Protocoll,
hållna
hos
Högvördiga
x egt c^Stäniut,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åi' 1829*
Tolfte Bandet.
STOCKHOLM,
tryckta hos L. J. Hjerta, i83o.
Ar 1829.
Onsdagen den 2 December.
Plenum kl. ro f. m.
§• *•
Prot. för den 25 Nov. e. m. justerades.
§.2,
Af ankomne Protocolls-Utdrag inhemta*
des, att Yällofl. Borgare-Ståndet bifallit: Lag-
Utskottets Betänkande N:o i35;
Vid förnyad föredragning af Banco-Ut~
skottets Utlåtande N:o 82, med anledning af
de inom Riks-Stånden gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande!! N:ris 48, 4.9> 80,
5i, 52 och 53, hvaruti grunder för Bankens
Låne-rörelse, efter dess serskilda utgreningar,
för tidrymden intill nästa Riksdag blifvit af
Banco-Utskottet föreslagne, stadnat i följande
beslut:
Betänkandet N:o 52, angående Bankens
till utlåning i Discontväg anslagne fonder.
a) Lånfondernes fördelning.
Preste-St. Prot. 1829. Band, XII. 1
4
Den 2 December.
Utskottets tillstyrkan att 8 Millioner R:dr
såsom fond för lån på Namn-säkerhet vid
Banco-Disconten, Götheborgs Låne-Conlor
och Malmö Låne-Contor tillhopa måtte fort¬
farande bibehållas, enligt samma fördelning
dem emellan, som hittills varit iakttagen; den
af Utskottet gjorda hemställan, att väckt frå¬
ga om Wermlands öfvei flyttning från Stock¬
holms till Götheborgs district må förfalla; och
Utlåtandet angående yrkad fördelning af Dis-
cont-fonderne, serskildt för Landtbrukare och
serskildt för öfrige Medborgare - classer; bi-
föllos.
Utlånings-grunderne.
Utskottets hemställan, att af den fond,
stor 8 Millioner R:dr, som hittills fått använ¬
das såsom lån emot Namn-sakerhet och bor¬
gen, samt funnits för behofvet otillräcklig, ej
något må anordnas för utlåningar på Magazi-
nerade Handelsvaror eller serkildt på ritorr
säd i Magaziner inom Stapelstäderne; samt
tillstyrkan, att Sextusen R:dr, efter enahanda
beräkning som hittills, må såsom högsta lå¬
nebelopp bibehållas, och alt minimi-beloppet
må utsättas sålunda , att nytt lån må kunna
sökas och beviljas ända till och med ioo
R:dr; biföllos.
c) Betalnings-vilkoren.
Hvad Utskottet härom föreslagit uti Ut¬
låtandet N:o 82, bifölls.
Betänkandet N:o 53, angående en på upp¬
låningar grundad discontering för Handeln
och den större Rörelsen, samt Utlåtandet N:o
82, i hvad det nämnde discontering angår,
Den 2 December.
5
nfslogos; hvarjemte Ståndet, hvad beträffar
den i Banco-Disconten anslagna serskilda fond
af 5oo,ooo R;dr för lån på actier och docu-
men ter, beslöt, att dermed må förhållas hä¬
danefter såsom hittills; att den allmänna
fördelningsgrund dock härvid må gälla, att
vid pass y afses för Hufvud-Contoret i Stock¬
holm, ’ för Låne-Contoret i Götheborg och
för Låne-Contoret i Malmö; Banco-Full-
mäktige likväl förbehållet, att efter sig före¬
teende omständigheter kunna förändra och
jémnka dessa proportioner; att såsom bypo-
thek må antagas, till fulla Capital-beloppet,
Riksgälds-Contorets före innevarande Riksdag
mot 5 procents ränta utfärdade obligationer,
samt de så kallade Lottsedlarne för Trollhät¬
te Slussverk, äfvensom, på sätt mom. litt. d.,
pag. 90 och 91 af Utlåtandet JNöo 82 utvisar,
de der uppräknade documenter må såsom hy-
polhek användas och efter pröfning belånas;
och att det af Utskottet under litt. e., pag.
91 af Utlåtandet N:o 82, föreslagne nyä mo¬
ment gillas, med uteslutande af följande, med
uttrycket näst derefter icke öfverensstämman¬
de ord: 5o procent af det tecknade ursprung¬
liga Capitalet eller —.
I anledning af hvad Utskottet, pag. 98 —
112 af Utlåtandet N:o 82, yttrat öfver några
hos Riks-Slånden framställde satser och an¬
märkningar af allmännare art, och som icke
låtit sig under någon af föregående speciella
punkter hänföras, beslöt Ståndet, att pröfning
af svaret å Herr C. von Qvantens anmärkning,
pag. 98 och 99, i följd af afslaget å Betan¬
6 Den a December.
kandet N:o 53, och Utlåtandet N.-o 82, i den
del det sednare upptager de i det förra om-
förmäldte ämnen, förfaller: att frågan, hvarom
pag. 108 och 109 af Utlåtandet N:o 82
namnes, angående låns meddelande mot pant
af ritorr Spannmål, liggande uti Magaziner i
Stapelstäderne, skall hvila, då Banco-Utskot-
tet ej ännu besvarat Borgare-Ståndets ålerre-
miss af Betänkandet N:o 68 i detta amne;
att Ståndet ansåg Riksdags-Fullmäktigen från
Malmöhus Län Nils Månssons erinran, som
pag. 112 omförroäles, icke för närvarande lill
någon åtgärd föranleda; och att Ståndet i öf¬
rigt låter bero vid Utskottets yttranden öf¬
ver ofvanberörde allmännare satser och an¬
märkningar; äfvensom Ståndet, hvad angår
anmälan, pag. ir3 af Utlåtandet N:o 82, å
nyo af de allmänna Hufvudgrunder för Ban¬
kens Låne-rörelse till,nästa Riksdag, sorn Be¬
tänkandet N.‘o 48, pag. 14—16, i 4=de punk¬
ten innehåller, fann, i anledning af denna
anmälan, ingen annan åtgärd å Ståndets sida
ega rum, än att åberopa de serskildte beslut,
som Ståndet, angående de speciella delarne af
Bankens Låne-rörelse, den 25 innevarande
månad och denna dag, på sätt Protocolls-Ut*
dragen utvisa, fattat.
§. 3.
Ankomne Prolocolls-Uldrag innehöllo, alt
Hedervärda Bonde-Ståndet bifallit: Stats-Ut-
skottets Utlåtande P*:o 32o; Stats- samt Oeco-
nomie-Utskottens Betänkande N:o 106; Be¬
villning- Utskottets Memorial N:o 52; Lag-
Den st December.
7
Utskottets Belänkanden Nrris 135 och i36;
antagit Constitutions-Utskottets Memorial N:o
52, till Grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag; lagt till Handlingarne; Stats- samt
Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o g6; Be-
villnings-Utskottets Utlåtande Pv:o 53; återre¬
mitterat: Stats- samt Oeconpmier Utskottens
Utlåtande N:o g/};
Yid förnyad föredragning af Ståts-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 307, angående Bygg¬
naders afträdande lill Veterinair- Inrättnin¬
gen, samt anslag af medel tili deras islånd-
sättande, beslutat att Tomterne, höjande till
Ladugårdslands f. d. Krono-Bi änneri, med
samtlige derå befintlige byggnader, upplåtas
till Veterinair-Inrätlningen, att försäljas el¬
ler begagnas på sätt Kongl. Maj;t för ända¬
målet lämpligast finner; dock under vilkor,
att Magazinet och Torkhuset icke föryttras,
utan förbehålles Kongl Maj-'t och Kronan
att, efter 3:ne månaders förut skedd uppsäg¬
ning få emot enahanda hyra, som Veteri-
nair-Inrältningen af ajidra personer derföre
erhållit, begagnas, enär omständigheterne kun¬
na så påfordra; hvaremot Utlåtandet afslogs
i fråga om det af Utskottet tillstyrkta anslag
af 5ooo R:dr B:co till dessa byggnaders i-
ståndsättande;
Vid föredragning af Bevillriings-, Lag-
samt Oeconomie-Utskottens Memorial N:o 87,
med förslag till sammanjemnkning af Riks-
Ståndens beslut i fråga om Bränvins-hrännings-
rättigheten, samt lill Voterings-proposilioner i
afseende på grunderne för nämnde rättighets
8
Den a December.
beskattning, funnit för godt alt låta bero vid
Utskottens yttrande och förslag, i afseende
på 8:de,nu7:de §. af irsta Art., samt 4=de §.
af ardra Art. i 1824 års Kongl. Kungörelse
om Bränvins-bränningen; att förblifva vid Stån¬
dets redan fattade beslut, rörande Redactio-
nen af 6:te, 7:de, 8:de och iörde, nu i4:de
§§, af 3:dje Art.; äfvensom vid beslutet i den
till 2:dra Art. 2 §. hörande fråga örn tariffen
för enkla verks beskattning, samt att icke an¬
taga Utskottens jemnknings-förslag vid urte
eller nu torde §. af 2:dra Art.; men i allt öf¬
rigt blef Utskottens Memorial, med deruti in¬
tagne Voterings-propositioner, af Ståndet bi¬
fallet;
Vid förnyad föredragning bifallit Eocpe-
ditions-Utskottets Memorial N:o 237 , med för¬
slag, det Rikets Ständer uppdraga ät samtli¬
ge de öfrige Utskotten, att genom deras Can-
zlier upprätta och till Expeditions-Utskottel
öfverlemna fullständige Alphabeliska Sak-regi¬
ster öfver alla inom hvarje Utskott handlagde
frågor och ämnen, med hänvisning till Nu¬
mer af Betäukandet, samt pagina, hvarest fram¬
ställning derom till Rikets Ständer blifvit af-
låten; och beslöt Ståndet, i sammanhang der¬
med, att anmoda öfrige Utskotten att tillse,
så väl att upprättandet af ifrågavarande Regi¬
ster varder skyndsammeligen företaget och be¬
hörigen ful 1 följd t, som ock att dessa Hand¬
lingar derefter till Expeditions-Utskottet in¬
sändas.
