Den 6 FtbruarH.
inot det nya och denna ömtålighet om det gam¬
la vara en oeftergiflig lag, så är det eit stort
fel, alt på Kongl. Befallning och enligt Ständer¬
nas beslut den nya Handboken och den nya Ca-
techesen utgingo bland folket och intogo de gam¬
la böckernas plats i Kyrkan. Då frukiade man ej
att kalla andaktens Jrommaste utgjutelser inför den
conventionella smakens domstol, ej heller befarade
man någon våda för blödiga hjerlan af den , till
böckernas antagande oell bruk ifrån och med en
bestämd tid, utgående tvångslagen. Idka litet,
som jag vill och bör säga, att de då vidiagna
atgärderne voro syndiga eller mindre väl be¬
räknade, lika litet kan jag, i fråga om nya
Psalmbokens antagande till allmänt bruk, fin¬
na ett I,agbud äfventyrligt eller betänkligt, enär
derigenom den själaömme lider hvarken mer eller
mindre, än genom påbudet om Handboken och
Catechesen, hvilka i sin gamla form icke blefvo
bibehållne, oaktadt de talade om Folkets minnen.
Jag tror att, fastän en Lag påbjöd den nya Hand¬
bokens och Catechesens allmänna bruk, denna
Lag hvarken haft den olyckliga verkan, att Böc¬
kerna icke talat till den enskildes hjerta eller blifvit
hans, icke heller den, att verkningar till tro och
hopp och Christelig fördragsamhet förhindrats, så
att de nya Böckerna ej blifvit allas. Har nu den
påbjudande Lagen allsintet i afseende p| dessa
Kyrko-Böcker skadat, så vågar jag för min del
ej ens förmoda, att en Lag om nya Psalmbo¬
kens allmänna bruk vid Gudstjensterne kan eller
skall för någon blifva vådlig, helst då Nationen
tyckes hafva haft ganska tillräcklig tid att med
densamma göra fört(olig bekantskap, Mig före¬
joa
Den 6 Februarii.
faller det alldeles rätt, att) då svårligen något i
nya Psalmboken kan anses odugligt eller förvillan¬
de, det goda, såsom det nu finnes, antages och
blifver allas i ty jag kan omöjligt föreställa mig,
att det vinner burskap, om sjelfklokheien , fakun¬
nigheten och vrångheten ohämmadt få öka det få¬
vitska misstroendet och godtyckligt fasthålla det
i språk och sak bristfulla gamla, med intet an¬
nat stöd för sin envishet, än att det pä traditio¬
nell väg hunnit ända till detta nu. Denna tro
på gamla Psalmbokens värde är blott och bart
historisk, och jag fruktar, att den närmar sig
mera intill fördom, än religiöst sinne och religiös
smak, hvilken sednare icke lärer kunna vara för¬
dömlig, om det är rätt, att allt i Kyrkan bör ske utan
söndring, i öfverensstämmelse med ren smak och
tidens fordringar. Så dömde man åtminstone vid.
alla föregående tillfällen, då något nytt aflöste det
gamla, och principen synes vara riktig, ej blott
för det den är Apostolisk, utan äfven derföre,
att Kyrkan ej är död utan lefvande, d. ä. bestän¬
digt fortskridande framåt och uppåt.
Hvad det beträffar, att Höglofl. Utskottets
Betänkande skulle vara oförenligt med Kongl.
Circulaire-Brefvet d. 29 Jan, 18ig, kan jag icke
heller af detta Brefs ordalag härleda en så sträng
slutsats. Kongl. Maj:t säger att ”Wi för det
närv arande icke velat påbjuda något uteslutande
bruk af nya Psalmboken;'’ men deraf följer icke,
att ett påbud alltid skall uteblifva, utan tvärtom
att Kongl. Majit en gäng vill påbjuda ett allmänt
bruk, hvilket fall lärer böra inträffa, just om och
när Kongl. Maj:t finner, att Boken hunnit blifva
så känd, att, sedan de fleste sjelfmant antagit den,
Den 6 Februarti.
enhet i Gudstjensten genom elt påbud bör tillvä¬
ga l»ririgas. Om ett sådant påbud nu utgår, så
inodifieradt, att vid Gudstjensten, under viss tid
efter antagandet, helst de Psalmer väljas, sömsta
i begge Psalmböekerne, så pålägges icke något
tryckande tvång, och den under enskilde andakts-
öfntngar vunna bekantskapen med det alldeles
nya, skall icke allenast göra det kärt för hjertat,
utan äfven öppna detsamma en obehindrad och
lätt väg till Kyrkan och den samfälda Gudstjen-
sten. Hvad Utskottet yttrat om nya Evangelii-
boken år 1823, eller blott 4 år efter nya Psalmbo¬
kens utgifvande, står alldeles icke i sammanhang
med det Nådiga Circulaire-Brefvet; ty, om ock
samma grundsats skulle användas i afseende på
nya Psalmboken, så innebär det dock icke, att
åtgärder för nya Psalmbokens allmänna bruk skola
uteblifva längre, än till dess man hunnit blifva
van vid det nya och finner det förtjena tillgif¬
venhet. Att längre vilja förhindra antagandet af
nya Psalmboken, vore att gifva stöd åt en ovana
och en fördomsfull halsstarrighet, hvaraf följden
skulle blifva, att söndringar i Kyrkobruken skulle
inritas och godkännas, och derföre vågar jag yttra
den öfvertygelsen , att det nya , förbättrade hvarken
småningom eller något kan verka, förrän det kom¬
mer Folket i händerne, genom ett, allt fördoms¬
fullt motstånd brytande påbud; dä kan jag icke
tvifla att det skall vinna framgång samt bevisa,
både att det behöfdes och dugde. Kommer ej
ett sådant påbud, såskall vrångheten alltjemt mot¬
arbeta det bättre; och derföre tackar ej det slägte,
som nu uppväxer, naturligtvis ej för att fastked¬
Len 6 FebruariU
jas vid det gamla, och ga i qvaf, ulan för atti
Kyrkan gå fram med lika steg, som i Staten.
Hvad angar de oeconomiska svårigheter, sorn
ansetts ligga i vägen för ett påbud om nya Psalm¬
bokens antagande, borde ingenting vara lättare
att häfva än dessa. Jag känner af erfarenheten
i min ort, att de alldeles icke varit afsedde,
emedan det ännu, Gudi lof, är allmogens högsta
interesse att hålla Gudstjensien i helgd, och det dess¬
utom är lätt för en Pastor att anskaffa ett större parti
böcker, samt dymedelst bereda ett lindrigare
pris. Då man kan hafva en Psalm- och Evan-
geliibok i skinnband för i BtdrRlgs, tryckt med
så kallad mellanstyl, såsom jag i min Försam¬
lingar skafFat i,ooO exemplar, så tillskyndas in¬
gen större kostnad, än folket kan bära, och som
det gerna underkastar sig vid den blotta föreställ¬
ningen af Läraren, att i R:dr till en Psalmbok
icke är någon förlust, såsom den vore, om den
sattes på krogen och i annan fåfänglighet bortplut-
trades. Att Psalmbokens införande till allmänt
brukejbör komma i fråga förr än den nya Evangelii-
Boken utkommer, är ett påstående, sorn bevisar
ingenting mot Motionairemes skäl; ty det, att man
väntar ett godt, bör väl icke gifva rätt eller skäl
att förkasta och fördröja upptagandet af ett annat
godt, som just är förhanden, och hvilket alls-
icke hindrar det verk, som tillstundar. Den nu
uppväxande generationen skulle derigenom in¬
snärjas i det gamla och, såsom dermed införlif-
vad, motstå det fulländade nyås antagande, på
samma grund, som de nuvarande äldre, nemi.
på den vacklande grund, att de så vant sig vid
det
Den 6 Februarii,
305
det gamla, att de vilja dervid förblifva, Den nya
Evangeliiboken beror dessutom af den nya Bibel-
versionen, och dermed kan ännu längre dröjas, ef¬
tersom det just icke går så fort eller lätt att ut¬
arbeta, granska och sprida en hel Bibel-öfver-
sättning. Förr än nya Psalmboken blir känd och
af hvarje enskild jemförd med den gamla , kan
ingen öfvertygelse erhållas om dess värde och
företräden, och jag tror att det vore lika dårak¬
tigt att b ida på en öfvertygelse, hvilken oförbe¬
redd skulle falla uppå, som att vänta på värma,
utan att hafva värme-ämne till hands, att använda.
Att bestrida nya Psalmbokens antagande till Kyrko¬
bruk, derföre att i bokhandeln så många exem¬
plar af gamla Psalmboken äro oförsålde, synes
mig vara ett så svagt argument, att det bevisar
ingen ting. Boktryckaren får full ersättning, om
han upplägger den nya Psalmboken, och det
g imla förlaget är ju icke förspildt, enär de äldre,
som måhända vilja i huslig andakt nyttja begge
Böckerne, icke lära underlåta att i bokhandeln
efterfråga den gamla , hvars pris utan förlust torde
kunna nedsättas. Att för en bokhandels interesse
vilja motverka den nya Psalmbokens antagande
och en deraf bärflytande Kyrkobruks-enhet, sy¬
nes mig verkligen ensidigt. I denna fråga tor¬
de man böra afse massan af Nationen och icke
endast de äldre. Dessa sednare sättas allsicke
i nödvändighet att bortlägga sin gamla Bok;
men att den nya ingår i Kyrkan och med det¬
samma i Folkets hjertan, synes mig så mycket
bättre, som det sig bildande nya samhället med
alla skäl bör få tala samma rena språk i sina Sån-
Pr ette-St, Prot, 1829. Band, 11. S5
306
Den 6 Februarii.
ger, som def träffar i alla, det medborgerliga lif»
vet tillhörande, afhandlingar. Annars hade icke
så mycket beböft tillgöras för Svenska språkets
renhet och riktande; och det förefaller mig ona¬
turligt, att det ädla bemödandet derföre icke skulle
få sträcka sitt välgörande inflytande till Kyrko-
sångerne, så väl som lill predikningar, verlds-
ligatal, vetenskapliga och oeconomiska uppsatser.
Ett rent språk ligger på intet vis i strid med en
ren anda; man mi kalla det nymodigt eller huru
som helst, det är dock en fordran af liden, och
vi kunna lika litet sträfva emot den, sorn vi yran¬
de böre vilja springa förbi den. Blott sjelfva
grundvalen icke upprifves, gör det icke ondt att
passande prydnader tillsättas; enkla, allvarliga och
väl valda gifva de bade skönhet och lif och vär¬
dighet åt det hela, och ofelbart talar det både
till förstånd och hjerta, just derföre, att det såsom
tidsenligt ligger närmare och tydligare än det för¬
åldrade, som ej passar till de nya formerne.
Herr Leffler säger på ett ställe i sitt anfö¬
rande, att: i Religions-saker intet är obehagligare
och mera stridande mot det egentliga ändamålet, än
att gå befallande till väga, och på ett annat ställe, att
då nya Evangeliiboken utkommit, dess och nya Psalm¬
bokens ovilkorliga antagande ian, om det behöfves,
genom tvång påbjudas. Det motsägande häruti
kan icke undfalla någon, och således förfaller hela
det deraf påräknade stödet. Dessutom torde det
vara ganska tvifvelaktigt, om en ny Bibelver-
sion och en ny Evangeliibok lättare vinner bur¬
skap än en ny Psalmbok. I Bibeln önskar tro¬
ligen den enfaldigare vida mindre ändring, än
i hvilken annan Religionsbok sorn helst, allden-
Den 6 Februarii.
»turid Bibeln si väl i ord som sak anses såsom
helig , af Gud irigifven och oföränderlig. Just
för att bana vägen till en renare och förbättrad
Bibel-öfversättnings, och i samband dermed, en
ny Evangeliiboks antagande, börden nya Psalm¬
boken gå förut, liksom för att vänja Folket vid
det renare språket, hvarpå Bibeln lika litet, som
Kyrkosånger och Böner, förlorar, Kati man nu
icke neka alt en ny Bibel-öfversättning är behöf-
lig, så kan man icke utan inconsequence neka
nya Psalmbokens behöflighet; och hvad den af
dess bruk uppkommande oro» och bekymret be¬
träffar, skulle detta vara vida mer och kanske
med långt vigttgare grund att befara, om, då
Bibel-öfversättningen och nya Psalmboken blif¬
vit färdiga, dessa tillika med de nya Kyrkosån-
gerne skulle genom en tvångslag på en gång på¬
bjudas. Kan icke en Religions-Lärare leda sina
åhörare till öfvertygelse om en god Andelig
boks värde, så fruktar jag, att öfvertygelsen för
alltid blir ute; men i närvarande tid är Svenska
Presterskapet både så upplyst och så nitiskt, att det
svårligen låter sig tänka, det ifrån dess sida
skulle kunna härledas de hinder, hvilka i en och
annan Församling föranledt vägran af den för-
tjenstfulla nya Psalmbokens antagande och begag¬
nande. Kunde någon Prest så mycket glömma
6*111 Embete och sin Hjords bästa, att han hem¬
ligen eller uppenbarligen ställde sig i spetsen
för ett emot upplysning och Uppbyggelse vid¬
skepligt stridande Folk, så vore det bättre att
han resignerade, ty han dagtingar med fördo¬
men i samma stund, som han glömmer Prote¬
stantismens fordran af protest emot mörke* och
SOS
Den 6 Februarii.
vidskeplig tro. Sådana Medlemmar af Prester-
skapet kan och vill jag icke förmoda finnas; och
derföre ar jag fullt öfvertygad, att der Presten
rätt lärer och leder, der skall, äfven lill följd af
en Lag, nya Psalmboken tala sitt sköna hugsva-
lelse-språk till alla om salighetens sak angeläg¬
na hjeltan. Uppriktigt lyckönskar jag alltså Sven¬
ska Kyrkan till en Religionsbok, som helt visst
intet annat land eger mera ren, uppbyggande
och fullkomnad; och då jag följaktligen tillstyr¬
ker Utskottets Betänkande, gör jag det med full
och fast öfvertygelse, att jag röstat för en sak,
som är Gudi behaglig oc.h menniskorna nyttig.
JEn Tro, ett Dop, en Psalmbok , det vill visser¬
ligen Ordets Herre, som ensam är Gud och al¬
las vår Fader.
Comminister Dahlgren yttrade: Med full¬
komligt medgifvande af den nya Psalmbokens
stora värde, efter min tanka och den jemförelse
jag kunnat anställa melian den och våra trosför-
vandters andeliga sånger, den bästa i Lutherska
Kyrkan, bekänner jag dock lika oförstäldt, att jag
uti ifrågavarande öfverläggning sluter mig till
minoritetens åsigt. Jag kan nemligen icke dela
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
gjorda tillstyrkande, att Biksens Ständer genom
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte in¬
gå med anhållan, det den nya Psalmboken må
ovilkorligt öfver hela Riket till allmänt bruk på¬
bjudas och antagas efter förloppet af 5 år eller,
som Utskottet uttrycker sig, med året 1833. Här,
liksom i alla dylika fall, anser jjg att, så myc¬
ket man kan, alla tvångslagar böra undvikas. Jag
skulle tro, att det bör hora till Christendomens
Den 6 Februarii.
309
formler, liksom lill dess anda, att fridälskande och
med stilla saktmod framgå, banande sig genom
egen öfvertygande kraft vägen tili menniskohjer¬
ta!. Prosten Pettersson har i sitt skriftliga anfö¬
rande yttrat: Att ljuset har blott en färg. Det¬
ta medgifveg gerna} men man bör ej eller för¬
gäta en annan egenskap hos detsamma, nemligen
denna: att, då dess sken uppgår, börjar det med
att först belysa höjderne, efter en tid sänker det
sig ned till dalarne, att nu gå det i förväg och
försöka bära ned strålar i djupet, innan de sjelf¬
va dit behaga nedströmma, tror jag ej later sig
göra. På samma sätt och med samma lagar fort¬
går äfven det intellectuella ljuset. Vi behöfva,
blott tålamod och förbidan. Det är visst ett be¬
klagligt phsenomen, att här och der i vålt Land
finnes en slags sectsjuka, hvilken hårdnackad hän¬
ger fast vid det traditionella, och ej alltid förstår
skilja mellan anda och bokstaf; »nen jag skulle
tro, att den icke häfves, utan snarare finner en
näring mer, der tvånget träder emellan. För
öfrigt kan jag ej inse någon så farlig rubbning i
forralerne, om ännu en rund tid, det jag dock
icke tror, enär de fleste Församlingar redan an¬
tagit den nya, den gamla Psalmboken på ett och
annat ställe skulle fortfara att sjungas och begag¬
nas. De äro ju intet så främmande för hvar¬
annan dessa böcker. Tvertom ganska nära slägt.
En del af de gamla Psalmerne äro med obetyd¬
liga förändringar upptagne i den nya. Vi sjun¬
ga ju sjelfve i den nya det fortlefvande gamla.
En dylik rubbning af formler skulle man då
kalla del s som jag sjelf öfvervarit, att samma
Psalm i nya Psalmboken sjunges på olika melo¬
Dm 6 Februarif.
dier i serskilda Kyrkor, Jag h*r dock ej hört
någon häremot göra anmärkning. Prosten Hvas¬
ser har i sitt skriftliga anförande lemnat ossen
berättelse om sina åtgärder och deras lyckliga
framgång inom sin Församling i fråga om den
nya Psalmbokens antagande. De tala lika mycket
för^ hans nit, som de hedra hans åhörare, men
kunna ej här finna tillämpning; han har äfven
tyckts antyda, att Ståndet, då Motion här förevar
första gången, redan tillräckligt bestämt sig för
TTtskottets nu afgifne tillstyrkande. Det står vis¬
serligen i Protocollet, att pluralileten var för
nya Psalmbokens antagande inom viss tid; men
detta hvarken löser elier binder. Något beslut
får ej ett Stånd fatta på förhand, innan målet å-
terkommer från vederbörligt Utskott.
Min mening är sålunda *n, att det goda
af sig sjelft måtte få verka u.«m ..agra tvångsla¬
gar, der det later sig verkställa; jag väntar mig
dessutom i de förbättrade Skole-anstalter, dem ett
berömvärdt nit allt iner söker att utbreda och ut¬
vidga, ett godt stöd för en stigande upplysning,
8a val uti ifrågavarande sak, som i många dylika
med densamma besiägtade.
Dom-Prosten Lundblad anförde: Ehuru jag
uppriktigt delar den önskan, att likstämmighet
inom Svenska Kyrkan äfven i det afseendet må
vinnas, att den nya Psalmboken, så skyndsamt
gom möjligt är, varder till offentligt bruk vid
Gudstjensten antagen, kan jag dock ej gilla den
af Höglofl. Utskottet föreslagna utvägen af en
viss prasscriptions-tid, utöfver hvilken allt offent¬
ligt bruk af den gamla Psalmboken skulle vara
förbudet. En sådan åtgärd är, enligt min öfverty-
1Ven 6 Febrttarii.
geise, båile obehöflig och möjligtvis skadlig. Den
är obehöflig; ty en god sak segrar naturligast och
säkrast genom sjelfva sin egen goda halt. Dea
kan blifva skadlig; ty man känner, att inom vis¬
sa Församlingar, i synnerhet uti Rikets Norra
X,andskaper, det nya ännu mötes, ej sällan, af en
viss, som man må hoppas, välment fruktan och
deraf härledd motvilja. Ett magtspråk skulle,
befarar jag , kunna i afseende på dessa hafva
menliga följderj och hvarföre förmena dem, som
möjligtvis äfven efter 1833 icke skulle tro sig
finna samma näring för sin dock alltid vördnad
bjudande andakt i den nya, sorn i den gamla
Psalmboken , hvarföre, frågar jag, förmena dem att
tills vidare begagna den gamla? Hvarföre — för tvist
mer om Sångernas yttre form än om deras an¬
da— såra enfaldigare, men välmenta med-Christ-
na. För min del anser jag det vara ej allenast
lämpligast, utan till ock med Christligast, och så¬
ledes Christi Evangelii Predikanter värdigast ,
att i hufvudsaken ännu hvila vid det af Kongl.
Maj:t i frågan redan utfärdade lika visa som Nå¬
diga Förordnande. Det enda, sorn jag derutöf¬
ver för närvarande skulle vilja tillstyrka, vöre,
att i nästutkommande Cleri Comitialis Circulaire
en uppmaning intoges till vederbörande , att med
nitfull vishet söka upplysa Församlingarne. Och
jag tviflar ej, det ju ett upplyst Presterskap, un¬
der vederbörande Biskopars och Consistoriers till¬
syn och ledning, skall på upplysningens och öf-
vertygelsens väg, om än långsamt likväl säkert,
utan att störa någons skäligen påräknade sam¬
vetslugn, lyckas att förmå sina Församlingar till
den nya Psalmbokens enhälliga antagande.
313
Den 6 Februarii.
Prosten Dillner conformerade sig med Dom»
Prosten Lundblad och Doctor Häggblad.
Professoren Gravander anförde: Såsom Le¬
damot af Höglofl. Allmänna Besvärs- och Oeco-
nomie-Utskottet anser jag mig skyldig att inför
Döglo fl. Ståndet framställa några af de Momen¬
ter, som under ptöfningen af förevarande ämne
fästat Utskottets synnerliga uppmärksamhet, och
grundlagt dess öfvertygelse för fattandet af det
afgifna Betänkandet. I allo delar jag pluralite-
tens mening, äfvensom jag förut vid deri väck»
ta Motionen förenat mig med Biskopen Doctor
Tegnér.
Med all möjlig varsamhet och omtanka bar
Utskottet behandlat detta grannlaga ämne. Den
upplysning har blifvit gifven, alt blott uti en
viss trakt af Götheborgs Stift och uti en del af
Norra Länen, således, då folkmängden afses,
ganska inskränkt , särdeles svårigheter mott för
nya Psalmbokens införande. En viss känd be*
nägenhet för Secterisin ligger på förra stället till
hufvudsaklig grund för motståndet; i Norrland
förefinnes dels samma förvillelse, dels indiffe¬
rentism för saken. I händelse af någon före»
slagen och gifven längre tid, än den uti afgifna
Motionen, har en af Utskottets Ledamöter, en
i den orten tjenstgörande högre Embetsman,
som egt tillfälle alt inhemta Folkets tänkesätt,
förmodat sakens lyckliga och ej alltför länge för¬
dröjda framgång. I Norrland torde de vänta nå¬
got Kongl. Påbud, i synnerhet, som det förra
blott var för det närvarande.
Jag tillägger: Liknöjdhet i handling skulle
i min tanka vittna om kallsinnighet för den go=
Den 6 Februarii.
3’3
da sälten, och vara mindre förenlig med aktnin¬
gen för arbetets värde och den lyckligt nedlagda
mödan. Fördragsamheten är visserligen en dygd,
utmärkande hvarje sann, i synnerhet Protestan¬
tisk Christen; men i vårt Fädernesland, der en¬
het i tro och bekännelse finnes, skulle jag vilja,
att också enhet i denna liturgiska angelägenhet,
såsom skett med Handboken och Catechesen, in¬
fördes. Då ingen enda bestrid t dogmernes lika
goda och vårdade begagnande uti nya Psalmbo¬
ken , sorn uti den gamla, förekommer uti det
hufvudsakliga intet hinder för den förras nekade
eller obestämdt fördröjda antagande. Olikheten e-
mellan begge böckerne är således icke uti de
Gudomliga sanningarnes framställda evigt samma
väsende, utan endast i det tillfälliga och i deras
framställda form, Hvar den sistnämnda skönast
finnes, erkänner med tacksamhet hvarje fördoms¬
fri betraktare. Antithesen emellan begge har län¬
gesedan afkunnat Utslaget, till heder för den ut¬
bildade språkkännedomen och smaken. Jag upp-
häfver mig icke till domare öfver detta svåra
och dyrbara arbetes värde, men saknar likväl
icke känsla för dess poetiska skönheier och toni-
ska behag. Uti den gamla förekomma ibland
annat dels främmande, dels föråldrade ord; e-
genheter för alla lefvande språk; uti den nya
visar sig snillets och smakens förenade kraft; der
höras harmonie och goda slutfall.
Såsom utmärkt svårighet för den nyas an¬
tagande har man omtalat svårigheten att lära sig
de nya melodierna; men för dennas afhjelpande
hafva dels Consistorier, dels Pastores, redan sörjt,
och fortsätta denna omsörg. Dessutom vaktar
jij. Den 6 Februarii.
sig nog hvarje tjenstgörande Församlings-Prest,
att förtidigt och ovist begagna de nya. Skulle
äfven vissa af desse med tiden tillvinna sig en
närmare granskning och må hända förbättring,
så finnes likväl ett tillräckligt förråd af de gam¬
la, kända och lätta, att under lärandet af de nya
begagnas.
Då io år förflutit sedan nya Psalmbokens
första offentliga införande, tror jag, att om 5 år,
såsom jag i Utskottet ibland andra föreslog, ytter¬
ligare lemnäs för sakens betänkande och exem¬
plars anskaffande, ingen ytterligare termin bör
påtänkas; det vore, i mintanka, att lemna åt god¬
tycket hvad visheten begrundat, hvad snillet
och smaken af Christelig anda alstrat. Historien
om Psalmböckerne i Sverige visar ett helt olika
förhållande, allt ifrån 1530 till 1695. Då dyli¬
ka utkommit granskade och godkände, infördes
de genast och allmänt, så fort exemplar hunnit
att anskaffas. Ar det en Christelig pligt att pröf¬
va allt och behålla det bästa; eger den nya Psalm,
boken ett afgjordt företräde för den gamla, hvi
då förhala tiden till dess allmänna begagnande?
Bådighet i öfverläggning, klokhet i beslut och.
raskhet i handling utmärka uti oskiljaktig före¬
ning den vise och kraftfulle Styresmannen. Hvar¬
est fruktan innästlat sig, har modet flyktat.
Hvilke aro de i detta ämne ännu prof vande ,
eller tveliogse> eller bångstyrige? Ogerna ville jag
här påtänka någon af de kunnigare inblandad uti
skaran af de okunnige. Väl erkänner jag, att
öfvertrons och inbitna vanors välde måste med
manlig varsamhet angripas för hoppet om seger;
men den förra har sitt grundfäste uti okunnig¬
Den 6 Februarii,
beten; de sednare till en del i okunnigheten,
till en del uti nböjd halsstarrighet. Ljusets kraft
igenombryter dock den förra; mandom, i före»
ning med upplysning, bekämpar de sednare.
Hvarest det envisa och okunniga barnet ej in¬
ser sitt väl , der fordras fadrens mognade kun¬
skap, undervisning och ledning. Må Clerus Co-
]m i tia 1 is, äfvensom Consistorierne , uti utgående
Circulairer förnya sina vänliga uppmuntringar!
Må Presterskapet hädanefter, som hittills, vid
alla tjenliga t i 11 fä i I en härtill väcka de sofvande
och lifva de tröge; och jag är viss, att inom
kortare tid än den föreslagna målet skall vara
uppnådt, I händelse Kongl, Majrt skulle täckas
härom utfärda ett Nådigt Placat, ville jag tro
det vara nog,att Kongl, Maj:t häröfver förklara¬
de sin Nådiga vilja och önskan, ej utfärdadt i for¬
men af positift bud. Af kärlek till sin Konung
och Dess vishet skulle, efter min säkra förmo¬
dan, de ännu dröjande ila att förekomma den¬
na Faders-önskan.
Enhet i Svenska Församlingen för offentlig
Gudsdyrkan synes mig äfven påkalla en elefin i-
tif åtgärd. Hvad skulle val eljest samtiden,
hvad skulle efterkommande vittna om oss, som
erkänt bokens värde, men som öfverlemnat åt
få att efter godtycko handla i en sak af vigt ,
der ingen olikhet borde röjås.
Af lågande begär till det rätta, af varmt
hjerta för Konungens och mitt Fosterlands val,
under alltid nedkallad välsignelse öfver vår hul¬
de Landsfaders sällhetsfulla regering för närva¬
rande och kommande tider, har jag, såsom en
friboren Svensk man, oförstäldt yttrat mitt till¬
Dm 6 Februarii.
styrkande och mina tankar. Har jag häruti miss-
tagit mig om det rätta, så är felet icke uppså¬
tets att vilja missleda, utan hjertats, som lifvas
af den värdiga förhoppningen, att öfverallt inom
Sveas gränsor snart måtte höras samma Sånger
vid offentliga Gudstjensten, till inbördes uppbyg¬
gelse och till den Eviges lof.
Biskopen m. m. Doctor Wallin anförde: I
afseende på den fördom, sorn min värde granne,
Biskop Tegnér, lika vänskapligen som roligen
skyller mig för, måste jag beklaga, att jag ej en¬
sam förtjenar den smickrande tillvitelsen, eme¬
dan flere andra med långt större framgång varit
letagnq af samma fördom, t. ex. Professor Gei¬
jer, Doctorerne Franzén, Dahl, Ödmann, m. fl.
Men hvad jag mest beklagar, är att Biskopen
sjelf varit åtminstone i detta fall nog mycket för¬
domsfri, emedan han ej lem nät en enda rad till
bidrag åt nya Psalmboken. Han kan således vis-
serligen yttra sig ganska opartiskt i förevarande
ämne} likväl nödgas jag bekänna, att jag ej i allo
delar hans åsigt eller de öfrige Kesp. Stånds¬
bröders, hvilka med honom tillstyrka bifall till
Höglofl. Utskottets betänkande. Jag medger att
saken, huru helst man ser den, har sina stora
och allvarsamma betänkligheter. A ena sidan
kan det hafva sin obeqvämlighet, att på en gång
2tne Psalmböcker äro antagne i vår Församling;
det kan till någon del störa den rituella enhet,
sorn bör råda vid den Offentliga Gudstjensten}
det torde äfven stundom kunna medföra kostnad
för de medellösa, som flytta från och till För¬
samlingar, der olika Psalmböcker nyttjas; det
värsta synes ätlig dock vara, om den gamla Bo¬
Den 6 Februarii.
kens oförhindrade bibehållande skulle någorstädes
tjena till näring eller vehikel för någon elakartad
secterism, eller för hvad Biskopa/ Wingård kal¬
lar en obildad envishet, en vare sig fanatisk eller
måhända politisk motsträfvighet, hvilken, dåden
störer Samfundets eller Kyrkans ordning, väl för-
tjente att brytas, endast man visste huru målet
skulle rätt träffas, så att man ej i sin välvilliga
ifver stiftade mera ondt än godt. Mot alla dessa
skäl står ett enda på den andra sidan, men detta
endaäri min tanke så vigtigt, att det åtminstone
håller jemvigten mot alla de öfriga. Det är det¬
samma skäl, sorn föranledde Comitén, att, vid
underdånigt aflemnande af Psalmboks-förslaget,
med full öfvertygelse tillstyrka det sätt för drss
införande, hvilket Kongl. Majtt i Nåder beha¬
gade antaga. Hurudan blef påföljden? Långthug-
neligare, än om ett maktbud hade påskyndat den,
långt säkrare och hastigare än man i förhand vå¬
gat beräkna den. Inom de första 5 åren var Bo¬
ken frivilligt antagen i mer än halfva Diket, och
nu, efter föga mer än g års förlopp, i åtminsto¬
ne fldelar af Sveriges Församlingar. Jag säger
dock troligen för litet, ty från högst få Stift hö¬
res klagan öfver ett motsatt förhållande; i de fle¬
sta är den gamla Boken öfver allt aflyst, ja, så¬
som Biskop Wijkman nyss berättat mig, i sjelfva
det fattiga Dalarne, hvars innevånare väl ej må
beskyllas för något otidigt nyhetsbegär. Hvad
är orsaken till en så oväntad framgång? Ingen
annan än den, att man följt den Evangeliska
Kyrkans grundsats, protestantismens palladium,
att pröfva allt oeh behålla det godt dr, samt låta
en hvar pröfva allt och behålla det goda. Detta
3 >8
Den 6 Februarii.
goda siar i nära förhållande till hvars och ens
begrepp oell behof. Der en hvar finner väckelse
och näring för sill ädlare lif, sina högre förhopp¬
ningar, sitt kärleksfulla sträfvande till Christen g
vishet och helgelse, der har ock en hvar detta
sitt goda. Jag bryter ej slafveri öfver de gamla
fromma, som ännu finna det isin gamla Psalm¬
bok. Må den följa dem på vägen till Kyrkan,
ja, om de så vilja, ända till grafven. Jag vill
ej medverka dertill, att den nya påtrugas dem.
Da anse den redan med misstroende, möjligtvis
af en okunnighet, som genom förståndig behand¬
ling kan häfvasj men de skulle, om den ovil-
korligt påbjödes, möta den med, hat och veder¬
vilja, de skulle motsträfva al! närmare kännedom
af den, de skulle måhända ej nu komma i ett
tempel, der deras andaktskänsla, ännu oförberedd,
ej funne sig hemma i de ovana uttrycken, de
främmande tonerna. Att den nya Psalmboken
ej innehåller nya trosläror, det vet jag väl; men
jag vet ock, att form och sak äro svåra att skilja
för de enfaldiga, till dess de sjelfva förstå att göra
skillnaden. Det förstå de, bara deta lid påsig,
och den tiden skall, i föreskrifven ordning, af
öfvertygelsen, samvetsfriheten och ett upplyst
Presterskaps omsorg fortskyndas, utan att förha¬
stas. Erfarenheten ur det förflutna talar ju hät
tillräckligt och lofvande för framtiden. Men un¬
der det jag på det ömmaste tillstyrker tålamod
i detta grannlaga ämne, och allvarligen yrkar den
fria öfvertygelsens helgd, nekar jag ej derjemte,
att saken någorstädes kan möjligen motverkas af
ogilltiga eller rent af dåliga orsakerj troligen dock
mindre liggande ho» menigheterne, än hos de¬
Den 6 Februarii■
3'9
ra* ledare. Delta bör och kan utrönas. Dertill
föreslår jag en utväg, som skall gå till målet,
utan alt rubba grundsatsen. Mitt förslag är, att
rlögv. Ståndet, utan att ingå till Konungen med
underdånig anhållan om en förhatlig tvångsåt¬
gärd (som troligen ock uteblifver), i dess sialia
egnar åt detta ämne ett moment i det vid Riks-
dagens slut utgående Circulairet till Rikets Pre¬
sterskap. Deruiinnan må Ståndet yttra sin till¬
fredsställelse att veta den nya Psalmboken så a11—
manneligt antagen, men tillika sitt obehag att
detta antagande ännu på några få ställen är för-
dröjdt , yttra sitt hopp att hindren derföre skola
allt mer försvinna, anmoda vederbörande Con-
sistorier att af sådana Församlingars Pastorer in¬
fordra förklaring öfver dröjsmålet, pröfva skälen,
och, der dessa ej med foglighet kunna häfvas , eller
äro fortfarande af det dåliga slaget, låta vid nä¬
sta Riksdags början, genom Hrr Biskopar, en
förteckning på sådana Pastorer och Församlin¬
gar tillställas Ståndet, för att åtfölja Dess dä först
ändamålsenliga och värdiga påkallan af Maktens
mellankomst till de tredskandes laglydnad, i fall
några sådana då finnas, hvarpå jag nästan tviflar.
Då skall jag vara bland de första att tillstyrka
deri underdåniga Skrifvelsen och inbjuda Resp.
Medständer att deltaga deri. Nu är den i min
tanke otjenlig och otidig. Jag önskar derföre
återremiss af Utskottets Betänkande, om det ej
går an att genast afslå det.
Häruti förenade sig Biskopen in. m. Doctor
Wallenberg, Prosten Anjou, Comminister Dahl¬
gren, Kongl. Hof-Predikanten Prosten Widén,
Ben 6 Februarii.
Contracts-Prosten Afzelius , Domprosteri Felle¬
nius samt Prosten Forslind och Kyrkoherden Lyth.
Biskopen m. m. Doctor Faxe yttrade: Det
ar kanske orätt , att med något yttrande utdraga
tiden, då del förevarande ämnet redan blifvit så
fullständigt utredt af de värde Talare, som sig
deröfver utlåtit. Men det torde ock vara en
pligt, att uttala sin öfvertygelse i en sak, som
så nära rörer Svenska Kyrkan, Jag behöfver
icke framställa flere skäl för nödvändigheten att
vidtaga erlorderlige mått och steg till befordran"
de af nya Psalmbokens allmänna bruk i Rikets
samtlige Församlingar, De redan anförde, hem-
tade af sann mennisko-kännedom, af den Hi¬
storiska vissheten, af nitet för Ch r i st lig både
upplysning och uppbyggelse, äro med deri klar¬
het utvecklade, att alla tillägg vore öfverflödiga.
Jag bör dock förklara, att jag så mycket heldre
skulle önska underdånig hemställan i ämnet till
Kongl. Maj:t, sora erfarenheten tyckes visa, att
man hoppas erhålla något Kongl. Maj:t bestäm¬
dare Nådiga Beslut, än 1819 års Kongl, Påbud.
Jag har i någre af Kunds Stifts Församlingar,
vid meddelade uppmuntringar om bruket af nya
Psalmboken, fått det svar: ”att man väntat Nå-
■”dig Befallning från Konungen; när så sker, har
”Allmogen yttrat, skall ej länge dröja med bo¬
ckens offentliga antagandej” ett svar i sanning,
efter min öfvertygelse, värdigt Svenska Folket.
Detta Folk har ett innerligt förtroende för sin
Konung } det älskar, det vördar Honom. Det
är förvissadt, att hvad som bjudes af Honom är
godt, sannt och rätt. Då man nu är så öfverty¬
ga,
Den 6 Februarii.
gad( som man är och bör vara, om desse andli¬
ga Sangers omisskänneliga värde, hvarföre skulle
man dröja , att hös Kongl. Majit bereda detta
folk den tillfredsställelse, som skulle hemtas af
ett Nådigt förklarande ifrån Konungen, att det
hörer till Kyrkans enhet, att den offentliga an¬
dakten verkställes på lika sätt i Rikets alla För¬
samlingar, och att i följd deraf nya Psalmbo¬
ken allmänt bör brukas. Just för vårdandet af
denna enhet, torde det mig tillåtas, att fästa
HögV. Ståndets synnerliga uppmärksamhet på det
af Biskop Tegnér åberopade skäl, att å de Orter,
der Allmogen har fallenhet för Secterism* För-
samlingarne förbehållit sig bruket af gamla Psalm¬
boken, Jag fruktar, att den hittills lemnade o*
begränsade friheten* att vid offentlig Gudstjenst
välja den gamla eller nya Psalmboken, har un¬
derhållit den för den goda sakens framgång men¬
liga lankan, att det icke varit allvare med in¬
förande af ny Psalmbok. Deremot skulle hagön.
Kongl. Majus Nådiga föreskrift om dennes all¬
männa bruk ofelbart minska* om icke alldeles
Utrota dessa falska och skadliga föreställningar.
Det har under öfvérläggningarne blifvit fö¬
reslaget, att all åtgärd för närvarande skulle in¬
skränkas inom en erinran af Högv. Ståndet* i
Utgående Stånds-Circulairet* till Biskopar Och
Consistoriér, att uppmana Stiftens Presterskap^
att på det mest ömma och förtroliga sätt Upp¬
muntra de Församlingar* sorn hittills vägrat an¬
tagandet af ifrågavarande Psalmbok, att med för¬
sta besluta dess införande vid Gudstjensten. Der¬
emot förekommer den Omständighet, att vid nu-
Dreste-Sti Drot. 1829. Band. 11. 66
Den 6 Febrttarit.
varande Riksdag, denna fiåga icke blifvit öfver-
lemnad endast till Högv. Ståndets behandling,
utan är ett allmänt till Riksens Stånders Utskott
lemitteradt och af de öfrige Resp. Stånden till
pröfning företaget mål. bien om än Högv. Stån¬
det kunde dermed taga serskild befattning, skul¬
le jag i allo vördsammast afstyrka den föreslag-
ne, såsom alldeles öfverflödig. Jag är fullt öf-
vertygad, att alla både Biskopar, Consisiorier
och de Kyrkoherdar, som sjelfve värdera nya
Psalmboken, redan för delta ändamål med var¬
maste nit arbetat , och skola derföre arbeta ti¬
tan alla uppmaningar. Hesse hafva ock, och jag
tackar Gud derföre, haft välsignad verkan; men
jag tviflar, att sedan 10 år redj 11 förflutit utan
denna andaktsboks offentliga bruk, å vissa stallen,
den icke, åtminstone ej allmänt, antages, om icke
Konungen lemnar dertill Nådigt tillstyrkande.
Hvad skall man val svaia pi det inkast:
*’att om det verkeligen är Konungens vilja, att
’Jvi skola hafva den nya Psalmboken i våra Kyr¬
kor, låt Han oss allt förstå, att så skulle vara;
”men så länge Han icke det gör, behålla vinden
”gamhf”
H ögvördiga Stånd!
Tillåt mig att få öfverlemna till Högv.
Ståndets mogna och ömma behjertande, hvad
verkan det skulle hafva på våra hemmavarande
Församlingar, om de skulle få kunskap derom,
att sedan frågan blifvit väckt i det Högv. Stån¬
det, bifallen af ett Riksens Högi. Ständers Ut¬
skott, och af det Hedervärda Stånd godkänd, som
här talar i Svenska Allmogens namn, men sak¬
nat Högv, Ståndets instämmande, elier genom
Den 6 Februarii,
3*3
blott återremiss utmärkt tvifvelsmål om försla¬
gets grundlighet eller användbarhet. Efter vår
återkomst skulle våra uppmuntringar i denna sak
än mindre aktas; kanske till ock nied man
skulle få höra öfverläggningar om den gamla
Psalmbokens återtagande. I sådant fall hade det
varit bättre, att frågan aldrig blifvit väckt.
Häruti instämde Biskopen och v. Talman¬
nen m. m. Doctor af Wingård, Biskopen m. m.
Doctor Tegnér samt Prostarne Astrand och Gu¬
melius.
Prosten Broomé anförde: Under den lång¬
variga discussionen örn gamla Psalmbokens afly-
sande m. rn. har förekommit anledning äfven för
mig att yttra några ord. Då jag från början va¬
rit af den tanka, att detta aflysande borde, med
afseende å den nya Psalmbokens utmärkta och all¬
mänt erkända värde, med det första möjliga verk¬
ställas, och att detta utan äfventyr för samvets¬
friheten och yttrejordningen kan ske, så kan jag
ej annat än blifva denna tanka trogen, icke för
att sålunda gifva en gärd åt envisheten, utan en¬
dast för att visa tillbörlig aktning åt de objectiva.
skäl, sorn jag finnér talande derföre:
Biskopen Doctor Wallin har förklarat sig
för det tänkesätt, Sorn vill, för att så säga, lem¬
na hela sakens afgörande och framgång åt tiden
och sin egeD kraft, och för min del kunde jag
af Biskopen ej vänta annat utlåtande. Samma an¬
da, som ledsagat Biskopen, då han författade sina
heliga Sånger, skulle icke tillåta honom att före¬
slå annan åtgärd till deras allmänna antagande af
Svenska Kyrkan, och jag är öfvertygad, att om
Biskopens anspråkslöshet finge afgöra, skulle aldrig
Den 6 Februarii.
rågot påbud! detta afseende utgå, om ock det vore
påkalladt af ännu starkare skäl än dem, som re¬
dan förete sig. Hvilken efterföljd Biskopens för¬
klaring denna gång kan förtjena, Underställer jag
HögV. Ståndets mogna urskiljning.
Biskopen Doctor af Wingård har behagat
kalla den föreslagna tiden en rund tid, och jag
måste medgifva, att den verkligen är rundare,
än den synes mig hafva bort och behöft vara.
Men då jag, som vid Utskottets öfverläggning
föreslog denna tids-utsträckning, hade dermed
för afsigt att lätta framgången af den väckta Mo¬
tionen , éhtlru jag önskat det samma, sorn Bi-
skoparne Tegnér och af Wingård, så gör jig mig
ingen förebråelse för en sådan afvikelse från de¬
ras och min egen önskan; allraminst sedan jag
märker det motstånd, Som likväl har mött den¬
samma.
Under discussionen inför delta HögV. Stånd
har röjt sig en fruktan, som är lätt att förklara,
fastän jag icke kan fullkomligt gilla den — i dag,
då menighetens Bepresentanter bifallit Biskop
Tegnérs Motion och Allm. Besvärs-Utskottets
Betänkande, och således tydligt nog tillkänna¬
gifva, att från menighetens fördom och Okun¬
nighet intet är att befara. Enhvar eftersinno
derföre, om det är mel? ari en skuggbild, för
hvilken han rade*. Dessutom, och sfven i hän¬
delse det förefinnes något mera, tror jag det va¬
rs långt ifrån den betydenhet, att det bör häm¬
ma vår verksamhet för det goda ändamålets skynd-
gamma vinnande. Min egen erfarenhet vill för¬
vissa mig derom. Sedan jag läst den nya Psalm¬
boken, fann jag den vara till den grad en Psalm-
Den 6 Februarii.
3»5
bok för mig, att jag trodde den böra blifva, om
möjligt vore, en Psalmbok för hela verlden.
Detta föranledde mig att, under väntan af fördo¬
mens motstånd, göra ett försök till dess allmän¬
na införande i mina Församlingar strast efter
mitt tillträde. Jag rönte dervid mindre obenä¬
genhet, än jag befarat; den herrliga boken blef
antagen, och för närvarande finnes en enda gum¬
ma) som vid den offentliga Gudstjensten sitter
med sin gamla Psalmbok likasom med en relik
i hinden. — Med allt afseende för sådan trofast¬
het, tror jag oss vara ännu mera skyldige den,
som af sitt ljus hindras att hysa den J hvilket
man synes vilja förgäta. Det är dock icke mera.
den skumma, stumma vidskepelsen, som skall
stifta Lagar iör Kyrkan. Halsstarrigheten må ej
heller få i sin makt att hindra dess framskridan*’
de. — Jag återkommer till Hedervärda Bonde-
Ståndets beslut i denna fråga. Må det icke der¬
med hafva gått oss alltför långt i förvägl Matte vi
icke låta anse oss för beslutne obscuranter, eller,
i det lindrigaste, för sådana sengångare på od¬
lingens bana, att enhvar kan derpå springa oss
förbi. Hvad vi sjelfve kalla försigtighet skola
andra tyda till en otidig rädsla och en skamlig
feghet, och, hvad värst är, de hafva skäl dertill,
För egen del kan jag åtminstone icke bifall*
detta sprygga, tveksamma sätt att förfara, di
man har rent uppsåt, god sak och icke vidarp
än nu finnér »ig skild från allmänna tänkesättet
och förståndet. Vöre oss icke detta redan så
pära, sorn det är, så skulle vår fruktan länge
hålla det på afstånd, ty derigenom gifves rum
och luft åt det» föreställning, att vi hafva
U*n 6 Februarii.
något mindre godt och nyttigt för händer. Hade
GusiAF I, hade Paurentius och Olaus Petri
gatt fram med sådan klenmodighet och tvekan,
skulle vi väl ännu ha suttit i Catholicismens mör¬
ker och räknat perlorna på våra radband, utan att
akta på vårt och hela mensklighetens behof af
upplysning och förädling.
Contracts-Prosten Ostberg yttrade: Jag till¬
står upprigtig!, att jag helst önskat, ingen dis-
cussion inom det Högv- Ståndet uppstått i detta
ämne, i hvilket ej borde vara synnerligen skilj¬
aktiga tankar. Mig synes, det Högv. Ståndet
värdigast förfarit, om helt enkelt Höglofl. Be¬
svärs och Oegonornie-Utskottets Betänkande blif¬
vit bifallet, som velat en gång sätta en gräns
för den oformlighet , som här och der råder inom
Svenka Kyrkan. Men som så många yttrat sig
emot Betänkandet, och jag, om tystnad iakttages,
möjligen skulle kunna misstänkas hysa samma
åsigter, vill jag öppet tillkännagifva, att jag med
fullkomligaste öfvertygelse bifaller Betänkandet
och begär proposition.
Prosten Forslind anförde: Min öfvertygelse
är uttalad, då jag biträdde Reservationerna, hvil¬
ka varit ett föremål för den närvarande gransk¬
ningen. Utaf de deraf föranledda discussioner
skulle kunna slutas, att Reservationerna härflutit
ifrån missaktning för den nya Psalmbokens värde,
eller ifrån en dold önskan, att se dess allmänna an¬
tagande fördröjdt. Emot en sådan misstydning
inåste jag ytterligare reservera mig. Det är
hvarken att ifrågasätta den nya Psalmbokens all¬
mänt erkända förträfflighet, eller att uppkasta hin-
Den 6 Februarii.
3*1
derför dess allmängörande, om man, vid det fö¬
reslagna medlet för det sednare, yttrar en tvekan
eller en olika åsigt, då det är gifvet, att dess
införande på några få ställen rönt ett motstånd.
Härrörer detta motstånd ifrån en ren, men oupp¬
lyst fromhet, utan all blandning af sämre till¬
satser, så förtjenar det ett ömt behjertande, en
granlaga behandling. Är åter detta motstånd en
följd af ensidighet eller rnotsägelse-anda, af få-
visk nitälskan, eller böjelse för separatism, så
inåste det behandlas med allvar, men med ett
allvar, förbundet med varsamhet. Att undan¬
rödja så det ena, som det andra af dessa båda
slags motstånd, et bjuda sig tvänne medel, öf-
vertygelsens långsamt verkande inflytelse, eller
magtens raskare kraftyttring. Jag har aldrig tve¬
kat om den förres företräde framför den sednare,
och oaktadt de tvifvel jag nu hört deremot upp¬
kastas, tror jag ännu- i denna stund den förres
kraft öfverväga den sednares. Och skulle än öf-
vertygelsens vanmakt, att leda till det önskade
målet, vara fullkomligt ådagalaggd, kan jjg lik¬
väl icke upphöra, att finna något motbjudande
uti förslaget, att framkalla magtens mellankomst.
Jag bäfvar för den föreställningen, att motstån¬
det, retadt till fräckhet, skulle neka hörsamhet
emot högsta magtens bud. Då är det för sent att
försagdt fråga: Hvad är att göra, eller icke göra?
Beslutsamheten måste fordra en ovilkorlig lyd¬
nad, om den ock skall uttvingas. Om framgån¬
gen deraf tviflarjag aldeles icke. Hvilken skulle
väl då undandraga sig, att dertill villigt medver-
na, men hvilken tillfredsställelse skulle väl kun¬
na heditss deraf, att hafva framkallat denna strid,
338
Den 6 Febrmrii.
änskönt den kröntes med den fullständigaste se¬
ger? Derföre, och då Konungen Nådigst för¬
klarat, att Han tillsvidare vill häruti lemna För-
samlingarne sin frihet, är det min enskilda ön¬
skan, a|t åt Konungens vishet öfverlåta, att, då
Han så i Nåder godt finner , för detta obestämda
till§ Vidare fastställa en bestämd gräns,
Biskopen Doctor 1 hyselius, som förenade sig
Tued Biskopen m. m. Doctor Tegnér, v. Tal¬
mannen ro. m. Doctor af Wingård och Biskopen
m. in. Doctor Faxe, anförde: Af discussionen i
detta ämne vill synas, sorn vi ej fullkomligt för-
stode hvarannan. Här talas om tyång och förföljel¬
ser} väckta inom Preste-Ståndet genom Betänkan¬
dets gillande. Men hufvudsaken är blott dep , att
enhet bör vinn.s i Församlingen , och att denna
enhet ej kan uppkomma, om icke Kongl. Maj:C
fprklarar sin Nådiga vilja, att nya Psalmboken till
allmänt bruk antages. Låt ock vara, att någon
Församling i Biket vore så nedsänkt i mörker,
så förvillad och likgiltig för sitt eget bästa, att
den ej ville inse förträffligheten af denna Andakts-?
bok och erfara uppbyggeisen af dess begagnande
Vid allmänna Guds jensten, så är jag öfvertygad,
att Kongl, Majtt, som gifvit så många Nådiga be¬
vis på fördragsamhet emot enskildas öfvertygelse
i andliga mål, och aldrig velat ålägga något sam¬
vetstvång, äfven skulle i Nåder tillåta en sådan
Församling bibehållandet tills vidare af gamla
Psalmboken. Enheten i Kyrkan blef ej bruten
genom bibehållandet af gamla Cate-chesen i några af
de Norrländska Socknarne. Viii sådant förhållande
och då bruket af den nya Psalmboken qch dess före-:
träde framför den gamla icke ar salt i fråga.
Den 6 Februarii.
329
utan lemnäs obestridt, yrkar j>g proposition till
bifall å Betänkandet.
Contracis-Prosten Doctor Svedelius: Sedan frå¬
gan af så många värde Talare hlifvit ifrån alla
sidor hetraktad och utredd, skulle alla tillägg icke
blott vara öfverflödiga, utan äfven tröttande. Jag
önskar blott få förklara min öfvertygelse, och för¬
enar mig i hufvudsaken med Biskop Tegnér.
Väl måste jrg bekänna, att jig ibland motskälen
funnit ett vara vigtigt och bindande, hvilket är
anfördt af Prosten Forslind, och innefattas i den
frågan} Hvad skall Kongl. Maj:t göra, i händelse
någon Församling vägrar att åtlyda Dess Påbud?
Jag är dock öfvertygad, dels att en sådan hän¬
delse svårligen kan inträffa, dels, om den skulle
möjligen ega rum, att Kongl. Maj:t hvarken sak¬
nar vishet eller kraft, att in casu återföra en
vilseförd menighet inom sam hälls-ordningens grän*
sor, Deremot fruktår jag, att en åtgärd af Preste-
Slåndet, som innefattade ett ogillande af den till¬
styrkta Motionen, kunde på allmänheten ega ett
ganska vådligt och skadligt inflytande, helst sedan
den af Bonde-Ståndet blifvit bifallen, En ön¬
skan ville jag tillägga, att, derest Kongl. Maj:t
i Nåder täckes anbefalla en Piaescriptions-tid för
nya Psalmbokens antagande, Dess höga Påbud
måtte blifva ovilkorligt och utan afseende på lo¬
enia secteriska förhållanden. Innerligen och varmt
nitälskar jag för tolerance och inre samvetsfrihet,
men då fördomen och fanatismen, vanligen ytterst
hyilande på sinnlighet och iminoralité, hota attstöra
Samhällsordningen, eller den Allmänna , Chr i ateli¬
ga Kyrkans enhet och lugn, då böra, i urin tanka.
Den 6 Februarii,
aiIv,.rsr.mnu åtgärder vidtagas. Det exempel, sorn
vissa Norrländska Församlingar i detta afseende
förete, har ännu mer stärkt mig i denna öfver¬
tygelse; ty jag är försäkrad, att om man i bör¬
jan med dern icke dagtingat, utan lagenligt för¬
farit, hade, secten längesedan varit förskingrad.
Häruti insiämde Prosten Grape.
Professoren ni. m. Geijer anförde: Jag måste
i allmänhet förklara mig emot en prasscriptions-
tid i en fråga som denna. Den bör bedömas
och afgöras med afseesnde på det närvarande. För¬
hållandet om fem år känner jag lika litet, sorn
någon i det Högv. Ståndet. Hvad jag vet, är,
att ännu omständigheterne ej förefalla mig såda-
ne, att jag skulle kunna tillstyrka ett ovilkorlig!
påbud om den nya Psalmbokens antagande} eme¬
dan den yttre likformigheten, som dermed åsyf¬
tades, kunde i en och annan Församling bidraga
till en verklig separatism, hvilken ej bör fram¬
kallas i en för öfrigt enig Kyrka. Jag kan ej
inse vådan deraf, att jemnförelsevis få af Rikets
Församlingar vidhänga den gamla Psalmboken,
under det den vida större delen frivilligt antagit
den nya, och troligen finner ännu allmännare ef¬
terföljd. Dessutom — ett påbud förutsätter hör¬
samhet, eller i vidrigt fall straff. Om nu någon
Församling, af missförstådt nit, i detta fall ne¬
kade att hörsamma, så frågar jag: hvilken Re¬
gering skulle vilja möta ett sådant sval i ett så¬
dant ämne med tvångsmedel eller st raff ? Säker¬
ligen ej vår egen. Eör man då påkalla en sådan
befallning? Jag vågar tro att den skall påkallas
förgäfves.
Prosten, Lector Kjellander yttrade: Då uti
Dm 6 Februarii.
33‘
förevarande ämne är sagdt allt hvad som lian sä¬
gas , och visserligen mycket iner än som behöft
sägas, så har jag ingenting i hufvudsaken att til¬
lägga, så framt icke äfven, jag skulle upprepa
hvad andra förut anfört. Men då saken synes
af vigt och måste i synnerhet inom detta Stånd
så yara, vill jag icke dölja min egen öfverty»
geise, och den är sadan, att jag tillstyrker bifall
ä Utskottets Betänkande,
Dom-Prosten Lidman yttrade: Af den, åt¬
minstone på detta rurn , oväntade tillrättavisning
en värd .Ledamot ansett ,$>g böra gifva, mindre
åt Beservationerne emot Högl. Utskottets ifråga¬
varande Utlåtande, än åt Reservanterne, påkallas
jag att, för första och jag hoppas för sista gången,
gå från sak till person ; men blott för att före¬
kom ma alla ytterligare misstydningar af rn ina å si gier
i detta vigtiga ämne, åsigter, hvilka jag ej uppdragit
någon att interpretera eller eornmentera , enär jag
nogsamt kände min rätt att dem sjelf utveckla, och
min pligt att, i fall så påfordrades, sjelf för dem
offentligen redovisa.
Min far var Prest, och sedan han med För¬
samlingen i 45 år sjungit den gamla Psalmboken,
»kattade han vid 70 år s_ig lycklig alt i Templet
få!, ined de sina, instämma i den nya herrliga
Sången.
Jag har således irgen ärfd Prest-fördom.
Jag har ingen sjeiffaltad, Min pligt, sorn Bärare,
är i detta fall uppfylld, och jag har den sanna till¬
fredsställelsen, att ej behöfva här uppstiga som mi¬
ne Församlingars offentliga åklagare. Uti T/mkö¬
pings Dosn-Kyrko-Församling har den nya Psalm¬
boken redan en längte tid varit begagnad; och
3 32
Den 6 Februarii.
i min Prtebende-Församling antogs Jen (ill offent-
ligt bruk och nyttjande Ad vents-Söndagen år 1827.
Vare det lika långt ifrån mig, att kring den
gamlas fana som kring den nyas samla mine eller
andras Församlingar och ge dem namn af Ortho-
doxer och Heterodoxer; ty jag skall aldrig glöm¬
ma, att den gamla också varit ny och den nya
skall en gång blifva gammal, och att de båda äro
menni skove' k.
Annu mindre skulle jag vilja framstå som
pietistens och läsarens banerförare. Jag vet att
sanningen ännu aldrig varit secterisk; men jag
vet ock, att det otidiga nitet och det andliga förtryc¬
ket, skapat och skapa de flesta secler, att den from¬
me Spener och den nitfulle Francke först stämp¬
lades med namnet Pietisler, och att just de; sorn
återväckte hågen för Bibel-läsning och gjorde Bi"»
heins allmännare spridning i Reformationens Fä¬
dernesland möjlig, voro de första den tidens Lä¬
sare; — och så trodde jig mig ej böra tvinga an-
dra att protestera emot hvad väl jag, men ej de,
hade trott föråldradt och gammalmodigt; utan sjelf
protestera emot alla yttre tvangslagar och ali prse-
gcriptions-tid för samvetet och den religiösa kans-
Jan. flelst enheten i Svenska Kyrkan visserli¬
gen icke vore bruten, om ock med den nya Psalm¬
bokens antagande ännu någon tid skulle fördröjas
i de få Församlingar i Riket, der bristande upp¬
lysning, vacklande öfvertygelse, inrotad förkärlek
för det gamla och ill vi Ilig halsstarrighet, eljer , som
jag snarare vågar tro, okände, måhända lätt för*
ändrade, yttre luca]- och personal-förhållanden
för en sådan önskad åtgärd lägga betydliga hinder,
Man har talat um en brisUode länk i den
Den 6 Februarii,
Liturgiska kedjan. Men hör väl Psalmboken dii?
Så trodde åtminstone ej elen gamla Församlin¬
gen; så Irotlde man ej på elen Konungens Jul, då
elen Lag stiftades, som ännu är elen Svenska Kyr¬
kans. I dess 13 Cap. 1 §. läsas dessa tänkvärda
ord: The Psalmer, som härtill varit brukade och
Uti Upsala Psalmboken ur o införde, skola ok här¬
efter, vid Gudstjensttns förrättande, sjungas. Ther
ock någre andre, af Gudelige och lärde män förfat¬
tade, befinnas, vid öfverseendet, komma öfverens med
Guds ord och trones renhet, samt tjena lill andackt
och upbyggelse, ma the jämväl tryckas och vid Guds-
tjensten brukas.
Man har talat om enhet i Kyrkan; meri är
den bokstafvens , är den ej andans? Hvad äro väl
de nya Sångerna för hvarje from Christen, om ej
skönare Stafvar till den eviga himmelska tUnan?
Och hvad säger denna runa, bunden vid den för¬
åldrade, vid den friska stafrén: Vår Gud är oss
én väldig borg. — Én gäng skall Hans Evangeli-*
um blifva all verldens; men blott Én vet, då
detta herrliga löfte skall gå i fullbordan; om det
blifver om 5 eller om femtusende år,
Contracts*ProSten Heurlin anförde: Vid den
af Biskopen Doctor Wällin förtslagne modifica-
tion utbedjer jag mig vördsammast få anmärka,
att denna åtgärd väl kunnat vidtagas, om Högv.
Ståndet remitterat ifrågavarande Motion till sitt
enskildta Utskott, men sedan den underkastades
samtliga ÉikS-Ståndens bedömande, och Betän¬
kande derom blifvit från ett allmänt Utskott:
meddeladt, inser jag icke, med hvad rätt Högv.
Ståndet kan inskränka sig till ett enskildt beslut,
hvaruti dess Kespective Med-Siänder icke kunna
334
Den 6 Februarii.
deltaga. Endast i händelse Bogled. Oeconomie-
Ulskottets Betänkande ogillas, kan Motion i en¬
lighet med Biskopens förslag väckas och af Sian¬
det enskildt bifallas. Meri jag fruktår att man
på denna viig icke skulle komma till det önska¬
de målet. Få lära de Paslorer vara, hvilka icke
redan i godo sökt förmå sina åhörare till deri
nya bättre Psalmbokens antagande. En ny upp¬
maning härtill vöre för de flesta oförtjent, och
tillkommen genom Högv. Ståndets beslut, samt
meddelad genom Biskop och Consistorium, skul¬
le den lätteligen tagas som befallning, och för
att visa hörsamhet, återstode endast att låta frå¬
gan vid Allmän Sockneslämtnma genom votering
afgöras. Jag tviflar väl icke, att uti de flesta
Församlingar skulle mängden rösta för den nya
Psalmboken , men om pluralitetens beslut skulle
medföra förbindelse förde olika tänkande af För¬
samlingens invånare, vore detta tvång långt
större och obehagligare, än lydnaden för en Nå¬
dig föreskrift af Kongl. Maj:t, hvars höga bud
och befallningar alltid med undersåtlig beredvil¬
lighet hörsammas.
Nu mera, sedan det blifvit allmänt kun¬
nigt, att denna vigtiga fråga kommit under Stän-
dernes gemensamma ompröfning, är ock Natio¬
nens,men isynnerhet våra hemmavarande Embets-
bröders uppmärksamhet fästad på det beslut, sorn
kommer att fattas. Ogilla* Högloft. Utskottets
Betänkande, så är jag förvissad, att alla före¬
ställningar, alla uppmuntringar och förmaningar
blifva fruktlösa. Ständernes, men i synnerhet
Högv. Ståndets afslag på Betänkandet skall gif¬
va nytt stöd år fördomen och för längre tid mot¬
Den 6 Februarii.
335
verka den nya Psalmbokens allmänna anlagan¬
ge. Mången Pastor torde ock få uppbära ett o-
förljent klander och missnöje för sitt nit att re¬
dan hafva befordrat det goda ändamålet, och jag
döljer icke min öfvertygelse, att inom många
Församlingar frågor skola väckas örn den redan
antagna nya Psalmbokens afskaffande och den
gamlas återinförande. Derföre, i händelse Högv.
Ståndets pluralitet beslutar återiemiss af Betän¬
kandet, vågar jag fästa uppmärksamheten på det¬
ta säkert uppkommande anspråk och alla deraf
följande oredor, och skulle, till vinnande af ord¬
ning och enbet inom Svenska Kyrkan, den nya
Psalmboken hvarken böra ovilkorligen antagas .
icke eller lära kunna alldeles aflysas, torde det
likväl böra tillåtas de Församlingar, hvilka re¬
dan antagit den nya Psalmboken, att återtaga den
gamla, intill dess ny Bibel-öfversättning, hvilken
snarare, än man vågat hoppas, lärer vara att
förvänta, och ny Evangeliibok hunnit utarbe¬
tas, hvarefter man synes medgifva, att inga vi¬
dare betänkligheter möta den nya Psalmbokens
allmänna och ovilkorliga antagande.
Häruti förenade sig Biskopen Doctor Thy¬
selius, Contracts-Prosten Nordin och Professoren
tn. id, Bexell.
H. H. Erke-Eiskopen och Talmannen yttra¬
de: Jag känner ganska väl, att Grundlagen icke
lemnar ett Stånds Talman någon röst vid de be¬
slut Ståndet eger att fatta. Men då deremot det
rum inom Svenska Kyrkan, jag genom Ernbels-
bröders förtroende och Konungens Nåd fått inta¬
ga, ålägger mig att fatta egen öfvertygelse uti
alla vigtiga frågor, sorn angå densamma, tror jag
336
Den 6 Februnrii.
mig pligtig att inom detta Stånd öppet yttra den.
För andras mening hyser jag, och vill alltid å-
dagalägga, skyldig aktning, men framlägger ger¬
na , då jag tror mig höra göra det, min egen o-
förstäldt, utan fruktan för andras misshag. Jag
anhåller att få mitt yttrande förvaradt endast uti
Högv. Ståndets Prolocoll, Söm det icke kan tå¬
gås i någon beräkning vid uppfattande af Högv.
Ståndets beslut, lärer det tillåtas mig anhålla, att
det icke må till Utskott medfölja, i händelse Högv.
Ståndet , tvertemot hvad jag af öfverläggningen
har anledning förmoda, skulle återremittera Be¬
tänkandet. , Af alla här afgifna yttranden har jag
trott mig finna ett enhälligt erkännande både af
den nya Psalmbokens förträfflighet, och af önskan
att sé den allmänt antagen. Häruti instäm»
unér jag, och då jag här hört yttras, att den är
den yppersta af ailä Lutherska Försarnlingarnes
Psalmböcker, skulle jag våga tillägga, att den är
förträffligast bland alla Christna Församlingars,
af hvilka jag känner en icke obetydlig mängd.
Tankarne skilja sig således icke i afseende på
sjelfva Psalmbokens värde, utan endast i frågart
örn sältet att få den äf hvarenda Församling inom
Svenska Kyrkan antagen. Jag erkänner härvid^
att jag ogillar allt slags tvång i Beligions-mål,
då det icke för allmän ordning oundvikelig^ri
och tydligt påkallas. För min del skulle jag icke
vilja hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära
någon föreskrift om Psalmbokens ovilkorliga anta¬
gande inom någon viss tid. Jag inser icke, hvilket
straff lämpligen kunde bestämmas för en möjligeri
inträffande ohörsamhet i ett så ömtåligt ämne.
Lag
Den 6 Februarii.
337
Lag, af Konung och Ständer gemensamt stiftads
bör likväl aldrig sakna åtlydnad. Men en Sä¬
rlan lag behnfves i min ranka alldeles icke. Jag
delar i detta afseende fullkorn ligt deri öfvertygel¬
se Biskop Wallin sfi förträffligen utredt. Män
late Protestantiska Församlingar pröfva allt; de
skola i längden antaga och behålla hvad godt är.
Den liknelse flere af mine Hrr Stånds-Bröder
hemtat från ljuset, är träffande. Man undanrodjö
endast hindren, sorn möta det, så sprider det
sig af sig sjelf!. Om icke blott det Hög v. Stån¬
det uti Cleri Comitialis Circuluiie skulle förnya
sitt förord för nya Psalmbokens antagande, utan
Kongl. Maj:t äfven skulle täckas genom en Nå¬
dig Allmän Kungörelse yttra samma Landsfa¬
derlig» önskan, med förnyad befallning till Ri¬
kets Presterskap samt öfrige Embefs- och Tjen¬
stemän, att nitfullt och oafbrutet medverka för
samma goda och Christc-liga sak, så är jag öf-
vertygad att ändamålet snart skulle, utan tvång
och utan missnöje, vinnas. Jag vågar hoppas,
att ingen misskänner min afsigt med detta yttran¬
de. Det ar i,eke omöjligt att Hans Majit Ko-
nungen täckes infordra mitt utlåtande uti denna,
den Svenska Kyrkans, angelägenhet. I sådan
händelse skulle jäg förebrå mig, om jag hade för¬
summat att inför Högv. Ståndet framlägga mia
åsigt af ämnet.
