Protocoll,
hållna
hos
Högvördiga
1J regte^Stånbet,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
År 1830.
Femtonde Bandet.
STOCKHOLM,
tryckta hos L. J. Hjerta, i83o.
Ar 1830,
Måndagen den 1 Martil.
Plenum kl. J till 1 e. m.
§. 1.
Upplästes till justering och godkändes
Expeditions Utskottets Förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga Skrivelser:
JV:o 4oo, i anledning af Rikets Ständers
Revisorers åren 1025 och 1827 afgifna Berät¬
telse om , samma år, verkställde’granskningar af
Siats-Verkets förvaltning, åren 1822 och 182$,
N:o 4°i, i anledning af verkställd gransk¬
ning af Krigs-fonds-Redogörelsen från den t
Nov. 1822 till Oclober Månads slut år 1827;
N:o 402, rörande charteringen af den
förbindelse, som af Götha Canal-Rolag skall
aflemnas, och intecknas uti Canal-Verket och
dess egande Fastigheter.
N:o 4o3, angående ersättning lill Majoren
Friherre C. G, Koskulls förlorade Lönings-
förmoner;
N:o 4°4, angående försäljningen af de
a:ne Krigs-Skeppen Tapperheten och Chap¬
man; och
Prcste-St. Fröt. iS3o, Band, XV. i
4
Den 1 Martii.
N:o 4°5/ angående ändring i Förordnin¬
gen den 24 Augusti 1813 emot Fylleri oell
Dryckenskap.
§• 2-
Af ankommet Protocolls-Uldrag inhemla-
des, ått Yällofl. Borgare-Ståndet: efter före¬
dragning af Constitutions- Utskottets Memorial
N:o 68, i anledning af samtlige Riks-Ståndens
återiemisser på förslaget till ändrad redaction
af 72 §. Regerings-Formen; bcslutit alt, med
bifall till den af Utskottet gjorde inbjudning,
tili Grundlags-enlig behandling vid nasta Riks¬
dag antaga den af de 3:ne öfriga Riks-Stån-
den i enahanda afseende gillade redaction af
omförmälde §. uti Regerings-Formen.
§. 3.
Ankomne Protocolls - Utdrag innehöllo,
att Hedervärda Bonde-Ståndet bifallit: Stats-
Utskottets Memorial K:o f\ 1 1: Expeditions-
XJtskottets Memorial N:o 3t)8.
§• 4-
Företeddes och lades på Bordet
Stats-Utskottets Utlåtanden:
l\’:o 412, öfver Expeditions - Utskottets
Memorial 3NT:o 35o, angående en underdånig
Skrifvelse ora verkställd granskning af Laza¬
retts- och Kurhus-Räkenskaperne;
N:o 4I3> öfver Pierr Rosenbladsj Bern¬
hard, Motion, innefattande Förslag till be¬
stämmande af tiden och sättet för invexlingen
Den i Martii.
och upphörandet af Riksgälds-Contorcts Cre-
dit-Sedlar;
N:o 4'4» x anledning af erhallen återre-
remiss på Utskottets Betänkande N:o 383, an¬
gående sättet för upptagandet af det Lån Ri¬
kets Ständer, genom bilall till Utskottets Be¬
tänkande N:o 382, beslutit;
N:o 4*5, i anledning af de inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, Vällofl. Borgare-
Ståndet samt TIederv. Bonde-Ståndet gjorde
anmärkningar vid Utskottets Betänkande N:o
384, med Förslag Lill Allmänna grunder för
Riksgälds-Contorets utlåning emot inteckning
i Jord-egendom; samt
Memorial:
N:o 4angående den Summa af 70,000
R;dr, som är anvisad för Krigs-Collegii De¬
partementers materiella behof och Krut-
tillverknings-koslnaderne, att årligen utgå utaf
öfverskotlen på Stats-verkcts Ordinarie- och
Extra-ordinarie Inkomster för åren från och
med i83o; och
N:o 4r7» i anledning af Rikets Ständers
Beslut, angående Salpeter-gärdens ersättande
genom anvisning på tillgångar af Tull-Medlen
och Bränvins Bevillningen.
Stats- och Bunc'o-UIskottens Utlåtande:
N:o 53, i fråga om aflöning för den i
Sammansatta Utskotten antagne Secreteraren.
5. 5.
Efter erhållen Nådig Kallelse till Ple¬
num Plenorum kl, 1 uppgick Ståndet, som
6
Ven i Martil.
beslöt, att åter in Pleno samlas kl. 6 e. m.,
till Kongl. Slottet,
In fidem
O. Rogberg.
Måndagen den 1 Martii.
Plenum kl. 6 e. m.
§. i.
Efter uppläsning af Kongl. Maj:ts hår ne-
danintagne Nådiga Svar till Rikets Ständer å
deras underdåniga skrifvelse!’:
Uti underdånig skrifvelse af d. ii Ju-
jiii sistlidne år håfven J Gode Herrar och
Svenske Män, anhållit om utfärdande af en
sådan Lag-förklaring, att, der ej annorlunda
finnes, stadgadt eller serskilt öfverenskommelse
träffad blifvit, böra af alla matlag, vare sig
Hemmansbrukare, torpare och husmän eller
inhyseshjon, samt krigsfolk, då de icke i
tjenstgöring stadde äro, dagsverken utgöras
till Kyrko-byggnad, med hvad dertill hörer,
på sätt Allmänna Lagen i 26 Gap. Byggnin-
ga-Balken stadgar.
Vid öfvervägande af detta förslag, hvar¬
öfver Högsta Domstolen och Stats-Rådet blif¬
vit hörde, har jag, enär billigheten och rätt¬
visan synas kräfva, att Torpare, Gerningsmän
Den 22 Martii.
7
och Inhyseshjon, icke för deras matlag fä vid¬
kännas lika dagsverksskyldighet till Kyrko-
hyggnad och underhåll, som de inom Sock¬
nen boende Hemmans-egare och innehafvare,
samt frågan om Soldaters deltagande i slik
dagsverksskyldighet redan finnes vara genom
Kongl. Brefvet den it Mars 1765 afgjord,
icke funnit godt bifalla Eder berörde under¬
dåniga framställning, utan kommer vid hvad
hittills i delta ämne är stadgadt, att jemväl
hädanefter bero och förblifva.
Uti skrifvelse af den 10 September sist-
lidne år håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, uppå anförde grunder i underdånighet
föreslagit, att 1 §. i 16 Cap. Ärfda-Balken,
sådan den, enligt Kongl. Förordningen d. 27
April 1810, nu lyder, mätte varda ändrad,
och erhålla följande redaction:
’’Vill någor, man eller qvinna, göra Te¬
stamente; upprätte thet skrifteliga, med eller
utan vilkor, varde ock Testamentet bestyrkt
af tvänne vittnen, som skola på en gång när
vara och therå teckna skrifteligt intyg, alt thet
Testamente tå var var gjordt med sundt och
fullt förstånd och af fri vilja; staude och ho¬
nom fritt, att låta vittnen veta thess innehåll,
eller ej. Äro ej vittnen att tillgå, och finnes
Testamentet med egen hand vara skri f v i t och
underskrifvil; ege ock thet laga kraft, ther ej
styrkt varder, att Testamenls-gifvaren, efter
then tiden, haft lägenhet att vittnen anskaffa.
Håkar någor i svår sjukdom eller fara , häfver
tå våld att, i vittnens närvaro, Testamente
8
Den 1 Martil.
munteliga göra; och fjälle ihet, ther ilie vitt¬
nen intyga, att han, med sundt förstånd och
af fri vilja, förklarat sig hafva thet testamen¬
te gjort. Dör han ej i then sjukdom eller fa¬
ra; vare hans mundteliga testamente icke gäl¬
lande. Borlgifver någor fast egendom, ege ej
makt om vilkoren för thess förvaltning sträc¬
ka förordnandet längre, än till förste emotla-
garens och thes makas lifstid, eller om egan-
de-rätten vidare, an till utnämnande af te-
staments- eller gåfvo-tagarens nästa efterträ¬
dare, uti hvilken sistnämndes hand fastighe¬
ten ikläder sig egenskapen af arfvejord, hvar¬
med i allt fall, efter Allmän lag, förhålles.
Ej eller må i andra afhandlingar och con-
tract ora fast egendom sådane vilkor inflyta,
hvarigenom förvaltnings- och egande-rätten
för en framtid vidare inskränkes, än nu
sagdt är; men angående städja och arrende
galle hvad therom serskildt stadgadt är.”
Efter Högste Domstolens och Stats-Rådets
hörande har Jag tagit detta ämne i öfvervä¬
gande; och då Jag, å ena sidan lika med E-
der anser nyttigt, att rättigheten alt göra
mundtliga testamenten inskränkes till vissa
hestämda fall, linner Jag, å den andra, det
af Eder i sådant afseende aflemnade förslag
sakna den tydlighet och bestämdhet i ut¬
tryck, att, genom antagande deraf, en åsyftad
förbättring verkligen kan anses vara vunnen.
Sålunda finnes der icke vara förklaradt, hvar¬
ken hvad med ordalagen svär sjukdom eller
fara bör förstås, eller huru lång tid som bör
hafva förflutit ifrån det sjukdomen eller faran
Den i Martii.'
9
upphört, innan det munteliga testamentet skul¬
le förlora den gällande kraft, Lagen för slike
händelser velat detsamma tillägga, af hvilken
obestämdhet anledningar ofta skulle gifvas till
Domares olika tolkning af lagbudet. Försla¬
get sådant det blifvit framstaldt, saknar jem¬
väl föreskrift om formen för upprättande af
ett testamente, hvarom Jag anser stadgande
höra meddelas i sammanhang med inskränk¬
ning uti ett förut i Lag godkändt sätt att di¬
sponera om sin egendom. Förmågan att skrif¬
va är väl någorlunda allmän i alla Folk-klas¬
ser, men deraf följer likväl icke förmåga att
redigt uppfatta och framställa hvad testator
för vittnen yttrat vara sin vilja. För att i
sistnämnde afseende åstadkomma den visshet
och trovärdighet, som Lagstiftarne måste an¬
se såsom oefterliga vilkor för att åt annan ä‘n
i Lag utnämnd arftagare öfverlemna qvarlå¬
tenskap, finnas i flera Länder så kallade No¬
tarier, inför hvilka sådane afhandlingar, för att
vara gällande, skola vara upprättade. I sak¬
nad af en sådan Tjenste-Corps, här i Landet,
synes likväl mera trovärdighet åt ett testa¬
mente vara beredt, om bevittnandet deraf i
början anvistes åt någon annan person, sorn
innehafver allmän tjenstemanna-egenskap, så¬
som t. ex. Läkare, Prest, Kronofogde, Läns¬
man, Sockenskrifvare, der de finnas, Klocka¬
re, Nämndeman, Fjerdingsman, o. s. v., i
stället att sådant uppdrogs åt andra, som hän¬
delsevis kunde, vid ett testamentes upprät¬
tande, om bevittnande deraf anlitas.
På de skäl hvilka, på sätt nu blifvit fram-
10
Den i Martii.
släldt, ädagalägga förslagets ofullständighet,
så att, med antagande deraf, fastän några
brister afhjelptes, andra olägenheter eller an¬
ledningar till Rättegångar och olika Lag-tolk¬
ningar bereddes, och då Riksdagens nära fö¬
restående slut hindrar Mig att i afgifvande
Contra - proposition till Eder framställa ett
omarbetat förslag i detta ämne, hvilket för¬
slag kunde i sammanhang dermed äfven inne¬
hålla föreskrifter om form och sätt för upp¬
rättande af testamenten, vare sig skrifleliga
eller munteliga, föreskrifter dem erfarenheten
visat vara nu mera än förr behöfliga, finner
Jag Mig föranlåten att till Edert ifrågavaran¬
de förslag för närvarande vägra Nådigt bifall.
I håfven, Gode Herrar och Svenske Män,
uti underdånig skrifvelse af den 19 October
1829, tillkännagifvit, det J ansett rättvisan
fordra, att den tvistande part, som genom
slutlig Dom vinner sin sak, och hvars talan
således måste antagas hafva varit på Lag grun¬
dad, äfven erhåller ersättning för kostnad och
skada, som rättegången honom tillskyndadt,
antingen saken må hafva synts mörk och tvif¬
velaktig, eller ej, och ehvad serskilte Doma¬
res eller Instancers begrepp derom varit sam¬
manstämmande eller skiljaktig?, från hvilken
legel något undanlag, efter Eder tanke, icke
i annat fall borde ega rum, än då Kärande
part vinner sitt påslående, eller svaranden från
käromål befrias, på grund af edgång i egen
sak; och håfven J, på sådan grund, i under¬
dånighet föreslagit, att 21 Cap. Rättegångs-
Den 1 Martii.
Balken, om Rättegångs-kostnad och skade¬
stånd, mätte undergå förändring i enlig¬
het med ett af Eder derjemte öfverlemnadt
förslag.
Efter det Högste Domstolen och Stats-
Rådet blifvit häröfver hörde, har Jag tagit
detta ämne i öfvervägande; och då de för¬
hållanden, hvilka Jag anfört såsom skäl för
Mitt å Riks-Salen d. i o September 1823 Rikets
Ständer meddelade afslag å deras jemväl då
framställde enahanda förslag icke sedermera
i någon måtto undergått förändring, har jag
icke eller nu funnit godt, att till Eder för¬
nyade begäran lemna Nådigt bifall.
Sedan Jag, genom Nådig Proposition af
den 27 Martii sistledne år, föreslagit Eder,
Gode Ilerrar och Svenske Män, vidtagande af
en Allmän Författning, hvarigenom skulle stad¬
gas, att då böter för sådan stöld, som enligt
Lag ligger i tveböte mot annan tjufnad, sko¬
la till fängelse vid vatten och bröd förvand¬
las, stöldens enkla värde först bur fördubblas,
och det sålunda uppkommande dubbla be¬
loppet tjena till grund för fängelse-tidens be¬
stämmande, på sätt i 5 Gap. 4 §♦ Slraff-Bal-
ken stadgadt är, håfven J, uti underdånig
skrifvelse af den 18 November sisllidne år,
anmält, det J, uppå tillika anförde grunder,
ansett Eder icke böra lemna bifall till sam¬
ma Nådiga Proposition utan i förening med
en Lag-förändring, som stadgade en tjenliga-
re beräknings-grund för förvandling i allmän¬
het af bölet lill fängelse vid vatten och bröd;
Den 1 Martti.
och då, enligt Eder tanke, något giltigt skill
ej torde kunna uppgifvas, hvarföre emellan
hvarje grad i straffet af dylikt fängelse skall,
såsom nu är stadgadt, vara en skillnad af fy¬
ra dagars fängelsetid, eller hvarföre första
graden skall svara emot Tio Daler, andra
graden emot Femton, tredje och fjerde gra-
derne hvardera emot Tjugu och femte graden
emot Trettio Daler Silfvermynt, men det der¬
emot syntes naturligt och billigt, att grader-
ne i straffet af fängelse vid vatten och bröd
bestämdes i samma enkla aritlimetiska pro¬
portion, som graderne i straffet af spö eller
ris, håfven J, som ansett den i Min Nådiga
Proposition föreslagne grund för förvandling
af böter för stöld, sorn ligger i tveböte, vara
enlig med andra i Lagen stadgade dubbla bö¬
ters förvandling, i underdånighet afgifvit ett
så lydande Lag-förslag:
”Med ändring af 4 §• i 5 Cap. Slraff-
Balken, stadgas, som följer:
Fängelse vid vatten och bröd räknas såle¬
des, att emot böter från Én daler till och med
Tolf daler, svara fyra dygn; från Tolf till och
med Sexton daler fem dygn; från Sexton till
och med Tjugu daler sex dygn; och så vidare
fyra daler emot hvart dygns fängelse vid vatten
och bröd. Går talet af dygn ej jemnt upp
emot böterne, efter denna räkning, ulan stiga
böterne något deröfver, då ökes straffet med
ett dygns fängelse vid vatten och bröd. När
böter för sådan stöld, som enligt Lag ligger
i tveböte, skola lill fängelse vid vatten och
bröd förvandlas, då fördubblas det stulnas en-
Den 1 Martii.
i3
Lia värde, och det dubbla beloppet tjenar till
grund för fiingelse-tidens betsämmande, efter
den beräkning, som nu stadgadt är. Ej bör
någor dömas lill fängelse vid vatten och bröd.
på längre tid än en månad, beräknad till Tju-
guåtta dygn; och ej på mindre än fyra dygu.’’
Då jag, efter Jlögste Domstolens och Stats-
Rådets hörande, företagit delta Edert Lag¬
förslag till granskning, har Jag väl, lika med
Eder, funnit den hittills i Lag stadgade grund
för förvandling af böter till fängelse vid vat¬
ten och bröd, vara i vissa fall mindre rigtig
och särdeleies deruti, att tiden för dylikt fän¬
gelse är i allmänhet bestämd till ett antal af
endast 4» 8, 12, 16, 20, 24 och 28 dagar,
hvarigenom, vid den minsta tillökning utöfver
det bötes-belopp som högst svarar emot hvar¬
je fängelse-gradalion, en olämplig förökning
uti fängelse-tiden uppkommer; men deremot
har Jag ansett den afEder uttryckta mening,
angående fängelse - tidens förlängning i lika
jemnt arithmelhiskt förhållande med bötes¬
beloppet, icke kunna godkännas, enär afseen¬
de dervid icke blifvit fästadt på det uti straf¬
fets natur grundade förhållande, att, särdeles
då fängelse-tiden uppgått till en viss längre
tid, hvarje dags tillökning måste i allt större
mon medföra ökad svårighet att straffet uthär¬
da; ett förhållande, som synes vara af 1734
års Lagstiftare erkändt, då ett belopp af Tret¬
tio daler finnes stadgadt för den sista förhöj¬
ningen från 34 till 28 dagars fängelse vid vat¬
ten och bröd, hvaremot blott hälften deraf
Den 1 Martiii.
eller femton daler svarar mot den forsla för¬
höjningen från 4 8 dagar.
Genom gillande af den utaf Eder före-
slagne grund för förvandlingen, komme ock
det missförhållande att ega rum, alt böter af
endast Ett Hundrade Fem daler skulle för¬
vandlas till högsta beloppet af fängelse vid
vatten och bröd, eller 28 dagar, hvaremot
högsta beloppet af spö eller 4o pär, icke skul¬
le komma i fråga förr, än böterne öfverstigit
Etthundrade Sjutton daler.
Uppå dessa skäl och då frågan om för¬
ändring i allmänhet af de hittills stadgade
grunder för böters förvandling till kropps¬
straff, står i så nära sammanhang med de
frågor om bibehållande eller förändring af
sjelfva bestraffuingarne, hvilka vid beredandet
och granskningen af förslag lill ny Criminal-
Lag böra komma i öfvervägande, har Jag an¬
sett mig böra afslå Edert ifrågavarande för¬
slag, med förklarande, att de nu befintlige
stadganden om böters förvandling lill fängelse
vid vatten och bröd komma att tills vidare
lemnäs oförändrade.
Då erfarenheten skall visat, attGäldenä-
rer, för att undvika betalning af ostridiga
och fastställde skulder, företagit sig att ge¬
nom diktade afhandlingar försälja all sin e-
gendom, dervid de dock förbehållit sig rättig¬
het alt, emot viss byres-afgift, egendomen
innehafva, hvarest de väl qvitterat köpe-skil-
lingen, som sålunda äfven blifvit oåtkomlig,
men deremot af den föregifne köparen tiliäl-
Den 1 Martil.
ventyrs lindfält en raotfÖrbindelse, att köpet
efter-öfverstånden fara skulle återgå; håfven I,
som ansett Lagstiftningen böra söka motarbe¬
ta dylika missbruk och underslef, samt bere¬
da utväg att dem upptäcka och beifra, uti
Skrifvelse af den 18 November sistlidne år i
underdånighet föreslagit, att 7 Cap. 3 §. Ut-
söknings-Balken mätte ändras till följande
lydelse:
”Söker någon tillegna sig gods, som i
Gäldenärs Bo finnes, och menar Borgenär,
att det honom till förfång sker; bjuder Sökan¬
den bevis för sig, och ställer han hos Ulmät-
nings-mannen borgen för den kostnad och
skada, som af hans anspråk komma kan; var¬
de godset satt i qvarstad, intilldess tvisten om
egande rätten af Domstol pröfvad blifvit;
stämme dock Sökanden i thy fall vederparten,
i Staden inom En, och på Landet inom Tre
Månader, sedan godset i qvarstad sattes, eller
bafve sin talan emot honom förlorat. Anmäler
vid Ulmätnings-tiilfället Gäldenären, att god¬
set hörer annan till, varde det ock med qvar¬
stad belagdt. Borgenär underrätte härom
den nppgifne egaren, och stämme han, inom
den tid ofvan sagdt är, räknad från den dag,
då underrättelsen honom meddelas, eller va¬
re sin talan qvitt. Finnes Gäldenär hafva
svikligen uppgifvit annan såsom egare till god¬
set, gälde all skada och böle godsets halfva
värde. Vill i dessa fall Borgenär sjelf stäm¬
ma, slånde det honom fritt. Samma lag va¬
re, der Borgenärer söka företräde hvar för
annan."
iG
Den 1 Martil.
Efter det Jag öfver delta förslag inhem-
tat Högsta Domstolens och Stats-Rådets yttran¬
den, har Jag tagit frågan i noggrant öfvervä¬
gande, Såsom ett verksamt medel emot de i
Eder underdåniga skrifvelse omförmäldta miss¬
bruk genom diktade köpe-afhandlingar om
lös egendom, anser Jag stiftandet af en Lag,
som skulle stadga, att, om någon tillhandlar
sig Lösören och tillåter att desamma få i Säl¬
jarens vård qvarblifva, han bör inom viss tid
från köpslutet derom göra anmälan hos Do¬
maren eller Konungens Befallningshafvande,
så framt han vill såsom egare till den ifråga»
varande Lösegendomen anses. Genom en så¬
dan anmälan, hvilken genast borde inproto-
colleras, skulle egande rättens genom köpet
skedda öfverflyttning från säljare till köpare
blifva mera allmänt känd, och allt tvifvels¬
mål om rätta förhållandet förekommas.
I anseende till Riksdagens snart föreslå¬
ende slut, kan likväl Förslag till ett sådant
Lagstadgande nu icke till Eder framställas;
Och emot det af Eder öfverlemnade förslag
företer sig den anmärkning, att, då detsam¬
ma innefattar, att Borgenär bör, så ofta gäl-
denären vid utmätnings-tillfälle anmäler, det
gods, som i hans bo finnes, hörer annan till,
derom underrätta den uppgifne egaren, på
det att denne må kunna inom viss tid, räk¬
nad från den dag underrättelsen honom med¬
delas, utföra sin talan, ett sådant stadgande
utgör den säkraste anvisning för Gäldenären,
huru han må kunna uppehålla Borgenärs rätt,
Deri 1 Martii.
och, under det endast qvarstad får ega rum,
hindra godsets executiva försäljning. Han be-
höfver nemligen för detta ändamål ej annat,
än föregifva, att en person, hvars vistelse-ort
är aflägsen eller obekant, ar egare af godset.
Denne skall då, genom Borgenärens försorg,
uppsökas och kungöras om förhållandet, hvar¬
efter bevis måste företes om en slik commu-
nication, med öppet tillfälle för Gäidenären,
att då väcka invändningar, det hans uppgift
vore missförstådd eller orätt person kungjord,
eller ock skulle den förmenta egaren erhålla
förständigandet genom Allmänna Tidningarnej
en åtgärd, äfven förenad med kostnad och
tidsspillan. Från detta befarade missbruk skul¬
le de föreslagne Böterne föga afskräcka, ty
sällan torde det blifva bevisligt, att Gäidenä¬
ren gjort berörde uppgift svikeligen.
Det synes alltså böra vara icke Borgenä¬
rens utan Gäldenärens åliggande, att under¬
rätta den förmenta egaren om det väckta ut¬
mätnings - anspråket, och besörja att han må
kunna, på sätt Lag-förslagets första Moment
innehåller, sin rätt iakttaga. Den, som till
Gäidenären anförtrott sine tillhörigheter, har
ställt sig i beroende af hans redlighet och
noggranhet äfven härutinnan. Underlåter Gäi¬
denären att nog tidigt tillsäga egaren, och god¬
set derigenom går förloradt, så inträffar ej
annat, än hvad medelst samma Gäldenärs till-
görelse på mångfaldiga andra sätt kunnat hän¬
da, och derföre Gods-egaren må honom tilltala.
Skulle åter egaren hvarken vistas å orten, vara
Prest-St. Prat. i83o Band. XVi 2
j8
Den f Martu.
för gäldenären tillgängelig, eller hafva vidta¬
git sådan anstalt, att hans rätt kan af något
hans ombud bevakas, så bör heldre en förlust
kunna drabba honom i följd af denna hans
oförsigtighet, än blotta förevändningen härom
förlama de för iakttagandet af borgenärens
rätt anbefallde executiva åtgärder.
Uppå detta skäl, och då det framställ¬
da Lag-förslaget i alla fall lemnar oafhjelpt
den hufvudsakligaste ofullständigheten i La¬
gens hitlils meddeldte stadganden, rörande
frågor af denna beskaffenhet, nemligen sakna¬
den af tydlig föreskrift, om hvilken slags be¬
visning bör vid afgörandet af dylika frågor
anses tillfyllestgörande, finnér Jag mig böra
vägra antagandet af berörde förslag.
Uti Skrifvelse af den 18 November 1829
håfven J, Gode Ilerrar och Svenske Män, i
underdånighet framställt behofvet af en nu sak¬
nad Lag, hvilken belägger äfven de falska be¬
kännelser, som ej angå iifssaker, med så all¬
varsamt straff, att missdådare må från slike
osannfärdige uppgifter afskräckas; i hvilket af¬
seende J föreslagit, att genom Allmän Författ¬
ning må i Nåder förordnas, som följer:
”Uppgifver häktad person, sora fot brott
under tilltal står, eller fånge sorn till Fäst-
nings-straff eller Allmänt arbete på längre ei¬
ler kortare tid dömd blifvit, alt han föröfvat
missgerning, för hvilken han ej redan är tilltalad
eller dömd ;och förekomma dervid sådane om¬
ständigheter, som gifva skälig anledning att
sätta uppgiftens sannfärdighet i tvifvel, då
ben 1 Martii.
w
fettall iian först varnas för den pSföljd falsk
bekännelse medförer. Fortsätter Iian ändock
Sin uppgift, och befinnes den sedan vara falskj
plikte med fängelse vid vatten Och bröd, efter
omständigheterna."
Efter högste Domstolens och Stats-Rådets
hörande, har Jag till Edert berörde Förslag
lemnat Nådigt bifall, till följe hvaraf allmän
författning i ämnet kommer alt i vanlig ord¬
ning utfärdaS.
Efter Ilögste Domstolens och Stats-Rådets
hörande har Jag tagit i Öfvervägande Edert
iiti Skrifvelse den 3o sistlidne November i un¬
derdånighet öfverlemnade förslag till en För¬
fattning, angående offentlighet vid alla Under-
Rätter, samt vid Police-Kamrar i Städene*
då sådane mål der förehafvas, i hvilka Poli-
ce-Kamrarne utöfva domsrältj hvarvid Jag,
uppå .de skäl, hvarpå Mitt vid sist förflutne
Riksdag meddelade afslag å Rikets Ständers
då gjorde enahanda underdåniga framställning
finnes grundadt, ansett Mig icke ega anled¬
ning, att till det nu förnyade förslaget lemna
Nådigt bifall.
Då Jag, efter Högste Domstolens och Siats-
Rådets hörande till granskning förehaft det
förslag till Lag för Åhörare vid Riks-StåndeOS
Sammankomster, sora I, Göde Herrar och
Svenske Män* uti Skrifvelse af den 28 sistlid¬
ne December, i underdånighet öfverlemnat, hat
Jag väl funnit, att detsamma saknar den klarhet
bell fullständighet Jag önskat, äfvensom attdfet
20
I)en 1 Martii.
innehåller hänvisningar till åtskilliga i Allmän¬
na Lagen befintlige straffbestämmelser, hvilka,
för de händelser, hvarå detta Lag-förslag liar
afseende, icke synas öfverensstämma med den
nuvarande bildningens fordringar; men då Jag
genom Skrifvelse af den 16 Maji 1823 till Ri¬
kets då församlade Ständer förklarat, att om
Rikets Ständer skulle yttra den önskan, att,
genom Åhörarnes inlåtande, gifva Allmänhe¬
ten en närmare del af deras öfverläggningar,
Jag emot sjelfva saken icke hade något att in¬
vända, och med nöje härtill skulle lemna
Mitt bifall, då, vid grundsatsens tillämpning,
hvarje talares rätt och frihet, samt öfver-
läggningarnes lugn och ostörda fortgång blef-
vo genom Reglementariska föreskrifter tillbör¬
ligen försäkrade, saint Jag följaktligen icke vill,
genom ett afslag å Edert nu öfverlemnade
Lag-fÖrslag, sätta det eller de Riks-Stånd,
som kunna vilja besluta att lemna främman¬
de åhörare tillträde till sina sammankomster,
utur tillfälle, att vid början af nästa Riksdag
bringa ett sådant beslut lill verkställighet; så
har Jag funnit godt gilla och antaga berörde
Förslag, sådant det blifvit framslälldt, med
förbehåll ått då I nästa gång sammanträden,
meddela Eder Förslag till en förändrad reda-
etion af det nu bifallne Lag-stadgandet, hvar¬
igenom ej mindre Stånds-ledamöters än Åhö¬
rares ömsesidiga rättigheter må betryggas.
Uti underdånig Skrifvelse af den 28 sist-
lidne December håfven I, Gode Herrar och
Svenske Män, uppå anförde grunder föreslå-
Dan i Martti. , o. i
git, att 5 §. i 23 Cap. Ärfda Balken måtte
varda förtydligad genom följande nya reda-
ction:
”Äro flere Förmyndare än En, och vilja
ilie dela förvaltningen sig emellan, tage ther¬
lin Domarens bifall, och gore sedan hvar för
sig redo och räkenskap. Hafva the barna-
godset under samnad hand, svare the tå för för¬
valtningen, en för alla och alla för en, och
uppfylle allan skada ther then omyndige nå¬
got theraf lidit; dock vare then ene ej skyl¬
dig umgälla then andras förseelse eller vårds¬
löshet, theri han ej tagit del, eller som han
ej förekomma kunnat, eller att betala then del
i skadan, som hos then andre kan brista.
Then förmynderskap väl och troliga förestått,
njute then lön och vedergällning, som Rät¬
ten prÖfvar skälig, utan han sig annorledes
åtnöja låter.”
Detta Edert Förslag har Jag, efter det
Högste Domstolen och Stats-Rådet blifvit hör¬
de, tagit i öfvervägande, och då detsamma
innefattar först ett stadgande, att, om flera
Förmyndare hafva Barnagods under samnad
hand, de då böra svara för förvaltningen, en
för alla och alla för en, och derefter ett för¬
klarande, ått den ene ej är skyldig att betala
den del i skadan, som hos den andre kan
brista, hvilka begge stadganden äro emot hvar¬
andra stridande; anser Jag mig icke kunna
till Edert så beskaffade förslag lemna Nådigt
bifall.
32
Den i Martti.
I håfven, Gode Herrar och Svenske Män,
uti Skrifvelse af den 28 sistlidne December,
i underdånighet framställt följande förslag till
Förordning om hvad iakttagas bör af den, som
genom Under-Rätts Dom eller Utslag i tviste¬
mål till Vites- eller Eusaks-böter fälld, ville
hos Öfver-Rält i det Beslut ändring söka:
”Den, som af Under-Rätt, genom Dom
eller Utslag i tvistemål, blifvit till vites- el¬
ler Ensaks-böter fälld* och vill hos Öfver-Rätt
i det Beslut ändring söka, fullgöre hvad i 38
punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Martil
1807, angående brottmål, är stadgadt, i afse¬
ende på klagande paris skyldighet, alt antin¬
gen nedsätta ådömde böter eller för dem stäl¬
la vederhäftig borgen, eller, om han är så
fattig, att han ej kari böterne nedsätta eller
borgen ställa, vid ändrings-sökandet hos Öf-
ver-Rätten bevis derom förete. Försummas
det, varder ändrings-sökandet, så vidt det
angår böterne, till pröfning ej upptaget.”
Vid granskning af detta Edert Förslag,
sedan Högste Domstolen och Stats-Rådet blif¬
vit deröfver hörde, har Jag funnit detsamma ,
hvad hulvudsaken beträffar, vara på goda skäl
grundadt; men då emot den föreslagne reda-
ctionen förekommer, att deruti omtalas endast
den händelse, att hos Öfver-Rätt ändring sö-
kes uti Under-Rätts beslut, hvarigenom uti
tvistemål vites- eller ensaks-böter blifvit ådöm¬
de, men föreskrift saknas, huru förhållas bör,
när mål af dylik beskaffenhet fullföljas ifrån
Härads- eller Kgmners-Rätt till Lagmans- och
Rådstufvu- Rätt, hvilka sistnämnde Domstolar,
Den i Martu.
a3
ehuru egande att granska förste Domstolens
beslut, dock ej kunna såsom Öfver-Rätter an¬
ses; liar Jag ansett Mig vara af denna ofull¬
ständighet i förslaget hindrad att detsamma
antaga.
Jemte det I, Gode Herrar och Svenske
Män, den 7 sistlidne Januarii, i underdånig¬
het tillkännagifva Eder hafva antagit Mitt
genom Nådig Proposition af den i3 Decem¬
ber 1828 till Eder öfverlemnade förslag till
Straff-Lag emot Negerhandel och delaktighet
deruti, håfven I uti serskild Skrifvelse i un¬
derdånighet anhållit om utfärdande af en ser¬
skild Författning, hvarigenom må stadgas,
att nämnde Straff-Lag skall till alla dess de¬
lar gälla och ega tillämpning i afseende på
all Slaf-handel och delaktighet deruti, af hvad
folkstam de raenniskor än må vara, med hvil¬
ka sådan handel drifves; och har Jag, efter
Ilögste Domstolens och Stats-Piådets hörande,
bifallit Eder berörde anhållan, i följd hvaraf
Allmän Författning derom kommer att expe¬
dieras.
Uti tvänne serskilda Skrifvelser, af den
ii Maji och den 18 November 1829, håfven
I, Gode Herrar och Svenske Män, i underdå¬
nighet föreslagit följande förändringar och til¬
lägg i Instructionen för Rikets Ständers Justi¬
tia - Ombudsman af den 27 Februarii 1810,
nemligen:
1:0 Uti 2 §, komma orden: väld och grof
^4
Den i Marlii.
försumlighet alt förändras till: väld eller grof
försumlighet.
2:0 Uti 4 §• förändras orden: vrångvisa
och försumlighet till vrångvisa eller försum¬
lighet.
3:o Vid slutet af r4 §■ kommer ett så lydan¬
de tillägg att införas: ”Justitia-Ombudsman¬
nens ofvannämnde redogörelse samt årliga be¬
rättelser böra genast vid Riksdagens början in-
gifvas, för att i tid kunna förvisas till gransk¬
ning af Lag-Utskottet, dit jemväl, i enahan¬
da ändamål, hans Embets-Diarier och Registra¬
tur inlemnas; skolandes dessutom Justilias-Om-
budsmannen, då han för Rikets Ständer an¬
mäler hvilka af deras beslut och framställnin¬
gar af Konungen bifallits och utfärdats, tilli¬
ka serskildt upptaga dem, sorn icke blifvit i
underdånighet föredragne, eiler i Nåder af-
gjorde.’’
4:o Vid slutet af 24 §. tillägges följande
mening: ''Justitias-Ombudsmannen eger tillse,
att hans Embets-expedition alltid må finnas
tillgängelig för Handlingars emottagande och
utlemnande, samt att, under hans frånvaro,
den Tjensteman, sora Expeditionen i Hufvud-
staden förestår, må öppna till Embetet an¬
kommande bref och besörja sådane uppskof
ej tålande anteckningar och meddelanden,
hvilka ej innefatta beslut, eller annan, Justi-
tiffl-Ombudsmannen tillhörande, verklig Em-
bets-åtgärd."
5:o 26 §. kommer att alldeles uteslutas.
Da Jag, efter Högste Domstolens och Stats-
Rådets hörande, funnit ofvanberörde tillägg
Den / Martii.
och förändringar stå i öfverensstämmelse med
de för Justitiae - Ombudsmannens Embets-be-
fattning i Regerings - Formen lagde grunder,
har Jag velat dem till Allmän efterrättelse i
Nåder kungöra; Och låter Jag derjemte, i en¬
lighet med Eder tillika i underdånighet gjor¬
de framställning, under denna dag å nyo ut¬
färda Instruction för Rikets Ständers Justitie¬
ombudsman, hvarvid komma att iakttagas
icke allenast de nu omförmälde förändringar
och tillägg, utan ock de, som tillförene, tid
efter annan blifvit beslutade.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Konglig Nåd och Yn¬
nest städse Välbevågen.
CARL JOHAN.
Genom underdånige skrifvelser af d. ag
sistlidne Januarii, håfven I, Gode Herrar och
Svenske Män, till mig i underdånighet öfver-
lemnat de af Eder vid denna Riksdag antag¬
ne Lagar, angående Mynt-bestämningen och
för Ranken, samt derå begärt Min sanclion.
Jag hyser ej något tvifvelsmål, att I icke no¬
ga öfvertänkt vigten af den föreslagne åtgär¬
den, då I öfverlemnat verkställigheten deraf,
ej allenast till Mitt Konungsliga beslut, utan
äfven till hvad tid och förhållanden kunna
kräfva. Jag kan ej annat än erkänna och vär¬
dera det nya bevis påförtroende, som I här¬
igenom lemnat Mig; och efter att hafva hört
Högste Domstolen samt inhemtat Stats-Rådets
lunkar, förklarar Jag, alt Jag antager dessa
a6
Den 1 Martil.
Lagar. Jag skall till Rikets och hvarje Med¬
borgares bästa använda denna makt, då Jag
anser Mig utan olägenhet kunna det göra. Örn
vid den tid, Jag pröfvar nyttigt alt enligt
den i i §. stadgade grund sätta 2:dra §. af
Myn tbestämnings-Lagen i verkställighet, nå¬
gra hinder skulle möta och Jag finna det nöd¬
vändigt, gifver Jag Eder tillkänna, att Jag,
å Min sida, genom Rikets Ständers samman¬
kallande, skall visa dem samma tillit och för¬
troende tillbaka.
Jag förblifver Eder, Gode Ilerrår och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och Yn¬
nest städse välbevågen.
CARL JOHAN;
blefvo desamma till iakttagande vid Riks-
dags-beslutets uppsättande lill Expeditions-
TJtskoltet remitterade.
§. 2.
Företeddes och lades på Bordet
Banco-Utskottets Momorial:
N:o 125, med tillkännagivande att det
egentliga Banco-Verkets afslutade Räkenskaper
för året 1827, icke hunnit af Banco-Utskottel,
under ännu påstående Riksdag, till fullo gran¬
skas och genomgås;
N:o 126, med förslag lill den Artikel i
Banco-Reglementet, som kommer alt innefat¬
ta stadganden, rörande Bankens Pappers-Bruk
Tumba;
Den 1 Martti.
27
N:o 127, med förslag angående den årli¬
ga anordningen af ljus, eller deremot svaran¬
de ersättning i penningar, så väl inom det
egentliga Banco-Verket, som Banco-Disconten
pch Låne-Contoren; samt
N:o 128, med förslag till afhjelpande af
hinder och uppehåll för allmänheten deraf,
alt enskilda personer, som i Vexel-Banken hål¬
la räkning, understundom ej nog tidigt vid
hvarje års början, låta föranstalta om räknin¬
garnas collationering.
5. 3.
Sedan Rikets Högloft. Ständers Stats-Ut-
Vskotts Utlåtande N:o 4'4> i anledning af
erhållen återremiss på Utskottets Betänkande
N:o 383, angående sättet för uptagandet af
det lån Rikets Ständer, genom bifall till Ut¬
skottets Betänkande N:o 382, beslutat, och
samma Utskotts Utlåtande N:o /^v5, i anled¬
ning af de inom Högloft. Ridderskapet och
Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet samt Hederv.
Bonde-Ståndet gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottets Betänkande N:o 384, nie(* förslag lill
allmänna grunder för Riksgälds-Conlorets ut¬
låning emot inteckning i Jord-egendom , blifvit
uppläste, blefvo desamma ytterligare begärde
|>å Bordet.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
O. Rogberg*
28
Onsdagen den 3 Martil.
PJenum kl. 10 f. ra.
§. i-
Bifölis vid förnvad föredragning Expedi¬
tions-Utskottets Memorial N:o 4°7» »ned hem¬
ställan om en förnyad underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit, angående Regleringen af
Riks-Statens Tionde Hufvud-Titel.
§. 2.
Upplästes till justering och godkändes
Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelser:
N:o 4o8> angående Tull å Hvete.
N:o 4°9» angående ett afgifvet förslag till
bestämmande af Tull å Spannmål.
N:o 4io, angående Salpetei'-gärdens upp¬
hörande, och ersättning derför af Tullmedlen
och Brännvins-Bevillningen.
]\T:o 411» i anledning af Kongl. Maj;ts
Nådiga Proposition om Curhus-afgiftens fort¬
farande.
§. 3.
Doctor Backman och Dom-Prosten Lid¬
man erhöllo, på gjord begäran, ledighet från
Riksdags-göromålen, den förre fränden 6 och
den sednare från den 7 uti innevarande
månad.
Den 3 Mar t ii.
§• 4-
Ankomne Protocolls-Utdrag innehöllo, att
Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat:
till Bevillnings-Utskottet Förstärkta Siats-Ut¬
skottets Memorial N:o 4°9> bifallit: Stats¬
utskottets Utlåtanden N:m 38i, 40It 4°3>
4o5, 406 och 4°7’ samt Memorial N:o 4°Sj
Stats-j samt Oeconomie-Utskottens Utlåtande
N:o ia3; Bevillnings-j Lag- samt Oeconomie-
Utskottens Betänkande N:o 36; Banco-Utskot- ■
tets Memorial N:ris in, 118, 119 och 124»
Expeditions-Utskottets Memorial N:o 3p8; god¬
känt: Constitutions- Utskottets Memorial N:ris
63, 65 och 66; Stats-Utskottets Memorial N:o
402; Banco - Utskottets, Memorial N:ris 120,
i2o§ och 128; lågt lill Handlingarne: Kongl.
Maj:ts aflåtne Nådiga Skrifvelse till Rikets Stän¬
der, i anledning af deras underdåniga anmä¬
lan, angående granskningen af Manfaclur-
Discont - fondens Räkenskaper; Constitutions-
Utskottets Memorial N:o 59; Stats-Utskottets
Memorial N:o 4°°5 Stats- och Banco-Utskot-
2e7wUllålanden N:ris 5o och 52; Stats-j Bevill¬
nings-Lag- och Oeconomie - Utskottens Utlå¬
tande N:o 126; Bevillnings- samt Oecono¬
mie - Utskottens Memorial N:o 35; Banco-
Utskoltets Betänkande N:o 93, och Utlåtande
N:o lai;
till afgörande förehaft Preste-Ståndets
Protocolls-Utdrag, innehållande att, vid före¬
dragning af Banco-Utskottets under N:o 116
aflåtne Memorial, angående afskrifning utaf
Den 3 Martil,
upplupen ränta å den Capitäl-skuld, hvarfö¬
re Majoren Friherre C. JV. Gripenstjerna hos
Banco - Discont-Verket häftar, Preste-Ståndet
beslutat att, ined bifall lill den af Utskottet
tillstyrkta eftergift af ifrågavarande Ränle-
skuld, denna eftergift måtte utsträckas äfven
till sjelfva Capitalet; uti hvilket beslut de öf¬
rige Riks-Slånden blifvit inbjudne, att sig med
Preste-Ståndet förena; och fann Ridderska-
pet och Adeln, som redan bifallit Banco-Ut-
skottets ofvanberörde Memorial, nu äfven för
godt, att uti Preste-Ståndets nyssnämnde be¬
slut instämma;
vid förnyad föredragning af Constitutions-
Utskottets Memorial N:o 57, med åtskillige
Grundlags - ändrings-Förslag, åsyftande Riks-
dags-göromålens förenklade och ordentligare
behandling, Riksdagarnes förkortande samt
besparing i Riksdags-kostnaden ; funnit för godt
att, såsom Ståndets gemensamma tanka, tili
Constitulions - Utskottet hänvisa den anmärk¬
ning: att utur Utskottets under N:o i3 med-
deldte Förslag till ändrad redaction af första
perioden i 5() §. Riksdags-Ordningen måtte
utgå följande ord: dock ej i nägori händelsej
pä Statens bekostnad;
vid förnyad föredragning af Constitutiohs-
Utskottets Memorial N:o 67, i anledning af
återremisser å Utskottets uti Memorial Niö
5i förut meddeldte förslag till ändringar
i Tryckfrihets - förordningen; i sammanhang
hvarmed äfven å nyo upplästes Hedervärda
Bonde-Ståndets Prolocolls-Utdrag, innefattan¬
de inbjudning till de öfrige Riks-Stånden s att
Den 3 Martti.
3i
instämma i Bonde-Ståndets , i afseende é det¬
ta ämne, vidtagne heslut; icke funnit skäl an¬
tåga berörde inbjudning, utan beslutat, att,
under förblifvande vid sine i ämnet redan
fattade beslut, anmoda Constitulions-Utskoltet,
att med målet vidare förfara, på sätt 56 §.
Regerings-Formen föreskrifver;
vid förnyad föredragning af Stats-j Banco-
samt O ec otiomie « Utskottens Utlåtande N:o 5r,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskot¬
tens under N:o 26 förut meddeldte Betänkande,
angående fortfarande anslag till Ström-rensnin¬
gar och lättade Valten-comrounicationers be¬
främjande; i sammanhang hvarmed äfven upp¬
lästes Vällofl. Borgare-Ståndets Prolocolls-Ut-
drag, hvaraf inhemtades, att Borgare-Ståndet
bifallit Utskottens under Niris 26 och 5l
meddeldte omförmälte Utlåtanden med den
förändring, att det årliga anslaget till Ström-
rensningar och lättade Valten-communicationers
befrämjande borde, intill nästa Stats-Regie-
ring, utgöra 100,000 R:dr Banco, och med
förklarande, att beloppet må, derest annan
tillgång saknas, tagas af medel, hvilka Riks-
gälds-Contoret blifvit berättigadt att i låneväg
anskaffa; uti hvilket beslut de öfrige Riks-
Slånden blifvit inbjudne, att sig med Borgare-
Ståndet förena; icke funnit skäl antaga berör¬
de inbjudning, utan biföll till alla delar Ut¬
skottets under N:o 5i afgifne ofvaunämnde
Utlåtande;
vid förnyad föredragning af Stats- samt
Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 118, fun¬
git för godt, att, med afslag å berörde Utlå¬
32
Den 3 Martu.
tande, besluta: att en ny, af rättvisa och bil¬
lighet påkallad, och af föregående Ständer be¬
gärd , allmän jemnkning i den år 1811 versfall-
de Extra Rotering, äfven måtte öfvergå Pro-
vincen Skåne, utan afseende på den derstädes
för närvarande provisoriskt bestående Ordinarie
Rotering, hvilken sålunda upphäfves; men att,
efter skedd och i laga ordning stadfästad jemnk¬
ning med hela Extra Rotehålls-skyldigheten
för 2,572 Numer inom de 2:ne Länen, de
Extra Roterings-skyldige måtte Sockne- eller
Häradsvis höras, hvar och en för sig, öfver
den proposition, att, emot erhållande af en
tredjedels minskning i sin Extra Rotehålls-
skyldighet, åtaga sig det ständiga Knektehål-
let, sålunda till ~ i numeraira beloppet nedsatt;
och att den, som frände utlyste sammankom-
sterne för detta ändamål uteblifver, lemnar intet
eller vilkorligt svar, måtte anses icke hafva
uppå förslaget ingått, ulan alltså vilja förblif¬
va vid den oförmedlade Extra Roterings-skyl-
digheten; dock att under tiden den närvaran¬
de Ordinarie Roteringen kommer att orubbad
förblifva;
vid förnyad föredragning af Stats- samt
Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 122, fun¬
nit för godt gilla berörde Betänkande med de
förändringar, förstnämnde Utlåtande innehål¬
ler; likväl under iakttagande deraf, att andra
punkten i nämnde Betänkande borde erhålla
följande lydelse:
”Förvaltningen af dessa medel, för der¬
med afsedde ändamål, uppdrages åt en inom
hvarje
Den 3 Martil.
33
Ii varje Regemente elier Corps sammansatt Di-
rection, bestående afLandsböfdigen i det Län,
inom hvilket största delen af Regementet ejler
Corpsen är förlagd, Regementets eller Corp-
sens Befälhafvare, en Ryttmästare eller Capi¬
taine samt fyra Rusthållare, hvilka sistnämn-
• de de Rustande sjelfve ega att hvart fjerde år
utvälja;
vid förnyad föredragning af B anco-Vt skot¬
tets Utlåtande N:o 117, i sammanhang hvar¬
med äfven upplästes Vällofl. Borgare-Ståndets
ProtocollsUldrag, innefattande inbjudning till
de öfrige Riks-Stånden, att med Borgare-Stån¬
det lorena sig uti de af hemäldte Stånd, i af¬
seende å detta ämne, vidtagne, uti nämnde
Protocolls-Utdrag omförmäldte serskildta be¬
slut ; icke funnit skäl antaga berörde inbjudning,
utan biföll till alla delar Banco-Utskottets först¬
nämnde Utlåtande;
§• 5.
Af ankomne Protocolls-Utdrag inhemta-
des, att Hederv. Bonde-Ståndet bifallit: Stats-
och BeviUnuigs-Utskottets Utlåtande N:o i3i;
Stats-j JBevillnings- j Lag- samt Oeconomie-
Utskottens Utlåtande N:o 12g; Stats- och Lag-
Utskottens Utlåtande N:o i3o; ansett Consti-
tutions-Utskottets Memorial N:o 68 icke föran¬
leda till någon åtgärd.
§. 6. .
Företeddes och lades på Bordet:
Banco-Utskottets Memorial N:o i3r, med
Preste-St. trot. 1829. Band. XV. 3
34
Den 3 Martti.
hemställan om en till följd af Riksdagens för¬
längande, nödvändig blifven jemnkning vid be¬
stämmande af tidpunkten, efter Ilvars förlopp
de förfallne Guld- och Silfver-panterna skola
genom Auction i Banken föryltras.
§• 7*
Vid föredragning af Banco-Utskottets Ut¬
låtande N:o j3o, öfver anmärkningar från Väl-
lofl. Borgare-Ståndet vid Utskottets Memorial
N:o 120, innehållande Förslag till jemnkning
och omröstnings-proposilioner i anledning af
Riks-Ståndens Beslut i frågan om en på upp¬
låning grundad Discontering för Handeln och
den större Rörelsen, fann Preste-Ståndet skäl,
att under medgifvande, att orden: Jiutan un¬
dantag” må utur den förut föreslagne Vote-
rings-propositonen uttagas, ifrågavarande Me¬
morial gilla.
§. 8.
Vid skedd föredragning af Banco-Utskot¬
tets Memorial N:o i33, i anledning af Riks-
Ståndens serskildta Beslut i afseende på an¬
vändande till ny Fastighets°belåning af Capi-
tal-afbetalningar å Bankens på återbetalning
i Sedlar ställda fordringar för utgifna Lån
mot pant af Fastigheter, m. m., fann Preste-
Ståndet för godt ifrågavarande Memorial lör
sin del gilla.
§• 9-
Efter uppläsning af nedanstående
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Den 3 Martti.
35
Högloft. Riddderskapet och Adela
vid Lagtima Riksdagen i Stock¬
holm e. m. den i Marlii i83o.
S. D. Sedan, vid pröfning af Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
under N:o 122 afgifne ytterligare Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottens under N:o 108 förut meddeldte Be¬
tänkande om Beklädnads- och Bevärings-Di-
rectioners inrättande vid Rusthålls-Regemen-
terne, Ridderskapet och Adeln den 22 sist-
lidne Februarii e. m. gillat berörde Betän¬
kande, med de förändringar förstnämnde Ut¬
låtande innehåller, likväl under iakttagande
deraf, att andra punkten i nämnde Betänkan¬
de borde erhålla följande lydelse:
''Förvaltningen af dessa medel, för der¬
med afsedde ändamål, uppdrages åt en inom
hvarje Regemente eller Corps sammansätt Di-
rection, bestående af Landshöfdingen i det
Län, inom hvilket största delen af Regemen¬
tet eller Corpsen är förlagd, Regementets el¬
ler Corpsens Befälhafvare, en Ryttmästare el¬
ler Capitaine, samt fyra Rusthållare, hvilka
sistnämnde de Rustande sjelfve ega att hvart
fjerde år utvälja 5 så fann Ridderskapet och
Adeln nu för godt inbjuda Ilögv. Preste-Slån-
det och AAillofl. Borgare-Ståndet, hvilka, lika
med Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Stån¬
det, bifallit Utskottens under N:ris 108 och 122
meddeldte ofvannämnde Utlåtanden, alt jem¬
väl instämma uti det af Ridderskapet och A¬
36
Den 3 Martu.
deln samt Bonde-Ståndet dervid gjorde, nyss
omförmäldte tillägg. Ut supra
Ex Protocollo
O. J. Lagerheim;
fann Preste-Slåndet för godt, att för sin
del den sålunda gjorda inbjudningen antaga,
§. 10.
Upplästes Vällofl. Borgare -Ståndets så
lydande
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Vällofl. Borgare-Ståndet vid Lag¬
tima Riksdagen i Slockholm den
24 Februarii i83o.
S. D. Uppå derom inom Ståndet väckt
fråga, beslöts att vördsamt och vänligen in¬
bjuda de öfrige Riks-Stånden, att förena sig
uti det beslut, sorn Ståndet den 22 dennes
fattat, i anledning af Stats-, Banco- samt All¬
männa Besvärs- och Oeconomie - Utskottens
under N:ris 26 och 5i afgifne Utlåtanden i
fråga om fortfarande anslag till Strömrensnin¬
gar och lättade Vatten-communicalioners be¬
främjande. Ut supra
In fidem
E. G. Runeberg;
hvarefter
Prosten Forslind tilstyrkte antagandet af
inbjudningen , att öka anslaget till Strömrens-
ningarne, Utaf alla anslag vore, må hända,
Den 3 Martin
intet af en större gagnelighet. Serdeles är det
af vigt för de Norra Provincerna, hvars fort¬
gående odling och befolkning beror på möj¬
ligheten att göra strömmarne derstädes flott¬
bara, och undanrödja sådana hinder för vatt¬
nets lopp, som vålla skadliga öfversvämningar.
Dom - Prosten Heurlin: Sedan Riksgälds-
Contorets alla, intill nästa Riksdag disponibla
tillgångar blifvit till Extra anslag använde,
och fara vore, att de icke ens blifva tillräck-
lige till de utgifter Rikets Ständer beviljat,
utöfver hvad Stats-Utskotlet beräknat och fö¬
reslagit, återstår endast att genom låns upp¬
tagande anskaffa den tillökning uti årliga an¬
slaget till Strömrensningar, hvartill vi af Bor¬
gare-Ståndet eroottagit inbjudning. Men då
Statens behof kunnat fyllas, utan att tillgripa
denna utväg, anser jag den icke heller till
Slrömrensningar böra begagnas. Man har väl
åberopat vigten och nyttan af lättade Vatlen-
communicutioner, synnerligast ide Norra Fro-
vineerna, meri härvid får jag erinra, att uti
Rikets Ständers Beslut icke finnes något stad¬
gande om förmonsrätt för dessa Provincer, och
lår man sluta från medlens disposition under
de sednare åren till de kommande, fruktar
jag att endast en ringa del af anslaget torde
komma desse Provincer till godo.
Härmed förenade sig Doctor Häggblad.
Professoren m. m Geijer förklarade sig sko¬
lat vara fallen för alt medgifva låns upptagande
lör detta ändamål, heldre än förde enskilda,
sorn vid denna Riksdag mest kommit i fråga,
0111 icke det sätt, på hvilket de förra Ström¬
38
Den 3 Martti.
rensnings-anslagen blifvit använde, afskräckte
derifrån.
Doctor Backman som ansåg de medel,
som för Ström-rensningar i Norra Orterna ut¬
gå, illa använda, förenade sig med Professor
Geijer.
Prosten jdnjou'. Jag instämmer med Dom-
Prosten Heurlin. En ändring i det af Hög v.
Ståndet redan två gånger fattade beslutet
skulle ock vara alldeles stridande mot de
Grundlagliga formerna. Det är troligen först
vid denna, i så många andra afseenden så
märkvärdiga Riksdag, som man sett det för¬
söket vågas, att sedan ett beslut, genom Iren¬
ne Stånds sammanstämmande, är i Grund¬
lagsenlig form fattadt, söker det 4‘de, att ge¬
nom inbjudningar och andra medel få det
åter håfvet. Sådant mäste allvarligt motarbe¬
tas och förekommas,
Dessutom är det redan upplyst, att inga
medel i Riksgälds-Contoret finnas till ansla¬
gets förökande. På de tilltänkte Låne-tilI-
gångarne äro ock större anslag redan anvisa¬
de, än kanske rådligt varit; och i alla fall,
då det allmänt erkännes, att de till Ström-
rensningar i välmenande afsigt anslagne me¬
del ofta i verkställigheten förfelat ändamålet,
månne icke den lindrigaste utväg för Repre¬
sentationen att uttrycka denna opinion, är
nedsättning i sjelfva Anslags-summan? Så fö-
reslogo vederbörande Utskott redan vid förra
Riksdagen Summans förminskning ifrån 100,000
R:dr Banco till samma numerair i Riksgälds.
Den 3 Martii.
39
Det lyckades då att ändra Förslaget, och
vidblifva det förra; jag hoppas och tillstyr¬
ker denna gång ett annat resultat.
Häruti instämde Prosten Åstrand och
Conlracts-Prosten Nibelius.
Biskopen m. m. Doctor Hedre'n instämde
uti första punktenhif Prosten Anjou's anförande.
Prosten Forslind erinrade, alt så in¬
skränkt anslaget nu är, kunna icke en gång
redan påbörjade arbeten fullbordas, än min¬
dre nya företagas. Detta vore redan för Sta¬
ten en förlust, hvilken ännu mer ökades der¬
igenom, att aflöningar, som i alla fall till li¬
ka belopp mäste utgå, öka hvarje arbetes dyr¬
het i samma nion, som anslaget inskränkes.
Alt om anslaget får, såsom hittills, utgå med
100,000 R:dr, kan utan ökande af omkostna-
derne, ett mer än dubbelt större arbete årli¬
gen förrättas. Man invänder, att det är en o-
formlighet att genom inbjudningar söka än¬
dra Rikets Ständers en gång fattade beslut,
För Prosten syntes oformligare, att ensidigt
vidhålla beslut, som leda bestämdt till förlu¬
ster. Man fruktar att aöo.ooo R:dr derigenom
till nästa Riksdag skola behöfva upplånas.
Det är likväl genom lån man hittills medde¬
lat anslag till Strömrensnings-fonden, ehuru
på ett indirect sätt genom Sedel-emissioner
ifrån Banken. Man anser nyttan sf dessa me¬
del icke hufva svarat emot hvad man trott
sig ega rätt att deraf hoppas. Det må till
någon del tnedgifvas; men upplyst af begång¬
na misstag, skall man ändamåls-enligare hä¬
danefter använda dem. Åtminstone måtte det
4o
Den 3 Martil.
vara af en större vigt att understödja de min¬
dre väl lottade Provincer, hvars innevånare
anstränga alla sina krafter för Landets bättre
odling, än att bevilja afskrifningar å undsätt-
nings-medel åt sådana, som icke en gång gö¬
ra något för alt draga fördel af deras frukt¬
bara åkervidder. Man hyser den farhågan,
att dessa medel icke skola tillgodokornma
de Norra Provincerna, som deraf äro i be¬
hof, och hvarest medlen med största fördel
kunna användas. Men det beror ju af Rikets
Höglofl. Ständer att vid anslagets beviljande
fästa sådana vilkor, hvarigenom Rikets Stän¬
der kunna och böra göra sig förvissade, att
desamma icke utan för det åsyftade stora än¬
damålet användas.
Dom-Prosten Lidman: I afseende på frå¬
gans formella behandling förenar jag mig till
alla delar med Prosten Anjou, men i hufvud-
saken kan jag ej annat än instämma med Pro¬
sten Forslind. Den fruktan för skuldsättning
man här yttrat, och lill och med velat lägga
till grund för ett afslag af alla ytterligare bi¬
drag, lärer väl nu mera böra anses försvun¬
nen, då man nyligen bifallit upptagandet af
.2 Millioner i Silfver för att afhjelpa det skuld¬
satta Jordbrukets öfverklagade förlägenhet.
Jag hade verkligen förmodat att de, som ta¬
lat för lån å egendomar, skulle, åtminstone
för consequensens sk,ull» tala för beredande
af lättare och mindre kostsamma transporter
för egendomarnes genom lånet troligen mång¬
dubblade producler.
Dom-Prosten Heurlin: Då man äfven nu
Den 3 Martil.