§.
Företeddes och lades på Bordet
Den u December.
0
Ec c Iesi ast ika Pastor al-Utskottets Utlåtan¬
de, i anledning af gjorde anmärkningar vid
Formulairen lill Mortalitets-och Folkmängds-
Tabeilerne, så lydande:
Högvördiga Preste-Ståndet har till dess
Pastoral-Ulskott dfverlemnat så väl flere af
Prostarne slnjoiij darell, Östberga Grape och
Dillner inom Ståndet gjorde anmärkningar,
som några från hemmavarande Embets-bröder
lill Ståndet insände förslager, åsyftande, hå¬
de de förra och de sednare, att genom för¬
kortade anteckningar, förenklade controllör
och förtydligade rubriker, göra Mortalitets-
och Folkmängds-Tabellerne på samma gång
mera svarande mot deras ändamål och min¬
dre besvärlige vid deras författande. Dessa
anmärkningar och förslagen, öfver hvilka
Kongl. Taht 11-Commissionens Secreterare, Herr
Hof-Marskalken Lejonmarks yttrande blifvit
hegardt och benäget meddeladt, har Utskot¬
tet med uppmärksamhet granskat, ocb får
deröfver, ofta begagnande de af bemälde Herr
Hof-Märskalk gifne upplysningar, sitt vörd¬
samma Utlåtande afgifva, hvaruti de olikar¬
tade ämnena upptagas i samma ordning, i
hvilken de på Tabell-formulairen förekomma.
I allmänhet har först blifvit anfördt, att
efter det förra upplagan utgått, ocb en ny dy¬
lik för 1828 och följande årens Tabeller blif¬
vit besÖrjd och utdelad, allmänt klagas öfver
det dertill begagnade papperets usla beskaf¬
fenhet, hvarföre Motionairen föreslår, attKongl.
Tabell-Commissionen må åläggas begagna full¬
godi och stadigt skrifpapper, samt att donna
to Den 3 December.
förändring må, med den nuvarande oduglig
ga upplagans casserande, genast vidtagas.
Utskottet, som med Motionairen lill alla
delar instämmer deruti, att papperet i de
Formulairer till Mortalitets-Tabelier, hvilka
de sednare åren blifvit utdelade, varit af högst
usel beskaffenhet och nära obrukbart, bör
upplysa , att ingen ny upplaga utaf Mortali-
tets-Tabellen blifvit besörjd och utdelad se¬
dan 1821, och icke ånyo besörjes förr än
1831. Papperet blef af tillfälliga orsaker,
dem Commissionen icke kunde undanrödja,
ganska uselt, och större delen af upplagan
genom Tryckarens försorg kringsänd, innan
Commissionen om papperets beskaffenhet blifvit
underrättad, Men så snart denna blef känd,
skrefs till Consistorii-Notarierne, ätt på Com^
missionens bekostnad låta omplanera dep re?
dan tili Dom-Capitlen kringsända upplagan,
och Commissionen lät lissera den del, sorn i
Stockholm var qvarliggande, hvarigenom den,
såsom bifogade prof-ark utvisar, blef fullt bruk¬
bar. Papperet deremot i Formuiairet till
Folkmängds-Tabellen har allt igenom varit
godt och icke gifvit anledning till någon kla¬
gan. Då således utrönt är, att Kongl. Tabell
Commissionen, som uti ingen nion är skyldig
till papperets sämre beskaffenhet, långt ifrån
alt hafva åsyftat den, såsom Motionairen för¬
mäler sig hafva hört, varit och är omtänkt
alt förekomma dylika olägenheter, finner Ut¬
skottet för sin del, att anmärkningen ingen
åtgärd föranleder, utan hemställer^ vördsamt
att den må förfalla.
Den a December. 11
Samma Motionair liar äfven , med myc¬
ket fog, fäslat uppmärksamheten derå, att
Tabell-formulairerne borde med mindre njugg¬
het, än hittills skett, utdelas, så att i Prost-
Archiverne reserv-exemplar må finnas, hvilka
kunna användas i deras ställe, som råkat
blifva maculerade eller skadade. Jemte det
Utskottet, på det orsaken till nuvarande brist
ej må orätt bedömas, anser sig böra upplysa,
att Kongl. Tabell-Commissionen utdelat For-
mulairen efter de reqvisilioner, som ifrån
Consistorii-Notarierne ingått, samt alt i Stock¬
holm ett betydligt antal reserv-exemplar va¬
rit att tillgå både för Slifts-Styrelserne och
enskilde Tabell-författare, om de till erhål¬
lande af sådane sig hade anmält, men att,
då någon anmälan i delta afseende icke skett,
Kongl. Commisdonen ej anat den brist, som
verkligen egt rum; får Utskottet vördsamt
tillstyrka en så ökad reqvisition af Formulai-
rer för hvarjeStift, att ett nödigt antal reserv¬
exemplar må finnas både vid Doni-Capitlen
och i Prost-Archiverne; och torde det bö¬
ra i underdånighet hemställas till Kongl. Maj:t,
huruvida dessa reserv-exemplar skola erhål¬
las gratis, eller mot skälig betalning.
Vid Mortalitets-Tabellen är anför dt: Art,
B. Om H och K bibehållas sådane de äro, tyc¬
kes vara alldeles öfverflödigt att upptaga i B
de dödas ålder, emedan| denna fullständigt
controlleras af G och H. Det minsta förse¬
ende vid inprickningen i B förorsakar, utan
all nytta, ett stort besvär. Skulle H och K
borttagas, så får i B den ifrågasatte förändrin¬
12 Den 2 December.
gen naturligtvis icke göras. (Utskottet anser
det anförda vara välgrundadt , och tillstyr¬
ker anmärkningen.)
Art. C. Att, hvilket Utskottet äfven
föreslårj denna artikel må utgå. Så angelä¬
get det ar att känna de fattige medan de lef¬
va , så utan ändamål synes det vara att, se¬
dan de äro döde, serskildt uppföra dem i Ta¬
bell. Bättre vore att här upptåga oäkta barn,
soin dö under 3 års ålder, dä man kunde haf¬
va någon controll på det sätt, huru de skötas.
Men olämpligt vore upplaga dem (såsom för¬
slaget gör) efter Stånd, då Föräldrarne, en¬
ligt nu gällande Författningar, ega rätt att va¬
ra och förblifva okände.
Art E och Fy. Rörande dessa Art. bör,
såsom Utskottet håller före, i anmärkningar-
ne på Tabell-formulairen den upplysning med¬
delas, alt i E och sista Columnen upptagas de
mödrarj hvilka fått blott / barnj och detta
dödjo dt j samt i de 3 föregående Columner-
ne mödrar,, hvilka fäet flera hanis dessa
mätte hafva varit lef vande eller döda; hvar¬
emot uti y böra uppföras alla dödfödda hanis
ensamme föddes eller i flerhet och jemte lef¬
vande. Detta torde förekomma allt missför¬
stånd och gifva nödig controll; hvaremot
Utskottet icke finner skäl vara att, såsom en
anmärkare velat, utesluta dödfödde från E, e-
medan man skalle hafva samma uppgift i y,
hvilket icke är händelsen; ty om en barna¬
föderska fått aine dödfödde, så kommer i i
E och 2:ne i y. Icke heller kan Utskottet
bifalla det förslag, som Tahell-Commissionens
Den i December. i3
Secreterare gjort, att i E främst insätta en
Column för mödrar, hvilka fått blott i lef¬
vande barn, ty härigenom skulle Tabell-för-
fattarens besvär okas, men controllen hvar¬
ken blifva säkrare eller enklare.
il vad en anmärkare vttrat, att det är li-
%/ '
ka onödigt upptaga dödfödde, som det anses
att upptaga missfall, kan Utskottet icke bifal¬
la. Olyckshändelser af denna art böra onek¬
ligen af Styrelsen vara kände, på det vetas
må, när och i hvad mon åtgärder emot dem
böra tagas; men endast de förra kunna i Ta¬
bell antecknas, emedan de hos Presterskapet
anmälas, då deremot de sednare vanligen för¬
hemligas.