Häruppå framställde H. H. Erke-Bisbopen
och Talmannen proposition till Bifall af Betän¬
kandet, och då densamma med Ja och Nej blef
besvarad, framställdes, i anledning af yrkad Vo-
Preste-St. Prof> 1829. Band, 11, 67
338
Den 6 Februarii.
tering, följande proposition,, som genast uppsattes
och justerades: Bifaller Ståndet Allmänna JBeseärs-
och Oeconomie- Utskottets förevarande Betänkande
N:o 20? Den det vill, skrifver Ja; den det ej vill,
skrifver Nej ; vinner Nej, återremitteras Betänkan¬
det med de dervid af Ståndet gjorde anmärkningar ,
hvarefter omröstningen företogs på sätt 53 §. K.
O. derom föreskrifver, och befanns, vid uppsum-
xneringen , att Utskottets Betänkande med 36 Ja
mot 17 Nej blifvit bifallet,
§• 1-
Föredrögos och lades på Bordet nedanståen»
de inkomne Betänkande», nemi.: från
Lag- Utskottet:
N:o 15; i anledning af Professoren Gravan-
ders Motion 6m angelägenheter! af en Lag, sora
bestämmer i hVad förhållandé PaStörer och Kyr»
ko-Värdar eller andra Förvaltare åf Kyrko- och
Fattig-Cassof böra ansvara för yppad Cassabrist.
N;o 18, öfver Herr Georg Axel af Sillens
Motioner om afskaifande åf klämtning vid andre
tillfällen, än då eldsvåda inträffar, samt om in¬
skränkning i nu brukliga ringningar.
Memorial N:o 39, rörande Dom-Prostéri
Holmströms, Prosten Dedekindi och Hr J. J. Kle¬
mans Motioner, angående ändringar i Instructio-
nen för B. St. Justitias-Ömbudsmän; från
jfllmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet:
N:o 40 , angående klagan deröfver, att
Bergsmännen inom Nerikes och Westmanlands
Bergslager blifvit ålagde vid Masugnarne begag¬
na malm vagar i stället för skollär, samt att till
Den 6 Februarii.
33»
de ras hytt-arbetare ovilkorligen lemna kostpen¬
ningar, m. m.
N:o 41 , angående ytterligare förekommen
fråga om uppbud till Skallgång och om disposi¬
tion af Jagtmedlen i Östergöthland.
N.'o 42, angående yrkad lindring i Skjuts-
nings-besväret vid Ekevirkes forslande.
N:o 43, i anlédning af väckt fråga om för¬
klaring och tillägg vid Kongl. Kungörelsen den
17 Mars i.8241 rörande oeconomiska besigtningar
å Kyrkoherde-boställen in. m.
Nid 44, i anledning af väckt fråga om rät¬
tighet för enskilda Jordegare* Byalag och Städers
Borgerskap, att, utan hittills brukliga omgångar,
anlägga Begrafnings-platser.
N:o 45, i anledning af väckt fråga om för¬
valtningen af enskilda Bolags eller Socknars
Spann måls-M agazi ner.
N:o 46, angående Helsinge-Buldans Stämp¬
lande.
N:o 47, i anledning äf väckt fråga om nya
Evangeliiboks-Förslagets antagande* samt öm fri
tryckning af de vid berörde Förslag fögade Böner.
N:o 48, i anledning af väckt fråga öm be¬
frielse för Skäfgårds-Hemmäns-egare från Kro-
noskjutsens utgörandet
N:o 49 , i anledning af väckt fråga om an¬
tagandet af ett gemensamt Mynt.
Njo 50, i anledning af väckt fråga om en
allmän och kostnadsfri rättighet till Fiske i de
stora fjärdarne af yttre Skären* på Kronans
vattent
N:o 51 * 1 anledning af väckt fråga om
Gästgifyaregårdats anläggande å Wermdön; och
34°
Den 6 Februarii.
N:o 52, i anledning af vackt fråga om
skyldighet för Ordinarie Domare, att af egne
medel ersätta alla resekostnader hans Vicarius i
och för sitt förordnande får vidkännas utom
Domsagans gränsor.
Ståndet åtskiljdes kl. g 3 e. m., efter kallel¬
se al t åter in Pietro sammanträda kl. 6.
In fidem
O. Rogberg,
Fredagen den 6 Februarii.
Plenum kl, 6 e. m.
§• ?*
Upplästes och fa des på Bordet följande
Utdrag af PrOtocollet, hållet hosHe=
dervärda Bonde-Ståndet vid Lag¬
tima Riksdagen i Stockholm deri
6 Ffcbruarii 1829.
S. D. Sedan. Bonde-Ståndet, genom Proto-
colls-Utdrag den 9 sisth Januarii, inbjudit Resp.
Med-Stånden, att med Bonde-Ståndet deltaga i
beslut om sättandet af ett Serskildt Utskott, till
upptagande, utvecklande och meddelande af full¬
ständigt Utlåtande om ej mindre några inom
Bonde-Ståndet väckte frågor, angående jemnk-
Dm 6 Februarii.
ning i Stå'nds-Privile§ierne, än hos Höglofl.
RidderBkapet och Adeln gjorde Motioner, af lie
af Sillén om jemning af Jordnaturen, och af Hr
Friherre Cederström om införande af en enda
Allmän Beskattnings-Method, lämpad efter, in¬
komsten; äfvensom rörande de hos Bonde-Stån-
det och Höglofl. Ridderskapet och Adeln upp.
stadde frågor orri jemnkning i Rusthålls* och Ro-
terings.skyldigheterne j så hade enligt ankomne
Protocoils-Utdrng från Resp. Med-Stånden Hög¬
lofl, Ridderskapet och Adeln den 30 Januari!
förklarat, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
sorn den 22 December afslagit tillförordnandet
af Serskildt Utskott för behandlingen af de inom
samma Stånd gjorde förrberörde Motioner, ej el¬
ler fann Serskildt Utskott erfordras för pröfning
af de inom Bonde-Ståndet väckte frigornej Hug-
vördige Preste-Siåndet samma dag, den 30 Ja»
nuarii, beslutit, att Högvördige Pieste-Ståndet ,
som icke kunde instämma i Bonde-Ståndets in¬
bjudning, remitterade till Allmänna Besvärs-
och Oeconornie-Utskottets förberedande åtgärd al¬
la förutnämnde Motioner, jemte hvad, i anled¬
ning deraf, blifvit anfördt inom Preste-Ståndet,
och Vällofl. Borgare-Ståndet, den 31 Januarii,
ansett samtelige Motionerne jemte de inom Bor¬
gare-Ståndet gjorde tillägg och erinringar skola
remitteras till Allmänna Besvärs- och Oecono-
mie-Utskottet.
Vid nu skedd föredragning af dessa Hand¬
lingar, trodde Bonde-Ståndet sig finna, att Väl»
loll. B>rgi>e«Ständet icke meddelat något direct
svar på inbjudningen om tillförordnandet af ett
Serskildt Utskott, som dock utgjort enda företni-
Den 6 Februarit.
let fcir Bonde-Ståndets framställning. Deremot
hade Vällofl. Borgare-Ståndr ‘ ingått i profning
af och bestämt hvilket af de redan varande Ut¬
skotten skulle behandla alla de ifrågavarande Mo«
tionerne, som, värkte icke inom Vällofl. Borga¬
re-Ståndet, utan hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet, af sistnämnde två
Stånd förut äro remitterade till dels Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, dels andra
Utskott, som samma Stånd hvar för sig ansett
frågorne tillhöra, härifrån dock undantagne Mo-
tionerne om jernnkning i Stånds-Privilegierne,
som hos Bcjnde-Ståndet ännu hvila på Bordet,
Och hade också Högyördige Preste-Ståndet på
lika sätt meddelat remiss på samtlige Motionerne,
Nu och då Bonde-Ståndet ännu icke ville
från sig aflägsna all förhoppning, att Vällofl.
Borgare-Siåndet, vid en å nyo skeende fram¬
ställning , skulle antaga BonderStåndets inbjud¬
ning och ingå på dess önskan, att få tillsatt ett
Serskildt Utskott för upptagandet af ifrågavarande
ämnen, sorn ofelbart äro af den stora vigt och
vidsträckta omfattning, att de icke kunna med¬
hinnas af redan befintlige Utskotten, äfven om
behandlingen vid denna Riksdag skulle inskrän¬
kas till en utveckling och beredning af frågorne,
för möjligheten att en gång kunna tillvägabringa
de förändringar i beskattningsväg, som behofvet
och rättvisan så högt påkalla, samt Bonde-Stån¬
det, enligt a Mom. i 44. §. och 1 Mom. i 49 §.
af Riksdags-Ordningen, ansåg sig ensamt tillhö¬
ra, att förordna om remissen af de hos Bonde-
Ståndet väckte och ännu icke remitterade Motio-
tionerne örn jernnkning af Stånds»Piivilegierne;
Den 6 Februarii.
hvarefter och i fall det eller de Utskott, till
hvilka Bonde-Slindet öfverlemnar lamma Motio¬
ner, skulle anse frågorne icke tillhöra deras be¬
fattning, efter 3 Morn. i 44 §. af Riksdags-Ord-
ningen för Resp. Med-Stånden först vidtagit för¬
bindelse och rätt, att sig yttra, under hvilket
Utskott de anse frågorne böra; till följd hvaraf
och då en sådan händelse icke eller inträffat, i
anseende till de öfrige Motionerne eller dem,
■om Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Bon-
derStåndet redan remitterat, det äfven vill sy¬
nas, som de af Högv. Preste-Ståndet och Väl-
lofl. Borgare-Ståndet nu meddelle remisser af
■amma Motioner icke bort ega rum; så beslöt
Bonde Siandet, att härmed å nyo utbedja sig
Vällofl. Borgare-Ståndets yttrande öfver och sam¬
tycke till sättandet af det föreslagne Serskildta
Utskottet, samt att Vällofl. Borgare-Ståndet och
Högv. Preste-Siiåndet i alja fall behagade undan¬
rödja verkan af deras beslutne remisser utaf M»“
tionerne, så att Bonde-Ståndet, derest icke Ser¬
skildt IJtskoit för Motionernes behandling kom¬
mer att sättas, blifyer i tillfälle, att, utan några j.
förväg lagde hinder, kunna förordna oro pch första
gången utsätta till hvilket eller hvilka Utskott
lyfotionerne om jemnkning i Stånds-Privilegier-
ne böra gå, och samma retpisser icke eljer må
föranleda till någon collision, i afseende på öf¬
rige frågorne, som af de Stånd, inom hvilka de
aro väckte, blifvit förviste, äfven till andre och
flere Utskott, än Allmänna Besy^rs- pch Qeco»
ppmie-Utskotipt. Ut Supra,
In fidem
J, J. Bergström,
Dm 6 Ftbruarii.
§. 2.
Da nu å nyo föredrogs Allrnännt Kesvärs-
och Oeconornie-lTlskottels Betänkande N:o 2g,
rörande väckt fråga om en Köpings anläggande
i Bohus Läns Skärgård, anförde
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingardt Lika med Reservanten, Herr E,
M. Leffler, anser jig nödigt, att undersökning
af alla vederbörande sker, innan en Köping an*
lägges vid Fjällbacka; och tror icke, att Rikets
Ständer böra göra en enskild Morionairs önskan
till sin, förr än utrönt är, om föremålet är nyt¬
tigt och behöfvts, Sverige har nog af närings-
lösa Städer, bland hvilka de tvänne, för hvilka
Herr leffler fruktar förfång, också äro i af ta¬
gande, Uddevalla efter Trollhätte Canals öppnan¬
de och den hela Staden härjande eldsvådan;
Strömstad genom Fredrikshald närbelägenhet och
dess mera otvungna näringsfång. Med Köpin¬
gars uppkomst vill det sig icke heller rätr väl,
såsom t. ex. då Arvika behöft denna Riksdag
begära ett Stats-anslag till sina gators stensättning.
Jag tror Fjällbacka lyckligare, såsom ett godt
fiskläge och hamnen för det betydliga qvantum
spannmål, hummer och småsill, som derifrån
utgår, än med en ny Titel , utan innehåll och
motsvarande nytta. Stället är klippigt och kält;
landsvägen på afstånd; mer än en beredelse
fordras för att gifva det skick af en Köping,
En undersökning torde dock förslaget förtjena ,
och det är den jag skulle tillstyrka underdånigst
begärd.
Prosten Forslind tillstyrkte afslag på Betan¬
Den 6 Februarii.
kandet. Förnyade försök, att igenom blotta pri¬
vilegier framkalla Städer, symes honom nog lätt¬
sinniga. Emot dylika misstag hade erfarenheten
redan lemnat tillräckliga varningar. För att der¬
om öfvertygas, behöfver man blott kasta en flyg¬
tig blick på inånga Städers bedröflig?) inseende,
sorn igenom secler fortfarande erinrar, att dessa
så kallade Städer blifvit utan behof och urskil¬
ning grundade.
Betänkandet blef, i anledning af dervid gjor¬
de anmärkningar, till Utskottet återremitterade.
§• 3-
Vid å nyo skedd föredragning af Allmän¬
na Besvärs- och Oeconomie- Utskottets Betän¬
kande N:o 30 , i anledning af väckta Motioner,
rörande förändradt Fångföringssätt, yttrade
Biskopen och v. Talmannen m. ro. Doctor
af Wingård: Inom sä trånga gränsor, som Ut¬
skottet inskränkt sitt förslag, anser jig detta icke
kunna påkalla en underdånig Skrifvelse af Rikets
Ständer. Om flera sådana serskilda färigvagnar ,
som Konungens Befallningshafvande i några Län
föreslagit, skola anskaffas eller icke, synes mig
vara en fråga af helt och hållet administrativ
art, af underordnad I etyden het, och hvarom Re¬
geringen icke behöfver erinras. I min tanka så¬
ledes antingen ingen Skrifvelse i detta ämne,
eller ock en mera omfattande, som fäster Be¬
geringens uppmärksamhet på fångföringen i det
hela, en angelägenhet både i phi lanihropiskt och
stats-oeconomiskt afseende af största vigt. Att
det dertill vid förra Riksdagen gjorda anslag va¬
rit så otillräckligr, att ett år tillskottet fordrat
Den 6 Februarii.
icke mindre än 110,749 R:dr 30 sk. 3 r:st. ,
synes tillråda det senare alternativet.
Biskopen m. m. Doctor Wallenberg yttrade,
att, efter hans (anka, de skäl, som Grefve Ha¬
milton i sin reservation anfort för en undersöka
ning, hvilketdera Fångrörings-sättet, till vagns eller
till fots, förenade minsta kostnaden för Staten
med säkerheten mot fångarnes rymnings-försök ,
förtjena mycken uppmärksamhet. Kostnads-sum-
man för den närvarande Fångtransporten med
skjuts är så enorm, att man svårligen kan före-
stalla sig annat, än att den bör blifva vida min¬
dre genom brottslingarnes vandring ti)l fots, hvil¬
ken öfverallt i andra X/änder är bruklig, och till¬
går på det sätt, att två och två sammanfängslas
med hvar sin hand vid en kedja, som löper dem
emellan pch till längden rättar sig efter Fångar¬
nas antal. Bevakningen behöfyes härvid icke hal¬
ler större, än den nu vanliga, mot rymning,
hvilken ej lärer blifva så lätt att verkställa, då
ena handen är för roissdådprne obrukbar, och
våld dessutom kan motas af medföljande beväp*
rade Gevaldiger. Förmodligen skulle också sjelfva
Fångarne befinna sig bättre genom icke allt för
långa dag-marcher till fots, än genom vagpfprs-?
ling, hvarvid de, med benen inspärrade i blac¬
kar och orörliga, ej sällan under kalla årstider
förfrysa och till helsan förstöras. Att dessa före¬
slagna fotvandringar icke blifva lämpliga i de
J^orra Provincerna, sorn äro glest bebodda, in¬
ges lätteligen; men i de Södra och folkrikare ma¬
gle de utan tvifvel vara med föga svårighet verk-
gtällbara. Fin undersökning i ämnet vore i allt
h\i nyttig; och ont försök på ett eller pnriat
Dm 6 Februarii.
ställe gjordes med detta nya Fångföringssätt, skulle
upplysning snart vinnas i afseende på dess lamp'
lighet. Man risquerade dervid icke annat än att ,
om det nya befunnes mindre fördelaktigt, man
ulau skada återgick till det gamla.
Då Utskottet icke utlåtit sig öfver Reservan¬
tens förslag, att bos Kongl. Maj:t i underdånig¬
het anhålla om en undersökning af nämnde be¬
skaffenhet; så hemställde Biskopen, huruvida icke
Betänkandet af sådan orsak borde återremitteras.
I-fäyuti instämde Professoren rn. m. Bexell.
Prosten Astrand, som förenade sig med Bi¬
skopen Wallenberg, tillkännagaf, att Reservantens
mening varit Utskottets Avdelnings, deruti han
deltagit.
Contracts-Prosten Heurlin , ville i händelse af
återreiniss, fästa Ståndets uppmärksamhet på Fri¬
herre Cederströms framställning pm communica-
tion med Ståts-Utskottet, emedan den dryga om¬
kostnaden af serskilda vagnar, till begagnande vid
Fång-transporter, från Stats-Verket måste utgå, i
händelse verkställighet af deras antagande kom¬
mer i fråga.
I anledning af de vid förevarande Betän¬
kande gjorda anmärkningar beslöts , att detsamma
skulle till Utskottet återremitteras.
§. 4-
Allmänna Besvärs- ocb Oeconomie-Utskot-
tets Betänkande N:o 31, i anledning af väckta frå¬
gor om Arbets - Commenderingars upphörande
rn. m., som nu föredrogs å nyo, begärdes ytterli¬
gare på Bordet af Biskopen 01 h v. Talman-
per. m. m., Doctor af Wingård, samt af Bi¬
Den 6 Fcbruarii.
skopen Doctor Thyselius och Professoren rn. in.
Bexell.
§. 5.
Enär Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
XJtskoiiets på Bordet ljvilande Betänkande N:o
33, angående gjorda Motioner om Lands-Fiscals-
Tjensternes upphörande, nu ånyo föredrogs, anförde
Contracls-Ptosten Nordin: Att, såsom Högh
Utskottet föreslår, afskaffa Lartds-Fiscals-Tjen-
sterne, anser jag högst betänkligt. Brista Lands-
Fiscaler någorstädes i deras skyldigheter , må de
åklagas och afsättas , men Lands-Fiscals-Tjenster-
ne derföre icke indragas, utan med skickligare
män besättas. Så tillgår med Tjenstemän i an¬
dra befattningar. Det är vådligt att på Landet,
fjerran från Landshöfdinge-Sätet, nedlägga i
Krono-Betjeningens händer hela Åklagare-magten;
en magt, sorn, för afståndets skull, icke ens den
kraftfullaste .Landshöfding skulle förmå controlle-
ra. Tider kunde möjligen komma, då Länsmän,
gynnade af en liksinnad förman i Häradet, eller
i öfverenskorn rnelse med honom, torde finna de¬
ras uträkning vid att åtala der de borde tiga och
tiga der de borde åtala. Höflighets-betygelser,
grannskaps- vänskaps-och slägt-förbindelser m. m»
göra för Länsmännen ofta ganska svårt att åkla¬
ga brott i sitt eget grannskap. För hvem skall
väl den fattige klaga sin nöd, då honom sker
orätt, och då harts sak ej upptages, för det hatt
ej har den rikes recommendations-gåfvor? En
skicklig och nitisk Lands-Fiscal, som ej är bun¬
den af kamratskaps- eller grannskaps-förhållande i
den orten, är här en välgörande skydds-magt,
Den 6 Februarii.
31 9
till hvilken den lidande flyr, om Häradets skydds-
magt honom förskjutit. Det torde dessutom be¬
hof vas controll på Krono-Betjeningen, så väl sorn
på alla andra tjenstemän. Således må fLands-
Fiscaler bibehållas. Så länge brotten, under vå¬
ra olycklige bränn vinslider, ökas, är ej skäl att
minska åklagare-personalen. Jag begär återremiss
af Betänkandet,
Kyrkoherden Lyth, som ock instämde med Be-
servanten, Prosten Broomé t trodde, att åklagare-
raagten icke borde lemnäs åt Krono-Betjeningen,
sorn saknar dertill både tid och nödig skicklighet.
Dessutom skulle desse Tjenstemän, som redan kla¬
ga, att de äro öfverhopade af göromål, i händelse
desse nu ökades, troligen begära, åtminstone få
anledning att begära, en löneförhöjning , då Lands-
Fiscalerne, som vanligen äro bättre qvalificerade,
tjena utan lön af Staten.
Prosten Dillner instämde uti Utskottets Be¬
tänkande och ansåg dessa Tjenstemäns befrttnin-
gar kunna likaväl öfverflyttas på Länsmännen,
helst Fiscalerne endast lägga skatt Och tunga på
den enfaldiga Allmogen.
Biskopen Doctor Thyselius, som erinrade, att
frågan om Lands-Fiscals-Tjensternes indragande
vid förleden Riksdag väcktes och afslogs , trodde,
att då desse Tjenstemän, hvilka olyckligtvis tjena
utan lön, af Justitias-Canzlern , såsom högsta åkla¬
garen, tillsättas och under hans tillsyn äro ställde,
så försvann ock, i Biskopens tanka, all farhåga,
att de i sin befattning saknade nödig controll.
Äfvensom Biskopens öfvertygelse var, att devo¬
re oumbärlige för ordningens bibehållande.
Biskopen m. m. Doctor Faxe yttrade: I
Den 6 Februarii.
den anmärkning jag ernat anföra, är jag förekom¬
men af Biskop Thyselius. Fiscaler, så väll Stä¬
der som på Landet, äro de under Justitim-Canz-
leren underordnade Tjenstemän, som för utöf»
ningen af de till hans Embete hörende göromål
icke lära kunna umbäras^ då han med Krono»
Betjenterne icke har någon egentlig befattning.
Jag förstår icke heller, huru det skulle blifva
möjligt för desse, att lägga hand vid de ofta icke
obetydliga actorat, som uppdragas Fiscalerne.
Det är éri allmänt känd sak* att med hvarje år
ökas Krono-Betjeningens göromål.
Presidenten m. m. Poppius anförde: Så län¬
ge söm Samhället har behof af Lagar, så mäste
ock Fiscaler finnas , hvilka hafva till pligt, att
atala och beifra förbrytelser emöt dem. Om,
såsom det är sägdt, Lands-Fiscalérne illa upp¬
fylla siria åligganden, så ankommer det på Ve¬
derbörande, under hvilkas lydnad déstå, att deri
befordra rättelse. Om åter dej hvilka för när¬
varande innehafva dylika tjänster, icke médhin-
ra att sträcka deras uppmärksamhet till allt«
som derföre borde blifva föremål, så bevisar så¬
dant, icke att sjelfva sysslorrié äro öfverflödigtj
utari fäst iner, att deras antal icke svarar möt be^
hofvet. Det vore i sanning att önska, att lag¬
lydnaden vore allmän, och att, till befrämjande
deraf, alla förbrytelser kunde beifräs. Men
örn detta af en eller annan orsak ej kan ske, så
är dock bättre, att några lagbrott åtalas , än
att alla lades ner. Den vanliga Krono-Betje-
ningen kan väl ock utöfva åklagarens kallelse;
meri deras mångå och mångfaldiga andre tjen-
»te-befattningar lägga derföre hinder i vägen.
Den 6 Februarii.
35*
Man vet dessutom att Police-anstalteme p! Län»
det i allmänhet äro i det skick, att i den delen vo»
re mycket att önska. Biskop Thyselius har, efter
mitt omdöme, ganska väl redan erinrat, att
den myndighet, hvilken det i sista rummet till¬
kommer att vaka öfver Lagarnas verkställighet,
och som på högsta stället concentreras hos Justitise-
Canzleren, skulle blifva utur stind satt att ut»
föra sitt vigtiga kall, om Lands-Fisrälerne, hvilka
tillsättas af Justitiffi-Canzlerén, och äro honom un¬
derordnade, skulle kunna indragas. Äklagare-kal-
let har den ölyckan, att gemenligen blifva före¬
mål för ovilja. Den brottslige är visserligen ätt be¬
klaga, men medlidandet för personen får ej in¬
nefatta önskning Om hans strafflöshet. Den ädla¬
ste känsla öfvergår då till svaghet, oförenlig med
det rätts-iilIsland, som ytterst hvilar på Lagärnas
verkställighet.
Uti detta yttrande förenade sig Profesäöreri
m. m. Bexell och Contracts-Prosten Pettersson.
Med Biskop Thyselius och Presidenten Pop¬
pius förenade sig Contracts-Prösteii Agrell i afse¬
ende på behöfligheten af Lahds-Piscalers bibehål¬
lande såsom Tjenstemän, geiiöm hvilka Justitia:-
Canzleren omedelbarligen meddelar befallningar
och erhåller underrättelser om Lagatnes efterlef¬
nad i Landsorterrta irt. m. Att hela Police-
magten på Landsbygden skulle läggas i Krono-
Länsmännens hand, vöre orådligt, ty dels med¬
hinna de icke hafva tillsyn på allt och öfver allt,
dels sakna dö ofta förmåga att utföra vigliga och
mera invecklade actorater, och dels kunna dege¬
nom försumlighet eller af andra orsaker åsido¬
sätta beifrandet af lagförbrytelser, i hvilka fall
35*
Den 6 Februarii.
allmänna välfärden och rättvisan fordra, att nå¬
gon annan Tjensteman gifves med rättighet att
åtala förbrytare och upptaga nedlagd, mai. Men
en Tj etisteman, sorn för Staten är nödvändig,
hör ock af Staten så lönas, att han ej behofvec
drifva sitt tjenstenit för långt eller ligga Ali»
mogen till tunga, för att ega sin utkomst.
Prosten Broome: Jag har i min reservation
uppgifvit de hufvudsalliga skäl, sorn föranlecit mig
att vägra bifall till Höglofl. Besvärs och- Oeco»
nomie-Utskottets Betänkande om Lands-Fisoals-
Tjensternas indragning. Med afseeende på det
Prosten Dillner behagat anföra, att Lands^Fisca»
lerne lägga skatt och tunga på den enfaldiga All¬
mogen, förekommer mig, att Laglig andel i adorn»
da böter ej torde förtjena att sålunda benämnas,
och hvad Lands-Fiscalerne få derutöfver, det
må vara den fria viljans verk , af hvilken detta helt
och hållet beror. Hvad man frivilligt gifver , sy¬
nes man mig ej böra öfverklaga, om man ode skulle
ångra det. Hvad man är förfallen att böta, är
intet annat än en skade-ersättning åt den lidande
Satnfunds-ordningen, i hvilken hand det efter
samma ordning ock må läggas. I sig sjelf är det
lika, antingen Staten sjelf mottager dessa böter
o-h dermed lönar åklagaren, eller om åt honom
afsättes serskild andel i serskilda böter, De gamle
hafva trott, att ^Statens ändamål att få förbry¬
telser uppd.-.gade och bestraffade, skulle på sist¬
nämnde sätt säkrast vinnas. Ligger här ett miss¬
tag, må det förstnämnda införas, men brottslig¬
heten under sin dagliga tillväxt ej få fröjda sig
åt sin växande trygghet och ansvarslösher. Man
klagar
Den 6 Februarii.
353
k! gar ofver denna åklagare-personalens beskaflen-
h<r, och vill derföre i inlia ga de tjenster deji har
a:t bestrida. Hafva då tjensterrir. tillkommit för
personerna, och skola de upphöra derföre, alt per¬
sonerna aro försumlige elier oskicklige att upp¬
fylla sina pligter? Oskickligheten inställer sig
dock slutligen hos oss alla, och vi mäste alla
lemna våra Embeisplatser; skall deraf följa eit
allmänt upphörande af serskilda organer för Reli¬
gion , Rättvisa, Ordning o. s. v.?
För den mängd, som under sin spirituella
torftighet och sitt spirituösa öfverflöd siår färdig
att ut votera all contioll, ali inskränkning, ali an¬
nan celi högre ledning än sin egen, anser jig
mig skyldig att en gång för alla uttala min öf¬
vertygelse, att den, åtm instone ännu, icke är för
sådan sjelfständighet mogen, chuiu jag gerna ville
göra mitt till, att bringa dem derhän, och visser¬
ligen, mer a'n de fleste, hoppas på detta tillstånd
af fullkomlighet, såsom på en annan skön idde. —•
Åklagare har den tills vidare icke för många.
Huru ile kallas, synes likgiltigt, och jag har der¬
före tagit principen mera än Lands ■ Fiscalerne i
försvar. Kanske har man å motsatta sidan upp¬
offrat den förra, för att undanröja de sednare.
Contracts-Prosten P. G. Svedelius anförde:
De skäl, dem Höglofl, Oeconomie-Utskottet an¬
fört i afseende på Lands-Fiscals-Tjensternas in¬
dragning, nemligen deras otillräcklighet att, så¬
som vederbör, vaka Öfver Lagarnes efterlefnad,
äfvensom lönlösheten dervid icke kan anses så¬
som en uppmuntran till ett samvetsgrant upp¬
fyllande af åtagne skyldigheter; dessa skäl synas
Preste*St. Fröt, 1839. Band, JI. 68
354
Den 6 Februarii.
mig tillfyllestgörande för det beslut, sorn före-
nämrtde Utskoits pluralitet fattat. Ville man
närmare undersöka sättet, huru dessa tjenster
ofta förvaltas , och verkan deraf pä Allmogens
länke» och handlingssätt, så torde nyssnämnde
Motiver vinna ännu mera styrka. Jag ernar ej
bestrida, att icke inom denna Tjenstemanna-
Corps äfven torde finnas nitiske och skicklige per¬
soner, inen jag är öfvertygad att ingen af dem
kunnat inom dtt stora districts som är hvar och
enanvist, till alla delar uppfylla tjenstens ända*
mål, det nemligen, att förekomma lagbrott och
till straff befordra förbrytare. Det ligger ock i
sakens natur, att man af en lönlös Tjensteman
ej kan fordra ett rent och varmt nit för Lägar-
nes helgd, när hatt för sirt bergning mäste se på
sitt egen fördel, åtminstone lika mycket sorn på Sta-*
(fins. tJtvägar finnas och begagnas utan tvifvel att
draga fördel af okunnigheten hos Allmogen, sorn,
för att freda sig för en möjlig åklagan, förtjent eller
oförtjent, heldre Underkastar sig frivilliga årligä
uppoffringar, Afven den omständigheten, ått Fisca-
lerne tillsättas och bero af en aflägse boende
Förman, synes mig, emot hvad Biskop thyselius
nys9 anfört, snarare tala emot ärt för deras bi*
behållande; emedan de derigenom ärö mera lem-
nade åt sig sjelfva, och deras åtgärder Svårafe att
cöfitrolléra, Följden häraf är den, att desSa Tjen¬
stemän mångertstädes anseä för en landsplåga, U*
tan någon verklig nytta för Staten} ty der mart
kan friköpa sig för lagbrott, der minskas icke,
utan snarare ökas deSsas antal. Öch då derjemte
hat, tvedrägt, mordanslag icke är oerhördt i Fisca-
lisations-hisiorien, så synes det tnig vara mera
Den 6 Febr nar ii.
155
ändamålsenligt, att åklagare-magten uppdrages åt
sådane ordinarie Embetsman, hvilka, af Slaten
aflönade, ega större förpligtelse och ansvar att va¬
ka öfver Laga mes efterlefnad, och söm på hvarje
Ort äro närmare tillhands att deröfver hålla tillsyn.
Prosten m» m. Grevillius* sorn förenade sig
med Biskopen Öoctör Thyselius, anmärkte* att på eft
tid, då brotten snarare fikas än minskas, voro det
icke rådligt ätt minska antalet af åklagare. Utom
det * att det icke går an alt i Länsmäns händer
lemna åklagare-magten, hvars skydd snarare möt
dem af den förtryckte påkallas, äro åklagare-'jen-
sterna förenade med andra vigtigä befattningar,
Såsom äctorater, hvilkas skickliga utförande förut¬
sätter mångsidiga kunskaper* dem mah icke har
rätt att af Länsmän fordra* I följe häraf till¬
styrkte Prosten, att dessa Tjenstemän bibehållas;
åtminstone ansåg han det nödigt för Elfsborgs
Lätt.
Contracts-Prosten Östberg anförde: I hän¬
delse Högv. Siandet skulle vilja bibehålla dessa
Tjenstemän, hvartill jag ej eller kanner mig obe¬
nägen , påstår j.ig med Prosten Agrell, att de böra
förses med eh passande Lön på Stat, och t ill—
lägger, att de böra aflägga vederbörliga prof på
juridisk kunskap, Som en del af dem nU sakna,
på det de vid äctorät af Vidlyftig juridisk beskaf¬
fenhet må kunna värdigt och kraftigt befordra så
väl Kongl. Ma j:ts och Kronans sorti enskildas rätt.
Biskopen och V. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård, söm instämde med Prosten Broome
Och Presidenten Poppius, trodde det icke vara skäl
att på Krono-Betjeningen öfverflytta Lands-Fisca-
lemas åligganden) isynnerhet sorn de förstnämn¬
356
Len 6 Februarii.
des bestyr och göromål med hvarje Riksdag ökas, och
de i öfrigt icke egde den kännedom i Dagfarenheten,
att man med fullt förtroende kunde öfverlåta åt
dem aklagare-magten. Då fråga ock nu är, att
åt Krono-Fogöen öfverlemna Militairens upp»
börd, ökar ock denna befattning dess redan nog
många göromål.
Prosten Forslind ansåg sig öfvertygad utaf
det, till Motionens understödjande , af Anders An¬
dersson ifrån Skaraborgs Dan anförda skäl, och
förenade sig derföre med Prosten Dillner, under
förklarande, att Prosten icke kunde hysa ett ser¬
deles förtroende för dem, sorn af ren oegennytta
och idel menniskokärlek ålägga sig den eljest
nog förhatliga pligten, att försåtligen bespeja si¬
na medmenmskors företag, för att låta Dagens
hela tyngd nedfalla uppå enfaldens eller okun¬
nighetens misstag. Till ytterligare misstroende
ansåg sig Prosten ega ännu en anledning uti vissa
besynnerliga tecken, enär Prosten funnit, att des¬
sa Tjenstemän med obeveklig stränghet åtalat iso¬
lerade förbrytelser, serdeles under orimliga bran*
vins-förbud, med ännu orimligare vitén, men.
deremot lemnat obeifrade andra för Samhället
verkligen skadliga oordningar, hvilka offentligen
och dagligen ined oförskämdhet fortsättas. Med
nitet att, med husfredens störande, intränga i den
fredliga medborgarens boning, vore svårt att för¬
ena en fullkomlig blindhet för det, som passe¬
rade offentligen. Gårdfari-bandlandes och lös¬
drifvares opåtalade ströftåg vöre likväl härpå ta¬
lande exempel. Omständigheter kunna visserli¬
gen förändra hvarje sak, men detta godtyckliga
förfarande hade nog utseende af en , väte sig dag-.
Den 6 Februarii.
ligt inkräktad, eller hemligt medgifven, för Sam¬
hället alltid vådlig rättighet, att efter sig före¬
teende omständigheter meddela licenser till lag-
öfverträdelser. Utan serdeles våda kunde såle¬
des åklagare-magten öfverlemnas ensamt åt Krono-
Berjeningen, som äfven nu äro de enda, sona
åklaga brottmål, hvarvid böterna förvandlas i
kropps-straff, Rättvisan skulle ej derföre lamare
liandhafvas, men troligen med större urskillning
utöfvas. Till Krono-ombud, som af Konungens
Befallningshafvande förordnas, begagnas vanligen
någon af Lands-Staten. Till dem kan äfven
Justitiae-Canzleren anförtro förefallande Actioner.
Endast för hemliga uppdrag kan Justitise-Canzle-
ren behöfva serskilda Organer, men då bör dessas
verksamhet, inskränkt inom de hemliga forsknin-
garnes område, aldrig ega ratt att offentligen upp¬
träda, utan ett för hvarje tillfälle meddeladt ser¬
skildt förordnande.
Häruti instämde Doctor Svedelius.
Contracts-Prosten Heurlin, som säde sig vara
förekommen af Prostarne Östberg och torslind,
förklarade, att han icke heller älskar Embetsman,
hvilkas bergning ytterst beror på andra menniskors
Fall och förnedring, och som i mon deraf öka sin
egen förtjenst. Han kunde således till följe der¬
af icke tillstyrka deras bibehållande på nuvarande
fot, hvilken han önskade så till vida förändrad,
att de för erhållandet af dessa befattningar under¬
kastas behörig juridisk Examen, hvarigenom de
skulle vinna i aktning och förtroende hos All¬
mänheten, ett vilkor, hvars uppfyllande fordrade
å Statens sida , att de försågos med anständig lön.
358
Den 6 Februarii.
Häruti förenade sig Contracts-Prosten Peb
tersson.
Prosten Spiering tillkännagaf, att Uti afdel¬
ningen, der förevarande Betänkande förbereddes,
alla vorp af dep tankan, att desse Tjenstemän
antingen borde indragas, eller, pin de ttibehöllos,
förse? med lön.
Prosten Grape anförde? Att aktningsvärde
män bland Lands-Fiscaler gagnat och gagna, är
väl utom ali fråga. Men om tillsynen öfver
Författningars efterlefnad kan af andra Tjestemän
handhafvas, äro Lands-Fiscal$-Tjenaterne i allt
fall umbärlige, Hetta har varit mintanka, i stöd
af den ringa erfarenhet jag eger ptp hvad Lands-
Fiscaler gjort och göra. Qch far min öfverty¬
gelse vunnit styrka af den omständighet, att di
Kongl. Maj;ts Befallningshafvande säkrast kunna
bedöma, huruvida Tapds-Fiscals-Tjensterne böra
fortfara eller Jeunna indragas, ingenaf de HrrLands-
höfdingar, hvilka för närvarande äro Ledamöter
i Högloft. Allmänna Besvärs- och Oeconomje-
fJtskottet, reserverat sig emot det Höglofl. Ut-?
skottets Beslut. Men far jag misstagit mig, eller
vöre förhållande! sådant, att ordning och skick icke
kan befrämjas och vidmakthållas , att fjäg och Rätt
ipke varder tillbörligen handhafd och skipad,
med mindre Länets enskilde och Tjenstemän
slå under inseende af en Lands-Fiscal, så linner
pek jag mig föranlåten ödmjukast hemställa, om
icke nödigt är, alf denna Tjensteman blifyer för?
sedd med lönevilkor, svarande mot tjenstens vigt
och Värdighet, samt aflägsnande från Fiscajen, så
vidt möjligt är, frestelsen att blifva hvad han från
Dm 6 Februarii.
$59
fordno af Lappen blifvit kallad: Krono-Setpik,
i Svensk öfversättning: Kron-varg.
Kyrkoherden Lyth yrkade, att om desse
Tjenstemän reduceras, deras befattningar icke
uppdragas åt Krono-betjeningen, helst när man af
erfarenhet vet, huru Police-magten genom nämn¬
de corps bestrides. Derigenom skulle man iråka
ett värre ondt, än det man vi'1 afskaffa.
Dom-Prosten Lidman, sorn grundade sin
öfvertygelse otn dessa Tjenstemäns umbärlighet
på den åsigt han hittills såsom axiom hyllat,
att den stigande culturen inom Fäderneslandet
skulle småningom göra Police^magten öfverflö-
digare, förklarade, att han hädanefter mäste be¬
trakta den som problematisk.
Efter sålunda slutad discussion rörande före¬
varande Betänkande, blef detsamma, i anledning
af dervid gjorde anmärkningar, till Allmänna
Besvärs* och Oeconomie-Utskottet återremitteradt»
§. 6.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottets under N;o 36 afgifne Be¬
tänkande , rörande väckt fråga om rättighet att
lefverera Ränte-Hö och Halm in natura för Kongl,
Hof-Stallets behof.
Härvid anförde Biskopen Doctor Thyselius,
att det förekom honom underligt, att, sedan
Kongl. Majtt bifallit, att de Rantepersedlar af
Hö och Halm finge med penningar lösas, öfver
hvilkas utgörande in natura man förut klagat,
tiden mellan 2:ne Riksdagar knapt skulle hinna
tilländalöpa, innan man hegärde en förändring
häruti, Nu mera vöre en sådan förändring så
3<5o
Den 6 Febrmrii-
mycket mindre f jeni ig, som de ijmster, hvilka
för nämnde stråpersfcdlars emottagning tillförene
funnos, redan vöre på indragning. Biskopen
Irodde äfven, att optionsrätt att in natura lefve¬
rera eller med penningar lösa ifrågavarande rän-
tepersedlar icke borde ensamt tillkomma räntegif-
värne, utan äfven Kronan, men ansåg det icke
Vara Rikets Strinder värdigt, att åter inkomma
till Kongl. JVf j:t med framställning i ett ämne,
som Kongl. Maj:t, i anledning af Ständernas kort.
förut yttrade motsatta önskan, i enlighet dermed
afgjort.
Häruti instämde Professoreme Lidbeck och
Bexell, Prostarne Elfström och Grevillius samt
Kyrkoherden Lyth.
Prosten Forslind yttrade: Jag utbeder mig
tillåtelse att lemna den upplysning, att Snefrin-
ge Häradsboer hvarken önskat eller begärt strå¬
räntans förvandling i penningar, hvarföre de
med lika förvåning, sorn missnöje, erforo, att de¬
ras Ombud vid 1823 års Riksdag deltagit uti den
derom väckta Motionen. Häiuppå har det Högl.
Ut skottet fästat ett billigt afseende. Jag nödgas
likväl emot dess häröfver afgifna Betänkande gö¬
ra en anrnäikning. Höglofl. Utskottet har för
sitt tillstyrkande föreslagit det vilkor, att prcesta-
tionen in natura verkställes å den plats, som för
sädant ändamål kati vara anvisad. Detta nog o»
bestämda stadgande har influtit, emedan Utskot¬
tet förmodade, att ladorna vid de dertill föreslag¬
na lefvererings-platserna Borgis-Sund och Kungs»
öhr redan vore försålda. Jag har nu erhållit
den uppgift, hvilken jag äfven tror vara tillför¬
litlig, att det på Kurgsöhrsdndan gjorda anbud,
Den 6 Februärii•
pä Kongl. Miijps N äffi ga befallning , ännu icke
blifvit antaget. Jag vägar derföre af delta yt¬
terligare skäl anhälla om återiemiss, på det alt
Utskoiiei nr? komma i tillfälle att närmare be¬
stämma lefver! ngs-platserna , utan hvilken bestå' seri -
rnelse anledning till nya tvister oell klagomål
svårligen lärer i en framtid, vid verkställigheten,
kunna undvikas.
Prosten Anjou: Jag instämmer med Bisko¬
pen Doctor Thyselius. Under mera än ett halft
»ekel bade rantegifvarne uti de fyia Dänen för¬
gäfves anhållit, att, i stället för strå-persedlar»
nes ltfvererande in natura, få utgöra deras vär¬
de i penningar. Slutligen vunno de sin önskan,
genom Riksens Ständers vid 1823 års Riksdag
gifna underdåniga förord, och Hans Kongl. Majlis
dertill lemnade Nådiga bifall. Jag minnes ännu
rätt val, med hvilken ifver denna förmodade för¬
mon då af räntegifvarnes ombud yrkades, och
att jag i min ringa rnon, med kännedom af de
verkliga olägenheter, som lefvereringen in natu¬
ra medfötde, äfven bidrog till det önskade re¬
sultatet. Så mycket mera väcker det min leds¬
nad , att man redan på 5 år hunnit missnöjas
med en, genom verklig eftergift å Statens sida ,
vunnen fördel. Det skulle, i min tanke, visa
föga consequence af Riksens Ständer, om Hans
Kongl. Maj:t nu skulle besväras roed en under¬
dånig skrifvelse, i den afsigt Utskottet föresla¬
git. Jag tillstyrker derföre afslag, eller återre-
miss med de gjorde anmärkningame,
I afseende på hvad Prosten Forslind, anfört,
torde mig tillåtas erinra, att jag icke känner, i
fevad mon Riksdtgs-Fullmägtige af Eonde-S.ån*
Den 6 Februarii.
det från Westerås Län, vid 1823 års Riksdag,
öfverskrida deras Committenters insfruction; men
rätt väl har mig bekant, att Herrar Landshöf-
dingar i de fyra Länen, redan före Riksdagens
början, på räntegifvarnes derom gjorda begäran,
hemställt denna angelägenhet till Kongl. Majas
Nådiga behjertande, och att, till följe deraf, Hög¬
loft. Kongl. Stats-Contoiret, uti det Förslag , som
vid nämnde Riksd.g åtföljde Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och
behof, upptagit och beräknat den förändring i För¬
sta Hufvudtitelns anslag, som af förmodadt bi¬
fall i denna del skulle blifva en följd.
Prosten Forslind, anförde: Det vacker på
intet sätt min förvåning, att räntegifvare Önska
återgång ifrån penningeskatter till prestationer
in natura, det enda beskattningssätt, sorn är med
jordbrukarens bestånd ocb skatternas möjliga ut¬
görande förenligt. Räntegifvarens förmenta hopp,
att finna sin börda lindrad igenom grundskattens
förvandling i penninge-utgifter, må kallas obe¬
tänkt eller till och med lättsinnigt; men ränte¬
gifvarens Önskan att återvända till det gamla be-
pröfvade sältet, vilnar om återkommen sans och
ett sannt bedömande af dess verkliga fördelar.
Måtte han af denna redan gjorda erfarenhet hem,
ta en varnande erinran om vådan, att lättsinnigt
önska förändringar uti det på hans trefnad be¬
räknade indelnings-verket,
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård anförde; I detta Betänkande anser
jag Utskottet hafva sträckt sitt medgifvande för
långt. Man har nog förebrått Ständer, att vack¬
la i sina beslut, och dero med Riksdagarne oro-
Den 6 Februarii.
byta; men att nu desamme, som vunnit en för¬
mon vid en Riksdag, och derom blifvit af Ko¬
nungen försäkrade, vid den nästföljande bedja
om motsatsen, och således om upphäfvandetaf Ko¬
nungens bekräftelse, är att sträcka Petitionsrätten för
långt, och understödjandet deraf är en ytterlig
foglighet. De omtalde räntegifyarne hafva efter
flera försök fått lösa gtrlpersedlarne till Hof-Sial-
let med penningar. Kronan har, om icke för¬
sålt, dock gått i författning att försälja ladorna,
Uppbördsmännen äro frisagde från sitt uppdrag»
Det blifve således vid hvad afgjordt är, hvari¬
genom ock Hof-Stallet vet hvad penning-belopp
det har att använda, Och kan göra sina accord
eller uppköp derefter.
Uppå framställd proposition blef ifrågava¬
rande Betänkande, tillika med hvad nu blifvit
anfördt, till Allmänna Besvärs- och Oeconornie-
Utskottet åierremitteradt.
§• 7-
Då Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28, an¬
gående ett Tionde.anslag, som år 1718 skall
blifvit Lunds Kongl. Academie frånkändt, nu
| nyo föredrogs, anförde
Professoren Bolméer', Höglofl. Stats-Utskot-
tet bar betraktat den af mig vackla Motion som en
rättsfråga och derföre ansett sig i dess närvaran¬
de skick icke kunna sig dermed befatta. Detta
undvikande har, sorn det synes, sin grund i en
visserligen tillbörlig vård om formernas helgd,
men jag skulle tro att denna kunnat bevaras, äf¬
ven utan valet af den beqvämaste vägen att korn-
jpa ifrån Motionen. Onekligen utgör det vack¬
Den 6 Februarii.
la ersättnings*; åståendet en rällsfrSga9 men mel¬
lan hvilka? Jo, mellan Staten och en af dess in¬
stitutioner, J.unds Acadernie fordrar ersättning
för ett förloradt anslag af Tionde, hvilket i be-
liofvets stund Staten till andra ändamål anvtindt.
Staten är alltså gäldenären , och jag inser icke ,
hvarföre ej den fordrings-egande inrättningen kan
directe vända sig till Rikets Höglofl. Ständer ,
Statens egentliga Målsmän i dess liqvider. Jag
inser icke en gång, att gäldenären med rätta be¬
gagnar privilegia juris, när fordringen till den
grad är bevis! , som vid närvarande tillfälle.
Meri skulle nu så vara, att frågan mäste
passera ännu ytterligare utrednings-grader, innan
den kan blifva föremål för Riksens Höglofl. Stän¬
ders åtgärd, så önskade jag dock, att Höglofl.
Stats-Utskottets beslut malte blifva förbytt i till¬
styrkande af Riksens Höglofl. Ständers underdå¬
niga anhållan om Kongl. Majus Nådiga befall¬
ning till vederbörande Verk och Auctoriteter, att
fortsätta den anbefallda undersökning, som redan
i 40 år hvilat, och utan en sådan åtgärd troli¬
gen alltid kommer att blifva hvilande. Af den¬
na orsak vågar jag ock begära Högv. Ståndets
bifall till återremiss, och det så mycket heldre»
sorn i den väckta Motionen flere af Lunds Aca-
demies förluster blifvit uppgifna, hvilka jag skul¬
le önska anmälda i samma ordning till undersök¬
ning om sältet, huru de tillkommit, samt huru¬
vida de ej till Academien skulle kunna återvin¬
nas. En återgång af åtskilliga förlorade fördelar
skulle möjligen kunna bereda Academiens b ian-
cic-llr bestånd utan Statens betungande med nya
anslag > och utan att de inrättningar, sorn måste
Ven 6 Februarii.
afstå något af sina större tillgångar, på minsta
sätt äfventyrade deras fortfarande välstånd.
Det vore visserligen i sin ordning, att då
jag nu till vinnande af en så beskaffad undt rank¬
ning åter påkallar det Hogv. Ståndets gynnande
medverkan, jag äfven omständligen framställde
Lunds Academies behöfvande belägenhet; men
som jag förmodar, att vi snart deraf ethalia en
fullständig teckning, torde det vara ti'lräckligt
nämna, att dess institutioner sakna nödiga hjelp¬
medel för vetenskapernas tillbörliga bedrifvan¬
de, samt att många af dess Ordinarie Lärare,
som i dess tjenst under fullkomlig lönlöshet upp¬
offrat bästa delen af sin lefnad, äfven i de hö¬
gre Lärare-befattningarne måste åtnöja sig med
mindre löneförmoner, än de svagast lönte Le-
ctorer vid Gynrnasierna. Nyligen har det Högv.'
Ståndet med värma omfattat den rättvisa klagan
öfver dessa sistnätnndes, äfvensom de lägre Skol-
Lärarnes knappa lönevilkor, och jag kan således
icke tvifla, att det Högv. Ståndet äfven skall be¬
hjerta Acadern iernas ech deras Lärares ännu
mera vanlottade tillstånd, samt begagna hvarje
tillfälle, som erbjuder sig, att i detta hänseende
uttala sina tänkesätt.
Härmed förenade sig Biskopen m. m. Do¬
ctor Faxe, P rofessorerne Gravander, Bexell och
Vidbeck samt Prosten Elfström , Contracts-Pro-
stärne Pettersson och Sivertsson; hvarefter beslöts,
att förevarande Utlåtande, i anledning af det gjor¬
da anförandet, skulle till Ståts-Utskottets återre¬
mitteras»
§. 8.
Vid å nyo skedd föredragning af Lag^Ut*
Dtn 6 Februarii.
skottets Betänkande N:o 3, öfver Herr Iiind^
qvista Motion om upphäfvande af Hof-Rätternas
X,euterations-rätt, anförde
Presidenten m. m. Poppius: L<ag*Utskottet
bär ull dess Betänkande vidrört blott en del af
de ämnen, hvilke äro föiemål för de så kallade
Jjeuteratiöns-författningarne. Örn de grunder, på
hvilka Lag-Utskouet stödjer sig, kunde blifva
gall ande, neml.S att Hof-Rätternas Leuterations-
rätt tillkommit Under en Envålds-Regering, att
den ej vore förenlig med ett cohstitutionelt sam¬
hällsskick, samt att denne rättighet bort anses
hafva upphört i samma stund Grundlagen af
180g blef antagen, så borde utan Uppenbar mot*
sägelse ännu mindre blifva beståndande, hvad
igenom Eeuterations-författningarne i Öfrigt är
stadgadt, nemligen, att Bomare-magten Skall egä
att 1 vissa fall skärpa straff utöfver Rag, samt
förordna, att missgerningsman, i brist af frilla be*
vis, skall kunna insättas i fängelse, till ertäraU-
de, om den felande bevisningen må fyllas ige¬
nom hans egen bekännelse.
Den väckte frågan örn och hvilke Skäl sig
förete till ändring eller upphäfvande af Leutéra-
tions-författningame, antingen i vissa delar; el¬
ler till det hela, kart efter mitt omdöme likväl
ej nöjaktigt besVaraS( Utan föregången närmare
Undersökning, af hvad anledning, i hvilket än¬
damål och Under hvilka förhållanden de egénte-
ligen blifvit meddelade, Och hurU de sedermera
äro tillämpade, jag skall försöka tillvägabringa
denna undersökning, och dervid Vara så kort som
möjligt.
Sveriges Civil- och CriminaULag al 17 34
Den 6 Februarii.
var, då den 1736 gillades och antogs till efter¬
lefnad, rättvisligen prisad för sin förträfflighet.
Den var dock menniskoverk. Det dröjde ej län¬
ge, innan erfarenheten upptäckte, att rättsfrågor
uppstodo, hvilke Lagen ej föresett, och att fall
sig framställde, till hvilka den ej sträckte sine fö¬
reskrifter. Lagen öfverlemnade väl åt Domarne
den mest utsträckta och för honom bekymmer¬
full rättighet, att i hvarje fall , då bestämde
föreskrifter saknades, söka fylla denna brist, ige¬
nom forskning och pröfning af dess grund och
menirtgj men olika Domare och Domstolar, sak¬
nande för deras omdömen ledning och stöd af
Lagens bud, förmådde icke att iakttaga den öf¬
verensstämmelse i deras åtgärder , hvarförutan
Lagskipningen blifver vacklande och osäker. Så¬
lunda uppkom behofvet af de flere förklaringar
och ytterligare stadganden, hvilke i synnerhet
egde rum Under de första decénnierne efter
1736, och egenteligen hade till ändamål, att
närmare utveckla och utreda de grundidéer , på
hvilka Lagstiftningen sig stödde. Då bland an¬
nat Lagen, hvad brottmål angår, Utmärker syn¬
nerlig omsorg till förekommande deraf, att icke
någon, hvilken saklös är, må konna anses saker,
Så har den ock Varit ytterst Sträng i sine fordrin¬
gar på laglig bevisning till den anklagades fäl¬
lande. Men det Vard, hvilket sålunda blef upp¬
rest till skydd för Oskulden, begagnades äfven af
den brottslige, i det denne sattes i tillfälle att,
genom fräckt och halsstarrigt nekande, bereda sin
strafflöshet. Lagstiftaren, hyllande detl grundsat¬
sen, att det Sannolika icke borde gälla för san¬
ning, fann likväl angelägenheten att dess skad-
3^8
Den 6 Februarii.
Jiga missbruk borrie förr bygg ,s. Det var af si¬
rla» anledning, som Domaremagten fick sig å-
lagd den ansvarsfull.» skyldighet , att i vissa fall,
då anklagelsen i grofva rn issgerningar icke -kun¬
de anses vara fulleligen styrkt genom deri be¬
visning lagen äskade, pröfva och bedöma, om
och huruvida sådane skäl icke dess mindre blif¬
vit förebråelse, att den anklagade, såsom varan¬
de efter ali sannolikhet skyldig, borde hållas nå¬
gon tid i fängelse, och derstädes bevekas genom
Religions-läror till bekännelse.
Vidate och ehuru Imagen i allmänhet be*
skref de brott, på hvilka de af densamma bestäm¬
de straff borde följa, så visade likväl erfarenhe¬
ten, att så många och mångfaldiga omständighe¬
ter, hvilka Lagen t-j kunde omfatta , utan alt
förlora sig i di tailer, dels kunde föregå, dels
ock åtfölji en gerning, att denne ej kunde anses
innefatta de egentelige egenskaper, på hvilka La¬
gen vid ansvarets bestämmande haft afseende; i
följd hvaraf, och då straffet understundom syn*
tes blifva så hardt, att det, i motsägelse med La¬
gens mening och afsigt, påkallade medlidande,
eller ock i andre fall blifva så lindrigt, att La¬
gens ändamål dermed ej befrämjades, har Lag¬
stiftaren ytterligare öfverlemna! åt Domaremag-
ten, att, efter förekommande omständigheter och
med tillämpning af de allmänna grundtr, på
hvilka Lagen hvilar, pröfva, huruvida den angif-
nes brott funnes vara af så grof egenskap, att
honom borde åläggas svårare bestraffning än La¬
gen efter dess Bokstaf bestämmer, eller ock så¬
dane serskilda omständigheter inträffa» att den
‘ge-
Den 6 Februarii.
369
igenom Bokstafven utsatte bestraffningen borde
mildras, med detta sednate oberoende af den
hoga rätt att i brottmål göra Nåd, som är Ko¬
nungen allena förbehållen.
Det är egenteligen i afseende på dessa frå¬
gor, nemligen, angående skärpning af straff,
missgernfngsmans insättande i häkte på bekän¬
nelse och leuteration i vissa brottmål, som man
har att åberopa Kongl, Brefven den 10 Julii
1741, den 12 April 1754, den 11 November
1756, den a 5 :te Februarii 1762 samt den 22:dra
Martti 1803. Desse stadganden begripas under
benämningen af de så kallade Leuterations-för-
fattningaroe, ehuru de hafva till föremål att uti
<ett sammanhang meddela föreskrifter både om
mildring och skärpning af straff i brottmål. I
.öfverensstämmelse med dessa föreskrifter , jemn-
förde med allmänna Lagens grunder, har så¬
ledes Domare-m agten, under loppet af snart ett
.sekel, varit i utöfning af den pligt och rät¬
tighet, att i vissa fall leuterera, i andra skär¬
pa straff, och att, enär den anklagade för grof¬
va missgerningar ej kunnat i brist af fulla lag¬
liga bevis dummas skyldig, använda försök till
sanningens utletande igenom hans egen bekän¬
nelse, i hvilket afseende han kunnat insättas i
fängelse, att der hållas, så länge anledning vo¬
re, att ändamålet dermed kunde vinnas.
Efter det nu gällande Grundlag af 1809
antogs, och Konungens Högsta Domstol i följd
deraf försattes i verksamhet, förekomma snart
jemväl sådane mål , hvilka gåfvo anledning till
frågor om leuteration eller skärpning af straff el-
Fr este-St. Froi. 182 g. Band.II. 69
Dm 6 Ftbfuarä.
ler ock fängelse, såsom medel att bereda den
brottslige till bekännelse.
Det var naturligt att, under sådane förhål¬
landen, som då inträffade, tveksamhet borde upp¬
slå, huru med dem rätteligen borde förfaras.
Då nya enskilde Dagar icke voro stiftade
på en gång och uti ett sammanhang med den
nya Grundlagen, så återstod ej annat, än att an¬
tingen anse de äldre enskilde Lagarne gällande
1 allt, hvari de icke funnos vara i uppenbar mot¬
sägelse med föreskrifterne i den nya Grundlag
gen, eller ock att antaga ett tillstånd af allmän
laglöshet, intill dess nya enskilde Lagar hunno
stiftas, Olika meningar torde ieke uppstå, hvil-
ke af desse två alternativer borde ega företräde.
Uppå desse grunder, och då sig visade, att de så
kallade Leuterations-författningarne varit foran*
ledde af väckte frågor om tillämpningen och
verkställigheten af I734 års Lag; att de tillkom¬
mit i följd af Konungs och Ständers gemensam¬
ma Beslut, medan 1720 års Regeringsform var
gällande, och således under den så kallade fri¬
hetstiden; att de, oaktadt 1772 års Regements-för-
ändring, förbiifvit till sine grunder oförändrade;
att de, lika så litet som Allmänna Lagen , till
hvilken de hörde och hvaraf de utgjorde en del,
kunde anses vara till kraft och verkan de facto
upphäfne igenom Regements-förändringen 1809,
hvilken hade till föremål, att stadga det förhål¬
lande, som borde för framtiden ega rum emel¬
lan Konungen och Folket, men icke att omstör¬
ta grunderne för de lagar, som voro gällande i
afseende på Folkets rättsförhållanden inbördes, så
ansågs ock deraf otvunget följs, att omnämnde
JDtn 6 Februari.
Leuteratlons-författningar rätteligen borde 8a der«
efter, som derintill, tjena till efterrättelse.
I öfverensstämmelse dermed hafva ock dy¬
lika mål, som de omnämnde, blifvit behandlade
allt ifian 1809 till närvarande tid, hvarom när¬
mare upplysningar äro att inhemta af Protoool-
leme i Högste Domstolen och inför Konungen
i Dess Canzli.
Deri af Lag-Utskottet föreslngne förändrin¬
gen i rneranämnde författningar, i hvad de angå
Hof-Rättemes Leuterations-Rätt, är efter mitt
omdöme af mindre vigt. Mahanda borde man i
allmänhet önska, att parlielle Lag-förändringar
icke vidtagas ohare, än förekommande omständig¬
heter det nödvändigt fordra, emedan det ej all¬
tid kan beräknas, hvilka följder förändringarne
till en del kunna hafva på det helas samman¬
hang; men skulle ock den nu ifrågavarande för¬
ändringen anses nyttig och lämplig, så är det,
efter mitt omdöme, likväl angeläget, att andra
skäl derföre åberopas, än de nu uppgifne, eller
ock måsie det tillika förklaras, att Leuteration-
författningarne, till hela deras vidd, borå upphö¬
ra till ali kraft och verkan. Samma Lag, på
grund hvaraf Hof-Rätten utöfvat rättigheten att
mildra straff, kan ej sägas vara upphäfven ige¬
nom Grundlagen af 1809, och icke dess mindre
blifva gällande i hvad den angår Domare-mag-
tens rättighet att skärpa straff utöfver Lagj och
förklara den för brott angifne, rnen igenom lag¬
lig bevisning oförvunne, skyldig alt hållai i
fänge lse.
Skall denna Lag ändras blott till en del,
men stå qvar i det öfriga, så är nödigt» att så»
Den 6 Februarii.
dant tydeligen uttryckes och skälen derföre anfö-
rasj så alt de igenom motsägelse icke lemna rum
för tvetydighel. Ar åter meningen, att mera-
nämnde Lag borde till hela dess vidd upphaf-
vas, så måste uppmärksamhet fästas E angelägen¬
heten, att sådana förändringar kunna till väga-
bringas uti vissa delar af sjelfva brottmålslagar-
ne, att enär Leuterations-forfattningarne, hvilka
till dem utgjorde ett Supplement, ifrån dem lös¬
ryckas, orsakerne, hvarföre fordne Lagstiftare
ansett desse Författningar nödige, må jemväl blif¬
va undanröjde.
Jag hemställer vördsamt, huruvida de er¬
inringar jag i omförmäldte måtto haft äran göra,
må förtjena det afseende, att de föranleda till
det afhandlade ärendets återremitterande till Lag¬
utskottet, dit förevarande Betänkande, uppå fram¬
ställd proposition, nu blef återremitteradt.
§• 9-
Då nu å nyo föredrogs Lag-Utskottets Be¬
tänkande N:o n, öfver Riksdags-FuIImägtigen från
Elfsborgs Län Hans Janssons Motion om upphof-
vande af 2 Cap. 3 §. Giftermäls-Balken, anförde
Professoren Gravander: Respectus Parentelae
et Affinitatis kunna aldrig hållas för mycket he¬
lige. Med vishet är för dessa nära förhållanden
sörjdt igenom Svenska Lagstiftningen. De böra
väl vårdas, ej brytas } aktningen för moralilé och
samhällsordning bjuder detta. Lätt lossade band
skulle skada sedligheten och förstöra Samhället,
Utöfver det tillfälle, som är gifvet, att i behö¬
rig ordning och efter föregången pröfning vinna
dispence, önskar jag aldrig, att förevarande till-
Dm 6 Februaril.
3?3
]åtelse må utsträckas. Jag förenar mig således
gernafmed dem, som tillstyrkt och tillstyrka bi¬
behållandet af ifrågasatta Lagrum och hittills öf-
ligt sätt för Syskonbarn, att igenom Konungens
Nåd begära oah erhålla tillåtelse till akta före¬
ning. Den utvägen för denna tillåtelses vinnan¬
de anser jag vara den lämpligaste, äfvensom den
enklaste, att dylika Syskonbarn lemna sin under¬
dåniga ansökning till vederbörande Församlings
Pastor, hvilken med sitt yttrande om personer,
nes uppförande beledsagar ansökningen till Con¬
sistorium, som insänder Acterne till Konungenj
samt att Nådiga Resolutionen igenom Consisto¬
rium kommer, derifrån vehiculerad till Pastor,
Contrahenterne tillhanda.
Biskopen m. m. Doctor Faxe, som, på grund
af Ståndets Beslut vid flera Riksdagar, och i syn¬
nerhet på den år 1810 gjorda hemställan, förena¬
de sig med Hrr Reservanter, yrkade, att Betän¬
kandet antingen måtte återremitteras eller genast
afslås. Med de i Utskottet Reserveraudes tanke in¬
stämde Contracts-Prosten Agrell till alla delar,
och ansåg för högst vådligt, att rubba den harri»
ére , som, genom Lagens vilkorliga förbud för Sy-
skonebarns giftermål, blifvit satt till betryggande
af närmare skyl ilska ps-graders helgd, och till be¬
varande af begreppet om det straffbara i , olika
köns förening inom förbudna leder.
Kongl. Öfver-Hof-Predikanten m. m. Do¬
ctor Hedrén hänvisade till Ståndets Protocoll vid
föregående Riksdagar, i synnerhet vid 1823 års
Riksdag, då detta ämne sorgfälligt behandlades.
Då Dom-Prosten Holmström i sin Reservation
uti ett kort utdrag innefattat detta, och ämnet
J7-# Hett tf Ftbruarii,
4 ,
förut är vä! kändt och noga be!ral(tadr, ville
Doctorn blott åberopa sitt yttrande under för-
ledna Riksdag, och tillstyrkte, att Betänkandet
måtte afslås.
Dom-Prosten Holmström trodde, att en åter»
remiss skulle vara utan allt ändamål, om icke med
anmärkning , rörande sättet för de underdåniga an-
Bökningarnes ingifvande om tillåtelsen till Gif¬
termål.
Contracts-Prosten Sivertsson instämde med Re¬
servanten Dom*Prosten Holmström,
Contracts-Prosten Pettersson anförde: Jag in»
stämmer så mycket heldre i Hrr Reservanternes
anmärkningar emot det ifråga va rande Lagbudets
upphäfvande, som, i händelse Höglofl. Utskottets
Betänkande kom alt blifva gällande, det icke utan
orättvisa kuride lemnäs ur sigte, att flere af Kongl.
Canzliets Tjenstemän blifva lidande. De haf¬
va en ganska obetydlig lön, som alldeles lagligt
fylles genom fördelning af Expeditions-lösen och
de lagliga så kallade sportlarnej och derföre får
jag vördsammast yrka, att, i händelse Utskottet,
om återremiss sker, skulle vidblifva sitt en gång
gifrta Betänkande, Stats-Utskottet måne afgifva
sitt yttrande, huruvida tillgång firmrsförde Tjen-
Stemäns ersättning, hvilka genom Lagförändrin¬
gen komma att mista en betydlig del af sin lag¬
liga inkorristrätt. En sådan ersättning vill jsg
minnas, att Kongl. Maj:t i Nåder beviljat dem,
vid ett annat tillfälle, då vissa ärender öfver*
flyttades från Kongl. Canzliet tilt en annan Ex¬
pedition; och då detta svårligen nu kan undvi¬
kas, röstar jtg heldre för ingen Lagförändri ng,
an för en sådan,' som ovilkorligen och rättvist
Dtn 6 Ftbruarti.
375
skulle medföra en ny tillsats till de Stats-anslag,
hvilka ändock äro nog manga.
Uppå framställd proposition blef förevaran¬
de Betänkande, i anledning af dervid gjorda an¬
märkningar, till Lag-Utskottet återremitteradt.