4»
framställer anmärkningar emot det klandrade
Silfverlånet, torde jag få erinra, att detta
lån icke är att anse som ett egentligt Stats¬
lån. Det upptages icke till fyllande af Stats-
Verkets behof, och hvarken Ränta eller Ga-
pital-afbetalning erlägges af Staten, utan af
de skuldsatte Jordbrukare, hvilka genom Sta¬
tens mellankomst njuta understöd. Deremot
voro lån till Strömrensningar Statens egen
skuld, som af Stats-Verket, både till Ränta
och Capital borde godtgöras, och härtill fin¬
nas för närvarande inga tillgångar. Man nöd¬
gades således genom ny, ökad skuldsättning,
intill nästa Riksdag bestrida årliga Ränte- oell
Capita 1-afbeta Ininga r,
Efter slutad discussion fann Preste-Stån-
det icke skäl, att för sin del den gjorda in¬
bjudningen antaga.
Ilai emot reserverade sig Prosten Forslind,
§• ' '•
Då nu å nvo föredrogs Constitntions-Ut¬
skottets Memorial JNT:o68, i anledning af samt¬
lige Riks-Ståndens återremisser på förslaget till
ändrad redaction af 72 §. Regei ings-Formen,
fann Ståndet, sedan Vallo!!, Borgare-Ståndet
fogat sig efter Med-Stånden, dessas uti före¬
varande Memorial införde redaclions-förslag
af 72 §. Regerings-Formen böra hvila till
Gi undlags-enlig behandling vid nästa Riksdag.
§.12.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och
Lag-Utskottens Utlåtande N:o i3o, i anled-
¥
42
Den 3 Martii.
ning: af Herr Landegrens inom Vallofl. Bor¬
gare-Ståndet väckta, till Lag-Utskottet remit¬
terade Motion om upphörande af det för Ban¬
ken och Riksgälds-Contoret nu gällande Dora-
stols-Privilegium.
§• *3.
Vid förnyad föredragning af Stats- och
Bevillnings-Utskottens Utlåtande N:o i3i , i
anledning af gjorda anmärkningar vid Utskot¬
tens Betänkande N:o 97, angående åtskilliga
åtgärder till befordrande af en Bergslags in¬
rättande i Norrbottens Län, fann Preste-Slån-
det, som redan bifallit Betänkandet N:o 97,
för godt gilla den i Utlåtandet föreslagna för¬
ändringen.
§. 14.
Föredrogos å nyo och biföllos Stats-Ut-
skottets Utlåtanden: •
N:o 412» öfver Expeditions - Utskottets
Memorial N:o 35o, angående en underdånig
skrifvelse om verkställd granskning af Laza¬
retts* och Curhus-Räkenskaperne; och
N:o 413, öfver Herr RosenbladsBernh.3
Motion, innefattande förslag lill bestämmande
af tiden och sättet för invexlingen och upp¬
hörandet af Pviksgälds-Contorets Credit-Sedlar,
§ |5.
Vid förnyad föredragning af Stats-Ut-
skottets Utlåtande N:o 4'4> anledning af er¬
hållen återmiss på Utskottets Betänkande N:o
383, angående sättet lör upptagandet af det
Den 3 Martti.
43
lån Rikets Ständer, genom bifall till Utskot¬
tets Betänkande N:o 38a beslutat, anförde vid
pag. 507, angående tiden för lånets uppta¬
gande,
Prosten m. m. Grevillius: Då jag inom
Utskottet reserverat mig emot Majoritetens
beslut i afseende på tiden för ifrågavarande
Låns upptagande, skedde det, emedan jag
icke kunde anse lämpligt att, vid bifall till
en Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition, fästa ett
bestämdt vilkor, hvarigenom man ville lika¬
som framtvinga åt Rikets Ständers beslut om
Mynt-bestämningen och Realisation en Nådig
sanction, som en gång blifvit åt Kongl. Maj:ts
egen vishet och fria behag öfverlemnad. Nu,
och sedan ornständigheterne, genom mellan-
komsten af den Kongl, så högt efterlängtade
sanctionen af Myntbestämnings- och Bank-La-
garne, blifvit helt förändrade, måste det i
Utskottets Utlåtande framstälidta vilkoret af
sig sjelf förfalla; hvarföre jag tager mig fri¬
heten vördnadsfullt föreslå det redactioneji,
i öfverensstämmelse med den af mig biträd¬
da Reservationen, må erhålla denna lydelse:
att Rikets Ständer till Kongl. Maj:ls Nådiga
bepröf vande öfverlemna när början med Lå¬
nets upptagande må göras.
Dom-Prosten Holmström: Sedan Utskot¬
tet i delta Betänkande frångått sitt förra förslag,
angående tidsbestämmelsen för Stals- lånets
upptagande, och fästat Kongl, Maj:ts Nådiga
Sanction af Myntbestämningen såsom ett slags
vilkor dervid; så tager jag mig friheten, med
afseende på olämpligheten deraf, att i denna
44
Den 3 Martil.
fråga nu inblanda ett slags önskan om en
redan gifven Kongl. Sanclion; samt i öfver¬
ensstämmelse med mina i detta amne förut
yltrade åsigter, föreslå följande redaction af
Rikets Ständers beslut i detta hänsende;
”Rikets Ständer öfverlemna i underdå¬
nighet till Kongl. Majus Nådiga ornpröf van¬
de , att, i sammanhang med Dess Nådiga Be¬
slut, angående tiden för Realisationens verk¬
ställighet, äfven utsätta tiden, då det fast¬
ställda lånet mk taga sin början."
Härmed förenade sig Doctor Svedelius
och Prosten Hvasser.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: Ingen
kan lifligare än iag vara öfverlygad derom,
att Kongl. Majit bäst förstår och säkrast be¬
dömer, hvilken tid bör för ifrågavarande
Låns upptagande bestämmas; men jag anser
dock Rikets Ständer böra i underdånighet för
Kongl. Maj:t anmäla den önskan, att upplå¬
ningen må taga sin början samtidigt med
Realisationen. Genom en sådan anmälan skul¬
le Rikets Ständer föekomma, att ej på Kongl.
Maj:t ensam folie hela obehaget af den vid-
tagne upplånings-åtgärden, och de deraf möj¬
ligen härflytande verkliga eller förmenta olä¬
genheter.
Häruti instämde Biskopen m. m. Doctor
Lundblad, Contracts-Prosten Agrell, Con-
tracts-Pi osten Östberg, Prosten Spiering och
Comminister Dahlgren.
Prosten Åstrand: Jag förenar mig med
Biskop Hedrén, så mycket heldre som Reali¬
sationens verkställighet beror på tiden och
Den 3 Martil.
45
omständigheterna. Jag förmodar, att ingea
önskar, att man skall få ett lån utan realisa¬
tion, och jag anser högst vigtigt, att man sö¬
ker förebygga en så betänklig händelse,
Dom-Prosten Heurlin: Man synes önska,
alt det beslutade Silfverlånet icke upptages
förr än Banken blifvit öppnad till fri Silfver-
utvexling , emedan Riksgälds-Contoret, endast
. i denna händelse, kan anses fullt betryggadt
för förlust på årliga Ränte- och Capita !-afbe-
talningar. Men sedan Rikets Ständers beslut
om Mynlbestämningen och Lag för Banken
vunnit Kongl. Maj:t Nådiga Sanction , är Se¬
delvärdet fixeradt, och vi kunna ined, för¬
hoppning snart emotse den tid, då Bancosed-
larne skola efter den bestämda grunden inlö¬
sas. Man invänder väl att denna tid ännu är
oviss, och att Silfver-utvexlingen icke torde
inträffa år i83a, utan måhända, först i en
aflägsen framtid, och att genom Curs-stegring
betydliga förluster på denna Låne-operation
kunna för Riksgälds - Conloret uppkomma.
Möjligheten af Cursens stigande genom missvext,
mindre gynsamma Handels-conjuncturer, el¬
ler otyckan af krig, kan väl icke förnekas,
men lika möjligt måste det ock vara, att Cur-
sen under tiden faller. Det kommer att be¬
ro af framtida omständigheter, hvilka vi icke
kunna förutse. Men äfven, i händelse Cursen
skulle något stiga, intill dess realisationen går
i verkställighet, t. ex. till i32 sk., blir likväl
Riksgälds-Contorets förlust endast 4 s^- P&
hvarje af de 100,000 R:dr; hvilka årligen sko¬
la afbetalas, och utgör således den obetydli¬
46
Den 3 Martii.
ga Summan af 8,333 R:dr 16 sk. Denna för¬
lust, som icke alla år kan befaras, uppväges
äfven af de vida större fördelar, hvilka genom
lånets tidigare upptagande vinnas så väl för
enskilda nödställda jordbrukare, som för Ban¬
kens consoliderande. Kongl. Maj:t har ansett
Statens mellankomst till afhjelpande af skuld¬
satte jordbrukares betryck, vara i närvarande
stund af behofvet påkalladt; skall deremot lå¬
net upptagas först samtidigt med, eller efter
verkställd realisation, kommer hjelpen att för¬
dröjas, och Kongl. Majlis Faderliga afsigter att
till en del förfelas. Det är ock vid öfver-
gångs-perioden ifrån ett vacklande och osä¬
kert till bestämdt myntvärde, som jag ansett
Statens mellankomst till den då uppkomman¬
de större förlägenhetens afhjelpande isyn¬
nerhet erfordras, men deremot vara mindre
behöfligt, sedan realisationen gått i fullbordan
och vunnit stadga. Utom denna fördel, som
jag sätter i främsta rummet, vinnes ock ge¬
nom det beslutade Silfverlånets snara uppta¬
gande, garantie för verkställigheten af de för¬
beredande åtgärder Rikets Ständer åt Herrar
Banco-Fullmäktige uppdragit. Förr än Ban¬
ken får till fri Silfver-vexling öppnas, hor,
enligt Sländernes beslut, Metalliska fonden
hafva uppnått.förhållandet af 5 till 8 relatift
till utelöpande Sedelstock, och Banco-Full-
rnäktige äio ålagde att inom år i83i hafva
bringat Fonden till detta förhållande. Till
vinnande af detta ändamål hafva väl Rikets
Ständer till Fullmäktiges disposition anvisat
fonder, men desse blifva tillräcklige endast i
Den 3 MartiL
47
händelse Silfver kan till högst 128 sk. af Ban¬
ken inköpas. Genom den minsta Cursstegring
Blifva de åter otillräcklige, och Banco-Full-
mäktige kunna icke verkställa hvad Rikets
Ständer beslutat, och följden deraf kan blif¬
va, att realisationen måste uppskjutas och nya
medel anslås af kommande Ständer till ytter¬
ligare Silfver-inköp. Genom Silfverlånets in¬
sättande på Deposit-räkning uti Banken, och
rättigheten för Fullmäktige att beräkna detta
silfver ibland Bankens öfrige tillgångar, be¬
tryggas deremot Ständernes beslut och man
vinner säkerhet att realisationens verkslällan-
da icke möter hinder af bristande Metallisk
valuta. Banco Fullmäktige befrias tillika ifrån
nödvändigheten att till högt pris eller vid hög
Curs, använda sine Fonder till Silfver-inköp,
och större delen kan reserveras till framtida
behof.
Utskottet har icke heller bestämdt före¬
slagit någon viss tid då långt bör upplagas,
titan tillstyrkt att Rikets Ständer, som till
Kongl. Maj:t öfverlemnat att utsätta tiden för
realisationens verkställande, med lika förtro¬
ende äfven till Kongl. Maj:t öfverlemna att
utsätta tiden, när det fastställda Lånet må
laga sin början. Att icke lånet helt och på
en gång kan indragas, utan bör på flere ter¬
miner inlemnas, ligger i sakens natur och är
vanligt vid alla Statslån. Den sorn med Riks¬
gälds-Contoret contraherar behöfver tid att
afhända sig och till andra försälja en del af
de Obligationer han vid första terminen emot-
tagit, för att med desse penningar kunna
48
Den 3 Martti.
fullgöra följande leverancer. Riksgälds-Conto-
ret kan icke heller på en gång, utan endast
successift och på längre tid få liela Låne-
summan lill Fastighets-egare utlånad.
Prosten jénjou: Sedan Kongl. Maj:t
till Realisations-besluten gifvit Dess Nådiga
Sanction, är det gifvet, att Ulskoltets Beda-
clions-förslag i denna punkt icke kan bibehål¬
las* För den nödiga förändringen äro tvän-
ne hvarandra motsatta utvägar här uppgifne.
Den ena är pluralitetens bland Reservanterne
i Utskottet, hvilka vilja, att tiden för lånets
upptagande, utan all uttryckt opinion från
Rikets Ständers sida, skall till Kongl. Maj:ts
bepröfvande öfverlennäs. Den andra är Tit.
Hartmansdorff's j hvilken, utan afseende på
den förklaring deraf, som här blifvit försökt,
jag nödgas förstå efter ordalydelsen, att lå¬
net icke må upptagas förr, än sedan Siljver-
utvexlingen börjat.
Båda dessa åsigter medföra betydliga svå¬
righeter. Hvad den förra angår, ehuru man
hvarken bör eller kan tvifla, att ju K. Majit,
så snart möjligt är, uppfyller Dess Nådiga
löfte, att låta Realisationen gå i verkställighet,
kunde dock, i fall lånet upptoges, innan det
Nådiga beslutet härom vore fattadt och kun-
gjordt, sådane oförutsedda omständigheter in¬
träffa, som för någon längre tid fördröjde sa¬
ken. Vi skulle då möjligen erhålla Lånet ri¬
ta n realisation; och vådorne häraf äro, vid
ett föregående Plenum , serdeles af Dom-Pro-
sten Heurlinj sannt och tillräckligt skildrade.
I af-
Den 3 Marta'.
49
l afseende äter pa den andra meningen,
förekommer; 1:0 Att, i fall länet icke uppto-
ges förr, än sedan Silfver-utvexlingen redan
börjat, skulle den egentliga afsigten dermed,
förfelas, eller åtminstone mindre fullständigt
vinnas, nemligen, att under den öfvergångs-
period, som en realisations verkställande med¬
förer, och den brytning i alla Gredit-förhål-
landen, som då vanligen inträffar, underhjel¬
pa de skuldsatte, och lätta omsättningen af
deras skulder; och 2:0 Att, ehuru Banco-Full-
mäktige icke hos K. Maj:t kunna anmäla,
det alla förberedelser till Realisationens verk¬
ställande äro träffade, förr än den af Rikets
Ständer beslutade proportion emellan Silfver-
fond och Sedelstock är upphunnen, synes dock
nyss före och efter Bankens öppnande en yt¬
terligare förstärkning af reela fonden vara
både nyttig och behöflig; en förmon, som
icke vunnes, om Silfver-lånet icke inginge, förr
än efter denna tidpunkt.
Af alla dessa skäl, och i fullkomlig en¬
lighet med de åsigter, jag tog mig friheten
yttra, då sjelfva quceslio an här till öfverlägg¬
ning förevar, instämmer jag i den af Dora-
Prosten Holmström föreslagne medelväg. Der¬
igenom synes å ena sidan opinionen betryggad,
att lånet icke verkliggöres, utan alt reali¬
sationen verkställes; och å den andra de
förmoner, både för enskilda och för Banken,
sorn med lånet åsyftas, kunna vinnas, då lå¬
net ingår på den mellantid, af minst några
månader, som förgår emellan det Nådiga be-
Preste-St. Prot. i83o. Band, XV* 4
5o
Den 3 Martil.
slutet om Realisationens verkställighet och
sjelfva verkställigheten.
Professoren Moren: Såsom Biskop He¬
dren och Reservanten Herr von Hartmansdorff
håller jag före, att Lånet ej bör upptagas,
förr än Silfver-vexlingen är börjad, eller sam¬
tidigt med densamma. Jag vill ej upptaga
Ståndets lid med alt motivera denna min o-
pinion, utan åberopar endast, hvad jag, rö¬
rande behofvet och verkningarne af elt Stats¬
lån i närvarande tidpunkt, såsom Ledamot af
Banco-Utikottet i en reservation inför Rikets
Ständer anfört. Sedan denna reservation af-
gafsj har jag fått ett nytt skäl att vidblifva
tnin mening, så framt det är tillåtet att taga
motiver af andras opinioner, del nemligen,
att jag under den hemresa, som jag med
Ståntlets tillåtelse i Februarii företog, icke
hörde en enda rost, som ej var emot lånet.
Huru det vunnit så många röster inom Re¬
presentationen, kunna ensamt de, hvilka af-
gifvit dem, förklara. Lånet är nu beslutadt,
och det återstår att göra det sådant, att det
uppfyller Konungens Landsfaderliga syftemål.
Det skall blifva en tillflykt för skuldsätta jord¬
brukare, äfvensom för Banken, i händelse re¬
alisationen föranleder en uppsägning af Capi-
taler och stark utvexling af Silfver. Men dessa
händelser äro endast möjliga. Måhända inträffa
de icke. Det är tid att upptaga lånet, när
erfarenheten visat, att lånet är behöfligt. Vi¬
dare skall det silfver, sorn genom lånet in¬
drages, tjena att öka Bankens silfverfond till
det belopp, som för utvexlingens början är
Den 3 Mur t ii.
fastställdt. I)ot kan ej nekas, att det lånta
silfrel genast fyller proportionen till och
gör möjligt att börja utvexlingen; men det
är ock klart, att det icke bidrager till någon
säkerhet för utvexlingens fortgång och realisa¬
tionens bestånd; ty det silfver, sorn genom
lånet indrages, skall i och f<ir lånet åter ut¬
gå till fördubblad summa. Realisationens be¬
stånd är dock vida mera maktpåliggande, än
dess början.
Contracts - Prosten Hallström: Med den
öfvertygelse, att ett Stats-lån, gjordt utan Sta¬
tens verkliga behof, är ett ondt, som åtmin¬
stone bör, såvidt ske kan, fördröjas, och med
den förhoppning tillika, att detta enda nu¬
mera återstående syftemål kan till någon del
vinnas, om lånets upptagande fastställes till
tidpunkten för den blifvande Sil ver-utvexlin-
gen, och med densamma sättes i närmaste
jemnbredd, instämmer jag i den mening, som
af Canzlie - Rådet Hartmansdorff och vida¬
re af Biskop Hedren blifvit framställd. Den
underrättelse, som från en annan värd hand
blifvit meddelad, af det för hela redan antag¬
ne Realisalions-planen högst märkeliga inne¬
håll, att om ifrågavarande, i sig sjelf alldeles
serskildta Stats-lån icke upptages under lop¬
pet af delta och nästpåföljande år, ar fara,
att Bankens metalliska fond med i83t års
slut icke uppnår erforderlig styrka, och att
alltså Banco-Fullmäktige icke kunna göra den
underdåniga anmälan Rikets Ständer beslu¬
tat, är oväntad, och jag raedgifver det, oro¬
ande; ty den innebär ett oförtäckt erkännan¬
de, att de beräkningar Utskotten uppgifvit
vara så säkre, dock äro i grunden mindre
tillförlitliga, och väcker farhåga, att flera cl yli¬
ls a upptäckter icke lära uteblifva. Hvad saken
åter vidkommer, delar jag den nyss yttrade tan¬
ka, att icke det med minsta rätt kan anses vara
Bankens tillhörighet, som allena i Bankens
vård blifvit nedsatt, och tycker mig finna, att
man vid motsatt mening åter förvexlar Sta¬
ten med Banken, jag ville icke tro, af böjelse,
att sålunda öfverskyla bristerna i den uppgjor¬
da brådslörtade Realisations-planen. En så
kallad medelväg är ändteligen föreslagen, li¬
kasom här funnes något annat val, än att an¬
tingen bestämma tiden, eller icke bestämma
den. Också visar den uppgifna Redactions-
förändringen, i sin lösa obestämdhet alltför
starkt tycke af det det tillstyrkande Prosten
Grevillius förordar, att lill Kongl. Maj:ls hö
ga välbehag öfverlåta, när Länet må upptagas.
Ty för h vem är icke klart, att om Rikets skuld¬
sättning tydes såsom en förstärkning af Banken,
sjelfva lånets upptagande står i gifvet samman¬
hang med beslutet om Realisationen, den¬
na må nu inträffa 5 eller hela 10 år sednare?
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: Jag stad¬
gas ytterligare uti den tanka, jag förut hyst,
nemligen att ifrågavarande Lån isynnerhet
blifvit tillstyrkt, för att stärka Bankens fond
för den blifvande Realisationen; Men när Ban¬
kens tillstånd är sådant, alt den endast ap-
proximationsvis kan med Silfver inlösa anta¬
let af sina utelöpande Sedlar, så är att befara,
det ett upptaget så obetydligt lån, i Sedlar
Deri 3 Martu,
53
kringspridt, långt, ifrån att stärka realisationen,
snarare skall blifva för dess fortgång menligt
och vådligt. Det upptagna Länet skall nem¬
ligen straxt utgå uti Sedlar för alt komma
länebehöfvande Fastighels-egare tillgodo. Men,
då meningen är, alt dermed utlösa andra för¬
ut intecknade 6 procentslån, så skall nödvän¬
digt ett motsvarande inrikes capital af 5 mil¬
lioner blifva disponibelt, som måste påkänna
Bankens metalliska 1'ond och göra skakningar
i penninge-rörelsen, som icke kunna beräknas.
Efter min tanka bör Lånet upptagas i sam¬
manhang med realisationen; äfven början der¬
med bör bestämmas af Kongl. Majjt och Ri¬
kets Ständer tillsammans, och ej af Kongl.
Maj:t allena ; på hvilken obehaget och de möj¬
ligtvis uppkommande olägenheterna deraf cj
ensamt bör falla. Att realisationen och ifrå¬
gavarande Låns upptagande böra ske samtidigt,
tyckes ock varå en hos Allmänheten stadgad
opinion.
Prosten Forslind: Jag åter anser det ifrå¬
gavarande lånet icke stå i någon gemenskap med
realisationen. Ändamålet dermed är att afhjel¬
pa skuldsatte Faslighels-egares förlägenhet. Så
har förslaget derom utaf de enskilda Molio-
nairerna blifvit framslälidt. Uti samma sylt¬
ning håfve vi emottagit Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, uti hvilken jag icke tillåter mig
att se annat, än hvad den bokstafligen inne¬
håller. Sedan Rikets Ständer redan beslutat
upptagandet af detta lån, och nu endast är
fråga örn tiden när? så synes mig ingen åt¬
gärd dervid lämpligare, än att Rikets Ständer
54
Den 3 Martiii.
till Kongl. Majrts bepröfvande öfverlemna,
när början med lånets upptagande må göras,
Likasom Kongl. Majrts meddelade Nådiga San-
ction till Mynt-bestämningen och realisationen
undanrödjer all farhåga , att lånet kan upp¬
tagas utan realisation, i hvilket enda fall
anstalten kunnat blifva vådelig; likaså fin¬
nér jag uti detta öfverlemnande till Kongl.
Majrt att bestämma tiden för lånets upp¬
tagande den säkraste Rorgen, att realisa¬
tionens fortskyndande derigenom icke äfven-
tyras.
Att göra lånets upptagande beroende af
realisationens verkställighet vore att motverka
ändamålet. Det är naturligt, att den besluta¬
de realisationen skall medföra en rubbning i
alla Credit-förhållanden, samt att den deraf
uppkommande crisis skall blifva i en högre
grad känbar, ju närmare man nalkas den för
Realisationen förmodade tidpunkten. Man har
erinrat sig de bedröfliga följderna af 1766 års
Cours-fall, och i afsigt att afvända dylika 0-
lyckor, är detta lån beslutadt. Skall derföre
den åsyftade hjelpen något väsendtligt uträtta,
måste den icke fördröjas. Under ett omvändt
förhållande vill det synas mig, såsom Rikets
Ständer icke handlade med fullt allvar, då de
å den ena sidan väl lemna de nödställde löf¬
te om hjelp, men å den andra åter uppskjuta
med denna hjelp, till dess Capitalisterna hun¬
nit ordna sina affairer, och den sköldsatte
Fastighets-innehafvaren redan blifvit skiljd i-
från sin fastighet för hälften, eller måhända
en ännu ringare del af verkliga värdet.
Den 3 Martil.
55
Häruti förenade sig Professoren Gra¬
vander.
Prosten m. m. Grevillius: Då man här
velat anse ifrågavarande Låne-förslag som ett
påfund, att derigenom befordra realisationens
verkställande och consolidei ing, nödgas jag
förklara delta som ett misstag. Kongl. Maj:t
har uti den Nådiga Proposition, som ligger
till grund för Stats-Utskotlets Betänkande, ic¬
ke nämnt ett ord om Mynt-bestämning och
Realisation, utan endast antydt del skuldsat¬
ta Svenska Jordbrukets förlägenhet, med upp¬
gift på sättet att afhjelpa den. Detta har ock
utgjort den egentliga syftningen för Utskottets
bemödanden. Förslaget bär intet väsendtligt
samband med Realisalions-frågan ; men, om IJt-
skottet, under sina brydsamma öfverläggnin-
gar funnit, att genom lånets upptagande vig¬
tiga fördelar äfven kunde vinnas för realisa¬
tionen, och tidpunkten för densamma påskyn¬
das genom den förstärkning i Bankens metal¬
liska fond 2 Millioner Species insättning på
dess Deposit-räkning skulle åstadkomma, till
närmande af det förhållande, 5 till 8, emot
utelöpande Sedelstocken, sorn utgör vilkoret
för Silfver-utvexlingens början, bär denna om¬
ständighet icke bort lemnäs oanmärkt. Min
kännedom om ifrån Stockholm aflägsnare Pro-
vincers tillstånd har öfvertygat mig, att pen-
ninge- förlägenheten är stor och tryckande;
mitt förstånd, min känsla säga mig, alt Sta¬
ten, helst då det kan ske utan uppoffringar,
bör mellanträda till dess afhjelpande; och ett
förslag härtill må ej förkastas derföre, alt det
56
Dth 3 Martii.
i mera än ett afseende kan vara nyttigt. De
svårigheter för Realisationens inträdande, som
man velat hänleda från Cours-stegringar och
oförmonliga Handels-förhållanden, anser jag
kunna skingras genom den upplysning, att
uti den erforderliga Silfver-massan icke brister
fullt 700,000 R:dr; och att dessa för redan
anvista tillgångar utan serdeles svårighet, inom
nästa urets utgång kunna anskaffas; men, om
det föreslagna länet lomme att upplagas, icke
ens behöfvas.
Hvad angår den Allmänna Opinionen,
man emot förslaget velat åberopa, får jag blott
erinra, att den torde vara svår att bestämma;
att den i Stockholm rådande opinionen, syn¬
nerligast i financiella frågor, icke alltid är
Sveriges, och att hvar och en icke gerna vill
som allmän antaga den mening, som öf-
verensstämmer med dess individuella öfverty¬
gelse.
Häruti instämde Prosten Elfström.
Biskopen m. ra. Doctor 2 hyselius j, som
förklarade, att han i fråga om nödvändighe¬
ten för lånets upptagande var af likå tanka,
som förut, förundrade sig, att man hemtat ett
motiv för dess tillstyrkande uti realisationens
befrämjande, hvarom ej blifvit i den Kongl.
Propositionen nämndt. Frågan var ju blott,
att med detta lån komma gäldbundne Fastig-
liets-egare till hjelp, och då Rikets Ständer
icke voro i tillfälle att för ögonblicket pröfva
deras behof, ansåg Biskopen bäst, att för det¬
ta ändamåls vinnande, ät en Landsfaderlig
Den 3 Martil.
57
Styrelse öfverlemna att besluta om tiden för
dess upptagande.
Biskopen m. ni. Doctor Faxe och Con-
tracts-Prosten Nibelius förenade sig med Tro¬
sten Grevillius och Biskop Thyselius.
Professoren Grenander: Lika litet som en
Piepreseutant må utpekas att vara af mindre
pålitlig undersåtlig tillgifvenhet emot sin Ko¬
nung, och brista i förtroende till Konungens
Landsfaderliga vishet och omtanka, eller vara
af mindre god medborgerlig vilja, då han i
ett eller annat vigtigare ämne ej tillhör en
önskad pluralitets mening, eller närmar sig
till de åsigter eller ingår i den motiverade
öfvertygelse, som tillhört någon Ulskolts-re-
servant, hvilket nu är händelsen med mig,
när jag i öfverensstämmelse med Herr von
Hartmansdorff anser Silfverlånets upptagande
böra blifva i samtidigt samband med realisa¬
tionen, lika litet må det gillas, att offentligen
eller enskildt påbörda dem, som yttra en så¬
dan öfvertygelse, den må vara Majoritetens el¬
ler Minoritetens, den hårdheten alt hysa ett
kallt bjerta för skuldsatte Medborgares närva¬
rande eller tillkommande nöd.
Den samtidighets samband jag yrkar, ville
jag dock ej hafva hårdare bindande, än att det
kunde tillåta någon betydligare del af Lånets
upptagande 4, högst i år före realisationens
början, dock så bindande, att det ej skulle
upptaga*, oberoende af realisationen. Lånet
skall, det medgifves', hjelpa enskilde, men så,
alt det Allmännas fördelar vårdas. Uteblif-
ver en sådan förening, hopas suarfc ett större
58
Den 3 Martti.
ondt öfver tryckande enskildta förhållanden.
Saken låter sig så mycket lättare göra, som
denna förening synes vara väl förberedd, då
det är kändt, hvilket ock Prosten Grevillius
nyss intygade, att i Bankens hvalf fattas ej
fullt 700,000 R:dr Silfver Specie i den för
Silfver-vexlingens början nödiga ansedda pro¬
portion emellan den utelöpande Sedelstocken
och Bankens Silfverfond. Hvad Räntan och
rabatten angår, synes , om den förra bestäm¬
mes åt Långifvaren till 4> den sednare inga¬
lunda böra öfvergå 8 procent, i ett för allt,
lånet lemnadt i Stockholm, eller på Svensk
botten och anvisadt ställe, till Riksgälds-Con-
torets disposition, efter föreskrift.
Dom-Prosten Heurlin: Jag har förr haft
äran förklara , att jag icke förstår bedöma
det samband, som skall vara emellan detta
lån och realisationens framtida bestånd, men
öppet erkänner jag de motiver, som bestämt
min öfvertygelse. Jag har röstat för Lånets
upptagande, emedan jag ansett afsigten der¬
med vara god och det skuldsatta jordbrukets
betryck böra behjertas. Detta skäl har jag
satt i främsta rummet, men deremot har jag
fästat mig vid den garantie, som genom Silf-
ver-lånet vinnes, icke för realisationens be¬
stånd, hvilket jag mindre förstår, men väl för
Rikets Ständers egna beslut om de förbere¬
dande åtgärder, hvilka skola föregå realisatio¬
nens verkställande, och alt den vinnes, och
den stadgade proportionen emellan Silfver-
valuta och Sedlar inom utsatt tid uppnäs,
ligger öppet och klart. Genom en helt en-
Den 3 Martii.
5-9
Itel calcul, tilltagen uti runda summor, kan
man härom öfvertygas. Om Silfver-fonden
autages till 6 Millioner och Sedelstocken till
3o Millioner är förhållandet som 1 till 5.
Genom lånels insättande på Deposit-räkning
ökas den förra till 8 Millioner, den sednare
till något mera än 35 Millioner , hvarigenom
förhållandet hlifver, som 8 lill 35, och således
vida fördelaktigare än det förra. Hela ope¬
rationen är alt betrakta som vanlig Silfver-
invexling, efter bestämd grund, och huru myc¬
ket Bankens ställning genom dylik invexling
under Riksdagen förbättrat sig, kail icke för
någon vara obekant.
Professoren m. m. Geijer instämde med
Reservanten i Utskottet, Herr von Hartmans¬
dorff.
Dom-Prosten Holmström: För att häfva
den möjliga misstankan, att det af mig upp¬
gifna redaclions-förslag skulle åsyfta att sätta
Låne-frågan i alltför nära samband med Rea¬
lisationen, eller att göra den sednare beroen¬
de af den förra, ber jag blott att få åberopa
mitt yttrande emot det af Stats- och Banco-
Utskotten i sitt första Betänkande om Mynt¬
bestämningen föreslagna upptagandet af ett
utländskt lån å en half Million R:dr till con-
soliderande af Bankens Metalliska fond. På
grund af gjorda anmärkningar frångingo Ut¬
skotten i sitt sednare Utlåtande detta förslag,
och förklarade, det Realisationen kunde verk¬
ställas, utan något silfverlan. För conse-
quencens skull önskade jag, att de, som med mig
då på god tro antogo Utskottens förklaring så¬
6o
Den 3 Martu.
som välgrundad, icke målte rubbas i denna
öfvertygelse, som visserligen för många var ett
bevekande skäl att bifalla Realisations-planens
verkställighet så hastigt, som Utskottens plu¬
ralitet önskade. För min del frångår jag ej
den förr yttrade tankan, alt bättre varit upp¬
skjuta Realisationen, än försätla Banken i ut¬
ländsk gäld; men, ehuru jag fördenskull betrak¬
tar det nubeslutade Låne-företaget utur samma
synpunkt, sorni Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion blifvit uppgifven,eller egentligen såsom ett
understöd å Statens sida för skuldsatte Fastig-
liets-egare, så har jag dock trott, att det till¬
hör Statens Representanter att tillse, det un¬
derstödet, ämnadt åt ett mindre antal enskilde
Medborgare, icke måtte för det stora hela
blifva alltför menligt och äfventyrligt. Såsom
sådant skulle jag åtminstone anse det ifråga¬
varande Stats-lånet, om man underlät alt der¬
vid taga i betraktande dess beroende af den
fastställda Realisationen. Upptages detsamma
förr, un tiden för Silfver-utvexlingens början
blifvit bestämd, kan följden blifva den, att
genom stegrad Curs Staten måste vid de årli¬
ga Ränte-betalningarne vidkännas en årlig
förlust genom differencen mellan de inom
Landet inflytande räntorna i sedlar och de till
utländsk ort utgående räntorne i silfver eller i
'vexlar. Denna förlust kan blifva så stor, att
den förmenta välgerningen mot den skuldsatta
jordbrukaren slutligen blifver både för honom
och för det allmänna ett förderf. Oaktadt
det innerligaste undersåtliga förtroende till
Kongl. Maj:ts visa omsorger så i detta, som
Den 3 Martii.
01
andra fall, för Rikets sannskyldiga bästa, tror
jag fördenskull att i en fråga, sådan som den¬
na, underkastad så många vexlande intressens
mångsidiga framställningar, Rikets Ständer bö¬
ra uttrycka en Opinion om den inverkan,
]»vilken de begge beslutade Operationerne»
Stats-lånct och Realisationen, måste hafva på
hvarandra, och en sådan Opinion synes mig
på elt mera grannlaga sätt, än det, uti Canzlie-
Rådet von Hartmansdorff}; reservation före¬
slagna, kunna uttryckas derigenom, att ti¬
dens bestämmande för Stals-lånet öfverlemnas
åt Kongl. Maj;t, i sammanhang med dess Nå¬
diga Beslut om liden för Bankens Silfver-ut-
vexling. Dä nemligen Idögslberörde Beslut
kan fattas och kungöras flera månader förr,
än Bankens lucka öppnas för nämnda ända¬
mål, så lemnäs derigenom äfven i Kongl.
Majrts händer förmågan, att efter sig förete¬
ende omständigheter iåta, om så nödigt pröf-
vas, någon del af det inkommande lånte Silf-
ret ingå till förstärkning af Bankens fond, in¬
nan den åt Allmänheten till fri utvexling
upplåtes. Som detta icke är lånets hufvud-
- syftemål, torde ett sålunda begränsadt med¬
gifvande göra tillfyllest, och i allt fall synes
mig en vis medelväg mellan de 2:ne här utta¬
lade extremerne angående den ifrågavarande
tids-bestämmelsen vara härigenom uppnådd.
Häruti instämde Doctor Svedelius.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: Att jag
ej grundlöst tillskrifvit Stats-Utskotlet den
syftning, att med ifrågavarande Låns uppta¬
gande hafva velat underlätta Realisationen,
02
Den 3 Martil.
visar sig af Utskottets egen framställning,
som lill och med synes antyda Realisationens
verkställighet såsom hufvud - syftemålet för
detta Lån, med hvars upptagande man ock
velat skynda, för alt ju förr dess heldre stär¬
ka Bankens fond. En stor opinion , som väl
kan förtjena namnet af allmän , då den öfver¬
allt träffas och ganska säkert kan bedömas,
har jag funnit yrka Lånets upptagande sam¬
tidigt med Realisationen, alldeles icke före¬
gående och ännn mindre afskild från den¬
samma; och är jag, för min del öfvertygad,
att ett motsatt förhållande icke skulle af den¬
na opinion gillas. Den af Dom-Prosten Holm¬
ström föreslagna medelväg, i afseeende på
bestämmande af tiden för lånets upplagande
och realisationens början, ogillar jag icke, så¬
som helt nära instämmande med den tanka
jag yttrat; men tror det vara säkrast att gö¬
ra föreskriften så bestämd, som möjligt.
Prosten Forslind: Jag har redan yttrat
min öfvertygelse, att lånet icke står uti nå¬
got ovilkorligt sammanhang med realisatio¬
nen; men jag nekar derföre icke att det för¬
ra möjligen kan blifva ett stöd för den sed¬
nare. Dertill fordras endast att 2:dra punk¬
ten af upplånings-grunderna erhåller denna
lydelse: ”Lånet indrages icke i Vexlar, utan
’’i Silfver, som till Banken emot Bancosedlar
”efter 128 sk. försäljas.” Men ifrån denna
synpunkt visar sig äfven behofvet, att lånet
före realisationen, och ju förr desto heldre
upptages. Efter det beräknade förhållandet
af 5 till 8 emellan Bankens reella fond och u¬
Den 3 Martil.
63
telöpande Sedelstock, kommer det på så sått
till Banken öfverlemnade Silfret att icke al¬
lenast motsvara de derföre utgifna 5 Millio¬
ner nya Sedlar, utan att äfven derutöfver
hjelpa Banken att göra téte emot ännu 3 Mil¬
lioner af de redan utelöpande gamla Sedlarne.
Sedan Utskottets förslag icke nu mera
kunde antagas, så framställdes, såsom när¬
mast dermed öfverensstämmande, proposition
till bifall å det af Prosten Grevillius gjorde
förslag, hvaröfver Votering yrkades, samt be¬
slöts alt, i anledning af de af Dom-Prosten
Holmström och Biskop Hedreii serskildt gjor¬
de framställningar för bestämmandet af Con¬
tra-propositionen anställa Votering, hvilken
Votering ock nu företogs i anledning af efter¬
följande, vid justeringen gillade Proposition:
”Den, som bifaller, att Rikets Ständer åt
Kongl. Maj:t öfverlemna, att,, i sammanhang
med Dess Nådiga beslut, angående tiden för
Realisationens verkställighet, utsätta tiden,
då det fastställdta lånet må laga sin början,
röste Ja; den det ej gör, röste Nej; Vinner
Nejj så kommer att till Kongl. Majit i un¬
derdånighet öfverlemnas, att utsätta tiden för
detta Låns upptagande i sammanhang med
den Nådigst beslutna Realisationens verkstäl¬
lighet och samtidigt med densamma.”
Omröstningen utföll med 28 Ja mot \\
Nej.
Då, i följe af denna omröstning, Ja-pro-
positionen blifvit antagen till Contra-proposi¬
tion, anställdes nu omröstning efter följande
gillade proposition: ”Den som bifaller, att
64
Den 3 Murtii,
(
Rikets Ständer lill Kongl. Maj:ts bepröfvande
öfverlemna när början till Lånets upptagan¬
de bör ske, röste Ja; den det ei gör, röste
Nej; Vinner Nejj så öfverlemna Rikets Stän¬
der åt Kongl. Maj:t att. i sammanhang med
Dess Nådiga Beslut, angående tiden för Rea¬
lisationens verkställighet, utsätta tiden, då
det fastställda Lånet må taga sin början.”
Omröstningen, enligt Riksdags-Ordningens
föreskrift verkställd, utföll med 18 Ja emot
23 Nej.
Häremot reserverade sig Prosten Grevil¬
liusj under förklarande, att detta beslut för¬
anledde till dröjsmål med Lånets upptagande
för de nödställde Fastighets-egarne.
Likaledes reserverade sig Prosten Fors¬
lind och Professor Gravander.
Ståndet åtskiljdes , efter kallelse alt Ater
in Pleno sammanträda kl. 6 e. m.
In fidem
O. Rogberg.
Onsdagen
65
Onsdagen den 3 Martii.
Plenum kl 6 e. ni.
§. i.
Justerades de återstående §. § af Prot.
för den 17 Febr. e. m., äfvensom Protocollet
för den 19 Febr. f. m.
§. 2.
Vid föredragning af Ejcpeditiom-Utskot-
tets Memorial N:o 417» angående expediering
af Rikets Ilöglofl. Ständers underdåniga skrif¬
velse med förslag lill Bränvinsbrännings-För-
ordning, fann Preste-Ståndet för godt, att med
gillande af Utskottets åtgärd, lägga ofvan-
närande Memorial lill Handlingarue.
§. 3.
Föredrogs Höglofl. Ridderskapet och A-
delns Protocolls-Uldrag af d. 26 sisth Febr.,
innehållande Ridderskapet och Adelns beslut
i anledning af Expeditions-Utskottets Memo¬
rial N:o 32<S, angående Utskottets under N:o
216 meddeldta Förslag till Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse om beviljadt anslag
för Undervisnings-Verken, samt Preste-Slån-
dets inbjudning till Med-Stånden att med Pre¬
ste-Ståndet sig förena uti gillande af den uti
Utskottets ifrågavarande Memorial föreslagna
Voterings-proposition, samt öfverlemnande af
frågan såsom hörande till Stats-Regleringen,
Preste-St. Prot. i83o. Baud. XV. 5
Den 3 Martil.
lil! afgörande i Förstärkt Stats-Utskott, nem¬
ligen att, under föi blifvande vid dess i afse¬
ende å det till Expeditions-Utskottets ofvan-
nämnde förslag fogade tillägg fattade beslut,
anmoda Stats-Utskottel, att uppgöra Vote-
rings-proposition i frågan om delta tillägg,
hvilken, sedan den blifvit af Riks-Stånden god¬
känd, borde lill Förstärkta Stats-Utskottets
afgörande öfverlemnas; oell fann Preste-Stån-
det nu för godt att i berörde anmodan lill
Stats-Utskottet 0111 Voterings - propositionens
uppgörande deltaga.
§• 4-
Af ankommet Protocolls-Utdrag inhemta-
des, att Väl loll. Borgare-Ståndet antagit Hög¬
led. Ridderskapet och Adelns uti Protocolls-
Utdrag meddelade inbjudning, att förena sig
uti Ridderskapet och Adelns, vid pröfning af
Stats- gamt Oeconomie-Utskottens under N:o
122 afgifne Utlåtande om Beklädnads- och
Bevärings-Directioners inrättande vid Rnst-
bålls-Regementerne, fattade beslut.
§• 5.
Företeddes och lades på Bordet
Stuts-Utskottets Memorial N:o 421 , med
en fortsättning af Förslaget till Reglemente
för Riksgäldskontoret.
$. 6.
Fortsattes deri sedan f. m. uppskjutna öf-
verläggningen rörande Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 4,4, i anledning af erhållen återre-
Den 3 Martil,
(5?
miss på Utskottets Betänkande N:o 383, af¬
gående sättet för upptagandet af det Lån, Ri¬
kets Ständer, genom bifall till Utskottets Be¬
tänkande N:o 38a, beslutat; hvarvid
Biskopen m. m. Doctor Hedre'n anförde:
Jag är fullkomligen stadgad i den öfvertygel¬
se, att det bär ifrågavarande Lån bör inom
Riket upptagas, och att Staten bör undvika
att mäkla med utland ningen. I afseende
härå tager jag mig oek friheten här upp¬
gifva det efter min tanka lämpligaste sätt för
upplåningen, nemligen, att Fullmäktige i Riks-
gälds-Contoret successivt upptoge Låne-belop-
pet, och det så väl i Banco-Sedlar som i Silf¬
ver , mot 4 procents ränta, och om möjligt
vore, som jag tror, al pari, då de lånlagne
Banco-Sedlarne, i händelse länet skulle före¬
gå realisationen, borde, för att till Silfverköp
begagnas, i Banken insättas. Jag inser att
man häremot torde invända, att om denna
upplånings-åtgärd vidtages, skall den bestäm¬
da Liine-suraman hvarken på en gång eller
till hela beloppet kunna erhållas. Men just
detta förhållande är, efter min öfvertygelse,
både för lån-beböfvande och för Realisatio¬
nen det förmonligaste; ty jag finner ej något
skäl, hvarföre Staten på en gång och till ett
belopp af 3 Millioner R:dr skulle upptaga ett
så beskaffadt Lån som det ifrågavarande, då
lånsökande Fastighets-egares antal är så osäkert,
och möjligen torde inträffa att den upptagna
summan, i brist af Låntagare, ej kunde till
det åsyftade ändamålet, jordbrukets upphjel-
pande, användas.
68
Den 3 Martti.
Dom-Prosten Heurlin: Utskottet liar de¬
lat den öfvertygelse, som äfven här gjort sig
gällande, att hela Låne-sumrnan icke bör på en
gång, utan i flera terminer och successivt in¬
dragas, och får jag i delta afseende hänvisa
till 5 punkten af Utskottets Betänkande, hvar¬
uti Utskottet föreslår att Fullmäktige i Riks-
gälds-Contoret skola ega att med Långifvarne
öfverenskomma om] terminer, då Lånet skall
lefvereras, äfvensom om det belopp, hvilket å
hvarje termin skall aflemnas. Borttages til¬
lägget: helst 3 ä 4 terminer och redactionen
förändras till lämplige terminer, erhålla Full¬
mäktige tillräcklig latitud alt efter omständig¬
heterna bestämma terminer och deras antal.
Förslaget att Lånet skulle upptagas dels
uti Silfver och dels uti Banco-Sedlar är stri¬
dande emot Rikets Ständers genom 3:ne Stånd
fattade beslut, och fråga om en så väsendtlig
förändring lärer nu mera icke kunna uppstå.
Svårt har jag ock att förstå rätta meningen af
förslaget, att de af Riksgälds-Contoret upplånte
Banco-sedlar skulle till Banken öfverlemnas,
för att dermed inköpa Silfver till Metalliska
Fondens förstärkande. Då Riksgälds-Contoret
åter skall utlåna de upplånte Sedlarne, kan
jag icke inse, att några Sedlar kunna till Ban¬
ken inlemnas.
Häruti instämde Prosten Grevillius.
Contracts-Prosten Hallström: Med Biskop
Hedren är jag i sjelfva syftningen fullkomligt
ense. Till förekommande af all häftig skak¬
ning i Penninge-väsendet, och jemväl af en
möjlig förlust för Riksgälds-Contoret, är det
Den 3 Martu.
G0
ostridigt rådligast, att lånet successivt uppta¬
ges, men af ännu större vigt, att lånet, så vidt
ske kan, gores inländskt. Flere annars ound¬
vikliga kostnader, så vid Capital- som Ränte-
liqvider, skola härigenom besparas, och, hvad.
vigtigast är, räntan icke blifva en gifven år¬
lig förlust för Landet. Endast i sätter att
uppnå denna afsigt skiljer jag mig från den
värde Ledamoten, och tror oss icke endast för¬
bundne, utan ock lätt kunna i all stränghet
vidhålla det fattade beslutet, att lånet skall i
Silfver upptagas. Kan man nemligen taga för
afgjordt, att Capitalister finnas inom Landet,
hugade att förränta sina medel efter 4 för 100,
så är än mera troligt, att de icke skola un¬
dandraga sig att förvandla penningarne i Silf¬
ver, och med den ansenliga rabatt Utskot¬
tet tillstyrkt, af 8 lill io procent, aflemna
detsamma i Riksgäids-Contoret. Ty skulle Ri¬
kets Högloft. Ständer icke draga i betänkande
alt uppoffia 8 R:dr Silfver för erhållande af
92, så är, vid en ganska lält uträkning, det
stadgade priset för hvarje Silfver Riksdaler
mer än 138 sk. B.‘co, och hvilken skulle väl
vid närvarande förhållande tveka, att till så¬
dant pris indraga silfver i Riket? Likväl om
summans större belopp eller ovanan vid silf¬
ver negocialionen skulle i någon nion föror¬
saka svårigheter, synes mig, utan förnärman¬
de af ofvannämnde beslut, Herrar Fullmäkti¬
ge uti Riksgäids-Contoret, på samma sätt, sorn
de vid utlåningen skola först i Banken depo¬
nera det lånfångna Silfret, för att sedan ut¬
låna lill enskilda Fastighets egare derför er¬
7°
Den 3 Martti,
hållna Banco-Sedlar, så äfven kunna vara en¬
skilde Capilalister behjelplige med inköp af
silfver, dä denna upphandling kunde i stone
scala bedrifvas. Gerna ville jag oek medgifva,
att Staten utan men kunde förbinda sig till
hårdare låne-vilkor , om försträckningen sked¬
de inrikes, ty så väl räntans qvarblifvande
inom landet, sorn be q vä roligheten och den
mindre kostnaden vid ali förestående betal¬
ning, lemnade snart full ersättning, och gjor¬
de förlusten, i följd af de hårdare vilkoren,
mer skenbar, än verklig.
Härmed förenade sig Prosten Widén,
Comminister DahlgrenPi osten Spiering och
Professor Morén.
Dom-Prosten Fellenius: Det har alltid va¬
rit min öfvertygelse, enligt hvad af Biskopen,
Doctor Hedrén blifvit yllradt, att, för att
komma gäldskyldige Fastighets-egare till hjelp,
första början boide sise genom upplåning af
utelöpande Banco-Sedlar. Det lärer vara o-
tvifvelaktigt, att liera millioner deraf äro i
Utländningars händer och uti våra Capitali¬
sters cassör en ansenlig myckenhet. Om des¬
sa upplånas, och genom utlåning till Fastig-
hets-egare åter sättas i omlopp, blifver ju Se¬
del-stocken icke ökad i men den så mycket öf-
verklagade förlägenheten likväl afjiulpen, och
den sanskyldiga nyttan vunnen , att den be¬
slutna realisationens verkställande icke behöf-
ver brådstörtas, utan Banken emedlertid vin¬
ner rådrum, att ännu ytterligare förstärka sin
metalliska fond. Skulle likväl Banken behöf¬
va detta biträde af Staten, att genom dess
Den 3 Martil,
V
upplåning al silfver hunna gä i lull verkstäl¬
lighet af ett Realisations-företag, hade nian
dock icke förhastat sig och risquerat att fal¬
la i Procenlares hander, ulan successivt oell
med jemna steg kunnat gå till det stora må-
Jet. Så har man åtminstone hitintills förfarit,
och en lycklig erfarenhet har visat, hvilket
icke allenast af det Embets-verk, som har när¬
maste inseendet öfver Rikets Handel och Rö¬
relse, utan ock i Konungens Nådiga Proposi¬
tion till Riks-Stånden är bestyrkt, att Sven¬
ska Handeln, under en sednare tidrymd ge¬
nom en mer än 2 millioners export, öfversti¬
ga importen; men låt Staten upplåna Silfver,
låt Banken af sina Vinst-medel äfven insamla,
och öppna Silfver-hvalfven; inträffar då eli
missvext-år, ett krig eller andra ofördelaktiga
coiijuncturer, skola massor af det på utrikes
orter varande Sedel-myntet och utur våra Ca¬
pitalisters Cassör tillströmma och Silfver-
tillgången fortare tömmas, än den kunuat
förskaffas. Jag har aldrig varit af dem, som
illfänats för en realisations verkställande; jag
har alltid trott, att ett så vigtigt steg bör
med betänksamhet och yttersta varsamhet gö¬
ras; jag kan icke heller finna att hvad jag
yttrat om Banco-Sedlars upplånande först och
i början i någon nion strider emot hvad re¬
dan af Rikets Ständer är beslutadt om elt
Slats-lån af Silfver; det ur ju icke afgjordt,
att detta Stals-lån skall straxt företagas; ti¬
den till realisations-verkställandet är ju icke
heller bestämd, utan Lill Koungen öfverlem-
nad; uti hvad jag yttrat ligger således icke
Den 3 Martil.
något motverkande af fattade beslut, eller upp¬
rifning af några ledtrådar vid dess användan¬
de, utan fast heldre föregående mesurer, atl
icke så nödvändigt behöfva skrida till ett fö¬
reslaget maximum af ett 2 Millioners Stats-lån
af Silfver.
Biskopen m. in. Doctor Hedre'n: Emot
det af mig föreslagna sätt för ifrågavarande
Låns upptagande hafva tvänne anmärkningar
blifvit gjorda, alt nemligen upplånande af
Banco-Sedlar , och Silfvers inköp för desamma ,
skulle alldeles tillintetgöra det med Lånet åsyf¬
tade ändamål, och vidare, att en sådan åtgärd
vöre stridande mot ett af 3:ne Riks-Slånd re¬
dan fattadt beslut. Den förra af dessa an¬
märkningar är så föga grundad, att den ej
torde behöfva någon vederläggning. Den sed¬
nare åter tyckes väl vara något betänkligare,
men vid närmare granskning och öfvervägan¬
de finner man, att det här åberopade, af 3:ne
Stånd fattade beslut ej stadgar annat, än att
de 2 Millionerne lbdr skola upptagas i ett
mot Silfver svarande värde.
Hvad angår sjelfva Lånet, bör detsamma
al pari här i Riket upptagas. Skulle åter den
händelse inträffa, att CoQrsen uppginge till
137 å 138, så bör någon upplåning ej ske,
utan endast när coursen är i36 elier derun¬
der. För de i Banken insatte Sedlar bör
Riksgälds-Contoret utgifva Obligationer, hvil¬
ka snart skola af Allmänheten gerna mottagas
och begagnas. Riksgälds-Contoret skall också
på detta sätt ej sakna Låne anbud, helst om
Lånen finge i smärre summor upptagas.
Den 3 Martu.
73
Härmed förenade sig Professoren Geijer
och Prosten Hvasser. ^
Dom-Prosten Heurlin: Vid Biskop He-
drens förslag får jag å nyo anmärka, att det
åsyftar upphäfvande eller tillintetgörande af
ett redan iältadt beslut. Rikets Ständer haf¬
va nemligen bifallit Stats-Utskottets Betänkan¬
de Nto 38a, hvaruti tillstyrkes, alt ett Lån i
Silfver motsvarande 2 Millioner R:dr efter
1664 5rs Mynt-fot, må för Statens räkning
upptagas, och då synes mig ingen fråga vidare
kunna uppstå om Lånets upptagande i Banco-
Sedlar. Dessutom, och äfven med den modi-
ficalion Biskopen gifvit åt detta Förslag, an¬
ser jag det icke antageligt, utan i sina följ¬
der blifva högst skadligt och komma alt mot¬
verka de beslut Rikets Ständer fattat och
Konungen sanctionerat om Mynt-bestämning
och Realisation. Om lånet i Sedlar upplages
al parij men Herrar Fullmäktige i Riksgälds-
Conloret skola för dessa Sedlar inköpa silfver,
högst till 136 sk-, kan man med säkerhet för¬
utse, att coursen genast uppjagas till nämnde
högd. Härigenom skola Bankens Silfver-inköp
förhindras och hela Realisationen gå förlorad.
Betydlig Ränte-förlust, utom den höga rabatten,
skall ock för Riksgälds Contoret uppkomma,
emedan de upplånta Sedlarne icke genast kun¬
na åter utlånas, utan måste användas lill Silf¬
ver-inköp, och först, sedan de blifvit förvand¬
lade till Silfver, kunna de nya af Banken ut-
gifna Sedlar utgå i Låne-väg.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius , före¬
kommen af Dom-Prosten Heurlinj anmärkte,
74
Den 3 Martn.
;itt här vore sA mycket mindre skäl att upp¬
rifva ett redan fattade beslut, som ingenting
var att befara, då åt Fullmäktige är uppdra¬
get, att på de förmonligaste vilkor upptaga
lånet. Ett maximum af 8 till io procrs för¬
lust var endast af Utskottet uppgifvet; kunde
lånet för billigare vilkor erhållas, så vore det
så mycket önskligare.
Doctor Svedelius, Contracts-Prosten Ni¬
belius och Contracts-Prosten P. G. Svedelius
samt Prosten Elfström förenade sig med Dom-
Prosten Heurlin och Biskop Thyselius.
Prosten ForslindJ Med den öfvertygelse
jag redan yttrat, alt ändamålet med detta lån
är att afhjelpa förlägenheten hos skuldsatte
Fastighets - egare, instämmer jag med Dom-
Prosten Heurlin och Biskop Thyselius. Den¬
na förlägenhet härrörer dels af Capital-brist,
dels af ett hämmadt lopp af Circulations-
medlen. Det är derföre man beslutat upp¬
tagandet af ett lån i Silfver, som förvexladt
till Sedlar skulle öka dessa circulalions-medel.
Skulle man tvertemot detta beslut upptaga lå¬
net uti sedlar, för att derför köpa Silfver, så
skulle ovilkorligen den förlägenhet man vill
afhjelpa, derigenom stegras till den högsta
nöd; enär de ännu uti rörelsen fästade c;ipi¬
ta I e r derigenom skulle derifrån dragas, för
att användas uti en förmonligare Import-han¬
del af Silfver. Men ännu mer skulle en så¬
dan åtgärd motverka realisationen; emedan
coursens stegring deraf skulle blifva en följd,
och således ådraga Banken de oberäkneliga
förluster vid dess återstående Silfver-köp. Jag
Den 3 Martil. 7 5
skulle således endast al dessa skål afstyrka
ett sådant förslag; men reserverar mig nu på
förhand deremot, såsom i ruin tanka rakt stri¬
dande emot e t af Rikets Ständer redan fat-
tadt beslut
Biskopen in. rn. Doctor Hedren: Det af
mig föreslagne upplåningssätt är ingalunda
stridande mot det af 3:ne Riks-Stånd i det¬
ta ämne fattade beslut; ty, då de i Banken
insatte Sedlarne sedan förvandlas i Silfver,
verkslälles den af dessa Stånd gifna föreskrift
om Silfvers anskaffande. Deremot, och i den
händelse realisationen vid lånets upptagande
redan vore verkställd och Silfver-utvexlingen
begynt, så är det alldeles likgiltigt, om lånet
ingår i Sedlar eller Silfver, som då är det¬
samma. Deraf alt Slaten endast contraherar
med enskilde inrikes, skall ock den förmon
vinnas, att Sedelstocken icke förändras, hvar¬
ken ökas eller minskas. Hvad angår den be¬
farade olägenheten, alt Capitalerne på detta
sätt skulle dragas från den allmänna rörelsen,
och att coursen, genom uppköpandet af Silf¬
ver för de af Riksgälds-Contoret insatte Sed¬
lar, skulle stegras, till förlust för Banken vid
dess återstående Silfver-köp, så vill jag, i af¬
seende å det förra anmärka, att den ifråga¬
varande Låne-summan ingalunda försvinner,
utan blott tager en annan väg i Allmänna rö¬
relsen; och, hvad det sednare beträffar, att
coursen i allt fall kan stiga till i36, utan att
vi kunna deremot sätta något correctiv. Men
om jag ock vill medgifva, att Fullmäktige i
Riksgälds-Contoret må ega att upptaga lån
76
Den 3 Martil.
utrikes, når sådane ej stå att inom Riket er¬
hålla, så måste jag dock yrka det vilkor, att
dessa län upptagas endast successivt och blott
när Medel-coursen understiger 136. Ränle-för-
lust härvid kan likväl uti intet fall undvikas.
H H. Erke-Biskopen och Talmannen er¬
inrade, att da (jucestio an redan genom Rikets
Ständers beslut var afgjord, kunde icke nå¬
gon proposition derom ytterligare framställas.
Prosten yinjou: Genom den af Högvör-
digste Herr Erke-Biskopen och Talmannen
gjorde förklaring, är jag förekommen. Jag
hade just begärt ordet, för att vördsammast
hemställa, huruvida liden borde borttagas,
genom öfverläggning örn ämnen, som genom
Rikets Ständers beslut om (jucestio an redan
arn definitivt afgjorda.
Jag vill blott i korthet tillägga, att jag
instämmer med Dom-Prosten Heurlin deruti,
att mesuren, det Riksgälds-Contoret emot en
högre cours är den gångbara, skulle för lanta
Banco Sedlar uppköpa Silfver, vore rakt mot¬
verkande möjligheten af realisationens verk¬
ställande; och med Prosten Forslind deruti,
att ändamålet med lånet i betydlig raon skul¬
le förfelas, om Låne-operationen endast skul¬
le röra sig inom den befintliga Sedelstocken;
kanske bidraga lill dess förminskning. Afsig-
ten är tvcrtom, just att Rörelse-capitalet må
ökas; och den i så många år, emellan en
progressivt tillvexande Varumängd och en
stationair Mynt-numerair, störda proportionen
återställas; NB. icke efter förra olyckliga
exempel, genom utgifning af ofunderade Mynt-
Den 3 Martti.
77
representativer, utan i naturlig väg, genom
elen ansvarande Silfver-fondens förökande i
samma nion, som Representativens numerair
tili vexer.
Dom-Prosten Heurlin'. Utom den olägen¬
het och våda för realisationen, jag förut an¬
märkt vid Förslaget om Riksgälds-Contorets
uppköp af Silfver, torde jag få tillägga, att
man icke ens eger säkerhet att den, genom
denna vågade operation uppjagade coursen
stadnar vid det maximum af 136 å i38 sk.,
man för desse uppköp föreslagit. Uppginge
coursen ännu högre, mäste antingen hela
Låne-operalionen afstadna, och inga pennin¬
gar af Riksgälds-Contoret vidare kunna upp-
lånas , eller ock kommo de upplånte medlen att
till ett måhända fruktlöst förväntadt cours-fall
ligga obegagnade, till ökad förlust för Riksgälds-
Contoret. Då lånet upptages, dels i Silfver,
dels i Sedlar, kan icke heller ett och samma
Reglemente för bägge fallen blifva lämpeligt,
och Riksgälds-Contoret finge contrahera icke
blott om ett, utan om 2:ne serskilta lån med
olika stipulationer. Vilkoren för amorterin¬
gen torde ock blifva olika, hvarigenom Riks¬
gälds-Contorets åtgärder kommo att betydligt
försvåras, och de beräkningar, hvarpå Utskot¬
tet grundat sina förslag så vid upp- som ut¬
låningen, blifva osäkrare, och kunna icke vi¬
dare tjena till ledning för bedömande af de
mångfaldige olika anbudens antaglighet.
