehållande af Tagens anda, och
rättvisa och billighet, af någon Domare an¬
vändas»
Anses åter Professor Bexelia Reservation
emot Tag»Utskottets i ämnet afgifne Yttrande
som en ny Motion, får jag till alla delar un¬
derstödja den samma, öfvertygad att det Höglofl.
Tag-Utskottet under dess behandling noga öfver-*
väger och bestämdt Uppgör alla de olika förhållan¬
den, som verkeltgen ega rum, då fråga är om Slaf¬
var i allmänhet och om den egenteliga Neger¬
handeln.
Contracts-Prosten Hallström: Med bibehål¬
lande af det enkla ordaförståndet, tror jag någon
annan mening svårligen kunna dragas utur den
87 §. Regerings-Formen, än den jag uttalat.
Men ville man äfven annorlunda tyda den, an¬
ser man Rikets Ständer berättigade att lemna ett
obestämdt svar å Konungens Tag-förslag, att till
en del gilla och ogilla det, d* v. s», besluta än¬
dringar och raodificationer derutinnan, »å må-
Ben 15 Afvil.
333
sie man åtminstone medgifva mig, att Rag-Ut-
skottet icke är befogadt att härtill omedelbart
göra den första uppränningen. Enligt Riksdags¬
ordningens 37 §. ega inga Utskott, med un¬
dantag af Constitutions* och Banco-Utskotten, att
upptaga andra ämnen än de från Plena remit¬
terade; och Jjag-Utskottet har derföre i detta
mål rätteligen förfarit. Besinne man, att här
icke är fråga om ett partiell tillägg, utan om
en aldeles ny och ganska väsendtlig utvidgning,
dervid, under olika förhållanden, olika stadgan*
den torde blifva af nöden. Afven utur denna grund
anser jag den rätta proceduren vara, att icke
förblanda den Kongl. Propositionen med hvad
inom Riks-Stånden kan möjligtvis föreslås till
hämmande af Slafhandeln.
Professoren m. m. Bexell anförde: Den
varde Talaren, Contracts-Prosten Hallström, är
visserligen allt för väl bekant med Grutid*Ra-
gen i allmänhet, för att af dess nu åberopade
87 §, draga någon annan slutsats än den, att
Rikets Ständer kunna öppet och obehindradt,
äfven med förslag lill förändringar, yttra sig öf¬
ver de till dem aflemnade Rag-förslag.
Redan vid mitt första framträde för att tala i
en fråga, hvars utgång ligger mig nära om hjertat,
var jag beredd att möta de betänkligheter, som
lades i vägen för den af mig yrkade återremiss,
och jag hade just i sådant afseende min Motion
färdig.
Biskopen m. m. Doctor Wijkman anmärkte,
att de, som besörja deraa transport, som vilja till
America, icke kunna anses idka Slafhsndel, då
passagerarne vanligen sälja sig sjelfva.
334
Den 15 April.
Kongl. Öfver-Hof-Predikanten m. m. Do¬
ctor Hedrén förenade sig i hufvudsaken med Re¬
servanten, Professoren Bexell, och afstyrkte bifall
till Betänkande!, äfvensom remiss af Professoren
lieXells anförande, i form af en ny Motion. Den
händelsen förutsatt, att Stånden bifalla Proposi¬
tionen, sådan den nu är, skulle i följe deraf ut¬
komma en Kongl. Förordning angående Straff¬
lag emot Negerhandel. Om derefter den nya
Motionen, som yrkar utbyte af ordet Negerhan¬
del mot Slajhandel, ock vunne Konungs och Stän¬
ders gemensamma bifall, så sanctionerades s:ne
olika Författningar i samma ämne, en oformlig¬
het, den Doctorn trodde blifva en följd af ett
sådant yrkande.
Doctor Svedeliusl Jag kan ej deruti instäm¬
ma med Prosten Hallström, att 87 §. Regerings¬
formen förhindrar en modification af Konun¬
gens förslag, eller en återremiss af Betänkan¬
det. Om Konungens Nådiga Proposition inne¬
fattade ett constitutionelt Lagförslag, så hade
hvarken Constitutions-Utskottet eller Rikets Stän¬
der rätt att deruti förändra en enda bokstaf; men
annorlunda är förhållandet med en Civil- eller
Criminal-Lag. Då Konungen i sådant fall eger
rätt att antaga oförändradt, eller afslå med con¬
tra-proposition om förändrad redaction, miste
Rikets Ständer hafva samma rätt. Jag tror såle¬
des, att samma rättelse kan vinnas antingen ge¬
nom återremiss, eller om Högv. Ståndet beslu¬
tar att Professoren BeXells yttrande må såsom ny
Motion återgå till Utskottet.
Biskopen m. m. Doctor Wijkman yrkade
helst återremiss, till besparande af tid.
Den 15 April.
335
Professoren m. m. Bexellt Jag beräknade
deltagande för min framställning. Jag är glad
att häruti aldeles icke hafva misstagit mig. För
mig återstår nu icke mera än endast den anhål¬
lan, att förevarande öfverlaggningar, jemte den af
mig väckta Motion, måtte till Höglofl. Xiag-Ut-
skottets ytterligare behandling återremitteras.
Contracts-Prosten Hallström: Ständernes rätt
att ändra och modifiera ett Konungens Lagförslag
bestrider jag ingalunda; men de afgifva egente-
ligen då å sin sida ett nytt Lagförslag, icke det
svar, som 87 §. Eegerings-Formen föreskrif-
ver. I förevarande mål finner jag en återre-
miss ganska opassande. Minsta jemnfurelse af
Högsta Domstolens framlagde Förslag med den
Kongl. Propositionen gör det för en hvar klart,
att det icke varit Kongl. Majris höga afsigt att
gifva förevarande Straff-Lag den utsträckning,
som nu åsyftas.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård instämde med Doctor Svedelius, och
yrkade äterremisc till Utskottet, för att vinna än¬
dring i ordalydelsen.
Efter framställd proposition blef ock före¬
varande Utlåtande till Utskottet åierremitteradt.
Emot detta beslut reserverade sig Biskopen
m> m» Doctor JFaxe.
§. IO.
Föredrogs å nyo Lag-TJtskottets Betänkande
N:o 4a, i anledning af åtskillige utaf Professo-
ren Pt O. Gravander framställde frågor, rörande
tillägg i, eller förtydligande af 1686 års Kyrko-
336
Den 15 April,
Lag samt flere i anledning deraf utfärdade Kongl.
Föifattningar; hvarvid
Professoren Gravander anförde: Under ige¬
nom! äsningen af Höglofl. Lag-Utskoite(s Betän¬
kande öfver några af rnig framställda frågor, hvil¬
ka synts mig påkalla upplysning och förtydli¬
gande af 1686 års Kyrko*Lag och sednare ut*
komne Kongl» Förordningar, föreföll det mig,
som skulle Höglofl. Utskottet med lätthet ansett
ämnena, och afgifvit sitt Utlåtande i obestämda
svar. Vid närmare granskning hugnades jag ic¬
ke med nödig, och visserligen för flere än mig
behöflig, full anvisning till efterrättelse. Jag
tröstade mig vid den tankan, att ej pluraliteten
af Utskottet närmare kände, eller behöfde när¬
mare interessera sig för dessa ämnen, hvadan
resultatet ej heller kunde annorlunda utfalla.
Jag medgifver att det visserligen är svårt att
borttaga villrådigheten, om äfven viljan är god
att sprida ljus; men jag har trott och tror, att
ett och annat förtjent begrundande, och möjligt¬
vis kunnat framkalla Förslag till ledning för und¬
vikande af misstag och deraf följande ansvar, då
dylika casus i allmänhet ofta förekomma. De upp¬
lysningar, som blifvit meddelade, omsvepas med
skugga, då de ensamt intagas i Utskotts-Betän-
kandet, och aldrig inflyta i något Stånds-Pro-
tocoll.
Jag begär ingalunda återremiss; men af djup
vördnad för det Högv. Ståndet, som ynnestfullt
uppiagit frågorne och beslutat remiss till Utskott
för deras pröfning; af högaktning för det Publi-
cum, som möjligtvis kommer att känna dessa
saker,
r
Den 15 A fril.
337
saker, och för hvars domslut jag icke riides; af
aktning för min egen luder anser jag mig skyl¬
dig att närmare förklara anledningarue till den»
na min framgifna Motion , och yttra mig öfver
ett och annat i Betänkandet.
JHöglofl. Utskottet har funnit frågorne alix
vara af den mindre vigtiga beskaffenhet, att de,
utan behof af nya Lag-Stadganden, kunna dels
ined tillämpning af redan gifven Lag upplösas
och besvaras, dels till ingen våda eller olägen»
het, åtminstone för närvarande, utan afseende
lemnäs. Af mindre vigtig beskaffenhet må frå¬
gorne gerna anses, om dervid afses personen,
som vackt dem; dock måste jag, till räddandet
ifrån misstänka- om okunnighet i dessa ämnen,
uppenbara, hvad jag visst eljest altid förtegat,
att jag, för egen efterrättelse, öfver a o år med
yttersta sorgfällighet läst, och skrifteiigen för¬
fattat sammandrag af Acta Publica, Resolutio¬
ner och Casus, hörande till vår Ecclesiasfika
Lagfarenhet. Jag bör tillägga, att erfarenheten
varit min ledare vid frågornes uppgifvande, di
jag vetat, att deras lagliga afgörande alstrat be»
kymmer hos rådfrågande Pastorer och i Consi¬
storiel. I begäret att upptäcka brister uti Lag¬
stiftningen, eller i tomma speculationer, har in¬
gen enda sin grund.
Af mindre vigtig beskaffenhet hafva dessi
Lagfrågor visst varit och äro för alla dem, som
de ej egenteligen angå, och sorn kanske liknöjdt
åse misstag. Här, likasom i annan Lagstiftning,
är Lagbestämmelse till och med förhatlig för den
felaktige. Vigtiga synas mig dock de minsta
Presic-St, Prot. ig2g. Band, IV, 151
338
Den 15 April.
ljusstrålar, gom igenombryta mörkret och bidra¬
ga att förskingra dimmorne för vandraren, att
han ej må falla och stöta sig.
Må mig förlåtas denna allmänna öfversigt,
äfven om hon får namn af digression» Jag har
varit och är varm för det sanna och rälta. Öf¬
ver hvarje fråga vill jag serskildt anföra något,
med all möjlig korthet.
i :o Huglofl. Utskottets hedrande Utlåtande
öfver min Första Fråga , rörande Döfstum Qviri¬
nus Kyrkotagning> har fägnat mig, och betygar
jag för meddelandet min vördsamma tacksägelse.
Kongl. Brefvet af den 11 Mars 1775 är visst
för ingen Pastor obekant, men hit icke lämpligt.
Anvisningen, som gifves i sisla meningen, sy¬
nes mig dock göra det förut obestämda lika obe¬
stämdt, om än det kan lagligen förunnas ”en
tjenstförrättande att till enskildla fall fa tillämpa
allmänna Stadgar,” hvarom jag förut varit okun¬
nig, eller åtminstone i saker af mindre vigt
oviss.
2:0 Den Andra Frågan: Huruvida, dä Tro-
lofvade Personer begära Skiljobref, Ansökningen bör
åtföljas af Pastors intyg, att Häfd veterligen icke
mellankbmmit, och Giflomans samtycke till skils-
messan, vet jag äfven efter år 1810, då de si¬
sta Kongl. Förordningarne härom utkommit,
blifvit olika ansedd, och målet olika behandladt
i olika Consistorier. Någorstädes har man för
fattandet af Resolution åtnöjt sig med blotta de
Trolofvades ingifna Ansökning. Jag har en stri¬
dig öfvertygelse. Höglofl. i,ag-Utskottet har
rättvisligen citerat G. B. 4: 4. samt Kyrko-
Lagens 16 Cap, 1, 3 §§. otn Häfd. Detta är
Den 15 April, gjp
således väl besvaradr. Med full räst bade lun¬
na! liilika åberopas Kongl, Brefvet den 11 Nov.
1749. Börande Giflomans samtycke till skilsmes¬
san, tror jag det vara högst nödigt, helst det
mtd vishet fordras för afslutandet om Ägten-
skap. Så lange Mö är ogift, är hon omyndig.
Till upphäfvandet af ägtenskaps-förbindelsen kun¬
de hon vid en hastig öfverilning lätt öfvertalas
af sin Fästman utaf flere förekommande omstän¬
digheter ; än, då lyckligare tillfällen kunna erbjudas
honom till annat gifte, och han med en gåfva
vill frånträda sin förra förbindelse, än i andra
fall. Vid dylika tillfällen, och för värdig pröf¬
ning af omständigheter, synes mig Föräldra-
magtens påräknade mogna urskilning vara både
af behofvet påkallad och expressivt nödvändig,
Agtenskapsförbindelser böra hvarken med öfver¬
ilning ingås eller upphäfvas. Skilnaden emellan
tvinga och råda är för begge fallen gifven och
väl känd, äfvensom gränsen för tillämpningen.
Man må tillse, att ej tårar rinna öfver förha¬
stade beslut, tagne utaf oförståndige Fästehjon,
ettdera eller begge.
3:0 Öfver Tredje Frågan: Behöfver Pastor
till Lysnings beviljande för någondera af frånskilda,
förut trolofvade personer, som hvarannan hiifdat,
fordra företeende af något Docurnent, som försa-
krat barnens rätt till arf efter deras t. eX. i nytt gif¬
te trädande Fader, har Högloft. Utskottet rätt yt¬
trat sig, att här Samma förhållande eger rum,
som då fråga är om gifta personer, hvilka blif¬
vit lagligen skilde och derefter söka att ingå nytt
gifte. Men hvi blef ej detta yttrande Förslag till
Lag? Hvi föreskrifves ej, att en mening derom
34°
Den 15 April.
bör i Skilnad9-formulairet inflyta? Jag vet att
Skiljobref utgifvas utan ett ord orri häfd. En
sådan person företer sitt Skiljobref, och får på
detta Lysning till ägtenskapj men barnet9 ratt
är glöind, kanske för alltid. Denna fråga hän¬
ger äfven noga tillsammans med den förra.
Kongl. Brefvet af d. 17 Oct. 1778 synes gynna
det gifna Utlåtandet och göra sjelfva frågan, af
Utskottet gillad, om Afvittring onödig; men ic¬
ke i min Öfvertygelse. Mera vore har att an¬
märka.
4:0 1 händelse Trolofvad Qvinna, hvilkens
Fästeman henne förlupit, fur Domeren doljer art
hon af den förlupne blifvit häfdad, hvarigenom om
det sedan framfödda barnet intet kan i Rättens Pro-
tocoll intagas i huru försäkras dd sedermera denna
Arfsrätt? Svar: ’*Denna fråga blifver en rätts¬
fråga, sorn af Domaten måste pröfvaa när åta¬
lan sker?” Visserligen är denna en rättsfråga;
men lion har dock blifvit af en Pastor rätteligen
väckt i ett Consistorium, och råd hegardt, eme¬
dan hon afser ordning och skick inom Försam¬
lingen. Det är svårt att meddela sådant råd,
der kanske Församlingen vöre den ende och rät¬
te målsmannen, sedan modren dödt, och barnet
måste af Församlingen födas, oaktadt dess kände
fader eger större eller mindre förmögenhet. Mo-
tionairen har med frågans väckande sökt igenom¬
tränga skimret, och önskat ljus. Har Försam¬
lingen uti anförde fall Målsmansrätt och Måls-
mansskyldighet för hamet; eller har hon det
icke? Sedligheten och förekommandet af tiggeri,
der detta ej behöfves, böra i min tanka äfven
här vårdas.
Dan 15 April.
5:0 Öfver den frågan: Med hvad näpst hör
det gäckeri anses, att en trolofvad Man, som sjelf
bjudil till Bröllop, svarar Nej i Brudstolen, är det
ytirandet meddeladt, alt ett sådant uppförande
”icke lärer medföra någoi ansvar inför yitre Rätt;
att det moraliska klandrets och den Kyrkofader¬
liga. föreställningens områden ligga utom den Ju¬
ridiska Domare-befattningens gräns.” Så vackert
detta låter, och vid manga tillfällen är rätt sagdt,
torde dock omständigheter förekomma, som bå¬
de förtjena och äska någon närmare pröfning.
Jag vill härvid först historice uppgifva anled¬
ningen. En ung Man, sorn lättsinnigt ingått och
likaså upphäft flera ingångne Agtenskapsförbin-
deiser, hade derföre erhållit tjenliga förmanin¬
gar. Då han derefter ingått ännu en annan,
uttagit Lysning, dervid å nyo uppmuntrats till
stadga, och likaså vid bjudningen tillfrågats, hu¬
ruvida han hade allvar, borde Pastor ej vänta
förnekande i den afgörande stunden. Detta gafs
dock. Pastor inberättade händelsen med sina om¬
ständigheter till Consistorium, som fann anled¬
ning att 1 vanlig ordning remittera målet till un¬
dersökning, hvars resuliat ännu är okändt. I en
tid, då månge lättsinnigt le åt Kyrkans band,
och missakta Kyrkans tjenare, anser jag för god
ordnings skull i Församlingen nödigt, att lätt¬
sinnet styres och gäckaren näpses i mon af sin
förbrytelse. Mig synes det icke ligga utom Kyr»
ko-Radets befattnings-gräns att upptaga, granska
och bedöma äfven en dylik casus. Kongl.
Förordningarne af åren 1807, 1817 och 1824
vöre i detta fall nödige ledare. Jag har utlaLat
min öfvertygelse, men är icke förälskad i egna
Den 75 April.
meningar, hvarföre jag ock sökt upplysning. Då
jag hört vishetens röst, har, jag för henne gerna
öppnat mina oron- Jag har meri många här nu
frånvarande önskat dricka ur visdomskäilan; men
vattnet har af tillflöden blifvit grumligt.
6:0 Till svar å fiagan: Kan gräns eller an~
svar sältas för länge uteblifven vigsel efter skedda
Lysningar till äktenskap, lemnäs det svar, ’’att För¬
fattning härom visserligen kan utfärdas, att För¬
slaget till ny Kyrko-Lag utsätter en lid af sex
veckor efter sista Lysningen, men hvilket För¬
slag icke utan tvingande nödvändighet torde böra
till serskildt antagande föreslås, då ofvannämnda
fall anses sällsynt, och då i nödfall anmälan hos
Dom-Capitlet synes göra något Lagstadgande här¬
utinnan ännu umbärligt, hvarföre den väckta
frågan kan till granskningen af det nya Kyrko-
Lags-Föralaget, i hela sitt sammanhang , utan vå¬
da uppskjutas.’’
Härvid anmarkes, alt dessa fall icke äro
alltför sällsynta. Ett hithörande analogt vill
jag anföra. Sistledet år lät en burgen man för
sjette gången Kyrkotaga sin Fästeqvinna såsom
sin hustru, med yttrande om ägtenskap efter hen¬
nes tillfrisknande. Förmaningar hulpo icke.
Pastor inberättade händelsen, och Parterne in¬
kallades tilt Dom-Capitlet. Tid för Lysning och
Vigsel bestämdes efter allvarligt samtal. Denna
tid är längesedan förliden, och alla förmaningar
till ordentlighet gäckas. Hvad skola i dylika fall
Dom-Capitlen göra? Tiga åt osedligheten och
oordningen inom Församl ingarne ? Jag förutsät¬
ter, att förmaningar äfven der äro fruktlösa. Lex
in casu löper altid fara att anses omild, och är
Den 15 April.
altid förhatlig, Borde ej Civil- eller Ecclesia¬
stik-Lag påtänkas och stiftas. Kan utan våda
för samhällsskicket sådan omnämnd oordentlig¬
het lemnäs i många år opåtaid? Om den föres
under artikeln af ogudaktighet i husen, så synes
kanske äfven detta vågadt. Kongl. Författningen
om Socknestämmor oc h Ky rko-Råd vore visser¬
ligen då att tillgå; inen saken är oviss, och straff¬
bestämmelsen både obestämd och obetydlig.
Jag lemnar åt Lagstiftaren att i sinom lid äf¬
ven till detta mål sträcka sin hyllande blick. Län¬
ge har jag missbrukat Högv. Ståndets tålamod;
ntå jag ej derföre ådragit mig dess ogunst! Vid
jemnförelsen emelian förlidna tiders stränga allvar
och de närvarandes kanske för veka lynne må jag
säga: O tider! O seder!
Dom-Prosten Heurlin: Uti hufvudsaken o-
gillar jag icke detta Lag-Utskottets Betänkande,
och yrkar icke eller deraf återremiss, men måste
likväl ogilla den förklaring Utskottet lemnat på
den i 3^dje rummet af Professoren Gravander
framställda fråga. Utan tvekan besvara r jag med
Hej denna fråga, och vågar bestämdt förklara,
att Pastor till Lysnings beviljande för någondera af
frånskilda, förut trolofvade personer, som hvarandra
häfdat, icke behof ver fordra företeende af något Do-
cument , som försäkrar barnens rätt till arf. Lag-Ut¬
skottet deremot har, till följd af Kongl. Förordnin-
garne d. 3001127 April 1810,ansett samma för -
sigtighet vid Lysnings utfärdande för sådana frän-
skilda personer böra iakttagas, som för dem, hvilkas
genom vigsel fullbordade ägtenskap blifvit lagligen
vpplöst. Ehuru förhållandet icke kan anses lika
vid skilsmessa emellan lagligen vigde, och tro»
Den 75 April.
lofvade personer, har jag likväl dervid mindre fä¬
sta! mig, än vid derpå i Betänkandet följande slut¬
mening: Dagens stadgande om afvittring mäste iif-
ven liar tillämpas. Ar denna tolkning rigtig,
bör jag öppet erkänna, att jag under min Em¬
betstid felat emot Lagens föreskrift, och troligen
hafva flere af mine Em betsbröder, lika med mig,
gjort sig skyldige till det stränga ansvar Kyr»
kolagen stadgar för vigsel, utan förevisad laglig
afvittring. Men utom det att Författningarne icke
gifva ringaste anledning till en dylik fordran
af trolofvade personer, om de än hvarandra häfdat,
inser jag icke, huru afvittring vid upplösning af
sadane personers tilltänkta ägteuskap kan ega rum,
eller verkställas. Öfverenskomma de i godo om
det tilltänkta ägtenskapets upplösning, eger Con¬
sistorium att genast utfärda skiljobref, med letn-
nad tillåtelse för deni, att hvar för sig ingå nytt
ägten9kap, dock med det uttryckliga tillägg, att
det under ägtenslapsUifte förut a flade barnets rättig¬
het till arf förbehälles. Deremot, om den ena af de
trolofvade vägrar, den andra åter yrkar ägtenska¬
pets fullbordande genom vigsel, bör Consistorium
anmäla förhållandet lins Kongl. Maj:t, som då
vanligen lemnar Nådig tillåtelse till skilsmessa,
likväl med förutnämnde förbehåll af barnets be¬
varade arfsrätt, hvilket ock sedermera intages
uti Dom-Capitlets skiljobref. Detta skiljobref
anser jag, i afseende på förra upplösta trolofnin-
gar, vara det enda Document, som Pastor för
ny Lysnings beviljande behöfver fordra. Afvit¬
tring, som egentligen uttrycker verksteldt Arf¬
skifte, kan icke komma i fråga. Barnet förlorar
val icke, genom föräldratnes uppliäfda, tilltäuk-
Den 15 April,
3*5
(a ägtenskap, rättighet till art efter både Fader
och Moder, men arfslotten lon hvarken bestärn-
mas eller utbrytas, förrän vid Föräldrarnes döds¬
fall, då barnets i skiljobrefvet, och äfven det
förutan, i Lag förvarade rättighet först kan göra
sig gällande. Barnets rätt till arf är ock icke
inskränkt till den egendom Fader och Moder
vid skilsmessan ega, utan sträcker sig jemväl till
det de framdeles kunna förvärfva. Den andel
deraf, som bör tillkomma ett under närnude
omständigheter afladt barn, är likväl beroende af
antalet af lika berättigade arftagare. Således om,
under ett med annor person sedermera ingån¬
get ägtenskap, barn sammanaflas, kommer det
förstnämnde att dela lika lott, af Faders eller
Moders egendom, med dessis sedermera framföd¬
de, lefvande barn. Först vid intraffadt dödsfall
företages afvittring , eller, sorn är i sig detsam¬
ma, verkställes arfskifte emellan den aflednes
behörige arftagare.
Då Högloft. Utskottets origtigi förklaring
kan gifva anledning till tvekan och villrådighet,
och möjligen åberopa* Sorn prejudicat, har jag,
som i öfrigt bifaller Betänkandet, ansett af vigt,
att uti Högv. Ståndets Protocol! nedlägges ett
bestämdt ogillande af Lag-Utskottets i denna frå¬
ga gifna förklaring.
Häruti instämde Biskop Tegnér, Prostarne
Pettersson och Astrand, med flere.
Contracts-Prosten Agrell t Af Dom-Prosten
Heurlin förekommen, har jag intet annat att an¬
föra, än att, efter mitt begrepp om betydelsen
af ordet afvittring, någon sådan aldrig kan ega
rum, förrän den ena eller andia personen aflit
3*6
Den 15 April.
elie, efter hvilka barn eller arfvingar äro berätti¬
gade till arftägt. Barn, sorn äro födde under
äktenskapslöfte, ega arfsrätt efter sina Föräldrar)
men icke förr, än de med döden afgå; deras för¬
lofning må upplösas eller med vigsel fullbordas,
så fötblifver i alla fall barnens rätt oförkränkt.
Biskopen m, m. Doctor Faxe yrkade, uppå
de flere redan anförde skäl, att Betänkandet måt¬
te återremitteras.
Dotn-ProSten Holmström yttrade, det han
befarade någon irring i redactionen af den ifrå¬
gavarande puncten i Utskottets Betänkande. Ut¬
skottets mening hade varit, att något Lag-förslag
för den af Professoren Gravander framställda frå¬
ga icke vore af behofvet påkalladt, utan att full
tillrättavisning kunde vinnas, ej mindre af all¬
män Lag, som förklarar häfd under ägtenskaps-
löfte för ett börjadt ägtenskap, än ock af Kongl.
Förordningen af den 27 April x8io, som ut¬
tryckligen innehåller * att hvad om ägtenskaps-
skilnader vore stadgadt, äfven skulle tillämpas
till sådana ägtenskap, som med häfdad Fästeqvin¬
na äro begynte, men ej genom vigsel fullborda,
de. Då afvittring eger rum, enär Makar åtskil¬
jas, hade denna grundsats kanske något förlängt
blifvit utsträckt äfven till trolofvade, som blifvit
lagligen skilde.
Kongl. Öfver-Hof*Predikanten m. m. Do¬
ctor Hedren yrkade återremiss , på det att Utskot¬
tet icke måtte anse Ståndet hafva gillat dess rai-
sonnement i denna punct.
Dom-Prosten Heurlin: Dom-Prosten Holm¬
ströms anmärkning om likhet uti förhållandet
vid skilsmessa emellan trolofvade personer, som
Den i;5 April.
hvarandra häfdat, och dera, hvilkas genom vig¬
sel fullbordade ägtenskap lagligen upplöses, och
för hvilka sednare Dom-Prosten anser afvittring
böra föregå tillåtelse till nytt ägtenskap, finner
jag icke fullt träffande.
Först hafva vigde makar ett gemensamt Bo
att skifta, hvaremot trolofvade personer ännu
icke ega någon gemensam egendom. Uti förra
händelsen hafva makarne rättighet till det gemen¬
samma, som vid skilsmessan, dock med betyd¬
lig skilnad, allt efter de olika skal, som föran-
ledt ägtenskaps-skilnaden, lagligen dem emell in
bör fördelas. Trolofvade personer hafva de e-
mot ingen ömsesidig rättighet till hvarandras e-
gendom. Hvar och en af dem bibehåller orub-
badt sitt, eller hvad han förut ensam eger.
Dessutom är det skifte af gemensam egen¬
dom, som vid skilsmessa emellan ägta makar
bör verkställas, icke egentligen att anse som af-
vittring. Ingen af makarne afvittrar barnen, det
vill säga, leinnar dem arf i handom. Föräldrar*
ne qvarsitta uti orubbad besittning, hvar af sin
egendom, B,irnen bibehålla dertill arfs-anspråk,
men arfslotten bestämmes och utfaller först vid
Föräldrarnes död.
I anledning af Dom-Prosten Holmströms
åberopande af Kongl, Förordningan d, 27 April
1 § xo, yttrade Contracts-Prosten ågrell: Jag kän¬
ner den anvisning, sorn i denna Författning gif-
ves frånskilda makar, att ej i annat gifte träda,
utan i den tid och i den ordning, som Gifter¬
måls- Balkens 4 Gap. 3 §. föreskrifver ; rnen jng
har all anledning att tro, och är äfven nästan
öfvertygad, att i Förordningen förekommer ett
348
Den 15 April*
tryckfel, och att i stället för 3 §., som hand¬
lar om afvittring i allmänhet, bör vara 2
som handlar om tiden och ordningen för från¬
skilda makars trädande i annat gifte. Och da
afvittring icke kan ega ram, när makar skiljas i
ägtenskapet, så kan den så mycket mindre for¬
dras, när frågan är om trolofnings-skilnad , helst
förhållandet i det förra fallet föreskrifves till ef¬
terrättelse i det sednare.
Contracts-Prosten Pettersson yrkade ock åter»
remiss, i anledning af de mot Betänkandet gjor¬
da anmärkningar.
Efter framställd proposition blef förevaran¬
de Betänkande bifallet*, förklarande dock Ståndet
härvid sitt ogillande af den uti Utskottets yttran¬
de om Tredje frågan förekommande slutmening:
”'Lagens stadgande om afvittring mäste äfven
här tillämpas.’
Häremot reserverade sig Professoren Gra¬
vander.
§. 11.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
Betänkande N:o 46, öfver Herr Friherre Carl
Hermelins och Riksdags-Fullmägiigen Herr P.
Lindqvisth Motioner om ändring af 5 §, i 2 3
Cap. Arfda-Balken, samt bestämmande af ansvar
för Förmyndare, som åsidosätter den honom ålig¬
gande Redovisnings-skyldighet, anförde
Contracts-Prosten Pettersson: Om meningen
med den föreslagne förändringen af 23 Cap. 5 §.
Arfda-Balken är den, att efter första nya reda-
ctionen följande orden: ''och uppfylla allan skada,
ther then omyndige något derigenom lidity’ eller att
Den 15 April,
349
de efter andra redactions-förändringcn stående
orden: ”eller alt betala den del i skadan, som hos
then andre kim brista’’ skola utgå, i händelse
Kongl. Maj:t Nådigt täckes gilla den föreslagne
f/irändringen, så kan jag ej annat än ogilla den
af Utskottet föreslagne förändringen af ofvanberör-
de paragraph, och på grund deraf yrka återremiss,
aldenstund dessa i Betänkandet icke synliga me¬
ningar aldi ig kunna ur Lagbudet utgå, utan att
den omyndiges rätt i många fall skall äfventy-
ras. I motsatt fall bifaller jag Betänkandet och
de deri föreslagne ordförändringarne.
Dom-Prosten Holmström anmärkte, att me*
ningen icke varit att utesluta hvarken det före¬
gående eller efterföljande uti ifjågavarande §.
Coniracts-Prosten Pettersson'. Den af Dom-
Prosten Holmström gjorda anmärkningen bevisar
mindre, att jag saknat skäl til! mitt dubium, än
att Hiiglofl. Utskottet nied en viss knapphändig¬
het redigerat ifrågavarande paragraphs - förän¬
dring. Det hade ej kostat mycken möda, tid el¬
ler papper, om äfven de af mig anmärkte bri¬
stande stropherne influtit, så att snan fått se he¬
la §. i sitt nya förbättrade skick. Jag antager
dock gerna Dom-Prostens förklaring och satter
den såsom en borgen för bibehållande^ af de i
Betänkandet utelemnade a:ne meningarne, hvilka
för ingen omyndigs rätt och säkerhet kunna um¬
bäras; äfvensom jag hoppas att, då Nådig Kun¬
görelse örn förändringen utkommer, hela $ln och
icke blott fragmenter deraf blifver deri intagen.
Betänkandet blef, efter framställd proposition,
bifallet.
Härvid anförde Contracts-Pi osten Petters¬
350
Len 15 April.
son, ai( lian, endast under åberopande af hvad
han anfört, biföll Betänkandet.
§• 12.
Då nu 3 nyo föredrogs Lag- Utskottets Utlå¬
tande N:o 48, i anledning af gjorda anmärknin¬
gar vid åtskilliga till Utskottet återremitterade
JJetänkanden, anförde
Kongl. Öfver-Hof-Predikanten m, m. Do¬
ctor Hedrén : Då, enligt 49 §. 3 Morn. Riksdags¬
ordningen, det åligger vederbörande Utskott, i
händelse ett redan beredt mål till ytterligare Ut¬
låtande återförviges, att dermed inkomma till
det Stånd, som återremitterat, så hade man väl
rättighet att vänta, att, ehuru 3:ne Stånd gifvit
sitt bifall, Utskottet det oaktadt icke iemnat de
från ett Riks-Stånd gjorda anmärkningar obesva¬
rade , i synnerhet sorn Riksdags-Oidningens fö¬
reskrift häri är tydlig och bestämd. Möjeligen
kunde ett sådant Utlåtande vara utan ändamål,
om Utskottet å de gjorda anmärkningarne icke
funnit skäl att göra något afseende. Men då
man 6ett, att detta oaktadt något eller några
Stånd, på gjord inbjudning, antingen ändrat el¬
ler jern rika t sitt redan fattade beslut, för att ac-
cedera till ett annat Stånds, så anser jag Ut¬
skottet hafva blott genom en kort anmälan af de
3;ne öfrige Ståndens beslut icke allenast felat e-
niot Riksdags-Ordningens tydliga föreskrift, utan
ock derigenom afskurit alla försök för ett Stånd,
att åstadkomma någon jemnkning uti de 3tne öf¬
rige Ståndens beslut. Utur dessa skäl röstar jag
för afslag,
Den 15 April.
Häruti instämde Dom-Prosten Heurlin och
Contracts-Prosten Wibelius.
Contracts-Prosten Nordin : Då missnöje hö*
res öfverallt öfver P«iksdags-ärendernrs långsam¬
ma gång, och då alla önska att Riksdagen inåt-,
te slutas ju förr dess heldre, trodde Dag-Utskot¬
tet sig kunna hoppas snarare bifall än tadel
för den oskyldiga förkortnings-method, som här
blifvit begagnad ; och det så mycket heldre, som
flere andra Utskott, med alla Ståndens tysta bi¬
fall, föregått på samma genväg, och förelyst
med samma goda exempel. Att å nyo bearbeta
alla dessa åtta remisserne, anmärkningarne der¬
öfver besvara, och, efter nya debatter och reser¬
vationer, utskrifva, justera och trycka 8 Betän-
kanden, dertill fordras mycken tid, och mycken
kostnad; och hvartill skulle val allt detta gagna?
Dessutom, berättelsen, att 3:ne Stånd bifallit de
första 8 Betänkanden, är också ett slags Utlåtan¬
de, som till besparing af tid och penningar
torde kunna få passera. Jag bönfaller att inga
hinder läggas i vägen för Riksdagens förkortande.
Professorerne Gravander och Bexell förena¬
de sig med Doctor Hedrén.
Biskopen m. rn. Doctor Faxe conformerade
sig med Doctor Hedrén.
Contracts Prosten Hallström'. I hvad Kongl.
Öfver-Hof-Predikanten Doctor Fledrén anfört in¬
stämmer jag jemväl utur det skäl, att inom ett
Riks-Stånd kunna sådana upplysningar meddela»,
eller sådana tillägg göras, som möjligen föranle¬
da en jemnkning eller ändring i det beslut, som
de öfrige Stånden fattat.
Biskopen och v. Talmannen m. rn. Doctor
35*
Den 15 April.
af Wingård upplyste, att ett sådant yrliinde för-
ledne Riksdag gjordes af Bonde-Ståndet utan nå¬
gon påföljd.
Kongl. Öfver-Hof-Ptedikanten ni. m. Do¬
ctor Hedrén, som icke yrkade återremiss af Be¬
tänkandet, tillstyrkte att Ståndet för denna gång
måtte med ogillande af Utskottets åtgärd låta
bero.
Dom-Prosten Holmström ansåg, i likhet med
Doctor Hedrén, det visserligen kunna tillhöra det
Hiigv. Ståndet att ogilla de Betänkanden , som vid
första föredragningen blifvit af Ståndet Sterrern itte-
rade , ehuru af de 3tne öfrige Stånden godkände;
men aldeles icke kunde Dom-Prosten finna dpt
vara skäl att återremittera det nu ifrågavarande
Utlåtandet, som endast innehöll en underrättel¬
se om hvad 3:ne Stånd beslutat. Detta förkort-
nings-sätt hade både vid förra Riksdagar och
vid denna af flera Utskott blifvit användt, och
syntes hafva ganska god grund, då Riksdags-gÖ-
TOmålens hastigare afslutande derigenom beredes.
Biskopen rn. m. Doctor Tegnér anmärkte, i
likhet med Dom-Prosten Holmström, att den åt¬
gärd Lag-Utskottet vidtagit vore vanlig äfven i
de andra Utskotten; anseende Biskopen Utskot¬
ten vid slika fall icke annorlunda kunna förhål¬
la sig, än att hos Ståndet anmäla de Resp. Med-
Ståndens sammanstämmande beslut.
Härefter beslöt Ståndet för denna gång låta
bero vid Utskottets åtgärd, att, utan att öfver
de af ett Riks-Stånd gjorda anmärkningar med
något Utlåtande inkomma, endast anmäla de
3:ne öfrige Riks-Ståndens till Utskottets Betän¬
kan-
Den i5 April.
353
landen lemnade bifall; hvarjemte Ståndet, i afseen¬
de på de af Ståndet återremitterade nedannämnde
Betänka riden, fann för godt att låta bero vid Nto
3, (ifver Herr P, Lindqvists Motion om upphäf-
vande af Hof-Bätternes Leuterations-rätt, och
N:o 21, öfver Contracts-Prosten S. JD. Nibelii
Motion om stadgande, att lagrad qvinna, som till
sitt barns försörjande vill njuta understöd af Fat¬
tig vårds-inrät tning, skal! åligga att uppgifva sin
lägersman; med ogillade deremot N:o 11, öfver
Hans Janssons från Elfsbogs Lön Motion om
upphafvande af 2 Gap. 3 §. Giftermåls-Balken.
Emot Ståndets fattade beslut, rörande N:o
21, reserverade sig Biskopen m. m. Doctor Faxe,
Kongl. Öfver-Hof-Predikanten m. m. Doctor He¬
drén, Contracts-Prosten Nibelius och Prosten al¬
strand. 4
Emot Ståndets beslut att blott för denna
gang vilja låta bero vid Lag-Utskottets sätt att
besvara återremissen af Betänkanden, somaf3:ne
Stånd blifvit gillade, reserverade sig Dom-Pro¬
sten Holmström, under betygande af sin förun.
dran, att icke samma stränga grundsats blifvit
tillämpad emot andre Utskott, t. ex. Stats-Ut-
skottet, sorn flere gånger vid denna Biksdag pa
enahanda sätt förfarit.
Häruti instämde Contracts-Prosten Nordim
§• *3.
FÖredrogos å nyo och biföllos Lag• Utskottets
Betänkanden:
N:o 38, öfver Herr Fredric Leonhard Rosen-
Preste-St. Prot. 1829. Band. IV.
354
Den 18 April.
qvist1 s Motion örn ändring af 3Mje §. i 21 Cap,
Bättegångs-Balken.
N:o 41, öfver de af Riksdags-Fullmägtige
Herrar P• Lindqvist och A. Landegren väckta
Motioner om ändring af 2 och 3 §§. i 14 Cap.
Mi asger nings-Bal ken.
N:o 47, öfver de af Herr Bo Christ. Boos
och Riksdags-Fullmägtigen från Calmar Fän Pet¬
ter Pettersson gjorda förslag till stadganden, livar®
igenom ina förekommas att personer, som upp¬
nått myndighets-ålder, men ändock blifvit under
Förmyndare ställde, under detta ornyndigheta-
tilistånd ådraga sig gäld.
§• M-
Till den af Dom-Prosten Holmström gjorda
anhållan om ledighet från Biksdags-göromålen, 3
veckor ifrån d. 2 3 dennes, lemnade Ståndet sitt
bifall.
Ståndet åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem
O. Rogberg.
Lördagen den 18 April.
Plenum kl. 9 f. m.
§• i*
Äf inkomne Protocoll-Utdrag inhemtades,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat
Den 18 April.
355
till Constitutions-Utskottet: Stats-Utskottets Memo-
rnorial N:o 103, innefattande anledning till an¬
märkning mot Stats-Rådet samt Föredragande
inför Kongl, Majit af Krigs-Arenderj bifallit
och gillat: Banco- Utskottets Utlåtande N:o 28,
öfver några föreslagne åtgärder till förekomman¬
de af missbruk med enskildes Assignerings-rät¬
tighet på Banken; Lag-Utskottet» Betänkande
N:o 37, öfver väckta Motioner om ändring af
Kongl, Kungörelsen den 18 December 1823,
huru förhållas bör, då emot redan dömde per¬
soner yppas brott, hvarom tansakning tillförene
icke varit anställd; N:o 38, öfver väckt Motion
otn ändring af 3 §. i 21 Cap. Rättegångs-Balken;
Nio 40, i anledning af af Kongl. Maj:ts Nådi¬
ga Propositon* angående Straff-Lag emot Neger¬
handel och delaktighet deruti; N:o 41, öfver
väckta Motioner otn ändring af 2 och 3 §§, i
14 Cap. Missgernings-Balken; N:o 42, i anled¬
ning af väckta frågor rörande tillägg i eller för¬
tydligande af 1686 års Kyrkolag, samt flere i
anledning] deraf utfärdade Kongl. Författningar;
Lag- samt Oeconomie-Utskottens Ulåtande N;o
lo, i anledning af väckt fråga om behofvet af
tillägg uti Kongl. Majtts Nådiga Instruction för
General-Landtmäteri-Contoiret, Province-Landt-
mäteri-Contoiren samt Landtmätare i Riket; vid
föredragning af Expeditions-Utskottets Utlåtande,
i anledning af återremiss utaf Utskottets under
N:o 41 uppgjorde förslag till Rikets Ständers
underdånige Skrifvelse angående afskrifning i
Räkenskapeme utaf Nummer-Lotteriets fordran
hos Hamnbyggnads-Directionen i Helsingborg,
deruti tillkännagifves att, enär miss-skrifning ut*
Dm ig April.
af ett ord i omförmäldte Förslag inträffat, Ut¬
skottet funnit sig böra samma Förslag, behörigen
rättadt, till justering och godkännande af Rikets
Ständer å nyo öfverlemna, godkänt sistnämnde
Förslag; återremitterat Banco-Utskottets Memo¬
rial N:o 2g, angående några förändringar och
närmare bestäm mandén af grunderne och vilko»
ren för Assignering på Banken ; afslagit .Lflg»
saint Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 9, i
anledning af väckta Motioner om jemnkningar
och rättelser i den af Kongl, Maj:f under den
15 Julii 1827 i Nåder utfärdade Taxa på arfvo¬
de för Ijandtmäteri-Förättningar.
§•
Uti ankomne Protocolls-Uldrag tillkänna»
gafs, att Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat; till
Bevillnings-Utskuttet: Petter Pehrssons från Calmar
Dan nu ingifne anförande, i anledning af Be»
villnings-Utskottets, från Bonde Ståndet återre¬
mitterade, Utlåtande Nto 15» angående Stämpla¬
de Pappets afgiften; till Lag' samt Oeconornie-
Utskotten: Jan Erik Janssons från Wermlands
Uän Memorial, i anledning af samma Utskotts
återremitterade Utlåtande N:o 13, i fråga om
förändring af grunderne och viikoren för Hem-
inans-klyfning m. m. ; bifallit : Banco-Utskottets
Utlåtanden och Memorial: N:o 28, öf^er några
föreslagne åtgärder, till förekommande af miss¬
bruk med enskildes Assignertngs-rätt på Banken;
N.'o 29, angående några förändringar och närmare
bestämmanden af grunderne och viikoren för As¬
signering på Banken; N:o 30, om preglande af
en Skådepenning lill minne af Deras Kongl.
Dtn 18 April.
35T
Högheter Hertigarnes af Skane, Upland och Ö-
stergöthlund födelse; och N:o 32, angående tilla—
del se för de Academier, Collegier och Allmän*
na Inrättningar inom Hufvudstaden, som enligt
1823 års Banco-Reglemente fått, mot Sika nu-
meraire i Banco-Sedler, till visst belopp årligen
utvexla Silfvermynt, att enahanda rättighet äf¬
ven för år 182g kunna begagna; Lag-Utskottets
Betänkande Nto 35 , öfver Herr Jan Lambergs
Motion, örn ändring i Kongl. Förordningen
den 12 Junii 1816 , angående vissa delar af
Vexelhandeln; N:o 36, i anledning af väckte frå¬
gor, dels om stiftande af en Ansvarighets-Lag
för Sakförare, och dels örn stadgande af rättig¬
het för Sak-egare till fritt val af Rättegångs om¬
bud; N:o 4a, i anledning af åtskilige utaf Herr
Professor Gravander framställda frågor, rörande
tillägg i eller förtydligande af 1686 års Kyrko¬
lag, samt flere i anledning deraf utfärdade Kongl.
Författningar; och Nto 45, öfver Herr Magnus
Crusenstolpes samt Johan Olssons Motioner om
inrättande af Förmyndarekamrar; återremitterat
följande Betänkanden: Bevillnings- samt Oecorio
mie-Utskottens N:o a, angående Herr Friherre
jE, v. SallZas Motioner om förhud emot inför¬
sel af eller Tull å utländsk Tvål, Ull och Ost;
Banco-Utskotlets N:o 31, om ytterligare åtgärder
för Silfverköp, samt fortfarande Silfverirtvexling
å ia8 sk. per Ii:dr till och med d. 30 Septem¬
ber innevarande år; Lag-Utskottets N:o 37, öf¬
ver Herr Friherre G. Fr. Äkerhjelms samt Herr
Johan af Wingärds Motioner om ändring af
Kongl. Kungörelsen d. 18 December 1823, hu¬
ru fot håll as bur då emot redan dömde personer
358
Den t8 April,
yppas brott, hvarom ransakning tillförene icke
varit anställd; N:o 38 , öfver Herr Fr. Rosen¬
qvists Motion om ändring af 3 §. i a l Cap. Rät-
tegångs-Balken J N:o 40, i anledning af Kongl.
Majts Nådiga Proposition, angående Straff-Lag
emot Negerhandel och delaktighet deruti; och
N.o 41, öfver de af Herrar P. Lindqvist och
A, Landegren väckta Motioner om ändring af 3
och 3 §§. i 14 Cap. Missgernings - Balken;
samt Oeconomie-Utskoilets N:o 83, i anledning af
gjord hemställan, att Directionen öfver Danviks
Hospital måtte förklaras oberättigad att uppbära
Recognitions-afgift till Hospitalet vid upplåtelse-
brefs utfärdande på besittningsrätten af dess Hern»
man; afslagit: Banco-Utskottets Memorial N:o33,
om antagande af en i bvggnadsyrket erfaren per¬
son för Bancohusens underhåll och vård m. ms
mot å stat uppfördt årligt arfvode; Oeconomie-
Utskottets Utlåtande N:o 82, i anledning af väckt
fråga om förändring i nu gällande föreskrifter
angående tiden för väglagning; vid föredragning
af Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande N:o 102,
i grund af anmärkningar vid Utskottens afgifne
Utlåtande Nto 92, i anledning af Kongl, Maj:ts
Nådiga Proposition om ytterligare anslag af all¬
männa medel till Götha Canal-byggnads fullbor¬
dande, så vidt den rörer ett förskott af 100,000
R:dr, bifallit afl ifrågavarande 100,000 R:dr ge¬
nast i låneväg utlemnas till Götha Canal-Bolag
eller dess behörigen befullmägtigade Ombud,
emot sådan skuldförbindelse och deruti innefattad
säkerhet, som fullkomligen tryggar möjligheten
af, full återbetalning, under de vilkor och till
den tid, som Rikets Ständer, i sammanhang med
Den 1g April. 359
Utlåtandet om hufvudfrågan, komina att be¬
stämma.
§• 3-
Företeddes och lades på Bordet följande Be$
tänkanden, nemi.:
Stats-Utskottets
Utlåtande N:o g3, i anledning af den hos
Vällofl. Borgare-Ståndet gjorda anmärkning vid
redactionen af slutmeningen uti Utskottets Be¬
tänkande N:o 22, rörande Slotts-Snickaren J.
Durnraths till Utskottet ställda ansökning om be¬
stämmande af en viss tid, efter hvars förlopp
den uti Sökandens här i Stockholm belägne fasta
Egendom Riksgälds-Contoiret beviljade inteck¬
ning, till säkerhet för meddelad förnyelse af en
förkommen, af nämnde Contoir på Vexel-Ban-
ken utgifven Assignation, måtte till all kraft
och verkan upphöra.
N;o 94, Utlåtande, i anledning af de hos
Vällofl. Borgare-Ståndet gjorda anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N.o 65, angående åtskilli-
ge, genom Kongl. Maj:ts Nådiga remisser till
Rikets Ständer öfverlemnade, Svenske Medbor¬
gares reclamationer, i afseende på ersättning för
lidne förluster genom Skeppsuppbringningar.
N:o 95, Berättelse om den af Utskottet för¬
rättade granskning af Riksgälds-Contoiret, Gene-
ral-Assistance Contoiret samt f. d. Filial-Discont-
Inrättningarne.
N:o 96, Betänkande, i afseende på åtskilllge
uti Riksgälds-Contoirets Räkenskaper balancerade
fordringar och tillgångar.
N:o 97, Utlåtande, öfver de hos Ridderska-
Ben jg April.
pet och Adeln gjorda anmärkningar vid Utskot¬
tets Betänkande Nto 41, i anledning af ett af
Herr Landt-Marskalken samt Herrar Tal männen
•upprättadt och till Utskottet ingifvet Förslag till
så väl Herr Landt-Marskalkens och Talmannens
Representations-kostnad, som till utgifter för Riks-
Ståndens Canzlier och Klubbar.
N:o g8, Utlåtande, i anledning af anmärk¬
ningar vid Betänkandet Nto 4?» rörande indrag¬
ning af ali mathållning vid den så kallade Landt-
Marskalks-Klubben, samt om förminskning i Sta¬
tens utgifter för Klubb-Inrättningarne,
Nto gg, Utlåtande, i anledning af Utskot¬
tets Memorial Nio 68, i fråga om tryckning af
allmänna Indragnings-Staten för år 1828*
§• 4.
Prosten m. m. Grevillius begärde ordet och
anförde: Då det Hög v. Ståndet vid sistledne Mån¬
dags Plenum genom betydlig Pluralitet uttryckte
sin välvilja mot Götha-Canal, i beslutet att genast
lemna den ett bidrag af 100,000 R:dr, torde det
icke vara utan allt interesse att veta i hvad skick
saken för närvarande står, hvarföre jag utbeder mig
att korteligen få nämna, det Protocolls-Utdrag ifrån
samtelige Riks-Stånden till Höglofl. Stats-Utskottet in¬
gått ; att de alla öfverensstämma deruti, att de äskade
100,000 R:dr genast borde från Riksgälds-Contoiret ut¬
betalas; men att svårigheter likväl mött vid anordnings
expedierande, dels i olikheten af föreskrifne vilkor, i det
Hederv. Bonde-Ståndet absolut bestämt Summans ut¬
gående som lån, då de öfrige Stånden endast vil¬
korligen fordrat säkerhet för Summans återbetal¬
ning, i händelse en sådan af Rikets Ständer blefve
Den 18 April.
361
beslutad, dels uli den skiljaktighet i ordalag, som
förefinnes uti de öfrige 3:ne Ståndens Beslut, ehuru
enahanda tili anda och syftning. Höglofl, Ridder-
skapet och Adelös saint Valofi. Borgare-Ståndets äro
i den närmaste öfverensstämmelse, hvaremot det
Högvördiga Ståndets Protocolls-Utdrag innefattar
beviljande af Summans lyftning, på förbehåll och
vilkor, som framdeles skola uppgöras. Man har i-
nom Stats-Utskottet häraf velat draga den mening,
ehuru stridande den synes roed det nyttjade ordet
genast, att det Hög v. Ståndet fordrat, det vilkorens
uppgö'rande borde föregå penningarnes lyftning. På
grund af dessa betänkligheter, och då 3:ne Stånds
beslut, åtminstone till ordalagen, icke öfverens¬
stämma, ligger saken nu på Stats-Utskottets Bord,
att till ny öfverläggning föredragas. Resultatet der¬
af kan väl icke på förhand bestämmas. Möjligen
lan frågan förvisas till handläggning på Riksgälds-
afdelningen, för att, derifrån återkommen, å nyo
Bordläggas och vidlyftigt debatteras, innan roan
blifvit ense om ett jemnk nings - förslag att afgå till
Rikets Ständer, och i deras Plenis ytterligare discu*
teras.
Huru tidsödande detta blefve, hoppas jag det
Högv. Ståndet lika med mig inser; hvarföre, och då
det i denna fråga egentligen varit tiden man velat
vinna, och man redan blifvit ense derom att tidsut-
drägten skulle leda till förluster, tager jag mig frihe¬
ten vördnadsfullt föreslå, att det Högv. Ståndet,
hvars verkliga mening var att den äskade Summan
genast skulle få utbetalas, utan frångående af sitt
förra beslut, ville, i afseende på uttrycken och med
förändring deraf, accedera till antingen Ridderskapet
och Adelns eller Borgare-Ståndets framställning. Då
Den iS April.
härigenom 3:ne Stånds beslut Liefve både i sak
och form sammanstämmande, skulle ali tvekan och
villrådighet hos Stats-Utskottet vara undanröjd, och
den redan länge förhalade tiden icke mer till skada
för ändamålet förspillas.
I anledning af detta anförande, och sedan
Protocolls-Ufdraget för den 13 dennes, rörande
förenämnde Mål blifvit, jemte Protocolls-Utdra»
gen från de Respective Med-Stånden, uppläste,
framställde H. H. Erke.Biskopen och Talman¬
nen till Ståndets besvarande l:o Huruvida Stån¬
dets verkliga mening med sitt redan fattade och
expedierade beslut var att den äskade Summan
genast skulle utbetalas? Hvilken fråga af Högv.
Ståndet med Ja besvarades. 2:0 Om Ståndets
mening varit att vid hufvudfrågans afgörande
om det större anslaget till Götha Canals fullbor¬
dande enligt Kongl. Majtts Nådiga Proposition,
under serskild öfverläggning och pröfning före¬
taga, huruvida förberörde medel skola anses an¬
tingen som ett Lan, hvilket skall af Bolaget åter¬
betalas, eller under hvad vilkor den kan blifva
ett förskott på det Nådigst föreslagne bidraget?