§. io.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats-Uttkottets
Betänkande Nio 33» angående Herr Santessons
hos Vällofl. Borgare-Ståndet framställdte Förslag,
att hvarje Utskott måtte undfå några tryckta
Exemplar af de till dess handläggning remitte¬
rade Motioner,
§• it*
Vid förnyad Föredragning biföll Ståndet
följande Allmänna Besvärs- och Oeeonomie-
Utskotteis Betänkanden och Utlåtanden: N:o 25,
i anledning af väckta Motioner om Vederbörandes
befrielse från bjelpedagsverks- och stängsel-skyl¬
dighetens utgörande tilt vissa nämnde Boställen.
N ;o 26, rörande yrkad fötändririg i Stadgan¬
det, att Rotehållare vid Båtsmans-hållet skola,
vid äfventyr af böter, personligen sig vid General-
Mönstringarne inställa.
Nio 27, rörande väckt fråga om åtgärders
vidtagande till spridde Roteandelars sammandra¬
gande i möjligaste mon.
Nio 28-, i anledning af vackt hemställan örn
lindring för Allmogen i den så kallade Bygg-
nads.hjelpens utgörande.
N :o 3a, rörande väckt Motion om undersök¬
ning i afseende på möjlig nedsättning sf Skepps-
umgälder å Svensk» Fartyg,
31*
Den 9 Februarii.
2Sf:o 35, rörande väckta frågor om Registre¬
ring af åtskilliga otryckta Riksdags-handlingar.
§• 12*
Vid förnyad föredragning af Vällofl. Borgare-
Slåndets den ai eisledne Januarii till Med-Stån-
den gjorde inbjudning, att sig med Eorgare-Stån-
def förena uti dess, rörande vissa Föreskrifter för
Utskotten i afseende på sättet att meddela Siånden
deras Betänkanden, Utlåtande och Memorialer, fat¬
tade Beslut, förblef Presie-Ståndet vid hvad Stån¬
det, i anledning af Hederv. Bonde-Ståndets inbjud¬
ning i samma ämne den 3 innevarande månad be-
slutit och de Resp. Med-Stånden genom Protocolls-
Utdrag redan meddelat.
Ståndet åtskiljdes kl. |io e. m.
In fidem
O. Rogberg.
Måndagen den 9 Februarii.
Plenum kl. 10 f. ra.
§. i.
Ståndets Protocoll för den 6 dennes e. rn.
justerades.
Den g Februarii.
§, 2.
Upplästes till justering och godkändes Ex-
pediiions-Utskotlets Förslag till underdåniga Skrif-
velser:
N:o 25, angående Fendriken MuntliesnBe-
svär öfver vägradt utbekommande af Skogsåver-
ians-böter.
N:o 26, angående Marknaders aflägsnande
från Kyrkors grannskap, och
N:o 27, angående bestämmande af förhöjde
praemier för Rofdjurs fångande och dödande.
.. -j*. §’ 3'
Ankomne Protocolls-Utdrag från Vällofl.
Borgare-Ståndet innehöllo att Borgare-Ståndet bi¬
fallit: Lag-Utskottets Betänkande N:o 11, öfver
Riksdags-Fullmägtigen från Elfsborgs Län Hans
Janssons Motion om upphäfvande af 2 Cap, 3 §.
Giftermåls-Balken ; Oeconomie-Utskottets Betänkan-
den N.'o 21, angående tillstånd, att dels få an¬
ställa Marknader, som icke förut egt rum, dels
att Fri-marknader måtte till enskilda Marknader
förvandlas, N:o 22, angående väckt fråga Om in¬
rättandet af en Fiscals-tjenst i Consistorii-inål,
N:o 23, angående grunden för beräkning af Plan¬
penningar eller det bidrag Stam-Rotarne bö¬
ra af Strö-Rotarne erhålla, N:o 24, angående
väckt fråga, rörande sammanbyggnad af Kyrkor,
N:o 25, angående vederbörandes befrielse från
bjelpedagsverks- och stängsel - skyldighetens ut¬
görande till vissa Boställen, N:o 26, angående
yrkad förändring i Stadgandet, att Roiehållarne
vid Båtsm a ris hål le t skola, vid äfventyr af böter,
Din p Fibruarit,
personligen sig vid General-Mönstringarne infm<
na, N:o 27, angående vackt fråga om åtgärders
vidtagande till spridda Rote-andelars samman»
dragande i möjligaste tnon, och N:o 28, angå¬
ende väckt hemställan om lindring för Allmo»
gen i den så kallade Byggnads-hjelpens utgörande,
N:o 32, angående väckt Motion om undersök¬
ning, i afseende på möjlig nedsättning af Skepps-
umgälder å Svenska Fartyg, N:o 33, angående
gjorda Motioner om Lands-Fiscals-Tjensternes
upphörande, N:o 35, angående vackt fråga om
Registrering af åtskilliga otryckta Riksdags-band-
lingar, N:o 36, angående vackt fråga om rättig¬
het att lefverera Ränte-hö och halm in natura
för Kongl. Hof-Stallets behof, N;o37, angående
väckta Motioner otti upphörande af National-
Beväringen på Gottland, och N:o 39, i anled¬
ning af väckt fråga om upphäfvande af en inom
Upsala Län fastställd By-Ordning ; gillat t Ex-
peditions-Utskottets Förslag till följande, Rikets
Ständer» underdåniga Sfcrifvelser lill Kongl.
Majrt, nemligen; under N:o 15, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om fortfarande
af bevrfjadt anslag för anläggning af en Vatten»
ledning till Carlscrona, och under N:o 16 , an¬
gående de i Lappland från Svenska Församlin-
garne inflyttade Nybyggares skyldighet att delta¬
ga i Allmänna Beväringen; återremitterat följan¬
de Betänkandrn och Utlåtanden: Slats-Uiskottets
N:o 17, öfver Hr P. Peterssons Memorial, an¬
gående raserandet af en gammal Kyrkogård vid
Landscrona Stad samt dess ordnande till en all¬
män Trädgårds- eller Promenad-plats, N:o 44,
rörande indragning af all mathållning, på Staten»
Dtn p Februari*.
379
bekostnad , vid den si kallade Landt-Marskalks-
Klubben, samt om förminskning i Statens utgif»
ter för Klubb-inrätfningarne ; Lag-Utskottets N:o
5, öfver Riksdags-Fuilmägtigen från Östergöthl
land Botfvid Jonssons förslag till ändring i 26 Cap.
1 §. Byggninga-Bilken; N:o 14, öfver Hr N.
Sandblads Motion otn upphäfvande af 22 Cap. och
27 Cap. 9 §. Rättegångs-Balken ; Oeconomie-Ut¬
skottets NtO 20 , i anledning af väckt fråga om den
gamla Psalmbokens aflysande från bruk och nytt¬
jande vid den offentliga Gudstjensten, N:o 29,
rörande väckt fråga om en Köpings anläggande i
Bohus I.äns Skärgård; Nto 38, rörande yrkadt
förbud emot otillåtne Landt-Marknader, samt om
Militaire-Marknads-Vakter och inställande af en
Marknad i Borås.
§. 4.
Af inkomne Protocolls-Utdrag inhemtades
att Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat till Lag-
och Oeconomie-Ulskotten ett af Anders Danielsson
och Anders Håkansson från Elfsborgs Län, i an¬
ledning af de inom Vällofl. Borgare-Ståndet väck¬
ta Motioner om Gårdfa ri-handelns afskaffande,
den 21 sistledne Januarii ingifvet anförande, jemte
hvad sedermera skrifteligen och muntligen blif¬
vit i ämnet ytiradtj bifallit följande Bttänkan-
den: Banco-Utskottets Nio 9, i anledning af ett
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterade
Förslag, om inrättande af Socken-Bibliothek på
Bankens bekostnad j Lag-Utskottets Nio 2 , i anled¬
ning af Riksdags-Fullrnägtigen Hr A. Landegrens
Memorial om anstalt till beredande af noggrann
efterlefnad af Kongl. Förklaringen den 14 Maji
38o
Den g Febntarii.
1805 samt öfriga Lagbud, rörande Lagfart å fast
egendom, N:o 3, öfver Riksdags-Fullmägtigen
Hr C, Lindqvists Motion, örn upphäfvande af Hof-
Rättemes Leuterations-rätt, N;o 4, öfver Nils
Insulins från Stockholms Län Motion, om stiftan¬
de af en Lag, hvarigenom må förekom mas att
gäldenär, medelst diktade köpe-afhandlingar, un¬
danhåller sine borgenärer de tillgångar han kan
ega, till betalning af sin skuld, N;o 6, öfver Hr
1Fredric Leonhard Rosenqvists Förslag, örn tillägg
till 37 Gap. 9 §. Rättegångs-Balken, N:on, öf¬
ver Hans Janssons från Elfsborgs Län Motion,
om upphäfvande af 2 Cap. 3 §. Giftermåls-Balken ,
och N;o 14, öfver Hr N. Sandblads Motion, om upp¬
häfvande af 22 Cap. samt 27 Gap. 9 §. Rättegångs-
Balken; Oeconomie-Utskottets Nto 20, i anledning af
väckt fråga om den gamla Psalmbokens aflysande
från bruk och nyttjande vid offentliga Gudstjensten,
!N:o 2t, rörande Motioner, dels om tillstånd att
få anställa Marknader, sorn förut icke egt rum,
dels att Frimarknader måtte till enskilda Mark¬
nader förvandlas, N.'o 26, rörande yrkad förän¬
dring i stadgandet, att Rotehållare vid Båtsmans-
hållet skola, vid äfventyr af böter, personligen
sig vid General-Mönstringar ne inställa, N:o 29,
rörande väckt fråga om en Köpings anläggande i
Bohus Läns Skärgård, N:o 32, rörande väckt Mo¬
tion, om undersökning i afseende på möjlig ned¬
sättning af Skeppsumgälder å Svenska Fartyg,
N:o 33, angående gjorde Motioner om Lands-
Fiscals-Tjensternes upphörande, och N:o35, rö¬
rande väckt fråga om Registrering af åtskilliga
otryckta Ri ksdags- handl inga r j låtit bero vid Octo¬
ri o/nie- Utskottets Betänkande N:o 22 , i anledning
Den 9 Febrmrii.
38*
af väckt fråga örn inrättande af en Fiscals-Tjenst
i Consistorii-mål 5 lågt till Handlingarne Banco-
Utskottets Memorial N:o 8, angående en från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterad Mo¬
tion, örn utdelning till Riks-Ståndens ledamöter
af ett, genom Banco-Styrelsens föranstaltande
från trycket utgifvet, arbete; återremitterat Oeco-
mie-Utskottets Betänkanden N:o 24, i anledning
af väckt fråga om sam rhanbyggande af Kyrkor,
N:o 27, rörande vackt fråga om åtgärders vid¬
tagande till spridda Rote-andelars sammandra¬
gande i möjligaste mon, N:o 34, rörande Motio¬
ner, dels att den ännu beridna delen af Små<i
lands Husar-Regemente måtte få afsina, dels att
General-Mönstringar måtte hållas endast hvart
tredje år, utan några andra Mönstringar deremel¬
lan, och dels att både Ryttare och Soldater måtte
få beklädas med vadmal, och N:o 36, rörande
väckt fråga om rättighet att lefverera Ränte- hö
och halm in natura för Kongl. Hof-Stallets behof.
§• 5*
Vid väckt fråga derom, att’ Stais-Utskottet
redan galt i författning om tryckningen af bemäldte
Utskotts Betänkanden, utgörande 4tde Samlin¬
gen af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll, an-
såg Preste-Ståndet denna åtgärd, enär den icke
lade något hinder i vägen för nämnde Samlings
skyndsamma tryckning, i händelse den ytterli¬
gare skulle fortfara, böra verkställas, i enlighet
med Riksdags-Ordningens föreskrift i 59 §., och,
i öfverensstämmelse med Riks-Ståndens vid den¬
na Riksdag ytterligare fattade Beslut, under Ex-
peditions-Utskottela uppsigt och på dess ansvar.
Dm p FtbrttariL
§. 6.
Enär nu ånyo föredrogs Stals Uisltotlets Be*
tänkande N:o 48, angående aflöningen vid inne-
vatande Riksdag för Riks-Ståridens och deras Ut*
skons Secreterare, Canzlier samt Vakt-Betjening,
anförde Prosten m. in. Grevillius: Vid delta Be¬
tänkande, sorn i öfrigt i afseende på RiksensStänd^ rs
Utskotts.Canzlier upptager en fullständig, man
skulle, så fänge Handlingarnes tryckning kan fort¬
gå , kunna säga öfverflödig personal, måste jag
göra den anmärkning, att vid Siais-Utskotter fin¬
nes alldeles utesluten den Kamrerare från Stats-
Contoiret, hvilken Utskottet sjelf v.ilt, och som
för åliggande vigtiga göromål är alldeles oumbär¬
lig. J g yrkar dc-rföte återremiss af Betänkandet,
under begäran att nämnde Kamrerare på aflö¬
ning* Slaten för Utskottets Canzii måtte blifva
upptagen, till det belopp, sorn vid förra Riksda¬
gar varit vanligt Man kan icke mera i detta
fall, än öfriga dylika, åberopa 54 §. Riksdags¬
ordningen såsom hinderlig, helst han icke en¬
sam bör tjena endast på discretion. Serskildt kan
jag upplysa, att, enligt hvad jag närmare kän¬
ner, han vöre färdig att, till Stais-Utskottets stora
förlust, afsäga sig sin befattning
Häruti förenade sig Comracts*Prosten Öst¬
berg och Professoren Gravander.
Contracts-Prosien Heurlin anmärkte härvid,
att Ordföranden i Siats-Utskottet, på grund af 24
§, R. O., och enär man icke med säkerhet visste,
huru länge Utskottet hade behof af ifrågavarande
Tjensteman, icke uppfört honom med den ofri-
E* personalen , utan ansett tjenligare att vid Riks*
Den 9 Februarä.
dagen* slut anslå för bemälde Tjensteman en
efter göromålens vigt och mängd lämpad veder¬
gällning af Stats-medlen,
Biskopen Doctor Thyselius anförde skrifteli-
gen: Emot Suts-Utskotteis nu föredragna för¬
slag till aflöning för Riks-Ståndens och Utskot¬
tens Canzlier, har en värd Ledamot anrnä rkt,
att en af Kongl. Siats-Contoirets Tjenstemän, som
vid Siats-Utskottet gifver ett nyttigt biträde, icke
finnes ihogkommen; hvarföre ock återrerniss af
Betänkandet nu begäres. Men detsamma är, ur
ännu ett vigtigare skäl, att anse såsom ofullstän¬
digt; ty när det bifölls i Utskottet, var der än¬
nu icke kändt, atl Biks-Stånden medgifvit, det
Banco-Utskottets Canzli äfven rnå af Stats-med-
len aflönas, och, då så är, tillkommer icke Ban¬
co-, utan Stats-Utskottet, att pröfva äfven detta aflö-
ningsförslag; hvilket enär det ännu icke skett,
Stats-Utskottets afgifne Betänkande måste anses
såsom ofullständigt. Det är likväl icke endast
för denna anmärkning jag utbeder mig Tit. &
Tit. tålamod. Men först torde mig tillåtas näm¬
na , att då Stats-Uiskottets Betänkande passerat
en annan afdelning, än den, hvaraf jag är Le¬
damot, och emedan det blifvit föredraget i ett
eftermiddags-Plenum, der jag, som icke kände
dess bordläggning, var hindrad att mig infinna,
har jag ock saknat tillfälle, att inom Utskottet
anmäla min reservation. Dernäst måste jag upp*
xigiigt bekänna, att jag, icke utan en föregående
smärtsam »trid inom mig sjelf, kunnat uppstå,att tala
emot ett Förslag, som af Hr Landt-Marskalken och
samtlige Hrr Talmän, således äfven af vårt Stånd*
flögtv- Ordförande, ingifvet och af Högl. Stats-
Den 9 Februarii.
Utskottet utan minsta erinran godkändt, må hända
bort af mig utan vidare pröfning antagas med
tyst bifall. Men efter närmare besinnande har
jag trott mig icke böra undertrycka min, ifrån
Förslagets så väl grundidée , som innehåll, afvi-
Icande öfvertygelse, eller tveka att framställa
mina skäl för begärande af en återremiss. Det
förekommer mig alltså, som vore hela detta
Förslag, alt med månateliga arfvoden eller dag-
tractamenten aflöna Secreterare och Betjening i
Ståndens och Utskottens Canzlier, samt nu be¬
stämma denna aflöning, icke nog öfverensstäm¬
mande med så bokstafliga lydelsen, som sjelfva
andemeningen i Riksdags-Ordningens 34 §. , der
det heter: ”Så väl Ståndens , som Utskottens
Secreterare jemte Betjeningen - - - - och i sam»
manhang med dera öfriga Stats-regleringen af
Riksens Ständer bestämmes;” hvarvid det tillika
torde tillåtas mig återkalla i minnet, att vid
sisth Riksdag Constitutions-Utskottet uti ett, med
anledning af väckt Motion om Riksdagarnas för¬
kortande och förminskande af den dryga Riks-
dags-kostnaden, afgifvet Betänkande, verkligen
erinrat om hvad nyss åberopade Grundslagsrum.
uttryckeligen bjuder. Väl erkänner jag, att den
i Riksdags-Ordningens 8o:de §. bestämda tid af
3tne månader, hvarutöfver Riksdag utan Konun¬
gens bifall icke må förlängas, inom några få da¬
gar löper till ända; men knappt lärer någon,
som samlat erfarenhet af fordna Riksmöten oell
följt ärendernas gång vid detta, hysa den from¬
ma tro, att Riksdagen också verkeligen skall slu¬
tas den 14 Februatii eller också dtn 14 Marsj
och
Den 9 Februarii■
385
och om ä‘ri 6a vore, vore dermed idre Grundla¬
gens fordran i allo uppfylld; ty icke efter mana¬
de r och dagar, ulan efter ärendernas mängd och
vigt, bor vedergällningen mätas, och den skall
af Riksens Ständer bestämmas i sammanhang meri
den öfriga Stats-regleringen, hvilken ännu är så
aflägse, att Stats-Utskotlets Utgifts*Afdelning ännu
icke lärer hafva prseliminariter genomgått Riks-
Stdtens Andra Hufvudtitel.
I sådant förhållande står, så vidt jag ser det,
det förevarande aflönings-förslaget till Grundla¬
gens bokstaf. Frågar jag sedan, hvad afsigten väl
kan vara med detta Uagbud, att Secreterare och
Canzli-betjening skola, i nion af ärendernas mängd
och vigt, vid Riksdagens slut erhålla en lämplig
vedergällning, och att denna skall i sammanhang
med Riks-Statens utgifter bestämmas; så synes
denna afsigt vara, ait uppmuntra skicklighet och
tjenstenit, hvilka hvarken rätt framkallas eller
belönas genom dagbeting, att iakttaga någon jemn¬
het i föihållandet till Statens ordinarie Tjenste-
mäns löne vilkor, samt hushålla med Siats-Med¬
len, hvartill någon gång åtminstone måtte komma
nödvändigheten att betacka Riksdags*kostnaderna
genom direct bevillning»
Det torde icke falla sig serdeles Svårt , att
punct för punct visa, huru, vid det emot Riks¬
dags* Ordningens bokstaf stridande Riksdagsbrukef»
dessa afsigter till en betydelig del gå förlorade;
snen jag inskränker mig hufvudsakeligen till för¬
höjningen af Riksdags-kostnaderne och missför¬
hållandet emellan Riksdags-Canzli-arfvoden och
den aflöning, som på Riks-Staten bestås.
Presie-St, Prat. 18 2 9. Band. , II, 70
38<S
Den 9 Februarii.
Att rakna efter år, skall, enligt Stais-Ut-
skottets förslag, aflöningen för Riks-Ståndens
Gaszlier uppgå tili nära 70,000 R:dr JB:co och
för samteliga Utskottens vida öfverstiga 6c,000;
och det blir då icke förvånande, om, likasom vid
sistledne Riksmöte, den del af kostnaden, som
utgår ifrån Stats-Verket, måste förslagsvis beräk¬
nas till 250,000 R:dr B:co, en summa, hvarmed
många angelägnare behof kunde fyllas. Jag vå¬
gar öfverlemna till Tit. och Tit. behjertande,
att, om vi för Riksdags-behofven, sedda utan
sammanhang med Stats-behofven, till en början
slöse, det sannolikt skall hända, att vid Stats-re-
gleringen mången välförtjent och svagt lönad em-
betsmans löne-förhöjning miste åsidosättas och
sjelfva riksförsvarets fordringar lemnäs ouppfyll-
da. Hvar skall, må mig förlåtas en sådan frå¬
ga, hushållning med Riksdags-utgifterne taga sin
början, om, så snart ett Stånd yrkar tillökning
i sin, af Grundlagen icke kända, extra Canzli-
Stat, eller förhöjning i dess aflöning, de öfriga
Stånden endast äro betänkte att förvärfva sig en
lika rättighet till Statens betungandeP Huru sko¬
la Riksens Ständer eller Revisorerne, såsom de¬
ras Ombud , med något sken af billighet anmärka
afvikelser ifrån sträng hushållning med Statens
medel, om exemplet å deras sida saknas? Och
må den lätta utvägen, att anvisa på Riksgälds-
Contoiret och Bevillnings-öfverskotten, icke för¬
leda oss. Den nu föreslagna högre beräkningen
af Statens tillgångar skall, sorn jag förmodar,
,vld nästa Riksdag göra det omöjligt, att längre
misstaga sig om medlen, med hvilka vi hus¬
hålla.
Den 9 Ftbruarii.
3S7
Gerna undgår jag att detailvis granska af«
lönings-förslagen och Personalen för Riks-Stån-
dens och Utskottens Canzlier; men så mycket
måste jag dock nämna, att, ehuru jag i allmän¬
het erkänner de nu-varande Secreterarnes i Riks-
Siånden skicklighet och förtjenst, och egnar en
gärd af synnerlig högaktning åt vårt Stånds Se¬
creterare* berömvärda egenskaper, ordentlighet och
drift, kan jag likväl icke anse det vara alldeles i
sin ordning, att Secreteraren i ett Riks-Stånd är
rikligare belönad än någon Stats-Secreterare. Hu¬
ru arfvodet för Utskottens Secreterare är tilltaget,
lorde bäst skönjas deraf, att mer än en Konun¬
gens Troman, med förmonlig och ansenlig tjen¬
stebefattning, sökt och åtagit sig att förena en så¬
dan Protocolls-föring. Dagtractamentet för No¬
tarien och Can2listen är mindre, likväl öfversti-
gande, eller uppgående nära intill sjelfva Riks¬
dagsmännens, och, hvad serdeles torde böra erin¬
ras , antalet af de utöfver Riksdags-Ordningens
medgifvande antagne och för hvilka dagtracta-
mente föreslås, är ganska betydligt. Dertill må
räknas, för Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
Riddarhus-Fiscalen, åt hvilken nu först aflöning
är begärd, jemte 2:ne Notarier och 6 ordinarie
eller extra Canzlister; inom hvartdera af Preste-
oah Borgare-Stånden 4, samt inom Bonde.Stån¬
det 10 så kallade extra Canzlister, för hvilka al¬
la likväl ordinarie aflöning föreslås, slätt i hvar¬
je vecka den extra-ordinarie aflöningeri för Stånds*
Canzlierne utgör nära 600 R:dr Blco. Att ett
så beskaffad! Canzli-biträde , som egentligen lärer
behöfvas och användas till renskrifning och corre-
ctuv-läsning, med vida ringare uppoffring Lunde
3SS
Bin 9 Februarii.
erhålla* ibland Collegiernes Extraordinärier, måt¬
te vara så mycket mer gifvet, som dagtracta-
meniet för en extraordinarie Canzlist på år upp.
går till nära lioo R:dr B:co eller ungefärliga
beloppet af en Assessors-lön. Må här, såsom
exempel af ett annat hushållssätt, anföras, att, då
Xongl. Maj:t, i stället för 2:ne inlerimsvis af
Hiksens Ständer medgifna nya Tjenstemän inom
hvarje Stats-Expedition , fann för godt, att af
2:dra Hufvudtitelns besparingar årligen anslå in¬
alles 4,aoo R:dr B:o, att af Stats-Secreterarne
inom deras Expeditioner fördelas, blef, ehuru
denna åtgärd ej undgick Revisionens klander »
ändamålet, som var ärendernas skyndsammare
gång, med denna måttliga utgift likväl befräm-
jadt, och Extraordinärier, som under ett helt år
oförtröttade (jent ochskrifvit, eroottogo med glä¬
dje och tacknämlighet sina flitpenningar med t.
ex. 50 R:dr B;co hvardera. Må jag icke miss¬
tydas! Jag tror icke, att en så sträng hushåll¬
ning är för Riksens Ständer möjlig, eller egnar
dem. Men derom tviflar jag icke, att mot ve¬
dergällning af 3 till 400 R:dr, räknad för ett
Riksd3gs-år och i förhållande derefter för kor¬
tare tid, så mångå Extra-ordinarier, som någon¬
sin behöfvas, skulle kunna erhållas till handräck¬
ning vid Ståndens och Utskottens Canzlier; och
jag ville sluteligen, för att en gång fullända detta
tröttsamma anförande, i all ödmjukhet föreslå,
det en viss rund summa af några hundrade
Riksdaler för hvarje Stånds och Utskotts Canzli
måtte förskottsvis och rnånateligen bestämmas,
hvarigenom, jemte sannolik besparing i utgifter,
det dubbla ändamål torde vinnas, attt de, sorn
Dm 9 Februarii.
389
betjena vid Canzlierne, icke matte befinna sig
blottställde, och att, enligt G rundlagens föreskrift,
till den flitiga skicklighetens uppmuntran och
belöning, Riksens Ständer komma i tillfälle, att
vid Riksdagens slut vedergälla hvar och en efter
förtjenst.
Härmed förenade sig Professorerne Gravan¬
der och Hasselroth, Prostarne Astrand och Sve¬
delius, Contracts-Prosten Nordin, Prostarne broo¬
me och Dillner, med flere.
H. H. Erke-Biskopen och Talmannen till-
kännagaf härvid, att Herr Landt-Marskalken med
öfrige Ståndens Talmän och Utskottens Ordfö¬
rande , i enlighet med föreskriften i 24 §. R.
O., först den 20 Jan. eller nära intill den tide—
punct Riksdagen, enligt Grundlagen, borde afslu-
tas, på vanligt sätt och med afseende å de till
Stånden ankomna Kongl. Propositioner och inom
Stånden väckta Motioner, hvaraf kunde slutas till
göromålens mängd och vigt, gått i författning,
att föreslå en derefter lämpad vedergällning, så
väl för Riks-Ståndens, som för Utskottens Canz-
lier och Vaktbetjening.
Biskopen och v. Talmannen ra. m. Doctor
af Wingård önskade upplysning, hvarföre Stats¬
utskottets icke mindre än 7 Canzlister blifvit
t i Hägde 3 R:dr om dagen, då de öfrige Utskot¬
tens Canzlister endast bestås 2: 24.: ett miss¬
förhållande, så mycket mer nu oförklarligt, enär,
genom den vidtagna trycknings-åtgärden, deras
arbete blifvit betydligen minskadt.
Biskop Thyselii förslag om anvisandet af
en viss bestämd Summa till aflöning för Ut-
39°
Den p Februarii.
skottens Canzlier, ansåg Biskopen fik sin del
lämpligast.
Contracts-Prosten Heurlin upplyste härvid,
att då fråga varit, alt från Stats-Utskottet aflem¬
na ett skrifver Exemplar af alla Betänkanden
till Biks-Stånden, så hide dervid af Ordföran¬
den i bemäldte Utskott blifvit tillkännagifvet,
att detta så mycket mindre kunde medhinnas,
som Cmzlisterne vore fullt sysselsatte med Cor-
iectur-läsningen. I stället hade blifvit föresla¬
get, att till Ståndeti aflemna 5 Ex. af Betänkan-
derna, tryckta på Postpapper,
Prosten m. m. Grevillius anmärkte, att för¬
ra Riksdagarne vittnade om ett lika förhållande,
som det nu föreslagna. Välvilligt vore icke, att
Canzli - Personalen skulle utan någon säkerhet
en längre tid få vänta på den aflöning dem bör
tillkom ina, och obi Iligt, om de under hela arbets¬
tiden, som beklagligen kan blifva lång nog,
skulle nödgas underhålla sig af egna medel.
Confracis-Prosten Oslberg, såsom Eedamof i
den Afdelning, der förevarande Betänkande blif¬
vit förberedt, tillkännagaf, att Afdelningen vid
uppgörande af förslag till aflöningen för Canzli-
erne under innevarande Riksdag, följt samma
maximer, som vid föregående Riksdagar varit
etablerade, dera den nu icke heller funnit skäl
att ändra.
Professoren Lidbeck yttrade: Hvad Biskop
Thyselius i förevarande ämne anfört, synes så
vigtigt, att det bör leda till återreioiss, och för-
tjenar att tagas af Höglofl. Stats-Utskottet i när¬
mare öfvervägande. Det torde vid nuvarande
så Jångt framskridna Riksmöte icke kunna förän-
Dm g Fibruarii.
leda betydlig besparing, helst Ständens och Ut¬
skottens redan antagne Tjenstemän ingått i sina
befattningar, med förhoppning att åtnjuta lika
förmoner, som deras företrädare under närmast
föregående Riksdagar; men det kan och bör för
framtiden i sin mon bereda en billig inskränk¬
ning af de dryga och för Stats-Verket så betun¬
gande Riksdags-utgifterna.
Contracts-Prosten Nibelius förenade sig ock
med Biskop Thyselius, under tillagd önskan, att
den ifrågavarande besparingen icke måtte retroa-
ctivt verka på den under innevarande Riksdag
anställda Tjenstemanna-Personal.
Uppå framställd proposition blef förevaran¬
de Betänkande, i anledning af de dervid gjorda
anmärkningar, till Stats-Utskottet återremitteradt.
§• 7*
Vid förnyad föredragning af Allmänna Be¬
svärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande N:o
34, i anledning af väckt fråga rörande samman¬
byggande af Kyrkor, anförde
Th. Lectorn och Kyrkoherden Kinnander:
Jag utbeder mig Högv. Ståndets tillåtelse, att
vid ifrågavarande rynné yttra några betänklighe¬
ter i afseende på de förbehåll, under hvilka
Högl. Utskottet lemnat sitt tillstyrkande.
Första förbehållet lyder så: ”till verkställig¬
het af Kyrkors sammanbyggnad erfordras För-
”samlingatnes bifall, beroende, i händelse af de-
’’lade meningar, på votering, sålunda att plura-
”liteten af bägge Socknarne» sammanräknade
”röstetal bestämmer resultatet/’
Detta föt slag anser jag hafva en rättvis
39*
Den 9 Fehr nar ii.
grund endast i den händelsen, att tvenne För*
samlingar, sorn skola förenas, egde lika hem¬
mantal och skulle gemensamt uppbygga en ny
Kyrka på en ny Kyrkoplats; men i den händel¬
se, som är vanligast, att Församlingarne äroiill
hemmantal olika, och det föreslås den mindre
Församlingen, att förena sig med den större och
begagna dess Kyrka, är förhällandet annorlunda.
0 m här antages, att bägge Församlirtgarnes ge¬
mensamt afgifna röster skola afgöra beslutet, så
skall den större Församlingen kunna tvinga den
mindre; och denna åter, hvilkens rätt sättes mest
1 fråga, hafva minst att säga. Denna orättvisa
är för uppenbar,' att ej väcka missnöje och bit¬
terhet, hvarigenom den förening, som åsyftas,
skall motverkas. Rättvisa och billighet böra väl
gälla, åtminstone i Kyrkones sak.
Höglofl. Utskottet föreslår vidare, "att den
”'Socken, hvars Kyrka, efter sammanbyggnaden
”försvinner, må till bibehållande af den gamla
”.Begrafningsplatsen ega rätt, om den af Socknen
”yrkas, dock att samma Socken varder förplig-
”tad att Begrafningsplatsen på egen bekostnad
"underhålla.’:
Denna beviljade rättighet är ej stor, då den
svårligen kan begagnas. Den Församling, som
förlorat sin Kyrka, men dock eger rätt behålla
sin gamla Kyrkogård till Begrafningsplats, skul¬
le, då afståndet emellan den raserade och bibe¬
hållna Kyrkan ofta kan utgöra \ mil och derut¬
öfver, aldrig kunna, efter vanlig god sed, kort före
Gudstjenstens början begrafva sine döda; ty den
nu mera ensamne Kyrkoherden måste ju på Sön¬
dagen infinna sig i Kyrkan, Eller skulle Liken
Den g Februarii,
39?
fiirst föras till Kyrkan och sedan till den aflägg*
na Begrafningsplatsen? Sådant vöre, utocn det
ökade besväret, äfventyrlig', åtminsione den var*
ina årstiden. Fiken kunna visserligen begrafvas
på någon söknedag, men oberäknad den omstän¬
digheten, att Allmogen då skulle ryckas ur sine
arbeten och Pastor hindras i sina många öfriga
Embetsförräitningar, återstår i alla fall den svå¬
righeten, att, sedan Kyrkan på den gamla Be¬
grafningsplatsen blifvit raserad, finnas der vida¬
re inga klockor för ringningen. Kyrkans kloc¬
kor kunna ej begagnas vid en begrafning på
ett längre afstånd, och ej skäligen kan en hel
Fö rsatnling ådöinas att begrafva sina döda i
tysthet.
Prosten Dedekindl Hos mig hafva uppstått
flere betänkligheter mot den föreslagna samman¬
byggnaden af Kyrkor, dem jag för mindel, till
vinnande af den visa och välgörande afsigten,
nemi. flere Folk-Skolors inrättande , önskade kun¬
na undanrödja. Den första betänkligheten , som
härvid mött mig, är den, att ett sådant förslag,
för att kunna realiseras, ingriper i Församlin-
garnes oeconomie och möjligen skulle kunna hos
några fromma, men enfaldige, störa den reli-
gieusa åsigten, ett skäl, som förefallit mig vara
af den största vigt och ömtåligaste beskaffenhet.
Att vidare i en fråga af sådan art minoritetens
tanka skulle omintetgöras genom pluralitetens fat¬
tade beslut, förefaller för min känsla sårande, då
det angår föremål, rörande den religieusa culten.
Ytterligare har det synts mig vådligt, att utsträcka
en Själasörjares verknings - omfång allt för långt,
enär derigenom med skäl kunde befaras, att
Den q Ftbruarii.
den andeliga vård hvarje af hans åhörare har rätt
att fordra, skulle i någon målto försummas; och
slutligen synes detta förslag stå i ett så nära
sammanhang med vira Ecclesiastika Lagar, att
rubbning deruti icke kunde undvikas, om det
skulle till verkställighet bringas. Af alla dessa
skäl kan jag icke för min del understödja bifall
till förevarande Betänkande.
Kyrkoherden Lyth yttrade munfeligen ; Upp¬
växt ibland Tempel-ruiner och ifrån barndomen
van att betrakta dem såsom bedröfliga minnes¬
vårdar af barbarisk grymhet och skändlig vin¬
ningslystnad, har jag svårt att lugna min känsla
vid afhörandet af förslag om Kyrkors ödeläggande.
Må de vittna, dessa tätsådda helgedomar, om våra
förfäders religieusa luxe! Jag frågar, är den bättre,
den småaktiga profana, som stämplar våra tider?
Talar man om nödvändigheten af hushållning och
besparing, så skulle jag tro, att det egentliga fäl¬
tet för utöfningen af dessa dygder inskränkte sig
inom våra enskilda boningar. Det är der, som
luxen blir isynnerhet ruinerande och fördömlig.
Började man der att hushålla, så skulle den skärf
sällan saknas, som borde offras åt Herrans hus.
Jag kan icke föreställa mig, att inom vårt Fäder¬
nesland någon enda Kyrka står öfverflödig. An¬
tager man blott, att genom dennas ödeläggande
tio fattiga ålderstigne och bräcklige personer för
hvarje predikodag i året komma att beröfvas till¬
fället att bivista Allmänna Gudstjensten,* så är
ju förlusten härvid gifven. Visserligen medgif-
ver j'g* hvad Biskop Tegnérs auctoritet sätter utom
allt tvifvelsmål , att locala omständigheter kunna
på ett och annat ställe härutinnan tillåta eller
Dm g Ftbruarii.
395
kräfva något undantag; men deito mera befarar
j.ig vådan af en allmän författning, genom hvil¬
ken vägen till dylika innovationer skulle på en
gång förkortas och banas, — ja, den dag kunde
komma, då, emot förebråelsen att härtill hafva bi¬
dragit, Högv. Ståndet torde behöfva skydsvärnet
af Motionairens vördnadsbjudande namn.
Prosten Anjou: Jag förenar mig med Ice¬
dor Kinnander, och inser, lika med honom, den
tydliga orättvisa, som kunde blifva en följd af
Utskottets Förslag, i irsta puncten af de så kal¬
lade förbehållen. Om deu ena af de Församlin¬
gar, hvilkas Kyrkor komme i fråga att samman¬
byggas, egde ett betydligt större röstetal, skulle
den andras medlemmar kunna tvingas, att emot
deras enhälliga vilja nedlägga ett Tempel, som,
ärfdt ifrån förfäder, eller af dem sjelfva bygdt
och underhållet, ostridigt tillhör dera, och öfver
hvars bestånd ingen annan bör ega rätt att besluta.
Annu en annan betänklighet har förekom¬
mit mig. Man tyckes taga för afgjordt, att, ge¬
nom det föreslagna sammanbyggandet af Kyrkor,
indragning af en Presttjenst alltid skulle ega rumj
och det är egentligen från denna åsigt, som
förslaget ifrån början utgått. Jag medgifver, att
denna händelse kunde inträffa, om tvenne serskild¬
ta Pastorat, genom Kyrkornas sammanbyggnad,
blefvo förenade. Då kunde åtminstone vinnas
så mycket, som skilnaden emellan den vanliga
aflöningen för en Kyrkoherde, och för en Com¬
minister. Men dessa fall torde blifva ganska säll¬
synta. Oftare lärer fötening af Moderkyrka och
Annex inom ett Pastorat kunna påtänkas; men der¬
af följer ingalunda, att Courministraturen, utan
39 6
Den p Februcirii.
Försatillingarnes hörande och bifall, finge indra¬
gas. C.ipellanens bos tä 11 e är vanligen beläget
inom Annexförsamlingen. För alla de mångfal¬
diga tjenstegöromål, hvilka åhörare af deras bä¬
rare eea pligt och rätt att begära, skulle de, i fall
af Sacellaniets indragning, nödgas vända sig till dera
| å 3 mil, eller ännu längre bort, boende Kyrko¬
herden. Osäkert kunde ock vara, om han, så¬
som numera ensam Prest, icke för dagen vöre af
andre Embetsgöromål på aflägset ställe inom Sock¬
nen upptagen. Med ett ord, örn Förslaget i nå¬
gon trion komme i fråga att bifallas, bör det åt¬
minstone ske med förbehåll, att ingen indrag¬
ning af en Ordinarie Presitjenst får verkställas
utan Församlingsboernas uttryckliga medgifvande,
och utan vederbörande Auctoriteters pröfning,
om ingen olägenhet, för utöfningen af Prest-
embetets vigtiga åligganden, derigenom kunde
befaras.
Prosten m. m. Grevillius fruktade, att utsträck¬
ningen af den nu väckta frågan skulle rubba
Pastoraternes nuvarande indelning, Ty genom
Kyrkornes sammanslående skulle ändock ingen
ordinarie Presterlig tjenstebefattning kunna indra¬
gas; åtminstone icke i Götheborgs Stift, der de
fleste Pastorater saknade Comministrar på Stat,
och der desse funnos, ofta 4 å 5 Kyrkor påkallade
deras tjenstgöring. Ganska svårt vöre åtminstone
att indraga en Presttjenst, utan att den qvarblif-
vande finge den andras lön eller åtminstone större
delen- deraf. I anledning häraf röstade Prosten
för återremiss.
Biskopen m. m. Doctor Wallenberg anförde:
Då i anledning af de redan inom Högv. Stan-
Den 9 Ftbrnarii.
397
det gjorda anmärkningar Utskottets närvarande
Betänkande sannolikt blifver återremitterad!; så
önskade jag, att detta äfven ville afhjelpa en otyd¬
lighet, sorn insmugit sig vid Betänkandets reda-
ction. I början af Utskottets hemställan tillstyr-
kes nemligen: att Biskop med Assistenter md, ej¬
ler föregången pröfning och Församlingarnes höran¬
de, ega rättighet, atti första instanlien besluta om
Kyrkors sammanbyegnad; och i slutliga resuméen:
att Biskoparne må ega rättighet att besluta om
Kyrkors sammanbyggnad. Af det förra synas de vid
visitationen Assisterande med Biskopen böra dela
rättigheten att besluta; af det sednare synes den¬
na rättighet Biskopen ensam förbehållen. Och
som, af obestämdhet i uttryck, villrådighet alltid
är en följd, och i ofvaunämnde afseende en obe¬
haglig rätiighetstvist lätteligen skulle kunna upp¬
komma; har jag ansett rriig härpå böra fästa ve-
derbörandes uppmärksamhet.
Prosten Elfström yttrade': Jag kan ej dela
den åsigt, från hvilken de värde Talare, som nu
yttrat sig, betraktat Utskottets Betänkande. Jag
nekar icke, att vid frågan om Kyrkors samman¬
byggnad vissa betänkligheter mola. Det är nä¬
stan en omöjlighet, att större förbättringar kunna
företagas, utan att någon tror sig få anledning
att klaga deröfver, såsom ingripande i hans rätt,
hans fördelar eller hans beqvämlighet; men sådant
bör likväl ej, efter min tanke, lägga hinder i, vägen
för en sak af mera vidtomfattande nytta , der det
enskildta hör i någon mon vika för det allmänna.
Utom de skäl, som i Biskopen m. m. Doctor
Tegnérs Motion äro anförde, finnas äfven andra
omständigheter, som tala för bifall, På några
398
Bin g Februarii,
ställen äro Pastorernas lönevilkor så små, att
de till och med sakna tillgång att underhålla Em-
bets-medhjelpare. En sådan kunna de dock vid
högre ålder och aftagande krafter icke umbära,
så vida ej själavården i Församlingen deraf skall
alltför mycket lida. Om tvenne smärre Pasto-
rater derföre förenäs, afhjelpes både ofvannämnda
olägenhet, och dessutom skall en något större Kyr¬
kas och en enda Prestgårds uppbyggande och un¬
derhåll aldrig till samma grad betunga de sam¬
mansmälta Församlingarne, som då denna skyl¬
dighet i afseende på tvenne Kyrkor och tvenne
Pastors-boställen dem åligger. På några ställen
skall troligen en Comministers-lön kunna indra¬
gas, och således på ett eller annat sätt antingen
tillgång vinnas för det projecterade ändamålet eller
åtminstone någon minskning och lättnad i utgifter
och besvär erhållas. Den i några Stift öfverkla-
gade bristen på Prester kunde ock härigenom till
någon del förminskas, hvilket så mycket mera
vore alt önska, som man nu, för Gudstjenstens
upprätthållande, någon gång varit satt i nödvän¬
dighet att låta personer i Embetet inträda, för
hvilka det säkerligen skulle varit högst nyttigt,
om de v a längre tid haft rådrum att sig der¬
till förbe eda. Af dessa med flera skäl synes mig
otvunget följa, att Kyrkors sammanbyggande i
vissa tätt bebyggda orter, der flere Pastorater af
400 å 600 personers folkmängd eller föga deröf¬
ver äro belägne inom omfånget af en enda qva-
drat-mil, bör, med de vilkor Höglofl. Utskottets
Betänkande innefattar, anses både med billighet
öfverensstämmande och till nyttiga ändamål le*
dande*
Dm g Ftbruarii.
399
Dom-Prosten Doctor Lundblad anförde: Li¬
ka med Höglofl. Utskottet önskar jag, att Kyr¬
kor, der så ske kan, sammanbyggas. Men detta
oaktadt kan jag dock icke öfvertygas om rättvi¬
san eller lämpligheten af följande af Utskottet
föreslagna förbehåll, att,' som orden lyda, till
verkställighet af sammanbyggnaden erfordras För-
Samlingarnes bifall, beroende, i händelse af delade
meningar, på votering, sålunda att pluraliteten af
begge Socknarnes sammanräknade röstetal bestäm¬
mer resultatet. Är den Socken, hvars Kyrka an¬
ses böra indragas, till hemmantal mindre än
den andra, så inses lätt af huru ringa vigt dess
deltagande i voteringen blifver. Är den åter
till hemmantal större, så skall julätt hända, att
voteringen om intet gör den af vederbörande Bi¬
skop m. fl. önskade sammanbyggnaden. Kort-
ligen: hvad denna fråga angar, förenar jag mig
till alla delar med Lector Kinnander och Pro¬
sten j4njou.
Ehuru jag vidare önskar så kallade Folk-
Skolors inrättning, och i desamma Vexelunder-
visnings-methoden i möjligaste måtto införd, tror
jag dock ej, att af Kyrkors sammanbyggnad lämp¬
ligen drages den följd, att Prestljensterne på alla
de ställen må indragas, der duplication ej egt
rum. Ett sådant stadgande synes mig vara så
mycket obilligare, som uti många Pastorater med
blott en enda Kyrka redan finnas, utom Pasto¬
rer, äfven Comministrar. Äfven der Presten
ej predikar hvarje Söndag, är han, derest han,
sin pligt likmätigt, troget arbetar i Ordet, icke
dess mindre för samhället oumbärlig, och skulle,
fruktar jag, i de flesta fall illa ersättas af en
4.00
Ben 9 Ftbrnarii.
Skol-Lä ra re. Fråga torde ock kunna väckar, om
nemligen det gjorda projectet står tillsammans roed
Forsamlingars och Presterskap® valfångna privile¬
gier och rättigheter. Men vare härmed huru sorn
held st.' Vinster, och nyttan deraf, att, på bekostnad
afOrdinarie Presttjenster, inrätta Skolmästare-be¬
ställningar, är, för mig åtminstone, i mer än ett af¬
seende, tämligen problematisk. Härmed vill
jag dock ej bestrida , att sådana fall möjligen kun¬
na gifvas, der en Presttjenst med fördel förbytes
till Skolmästare-Beställning. Dock bör detta all¬
tid ske med vederbörande Församlings otvungna
samtycke. Men hvad hufvudfrågan i öfrigt an¬
gar, hyser jag det glada hopp, att genom enskild
välvilja icke mindre hädanefter, än hvid hittills
på manga ställen egt rum, nödige Fonder för
Folk-Skolors ändamålsenliga inrättande ädelmo¬
digt skola beredas. Beligions- och Skol-Lärare,
långt ifrån att vilja uttränga hvarandra, skola,
under förenade bemödanden, lyckas att fortskynda
mensklighetens stigande emot den sanna bildnin-
gens, förädlingens och lycksalighetens vida öfver
tidernas alla skiftande former höjda mål.
Häruti förenade sig Kongl. Hof-Predikanten,
Prosten Tf idén.
Prosten Broomé yttrade: Jag får upplysa, att
jag af sjuklighet hindrades i Utskottet vara närva¬
rande, då detta ämne ventilerades och Utskottets
Beslut fattades; i annat fall hade jag då framka¬
stat de betänkligheter, som enligt min tanke mö¬
ta företagets antagande. Jag erkänner visserli¬
gen ändamålet vara godt; men saken kan på två
sätt betraktas; med afseende nemligen både på
Lä-
Ben 9 Ftbruarii.
401
Uärarne och Folkel. Då jag ser på de förra, så före¬
kommer det dubbla förhållandet, att en del genom
Förslagets fullbordande skulle vinna lindring i be¬
svär, som l.ex. händelsen vöre med mig, som nu
måste söndagligen duplicera, men att ock en annan
del skulle få tillökning i göromål. Men i förevaran»
de ainné är man sky Idig att fästa mera afseende på
Folket. Det förekommer mig, som vore rättast, atf,
så länge en Församling vill och kan aflöna sin egen
Ridigions-Lärare, vill och kan underhålla sin egen
Kyrka, så länge är ej i sin ordning att betaga För¬
samlingen denna rättighet; och conformerar jag
mig således med Prosten Anjou i hvad ban mot
första momentet af Betänkandet yttrat.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård anförde: Biskop Tegnérs Motion är
af behofvet föranledd. Det händer att Biskopen
enständigt motsäges, då han yrkar närbelägna
Kyrkors sammanbyggnad, ehuru hvar för sig är
otillräcklig, illa hållen, rent af förfallen , och För¬
sa mlingarne skulle vinna betydlig lättnad i sin utgift,
om de tillsammans endast behöfde påkosta reparatio¬
ner, inrede, prydnader, skrudar, käril m. m, för en
Helgedom. Att dessa skäl icke alltid öfvertyga, är
visst, äfvensom att motskälen äro stundom så bindan¬
de, som dessa, hvilka mött mig, attén Patriarch byggt
den gamla Kyrkan , att den stått före Syndafloden
o. s. v. Rimligare har man fruktat för sin kyrkogårds
förfall, hvarföre stipulationer deremot äro nödiga.
Understundom befarar man tvister om bänkrum
i den nya Kyrkan; derföre kan äfven ingen säm¬
ja härom i förväg inledas. Den ömtåliga from¬
heten, som är mild, öfvervinnes med föreställ-
Prtstt-St. Prot. 1839. Band, 11. 71
Den p Februarii.
ningarnes saktmodiga anda; det är ock icke denna
fromhet, som tvistar, men så mycket mera vid¬
skepelsen, råheten, den kortsynta kargheten. Der
de sistnämnde resa sig mot ett godt ändamål
och Församlingarnes egen båtnad, bör en väg fin¬
nas beredd, att vinna verkställighet. Del Höglofl,
Utskottet lärer ock efter erhållna anmärkningar
och med egen pröfning jemnka sitt förslag dertill
bäst möjligt.—Jag ville endast erinra, att dessa
hopbyggnader af Kyrkor i de Landsorter, der
Kyrkornes antal är större än ordinarie Prester¬
skapets, och den så kallade duplicationen eger
rum, icke komma att göra några Prestlöner ledi¬
ga åt Skol-Lärare. Vid 3 sådana, jag tillvägabragt,
är förhållandet, att äfven efter hopbyggnaden
på ett ställe 2 Prester tjenstgöra vid 3 Kyrkor,
på det andra 3 Prester vid 5 Kyrkor, Och på
det tredje 2 Prester vid 4 Kyrkor. De förmo»
ner man ernått, utom de förutnämnde oecono-
miska, äro, att duplicationen för Presterskapet
är minskad, och att Församlingarne ega ständigt
eller oftare Gudstjenst i sina egna Kyrkor. Det
är ock denna ömsesidiga förmon jag skattar högt
och önskade icke förbisedd; ty ju mera man friar
Presterskapet från ett öfverdrifvet arbete, som kan
leda till slendrian, rent af vårdslöshet, lindrigast
trötthet, desto kraftigare skall det fullgöra sitt
ansvariga kall, och ju mera Församlingen ge¬
nom obehindradt Gudstjenst.tillfälle uppmuntras
till kyrksamhet, desto rikare uppbyggelse skall
utbreda sig och visa sig verksam på lefnaden.
Ur denna synpunkt ser jag min värde Väns för¬
slag, och anser vinsten af någon Skol-Lärare-lön
blott såsom secondaire och högst tillfällig. Kyr-
Den () Februarii•
403
lan och Skolan voro bada föremål för Luthers
omsorg; Ecclesia et Seitula omtalas gemenligen li 11*
samman* i våra Symboliska Böcker; de äro i felt
Protestantiskt Band lika älskade, lika vördade
Samsyskon. Men de vandra ock hand.i hand,
utan afund eller hvarandra gjordt förfång, Må¬
hända gynnade man någon gång den förra; nu
synes den sednare tidens älskling. Hvad en högre
vishet förenat, skall dock menniskan icke åtskil¬
ja. Bäcker ej Föräldra-omsorgen till att bereda
barnens undervisning, eller fordrar tiden denna
högre och i Skolhuset gifven, blefve det menig¬
hetens omsorg, att förse detta behof; men Kyr¬
kan ege, hvad henne tillhörer, oqvaldt, ett arf
af fromma Fäder, det en närvarande tid icke
ökar, knapt vårdar, stundom förminskar och
förrycker. Urmodiga uttryck, jag vet det, men
sådana äro icke sällan Sanningens. Jag gillar för¬
slaget, men motivet anser jag icke hufvudsakligf_
Dom-Prosteft Holmström: I händelse detta
Betänkande af Högv. Ståndet återremitteras, ön¬
skade jag att Höglofl. Utskottet täcktes bestämdt yt¬
tra» huruvida Utskottet antagit det i:sta af Bi¬
skop Tegnér förutsatta vilkor för Biskopars rätt
att döma till Kyrkors sammanbyggnad, nemligen
a 11 "begge Kyrkorne äro förfallne och behöfva om-
byggas eller också äro för trånga.’’ Mig synes
någon uppmärksamhet äfven böra fästas vid det
förhållande, att en mindre Kyrka, t. ex. i ett An¬
nex, kan vara förfallen, der localen ganska väl
kunde medgifva förening med den rymliga Mo¬
derkyrkan. Också har det någorstädes inträffat,
att 2:ne Församlingar, ehuru ingenderas Kyrka
varit obrukbar, öfverenskomma, med Vederbör¬
Dm p FeWuarii.
ligt Kongl, tillstånd, att gemensamt begagna en¬
dast den större Kyrkan. Det af Motionairen åsyf¬
tade goda ändamålet torde lika väl i dessa sed¬
nare, som i den först uppgifna händelsen, kunna,
åtminstone till någon del, beredas. Nödigt är
dock i alla dessa fall, att Församlingarnes bifall
inhemtas, icke genom pluralitet af begge Socknar-
nes sammanräknade röstetal, utan genom hvardera
Socknens pluralitet, som serskildt inom sig orarii-
stat. Den mindre Församlingen, sorn vill byg¬
ga och underhålla Kyrka, måste ega lika vitsord
sorn den större.
Prosten Forslind: Jag är långt ifrån att miss¬
känna Motionens goda syftning, eller att förbise
de verkligt nyttiga följder, som af dess antagande
skola på många ställen vinnas, hvarföre jag, af
öfvertygelse härom, känner mig böjd att tillstyrka
bifall till Betänkandet. Men då, till följe af de
ininga deremot yttrade anmärkningar, en återre-
miss synes oundviklig, får jag yttra den önskan,
att det Höglofl. Utskottet täckes i första rummet
utreda, huruvida det med erkända ratts-grunder
är förenligt, att, i följd af en Församlings gjorda
anspråk, en annan Församling kan emot sitt ne¬
kande förbindas att med den förra deltaga uti
sammanbyggnad af en för dem båda gemensam
blifvande Kyrka, hvilket under de af Motionairen
förutsatta förhållanden synes vara åtminstone icke
obilligt. Får detta antagas, må Utskottet i an¬
dra rummet afgifva utlåtande, på hvad sätt, och
i hvad ordning, de skäl, som för och emot försla¬
get anföras, må pröfva», och beslut i hufvudsaken
fattas. Mig synes det då lämpligast, att enär
fråga härom uppstår, densamma upptages till ut¬
Den 9 Februarii.
4°5
redande vid en på stallet hållen Biskops-Visita-
tion, samt slutligen afgöres uti en Comité, sorn,
utom Biskopen , såsom Ordförande, skall bestå
af de vid Visitationen närvarande Assistenter,
hvartill 4 i grannskapet varande Pastorer tillkal¬
las, samt af hvardera Församligen ett visst antal,
t. ex. 9 stycken dertill utsedde Fullmägtige, hvar¬
vid det, som då igenom 16 sammanstämmande
röster antages, skall för beslut galla, hvilket be¬
slut icke allenast hos Kongl. Maj:t bor till Nå¬
dig Stadfästelse anmälas, utan äfven, tili följd af
gifven besvärs-anvisning, dersammastädes kun¬
na af den, sorn dermed missnöjd är, inom 3 må¬
nader uti laglig ordning öfverklagas.
Varder ett sådant beslut om gemensam Kyr¬
kas byggande af Kongl. Maj:t i Nåder stadfästadt,
synas äfven alla till följe deraf verkställigheten
rörande frågor, i händelse sedermera tvist der¬
om skulle uppstå, kunna på samma sätt upptagas,
utredas och afgöras.
Det torde äfven vara af nöden att bestäm¬
ma , huruvida ett sådant förfarande kan lämpas
till andra Församlingar, andem, som hafva sam¬
ma Pastor,
Vid förslaget, alt i sammanhang med Kyr¬
kornas sammanbyggnad indraga en Cornminister-
beställning, hyser jag, i likhet med Dom-Pro¬
sten Lundblad, stora betänkligheter, och skulle ej
vilja tillstyrka, att frågan derom varder på an¬
nat sätt, än efter Pastors och Församlingens hö¬
rande, i Consistorium pröfvad och afgjord.
Förevarande Betänkande blef, i anledning
af deremot gjorda anmärkningar, till Utskottet
återreinitteradt.
Den p Februarii.
§. 8.
Då nu å nvo föredrogs Allmänna Besvärs*
och Oeconomie-Utskottets Betänkande N:t> 34, rö¬
rande Motioner, dels att den ännu beridne de¬
len af Smålands Husar-Regemente måtte få af¬
sitta, dels att Generalmönstringar måtte hållas
endast hvart tredje år, utan några andra Mön¬
stringar deremellan, och dels att både Ryttare
och Soldater måtte få beklädas med vadmal , an¬
förde
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Emedan jag icke gillar täta förän¬
dringar i administrationen, helst då en förbätt¬
ring efter tidens kraf nyligen försiggått, och er¬
inrar mig, att af Kongl. Maja blifvit 1819 ut¬
färdad och alla Embetsverk tillställd en In-
struction för Generalmönstringarne, finner jag
det oförmodadt, att Utskottet tillstyrkt en rubb¬
ning i detta stadgande, föranledd af Motionairer
utom Militairen. Det vill ock synas mig, att
de, som väckt frågan, troligen mot siri afsigt,
mera beredt Befälet en beqvämlighet , ände Ru¬
stande en förmon. Om Mönstringarne skola
verkställas blott hvartannat år, måste på en gång
ett större antal hästar anskaffas, och i och med
detsamma stiger deras pris. När Mönstring upp-
skjutits, skall detta pris stegrats hela 15 till 20
pr. Inträffar en större dödlighet bland hästar,
såsomför något år sedan af Lungrölan, hvilken,
enligt hvad jag vet, dödade flere artillerihästar i
Götheborg, äfvensom vid Cavalleri-Regementerne,
blir förlägenheten att anskaffa remonter större.
Siöm likväl blir den, då äfven krigsrustningar
Den g Februarii.
miste göras. General-Adjutan(en för Arméen har
i ett Anförande på Riddarhuset (Riksdags-Tidn.
N:o 55) upplyst, att behofvet för arméen på a-
ctiv krigsfot uppgår till icke mindre än^i2,2g3
hästar, de, som erfordras för transporter af pro¬
viant och fourage, oberäknade. Örn ej årliga
Mönstringar tillförbinda att fylla behofvet, skulle
detta utomordentligt tilltaga, och derjemte kunde
det hända, att ett fälttåg måste börjas med ett
betydligt antal remonter, ej allenast mindre dres¬
serade, men ock mindre uthållige. — Arliga
Exercice-Squadronerne äro nu beräknade på van¬
liga antalet recryters och remontera inöfvande.
Ökas genom uppskof i mönstring betydligen an¬
talet af remonter, så miste äfven tillskottet till
Exercice-Squadronernes fond ske, utöfver hvad
den nu äger att påräkna. Dessa svårigheter tor¬
de föranleda det Högt, Utskottet, att taga under
ny pröfning sitt förslag i Betänkandets andra
moment.
Contracts-Prosten Heurlin, som trodde att
Roteliållarne motarbetade sin egen fördel, då de
yrka, att de så kallade Cassations- och Approba-
tions-mönstringar icke årligen må förrättas, enär i
motsatt händelse hästen icke kan, såsom nu, sättas
på en tids förbättring, utan genast för hvad
pris som helst måste anskaffas, förmodade ock,
att Utskottets förslag åsyftade den inskränkning
uti dessa Mönstringar, att de borde hållas endast
en gång emellan de hvart 3rdje år inträffande Ge¬
neral-mönstringar, men att uttrycket hvart annat
ar kunde tydas derhän, att dessa Cassationsmön-
stringar korame stundom att förrättas z gånger
Dtn 9 Ftbruarii.
emellan ajne jjS hvarandra följande General mön¬
stringar, och någon gång infölle på samma år.
Contracts-Prosten Nibelius anförde; Då Skån¬
ske Rusihållarnes besvär öfver årligen anställan¬
de Cussations- och Approbations-mönstringar, L
stället för dé i författningarne icke oftaie än hvart
tredje år anbefallde Generalmönstringar, afse icke
oskäligt nödig lindring i de, under närvarande
penninge-förlägenhet, så tryckande utgifter för
Eustningshästars och Karlars anskaffning, hvilka i
samma mon tätare påfordras, ju oftare Cassations-
mönstringar derå anställas; si synes Högloflig!
Oeconomie-Utskottet endast till hälften afhulpit
de Rustandes lidande, igenom sitt föreslående af
Mönstringar hvart annat år; men sorn lika skäl
af behofvet tala för full hjelp, som för half, så
önskas å de Rustandes vägnar, att den gamla före¬
skriften om Mönstringar endast hvart tredje år
må i sin fulla vidd göras gällande å nyo; helst
nummerhästen då, i stället för att tillfälligtvis
nu årligen kunna komma i fråga till cassafion
genom vårdslös eller illvillig karls åtgärd, torde
härigenom åtminstone för frenne årffblifvafqvar-
stående och tjenstgörande. Någon olägenhet för
Rusthållare, att vid hvart tredje års Mönstring
få tillgång nog på remonter, behöfver icke be¬
faras, ty dels kan då någon häst inom Rust-
hållsdelarne finnas dertill fullvuxen; dels hvilar
aldrig speculationen hos hästhandlare vid dylika
tillfallen. Staten synes ock med lindrigare kost¬
nad kunna låta dressera ett tredubbelt antal hä¬
star hvart tredje år, än en tredje del mindre
hvarje år i råd. I anledning af allt detta torde
återremiss af Högloflige Utskottets Betänkande
Den p Februarii.
ske, till vinnande af ett förslag om ali möjelig
lindring,
Contracts-Prosten Pettersson yttrade: Jemte
det jag lill alla delar instämmer i det, som blif¬
vit anfördt af Biskopen och v. Talmannen m. ra.
af Wingård samt Contracts-Prosten Heurlin, yrkar
jag Betänkandets återgång, äfven af det skäl, att
det ej upptager allt hvad Motionairerne i sine Me¬
morialer framställt. Riksdagsfullmägtigen Liars
Andersson har föreslagit, ”att det hädanefter måt¬
te tillåtas hvarje Squadron få välja en gemen¬
sam Fultmägtig , som vid mönstcrbordet finge del
af allt hvad der företoges, med rättighet att ä
Busthållarnes vägnar få till Protocallet anföra pro¬
tester o. s. v,’’ — Vid bestämmandet af de i
Motionerne innefattade frågor har Högloft. Ut¬
skottet alldeles förbisett den af Motionairerne
yttrade önskan, att Rusthållarnes Ombud skulle få
till Protocoll afgifva protester, vid de tillfällen,
då Mönstringar anställas. Väl har Högloft. Ut¬
skottet sid. 21 yttrat, att ”Rusthållarne må haf¬
va öppen talan, i händelse af missnöje med Mön-
stringsförrättningens åtgärd i ett eller annat
hänseende, att inom 2:ne månader derefter de¬
ras klagan i föreskrifven ordning anföra och till
rättelses vinnande, om dem för nära skett, full¬
följa;” men då Högloft. Utskottet i resuméen af
Betänkandet alldeles icke yttrat sig om den de¬
len af Motionerne, som angår Protocollsföring
vid Mönstringarne, så synes mig Betänkandets
redaction ega en till återremiss föranledande brist.
Det är bekant, att Protocoll alltid föres vid Ge¬
neralmönstringar, men detta är ej förhållandet
vid Cassations- och Approbations-mönstringarne;
i10
Den 9 Februarii
och då det i synnerhet vid dessa sednare torde
vara angeläget, att Rusthållaren får sjelf eller
genom Ombud sin rätt bevaka, anser jag äfven
denria fråga böra af Höglofl. Utskottet handläggas,
och det så mycket heldre, som besvär i före-
skrifven ordning icke kunna anföras, med min¬
dre Besväranden kan bifoga ett ordentligt Proto-
coll, sorn utvisar, huru det vid Mönstrings-till-
fället tillgått, och hvad han då såsom skäl för
sina paståender han hafva andragit. På ett kort
utdrag af Mönster-Rullan lärer ingen kunna mo¬
tivera sina besvär; och då åtgärderne vid Cassa-
tions- och Approbations-Mönstringar likaså väl
som vid General-Mönstringar kunna föranleda till
klagomål, ser jag intet skäl, hvarföre endast vid
de sednare, men ej vid de förra, ordentligt Pro-
tocol 1 skall förås. I min tanka kan det vid in¬
tet tillfälle af offentlig granskning förmenas nå¬
gon, hvars rätt då är i fråga, att med de skäl
han förmår åstadkomma, styrka sin sak; och då
detta ej i Betänkandet vidröres, anser jag mig
ega ali grund att rösta för dess återremitterande,
samt anhåller, att, om återremiss sker, denna
min anmärkning måtte få åtfölja expeditionen.
Contracts-Prosten Doctor Svedelius förenade
sig med Biskopen och v. Talmannen m. m-
Doctor af Wingård, och Contracts-Prosten Heurlin,
Förevarande Betänkande blef, uppå framstälid
proposition, till Allmänna Besvärs- och Oecono-
mie-Utskottet återremitteradt.
§• 9-
Vid å nyo skedd föredragning af Allmän¬
na Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Betänkan¬
Den g Febntarii.
411
de N:o 38, rörande yrkadt förbud mot otillåtna
Xito dt-marknader, saint om M il itair-Mar knads-
vakter och inställande af en Marknad i Borås,
anförde
Contracts-P, osten Nordin: Den af Höglofl.
Utskottet föreslagna M il i tair - bev åkningen vid
Uandt-marknader anser jag håde onödig, onyt¬
tig och vådlig. Den är onödig: Allmogen har
hittills lyckats väl med vakthållningen vid Mark¬
nader, då Länsmannen är dess Chef. Den är
onyttig: har oväsen redan uppstått, våldsamhet
och slagsmål redan utbrustit på Marknader å
Landet, hvilka slutas vanligen samma dag de
boijas, hinner Militair-vakt ej samlas från fjär¬
ran ort, än mindre framkomma förr än våld¬
samheten är fullbordad, eller ordningen åter¬
ställd, och Marknaden slutad. Hvartill tjenar
vakten sedan, på den tomma platsen. Den är
vådlig". Deri skulle vara en förolämpning mot
den vanligen fridsamma Allmogen, om den i
förväg requirerades af misstroende till Allmo¬
gens vakthållning eller af fruktan att Allmogen
ej utan Militair-vakt kunde styras. Sådan rust¬
ning kunde hafva vådliga följder. Och hvad
ville ett par Gompagnier af Soldater förslå emot
en uppretad Marknads-Allmoge. Oin Mark¬
nadsfolket i Borås, sedan tjenligare dag för dess
hästhandel i vanlig ordning hegärts och erhål¬
lits, ej skulle låta i godo beqväma sig att till
denna dag sin handel öfverflytta, må der den
strängare bevakningen begagnas, då andra medel
icke hjelpa; men må vakthållningen vid öfrige
I.andtmarknader, på vanligt sätt, endast af Ali-
Den p Februarii.
mogen bestridas. Jag önskar återremiss af Be¬
tänkandet.
Prosten m. m. Grevillius: Det Höglofl. Ut¬
skottet har betraktat den öfverklagade Markna¬
den i Borås såsom antingen en Torgdag, och
då behöflig för köpenskapen, eller sorn en otillåten
Marknad, hvilken på skedd åklagan lätteligen
kunde afskaffas utan Ständernas mellankomst.
Härvid får jag anmärka, att den af mig ifråga-
ställde Marknaden i Borås ingalunda kan eller
bör med Torgdagar förblandas; utan egentligen
är en Häst-Marknad, som till Borås samlar folk
ifrån fjärran belägne orter, t, ex. Skåne, Hal¬
land, m. fl.; och det på den för en Marknads
hållande oljenligaste af alla dagar, Påskaftonen.
Tillfället till förtjenst är mäktigt lockande. Fle¬
re i öfrigt beskedlige Bönder i mitt Pastorat
hafva, oaktadt de alltid efteråt sådant ångrat, lik¬
väl icke kunnat afhålla sig att dit återvända.