Prosten m. m. Grevillius: Jag utbeder
mig att få fästa det Högv. Ståndets uppmärk¬
samhet dervid, alt Utskottet ingalunda, på sätt
78
Den 3 Martu.
en vard Talare tyckts antyda, ifrån Concur-
rensen om Lånets contraherande med Riks-
gälds-Contoret uteslutit Svenska Capitalislerne;
utan deremot ställt dem i framsta lummel,
samt beviljat dem högre fördelar så väl i ra¬
batt som ränte-liqvider. Men då Utskottet
befarat att de inhemska Capitalerne, såsom re¬
dan i Utlånings-väg på förmonligare vilkor
fästade, enligt hvad redan blifvit medgifvet,
kunde blifva otillräckliga till fyllande af den
summa behofvet kräfver och Rikets Ständer
redan beslutat till upplåning, bar det icke
kunnat undgå att föreslå det Lånet äfven på
Utrikes ort finge upptagas. Utskottet har ic¬
ke bort förlora ur sigte det egentliga ändamå¬
let, att skaffa hjelp der hjelp behöfdes, hvil¬
ket helt och hållet skulle förfelas om Inländ-
ske Capitalister framkommo med anspråk och
vilkor så betungande, alt de för den Låne-
behöfvande icke medförde någon förmon, så¬
ledes icke heller kunde antagas. En fri täflan
deremot mellan In- och Utländska Banquierer
måste nödvändigt leda till nedsatta fordringar
och de förmonligaste vilkor, hvarigenom afsig-
ten att hjelpa säkrast skall ernås.
Jag kan icke medgifva att Utskottet gjort
sig förtjent af den anmärkning, att hafva till¬
styrkt Länets upptagande på en gång; enär
5:te punkten i dess Utlåtande uttryckligen in¬
nehåller: att Riksgälds-Cantorets Fullmäkti¬
ge ega med Längifvarne öfverenskomma om
terminer helst 3 ä 4 > då Lånet skall lefve-
reras; äfvensom om det belopp, hvilket å
hvarje termin skall ajlemnas. Således, om
Den 3 Marlii. yg
än Utskottet icke tilltrott sig böra föreslå ett
successivt upptagande på det sätt den värde
Anmärkai eli uppgifvit, liar det dock lemnat
Fullmäktige i Riksgälds-Contoret tillräcklig
latitud för pröfning, icke ens inskränkt inom
de förslagsvis utsatte terminer, 3 å 4-
Ytterligare får jag tillägga, det jag befa¬
rar alt hela LAne-anstalten , emot Rikets Stän¬
ders redan fattade beslut, skulle tillintetgö¬
ras, om bestämdt föreskrefs Lånets upptagan¬
de i Sverige. Med de ringa Capitaler som
finnas i vårt Land och den höga Räntefot här
annu eger rum, tviflar jag att våra penninge-
män vilja åtnöja sig med 4 procent å Obli¬
gationer, som å deras sida icke ens äro upp-
sägbara och först efter 'öy års förlopp blifva
amorterade. Att så fästa sina penningar, u-
tan att kunna disponera dem, förutsätter ett
öfverflöd af Capitaler, hvilket åtminstone för
närvarande icke här lärer existera.
Biskopen m. m. Doctor Faxe förenade
sig med Dom-Prosten Heurlin och Prosten
Anjou.
Biskopen in. rri. Doctor Hedren: Jag fin¬
ner alt jag af någre värde Talare blifvit
missförstådd. Min mening har visst icke va¬
rit den, att Staten borde helt och hållet af-
liållas ifrån upplagande af de beslutna Lånen,
utan jag har blott velat yrka, att den största möj¬
liga latitud borde lemnäs åt enskilde, vare
sig Ut- eller Inländske Långifvare, att med
hvarandra utan Statens mellankomst afhand¬
la, och att upplåningen borde ske i flere ter¬
miner, allt efter som behofvet påkallade. Jag
8o
Den 3 Martil.
har ej heller yltrat den mening, att Full¬
mäktige i Riksgälds-Contoret borde bestämma,
om ett Lån finge lemnäs i Silfver eller i Ban-
co-Sedlar, utan jag har deremot ansett att
man borde lemna Långifvaren rättighet att efter
eget godtfinnande insätta Silfver eller Banco-
Sedlar. Skulle Silfver-utvexlingen komma alt
för sig gå, lärer man ej behöfva antaga cur-
sen högre än 128 sk. Hvad Räkenskaperne
emellan Banken och Riksgälds-Contoret an¬
går, lära de visst icke blifva vidlyftige och
besvärlige.
Professoren m. fh. Geijer: Då jag nu in¬
stämmer med Biskop Hedren, sker det mera
derföre, alt jag gillar den af Biskopen enon-
cerade princip, än i den förmodan att Bisko¬
pens bär yttrade mening möjligen skall vin¬
na Högv. Ståndets bifall. Rikets Ständer haf¬
va, efter min tanka, redan allt för mycket
bundit sig genom föregående beslut, för att
kunna antaga ifrågavarande förslag. Det är
ty värr, allt för säkert att det beslutna Silf-
ver-lånet kommeratt upptagas på utländsk hand
och att derigenom en häftig och artificiell
förökning af rörelse capitalet tillvägabringas,
hvarigenom desamma Ständer, som genom
realisationen hetats skola sätta en gräns för
ett sådant förfarande, nu sjelfve komma att
deraf gifvä exemplet.
Biskopen m. m. Doctor Lundblad'. Då jag
erinrar mig den nära lill entusiasm gränsan¬
de glädje, hvarmed man i8i5 emottog ryck-
let derom, att vår nu Regerande Allernådig-
ste
Den 3 Mart ii.
ste Konung då Nådigst täcktes lofva att befria
Riket från bördan af en Utländsk skuld, och
då jag tillika med undersåtlig vördnad erin¬
rar mig, att uti Kongl. Maj:ts Nådiga Propo¬
sition, som föranledt delta Betänkande, alls
icke med något ord omnämnes något Utländsk
Lån, tror jag mig ega tillräckligt skäl för
min känsla, alt med all undersåtlig vördnad
afstyrka Lånets upptagande på utländsk ort,
helst jag tror mig med visshet förutse att ett
beslut, fattadt om dylikt Lån, ingalunda skul¬
le hos hemmavarande Committenter blifva
välkommet. Jag tillstyrker derföre, att Lå¬
net, så vidt och i den mon det pröfvas vara
nödvändigt, må inom Landet upptagas, åt¬
minstone med Inländsk man contraheras. Jag
tviflar ingalunda derpå, det ju likväl, som
1800, mycket Silfver äfven nu finnes inom
Landet, hvilket kunde användas, i händelse
den då i dylik väg ingångna Transaction fin¬
nes vara för ändamålet uppmuntrande. Kor¬
teligen, och då det från Riksdagens början
varit och är, min föresats, att så litet som
möjligt är, medverka till utvidgande af efter
Riksdagens slut föga interesserande Protocol-
ler, förklarar jag, att jag i hufvudsaken de¬
lar de af Biskop Hedrén och Professoren
Geijer redan fullständigt yttrade åsigter.
Contracts-Prosten Hallström: Förslaget
innehåller, att om anhud göras både i Svenskt
och utländskt mynt, bör, derest vilkoren i öf¬
rigt äro lika, företräde lemnäs åt de förra.
Men än närmare, än på detta vis skett, hade,
Prest-St. Prat. i83o Band. KF\ 6
82
Den 3 Martil.
såsom jag föreställt mig, förtjent uttryckas -
och framhållas, att Lånet helst bör inom Ri¬
ket upptagas, ty detta är dock oförgripligen
ett af de mest väsendtliga och på utslaget i
längden inverkande vilkor. Företrädesvis ha¬
de en Termin kunnat för inländske speculan-
ter utsättas, då de egt att sig serskildt an¬
mäla; och först om detta försök misslyckats,
hade tiden varit inne, att låta utlåningen con-
currera. Jag erinrar äfven å nyo, att Staten
väl kunnat till Svenske Medborgare, om de
lemnat Lånet, förskrifva sig till hårdare vil¬
kor, ty den hade i sådant fall snart på mer
än ett sätt återfått, hvad den syntes i bör¬
jan förlora.
Häruti instämde Dom-Prosten Holmström.
Dom-Prosten Heurlin: Contraheras lånet
i Svenskt siifvermynt med räntebetalning i
Stockholm, kan och bör en större rabatt med-
gifvas, än om förskrifningarne utfärdas uti ut¬
ländska myntsorter med ränte-betalning på
utländsk ort. I förra fallet besparas årliga
provisioner och omkostnader vid ränte-liqvi-
den, och då Fullmäktige böra upptaga Lånet
på de för Staten förmonligaste och på sam¬
ma gång lindrigaste vilkor, lära de icke un¬
derlåta att äfven taga denna omständighet i
beräkning. Utskottet har ock föreslagit en
serskild fördel för de Obligations-innehafvare,
hvilka i Stockholm önska liqvid, genom en
månads betalning före förfallo-tiden af så väl
ränta som capital. Önskeligt vore visserligen
om lånet kunde inom Landet upptagas, men
ett dylikt o vilkorligt stadgande liar Utskottet
Den 3 Mar t ii.
83
destomindrc kunnat tillstyrka, som man före¬
ställt sig alt genom en fri och öppen con-
currénce emellan både in- och utländska Ca¬
pitalister skulle lånet på lindrigaste vilkor stå
att erhålla. Dessutom gifves ingen möjlig
controll på skillnaden emellan ut- och iu-
ländskt anbud. Den Svenske synbare Långif-
varen kan endast vara Commissionair för ut¬
länningen, som med sitt arfvode ökar rabatten.
Lika liten säkerhet eger man för Obligationer¬
nas qvarstadnande inom Landet. I dag ut-
gifna till Svensk Medborgare, kunna de innan
aftonen vara lill den verklige, utländske Lån-
gifvaren aflemnade eller afskickade. Man kan
således endast genom större fördelar söka gö¬
ra Obligationerne begärlige inom Landet, och
Fullmäktige kunna genom beviljad högre ra¬
batt för ränte-betalning i Stockholm öka den
af Utskottet föreslagna fördel af tidigare li¬
qvid.
Dom-Prosten Lidman: Det nu under frå¬
ga varande Lån är, hvilken benämning man
än må gifva det, ett Stats-lån, och kommer, i
följd af alia dylika Penning-transactioners
natur, att öfvertagas af en enda Långifvare,
som sedan i andra hand gör deta!j-obligatio-
nerne till föremål för Börs-speculationen.
Det är påkalladt säger man, af Penninge-
behofvet inom Landet och dermed följande
högre ränta och svårare betalnings-vilkor än
Jordbruket kan bära. Man tror sig dessutom
vid en blifvande fri Silfver-utvexling behöfva
ytterligare förstärka Bankens metalliska Fond,
för att äfven hos den mest tvifvelaktige un-
84
Den 3 Martii.
danrödja all farlioga för en möjlig stoppning,
och tyckes slutligen hysa nog allmänt den
fruktan, att under öfvergångs-perioden af o-
ordning till ordning i Myntväsendet, den
skuldsatte jorden skall blifva lill den grad
beroende af iutecknings-hafvare, att sjelfva
dess existence skulle löpa fara, i fall Staten
ej genom vidtagne kraftige åtgärder medlar e-
mellan desse båda stridiga interessen.
Här discuteras således egentligen den
fråga: huru skall Staten få a Millioner Silfver
för bästa köpet? Den som ger det, hart är Sta¬
tens Man, likgiltigt om han är Utländning
eller Svensk, om han heter Pehr eller Pål.
Härefter företogs öfverläggning öfver hvar¬
je punkt serskildt, då vid
i:a punktenj, angående Riinte-betalningetij
Dom-Prosten Fellenius anförde: Jag tyc¬
ker mig finna, uti det Ilöglofl. Utskottets För¬
slag i irsta pnukten om en 4 procents ränta,
en stridighet emot hvad Utskottet förut yt¬
trar, att upplåningen bör göras på de för-
rnonligaste vilkor 5 men här i denna punkt sä-
ges bestämdt, att räntan bör blifva 4 procent.
Om densamma likväl kan fås för 3 procent,
som icke är ovanligt eller torde blifva omöj¬
ligt, är ju 4 procent icke något förmonligt
vilkor, och hvarföre skall då denna procent
uttryckligen bestämmas? Dessutom är detta
en följd af en anmärkning på Riddarhuset,
hvari det blifvit yrkadt, att en bestämd Rän¬
ta bör utsättas, hvilken anmärkning Utskot¬
tet antagit, och, med frångående af sitt förra
förslag, nu bestämt räntan. Jag finner icke
Den 3 Martii.
85
något skäl, om förmonliga vilkor skulle sö¬
kas, hvarföre icke hvad förut föreslaget blif¬
vit må bibehållas, att räntan bör blifva högst
4 procent. Det vore ju icke omöjligt, om fle¬
re speculanter concurrera, att, äfven med öf¬
rigt billiga vilkor, få den till 3 procent.
Dom-Prosten Heurlin'. Meningen är att
räntan ovilkorligt bestämmes till 4 procent,
och Utskottet har ansett de olika anbudens
fördelaktighet icke böra bestämmas efter rän¬
tan, utan efter rabatten med tillika fäsladt
afseende, dels på de olika amorlerings-sätten,
dels på stället hvarest årliga ränte- och capi¬
tal -afbetalningar skola erläggas. De nyare
Stats-lånen äro upptagne med förut bestämd
räntefot, och concurrence eger endast rum i
fråga om prasmium eller rabatt samt amortis-
sement. Stodo ock lån att erhålla till lägre
ränta gn 4 procent, så skulle rabatten i sam¬
ma mon ökas, och tillgångarne för utlåningen
minskas. Af en mig meddelad Calcul har jag
vunnit den upplysning, att lån med 4 procents
ränta, då rabatten minskas, äro vida mindre
betungande, än med 3 procents ränta, då ra¬
batten är högst betydlig.
Bestämmes icke räntan, utan concurrence
äfven i lika fall öppnas, torde en mängd o-
likartade anbud inkomma, och Herrar Full¬
mäktige med svårighet kunna bedömma hvil¬
ket bör anses vara det lindrigaste och för Sta¬
ten fördelaktigaste.
Dom-Prosten Lidman: Utskottet har i
detta sednare Betänkande så till vida frångått
sina förra åsigter, att det nu bestämdt fixerat
86
Den 3 Martil.
en högre räntefot; men antydt en mindre ra¬
batt, såsom att förmoda. Enligt min tanka
har motsatsen lika mycket sorn talar för sig.
Ett tre procents lån här 20 procents rabatt
innan det i sjelfva verket kostar mer än ett 4
procents lån accorderadt till 8 procents rabatt.
20,000 R:dr Silfver högre årligt vexel-behof,
på en viss känd tid, skall dessutom ej blifva
för Staten såsom köpare, utan högst menligt
inflytande, på en Beurs sådan som Stockholms,
der äfven denna summa verkligen betyder
något. Amorteringen af Lånet blifver för öf¬
rigt så mycket lättare, ju större skillnaden är
emellan det Capital, som årligen till Amor-
tissements-cassan af Fastighets-lånen inbeta¬
las och det Rikgälds-Contoret behöfver till rän¬
ta å Stats-obligationerna.
Utsattes 4 procent, så blifver Statens
förlust på upp- och utlåningen gifven, och
nya anslag till dess fyllande snart af behof-
vet påkallade. Eller kan man väl på allvare
vilja yrka, att omkostningar hemma i Lan¬
det och utomlands, och alla möjliga chancer
af curs-stegring m. m. på en dubbel Låne¬
rörelse med öfver 10 Millioner Svenskt Banco,
skola kunna bestridas med 8000 R:dr Banco;
då Låne-Contoret i Götheborg, som drifver
den vida enklare Discont-rörelsen med 2 Mil¬
lioner kostar 12,000 R:dr Banco årligen.
Jag skulle således vilja tillstyrka att rän¬
tefoten nedsättes till 3 procent, men tror att
åt Riksgälds-Contoret, i afseende på rabatten,
blott den allmänna föreskrift borde lemnäs,
Den 3 Martu.
87
alt upptaga lånet på de möjligen förmonliga-
ste vilkor.
Dom-Prosten Heurlin'. Dom*Prosten Lid¬
mans anmärkning vore riktig, om lånet upp-
toges, utan skyldighet till återbetalning inom
bestämd tid. Genom accumulerande af rän¬
tor på den årliga amortissements-fonden vin¬
ner den en snar och betydlig tillvext, och
vid Obligationernas fall under pari, kan då
en större summa på en gång användas till in¬
köp och dödande. Men helt olika är förhål¬
landet med Lån, som inom bestämd tid sko¬
la till fullo återbetalas. I samma proportion
räntan minskas, ökas rabatten, och denna för¬
lust måste inom betalningstiden äfven ersät¬
tas, hvarigenom lånet blir ofördelaktigare.
De nyare Stats-lånen både i Frankrike och
Preussen hafva ock blifvit upptagne med 4
procents ränta.
Häruti instämde Prosten Elfström och
Prosten Forslind.
Denria punkt blef, efter framställd pro¬
position, bifallen.
2: dr a punkten
bifölls.
Vid 3:dje punkten, rörande rabatten eller
mellangift och provision för lånets anskaffan¬
de , anförde
Prosten Åstrand: Då denna sak förra
gången i Högv. Ståndet förevar, yttrade jag,
att det föreslagna maximi-beloppet af rabatten
är för högt. Till skäl för denna åsigt anför¬
88
Den 3 Martn,
de jag då, hvad äfven Reservanten, Herr Ecker¬
man, antydt, att det nya Franska Lånet blif¬
vit upptaget till mer än 2 proc. öfver pari,
hvaraf synes följa, att ett utländskt lån i Stock¬
holm bör kunna upplagas på långt lindrigare
vilkor, än Utskottet föreslagit. Man invänder
väl, att sådant icke lärer uteblifva genom den
fria eoncurrencen och genom föreskriften för
Fullmäktige, att antaga de anbud, som äro
förmonligast. Jag tror dock deremot erfaren¬
heten hafva tillräckligen visat, att det, som
verkslälles för Statens räkning, nästan alltid
blir så dyrt, som det möjligen kan eller får
blifva. Jag erkänner visserligen, att det icke
lärer blifva möjligt, att i anseende till den
drygare transport - kostnaden erhålla ett lån
härstädes till ens pari, då Räntan är 4 Proc.;
men jag förmodar, att det kan erhållas med 2
a 3 Proc:ts rabatt, och anser derföre maxi¬
mum af rabatten böra utsättas till 5 högst 6
Procent, om Räntan erlägges utrikes, samt till
något högre, om densamma erlägges i Stock¬
holm. När lån i Frankrike kan upptagas lill
102^ Procent, så bör det väl kunna fås lef-
vereradt i Stockholm för g5 Procent. Man
liar då medgifvit proc. till betäckande af
transport och öfrige omkostnader.
Härmed förenade sig Contracls-Prosten
Hallström, Professoren Moren, Dom-Prosten
Fellenius, Biskop Lundblad, Biskop Hedren
och Comminister Dahlgren.
Prosten Anjou: Jag skulle visst icke un¬
derlåta att instämma med Prosten Åstrand,
om Utskottet hade föreslagit att, t. ex. 8 procent
bestämdt skulle afdragas. Men så är ej förhål¬
Dm 3 Mavtii.
89
landel, utan blott stadgadt, alt aldraget ej
får öfverstiga 8 å 10 procent.
dag hyser deL säkra förtroende lill Riks¬
gälds - Contorets Herrar Fullmäktige, att de
skola betinga de möjligen förmonlignste vilkor.
Ju mindre rabatt, desto bättre; men då Ri¬
kets Ständer icke i förband kunna ingå i alla
detaljer, böra icke sådane vilkor föieskrifvas,
som möjligtvis kunde göra verställandet af ett
redan fattadt beslut omöjligt. Blott maximum
bör och kan utsättas. Vederbörandes nit och
omtanka skola väl finna minimum.
Prosten Forslind instämde med Prosten
Mnjou och tilläde, att enär det vore bekant,
att vid de nyss upptagne Stats-Lånen i Paris
och Berlin, Preussiska Staten nödgats betala
4 Procent mer än den Franska, och dessutom
af Lånets ifrigaste motståndare medgifvet, alt
Transport-kostnaderna för Silfrets hithörande
ifrån Continenten måste beräknas till 4 pro¬
cent, så kunde Sverige icke vänta sig vid sam¬
ma operation större fördelar, än 8 Proc. un¬
der dem som Frankrike erhållit. Andia om¬
ständigheter kunde ock inträffa, som verkade
till ännu ofördelaktigare förhållanden, dem
man måste underkasta sig, i fall man ej ville
blottställa sig för möjligheten att förfela hela
ändamålet. Stats-Utskoitels förslag om 8 till 10
proc:ts rabatt vore då ingen orimlighet och bor¬
de mandessutom besinnaåttdetta förslagickein-
innebure den rabatt man borde gifva, utan en¬
dast en calcul öfver den man kunde under¬
kasta sig enligt utlånings-grunderna, utan alt
befara någon förlust för Staten. Enligt Pro¬
stens tanka borde ingen rabatt hafva blifvit
9°
Den 3 Martil.
af Rikets Ständer bestämd, utan denna ange¬
lägenhet bort uppdragas Herrar Fullmäktige
i Riksgälds-Contoret. Men då våra former
icke medgifva detta, utan fordra denna oform¬
lighet, att rabattens maximum offentligen be¬
stämmes, så anser jag det bättre, att detta
maximum bestämmes till det högsta rimliga.
Rabatten kan i alla fall icke nedtvingas, utan
igenom öppen concurrence; men den täflan,
som deraf skall uppkomma, blifver troligen
mindre, ju ringare spelrum lemnäs för spe-
culationen derigenom, att det bestämda maxi¬
mum närmar sig det verkliga. Prosten till¬
styrkte derföre bifall till Utskottets förslag.
Häruti instämde Prosten Elfström. .
Prosten m, m. Grevillius: För min del
kan jag icke finna någon våda uti att, på sätt
Utskottet föreslagit, bestämma mellangiften
eller provision till 8 högst ro procent. Det¬
ta är ett maximum, hvarutöfver afdraget icke
får sträckas, och hvarmed, enligt uppgjorde
calculer, lånet kan bära sig utan förlust. Det¬
ta hindrar således icke att lånet på vida för-
raonligare vilkor, ja ända till pati kan erhål¬
las; helst Lånets upptagande på Europas stör¬
re Beurser skall tillkännagifvas och förseglade
anbud begäras, då hugade Speculanter icke
lära underlåta att nedsätta vilkoren och un¬
derbjuda hvarandra.
Dom-Prosten Heurlin: Då Högv. Ståndet
bifallit Utskottets förra Betänkande i denna
punkt, och Utskottet i det sednare deruti ic¬
ke gjort någon förändring, hade jag förmodat,
alt fråga om rabatten redan vore afgjord, och
Den 3 Mcirtii.
9*
icke behöfde till pröfning åter upptagas. Om
jag än delar flere värde Talares förhoppning,
att lånet kan erhållas på lindrigare vilkor,
än det maximum af rabatt och omkostnader,
Utskottet föreslagit; tror jag likväl delta ma¬
ximum icke böra utstakas så ringa, att det
vigtiga ändamålet, gäldbundne Jordbukares
understöd, förfelas, och Rikets Ständers be¬
slut härom rent af tillintetgöres. Icke heller
anser jag jemnförelsen med det rika Frankri¬
ke eller Preussen vara hit lämpelig. Emellan
de lån med lika ränta, som desse Stater ny¬
ligen upptagit, är ock en skillnad uti rabatt
af 4 procent. Frankrike erhöll sitt lån till 102,
7! cent., men Preussen endast till 98 proc.
Lägger man härtill Transport-kostnaden för
Silfret, som i Banken beräknas till 5 a 6
procent, lärer man finna att 5 Procents ra¬
batt blifver otillräcklig, och att lån på dessa
vilkor må hända icke erhålles. Deremot skulle
jag gerna biträda den modification jag hört
yttras, att rabatt med omkostnader utsattes
till 8 procent, om obligationerne ställas i Ut¬
ländsk Myntsort, med ränte-betalning å ut¬
ländsk ort, men må stiga till högst 10 proc.,
om de föreställas i Svenskt Silfver-mynt, med
ränte - betalning i Stockholm. I sednare fal¬
let uppväges den högre rabatten af andra för¬
delar.
Prosten Åstrand: Jag är missförstådd,
ora man af milt yttrande förmenar, att jag
hyser det misstroende mot Fullmäktige, att
de skulle kunna begagna den medgifna större
laliludcu lill egen vinning på Statens bekost-
\
9 2
Den 3 Martu.
nåd. Min mening är, att den medgifna hö¬
gre rabatten skall, helt och hållet utan deras
förvållande, komina att medföra större förlust.
Liksom vid entreprenader för allmän räkning,
då Speculanten känner, huru mycket veder¬
börande få gifva, det nästan alltid händer,
att alla anbud stadna vid maximi-summan
eller föga derunder, så skall det äfven utan
tvifvel här hända, att anbuden blifva så låga,
som möjligt. Hvad beträffar anmärkningen,
att det nya Preussiska Lånet blifvit upptaget
till 98 Procent, så torde man böra märka,
att, när ett lån skall upptagas och utgå t.
ex. från London eller Paris, så kan det ic¬
ke göra betydlig skillnad i kostnaden, om
det går till Stockholm eller till Berlin. Jag
tror, att två Procents tillökning är då långt
öfver, hvad som erfordras, och jag finner mig
sålunda böra fortfara i mitt yrkande, att ra¬
batten må blifva högst 6 Procent, då Bäntan
erlägges utrikes, samt något högre då den er¬
lägges i Stockholm.
Contracts-Prosten Östberg: Jag har reser*
verat mig mot Höglofl. Utskottets beslut, alt
rabatten å det tillämnadej Utländska Silfver-
lånet får uppgå till 8 å 10 Procent; eme¬
dan jag tror, att ej annat bör komma i be¬
räkning till afdrag, än sjelfva Transportkost¬
naderna för Silfrets införande i Banken, hvil¬
ka ej böra öfverstiga 4 & 5 procent. Hvad
deröfver beviljas i rabatt, anser jag för en
alldeles öfverflödig skänk lill Långifvaren,
hvars biträde, åtminstone efter min öfverty¬
gelse, ej är påkalladt af någon trängande nöd.
Den 3 Martil.
&
Då 4 procents Ränta erbjudes, hvilken hvart
halfår bör erläggas, tror jag Långifvare ej sko¬
la saknas; belst i andra Länder sällan be¬
talas för lån mera än 3 procent. Capita-
lister skola helt visst med begärlighet be¬
gagna delta tillfälle Svenska Representatio¬
nens knappa pluralitet öppnar för dem, att
draga en säker vinst af deras Capitaler, u-
tan att det kostar dem serdeles besvär och
omsorg. Använda de dem i Handel, i Fabriker,
i Jordbruk, så äro de utsatta för Conjunctu-
rens omvexlingar, hvarigenom de väl under¬
stundom vinna mycket, men ock ofta förlora
allt. Jag tror derföre, man ej bör frukta för¬
lora den nu beprisade fördelen att skuldsät¬
ta vårt fria, fredliga Land bos Utländningen,
om man åtminstone i den delen afser Lan¬
dets bästa, alt ej bestämma mera än högst
5 Procents rabatt på det tillämnade Lånet.
Dom-Prosten Holmström: Om jag kunde
instämma med Dom-Prosten Heurlin deruti,
alt ett Förslag att nedsätta rabatten eller
provisionen å lånet under Utskottets maxi¬
mum, borde taxeras såsom ett försök att upp¬
rifva Högv. Ståndets beslut, angående uppta¬
gandet af ett Silfver-lån, enär detta omöjli¬
gen skulle kunna erhållas under berörde Maxi¬
mum ; så skulle äfven jag, oaktadt min dissensus
i sjelfva princip-frågan, anse ett slikt nedsätt-
nings-försök obehörigt. Nu deremot hyser
jag en alldeles motsatt öfvertygelse. Med den
betänksamma pröfning af alla, detta vigliga
mål rörande omständigheter, hvilken hos
Höglofl, Stats-Utskottels Pluralitet, som upp¬
94
Den 3 Martu.
gjort förslaget till Låne-vilkor, måste förut¬
sättas, kan jag nemligen alldeles icke finna
det förenligt alt yttra, det rabatten icke Jin-
ge öfverstiga 8, högst io procent, i fall det
varit fullkomligt gifvet att lånet omöjligen
kunde erhållas på lindrigare vilkor. Då ha¬
de dessa procent icke hort bestämmas såsom
ett Maximum utan såsom ett Minimum> hvil¬
ket det ock, i sådant fall, ålegat Utskottet
att, åtminstone med någon Auctoritet, bevisa
verkligen vara ett Minimum för vårt i Stats-
låns-hazarden ingående Fädernesland. Ett
sådant bevis vågar jag tvifla kunna åstadkom¬
mas, helst äfven jag, som i dessa ämnen hvar¬
ken har eller någonsin hoppas få någon erfa¬
renhet, i detta fall ej saknar så kalladt Au-
ctoritets-stöd för min mening. Hvad sjelfva
saken fördenskull beträffar, vill jag visserli¬
gen icke bestrida alt Herrar Fullmäktige i
Riksgälds-Contoret ej äroaf Utskottets yttran¬
de bundne vid alt antaga ett anbud, som hål¬
ler sig omkring det föreslagne Maximum i
provisions-väg, utan visserligen ega maktafsluta
lånet för bättre köp, i fall något sådant erbjudes;
men då det är mer än sannolikt, att Herrar
Banquierer, som speculera på vinst af detta
lån, ej underlåta att först förskaffa sig känne¬
domom det bestämda Maximum, innan de gö¬
sa sina anbud, så är det lika sannolikt, att,
antingen genom uttrycklig öfverenskommelse
eller genom speculations-andans gemensam¬
ma interesse, intet anbud kommer alt ser¬
deles understiga det fastställda Maximi-be-
loppet. Mig synes det sålunda högst nöd¬
Den 3 Martti.
95
vändigt att fixera detta Maximum så lågt som
möjligt, utan att upphäfva sjelfva sakens verk¬
ställbarhet, och just för att i sistnämnda hän¬
seende undvika all anledning till förebråelse,
tar jag mig friheten föreslå bibehållandet af
8 procent såsom det högsta men tror, att i
stället för 8, högst 10, såsom Utskottet före¬
slagit, bör sägas, det rabatten ej får öfversti¬
ga sex , högst åtta procent.
Dom-Prosten Lidman: Då räntefoten nu
blifvit bestämd till 4 procent, har jag så myc¬
ket större anledning att yrka, det rabatten
måtte nedsättas till högst 8; och kan ej gilla
någotdera af de tvänne skäl, som här blifvit
uppgifne för den föreslagna af 10.
Visst är att Sverige år långt aflägse från
Europas stora Penninge-marknad, men likväl
tror jag ej att distancen skall öka omkostnin-
garne med mer än 2 procent. Det exempel
man anfört, att det sista Preussiska Lånet
kostar 4 procent mer än det nyss förut upp¬
tagna Franska, bevisar för och ej emot min
sats; ty afståndet emellan dessa båda Städer
och Frankfurt, Central-punkten för alla dyli¬
ka speculationer, är ungefär lika långt och
kån således ej olika inverka, ej ens på Silf-
ver-transporten, om den skulle behöfvas.
Snarare skulle jag söka orsaken i dessa
tvänne Länders olika Styrelse-sätt; Preussen
är oinskränkt Monarkiskt; säkerheten för den,
som lånar Staten, ligger ensamt i den blif¬
vande Regentens enskilda vilja, att åt företrä¬
dares allmänna åtgärder gifva sin Sanclion,
en Sanction som man visserligen bör vänta,
.96
Den 3 Martil.
men aldrig kan bestämdt påräkna. Frank¬
rike bar en Constitulion, och der gör och ga¬
ranterar hela Nationen Stats-skulderna.
Vi stå i samma förhållande, och detta nu
föreslngne Svenska Statslån är för Långifvare
så mycket säkrare att contractera, som in¬
teckning i Svensk jord till 5 Millioner Silf-
vers värde dem de facto erbjudes, och nå¬
gon försämring af Obligationerna aldrig kan
tänkas, då den åt Långifvaren erbjudna pan¬
ten årligen kommer att stiga i värde just ge¬
nom ett ändamålsenligt användande af det
Capital, som åt Låntagaren försträckes.
Visst måste inan också medgifva att sät¬
tet, på hvilket våra gamla lån, serdeles de
Sachsiska och Genuesiska, liqviderades, ej myc¬
ket stärkt vår utländska credit; men jag hade
likväl väntat af dem, sorn nu med skäl klan¬
drat detsamma, att de, sanningen till ära,
tillika skulle erinrat, att Regering och Folk
nu mera blifvit för mycket upplyste om si¬
na egna sanna fördelar, att någonsin vidtaga
dylika, äfvenså orättvisa som opolitiska åt¬
gärder.
Dom-Prosten Heurlin: Det torde tillåtas
mig meddela den upplysning jag erhållit, att
det nyligen upptagne Preussiska lånet icke
skulle lefvereras i Berlin, utan i London, och
skulle användas till inlösen af ett annat sam¬
ma Stats äldre Lån med 5 procents ränta, och
är således endast en omsättning af Capitalet
från högre till lägre ränta.
Beträffande åter Frankrikes och i all¬
män-
Den 3 Mar t ii.
91
mänhet Constitutionella Staters större Credit
än Preussens eller Despotiska Staters, så tviflar
jag att någon annan Stat kan ega anspråk på
större förtroende eller Credit än Preussen
med skäl kan tillegna sig. Med ovanlig libe-
ralitet har denna Despotiska Stat ililädt sig
förbindelse att ansvara för alla de skulder,
för hvilka de Länder häftade, hvilka vid sed¬
nare Fredsslut blifvit med Preussen införlif-
vade, just samma skulder som Fransyska Re¬
geringen öfverkorsa t, och för hvilken för*
drings-egarne icke gjorde sig hopp om ringa¬
ste ersättning. Hvad åter angar Sveriges högt
beprisade lycka, att hafva blifvit befriad ifrån
dess förra utländska skuld, så lärer denna O-
peration icke hafva bidragit att styrka vår Cre¬
dit på utrikes ort, och äfven af denna anleda
ning tror jag att rabatten ej kan utsättas en¬
dast till 5 procent.
Prosten Forslind: Då jag begärde ordet*
var det för att enligt en värd Ledamots upp¬
maning berigtiga milt sätt att beräkna den
möjliga rabatten vid lånets upptagande. Der¬
uti är jag af Dom-Prosten Heurlins nu afgif-
na yttrande lill alla delar förekommen. Der¬
utaf är klart att omkostningarne för ett låns
upptagande i Sverige måste blifva mera be¬
tungande, om ock dess credit vöre lika stad¬
gad, som andia Länders. Men dertill fordra¬
des att Sverige visade mot sina fordna Stats-
Creditorer, samma generositet, som t. ex. den
Preussiska Staten visade emot sina. Om glä¬
djen var stor inom Landet vid underrättelsen
Preste-St. Prot. 1829, Band. XV. 7
9»
Den 3 Martil.
om den utländska gäldens afplanande, så var
känslan hos creditorerna nog Litter, för att
icke förmoda temmeligen varaktig.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius till¬
styrkte att bifalla denna punkt. Frågan var
att bispringa behöfvande Fastighets-egare. Om
lånet icke kunde fås för den rabatt Utskottet
föreslagit förföll frågan af sig sjelf. Kunde
det åter lemnäs för lindrigare, så bade man
att förvänta så mycket förmonligare vilkor
vid utlåningen,
Prosten m. m. Grevillius hemställde, hu¬
ruvida beslutet om rabatten elier mellangif-
ten, redan fattadt, nu kunde upprifvas.
Dotn-Prosten Holmström erinrade häre¬
mot, att Högv. Ståndets förra bifall till det
föreslagna Maximum af 8 k 10 procents ra¬
batt å Capital-lånet, var gifvet i sammanhang
med Utskottets förra förslag angående Räntan j
hvilken då var uppgifven böra uppgå till
högst 4 procent och således kunde betingas
ännu lägre. Nu deremot i detta Utlåtande
hade räntan ansetts böra bestämdt utsättas
till 4 procent, och således syntes någon jemnk-
ning i afseende på Capital-rabalten vara bil¬
lig. Utskottet hade ock stärkt sin omtanka
för långifvarens beqvämlighet till åtskilliga
andra, förut ej omförmäldta stadganden, såsom
t. ex. att medgifva, det lånet ej skulle få upp¬
sägas inom en tid af högst io år, o. s. v. —
Högv. Ståndet kunde således ej vara bundet
af sitt bifall till Utskottets förra förslag i en
eller annan punkt, när Utskottet sjelft i an-
Den 3 Martii.
99
fjra punkter, som med de förra ega oskiljak¬
tigt sammanhang, frångått samma förslag-
Sedan discussionen rörande denna punkt
var slutad, och den framställda propositionen
till bifall d erå med bade Ja öcli Nej blifvit
besvarad samt Votering yrkad, framställdes
till justering och gillades efterföljande propo¬
sition: ”Den som bifaller hvad Utskottet i
denna punkt föreslagit, lagge Ja; den det
icke vill, lagge Nej; Vinner Nej j så må ej
rabatten eller mellangiften och provisionen
för lånets anskaffande öfverstiga 6, högst 8
procent."
Omröstningen, på lagligt sätt verkställd *
Utföll med rg Ja emot 18 Nejj hvadan såle¬
des denna punkt var bifallen.
Häremot reserverade sig Contracts-Pro¬
sten Hallströmj Contracts-Prosten Östberg,
Prosten Astrand och Comminister Dahlgren.
Vid 4-‘de punkten, angående betalnings-
vilkoren, anförde
Dom-Prosten Holmström, att han ansåg det
böra i denna punkt uttryckas, att, om lånet er-
hölles inom Landet, uti Svenskt mynt, Riks-
gälds-Contorets Fullmäktige egde att bevilja
en högre rabatt å Capitalet, ari om länet
blefve utländskt. Väl vöre det redan sagdt,
att lånet skulle upptagas, der de lindrigaste
vilkor erhöllos, men det borde vara bestämdt,
att lindrigare vilkor i afseende på Capital-
rabatten icke skulle medföra förmons-rätt för
en utländsk långifvare; ty det berodde af
Curs*förhållanden, som aldrig kunna med sä¬
100
Den 3 Martu.
kerhet beräknas, huruvida det inländska lå¬
net med en större rabatt kunde blifva för-
nionligare, än det utländska, med en mindre.
Hrr Fullmäktige borde härutinnan icke be¬
höfva taga sin tillflykt till den osäkra proba-
bilitets-Järan.
Dom-Prosten Heurlin: Utskottet har till¬
styrkt förmonsrätt för anbud i Svenskt mynt,
derest vilkoren äro i det hela lika fördelak¬
tiga. Hvarifrån penningarne komma är för
öfrigt för Riksgälds-Contoret likgiltigt; och
någon säker control! deröfver lärer icke kun¬
na uppgifvas. Vill man utestänga utländsk
concurrence, som likväl måste misslyckas, för¬
orsakar man endast ökade kostnader.
Professoren Gravander: För att gora den¬
na upplåning till större eller mindre delen
inhemsk, och befordra densamma, anser jag
nyttigt alt vissa summor bestämdes. Häri¬
genom vore möjligt att inländska män också
kunde concurrera, emedan knappast någon
enskild inom vårt Land kan erbjuda hela sum¬
man. Alt antaga en enda General-utlånare,
eller Compagnie, synes mig medföra flera o-
lägenheter. Få kunna då täfla, och rabatten
blefve derigenom större. Ändamålet vinnes
likaväl.
Vidare skulle jag tro det förmonligast
att Kungörelserne om lånet ibland annat in-
nehölle den föreskriften, att både lånet skul¬
le lemnäs i Stockholm kostnadsfritt, ochrän-
torne här uppbäras. Speculanter rättade si¬
na anbud derefter, i synnerhet utländske, och
gjorde så sina beräkningar. Säkerligen skul¬
Den 3 Martii.
ioi
le courtage och remiss-kostnader då blifva
mindre.
Prosten Grevillius: Till hvad Dom-Pro¬
sten Heurlin yttrat och hvaruti jag till alla
delar instämmer, vill jag endast tillägga, att.
i sjelfva §. ligger vigten å uttrycket: i det
hela.
Prosten Forslind förmodade de olika å-
sigterna lätt kunna sammanjemnkas om ordet
lindrigaste utbyttes emot uttrycket: förmon-
ligaste låne-vilkor, dem Herrar Fullmäktige i
Riksgälds-Contoret egde att bedöma.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius erin¬
rade, att då det icke vore någon förmon att
taga lån, vore det föreslagne utbytet af ord
här icke lämpligt.
Dom-Prosten Heurlin: Stadgar man ovil-
korligt att ränta och förfallet Capital endast
får i Stockholm och i Svenskt Silfvermynt
uppbäras, måste låne-vilkoren blifva vida o-
fördelaktigare, än om denna omständighet öf-
verlemnas till Herrar Fullmäktige, att efter
de olika anbudens pröfvande derom med Lån-
gifvaren öfverenskomma. Man måste betän¬
ka, att Obligationerna icke qvarstadna hos
den eller de Banquierer, som med Riks¬
gälds-Contoret contrahera, utan utpridas till
en mängd enskilde personer, och upptages lå¬
net på utrikes ort, blefve det högst olägligt
för enskilde fordrings-egare att vid hvarje
ränte-termin garantera Obligationer och erlägga
Commissions-arfvode. Följden af ett dylikt stad¬
gande vore, att desse Obligationer blefvo mindre
begärlige och folio i värde, och då desse o¬
103
Deri 3 Martiii.
lägenheter icke af Långifvaren lära förbises,
kommer han att betinga sig högre rabatt.
Härmed förenade sig Contracts-Prosten
Hallström.
Denna punkt blef, efter framställd pro¬
position, bifallen.
5:te punkten. Gillade Ståndet Utskot¬
tets förslag med den förändring, att orden:
''öfverenskomma om terminer helst 3 å 4> då
lånet skall lefvereras” utbytas mot följande:
öfverenskomma om lämpliga terminerj då lå¬
net skall lefvereras."
Vid 6:te punkten, om Kungörandet af
lånets upptagandes anförde
Prosten Åstrand: Utskottet synes öfver
allt i sitt Betänkande hafva utgått från den
synpunkt, att hela lånet skall upptagas af en
enda Banquier, Jag tror dock, att det vore
l^ättre för Staten, om lånet kunde delas i
mindre poster, som måhända komma att er¬
bjudas mot lindrigare vilkor, äfvensom det då
Liefve möjligt för inrikes Capitalister, att del¬
taga i Speculationen, hvaraf den vinst härflö-
te, att räntan till en del stadnade inom Ri¬
ket. Jag vill derföre tillstyrka, att orden:
förseglade anbud 8cc. — —- grunder, måtte
förändras sålunda: förseglade anbud å för¬
sträckande af hela lånet eller af någon visst
icke 5ooo R:dr Silfver Specie understigande _,
andel deraf på de af Rikets Ständers bestäm¬
da grunder.
Dom-Prosten Heurlin: Om anbud af min¬
dre summor skola autagas, är nödvändigt att
Den 3 Mar t ii.
io3
et Minimum bestämmes, hvarunder icke nå¬
got anbud anses antagligt, och detta Minimum
bör icke utsättas allt för lågt. Men förslaget att
med flere personer och i smärre summor con-
trahera om det beslutade lånet, är under-
kastadt stora svårigheter och lärer icke kun¬
na verkställas. Utskottet har icke tillstyrkt nå¬
got bestämdt sätt för amorterings-fondens an¬
vändande, utan ansett det böra bero på Fullmäk¬
tiges och långifvares ömsesidiga öfverenskom¬
melse. Härtill gifvas en mängd olika sätt,
genom årlig Capital-afbetalning på hvarje Ob¬
ligation, (på hvilket vilkor likväl ingen Bankier
lärer ingå,) eller genom inlösen af vissa Ob¬
ligationer i bestämd nurnerföljd, eller genom
utlottning, eller genom amortisseraents-fondens
öfverlemnande till contrahenter mot förbin¬
delse att årligen inlösa ett visst antal Obli¬
gationer, eller slutligen genom Riksgälds-Con-
torels egen försorg, genom uppsägning eller
uppköp, då Obligationerne hålla sig vid, el¬
ler falla under pari; skola flere anbud anta¬
gas, kunna amorterings-sätten yrkas olika,
hvaraf följden blifver, att Riksgälds-Contoret
icke upptager ett, utan flera Lån, hvarföre
serskilda räkenskaper måste föras och olika li-
quider årligen verkställas. Det är ock vid
alla Statslån vanligt, att man contraherar med
ett enda Bankiers-lius, som ikläder sig hela
ansvarigheten för lånet, och hos hvilket mindre
Långifvare teckna sig till delaktighet eller ock
högre Obligationer. Bäst synes mig att i det¬
ta fall reglementera så litet sora möjligt, och
i stället med fullt förtroende åt Herrar Full¬
T)en 3 Martti,
mäktige inrymma all möjlig latitud. Stats¬
utskottets Betänkande innehåller redan ock
för många föreskrifter och detaljer, men Ut¬
skottet har måst vika för de inom Riks-Stån-
den sammanstämmande anspråken på control-
ler, oaktadt man varit öfvertygad att Herrar
Fullmäktige skulle dem förutan hafva lika
samvetsgrant och måhända ännu fördelakti¬
gare uppgjort denna Operation.
Prosten Anjou: Dorn-Prosten Heurlin har
tillräckligt upplyst förhållandet. Om Riks-
gälds-Contoret skulle nödgas directe afhand¬
la med en mängd enskilde Långifvare, skulle
derigenom en sådan olikhet i vilkor, betal-
nings-tider ra. ra. uppkomma, att bokföringen
blefve högst svår och invecklad, och control-
ien nästan omöjlig.
Sveriges förra, nu 1 yckligtvis liquiderade
Statslån, voro alla ställde på så sätt, att en
Banquier öfverlog hela affairen, och utgaf se¬
dan till alla dem, som önskade i Lånet deL
taga, de sä kallade Partial-Obligationerna.
Detta hindrar icke flera Capitalister att före¬
na sig om summan, ragn Riksgälds-Contoret
bör helst transigera med ett Firma.
Prosten Forslind tillstyrkte, att orden i
denna punkt: J,Utan påföljd efter lag,” såsom
Jiär alldeles onödiga, mätte borttagas.
Denna punkt blef icke bifallen.
7:de punkten, bifölls.
8:de punkten, gillades.
egde punkten, blef ock bifallen.
io:de punkten bifölls med deji förän¬
Den 3 Martti,
dring, att citationen af <):de punkten utaf ut~
länings-vilkoren rättas tili den 8:de.
§. 7.
Enär nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 4*5, i anledning af de inom
Högloft. Ridderskapet och Adeln , Valloll. Bor¬
gare-Ståndet samt Hederv. Bonde-Ståndet gjor¬
da anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 384» med förslag till Allmänna Grunder
för Riksgälds-Contorets utlåning emot inteck¬
ning i Jord-egendom, blefvo i:a, 2:dra och
3:dje punkterne hifallne.
Vid 4tde punkten, anförde
Dom-Prosten Holmström3 att han trodde den
minutieusa föreskriften i denna punkt om för¬
delningen af lånesumman mellan Rikets Län,
på det sätt, att J af Låntagarne skulle göra
deras inbetalningar inom hvarje Qvartal af
året, vittna om den, utaf en Ledamot förut
anmärkta, böjelsen bos Rikets Ständer vid
denna Riksdag att öfverdrifvet reglementera.
Föreskriften blefve svår att verkställa, kanske
alldeles overkställbar. Det åsyftade ändamå¬
let vunnes lättare och säkrare, om antingen
de enskilde Låntagarne tiliförbundos att be¬
tala ränta hvarje half-år, eller ock åt Staten,
vid lånets upptagande, förbehölls rättigheten
att betala ränta endast en gång om året.
Härvid erinrade Dom-Prosten Heurlin
om innehållet af punkten, der Utkottet med
begagnande af ordet ungefär velat undvika
att lemna en bestämd föreskrift, ehuru Ut¬
skottet trott, att afbetalningarne på det före¬
io6
Den 3 Martil.
slagna sättet lämpligast skulle kunna verk¬
ställas.
Denna punkt blef, efter framställd pro-
sition , bifallen,
Vid 5:te punkten, anförde
Professoren Morén: För min del anser
jag orätt, att afbetalningarna skola få göras i
Landt-Ränterierna och att Riksgälds-Conto-
ret skall godtgöra remisslaget. Den förra om¬
ständigheten ökar göromålen för en redan
starkt sysselsatt Embetsman. Den sednare ö-
kar utgifterna för Riksgälds-Contoret. Sum
man blir väl ej stor, men skulle i alla fall
blifva mindre känbar för Låntagaren, som på
sin sida har alla förmoner, än för Riksgälds-
Contoret, som löper alla risquer.
Dom-Prosten Heurlin anmärkte, att ehu¬
ru de meste inbetala i Riksgälds-Conloret,
skulle dock i motsatt händelse, hela summan
för remisslaget uppgå endast till 133: 16.
Denna pnnkt bifölls.
Vid 6:te punkten, anförde
Professoren Morén: Min oförgripliga me¬
ning är, att reverserna böra ställas i Silfver,
utan hvilket försigtighetsmått Riksgälds«Con-
toret kan komma att göra stora förluster.
Skulle derigenom, såsom raan befarar, mindre
jord-egare afskräckas från att taga lån, så vo¬
re detta, efter min öfvertygelse, för Landet
en lycka.
Häruti instämde Prosten tistrand, och Gon-
tracts-Prosteu Hallström.
Den 3 Martil.
107
Dom-Prosten Heurlin anmärkte härvid,
3tt i sådan händelse skulle lånen komma en¬
dast de större Faslighets-egare till godo,
tvertemot Rikets Ständers afsigt med uppta¬
gandet af ifrågavarande lån.
Förevarande punkt bifölls.
Vid ^rde punkten, yttrade
Contracts-Proslen Hallström, att han an¬
såg den föreslagna Minimi-summan, 200 R:dr
Banco, alltför låg. Den ringa ränte-besparingen
af 2 R:dr kunde icke på långt när ersätta de
V i och för lånets erhållande oundgängliga kost¬
nader, i afseende på hvilka han heldre ville
tillstyrka, att ej mindre summa, än 5oo R:dr
B:co, fastställdes till utlåning.
Prosten dnjou: Med flera Talare in¬
stämmer jag deruti, att nu föreslagna Mini¬
mum af 200 R:dr, är för lågt; men tror dock,
alt man bör stadna vid det af Högv. Ståndet,
genom bifall till förra Betänkandet i ämnet,
redan bestämde, eller 3oo R:dr. Det är knapt
troligt, att någon Fastighets-egare skulle fin¬
na förmon af att laga ett lån af denne fond på
mindre summa, än den sistnämnde, men å
andra sidan bör delta Minimum icke stadgas
så högt, att lånet blefve åtkomligt blott för
större Fastighets-egare.
Prosten Forslind tillstyrkte bifall lill Ut¬
skottets sednare förslag, föranledt af Bonde-
Ståndets enhälliga önskan. Fördelarne af det¬
ta låne-biträde skulle ock gå förlorade för de
llemmans-egare, hvars besutenheler voro så
små, att ett lån af 3oo R;dr derå icke kan
io8 Deri 3 Martil.
erhållas. De kunde icke destomindre vara i
behof af mindre lån, till afbördande af Di-
scont-Skulder, och vore den största nyttan
af hela låne-anstalten i Prostens tanka för¬
nämligast vunnen, om derigenom Allmogen i
allmänhet kunde skilja sig ifrån Disconten.
Då staten uppträder, såsom medlare för indi¬
viden, är det obilligt att vanvårda de mest
vanlottades intresse.
Häruti instämde Contracts-Prosten P. G.
Svedelius och Professor Grenander samt Pro¬
fessor Hasselroth.
Prosten Elfström tillstyrkte i enlighet
med hvad han ytrade, då målet förra gången
förevar, nedsättande af maximi-summan.
Prosten Hvasser delade Prosten Fors¬
linds åsigter rörande förevarande ämne.
Prosten Dedekind: Jag delar fullkomligen
Prosten Forslinds åsigt i det afseende, att den
minimi-summa af 200 R:dr, som det Hög-
lofl. Utskottet föreslagit att, i egenskap af lån
på fastigheter få lyftas, måtte oförändrad var¬
da bibehållen, på det att Egare af mindre
Hemmansdelar, af hvilka många använda en
berömlig flit på odlingen af deras Jord-egor,
och, i proportion till andra större hemman¬
tal, ofta bringa dem till en högre production
af jordens afkastning än den de sistnämnde
gifva, icke måtte ifrån lånerätligheten uteslu¬
tas. Om deremot minimi-summan bestämmes
till 3oo R:dr, skall häraf oftast den följd upp¬
stå , alt Egare af till och med i:dels mantal
komma att gå miste om bemäldte lånerättig-
hct, då åtminstone i vissa landsorter hem¬
Den 3 Martti.
man, i helt beräknade, verkligen finnas, som
äro af den svagare beskaffenhet, att deras
taxerings värde varierar ifrån 2 intill icke
fulla 3ooo R:dr, hvilket af taxerings-längder-
11a lärer kuna bestyrkas. I följd häraf vågar
jag hemställa, om det vore förenligt med bil¬
lighet och rättvisa att bestämma beloppet af
den minsta låne-summan till 3oo R:dr då,
enligt den antagna principen, icke större lån
får beviljas än som svarar emot f:delar af
Hemmanets taxeringsvärde.
Prosten Anjou: Vanliga medelpriset på ett
helt mantal, åtminstone i min ort, är 4000
R:dr Banco. Men jag ponerar ock, att priset
blott vore 3ooo, så kunde dock egare af i;de 1
värd y5o R:dr, erhålla ett lån, till det stad¬
gade minimum af 3oo R;dr, hvilka just utgöra
|:delar af värdet. Egare af mindre delar tor¬
de sällan behöfva, eller kunna af denna till¬
gång sig begagna.
I denna del af punkten vidblef Ståndet
sitt förut fattade beslut, att lån icke må medde¬
las under Trehundrade (3oo) Riksdaler Råneo.
Härefter hemställde Contracts - Prosten
Pettersson , i anledning af hvad Utskottet i
denne punkt ytterligare föreslagit, att, i hän¬
delse vid någon läne-terminsförlopp tillräck¬
ligt antal sökande icke hafva anmält sig , att,
på de föreskrifna vilkor län undfå, huruvida
icke denna låne-rättighet åt Städernes egande,
inteckningsbara och abaiienabla jord kunde
medgifvas serdeles som ett sådant Iåns med¬
delande åt ett helt Samhälle förutsatte större
I 10
Den 3 Martti.
säkerhet, än om det beviljades endast åt eils
skilde personer.
Prosten Åstrand anmärkte, att den Stads¬
jord, som är inteckningsbar, efter de i Be¬
tänkandet bestämda grunder, äfven i denna
fond kan belånas, men är jorden inabaliena-
bel, vore det orimligt att begära eller med¬
gifva dess hypothisering, alldenstund man
derigenom skulle upphäfva det vilkor, hvar¬
under densamma är en stadens egendom.
Prosten Anjou: Hvad Prosten Petterssons
yrkande angår, vill jag, utan att detsamma be¬
strida i fall det med de antagna grunderna kan
förenas, blott anmärka, att under benämningen
nödställda Fastigheis-egarej hvilkas förmon ge¬
nom lånet quffistionis egentligen skulle åsyftas,
förstår jag Individer , och icke gerna corporatio-
ner, eller många t. ex. i ett Stads-samhälle före¬
nade innehafvare af en gemensam jord.
Då härefter proposition till bifall å deti¬
na del af förevarande punkt framställdes och
med Ja och Nej besvarades, samt Votering
yrkades, anställdes densamma efter följande,
vid justeringen gillade proposition: ”Bifaller
Högvördige Ståndet denna del af ifrågavaran¬
de punkt? Den det vill, lagge den det
icke vill, lagge Nej; vinner Nejj så medgif-
ves, der tillgångarna sådant tillåta, Städer¬
na att begagna detta lån, mot inteckning i deni
tillhörande och abalienable jord-stycken.
Omröstningen, verkställd efter Riksdags-
Ordningens föreskrift, utföll med 19 Jaj e-
mot 12 Nejj hvadan således äfven denna del
af förevarande punkt var bifallen.
Den 3 Alartii.
111
Emot detta beslut reserverade sig Prosten
Dedekind, Biskop Faxe., Contracts-Prosten
Pettersson , Contracts-Prosten P. G. Svedelius ,
Prosten Forslind, Prosten Elfström och Pro¬
fessor Hasselroth.
Vid 8:de punkten anmärkte
Dom-Prosten Holmström., att en försum¬
lig Låntagare finge nog mycken uppmuntran,
då honom förunnades rättigheten att i hela
sex månader uteblifva med Ränte- och Capi-
lal-afbetalning, innan lagsökning mot honom
finge anställas. Skulle mångå finna för sig
beqvämligt att häraf sig begagna, så kunde
ganska lång tid förflyta, enär lagsöknings-åt-
gärderne för intecknade skulder dertill äro yt¬
terst långsamme, innan Riksgälds-Contoret
finge incassera de medel, med hvilka det skall
bestrida sina egna räntor och amortissement.
Den utvägen, att Contoret, i sådant fall bör
upptaga lån, för att fullgöra sina åligganden,
vore visst nu, i denna lån-älskande period,
ganska godkänd, men, oberäknadt att till¬
räckligt antal långifvare någon gång torde sak¬
nas för de talrika behof, som vid denna Riks¬
dag blifvit anvisade att på delta sätt fyllas,
så ådrages härigenom Staten en kostnad och
dess Embetsman en möda, som endast synes
hafva till föremål att sätta en vårdslös gälde¬
när så länge som möjligt i trygghet för sina
Creditorers rättvisa kraf. En, högst sine,
respit - månader skulle gifva tillräckligt ut¬
rymme åt åen ordentlige låntagaren, och för
den försumlige vore ingen tid tillräcklig.
Den för försummelsen stadgade påföljden, alt
X I 2
Den 3 Martil.
betala ränta, på den förfallna ränte- och capi-
tal-afbetalnings summan, ansåg Dom-Prosten
ock mindre riktig-, enär ränta på ränta ar i
lag förbjuden. Rättare och lagligare vore en
reservants förslag, att ålägga den uteblifvan-
de att betala 6 procent, i stället för 5, i lå-
ne-capitalet.
Denna punkt bifölls.
g:de, io:de och u:te punkterna blefvo
ock bifallne.
Allmänna Föreskrifter.
ira punkten bifölls.
Vid 2:ra punkten yttrade Dom-Prosten
Holmström, det han alltid varit van att i sin
enskilda pennige-förvaltning göra noga skill¬
nad mellan hvad sora vore hans eget och det
som vöre till läns erhållet. Han trodde såle¬
des ej det vara alldeles rätt alt anse det i
Banken på deposit-räkning insatta länta silf-
ret såsom en Bankens egendom. En gång
skulle det dock betalas detta silfvei’.
Häruti instämde Contracts-Prosten Pet¬
tersson.
Contracts-Prosten Hallström-. Jag instäm¬
mer fullkomligt i den gjorda anmärkningen,
och får tillika utsäga, att jag finner det högst
oriktigt och vidrigt, att en föreskrift, rörande
icke statslånet, utan ett helt och hållet främ¬
mande ämne, kunnat här finna sin plats. Det
lärer dock icke vara Höglofl. Stats-Utskottet,
som eger att uppgifva reglor, med någon för¬
bindande kraft, för Herrar Banco-fullmäktigej
och
Den 3 Martii.
och yrkar jag derföre så i afseende på sak
som form afslag å förevarande punkt.
Denna punkt blef, efter framställd pro¬
position, bifallen.
Häremot reserverade sig Contracts-Pro-
sten Hallström och Comminister Dahlgren.
3:dje punkten bifölls.
§■ 3.
Stats-Utskottets Memorial N:o 4*6, an¬
gående den summa af 70,000 R:dr, som är
anvisad för Krigs-Collegii Deparlementers ma¬
teriella behof och Krut-tillverknings-kostna-
derna, att årligen utgå utaf öfverskotten på
Stats-verkets ordinarie och extraordinarie in¬
komster för åren från och med i83o, före¬
drogs nu å ny o, hvarvid
Prosten Jnjou anförde: Då Höglofl. Stats-
Utskoltets både förra och sednare Betänkan-
deu, angående Stats-Regleringen under 3:dje
Hufvudtileln, inom Högv. Ståndet pröfvades ,
tillhörde jag den pluralitet, sura ansåg de till
årlig förstärkning i Krigs-Collegii tillgångar
i Nåder föreslagna, men af Stats-Utskottet icke
tillstyrkta 70,000 R:dr ej kunna för närvaran¬
de bifallas. I fall denna betydliga summa
skulle blifvit på ordinarie stat uppförd, hade
förökning af Allmänna Bevillningen deraf blif¬
vit en nödvändig följd; och en sådan hade
man af flera vigtiga skäl föresatt sig att
undvika.