Icke heller kan Utskottet instämma der¬
uti, att barnaföderskornas ålder bör utelem-
nas, emedan, såsom anmärkaren förmenar, det
är onödigt vela vid hvad ålder qvinnan födt
barn. Utskottet tror väl ej att denna upp¬
gift är egentligen nödig, men kan ock ej från¬
känna den all vigt, då den upplyser vid hvad
ålder qvinnans fruktsamhet börjar och upp¬
hör, vid hvad ålder physiska och oecononsi-
ska omständigheter medgifva ägtenskapers in¬
gående m. m.
Art. G. Emot den förändring, som en
Ledamot yrkat, att specificalionen af döds-å-
ret må begynnas med 91 eller 96 i stället för
ior, möter intet hinder; hvarföre den til 1-
styrkes.
Art. H och K, Att dessa begge artiklar
må i den mon blifva indragne eller förkorta¬
de, att endast specificationen af olyckshändel-
Den 2 December.
serne och en anmälan, hvilka sjukdomar vä*
rit allmännare gängse, utaf dem qvarstå, tve¬
kar Utskottet så mycket mindre att med fle¬
re anmärkare tillstyrka och önska, som Kongl.
Tabeli-Commissionen, i anledning af Prosten
Grapes år 182b ingifne Memorial, och på de
många och betydande skäl, hvilka, af Högv.
Ståndet väl kända, här ej behöfva anföras,
lärer hufva beslutat att en sådan indragning
eller förkortning, i hvad den på Commissio-
nen ankommer, tillvägabringa. Blifver dell
verkställd, så förfalla af sig sjelfva alla öfri¬
ge mot dessa artiklar gjorde anmärkningar.
Men bibehållas artiklarne, så anser Utskottet
följande dervid föreslagne ändringar börä
Kongl. Majrts Höga pröfning underställas; a)
sjukdomarne uppställas i Alphabetisk ordning;
b) epiteten elakartad vid halsfluss, elaka vid
frossor utgå, såsom säkerligen egande bety¬
delse för en Läkare, men för en icke Läkare
förefallande öfverflödige, enär man i allmän¬
het anser det för elakt och elakartadt, som
förorsakar döden; c) långvariga vid diarrhéerj
och allmän vid vattusot, nogare bestämmas
eller borttagas. Att, såsom yrkadt blifvit,
införa flere dödsorsaker, eller den fordom bru¬
kade rubriken okänd> oangifven j synes öf¬
verflödigt, då de ledige raderne lemna För¬
fattaren tillfälle inskrifva hvad dödsorsak han
ännu behöfver, äfvensom rubriken okända o«
angifven.
Efter en anmärkare nämnt den obetydli¬
ga och af de fleste sannolikt förklarade om¬
ständigheten, bör Utskottet anmäla, att på
Den 2 December. 15
Åfphabetiska registret rubriken Hydrophobie
blifvit genom tryckfel hän vist till N:c i9,
dragsjuka, i stället för N;o 20, vattuskräck.
Art M. Utskottet tillstyrker hvad här
blifvit föreslaget, att rubriken äkta, oäkta
barn, Jädda inom året förtydligas sålunda:
äkta, oäkta barn under ett års ålder.
Art. JV. Såsom 3:dje Columnen i denna
artikel föranleder många och besvärliga misstag,
hvilka om de ock sällan qvarstå i de Tabel¬
ler, som till Kongl. Commissionen inkomma,
desto oftare finnas i de till Prost-Expedilio-
nerne ingående, så begäres en sådan ändring
i rubriken eller så bestämd föreskrift i an-
mäi kningarne, att missförstånd ej kan ega rum.
Om summa personer i 4-‘de Columnen skall
upptaga blott ena makan af hvarje upplöst
ägtenskap, så bör föreskrifvas, att blott den
först aflidne upptages i N, men den sednare
aflidne i M, blund enklingar och enkor, och
i detta fall bör 3:dje Columnen tvådelas i
kön. Är åter meningen den, att summa per¬
soner i 4Colunuien skall Upptaga alla un¬
der året aflidne gifta, och såsom sådane an¬
ses båda makarne i ett genom begges död
upplöst ägtenskap; så bör föreskrifvas, alt
ingendera makan i ett genom begges död upp¬
löst ägtenskap bör tecknas bland enklingar
och enkor, samt alt hvarje upplöst ägtenskap
i 3:de Columnen skall i i\:Ae Columnen mot¬
svaras af 2:ne personer, en af hvardera könet.
Delta Oaktadt blifva dock uppgifterne uti 3:dje
Columnen mindre tillförlitlige. Uti en stör¬
re Församling fordras mycken special-känne-
i6 Den a December,
dorn af folket, ett godt minne och ihärdig
uppmärksamhet Iros Tabell-författaren, för att
observera att begge makarne under året afli-
dit, hvarföre i underdånighet torde böra hem¬
ställas, om Columnen: Degges dödjär af dea
vigt, att den behöfver bibehållas.
Art. P. Det har väl blifvit yrkadt, att
hela denna artikel, äfvensom N och O, borde
alldeles utgå; men Utskottet finner ej skäl att
tillstyrka det, emedan ett Tabell-verk synes
bora upplysa, huru många ingångne ägtenskap
äro af den art, att de naturligen icke med¬
gifva utsigt till lifsfrukt. Deremot tror Ut¬
skottet, för sin del, att rubrikerne: Mannens
förstaj andraj tredje gifte kunna, utan ringa¬
ste skada borttagas, samt att någon föreskrift,
rörande makarnes comparativa ålder, bör med¬
delas, så att Tabell-författaren ej behöfver
tveka hvar lian skall teckna hjonelaget, då t.
ex. mannen är 3i och qvinnan 28 år.
Art. O. Prosten Hammar gr ens förslag,
eller Folkmängdens beräknande för hvar¬
je år, på det sätt, att man å ena sidan upp¬
tager återstoden från förra året, födde och
inflyttade, samt å andra sidan döde, utflytta¬
de och återstoden till nästa år, är så enkelt,
lätt och vid flera tillfällen af nytta, att Ut¬
skottet tillstyrker dess upptagande i Mortali-
tels-Tabellen.
I afseende på Folkmängds-Tabellen är an¬
märkt:
Art. lil. Att orden flere_, färre j sum-
nuij skillnad, borde för redighelens skull er¬
hålla
Den s December.
hålla hvardera sin rad. Men Utskottet anser
ej denna ändring af hehofvet påkallad. Ut¬
gör mankönet flere^ qvinkönet deremot färrej
så lemnäs begge orden outstrukne, och ziffrorne
förklara dem fullständigt. Heldre tillstyrkte Ut¬
skottet, att hela denna Artikel borttages, och Art.
III. i Hamrnargrenska Folkmängds-Tabell en i
stället antogs. Derigenom blefve den åsyfta¬
de uppgiften redigare, samt förklaringarne lill
C och Art. VII alldeles ohehöflige.
Art. IV. A. §. c. En anmärkare har
förment, att inga utur tjenst gangne från §. k
kunna vara att här införa, samt att en ser¬
skild Column borde finnas för lösdrifvare.
Utskottet kan ej dela denna mening. Onek¬
ligen finnas i stor mängd tjenstehjon, gångne
utur tjenst med så betydlige pensioner och
testamenten, att de af deni hafva sin berg¬
ning, och ej behöfva vara fattigvården lill
last, hvarföre de till fallighjon ej kunna hän¬
föras; hvad lösdrifvare beträffar, så kan för
dem väl lämpligen ingen Column fordras, då
de af Staten ej erkännas och enligt Lag ej få
finnas. Äro de före Tabellens författande ej
fasttagne eller till lofligt -Näringsfång tvinga-
gade, så är deras plats på näst den sista ra¬
den i §. e hos per sönerj som ej höra lill an¬
nan titel.
Art. IV. A. §. f. Härvid har blifvit yr-
kadt, dels att äfven äldre Nybyggare, än se¬
dan sista quinquennium, borde å anvist ställe
upptagas, dels aLt serskildt rum borde finnas
för sådane åldrige Bönder och Torpare, hvil-
Prest-St. Prot. 1829. Band. XII 3
iS Den a December.
ta utan förbehållet undantag afstått sin gård
åt barn eller andra, och med dessa lefva i
sambröd. Hvad förrå punkten beträffar, är
Utskottet af den tanka, att Nybyggare vid
andra Quinquennii-Tabellens författande bör
hafva ingått i någon af de flere här specifi¬
cerade classer och således icke mera benäm¬
nas Nybyggare, utan Bonde, Torpare m. m.,
allt efter beskaffenheten af den jord han in¬
nehar. Den sednare punkten synes ej så vig¬
tig, att en serskild Column erfordras, utan
tillstyrkes i stället, alt rubriken: Åldrige Bön¬
der och Torpare, sorn upphört med Landt¬
bruk , och lefva af undantag, må få detta
tillägg, eller med barn eller andra ingått
brödlag (lefva i sambröd).