Detta är då Marknad, och en otillåten Marknad.
Fråga om dess afskaffande har ofta blifvit väckt,
men utan påföljd. Jag yrkar derföre återremiss
af Betänkandet , på det Utskottet måtte föreslå
några åtgärder för ifrågavarande Marknads af¬
skaffande.
Professoren Hasselroth: Höglofl. Besvärs-
och Oeconomie-Utskottet har ansett det af mig
yrkade förbud emot otillåtna Marknader öfver¬
flödigt, emedan Författningar och Instrucfioner
i detta afseende redan skola förefinnas. Om så
är, förefaller det mig förvånande, att dessa För¬
fattningar aldrig af vederbörande Auctoriteter
blifvit handhafde, dessa Instructioner aldrig ef-
terlefde. Ty en obestridlig sanning är det, att
Den 9 Februarii.
flere otillåtne och ej i Al ma nacfean utsatte Mark»
naclér, så långt jag kan minnas tillbaka, det vill
säga, minst ett halft sekel, obehindradt och utan
allt åtal årligen egt rum. Bland dessa är en i
mitt grannskap serdeles obeläglig. Den har af
ålder hetat Tvättstugu-Marknad, men har i sed¬
nare tider, efter flyttning till en rymligare lo-
cal, fått namn af Högestens Marknad. Den hål¬
les årligen, så vida ej Helgedag inträffar, den 6
Augusti, det vill säga midt under skördetiden,
då forsum made dagsverken äro af högsta vigt,
helst i kinkig väderlek, då genom denna försum¬
melse, oberäknelig skada kan tillskyndas den
mogna och till inbergning färdiga skörden. Om
denna Marknad, som, ehuru otillåten, vunnit
ganska gammal häfd, nu mera svårligen lärer
kunna alldeles förbjudas, och äfven för orten,
såsom nog aflägse från Släder, torde vara behöf¬
lig, önskade jag, att den måtte blifva behörigen
sanctionerad och i Almanachan intagen, men flyt¬
tad till en sednare tid, då skörden är verkställd,
t. ex, början eller medlet af September. Men
det är icke egentligen emot dessa äldre otillåtna
Marknader, hvilka vunnit gammal häfd, som jag
yrkat förbud, utan emot det nyligen inritade o-
skick, kanske till någon del en följd af allmänna
förlägenheten, att anställa Marknader snart sagdt
i alla Socknar, hvilket oskick, om det får obe¬
hindradt fortfara, skall förvandla hela orten till
en omväxlande Marknadsplats och en tummel¬
plats för alla oordentligheter.
Det är emot detta nya landsförderfliga sjelfs¬
våld i min ort jag yrkar ett förbud; men icke
har jag yrkat eller yrkar detta förbuds utsträck¬
Den g Februarii.
ning till orter, der det ännu icke är af behof-
vet påkalladt. Hvad angar mitt yrkande örn Mi»
lita! r-handräckning, i händelse af behof, till
nämnde oskicks afväijande, inser jag visserligen,
lika med de värde Beservanterne, betänklighe¬
ten att väpna Medborgare mot Medborgare, och
önskar, att denna åtgärd så sällan sorn möjligt
må begagnas? men har dock trott att, i nödfall
och der intet annat medel till ändamålets vin¬
nande finnes, denna sista utväg må kunna på¬
räknas, helst i min tanka landets väpnade styrka,
egentligen ämnad till yttre försvar, är lika nö¬
dig till inre oordningars hämmande, och i syn¬
nerhet nödig att, i händelse af behof, tygla sarr-
manrotade menigheters laglösa sjelfsvåld, samt
gifva Lagarne den kraft och eftertryck, hvarför¬
utan de af mängdens öfverdåd skulle oförsynt
gäckas och trampas. Jag finner ock ej större vå¬
da vid Militair-vakters begagnande vid ifråga¬
varande fall, än vid de mindre behöfliga till¬
fällen, smärre folksamlingar, såsom Theaterre-
presentationer, Baler, Assembléer osh dylikt,
hvarvid Militair-vakter ej sällan begagnas. Jag
tror dessutom , att ett af Konungen utfärdadt
skärpt förbud med stadgade lämplige vitén för
deni, som besökte ifrågavarande olof). Markna¬
der, skulle, om detta förbud af vederbörande Au-
ctoriteter allvarsamt och kraftigt handhafdes, va¬
ra för ändamålet tillräckligt, och blotta hotet af
Militair-åtgärd göra begagnandet deraf öfverflö¬
digt. Om Högv. Ståndet skulle anse en återre-
miss af ifrågavarande Betänkande nödigt, anhål¬
ler jag att dessa mine anmärkningar må få till
Höglofl. Utskottet medfölja.
Den g Ftbrmrii.
4'5
Contracts-Prosten Heurlin trodde, att då Ht*
skottets förevarande Betänkande endast varit foran-
ledt af Professoren Hasselroths Memorial, sorn in¬
skränkte sig inom yrkandet af förbud mot otillåtne
Marknader, så hade det tillhört Utskottet, att,
endast med besvarandet af målet, sådant det kom¬
mit Utskottet tillhanda, icke ytterligare utsträcka
sin pröfning till frågan om Militair-vakters an¬
ställande vid tillåtne Marknader. Om ett sådant
försigtighets-mått möjligen behöfde vidtagas vid
större Marknader, som i Städer påstå flere vec¬
kor eller dagar, skulle det vid Landt-markna-
der, som vanligen icke räcka mer än en dag,
endast förorsaka oreda, och måhända obehagliga
uppträden. På dessa skäl instämde Prosten i Pro¬
sten Forslinds vid Utskottets Betänkande gjorda
reservation.
Contracts-Prosten Agrell, sorn förenade sig
med Contracts-Prosten Nordin , trodde att Militair-
vakters anställande vid Landt-marknader icke
allenast icke behöfdes, utan vore ock vådliga,
enär möjligen en Ryttare eller Soldat, stolt öfver
sin uniform och sitt vapen, genom kittslighet
skulle uppreta Allmogen, som med kännedom
deraf, att Marknaden vöre för deras skull, icke
gerna såg sig omgifven af bevakning. Dessutom
ansåg Pro3ten Länsstyrelsen närmast vara i till¬
fälle, att, i händelse af behof, kunna förekomma
och mota förefallande oordningar.
Prosten Elfström förklarade sig äfven vara
af den tanken, att Militair-bevakning vid Mark¬
nader icke behöfdes, utan till och med kunde
gifva anledning till ganska obehagliga uppträden;
tilläggande att i hans Pastorat tvenne betydliga
Dm g Februarii.
Marknader årligen hållas, dit stundom kanske
nära 20,000 menniskor samlats, utan att till ord¬
ningens bibehållande någon annan bevakning va¬
rit af nöden, än eif visst antal utlyste Vakt-
karlar under inseende af Ortens Krono-Betjening.
Ä. hela kustlandet af Småland finnes dessutom
föga annan Militair, än Båtsmans-rotering, från
hvilket slag af troupper några serdeles verksam¬
ma åtgärder till förekommande eller hämmande
af oordniogar och våldsamheter, synnerligast bland
en stor folkmassa, ej torde kunna påräknas. En¬
da utvägen skulle val derföre blifva, att till den
omnämnde Ortens många Marknads-platser be¬
ordra större eller mindre afdelningar af Infan¬
teri- eller Cavalleri-Regernenten, som då måste
marchera flere mil fram och tillbaka, hvilka alla
åtgärder och försigtighetsmått Prosten ansåg dels
af behofvet alldeles icke påkallade, dels ledande
till högst betydliga kostnader och onödig tids¬
spillan.
I anledning af de sålunda mot Utskottets Be¬
tänkande gjorda anmärkningar blef detsamma åter»
remitteradt.
§. 10.
Vid förnyad föredragning biföllos nu Stats»
Utskottets Utlåtanden:
N:o 34, angående Sörfors Krono-I.axfiskes
Arrendatorer ansökning om eftergift i Taxan
för 3 år ni. m.
N:o 35, i anledning af Kongl, Majtts Nå¬
diga Remiss uppå Mjölnaren Eric Wästlls under-
då,
Den 9 Februarii.
liåniga ansökning om nedsättning i Arrendet för
Carl Gustafs Stads Krono-Tullqvarn, och
N:o 38, angående den Förste Katnmar-Mu-
sicus Berndt Crusell tilbgde pension.
§• il.
Biföllos Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskottets följande Betänkanden, vid deras nu
skedde förnyade föredragning:
N:o 31, i anledning af väckta frågor om
Arbets-cornmenderingars upphörande m. m.
Nio 37, i anledning af väckta Motioner om
upphörande af National-Beväringen på Gottland,
sam t
N:o 39, i anledning af väckt fråga om upp-
häfvandet af en inom Upsala Län fastställd By¬
ordning.
§• is.
Upplästes och lades på Bordet
Eccles. Lag-Utskottets Betänkande öf¬
ver Lectorn och Prosten Hr Mag,
J. Kjellanderh Memorial, att Försam-
bingarne till någon del måtte deltaga
i åbyggnad å Comministers-Bostäl-
Jen , så lydande;
Uti ett inför Högv. Ståndet den 17 sistl.
December uppläst och till Eccles.-Utskottets Lag-
Afdelning remitteradr Memorial har Lectoren
och Prosten Mag. Kjellander till ömt behjertande
framställt Comministrarnes olyckliga belägenhet,
i det de, utan att hoppas eller njuta något För-
Fre$te-St. Fröt. 1829. Band. 11. 72
Den 9 Febtuarii.
samlingarnes biträde vid bebyggandet af sine Bo¬
ställen, nödgas ofta nog emottaga desamma i ett
svårt förfall efter lika vanlottade företrädare, i
hvilkas Sterbhus ej sällan saknas ali tillgång att
gälda ådömd husröle.ersättning. Hr Prosten, som
med sanning och värma beskrifvit, huru vådeligt
en vid knappa lönings-vilkor härigenom lätt irå¬
kad och dagligen tilltagande förlägenhet måste
verka till qväfvande af en Religions-Lärares hog
till egen förkofran och nit för sitt heliga kall,
likasom till störande af hans sinneslugn och för¬
derf för hans seder, har alltså föreslagit en sådan
det Högv. Ståndets åtgärd, hvarigenom Försam-
lingarne i allmänhet skulle kunna förmås, att i
någon mott, minst till en tredjedel, bidraga till
åbyggnaden vid Comininistrarnes Boställen.
Utskottet, som icke allenast gör fullkomlig
rättvisa åt den goda syftningen af detta förslag,
utan ock skulle innerligt önska, att kunna med
något hopp om framgång finna och för Högv,
Preste*Ståndets nitiska verksamhet uppgifva en ut¬
väg, hvarpå det åsyftade goda ändamålet måtte
ernås, ser sig likväl af nödvändigheten föranlå¬
tet, att öppet bekänna sin öfvertygelse, att någon
allmän åtgärd i detta örn ma och vigtiga ämne icke
kan föreslås eller tillstyrkas. Det är för Högv,
Preste-Ståndet, likasom för Utskottets Ledamöter,
väl bekant, att genom en uråldrig Convention , som
icke blott af vanan, men af berömvärd välvilja
hålles i helgd, hela byggnads-skyldigheten vid
Comministrarnes Boställen är inom vissa Lands¬
orter öfvertagen af Församlingarne; och enär
man icke torde kunna hoppas, atti en tid, som
gerna ville fiikallas från alla bördor, denna goda
Den p Februarii.
4>9
sed må blifva införd, der den icke af ålder fun¬
nits, vore det måhända icke skäl , att, genom
väckt fråga derom, föranleda till försök att rubba
densamma, der den genom Lärares och Åhöra¬
res goda öfverenskommelse finnes. Utskottet, som
i allmänhet anser det vara önskligare, att förhål¬
landet emellan Läro-Ståndet och Församlingarne
beror af ömsesidig välvilja, än bestämmes af
Lagens bokstaf, erinrar sig också med verklig
glädje, vid huru många tillfällen antingen liela
Församlingar eller deras baltie lottade medlem¬
mar ädelmodigt bi(rädt Capellanerne vid upprät¬
tandet af deras förfallna Boställs-byggnadj, samt
gör sig förvissadt, att om än det skulle kunna
befaras, det en från Högv. Preste-S andel väckt
Riksdags-fråga om allmän byggnads-skyldighet vid
Cornministrarnes Boställen torde mötas med ovilja
och afslag hos de fleste, skall dock den välför-
tjente och älskade Capellanens förlägenhet och
anhållan om hjelp, enskildt c-ller vid Sockne-
stämma framställde, sällan lemnäs utan behjer¬
tande, och är det vid hvaije sådant tillfälle, som
hvar enda Ledamot af det Houv. Ståndet lärer
finna sig kunna uträtta iner till gagns, än liela
Ståndet samfällt r>u torde kunna göra.
Af sådane skäl , hvartill äfven torde kunna
läggas , att de nyligen i Nåder anbefallde Oeco-
rniska Besigtningarne i Cornministrarnes Bostäl¬
len synas böra förmonligt verka tillförekomman¬
de af åbyggnadens ytterliga förfall, har Utskot¬
tet ansett det hvarken vara nödvändigt eller råd¬
lig!, att i anledning af det förut anförde Me¬
morialet föreslå någon allmännare åtgärd; hvil1*
+ao
Den p Februarii.
ket dock Högv. Ståndets upplysta pröfning vörd-
samligen underställes. Stockholm den 7 Febru¬
arii 182g.
Pehr 77 hy selius.
J. H. Kumander. H. O. Holmström.
P. O. Gravander. Carl Forslind C:son.
A. Z. Pettersson. H. Lyth.
Jon, Arv. Winbom.
Eccles. Tag-Utskottets Utlåtande Nio 3, i
anledning af Professoren Prosten Th. Candida-
ten Mag. Matth. Hasselrotlis Memorial om Pu¬
blicitet vid Preste®S(åndets öfverläggningar, upp¬
lästes och lades på Bordet ; varandes detsamma
af följande innehåll:
Till sitt Eccles, Tåg-Utskott har Högvör-
digste Hr Erke-Biskopen och Talmannen samt
Högv. Preste-Ståndet behagat den 17 sistl. De¬
cember remittera ett af Hr Professoren, Prosten
Hasselroth samma dag ingifvet Memorial, örn nöd¬
vändigheten att nu, genom ett offentligt god¬
kännande, fastställa och, så snart någonsin utrym¬
met medgifver, i sjelfva verket införa största
möjliga Publicitet vid Preste-Ståndets Riksdags-
öfverläggningar. — Skälen för detta förslag finnas
hemtade dels från de öfriga Riks-Ståndens redan
gifna eller med visshet förväntade efterdömen,
jemte öfvertygelsen, att det är lika ovist, sorn
fruktlöst, emotstå tidens anda och allmänna opi¬
nionens röst} dels från det Protestantiska Prester¬
skapets serskilda förbindelse till hyllande af upp*»
Uen 9 Februarii.
lysning, liberalitet och offentlighet, hvilken för¬
bindelse förmäles vara oskiljaktig från lydnaden
för vår Gudomlige Mästares befallning, att icke
låta den Heliga Ljusastakan, som blifvit nedsatt
i vårt sköte, döljas under en skäppa, oskiljak¬
tig från Protestantismens anda, som lifvade den
odödlige Luther, när han för folken öppnade
Guds Heliga Bok. — Utskottet, sorn väl i allmän¬
het tror det tillhöra en vis betänksamhet, att mo¬
get pröfva , huruvida tidsandan och den så kallade
Allmänna Opinionens fordringar äro verkliga och
välgrundade, förr än man fogar sig derefter, samt
lärt sig noggrannt skilja det, som tillhörer den
egentliga Religions-Lärarens heliga pligt, ifrån de
mer eller mindre vigtiga förhållanden, som angå
vårt Riksdagsmannakall , hyser dock med den
värde Motionairen enahanda öfvertygelse derutin¬
nan, att, lika som Svenska Presterskapet, i sin
egenskap af Riks-Stånd, under en lång följd af
Riksmöten genom utgifvandet af sina Protocol-
ler ådagalagt, att det för sina öfverläggningar och
beslut icke fruktar offentligheten , samt nyligen ge¬
nom sin beredvillighet att i sitt sköte emottaga
flere högt värderade Representanter från Veten¬
skapernas fält, bevisat en lika liberalitets-anda;
så förefinnas icke eller nu i Ståndets inrättning,
tänkesätt och sanna fördelar några hinder emot
införandet af en så beskaffad Publicitet, som sö-
kes genom ett för allmänheten Öppnadt tillträde
vid våra öfverläggningar. Antagandet af vissa
ordnings-stadgar och flyttningen af Ståndets sam¬
manträden till en annan, vida rymligare, local
måste dock oundvikligen föregå. Det sednare
hetor af Högvördigste Hr Erke-Biskopen och
Len p Februarii.
Talmannens samt det Högv, Ståndets omsorg.
I förra hänseendet vill Utskottet, enar det der¬
till erhåller det Högv. Ståndets befallning, med
serskildt förslag inkomma, och kan nu endast öf¬
verlemna till Högvördigste Hr Erke-Biskopens
och Talmannens samt det Högv. Ståndets upp¬
lysta pröfning, huruvida det må anses nödigt,
att genom utgifvande till trycket af Hr Profes¬
soren Hasselroths Memorial, Utskottets Betän¬
kande samt det Högv. Ståndets öfverläggningar
och beslut i förevarande ämne, eller på något an¬
nat lämpligare sätt låta komma till den för Publi¬
citet nitälskande Allmänhetens kunskap att Preste-
Ståndet, så snart det icke vidare hindras af sitt
samlingsrums trängsel, är benäget att också öppna
sina dörrar för Allmänheten, och låta det ljus, som
väntas från Riksdags-öfverläggningarnes offent¬
lighet, spridas i allt friare och friare rymder.
Stockholm den 7 Februarii 1829.
Pehr Thyselius.
J. H. Kinnander. H. O. Holmström,
P. O. Gravander. Carl Forslind C.son.
A. Z. Pettersson. H. Lyth.
Jon. Arv, Winbom.
§• 14-
Nedanstående Eccles. I.ag-Uiskottets Utlå¬
tande N:o 4, i anledning af Prosten Th. Candi-
daten Mag. N. J. Anjous Memorial om verkstäl¬
ligheten af Roterings-Comitéernes beslut, rörande
omflyttning af Ord. Roteringen , upplästes och lades
på Bordet:
Len p Februarii.
HÖgv, Preste-Ståndet har till dess Eccles.
Utskotts I.ag- Afdelning remitterat et t af Prosten
Hr Mag. Anjou ingifvet anförande , med anmälan,
huruledes för sina Boställen Comministrarne på
ilera orter ännu icke kommit i åtnjutande af be¬
frielse från Ord. Roterings-skyldighet, oaktadt
Kongl. Majit i tillägg till Dess under den 20
December 1825 utfärdade Instruction för de Co-
mitérade, hvilka egde att verkställa den vid sista
Riksdag af Rikets Ständer beslutade jemkning uti
extra Roteringen, i Nåder stadgat, att utur Ord. Ro¬
teringen borde uteslutas de deruti ännu deltagande Com¬
ministers-Boställen; i hvilken anmälan Contracts-
Prosten Heurlin instämt, med tillägg, att orsa¬
ken, hvarföre en del Comministrar ännu äro i
afsaknad af den Roterings-frihet, dem blifvit till¬
erkänd så väl genom Kongl. Majtts Nådiga För»
klaring öfver Presterskapets Allmänna Besvär af
den 22 April 1735, som ytterligare bekräftad af
Kongl. Majlts Nådiga Skrifvelse till Kammar-
och Krigs-Collegium den 30 Maji 1826, härrö-
'rer deraf, att flere egare af förut oroterade hem¬
man, hvilka uti Ordinarie Roteringen nu böra in¬
gå, öfver Roterings-Comitéernas åtgärder anfört
underdåniga besvär, som ännu hvila oafgjorde;
hvarjemte Biskopen m. m. Doctor Wijkman till¬
kännagifva, det han af flere inom Westerås Stift
boende Comministrar, som ännu måste utgöra
Roterings-skyldighet, blifvit anmodad, att häröf¬
ver i Högv. Ståndet anföra besvär, till rättelses
vinnande; äfvensom Dom-Prosten Doctor Felle¬
nius trott sig känna, att en Comminister vid ett
af de minsta Pastorater i Westerås Stift, hvil¬
ken vid sista Roterings»Comitéen ifrån rote 11038'"
Den 9 Februarii.
skyldigheten befriades, äler nu sedermera blif¬
vit ålagd att uppsätta Soldat,
Vid öfvervägande af hvad Motionairerne så¬
lunda anfört, har förekommit, att då frågan otu
Coinministrarnes befrielse från Roterings-skyldig-
het redan är genom Konungs och Ständers ge¬
mensamma beslut afgjord och af Kongl. Maj:t till
verkställighet för mera än tvänne år sedan anbe¬
falld, uppskofvet i tillgodonjutandet af den Corn-
ministrarne beviljade rotei ings*friheten härrörer
dels af enskildes tvister, dels af Vederbörande
A-UCtotiteters tvekan att till verkställighet befor¬
dra Comitéernas beslut förr, än detsamma blif¬
vit af Kongl. Majtt i Nåder godkändt; hvarföre
Utskottet föreslår, det måtte Högv. Ståndet i un¬
derdånig Skrifvelse anhålla om utfärdandet af den
Nådiga Förklaring , att Comministrarne utan un¬
dantag måtte få tillgodonjuta en lika rättighet för
sine Boställen, till befrielse från Ordinarie Bote-
rings-skyldighet, utan hinderafen möjligen ännu
fördröjd Nådig Stadfästelse, eller af da tvister, som
emellan de nya rote-interessenterne kunnat uppstå,
helst dessa tvister numera icke röra Corn mini-
strames Boställen, men genom det uppskof de
förorsaka, skulle tillintetgöra verkan af Konungs
och Ständers sammanstämmande beslut till lin¬
dring i svagt lönade Tjenstemäns bördor. Skulle
genom en sådan befrielse för ett i Soldat- eller
JBåtsmans-rote intaget Cornministers-bostälfe öfrige
rote-interessenter finna sig mer betungade, lä¬
rer ersättning för deras lidande kunna utfinnas
genom vacanoe-afgiften för de hemmansdelar,
hvilka, i roten insatte, sökt en sådan skyldighet
sig undandraga.
Den g Februarii.
425
Detta allt underställes dock Högv. Ståndets
upplysta ompröfvande. Stockholm den 7 Febru¬
arii 1829-
Pehr Thyselius.
J, H. Kinnander. H. O. Holmström,
P. O, Gravander. Carl Forslind C:son.
si. Z. Pettersson. il. Lyth.
Jon. Arv. Winbom.
§• 1 &•
Efter uppläsning lades på Bordet Eccles.
Utskottets Lag.Afdelnings Betänkande N:o 5, i
anledning af väckt fråga om förökadt löne-anslag
för Skol-Lärare:
Igenom remiss af den 4 December 1828
har Högv. Preste-Ståndet till dess Eccles. Ut¬
skotts Lag-Afdelning öfverlernnat Dectoren Hr
Doctor Häggblads uti Ståndet samma dag väckta
Motion, deruti Hr Doctorn, efter gjord fram¬
ställning af Skoi-Lärares i allmänhet knappa lö-
ne-vilkor och behofvet af en snar förbättring der¬
af, uppmanar det Högv, Ståndet, att uti under¬
dånig Skrifvelse till Kongl. Majtts göra fram¬
ställning af denna angelägenhet , och i lika un¬
derdånighet anhålla om Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, att Riksens Höglofl, Ständer måtte
vid innevarande Riksdag göra anslag tiil en för¬
ökad och ständig Lönings-Stat för Elernentar-
Läro-verken i Riket,
Ecclesiastik-Utskottets Lag-Afdelning, som
nu tagit denna framställning i öfvervägande, har
sned Motionairen fullkomligen insett dessa Skol-
426 Den g Februarii.
.Lärares bekymmersamma ställning; och då Lag-
Afdelntngen tillika med djupaste undersåtlig vörd¬
nad och tacksamhet erinrar sig Kongl. Majtts ut¬
märkt Nådiga omvårdnad om Läro-verkens för¬
kofran och förbättrandet af Skol-Lärarnes löne-
vilkor, vitsordade genom f. d. Kongl. Uppfo-
strings-Comitéen, den år 1819 upprättade Interirns-
Lönt-Regleringen och den ännu i verksamhet
varande Kongl. Comitéen för Läro-verkens öf¬
verseende och förbättring, anser Lag-Afdelnin-
gen intet annat hinder för tillstyrkandet af den
förc-slagna underdåniga Skrifvelsen, än den viss¬
het Lag-Afdelningen tror sig ega, att Kongl,
Majtt, i anledning af sistnämnde Comités redan
afgifne underdåniga Betänkande, äfven utan en
sådan underdånig anhållan af Preste-Ståndet, vid
denna Riksdag låter till Riksens Höglofl. Ständer
afgå Nådig Proposition om ständiga anslag, till¬
räckliga att afhjelpa Lärames vid Elementar Un-
dervisnings-Verkert allmänt erkända behof af en
emot deras lika mödosamma, sorn ansvarsfulla
kall lämplig löne-förbättring.
Hvilket dock Högv. Preste-Ståndets ytterli¬
gare pröfning vördsamt underställes. Stockholm
den 7 Februjrii 1829.
Pehr Thyselius.
J. H. Kinnander. H. O. Holmström.
P. O. Gravander. Carl Forslind C:son.
A. Z. Pettersson. H. Lyth.
Jon. Arv. Winbom.
Den 12 Februarii,
§. 16.
Remitterades till Constitutions-Utskottet en
af Stats-Utskottet under den 5 innevarande Fe¬
bruarii uti Memorial N:o 57 anmäld anledning
till anmärkning emot Föredraganden för Krigs»
Arenderne.
Ståndet åtskiljdes kl. ^ 3 e. m.
In fidem
O. Rogberg.
Tliorsdagen elen 12 Februarii.
Plenum kl. 10 f. m.
§. i.
Tillkännagafs, att Biskopen m. m. Doctor
Wijkman var af opasslighet hindrad att bivista
detta Ståndets sammanträde.
§. 2.
På vanligt sätt emottagen ankom Hof-Canz-
leren m. m. Välborne Herr D. von Schulzen¬
heim och aflemnade Kongl, Maj:ts här nedanföre
intagna Nådiga Skrifvelse :
Kongl. Majus Nådiga Svar uppå Ri¬
kets Ständers underdåniga Skrifvelse,
Den ts Februarii■
angående Riksdagens förlängande; gif¬
vet Stockholms Slott d. u Februarii
1829.
Med afseende å de manga oell vigliga ännu
återstående Mål, som icke möjligen hinna afsju-
tas, inom den uti Grundlagen för Riksdagen be¬
stämde tid af frenne Månader ifrån den dag , el¬
ler den 15 sisth November, då Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd
och behof blifvit till Rikets Ständer öfverlemnad,
hafva Rikets Ständer genom underdånig Skrifvel-
se af den 6 i denna månad hos Kongl. Majit i
underdånighet anhållit, att Riksdagen må på En
månad, räknad ifrån d. 15 innevarande Februa-
rii, varda förlängd.
Kongl. Maj:t har , med stöd af stadgandet
i 109 §. Regerings-Formen, till denna Rikets
Ständers anhållan härmedelst velat lemna Sitt
Nådiga bifall; kommande sålunda Riksdagen att
till den 17 nästkommande Mars varda förlängd.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut Supra.
CARE JOHAN.
D. von Schulzenheim.
Herr Hof-Canzleren afträdde, såsom vid an¬
komsten beledsagad.
§• 3-
Upplästes Kongl. Maj:ts här ofvan intagne
Nådiga Skrifvelse och lades derefter till Hand¬
lin gatne.
Den 12 Februarii-
429
§. 4-
Ståndets Protocoll för den 6 f, in. samt för
iden g dennes justerades.
§• 5.
Af ankomne Protocolls-TJtdrag inhemtades,
att HöglofJ. Ridderskapet och Adeln remitterat
till Constitutions-Utskottet: En, i den Form 29 §
Riksdags-Ordningen föreskrifver, anmäld anled¬
ning till anmärkning mot Contrasignanten af
1823 års Biddarhus-Ordning , numera Stats-Mi-
nistern för Utrikes Arenderne, Hans Excellence,
Herr Grefve Guslaf af Wetterstedt; till Stats-
Utskottet: Herr Rosensvärds, Adolph Reinhold,
Memorial, innefattande hemställan, att hvarje
Svensk Innebyggare under loppet af ett år mit¬
te vara fri ifrån Skatt, och att, till Stats-utgif-
ternes bestridande, de 5 Millioner, som Stats¬
verket eger upplagde, måtte användas ; till
Oeconomie-Utskottet: Grefve Horns, Claes Fredrik,
anförande, i anledning af de anmärkningar, sota
blifvit gjorde emot dess till Utskottet remittera¬
de Motion, angående förändring af nuvarande
Gästgifvare-, Krono- och Kungs-skjutser; jemte
de af åtskillige Ledamöter , rörande samma äm¬
ne, afgifne yttranden; samt vid föredragning af
Lag-Utskottets Utlåtande i anledning af Herr Lö¬
venströms, Johan Jacob, Memorial om öfverseen¬
de och förbättring af Författningarne rörande Post-
Verket, rned hvilket ärende Lag-Utskottet an¬
sett sig icke vara behörigt taga befattning, fun¬
nit för godt att samma Utlåtande gilla, och
derjemte remittera Herr Lövenströms berörde Me«
Den is Februarii.
morial till sistnämnde Utskott; bifallit och gil¬
lat följande Utlåtanden och Beiänkanden: Stits-
Utskottets N|o 24, örn nedsättning i priset för de
exemplar af Bonde-S åndets tryckta Proiocollvid
innevarande Riksmöte, å hvilka Ståndets Med¬
lemmar utfästa! sig att praenumerera; N;o 30, i
anledning af Herr Lagmannen yi. P. Stahlén
Motion om uppförande af ett Kongl, Slott vid
Helsingborg; N:o 3 3 , angående väckt förslag, att
hvarje Utskott måtte undfå några tryckta exem¬
plar af de till dess handläggning remitterade Mo¬
tioner; N:o 39, rörande verkställigheten af den
beslutade tryckningen af Landshöfdingat nes sed¬
nast inkomne så kallade Femårs-Berättelser ; Lag-
Utskottets N:o 5 afgifne, samt den 21 sisth Ja¬
nuari på Bordet lagde Betänkande öfver väckt
förslag till ändring i 26 Cap. 1 §, Byggnings-
Balken; Oeconomie-TJtskattets Nio ao aflåtne, samt
den 21 derpåföljde på Bordet lagde Betänkande,
1 anledning af väckt fråga om den gamla Psalm¬
bokens aflysande från bruk och nyttjande vid of¬
fentliga Gudstjensten; N:o 21, rörande Motio¬
ner, dels om tillstånd att få anställa Marknader,
som förut icke egt rum, dels att Frimarknader
måtte till enskilda Marknader förvandlas; N:o
2 2, i anledning af väckt fråga om inrättande af
en Fiscals-tjenst i Consistorii-mål; N:o 23, an¬
gående grunden för beräkningar af Planpennin¬
gar, eller det bidrag Stam-Rotarne böra af Strö-
Rotarne erhålla; N:o 24, i anledning af vackt
fråga rörande sammanbyggande af Kyrkor; lagt
till Handlingarne Stats-Utskottets Memorial N:o
26, innefattande anmälan, att någre, i afseende
å Stats-Regleringen, i Riks-Stånden gjorde Mo¬
Den 12 Februarii.
43i
tioner och afgifne anföranden ännu icke till
Utskottet ankommit; N:o 32, i anledning af
Bänto - Utskottets framställning, att aflöningen
för Utskottets Secreterare, Notarier och Canzli-
ster, jemte Vaktbetjeningen, måtte ifrån nuva¬
rande Riksdag anordnas utaf de för Riksdags-
kostnaderne anslagne allmänna medel; återremitte¬
rat: Stats* Utskottets Betänkanden N:o 31, i an¬
ledning af väckte Motioner, dels örn utdelning
till Ridderskapets orh Adelns Ledamöter af Stån¬
dets tryckta Protocoll vid 1817 och 1818 arens
samt 1823 ärs Riksdagar, dels angående öfver¬
lemnande till hvarje Landshöfdinge-Einbete af
ett Exemplar af så väl nyssnämnde Protocoll',
sorn af de 3:ne öfrige Riks Ståndens Protocoll
vid ofvanberörde 2.’ne Riksdagar, jemte Billin¬
gen till dessa Protocoll; N.'o 41, i anledning af
ett af Herr Landt-Marskalken samt Herrar Tal¬
män upprättad! och till Stats-Uiskottet ingifvet
Förslag till så väl Herr Landt-Marskalkens oell
Herrar Talmäns Representations-knstnad, som till
utgifter för Riks-Ståndens Canzlier och Klubbar;
N:o 42, rörande indragning af all mathållning
på Statens bekostnad vid den så kallade Landt-
Marskalks-klubben, samt om förminskning i Sta¬
tens utgifter för Klubb-inrättningarne; Lag-Ut-
skottets Betänkande N:o 4, öfver väckt Motion
om stiftande af en Lag, hvarigenom må före-
kommas att Gäldenär, medelst diktade Köpe-
afhandlingar, undanhåller sine Borgenärer de
tillgångar, han kan ega till betalning af siri skuld;
Utlåtande N:o 27, i anledning af vackt Motion
om ändring i Instructionen för Rikets Ständers
Justitieombudsman; Oeconomie-Utskottets Utlåian-
Den 12 Februarii.
den N:o 25, i anledning af väckte Motioner om
vederbörandes befrielse från hjelpe dagsverks* och
stängsel-skyldighetens utgörande till vissa Ko¬
ställen; N:o 26, rörande yrkad förändring i stad¬
gandet, att Rotehållare vid Båtsmans-hållet sko¬
la, vid äfventyr af böter, personligen sig vid
General-Mönstringarne inställa; samt vid föredrag¬
ning af Hederv. Konde-Ståndets den 9 dennes
aflåtne Protocolls-lJtdrag, af innehåll, att sedan
Anders Danielsson från Elfsborgs Län uti lill
Bonde-Ståndet ingifvet Memorial yrkat: no Att
i afseende på Stats-Regleringen, sorn ansågs i
första rummet fordra underhållet till Stais-hestyrers
vanliga gång, Stats-Utskottet måtte anmodas, att
sist inom 14 dagar till Riks-Stånden inkomma
med ett sådant Förslag till Slats-Reglei ing, som
blott upptoge de Ansiags-summor, hvilka vid si¬
sta Riksdag under de serskilda Titlarne bevilja¬
des, med undantag af hvad som pä öfverskot-
ten för 3:dje och lo:de Hufvud-Titlarnes för¬
stärkande anvisades, och med iakttagande endast'
af den tillökning, som under åttonde Hufvud-
Titeln begäres i och för fångars skjuts och un¬
derhåll; hvilket Förslag borde i följd deraf in¬
nefatta Sumrnan af den Statsbrist, sorn vid ett
sådant förhållande komroe att genom allmän Be¬
villning fyllasj att derefter, i den nion tiden
medgåfve, inkomma med de öfrige, med Stats-
Regleringen gemenskap egande Betänkanden; och
att, då Stats-inkomsternes beräkning troligen långt
för detta vöre af Utskottet verkställd, ofördröje-
ligen lemna Riks-Stånden del af ett Inkomst-Be¬
tänkande, sorn tillika upptoge de å hvarje In¬
komst-:
Ven is Februarii,
m
komst-Titel för hvarje år sedan sista Rilcsdsg upp.
lomne öfverskott, på det Inkomstberäkningarna
måne kunna veniileras under afvakian af förslag
lill Stats-Reglering , samt 2:0, att Bevillnings-Ut-
skottet måtte, i sammanhang dermed, anmodas,
att sist inom 3 veckors tid uppgifva grunderne
för Allmänna Bevillningens fördelning, samt för
Tull- oeh öfriga Bevillningars utgörande, så ha-;
de Bonde-Ståndet beslutat, det skulle de öfrige
Biks-Stånden inbjudas, att med Bonde-Ståndet
förena sig uti Bernias till Stats- och Bevillnings¬
utskotten, med anmodan, att, inom de af An¬
ders Danielsson föreslagne tider, till Riks-Stån«
ilen inkomma med Utlåtanden i de ämnen An¬
ders Danielssons Memorial innehåller; i sam¬
manhang hvarmed äfven upplästes Bonde-Stån¬
dets Protocolls-Utdrag af den 21 dennes, inne-
nefattande Bonde-Ståndets beslut, att de i före¬
nämnde måtto utsatte tider borde i stället beräk¬
nas från och med sistnämnde dag; enär Ridder-
skåpet och Adeln redan den 15 dennes anmodat
Stats-Utskottet, att inom den 24 dennes till Riks*
Stånden afgifva det så kallade Inkomst-Betänkan¬
det, och inom den 10 nästkommande Februarii
det så kallade Uigifts-Betänkandet, samt således
i denna del fattat ett med Bonde-Ståndets åsigt
nära öfverensstämmande beslut; men icke fann
lämpligt, att uti öfrige delar af Bonde-Ståndets
omförmäldte beslut för DesS del instämma, had*
Bidderskapet och Adeln ansett någon annan åt¬
gärd i anledning af Bonde-Ståndets ifrågavarande
inbjudning icke erfordras, än att underrättelse
häiotn skulle Hedervärda Bonde-Ståndet genom
Presle-St. Prot. 1829. Band, IL 73
434
Den 12 Februarii,
Protocolls-Utdrag ineddelas; och vid föredragning
af samma Stånds den g dennes aflåtne Protocolls-
Utdrag, innefattande Bonde-Ståndets inbjudning,
att de öfrige Riks-Stånden måtte med Bonde»
Ståndet förena sig i del beslut, att ett serskildt
Utskott, bestående af Tre Ledamöter ifrån hvar¬
je Stånd, må sättas,, till upptagande, utvecklande
och meddelande af fullständigt utlåtande i alla
de inom Bonde»Ståndet samt Ridderskapet och
Atleln väckte fiagor, dels om jemnkning i Siånds-
Privilegierne och Jordnaturen, dels om undan-
rödjande af den nu varande olikhet i jordens be¬
skattning, genom införande af en enda allmän
Beskattningsmethod , lämpad efter inkomsten, dels
ock om jemnkning i Rusthålls- och Roterings^skyl-
dighetérne; då Ridderskapet och Adeln, för uppta¬
gande af de hos Ridderskapet och Adeln väckte
ofvanberörde Motioner redanden 22 sistledne De¬
cember e. m. icke funnit något serskildt Utskott
nödigt, samt Ridderskapet och Adeln nu ej el¬
ler fann tillsättande af ett slikt Utskott för pröf¬
ning af de öfrige inom Bonde-Sråndet väckte of»
vannämnde frågor erfordras; alltså ansett sig bö?
ra förblifva vid Dess i afseende å detta ämne
redan fattade nyssberörde beslut.
§. 6.
Från Vällofl. Borgare-Siandet inkomne Pro-
tocolls-Utdrag innehöllo, att Borgare-Ståndet bi¬
fallit följande Utlåtanden och Betänkandent Stats-
JJtskoitets N:o 34, angående Sörforss KronoLax-
iiske-Arrendatorers ansökning om eftergift i Taxan
för frenne år, m, m.J N:o 35, i anledning af
.väckt fråga om nedsättning i arrendet för Cail
Den 11 Februarii.
435
Gustaf Stads KronoTulIqvarn; N*.o 3g, angåen¬
de den Förste Kamrnar-Musicus Berndt Crusell
tillagde pension; N:o 40, om inrättande af en
Allmän Klubb för alla fyra Riks*Stånden; N:o
43, i anledning af väckta Motioner om förän¬
dring af stadgandet uti Kongl. Placatet den 27
Augusti I723, angående vilkoren för Bergs¬
bruks anläggande; N:o 44, i anledning af ifra-
gaställd förändring i tiden för lefverering af
Krono-arrenden; N:o 455 angående understöd
af allmänna medel för Arvika Köping; N:o 46,
i fråga om uppresande af en minnesvård vid
Lutzen, der Konung Gustaf II Adolph stupade;
N:o 47, i anledning af väckta frågor om ned¬
sättning i arrendet för Hemmanen Hörby och
Barkarby; N:o 49, angående uppförande af ett
Krono-Magazin vid Morby-Långa Köping på.
Öland; No 50, angående inrättande af ett Ri¬
kets Ständers Archi v, och N:o 51, angående
uppförande af ett Lazarettshus på Gottland; Lag-
Utskottets N:o 13, öfver Herr Westerstrands Mo¬
tion Om närmare bestämmande af Hof-Rätts pröf-
ningsrätt i understäldte brottmål, och N:o 17,
öfver Riksdags-Fullmägtigen från Jönköpings
Län Johannes Svenssons Motion om afskaffande
af den i 4$ och 49 Cap. Missgernings-Balken
föreskrifna Urtjufva-Ed; Oeconomie-Utskottets N:o
41, angående ytterligare förekommen fråga om
uppbud till Skallgång och om disposition af Jagt-
medlen i Östergöthlands Län; N;o 42» angåen¬
de yrkad lindring i skjutsningsbesvär^ vid Eke¬
virkes forslande; N:o 43, i anledning af väckt
fråga om förklaring och tillägg vid Kongl, Kun¬
görelsen den 17 Mats 1824, rörande Oecono-
Den 12 Febtuarii.
aniska Besigtnlngar å Kyrkoherde-Boställen, nu
m,; N:o 44, i anledning af väckt fråga om rät¬
tighet för enskilde Jordegare, Byalag och Städer»
Borgerskap, att, utan hitintills bruklige omgån¬
gar, anlägga begrafningsplatsen och Nto 45, i
anledning af väckt fråga om förvaltningen af en¬
skildte Bolags eller Socknars Spannemåls-Maga-
ziner; godkänt af Expeditions-Utskottet uppsatt för¬
slag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl, Majtt, angående Riksdagens förlän¬
gande på en månad; återremitterat; Stats-Utskott
tets Betänkanden N:o 36 , i anledning af Herr
1Iiöfvenii Motion, angående utskylder »ill Staden
Nyköping af Landshöfdinge-Residence-Huset der¬
städes, äfvensom afgifter till Städerna i allmän¬
het för Kronans deri varande Egendomar; N:o 52,
angående anslag af Allmänna Medel till åtskilli¬
ga vägars förbättrande, anläggning och under¬
håll, och Njo 53, angående Låne-anslag till en
Brobyggnad öfver Tranarps A; Lag-Utskottets
Betänkande Nio 12, öfver Herr Westerstrands
Motion, att Under-Rätts Utslag i mål, der någon
blifvit tilltalad eller dömd för brott, hvarå fäst¬
ningsstraff med eller utan arbete bör följa, hä¬
danefter må Hof-Rätts pröfning underställas; Oe-
conomie-Utskottets Betänkande N:o 30, angående
ett förändradt Fångförings-sättj Utlåtande N:o 40,
angående klagan deröfver, att Bergsmännen in¬
nom Nerikes och Westmanlands Bergslager blif¬
vit ålagde, att vid Masugnarne begagna malm-
vågar, i stället för skoflar, samt att till deras
Hytte-arbetare ovilkorligen lemna kostpenningar
m. m.j samt vid föredragning af Lag-Utskottets
Memorial N:o 39, af innehåll, att, sedan Lag-
Den is Februarii.
43?
Utskottet, i afgifvet Utlåtande N:o 8, på anförde
skäl förklarat sig ej vara behörigt att taga be¬
fattning med Herr Dom-Prosten Holmströms,
Herr Prosten Dedekinds samt Herr Klemans från
Högvördige Preste Ståndet samt Borgare-Ståndet
till Utskottet remitterade Motioner, angående
ändringar och tillägg i Instructionen för Rikets
Ständers Justitiae Ombudsman, så hade Borgare-
Ståndet samt Hedervärda Bonde-Ståndet berörde
Utlåtande gil lat, hvaremot Högloflige Ridderska-
pet och Adeln ansett ärendet tillhöra Rag-Ut-
skottets upplagande och behöriga behandling, samt
Preste-Ståndet detsamma till Utskottet återförvist,
hvilket förhållande af Utskottet anmältes, för vid*
tagande af den åtgärd, som, i anledning af 44'
§. 3 Mom. af Riksdags-Orduingen, kunde finnas
böra härutinnan vidare ega rum, beslutat att,
jemlikt 44 §. 3 Mom. Riksdags-Ordningen, re¬
mittera till Constitutions-Utskottet, att afgö¬
ra, hvarthän ofvannämnde Motioner böra förvisas.
§. 7.
Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets un¬
der N:o 36 afgifne Utlåtande i anledning af
Hr Pehr Löfvenii från Vällofl. Borgare-Ståndet
remitterade Memorial, angående Utskylder till
Staden Nyköping af Landshöfdinge-Residence-huset
derstädes, äfvensom afgifter till Städerne i allmän¬
het för Kronans deri varande Egendomar, anförde
Contracts-Prosien Doctor Svedelius: Utan att
misskänna de skäl Höglofl. Stats-Utskottet kunnat
ega, att i allmänhet afslå Motionairens begäran, att
Staten måtte för sina publika hus deltaga i alla
Stads afgifter, af hvad namn de vara må, anser
43S
Den 12 Februarii.
jag dock en del af dessa afgifter vara af sådan
beskaffenhet, att Kronans Hus ovedersägeligen i
dem böra deltaga.
Sådana afgifter synas mig i allmänhet vara
alla, sorn åsyfta säkerhet, ordning och police,
och af hvilka de publika Husen hemta lika stora
fördelar, som de enskildta, t. ex. Eldsläcknings-
anstalter, Sprutors underhåll, Brandvakts-aflöning
m. m. Denna grundsats synes icke eller af Ut¬
skottet vara bestridd, men, lika med Reservan-
terne, skulle jag önska, att Utskottet i sitt Betän¬
kande ville erkänna billigheten af den princip,
att samfällda fördelar böra samfällt bekostat , och
i anledning deraf tillstyrka en underdånig anhål¬
lan hos Kongl. Maj:t, om undersökning af alla de
förhållanden, hvilkas kännedom bör föregå Rikets
Ständers slutliga bedömande af denna fråga.
Slutligen nödgas jag tillstå, att flere omständig¬
heter synas tnigidetta fall kraftigare tala för Ny¬
köpings Stad, än för någon annan. Hvad som
nu af Motionairen begäres, har, efter vederböran-
des hörande, och uppå tillstyrkan så väl af Kammar-
Collegium, som Stats-Contoiret, redan blifvit Sta¬
den försäkradt genom 2:ne Konunga-Bref af den 26
Maji 1818 och ist September 1822, hvarförutan
Staden, oaktadt den 2825 undergick en betydlig
eldsvåda, och på egen bekostnad verkställt betyd¬
liga hamnbyggnader samt vidtagit kostsamma eld-
släcknings-anstalter, aldrig, såsom flere andra Stä¬
der, begärt eller erhållit något biträde af Staten.
Allt detta synes mig böra komma i vidare be¬
traktande, och får jag derföre hos Högv. Ståndet
vördsammast anhålla att Betänkandet måtte blif¬
va återremittcradt.
Den is Februarii.
m
Do m-Prosten Holmström: Med fullkomligt
instämmande uti den af Doctor Svedelius yttrade
tanka anhåller jag blott att få tillägga, det jag an¬
ser frågan, hvad Nykopings Stad beträffar, redan
genom Kongl. Brefven af den 26 Maji 1818 och
den 13 September 1823, hvilka först efieralla ve-
derbörandes hörande tillkommit, hafva erhållit så
fullkomlig utredning, att jag vågar hoppas, det
Höglofl. Stats-Utskottet, utan hinder af den inhi¬
bition uti verkställigheten af berörde Nådiga Skrif—
velser, som blef en följd af Stats-Uiskottets yt¬
trande vid sista Riksdag, kan derå fästa det af¬
seende, att bif il till Motionairens, såsom mig
synes, fullkomligt billiga begäran tillstyrkes, Om
Högstberörde Kongl. Bref, jemte Embets*Ver¬
kens utlåtanden i ämnet, icke vid sednaste Riks¬
dag företeddes då varande Stats-Utskottet, var
detta ett hinder för tillstyrkande! , hvilket nume¬
ra är undanröjdt. — Den kostnad för det Allmän¬
na, hvilken man vill undvika, blifver, enligt min
åsigt, ringa i jemnförelse med vinsten af en vår¬
dad rättvisa. -—För öfrigt, hvad ett dylikt för-
hållande i andra Städer vidkommer, synes begä¬
ran af undersökning, om och huruvida Staten eller
Innehafvaren af dess Hus bör kännas pligtig att
för sådana egendomar deltaga i de för allas ge¬
mensamma säkerhet och vård nödvändiga Stads-
utsky Idema, så billig, så moderat, att någon vä¬
gran deraf, i fall Betänkandet återremitteras, icke
torde af Höglofl. Utskottet vara att befara.
Professoren Gravander: Rättvisa och billig¬
het förena sig deruti, att både ifrågavarande ut-
skylder oafkortadt utgå till Nyköpings Stad för
Lmdshöfdinge-Residenret derstädes, och att Lands-
Den is Februarii.
hofdinge!"! derstädes, i likhet med Konungens
Befallningshafvande annorstädes, ifrån deltagande
i deras utgörande alldeles befrias.
Hvad skyldigheten att erlägga desamma an¬
går, är j i g förekommen af Doctor Svedelius,' rö¬
rande deras uppkomst och beskaffenhet vill jag
ödmjukast göra några tillägg.
Detta Besiilence-hus uppfördes på grunden
af enskilde egares tomter, sorn inköptes. Alla
Siads-Utskylder utgingo utan fråga, äfven sed.in
en enda egare fanns till nämnde Hus. Seda»
Huset den r April 1815 blifvit Kronans, kunde
jnga större förmoner vinnas för Slaten, än som
tillhörde enskilde egare, helst Staden behöfver
och kan ingalunda umbära hela beloppet af sina
påräknade inkomster. Jorden föiäridrar icke na¬
tur med ombyte af egare. Anmärkningsvärd!
förefaller yttrandet uti Stats-Utskottets Betänkan¬
de, att ’'dy!ika inköpta Residence-hus igenom detta
inköp förvandlats till Publika tius, för hvilka allt¬
så böra åtnjutas de friheter och förmoner, sådane i
allmänhet åtfölja." Hvar och en vet, att Stats—
bördan, fördelad ibland färre, blifver mera tryc¬
kande, än då flere eller alla vederbörande dela den.
Oin Staten egt boningsrum för Landshöf¬
dingen, äfvensom rum för Canzli, Contoir,
Ränteri , rri. in. såsom annorstädes uti Kronans
Slott; hade ej Staten behöft betungas med inköp
af detta Residence-hus, Kanske är det med större
enskilda uppoffringar, sorn Landshöfdingen bebor
de sig i nämnde Hus ansbgne rum, än om han
bodde annorstädes. Fullkomlig befrielse ifrån
deltagande i Stads-utskylder bör han då så myc¬
kel snarare njuta. Han lefver ej i Nyköping så*
Den 13 Februarii.
sorn privat man; han är ej iler Slädens, utan
Stålens Embetsman. Alt t, ex. reparera Slottet
lill nödiga fria rum för Landshöfdingen och för
dithörande Bureauer, och hvarest, såsom å Kro¬
nans grund beläget, inga uiskylder till Staden
kunde komma i fråga, skulle vara vida känba-
rare, än att af Stais-Medlen till Staden erlägga
en obetydlig årlig utgift. Serdeles bör det an¬
märkas, att sedan Rikets Höglofl. Ständer vid si¬
sta Riksdagen ej härtill gjort något anslag, Kongl.
Majit derpå grundade siri Nådiga Skrifvelse af
den 19 Januarii 1824. Frågan arnu å nyo väckt
för nytt begrundande och bedömande.
Till aflöning af Stadens Embetsman och
Beljente, till Bro-och Hamnbyggnader, till «pp—
byggande af Spruthus, inköp och underhåll af
Brandredskap, m, m., äro Stads-utskylderne be¬
räknade.
Att dela denna af Residence-huset utgående
afgift emellan Landshöfdingen, för sina rum,
hvilka han såsom publik Embetsman bebor,
och de för Embetet behöfliga , vore svårt, och i
min tanka obilligt, då jag anser Landshöfdingen
bör hafva fria husrum.
Upplysningsvis bör jag vidare nämna, att
i äldre, ej längesedan flydda, tider Landshöf¬
dingen i Nyköping hade sig altin anslagna smärre
jordlägenheter, hvilka till enskilde blifvit bort¬
sålde utan surrogat för Landshöfdingen. Den
näst tillförene varande Landshöfdingen hade sig
anslagna 80 Dalers Hem mans-räntor, som efter
uppgift uigingo rned vid pass 800 R:dr, hvilka
för nuvarande Landshöfding blifvit indragrte,
men dess Embets-pligter äro desamnta, om ej
Ben 12 Februarii,
ökade, hvadan sjelfva billigheten synes fordra,
att han för sina bebodda runi befrias ifrån delta¬
gande uti Stads-utskylderne, hvilka helt och hål¬
let, och i min öfvertygelse lättast, böra erläggas
af Stats-Medlen.
I grund af hvad jag vördsamt anfört, begär
jag återrerniss, och yrkar ali Nyköpings Stad ina
af Stats-Medlen fullt uppbära sin efter räkning
innestående fordran af Stads-utskylder för Resi-
dence-huset ifrån 1815 > samt att för framtiden,
likasom för de förflutna åren, dessa odelade ut¬
gå af Stats-anslaget.
Prosten m. m. Grevillius förklarade, att
Stats-Utskottet, af fruktan för betänkliga praejudi-
cater, icke kunnat godkänna de ifrågavarande an¬
språken, hvilka, troligen ur samma skäl från andra
Städer yrkade, skulle, i händelse de biföllos,
alltför mycket komma att betunga Stats-Verket.
Contracts-Prosten Nordin: Om ett Krono-
Skatte-Hemman af Bonde säijes till Riddersman;
blir hemmanet derföre icke förvandladt till Frälse
eller Säteri ; det behåller sin natur att vara Skatte¬
hemman, med thy åtföljande onera, äfven efter
köpet; äfven om Konungen sjelf skulle vara kö¬
paren. Sak samma med hus och fastigheter 1
Städer, hvarom nu är fråga. Jag förmodar, att,
såvida ej Privilegier eller Kongl. Resolutioner i
serskildta fall göra undantag, Stads-egendomar,
som gå i handel, ej kunna, för köps skull, för¬
ändra natur. Följakteligen tror jag, att äfven de
Stads-egendomar, som i sednare tider af Kro-
nan blifvit från privat man inköpte till Kands-
höfdinge-säten , böra bibehålla efter köpet sin förra
natur, och inåste vidkännas vanliga onera såsom
Den 12 Februarii.
förut, på det ej tredje mans rätt skall förnär¬
mas, och Staden ej lida. Desse onera böra Hrr
Landshöfdingar sjelfve, såsom andre Boställs¬
innehafvare, erlägga, utan Statens betungande.
De gamle Landshöfdinge-Bäten böra oqvaldt nju¬
ta till goda sina uråldriga friheter.
Biskopen Doctor Thyselius yttrade: att då
Kongl. Maj:t och Kronan så betydligen bidragit
till Städernas uppkomst och välmagt, dels genom
de Privilegier dem förunnats, dels ock genom
den jord, som åt dem blifvit donerad, så ansåg
Biskopen , det ifrågavarande af Kongl. Maj:t och
Kronan inköpta egendom borde såsom Kronans
Slott betraktas, och i denna egenskap, i likhet
med andra af samma natur, befrias från afgifter
till Staden.
I anledning af gjorde anmärkningar blef fö¬
revarande Utlåtande till Utskottet återremitterad!.
§■ 8.
Vid förnyad föredragning af Stats* Utskottets
Utlåtande N:o 46, i fråga om uppresandet af en
Minnesvård vid Lutzen , der Konung Gustaf II
Adolph stupade, anförde
Professor Lidbeck : Med största tillfredsstäl¬
lelse har jag läst Siats Utskottets ifrågavarande
Betänkande, Det innefattar en säker borgen för
Utskottets upplysta tänkesätt och nitälskan för
Läro-verkens fullkomnande; det uttrycker tycle-
lig-n den föresats, att bespara hvad billigen kan
besparas, för att icke behöfva vara för njugg i
afseende på nödiga anslag till undervisningens
förbättring. Jag bifaller således samma Betän¬
kande; men jag anser mig tillika plig!1g att lill
Den 11 Februarii.
Protocollet anmärka, det jag anser den framställ»
da Motion till sin syftning så riktig och vär¬
dig, att den ej bor öfverlemna» åt glömskan,
och jag hoppas, att det derigenom åsyftade huf-
vudsakliga ändamål kan vinnas genom collecter
och frivilliga sammanskott af Svenska medborga¬
re, hvilka alltid med stolthet skola erinra sig,
att en af verldens största Konungar tillhört de¬
ras Land, och att Han i spetsen för deras Fä¬
der dott i den skönaste strid, 1 striden mot re-
ligieust och politiskt förtryck.
Professoren m. m. Geijer: Då jag bifaller
Betänkandet, emedan Gustaf Adolhs den sto¬
res minne är upphöjdt öfver hvarje sådan Min¬
nesvård , sorn den Motionairen föreslagit, anser
jag mig böra tillägga, att den så kallade Sdiwe-
denstcin vid Lutzen, som är en naturlig grof
kullersten, hvilken i mångas mening utmärker
platsen der Hjelten fallit, under det andra påstå,
att detta skett ungefär 100 steg vester från detta
Ställe, väl blef beröfvad sin omgifvande plante¬
ring under krigsåret 18x3, men att en fördet¬
ta Svensk Officer, som i sitt vapen genom egen
förtjenst stigit från lägsta till högsta graden, och
hvars uppfinningar ännu begagnas af hans ford¬
na Fädernesland, hvilket han aldrig upphört att
med värma älska, fordom General-Fälttygmästa-
ren i Svensk, nu Generalen i Preussisk tjenst,
Helvig, låtit, såsom jag sjelf sett, förnya plante»
ringen, och gifvit stenen ett passande korsformigt
underlag af grofhuggna stenflisor med inskrift:
Dier starb Gustav Adolph fiir Geisiesfreiheit.
Uttrycket är sanni, och Minnet odödeligt, så
lange ett blad at Historien finnes.
Den is Februarii.
Efter framställd proposition blef förevarande
Utlåtande bifallet.
§• 9-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49 , angåen-
de uppförande af ett Krono-Mag;,zin vid Morbyn
Linga Köping på Öland, föredrogs nu å ny o,
hvarvid
Kyrkoherden Ahlqvist anförde: Då Högloft.
Stats-Utskottet ej ansett sig böra tillstyrka Riks-
dags-Fullmägtigen Per Jonssons Motion om ett
serskildt Krono-Magaziris uppförande inom Ölands
Södra Mot, finnér jag ganska val, att Höglofh
Utskottet, i sakens nu varande outredda skick, icke
annorlunda bort eller kunnat förfara. Med den
kännedom jag, såsom född och bosatt på Öen, bör
ega om verkliga förhållandet, kan jag dock icke
neka, att i uppgifna afseende äro Innevånarne i
Södra Mötet och Fögderiet mycket betungade,
emot Innevånarne i Norra. Sedan Hemmansbru¬
karen på vagnaxel fört sin säd ifrån bostaden e-
mellan s å 3^ mil och dermed ankommit till
Färje-platsen Fröbygarda, eger han 2 mils sjö¬
väg lill Calmar. Ar hösten vacker, sundet is¬
fritt och väderleken stadig under en sådan resa ,
kan den fullbordas på 2 dygn, det ena under
inresan till Staden, och det andra till hemresan.
Men är sundet fullt af drif-is, väderleken stor¬
mig och ostadig, händer ofta att dessa 2tne sjö¬
mils fram- och återresa upptaga en hel vecka
och deröfver; att förtiga de mångå mennisko lif,
som årligen på detta olyckliga sund förspillas.
Saken torde, efter min tanka, ej genom
en återremiss till Utskottet kunna utredas. Sna¬
4*6
Den 12 Februarii.
rare skulle jag underställa Tit, Tit., om icke Be¬
tänkandet kunde läggas till Handlingarne» oc.h
Motets Innevånare, i fall de finna sig befogade,
må enskildt vända sig till Kongl. Majit med un¬
derdånig anhållan, att Konungens Befallnings¬
hafvande i Sockne-Fullmägtiges fran Mötet närvaro
måtte pä stället undersöka saken; då den, veder¬
börligen undersökt, kunde blifva ett ämne för
kommande Ständers afgörande.
Förevarande Utlåtande blef, uppå framställd
proposition , bifallet,
§• 10-
Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskotlets Ut¬
låtande N:o 50, angående inrättande af ejt Ri¬
kets Ständers Archiv , förklarade Professoren
m. m. Geijer, att han i förevarande fråga delade
Motionairens, Herr Cederschjölds, tanka.
Professören Lidbeck anförde Inrättandet af
ett sådant Rikets Ständers Archiv, sorn Hr Pro¬
fessor Cederschjöld föreslagit, skulle, enligt min
tanka, i flere afseenden medföra nytta; meri då
äfven många andra gagneliga inrättningar måste,
i brist på tillgångar, tills vidare uppskjutas, yrkar
jag icke målets återremiss.
Preste Ståndet lemnade, uppå framställd pro*
position, sitt bifall till Utlåtandet.
§• »*.
Vid å nyo skedd föredragning af Stats-Ut-
skottets Utlåtande N:o 51, angående uppförande
af ett lazaretts.hus på Gottland, begärdes det¬
samma ytterligare på Bordat af Biskopen m. m.
Doctor Faxe och Prosten Dedekind.
Den 12 Februarii.
§. 12.'
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- oell
Oeconomie-Utskottets Utlåtande N:o 40, angå¬
ende klagan deröfver, att Bergsmännen inora
Nerikes och Westmanlands Bergslager blifvit å-
lagde vid Masugnarne begagna malm vågar, i
stället för skoflar, samt att till deras Hytt arbeta¬
re ovilkorligen lemna kostpenningar rn. m.t då
Contracts-Prosten Doctor Svedelius anförde:
Det måste redan förefalla besynnerligt, att man
hos Kongl. Maj;t vill söka ändring uti ett stad¬
gande, som icke allenast alla i Bergshandteringen
kunnige män och alla vederbörande auctoriteter, u-
tan äfven, i stöd af vunnen erfarenhet, Hytt-egare,
Hytt-förvaltare, och Hytt-arbetare vid offentliga
Masmästare-mÖten förklarat vara af eri obestridlig
nytta , och som Kongl. Maj:t för icke fullt ett år se¬
dan stadfästat. Men nästan ännu besynnerligare fö¬
refaller det, att Höglofl, Utskottet, oaktadt det
sjelf erkänner Författningens nytta, tillstyrker dess
upphäfvande, utan att derföre anföra något skäl.
För min del är jagså mycket mer öfvertygad om
vigten och värdet af detta Stadgande, sorn jag af
Öfver-Uirccteuren för Masmäsferiet i Riket, hvars
vitsord i detta fall icke lärer kunna jäfvas, erhål¬
lit den försäkran, att Tackjerns-blåsningen i Ri¬
ket, genom upphäfvande af denna Författning,
skulle lida en högst betydlig skada. Jag anhåller
således vördsammast, att Betänkandet till Högi.
Utskottets vidare ompröfning måtte återremitte¬
ras, med anmodan, att Utskottet, derest det e-
mot ali förmodan skulle förblifva vid sin redan
Den 12 Febniarii.
yttrade tanisa, åtminstone täcktes för densamma
anföra några grundade skäl.
Presidenten m. rn. Poppius yttrade: Doctor
Svedelius har redan förekommit mig. Jag får
äran nämna, att jag hufvudsakligen instämmer i
hvad Doctorn anfört. — Utskottet hade till stöd
för sin mening åberopat, att Bergsmännen bor¬
de ega frihet idka sin näring efter godtfinnande.
Denne åsigt vore likväl ej förenlig med det för¬
hållande, som egde rum i anseende till Bergs-
handteringen i allmänhet, hvilken mer än andre
näringar hade behof af biträde utaf Vetenskap
och Konst. Sålunda hade ifrån äldre tider Re-
glementariske Föreskrifter blifvit meddelade, efter
hvilka de, som med Bergs- och Eruks-handterin.
gen voro sysselsatte, hade att sig rälta; Föreskrif¬
ter, föranledde af vetenskapliga forskningar och
sakkunnige mäns erfarenhet. Det vore af vigt
för Bergshandteringens och det Allmännas der¬
med förenade fördelar, att Föreskrifter af omför-
mälde beskaffenhet icke upphäfdes eller ändrades,
utan efter inhemtad säker kännedom, att de, af
en eller annan orsak, ej mer verkade till det än¬
damål, som med dem åsyftades.
Häruti förenade sig Professoren Bexell och
Prosten Kellström.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård, som ansåg de ifrågavarande Före-
skrifternes upphäfvande såsom ganska betänkligt,
tillstyrkte, att Utlåtandet måtte, på grund af der¬
emot gjorde anmärkningar, blifva årerremitteradt,
hvilket ock, uppå framställd proposition, bifölls.
§■ 13*
Den 13 Februarii.
449
§• 13*
Viii å nyo skedd föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande
N:o 52, i anledning af väckt fråga om skyldig¬
het för Ordinarie Domare, att af egna medel
ersätta alla de resekostnader hans Vicarius, i och
för sitt förordnande, får vidkännas utom Dom¬
sagans gränser, anförde
Contracts-Prosten Agrell: Då det ej beror
på Domaren, som är hindrad af sjukdom eller
jäf, utan på Ofver-Rätts pröfning, att förordna Vin
carius, så synes det, efter mitt omdöme, hardt,
om han, som af omförmäldte skäl nödsakas att
begagna ett sådant biträde, skulle för sådant än¬
damål åläggas ersättning af skjuts- och tracta-
ments-kostnader åt en Vicarius, som möjeligen
kunde vara boende på 50 ä 60 mils afstånd från
Domsagan.
Härvid anmärktes af Biskopen och v. Tal¬
mannen m. m. Doctor af Wingård, äfvensom,
af Prosten Astrand, att Domaren Vanligen sjelf
föreslår den Vicarius, som sedan af Öfver-Rät-
ten till hans biträde förordnas.
Presidenten m. m. Poppius upplyste härvid,
att Öfver-Rätten icke gerna förordnar till Doma¬
rens biträde någon, som är aflägse boende från
Domsagan, om icke Domaren sjelf sådant önskar,
i hvilket fall de vanligen förut contraherat om
ersättningen.
Utlåtandet blef, uppå framställd proposition,
af Preste-Siåndet bifallet.
Preste-Si- Prot, 18ag. Band, 11.
74
*5°
Den is Fehruariu
§• 14-
Biföllos vid nu å nyo skedd föredragning
Stats-Utskottets följande Utlåtanden och Betan-
kanden:
N:o 37, angående fortfarande af det under¬
stöd utaf Stats-raedlen, Carlskrona Stads Fattig-
vårds-Inrättning hittills åtnjutit, samt om tillök¬
ning deri.
N:o 40, om inrättande af en allmän Klubb
för alla fyra Riks-Ståndens Ledamöter.
N:o 44, i anledning af ifrågaställd förändring
i tiden för lefvereringen af Krono-arrenden.
Nto 45, angående understöd af Allmän¬
na Medel för Arvika Köping.
N:o 47, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Remiss uppå underdåniga ansökningar om
nedsättning i arrendet för hemmanen Borby
och Barkarby.
N:o 53, angående Lång-anslag till en Bro-
byggnad öfver Tranarps a.
§. *5-
Föredrogos å nyo och biföllos Lag-Utskot-
tets Betänkanden:
N:o 12, öfver Biksdags-Fullmägtigen Herr
TA. Westerstrands Motion, att Under-Bätts Ut¬
slag i mål, der någon blifvit tilltalad eller dömd
för brott, hvarå fästningsstraff med eller utan
arbete bör följa, hädanefter må Hof-Räits pröf¬
ning underställas.
N:o 13, öfver Herr A. Westerstrands Afo-
tion om närmare bestämmande af Hof-Rätts prof»
ningsrätt i understäldte brottmål, och
Den 12 Februarii.
N:o 14, öfver Riksdags-Fullmägtigen Herr
N. Sandblads Motion om upphäfvande af 22 Cap.
Samt 27 Cap. g §. Rältegångs-Balken,
§. 16.
Allmänna Besvärs- och Oeconornie-Utskof-
tets nedanstående Utlåtanden blefvo vid förnyad
föredragning bifallne:
N:o 48, i anledning af väckt fråga om be¬
frielse för Skärgårds-heinmansegare från Krono-
skjutsens utgörande.