Men sedan nu, genom samraanjemnkning
Preste-St■ Prnt. t83o. Baad, XV. 8
Den 3 Martii.
af Riks Ståndens beslut, och slullig votering i
förstärkta Stats-Utskottet, det blifvit afgjordt,
att dessa 70,000 R:dr väl icke skola påRiks-
staten upptagas, men dock årligen utgå af
Öfverskottsraedien, för sä vidt dessa dertill
lemna tillgång_, anser jag beslutet icke böra
eluderas, och det gifna löftet dymedelst bry¬
tas. Genom bifall lill JBevillnings-Utskottets
nog egna, och hittills åtminstone ovanliga
förslag, att för en på Riksstatqn (under 8:de
Hufvud-Titeln) uppförd ordinarie och bestämd
årlig utgift — jag menar de 124,000 R:dr,
hvilka Kongl. Maj:t äskat, såsom ersättning
för den upphäfna saltpetergärden, —- anvisa
en eventuel och obestämd tillgång, nemligen
på öfverskotten, äro redan merberörda 70,000
R:dr betydligt postponerade, och svårigheten
att för dera finna tillgång förökad. Denna
inconsequence skulle blifva ännu större, om
Stats-Utskottets närvarande Betänkande bifölls.
Och ehuru ogerna jag vid Riksdagens
förestående snara slut tillstyrker en återremiss,
tror jag dock en sådan åtgärd här blifva nöd¬
vändig, på det Utskottet må blifva i tillfälle
ått närmare eftersinna de välgrundade an¬
märkningar, som af Herrar Reservanter blif¬
vit gjorda, och finnas Betänkandet bifogade.
Dom-Prosten Heurlin: Då jag med min
röst icke kunnat biträda förslaget att gifva den¬
na vilkorliga anvisning på öfverskotten af Stats¬
verkets inkomster, tillkommer det icke heller
mig att tolka det beslut pluraliteten fattat.
Att expeditionen mindre klart och bestämdt
uttryckt Ståndens beslut, och att det medgif-
Den 3 Martti.
ver olika tydningar, derpå äro de skiljaktiga
tankar om rälta meningen, hvilka inom Stals-
Utskottet uppstått, ett tillräckligt bevis. Jag
fäster mig ock mindre vid ordalydelsen, hvar¬
uti besluten blifvit uppfattade, än vid de för¬
ändrade omständigheter, hvaruti det eventu¬
ella anslaget blifvit försatt. Rikets Ständer
hafva nyligen på Cfverskotlen, ehuru under
benämning af beräknade högre inkomster, äu
den fastställda Statsregleringen upptager, anvi¬
sat ersättning för den ifrån jordbruket på All¬
männa Bevillningen öfverflyttade Saltpeter-
gärden. Denna ersättning måste i främsta
rummet utgå, och först därefter kan den be¬
viljade tillökningen för Ki igs-Collegii depar-
temenler komma i fråga. Genom denna post-
pofilion har det redan förut osäkra anslaget
blifvit ännu osäkrare, och Kongl. Majit kun¬
de häraf hemta anledning att icke godkänna
Rikets Ständers sednare anordning till fyllan¬
de af ett ordinarie Statsbehof; hvaraf följden
blefve att Saltpeter-gärden fortfarande kom-
me att betunga jordbruket. Det är hufvud-
sakligast och snart sagdt endast af detta skäl
jag tillstyrker Högv. Ståndet, att antaga den
tydning af ifrågavarande beslut, som Reser¬
vanten Baron Silfversköld deråt gifvit. Åter-
remiss anser jag icke behöflig. Fråga är ej
att fatta något nytt beslut, utan endast att för¬
tydliga eller förklara ett redan både fatladt
och till Kongl. Majit i underdånighet öfver-
lemnadt. Utskottets Betänkande innehåller en¬
dast en hemställan 019 den tolkning, sgm med
Den 3 Martti.
Rikets Ständers mening och afsigt är närmast
instämmande.
Professoren m. m. Bexell: Frågan är här
hvarken om sjelfva anslaget eller om anslags¬
summan. De äro både till nytta och till nöd¬
vändighet redan pröfvade och godkände af
Rikets Ständer, samt omsider genom votering
i dess stora Nämnd definitivt afgjorde. Frågan
år således helt enkelt den: Skall detta för
armeens materiel, detta för fäderneslandets
försvarstillstånd vigtiga anslag postponeras,
eller utträngas af andre mindre ovilkorligt
nödige utgifter? Då ärendet redan för flere
månader sedan här först förevar, uttalade jag
min öfvertygelse derom. Den är ännu oför¬
ändrad; men man har sedan denna lid ytter¬
ligare gjort så stora anslag på öfverskoltsmed-
len ,och sednast det betydliga anslaget af 124,000
R:dr. En brist uti de således allt för myc¬
ket tillitade öfverskottsmedlen bör nu mera
icke ligga allt för fjerran ifrån klokhetens be¬
räkning. Jag kan icke tillstyrka uppskof i de
årliga, på bestämda tider beräknade tillgån-
garne för arméens materiella behof. Försum¬
made, eller intill farans ögonblick uppskjutne,
skola desse behof med en tryckande och för¬
krossande tyngd falla på Nationens skuldror.
Jag tillstyrker derföre på grund af de garan¬
tier för en på bestämda tider blifvande utbe¬
talning af anslagen, som Rikets Ständer genom
godkännande af Stats-Utskottets .Betänkande»
N:ris 3^5 och 38^ gffvit, att uti den blifvan¬
de instfhctionen måtte b”estämmas att ifråga¬
Den 3 Marlii.
varande anslag 70,000 R:dr på bestämda ti¬
der årligen skola utbetalas.
Häruti instämde Professoren Gravandert
och åberopade sitt i analogie härmed afgifna
yttrande, då frågan 0111 Stats-anslag för Tre¬
dje Hufvud-Titeln discuterades.
Contracts-Proslen P. G. Svedelius'. Då
förevarande anslag till Försvars-Verkets islånd-
sätlande blifvit hevi I jad t att årligen med en
bestämd summa utgå af öfverskotlen på Slals-
Verkels inkomster, så vida de dertill lemna
tillgång; så synes mig detta belut icke böra
tolkas så, som skulle bristen i de 70,000 R:dr,
det ena året ersättas genom ett annat års stör¬
re tillgångar. Hade afsigten varit den, att
5 års sammanslagna öfverskott skulle tagas i
beräkning för att betacka denna årliga utgift,
så hade beslutet derom äfven bort uppgifva dea
sammanlagda anslags-summan af 35o,oooR:dr,
alt fördelad på de fem åren lill nästa Riks¬
dag utgå med 70,000 R:dr årligen, i likhet
med hvad iakttaget är vid de extra anslagen
till Försvars-Verket, till Canaler och Ströms¬
rensningar m. m. Hvad åter beträffar den
anmärkningen, alt Salpeter-gärdens förflytt¬
ning på öfverskotten skall hafva förknappat
tillgångarne för det förstnämnda vilkorlig:!
anslaget, så kan det icke vara obekant att de
nya inkomster, som blifvit afsedda lill be¬
täckande af Salpeter-gärden, icke kunde kom¬
ma i fråga, när beslutet fattades att åt För¬
svars-Verket anvisa ett anslag på öfverskotten.
Men dessa nya tillgångar, deni Bevillnings¬
utskottet efter en icke hög beräkning uppskät-
Den i Martii,
tat till 3oo,ooo R:dr årligen, åro icke allenast
tillräckliga att bestrida kostnaderna för Sal¬
petern, 124,000 R:dr, utan böra äfven derut¬
öfver lemna vida mer, än som blifvit bevil-
jadl till fyllnad i anslagen för Krigs-Collegii
Departementers materiella behof, så framt el-
jelst Statens öfriga inkomster blifva tillräck¬
liga för de å dem anvisade utgifter. Utan
att sålunda befara någon brist för de årligen
anvisade 70,000 Ridr, anser jag mig likväl ic¬
ke kunna medgifva den tolkning af beslutet
bärom, hvilken Reservanlerne afgifvit emot
Höglofl. Stats-Utskottels förevarande Betän¬
kande. Det Högv. Ståndet har under biträ¬
dande af Hederv. Bonde-Ståndets beslut örn
detta anslag redan gjort en concession af sin
förut fattade öfvertygelse. Jag får derföre
vördsamt underställa, huruvida det är behöf-
ligt att genom en utsträckt tolkning af sam¬
ma beslut gifva en ökad vigt åt denna con¬
cession och ett förnyadt prof af frikostighet.
Häruti instämde Contracts-Prosten Nibe¬
lius.
Prosten Astrand: Jag delar Prosten Sve¬
dela tanka. Den är enligast med det beslut
Högv. Ståndet primitivt fattade. Då det dess¬
utom är af Rikets Ständer beslutadt, att, örn
Statsbrist något år uppstår, Riksgälds-Conlo-
ret skall fylla den genom Jäns upptagande,
så vore det väl, om Riksgälds-Contoret något
år kunde få behålla ett litet öfverskott på in¬
komsterna till amortisering af sådana lån, på
det raan icke för Statens egen läkning må
Den 3 Martii.
kasta sig in i en skuldsättning h fonds per-
dues. Jag tillstyrker bifall å Betänkandet.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius till¬
styrkte, att med förkastande af Utskottets yt¬
trande förklara, att de 70,000 R:dr, som af
öfverskolten aro beviljade, böra, så vidt till¬
gång finnes, utgå, helst löfte derom är redan
gifvet, och Rikets Ständer ej böra göra sig
skyldige till en oredlighet.
Contracls-Prosten Östberg erinrade, att
då de ifrågavarande 70,000 R:dr ej på Ordi¬
narie Stat kunde uppföras, hänviste man de¬
ras utgående af öfverskoLten, hvilka, om de
det ena året icke till denna summa uppginge,
ett annat år möjligen kunde ersätta det förra
årets brist.
Prosten Forslind; Jag kan icke bestämdt
erinra mig ordalagen uti Högv. Ståndets be¬
slut, rörande Stats-Utskottets Betänkande N:o
304, men tror att deruti yttrades samma me¬
ning, som af Reservanten, Lagman Ståhle är
åberopad. Är den af samma Reservant cite¬
rade stroph utur underdåniga skrifvelsen N:o
305, i ordalydelsen enlig med Rikets Stän¬
ders beslut, så synes det mig bestämdt af¬
gjordt, att 5 års anslag å 70,000 R:dr, öm
sammanlaggde öfverskotlen dertill lemna till¬
gång, böla lill nästa Lagtima Riksdag utgå.
Dom-Prosten Heurlin'. De serskildta Proto-
colls-Uldragen ifrån Riks-Slånden äro icke med
hvarandra fullt öfverensstämmande. Högv.
Ståndet instämde med Bonde-Ståndet, som till
Krigs-Collegii Departementer beviljade på Or¬
dinarie Stat 626,000 K:dr, samt derutöfver år¬
130
Den 3 Martil.
ligen 70,000 R:dr, att utgå af öfverskolten på
Stats-Verkets inkomster, så vidt de dertill Jem¬
na tillgång. Dettvätydiga ligger uti ordet ärli¬
gen-, som kan hänföras, antingen till den anslag¬
na summan eller ock lill öfverskotlen. Men
äfven i förra fallet ar ock en dubbel tydning
möjlig, dels i enlighet med Prosten Svedelii
uppfattning, så att egentligen 35o,ooo R:dr',
voro under 5 år för nämnde ändamål anvisa¬
de på samma 5 års sammanräknade öfverskot-
ter, dels i enlighet med Baron Silfversköldsy
så att det belopp hvarmed öfverskolten det
ena året möjligen understiga 70 000 R:dr, får
af de påföljande, intill nästa Ståts-reglering
förflytande årens öfverskott, men icke af de
föregående ersättas, derest desamma dertill lem¬
na tillgång. Denna skiljaktighet anser jag
vara af mycken vigt, ty i förra händelsen
skulle Stats-Contoret äfven ega att af Riks-
gälds-Contoret återfordra öfverskotts-medel från
föregående åren, hvilket deremot i sednare fal¬
let icke kan ega rum. Jag tillstyrker anta¬
gande af Baron Silfver skölds Reservation, och
att Högv. Ståndet i öfverensstämmelse dermed
förklara sin mening af det fattade beslutet.
Dom-Prosten Felle lias: Jag biträder all¬
deles hvad Prosten P. G. Svedelius har yt¬
trat, att ingen tvifvel är, alt ju ifrågavaran¬
de 70,000 R:dr kunna komma att till fullo
utgå af öfverskotts-medel. Efter de calculer,
som förevarit i Bevillnings-Utskottet, uppkom¬
ma genom förhöjningen på Bränvins-skatten
och afen ny Tull-Taxa, så ansenliga Stats-intra-
dsr, att icke allenast de 124,000 R:dr, som
Den 3 Martii.
i ar
erfordras i stället för Salpeter-gärden, kunna
bestridas, utan Staten ock vinna en ännu större
summa derutöfver, hvarigenom dessa 70,000
R:dr fulleligen kunna utgå, och ända öfver¬
skott vara att påräkna. Jag finner således för
min del inga farhogor för dessa Krigs-Colle-
gii behof, eller att några förlägenheter kan
förefalla för Salpeter-gärdens utgående, på sätt
föreslaget blifvet.
Härefter förklarade Ståndet för dess del,
att det med dess mening och afsigt är öfver¬
ensstämmande, att det belopp, hvarmed öf-
verskolten det ena året möjligen understiga
ifrågavarande 70,000 R:dr, får af de påföljan¬
de, innan nästa Stats-Reglering, förflytande
årens öfverskott ersättas, derest desamma der¬
till lemna tillgång.
Häremot reserverade sig Prosten Astrand.
och Contracls-Prosten P. G. Svedelius.
§• 9-
Föredrogs å nyo och godkändes Stats¬
utskottets Memorial N:o 4'7> i anledning af
Rikets Ständers beslut, angående Salpeter¬
gärdens ersättande genom anvisning på till¬
gångar af Tull-medlen och Bränvins-Bevill-
ningen.
Ståndet åtskiljdes k), to e. ra.
In fidem
O. Hogberg.
122
Torsdagen den 4 Martii.
Plenum kl. 6 e. m.
§. i.
Justerades Prot. för d. 22, 24 och 26 uti
förlidne månad samt den 1 uti innevarande
månad.
§• 2-
Upplästes till justering och godkändes
Expeditions-Utskottets förslag till RiketsStän-
ders underdåniga skrifvelser:
N:o 4*3» angående Beklädnads- och Be-
värings-Directioners inrättande vid de så kal¬
lade Rusthålls-Regemenlerne.
N:o 4*4» angående Ledamöters utväljan¬
de i Beklädnads-Directionerne vid de Indeld-
ta Infanteri-Regementerne.
N:o 4*5, angående den till granskning af
utfärdade Författningar rörande Rustnings-
och Roterings - förbindelserne nedsatta Co¬
rn i lee.
N:o 4*6, i fråga om yrkad jemnkning af
Roterings-besväret vid Westerbottens Rege¬
mente.
N:o 419» 1 anledning af verkställd gransk¬
ning af den så kallade Lappmarks Ecclesia-
stik-fonden.
N:o 42o, angående Arrendet för Skellno¬
ra Kungsgård.
N:o 421» angående grunders uppgörande
för regleringen af Hof-Stats Pensioner,
Ven 4 Martii.
123
§. 3.
Af ankomne Protocolls-Utdrag inhemta-
des, ali Höglofl. Ridderskapet och Adeln re-
milterat: lill Stats-Utskottet, Herr Rosenblads,
Bernhard , Motion, alt Majoren Friherre C.
W. Gripenstjerna j måtte från och med inne¬
varande års början å Riksgälds-Contorets Stat
erhålla en Pension af 200 R:dr Råneo; Herr
Rosenblads , Bernhard, under N:ris 1, 2 och
3, algifne förslag, dels till Hufvud-grunder
för ej mindre Riksgälds-Contorets upplåning af
2 Millioner Riksdaler Svenskt Silfver Specie
efter gamla Myntfoten, till fond för Lån å
Jord-egendom, än äfven för Riksgälds-Gonto-
rets utlåning emot Inteckning i Jordegendom;
dels ock till allmänna föreskrifter i anled¬
ning af Riksgälds-Conlorets nya upp- och ut¬
låning; Herr Rosenqvists, Fredrik Leonhard,
Motion, att alla de under denne Riksdag till
Grundlags-enlig behandling vid den nästföl¬
jande af Rikets Ständer godkände Grundlags-
ändrings-Förslag måtte tryckas, för att, innan
närvarande Riksdag slutas, till hvarje nuva¬
rande Representant utdelas; jemte de af åt-
skillige Ledamöter, rörande samma ämne, den¬
ne dag afgifne yttranden; till Expeditions-
Utskottet, Herr Brummers, Carl Magnus, an¬
förande, i anledning ef Herr von Hartmans¬
dorff}:, August, lill Utskottet remitterade Mo¬
tion, angående vidtagande af utvägar, hvari¬
genom tryckningen af Bihanget till samtelige
Riks-Ståndens Protocoll måtte hädanefter verk¬
ställas, icke allenast på ett mera ändamåls¬
ia4 Den 4 Martil.
enligt sätt, utan ock med mindre kostnad, än
hittills skett; bifallit: Stats- och Bevillnings-
Utskottens Utlåtande N:o 1S1, Stats- och
Lag-Utskottens Utlåtande N'-o i3o; Expedi¬
tions-Utskottets Memorial N:o 4°7 5
vid förnyad föredragning af Stats-, Be-
villnings- samt Oeconomie-Utskottens Utlåtan¬
de N:o 128, funnit för godt gilla detsamma,
likväl under iakttagande af det förtydligande,
att i stället för det i de 3:ne första punkter¬
na af Utskottens förslag förekommande ut¬
tryck Markegångs-pris, borde bestämdt utsät¬
tas: Markegdngspris i Länet;
vid förnyad föredragning af Stats- och
Banco-Utskottens Utlåtande N:o 47» funnit
för godt gilla detsamma ; likväl under iaktta¬
gande af den ändring, som föranledes af Rid-
derskapet och Adelns, vid pröfning af Stats-
och Banco-Utskottens Utlåtande N:o 46, fat¬
tade beslut, att såsom understöd till Söder¬
telje Canal- och Slussverks-Bolag anslå 3o,ooo
Riksdaler Banco.
§• 4-
Af ingifne Protocolls-Utdrag upplystes, att
Vällofl. Borgare-Ståndet
remitterat: till Oecormfnie-Utskottet, en af
Herr Bergelin väckt Motion derom, att Rikets
Ständer måtte genom underdånig Skrifvelse
hos Kongl. Maj:st anhålla, att den förklaring,
som Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 20
December 1823 vid då varande Riksdag afgif-
vit öfver detta Stånds vid 1809—1810 årens
Riksdag gjorda coueession, måtte, enligt Rid-
Den 4 Martii.
derskapot oell Adelns beslut, blifva allmänt
kungjord; bifallit: Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 4'3; Banco-Utskottets Utlåtanden N:ris
l3o, 131 och 133; lagt till Handlingarne:
Kongl. Maj:ts å Riks-Salen meddelade Nådi¬
ga svar till Rikets Ständer,
i:o i anledning af Rikets Ständers under¬
dåniga skrifvelser af den a3 sisllidne Januarii,
med öfverlemnande af de utaf dem vid den¬
na Riksdag antagne Lagar, angående mynt-
bestamningen och för Rikets Ständers Bank;
2:0 Uppå Rikets Ständers underdåniga
skrifvelser, af den 11 Maji, den 12 Junii,
den ro September, den 1 g Oclocer, den 18
och 3o November, samt den 28 December
förlidne år, och den 7 nästlidne Januarii, an¬
gående åtskillige lagsladganden.
§• 5.
Ankomne Protocolls-Utdrag inneböllo, alt
Hedervärda Bon de-Slån de t
bifallit: Stats-Utskottets Utlåtande N:o
4.3, samt Memorial N:o 4*5; Stats- och Banco-
Utskottens Utlåtande N:o 53; Banco- Utskot¬
tens Memorial N:ris 126, 127 och 128; Eoc-
peditions-Utskottens Memorial N:o 4°7 5
till Handlingarne Banco-Utskottets Memorial
N:o 125; Expeditons-Utskottets Memorial N:o
417; låtit bero vid Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 412; antagit Höglofl. Ridderskapet och
Adelns uti Prottocolls-Utdrag meddelade in¬
bjudning, att deltaga i Ridderskapet och A-
delns beslut, att den numera bestämda sum¬
ma af 4»65o R;dr Banco, hvilken, såsom er-
\
»a 6
Den 4 Martii.
sättning, blifvit beviljad Öfverste-Löjtnanlen
G. U. Adlerstam för dess, genom en Rätte¬
gång med Rikets Ständers Bank , orsakade li¬
dande, må öfverlemnas till Herr Adlerstams
egen disposition samt följaktligen till honom
utbetalas;
vid förnyad föredragning af Stats-j Be-
'villnings- samt Oeconomie-Utskottens Utlåtan¬
de ]\:o 128, i anledning af anmärkningar vid
Utskottens Betänkande N:o 90, angående för¬
ändring i sättet för grundräntornas eller Kro-
noliondens utgörande, beslutat att, med från¬
trädande af Ståndets i ämnet förut fattade be¬
slut, bifalla Utlåtandet N:o 128, med iakta-
gande utaf det af Ridderskapet och Adeln be¬
stämda förtydligande, att i stället för det i
de trenne första punkterna af Utskottens för¬
slag förekommande uttryck: markcgängspris
borde bestämdt utsättas: markegångspris i
Länet; Och skulle Vällofl. Borgare-Ståndet
inbjudas att i detta Bonde-Ståndets beslut
deltaga.
§. 6.
Företeddes och lades på Bordet
Banco-Utskottets Memorial:
N:o 129, med anmälan, att samtlige uti
Utskottets Memorial N:o io5, föreslagna Om-
röstnings-Propositioner, i fråga om Reglerin-
gen af den genom Banken hittills besörjda
Låne-rörelse, komme att förfalla, sedan jemk¬
ning Riks-Stånden emellan för sig gått; samt
N:o 182, med hemställan huruvida icke
Rikets Ständer må finna anledning till så be-
Den 4 Martti.
Ia7
skafFadt förklarande, att uti den summa af
4o,ooo R:dr, för hvilken Rikets Ständer förkla¬
rat en persons namn aldrahögst kunna i Up-
lånings-Dicsonten blifva häftande, äfven må i
beräkning tagas de skuld- eller löftes-förbin-
delser samma person kunde hafva sig iklädt
i Banco-Disconten, Låne-Contoren eller den
serskilda Fonden för Lån på Actier och Do-
cumenter;
Allmänna Besvärs- och Oeconomie- Ut skot¬
tets Utlåtande:
N:o 178, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N:o ifå,
angående väckt fråga om belånings-rättighet,
uti Publika fonder, å ritorr Spanmål.
§• 7 •
Vid förnyad föredragning biföllos
Banco-Utskottets Memorial:
N:o 126, med förslag till den Artikel i
Banco-Reglementet, som kommer att innefat¬
ta stadganden, rörande Bankens Pappers-
Bruk Tumba;
N:o 127, med förslag, angående den år¬
liga anordningen af Ljus eller deremot sva¬
rande ersättning i penningar, såväl inom det
egentliga Banco-Verket, som Banco-Disconten
och Låne-Contoren ; samt
N:o 128, med förslag lill afhjelpande af
hinder och uppehåll för allmänheten deraf, att
enskilda personer, som i Vexel-Banken hålla
räkning, understundom ej nog tidigt vid hvar¬
je års början låta föranstalta om räkningarnes
coltationering.
128
Ven 4 Martti.
§. 8.
Föredrogs änyo och lades till Handlin-
garne Banco-Vtskottets Memorial N:o 125,
med tillkännagifvande, att det egenleliga Banco-
Verkets afslutade Räkenskaper för året 1827
hunnit af Banco- Utskottetunder ännu på¬
slående Riksdag, till fullo granskas och ge¬
nomgås.
§• 9*
Bifölls vid förnyad föredragning Stats-
och Banco - Utskottens Utlåtande N:o 53, i
fråga om aflöning för den i sammansatte Ut¬
skotten antagne Secreterare.
§• 10.
Antog Preste-Slåndet den af Ridderska-
pet och Adelil genom Protocolls-Utdrag den
22 sistlidne Februarii gjorde inbjudning att
vid bifallet till Stats- och Banco-Utskott ens
Betänkande N:o 25, i frågan om understöd af
Allmänna medel till Söder-Telje Canal, borde
iaklagas att, i likhet med hvad i afseende på
reparations - fonden för Götha Canal blifvit
föreslaget, dervid förbehålles att reparations¬
fonden förblifver innestående i Riksgälds-Con-
toret mot ränta, intill dess behofvet af dess
användande uppstår.
§• I'.
Föredrogs å nyo och bifölls Banco-Ut-
skottets Memorial N:o i3i, med hemställan
om en, till följd af Riksdagens förlängande}
ned-
Den 4 Martil
nödvändig blifven jemnkning, till bestämman¬
de af tidpunkten, efter hvars förlopp de för¬
fallne Guld- och Siifver-panterne skola genom
Auction i Banken föryttrås.
§• 12.
Vid förnyad föredragning af Stats-Vtskot-
tets Memorial N:o 421, med en fortsättning
af förslaget till Reglemente för Riksgälds-Con-
toret, fann Preste-Slåndet för godt att, med
bifall lill Utskottets härutinnan gjorde hem-
slällanden, den bifogade fortsättningen af Re¬
glementet gilla.
Sländet åtskiljdes kl. 8 ti. m.
lii fidem
O. Rogberg.
Fredagen den 5 Martii.
Plenum kl. ia på dagen.
§. 1.
Åf ankommet Protocolls-Uldrag inhemta-
des, att Vällöfl. Borgare-Ståndet, vid förnyad
föredragning af Stats~Utskotiets Utlåtande N:o
Prtite-St. Prot, «83o. Baud. XV. 9
i3q
Den 5 Martn.
4i4, angående sättet för upptagande af det
lån Rikets Ständer, genom bifall lill Ut¬
skottets Betänkande N:o 38a beslutat, ogil¬
lat Utskottets förslag pag.f 5o6 och öo^ af
förstnämnde Utlåtande, att Rikets Ständer
må till Kongl. Maj:ts Nådiga ompröfvande i
underdånighet öfverlemna, att, i sammanhang
med Dess Nådiga Sanction å den af Rikets
Ständer i underdånighet föreslagna Mynt-be-
stämning och Realisation, äfven utsätta tiden,
då det nu fastställda lånet må taga sin bör¬
jan, hvilken punkt Ståndet ansåg böra erhål¬
la följande lydelse: ”att Rikets Ständer lill
Kongl. Maj:ts bcpröfvande i underdånighet
öfverlemna när början med lånets upptagande
må göras;” äfvensom förslaget till hufvud-
grunden för Riksgälds-Conlorets upplåning af
det till upptagande af Rikets Ständer beslut¬
na lån, till fond för lån å Jord-egendom,
blef af Ståndet pröfvadt på sätt här nedan
nämnes:
Första Punkten
Antogs enligt Utlåtandet N:c>4i4> nied
följande förändringar: a) att första meningen
blifver så lydande: ”räntan blifver fyra pro¬
cent på det förskrifna Capitalet och erlägges
tiil hälften hvarje halft år,” P) att i andra
meningen, hvilken begynner med orden: "Å
Capitalet,” böra i dessa ords ställe inflyta:
”Å detta Capital,” c) att i fjerde meningen
böra, i ställe för orden: ”Till gäldande af
förr berörde fem procent eller 100,000 R;dr
Silfver Specie” införas : ”Till gäldande af
förrberörde ränta och Capital-afbetalning,”
Den 5 Martil.
och d~) alt orden i femte meningen : ''utgå af
den sjette procenten skola/utbytas emot föl¬
jande: ”utgå af del öfverskott, som uppkom¬
mer, sedan ränta och Capital-afbetalning blif¬
vit godtgjorde.”
Andra Punkten
Godkändes enligt Utlåtandet INf:o 414*
Tredje Punkten
Godkändes enligt Utlåtandet N:o 4*4*
med den förändring, att slutorden blifva, i
stället för: ’:ej öfverstiga åtta, högst tio pro¬
cent’’ följande: ”ej öfverstiga fem procent.”
Fjerde Punkten
Antogs enligt Utlåtandet N:o 4*4» med
den förändring, att början af tredje momen¬
tet skall blifva så lydande: ’’Om Obligatio-
nerne ställas till betalning å utrikes ort, bör
innehafvaren dock alltid vara berättigad, att
i Stockholm uppbära ränta och efter upp¬
sägning förfallet Capital i Svenskt Silfver-
mynt, efter 8ccP
Femte Punkten
Antogs enligt Utlåtandet N:o 4'4» med
den förändning, att orden: "om terminer,
helst 3 å 4» då lånet skall lefvereras/’ utby¬
tas emot dessa: ”om lämpliga terminer, då
lånet skall lefvereras.’’
Sjette Punktten:
Med förändring af Utskottets förslag, an¬
togs af denna punkt följande lydelse: ”Full¬
mäktige ega att utsätta och tillkännagifva den
tid, inom hvilken till Riksgälds-Contoret in-
lemnas förseglade anbud å lånets försträckan¬
de på de af Rikets Ständer bestämda grunder.
Den 5 Martii.
Alla de inkommande anbuden öppnas på den
utsatta dagen, och åligger det den långifvare,
hvars anbud antages, att inom viss bestämd
tid, till säkerhet för uppfyllandet af sina för¬
bindelser, deponera valuta, eller ställa antag¬
lig borgen för två och en half procent af den
erbjudna låne-summan, hvilkas förlust skall
drabba långifvaren, derest lian brister i full¬
görandet af sina åtaganden.”
Sjunde, Åttonde och Nionde Punkterne
Gillades enligt Utlåtandet N:o 414»
Tionde Punkten
Gillades enligt Utlåtandet N:o 414* en"
dast med den rättelse, att, i stället för den
vid slutet citerade Nionde punkten af utlå-
nings-vilkoren, skall åberopas den Åttonde
punkten af nämnde vilkor.
§, 2.
Företeddes och lades på Bordet
Constitutions- Utskottets Memorial
N:o 69, med uppgift å Voterings-propo-
sitioner i 3:ne Hufvudpunkter af Förslaget
till ändringar i Tryckfrihets-Lagen;
Expedit ions-Ut skottets Memorial
N:o 422, med -förslag till föreskrifter i
afseende å hvad iakttagas bör vid verkstäl¬
landet af tryckningen utaf Bihanget lill Riks-
Ståndens Protocoll vid blifvande Riksdagar,
samt i afseende å dermed gemenskap egande
ämnen; äfvensom med vissa hemställanden,
föranledda af nämnda tryckning innevarande
Riksdag.
Den 5 Martti.
<33
§. 3.
Föredrogos och biföllos Banco-Utskot¬
tets Utlåtanden:
N:o i3S, öfver anmärkningar från Väl-
lofl. Borgare-SLåndet vid Utskottets Memorial
N:o 124, innefattande förslag angående några
i Banco-Regleinentet erforderliga närmare be¬
stämmelser i samband med den af Ilikets Stän¬
der beslutade upp- och utlåning; och
N:o j3q, öfver anmärkningar från Högh
Ridderskapet och Adeln, samt i anledning af
de öfrige Riks-Ståndens beslut vid Utskottets
Memorial N.'o ii3, angående ersättning för
den förlust, som kommer alt drabba de i
Banco-Reglementet af år 1823 (p. 48) upp¬
räknade åtskillige Acadeinier, Collegier och
Allmänna Inrättningar, genom bestämmande
af 128 sk. pris för det Silfvermynt, som i ut¬
byte mot Bancosedlar dem tillhandahållas.
§•4-
Rikets Ständers Banco-Utskotts Memo¬
rial N:o i32, med hemställan, huruvida icke
Rikets Ständer må finna anledning till så be-
skaffadt förklarande, alt uti den summa af
40,000 R:dr, för hvilken Rikets Ständer för¬
klarat en persons namn aldrahögst kunna i
upplånings-disconten blifva häftande, äfven
må i beräkning tagas de skuld- eller löftes-
förbindelser samma person kunde hafva sig
iklädt i Banco-Disconten, Låne-Contoren el¬
ler den serskilda Fonden lör Lån på Adier
och Docmnenter, föredrogs nu å nyo, hvarvid
134 i)en 5 Martil.
Contracts-Prosten Pettersson förklarade,
att han deltagit med Herr Helsingius i dess
reservation, så mycket heldre, som Rikets
Ständer nedsatt maximi-summan i upplåmngs-
disconten från 60 till 4°»00° R;dr i ett för
allt.
Prosten Elfström: Man ansåg det nödigt
till Bankens betryggande för de äfventyr och
förluster, som genom betydligare summors ul-
lemnande på en persons namn vore att befa¬
ra, att de ansvars-förbindelser, för hvilka en
persons namn kan finnas häftande i de förra
Discont-inrältningarne innebegripas uti den
för Upplånings-Disconten bestämda Maximi-
summa af 4o,ooq,
Prosten Anjou ansåg det så mycket min¬
dre vara skäl att ändra det redan fattade beslu¬
tet, som derigenom vid låns beviljande skulle
erfordras en vidlyftig communication emellan
Banken och den derifrån skiljda Handels-Dis-
conten.
Dom-Prosten Heurlin delade lika åsigter
i förevarande fråga.
Härefter fann Preste-Ståndet för godt
att, med afslag å hvad Utskottet härutinnan
hemställt, förklara, såsom öfverensstämmande
med dess förut fattade beslut, att den för
Upplånings-Disconten bestämda Maximi-sum¬
man af 40,000 R:dr gäller ensamt för lån och
ansvars-förbindelser i denna Discont.
§.5.
Då nu ä nyo föredrogs Allmänna Be¬
svärs- och Oeconomic- Utskottets Utlåtande
Den 5 Martil.
i35
iV:o 178, i anledning af återremiss å Betän¬
kandet N:o i43, om beläning å ritorr Spann¬
mål, tillkännagaf
Prosten Astrand, att, ehuru han icke
förnekade nyttan af någon anstalt till beläning
af Spannmål, han likväl icke kunde tillstyr¬
ka den på det sätt Utskottet föreslagit, hvar¬
före ock Prosten förenade sig med Reservan-
lerne och yrkade afslag på Betänkandet.
Prosten Anjou; Åter ett försök att envist
söka genomdrifva hvad redan af 3:ne Stånd
blifvit afslaget, ett försök, som under inne¬
varande Riksdag varit icke så ovanligt, ehuru
i närvarande fäll det förekommer nog besyn¬
nerligt, att Oeconomie-Utskottet företagit sig
att disponera öfver Bankens medel.
Härmed förenade sig Prosten Elfström
och Contracts-Prosten Nibelius.
Professoren Gravander tillstyrkte afslag
å förevarande Utlåtande.
Prosten Forslind förklarade, alt i det
skick målet nu kommit, han icke kunde derå
tillstyrka bifall, ehuru han icke ansåg Banco-
Utskottet hafva visligen förfarit, enär det be¬
viljat lån på accepterade räkningar, men af-
slagit på varor, hvilka dock äro ett vida sä¬
krare hypothek.
Förevarande Utlåtande blef härefter af¬
slaget.
§.6.
Vid förnyad föredragning af Banco-XJt-
shottets Memorial N:o lag, med anmälan, att
samtlige uti Utskottets Memorial N:o io5, fö-
136 Den 5 Martn,
resiagne Omröstnings-propositioner, i fråga om
Regleringen af den genom Banken hittills be¬
sörjda Låne-rÖrelse, komma att förfalla , se¬
dan jemnkning Riks-Slånden emellan för sig
gått, biel' detsamma af Preste-Ståndet bifallet.
§• 7 •
Vid föredragning!af Constitutions-Utskot¬
tets Memorial JN:o 70, i anledning af Tre
Stånds återremisser på Memorialet ]N:o 67,
innefattande förslag till åtskilige Grundlags¬
ändringar, som åsyfta Riksdags-göromålens or¬
dentligare behandling m. ra. , fann Ståndet,
som godkändt de af Utskottet uti Memorialet
N:o 57 uppgjorde Förslag till Grundlagsen¬
lig behandling vid nästa Riksdag, likväl nu
skäl, att för samma behandling godkänna Ut¬
skottets uti Memorialet N:o 70 föreslagna
förändrade redaction af i:a perioden i 5g §,
Riksdags* Ordningen.
Ståndet äskiljdes kl. ~ 3 e. m.
In fidem
O, Rogberg.
i37
Måndagen den 8 Martii.
Plenum il. io f. m.
§• i.
Af ankomne Protocolls-Utdrag inhemta-
des, att Högloft. Ridderskapet och Adeln re¬
mitterat: till Constitutions-Utskottet en iden
form 2g §. Riksdags-Ordningen löreskrifver,
anmäld anledning till anmärkning mot Före¬
draganden för Colonial-Ärendernas Departe¬
ment, Hans Excellenfce m. m. Hr Grefve Gu¬
staf af Wetterstedt; till Stats - Utskottet: Hr
Munck af RosenskjöldsI, Eberhardj Motion,
att, om icke ett tillräckligt antal sökande
nog tidigt anmäla sig, att, på de af Rikets
Ständer stadgade vilkor, undfå län mot In¬
teckning i Jordegendom, Fullmäktige i Riks-
gälds-Contoret må berättigas, att meddela lån
till ett Capital-belopp, som motsvarar ända
lill \ af egendomens Taxerings-värde, efter
medeltalet af det genom Pröfnings-Comileer-
ne åsatle värde för åren i8a5 till och med
1829; Herr Rosenblads_, Bernhard, hemstäl¬
lan, alt, sedan Rikets Ständer förordnat, att
det Silfver, som inflyter å det nya Lånet af,
2 Millioner R:dr Specie, skall på Deposit-räk-
ning i Banken insättas, Stats-Utskoltet måtte
uti Instructionen för Fullmäktige i Riks-gälds-
Contoret uttryckligen omnämna rättigheten för
Fullmäktige, att kunna försälja dc erhållna
Deposit-attesterna, när det kan finnas lönan¬
de; Herr RosenqvistsFredrik Leonhardj Mo- f
i38
Den 8 Martil.
tion, angående en underdånig ånhållan hos
Kongl. Maj:t, det Kongl. Maj:t täcktes i Nå¬
der låta uppgöra fullständig redogörelse för
St. Bai thelemy-fonden, från och med 1823
års Riksdag till och med den dag då nästin¬
stundande Riksdag börjar; jemte de af Herr
von SchulzenheimDavid j och Herr Rosen¬
qvist i anledning deraf denne dag afgifne yt¬
trande; till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskottet: Friherre Ceder ströms, Anders, anfö¬
rande, angående öppnande af en ny commu-
nication inomskärs från Dalarön till Slock¬
holm, förmedelst genorhgräfning af en smal
Landtunga vid Södra Stäket; godkänt den af
Stats-Utskottet uti Utlåtandet N:o 411) före¬
slagna Yoterings-proposition; bifallit: Stats¬
utskottets Utlåtanden N:ris 413 oc^ 4*7 *
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande N:o 53;
Banco-Utskottets Memorial N:ris 126, 127,
128, 131 ; Expeditions Utskottets N:o 42^;
lagt till Handlingarne: Stats-Utskottets Be¬
tänkande N:o 382, med Utlåtandet N:o 4‘°>
Banco-Utskottets Memorial N:o 125, 129; Ex¬
peditions- Utskottets Memorial N:o 41?» afsla-
git: Banco-Utskottets Memorial N:o 182; å-
terremitterat: Expeditions-Utskottets Förslag
till underdånig skrifvelse N:o 4,0>
vid föredragning af Stats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 414» 1 anledning af återremiss å
Utskottets under N:o 383 förut meddeldte
Betänkande, angående sättet för upptagandet
af det lån, Rikets Ständer genom bifall till
Utskottets Betänkande N:o 38'2 beslutat; fun¬
git för godt gilla förstnämnde Utlåtande, lik¬
Den 8 Mar t i i.
»39
väl med undanta? at’ nedannämride punkter,
i afseende hvarå Ridderskapet och Adeln stad-
nade i följande beslut:
Ridderskapet och Adeln ansa?, att till
Kongl. Maj:ts bepröfvande borde öfverlemnas,
när början med ifrågavarande låns upptagan¬
de må göras.
i:sta Punkten
skulle erhålla följande lydelse:
”Räntan blifver \ procent å det forsk i i f-
na Capitalet och erlägges till hälften hvarje
halft år. Å detta Capital afbetalas årligen
minst i procent, antingen genom Obligatio¬
ners inköp och dödande, inom bestämda ti¬
der, eller genom hvilket annat sätt, som med
största fördel för Riksgälds-Contoret kan med.
Xjångifvaren öfverenskommas, dock så att lå¬
net varder inom 37 år till fullo liqvideradt.
Lånen blifva uppsägbara, endast å Riksgälds-
Contorets sida, dock må Riksgälds-Contoret
kunna medgifva att för större eller mindre
del af lånet ej begagna denna uppsägnings-
rätt inom en lid af högst 10 år efter lånets
emottagande. Till gäldande af forrberörde 5
procent användas årligen en motsvarande sum¬
ma af den Ränta och Capital-afbetalning, som
vederbörande Fastighets-egare till Riksgälds-
Contoret erlägga; alla de kostnader, hvilka
det kan åligga att för upp- och utlåningen
bestrida, utgå af den 6:te procenten. Hvad
deraf icke för detta ändamål erfordras, ökar
amoriissements-fonden."
■ 3.dje Punkten
Orden: Högst tio borde utur denna punkt
utgå.
Den S Martii.
5:te Punkten
skulle lyda sålunda:
"Sedan Kongl. Maj:t meddelat Dess Nå¬
diga beslut, att lånet må upptagas, ega Full¬
mäktige i Riksgälds-Contoret att med Långif-
varne öfverenskomma om lämpliga terminer,
då lånet skall lefvereras; äfvensom om det
belopp, hvilket å hvarje termin skall aflem-
rias. Obiigationerne för hvarje låne-andel blif¬
va räntebärande från och med den dag, då
det derför erhållna Silfver till Riksgälds-Con-
toret eller dess ombud aflemnas.’’
6:te Punkten
borde erhålla följande lydelse:
■"Fullmäktige ega att utsätta och kungöra
lämplig tid, inom hvilken till Riksgälds-Con-
toret inlemnasförsegladeanbud å länets försträc¬
kande. Alla inkommande anbud öppnas på den
utsatta dagen. Inom viss bestämd tid åligger
det den Långifvare, hvars anbud antages, att,
till säkerhet för uppfyllandet af sina förbin¬
delser deponera Valuta eller stalla antaglig
borgen för 2| procent af den erbjudna Låne-
summan, hvilkas förlust skall drabba Långif-
varen, derest han brister i fullgörandet af si¬
ne åtaganden.”
icr.de Punkten
Orden: Nionde punkten afs skulle utur
denna punkt utgå;
bifallit hvad Banco-TJtskottet föreslagit
uti Utlåtande N:o i3o, samt godkänt den der¬
uti föreslagna Voterings-proposition ;
vid förnyad föredragning af Banco-TJt-
jkottets Memorial N:o i33, funnit för godt,
Den S Martii,
att pä sätt Utskottet hemställt, instämma uti
de af Högv. Presle-Ståndet och Vällofl. Bor¬
gare-Ståndet, i afseende å grunderna för Ban¬
kens utlåning på fasta panter, fattade heslut,
§. 2.
Af ingifne Protocolls-Utdrag upplystes, att
Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit: Stats-Utskot-
tets Memorial N:ris 4i2 och 4'7J Stats- och Be-
'villnings-Uts.kottens Utlåtande N:o i3i ; Stats-
och Banco-Utskottens Utlåtande N:o 53; Stats-
och Lag-Utskottens Utlåtande N:o i3o ; Banco-
Utskottets Memorial N:ris 126, 127, 128 och
j32 ; Expeditions-Utskottets Memorial N:o 4°7>
lagt till Handlingarne: Banco-Utskottets Me¬
morial N:o 129; Expeditions-Utskottets Me¬
morial N:o 4!7» samt låtit bero vid Banco«
Utskottets Memorial N:o 128; antagit Consti-
tutions-Utskottets Memorial N:ris 63, 65, 66
och 70 till grundlagsenlig behandling vid nä¬
sta Riksdag; afslagit Högloft. Ridderskapet och
Adelns, enligt Protocolls-Utdrag, meddelade
inbjudning till Ståndet att sig förena uti Rid-
darskapet och Adelns, i anledning af Stats-
och Banco-Utskottens under N:o 46 afgifne
Utlåtande, i fråga om understöd af allmänna
medel till Södertelje Canal- och Slussverks
Bolag fattade beslut; ogillat Stats-Utskottets
Utlåtande N:o ^iG;
vid förnyad föredragning af Constitutions-
Uiskottets Memorial N:o 69, förklarat de af
Herr Cederschjöld i den vid Memorialet bifo¬
gade reservation uppgjorde förslag till Vote-
rings-Propositioner, såsom Ståndets gemensam¬
Den 8 Martil.
ma tankar, och Lief, med åberopande deraf,
Memorialet till Constitutions-Utskottet åter-
remitteradt;
vid förnyad föredragning af Stats-CJtskot-
tets Utlåtande N:o 4*5, gillat det deruti fram¬
ställde, förändrade förslaget till allmänna grun¬
der för nämnde utlåning, endast med den för¬
ändring, att uti tredje punkten af de allmän¬
na föreskrifterne skola, näst efter slutorden:
”må tjenst göra i Riksgälds-Contoret vid ifrå¬
gavarande låneförrällningar/’ tilläggas följan¬
de: "så vida de sjelfve sådant åstunda'”;
antagit Höglofl. Ridderskapet och Adelns
uti Protocolls-Utdrag meddelade inbjudning lill
de öfrige Riks-Slånden, att förena sig deruti,
att den, såsom ersättning för Herr Acllerstams
lidande, numera bestämda summa af 4,65o
R:dr Banco må öfverlemnas till Herr yidler-
stams egen disposition, samt föJjakteligen till
honom utbetalas;
antagit Hedrv. Bonde-Ståndets uti Proto¬
colls-Utdrag meddelade inbjudning till Bor¬
gare-Ståndet att förena sig uti Bonde-Ståndets,
vid föredragning af Stals-, Bevillnings- samt
Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 128, an¬
gående förändring i sättet för Grundräntornes
eller Kronotiondens utgörande, fattade beslut.
§. 3.
Ankomne Protocolls-Utdrag innehöllo, att
Hed erv. Bonde Ståndet bifallit: JSanco-Utskot-
tets Utlåtanden JV:ris i3o, i3i och i33;
vid förnyad föredragning af Stats-Utskot-
tets Utlåtande N:o 4l4> beslutat att, i stället
Den 8 Mar t ii.
för livad Utskottet föreslagit, Rikets Ständer
må till Kongl. Maj:ts bepröfvande öfverlemna,
när början med det af Stats- Utskottet tillstyrk¬
ta lånets upptagande må görasj hvarjemte
Ståndet antagit följande hufvudgrunder för
Riksgålds-Contorels upplåning af det till upp¬
tagande beslutna lån till fond för lån å jord¬
egendom, nemligen:
Åt Herrar Fullmäktige i Riksgälds-Conto-
ret uppdrages att upptaga ett lån i silfver,
motsvarande två millioner R:dr i Svenskt Specie
efter gamla myntfoten, på de för Staten för-
monligaste vilkor, dock med iakttagande af
följande grunder:
i.
Räntan blifver 4 procent på det förskrif-
na capitalet, och erlägges till hälften hvarje
halft år. Å detta capital afbetalas årligen
minst en procent, antingen genom obligatio¬
ners inköp och dödande, inom bestämda ti¬
der eller genom hvilket annat sätt, som med
största fördel för Riksgälds-Contoret kan med
lårigifvaren öfverenskommas, dock så att lånet
varder, inom trettiosju år, till fullo liqvideradt.
Lånen blifva uppsägbara endast å Riksgälds-
Contorets sida, dock må Riksgälds-Contoret
kunna medgifva att för större eller mindre
del af lånet ej begagna denna uppsägnings-
rätt inom en tid af högst tio år efter lånets
emottagande. Till gäldande af förrberörde fem
procent användes årligen en motsvarande sum¬
ma af den ränta och capitalafbetalning som
vederbörande fastighetsegare till Riksgälds-
Contoret erlägga. Alla de kostnader hvilka
>44
Den 8 Martu.
det kan åligga Riksgälds-Contqret att för upp-
och utlåningen bestrida, utgå af den 6:te pro¬
centen. Hvad deraf icke för detta ändamål
erfordras ökar amortissernents fonden.
2.
Lånet indrages icke i vexlar , utan i silf¬
ver, som i Banken på Depositräkningen insattes.
3.
Rabatten eller mellangift och provision för
lånets anskaffande, jemte kostnaden för silf-
rets fria lefvererande i Banken, antingen trans¬
port och assurance m, m. af långifvaren eller
af Riksgälds-Contoret besörjes, må ej öfver¬
stiga åtta procent.
4*
Capital och ränta betalas i Slockholm
eller på utländsk ort och i den orts mynt,
hvarest belalningarne skola erläggas, allt ef¬
ter som de lindrigaste lånvilkor på det ena
eller andra sättet kunna erhållas.
Göras anbud både i Svenskt och utländskt
mynt, böra, derest villkoren för öfrigt äro i
det hela lika fördelaktiga, föxeträde lemnäs
åt de förra.
Om obligationerne ställas till betalning å
utrikes ort, bör innehafvafvaren dock alltid
vara berättigad att i Stockholm uppbära rän¬
ta och förfallet Capital i Svenskt silfvermynt,
efter det metalliska förhållandet mellan detta
och det långifna myntet, hvadan detta för¬
hållande bör till framtida efterrättelse å obli¬
gationerna utsättas. Den innehafvare, som
vill i Slockholm uppbära capital eller ränta,
Den S AIurtii.
*45
åligger att lyfta penningarne en månad förr
än tiden dertill A utländsk ort blifvit bestämd.
5.
Sedan Kongl. Maj:t meddelat Dess Nådi¬
ga beslut att lånet må upptagas, eg a Fullmäk¬
tige i Riksgälds-Contoret med långifvarne öf¬
verenskomma om lämpliga terminer, då lånet
skall Jefvereras, äfvensom om det belopp,
hvilket å hvarje termin skall aflemnas.
6.
Fullmäktige ega utsätta och kungöra en
lämplig tid, inom hvilken till Riksgälds-Con¬
toret inlemnas förseglade anbud å lånets för¬
sträckande. Alla de inkommande anbud öppnas
på den utsatta dagen, och inom viss bestämd lid
åligger det den långifare, hvars anbud antages,
att, till säkerhet för uppfyllandet af sina för¬
bindelser, deponera valuta eller ställa antag¬
lig borgen för procent af den erbjudna lå-
nesumman, hvilkas förlust skall drabba lån-
gifvaren, derest lian brister i fullgörandet af
sina åtaganden.
. 7-
Fullmäktige i Riksgälds-Contoret öfver¬
enskomma med långiTvaren om obligationer¬
nas valeurer; dock skola dessa ställas på jem¬
na ioo:de-tal i det hufvudmynt, hvarå obli¬
gationerna lyda.
8.
Med långifvaren uppgöra Fullmäktige jem¬
väl och utsätta i obligationerna:
a') Det år, elter hvilket Riksgälds-Conto¬
ret eger begagna uppsägningsrätt för större
eller minre del af lånet;
Prtst-St. Pret, i83o Band. XP. ie
i46
Den 8 Martil.
F) Uppsägningstidens längd;
c) de orters tidningar, uti hvillia upp¬
sägningen skall tillkännagifvas;
<T) vilkoren för den bestämda amortisse-
ments-fondens användande till Capitalafbetal¬
ning ra. m., som vid dylika afbandlingar er¬
fordras.
9'
Om lånet icke kommer att amorteras ge¬
nom årliga Capitalafbelalningar på hvarje obli¬
gation, utan genom obligationers inlösande för
ett motsvarande capitalbelopp, så ega Full¬
mäktige att begagna denna utväg, endast då
obligationerne säljas under eller till pari, men
böra uttryckligen förbehålla sig att, när obli¬
gationerna stiga deröfver, få efter band upp¬
säga dem, till inlösen al pari, så att lånet o-
vilkorligen må vara liquideradt inom 37 år,
utan äfventyr af förlust på capitalet. Sknlle
obligationerna stiga öfver pari, förr än Riks-
gälds-Contorets uppsägningsrått inträder, bö¬
ra de för copitalafbetalningar till Riksgälds-
Contoret inflytande medel, hvilka under tiden
icke kunna till skuldens amorterande användas,
emedlertid förräntas uti de lån, som Riksgälds-
Contoret behöfver för andra ändamål upptaga
eller, om sådana icke förefinnas, uti den såkal¬
lade Handels-diskonten i Rikets Ständers Bank.
10.
Till betäckande af den brist i tillgångar-
ne för liqvid af Capital och ränta på Stats¬
lånen, hvilken kan förvållas genom födröjda
capital-och räntebetalningar å fastighetslånen ,
böra Fullmäktige i Riksgälds-Contoret berat-
Den 8 Martil.
>47
tigas att upptaga lån, hvilka återgäldas i den
mon dessa betalningar inflyta. Den ränta
Riksgälds-Contoret för dessa lån får vidkän¬
nas, ersättes på sätt uti Utlåningsvilkoren
närmare bestämmes;
vid förnyad föredragning af Stats-Vtskot-
tets Utlåtande JN;o funnit för godt, att
bifalla Utskottets förnyade förslag till all¬
männa grunder och föreskrifter, endast med
den förändring, att i 2:dra morn. i:sla punk¬
ten af de allmänna grunderne, framför ordet:
handlingar införes ordet: säkerhets- , samt att
det i n:de punkten till 3o,ooo R:dr föreslagne
maximum lör Lån, bestämmes till Femton Tu¬
sende Riksdaler Banco.
S- 4-
Företeddes och lades på bordet
Banco-Vtskottets Memorial N:o i^3, med
förslag till föreskrifter att intagas i Banco-
Reglementet, angående Bankens lån emot o-
rörlig pant och på längre terminer.
§. 5.
Den af Vällofl. Borgare-Ståndet, medelst
Protocolls-Utdrag af den 5 dennes, till de öfri¬
ge Riks-Stånden gjorda inbjudning, att, i lik¬
het med hvad förlidne Riksdag egt rum, åt Her¬
rar Committerade till Tryckfrihetens vård upp¬
draga att tillse, det ej mindre Rikets Grundla¬
gar , med devid denna Riksdag antagna förän¬
dringar deruti, än äfven Riksdags-Beslutet fel¬
fritt tryckas, fann Presle-Ståndet för godt att,
för siii del, antaga.
148
Den 8 Martil.
$. 6.
Föredrogs och godkändes Expeditions-
Utskottets Memorial N:o 425> med hemstäl¬
lan om en förnyad underdåning Skrifvelse
till Kongl. Maj:t, angående Sörforss Lax-fiske.
§. 7.
Efter uppläsning af nedanstående
Utdrag af Protocollet, hållet hos He¬
dervärda Bonde-Ståndet, vid Lag¬
tima Riksdagen i Slockholm, den
8:de Mars i83o.
t'
S. D. Uppå derom nu väckt fråga, Leslöt
Bonde-Ståndet, att härmed inbjuda det Hög-
vördige Preste-Ståndet, att, i afseende på de
allmänna grunderne för utlåningen till fastig¬
hetsegare af det beslutna Stats-lånet, i öfver¬
ensstämmelse med 1Stats-Vtskottets förslag i
Betänkandet N:o 4*5» samt lika med hvad
Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, bestäm¬
ma Minimum för utlåningarne till 200 R:dr
Banco; och hyste Bonde-Ståndet den förhopp¬
ning, att Högv. Preste-Ståndet, med känne¬
dom om det behof af lånebiträde, som nog
allmänt egde rum för de mindre, likasom för
de större fastighetsegarne, icke skulle tveka,
att i denna del gå Bonde-Ståndets önskan lill
mötes. Ut supra.
In fidem.
J. J. Bergstrom;
Den 8 Martii.
*49
yttrade Prosten m. m. Grevilliusj det han
så mycket heldre tillstyrkte antagåndet af
denna inbjudning, som det beslutade lånet
var i syneriiet ämnadt till mindre bemedlade
jordbrukare, af hvilka flera besutne på smärre
hemmansdelar icke deraf kunde komma i åt¬
njutande, om icke summan nedsattes. Af det¬
ta skäl, och tillika för undvikandet af en an¬
nars blifvande Votering härom , yrkade Pro¬
sten, alt Ståndet täcktes gå Hederv. Bonde-
Ståndets önskningar till mötes.
Härmed förenade sig Prosten Dedekind,
Professor Hasselroth , Prosten Elfström och
Contracts-Prosten Nibelius.
Professoren m. m. Geijer erinrade, att
då omkostnaderna bli drygare ju mindre den
låntagna summan uppgår till, ansåg Profes¬
soren, att Hederv. Bonde-Ståndet härutinnan
icke förstått sitt eget bästa, hvarför ock Pro¬
fessoren afstyrkte antagandet af den gjorda in¬
bjudningen.
Härmed förenade sig Professoren Moren
och Prosten Anjou.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius yttrade,
att Professor Geijers skäl vore så öfvertygan-
de, att han för sin del icke kunde annat än,
hvad sjelfva saken angick, gilla dem; men, då
man icke hvarken kunde eller borde upphäf¬
va sig lill något förmynderskap, och Bonde-
Ståndet önskat denna nedsättning i lånesum-
man, så instämde Biskopen för sin del med
Prosten Grevillius uti att tillstyrka antagandet
af denna inbjudning.
i5o
Den 8 Martil.
Häruti instämde Dom-Prosten Heurlin
och Contracts-Prosen Wahlström.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor af
Wingård’. I grundsatsen har Professor Geijer
rätt; dock bör besinnas, att endast f af jord¬
egendomens värde erhålles i Lån ; således kan,
enligt medelpriset i Landet \ Hemman belå¬
nas med 200 R:dr, och derigenom en besuten
jordbrukare vinna undsättning. Glömmas bör
ej heller, att Bonde-Ståndet önskat nedsätt¬
ning i maximi-summan, hvilket likväl icke be¬
viljats; när så är, bör å andra sidan minimum
sänkas, på det flere mätte blifva deltagare i
den af Lånet väntade förmonen. Man fäster
sig endast vid personen, som vinner Lånet;
men man betrakte äfven, att jordegendomen,
han innehar, vinner i värde genom ett Lån,
som efterhand amorteras. När nu ock Banken
på fastighet beviljar Lån ända ner till i5o
R:dr, ser jag intet skäl att vägra hvad Bonde-
Slåndet, såsom det synes, med angelägenhet
önskar.
Contracts-Prosten Agrell: Ofta har jag
under denna Riksdag med min röst gått He-
derv. Bonde-Ståndets önskningar till mötes,
och gerna skulle jag äfven nu göra det, om
jag ansåge saken lända till samma Stånds
verkeliga nytta; men då jag är öfvertygad om
motsatsen, tvingas jag af ren vänskap för det
Hederv. Bonde-Ståndet att afstyrka antagan¬
det af dess inbjudning om nedsättning af mi¬
nimibeloppet af fastighets-lån till 200 R:dr;
fast mer skulle jag vilja bestämma detta mini¬
mum till 5oo R:dr, hvarigenom mindre Hem¬
Den S Martii.
mans-egare skulle betagas sjelfva möjligheten,
alt belasta sig och sin jord med onödiga
skuldsättningar.
Prosten m. m. Grevillius ville icke be¬
strida att kostnaden för ett mindre Lån pro¬
portionsvis blefve större, och trodde, af den¬
na anledning, att många Lån på 200 R:dr
icke skola anmälas. Men enär, i flere Pro-
vincer medium af Taxerings-värdet å belt
Hemman icke öfverstiger 2,000 R:dr, och e-
gare af J Hemman, efter den antagne grun¬
den af y belåning å värdet, således skulle blif¬
va hteslutne ifrån all rätt till låns srhållan-
de, om minimum icke nedsattes till 200 R:dr,
tillstyrkte Prosten antagandet af Bonde-Stån¬
dets inbjudning; isynnerhet emedan Prosten
ansåg det beslutade Lånets ändamål uppnås i
den mon flere i förlägenhet stadde blefvo
hulpne, och man derigenom gick till mötes
de medborgares önskan, för hvilkas båtnad
Lånet egentligen blifvit beslutad t.
Härmed förenade sig Biskop Faxe och
Prosten Forslind.
Dom-Prosten Holmström fann intet annat
skäl att antaga inbjudningen , än att derigenom
en Votering i Förstärkt Stats-Utsjwtt möjligen
kunde undvikas. I hufvudsaken instämde han
med Professor Geijer; men ansåg likväl skill¬
naden emellan 2 och 3oo R:dr vara af så ringa
vigt i delta hänseende, alt det ej lönade mö¬
dan förspilla en dyrbar tid i Utskotts-Nämn-
den med dess afgörande.