Preste-Ståndet, som härvid likaledes förkla¬
rade, att verkliga meningen med det redan fat¬
tade beslutet, rörande anslaget till Götha Canal,
var att öfverläggningen och pröfningen, huru den
beviljade Summan skall anses såsom lån, eller un¬
der hvad vilkor deri kan blifva förskott, framde¬
les skulle tagas i öfvervägande, beslöt att, till und¬
vikande af missförstånd i ordalydelsen, accedera
till Vällofl. Borgare-Ståndets, utan frångående af
sitt i hufvudfrågan, fattade beslut, i följe hvar-
Den ti April,
a! nedanstående Protocolls-Utdrag genast upp¬
sattes och justerades:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Högv. Preste-Ståndet den a8
April 1829.
S. D. Till undvikande af tidsutdrägt ge¬
nom missförstånd af Preste-Ståndets Protocolls-
Utdrag af den 13 innevarande April, rörande
utlemnande af 100,000 R:dr Banco till Götha
Canal-Direetions disposition, och utan att ändra
sitt samma dag fattade beslut i hufvudfrågan,
fann Ståndet för godt att jemnka ordalydelsen af
nämnde Protocolls-Utdrag till närmare samman-
mel se med de från Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Vallofl. Borgare-Ståndet ankomne
Prolocolls Utdrag i samma ämne, så att Ståndet
förklarar sig hafva bifallit att ofvannämnde sum¬
ma 100,000 R:dr Banco genast af Riksgälds-Con-
toiret skall utlemnas, under vilkor, att Canal-
Directionen blifver Kongl. Majrt och Rikets Stän¬
der ansvarig för medlens användande till Canal-
arbetet, och Bolaget för deras återbetalning, om
så påfordras, på sätt Rikets Ständer framdeles
må förordna.
Ståndet åtskiljdes*
In fidem
O. Rogberg.
36+
Tisdagen den 21 April,
Plenum kl. 10 f, m.
H. H. Erke-Biskopen och Talmannen före¬
tedde eli af tillförordnade Provincial - Läkaren
Docior Nordstedt uigifvet Läkare-betyg, af inne¬
håll, alt Kongl. Hof-Predikanien, Prosten Gu¬
melius af sjukdom hindrades att ännu kunna fö¬
retaga återresan till Hufvudstaden.
Med upprigtig! deltagande emottog Ståndet
denna underrättelse.
§• i.
Ståndets Protocoll för den 13 uti denna må¬
nad justerades, hvarvid, i anledning af §. 2 , H.
H. Erke-Biskopen och Talmannen lillkännagaf
att H. H. Erke-Biskopen och Talmannen erhål¬
lit underrättelse af Secreteraren vid Kongl. Ta-
bell-Commissionen, så väl att det papper, sorn.
hädanefter till Tabell-forniulairen kommer att
begagnas, skall vara stadigt och fullgodt, sora
ock att tillräcklig tillgång efter skeende Reqvisi¬
tion skall Dom - Capitlen tillhandahållas, om
hvilket allt H. H. Erke-Biskopen och Talman¬
nen ansåg sig böra, i afseende på den väckta Mo¬
tionen, lemna det Högv. Ståndet underrättelse.
§. 2.
Af inkomne Protocolls-Utdrag inhemtades,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat;
till Bevillnings-Utskottet: Friherre Anckarsvärds1
Carl Henric, Motion, innefattande hemställan,
att Bevillnings-Utskottet måtte, medelst den ut-
Den ai April.
viig 42 §. Riksdags-Ordningen lemnar, söka å~
stad lorn ma en fullständig Tableau, som Länsvis
utvisade, huru afgiften efter 2 Art. i Bevill-
nings-Förordningen utfallit på antalet af skatt¬
skyldige, fördelte uti olika folk-classer5 Friherre
Ridder stolpes, Fredric, Motion, innefattande hem»
ställan, att Bevilinings-Utskottet måtte uppgöra
grunder till nytt Taxerings»värde å Skattskyldige-
Egendomar uti Riket m* in.; till Lag-Utgkottet:
Herr Ribbings, Arvid, Motion om upphafvande
af Kongl. Brefvet den 17 Oct. 1778, rörande,
Idand annat, förbud för Husbönder, Själasörjare och
Föräldrar, att efterfråga en hafvande qvinnas till¬
stånd; Herr Rosenqvists, Fredric Leonhard, Mo¬
tion , angående en föreslagen ändring uti 17
Gap. 47 §. Rättegångs-Balkerij Grefve Horns,
Claes Fredric, förslag till en Lag i afseende på
de Åhörare, hvilka komma att bivista Riks-Stån-
dens öfverläggningar; bifallit och gillat följande
Betänkanden och Utlåtanden: Banco - Utskottets
N.‘o 27, öfver väckt fråga om undvikande af allt för
mycken noggranhet och deraf förorsakad tidsut¬
drägt vid pröfning af Handlingar, sorn hos Ban¬
ken till Låns erhållande företes; N:o 30, om.
preglande af en Skådepenning till minne af De¬
ras Kongl. Högheter Hertigarnes af Skåne, Up¬
land och Östergöthland födelse; Lag‘Utskottets
N:o 35, öfver väckt Motion om ändring i Kongl.
Förordningen den 12 Junii 1816, angående vis¬
sa delar af VexelhandelnJ N:o 36, i anledning
af väckta frågor, dels om stiftande af en An-
svarighets-Lag för Sakförare, och dels om stad¬
gande af rättighet för Sakegare till fritt val af
Rättegångs-ombud; Lag» samt Oeconomie-Utshot-
366
Dm si April.
tens N:o 13, i anledning af väckte Molioner om
ändring i Kongl. Förordningen den 19 Decem¬
ber 1827, angående grunderne och vilkoren för
Hemrnans-klyfning, samt afsöndring af jord el¬
ler andra lägenheter från Hemman; N:o 12, i
anledning af väckta frågor om ett förändradt sätt
för Kungörelsers publicerande i Kyrkorne; N:o
15 , öfver väckt förslag att Konungens Befallnings¬
hafvande må förpligtas att till Justitias-Canzle-
ren och Justitia» Ombudsmannen insända ett
exemplar af Kungörelser, som Konungens Be¬
fallningshafvande utfärda; att Konungens Befall-
riingshafvandes obestämda rättighet att kalla Lä.
nens innevånare till sammankomster och munte-
liga förhör må inskränkas; och att med utmät¬
ning af debiterad afgift må innehållas, då jäf
emot krafvets behörighet väckas; återremitterat:
Lag- samt Oeeonomie-Uiskottens Utlåtande N:o
14, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Propo¬
sition, att Kongl, Majus Förordning af den ig
December 1827, angående grunderne och vilko¬
ren för Hemmans-klyfning, samt afsöndring af
jord eller andra lägenheter från Hemman, må
gälla äfven i afseende på Säteri- Rå och Rörs-
samt Frälse-hemman, och att föreskrifieme om.
Säteri-byggnads underhållande å Säterier må upp¬
höra; Oeconomie'Utskottets Utlåtanden: N:o 81,
1 anledning af väckt fråga, dels om tillägg i
föreskrifterne, rörande Afvittrings-Verket inom
Luleå Lappmark, och dels om behofvet af åt¬
skilliga åtgärder, till förekommande af Lappska
Folkstammens undergång; N.*o 8a , i anledning
af väckt fråga om förändring I nu gällande före¬
skrifter angående tiden för väglagning; afslagit:
Den ai April.
367
Lag-Utsbotlets Betänkande N:o 34, öfver väckt
Motion om granskning af alla de Lagförändrin¬
gar, som utan Rikets Ständer* samtycke blifvit
gjorda, i synnerhet emellan 1786 och 180g; Log-
sa m t Oeconomie- Utskottens Betänkande N:o 11, i
anledning af väckta frågor om förändring i skyl¬
digheten att bygga och underhålla broar och
vägar; att, sedan vid föredragning af Riddarhus-
Utskottets Memorial, i anledning af väckt fråga
om offentlighet vid Ridderskapet och Adelns öfver-
läggningar, Ridderskapet och Adeln redan den
16 sisth Mars f. m. funnit godt medgifva of¬
fentlighet vid Ståndets öfverläggningar, under
förbehåll, icke allenast att ett stadgande derom
borde i Riddarhus-Ordningen intagas, utan ock
att sättet, vilkoren och verkställigheten af be»
rörde offentlighet skulle, efter serskild öfverlägg¬
ning, sedermera bestämmas J så hade Ridderska¬
pet och Adeln nu beslutat, under förklarande att
de Reglementariska Stadganden, hvilka i afseen»
de å ifrågavarande offentlighet kunde komma att
ega rum, borde uti Ridderskapet och Adelns
Ordnings-stadga inflyta, det skulle sednare delen
af Riddarhus-Utskottets ofvannämnde Memorial,
som innefattade det af Utskottet, i afseende å
offentligheten uppgjorde Reglementariska Förslag,
på grund af de den 3 sistledne Februarii f. ro.
och den 16 sistledne Mars f. m. samt denne dag
af åtskillige Ledamöter dervid gjorda anmärknin¬
gar, till Riddarhus-Utskottet återremitteras; samt
derjemte ansett nödigt anmoda Lag-Utskottet
att upprätta ett Lagförslag, som innefattade nö«
diga Straffbestämmelser för de förbrytelser, hvil»
l
Ditt si April.
xunde begås af Åhörare, som bivista Riks-
-åndens öfverläggningar.
' §• 3-
Uti inkommet Protocolls-Utdrag tillkänna,
gafs, att Hederv. Bonde-Ståndet remitterat till
Constitutions- Utskottet en af Peller Andersson från
Hallands Län, i den form 39 §. Riksdags-Ord-
ningen föreskrifver, framställd anledning till an-
märkning emot Föredraganden af Ecclesiastik-Ä-
render.
§• 4*
Följande från Utskotten inkomne Betänkan-
den företeddes och lades på Bordet;
från Lag-Utskottet:
N:o 49, Betänkande, i anledning af åtskil¬
liga Motioner om ändring af 17 Cap. Handels-
Balken och 20 Cap. Ärfda-Balken,
N:o 50, Betänkande, öfver Herr Biskopen
Doctor C. F. af Wingärds Motion om stadgan¬
de, att Consistorii Notarie skall, för den upp.
börd, som till dess tjenst hörer, stå i lika ansvar ,
som Kronans uppbördsman fur Krono-uppbörd,
samt Dom-Capitel ega förmonsrätt framför en*
skilde fordringsegare till ersättning af Consisto-
lii Notaries tillgångar för uppbörds-medel, som
af honom förskingras, derest Dom-Capitel icke
åsidosatt den tillsyn, som detsamma åligger.
N:o 51, Betänkande, öfver Herr Grefve
Johan Henning Gyllenborgs Motion, att jordegare
ma för fotdran hos sin Landbo erhålla förmons-
rätt till Landbos gäldbundna egendom.
N:o 52,
Den 21 April.
369
N:o 52, Betänkande, öfver den af Herr
Prosten Grevillius och Riksdags-Fullmägtigen
Herr E. N. Memsen väckta fråga orri stadgan¬
de, att Inteckningar, beviljade till säkerhet för
medel, sorn till fromma Stiftelser äro eller blif¬
va anslagne, alltid skola bibehålla sin gällanda
kraft, utan att behöfva förnyas.
2S?:o 53, Betänkande, öfver Riksdags-Full¬
mägtigen Herr H. A. Falkmans förslag till än¬
dring af 24 §. i Kongl. Förordningen den 13
Julii 1818, angående Inteckning i fast egendom;
från Lag- samt Allmäuna Besvärs och Oeco-
nomie-Utskotten:
Nio 21, Betänkande, i anledning af väckta
Motioner, dels om afskaffande af ali Expeditions¬
lösen, dels om nedsättning, ändring eller för¬
klaring af Kongl. Majtts förnyade Nådiga Taxa
på Expeditions-lösen den 15 Maji 1821.
N:o 22, Utlåtande, i anledning af åtskilliga
föreslagne förändringar, så väl i 1805 års Kongl,
Förordning om Skogarne i Riket, som i andra
med Skogshushållningen gemenskap egande La¬
gar och Författningar.
§• 5-
Kongl. Öfver-Hof-Predikanlen m. m. Do¬
ctor Hedrén begärde ordet, och anförde: Sedan
det Högvördiga Ståndet nu beviljat det för Gö¬
tha Canal-arbetets fortsättning begärdta, förskott,
300,000 R:dr B:co, under förbehåll af framde¬
les bestämmande vilkor för detta Och möjligen
ytterligare beviljade understöd till detta verk,
torde rnig tillåtas få afgifva den framställning,
Preste-St. Prot, 18*9. Band, IV, 153
Ben si April.
jag i detta ämne mig förbehåll st, med anhållan
att densamma matie till de Höglofl. samman¬
sätta Stats- och jBanco-Utskotten varda remit¬
terad.
Dst första vid det nu beviljade understöd
nödvändiga förbehåll anser jag vara, att Götha
Canal-Bohg ovilkorligen förbinder sig att, med
hvad nu kan varda inedeladt, inom utsatt lid
fullborda hela arbetet, och i händelse härutinnan
skulle felas, borde detsamma af Staten få öf-
vertagas och emot ersättning af Bolaget bringas
till slut. Dernäst synes vara högst billigt, att
Staten för de biträden, sorn nu kunna lemnäs,
erhåller ersättning. För de hittills meddelade
byggnadslån är väl ännu utsigten till återbetal¬
ning eller ränta ganska mörk; ehuruväl de, ef¬
ter min tanka, böra lills vidare qvarstå , för att
afbida den lyckligare framtid, som af detta verks
gynnare så säkert förutses; men för det under¬
stöd, sorn nu redan är och blifver beviljadt, bör
Staten förbehålla sig den ersättning, som af den
färdigbyggda Canalen kan erhållas.
Men utom dessa vilkor tager jag mig fri¬
heten föreslå ännu ett tredje, det jag anser vi¬
da mer vigtigt, och förtjenande den sorgfälligaste
uppmärksamhet. Götha Canal, en gång färdig,
är icke mera ett enskildt verk. Om ock alla
deraf flytande inkomster, genom det allmännas
eftergifvenhet, skulle komma att tillfalla enskil¬
de Boiags-egare, så är dock verket Nationens,
och måste såsom sådant för framtiden garante¬
ras, Jag menar härmed icke blott, att Natio¬
nell till största delen bekostat det; ty om ingen
ting qvarstod af denna kostnad, sorn hade rapport
Den at April.
tned Nationens framtida angelagenheter, så vore
det utan allt andania! att tänka på en controll eller
garantie för framtiden, like heller är menin*
gen att förbehålla Staten någon ersättning, åtmin¬
stone för hvad nu varder beviljadt; hvarom redanär
förmäldt. Aldraminst är meningen att yrka någon
förmon för Staten till förfång för Bolagsmännen»
nu innehafvande rättigheter. Men frågan är att
icle allenast behörigen bibehålla och vårda detta
dyrbara verk för framtiden så, att det blifver
ällmänt nyttigt, Utan ock så, att det icke må blif¬
va för allmänt val äfventyrligt eller skadligt.
Man bör väl icke förmoda den sednare händelsen, e-
iiär hvad som i detta hänseende kommer att utbreda
gagn för det allmänna, äfven måste blifva gag-
rseligt för de enskilde eller Bolagsmännen. .Lik¬
väl är dermed icke »agdt, att hvad sorn kommer
att enskildt gagna Bolagsmännen, äfven lika sä*
kert skall vara nyttigt för allmänt väl. Det lå¬
ter lätt tänka sig, att en mängd af samhällets
förelse-Canaler skulle kunna tvingas att taga vä¬
gen åt denna Canal, som derigenom skulle vin¬
na betydliga förmoner, fastän Samhället i det
hela förlorade. Götha Canal kan i detta fall ic¬
ke jemnföras med någon annan egendom i Riket,
Den är en öppen farväg igenom hela den bäst
odlade och befolkade delen af landet $ och denna
Väg kommer troligen att i en framtid stå i de
Vigtigaste förhållanden till allmänna rörelsen i
alla grenar. HutU oformligt, och i flera hänse¬
enden hurö äfventyrligt vill det ej blifva, att utan
alla garantier lemna en sådan vigtig farled endast St
godtycket af enskilde egare, hvilka dessutom ärö
och förblifva everdeliga för Nationen okände?
Den ai April.
Redan horas ifrån flera håll stora, ännu outveck¬
lade planer hvila på denna Canal. Jag bekän¬
ner val, att jag foga till det närvarande trott
derpå. Men då de stora förglagerne begynna
tydligt uttala sig af Representanterne sjelfve i
alia Stind, äfven här ibland oss, så tror jag
pligten fordra att vara vaksam. Man har så of¬
ta, sned en slags förebråelse, fått höra uppma¬
ningar att tänka på framtiden. Jag lyder denna
uppmaning, och fruktar ej att jäfvas af dem, som
nitälska för dess sammanbindning med det för¬
flutna. Måhända skall Götha-Canal göra stora
förändringar i Sveriges inre rörelse, i dess hus¬
hållning, industris, och, hvad man så säkert och
sa nära förebådar, i dess förs vars-sy g te m. Hvem.
skulle icke glädjas, om dessa förändringar verk¬
ligen komma att bidraga till Fäderneslandets
förkofran och trygghet? Men bör man dä lemna
delta åt slumpen, eller, hvad ännu vådligare är,
åt enskilde Bolagsmäns godtfinnande ? Dessa Bo¬
lagsmän äro för närvarande till s örsta delen san¬
nolikt kände, och derjemte kände såsom upply¬
ste och ifrige Fosterlands-vänner. Men hör
man icke deraf hemta ett ännu ytterligare skäl
att tänka på en osäker framtid, enär de sjelfve
ofelbart skola niiliga och understödja en sådan
omtanka ? Vår H istoria saknar icke exempel af
sadana tider, då enskilde motarbetat det allmän¬
na, och då dessa söndringar vållat svåra och
långa olyckor. Ingen af oss känner de tider,
som komma; och utan att frukta eller misstänka
dem , böra vi väl c-j klandras, om vi taga våra för¬
sigtighetsmått medan vi kunna, men väl, om
vi försumma det. Jag förutsätter den möjligs
Ben st April.
3?3
händelsen , att Götha-Canal tillföll sldane egare,
sorn hade nog egennytta, för stt uppoffra all¬
man fördel för egen vinst, och nog djerfhet och
klokhet att genomföra sina planer; hvilka för»
derfliga verkningar skulle det icke medföra för
Fäderneslandet, och huru skulle icke ofta hå¬
de Styrelsen och Folk-Representationen deraf
besväras och oroas? Annu fariigare skulle för¬
hållandet blifva, örn Canalen föll i utländningars
händer, då den kunde i minga critiska ögon¬
blick icke allenast blifva skadlig för Fäderneslan¬
dets väl, utan äfven vådlig för dess sjelfständig*
Ivet. Vid alla verk, der Staten och enskilde äio
ttied hvarandra interesserade, är nödigt att i tid
noga bestämma de inbördes rättigheterna o H
pligterne. Visst kan Staten, såsom den tnägti-
gare» då behofvet eller nöden påkallar, taga sig
sjelf rätt. Men sådana vindieationer ske aldrig
utam skakning och oro, Bäst är att de före¬
kom inas. Det är på Statens sida desto angeläg¬
nare, sorn det enskilda interesse! alltid är mera
vaksamt, förslaget och varmt, och derföre ofta
Staten öfvermägtigt. Vid det här ifrågavarande
verk äro sådana försigtighets-rnått mera vigtiga
än någonsin. lag skulle fördenskull anse nöd¬
vändigt, utan ringaste förening ;ning af Actie.egar»
nes rättigheter till Canal-Inkorr.sterne enligt fö;«
unnade Privilegier, att likväl Nationen måne
beständigt ega sina Ombud i Direciionen, icke
blott under byggnads-liden, såsom hittills, utan
äfven sedermera och i everldliga tider; att desse
Ombud till lika antal och lika rösträttighet med
Bolagets Directeurer må deltaga i verkets sty¬
relse, förvaltning och vård, enligt dam af Stan-
Dm 21 April.
derne gifna instructiomer, och under samina an¬
svar sorn Nationen* Fullmägtige i Penningever-
ken; och att i alla de fall, der desse Nationens
Ombud kunde vara enhälliga i en mening, som
Vöre motsatt den öfriga Directionens, beslutet
skulle hemställas till Konungen.
Jag skulle icke yrka detta tredje vilkor,
om Götha Canal kunde förvärfvas till Statens
besittning, hvilket i nuvarande ställning vissel-
ligen vore det bästa. Men tiden tillåter icke
att påtänka ett sådant köp, ehuruväl jag för min
del skulle anse någon uppoffring i detta afseen¬
de icke illa använd. Erfarenheten skall väl
ock framdeles visa, att innan detta sker bl i c
Canal-frågan aldrig fullkomligen lugn. Men tills
vidare, och för att lätta en sådan afhandling, äro
ofvsnberörde förbehåll i min öfvertygelse ovil¬
korligen nödvändige. Den sista tidpuncten är
jiu äfven inne att stipulera dem. Ty om nu
detta yttersta anslag beviljas, utan att dervid fä¬
sta några vilkor, så lära väl sedan fatalierna
icke så lätt återvinnas.
J stöd af det ofvan anförda vågar jag för¬
denskull föreslå följjnde vilkor och förbehåll vid
det understöd af 100,000 R;dr, sorn redan blif¬
vit lemnadt till Götha Canals fortsättning, äf¬
vensom vid hvad ytterligare till dess fullbygg¬
nad kan beviljas, nemligen:
1:0 Att Bolaget förbinder sig att med de
begärda 845,000 R:dr ovilkorligen bygga Cana-
len inom utsatt tid färdig; hvaremot, och i
händelse Bolaget i denna förbindelse brister,
Staten skall ega att, antingen genom Nationens
Ombud eller genom Regeringens åtgärder, full.
Den ai April.
375
borda arbetet på allmän bekostnad, men emot
full ersättning af Canal-Inkomsterne, i den mon
de inflyta.
2:o Att, då af de hittills förskjutne bygg-
nadsbiträden sannolikt aldrig Staten kan njuta
någon utdelning, Staten deremot för de 845,000
R:dr, sorn nu beviljas, må inträda såsom Actie-
egare i Bolaget, och för denna Summa everldeli-
gen taga sin andel med de öfrige Bolagsmännen
i Canal-inkomsterne.
3:0 Att Nationen skall ega sina Ombud i
Directionen, hvilka icke allenast, som hittills,
skola deltaga i verkets tillsyn och vård under
byggnadstiden, utan äfven sedermera framgent
och everldeligen til! lika antal och rösträttighet
med de öfrige af Bolaget tillsatte Directeurer,
efter af Ständerne utfärdade instructioner, och
under lika ansvarsskyldighet med Nationens Full-
mäglige i penningeverken, skola deltaga i Di-
rectionens alla öfverläggningar och beslut röran¬
de Canalens vård, underhåll, samt alla dertill
hörande frågor och angelägenheter; skolandes
vid de tillfallen9 då desse Nationens Ombud å
ena sidan och de öfrige Directeurer å den andra
lunna, hvar för sig enhälligt, möjligen vara af
stridande meningar, beslutet hemställas till Kongl»
Maj:t.
Dessa förbehåll, tydligen af Rikets Ständer
uttryckta, böra äfven af Bolaget i lagligen sam¬
mankallad allmän Bolagsstämma uttryckligen an¬
tagas och godkännas, till framtida kraft och efter¬
lefnad, innan något af den beviljade anslags¬
summan får ytterligare lyftas.
Till de Höglofl. Utskottens upplysta prof-
Ben ai April.
ning öfverlemnar jag, hvad afseende denna min
framställning möjligen kan förtjena, äfvensom
hvad deri kan behöfva tilläggas eller fullkomnas,
till vinnande af ett ändamål, clet jag i denna
sak alltid åsyftat och ännu lika allvarligt önskar,
afböjsnda af framtida missförstånd och tvister i
Na tionens allmänna öfverläggningar, äfvensom
befrämjande af Fäderneslandets sanna välfärd,
trygghet och lugn.
Prosten m. rn. Grevillius och Lector Kjellars~
der begärde målet pu Bordet.
Lades på Bordet.
§. 6.
D3 nu å nyo föredrogs Allmänna Besvära
och Oecunomie-Utskottets Betänkande N:o 84, i.
anledning af väckta Motioner, rörande Forväsen¬
det samt Gäsigifveii-skjutg»ansiaiterne, tillkänna-
gaf Prosten Forslind, att han i Utskottet de fa t
Dom-Prosten Lidmans tanka, som finnes uttryckt
i dess Utskottets Betänkande åtföljande Beser-
vation.
Contracts-Prosten Pettersson: Då jag, med
full öfvertygelse om rättvisan och fördelen af det
Höglofl. Utskottet föreslagit rörande Kungs-skjut-
sernes utgörande, dertill lemnar mitt bifall, kan
jag icke dela Utskottets tanka rörande Hall» och
Beserv-skjutsen, emedan jag anser de föreslagna
iltgärderne alldeles oförenlige med de skjuts—skyl¬
diges bästa, samt i flere fall ledande till oord¬
ningar, tvister och olägenheter.
Utskottet föreslår att Håll-skjutsen bör upp¬
höra, derföre att den är den mest skadliga, åtmin¬
stone i moraliskt hänseende. Vanligen är förhål¬
Den 21 April.
377
landet sådant, der Håll.skjuts år till Gästgifveri»
erne anslagen, att den af hvarje dertill anslaget
Hemman icke utgöres mer än en gång i måna¬
den, Skjutsaren kommer till Gästgifvaregården
i solnedgången, och på de flesta ställen, serde¬
les der mycken trafikering är, förhåller det sig
merendels så, att han dels i skymningen, straxt
efter ankomsten, dels påföljar.de morgonen er¬
håller ordres att skjutsa. Får han nu samma
afton skjuts, så kan han innan nasta dags mor¬
gon vara hemma, serdeles om han får skjutsa
med eget åkdon och åt det håll der han är bo¬
ende, i hvilket fall han icke återvänder til! Gäst"
gifvaregården. Den moraliska olägenheten af
Håll-skjutsen finner jag dessutom icke vara serde¬
les att befara af uppehållet på Gästgifvaregårdar-
ne, serdeles om dat blef ålagdt Gästgifvarne,
att vid strängt ansvar tillse det Hållbönderne om
nätterne hvarken fingo spela kort eller supa,
utan att de t il 1 heil los att om nätterne hvila, och
Gästgifvaren förbjöds då sälja bränvin eller an¬
drå starka drycker, äfvensom, i fall vistandet
fortfor ut på följande dagen, noga uppsigt borde
hallas, att inga oordentligheter fingo ega rum.
Dessutom barde det vara Hållböndernes rättig¬
het att, då omständigheterne det rnedgåfvo, få
skjutsa helst åt dc-t håll, der de hafva sitt hem,
så att de efter utgjord skjutsning, och efter ic¬
ke längre dröjsmål vid den Gästgifvaregård dit
de skjutsat, än sora för hästarnes hvila nödigt
är, kunde återbegifva sig till sitt hem, hvilket
hvarje Gästgifvare vid ansvar skulle ålägga» till¬
se. Genom dessa eller andra Police-Stadganden
skulle ett betydligt hinder läggas för det befara¬
Ben ai April.
de moraliska onda, som man med Håll-skjutsen
anser förknippadt, oaktadt jag icke egentligen
Iean inse att större immoralitet förorsakas genom
Håll.skjutsen, som så sällan eller högst en gång
i månaden utgöres, än om denna skulle indra¬
gas, och Reserv-laget eller entreprenad-skjutsare så
mycket mera bindas vid Gästgifvaregårdarne,, samt
derigenom få så många flera tillfällen till utsväf-
ningar derstädes, hvaraf följden skulle blifva, att
just det närmast Gästgifvaregårdarne boende fol¬
ket skulle demoraliseras. Detta bevises just der*
igenom , att Hållskjutsare aitid äro det beskedli»
gaste folket> då öeiemot Reserv-skjutsare vanligast
äro sturske, ogine och krånglige. I min tanka
uppkommer således mycket större skada, serdeles
j moraliskt afseende, derest Håll-skjutsen upphör,
och Reserv-laget får en derigenom ökad skyldig¬
het att besöka Gästgifverierne, än om förhållan¬
det fick förblifva sådant det nu är. Hållbonden
vet dessutom altid hvilken dag hans skjutsnings¬
besvär infaller; han bereder sig dertill såsom
till en dagskörsel; men Reservskjutsarn blifver
annu mindre fredad, än han nu är, i fall Håll-
skjutsen upphör, och för honom blir det icke
blott en ren nödvändighet att hålla flere hästar
och nästan en enkom för skjutsandet lejd dräng,
hvarigenom åboen tillskyndas en alldeles icke
emot fördelen att skjutsa svarande tunga, oberäk-
nadt de menliga följder, som af dessa tätare in-
ställelserne vid Gästgifvaregårdarne uppstå för
hang tjenare, som vänjas till sysslolöshet, arbets-
ohig, uppstudsighet, samt lust för supande och
förströelser. Af allt detta, hvartill ännu mera
kunde läggas, följer således, att den af Utskottet
Den ai April.
.379
salta principen är aldeles vacklande, och aft sam¬
ma onda är alt befara 1 äonu högre grad, om
Baken ses från en motsatt synpunct; ty då de
fleste komrne au blifva Reserv-skjutsande, skulle
det onda sprida sig vida mera omkring, och ge¬
nom eit starkare inrotande hos dem skulle det
lätt transspirera åt de öfrige, oberäknadt den fa¬
tala omständigheten, att alla Reserv-skjuts-skyldige
skulle lida vida mera i sin oeconom iska hushåll¬
ning. Denna olägenhet bevises tydligt af Ut¬
skottets efterföljande yttrande, sid. 34 och 25:
’’och anser Utskottet — — tillräckligen” Detta yt¬
trande visar, att Reserv-laget skulle förökas just
med Hållbönderne, eller andre nu icke till skjuts
anslagne Hemman; att vistandet vid Gästgifvare-
gårdarne skulle blifva så mycket allmännare, m.
m., och detta skall, efter min öfvertygelse, blif¬
va vida mer förderfligt, än om Reserven någon
gång finge blifva obudad, derföre att Håll-skjuts var
inne; och dessutom kan ju förderfvet för Håll-
skjutsare helt lätt, åtminstone sannolikt, före¬
byggas, om husbonden, de 12 gångerna om året,
beordrar till skjutsens utgörande sådane tjenste¬
hjon, på hvilkas goda förhållande, nykterhet och
anständighet han kan lita, då hvarken personer
eller kreatur komma att lida af ett sä sällan åter¬
kommande onus.
Att ersätta Håll-skjutsen genom Entreprenad-
skjuts, på det sätt Utskottet föreslagit, nemi. att
skjutslegan för Entreprenad-skjutsare skulle okas
till 25 ä 50 procent, att deras skjuts först skul¬
le utgå, och således en resande vara tvungen
att begagna dessa, då han kanske genom några
timmars sednare framkomst skulle kunnat få Re¬
38o
Den si April.
serv-skjuts lill ovanligt pris, synes mig orättvist
rnot dem, som tvingas att begagna skjutsen, ecb
dessuforn ledande till prejerier, tvister och an¬
dra olägenheter. Osa t. ex. en Gästgifvare en*
treprenerade på skjutsen, så skulle han kunna
påstå att alltid Entreprenad*skjuts vore innej; till
och roed en Re&erv-skjutsare skulle vid framkom¬
sten till nästa Gästgifvaregård kunna uppgifva sig
för Entreprenad-skjutsare, och yrka dennes skjuts¬
lega; man skulle kunna få en Entreprenadhäsr och
en Reservhast, och af allt detta skulle nödvändigt
uppstå gräl, klagomål, otillbörligt prejeri m, m.
Den ena timman skulle en resande få betala
hälften mer skjutslega än den en timma sednare
kommande, sorn fortställdes med Reserv»sk juts el¬
ler Gästgifvarens egne hästar; och hvem inser
ej obehaget och obilligheten af en sådan regle¬
ring. Dessutom skulle detta kunna medföra en
verklig försnillning för Kronan, enär de, som
resa med anspråk på ersättning för skjutslega,
skulle kunna påföra Kongl. Majtt och Kronan er¬
sättning för Entreprenadskjuts, oaktadt de nyttjat
egne eller Reservbästar; hvarförutan sådane i pu¬
blike ärender resande, för att documentera sina
räkningars ärlighet, alltid skulle bilägga bevis
om hvad slags skjuts de begagnat, en skyldighet,
som altid skulle medföra besvär, och kanske icke
altid, om Gästgirvarebevis skulle gälla, utesluta
ali tvetydighet. Det har bevisat sig i städerne,
der skjutsnings-skyldigheten är af entrepreneurer
öfvertagen, att aldrig krångel uppstår, derföre
att skjutslegan är aldeles lika med den, sorn
skulle utgöras, om husegarne sjelfve skjutsade;
hvarföre får det då icke vara på samma satt, om
Den 21 April.
38t
Entreprenad» skjutsning*-systemet antogea afven på
landsbygden? Det ligger Risingen billighet
deri , att den resande pä landet skall onerera»
mera, äin han onereras vid farten genom städer-
ne, derföre att några Hållbönder öfverenskom¬
ma om inrättande af en Entreprenad-skjuisning,
Jag kan derföre icke bifalla skjutslegans förhöjning
för Entreprenad-skjulsare, utan vi kar att, om de sko*
la antagas i stället för Håll-skjutsare, de icke må till—
läggas högre lega än Reserv-skjutsare, dels derföre,att
de såsom motsvarande Håli-skjutsare hafva ett vida
mindre onus än Reserv-skjutsare, dels ock derföre,
att det är en uppenbar orättvisa mot resande, och
äfven kan medföra olägenheter för både enskilde
och det allmänna, som, om det får förblifva vid
hvad det är, aldrabäst förekommes. Utomdess,
örn ett sådant dubbelt Skjutsnings*system etable¬
ras, skall det ovilkorligen följa, att forsei-Iö-
nerne till en för handel och rörelse menlig
höjd stegras, alldenstund helt visst hvarje for¬
bonde och vagnman då skall fordra Entreprenad-
skjutslega, och den om skjuts angelägne mången
gång tvingas att låta preja sig alldeles oskäligt.
Härförutan torde snålskjutsandet och forbönderg
benägenhet att skjutsa för den nu bestämda le-
gan bevisa, att denna icke är för låg, och jag
befarar, att om den höjes, en och hvar skall
finna sin uträkning att såsom skjutsare nattas och
dagas på landsvägarne; att förtiga, det troligen
vid blifvande Riksdagar ännu flera Motioner än
denna gång skola blifva gjorda om Krono- Kungs-
och Reserv-skjutsens betalande efter Entreprenad-
skjuts-Taxan, äfvensom Bese-reglementet torde
komina att derefter också yrkas bestämdt,
3S*
Di» st April.
Beträffande Reserv-lagets fördelning i aine
lag, ett för dem, som resa utan, och ett för dem,
sorn resa med förbud, anser jag detta aldeles
olämpligt, emedan de fleste resa eller då skulle
komma att resa utan förbud, och således de när¬
mast boende Beserv-skjutsarne mest skulle Itöm¬
ma att bådas, hvarigenom ali jemnhet- i utgö¬
randet af skjutsningens onus k o ra me att motver¬
kas, helst det icke är bestämdt, att när tourén
gått omkring på det första, det andra laget dl
skulle bådas. Bättre är ett enda lag, enär den,
sorn ej vill äfventyra en längre väntning, säkert
sänder förbuds-sedel, och skjutsen då i jemn tour kati
gå hela laget om, alla lill lika onus och lika fördel.
Hvad angår fördelningen af Gästgifveri-
skjuts-skyldigheten på alla slags Hemman, utan
afseende på deras olika natur, ville jag endast
för de öfverläggtingar, som derom framdeles
komma att företagas, i ali ödmjukhet erinra, att
vissa Hemman, såsom Ecclesiastika Boställen och
lägenheter, äfvensom de af Kyrkovärdar bebod¬
da Hemman, åtminstone i Skåne, äro från allt
annat skjutsningsbesvär än Krono- och Kungs-
skjutser genom serskilde Kongl. Stadgar och Kun¬
görelser befriade, hvarföre dessas upptagande
bland skjutsskyldige Hemman af mig på det krafti¬
gaste, i stöd af de dem förunnade friheter, bestridés.
Om återremiss af Betänkandet, eller ock,
som mig synes bäst och rattast, om afslag derå
i de puncter, sorn jag vidrört, anhåller jag vörd¬
sammast, och torde, i fall återremiss beslutes, des¬
sa mina anmärkningar få till Utskottet medfölja*
Kyrkoherden Ahlqvist: På det aldrahögsta får
jag protestera emot all förhöjning af Skjuts- ellet
yagnslegan. Skälen härtill äto ganska mångs#
Den 21 April.
3S3
och skulle utgöra ämnen för en hel foliant.
Jag vill blott anföra ett, som jag ännu icke fun¬
nit vara af någon vidrördt. Det är nemligen
långt ifrån, att Jordbrukarne i allmänhet betrak¬
ta Skjutsnings-skyldigheten såsom ett onus; nej,
största delen anse densamma såsom ett Privile¬
gium. Jag är sjelf så lycklig eller olycklig att
hafva en Gästgifvaregård inom Socknen, och så*
som på Öland de resandes antal är ringa, emot-
tages en sådan objuden gäst med ett synnerligt,
välkommen. Det vöre således mindre underligt
örn något gräl uppstod på min ort, att få skjutsa
den förnäma Herren; men jag har sett sådana
fejder äfven på Gästgifvaregårdar vid stora Stock-
halms-vägen. Och det är otroligt, hvilka man-
domsprof, som afläggas; sällan upphör striden
ined mindre någon erhållit en blesserad näsa.
Dessa skjutshjeltar anse visst icke Skjutsnings-
skyldigheten såsom en börda.
Skulle åter Pikets Ständer endast rätta sig
efter ropet vid Riksdagame, så medgifver jag
gerna att nöden vore gräselig och tarfvade snar
bot. Icke blott HöglofL Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet, utan äfven Hederv. Bonde-
Ståndet har afgifvit ai Motioner i denna Riks¬
vårdande fråga. Men jag har funnit, att vissa
ämnen höra oundvikligt till Riksdags-Theatern J
såsom förhöjd Skjutslega, förändrad flyttningstid
för Tjenstehjon, förändrad tid för vägars gru -
ring, striden om Gårdfari-handeln, rn, fl. m. fl.
Detta oaktadt har jag ej kunnat finna att de så
kallade skälen vinna någon styrka genom det
idkeliga upprepandet. Nu, då Riksdagen så långt
framskridit, dåde stora frågorna äro betedda och
Den ai April,
en lie! färdiga att komma under Rikets Ständer»
pröfning, anser jag hvarje timma förlorad, sorn
upplages af debatter orri sådane småsaker. Jag
förenar mig med Reservanten, Dom-Prosten Lid'
nian, i allt, utom den sista puncten , hvarom jag
nu uttryckt min tanka.
Prosten m. ni. Grevillius: Jag instämmer i
de flesta af Prosten Pettersson mot Utskottets
Betänkande gjorda anmärkningar. Utskottets för¬
slag till förändring af Håll* och Reser v-skjufsen,
anser jag föranleda till oreda och prejerier. Man
har velat afskaffa Håll-skjutsen. Denna beftielse
skulle likväl endast komma de mest aflägse från
Gästgifvargårdarne boende till godo. De närma¬
re skulle åter ingå i Reserven. Från de för¬
ra borttog man således en börda, utan att de
behöfde derföre gifva någon ersättning, hvilket
dock vore billigt. Den föreslagna olikheten i
Skjuts-legan för Entrepreneurers och Reserv-hä¬
star, hvilken för de förre borde betalas 25 ä 50
procent högre än för de sednare, finner jag i hög¬
sta grad olämplig. Erfarenheten har visat att
Entrepreneurernes hästar vanligen äro de usla¬
ste. Det vore derföre hård» att få lof betala 25
å 50 procent mer, för att komma sednare eller
gående fram. Afven är detta förhållande mot¬
satt det i andra Länder vanliga, der man betalar
högre lega för de Extra-ordinarie hästarne eller
Extra-Posten, än för den Ordinarie. En annan
olägenhet är redan af Prosten Pettersson anmärkt,
nemligen den, att då benämningen Entrepre-
neurs-hästar berättigade till en högre Skjutslega,
skulle nästan alla skjutsande bjuda till att utgif¬
va
Den 31 April.
385
va Bir.j hästar som sådane. Jag tillstyrker af-
slag af Betänkandet.
Prosten Grape: Att nu varande Sltjuts-in-
rättning i Sverige är högst tryckande för ganska
många Jordegare, anser jag vara utom allt tvif¬
vel 5 att den har skadlig verkan på sediigheten,
är ock min öfvertygelse. Jag tror att mången
oerfaren yngling i Hållstugornas sällskapskretsar
blifvit förförd och lärd att taga de första stegen
på lastens och liderlighetens väg, samt äfven der
fått vanan att derpå vandra utan förebråelse
och utan blygsel. Krono-Betjenten kunde ej fö¬
rekomma ondt snack och kortspel och brännvins-
förtäring och hvarjehanda odygder, om han än
dagligen vistades vid Gästgifvaregården 5 än
mindre är han i tillfälle dertill, då han, boen¬
de på 1, 3, 3, 4 å 5 mils afstånd från Gästgif¬
veriet besöker eller, inspecterar det å vissa tider
på en kort stund. Upplysningsvis får jag ock
härvid nämna, att loraia förhållanden, de skjht-
sandes aflägsenhet från Gästgifvaregårdar, samt
deras ringa antal i förhållande tili Gästgifveriet-
nes mängd efter en lång vägsträckning i glest
bebodda trakter, uti de nordligaste Länen, påkal¬
lat den anstalt, att Hållskjuts-skyldige i flere,
om jag ej misstager mig, minst 3sne~dygn 3.
rad bestrida sin Håll-tour. Sedan de skjutsat en
resande, måste de återvända till det Gästgifveri,
hvartill de äro i Håll anslagne, för att efter be-
Stämd hvilotid i sin tour skjutsa en annan.
Fullkomligt instämmer jag i deras mening, hvil¬
ka anse Hållskjutsens afskaffande önskansvärd!,
men sättet att få den afskaffad till resande», till
Preste-St. Fröt. 1829, Band. IV. 154
386
Dtn si April,
Gästgifvareg och nu varande skjutsninps-skyldiges
nöje, tror jag ej vara uppgifvet i det Höglofl.
Utskottets förslag. X de Norra orterne åtminsto¬
ne är skjutsens bestridande endast af Reserv-
platt omöjlig, och den föreslagne fördelningen af
Reserven overkställbar. Det ena Reservlaget, eller
dety som kunde ålitas utan beting, skulle vid fle¬
re Gästgifverier ej få annat göra än skjutsa, och
likväl icke kunna fylla behofvet. Det andra,
sorn borde skjutsa efter beting, skulle sällan el¬
ler aldrig kunna begagnas, så framt ej de re¬
sande funne för sig olägligt, att på Gästgifvare-
gårdarne låta anmäla sin ankomst flere dagar, ja
ock pär eller tre veckor innan de anträffa. Men
i thy fall borde de väl ock ersätta Gästgifvaren
för dess kostnad och besvär att hafva uppbådat
hästar på 2:ne till 10 mils afstånd från Gästgif¬
varegården. .Tåg förenar mig ock i Reservanten
Hr Lejfi ers yttrande om olämpligheten deraf, att
olika Skjutslega förHåll- och Reserv-hästar och för
Entreprenad-skjuts vid ett och samma Gästgifve¬
ri blifvit föreslagen, samt biträder Hr Friherre
Cederströms Reservation, med den anmärkning vid
3:dje Mom. deraf, att Hållskjulslagen i Norrland
icke äro så belägne, att de uti Reservskjuts kun¬
na deltaga. Skjuts på entreprenad tror jag der
vara lämplig endast i den händelse Entreprenad¬
skjutsen kunde så regleras, att både Håll- och
Reserv-skjuts blefve afskaffad.
Contracts-Prosten Nibelius'. För min del be¬
strider jag äfven med flere Reservanter Höglofl.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
förslag, att föröka vanliga Gästgifveri-Skjutslegan
med 25 ä 50 procent för Entreprenads-hästar,
Den 21 April.
gom anskaffa* i Hållhästars ställe, såsom ledan¬
de till resandes olika betungande ofta på samina
tid och under samma resa. Det tillskott, som.
här vill inbringas till Entrepreneuren , utöfver
Skjutslegan, bör i stället utgöras af de från Håll¬
skjuts befriade hemman, som icke till Reserv-
skjuts-laget kunna eller böra anslås, då de öfver
mils väg äro från Gästgifverierne aflägsne.
Vid fördelningen af Reserv-skjuts-lagen till
akjutsnings bestridande för obudade resande af
de närmsst Gästgifvaregården belägne hemman,
och för budad eller tingad skjuts af de aflagsna-
re, synes det stadgande för billighets eller rätt¬
visas skull böra bifogas, att icke dessmindre Skjuts¬
skyldigheten af begge dessa Reserv-lag bör utgå
i ordentlig omgång eller tour öfver hela laget,
endast med iakttagande, att förbuds-skjuts utom
omgångs ordningen tingas ifrån aflägsnagte hem¬
man) och upptages i denna ordning baklänges, till
dess rätta omgings-skjutsen upphinnes, då ny
omgång påbegynnes af hela Reserv-skjuts-laget.
Häruti instämde Biskopen och v. Talman¬
nen m. in. Doctor af Wingård.
Prosten Brooméi I afseende på Skjuts-in¬
rättningen har jag den mening, att Håll-skjutsen
bör, så vida möjligt är, indragas mot en utvid¬
gad Reserv-skjuts eller, der denna ej kan be¬
qvämligen utvidgas, mot Entreprenad-skjuts. Till
denna mening bestämmes jag af både moraliska
och oeconomiska skäl å de skjutsandes sida.
Man må säga hvad man vill; ovedersäglig är
dock min erfarenhet, att de Hållskjutaande genom
det stundom långa afståndet från Gästgifvaregår¬
den, genom den tidsspillan, sorn förvållas deraf,
388
Ben ai April.
och af dea stundom alldeles fåfänga väntan på re-
sande, och af den syslolöshet samt den frestelse
till liderlighet, som på ett sådant ställe meter,
taga mycken skada. Sådan olägenhet hotar och träf¬
far deremot icke Reservskjutsande, som bo Gästgif¬
varegården närmare, och ej behöfva der infinna 6ig
förr än resande fordra dem , sorn genast kunna be¬
gifva sig derifrån, och som följaktligen ej så
länge gå der och drifva utan vederfaörandes
uppsigt. Häri må ock ligga skälet hvarföre jag
å min ort hort Hållskjutsnings-förbindelser all¬
männeligen öfverklagas, men Reservskjutsnings-
förbindelser antingen icke nämnas (hvilket al¬
godt tecken) eller ock omtalas såsom formenlig
och begärlig.
Reserv, och Entreprenad-skjuts på samma
ställe kan jag icke tillstyrka, så vida vilkoret
derföre är, att den sednare skal! betalas högie
än den förre. Icke heller anser jag nödigt, att
vanliga Skjuts-taxan föshöjes. Mot lindrig vagns¬
lega synes mindre att anmärka.
Att Kungs- ock Krono-skjuls betalas såsom
annan, förekommer mig vara skäligt.
Biskopen m. m. Doctor Tegnér: Det yä-
sendtliga af anmärkningarne, som nu mot Utskot¬
tets Betänkande blifvit gjorda, rörer endast den i
asdra puncten föresiagne olikhet i skjutslegan för
Reserv- och Entrepreneurs-hästar. För min del
har jag intet emot att Betänkandet i detta afse¬
ende återremitteras. Jag vill endast upplysa,
att orsaken till detta tillstyrkande härrörde deraf,
att Utskottet härigenom ville förbereda införan¬
det af Postvagnar, Jag är i öfrigt icke af den
här ytuade tankan, att Reserv-skjutsen äfven så
Den 21 April,
3S9
lätt kan demoralisera allmogen, som HålUskjuf-
sen. t)e skäl, som derföre blifvit anförda, grun¬
da sig på den förutsättning att HållbÖnderne ge¬
nast vid ankomsten till Gästgifvaregardarne få
skjuts. Men så sker icke alltid. De få stun.
dom vänta hela dygne-, och någon gång, utan att
hafva skjutsat, återvänds. Huru dv under denna
syslolöshet fördrifva sin dag i hållstugan, är af hvar
en kändt. Der det kan ske önskar jag derföre
att Håll-skjutsen må utbytas mot Reserv«skjutsen,
Pä många ställen torde det ej kunna verkställas;
men detta må ankomma på undersökning.
Hvad fördelningen uti 2:ne olika Reserv¬
lag angår, torde den ide Norra otterne ej kunna
användas, men deremot vara lämplig i tätare
bebodda Provincer. I Elfsborgs Län är den re¬
dan införd. Om Reserv-laget t. ex. vöre beläget
inom g mils afstånd från Gästgifvaregården,
kunde den del deraf, som endast dit hade å.
3 mil, begagnas åf resande utan förbud, men
då hästar ting des genom förbud , dessa uppbå»
das från den afligsnare delen af Reserv-Jaget.
Contracts-Pi osten Doctor Svedelius, sorn in¬
stämde med Reservanten i Utskottet, Dom-Pro¬
sten Lidman, undantagande i sista puncten, den
han icke trodde verkställbar, ehuru nyttig, till¬
styrkte afsiag å Betänkandet, under förutsättning,
att en återremiss icke skulle leda till någon för¬
ändring»
Contracts-Prosten Nordin' Jag anser icke rätt
yara, att afstå hela Betänkandet, såsom någre föreslå.
Betänkandet bör fast mer bifallas i flere pun-
cter. Det bör bifallas i första puncten, ty det är
billigt att legan för Kronoskjuts bl ifver lika med
Den ai /tyril■
Iegan för Gästgifvarskjuts; J i ka besvär bör li¬
la betalas. Det bör bifallas i 3:tlje och 4:de
puncterne, hvarest åtskilliga nya förslag om
Kungs- och annan skjuts afslås. Der bör parti¬
ell bifallas äfven i aldra puncten, ty mig synes
ganska billigt att vagnslegan fördubblas. Och
hvad Håll>skjutsen angår, förenar jag mig med
Biskopen m. m. Tegnér, och önskar att Håll*
skjutsen, allestädes der så ske kan, måtte i Re¬
serv-skjuts förvandlas. Våra Gästgifvaregårdac
och Hållstugor äro vanligen icke goda uppfo-
strings-Scholorj der bör ynglingen dröja så litet som
möjligt. Der måste likväl Hållskjuts-bondens
son vanligen dröja dygnet om, men Reserv¬
bondens son endast några timmar.
Men jag kan aldrig bifalla att Håll-skjuts
förvandlas i Entreprenad-skjuts; sådane inrättnin¬
gar hafva ej velat lyckas. Jag minnes en sådan
förr inrättad i min hembygd. Den blef allmänt
länd för sin dålighet. An mindre kan jag bi¬
falla att resande skola betala olika för Entre¬
prenad-skjuts och Reserv-skjuts. Prejerier skulle
härvid af inga Reglementen kunna förekommas.
Jag kan icke heller bifalla att Reservlagen
fördelas i s:ne afdelningar, en för obådad, en
för uppbådad skjuts. Häraf skulle uppkomma
mycken oreda i skjutsnings-touren. Betänkandet
bör således ej afslås, utan återremitteras.
Theologi» Lectorn Kinnander: Någon huf¬
vudsaklig förbättring i Skjutsanstalterne inom Ri¬
ket torde svårligen låta sig verställa utan att
förändra både Post- och Gästgifveri.skjutsen. Att
hvarje Quinquennium eller åtminstone hvaran¬
nan Riksdag förhöja skjutslegan, äfven då priset
Den st April.
39*
på hästar, spannmål och foder faller, hjelper ej
det öfverklagade onda, hvarken i moraliskt eller
oeconomiskt hänseende. Ju högre skjutslegan ö-
kas, ju mera lockas allmogen att besöka Gästgif-
varegSrdame, och den påräknade pecuniaira vin»
sten blifver för Jordbrukaren i det hela obetydlig,
serdeles då fråga ar om Tjenstemän! öfverkla-»
gade många resor. Resa desse mera än andre,
så lärer orsaken dertill böra sökas i nödvändig¬
heten af tjenstens utöfning. Blir det för Doma¬
re, Landtmätare, Läkare dyrt att resa, så åter¬
faller ju kostnaden på allmänheten, för hvilkens
skull de resa. Gifvet är ock, att priserne på
nödvändighetsvaror skola genom ökad transport¬
kostnad stiga, då forbönder ej lära underlåta att
äska betalning i förhållande till allmänna skjuts¬
legan.
Det är af Reservanterne inom Högloflige
Utskottet med grundade skäl ådagalagdt, att Håll-
skjutsen hvarken kan afskaffas genom 2:ne claS-
ser af Reserv-skjuts, ej eller genom ökad skjuts¬
lega för Entrepreneurer. I förra fallet uppkom¬
mer en betungande olikhet i antalet af skjutser;
i det sednare en obillig olikhet i pris för sam¬
ma skjuts; begge innebärande altför stor orättvi¬
sa för att kunna komma i fråga. Huru man än
må anse denna sak, är således gifvet, att Skjuts-
anstalterne hos oss måste ordnas efter andra
grunder, och, utan att nu behöfva utföra dessa
i detail, anser jag dem gifna i nödvändigheten
att, likasom i andra Länder, förena Bref- och
Paquet-Posten med Gästgifveri-Inrättningen. Då
först må Håll-skjutsen upphöra, emedan skjutsen
för Diligencerna kan efter behof vid deras be¬
393
Den 21 April,
stämda curser utgöras af Reserven, och Gästgif-
värne böra kunna emot högre Sega hålla hästar
för de resande, som önska egen skjuts. När ert
Diiigence-Inräifning förenas med allmänna Po¬
sten, och utredt blifver i hvad titon Post-Hem-
mannen kunna bidraga, bör afgiften för Resan»
de med Diligencen blifva lindrig; och då anta¬
let af dem, sorn önska egen skjuts, härigenom,
minskas, blir det möjligt för Gästgifvare att
emot högre lega kunna för desse hålla tillräckligt
antal hästar. I förra händelsen beräknas afgif-
ten efter plats på Diligencen j t sednare efter an¬
talet af skjutshästar; hvädan de skjutsandes kla¬
gan öfver olika betalning af sig sjelf förfaller.