Art. IV. A. § h. Utskottet delar den
önskan, som blifvit yttrad, alt i anmärknin-
garne å Tabellen må upplysas, hvilka närin¬
gar i denna §. skola upptagas, antingen de
serskildt skattlagde eller ock de under egen¬
domens skattläggning inbegripne,\\. e. Husbe-
hofs-qvarnar, Sågar, Tegelbruk m. fl. Serde¬
les bör detta bestämmas i afseende på Mas¬
ugnar, hvilka i de flesta fall äro upptagne
under egendomens skattläggning. Deras ar¬
betare äro vanligen Bergsmän, Torpare m. m.
och förekomma i Husförhörs-böckerne nästan
aldrig under namn af Hytt-arbetare, Masmä¬
stare, Vaktmästare, Uppsättare o. s. v. Såle¬
des kunde väl hända, att Tabellen upptager
flere hyttor, utan att nämna någon enda arbe¬
tare vid desamma
Art. IV. A, §. L. Till den ändring, att
Den a December. 19
första rubriken bär blifver: Fattige, som un-
derhållas af enskilde, samt den andra: Fatti¬
ge, som njuta underhåll hemma af Försam¬
lingen, finner Utskottet skäl, och tillstyrker
densamma.
Art. IV, A. §. n. Utskottet instämmer
med anmärkaren deruti, att bestämdt bör fö-
reskrifvas, huruvida de till denna §. hörande
personer skola i Tabell upptagas af Fån "-Pre¬
dikanten, och honom ensam, eller äfven af Pre-
sterskapet i den Församling, från hvilken Tån¬
garne äro komne. Utan denna upplysning
kunna de blifva upptagne på 2:ne ställen. Att
Fång-Predikanten ensam upptager dem sy¬
nes väl vara det rälta. De böra i hemorten
afFöras såsom bortflyttade.
Art. IV. A. §. o. Vid denna §. har
blifvit anmärkt, att serskild Golumn erfordras,
ej mindre för oäkta barn hos sina mödrar,
än för enkor, hvilka lefva hos sina barn el¬
ler andra, till hvilka de afstått sin egendom.
Uti förra afseendet är Utskottet alldeles af
samma tanka som anmärkaren, och tillstyrker
den nya Coiumnen. Din Kongl. Författnin¬
gen af 1778,0m hämmande af barnamord, sy¬
nes icke kunna lägga något hinder emot den¬
na rubriks införande, enär mödrarne i Ta¬
bellen icke göras kände, men deremot all¬
mänt på landet jemte barnen nämnas så väl
i Dop-boken som, då barnen hos dem vistas,
i Förhörs-boken. Hvad den andra yrkade nya
Coiumnen vidkommer, anser Utskottet forsin,
del densamma obehöflig, emedan de af an¬
märkaren ifrågasatte enkor, efter Utskottets
20 Den a December.
tanka, böra upptagas under rubriken: Enkor,
som lefva af egna medel.
Art. VI. Dä uppgiften om hushållens
förmögenhet i de flesta fall ej kan blifva an¬
nat än Tabell-författarens enskilda opinion,
och således temmeligen osäker, tillstyrker Ut¬
skottet den underdåniga hemställan, om ej
denna uppgift kunde få försvinna, och den
om hushållens talrikhet ensam qvarstå.
Hvad Utskottet således yttrat och före¬
slagit, underställes vördsamt Högv. Ståndets
pröfning; och då Utskottet förmodar att Stån¬
det, i anledning af de gjorde anmärkningarne,
beslutar en underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit, tillstyrker Utskottet, att vid denna un¬
derdåniga skrifvelse må bifogas, för aLt kom«
ma Kongl. Tabell-Commissionen tillhanda, så
väl de inom Ståndet vid Tabellerne gjorde
anmärkningar, der motiverne till de föreslagne
ändringar utförligt äro framställde, som de
förslag till Formulairer, hvilka Biskopen m. m.
Doctor Hedren till Ståndet inlemnat, och dem
både Utskottet och Kongl. Tabell-Commissio-
nens Secreterare ansett vara af det värde, alt
de förtjena närmare granskas.
Slutligen bör Utskottet icke underlåta
meddela Högv. Ståndet den förklaring, som
Tabell-Commissioneus Secreterare till Utskot¬
tet afgifvit, att Kongl. Tabell-Gommissionen,
sorn önskar Tabell-Verkets fullkomnande, ger¬
na och med tacksamhet emotlager anmärknin¬
gar, upplysningar och förslager, hvilka kunna
insändas både till Dom-Capitlen och direct
Den a December. ai
till Commissionen, samt skola begagnas i den
rnon de pröfvas förtjena afseende.
Stockholm den 28 November 182c).
Joli. O loj TV allin. N. Kellström.
Abr. Ahlc/vist. J. Wahlström.
Th. Moren.
Carl Jac. af Nordin.
Likaledes lades på Bordet
Ecclesiastiska Utskottets Lag-Af delnings
Memorial N:o 24, i anledning af Prosten De-
dekinds Motion rörande Prest-rältigheternes
utgörande på Gottland, af följande lydelse:
Uli bär bilagde Memorial, som uppläst
i Högv. Preste-Slåndet den i7:de December
sisth år blifvit till Ecclesiastik-Utskottets Lag-
Afdelning remitteradt, har Prosten Magister
J. Dedekind väckt Högv. Preste-Ståndets upp¬
märksamhet på de fleie i sednare tider gjorde
försöken till upphäfvande af Goltländska Pre¬
sterskapets välfångne Privilegier och nedtvin¬
gande af dess både på Författningar och billig¬
het grundade löne-vilkor; emot hvilket olagliga
förfarande Prosten anhållit om det Högv. Pre¬
ste-Ståndets bistånd och förord. Sedermera
bar Utskottet fått från Kongl. Ecclesiastik-
Expedilionen sig tillställde de vidlyftige Acter-
ne i detta mål, ur hvilka ett fullständigt
sammandrag detta Betänkande bilägges, för att,
i händelse Högv. Ståndet så för godt finnér,
äfven åtfölja dess underdåniga skrifvelse till
Kongl. Maj:t.
33
Den a December.
Det mätte vara i allmänhet önskvärdt,
om hvarje Landskap af Riket egde de för
roenskligheten vigtigaste behof tillfredsställde:
en själavård anförtrodd ål ett tillräckligt Pre¬
sterskap, hvilket i mindre folkrika Försam¬
lingar kunde känna hvarje åhörare och i e-
genllig mening vara allom allehanda; närbe-
lägne, icke ombytlige Gudstjenst-tillfällen i
Kyrkor, rymlige äfven för en liilvexande folk¬
mängd, och i sitt byggnadssätt tryggade mot
en hastig förvandling, eller vanskligheten af
folkets vilja och förmåga alt dem underhålla ;
Scholor i hvarje Församling, försedde med
Lärare, hvilkas aflöning äfven med boställe
icke behöfde fruktlöst sökas, men förefanns
gifven. Gottland eger i utmärkt mon dessa
förmoner; men i stället för alt värdera den¬
na dyrbara återstod af ett forntida välstånd,
och den, vore det äfven med någon uppoff¬
ring, vidmakthålla, har derstädes i sednare
tider visat sig ett oroligt begär att upphäfva
detta goda skick, tvista med nuvarande Lära¬
re om deras rättigheter, samt föreslå dessas
förringande eller indragning af en stor del
Prest-lägenheter, hvarigenom med känbar för¬
lust äfven det obefordrade Presterskapet ho¬
tas, hvilket i tjenst inträdt under förhopp¬
ning om närvarande förhållandes bestånd. Des¬
sa lör Gottlands Presterskap i första hand,
men äfven ytterst och hufvudsakligen för
Samhället i det hela, menliga Förslag, under¬
stödda der man bort vänta att de skulle
motverkas, hafva väckt Gottländska Prestei-
skapets oro, och föranledt detsamma, alt dels
Den a December. a 3
utan omgång inför Konunga-Thronen frambä¬
ra sina bekymmer, dels lill häfdvunna rättig¬
heters värn både vid 1817 års och innevaran¬
de Riksdag begära Preste-Slåndels underdå¬
niga förord. I ett sådant förevetande gäller
det att pröfva, om skälen till den föreslagne
rubbningen äro giltige. Ett sådant skulle
framställa sig, om Fäderneslandet i det bela,
lidande af det förhållande som är, vann af ett
förändradt. Men nu befmnes, att af den re-
duction man yrkar å Prest-lägenheter och
Prest-rättigheter Stats-Verket vinner in¬
tet, emedan det icke har någon Krono-tion¬
de på Ön, der ali Tionde från urminnestid
tillhört Ecclesiastik-Verket, hvars minskade
inkomst således icke skulle öka Statens. Det
förebäres, att rättvisa mot. Tionde-gifvare for¬
drar lättnad i deras bördor. Äfven om desse
voro dryg;}, borde noggrant mot hvarandra
vägas de andliga och de materiella, de allmän¬
na och de enskilde förmonerne.