Prosten Astrand: emot Dom-Prosten Holm¬
ströms anmärkning, att man genom bifall till
/
Den 8 Martti,
inbjudningen kunde undvika en Votering i För¬
stärkta Stats-Utskottetj får jag; fästa uppmärk¬
samheten derpå, att samma Utskott i alla fall
skall sammanträda för Votering om Marstrands
Stads inqvarterings-ersättning, och då gör en
Votering mer eller mindre ingenting. I huf-
vudsaken förenar jag mig med dem, som ta¬
lat emot inbjudningens antagande, och får til¬
lägga såsom skäl, att, om lånet reparteras i
alltför små summor, så följer deraf för Riks-
gälds-Contoret en så mycket vidlyftigare bok¬
föring, skriftvexling och inteckningars bevak¬
ning m. m., allt bidragande till förökning af
Statsverkets kostnader, sorn jag fruktar i alla
fall torde i och för denna låne-anstalt blifva
nog känbara.
Contracts-Prosten Hallström, sorn instäm¬
de med Professor Geijer, ansåg d^ticke lämp¬
ligt att å nyo företaga öfverläggning rörande
ett mål, som redan genom Votering blifvit
afgjordt.
Prosten m, m. Grevillius erinrade härvid,
alt sådant vid gjorda inbjudningar icke var
ovanligt, enär saken var af den beskaffenhet,
att ytterligare skäl för dess antagande blifvit
framställdte.
Comminister Dahlgren instämde i huf-
vudsaken med Professor Geijerunder förkla¬
rande, att han gerna skulle gå in på deras
åsigter, som vilja nedsätta minimisumman till
200 R:dr, i händelse detta lån vore tilltaget
i högre scala; men då nu blott en alltför
ringa del af de mindre fastighetsegarne kunna
deraf komma i åtnjutande, och meningen var
Den 8 Martti.
i53
alt använda det till jordbrukets fördel, så till¬
styrka Comministern, att det heldre måtte
beviljas ål större fastighetsegare än åt mindre,
som blott för ögonblicket deraf aro i behof,
och i alla fall icke med denna hjelp äro be¬
låtne.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius till¬
styrkte, alt Ståndet, såsom ett bevis på sin be¬
redvillighet alt i allt söka gå Hederv. Bonde-
Slåndets önskningar till mötes, måtte antaga
inbjudningen.
Professoren nt. m. Geijer förklarade sig,
om det ej vore för principens skull, benä¬
gen att, på de skäl af Biskop Thyselius blif¬
vit anförde, antaga inbjudningen; men då han
befarade, att detta medgifvande skulle inlock-
ka jordrukare i ännu större förluster, än dem
de redan fått vidkännas genom, de hårdare
vilkor, hvilka hittills ej afskräckt dem ifrån
att söka lån i Disconten, så kunde han för
sin del icke annat än ytterligare afstyrka in¬
bjudningen.
Doclorn m. m. Svedelius instämde i prin¬
cipen med Professor Geijerj men i öfrigt med
Biskop Thyseliusj serdeles som antingen Mini-
mi-summan var i eller 3oo R:dr, Doclorn i
båda fallen ansåg den vara allt för låg.
Härefter blef den gjorda inbjudningen af
Preste-Ståndet antagen.
Häremot reserverade sig Professor Geijer 3
Comminister Dahlgren_, Contracts - Prosten
Hallström_, Prosten Anjou och Prosten Astrand.
Contracts-Prosten Agrell reserverade sig
mot detta beslut, såsom ländande till jpid-
Den S Martii.
brukarens skada, och såsom förnärmande för
det så högt prisade Fastighets-lånets vigt och
värde, då igenom dess sönderdelande i små
lån, hela anstalten skulle ikläda sig egenska¬
pen af en Fattig-Cassa.
§ 8.
Sedan Yällofl. Borgare- samt Ilederv.
Bonde-Ståndet antagit Höglofl. Ridderskapet och
Adelns genom ProtocolIs-Utdrag den 26 sisth
Februarii gjorda inbjudning till de öfrige
Resp. Riks-Stånden, att med Ridderskapet och
Adeln förena sig deruti, alt den, såsom er¬
sättning för Herr Adlerstams lidande, genom
de öfrige Riks-Ståndens beslut, nu mera be¬
stämda summa af /},65o R:dr B:co , må öfver¬
lennäs till Herr Adlerstams egen disposition,
samt följaktligen till honom utbetalas, fann
Ståndet, enär frågan genom 3 Stånds beslut
redan var afgjord, för godt alt dervid låta
bero.
§■ 9-
Sedan nedanstående
Utdrag af Protocollet, hållet hos Väl-
iofl. Borgare-Ståndet vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm d. 4 Mar¬
tii i83o.
S. D. Uppå inom Ståndet väckt fråga,
fann Ståndet för godt, att vänligen inbjuda
Högv Preste-Ståndet, att förena sig uti Bor¬
gare-Ståndet nästlidne gårdag fattade beslut,
angående öfverlemnande till Kongl, Majit att
Den 3 Martti. 15 5
bestämma tiden, då det uti Stats-Utskottets
Utlåtanden N:ris 38a och 383, omförmäldta
Silfverlåu må upptagas. Ut supra
In fidem
E. G. Runeberg;
blifvit uppläst, förklarade
Biskopen m. m. Doctor Thyselius 3 alt
lian ansåg det mindre lämpligt, att med sitt
bifall till den Nådiga Propositionen fästa der¬
vid något vilkor, serdeles som icke ett ord
derom af Kongl. Maj:t blifvit nämndt, och
bäst vore, alt med fullt förtroende öfverlem¬
na lidens bestämmande till Kongl. Maj:t.
Härmed förenade sig Biskop Wallenberga
Biskop Faxe, Contracts-Pi osten Pettersson ,
Prosten Dedekind 3 Professoren Gravander 3
Prosten Elfström 3 Dom-Prosten Fellenius 3
Doctor Rönbeck och Contracts-Prosten Wahl¬
ström.
Prosten Astrand'. Då saken redan är ge¬
nom tre Stånds beslut afgjord, kunde det väl
synas likgiltigt, om mali antager denna in¬
bjudning, eller icke. Jag tror dock bäst va¬
ra, att Högv. Ståndet låter vid de andra Stån¬
dens beslut bero, på det Ståndet icke må sy¬
nas hafva ändrat den önskan och opinion,
som detsamma genom 5 rösters pluralitet yt¬
trade, nemligen att länet icke borde npptagas,
om realisationen icke kommer till stånd. Jag
anser för min del bibehållandet af Ståndets
beslut, som till följe af ordställning, icke läg¬
ger något band på Kongl. Majus beslutande
156
Den 8 Martil.
rutt i hufvudsaken, vara ganska vigtigt, såsom
en motvigt mot förhastadt upptagande af lå¬
net. Den opinion, som Högv. Ståndet yttrat
är väl nu mera icke af någon officiell bety¬
denhet, men om Ståndet icke frångår den¬
samma, så förmodar jag detta icke blifva o-
bekant, och sådant verkar då hvad det kan.
Härmed förenade sig Contracts-Prosten
P. G. Svedelius.
Prosten Jhijou tillstyrkte, att då målet
genom 3 Stånds beslut redan var afgjordt,
lägga inbjudningen till Ilandlingarne.
Dom-Prosten Holmström ansåg det i sig
sjelft alldeles likgiltigt, huruvida inbjudnin¬
gen antogs, eller icke, enar verkan deraf ge¬
nom 3:ne Stånds redan fattade öfverensstäm¬
mande beslut i alla fall blefve densamma.
För sin del hade han endast önskat, att Kongl.
Maj;t måtte erhålla kännedom derom, alt åt¬
minstone en stor del af Nationen och dess
Representanter förbundo en opinion om våda
med det ifrågavarande Slats-lånet, så framt
det ej blefve någorlunda samtidigt med Rea¬
lisationen. Denna opinion hade Preste-Stån-
det genom sin pluralitet redan uttryckt, och
Dom-Prosten var öfvertygad, att Kongl. Maj:t,
äfven om Ståndet nu antager inbjudningen,
icke derom saknar, eller skall sakna känne¬
dom, samt åt denna opinion i Nåder skall lem¬
na allt det afseende, densamma vid en högre
pröfning kan förtjena. Skulle fördenskull Högv.
Ståndet finna ett direct bifall till de öfriga
Ståndens beslut vara mer öfverensstämmande
med del uudeisåtligt vördnadsfulla förlrocn-
\
i58
Den 8 Hurtiii.
ligast, alt, enär Kongl. Maj:t velat inhemta
Ständernes lika underdåniga, som uppriktiga
tanka i detta mål, Högv. Ståndet måtte förblifva
vid sitt beslut, helst det uttryckte den grunda¬
de öfvertygelsen, att länet utan verkställd rea
lisalion för Riket vore skadligt.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård förklarade, att ehuru han i före¬
varande mål hyst samma åsigter, som de,
hvilka grundlagt Ståndets under hans frånva¬
ro fattade beslut, önskade dock, att Ståndet,
lika med sine Med-Ständer, med fullt förtro¬
ende öfverlemnade åt Kongl. Maj:t att bestäm¬
ma tiden för lånets upptagande.
Dom-Prosten Fellenius: Jag biträdde ge¬
nast, hvad Biskopen Doctor Thyselius yttra¬
de. Jag kan icke heller, efter all min öfver¬
tygelse, vid en så vigtig fråga, hvarken, så¬
som det har blifvit yttradt, lästa mig vid nå¬
gon viss form, eller vid något visst, att låta
bero och öfverlemna saken till Konungens
välbehag, utan förklarar jag, för min del,
högtidligen, att jag anser tidens bestämman¬
de till lånets upptagande böra öfverlemnas,
med oinskränkt förtroende, till Konungens Hö¬
ga vishet och högt bepröfvade erfarenhet i
financiella ärender, i förening med hvad af
eltrRiks-Stånd föreslaget blifvit.
Contracts-Prosten Östberg, som ansåg
det obehagligt och Ståndet likasom hvarje en¬
skild man mindre värdigt ätt upprifva ett re¬
dan fattadt beslut, tillstyrkte alslag å inbjud¬
ningen.
Prosten Anjou: Då den medelväg, som vid
Den 3 Martil.
de till en Högtälskad Landsfaderlig Konung,
hvilket aila Ståndets Ledamöter otvifvelaktig!
med Dom-Prosten delade, än att uttrycka det¬
samma, pä sätt Prosten JnjoU föreslagit, ge¬
nom att lägga berörde beslut till Handlingar-
ne så bade Dom-Prosten för sin del deremot
intet att invända, ehuru han i hufvudsaken
ej kunde frångå sin öfvertygelse.
Biskopen m. m. Doctor Faxe trodde, att
då Ståndet borde bestämdt uttrycka sin opi¬
nion i detta vigliga mål, den föreslagna ter¬
men: låta dervid bero} icke vara tjenlig.
Contracts-Prosten Hallström förklarade,
att ehuru han icke gillat Redaclionen vid
beslutets fattande, trodde han dock, alt då
ett sådant redan var taget,en förändring deruti
blott skulle lemna ett nytt vedermäle af ett
vacklande, som förutsatte all Votering såsom
onödig.
Prosten m. m. Grevillius: Emedan jag är
öfvertygad, att Kongl. Maj:t, ifrån sin Höga
ståndpunkt säkrast är i tillfälle att öfverse
och bedöma när rätta tiden är inne för Lå¬
nets upptagande, tog jag mig friheten, då frå¬
gan förra gången här förevar, föreslå den re-
daction till hvars antagande Borgare-Ståndet
nu inbjudit oss. Då jag åter tillstyrker an¬
tagandet deraf vill jag endast tillägga: att, då
3:ne Stånd redan öfverlemna! saken till Kongl.
Maj:ts bestämmande, jag icke anser det vara
Preste-Ståndet värdigt alt ådagalägga mindre
förtroende än dess Med-Ständer lill Kongl.
Maj:ts vishet och Landsfaderliga välvilja.
Professoren m. m, Geijer ansåg det råd¬
Den S Martii.
frågans pröfning inom detHögv. Sländet besluta¬
des, icke vunnit de öfrige Med-Ståndens bi¬
fall, och då den utväg, hvilken jag, lill und¬
vikande af en vidlyftig discussion, nu tog
mig friheten föreslå, nemligen att lägga inbjud¬
ningen till Handlingarne, icke funnits antag¬
lig, har jag visst icke något emot, att Stån¬
dets accession till de öfrigas tanka ullryckes,
helst saken i alla fall är Grundlags-enligt af¬
gjord. Men jag anhåller blott, alt få tili Pro-
tocollet förklara, del min enskilda öfvertygel¬
se i ämnet icke blifvit förändrad.
Häruti instämde Doctor Svedelius.
Professoren Moren åberopade sitt förut
afgifne yltrende och tillstyrkte afslag å in¬
bjudningen.
Comminister Dahlgren: Då en värd Le¬
damot sagt, att det icke vore Ståndet väldigt
att vidhålla ett redan fattadt beslut, får jag
förklara, att jag anser det Ståndet mindre
värdigt, att på inbjudning från ett annat Stånd
frångå en redan uttalad öfvertygelse. Ett så¬
dant förhållande skulle efter min tanka, åda¬
galägga ett vacklande beslut, som jag icke kan
gilla, hvarföre jag ock afstyrkte att antaga
den gjorde inbjudningen.
Prosten m. m. Grevillius: Då en värd
Talare så fattat mina ord, som skulle jag haf¬
va yrkat, att det icke vore Ståndet värdigt
att vidblifva ett vidtagit beslut, har jag blif¬
vit fullkomligen missförstådd. Min mening
var, äfvensom mina ord: att sedan de 3
Stånden redan afgjort frågan, var det icke
värdigt att Preste-Ståndet skulle visa min¬
Den S Martii.
dre förtroende för Kongl. Maj:ts vishet, ände
öfrige Stånden.
Prosten Forslind förklarade, att då lian
vid beslutets fattande var af motsatt tanka,
vore lian böjd att antaga inbjudningen, ser¬
deles, som beslutet icke då var fullständigt
och tillfälle nu erbjöds att rätta det.
Dom-Prosten Heurlin yttrade, att sedan
hufvudfrågan genom 3 Stånds beslut var af¬
gjord, ansåg han för sin del skäl att foga
sig derefter, och således att antaga inbjud¬
ningen.
Prosten Astrand'. Då man här yttrar, att
Ståndets förra beslut skulle innebära ett bri¬
stande förtroende för Kongl. Maj;t, så måste
jag bekänna, att jag icke förstår meningen af
detta yttrande. Ståndet har ju i sitt beslut
endast framställt sin opinion, utan något band
på Kongl. Maj.ts fria välbehag. Jag tror, att
det är det renaste förtroende för Konungen,
att oförstäldt yttra sin tanka, och Kongl.
Maj:t torde icke med misshag anse denna öp¬
penhjertighet. Ett motsatt förhållande syftar
att missleda Honom om opinionen, och inne¬
bär således ett verkligen bristande förtroende.
Jag afstyrker för min del återkallandet af
Ståndets beslut. Man har måhända anled¬
ning nog ändå, att klandra Ståndets ostadig¬
het. Från Voterings begärande afstår jag
men anhåller alt få, hvad jag yttrat, anfördt
i Prolocollet såsom skäl för min reservation.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius3 som
trodde, att Ståndets tanka så mycket mindre
genom
Den 8 Martil.
genom Votering kunde utrönas, som antalet
af röstande för hvarje gång är olika, förkla¬
rade, att då han emot sin öfvertygelse förut
instämt med Ilederv. Bonde-Ståndet i en sak,
som hanfför nämnde Stånd icke ansåg nyttig,
instämde han nu med full öfvertygelse i Väl-
lofl. Borgare Ståndets inbjudning, emedan han
ansåg det nyttigast att med fullt förtroende
öfverlemna åt Kongl, Majit att bestämma ti¬
den för lånets upptagande.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: För
upptagandet af ett lån i allmänhet har jag
haft farhoga, isynnerhet af ett utländskt; men
aldramest i händelse Silfver-vexling i Banken
skulle uteblifva. På dessa grunder har jag
tillstyrkt, sedan lånet från utländsk ort icke
kunde afböjas, att, till förekommande eller
förminskning af de befarade olägenheter, det¬
samma måtte upptagas i sammanhang med
Silfver-vexlingen i Banken. Jag har icke kun¬
nat förändra denna öfvertygelse, den jag äf¬
ven önskat kunna vara Rikets Ständers, och
om äfven blott ett enda Stånd förklarat den
tillika med Preste-Ståndet, skulle jag icke
kunnat lemna bifall till den nu gjorda in¬
bjudningen. Nu är förhållandet i så måtto
förändradt, att Irenne Stånd hafva fattat sitt
beslut enstämmigt; hvarigenom sålunda Pre-
ste-Ståndets tanka blifver utan verkan. I det¬
ta sakens skick får jag förklara, att, ehuru
med oförändrad öfvertygelse, jag likväl icke
vill lägga något hinder i vägen, i händelse
det Högv. Ståndet skulle finna för godt att
Preste-St. Prof. 1829, Band. XV. n
1Ö2
Den 8 Martil.
antaga inbjudningen. I denna händelse skul¬
le jag dock anse den böra erhålla följande
lydelse: Preste-Ståndet , som icke kunnat för¬
bise betänkligheterne mot upptagande af ett
störrej serdeles utländskt lån, utan i sam¬
manhang med den i Nåder beslutna realisa¬
tionens verkställighet, har dock velat anta¬
ga Vallöf. Borgare-Ståndets inbjudning att
åt Kongl. Maj:t öfverlemna bestämmandet af
tiden för berörde läns upptagande, och deri¬
genom ådagalägga dess fullkomliga förtrö¬
stan, det Kongl. Maj:ts Ploga vishet och om¬
sorg för Landets väl, både förstår, kan och
vill afböja alla befarade olägenheter.
Härefter blef den gjorda inbjudningen af
Preste-Ståndet antagen.
Emot detta beslut reserverade sig Pro¬
fessoren m. m. Geijer, Contracts-Prosten P.
G. Svedelius och Professoren Moren.
Likaledes reserverade sig Contracts-Pro¬
sten Hallström emot beslutet, äfven i formclt
hänseende.
§. 10.
Antog Preste-Ståndet den af Bonde-Stån¬
det gjorda inbjudningen att förena sig i nämn¬
de Stånds vid pröfningen af Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 4*4 fattade beslut, att den i
3:dje punkten af Utskottets förnyade förslag
till hufvudgrunder för upplåningen omför-
mälde och till 8 högst io procent projectera-
de rabatt eller mellangift och provision m.
m. för Lånets anskaffande, icke må öfversti¬
ga 8 procent.
Den 8 Marlii.
i63
§. «»•
Då nu å nyo föredrogs Rikets Högl. Stän-
ders Eocpeditions-Utskotts Memorial N:o422,
ined Förslag till föreskrifter i afseende å hvad
iakttagas hör vid verkställandet af trycknin¬
gen utaf Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll
vid blifvande Riksdagar, samt i afseende å
dermed gemenskap egande ämnen; äfvensom
med vissa hemställanden, föranledda af nämn¬
de tryckning innevarande Riksdag, tillstyrkte
Biskopen m. m. Doctor Hedrén 3 att det¬
ta Memorial, såsom öfverensstämmande med
flera redan förut fattade beslut, måtte an¬
tagas.
Vid pag. 4o Litt c) anmärkte Dom-Pro¬
sten Holmström, alt Landshöfdingarnes så
kallade 5 Års-Berätlelser, hvilka icke utgöra
föremål för öfverläggning vid Riksdagarne, icke
bland Riksdags-Handlingarne behöfva tryckas.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius an¬
märkte, att då en summa, motsvarande 6,
högst 8 Canzlisters arfvoden åt Expeditions-
Utskottet för renskrifning af öfrige Utskotts
Utlåtanden och Memorial blifvit medgifven,
innehöll förevarande förslag ökade kostnader,
helst uti förenämnde Utskott troligen en li¬
ka stor personal som förut, fast med mindre
göromål komme att bibehållas.
Härefter blef förevarande Memorial uppå
framställd proposition, bifallet.
§• 12*
Upplästes och lades till Handlingarne,
Kongl. Maj:ts här nedan intagne Nådiga Skrif-
i64
Den 8 Martu.
veise till H. H. Erke-Biskopen och Talmannen,
angående Rikets Ständers hemställan om skyl¬
digheten för blifvande Prester att förete be¬
vis om kunskap i Vexel-Undervisningen m. m.,
så lydande:
CARL JOHAN med Guds Nåde Sve¬
riges, Noriges, Gulhes och Wen¬
des Konung.
Vår Ynnest och Nådiga Benägenhet med
Gud Allsmäktig, Troman, Herr Doctor, Erke¬
biskop, Pro-Ganzler, Ledamot och Commen-
deur af Våre Orden, Riddare af Konung
Carl XIIPs Orden, En af de Aderton i
Svenska Academien! Sedan vid nu påstående
Riksdag, uti underdånig Skrifvelse af den a5
Maji förlidet år, Rikets Ständer, med afseen¬
de på nyttan af den så kallade Vexel-Under¬
visningen och de fördelar genom en Allmän¬
nare kännedom och utöfning deraf, hvarvid
Presterskapets biträde syntes blifva af betyd-
tigt inflytande, vore att förvänta, i underdå¬
nighet anhållit, om det nådiga förordnande,
att hädanefter ingen må varda till Presl-Exa-
raen admitterad, innan han inför Vederbö¬
rande Consistorium ådagalagt, att han i nå¬
gon Vexel-Undervisniugs-Schoia förvärfvat bå¬
de erforderlig öfning i Vexel-Undervisnings-
Methoden, och fullständig kännedom om en
sådan Scholas organisation; hvarjemte Rikets
Ständer äfven i underdånig skrifvelse af den
3 Julii nämnde år hemställt, att enär en
Prestman blifver kallad till Lärare vid en
Lancaster-Schola, hvarest minst 75 barn un¬
Den S MarLii.
iG5
dervisas, han må fortfarande få åtnjuta sin
förut innehafde enkla Tjenstårs - beräkning,
samt icke kunna af Consistorium från den e-
mottagne Lärare-beställningen utan eget be¬
gifvande missiveras; så har Presle-Ståndet,
hvilket icke i beslutet om förrberörde un¬
derdåniga framställningar med de öfrige Stån¬
den deltagit, uti en serskild afgifven under¬
dånig skrifvelse af d. io sisth October, fram¬
ställt de betänkligheter och hinder, sorn, i
dess tanka, möta mot de af Rikets Ständer
i omförmälte afseenden begärda stadganden;
dervid underdånigstj anföres, alt ehuruväl
en föregående handläggning vid någon Vexel-
Undervisnings-anstalt, och kännedom af dess
organisation, visserligen för en blifvande Prest
kunde vid sina tillfällen vara nyttig, den lik¬
väl icke vore af så allmän nödvändighet och
nytta, att den genomett allmänt Lagbud bor¬
de föreskrifvas; att om ock Academierne, Gy-
mnasiernes och öfrige Elemenlar-Läro-Ver-
kens Ordinarie Lärare, då de till Prest-exa-
men sig anmäla, från nämnde stadgande un¬
dantagas, hvilket Ståndet förmodar vara Ri¬
kets Ständers mening, i allt fall för dem,
som söka ordination, för att vid Församlin-
garne tjenstgöra, deras egentliga yrke och
pligt borde blifva, så väl äldres som yngres
uppbyggelse i Christelig lära och vandel, men
icke barns undervisning uti läsa, skrifva och
räkna; att det nu för Prester föreslagna kun-
skaps-prof närmast tillhörde de med Sökande
lill en Klockare-beställning, enligt Kyrko-La-
gen och vanligt bruk, anställande förhör; att örn
i66
Den S Martii.
afsigten med ifrågavarande förslag vore, alt
på Pastorernes Adjuncter öfverflytta den bar-
na-undervisnings-skyldighet, sorn i Kyrko-
Ordningen och flera deruppå grundade För¬
fattningar är Klockarne egentligen och på go¬
da skäl ålagd, eller ock att i stället för ser-
skilde Barna-Lärare, hvarpå tillgång utom
Presterskapet sällan skall saknas, kalla redan
vid Församlingarne anställde Prestmän, hvil¬
ka dertill skulle genom förut erhållne betyg
vara utan undantag qvalificerade, så vore, i
Preste-Ståndets öfvertygelse, en sådan afsigt
hvarken med Scholors eller Församlingens
sanna fördel väl förenlig. Beträffande åter
hvad Rikets Ständer föreslagit, i afseende på
de Prester, som blifvit antagne till Lärare
vid Lancaster-Scholor, har Presle-Ståndet an¬
märkt, att oaktadt lemnade Ålders-dispenser,
vore inom flere Stift antalet af dem, som år¬
ligen anmält sig till ordination, så förmin¬
skad, att Consistorierne, under bekymmer för
Församlingarnes verkliga behof, stundom sett
sig nödsakade, att af pröfningens stränghet
eftergifva mer än vederbort, men att uti in¬
tet Stift finnes den tillgång på Tjenstgörande
Prester, att icke då någon af desse oförmo¬
dadt bortkallades, Consistorium var i större
eller mindre förlägenhet för fyllandet af hans
plats, och i den möjliga händelse, att flere af
de större Församlingarne uti något Stift in¬
om kort tid inrättade Lancaster-Scholor samt
till Lärare dervid kallade tjenstgörande Prest¬
män, skulle Consistorierne svårligen kunna
uppfylla deras pligt att behörigen förse För-
Den 8 Martu.
167
samlingarne; hvarvid, och om genom talrikare
ordinationer sådant någorstädes ännu kunde
afhjelpas, det dock ej borde förbises, att ett
ökadt antal expectanter på befordrings-vägen,
måste göra densamma än mera trång och sen,
än hvad redan nu icke utan skäl öfverklaga-
des. Slutligen anmärker Ståndet att den af
Rikets Ständers föreslagna bestämnings-grund
för en Lancaster-Lärares fortfarande Prester-
liga Tjenstårs-beräkning, hvarken i sig sjelf
vore nog bestämd, eller rätt tjenlig att lända
till efterrättelse, ty antingen skulle Lärarens
befordringsrätt grundas på ett förhållande,
som vore oberoende af hans ådagalagde skick¬
lighet och möda, derigenom att Schol-barnens
antal för längre eller kortare tid något un¬
dersteg det antagna minsta, eller ock blefve
det alltid svårt att controllera en mindre
skicklig Lärare, som dock kunde finna utväg,
att städse hålla sin Sehol-förteckning fulltalig;
anseende fördenskull Ståndet ett svårt misstag
ligga uti denna nya Method att beräkna en
Schol-Lärares förtjenst, icke efter hans verk¬
liga skicklighet och möda, utan efter Schol-
rummets storlek eller barnens mängd.
Detta allt håfve Vi i öfvervägande tagit,
och då Vi med tillfredsställelse och erhänsla
erfarit, hurusom Consistorier och Presterskap
icke underlåta att, i hvad på dem ankommer,
efter upplyste och Cbristliga grunder, befräm¬
ja och fullkomna barna-undervisningen i Ri_
ket, hvarom densammas tillstånd och fram¬
steg i allmänhet för det närvarande vittnar,
samt då Vi gore Oss i Nåder förvissade att
i68
Den 8 Martu.
Biskopar och Consistorier, med nit och upp¬
märksamhet så väl tillse, att Församlingarncs
Schol-anstalter vederbörligen handhafvas , sorn
ock söka att, enligt redan gifna Nådiga före¬
skrifter, vid dessa Schol-anstalter befrämja in¬
förandet af den till sina fördelar allmänt er¬
kända Vexel-Undervisnings-Melhoden, så håf¬
ve Vi med afseende å hvad Preste-Ståndet
härvid underdånigst yttrat och upplyst, icke
funnit skäl i Nåder bifalla de af Rikets Stän¬
der i förberörde afseenden i underdånighet fö-
reslagne stadganden , utan ock endast håfve i
Nåder förklarat att Vi med välbehag skola anse,
att Presterskapet, serdeles de yngre deribland,
låter sig angeläget vara, att der tillfälle gilves,
genom inliemtad kännedom om berörde Läro-
method, förskaffa sig skicklighet, att afven åt
denna slags undervisning kunna vid deraf före¬
fallande behof, egna en behörig ledning och
tillsyn, samt lill densammas införande och
användande vid Folk-undervisningen inom För-
samlingarne verksamt bidraga. Hvilket Vi E-
der härmed tili underrättelse och Svar å Pre-
ste-Ståndets ofvan-upptagne underdåniga skrif¬
velse härmed velat i Nåder tillkännagifva,
låtande nu äfven genom Nådigt Circulair-Bref,
samtelige Consistorierne i Riket härom för¬
ständiga. Vi béfalle Eder Gud Allsmäktig
Nådeligen. Stockholms Slott den i3 Februa¬
rii i83o.
CARL JO II A N.
J. C. af Kullberg.
Den 8 Mar lii.
§. 13.
Med anledning af Ridderskapet oeli Adelns
uti Protocolls-Utdrag af den 5 i denna må¬
nad gjorde framställning, beslöt Preste-Stån-
det att gifva Eocpeditions-Utskottet tillkänna,
att Preste-Slåndet förblifver vid dess till Be-
villnings- samt Oeconomie-Utskottens Betän¬
kande N:o2i, rörande Paqvet-, Post-och For-
vagns-Inrätlning, redan lemnade bifall, utan
binder deraf, att Preste-Ståndet jemväl gillat
Utskottens under N:o 3i, i ämnet sedermera
meddeldte Utlåtande.
§• *4-
Vid föredragning af Ridderskapet och
Adelns Protocolls-Utdrag af denna dag, inne¬
hållande inbjudning till Med-Stånden att för¬
ena sig uti Ridderskapet och Adelns fattade
beslut i afsende å i:a och 5:te punkterna af
Stats-XJtskottets Utlåtande N:o 415, i anled¬
ning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 384, förut meddeldte Betänkande,
med förslag till Allmänna grunder för Riks-
gälds-Contorets utlåning emot inteckning i jord¬
egendom, instämde Preste-Ståndet deruti att
deutii:a punkten 2:a Momentet förekomman¬
de ord "Handlingar samt bevis” må utbytas
mot Säkerhets-Handlingar samt bevis; men
fann icke skäl i öfrigt inbjudningen antaga.
§• i5.
Vid föredragning af Stats- och Oecono¬
mie-Utskottens Memorial N;o 135 lill Rikets»
170
Den S Martti.
Ständer med förslag till Voterings-proposi¬
tioner i afseende å fördelningen åf det vid in¬
nevarande Riksdag för Undervisnings-Verken
beviljade tillökade anslag, fann Preste-Ståndet
för godt den föreslagna Voterings-proposilio-
nen godkänna.
§■
Föredrogs och bifölls Banco-Utskottets
Memorial N:o 142 * med förslag till Instruc-
tion för Rikets Ständers Revisorer öfver Banco-
Verket.
§• »7*
Vid förnyad föredragning af Constitutions'>
Utskottets Memorial N:o 6g till Rikets Stän¬
der, med uppgift å Voterings-propositioner i
3:ne Hufvudpunkter af förslaget till ändringen
i Tryckfrihets-Lagen, anförde.
Professor Grenander: Vördsamt följer jag
min pligts kall, och uttalar min öfvertygelse.
Af eder granskande urskilning utbeder jag
mig öfverseende för det närvarande och vän¬
tar af den äfven framtidens rättvisa. Consti-
tutions-Utskottet har, sedan rörande förslaget
till en ny Tryckfrihets-lag, föranledt af en¬
skildt motiverande, det erkänt sig finna oöf-
vervinnerliga svårigheter för bemödandet att
till ett helt förena och sammanjemka resulta¬
ten af Riks-Ståndens olika åsigter i detta äm¬
ne, gått till den ytterst afgörande utvägen,
att genom Voterings-propositioner fastställa
llufvudpunktcrna idet nya Lag-förslaget. Des¬
se alltså framställde Voterings-propositioner,
Den 8 Martil.
sä för Jaj sorn för Nej, hafva dock i båda
fallen de vidt utsende tvetydigheter, att hvil-
ketdera, som vinner, den dermed öppnade
banan gifver en ej tvetydig farhåga för det
efterkommande. Man har ordat öfver Conti-
nuitetens bevarande idet Constitulionella sam-
hällslifvet; den bevaras illa genom en conti-
nuerlig inveckling. Den goda sakens enkla, san¬
na förhållande fordrar en okonstlad enkel
framställning. Är det, det jag dock till föl¬
je af den behandling grundlagen förutsätter,
ej kan finna, ändlligen kommit derhän, att
Voterings-ytterligheterne skola vidtagas, då
kan jag här ej gilla andra voterings-proposi-
tioner, än dem Professor Cederschiöld, fram¬
ställt i sin reservation. Desse tillhöra saken,
föra ej något förvillande dunkel i fonden, äro
utan tvetydighet bindande och afgörande. Den¬
na öppenhet är vigtig och oeftergiflig. Mot-
sattserne ligga nu mer i öppen dag; fruktan
att uttala dem har blifvit öfvervunnen, ej till
skydd för sjelfsvåld och oblyg djerfhet, men
till ädel frimodighet, i sanningens försvar. Så
ock, då man nu på förblindande slutvägar sö¬
ker komma till det målet att antingen bom-
skaffa Jury eller behändigt i penningevärde
materialisera Juryvalbarheten, samt införa
Borgen, och jag ville i dessa ämnen vördsamt
uttala en försäkrad öfvertygelse. Långt ifrån
mig är det att vilja försvara antingen egen
eller andras ensidighet; men att söka och för¬
svara hvad rätt och sant är, det önskar jag
dagligen, att kunna låta vara mig nära och
närmare.
Den 8 Martil.
Ingen rätt anser jag i ett medborgerligen
väl stadgadt samhällslif vara heligare, ingen
egendom dyrbarare, än yttrande-rätten, er-
bänd och medgifven under namn af Tryckfri¬
het. Den, liksom allt annat godt, kan miss¬
brukas. Emot dess missbruk, liksom emot
allt annat missbruk, menligt för allmänt väl,
bör inom det för sitt lifs bestånd reflekteran¬
de statslifvet sökas skydd och motvigt. Man
har trott detta finnas deri, att Öfverdomstolar-
ne, Rikets Hofrätter, träda i Juryns ställe.
Ehuru ingen ädel Svensk man bör kun¬
na anse det för horreur alt låta sig i sina.
handlingar skärskådas inför en sådan aktad
Embetsmanna-personal, är, oberäknadt dessa
Öfverdomstolars afstånd och mängfalldiga der¬
med förknippade svårigheter, och förutan det,
att mången gång ämnena^- art ligger alldeles
utom graden af de mål, som der vanligen be¬
handla s, fordrar en annan takt, än den der
inöfvade, fordrar en inför Gud och samvetet
lika djupt ansvarig, men en, med afseende
på det yttre rättsförhållandet, friare åsigt,
änden i allt bindande bokstafvens, förutan al¬
la dess afseenden är det dock påtagligt, att
äfvenså Öfverdomstolars> som Vnderdomstolars
egne handlingssätt ofta kunna blifva föremål
för den yttrande rättens åklagande åtgärder,
enär dessa åtgärder anses hafva öfverskrida
gränsen, inom hvilken de, med afseende på
Allmänt väls bestånd, borde se sin frihet in¬
skränkt. Öfvérdomstolen blir då Domare i
sak, på fjermare eller aflägsnare håll, rörande
honom sjelf; och äfven del mest opartiska
Den 8 Martti.
förhållande skall i allmänna opinion sedan ej
kunna borttaga antingen misstanken på väld, el¬
ler fruktan derför, eller det förtryckande infly¬
tandet af en eget slags fruktande känsla. Hvad
detta från den första oförmärkt fortgående all¬
männa opinion efteråt i större skala verkar på
det allmänna tänkesättet och på yttrande rätts-
friheten är oberäkneligt i det närvarande*; men
i det tillkommande snart nog känbart, än idet
dystra, tunga och tveksamma lynne, national-
sinnet antager, än i smädeandans finare, men
retligare, tilltagsenhet, ani utbrott, må hända
af en vådligare och häftigare beskaffenhet, än
för hvilka man haft någon måttstock i fram¬
flutna tider. Här har deremot Jury-domsto¬
len, efter min åsigt det medlande (korrektiv,
som i ett Constitutionelt samhälle må god¬
kännas och användas.
Men Jury-Inrättningen har, säger man, i
vårt Fädernesland hittills illa svarat emot de
höga begrepp, man der gjort sig om densam¬
ma. Den har t. e. frikänt Person der, hva¬
rest vederbörlig domstol fällt Embetsmannen
skyldig ocii sett den fällda domen med rätt¬
visa gillad af Konungen och Dess Högsta
Domstol. Detta, så ser jag det, talar för, ej
emotj Jury-domstolen. Person qvarstår i sin
allmänna medborgerliga existens; utstruken
har han blifvit såsom Embetsman, men bibe¬
hållen i sina öfriga rättsförhållanden; han för¬
lorar det förtroende, hvilket hans förhållande
må hafva visat honom oskicklig och ovärdig
att innehafva; och den samhällsordning, sorn
likväl skyddar honom, har också sjelf blifvit
skyddad A den sida, skydd behöfde påkallas.
*74
Den S Martii.
Således är, i den mon behof gjordes, den här
gifna föresyn talande och varnande , håde för
Samtid och Efter-verld. Än mer, skrifter och
tillmålen, säger man, hafva blifvit frikände,
ehuru de likväl varit af vådligt förförande na¬
tur. Om nu ock något sådant exempel skul¬
le framföras, har då, det vågar jag fråga,
följden varit mer samhällsförstörande, än om
de icke blifvit det? Om redan sjelfva seques-
tern och anklagelsen gjort skriften mer begär¬
lig, åt den samma förvärfvat större uppseen¬
de och flere Läsare, än den annars hade till¬
vunnit sig; skulle väl dess af offentligt dom¬
slut bekräftade förkastelse gjort en sådan af¬
handling mindre retlig, mindre eftersökt, min¬
dre läsén? Annat är erfarenhetens vittnesbörd.
Anklagelsen blir i alla fall nödigt varnande,
och sjelfva frikännelse!! innebär ej något för¬
ledande till ytterligare förderfvande vågsamhet.
Deremot ifrån mina första ungdomsminnen i en
tid, då Tryckfriheten i vårt land ej hugnades
af sådant slags offentlig, skyddande uppmärk¬
samhet, som nu blifvit henne tillegnad, åter¬
står ännu talet om pasqvill, gudlösa viilhjer-
nors hugskott, sårande ströskrifter och till¬
målen fernot högsta makten, förtydningar af
dess företag, i handskrift kringflygande från
man till man, just genom den innestängda
ensidigheten mer vådligt smittande och farli¬
gare ingripande i allmänna opinionen, än sena¬
re tiders utsträckta Tryckfrihet, Har genom
tryckfriheten ett närvarande ondt blifvit tyd¬
ligare uppdagadt;så är det en tillökning idet
ondas förvillelse att vilja i ämnet för angifvet-
Den 8 Martil.
sen blottställa och bränmärka angifvaren. Det
så upptäckta onda ligger i sanning på annat
ställe, än i sjelfva tryckfriheten och yttrande
rätten, och ligger djupare, än att det kan
hejdas, eller borttagas och utplånas med ett
för denna frihet onaturligt tvång. Onaturligt
tvång kallar jag här ej bandet af och under
allmän lag; ej heller, när så nödigt pröfvas,
det att i en Constitutionell stat bilägga grund¬
lagen vid stadganden, under namn af Tryck¬
frihetslag; men en sådan Lags tillämpning är
det, som jag anser i det här förekomman¬
de yttre rättsförhållandet till afgörande af
skuld eller oskuld, Juryn vara den tjenligaste
första instansen.
Denna skulle således, säger man, vara
en lagbunden Opinionsnämnd; och då dagens
och nattens flygskrifter, Tidningsbladen, ska¬
pa den opinion, som blifver Jurymännens,
liar man icke dermed en rätt förfärligt anstän
dig Controll på dessa Jurymän och deras rätt¬
visa? Men skall således vår och vår tids
anda nödvändigt vara den, att vi skola mer
tro på det onda, än på det goda? Hvilket öde
livilar då öfver oss i detta aflägsnande från
dens Anda, hvars Lära vi vilja hafva namn
att bekänna? Opinioner kunna förfalskas och
missledas; de kunna ock renas, förbättras och
tillrättavisas. Bedrager jag mig? eller äro
icke i de tänkesätt, i de åsigter och öfverlägg-
ningar, i många af de omdömen och slutsatt-
ser, som utmärkt fordna dagar och utmärka
äfven närvarande dagar, äro icke i dem tyd¬
liga tecken till det senare och en motvigt mot
Den 8 Martil.
det förra? Till det af Gud uppväckta mensk-
liga medvetandet, i hvilket reningen och för¬
bättringen måste taga sin början och fortgå,
framgår en framöfver alla menskliga beräknin¬
gar herrskande sann och mäktig tanke, en
från himmelen genombrytande opinion, som
öfverväldigar alia jordiska förhållanden, alla
lägre opinioner och gör sig, i sinom tid, mer
gällande, än menskliga förvillelsers mer och
mindre vältalige maktspråk. Se der rätta or¬
saken, hvarför tröst för den brottslige ej blir
den brottsliges försvar, ej kan verka att un¬
derhålla brottens härjande brand; utan än
snarare måste framkalla ädle besinningars lif-
vande värma. Mörkret döljer afgrunden, lju¬
set upptäcker den; och Han, som skapat ljus
af sitt ljus och leder det till menniskosjälen ,
och ifrån sitt lif frambringar ett högre nytt
lifskänsla i det menskliga medvetandet och
sätter sin himmelska styrka i våra försvagade
jordiska krafter, Han skall ock, när det för
oss heligaste af allt heligt, den gudomliga för¬
soningsläran, till vanhelgelse vidröres, lära
det vacklande menniskohjerta!, att för sitt be¬
hof tala ett mäktigare språk, än den dårade
andliga sjelfviskhetens. Är ock icke detta re¬
dan Häfdernas omisskänneliga vittnesbörd om
det förmenskligade Ordets försonande och seg¬
rande Uppenbarelse, och teckningen till den
högre bekräftelse, som en gång osvikligen u-
tan gensägelse förklarar folkslagens häfder,
oeh förklarar alla menniskors enskilda och
offentliga handlingar och tänkesätt?
Juryn,
Den 8 Martil.
>77
Juryn, säges det vidare, låter ej förena
sig med våra borgerliga Institutioner; den är
i dem ett fremmande element. Dessutom kan
man ju, beter det, inför allmän domstol fäl¬
las för smädande tillmälen, för hvilka Juryn
ej fäller; hvilken förstörande disharmoni? lik¬
väl bar under de år denna Inrättning varit
hos oss antagen, den, enligt sakkunnige och
opartiske tänkares omdöme ej förtjent tillmå¬
let att genom sina utslag hafva vanhedrat rätt¬
visans häfder; ej heller har den verkat så
vådligt, alt någon del af vår samhällsordning
genom den lidit rubbning. Och om närva¬
rande tiders staliönaira domstols-inrättningar
hafva förlorat sina ursprungsmihnen Och icke
numer hära någon egentlig form af Jury, är
det dock ej längre, än sedan slutet af i6:de hun¬
dratalet, då nämnd genom röstning i domsto¬
len deltog. Den slags enhet enväldet fordra¬
de omskapade allt. Då nu Tryckfriheten, så¬
dan som den hör finnas i en Cortstitutionel
Stat ock blifvit genom Constitution försäkrad
åt Sveriges Rikes Innevårtare i sin nya natur¬
liga och rättsehliga ordning åt sig återfordrat
den gamla-jury-inrättningens Upplifvände, är
Också denna nyckel ingalunda så afhiytande
för våra stationaira domstols-inrättningar, att
de genom den antingen nedsättas eller lida i
deras tillbörliga verksamhet. Tvertom må in¬
gen , i det förhållande i synnerhet, hvarom här
är fråga, mer artses för dem Vara en önskligt
lättande anstalt, Dert fördelen kan ock ej
frånkännas Juryn, att den icke utvidgar men
Preste-St. Prot. i83o. Band, XV. ia
Dsn 8 Marlii.
inskränker och tillstänger för det libellerande
smäde-begäret. Och ora detta begär nu äfven of¬
ta lifligt rörer sig, hvar ligger väl borgen för
dess mindre verksamma rörlighet, örn Juryn
borttages? Den erfarenhet, sorn varit, talar
åtminstone ej för den, sorn så sökes. Föröf¬
rigt bör det i sanning anses vara en oafgjord
sak, att i de förfördelande tillmålen, der en
vanlig Domstol utan väld fällt, icke samma
mål, ställdt under Jury, skulle der funnit
samma utgång, men ofta hastigare; eller ock i
omvändt förhållande, der Jury frikänt, att
icke ett grunddigen och tryggt framställdt
försvar inför vanlig Domstol skulle leda lill
lika åtgärd. Denna inrättning, om den bibe-
hålles, skall, jag är derom viss, då deni ti¬
den väl låter känna, hvad som saknas i för¬
ståndets sundhet och i hjertats ädlare sans-
ning, också med tiden framkalla grundligare
upplysning och renare betänksamhet, fästa
bättre omdömen och göra dem vigtiga i all¬
männa opinion, och med detsamma bidraga
till att rätta kränkande afvikelser, här, såsom
annorstädes någon gång oskil ja k lige från med¬
borgerliga stiftelser, ehuru, jag vågar til¬
lägga, hvarken oftare förekommande, eller, i
sina följder, för allmänt väl menligare.
Att Juryn kan annorlunda ordnas, det
medgifves; men ej, att, vid frågan om Jury¬
mäns tillsättande, valbarhetens måttstock må
tagas af de materielle tillgångarnes omfång. Ej
heller medgifves, att det är i vårt land antin¬
gen nödigt eller nyttigt, att med pecuniair
borgen tygla Dagbladen. Första undornsyran
är öfverlefvad. Tiden och erfarenheten gifva
Ben 8 Martn.
»79
sansning både åt dem, som läsa, och åt dem.
som skrifva. Gemensamt måste de erkänna
oell högakta band af högre förenade tänkesätt.
För öfrigt är i vårt Fädernesland det gifna
Publicum af Läsare så inskränkt, alt redan i
sjelfva företaget att utgifva Dagblad är för-
mycket dyrbart deponeradt, för alt låta lätt¬
sinnigheten och sjelfsvåldet förverka lönande
dyrköpta rättigheter oell upplösa det medbor¬
gerliga förtroendet, som vill grundas på ädla
tänkesätt, enda borgen för dess bestånd.
Doctorn m. m. Svedelius: Då jag går att
yttra mig emot en troligen redan förutfattad
och sannolikt rådande opinion, sker det hvar¬
ken i afsigt eller förhoppning att inverka på
densamma, men af pligt och böjelse, alt till
protocollet uppgifva grunderna för min egen
åsigt. Här är icke fråga om det nya försla¬
get till Tryckfrihets-lag, hvilket, redan af 3:ne
Riks-Slånd underkändt, troligen äfven vid nä¬
sta Riksdag skulle möta samma Öde. Frågan
är omen i min tanka vigtig princip, nemli¬
gen den, huruvida ett nytt Grundlagsförslag
kan af Rikets Ständer afslås vid samma Riks¬
dag, då det blifvit proponeradt. Härvid må¬
ste jag till en början öppet bekänna, att jag,
för min del, vore ganska böjd att instämma
uli Reservanternes tanka, att tvenne Riksda¬
gars sammanstämmande opinion borde erfor¬
dras, för att göra ett Grundlags-förslag an¬
tagligt, emedan jag deruti finner en ny ga-
rantie emot de täta förändringar och tillägg i
Grundlagen, som oftare förmörka än förbätt¬
ra densafnma, hvaraf just närvarande Casua
Den 8 Martti.
företer ett talande bevis, ty nekas kan del
icke, alt den i sednare tider så olyckligt om¬
arbetade 56 § Regeringsformen genom sin strid
med 81 § Regeringsformen och 29 § Riksdags¬
ordningen är orsaken och upphofvet till all
den villervalla och förbistring, hvaruti när¬
varande fråga blifvit försatt. Men jag sade,
att jag önskade kunna instämma uti Reservan-
ternes grundsats; blott ett enda vigtigt skäl
bar afhållit mig derifrån, det nemligen, ätt
denna grundsats för närvarande icke finnes i
Grundlagen uttryckt, och af grundlagen måste,
enligt 83 § Regerings-Formen , efter ordaly¬
delsen tillämpas. Jemnförer man nu 29 § Riks-
dags-Ordningen med 56 och 81 §§ Regerings-
Formen så stämma de alla tre åtminstone
deruti öfverens, att vid den Riksdag en Grund-
Jags-föräridring föreslås, Rikets Ständer väl
ega att deröfver yttra sina tankar} men ej
förr j än ä den nästföljande Riksdagen beslu¬
ta. Hvad är således Rikets Ständers rätt? att
öfverlägga och yttra sina tankar om förslaget,
men icke, att definitivt antaga, eller förkasta
detsamma. Man anför häremot de sista Mo-
menterna af 56 § Regerings-Formen, hvarest
stadgas, huru Riks-Ståndens skiljagtiga tankar
skola förenas till ett fullständigt beredt Ut¬
låtande j sorn kommer att hvila till afgörande
vid nästa Riksdag. Jag har redan anmärkt,
all jag anser denna § högst otydlig och för¬
villande, och för mitt omdöme har blott en
enda förklaring synts mig antaglig, om deri
skall bibehålla någon mening, och om deri
ej skall stå i uppenbar strid både med sigsjelf
Deri 8 Martu.
peh med de citerade 29 och 81 §§•• 56:te §:n
förutsätter 2:ne händelser vid en föreslagen
Grundlagsförändring: 1:0 Att anmärkningar i
Riks-Stånden dervid icke göras; 2:do Alt an¬
märkningar i Stånden göras. I båda fallen
måste Rikets Ständers Utlåtande öfver försla¬
get ega rum, och blifva hvilande till nästa
Riksdag, I förra fallet kommer Constitutions-
Utskottets förslag alt hvila såsom ett Rikets
Ständers Utlåtandeemedan båda då samman¬
falla till ett helt. I sednare fallet åter till¬
kommer det Constitutions-Utskottet, att sam-
teliga Riks-Ståndens tankar till ett helt Utlå-
tande sammanjemnka. Då nu Constitutions- Ut¬
skottets förslag är i rak och oförenlig strid
med Riks-Ståndens anmärkningar, måste sam-
manjemnkningen icke angå förslaget, utan Riks-
Ståndens anmärkningar dervid, hvilka böra
bringas till ett helt, som, sålunda beredt, må¬
ste hvila till nästa Riksdag, såsom ledning för
dåvarande Ständer. I fall man åter antar, alt
Constitutions-Utskottets förslag kan vid denna
Riksdag annihileras, så blir icke allenast det
Stadgandet, att Rikets Ständer må vid samma
Riksdag kunna öfverlägga, men icke besluta,
hvilket innehålles i alla tre de citerade §§,
utan betydelse, utan då frågas derjemte, hvil¬
ket Utlåtande är det då som blir hvilande
till nästa Riksdag? platt intet, och likväl må¬
ste ett sådant enligt Grundlagen ovilkorligen
finnas. Jag har vidlyftigare, än jag önskat,
yttrat mig öfver principen för behandlingen
af ifrågavarande sak, emdan jag ansett den
vigtig i sig sjelf och vigligare, än hela del om¬
*82
Den 8 Martil.
tvistade förslaget, att bibehålla grundlagen
oförkränkt, helst vid en Riksdag, då den,
iner än en gång, synts triig hafva varit i fara.
Möjligen kan jag hafva misstagit mig, men
misstaget är då omdömets, icke afsiglens. Hu¬
ru invecklad i sigsjelf frågan föröfrigt är, och
huru susceptibel af olika åsigter, torde jag bäst
hunnä ådagalägga genom en auctoritet, som
i detta fall måtte synas opartiskt vald. En
af de värde Reservanterne, Professor Ce¬
derschjöld., hvars förtjenstfull granskning af
Grundlagarna är allmänt känd, har i sitt
försök at bringa dem i system sjelf tillförne
yttrat samma åsigt, och lyda orden pag. g3.
sålunda: Emedan frågor om ändring i Grund¬
lag ej må väckas i Ståndetis Plena, icke eller
förkastas vid samma Riksdag dä fråga der¬
om blifvit af Constitutions- Utskottet väckt;
så synes också Ståndens rätt s i afseende på
ett af Contitutions-Vtskottet af gifvet Grund-
lags-Förslag _, inskränka sig blott till att gran¬
ska och förbättra Redactionen, men ingalun¬
da kunna utsträckas ända derhän att i form
af anmärkningar _, förkasta stympa eller för¬
ändra sjelfva ide'en j ännu mindre, att deruti
insätta någon ting nytt. Ty om, genom en
anmärkning, någon ting borttages från sjelf¬
va saken; så skulle ju Utskottets förslag i den
delen förkastas vid samma Riksdagdå det
blif vit framstäldt; och om någon ting tillädesj
så skulle ju frågan om den tillagda Grundlags¬
förändringen väckas i Ståndets Plenum. Men alt
sådant är ju uttryckligen förbjudet. Så tänk¬
te Professor Cederschjöld ännu 1828 näst före
Den 8 Marlit
i SS
Riksdagen, då lians bok trycktes. Att lian nu,
troligen af skäl, som lian för sig funnit gil ti¬
ga , ändrat sin öfvertygelse, inhemtas af hans
reservation. Jag tänker så ännu, och tryggar
mig heldre vid hans äldre mening, fattad un¬
der lugn pröfning, än vid hans yngre, fattad
in casu.
Prosten Forslind instämde med hvad Do¬
ctor Svedelius yitr at såsom Riksdagsman och med
Herr Cederschjöldj såsom icke Riksdagsman.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius1 Då
frågan första gången från Utskottet inkom,
yttrade något livar sin tanka om Juryns och
Jndragnings-maktens företräde framför det fö-
reslagna. Då var äfven rätta tiden dertill.
Hvad Doctor Svedelius yttrat, alt Grundla¬
gen icke rnedgifver antagande eller förkastande
af ett Constitutions - Utskottets förs lag till
Grundlags ändring, vid samma Riksdag som
del blifvit boredt, eger visst sin riktighet.
Men frågan är just om det ifrågavarande, för¬
slaget är fullständigt heredt; och derom tvif¬
lan jag. Väl inser jag, att genom det sätt,
hvarpå Utskottet behandlat saken, en viss con-
linuitet skulle beredas mellan ett föregående
och ett efterföljande Constitutions- Utskott.
Huruvida åter denna princip är riktig, att Ut¬
skottet ensamt skulle pröfva sak och Rikets
Ständer endast ord, torde kunna belviflas. Att
Professor Cederschjöld, med hvilken jag instäm¬
mer, förr yttradt en annan mening, deruti
finnér jag intet anmärknings-värdt. ”Förr
tänkte jag så, nu på ett annat sätt, och skälet
är vunnen bättre upplysning”. Professor Geijer
184
Den 8 Martil,
har enkelt framställt saken, och det är just
den som skulle pröfvas, men Utskottets Vo-
terings-propositioner hvälfva sig endast kring
ord. Jag kan icke godkänna ett förslag, hvars
princip ogillas.
Härmed förenade sig Dom-Prosten Heur¬
linj Prosten Dedekind, Comminister Dahl¬
gren och Professor Gravander.
Contracts-Prosten Hallström: De utförli¬
ga Reservationer, hvilka äro Betänkandet vid-
fogade, och i hvilka jag deltagit, göra i för¬
ening med hvad Biskop Thyselius nu med så
öfvertygaqde grundlighet anfört, allt vidare
tillägg egentligen öfverflödigt. Mén då jag icke
förut serskildt framlagt min åsigt af ämnet, an*
ser jag mig, såsom tillhörande Utskottets mi¬
noritet, skyldig att åtminstone bestämdt frisä¬
ga mig från minsta delaktighet i det klander ,
Utskottets Pluralitet tillåtit sig emot 3;ne Riks¬
stånd och deras Talmän, likasom hade de
•vid målets första handläggning vidtagne åt¬
gärder och gjorda anmärkningar öfverskrida
den gräns, Grundlagen utstakat. Detta klan¬
der hade, om en tillrättavisning åsyftats och
det någonsin kunnat förekommas, bort genast
drabba den förjnenta felaktigheten, och sålun¬
da förefinnas i det Betänkande, som under
N:o 67 blifvit afgifyet, ej nu först framträda,
utan minsta anledning genom senaste återremiss.
Men ingenstädes likväl finnes stadgadt i våra
Grundlagar, att vid en i dem föreslagen än¬
dring Riks-Slånden icke må rikta sina anmärk¬
ningar emot sjelfva saken, eller förändringen;
peli delta yrkande, hvartill Utskottet koms
Den § Martu.
185
»nit, icke på den väg Regerings-Formens 83 §
fastställer, utan endast genom en felaktig slut¬
ledning, innehar derjemte sin egen orimlighet.
Likaledes har jag icke kunnat dela den
mening, alt ett till Ständerne öfverlemnadt
Grundlagsförslag skulle ej kunna undergå nå¬
gon modification, till sitt innehåll , sådant det
ursprungligen utgått från Constitutions-Utskot¬
tet j då likväl den sammanjemnkning af Riks-
Ståndens deröfver yttrade skiljaktiga tankar,
hvilken Grundlagen anbefaller, och på mer
än ett sätt velat till verkställighet befordra ,
tydligen innefattar raka motsatsen. Också har
Utskottet i ett mål, af aldeles lika beskaffen¬
het med förevarande, helt olika förfarit, un¬
der loppet af denna Riksdag. Ett tillägg i
|/| § 5 Momentet Riksdags-Ordningen röran¬
de Borgares valbarhet till Ridsdagsman , hvil¬
ket af Utskottet tillstyrkt vunnit 3:ne Riks-
Slånds bifall till grundlagsenlig hvila, har
deremot af Borgare-Ståndet blifvit ogilladt. Se¬
dan skiljakligheterne befunnits icke medgifva
någon sammanjemnkning , har Utskottet i afse¬
ende på förslagets fullständiga beredning, på
sätt Borgare-Ståndet det äskat, i sitt Memori¬
al N:o 4g uppställt Voterings-propositioner, i
följd af hvilka Qojistitutions-Utskottets fram-
stäldte förslag, endast i den händelse, att Ja
vinner, blifyer hvilande till nästa Riksdag,
men om Nej segrar, antages för Grundlags¬
enlig åtgärd det med Borgare-Ståndets ser-
skilta beslut instämmande Redactions-förslag.
Alltså är redan uttryckligen och de facto med-
gifvct, att ett från Constitutions-Utskottet ut¬
J.8G
Den 8 Martin
gånget ändrings-förslag kan uuderkännas och
i dess ställe substitueras, hvad af ett eller
annat Riks-Stånd blifvit föreslagit. Men vid
sådant förhållande blir den motsägande åtgär¬
den än mindre likgiltig. Ty angeläget vill
dock vara att hylla en constant princip, och
motstå godtyckligheten, somj vid Grundlags¬
frågors behandling förekommer ännu mera vi¬
drig. Rikets Ständer hafva ock redan god¬
känt Memorialet N:o 4g. Skulle de då icke
akta nödigt, bevara sig sjefve från en i neon-
sequens, till hvilken Constitutions-Utskottet
icke tvekat att göra sig skyldigt?
Häruti instämde Prosten Spiering.
Dom-Prosten Holmström: I många delar
har jag, hvad hufvudfrågan angår, instämt uti
Höglofl. Constitutions-Utskottets förslag och
med min ringa röst understödt detsamma.
Vore således nu blott fråga alt yttra en ön¬
skan om detsammas antagande till Grund¬
lagsenlig behandling vid nästa Riksdag, så
tehöfde jag derom nu intet tillägga; men då
öfverläggnings-ämnet nu endast är det af
Ulskottet valda sätt_, att genom Voterings-
propositioners framställande bringa sitt för¬
slag under nästkommande Ständers pröfning,
ehvad Ja eller Nej skulle blifva omröstnin¬
gens resultat, så måste jag öppet erkänna, att
jag i detta afseende icke är nog lycklig alt
kunna dela Utskottets åsigt. Höglofl. Utskot¬
tet har sjelft medgifvit, alt Grundlagens bok¬
staf ej här gifvit tillräcklig ledning, utan att
den konsLrika uppfinningen måst söka ett stöd i
Lagens andemening. Begagnande samma tolk-
Den S Martii.
187
ningsgrund vägar jag tro, att andemeningen af
det på 3:ne ställen 1 Grundlägarne förekom¬
mande uttrycket, att Rikets Ständer ej ega
vid samma Riksdag, som fråga derom blifvit
väckt, besluta om någon förändring , tillägg
eller förklaring af Grundlagenicke kan va¬
ra annat än den, alt ingen ändring, tillägg
eller förklaring får göras vid den Riksdag,
då förslaget dertill blifvit framställdt. Lag¬
stiftaren ville, att Grundlagen ej skulle lätt¬
sinnigt kunna förändras, och fordrade derfö¬
re dertill 2:ne Riksdagars sammanstämmande
bifall. Derigenom att förslaget genast vid
första Riksdagen förkastades _, vanns detta syf¬
temål vida fullkomligare, än om förslaget,
blott derföre, att det råkat vinna en plurali¬
tet, kanske ofta, om ock ej i nu förevarande
sak,ganska knapp, inom Constitutions-Utskot-
tet , nödvändigt skulle påtvingas den föregå¬
ende Representationen, på det den efterföl¬
jande mätte sättas i stånd, att detsamma bi¬
falla. För'ändringen blifver otvifvelakligt lång¬
sammare, bättre pröfvad och mogen genom
hvilan_, om den viden Riksdag förkastas, och
föreslås vid en annan och vid den 3:dje ändt-
ligen antages, än om den, ogillad vid första
Riksdagen, dock vid den påföljande kan bifallas.