Förr än Skjutsväsendet uppgöres efter såda-
ne grunder, anser jag föga värdt att tänka hvar-
hen på. Håll-skjutsens afskaifande eller på möjlig¬
heten af en PaqUet-Post, som bär s,g u,an f®r“
lust. Men tillvägabringandet af en sådan för¬
ändring både i Post- och Gästgifveri-anstalter»
ne fordrar ett vidlyftigare förslag och en nog¬
grannare granskning, än som vid innevarande
Riksdag lärer kunna medhinnas. Jag skulle der¬
före föreslå, att underdånig anhållan gjordes hos
Kongl. Majit om Nådigt uppdrag för Öfver-Posu
Directeuren, att i förening med Läns-Styrelserne
uppgöra förslag i detta ämne.
Med afstyrkande af Höglofl. Utskottets Be¬
tänkande i hvad det rörer förhöjning af legan
för Gästgifveriskjutsen, önskar jag således att
all förändring i detta afseende måtte inställas,
till dess frågan om Postens och Gästgifveriskjut-
sens förening må kunna fullständigt utredas och
afgöra s.
Den st April.
393
Biskopen tn. m. Doctor Faxe, som instäm¬
de i afseende pä 2:dra puncten med Prostarne
Grevillius och Broome» trodde det i anseende till
olika förhållanden på olika orter vore bäst, att
Konungens Befallningshafvande, hvar i sin ort,
verkställde undersökning, till utrönande, huru¬
vida Hållskjutsen utan olägenhet kunde inställas.
Serskildt upplyste Biskopen» att den i Malmöhus
Kän på de fleste ställen redan var indragen.
Dom-Prosten Doctor Fellenius: I anseende
till dén gsdra puncten, skulle jag helst önska
att Betänkandet i den delen afslås. Skulle åter-
remiss beslutas, skulle jag väl tillstyrka, att
Hållskjuts - skyldigheten kunde genom entrepre¬
nad upplåtas; likväl icke på vilkor af någon för¬
höjning af Skjutslegan. Jag minnes den tiden, på
3770-talet, då Skjutspenningarne på landet be¬
taltes med 4 sk. Specie-silfver och i Sfädeme
med 6 sk. samma mynt. Betalningen af 16 ä
ao sk. Bancosedlar för milen är vida öfver det
fordna förhållandet, och vittnar om en nog an¬
senlig , förhöjning. Vid alla Riksdagar, sedan
180g, hafva altid frågor uppstått om Hlllskjuts-
besväret och legans förhöjning. Väl vore, om
Hållskjutsen genom entreprenad kunde afskaffas.
Jag tror säkert att mången gerna betalar en li¬
ten afgift, för att slippa; åtminstone äro sådana
aerorder icke sällsynta. Men att föreslå en för¬
höjning af Skjuts-penningarne, anser jag vara al¬
deles fruktlöst, och icke kunna förekomma nya
Motioner om ändå större förhöjningar.
Biskopen och v. Talmannen m. ro. Doctor
af Wingård: Det i flera afseenden öfverklagade
onda af Skjutsnings-besväret, synnerligast på da
994
Ben si April.
större farvägarne, kan icke med besked afhjelpa*,
förr än Sverige, såsom andra civiliserade Euro¬
peiska Länder, får en inrättning af Forvagnar,
hvilka fortskaffa resande, Posten och Paketer.
Till dess understöd böra de Skjuts-skyldige bi¬
draga, hvilka i allt fall måtte anse för en vinst,
att med någon uppoffring slippa släppa till sina
dyra, ömtåliga, bättre användbara hästar. Jag
har hört den förtjenstfulle Man, sorn inrättat Di-
ligencen mellan Hufvudstaden och Upsala, säga,
att ined bidrag af de Hållskjuts-skyldige på den¬
na väg han trodde sig kunna upprätthålla företa¬
get, hvilket i annat fall torde upphöra, Detta
gäller i den allmänna frågan.
Utskottets förslag till en olika Skjutslega kan
jag ej gilla. Deraf skulle uppstå för de resande
uppehåll, prejning och andra olägenheter. Den,
som haft den lyckan eller olyckan, att ofta resa
till Stockholm, vet, huru obehagligt man till¬
bringar sin tid på Gästgifvaregårdarne i dess
grannskap, der dessa olika Skjutspenningar och
godtyckliga beting ega rum.
Lika litet kan jag gilla Skjutslegans tillök¬
ning, och det så mycket mindre, som dess sista
förhöjning icke var af behofvet påkallad. En
Landshöfding, fjäskig i åminnelse, klagade öfver
felslagen höskörd i sitt, Hufvudstaden närbeläg¬
na Län, och emedan man trodde nöden allmän,
ökades Skjutslegan. I de flesta Län, nerom det
förutnämnde var höfångsten ymnig, och i min ort
så öfverflödande, att Allmogen trodde sig hafva
fått denna present, såsom en ersättning för den
olägenhet, att höet icke kunde rymmas i lador
och skullar, utan måste läggas i hög utom hus,
>
11
* / ‘ .
Den ai April. $95
Fhuru jag således finner brisier L della Betän¬
kande, lätt förklarliga i eli ämne, der iankar
och interessen äro delade, afstyrker jag dock alt
del afsläs. Hvad om Kungsskjutsens bibehållande
och Kronoskjutsens förändring är yuradt, anser
jag väl betänkt och böra anlagas. Likaledes af¬
styrker jag med Utskottet de Motioner, som i
4:de Mom. anordnas. Hvad åter här blifvit
anmärkt mot 3:dje Morn., torde förtjena genom
återremiss komma under Utskottets förnyade pröf¬
ning.
Biskopen m. m. Doctor Tegner: Jag anser
besynnerligt om Preste-Ståndet skulle afslå Be¬
tänkandet, dl de anmärkningar, som blifvit gjor¬
da, endast äro rigtade emot atdra puncten , och
således i;a, 3tdje och 4:de puncterne, mot hvil¬
ka ingen talat, snarare skulle kunna anses som
godkände, än ogillade.
Contracts-Prosten Doctor Svedelius tillstyrkte
återremiss, i anledning af Utskottets yttrande i
j:a puncten, rörande Krono.skiutsningen.
Prosten Elfström: Jag förnekar icke de olä¬
genheter, som Hållskjutsen både i moraliskt och
oeconomiskt hänseende medför; men jag tror
ock, att dessa olägenheter icke genom Hög¬
loft. Utskottets förslag nu varda afhjelpte, med
mindre andra och nya svårigheter skola träda
i deras ställe. För att dock icke öfverfiödigt-
vis upprepa det redan i detta ämne sagda,
må det vara mig tillåtet blott tillägga, att jag för
min del ej inser något skäl, hvarföre legan för
den skjuts, sorn möjligtvis på entreprenad kan
komma att bestridas, bör ökas a 5 å 50 procent
utöfver den vanliga Gästgifveri • skjuts-Taxan.
Den ai April.
Morine icke just härigenom tillfälle kan öppnas
tili ett besiäniiigt prejeri på (Je resandes bekost¬
nad, genom föregifvande, att både Gästgifvarnes
egne äfvensom Reserv-hästarne äro Entreprenads¬
hästar; och tnonne Dagboken, med förutsättning
att den alltid är tillförlitlig, kan i detta fall anses
innefatta ett tillräckligt correctiv mot Gästgifvare*
och Skjutsandes egennyttigt förenade tilltagsen*
betp Dessutom synes nu gällande Skjuts-Taxa,
hvilken för flere år tillbaka erhöll en tillökning,
som i början ansågs blott provisionel, men som
sedermera allt jemnt bibehållits, under en öfver-
klagad penninge-förlägenhet och i jemnförelse
med Ijandtmanna-varors i allmänhet nedsjunkna
pris, vara tillräckligt hög och gifva en billig er¬
sättning för skjutsnings-mödan, hvilket bevises
dels af de anbud orri skjuta, som göras resande
af personer, hvilka Skjutsnings-skyldigheten för
öfrigt icke åligger, dels af den de sednare åren
icke sällsporda klagan Öfver Ångfartygen, såsom
borttagande tillfälle för de skjutsande att förtjena.
Af dessa skäl tillstyrker jag återremiss af
Betänkandet.
Contracts-Prosten Agrell, som instämde uti
Utskottets yttrande, uti i;a, 3tdje och 4:de pun-
cterne , trodde det vara lämpligast, att irågan uti
2:dra puncten , rörande Håll- och Reserv-skjut¬
sen, öfverlemnades till Vederbörande Läns-Sty-
relser, som bäst voro i tillfälle att med afseen¬
de på serskildta locala förhållanden bestämma och
afgöra, huru densamma för hvarje ort kunde och
borde bestridas. Upplysningsvis meddelade Proa
sten, att Stats-Utskottet redan tillstyrkt högre af¬
gift för Kiono-skjutsens utgörande.
Den si April,
39?
Biskopen m. rn. Doctor Wallenberg, sorn
förklarade att han ej ville öka discussionen öf¬
ver ett ämne, med hvilket man redan tillräckli¬
gen sysselsatt sig, ansåg sig endast böra anmär¬
ka, att orsaken hvarföre Skjuis-enireprenader hit¬
intills på de flesta ställen icke nied fördel blifvit
använda, borde egentligen sökas deruti, att dessa
varit inrättade blott i detail, icke i något större
helt. Det klagas öfver nämnde inrättningar ej
mindre af dem, som måste dertill contribuera,
emedan de äro ganska dyra, än af de resande,
emedan häjtarne, som erhållas, äro oduglige.
Begge dessa svårigheier skulle betydligen afhjel-
pas, om, genom Bans-Styrelsernas ålgård och
öfverenskommelser med Vederbörande, entre-
prenader på en längre vägsträcka kunde åstadkom¬
mas, och setdeles om en och samma Entrepre-
neur liog sig Skjutsrringen på flera Stationer ef¬
ter hvarandra. Dels mäste kostnaden blifva
mindre, nar entreprenaden går i större scala,
dels uppkommer derigenom en möjlighet att
med nödig omsorg virda hufvudvilkoret för hela
inrättningen, Skjutshästarne. Dessas allt för sna¬
ra oduglighet härrör icke af för strängt arbete,
utan af vanskötsel. När de till Gästgifvaregår¬
den svettiga framkommit, få de stå utan vidare
tillsyn och utan all förplägning, i köld och ovä¬
der under bar himmel i flera timmar, och på
återvägen behandlas de ofta illa af oförståndige
eller vanartige Skjutsgossar. De kunna vid en
sådan verkligen grym behandling icke länge ut¬
härda. Om deremot entreprenader i samman¬
hang inrättas , så lära Entrepreneurerne icke un¬
derlåta att bättre skota denna deras dyrbaraste
398
Den at April.
och indrägtigaste egendom ; deskola finna uträk¬
ning) att arrangera på Stationerna stall- och fo-
derrurn för hästarne, och att der underhålla n3-
gon, som emottager dessa och ser dem till go¬
do; och efter några timmars hvila och fodring
böra hästarne sedan, då så behöfves, kunna utan
svårighet till återskjuts derifrån begagnas. Allt
detta är icke pracsicabelt, när Entreprenad-In-
rättningarne stå isolerade, och af sådan orsak bä¬
ra de sig icke, utan förfalla efter ett eller an¬
nat år.
Då Biskopen, lika med Utskottet, fann mån¬
ga och betydliga olägenheter vidlåda vårt nuva¬
rande Skjutsväsende, och således icke kunde an¬
nat än anse Skjuts-entreprenader nyttiga, sa Ön¬
skade Biskopen, att förmonlighcten af dylika
entreprenader i förening på en längre sträcka af
väg inåtte kunna i Utskottets Utlåtande bestämdt
uttryckas, helst dessa i annat fall lära förblifva
till det mesta onyttiga, och föga förtjena att upp¬
muntras. Och proponerade Biskopen fördenskull
återremiss af Betänkande!.
Biskopen m. m. Doctor Wijkman tillstyrkte
bifall till 3tdje puncten, samt afslag för öfrigt
af Betänkandet.
Prosten Forslind: Med den öfvertygelse att
Kronoskjutsen är ett onus i Staten, sorn icke
annorlunda än genom Jordbrukaren kan utgöras,
men hvilket derföre icke bör åläggas honom utan
en skälig ersättning, tillstyrker jag gerna, att
häst- och vagns-legan för densamma må faststäl¬
las till ett lika belopp, som för Gästgifveri-
skjutsen. Deremot anser jag icke stadgandet för
väntnings- och körnings-tiden ovilkorligen kun¬
Dea si April.
399
na bifallas. Det vöre måhända möjligt att verk¬
ställa! då en Kronoskjuts verkställes inom ett
enda Län. Men da, såsom ofta händer , Krono-
skjutsen passerar flere Län, och Mttrche-routen
för hela farten, någon gång öfver 100 mil, ut¬
sattes af den Konungens Befallningshafvande,
ifrån hvars Län transporten utgår, är det icke
möjligt att bestämma tiden för hvarje Station
så noga, att transporten med säkerhet inträffar
inom 4 timmar, äfven om man får förutsätta
att under marchedagarne ingen förändring uti
Väglaget inträffar. Vid en större transport af
mångå hästar, måste skjutsen frambudas minst
2:ne timmar före den tid, Sorn i marche-routen
är utsatt, för att vara i ordning, om den pä
puncten ankommer, och då återstår endast 2 tim¬
mar, innan betalningsanspråk för väntning in¬
träda. Och af hvem skall denna betalning rätt¬
visligen erläggas? Monne af Slaten, eller af den
så rikt lönta Kronobeijeningen ? Jag inser ingen
billighet i någondera, enär det icke står i men¬
niskomakt att bestämma ankomsttideD inom en
så (rång gräns. Derföre vill jag föreslå att vänt-
ningstiden utan betalning blifver utsatt till g
timmar, samt 4 timmar emot betalning. Kör¬
ningens beräknande till % timmar på hvarje mil
är aldeles origtig. Den är lämplig på goda vä¬
gar och 1 mils håll; men för kort för ett dub¬
belt längre skjutshåll. På djupare sandhedar
och mycket backiga vägar erfordras minst 3,
kanske äfven 4 timmar för milen, helst i de
norra Orterne, der det ofta är 2 å 3 mil emel¬
lan Stationerne. Omlassningstiden är äfven för
kort tilltagen vid större transporter.
fao
Den si April.
Af samma orsak, sorn Kronoskjutsen, har
Gästgifveriskjutsen äfven blifvit en onus för Jord¬
brukaren , som derföre bör skäligen ersättas. örn
den nu varande skjutslegan är tillräcklig, kan
vara ovisst. Man skulle likväl kunna tro deri
vara det, enär Utskottet befarar att igenom le¬
gans förhöjande med 25 procent de skjuts-skyl¬
dige sjelfve bestyra skjutsningarne, heldre än att
öfverlåta dem på entreprenad åt andra. Åtmin¬
stone bör vagnslegan förhöjas. Att upphäfva
Hållskjutsen, och i stället anskaffa skjuts-entre¬
prenader, anser jag på få ställen verkställbar!,
och i allmänhet föga gagnelig!. Dertill erfor¬
dras för stora Capitaler, och den, som dem eger,
kan för sin verksamhet alltid finna ett tjenligare
föremål, än det att sätta sig i lugn och blifva
Hållkarl. Icke heller kan jag anse Hållskjutsen
såsom ett ovilkorligt medel till befrämjande af
osedlighet. Jag vill ej jäfva andias erfarenhet;
men jag kan ej förneka min egen. Ibland ett
sedigt och arbetsamt Folk har jag ej funnit nå¬
gon serdeles våda af Hållskjutsen. På de mest
besökta Gästgifvaregårdar utgå Hållhästarne van»
ligen på aftonen, och Hållskjutsaren har på Gäst¬
gifvaregården ej vidare att beställa, än att vid
återfarten hemta sitt åkdon. På de mindre be¬
sökta är hästarnes antal högst 2 å 3, som ibland
ej utgå, men på dessa ställen är Gästgifvaren
äfven en ordentlig Bonde, hvilken den eljest
syslolöse Hållkarlen biträder i arbetet emot en
liten vedergällning. Endast på de ställen, der
Gästgifvaren är Krögare, och den så kallade snål¬
skjutsen en ordentlig binäring, har jag funnit
oord-
Den si April.
ootdningav och liderlighet; men detta utöfvas icke
af Hållskjutsaren, utan af desse frivillige Skjuts»
entiepreneurer för dagen, sora på Gästgifvare¬
gården tillbringa tiden under speculation på för¬
tjenst och prejeri. Hvad man för öfrigt decia*
mesar emot Hällstugorna, gäller ännu mera om
Ovarnkamrame, hvilka, af moralisten hittills obe¬
märkta, icke underlåtit ait lemna tillfällen till
Siva tjeha n da oordentl lght ter.
Likväl erkänner jag ett veikligt ondf, sorn
igenom skjutsan befrämjas, och emot hvilket jag
högeligen önskade ett correctiv, om det vöre
möjligt. Jag menar dessa falska underrättelser
och vrängda framställningar, gom en del resan¬
de anse sig pligiige att, till upplysningens be¬
främjande, utsprida ibland menigheten. Detta
är e/t verkligt ondt, vida förderfligare än Håll¬
skjuts- inrättningen, och för hvars afvändande ic¬
ke en gång Entfeprena.d*skjutseu lofvar eft till*
föiTttlig! medel.
Kongl. Lif-Medicus rn. m. Doctor Ekström
anmäikte, i anledning af den yttrade farhoga
det Betänkandet, i händelse af ålerremiss, skulla
i samma skick återkomma, att detta var så myc¬
ket mindre troligt, som pluraliueten vid Utskot¬
tets öfverläggning rörande 2:dra puncten endast
utgjordes af 2:ne röjter, och desse vid en åter.
remiss ock njöjeligen kunde öfvergå till den mot¬
sätta tankan.
Efter framställd proposition hlef förevaran¬
de Betänkande, i anledning af de deremot gjor¬
da anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Preste-St. Prat. 182g, Band. IV, »55
Den st April.
§• 7-
Lag- samt Allmänna Besvärs• och Oeconom
mie-Utskottens Utlåtande N:o 16, i anledning af
väckt fråga, att alla hus och gårdar i Släderne
skulle ovilkorligen vara underkastade Brandför¬
säkring, som nu föredrogs, begärdes å nyo på
Bordet af Biskopen m. ro. Doctor Laxe och Pro¬
sten Forslind.
§. 8.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Oeconomie-Utskottens Utlåtan¬
de N:o 18, i anledning af väckt fråga om be-
hofvet af en undersökning, till utrönande af
grunderne, på hvilka Allmänna Brandförsäkrings-
[Verkets Bandlfond hvilar m, m., anförde
Contracts-Prosten Nibelius : Då Höglofl. I/ag-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskot-
ten i sitt Utlåtande N:o 18, i anledning af min
väckta fråga om behofvet af en undersökning, till
utrönande af grunderne, på hvilka Allmänna
Brandförsäkrings-Verkets Landtfond hvilar ro. m.,
ansett sig böra hemställa: att denna min Mo¬
tion må förfalla, på den grund, att Allmänna
Brandförsäkrings-Inrättningen icke är någon Sta¬
tens, utan ett enskildt Bolags tillhörighet, hvar¬
öfver Rikets Höglofl. Ständer icke tillkommer
att ingå i granskning och bedömande; så föran-
låtes jag tvertom vördsammast hemställa Högv.
Ståndet, huruvida en Brandförsäkrings-Inrättning,
som benämnes af Utskotten vara Allmän för
liand och Rike, rätteligen kan anses för ett en¬
skildt Bolags, och icke någon Statens tillhörighet,
Ven 11 April,
403
hvaröfver Rikets Stander må icke taga någon
vårdande befattning, ehuru högt hemmavarande
Ständer derpå ropa.
För Högv. Ståndet kan det icke vara okändt,
att inom de fyra Riks-Stånden, som utgöra Sve¬
riges samtelige Inbyggare, gifves intet enda
Stånd, som icke till många Tusende Riksdalers,
ända till millioners Husbyggnadsvärde, deltager
i denna vigiiga Allmänna Brandförsäkrings-anstalt.
Och när härtill kommer, att Staten sjelf, för en
mängd sina Embetshus, Publika Byggnader, Kyr¬
kor, Boställen och kanske Konungsliga Slou, är
deruti interesserad, huru kan då rimligen yr¬
kas, att en Inrättning, i hvilken Statens och al¬
la fyra Riks-Ståndens välfärd concurrerar, är ic¬
ke Statens, utan ett enskildt Bolags tillhörighet,
hvarå Rikets Ständer icke ega någon handlägg¬
ning? Eller böra väl Rikets Ständer, då de kom¬
mit tillsammans för allmänna ärenders vård, med
rätta omfatta trädqvistnings-anstalter för vinter¬
vägar, men allsicke Brandförsäkrings-anstalter för
Rand och Rike, oansedt dessa gälla likväl intet
mindre än 17 Millioners värde att bevara, el¬
ler till större eller mindre del snart nog kunna
förlora. En sådan hushållning af Riks-Ständer
skulle ju på detta sätt närma sig, hvad en stor
Man fordom kallade: att sila myggor och svälja
kameler.
På dessa högvigtiga skäl anhåller jag vörd-
»amf om återremiss till Höglofl. Utskotten, och
vågar lika vördsamt dermed förena den vörd¬
nadsfull önskan, att Rikets Höglofl. Ständer täck¬
tes hos Kongl. Maj:t utverka Nådig kallelse för
BrandfÖrsäkrings-egare, att, vid ett härstädes un;
Den st April.
der Riksmötet icke för sent utsatt urtima sam¬
manträde, komma sjelfve eller igenom ombud
tillstädes, för att i Deputerades närvaro af alla
Riks-Stånden öfverse och besluta, enligt Motionen,
örn detta Verks bästa, på sätt tjenligast kan fin¬
nas. Härigenom skall det utspridda skadliga
misstroendet för Verkets bestånd, som Stadsfon-
dens undergång förorsakat, säkrast häfvas, och
Rikets Ständer blifva vid sin hemkomst tillför¬
litlige vittnen för dess fasthet, vida annorlunda,
än hvad obestyrkta lösa berättelser nu kunna vara.
Häruti instämde Prosten Dedekind och Pro¬
fessoren Gravander.
Biskopen m. m. Doctor Faxe'. Det är
märkvärdigt, att granskning af mindre fonder och
deras förvaltning är iemnad Rikets Högloflige
Ständer, men den bestrideg, då fråga är om ett af
de vigtigaste Penningeverk i Riket, hvaruti icke
endast enskilde personer, utan ock Publike
Hus och en mängd Kyrkor ä»o delegare. Det
är sannt att denna gransknings- och reviderings-rätt
är ej medgifven i Reglementet; men jag undrar
i huru många Reglementen rörande Rikets stör¬
re Penniageverk fåre 180g det varit infördt,att
Räkenskaperne skulle revideras af Rikets Ständer,
ehuru det skett sedermera. Det är sannt att re¬
visionen anställes af Bolagets delegare; men det
samma sker vid andra Publike Räkenskaps-verk,
hvilkas förvaltning detta oaktadt likväl reviderag
af Rikets Ständer genom deras Utskott, Brand-
försäkrings-Bolaget vill rnan anse för en alldeles
Privat Inrättning. Har man då icke för att f|
den till Publik begärt och erhållit Kongl. Majus
Nådiga Stadfästelse! Reglementet; har icke Kongl.
Dm 21 April.
Majit i Nåder tillåtit de deri införde Stadgar blif¬
va gällande såsom Lag, efter hvilken» vid yp¬
pad tvist, Domare böra döma. De derom ut»
färdade Författningar äro kungjorde i alla Ri¬
kets Kyrkor. Icke desto mindre vill man för¬
klara ifrågavarande Bolag såsom alldeles Privat
Inrättning, och i följd deraf undandraga den nu i-
frågasatta revision. Kanske Directionen, om den
deröfver blifvit hörd, hade medgifvit hvad Mo¬
tiona iren begärt- Detta skulle öka förtroendet
för Inrättningen. Intet hade varit mer tillfreds¬
ställande för dem, som erna göra insättning i
Brandförsäkrings-fonden, än ett så öppet hand¬
lingssätt. Det skulle fullkomligen undanröjt deri
farhoga, som, i följd af upplösningen utaf Brand¬
försäkrings Bolaget för Städerne, sprid! sig i Lands
otterne» Af dessa anledningar tror jag att Mo«
tionairen ej saknar skäl för den begärda alerte*
missen.
Häruti instämde Contrarts-Prosten Sivertsson,
eå mycket heldre, sorn uti Landbonden flen
Kyrkor äro Brandförsäkrade.
Biskopen oc,h v. Talmannen in. ir>. Doctor
of Wingård: Då Prosten Nibelii Motion remitte¬
rades, yttrade jag den öfvertygelse, att den, så¬
som aldeles enskild, icke tillkom Rikets Stän¬
ders pröfning; och finner med tillfredsställelse
Utskotten hafva deruti instämt. Landets Brand¬
stodsförening är ett enskildt Bolag, hvars Del¬
tagare ega att sjeSfve bäst möjligt vårda sina an¬
gelägenheter. De hafva oek hållit sin Riksdag
kort före Vår, Att Rikets Ständer inblanda sig
i dessa ärender vore olämpligt, och böra de i
allmänhet akta sig att icke utvidga sitt tillräck¬
Den 21 April,
ligt för nyttig verksamhet rymliga fält. Den
oro, som blifvit spridd genom Stadsfondens fall,
delar jag icke, ehuru interesserad , och hänvisar
till de tillfredsställande upplysningar Herr af
Robson vid föregående Betänkandet Nto 17 af-
gifvit. Att enskilde icke kan ske oförrätt, hin¬
dras af det gemensamma interesse!, Bolagsstäm¬
mor och Konungens skyddsmakt. Jag tillstyrker
bifall till Betänkandet.
Häruti förenade sig Prostarne Grevillius, A~
strand och Dillner, sorn begärde proposition till
bifall på Betänkandet.
Efter framställd proposition blef ock före¬
varande Betänkande bifallet.
Häremot reserverade sig Biskopen m. m.
Doctor Faxe och Contracts.Prosten Nibelius.
§• 9*
Då nu å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 19, i an¬
ledning af gjord hemställan, att Rikets Höglofl.
Ständer ville hos Kongl. Majtt i underdånighet
begära del af de Krigs-I.agar, som aro under
utarbetning', föredrogs, yttrade
Prosten Dedekind: De skäl, som Reservan¬
ten Hr Berg von Linde anfört emot hvad plura-
1 i telen i de Höglofl. Utskotten tillstyrkt, l afse¬
ende på det Dag-Förslag till nya Krigs-Artiklar,
som nu lära vara under utarbetning, hafva före¬
kommit mig så vigtiga, att jag icke dragit i be¬
tänkande att samma reservation biträda. Ingen
tvifvel lärer kunna uppstå, att ju Kongl. Maj:t lä¬
rer i Nåder öfverlemna de delar af Krigs-Lagar-
ne till Rikets Höglofl. Ständer, hvilka höra tili
Den ai April.
Deras Lag-Uiskotts handläggning, enär tiden för
denna åtgärd är inne. Att nu före denna tid
till Kongl. Majit vilja inkomma med en sådan
underdånig anhållan, som den de Högiofl. Ut¬
skotten föreslagit, vore, i min tanka, err antici-
pation, mindre förenlig med det orubbliga för¬
troende, som Rikets Högiofl. Ständer böra fästa
vid Kongl, Majits Nådiga vilja att uppfylla de
underdåniga önskningar, som Rikets Högiofl.
Ständer i Deras lika underdåniga skrifvelse af d.
13 Junii och den 3 Julii 18 ra inför Thronen
framburit, då eri allmän Beväring af dem bevil¬
jades.
Biskopen m. m. Doctor Tegnér ansåg olämp¬
ligt, och icke af behofvet påkalladt, att ytterliga¬
re besvära Kongl. Majit med någon underdånig
framställning i detta amne.
Efter sålunda slutad discussion fann Stån¬
det, som lika med Utskottet ansåg den i ämnet
gjorda Motionen böra förfalla, deremot för godt
afslå den af Utskottet föreslagna underdåniga skrif-
velsen.
§• IO.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oecono-
mie-XJtskottens Utlåtande Nio 17, i anledning af
väckta Motioner, att den i 24 Cap. Byggninga-
Balken stadgade skyldighet för Hemman å lan¬
det att Brandstod gifva , måtte upphöra; samt Be¬
tänkande N:o 20, i anledning af väckta frågor
om ändringar uti nu gällande Författningar, an¬
gående utmål till Grufvor, samt om rättigheten
att å andras egor hemta myrmalm; blefvo vid
skedd föredragning af Ståndet bifallue.
Den a t April,
§. 11.
Föredrogos I nyo och lades till Handlin»
garne.
Siats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 93, 1 anledning af den hos Vallöf!.
Borgare-Ståndet gjorda anmärkning vid redactio-
nen af slutmeningen uti Utskottets Betänkan*
de N:o 22, rörande Slotis-Snickaren J, Bura*
raths till Utskottet ställda ansökning om bestäm¬
mande af en viss tid, efter hvars förlopp den,
uti Sökandens här i Stockholm belägne fasta E-
gendom, Riksgälds-Contoiret beviljade inteckning
till säkerhet för meddelad förnyelse af en för¬
kommen, af nämnde Contoir på Vexel-Banken
utgifven Assignation, måtte till ali kraft och
verkan upphöra.
N.o 94, i anledning af de hos Vällofl. Bor¬
gare-Ståndet gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 65, angående åtskillige, genom
Kongl. Majtts Nådiga Remisser till Rikets Stän¬
der öfverlemnade, Svenska Medborgares recla-
mationer, i afseende på ersättning för lidna för¬
luster genom Skepps-uppbringningarj samt
N.‘o 97, öfver de hos Ridderskapet och A-
deln gjorda anmärkningar vid Utskottets Betän¬
kande N.o 41, 1 anledning af ett af Herr Eandt-
Marskalken samt Herrar Talmännen upprättadt
och till Utskottet ingifvet Förslag till så väl
Herr Eandt-Marskalkens och Talmännens Repre-
sentations-kostnad, som till utgifter för Riks-
Ståndens Canslier oell Klubbar.
Den ai April.
§. 12.
StalS‘Vtskottets Utlåtanden: N:o 98 , i anled¬
ning af anmäiItningar vid Betänkandet N:o 42,
rörande indragning af all mathållning vid den
så kallade Uandl-Marskalks-Klubben, samt en
förminskning i Statens utgifter för Klubb-inrätt-
ningarne; och N:o g9, i anledning af Utskot¬
tets Memorial N:o 68, i fråga om tryckning af
Allmänna Indragnings Staten för år 1828, blef-
vo af Preste-Ståndet, som vidhöll Sitt till Ut¬
skottets Betänkande N:o 42 och Memorial N:o
68 d. 26Januarii och den 5 sistl. månad lem-
nade bifall, till Handlingarne lagde.
Ståndet åtskiljdes, efter kallelse att åter in
Pleno sammanträda kl. 6 e. m.
In fidem
O. Rogberg.
Tisdagen den 21 April.
Plenum kl. 6 e. m.
§. i.
Protokollet för den 14 uti denna månad ju¬
sterades.
410
Den ai April.
§. 2.
Följande Betänkanden lades på Bordet;
Smis- samt Allmänna Bisvärs• och Oeconomie-Ut-
skottens:
N:o 3, i fråga om sättet och vilkoret för
Kruts transporterande genom landet för Bergsla-
gernes behof.
Nto 4, t anledning af åtskilliga gjorda fram¬
ställningar om anslag af Allmänna medel till
vägars anläggande eller omläggning.
N:o 5 , i anledning af åtskillige väckta frå¬
gor om anslag af Allmänna medel till Vägars
anläggande, förbättrande och indelande inom
Werm land.
N:o 6, i anledning af åtskilliga väckta frå¬
gor om anslag till Broars underhållande.
N:o 7, i anledning af gjord hemställan om
bidrag af Allmänna medel till odlingsbara kärrs
och mossars aftappning på Gottland.
N:o 8, i anledning af flera väckta Motio¬
ner om anslag af Allmänna medel till Sjön We-
uerns sänkning.
N:o 9, i anledning af gjord hemställan om
en Bros uppförande på något afstånd från Qvick¬
sunds Färje-ställe.
N:o 10, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition om anslag till förmon för Un-
dervisnings-Verken i Riket.
N.o ix, med anledning af Kongl. Majttg
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse om
befrielse för Tynderö Socken i WesterNorrlands
Län att deltaga i Ordinarie Rotering.
N:o 12, med anledning af vackt fråga om
Den ai April.
granskning af alla <le Författningar, sou» anga
Seglationen så val i Rikets större insjöar, sorn
långs kusterne, m. m.
§• 3-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o i23, i anledning
af de inom Respective Riks-Stånden gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N:o 54, angående
beräkningen af Stats-Yerkets inkomster, som nu å-
nyo föredrogs, begärdes ytterligare på Bordet af Bi>
skopen och v. Talmannen m. ra. Doctor af tVin-
gård, Contracts-Prosten Östberg, samt Doctor Sve¬
delius.
§. 4.
Då nu ånyo fö‘redrogs Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Vtskottets Utlåtande N:o 85, i anledning
af väckt Motion om inrättande af en allmän Under-
visnings-anstalt uti Eskilstuna, anförde
Professoren Gravandert Till hvad Allmänna Be¬
svärs och Oeconoraie-Utskottet öfver detta ämne
anfört, utbeder jag mig äran att vördsammast fa
tillägga följande:
Eskilstuna Fristad har i sednare åren mer och
mer blifvit utvidgad, så att jord för nya Bonings¬
platser blifvit vid denna Riksdag begärd. Nya hus
och Verkstäder hafva till stort antal blifvit upp¬
förde. Alla anledningar förete sig, att denna Stad
och det derstädes inrättade Factoriet skola blifva
af frägsta betydenhet för Fäderneslandet. Kanske
bättre än på något annat ställe i Riket synes
Factoriet kunna utvidgas och vinna möjligen hög¬
sta grad af fullkomlighet. Derifrån kunna tillverk—
ningarue med största lätthet försändas till alla de¬
Dm 21 April.
lar af Riket, så väl i anseende till läget midt i
landet, som tili sjö-communicationen.
Jernförädlingen uti Fristaden har de sednare fi¬
rén varit i jemt stigande till fullkomlighet, sfi att
de derstädes tillverkade egg-jern dels täfla med,
dels öfvergå sjelfva Englands, oaktadt Manufacturi-
sterne till en del äro så okunnige, att de icke en
gång kunna skrifva sina namn, ännu mindre förstå
inkomne Arhets-ritningar och Modeller. Sistledne
Höst exporterades till West-Indien ett betydligt
parti af jernvaror, som genast fick god afsättning.
Kyligen har derifrån till Eskilstuna inkommit en ny,
ganska betydlig reqvisition. Jag bör här icke lem¬
na oanmärkt, att Rikets Ilöglofl. Ständer vid sista
Riksdagen beslöto en belöning af 5,ooo R:dr B:e©
till en utmärkt skicklig Manufacturist för upptäck¬
ten att af vanligt Svenskt jern tillverka ypperligt
Gjutstål, en upptäckt, hvilken kan bereda Fäder¬
neslandet ovärderliga fördelar. Anläggning af ug¬
nar för dylik Stålberedning, och yngre arbetares
undervisning drifvas roed allvar, och lofvar, denna
inrättning bästa framgång.
Staten har hittils gjort nästan intet för Schol-
Verket derstädes. En tillfällig gåfva kan knap¬
past^ omnämnas. Uti Schöl - Verkets Annaler tor¬
de det vara utan exempel, åtminstone högst sällsynt,
att en Studerad Man, Anders Ölind, såsom der var ca¬
sus, i 34 är, med 1 ä 3 veckors ferier om året, oförtru¬
tet årligen undervisar 80 å 100 barn, och för den¬
na sin möda blott uppbär gåfvor af Staden och
enskilde, samt 7 ä 9 R:dr Djeknepenningar. Han
ar nu nyligen död. I många år har bans Hustru
lika nitiskt, ej blott i läsning, utan i smärre slöjder
Undervisat fattiga Flickor.
Dm 21 April.
Jag tillstyrker bifall till Betänkandet, oell re-
commenderar den föreslagna Schol-Inrättningen till
Högv. Ståndets varma behjertande.
Efter framstäld proposition blef förevarande Ut^-
låtande bifallet.
§• 5.
Vid nu skedd förnyad föredragning of Allmän¬
na Besvärs- och Oeconomie- Utskottets Betänkande
N:o 86, angående väckta Motioner örn Lancaster-
Scholors inrättande , anförde:
Contracts-Prosten Agrell-. Att afseende skall fä¬
stas å insigt och öfning i Vexel-Undervisningen
hos sökande lill Klockare-lägenheter, är redan i ut-
komne Författningar föreskrifvet. Något ytterligare
stadgande härom behöfvts icke. Skulle den nu fö¬
reslagna undervisnings-öfning blifva en nödvändig
och ovilkorlig fordran af blifvande Klockare, är det
att befars, att man derå gör för stort afseende, och
för litet å de af ålder bestämda hufvudsakliga egen¬
skaper hos en Klockare, så att hans competence
endast kommer att bedömas efter färdighet uti
Vexel-undervisningen, meri icke efter hans ordent¬
lighet, boksynthet, skr Okunnighet, sångskicklighet
och andra dithörande egenskaper.
Prosten El/ström: Jag finner mig ingalunda
befogad anföra några invändningar i afsigt att bjuda
till dermed motivera en återremiss af Betänkandeti
men jag får vördsamt hemställa, om, i anseende
till Klockares undervisningsskyldighet uti läsa och
skrifva, det bör anses oundgängligen nödigt att, på
sätt nu föreslaget är, med en serskild underdånig
skrifvelse i detta ämne besvära Kongl. Majit, eller
om icke det kunde vara tillräckligt, att Hrr Biskopar
Ben ai April.
samt Dom-Capitlen, med stöd af Kyrko-Lagen och
andra hithörande Författningar, utfärdade nödiga fö¬
reskrifter om erforderlig skicklighet uti Barna-un-
dervisningen hos dem, hvilka önska att till Klockare
blifva antagne.
Biskopen och v. Talmannen m, m. Doctor af
Wingård: Jag anser det bäst att bifalla förevaran¬
de Betänkande. Frågan är blott, att inom de För¬
samlingar, der serskilde Schol-Lärare icke finnas,
och der Klockarens Lönevilkor motsvara hvad en
Schol-Lärare bör kunna påräkna,! icke till Klockare
må antagas någon, som icke ådagalagt nödiga insig-
ter i Yexel-Undervisnings - Methoden. På de fle¬
sta ställen låter således detta förslag icke verkstäl¬
la sig.
Häruti instämde Professoren m. m. Bexell.
Biskopen m. m. Doctor Faxe instämde ock med
Biskop af Wingård, och tilläde, i anledning af det
yttrande, att competencen endast skulle bedömas
efter färdighet uti Vexel-Undervisningen, att ock
öfrige egenskaper skola tagas i betraktande och
jemnföras, så att icke är att befara, det för stort
afseende göres å den förre, och för litet å de af ål¬
der bestämda hufvudsakliga egenskaper.
Efter framstäld proposition blef förevarande Be¬
tänkande bifallet.
§. 6.
Efter ånyo skedd föredragning af Allmänna.
Besvärs- och Oeconomie-Utskoltets Utlåtande IV:o 89,
i anledning af väckt fråga om skyldigheten för
dem, som anmäla sig till Prest-Examen, alt åda¬
galägga tillräcklig kunskap uti Vexel-Undervis-
nings-Methoden, anförde
Den 2/ April.
4'5
Dom-Prosten Heurlin'. Jag tillstyrker bifall till
Betänkandet, emedan jag anser det sorn ett uttryck
af aktning emot Presle-Ståndet, och ett erkän¬
nande af Déss nit för Barna-Undervisningen. En
värd Talares på Riddarhuset afgifne yttrande, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositon om an¬
slag för Undervisnings-Verket, kunde härtill tjena
såsom Bilaga.
Biskopen m. m. Doctor Faxe'. Så mycket jag
önskar befrämjandet af Vexel-Urdervisningen, der
den kan och bör nyttjas, så högeligen bestrider jag
antagande af Höglofl, Utskottets förslag, att alla, ti¬
tan undantag, hvilka ingå i Preste-Ståndet, skola
före Prest-vigningen förete bevis icke endast om kän¬
nedom, utan ock om öfning af denna Larc-Method.
Denna kunskap kan inhemtas lika så väl elter
gom före Prest-vigningen, och blifva ganska fullstän¬
dig genom läsning af de derom utgifne Afhandlin-
gar. Vore bevis om öfning deruti oundvikligt, bor¬
de Instituterne i Landsorterne vara af vidsträcktare
och fullständigare omfattning än den, till hvilken
de ännu hunnit. Utskottet har nämnt, alt i Lund
är Vexel-Undervisnings-Schola, Uppgiften är val
sann, men Scholan är en privat inrättning, hvars
bestånd för framtiden är osäkert. Icke kan man
fordra af S. M. Candidater, att de skola resa
flere mil , och använda längre tid på ifrågava¬
rande öfning. Jag kan således för min del ej till¬
styrka bifall å Betänkandet.
Comminister Dahlgren'. Hindrad af göromål att
i Utskottet öfvervara handläggningen af ifrågavarande
mål, får jag förklara, att jag icke för någon del lan
gilla Utskottets Betänkande. Då icke är gifvet
att denna Method, hvilken såsom allt annat är under¬
Den 21 April
kastad tidens omvexlande skiften, efter 3o ä 4° år
anses vara den bästa, tror jag högst olämpligt att nu
härom utfärda Författning, sora, sedan Methoden
blifvit antingen urgammal och obruklig, eller ock
utträngd af en bättre, skulle lill efterlefnad qvar¬
stå. Betänkandet synes mig utur detta skäl högst
omoget.
Biskopen och v. Talmannen m. in. Doctor
af Wingård: Hvad j3g befarat, har inträffat, att
Vexel» Undervisnings-Methoden, såsom sjelfva
Philosophien enligt Leibnitz, skulle få mera skäl
att beklaga sig öfver sina Vänner, an öfver sina fien¬
der. Afven det goda kan gå förloradt genom öfver¬
drift. Och god är Vexel-Undervisnings-Metho-
den; ja, jag anser den för ett bland tidens go¬
da tecken, en af de större valgerningar hvarmed
Försynen begåfvat vårt Tidehvarf, Den har sitt
upphof, enligt sägen, af Bells bemödande alt
förbättra undervisningssättet för Hindu-barnen i
Madras. Den syftade således redan i sin början
till de okunniga Folkslagens upplysning, och den
är ämnad att undervisa synnerligast der, hvarest
största antalet barn genom Religionstvång, råhet,
försummelse, fattigdom, saknat bildningstillfällen.
Äfven hos oss , der endast det sistnämnde hin¬
dret torde förefinnas, tror jag den vara nyttig i
Städer och starkare befolkade Landsorter. Jag
har derföre ej sparat omtanka och möda att in¬
föra den i min omkrets, hvarest den är använd¬
bar. Men hvarken är den det öfverallt, icke heller
behöfvas några okloka tvångsmedel} att gifva fart
åt en sak, som är nyttig i sig sjelf, icke har för»
do»
Din si April.
domen emot sig, utan, såsom denna, ilar med
tidsströmmen och medvinden.
Jag erinrar mig elen store Johan Skyltesoför¬
sigtighet att förordna, det Innehafvaren af hans
Profession skulle vara Secia Ramczus, således lie¬
känna sig lill en Philosophie, om hvilken sjelf
samlaren Hammarsköldi flitig i åminnelse, knapt
torde haft något att förmäla, den åtminstone in¬
gen nu mera läser. Fdrsigtigtvis har man så
tolkat meningen, att ProfessOren skulle följa med
sin tids philosophiska bildning. Så önskar jag
ock att Undervisare mätte känna sin tids Un*
dervisnings-Iära, och använda det lärosätt, som
bevittnat sig vara bäst, det må för öfrigt kallas
huru som helst. Fsedagogiken är nemligen en
Erfarenhets-lära, som aldrig står stilla, utan
städse gör framsteg. Att fästa en Method så¬
som den enda rätta, vQre således både i 6ig
sjc-lft en oklokhet, och en orättvisa mot det upp-
vexande slägtet. Skulle väl ock sjelfva Vexel-
Undervisningen kunnat intaga Scholotne, orra det
några år förut lyckats Pestalozzianismeii att på
dem få Fidekommiss - rätt p Hvem vet ock
örn icke den i Frankrike upptäckta Method, ont
hvilken Tidningarne utgjuta sig i loford, snatt
kommer Vexel-undervisningen att vika från sin
besittning? Rådligast således, åtminstone har jag
ansett mig så böra förfara,att då en Schola stif¬
tas eller omformas till Vexel-undervisning, en¬
dast vilkorligt föreskrifva den sistnämnda, och
lemna öppet att kunna utbyta den mot ett annat
I.ärosätt, det tiden framgent gillar. Detta i all¬
mänhet. Hvad åter serskildt angar förslaget att
Preste-Su Prof. 182g. Band. IV. 156
Den 21 April.
PrestClandidater skola ega Intyg ofver skicklig¬
het för Vexel-undervianingen, så bör <let förka¬
stas, Det är öfverflödigt, emedan ingen bör få
blifva Prest, sorn icke har så mycket begrepp om
den första undervisningen, att han kan den til¬
lämpa. Nästan alla Prestblifvandc hafva ock så¬
som Studenter, de fleste redan såsom Gymnasi¬
ster, varit Barnlärare, och behöfva således icke
bevisa denna färdighet. Det är ock olämpligt,
ty det hör icke till Prestens egentliga yrke, alt
undervisa barn, men väl ungdom och aldre per¬
soner. Skulle ock han få bestyr med en Scholas
inrättning, gör han bättre om han täger an v is¬
visning af dem, sorn utöfva yrket, än om han litar
på en i yngre åren inhemtad, måhända redan
då ofullständig kunskap. Att Presten ock skulle
praktiskt hafva inöfvat allt hvad Staten sedan
ställer under hans uppsigt, vore öfverdrifven
fordran; ty då skulle han hafva vaccinerat, för
att blifva Vaccinations-föreståndare, accoucherat,
för att kunna afgifva berättelser om olycklig
barnsbörd, gymnasticerat, för att kunna tillse
kroppsöfningarne i By-Scholan o. s. v. Otaligt är
detta yngel, som en förslagsrik tid kläcker. 0-
verkställbart är ock Förslaget. Icke altid finnes
en god Vexelundervisnings-Schola på det ställe,
der den Prestblifvande får sin första undervis¬
ning, Vid Universitetet upptages hans tid fullt
af humanistiska och theologiska Studier, på hvil¬
ka fordran är skärpt af Undervisningsverks-Co-
mitéen. Den tid deremot, som användes vid
Stiftssätet före Ordinationen, räcker knapt till
för återhemtning af theoretiska studier, och för
öfningen till Embeis-utöfningen. Till afslag å
Den 31 April.
Betänkandet gifver J3g således tillstyrkan, om det
ock sker med äfventyr att misskänna» af dem,
hvilka, om man ock vill förutsätta välmening,
hvarken hafva kallelse eller insigt att bestäm¬
ma fordringarne af Prest-Embetet.
Häruti instämde Doctor Svedelius, Professo¬
ren Bexell, Dom-Prosten Fellenius och Prosten
Dillner.
Professoren Gravander: Upplysningsvis få r
jag vördsimt anföra, att ingen enda af Högv.
Ståndets ledamöter uti Utskottet gillade den nu
ifrågavarande Motionen, och att igenom deras
hr i ft i gaste föreställningar Betänkandet fått sin mo¬
difierade form, för hvilken pluraiiteten icke eljest
var fallen. Då Vexelundervisnings-Methoden
så högt prisas, ansågs det af pluraiiteten, skäligt
att Pres'-Candidater, hvilka med tiden kunna få
någon större eller mindre inspection öfver dyl;k
undervisning, med betyg visa sig derom hafva
kunskap, men aldrig deruti undergå något för¬
hör. Jag var i Utskottet stridig emot pluralitet
tens beslut, och har icke sedermera fått anled¬
ning att ändra min öfvertygelse.
Prosten Forslind : Min enskilda åsigt af det-
ta ämne öfverensstämmer fullkomligt med den,
som af Comminister Dahlgren och af Biskopen
och v. Talmannen redan är uttalad. Likväl vac¬
ker det icke min förundran, att Höglofl. Uiskot-
iet lågt en sådan vigt uppå Vexelundervisnings-
Methoden, hvilken, näst Ångkraften och Spar-
Banks'Inrätlningen , i allmänhet erkännes såsom
den nyare tidens förnämsta Regenerations-medel;
och ehuru öfverflödig än Utskottets i detta Be¬
tänkande yttrade underdåniga önskan an ml sy¬
490
Dtn si April.
nas, enär nu mera ingen, med det minsta an¬
språk på lärd bildning, kan vara okunnig om
Vexelundervisnings-Methoden, är likväl denna
finskan af en så- menlös egenskap, att jag för
min del gerna skulle tillstyrka bifall dertill, örn
densamma icke innebure ett förslag till förkla¬
ring eller, rättare sagdt, tillägg till XIX Cap, 2
§. Kyrk, Lag,* hvilket det icke tillhörer Allmän¬
na Besvärs- och Oeconornie-Utskonet att afgif¬
va; hvarföre hela Betänkandet synes mig lämp¬
ligast kunna läggas till Handlingarne,
Häruti instämde Prosten Elfström och Dom-
Prosten Lidman.
Biskopen m. m. Doctor Wallenberg anmärk¬
te, att han icke kunde förena sig i den åsigt en
värd Talare nyss framställt, att Utskottets Be¬
tänkande bords endast läggas ad acta utan vida¬
re åtgärd, emedan det origtigt befattat sig med
en förändring af Kongl. Kyrko-Lagens föreskrift,
rörande Exaraens-ämnen för blifvande Prester,
hvilken egentligen tillhört Lag-Utskottet. Nå¬
gon förändring af Kyrko-Lagen fann Biskopen ic¬
ke vara i Betänkandet intenderad; dess fordrin¬
gar stå helt och hållet orubbade. Endast ett
tillägg, om skyldigheten att ådagalägga kännedom
i Vexelundervisnings- Methoden, är föreslaget;
och sådana tillägg till förut varande Taga Stad¬
gar ske icke sällan genom Kongl. Författningar,
då behof deraf är för handen, utan att de passe¬
rat något Lag-Utskott. I likhet med hvad redan
i det Högv. Ståndet blifvit yttradt, ansåg dock
Biskopen hela detta Betänkande förtjena afslag.
Kyrkoherden Lyth anmärkte, att då ingen
Författning finnes, som lemnar Biskop och Con-
Den at April.
sistorium tillåtelse att till Pre*t viga någon,
Botn icke kan Iaea innantill, så behöfde man ock
icke befara hos någon bristande kännedom af i-
fråga varande Method.
Prosten Hvasser yrkade afslag å Betänkandet.
Contracts - Prosten Agrell: Med Biskopen
och v. Talmannen af Wingård förenar jag mig
till alla delar. Genom blott Lagens trug och
gifna föreskrifter uträttas föga. Det bör ock
lemnäs något åt den egna fria böjelsen och det
personliga nitet för Tjenste-pligternes utöfning,
pör öfrigt är en Prest-Candidat icke ämnad en¬
dast till Barnalärare, utan fast heldre till Folk-
Lärare , att undervisa och handleda, icke blott
små barn, utan uppvexte personer och större el¬
ler mindre Församlingar. Föga Uppbyggelse skul¬
le vinnas, om Presten använde Vexelundervis-
nings-Methoden vid Husförhör och Nattvards-
ungdomens beredande. Vill en Prest söka en
Schöl mästa re-Syssla , ina han då bifoga dertill er¬
forderliga skicklighets-betyg. För dem, som in¬
gå i Församlingarnes tjenst, må inga onödiga och
ändamålslösa åligganden föreskrifvas. Nitet miss¬
hagar när det går för långt, och förevarande
Betänkande förtjenar intet annat besvarande, än
att det vatder afslaget.
Häruti instämde Contracts - Prosten Hall¬
ström.
Sedan discussionen rörande förevarande Be¬
tänkande blifvit slutad, blef detsamma efter fram¬
ställd proposition afslaget.
§• 7-
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelnings Utlå¬
tande N;o 12, öfver Th Professoren, Contracts-
Dm st April.
Prosten, Mag. T/t. Morens Motion om upphäf*
vande af Indigenats-rätt vid ansökningar till Lä¬
rare Sysslor vid Gymnasierne, blef, vid nu skedd
föredragning, bifallet af Preste Ståndet, sorn beslöt,
i anledning deraf, att anmoda förenämnde Ut¬
skott att uppsätta och till Ståndet inkomma med
Förslag till underdånig skrifvelse, rörande en så¬
dan förändring i Schoi-Lagens nu gällande före¬
skrifter, sorn Utskottet i sitt Utlåtande tillstyrkt.
§. 8.
Då nu i ett sammanhang föredrogs eå väl
Itc lesiastika Lag - Utskottet Memoria! N:o igf
innefattande Utskottets uppgift om dess vidtagne
åtgärd i afseende på det till nämnde Utskott re¬
mitterade Förslag till Kyrko-Lag och Ordning
för Svenska Församlingen, som ock Utskottets
med detta Utlåtande vidfogade Förslag till un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Majit, rörande i-
frigavarande ämne, anförde
Contracts-Prosten Hallström: Jag kan icke
dölja, att det sätt, hvarpå Hög v. Uttkottet fun¬
nit för godt alt affärda förevarande sak, den
vigtigaste dock, som det Högv. Utskottet fått e-
mottaga, varit mig alldeles oväntadt. Väl erin¬
rar jag mig, att vid föredragningen af Kongl.
Majus Nådiga Skrifvelse, angående en prelimi-
naire granskning af Förslaget till ny Kyrko-Lag ,
anmärkningar gjordes, sorn åsyftade framställa
svårigheten att vid innevarande Riksmöte vid¬
taga någon sådan åtgärd, och att dessa anmärk¬
ningar framfördes af Ståndets högst uppsatte och
aktade Ledamöter. Men då denna mening icke
tillvann sig ett allmännare bifall, utan Ståndet,
Pen 21 April.
genom enhälligt beslutad remiss, öfverlemnade
nya Ky rko-Lags-Förglaget till sitt Eccle.siasnka
Lag Utskotts handläggning, hade Utskottet, efter
min tanka, bort företaga granskningen, eller ock
till Preste-Siåndets bepröfvande framlägga de
skäl, utur hvilka del icke kunnat sig deruti inia»
ta. För min del anser jig ett vägrande eller
undvikande svar å Konungens Nådiga Framställ»
ning icke vara Prestetskapet värdigt i något af¬
seende. Kongl. Maj‘.st har ”ål Preste-Ständet vid
nuvarande Riksdag velat hafva Förslaget till ny
Kyrko-Lag rneddeladt , till den granskningsufgärd ,
som. Ståndet kan finna lämpligt att på förhand
vidtaga.’’’ Är icke klart, att Kongl. Maj:t för¬
väntar att någon åtgärd skall i sådant ändamål
vidtagas af nu församlade Presterskap? Och hu¬
ru svara vi emot Konungens höga förtroende,
liuru iaktaga vi hvad ärnnets vigt och önska¬
de framgång kräfver, örn saken deremot lem¬
näs alldeles å sido?