N:o 4g, i anledning af väckt fråga otn an-
tagandet af ett gemensamt Mynt.
Nio 50, i anledning af väckt fråga om en
allmän och kostnadsfri rättighet till Fiske i de
stora fjärdarne af yttre skären på Kronans vat¬
ten, rn. m.
N:o 51, i anledning af väckt fråga om Gäst-
gifvaregårdars anläggande å Wermdön.
§• 17-
Följande ifrån Utskotten inkomne Betän-
kanden företeddes och lades på Bordel, nemL
från
Banco-U tskottet:
N:o 13, i anledning af en från Höglofl. Rid#
derskapet och Adeln remitterad Motion om in¬
ställelse af Banco-Auctionér i de fall, der efter¬
lefnad af nu varande 18 och ig §, §. uti 1818
års Intecknings-Lag kunde för någondera bereda
möjligt lidande.
Lag-Utskottet:
N:o 16, öfver Contracts.Prosten A. Z. Pet¬
terssons förslag till en lag, att då oenige Makar»
Den ia Februarii.
som af erhållen varning ej låtit sig rätta,
blifva, för kif och osämja, ställde under till»
tal vid vederbörlig Domstol, Dom-Capitel må
ega tillåta Makarne att flytta från hvarandra,
m. m.
Allmänna Besvärs- och Oeconamie-Utsiottet:
N:o 53, angående väckt förslag om förbud
mot Brännvin af Spannmål och om samma va¬
ras tillverkande endast af Potatoes.
N.'o 54, i anledning af väckt fråga om åt¬
gärders vidtagande till förekommande deraf, att
vägfarande icke förhindras begagna vägar, sorni
laga ordning blifvit anlagde.
N:o 55, angående väckt Motion, att Kro¬
nans Munderingspersedlar måtte förvaras i tross-
bodarne i stället för uti rotekistorne.
N:o 56 rörande väckt fråga om en fri Kol¬
försäljning för Hemmans-Egarne i Tossebo Hä¬
rad af Elfsborgs Län.
N:o 57, i anledning af vackt fråga om för¬
nyandet af Rikets Ständers underdåniga anhål¬
lan, att de Oeconomiske Författningar, som blif¬
va utfärdade, först efter en viss tid sättas i verk¬
ställighet, och
N:o 38, till Rikets Högloflige Ständer an¬
gående Hedervärda Bonde-Ståndets Talmans, J.
O. Longbergs Motion om utvidgad Smidesrätt
för Ofvansjö och Thorsåkers Bergslager i Ge¬
strikland.
§. 18.
Utdelades bland Ståndets Ledamöter tryckt
Den 16 Februarii. 455
Berättelse rörande Höganäs Stenkols' Werk, af gifven
till Rikets Högloft. Ständer,
Ståndet åtskiljdes kl. % 3 e. ra.
In fidem
O. Rogberg.
Måndagen den 16 Febr ua rii.
Plenum kl. 10 f. m.
§• 1.
Justerades Protocollet för den 12 uti denna
månad.
§• 2.
Ankomne Protocolh-Utdrag innehöllo, att
Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat till
Stats-Utskottet: Kongl. Majtts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer med förslag till förnyad Instru-
etion för Rikets Ständers Revisorer, i afseende
på deras befattning med Stats-Verkets gransk¬
ning; jemte de af åtskillige Ledamöter, röran¬
de samma ämne, denne dag afgifne yttranden;
lill Stats-, Banco- och Oeconomie-Utskotten: Kongl.
Maj;ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående den till undsättning i missväxtår an»
454
Den j 6 Februarii.
slagne Creditiv-Fonden, samt för della Allmänna
Magazins-Inrättningens slutliga utredning» med
flere dermed sammanhang egande ämnen; jemte
de af åfskillige Ledamöter, rörande samma äm¬
ne, afgifne yttranden; till Stats- samt Oeconomie-
Utskotten: Kongl, Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, angående ytterligare åtgärder till
Fårskötselns och Ullprodqctionens befrämjande L
Riket; jemte de af åtskilige Ledamöter, röran¬
de samma ämne, denne dag afgifne yttranden}
till Bevillnings- samt Oeconomie- Utskotten: Herr
Rosenbladss Bernhard, Memorial, angående Sven¬
ska Postyäsendets förbättring; jemte Friherre
Carpelans, Wilhelm, i anledning deraf, denne
dag afgifne yttrande; till Oeconomie-Utskottet: Herr
Crusenstolpes, Mhgnus Jacob, samt Grefvarne
Horns, Claés Fredrik, och Posses , Arvid, yt¬
tranden, i anledniug af Grefve Horns till Ut¬
skottet remitterade anförande, innefattande svar
å de anmärkningar, som blifvit gjorde emot dess
Motion, angående förändring af nuvarande Gäst.
gifvare-, Krono- och Kungs-skjutser; samt till
Constitutions~Utskottet: Stats-Utskottets den 5 den¬
nes aflåtne Memorial, innefattande anmälan om
en anledning till anmärkning emot Föredragan¬
den för Krigs-Arenderne; bifallit Stats~Utskottets
Betänkande Nto 48, angående aflöningen vid in*
nevarande Riksdag för Riks-Ståndens och deras
Utskotts Secreterare, Canzlier samt Vakt-Betje-
ning; Lag Utskottets Betänkande», N:o 3, öfver
väckt Motion om upphäfvande af Hof-Räiternes
Leuterationsrätt; N:o 6, öfver gjordt förslag om
tillägg till 27 Cap. 9 §. Rättegångs*Balken; N:o
11, öfyer väckt Motion om upphäfvande af %
Den 16 Februarii.
455
Cap. 3 §. Giftermåls-Balken; återremitterat Lag-
Utskottets Betänkande N:o a, i anledning af väckt
Motion om anstalt till beredande af noggrann ef¬
terlefnad af Kongl. Förklaringen den 14 Maj
1805, samt öfrige Lagbud, rörande Lagfart å
fast Egendom.
§• 5*
Af inkomne Protocolls-Utdrag inhemtades att
Vällofl. Borgare-Ståndet remitterat till Oeconomie-
XJtskottel ett af Hr Westerstrand ingifvet anförande,
i anledning af förut remitterade Motioner , angåen¬
de Gårdfari-handeln , jemte hvad i ämnet skriftli¬
gen och muntligen yttradt blifvit; samt till Consti-
tutions-Utskottet Siats-Utskottets, uti Memorial N:o
57, anmälde anledning till anmärkning emot Före¬
draganden för Krigs-Arenderne; bifallit: Lag-Ul-
skottets Betänkanden N:oi5, i anledningaf väckt Mo¬
tion om angelägenheten af en Lag, som bestämmer i
hvad förhållande Pastorer och Kyrko-Värdar eller
andie Förvaltare al Kyrko- och Fattig-Cassor böra
ansvara för yppad Cassa-brist, och N:o 18, öfver
Motioner om afskaffande af Klämtning vid andra
tillfällen, än då eldsvåda inträffar, samt om in¬
skränkning i nu bruklige Ringningar^ Oeconomie-
Utskottets Betänkanden, N:o 31, angående väckta
frågor om Arbets-Cumrnenderingars upphörande
in, in.; N:o 48, om Skärgårds-hemmans-egares
befrielse från Krono-skjuts; N:o 4g, om ett ge¬
mensamt Mynts antagande; N:o 50, om allmän
rättighet till Fiske på Kronans vatten i yttre Skä¬
ren , och N:o 51, i anledning af väckt fråga om
Gästg fvaregårdars anläggande å Wermdön; god¬
känt ExpedUions^Utskottets Förslag tili underdå¬
Dm 16 Februarii,
niga Skrifvelse!’ till Kongl. Majit från Rikets
Ständer, nemligen: N:o 25, angående Fin,dri¬
ken Munthes underdånige Besvär öfver vägradt
utbekommande af Skogsåverkans-böter; N:o 26,
angående Marknaders aflägsnande från Kyrkors
grannskap, och N:o 27, angående bestämmande af
förhöjda prasmier för rofdjurs fångande och dö¬
dande} återremitterat: Stats-Utskottets Betänkande
N:o 34, angående Motioner, dels att den ännu
beridna delen af Smålands Busar-Regemente matte
afsitta, dels att General-Mönstringar måtte hållas
hvart tredje år, utan några andra mönstringar
deremellan, och dels att både Ryttare och Solda¬
ter måtte få beklädas med vadmal} Utlåtande N:o
37, angående fortfarande af det understöd utaf
Stals-Medlen , Carlscrona Sta is Faitigvårds-Inrätt-
ning hitintills åtnjutit, samt om tillökning deri.
Betänkande N:o 47, rörande väckt fråga om nya
Evangelii-Boks-PMrsiagets antagande, samt om fri
tryckning af de vid berörde Förslag fogade Bö-
nerne} Utlåtande N:o 52, i anledning af väckt
fråga om skyldighet för Ordinarie Domare, att af
egna mede! ersätta alia de resekostnader hans
"Vicarius i och för sitt förordnande får vidkän¬
nas utom Domsagans gränser.
§. 4.
Uti ankomne Protocolis-Utdrag tillkännagafs
att Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat; till Stats•
Banco- samt Oeconotnie- Utskotten: Kongl. Majlis
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angåen--
ende den till undsättning i rr< issväxt-år arislagne
Gredinv-Fonden, samt f. d. Allmänna Magaziris-
Inrättningens slutliga utredning, med flere der-
Den 16 Februarii,
45?
med sammanhang egande ämnen; till Stats- samt
Oeconomie-Utskotten', Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif¬
velse till Rikets Ständer, angående ytterligare åt¬
gärder till Fårskötselns och Ullproductionens be¬
främjande; bifallit följande Utskottens Betänkan-
«len : Stats-Utskottets N:o 34, angående Sörforss
tKrono-Laxfiske-Arrendatorers ansökning om efter¬
gift i Taxan för trenne år m. m.; N:o 35, i an¬
ledning af Kongl. Majus Nådiga Remiss uppå
Mjölnaren Eric Wässells underdåniga ansökning
om nedsättning i arrendet för Carl Gustafs Stads
Krono-Tullqvarn ; N:o 45, angående understöd
af Allmänna Medel för Arvika Köping; N:o 46,
i fråga om uppresande af en Minnesvård vid
Lutzen , der Konung Gustaf II Adolph stupade;
N:o 47, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Re¬
miss uppå underdåniga ansökningar om nedsätt¬
ning i arrendet för hemmanen Rörby och Bar¬
karby; N:o 50, angående inrättande af ett Rikets
Ständers Archiv, och N:o 51, angående uppfö¬
rande af ett Lazaretts-hus på Gottland; Lag-
Utskoltets N:o 12, i anledning af Hr Westerstrands
Motion, att Under-Rätts Utslag i mål, der någon
blifvit tilltalad eller dömd förbrott, hvarå fästnings¬
straff med eller utan arbete bör följa , hädanefter
må Hof-Rätts pröfning underställas , samt N:o 1 g , i
anledning af Hr A. Westerstrands Motion om när¬
mare bestämmande af Hol-Rätts pröfnings rättiun-
derstäldte brottmål; Oeconomie-Utskottets N:o30,i
anledning af vackfa Motioner rörande förändradt
Fångförings-sätt, Nto 39, i anledning af väckt frå¬
ga orri upphtifvande af en inom Upsala Län fast¬
ställd By.Ordning; N:o 40, angående klagan der¬
öfver att Bergsmännen inom Nerikes och West-
Den 16 Februarii.
manlands Bergslager blifvit ålagde vid masugnar-
na begagna rnalmvågar i stället för skoflar, samt att
till deras Hytt-arbetare ovilkorligen lemna kost»
penningar, ro. m.; N:o 41, angående ytterligare
förekommen fråga om uppbud till Skallgång och om
disposition af Jagt.medlen i Östergöthlands Län;
N:o 44, J anledning af väckt fråga om rättighet
för enskilde Jordegare, Bolag och Städers Borger¬
skap, att, utan hittils brukliga omgångar, anläg¬
ga Begrafnings-platser; N:o 45, i anledning af
väckt fråga om Förvaltningen af enskildta Bolags
eller Socknars Spannmåls-magaziner; återremit¬
terat följande Betänkanden och Utlåtanden r Stat$-
Urskottets N:o 38, angående den Förste Kammar-
Musicus, Directeuren Berndt Crusell (illagde
pension ; N:o 4:0, om inrättande af en allmän Klubb
för alla fyra Riks-Stindens Ledamöter; N:o44, i
anledning af ifrågaställd förändring i tiden för lef-
vereringen af Krono-arrenden; Nro^g, angående
uppförande af ett Krono-Magazin vid Mörby-Långa
Köping på Öland; Oeconomie-Utskottets N.'o 23 , an¬
gående grunden för beräkningar af Planpenningar,
eller det bidrag Starn-rotarne böra af Stru-rotar-
ne erhålla; N;o25, i anledning af väckta Motio¬
ner örn vederbörandes befrielse från Hjelpedags-
verks- och Stängsel skyldighetens utgörande till åt¬
skilliga Boställen; N:o 28, i anledning af väckt
hemställan om lindring för Allmogen i den så
kallade Byggnadshjelpens utgörande; N:o38, rö¬
rande yrkadt förbud emot otillåtna Landtmark»
nader, samt om Militaire Marknads-Vakter och
inställande af en Marknad i Borås; N:o 42, an-
gående yrkad lindring i Skjutsnings-besväret vid
ekevitkes forslande.
Den 16 Februarii.
§• ,5.
Tnstämde Preste-Ståndet ut i elen hos Högloft.
Bidderskapet och Adeln af Hr Rosenblad, Bernhard,
väckta och med Ståndet cornmunicerade Motion
om en Medailles präglande på' Bankens bekostnad ,
i anledning af Deras Kongl. Högheters, Herti¬
garnes af Skåne, Upland och Östergöthland födel¬
se, samt beslöt att förenämnde Motton till Banco»
Utskottet remittera.
§. 6.
Då å nyo föredrogs Allmänna Besvärs-och
Oeconomie-Uiskottets Betänkande N:o 42, angå¬
ende yrkad lindring i Skjutsnings-besväret vid
Ekevirkes forslande, tillkännagaf
Contracts-Prosten Heurlin, att enar på Stats¬
utskottets Utgifts-afdelning fråga förevarit om
förhöjning af aII Krono-skjuts-lega till likhet med
Gästgifveri-Taxan, och denna förhöjning, hvar¬
om Kongl. Majit ensam eger att besluta, sålun¬
da ick& kunnat tillstyrkas, så trodde Prosten, att
om förevarande Betänkande bifalles, det skulle
komma att stå i strid med förenämnde Utskotts
beslut.
Biskopen m. tn. Doctor Tegnér ansåg något
stridigt beslut härigenom så mycket mindre kun¬
na uppkomma, som Utskottet endast tillstyrkt en
underdånig skrifvelse härom till Kongl. Majrt,
på Hvars höga godtfinnande frågans afgörande yt¬
terst hvilar.
Prosten Anjou tiodde, att då ifrågavarande
Betänkande endast rörer ett serskildt fall, bifall
eller yfslag af Kongl. Majit uti detta mål vöre
4<5o
Den 16 Februarii.
oberoende af den generellare frlgan om förhöj¬
ning af all Kronoskjuts-lega.
Contracts-Prosten Heurlin hade icke emot,
att Betankandet bifölls, men ansåg den yrkade
förhöjningen i legan för denna Kronoskjuts icke
billig.
Prosten Elfström instämde häruti med Con¬
tracts-Prosten Heurlin, men ansåg för öfrigt den
förevarande frågin af mindre betydenhet, enär
Ekeskogen nu mera är i Sverige till det mesta
uthuggen , och således inga synnerligen stora el¬
ler täta transporter af inländskt ekevirke för Ör-
logsflottans behof lära komma att ske. Skulle dock
dessa forslor, då de någon gång inträffa, betalas
efter Taxan för Gästgifvare-skjuts i allmänhet,
trodde Prosten, att en slik förhöjning skulle kun¬
na åberopas såsom skäl till skjutslegans stegrande
äfven för flere slags transporter för Kronans räk¬
ning, hvilket skol le tillskynda Staten nya och nog
kännbira utgifter.
Målet begärdes af flere å nyo på Bordet.
§• 7-
Vid å nyo skedd föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconom i e-Utskottets under N:o
43 afgifne och på Bordet hvilande Betänkande,
i anledning af väckt fråga om förklaring och
tillägg vid Kongl. Kungörelsen d. i - Mars 1824,
rörande Oeconom iska Besigtningar å Kyrkoherde-
boställen m, rr,., anförde
D om-Proäten Holmström: Emot de af Hög¬
loft. Oeconom ie-Utskottet föreslagna tillägg uti
Kongl, Kungörelsen af d. 17 Mars 1824, angå¬
ende Oeconomiska Besigtningar å Ecclesiastika
Den 16 Febniarii.
Boställen, anhåller jag vördsamt att få göra Föl¬
jande erinringar.
Vid lista Momentet;
Af ordalydelsen synes här följa, att Högh
Utskottet ansett ofvanåberopade Kongl. Kungö¬
relse endast angå Kyrkoherde-boställen, då lik¬
väl densamma uttryckligen handlar äfven om
Capellans- och Klockarejord saint de så kallade
Preste-Stomhemman, som icke äro till Skatte köp¬
te. Enligt min åsigt tarfvar fördenskull den Nå¬
diga Författningen i detta hänseende intet tillägg,
ty hvad Prasbende-hemman och andra Ecclesia-
stika lägenheter, såsom Skolmästare-boställen, A-
cademiae-, Gymnasii- och Domkyrko-hemman rn.
fl. beträffar, tror jag vårdnaden öfverdessa dels vara
genom serskilda lagar och föreskrifter tillräckligt
bestämd, dels i allmänhet tillhöra vaksamma au-
ctoriteter, som icke underlåta att, der behofvet
så fordrar, lagliga Besigtningar anställa, eller hos
vederbörande Uäns-styreise sådana begära. Ge¬
nom en hvart 3ldje och t>:te år återkommande
Syn å sådana lägenheter, sorn egentligen icke äro
af Boställs-egenskap, befarar jag endast en för
Innehafvaren onödig kostnad, en för Förrätt-
ningsmännen onyttig möda.
atdra Momentet:
Det torde för Konungens Befallningshafvan¬
de blifva olämpligt, att utsätta dagar för Besigt-
ningarnes anställande, utan att deröfver först hö¬
ra den Krono-Betjening, som, utan hinder för
mångfaldige andra åligganden, skall den verkställa.
Till undvikande af denna omgång, hemställer
jag , om icke det stadgandet vöre mot ändamålet
bättre svarande, att vederbörande Krono-Betjent
4-62
Den 16 Februarii.
finge föreskrift, att i samråd med Contracts-Pro»
sten, minst en månad före förrättningen, dertill
utsätta dag, hvarom Prosten genast vöre skyldig
alt Boställs-innehafvaren underrätta, på det den¬
ne, i händelse af förfall, måtte ega rådrum att
derom vederbörlig anmälan göra-
3:dje Momentet:
Då Oeconomiska Besigtningar å Prestebord
medföra en icke obetydlig tillökning uti Krono-
Betjeningens förut nog vidsträckta tjenstebefatt¬
ning, om hvilket åliggande ganska månge vid
tjenstens tillträde ingen kännedom haft, synes
rättvisan fordra, att något arfvode åtminstone dem
för alla sådana förrättningar tillägges. Då en så¬
dan kostnad för mindre Boställens Innehafvare
torde blifva för mycket betungande, dristar jag
föreslå, att den föreslagna ersättningen för rese¬
kostnad och en måttlig lösen för ett exemplar af
Besigtnings-Instrumentet måtte, i likhet med hvad
för Landtmätare-förrättningar redan är stadgadt*
af Kyrkornas medel bekostas.
4:de Momentet:
Den i nu gällande Författning gifna Nådi¬
ga Föreskrift, att ’’Förrättningsmannen bör inom
er, månad efter Besigtningen deröfver hafva be¬
hörigt Instrument uti 2tne exemplar, af hvilka
det ena inom samma tid skall tillställas Boställs-
innehafvaren, och det andra Contracts-Prosten,
för att ofördröjligen till vederbörande Consistori¬
um öfverlemnas,” synes mig vida bättre och än-
damåls-enligare, än den föreslagna ändringen , att
endast ett exemplar skall af Besigtnings-förrätta-
ren utskrifvas, och åt Contracts-Prosten öfverlem¬
nas, för att af denne, till afskrifts tagande, Bo-
Den 16 Februarii.
slällshafvaren meddelas, och derefter, förmodli¬
gen i det så kallade Prost-archivet, förvaras. Ok.
ta torde det falla svårt för en Contraets-Prost att
controllera en mindre noggrann Boställs-innehaf-
vares ordentlighet att taga den honom anbefallda
afskriften och densamma förvara, och ännu svårare,
att efter ett eller annat decennium finna utrym me
till säkert förvar af en växande mängd Besigtnings-
Protocoller, helst för ett vidsträcktare Contract.
På publikt ställe, ibland Consislorii Handlingar,
förvaras till framlida efterrättelse, i händelse det
ena vid Bostället lemnade exemplaret skulle för¬
komma, slika documenter vida säkraie, än i det
snart öfverlastade, ej af alla med nog omsorg
vårdade, Prost-archivet.
5:te Momentet:
Härvid erfordras, efter min tanka, den för¬
ändring, i sammanhang med hvad nyss blifvit
anmärkt om nödvändigheten af Besigtnings-In-
strumenternas insändande till Consistorium , att
det bör vara Consistorium, icke Contracts-Pro-
sten, som bedömer, huruvida husrötan är så
betydlig, att någon åtgärd af Konungens Befall¬
ningshafvande måste sökas. Denna åtgärd torde
ock ej böra sträckas längre, än att Boställshaf-
varen förpligtas att genom vederhäftig Borgen,
eller införsel i Donen, ställa säkerhet för hus-
xötebristen.
6:te Momentet:
Det allmänna stadgandet, att ansvar för till¬
fogad skada skall drabba den, som dertill varit
vållande, synes af allmän Dag, utan behof af
upprepande i hvarje serskild Författning, vara
tillräckligt bestämdt. Oförståndet och illviljan
464
Den 16 Februarii.
skall af ett sådant obegränsadt stadgande hemta
anledning till obehöriga anspråk och Domstols-
tvister, — En afliden Tjenstemans Sterbhus kan
derigenom invecklas i rättegångar , och tillskyndas
oskyldigt lidande. Om, såsom ofvan yrkadt är,
Stifts-Styrelserne bibehålla öfver-tillsynen öfver
verkställigheten af de vid Oecon. Besigtningar
ådömda åtgärder, vinnes ofelbart ändamålet, utan
äfventyr af chicanerande straffbestämmelser, obe-
höflige förden ordentlige, föga verkande der de
någon gång skulle behöfva tillämpas. — Jag vå¬
gar tillstyrka, att utur det förnyade Betänkan¬
de, hvilket jag anhåller måtte, genom återremiss
af detta, varda Höglofl. Utskottet ålagd t att af¬
gifva , detta 6:te Momentet måtte alldeles uteslu¬
tas, och de öfriga rättas efter anställd pröfning
af mina nu anförda vördsamma erinringar.
Häruti instämde Biskopen och v. Talman¬
nen ro. m. Doctor af Wingård, Doctor Svedelius
med flere af Ståndet.
Biskopen m. m. Doctor Wijkman, sorn an¬
märkte, att Författningen om nämner Oeconomiska
Besigtningar icke blott å Kyrkoherde-Boställen,
utan ock å Capellans- och Klockare-bord, till»
kännagaf, att å alla dessa verkställas åtminstone i
Westerås Stift dylika Besigtningar. I afseende
på utsättandet af dagen för Besigtningarne, trodde
Biskopen det vara bäst, att det skedde i samråd
med Contracts-Prosten och Krono-Betjeningen,
samt att derefter anmälan gjordes hos Konun¬
gens Befallningshafvande, som beordrade Krono-
Betjeningen och meddelade åt Presterskapet un¬
derrättelse. Hvad angick frågan örn eftersyn af
full-
Den 16 Februarii,
fullgörandet af det, som vid Besigtningen åläg—
ges, ansåg Biskopen denna eftersyn icke tillhöra
Consistorium, utan Konungens Befallningshafvan¬
de genom Krono-Betjente.
Häi uti instämde Conlraets-Prosten Doctor
Svedelius.
Biskopen m, rn. Doctor WallenbergJag för¬
enar mig hufvudsakligen med hvad redan af
Dom*Prosten Holmström blifvit anfördt, och uther
mig endast, att vid Utskottets i fråga varande Be¬
tänkande få tillägga följande tvenne anmärkningar.
1:0 Utskottet föreslår i 2'.dra punkten, att
Besigtningarne å Eceiesiastiska Boställen må före¬
tagas helst i Maji 0ah Junii månader. Jag skulle
likväl tro, att hela Maji månad och åtminstone
första hälften af Junii äro för Contracts-Prostarne ,
som böra förrättningarne öfvervara, härtill olämp¬
liga, emedan dessas Embets-functioner, med In«
stalleringar, Inventeringar, Räkenskapers afslu-
tande och öfversändande in. m., just denna tid
på året mest inträffa, och göra för dem, serdeles
i vidsträcktare Prosterier» svårt, om icke omöjligt,
att derunder medhinna ytterligare förrättningar.
Om någon viss tid borde utsättas, synes det som
September och början af October vore deri tjen-
i i g aste. Visserligen kan häremot invändas, att
logar och lador då äro fyllda med inbergad säd
och foder, hvarigenom Besigtningen å dessa mäste
blifva ofullständigare. Men om nämnde hus,
som merendels sakna innanrede, till yttre väggar
och tak äro i godt stånd, är väl allt skäl tillden
öfvertygelse, att med dessas inre sidor enahanda
förhållande eger rum. För min del anser jag
Preste-St. Prof. 1829. Band.ll. 75
4.66
/
Den 16 Februarii.
dock bäst, att ingen tid blir för Besigfning3rn©
fixer. d, utan att den må bero på vederbörande»
ömsesidiga öfverenskommelse.
2:0 I 4tde punkten föreslår Utskottet, att Be¬
sigtnings roan nen bör så tidigt aflemna ett exem¬
plar af Instrumentet till Contracts-Prosten, att
denne vid årets slut och sist med Nyårs-expedi-
lionen kan insända underrättelse till Consistorium
örn de under året hållna Besigtningar. På alla
Ställen finnes icke någon dylik Nyårs- expe-
dilion, I Linköpings Stift ingår Contracts-Pro-
starnes hufvudsakligaste Expedition blott en gång
om året, vid slutet af Junii månad, sedan desse
i Maji från Comractens Pastorer erhållit de under
Ecclesiastik-året för åtskilliga ändamål insamlade
Medel och Reversaler häröfver. Jag önskade så¬
ledes, att denna punkt fick en förändrad reda-
ctiori, och att orden : med FSyars-expedkionen, såsom
icke öfverallt tillämpliga , helt och hållet må utgå.
Biskopen m. m. Doctor Baxe: Då den värde
Motionairen begärt, att bestäm mas måtte, om den
Prostarne i Kongl- Kyrko-Lagen ålagde förbin¬
delsen, att vid sine Visitationer efterse Bostäl¬
len, upphört genom Kongl. Förordningen den 7
Mars 1824, hade varit att förmoda, det Höglofl.
Besvärs- och Occonomie-Utskotiet, sorn ofelbart
funnit den nära förbindelsen, som är emellan den¬
na fråga och 24 Cap. 19 §. 4 Mom. Kyrko-Lagen,
icke ensamt skulle pröfvat detta mål, utan i före¬
ning med Höglofl. Lag-Utskottet. Jag anser det
så mycket nödvändigare, som förstnämnde Höglofl.
Utskott i anira Momentet af Utlåtandet fö¬
reslagit flere mått och steg, som för ifrågava¬
rande Besigtningar skulle iakttagas, an dem Kongl,
Vin 16 Februarii.
467
Kyrko-Lagen föreskrifver, och således Iemnat för¬
klening och tillägg lill sådane Lagstadganden,
som enligt RegeringsaFormen tillhöra Lag-Ut¬
skottets åtgärd. Otn Höglofl Lag-Utskottet koin-
mer att med målet taga befattning» torde det ock
blifva i tillfälle att närmare pröfva, huruvida an¬
dre Besigtningar kunna vara af nödvändigheten på¬
kallade, än dem Kongl. Kyrko-Lagen föreskrifver.
Hvad angår Krono-Betjentes rättighet till
res-kostnader och dagtractamente, torde det tilla-
tas mig upplysa, att Kongl. Majrt genom Nådig
Resolution den 8 Junii och den 20 December
18-6, på derom gjord underdånig hemställan, 1
Nåder förklarat det vara öfveiensstäminande med
Kongl. Brefvet den 12 Jan, 1757, 8 3 Mo¬
mentet, och Kongl Brefvet den II Julii 1781,
att desse Syner förrättas Utan afgift till Krono*
Betjeningen.
Prosten Grape‘ Det Höglofl. Utskottet har
föreslagit, att vid Besigtningar af Kyrkoherde-
Boställen Krono-Betjeningen må utaf Boställs-
innehafvaren njuta ersättning för resan , en ligt
Rese-Reglemente. Ehuru deri sålunda föreslagna
nya förfarande beskattning tomms att utgå myc¬
ket ojemnt, samt, åtminstone hvad Hernösands
Stift angår, att med högsta belopp träffa sämst
lönade Kyrkoherdar, skulle jag likväl hafva af¬
håll it mig från ali anmärkning, så framt förhål¬
landet i afseende på local och lönevilkor vid hvar¬
je Pastorat varit sådant, att Beställs-Innehaf vare
mägtat bestrida den i fråga ställde ersättningen,
utan känbart lidande, om än icke utan all obil¬
lighet. Men då Kyrkoherde-lägenheter finnas,
mindre förmonliga än baltie eller medelmåttiga.
4&S
Lea 16 Febrmnt-
Sacellanter, såsom t, ex. i nämnde Slift: Hede,
Hafverö, Björna, Mo och Bjurholm sami de till
utbrytning redan beredde Säfvar, Norsjö och Pa¬
jala; då Innehafvare af dessa Pastorat, tilläfven¬
tyrs med undantag af Säfvar, hade att, enligt För¬
slaget, till den Krono-Betjent, gom Besigtningen för¬
rättar, erlägga drygare reseaifvode än Kyrkoherden
vid första Classens Pastorat; dådet, enligt Förslaget,
ålåge Pastorer med 20 ä 30 Tunnors Spannmåls-
iön, att betala till Krono-Betjeningen, utom Tracta-
mente» dubbel Skjuts för 16, 20, 25 ä 30 mil
och äfven derutöfver, i händelse skicklig och
ojäfvig Krono-Betjent i närmaste Socken icke vo¬
re att tillgå, så vågar jag hoppas, att det Högv.
Ståndet samt hvar och en, som känner och be¬
sinnar dessa förhållanden, skall finna Höglofl.
Utskottets Förslag mindre rättvist och mindre
billigt. Inkastet, att berörde dryga och obilliga
utgifter kunna undvikas, om den inom Socknen
boende Krono-Betjeningen undfår förordnande att
förrätta Besigtningen, galler ej. Pastoral finnas,
hvarinom ingen enda Krono-Betjent har sitt
hemvist. Krono-Betjenter finnas, hvilka dels sak¬
na skicklighet att Besigtningen förrätta, dels äro
i den slägtskaps-förbindelse med Pastor, att för¬
rättningen ej kan dem uppdragas; att förtiga, det
de ofta, såsom Innehafvare af hemman eller
hemmansdelar inom Pastoratet, der de bo och
tjenstgora, samt således sjelfve skyldige att verk¬
ställa åtskilliga Nybyggnader och Förbättringar,
kunde befinnas vara mindre behörige och mindre
opartiske Besigtningsman.
Emedlertid inser jag väl och medgifver ger¬
na, att den merendels svagt lönade Krono-Beljeä
Den *6 Februarii.
ningen behöfver någon ersättning för sina Be»
sigtnings-resor. Må hända kunde Höglofl. Ut¬
skottets Förslag undergå någon jern ökning , i afse¬
ende hvarpå jag ödmjukast föreslår , det må KrOno-
Betjent för Besigtning af Boställen vid 3:djeClas»
sens Pastorat, hvilka icke äro Pitebenden, upp¬
bära skjuts blott för en häst, hvilket resnrfvode
erlägges af Boställs-innehafvame, enär Krono»
Betjenten från sitt hemvist till förrättnings-stället
icke räknar utöfver fern mil, men för den vägalängd,
sorn öfverskjuter berörde miltal, må skjutsen godt-
göras af Kyrkan eller Socknemännen i det Pa¬
storat, hvarest Bostället är beläget.
Jag har här icke afsett Ecclesiastike Bostäl¬
len i Lappmarken. Vore meningen den, att
Besigtningar äfven å dem skola verkställas, samt
omförmälde resekostnad af Boställs-inneliaf»
värne efter Rese-reglernente ersättas, så in¬
träffar det anmärkningsvärda förhållande, att en
Pastor borde, för hvarje Besigtning af Bostället,
erlägga till Krono-Betjenten, utom tractamente,
dubbel skjuts fur 60, 70, 80 och möjligen 85
mil. — Huru sådant kunde förekommas, på det
känbar! lidande ej må drabba Boställs-innehaf-
varne, Krono-Betjcnt eller Socknemän, förstår
jag icke, så framt ersättningen ej finge utgå af
Lappska Ecclesiastik-Fonden.
Prosten m. m. Grevillius förenade sig i de huf-
vudsakligaste punkter med Dom-Prosten fjol ni¬
ström, och tilläde till de skäl Biskop Wollenberg,
emot bestämmandet af Maji och Junii månader
för Oeconomiska Besigtningars anställande, anfört:
att utom den mängd Embetsgöromål, af hvilka
Contractg-Prostarne denna tid vanligen äro öfver-
41°
Den 16 Februarii.
hopade, den serskilda omständighet, att, såsom
i Prostens ort, Maji månad till större delen in¬
nehåller sånings-dagar, deraf hvar och en är
ganska dyrbar, och under hvilka ingen, som har
jordbruk, vili skiljas ifrån hemmet, gör den af
Utskottet föreslagna tiden ganska olämplig. I af¬
seende på 3tdje puncten trodde Prosten det till¬
höra Krono-Betjeningen , att vid förrherörde Be-
sigtningar, lika sam vid enahanda förrättningar
å Militia:- och andra Boställen, utan anspråk på
arfvode, i och för tjensten, vara närvarande; hvar¬
före Prosten ej kunde finna skäligt, att det endast
blifvit ålagdt Kyrkoherdarne att desse Besigtnings-
mäns resekostnad ersätta, helst de af Besigtnin-
gen icke kunde påräkna någon förmon; i synner-
nerhet som det bör antagas, att Kyrkoherdarne för
sina Boställens iståndsättande och vård gjort flere
uppoffringar, hvilka, i motsatt händelse, i alla
fall förr eller sednare skulle göras; hvarutom Be-
sigtnings—t i llfäll et ändock icke kunde aflöpa utan
kostnad. Slutligen erinrade Prosten, att Motio-
nairen till en sidan ersättnings bestämmande
icke gifvit någon anledning,
Contracts-Prosten Agrell fann det icke vara
behöfligt att besvära verldsliga Auctoriteter med
alltför stor inblandning i Presterskapets oecono-
miska angelägenheter , helst de redan gifna För¬
fattningar, om de rätt användas och efterlefvas,
tillräckligen svara mot ändamålet. Vid Af- och
Tillträdes-Husesyner å Ecclesiastike .Lägenheter
bestämmas af Domaren, i Publike Ombuds när¬
varo, den Af-och Tillträdandes reciproka åliggan¬
den, och det synes vara nog, örn med tillsyn
öfver Prest-boidets häfd och skötsel sedermera
Den 16 Februarii.
förfares på salt Kongl. Kyrko-Ordningcn före-
skrifver.
Men skulle det af Högloft. Utskottet nu upp¬
läste Betänkande godkännas, bor dock, efter min
tanka, Prosten befrias från den honom i slutet
af 5:te puncten ålagde skyldighet, att till Con¬
sistorium inberätta efterlåtenhet 3 Boställs-inne-
hafvarens sida i ådömde reparationers fullgörande,
emedan en sådan skyldighet förutsätter en annan,
som för honom skulle vara lika besvärlig som
otillhoi lig, nemligen att, innan någon berättelse
afgifves, sjelf på stället efterse hvad sorn brister,
för att taga en enskild speciel öfversigt af allt hvad
vid den föregångne Oeconomiska Besigtningen
förekommit. Skola dessa Oeconomiska Besigt-
ningar hållas hvarje 5tte år, så kunna ju b rister—
na vid den påföljande Besigtningen lätt utrönas
och den försumliges ansvar bestämmas, u'an att
Prosten, på den korta mellantiden af 5 år, skall
besväras, på sätt föreslaget blifvit.
Prosten Elfström, som instämde med Döm-
Prosten Holmström, sade sig vara förekommen
af Prosten Grevillius, rörande 3:dje puncten , der*
vid han ytterligare tilläde: Mig synes indre
rättvist, att Kyrkoherdarne ensamt skola erlägga
dessa utgifter, enär de, i likhet med andra Sta¬
tens Embetsmän, synas böra få åtnjuta samma
fördelar,- som de. Skulle do åter icke dertill an¬
ses berättigade, så ville det för Prosten syna*,
som Församlingarne, hvilka i de flesta Landsor¬
ter bygga och underhålla flera hus å Pastors-
boställen, för sin del eller ungefär till hälften
böra deltaga uti ifrågavarande kostnad, om en
sådan icke kan undvikas, hvilket Prosten ansåg
Den 16 Februarii.
vara det billigaste. Om arfvode skall tillerkän¬
nas Kronobetjeningen för dess vid oeconom iska
Besigtningar hafde möda, såsom en ny tillkom¬
men skyldighet, så skulle ju Contracts-Prosta t ne
i visst hänseende äfven för sig kuniia yrka det¬
samma; hvilken omständighet dock icke blifvit
ifrågasatt. Vidare föreslog Prosten, att 6:te puti»
cten i Betänkandet borde utgå, då den genom sin
tvetydighet kunde gifva anledning till obehagli¬
ga tvister om hvilken i vissa fall skall anses
vållande till den underlåtenhet, hvaröfver klagan
uppstått. An skulle denna försummelse kunna
tillskrifvas Contracts-Prosten, än Consistorium,
som förhalat Besigtningen, än Boställs-Innehaf-
varen o. s. v., och hvem skulle sluteligen gälda
skadan och ersätta bristen? Författningen af år
1824 behöfde, efter Prostens omdöme, i detta sist¬
nämnde afseende icke någon förändring.
Dom-Prosten Doctor Lundblad: Enligt Hög¬
loft. Utskottets tillstyrkan i ajdra Mom. af dess
Betänkande skall Prosten hvarje år hos Konun.
gens Befallningshafvande anmäla, hvilka Oecono-
miska Besigtningar inom Prosteriet för året sko¬
la förrättas. Afven skall han, sedan dag för Be¬
sigtningen blifvit utsatt , meddela Boställs- och
Uägenhets-Innehafvaren underrättelse om dagen.
Men då här en civil förrättning ari fråga, synes
det icke vara lämpligt att belasta Prosten med
dessa åtgärder och sålunda inleda honom i be¬
svärliga och, der Xiandshöfdinge-Residencet är
iner aflägset, äfven ofta kostsamma corresponden-
cer. Prosten har sig i Kyrbo-Ordn. 24 Gap. 19
§. ålagde Besigtningar, hvilka ej böra förblandas
med de nu ifrågavarande. I 4:de Mom. föreslås
Ltn 16 Februarii.
vidare, att Consistorium åligger tillse, att Be-
sigmingar hällas. Men moline ej i första iristan-
cen sådant tillhörer Konungens Befallningshaf¬
vande? I 5:te Mom. yrkas, att der betydande
husrötebrist förefinnes , skall Prosten sådant skynd¬
sammast hos Consistorium anmäla. Men hvar¬
till tjenar val en sådan anmälan? Consistorium
inheintar ju förhållandet af Besigtnings-Docu-
mentet och dömer säkerligen bäst om bristens
mer eller mindre betydande beskaffenhet. Afvert
skall Consistorium vidtaga de åtgärder, hvilka
pröfvas nödige för säkerheten af Boställets och
Efterträdarens rätt, o. s. v. Detta, om det ock
läge inom gränsorna för Consistorii åtgärd, gynes
mig kunna leda lill betänkliga följder. Hvad
slutligen 6|te Mom. angår, yrkar jag, i likhet
med Biskop Wijkman och Dom-Prosten Holm¬
ström, alt det alldeles måtte uteslutas, helst det
i manga fall skulle blifva omöjligt att bestäm¬
ma , hvilken ansvars-skyldigheten borde åläggas.
Det enda behöiliga tillägg till Kongl. Kungörel¬
sen d. 17 Mars 1824 synes vara, att den Krono¬
betjent, som Besigtningen förrättat, å tjenstens
vägnar må tillse att bristerne botas. Först L
motsatt förhållande ina Consistorium begära Ko¬
nungens Befallningshafvandes handräckning.
Contracts-Prosten Doctor Svedelius förenade
sig med Dom-Prostrn Holmström och Biskop
Wijkman, och tilläde: Tiden för dessa förrätt¬
ningar bör icke i Författningen utsättas, utan be¬
ro på Krono-Betjeningens i samråd med Pastor
ingifvande förslag, likasom Contracts-Prostarue
icke ovilkorligen böra åläggas att dervid vara när¬
varande. I allmänhet få de ändock säkert detta
Den 16 Februarii.
dyrbara förtroende, som de, ofta öfveihopade af
andra göromål, mången gång Icke kunna med¬
hinna ali motsvara, i synnerhet i större Con-
tracter, der afståndet mellan Pastoraterne är be¬
tydligare. I sadan handr lse finner jag ej skäl,
hvaiföre icke heldre en Pasior, boende på i å
a mils afstånd från förrättnings-stället, kunde för¬
ordnas, än att Contracts-Prosten, som, för upp¬
fyllandet af denna föreskrift, har möjligen en 10
mils resa, skall ovilkorligen åläggas att infinna
sig. Saken hjelpes, om Författningens redaction
sålunda förändras: Contracts-Prosten, eller den han
i sitt ställe förordnar.
Kongl. Hof-Predikanten , Prosten Widén :
Då Kongl- Maj:t, på Pikets Ständers under¬
dåniga önskan, behagat den 17 Mars 1824 ut¬
gifva en ny Förordning angående Oeconomiska
Besigtnings r på Ecclesiastike Boställen, torde det
icke vara tillständigt, att nu, efter en så kort
tid, frambära inför Thronen förnyade önskningar
i samma ämne. Skall hvarje Förordning, som
af Konungen utgifves, för den minsta otydlig¬
het eller ojemnhet vid tillämpningen genast vid
nästa Riksdag påkalla en förklaring, och denna
vid följande Riksdag åter en ny förklaring, och
så allt framgent fort, då ser jag ingen gräns
hvarken för Riksens Ständers underdåniga önsk¬
ningar eller för Konungens Nådiga Påbud; och
jag fruktar, att den Svenska lagstiftningen skall
få en sådan mängd Författningar, att de hvar¬
ken kunna läras eller efterlefvas. Man borde der¬
före icke, utan med största varsamhet, och när
behofvet det oundgängligen fordrar, besvära Kongl.
Maj t i sådana händelser som denria. Men den
TJen 16 Februarii.
475
föreslagna förklaringen öfver de Oeconom iska Be-
sigtningarne synes mig icke vara af behofvet på¬
kallad. Ingen serdeles stor olägenhet för Pre-
ste-Ståndet, ännu mindre någon våda för sam¬
hället skall uppkomma, om denna förklaring helt
och hållet uteblifver. Må den derföre utblifva!
Jag skulle önska det af ännu ett annat vigcigt skäl.
Pastorerne äro i allmänhet öfverhopade med
så många verldsliga göromål, att de ofia hindras
i den egenteliga Sjilavården. Dessa göromål äro
naturligtvis ännu flera hos Conlracts-Prostarne.
Det borde derföre icke från det Högv. Ssåndet
utgå något sådanr förslag, som, då det ökar de
oeconorniska bestyren, lägger hinder för Gudak-
tighetens befordran. Ståndet kan ej misskänna sin
högre kallelse. Må Contracts-Prosten, såsom
Biskopens Ombud, vaka öfver sina närmaste
E mbetsbröders uppfö.ande i lära och lefverne,
vaka öfver Kyrkornas angelägenheter, det är ho¬
nom värdigt, det är hans pligt; men det är icke
värdigt, om Prosten skall — lik en förhatad Fi¬
skal — resa omkring hos sina Contractister, för
alt undersöka deras stall och fähus, deras grin¬
dar, diken och gärdesgårdar. Detta torde kunna
ske honom förutan. Det är bättre alt dessa bo-
skapshus, grindar och gärdesgårdar förfalla, än
att Kyrkans heliga angelägenheter skola försum¬
mas, och förtroendet störas emellan Embetsbroder.
I hufvudsaken är ock ingenting vunnet med
dessa ofta förekommande Besigtningar.- ty om Bo-
ställs-innehafvaren är en ordentelig man , behöf-
ves ingen Syn; den är då skadlig, så vida den
medtar tid och kostnader utan ändamål. Ar Bo¬
ställs.Lnnehafvaren åter fattig och af sig kom¬
Den 16 Februari.
men, sa att han ej förmår att hålla Bostället i
laga skick — hvad är då att göra? Att fordra
borgen af den, sorn ingen borgen kan skaffa,
lärer vara temmeligen öfverflödigt. Att låta verk¬
ställa reparationen för lega, förutsätter ett för¬
skott; men af hvem? Ej af den fattiga Boställs-
innehafvarenj han torde knappast hafva kläder
och föda, han torde redan sitta på Gillstugan,
hvarpå exempel med Corn ministrar kunde anfö¬
ras. Således borde förskottet lemnäs af Krono-
Fogden. Men hvem kan förbinda honom dertill,
då han ingen säkerhet har, i fall den gamle Corn-
ministern dör under sina dubbla bekymmer öf¬
ver fattigdom och Fiskaliska actioner. Hvad vin¬
nes då? Efter alla anmälanden och förordnanden,
efter alla budskap och resor fram och åter, se¬
dan Landshöfding och Biskop och Contracts¬
prost och Krono-Fogde och Nämndemän varit
sysselsatte, har man endast kommit till det be-
dröfliga resultat: alt der ingenting finnes, der kan
man ingenting få.
Matte derföre den Kongl. Förordningen få
blifva oförändrad! Den är för sitt ändamål tillräck¬
lig. Den lemnar åt vederbörande full rättighet
att anställa Besigtningar, der de behöfvas; men
synes medgifva deras inställelse, der de ej äro
af nöden: och något enklare eller bättre torde
inan icke kunna föreslå.
Häruti instämde Contracts-Prosten Östberg,
Prosten Friman och Kyrkoherden Lyth.
Biskopen och v. Talmannen , Doctor af
Wingård: Jag vill icke, minst med återsägande,
förlänga en nog vidlyftig öfverläggning, utan
instämmer hufvudsakligen i hvad Dom-Prosten
Ben 16 Februari!.
Holmström och Prosten Grevillius anfort. Endast
ville jag anmärka, att Contracls-Prosten, som
varit, är och bor blifva rätter man vid dessa
Besigtningar, må ega9 hädanefter, såsom enligt
Kongl. Kungörelsen den 17 Mars 1824, att i sitt
ställe utse annan Prestman. Anmodad af Landt¬
mätare, kan han förordna Ecclesiastik Ombud,
utan att dermed besvära Consistorium J 9ak sam*
ma vare här. Annan Kronobetjent än Befall-
ningsmannen förrättar stundom Besigtningen; der¬
före må ock annan Prestman kunna vicariera för
den dertill hindrade Contracts-Prosten.
Härmed förenade sig Professoren Bexell och
Contracts-Prosten Nordin.
Dom-Prosten Doctor Fellenius: Då jag med
Dortorn och Biskopen Wijkman och Dom-
Prosten Lundblad instämmer, samt med Pro¬
sten Elfström, att Eörsarnlingarne, så vida de
hafva byggnads-skyldighet, böta ansvara för Kro-
no-Betjeningens arfvode och resekostnad vid des¬
sa förrättningar, kan jag vid Doctor Svedela an¬
förande ej annat, än erinra, att, efter Kyrko-
Ordningen, det är Contracts-Prostarnes ofelbara
skyldighet att dessa Besigtningar öfvervara och
just dervid vara Ordförande. I Kyrkolagen är
dem ålagdr, att hålla Proste-Ting. De hafva
dessutom den skyldigheten att inventera Kyrkans
Cassör, revidera Bäkenskapen och efterse Inven-
tarierne, sorn de på samma gång kunna alltför väl
verkställa. Annat är, om de af sjuklighet eller an¬
nat hinder hafva laga förfall, i hvilken händelse de
äro pligtige att sådant i Consistorium anmäla j och
då först kan någon annan i deras ställe förordnas.
Prosten Forslind, sorn förenade sig med
Den 16 Februarii.
Prosten Widén, ansåg ett så fullständigt fe*
glemente, sorn genom så väl Motionen som
Belänkandet åsyftades, vara mindre behöflig!.
Syftningen af den Kongl. Förordningen syn¬
tes ej vara någon annan, än att Öeconomiska
Besigtningar ma anställas, der de af behof-
vet påkallas. Att utan afseende derpå anställa
sådana förrättningar, vore serdeles olämpligt. Men
otn de, ehvad de behöfvas eller icke, ändå på
bestämda tider skola anställas, är fj obilligt, att
Krono-Betjeningen för detta ökade besvär erhål¬
ler ersättning. Denna bör likväl på intet vis
betunga Kyrko-Cassorna. Att fordra densamma
af Församlingarne kan blifva mycket orättvist, i
synnerhet i Westerås Stift, der Församlingarne t
allmänhet, efter förmåga och med berömlig
välvilja , fullgöra sin Byggnads-skyldighef.
Prosten Hvasser anmärkte, att i Författnin¬
gen af den 17 Mars 1824 står Härads-Prosten
eller den han i sitt ställe förordnar.
Kongl. Lif-Medicus m. m. Doctor Eiströmi
D et kan icke vara min mening att försvara ett
Betänkande, som synes mötas af ett sådant all¬
mänt ogillande — och icke en gång biträdes af
de Högv. Ståndets Ledamöter, sorn deltagit i öf-
verläggningen. Jag vill likväl, i anledning af
hvad som blifvit närnndt, framställa atne anmärk¬
ningar. Hvad först angar den uti 3fdje Momen¬
tet föreslagna skyldighet för Kyrkoherdar, alt vid
Besigtningar å deras Boställen betala resekostna¬
den till Krono-Betjeningen, trodde Utskottet sig
till förslaget ega så mycken mer anledning, som
sådant af Preste-Ståndets Ledamöter i Utskottet
tillstyrktes, hvaremot det ansåg* blifva tungt för
Ven 16 Februarii,
479
Capellanerne att ersätta denna kostnad. Att För¬
samlingen eller Kyrkan skulle bestrida denna ut¬
gift, synes icke lämpligt, då mångå Kyrkor icke
läia ega någon Cassa; men än mindre lämpligt
hade del varit att, i afseende på någon tractering
vid Besigtningar, föreslå någon ersättning till Bo-
ställs-innehafvaren för densamma, i synnerhet
som den torde hafva väsendtligt inflytande på
Besigtningens resultater och således i alla fall
åtminstone vara problematisk.
Hvad åter tiden beträffade, som för dessa
Besigtningar blifvit föreslagen, nemligen: Maji
och Junii månader, är den densamma, som för andra
Boställen finnes bestämd. Ett skäl härtill är, att
uthus icke vid någon annan tid än denna , då de
icke äro fyllda med gröda, åtminstone invändigt
kunna undersökas.
Prosten Broomé: Lif-Medicus Ekströms för¬
undran att ingen af Utskottets Ledamöter rest sig
för att försvara Betänkandet, föranleder mig att
förklara, att dä jag anser några af de nu gjorda
anmärkningar så beskaffade, att de icke förtjena
afseende, och Ståndet dessutom redan yrkat åter-
rerniss, så har jag ansett öfverflödigt att nu yt¬
tra mig, enär jag icke lärer sakna tillfälle alt i
Utskottet tillkännagifva min tanke.
Prosten An]ou\ Jag hade ämnat icke föröka
de redan nog rikhaltiga anmärkningarne; men
då en återremiss torde beslutas, anser jag nö¬
digt att, i anledning af hvad här blifvit yttradt,
bifoga ett par korta erinringar:
Det är vigtigt att fortfarande anse Contracts-
Prosten såsom förrättningens hufvudman, och
att således icke vilja undandraga honom de af
Den 16 Februarii.
denna rättighet följande pligter. Icke allenast
ännu gällande lagbud (K. Kyrkolagen 24 Cap.
19 §) titan ock Hdgv. Ståndets instämmande i
Uectorn Prosten Kjellanders Motion i detta ämne,
synes mig fordra detta J och jag skulle åtminsto¬
ne ogerna se en annan åsigt ifrån detta Stånd
uttryckt, —
Hvad angar den i Utskottets 3tdje punct fö¬
reslagna resekostnads-ersättning (icke mera) åt
Krono-Fogden, för dess biträde vid Besigtningar
å Kyrkoherde-Bosrällen, synes sådant Stå i ana-
logie med hvad Lagarne förut stadga om be¬
talning till vederbörande, för af- och tillträdes-
syn på Ecclesiastika boställen. Sådan betalning
erlägges nemligen af Kyrkoherdar, trien Com-
ministrar och mindre Tjenstemän äro derifrån
frikallade. Jag vågar hemställa, om det icke
skulle synes illiberal! af det Högv, Ståndet, att
bestrida denna ersättning, som, inträffande blott
hvart 5:'e år, visserligen blefve obetydlig, med
undantag af de norra orterne, i afseende på hvil¬
ka de af Prosten Grape uppgifne förhållanden
förtjena att tagas i betraktande.
Prosten Astrand: Då de nu gjorda anmärk¬
ningar förmodligen föranleda till återremiss, an¬
ser jag öfverflödigt att här uppträda med ett för»
svar för Betänkandet, helst jag i Utskottet blif-
ver i tillfälle att deltaga i pröfningen, om och
huru vida samma anmärkningar kunna verka än¬
dring i Betänkandet. Då bär yttrats, att man i
Utskottet med lätthet gick in på beviljande af
den i Betänkandet tillstyrkta rese-ersättningen för
Krono*Beljent, som å Kyrkoherde-Boställen för¬
rättar
Den 16 Februarii.
rättar Oeconomisk Besigtning, anser jag mig skyl¬
dig att upplysa, det Afdelningen, som haft sa¬
ken under bearbetning, alldeles icke tillstyrkt en
sådan rese-ersättning, och i Utskottets Plenum,
der flere med mig ansågo densamma princip-
stridig, väcktes fråga derom af någon bland Bonde-
Ståndets Ledamöter, då jag bestridde densamma
allvarligen, ända till dess jag ensam och öfver¬
gifven såg striden förlorad, och, lika med mina
Stånds-Bröder, medgaf saken såsom en concession,
hvaröfver Högv. Ståndet finge tillfälle döma
och besluta.
Sedan discussionen rörande förevarande Be¬
tänkande sålunda var slutad, beslöt Preste-Stån-
det, att detsamma, i anledning af dervid gjorda
anmärkningar, till Utskottet återremittera.
§• 8.
Enär nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärs»
och Oeconomie-Utskottets Betänkande N:o 46,
angående Helsinge-Buldans stämplande, anförde
Contracts-Prosten Agrell'. För icke många
år sedan utverkades en Författning, hvarigenom.
Presterskapet ålades, att tillika med Kyrko-Vär-
darne på Söndags-efterrniddagarne uppmäta, för¬
segla och attestera Allmogens väfnader. Hvar¬
ken håg eller tid eller möjlighet medgåfvo att
hörsamma påbudet, helst i de norra orterna, hva¬
rest qvinnorna, vare det sagdt till deras heder,
med utmärkt flit och idoghet sysselsätta sig med
väfnader, och derigenom i betydlig mon bidra¬
ga till berglig utkomst och ofta välmåga i deras
hus. I synnerhet mot instundande marknader
Preste-St, Prot. 1829. Band. 11, 76
jSs
Dett 16 Februarii.
har hvarje hushåll i beredskap flera ioo:de al¬
nar, och till uppmätning och besigming af all
sådan väfnad fordras veckor, och icke blott afton¬
stunder. Eörfattningen upphäfde sig sjelf genom
omöjligheten af dess efterlefnad, och den blef se¬
dermera formligen upphäfven. Nu har åter frå¬
ga blifvit vackt om ny väf-mätning och stämp¬
ling, men hvilken fråga blifvit af Höglofl. Ut¬
skottet på goda grunder afstyik.; men deremot
har blifvit föreslaget, alt väfnader icke må läg¬
gas i rullar, utan i veck eller så kallade lag.
Efter min fulla öfvertygelse är detta onödigt, än-
damålslöst och menligt för både säljare och kö¬
pare. — Väfveri, hardt hoprullad, är handterli-
gare och lättare att forsla, än om den lägges i
lösa lag. Nu gå Bonden och hans dräng med
etne väfpackor under hvardera armen, hustrun
och pigan meden; men lägges väfveri i veck, blir
det en kylsa, som med möda kan sammanhållas
på vägen och i folkträngsel. Infaller regn och
snö, skall ock denna lösa kylsa genomblötas, hvil¬
ket icke hände med de harda väf-rullarne. Bland
folkträngseln i de små marknads-stugorna gifves ej
utrymme att upprifva och mäta väfven, utan att
den skall nedtrampas och nedsmutsas. Köpman¬
nen har icke heller tid, utan att afbryta sin öfriga
handel» att sysselsätta sig med väfmätning. Säl¬
jaren har ock icke tid att vänta, utan går med
sin väf till en annan, som efter vanligheten på
god tro köper väfven. En öfvad köpman kan
ock af kanterna någorlunda utröna väfvens inre
beskaffenhet, och vill han nödvändigt göra en
noggrannare besigtning, så är det lika lätt att
upprifva en hoprullad som i veck lagd väf. Kö¬
Dm 16 Februatii.
paren och säljaren äro ock vanligen bekante med
hvarandra, och ogerna vill den ena förverka den
andras vänskap och förtroende, och om underslef
någon gång skulle förekomma, bör väl icke der¬
före skugga kastas på den ärlighet i handel, sorn
ännu i allmänhet räder i de norra orterna. För
öfrigt har köparen ett lätt och långe brukadt sätt
att förvara sig för bedrägeri i dc nna slags han¬
del. Han numererar väfpacken, och införer nu-
mern jemte säljarens namn i sin bok. Vid hem¬
komsten, eller om handeln sker hemma, när han
får lägligt, uppmäter han väfven. Finnes då nå¬
got brista i alnmåttet, eller är väfven inuti sämre
än utanpå, så påförer han säljaren rabatt, hvil¬
ken af denne aldrig bestrides. Det gamla är här,
såsom i mångå andra fall, det bästa, och den före¬
slagna nyheten skulle endast blifva menlig och
hinderlig för både säljare och löpare, hvarföre
jag anhåller om återremiss af Betänkandet med
hvad jag haft äran deremot anföra.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor af
Wingård: Med Prosten ågrell, som af ortförhållande
bäst känner ämnet, instämmer jag. Det ömsesediga
interesse! tryggar mera i handel, än controller. Tåter
köparen af bristande uppmärksamhet sig svika , utan
att bereda sig godtgörelse, skylle han sig sjelf, sorn
sig ej bättre föresåg. Att Buldan skall läggas i slycke,
lärer icke gå an5 åtminstone kommer då denna
mindre dyrbara vara att skrymma och svårare
transporteras. I allmänhet anser jag, att ad¬
in inistrations-bestyr aldrig böra förlora sig i små
detailer, och anför såsom auctoritet vår förre Em-
bets-Broder f. d, Erke-Biskopen i Mecheln, nu¬
mera Publicisten De Pradt; varnande den nya
Den i6 Februarii.
tiden» påstår han, att konsten att reglementera, är
den, att lemna sakerna sitt lopp*
Önskansvärd!, att Utskotten mindre under¬
stödde hvarje obetydlig Motion, och icke städse
stöde färdiga att föreslå underdåniga Skrifvelse!
om ringa ting. I de sistnämnda bör icke Sty¬
relsen förspilla sina bättre användhara omsorger.
Eller vill man ej undanböja anledningarne till
dessa nu hörda rop: att Den icke lystrar till Res
presentationens röst ? Och har Den väl en gång för¬
lorat Folkets förtroende, om Den icke anbefaller
sättet att lägga Helsinge-Buldan?
Häruti förenade sig Dom-Prosten Holm¬
ström och Prosten Elfström.
Biskopen m. m. Doctor Wijkman conforme-
rade sig med Contracts-Prosten Agrell,
Prosten Forslind förenade sig med Biskopen
och v. Talmannen m. m. Doctor af Wingård.
Uppå framställd proposition blef det före¬
varande Betänkandet, i anledning af de deremot
gjorde anmärkningar > till Utskottet återremitterad!.
§• 9-
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskot»
tets Utlåtande N:o 47, i anledning af väckt frå¬
ga om nya Evangelii-Boks-Förslagets antagande,
samt om fri tryckning af de vid berörde Förslag
fogade Bönerne, föredrogs nu å nyo, hvarvid
Contracts-Prosten Östberg anförde; De Hrr
Ledamöter af det Högv. Ståndet, som med mig
hyste olika tankar, då Motionen upplästes och re¬
mitterades, äfvensom det Höglofl. Utskottet, sy¬
nas ej hafva fattat meningen af min Motion,
hyjiken jag trott mig ganska tydligt och klart
Den 16 Februarii.
4-85
hafva framställt. Jag har aldrig påstått, att rya
Ev. Eoks-Förslaget utan vidare åtgärd genast skul¬
le antagas. Jag har endast trott, att det ej vore •
Rikets Ständer och i synnerhet det Högv. Ståndet
värdigt, att låta ett verk, sorn för längre tid
tillbaka ansetts vara af nöden påkallädt, till
hvars fullbordan alla förberedande åtgärder blif¬
vit tagna, hvarvid så berömlig skicklighet, så
varmt nit, så redlig möda blifvit använd, ned»,
sjunka i glömska och förgätenhet. Jag hade der¬
före önskat, att Höglofl. Utskottet tillstyrkt R, H.
Ständer vidare undersöka saken., sedan gå med en
underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj*.t och an¬
hålla om Dess Nådiga Befallning till Ev. Böks-
Comitéen, att åter lägga handen vid verket, upp¬
taga under granskning de, ej! mindre i Eccle-
siastika Pastoral. Utskottet, än sedermera i det
Högv. Ståndet, sisth Riksdag gjorda anmärknin¬
gar och förslag till ändringar och jemnkningac
i den projecterade nya Ev. Boken, och såme¬
delst komma målet ännu ett steg närmare, ja,
bringa verket i det skick, att ingenting vidare
återstode, än Kongl. Majtts Nådiga Sanction och
Befallning att antaga detsamma till allmänt bruk
i Församlingarne. Den snart förväntade nya Bi-
bel-öfversättningen bör ej lägga några hinder £'
vägen för den åtgärd jag nu föreslagit; tvärtom
synes den innefatta ett kraftigt skäl, att dermed
påskynda. Det är ju planen, ordningen och for¬
men i den gamla Ev. Boken, man ansett nödigt
förändra? Således bör ju ock denna förändring
vara fullbordad och stadgad, innan sjelfva texte-
orden komma i fråga. Någon betydlig förän¬
dring i de sednare hoppas jag ej lärer kunna till-
Len 16 Februarii.
vägabringas, helst alla texteme , med några få
undantag, i nya, så väl som i gamla Ev, Boken
äfrö hemtade ur Nya Testamentet, hvars Prof-öf-
versättning, som vi redan håfve i våra händer,
man bör tro redan vara så fullkomnad, som när¬
varande litteratur förmår åstadkomma. Hvad
sednare delen af min Motion angar, hade jag ön¬
skat Höglofl. Utskottet uttryckt sina åsigter när¬
mare, än att blott hänvisa till Tryckfrihets-För-
ordningen. Hela Ev. Boks-Förslaget, och såle¬
des äfven de dervid fogade Bönerne för den en¬
skilda hus-andakten, är, i min tanka, Svenska Fol¬
kets obestridliga egendom, hvarföre det ock bör
vara hvar och en Boktryckares rättighet, på hvad
sätt sorn helst öfverlemna den i dess händer.
På dessa grunder skulle jag väl begära återre-
miss af Betänkandet; men jag afstår gerna der¬
ifrån, om jag kunde göra mig den förhoppning ,
att det Högv. Ståndet, til! hvars bedömande det¬
ta mål egentligen och endast borde höra, ge¬
nom en underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t,
utverkade Dess Nådiga Befallning, att Ev. Boks
Comitéen åter matte sättas i verksamhet, för att
lägga sista handen vid det vigtiga verket.
Kongl, Öfver-Hof-Predikanten rn. m. Do¬
ctor Hedrin’. Jag borde måhända tveka, att låta
min svaga röst höras i ett ämne , som skulle
kunna anses hafva till mig sjelf ett individuelt
förhållande. Men ingen känner bättre, än det
Högv. Ståndet, huru obetydligt detta förhållande
är; och jag är i alla fall förvissad, att det Högv.
Ståndet icke afser något annat, än saken i dess
allmänhet, hvarföre jag äfven utan alla betänk¬
ligheter vågar frambära min Öfvertygelse, den
Den 16 Februarii.
jag, såsom frånvarande i det Plenum, då Mo¬
tionen härifrån remitterades, icke då hade till¬
fälle att yttra.
De till Hdglofl. Besvärs-Utskottet ifrån tren-
ne Riks-Siånd, i detta ämne, öfverlemnade Mo¬
tioner innefatta tvenne frågor, den ena allmän,
rörande en ny Evangelii-Boks antagande 1 Försam¬
lingen; den andra mera enskild, rörande tillåtel¬
sen att fl genom tryck allmängöra de vid nya
E vangelii»Boks-Förslaget fogade Böner förhus-an¬
dakten. Utskottet har ock på detta sätt rätteli¬
gen fördelt Motionen, och på hvardera frågan
afgifvit ett slags svar, af hvilka intetdera synes
mig vara tillfredsställande, allraminst för detta
Högv. Stånd. Jag anhåller vördsammast, att få
framställa de anmärkningar, som mig förekom¬
mit emot Utskottets Utlåtande, i hopp att, om
icke anmärkningarnes, likväl sjelfva ärendets e-
gen vigt måtte föranleda en återremiss, och ett
deraf följande, efter Församlingens behof, All¬
mänhetens väntan och Preste-Ståndets egen vär¬
dighet lämpadt bestämdt förslag.
Jag anser nemligen det Höglofl. Utskottets
afgifne Utlåtande, så likgiltigt det hänskjutit dea
första vigtiga frågan till en obestämd aflägsen
framtid, om det äfven skulle instämma med de
öfriga Riks-Ståndens mening, hvilket dock efter
många anledningar är stridande mot verkliga för¬
hållandet, likväl ingalunda instämma med Na¬
tionens, åtminstone icke kunna bifallas af det
Högv. Ståndet, efter de bemödanden, som i den¬
na sak af Ståndet blifvit gjorda, och i den ställ¬
ning, den för närvarande eger. Tjugu år är o
förlidne, sedan fråga först inom delta Högv. Stånd
Den 16 Februarii.
väcktes om förbättring i denna delaf vår Kyrkas
iLiturgik, och den förnyades med synnerligt all¬
var år 1815) just vid den tid, då Psalrn-Boks-
arbetet nalkades sin fullbordan, och i tydlig af¬
sigt att kunna, Om möjligen genast, i första bör¬
jan, eller ock med allrasnaraste, förena utgifvan-
det af dessa båda andaktsböcker i ett nytt'för-
bättradt skick. Ovedersägeligen, orri denna goda
afsigt kunnat vinnas, och om båda dessa allmän¬
na Gudstjenst-böcker kunnat på samma gång fram¬
träda i deras tilltänkta förnyade drägt, hade det
varit både för saken och Församlingen en stor
välgerning. Men då den ena, med ett snabba¬
re och lyckligare lopp, förr hann sitt mål, gjor¬
des likväl alla anstalter, alt den andra icke län¬
ge måtte dröja efter. Det är ifrån vårt Stånd
och dess vördade, nitiske Styresmän, sorn dessa
bemödanden ifrån början utgått och alltjemt i o.
afbruten verksamhet fortgått. Vid 1818 års
Diksdag hade redan ett förslag i detta afseende
blifvit Ståndet förelagdt, hvilket dock ännu yt.
terligare ansågs behöfva, med afseende på gjorda
anmärkningar , öfverses och omarhetas. Saken
blef, som tillbörligt, nationell; och på gifna upp¬
maningar inkommo en mängd anmärkningar och
förslag, skriftliga med och utan namn, tryckta i
smärre afhandlingar och tidningsblad, uti hvil¬
ka fanns uttalad den allmännare opinion, sorn
ligger till grund för det sedermera utarbetade
nya Förslaget till ny Evangelii-Bok. Detta För¬
slag blef sisth Riksdag till det Högv. Ståndets
pröfning öfverlemnadt och derifrån förvisadt till
dess PastoraUUtskotf, som, under vår nuvaran¬
de vice Talmans nitiska och upplysta ledning,
Den 16 Febrmrii.