Andan af Grundlagen är sålunda väl beva¬
rad, om man antager, att ordet besluta uti de
ifrågavarande Grundlags-paragrapberne bety¬
der bifalla, och Rikets Ständers rätt att till
Grundlags-enlig behandling antaga ett frum-
stäldt förslag, hvilken rätt det ock måtte till¬
höra Grundlagens väktare alt försvara, blif-
j 88 Den S Martil.
ver derigenom oförkränkt värdad. Elt ytter¬
ligare stöd för min mening hemtar jag af det
stadgande uti 8l §. Begerings Formen, som
tillägger Rikets Ständer rätt att vid samma
Riksdag, som en Kongl. Proposition om en
Grundlags- förändring blifvit framsfälld, af¬
stå densamma, när den af Constitutions-Ut-
skottet blifvit afstyrkt- Mig synes analogien
fordra, att afslag å en enskildt Motionairs,
eller Constitutions-Utskottets eget förslag, med
lika rätt må kunna gifvas. För min del in¬
stämmer jag åtminstone med Ilrr Reservan¬
ter inom Utskottet och tillstyrker vördsamt,
att Voterings-propositionerne måtte uppställas
i öfverensstämmelse med Herr Cederschjöld$
förslag.
Härmed förenade sig Contracts - Prosten
Agrell, Professoren m. m. Bexellj Doctor
Häggblad oell Professoren Hasselroth.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård’. Doctor Svedelii grundliga anfö¬
rande gör en ytterligare deduction öfverflödig.
Här förekommer endast Formfrågan, och är
det således icke på sitt ställe, alt ingå i det
materiella af ämnét. Jag vill endast förklara,
att oaktadt Tryckfrihets-Betänkgndet beröf-
vat mig en lång och troligen bättre använbar
tid, jag mindre fäster mig vid dess närvaran¬
de öde; men hoppas, att det vinner framgent
afseende, då inflytandet af det obehöriga Tid-
nings-väldet blifvit mindre, och allmänna om¬
dömet, lemnadt åt sig sjelf, lärt sig taga skäl
och stadga sig till elt bättre. Men hvad jag
anser framför allt annat vigtigt, är, att icke
Den S Murtii.
189
Conslitutionens grundvalar rubbas, och det
sker likväl, om Ständerne i Grundlags-frågor
fatta beslut första Riksdagen de förekommit.
Det förbud häremot, 56 och 81 §. §. Rege¬
ringsformen och 29 §. Riksdags-Ordningen
ställa, är af djup betydelse och en Grundpe¬
lare i vår Stals-författning. Dess iakttagelse
skall trygga för all öfverrumpling vare sig
från Styrelsens eller Folkets sida, emedan i
det nödtvungne rådrummet ligger ett välgö¬
rande hinder mot förhastande. Ett af Con-
slitulions-TJtskoltet tillstyrkt Förslag, det va¬
re sig föranledt af en Kongl. Proposition, el¬
ler af en Motion, den Utskottet omfattat, må¬
ste hvila till en annan Riksdag för alt då af-
göras i och kan icke af första Riksdagens Stän¬
der förkastas. Alt i Constitutions-frågor till¬
styrkande kan vara lika vigligt, som afstyr-
kande, säger sig sjelft. Hvad man anfört till
försvar för den mening, att med ordet beslut
i 8r §. Regerings-Fo.imen och 29 §. Riksdags¬
ordningen, endast skall betecknas antaga el¬
ler gilias anser jag för ett hugskott af en
paralogisk Dialectik, hvilket alldeles har
språkbruket emot sig. Grundlags-Stifiarne,
och med dem hvarje, som vill låta orden gäl¬
la för hvad de utsäga, menade med beslutj att
fatta beslutj det vare sig lill antagande eller
förkastande.
Professoren m. m. Geijer’. Upplager Con-
stilutions-Utskottet en Riksdagsmans Motion
till Grundlags-förändring, så är det med det¬
samma Utskottets eget. Men ett sådant af
Utskottet sjelft framsläldt Grundlags-förslag,
Den 8 Ma: t ii.
kan enligt 56 §. jemnkas och förändras efter
Ståndens anmärkningar, och slutligen förän”
dras genom förstärkt Constitulions-Utskott, i
fall ej Ståndens tankar annorlunda låta sig
förena. Att ett förstärkt Conslitutions-Ulskott
inträder i de vanliga Utskotts-functionerna,
visar ock att dess omröstning kan omgöra
hvad det vanliga Utskottet gjort, eller betaga
Constitutions-Utskoltets tillstyrkande, dess kraft
och verkan. Jag åberopar min i Utskottet
afgifna reservation.
Dom-Prosten Heurlin'. Till hvad Dom-
Prosten Holmström och Contracts-Prosten
Hallström anfört, med hvilka jag till alla de¬
lar förenar mig, vill jag endast tillägga några
få anmärkningar. Man synes vilja medgifva
Rikets Ständer rättighet, att vid Constilutions-
Utskottets Grundlags-förslag göra modificatio-
ner och smärre redactions-förändringar, men
icke att i hufvudsaken förändra eller rent af
förkorta desamma, och såsom skäl för denna
mening åberopar man 8l §. Regerings-For-
men, hvaruti stadgas att Rikets Ständer väl
måga vid den Riksdag, då frågan väckes der¬
om kunna öfverlägga, men icke besluta. Ef¬
ter denna förklaring af Grundlagen vore Öfver-
lemnandet af Utskottets förslag till Rikets
Ständers bepröfvande rent af öfverflödigt och
utan ändamål, och då man hemtar hela stö¬
det för denna mening af ordet besluta^ borde
raan consequent icke ens medgifva Rikets Stän¬
der rättighet alt göra minsta omförändring.
Med Grundlagens anda synes inig Dom-Pro¬
sten Holmströms förklaring af det omtvistade
Den 8 Martti.
191
ordet vara mera öfverensstämmande. Då Lag¬
stiftaren velat förekomma förhastade förän¬
dringar uti våra antagna Grundlagar, hafva
de visligen stadgat att fråga derom icke må
vid en och samma Riksdag både väckas och
afgöras. Man har tillika velat att arne på
hvarandra följande Lagtima Riksdagars opini¬
on skulle sammanstämma om nyttan af den
föreslagna förändringen, men genom den tyd¬
ning man nu vill gifva åt dessa stadganden,
uteslutas föregående Ständer ifrån ali beslu¬
tande rätt, hvilken deremot tillerkännes Con-
stitutions-Utskottet, så att till Grundlags-för-
ändring fordras icke 2.:ne på hvarandra föl¬
jande Rikets Ständers sammanstämmande be¬
slut, utan Constitutions-Utskoltets vid föregå¬
ende och Rikets Ständers vid omedelbart der¬
på följande Lagtima Riksdag. Åsåg man här¬
vid den mognad förslagen genom hvila böra
erhålla, så måste de kunna vinna en ännu
större mognad, om Rikets Ständer genast ega
att dem förkasta, och man förhindrar då än¬
nu säkrare alla öfverraskningar. Äro försla¬
gen goda och nyttiga kunna de af Constitu-
tions-Utskoltet vid nästa Riksdag framställas
till ny pröfning. Då vidare 56 §. Regerings-
Formen ålägger Constitulions-Utskottet, icke
att till pröfning upptaga serskilde anmärknin¬
gar emot dess först afgifna förslag, ulan alt
till ett helt söka sammanjemnka de anmärk¬
ningar hvarje Stånd förklarat utgöra dess ge¬
mensamma tanka, och i händelse oförenliga
skiljaktigheter uppstå, hänvisa frågan till af¬
görande i förstärkt Gonstitulions-Utskott, lyc-
Den 8 Martii.
kes mig vara gifvet, att desse gemensamma
anmärkningar äro att anse såsom hvarje Stånds
beslut, och både besluten och omröstningen
vore utan ändamål, om de ej möjligen kunde
verka förändring uti eller förkastande af Con-
stitutions-Utskottets förslag. Detta Utskott
eger Grundlags-enligt redan en vidsträckt makt,
och det torde vara vådligt att än mera utvid¬
ga den, helst på bekostnad af Ständernas rät¬
tigheter. Vådan vore väl ringa i händelse
Rikets Ständer alltid kunde påräkna lika upp¬
lysta och öfver hegge Stats-Makternas ömsesi¬
diga rättigheter samt Grundlagarnes bokstafli-
ga efterlefnad lika verksamma Ledamöter uti
Constitutiohs-Utskottet, söm dera vi vid när¬
varande Riksmöte egt lyckan deruti räkna,
men då i eri framtid valeri mindre lyckligt
kunna utfalla, böra vi icke i ett blindt, ehu¬
ru förtjent förtroende till det närvarande, af¬
hända oss rättigheter, sorti af Grundlagarne
tillerkännas Rikets Ständer;
Biskopen och v. Talmarinen ra. m. Doctor
af Wingård'. Én värd Ledamot har yttrat,
att 56 §. Regerings-Formen gaf full ledning1
för ärendets behandling, och har äfveri förut
försökt att göra denna tanka inom Utskottet
gällande. Händelsen vill dock* att denna i
minne och såsom ett onödigt vidhängsel till¬
komna Paragraph, hvilken ock 2 gånger blif¬
vit till förändring föreslagen, står i strid med
81 §. Regerings-Formen och 29§. Riksdags-Örd-
ningen, hvilka såsom jDrimitiva böra gifva ut¬
slag. Att förstärka Constitutions-Utskottet*
Den 8 Martil.
då Rikets Ständer icke kunna afgöra en Grund¬
lagsfråga första gången den förekommit , tor¬
de befinnas nära nog lika besynnerligt, sorn
försökedenna Riksdag, att få Expeditions-Ut-
skottet förstärkt. Emedan Utskottets förslag
icke kan första Riksdagen tillintetgöras, kail
likväl Jet förstärkta Utskottets åtgärd icke va¬
ra annan, än att, utom i Redactions-förändrin-
gar, hvilka icke rubba grundsatsen, bringa till
ett till- eller afstyrkande Utlåtande Rikets
Ständers omdömen deröfver. Är detta Utlå¬
tande tillstyrkande, Blir det ett skäl lill för
kommande Ständer, att antaga förslaget; ai¬
del åter afstyrkande, så ega dessa att välja
mellan de olika åsigterna. Charakteristiskt
är detta namn Utlåtandehvarmed Förstärk¬
ta Utskottets product stämplas i det Lagrum,
som derom handlar.
Biskopen in. m. Doctor Faxej förekom¬
men af Bikop aj PUingärd trodde , att Utskot¬
tet icke öfverskrida gränsornaför de i Grund¬
lagen föreskrifna åtgärder; följderne deraf må
blifva hvilka som helst, de skola dock icke
kunna förändra eller upphäfva Orda-förstån¬
det i Grundlagen.
Contracts-Prosten Hallström: Jag är ic¬
ke af samma mening, som de värde Leda¬
möter, hviika uti Regerings-Formens bestämda
stadgande, att Rikets Ständer må vid den
Riksdag, då någon Grundlags-förändring före¬
slås, icke derom besluta, utan allenast öf¬
verlägga, finna ingen annan föreskrift gifven,
än att Rikets Ständer icke kunna genast bifalla
Preit-St. Pre t, l83o Banch XU »3
'94
Den 8 Martti.
ändringen, men väl kunna densamma omedel¬
barligen afslå. Tvertom, jag är öfvertygad ,
alt en sådan makt alt förkasta, lagen i sträng
betydelse, icke blifvit åt något Stånd egente-
ligeti inrymd, eller kan af detsamma med
gällande kraft utöfvas. Ty då till Grundlags
upphäfvande fordras alla Riks-Ståndens sam¬
manstämmande beslut, skulle deraf följa, att
ett enda Stånd skulle, enär en Grundlags-för-
ändring ifrågakommit, kunna genast genom
sitt afslag alldeles afskära dess vidare bepröf-
vande. Sådan kan dock icke vara andan af
vår Constitution. Den bjuder, att aktning
skall visas hvarje Stånds skiljaktiga tanka,
men denna hvarken ovilkorligen förändra el¬
ler omintetgöra förslaget. Endaståt den all¬
männa opinion, som inom Ståndens plurali¬
tet ultryckt sig under form af deras gemen¬
samma tanka, är en sådan rättvis inflytelse
tillerkänd. Denna opinion skall för Utskot¬
tet, utan hänseende till hvad förut må vara
tillstyrkt, gifva riktning och ledning åt dess
vidare förfarande: den skall, så vidt ske kan,
till ett sammanstämmande helt sammanjemn-
kas, och derest den icke af sin egen kraft
förmår göra sig hos samtelige Riks-Slånden
gällande, underkastas det förstärkta Utskot¬
tets afgörande omdöme.
Närvarande Constitutions-Utskott vill der¬
emot icke alls vika för denna opinion- I o-
föriäckt öfverdrift betraktar det sitt afgifne
förslag, såsom ett reelt, hvaremot Riks-Stån¬
dens uttalade opinion blott skall antaga skep¬
naden af en tom skugga, en ideell skenbild.
Den 8 Martn.
195
Och vid detta allt talas likväl om den åter¬
hållande kraft, som tillkommer Utskottet och af
den ulöfvas! I sanning uti förevarande fall
förmår jag icke finna någon återhållande kraft
annorstädes* än hos Rikets Högloft. Ständer.
Utskottet är sjelft det älidringslystna, oroliga,
som utan hejd söker framtruga ett nytt Grund¬
lagsförslag* som åt Ständerne ej vill föruiiilä
någon annan beredande åtgärd än frågans
bordläggning, och som sålunda icke tvekaratt
blottställa beståndet af vår nu gällande Tryck-
frihets-Lag för äfventyret af nästkommande
Riksdags stumma votering* hvilken i sitt till¬
fälliga utslag lärer vara den enda öfverrump-
ling, hvarom må kunna med något fog Ordas.
Prosten Forslind: Uti den hufvudsakliga
åsigten af ämnet är jag fullkomligen ense med
Doctor Svedelius och Biskop af Wingårdj
och anser för en vidare utveckling deraf icke
af nöden att tillägga ett ord. Mert jag tror
mig böra fästa Högv* Ståndets uppmärksam¬
het serskildt uppå en * uti dessa värde Leda¬
möters anföranden mer och mindre öppet Ut¬
talad, Och såsom det mig synes, irrlärig sats*
att Constitutions-Utskottet borde anse sig för¬
bundet, att underkasta sitr ehvad föreskrif-
. O . •
ler Rikets Ständer, såsom Utskottets Princi¬
paler, finna för godt att vid detta tillfälle för
detsamma lefnna. Jag deremot anfier det å-
ligga det Högloft. Confilitutions-Ulsköttet, så¬
som vårdare af Grundlagarnes helgd, för att
fullkomligt svara emot detta höga förtroende,
att, såsom regel för dess åtgärder, och serde¬
les vid beredandet af Grundlags-förändringar*
Den 8 MarUi.
icke ens emottaga, än mindre sig till efter¬
rättelse ställa någon annan instruclion, än
den, sora nti samma Grundlagar är Utskottet
bokstafligen meddelad.
Prosten Anjou: Jag ämnar icke uppträda
till försvar för Utskottets Betänkande dels
är detta åliggande med skicklighet och styr¬
ka redan uppfyldt af tvänne Ledamöter, Do¬
ctor Svedelius och Biskop af Wingård> dels
erkänner jag uppriktigt, att min öfvertygelse
i denna invecklade fråga länge varit vacklan¬
de; och, i fall det ansetts lillständigt, att in¬
gå i förklaring af Grundlagens ord, icke obe¬
nägen att antaga den tolkning af ordet beslu¬
ta, som Dom-Prosten Holmström uppgifvit.
Emedlertid, och då vid voteringen inom
Utskottet ett parti måste tagas, slöt jag mig till
piuraliteten, emedan vid den synbara stridig¬
heten emellan 56 §:s slutmeningar å ena si¬
dan, och samma §:s början, jemte 8r §. Re-
gerings-Formen och 29 §. Riksdags-Ordnin-
gen å andra sidan, pluralitetens af Doctor
Svedelius utvecklade skäl för den sednare
meningen syntes mig öfvervägande. Det är
ock bekant, att de sednare §:nes stadgande
qvarstått oförändrade sedan Grundlagens stif¬
tande, och böra derföre anses närmast ut¬
trycka Grundlags-stiftarnes egen mening, hvar¬
emot slutet af 56 §:n är ett sedermera, i fö¬
ga harmonie med de öfriga, antaget tillägg.
Vilja nu Piikets Ständer antaga den af Reser¬
vanterna uppgifna tolkning; jag skall för min
enskilda del det icke bestrida. Jag skall va¬
ra tillfredsställd, att en sådan afvikelse ifrån
Den 8 Martii.
l91
den vid Grundlagarnes stiftande uttryckta
mening icke blifvit föranledd af det Utskott,
sora erhållit det dyrbara förtroende, att va¬
ka öfver Grundlagarnes helgd.
Hvad angår de af Professor Cederschjöld
anförde exempel från i8a3 års Conslitutions-
Ulskott, torde det försl tillåtas mig i allmän¬
het anmärka, att om ock i dessa verkligen
olika äsigter emot nuvarande Utskott skulle
uppenbara sig, bevisar sådant ingalunda me¬
ra, än hvad dagliga erfarenbeten gifver vid
banden, nemligen att olika Domstolar eller
Emkets-Verk kunna om samma sak hysa oli¬
ka tankar, och dock hvar för sig icke sakna
skäl för sin mening. Men förhållandet är
icke sådant. Det biefve för vidlyftigt alt här
fullständigt utreda; meri hvar och en, sorn
önskar uti allmänt tillgängliga handlingar la¬
ga närmare kännedom af ämnet, skall finna,
att de från i8a3 citerade frågorne blott rör¬
de förändringar eller modificationer inom för¬
slagen; icke ogillande af sjelfva principerna,
eller förslagens totala förkastande. Så förhål¬
ler det sig äfven med det af Contracls-Pro-
sten Hallström åberopade exempel från nu¬
varande UtskoLts egna Handlingar.
Härmed förenade sig Biskop Faxe.
Dom-Prosten Holmström: Jag hvarken
kan, eller vill bestrida, aLt ju ordet besluta
kan tydas både om afslag och bifall, såsom
Hög loll. Constitulions-Ulskottets pluralitet det¬
samma förklarat; men mig förefaller det be¬
synnerligt, att Höglofl. Utskottet, i stöd af
sin åsigt af hufvudfrågan, icke heldre ~ rent
ig8 Den 8 Mcirtii.
gf vägrat att framställa någon Voterings pro¬
position, än att framställa sådana, till hvilka
ingen den minsta anledning af Grundlagen
kunnat hemtas. Det förefaller oväntadi, att
sjelfva Grundlagens ordalydelses bevakare, hos
hvilka den återhållande makten mot Grund-
lags-afvikande innovationer blifvit nedlagd,
tillåtit sig i afgörande! afen Constitulions-frå-
ga, en nyhet, hvilken med intet ord i Riks-
dags-Ordningen blifvit antydd, eller medgif-
ven. Af ett sådant exempel dristar j g åt¬
minstone hemta ursäkt för mitt kanske våga¬
de försök alt tolka ordet beslut pa förevaran¬
de ställen endast om bifall. Denna tolkning inne-
tiåjleråtminstonemftGrundlagens bokstafligger
icke utom densamma, och derom att deu in¬
stämmer med Grundlagens anda, har jag re¬
dan tagit mig friheten, yttra min, på anför¬
da skäl grundade, öfvertygelse. Jag vidhål¬
ler min vördsamma hemställan, att, med af-
slag å Höglofl. Utskottets förslag till Vote-
rings-propositionen, ett rent Ja och ett rent
Nej, motsatta hvarandra, måtte, såsom Herr
Cederschjöld föreslagit, till omröstning i för¬
stärkt Constitutions-Utskott varda framställde.
Dom-Prosten Heurlin: Om den föreslag¬
na nya eller förändrade Tryckfrihets-Lagen
hafva Riks Stånden stadnat uti olika beslut,
hvilket äfven föranledt de nu af Utskottet
uppgifna Voteringspropositioner, hvilka äro
af den beskaffenhet, att ehuru omröstningen
än må utfalla, måste Utskottets förslag hvila
till Grund lags - enlig behandling vid nästa
Jpksdag. För min egen upplysning ville jag
Den S Martii.
!99
framställa den händelse, alt samtlige Riks-
Stånden slädnät i lika beslut och enhälligt
förkastat förslaget. Borde i alla fall detsam¬
ma livi lut till afgörande vid nästa Riksdag,
eller skulle omröstning egt rum, för att än
ytterligare utröna en redan uttryckt opinion,
som likväl icke inverkade det ringaste på huf-
vudsaken? Man synes yrka det förra, hvari¬
genom en alldeles oinskränkt myndighet öf¬
ver Grundlags-förändringar inrymdes åt Con-
slitutions-Ulskotlet.
Afven har man omnämnt de besynnerlig¬
heter, hvaruti denna fråga blifvit invecklad,
och gerna medgifver jag att den blifvit för¬
satt uti en egen, ovanlig ställning, men tror
anlednjngen dertill böra till någon del sökas
uti Utskottets förslag, att på en gång fram¬
lemna en alldeles ny Tryckfrihets-Lag. Nå¬
got sådant föreställde sig troligen icke 1809
års Lagstiftare, ulan att Utskottet framdeles
skulle inskränka sig till partiella förbättring
gar. Då vi vid denna Riksdag haft lyckan
emottaga förslag till ny Tryckfrihets-Lag, kun¬
na vi vid en annan få se bela Riksdags-Ord-
ningen omarbetad, hvilket jag likväl medgif¬
ver, vore i flere afseenden önskeligt, och i en
framtid kunde förslag föreläggas till en ny
Gonslitution eller Regerings-Form.
Biskopen och v. Talemannen m. m. Do¬
ctor af Vingård'. Constitutions-Utskottet har
ofta, synnerligast under denna stridfulla Riks¬
dag, rönt oblida omdömen. Det delar della
öde med hvarje återhållande kraft, som för
sjelfsvåidel faller sig olaglig. Men det gifvcs
200
Den 8 Martil.
äfven ett förlåtligare skäl lill klander, det,
att man misstycker en förmodad makt, den
man ville dela. Med dessa Granskare tor¬
de det gå, som med Borgaren, hvilken klan-r
drade Magistraten lill dess han blifvit dess
Ledamot, och då lann allt derinom gå väl
till. Hvad denna makt vidkommer, år den
föga betydlig, och består i närvarande fall
endast deruti, att få ett förslag på Rikets Slän^
ders Bord hvilande, troligen till förkastelse.
Nitälskade Rikets-Ständer, såsom de borde,
för Grundlagarnes helgd, skulle de icke stötas
med ett Utskott, hvilket naturligtvis får i
handling, fast icke i öfvertygelse, gifva vika
för öfvermakten. De skulle fasthelldre ålägga
sig detta tvång, och besinna, alt af allt värde
är sjeifvärde det största och ädlaste,
Doctorn m. m. Svedelius erinrade, att
Utskottets mening varit att återföra Tryckfri-
hets-lagen till hvad den var år 1809, då man
tänkte hvarken på Jury eller indragnings-
magt.
Biskopen m. m. Doctor Faxej som gjor¬
de samma erinran, trodde i anledning afhvad
en värd talare yttrat, att det hvarken] var
illa eller farligt, om man ock påtänkte, t,
ex. en omarbetning af Riksdags-Ordningen.
Prosten Anjou: Utskottets åtgärd, alt
framlägga ett nytt förslag till Tryckfrihets-lag
har af en Värd Ledamot här blifvit klandrad.
Till h vad redan, såsom besvarande af denna
anmärkning, blifvit yttradt, vill jag blott til¬
lägga, att Utskottet ingalunda framlagt en nj
Trjckjrihets-lag utan ([såsom orden lyda) en
Den 8 Martil.
1201
förändrad redaktion af samma grund-lag. Be-
hofvet af en förbättrad redaction har Jange
varit insedt och erkändt. Och ehvad tanke
man än må hysa om de omtvistade trelina
princip-frågorna; ja om man oek ville, i dessa
fall, bibehålla förra lagens stadganden, skul¬
le det dock vittna om nog ensidighet hos
granskaren, om han icke ansåge Utskottets, på
lagens mera ordnade, och i alla afseenden för¬
bättrade redaction nerlagda möda i det liela
vara väl använd.
Sedan discussionen var slutad och den
framställda propositionen till bifall å föreva¬
rande Memorial blifvit med både Ja och Nej be¬
svarad, samt Votering yrkad, anställdes densam¬
ma efter följande gillade proposition : Den som
bifaller Utskottets förevarande Memorial, lagge
Ja; den det ej gör, lagge Nej; Vinner Nej j
så kommer nämnde Memorial att återremitte¬
ras med det förklarande, att Ståndet anser
de af Herr Cederschjöld uti dess reservation
uppgjorde Voterings-propositioner vara öfver¬
ensstämmande med Ståndets pluralitetstanka.’’
Omröstningen, i laga ordning verkställd,
utföll med 12 Ja mot 28 Nej.
Häremot reserverade sig Biskop af Win¬
gård och Biskop Faxe.
§• >8.
Upplästes och lades till Handlingarna ne¬
danstående skrifvelse:
Till Högv. Preste-Ståndet.
Dom-Capillet, sorn med anledning af Högv.
Preste-Ståndets genom dess Ordförande aliålne
202
Den 8 Martii.
skrifvelse, låtit den iSdennes bland Dalslands
Pastorer anställa val lill Revisor vid förestående
Revision af Discont-Contoret i Götheborg, får
härhos tillkännagifva, att till Revisor vid berör¬
de tillfälle blifvit vald Contracts-Prosten öf¬
ver Vestra Dal, Kyrkoherden i Frändefors,
Theol. Licent. Säl. Uddo Sundelius/ och till
Suppleant, Prosten och Kyrkoherden i Bol¬
stad H. Stenberg. Carlstads Doin-Capitel den
27 Februarii i83o.
A. Fryxell. V. J. Åberg.
J. F. Sizell. Joli. Gust. Waldenström.
O. Arrhenius. Q. M. Bågenholm.
Ståndet åtskiljdes kl. - 3, efter kallelse
att åter in pleno sammanträda kl, 6 e, m.
In fidem
O. Rogberg.
Måndagen den 8 Martii,
Plenum kl. 6 e. rn.
§• '•
Prolocollet för den 3 dennes f. m. ju¬
sterades.
Den 8 Martil.
200
§• 2-
Af ankomne Prolocolls Utdrag inhemta-
tles att Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit Banco-
Utskottets Utlåtanden N:ris j38 och 109;
Expedition i-Vt skottets Memorial N:o ; an¬
tagit till Grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag C.onstitutions- Utskottets, uti Memori¬
al J\:o 70, föreslagna redaction af första peri¬
oden i §: 1 momentet Riksdags-Ordningen ;
godkänt Stats- samt Oeconomie Utskottens
uti Memorial N;o 135, föreslagna Voterings¬
proposition; afslagit Oeconomie-Utshottets Ut¬
låtande N:o 178;
vid föredragning af Höglofl. Ridderskapet
pcb Adelns Protocolls-Utdrag, innehållande ej
mindre Ridderskapet och Adelns beslut, i an¬
ledning af Stals-Utskottets Utlåtande N:o 4 1 5,
än äfven inbjudning till de öfiige Riks-Stån-
den att förena sig uti de beslut, som Ridder¬
skapet och Adeln i afseende på irsta och 5:te
punkterne af utlåningsförslaget fattat, antagit
den af Ridderskapet och Adeln godkände förän¬
dring af 2 momentet uti 1 punkten,att de der fö¬
rekommande ord; handlingar samt bevis skola
utbytas emot dessa : säkerhets-handlingar och
bevis; men i öfrige delar icke funnit skäl att
inbjudningen antaga;
vid förnyad föredragning af 1:0 Stats-
Utskottets Memorial, N:o 42I> n,ed en fort¬
sättning af förslaget till Reglemente för Riks?-
gälds-Contoret, och 2:0 nämnde fortsättning,
innehållande 70, 93 och 95, 170 §, §. goiU
känt hvad Stats-Utskottet deruti föreslagit,
Den 8 Mar t ii.
med undanlag af 3:dje punkten uti Memoria¬
let, samt g i oell 98 §. §. af Reglementet,
hvilka, på grund af dervid gjorde anmärknin¬
gar, återremitterades,
§. 3.
Företeddes och lades på Bordet
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 418, öfver ett af Herr Memsen hos
Yälloll. Borgare-Ståndet afgifvet, till Utskottet
remitteradt anförande, angående yrkad t til¬
lägg i afseende på grunderne för fördelningen
af det Staden Borås beviljade Lånebitråde;
N:o 4*9> i anledning af Herrar Fullmäk¬
tiges i Riksgäids-Contoret hos Utskottet gjor¬
da hemställan, i afseende på kostnaderne för
den inteckning sorn skall tagas uti Götha Ca¬
nal och dess egande fastigheter, till säkerhet
för det vid innevarande Riksdag beviljade
Byggnads-Lånebiträde;
Ytterligare d:o ]\T:o 420> angående Herr
Hjertåsj G. Adolph, Motion, ali till Hästaf-
velns förbättrande, medel måtte få, under
vissa vilkor, lånas ur den i Rigsgälds-Conto-
ret befintlige Hingstmedels-Cassa.n; samt
Utlåtande N;o 421» angående vackt frå¬
ga om förbättring i lönevijkaren för Tjenste-
männen uti Riksgäids-Contoret, i likhet med
hvad Rikets Ständer vid innevarande Riksdag
för Banco-Stateu beviljat.
Stats- och Banco- Utskottens Memorial
IST:o 54» rörande 2:ne Summor af tillhopa
160,000 R:dr 12 sk, 5 r:st, sorn vid 1829 års
utgång blifvit af Sluts-Verket till Banken in-
O O
Den 8 Martii.
205
betalde, samt huru i följd af redan fattade
beslut må förhållas med de hos Banken för¬
varade Statens skuldförbindelser.
Stats- samt Veconomie-Utskottens ytterli¬
gare Utlåtanden:
N:o i33, till besvarande af erhållne åter-
rcmisser å Betänkandet N:o iii, rörande an¬
slag af allmänna medel till Na vigntions-Scho-
lors inrättande; samt
N:o 134> med anledning af emottagne an¬
märkningar vid Utskottens Betänkande N:o ii3,
örn anvisandet af erforderliga medel till anskaff¬
ning af spannmål vid inträffande missvext-år.
Banco- Utskottets Memorial:
N;o i35, med förslag till i;sta Artikeln i
det blifvande Banco-Reglenmentet;
N:o i36, med förslag lill föreskrifter uti
Banco-Reglementet, angående Bankens Låne¬
rörelse i de delar, hvaröfver hos Rikets Stän¬
der fullständigt blifvit beslutadt;
N:o 144» med åtföljande förslag lill 2:dra
och ^:de Artiklarne i det blifvande Banco-Reg-
lementet;
N:o i45, med hemställan om ett tillägg
till 2:dra § af Utskottets, i dess Memorial N:o
111, afgifna förslag angående föreskrifter i
det blifvande Banco - Reglementet såsom en
följd åf Rikets Ständers vidtagna beslut röran¬
de inlösning och utvexling af Bankens Sed¬
lar m. m.;
N:o 146» med hemställande om intagan¬
de af en ny § i Afdelningen af 4 Artikeln af
det nya Banco-Reglementet;
N:o i4o, med förslag till de uli Banco-
20f)
Den 8 Martti.
Reglementet blifvande Stadganden i gemen¬
skap med Bankens Sedel-utgifning;
N:o 141» med förslag till 3:dje Artikeln
i det blifvande Banco-Reglementet, upptagan¬
de Tjenste - grader j grunder för Pensions be¬
räkning samt Slaganden i afseende på god
ordning inom Banco-Verkel J samt
Utlåtande N:o 137, öfver anmärkningar*
från Wällofl. Borgare-Ståndet vid Utskottets
Memorial N:o 114> om bestämmande af en
viss tid, inom hvars förlopp alla af Banken
på Daler kopparmynt utgifna Sedlar böra va¬
ra derstädes lill inlösen presenterade.
§. 4- _
Upplästes till justering oell godkändes
Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelser, nemligen:
N:o 3pQ, Med öfverlemnande af 113' Be-
villnings-Förordning, daterad den 21 Febru¬
arii i83o.
N:o 423, Om invexling af vissa utländska
Silfvermynts-sorter vid Banken och Låne-Con-
toren, m. m.
N:o 424» Rörande priset hvarefter full vig¬
tiga Svenska och Holländska Ducater, control-
leradt Ducat- och Arbetsguld samt omyntadt
guld vid in- och utvexling i Banken beräknas.
N:o 426, Angående sökt nedsättning i ar¬
rendet för Sörforss Lax-fiske.
N:o 427> förande Fårskötselns och Ull—
productionens befrämjande i Riket.
N:o 428, i anledning af anmärkningar
Den 8 Mar lii.
207
vid Kongl, Maj:ts Nådiga Stadga om Skiftes¬
verket i Riket den 4 Maji 1827.
N:o 42.9< * fråga om att uppbörden af
åtskillige Förvaltande Verks inkomster bör
af Stats-Verket öfvertagas, emot erläggande
till samma Vei k af bestämda Års-anslag, m. m.
N:o 43o, angående åtskilliga omständig¬
heter hörande till Riks-Bokslutet.
N:o 431» om utfärdande af en Författ¬
ning angående lagföl jandet af så kallade un¬
da ntags-cön t racter.
N:o 432, om decharge för Siats-Rådets
Ledamöter, med flere.
N:o 433, Memorial, med öfverlemnande
af en §. till Riksdags-Beslutet. Dessutom, 4
fortsättningen af Riksdags-Beslutet.
§. 5.
Föredrogs och lades till Handlingarne
Expeditions-Utskottels Memorial:
N:o 433, med öfverlemnande af en §.
till Riksdägs-Beslut, samt Memorial, i anledning
af återremiss å Utskottets under N:o \\ o, af-
gifne förslag till underdånig skrifvelse angå¬
ende Salpeter-gärdetis upphörande, m. m.
§ 6.
Föredrogs Stats-Ut skottets Memorial N:o
4a5> i anledning af ski 1 jäktige beslut inom
Riks-Stånden, i fråga om de af Utskottet, i
Utlåtande N:o 4'4* föreslagna Allmänna grun¬
der för upptagande af ett Lån för Statens
räkning i Silfver, motsvarande 2 Millioner
R:dr Svenskt Specie efter gamla Myntfoten:
208
Den 8 Martil.
i:o Utskottets yttrande rörande i:a punk*-
ten, lades till Handiingarne.
2:0 De af Utskottet rörande 3:dje punk¬
ten föreslagne Voterings-propositioner ansågos
böra förfalla, sedan Ståndet genom denna
dag förmiddagen fattadt beslut instämt med
Bondeståndet: att rabatten ej må öfverstiga
8 procent.
3;o Utskottets anmälan vid 5:le punkten,
lades till Handiingarne.
4:o Den, rörande 6:te punkten i:a Mom.
föreslagna Voterings-proposition godkändes.
5:o Den af Utskottet föreslagna redaction
af den öfriga delen af 6:te punkten, antogs,
6:0 Den, rörande io:de punkten före¬
slagna Voterings-proposiLionen, gillades.
7:0 I öfrigt lades Memorialet till Hand¬
iingarne.
. 7’
Vid föredragning af Stats-TJtskottets Me¬
morial N:o 426, i anledning af Riks-Slåndens
skiljaktiga beslut i några delar af det i Utlå¬
tandet N:o 415 af Utskottet framställdte för¬
ändrade förslag till Allmänna grunder för ut¬
låning från Riksgälds-Contoret, emot inteck¬
ning i jord-egendom, fann Ståndet, som den¬
na dag f. rc. instämt deruti, att uti i.*a punk¬
ten 2 Morn., i stället för orden: ''de hand¬
lingar samt bevis ” må införas: de säkerhets-
handlingar samt bevis j äfvensom alt i 7:de
punkten 200 R:dr må utsättas såsom Minimum
för låns meddelande, nu mera de af Utskot¬
tet
Den S Martil.
209
let föreslagne Voterings-propositioner böra för¬
falla, samt lade Memorialet till Handliiigarne.
§. 8.
Efter uppläsande af nedanstående Ingif-
na, så lydande Memorial:
Enär R especlive Riks-Ståndens Canzlier
kommer att 8 dagar efter Riksdagens slut upp.
lösas, får jag vördsamt hemställa, alt enahan¬
da anslag, som vid alla föregående Riksda¬
gar varit vanligt, för utskrifning af Manu-
script till tryckning af Högv. Preste-Ståndels
Protocoll vid denna Riksdag, samt correcturs-
läsning, nemligen 1 R:dr B:co för hvarje
tryckt ark, mätte bestämmas att af Riksdags-
kostnads-medlen utgå; samt Stats - Utskottet
anmodas, att härom meddela Herrar Full¬
mäktige i Riksgälds-Contoret nödig underrät¬
telse. Slockholm den 8 Martii i83o.
O. Rogberg ;
beslöts, att detsamma skulle till Stals-
Utskoltet remitteras.
§• 9-
Vid föredragning af Stats- och Banco-
Utskottens Memorial N:o 5^, i anledning af
de inom P,esp Riks-Stånden fattade beslut, i
afseende på Utskottens under N:ris 20 och
4G afgifne Utlåtanden, fann Preste-Stindet
för godt att den i ofvannämnde Memorial fö¬
reslagna Voterings-proposition, antaga.
Preste-St. Prot. 1829, Band. XF. »4
210
Den 9 Mart ii.
§. 10.
Föredrogs ä nyo och bifölls Banco-Ut-
skottets Memorial N:o 134'» med förslag till
Instruction för Banco-Utskottet vid nästinfal-
lande Riksdag.
§. ii.
Justerades några §. §. af Cleri Comitia-
lis Circulaire titl Herrar Biskopar och Gonsi-
storierne i Riket.
Ståndet åtskiljdes kl. g e. m.
In fidem
O. Rogberg.
Tisdagen den 9 Martii.
Plenum kl. io f. m.
' §• *•
Af ankomne Protocolls-Utdrag inhemta-
des, att Hederv. Bonde-Ståndet bifallit: Con-
stitutions- Utskottets Memorial N:o 6g; Banco-
TJtskottets Memorial N:ris IÖ2, i38 oeh 139;
Eocpeditions-Utskottets Memorial JN:ris422 och
425;
antagit Constitutions-Utskottets uti Memo¬
rial N:o 70 föreslagna nya redaction af ira pe-
Den 9 Mar t ii.
211
riorl. i 59 §. Riksdags-Ordningen lill Grundlags¬
enlig behandling vid nästa Riksdag; lagt till
Handlingarne: Banco-Utskottets Memorial N:o
io5; Oeconomie-Utskottets Utlåtande N:o 178;
Expeditions-Utskottets Memorial J\T:o 433;
till afgörande förehaft Höglofl. Ridder-
skapet och Adelns uti Protocolls-Uldrag med¬
delade inbjudning att deltaga uti Ridderska-
pet och Adelns fattade beslut, rörande första
och femte punkterne af Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 1 angående grnnder för Riks-
gälds-Contorets utlåning emot inteckning i
Jord-egendom; hvarvid Bonde-Ståndet, som
redan bifallit att de i första punkten a:a Mo¬
mentet förekommande orden: handlingar samt
bevisj må utbytas mot: säkerhets-handlingar
samt bevisj i öfrige delar afslagit delina in¬
bjudning ;
vid föredragning af Vällofl. Borgare-Stån¬
dets afgifne Proiocolls-Utdrag, med inbjud¬
ning att bilrada Borgare-Ståndets då vidtagne
beslut, altåt de af Rikets Ständer valde Corn-
mitterade lill Tryckfrihetens vård uppdraga
alt tillse, det ej mindre Rikets Grundlagar,
med de vid denna Riksdag antagna förändrin¬
gar deruti, än äfven Riksdags-heslutet felfritt
tryckas, funnit för godt att uti delta beslut
sig förena; äfvensom Bonde-Ståndet, lika med
Borgare-Ståndet ansett det borde, i händelse
nämnde beslut bl ifver Rikets Ständers, Expe-
ditionsUtskoltet anmodas, att för Herrar Com--
mitterade i ofvanberörde ändamål förordnan¬
de uppsätta;
vid föredragning af Väliofl. Borgare-Stån-
*
I
312 Ben 9 Martil.
dels Protocolls-Utdrag med inbjudning vtt
deltaga uti det beslut, Borgare-Ståndet fattat,
i anledning af Stats-, Banco-samt Oeconomie-
Ulskottens, under Nrris 26 och 5i afgifne Ut¬
låtanden, i fråga om fortfarande anslag till
Strömrensning.'!!- och lättade Vatten-commu-
nicalioners befrämjande, icke antagit denna
inbjudning.
§• 2.
Företeddes och lades på Bordet
Stats- och Banco-XJtskottens Memorial:
N:o 55, i anledning af Hr RibbingSj Ar-
vidj inom Ridderskapet och Adeln väckta, till
Utskotten remitterade Motion, angående afgif-
vande af underdånig skrifvelse, att till Stän¬
dernas godkännande och fastställande måtte
blifva öfverlemnadt Kongl. Majus Nådiga Be¬
slut om Slagskattens beteckning i myntet m. m.:
N:o 58, rörande liqvidationen af Ban¬
kens fordringar så väl för år 1826 lyftade
Spannmåls-Creditiv, som hos f. d. Allmänna
Magazins-Inrättningen; samt
N:o 5g, roed förslag så väl till formulaire
för de fÖrskrifningar, hvilka, enligt Rikets
Ständers beslut, komma att af Riksgälds-Con-
toret utgifvas å Stats-Verkets till betalning å-
terstående Capital-skuld till Banken, som ock
till uppgörande af Ränte - liqvideu emellan
Stats-Verket och Banken för samma fÖrskrif¬
ningar.
Banco-Utskottets Memorial:
N:o 147, med förslag till det blifvande
Banco-Regleraenlets 5:te Artikel; samt
Den g Martil.
2l3
N:o 143, med förslag till 4 Art. 5 Af¬
delningen af det nya Banco-Reglementet, in¬
nehållande de föreskrifter, som afse Bankens
Discont-rörelse.
§. 3.
Upplästes till justering och godkändes
Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelse:
N:o 411» i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Curhus-afgiftens fort¬
farande.
§• 4.
Föredrogos å nyo och hiföllos Banco-Ut-
skottets Memorial:
N:o 135, med förslag till första Artikeln
i det blifvande Banco-Reglementet;
N:o 136, med förslag lill föreskrifter uti
Banco-Reglementet, angående Bankens Låne¬
rörelse i de delar, hvaröfver hos Rikets Stän¬
der fullständigt blifvit beslutadl;
N:o i4o, med förslag till de uti Banco-
Reglementet blifvande stadganden i gemen¬
skap med Bankens Sedel-utgifning;
N:o r4r» med förslag till 3:dje Artikeln
i det blifvande Banco-Reglementet, upptagan¬
de Tjenste-grader, grunder för Pensions-beräk-
ningen samt stadganden i afseende på god
ordning inom Banco-Verket;
N:o i43, med förslag till föreskrifter att
intagas i Banco-Reglementet, angående Ban¬
kens lin mot orörlig pant och på längre ter¬
miner;
Den g Martil.
N:o i45, med hemställan om ett tillägg
till 2 §• at‘ Utskottets, i dess Memorial iN:o
id afgifne förslag, angående föreskrifter i
det blifvande Banco-Reglementet, såsom en
följd af Rikets Ständers vidtagna beslut röran¬
de inlösning och utvexling af Bankens Sed¬
lar m. in.; och
N:o 146, med hemställan om intagande
af en ny §. i 2 Afdelningen af 4 Art. af det
nya Banco Reglementet.
§• 5.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie- Utskottens
Ytterligare Utlåtande M:o (32, i anledning af
erhållna återremisser å Betänkandet N:o 110,
i fråga om förändrade grunder för fördelnin¬
gen af Städernas Båtsmanshåll, anförde vid
pag. i3
Presidenten Poppius: Sammansatta Hög-
lofl. Utskotten hafva gjort mig den äran att,
i anledning af mine erinringar vid deras för¬
ra Betänkande, fästa serskild uppmärksamhet
vid min person i bredd med de Kongl. Col-
legierna. Jag har dessutom blifvit underrät¬
tad, huru svarta moln varit på vägen att in¬
om de Höglofl. Utskotten sammandraga sig,
färdige att nedslunga dunder och blixt öfver
min redan åldriga hjessa. Det tillhör mig
att prisa Försynen, som behagat skingra de
hotande molnen och låta mig få stappla frtnn
de få steg för mig ännu kunna vara öfri¬
ge till det lugn, dit ej skränet skall hinna
af det buller och bång, som hvilket jordiskt
Den g Martil.
2l5
Utskolt sorn helst tilltror sig kunna tillväga-,
bringa.
Detta rör egentligen ej sjelfva saken, och
jag anhåller derföre om Högv. Ståndets till¬
gift om jag uppehåller mig dervid några ö~
gonblick. Den ena höfligheten framkallar den
andra, och jag inser icke, hvarföre jag, an¬
tingen jag betraktar mig såsom Representant
eller såsom Embetsman, borde lemna obe¬
märkt hvad jag finner vara olämpligt eller
icke väl betänkt i afseende å sättet vid all¬
männa ärenders behandling, hvaröfver det till¬
kommer äfven mig att hafva ett omdöme. Det
höfves ädle, frie män, alt äfven, då de spe¬
la Represenlant-rolen, ej glömma den gamla
regeln : fortiter in re j svaviter in modo; der¬
igenom befrämjas inbördes aktning och för¬
troende, och den goda saken vinner bättre
framgång. Jag ber att få uppläsa utur de
Kongl. Collegiernes underdåniga skrifvelse,
hvad som närmast rör de klandrade Tabel-
lerne N:ris i, 2 och 3. Collegiernes ändamål
och afsigt med dessa Tabeller, ligga sålunda
för öppen dag, och oförklarligt må det blif¬
va hvarföre de sammansatte Utskotten fattat
om dem ett annat begrepp, än det, som na¬
turligt och enkelt uppkommer hos en hvar,
som vill läsa Handlingarne och kan göra sig
reda för deras innehåll. Det vill synas, som
referenterne af målet icke hunnit längre än
till Handlingarnes rubriker. Man dömer dock
ej med någon säkerhet om ändamålet med en
Tabell, om man ej läser den dertill hörande
Förklaringen, likasom en malhemalisk figur,
ai6 Den g Martii.
ej låter sig begripa, om den deröfver bearbe¬
tade demonstration sättes å sido.
Då de Kongl. Collegierne, i afseende på
kostnaden för Stockholms Stad vid underhål¬
lande af effectiva Båtsmän, åberopat vederbö¬
rande Stads-uppbördsmäns af Öfver-Ståthål-
laren insända och på Räkenskaperne grunda¬
de samt Handlingarne bifogade uppgift, så må
det förundra hvad skäl Utskotten egt till klan¬
der mot de Kongl. Collegierne derföre, att
den varit olik en annan uppgift Utskotten
sukt och erhållit uti Öfver-Ståthållarens 5 års
berättelse, utan att ens nu i anledning af min
förklaring i den delen göra sig närmare un¬
derrättade, uii hvilken af dessa uppgifter
misstag kan vara begånget, envist dock yr¬
kande, att de Kongl. Collegierne stödt deras
beräkningar å osäkra grunder.
Sammansåtte Utskotten hafva, för att rätt¬
färdiga det sätt, på hvilket de ansett lämp¬
ligt yttra sig om de Kongl. Collegiernes åt¬
gärder, funnit godt att anföra nya, ej förut
åberopade anledningar dertill. Sålunda an-
mäles, att det varit att förvänta, att det ar¬
bete, Kongl, Collegierne frambringat, bort
liafva den fullkomlighet Utskottet saknat, e-
liär det sysselsatt de Kongl. Collegierne i 22
Sr, eller sedan 1806. Om jag hade den äran,
alt omedelbarligen lala inför de Höglofl. sam¬
mansatte Utskotten, så skulle jag vördsam¬
mast underställa deras närmare eftersinnan¬
de, att, i fall det så förhåller sig, att de
Kongl. Collegierne underlåtit fullgöra något
af hvad dem varit anbefaldt 1806, hvilket i
Den g Martii.
317
sanning vore straffvärdt, dock i laglig väg,
den Personal, hvilken nu utgör de Kongl.
Collegierne, likväl kunnat hoppas på någon
skonsamhet, och ej förväntat att behandlas
med yttersta stränghet för fel, hvilka kunnat
vara begångna af deras Fäder och Företrä¬
dare, af hvilka måhända några få lefva, och
ej någon enda nu mera är i tjenst. Nu må
jag endast omnämna, att de Kongl. Collegi-
ernes arbete, som ådragit dem de sammansat¬
te Utskottens förgrymraelse, egentligen är för-
anledt af Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse den
24 Martii 1824, och att, om dröjsmål deref¬
ter egt rum, det härrört af svårigheten att
insamla vederbörande Städers Magistraters och
Landshöfdingars infordrande Utlåtanden, och
de upplysningar af dem bort förväntas, om
förhållandet hvarmed de vidlyftiga handlin-
garne i målet lemna underrättelse. Det ligger
ock i sakens natur, att elt ärende af den in¬
vecklade beskaffenhet, sorn det förevarande,
hvilket angår så mångå olika mäktiga interes-
sen, skall för sin fortgång finna hinder från
många olika håll. Härmed må nu å min si¬
da vara slutad en strid, hvilken alldeles främ¬
mande för hufvudsaken, kunde, en gång bör¬
jad, fortsättas så länge det behagas, men uti
hvilken hjeltarne ändock ej hafva några lagrar
att skörda.
Hvad angar sjelfva saken, så vet jag ej
om jag skall våga tro mig sjelf, då jag, vid
uppfattande af andemeningen uti Höglofl. Ut¬
skottens arne Betänkande!», ej finner annat,
än den närmaste öfvereuslämmelse emellan
2l8
Den 9 Martil.
Utskottens förslag och de Kongl. Collegiernes
åsigter. ULskotten förklara, att en ny regle¬
ring af Städernas Båtsmanshåll vore af om-
ständigheterue högeligen påkallad. Detsamma
hafva ock Kongl. Collegierne gjort. Utskot¬
ten antaga, att antalet af Båtsmän, hvilka
Städerne härintill utgjort, må blifva oförän-
dradt. De Kongl. Collegierne, ställande sig
Kongl. Majrts Kådiga Förordnande till efter¬
rättelse, hafva ej kunnat vika från denne
grundsats. Utskotten föreslå att den del af Båts-
manshållet, som hvilar på handel och rörel¬
se, borde fördelas emellan Städerne efter den
från hvardera utgående Bevillning. Sådant
instämmer med de Kongl. Collegiernes yttra¬
de mening. Ändtligen anse Utkotten fördel¬
ningen af BåtmanshSllet å jorden ej kunna
verkställas, innan förberedande åtgärder kun¬
nat vidtagas till vinnande af tillförlitlig kän¬
nedom om vidden, beskaffenheten och natu¬
ren af nämnde jord, genom dess geometriska
affattning och uppskattning m. m. Och allt
detta är hvad d Kongl. Collegierne äfven fö¬
reslagit. Hvem skulle väl kuunat föreställa
sig möjligheten deraf att de Höglofl. samman¬
satte Utskotten, efter att hafva sväfvat om¬
kring det af de Kongl. Collegierne bearbeta¬
de vidsträckta fältet, och utan all sköns barm¬
hertighet förkunnat deras ogillande af de
Kongl. Collegiernes åtgärder, med allt hvad
de tillgjort eller icke gjort, skulle slutligen
stadna i det närmaste vid samma mål, som
de Kongl. Collegierne tillåtit sig att antyda?
Emedlertid kan jag för min del ej annat än,
Den g Martu.
under åberopande af de Kongl. Collegiernes
underdåniga Utlåtande, instämma med de Hög-
lofl. Utskotten, i afseende på omförmäldte
liufvudgrunder. Jag år från Utskotten skilj¬
aktig i så måtto, som, att jag anser handel
och rörelse böra utgöra äfven hädanefter det
antal af Båtsmän, som ifrån äldre tider derå
legat, emedan sådant instämmer med primi¬
tiva anstalterne och Grund-författningarne i
den delen, och det ej kan eller bör betvif-
las, alt icke Handel och Stadsmanna-rörel-
se i allmänhet i Sverige för närvarande eger
sammanlagt en högre förmåga än för ioo:de
år tillbaka, och kunna bidraga lill Landets ge¬
mensamma försvar, hvaraf Handel och Stats-
manna-näringarne hafva lika behof, och hem¬
ta lika fördelar med alla andra yrken i Sam¬
hället; hvaraf således skulle följa, att Båts-
manshållet på det hela skulle jemnkas och
fördelas emellan handel och rörelse samt Stä-
dernes jord, alldeles oberoende af hvarandra.
Jag fäster dervid endast det vilkor, att rätt¬
vist afseende bör fästas derå, att Stockholms
Stad underhåller en effectiv Bålsmans-styrka
af ioo:de man, och att, då kostnaden dervid
är större än om Yacance-afgift erlades för
samma antal Båtsmän, det ökade antal Båts¬
män, som kunde falla på Slockholm, må be¬
stämmas i det förhållande, att kostnaden på
det hela ej blifver större för Stockholm, än
för andra Städer, efter den antagna Allmän¬
na grunden.
I afseende på den föreslagna så kallade
Provisionella jemukningen, förenar jag mig
330
Den g Martii.
med Reservanterne i Utskotlen. Men om de
grunder, jag haft äran omnämna för Båls-
manshållet af handel och näring antagas af
Rikets Ständer, så möta ej några hinder att
ju ej jemnkning i den delen kan ofördröjligen
fullbordas, hvaraf skulle blifva en följd, att
de nu tungt roterade Småstäderna skulle till¬
skyndas en lindring, hvarmed de funne sig
mera belåtne, än med den, som kan lil 1 vä—
gabringas genom den föreslagna provisionella
fördelningen, hvilken, om ock hinder ej möt¬
te för verkställigheten, ändock skulle behäftas
med de brister, hvilka äro oskiljaktiga från
alla förhastade och ej välbetänkta åtgärder.
Om Bevillningen får utgöra grunden för Båts-
manshållet af Städerne, så vinnes äfven den
fördel, att efter det, som handel och rörelse
tilltaga uti en Stad, men aftaga uti en an¬
nan, billig jemnkning lätteligen kan beredas
uti denna tunga i så måtto, sorn att en på
verkliga förhållandet grundad rättelse kunde
ske hvarje 5:te eller io:de år, utan vidlyftig
omgång eller dermed förenade synnerliga svå¬
righeter.
Prosten Astrand: Jag vill icke med
Presidenten Poppius tvista om , huruvida Ut¬
skotten begått misstag i uppfattningen af de
Kongl. Collegiernas framställningar, icke hel¬
ler om hofsamheten i uttryck. Jag vet, att
jag åtminstone, hvad jag kunnat, sökt mildra
Utskottens genmälan. De, som behaga om
ämnet taga fullständig kännedom, äro behöri¬
ga att öfver denna tvistfråga dömma. ' Hvad
hufvudsakcn angår, så måste jag för min del
Den q Murtii.
221
förklara, att jag anser en jemkning i Städer¬
nas Båtsmanshåll af högsta behof påkallad,
att dertill, om den skall blifva rättvis, for¬
dras andra grunder än de Kongl. Collegierna
föreslagit, och att för verkställigheten fordras
nya undersökningar, hvilket ock de Kongl.
Collegierna sjelfva medgifvit. Men emedan en
total jernnkning således icke före nästa Riks¬
dag kan komma till stånd, så kräfver billig¬
heten, att någon lättnad emedlertid tillgodo-
kommer de hårdast roterade Städerna, och
derföre hafva Utskotten, jemte sitt i förra Be¬
tänkandet gifna förslag, tillstyrkt en proviso¬
risk jernnkning, dock endast till hälften af
hvad som, enligt de till Utskotten komna
Handlingar, borde blifva följden. I anseende
till osäkerheten af de data , som i dessa hand¬
lingar förekomma, hafva Utskotten icke vågat
gå längre i sitt provisoriska förslag. På grund
af hvad jag nu korteligen anfört, tillstyrker
jag bifall till Utskottens hemställanden.
Dom-Prosten Heurlin: Gerna bifaller jag
Utskottens tillstyrkan att en ny, jemnareoch
billigare fördelning af Båtsmanshållet emellan
städerne utiRiketmå verkställas, och vill ic¬
ke heller motsätta mig antagandet af de allmän¬
na grunder Utskotten för denna reglering upp¬
gifvit, men deremot kan jag ej gilla den pro¬
visoriska reglering Utskotten föreslagit, att in¬
till nästa Riksdag vara gällande. Utskotten
hafva sjelfve medgifvit, att de dem meddela¬
de uppgifter varit osäkra och mindre fullslän-
dige, hvaraf de äfven sett sig förhindrade att
nu uppgifva ett fullständigt förslag tili en all¬
322
Den g Mar t ii.
män och ständig reglering af dessa Städernas
åliggande, men då det så högst olika nu vore
fördeladt och allt för mycket tryckte en del
mindre städer, hafva Utskotten till skyndsam
lättnad föreslagit den provisoriska åtgärden, då
man lill ledning för sitt omdöme icke egt säk¬
ra uppgifter, fruktar jag alt man afhulpit en
orättvisa genom en annan, och att andra
städer komma att vidkännas ökade, obilliga
utgifter. Jag känner väl icke förhållandet när¬
mare, men af Tabellen finner jag att staden
Lund fått antalet af sina Båtsmän tillökadt, på
grund af aldeles falska och oriktiga uppgifter,
och då jag jemnförer denna stads Båtsmanshåll
med den vida rikare Staden Ystad, och äf¬
ven öfrige Skånske städer, har jag deraf hem-
tat stöd för min farhåga. Bäst synes mig att
öfverlemna förslaget till Kongl. Maj:t med un¬
derdånig anhållan, att Kongl. Maj:t, efter ve¬
derbörande Auctoriteters hörande, läcktes lill
nästa Rikets Ständers afgörande låta uppgöra
en på säkra grunder hvilande allmän regle¬
ring af Städernas Båtsmanshåll.
Härmed förenade sig Biskop Faxe, Pro¬
fessor BolméerBiskop af WingårdProsten
Elfström och Contracts-Prosten Nibelius.
Prosten Forslind, som ock instämde med
Dom-Prosten Heurlin, åberopade såsom ex¬
empel Städeme Fahlun och Sala.
Professoren Gravander: Någon refning
af Städernes jord för Bålsmanshållets utgöran¬
de är ingalunda behöflig, emedan all städer¬
nes jord är redan längesedan refvad och på
Charta lagd. Denna jord är äfven känd och
Den g Martil.
223
värderad efter Hemmantalet, sist då Salt-
peter-Gärden, såsom af jorden utgående, för¬
delades.
Sedan Prosten Åstrand förekommit mig
med utveckling af principen för Båtsmanshål-
Jets fördelning, sådan den i Utskottet pröfva-
des och antogs, har jag dertill intet att tilläg¬
ga. Jag erkänner dennas riktighet, såsom en¬
da säkra bestående fundamentala grunden för
Båtsmanshållets fördelning. Ganska omvexlan¬
de är Borgarnes antal på olika tider; men
Städernes jord är densamma. De meddelade
Uppgifterne upplysa och besanna detta. In¬
gen annan grund än den föreslagna kan jag för
jemnkning af detta ornus anse giltig.
Jag tillstyrker bifall å Utskottets Betän¬
kande.
Prosten Hvasser instämde med Prosten Å-
strand och Professoren Gravander.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Jemte det jag instämmer med
Dom-Prosten Heurlinfår jag förklara, att
jag anser det vanskeligt i ett ämne, der
interessena äro så i strid, på ofullständiga
uppgifter fatta beslut. Då först, när allt är
upplyst, kan Representation fälla omdöme,
och sedan lemna åt Konungen, efter Veder-
börandes hörande, den definitiva åtgärden.
Hvad dessförinnan bestämmes, kan blifva mail*
Hamon, antingen till lättnad eller tyngd.
Comminister Dahlgrenj som åberopade
sitt yttrande, då målet förra gången förevar,
instämde nu med Dom-Prosten Heurlin och
Biskop af Wingård > samt tilläde, att fördel¬
Den g Martil.
ningen af Städernas onera i allmänhet är o-
jemn, samt deras rättigheter icke motsvaran¬
de de ökade skyldigheterna. Så anfördes t.
ex., att Södertelje med en Representant, hål¬
ler endast T~:dels Båtsman mot Stockholm
med io Representanter, och sorn innehåller
ett jemförelsevis så betydligt antal Båtsmän.
Prosten Anjou: Jag åberopar mitt yttran¬
de då frågan förevar förra gången, hvars in¬
nehåll i korthet var, att de Höglofl. Utskot¬
tens förslag, i min tanka, afviker från äldre
Riksdags-Beslut och stadgar, angående Stä¬
dernas Båtsmanshåll. Enligt dessa bör, i
motsats mot förslaget, först efterses, huru
stort antal af den fastställda Båtsmans-nume-
rairen må, enligt billiga grunder, läggas på
Borgerlig rörelse och näring. Städernas jord
bör blott roteras, efter jemförelsemed Mantal,
for det antal Båtsmän , som återstår; och hvad
af jorden derefter b!ifver öfrigt, belägges med
Extra Rotering; skälep för denna åsigt äro
förut anförda.
Härmed förenade sig Prosten Forslind.
Prosten Astrand: Orsaken, hvarföre Ut¬
skotten tillstyrkt, att Sladsjorden först må få
det tillbörliga antalet Båtsmän, är den, att
igenom ett sådant stadgande kunde man få
denna del åf Städernas Båtsmanshåll con¬
stant, då deremot det antal, som lägges på
Borgerliga rörelsen kunde framdeles, allt ef¬
ter Städernas stigande eller fallande flor, un-
kastas ny jemnkning, hvilken ock med stör¬
sta lätthet då kan verkställas.