Jag ogillar detta förfarande, ty det sam¬
manstämmer icke med den aktning vi äro skyl¬
dige Konungens antydda Nådiga vilja, det ut¬
trycker icke den tacksamhet, sam Preste-Siåndet
serskildt bör egna åt Konungens omsorg för
den Ecclesiastika Lag * Stiftningen, och antager,
fruktar jag, lätt nog skenet af en bristande
uppmärksamhet. Man kunde härvid, utan san¬
ningens förnärmande, anmärka, att Kongl. Majit
icke långt efter Riksdagen början öfverlemna!:
åt Preste-Ståndet det utarbetade Kyrko* Lags-För¬
slaget till granskning; att Utskottet å sin sida
behöft några månader för att förklara att det
saknar ledighet och tillfälle att härmed taga befatt¬
Den ai April.
ning3 och att Ståndet godkänner denna förkla-
ring vid en tidpunct, då mången tror Riksda¬
gen knapt vara mer än till hälften förliden.
Jag ogillar detta förfarande, ty det sy nea
mig Vara icke heller rätt consequent. Ståndet
erkände förledet Riksmöte behofvet af en för¬
bättrad Kyrko-Ordning» det ingick serskildt till
Kongl. Maj:t med en underdånig anhållan, rö¬
rande detta arbetes företagande; Konungen har
i Nåder bifallit denna Siåndets begäran, låtit
af sakkunnige Ecclesiastike Embetsman ett För¬
slag till Kyrko-Lag utarbetas; men då detta för¬
slag riu underställes Ståndetä bepröfvande, och
ett Preliminairt Utlåtande deröfver synes vara
Konungens höga önskan, drager Preste-Slåndet
sig undan för mödan af en förberedande gransk¬
ning. Hade då denna, äfven mindre fullän»
dad och utförd, varit utan sin frukt och båtnad?
Jag är icke af denna tanke; jag är fastmer
öfvertygad, att en sådan på förhand vidtagen åt¬
gärd kunnat i mer än ett hänseende vara af
gagn och nytta.
Nyttig i afseende på det Hela, samt de ali*
inänna grunder, uppå hvilka det nya Förslaget
blifvit uppfördt och sammanfoga dt. Hvilken
inser icke här fördelen af en muntelig discus-
sion framför alla skrifteliga anmärkningar? Hvil¬
ka vigtiga och interessanta upplysningar hade ic¬
ke Varit att förvänta af de sjtne värde ledamö¬
ter, hvilkas förtjenst vi hafva närmast att tacka
för det nya Ky t ko-Lags-Förslaget; och huru
skulle icke en utvexling af åsigter i detta ämne
varit för de fleste af oss uppbyggelig, ledande
till ljus och sanning? En omisskännelig vinning
Den 21 April-
4*5
hade det ock varit, om de hvasgaste kanter a£
Förelaget blifvit på detta vis afnötta, och deri¬
genom en minskning kunnat beredas i den
mängd af anmärkningar, som vid en offentelig
granskning så lätt, iädes jag, framslå i skapna-
den af en indigtsia Moles, Jag erinrar mig
noga hvad vittnesbörd en af detta Stånds högst
aktade Ledamöter förleden Riksdag afgaf: In¬
nan nya Psalmboken, sade han, utgafs, öppna¬
des granskningsfältet; men det var ingen ringa
möda att, bland massan af inkomna anmärknin¬
gar, utleta någon god.”
Nyttig hade ock denna förberedande gransk¬
ning af nya Kyrko-Lags-Förslagct kunnat blifva
i afseende på vissa serskilda delar, såsom om
Kyrko-plikten, Kyrko-Råde s befattning m. fl.,
hvilka synas mig tarfva en skyndsam förbättring.
Ståndet hade, derest omdömet häröfver stadgat
sig, kunnat hos Kongl. Maj:t anhålla, att
de måtte, afskilde från det öfriga Förslaget,
framställas till Ständerne, och vinna kraft af
Lag. Man andrager väl häremot, att inga par¬
tiella förbättringar böra ske, utan Förslaget i sin
helhet framläggas. Men denna grundsats, som så
ofta åberopas, följes icke altid; icke eller torde
den böra uteslutande hyllas. Den är efter mitt
begrepp giltig allena, när Lagstiftningen utgår
från nya principer. I öfrigt vet jag icke hvar¬
för öfvergången till ett erkändt bättre bör för¬
hållas.
Hvad jag här anfört, torde icke finna*
förtjent af Högv. Ståndets upplysta bifall. Jag
skall i detta fall, som jag snarast förmodar, nö~
Den ai April.
ja8 de raf, alt min enskilda tanka blir i Proto»
collet förvarad.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
of Wingård: Då det Höglofl. Utskottet behagat
i allo gilla min Motion, och i öfverenstäm mel-
se dermed föreslå den Underdåniga skrifvelsen,
får jag för denna gynnsamma uppmärksamhet af¬
lägga min vördsamma tacksägelse. Jag kunde
härmed sluta, om icke nu blifvit yttradt, att
Utskottet bort ingå i granskning af Förslaget
till Kyrko-Ordning, och att discussionen i Ståndet
dertill gifvit anledning. Hvarken mitt minne
eller det tryckta Protocollet vitsordar det sist
uppgifna förhållandet, utan tvertom, att, jemte
Biskoparne FaXe och Wallenberg, sorn talade i
öfverenstäm melse med mig, det Högvördiga
Ståndet tycktes gifva bifall till Motionen; åt¬
minstone höjdes ingen röst deremot. För mig
vill det icke heller blifva fattligt, hvartill en yt¬
lig granskning af Kyrko-Lags-Förslaget skulle
tjena, då Ståndet önskade att, sedan alla andra
Vederbörande yttrat sig, få vid en annan Riks¬
dag afgifva sitt Utlåtande. Med ett förhastade
omdöme skulle Ståndet endast compromenera sig,
och likväl hafva svårt att ett sådant sedan ändra
eller återtaga. Ecclesiastika Lag-Utskottets samt¬
lige Ledamöter sitta i Allmänna Utskott, och må¬
ste tillrycka sig några få mellanstunder, gemen¬
ligen på Söndagar, för Ståndets enskilde ärenderj
och huru skulle i ett sådant förhållande ett full¬
ständigt och i allt motiveradt Betänkande kunna
beredas öfver de snart sagdt otaliga detail-frågor
»om ingått, böra eller icke böra ingå i Kyrko¬
hagen? Sådant liar i min tanka nu hvarken
Den ai April.
bort eller kunnat ske, och jag anger en skyldig
rättvisa fordra, a;t förklara vår förbindelse för
den Utskottets verksamhet, som ådagalagt sig i
dess Betänkandets, till antalet troligen flera än
vid någon föregående Riksdag, och de flesta redan
af Ståndet antagne.
Kyrkoherden Lyth: Om jag icke misstager
mig, och jag tror Utskottets samtelige Ledamö¬
ter hysa lika öfvertygelse, så återstod för Ut¬
skottet icke någon annan åtgärd, än att föreslå
en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t. Re¬
dan vid Remissen af Kongl, Maj:ts Nådiga Skrif¬
velse, rörande Kyrko.Lags-Förslaget, tycktes den
tanka inom det Hög v. Ståndet vara rådande, att
tiden icke medgaf någon granskning under inne¬
varande Riksdag. Egde Högv. Ståndet icke lid
att företaga en pröfning af det granskade Lag-
Förslaget, annu mindre hade Utskottet tillfälle
och tid att verkställa en granskning, som skulle
fordra den yttersta sorgfällighet och sinnesledighet.
Då en sådan, under en mängd af andra Riksdagsgö-
romål, icke kunnat vinnas, trodde Utskottet med
hänseende härå böra inskränka sig inom den åt¬
gärd, som Utskottet vidtagit , och som nu utgör
ett föremål för det Högv. Ståndets upplysta
pröfning.
Contracts-Prosfen Ostberg: Jag förenar mig
fullkomligt med Contracts-Prosten Hallström, och
tror äfven att det Högv. Ståndets Lag-Utskott
bort inkomma med ett Betänkande, som inne¬
hållit en preliminaire granskning af det remitte¬
rade Lag-Förslaget. Göromålen vid detta Riks¬
möte äro visserligen både många och vigtiga 5
men de voro det i lika hög grad vid sednast
Dtn n April.
förflutne; Icke destomindre emoltog då varande
Ectlesiasiika Ulskott Nya Evangelii-Boks-För*Ia-
get till granskning, och afgaf deröfver ett ganska
interessant Betänkande, som i det Högv. Stån-
dei föranledde en ännu inleressantare och i högsta
grad upplysande discussion , hvarom Ståndet» Pro-
tocoller för sista Riksdagen bära ett ojäfaktig!
vittne. Jag tror, att om Höglofl. Utskottet i det¬
ta ämne förfarit på samma salt, skulle af dess
upplysta granskning stor nytta kunnat hemtas,
till äfventyrs mycket blifvit undangjordt, och vid
en ytterligare discussion i det Högv. Ståndet en
ypperlig ledning lemnad för en fortsatt vidsträck¬
tare granskning, på sätt Högv. Ståndet funnit för
godt i underdånighet begära hos Kongl, Maj:t att
den måtte anbefallas. Det är visserligen be¬
qvämt att hänskjuta till framtiden j men om plig-
ten fordrar det, bör man göra hvad man kan,
hvad tiden och omständigheterne tillåta. Högv.
Ståndet har ej kunnat vänta något fullkomligt och
fulländadt opus, som gjort all vidare åtgärd öf¬
verflödig; men jag är fullkomligt öfvertygad att,
om de värdige, nitiske och upplyste Man, som
i denna del vunnit Högv. Ståndets förtroende,
ansett sig kunna och böra företaga den nyttiga
preliminaire-granskningene af Nya Kyrko-Lags-
Förslaget, det hade blifvit ansedt med välbehag
och bifall.
Biskopen m. m. Doctor Wijtman, som in¬
stämde med Biskopen och v. Talmannen m. m.
Doctor af Wingård, tillstyrkte att gransknings-
tiden måtte förlängas intill 183I års slut.
Contracls.Prosten Hallström: På mitt minne
är jag i förevarande mål ganska säker. Det miss¬
Den ai April.
4.19
tager sig icke om rätta förhållandet, och detta har
ju sitt ostrid/ga vittnesbörd i Preste-Stindets Pro-
tocoll för d. 17 December (Vol. 1. p bio—616).
Eloi! stine Ledamöter, Biskopat ne af Wingård
och Faxe, yttrade sig i anledning af den Kongl.
Skrifvi-lsen, och anförde hufvudsakligen, att dem
syntes mindre lämpligt att under pågående Riks*
möte företaga den påsyftade granskningen, hvil»
ken de derföre afstyrkte. Häri instämde Biskopar*
ne Wallenberg och Wijkman. Det öfriga Stån¬
det iakttog djup tystnad. Att nu denna tystnad
borde lydas såsom bifall, anade mig icke. Jag
förestälde mig tvertom , att det anförda afplura-
liteten mindre gillades, då Ståndet icke derå syn¬
tes fästa serdeles afseende, icke genast beslöt,
hvad sorn onekligen varit dess rätt, att nedlägga
detta enskildta ärende, icke anmodade sitt Eccle-
siastika Utskott att uppsätta någon underdånig skrif¬
velse till Kongl. Majit, utan beviljade remiss af
det utarbetade och till Ståndet öfveriemnade Kyrko-
Lags-Förslaget. I detta sakens skick, vet jag
icke, om Högv. "Utskottet egt fog att, med hän¬
visning till de samma skäl, som vid mun teliga
föredraget blott af högst få Ledamöter godkän¬
des, praesupponera hela det öfriga Ståndets bifall,
icke heller, om Utskottet bort vidtaga en åtgärd,
som Ståndet icke påkallat, men deremot lemna
utan uppmärksamhet det utarbetade Förslaget,
utan afseende å den beslutna remissen, liksom
skulle Förslaget utan ändamål och afsigt hafva
till Utskottet blifvit öfverlemnadt.
I öfrigt och oberoende af allt detta, erkän¬
ner jag fullkomligt både behofvet och värdet af
en lugnare, allmännare och mera genomgripande
430
Din at April.
granskning; men »lenna trodde jag ingalunda af-
skaras eller väsendtligen inskränkas genom den
åtgärd, som Prrste-S åndet nu kunnat ga för¬
hand vidtaga, och hvarigenom Ståndet bade med
skyldig vördnad fogat sig efter Konungens höga
intention, och, så vidt jag förstår, främjat den
goda saken.
Contracts-Prosten Pettersson: De anmärknin¬
gar, som af en värd Stånds-T.edamot blifvit gjor¬
da emot Erclesiastika Lag-Utskottets Förslag till
framdeles skeende granskning af det Nya Kyrko-
Lags-Förslaget, åsyfta intet mindre, än att för¬
klara Utskottets åtgärd dels såsom en vanvörd¬
nad för Konungens Nådiga vilja, dels såsomen
otacksamhet, eller åtminstone en skenbart bri¬
stande uppmärksamhet för Konungens, äfven till
den Ecclesiastika Lagstiftningen Nådigt sträck!»
omsorger. Det vöre likväl önskligt att ingeri
förhöll sig på ett för Styrande Maktens Majestät
mera sårande sätt, än Utskottet i och genom den¬
na saks behandling ådagalagt. Om jag rätt er¬
inrar mig den diskussion, sorn föregick i Högv.
Ståndet vid det tillfälle, då Kyrko-Lags-Försla*
get remitterades till Utskottet, framsiälde så val
vice Talmannen och Biskopen m. m. Doctor af
Wingård, som ock 3:ne andra Biskopar, Faxe,
Wallenberg och Wijkman, nödvändigheten af en
mera lugn och i sjelfva saken ingripande gransk¬
ning, än som under ett Riksmöte, i hvimlet
af så många olikartade frågor, kan tillvägabringas.
Detta uppskof med Förslagets granskning ansågs
af vice Talmannen såsom ett bevis på Ståndets
aktning för den vigtiga saken , och motiverades
så grundligt, att, om jag ej bedrager mig, fram¬
Ben 21 April.
ställningen vänn hela Ståndets bifall, om ock
detta var elt consensus tacitus. Kongl. Maj.'l har
meddelat Förslaget ät Preste-Ståndet vid nu varan¬
de Riksdag, till den gransknings-åtgärd Ståndet kan
finna lämpligt att pä förhand vidtaga; men jag kan
ej finna att, för det meddelandet skett vid nu va¬
rande Riksmöte, detta innebär en Nådig befall¬
ning, att genast eller under sjelfva Riksdagen före¬
taga granskningen af den Nya I.agens så väl
principer, sorn detailer. Kongl. Maj:t har täckt»
tillåta Ståndet att, såsom det kan finna lämpligt,
viåtaga granskningen på förhand; och detta kan
svårligen innefatta annat, än att Kongl. Majrt
önskar Verket så långt på förhand granskadt, att
den slutliga handläggningen dervid kan blifva
föietagen, innan Kyrko-Lags»Förs!agef, i samman¬
hang med Civil- och Criminal-Lags-Förslagen, kom¬
mer under Rikets Ständirs pröfning. Då nu den¬
na pröfning omöjligt kan gå för sig vid nu va¬
rande Riksdag, aldenstund Allmänna I/ag-FörsIa*
get ännu ej är fulländadt, och Kyrko-Lags-För-
slaget troligen lärer ställas till granskning af så
vä! den stora Lag-Comitéen, sorn andra Aucto-
riteter, så ligger det åtminstone för mig aldeles
klart, att intet är försurnmadt och intet brutet,
om blott Ståndets Förhandsgranskning sker så snart,
att hela saken kan vid elt blifvande Ständernes
sammanträde föreläggas lill slutlig pröfning.
Detta uppskof motiverades af förutnämnde Bi¬
skopar , såsom det för saken lämpligaste; och då
det föreslogs att Ståndet genom en underdånig
skrifvelse skulle begära Nådigt tillstånd dertill,
för att med rätt besked kunna motsvara Konun¬
gens Nådiga vilja och förtroende, så vågar jag ej
Ditt ar April.
rubricera Ståndet» tystnad, hvarken såsom ett ogil¬
lande af den då gjorda framställningen, ej heller
såsom en panisk räddhåga för motsägelse dervid.
Om tystnad bevisar alt raan mindre gillar en sak,
så är mitt begrepp örn Ståndets sätt att bifalla
ganska skeft, och jag kan ej gerna tro att Högv.
Ståndet genom denna tystnad ville uttrycka, att
intet serdeles afseende fastades å de värde Talar-
nes åsigter. Jag hörde ingen tala örn olämplig-
heten af det de anförde; j.g hörde ingen ogilla
den föreslagna underdåniga skrifvelsen om Nå¬
digt tillstånd till granskningens uppskjutande;
och deraf kan jag ej draga den slutsats, att fram¬
ställningen, liksom af medömkan för dess obe*
tydlighet, ogillades. Om denna uppskofs-åtgärd
varit olämplig, hvarföre motsades den då icke;
eller hvarföre anfördes icke någon lämpligare?
när detta icke skedde, vågar jag tro att tystna¬
den mera betydde bifall än ogillande, efter det
gamla ordspråket: Den, sorn tiger, samtycker. Ett
enda motsägande ord hade varit nog, för att
ålägga Utskottet en talis qualis granskning af
Förslaget; men jag kan ej påminna mig, att nå¬
gon äskade andra åtgärder af Utskottet, än dem
de värde Talarne motiverade, X min tanka har
Ståndet, just genom denna sin tystnad, frikalla!
Utskottet från all annan förbindelse än den , att,
i enlighet med Biskoparnes anföranden, uppsät¬
ta en underdånig skrifvelse om Nådigt tillstånd
till granskningens uppskof. Om Utskottet häri
missförstått Ståndets remiss, kommer det af ett
aldeles eget sätt att ogilla gjorda framställningarj
och då må det vara förlåtligt, om Utskottet äfven
Den sm April,
433
u'gick från den synpunct, att granskningens upp¬
skof också uttryckte den gärd af' aktning, som
Ssåndet är skyldigt hemmavarande upplyste Em¬
betsbroder, hvilkas mogna råd och erfarenhet,
helt visst till stor vinst för den vigtiga saken,
torde böra inhemtas. Just derigenom vinnes
hvad Kongl. Majit täckes åsyfta, nemi. att För¬
slaget blifver grundligt granskadt; och det är min
oförgripliga tanka, att de på denna väg inkom¬
mande anmärkningar ganska väl hinna öfvervä-
gas och ordnas, innan Allmänna X<ag-Försl»get
blifver färdigt att jemteKyrko-Lags-Förslaget före¬
läggas Rikets Höglofl. Ständer. Efter mitt om-
döaie är denna åtgärd mera förenlig med den
vördnad Siandet är skyldigt Konungens höga inten¬
tion, och äfven för den goda saken mera främjan¬
de , än om nu en flygtig granskning skulle vidtagits,
hvilken icke allenast skulle hafva lagt hinder för
de öfrige Eiksdagsgöromålen} utan troligen ock¬
så upplöst sig i det resultat, att Konungen, för¬
utan en från Ståndet ingifven underdånig skrif¬
velse, uisiällt hela verket till Gonsistoriernes
och hela Presterskapets, ja äfven Dömsiolarnes
ytterligare granskning. På det sätt Utskottet nu
enligt de gjorda framställningarne föreslagit,blifver
anmärkningarnes mates mindre indigesta, än om
den skulle ökats af Stårtdets vid nu varande Riks¬
dag anställda discussioner.
Det har ock blifvit anmärkt, att, om Ut¬
skottet vidtagit en förberedande granskning af nya
Kyrko-Lags-Förslaget, denna hade kunnat medföra
nytta åtminstone i afseende pä serskilda delar deraf,
såsom om Kyrkoplikten, Kyrko-Rädets befattning
Preste-St. Prof, 1839. Dand, IV. 157
434
Den 21 April.
771. m.i men häremot torde jag få invända) att,
då dessa delar af Ecclesiastik» Lagstiftningen stå
i omedelbart samband med Allmänna Lagen,
hvars criminella del just nu är under utarbei»
ning, omdömet öfver dessa delar svårligen h ds
kunnat stadga sig; och om än Ståndet kunnat gt wi¬
ga sitt omdöme derom, är det mer än sannolikt,
att intet resultat deraf följt, så länge Ståndets
tankar och förslag i dessa delar ej kunnat jem-
föras med Lag-Comitéens; och helt visst hade ic¬
ke heller Kongl. Maitt utgifvit några, från La¬
gen i sin helhet rifna fragmenter annorlunda,
än i Gtundlags-enlig väg, nemi. efter Sländernes
hörande, såsom tillgå skall vid Lags 8tif»ande i
ali mänhet, och således äfven i afseende på dess
serskilda delar, hviika af Ständerne böra pröfvas.
Slutligen torde det tillåtas mig nämna, att
Utskottet, så mycket möjligt varit, delat sin tid
och uppmärksamhet åt de till dess handläggning
remitterade mål; och mc-d all den brist, sorn
härutinnan kan läggas Utskottet till last, torde
jag icke säga för mycket, då jig dristar förklara,
att Ecclesiastika Lag Utskottets Ledamöter icke
haft för litet att, jemte sina öfriga Utskolts-gö-
rornål, bestrida.
Prosten Elfström: Då Högv. Ståndet re¬
dan d. 17 Dec. näst!, år, viri remissen af ifrå¬
gavarande mål till dess Ecclesiastika Lag*Ulskott,
syntes skänka allmänt bifall till Biskoparna m.
rn. of Wingårds och Foxes anföranden i ämnet,
saknade» icke anledning till den förmodan, att
Uögv. Ståndet, under nu påstående Kiksdags-
göiorr.åls inångartade mängd, icke ämnade till
granskning företaga ett så vigtigt och grannlaga
Ven si April.
435
ämne sorn det Nya Förslaget till Kyrko-Lag,
Dä dessutom genom ett välberäknadt uppskof i
denna sak tillfälle beredes så val åt Dom-Capit-
leri sorn hemmavarande Stånds-Bröder i allmän¬
het, att orri nämnde Dag-Förslag taga närmare
kännedom samt anmärkningar deröfver afgifva,
tili de rättelser och förbättringar, sorn möjligen
kunna anses nödige^ och då någon serdeles grund¬
lig pröfning och granskning af meranäntnde För¬
slag under den återstående tiden af ett redan
te ml igen långt framskridet Riksmöte svårligen
torde medhinnas, tror jag för min del lämpli¬
gast vara, att bifalla Högv. Ecelesiastika Dag-
Utskottets ifrågavarande Memorial.
Ptofessoren rn rn. Bexell: Jag skulle vis¬
serligen tillstyrka att Kyrko-UagS'Förslaget ge¬
nast biefve frarnlagdt såsom ett ämne för gransk¬
ningen. Ty det goda äskar att pröfvas, och vin¬
ner af undersöknirigarne. Men jag kan icke
glömma, hvarken den ansträngda arbetskraft, sorn
de vanlige Riksdagsgörornålen påkalla, elier den
ringa ledighet desse lemna åt Riksdagsmannen,
att uti hvirfveln af de allmänna bestyren egna
sin tid åt ämnen för meditationen. För mig
ftamstår det Nya Kyrko-Lags-Förslaget såsom
sådjnt. Hela den hemmavarande, omkring Ri¬
ket spridda Lärare-Personalen i Församlingen är
efter min öfvertygelse lika med oss röstegande
i Svenska Kyrkans vigtigare angelägenheter, och
inom denna Personal saknas hvarken hjerta för
saken i dess högre betydelse, eller skicklighet
för granskningen. Må man lemna den tillfälle
och tid att uttala dess öfvertygelse. Jag föreslår
att gransknings-liden må utsträckas till 1831.
43<>
Den ai April,
Om vi beräkna att den Nya Kyrko-Lagtm tin¬
der förändrade tider och förhållanden skall förfall
genom secler, om vi fordra att dess inre värde
ännu skall erkännas då dess stil redan är förål¬
drad, så påskyndom ieke allt för mycket gtansk-
ningstiden, hvarken inom Kyrkans eget sköte el¬
ler utom det.
Contracts-Prosten Hallström: Tvinne värde
ledamöter hafva behagat så yttra sig, som skulle
jag velat utestänga hemmavarande Presterskap
och Consistorieme från granskningen af nu fram»
lagde Förslag till [Kyrko-.Lag, Detta är icke mer
eller mindre än ett gifvet missförstånd, dertill
jag icke vet mig på något sätt skyldig. Med hän¬
seende till Kongl. Majus Nådiga framställning,
har jag yrkat, att Ståndet, utan förnärmande af
den allmänna granskningens ratt, så kunde som
borde härutinnan föregå} och redan vid inneva¬
rande Biksdag egna åt denna Kyrkans angelägen¬
het en gagnande uppmärksamhet. Jag torde med
rätta kunna frikalla mig fiån den tröttande vid¬
lyftigheten att upprepa hvad jag redan anfört;
än mindre tror jag mig behöfva till besvarande
upptaga hvad som icke är något gällande inkast
emot det jrg yttrat.
Efter framställd proposition blef förevarande
Memorial bifallet, äfvensom Förslaget till un¬
derdånig skrifvelse, sådant det här nedan finnes
intaget, gillades:
S A. K.
Af Eder Kongl. Majus Landsfaderliga vård
om Svenska Kyrkans bästa erkänner Prest«Stån-
det med djup undersåtelig vördnad och tacksam¬
het såsom nya oförgäteliga yedermälen så väl
Den 21 April
43?
Erler Kong!. Majtts Nådiga beslut, att, enligt
Presté-Ståndets vid sednaste Riksmöte anmälda un-
derdåniga önskan, förordna en af några få Le¬
damöter sammansatt Comité till Kyrko-Ord-
ningens öfverseende och granskning, sorn ock
att det af trycket utgifne Kyrko-Lags Förslag
blifvit ÄUernådigst öfveriemnadt att af Preste-
Siånde: först pröfva* och bedömas.
Men då Preste-Ståndet inför Eder Kongl.
Maj:ts Thron härföre nedlägger den undersåteliga
vördnadens och tacksamhetens skyldiga offergärd,
samt tillika yttrar sin önskan och förhoppning,
att det nu allmängjorda förslaget till Kyrko-Lag
och Ordning för Svenska Församlingen t sedan
det genom en fullständig, allvarlig granskning,
sådan ämnets vigt fordrar och Cotniierade sjelf-
ve begärt, blifvit, si vidt mensklig omtanka
förmår, rättadt och fullkomnadt, skal! motsvara
Eder Kongl. Majlis Nådiga afsigter och Sven¬
ska Kyrkans behof; bör Preste-Ståndet tillika
underdånigst anmäla de hinder, som för när¬
varande möta handläggningen af detta ämne,
samt i lika underdånighet anhålla om en sidan
både gra nsknings-räf tens och gran-sknings-tidens
utsträckning, sorn sakens stora allmänna vigt
fordrar.
Förslaget till Kyrko-Lagen utkom af tryc¬
ket så nyligen före Rikdagens början, ait icke
allenast Pieste-Ståndets Ledamöter i allmänhet,
utan ock de fleste nu församlade Biskopar och
Consistoi ii - Ledamöter först här kunde deraf ta¬
ga någon kännedom. Tvänne Biskops-Stift äro
för närvarande ledige. För ålder eller sjuklighet
hafva Biskopar vid Tre Stift måst afhålla sig
438
Den 21 April.
frän Riksdagen, och iftän Irenne blanc! dessa Slift
eger icke helier Pi este-Ståndet inom anndel af
sina Ledamöter någon Consistorialis. Så måste
ock bland det hemmavarande Presterskap^! i
hvarje Stift finnas ganska manga, hvilkas prof¬
vare erfarenhet och mogna omdöme det vare
en verkelig förlust att icke kunna begagna. Om
således Preste-Ständet äfven undan de egenteliga
P.iksdags-göromålen kunde bespara ali för detta
Stora ärendets behandling behöflig tid och sin-
nes-ledighet, måsie likväl af redan anförda skal
granskningeö blifva mindre vidsträckt och full¬
ständig än sig börj men när härtill kominer, att
Riksdags-öfverläggningarnes mängd och vigt samt
deras under en ansträngd arbeis-ifver likväl
långsamma fortgång både medtager tiden och
skingrar tanken från de dyrbara och kära före¬
mål, som egenteligen tillhöra vårt Presterliga
kall, har Preste-Ståndet funnit sig i nödvändigheten
att välja emellan ett nyttigt ehuru obehagligt
uppskof och en ofullständig samt, såsom det
kunde befaras, 1 någon rnon förhastad gransk¬
ning af ett för samtid och efterverld ganska vig¬
tig! ämne. I ett sådant val har Preste-Ståndet
Icke bort länge betänka sig; och då'inför en Nå¬
dig Konung det nu frambär sina bekymmer, vå¬
gar det tillika underdånigst anhålla, icke allenast
att tiden till Kyrko-Lags-Förslagets granskning
för Svenska Presterskapet måite varda förlängd
intill slutet af år 1831, utan ock attalia Rikets
Consistoräer i Nåder anbefallas att från Stiftens
Presterskap infordra och antingen til! Eder
Kongl. Mijtts Ecclesiastik - Expedition eller till
den i Nåder utsedda Ky rko-Lags* Corn i teen, i
Den ai Apil.
439
händelse Eder Kongl. Maj:t täckes densamma
tills vidare bibehålla, inom föresagde tiden in¬
sända anmärkningar öfver Kyrko*Lags-Förslaget,
hvilka, jemte Consistoriernes egna uslåtanden i
ämnet, vederbörligen sammanfattade och ordna¬
de, ofelbart skola gifva det vid nästa liiksmöte
församlade och till denna öfverläggning rätt
förberedda Preste-Ståndet många nyttiga upplys¬
ningar, eller ock, om Kyrko-Lags-Förslagets
pröfning skulle dessförinnan varda i Nåder öf-
verlemnadt St den för Allmänna Lagens öfverse¬
ende tillförordnade Comité , torde tjena den
samma till nödig ledning. I denna sednare
händelse dristar dock Preste-Ståndet ännu i un¬
derdånighet bönfalla, att Eder Kongl. Majtt
täcktes i Nåder förordna någon för kunskap
och erfarenhet i denna del väl känd Prestman,
att uti Lag-Comitéens öfverläggningar deltaga.
Inneslutande sig i Eder Kongl Maj:ts fort¬
farande Nåd och Ynnest framhärdar Preste-Stån-
det att med djup undersåtelig vördnad, tro och
nit vara &c.
Emot förstnämnde beslut reserverade »ig
Contracts-Prostarne Hallström och Östberg.
§• 9-
Vid förnyad föredragning af Ecclesiastika
Lag-Utskottets Utlåtande N;o 14, i anledning af
Hr Contracts-Prosten Mag. S. D. Nibelii Memo¬
rial om Kyrkornas delfående af alla utkomman¬
de Förordningar, blef detsamma bifallet,
§. 10.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskotteti Utla-
Den 21 April.
tande N:o 104, angående anslag af medel till
kostnaderne vid Högtsalig Hennes Kongl. Hög¬
het Prinsessan Sophia Albertinas Begrafning.
§. 11.
Vid å nyo skedd föredragning lades tili
Handli ngarne Allmänna Besvärs- och Oeconamie-
Vtskottett Utlåtanden: Nio 87$ i anledning af
gjorda anmärkningar mot Utskottets Betänkande
Nio 28, angående hemställan om lindring för
Allmogen i den så kallade Byggnads-hjelpens
utgörande; samt N:o 8 8 > i anledning af gjorda
anmärkningar mot Utskottets Betänkande Nto 59»
angående väckta Motioner om skyldighet för
Hus- Tomt- och Jordegare i Städer att deltaga
i Borgerskapets onera.
Ståndet åtskiljdes kl. § 10 e. m.
In fidem
O. Rogberga
Fredagen elen 24 April.
Plenum kl. 10 f. m.
§• 1.
Justerades Protocollet för den 15 dennes
e. m», samt likaledes för den 18 uti denna må¬
nad, hvarvid, i afseende på beslutet uti 3 §. af
Den 34. April.
sistnämnde Protocoll, Comminister Dahlgren samt
Prostarne Astrand, Broomé och Dillner anmälde
sin reservation.
§. 2.
Upplästes till justering och godkändes' ne»
danstående frän Expeditions- U iskottet inkomne för¬
slag till underdåniga skrifvelser, nemi.:
N:o 59, angående ifrågaställde förändringar
till beredande af lindring vid Bevärings-sky I-
dighetens fullgörande.
N:o 53, angående ifrågasläldt upphäfvande
af förbudet emot de på Öland befintlige Krono¬
hem mans försäljande till Skatte-
N:o 54, i anledning af Kongl. Majlis Nå¬
diga Remiss uppå underdåniga ansökningar om
nedsättning i Arrendet för Hemmanen Rörby
och Barkarby.
N:o 55, om upplåtande af arne Tunnland
jord till Begrafnings-plats för Eskilstuna Stads-
och Landt-Församl ingar.
N:o 56, angående Kammar-Rätts-Rådet Sel'
Ungs Pensionsrätt vid afskedstagande! från inne-
hafvande Lands-Ka onerera re-beställning.
N:o 57, om utfärdande af en Lag, att ej
någon må till Domare-förrättning förordnas in¬
nan han fyllt 8 5 år.
N:o 58* amen föreslagen ändring af Kongl.
Förordningen d. 10 April 1810, angående Lag¬
fart med förpantad fast egendom.
Nto 59, om utgifvande, på Statens bekost¬
nad , af en fortsättning utaf den så kallade Lag¬
samlingen.
Nio 60, angående nödvändigheten, att Ban-
- ——
- ——
Den 24 April.
ken från Avestad förses med behöflig! Koppar-
skiljemynt för vexlingens oafbrutna underhål¬
lande.
No 61, angående nödiga stadganden 1 frå¬
ga om Guld- och Silfver, som från Banken, el¬
ler för dess räkning, å Kongl. Myntet emottages.
§• 3-
Anlommo och emnttogos på vanligt sätt
Kongl. Maj:ts Ötverste-Kammar-Junkare H. H.
Grefve Carl Claés Piper och H. H. Friherre
Fredric Friesendorff, hvilka på Kongl. Maj:ts Nå¬
diga befallning kallade Preste Ståndet, att Mån¬
dagen den 27 dennes bivista Hugtsalig H. K, H.
Prinsessan Sophia Aibertinas Begrafning.
Sidan H. H. Erke-Biskopen och Talman¬
nen förklarat Ståndets underdåniga Vördnad och
tacksamhet för den Nådiga kallelsen, afträdde fö¬
renämnde Herrar Öfverste*Kammar-Junkare, så¬
som vid ankomsten beledsagade»
§• 4.
Af inkomne Protocolls-Utdrag inherotade»,
att Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit följande Ut¬
låtanden: Stats- samt Oeconomie-Utskotlens N:o t,
i anledning af väckt fråga om lindring i vissa
onera, sorn för närvarande åligga Militiae-Bo*
ställen, och Nio 2, i anledning af gjord fram¬
ställning om Fross-Patienters emottagande till
vård och underhåll vid Allmänna Garnizons-
Sjukhuset i Stockholm; Banco' Utskottets N:o 28,
ofver någre föreslagne åtgärder till förekomman¬
de af missbruk med enskildes Assignerings-rät*
tighet på BankenJ Oeconomie-Utskottets N:o 8a >
Dm a<p April,
443
i anledning af vackt fråga om förändring uti nu
gälLnde fötesktifter, angående tiden for väglag¬
ning; återremitterat Banco-Utskottets Memorial
N:o 29, angående några förändringar och när¬
mare bestäm mandén af grunderne och vilkoret!
för Assignering på Banken, med tillägg, att det
må'af Banco-Utskottet bero, att, örn det fipner
anmärkningarne sådant föranleda, tillkalla Lag-
Utskottet för deltagande i målets pröfning; samt
Allmänna Besvärs- och Oecon(mie-Utskoltets Utlå¬
tanden N:o 83, i anledning af gjord hemställan,
att Directionen öfver D>nviks Hospital matte
förklaras oberättigad att uppbära Recognitions-af-
gift till Hospitalet vid Upplihelse-brefs utfärdan¬
de på besittningsrätten af dess hemman; och Ndo
84, i anledning af väckta Motioner, rörande For¬
väsendet sunt Gästgifveri-Skjuts-anstalterne; Lag-
samt OecOnomie-Utskottens Utlåtande N:o 16, i
anledning af väckt fråga, att alla Hus och Går¬
dar i Städerne skulle ovilkorligen vara underka¬
stade Brandförsäkring; vid justering af Expedi¬
tions-Utskottets förslag, N:o 48, till underdånig
skrifvelse, angående gjord ansökning om bevil¬
jande af Frihetsår från Tiondes erläggande af Lo¬
wers Alun verk i Calmar .Län in. in., detta
förslag återremitterat, i anseende till irenne der¬
uti funne miss-skrifningar, nemligen: å 3idje si¬
tian, der det läses: ”Alltså och då onödigt vöre,
att denne hamn bltfve SCc,,” i stället för denna
lydelse, som är den rätta; ”alltså och då nödigt
vore, att 8Cc.;” å 6:te sidan, emot slutet, der L
förslaget förekomma orden: ”hvilken Tionde för
åren 1813 med 1814 utgiort 8Cc.men ränn i
gen bör stå c ”hvilken Tionde för åren ibtj
Dtn 24 April.
med 1824 utgjort SCc.;’’’ och a samma sida, sista
raden, hvarest införes en gumma med 2,622
K:dc a 5 sk. 8 r:st.; men, i enlighet med Stats»
Utskottets i ämnet afgifne Betänkande N.‘o 3,
bör vara 2,62-2 Btdr 28 sk. 8 r:st. Banco; och
skulle Expeditions-Utskottet, i anledning häraf,
anmodas att hafva närmare tillsyn, att felfria
Expeditioner derifrån meddelas.
§• 5-
Till Ståndets Eedamöter utdelades: Ordning
vid Högtidlig Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Sophia Alxehtinas Begrafning i Riddarholms
Kyrkan 1S29,
§• 6.
Föredrogs och lades till Handlingarne 6’orc-'
stitutions-Uiskottets Memorial N:o 20, rörande
Herr C. Hallenbergs anmärknings-anledning i af¬
seende på Möies-Passevolanctn vid Skånska In¬
fanteri eine.
§• 7-
Efter uppläsning af Stats-Utskottets den 23
i denna månad under Nio 107 afgifne Memo¬
rial, hemställde
Dom-Prosten Heurlin, om icke detta Me¬
morial, såsom innefattande endast en verkställig-
hets-åtgärd af ett redan fattadt beslut, nu genast
till afgörande kunde företagas.
Då derefter H, H. Erke-Biskopen och Tal¬
mannen begärde Högv. Ståndets yttrande öfver
denna af Dom- Prosten, Heurlin gjorda hemstäl¬
lan, samt större delen af Ståndet hördes instäm¬
Dm 24 April.
445
ma uti bifall lill hvad nu af b emit bie Dom¬
prost blifvit framstäldt, så företogs öfverläggrsin-
gen rörande ofvanbemäldte Memorial, till hvil¬
ket, uppå framställd proposition, Ståndet lemna-
de sitt bifall, under förklarande: det Götha Ca-
nal-Diteciionen ina , jemnlikt Riket» Ständers förut
fattade beslut, vara berättigad att, emot afiem-
nsndet af en sådan förbindelse och qvitto, sora
ett Utskottets Memorial bifogadt förslag inne¬
fattar, de beviljade 100,000 K:dr Banco nu ge¬
nast lyfta.
Emot detta beslut reserverade sig Prostar-
ne Broomé och Dillner, under tillkännagifvande ,
att de ansett det höra till ordningen, att förut
pröfva säkerheten, innan Lånet beviljas.
Prosten Astrand tillkännagaf, att han, sedan
anslagskett till flere Utskott, och deribland till Stats-
och Oeconomie-Utskottens sammanträde kl. 9 f,
m. den 18 dennes, icke kunnat föreställa sig
möjligheten af ett sedermera blifvande anslag till
Stånds-Plenum vid samma tid, och fördenskull
från samma Plenum varit frånvarande; hvarföre
han nu önskade få i denna dagens Protocoll an¬
tecknad sin reservation, så väl emot Hög v. Stån¬
dets åtgärd*d. .18 dennes, i frågan om förskottet
till Götha Csnal, som emot Ståndets föregående
beslut om samma förskott.
§. 8.
Enär nu å nyo till Öfverläggning företogs
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 133, i anledning
af de inom Resp. Riks-Stånden gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N.‘o 54, angå¬
ende beräkningen af Stats-Verkets Inkomster, bi;
446
Den 24 April.
fölh hvad Utskottet på 4:de och jtte sidorna af
nämnde Utlåtande andra&it.
Be ira flan de svare: på Herr Hjertås, Gustaf,
gjorda framställning, om anvisande af ett Credi-
tiv på Riksgälds-Contoiret, för att tillitas i den
händelse att Stats. Verkets inkomster ej skulle
ingå till beräkliadt belopp, anförde
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
«/ Wingård: Om än Stais-Uiskotte? ogillat Herr
Hjertås anmärkning om ett Gred it i v för en möj¬
lig Statsbrist fyllande, anser jig dock belänk-
samheten fordra att auetorisera Riksgälds-Contoi-
ret, att, i lall Staten ett Sr rvfaller med brist,
fylla denna mot ersättning af ett annat års öfver¬
skott, hvilket då i första rummet till detta för¬
skotts godtgörankan användas. En dylik flu-
cmation är åtminstone vanlig just i den största
Inkomst-Titeln, Sjötullen; och emedan Regerin¬
gen aldrig bör ställas i förlägenhet, anser jag
det möjliga behofvet böra vara försedt. Det är
lyckligt, att detta Quinquenniurn slagit så väl
wt; men motsatsen ett eller annat år är tänkbar.
Förlusten är ock ingen, då det ena året hjelper
det andra. Deremot, örn ingen tillgång finnes i
beredskap, nödsakas Siyrelsen vid första Statsbi ist
kalla till Riksdag, på det Rikets Ständer må fyl¬
la denna, men ock genom sin sammankomst vål¬
la ali män och enskild kostnad, allas och hvarjc-s
obehag. Jag lemnar det derhän, om stället f«r
detta vigtiga Moment i Stats-regleringen just till¬
hör Inkornst-Eetänkandet, eller kanske rättare det
afgörande Beslutet om Statg-Titlarne; allt nog,
det bör påtänkas, beslutas och på sätt tjenligast
finnes meddelas Regeringen. Jag hade derföre
Den 24. ApriL
önskat, att Utsltoilet icke, mahanda blott genom
en orätt ställning af en mellanmening , ogillat
förra Ständers omtanka i denna del, en ormank.),
sorn äfven denna Riksdag bor föranleda en linn
ålgård, om också icke genom ett på ziffr.in be¬
stämdt Creditiv.
Do rn-Progfen Heurlin: Afven jag inser vig¬
ten deraf, att Kongl. Majit, i saknad af nödiga
medel lill fyllande af en möjligen uppkomman¬
de Statsbrist, icke försattes uti den obehagliga
nödvändighet, att till Urtima Riksdag samman¬
kalla Rikets Ständer5 men icke anser jag derföre
Herr Hjertås förslag om anvisande af ett Credi¬
tiv på Riksgälds-Contoiret för detta ändamål an-
tagligt; och då tillika öfverskotten på Säats-Ver-
kels Inkomster ålit ifrån 1815 års Stats-r< glering
bort till Riksgälds-Contoiret öfverlemna, för att
användas till vissa af Rikets Ständer afsedda än¬
damål, hvilka till en del ännu torde komma att
fortfara, synes ett serskildt stadgande om Riks¬
gälds Contoire s rättighet att i första rummet af
desse medel njuta ersättning för utgifna förskott,
vara så mycket öfverflödigire, somnämnde Con¬
toir redan eger denna rättighet. Att i samman¬
hang med Inkomst-Betänkandet meddela föreskrif¬
ter om sättet att fylla yppad Statsbrist, kan ock
väcka farhoga, det Statens inkomster blifvit för
högt beräknade, och i denna händelse borde man
heldre vara betänkt att nedsätta calculen. Men
då jag hyser det glada hopp, att åtminstone in¬
gen större Statsbrist är att befara, tror jag ock
att Creditiv eller serskildte medel till dess fyllan¬
de icke behöfva anvisas. En mindre brist kan
Stats-Contoiret för ett eller annat år af under
Den aq. April.
hand varande medel lätt betäcka» och om lin
Stats - inkomsterne icke framdeles skulle lemna
samma lyckliga resultat, som under de sist för¬
flutna åren, då Stais-Contoiret vanligen vid hvar¬
je års slut egt 6 i 700,000 R:dr af det anord¬
nade Bevillnings-beioppet uti Riksgälds-Contoi-
ret innestående, såsom för Stats uigifiernas be¬
stridande icke behöflig!, kan likväl, genom a ru¬
tie! pal ion eller tidigare upptagande af den an¬
ordnade Bevillriings-Sumrnan , bristen af Stats"
Contoiret utan svårighet fylla*. För öfrigt har
Stats-Utskottet uti sitt nu afgifna Betänkande en¬
dast förklarat sig icke kunna understödja Herr
Hjertås framställning om anvisande af ett visst
Creditiv på Riksgälds-Contoirfet y och. frågan om
sättet att ersätta bristen, i händelse inkomsterne ej
skulle ingå till påräknadt belopp, kan, utan hin¬
der af närvarande beslut, framdeles väckas och
afgöra*; men tiden dertill synes mig ännu icke
vara inne.
Häruti instämde Prosten Hallström, Doctor
Svedelius, Prostarne Astrand, Kellström och Broomé.
Prosten m. n>. Grevillius trodde att ifråga¬
varande framställning icke borde intagas uti In¬
komst-Betänkandet , utan snarare blifva föremål
för en serskild clausul vid sjelfva Stals-Reglerin-
gen, då denna kommer att uppgöras. Hvad an¬
gick den brist, som förmodades m Öjel i gen å nå¬
gon Inkomst-Titel kunna uppkomma, ansåg Pro-
sten den lättast kunna betäckas med blifna eller
blifvande öfverskott 3 en annan, hvilka altid
borde vara i sådam fall till Kongl. Majtts höga
disposition.
Bi-
ben 24. April.
Biskopen och v» Talmannen m. m. Doctor
af Wingård förklarade, det han ingalunda yrka*
de, det decia moment i Stais-Regleringen just
tillhörde Inkomst-Betänkandet, endast att det icke
förgätes vid det afgörande beslutet om Stais-Tit*
larne, helst man bör vara derpå betänkt, att Re*
geringen icke blottställes för en Statsbrist * soni
icke ulan sammankallande af Rikets Ständer kati
afhjelpas.
Häruti instämde Professoren m. m. Bexell
Och Kyrkoherden Lyth,
Prosten Forslind, sorn instämde med Dom*
Prosten Heurlin, förklarade, att Utskottets svar
i denna punct tillkommit såsom correctiv för
deri alltför högt drifna Motionen, hvars syftning
efter Utskottets tanka skulle föranleda till en ali*
deles godtycklig behandling af Stats-Inkömsiérné*
Dom-Prosten Heurlin tillstyrkte, med afsé*
fende på syftningen af denna punct, ätt densätii*
ma måtte bifallas, samt att hvad Biskopen af
Wingård föreslagit måtte, om behofvet sä påkåD
tade, vid Stats«Regleringen kämma under öfver'*,
läggning*
Efter framställd proposition bifölls dennä
del af Betänkandet*
iistd Puncten: Ordinarie Päntani, bifölls.
ss.dra Puncten: Afrads-Späiinmälen, öch %idjei
Krono-iiohde»Späntimälen, biföllos.
Vid 4‘de Puncten-. /frönö» Tiöndé, eller, så«
lorn Utskottet ansett denna Titel lämpligare borå
benämnas; Krono* Kyrko-Tionde-tösen efter bestäm-
da pris: anförde
Éfist8“Si. Proti 18st)* Ip* t
45*
Dtu »4. Aptit.
Contraets-Prosten P. G. Svedelius: Högloft.
Ståts-Utskottet har uti detta Betänkandets ,j:de
Moment tillstyrkt en undersökning om förhållan¬
det med den så kallade Krono* och Kyrko*Tionde-
löserij såsom enda sättet alt utröna crileduingarne
till de uppgijne afvikelserne från allmänt gällande
ordning. Hade Betänkandet blott åsyftat denna
åtgärd, så ville jag anse den menlös, ehuru onö*
dig; ty, enligt min tanke, behöfves ingen lång¬
väga undersökning härom. I afseende på Dal¬
orten är jag nu i tillfälle att meddela alla erfor¬
derliga upplysningar, för att, såsom jag tror, kun¬
na låta denna sak förfalla; och i afseende på de
öfriga Provincerne anser jag Wederbörande Be¬
fallningshafvande snart kunna vara färdige med
de äskade förklaringarne, Men Utskottet har
såsom bevekande skäl till en sådan undersökning
anfört ojemnhet i Skattebördornes fördelning, el¬
ler, såsom orden lyda: Dä här visar sig en olik¬
het i beskattning till förlust så väl för Kronan
som för Indelningshafvare etc. Detta motiv må
gälla för hvad det kan annorstädes; för min
hemort nödgas jig bestrida det såsom alldeles
grundlöst och falskt. Iiösnings*säden, såsom den
vanligen kallas, ingår oafkortad ifrån Tiondegif-
varen uti Kronans Magaziner, derifrån den ut-
letnnas emot lösen, som vanligen erlägges af
Fattig-Cassan, och användes sedan dels till aflö¬
ning åt Fjerdingsman, hvilka dock äro Statens
tjenare, dels till förbättrad sjuk-anstalt , fattig¬
försörjning och barna-undervisnirig, eller till an¬
dra nyttiga Inrättningar, som af] Pastor och För¬
samlingen gemensamt vårdas, Detta har Prosten
Kartlind, i anledning af Utskottets föregående Be¬
Dm 24 Apr'4.
tänkande i gamma ämne, upplyst, och det är da.
«I myckel mera oväntadt, att för andra gången
höra åberopas olikhet i beskattning, då här en¬
dast är fråga om ett anslag* eller rättare en an¬
ordning u:om Stat, men icke orri någon eftergift
af utskylder. Om än denna anordning blifvit
origtigt bokförd i Stais-Verkets Räkenskaper, så
berättigar icke detta till en skef framställning af
ämnet.
Utskottet yttrar vidare i Betänkandet N:o
54, hvartill det förstnämnde hänvisar, den för-
modan, alt de orsaktr nu mera till någon del eller
hell och hållet upphört, hvarföre en sådan tillfällig
lindring i Grundskattens utgörande blifvit beviljad.
För eftersatsen i denna mening galler' detsam¬
ma, som här ofvan är anfördt om olikhet i be¬
skattning; frågan är icke om någon lindring i
Grundskattens utgörande. Men att på blotta sup-
positioner grunda ett Betänkande otn kränkning
af urgamla fri- och rättigheter, detta anser jag
som ett vådligt prsejudicat och en alltför lös
grund för Rikets Ständers beslut. Om Höglofl.
Utskottet på något sätt ådagalagt att Allmogen,
hvilken denna förmodan närmast rörer, kommit
till åtnjutande af andra förmoner, som gjorde
denna så kallade lindring öfverflödig, eller i sam¬
manhang med det öfriga föreslagit en pröfning
af de skäl, hvarpå Dal-Allmogen grundar sin
klagan öfver andra onera, som i denna Province
äro mera tryckande än annorstädes; då må Ut¬
skottet hafva haft något skäl till sin förmodan,
som nu endast synes mig vt ra en grundlös
gissning,
Eöglofl, Utskottet tillstyrker Sr.dtePgf-n, att
45»
Den 24 April
Rikets Hiiglofl, Siänder hos Kongl, Majit malte
i underdånighet anhålla ati rjenliga åtgärder vid*
iagas till vinnande deraf', alt Krono-Tionden icke ef¬
ter olika grunder må beräknas och utgöras. Till eri
sådan ovilkorlig anhållan leder sig sluteligen
TLskottet, efter att liksom för syns skull hafva
föreslagit en undersökning. Jag frågar likväl,
orri icke denna underdåniga anhållan kommer
nog tidigt, och om det icke vöre mera instäm¬
mande med Rikets Ständers vishet, att 1 under¬
dånighet öfverlåta till Kongl. Majit att pröfva,
huruvida billighet och rättvisa medgifva någon
inskränkning i den hittills åtnjutna lösniögs-iät»
tigheten till Krono-Tionde-Spannrnål. Såsom
den yttrade önskan nu står, är den åtminstone
med hänsigt till Dalarne alldeles meningslös;
derpå kan blott svaras, att i förevarande fali
Krono*Tionden alldeles icke efter olika grunder
beräknas och utgår.
Mig återstår nu endast att afgifva de ripp*
lysnirigar, hvilka jag förskaffat mig, rörande Kro-
no-Tionde-lösen i Dalarne. Ibland Mora Kyr¬
kas Handlingar förvaras Gustaf II Adolphs
Originalbref på deri åt Församlingen öfverlåtne
Jjösnings-säd. På olika tider orh för olika di»
stricter hafva sedermera tillkommit ser skildte Kongl.
Stadganden, förklaringar eller försäkringar, nem*
ligen af år 1650, då lösen af Spannmålen fast¬
ställdes till 3 Daler Silfverin:!, samt 1685, 1686,
1687 och 178a. Ett försök att beröfva Dal-me
nigheten den förmon, som den njuter af sin på
så kalladt Kungsord grundade lösningsrätt till Kro-
no-Tiondens öfverskott, skulle nu endast tjena tili
ätt försvaga helgden af Konunga-försäkringar hos
Den April
453
ett Folk, gom med förkärlek vidhåller det ur¬
åldriga, Och bevisar det genom gitt lefnadssätt,
sin drägt och sina seder, och som deremot icke
torde underlåta att för hvarje intrång uti hittills
åtnjutna fri- och rättigheter fordra ersättning i
andra fall, der det med skäl anser sig mera be-
tungadt än andra Provincers innevånare. Af
alla ofvan anförda skäl måste jag uti Högloft.
Stats-Utskottets Eetäukanden bestrida den före¬
slagna undersökningen såsom obehöflig, den un»
derdåniga anhållan om åtgärder till rättelse så¬
som obefogad, och motiverne till båda delarne
såsom grundlösa.
Häruti instämde Prosten Forslind och Dom-
Prosten Fellenius.