Rättvisa kan dock ej med skäl åbero¬
pas för nedsättning i Jord-egendomars pras-
stationer, enär desse från urminnestid ålföljt
jorden i arf, köp, byte, skifte och i allmän¬
het laga fång. Billighets-grunden torde ock
vara vacklande, emedan Landet, hvilket utan
klagan intill år 1810 burit sina utskylder till
Presterskapet, nu är i tilltagande genom be-
tydlige odlingar ochfeger utsigt lill ännu stör¬
re sädes-production genom altappningen af
5o,ooo tunneland Myror, till hvilket löfvan-
de företag Ständerne vid denna Riksdag visat
beredvillighet alt lemna biträde, Jemnfördt
24 Den st December.
med ett Hemman pä fasta landet, skulle väl
ett Gottländskt synas öfver höfvan till Pre-
sterskapet onereradt, då det, enligt Wisby
Consistorii förslag, skulle utgöra 7 Tunnor, och
enligt Presterskapets något deröfver i Sädes-
lionde, utom några mindre rättigheter; men
det bör ej uraktlåtas, att hvarje Hemman öf¬
verhufvud eger omkring i3o tunneland åker
och ängsmark samt mer än 320 tunneland
hagar, skog och utmark på en i allmänhet
fruktbar och gifvande jordmon, och att det ic¬
ke erlägger Tionde till Kronan, således på
det hela ej lärer vara mera beskattadt, än Hem¬
man i Sveriges flesta Landskap. Enligt Lands-
höfdingens sednast afgifne Fern-Årsberättel¬
se, äro ock Extra Ordinarie skatlebördorne fö¬
ga betungande. Det kan icke heller undfalla
uppmärksamheten, att Presterskapet äfven med
denna drygare Tionde icke är bättre lönadt än
i det öfriga Sverige, då per medium hvarje
Pastorat endast utgöres af 24 Mantal. Att å-
ter, enligt Konungens Befallningshafvandes för¬
slag och önskan, tillden grad sammanslå Pa-
storaterne, att de från 43 endast borde utgö¬
ra 21, skulle icke allenast hindra Gottland
att med skäl kunna utgöra ett serskildt med
eget Gymnasium också nyligen försedt Stift,
såsom det dock i anseende till sitt isolerade
läge bör vara, menock upphäfva alla de än¬
nu vigtigare, först anförde förmonerne af en
fullständigare Presterlig vård och allmännare
folk-undervisning.
Ehvad med större eller mindre giltighet
i Aclerne finnes anfördt för Tionde-gifvares be-
Den a December.
hof af lättnad, lärer det dock vara oemötsä-
geligt, att en sådan icke kan laglikmatigt å-
stadkommas utan Presterskapets frivilliga be¬
gifvande; ty om än Konungens Befallnings¬
hafvande, med en i Embets-skrift oförmodad
Grundlags-tolkning, kunnat förneka Prest-rät-
tigheternes innefaltning och stöd uti Prester¬
skapets genom Regerings-Formens 114 §• trJg"
gade Privilegier, lärer det dock vara tillräck¬
ligt, att ur dessa Privilegier i sådant afseen¬
de anföra endast 2:ne §, § , nemligen den 3:dje,
der Presterskapet försäkras att oförryckt bi¬
behålla alla sina välfångne friheter, donatio¬
ner och förläningar, alldeles efter brefvens
innehåll; och den /[ide, serdeles hitlämpliga,
af innehåll: ”att Landshöfdingen icke får till¬
egna sig någon disposition öfver Presterska¬
pets underhålls-spannmål, och dem, sorn den¬
samma är anslagen, något men och hinder
tillfoga.” Utskottet kan ej heller gilla den
yttrade åsigt, alt, om än Conventions-stadgan
af år 1648, som försäkrar Gottländska Pre¬
sterskapet om oqvald besittning af sina inne-
hafvande Löne-Förmoner, måtte medgifvas e-
ga helgden af ett Contract, hvarå Konungen,
utan Contrahenternes begifvande, endast till¬
hörer att förklara det otydliga, Presterska¬
pets rättigheter här i öfrigt skola blifvit upp-
häfne genom Konung Cari. XI:s Bref af den
32 Julii 1693, enär Högstbemälde Konung,
bättre underrättad om verkliga förhållandet,
just i delta Bref återkallat, således såsom för¬
hastad ansett, sin egen året förut vidtagne
åtgärd med reduclion af Gottländska Prester-
a6 Deri s December,
skåpets Tionde, samt restituera! Presterska-
pet i dess förut innehafda rätt, hvilken ock
alltsedan ej allenast fortfarit oförkränkt, men
ock, enligt Läns-styrelsens eget erkännande,
blifvit ytterligare försäkrad genom Kongl.
Brefven af den 20 Aug. 1720, den i3 Julii
1731, den 3o October 1747. den 28 Septem¬
ber 1752, den 21 April 1773, den i5 Janua-
lii 1798 och den 11 Julii 1800. Ännu min¬
dre kan Utskottet finna, huru af den omstän¬
dighet, att vår nu regerande Allernådigsle
Konung icke serskildt gifvit sin Höga stadfä¬
stelse till förenämnde Conventions-stadga och
öfrige Författningar om Gottländska Prester¬
skapets rättigheter, någon må hemta skälig
anledning att anse desamma till kraft och
verkan suspenderade, då Konunga-försäkran
naturligtvis gäller för hela Landet och såle¬
des hvarje dess del, samt den af Konun¬
gen besvurne Grundlagen i allt fall tryggar
Prest-Privilegierne, uti hvilka så väl Gott¬
ländska, som allt det Svenska Presterskapets
välfångne och af ålder innehafde fri- och rät¬
tigheter måste ega sitt säkra stöd. Så hafva
äfven både samtlige Riks-Stånden vid 1747
års Riksdag ansett en då förevarande enahan¬
da fråga; och vid detta Riksmöte, uppå väckt
Motion inom det Hedervärda Bonde-Ståndet
om ändring- i Preste-Tiondens utgörande på
Gottland, hafva de 2:ne Riks-Stånden, hos
hvilka frågan redan blifvit afgjord, nyligen
förklarat sig dertill icke kunna lemna bifall,
då dermed åsyftades en rubbning af Prester¬
skapets Privilegier och rättigheter.
Den a December. 27
Det är således icke genom tvång och ho¬
telse att förlora rättigheter, dem man vill
kalla osäkra, menai välvilja, som ett vid des¬
sa välfångne och erkände rättigheter lagligen
trvggadt Presterskap bör kunna förmås att
med Försaralingarne aftala om begifvanden,
vare sig i belopp och antal, eller uppbörds¬
sätt af sina inkomster. Endast på denna väg
af belåtenhet, billighet och aktning för åhö¬
rares skäliga önskningar, eger man ock att
vänta eftergift å Presterskapets sida, enär å
andra sidan anspråken bestämmas af sann
upplysning, känsla för högre angelägenheters
värde, kärlek till Lärare och billig omtanka
för deras anständiga utkomst.
Det är också sådane i de Kongl. Förfalt-
ningarne af åren 1810, 1816, 1819 och 1823
föreskrifne öfverenskommelser, som Utskottet,
i närmaste öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts i Dess Nådiga Skrifvelse lill Sin Be¬
fallningshafvande och Consistorium i Wisby
af den 23 April 1823, förklarade Nådiga vil¬
ja, anser så mycket heldre på Gottland böra
befrämjas, som Conventions-stadgan af år
1648, genom sin ålder torde till nuvarande
förhållanden i vissa delar vara mindre lämp¬
lig, och i synnerhet den mängd af rällighels-
artiklar, hvilka den innehåller, troligen mera
än deras total-belopp, vållat missnöjet med
deras utgörande, hvarföre ock Presterskapet
sjelfmant föreslagit denna inskränkning till
ett mindre antal.
I följd af allt detta får Utskottet för sin
del tillstyrka den underdåniga hemställan, alt
28 Den 3 December.
Kongl. Maj:t täcktes, genom förnyad Allmän
Kungörelse till Vederbörande på Gottland,
uppmana lill dylika öfverenskommelsers in¬
gående hvar helst de antingen icke redan
äro ingångne, eller ock, efter till ändalupen
tid, icke mer ega gällande kraft. Men då
den fördom lärer hos Gotliändska Allmogen
uppstått och genom några, såsom det vill sy¬
nas, ensidige Emhets-myndigheternes åtgärder
vara befästad, likasom en ny reglering af
Prest-rättigheterne skulle innebära dessas för¬
ringande, ehuruväl en sådan i förväg gifven
förlust å ena Contralientens sida ingalunda
i de Nådiga Författningärne åsyftas, utan fast
heldre en utjeinnkning af all öfverdrift, å
hvilkendera sidan den förefinnes, föreslår Ut¬
skottet derjemte, att Ståndet i underdånighet
förordar Gotliändska Presterskapets anhållan,
det läcktes Kongl. Majit i Nåder förklara
Convenlions-stadgan ega sin i grund af Pre-
ste-Ståndets Privilegier gällande och förbin¬
dande kraft, hvar helst i dess ställe icke in-
trädt eller inträder en godvillig ömsesidig öf¬
verenskommelse för längre eller kortare tid,
träffad enligt de i Nådiga Författningarne
stadgade grunder.