489
egnade deraf flera månaders arbete. Med hvil¬
ken utmärkt sorgfällighet detta arbete af bernäldte
Utskott granskades , och huru det ansågs ega ett
utmärkt värde oell användbarhet för sitt ända¬
mål, bevisas nogsamt af Utskottets till Siandet
afgifna Utlåtande. Efter denna förberedelse blef
sluteligen ärendet i det Högv. Ståndet behand-
ladt med den grundlighet, den omsorg och nog¬
grannhet , att föga någon sak, sjelfva Psalm*Bo«
ken icke undantagen, här blifvit mera uppmärk¬
samt och fullständigt pröfvad; hvarom Ståndets,
under fem serskilda Sessionsdagar hållna och L
ett serskildt band innefattade Protocoll uppbyg¬
gelse- och lärorikt vittnar. Jag har velat anfö¬
ra dessa kända facta endast såsom bevis, att det
i ämnet af detta Högv. Stånd fattade beslut ic¬
ke var, som någon gång i hopade vidlyftigare
ärender kan inträffa, en följd af ögonblicklig öf-
verraskning eller ett löst tycke, utan frukten af
den allvarligaste, mognaste och lyckligaste pröf¬
ning, sorn någonsin åt något ämne bär blifvit
egnad. Ståndets beslut, som innehålles 1 dess
till Kongl. Maj:t ställda underdåniga skrifvelse
af den 12 September 182 3, blef, att det nya Ev-
angelii-Boks.Förslaget borde gillas och antagas, med
vilkor af åtskilliga rättelser, som inom ett är borde
vara verkställda: och då sedermera, på Ståndets un-
derdåniga anmälan, samina Förslag meddelades de
öfriga Riks.Stånden, hvilka genast remitterade
detsamma till Oeconomie- och Besvärs- Utskot¬
tet, inkom derifrån ett grundligt och väl utarbe-
tadt Betänkande, som icke allenast i hufvudsa-
ken instämde med hvad Preste-Ståndet redan
förklarat, utan ock på tiet evidentaste och fulW
490
Den 16 Februarii.
komligas'e salt undanröjde alla de mot saken in¬
vända betänkligheter, hvilket Betänkande om¬
sider blef af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Stindet godkändt. Jag kan icke för¬
dölja min enskilda önskan och förmodan , att
Höglofl. Utskottet qvarstått i samma öfvertygel¬
se, som sista Riksdag, eller åtminstone vid af-
vikelsen derifrån icke användt just samma skäl,
som det då så grundeligen sjelf vederlagt, och
utom hvilket skäl intet enda nytt blifvit anfördt.
Men då Utskottet på ett så rnärkeligt sätt i den¬
na punct nu finnes vara sig olikt, så tror jag
åtminstone det icke vara det Högv. Ståndet vär¬
digt, att så lösligen frångå en på en så mogen,
sorgfällig, och inför Allmänheten offentliggjord
profning grundad öfvertygelse. Skulle icke i an¬
nor händelse det Högv. Ståndet likasom tyst
medgifva resultatet af sina välbetänkta, långva¬
riga och trägna öfverläggningar i detta, för he¬
la Församlingen så vigtiga ärende, fastän derjem¬
te deladt af ett annat Med-stånd, ändock vara
uppvägdt af några timmars pröfning i de tven¬
ne öfriga Stånden p Och om än det Högv. Stån¬
det, såsom oss bäst höfves, skulle utestänga all
slags förkärlek för egna, om än så välgrundade
öfvertygelser; kunna vi dock med bibehållen vär¬
dighet och utan att blifva grundligen öfverbevi-
ste, eiler ock öfverrö3tade, så vackla i ett af de
oss tillhörande vigtigaste ärenden P Skall måntro,
att hvad nyligen blifvit med så stoc ansträng¬
ning vidgjordt och så bestämdt uttaladt, verkli¬
gen varit fullt allvar, då vi nu vid första väck¬
ta fråga draga foten tillbaka; och skall icke må¬
hända mången betvifla både viljan och förmå¬
Dm 16 Februarii.
gan till genomilrifvandet af Kyrkans förbättrade
skick? Jag anser oss böra betvifla ingendera, li¬
kasom jag anser oss böra öppet fram tala en öfverty¬
gelse och ett uppsåt, deruti vi hvarken kunna el¬
ler böra vackla. Frågan hvilar; det är sannt.
Tvenne Stånd hafva sä beslutat; men tvenne haf¬
va förklarat henne vaken. Skulle vi nu träda på
de förras sida, så slumrar den väl in i den lån¬
ga hvilan. Konungen har lågt dervid ingen
hand; men huru kunde Han det göra i ett äm¬
ne af sådan art, då tankarne voro så jemnvägan-
de; och huru skall Han kunna någonsin göra
det, om ingen pluralitet iirån Representationen der¬
till föranleder? Beklagligen synes väl denna plu¬
ralitet vilja framträda åt en motsatt sida. Men
åtminstone bör väl detta Högv. Stånd, icke blott
af aktning för sina egna, icke så alldeles förtjenstlösa
bemödanden, men isynnerhet af omsorg för Na¬
tionens och Församlingens fortgående förädling ,
och af uppmärksamhet på den i allt till full¬
komlighet sträfvande tiden, vara det sista att sa
likgiltigt öfvergifva sig sjelf. Ett nytt skäl åläg¬
ger oss nära som en pligt, att fullfölja det verk,
vi påbegynt, deruti nemligen, att samma Med-
Stånd , som förra Riksdagen framkastade det nu
begagnade motivet till nya Evangelii-Bokens upp¬
skjutande, har nu varit det första att återremit¬
tera närvarande Utskottets förslag, och är, oin
jag icke alltför mycket bedrager mig, icke obe¬
näget att nu gå Preste-Ståndets vid förra Riks¬
dagen fattade beslut till mötes. I stöd af hvad
sålunda blifvit i detta vigtiga ärende afhandladt,
anser jag det Högv. Ståndet böra utan förän-
dring förblifva vid nyssberörde beslut; och an¬
493
Den 16 Februarii.
håller att denna anmärkning måtte återgå till
Utskottet, som deraf torde finna anledning till
ett nytt dermed instämmande yttrande.
Och det är icke blott på den historiska ställ¬
ning, uti hvilken denna sak sig nu befinner,
utan på sakens egen inre beskaffenhet, jig tror
mig ega giltiga skäl till den framställda anmärk¬
ningen. Att Församlingens utvärtes cultus, såsom
det hogsta godas och skonas positiva uttryck, är
för hela Folket det högsta förädlings-medel, är
lika visst, sorn att detta medel är för den stora
massan deraf ofta det enda. Det erkännes för¬
denskull utan svårighet, såsom en sak af största
angelägenhet, att de hufvudsakliga till Gudstjen-
sten hörande elementer böra bringas till den hög¬
sta möjliga fullkomlighet, så att de stå med den
öfriga (iden på samma bildningsgrad. Ingen fri¬
sinnad domare nekar, att sann fromhet, renhet
och dygd val kunna förlikas med de mest förål¬
drade Liturgiska former; men ingen lärer deraf
heller vilja hemta skäl mot förbättringen; och i
allmänhet får man väl antaga, att alli hvad som
är ädlare och bättre, så i vetenskap och konst, som
ideras högsta expression, Gudsdyrkan, äfven gör
menniskan mera ädel och god. Vid alia frågor om
vår Kyrkas förbättringar har äfven det Högv. Stån¬
det i sannt Protestantiskt sinne visat sig denna
grundsats troget. Allt, som kunnat lända till
högre fullkomlighet, har oupphörligen blifvit på¬
tänkt till förbättring, så fort tiden fordrat och till¬
fället inedgifvit. Derigenom har ock Svenska
Kyrkans Liturgik i alla öfriga delar vunnit det
renade och förädlade, samt med tiden och opi¬
nionen jemngående skick, sorn följts både af Na*
Den 16 Februarii.
493
tionens egen tillfredsställelse och främlingars bi¬
fall. Ännu återstår Evangelii-Boken. Den har
visserligen hittills icke blifvit förglömd. Med un¬
dantag af år j8la, då tillfället icke sådant med-
gaf, har denna Bok med hvarje Riksdag förtryckt
närmare sitt mål. Skulle den nu, då så mycket
är förberedt, då tiden manar och bjuder, likväl
läggas ad acta tillen obestämd, måhända mera än
inan tror, aflägsen framtid, och isynnerhet om.
ett sådant beslut skulle gillas af detta Högv. Stånd,
så vore det väl ett bedröfligt tecken till det go¬
das återgång eller åtminstone stillastående, som ofta
är ännu sämre. Jag kan icke underlåta, ibland
mängden af de välgrundade och sköna yttranden,
som i denna sak hördes i det Högv. Ståndet sist—
ledne Riksdag, anföra ett af en ibland våra mest
aktade Bröder och Fäder. För min del, säger den
värdige Biskopen, skulle jag med djup nedslagen-
het, efter fulländadt Riksmöte, återvända till min
landsort (Han uppfor kort derefter till de För¬
klarades Församling;), om jag vore nödsakad att
göra det utan hopp att snart få se en lofvad och
förväntad ny EvangeUi-llok gillad och antagen. Man
har yrkat enhet i Församlingens yttre bruk. Jag
älskar den ockj, samt, med den oinskränktaste kär¬
lek för Protestantisk Evangelisk frihet, tror den
vara dermed både förenlig och öfverensstämman¬
de. Men denna enhet måste väl icke vara vun¬
nen med blott det locala och temporella; den bör
väl ock sträcka sig till substansen och formen,
såsom ännu närmare uttryckande det ideella.
Uppbyggligt och skönt är det i sanning att, ehvar
helst jag reser öfver det vidsträckta Svithiod, och
i hvilken Kyrka jag helst ingår, få höra öfverallt
Den 16 Ftbruarii.
•amma Sånger, samma Texter, samma Boner,
såsom en hild af den allmänneliga Guds Kyrka. Meri
är det icke lika och ännu mera vigtigt, att i en
och samma Kyrka de serskilda Liturgiska for¬
merna med hvarandra harmoniera? Och huru
kan denna, den första af all Kyrklig enhet, sägas
vara vunnen, då med vår förbättrade Messa, och
vår högt berömda och berömliga Psalm-Bok, blom¬
man af den fortskridna tidens förädlade religieusa
bildning, vi likväl ännu måste, iden öfriga åt¬
minstone lika vigtiga hälft af Gudstjensten, åt-
nöjas med hvad Aleuin och Beda för öfver tusen
år sedan ordnat, och livad Kyrkans Missaler i 5
secler, och ännu längre, ordagrannt i sina Böne-
forrnler nyttjat? Jag anser mig fördenskull haf¬
va de mest tvingande skäl, att yrka och i öd¬
mjukhet tillstyrka en återremiss, för att af Höglofl.
Utskottet erhålla ett förnyadt yttrande, sådant, att
det af Högv. Ståndet må kunna bifallas.
Anmärkas bör ock det enda skäl, som af
Höglofl. Utskottet blifvit anfördt för en ny Ev-
angelii-Boks fördröjande, nemligen en förbättrad
ny Bibel-Öfversättning. 1 Högv. Ståndet blef sist-
ledne Riksdag denna betänklighet af en eller an¬
nan Ledamot endast likasom i förbigående vid¬
rörd, men hade ingen större opinion för sig.
Het Höglofl. Utskottet fann sig deremot föranlå¬
tet att vederlägga detta från andra Stånd väckta
inkast; hvilket skedde grundligt och klart, och
Utskottets mening blef, utan reservation. Stån¬
dets. Det är svårt att inse skälen till en nu för«i
ändrad öfvertygelse, då den tillförene yttrade sna¬
rare borde under sedermera förflutna tiden hafva
vunnit ny styrka. Vid början af den sednast till-
Dtn 16 Ftbruarii,
495
ryggalagda ijugu-åriga Revision af vår Kyrkas
Xiiturgik, hafva val försök blifvit gjorda, atr me¬
delst samina betänklighet försvåra och tillbaka-
hålla den fortskridande reformationen; men deras
vanmakt blef snart blottad. Redan år 1815, då
fråga om ny Evangelii.Bok så allvarligt återväck-
tes, och då Psilm-Boken led till sin fullbordan,
var man så långt ifrån att i det påbegynta ar¬
betet låta sig förhindras af en ofullbordad Bibel¬
version , att man snarare ansåg denna sednare bö¬
ra dröja, tills de under arbete varande Guds-
tjenst-böckerne hunnit begagna vår gamla, i så
inånga afseenden högt värderade Kyrko-Bibel. Och
ingen lärer neka , att just en sådan sakens gång va¬
rit för Kyrkan, ja troligen för sjelfva Bibel-arbe¬
tet ganska helsosam. Skulle nu förhållandet vara
förändradt? Och hvarutinnan? Och af hvilka
skäl ? Vore det orådligt att låta Evangelii-Boken
tala samma Bibelspråk, som Psalm-Boken? Och
skall då detta språk i den nya Bibel-stilen blif¬
va så oigenkänneligt ? Ja, äfven alla möjliga för¬
ändringar härvid betraktade, kunna de likväl på
den nya Evangelii-Boken föga eller intet inflyta,
ehvad hon före eller efter den nya Versionen
framträder. De pericoperade Evangeliska och
Epistoliska Texter skola ändock undergå en dub¬
bel förändring, den ena i afseende på ordningen,
den andra på stilen; och skall val mera olägen¬
het befaras, om dessa förändringar ske i tvenne
serskilda repriser, än på en gång? Mig synes
snarare i förra händelsen en god och välgörande
påföljd kunna påräknas. Den nya Bibel-öfversätt-
ningen må komma sent eller snart, så har den
fördenskull, i min tanka , ingen sådan gemenskap
Den 16 Febr nar ii.
med den nya Evangelii-Boken, att den kan an¬
ses för densamma såsom ett nödvändigt vilkor.
Och om så vöre, huru oangenäm vöre då icke tan¬
kan på ett möjligt långvarigare dröjsmål med denna
nya Bibel-version P Utskottet har väl, såsom ett
skäl för sin nu framställda, ifrån förra Riksdagens
afvikande mening, begagnat den ifrån detta Högv.
Stånd meddelade uppgift, att en ny Bibel.öfver¬
sättning vore snart, ja möjligen innan nästa Lag¬
tima Riksdag, att förvänta. Trovärdigheten af
denna underrättelse har visst icke bort betviflas,
då den eger för sig så högt vördade aueforiteters
vittnesbörd 3 likasom ingen för Kyrkans förkof¬
ran nitälskande medborgare utan innerlig till¬
fredsställelse emotser den snara fullbordan af det¬
ta efterlängtade verk. Mendet må äfven tillå¬
tas, att taga menskliga sakernas ovisshet i be¬
räkning, så att, i det man högeligen önskar,
hoppet icke må förhasta sig. I synnerhet må
det vara förlåtligt i denna fråga, uti hvilken
tviflet har så många skäl både af erfarenheten och
af sakens vidd för sig; ja, uti hvilken det fått
ett slags ny styrka af yttrade märkliga förebå-
delser från annan hand, der auetoriteten äfven
eger rätt till högsta uppmärksamhet. Möjligt må
fördenskull vara, och hvem ville icke deråt glä¬
djas, att vår Kyrka har sin Bibel efter önskan
förnyad inom fem år. Men äfven är möjligt,
kanske möjligare, att det icke sker förrän inom
tio år, och att detta ändock vöre ett lyckligt
fall 5 och den härutaf flytande, nog tydliga möj¬
ligheten blef helt säkert den, som nyligen här
blifvit förutsagd, att en ny Eyangelii-Bok icke
kun-
Den 16 Ftbruarii,
49?
lunde påtänkas under trettio år. Och när detta
resultat ändock anses lyckligt, huru långt skall
då väl det obestämda tids-momentet framskjutas,
i händelse resultatet blir mindre lyckligt? När
alli detta noga öfverväges, synes nog, hvilken
sannolik mening ligger, eller åtminstone skall
läggas i det Höglofl. Utskottets svar. Den blif-
ver, att ingen förbättring af Evangelii-Boken är
att förvänta på ännu en eller tvenne generatio¬
ner Jag kan ej öfvertala mig att tro sådan va¬
ra Nationens mening; och om den blifver det,
så fruktar jag, att vårt Stånd har deruti största
skulden. Och det är derföre jag icke anser den¬
na mening kunna eller böra blifva vår. Jag
förnyar sålunda min anhållan om återremiss, med
tillstyrkan, att Utskottet måtte fortfara i dess
vid sednaste Riksdag gifna Utlåtande i denna
Fråga; ett Utlåtande, till hvars bifallande de öf¬
riga Stånden nu borde vara mera beredda, och
hvilket i alla fall bör biträdas af det Högv.
Ståndet.
Den sednare frågan af denna Motion är val
icke af samma stora och allmänna vigt, men sy¬
nes mig ändock ingalunda vara nöjaktigt-besva¬
rad med en blott hänvisning till Tryckfrihets-
Förordningen. Något undantag eller tillägg i
denna Grundlags-tillämpning har det val icke
kunnat fälla någon Riksdagsman in att yrka.
Ett sådant yrkande finnes icke heller i Motio»
nema. Det nya Evangelii-Boks-Förslaget, i sin
helhet, likasom i hvarje dess del, är obestridli¬
gen Folkets egendom, då det genom Folkets Sty¬
relse tillkommit. Det är icke detta, som begäres;
Preste-St. Prot, 1839. Band, 11, 77
498
Vin 16 Februarii.
man en förklaring af Styrelsen, att den vill öf¬
verlemna det tili allmän fri disposition. En så¬
dan förklaring är ostridigt behöflig. Om nemli¬
gen det förutsattes, au Allmänheten önskar osh
efterfrågar den nya Böneboken , hvilket nogsamt
för Högloft. Utskottet är bekant, och om der¬
jemte utrönt blifvit, att både betänkligheter och
förhinder mött dessa Böners fria allmängörande,
hvilket icke heller kan nekas; så synes mig Na¬
tionen vara både befogad och berättigad, att till
sin önskans vinnande begära Styrelsens mellan¬
komst. Ty antingen aro dessa förhinder uppkom¬
na af enskildta tilltag eller enskildt missförstånd;
och hvem är bättre i tillfälle, än Styrelsen, att i
en allmän sak detta afhjelpa? Eller ock ligga
hindren hos Styrelsen sjelf, och då är denna vä¬
gen ännu klarare. Men här är nu derjemte ic¬
ke blött frågan örn rättighet att allmängöra den
nya Bönehoken, hvilken troligen icke skall, e-
medan den icke kan , förnekas, ulan här är ock
fråga om tillåtelse att få förena den med gam¬
la Evangel i i-Boken. Det är väl sannt, att en
och annan Boktryckare har på eget äfventyr vå¬
gat detta försök, utan att någon åklagan derå för¬
sports. Meri icke kan detta tilltag ärtnu derige¬
nom anses vara lagstadgadt. Tvertom må väl
ännu mången stadna i tvekan och villrådighet,
då han erinrar sig, att ett Bolag, som år 1824
begärde Nådig sanction å ett sådant företag, er¬
höll visserligen icke ett positift nekande, men
icke heller jakande svar. Det blifver icke blott
för den enskilda industrien, utan för Eolket och
Församlingen en gifven vinst, att denna villrå¬
dighet upphörer, hvilket lätt kan åstadkomma»
Den 16 Februarii.
499
med en underdånig anhållan, det Kongl. Majit
täcktes tillåta den nya Bdneboken fritt tryc¬
kas och sammanhäftas med gamla Evangelii-Bo-
ken, hvilken anhållan, utan allt tvifvel, skållaf
Kongl. Majit beviljas. Efter allt hvad jag hafc
tillfälle att inhemta i detta ämne, skulle All¬
mänheten med nöje emottaga en sådan tillå¬
telse.
Jag utbeder mig benägen ursäkt för min
vidlyftighet. Men ämnet är stort och vigtig! J
och jag hoppas att det Högvörd. Ståndet med
all ömhet behjertar det. Jag förnyar min vörd¬
samma anhållan om återremiss.
Prosten m. m. Grevillius, som förenade sig
med Kongl. Öfver-Hofpredikanten m. m. Doctor
Hedrén, hegärde återremiss i anledning af de gjor¬
de anmärkningarne.
Professor Hasselroth, som conformerade sig
med Prosten Ostberg och Kongl. Öfver-Hofpre»
dikanten m. trt. Doctor Hedrén, förklarade, att
ingenting skulle så mycket lätta antagandet af den
nya Psalm-Boken, som hoppet att snart få en ny
Evangelii-Bok, emedan båda dessa andaktsböcker
anses oskiljaktige af Allmänheten, som efter Pro¬
fessorens tanka med obehag skulle emottaga den
underrättelse, att en sådan förhoppning icke snart
kunde förmodas gå i verkställighet.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Konungens Öfver-Hofpredikant,
Doctor Hedrén, är bland de få af Svenska Kyrkan
högstförtjerite Män, som utarbetat Förslaget till
Ny Evangelii-Bok. Med samma' skicklighet han
varit Författare i detta utmärkta arbete, Författa¬
re till stor del af dessa omfrågadej allmänt om¬
s°°
Den 16 Februarii.
tyckta Böner, har han ock nu utvecklat de skäl;
som tala för dess antagande. Med ingen annan
förtjenst, än välviljans för ali förbättring i Kyr¬
kan, ifrade jag för samma sak inom och utom
Ståndet vid förra Riksdagen, och fortfar att anse
Förslaget, med de förändringar grundade anmärk¬
ningar kunna föranleda, förtjent att af Försam*
lingen upptagas och begagnas. Omständigheter-
ne hafva dock förändrat sig, sedan Sländerne vt-
trat stridiga åsigter, Konungen anbefallt den gam¬
la Bokens fortfarande Kyrkobruk , och Comitéens
befattning, såsom det syne3, upphört. Jag tve¬
kar blott osa tiden, och ville, att man något år
afvaktade, huruvida de förhoppningar man yt¬
trat om Bibel Commissionens afslutande af sitt
vigtiga arbete, gå i fullbordan, Wid den Nya
Bibel-Ofversättningen såsom vilkor fäster jag
dock icke Evangelii-Boks-Förslagets antagande,
emedan jag tror att en dryg tidsrymd åtgår, innan
denna Öfversättning utkommer, undergår pröf¬
ning och antages , och långt dessförinnan önskar
den Nya Evangelii.Boken gifven åt Församlin¬
gens uppbyggelse. Men just emedan jag hyser
denna sistnämnda önskan, förmodar jag att af-
vaktan af en ny Bibel-Öfversättnings antagande ic¬
ke länge skall såsom motskäl kunna anföras, enär
snan snart röner, att härmed kommer att långt
öfver väntan anstå, då deremot behofvet af en
ny Evangelii-Bok är oafviseligt,
I hvad Prosten Öslberg och Kongl. Öf-
ver-Hofpredikanten Doctor Hedrén anfört, in¬
stämde Gontracts-Prosten ågrell i men om med
Fiya Evangelii-Bckens allmänna antagande miste
Ben 16 Februarii.
fördröjas, intill dess nya Bibelversionen utkom¬
mer fullbordad, borde Kongl. Bibel-Comitéen
eller de lärde och upplyste Män, åt hvilka Bibel¬
versionens föregående granskning kan blifva upp.
dragen, företrädesvis företaga sådan pröfning af
de utsedde Pericoperne, att de, efter Högveder¬
börlig sanction, ina i Nya Evangelii-Boken inta¬
gas, utan afbidan af hela Bibel-versionens slut¬
liga granskning, sorn kanske på mansålder icke
hinner fullbordas.
Biskopen m. m. Doctor Wallin: Så inner¬
ligen som jag nitälskar för den nya Evangelii-Bo¬
ken, och så uppriktigt jag önskade att upplefva
den tid, då den i vår Församling antogs, så fö¬
reser jag dock en stor olägenhet deraf, om , enär
vi icke nu, såsom vid förra Riksdagen förmoda¬
des, befara, att Bibel versionen förrän inom en
mansålder kan med säkerhet förväntas färdig, om,
säger jag, vi förut påskyndade den Nya Evange-
lii-Bokens antagande. Den skulle i sådan händel¬
se tarfva, vid den nya Bibelversionens färdigblif-
vande, en alldeles ny redaction, insättning af
nya Pericoper, förändring i Böneme m. m.; olä¬
genheter, som dels medföra kostnad för den min¬
dre bemedlade delen af Nationen, dels ock för¬
orsaka, att en nyss i Kyrkan antagen och af För¬
samlingen känd andaktsbok skulle å nyo under¬
gå en förändring. Med innerlig värma delade
jag förleden Riksdag den tanke, att man icke bor¬
de fördröja med antagandet af den nya Evange¬
lii-Boken. Sådant var icke då allmänna tänkesät¬
tet. Nu hafva omständigheterne förandrat sig.
Snarare än man vågade hoppas, motses nu en
ny Bibelversion; och hvarföre då icke invänta
503
Den j6 Februarii.
den? Visserligen kunna våra nu varande Pie-
diko-Téxter, såsom i allmänhet magra, tarfva au
ombytas mot nya, mera rikhaltiga; men icke äro
de aå torftige, att vi icke dermed kunna hjelpa
oss tills den snart inträffande epoken af en ny
Bibelversion. I afseende på sednare puncten af
Contracis-Prosten Östbergs anförande vidhåller
jag min förut yttrade mening. Bönerne äro re¬
dan Allmänhetens egendom, och jag är glad
att nu med säkerhet kunna meddela den under¬
rättelse, att en så stor upplaga af dem finnes,
att ingen brist bör kunna befaras. Hvad frågan
om monopolium för tryckningen angar, så tror
jag att Kongl. Majit icke bör vidare besväras
med detta mål, som icke har någon gemenskap
roed den förevarande öfverläggningen.
Häruti instämde Dom-Prosten Lundblad, Pro¬
fessoren Bexell, Contracts-Prosten Pettersson med
flere af Ståndet. Comminister Dahlgren förenade
sig endast i förra puncten.
Biskopen m. m. Doctor Faxe: Om nu med
säkerhet kunde bestämmas, när den nya Bibel¬
versionen möjligen hinner att komma i Allmän¬
hetens händer, så ville jag förena mig i Utskot¬
tets tanke. I annat fall instämmer jag med
Kongl. Öfver-Hofpredikanten m. m. Doctor He¬
drén , att det vore det Högv. Ståndet värdigt att
vidtaga någon åtgärd, hvarigenom saken å nyo
kunde bringas å bane. Såsom förslag härtill vil¬
le jag framställa, om det icke skulle vara lämp¬
ligt, att f. d. Evangelii-Boks-Comitéen ä nyo före¬
tog pröfningen, och inkom med förslag till ny’re-
daciioo.
Härvid upplyste H. H. Erke-Biskopen och
Den 16 Februarii,
503
Talmannen, att Evangelii-Boks»Comitéen långt för
detta, efter afsiutadt och till Kongl. Maj:t ingifvet
Förslag till ny Evangelii-Bok, ansåg sig vara upp*
löst.
Biskopen m. m. Doctor Tegnér: Då All¬
männa Besvärs* och Oeconoroie-Utskottet ansett
afsigten med Contracts-Prosten Östbergs Motion
icke hafva varit den, att väcka fråga’rörande den
Nya Evangelii-Boken, utan att Motionairen endast
åsyftat frigifningen af Bönernas tryckning, så
finner jag ock nu, vid afhörandet af Motionairens
till Protocollet gifna förklaring, att Utskottet
icke misstagit sig. Under discussionen har dock
förevarande fråga lått en helt annan vändning,
och blifvit derhän reducerad, att hos Kongl. Majrt
i underdånighet föreslå antagandet af den Nya
Evangelii-Boken — en fråga, sorn jag, för min
del, anser af mycken vigt för landet i allmänhet
och serskildt för det Högv. Ståndet.
Målet begärdes å nyo på Bordet af Bisko-
parne Tegnér och Wallin med flere.
§• 10,
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
Betänkande N:o 15 , i anledning af Hr Profes-
sorén Pehr Olof Gravanders Motion, om angelä¬
genheten af en Lag, som bestämmer, i hvad förhål¬
lande Pastorer och Kyrkovårdar eller andre Förvaltare
af Kyrko- och Fattig-Cassor böra ansvara för yppad
Cassa-brist, anförde
Professoren G ravander: Det obestämda uti
detta Höglofl. Lag-Utskottets Betänkande önskar
jag må borttagas, och i dess ställe en positif före¬
skrift gifvas i enlighet med hufvudidcén uti
Den 16 Februarii.
den gifna Motionen, som cj är tagen af specula»
tionen, utan af erfarenheten och af frågans olika
bedömande af åtskilliga auctoriteter, i brist af
bestämd Lag.
Jag kan ej med Höglofl. Utskottet finna sä¬
kerhet för Cassorne deruti, att ”detta angvar
beror af den olika sedvänja, som pä olika orter är
vedertagen, eller af de serskilda Instructioner och
Föreskrifter, tom i serskilda Församlingar dr o i ve¬
derbörlig ordning meddeladem. m. Jag måste
tillkännagifva min fruktan för Cassornes säker¬
het, i anledning af följande Höglofl. Utskottets
yttrande: "att den förlust, som Cassorne tillskyndas,
mäste, jemlikt de för Sysslomäns redovisnings- och
ansvarsskyldighet i Lag stadgade allmänna grun¬
der , mätas efter den del, hvardera i Förvaltningen
haft, och det inflytande, de hvar för sig dervid ut•
öfvat eller egt utöfva m. m.; hvarföre Utskottet
ansett Lag för närvarande hvarken behöflig eller
lämplig.”
Uti någon analys af Betänkandet vill jag„
ingalunda ingå, men tror, så af sjelfva sakens
beskaffenhet, som af Reservanten Prosten Nor¬
dins deduction, rörande det oafgjorda, huruvida
Kyrkovärdar inför Lagen anses såsom Syssloman,
att en allmän Författning derom behöldes, hvaruti
bestämdt stadgades, icke allenast i hvad proportion
hvar och en af Cassa-FÖrvaltarne bör ansvara, utan
ock sättet för bristens utsökande. Drage roan icke i
betänkande att föreslå allmän Författning för nämnda
Cassors Förvaltning? med vis omtanka hafva andra
Cassör i denna punct blifvit vårdade. I brist
af denna ovissadel i ansvaret, om någon, känner
jag, att Cassör flerestädes lidit, och att förlusten
Den 16 Februarii,
505
me d mycken omväg och tidsutdrägt blifvit till
någon större eller mindre del eisatt, icke alltid
fullt. Igenom inbetalningar, testameriten m. m.
kan betydligt under sjelfva räkenskaps-iret inflyta,
I händelse af Concurs hes elier efter nå¬
gon af Cassj-Förvaltarne, vill en och annan af de
öfriga (jag talar af erfarenheten) undandraga sig
ansvar, åtminstone bestrida detta såsom sig ålig¬
gande. Den ene skyller på den andra, och ej
sällan på sin egen okunnighet om Cassans till¬
stånd, och betviflar skyldigheten af gitt delta¬
gande i ansvaret. Högst obehagligt lur det för
Öfver-styrelsen varit, att i laga väg begära säker¬
het eller seqvester på alla Förvaltarnes egen¬
dom, intill dess det bristande blifvit godtgjordt.
Af flera skäl kan jag icke tillstyrka, att den¬
na immission eller säkerhet först begäres, eller
ens tages hos Pastor. Det vore obilligt, ja orätt,
vist. Jag sätter alla dessa Cassa-Förvaltare uti pa-
rité, så väl för förvaltning, som ansvar. An-
tages denna princip, eå skall man, efter all min
öfvertygelse, allraminst blottställa Cassorne för
förlust, emedan den ene Förvaltaren för egen
räddning med noggrannhet vakar öfver de andra.
Jag tillägger några hithörande anteckningar:
1:0 Kyrkovärdarne skola med Församlingens
samråd på Socknestuga utväljas och tillsättas. Prest.
Priv. §. 23. Ifr K. Res. d. 14 Julii 1741.,
§. 8. De skola då ega allmänt förtroende.
2:o Kyrko-Räkenskaperne böra af Kytkoher»
den och Kyrkovärdarne hållas verificerade. Prest.
Priv. §. 123- K. K. O., Cap. 26: §. 8.
3:0 Landshöfdingen och Biskopen skola till¬
se, att Vederbörande, som dessa medvi om hand
So6
Dm 16 Febr u ar ii.
hafva, derföre göra årlig redo. K. Br. d. 6 Apr.
1695.
4:0 Kyrko-Medlen skola nedläggas i Kyrko-
Kistan, hvartill skola finnas 3 lås, med hvartdera
sin nyckel till Pastor, till Kyrkovärdarne, och
till någon annan skicklig man, sorn Församlin»
gen dertill utser. Prest. Priv. § 23.
5:0 Kyrkovärdarne uttaga böter flir hvar¬
jehanda. K. K. O. Cap. 15. K Res. på Prest.
Besvär d. J4 Sept. 1731.
6:0 Inga Publika Medel m. m. får Kyrko¬
herden uttaga utan Kyrkovärdarnes vetskap. K.
Res. på Prest. Besv. d, 14 Junii 1-50. Jfr. K.
K. O. Cap. 26: §. 8.
I stöd af ofvan anförda nödgas jag bestå vid
Motionen, både att allmän Författning må pröf-
vas nödig till föreslående, och att uti denna be¬
stämdt utsattes hvarje enskild Förvaltares andel
uti ansvaret för Cassa-brist. Jag föreslår, att
Pastor ansvarar för en tredjedel, och att de öf¬
riga två tredjedelarne delas emellan de öfriga
Cassa-Förvaltarne. Derigenom bindas de till stör¬
re uppmärksamhet vid utlåningar och räntors in-
drifvande, samt Medlens noggranna förvaltning.
För närmare pröfning begär jag ödmjukast
återremiss.
Dom-Prosten Holmström ansåg den beskyll¬
ning Rag-Utskottet synes hafva fått, att vilja fri¬
taga Kyrkovärdarne från allt] ansvar vid* yp¬
pad balance, vara mindre billig, enär Utskottet
ansett dem böra ansvara en för alla och alla för
en. Ett specielt ersättnings-förhållande lärer icke
genom någon allmän Rag kunna bestämmas.
t
Den 16 Februarii.
5°7
Efter framställd proposition blef förevaran¬
de Betänkande bifallet.
Härvid reserverade sig Contracts-Prosten
Nordin, Profe. oren Gravander och Kyrkoherden
iytft; den förstnämnde under förklarande, att han
ansåg en Förordning nödig, som stadgade i hvad
mort ansvaret vid yppad Cassa-brist borde de¬
las, och ersättning bestridas.
§•
Företeddes och lades på Bordet följande in¬
kom ne Memorial och Betänkanden, nemi. från
Constiiutions- Ulskoltet:
N:o 5, till Ridderskapet och Adeln, med
Utlåtande i anledning af gjorde anmärkningar
mot en af Kong!. Maj:t föreslagen Redactions-
Förändring i »4 §. R. O.
Stats-Utskottet:
N:o 54, angående beräkning af Stais-Ver-
kets inkomster, jemte dertill hörande Bilagor.
a) Betänkande i fråga otn beräkningen och
utgörandet af Mantals-penningar , .Lagmans-rän¬
tor, in. m.
b) Utlåtande i anledning af Herr P.
Siahles Motion, att bötes-rnedlen hädanefter ej
må intaga* bland Stats-Verkets inkomster.
c) Utlåtande i anledning så väl af Kongl,
Majtts Nådiga Proposition om afhjelpande af
af den årliga bristen i Saltpeter-Fonden och om
ett förändradt sätt för Saltpeter-gärdens uppbä¬
rande, som några i ämnet hos Bonde-Ståndet
yäckte Förslag.
d) Utlåtande öfver vackt Motion om ned¬
5°S
Den ;6 Februarii.
sättning utaf Controlls-Stämpel-afgiflen å Guld,
Silfver och Testamenten.
e) Utlåtande i anledning af väckt fråga om
Nummer-Lotteriets och General-Assistance-Con-
toirets indragning.
f) Utlåtande, angående dels ersättning fdc
Gods- och Fartygs-egare vid olyckor, som genom
Lotsars förvållande inträffa, samt dels om an¬
vändande af inflytande Lots- ech Båk-afgifter.
g) Utlåtande i anledning af väckte Motio-
om Salu-Accis-afgiftens upphörande.
N:o 55, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Remiss rörande nedsättning af Grosshand¬
laren Weners arrende för Svartsjö Kongs-La-
dugård.
N:o 56, i anledning af Kongl. Majrts till
Utskottet aflåtne Skrifvelse den 19 Nov. 1828,
angående afskrifning uti Räkenskaperne af Num¬
mer-Lotteriets fordran hos Hamnbyggnads-Dire-
ctionen i Helsingborg.
N.'o 58» i anledning af väckt fråga om de
så kallade Djekne-penningarnes upphörande.
N:o 59, i anledning af väckt Motion om
öfverlåtande till Staden Hjo af Kronans andel i
der fallande Sakören.
N:o 60, rörande väckt Motion, angående
grunden för Räntornes utgörande af någre Thors¬
hälla Stad upplåtne hemman.
Nto 61, i anledning af Herr Petterssons
Motion om öfverlåtande af en Kronan tillhörig
Tomt åt Oelreichska Enkhus - Inrättningen i
Landskrona.
J)tn 16 Februarii,
§• 12-
Upplästes och lades pl Bordet Eccle-
sia sti ka Lag-Utskottets Utlåtande N:o
6, i anledning af Contracts-Prosten
Mag. L, P. Afzelii Memorial om Por.
lofiihet för Contracts-Prostarnes Em-
bets*skrifvelser; varandes detsamma
af följande lydelse:
Af Högv. Preste-Ståndet har till Ecclesia-
stikå Utskottets Lag-Afdelning blifvit remitte-
radt Contracts-Prosten Magister jéfzelii Memorial
af den 10 December förledet ar, hvaruti före¬
slås, att Postfrihet måtte^eviljas Contracts-Prostar-
ne för sådane expeditioner, sorn omedelbart öf«
versändas till Consistorium eller Landshöfdinge-
Embetet. Motionairen har grundat sin framställ¬
ning på de af sanna förhållandet styrkte skäl,
att Prost-Expeditionen intill närvarande tid va¬
rit och är utesluten från delaktighet i denna för¬
mon, hvilken, tid efter annan, blifvit förunnad
and ra Embetsverk och Corporationer, som åt det
Allmänna egna sin tid och arbetsförmåga; att
det är ett missförhållande emellan Prostarnes
fyrfaldiga göromål och deras lönevilkor; att Proste-
ijensten ofta föranleder till längre resor, Syne-
förrättningar och Uppbörder, hvilka, jemte det
de medföra kostnad och besvär, äro af offentlig
egenskap, och derföre, såsom fullt jemförlige
med andra Publika Verks och Institutioners åt«
gärder, så mycket heldre borde åtföljas af Post-
frihets-fördelar, som den åt Prostarne anslagne
Lönings-spannmålen icke allenast, der den in
natura åtr jutes, är alldeles otillräcklig till be-
5/0
Den 16 Februarii.
lackande af de Prost-Embetet åtföljande trägna
göromål, resor och omkostnader, utan äfven,
der den gäldas efter förhöjdt Kronovärdie, endast
uppgår till några Riksdaler.
I denna framställning hade Hr Contracts-
Prosten Magister Pettersson sig förenat, hufvud¬
sakligen af de skäl, ait i sednare tider en mängd
göromål, serdeles af rese- och skrifveri-natur,
blifvit på Contracts-Prostarne öfverflyttade, utan
att den kostnads-ersättning, som derföre åt andra
dem bestridande Tjenstemän tillförene varit an¬
slagen, kommit Prostarne till godo 5 hvarföre väl
icke yrkas, att desse tillkomne göromål, i
hvad de kunna öka Prostarnes besvär och rese¬
kostnader, skulle af Statens medel godtgöras;
roen dock påstås, att Fribrefs-post så mycket
heldre borde Prostarne förunnas, som alla de
från Prost - Expeditionen utgående Handlingar,
hvilka utgjorde en obetydlighet, då ProsterTun-
norne »nslogos, nu mera utgöra stora packor, de
der på mångå ställen icke för värdet af flera tun¬
nor säd kunna årligen ifrån Post-Contoiren af« v
sändas.
Eag-Afdelningen har tagit detta ämne i no¬
ga öfvervägande, och finner visserligen, att de
för Motionairerne talande skälen , långt ifrån att
vara ogrundade eller öfverdrifne, stödja sig både
på rättvisa och billighet, alldenstund det icke
kan bestridas, att den åt Contracts-Prostarne
anslagne lönen ingalunda uppvä'ger de flerfaldiga
besvär och omkostnader, som nu, mer än tillfö¬
rene, äro från Proste-tjenstsn oskil jäktige. Af¬
delningen har sig äfven bekant, att då Kyrko-
Inspectors - tjensterne i Skåne indrogos, dessa
Den 16 Februarii.
Tjenstemäns befattningar öfvergått till Prester-
gkapet, och i synnerhet för Contracts-Prostarne
medföra tidsspillan ocb uppoffringar, enär den af
hvarje Kyrka till Inspectoren anslagne lön af
en tunna säd hvarken med göromålen öfverför¬
des på Pastorerne, ej heller användes att till nå¬
gon del gäl ela det ökade ansvarsfulla besvär, som
för Prostarne i och för Kyrko-räkningar, och
hvad dermed gemenskap eger, tillkommit; men,
då Afdelningen icke kan tillbakahålla den öfver-
tygelsen, att ^svenska Presterskapet nu, liksom
alltid tillförene, anser det kärast och värdigast,
att äfven med enskilda uppoffringar, utan Stats¬
inkomsternas minskning, lemna sin arbets-för-
inåga åt det allmänna, så vidt det kan stå till¬
sammans med Religions-Lärarens högre och e-
gentliga pligterj så torde Afdelningen mera ge¬
nom ett afstyrkande, än ett tillstyrkande, gå så
val det Högv. Ståndets, sorn de värde Motionai-
rernes tänkesätt till mötes. Afdelningen vill
dock icke lemna oanmärkt, att för de ifrån Con¬
sistorium , Landshöfdinge- och Domare-Em beten
mera aflägse boende Contracts-Prostarne någon
utväg för Bref* och Handlingars kostnadsfria af-
sändande torde kunna öppnas , om Prosten, som
deraf kan vara i behof, hos Konungens Befall¬
ningshafvande begär tillstånd, att med deri van¬
liga Krono-Posten få afsända sine expeditioner;
och hvad angår Contracts-Prostarne i Lunds Stift,
hvilka genom Kyrko-Inspectors-fjensternes in¬
dragning ovedersägligen hafva fått ett i förhål¬
lande till de öfrige Stiftens Contracts-Proslar ö-
kadt ansvar och besvär, torde de derföre till¬
skyndade omkostnaderne, så framt de skulle an¬
Den 16 Februarii.
ses alltför Svåra att vidkännas, lättast kunna sf«
hjeipas, derest å ett blifvande Prestmöte förhål»
landet utredes och Kongl. Post-Directionen un*
derställes.
Afdelningen gör alltså full rättvisa åt de
värde Motionairernes åsigter, men föreslår, till
följe af ofvananförde skäl, att underdånig fram*
ställning af de i sig sjelf rättmätiga anspråken
denna gång icke må göras; hvilket dock det
Högv. Ståndets pröfning vördsamt undersiälles.
Stockholm den 14 Februarii 1829.
Pehr Thyselius.
J, Ii. Kinnander. H. O. Holmström.
P. O. Gravander. Carl Forslind C.son.
A. Zj. Pettersson. H. Lyth.
Jon. Arv. Winbom.
§• 13*
Då nu å nyo föredrogs S:ats-U(skottets-Ut-
låtande N.o 52 , angående anslag af Allmänna
Medel till åtskilliga vägars förbättrande, anlägg¬
ning och underhåll, Lief samma Utlåtande af
Preste-Ståndet bifallet.
§. 14.
Iiag-Utskottetg Betänkande N:o 15 , i anled¬
ning af Professoren Pehr Olof Gravanders Motion
om angelägenheten af en Lag, tom bestämmer i
hvad förhållande Pastorer och JCyrkovärdar eller,
andre Förvaltare af Kyrko- och Fattig-Cassor böra
ansvara för yppad Cassa-brist, samt
Nio
Den 16 Februarii.
5'3
N.’o l8j (ifver Hr Georg Axtl af Sillens Mo¬
tioner om afskaffande af Klamtning vid andra till—
fällen, än då eldsvåda inträffar, samt om inskränk¬
ning i nubrukliga Ringningar, blefvo, vid nu skedd
förnyad föredragning, af Preste-Siåndet bifallne;
§• 15-
Bifölls, vid nu skedd förnyad föredragning,
Iiag-Utskottet8 Betänkande N:o 17, öfver Riks-
dags-Fullmägtigen från Jönköpings Län Johan¬
nes Svenssons Motion om afskaffande af den i
48 och 49 Capitlen Missgernings-Balken före-
skrifna Urtjufva-ed.
§. 16,
Efter uppläsning af Lag-Utskottets den 6
dennes på Bordet lagde Memorial N:o 39, af in¬
nehåll, att, sedan Lag-Utskottet i afgifvet Utlå¬
tande N:o 8 , på anförde skäl förklarat sig ej
vara behörigt att taga befattning med Dom-
Prosten Holmströms, Prosten Dedekinds samt Hr
Klemans från Preste-Standet samt Vällofl, Bor¬
gare-Ståndet till Utskottet remitterade Motioner,
angående ändringar och tillägg i Instructiönen
lör Rikets Ständers Justitise-Ombudsaian , så ha¬
de Vällofl, Borgare-Ståndet samt Hederv. Bonde-
Ståndet berörde Utlåtande gillat, hvaremot Höglofl,
Ridderskäpet oeh Adeln ansett ärendet tillhöra
Lag-Utskottet att upptaga och behandla, samt
Preste-Ståndet detsamma till Utskottet återförvist)
hvilket förhållande af Utskottet blifvit anmäldt,
för vidtagandet af den åtgärd, som i anledning
Preste-St. Prot. 1829. Band. 11. 78
8i4
Den 16 Felmiarft.
af 44 §. 3 Morn. Riksdags-Ordningen kunde
finnas böra härutinnan vidare ega rum.
Preste-Ståndetj som gillade !Lag-Utskottets
Memorial, beslöt att, jemlikt 44 §. 3 Mom, Riks-
dags-Ordningen, remittera till Constitutions-Ut-
akottet att afgöra, till hvilket Utskotts behand»
ling ofvannämnde Motioner böra förvisas.
§• *7-
Biföllos, vid förnyad föredragning, Allmän*
na Besvärs- och Oeconomie-Ulskottets Betänkan-
den och Utlåtanden:
N:o 41, angående ytterligare förekommeri
fråga om uppbud till Skallgång, och om disposi¬
tion af Jagt-medlen i Östergöthlands Län.
N:o 44 j i anledning af väckt fråga om rät*
tighet för enskilde Jord-egare* Byalag och Stä¬
ders Borgerskap^ att} utan hittills brukliga om¬
gångar, anlägga Begrafnings-platser,
N:o 45, i anledning af väckt fråga om För¬
valtningen af enskildte Bolags eller Socknars
Span n må 1 s-Ma gaz i nen
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem
O. Rogbergt
5'5
TIiorsdagen elen 19 Februarii.
Plenum kl. 10 f. m.
§. i.
Änmältesj att Biskopen m. m. Docfor Wijk«■
iman af Opasslighet var hindrad alt i dag delta¬
ga uti Ståndets öfverläggningar.
§. 2.
Ståndets Protocöll för den 16 uti denna må-
nad justerades.
§• 3-
Af inkomne Proiocolls-Utdrag inhemtades,
ätt Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat
till Constitutions-Utskottet en, i den form 29 §.
Riksdags-Ordningen föreskrifvérj anmäld Anled¬
ning till Anmärkning mot Stats-Ministern för
Utrikes Arenderne, Hans Excellence Hr Grefve
G. af Wetterstedt j bifallit och gillat följande Be-
tänkanden och Utlåtanden: Ståts-Utskottets N:o
34, angående Sörforss Krono-Laxfiske-Arrenda-
torers ansökning om eftergift i Taxan för 3 år
in. tn.; N:o 35, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå Mjölnaren Eric Wässels un»
derdåniga ansökning om nedsättning i Arrendet
för Carl Gustafs Stads Krono Tull-qvarn; N;o
38 , angående den Förste Kammar-Musicus Berndt
Crusell tillagde Pension J N:o 40, om inrättande
af en allmän Klubb för alla fyra Riks-Ståndens
Ledamöter; N:o 44, i anledning af ifragastalld
förändring i tiden för lefvereringen af Krono-
S16
Den ig Fehr narn-
arrenden; NYo 55, angående understöd af allmän*
na Medel för Arvika Köping; N:o 46, i fråga
om uppresandet af en Minnesvärd vid Lutzen,
der Konung Gustaf II Adoiph stupade; N:o
47, i anledning af Kongl. Majus Nådiga Kemiss
uppå underdåniga ansökningar om nedsättning i
Arrende för Hemmanen Rörby och Barkarby;
Lag-Utskottets N:o 14, öfver väckt Motion om
upphäfvar.de af 22 Cap. samt 27 Cap. 9 §. Rätte-
gångs-Balken; lagt till Handlingarne; Constitu-
tlons-Vtskottets Memorial N:o 4, angående åter-
lemnandet af en till Utskottet remitterad Motion
om tids-besta'mmelse för Riksdagsmanna-valen j
återremitterat: Stats-Utskottets Utlåtanden N:o
36, i anledning af väckt fråga , angående Utskyl*
der till Staden Nyköping af Landshöfdinge-
Kesidence-huset derstädes, äfvensom afgifter till
Städerne i allmänhet för Kronans deri varande
Egendomar; N:o 43, i anledning af väckte Mo¬
tioner om förändring af Stadgandet uti Kongl,
Placatet den 27 Augusti 1723, angående vil-
Itoren för Bergsbruks anläggande; N;o 50, angå¬
ende inrättande af ett Rikets Ständers Archiv;
N:o 51, angående uppförande af ett Lazaretts-*
hus på Gottland,
§• 4*
Uti ankomne Protocolls-Utdrag tillkännagafs,
att Vällofl. Borgare-Ståndet, vid uppläsning af
ett från Högloft. Ridderskapet och Adeln ankom¬
met Protocolls-Utdrag, enligt hvilket Ridderska¬
pet och Adeln till Banco-Utskottet remitterat
en af Herr Rosenblad, Bernhard, väckt Motion,
angående en Medailles präglande, på Bankens be^
Lten rg Februarii,
5*7
kostnad, i anledning af Deras Kongl. Högheters,
Hertigarnes af Skåne, Upland och Östergöthland
födelse, funnit, i följd af gjord inbjudning, godt
att uti denna Remiss sig med Ridderskapet och
Adeln förena; återremitterat Banco-Utskottsts Be¬
tänkande N:o 13, öfver gjord Motion om in¬
ställelse af Banco-auctioner i de fall, der efter¬
lefnad af nu varande 18 och 19 §. §. uti 1818
års Intecknings-Dag kunde för någondera egaren
bereda möjligt lidande; Oeconomie Utskottets Be¬
tänkande N:o 46, om Helsinge-Buldans stämp¬
lande,
§• 5.
ProtocoIIs-Utdrag, ankomne från Hedervär¬
da Bonde-Ståndet, innehöllo, att Bonde-Ståndet
remitterat till Stats-Utskotteti Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Skrifvelse af den 22 sistledne .Tanuarii, med
förslag till förnyad Instruction för Rikets Stän¬
ders Revisorer öfver Statsverket, jemte de, ian*
ledning deraf, inom Ståndet gjorde skriftliga och
muntliga Anföranden: till Constitutions-UtskotUf,
Ståts-Utskottets uti Memorial N:o 57 anmälde
Anledning till Anmärkning emot Föredraganden
för Krigsärenderne; samt vid föredragning af
Lag-Utskottets Utlåtande Nto 10, hvarigenom,
jemnlikt 44 §. Riksdags-Ordningen, blifvit an¬
mäldt, att Utskottet på anförde skäl ansett sig
icke kunna taga befattning med Herr Johan Ja¬
cob Löfwenströms från Höglofl. Ridderskapet och
Adeln till Utskottet remitterade Memorial om öf¬
verseende och förbättring af Författningarne om
Postverket, så vidt de angå förbrytelser och straff
i. pål, sora röra Postyäsendet, utan återlemnat
Den ig Februarti.
det remitterade Memorialet till Höglofl. Ridder-
skapet och Adela, beslutit, att berörde Memorial
skulle remitteras till Oeconomie-Utskotteti bifallit
följande Betänkanden och Utlåtanden: Stats-Ut¬
skottets N:o 37, angående fortfarande af det un¬
derstöd utaf Stats-medlen Carlscrona Stads Fat-
tigvårds-inrättning hittills åtnjutit, samt om till¬
ökning deri; Lag-Utskottets N:o 15, i anledning
af Herr Professoren Gravanders Motion om an¬
gelägenheten af en Lag, som bestämmer, i hvad
förhållande Pastorer och Kyrkovärdar, eller an-
dre Förvaltare af Kyrko- och Fattigcassor böra
ansvara för yppad Cassabrist; N:o 17, öfver Jo¬
hannes Svenssons från Jönköpings Län Motion,
om afskaffande af den i 48 och 49 Cap. Miss-
gernings-Balken föreskrifne Urtjufva-ed; och N:o
38, öfver Herr G. A. af Sillens Motioner, om
afskaffande af Klämtning vid andra tillfällen, än
då eldsvåda inträffar, samt om inskränkning i
nu brukliga Ringningar; Oeconomie- Utskottets N:p
48, i anledning af väckt fråga om befrielse för
Skärgårds-hemmans-egare från Krono-skjutsens ut¬
görande; N;o 50, i anledning af vackt fråga om
en allmän och kostnadsfri rättighet till Fiske i de
stora fjärdarne af yttre Skären på Kronans vat¬
ten, in. m.j N:o 51, rörande väckt fråga om
Gästgifvaregårdars anläggande å Wermdön; N:q
52, i anledning af väpkt fråga om skyldighet
för Ordinarie Domare, att af egne medel ersätta
alla de resekostnader hans Vicarius, i och för
sitt Förordnande, får vidkännas utom Domsa¬
gans gränsqr; återremitterat Stats-Utskottets Ut¬
låtanden N:o 36, i anledning af Herr Pehr Löf-
yenii Memorial, angående Utskylder till Staden
Den ig Februarii.
Nyköping af Eandshöfdinge-Residencehuset der¬
städes, äfvensom afgifter till Städerne i allmän¬
het för Kronans deri varande Egendomar; N:o
43, i anledning af väckte Motioner om förän¬
dring af Stadgandet uti Kongl, Placatet d. 27
Aug. 1823, angående vilkoren för Bergsbruks
anläggande, och N:o 52 , angående anslag af All¬
männa Medel till åtskilliga vägars förbättrande,
anläggning och underhåll; Oeconomie-Utskottets
Betänkanden N:o 31, i anledning af väckta frå¬
gor om Arbetscommenderingars upphörande; N:o
37, i anledning af väckte Motioner om upp¬
hörande af National-Beväringen på Gottland; N:o
43, i anledning af väckt fråga om förklaring
och tillägg vid Kongl. Kungörelsen den 17
Martii 1824» rörande Oeconomiska Besigtnin-
gar å Kyrkoherde-Boställen, m. m.; N:o 46, an¬
gående Helsinge-Buldans stämplande, och N:o
47, i anledning af väckt fråga om Nya Evan-
gelii-Boks-Förslagets antagande, samt om fri
tryckning af de vid berörde Förslag fogade Bo-
nerne; samt vid föredragning af Lag. Utskottets
Memorial N:o 3g, hvaruti, sedan X,ag-Utskottet
af ankomne Protocolls-Utdrag inhemtat, att Bor¬
gare- och Bonde-Stånden gillat Utskottets Utlå¬
tande N.’o 8, hvarigenom Utskottet förklarat sig
icke vara behörigt att taga befattning med Dom-
Prosten Holmströms, Prosten Dedekinds samt Hr
Johan Jacob Klemans till Utskottet remitterade
Motioner angående ändringar och tillägg i Jn-
structionen för Rikets Ständers Justitiae-Ornbuds*
man, men att deremot Höglofl, Ridderskapet
och Adeln ansett ärendet tillhöra Lag-Utskottets
upptagande och behöriga behandling, samt Hög,
$ao
Ben /p Februarii.
vördige Preste-Ståndet detsamma dit Sterforvist ~
Xag-Utskottet anmält detta förhållande, för vid¬
tagande af den åtgärd, som i anledning af 44 §,
3 Mom. Riksdags-Ordningen kunde finnas böra
ega rum, beslutit, att likmätigt det åberopade
stadgandet i Riksdags-Ordningen öfverlemna till
Constitutions-Utskottet att afgöra, hvarthän frå¬
gan bör förvisas,
§. 6.
Nedanstående, från Utskotten inkomne Be¬
tar,karldén företeddes och Jades på Bordet, nemi.
från
Log-Utskottet:
N:o 19, i anledning af Herr P. G. Ceder-
schjölds Motion, att Rikets Ständers den 8 Dec.
1823 lill Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga Skrif¬
velse angående Rådmäns och Kämnärers befriel¬
se från deltagande i ansvaret för försummelse
att till Öfverdomaren insända renoverade Dom¬
böcker och Protocoll, måtte å nyo till Kongl.
Maj:t inlernnas.
N:o 20, i anledning af Herr P. G. Ceder-
sclijolds Motion, att den del af Rikets Ständer*
d. 22 Dec. 1823 till Kongl. Majit aflåtne un¬
derdåniga Skrifvelse, som rörer upphäfvandet af
Kongl. Förordningen den 7 Dec. 1787, angåen¬
de lifsstraff för obehöriga omdömen öfver de
af Kongl. Maj:t vidtagne Författningar, måtte å
nyo till Kongl, Maj:t inlernnas,
N:o 21, öfver Contracts-Prosten S. D, Ni-
belii Motion om stadgande, att lägrad qvinna,
söm till sitt barns försörjande vill njuta under-
Den 19 Febvuarii.
stod af Fatligvårds-inrättning, skall åligga att upp*
gifva sin lägersman.
K;o 22, (ifver Riksdags-Fullmägtigen Herr
C. F. Lundmans Motion, om föreskrift för Hof-
Rätterne, att, utan anlitande af Konungens Be-
fallningshafvandes handräckning, brefvexla ined
Under-Domstolar i de mål och ärenden, der
dessas åtgärd af Hof-Rätterne påfordras.
Njo 23, öfver Riksdags-Fullmägtigen Herr
A. P. Stähles förslag, att alla vitén och böter
skola, då tillgång till deras gäldande hos den
sakfällde ej finnes, förvandlas efter de grunder,
som i 10 Cap. 1 §. Uisöknings-Balken och 5
Cap. Straff-Falken äro stadgade.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet:
N:o 5g, om skyldighet för vissa Städers
Tomt- och Husegare att deltaga i Borgerskapets
©nera.
N:o 60, om en från Tofta Hemman från-
gkiljd Skogsparks återgång till nämnde Hem¬
man.
N:o 61, i anledning af väckt fråga om Väg¬
ning af hö, i stället för Parmmätning, samt om
begagnande af Krönta Tunnor vid försäljning af
Brännkol,
§• 7-
Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets Me¬
morial N:o 54 , med dertill hörande Bilagor, an¬
gående beräkningen af Stats-Verkets inkomster,
beslöt Preste-Ståndet att detsamma punctvis
lill granskning företaga, och då dervid före¬
kom
Den 19 Februarii.
1:0 Ordinarie Räntan, anförde
Prosten Anjou såsom en allmän anmärk¬
ning emot detta Memorial, att Utskottet syntes
hafva varit för varsamt att uppskatta Statens in¬
komster. Han insåg nogsamt vådan deraf, att
i en sådan förslags-calcul beräkna för högt; men
då i den Kongl. Propositionen om Stats-Verkets
tillstånd och behof åtskilliga och betydliga nya
anslag fordrades, af hvilka en stor del torde
pröfvas nödvändiga; och då det vore gifvet, att
hvad för bestridandet af större utgifter, genom
en högre inkomst-beräkning, icke kunde vinnas,
måste gravera Statsbristsumman och öka den
allmänna Bevillningen , trodde Prosten, att man
åtminstone icke borde nedsätta inkomsternes för¬
modade belopp mera, än nödvändigheten för*
dra de.
Bevis för denna åsigt ville Pfosten anföra
vid flera af de förekommande Titlarne: och an¬
märkte serskildt vid nu förekommande Titel, att
Kronovärdiet af Ordinarie Räntan blott blifvit
taget 5 gånger, då den vanliga och af förhållan¬
det styrkte beräkningen i sednare tider varit, att
uppskatta årliga beloppet till 6 gånger Kronovär¬
diet. Afven med denna sednare förvandlings-
grund nppginge Räntans betydligaste Artikel —
Spannmålen — icke högre, än till 4— Rdr, och
således lägre, än Utskottet eljest föreslagit. Om
ock factorn 6 vöre för hög för de inom Rän¬
torna innebegripna Victualie- och Strå-persedlar
rn. m., skulle dock förhållandet i det hela jernnäs
genom spannmålens beräknade lägre pris.
Prosten insåg visserligen, att då största
sihlen af Ordinarie Räntan är indelad, och sal?"»
Den zp Februarii.
523
des uti Stats-Verkets Räkenskaper blott på- och
afföres, inverkade denna anmärkning mindre på
det hela; men han ville dock hafva den fram¬
ställd, dels fdr principens förmodade riktighet,
dels emedan likväl en del af denna Titel, äf¬
vensom den förut under N:o 19 upptagna och
nu hitförda besparde Militia-Innings och Boställs-
JRäntan, äro Kronan behållne.
Prosten Forslind förenade sig med Prosten
jinjou uti det allmänna omdömej att inkomstbe¬
räkningen, med afseende på de fleste Titlarne,
vöre nog lågt tilltagen.
Contracts-Prosten Heurlin: Då den allmän¬
na anmärkning blifvit framkastad, att inkomster-
ne vore af Stats-Utskottet i de fleste fall för
lågt beräknade, må det tillåtas mig att öppet
framställa den synpunct, hvarutur jag betraktat
denna vigtiga fråga. Jag har ansett Rikets Stän¬
der härvid yara i samma ställning, som hvarje
enskild person, hvilken med ledning af föregåen¬
de års inkomster skall bestämma sin stat och
0
sina utgifter för kommande år. A ena sidan bör
man då icke taga den lägsta beräkning till grund,
eller, drifven af en öfverdrifven sparsamhetsanda,
peka sig oundgängliga behof, men, å andra si¬
dan, bör man ock vara varsam, att icke af förra
lyckliga conjunctnrer förledas till säkerhet af de¬
ras framtida fortfarande, och deraf missledd vå¬
ga alltför mycket utvidga sin stat, Klokast sy¬
nes mig vara att välja en billig medelväg, som
på en gång förekommer brist och kan lemna
en sparpenning för oförutsedda utgifter och mö-
jeligen inträffande olyckor. Man eger likväl till¬
fälle, att, under förhoppning af samma gynnsam-
5W
Den 19 Febrmrii.
ina förhållanden, påförhand, fast vilkorligt, be¬
stämma sig till sådana utgifter, hvilka man val
önskar sig kunna bevilja, men af ögonblickets
trängande behof icke påkallas, och derföre an»
[visar på framtiden, och man förekommer derjem¬
te vådan att nödgas tillgripa den Capital-förmö-
genhet, hvaraf inkomsterne skola utgå.
Denna regel hafva ock Rikets Ständer vid
föregående Riksdagar, och år 1823 nied synner¬
lig stränghet, iakttagit. Då blefvo inkomsterne
lågt, kanske alltför lågt, beräknade; men denna
beräkning vill jag så mycket mindre klandra,
som de till följd deraf uppkomne betydliga öf¬
verskott fyllt bristerna uti flere, äfvenledes för
lågt beräknade Utgifts-Titlar, och försatt Kongl.
Maj;t i tillfälle att bestrida andra nödige, men
vid Statsregleringen icke upptagne utgifter, hvari*;
bland kunna nämnas den ya Correctioris-anstalterne»
samt lemnat Riksgälds-Contoiret tillgångar att
utan synnerlig skuldsättning infria Rikets Ständers
derpå gifna flerfaldige anvisningar- Afven för
framtiden fordras, och skola alltid fordras, öfver,
skottsmedel. En mängd utgifter låta sig icke
med säkerhet beräknas, och under mellantiden
af Rikets Ständers sammanträden uppstå ofta o-
förutsedda behof, och för begge dessa ändamål
komma öfverskotten väl till pass.
Den invändning, som emot denna åsigt
blifvit yttrad, att man på detta sätt liksom tvin¬
gas till ökad Allmän Bevillning, kan endast i
det fall vinna tillämpning, att de beräknade Or¬
dinarie och Extra Ordinarie inkomsterne vöre
otillräcklige till fyllande af Statens oundgängeligo
behof. Gerna raedgifve3, att ett beräkningssätt.
Den 19 Februarii,
5*5
sorn antingen medförde ökad, eljest icl<e nödig
bevillning, eller föranledde afslag på billiga for¬
dringar, endast i afsigt att i Riksgälds-Contoiret
hopa ej begagnade Cassa-tillgångar — något, som
hitintills med den låga beräkningen aldrig in¬
träffat —- vore i alla afseenden förkastelig;, Men
detta är ytterlighet å ena sidan; det gifves en
annan å motsatt, lika, om icke mera vådlig, deri
nemligen, att i hopp på stora inkomster och ri¬
ka tillgångar vara för hastig att lemna bifall till
mindre nödiga eller nyttiga utgifter, hvilka, en
gång beviljade, svårligen torde återtagas eller ens
förminskas. Mangen enskild man har drygt fått
plikta för sina alltför djerfva, men på grund
af erfarenhet icke osannolika beräkningar, och för
denna fara tror jag Stats-Verket sorgfälligt böra
skyddas. Det ligger öppet för hvar man, att man
genom höjd inkomst-beräkning för närvarande
kan förekomma ökad Allmän Bevillning, men
jag önskar afven , att man icke, bländad af osäkra
förhoppningar, för framtiden grundlägger den,
och försätter kommande Ständer uti ett nöd-
tvångs-tillstånd, hvaruti de närvarande äro nog
lycklige att icke befinna sig.
I afseende på Ordinarie Räntan serskildt,
så är det alldeles likgiltigt, om den beräknas 5
eller 6 gånger utöfver Kronovärdiet, emedan
den icke ingår till Stats-Verket, och således icke
Iemnar någon ökad tillgång vid Stats-regleringen.
Prosten m. m. Grevillius: Jag är redan före¬
kommen af Prosten Heurlin. Calculations-priset
å den Indelta delen af Ordinarie Räntan är och
mäste vara fullkomligen likgiltigt, då den redan
Den ip Febrmrii,
är disponerad, och intet deraf till Stats-Verket
ingår.
Då det af en värd Ledamot blifvit yttradt,
att Inkomstberäkningarne i allmänhet synas lågt
uppgjorde, utbeder jag mig att få förklara: det
Stats-Utskottet väl å ena sidan insett, det en för
låg beräkning äf Stats-Intraderné skulle, om Sta¬
tens behofver fordrade ökade ansträngningar, di*
recte och tungt falla på Bevillningen; men har å
den andra icke kunnat förbise den våda af en yppad
Statsbrist skulle uppkomma, derest inkömsterne
för högt beräknades.Att kunna undvika begge
dessa ytterligheter, har Varit föremålet för Utskot¬
tets bemödanden.