Biskopen tn. m. Doctor Wallenberg: Då
det är obestridligt, att denna Tiondes lösning ef¬
ter olika, och på några ställen öfver all höfva
nedsatta pris innefattar en högst obillig skilnad L
Medborgares beskattning samt leder till förlust
ej mindre för Kronan än Indelningshafvare, och
då grunden till en sådan ojemnhet icke är till¬
förlitligen känd; så synes väl ingenting yara en*
ligare med både rätt och billighet, än att en un¬
dersökning företages till utrönande af prsakerne
till dessa afvikelser från allmänt gällande ordning.
Om vid en dylik undersökning det visar sig
att vederbörande ega lagligen förvärfvad rättig¬
het till detta nedsatta lösningsprig, hvilket i så¬
dant fall kan anses såsom en af serdeles omstgn»
digheter medgifven exception för vissa Provin-
per, måste naturligtvis allt förblifva som det hit¬
tills varit. Här är icke fråga att borttaga hvad
rättsenlig! innehafvesj och vid enero» som skulle
Dt» a+ April.
deraf väckas, att nian trodde sig kunna förlora
en förmon, hvilken orättvist och på andras lie»
kostnad fått begagnas, bör icke inycket afseende
fästas. Jag drager visserligen icke i tvifvelsmål
trovärdigheten af de uppgifter, sotn i afseende
på Dalarne nyss blifvit öfver ämnet meddelade;
men de äro dock icke officiella. De blifva det
endast genom den af Utskottet föreslagna under¬
sökning, hvilken, i händelse af fullständigt upp¬
lysande Handlingar i Karn mar-Collegium eller
vid Landshöfdinge-Embetet, icke behöfver i
landsorten anställas, och således ej heller der kan
minsta bekymmer bland menigheten åstadkomma.
Jag anhåller att proposition må göras till
bifall å U>skottets Förslag.
Prosten Elfström instämde med Biskop Wal¬
lenberg.
Prosten m. m. Grevillius anmärkte, i afseen¬
de pä hvad Prosten Svedelius anfört, att den ifråga-
stälide undersökningen så mycket mindre kunde
menligt inverka på Dalarne, sorn man redan vill
hafva utredt att denna Province utgör sina prsesta-
tioner iu natura
Prosten Forslind: Oviss huruvida Höglofl,
Utskottet godkänt dea af mig och flere lemnade upp¬
lysning förande den så kallade Lösnings-spannmålen
i Stora Kopparbergs Län, får jag ytterligare vörd¬
samt tillstyrka, att densamma mitte ifrån den i un¬
derdånighet föreslagna undersökningen alldeles un¬
dantagas* Genom en enda blick i Länets Landsbok
Upplyses, att all KronO-Tionde derstädes utgår in
natura, samt att der således icke visar sig någon olik¬
het i beskattning, till förlustså viii för Kronan som
Jndelnings-hafvare. De i detta Län uti redovis¬
ningen, under Titel Lösnings Spannmål, afförda
Dm a+ April.
Krono-Tionde poster arn anordningar utom, eller
måhända rättare, utöfver Stat, tilt hvars tillgodo-
njutande vissa Socknar eller Inrättningar titulo
oneroso förvärfva! rättighet. Ibland dessa sed¬
nare är t. ex. Löfås Silfver-verk, hvarom flere
undersökningar redan föregått. Skall således en
ytterligare undersökning här företagas, måste
det uttryckligen sägas, att den anställes för att
erhålla upplysning om grunden till så beskaffa¬
de anordningar, icke om grunden till en ojemn¬
het i beskattningen och bördornes fördelning.
Jag önskade att Rikets Höglofl, Ständer i all¬
mänhet Vore litet sparsammare med sina under¬
sökningar, och i synnerhet varsamme att yrka
dem i sådana fall, då frågans framkastande på-
tagligen röjer misstag eller bristande sakkänne¬
dom ho3 den frågande.
Contraets-Piosten Nardini Hvarföre man
bestrider undersökning öfver olikheten i Tionde¬
sättet kati jag ej begripa. Undersökningen är
ju oskyldig. Vederbörande Län borde snarare
påstå än bestrida den, på det förhällatldet måt¬
te blifva kändt. Ar deras sak rättvis, så kunna
de af undersökningen ingenting förlora; tvisten
slutas i alla fall icke förr än undersökningen
skett. Ar deras sak icke rättvis, så är hög tid,
att Kronan och Löntagaren åter få deras rätt.
Mot andra Län är det en orättvisa, att Tionde¬
gifvare i Götheborgs Län betala Tunnan med
bio t 36 sk. , och i Blekinge Län endast med
2 R dr 26 sk. , i Stora Kopparbergs Län med
1 R:dr E:co. Betänkandet i denna punct bör så¬
ledes» bifallas.
Biskopen cch v. Ta!m nnen m. m. Doctor
Den 24 April.
tf Wingård instämde med Prosten Nordin, att
efl Undersökning icke kunde skada, helst frågan
V3y att sträcka den sfven till flera Proyincer.
gå t, ex. anmärkte Biskopen, att Bohus Xiän
pjöt en eftergift, tom icke kunde nu mera an¬
sea billig, enär jord odlingen betydligen tillta¬
git, och denna Province föga är betungad af
gitt Kneckte-båll, samt Presterskapet ännu åtnöjer
sig med en för menigheten högst lindrig, gam¬
mal cpnyentiqn om Prest-rättigheterne.
Dom-Brosten Fellenius’. Jag har redan för¬
klarat mig instämma med Prosten Svedelius,
pch förenar mig äfven med Prosten forslind j
hvad han yttrat, med det tillägg, att i West¬
manland är, så vidt jag kannor, Krono-Tion-
(den öfver alt indeld att in natitm lefverpras,
så att det icke heror på Krono-Tionde-gifyarnp att
fösa densamma, utanefter öfverenskommelse med
fndelnings-innehafvaren. Öfver ajt derstädes ä-
ro Krono-Tionde-Contracter upprättade, och ny¬
ligen hafva äfven genom Landshöfdinge Embetets
föranstaltande föreningar inom Socknarne blif¬
vit träffade om Krorto-Tiondens fördelning till
Utgörande af Statens anordningar.
Do tn-Prosten Heurlin ansåg en undersök¬
ning nödig, för att utröna orsaken till den olik¬
het, sorn |iär företedde sig i afseende på iösnings-
priset, Att Tionde-gifvarne deraf icke hade någon
förd®! hade Dom-Prosten sig val bekant ; roen
gerio?n dep undersökning, sorn här blifvit till¬
styrkt, trodde Dom-Prosten säkrast kunna ytres
d?s, hvarföre vissa Socknar och Inrättnings?
lpmmit till åtnjutande af fördelat» dem an<j?s
»a li nade.
Vett 74. April,
45?
Prosten Forslind: Jag måtte vara mycket
missförstådd, och missförståndet ligga uti det
dubbla begrepp Högl. Stats-Utskottet fästat vid
benämningen Krono-Tionde-lösen. Efter hvad
jag fattat, lärer uti Blekinge och Götheborgs Län
en tiel Krono-Tionde, så indeldt sorn Kronan
behållen, få af Räntegifvare» lösas dels efter
Kronovärdie, dels tor ett lägre pris än marke-
gången. Detta är en olikhet i beskattning till för«
lust sd viii för Kronan sorn indelningshafvare; och
må om grunden till en sadan ojemnhet en un¬
dersökning gerna anställas. Frågan är der be¬
stämd; man vet hvarom upplysning sökes; och
tillfredsställande svar kan förväntas. Deremot är
förhållandet i Stora Kopparbergs Län aldeles
motsatt. Der finnes intet föremål, på hvilket
denna fråga kan lämpas; ingen person, till hvil¬
ken den kan ställas; hvarföre icke heller något
Upplysande svar kan erhållas. I de förr nämnda
Länen kunna Rikets Högh Ständer med skäl lå¬
ta fråga: hvarföre betalar du mindre till Staten
jin din granne? — och frågan är grundad. 1 Sto¬
ra Kopparbergs Län skulle en sådan fråga synas,
lindrigast sagdt, olämplig, då det icke finnes nå¬
gon, till hvilken den kan ställas. Vilja åter
Rikets Högloft, Ständer veta, när och på hvad
grund Staten gjort sine anordningar efter och u-
lotn Stat, så står svaret att läsa 1 hvarje års
Landsbok; och om detsamma skulle finnas min¬
dre tydligt, kan en fultständigare kännedom
om saken erhållas på vederbörligt ställe i Kongl.
K»in inar - Collegio, utan att en undersökning,
Utan bestämdt föremål, ändamålslöst anställes
Biskopen och y. Talmannen m. m. DöClöf
Veu sj Aptit.
af Wingård, »om förklarade det han ingslund»
missförstått Prosten Forslindt mening, såg icke
något skäl, hvarföre Dalarne skulle undantagas,
då undersökningen äfven till flera orter skulle
sträckas.
Prosten Forslind: Enär nästan ingen an¬
märkning är gjord emot den föreslagna under,
sökningen, så vidt den afser Blekinge och Gö¬
theborgs Län, vigar jag, under yrkande af Vo«
tering rörande denna punct, till Contra-proposi¬
tion vördsamt föreslå: ”vinner Nej, varder St.
Kopparbergs Län undantaget ifrån den föreslag¬
na undersökningen, på den grund, att enligt tro-
varda underrättelser den uti detta Län så kalla¬
de Lösnings-Sp.nnmålen icke står i något sam¬
manhang med Skaite-Debiteringen, utan endast
tillhörer anordningen.” Skulle åter det Högv.
Ståndet finna för godt att gifva denna proposition
en större utsträckning, eller till och med att
förvandla den till afsljg å hela puncten , har jag
för min del ingen ting deremot.
Dom-Prosten Heurlin, som medgaf att
en sådan undersökning för Sats-Verket tro¬
ligen skulle bereda föga vinst, förklarade, att
han för sin del icke hade något emot att Utlå¬
tandet i denna del afslogs.
Contraets - Prosten Hallström tillstyrkte så
mycket heldre en undersökning, som Iian icke
ansåg värdigt att förhålla någon upplysning;
helst det icke vore likgiltigt att känna anlednin¬
gen, hvarföre lösningspriset i denna ort endast
uppgick till i R:dr B:co per Tunna.
Seda n discussiohen rörande förevarande punct
förklarades »lutad, och den framställda propus!-
Den »4. April.
459
ilonen til! bifall derå med både Ja och Nej be¬
svarades, samt Votering yterligaie äskades, fram-
s< ii lide H. H. Erke-Biskopen och Talmannen
lill justering efterföljande Voteringsproposition:
Bifaller Högv. Ståndet förevarande punct uti Stats-
Utfkottets Utlåtande N:o 123? Den det vill,
lagge Ja ; den det icke vill, lagge Nej; vinner
Nej, så varder Kopparbergs Län undantaget fian
den föreslagna undersökningen, på den grund, att
enligt trovärdiga underrättelser den uti detta Län
så kallade Lösnings-spannmålen icke står i nå¬
got sammanhang med Skatte-Debiteringen, utan
endast tillhörer anordningen.
Sedan denna Voterings-proposition blifvit
gillad och framställd, anställdes i Laga ordning
omröstning, sorn utföll nied 27 Ja emot 8 Nej;
hvadan således denna punct ansågs bifallen.
Häremot reserverade sig Prostarne Pt G.
Svedelius och Hvasser.
Dsn ytterligare öfverläggningen, rörande
förevarande Utlåtande, uppskjöta till e. m., då
Ståndet kallades in Plena kl. * 7.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
O. Rogberg.
jf-éo
Fredagen den 24 April.
Kl. \ 7 e. m.
Anmältes att Biskopen m. m. Doctor Wiji*?
man var hindrad att bivista detta Ståndets sam¬
manträde.
§< ?,
Vid fortsatt öfverläggning, rörande Stats-Uh
slottets Betänkande N:o 123, i anledning af de
inom Respective Riks*Stånden gjorda anmärknin¬
gar vid Utskottets Betänkande N:o 54, angåen¬
de beräkningen af Stats-Verkets Inkomster, bifölls
7ide punclen, angående Silfver-Tiondtt Myn-
tarelön och Slagskatt.
8:<le punden, Koppar-Ränta och Slag-Skatt,
blef ock bifallen.
io:de puncten, Tionde- och Jlammarskallsjernet,
bifölls.
Vid 14 -.de puncten, rörande Mantals -pennin^
gar ne, anförde
Lectoren, Doctor Häggblad: I likhet med
bär nämnde Reservanter har icke heller jag kun¬
nat gilla den princip, som Utskottet följt vid be¬
handlingen af ifrågavarande ämne. Jag tror det
vara origtigt att höja Mantali-penningarne i vässa
I,än, ty det innebär en partiell rubbning af Or^-
dinarie Räntan, en innovation uti en urgammal
beskattning. Man må säga hvad man vill om
naturen af denna skatt; man må kalla den Kopp¬
skatt, Skydds-afgift, Mantals-penningar, eller hvad
som helst, så mäste det i alla fall medgifva?,
»tt dep är en Ordinarie Ränta, och står i najs
Den 24 April.
mäste gemenskap med jordens grundskatt. Det
är uti Beservationerne fullkomligt upplyst, att
vid dess uppkomst, för 200 år sedan, afsigs icke
allenast personen, utan äfven och i synnerhet
jordbrukets beskaffenhet i anseende till produciion
Och förmonlighet, samt den deraf beroende stör¬
re eller mindre förmågan, Sorn Aboer på ser¬
skilda orter egde till fyllande af Statens behof.
Då således jordbrukare i vissi Dän vid Man»
tals-afgiftens åtagande med skäl ansågos ega en
mindre afkastning af sin jord i jemnförelse med
Hetnmans-egare annorstädes, så bör detta ur¬
sprungliga förhållande icke förändras utan den
noggrannaste undersökning och derpå grundad kän¬
nedom af ett forändradt relativt förhållande. Det
bör således undersökas och styrkas* att jordbru¬
ket t. ex. i Rikets Norra Dan nu förbättrats 50
procent utöfver Landtsköiseln i de sydligare Då¬
nen, efter de förra nu skola åläggas tn 50 pro¬
cents högre Mantals-afgift. Det bör undersökas
om jordbrukets framgång nu icke såsom förut
försvåras af det oblida klimatet, såsom 8 ä g
månaders långa vintrar och ofta inträffande frostår.
Det föregifves väl, att undersökning i ämnet
blifvit hållen. Men huru partiell, huru ofull¬
ständig denna undersökning är, inses lätt deraf,
att hvarje Läns-Styrelse blott för sitt Dan yt¬
trat : ”r:o att Hemmans-egarne för sin lägre
Mantals-afgift icke hade någon motsvarande tjenst¬
barhet, och 21o att de kunde tåla någon förhöj¬
ning.” Men hvar och en finner, att, hvad det
fö rra angår, kunde väl ingen annan tjenstbarhet här
fega ruen, då Mantals-afgifién ursprungligen ari-
lags bura Vara olika för olika Däu; i moa eftef
Dm 2 4 AprM.
jordbrukets olika förmonlighet. Beträffande Sier
det sednare, nemligen, att inrevånarne kunde tåla
högre Mantals-afgift, sä skall det ju kunna med
samma skäl sägas, att samma förhöjning kunde
möjligen talas öfverå 111 i samma porportion, lika¬
väl u:i de I.än, der Mantals-penningarne ingö»
ras med 12 sk., sorn der de utgå med mindre.
Att förätidia en gamma! beskattning för några
Ijän och för en del Medborgare kan icke vara
rattvist. Antingen bör aldeles ingen rubbning
häruti vidtagas, eller bör den vara föranledd af
en allmän, öfver hela Rikets jordbruk företagen
noggrann undersökning.
Dessutom må det tillåtas mig fästa det
Högv. Ståndets uppmärksamhet på de svårighe¬
ter, sorn skola möta vid verkställigheten af den
föreslagna förhöjningen af Mantals-penningarne.
Uti Betänkandet säges, att ”Kongl. Majrts Befall¬
ningshafvande skola anbefallas att härvid tillvägagå
med största varsamhet, samt, då betänklighet för
det högre beloppets påförande yppar sig, mindre
afse Statens inkomst än oriernes förmåga.” Här
lemnäs det vidsträcktaste fält för Uäns-Styrelsens
arbitrage, det förhatligaste som kan finnas, och det
hvarje rättskaffens Landshföding säkert skall vil¬
ja undanbedja sig. Det finnes nemligen en så¬
dan olikhet inom hvarje Socken, en sa samman¬
hängande nuancering emellan det bättre och säm¬
re, att ingen skall kunna tilltro sig deremellan
uppdraga gränsen. Derföre skall det ock kunna
inträffa, att då den ena Läns-Styreisen ej tror
sig kunna utan mannamon tillvägabringa den fö¬
reslagna förhöjningen , skall den öfver allt för¬
blifva ogjord, men en annan i ett annat häa
Dsn 24 Aprii.
låter Simma förhöjning med rätt eller orätt öf¬
vergå alla utan åtskilnad. Af hvad jag således
haft äian anföra, vågar jag vördsamt hemställa,
©rn icke det Högv. Ståndet skulle finna skäl ogil¬
la den här föreslagna förhöjningen af Mantals-
penniagame, och låta bero vid hvad hittills i
denna del egt tuts , alm instone tili dess en allmän
undersökning om jordbrukets tillstånd, furmoner
och bördor öfver hela Riket hunnit verkställas.
Contracts-Proste-n P. G. Svedelius: Så vida
det icke lärer betviflas, att Mantals*penningarne
inträdt såsom Ordinarie Ränta, i stället för den
så kallade Qvarr.tullen, så finner man måhända
häruti någon gällande orsak til! den skiljaktighet,
som företer sig uti denna skatts utgörande, eme¬
dan den, som hade mindre stt mala, äfven be¬
talte mindre. Men äfven oafsedt denna omstän¬
dighet skulle jag icke anse det vara rättsenlig!
att nu företaga en förändring uti ett ordinairt
Skatte*bidrag, som är sanctioneradt genom äldre
stadganden , såsom af år 1625 och 1727, på sam¬
ma tid som en radical jemnkning af de olika utgå¬
ende skatterna blifvit ifrågasatt, såsom påkallad
af behofvet och efterlängtad af större delen i-
bland Rikets inbyggare. Under sådarie förhål¬
landen synas alia partiella förändringar endast
åsyfta att förfuska eller aflägsna den vänta-'
tade Reformations-perioden; det är ock att befa¬
ra, att de kunna föranleda till ännu större o-
jemnheter än förut. Sådant anser jag verkligen
inträffa, åtminstone i Dal arne, genom förhöjning
af Mantals-penningarne , hvarom en underdånig
hemställan till Kongl. Maj:t uti närvarande Be¬
tänkande är föreslagen, Denna Province, med ^
Den 24 April,
blott 1,734 Mantal, betalar oaktadt den medgifnä
afköitningen dock rner3 i Mantals-peOningar, än
i. ex. Uplands Län med nära dubbelt sfi inin¬
ga Mantal och högre jordvärde. Detta kan en¬
dast förklara* genom den stora öfver-befolknirig,
Söm på intet vis motsvarar den odlade jorden,
och sålunda torde förtjena något afseende. Utom*
dess tinner jag denna, jemte annan hittills åtnju¬
ten lindring i Ktooo utskylder, öfverväga* af an¬
dra drygare skattebördor, genom hvilka Dal-All¬
mogen, synnerligasf uti de Socknar, som åtnjutit
afkortning å Mantals-penningarne, äro vida mera
betungade än andra Provincers inbyggare. Att
förtiga flera skäl, sorn blifvit anförda då detta
ämne förra gången discuterades, vill jag nu en¬
dast erinra om den ytterst stränga Koteringen t
Öfre Dalarne. Allmogen emotser derföre och
öfterlängtar en tid, då denna börda skall jemtiaé
i mon af den odlade jorden. Då skola de icke
heller, jag är viss derpå, undandraga sig att i
andra afseenden dela lika onera med Sveriges öf¬
rige innebyggare; men intilldess denna vigtiga
tidpunct för jemnkning af rättigheter och skyl*
digheter inträffar, betrider jag med full öfverty¬
gelse så väl i allmänhet denna 14ide punct i
Bet änkandet, såsom ock för Dalarne, Jemtland
och Herjeådalen den underdåniga hemställan till
Kongl. Maja om förny.id undersökning, för att ut¬
röna, om och i hvad mon af giften i dessa orter
kan till likhet med Rikets öfrige Län hädanefter
bes ämmas. När Kongl. Maja redan, uppå t 8 2 3 års
Ständers underdåniga anhållan , låtit anställa en så«*
dan undersökning, och i anledning deraf till Biketk
y ' t hu
Den 24 April.
465
nu församlade Ständer aflåtit sin Nådiga Propo¬
sition om Mantals-penningarnes jemnkande till
lika belopp, så måste jag anse en ny insinuation
i samma ämne endast leda derhän, att vid Thro-
nen fästa hela förhatligheten af en förnyad un¬
dersökning och en ilererad Proposition om för¬
höjning i de ordinarie skatterna. Jag under¬
ställer nu det Högv. Ståndet, örn icke hela den¬
na punct, som dock afser en förökad skatt å den
förut nog tryckta Jordbrukare>classen, bör påför-
utnämnde skäl afslås, såsom ett omoget yttrande
af misaförstådt nit för Fäderneslandets väl; hvar¬
jemte jag till alla delar instämmer uti de det¬
ta Betänkande vidfogade Reservationer.
Prosten Dillner instämde med Doctor Hägg¬
blad, att det icke var skäl att för en så obetyd¬
lig vinst, som 15,000 R:dr, »ika en skatt, sorn o-
förändrad utgått ifrån längre tid, och hv rs för¬
höjning endast skulle sprida oro och sensation
hos folket. I öfrigt kunde Prosten icke inse ,
hvilket instrument Konungens Befallningshafvan¬
de skulle använd*, för att mäta och bestämma i
hvilken proportion den ene Medborgaren kunde
tåla högre skatter än den andre. Om Statens inkom¬
ster endast tarfvade denna ringa förhöjning, till¬
styrkte Prosten, att den i stället drabbade Bränn-
vins-fabricationen, i synnerhet med de Pistbriska
Pannorne; men bäst var, i Prostens-tanka, att i
afseende på Mantals-penningarne förblifva vid
det gamla.
Contracts-Prosten Doctor Svedelius: Vid när¬
mare eftersinnande är hos mig den öfvertygelse
stadgad, att Höglofl. Stats Utskottets första Förslag
Preste-St. Prot. 182g. Band, IV. 159
Ben 24 April.
om Mantals-penningarnes utgörande till oförän-
dradt belopp med hvad hittills egt rum, verkli¬
gen är det rätta. Då jag jemnför den beräkna¬
de vinsten af 15,000 R:dr med det oberäkneli¬
ga missnöje, som af de föreslagne undersöknin-
garne och deraf föranledda förhöjning säkerligen
skall uppstå, anser jag det nya förslaget vara
opolitiskt; då jag besinnar den vanlottade belägen¬
het, hvaruti vissa Läns innevånare jemförel¬
sevis till andra befinna sig, finner jag förslaget
obilligt. Jag tillstyrker således att det i denna
punct må förblifva vid hvad det tillförene varit,
och det så mycket mer, sorn jag hyser en verk¬
lig farhoga för all partiell rubbning af Statens
Ordinarie Räntor, vare sig till nedsättning eller
förhöjning, förrän måhända i en framtid en all¬
män på billighet och rättsgrunder tillvägabragt
reglering kan ega rum. Kunna de förhöjas, så
kunna de Ock nedsättas, och slutligen borttagas
för att öfverflyttas på Bevillningen» Äfven der¬
emot skulle jag ej hafva mycket att invända, om
en gång, i förening med Grundskatternas jetnnk-
ning, en med verkliga förmögenhets-förhållan-
den öfverensstämmande Bevilinings-grund kan
stadgas, blifva verkställbar och bestå. Dessför¬
innan anser jag en sådan åtgärd medföra osäker¬
het i Statens påräknade intrader, och vara orätt¬
vis i afseende på de olika Samhälls-förhållanden,
som emellan serskilde Medborgare-classer ega rum.
Contracts-Prosten östbergs Det vöre visser¬
ligen önskansvärd!, att ifrågavarande afgift, för
enkelhetens, billighetens och rättvisans skull,utgin-
ge till lika belopp af hvarje Mantalsskrifven per¬
son öfver hela Sveriges Rike. Men då Höglofl.
Den 24 April.
Stats-Utslottets tillstyrkan, att, genom förhöjning
i vissa Ijän, åtminstone till en del nalkas detta
mål , denna jemna beskattning, gjort så mycken
sensation i Stånden, då ämnet anses så ömtåligt,
tlå inan gifvit denna afgift caracteren af grund¬
skatt, då ändtligen Staten af den föreslagna för»
höjningen gör en så ringa vinst ; anser jag bäst
vara för närvarande och tills vidare låta dessa
Mrntals-penningar utgå till lika belopp, som bit»
tills varit vanligt* Vid detta tillfälle kan jag
icke undertrycka den önskan, att kommande Stän¬
der, genom de kloka författningar närvarande
Ständer taga i Finäncielt afseende, och hvar i ge»
norn lif och rörelse i handel och näringar skola
befordras, allmännare välmåga och trefnad spri¬
das, måtte se sig i den lyckliga ställning, att
jemnhet, åtminstone uti den nu ifrågavarande
ringa beskattningen, kan beviljas, ej genom för»
höjning, utan genom nedsänkning eller fullkom¬
ligt afskaffande. Hufvud-principen, hvaromkring
Ständers förhandlingar hädanefter måga röra sig,
åtminstone så länge fridens lugn herrskar 1 Svea
I,and, bör Vara att minska Statens både inkom¬
ster och utgifter.
Prosten rn. m, Grevillius: Denna fråga har
redan förut inom det Högv. Ståndet blifvit ganska
utförligt behandlad, och skälen både för och emot
fullständigt anförda. Jag vill ej dröja dervid, titan
endast erinra: att då Rikets Ständer vid 1823
års Riksdag ansågo billigheten fordra att Man-
tals-penningarne jemnades; då, på Ständernes
underdåniga begäran, Kongl* Majit öfver frågan
låtit anställa undersökningar $ då Konungens Be¬
fallningshafvande, som böra ega den nogagte kän¬
4-68
Den 24 April.
nedom om beskaffenheten af deras Län och de
skattdragandes förmåga , tillstyrkt Mantals-pennin-
garnes bringande till enhet j då vore det väl ic¬
ke conse^uent, att nu lemna dessa åtgärder utan
all följd. Låt vara att olika förhållanden i skilj-
da Landsorters odling och välmåga ifrån början
varit grunden för olikheten i desea Mantals-pen-
ningars utgörande. På 200 år hafva likväl märk¬
liga förändringar kunnat inträffa, och med en
stigande odling en större välmåga sprida sig
till de orter, der den då saknades. Att detta är
förhållandet med åtskilliga af d« nu lindrade
Provincerne, der allmänna välmågan vida öfver-
stiger den på andra orter, hvarest Mantals-pen-
ningar med 1? sk. utgå, derom eger man en
glädjande visshet. Jag tillstyrker derföre bifall
till Stats-Utskottets Utlåtande i denna punct»
och det så mycket heldre, som förhöjningen
endast föreslås för de orter, hvilka utan kän¬
ning eller obillighet kunna utgöra den , och un¬
dantag blifvit gjordt för de trakter, som befinnas
vara mest vanlottade och påkalla lindring.
Slutligen får jag fästa uppmärksamheten på
det missförhållande, att Torpare, Backstugusitta¬
re, Gerningsmän m. fl. erlägga fullt ia sk,, der
den besutne Bonden endast betalar 8 eiler 6
sk. Då man åberopar jordbrukets svaghet som
grund för denna skatts nedsättning, vill det lik¬
väl synas, som det vöre bättre att ega något än
intet, och icke väl förenligt med rättvisa att lin¬
dra jordegaren på hans dagakarls bekostnad. För¬
ändringen åsyftar åtminstone billighet, och skul¬
le medföra mycken lättnad både i uppbörd och
redogörelse.
Den 34 April.
Dom-Prosten Fellenius: Om man utgår Fila
den principen, att culiur och production nu är
mycket olika, emot hvad den var för 100 år
sedan» synes Stats-Utskotteis yttrande vara tem-
ligen väl betäinadf, de olika Provincerne emel¬
lan. H vad jag känner om Norbergs Bergslag i
Westmanland och Nora och Lindes i Nerike,
sora lära njuta en lindring i Mantals-p?nningar-
ne, har välståndet der synbart tilltagit under de
sista 30 åren; så att de ganska väl kunna bära
denna ordinaira afgift, lika med de öfrige inne-
byggarne i Provincen. Sådant är ock välståndet
i Norrbetkes och Sörberkes Bergslager af St.
Kopparbergs Län. Hvad Dalarne och de Nor¬
ra Provincerne beträffar, har Utskottet i lindri¬
gaste ordalag tillstyrkt all varsamhet vid under¬
sökningen. Folkmängdens förökning, och de mån¬
ga fattige i de förra, och de många ofruktbara och
glest bebodda trakterne i de sednare ära betänk¬
ligheter, som dervid förekomma. Detsamma tor¬
de ock böra sägas om Wermland. Men hvad
uppodlingar och en förökad production beträffar
i de Bergslager jag nämnt, lärer det vara en
erkänd sanning, att de hårda jerntiderne, under
Continental-syatemet, tvingade Bergsmannen att,
jemte Bergs-handteringen, odla jord och så säd,
så att deras behof ansenligt i sednare åren min¬
skats. Jag tillstyrker af dessa skäl bifall till Be¬
tänkandet.
Prosten Forslind: Jag är i det mesta före¬
kommen af flere värde Talare, ibland hvilka jag
till alla delar förenar mig med Doctor Svedelius.
Jag skulle icke så mycket vara emot en förhöj¬
ning af Mantali-penningarue i de orter, der de
Ben 24. April.
nu utgöras till ett mindre belopp än 12 sk. på
personen i örn jag på något sätt kunde finna den¬
na förhöjning med rättvisan förenlig». Jag fin¬
nér det i allmänhet stridande emot rättvisan , att
Ordinarie Räntan, den må utgå af grund eller
person, partiellt ökas eller minskas. Den måste
yara orubbelig till dess en total förändring der¬
uti öfver bela Riket företages; och såsom sådan
har den hittills alltid varit ansedd, Serskildt
finner jag äfven en höjning i RJantals-pennin-
garne stridande emot rättvisan, emedan grunden
för denna skatt derigenom skulle rubbas. Den¬
na skatt är en förvandling af den i Spannmål
förr utgående Qvartullen, och grunden för dess
bei åkning ett sammansatt förhållande af produ-.
ction och consumtion. I de prter, Bergslagerne
och de Norra X»änen, der brödet blaDdades och
ännu blandas med tillsatser af bark, ben, halm
och agnar, blef Qvarntulls-afgiften beräknad till
ett mindre belopp, och deraf orsaken hvarföre
den, i stället för 12 sk., på några ställen utgöres
med 8 sk, på andra med 6 ä 4 sk. Af den¬
na grund för beräkningen föijer äfven att det
faststäldta beloppet bör öfver allt bibehållas. Har
productionen någorstädes ökats, så har folkmäng¬
den i samma mon tilltagit, och skatten utgöres
af 83 många flere personer. Deremot kan man
icke pås'å att sädes-consumtionen nu är större
än fordom. Den är tvertom mindre. Efter po-
tatoes-odlingens utvidgning kan i allmänhet sä-
dps-consumtionen beräknas i T;a mindre om å-
ret på person, än före d,ss införande. Jag kan
således icke finna någon rättsgrund för den utj
Maniah^penningarne föreslagne ändring, och jag
Den a4 April.
vigar underställa det Hdgv. Ståndets upplysta
profning, med hvad känsla det Svenska Folket
skall emottaga ett förslag till rubbning uti Ordi¬
narie Räntan, hvars orubblighet under alla Re¬
geringssätt varit ansedd såsom helig. Men sä¬
ger man: ”denna förhöjning är sl obetydlig.”
Jag tror äfven att fa skola förskräckas för den ö-
kade afgiften; men jag är öfvertygad att de fle¬
sta skola högeligen förskräckas öfver den till all¬
män osäkerhet ledande princip, att den Ordinarie
Räntan kan förändras, hvilken, att nyttja allmo¬
gens eget betydelsefulla uttryck, ’’uti Konungar-
”nes lid/* aldrig undergått någon rubbning.
Man säger: ”att flere orter äro så svaga, och för
”sädes-productionen lika otjenliga som de, hvilkas
”innevånare njuta lindring i Mantals-penningar-
”ne , hvarföre en lika nedsättning för de förre*
”inneb.yggare synes påkallad.’’ Ofver local-för-
bållanden, dem jag ej känner, bör jag ej yttra
inig. Likväl förmodar jag, att dessa i hvarje Län
blifvit afsedda vid Qvarntullens förvandling till
penningar, och föreställer mig att intet Län, för
sin consumtion, nu producerar mindre än för
a oo år sedan. Man har äfven velat antyda: ”att
”välmågan är större i Dalarne än mångenstä¬
des.” Deröfver bör jag ej fälla ett bestämdt om¬
döme. Men om detta folks oeconom iska ställ¬
ning förtjenar en serskild uppmärksamhet, bör
densamma leda till andra betraktelser, än huru¬
vida deras bördor kunna förökas. Det förtjenar
denna uppmärksamhet i flera andra afseendenj
Det förtjenar den för sin tillgifvenhet för den
Styrelse, som skyddar dess rättigheter , för sin
kärlek för sitt land, för sin villighet att med
Den 24 April.
tålamod draga Staisbördorne, för sin arbetsamhet
ech tarflighet. Detta Folket bergar sig, samt
lefver lyckligt och sälli. Det visar att sällhet
och lycka icke bero af njutningarries ymnighet;
att lifvets bergning icke är helt och hållet be¬
roende af åkertegarnes vitid och bördighet; att
menniskokiaften, då den anstränges, i sig sjelf
eger outtömliga hjelpemedel. Man skade det¬
ta folk i sina kojor, dit hvarje gren af slöjd och
konstflit förmått framtränga och funnit trefnad;
i dess lefnadssätt och klädsel s för att finna huru
få de verkliga behofven äro; i dess ihärdighet
att uppsöka och begagna hvarje tillfälle till bi-
förtjenster. Redan hvimla Stockholms gator af
dess utvandrade skator. Inom slutet af nästa
månad finnas de spridda öfver hela Riket, och
skola äfven ann äflas i Petersburg, Kjöpenhamn,
Hamburg och Lubeck, för att igenom dessa lång¬
vägt vandringar bereda sig tillfällen till daglö¬
narens förtjenst. Men den, som på 1 å 200
mils afstånd ifrån sitt hem nödgas söka medlen
för afbördandet af sina skattebidrag, rnåtte ålmin»
stone icke böra befara att vid sin hemkomst fin¬
na dessa sednare mot'rättvisa och billighet för*
höjda.
Serskildt får jag anmärka ett misstag i Hög-
lofl. Utskottets Betänkande, pag. 13. Ingen Soc¬
ken i St- Kopparbergs Län har blifvit befriad
från Kolräntans utgörande in naturaJ men väl
har för Mantals^kolen ersättning blifvit tillagd
efter Markegång , hvilken ersättning ibland är
»å ringa, att den skattskyldige heldre erlägger
det för uteblifven pitesiation stadgade vitet af
I2| till 25 procent af Markegångs-pmet,
Den 24 April.
473
Prosten Hvasser instämde med Prostarne
P. G. Svedelius och Forslind.
Gontracts-Prosten Nordin.' Jag förenar mig med
Prosten Grevillius. Jag åberopar mitt yttrande då
saken sist förevar, och tillägger: Vore endast fråga
om de magra Proviucerne, skulle jag gerna afstå i
från påstående af likhet i Mantalspenningar erläg¬
gande. Klen då bördiga trakter i Götheborg* Län,
Bohus, Wermland, Nerike och Westmanland beta¬
la en knappare Mantalspenning än andra, synes
detta vara orättvist. Så länge de magra delarne äf
Jönköpings Län, hvarest vexer nästan endast hafre,
och skördas endast 3:dje Komet, och der brödet
ofta måste uppblandas med halm, ben och kart af
bok-trän m. m„ betala fullt Mantals-Toifskilliugen
per man utan knot; så länge unnar jag alla an¬
dra äfvenledes fullt erlägga samma skatt, om rätt¬
visa och billighet skall afses. Man vill uppskjuta
partiella jemnkningar tills förslaget om all jords li¬
ka Beskattning företages. Detta jätte-verk torde
dröja; om det kan fullbordas om 20 år, 100 år,
eller aldrig, veta vi icke. Bäst derföre att genast
äfven partiellt jemna hvad som är ojemnt. Man
fruktar missnöje öfver påökningen. Hvarföre ej haf¬
va samma fruktan för andra Provincers missnöje
öfver mannamån och ojemn betalning. Man vill
kalia Mantalspenningen en Grundskatt, och under
skydd af detta namn bibehålla den sådan dea är.
Om den skatt, som på 1600 talet motsvarade
Och föregick Mantalspenningen, var Grundskatt el¬
ier Bevillning, lemmar jag derhän; men att denna
gamla Grundskatt upphört, och en personell skatt un¬
der namn af Mantals-penning kommit i stället är all¬
mänt bekant: Den utgår ej of jorden, eller hemmanets
474
Den 34 April.
grund, utan ef personen; derföre både kan och
bör den så jemnkas, att den lika öfver allt utgår.
Professoren Gravander åberopade sitt förra yt¬
trande, som afsåg lindring i mantalspenningarnes
utgörande för de Norra delarne af Dalarne och
Wermland, samt trodde att det icke var välbetänkt
att nu föreslå någon förändring,
Contracts-Prosten Agrell-. Utskottet har genom
det föreslagne stadgandet icke afsett blott den obe¬
tydliga förökningen i inkomster till j5,ooo R:dr, u-
tan fastmera varit omtänkt att etablera en billighets—
princip, utgående derifrån, att alla borde betala li¬
ka, då alla af Staten skyddas liks. Vinnandet af det¬
ta ändamål, likhet uti denna beskattning, har
föranledt Utskottet att tillstyrka en undersökning,
huruvida de förhållanden, hvilka grundlagt efter¬
giften, i större eller mindre mon upphört att vara
verkande. Vid denna åtgärd synes ingen oro, icke
heller något missnöje vara att befara, så mycket
mindre, som om på Debetsedeln Mantalspenningen
lägre beräknas, så ökas deremot Bevillnings - be¬
loppet.
Prosten Grape; Man har såsom hufvudsakligt
skäl emot förändring i Mantalspenninge-afgiften an¬
fört, att den under titel af Mantalspenningar utgå¬
ende skatt är tillkommen såsom Qvarntull eller
Tull af den Säd, som fördes till Qvarnen, och hvil¬
ken Tull sedermera blifvit förvandlad i personlig
skatt, deri billig nedsättning bereddes för (lern, sorn
tor sitt lifsuppehälle nödgades i brödet inblanda
större eller mindre del agnar eller bark. Qvantite-
ten af förmald Säd skulle således utgöra beskatt-
»jngs-grunden. Jag bestrider ej att den skätt, soto
under namn af Mantalspenningar utgår, är tillkom¬
Den 24 April.
4 75
men såsom Qvarntull; men att denna skatt, är efter
sagde grund fördelad, lan jag icke medgifva. Hu¬
ru blef den uppgifne beskattnings-gvunden tilläm¬
pad, då arbetsfolk, inhyseshjon ock hskare i JJohus-
Län, Bruks- och Såg-arbetare, Socken-handtverkare
samt inhyses folk af serskilda benämningar i Norr-
och Westerbotten ålades att betala 5o procents hö¬
gre Mantals-afgift, än Hemmansegare i nämnde Län?
De förres Sädes-prcduction och förmälning har va¬
rit och är ännu dels ingen, dels ända till flere hun¬
drade procent ringare än Hemmans-innehafvares.
Äfvenså kan frågas: hvarföre skulle desse arbetare,
gerningsmän, hskare ock inhyseshjon betala Man¬
talspenningar med 12 sk. för hvarje person, när de
Utgå med 8 sk, ej blott af deras vederlikar, utan
ock af Hemmansegare i vissa districter af Nerikes
och Wermlands Län, i Wester - Norrlands Län, i
Jemtland samt i Kopparbergs Län, hvarest i fråga-
yarande utskyld med ännu lägre belopp utgöres i
åtskilliga Socknar och Fögderier? Icke skörda el¬
ler mala Socken-handtverkare, inhysesman och ar¬
betsfolk i Norr-oeh Westerbotten, troligen icke hel¬
ler i Bohus-Län, mera än samma Medborgare-Ciass
i berörde Län eller Länedistrict; ännu orimligare
skulle man yrka att deras skörd och förmälning är
ymnigare an i sagde Län eller Läne-district varan-
rande Hemmansegares.
Jag har hört till försvar för denna, efter min
åsigt, obilliga beskattning anföras, att högre Man¬
tals.afgift å Socken-handtverkare, inhysmgar och ar¬
betare är billig, emedan deras öfriga utskylder äro
så obetydliga i jemnförelse roed Bondens. Mig synes
detta inkast sakna vigt och sanning. För st uppbäf-
ysr det der? uppgifne och godkända grunden för be*
Den s£ April-
skattningen. För det andra borde, i den händelse
invändningen vöre grundad, den högre beskattnin-
gen hafva träffat inhysesman, arbetare, fiskare och
gerningsmän icke blott i Bohuslän, Wester- och
Norrbotten, utan ock i Rikets samteliga Provincer.
Och för det tredje äro, åtminstone hvad aine sist¬
nämnde Landskap angår, omförmälde personers ut-
skylder för deni icke mindre, tvertom oftast mera
betungande i nion af deras tillgångar, an Bon,dens
efter hans vilkor. Sedan de betalt sina Mantals¬
penningar, sin Capitationsafgift, sin Bevillning ef¬
ter aidra Artikeln, sin Curhus-afgift, sin bevill¬
ning til! Socken-Läkaren, sin aflöning till Prester-
skäpet, der den uppbäres, sitt arrende för uen jord
de bruka m. no., hafva de vanligtvis huldeligen ut¬
tömt sina genom den strängaste hushållning gjorda
besparingar.
Med afseende å det anlörda har jag redan i
det Högv. Ståndet yttrat den öfvertygelse, att in¬
gen skattbar Medborgare inom Sveriges gränsor kan
med skiil undandraga sig 12 sk. Mantals-afgift, så
länge han yrkar att samma utskyld skall med likabe¬
lopp utgå af meranämnde gerningsmän, arbetare, fiskare
och inhyseshjon. Af tillvitelsen att på ett Stånds bekost¬
nad vilja tillkämpa fördelar åt de öfrige, finner jag
mig icke träffad. För min del erlägger jag Man¬
talspenningar efter den grund Reservanterne upp¬
gifvit och erkänt vara den rätta. Men heldre
skall jag åtaga mig en förhöjd Mantals-afgift, än
jag kari medgifva att den för näivarande är efter
samma eller andra rättvisa grunder fördelad bland
Allmogen. Mitt hemland älskar jag så högt som
någon annan; men jag vill ej älska det ensidigt, ej
heller hemlandets innevånare med inaunamon. Ledd
Den 34 April.
af dessa grundsatser har jag icke tvekat att uttala
min öfvertygelse. Blifver Mantalspenninge-afgiften
oförändrad i öfrigt, så tror jag den önskan vara
billig och med åberopade grunder för i fråga
satte afgift förenlig, att nedsättning häruti måtte
kunna beredas för den i allmänhet torftiga Medbor-
gare-Class, som i Bohus Län samt Norr-och Wester¬
botten erlägger den till högre belopp, än bättre be¬
medlade så i sagda sorn i flera andra Provincer.
Professoren Moren förenade sig med DoCto-
rerne Häggblad och Svedelius, samt tillstyrkte af-
slag å denna punct.
Biskopen och v. Talmannen tn. m. Doctor
af Wingård begärde, för att icke ytterligare för¬
länga discusssionen „ p.oposition.
Biskopen m. m. Doctor Faxe tillstyrkte, pä
de skäl, som af Prosten Forslind och Doctor
Svedelius blifvit anförda, att Mantalspenningarne
hädanefter, som hittills, utan vidare undersök¬
ning derom må utgå.
Dom-Prosten Heurlin: Uti Stats-Utskottets
först afgifne Betänkande, rörande Mantalspennin-
game, instämde jag med majoriteten; uti detta
sednare motsätta har jag åter tillhört minorite¬
ten. Gerna skulle jag likväl frångåit min me¬
ning, om Utskottet gjort allmänt gällande den
visserligen rigtiga princip, att denna afgift bör
beräknas till lika belopp för alla i Mantal sksif»
ne, eller till ia sk. personen; men då Utskottet
föreslagit, att den må tills vidare i 3:ne Län
bibehållas oförändrad , och att förhöjningen i fyra
andra Län må bero af en närmare undersökning
om Innevånarnes förmåga att den förhöjda afgiften
utgöra, och således Utskottets tillstyrkan atödjer
Den 24 April,
sig endast pa enskild öfvertygelse om större för¬
måga hos Bohus- Nerikes- och Westmanlands Läns
Innevånare, än hos dern i Wester-Norrland in.
fl. Län, aft utgöra högre afgift, hvarom jag för
min del icke eger ringaste kännedom eller säker
grund för mitt omdöme, helst jordens större
eller mindre fruktbarhet icke alltid bevisar väl¬
måga hos den arbetande Classen, har jag icke el¬
ler vågat tillstyrka en partiell förhöjning, utan an¬
sett bättre, att med denna afgift ingen förändring
vidtages, förr än man tilltror sig föreskrifva att
den i alla Rikets Län bör till iika belopp af
hvarje person utgå.
Biskopen rn. m. Doctor Wallenberg yttrade,
att, efter hans tanka, Utskottet i denna fråga
gått till väga så billigt och hofsamt, som, möj¬
ligt varit. Ehuru Man ta! spenn inga rne äro att an¬
se som en Koppskatt, grundad på hvarje persons
arbetskraft, utan afseende på förmögenhet samt
på det personliga skydd han af Staten åtnjuter,
och denna afgift således borde för alla vara lika;
har det likväl, med anledning af de anmärknin¬
gar, sorn mot denna punct af dess förra Be¬
tänkande N:o 54 blifvit gjorda, medgifvit, att
Mantalspénninge-afgiften , i all mänhet 12 sk. för
hvarje i mantal skrifven person, må förblifva
nedsatt i de trakter af vissa uppräknade Län,
hvilka i fördelar af jordbruk eller andra närings¬
fång icke kunna ställas i jetnnförelse med andra
bördigare och näringsrikare delar af landet. Ej
förr, än efter en närmare undersökning om Inne-
vånarnes förmåga att utgöra denna afgift förhöjd,
skulle den kunna dem påläggas. Rättvisan for¬
drar tvifvelsutan att öfverallt, der genom odling
'Den 24 April,
4T9
och näringar välmågan kan beräknas i det när¬
maste lika, ifrågavarande afgift äfven bör till
enahanda belopp utgå; och det är icke alltid ide
egentligen jordbrukaride Provincer, sorn folket
bergar sig bäst. Skogs- och Bergs-handteringen
bereda oftast större förmonec och välstånd. Dess¬
utom vore det ganska obilligt, om ofvannämnda
I.än, hvilka icke äro till jordmon och produ-
etion Sämre än andra, hvarest ingen nedsättning
äf Mantalspenningar eger rum, såsom t, ex. Kro¬
nobergs och Jönköpings, skulle för alltid och
utan afseende på förbättrade omständigheter bibe¬
hålla en lindring i den allmänna beskattningen ,
hvilken icke nu mera, såsom till äfventyrs for¬
dom, af nödvändigheten påkallas.
Biskopen tillstyrkte alltså bifall till denna
punct af Betänkandet.
Efter slutad öisctission, Och sedan den fram¬
ställda. propositionen till bifall å Utskottets Be¬
tänkande i denna punct med bade Ja och Nej
blifvit besvarad, samt votering yrkades, framställ¬
de H. H. Erke-Biskopen och Talmannen till
justering efterföljande Voterings-proposition: Bi¬
faller Högv. Ståndet förevarande punct i Stata»
Utskottets Utlåtande? Den det vill, lagge Jaj den
det icke vill, lagge Nej‘, vinner Nej, såkomma
Mantalspenningarne, utan ytterligare undersök»
ning, att utgå efter livad hittills varit stadgadt.
Sedan denna Voteringsproposition blifvit
justerad och gillad, anställdes efter Riksdags¬
ordningens föreskrift Votering, sora utföll roed
a 1 Ja emot 19 Nej; hvarigenom således den¬
na punct blifvit bifallen.
Den 24. April.
2Z:dra punden, Tillfälliga Rote.vacance-afgifter,
bifölls.
8 4‘de punden, Bätsmans*vacance medel, bifölls.
Vid 2 5:te puncien , Krut- och Salt peter-för-
säljnings-medlen, anförde vid 2 Momentet, i af¬
seende på Organisationen af den Styrelse, som har
inseendet öfver Saltpeter-näringen i Riket.
Biskopen och v. Tal m innen m. rn. Doctor
af Wingardt Med all aktning för det Hög lo fl.
Utskottet, anser jag det hafva trädt utom grän-
sorne af sin befattning, och föreslagit Rikets
Ständer en lika öfverdrift, då följande bestäm¬
melse gifvits: att Styrelsen öfver Saltpeter-ärenderne^
i Riket fortfarande må af de ser skilde Comite-
rade besörjas. Nigot sådant förslag tillkommer ej
Representationens bestyr; helst den aldrig bör
inblanda sig i administrationen. Minst går det
an, sedan Rikets Ständer vid förra Riksdagen,
med öfverlemnande! af Serskildta Utskottets Be¬
tänkande, anhållit att Kongl. Majit i öfverens¬
stämmelse dermed ville göra de förändringar i
Styrelse-Verken, nödiga kunde anses. Om Ko¬
nungen således finner för godt att åt något Col-
legium anförtro vården af Saltpeter-ärenderne,
med förändring af den tillfälliga Comité, sorn
dem hittills förvaltat, står det Honom fritt en¬
ligt Grundi,gen, och är med förutnämnda Stän-
dernes hemställan öfverensstämmande. Jag yt¬
trade mig, då saken förra gången förevar, om
Krigs.»Collegii befogenhet att ombesörja denna
del af K rigsmaterialen, såsom den öfriga; men
till min ledsnad ser jag, att hvad Uskottet då
mera obestämdt yttrade, nu, oaktadt anmärknin-
garne,
Den 34 April.
garne, fått en strängare form af bestämdhet» och
det ehuru det är kändt att Krigs-Collegium skall
undergå omformning.
Dom-Prosten Heurlin’. I anledning af Bi¬
skopen af Wingirds anmärkningar, utbeder jag
mig vördsamt få .erinra, att Stats-Utskottet icke
föreslagit inrättandet af en ny, förr okänd Co¬
mité, utan endast att nu varande Organisation
af Styrelsen för Saltpeter-ärenderne ma bibehål¬
las, icke permanent, utan intill dess Saltpeter-
näringen vunnit den förkofran och stadga, att be-
hofvet af denna vara kan genom inhemsk till¬
verkning med säkerhet fyllas. Valet af Comi-
terade är oinskränkt öfverlemnadt åt Kongl. Majit;
och i händelse Kongl. Majrt dertill täckes utse
Ledamöter af Kongl. Krigs-Collegium, eller hvil¬
ket annat Ernbets-Verk sorn helst, lägger Stats¬
utskottets Betänkande deremot icke något hinder.
Men att ovilkorligt föreslå, att förvaltningen af
Sältpeter-fonden bör från nu varande Comité,
hvilken på ett hedrande sätt motsvarat det Nå¬
diga förtroendet, till Kongl. Krigs-Collegium öf¬
verflytta*, synes mig mötas af flere betänklighe¬
ter. De tillförordnade serskilde Cömiterade upp¬
bära icke någon aflöning, och hela kostnaden för
denna förvaltning inskränker sig till obetydliga
aifvoden för dervid biträdande Tjenstemän och
Betjente, med tillsammans 1,140 R:dr. Deremot,
om göromålen öfverflytta* till Krigs-Collegium,
skulle det troligen föranleda till ökad Tjensteman-
na-personal, eller till förhöjning uti deras Lö-
nevilkor, hvilka fingo göromålen sig anförtrodde.
Man nödgades inrätta Tjenster, eller anslå Löner
Preste-St, Prot, 18a9. Band, IV, 160
482
Den 34 April.
för en befallning, sorn icke beständigt behöfvef
fortfara. Styrelsen af Saltpeter-fonden har tilli¬
ka det dubbla uppdrag, att befrämja tillverknin¬
gen af inhemsk Saltpeter, för att dermed tillräck¬
ligt förse Krut-Bruken , samt att förvalta och till
denna vigtiga näringsgrens uppmuntran använda
en icke obetydlig penningefond, hvartill Rikets
Ständer nu beviljat ökadt anslag. Kongl. Krigs-
Collegium eger redan om händer flera och stora
fonder, och genom det föreslagna nya uppdraget
kunde sammanblandning svårligen undvikas.
Saltpetei-medlen äro anslagne till ett allmänt nyt¬
tigt ändamål» och böra derifrån icke kunna för¬
ryckas; och så länge Saltpeter-näringen fordrar
uppmuntran och understöd af publika anslag, sy¬
nes mig tjenligast, att en serskild Styrelse deröf¬
ver fortfarande bibehåller öfverinseende.
Professoren m. m. Bexell instämde med Bi¬
skopen och v. Talmannen m. ra. Doctor af
[Wingård.
Contracts-Prosfen Pettersson conformerade sig
med Dom-Prosten Heurlin.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Af det Dom-Prosten Heurlin an¬
fört, är jag icke öfvertygad. För mig qvarstår
såsom en orubblig grundsats, att Konungen eger
förordna om dylika oeconomiska ärenders förvalt¬
ning, och enligt 47 §. Regerings-Formen före¬
lägga Collegier och andra Verk det de böra be¬
handla. Statsmedel äro under Collegiers förvalt¬
ning lika mycket, som under Comitéers, hem¬
fallne till redovisning och ansvars-påföljd. Jag
anser ock det höra till en regelbunden Statsför¬
valtning, att Comitégr, såsom provisionella an-
Den 24 ApriL
4S3
stelter, upphöra sedan det tillfälliga uppdraget
fullgjorts, elier kunnat öfverflyttas till en vanlig
arbetsordning. Kikets Ständer hafva stundom be¬
gärt just en sådan återgång till det vanliga, exem¬
pelvis Uppfostrings-Comitéens upphörande. Nu
åter vill man intala dem att begära varaktighet
åt en annan Comité. Sådant vacklande kan jag
hvarken för grundsatsens eller sakens skull gilla.