Väl har ock Gottländska Presterskapet i
underdånighet aflemnat förslag till Prest-rät-
tigheternes utgörande inom Öns samtlige Pa-
storater; men då detsamma icke allenast af
Läns-styrelsen, som dock här egentligen och
mer synes hafva fört Tiondegifvares talan,
utan ock af Consistorium blifvit ansedt nog
högt tilltagetj äfvensom det icke heller ännu
Den a December. 29
lärer hafva kommit till Församlingarnes pröf¬
ning, anser Utskottet sig icke kunna tillstyr¬
ka, att det i sitt närvarande skick må till
Nådig stadfästelse anmälas, ehuru det torde
kunna tjena till upplysning vid de tillstyrkte
Conventionerne. Deremot och då af Hand-
lingarne är upplyst, aLt inom åtskillige För¬
samlingar finnas serskilda öfverenskornmelser,
ibland hvilka, om än flere Presterskapet till
men kunna vara på hvarjehanda sätt tillvä-
gabragte, likväl också synes vara sådane, med
hvilka man ömsesidigt bör vara belåten; men
Konungens Befallningshafvande, utan undan¬
tag och närmare pröfning, förklarat sig icke
vilja någon af dem alla till Nådig fastställel¬
se anmäla; anser Utskottet sig böra vördsamt
framställa sin tanka, alt i Preste-Ståndets un¬
derdåniga skrifvelse slutligen må anhållas örn
Nådig föreskrift till vederbörlig pröfning af
alla nu ingångne Conventioner, hvarefter så
många, som finnas upprättade på billiga grun¬
der, måtte till Nådig fastställelse ofördröjli¬
gen varda anmälde. Utskottet tror det goda
ändamål härigenom skola vinnas, att sedan
några Församlingar åtminstone blifvit genast
skiljde från den olyckliga tvisten och den
löga mindre obehagliga osäkerheten i Lärares
och Åhörares inbördes förhållanden, skall
exemplet, och ännu mer Kongl. Majlis öfver
hvarje billig förening betygade Nådiga väl¬
behag, till sans och samdrägt småningom å-
terkalla dem, hvilka, af hvad ensidig beräk¬
ning och förhoppning som helst, härtills vi¬
sat en afgjord obenägenhet att ingå öfverens-
3o
Den a December.
kommelser, erbjudne med billigt afseende å
Presterskapets lagliga rätt.
Det återstår för Utskottet alt kortligen
yttra sig öfver några i Handlingarne intagne
förslag, hvilka med hufvudfrågan: ega sam¬
manhang. Deribland förekommer först Lands-
höfdingens tillstyrkan, att en Comilée måtte
sättas, som egde att bestämma Pasloraternes
reduction, Tionde-sättningen, indragne Prest-
gårdars utarrendering m. m. Delta project
som synes stå i samband med ett stort, vid
denna Riksdag framställdt förslag till omform¬
ning af Sveriges hela Cameral-beskaffenhet och
icke lärer böra utbrutet afgöras, är ock i
strid med Författningarne om sättet till Con-
ventioners upprättande, ur hvilka skäl det ic¬
ke är antagligt. Hvad dernäst vidkommer
Wisby Consistorii hemställan, att Öns Pa¬
storater måtte indelas i 5 Classer, samt äfven
en del af Presterskapets Tionde anslås lill
Schol-Lärares aflöning, anser Utskottet, i öf¬
verensstämmelse med Presterskapets deremot
gjorda protest, en med det öfriga Sveriges oli¬
ka Classification af Gottlands Pastorater och
en deraf följande serskild befordringslag för
Öns Presterskap för ingen del kunna till¬
styrkas, äfvensom Schol-Lärares aflöning på
Presterskapets bekostnad vill synas mindre
billig. Lika litet kan å andra sidan Utskot¬
tet med sitt förord biträda Gottländska Pre¬
sterskapets önskan, att Församlingarne skulle
betagas deras Val-rättighet, och Prest-lägen-
lieter bortgifvas genom lottning, enär Försam¬
lingarne sjelfva icke frånträdt eller lära från-
Den a December,
3 j
träda den vid Consistoriella Pastorater i Grund¬
lagen stadgade Val-friheten, icke heller lott¬
ning är ett vid Prest-lagenheters tillsättande
i Svenska Kyrkan vedertaget bruk.
Utskottet, som detta allt lill Högv. Stån¬
dets upplysta pröfning vördsamt öfverlemnar,
skall oek likaledes inkomma med förslag till
den underdåniga skrifvelse, som kan blifva
en följd af Högv. Ståndets i detta vigtiga och
grannlaga ärende fattade beslut. Stockholm
den 3o November 182g.
Pehr Thyselius.
J. H. Kinnander. II. O. Holmström.
P. O. Gravander. A. Z. Pettersson.
G. R. Lagerstråle.
§. 5.
Nedanstående från Ecclesiastika Pastoral-
Utskottet inkomne Memorial upplästes och lä¬
des till Handlingarne.
Sedan Contracts-Prosten , Theologise Li¬
centiaten , Magister Jonas Wahlström, uti
Motion af den iorde December sisth år,
önskat och yrkat uti Redaclionen af Böndags-
Placatet den ändring, att Pr esterskapets skyl¬
dighet uti Högbemäldte Placat anbefalld, att
grannehgen uppteckna dem som utan laga
förfall pä Böndagarne försumma att bivista
Gudstjensten, må förbigås eller alldeles upp¬
höra, och endast en uppmuntran ske till Fol¬
ket j att så väl Böndagar, som öfrige Helg-
och Söndagar} mangrannt bivista Gudstj en¬
3 a Den 2 . December.
sten, uti hvilken önskan Högv. Ståndets alla
Ledamöter instämde; och Ecclesiastik-Expe-
dilionen på denna Motion behagat göra det
afseende, att, uti det den 3i:sla i ofvannämn-
de månad daterade Böndags-Placat för inne¬
varande år, denna det Högv. Ståndets önskan
i det närmaste redan blifvit uppfylld, fann
Utskottet ingen vidare åtgärd härvid vara af
nöden, i förhoppning att den benäget ändra¬
de redaclionen allt framgent bibehålJes, Stock¬
holm den 28 November 1829.
Joh. Olof TVullin, Ahr. Ahlqvist.
J. TVahlström. Th. More’n.
Carl Jac. af Nordin.
§. 6.
Föredrogs å nyo och bifölls Rikets Hög-
lofl. Ständers E.xpeditions- Ut sholts Memorial
N:o 277, med öfverlemnande af Förslag till
Charlas-Sigillatae-Förordning.
§ 7*
Vid förnyad föredragning af Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
Utlåtande N:o 98, angående en jemnare för¬
delning af Roterings-besväret vid Westerbot¬
tens Regemente, anförde
Prosten Grape: De Höglofl. Utskotten
hafva funnit sig, som orden i Utlåtandet ly¬
da, föranlåtne att hufvudsakligen inskränka sin
åtgärd till hemställan hos Rikets Höglofl. Stän¬
der
Den 2 December. 33
der om återförnyande af deras vid r 818 och
i8a3 årens Riksdagar gjorda underdåniga an¬
hållan om ett skyndsamt vidtagande å Styrel¬
sens sida af feådane åtgärder, som lill verk¬
ställigheten af ett redan öfver sextio år gam¬
malt beslut kunna finnas närmast ledande;
men så vidt jag kunnat förstå Utskottens nu
vidfogade förslag, innehåller det något, som
hvarken öfverenssläminer med Rikets Höglofl.
Ständers förenämnde underdåniga anhållan¬
den, eller åt Rotehållare vid Westerbottens
Regemente bereder den fördel, hvarom de
uti det utöfver sextio år gamla beslutet blif¬
vit försäkrade.
Under anförande, att så väl 4:de punkten
af det för meranämnde Regemente den 3o
Mars 1967 stadfästade Rotei ings-Verk, som
Kongl. Resolutionen den 9 September 1801
tydligen innehålla, att icke. någon viss del
af de sedan år 1765 upptagne och skattlagde
Nybyggen, men alla sådana lägenheter utan
undantagjborde till Ordinarie Roteringens för¬
stärkning användas, hvaraf, enligt Rikets Stän¬
ders tanka, borde följa, det ali undersökning
om Rotehållarnes större eller mindre behof af
understöd från Ny‘hemmanen vore öfverflö¬
dig j anhöllo Rikets Höglofl. Ständer uti un¬
derdånig skrifvelse den 6 December 1823, det
Kongl. Maj:t täcktes om ifrågavarande Rote-
jemnknings skyndsamma företagande i Nåder
låta besörja, på sätt och enligt de grunder,
som i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
d. 17 April 1818 äro föreslagne, samt med
Preste-St. Fröt. 1829, Band. XII. 3
34
Den 2 December.
iakttagande af hvad Rikets Ständer uti un¬
derdåniga skrifvelse» 1823 ytterligare härom
föreslagit.