Biskopen Doctor Thyseliusi jag hade snarare
förmodat den anmärkning, att beräkningen vore nog
hög, helst den uppgår till något utöfver en half
Million mera än Rikets Ständer yid förra Riks¬
dagen uppskattade den , då deremot öfverskotteri
för de fem förfiutne åren tillsammans, så vidt
de såsom behållne komma Riksgälds-Contoiret till
godo, icke med sannolikhet kunna beräknas till
mer än 2J Millioner. Af förra Stats-Utskottets Le¬
damöter, hvilkas mogna och försigtiga beräknings-
sätt jag med verklig högaktning erkänner och för
min del sökt följa, trodde jag mig minst hafvi
att befara ett ogillande af nuvarande Stats-Ut-
skotts Förslags-beräkning, såsom vöre denSäffl^
ma alltför knapp;
2:0 Afrads-Spannmåieni
Prosten Anjou hemställde, om icke så väl
vid denna Titel, som alla de öfriga, uti hvilka
Spannmål ingår, det i 182 3 års Stats-Förslag upp-
lagné pris af 5^ R:dr bort bibehållas. Sednare
Den ip Februarii.
tiders Ilfligare handelsrörelse syntes försäkra) alf,
äfven med i hoppet förutsedda goda eller för¬
svarliga årsväxter, det allmänna priset icke borde
understiga nämnde belopp, helst då, såsom Ut¬
skottet riktigt anmärkt, de i anslagen innebe-
gripne Hafre-poster endast beräknas till hälften
emot så kallad Spannmål.
Prosten m, in. Grevillius'. Enär beräkningert
bör, åtminstone approximativt, upptaga ett me¬
dium af samteliga Eänens, så väl de sädesrika
som de mindre producerandes, Markegångar,
och då Spannmåls-priserne synas årligen vara i
fallande, har Stats-Utskottet, för kommande 5 år,
icke funnit lämpligt att till högre än 5 R:dr före¬
slå priset å Afrads-spannmålen,
Professoren Lidbeck: På Skånska slättbyg¬
den gällde vid Midsommars-tiden i år en Tunna
Råg omkring 7 R:dr Riksgälds-Sedlar, och en
Tunna Korn till 5 R:dr Riksgälds. Man be¬
farade med skäl vida lägre pris, och att till hö¬
sten Spannmålen knapt skulle blifva säljbar. Det
fortfarande kriget i Östern , och den oförmodade
svaga skörden 1 några, af Europas mest folkrika
länder skingrade denna fruktan. Emedlertid torde
såsom säkert kunna antagas, att pröductionen af
säd, åtminstone i Norden* ökat sig och ännu ökar
sig i större proportion, än consumtionen deraf,
och att i fredliga tider denna vara ej sällan skall
sjunka till vanpris. *— Det vöre således, såsom
inig synes, oriktigt, att i calculen öfver Statens
inkomster höja priset å Spannmål utöfver det,
som Höglofl. Utskottet föreslagit.
Professoren Gravander upplyste härvid, att
Markegångs-priset i Södermanland för Spannmål
Den tg Febrmnu
sistledét Sr utgjort blott 4 R:dr32 st. Banco per
Tunna, hälften Råg och hälften Korn.
4:0 Kronotionde-lösen efter bestämda priser:
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Ehuru jag älskar den Landsort,
som tillhör min vård, fordrar dock Fosterlands¬
kärleken, att ingen del af Landet bibehåller för-
jnoner på de andras bekostnad. Sådant skulle
likväl ske, om deltagandet i Statsbördorne icke
vöre jemnlikt. Bohus Län har i längre tid än
Iy århundrade njutit en eftergift, som kanske i
en tid af ringa jordodling ansågs billig mot ett
nyligen med Sverige införlifvadt Landskap, men
som nu bör upphöra för rättvisans kraf, och äf¬
ven kan det. Detta Landskap har genom od¬
ling af dess merendels förträffliga jordmon blif¬
vit så sädesbördigt, att det eger spannmåls-tillgång
öfver eget behof, och årligen, emedan missväxt
nästan är oerhörd, aflåter tusentals tunnor till
Götheborg och andra ställen. Dess vinst af stor¬
fisket, småsillsfisket och hummerfångsten är be*
tydlig. Det är till en stor del föga betungadt af
sitt knektehåll. Annu åtnöjer sig Presterskapet
meden för detsamma ofördelaktig, men för me¬
nigheten högst lindrig, mer än hundrade år gam¬
mal Convention om Presträttigheterne, o. s. v.
LVid ett sådant förevettande är hög tid, att nu sker
en efter omständigheterna lämpad ändring i jord*
egarnes undantagsrätt, att efter Kronovärdie lösa
Kronans Tionde. Men denna rättvisa mot Sta¬
tens anspråk bör ock sträcka sig till de fromma
Stiftelsernas och Embetsmännens enahanda. Kyr¬
kofonden nemligen löses på samma sätt, sedan,
efter
D tn ig Februarii.
efter vunnen rättelse under några år på 1760-ta-
let, en tilltagsen Bonde-Ståndets Talman, bördig
från orten , snart under Partiernes och egennyt-
tans tidehvarf utverkade återgång till det förra
oskicket. Den allmogen deremot ålagda skyl¬
dighet, att bygga och underhålla sina Kyrkor,
är på få ställen uppfylld, och jag har såsom Bi¬
skop haft många bekymmer öfver försummelsen,
ersatt på ett ställe derigenom, att Kyrkotionden
blift it till Kyrkans ombyggnad erlagd efter Marke-
gångspris. Vid sistnämnde Besluts fattande bi¬
träddes jag af f. d. Talmannen och Riddaren Liars
Olsson, hvilket, för motstyckets skull, jag anser mig
böra nämna. — Contracts-Prostarne njöto ej heller
sin Prost-tionde af Kyrkorne efter annat lösnings-
pris än 24 sk., till dess de för några år sedan
fingo den ringa förhöjningen till en R:dr. Andra
Embets- och Tjenstemän i Provincen äro ock
vanlottade genom detta den indelda Spannmålens
lösnings-pris. Alltsammans bör i ett samman¬
hang träffas först af undersökningen och sedan
rättelsen. Jag förutsätter, att detta är det Högloft.
Utskottets mening; men tvekan kunde uppstå,
då den Kyrkorne och Clereciet tillhörande Spann¬
mål rubriceras såsom Krono-tionde , hvad den dock
väl icke är, utan en dessa föremål tillkommande
jordskatt, häfdvunnen från urminnestid, och dem
försäkrad vid Provincens öfverlemnande till Sven¬
ska Kronan.
Häruti instämde Professoren m. m. Bexell och
Contracts-Prosten Sivertsson.
Biskopen m. m. Doctor Faxe: Den till ett
belopp af 1,035 Tunnor 8 kappar utförde Krono-
Preste-St. Prot. 1829, Band. 11. 79
g3o
Den ig Februarii-
tionde i Bleking är upptagen såsom anslagen till
Kyrkors underhåll. Då jag var förvissad, att
Krone-tionde i Blekings Län icke blifvit använd
för dervarande Kyrkors behof, har jag i Kongl.
Stats-Contoiret efterfrågat rätta förhållandet, och
erhållet det svar, att denna Spannmål icke skall
vara annan än Kyi ko»tiörideri , men att den 1
Stats-Contoirets räkenskaper upptages under namn
af Krono-tionde. Anledningen härtill kan jag
ej förklara, litén får vördsammast hemställa, att, 1
fall af Utlåtafidets åtérreriiittérähde, Höglofl. Stats-
Utskottet måtte anmodas benäget föranstalta, att
oftäöärrinde Spannmål matté i räkénskaperne till*
läggas deri benämning, sorn vederbör, till före¬
kommande af framtida irring, Krono-tiönde kan
disponeras till hvarjehanda behof, meri den till
Kyrkorne i Skåne örh Bleking ifrån Danska ti¬
den anslagne Kyrkö-tiöndé bör enligt Lagar och
Författningar Utgå för dervarande Kyrkörs behof.
Emöt deri af Höglofl. Utsköttet föreslagna
Undéfsökningéri har jag så mycket iriindre att
påminna, så vida föremålet blifver att pröfva, med
livad rättvisä öch billighet Blekingska Kyrko-tion-
den hädanefter bör lösas tilt det nedsatta priset,
för Båg 2 B:dr. 36 sk. dch Korn 2 B:dr 18 sk.
4 rst., som det alltid förekommit besynnerligt,
att denna Province tillätes att erlägga ifrågava¬
rande afgift till lägre pris, ån Pikets öfrige Pro-
vincer. Denna nedsättning utverkades på 1730-
talet. Ifrån den tiden till 1780 betaides Kyrko¬
fonden med 20 ä 24 sk» för Tunnan. Sist¬
nämnde år förhöjdes priset och bestämdes genom
Kongl. Förordningen den 1? Julii 1816 till
det sistnämnda beloppet.
Dm ig Februarii.
53*
Prosten Forslind ansåg den i underdånig¬
het föreslagna undersökningen vara öfverflödig, så
vida den afser St. Kopparbergs Län, Den så
kallade LösningS-spahnmålen inöm detta Län är
det belopp, hvarmed Krohö-tiönden, uti de öf¬
re Dal-Socknarrie, öfverskjutér summan af det
belopp deraf, sorn är till indelningshafvare an¬
ordnad. Detta öfverskott löstes, å 1 R:dr T:n, ic¬
ke utaf Räntegifvaren, utan, genom Fattigcassor-
has mellankomst, utaf Försatnlingarne, och an¬
vändes till läkemedel för de fattigej till värnlö¬
sa barns uppfostran i men förnämligast till un¬
derstöd för Sköt-anstalterna: Orsaken härtill i»
genfinnes uti det urgamla stadgandet, att , med
afseende på det i denna ort Ofta förefallande be¬
hof af climatiserad frösäd, den indelta Kronö-ti-
bndten ej fick anvisas utom orten , ehuru Lag-
Sagan Sträckte sig till gränsen af Nerike, i sam¬
manhang hvarmed det varit dfesså Församlingar
efterlåtet, att, till förthon för ofvannämhde all¬
mänt hyttiga anstalter, å i R:dt lösa den i hvar¬
je Tionde-bod, sedan anordningarnte utgått, i be¬
håll befintlige öfvérlopps^spahnmåleft, hvilket ock
är af Menigheterna uti de sednast upprättade
Tionde-contractérnö ytterligate förbehållet. Det¬
ta kunde af Kongl, fcarnmar-CöIlegium vidare
upplysas. En Undersökning på stället skulle en¬
dast sprida bro bland ett folk, som med en
stark rättskänsla förenar ten lika stor ömtålighet
vid allt, sorn på hagot sätt käri synas beräknadt
på eri inskränkhihg af dess häfdvunna rättig¬
heter.
Contrabig-Prösten P. G. Svedelius förenade
Sig ined Prosten Forslind.
53*
Dm iq Ftbruarii,
Contracts - Prosten Heurlin trodde att för¬
hållandet var sådant, som Prosten Forslind upp¬
gifvit, och möjligen grundade sig på ett ingånget
contract, men kunde icke derom lemna bestämd
upplysning.
Biskopen m. m. Doctor Wallenberg anmärk¬
te, att, då ifrågavarande Kronotionde beräknas
och utgöres allt för lågt och efter olika grunder
med dem, på hvilka våra i allmänhet gällande
Kronotionde-Stadgar stödja sig, det väl vore tjen¬
lig!, att orsakerne efterforskades till en så ovan¬
lig lindring i grundskatten för de i Betänkandet
omnämnde Län. Endast en undersökning om
detta förhållande hade Utskottet föreslagit, och»
som billigheten fordrar, tillstyrkt, att emellertid
allt må förblifva som hittills, och tionde-lösen
efter samma låga pris upptagas. Någon våda för
oro i de orter, på hvilka undersökningen har af¬
seende, borde icke förmodas, när vederbörande
upplystes om dennas ändamål, visshet i ett förut
ovisst ämne, och en med rättvisa öfverensstäm¬
mande jemnare fördelning af Statsbördor.
Prosten m- m. Grevillius önskade, att hela
Ståndet ville instämma uti den föreslagna, i Pro¬
stens tanka ganska vigtiga, undersökningen, så att
rättelse med möjligaste första måtte vinnas i det
nu existerande missförhållandet.
8:0 Kopp ar-Ränta och Slagskatt.
Presidenten m. m, Poppius: Efter medel-ta¬
let för de 5 år Stats Utskottet öfverslagit denna
inkomst, utgör den i det närmaste 381 Sk:ft för
hvarje år. Jag inser icke , hvarföre ej denne i
allmänhet godkände Calculations-grund kunde
fä gälla, äfven hvad Koppar-Räntan angår, för
Den ip Februarii.
5SJ
påföljande 5 Sr, helst jag, i anledning af efter¬
frågan, erhållit det svar af personer, hvilka bor¬
de ega kännedom om förhållandet, att serskilde
anledningar icke förefinnas till befarande att den¬
na ränta skulle under de 5 påföljande åren Un¬
dersliga det belopp, den utgjort de 5 föregående.
Biskopen Doctor Thyselius upplyste, att ett
ungefärligt medium af föregående årens inkomst
var taget, och ansåg, om äfven öfverskott af ett
eller annat Skift skulle inträffa, detta ej vara för*
lo råd t.
Prosten Forslind befarade alt Koppar-Rän¬
tan ej kunde högre beräknas. Den berodde huf-
vudsakligast på Fahlu-tillverkningen, hvilken, un¬
der ett beständigt aftagande, på 25 år blifvit
successivt minskad med 1000 Skeft. Ett förhöjdt
Kopparpris vore mer att önska, än förmoda.
Prosten m. m. GrevilliusI I afseende på
Koppar-Räntan och Slag*skatten hafva redan inom
Afdelningen skiljaktiga meningar yppats. Man
anmärkte, det priset å Koppar en längre tid va¬
rit i fallande och, enligt Pris-Couranter för da¬
gen, slod på omkring Ijo R:dr pr Skift. Fruk¬
tan för Kopparns vidare fall ansågs dock böra vi¬
ka för den upplysning, att uti Koppar-Räntan
ingår ett betydligt parti af vida bättre beskaffen¬
het, och som försäljes till betydligt högre priser.
Och som uti Utskottets Plenum Herr Lagmannen
m. m. Noréus, hvilken sjelf eger en betydlig
Koppar-tillverkning, styrkte denna mening, blef
priset till upptagne 120 R:dr pr Sk:ft utsatt.
Hvad qvantiteten af den påräknade tillverk¬
ningen angår, torde den utan våda kunna upp¬
sättas.
Den 19 Februarii.
Frosten Anjou anmärkte» att sedan Utskot¬
tet» genom speciell uppgift om de $ sednaste
årens afkomst, bevisat, att densamma utgjort
E1912 Skeppund, synes Utskottets slutsats: t följd
Fvaraf Utskottet ansett sig lora här beräkna 350
Skeppund, nog oväntad. Han trodde, att conclu-
sionen af dessa prjemisser bort blifva 380 Skeppund,
eller åtminstone, med ali den varsamhet, som
Jtunde pröfva* nödig, 375, i likhet med hvad
så väj Hans Kongl. Maj:t, sorn K9nSl" Stat§-
Cqntpiret föresjagjt.
Friset vöre ock, i Frostens tanka, utan gäl¬
lande skal nedsatt, emot Kongl. Sitats-Contoirets
Förslag, från 135 till 120 R.dr pr Skeppund.
Biskopen Poctor Thyselius upplyste, att
StatB-Utskottets Inkomst-afdeln jng, i anledning
af den Åtvidabergs Grufva öfvergångna eldsvåda,
tvekat att upptaga Koppar-Räntan till frögre än
320 Skeppund; men sedan den upplysning er¬
hållits, att den, sorn vanligen inflyter från Fah¬
lun, merendels öfyerstiger detta belopp, hade
.Utskottet ansett sig kunna förhöja Inkomst-afdel-,
ningens beräkning till 350 Skeppund,
Prosten Dillner: Lika med Presidenten Pop.
pius anser jag Höglofl. Stats-Utskottet hafva all¬
deles för lågt beräknat Koppar-Räntan till 350
Sk:# årligen; ty då samma Ränta ingått
för år 1824 mpd 429 Sk:# 18 L:# 14 #
för år 1825 med 375 „ 18 „ 5 „
för år 1826 med 338 ,, 10 „ 17 „
för år 1827 med 388 „ „ „ „ „ och
för år 1828 förslagvis 380 Sk:#,
pcb medium tages af total-beloppet för dessa §
Den ig Februarii.
515
år, tå uppkommer en årlig ränta af 38a Sk:# 9
B:# il #1 hvarföre jag ville tro, att den af
Stats-Utskottet på förhand beräknade Koppar-Rän¬
ta till 350 Sk:# borde, för de 5 kommande å-
ren, ökas minst med ao å a5 Sk:#, och det
blifver ändå betydligt öfver för de bära öfvers
skotten,
Contracts - Prosten Heurlin: Vid närmare
granskning af sammanhanget torde det klandrade
uttrycket: i följd hvaraf, medgifva förklaring el¬
ler kunna ursäktas. Koppar-Räntan hade ifrån
ir 1824 till och med 1826 varit i ständigt afta-
gande, ända ifrån 439 till 338 Skptd; men för
åren 1827 och 1828 åter tilltagit till omkring 380
Skp:d, i följd hvaraf, nemligen tilltagandet. Ut¬
skottet ansett sig böra bestämma beräkningen, En
tillökning af 20 ä 30 Skptd komme ock att föga
inverka på det hela.
io:de Tionde- pcft Hammar~skatts-Jern,
Biskopen Doctor Thyselius anmärkte härvid,
att enär Stats-Inkomst-förslaget yore beräknadt
att gälla för de 5 påföljande åren, men Jern-ut-
skeppning och Jernpris icke kunde annorlunda
anses, än såsom något ganska eventuel!, priset
för Hammar^skatts-jernet synts honom vara föc
högt uppdrifyet i värde, enär det föreslås till
16 R:dr 32 sk, Sk:#t, helst detsamma af förra
Stats-Utskottet endast beräknats till det pris af
af 10 R:dr 33 sk.? hvartill Lånerätt i Banken
för Stångjern blifvit medgifven. Femton R;dr
B:co torde kunnat rättare anses såsom ett
delpris.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doetor
fff 1fingard: Jag afllfr den föreslagna lösen ?f
536
Den rp Februarii.
Stångjernet sa mycket mera lämplig, sorn elen
understiger hvad detsamma gällt i handel de sed¬
nare åren, och med något mer än öfverstiger
det pris, till hvilket det under samma tid fått i
Banken belänas, hvilket plär vara omkring \ af
det gångbara.
13:0 Kalkugns-af gift på Gottland,
Härvid anmärkte Biskopen Docter Thyse¬
lius, alt, ehuru obetydlig denna inkomst är, Stats¬
utskottet dock icke trott sig utan .Kongl. Majtts
Nådiga bifall kunna borttaga någon enda å Riks-
Staten påräknad inkomst-artikel.
14:0 Mantals-penniagarne, I 5:° Lagmans- och
Häradshöfdinge-Räntan samt 17:0 Sterbhus-af gif¬
ten. (Bil. A, till 1S6 s.)
Prosten Anjou i Det resultat, till hvilket
Hfiglofl. Stats-Utskottet kommit, i afseende på
Mantals-penningarne, förefaller mig nog oväntadt.
Sedan 1823 års Stats-Utskott föreslagit, att dessa
borde till lika belopp af Rikets alla Mantalsskrif¬
ne Personer utgöras; sedan Riksens Ständer vid
nämnde Riksdag godkänt samma förslag, endast
med förbehåll, att en undersökning borde före¬
gå, till utrönande, om i någon landsort giltiga
skäl för den mindre afgiften kunde anföras, har
nu denna undersökning, till följe af Riksens Stän¬
ders underdåniga anhållan, genom Hans Kongl.
Majtts Nådiga föranstaltande blifvit verkställd.
Flan intet enda ställe hafva verkliga orsaker till det
nedsatte beloppet kunnat uppgifvas. Tvärtom hafva
de fleste Konungens Befallningshafvande, tillika
med Kongl. Kammar - Collegium och Kongl.
Stats - Contoiret, rakt tillstyrkt den vid förra
Riksdagen yttrade åsigt af ämnet. Och nu se¬
Den ip Februarii.
537
dan ämnet så blifvit förberedt till definitlft be¬
slut; sedan icke allenast mångfaldiga Auctorite-
ter, utan ock Hans Kongl. Maj.t Sjelf, blifvit
härmed besvärade, tillstyrker man att saken, med
ao,ooo R:drs årlig förlust för Staten, skall stad¬
na vid förra förhållandet , och alia dessa omvä¬
gar vara gjorda förgäfves. Skall man icke häri¬
genom gifva förnyade och skäliga argumenter åt
dem, som beskylla Riksens Ständer för inconse-
quence i deras åtgärder? Skall man icke möjli¬
gen hos sjelfva Styrelsen förlama Dess beredvil¬
lighet att gå Ständernas önskningar till mötes,
då Den tid efter annan finner, huru litet de sjelf¬
va vidblifva »ina åsigter och vidmakthålla sina
Beslut ?
På dessa skäl, och om än någon mildring,
i anledning af här anförda orsaker, borde med-
gifvas för Nordvestra delen af Dalarne och en
del af de Nordligaste .Länen, tillstyrker jag, att
man i allmänhet må förblifva vid sednaste Rik¬
sens Ständers tanke, och beräkningen af denna Ti¬
tel till följe deraf upphöjas.
Häruti instämde Biskopen och v. Talman¬
nen m. m. Doctor af Wingård, Biskopen m. m.
Doctor Faxe, Professoren m. in. Bexell och Pro¬
sten Elfström,
Presidenten m. m. Poppius'. Prosten Anjou
har redan förekommit mig, och jag anhåller att få
instämma med honom. Stats-Utskottei förmodar,
att olikheten i beloppet af Mantals-penningar har
»in grund uti beräknad olika förmåga hos dera,
hvilka böra erlägga dessa penningar. De i äm¬
net vederbörligen verkställde undersökningarna
gifva likväl vid handen, att, såsom orden lyda.
538
Den 19 Februarii-
egentliga orsaken härtill ej kunnat utrönas. Men
om ock det kunde antagas såsom säkert, att olika
förmögenhet hos de betalande gifvit anledning
till olikhet i afgiften, så kunde af skäl, hvilka
äro underkastade prnbyljighet, icke alltid dragas
enahanda slutsatser.
Provincerne Nerike, Westmanland, Bohus
Län, Wester-Norrland, äro i vira dagar icke de
orter, hvarest innevånarne med skäl böra yrka,
attför fattigdom njuta, i jemförelse metl andre, 8
eller 4 sks. lindring i allmänna Stats-bidrag. Den,
hvilken under närvarande förhållande ej mägtar
betala skillnaden emellan 8, 8 och 12 sk., är
dessutom så fattig, att han njuter afkortning, och
således i alla fall är fritagen från all utskyld,
hvar helst han bgr och vistas, {eke heller in¬
ser jag det sammanhang vara emellan Mantals-
penningarne ock Grundskatten af jord, att, på sätt
Utskottet föreslår, frågan om de förras jemnande
borde bero, tilldess sig visade, hvad i afseende å
den sednare, eller om ali jords lika beskattning,
vore att tillvägabringa. Mig synas de så kallade
Mantals-penningar kunna här föras lill en slags
koppskatt, sorn med jord-skatten ej har någon
gemenskap. Så betalar ock hvarje person af jord¬
brukare i Bohus Län 8 sk., då Städernes Inne¬
vånare, Ståndspersoner, Arbets-folk, Inhyses¬
hjon och Fiskare derstädes erlägga 12 sk. — Man
säger, att den ökade afgiften skulle träffa endast
den fattige; men här är ju fråga blott om 12 sk.,
hvilka den rike betalar lika med den fattige, Den,
sorn mera eger, (år dessutom sin beskärda lott
j de högre Stats-bidragen igenom Bevillningen,
Fattige hanäs ock i de orter, der 1? sk. nu
Ven 19 Ftbruarii.
539
erläggas. Hvarföre skulle ej fattigdomens rätt
få gälla lika der, sorn i de orter, hvarest 8 eller
4 sk. betalasp Men jag återhemtar hvad jag redan
sagt, att den , som under närvarande förhållande ej
förmår för sin person betala 1 2 sk. i Skatlbidrag, äc
så fattig, att han får afkortning, hvar helst han
finnes, och erlägger i detta fall ingenting.
Härmed conformerade sig Profpssorpn Gra¬
vander , under erkännande af principens riktighet
och tillämpnirig uti alla öfriga Länen, Utom i
de Norrländska, äfvensom i Kopparbergs och öfra
delen af Wermland, hvarjesl, i anseende till jor¬
dens svaga och ovissa afkastning samt innevå-
narnes deraf beroende knappa bergning , hittils
förunnade mildring hädanefter syntes böra fortfara.
Prosten Dillner; Då Jemtland oc|i Herjeå¬
dalen, ända ifrån freden i Brömsebro år 1645
(ill 1816, varit från Mantals-penningar befriade,
pch denna gärd nu utgår, på ett nog betungande
sätt, i Jemtland mpd § sk. och i Herjeådalen
med 4 sk. af hvarje Mantalsskrifven Person , samt
då Konungens Befallningshafvande äfven miste
vidgå, att dessa Provincer, gränsande till snö-
fjellen, icke kunde jemföras med de Södra Pro-
vincerne i Riket; och då härtill kommer, att in¬
gen Landsort, mpd undantag kanske af Särna
Pastorat, är så af naturen vanlottad, så blottställd
för frostskador och otaliga vådor, t. ex» förfärliga
fjellvindar, hagel, lemlar eller fjellmöss m. m,,
och ingen så tungt roterad], som Jemtland, samt
då sädesproductionen är, synnerligen i Herjeå¬
dalen, de flesta år alldeles ingen, och i Jemtland
Jiögst ringa, oberäknad!, att vanligen hvart 3tdje
file? hvart ;>:te är inträffar antingen total eller
Ben ig Ftbruarii.
till de flesta Pastorater i Länet sig sträckande
missväxt, så skulle jng tycka, att icke bevekande
skäl fattas till lindring i Mantals-penningar-
nas utgörande med 8 sk. i Jemtland och 4 sk. i
Herjeådalen, och hvilken lindring hittills af nämn¬
de Provincer i denna del åtnjutits, samt är äfven
af Höglofl. Stats-Utskottet föreslagen att tills vi¬
dare fortfara. Af flere Värde Ledamöter af Högv.
Ståndet är vordet anfördt, att förhållandet i afse¬
ende på climat och sädesproduction måtte hafva
blifvit, äfven i Jemtland, genom kärrs och mos¬
sars utdikande samt skogarnes borthuggande,
förbättradt under de sista åren. — Härtill svaras:
visserligen till en del; men det hufvudsakliga åter¬
står; — att välta snöfjellen eller hela Sevebergs-
åsen i Vesterhafvet.
Professoren m. rn. Geijer: Jag anser Stats-
Utskottets yttrande i denna punct väl grundadt.
Fördelen af Mantals-penningarnas jemrtande för
alla, mer än uppväges af de farhågor, som förän¬
dringen skulle medföra hos en så stor mängd af
de skattdragande. — Hvad Ståndspersoner och
Borgare nu betala mer, skulle dessutom vid för¬
ändringen drabba de fattigare. — Om man in¬
vänder, att äfven Inhysesmannen och Torparen
någonstädes, enligt nu varande förhållanden, få
betala mer än den besutne Bonden, så miste
också ihogkoiomas, att de förre ej träffas af an¬
dra än personella Utlagor.
Prosten m. m. Grevillius: Jag uppträder icke
till försvar för denna punct af Betänkandet; så
mycket mindre, som jag inom Utskottet icke bi-
trädt den. Men jag bör förklara, att ehuru Af¬
delningen i sitt Förslag på goda grunder tillstyrkte
Den tg Februarii.
54*
Maritals-periningarnes utgående till lika belopp,
endast med undantag af en ringa del af Vest¬
manlands samt Kopparbergs Län, med sträcknin¬
gen längs Norrska fjellryggen, hade redan, inom
den, af Ledamöter i det Hederv. Bonde-Ståndet,
de förfärligaste teckningar öfver eländet inom de
lindrade Provincerna blifvit afgifne, hvaribland
den träffande anmärkning, att då Mantals-pennin-
garne vore att anse sorn ersättning för Qvarn¬
tull, det icke vöre billigt, att den, sorn nödgas till
lifsbergning mala bark, borde betala lika med den
bättre lottade , gom malar säd. Utskottets Plenum,
der dessa åsigter än mera gjorde sig gällande, lem-
nade frågan in statu quo, och hänsköt rättelsen
till resultatet af en blifvande ny undersökning.
Hvilket, äfven efter min tanke, torde böra rättas.
Professoren Lidbeck: Jag instäm mer fullkom¬
ligen i hvad Prosten Anjou anfört, dock utan att
bifalla dtt af honom m< dgifna undantag. Den
ojemnhet i utgörande af Mantals-penningar, sorn
hittills egt rtira, har sin grund i sådana förhål¬
landen, som nu mera äro till största delen för¬
ändrade. I alla fall är Mantals-skatten af n sk.
Banco för personen så obetydlig, att densamma
för ingen, som kan erlägga en skärf till Staten,
kan anses för drygj den utgör ej mer än 4^ sk.
af en Silfver-B:dr, och uppgår knapt till halfva
värdet af ett dagsverke. Skulle den likväl för
en och annan befinnas alltför betungande, är det
vederbörande Auctoriteters både rättighet och
»kyldighet alt medgifva dess afkortning.— Men
obilligt är, att denna afgift skall till olika belopp
utgöras å serskilda orter i samma Land, och följden
deraf skall vara,att mången förmögen person iden
Den tg Ftbruarit.
ena Landsorten etlägger mindre I Mantals-pen-
ningar, än mången fattig i en annan. —- De obil-
ligheter, som grunda sig på Privilegier, måste
tolereras; men sådana, sorn blott äro en följd af
gammal vana,- böra, enär det i laglig ordning
kan ske, afskaffäs. i ingen Landsort bör ned¬
sättning ske af Mantals-penningaf.
biskopen Doctor Thyselius instämde med
Professor Geijerj och tilläde: Då mäntalspennin-
garne uppkömmit i stället för Qvarntull, som *
till olika belopp från mer och mindre sädesrikä
PröVincér,- utgått, så var ock rättvist, ätt dessa I
olika örter betalades olika, och naturligtvis till
mindré belopp i de orter, der bfödtillgårigeri
var knapp, och allmogen i håtdä ar mäste’
lifnära sig af bark; På fleré ställen kafva dessa
beklagansvärda orsaker till lindring icke ännu
alldeles upphört. Genom Mantalsskättehä debi¬
terande till enahanda belopp på alla Ställen, skul¬
le dessutom Statsinkomsterne hafva ökats med
endast omkring iö,ooö Rd:r,- men för en så obe¬
tydlig summa ville ej tJtskottet hafva gifvit an¬
ledning till spridande af orö bland flere Läns
innevånare. Sannt är, att de undantagne obetydli*
ga delar af Nerikes och Westmanländs Skogs¬
öda Bergälags-trakt icke behöfva denna eftergift j
men så vöre ock fördeleti af denna Märitälspen-
ningarnes partiella förhöjning högst obetydlig;
Contracts-Prosten Heurlin instämdé med Bi¬
skop Thyselius och Prosteri Grevillius, anförande,
att vid öfverläggningen i Utskottet om denna
fråga hade Rikscfags-Fullmägtigen Nils Striridlund,
med citerande af äldre Kongl. Bref och Riks¬
dagsbeslut, yrkat, att dessa Mantalspenningar frid
Den 19 Februarii.
början varit en grundskatt, som under namn af
Qvarntull af Hemmanen utgått, och icke någon
koppskatt, hvartill de sedermera blifvit förvand¬
lade. Wid de af Konungens Befallningshafvan¬
de verkställde undersökningar skall tillfälle icke
eller blifvit Allmogen lemnadt att bevisa sin
rätt, hvarföre någon ny tunga utan dess förut¬
gångna hörande icke borde kunna komma i frå¬
ga. För dessa uppgifters riktighet ville väl Pro¬
sten icke ansvara; de hade icke eller bestämt Ut¬
skottets beslut; men då Inkomst-afdelningen trott
sig böra tillstyrka fortfarande undantag för en del
af Landets minst bördigé och välmående trakter,
och således den för Stats-Verket uppkommande
inkomst blefve högst obetydlig, hade Utskottet
trott sig icke böra tillstyrka förändring af en ur¬
gammal beskattning, som tillskyndade Staten en
ringa vinning, men nog tungt skulle drabba den
arbetande, mest behöfvande Classen af Medborgare.
Coniracts-Prosten P. G. Svedelius förenade
sig med Biskopen .Doctor Thyselius och Prosten
Heurlin.
Prosten Forslind, Söm förenade sig med Biskop
Thyselius och Professor Geijer, tilläde: Emot en
förhöjning af Mantals-penningärne inom St. Kop¬
parbergs Län finnäs mångå vigtiga skäl, utom
dem, sorn äf‘ Kongl. Majas Befallningshafvande
äro vålgtundadt änfötde. De Fögderier, sorn
utgjort de så kallade Mantals-kolen» hafva län¬
ge varit deraf starkt betungade. De ärt> väl ifrån
den egentliga bördan nu mera befriade, genom
Mantals-penningames bestämmande till 8 sk,;
men som Kolprestationen icke kunde för Kop¬
par-Verket umbäras, tillgår nu på det sätt, ätt
Den xp Februarii.
Mantals-kolen, efter förra vanligheten, in natura
vid vite skola utgöras , ehuru emot contant be¬
talning efter Markegång, af hvilken betalning
för hvarje Mantalsskrifven Person uti lefveran*
tens hushåll 8 sk. innehållas och lill Stats¬
verket aflemnas utaf den, som Kolen efter an¬
ordning emottager. De 4 sk., hvarmed Mantals»
penningarne för dessa äro minskade, böra såle¬
des anses såsom en ersättning för tvånget att lef¬
verera ett visst stig-tal Kol. — Ohre Socken är
en på flera mils afstånd ifrån Orsa och Rättviks
Ky rkor belägen Finnmark, som ifrån dessa Sock¬
nar blifvit frånskiljd till en egen Församling,
hvars innevånare, under fruktlös äflan med en
för sädesproduction otjenlig jordmon, lifnära sig
med Kolnings-arbete. Uti OfvanSiljans och
Vesterdahls Fögderier är jordrnonen föga bättre,
och åkerbruket lika sviksamt. Dess innevåna¬
re äro dessutom betungade af en ovanligt sträng
Dotering, samt hemmansräntans utgörande uti
Grufve-Ved. Utan låga skatter skulle dessa o-
milda trakter snart upphöra att vara befolkade.
De äro det nu genom folkets ytterliga kraftan¬
strängning, arbetsamhet och en ända till det o-
troliga drifven tarflighet. Man fordrar likhet i
Skatter, men glömmer de olika medel till berg¬
ning naturen sjelfmant erbjuder. En förökad af¬
gift af några skillingar på person må för calcu-
len synas obetydlig. I verkligheten blifver den
betydligare, än man sig föreställer. För ett af
naturen vanlottadt Dand är en öfverbefolkning
den tyngsta af alla bördor. Den minsta ökning
uti Capitations-afgifterne är för en sådan -Lands¬
ort
Den /p Februarii.
54-5
ort förderflig. Man erinre sig att några få akil-
lingar i koppskatt utgöra der några tusende B:dr,
och man skall deraf inse, hvad inverkan detta
skall hafva på ett folk, hvars enda Capital är ar¬
betsförmågan , hvars betydligaste tillgångar bere¬
das genom förmågan att umbära,
Prosten Hvasser förenade sig med Biskop
Thyselius, Professor Geijer och Prosten Forslindi
Kyrkoherden Lyth: Bedan innan Contracts-
Prosten Heurlin och Prosten Forslind, meddelat
upplysning i förevarande ämne, har jag misstänkt,
att auctoriieterna vid den anställda undersöknin¬
gen i sitt nit gått för långt, samtanat, att förhål¬
landet kunde vara något skiljaktigt ifrån det af
undersökningarne ingifna. Sotn dessutom blif¬
vit upplyst och medgifvet, att t. ex. Jemtland
njutit denna eftergift allt sedan den tid denna
Province kom under Svenskt välde , så lärer den¬
samma förmodligen grunda sig på något af Be¬
geringen då gifvet och genom tradition i folkets
minne fortlefvande löfte. Att upphäfva ett sådant,
vore i min tanke betänkligt, hvarföre jag ock
förenar mig med Professor Geijer och Biskop
Thyselius.
Prosten Anjou kunde icke känna de argu*
menter, sorn af någon Beda mot inom det Hög¬
loft. Stats-Utskottet möjligen blifvit anförda. Men
han hade sig väl bekant, att afgiften, under namn
af Qvarntull j (bevillning af den säd, som fördes
till qvarn, för att förmalas) uppkommit under
Konung Gustaf II Adolphs tid omkring 1626,
och sålunda ingalunda utgjort någon grundskatt,
utan en consumtions-afgift eller accis Dess se*
Prestkål. Prot. 182g. Band, II. 80
Den 19 Februarii.
dermera sltedda förvandling till koppskatt talade
ännu mindre för dess förblandning med grund¬
skatter, hvilkas namn tillräckligt ådagalägga de¬
ras ursprungliga natur.
Hvad angar, att undersökningen äfven bort
sträckas till de skattdragande sjelfva, hade sådant
varit utan allt ändamål. Då inga Handlingar ens
funnits på Jjands-Contoiren, eller i Kongl. Kam-
mar-ColIegium, hade de ganska säkert inga haft
att förete, och deras svar hade blifvit det van¬
liga: att de icke mera ville erlägga; ett argu¬
ment, som väl är godt för tillfället , men , för
att kunna godkännas, äfven bör med skäl under¬
stödjas.
Contracts-Prosten Nordin: Att Mantalspen-
rtingen utgår olika i olika Provincer, kan icke
vara rätt. —- Aldraminst borde någon från bör¬
digare trakterne, från Bohus, Nerike, Werme¬
land eller Westmanland undandraga sig att beta¬
la hela Mantals-Tolfskillingen, då denna Tolf¬
skilling fullt erlägges af den fattige Småländning
gen. Det är vackert att påstå lindring i skatt
för de magraste Tandskaperne, t. ex. för Dalar¬
ne, Norrland, Jemtland. Fyra Härader i Vestra
delen af Småland borde då med fullt skäl bland
desse få del af lindringen; men må denna lin¬
dring meddelas uti förmögenhets-afgiften. Man-
tals-penpingen är ju en afgift för person; den
bör lika utgå; lifvet är lika dyrbart i alla Pro¬
vincer, och behöfver öfverallt lika skydd af
Statsmagten, och bör derföre erlägga lika skydds¬
afgift, så vida ej Privilegier göra undantag. Om
an Mantalspenningen uppkommit i stället för nå¬
gon grundskatt, hvilket ej blifvit bevist, så är
<
Den 19 Februarii.
Mantalspenningen nu, och bar länge varit, en
personell afgift, och måste, såsom sådan, Utgå
lika.
Prosten Grape förenade sig med dem a£
Högv. Ståndets Ledamöter, hvilka yrkade, det
Mantalspenningarne må utgå lika af alla Man-
talsbare personer, samt ansåg det icke obilligt,
att berörde jetnnkning ma sträcka sig äfven till
W< sterbottens Län, helst för närvarande just den
minst bemedlade Classen af Allmogen i sagde
Län erlade Mantalspenningar till 50 proc. hö¬
gre btlojp, än andra; hvarförutan Prosten ville
vara i fvertygad derom , att ingen Allmoge i de
öfrige Länen af Riket var i allmänhet mindre
förmögen, än de personer af Allmogen i We¬
sterbotten, hvilka betala sina Mantalspenningar
med 12 sk. B:co.
Prosten Friman: Jag förenar mig så mycket
heldre med Prosten Anjou, som jäg icke kunnat
finna de grunder antaglige, på hvilka HöglofI,
Siats-Utskottet tillstyrkt uppskof med Mmtalspen-
ningarnes jemnande, lika öfver hela Riket, till
12 sk. B:co petsonen.
Stats-Utskottet har fullständigt utredt, i hvil*
ka Län denna grundskatt utgår till mindre be¬
lopp än 12 sk., och derjemte upplyst, att dessa
Läns Invånare icke fått vidkännas någon annan
deremot svarande tunga , och att Vederbörande
Konungens Befallningshafvande, Kongl. Kam-
mar-Collegium och Kongl. Stats-Contoiret tillstyrkt
denna skatts utgående till lika belopp med de öf«
rige Länen; men anser delta oaktadt betänkeligf,
att förhöja densamma, derföre attén partiel för¬
höjning i Ordinarie Oneta icke vore förenlig med
548
Den .'9 Februarii
- 1
principen , att endast Eevillningen bör utjemna
missförhållandet i Grundskatterna. Stats-Utskot-
tet erkänner således, att det är ett missförhållan¬
de; men ett missförhållande, som endast Eevill¬
ningen bör utjemna. Mig förefaller det natur¬
ligare och med ordning mera öfverensstämman¬
de, att det jernnäs af Rikets Ständer, hvilket
Kongl. Maj:t i Nåder tillstyrkt, än att det öfver-
lemnäs åt Ortens Taxeringsman att sådant iakt¬
taga vid Bevillningens påförande.
Hvad åter det af Stats-Utskottet gifna Slut¬
utlåtande angår, att grunderna, hvarefter Mari-
talspenningarne böra utgöras, må närmare utrö¬
nas och bestämmas, när en allmän undersökning,
för beredande af all jords lika beskattning, fram¬
deles kommer i fråga; så finner jag det helt och
hållet opåknlladt. Denna fråga är ännu ganska
problematisk. Decennier skola förflyta, innan al¬
la förberedande åtgärder, för en sådan omskap-
ning af all jords häfdvunna natur, blifvit vid¬
tagne. Emedlertid skulle denna sak hvila oafgjord.
Jag erkänner blott ett skäl för fortfarandet af den¬
na olikhet i Mantalspenningarnes utgörande, och
det är, att de Län, Härader och Socknar, der de
utgå under 12 sk. b:co, icke kunna bära förhöj¬
ningen. Alt Jemtlands Eän och några Härader
i Dalarne äro i detta predicament, vill jag med¬
gifva. Må dessa derföre njuta sin gamla lin¬
dring till godo, men de öfrige, der inga beve¬
kande skäl till fortfarande nedsättning förefinnas,
draga lika tunga med Rikets flesta Medbor¬
gare.
Contracts-Prosten Agrell, sorn förklarade att
han i Utskottet yrkat likhet i alla Mantals-pen-
Ven 19 Februarii,
549
ningar, ansåg ifrågavarande skatt, den må kallas
koppskatt eller grundskatt, såsom en gammal Capi¬
tationsafgift, som af alla bör betalas lika. Den
minskning vissa Provincer dervid ega, i sin na¬
tur obillig j bör åtminstone icke vara olika inom
samma Dan, Och den oro, hvarom man här
talat, vid frågan om en sadan likhet, förtjenar, efter
min tanke, icke synnerligt afseende; den skulle
blifva vida mindre, än en ökad Bevillning för»
orsakar.
Dom-Prosten Doctor Fellenius: Med Prosten
^njouinstämmerjagfullkomligen,att, efter all känne¬
dom af vära gamla häfder om tillkomsten af denna,
sedermera för beständigt utgående, Beskattning,
densamma i sin origine var en Tull för Kronans
räkning vid alla qvarnar, men som, i anseende
till svårigheten vid controll och uppbörd, blef
sedan en Capitationsafgift af alla Mantalsskrifne
Personer.
I anledning af N:o 17, pag. 186 anfördes
af Prosten Anjou: Det han ansåg den undersök¬
ning, sorn här blifvit föreslagen, icke väl stå
tillsammans med det ringa afseende Utskottet haft
på den vid förra Riksdagen beslutade och nu verk¬
ställda undersökningen angående Mantals-pennin-
garne.
Hvad angick Sterbhus-afgifien, åberopade Pro¬
sten de åsigter han vid Titeln Mantals-penningar
yttrat. Rikets Ständers vid förra Riksdagen fram»
stalldta, och af Kongl. Siats-Contoiret och sedan
af Hans Kongl. Maj:t Sjelf godkände Förslag blef
åter här underkändt. Bättre vore visserligen, att
genom det föreslagna deltagandet i T,armans- och
JHäradshöfdirige-Räntan för de hushall , sorn hit¬
55®
Den ig Februarii.
tills derifrån varit befriade, ega en bestämd Stats¬
inkomst, än en så osäker och med så mångfaldiga
omgångar och besvär förde Skattskyldige ( i syn¬
nerhet på Landsbygden) förknippad Utskyld, sorn
Sterbhus-afgiften.
Biskopen Doctor Thyselius: Stats-Contoiret
har upplyst, att den förhöjning, som af den före-
slagne Matlags afgiften vunnes, endast skulle upp¬
gå till något öfver 3,000 R;dr j Sterbhus-afgif¬
ten har åter ett eller annat år uppgått till 15,000.
B:dr, Således skulle af denna förändring en
förlust uppkomma för Staten. Då uti Manlals-
penningarne olikhet blifvit ifrån början inföid
och ännu på de flesta stallen bibehållen , på det
de fattigare må åtnjuta någon lindring, så skul¬
le Sterbhus-procentens upphörande , på sätt det
vid förra Riksdagen blifvit föreslaget, endast kom¬
ma de bättre lottade till godo. Utskottet var
derföre betänkt, att äfven föreslå afgift till Justi-
tias-Staten af Borgarea i Götheborg och Stockholm
Sterbhus* i stället för Matlags-penningarne, som
nu der utgå med endast 1 sk. 6 r:st; men lika¬
som vid förra frågan yppades motstånd för de
fattigas skull, så syntes det, som ville vid den
sednare frågan rikedomen göra sin rätt gällande,
enär både Göthebo.rgs och Stockholms Represen¬
tanter vägrade att häruti ingå, de sednare un¬
der obestyrkt åberopande af Stadens Privilegier.
Likväl bör jag anmäla, att jag från en aktnings¬
värd Ledamot af Stockholms Stads Justitias-Col-
legium , sedan saken var i Utskottet afgjord, er¬
hållit sådana upplysningar, som alldeles i flenna
sednare frågan förändra min tanke. Från Bor-
gare-Sterbhus i Stockholm utgår nemi. icke blott
Dm ig Februarii,
*:dels procent af behållningen» såsom de fattigas
rätt, utan ock derjemte ej mindre än i procent
af Summa Inventarii, hvilken afgift af Justitias-
Collegium upptages och redovisas såsom tillkom¬
mande Stora Barnhuset. Justitiae-Collegium, hvil¬
ket tillika emottager Omyndiga Barns arfmedel,
då de der insättas, erlägger derföre endast inter¬
esse efter 45 för hundrade; men utlemnar dem
för 6 procent. Skillnaden kommer också Stora
Barnhuset till godo. Denna dubbla inkomst, i
början beräknad till circa 3,000 R:dr, uppgår nu
till fyrdubbladt belopp, och det lärer böra med-
gifvas, att Borgares Sterbhus i Stockholm, enär
de vidkännas sådane afgifter, icke skäligen kun¬
na än ytterligare betungas. Ar förhållandet med
Götheborg äfven enahanda, afstyrker jag icke
blott all förändiing såsom obillig, utan cck all
undersökning såsom ändamålslös.
Härvid upplystes af Biskopen och v. Tal¬
mannen m. m. Doctor af Wingård, att Sterbhus-
afgiften i Göthehorg ock utgår efter Summa In-
ventarii och användes för flera välgörande In¬
rättningar.
Med Biskopen Doctor Thyselius instämde
Professoren m. in. Geijer.
Prosten m. m. Grevillius: Det är på gani
ska goda grunder Stats-Utskottet icke velat före¬
slå Sterbhus-procentens förvandlande i en be¬
stämd årlig afgiftj helst derigenom bördan skul¬
le hvälfvas från de förrnögne på de fattigare.
Om man vill vidhålla principen af en jemn be¬
skattning, som lärer vilja säga: att den, som me¬
ra har,äfven mera ger, kan jag icke finna skäligt, alt,
då vid millionairens bortgång procenten af dess
Den ig Februarii.
eflerlemnade behållning kunde utgöra en betyd¬
ligare summa, Sterbhuset derifrån skall befrias,
och denna läggas på hushållet i kojan, såsom
årlig utskyld, hvartill den rikaste icke iner än us¬
lingen skulle bidraga.
Öfverläggningen rörande förevarande Memo¬
rial uppsköts.
§.8.
Dom-PrOSten Lidman begärde ordet och
tillkännagaf» att det är anledning till anmärk¬
ning emot Föredraganden i Ecclesiastik-Arender,
hvarom remiss begäres till Constitutions-Utskot-
tet, inför hvilket anledningarne uppgifvas skola,
I anledning af denna anmälan beslöt» re¬
miss till Constitutions-Utskottet.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m., efter kallelse
att uter ip Pleno sammanträda kl. i 6 e. m.
In fidem
O. Rogberg.
T horsdagen deri 19 Februarii.
Plenum kl. I 6 e. m,
§. i.
Upplästes till Justering och godkändes .Ex¬
peditions- Utskottets förslag till underdåniga skrif-
gelsen
Den ig Febniarii.
553
N:o 08, angående förändring uti Stadgan¬
det i 27 Cai). 9 §• Bättegångs-Balken.
N|o 19, om tryckning af Kongl. Maj :ts Be¬
fäl In in gsliaf van des Fe mårs-Be rät tel ser.
N:o 30, angående af Capellmästaren Haeff¬
ner sökt ersättning för innehaft! Lori.
N:o 31 , angående af Öfverste Silfversköld
sökt ersättning för Accord.
§• 2.
Vid fortsatt öfverläggning af Stats-Ulskottets
Memorial N:o 54, anförde
Prosten Anjou, i anledning af hvad å sidorne
19I och 192 uti förenämnde Memorial omnämnes,
att han ansåg det nödigt, att Bevillnings-Utskottet
genom Protocolls-Utdrag underrättas om den fö-
reslagne förändringen.
Biskopen Doctor Thyselius anmärkte, att ett
sådant Protocolls-Utdrag icke förr kan expedie¬
ras, än Riksens Högl. Ständer fattat sitt beslut.
18:0 Bötes-medlen.
Professoren GravanderJ Jag kan icke bifalla
Hr Stähles tanka om Bötes-medlens uteslutande i*
från påräknade Inkomst-artiklar för Staten. E-
mot Samhälletslagar har förbrytaren förgått sig;
han bör ock derföre med Samhället directe förso¬
na sig. Det är lyckligt, att hans förbrytelse ic¬
ke är större, än att svedan kännes med någon
liten förlust af hans egendom.
Mindre lämpligt, äfvensom obetydligt, skul¬
le, såsom mig synes, dessa Böter användas för
Barna-undervisningen. Understöd för denna bör
af ädlare anslag herntas. Saköres-medlen hafva
hittills någonstädes ojemn! och trögt blifvit uttag-
Dm hj Februarii.
ne, åtminstone seni kornmit Församlingarne till
godo; desamma skulle, i min öfvertygelse, hädan¬
efter ännu mindre noggrant utfordras och redo¬
visas, om de anslogos ensamt till Församlingar-
nes förmon.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition , angåen¬
de Stats-Verkets tillstånd och behof, visar för
Åttonde Hufvud-titeln behofvet af tillökning ut-
af 80,000 R:dr utöfver anslaget vid sista Riks¬
dagen för Fångars skjuts och underhåll. Blist pas¬
sande anser jag , att dessa i Höglofl. StatsTJtskot.
tets Förslag upptagna och påräknade 32,000 R:dr.
Bötes medel för denna artikel användas. Deri¬
genom godtgör förbrytaren Statens utgifna för¬
skott fil! hans förvar, actionering och möjligen
Extra Domstols-aflöning för hans ransakning och
dömande, samt bidrager i sin mon högst för¬
tjent till Stats-omkostnader för andra förbrytare;
såstrafFar synden directe sig sjelf; så nödgas den
ena lagbrytaren tillika underhålla den andra.
Af dessa skäl tillstyrker jag bifall till Högl-
Slats-Uiskotn-ts Betänkande.
20:0 Cavalleri- Regementernes Häst- Vacance-
Spannmål.
Contracts-Prosten Heurlin fästade uppmärk¬
samheten derå, alt den påräknade inkomsten af
denna Titel åren 1824 och 1825 utfallit med
brist emot hvad vid 1823 års Stats-reglering på¬
räknades. Ett lika förhållande visade sig äfven
med atla de Inkomst-titlar, hvilka grundade sig
på spannmål, såsom N:o 2 Afrads-, N:o 3 Ti¬
onde-spannmål, och N:o 23. ständige Vacance-
afgifter vid Skånska Infanteri - Regementerne.
Vid 1823 års Riksdag beräknades Spannmålen
Den ig Februarii.
555
till 5^ R:dr pr Tunna, och synes nu på goda
skäl vara nedsatt, i enlighet med Kongl. Majus
Nådiga Proposition, till 5 R:dr. Ar 1826 ha¬
de väl ett betydligt öfverskott derå uppkommit,
men ett sad.mt förhållande, som härrörde af det¬
ta års olyckliga missvext, borde hvarken önskas
eller läggas till grund för caiculen.
Häruti instämde Professoren Lidbeck.
22:0 Tillfällige Rote-Vacance-af gifter.
Prosten Anjou'. Då de 6 årens summa i
rundt tal utgör 26,800 Rulr, hade medium med
mycket mera skäl bort utsättas till åtminstone
4,500, än, såsom nu skett, till blott 4000 R.dr.
24:0 Båtsmans-Vacance-medel.
Prosten Anjou'. Vid denna Titel gäller e-
nahanda anmärkning, som vid N:o 22. De 6
Erens summa utgör i jenant tal 270,000 R:dr ,
och medium således snarare 28,000 R:dr, än
blott 25,000, som Utskottet upptagit.
25:0 Krut- Saltpeter-försäljnings-medlen. (Bil.
C. p. 194O
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Lika med Utskottet anser jag, att
Krigskollegium bör hafva förvaltningen af Krut-
ärenderne. Der finnas sakkunnige, som kunna
bedöma tillverkningen. Militairer hafva förtjenst
om dess förbättring, och för närvarande är en
utmärkt skicklig Artilleri-Officer utsänd sill Eng¬
land, att inhemta underrättelser i ämnet.
27:0 Kummer-Lotteri-medlen.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: I de välgrundade Reservationer,
Biskop Thyselius och Commerce-Rådet Santesson
bilagt Betänkandet, och i hvilka Ståndets ihste
556
Den ip Februarii.
Ledamöter inom Uiskotfet deltagil, instämmer
jag med nöje. Några flere grunder för Numaier-
Lotteriets upphörande behöfva icke anföras. De
hafva nu en hög sanction af den Landsfaderliga
rösten. Förleden Riksdag beklagade jag, att ge¬
nom Ständernes Beslut Sparbankerne lemnades
utan hyllest, men Nummer-Lotteriet och Assi-
stancen understöddes; måtte denna Riksdag de
för sederna, fliten och hushållssamheten välgöran¬
de Inrättningarne ornhuldas , och de olycksbrin-
gande falla !
Prosten Broomi: Nummer - Lotteriet och
Brännvins-fabricationen synas mig hafva gjort
epok i Svenska Folkets degraderings-historia. Den,
sorn ville tillåta sig ett omdöme öfver andra
menniskors afsigter, och icke rent af föresatt sig
att antaga dem alla för goda, skulle nödgas i af-
sigten med dessa inrättningar föreställa sig något
högst ofördelaktigt, skulle tro den hufvudsakligen
hafva varit att demoralisera Folket, att göra det
af låga passioner beroende, fattigt, för fädernas
styrka och dygd främmande, och genom allt det¬
ta för slafveriet tjenlig! och moget. Var planen
sådan, var den i sanning väl anlagd , och hade så
nära lyckats. Man kan icke anställa dessa be¬
traktelser, utan att känna djup vördnad, utan att
gifva sitt pris åt den Styrelse, som behagat före*
slå antingen en upplösning af sådana påhitt el¬
ler något medel mot missbruket deraf. Om
Brännvins-fabricationen och den inkomst, sorn.
derföre blifvit föreslagen att till Staten utgå,
har jig vid detta tillfälle icke arnat yttra mig,
ty min mening derom är redan uttalad. Men
hvad Nummer - Lotteriet angar, får jag inför
Den ig Februarii.
55?
Högv. Ståndet förklara, att jag ingalunda kan de¬
ja pluralitetens af Högl. Stats-Utskottet mening,
att det bör bibehållas, utan finner i stället för¬
underligt, att Höglofl. Stats-Utskottet kunnat ftin
den vigtigaste grunden för Lotteriets indragning
—— en grund, som Utskottet sjelft gillat, — öf¬
vergå och så vida förena sig i det beslut, att
Lotteriet bör qvarstå. Utskottet ’’erkänner nem¬
ligen Numrner-Lotteri-Inrättningens skadliga in-
”flytande i moraliskt hänseende och dess menli-
’’ga verkan på mängden af de spelandes oecono-
”miska ställning.” Hvilket starkare skäl kan nian
väl hafva att ogilla och upphäfva inrättningen?
Ar icke moraliskt fullkomnande Statens högsta
ändamål, och hvad har i alla tider blifvit, hvad
skall blifva af ett samhälle, som icke i dygd och
sedlighet har sitt föreningsband, sin styrka, sin
glädje? Icke är det för kläder och löda och mynt,
sorn menniskan känner sig naturligen manad, att
söka och förbinda sig med sina likar; icke är
det sådant, som hon i sitt förädlade tillstånd för¬
nämligast eftersträfva!? Olycksbådande, till un¬
dergång ledande är den Stats-lära, som för Stats¬
inrättningen angifver så lågt och oeconomiskt än¬
damål, sorn säger, att penningen gäller mer än
dygden, i stället att säga: dygden gäller mer än
allt annat och i Staten bör intet tålas, som sät¬
ter dygden i fara. Om nu härtill kommer, hvad
sorn blifvit medgifvet, att en inrättning gifves,
sorn j«mte sin omoraliska inflytelse röjer en
menlig verkan på mångas oeconomiska ställning,
så har man, från hvilken sida den betraktas, an¬
ledning att förkasta densamma, En enda Sam-
hälls-medlems förspilhla moralilé kan icke beta¬
558
Den 19 Februarii.
las med 60,000 R:dr, och en enda R:dr, som en
fattig förledes att äfventyra och förlora, betyder
mer än 60,000 RCdr, fördelade pä millioner.
Såsom serskildta skäl till sitt beslut förebär
Utskottet ”'omöjligheten att betaga den på spel be-
”gifne alla andra utvägar att tillfredsställa sin
''vinningslystnad— ”uppkomsten af enskildta
’ Lotterier i ställetsamt ''spel å utländska Lot-
"terier, hvilka spel icke skulle kunna förekom-
”mas, och serskildt medföra den olägenhet, att
"penningar dragas ur landet. ’
Häremot vågar jag anmärka, att jag anser
Staten böra iakttaga, hvad en enskild hederlig
man gör; icke öppna, underhålla och befrämja
tillfällen och frestelser för den svage att skada
och förderfva sig, om ock det är omöjligt att
hindra förförelser från annat håll. Enskildta Lot¬
terier , såsom endast supponerade, gifva ett svagt
stöd åt argumentationen, och det må väl icke
vara alldeles omöjligt att hålla controll öfver
dem, om det blifver rent allvar att bevaka se¬
derna hos Folket. För spel å utländska Lotte¬
rier gör aflägsenheten ett hinder för de fleste,
och de få, sorn derå spela, spela med mera hopp,
och, såsom erfarenheten visat, med större fram¬
gång, och detta måste så vara, då spelet icke
har den ensidiga rigtning, sorn skall utmärka det
hos oss.
I följd af hvad jag nu haft äran anföra,
måste jag förena mig med Högl. Utskottets mi-
norité, och vördsamt anhålla om återremiss af
Betänkandet.
Prosten Kellström’. Jag kan icke neka, att
det väckt min förundan alt finna, det Höglofl.
Den ig Februarii.
559
Stai8~Ul9kottet tillstyrkt Nummer-Lotteriets fort¬
farande, sedan, på grundade skäl, vid förra Riks¬
dagen , i Motions-väg, och nu , genom Kongl.
Maj :ts Nådiga Proposition» dess indragning blifvit
yrkad. Utskottet, som i allo förenat sig med si¬
sta Riksdags Stats*Utskott, erkänner Inrättningens
skadliga inflytande i moraliskt hänseende och dess
menliga verkan pä mängden af de spelandes oecono-
miska ställning; men den inbringar till Staten
omkring 60,000 R:dr, och derföre skall den bi¬
behållas. Efter denna princip, litet mer utsträckt',
skulle således allt i Staten vara tillåtet, som in¬
bringade penningar i dess cassa. Staten har lik¬
väl ett högre ändamål, än alt tillvinna sig Fol¬
kets penningar, nemligen dess förädling, dess
utbildning till sedlighet och menniskovärcle. Den
bör således undanrödja allt, som kan hindra upp¬
nåendet af detta ändamål ; aldraminst bör den
sjelf bereda orh försvara Inrättningar, som rakt
motverka det. En penningevinst, förvärfvad på
Folkets demoralisering, är en usel vinning, som
förr eller sednare bereder oersättliga förluster.
Redan detta hade bort för Högh Stats-Utskottet
vara ett skäl att tillstyrka Nummer-Lotteriets in¬
dragning , inbringade det än en större penninge¬
vinst, än den uppgifna. Högh Stats-Utskottet
anför ännu ett skäl för Nummer-Lotteriets fort¬
farande, och det är, att om Nummer-Lotteriet
indrages, så förlorar den på spel begifne sina
penningar på andra spel, och derföre är det så
godt att Nummer-Lotteriet täger dem. Efter
denna grundsats, rigtigt tillämpad, kan allt då¬
ligt försvaras och ursäktas. Efter den kan jag
strafflöst bedraga den enfaldige, efter hart eljest bilf-
Den ig Februarii.
ver det af en atinan, och tillegna mig hans egeti«
dom, efter den eljest blifver ett rof för någon annan#
o. s. V» Det lösa och dåliga i denna grund be-
hofver ej vidare utvecklas, och en anstalt, som
icke har någon annan att hvila på, är af förnuft
och Religion dömd att falla. Ännu en omstän¬
dighet i denna fråga bör icke förbises. Staten
förbjuder Hazardspel, men dtifver sjelf det största.
Ar detta att vara rättvis, att vara consequent i
Lagstiftning? Ar detta att skaffa Lagen aktning
och efterföljd ? Jag anser, att Nummer-Lotteriet,
just på grund af Stats-Utskottets egna rnedgifvan-
den om dess natur och inflytande , bör afskaffa*,
och förenar mig derföre med dem, som reserve¬
rat sig mot dess fortfarande.
Professoren m. m. Geijer: Då jag fullkorn*
ligt instämmer uti Biskop Thyselii reservations i:sta
och 2:dra puncter, anser jag det alldeles öfverflö¬
digt att yttra något i afseende på den 3:dje. Ri¬
kets Ständer skulle, i min tanke, illa svara mot
sin pligt, om de icke i denna sak gå Kongl. Majlis
önskan till mötes.
Contracts-Prosten Nordin: Nummer-Lotteriet
är ett ondt, som bör afskaffas, Här spelas till¬
räckligt i pri vata lifvet; Staten behöfver ej hålla
Allmänna Spelhus, för att nära spelsjukan. Att
leka, kan vara oskyldigt; men or>n det kan vara oskyl¬
digt att bortleka eller bortspela sin egendom, lemnar
jag derhän. Den penning, som vinnes genom annan
mans ruin, medför ingen välsignelse; den penning,
som på spel förloras, är icke väl förvaltad; vi,
som predika om ansvar för förvaltningen af det
goda Gud gifvit# höra väl icke tillstyrka någon
slags
Den ig Februarii,
56/
slags spelnäring, aldraminst Hazardspel. Spel»
sjukan har förderfvat många menniskor, ruinerat
många familjer3 låtom oss ej gynna denna sju¬
ka.— Alt Nummer-Lotteriet är skadligt» vet jag
säkert. Jag har varit Prest vid en af Hufvud¬
stadens fattigaste Församlingar, och sett mången
narr på Nummer-Lotteri-spel förstöra sin sista
skärf, derefter på Assistance-Contoiret pantsätta
gångkläder för att få spelpenningar, och, då vinst
ej velat utfalla, sluta med att öfverlemna sig åt
krogen, policen, häkten och förtviflan. Såle¬
des bör denna allmänna Spel-Inrättning afskaffas.
Dom-Prosten Doctor Lundblad: Med så myc¬
ket störte och innerligare glädje har jagemoda-
git en vis och landsfaderlig Regerings uppma¬
ning, rörande Nummer-Lotteriets indragning,
som jag anser det vara i högsta måtto inconse-
qvent, att Staten, som så rättvist förbjuder Hazard¬
spel , sjelf tillåter och skyddar det aldrastörsta.
Den spel- och vinnings-sjuke afviker dessutom,
ju längre dess mer, ifrån den enda med Skapa¬
rens ordning enliga vägen till sannt både bor¬
gerligt och moraliskt eller andeligt väl, jag me¬
nar, en af Bönen och en förnuftig förtröstan till
den Gudomliga Försynen helgad, af inga ett då¬
rande hopps irrsken missledd Christlig omtanka
och arbetsamhet. Af dessa skäl instämmer jag
till alta deLr i ljsta och sndra momentet af Bi¬
skop Thyselii Reservation, samt i Prosten Kjellströms
nu inom Högv. Ståndet yttrade mening. Endast
må mig tillåtas det tillägg, alt, sedan Staten sa
länge lucrerat på Lotteri-Inrättningen, den vid
dess indragning torde böra hålla de vid densam»
Preste-St. Prot, 1839. Dand, IL 81
Ben /p Februarii.
ma anställde Directeurer, genom lämplige Pen¬
sioners anslående, skadeslöse. Och jag förmodar
oek, a!t sådant utan synnerliga uppoffringar må
kunna ske genom försäljande af Inrättningens
Hus och öfrige tillhörigheter.
Prosten Forslind: Jag erkänner en stark mot¬
sägelse uti Höglofl. Utskottets afgifna Betänkande,
och jag anser denna Inkomst-Titel vara en nog
lumpen egenskap, för att ega en plats uti Stats-
Regle ringen. Vore det derföre fråga om att er¬
känna en grundsats, skulle jag icke tveka, att
tillstyrka Nummer-Lotteriets upphörande, utan
att likväl dertill hänföras hvarken af uppskakad
känsla vid föreställningen af vådorna af dess fort-
varo, dem icke jag inser, eller af ett stadgadt hopp
om de lyckliga följderna af dess afskaffande, dem
jag betviflar. I allmänhet saknar jag förmåga,
att med erforderlig philanthropisk sentimentalitet
uppfatta allt det sköna och rörande, som i an¬
ledning af delta ämne uti många skrifter tid ef¬
ter annan blifvit framstäldt, och ser derföre ock
uti Nummer-Lotteriet endast ett med Samhäl¬
let förenadt, jag ville nästan säga, nödvändigt
ondf, en behöflig form för dårskapens mångfal¬
diga yttringar. Denna form kan sönderbrytas,
men dårskapen qvarstå. Man tror sig med ett
pennedrag kunna borttaga ett ondt, men man eger
ingen visshet, att icke derigenom framkallas ett
annat, ännu större ondt, af en vida vådeligare
beskaffenhet.
Jag högaktar liberalitet i tänkesätt och hand¬
lingar, men jag vågar ej tillstyrka, att Rikets
Höglofl. Ständer utsträcka liberaliteien ända der¬
hän, att anställa en revision af Nummer-Lotte¬
Den ig Februarii.
riets spel-reglor, samt att ställa garantier förderf
på utfallande obegränsade vinster. Må denna
Bank lemnäs åt sitt öde. Så länge dess rö-
reise fortgår, må den betala sin tribut till Staten.
Blifver den sprängd, är saken lättast afgjord.
Contracts-Prosten ågrell yttrade: Bland
Högv. Ståndets alla Ledamöter i Höglofl, Ståts-Ut¬
skottet var jag den ende, som icke deltog i Re¬
servationen mot Utskottets genom votering upp¬
komna beslut, att tillstyrka Kongl. Nummer-Lotte¬
riets bibehållande; det vill säga, att jag biträdde
majoritetens tanka i detta ämne. Utan att söka
försvara Lotteri - Inrättningen såsom angelägen
eller nödvändig, anser jag den dock i sig sjelf
såsom oskadlig och till dess åsyftade följder nyt¬
tig. Allting kan missbrukas, och endast genom
missbruk blir ock Lotteri-spelet förderfligt. Be-
skrifningen öfver dess skadliga följder och men¬
liga inflytande på Folkets moralité och oeconomie
torde varanogöfverdrifven, och ett och annat exem"*
pel bevisar intet i det hela. Att benämna Lot¬
teriet såsom en till syftning och följder omora¬
lisk Inrättning, vore att fälla ett allt för hardt
omdöme om den Höge Stiftaren och de Höglofl.