Poca-
Den g Martil.
Dom-Prosten Heurlin anmärkte, att den
föreslagne fördelningen är ojemn och lindrin¬
gen icke sträckt till alla Städer.
Prosten Åstrand: Till upplysning af det
missförhållande, som Dom-Prosten Heurlin
tror sig finna i förslaget, hehöfver jag endast
åberopa, hvad Utskotten sjelfva tillkännagif-
vit, att den provisoriska lindringen endast
är föreslagen att sträcka sig till de aldrahår-
dast roterade Småstäderna.
Biskopen m. m. Doctor Faxe trodde icke
Ständerne nu kunna framlägga en provisionel
fördelning , enär Städerne icke förut blifvit
hörde.
Yid härefter framställd proposition å den¬
na punkt blef densamma med både Ja och
Nej besvarad, samt Votering yrkad, som ock
anställdes i anledning af efterföljande vid ju¬
steringen gillade proposition: "”Bifaller Högv;
Ståndet förevarande del af Utlåtandet? Den
det vill, lagge Ja; den det icke vill, lagge
Nej; Vinner Nöj j så kommer hädanefter att,
som hittills förblifva vid den fördelning, att
668 Båtsmän utgöras af Borgerlig näring och
rörelse, utan afseende på fördelningen ser-
skilde Städer emellan, samt 218 af den Stä¬
dernas jord, som är underkastad rotering.”
Omröstningen utföll med i3 Ja emot ie)
Nej.
Häremot reserverade sig Professoren Gra¬
vander, Prosten Åstrand och Prosten Spiering.
Preste-St, Prat, i83o, Bond. XV.
Den g Mart ii.
I anledning af Utskottens tillstyrkan, pag;
18, anförde
Professoren Gravander: Jag kan ej annat
än på det högsta tillstyrka Provisorisk jemnk-
ning af Båtsmans-fördelningen , emellan Rikets
Städer, intill dess denna fördelning kan blif¬
va definitivt afgjord. Uteblefve denna Provi¬
soriska arrangering, så skulle ännu en längre
tid inånga Städer blifva högst lidande. Upp¬
satsen på Städernes Båtsmäns antal visar det¬
ta ögonskenligen. Det fattiga Öregrund, t. ex.
har efter documenterad uppgift inom elt halft
århundrade ansenligen förfallit. Huru är det
tänkbart; att den lörsta grunden för Båts¬
mäns posterande bär kunde följas, den nem¬
ligen, att af 10 Borgare en Båtsman skall ut¬
göras? Öregrund skall efter gamla reglerin¬
gen lemna 9 Båtsmän; finnas derstädes väl
90 Borgare ? Detta enda ibland många exem¬
pel. Rättvisa och billighet lorena sig, att på¬
yrka lidandets snaraste förminskning.
Härefter anställdes Votering öfver följan¬
de gillade proposition: ”Den, som bifaller den
föreslagne Provisoriska Regleringen af Städer¬
nas Båtsm ans-håll, lägge Ja_, den det icke
gör, lägge Nej; Vinner Nejj så afslås den
provisoriska Regleringen.
Omröstningen, enligt Riksdags-Ordnin¬
gens föreskrift verkställd, utföll med 17 Ja
emot i4 Nej; hvadan således den föieslagne
provisoriska Regleringen var bifallen.
I öfrigt godkände Ståndet, hvad Utskog
tet föreslagit uti Betänkandet N:o 110 med
Den g Martil.
227
dervid gjorda förändringar genom Utlåtandet
N:o 182.
Häremot reserVeradé sig Biskop Faxe.
§• 6.
Vid förnyad föredragning Bifölls Stats-
Utskottets Utlåtande N:o 4*8, öfver ett af
Herr Memsen hos Yällofl. Borgare-Ståndet af-
gifvet, tili Utskottet remitteradt anförande,
angående yrkadt tillägg, i afseende på grun-
derne för fördelningen af det Staden Borås
beviljade Låne-biträde*.
§• 7*
Stats-lJtskottets Utlåtande N:o 4I9> * an“
ledning af Herrar Fullmäktiges i Riksgälds-
Contoret hos Utskottet gjorda hemställan, i
afseende på kostnaderne för den inteckning,
som skall tagas uti Götha Canal och dess e-
gande Fastigheter, till säkerhet för det vid
innevarande Riksdag beViljade Byggnads-Låne-
biträde, föredrogs nu å nyo, hvarvid
Prosten m. m. Grevillius åberopade sin
reservation.
Häruti instämde Professoreh mi m. Geijer.
Prosten Astrand: Ehuru jag hvarken är
någon vän af Götha Canal eller kan förneka,
att ifrågavarande kostnader är ett förökadt
extra anslag till Cahälen, synes det mig dock
något småaktigt, att efter Millioners uppoff¬
ring vilja pruta på ett eller annat hundrade
Riksdaler.
Härefter blef nämnde Utlåtande af Pre*
328
Den g Martil.
ste-Slåndct, som vitlblef sitt till Utskottets
Memorial N:o 388 lemnäde bifall, afslåget.
§• 8.
Vid förnyad föredragning af Stats-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 4-°> angående Herr
Hjertås j Gustaf Adolpli Motion, att till Häsl-
afvelns förbättrande, medel malte få, under
vissa vilkor, lånas utur den i Riksgälds-Con-
toret befintliga Hingstmedels - Cassan, fann
Preste-Ståndet för godt, att, med frånträdan¬
de från sitt vid Utskottets Betänkande N:o
377 fattade beslut, ofvannämnde Utlåtande
bifalla.
§■ 9-
Föredrogs å nyo och bifölls Stats-Ut»
skottets Utlåtande N:o 42I> angående väckt
fråga om förbättring i Löne-vilkoren för Tjen-
stemännen uti Riksgälds-Contoret, i likhet
med hvad Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag för Banco-Staten beviljat.
§• 10.
Då nu å nyo föredrogs Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
Ytterligare Utlåtande N:o i33, lill besvaran¬
de af erhållne återremisser å Betänkandet N:o
lii, rörande anslag af Allmänna medel till
Navigations-Scholors inrättande, anförde
Prosten Astrand'. Jag bestrider helt oell
hållet bifall till Baron CederstrÖms reserva¬
tion, När Borgare-Ståndet, för hvars bästa
Aessa Scholor skulle stiftas, redan bifallit för¬
Den g Martil.
229
ra Betänkandet, äfvensom dess Ledamöter i
Utskotten beständigt talat emot liela anstalten,
samt Städerna undandragit sig allt biträde
för dessa Stiftelser, så anser jag icke Staten
derför böra göra uppoffringar, helst när in¬
ga medel dertill förefinnas, annat än genom
lån ä fonds perdues. När förhållandet är så¬
dant, som jag nämnt, hoppas jag, att Kongl.
Maj:t för närvarande låter hela förslaget för¬
falla, och att Academierne icke skola lida in¬
trång af Navigations-Scholorna.
Häruti instämde Professoren BolmeerCon-
tracls - Prosten Pettersson , Prosten Grevil¬
lius och Professor Geijer, den sednare af det
skäl, att förevarande anslag, om det tillika
skall användas för flere slags tillämpnings-
scholor, blir alldeles oLillräckligt.
Häruti förenade sig Doctor Svedelius
och Professor Bexell.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Då detta ämne först afhandla-
des i detta Stånd, förklarade jag det vara o-
lämpligt, att anvisa hvad till Navigations-
Scholorne borde åtgå, på den lilla summa,Stän-
derne anslagit till Universiteterne och tillämp-
nings-scholorna. Visserligen hade man bort
veta, att de större Sjösläderne sjelfva skulle
försett behofvet, hvilket ock i Götheborg skett
genom Sjömanshuset och Chalmerska Donatio¬
nen ; men då detta åtagande vägrats eller icke
blifvit allmänt, anser jag, att, för all få sa¬
ken igång, Riksgälds-Contoret kan genom lån,
likasåväl som för Ull-productionens befräm¬
jande, om icke andra tillgångar finnas, bere¬
Den g Martii.
da dessa Scholors första uppsättning med In»
ventarier och aflöning, intilldess på annat sätt
lan vid en annan Riksdag bestyras. Att des¬
sa Scholor komma i verksamhet, är så myc-t
ket mera säkert, som Kongl. Maj:t redan före-
skrifvit Sjökapiteners och Styrmäns examina¬
tion efter i dem meddelade kunskaper. Gif-
ves således anvisning på de 18,000 R:dr, blif¬
va medlen der Jyftade, och med detsamma
komjna de alltför illa lottade Universiteten
till korta, och det är icke detta Preste-Stån-
det kan önska eller ens för sin del medgifva.
Härmed förenade sig Biskop Lundblad
och Prosten Elfström.
Dom ? Prosten Holmström föreslog, att
Högv. Ståndet måtte, med godkännande i öf¬
rigt af Utskottets yttrande om nyttan af de
ifrågavarande Bildnings-anstalterne, förklara,
det Ståndet ej ansåg några tillgångar dertill
kunna anvisas å de för Undervisnings-verken
i allmänhet vid denna Riksdag beviljade an¬
slag, enär dessa ej ens äro tillräckliga för de
i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition uppgifna
och af Rikets Ständer bestämda ändamål.
Prosten Åstrand: Det är en stor skillnad
mellan lånet för Ull-productionens befrämjan¬
de, och lån för beständiga Stats-anslag. Det
förra är ett Creditiv, hvarpå Staten hvarken
förlorar Capital eller Ränta, det sednare sla¬
get är åter för alltid för Staten förloradt.
Dom-Prosten Heurlin ville för ingen del,
alt kostnaden för inrättandet af Navigations-
Scholor skulle tagas af det vid denna Riks¬
dag beviljade otillräckliga anslag för Rikets
Den g Martii.
a3i
fjniversiteter, men kunde icke heller bifalla,
att denna utgift anvisades på Riksgälds-Conlo-
ret. En gång inrättade, och just under an¬
nan form uppförde på ordinarie stat, kommo
dessa Scholor att blifva en stående utgift,
hvilken icke af Rikets Ständer vore till belop¬
pet bestämd och svårligen af kommande Stän¬
der kunde förminskas. I denna händelse bor¬
de åtminstone en viss summa bestämmas, t.
ex. 2 a 3,ooo R:dr, hvilken icke finge öfver-
skridas. Städerna, som af denna inrättning
egentligen kommo att draga nyttan, borde
icke billigen undandraga sig allt bidrag; men
alt sluta af Borgare-Ståndets yttranden, sy¬
nas de föga angelägne om dessa Scholor och
lära icke till deras underhåll vilja bidraga.
Professoren Gravander: Jag åberopar mi¬
na Reservationer och Dictamina öfver detta
ämnet. Konungen har i Sin Nåd. Proposition
nämnt, alt ”till en början åtminstone 5 Navi-
gations-Scholor böra inrättas”, samt föresla¬
git, alt medel till deras bekostande kunde
anvisas, antingen utaf Läste-a fgifterj, eller Stats¬
anslag. Konungen har utgifvit Reglemente
för Skeppares och Styrmäns examen ifrån
och med detta år. Dessa punkter anser jag
hvarken böra eller kunna lemnäs utan emot-
svarande uppmärksamhet. Redares fartyg,
handlandes egendom, samt medborgares helsa
och lif äro för mycket dyrbara att lemna på
spel åt slumpen af möjligen lycklig segling.
Riket förlorar äfven igenom okunniga Sjö¬
män i frakthandel. Af en fullt trovärdig man,
sorn är i närmaste tillfälle alt authenlikt kän¬
Den 9 Martil,
na detta, yet ja g, att, om t. ex, uden främ-
mande hamn, Engelska, Franska och Svenska
Skeppare ligga, och frakt förefinnes på aflägs-
na haf, de sistnämnde sist få frakter, emedan
de i allmänhet anses mindre kunnige än de
förstnämnde. Det är hög tid att afhjelpa detta
onda. Då kortsyntheten nekat Redare förmå¬
gan att såsom förskott lemna bidraget för dessa
Scholors underhåll utaf Läst-afgifter, har jag
trott denna utgift, såsom högst obetydlig,
kunna anvisas af Statsmedel för det goda och
vigtiga ändamålets ernående. Jag hår icke till¬
styrkt, och tillstyrker icke, att dessa medel
tagas utaf de till Universiteterne nu föreslag¬
na utgående. De medlen anser jag högst be-
höfliga i ålla fall, men jag har trott och tror,
att Rikets Höglofl. Ständer, då ingen speciel
tillgång nu kan uppgifvas, skulle till Kongl.
Maj:t, jemte framställandet af nyttan, fram¬
bära den underdåniga hemställan, att Kongl.
Majrt täcktes af de medel, sorn Kongl. Maj:t i
Sin vishet kan finna tillgängliga, afhjelpa den¬
na svåra brist. Man har gjort många betyd¬
liga anslag, men sträckt mindre omtanka till
denna. Yid tankan på vigten och jemförel-
ser ihågkommer jag ordspråket: man silar mygg
och sväljer kameler.
Härmed instämde Prosten Dedekind.
Härefter fann Preste-Ståndet, ehuru er¬
kännande nyttan och nödvändigheten af Na7
vigations-Scholors inrättande i Rikets betyd¬
ligare Stapelstäder, dock för sin del icke skäl
att medgifva någon fördelning till dessa af de
j8,ooo Rdr, sorn vid denna Riksdag blifvit
Den g Martil.
Under visnings-Werken beviljade, helst nämn¬
de anslag för närvarande icke motsvarar de
öfrige Undervisnings-Werkens så högt påkalla¬
de behof af ökade tillgångar för dessa Inrätt¬
ningars vidmakthållande och förbättrande.
§■ ”•
Lades till Handlingarne vid förnyad före¬
dragning Stats - samt Oeconomie-Utskottens
ytterligare Utlåtande N:o 134» med anled¬
ning af emottagne anmärkningar vid Utskot¬
tens Betänkande N:o ji3, om anvisande af er¬
forderliga medel lill anskaffning af Spannmål
vid inträffande missvextår.
§• 13.
Biskopen m. m. Doctor Faxe erhöll or¬
det, och anförde: Då Högv. Ståndet i sista
pleno hade det nöjet, att höra sig föreläsas
flere $§:r af det Circulaire, som kommer att
lill Rikets samtlige Consistorier utgå, lära äf¬
ven de öfrige ämnen, som deri skola intagas,
snart förekomma till öfverläggning; förmod¬
ligen torde något nämnas om den förestående
Jubelfesten. Men innan detta sker, anhåller
jag vördsammast, att till Högv. Ståndets upp¬
lysta pröfning få öfverlemna följande:
Under Jubelfestens brande blifva Högv.
Ståndets Herrar Ledamöter icke här samlade;
men jag hemställer, om icke i anledning af
denna högtidlighet Högv. Ståndet skulle täc¬
kas taga i öfvervägande några ämnen rörande
Religionsvården, om hvilka underdånig hem-
234
Den t) Martii.
ställan lios Kongl. Maj:t kunde ske. Jag
gar föreslå underd. skrifvelse.
1:0 Om Folk-undervisningen. Det som
i Ilöglofl. Comitéens sakrika Betänkande der¬
om förekommer, har ingen förbindelse med
hvad föreslaget blifvit om nödigt ansedde för¬
ändringar och förbättringar af de mindre och
större Rikets Läroverk, Det sednare fordrar
för behandlingen en längre tid , icke det förra.
Min mening vore derföre, att i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes till nådig
pröfning företaga Höglofl. Comiteens uppgifne
förslager, rörande Folk-undervisningen, på det
ju förr desto heldre nödige föreskrifter derom
måtte i Nåder blifva utfärdade och det stad¬
gande antagas, som nyssnämnde Comitée fö¬
reslagit: att det i allmänhet åligger hvarje
menighet (vare sig en hel eller någon del af
en församling , som behof ver en Folkskolaj,
att bekosta hennes underhåll. Skulle dervid
kunna tilläggas, att Schol-inrättningar inom
vjss tid af omkring ett eller två år höra verk¬
ställas (allt efter ortens beskaffenhet och der
de icke redan äro ordnade,) skulle Prester-
skapet för befrämjande af ett så vigtigt ända¬
mål vinna ett nödigt, men hittills saknadt
stöd. Jag känner ganska val, att å de Norra
orterne i Riket, och måhända flerestädes, icke
ens omgångs-scholor, i afseende på de glest
bebodde trakter kunna anställas. Ilöglofl.
Comiteen har ock, förmodligen af denna an¬
ledning, endast nämnt menigheten, som be¬
hof ver Folk-Schola.
2:0 Om Sabbatens helgd, och Fastlagens
Den 9 Martil
235
ändamålsenliga, begående. Väl stadgar all¬
männa Lagen ansvar och straff för Sabbats¬
brott; men den egentliga författning, som in¬
nehåller bestämda föreskrifter i detta ämne,
är den, om Eder och Sabbatsbrott den 17
Oct. 1687. Om denna torde dock den fråga
kunna uppstå: är den gällande eller icke?
Man skulle anse den vara det, dä den icke
är offentligen upphäfven och slår qvar uti
editionerne af Kongl. Kyrko-Lagen. Deremot
förekommer dock, att i Samlingen af gällande
Författningar, börande lill Kyrko-Lagen, de
stadgar, som efter sistnämnde år utkommit,
rörande Sön- och Högtidsdagar, icke äro in¬
tagne vid förenämnde förordning och den sed¬
nare icke upptagen i tilläggen till Kyrko-
Lagens 14 Cap. Granskär man dess innehåll,
finnes lätt, att den icke är passande för våra
tider och knappast skulle till alla dess punk¬
ter kunna efterlefvas. Af dessa skäl får jag
vördsammast föreslå, att till Kongl. Maj:t un¬
derdånigst hemställes, huruvida Kongl. Maj:t
skulle anse nödigt , att denna författning bor¬
de undergå en revision. Jag tviflar icke om,
att i fall Kongl. Maj:t dertill bifaller, man
derefter hade att förvänta en för ändamålets
vigt lämpligare författning, än denna. Det
torde icke vara nödigt, att anföra de derföre
talande skäl och anledningar. De äro nog¬
samt kände.
3:o Örn Bibel-Versionen. Endast i det af¬
seende, att då önskan är allmän om dess snara
fullbordande, skulle i min tanka dertill huf-
vudsakligast bidraga, om de lärde Män, hvil-
336
Den 9 Martil.
Isa under II. II. Ärke-Biskopens inseende haf¬
va utarbetningen sig uppdragen, frikallades
från ulöfningen af den dem åliggande Embets-
befattning, så länge detta vigtiga arbete fort¬
går. Om detta förslag af Hög v. Ståndet god¬
kännes, lärer derom till Kongl. Maj:t under¬
dånig hemställan böra afgå. Jag öfverlemna!’
detta med hvad för öfrigt blifvit anfördt till
II. II. Erke-Biskopcns och Talmannens, samt
det Högv. Ståndets vänskapsfulla öfvervägande.
H. H. Erke-Biskopen och Talmannen erinra¬
de, att hvad irsta punkten angick var den
redan i Kongl. Comitéens till öfverseende och
granskning af Undervisnings-Werken Betän¬
kande hos Kongl. Majrt anmäld; den andra
åter förutsatte en Lagfördelning beroende på
Konung och Ständer, och i afseende på den
3:dje ville Herr Talmannen framdeles derom
lill Ståndets Protocoll afgifva yttrande.
Häruti instämde Contracts - Prosten Vi¬
belius.
Dom-Prosten Heurlin instämde med Bi¬
skop Faxe uti upprigtig önskan, att Kongl.
Majrt läcktes till snar pröfning företaga Upp-
fostrings-Comiteens afgifna förslag till organi¬
sation af Folkundervisningen; och gillade äf¬
ven den allmänna grundsats, att hvarje För¬
samling bör, utan egentliga, directa statsbi¬
drag, bekosta denna undervisning, men ansåg
en allmän föreskrift om hvarje församlings
ovilkorliga skyldighet att hafva egen Schol-
inrättning, mindre lämplig, helst flere mindre
Församlingar, åtminstone inom samma Pastorat
borde ega rättighet att förena sig örn en ge¬
Den 9 Martii.
mensam inrättning elier Barna-Läi ares aflö-
ning.
Prosten Anjou: Äfven jag inser och er¬
känner den goda afsigten i Biskop Faxes
förslag. Men till den anmärkning II. II. Erke-
Biskopen och Talmannen redan gjort, rörande
andra punkten, ville jag tillägga en betänk¬
lighet, som hos mig uppstått, i afseende på
den första. Fullkomligt instämmande i den
grundsats, som Kongl. Comitéen för Under-
visnings-Werkep uttryckt, att Folkskolor bö¬
ra af Folket sjelft underhållas, tvekar jag dock ,
att vid nuvarande statsskick, denna grund¬
sats kan i Lillämpningen göras allmänt gällan¬
de, utan Riksens Ständers hörande och bifall.
Åtminstone skulle jag knappt tro, att Rege*
ringen dessförutan kan inom någon viss före-
skrifven tid, anbefalla sådana Inrättningar på
alla ställen, såvida icke Församlingarne en¬
hälligt, eller genom pluralileten i lagliga sock-
nestämmor derom öfverenskomma. Jag finner
ytterligare stöd för denna tvekan uti Kongl.
Förordningen om Fattigvården af d. i4 Febr.
1811, der en sådan grundsats val finnes upp¬
ställd, men icke endast genom Regeringsmak¬
tens beslut, utan såsom en följd af Konungs
och Riksens Ständers sammanstämmande tanke.
Målet lades på bordet.
§. i3.
Utsågos ytterligare till Ledamöter uti
Förstärkta Stats- och Banco-Utskottet så väl
efter de ordinarie Ledamölerne i Banco-
Utskottet Biskop JYijkmanj Domprosten Lid¬
a38
Den 9 Martti.
man och Doctor Backman; somock efter de till
Förstärkning valde:
Biskopen m. m. Doctor Tegner,
Professoren Bergström ,
ContraOts-Prosten P. G. Svedelius >
Prosten Friman
Prosten Hallström öcii
Contracts- Prosten Nordin > hvilka från
Riksdagen hemrest* följande:
ConlraCts-Prosten Hallströmj,
Contracts-Prosten Wahlströmj
Professoren m. m. Bexell,
Dom-Prosten Holmström }
Prosten Dedekind
Professor en Graw ander >
Prosten Spieringj
Prosten Astrand och
Professoren Bolme'er; samt till
Suppleanter:
Professoren Grenander,
Comminister Dahlgren
Contracts-Prösten Nibelius och
Contracts-Prosten P. G. Svedelius, hvat-
öm Protocolls-Utdrag meddelas skullei
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
O. Rogberg.
2 39
Torsdagen den 11 Martil.
Plenum kl. io f. m.
§• »•
Upplästes till justering och godkändes
Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelser:
N:o 434> raed svar å Kongl. Maj:ts, un¬
der den i3 Februari 1829, aflåtne Nådiga
skrifvelse, i hvad den angår rättigheten för
Kongl. Maj:t, att inom bestämdt maximum
förhöja tullen å inkommande varor, samt an¬
gående Tullbevillnings-grunderne.
N:o 435, om förändring i sättet för Grund-
Ränlornes eller Krono-Tiöndens utgörande.
N:o 430, angående Academiska Domsto-
larhe m. m.
N:o 437, angående Porto-afgifteh för In¬
rikes Brefvexlingen.
Nio 4385 angående upphäfvande af ser-
iskilda Domstolar eller så kallade Fora privi-
legiaita.
N:o 439, angående Indragning af Lag¬
mans- och Kämners-Rätter; samt 4 fortsätt¬
ningar af Riksdags-Beslutet.
§• 2.
Af ankomne Protocolls-Utdrag inhemta-
des, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln re¬
mitterat till Stats-Utskoltet Herr Rosenblads >
Bernhard, 2.‘ne motioner: 1:0 om anslag för
utskrifning af Manuscript till tryckning af
Den 11 Murtii.
Ridderskapet och Adelns Protocoll vid inne¬
varande Riksdag, samt correcturs läsning; 2:0
om anslag för upprättande och tryckning af
Registren öfver Ridderskapet och Adelns Pro¬
tocoll vid 1818 och i<y23 årens Riksdagar;
till Expeditions-UtskottetStats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 412» Banco-Utskottels Memorial
N:ris i34, 136, i3S, 140, 14*» *4*» I4^>
144» i45 och 14ö ; Stats- och Banco-Utskot-
tens Memorial N:o 57; Stats- och Oeconomie-
Utskottens Memorial N:o 135; lågt till Hand-
lingarne; Stats-, Bevillnings-, Lag- samt Oe¬
conom ie-Utskottens Utlåtande N:o 129; Ban-
co-Utskottets Utlåtande N:o 137; Expeditions-
Utskottets Memorial, med öfverlemnande af
den §. i Riksdags-Beslutet, hvilken upptager
Rikets Ständers, under innevarande Riksmöte,
lill Kongl, Maj:t aflåtne underdåniga skrifvel¬
se, med framställningar af deras önskningar
i Oeconomiska och andra ämnen; återremitte¬
rat: Lag-Utskottets Memorial N:o i65; Expe-
ditions-Utskottets Förslag till 2:ne §§. i Riks¬
dags-Beslutet, angående Stats-Werkets inkom¬
ster och utgifter; till slutlig handläggning fö-
rehaft Preste-Ståndets Protocolls-Utdrag, in¬
nehållande att, vid föredragning af Stats- ocli
Bevillnings-Utskottens Utlåtande N:o 125 ,
Preste-Ståndet, med frånträdande af sitt till
2:dra och 3:dje punkterne uti Betänkandet N:o
87 lemnade bifall, antagit den redaction, Ut¬
skotten uti Utlåtandet N:o 125 föreslagit för
3:dje punkten, samt den redaction af 2:dra
punkten, hvilken uti Herr af Billberghs samma
XJtlå-
Den 11 Martil.
Utlåtande bifogade reservation innehåller; uti
hvilket sistnämnde Beslut de öfrige Riks-Stån-
den blifvit inbjudne att sig med Preste-Stån-
det förena; men, som Ridderskapet och Adeln
redan den i5 sisth Februari gillat Utskottens
Utlåtande N:o 125, endast under iakttagande
deraf, att öfverskotten, i stället att användas
serdeles vid uppkommande farsoter borde an¬
vändas serdeles till förekommande af farso-
ters uppkomst; så fann Ridderskapet och Adeln
nu ej heller skäl, att uti Preste-Ståndets nyss¬
nämnde Beslut instämma;
vid förnyad föredragning af Banco-Vt-
skottets Utlåtande N:o i3g, angående ersätt¬
ning för den förlust, som kommer att drabba
de i Banco-Reglementet af år 1823, uppräk¬
nade åtskillige Academier, Collegier och All¬
männa Inrättningar, genom bestämmande af
128 sk. pris för det Silfvermynt, som i utbyte
mot Banco-sedlar dem tillhandahålles; i sam¬
manhang hvarmed äfven upplästes Högv. Pre¬
ste-Ståndets Protocolls-Utdrag, innehållande,
att Preste-Ståndet bifallit Utskottets sistnämn¬
de Memorial, med förklarande, att ifrågava¬
rande anslag borde utgå af Bankens årliga
vinst, innan den till Riksgälds-Contoret ingår;
uti hvilket beslut de öfrige Riks-Stånden blif¬
vit inbjudne, att sig med Preste-Ståndet för¬
ena; funnit för godt gilla Utskottets ifrågava¬
rande Utlåtande, hvarigenom vidare pröfning
af Preste-Ståndets inbjudning kommer att
förfalla.
Prest-St. Prtt. i83o Band, XV. 16
Ben 11 Martil.
§. 3.
Af ingifne Protocolls-Utdrag inhemiades,
att Yällofl. Borgare-Ståndet bifallit: Stats- och
B anco-Ut skottens Memorial N:o 5^; Stats- oell
Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 133;
Banco-ZJtskottets Memorial N-‘ris i34, i35,
i36, i4o, 141» j42> 143. x44, 146 och 147;
Expeditions-Utskottets Memorial ]\T:o 422 ?
lagt till Handlingarne: Stats- och Oeconomie-
TJtskottens Utlåtande N:o 134; Banco-Utskot-
tets Memorial N:o 137; Expeditions-Utskottets
Memorial N:o 433; afslagit: Banco-Utskottets
Memorial N:o 145; sedan af från Preste-Stån-
det insändt Protocolls-Utdrag blifvit upplyst,
att Preste-Ståndet till Stats-Utskottet remitte¬
rat gjord hemställan , rörande anslag för ut¬
skrifning af manuscript till tryckning af Pre-
ste-Ståndets Protocoll vid denna Riksdag samt
correctur-läsning, så meddelade Borgare-Stån¬
det enahanda remiss till Stats-Utskottet, i af¬
seende på anslag för utskrifning af manuscript
till tryckning af Borgare-Ståndets Protocoll
■vid innevarande Riksdag, och correctur-läs-
ning ;
vid föredragning af Stats-Utskottets Me¬
morial N:o 4a5, i anledning af skiljaktige be¬
slut inom Riks-Stånden, i fråga om de afUt-
skottet i Utlåtandet N:o 4*4» föreslagne all¬
männa grunder för upptagandet af ett lån,
för Statens räkning , i Silfver , motsvarande
två millioner Riksdaler Svenskt Specie efter
gamla myntfoten, fattat följande beslut:
Den 11 Martin
343
Första Punkten: Utskottets yttrande der¬
om i Memorialet N:o 425, gillades.
Tredje Punkten: Sedan Högv. Preste-
Ståndet, enligt meddeladt Protocolls-Utdrag för
denne dag, sig förenat med Höglofl. Ridder-
derskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-
Ståndet uti Beslutet om 8 procent, såsom det
belopp, hvaröfver rabatten och provisionen
m. m. för lånets anskaffande ej finge gå , fann
Ståndet, enär denna fråga sålunda är genom
3:ne Riks-Stlnds sammanstämmande beslut af¬
gjord, första och andra Voterings-Propositio-
nerna förfalla.
Sjette Punkten: Borgare-Ståndet antog
inbjudningen, att, i stället för det af Stån¬
det bär beslutade uttryck : tillkännagifva den
tidj lika med Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde-Ståndet, godkänna
dessa ord : kungöra lämplig tid; äfvensom
Ståndet gillade ej mindre den tredje Vote-
rings-Propositionen , än ock den af Utskottet
i Memorialet N:0 42^ » föreslagna redaction
af sjette punktens sista moment.
Tionde Punkten: Den fjerde Voterings-
Propositionen gillades ;
vid föredragning af Stats-Utskottets Me¬
morial N:o 426, i anledning af Riks-Stån-
dens skiljaktiga beslut i några delar af det i
Utlåtandet N:o , af Utskottet framställdte
förändrade förslag till allmänna grunder för
utlåning från Riksgälds-Contoret emot inteck¬
ning i jordegendom ; fattat följande beslut :
i.sta punkten 2 morn.'. Sedan Ståndet den¬
na dag förenat sig med Höglofl. Ridderskapet
244
Deri ii Martii.
och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet
uti antagande af den af dessa Riks-Slånd be¬
slutade förändring af berörde Moment, fann
Ståndet första Voterings - propositionen för¬
falla.
nide punkten: Enär Högv. Presle-Slåndet,
enligt denna dag meddeladt Prolocolls-Ut-
drag, förenat sig med Borgare-Ståndet samt
Hederv. Bonde-Ståndet uti beslutet alt lån
af omförmälde fond meddelas icke under 200
R:dr, ansåg Ståndet andra och tredje Vote-
rings-proposilionerna förfalla.
Tredje punkten af de allmänna föreskrif-
terne: Vid hvad Utskottet derom i Memoria¬
let N:o 42G, anfört, lät Ståndet bero.
§• 4-
Ankomne ProlocoIIs-Utdrag innehöllo, att
Ilederv- Bonde-Ståndet bifallit: Stats-Utskot-
tets Utlåtanden JVjris 4*8, 4'9> 420 0C^42I>
Stats- och Banco- Utskottens Memorial N:o
57; Stuts- och Oeconomie-Utskottens Utlåtan¬
den N:ris 182 och 135 ; Banco-ZJtskottets Me¬
morial Nrris 134» i35, i36, i4o, 14•» «42»
l43> 144» och 146; lågt till Handlingar-
ne: Stats- samt Oeconomie-Utskottens Utlå¬
tanden N:ris 133 och i34; Banco-Ut skottets
Utlåtande Nio i3y; Expeditions -Utskottets
Memorial N:o 4<o; beslutit alt, sedan Stån¬
det redan bifallit Expeditions-Utskottets Me¬
morial N:o 422» deraf lemna Stats-Utskotlet
del, för de iakttagelser, som kunna tillhöra
Stats-Utskottet i följd af samma Beslut;
1 likhet med hvad Preste-Ståndet vidgjortr
Den 1/ Martii.
245
beslutat alt jemväl lill Stats-Utskotlet remittera
en inom Bonde-Ståndet väckt fråga om ett
anslag för den del af Bonde-Ståndets Proto-
coll för innevarande Riksdag, som icke kan
hinna att ulskrifvas och tryckas innan Riks¬
dagens slut;
vid förnyad föredragning af Stats-Utskot-
tets Memorial N‘.o 425, i anledning af skilj¬
aktiga beslut inom Riks-Stånden, i fråga 0111
de af Utskottet i Utlåtandet Nto 4*4 för¬
slagna Allmänna grunder för upptagandet af
ett lån för Statens räkning i Silfver, motsva¬
rande 2 Millioner R:dr Svenskt Specie eller
gamla myntfoten, beslutat antaga Utsloltels i
Memorialet N:o lill Bonde-Ståndet gjorda
inbjudningar, i afseende på Sjette och Tion¬
de punkterna, hvarigenom de föreslagna Vo-
terings-propositionerna, rörande dessa punk¬
ter, förföllo, samt att jemväl i allt öfrigt
godkänna hvad i nyssberörde Memorial blif¬
vit tillstyrkt, med undantag af hvad angick
Utskottets yttrande, i afseende på Tredje
punkten, den Bonde-Ståndet, sedan Presle-
Slåndet antagit Bonde-Ståndets inbjudning om
rabattens bestämmande lill 8 procent, ansåg
nu mera förfalla*
§. 5.
Företeddes och lades på Bordet
Bevillnings - Utskottets Betänkande N;o
71, med förslag till Bevillnings-afgift å de
Sågar, Valk och Stamp-Verk, om hvilkas an¬
läggning hädanefter kan blifva fråga, eller som,
Den 11 Martil
ehuru redan anlagde, ännu icke blifvit skatt-
lagde.
§. 6.
Föredrogos å nyo och biföllos Stats- och
Bänco-Utskottens Memorial:
N:o 54. rörande 2.*ne Summor af tillho¬
pa 160,079 R:dr 12 sk. 5 r:st., som vid 1829
års utgång blifvit af Stats-Verket till Banken
inbetaide; samt huru i följd af redan fattade
beslut må förhållas med de hos Banken fö¬
revarande Statens skuld-förbindelser;
Utlåtande N:o 55, i anledning af Herr
RibbingsArvid, inom Ridderskapet och A-
deln väckta och lill Utskotten remitterade Mo¬
tion, angående afgifvande af underdånig skrif¬
velse, att till Ständernas godkännande och fast¬
ställande måtte blifva öfverlemnadt Kongl.
Maj:ts Nådiga Beslut om Slagskattens beräk¬
ning i myntet, m. m.; samt
Memorial N:o 58, rörande liqvidationen
af Bankens fordringar så väl för det år 1826
lyftande Spannmåls Creditiv, som hos f. d.
Allmänna Magazins-Inrältningen.
§• 7 •
Vid förnyad föredragning biföllos Banco-
Utskottets Memorial:
N:o 147, med förslag till det blifvande
Banco-Reglemenlets 5:te Artikel; och
N:o 148, med förslag till \ Art. 5 Af¬
delningen af det nya Banco-Reglementet, in¬
nehållande de föreskrifter, som afse Bankens
Discont-rörclse.
Den u Martii,
Hl
$. 8.
Föredrogs och bifölls Stats- och Banco-
Utskottens Memorial N:o 5g, med förslag, sfi
viii lill Formulaire för de förskrifningar,
hvilka, enligt Rikets Ständers beslut, komma
att af Riksgälds-Conloret utgifvas a Stats-Ver-
kels till betalning Återstående Capital-skuld
till Ranken, som ock till uppgörande af Rän-
te-Iiqviden emellan Stals-Verket och Banken
för samma förskrifningar.
§• 9-
Medelst ankommet och nu uppläst Prolo-
colls-Utdrag under denna dag hade Hederv.
Bonde-Ståndet inbjudit de öfrige Riks-Stån-
det alt sig med Ståndet förena uti gillander
af de i Stats- samt Oeconomie-Utskotlens Ut¬
låtande N:o i3a, i anledning af erhållne A-
terremisser på Betänkandet N:o iio, i fråga
om förändrade grunder för fördelningen af
Städerncs Båtsmanshåll, gjorda förändringar
och tillägg; och fann Preste-Ståndet, för sin
del, ej skäl den sålunda gjorda inbjudningen
antaga.
§.. 10.
Lades till Handlingarne Förstärkta Stals-
och Banco-Utskottets Memorial N:o 6o, angå¬
ende anställd omröstning i fråga om under¬
stöd af Allmänna medel till Södertelje Canal
och Sluss-Verks Bolag; samt Förstärkta Ban-
co-Ulskoltcls Memorial N:o i/jf), nied anmä¬
lan, angående anställd omröstning, öfver tvän-
2/{S
Deri 11 Martii.
ne frågor, rörande den på upplåningar grun¬
dade Disconteringen för Handeln och den
större rörelsen.
§• »*•
Uppl ästes till justering och godkändes.
Pastoral-Utskottets Förslag till underdånig
skrifvelse, med anhållan, att Evangelii-boks-
Comiteen måtte å ny o sältas i verksamhet,
så lydande:
S. A. K.
Den af Eder Kongl. Maj:t i Nåder förord¬
nade Comitee för utarbetandet af en ny Evan-
gelii-Bok, nedlade den 21 October 1822 in¬
för Eder Kongl. Maj:ts Thron sitt slutliga
förslag, och uppgaf, i underdånig skrifvelse
af samma dag, de synpunkter och grunder,
efter hvilka det blifvit författadt.
Under påföljande Riksmöte utgjorde det¬
ta för Kyrkan vigtiga ärende ett ämne för
Ståndets mogna öfverläggningar. Med det all¬
var och den oväld, som, egnar ett Protestan¬
tiskt Presterskap, pröfvades det gamla och
det njaj och mången dyrbar sanning blef
klarare insedd och bestämdare utvecklad un¬
der dessa upprigliga bemödanden, att sam¬
manknyta och förlika dera båda.
Flere anmärkningar hafva sedermera blif¬
vit gjorde af den större allmänheten, hvil¬
kens sista grankning Evangelii-Boks-Försla-
get nu i åtta år varit underkasladt. Preste-
Ståndet, som i följd af sitt kall, bör vara
det första att inse hehofvet af förbättring äf-
Den n Martil.
249
ven i denna delen af vår Församlings Litur-
gie, oell som alllid skall vara det första, att
dertill nitiskt och troget medverka, får hos
Eder Kongl. Majit i djupaste underdånighet
anhålla, det täektes Eders Kongl. Majit ånyo
sälla den af Eders Kongl. Majit tillförordna¬
de Evangelii-Boks-Comilee i verksamhet, på
det densamma, med ledning af de anmärk¬
ningar, som af Allmänheten och uti Preste*
Ståndet vid tvänne Riksmöten redan blifvit
gjorde, och må hända ännu mer af egen, un¬
der flerårig utöfning af Kyrkans vigtigaste
Embeten, stadgad erfarenhet, måtte lägga si¬
sla handen vid ett arbete, som, framkailadt
af Eder Kongl. Majits nit för Religionen, Fol¬
kets högsta angelägenhet, skall en gång fulI-
komnadt, blifva för våra efterkommande ett
vittne, att Eder Kongl. Majits Landsfaderliga
omsorger äfven härutinnan blifvit af en mild
Försyn med framgång krönte.
§• i2-
Sedan nedanstående förslag lill underdå¬
nig skrifvelse blifvit uppläst och af Ståndet
godkändt:
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer genom Beslut , hvar¬
uti Preste-Ståndet för sin del icke instämt,
till Eder Kongl. Maj:t öfverlemnat elt under¬
dånigt Förslag till förändring i stället för
Grundräntornas eller Kronotiondens utgöran¬
de, hvilket förslag hufvudsakligen innefattat ,
att lösen för Kronotionde och Afrads-Spann-
målen skulle hvarje år utgöras efter ett me-
200
Den 11 Martii.
elium af det löpande årets och de fyra nast
föregående årens Markegångspris, med endast
åt Räntegifvaren förbehållen optionsrätt att,
då årets Markegång understiger detta medium,
erlägga sådan lösen jemte forlön, elier lefve¬
rera Spannmålen in natura och derjemte i
contant betala forlön samt skillnaden mellan
nyssbesagde medeltal af de fem årens Marke¬
gång och Markegången för det löpande året,
vågar i djupaste underdånighet Preste-Ståndet
anhålla om Ed. Kongl. Majus Nådiga upp¬
märksamhet på de menliga förhållanden Pre-
ste-Slåndet anser detta Förslags antagande
medföra icke mindre för större delen af Mi-
litaire och Civile Tjenstemän äfvensom för
samtlige Lärarne vid Rikets oifentliga Under¬
visningsverk, hvilkas löneinkomster till en stor
del utgöras af anslagne Ränte-Spannmål, än
för en del större allmänna Inrättningar, t. ex.
Rikets Universiteter, och för åtskilliga fromma
Stiftelser, t. ex. Stockholms stora Barnhus
och samtliga Rikets Hospital, hvilkas fortfa¬
rande bestånd , åtminstone i det utvidgade
skick, hvaruti de nu befinnas, efter Preste-
Ståndets förmodan, genom samma förslag äf-
ventyras,
Räntetagarne hafva fordom ensame haft
optionsrätten, hvarjemte en föga begränsad
forselskyldighet ålegat Räntegifvarne ; men
dessa för de sednare betungande vilkor hafva
småningom blifvit hafna, och Kongl. Förord-
ningarne af den 22 Julii i8o3 samt den 20
Sept. 1815 hafva jemnat Ränlelagares och
Räntegifvare^ inbördes rättigheter till full re-
Den 11 Marlii.
ciprocitct med tillräckliga garantier mot Rän-
Letagares obillighet. Preste-Slåndet är således
öfvertygadt, att de klagomål, som vid Riks-
dagarne höjas öfver Ränlegifvares förmenta
förtryck, hafva sin orsak dels i dessas okun¬
nighet om sina i Författningarne grundade
rättigheter, dels i missbruk och olagligheter
vid Författningarnes handhafvande, men må¬
hända äfven, till en icke ringa del, i Ränte-
gifvarnes begär att vinna fördelar på Ränte-
tagarnes bekostnad. Dessa klagomål hafva vid
nästlidne Riksdag framkallat ett af Rikets Stän¬
der tiil Eder Kongl. Maj:l ingifvet Förslag
Lill upphäfvande af den ömsesidiga uppsäg-
ningsrätten, hvilket Eder Kongl. Majrt efter
Nådig pröfning icke fann sig kunna i Nåder
gilla. Det förslag, som Rikets Ständer nu i
underdånighet framställt, bär väl för sig ett
vackrare sken, då det synes endast hafva för
afsigt, att göra Ränletagares inkomster och
Räntegifvares utgifter för alla åren något när
lika; men i sjelfva grunden utgår detta för¬
slag ifrån samma syfte, som det vid förra
Riksdagen afgifna , nemligen att förbinda Rän-
tetagaren att åtnöja sig med den lösen, som
Markegångspriset stadgar, om än della priset
skulle det enå året efter det andra vara flera
Riksdaler under hvad Spannmålen gäller vid
lefvereringstiden , hvarigenom han i längden
lider samma förlust, som om han hvarje år
finge lösen efter årets Markegång, i händelse
densamma vore för låg.
Preste-Slåndet vill visserligen icke förne¬
ka den fördel, som af förslaget skulle för Rån-
252
Den 11 Martii.
tegifvaren uppkomma, derigenom, alt lian un¬
der missvextår, då Spannmålspriserna äro hö¬
ga, finge lösa Ränte-Spanmålen efter e-n lägre
Markegång än det löpande året; men då en
allmän missvext lyckligtvis högst sällan in¬
träffar , och en mindre vidsträckt missvext fö¬
ga verkar på Spannmålspriserna, torde detta
skäl vara af mindre vigt, och fördelen på
Räntegifvarens sida tillskyndar i alla fall Rän-
tetagaren den förlust, att han måste köpa sitt
Spannmåls-behof till högre pris, än Iian sjelf
i lösen för sin Ränte-Spaiinmål erhåller, hvil¬
ken förlust lian icke under de goda åren kan
få ersatt, emedan raedeimarkegången, ehuru
då något högre än löpande årets Markegång,
likväl troligen icke kommer att öfverstiga gång¬
bara priset vid lefverei ings-tiden.
Att göra Ränte-Spannmålens lösningspris
helt och hållet beroende af Markegångspriset,
antingen på det sätt Rikets Ständers under¬
dåniga förslag åsyftar, eller på hvad annat
sätt som helst, innebär, efter Presle-Slåndets
tanka , en orättvisa, emedan Markegångspriset
på inånga orter vanligen är vida lägre än
gångbara priset i Februarii månad, då Ränte-
Spannmålen skall lefvereras ; och detta miss¬
förhållande kan icke afhjelpas så länge nuva¬
rande grunder för Markegångssättningen äro
gällande. Markegången sättes nämligen i slu¬
tet af October eller första dagarne af Novem¬
ber månad, innan Spannmålspriserne ännu
hafva stadgat sig, och medan de ännu hållas
låga genom concurrencen mellan de jordbru¬
kare, sorn, stadde i penninge-förlägenbet, för
Den 11 Mcirtii. a53
nöd skull sälja sin vara för huru lågt pris
som helst. Om det fördenskull stundom hän¬
der, att Räntetagaren hegar i lösen flera Riks¬
daler öfver Markegångspriset, så vittnar så¬
dant oftast, icke att Räntetagarens fordran är
obillig, utan alt Spannmålen sedan Marke-
gångssältningen stigit i pris, och att Marke-
gången är så mycket för låg, som Räntetaga¬
ren begär utöfver densamma i lösen. Preste-
Slåndet tiar anledning alt frukta , det nu an¬
förda missförhållande mellan Markegångspri-
set och gångbara priset skulle, i den händel¬
se Rikets Ständers meranämnde förslag i nå¬
der af Eder Kongl. Majit gillades, blifva än¬
nu större och leda till ännu betydligare för¬
lust för Räntetagarne, då Räntegifvarne, i an¬
seende lill den fördel sådant för dem med¬
förde, visserligen skulle använda all sin för¬
måga till Markegångens nedsättning; åtmin¬
stone kan man med visshet förutse, att Mar-
kegångssättningarne, som hittills aflupit temli-
gen lugnt, skulle genom den vigt deras resultater
gåfve, blifva tummelplatser för en hård strid
mellan Räntegifvares och Räntetagares interes-
sen. Förslaget synes fördenskull innebära,
icke ett medel till befordrande af sämja och
enighet, utan fastmer till förökande af de o-
lägenheter, som nu förefinnas, men som ock
äro af inga svåra följder, emedan de hafva
sitt correctiv i den fria ömsesidiga uppsäg-
ningsrätten, hvilken gör, att hvarken Ränte-
gifvaren kan genom ett för lågt pris tillskyn¬
da Räntetagaren förluster, icke heller den sed¬
nare tvinga den förra till en lösen öfversti-
Den 11 Martii.
gande gångbara priset å lefvererings-orten.
Förgäfves skulle man vid sådana omständighe¬
ter söka till befrämjande af fullkomligen rätt¬
visa Markegångssättningar utfinna några till¬
räckligt verksamma medel; ty alltid skulle nå-
gotdera partiet hafva öfvervigten , och om
denna , emot förmodan , blefve på Ränletagar-
nes sida, samt Markegången således år efter
annat för hög, så vore följden lika vådlig för
Piäntegifvaren, som, om han ock in natura
afbördade sig sin prestation, skulle enligt för¬
slaget tvingas att derutöfver erlägga en, i den¬
na händelse obillig, contant afgift, det vill sä¬
ga betala forlön, oaktadt han in uatura utgjort
forselskyldigheten.
Utom dessa ytterligheter och vådor, som
kunna följa af Rikets Ständers till Eder Kongl.
Maj:t ingifna förslag, vågar Preste-Ståndet un¬
derdånigst begära Eder Kongl. Maj:ls Nådiga
uppmärksamhet på det förhållande, att, äfven
i den oförmodade händelse, att årliga Marke-
gångssättningarne blefve fullt rättvisa, skulle
likväl den Räntetagare, hvilken endast ett eller
annat år under högre gångbart pris å Spann¬
målen , än hvartill medelmarkegången upp-
ginge, vore innehafvare af en med indeldt lön
försedd syssla och således finge uppbära Rän-
te-Spannmålen efter lägre beräkningsgrund,
komina att vidkännas en obillig förlust, och
i motsatt händelse en lika oskälig vinst. Ett
annat skäl mot förslaget är äfven den omstän¬
dighet, att Rikets Ständer vid denna Riksdag
stadgat, att Kongl. Maj:ts och Kronans be¬
hållna Afrads- och Kronotionde-Spannmål skall
Den u Martu.
255
hädanefter, såsom hittills, lösas, icke efter
medium af fem ars Markegång, utan efter lö¬
pande årets Markegångspris, då således, efter
Preste-Slåndets tanka vore olämpligt att för
en och samma praestations utgörande stadga
olika grunder.
Ehuru emot det framställda förslaget vis¬
serligen ännu kunde åberopas, att detsamma
skulle medföra rubbning i Presterskapets af
den 114-'de §. i Piegerings-Formen tryggade
Privilegier af år 1723, genom borttagande af
den fria dispositionsrätt, som samma Privi¬
legier äfvensom Kongl. Brefvet af den 22 Dec.
1699 försäkra och förbehålla åt Kyrkor , Aca-
demier, Gymnasier, Scholor och Ecclesiastique
Indelningshafvare i afseende på den dem nå¬
digst förlänta Kronotionde, så att de densam¬
ma må oafkortad och in natura utfå, anser
dock Preste-Ståndet äfven bär förutan till
motverkande af förslaget här ofvan inför Ed.
Kongl. Maj:t underdånigst anförda skäl vara
tillräckligt talande. Af Eder Kongl. Majjts
landsfaderliga ömhet för upprätthållånde af
alla sina trogna undersåtares rätt och befor¬
drande af allmänt väl, vågar Preste-Ståndet
hoppas ett nådigt afseende på dess underdå¬
niga framställningar. Preste-Ståndet fram¬
härdar Scc.,
anförde Prosten Anjou'. Jag anmäler vörd¬
samt min reservation, icke emot innehållet af
den föreslagna skrifvelsen, hvilken, ur den
synpunkt Högv. Ståndets pluralitet sett saken,
är väl och ändamålsenligt författad, utan emot
sjelfva det förmenta behofvet deraf. Jag fö¬
256 Den it Martti.
reställer mig nemligen frågan under form af
ett enkelt dilemma. Antingen år det beslut,
som af de tre Resp. Riks-Stånden, för deras
del, blifvit fattadt, orättvist och obilligt, eller
är det tvärtom. I förra afseendet hyser jag
det förtroende till Konungens vishet och Hans
Rådgifvares upplysning, att Nådigt bifall till
förslaget i alla fall skall uteblifva. I sednare
händelsen åter, eller om Rikets Ständers hem¬
ställan kunde med rättvisa och billighet för¬
enas, skulle jag ogerna se, att det Högv. Stån¬
det genom en serskild skrifvelse sökte mot¬
verka resultatet. Jag vågar fördenskull anse
denna åtgärd Öfverflödig eller mindre lämplig.
Häruti instämde J)om-Prosten Holmström,
Prosten Forslind , Contracts-Prosten Wahl¬
ström, Dom-Prosten Heurlin och Presidenten
Poppius.
Biskopen m. m. Doctor Facce, som vär¬
derade de af Prosten Anjou uppgifna skäl, trod¬
de dock, att Ståndet, hvars pligt det var att
vårda Undervisnings-Verken och innehafvares
af Ecclesiastika lägenheter rätt, borde i hvad
på detsamma ankom, söka motverka ett af
Rikets Ständer fattadt, för dem menligt be¬
slut.
Härmed förenade sig Prosten Astrand,
Professoren Gravander och Contracts-Prosten
Sivertssoti.
Dom-Prosten Fellenius: Jag kan icke fin¬
na skäl och orsaker, hvarföre, vid denna an¬
gelägna sak, det Högv. Ståndet, vid denna
Riksdag skulle handla olika, emot hrad vid
den
Den 11 Martiu
den förra iakttogs, i synnerhet då samma sak
nu, men på ett mera skenbart sätt, af de öf¬
riga Riks-Stånden framställes och då deri o-
stridigt ligger ett ingripande uti det Högv.
Ståndets rättigheter. Dessa rättigheter, grun¬
dade på Ståndets Privilegier, uti 114 §m af
Regerings-Formen stadfästade, hafva, till följe
af flera Kongl. Resolutioner, alltid handhafts,
under en fri dispositions-rätt, efter utstakade
grunder, af lönings-tagarne sjelfve, utan att
Staten, eller dess tjenstemän, dermed haft
någon befattning. Men nu skall lönings-ta-
garen åtnöjas med ett utsatt medelpris efter
Markegång, beroende på Ränlegifvarens väl¬
behag, alt det erbjuda. Detta låter väl. Be¬
räkningen har ett skenbart vackert utseende
för sig; men medgifvom detta, snart skola, en
annan gång, andra steg vidtagas; snart skall
det ena följa på det andra; och aflöningen,
beräknad i penningar, på Stat uppförd, lem¬
näs löntagaren i en viss årlig summa. Det
kommer då derpå an, hvilken slutligen blir
mera belåten, lönings-gifvaren, eller lönings-
tagaren, Principiis obsta_, är en klok regel.
Jag tillstyrker den underdåniga skrifvelsen,
som blifvit föreslagen.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Do¬
ctor af PVingårA: Det vore väl, om de Per¬
soner och Inrättningar, som ega Kronotionde,
kunde få en deremot fullt svarande årligen
nära lika stor inkomst, emedan man derefter
kunde rätta hushållningen. Men detta kan ej
ske vid nuvarande Markegångs-sältning. Den-
Prestt-St. Prof. i83o. Band, XV. 17
258
Den 11 Martii.
na verkställes pä en olämplig tid, och resul¬
tatet tillvägabringas icke af ojäfvigheten. In¬
till dess häruti förändring vunnits, anser jag
orätt, att rubba Författningarne af i8o3 och
i8i5, hvilka billigt bestämt förhållandet mel¬
lan Räntegifvare och Räntetagare. Öfverträ-
das de på endera sidan, är vägen öppen till
rättelse. Anledningen till klagan måtte icke
vara fullt grundad, åtminstone är dea icke
allmän. Under de 25 år jag varit Ränle-ta-
gare har jag icke haft tvist med mina Ränte¬
gifvare.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
O. Rogberg.
Torsdagen den 11 Martil.
Plenum kl. 6 e. m.
Då 11. II. Fike-Biskopen och Talmanneh
Var hindrad alt öfvervara detta sammanträde,
fördes Ordet af H. H. Biskopen och v. Tal¬
mannen.
Till justering tipplästes och godkändes*
3:ne fortsättniugar af Riksdags-beslut.
Den 11 Martii.
§• 2.
Företeddes och lades på Bordet
Stats- och Banco-Utskottens Memorial t
N:o 56, beträffande grunder, som intill
nästa Riksdag må komma att gälla vid gransk¬
ning af Bankens och Riksgälds-Contorcts Sed¬
lar af de hittills brukliga lägre Valeurerne,
då de företes förslitne eller stympade till in¬
lösen hos hvartdera Verket.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut¬
skottets Betänkanden:
N:o 179, i anledning af väckt fråga om
en ny Communication inora skärs från Dalar¬
ön till Stockholm, förmedelst genotngräfning
af en smal Landt-tunga vid Södra Stäket; och
N:o 180, i anledning af väckt fråga om
kungörandet af en förklaring öfver Höglofh
Ridderskapet och Adelns vid 1809 och 181O
årens Riksdag gjorda Concessioner.
§. 3.
Sedan Preste-Ståndet bifallit Expeditions-
Utskottets Memorial N:o 422» nie(l förslag till
föreskrifter i afseende på hvad iakttagas böf
vid verkställandet af tryckningen utaf Bihan-
get till Riks-Ståndens Protocoll vid blifvande
Riksdagar, samt i afseende på dermed gemen¬
skap egande ämnen, äfvensom vid vissa hemstäl¬
landen, föranledde af nämnde tryckning in¬
nevarande Riksdag, så beslöt nu Preste-Stån¬
det, att deraf lemna Siats-Utskottet del för
de iakttagelser, som kunna tillhöra Slats-Ut^
skottet i följd af samma beslut.
Den 11 Martii.
§• 4*
Föredrogos och iades till Handlingarne
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial:
N:o 428. i fråga om fördelningen nf det
mindre Creditivet, till de dermed, enligt 63
§. Regerings-Formen åsyftade ändamål;
N:o 429> angående den af Marstrands
Stad sökte ersättning för utgjord inqvartering;
och
Nio 43°» rörande fördelningen åf det vid
närvarande Riksdag för Undervisnings-Ver-
ken beviljade tillökade anslag.
§• 5.
Vid förnyad föredragning hlefvo lill Iland-
lingarne lagde Coustitutions- Utskottets Me¬
morial:
Nio 71, till Borgare-Ståndet, i anledning
af återremissen på Memorialet Nio 63, röran¬
de Grundlags-frågors rätta behandling;
N:o 72, till Borgare-Ståndet, angående
dess återremiss på förslaget, i Memorial Nio
65, till ändring af 68 §. Riksdags-Ordnin-
gen; samt
N:o 73, till Borgare-Ståndet, i anledning
af dess återremiss på Utlåtandet, i Memorial
N:o 66, öfver Konungens Proposition om än¬
dring i 63 §, Regerings-Formen.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
O, Rogberg.
261
Fredagen den 12 Martil.
Plenum kl. i på dagen.
§. i.
Upplästes till justering och godkändes,
Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelse:
N:o 444» angående Städernes Salu-Accis.
§. 2-
Af ankomne Protocolls-Utdrag inhemta*
des, att "Välloll. Borgare - Ståndet bifallit:
Stats-Utskottets Utlåtanden Nilis 4*8» 4*9*
420 och 421; Stats- och Banco-Utskottens
Utlåtanden N:ris 54,55, samt Memorial N:ris
58 och 59; Banco-Utskottets Memorial N:o
i48; lagt till Handlingarne: Förstärkta Stats-
Utskottets Memorial N:ris 428, 429 oc^ 4^0;
Förstärkta Stats- och Banco-Utskottens Me¬
morial N.'ris 60 och 1 4q: Expeditions-Ut¬
skottets Memorial, innnehållande förslag till
underdånig skrifvelse, angående Salpeter-gär¬
dens upphörande, samt samma Utskotts Me¬
morial N:o 447» beslutat, att, sedan Expe¬
ditions-Utskottets Memorial N:o» 422 blifvit
bifallet, deraf lemna Stats-Utskoltet del för
de iakttagelser, som kunna tillhöra Stals-Ut-
skottet i följd af samma beslut.
2Ö2
Den 12 Martil.
§. 3.
Af ingifne Protocolls-Utdrag upplystes,
att Hederv. Bonde-Ståndet bifallit: Stats- och
Banco-Utskottens Memorial N:ris 54, 55, 58
och 59; Banco-Uts/cottets Memorial N:ris 147
och i49» lågt till Handlingarne; Constitu-
tiöns-Utskottets Memorial N:ris 71, 72 och
y3; Förstärkta Stats-Utskottets Memorial P7:ris
428, 429 ocl1 43o; Förstärkta Stats- och
Banco - Utskottens Memorial N:o 60; Förstärk¬
ta Banco-Utskottets Memorial N:o 149.
§. 4.
Föredrogs och lades till Handlingarne:
Expeditions-Utskottets Memorial JN':o 447 * 1
anledning af återremiss utaf 2:ne §. §. till
Riksdags-Beslutet.
§. 5.
Constitutions - Utskottets Memorial N:o
74» angående en från Ridderskapet och A-
deln remitterad anmärknings-anledning mot
Föredraganden för Colonial-ärendernas De¬
partement, lilef vid skedd föredragning af Pre-
Ste-Ståndet gilladt.
§. 8.
Beslöt Ståndet, att uti Cleri Comilialis
Circulaire till afsättning anmäla det af Pro¬
fessor Liljegren utgifne, för Sveriges Historia
vigtiga arbete, kalladt: Svenskt Diplomata¬
rium j af hvilket det första afgfi^ ark i tryck
Den la Martil.
263
och ark planche]’, innehåller goa Docu-
menter, rörande Sverige och dess Författning
samt Landets angelägenheter i allmänhet ifrån
år 817 till och med år 1286, efter Origina-
lerna eller de hästa tillgängliga källor, med
omsorg och noggranhet aftryekte. Detta kan
lemnäs efter en högst lindrig beräkning lill
12 R:dr B:co, på sådant vilkor, att den, som
önskar ega fortsättningen af detta arbete der¬
vid beräknar sig af denna för första delen er-
lagde summa a R:dr, såsom förskott, hvilket
kommer, att såsom afbetalning på fortsätt¬
ningen till godo räknas.