Uti Rikets Högloft. Ständers ofvanberör-
de underdåniga skrifvelse!- hafva Höglofl. Ut¬
skotten trott sig sakna i bestämda uttryck ut-
taladt förslag till verkställbara grunder för
Rote-jemnknmgen, samt föreställt sig, att en i-
bland orsakerne till det med förrättningen
inträffade uppehåll bör sökas i denna obe¬
stämdhet, den Utskotten således genom sitt
nu afgifne förslag velat undanrödja. Utskot¬
ten föreslå bland annat, att genom allmän
beräkning af Rote värde t inom Westerbottens
Regemente, dess belopp af medeltal må ut¬
rönas, samt, med ledning deraf, den afkast¬
ning i penningar taxeras och fastställas, sorn
hvarje Rote bör ega att påräkna, för att, u-
tan äfventyr af egarens eller åboens bestånd,
kunna en Soldat underhålla; att hvarje Stam-
Rote, hvars beräknade afkastning icke uppgår
till denna summa, må tilläggas fy lina den ge¬
nom inrotering af Ny-hemman , hvilkas frihets¬
år tilländagått; samt att Ny-hemman, hvilka
efter ofvannämnda grund icke behöfva anslås
lill nu varande Stain-Rotars understöd, må
antingen i beständige Rotar indelas, eller med
Rotefrihets-afgifts erläggande lilis vidare fort¬
fara.
Hvad Utskotten sålunda föreslagit kan ej
förenäs med det 1767 stadfästade Roterings¬
verk och 1801 års Kongl. Resolution, hvil¬
ka tydligen innehålla, ätt icke någon viss del
af de sedan år 1765 upptagne och skattlagde
Ven 2 December.
35
Ny byggen, utan alla sådana lågenheter utan
undantag bora ti il Ordinarie Voteringens för¬
stärkning användas. Äfvenså ar Utskottens
förslag oförenligt med Rikets Höglofl. Stän¬
ders vid i8a3 års Riksdag inför Thronen
JYamlagde oell bestämdt uttalade åsigt, alt i
följd af nyssnämnde Contract, enligt Rikets
Ständers tanka, all undersökning om Rote-
hållarnes större eller mindre behof af under-
stöd vore öfverflödig. Höglofl. Utskottens
förslag är ock löijakteligen icke verkställbar!,
med mindre det behörigen uppgjorde och
fastställde Roterings-verket i vederbörlig ord¬
ning upphäfves. Jag känner ej hvad som för¬
än! edt Utskotten att väcka, och upptaga frå¬
ga härom. Mig veterligen har ingen Kongl.
Proposition och ingen Motion från Stånden
blifvit gjord i detta ämne. Ock jag vågar
förhoppas, att det Högv. Ståndet vid denna
Riksdag, såsom vid de föregående, fattar ett
med gällande och aldrig öfverklagadt Contract
enligt beslut, samt anhåller vördsammast om
återremiss af Betänkandet, på det Höglofl.
Utskotten malte få tillfälle att från förslaget
utesluta hvad som icke kan bestå med Role-
Conlraclet och Rikets Höglofl. Ständers i stöd
deraf tillförene yttrade underdåniga önsk¬
ningar.
Doctor Häggblad: Jag måste äfven instäm¬
ma uti Prosten Grapes anförande. Det är o-
nekligt, att hans anmärkning är grundad och
med verkliga förhållandet öfverensstämman¬
de. Rikets Höglofl. Ständer vid 1818 och 1S23
årens Riksdagar hafva försäkrat Rotehållarne
36
Den a December.
vid Westerbottens Regemente, att få tillgodo¬
njuta den förstärkning uti Roteringen Kongl.
Stadfästelse» af 1767 års Roterings-Verk och
1801 års Kongl. Resolution innehålla. Att
således nu antaga en sådan afvikelse från ol-
vannämnde grund 3:dje punkten af Betänkan¬
det föreslår, vore i min tanka högst olämp¬
ligt. De hittills skattlagde Ny-hemmanen, som
skulle uti Ordinarie Rotering ingå och förde¬
las på 1100 Rote-nurner, äro icke heller så
många, att den derigenom uppkommande lin¬
dringen uti Roterings-bördan för gamla Ro-
tarne kunde blifva serdeles afundsvärd. Väl
ser jag ogerna återremisser, sedan Riksdagen
nu varat på 14.'de månaden, men i en för
Wester- och Norrbotten så vigtig angelägenhet
måste jag likväl med Prosten Grape derom
vördsamt anhålla.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Då genom Prosten Grapes an¬
förande är upplyst, att den i närvarande Be¬
tänkande föreslagne underdåniga skrifvelse»
icke öfverensslämmer med. den förlidne Riks¬
dag i ämnet afläts, vissa nu uppgifne vilkor
ock anses för Orten mindre lämplige, synes
mig att, med afslag å Betänkandet, nuvaran¬
de Ständer kunde inställa all åtgärd, och det
så mycket heldre, som af Handlingarne be-
finnes, att Målet ännu icke af Regeringen blif¬
vit pröfvadt, emedan det mer än 4 år legat
i Kammar-Collegium. Sinsemellan stridige
och dertill onödige åtgärder af Rikets Stän¬
der vilie jag icke tillstyrka.
Prosten Anjou: Äfven jag inser visserli¬
Den a December.
gen vigten af tie anmärkningar Prosten Gra-
pe anfört och tror, att de höra föranleda till
återremiss. Men då Provincen Westerbotten,
hvilken nu innefattar de båda Wester- och
Norrbottens Län, i afseende på uppodling och
folkmängd är uti märkligt tilltagande, och
troligt är, alt l. ex. om ett Sekel, både dess
Hemmantal och dess Folk-numer kunna vara
mer än fördubblade, synes mig å andra sidan
föga rimligt, att en äldre författning, gifven
under helt andra förhållanden, skulle everld-
ligen blifva gällande, och Provincens Rote-
rings-skyldighet aldrig kunna höjas öfver det
fixa antalet, som nu, sedan en stor del Rotar
genom sista Fredslutet bortgingo, knappt lä¬
rer gå lill iooo man.
Jag ville föreslå en medelväg. Må Pro¬
vincens Rotehållare njuta det dem lofvade un¬
derstödet, genom tillägg till nuvarande Rotar
af alla de Ny-hemman, hvilka redan i skatt in¬
gått, ja äfven af dem, som till skattläggning
beredde, ännu begagna frihets-år, så snart
nemligen desse tilländagått. Men må åter de
Hemman, hvilka hädanefter upplagas och
successivt skattläggas, bilda en reserv, hvar¬
af i framtiden nya Rotar kunna inrättas. Här¬
igenom kunde den, serdeles i en gräns-pro-
vince, af behofvet påkallade tillökningen i
Militair-styrkan småningom beredas.
. Contracls-Piosten Hallström: Äfven jag
har icke kunnat inse den bättre rättvisa och
billighet, som förmått Högloft. Utskotten att
skilja sig från den enkla framställning, sora
i detta ämne år i8a3 gjordes. Pikets Slän¬
38
Den 2 December.
der funno då billighet och rättvisa fordra ic¬
ke endast, att det biträde, hvarom Rotehål-
larne vid Westerbottens Regemente blifvit
försäkrade, ej mindre genom det år 1767 stad-
fästade Roterings-Verket, än Kongl, Resolutio¬
nen af den 9 Sept. 1801, måtte dem skynd¬
samt tillgodokomma, utan ock, att i enlighet
med desse försäkringar alla sedan 1765 upp¬
tagne och skattiagde Ny-hemman borde till
Ordinarie Roteringens förstärkande användas;
hvadan Rikets Ständer i sin underdåniga skrif¬
velse till Kongl. Maj:t anhöllo, alt äfven de
lägenheter, hvilkas frihets-år ännu ej tillända-
gått, måtte vid jemnknings-förrättningen an¬
tecknas och provisoriskt fördelas på de ganda
Rotarne. Nu är åter ifrån dessa allmänna
stadganden en dubbel afvikelse föreslagen , i
så måtto, att dels icke alla skattiagde Ny-hem¬
man skulle till de gamla Rotarnes förstärk¬
ning anslås, utan blott de, som kunde efter
ett visst åsatt Rote värde finnas behöflige, hvar¬
emot de öfrige skulle, antingen indelas i nja
ständige Rotar, eller ock fortfara med Rolefri-
hets-afgifts erläggande, dels ock, att i händel¬
se de lägenheter, hvilkas frihets-år redan lili¬
and agått, icke skulle befinnas ti 11 räck lige för
nuvarande Stararotars understödjande, desse
Stamrotar dock borde, utan framdeles anspråk
på ytterligare understöd, åtnöja sig med en
tillbörlig andel af nu befintlige tillgångar. Jag
tror mig icke behöfva erinra, huru Rikets
Ständer sålunda tillstyrkas att bryta helgden
af ett stadfästadt Roterings-Verk och framfar-
ne Konungars försäkran, icke heller utsäga,
Den 2 December.
huru föga värdigt det kan vara Rikets Stän¬
der att vackla i en redan uttalad rätls-åsigt.
Jag vill allenast instämma med Prosten Gra¬
pe och Doctor Häggblad i deras begäran o ra
Reta n k a 11 d e ts å ter re m iss.
Dorn * Prosten Heurlin och Pr osten 2-
strand instämde uti Grefve Schwerins Utlå¬
tandet vidfogade Reservation.