Häruti instämde Professoren Geijer , Prosten
Dedekind och Kyrkoherden Lyth.
Biskopen m. m. Doctor Wallenberg anmärk¬
te, att, då Konungen utnämner LedainÖterne i
Styrelsen öfver Saltpeter-ärenderne, det således
beror på Honom sjelf att dit förordna Män, fö c
hvilka Han kan ega lika förtroende som för
Krigs-Cotlegium. Efter Utskottets tanka, i hvil¬
ken Biskopen för sin del öfverensstäinde, blef
det troligen mera kostsamt, om denna Styrelse
skulle på nämnde Coliegium öfverflyttas, eme¬
dan de göromål, som detsamma redan åligga»
äro så inånga, att tillökningen af Saltpetei“beband-
lingen miste föranleda till ökad personal, eller
åtminstone förhöjning i deras lönevilkor, hvilka
derigenom erhöllo mera arbete och besvärligare
tjenstbefattning. Osäkert kan ock vara om Ko¬
nungen i Nåder finner för godt att besluta en
sådan förändrad organisation af Krigs-Collegium,
sorn blifvit med Bergs- och Commerce-CoUegi-
erne verkstäld. Sker den icke, så förminskas ej
heller i något afseende de Krigs-Collegium nu
tillhörande göromål , eller lemna ruin för nya.
Saltpeter-Comiteens Ledamöter uppbära ingen af¬
löning , Utah närvarande kostnaden för denna för¬
valtning inskränker sig till de ärfvoden, biträ*
Den 24. April.
dande Tjenstemän och Betjente åtnjuta, och ut-
gör endast 1,140 R:dr om året. Denna Comité
ian för öfrigt icke sägas vara permanent (och
det hör till naturen af en Comité att icke vara
det) enär Rikets Ständer vid hvarje Riksdag kun¬
na otn Saltpeter-näringen besluta. Och när här¬
till kommer, att Comitéen med utmärkt nit, om¬
tanka och verksamhet besörjt sina åligganden,
hvaraf äfven följden blifvit den, att Saltpeter»
tillverkningen inom Riket till oförväntad höjd
uppdrifvitsj så Synes desto mindre skäl Vara för
handen, att den samma upplöses och dess befatt¬
ning på annan Auctoriiet öfverflyttas. Biskopen
hemställde fördenskull, om icke Utskottets för¬
slag i detta hänseende borde bifallas.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård; Det är ej fråga om, huruvida Ko¬
nungen kan förändra Personalen i Comitéen för
Saltpeter-ärenderne; sådant kan ej betviflas. Jag
vördar djupt dess Ordförande, såsom en stor
Embetsman, under en lång lefnad bepröfvad I
de?vigtigaste värf, och gör rättvisa åt Förvaltnin¬
gens skicklighet. Må äfven Ständerne yttra sin
tillfredsställelse dermed; men icke, genom en
framstäld önskan om Comitéens oföränderlighet,
söka inverka på Konungens möjliga beslut att
förändra framdeles administrationen. Villfar Ko¬
nungen denna önskan, så går måhända i denna
del förlorad den enhet man åsyftat i Styrelse-
Werken och serskildt Krigs-Collegium. Gillar
icke Konungen hvad Ständerne begärt, så hän¬
der att ett blifvande Constitutions-Utskott yrkan
å den Rådgifvande åtgärdsn ansvar efter 106 el¬
ler 107 §§. Regerings-Formen, och förer, oform¬
Den 24 April,
lighet, lill hvilken Representationen sjelf är skuld,
uppslår måhända en, alltför ofta spord, slitning
mellan denna Statsmakt och Konungamakten. Föc
min del vill jag icke medverka till detta äfven-
tyrliga förhållande.
Efter sålunda slutad discussion och deref¬
ter framställd med både Ja och Nej besvarad propo¬
sition till bifall å förevarande punct, blef» efter
yrkad Votering, till justering framställd efterföl¬
jande Voterings - proposition : ”Bifaller Högv.
Ståndet förevarande puncts, N:o 25, 2:dra Mo¬
ment? Den det vill 9 lagge Ja; den det icke
vill, lagge Nej; vinner Nej, så kommer denna
punct att utur Betänkandet utgå.” Omröstnin¬
gen, i Eaga ordning verkställd, utföll med 28 Ja.
mot 9 Neji hvadan alltså denna punct var bifallen.
De öfrige Momenten i denna punct blefvo
ock hifallne.
26:t« puncten, Controll Stämpel-medel, bifölls,
27.de puncten, Nummer-Loit eri'medlen. Här¬
vid yttrade
Doin-Prosten Heurlin, att då skälen både
för och emot denna punct vid förra Betänkandets
återförvisande så fullständigt blifvit utvecklade,
så hemställde Dom-Prosten, om icke målet ge¬
nom Votering nu genast utan föregående ytter¬
ligare discussion kunde afgöras.
Häruti instämde Doctor Svedelius.
Biskopen in. m. Doctor Wallenberg: Såsom
skäl, hvarföre jag ej låtit anteckna mig bland
Beservanierne vid denna punct i Utskottets när¬
varande Betänkande, anser jag mig böra uppgif¬
va, att jag i allmänhet ej kunnat finna följderue
486
Den a4 April.
af Nummer-Lotteri-Spelet så förfärliga och rys¬
liga, som roan deni afmåla». Men då det ej
heller tan nekas, att retelser till möjligen rui¬
nerande spel böra undanrödj a, och ännu mera,
att Slaten icke bör draga vinst af privaias obe¬
tänksamhet och möjliga ofärd, hvilken den sna¬
rare borde söka förekomma; så får jag nu för¬
klara, att äfven jag är färdig att med min röst
medverka till i fråga varande Inrättnings upp¬
hörande. Att beiäcka förlusten af de 60,000
K:dr , sorn för det Allmänna af Nummer-Lotteriet
ärligen varit påräknade, må väl någon utväg gifvas.
Med Biskop Wallenberg conformerade sig
Biskop Faxe,
Coniracts- Prosten m. m. Sivertson: Ärlig
Förlust genom Kummer-Lotteriets indragning’
Årliga Behållningen har de 1 o sista åren till
och med 1827 utgjort per
medium räknadt .... 83,186: 5. —
Ärligt Postporto likaledes D.oDro 7,250' 30, ■—,
Dito Bevillningafvinster D.-oDio 8,833: 13,—•
S.‘ma B:co B:dr 99,270: — —-
Ärlig aflöning enligt Stat . . 10,579.' 21.4.
D ilo arfvoden 3,536: _ __
Lazaretts-Directionen, så vida dess
afsomnade Lotteri icke åter upp¬
vaknar . 500:
Pensioner , , . . . . . . 201: —- —
S!ma 14.8)6: 21. 4.
Summa Sollin 114,086: 21: 4.
Monn®, då man finner en förlust af 1144086 R:dr 2 1
sk. 4 r. , ifall Nummer-Lotteriet afskaffas, mon-
ne, säger jag} delta spel bibehållet är mera för¬
Den a4 April,
störande för sedligheten, än det allmänt skydda¬
de Kortspelet? Vid det förra tillbringar Spela¬
ren en gång om Månaden ett par timmar,
och; i allmänhet kostar derpå 8 å 12 sk. hvarje
gång; vid det sednare sysselsättas hela Collegier,
Comitéer, Utskott, Klubbar, hemliga och uppen¬
bara sällskaper nätter och dagar, för att förföra
ungt och oförfaret folk att exponera löst och
fast, och på köpet bereda både dem och sig sjelfve
till att blifva sömnige, late och oduglige Em¬
betsman, som man knapt kan få den äran att
se och tala med före 12 och 1 om dagen, om
saken är nog så vigtig.
Då vid denna punct icke något ytterligare
anfördes, och propositionen till bifall derå med
både Ja och Nej besvarade®, samt votering yr¬
kades, framställdes af H. H. Erke-Biskopen och
Talmannen till justering efterföljande Voterings¬
proposition: 5’Bifaller Högv. Ståndet förevarande
punct i Utskottets Betänkande? Den det vill,
lagge Ja; den det icke vill, lägge Nej; vinnec
Nej, så kommer denna Inrättning att afskaflas,
samt såsom grunder för verkställigheten deraf
stadgas, att spelningen å ifrågavarande, så kalla¬
de Genuesiska Lotteriet må bestämdt upphöra
med 1833 års utgång, samt att det årliga Ar¬
rende-belopp, 500 R:dr, som Seraphimer - Laza¬
rettet hittills påräknat för öfverlåtelsen af dess
innehafde Privilegium å ett Lotteri, från och
med 1834 å Stat uppföres; att derjemte hos
Kongl. Majt! i underdånighet anhålles, dels att
något Privilegium å Lotteri-spel hädanefter icke
jnå utfärdas, dels att kraftiga controller mot så¬
dana spel-inrättningars införande i allmänhet må
488
Den 34 April.
vidtagas, samt dels att de vacancer, som inom
Nummer-Lotteri-Verkets Embets- och Tjenste*
inanna-Personal yppas, mätte, så vida återbe*
sättning är nödig, endast genom provisionella
förordnanden tillsättas,’’
Sedan denna voterings-proposition blifvit ju*
slerad och till besvarande framställd, anställdes
omröstning i Laga ordning, samt utföll med 10
Ja emot 25 Nej.
28:de puncten, Bak- och Lots-medlen, bifölls,
2g:de puncten, Danska fyrings-medlen, bifölls.
Vid 3$:dje puncten, Interesse-medel, anförde
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: I anledning af de mot förra Be*
tänkandet, äfven inom Preste-Ståndet, gjorda an*
märkningar, har Utskottet uppfört Tull-medlen
150.000 R.dr högre än i förra beräkningen. Jag
bade dock trott, att det kunnat upptaga dem
100.000 högre, eller till det af Regeringen fö¬
reslagna belopp af 2,200,000 brutto; och det så
mycket heldre, som inkomsten, den utomordent*
liga Spannmåls-Tullen efter 18*6 års missvext
oberäknad, dels uppgått till denna summa. Det
är ock att förmoda, att om det liberala Tull-sy*
stemet med än mera consequence denna Riks¬
dag fullföljes, intraden skall stiga öfver detta på¬
räknade. Tull.Verkets Stat måtte val ock fram*
deles nedgå till den af Regeringen calculerade,
då pensionerade efter hand afgå. Emedan Ut*
skottet så starkt mothåller ytterligare jemnkning
i sitt förslag, och ett misstag ej vöre lyckligt,
önskar jag blott min tanka anförd till Protocol-
let, och hoppas blifva sannspådd.
Den 2? April,
4-89
Häruti instämde Biskop Faxe och Professo*
ren Bexell,
Efter framställd proposition blef förevaran¬
de punct bifallens
3 5tte puneten, Salu-accisen, bifölls.
37:de puneten, Chartce-SigillatW-medlen , bifölls.
De återstående Titlarne, nemi. Post-medlen}
Brännvins-afgiften och Restaniierne, blefvo utan
anmärkning bifallne.
Ståndet åtskiljdes kl. i io e. m.
In fidem
0. Rogberg.
Måndagen den 27 April.
Kl. 3 e. m.
Samlades Ståndet i sitt vanliga Sessions-rum
och uppgick derefter, under anförande af Bisko”
pen i Linköping m. m. Doctor Wallenberg, till
Kongl. Slottet, för att derifrån åtfölja de Besp.
Med*Stånden till Biddarholms Kyrkan, till bivi¬
stande af Högtsalig H. K. H. Prinsessan Sophia
Albertinas Begrafning.
Testor
O. Rogberg.
49a
Tisdagen den 28 April,
Plenum kl. 10 f. xn.
§• i*
Protocollet för den tl uti denna månad f,
m. justerades.
§. 8.
Af inkomne ProtocolIs-Utdrag Inhemtades,
att Hederv, Bonde-Ståndet remitterat; till Stals-
och Banco-Utskotten ett af Jacob Petter Andersson
från Östergöthlands Län ingifvet Memorial, med
hemställan, att någre Ledamöter af hvarje Riks¬
stånd borde utses för att vid forsta öppet vatten
företaga en resa till besigtigande af Götha Ca¬
nal ra. m.t bifallit; Stats-samt Oeconomie-Utskot-
tens Utlåtanden: N:o i, i anledning af väckt frå¬
ga om lindring i vissa onera, som för närva¬
rande åligga Militias-Boställen; och N:o 2, i
anledning af gjord framställning om Fross-pa-
tienters emottagande till vård och underhåll vid
Allmänna Gamizons-Sjukhuset i Stockholm; Be-
villnings-Utskottets Betänkande N;o 16, i anled¬
ning deraf, att Kongl. Majit i sammanhang med
Nådig Proposition om Curhus-afgiftens utgöran¬
de, till Bikets Ständer 1 Nåder öfverlemnat, om
icke Barmhertighets-inrättningarne borde från er¬
läggande af Bevillning för deras egendomar af både
hus och jord njuta befrielse; Banco-Utskottets Me¬
morial N:o 34, i anledning af hvad uti 1825
års Revisions*Beiälfelse blifvit framstäldt, röran¬
de den i Maji månad år 1823 tillförordnade och
Dtn ag April.
49‘
inlill December tnånpd är 1824 fortfarande ser¬
skilda Administration, till fullbordande af de,
efter 1822 års Revision, inställde byggnads-ar.
beien ; och N:o 35, med anledning af hvad
1827 års Revisiong-Beräitelse förmäler örn det
skick, hvaruti Trossbottnarne t det Ȍ kallade
Archivi- eller mindre Ranco-buset sig befinna;
Lag- samt Oeconomic-Vt skot tens Utlåtanden: N:o
16, i anledning af väckt fråga, att alla hus och
gårdar i Städerne skulle ovilkorligen vara un¬
derkastade Brandförsäkring; N:o 18, i anledning
af väckt fråga om bebofvet af en undersökning,
till utrönande af grunderne, på hvilka Allmän¬
na Brandförsäkrings - Verkets Landt-fond hvilar
tn. m.» N:o 19, i anledning af gjord hemstäl¬
lan , att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i
underdånighet begära del af de Krigslagar, sota
äro under utarbetning; och N:o ao, i anledning
af väckta frågor om ändringar i nu gällande För¬
fattningar, angående utmål till Grufvor, samt om
rättigheten att å andras egor hemta myrmalm;
Oecanomie^XJtskottets Utlåtande No 8g|, i anled¬
ning af väckt fråga om skyldigheten för dem,
som anmält sig till Prest-Examen, att ådagaläg¬
ga tillräcklig kunskap i Vexelundervisnings-Me-
thoden; Expeditions-Utskottets Utlåtande N:o 46,
angående väckt Motion, i afseende på formen för
Reservationer, som åtfölja Utskottens Betänkan¬
det); vid föredragning af Oeconomie-U t skottets Ut¬
låtande N:o 87, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar mot Utskottets Betänkande N:o 28 , angå¬
ende hemställan om lindring för Allmogen iden
så kallade Byggnadshjelpens utgörande , låtit be¬
ge vid sistnämnde Betänkande; vid föredragning
49»
Den 98 April.
af La g-V teko Hets Utlåtande N:o 48, i anledning
af gjorda anmärkningar vid åtskillige till Utskot¬
tets återremitterade Betänkanden, funnit för godt
att låta bero vid Utskottets Betänkande N:o 26,
öfver Herr Grefve Johan Henning Gyllenborgs Mo¬
tion, om rättighet för hvar och en att, emellan
Riksdagarna, till Kongl. Maj;t inkomma med För¬
slag till ändring i Författningar; men i öfrigt
lagt förstnämnde Utlåtande till Handlingarne;
lagt till Handlingarne O economie- Ut skottets Utlå*
tande N:o 88, i anledning af gjorda anmärknin¬
gar mot Utskottets Betänkande N:o 59, angåen¬
de väckta Motioner om skyldighet för Hus-
Tomt- och Jordegare i Städer, att deltaga i Bor¬
gerskapets onera; återremitterat Bevillnings-Utskot-
tels Betänkande Nto 17, angående Herr Grefve
O. A. Cronhjelms Motion, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om afskrifning af åtskillige anmärknings*medel;
Lag-Utskottets Betäckande N:o 47, öfver de af
Herr Bo Christian Roos och Riksdags-Fullmägti-
gen från Calmar Län Petter Pettersson gjorda för¬
slag till stadganden, hvarigenom må förekom-
mas att personer, som uppnått myndighets-ålder,
men ändock blifvit under Förmyndare ställde,
under detta omyndighets«tillsiånd ådraga sig gäld;
vid föredragning af Lag-Utskottets Betänkande
!N;o 46, öfver Herr Friherre Carl Hermelins och
Rikgtlags-Fulimägtigen Herr P, Lindqvists Mo¬
tioner, om ändring af 5 §. i 2 3 Cap. Ärfda-Bal-
ken, samt bestämmande af ansvar för Förmynda¬
re, som åsidosätter den honom åliggande Redo-
visnings-skyldighet , funnit skäligt att bifalla förra
delen af Betänkandet, nemligen i frågan om ga.
Den aS April,
493
rantier för fullgörande af hvad redan är i Lag
stadgadt om sattet för Förmyndares Redovis-
nings-skyldighet; men att deremot, i grund a£
gjord anmärkning, till förnyad handläggning å-
terremittera sednare delen deraf, eller rörande
förändrad redaction af 5 §. i 23 Cap. Arfda-Bal-
ken; vid föredragning af Oeconornie-Utskottets Be¬
tänkande N:o 84 , i anledning af väckta Motioner,
rörande forväsendet saint skjuts-anstalterne , det¬
samma bifallit, så vidt det rörer Krono*» och
Kungs - skjutsningarne, men i öfriga delar, på
grund af gjorda anmärkningar, återremitterat.
§• 3-
Beslöt Ståndet, att, i anledning af Allmän-
na Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande
N:o 89, rörande väckt fråga om skyldigheten
för dem, sorn anmäla sig till Prest-Examen, att
ådagalägga tillräcklig kunskap uti Vexelunder-
visntngs - Methoden, anmoda sitt Ecclesiastika
X,ag-Utskott, att uppsätta och (ill Ståndet inkom¬
ma med Förslag till underdånig skrifvelse lill
Kongl. Majit, med underdånig anhållan, att Ut¬
skottets tillstyrkan i förenämnde Utlåtande, så*
som icke af behofvet påkallad eller lämplig, icke
måtte vinna Kongl, Majlis Höga Sa nelion.
§• 4.
Då nu å nyo föredrogs Prosten Anjous d.
13 dennes på Bordet lagda Memorial, rörande
Formulaire till Mortalitets- och Folkmängds-Ta-
bellerne, anförde
Contracts-Prosten .Agrell: Da fråga förekom¬
mer om utgifvande af nya Formulaire för Mor»
Dtn 28 dpril.
talifets- och Folkmängds-Tabeller, utbeder jag
»nig få framställa några anmärkningar vid nu va¬
rande Formulaire, till det afseende de kunna för¬
tjena vid inrättandet af de nya.
Mortalitets- Tabellen.
Uti Artikeln E tyckes ali anteckning af
qvinnor, sorn fått dödfödda barn, vara öfverflö¬
dig, då summan deraf icke får inräknas i belop¬
pet af dem, som fått Tvillingar, Trillingar och
Fyrlingaf, hvartill man likväl lätt skulle föran,
ledss af den nu befintliga uppställningen i For-
nmlairet. De dödfödde ega sin serskilda Column
sub Littera V, och af de dödföddas antal kan lätt
slutas till antalet af deras mödrar, hvilka för öf¬
rigt upptagas i Artikeln F. Vidare förekommer
något betänkligt, huruvida med Tvillingar, Tril¬
lingar och Fyrlingar förstås endast framfödda lef.
vande foster, eller om dödfödde ibland dem äf¬
ven må inräknas, och i sådant fall, om de först
skola antecknas såsom Tvillingar rn. m, och se¬
dan såsom dödfödda, Om en qvinna föder ett
eller två lefvande, och ett eller två döda barn
på en gång, borde icke detta på något sätt i Ta¬
bellen anmärkas?
Art. G. Afledne personers åldrar samman¬
föras inom hvarje femtal, till deas de öfverstiga
100 år, då de per år böra specificeras; men den¬
na specification kunde tjenligen börjas med go
eller 95 år. Detta åidersmått är högt, och upp-
lefves af få. Den, som hunnit öfver gg år,
förtjenar att i Tabellen utmärkas från dem, som
endast netto fyllt 95.
Art. H. De här uppgifne Sjukdoms-be-
nämntngar äro ej altid så lätta att tillämpa. Nå¬
Dtn ag April.
gra mindre vanliga finnas, t, ex. Dragsjuka; nå¬
gra mera vanliga saknas, t. ex. Gikt och Rheu-
matiska plågor, Haemorrhoider, o. s. v, I det
häröfver i Tabellen intagne Alphabetiska Regi¬
stret torde ock någon förändring behöfvas. Hy»
drophobie och vattuskräck, hvilka vanligen an¬
ges vara synonyma, äro der åtskilda, och hänfö-
res den förra till Dragsjuka, men den sednare
behåller sitt namn. Detta torde af Kongl. Sund-
hets-Collegiurai böra närmare pröfvas, innan de
nya Formulairen utgifvas.
Art. M. Här finnas Columner för döda
ägta och oägla barn, födda inom året; men man
frestas att fråga: hvad förstås här med år? Na¬
turligast tyckas orden utmärka Tabell-årj mea
detta rimmar sig icke väl, ty summan af dessi
bör instämma med summan af döde under i år
i Art, A. Ett barn födes i slutet af det föregå¬
ende året, och dör i början af det påföljande
vid en ålder af blott några dagar eller veckor.
Det är icke födt inom Tabell-året, men är un¬
der ett års ålder, och måste upptagas bland föd¬
de inom året, ty det kan icke hänföras till föl¬
jande Collinan» som är inrättad för ungdom mel¬
lan i och 15 år. Här niåste alltså menas /«/-
nadsår; men då blifver rubriken origtigt uttryckt,
ty man säger icke gerna, att någon är född in¬
om sitt lefnadsår. Denna otydlighet afhjelpes
lätt, om Rubriken: barn födde inom året, förän¬
dras till: barn under I år.
Art. N. Vid utförandet af summan på upp¬
lösta ägtenskap kan misstag lätt ega rum, när
ett eller flere blifvit upplöste genom begge ma¬
karnes död. Förfarandet vid Tabellens upprät*
496
Den ng April.
tande i denna punct är olika, Någre upptaga
ett sålunda upplöst ägtenskap 2:ne gånger, först
i endera makans Column, och sedan i deras
gemensamma. Detta är ock enligt med före¬
skriften i Kongl, Brefvet d, 11 Maji i8oj, tnen
det blifver icke altid enligt med rätta förhållan¬
det; ty alla makar dö icke på olika tider. Vid
epidemier och ännu oftare vid vådliga händel¬
ser kunna de omkomma på en gång, då det
hvarken kan kännas eller tecknas, att någondera
aflidit förr än den andra. Någre göra anteckning
endast i Columnen för begges död, hvilket ock
»ynes vara det rätta; men som beloppet af upp¬
lösta ägtenskap skall utföras i summa på perso¬
ner, så måste ziffertalet i Columnen för begges
död fördubblas, om ett rigtigt facit skall uppkom¬
ma, I en Tabell bör allt vara redigt och or¬
dentligt på ziffran i ordets egentliga bemärkelse,
utan allt behof af några reservationes mentales.
B risten afhjelpes lätt antingen genom förändrad
Bubrik, eller helst genom fördelning af den enda
Columnen för begges död till a'ne, en för mannen
och en för qvinnan, hvarigenom all anledning
till irring och misstag förekommes.
FoIkmängds-Tabellen för Landsbygden.
Art, 3. Efter jemnförelst. Enligt anvis¬
ning i antnärkningarne, böra efter omständighe-
terne orden Flere, Färre} Summa och Skillnad ut-
strykas eller qvarstå; men om flere af mankönet
och färre af qvinkönet, eller tverlom, fordra
Summa för det ena, och Skillnad för det andra
könet, så blifver det ogörligt att följa anvisnin¬
gen»
Den as April.
49?
gen, sådan den nu är, utan att göra skriftelig
tillsats, hvartill rum på Tabellen icke finnes.*
§. e. Här skola antecknas utur tjenst gang¬
ne, 9om icke hafva någon annan bestämd näring;
men?då häribland anvisas de i §. k. specificerade
Privatorum betjente, trädgårdg-drängar» kuskar,
drängar och äfven tjenstegossar mellan 10 och
15 år, tyckes detta icke vara i sin ordning, A-
ro sådane icke i tjenst, böra de intagas i Art. f.
eller qualificeras såsom lösdrifvare eller fattighjon.
Den förra titeln tillhör dem, om de icke vilja
tjena, och den andra, om de icke orka.
§. f. Här skola upptagas Nybyggare sedan
sista Quinquennium; men mig tyckes, att äfven
äldre Nybyggare borde uppgifvas. Eller hvart
skola sådana förås? Är deras rätta plats bland
Jord-torpare, eller huru?
I denna §. upptagas åldrige Bönder och Tor¬
pare, som lefva af undantag; men de, som utan
sådant undantag afstått sin jord åt barn eller an¬
dra, och ingått med dem i så kalladt brödlag,
kunna väl icke förblandas med de andra. Icke
heller tyckes deras plats vara i §. 1. bland fatti¬
ge, som underhållas af barnen , ty de kunna va¬
ra ganska väl behållne, fastän de afstått sin jord.
De torde således få sitt serskildta rum i de blif¬
vande Tabell-Formulairen:
§, o- Männernes hustrur och barn anvisas
härtill upptecknande i serskilda §. §. j men hvar
skola de barn placeras, som hafva ingen känd
fader, utan vårdas och födas af sina mödrar? De
böra väl tecknas hos dessa; men i §, p. för Ogif¬
ta qvinnor finnes intet rum för deras barn. Om
Prrsfe-St. Prot. 1829. Bond. IV. 161
Dm 28 April,
Ogifta qvinnor med barn skola classificeras bland
Gifta hustrur, hvilket jag likväl icke tillstyrker,
så saknas dock tjenligt rum i Tabellen så val
för de ogifta qvinnorne, som ännu mer för de¬
ras barn, du barnfadern är okänd, och man såle¬
des icke vet lill hvad Stånd qvinnan och bar¬
nen skola räknas. Barn, som vistas hos sina o-
gifta mödrar, böra således få serskildt rum i Ta¬
bellen.
Bland det stora antal enkor, som här före¬
komma, saknas dock enkor, hvilka lefva hos si¬
na barn eller andra. De, som hafva afstått egen¬
domen åt andra, och lefva hos dem utan undan¬
tag, kunna ej kallas fattiga. Denna brist i Ta*
hellen afhjelper sig sjelf, om, på sätt förut an¬
märkt är, anteckning tillkommer på Åldrige Bön¬
der och Torpare, hvilka, utan tvång af behof
och fattigdom, frivilligt afstått sin egendom, och
lefva hos barn eller andra, då ock följaktligen
enkor i lika belägenhet få en motsvarande plats
i Tabellen.
Prosten Forslind föreslog remiss af detta
Memorial till Ståndets Pastoral-Utskott.
Contracts-Prosten Östberg erinrade i afseen¬
de på förevarande fråga, att Art. P., såsom al¬
deles öfverflödig i Tabell-Formulairet, i hän¬
delse af dess förändring, må utgå, emedan den
underrättelse, sorn uti denna skall lemnäs, synes
mindre vigtig och maktpåliggande.
Biskopen m. m. Doctor Wallin: Såsom Le¬
damot i Kongl. Tabell-Commissionen beder jag
att få upplysa, det Kongl. Tabell-Commissionen
redan ombesörjt en större Upplaga af Tabell-
Den sS April.
499
Formulairen, med de förbättringar, som af dea
värde Moiionairen blifvit yrkade.
Efter framställd proposition blef förevaran¬
de Memorial, tillika med hvad i anledning der-
af blifvit anfördt, till PagtorahUlskottet remit-
teradt.
Vid nu skedd förnyad föredragning af Bi¬
skopen och v. Talmannen m. tn. Doctor af
Wmgårds d. j 3 dennes pl Bordet lagda Motion,
rörande en Minnesfest i. anledning af Christna
Religionens införande i Sverige m. m., blef den*
samma till Pastoral-Utskottet remitterad.
§. 6.
Då nu ä nyo föredrogs Kongl. Öfver-Hof-
Predikanten tn. m. Doctor Hedréns Motion om
vissa vilkors fästande vid det understöd Rikets
Stander kunna komma att bevilja till Götha Ca-
nals fullbordande, anförde
Dom.Prosten Lidman: Då jag med dea
värde Motionairen instämmer i att yrka, det be¬
stämda vilkor för alla ytterligare bidrag af all¬
männa medel till Götha Canal nu genast måtte
i vanlig ordning Rikets Ständer till antagande
föreslås, och alla hittills outredde lemnade för¬
hållanden det Allmänna och Bolaget emellan,
hvilka dels redan uppkommit, dels möjligen kun¬
na uppkomma i följd af Statens uti det Primi¬
tiva Contractet oförutsedda inblandande i en en¬
skild Corporations angelägenheter, genom ett i
vissa hänseenden förnyadt, men med Konungens
Nådiga Privilegium af den ix April 1810 så
500
Ben a8 April.
lill anda som syfte a Statens sida Ilka liberalt
och för Bolaget lika fördelaktigt Contract således
blifva utvecklade och en gång för alla uppgjor¬
de; anhåller jag tillika att, med anledning af
hvad den nya Motionen innehåller, ytterligare
få utveckla mina egna åsigter i detta vigtiga
ämne.
Det första uppgifna och, i min tanka, i
alla hänseenden oeftergifliga vilkor för ett all¬
mänt anslag till Götha Canal ärt Full garantie
att Canal-Verket blifver inom bestämd tid fullbor-
dadt. Härtill fordras: 1:0 Penningar, 2Jo Vil¬
ja och förmåga att dem till det bestämda än¬
damålet med insigt och drift använda.
Den garantie Staten i anseende till det förra
Momentet kan och bör äska, är: en ovilkorlig
förbindelse af Bolaget att, genom ny insättning
å Actieme, fylla det som till Canalens fullbor¬
dan kan erfordras utöfver hvad Rikets Ständer
möjligen nu skulle vilja dertill ansia. Hvad det
sednare angar, måste hvarje opartisk medgifva,
att kraft i vilja, förenad med vidsträckta insigter
och en oegennyttig och redbar verksamhet ut¬
märka den nu varande Styrelsen , hvars åtgärder
på det fördelaktigaste blifvit vitsordade, ej al¬
lenast vid de årliga Revisionerne, utan ock vid
de «:ne serskilde, den ena af Konung, den an¬
dra af Ständer förordnade undersökningar; och att
denna Styrelse således, sorn under de brydsam-
inaste förhållanden förmått sammanhålla och till
^V-delar fullborda detta stora verk, skall säkert,
upplyst af egen erfarenhet, bättre än någon an¬
nan, af hvilka utmärkta individer den än må
sammansättas, bringa det till ett önskadt slut.
Vilt 18 April,
Men sedan Canal-arbetet, dels genom Bo¬
laget enskildta mede!, dels genom allmänna bi¬
drag blifvit fulländade, uppstår säkert ånyo den
vigliga ofta framkastade ej sällan ensidigt be¬
handlade frågan, som måhända derföre redan nu
bör preliminairt upptagas och bestämdt afgöras:
Hvem rar om Götha Canal?
Jag svarar tryggt: Bolaget, hvilket Kongl.
Majrt ’’r kraft af sitt öppna Bref och Privilegium
’’octroyerat att detta arbete företaga och fullbor¬
da, samt Canalen med dess Slussar och allt
”hvad dertill hörer eller densamma härigenom, L
”grund af den makt Rikets Ständer Kongl. Majtt
dertill uppdragit, tillagdt varder, allt framgent
”everdeliga tider ega , underhålla, och afkastningen
deraf sig till nytta använda, utan att Slaten der-
*’af någon direct inkomst taga kan.” Eller har
väl detta Bolag i något hänseende brustit uti
sine åtagne skyldigheter, och derigenom de det¬
samma beviljade rättigheter förverkat. I stället
för En million tecknades öfver Tre; att arbetet
äter troligen uppgår till 3 gånger denna summa,
lärer väl ingen vilja lagga Bolagsmännen till
last; helst de, med fullt förtroende till Konung
och S.änder, ej kunde annat än anse ett företag,
till hvilket båda Stats-makterne, högtidligen och
under de bästa vilkor inbjödo den enskilda spe-
culatior.en, såsom för sigoch sine efterkomman¬
de högst fördelaktigt, och de för öfrigt hvarken
kunde, eller ens borde anses pligtige att gran¬
ska ett kostnadsförslag, sorn, till Högsta Aucto»
riteternas pröfning understäldf, och af dem utan an¬
märkning iemnadt, sedermera ärligt och öppet
erkänts hafva varit otillförlitligt.
502
Dm 2 8 April.
De räknade och hade, i följd af den heli¬
gaste Sanction detta Land kan gifva, rätt att för
sine insatte Capitaler räkna minst 5 procent un«
der arbetstiden, och man antydde dera, uttiyck-
ligare än man måhända hade bort, att utsigt
verkligen förevar att få utöfver 10. Och nu tror
man sig ega rätt att inskränka sig inom att be¬
klaga dem, som blifvit inledde i denna falska
speculation, utan att vilja rigtigt göra sig sjelf
och andra reda, af hvilka och huru de blifvit in¬
ledde.
Anäs åter Bikets Ständer, att Götha Canal
bör öfverflytta® på Staten ifrån att vara ett en¬
skildt Bolags-egendom, så finnes derföre blott en
utväg: att nemligen sammankalla Bolaget och
föreslå detsamma full ersättning för insatte Ca¬
pitaler och förlorade räntor, Jag tviflar visst ej
att Bolaget emot sädane vilkor skulle förmås
att frånträda alla de lysande förhoppningar, un¬
der hvilka det bildades och privilegierades; men
all annan depossedering anser jag i ett Constitu-
tionelt Dand, der Dagen är för alla, och Dagen
öfver alia, fullkomligen otänkbar.
Men, invänder man, Staten har likväl obe¬
stridligen bidragit, eller kemmer att bidraga till
Verkets fullbordande dubbelt så mycket som Bo¬
laget; skall nu allt detta skänkas bort åt någre
enskilde, och skall Nationen, i och för sina sto¬
ra uppoffringar, ingen ersättning ega att påräkna.
Jag svarar: här kan aldrig blifva fråga örn gåf-
vor åt någon eller några, dem ingen utan hög¬
sta obillighet kan fordra, och dem, jag skulle nä¬
stan våga påstå, Bikets Ständer ej ens ega
rätt att på efterkommandes bekostnad bevil-
Den ag April.
ja. Här är blott fråga om rättvisa , och sträng
rättvisa.
Då måste man först medgifva, att det var åt¬
minstone lika rnycket tidens högt) påkallade fordrin¬
gar, sorn den påräknade nyttan , hvilka gåfvo Rikets
Ständer anledning att med en så skyddande hand
omfatta detta nya verk. Efter ett illa beräknadt,
sämre utfördt, allt förstörande krig måste, till
förekommande af större olyckor än sjelfva kri¬
gets , och på det att den nyss onaturligt uppdrifne
rörelsen och den snart inträffande och säkert för¬
utsedda derpå följande stagnationen i handel och
näringar ej ohjelpligen skulle förstöra Rikets
Penninge-verk, och rubba alla enskilda pennin-
ge-förhållanden; Sedelstocken ökas, och alla möjliga
äfven tillkonstlade utvägar användas till attt spri^
da penningar, om ock med förutsättning af in¬
gen eller iinga utsigt till direct vinst för Staten,
Under denna synpunct handlade Rikets Ständer
»809; och att den äfven var Regeringens, ses
nogsamt af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till
Rikets Ständer angående medel att verkställa den
föreslagne Götha Canal-anläggning, af d. 10 No¬
vember 1809, der det bland annat förekommer:
”Kongl. Majit inser nogsamt de betänkligheter,
J’som möta förslaget lill en anstalt, hvarigenom
’’Bankens Credit ännu ytterligare skulle utsträc-
”kas; men Kongl. Majit är öfvertygad, att den
’ fortfarande och v esan de styrka, som Banken
”genom Canatens verkningar skulle vinna, i en
”'upplyst beräkning bör anses vida öfverstiga
”dtn tillfälliga vådan af en icke alltför betydlig
”tillökning af Bankens Sedelstock , hvilken genast
’ ingår i den nya rörelse, till hvars befrämjande
50-f
Den 28 April.
•"'den utgifves. Då lill Rikets frälsning fordrats
”ett utomordentligt användande af Bankens Cre-
'Mit, är ännu denna Creditens upprätthållande
^Bankens vigtigaste angelägenhet. De säkraste
’’och enda verksamma medel dertill äro sådane
o
”anstalter, som befrämja Åkerbrukets, Näringar-
*’nes och Handelns till vext, bereda och underhål¬
la liflighet i penninge-rörelsen, och stärka den
den allmänna förmågan att utgöra den Bevill¬
ning, hvaraf Kanken skall återhemta sina Sta¬
rten gifna förskott.
”Det ifrågavarande CanaUarbetet kan och
”bör icke i verket sättas förr, än , efter återvun-
”nen fred, Rikets öfriga förhållanden lofva fram-
’’gång åt ett sådant företag, och då skall, efter
'Kongl. Majrts öfvertygelse, Banken utan våda
''kunna gifva dertill ett förlag, hvaraf Riket och
”Banken hafva att vänta en oberäknelig framtida
'‘nytta.”
Då nära samma penning-förlägenhet, efter
ett lyckligt och ärofullt krig, åter inträfFade 1815,
vidtogos ej allenast samma redan nyttige pröf-
vade åtgärder; de utsträcktes, och utom de sum¬
mor, som till Fastighets-Iån , Odlings-lån, Ström¬
rensning och Byggnads-lån, m. m. beviljades,
anslogs tiil Götha Canal, hvars första kostnadsför¬
slag man då började allt mer och mer inse o-
fullständigt, 8,912,504 R:dr Byggnads-Lånebi-
träde, att till och med 1824 utgå, utan att Ri¬
kets Ständer derför under Byggnads-åren äskade
någon ränta och Capital-afbetalning, samt så¬
dan efter Byggnads årens slut icke heller skulle
komma i fråga , förrän Actie-egare af Discorit-
och Canal-inkomst njutit och allt framgent för
fitn 28 April*
505
hvarje ir falt njuta oafkortad! 5 procents ränta
å deras inbetaide Actie-Capital; och på det att
denna ränta under arbets-åren sä mycket säkrare
skulle af Actie-egarne i alla fall kunna påräk¬
nas, ökade Rikets Ständer Discont-Creditivet från
800,000 till is6oo,ooo R;dr B:co.
Och skulle jag väl träda efterverldens doms¬
rätt för nära, om jag redan nu vågade påstå,
att den Summa af mer an Sex millioner, sorn
till Fastighets-lån, uran några allmän fördel afse¬
ende vilkor, men med gifven och på det allmännas
bekostnad bortskänkt direct vinst för låntagaren,
successivt utgått af Statens medel, för Rikets va¬
rit af oändeligen mindre nytta än de knappa Sex
millioner, som, enligt hvad man yrkar, dels
redan äro, dels komma att i Canalen nedgräfvas.
Men, säges vidare, Capitalet å Fastighets-
lånen har till en del redan blifvit Stats-Cassan
godtgjordt, och hvad ännu återstår kommet att
successivt dit ingå. Skall då ej detta, så till Ca¬
pital som ränta, förr eller sednare inträffa med
de till Canalen använde Millioner? Bolaget har
nu af Canal-farten omkring -J;de!s procent å det
tecknade Actie-Capitalet 5 Staten har genom den
betydliga besparing af öke- och mans*dagsverken,
sora i fall sjötransport midt igenom landet ej
vore att tillgå , under de för jordbruket vigtigaste
årstider skulle blifvit från detsamma borttagne, för
att på foror och transporter användas, redan in-
direct efter en lätt uppgjord calcul nära 3 procent.
Att således förtiga den directa fördel Staten drä¬
ger af den genom Canalen successivt ökade inre
rörelsen, och af de under arbetet, bland den clas¬
sen af Medborgare, der de nyttigast användas,
Den s8 April.
bland den arbetande, spridda betydliga summor,
kommer den, i räntevinst å sina gjorda förskot¬
ter, en gang, enligt samma proportion, att kunna
påräkna 20 procent, när Bolaget ändtiigen hun¬
nit att få c!e 5,Konungoch Ständer detsamma,
till och med under arbets-tiden, garanterade.
Visst har val uti sjelfva Bolass-Reglorne,
Art. g, blifvit taiadt om hvad som bör af Bola¬
get ytterligare tillgöras när Canal-inkomsten sti¬
ger öfver g procent, öfver 10 procent. Men
då den 11 Art. stadgar: ’’Sedan Canalen blifvit
”fullbordad, skola Actie*egarne ega rätt alt till
■”Kongl. Majus Nådiga pröfning och fastställande
”i underdånighet föreslå de förändringar i des-
’’sa Bolags-Reglor, sorn anses närmast leda till
''Actie-egarne» egen säkerhet och nytta, samt
”Canalens framtida underhåll och bestånd;’’ så
tor^e, med hänseende till det för BoUget 1810
säkert oförutsedda behof af All manna understöd ,
denna först omförinalde g Art., så till vida,
och utan kränkning af sjelfva Privilegium, kun¬
na framdeles ändras: att då utdelningen per A~
etie, efter atf alla nödiga större och mindre re¬
parationer blifvit för året bestridda , uppgått till
sex procent, och den i Artikelns sis'a Moment
upptagne Reparalions-cassan af lo,000 R:dr, och
Förråds-cassan af 20,000 successivt blifvit samla¬
de, och Materialier till en omgång Slussportar och
Vindbryggor uti Bolagets förråder förefinnas, bör
Staten af öfverskottet å Canal-inkomsten med Bo¬
laget dela hälften, intill dess 6,000,000 Capital,
likväl utan ränta, blifvit återguldne.
Att detta är det högsta Staten kan äska, sy¬
nes mig sä mycket obestridligate, sota det all¬
Den 28 April
50?
manna i alli fall, äfven oberäknad! den till mång¬
dubbla påkostade summan uppgående directa och
indirecta National-vinsten, verkligen lika fort,
om icke förr, för sine lemnade förskotter blifver
contant godlgjord än Bolaget för sine) utan min¬
sta eget förvållande ådragne förluster.
Slutligen har blifvit ordadt, huru Verket
w r
bör vårdas och administreras till allmän nytta.
För min del miste jag erkänna billigheten,
att Rikets Ständers Bank fortfar, att, äfven se¬
dan Canalen blifvit fullbordad, och intill degs
Statens bidrag åter till Banken ingått, i Dire-
ctionen f och Revisionen, som hittills, deltaga;
men kan ej annat än på det högsta protestera
emot all direct inblandning af Representationen
i Förvaltningen af ett enskildt Verk, en inbland,
ning, som är rakt stridande emot andan af all
Constitutionell Styrelse-form, och som dessutom
här är alldeles öfverflödig, helst högsta öfverin¬
seende! öfver detta och alla dylika Verk, enligt
4 och 5 §. §• af Kongl. Majtts Kådiga Instru-
ciion, hvarefter Stor-Amirals*Embetets Tredje Af¬
delning hur sig att i underdånighet rätta, af d. 14
November 1827, är denna Afdelnings-Chef ut¬
tryckligen uppdraget.
”4. §•
”Hvad angår redan befintlige färdige eller
’’under handläggning varande så beskaffade all-
”männa företag af Hydrotechnisk beskaffenhet,
”varda de i 2:ne classer indelade, nemligen: a)
’’sådane, hvilka helt och hållet påStatens bekostnad
5°S
Den aS April.
”och genom dess myndigheters åtgärd blifvit
”verkställde eller äro under utföring, och b) så-
”dane, som genom Kongl. Majits Nådiga Privi¬
legier blifvit enskildte Bolag under vissa stad-
”gade vilkor upplåtne, men dervid tillika i mer
”eller mindre mon med Allmänna medel eller
”serskilda förmoner understödde, eller med rättig*
’’het till afgifters uppbärande af Fartyg och va¬
stor upplåtne, mot vilkor att till det Allmännas
^nytta och begagnande vidmakthållas»
”§• 5-
’’Öfver de sednare eger Afdelningen ett så-
”dant controllerande inseende, att de i Privile-
”gierne utstakade vilkor, i afseende på Statens
”och det Allmännas derunder beroende lätt, var*
”da noga iakttagne; att förändringar mot fastställ»
”de planer icke utan anmälan och Kongl. Maj:ts
”erhåline Nådiga tillstånd företagas 5 att hinder
”och uppehåll i Corn mun tea tioner ne genom ofull-
”komliga anstalter eller icke i rällan tid företa¬
gande reparationer eller underlåtne Muddrings-
’’och Rensnings-arbeten m. ni. icke må upp¬
kom ma.
”Utan alt ingripa i den speciella förvaltning,
■”sorn, enligt hvarje sådant företags serskilda
”Octroy, Privilegier och Beglor, på de af Bola.
’’gen valde Directioner ankommer, skall altså
”Afdelnings-Chefen med dertill hörande Depar¬
tement, dels i Rådgifvande egenskap lemna bi»
”träde, då sådant af Bolagens Directioner begå-
”res, dels i den Controllerande genom S or-A»
Den 38 April,
509
”miralen I10B Kongl. Maj:t i underdånighet an-
”mäl.i, hvad som i ett eller annat afseende, ef»
”ter den generella planen för Rikets samtlige
''Vatten-Communicationer, så med hänsigt till
’’dess försvar, som för Handelns, Sjöfartens och
”Näringarnes förkofran, anses befordra ej mindre
’’afsigterne och ändamålet med hvart och ett fö*
’’retag för sig, än det helas sammanhang och
”systematiska utföring.’’
Och måste man medgifva, att åt denna Chef,
hos hvilken förutsattes den högsta Hydrauliska
kunskap i landet, kan och bör den egentliga con-
trollerande Instructionen öfver Götha Canal sä»
krare öfverlemnas, än åt valde Rikets Ständers
T)eputerade , hos hvilka man aldrig kan fordra
en sådan högre kunskap i ämnet, och hvilka
dessutom, aldrig kunna blifva för sine åtgärder
underkastade det ansvar, sorn nämnde Tjenste»
man i och för sitt höga Förtroende-embele al¬
drig kan undandraga sig.
Men med Götha Canal står en vigtig an*
läggning, Motala Verkstad, i det närmaste sam¬
band; en anläggning, den man redan vid Bola¬
gets första bildande insåg sig Ovilkorligen behöf¬
va, och till hvilken Bolaget äfven uti 7 §. af
Konungens Privilegium erhöll obehindrad rätt
och frihet. Motarbetad i sin början af ett miss¬
föl stadt enskildt interesse, och af sjelfva Banco»
Styrelsen alltid, såsom ett af Canalen oberoen»
de Verk, mindre välvilligt ansedd, har den¬
na den första och den enda Verkstad i stort inom
Fäderneslandet småningom vunnit kännares o»
delade bifall, sorn i densamma se Centralpun*
cten för Rikets Slöjder och Manufacturer; och
5‘o
Den 28 April.
redan , utan att kunna af någon jäfvas, öppet
yttra, att Gotha Canal utan densamma knappast
kunnat fullbordas, och säkert uppgått till en be¬
tydligt större kostnad.
Förbisedt den stora Nationella vinst af en
sådan mechanisk Cenlral-Inrättning för konstfli¬
ten och konstfärdigheten i Riket; förbisedt de be¬
tydliga uppoffringar i och för den samma af sjelf¬
va Bolaget blifvit gjorde; förbisedt den för Verk¬
staden säkert fördelaktiga jemnförelse man skulle
kunna uppställa emellan densamma och det Verk ,
till hvars fortfarande möjliga bedrifvande vi nyss
gifvit 250,000 R:dr B:co, fäster jag mig blott
vid den directa nytta Canal-arbetet nu och fram¬
gent af en sådan ovedersägeligen bör kunna på¬
räkna; och enär derföre, utan alt jag tilltror mig
kunna förklara orsaken, uti den underdåniga
skrifvelsen till Kongl. Maj:t, som föranledt Högst¬
densammes Nådiga Proposition till Rikets Stän¬
der om nytt anslag lill Canalen, Directionen be¬
synnerligt nog förbigått detta vigtiga ärendej
och Bolaget, som måhända ej på längre tid af
en så dyrbar anläggning kan draga directa för¬
delar, dels i följe häraf, dels af bristande till¬
gångar möjligen skulle vara frestad att låta den
tills vidare förblifva i sitt ofulländade skick, el¬
ler den till enskild man öfverlåta, äfven med deraf
följande inskränktare fördelar af Inrättningarne
för det Allmänna och för sjelfva Canal-Verket,
anser jag mig böra tillstyrka, att ej allenast de
till Götha-Canals fullbordande, enligt Vedeibö-
randes uppgift erforderliga 845,344 R:dr, utan
derutöfver 104,656 eller tillsammans 950,000
Rtdr B:co , matte af Rikets Höglofl. Ständer Bo¬
Den a8 April.
5"
laget förskottsvis varda beviljade, att i samina
väg, sorn de Canalen 1823 tillslagne summor
successivt på 5 år, enligt de för hvarje år upp¬
görande och Kongl, Majtts Höga bifall under¬
ställande vanlige arbets- och kostnads-förslag ,
utgå med vilkor, i afseende på återbetalningen,
dem jag (här ofvanföre) redan utförligare upp¬
gifvit. Detta förhöjda anslag utöfver hvad dea
Kongl. Propositionen innehåller, är enligt min
tanke så mycket nödvändigare, som Canabfrå-
gan troligen så sent kommer att afgöras, att
intagandet af en större arbets-styrka icke i år
kan ega rum, och således ett 5:te år verkeligen
erfordra» för Canalens fullbordande; en tidsut¬
drägt, som, enligt noggran och specificerad calcul,
ensamt ökar kostnaden med 43,660 R;dr; dessu¬
tom erfordras, enligt de uppgifter jag under
förledne års Canal-Reviaion på stället var i till¬
fälle att inhemta, minst 100,000 R:dr B:co för
att bringa Verkstaden i det fullbordade skick,
att den fullkomligt svarar emot det vigtiga än¬
damål hvarföre han anlades.
Men skulle Rikets Höglofl. Ständer finna
sig vid att denna betydliga summa nu för ifrå¬
gavarande företag ytterligare bevilja, hör likväl
dervid fästas det oryggliga förbehåll, att Bolaget
på det kraftigaste tillförbinder sig att Canal och
Verkstad på 5 år fullborda, om ock dertill skal¬
le fordras en ny och betydligare insättning på
Actiernej och det vid den påföljd, att i motsatt
fall Bolaget genast blifver upplöst, och Staten
ingår i dess rättigheter och skyldigheter, Canal
och Verkstad sjelf fullbordar, utan alt något an¬
språk pi ersättning för de af dem insatte Capi-
Den 28 April.
täler å Bolagsmännens sida då eller framdeles
skola kunna göras, eller ens af Rikets Hiiglofl,
Ständer till pröfning vidare upptagas.
Jag medgifver att detta antydda vilkor verke-
ligen är nog hardt för ett Bolag, sorn med af¬
seende på af Staten tillerkända, men af Staten
sedan sjelfmäktigt detsamma frånkända fördelar,
skulle härvid kunna hafva många inkast att gö¬
ra , hvilka måhända ej vore så lätta att veder¬
lägga ; men huru på annat sätt, en gång för al¬
la, å båda sidor blifva befriade från grundade
eller ogrundade anspråk, och huru skola Rikets
Höglofl. Ständer dessförutan någonsin blifva för¬
säkrade, att ej vid hvarje Riksdag Canalfrågan å-
ter borttager en dyrbar tid, och Canal-anslagen
äfven då utgöra en af de betydligaste Titlarneaf
Stats-Ulskoitets Utgifts-Betänkande.
X>å Götha Canal redan har, och alltid
kommer att hafva på Fäderneslandets inre för¬
hållanden och dess större oeconomiska interessen
ett icke obetydligt inflytande, har det för mig
varit en verklig tillfredsställelse, att till den
värde Motionairens sakrika utveckling af detta
vigtiga ämne få lemna dessa ehuru obetydliga
bidrag ; och förenar jag mig med honom att hos
det Högv. Ståndet anhålla om remiss af våra
anföranden till vederbörande Utskott.
Efter framställd proposition blef föreståen¬
de Motion, tillika med hvad i anledning deraf
blifvit anfördt, till Stats- och Banco-Utskotten
remitterad.
§• 7-
Ankom och emottogs på vanligt sätt Hof«
Ganz*
4
Den aS April. 513
Canzleren m. m. Välborne Herr D. von Schulzen*
heim, och aflemnade de i nedanstående §, intag¬
ne Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner samt en
Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer.
Efter aflemnandet häraf afträdde Herr Hof-
Canzleren såsom vid ankomsten beledsagad.
§. 8.
Remitterades till Stats- och Banco-Utskotten*.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående Landshöfdingen J, af Win-
gärds anhållan om befrielse från ersättnings-an-
svar för de af förre Lands-Secreteraren Kleman
tillgripne och förskingrade Allmänna Medel;
Gifven Stockholms Slott den lo April 1829;
till Bevillnings~Utskottet
Kongl. Majlts Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, angående upphäfvande af den nu medgifna
moderation i Postporto för bref, som väga öfver
8 lod} Gifven Stockholms Slott den 10 April 1829;
till Lag Utskottet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Ri¬
kets Ständer, angående förmonsrätl för Upsala
Academie hos dess Uppbördsman, i afseende å
medel, som af dem för Academiens räkning blif¬
vit uppburne eller förvaltade; Gifven Stockholms
Slott den 27 Mars 1829;
Kongl. Maj*,:s Nådiga Proposition till Ri¬
ket* Ständer, angående Lag-förklaring rörande
rätta grunden för förvandling till fängelse till vat¬
ten och bröd af böter, som ådumas för sådane
stölder, hvilka, enligt Allmän Lsg, ligga i tvä-
böte emot annan tjufnad; Gifven Stockholms Slott
den 27 Mars 1829.
Preste-St, Prat. 182g. Boyd, IV, 162
Den s8 April.
§• 9-
Enär nu ytterligare till öfverläggning före¬
kom den af Prosten Hvasser den 15 dennes e.
m. väckta Motion om afskafFande af Offer, så
blef densamma, tillika med hvad dervid blif¬
vit anfördt, till Ecclesiastika Lag - Utskottet re¬
mitterad.
§. 10.
Vid förnyad föredragning af Stats-Uskottetg
Berättelse om den af Utskottet förrättade gransk¬
ning af Riksgälds-Conioiret, General-Assistance"
Contoiret, samt f. d. Filial-Digcont-Inrättningar*
ne, biföll Preste-Ståndet Utskottets tillstyrkan,
att Herrar Fullmägtige frikallas från all ansvarig¬
het nu och i framtiden, i afseende på alla af dem
inom 1838 år» »lut vidtagne beslut och åtgär¬
der, hvilka äro upptagne uti de till samma lid
af Utskottet granskade Protocoll.