Då nästan alla Europas Riken ega ett
mer eller mindre fullständigt Corpus diploma-
ticum, samt Sverige har på Documenter från
medeltiden en rikedom, som icke eftergifver
något annat Lands, förmodade Preste-Stån-
det, att delta arbete af Rikets Presterskap
skulle med välvilja omfattas, serdeles som det
öfver Nordens Historia och Antiqviteter spri¬
der mycket ljus, och Utgifvarens dervid ned-
lagde förljenster och mödor af alla kännare äro
vitsordade. Då härtill kommer, att förlags-
kostnaden uppgått till en summa, för Utgif-
varen ganska kännbar, hoppades Ståndet, att
Presterskapet genom afsättning af detta arbe¬
te skulle på detta sätt uppmuntra honom att
lägga hand vid fortsättningen.
Elter Nådig kallelse till Plenum Pleno-
264 Den m Martii.
rum, uppgick nu Ståndet kl. 2 e. tn. till Riks-
Salen å Kongl. Slottet.
In fidem
O. Rogberg.
Fredagen den 12 Martii.
Plenum kl. 6 e. m.
§• «•
Upplästes Kongl. Maj:ts å denna dag på
Biks-Salen lemnade Nådiga Svar, så lydande:
Välborne, Äldle och Välbördige, Ärevör¬
dige, Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndi¬
ge, Välaktade Hedervärde och Redlige, Go¬
de Herrar och Svenske Män !
Uti underdånig skrifvelse af den 10 Sept.
sisll. år, håfven I, Gode Herrar och Svenske
Män, under anförande af de åtskillige brister,
hvilka skola befinnas uti 16 Capitlet Gifter¬
måls Balken, angående medgift och hemföljd,
framställt Förslag till ny Redaction af berör¬
de Capitel, bestående af q §. §.
Sedan Jag häröfver inhemtat Högste Dom¬
stolens och Stals-Rådets yttranden , har Jag
tagit detta ämne i nogggrannt öfvervägande
och funnit Edert berörde underdåniga förslag
till ny Lag angående hemgift, vara bygdt på
den grundsats, att hemgifts-tagaren, till hvad
honom i berörde egenskap gifves, äfven lös¬
ören, endast erhåller nyttjande rätt. Denne
inskränkning synes, då hemgift i lös egendom
Den 12 Martii.
a65
är ett förskott på förmodad! blifvande arf, ej
vara af sakens natur föranledd. Hemgifts*
tagaren bör visserligen vara pligtig att vid
gifvarens död och i vissa andra bestämda
fall, låta det erhållna eller dess värde kom¬
ma i vederbörlig beräkning, så framt det ic¬
ke återbäres i samma skick, som det var då
det gafs, men icke anses obehörig att emed¬
lertid sälja, förbyta eller eljest använda det¬
samma, såsom annan sin egendom. Att Iian
hitintills , enligt Sveriges Lag, varit dertill
berättigad, röjes bland annat af olikheten e-
mellan stadganderne i ii Cap. 4 §• Handels-
Balken, hvarest föryttrande af lant gods be¬
lägges med böter, utom ersättnings-skyldighet,
och 16 Capillet 2 §. Giftermåls-Balken, hvar¬
est annan påföljd än gäldande af det värde
godset hade då det gafs, icke är stadgad för
den händelse att husgeråd är borta eller icke
i lika godt skick.
Dessutom förete sig emot innehållet af
Edert ifrågavarande Förslag följande anmärk¬
ningar:
Vid 1 Att deruti är uteslutet allt
hvad nu gällande Lag innefattar angående
hemgift i fast egendom, hvarigenom synes
uppkomma tvekan huruvida det må vara til¬
låtet, att meddela så beskaffad hemgift och i
sådant fall, om hvilka följder slik hemgift må
medföra för ej mindre hemgifts-tagaren, än
gifvaren och hans öfriga arfvingar, rätts-inne-
liafvarc eller borgenärer.
Vid 2 Att det der föreslagna stad¬
gandet angående Ilcmgifts-brfefs ingifvande till
306
Den 12 Martil.
Domstol oell dess intagande i Äktenskaps-
Förords - Protocollet, medförer en omgång,
hvilken förenad med kostnad, ofta med resor
och tidspillan, i synnerhet för Allmoge, bo¬
ende aflägse från Tingställen, skulle antingen
afskräcka mången från meddelande af hem¬
gift, eller ock, om den gåfves utan att på fö-
reskrifvet sätt blifva lagföljd, och således ej
koinme i laga beräkning, förorsaka för den ena
arfvingen obehörig vinst på de öfriges be¬
kostnad.
Uti 4 §• som stadgar, att, då gifvaren
dör, hemgift skall till skifte återbäras, saknas
föreskrift om rättighet för den arfvinge, hvil¬
ken hemgiften innehaft, att, om han det å-
slundar behålla densamma på sin lott efter
det i hemgifts-brefvet stadgade värde; en rät¬
tighet, som synes vara på billighet grundad.
Stadgandet i 5. att då gifvarens egen¬
dom afträdes till borgenärer , de då ega åter¬
taga den egendom, som i hemgift gifven är,
synes icke öfverensstämma med billighet och
rättvisa. Då föräldrar obestridligen ega rätt
under deras lifstid att till full ego öfverlem¬
na den egendom, hvarmed de vilja under¬
stödja något af deras barn, och gifvarens bor¬
genärer derefter icke ega någon rättighet till
samma egendom, lärer den inskränktare för¬
mon, sorn af Föräldrar blifvit barn förunnad
genom en blott vilkorlig egande-rätt, eller
såsom förskott på möjligen tillfallande arf, än¬
nu mindre böra rubbas genom de förres irå¬
kade obestånd, eller borgenärer ega vidsträck¬
tare anspråk än Gäldenären sjelf.
Den 12 Martii.
267
Föreskriften i & S j orn rättighet föV
gifvaren, att hemgiften återkalla, derest hem-
gifts-tagaren gör honom orätt, eller skada,
synes onödigtvis kunna grundlägga mångfal¬
diga tvistigheter anhörige emellan, helst den
obetydligaste anledning till missnöje tvifvels¬
utan ofta skulle anses såsom skäl, att yrka
tillämpning af detta stadgande.
Sednare Mom. af 8 all i de fall
då hemgift går åter, hemgifls-innehafvaren ej
bör ansvara för den försämring å lösören,
som genom deras vanliga bruk förorsakats,
synes strida emot den hittills gällande grund¬
sats, alt hemgift i lösören, såsom varande
ett förskott på blifvande arf, bör, då den å-
tergår, beräknas efter det värde den bade
vid första öfverlemnande!.
Slutligen saknas i förslaget allt yttrande
om den förändring af 12 Cap. g och 10 §. §,
Ärfda-Balken, som i händelse af förslagets
antagande borde i anseende till det nära sam¬
bandet emellan berörde Lagrum, och 16 Cap.
Giftermåls-Balken blifva oundgänglig.
Med stöd af dessa anmärkningar, och då
Lagens nu varande stadganden, angående
medgift och hemföljd, icke synes ei fordra nå¬
gon så skyndsam förändring, att dermed ic¬
ke kan anstå till dess den i sammanhang
med förberedelserne till ny Civil-Lag i all¬
mänhet kommer under öfverläggning; finner
Jag Mig sakna anledning att bifalla den före¬
slagna Lag-förändringen.
a68
Den 12 Martii.
I håfven Gode Herrar och Svenske Män,
uti skrifvelse den ii sisth November i un¬
derdånighet föreslagit, att, med upphäfvande
af Kongl. Brefvet den 3i Januariii 1777 och
3 Mom. i 10 punkten af Förordningen d. 12
November 1766, så vidt de angå lösen för
Handlingar, hvilka i Revisions-saker till Ko¬
nungen från Hof-Rätt insändas, 1 Mom. 3 §.
i 3o Cap. Rättegångs-Balken må ändras lill
följande lydelse:
”Nu häfver Parten fått Ilof-Rättens svar
och tillstånd ; sände då Hof-Rätten Parternes
skrifter och alla bilagor med skrifteliga berät¬
telser deröfver, hvarå dömdt är, lill Konun¬
gen in; läte ock väl och rent afskrifva hvad
för rätta är taladt och svaradt, med Hof-
Rättens omröstning till Domslutet och löse
Parten den afskrift ut som serskildt stad¬
gadt är.’’
I sammanhang hvarmed I jemväl föresla¬
git en deraf föranledd ändring i Kongl. För¬
ordningen den 24 April 1754*
Efter Högste Domstolens och Stats-Rå-
dets hörande har Jag, då ifrågavarande lösen
för RevisionsActer i Hof-Rätterne utgör en
del af de lägre Tjenstemännens i Hof-Rätter¬
ne inkomster, hvilka icke utan motsvarande
Löne-förbällring, bör dem beröfvas och I icke
anvisat medel till beredande afen slik ersätt¬
ning, ansett Mig icke kunna ifrågavarande
Lag-förändring bifalla.
Emot det Förslag lill förändrad redaction
af 3 Cap. Ärfda-Balken, angående bakarf och
Den 12 Mar t ii.
2%
sidoarf, som I Gode Herrar och Svenske Män
uti skrifvelse af den 28 sisll. Decemb. till
Mig i underdånighet aflemnat, har Jag, efter
Högste Domstolens och Siats-Rådets hörande,
funnit följande anmärkningar förekomma:
1 1 §. i förslaget lyder sålunda: Äro
bakarfvingar å Fäderne och Möderne-sidan
samarfva, täge Fäderne-sidan fäderne del och
Möderne-sidan möderne del. Äro å endera
sidan alla döde falle alltsammans andra sidan
till. Äro sido-arfvingar a Fäderne och Möder¬
ne samarfva, eller finnes å endera sidan ej
någon till, vare Lag, som om bak-arfvingar
sagdt är. Är sido-arfvinge både å Fäderne
och Möderne skyld med deu döde; njule då
han både Fäderne och Möderne del.
Det uti sista Mom. af denna §. förekomman¬
de ord sido-arfvinge hade bort utbytas emot
arfvingety äfven med bak-arfvinge kan in¬
träffa enahanda förhållande, som här angåen¬
de sido-arfvinge förutsattes, hvarå såsom ex¬
empel må anföras den händelse, att tvänne
systrars barn med hvarandra ingått gifte oeh
efterlemnat ett barn, som sedermera aflider.
Dess Mormors Mor och Farmors Mor är då
en och samma person, och är således berät¬
tigad till arf både å Fäderne och Möderne
sidan.
13 §. i förslaget är af följande lydelse:
Halfslägt träde till arf med helslägt, dock ej
till annan del än den, som Fader eller Mo¬
der, genom hvilken de med hvarandra skyl¬
de äro, efter ätt-räkningen taga skolat om de
lefvat.
270
Den M Martil.
Härigenom är ej nog tydligt utmärkt, att
stadgandet ej är tillämpligt i annan händelse
än när hel- eller halfslägt enäro sam-arfva, men
att, om halfslägten är närmare, den ensam
tager arfvet.
Uti förslaget saknas jemväl bestämd fö¬
reskrift huruvida all arfsdelning bör ske efter
Lands- eller Stads-Rätt, i förhållande till dens
Stånd eller hemvist, som ärfves, eller om då
en eller flere af deni, genom hvilka de ärfvan¬
de varit med honom skylde, egt annat stånd
eller hemvist, afseende derå jemväl bör fästas.
Med afseende å dessa anmärkningar och
då tiden nu mera icke medgifver, att genom
Contra-proposition bereda den förbättring af
Lag-förslaget, hvartill samma anmärkningar
synas böra föranleda, finner Jag Mig nödsa*
kas att vägra Nådigt bifall till den af Eder
föreslagne Lag-förändring i detta ämne.
Uti skrifvelse af den ir sistl. Januarii
håfven I, Gode Herrar och Svenske Män, up¬
på anförde skäl föreslagit att 5 §. af i5 Cap.
Ärfda-Balken, angående förhållandet då död
man efterlemna!- inländsk arfvinge, hvars vi¬
stelse-ort är okänd, måtte ändras till följande
lydelse:
”Nu vet man hans inländske arfvinge,
men ej hvar han är, låte då Domaren i All¬
männa Tidningarne tre gånger, minst en må¬
nad emellan hvarje gång och första gången
sist inom tre månader från den dag, då Bo¬
uppteckningen till Rätten ingifven är, kungö¬
ras att arf fallit honom till. Yiljå fjärmare
Den is Martil.
27.
det arf lyfta, vare tillåtet der de för arfvet
och dess afkomst ställa borgen, som af Rät¬
ten godkännes. Begagna de ej lyftnings-rät¬
ten, förordne Domaren god Man, som arfvet
vårdar och förvaltar till dess den frånvaran¬
de arfvinge» sin rätt bevakar eller tiden der¬
till ute är. Kommer ej den frånvarande arf
vingen inom tio år från den dag då Kungö¬
relsen tredje gången i Tidningarne infördes,
vare från arfvet skiljd, ehvad iian laga för¬
fall visar eller ej.”
Sedan Jag häröfver hört Högsta Domsto¬
len och Stats Rådet, har Jag företagit detta
ämne till pröfning, och ehuru Jag dervid fun¬
nit Edert berörde förslag vara på goda skäl
grundad t, i hvad det angår förkortande af
den i i5 Cap. 5 §. Ärfda-Bajken stadgade
Praescriptions-tid, har Jag dock, i fråga om
det föreslagne stadgandet att laga förfall icke
må gälla för den frånvarande arfvinge, hvil¬
ken icke inom den föreskrifne tiden sig infin¬
ner, ansett ett billigt afseende böra så myc¬
ket mera fästas å de Uerfaldiga omständighe¬
ter, hvilka kunna för den frånvarande göra
omöjligt, icke allenast alt inom laga tid, be¬
räknad från kungörandet i Allmänna Tidnin¬
garne, sig anmäla, utan ock att om ett slikt
kungörande erhålla underrättelse, som genom
det förändrade stadgandet, prasscriptions-li-
den blefve från Tjugu till Tio år förminskad.
Då Jag derjemte öfvervägat huruledes
ofvan berörde i5 Cap. i Ärfda-Balken uti de
fleste andia fall bevarat arfvinges rätt att
med laga förfall ursäkta sin försummelse, att
372
Den iu Martu.
inom utsatt tid sig inställa , och funnit nöd¬
vändigheten deraf att, innan fråga om undan¬
tag för något visst fall kanegarum, detta Lag-
Capitel bör undergå den fullständiga gransk¬
ning och jemnförelse af alla der befintlige
med hvarannan i nära sammanhang stående
föreskrifter i detta afseende, som icke förr
än vid en slutlig pröfning af den föreslagna
Allmänna Civil-Lagen lämpligen lärer kunna
anställas, har Jag ansett mig icke kunna bi¬
falla Edert ifrågavarande förslag.
I håfven, Gode Herrar och Svenske Män,
uti skrifvelse af den 11 sisth Januarii i un¬
derdånighet föreslagit det tillägg i i4 Cap. 1
§. Giftermåls-Balken: ”Att derest under tvist
om skillnad till säng och säle Makarne fort¬
farande lefva i kif och osämja samt oenighe¬
ten öfvergår till så våldsamma handlingar, att
endera eller begge Makarnes lif och helsa
derigenom äfventyras, Domaren må vara be¬
rättigad att vid derom gjordt påslående och
laglig bevisning af ofvannämnde förhållande,
tillåta endera Makan att under Rättegången
flytta från den andra, eller vidtaga andra åt¬
gärder för skyddandet af den våldförda Ma¬
kans lif och helsa.”
Då bevarandet af Äktenskapets helgd och
den deraf följande angelägenheten, att ej lätta
utvägarne till vinnande af äktenskaps-skillnad,
synes fordra det Domstolarnes åtgärd i delta
fall icke utslräckes öfver den gräns, som i
Allmänna Lagen och i:a punkten af Kongl.
För-
Den in Martii.
Förordningen den 27 April f8ro är utstakad,
då Makars skillnad till säng och säte så nä¬
ra gränsar till fullkomlig äktenskaps-skillnnd,
ali, sedan det förra steget är laget, det sed¬
nare är alt anse såsom nästan säkert gifvet,
hvaraf följer, alt det är det förra, som för¬
nämligast bör försvåras och genom lämpliga
tvångs-medel till Makarnes återförening mot¬
verkas, så framt man ej vill i och med det¬
samma underlätta det sednare, då den af Ri¬
kets Ständer föreslagne rättigheten för Doma¬
ren, att kunna tillåta endera Makan, att un¬
der Rättegången flytta från den andra, enligt
förslagets ordalydelse skulle ega ruin endast
då tvist uppstår om skillnad till säng och sä¬
te, hvilken fråga enligt Lag icke uppkommer
förr, än tvänne varnings-grader och böters å-
Jäggande fruktlöst blifvit använde, vid hvilket
förhållande åter Domaren, enär fortfarande
oenighet emellan Makarne är lagligen styrkt,
har rättighet och skyldighet att meddela form¬
ligt beslut om skillnad till säng och säte,
hvaraf följer att, genom det föreslagna stad¬
gandet å ena sidan, litet eller intet vore vun¬
net till den lidande Makans fredande från
fortsatt våldsam behandling, samt å den an¬
dra, om Domarens meddelande slutliga Ut¬
slag, hvarigenom skillnaden på viss lid blef-
ve stadgad, möjligen efter fullföljd klagan,
af högre rätt ogillas, den af förste Domstolen
i förväg lemnade tillåtelsen för makarne alt
lefva åtskiljde så länge tvisten påslår, (inne¬
fattande i alla fall en uppenbar motsats af
Preste-St. Fröt. i83o, Band. XV. 18
Den 12 Marth.
livad Lagen i allmänhet stadgat om verkstäl¬
lighet af Domstolens beslut) kan snarare mot¬
verka än befrämja det ändamål man vill söka,
när desse makar, eller någon tids skilsmessa
skulle åler tvingas lillen sammanlefnad, som
blefve följden af den högre Domstolens pröf¬
ning, och då slutligen antalet och beskaffen¬
heten af de varnings-grader, som efter nu
gällande Författningar skola föregå makars
skiljande till säng och säte, äfven om någon
rättelse deruti skulle pröfvas lämplig, dock
icke synes böra undergå förändring utan i
sammanhang med omarbetning af Lagarne örn
äktenskapsskillnad i allmänhet, har Jag, efter
Högsta Domstolens och Stats-Rådets hörande,
ansett Mig böra vägra bifall å Edert ifråga¬
varande Förslag.
Uti skrifvelse af den ti sisllidne Januarii
håfven I Gode Herrar och Svenske Män, up-
på anförde skäl i underdånighet föreslagit ,
alt 5 § i 17 Cap. Ärfda-Balken, tillika med
Förordningen den ii) Augusti 1762, måtte helt
och hållet upphäfvas samt 4:de §■ i samma
Capitel och Balk ändras till följande ly¬
delse :
”Att aflingejord och ärfda eller förvärf-
da lösören å landet, så ock allt gods i Sta¬
den, ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller orörligt,
må man bortgifva eller testamentera till hvem
man vill, skylld eller oskylld, barn eller an¬
dra arfvingar. Dock ther omyndiga barnäro,
som icke ega något till föda och uppfostran ,
tå skall them först, efter stånd och värde, så
Den 12 Martii
2^5
mycket lemnäs, som Domaren skäligt pröfvar
till lii ess ihe sig sjelfve nära kunna.
Sedan Jag häröfver hört Högsta Domsto¬
len och Stals-Rådet, har Jag tagit detta äm¬
ne i öfvervägande ; och ehuru skäl synas fö¬
rekomma för utsträckning af Testaments-rät-
tigheten i Stad, har Jag likväl funnit emot
Edert framställda förslag de anmärkningar
ega rum, att derest hela 5 §. i 17 Capitlet
Ärfda-Balken skulle upphäfvas , den i berörde
lagrum arfvingar medgifne rättighet, att till
sig lösa borltestamenteradt hus, tomt, gärd och
jord i staden, således komme alt upphöra,
under det bördsrätt till försåld dylik egendom
ännu qvarstår, samt att, då enligt den före¬
slagna förändrade lydelsen af 4 §• i nämnde
Capitel, man eger att bortgifva eller testa¬
mentera allt gods i Staden, ärfdt eller förvärfdt,
rörligt eller orörligt, deraf rätteligen borde
följa, att stadgandet i 8 Cap. 3 §. Jorda-Bal-
ken, det »nan endast eger bortgifva sjettedelen
af jord, hus eller tomt i Staden, ehvad det
är ärfdt eller afladt, komme att upphäfvas,
hvarom likväl Edert förslag icke något inne¬
håller. Då dessa förhållanden äro stridande
emot den enhet i lagstiftningen, som med E-
dert ifrågavarande förslag åsyftas, har Jag an¬
sett Mig icke kunna detsamma antaga.
Sedan Högsta Domstolen och Siats-Rådet
blifvit hörde, har Jag funnit godt bifalla E-
dert, uti underdånig skrifvelse den 17 Sep¬
tember sisth år framställde Förslag, alt det
i 10 Cap. 3 §. 2 Mom. Byggninga-Balken stad¬
Den ri Martti.
gade förbud alt luigga eller sälja Masteträd,
som på Skattejord finnes, förr än det Kronan
hembudet ar, må upphäfvas, samt Krono-
skatte-Heramansegare tillerkännas fri disposi¬
tionsrätt öfver alla, antingen redan befintlige
eller framdeles uppvexande Mäste- och Stor-
verksträd, emot de vilkor, som uti Eder be¬
rörde skrifvelse finnes omförmäldte; och kom¬
mer detta Milt och Edert gemensamma beslut
att intagas uli den allmänna ekonomiska För¬
fattning, som angående fri dispositions-rält
öfver Ekeskog å Skattejord varder utfärdad.
Såsom svar på Min Nådiga proposition af
den 27 Mars sistlidet år, angående förmons-
rätt för Upsala Academi hos dess Uppbörds¬
man , i afseende å medel , som af dem för
Academiens räkning blifvit uppburne eller för¬
valtade, håfven I, Gode Herrar och Svenske
Män, uti skrifvelse af den 19 påföljande Oc-
lober , i underdånighet föreslagit, att genom
serskild Författning må varda stadgadt, som
följer:
För medel, som Consistorii Notarie i eller
för sin tjenst till förevarande förvaltning eller
redovisning, emottagit, ege vederbörande Dom¬
capitel i denna tjenstemans egendom enahan¬
da förmonsrätt, som den, hvilken efter Lag
tillkommer Uppbördsmans skuld lill Kronan
samt Kyrkors och Faltig-Inrättningars for¬
dringar hos deras föreståndare, så framt ej
Dom-Capitlet brustit i den tillsyn eller efter-
Jåtit det lagliga förfarande, som Kongl. Bref¬
vet den 1 Junii 1791 Dom-Capitlet' ålägger.
Den 12 Alartii.
377
En lika förmonsrätt tillkommer ock Aca-
demierne i Upsala och Lund hos deras Upp¬
bördsman och redogörare för medel, sorn desse
i och för sine tjenster om händer fått.
Elter Högsta Domstolens och Stals-Rådels
Irörande, har jag funnit godt gilla Edert be¬
rörde förslag, hvarom allmän Författning kom¬
mer att utfärdas.
Efter Högsta Domstolens och Siats-Rådets
hörande har Jag tagit i öfvervägande Edert
uti skrifvelse den ii sisth Januarii i under¬
dånighet framstäldte Förslag, alt med ändring
af Kongl. Förordningen den n December
1766 och Kongl. Brefvet af den 13 Julii 17*75 »
skulle stadgas som följer:
”1:0 I Städerne, med undantag af Slock¬
holm, åligger det Magistraterne att, då verk¬
ställighet söks å Dom eller Utslag, hvarå ut¬
mätning följa bör, inom 14 dagar från deri
dag, då Domen eller Utslaget till Magistraten
aflemnas, hvaröfver skriftligt bevis ovägerligen
bör sökanden meddelas, i laga ordning utmät¬
ning lios Gäldenären förrätta. Varder lös e-
gendom utmätt, då skall den, med iakttagan¬
de af hvad i Kongl. Förordningen den 18 De¬
cember 1823, angående vissa omständigheter
i afseende på verkställigheten å Auctioner å
utmätt egendom, är löreskrifvet, genom Magi¬
stratens försorg försäljas så tidigt, alt Borge¬
nären kan, inom sex veckor från ofvannämn-
de dag, af försäljningssumman , så långt den
förslår, erhålla betalning för sin fordran. Ut-
mätes fast egendom, då skola anstalter till dess
278
Den /a Martii.
försäljande i enlighet med irsta och 2:dra
punkterne i berörde Förordning så skyndsamt
vidtagas, att der mer än en auction blifver
af nöden, äfven andra Auctionen må kunna
inom tre månader från sagde dag försiggå;
och besörje sedan Magistraten, att hvad af kö¬
peskillingen borgenären tillkommer, hålles ho¬
nom tillhanda , sist fjorton dagar efter köpe¬
skillingens förfallotid.”
”2:0 Å landet skall Kronofogde inom en
månad från den dag då Dom eller Utslag,
hvarå utmätning följa bör, till honom aflem-
nas, utmätning hos Galdenären förrätta; och
vare Kronofogde skyldig att, derest lös egen¬
dom i mät tages, inom tre månader från nyss¬
nämnde dag, egendomen i vederbörlig ord¬
ning försälja och af försäljningssumman, så
vidt den förslår, borgenärens fordran gällda.
Utmätes fast egendom, gälle för Kronofogde,
hvad här ofvan angående Magistrat i thy fall
är stadgadt'’. *
”3:o Försummar Magistrat eller Kronofog¬
de något af hvad nu är föreskrifvet, svaredå
för det som utmatas och försäljas bort, der
ej visas kan, att Borgenär Iemnat gäldenär
anstånd med betalningen, eller att egendomen
ej kunnat säljas å tid, sora derföre rätteligen
utsatt och kungjord varit, eller att, oaktadt
vidtagne laglige åtgärder till köpeskillingens
indrifvande, sådane hinder dervid mötte, som
af Magistraten eller Kronofogden ej förekom-
mas kunnat, börande i sistberörde 2:ne fall
skriftligt besked med uppgift af hindrens be¬
Den 12 Martil.
279
skaffenhet, på borgenärens begäran, honom
genast meddelas.
”4:o Vill gäldenär klaga öfver utmätning ,
som bos honom verkställd är, åligge honom
att, inom i4 dagar ifrån den dag då utmät¬
ningen skedde, till Konungens Befallningshaf¬
vande sin klagoskrift ingifva, vid äfventyr
att hans klagan eljest icke till pröfning upp¬
tages; dock skall dylik klagan ej hindra ut-
mätnings-ålgärdens fullbordan eller egendo¬
mens försäljning, derest ej Konungens Befall¬
ningshafvande förordnar alt den inställas
må”.
Jag anser lika med Eder den uti Kongl.
Förordningen den 11 December 1766 före-
skrifne tid för fullbordande af utmätning å
landet böra förkorrtas samt deremot den i
Kongl. Brefvet den l3 Julii 177b stadgade tid
för utmätnings verkställande i Stad erfordra
förlängning, äfvensom Jag erkänner behofvet
af hittills saknad föreskrift, rörande tiden lör
öfverklagande af felaktige åtgärder vid utmät¬
nings förrättande; men emot Edert ofvanbe-
rörde Förslag till afhjelpande af dessa brist-
fälligheter i Lagstiftningen, har Jag funnit föl¬
jande anmärkningar förekomma:
1:0 Att den uti andra punkten föreslagne
tid, inom hvilken Kronofogdar böra hafva
verkställt utmätning, synes vara alltför in¬
skränkt, serdeles vid de tillfällen då, efter slu¬
tade Tingsterminer många expeditioner af fler¬
faldig beskaffenhet på en gång påkalla Kro¬
nofogdens verksamhet. För utmätningar å
landet erfordras ofta flere mils resor, hvarvid
DeJi n Martii.
mehnföre eller eljest svårt väglag i betydlig
man kan verka på möjligheten af en skynd¬
sam verkställighet; och desse omständigheter
synas äfven böra föranleda till stadgande af
en längre tid, inom hvilken försäljning af ut¬
mätt fast egendom å landet hör vara gjord,
än den som för slik åtgärd i Städerne blifvit
föreslagen.
2:0 Att de i irsta och 2:dra punkterne
nyttjade uttrycken : "utmätning hos Gäldenär
förrätta1' möjligen kunna lemna rum för den
misstydning, som skulle Magistrat eller Kro¬
nofogde, hvilken af vårdslöshet eller med af¬
sigt utmäter endast någon obetydlig egendom,
men underlåter utmäta annat tillgängligt för
full betalning erforderligt gods, ändock icke
vara underkastad den stadgade ansvarigheten,
efter som utmätning verkligen blifvit förrät¬
tad , ehuru till ingen eller föga båtnad för
fordringsegaren. Lydelsen i denna del uti nu
gällande föreskrifter af åren 1766 och 1775 ,
der det heter på begge ställen: ’fullgör sin
skyldighet genom utmätning” synes vara rig-
tigare, enär derigenom uttryckes, icke blott att
utmätningen företages, utan ock att den sker
på ändamålsenligt sätt.
3;o Att i Förslaget saknas det stadgande
1766 års Förordning innehåller derom , att när
försummelse inträffat och Kronofogde i grund
deraf är ansvarig för betalning af hvad ut¬
mätas bort, Konungens Befallningshafvande
skall dertill lemna skyndsam handräckning; en
föreskrift, hvilken, genom 1775 års Kongl.
Bref utsträckt äfven till Magistraterne, gagnar
Den 12 Mar ii i.
att utmärka, det så beskaffade fordringar äro
executiva oell ej behöfva, såsom en ersättnings¬
talan eller såsom en Fiscalisk aclion för tjen¬
stefel, hos Domstol utföras.
4:o Att i 4;de punkten saknas bestämmelse
för den händelse, då den som utmätning be¬
gärt vill klaga öfver Kronofogdes eller Magi¬
strats åtgärd; till afhjelpande af hvilken otill¬
ständighet uti Förslaget synes hafva bort til¬
läggas, att samma tiel som finnes stadgad lör
Gäldenär, att utmätnings-förrällningen öfver¬
klaga, bör iakttagas af den ulmätningssökan-
de, derest han med förrättningen är missnöjd,
dock alt besvärstiden i sednare händelsen bor¬
de beräknas från det han af utmätnings-in-
strumentet erhållit del.
Med afseende å dessa anmärkningar och
då Contra-Proposition till förbättrande af det
uppgjorda förslaget nu mera icke kan hinna
att framställas och af Eder besvaras, finner
Jag Mig nödsakad att å Edert ifrågavarande
Förslag vägra bifall.
Sedan Jag uti Nådig Proposition den 6
April sisth år för Eder framställt behofvet att
i vissa delar förändra ansvarighets-lagarne för
Edra Fullmäktige i Banken och Riksgälds-
Contoret af den i Maj i^io, samt ansvarig-
hets-lagen för Directeurerne vid Discont-Con-
toren i Götheborg och Malmö af den 8 April
i8a4» och I» såsom svar å berörde Proposi¬
tion, uti skrifvelse den 25 sisth Januarii fö¬
reslagit ändring af 3:dje, g:de och io:de §. §.
af ansvarighetslagen för Fullmäktige i Bau-
2(S2
Den 12 Martu.
ken, samt 5:te, io:de och u:le §. §. af deu
för Fullmäktige i Riksgälds-Conloret, äfven¬
som ändring af 5:te §. och införande af en
ny §. uti ansvarighets-lagen för Directeurerne
uti Discont-Contoren, så har Jag, efter Hög¬
sta Domstolens och Stats-Rådets hörande, fun¬
nit godt att gilla och antaga de sålunda före-
slagne ändringarne; och komma med iaktta¬
gande deraf, berörde trenne ansvarighets-lagar
att omtryckas och under denna dag utfärdas.
I håfven, Gode Herrar och Svenske Män,
uti skrifvelse af den a5 sisth Januarii i un¬
derdånighet föreslagit, att med upphäfvande
af Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818,
angående handskrifne på Sedelhafvaren eller
Ordres ställde invisningar eller så kallade As-
signationsbelopp, må stadgas: ”alt Invisningar
emellan enskilde personer eller Bolag inom
Riket må kunna ställas å hvad summa som
helst, större eller mindre, under dervid fä¬
stade vilkor:
”Att å en summa af 100 Rdr B;co eller
derutöfver invisning får utfärdas, ej mindre
handskrifven än tryckt eller graverad.
”Att då invisningen å mindre summa ly¬
der, densamma måste vara handskrifven.
”Att invisningen eller Assignationen all¬
tid bör vara ställd till viss man eller ordres,
samt att i öfrigt, hvad Allmänna Lagen och
serskilde Författningar föreskrifva, rörande
såkallade löpande skuldsedlar, vare sig i af¬
seende på formen för deras giltighet, betal¬
ningsansvaret eller hvad förhållandet vara må,
Den 12 Martii.
283
i allt blifver gällande för dessa sbgs invis-
ningar eller assignationer.
Efter Högsta Domstolens och Stats-Rådets
hörande, har Jag tagit detta ämne i öfvervä¬
gande och funnit, alt, äfven om skäl må före¬
bomma till någon jemkning i de stadgandeu,
hvilka för närvarande innefattas i 2:ne ser¬
skilda Förordningar under den i3 Julii 1818,
deraf den ena ovilkorligen förbjuder utgifvan-
det af tryckta eller graverade Invisningar,
ställde på enskilde personer, och den andra
bestämmer vissa inskränkningar uti rättigheten
att utgifva sådane Invisningar liandskrifne,
följande anmärkningar likväl emot det af Eder
nu framstålldte förslag ega rum, dels att i den
föreslagne Författningen endast namnes upp-
liäfvandet af Kongl. Förordningen, angående
liandskrifne Assignationer, men sjelfva stad¬
gandet skulle i betydlig mån ändra äfven den,
som rörer de tryckta och graverade, dels
att, efter förslagets lydelse, Invisningarne al¬
drig skulle få ställas annorlunda, än till viss
man eller ordres} således icke till endast viss
man; ett förbud, hvartill någon skälig anled¬
ning ej synes vara för handen; dels ock slut¬
ligen, att uppställningen af Förslaget, då det
innehåller, att ’’i öfrigt hvad Lag och För¬
fattningar föreskrifva, rörande såkallade lö¬
pande skuldsedlar, äfven i afseende på For¬
men förderas giltighet, skall i allt blifva gäl¬
lande för dessa slags Invisningar eller Assig¬
nationer” icke nog bestämdt utmärker, att för
tryckta eller graverade måste undantagas hvad
i Kongl. Förordningen den 28 Junii 1798 är
284
Den tu Martil.
anbefallt derom, att skuldbref, för alt anses
gällande, böra antingen vara egenhändigt skrif¬
ne och undertecknade af utgifvaren, eller af
endera, då flere skrifva dem under, eller oek
bestyrkas af aine vittnen , hvilka på en gång
varit tillstädes och af hvilka det ena skall
hafva skrifvit skuldbrefvet.
Uppå dessa skäl har Jag funnit Mig icke
kunna i Nåder godkänna Edert omförmäldte
Förslag.
Uti underdånig skrifvelse af den 29 sisth
Januarii håfven I, Gode Herrar och Svenske
Män , bland annat i underdånighet föreslagit ,
att början af 18 Cap. 1 §. Ärfda-Balken mätte
förändras till följande lydelse :
■”Hvar som något testamente fått bäfver
vare skyldig, i Staden inom sex månader och
å landet, sist å det Ting, som infaller näst
efter sex månader, sedan han gifvarens död
och testamentet veta fick, det inför Domaren
alt uppvisa och gifva in tillika en vigtig af¬
skrift, som arfvingarne tillställas skall.
Efter Högsta Domstolens och Stats-Rådels
hörande, har Jag funnit godt gilla och anta¬
ga berörde föresiagne Lagförändring, hvarom
allmän Författning kommer att utfärdas, med
förklarande, att Kongl. Resolutionen af den
26 Augusti 1772, angående rättighet för all¬
mogen i Herjeådalen, att emellan Tingen Te¬
stamente hos Häradshöfdingen till bevakning
uppvisa, varder, såsom nu mera öfverflödig
till all verkan upphäfven.
Den /2 Martii.
285
Uti underdånig skrifvelse af den ii sist!.
Januarii håfven I Gode Herrar och Svenske
Män, föreslagit, att Kyrkors, Fattig-inrättnin-
gars , Kronans och Frälsehemmans hittills gäl¬
lande vilkorliga företrädesrätt till betalning
framför Inteckningshafvaren må varda afskaf-
fad; att den förmonsrätt, som i 8 §. af 17
Cap, Handels-Balken tillägges Barna-arf, må
utsträckas till all en myndlings egendom, sora
under Förmyndares vård och förvaltning ställd
är, samt att den förmånsrätt, hvilken enligt
<) §. af samma Cap. tillkommer Innehafvare
af inteckning i fast egendom, må sträckas äf¬
ven till den intecknade egendomens afkast¬
ning; i enlighet hvarmed I föreslagit, att 17
Cap. Handels-Balken malte från och med 8
§. erhålla en, dels till innehållet och dels i
afseende på §§:nes inbördes ordning, förän¬
drad redaction.
Efter Högsta Domstolens och Stats-Rådets
hörande har Jag tagit detta ämne i noggranut
öfvervägande och dervid funnit, alt, om än
förslaget kan anses föranleda lill åtminstone
någon förbättring af nuvarande prioritets-sy-
stem, i det värdet af Inteckningssäkerhet min¬
dre än hittills komme att blifva beroende af
desåkallade tysta formonsrätter, åtskillige an¬
märkningar emot förslagets innehåll och upp¬
ställning sig likväl förete.
Då uti 8 §. den hittills stadgade förmons-
rält för Barna-arf blifvit utsträckt till omyn¬
dig persons fordran af hvad beskaffenhet den
vara må , synes i sammanhang dermed stad¬
gandet i 2 §. af samma Capitel angående den
286
Den 12 Martil.
rätt, sora tillkommer omyndig för Faddergåfva,
då den är förvandlad oell ej i behåll, hafva
bort undergå förändring.
Ordalagen i det föreslagne stadgandet i
g §., att Inteckningshafvare må ega rätt till
betalning utur panten med dess afgäld intill
betalningsdagen finnér Jag icke vara nog tyd-\
liga. Det ligger i sakens natur, att betalnin¬
gen eller utdelningen till Borgenärer sällan
kan ske samma dag, som Fastigheten upphört
att tillhöra Concurs-massan, men längre än
till sistnämnde dag bör ej Borgenär ega an¬
språk på afgälden, och derjemte saknas i för¬
slaget nödig bestämdhet, i afseende på möjli¬
ga collisioner emellan Inteckningshafvare , ar¬
rendatorer och sådane fordringsegare, som fått
utmätning å gröda.
För öfrigt och då fråga nu är om förän¬
drad redaction af större delen utaf det Capi
tel i Handels-Balken, som afhandlar Borgenä¬
rers inbördes företrädesrätt till gäldbunden
egendom, hade till en nödig fullständighet
bort höra, att deruti blifvit intaget det stad¬
gande, som innefattas uti Kongl. Förordnin¬
gen den 18 December 1823, rörande förmons-
rätt för enskildes hos Executorer inneslående
medel, äfvensom de flere tid efter annan ut-
komne Författningar, som tillägga en lika rätt
för vissa andra tjenstemäns uppbörd, hvar¬
förutan det sjmes mindre lämpligt att på sätt
förslaget innehåller stadga, att i5§. i den nya
redactionen skulle blifva lika lydande med 14
§. i den gamla, enär denne §. redan genom
Den 12 Martii.
287
Kongl. Förordningen den i5 December 1^56
blifvit till all kraft och verkan upphäfven.
Då således ifrågavarande Lagförslag, be-
traktadt i sin helhet saknar nödig fullstän¬
dighet och tydlighet, har Jag icke funnit godt
alt detsamma i Nåder antaga.
Sedan Högsta Domstolen och Stats-Rådet
blifvit hörde, har Jag funnit godt lemna bi¬
fall till de af Eder, Gode Herrar och Svenske
Män, uti skrifvelse den 11 sisth Februarii i
underdånighet framställdte förslag:
1:0 Att fordringsegare, som låter bysätta
gäldenär, icke är berättigad att af Gäldenären
erhålla ersättning för hvad han under bysätt-
ningstiden tili Gäldenärens underhåll förskju¬
ter, och
2:0 Att Bysätlnings-Utslag, på grund af
löpande skuldebref, som är ställdt alt betalas
vid anfordran, eller hvari viss förfallotid ej är
bestämd, icke må gå i verkställighet förr än
8 dagar efter den dag, då Galdenären bevis¬
ligen erhållit del af lagsökningen, hvilket bör
i Utslaget utsättas.
Och kommer Allmän Förordning att här¬
om utfärdas.
I anledning af väckt fråga om nyttan af
en allmän Författning, hvarigenom fordrings¬
egare må förklaras berättigad alt af Konun¬
gens Befallningshafvande i det Län, hvarest
lian har sitt hemvist, erhålla så kalladt pro¬
motorial i lagsökningsmål till Konungens Be¬
fallningshafvande i det Län der Galdenären
a88
Den 12 Martti.
bor; håfven I Gode Herrar och Svenske Män,
uti underdånig skrifvelse den 28 September
sisLl. år, uppå anförde grunder, i underdånig¬
het anhållit, att till allmän efterrättelse måtte
stadgas följande;
”Vill Borgenär utsöka fordran hos Gäl¬
denär, som har sitt hemvist utom det Län,
der Borgenär bor, ege han att till Konungens
Befallningshafvande i samma Län ingifva sin
till Konungens Befallningshafvande i det Län,
der Gäldenären vistas, ställda ansökning med
dertill hörande handlingar; och åligge Konun¬
gens Befallningshafvande i förstberörde Län
att öfversända ansökningen och handlingarne
till Konungens Befallningshafvande i det an¬
dra Länet, hvilken sistnämnde har alt, sedan
Gäldenären blifvit hörd och målet vederbör¬
ligen till afgörande beredt, sitt Utslag med¬
dela, och till förstbemälde Befallningshafvan¬
de insända, för att Borgenären emot lösen
tillställas; äfvensom att, uppå borgenärens i
enahanda ordning skeende ansökning och der¬
est fordringen är utmätningsgild, låta Utsla¬
get till verkställighet befordra, och derefter
de inlupne medlen till samma Befallningshaf¬
vande insända för att till Borgenären emot
vederbörligt qvitto öfverlemnas.
Efter Högsta Domstolens och Stats-Rådels
hörande, har Jag tagit detta ämne i öfvervä¬
gande; och ehuru stadgandet af den rättighet
för borgenär, att erhålla såkallade promoto¬
rial, hvilken genom Eder underdåniga skrif¬
velse åsyftas, komme att åt borgenären bereda
cu
Den ia Martii.
289
en lättare utväg att få utestående fordringar
indrifne, har Jag likväl ansett denna förmon
å ena sidan icke uppväga den olägenhet, sorn
å den andra uppkommer derigenom att Ko¬
nungens Befallningshafvande, så väl i det Län
der Borgenären bor, som i det Län der gälde-
nären har sitt hemvist, Blifva besvärade med en--
skildte bestyr, främmande för deras egentliga
Embetsbefattning och underkastade en ansvarig¬
het för de indrifne medlens vårdande ochjöfver-
sändande, som desse Embetsman icke skäligen
böra åläggas.
Af sådan grund har Jag funnit Mig sak¬
na skäl att gilla det af Eder i detta ämne
föreslagne stadgande.
Uti skrifvelse af den 18 November sisth
år håfven I, Gode Herrar och Svenske Män,
i underdånighet anhållit om utfärdande af den
förklaring, att då så väl med allmänna Lagens
grunder, som med rätta förståndet af i^rde
och 2o:de §§:ne i 5 Cap. af Concurs-Lagen
den i3 Julii j8i8 instämmer, det Borgenär,
hvilken till bevakande af sin fordran i Con-
curs, låter genom annan tjenlig person, till
Rätten, der Concurssaken är anhängig, inom
laga tid inlemna sin Inlaga jemte Edgångsbe-
vis och öfrige erforrJerlige handlingar, skall,
om Inlagan är af Borgenären egenhändigt un-
derskrifven, anses hafva rätteligen förvarat sin
talan, ändå att Fullmakt till Inlagans ingifvan¬
de ej företes eller bifogas.
Efter Högsta Domstolens och Stats-Rådets
hörande har Jag gillat den af Eder sålunda
Prest-St. Prut, i83o Band, XV\ 19
2Q0
Dell 11 Martil.
föreslagne förklaring, såsom med rälta förstån¬
det af ofvannämnde §. § i Concurs Lagen öf¬
verensstämmande.
Jemväl har Jag efter Högsta Domstolens
och Stats-Rådels hörande bifallit det af Eder
i underdånighet framställdle Förslag, att3:dje
6 Cap. Concurs-Lagen den i3 Julii 1818
må erhålla följande lydelse:
”Borgenär må lyfta den fordran, som
honom genom Dom i Concurs-saken tillagd är,
ändå att Domen ej vunnit laga kraft; ställe
dock i thy fall borgen för hvad han lyfter.
Lag samma vare örn verkställighet af Dom i
redovisningstvist emellan Borgenär och Sys¬
sloman.”
I anledning af väckte motioner om be-
hofvet af åtskillige jemkningar och förändrin¬
gar i Concurs-Lagen af den r3 Julii 1818,
äfvensom i Kongl. Förordningen den 22 Oc-
tober samma år om Edsformulair i Concurs-
mål, håfven I, uti skrifvelse af den i5 sisth
Januarii lill Min pröfning i underdånighet
framställt förslag till de förändringar i Con¬
curs-Lagen, som I ansett nödige, äfvensom I
till Min sanclion partielt öfverlemnat de ser-
skilde §. §., hvari förändringar blifvit före-
slagne, med undantag af 7 Cap. och 8 Cap.
6 §. af Concurs-Lagen, hvilka icke utan i ett
sammanhang kunde pröfvas.
Sedan Jag häröfver hort Högsta Domsto¬
len och Siats-Rådet, har Jag tagit detta ämne
i noggvannt öfvervägande och dervid funnit
Den /a Martil.
dringar:
|
|
|
1 :o
|
af 2:dra
|
Cap.
|
2:0
|
af ard ra
|
Cap.
|
3:o
|
af 3:dje
|
Cap.
|
4:0
|
af 4'de
|
Cap.
|
5:o
|
af 4-de
|
Cap.
|
6:0
|
af 4;de
|
Cap.
|
7:0
|
af 5:le
|
Cap.
|
8:0
|
af 7.-de
|
Cap.
|
godt i Nåder bifalla Edra Förslag lill än-
1 §•
25 §.
3 §.
1 §•
9 §;
i° §.
i \ och
3 §• ;
äfvensom Jag i Nåder gillat Förslaget till
en ny §. emellan I2:le och i3:de§§:ne i 7:de
Cap., samt ändring af 8:de Capitlet 6 §. Con-
curs-Lagen.
Hvad deremot beträffar Edert Förslag,
alt 5 Cap. 10 §. må erhålla följande nya re-
daclion:
”Är saken hos Härads-Rätten anhängig,
då skola Borgenärerne genom anslag och kun¬
görelser så stämmas, sorn i p:de §. sägs, att
sig inställa vid det Lagtima Ting, som näst
elter sex månader infaller, eller då ännu fort¬
går, före klockan Tolf på dagen å den Rätte¬
gångsdag, som af Härads-Rätten bestämmes ,
samt i anslag och kungörelsen utsattes. Äska
de fleste Borgenärerne Urtima Ting, varde
det utsatt, att genast efter sex månaders för¬
lopp hållas”; — så har Jag funnit, att, då
tillbakaflyUningen från den hittills stadgade
fatalie-timman vid Härads-Rätter, klockan 7 om
aftonen, till klockan la middagstiden, skulle,
enligt förslaget, ega rum, endast i afseende å
Concursmåls behandling, men den förra fa¬
talie-timman bibehållas för alla andra vid
292
Den 1 s Martii.
Härads-Rä,tt förekommande mål, Lomme en
sådan olikhet troligen alt verka till förvillelse
och serdeles i början, innan allmogen hunnit
vid förändringen blifva van, beröfva mången
Borgenär sin rättmätiga fordran; äfvensom att,
om än å andra sidan , genom bibehållande af
det nu varande stadgandet., alt inställelsedag
i Concurs skall utsättas till andra Rättegångs-
dagen af det ling, som näst efter sex måna¬
der infaller, någon gång kan hända, att in¬
ställelsedagen inträffar ett Lagtima Ting sed¬
nare än behofvet fordrar, så uppkommer lik¬
väl å den andra, den menliga följd af det fö¬
reslagna förändrade stadgandet, att om ett
Ting börjar en eller få dagar före slutet af de
föreskrifne sex månaderne, Borgenärerne ofta
försättas i ovisshet, huruvida de vid berörde
Ting böra sig inställa eller icke, hvilket för¬
hållande icke är förenligt med den bestämd¬
het Lagstiftaren, serdeles i fråga om fatalier,
bör iakttaga.
På dessa grunder har Jag funnit Mig icke
kunna gilla och antaga Edert berörde Förslag ,
i följd hvaraf den jemväl föreslagne förändrin¬
gen af redactionen till 5:te Capitlet i^:de §.
af sig sjelf förfaller.
I håfven ock föreslagit ett förändradt
Formulair till Borgenärs-Éd i Concursmål,
samt alt, med upphäfvande af Kongl. Förord¬
ningen den 22 October 1818, det föreslagne
Formulairet måtte inlagas i Concurs-Lagen,
hvars 5:te Cap. 18 §. i följd deraf skulle un¬
dergå förändring.
Den /2 Marla.
Häremot har Jag ansell höra anmärkas,
alt borttagandet af den i nuvarande Borge-
närs-Ed befintlige försäkran, alt julla pennin¬
gar är o för skuldebref redligen utgifne skulle
mycket lätta Edgången för ockrare; ty för¬
säkran, att fordringen är rigtigj kan svårligen
lydas vidsträcktare, än att aftalet är sådant,
som skuldsedeln utvisar. l)å det likväl är
nödigt, att, så vidt ske kan, förekomma det
grofva ocker, som derigenom bedrifves, att
mindre summa försträckes, än hvarå skuldse¬
deln lyder, synes följande mening hafva bort
i Eds-formulairet till slut införas: ”samt att
fulla penningar eller deras fulla värde utgif -
ne blifvit.’'
Dessutom synes uteslutandet af de i det
nu gällande Edsformulairet begagnade ord
”mig vetlerligen” lätteligen kunna hos den
samvetsgranne uppväcka svåra betänkligheter,
hvilka icke med skäl böra lemnäs utan afseen¬
de, helst mången derigenom blefve nödgad
till ett lättsinnigt qväfvande af sina tvifvels¬
mål om rigtigheten af en fordran, hvilken han
af 3:dje man emottagit.
Med afseende å dessa anmärkningar och
ehuru det föreslagne nya Eds-formulairet vis¬
serligen i det hela synes hafva företräde fram¬
för det nu gällande, har Jag funnit Mig bora
vägra bifall å detta Edert Förslag.
De ändringar i Concurs-Lagen, hvilka
Jag, på sätt ofvan nämndtär, gillat och anta¬
git, komma , enligt Eder i underdånighet fram¬
ställde önskan, icke alt genom serskild För¬
fattning kungöras, utan varder hela Concurs-
Den 12 Martti,
Lagen omtryckt och under denna dag utfär¬
dad, hvarvid kommer att iakttagas, icke alle¬
nast de nu beslutade förändringar, ulan ock
andra, under denna Riksdag antagne, jemkuin-
gar i samma Lag, äfvensom df-t tillägg vid
5:te Capitlet m §., sorn genom Kongl. Förord¬
ningen den t8 December i8a3 blifvit stad¬
gadt ; och bifaller Jag Eder begäran, att
§§:nes nummerföljd i den sålunda blifvande
förändrade Concurs-Lagen må gå i oafbruten
ordning från början till slut, med bibehållan¬
de af den nuvarande fördelningen i Capitel.
Beträffande de af Eder under loppet af
innevarande månad redan aflemnade och möj¬
ligen hädanefter från Eder inkommande un¬
derdåniga skrifvelser, rörande Lagfrågor, kun¬
na desamma, i anseende till Riksdagens snart
förestående slut, icke hinna att dessförinnan
på det i Grundlagen föreskrifne sätt beredas,
föredragas och afgöras, hvadan Jag finnér
Mig föranlåten förklara , att Jag icke kan dem
antaga; dock vill Jag äfven efter Riksdagens
slut låta Mig i behörig ordning föredragas de
af Edra skrifvelser, hvilka icke innefatta e-
gentliga Lagförändringar, utan äro af reglemen¬
tarisk egenskap.
Slutligen håfven I, uti underdånig skrif¬
velse af den li sisth Februarii förklarat Eder
bifalla Mina till Eder framställda Nådiga Pro¬
positioner;
1:0 Angående förändrad redaction af a5
Den 11 Marid.
Cap. r §. samt 13 Cap, 3 §. 1 Mom. Rätte-
gångs-Balken; och
3:0 Angående ordningen och sältet för
öfvei klagande af Under-Rätts beslut i tvister
örn Husesyn och Fardag å Kronohemman.
Dervid håfven I dock anmält, att, i hän¬
delse det hos Eder väckte Förslag om Lag-
mans-Rälternes och flere andra Domstolars in¬
dragning skulle af Mig i Nåder gillas, deraf
borde följa, att redactionen i berörde 3;ne
Författningar lomme att undergå någon för¬
ändring; men då något förslag angående in¬
dragning af Lagmans-Rätterne ännu icke från
Eder inkommit, och således, lill följd af
hvad Jag nu förklarat, vid denna Riksdag ic¬
ke kan komma i öfvervägande; hvarigenom
Eder vilkorliglvis gjorde framställning om be-
hofvet af Redactions-förändring förfaller, kom¬
ma Allmäna Författningar i berörde s:ne äm¬
nen alt under denna dag utfärdas, i enlighet
med Mina af Eder bifallne Propositioner.
Jag förblifver Eder Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kunglig Nåd och Yn¬
nest städse välbevågen.
CARL JOHAN.
Och blef detsamma till vederbörligt iakt¬
tagande vid Riksdags-Beslutets uppsättande
till Expeditions-Utskoltetjemilteradl.
§. 2.
Prot. för den 3 och (\ e. m. uti inneva¬
rande månad justerades.
Den 11 Martu.
§. 3.
Af ankomne Prolocolls-Utdrag inhemta-
des, attVällofl. Borgare-Ståndet bifallil: Stats-
och Baneo-Utskottens Memorial N:o 56; Be-
'villnings-Utskottets Betänkande N:o 7 r ; Oe-
conomie-Utskottets Betänkande N:o 17,9; lågt
till Handlingarne : Conslitutions-Utskottets Me¬
morial N:o 74; funnit för godt att, enligt 76
§. Riksdags-Ordningen, meddela decharge lill
Konungens Rådgifvare och Föredragande.
§• 4-
Af ingifne Protocolls-Utdrag upplystes,
att Hederv. Bonde-Ståndet bifallit: Stats- och
Banco-Utskottens Memorial N:o 56; Oecono-
mie»Utskottets Utlåtanden N:ris 179 och 180;
Expeditions-Utskottets Memorial N:o 44°-
§. 5.
Företeddes och lades på Bordet
Constitutions-Utskottets Memorial:
Nio ^5, angående tvänne Stånds återre-
uiisser på Memorialet N:o 53, med Förslag
till Grundlags-bestämmelser om Lagtima och
Urtima Riksdagar.
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 434» i anledning af väckt fråga om
underdånig anhållan af Rikets Ständer hos
Kongl. Mäj:t, det Kongl. Majit täcktes i Nå¬
der låta, genom det för Colonial-ärenderna
inrättade Departement uppgöra fullständig re¬
dogörelse för St. Bartludemy-fonden, ifrån
1
Den ti Mar Lii. 297
oell med i8^3 års Riksdag till oell med deli
dag, dä nästinstundande Riksdag börjas;
lNi:o 435, i anledning af gjord Motion,
angående rättighet för Herrar Fullmäktige i
Riksgiilds-Contoret, alt försälja Altesterne öf¬
ver det i Banken på Deposit-räkning insatte,
i Låneväg anskaffade Silfver;
N:o 436, i serskild väckt fråga om åt¬
gärds vidtagande till Riksgälds Conlorels be¬
tryggande för förlust i händelse det till jord¬
brukets underlättande beslutade Lån af 2 Mil¬
lioner i Silfver icke på föreskrifne grunder
varder till fullo åter i låneväg uttaget;
N:o 437» i anledning af erhållne återre-
misser ej mindre å 3:dje punkten i Utskottets
Memorial N:o 422» med fortsättning af för¬
slaget till Reglemente för Riksgälds-Uontoret
än ock å gi och 98 §. §. i samma Reglemen¬
te; samt
Memorial ]\T:o 433, med ytterligare fort¬
sättning af Förslaget till Reglemente för Riks-
gälds-Contoret.
Eccpeditions-Utskottets Memorial:
N:o 44° » med förfrågan i afseende å
verkställigheten af de genom Mern. N:o 422
föreslagne åtgärder till förekommande af om-
tryckning af vissa till Lillänget hörande Hand¬
lingar.
§• 6.
Upplästes till justering och godkändes,
Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelser:
IST:o 445, i anledning af Kongl. Maj:ls
298
Den iu Martii.
Nådiga Proposition, angående fortfarande an¬
slag lill Slrömrensningar och lättade Vatten¬
torn municationers befrämjande.
N:o 448, angående upptagande för Sta¬
tens räkning af ett lån, högst Två Millioner
Riksdaler Svenskt Silfver Specie efter gamla
myntfoten, för att af Rikets Ständers Riks-
gälds-Contor åter utlånas emot inteckning i
Jordegendom å Landet och i Städerne.
N:o 449, till förordnande för de lill
Tryckfrihetens vård utsedde Commilterade i
afseende på Grundlagarnes och Riksdags-Be-
slulets felfria tryckning.
Tillkommer:
N:o 412, Förslag till underdånig skrif¬
velse, angående Instruction för Rikets Stän¬
ders Revisorer öfver Banco-Verket.
5 fortsättningar af Riksdags-Beslutet.
§• 7 •
Föredrogs och lades till Handlingarne
Expeditions-Utskottets Memorial N:o 44^*> an~
gående en underdånig skrifvelse om veikställd
granskning, af Lazaretts- och Curhus-Räken-
skaperne.
§. 8.
Vid förnyad föredragning af Bevillnings-
Utskottets Betänkande N:o 71, med förslag
till Bevillnings-afgift å de Sågar, Valk- och
Stamp-Verk, om hvilkas anläggning hädanefter
kail blifva Iråga, eller sorn.j ehuru redan an¬
ia gde, annu icke blifvit skattlagdt’, blcf sam¬
Den 12 Martil.
ma Betänkande af Preste-Ståndet bifallet, lik¬
väl med iakttagande deraf, alt i den föreslag¬
na underdåniga skrifvelsen till Kongl. Majit
med tillkännagifvande af beslutet i detta äm¬
ne, endast anhålles att samma beslut måtte
vid slutet af i Mom. i 35 §. af Bevillnings-
Förordningen intagas.
§• 9-
Föredrogos å nyo och biföllos Allmänna
Besvärs- och Oeconomie - Utskottets Belän-
kanden :
Nio 179» i anledning af väckt fråga om
Öppnande af en ny Communication inomskärs
från Dalarön till Stockholm, förmedelst ge-
nomgräfning af en smal Landtunga vid Södra
Stäket; samt
N:o r8o, i anledning af väckt fråga om
kungörandet af en förklaring öfver H ögiofl.
Ridderskapet och Adelns vid 1809 och 1810
årens Riksdag gjorda Concessioner.
§. 10.
Biföllos vid förnyad föredragning Stats-
och Banco-Utskottens Memorial Nio 56, be¬
träffande de grunder som intill nästa Riksdag
må komma att gälla vid granskning af Ban¬
kens och Riksgälds-Contorets Sedlar af de hit¬
tills brukliga lägre valeurerne, då de företes
förslitne eller stympade till inlösen hos hVart¬
dera Verket.
§• "•
På gjord begäran erhöllo följande Stan-
3oo
Den 12 Martii.
dets Ledamöter ledighet från Riksdags goro»
målen, nemligen:
Professoren Morén från d. 16,
Contracts-Prosten Östberg från den 17,
Prosten Hvasser från d. \l\,
Contracts-Prosten P. G. Svedelius från
d. 15, och
Doctor Häggblad ifrån d. 14 uti inneva¬
rande månad.
Härvid anförde
Prosten Hnjou: Då den förmon, som nu
blifvit några det Högv. Ståndets Ledamöter,
tillika mine högt värderade vänner, beviljad,
är föranledd af enskilda ömande omständig¬
heter, vill jag väl icke deremot mig directe
reservera; men vågar dock vördsammast hem¬
ställa, huruvida det Högv. Ståndet kan lill
ännu flera utsträcka tillåtelsen att från Riks¬
dagen hemresa. Yi känna nu bestämdt, att
Riksdagens officiellt tillkännagifua slut den l5
dennes icke kommer att inträffa; utan ännu
några dagar ytterligare uppskjutas. Det är
väl all anledning att hoppas, det nu å nyo
förlängda Termin ändtligen blifver den sista;
men möjligheten af ett ytterligare uppskof är
dock tänkbar, och ingalunda af en eller an¬
nan förliden Riksdags erfarenhet vederlagd.
Och i sådan händelse ville jag med några få
qvarvarande Ledamöter ogerna dela det dry¬
ga ansvaret, för de vanligast vid Riksdagens
slut förekommande vigtigaste besluten.