Ständer, hvilka hittills medgifvit dess fortfarande;
Utom den årliga brudgåfvan till 5 gånger 17
fattiga Flickor, har äfven Staten fått en större
eller mindre behållning att använda; och då år¬
lig skatt lägges på andra Inrättningar, jemförli-
ga med denna, så tyckes Staten kunna lika så
väl emottaga Lotteriets öfverskotter, som den emot-
tager Stämpel-afgift för Spelkort, Bevillning för
Billarder och för Bränvins-försäljning. Skola alla
Inrättningar upphäfvas, hvilka kunna missbiukis,
Dm 19 Februarii.
då blir Lotteriet icke det enda, som bor utgall¬
ras. Vara Theatrar t. ex. locka folk af alla stand
från sina hem och göromål, och kunna lika lätt
sorn Lotteriet tillegna sig det fattiga tjenste-hjo¬
nets sisla penning. Många andra slags spel, dels
privata, dels allmänna, tolereras och skyddas.
Enligt Författningarne kunna egendomar på Lot¬
teri bortspelas , och i våra Tidningar annonceras
försäljning af Lottsedlar å Utländska Herregods.
Här sker i stort, hvad som på Nummer-Lotteriet
aker i smått, och det synes ej conseqvent, att,
med förbiseende af det större, endast fästa upp¬
märksamheten och nitet vid det mindre. I lik¬
het med våra så kallade Conversations-spel, är
Nummer-Lotteriet en lek, en lustbarhet, de förra
för enskildta sällskaper, de sednare för Samhället.
Efter sina vilkor vigar en person en större eller
mindre penning på Lotteriet. Undertiden, som
föregår dragningen, njuter han en slags förnöjelse
i hoppet om vinst. Afven besviken i hoppet,
ler han åt sin förlust, och gör en ny insats,
hvars belopp icke inverkar på hans oeconomiska
ställning, eller ock bryr han sig ej vidare der¬
om, eller ock blott tillfälligtvis försöker sin lycka
med en skärf, som kan umbäras. Följderne af
Nummer-Lotteriets indragning torde blifva helt
andra, än man förmodar. Den spellystne går
säkert icke till Spar-Banken, utan till Spelhuset
eller krogen, och skall säkert förstöra på en af¬
ton lika stor, om icke större summa, änden han
nu under 3 veckor offrar på Lotteriet. Vore
frågan om alla Spels förbjudande, då säger jag
ock Ja till Lotteriets indragning; men intill dess
ett sådant allmänt Påbud utfärdas, anser jag Kongl.
Den ip Februarii.
565
Nummer-Lotteriet, såsom icke skadligare an de
öfrige, kunna och böra bibehållas,
Confracts-Prosten Östberg: Ehuru min tanke
rörande ifrågavarande ämne är känd genom min
reservation mot Utskottets Betänkande, anser jag
mig dock, af aktning för mig sjelf, skyldig till
Protocollet tillkännagifva, att jag i allt ogilla^
Utskottets Betänkande i denna del.
Prosten Broomé: Till hvad jag nyss hade äraif
anföra, får jag nu tillägga, att det icke är mini
mening, att, genom Lotteriets indragning Staten:
skulle komma i mistning af en nödig inkomst;
ty då lades för fy Ilandet af Statens serskildta behoE
ett hinder. Men ingen inkomst bör ställas och’
beräknas på menniskornas passioner och läster*'
Lika litet synes mig Staten böra uppsäga de trög*
na tjenare, som vid Lotteriet äro anställde, utah
att hålla dem skadeslöse i anseende till den lön,
som de der åtnjuta.
Hvad för öfrigt angår den af Prosten Fors•
lind yttrade mening, att det i klagan öfver Lot¬
teriet och yrkandet af dess indragning skall huf¬
vudsakligen uttrycka sig en viss philanthropisk
sentimentalism, så skulle jag kunna medgifva, att
det till en del kan så vara, utan att medgifva
något föraktligt eller fördömligt deruti I hela
Christendomen andas en sådan sentimentalism *
och j g skulle anse för den högsta ära att vara
rätt intagen deraf. — Den sentimentalité, sorn.
förmått Konungen att proponera Lotteriets upp¬
hörande, Reservanterna att reservera sig, och en
stor del af detta Högv. Ståndets Medlemmar att
med dem förena sig , är ock en sentimentalité, som
har sitt fulk och lätt funna försvar; den försva¬
Den ip Februarii.
ras af den orklöshet, som natt och dag ligger
och drömmer oin vinsten från Lotteriet, och af-
säger sig arbetet och mödan, hvarförutan den
ej bör få brödj den försvaras af fattigdomen,
hvilken lottspelare bragt in i sina hus, till lidan¬
de för hustru och barn;—den försvaras af lider¬
ligheten , sorn merendels med lättjan lägger sig
i förbund; — den försvaras af de sjelfmord, sorn
man vet lottspelare hafva föröfvat i förtviflan öf¬
ver sin förstörda välfärd och i sin väl grundade
hopplöshet.
Prosten rn. m. Grevillius åberopade Reservan-
ternes i Utskottet yttranden, uti hvilka han till
alla delar instämde.
Prosten Friman instämde likaledes med Re-
servanterne, så mycket allvarligare, som han un¬
der sin Presterliga tjenstgöring i Hufvudstaden
hade en sorgelig erfarenhet af det moraliska och
oeconorniska elände} som Nummer-Lotleriet å-
stadkom.
Kyrkoherden Lyth: Sedan Kongl. Majit
läckts göra Nådig Proposition om upphäfvande af
en Inrättning, om hvars skadliga inflytande på
Nationens moralité och välstånd så väl Repre-
sentanterne vid 1823 års Riksdag, som den bättre
delen af Folket, och sjelfva Stats- Utskottet vid
nu varande Riksdag hysa en gemensam tanka,
så vore det ingen Representant, alldraminst in¬
gen af. det Högv. Ståndet, värdigt, att med sin
röst bidraga till denna Inrättnings längre bibe¬
hållande.
Prosten Anjou'. Stränga omdömen synas vis¬
serligen vänta dem , som icke i detta fall dela
Herrar Reservanters tanka. Jag bekänner dock
Den 19 Februarii.
5ö7
öppet, lika med Prosten Forslind, inin öfvertygel¬
se, att af det, som emot Nummer-Lotteri-inrätt-
ningen anföres, mycket är öfverdrifvet, och in¬
galunda kan bevisas. Medgifvas miste åtminsto»
ne, att denna anstalt icke direct, och till följe af
sin natur, har i moraliskt afseende skadliga följ¬
der; utan att dessa blott tillfälligtvis, såsom vid
mycket annat, kunna inträffa. Här är dessutom
icke fråga om att stifta en sådan inrättning å nyo,
i hvilket fall äfven nain röst skulle blifva ne¬
kande, utan att tillstänga en inkomstkälla för
Staten af minst Go,ooo Rdjr årligen. Jag hem¬
ställer, huru vida, vid denna tid, då mångfaldi¬
ga vidgade behof fordra ökade anslag, det vore
vådligt, att belasta Bevillningen med icke alle¬
nast dessa 60,000 Rd:r, utan ock med den Pen-
sionsstat, som blefve en följd af Verkets indrag¬
ning, och åtminstone tillen början torde årligen
stiga till 30,000 Rd:r. Då den beskattning, som
genom Nummer-Lotteriet utgår, är den mest fri¬
villiga af alla, fruktar jag att de folket i stället
ålagda bördor icke lika förnöjdt skulle bäras.
Med ett ord: utan att vidare ingå i pröf¬
ning af de mångå argumenter, som i denna län¬
ge omtvistade fråga framställas, ser jag saken
blott ur en financiell synpunkt, och röstar för
Inrättningens bibehållande tills vidare, och tills
ett mera allmänt och stadgadt välstånd kan tillå¬
ta, att i annan väg finna ersättning för den
gifna förlust i Statens inkomster, som af en mot¬
satt åtgärd nödvändigt skall följa.
Professor Morén: Jag ber att enkelt och
kort få utsäga, att jag, med själ och hjerta, är
af reservanternas tank?1. Jag tror, att man, då
Den ig Februarii.
man grundar Statens inkomster på Lotterier, är
på den väg, det man, om man conseqvent fram¬
går, sluteligen använder andra ännu dåligare ut¬
vägar, på hvilka i andra Länder exempel icke
lära saknas.
Prosten Astrand förenade sig ock med Re-
servanterne, på de grundlige skäl, af dem blif¬
vit anförde, och i enlighet med sip förut fat¬
tade öfvertygelse om denna inrättnings skad.
lighet.
Contracts-Prosten Heurlin; Uti Stats-Utskof-
tet har jag instämt med Biskopen Thyselii reser¬
vation. Beträffande den anmärkning , att Stats*
Verket genom Nummer*Lotteriets indragning
skulle komma att vidkännas icke blott förlust af
en hitintills påräknad betydlig Stats-Intrad, utan
äfven dryga utgifter, till 30 å 40,000 Rd;r år¬
ligen, för de genom denna inrättnings indragan¬
de pensionerade, kan jag ej underlåta erinra, att
om alla Lotteri-Collecteurer skulle uppföras på
pensions-star, vore en sådan anmärkning ri gr ig ;
men då fråga kan blifva om pensioner endast för
Verkets fä, egentlige Tjenstemän, så anser jig ut¬
gifterna härvid så obetydliga, att de med säker¬
het kunna betäckas af inkomsterna senom försälj-
jiingen af inrättningens hus och eff. eter, hvilka
borde till Riksgjlds-Contoiret öfverlämnäs, hvil¬
ket Verk äfven under d, 31 Dec. 1823, till föl¬
je af Rikets sednast församlade Ständers beslut,
emottagit inrättningens då egande behållningar,
jned ett sammanräknadt belopp af omkring
817,000 R:dr.
Prosten Grope: Den ena dårskapen borde
.Väl icke åberopas till försvar för en annan. Otu
Den 19 Februarii.
5^9
det är sannt, hvad man allmänt nog synes er¬
känna, och hvad Höglofl. Stals-Utskottet icke hel¬
ler bestridt, att Nummer-Loiteriet har skadligt
inflytande på moraliteten samt verkar menligt på
de fleste spelandes oeconomiska ställning, så må¬
ste det vara rakt stridande mot sann Religion
och sann politik alt bibehålla denna inrättning.
Då d< n enskilde, hvilken utsätter giller för an¬
dras sedlighet och narrar till sig andras egen¬
dom, blir stämplad med vanära och straffad, så
kan det ej vara lofvärdt eller ens försvarligt, att
ett Samfund, som gör anspråk på hyfsning, ge¬
nom hvilken inrättning som helst gör sig skyl¬
digt till samma öfverträdelse, och det för slem vin¬
ning, ehuru en sålunda tillkommen vinst rättare
må kallas hvad den ar; allmän orh enskild
förlust.
33:0 Iriteresse-Medel.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Att Wermlands JLandiv arns -Gassa
måne återvinnas af Provincen, sorn den samman¬
skjutit, yrkas af flere aktningsvärde Reservanter,
och fordras högt, enligt rnin tanka, af billighet
och rättvisa, I nödens stund beväpnade sig, u-
tan Statens bekostnad, denna Landsort till sitt
försvar, och hvad som öfverblef af Province-Be*
väringens genom enskild uppoffring samlade be-
klädnadsmedel, vill man nu tillegna Staten, e-
medan man af ouppmärksamhet fått uppbära rän¬
tan för detta Capital, hvilket aldrig ingått eller
bort ingå i Statscassan, men inom orten qvar-
stadnat, och nu önskas användt till pensioner åt
sårade, vanföre Fältjägare, eller deras enkor
och barn. Billighetsgruuden är så mycket mera
Den ig Februarii.
talande, som Wermlands Jägare sakna Boställen,
och således den hyllest, Landt-Soldaten vanligen
eger att påräkna. Men det är ock rättvisa, att
sedan denna förra Fri-Corps blifvit på Stat upp*
förd, Provincen, som dessutom liar indeldt Re*
gemente, befrias från allt enskildt bidrag till
denna värfvade Trupp, Så fattigt är ej Sverige,
att det behöfver förklara 288 Rulrs årlig ränta
för god pris; och vore det än fattigare, det vil¬
le' ej vara på en gång ornildt och orättvist.
Häruti instämde Prosten Forslind, Profes¬
sorerna Geijer, Gravander och Morén, Prosten
sistrand, Professoren Bexell, Prostarne Broomé,
Nibelius, Elfström, Wahlström samt Ky rkoher-
den Lyth.
Biskopen Doctor Thyselius: Summan är vis¬
serligen mindre betydlig, mfti af vigt deremot,
att principens riktighet icke frångås. Sedan
Wertnländska Provincen under 1788 års krig
uppsatte en Fri-Corps af 600 man, till gränsens
försvar, samt till beklädnad för Truppen pennin¬
gar blifvit sam manskjutne af de hemman, från
hvilka manskap icke behöfdes, öfverblefvo vid
fredsslutet af desse medel 4800 R:dr, Kort der¬
efter uppsattes Wermlands Fältjägare-Corps af
300 man, och Cassa-bebållningen anslogs till en
Värfnings-passevolance-fond, hvartill den dock
snart fanns otillräcklig. Kronan öfvertog sedan
hela värfnings- beklädnads- och underhålis-kost-
naden för ofvannämnda Jägare-Bataillon, hvil¬
ken, intill dess föreningen med Norrige tryggade
Werm lands-gränsén , icke för Provincen ansågs öf¬
verflödig. Såsom en ringa ersättning öfverläts,
jag vet icke bestämdt med hvilka formaliteter,
Den rp Februarii.
Wermländska Landtviirns-Cassan till Staten. Med¬
len utlåntes inom Länet, och Interesse^medlen
hafva i flera år ordentligen ingått, intill dess,
sorn jag fdrmodar, i afsigt att söka sak, denna
inbetalning för 3lne år sedan började försummas.
Staten har nu sin börda , och sedan farans tider
synas vara förbi, tror man sig berättigad att
återfordra, hvad man beviljade i farans stund, och
ej åtalat så länge man trodde sig ännu hafva nå¬
got att äfventyra. Visserligen medgifver jag,
alt det uppgifna ändamålet för Cassans användan¬
de är godt; men prarjudicatet kan blifva farligt.
Det är ju icke ovanligt, att inrättningar i Stad
och Land genom frivilliga sammanskott bildas
(t. ex. Corrections-huset här i Hufvudstaden) ,
hvilka, sedan de en kort tid fortfarit, roan önskar
få af Staten öfvertagne. Gerna öfverlåter man
då ock till en början inrättningens inventarier
och för ändamålet otillräckliga behållningar, att
medfölja, såsom ett legat; men om, sedan inrätt¬
ningen iklädt sig egenskap af allmän, och betun¬
gar Staten, man får återkalla sina begifvanden
samt uppgöra oväntade ersättnings-anspråk, hvilka
ock af Riksens Ständer godkännas, fruktar jag att
Staten får tid efter annan vidkännas opåräknade
ganska dryga utgifter, och anser derföre densam¬
ma vid sin en gång erkända rätt böra bibehållas.
Ifrån sådan åsigt af saken utgick Stats-Utskottets
majoritet, med hvilken jag instämde. Gerna
medgifver jjg dock en närmare undersökning ,
om derigenom några andra upplysningar tillstyr¬
ka för Provincens anspråk äro att förvänta.
Prosten Astrand: Jag förenar mig med Bisko¬
pen af Wingård i dess yttrande i afseende på den¬
57*
Den iq Febrmnt.
na Puncten af Stats-Utskottets Inkomst-Betänkande,
och utbeder jag mig fä tillägga, att den billiga
aktning, man bör hafva för helgden af hvarje
gifven disposition, bör göra oss varsamma, att
icke träda för nära de vilkor, som dervid äro
fästade, eller deruti åstadkomma rubbning. Så
snart den till Wermländske Landtvärneis bekläd¬
nad år 1788 gifna fond är dragen från sitt ur-
spiungliga ändamål , bordén, enligt sträng rätts¬
princip, antingen dertill återföras, eller kan åt¬
minstone icke, utan vederbörande gifvares sam¬
tycke, till andra ändamål användas.
Professoren Morén anmärkte, att då Provin-
cen åtagit sig denna frivilliga afgift endast för
1788 års krig, så, och enär förhållandet icke
vore utredt, förijente det en närmare undersök¬
ning, huruvida ej ifrågavarande medel borde till
densamma återlemnas.
Professor Lidbeck’. Då Räntan af den så kal¬
lade Wermlands Randtvärns-Cassa i många år
ovägeriigen och utan protest ingått bland Stats¬
medlen, och då densamma, enligt förklaringen i
Kongl. Brefvet af d. 24 Apr, 18 to, är ämnad
till någon ersättning för en af Staten åtagen be¬
tydlig utgift, som synes för Provincen fördelak¬
tig, hemställer jag, om icke en sådan undersök¬
ning, som Professoren Morén föreslagit, bör fö¬
regå, innan Rikets Ständer eftergifva ifrågava¬
rande, ehuru ringa, Stats-inkomst.
Prosten Forslind: Då Wermlands Randt-
värns-Cassa onekligen är tillkommen genom pa¬
triotiska gåfvor, för tillfället så rundeligen till¬
tagna, att de lemnat detta ölverskott, anser jag
densamma, för det anmäldt.) ändamålets befräm-
Den ig Februarii.
573
jamie, (lil Wermlands Innevånare böra öfver-
lemrias. Må de välgörande verkningarne deraf i
sednasie tider ibland dem bibehålla minnet af
deras Fäders patriotiska nit för Fäderneslandets
försvar i farans stund, hvaremot utur Svenska
Stats-Verkets Handlingar gerna må försvinna en
benämning, som återkallar de sorgligaste min¬
nen. Statens tillförlitligaste Skatt är Folkets pa¬
triotism. Annu en gång kan den behöfva tilli—
tas. Det är då väl, att ingen varnande anled¬
ning qvarstår, som råder till njugghet, för att
undvika öfverskotter, dem man icke kunde hop¬
pas skola blifva återställda.
Contracts-Prosten Nordin önskade undersök¬
ning, rörande dessa Medels tillkomst, innan de
till Provincen återställas.
34:0 Sjötulls medlen.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Stats-Ulskottets grundsats, att heldre
lågt än för högt beräkna Inkomsterne, förtjenar
allt bifall, emedan i annat fall en Statsbrist el¬
ler menliga följder kunde ådragas, bland hvilki
en Urtima Riksdag icke står i sista rummet.
Likväl skulle jag tro, att Tullmedlen äro allt
för lågt beräknade, enär de intet år af förra
qvinqvennium nedgått till Utskottets förslag.
Att öfvertungt lägga vigt på missvexten 1826,
såsom hufvudskäl till det större Tull-beloppet,
än det påräknade , ser jag icke heller vara så
rätt, emedan Tull-intraden, Spannmålens oberäk¬
nad, blef hög, och dessutom det vore en orättvi¬
sa, att icke erkänna Bevillnings-Uiskottets förra
Riksdagen stora förtjenst om det liberalare Tull¬
systemet, hvilket egentligen inbragi detta Öfver-
574
Den ;p Februarii.
skott. Varor, som icke syntes på någon Tuli*
special, förtullas nu, och andra förtulla» i stör¬
re qvantitet. Man förmodar, att under de första
åren af liberala Tull-grunder en större varu¬
mängd, änbehofvet, införes, utom af andra skäl,
äfven af farhågan för dessi grunders ombytlig-
het. Till en del kan detta vara sannolikt } ehu¬
ru jag icke tror, att Svensks importeuren har nog
styrka att låta ett capital ligga dödt i osålda Va"1
ror, vore ock detta företag , hvad det icke är,
klokt; men jag är öfvertygad, att skälet ligger
djupare till en ökad Tull-inkomst, och jag kan
ej dela Uiskottets farhåga, au den skall år efter
år nedfalla. Verlden, åtminstone den bildade,
lossar mer och mer på handelsfjettrarne, och
utvexlingen af behof blir städse lifligare, ju min¬
dre alla vilja tillverka allt. Vi hafva redan bör¬
jat inträda i denna verldshandel, och skola än¬
nu mera göra det med ett godt mynt. Dessa
förhoppningar låter jag icke så lätt frånrycka mig,
åtminstone icke af en lös förmodan, sorn har
lidsströmmen emot sig.
Prosten Anjou , förekommen af Biskop af
Wingård och förenande sig med honom, ansåg
att Stats-Contoirets Förslag utan fara kunnat anta¬
gas. — SpannmålsTmport-TulIen var väl betyd¬
lig 1836; men äfven med afdrag af de för denna
vara influtne Tull-Medel återstods en större
Brutto-Inkomst, än den Utskottet beräknat. —
1827 års behållning öfversteg Utskottets beräk-
ningmed mera äril Million; och om äfven 1828
års, nu blott provisionelit beräknade, Netto-af-
komst skulle stadna vid 1,700,000 R:dr, öfver-
gick denna dock Utskottets Förslag med 300,000,
Dm ig Februarii.
575
och meri i oo,noo R:dr Stats-Contoirets föreslag¬
na beräkning, hvilken sålunda icke med skäl kun¬
de anses för hög.
Prosien Forslind: Redan i början af denna
discussion har jag gifvit tillkänna min förmodan,
att Höglofl. Siats-Utskottet vid detta Betänkan¬
dets uppgörande med nog stor varsamhet i all¬
mänhet förfarit, hvilken förmodan vid betraktan¬
det af Calculen öfver Sjö-Tulls-Medlen öfvergått
till fullkomlig visshet. Jag vill likväl derföre
icke yrka en revision eller jemkning af de öf¬
riga Inkomst-Titlarne; inen deremot anser jag
Sjö-Tulls Medlen, utan all våda, kunna i beräk¬
ningen höjas med 150,000 Ridr, eller upptagas
till en Netto-Inkomst af 1,650,000 R:dr. Jag
hvarken vill eller kan föreställa mig, att Rikets
Höglofl. Ständer vidtaga sådana beslut eller åt¬
gärder, som skola hindra Sjö-Tulls-Medlen att
ined största sannolikhet kunna påräknas till det
af Kongl. Maj:t till beräkning föreslagna belopp.
Biskopen Doctor Thyselius: Utom det att
Införseln af Spannmål år 1826 ökade Tull¬
inkomsten, så har man under de flesta åren af
ett liberalare system infört en mängd främ¬
mande luxe-artiklar, hvilka betydligen bidragit
till en sådan inkomst. Dessa, sorn man vill på¬
stå, till flerårig consumtion upplagda, måste först
till en betydlig del försäljas och betalas, innan
ny införskrifning kan ega rum. Till en sådan
utom och öfver behof stegrad och skyndad in-
införsel, hvarigenom Tull-Inkomsten de första
åren blifvit så högt uppdrifven , har må hända
äfven i sin utön bidragit, att man trott sig, af
Rikets Ständers vacklande systemet , vid denna
576
Den 19 Pebruarii.
Riksdag kunna befara återinförandet af ett pro¬
hibitiv system. Härvid må nu vara huru som
helst, så anser jag det vara önskeligare, att Sta¬
ten erhåller en allt ringare och ringare vinst af
importerade öfverflöds-artiklar, och tror, att vi
icke allt för mycket böra påräkna en sådan Stats¬
inkomst.
Häruti förenade sig Prostarne Kellström och
Astrand.
Contracts-Prosten Heurlin, som förenade sig
med Biskop Thyselius, erkände väl, att Tull-In¬
komsterna under de sednare åren lemnat högst
betydliga öfverskott, hvartill så väl den 1826 in¬
träffande svåra missvext, som i synnerhet det vid
1823 ars .Riksdag antagna liberala Tull-och Han-
dels-System bidragit; men ansåg likväl betänk¬
ligt, att, utöfver hvad Stats-Utskottet föreslagit, be¬
räkna denna inkomst. Missräkning kunde i detta
fall så mycket lättare uppkomma, som man omöj¬
ligen kan förutse politiska förhållanden och
handels-conjuncturer för kommande 5 år, af hvilka
denna inkomst hufvudsakligast berodde. Vådan
af för hög beräkning vore ock här så mycket
större, sorn den tillika utgjorde Siats-Verkets be¬
tydligaste intrad, och större minskning af det på¬
räknade beloppet skulle, i händelse man, hvar¬
till anledningar icke saknas, ansloge detsamma
lill ständiga års-utgifter, säkert leda till Stats¬
brist, hvaraf obehagliga följder för framtiden upp-
komme. Man borde ock betänka, att de Ordi¬
narie Inkomst-Titlarne blifvit betydligt förhöjde,
samt nya, förr okända, uti Siats-Regleringen in¬
tagne. Enligt den af Utskottet föreslagne beräk¬
ning,
Den fp Februarii.
S?T
ning, i jemnförelse med hvad 1823 åra Stats-
Reglering upptager, uppkommer en högre sum¬
ma af 548,74st R.dr , och om härifrån afdrages till¬
ökningen på de indeldte räntorna, hvilka endast
upp- och afFöras i räkenskaperna och icke lemna
någon ökad tillgång vid Stats-Regleringen, utgör
den verkliga tillökningen likväl omkring 490,000
R;dr. Enligt Tableauen N:o 2, hafva väl öfver-
skotten, från 1824 till och med 1836, icke un¬
derstigit, utan tvärtom 1826, och, efter den
approximativa calculen, äfven år 1827, betyd¬
ligt öfverstigit detta beloppj men härvid bör an¬
märkas att 1826 års missväxt och 1827 års spann-
måls-införsel dertill isynnerhet bidragit. Besin¬
nar man tillika, att Rikets Ständer år 1823 för
Försvars-Verken af öfverskotten anvisade 233,333
R:dr 16 sk., och att ett lika behof för samma än¬
damål äfven r.u torde yppas, så visar det sig tyd¬
ligt, att om hela den påräknade Total-Inkomsten
användes till bestämda årliga utgifter, eller, som
är detsamma, uppföres på Stat, komma tillgångar
att saknas så väl för blifvande Riksdags-omkost-
nader, som äfven för andra oförutsedda, men af
behofvet påkallade utgifter, hvilka hitintills kun¬
nat af öfverskotten bestridas.
Uti Tab. N:o 2 beräknas öfverskotten att
från 1824 till och med 1828 utgöra 3,784,463
R:dr; nu upptagas Inkomsterne, högre än vid
1823 års Stats-Reglering, årligen med 490,000
R:dr, som för 5 år utgör 2,250,000 R:dr. De
hitintills för Försvars-Veiket af öfverskot¬
ten anvisade medel utgöra, äfvenledes för
5 år, 1,166,666: 32, tillsammans 3,416,666
Preste-St. Prat. 182g. Band. 11. %%
Den /0 Febyuarii.
B:dr, Om således Inkomsterne utfalla Ilka
fördelaktigt som sedan 1823, skulle omkring
367,797 B:dr blifva hela den Öfverskotts-sum-
ma , som på 5 år komme att till Riksgälds-Con-
toiret öfverlemnas, och äfven denna ringa summa
endast i händelse inga brister yppa sig uti Ut-
gifts-Titlarne, hvilket hitintills aldrig inträffat,
och inga Dispositioner af Kongl, Majit derpå an¬
visades. En tydelig följd af detta förhållande
skall ock vara, att tillgångar komma att saknas
för de ändamål) såsom Strömrensningar, Canaler
in. ni., hvilka under de sednare åren kunnat till
större delen af öfverskotten fyllas.
Presidenten Poppius: Beräkning af inkom*
sterne genom Tull kan endast och allenast grun¬
das å undersökning och närmare kännedom af
det tillstånd, hvari Sveriges Handel och Sjöfart
befinnes, i förhållande till andre handlande Natio¬
ner. Det är utom egentliga ämnet, såsom det
ock är öfverflödigt, att söka ådagalägga hvad dess¬
utom icke kan vara obekant för en hvar, som
deråt lernnat uppmärksamhet, huru, bland annat,
allt hvad sorn funnits lända till befrämjande af
den Svenska handelns och sjöfartens förkofran,
Utgjort föremål för en vis Konungs omtanka och
omsorger. Må det endast nämnas, att äfven 1
denna del, som i ajlt annat, oafbruten uppmärk¬
samhet måste vara fästad å tidens tecken, och
åsigterne förändras efter förändrade omständighe¬
ter. Hvad fordom allmänligen betviflades, har
i sednare tider nästan lika allmänt öfvergått till
grundsats: att handelns lifsprincip är frihet.
Hindren för dess utbildning har således börjat
lossas, så vidt sådant kunnat ske utan för ha¬
Den ig Februarii.
stig brytning i foidna förhållanden, eller serskil-
de synnerlige omständigheter ej synts oemotstånd-
ligen fordra undantag från den allmänna re¬
geln; och de handlande Nationerne hafva, en hvar
å sin sida, begagnat de medel till befrämjande af
ändamålet, hvilka den nya, så kallade recipro.
citets-läran dem anvisat. Desse förhållanden haf¬
va ej undfallit Sveriges vaksamma Styrelse. Tra-
crater hafva under loppet af de sist förflutne åren
blifvit afslutade med flere bland de större hand¬
lande Nationerne, igenom hvilka blifvit beredde
fordom saknade fördelar för den Svenska Han¬
deln och Sjöfarten i främmande hamnar. När¬
maste följden deraf har visat sig, bland annat, å
ökade Tull-Intraden. Ännu under loppet af 1828
hafva dylika Conventioner blifvit tillvägabragte,
hvaraf Ökade fördelar äro att hoppas i en framtid ,
och underhandlingar i samma afseende äro å ba¬
ne jemväl med Frankrike, hvilka, om de, såsom
man har anledning förmoda, aflöpa efter önskan,
skola i sin mon äfven bereda ökade tillfällen för den
Svenska Handeln och Sjöfarten att allt mer och
mer utveckla sig. Vid sådane utsigter tyckes det
icke vara att befara , att Tull-Intraderne skulle un¬
der de nu påföljande åren komma att understiga
det belopp, hvartill de förslagsvis blifvit i d»n
Kongl. Propositionen upptagne; helst Kongl. Majit
i sin vishet bättre än någon annan är i tillfälle att
bedöma grunderne, hvarefter de närmast borde
beräknas.
Delar sagdt,att Stats-Utskottet, vid Inkomster-
nes bestämmande, haft till grundsats, att heldre upp¬
taga dem lägre, än hvartill de förmodades uppgå, af
omtanka att stall-brist igenom för hög beräkning
Den 19 Februarii.
kunde undvikas, och alt blifvande öfverskott vore en
besparing för framtida behof. Jag nekar i sanning
ej till det förtjenstfulla i denna omtanka. Men
äfven den har sina gränsor, och den goda afsig-
ten förlorar sig i öfverdrift om de öfverträdas.
Det kan må hända ej kallas nyttig besparing,
som sker endast derigenom, att närvarande till¬
gångar ej användas till närvarande behof. En i
rätt tid utgifven penning är deremot god hus¬
hållning.
Dom-Prosten Doctor Fellenius'. I anseende
till de omtalade ringa öfverskotten af Tull-Inkom-
sterne, Öfver hvad påräknadt blifvit, är orsaken
lätt funnen, om man kastar ögat på 1826 års
Tull-Taxa, hvarest en mängd till in- och utför¬
sel förbudna varor förekommer; men om Rikets
Ständer, vid denna Riksdag, med Undantag af
stora Sjö-Tullen på Spannmål, hvars bestämman¬
de efter Grundlagen tillkommer Konungen,
som jag vill förmoda, upphäfva det gamla, odug¬
liga Prohibitiv-Systemet, och, med afpassad hö¬
gre och lägre Tull på alla varor, äfven med
Skydda-Tull på vissa artiklar, bestämma en fri
in- och utförsel, vigar jag tro, att icke allenast
Tull-Intraderne skola ansenligen ökas, utan ock
lurendrejeriet blifva onyttigt, och tullförsnillning
lika obehöflig, som skamlig. Jag tillstyrker der¬
före, på dessa grunder, en beräkning i Statens in¬
komst af 100,000, åtminstone 50,000 R:dr, öfver
hvad föreslaget blifvit, hvilket likväl beror på
Rikets Ständers beslut om Grunderne för Tull-
Bevillningeu.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård anmärkte, att under discussionen om
Den 19 Februarii.
delta ämne man lemnat utan afseende Utföriel-
Tullen. Den är lag, men den skall stiga i be¬
lopp genom en på god väg varande industne.
Jag förmodar således godt af de år, som instun¬
da; men hvad jag finner beklagligt, äro de dryga
utgifterne och omkostningarne, hvilka, likaledes en¬
ligt Utskottets ord, äro i ständigt växande. Med
mera skäl, än i frågan om Salpeter-Sjuderi-Staten ,
torde här en underdåning Skrifvelse vara behöf¬
lig, Dock med Handelsfrihet och låg Tull skall
både inkomsten blifva större och bevakningen be-
höfvas mindre- Ständerne vidblifve blott de förra
Riksdagen lagde grunder, och fortbygge derpå.
Contracts-Prosten Heurlin: Min afsigt har in¬
galunda varit, att genom för låg beräkning af in¬
komsterna hindra Rikets Ständer att bevilja de
äskade anslag, hvilka nu af behofvet oundgänge-s
ligen påkallas. Men alla de, isynnerhet af in-
skilde Motionairer äskade nya anslag äro väl icke
lika nödvändige, och jag har fruktat att hoppet
på dessa stora inkomster skulle allt för mycket
underlätta bifallet. Jag har föreställt mig, att
en del utgifter icke för ögonblicket nödvändigt
erfordras, och att just öfverskotten kunde lemna
Ständerna tillfälle att vilkorligt anvisa dem på
framtiden. Fortfara de lyckliga förhållanden, hvar¬
öfver landet nu glädjer sig, då kunna vi hoppas
öfverskott, och då ega vi tillika medel att, utan att
med nya skatter betunga hemmavarande medbor¬
gare, gå Kongl. Majtts önskningar till mötes.
Föreslå oss åter mindre gynnande tider, då hy¬
ser jag det undersåtliga förtroende till en mild,
Landsfader!ig Regering, att den icke ens önskar
bidrag, dem vi ansågo Landets krafter möjligen
Den 19 Februarii.
icke Förmå bära. Således långt ifrån alt uti öf¬
verskott se en hoiande ökacl allmän Bevillning,
hvilken jag likväl föredrager en möjlig statsbrist ,
eller en nödvändighet att vägra bifall till nödi¬
ge utgifter, har jag tvärtom deruti trott mig fin¬
na den bästa, den säkraste och minst betungande
utvägen att bevilja hvad man tilltror sig kunna
bevilja.
Piofessoren Lidbeck: Den af Stats-Utskottet
följda princip, alt icke beräkna Stats-Verkets in¬
komster högre, än att de med fullkomlig säkerhet
kunna påräknas, finner jag fullkomligen riktig,
och instämmer således till alla delar i hvad Bi¬
skopen Thyselius och Prosten Heurlin till försvar
för denna grundsats andragit. Hvad serskildt an¬
går Tull-Medlen, bero de lill betydlig del af till¬
fälliga omständigheter , dem ingen mensklig skarp¬
sinnighet kan förutse. Att derföre desamma, och
dylika inkomster i en calcul, sorn skall ligga till
grund för bestridande af Statens nödiga utgifter
under en tidrymd af 5 år, blifva, efter hvad man
för det närvarande har anledning att förmoda,
heldre för lågt än för högt beräknade, anser jag
för en försigtighet, som förtjenar allas bifall.
Contracts-Prosten Heurlin: Afven jag hyser
det glada hopp, att ifrågavarande Tull-Inkomster
skola för de lommande åren stiga till högre be¬
lopp än det, hvartill de uti Inkomst-Betänkandet
be räknas. Jag har endast fästat mig vid vådan
af för hög beräkning i allmänhet, och vid hehof-
vet af öfverskotts-medel såsom en spar-penning
för mindre gynnsamma tider och en erforderlig
tillgång för oförutsedda utgifter. De hafva ock , sorn
jjg redan förut haft äran antyda, satt Kongt. Maj:t
Den ig Februarii-.
5*3
i tillfälle, icke blott att fylla bristerna uti flera
af Utgifts-Titlarne, utan äfven ätt bestrida andra
nödiga utgifter, hvartill Rikets Ständer icke an¬
visat medel. Men framför allt har 1823 års Stats¬
utskotts, jag kallar den visa, beräkning, och hvil¬
ken vi till en stor del hafva att tacka för de stora ,
nu mera icke älskade öfverskotten, försatt Riks-
gälds-Contoiret uti en oförmodad lycklig ställning,
och jag döljer icke min önskan, att kommande
Ständer icke måne genom vår afvikelse ifrån den
förr och länge gällande, men nu klandrade prin¬
cipen, finna detta sitt Verks financiella ställ¬
ning uti ett allt för mycket försämradt skick.
Prosten Friman'. Som Ledamot i Bevillnings¬
utskottets Andra Afdelning har jag haft tillfälle
att fatta den liberala anda, som råder i Kongl.
Maj:ts Nådiga Förslag till Tull-Taxan, hvilken
jag förmodar skall af Rikets Ständer antagas,
och kan icke annat än deri instämma, att Stats-
Utskottet hah full anledning att upptaga Sjö-Tulls-
Medlen till samma belopp, som Kongl, Maj:t i
Nåder tillstyrkt.
35:0 Salu-Accis af Städerne, (Bilag- L. G.
p. 226.
Presidenten m. m. Poppius: Denna Inkomst
förmäler Stats-Utslottet vara nedsatt och beräk¬
nad i anledning af Ut>kottets bifogade serskildta
yttrande, Lil. G. Detta yttrande visar, att
Coinmerce-Collegii Kungörelse den usta Sept.
1828, samt det förhållande, att Landtmannen vo¬
re oförhindrad att till Städerne införa slagtkrea¬
tur, bakadt bröd Och dricka, blifvit åberopade af
åtskillige Motionairer i V ä 1 lo fl- Borgare-Ståndet,
till stöd för det yrkande, att Salu-accisen bo de
584
Den ig Februarii.
alldeles upphöra. Jag kan ej undgå härvid vörd¬
samt anmärka, att Commerce-Collegii omnämn¬
da Kungörelse ej innefaitar något nylt stadgan¬
de, utan endast ett Upplifvande och meddelande
till allmännare kännedom, att, hvad redan ige¬
nom Kongl. Brefvet den 27 Aug. 1799 samt
3 §. af Kongl. Kungörelsen den 19 Aug. 1801
blifvit förklarad!, Bryggeri, Bageri och Slagteri i
Städerne ej må hänföras till sådane handteringar,
för hvilkas utöfning erfordras den lära och tjen¬
stetid, eller öfrige vilkor, som äro föreskrifne i
I8«o års Skrå-Ordning, Omförmälde Kungö¬
relse, som afser frihet i de omnämnde Närin-
garne, utan att frikalla deras idkare från någon
af dermed förenade utgifter, kunde således, i
stället att utgöra skäl till Salu-accisens nedsät¬
tande, heldre åberopas såsom anledning till dess
högre beräkning, åtminstone intill dess en be¬
dröflig erfarenhet skulle, mot hvad önskas och
hoppas bör, ådagalägga, att frihet i näringarne
är medlet till deras förstörande. Stadsmanna-
Xndustrien är icke heller mig veterligen för¬
närmad igenom någon landtmannen nyligen för-
unnad vidsträcktare rätt, än han förut åtnjutit,
att afyttra sina productioner; fast mer är den in¬
skränkt igenom Kongl. Förordningen den 13
M ars 1826, hvad färskt kött angår, hvilket
derefter får af Ijandtmannen införas och försäl¬
jas endast i hela, halfva eller i;de!s kreatur.
Försäljning i minut, eller i öppna bodar, hvar¬
före Salu-accisen är en afgäld, utgör nu, som
förut, en Borgerlig handtering. —Hvad åter För¬
fattningar stadga örn bröd oell dricka, är ock än¬
nu för närvarande oförändradt. — Det vill det-
Den ig Februarii,
585
före synas, som skulle Satu-accisens nedsättande
under det belopp, hvartill den år 18S3 klef
upptagen, ej kunna grundas å de skäl, som der¬
före i omförmäldte måtto äro uppgifne.
37^0 Chartcs-Sigillatcs-Medel,
Dom-Prosten Doctor Fellenius: Af Stats-Ut-
skottets Tableau öfver den Inkomst, sorn af
Chartae-Sigillatas-afgiften Staten tillflutit, befinnes,
att, utöfver de vid sista Riksdagen påräknade
277,000 R:dr, ett öfverskott, om ett medium ta-
ges af 1824, 1825 och 1826 årens inkomst af
Charts-försäljningen» uppkommit af ej mindre ,
än 20,354^ R:dr; detta öfverskott påräknar nu
Stats-Utskottet till en rund summa af 290,000
R:dr. Märkligt är också, att, efter ett beräknadt
medium af de 3 föregående åren före 1823,
denna inkomst utgjorde omkring 242,000 R:dr.
Staten har således på dessa 5 år vunnit en årlig
inkomst af ungefärligen 54,500 Rldr. Jag skul¬
le tro, att beräkningen af Chartse-Sigillatse-afgif-
ten vid denna Riksdag kan tåla någon nedsätt¬
ning, och att ej mera i förslaget bör påräknas,
än de 277,000 R:dr, sorn vid förra Riksdagen
antogos.
39:0 Restantierne.
Contracts-Prosten Hturlin, som varit hin¬
drad i Utskottet öfvervara justeringen af Betän¬
kandet i denna punkt, förklarade, att han annars
ernat deremot afgifva sin reservation. Väl ha¬
de under alla föregående åren icke obetydliga
summor under benämning af Restantier till Stats¬
verket influtit, och kotnmo troligen äfven fram¬
deles att inflyta, hvarföre Prosten icke eller yr.
kade att den påräknade sunman af nära 100,000
Den 19 Februarii.
R:dr borde från totalbeloppet af Inkomsterna
alldeles uteslutas; men Restantier äro egentligen
inkomster af inkomster, eller redan debiterade,
men ieke under räkenskapsåret till Stats-Verket
influtna inkomster, hvilka, såsom sådana, förut¬
sätta, att de vanlige Inkomst-Titlarne blifvit för
lågt beräknade och utfallit med öfverskott. Ville
man likväl beräkna Restantier bland de bestämdt
påräknade inkomsterne, hvartill så mycket min¬
dre skäl vore, som de dels, enligt hvad Tableauen
N:o 1 utvisade, varit i ett ständigt aftagande,
dels i sig sjelfva vöre af öfverskotta natur, bor¬
de åtminstone, för formens skull, sådant ske på
det sätt, att summan för hvarje Inkomst-Titel ser¬
skildt ökades med det belopp, hvartill Restantier-
ne under den Titeln kunde calculeras inflyta,
men deremot ingen serskild Inkomst-Titel under
denna rubrique uti Allmänna Stats-regleringen
vara synlig. —■ En sådan förändring vore äfven
ganska enkel och lätt verkställbar.
Prosten m m. Grevillius: Jag kan ej instäm¬
ma med Biskop Thyselius och Prosten Heurlin
deruti, att denna Inkomst-Titel ifrån beräkningen
bör uteslutas; och jag anser mig skyldig att när¬
mare upplysa förhållandet dermed. Då Riks-Huf-
vudboken icke upptager den debiterade summan,
utan endast hvad som den 1 September följande
året till Stats-Contoiret verkligen ingått, uppföres
det, sorn derefter kan inflyta, under Titel: Restan¬
tier. Dessa äro således i den årliga inkomst¬
summan icke intagne, och kunna alltså ej inver¬
ka på den derefter beräknade intraden, hvarföre,
och om de ej serskildt observeras, de undfalla
all beräkning. Vill man stöta sig på benäm¬
Ven ig Februariii.
55?
ningen af denna Thel, är jag ej emot att raan å-
säiter den någon annan; endast summan^icke u-
teslutes, hvarigenom 100,000 R:dr genast blefve
kastade på Eevillningen. Dock, som dessa me¬
del uti Riks-Hufvudboken äro upptagne under
namnet Restantier, synes mig lämpligast, att sam¬
ma benämning bland Inkomst-Tiilarne bibehålies.
— Man har anmärkt, att Restantieme, genom
säkrare Controller och ett mera utbildadt Bok-
slutssätt, årligen förminskats. Så mycket bättre.
De äro derföre icke förlorade, utan öka i sam¬
ma mon de öfrige Titlarnes inkomstbelopp. ——
Afven jag skulle önska att en sparpenning, ge¬
nom öfverskotten, kunde vinnas. Men man spa¬
rar af sitt öfverflöd, och icke, som jag fruktar
här blefve fallet, af medel, förskottsvis utpressa¬
de i ett hardt beskattadt land, under dess Inne¬
vånares klagan och icke obilliga missnöje.
Härmed förenade sig Professor Bexell.
Prosten Forslind ansåg Restantie-Titeln bö¬
ra bibehållas, såsom ledande till reda och lätt¬
nad vid redogörelsen, och i synnerhet till säker»
het vid uppgörandet af Inkomst-Betänkandet. Sön¬
derdelades denna Titel på de öfriga, skulle der¬
af blifva en följd, att Inkomst-Betänkandet, grun-
dadt på Debet, måste omfatta icke allenast de
möjliga Restantierna, utan äfven de ovissa af-
kortningarne, och kunde leda till stor osäkerhet
i beräkningen, hvilket nu undvikes, då, vid al¬
la Titlar, Inkomst-Betänkandet grundar sig på
den under hvarje år verkelig! influtna lefvere-
ringen. — Att Restantierne ökas eller minskas,
trodde Prosten icke hufvudsakligast bero af con-
trollen på Uppbördsmännen. Deras belopp stå i
588 Den 19 Februarii.
det närmaste sammanhang med afkortningirne,
och ökas eller minskas i förhållande till folkets
förmåga att med större eller mindre lätthet för
året afbörda sig skatterna.
Biskopen Doctor Thyselius’. Jag betviflar
väl icke att ju dessa Restantier hädanefter, liksom
hittills, skola utgå såsom en förhöjning utöfver
Inkomst-Titlames beräkning, men jag har reserve¬
rat mig inom Utskottet deremot, emedan jag ic¬
ke vills, att öfverskottsmedel skola saknas, ge¬
nom hvilka dels Kongl» Majit varit i tillfälle att
uppfylla flera af Statens behof, dem Bikets Stän¬
der icke knnnat förese, eller ock beräknat för rin¬
ga, dels äfven Riksgälds-Contoiret kunnat betac¬
ka utgifterne för flere allmänna, om icke just
allmänt nyttiga, dock af Rikets Ständer beslutna ,
och nu mera ej öfvergifliga stora företag, samt
likväl bibehålla och föibättra sinställning. Jem¬
te det jag således får gifva mer fullständighet åt
min inom Uiskotret muntligen anförda reserva¬
tion, utbeder jag mig ännu få tillägga, att jag
anser det serdeles vådligt, att för högt beräkna
Stats-inkomsterne vid en tid, då från så många
sidor höras anspråk på Ökade Stats-anslag. Grun¬
dar man bifallen till desse anspråk på en för
högt uppgjord beräkning af Stats-inkomsterne, så
blifver väl ingen fråga, att ju de ökade Stats-
utgifterne skola fortfara från Riksdag till Riks¬
dag, under nya försök att allt mer öka dem t
men huru en blifvande stats-brist skall betäckas,
torde icke blifva så lätt att uppgifva, och följden
deraf kunde blifva, att Rikets angelägnaste be¬
hof slutligen måste lemnäs obehjertade, emedan
man af öfverdrift^ beräkningar låtit sig hänföras
Den 19 Februarii.
589
att tillfredsställa andra mindre allmänna oell
vigtiga.
Hvad beträffar den af en värd Ledamot be»
farade tillökningen i Bevillningen, fruktar jag ic»
ke så mycket en sådan, äfven om den skulle
uppgå till 3 ä 400,000 B:dr, ehuru väl jag vet,
att densamma nästan hårdast träffar Statens Em¬
betsman, att jag icke ännu mera lädes för en
möjligen inträffande stats-brist, med alla dess o-
lyckliga och oberäkneliga följder.
Prosten Forslind: Samma sak, betraktad ut¬
ur olika synpunkter, måste leda till olika åsig-
ter. Afven jag erkänner en viss likhet emellan
Staten och den enskilda hushållaren. Kunde jag
föreställa mig Staten såsom egande större till¬
gångar än behof, och således i tillfälle att kun¬
na upplägga en säker behållning, så skulle jag
tillstyrka en låg beräkning af inkomsterna. Det
verkliga resultatet blefve då så mycket mera gläd¬
jande. Men då Staten synes med sina flesta
medlemmar dela det ödet att, vid beräkningen
af dess inkomster, förnämligast nödgas fästa af¬
seende på de behof, sorn derutöfver, igenom
credit-ansträngning, måste fyllas, skulle jag tro,
att den noggrannaste, men likväl säkra beräk¬
ningen af inkomsterna leder till den bästa hus¬
hållning.
Sedan sålunda Utskottets Memorial blifvit
genomgånget, utan att något beslut angående de
utan anmärkning lemnade puncterne blifvit fat-
tadt, beslöt Ståndet, sedan den framställda pro¬
positionen till bifall å förevarande Memorial
blifvit med Nej besvarad, att Stats-Utskottets i-
frågavarande Memorial skulle, i anledning af de
590 Den /p Februarii.
deremot gjorde anmärkningar, tili Utskottet åter*
remitteras.
Ståndet åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem
O. Rogberg.
Lördagen den 21 Februarii.
Plenum kl. |6 e. m.
§. i.
Tillkännagafs, att Biskopen m. m. Doctor
Wijkman af fortfarande sjuklighet var hindrad ali
i denna öfverläggning deltaga.
§. 2.
Upplästes och lades på Bordet Stats-Utskot-
tets Memorial af den 18 dennes, rörande tryck¬
ning af Allmänna Indragnings Slaten för år I828.
§• 3*
Uti ankomne Protocolls-Utdrag tillkänna¬
gafs, att Höglofl. Bidderskapet och Adeln bifallit
och gillat följande Utlåtanden och Betänkanden:
Stats-Utskottets N:o 53, angående Låne-anslag till
Den ai Februarii.
59l
en Brobyggnad öfver Tranarps Ä5 Lag-Utskot¬
tets N:o 12, öfver väckt Motion, att Under-
Bätts Utslag i mål, der någon blifvit tilltalad
eller dömd för brott, hvarå Fästnings straff, med
eller utan arbete, bör följa, hädanefter må Hof-
Bätts pröfning underställas; N:o 13, öfver gjord
Motion örn närmare bestämmande af Hof-Rätts
pröfning i understäldte brottmål; N:o 17, öfver
väckt fråga om afskaffande af den i 48-.och 49
Cap, Missgernings-Balken förekrifne Urtjnfva-Ed ;
Oeconomie- Utskottets N:o 28, i anledning af väckt
hemställan om lindring för Allmogen i den så
kallade Byggnads-hjelpens utgörande 3 N;o 33,
angående gjorde Motioner om Tands-Fiscals-
Tjenstemas upphörande; samt återremitterat föl¬
jande: Stats-Utskottets N:o 52, angående anslag
af allmänna medel till åtskillige vägars för¬
bättrande, anläggning och underhåll j Oeconomie-
Utskottets N:o 27, rörande väckt fråga om åtgär.
ders vidtagande till spridda Bote-andelars sam¬
mandragande i möjligaste mon; N:o 29, röran¬
de vackt fråga om en Köpings anläggande i Bo¬
hus Tans Skärgård; N:o 30, > anledning af väck¬
te Motioner rörande förändradt Fångförings-sätt;
N:o 31 , i anledning af väckte frågor om Arbets-
commenderingars upphörande, m. m.; N;o 34,
rörande Motioner, dels att den ännu beridne
delen af Smålands Husar-Regemente måtte få af¬
sitta, dels att General-Mönstringar måne hållas
endast hvart 3:dje år, utan några andra Mönstrin¬
gar deremellan, och dels att både Ryttare och
Soldater måtte få beklädas med Wadmal; N:o
35, rörande väckt fiåga om Registrering af åt¬
skillige otryckta Rikstlags-handlingar.
593
Den si Februarii,
§• 4*
Af inkomne Protocolls-Utdrag inhemtades»
att Vallöf!. Borgare-Ståndet bifallit; Oeconomie-
Utskottets Utlåtanden N:o 53, om förbud emot
Brännvins-tillverknirig af Spannmål; N:o 54,0m
afhjelpande af hinder för begagnande af i laga
ordning anlagde Vägar; N:o 55, om Kronans
Monderings-persedlars förvarande i Tross-bodar-
ne, och N:o 56, om fri Kol-försäljning för Tos¬
sebo Härads Hemmans-egare; samt gillat sam¬
ma Utskotts Memorial N:o 58, i anledning af
Motion om utvidgad Smides-rätt för Ofvansjö
och Thorsåkers Bergslager i Gestrikland; återre¬
mitterat; Lag-Utskottets Betänkande N:o 16, öf¬
ver Contracts-Prosten Ä. Z. Petterssons förslag
till eli I.ag, att, då oenige Makar, som af un¬
dergången varning ej låta sig rätta, blifva för
kif och osämja ställde under tilltal vid verldslig
Domstol, Dom-Capitlet må ega att tillåta Makar¬
ne att flytta från hvarandra under den tid llät-
tegången varar, m. m.
Derjemte hade hos Vällofl. Borgare-Ståndet
blifvit föredraget ett till Ståndet meddeladt Ut¬
drag af Hedervärda Bonde-Ståndets Protocoll,
innefattande ej mindre, att Bonde-Ståndet trott
sig finna, det Borgare-Ståndet icke gifvit direct
svar på Bonde-Ståndets uti Protocolls-Utdrag d.
9 sistl, Januarii ornförmälde inbjudning, att del¬
taga uti Bonde-Ståndets begäran af Serskildt Ut¬
skotts sättande för pröfning af, dels inom Högi.
Bidderskapet och Adeln, dels inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckta, Motioner om jemnkning i
Stånds-
Den it Feb mani,
5 93
Stånds-Privilcgiema, Rusthålls- och Roterings-
skyldigheterne , samt jordnaturen, och undanröd-
jande af nuvarande olikhet i jördens beskattning
genom införande af en enda allmän beskattnings-
method, lämpad efter inkomsten, än äfven, att
den af Borgare-Ståndet beslutade remiss af Mo¬
tionerna till Allmänna Besvärs och Oeconomie-
Utskottet icke synes hafva bort ega rum, då
samma Motioner icke voro väckte inom Borga¬
re-Ståndet , samt den i 44 §. 3 Mom. Riksdags¬
ordningen förutsatte händelse icke inträffat, vid
hvilka förhållanden Bonde-Ståndet förnyat imjud-
ningen, i afseende på det Serskildta Utskottets
sättande, samt anhållit, att Borgare-Ståndet i allt
fall måtte undanrödja verkan af den beslutade
Remissen, så att Bonde-Ståndet, derest icke Ser¬
skildt Utskott för Motionernas behandling korn-
me att sättas, blefve i tillfälle, att, utan några
i förväg .lagda hinder, kunna förordna om,'och
första gången utsätta, till hvilket eller hvilka
Utskott på Bordet hos Bonde-Ståndet ännu hvi¬
landa Motioner otn jemnkning i Stånds-Privilegi^
erne böra gå, och samma remiss icke eller inå för¬
anleda till någon collision, i afseende på de öfriga
frågorna, som afde Stånd, inom hvilka de äro väck¬
ta, blifvit förviste äfven till andra och flereUtskott,
än Allmänna Besvärs- och Oecönomie-Utskottet.
Vid öfvervägande af den inbjudning Heder¬
värda Bonde-Ståndet förut till Borgare-Ståndet i
ämnet meddelat, hade Borgare-Ståndet, lika med
Bonde-Ståndet, insett vigten af ett behörigt ut¬
redande utaf de angelägenheter, som utgöra fö¬
remål för ofvannämnde Motioner; roen da dessa
Presie-St, Prot. 182g. Band, 11, 83
59+
Den st Februarii,
frågor äro af ganska vidlyftigt omfång, och be¬
dömandet deraf förutsätter flerfaldiga statistiska
upplysningar om locala förhållanden och under¬
sökningar, hvilka icke kunna inom inskränktare
tid verkställas» ansåg Borgare-Ståndet det af Bon¬
de-Ståndet åsyftade ändamål icke kunna för när¬
varande vinnas genom sättande af ett Serskildt
Utskott, hvarföre Borgare-Ståndet ej eller funnit
skäl att i denne del antaga inbjudningen. Der¬
emot hade Borgare-Ståndet> lika med Bonde-
Ståndet öfvertygadt om nödvändigheten af me-
xanämnde ämnens beredande till definitift beslut,
och inseende rättvisan af en jemnkning i Skat-
teförhållanderne, trott anledning vara» att Rikets
Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet
göra anhållan, att alla upplysningar, som kunna
angå Allmänna beskattningsgrunder, och förbere¬
da en jemnare fördelning af Skatterne, infordras
och hopsamlas, så att de må vid början af nä¬
sta Riksdag kunna i ett helt Rikets Ständer fö¬
reläggas; men som ett Riks-Stånd, enligt Riks-
dags-Ordningen, ej kan fatta beslut utan föregå¬
ende remiss till, och beredning af något Utskott,
och då Borgare-Ståndet hvarken ansett sig kun¬
na eller velat vägra bifall till remiss af Motio¬
nerna, hade Borgare-Ståndet trott sig böra för¬
klara, att de, efter Borgare-Ståndets åsigt, till¬
höra Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskot-
tets upptagande, på det att genom detta Utskotts
yttrande må beredas en framställning till Kongl.
Maj:t från Rikets Ständer om det vigtiga ända¬
målet och de för dess vinnande erforderliga upp¬
lysningar.
Jemte meddelande af dessa grunder för Bor¬
Den 31 Februarii.
595
gare-Ståndets yttrande i detta fall, hade Ståndet
funnit sig höra, i anledning af Hedervärda Bon-
de-Siåndets förnyade framställning, gifva tillkän¬
na, dels att Borgare-Ståndet förblef vid dess för¬
ra beslut, dels ock, att, enär Borgare-Ståndet, ge¬
nom remissen lill Allmänna Besvärs- oell Oeco-
nomie-Utskottet, endast velat uttrycka dess tanka
derom, hvilket Utskott Motionernas handläggning
tillhörde, har Ståndet ingalunda haft för afsigt att
eller kunnat lägga hinder 1 väg för Hedervärda
Bonde-Ståndets fria beslutande rätt, i afseende
på remisser af de inom sistnämnde Stånd väckta
och ännu på Bordet hvilande Motioner, eller,
hvad angår redan beslutade remisser, velat för¬
anleda någon collision.
§• 5-
Protocolls-Utdrag, ankomne från Hedervär*
da Bonde-Ståndet, innehöllo, att Bonde-Ståndet öf-
v,eidem na t till Lag- och Oeconomie-Utskottet, dit
de i ämnet gjorda Motioner blifvit remitterade.
Petter Petterssons från Jönköpings Län Memorial,
med tillhörande Bilagor, rörande Gårdfari-han.
deln; instämt i Herr Rosenblads> Bernhard, ho«
Böglofl. Ridderskapet och Adeln väckte Motion,
angående en Medaillts präglande, på Bankens be¬
kostnad , i anledning af Deras Kongl. Högheter
Hertigarnes af Skåne, Upland och Östergöth¬
land födelse; och beslutat afven för sin del re¬
miss af Motionen till Banko^Utskottet; samt bi¬
fallit Oeconomie-Utskottets Betänkanden N:o 4g,
1 anledning af väckt fråga om antagandet af ett
gemensamt mynt; N:o 53, angående väckt för¬
slag om förbud emot Brännvin af Spannmål och
596
Ben at Februarii■
om samma varas tillverkande endast af Potatoes ;
N:o 54, i anledning af väckt fråga om åtgär¬
ders vidtagande till förekommande deraf, att Väg¬
farande icke förhindras begagna vägar, som i la¬
ga ordning blifvit anlagdej Nio 55, angående
väckt Motion, att Kronans Munderings-persed-
lar måtte förvaras i Trossbodar, i stället för uti
Rote-kistorne,
§. 6.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets
Utlåtande N.'o 51, angående uppförande af ett
jLazaretts-hus på Gottland, yttrade
Prosten Dedekind: Motivet för min och flera
Eiksdags-Fullmägtiges ansökningar, att ett årligt obe¬
stämdt anslag af Wisby Hospitals Öfverskotts-me*
del måtte anvisas till uppförande af en ny Lazaretts-
Byggnad, är det, att en sådan Byggnad redan år
*775 varit lofvad, och dessein dertill af Kongl. Majit
i Nåder stadfästad; hvarförutan det factiskt kan upp¬
lysas, att under en tid af 20 år icke mindre än
£19,000 Rldr Banco af ÖFverskotts-medlen blifvit
till Seraphimer-Ordens-Gillet öfversände, utom
desåkallade Lazaretts-Medlen , hvilka belöpa sig
till ungefärligen 5,000 R:dr Banco, för hvilka flera
Bazaretts-Byggnader kunnat vara uppförda.
Kyrkoherden Lyth: Höglofl. Stats-Utskottet
har grundat sitt afstyrkande på den förutsättning,
att Kongl, Majtt, i anledning af Rikets Ständers
vid I823 års Riksdag härom gjorda underdåni¬
ga hemställan, snart lärer täckas befria Höglofl.
Kongl, Seraphimer-Ordens-Gillet från uppbörd
och förvaltning af Wisby Hospitals Öfverskotts-
medel, samt att dessa Medens hela belopp snart
Den si Februarii.
59 7
skall komma Länets Innevånare oförryckt till godo.;
Nyligen har likväl genom Kongl. Majtts i slutet
af nästledne år gifna Nådiga Resolution detta
hopp alldeles försvunnit. Som Höglofl. Utskot¬
tet således tyckes hafva ignorerat rätta förhållan¬
det, och på en motsatt förutsättning motiverat sitt
Utlåtande, föranlåtes jag på sådan grund anhålla
oin återremiss.
Contracts-Prosten Heurlin medgaf att Statss
Utskottet vid Utlåtandets afgifvande saknat känne¬
dom af nyss anförde förhållande, och ville i
anledning deraf icke bestrida den yrkade återre-
missen.
Professoren G ravander: Såsom skäl till åter»
remiss för ömt behjertande af den väckta Motio¬
nen, hvarigenom Gottlands innevånare må be¬
redas ett behöfligt större understöd för sin nödigt£
LaZaretts-byggnad, äfvensom att utväg dertill utaii
Statens serdeles betungande kan gifvas, utbeder,
jag mig äran att vördsammast få framställa en.
kort öfversigt öfver detta ämne, och uppgifva ett
Förslag.
Vid en återkastad allvarlig blick på Hospi¬
tals-Inrättningens upphof och öden erkänner
hvarje oväldig sakkännare, att densamma under¬
gått märkvärdiga förändringar. Ingen tvifvel är
det underkastadt, att ju Hospitaler och Lazarettet
i sin början och af ålder voro desamma, nemli¬
gen Iierbergen jör arma , fattiga och sjuka menni-
skor. Med de osvikligaste facta skulle detta kun¬
na bevisas. De förras inrättning för dårar och
svagsinte tillhörer en sednare tid. Derigenom
afskiljdes och grundlädes Lazaretts-Inrättningen,
som med tidens fortgång emottagit ett iner och
$98
Den st Februarii.
mer förhätfradt skick. Att fattiga och värnlösa
barn , i stället för i Hospitalet under äldsta tider-
ne emottagne och undethållne armlingar, äedan
förvandling tiipat, af Hospitals-Medlen njuta är¬
ligt understöd för lifvets bergning, är en välgö¬
rande anstalt, som hedrar Kongl. Seraphimer-
Giilet.
Att Hospitals-Medlen hafva sitt ursprung
dels af privata personers gäfvor, dels af indrag¬
na Kloster-Gods, är bekant. Så har det äfven
skett på Gottland, Af hvad det Allmänna ifrån ser¬
skilda Landsorter af dessas öfverskott utaf Ho*
spitais-Medlen uppburit, synes det mig i behof-
vets stund, i mon af tillgångar, höra återgifva
något; så vårdas och sammanhålles det hela. Utaf
Kongl. Seraphimer-Gillets Utlåtande, angående
Wisby Hospital, samt af Hospitals-och Lazaretts-
Uirectionernes underdåniga Skrifvelse och Rela¬
tion, hvilken jag igenom en väns godhet haft
tillfället att igenomläsa, har det förefallit mig
utom all tvifvel, att ifrån Gottland till allmänna
Jfospitals-Fonden betydliga bidrag influtit. Dessa
hafva ingått och ingå uti de påräknade inkomster-
ne och utgifterne för allmänna behofvet, och
Gottland bekommer deraf en andel. Våtden öf¬
ver hela Hospitals-Inrättningen omfattar lyckligt¬
vis äfven Gottlands. Häraf bör denna Province
med förhoppning emotse en snar och tillräcklig
hjelp.
Mig företer sigen möjlighet att, sedan Kongl.
Majit fattat sitt Nådiga Beslut om permanent år¬
ligt anslag, utan Stats-Verkets betungande, en
gäng för alla, bispringa Gottlands innevånare bå¬
tte till förbättring af Hospitals-byggnadens värdi¬
Den 21 Februarii.
599
gare inredning och till ett serskildt Lazaretls-hus,
om ej det sistnämnda, emedan det gamla erkän¬
nes vara i grund förfallet, och har varit för uselt,
igenom en alldeles ny inrättning kan förenas med.
det förra, hvilket blott af kännare kan dömas.
Utaf den ofvannämnda underdåniga Skrifvelsen
intages, att en Hospifals-byggnad derstädes val
är uppförd och inredd, men med få rum, och
''att tvenne af dessa blifvit fördelade uti 10 Cellu-
ler, 70 tum länga och 30 tum breda, några utan.
fensterluft och väderväxlingOm dessa har den
år 1811 varande v. Landshöfdingen sedermera
Amiralen m. m. Hans Exc. Frih. Rud. Ceder¬
ström yttrat, ''att dessa Celluler icke borde användas till
boningsrum för menniskor, som, ehuru beröfvade sitt
förnuft, likväl egde anspråk på mensklig behandling
Kronan eger på Gottland ett Krono-Bränneri-
Hus af sten 9 som till begagnande varit upplåtet
åt f. d. Spannmåls-Directionen , hvilken utomdess
ännu eger flera hus och lägenheter derstädes.
Denna Stenhus.byggnad föreslår jag må skänkas
till Lazaretts.byggnad, hvarefter dess tjenliga in¬
redning må bekostas af allmänna Hospitals-Fon-
den, i händelse ej nämnda Hus kan varda till¬
räckligt både till Hospital och Lazarett, i hvil¬
ket fall n. v. Hospitals-byggnaden kan försäljas,
och köpesumman derföre användas till det nya
gemensunrna, nu föreslagna Hospitals- och Laza-
rettsHusels inredning j i hvilket fall reparations¬
kostnaden för Hospitals-Cassan kanske blifver in¬
gen. Derigenom godtgör Staten på ett ädelmo¬
digt sätt något af Gottlands öfverflyttade Hospi-
tåls-Medel, som i andra Län kommit Statens
Hospitals-Inrättningar lill godo. Annorstädes,
6oo . Den st Februarii.
åtminstone på några ställen , hafva Hospitals- och
Lazaretts-Hus blifvit uppförda på allmän, oj på
X,änen3, bekostnad. Vinnes det åsyftade ända¬
målet, må Gottlands, likasom öfriga Länens, in¬
nevånare sedermera med egna bidrag, utom de
allmänt anslagna, vårda inrättningen igenom för¬
skaffandet af gåfvor och möjligtvis ökade samman¬
skott. Den kraftigaste uppmuntran att förmå för¬
mögnare till bidrags lemnande för underhåll af
fromma Stiftelser, är, i min tanka, vårdad helgd
af varande Institutioner.
Under åtankan på mensklighetenS missöden,
och på behafvet af hjelp för de olyckliga , och på
•vår tids prisade ädelmodiga uppoffringar för de
lidande, dristar jag hoppas ämnets betraktande,
och meddelandet af både nödig och snar hjelp,
örn ej i rikare mått, dock på lindrigare sätt, jag
vördnadsfullt omnämnt.
Häruti instämde Prosten Dedekind och Kyr¬
koherden Lyth.
På grund häraf återremitterades detta Utlå¬
tande till Stats-U skottet.
§• 7-
I anledning af det svar Preste-Ståndet un¬
der den 30 Januarii genom Protocolls-Utdrag
lemna! på Hederv. Bonde-Ståndets inbjudning att
deltaga uti beslutet om sättandet af ett Serskildt
Utskott för handläggningen af vissa uppgifna, så
väl hos Ridderskapet och Adeln sorn Hederv.
Bonde-Ståndet väckta Motioner, hvaruti Preste-
Ståndet tillkännagifva sig hafva icke kunnat in¬
stämma, utan remitterat så väl hvad inom Preste-
Ståndet i anledning häraf blifvit anfördt, som för-