11.
Bifölls vid förnyad föredragning StatfZJt--
skottets Betänkande N;o 96, i afseende på åt¬
skilliga uti Riksgälds-Contoirets Räkenskaper ba-
lancerade fordringar och tillgångar; hvarjemte
Preste-Ståndet beslöt anmoda Stats-Utskottet alt
lemna Herrar Fullmägtige i Riksgälds - Con¬
toiret del af Rikets Ständers beslut i denna
fråga.
§. 12.
Vid å nyo skedd föredragning af Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie- Utskottens Utlå¬
Den a8 April,
5'5
tande N:o iG, i anledning af väckt fråga, attal¬
ia hus och gärdar i Städerne skulle ovilkorligen
vara underkastade Brandförsäkring, anförde
Prosten rn. m. Grevillius: Ehuru det å ena
sidan icke kan bestridas, det Utskotten synas på
goda grunder hafva afstyrkt Motionerne, såsom,
ingripande i egande rättens helgd, förekomma
likväl å andra sidan omständigheter, som göra
det betänkligt att aldeles afslå de af Mötionauérne
åsyftade föreskrifter. Allmänna .Lagen föreskrif-
ver för husegare på landet, att de skola deltaga,
i Brandstods-föreningar, antingen Sockne-, Hä¬
rads- eller Läna*vis, och äro de härigenom tryg¬
gade att vid inträffande eldsvådor få skadan nå¬
gorlunda ersatt, Alägges ingen sådan skyldighet hus¬
egare i Städerne, och de icke sjelfmant äro betänkte
att försäkra sina hus, kunna de vid yppad elds¬
våda råka uti en ganska olycklig belägenhet.
Deras interesse står då isoieradt från de brand-
försäkrade husens egares, af hvilka de icke kun-r
na påräkna något biträde, hvarken till släckning,
eller, om husen nedbrinna, återuppbyggande.
Hvarföre ock, i händelse egarne till sådane oför¬
säkrade hus icke hafva serskild förmögenhet, de
afbrändä tomterne kunna, till vänprydnad för
våra Städer, länge nog få stå öde Och obebyggde.
Jag anser derföre Statens förmynderskap i denna
sak ingalunda vara skadligt, icke heller mera
obehörigt för Städerne än för Ilandet; och tager
inig friheten föreslå en återremiss, den jag vet
af de fleste bland Vallöf], Borgare Ståndet Vara
önskad.
Contracts-Ptosien Agrell: Då 9 äåéom bekant
Den 28 April.
Sr* Städernes Brandförsäkrings*Fond blifvit genom
flere på hvarandra lätt följande betydliga Brand-
skade-ersättningar aldeles ruinerad, och en ny
Fond nu skall, såsom en Phcsnix, ur askan upp¬
stiga, behöfver denna inrättning att på allt sätt
omfattas, för alt upphjelpa till mognad och be¬
stånd. Med granlagenhet för egande-rätten har
Högloft. Utskottet ej velat tillstyrka allmän för¬
säkring af hus i Städerne. Detta vore likväl
den enda och säkra utvägen till ändamålets vin¬
nande, och jag tror ej att ett stadgande derom
skulle mera förnärma egande- rätten , än hvad som
sker i många andra fall. Så, t. ex., måste jord¬
egaren upplåta sin inhägnade ega till genomfart
för grustägt} och om någon upptager ett utfalls-
dike genom sina egor, måste hans granne äfven
öppna ett dike genom sin nedanför liggande mark.
Sorglösheten för eget väl, egensinnet och god¬
tycket äfven i enskilda angelägenheter må ej
altid blifva gällande hinder för inrättningar af
en allmänneligare nytta. Utom det att, hvad
nu ifrågavarande ämne angår, ett gemensamt be¬
hof och en gemensam säkerhet påkalla ett all¬
mänt- deltagande i Brandförsäkringen af hus i
Städerne, skulle i annat fall fleta olägenheter
förorsakas derigenom, om endast någre husegare
i Stad assecurera sina gårdar, och andre icke.
De förre böra vara försedde med åtskiltige eld-
släcknings-redskap, såsom handsprutor, svabbar,
m. m.; de andre kunna väl icke åläggas att så¬
dant anskaffa , utan att deras fria dispositionsrätt
af sin egendom skall förnärmas. Brandförsäkra-
de hus blifva genom Vederbörandes omsorg no-
gare besigtigade, och egarne tillhållne att sina
Den a8 April.
lius så vårda, att eldsvåda må förekommaa. Gran-
skapet med ett ob”andförsäkradt hus blottställer
Assecuranten och sjelfva Assurance-Verket för
uppkommande vådor, och då brandskada inträffar,
kommer den lidande, som genom Assurance
kunnat och bort bereda sig ersättning för sin
förlust, att besvära Staden eller Allmänheten med
tiggande på trier eller mindre heder ligt sätt.
Hvarje husegare i Stad borde alltså vara förp! i g—
tad till Brandförsäkrings tagande; och ett närmare
utredande af ämnet torde ej uteblifva, om till¬
fälle dertill lemnäs Höglofi. Utskotten genom
återremiss häraf, hvarom jag vördsammast anhåller.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Böjd att göta afseende på andras
tanka, synnerligast då den är deras, dem jag
värderar, känner jag nu obehaget att yttra en
stridig åsigt mot de värde Vänner, som före mig
talat. Det tvång man i Molionerne velat åläg¬
ga, är dock rättsvidrig!. Jag får ej bygga eld¬
farlig! för min granne; men jag må efter behag
brandförsäkra eller icke, emedan min fara i sed¬
nare fallet är större än den brandförsäkrande
grannens, och jag mindre än han retas att för
utfående af ersättning påtända egande hus. Vär¬
re blir tvånget, om jag nödgas deltaga i ett visst
Brandförsäkrings-Bolag, ett måhända, för hvilket
jag icke har förtroende; och likväl vilja Motio-
nerne det, för att stärka den nya Inrättningen,
som med mycken motsägelse tillkom mit, och från
hvilken, utom Hufvudstaden och Götheborg,
Skånes och några Hallands Städer skiljt sig. Det
är icke heller så alldeles rigtigt, att Allmogens
åliggande enligt Allmänna Lagen är detsamma.
Den a8 April.
enär, lill följd af sednare Författningar, anförda
i följande Betänkandet N:o 17, Landtman eger
valet emellan Ortens Brandstods-Inrätming och
Allmänna Brandförsäkrings-Verkets Bandifond,
Förhållandet med Brandredskapen, hvilket här
omnämnts, är ock sådant, att då hvarje husega¬
re miste hålla för enskildt bruk vissa mindre
sådana, alla husegare, ehvad de brandförsäkra!
eller icke, nödgas deltaga i de större Eldsläck-
nings-anstalter, sorn äro Stadens gemensamma.
I det skick Mottonerne blifvit afeifne, och med
det syfte de hafva, att tvinga till deltagande i
Brandstods-Bolaget, om hvars inrättning och be¬
stånd meningarne varit och ärp delade, kan jag
ej annat än gilla Betänkandet, som dem afslagit.
Doctor Svedelius fann de skäl, hvarpå Ut¬
skottet grundat sitt yttrande, betänkliga i en frå¬
ga af den vigt, att den åsyftade säkerhet, soli-
dité och förtroende åt dr-n nya Biandstods-In-
rättningen. Då Boctorn hade sig bekant, att ett
nytt för egande-rätten mindre förnärmande för¬
slag i detta ämne i Vällofl. Borgare-Ståndet var
väckt, föreslog Doctorn återremiss af ifrågava¬
rande Betänkande, på det att Utskotfen måtte kun¬
na komma i tillfälle att taga ämnet i närmare
betraktande.
Häruti instämde Biskopen m. m. Doctor
Faate, Professoren Hasselroth och Doctor Hagg-
blad.
Comminister Dahlgren yrkade att, enär Hög v.
Ståndet lemnat utan afseende Contracts-Prosten
Hibelii Motion i detta ämne, Ståndet ock måtte
äfslå förevarande Betänkande.
Dm 28 April.
Häruti förenade sig Conlracts-Prosten Ni¬
belius.
Prosten Forslind instämde med Doctor Sve¬
delius, och tilläde: att ehuru förevarande mål tyc-
Ires enskildt tillhö a Städerne, är det dock af den
allmännare vigt, att det förtjenar Rikets Ständers
pröfning J hvarföre han ock tillstyrkte återremiss,
på det att Ståndet måtte hafva sin talan öppen,
enär målet å nyo beredt återkommer.
Profetsoren Gravander: öppet får jag för¬
klara samma tanka, som häröfver var min uti
Dag- och Oeconomie-afdelningen, och hvilken
der var pluralitetens, att alla Städernes husegare
böra för sina hu^s, likasom på .Landet, deltaga
uti Allmänna Brandstads-Inrättningen. Uti Ut¬
skottens Plenum blef en annan tanka rådande.
Jag trodde då, och jag tror nu, att ett så all¬
mänt deltagande blifver en verklig välgerning
för Städerne och en lindring för Landet. I hän¬
delse af olycka egde då de fattigare, som vid
insättningarne nu mest besvärades, en säker på¬
räknad hjelp till uppförandet af nya hus, utan
att antingen sjelfve tigga, eller att för dem skulle
tiggas uti Allmänna Tidningarne och eljest, ige¬
nom sammanskotter och concerter, m. m. Blif¬
ver deltagandet allmänt, så förminskas insatsen,
enligt förslag, i samma mott. En arbetskarls
lön för en enda dag kunde blifva tillräcklig för
arsinsajsen att skydda hans koja. Hvilken obe¬
tydlig utgift! Hvilken stor vinst!
Prosten Astrand: Ehuru jag helt och hållet
gillar grunderne, från hvilka Utskotten i detta
Betänkande utgått, kan jag likväl icke annat än
tillstyrka återremiss, sedan upplyst blifvit, att
5ao
Den 28 April.
nya förslag äro i Vallöf!. Borgare-Ståndets an¬
märkningar vid Betänkandet framställda. Om
Högv. Ståndet nu bifaller detta Utlåtande, och
detsamma äfven blifver af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Hederv. Bonde-Ståndet bifallet,
så komma förrnodeligen icke de gjorda Anmärk-
ningarne och Fötslagen under pröfning i Ut¬
skotten , då saken anses vara genom tre Stånds
Beslut afgjord. De framställda anmärkningarne
torde dock förtjena att tagas i öfvervägande, och
Högv. Ståndet har vid det Nya Utlåtandet sin
beslutande rätt lika öppen, som nu.
Häruti instämde Professoren m. m. Bexell.
Dom-Prästen Heurlin, som instämde med
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor af
iWingård, tilläde, att då nu är upplyst, att ett
nytt egande-rätten mindre förnärmande förslag är
å bane, så hade han för sin del icke emot en
återremiss, men fästade dervid det uttryckliga
vilkor, alt då, såsom händelsen är i många Små¬
städer, flere i Engelska Contoiret redan hafva
sina Egendomar braridförsäkrade, och derföre be¬
tala dryga afgifier, desse rnåtte åtminstone varda
frikallade från tvånget alt ingå i detta Bolag.
Prosten Elfström'. Nyttan deraf, alt alla
husegare i Städerne utan undantag förpligtas in¬
gå i Brandstods-Bolag j vill jag icke bestrida,
men jag kan icke förneka min öfvertygelse, att
ett sådant åläggande skulle innefatta ingrepp i
den rättighet till fri och oqvald egendoms-dis¬
position, som hvarje Medborgare gerna vill haf¬
va okränkt. Svenska Folkets Representanter skul¬
le ock säkerligen för långt sträcka utöfningen af
beskattningsrätten, örn t!e ansågo sig befogade
Den 28 April.
påföra hemmavarande Medborgare skyldigheten
att uppgöra äfven hazard-contracter, hvilkas af-
slutande framför allt synes böra öfverlemnas åt
hvars och ens frivilliga bepröfvande.
Contracts-Prosien Oslberg instämde med Bi¬
skopen och v. Talmannen nt. ra. Doctor af
Wingård, och tilläde: Visserligen kan afgiften
anses obetydlig, men förlusten, sorn förorsakas
genom ingåendet i en sådan Brandstodsförening,
skattar jag högre, i händelse den härigenom be¬
redda säkerhet om ersättning för en af elden för¬
störd egendom beröfvar egaren den ljufva till-
försigien, att med lugn och förtröstan i Försynens
händer öfverlemna sig och sitt jordiska goda.
Prosten Forslind anmärkte, i afseende på hvad
Dom-Prosten Heurlin anfört, att Brandförsä¬
kring i Engelska Pheenix-Compagniet icke hindrar
att ingå i det Allmänna Brandstods Bolaget här¬
städes, enär den förra Brandförsäkringen endast
gäller för åtet, och årligen måste förnyas.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Ehuru jag yrkat bifall til! Betän¬
kandet, såsom välgrundjdt svar på så beskaffade
Motioner, som de förevarande, har jag för min del
intet emot att det återremitteras, i afsigt att de
Högloft. Utskotten må vinna tillfälle att yttra
sig öfver den förändring frågan, efter här gif-
ne underrättelser, undergått i Vallöf!. Borgare-
Ståndet. Kan Städernas säkerhet i denna del vin¬
nas i öfverensstämmelse med deras Innevånares
rättighet alt gods sitt sjelfve värda, är det gan¬
ska väl.
Dorn-Proten Doctor Fellenius: Vid de tre
puncter Utskotten framställa såsom skäl, hvarfö-
Ben 18 April.
re cle Höglofl. Utskotten icke tro sig kunna till-
Styrka nlgon Brandstods-sky Idighets åläggande i
Städerne, utbeder jag mig få göra några erinrin¬
gar, hvarigenom jag förmodar att dessa skäl
kunna besvaras. Utskotten anse denna fråga ic¬
ke höra till deri allmänna Lagstiftnings-rätten ,
utan innefatta ett obehörigt förmynderskap för
enskilde Medborgare, och en inkräktning på de¬
ras rättighet alt sjelfve bestämma sina säkerhets¬
mått. Men härvid förekommer straxtl hvilken
Lagstiftnings-rätt stadgade .Lag-budet i Byggnin-
ga-Balkens 24 Cap. 500(1 6 §§., att ”af alla hem¬
man i Häradet skdl Brandstod gifvas,” och att
”Häradsboer emellan skall förening upprättas,
huru mycket i Brandstod gifvas bör?” Val har
detta allmänna Bud fått den förklaringen, att
Brandstods-föi eningar äro Socknevis tillåtne, och
att de, som ingått i Allmänna Brandstods-inräil¬
ningar, äro frikallade ifrån Brandstods-afgiften i
Socknen eller Häradet, och kunna frånträda en
sådan förening; men Lagbudet gäller dock, utan
andra vilkor, att Brandstod skall af Hemmanen
gifvas. Härvid torde derföre tillåtas att an¬
märk», att en Lag-bestämmelse om Brandstods-
skyldighets åläggande för Städer, antingen hvar
serskild inom sig, eiler genom förening flera Stä¬
der emellan, eller öfver hela Riket, der ingen
Brandstods-fötening är träffad, är lika rättsenlig,
lika vigtig, lika angelägen, som på landet. Jag
vågar tro och yrka detta, och det i ännu högre
grad, än hvad om landet gäller. Jag skulle å-
beropa det fatala öde, som träffat den Allmänna
Brapdförsäkrir.gs-fonden för Städerne, hvilket till¬
skyndat Liieresseuterne deri sä stura förluster, och
Dm a8 April.
sjelfva Fonden, genom dess ofullständighet, en
slutlig upplösning. Men här tala rättsgrunder
aldeles emot det föregifne Förmynderskapet och den
fö notilda inkräktningen på dispositions-rätten af
egna säkerhets-mått, Borås brann; många Gårds¬
egare, hvilkas hus ic ke voro brandförsäkrade, le«
do stora förluster, och Staten måste komina de
nödställde till undsättning. Denna Stad brann
genom en hapdlvei karts oförstånd och oförsig¬
tighet. Han led sin förlust; voro husen ej hans
egna , så mycket mindre; tiren för hans oförstånd
och vårdslöshet fick hela Staden plikta. Dg frå¬
gar: var det rätts-enligt P Vore vid ett sådant
förhållande ett Förmynderskap för de värnlöse
och oskyldige icke nödvändigt? Och vore Rikets
Ständers Om budskap för detn icke lika mycket
pskalladt och på Sam hälls-pligten grundad!, sorn
det är stadgadt vid Brandskador på landet? Dis»
positions-ratten af egne säkerhetsmått bör väl
icke stå i strid med naboers och nå-grannars
trygghet? Samhälls- fördraget om fritt egande och
fri dispositions-rätt af innehafvande egendom bör
väl icke sträckas till andra Medborgares skada?
Och i en sådan händelse bör väl Dag stadga nå¬
got. Da en är ju Förmyndare för den värnlöse
och oskyldige; och Rikets Stander Dagens Om¬
budsmän; På grund af ett sådant billigt och
rättsenligt Sam hälls-för drag anser jag derföre,
likasom om egendomar på landet, att en I.ag
bor stifta», att ”i alla Städer i Riket bör Brand¬
stod gifvas,’’ ^antingen genom föreningar inomen
Stad serskildt, eller emellan flere, eller alla Städer
i Riket, der icke Brandstads-föreningar redan öro
upprättade, och det så, att föreningen i de sist¬
Den aS April.
nämnde äfven bär vara emellan Medborgarne
derstädes Allmän.” I ett Samfund inåtte ännu
den meningen slå fast, att ”din välfärd siär i fa-
ra, dä grannens vägg brinner.” Och hvem harda
att utöfva Förmynderskapet, om icke Samliälla*
fördraget, att den ene bör och måste hjelpa den
andre ?
Efter framställd proposition blef förevarande
Betänkande,! anledning af de deremot gjorda an¬
märkningar, tili Utskottet återremitteradt.
§• 13.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 4g, i anled¬
ning af åtskilliga Motioner om ändring af ty
Cap. Handels-Balken och 20 Gap. Arfda-Balken,
föredrogs nu å nyo, hvarvid
Kyrkoherden Ahlqvist anförde: Ifrån urål¬
driga tider har Lagstiftaren i första rummet upp¬
låtit åt Domare-makten vården om omyndige
barns uppfostran, och förvaltningen af deras egen¬
dom. Denna princip finnes uttryckt i våra gam¬
la Province-Lagar och den är bibehållen i vår
ännu gällande Lagbok. Men då Domare-makten
icke kunde uppfylla detta värf, utan att ega ser¬
skilda organer, åt hvilka hvarje enskild omyndigs
vård och egendom kunde öfverlåta», förbehöll
den sig vissa garantier, att icke denna enskilde,
som vi kalla Förmyndare, måtte kunna göra
Domare-makiens åliggande att vårda den omyndige
och dess^ gods om intet. Den bibehöll således åt
sig sjelf Öfverförrnyriderskapet, och, då Barnarfvet
betraktades såsom ett depositum , rättigheten att
af Förmyndaren uttaga arfvet framför öfrige för-
dringsegare. Denne Förmyndare måtte vara L'a~
Den s8 April.
5«5
der, närskyld eller oskyld, den var Domare-mag¬
iens Underförmyndare, skyldig ali inför Öfver-
förmyndaren redovisa och aflemna godset, enär
han fordrade en sådan förvaltnings upphörande.
Då Barna-arf alltså betraktas i vår Dag så¬
som ett depositum, var det nödvändigt,, att det
mäste omgärdas med stora prserogativer, Dessa
kunna visserligen , jsg rnedgifver det gerna, vara
mindre behagliga för Förmyndaren; men att gö¬
ra dem så oskadliga, äfven för hans credit, som
möjligt, derpå har Dagsiiftaren varit förberedd.
Så eger t. ex. en Förmyndare ej rätt att försälja
myndlings fasta gods, utan Rätten gifver der lof
till} deremot eger han icke blott rätt, utan det
är hans pligt, att förvandla lösören i penningar.
Mera kunde Lagstiftningen icke göra, utan att
rubba i detta afseende hela Dagbyggnaden. Den
åtgärd, som Höglofl. Dag-Utskottet tagit, med
anledning af Hr Montans Motion, att nemligen
tillstyrka den ändring af Lagens stadgande i 17 Cap,
8 §. Handels-Balken , att inteckning i Förmyndares
fasta egendom ovilkorligen skall gälla framför den
förmonsrätt, som barna-arf tillkommer, är, i min
tanka, att gifva dödshugget åt det gamla, af
hvarje Svensk man väl kända Dagstadgandet;
Barna-arf kan hvarken sjunka eller brinna.
Vi lefve i en tid, då den gamla ärlighe¬
ten, sorn var en följd af oförderfvade seder och
sparsamhet j beklagligen blifvit bortskämd af luxe
och deraf följande fattigdom. Skole vi ej akta på
tidens tecken, utan rycka Dagens och Domarens
skyddande arm ifrån de omyndige P Skole vi upp¬
rycka de värn, som ännu försäkra, att den egen¬
dom, sorn aflidne föräldrar eller anförvandter
Den s8 April.
sammanspara' till sina barns eller anhöriges bå¬
sta, icke skall uppslukas af oredlige Förmyndare?
Men då Utskottet anfört Motiver för lietta
tillstyrkande, böra äfven dessa tagas i betrak¬
tande.
Utskottet yttrar:
Alt samma skill, hvilka i Skrifve!seri N:o 381
vid sislledne Riksdag äro anförde för ned flyttning af
förmånsrätt för Kyrkors, Fattig-inrättningars, Kro¬
nans och Frälsemäns företrädesrätt till betalning
framför Inteckningshafvare, äfven här ega tillämp¬
ning, Detta raisonnement förefaller mig så obe¬
gripligt, att jag upprigtig! erkänner att min för¬
måga att följa detsamma Sr otillräcklig. Grun-
derne äro af sjelfva Utskottet uppgifne af detta
innehåll:
”Det är icke tänkbart att Kyrkoherden och
‘Församlingen, vid valet af de personer, åt
'‘hvilka Förestånderskapet för Kyrkan Och Fattig,
"inrättningen anförtros, åsidosätta nödigt afseen¬
de på de blifvande Föreståndarnes vederhäftig¬
het, hvarom de, boende inom samma Försam*
“ling, aldrig böra vara i okunnighet; och det ät
“ej heller sannolikt, att en ofördelaktig fötän-
“dring i en Föreståndares oecönomiska ställning
”skulle för hans grannar förblifva en hemlighet.
“Rikets Ständer anse alltså Kyrkoherden och
“Församlingen städse vara i tillfälle att, antin¬
gen genom ombyte af Föreståndare, eller, om
■“han bibthålles, genom inteckning i hang fa¬
rlighet, borgen eller annan gällande säkerhet,
“iakttaga Cassans bästa och afböji förlusterne;
''äfvensom det allmännas rätt, vid antagande af
’’en Uppbördsman, syne» kunna genom borgen,
Den 28 April.
5*r
’’p3 sätt nu sier, eller genom inteckning, om han
”eger fastighet, så fullkomligt betryggas, au för¬
luster böra förekommas, Det har dessutom hit»
”tills icke utgjort något vilkor för en Uppbörds,
”mans tillsättande, att ograverad fastighet skulla
”af honom innehafvas’ ’
Kyrko, och Faltig-Cassor ega till värdare
Kyrkoherden och hela Församlingen, hvilka ge¬
mensamt nog kunna Controliera en vårdslös Kyrko»
elier Fattig-Föreståndare; det allmanna eger
garantie i borgen för sina Uppbördsman 5 desse
skola ofta icke blott afgifva årliga Räkningar, ti¬
tan ock sjelfva medlen. Hvilka äro de motsva¬
rande garantierne för ett omyndigt barn emot dess
Förmyndare P
Vidare yttrar Utskottet, att stadgandet om
Barna-arfs förmånsrätt skadar personers real-credit.
Ar en Förmyndare känd för en redlig och so¬
lid man, har jag ännu aldrig hört att hans cre¬
dit blifvit skadad deraf, att han är Förmyndare.
Fiirst då, när han begynner sälja, förpanta och
inteckna sin egendom, spetsa hans Greditorer
öronen.
Vidare yttrar Utskottet, att den säkerhet en
sadan förmånsrätt för barna-arf medförer, är mera
inbillad än verklig. Jag medgifver ganska väl,
att listen mången gång gäckar Lagen; men skall
derföre Lagen upphäfvas? Fullgör Domare-mak¬
ten sitt Ofver.förmyndarekal I, så har jag funnit,
att ett sådant försök sällan vållat de omyndiges
skada.
Ett nytt skäl finner Utskottet i den utväg
en Förmyndare har att afhända sig siri fasta egen¬
dom, och såmedelst göra Myndlingens förmons-rätt
Den sS -April,
lill samma fastighet om intet; men det gir ej så
fort och lätt att försälja och lagfara fastighe¬
ter, utan att Domare-makten skall veta deraf.
Och hvad är då enklare, än att Öfver-Förmy n-
daren kallar honom till räkenskap, och skiljer ho¬
nom från Förmvnderskapet.
Slutligen yttrar Utskottetj att det är öppet
att äfven taga inteckning för Barna-arfvet; detta pro-
ject förfaller af sig sjelft, då man betraktar Barna-
arf såsom ett depositum. Och alla våra Lagar
utgå ur den princip, att i gäldbunden mans
bo skall inlagdt gods först uttagas, hvartill den
enkla grunden är, att detta gods aldrig tillhört
den gäldbundne.
Om Höglofliga Lag-Utskottet stadnat vid
förslaget att tillstyrka en förnyad underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, af samma omfattning,
som den sistledne Riksdag, N:o 381, så hade
den åtminstone varit oskadlig, ehuru jag icke
kan inse, att den är af nöden påkallad; men den
utsträckning, som Högloft. Utskottet vill gifva
densamma, i följd af Herr Montans Motion,
var aldrig förra Lag-Utskottets project. För¬
träffligt och med en vis hofsamhet är dess Be¬
tänkande N:o 186, framstäldt, och yttrandet ora
Barna-arfs förmonsrätt, sid. 1204—1310, såsom
hemtadt utur djupet af Svenska hjertat, blifver ett
oförgängligt minnesmärke i Svenska Lag-Stiftnin-
gens Historia.
Jag förenar mig alltså till alla delar med
den värde Reservanten, Professoren m. m. Bexell,
Mästerligt har han låtit känslans språk, det o-
myndiga Barnets språk, tala till dess försvar.
Jag
Den aS April.
Jag yrkar, på af mig anförde grunder, återremiss
af Betänkandet, och anhåller att dessa mina an¬
märkningar tili Höglofl. Lag-Utskottet må åt¬
följa, förvissad att Utskottet dervid fästar det af¬
seende de kunna förtjena.
Med Kyrkoherden Ahlqvist och ReservarUerne
i Utskottet förenade sig Prostarne Hvasser, Sve¬
delius och Broome, samt Kyrkoherden Lyth.
Likaledes instämde med förenämnde Kyrko*
herde Biskopen m. rn. Doctor Faxe, samt
Contracts-Prosten Pettersson.
Prosten 111. m. Grevillius instämde ock, un*
der förklarande, att han aldrig kan lemna sin
röst till bifall åt något, som möjligen kunde
förringa säkerheter, för omyndiga barn i de¬
ras rätt.
Prosten JDedekind: För min del kan jag
icke annai n biträda Professoren Bexell» Reser¬
vation, rörande bibehållandet af den förmonsratr,
soro blifvit de omyndiga i afseende på deras a rf
tillagdi Föräldrars eller Förmyndares fasta egen¬
dom , framför Inteckningar, enär desse blifvit sök¬
te och beviljade sedan förmynderskapet blifvit
antaget.
Allmänna Lagena stadgande härom, i 17
Cap. 8 §. Handels”Baiken, synes mig vara grun¬
dad! på den enkla princip, att Staten har en
helig förbindelse att ömt vårda de omyndiga
och värnlösa, hvilka sakna förmåga att sjelf¬
va skydda deras egande-rätt, af hvars trygga be¬
sittning deras bildning till visa och goda men-
niskor och nyttiga medlemmar i Staten så myc¬
ket beror. Det finnes, i min tanke, ett interesse
Preste-St. Prot, 1829. Dan(l* I F* 163
530
Den sS April.
för menskligheten, som ännu är större än en lät¬
tad allmän credit och faciliierade penninge-transa-
ctioner, hvilket det Höglofl. Utskotlet hufvud-
sakeligen afsett med den föreslagna nedflyttnin-
gen af omyndiges förmons-rätt, och detta interes¬
se synes mig ligga i deri uppvexande generatio¬
nens utbildning till humanitet, för hvilket stora
ändamål helgden af de omyndigas egendoms-rätt,
som ett nödvändigt medel, icke nog kan skyd¬
das, Så vida derföre den Allmänna Lagens bud
rörande ifrågavarande ämne är grundadt på ett
af de vigtigaste ändamål för Samhälls-fördraget,
mensklighetens förädling genom en sann odling,
synes mig ock detsamma böra förblifva oförän-
dradt. Det är sannt att detta Lag-bud kan elu-
deras, såsom ock det Höglofl. Utskottet anmärkt;
men derutaf följer dock icke att det bör upp-
häfvas, då det i sig sjelft är rättsenligt. East
heldre böra, i min tanke, alla möjliga försigtig-
hets-mått af den Lagstiftande makten tagas, att
det af illslugheten ej måtte kunna till dess kraft
och verkan försvagas.
Professoren Gravander'. De yttranden , hvil¬
ka Professoren Bexell i Reservationen, och Kyr¬
koherden Alhqvist nu afgifvit, öfverenstäsnma al¬
deles med mina tankar öfver detta ämne, hvilket
jag vördsamt tillkännagifver. Hvad Höglofl.
Lag-Utskottet yttrat om säkerhet för Kyrko- och
Fattig*Cassör, medför icke allestädes och alltid
nödig trygghet. Det är välbekant, att på många
ställen Församlingarne, dels helt och hållet, dels
tili största delen, bestå af blott Frälsebönder,
som ega ingen fastighet, och hvilkas husbonde
bor på ett vida afstånd, samt sällan infinner sig
Den aS April,
53*
i Församlingen, Kyrko»Värdar och Cassa-Före-
ståndare, sådana de kunna fås, måste dock af
de förre (agas, att man må hafva någre. Om
nu härtill kommer, såsom ej sällan är händel¬
sen 4 att vice Pastor ofta måste ombytas; så sy¬
nes latt, huru liten säkerheten för nämnde Cas¬
sör är. Detta oaktadt röstar jag för Barna-arfs
förmonsrätt framför dessas.
Contracis-Prosten Nordin: Det synes för¬
mätet af mig att ens vilja bjuda till att för¬
svara ett förslag, som här nästan allmänt ogil¬
las. Jag behöfver det icke heller; förslaget för¬
svarar sig sjelft. De gjorda anmärkningarne hafva
ännu icke kullkastat grunderne för Betänkandet.
Visst medger jag att saken är ömtålig, och i
Utskottet var jag bland de siste, sorn, efter myc¬
ken tvekan, röstade för Betänkandet. Också jag
tyckte det vara motbjudande att nedflytta omyn¬
dige Barns och Kyrkors och de Fattiges rätt.
Skäl finnas också både mot och med} men skä¬
len för förslaget synas mig hafva öfvervigten.
jLagfatne män inom och utom Utskottet hafva
borttagit all min tvekan. Utskottets ända^
mål med förslaget är att trygga allmänna förtro¬
endet och säkerheten, och att lätta penninge-
transactioner, och det utan skada för Omyndige,
Kyrkor, eller Fattige.
Hvad först Kyrko- och Fattig-Cassor an¬
gar, synes väl deras förmons-rätt utan äfven¬
tyr kunna nedflyttas. Dessas Föreståndare con-
trolleras af Församlingen, af Contracts-Prosten
och af Consistorium; dessutom, om Cassorne
intecknas, är all fara förbi. Så tyckte också
iäst3 åts Ständer,
Den sS April,
Med omyndige Karns förmons-rätt är ett
ömtåligare förhållande. A ena sidan egande®
rättens begagnande; å andra sidan de värnlö¬
ses försvar. Utskottet har sökt medelvägen.
Det har synts obilligt au en väl bergad fastig-
hets-egare skall af Lag hindras ifrån att få Lån
emot inteckning, endast derföre, att han äc ur-
ståndsatt att bevisa sig vara fri från Förmynderskap;
Det har synts otjenligt att skryta med en Lag
för omyndige, hvaraf de ej hafva en påräknad
nytta. Hvad gagn hafva väl de omyndige af
den beprisade förmons-rätten före inteckningar?
Håka de på en , ärlig Förmynda/e, så behöfva
de ej förmons-rätten; sådan Förmyndare ser
sig nog före; han lemnar nog deras penningar
i säker låntagares hand. Håka de på en skalk,
hvad hjelper då förmons-rätten ? Och i samina
inon Förmyndares ansvar är svårt, skal! det ock
vara svårt att finna goda Förmyndare. Inga
band hindra en vinglare att med bibehållande
af förmons-rätten sälja sin egendom och för¬
störa penningarne. Hvad säkerhet hafva här d3 c-
myndige af deras förmons-rätfi, Han kan, i
complott med en annan skalk, tilt honom afsäga
sig Förmyndarskapet, bereda intecknad fordran
förmon s-rätt, och efter någon tid återtaga För-
mynderskapet; hvad gagnade här förmons-rät¬
ten? Domstolen kan ej känna allt; hinner ej
controllera allt; den kan glömma sig. Hvar är
då säkerheten? Att anse Barna-arf såsom ett de¬
positum eller inlags*fä, går an; men dermed
tryggas icke Karna arfvet. Eit depositum kan mi¬
stas vid vådliga händelser, Handels-Balkens 13
Cap. 3 §.5 men Barna-arf, sorn imtcknas p3 sätt
Den 28 April.
533
Lagutskottet föreslagit p. j9, kan hvarken sjuna
ka elier brinna. Det synes således vara skäl
att upphäfva en Lag, som ej gagnar de omyn¬
dige, tirsén sorn är i högsta grad skadlig för de
fastighetsegare, sorn mot inteckning behöfva låna
penningar. De omyndiges rätt oah bästa beva¬
kas i alla fall bäst då, när deras penningar ut¬
lånas emot inteckning. Utom inteckning gifves
ingen full säkerhet; och denna säkerhet är fö¬
reslagen. Lag-Utskottet, som i förslaget åsett
allas rätt, torde tj hafva förtjent så oblida om¬
dömen. De torde också mildras vid kallare Öf-
Verläggningar.
Prosten Forslind; I saknad af tillräcklig sak¬
kännedom uti ett så grannlaga ämne, Loide jag
måhända icke yttra mig, ehuru jag af de upp¬
lysningar, som discussionen häröfver lemnat,
känner mig böjd att i likhet med Prosten Nor¬
din tillstyrka bifall lill Betänkandet. Jag vill lik¬
väl icke vara emot en återremiss, ifall derige¬
nom åt den omyndige en ännu tillförlitligare sä¬
kerhet kan beredas. Länge har man erkänt be-
hofvet af andra och bättre garantier än dem,
som Lagstiftaren hittills sökt uti den tysta för-
monsrätten, hvilka på en gång befunnits medfö¬
rande mindre säkerhet för Pupillen, och för
Förmyndaren ledande till en olämplig rubbning
uti dess öfriga rättsförhållanden. Ibland dessa
garantier skulle jag i hämsta rummet vilja sätta
den moraliska garantie, som endast kan bunäs uti
Förmyndarens upplysning, heder och samvete;
och för att vinna detta ändamål måtte det till¬
höra Lagstiftningen ätt icke igenom olämpliga
Lagar förknippa För myc dare-vården med sådana
Den a8 April
olägenheter, »om gora att hvarje hederlig man
måste undanbedja sig densamma, hvilket säkert
skall inträffa, om Lagarne, endast afseende de
möjliga missbruken, icke söka underlätta de med
Förmyndare-vården och ansvaret altid åtföljande
mödor, omtanka och bekymmer. I min tanka
är icke den omyndiges bästa fullkomligt till go¬
do sedt igenom säkerheten för hans gods. Hans
uppfostran och bildning till menniska och satn-
hälls-tnedlem synes mig af ett ännu mycket hö¬
gre värde, och således en garanti® för detta sed¬
nare af en oändlig större vigt, än för det förra,
och jag har den öfvertygelse, att den Förmyn¬
dare, som väl vårdar en omyndigs moraliska be¬
hof, icke heller vårdslöst behandlar de materi¬
ella. Man må ock icke förbise olikheten uti de
vid Förmynderskap förefallande fölhållanden. Säl¬
lan förekommer den händelsen, då den omyn¬
dige eger en stor förmögenhet, med öfverskott
gifvande revenuer, och ännu mera sällan den,
då det, vid sådana omständigheter, om Förmyn¬
dare-förvaltningen icke redan blifvit förordnad!
af den förutseende omtankan. Mindre ofta äro
tillgångarne i sig sjelft tillräckliga, men kunna
vara eller blifva det igenom Förmyndarens väl¬
vilja och arrangerings-förmåga, hvilken Lagstift¬
ningen ej förmår framkalla. Oftare inträffar det
åter, att tillgångarne» tillräcklighet helt och hål¬
let beror af Förmyndarens benägenhet tili egna
uppoffringar, dem Lagen aldrig kan anbefalla.
Men oftast är det händelsen, att den omyndiges
medel till lifsbergning och uppfostran ytterst hvi¬
la på blodsbandets anspråk, på vänskapens min¬
nen, på den Christiina medlidsam heten , på det
Den sS April.
535
Svenska ädelmodet; och jag hemställer hvad båt¬
nad det skall medföra, omför utöfningen af des¬
sa samvetspligter den borgerliga Lagstiftningen
skulle uppkasta försvårande hinder. Sådana fin¬
nas, ty värr, i våra närvarande Lagar; och fastän
jag tror mig kunna påstå, att till det Svenska
namnets ära mångfalldiga förmynderskap detta
oaktadt kunna nämnas, som vittna om Förmyn¬
dares ädelmod , och till flerdubbelt antal öfver¬
stiga dem, som gifvit anledning lill klagan öfver
Förmyndares egennytta och oredlighet, så anser
jag ej öfverflödigt eller ogagnelig! att dessa hin¬
der af Lagstiftningen undanrödjas.
Professoren Gruvander: Rörande Prosten Nor¬
dins yttrande om svårigheten för läntagare att
med bevis styrka sin befrielse ifrån Förmynder¬
skap , eller uppgifva, till hvilken Summa Barna-
arfvet uppgår, innan skuldsättning emot inteck¬
ning honom beviljas, beror sådant hufvudsakli¬
gen af Långifvarens pröfning, äfven hvad pu¬
blika Cassör angår. Fattigare Låntagare äro till
sina vilkor i hembygden någorlunda kände, och
kunna dessutom igenom Protocolls-Uldrag ifrån
vederbörlig Domstol styrka sitt förmögenhets- och
ansvarighets-tillstånd, hvilket för dem är tem¬
meligen lätt. Låntagare af större Summor, ser¬
deles af publika Medel, af Kyrko- Fattig- och
Scholas-Cassor, anser jag böra på för Ijångifva-
ren nöjaktigt sätt styrka, huruvida, och till hvad
beräknad Summa, de äro Förmyndare. Såsom
Medförmyndare och deltagare uti utlåning af en
icke obetydlig Summa har jag, hvad Förmynder¬
skap angår, fordrat och fått nämnde vilkors upp¬
536
Dm a8 April.
fyllande. Om »letta förorsakar Låntagaren omak ,
får de ta för utlåningens säkerhet icke hjelpa.
Med Prosten Forslind instämde Prosten vi¬
strand.
Prosten Broomé instämde uti de af Herrar
Cederschjöld och Landegren väckta frågor, rörande
tillägg samt stadgande af åtskilliga serskilda före¬
skrifter i afseende på Förmyndares tillförord¬
nande.
Biskopen och v. Talmannen m. tn. Doctor
af Wingård: Den förlägenhet i penningställnin-
gen och creditförhållande, som sistledne Riksdag
förevar, eller åtminstone högt Öfverklagades, för¬
anledde hvarjehanda Lagstadgande, att betrygga
förtroendet I,angifvare och Låntagare emellan.
Man jeninkade således äfven In tecknings-Laga r-
r.e. O in dessa medgifvande för tidsbeb.ofvet vo*
r.' af omständigheter ne påkallade, önskade man
deni dock icke sträckte öfver gränsen. Kanske
hade man redan öfverträdt denna, helst om be¬
sinnas, att behofvet , som dem framkallat,-var
tillfälligt. Minst nu, då man genom Myntbe-
stämning är i begrepp att gifva den egentliga
säkerheten åt Credit*, n, bör man vidtaga ytterli¬
gare åtgärder af juridisk art, med intrång i mo¬
raliska förhållande. Det är mig således oförmo¬
dadt, att Lag-Utskottet bland tysta förmonsrätter
nu vill sätta Barna-arf etter Inteckning, till och
med efter den, som sednare än Förmyndare-åta¬
gandet blifvit gifven. Denna uppoffring af den
omyndiges rätt skall aldrig få mitt billigande och
nain röst. Känslan talar högt deremot, och för
omdöinst har förra Riksdagens Lag*Utskott, och
Den ag April
53?
nu i Ständet Kyrkoherden Ahlqvist, gifvil tillräck¬
liga motiv.
Contracts-Prosten Agrell: Kådfrågar jag en¬
dag; känslan och ömheten för mina många barn,
för hvilkas framtida utkomst äfven efter mina
dagar jag önskar kunna förvara en sparpenning,
vöre jag icke villrådig att instämma med dem,
som tillerkänna Barna-arf första säkerheten i För¬
valtarens bo; men då Inteckningars gällande kraft,
äfven fullt, jemförlig med Barna-arfs helgd, forse¬
nar allt afseende för allmänna Credisen och för¬
troendet vid penningeförsträckningar, ville jag
föreslå den medelväg, att Barna-arf och Inteck¬
ningar måtte af Lagen förklaras pa ra le Me , så att
företrädesrätten dem emellan skulle bero endast
af åldern. Ar Inteckningen, äldre än Rarna-arfvet,
må oen först gäldas. Ar förhållandet tvertom,
må Barnä-arfvet först utgå. På sådant sätt tyckes
billigheten blifva bäst iakttagen. Inteckningars
säkerhet äfventyras ej genom sednare tillkomne
Förmynderskap, och vid valet af Förmyndare
kunna sådane förbigås, hvilka genom större In¬
teckningar sig skuldsatt, i fall den sorn föreslår,
eller Domarem,som förordnar Förmyndare, skulle
sakna fullt förtroende till deras oeconomiska
Ställning.
Professoren Morén: Ehuru skäl både för och
emot antagande af detta Betänkande finnas, tror
jag dock de sednare vara öfvervägande, hvarföre
jag ock tillstyrker att det må , intill dess något
bättre kan utfinnas, förblifva vid hvad hittills rö¬
rande säkerheten stadgadt är.
Kyrkoherden Ahlqvist i Med all aktning för
andras öfvertygelse, den må vara grundad på
538
Den 28 dpril.
egen pröfning eller andre kunnige mans råd, kan
jag icke af det, som här blifvit anförde, finna or¬
sak att instämma i de värde Ledamöters åsigter,
som anse detta Betänkande välgrundadt, i det
skick det ifrån Utskottet emanerat. Men då yt¬
terligare skäl blifvit anförde, som skola tala för
detsamma, anhåller jag att ännu få tillägga nå¬
gra ord.
Man invänder att de af mig gjorda anmärk,
ningarne kullkasta icke Betänkandet; emedlertid
qvarstå de ännu obesvarade. Deras halt under-
ställes Högv. Ståndets pröfning.
Vidare anföres: en väl bergad kan ej få
lån blott derföre, alt han är urståndsatt bevisa
sig fri Förmynderskap. Ett sådant misstroen¬
de är åtminstone något ohördt på min ort, der
Capitalisten i synnerhet fäster sig vid Låntaga-
rens ärlighet och soliditet.
Här har blifvit frågadt: Hvad nytta hafva de
omyndige af förrnonsrätten p Domstolen kan ej
känna allt, hinner ej Kontrollera allt, kan glöm¬
ma sig, o. s. v. Ett sådant misstroende emot
Dornaremakten hyser jag icke, ocu jag kan ej
mera än beklaga den ort, som eger en så vårds¬
lös Of verför m y nda re.
Att ett depositum kan förloras, har jag visst
icke nekat. Icke heller finner jag att något så¬
dant skulle med Inteckning i Förmyndarens fa¬
stighet förekornroas. Huru mänge Förmyndare
finnas icke, som aldrig egt någon fastighet, men
likväl blifvit ansedde af Domstolen beqväme, ef¬
ter de varit kände för redlige och solide män.
Skulle delta Lagförslag, hvilket jag aldrig
kan förmoda, blifva anlaget, återstår ej mera,
Den sS April.
539
än alt äfven betaga en Fader rältigheten alt i
sitt Testamente utnämna Förmyndare för sina
barn; och man skali snart få se en mängd Sö¬
kande om Förmynderskap knäböja inför Doraate-
Tribunen.
Efter framställd proposition blef förevarande
Betänkande, på grund af deremot gjorda anmärk¬
ningar, till Utskottet återremitteradt,
§• M-
A nyo föredrogos och biföllo» Lag-Utsbottets
Betänkandens N:o 50, öfver Biskopen Doctor af
Wingårds Motion om stadgande, att Consistorii»
Notarie skall för den uppbörd, som till dess
tjenst hörer, stå i lika ansvar, som Kronans Upp¬
bördsman för Krono-uppbörd, samt Dom-Capitel
ega förmonsrätt framför enskilde fordringsegare
till ersättning af Consistorii-Notaries tillgångar
för Uppbörds.medel, som af honom förskingras,
derest Dom-Capitlet icke åsidosatt den tillsyn, som
detsamma åligger.
N;o 51, öfver Herr Grefve Johan Henning
Gyllenborgs Motion, att Jordegare må för fordran
hos sin Bändbo erhålla förmonsrätt till Bandbos
gäldbundne egendom.
Nto 53, öfver Riksdags-Fullmägtigen Herr
H. A. Falkmans förslag till ändring af 24 §. i
Kongl. Förordningen den 13 Julii 18 J 8, angas:
ende inteckning i fast egendom.
§. 15.
Bifölls vid förnyad föredragning Lag‘Ut-
skottets Betänkande N:o 52, öfver den af Pro¬
sten Grevillius och Riksdags-Fullmägtigen Herr
54°
Den 29 April.
23, N. Memsen väckta fråga om stadgande, att
inteckningar beviljade till säkerhet för me¬
del , som till fromma Stiftelser äro eller blifva
ansiagne, alltid skola bibehålla sin gällande kraft,
utan att behöfva förnyas.
Häremot reserverade sig Prosten Grevillius,
som beklagade, att I.ag-Utskottet icke kunnat på¬
finna någon utväg, hvarigenom Välgörerthets-an¬
stalter, hvilkas medel mot inteckning äro utlinie,
må skyddas fran förlusren att ersätta hvad möjli¬
gen kan förloras genom försummelse att en in¬
teckning i föreskrifven ordning förnya, och befa¬
rade att välgörenheten på sådant sätt skulle af-
skräckas att till sådana Stiftelser bidraga.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
O. Rogberg.
Onsdagen den 29 April.
Plenum kl. 10 f. m.
§• !•
Protocollet för den 21 dennes e. m. juste¬
rades.
§• 2.
Af inkornne ProtocoIls-TJtdrag inhemiades,
att Vällofl, Borgare—Ståndet remitterat; tili Stats-
Dan 2g April.
och Banco- Utskotten, 1:0 Herr Santessons, B. Ht
deri 13 dennes ingifne Memoria!, Iivaruii hem-
ställes, alt Ståndet måtte besluta och inbjuda, de
öfrige Riks-Slånden, att förena sig derom, att
utse 6 ä 8 Ledamöter inom hvarje Stånd, att
företaga en besigtnings-resa till Götha Canal, m.
ni., och 2:0 hvad af flere ibland Ståndets öfrige
Herrar Ledamöter, i anledning deraf, yttradt
blifvit; bifallit: Stats-TJiskottets Utlåtande N:o 104,
angående anslag af medel till Itostnaderne vid
Högtaalig H, K. H. Prinsessan Sophia Alber¬
tinas Begrafning; Banco-Ulskotiets Memorial N:o
52, angående tillåtelse för de Acadernier, Colle-
gier och Allmänna Inrättningar inom Hufvud-
staden, som, enligt 1823 års Banco-Reglemente,
fått, mot lika nurneraire i Banco-Sedlar, till visst
belopp årligen utvexla Silfverrnynt, att enahan¬
da rättighet äfven för år 1829 kunna begagna;
och N:g 35, med anledning af hvad 1827 års
Revisions - Berättelse förmäler örn det skick,
hvaruti trossbottnarne uti det så kallade Arcbivi»
eller mindre Banco-huset sig befinna; Lag- Ut¬
skottets Betänkande N:o 47, öfver gjorda förslag till
stadganden, hvarigenom må förekom snas att perso¬
ner, sorn uppnått myndighetsålder, men ändock
blifvit under Förmyndare ställde, under detta
ornyndighets-tillstånd ådraga sig gäld; Lag- och
Oeconomie- Utskottens Betänkanden: N:o 19, i an¬
ledning af gjord hemställan, att Rikets Ständer
ville hos Kongl. Majit i underdånighet begära
delaf de Krigs-Lagar, som äro under utarbet¬
ning; och N:o 20, i anledring af väckta frågor
om ändringar uti nu gällande Författningar, an¬
gående utmål till Grufvor, samt örn rättigheten
Den 29 April.
att å andras egor hemta Myrmalm j Utlåtanden:
If:o 17, i anledning af väckta Motioner, att
den > 24 Cap. Byggninga-Balken stadgade skyl¬
dighet fdr Hemman a Landet, att Brandstod gif¬
va, måtte upphöra; N:o 18, i anledning af
väckt fråga om behofvet af en undersökning, Jill
utrönande af grunderne, på hvilka Allmänna
Brandförsäkrings-Verkets Landtfond hvilar m.
in..; och N:o 21, i anledning af väckta Motio¬
ner, dels om afskaffände af ali Cxpeditions-lösen,
dels om nedsättning, ändring eller förklaring af
Kongl. Majits förnyade Nådiga Taxa på expe- '
ditions-lösen, den 15 Maji 1821; Oeconomie-
Utskottets Utlåtanden: N:o 85, i anledning af
väckt Motion om inrättande af en. allmän Un-
dervisnings-anstalt uti Eskilstuna; N:o 86, an¬
gående väckta Motioner om Lancaster-Scholors
inrättande; och N:o 8g, i anledning af vackt
fråga om skyldigheten för dem, som anmäla sig
till Prest*Examen, att ådagalägga tillräcklig kun¬
skap uti Vexelundervisnings-methoden; låtit be¬
ro vid Lag-Utskottets Betänkande N:o 48, i an¬
ledning af gjorda anmärkningar vid åtskillige till
Utskottet återremitterade Betänkanden; Oeconomie-
Utskottets Utlåtanden: N:o 87, i anledning af
gjorda anmärkningar emot Utskottets Betänkande
N:o 28, angående hemställan om lindring för
Allmogen i den så kallade Byggnings-hjelpens
utgörande; och N:o 88, i anledning af gjorda
anmärkningar emot Utskottets Betänkande N:o
59 j angående skyldighet för Hus- Tomt- och
Jordegare i Städer, att deltaga i Borgerskapet o-
nera; återremitterat: llaneo-Utskottets Memorial
N:o 33, om antagande af en i Byggnadi-yrket
Deu 2g April,
erfaren person, för Bancobusens underhäll och
vård, rn. m. emot å Stat uppförde årligt arfvode;
och N:o 34 , i anledning af hvad uti 1825 års Re¬
visions.Berättelse blifvit fratnstäldt, rörande den i
Maji månad 1823 tillförordnade och intill De¬
cember månad 1824 fortfarande serskilda Admi¬
nistration till fullbordan af de efter 1822 åts
Revision inställde Byggnads -arbeten; Oeconemie•
Ut skottets Utlåtande N:o8t» i anledning af väckt
fråga, dels örn tillägg i föreskrifterne, rörande
Afvittrings-Verket inom Luleå Lappmark, dels
om behofvet af åtskillige åtgärder till förekom¬
mande af Lappska Folk-stammens undergång;
och beslöts derjemte, att Siats-Utskottet skulle
anmodas afgifva yttrande, angående ökadt anslag
till kostnaden för Afvittrings-Verket i de Norra
Piovincerne; Expeditions - Utskottets förslag N:o
5g till underdånig Skrifvelse, i fråga om ut-
eifvande på Statens bekostnad af en fortsättning
utaf den så kallade Lag-Samlingen, i anseende
till en å l6.de raden befunnen misskrifning af
orden: ”ulkomne Förordningar,’’ i stället för or¬
den: ’’utkomne Författningar;’’ vid föredragning
af Protocollet vid det den 14 i denne månad
verkställda sammanträde af den Nämnd, som egt
att döma, huruvida Högsta Domstolens Ledamö¬
ter gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall bi¬
behållas, beslutat, att berörde Protocoll skulle
läggas till Handlingarne; vid föredragning af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123, i anledning
af de inom Riks* Stånden gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 54, angående be¬
räkningen af Stats-Verkets Inkomster, hvilka
framställdes till afgörande, efter i sistnämnde Be-
\
544
Den sg April.
tänkande antagen ordning, fattat följande beslut:
1:0 Ordinarie Räntan, s:o Af rads - Spannmålen,
3:0 Krono-Tionde» Spannmålen och 4:0 Krono* och
Kyrko-Tionde-lösen efter bestämde pris, gillades, i
sammanhang hvarmed det i Prptocoliet anteck"
nadess att Ståndet redan den 30 sistledne Marlit
ogillat Siats-Utskottets Utlåtande N:o 91, 5 an¬
ledning af Herr L. G. af Silléns Motion om
Statens Ordinarie Räntors utgörande i Skåne, Ble¬
kinge och Bohus Uän ; 5:0 Arrende-medel af Kungs¬
gårdar och andra Krono-lägenheter, 6:0 Stubbören 9
7:0 Silfver-Tionde, Myntarelön och Slagskatt, 8:0
Koppar-ränta och Slagskatt' samt 9:0 Avesta Kop¬
par och Manufactur-tull, gillades, i enlighet med
Ståndets den 21 sistledne Februarii, i anledning
af Betänkandet N:o 54, fatiade beslut; 10:0 Ti¬
onde och Hammarskatts-Jernet, bifölls; 11:0 Alun«
Tionde, 12:0 SvafvelbruksTionde och 13:0 Kalk-
ugns-afgift på Gottland: Utlåtandet härom i Be*
tänkandet N:o 54, bifölls, i enlighet med Stån¬
dets beslut den 21 sistledne Februarii; och då,
enligt yttrandet öfver trettonde Inkomst-Titeln,
densamma upphör, och den härigenom uppkom-
mande minskning för de Skattskyldige bör vid
deras Taxerande till Bevillning afses, ansåg Stån¬
det Bevillnings-Uiskottet böra, genom Utdrag af
Protoeollet, af beslutet erhålla del, 14:0 Man*
talspennin garne-, Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 123,
angående denna Inkomst - Titel, bifölls; 15:0
Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan med Tings•
gästnings-penningarne, gillades; 16:0 Gernings-ö-
ren, gillades, i enlighet med beslutet d. 2a sist¬
ledne Februarii; 17:0 Sterbhus-afgiften, bifölls,
18:0
Den sg April.
545
18:0 Bötes-medel, igro Indragne och besparde Mi¬
litiae-Boställs- oell Lönings-Räntor; 20:0 Cavallen-
Regementernes Häst- Vacance- Spannmål, 21:0 Stän¬
dige Rote-vacance-af gifter, 22:0 Tillfällige Rote-
vacance - af gifter, 23:0 Kneckte Rote-frihets .medel
och 24:0 Bätsmans-vacnnce-medlen, gillades, i en¬
lighet med Ståndets beslut den 21 sistledne Fe¬
bruarii; dock, hvad jBåtsmans^vacance- medlen
anginge, under det förbehåll, att beslutet icke
ina innefatta hinder för Utlåtandet öfver väckta
Motioner om nedsättning i B3tsmans-vacance-af-
gifien för serskilda Städer, och Reglering i detta
afseende; 25:0 Krut- och Saltpeter-fiirsäljnings-
medlen , gillades; 26:0 Controll-Stämpel-medlen: Be¬
tänkande rrte Nrris 54 och 123 vid denna punct
ogillades , och Ståndet förklarade, att Coniröll-afgif-
ten. bör med 25 procent nedsättas, och att i följd
deraf Controll - stämpel - medlen ibland Stats*-
Verkets inkomster må upptagas endast till 6,ooö
R:drj 27I0 Nummer-Lotteri-medlen, gillades; 28:0
Bak- och Bots-medlen, gillades, med iakttagande
af det i Betänkandet N:o 123 intagne tillägg,
att bland de för nämnde anslags disposition uti
Betänkandet Lut. F. (Bil. till Betänkandet Nro
54), må tillkomma: Rya Fyrars och Bakare upp-
byggande, der sädane kunna finnas behöfligef 2g'o
Danska Fyririgs - medlen, och 30:0 Ersättningar,
hvartill de under Nto 29 nämnde medel hän¬
förås: beslöts att Danska FyringS-medel, 9,333
R:dr 16 sk. Banco, skola uteslutas ibland de un*
der Nro 30 uppräknade Ersättningar utan directe
användas till Lots* och Båk«inrältningar; men
för öfrigt bifölls Utlåtandet öfver 3olde Inkomst-
Preste-St. Prot. 1829. Band. IV. 164
1
Den ay April.
Titeln; 31:0 Observations-medel, trell 32:0 Extra
Medel och Uppbörd, gillades, i enlighet med be¬
slutet den 2 t sistledne Februarii; 33^0 Interesse-
medel: Utlåtandet N:o 133, i denna punct gilla¬
des; 34:0 Sjötulls^medlen: Utlåtandet N.o 123
ofver denna punct bifölls; 35:0 Sulu-Accisen och
36:0 Postrnedlen, gillades; 37:0 Chartee-SigillalCB-
Medlen, och 38:0 Br'annvins-afgiften, biföl lös, en¬
ligt Ståndets beslut den 21 sistledne Februarii,
och 39:0 Restantierne: Utlåtandet N:o 123 öf¬
ver denna punct gillades; äfvensom Ståndet bi¬
föll det uti Statg-Utskottets Utlåtande N:o 123
förekommande yttrande öfver Herr Gustaf Hjer¬
tås framställning om anvisande af ett Creditiv på
Kiksgälds-Gontoiret, för att tillitas, i den händel-
de att Stats-Verkets inkomster ej skulle ingi till
påräknadt belopp, hvilken framställning, i följd
af detta yttrande» förfaller.
§• 3*
Företeddes och lades på Bordet:
Stats-Utskottets: Utlåtanden N;o 125, angå¬
ende Regleringen af utgifterne under Riks-Staten»
Första Hufvud.Titel.
N:o 126, (Bilaga) angående uppförande på
Stockholms Slotts Stat af löner för en Ståthålla¬
re m. fl.
N:o 127, (Bilaga) angående anslag till re¬
paration å Strömsholms Kongl. Slott.
N:o 128, angående Regleringen af utgifter-
□e under Riks-Statens Andra Hufvud-Titel.
N:o 129, (Bilaga) i anledning af väckt Mo»
Den 2g April.
54T
tion om förhöjning i lönerne för LedamÖterne i
Rikets Allmänna Arertders Beredning.
N:o 130, angående begärdta anslag för Ve»
terinaire-Inrättningen i Stockholm, jemte aflö¬
ning på Stat för Djur-Läkare i hvarje Province.
N:o 131» i anledning af Väckt Motion röran¬
de Löne-tillökning för Kyrkoherden i Waxholm.
§■ 4-
Anställdes, på sätt Riksdags-Ordningens 63
föreskrifver, Val af 1 st Electorer, hvilka kom¬
ma att, jemte lika många ifrån hvardera af de
öfrige Resp. Stånden, välja Rikets Ständers Ju-
stitiae-Ornbudsman och dess Suppleant; hvarvid
följande erhöllo flesta rösterne, nemi.:
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård.
Biskopen m. m. Doctor Wallenberg.
Biskopen m. m. Doctor Faxe.
Ordens-Biskopen m. m. Doctor Wallin.
Kongl. Öfver-Hof*Predikanten m. m. Do¬
ctor Hedrén.
Contractg-Prosten Hallström.
Contract8»Prosten Östberg.
Contracts-Prosren Doctor Svedeliut.
Prosten Hvasser.
Dom-Prosten Heurlin.
Professoren Morén.
Prosten Dedekind i
hvarjemte till Suppleanter blefvo utsedde!
Kyrkoherden Ahlqvist.
Prosten m. m. Grevillius.
Professoren m. ro. B xell;
Biskopen ro. m. Doctor Wijkman;
54-8
Den 29 April,
hvilka genom Protocolls-Utdrag skulle lill den¬
na befattning legitimeras.
§• 5»
Professoren Bolméer begärde ordet, och.an¬
förde: Med föranledande af Kongl. Majlis Nå¬
diga Proposition, rörande förmonsrätt för Upsa»
sa Acadetnie hos dess Uppbördsman, i afseende
på de medel, som af dem för Aeademiens räk¬
ning blifva uppburne eller förvallade, utbeder
jag mig i ödmjukhet få framställa den önskan,
att de siadganden, som Rikets Högloft, Siänder i
detta hänseende kunna finna lämpligt att i un»
derdånighet tillstyrka, äfven måtte blifva gällan¬
de för launds Academie. Det väsendtligaste skä¬
let för denna min önskan ar, att då den närva¬
rande tiden öfverhufvud fordrar enhet och öf¬
verensstämmelse i likartade inrättningars organisa¬
tion och styrelseformer, och en sådan enhet äf¬
ven i andra fall vid begge Academierne blifvit
yrkad och tiilvägabragt, densamma icke heller i
det nu framställda hänseendet bör saknas, enär
den kan åstadkommas. Jag vet allt för väl, att,
till följe af intradernes olika beskaffenhet vid
begge Universiteten, uppbörden deraf icke verk-
ställes i allt lika, och genom enahanda Tjenste¬
män; men jag ser häri ingalunda något hinder
för tillämpningen till begge Universiteten, och
afven deras olika Uppbördsman, af de allmänna
stadganden, sorn i förevarande fråga sluteligen
kunna finnas tjenliga. Jag vågar ock derföre
vördsamt anhålla, att denna min Motion måtte
blifva remitterad till Högloft. Lag-Utskottet, för
att derstädes, i sammanhang med förberörde
Dtn 2g April.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, blifva till pröf¬
ning upptagen.
Häruti instämde till alla delar Biskopen
m. m. Doctor Faxe.
Härefter beslöts att förenämnde, med anled¬
ning af Kongl. Majtts sistledne gårdag till Lag¬
utskottet remitterade Nådiga Proposition, angåen¬
de förmonsrätt för Upsala Academie hos dess
Uppbördsman, i afseende ä medel, sorn af dem
för Academiens räkning blifvit uppburne eller
förvaltade, af Professoren Bolméer ingifne anfö¬
rande, rörande samma förmonsrätt för Eunds A-
cademie, skulle till för.bemäldte Utskott remit¬
teras.
§. 6.
Då nu å nyo föredrogs Lag- samt Allmän¬
na Besvärs- och Oeconomie-Utskottens Betänkande
N:o 31, i anledning af väckta Motioner, dels
om afskaffande af all Expeditionädösen, dels om
nedsättning, ändring eller förklaring af Kongl.
Maj:ts förnyade Nådiga Taxa på Expeditions-lö-
sen den 15 Maji 1821, anförde
Conlracts-Prosten Agrell'. Utom det minu-
tieusa och för intagande i allmän Författning
mindre värdiga förslag, att bestämma minsta an¬
talet af stafveiser i hvarje rad uti utgående Ex¬
peditioner från Domsiolarne, blifver ock verk¬
ställigheten deraf alfid besvärlig, stundom omöj¬
lig 5 besvärlig, emedan renskrifvaren, innan han
började en rad, skulle nödgas efterse och räkna
de stafveiser han utur conceptet skulle intaga, och
derefter utvidga eller hoptränga stilen; omöjlig,
emedan oid kunna förekomma, i synnerhet en-
ätafviga med ftera consonanter, hvilka upptaga
Den 39 April.
en större del af radens längd; och dä för tydlig¬
heten och anständigheten någon distance bör fin¬
nas mellan det föregående ordet och det påföl-
jmde, skulle renskrifva ren ofta nog komma i för¬
lägenhet, huru han skulle kunna intränga de sju
stafvelserna utan att rubba stilens jemnhet, i syn¬
nerhet om främmande namn, t. ex. Tyska eller
Byska med sina mångå consonanter förekomma.
Men om ock dessa få räknas såsom undantag,
företer likväl Svenska språket mångå bokstafsrik*
ord, hvilka, skrifne med Svenska caracterer, be¬
höfva ett större utrymme. Utan att välja de di¬
graste, må dock exempelvis några ord anföras,
»om med sju stafvelser på raden svårligen i or-
dinaire Svensk stil kunna inrymmas:
”Strängt straff för långsträckt skrifning
”Blir Do tnarns skräck, ej hans skymf.”
På motsatt förhållande må ock exempel
tilläggas:
,'Osmotsägeligen förfelas ändamålet
”genom onödiga afseenden å bisak.”
I denna ti rade finnes ett dubbelt antal af
stafvelser, eller 14 på raden, i den förra endast 7,
begge skrifne med enahanda siil; och då språkets
mångfald i detta afseende I ägger hinder i vägen
för bestämmande af vissa stafvelser på raden,
kan jag ej finna Utskottets förslag antagligt eller
användbart. Lika med Reservanteme, anser jag de
föreskrifter vi ega v3ta för ändamålet ti 11 räck Ii*
ga, att Expeditioner icke må utskrifvas med för
gles eller utdragen stil; hvarförutan jag hyser
om Under-Domare den goda tanka, att de, med
åtlydnad häraf och med efterföljd af gifne föredö¬
men från högre Aucloriteter, skola iakttaga den
Dtn stg April.
måtta, som afven i detta afseende skall berättiga
dem till allmänhetens aktning; kunnande de,
sorn härutinnan förgå sig, lätteligen blifva till¬
rättaviste af de Förmän och Embets-Verk, hvar¬
under de lyda.
Professoren Gravander upplyste, att uti Ut-
skottet Protocoll af den beskaffenhet blifvit fiire-
viste, att Utskottet ansett det vara af vigt, att
antalet af stafvelser för hvarje rad bestämmes, så
att icke det må stå i hvars och ens fria behag
att genom stilens uttänjning inskränka det. Så¬
som exempel härå anmärktes ett Härads-Rättens
Protocoll, der på en enda rad blott funnos des¬
se 3:ne stafvelser: ’’1 motsatt.”
Prosten Astrand tillstyrkte, att Eag-stadgan»
det icke mi innefatta huru inånga stafvelser bö¬
ra beräknas för hvarje rad, u'an i allmänhet fö¬
reskrifva ett medium, hvarunder stafvelserne å
hvarje rad uti de Expeditioner, som emot lösen
utgifvas, icke må gå.
Professoren m. m. Geijer instämde med
Reservanten uti Utskottet Herr Gyllenhaal, L. H.t
att dä redan är stadgadt, att alla Expeditioner
skola skrifvas rent och correct, med jemn och.
ej utdragen eller gles stil, så vöre ett mera spe¬
ciell stadgande i nu förevarande hänseende hvarJ
ken behöfligt eller lämpligt. Gerna skulle Profes¬
suren instämma med Hr Ribbing, angående o-
lämpligheten af Expeditions - lösens ingående i
Domares lön, på sätt nu sker, men trodde tilli¬
ka, att, så länge det gamla förhållandet med Ex-
peditions-lösen i något afseende skulle fortfara,
en partiell förändring, sådan Hr Ribbing föresla¬
git, ej skulle leda lill ändamålet.
Jfa
Den 29 April.
Biskopen och v. Talmannen m. rn. Doctor
af Wingård erinrade, att frågan, som nu före¬
var, egenteligen angick, huruvida Rikets Stän¬
der skulle genom förnyad Skrifvelse hos Kong!,
Majtt i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes fästa Nådigt afseende å Rikets Sränders
förut yttrade underdåniga önskan. En sådan ytterli¬
gare påminnelse kunde Biskopen för sin del icke
anse passande.
Contractg-Prosten Agrell: Då Statens till¬
gångar för det närvarande icke lära medgifva
någon serdeles förbättring i Krono- Betjenin-
gens svaga lönevilkor, synes det vara hårdt, att
vilja fråntaga .Länsmännen deras förut egande
små förinoner och arfvoden för sådana tjenste-
biträden, hvarom de, enligt innehållet af föreva¬
rande Betänkande, tillfälligtvis kunna anlitas.
Kyrkoherden Lyth ansåg det lämpligt, att
för Krono-Betjente pålandet, för fortställandet
af kallelser uti Concurs-rnål, i ett för allt för
hvarje kallelse må fastställas ett visst arfvode,
på det att dymedelst må sättas en gräns för de¬
ras prejerier. Detta vore så mycket billigare
nu, då fråga är att åt desse tjenstemän anslå stör¬
re löner.
Efter framställd proposition blef förestående
Betänkande bifallet.
Emot detta beslut reserverade sig Contracts-
Prosten Agrell, med tillägg, att det blifver för
Domare och Tjenstemän lika obehagligt som be¬
svärligt, att vid collationeringen af renskrifna
Expeditioner efterse ej endast deras öfverens¬
stämmelse med conceptet, utan ock, huruvida
Den 29 April,
55?
sjutalet af stafvelsec rigiigt blifvit utskrifvet i
hvarje råd.
Professoren Geijer instämde ock häruti.
§• 7-
Vid skedd förnyad föredragning af Lag-
sarnt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
Utlåtande N:o aa, i anledning af åtskilliga fö»
reslagne förändringar, så väl i 1805 års Kongl.
Förordning om Skogarne i Piket, sora i andra
med Skogshushållningen gemenskap egande På¬
gå r och Författningar, anförde
Professoren m. in. Geijer: Den tid torde
komma , då Sveriges Krona och Ständer få ångra
de beslut, som i sednare åren blifvit tagne an¬
gående de allmänna Skogarne, syftande derhän,
att med få undantag föryttra dem under enskild
egande - rätt. Vinsten blir ögonblickets, och
denna äfven ringa. Skadan blir varaktig och
skall för sent beklagas af kommande slägten,
Att yttra sig öfver saken i hela dess vidd, äf¬
ven om jag kunde göra det med tillräcklig kän¬
nedom, dertill är nu ej tillfälle, och det vore
äfven, efter allt hvad vid föregående Riksdagar
i ämnet blifvit förhandladt, öfverflödigt. En¬
dast hvad Alimänningarne angar, kan jag ej un¬
dertrycka den öfvertygelsen, att, serdeles i skogsfat»
tiga orter, deras delning blir deras förstörelse ? och
erfarenheten talar bär så högt, att endast den,
hvilken lika fåviskt som blindt svurit på vissa
halfsanna eller osanna allmänna satser, hvaraf
vår tids National - Oeconomie öfverflödar, för
denna erfarenhet kan tillsluta ögonen.
För att ännu, om möjligt, förekomma eK
55+
Den ag April.
ler mildra de svåra följderne I V>*j b tillika genom
ett bestämdt stadgande förkorta ett för skogarne
förderfligt provisoriskt tillstånd, instämmer jag
med Friherre Sprengtporten i förslaget af a års
prsescriptionstid, efter hvilken ingen ansökning
om Allmännings delning bör få ega rum; med
förklaring, att jag likväl anser detta blott för en
nödfallshjelp mot en redan beslutad i och för
sig sjelf skadlig författning, I samma syftning
instämmer jag i Höglofl. Utskottens tillstyrkande,
att vid Allmännings delning alla Interessenterne
efter Hemmantalet böra deruti ingå och få lott,
så att detta ingalunda må inskränkas endast till
de så kallade skoglösa Hemman; men reserve¬
rar mig emot förslaget om 100 dalers böter för
skada af svedje-eld äfven på egen skog, af de skäl,
sorn af Reservanterne inom Utskotten blifvit
anförda.
Prosten Hvasser". Jag har deltagit i Hr
Friherre Cederstriims reservation, och det på goda
skäl. Först får jag vördsamt upplysa, att Kongl.
Majtts Nådiga Proposition, angående Ek-Skogar*
ne i Riket, varit under öfverläggning på den af
Stats- och Oeconomie-Utskotten sammansatta Af¬
delning, och att derstädes blifvit tillstyrkt, att
genom Ek * planterings-hagars inrättande Skatte¬
man må hädanefter återfå fri dispositions-rätt öf¬
ver de på hans egor vexande Ekar, med undan¬
tag af dem, som redan blifvit stämplade för Flot¬
tans behof. Det skulle således innebära en o-
formlighet, att föreslå förändringar i 1805 års
Förordning, så vidt den rörer Ekskog, då den
i denna punct troligen kommer att upphäfvas.
För det andra synes mig det Lagbud vara
Dm 29 April'
555
altför strängt, sorn bjuder, att den, sorn harden
olyckan att se sin skog uppbränd, måste, äfven
då ingen annan deraf lidit något förfång, vara
underkastad böter, hvarigenom den genom våda
iråkade förlusten blir så mycket känbarare. lag¬
stiftaren har visserligen afsett ett godt ändamål,
nemligen den strängaste försigtighet och omvård¬
nad otn elden vid svedjas påtändande; men ett
sådant fall är knapt tänkbart, att någon skulle
sjelfvilligt förstöra sin egen dyrbara egendom;
och sker skogseld genom verklig våda, bör
man ju icke lägga sten på bördan.
Jag anhåller vördsamt hos Högv. Ståndet
om återrerniss å Betänkandet,
Biskopen m. m. Doctor Wijkman: Med de
värde Ledamöter, som ansett 100 D.ilers plikt
icke böra åläggas den, sorn genom svedjande skul-
le vålla vådeld å egen tillydande skog, confor-
merar jag mig till alla delar, emedan han redan
är straffad genom den olycka han lidit; men mång¬
dubbelt mera skogsödande än sådane vådeldar an¬
ser jag den föreslagne Alltnänningsdelningen.
Man invänder förgäfves det yttrande, att
hvarje enskild skall bättre vårda sitt, än om det
är en allmän ego, då erfarenheten i afseende å
förevarande ämne visat helt annat resultat. Herr
Erke-Biskopen och Talmannen kan säkert med
mig vitsorda, att på den utom Upsala belägne så
kallade Örlösan , som förr varit en Allmänning,
finnes nu knapt en Enbuske qvar, och då, under
mitt vistande i Simtuna, Härads-Allmänningen
der delades, hade jag tillfälle röna en beklaglig
följd deraf. Delad, om jag ej bedrager mig,
emellan circa soo personer, ansåg ingen sin
55*5
Den sp April.
lilIdeldta lott i säkerhet. Att omgärda den blef
både för kostsamt och ändamålslöst, då icke mera
säkerhet dermed vanns. Följden af delningen
blef den, att de Hemman, som egde sjelfva hem¬
skog , antingen genast ulhöggo sin Allmännings¬
lott, för att spaia hemskogen, eller sålde den åt
Uthäradsboer, som icke underläto att genast af¬
hemta hvad de köpt, och de som ingen hemskog
egde förforo på samma sätt. Ingen tilltrodde sig
kunna hafva sin lilla del fredad der ingen vakt,
ingen eftersyn var. Alla hastade sig att lika
som berga sitt, och fölgden blef att inom g ä
3 år var redan mera än hälften försvunnen.
Hvad nu kan återstå är mig okändt, förmodeli-
gen ganska ringa af den vackra och sköna Hä-
rads-Allmänningen, Så har det ock, hvad jag
vet, annorstädes tillgått. Sidstiedne .Riksdag af-
gaf jag äfven i samma fråga sorn denne ett Ut¬
låtande, hvilket jag får åberopa tillika med Bergs-
Rådet Robsons då äfven afgifne Betänkande i den¬
na del. Jag får ock derföre nu, då förhållandet
är detsamma, i allo afstyrka de projecterade All-
männings-fördelningarne, såsom i längden högst
skogsförödande.
Contracts-Prosten Agrell X Den ofta nog långt
drifna grannlagenheten, att ej pa minsta sätt för¬
närma fria dispositionsrätten af ens enskilda
egendom, har blifvit aldeles underlåten i puncten
b. af nu upplästa Betänkande, hvarest stadgas li¬
ka böter för den, sorn åstadkommer skogseld, så
val om elden går öfver andras skog, som ock
om den går öfver hans egen. Skogens förlust
är redan ett straff; hvartill tjenar då ett annat?
Det vore att lägga sten pa bördan, att pliktfälla
Ben sp April.
55?
den, som lidit skeppsbrott, eller genom andra
olyckliga händelser förlorat sitt timeliga goda.
Ansvar bör visserligen vara stadgadt för ovarsamt
omgående med eld både i hus och i mark) till
förekommande af andras skada, men ansvaret bör
ej strida mot rättskänsla och billighet. Efter den
grund Betänkandet anvisar, borde ock straffbe¬
stämmelser gifvas för ali annan tillfogad skada
å ens enskilda egendom. Så borde ock en hus¬
egare, hvars gård genom ovarsamhet eller af
våda uppbrinner, till råga på sin olycka dessutom
böta, och den som afbryter sitt ena ben, borde
ock mista det andra. Om återremiss af Betän¬
kandet anhålles.
Professoren Gravander upplyste, att efter si¬
sta Riksdag Konungens Befallningshafvande i Ny¬
köpings Län sammankallat HäradsviS Länets In¬
nevånare, sorn alla, åtminstone i Norra delen,
varit emot den föreslagne delningen.
Professuren Hasselroth conformerade sig med
Biskopen m. m. Doctor Wijkman.
Förevarande Utlåtande blef, efter framställd
proposition, till Utskotten återremitteradt.
§• 8-
Stats~ samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskottens Utlåtande N:o 4, i anledning af åt¬
skilliga gjorda framställningar om anslag af All¬
männa Medel till Vägars anläggande eller om¬
läggning, föredrogs nu å nyo, hvarvid
Prosten Grape anförde: I anledning af Riks-
dags.Fullmägtigen från Norrbotten Lars Nilssons
ansökan om publikt understöd till Väganlägg-
ningar inom Piteå Socken} samt de Höglofl, Ut-
552
Den ao April.
■ kollens deröfver meddelade Utlåtande, att det
begärdta bidraget icke syntes förtjena bifall, eme¬
dan vägars anläggande, enligt Lag, bör beko¬
stas af vederbörande jordegare sjelfve, hvilka
egentligen draga fördelen deraf, får jag anmär¬
ka, det understödet är ansökt för jordegare, hvil¬
ka icke magta att genom vidsträckta Kronornarker
uppbryta för sig behöflige och nyttige vägar.
Höglofl. Utskottens Betänkande innebär således
egenteligen blott detta svar: De mäste vara dem
förutan. Häremot ville jag ock ingen ting på¬
minna, om jag ej ansåg väganläggningar i Norr¬
land å mindre uppbrukade, men till odling tjen-
lige trakter, vara företag af stor omfattning för
det Allmänna. Jag tror att foga något kraftigare
medel gifves till att befrämja och påskynda Lan¬
dets cullur, och befarar, att man mycket missräk¬
nar sig, om man beviljar anslag till Strömrens-
ningar, men vägrar understöd till vägars anlägg¬
ning i Norrland. En R:dr, använd till vägan-
Iäggning, bereder, efter min öfvertygelse, det All¬
männa större förmon, än Tio R:dr ncdlagde på
Strömrensning. Men som, i sakens närvarande
skick, återremiss af Betänkandet sannolikt Vöre
utan ändamål , har jag härmed blott velat till
Protocollet yttra min enskilda tanka.
Häruti instämde Professoren Geijer, Prosten
Dillner och Kyrkoherden Lyth, den sistnämnde
under yrkande af återremiss, enär Motionen var
af serdeles vigt isynnerhet för de Norra Orterne»
Utlåtandet blef, efter framställd proposition,
bifallet,
§• 9*
Vid förnyad föredragning af Stats• samt Ali*
Vin 29 April,
559
manna Besvärs- och Oeconomie- Utskottens Utlatan*
de N:o 5 , i anledning af åtskilliga väckta frågor
om anslag af Allmänna Medel till Vägars an¬
läggande, förbättrande Och indelande inom Werin»
land , anförde
Professoren m. m. Geijer, att Wermland»
innevånare bekostat stora summor för väg-an»
läggningar, genom hvilka ock communicationen
med grannriket betydligen blifvit lättad; hvar»
före närvarande anslag vöre så mycket mer af
billigheten påkalladt.
Härefter fann Ståndet, som väl under den
lG sistledne Februarii bifallit Stats-Utskottets Ut-
låtande N:o 52, angående anslag af Allmänna
Medel till åtskillige Vägars förbättrande, anlägg»
ning och underhåll, likväl, på de af Utskotten
i förstnämnde Utlåtande anförde skäl, nu för
godt lemna sitt bifall till hvad Utskotten der»
uti föreslagit.
§. 10.
Då nu å nyo föredrogs Stats• saint Allmän¬
na Besvärs- och Oeconomie- Utskottens Utlåtande
N:o 7, i anledning af gjord hemställan om bi»
drag af Allmänna Medel till odlingsbara Kärr»
och Mossars aftappning på Gottland, anförde
Professoren in. m. Geijer, att han så mycket
heldre instämde med Reservanten i Utskottet,
Lagmannen Noréus, som det var allmänt be»
kant, huru Odlings-Lånen föga bidragit till od¬
lingen i Landet.
Efter framställd proposition blef förevaran»
de Utlåtande bifallet.
Den 29 April.
' §. 1».
Enär nu å nyo föredrogs Stats- samt Allmän¬
na Besvärs» och Oeconomie-Utskottens Utlåtande
N:o 8, i anledning af flera väckta Motioner om
anslag af Allmänna Medel till Sjön Wenerns
sänkning, blef detsamma af Preste-Ståndet bi¬
fallet.
Häremot reserverade sig Biskopen och V.
Talmannen rn. m. Doctor af Wingård.
§. 12.
Föredrogos å nyo och biföllos Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens Ut»
låtanden s
N;o 3, i fråga om sättet och vilkoret för
Kruts transporterande genom Landet för Bergs*
lagernes behof.
N:o 6, i anledning af åtskilige väckte frå¬
gor om anslag till Broars underhållande.
N:o 9, i anledning af gjord hemställan om
en Bros uppförande på något afstånd från Qvick¬
sunds färjeställe.
N:o 10, i anledning af Kongl, Majus Nå¬
diga Proposition om anslag till förmon för Un.
dervisnings-Verken i Riket.
N:o 11, med anledning af Kongl. Majsts
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse om
befrielse för Tynderö Socken i Wester-Norrlands
Län att deltaga i Ordinarie Rotering, samt
Njo 1 q, med anledning af väckt fråga om
granskning af alia de Författningar, som angå
seg-
Den 30 April. 56/
seglationen så väl i Rikets större insjöar, som
längs kusterne m. m.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
O. Rogberg*
Thorsdagen den 30 April.
Plenum kl. 10 f, m.
§. 1,
Justerades Protoeollet för den 34 uti denna
inånad före- och eftermiddagen, hvarvid, i anled-
iiing af §. 1 uti sistnämnde Protocoll,
Professoren m. m. Geijer anförde: Af eri
händelse kom jag ej tillstädes förr, än votering
öfver Stats-Utskottets tillstyrkan, rörande Man-
talspenningarnes förhöjning till 12 sk. i vissa
Provincer, i Ståndet redan blifvit företagen. Jag
lade då mitt A7ej; och lår till grund derföre, samt
såsom Reservation, åberopa mitt anförande, då
ämnet förra gången förevar. Ytterligare skäl till
mitt afstyrkande har jag äfven herntat deraf, att
jag sett, det derina fråga gifvit anledning till det
förslag, att Öfverflytta denna Titel af den Ordi¬
narie Räntan till Bevillningen, såsom en början
att förvandla Statens Ordinarie Inkomster till
tillfälliga, samt att en och annan af Konungens
Rådgifvare gillat en sådan förvandling i princi-
Preste-St. Prm. 1829, Bond. IV. 165
Den 30 April.
pen, fastän de icke ansett tiden dertill nu vara
inne. Jag betviflar principens allmänna giltighet,
och anser den på goda grunder icke antaglig för
Sverige, samt får iakttaga detta tillfälle att pro*
testera emot densamma.
§. 4.
Med anledning af nu upplästa och förledné
gårdag, den 2g dennes, haline Protocoll vid Val
af Rikets Ständers Justitiae-Ombudsman och dess
Suppleant, beslöt Ståndet anmoda Expeditions-
Utskottet att uppsätta och till justering inom
Riks-Stånden ingifva förslag till behörigt Con-
stitutotial för Hof-Rätts-Rådet, Häradshöfdingen
och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Orden Herr
Carl Peter Törnebladh, att vara Rikets Ständers
Justitiae-Ombudsman, samt för Lagmannen, Ju-
stitiae-Borgmästaren, Juris Utriusque Doctorn
Herr Jonas Ullberg, att vara Rikets Ständers Ju*
stitite-Ombudsmans Suppleant.
§. 3.
Uti ankomne Protocolls-Utdrag tillkännagafs,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat:
till Constitutions-Utskottet, en, i den form 39 §.
Riksdags-Ordningen föreskrifver, anmäld anled¬
ning till anmärkning mot Konungens Rådgifvare
i Commando-mål för Arméen; till Stats- samt Oe-
conomie' Utskotten, Herr af Ulirs, Gustaf, Mo¬
tion, att Fullmägtige i Banken eller Riksgälds*
Contoiret måtte anmodas att genom en sakkun¬
nig person låta undersöka localen emellan Sjö-
arrte Wenern och Hjelmaren, i afseende på en
Jernrailvägs anläggning j jemte Herrarne Andar¬
Den 30 April.
svärds, August, och tf Ulirs, rörande samma äm¬
ne, afgifne yttranden; till Banco-Utskottet, Herr
Rosenblads, Bernhard, Motion, alt Banco-Styrel-
sen måtte berättigas till förstärkande af Bankens
reella fond använda allt hvad som kan till Ban¬
ken inflyta af det år 1826 (ill Spannmåls-und-
sättningar af Kongl. Majit lyftade Creditiv , en
Million Riksdaler; till Lag-Utskottet, Herr Lef•
rens, Johan Pehr, Motion, att samma Straff-Lag,
sorn varder utfärdad emot Negerhandel och del¬
aktighet deruti, äfven må förklaras gällande i af¬
seende å Slafhandel i allmänhet; Herr Ceder-
schjöldst Pehr Gustaf, Motion, att 40 och 43
puncterne i Kongl. Förklaringen deh 23 Mars
1807 måtte upphäfvas; bifallit och gillat följande
Betänkanden, Utlåtanden och Memorial: Consti-
tutions-Utskottets N:o 11, innefattande Utlåtande
öfver åtskilliga Motioner om ändringar och till-
lägg i Justitiffi-Ömbudsrnans-Instructionén; Stats¬
utskottets N;o 100, öfver väckta Motioner, att
Aflöningen till de vid Riks*S(ånden och Ut¬
skotten ijt-nstgörande måtte få utbetalas efter hvar¬
je månads utgång; Stats- samt Oeconomie-Utskot¬
tens N:o X, i anledning af väckt fråga om lin¬
dring i vissa Onera, som för närvarande åligga
Militiae-Boställen; N:o a, i anledning af gjord
framställning öm Fross-Patienters emottagande
till vård och underhill vid Allmänna Garnizons-
Sjukhuset i Stockholm; Bevillnings-Utskotte.ts NlO
16, i anledning deraf, att Kongl. Majit, i sam¬
manhang med Nådig Proposition om Kurhus-
afgiftens utgörande, till Rikets Ständer i Nåder
öfverlemna!, om icke Barrohertighets-Inrättnin-
garne borde från erläggande af Bevillning för
Den jo April.
deras Egendomar af både hus och jord njuta be-
frielse; Bevill nings- och Oeconomie- Utskottens N:o
i, i anledning af vackla Motioner om ändring
af 4:de §. i Underrätteiserne till j 8o.6 års Tull-
Taxa; N:o 2, angående väckt Motion om för-
bud emot införsel af eller Tull å Utländsk Tvål,
Ull och Ost; Banco Utskottets N:o 33, om anta¬
gande af en i Byggnads-yrket erfaren person för
Banco-Husens underhåll och vård rn. m. emot
å Stat uppfördt årligt arfvode; N:o 35, i anled*
ning af hvad 1827 års Revisions-Berättelse för¬
mäler om det skick, hvaruti Trossbottnarne i det
så kallade Archivi- eller mindre Baneo-Huset
sig befinna; Lag- samt Oeconomie-Utskottens Nso
16, i anledning af väckt fråga, att alia Hus och
Gårdar i Städerne skulle ovilkorligen vara under¬
kastade Brandförsäkring; N:o 18, i anledning af
väckt fråga om behofvet af en undersökning, till
utrönande af grunderne, på hvilka Allmänna
Brand försäkrings-Verkets Landtfond hvilar, m,
m.j N:o 20, i anledning af väckte frågor om än¬
dringar uti nu gällande Författningar, angående
utmål till Grufvor, samt om rättigheten att å an¬
dras egor hemta Myrmalm; Oeconomie-Utskottets
N:o 85, i anledning af väckt Motion om inrät¬
tande af en allmän Undervisnings-anstalt uti E-
skilgtuna; N:o 89» i anledning af väckt fråga om
skyldighet för dem, som anmäla sig till Prest-
Examen, att ådagalägga tillräcklig kunskap uti
Vexelundervisnings-methoden; Expedidons-Utskot-
tets under N:o 46 afgifne och den 3 dennes på
Boidet lagde Utlåtande, angående väckt Motion
i afseende på formen för Reservationer, som åt¬
följa Utskottens Betänkandenj lagt till Handlingarne:
#
Den 30 April.
5^5
ConstitutionS‘UtskoUets Memorial N:o 10, angående
verkslätd granskning af Justi t ise-Om budsm an nena
Diarier och Registratur; Lag-Utskoitets Utlåtande
Nto 48 , i anledning af gjorda anmärkningar vid åt¬
skillig® till Utskottet återremitterade Betänkanden ;
Oeconomie-Utskottets Utlåtanden N:rs 87 och 88,
i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskot¬
tets, under N:s 28 och 59, förut meddeldte Be¬
tänkanden: 1:0 angående hemställan om lindring
för Allmogen i den såkallade Byggnads.hjelpens
utgörande; och 2:0 angående väckta Motioner
om skyldighet för hus- tomt- och jordegare L
Städer att deltaga i Borgerskapets onera; åter¬
remitterat: Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o
17, angående väckt Motion, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om afskrifning af åtskillige anmärknings-medel;
Banco- Utskottets Memorial Nto 32, angående til¬
låtelse för de Academier, Collegier och Allmän¬
na Inrättningar inom Hufvudstaden, som, enligt
1823 års Banco-Reglemente, fått mot lika Nu»
meraire i Banco Sedlar till visst belopp årligen
utvexla Silfvermynt, att enahanda rättighet äf¬
ven för år 1829 kunna begagna; N:o 34, i an¬
ledning af hvad uti 1825 års Revisions Berät¬
telse blifvit fraröstäldl rörande den i Maji må¬
nad år 1823 tillförordnade och intill December
månad år 1824 fortfarande serskilda Administra¬
tion till fullbordan af de efter 1822 års Revi¬
sion inställde Byggnadsarbeten ; Lag- samt Oe¬
conomi*,- Utskottens Utlåtande N:o 6, i anledning
af vackt fråga, att Rådstufvu- och Kämnärs Rät¬
ter samt Häradshöfdingar ina erhålla exemplar
af utkommande Författningar; äfvensom att dea
Den 30 April.
så kallade Författnings-Samlingen må Kämnärs
Rältérne tillhandahållas; N:o 17, i anledning
af väckta Motioner, att den 124 Cap. Byggnin»
ga-Balken stadgade skyldighet lör Hemman å
Landet att Brandstod gifva, måne upphöra; fun¬
nit för godt, sedan den i 103 §. Regerings-For-
men och 64 § Riksdags-Ordningen stadgade om-
röstning öfver Högste Domstolens Ledamöter
nu mera blifvit verkställd, anmoda Expeditions-
Utskottet att uppsätta en underdånig Skrifvelse
till Kongl, Maj:t, med anmälan, att Högste Dom-
stolens samtlige Ledamöter blifvit i deras vigti¬
ga kall bibehållne.
§• 4-
Af inkomne Protocolls-Uldrag inhemtades
att Vällofl. Borgare-Ståndet remitterat: till
Stats- och Bevillnings - Utskotten, Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående upphäfvande af
den nu medgifna moderation i Postporto, för
bref, som väga öfver 8 lod; till Stats- och Ban¬
co-Utskotten, Kongl- Majjts Nådiga Skrifvelse,
angående Landshöfdingen J. af Wingårds anhål¬
lan om befrielse från ersättnings - ansvar för de
af furie Lands-Secreteraren Kleman tillgripne
och förskingrade allmänna medel; samt till Lag-
Utskottet, Kongl. Majlis Nådiga Proposition, an¬
gående förmons-räit för Upsala Academie hos
dess Uppbördsmän, i afseende på medel, sorn
af dem för Academiens räkning blifvit uppbur-
ne eljer förvaltade; och Kongl. Mai:ts Nådiga
Proposition, angående Lag-förklaring, rörande
lätta grunden för förvandling (ill fängelse vid vat¬
ten och brod af böter, som ådötnas för fåd^
Den jo April,
56?
ne stölder, hvilka, enligt Allmän Lag, ligga i
tväböte emot annan tjufnad; bifallit; Stats» Utskot¬
tets Betänkande N:o 96, i afseende på åtskilli¬
ga uti Riksgälds-Contoirets räkenskaper balance-
rade fordringar och tillgångar; lågt lill Handlin-
garne: Constitutions-Utskottets Memorial N:o 20,
rörande Herr C, Hallenborgs anmärkningsanled¬
ning, i afseende på Mötes* passevolancen vid
Skånska Infanterien; återremitterat: Stais-Utskottets
Memorial N:o 107, angående verkställighet af
Rikets Ständers Beslut om ett bidrag till Götha
Canal - byggnads fortsättande af 100,000 R:dr
Banco, att af Riksgälds*Contoiret genast utlem¬
na s; Lag-Utskottets Betänkande N:o 49, öfver
åtskilliga Motioner om ändring af 17 Cap. Han-
dels-Balken och 20 Cap. Ärfda-Balken; vid fö¬
redragning, funnit sig ej hafva något att anmär¬
ka vid den uti Siats-Utskottets Utlåtande Nio
95 afgifne berättelse om förrättad granskning
af Riksgäldskontoret, General-Assistance-Con-
toiret, samt f. d, Filial-Discont-InrättningarneJ
äfvensom Ståndet meddelade Rikets Ständers
Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret decharge och
frikallelse från all ansvarighet nu och i framti¬
den, i afseende på alla af dem i sådan egen¬
skap inom 1828 års slut vidtagne beslut och
åtgärder, hvilka äro upptagne uti de till sam¬
ma tid af Stats - Utskottet granskade Protocoll,
§• 5-
Bifölls, vid förnyad föredragning, Expedi»
tions-Utskotiets Utlåtande N:o 46, angående väckt
Motion, i afseende på formen'för Reservationer,
sorn åtfölja Utskottens Betänkanden ; och fann
568
Den 30 April,
Preste-Ståndet För godt anmoda samtlige Utskot¬
ten, att i detta afseende omedelbart efter Betänkan-
derne endast utsätta ordet: Reservation eller Re¬
servationer s der sadane äro anförde; sedan Dalum,
i stället för inledning ; och derefter sjelfva Re¬
serv alions-menin gen,
§. 6.
Då nu å nyo föredrogs Ecclesiastika Lag-
Utskottets den 30 uti förledne månad på Bor¬
det lagde Utlåtande N:o 18, i anledning af till
Utskottet remitterade Motioner, rörande tidsbe¬
stämmelser för Riksdagsmanna-Val, blef detsam¬
ma af Ståndet bifallet,
§• 7-
Vid förnyad föredragning af Ecclesiastika
Utskottets Uag-Afdelnings Utlåtande N:o 15 , i
anledning af Professoren Mag. P. O. Gravanders
Memorial, rörande förklaring och tillägg i Kongl,
Brefvet den 15 Julii 1803 om uppodlingarmed
frihetsår å Prestbord, anförde
Prosten Forslind: Det torde utan öfverdrift
kunna påstås, att Prestborden i allmänhet, och
i synnerhet Kyrkoherde-boställen , hvilka inom
hvarje Församling belägne i de bördigaste trak¬
ter, merendels tillika äro i besittning af de för¬
ra oner, som locala omständigheter medgifva,
borde efter många Seclers odling, igenom upp¬
lyste och verksamme innehafva res åtgärder, va¬
ra försätta uti det förmonliga skick, som af
hvarje egendoms serskilda beskaffenhet kan
väntas.
Man finner likväl på mångå ställen motsatsen,
Den 30 April,
Åkerjorden befinnes ofta vanhäfdad; ängsskötseln
försummad; odlings-lägenheter obegagnade, el¬
ler odlingar anstallde utan plan för det bela,
och ofta till förfång för mulbetet; skogen för»
störd; Humle- och Frukt-Trädgårds-anläggningar
uraktlåtne; Kryddgården i ett eländigt tillstånd;
mangårdshusen obeqväma; uthusen otillräckliga
och i spridd oordning kastade om hvarandra;
Trädplanteringar och allt annat, som tjenar till
en bostads förskönande, lemnadt utan allt afse¬
ende. Med ett ord, man finner Prestgårdarne
Uti en fullkomlig motsats af hvad de borde och
kunde vara. Undantag äro få, men de finnas
likväl, och i det de bära vittne om någon Bo-
ställs-innehafvares berömliga verksamhet, samt
förmåga att höja sig öfver fördomen och egen¬
nyttan, tillika lemna en tydlig anvisning på de
anstalter, sorn till Prestgårdames förbättrande
pch förskönande, om ändamålet skall i allmän»
bet vinnas, ovilkorligen måste vidtagas. De an¬
tyda dessa undantag, att sådane Boställs-innchaf»
vare icke saknat medel till ansträngningar och
påkostnader, samt att de icke ifrån dessa medels
användande låtit afhålla sig af farhogan att i
händelse af en tidig bortgång utsättas för en
fullkomlig förlust af det utgifne förlaget. Den»
na farhoga för blifvande förluster mäste äfven
blifva stor och förlamande lör ali verksamhet,
j samma mon, sorn en Boställs* innehafva re sak¬
nar egna tillräckliga medel; och då detta fall
oftas: eller nästan altid inträffar, är det första
vilkoret för en bättre sakernas ordning, att den*t
na farhoga undanrödjes. Endast under en full¬
komligt garanterad visshet, att för utlagds förla*
Den 30 April.
ger erhålla en lämplig ersättning, kan en obe¬
medlad men driftig man våga skrida till för¬
bättringar; och endast under denna visshet kan
han finna tillgång till erforderliga medel.
Utur denna synpunct har man troligen ut¬
gått, då man såsom en uppmuntran till och er¬
sättning för på Boställen gjorda odlingar bevil¬
jat frihetsår. Om afsigten dermed någon gång
blifvit befrämjad, har den oftare blifvit aldeles
förfelad, och altid för efterträdaren inedfört ett
oförtjent lidande. Merendels har man till odlin¬
gar på frihetsår an vändt den bästa, och någon
gång den enda betesmarken. Att på en gång
emot contant till sig lösa en återstod af 10, 20,
30 till 40 års besittningsrätt, står sällan i en ef¬
terträdares förmåga, hvarigenom han blifvit tvun¬
gen att under hela sin embetstid sakna en nö¬
dig mark, samt tåla en inbrukare på sin egen¬
dom; och då odlingen efter frihetsårens utgång
hemfallit till hemmanet, har det icke sällan
handl, att densamma redan varit uti ödesmål
fallen, och således icke lemnat någon ersättning
för den tid Boställs-innehafvaren varit i saknad
af denna jord; hvarpå flere märkvärdiga exempel
kunde, om det så fordras, jemte ojäfaktiga be¬
vis anföras.
Såsom den första anstalt till befrämjande af
odlingar och förbättringar på Prest-borden, utan
efterträdares lidande och alltför svåra betungan¬
de, vågar jag derföre vördsamt föreslå, att det
Högv, Ståndet uti underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhåller, att alla hittills gällande Författnin¬
gar, som röra frihetsår på Prestbord, må upp¬
höra att hädanefter vara tillämplige, samt att i
%
Den 30 April.
dess ställe Kongl. Maj:t täckes i Näder tillåta
Presterskapet att, serskildt uti hvarje Stift efter olika
local-förhållanden, med vederbörande Consistorii
»ninne uppgöra och till Kongl, Majus Nådiga
fastställelse anmäla bestämda grunder, efter hvil¬
ka, i hvarje enskildt fall, ersättningar för på Prest¬
bord gjorda odlingar och förbättringar må afef-
terträdare utgöras.
Att här försöka en utförligare uppställning
af dessa ersättnings-grunder, kan så mycket min¬
dre vara min afsigt, sorn jag förutsätter att de
måste vara olika under olika förhållanden. Jag
vill blott här uppställa ett exempel, till upplys¬
ning af den föreställning, som legat till grund
för mitt förslag.
Om häfd, dikning och stängning vid Prest¬
bord är i Allmänna Tagen stadgadt.
Af alla förbättringar synes mig anläggning
af tjenliga Torpställen vara de vigtigaste. För
dessa bör ersättning på så sätt gifvas, att de derå
uppförda nödiga byggnader betalas till ful|o efter
det värde de vid afträdandet befinnas ega, med
rättighet för tillträdaren att, om han så önskar ,
erlägga denna betalning igenom Skuldsedel på
Summan med 6 procents ränta och årlig
afbetalning af Capitalet.
Hufvud-kostnaden för ali odling hör beräk¬
nas i Tunnor säd, om den är åker, och uti lass
hö, om den är äng, för hvarje Tunnland, och
pnses vara erhållen med 6:te årets utgång efter
pdlingens fullbordan eller den första skördade
grödan, hvaraf följer, att i de svåraste fall, då
Tjenste- och Nåd-år afräknas, endast halfva den»
Summa knit under loppet af 3 år komma at(
x
Den 30 April.
af tillträdarera utgöras. Men på det att detta
quantum af säd eller hö icke måtte uppdrifva»
för högt, elier leda lill någon svår förltist å nå¬
gon sida» anser jag dessutom en måttlig ränta
af säd, smör eller hö höra bestämmas, att till
Odlarens rätts innehafvare ytterligare uti/ 30 år,
efter de så kallade 6 ersättningsåren räknadt, af
Bostället utgå-
Ofverlopps-bjrggnader må classificeras efter
den nödvändighet, nytta och beqvämlighet de anses
medföra för Botsälls-innehafvaren, och i förhållan¬
de dertill mer och mindre ersättas, hvarvid vissa ,
uti en aftagande progression beräknade, flere el¬
ler färre proc. årligen afdragas, tills de efter ett
visst anta! år hemfalla gården utan vidare er¬
sättning. Dessa ersättningar må ej heller kunna
af en efterträdare contant uttvingas, utan må det
vara honom tillåtet att erlägga 5 procents ränta
för den till ersättning fastställda Summa, jemte
den procent, som för hvarje fall är beräknad att
årligen försvinna, hvilka procent ifrån den rän¬
tebärande Capital-skulden med hvart 3:dje år
afdragas, och derigenom förminska densamma.
För målning och tapetsering må ej ersättning
begäras eller fordras, då andra ersättningsan¬
språk ega rum.
En Humlegårds anläggning kan anses ersatt
8 år efter anläggningen; en Kryddgård efter
4 år.
Bärande fruktträd räknas i värde lika med
hvad ett dylikt träd kostar i trädhandeln, då det
börjar blomma.
För plantering af vilda träd af ädlare sor*
Den 30 April.
571
ter ml någon ersättning för hvart lottie år bestämd
mas. Buskar och häckar ersättas icke.
I allmänhet måsie äfven iakttagas, att od¬
lingar, och förbättringar icke på en gång företa-
j gas i ^ stor scala , att kostnaderne öfverstiga ett
visst maximum; men väl måen sammanhängan¬
de plan derföre på en gång uppgöras och tili
partiell verkställighet fastställas.
En annan omständighet förtjenar äfven upp.
märksamhet. För en tillträdande är svårt att be¬
sörja såningen för tillträdes-året, alltid höstsäde!,
och på många ställen äfven vårsädet. Tillträda¬
ren tillskyndas derigenom en säker förlust, utom
svårigheten att anskaffa förlag dertill, enär hans
ofta knappa tillgångar i så många andra fall ändå
måste öfver hufvan ansträngas. Deremot kan
såningen med minsta kostnad ombesörjas af den
afträdande, åt hvilken till och med en ej obe¬
tydlig vinst derigenom kan beredas, utan tillträ¬
darens känning, om såsom ersättning för sånings-
kostnaden anslås! en viss del af äringen, t. ex.
hälften, efter skeende logmätning. En besparad
utgift af det första contanta förlaget, är alltid
för tillträdaren en betydlig vinning, änskönt han
kan synas hafva gjort en förlust af några Tun¬
nor säd.
Kyrkoherden Lyth: Så öfvertygad, som jag
är, att missbruk 1 anledning af Författningen om
frihetsår icke sällan inträffat, lika öfvertygad är
jag ock, att frihetsår å oländig mark, som i an¬
nat fall aldrig blef uppodlad, icke kunna för ef¬
terträdaren medföra någon skada , helst denna o-
ländiga mark i alla fall icke kunnat lemna ho¬
nom någon afkastning. Att etablera ett er sätt-*
574
Den 30 April.
nings-system i afseende, härå vore, i min tanka,
ännu farligare, i synnerhet sorn det redan för en
tillträdare är nog betungande att betala reparatio¬
ner och byggnader, hvilka, oberäknade ersättning
för gjorda uppodlingar, någon gång kunrti stiga ^
så högt, att en fattig roen välförtjent man icke
vågade emottaga en beställning, hvars erhållande
vore förenad med rå stora utgifter, att han dem
icke mäktade bestrida.
Biskopen m. m. Doctor Faxe: Att under¬
dånig anmälan hos Kongl. Maj:t sker om Con«
sistoriernas hörande innan vederbörandes beslut
fattas om frihetsår för uppodlingar af oländig^
mark å Prestgårds-egor, anser jag så mycket nöd¬
vändigare, som derom saknas föreskrift i Författ¬
ningen, hvilken utsäner vilkoren för dylika fri¬
hetsårs åtnjutande. Det enda, som förekommer
mig anmärkningsvärd!, är, att uti den ifrågavaran¬
de expedition nämnas nyodlingar å beteshagar och
gärden. Författningen medgifver ej frihetsår
för annan odling och redning, än å oländig mark.
Derföre skulle jag tillstyrka, att antingen detta
uttryck nyttjas i den föreslagne underdåniga skrif-
velsen, eller ock, att bestämdt förbud begärdes
emot hemställan om frihetsår för andre odlin¬
gar, ärt de, som verkställas å sä beskaffad mark.
Professoren Gravander upplyste med exem¬
pel från Strengnäs Stift, att från 3:ne dervarande
Prestgårdar en större eller mindre del af sjelfva
inegorne blifvit på vissa frihetsår upplåten, hvar¬
igenom efterträdaren lidit en ganska betydlig
förlust.
Professoren Morén instämde så mycket hel¬
dre med Prosten Forslind, som det inträffat på
Ben 30 April.
575
en Prestgård, aft frihetsår å en äng derstädes
blifvit beviljade.
Confracts- Prosten Nibelius, som instämde
med^Prosten Forslind, yrkade inskränkning i fri—
j hetsåiV samt besigtning i närvaro af Consistorii
Ombud^af den oländiga mark, som i sådan af¬
sigt upplåtes, emedan det handt i orten på de
2:ne ställen, der han varit Pastor, att å betes¬
hagar och sjelfva odaljorden uppodlingar slett,
och frihetsår derå erhållits till största skada för
efterträdaren.
Efter framställd proposition blef förevarande
Utlåtande, i anledning af de dervid gjorda an¬
märkningar, till Utskottet återremitterade.
§. 8.
JEcclesiastika Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16,
öfver Th. Professoren, Contracts-Prosten Mag.
T/i. Moréns Motion, angående rättighet till Tjen.
Steårs-beräkning under vistelse vid Academien
till fortsättande af Theologiska kunskaper, blef vid
nu skedd föredragning gilla dt; med anmodan till
Utskottet, att till Ståndet inkomma med förslag
till Underdånig Skrifvelse om Nådig Förklaring
i hittills gällande befordringslagar att Prestman
eller Schol-Lärare må ega att i sin Tjenstberäk-
ning Upptaga den Permissions-tid af högst tvän-
ne år, hvilken han genom en med approbation
undergången Th. Candidat-Examen styrker sig
vid någotdera af Eikets Universiteter hafva an-
vändt till förkofran i det Theologiska studium.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
O. Rogberg,
/ V
Rättelse:
Sid.- 3g3 rad- 3 stur: Broomé läs: Pettersson,