Utlåtandet blef härefter, på grund af de
gjorde anmärkningarne, återrernitteradt.
§• 8.
Då nu å nvo föredrogs Lag-Utskottets
Utlåtande N:o 13^, i anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets Betänkande K:o 57 ,
angående väckt fråga om utfärdande af en
Lag, som fores kr ifver, huru af handlingar om
sä kallade undantag, eller fördel, samt om
upplåtelse af. nyttjände-rätt till jorda-del, sko¬
la lagföljas, anförde
Biskopen och v. Talmannen nr. m. Doctor
af Wingård: De många och vigtiga anmär k¬
ningar, som mot förra Betänkandet i 3 Riks¬
stånd afgåfvos, synas mig icke med tillräck¬
lig öfverläggning vara prötvade af det Höglofl.
Utskottet, då de sägas försvinna såsom obe¬
tydlige. För irrig åtminstone qvarstår oafvis¬
lig den betänklighet vid undantags- och för-
dels-afhandlingars intecknande, att denna åt¬
gärd, af hvilken all deras säkerhet hädanef¬
ter skulle bero, så lält kan uraktlåtas af de
ålderstigne, som gemenligen för sig betinga
dessa vilkor. Hittills hafva Ury förutan des¬
sa öfverenskommelser haft helgd och bindan¬
4o
Den a December.
de kraft, om an blott tecknade i vittnens när¬
varo. Är frågan om köp, böra undantags-vil-
koren inflyta i Köpe-brefvet, och om delta nå¬
gonstädes icke är så fullständigt, som veder¬
bör, måste denna osed aflysas. Knapphändig¬
beten vid Ivöpe-brefs författande, eller beqväm-
ligheten att icke i det upptaga hvad i Köpe-
Contractet innehålles, kan ej med skäl föran¬
leda ett äfventyrligt Lagstadgande. Jag ser i
Förslaget en ny Conjunctur-Lag till Credit-
förhållandens gunst. I allmänhet är en så¬
dan, snart sagdt Lex in CasUj icke att gilla,
än mindre då den sätter på spel moraliske
förhållanden och förbyter förtroendet Föräl¬
drar oell barn emellan till en juridisk iaktta¬
gelse. En stormvind går fram i vårt mate¬
rialistiska tidehvarf, som jagar doftet af hu¬
manitetens blomma. Henne ville jag freda,
till dess ovädret förflugit, då hon ock skall
bära bättre frukter, än den förmenta Lagstift¬
nings-vishetens Sodoms-äpplen.
Häruti instämde Prosten Grevillius^ Con-
tracts-Prosten Agrell, Prosten Elfstöm, Kyr¬
koherden Ahlqvist och Prosten Grape.
Dom-Prosten Heurlin instämde med
Biskop af Wingård. Den föreslagne Inteck¬
ningen skulle medföra onödige utgifter, och
då den tillika , för att vara gällande, måste
hvarje io:de år förnyas, kunde lätt härida, alt
gamla undantags-hjon, genom försummande af
denna formalitet, gingo miste om sitt lagligen
betingade och nödige underhåll. Om, såsom
i min hemort allmänt iakltages, de vid köpet
vilkorade undantags-förmoner intagas uti Kö-
Den 2 December. 41
pe-Contractet och antecknas uti Köpe-brefvet,
iir å ena sidan undantags-rätten fullkomligt
betryggad, och å den andra hafva nya köpa¬
re och Intecknings-tagare tillfälle att göra sig
underrättade om de onera, som vidlåda Hem¬
manet. Jag yrkar afslag på Betänkandet,
Biskopen m. m. Doctor Faxe och Pro¬
sten Broome' instämde med Biskop af Win¬
gård och Dom-Prosten Heurlin.
Dom-Prosten Holmström: Jag strider icke
mycket för bifall till detta Utlåtande, uti
hvars sednaste behandling jag icke deltagit;
men då det uppgifne förslaget, som enligt
min åsigt icke saknar goda skäl, blifvit med
nog omilda termer bemött, anser jag mig
skyldig att derom yttra några ord. Lag-Ut¬
skottet har så mycket mindre åsidosatt ett
billigt afseende på det öma moraliska förhål¬
landet mellan Föräldrar och barn, eller nä¬
ra anhörige, sora det just åsyftat att tillväga¬
bringa en laglig säkerhet till betryggande af
af de förraoner, hvilka en Son eller en Måg
tillerkänner åldrige Föräldrar. Erfarenheten
vittnar, att gamla undantags-hjon genom en
egendoms försäljning till andra, tredje man,
just gått i mistning af sin fördel eller undan¬
tag, derföre att detsamma icke varit inteck-
nadt. Om säljaren är bedräglig, saknar ju
en sednare köpare all kännedom om att un¬
dantag finnes, som graverar egendomen, och
han bestrider då lagligt deras utgörande,
hvarigenom verkligen inträffat, att torftige för-
dels-innehafvare blifvit frånkände rättigheten
att utur egendomen njuta sitt undantag till
42
Den a December.
godo oell blott blifvit hänvisade att hålla sig
till den bedräglige säljaren. Om än motsat¬
sen äfven någon gång inträffat, nemligen att
undantags-hjonét njutit sin rätt utur egendo¬
men, så har orättvisan drabbat den nya kö¬
paren, hvilken ej egt, eller kunnat förskaffa
sig kännedom om sådana tysta gravationer.
För att trygga rättvisan å ömse sidor, har Ut¬
skottet derföre föreslagit, att undantag böra
intecknas. Man invänder väl att ömsesidig
säkerhet vunnes genom det stadgande, att un-
dantags-betinget skulle i Köpe-brefvet införas;
men jag ber att deremot få erinra, det un-
dantags-häfvarens rätt derigenom göres ännu
mera vansklig, då den kommer att bero an¬
tingen af säljarens möjliga oredlighet att för¬
tiga undanlaget, eller af en möjlig connivence
mellan säljare och köpare att utur Köpe-af-
handlingen utesluta detsamma. Dessutom kun¬
de i allt fall en Intecknings-tagares rätt der¬
igenom förnärmas, enär han icke ens genom
lagligt Gravations-bevis kan erhålla kunskap
oin denna slags tysta förmonsrätt, hvilken of¬
ta tillintetgör all den säkerhet, som genom
Inteckning sökes. Om borttagandet af slika
tysta förmons-rätter kan kallas ett offer åt
tids-conjuncturen, så offrar äfven jag gerna
åt denna conjunctur, som vill befrämja alla
rättsenliga medel alt betrygga den ofta, ty
värr! nog litet vårdade Allmänna Crediten.
Med Dom-Prosten Holmström förenade
sig Contracts-Prosten Östberg och Professoren
Hasselroth.
Prosten Anjou: Jag instämmer så myc-
Den 2 December. £fi
het heldre med Biskop af Wingård och Dom-
Prosten Heurlin, sons jag anser Utskottets
förslug hafva utgått från en falsk förutsätt¬
ning. Man har nemligen antagit såsom gif¬
vet, att undantags-vilkor icke i Köpe-brefvet
ingå, och sålunda kunna för en blifvande ny
köpare undandöljas. Deremot har jag i min
ort samma erfarenhet, sorn Dom-Prosten Heur¬
lin nämnt rörande sin hembygd, nemligen att
så snart dylika vilkor äro betingade, uppta¬
gas de alltid i första Uppbuds-Protocoilet och
i Faste-domen, om icke specifikt, dock sum¬
mariskt, med termen emot vilkor af tegan,
eller emot serskildt betingade undantags-vil¬
kor o. s. v. Den, hvars i ätt härpå beror, har
således alltid en ledning att efterfråga sjelfva
Contraclet.
Skulle Domare i någon ort annorlunda
procedera, lärer det vara ett missbruk, som
genom bestämd föreskrift bör höfvas. Härige¬
nom kan ändamålet vinnas, utan alt stadga
den till så mycken omgång och så många
möjliga förluster ledande Intecknings-skyldig-
heten.
Professoren Gravander". Efter hvad jag
förnummit, skrifvas Köpe-brefven i olika Lands¬
orter olika; dels qvilteras i dem helt enkelt
hela Köpe-summan, dels med tillägg, ’’på
sätt Köpe-Contractet innehåller.” Då undan¬
tag vid jordköp göras, anser jag nödigt att,
efter utfärdad föreskrift, dessa betingade un¬
dantag hädanefter i Köpe-brefvet specificeras.
Då detta förevisas såsom åtkomst-handling för
hemulandet af köpet, och hlifver i JDomslo-
44 Den 2 December.
t
lens Protocoli samt i ulfärdadt Faste-bref in¬
taget, bordet i min tanka genom utkommande
Förordning varda stadgadt, att ingen vidare
Inteckning, eller dennes förnyande, behöfves,
utan att säljaren af fastigheten är för alltid
igenom förstnämnde operation tryggad vid si¬
na i Salu-afhandlingen betingade förmoner.
Icke sällsynta händelser visa, att en Son
eller Måg, som med afgjorde och öfverens-
komne undantag köpt Hemmans-delar, kommit
på obestånd, och nödgats sälja sin vilkorligt
köpta jord, och vid detta salu förtegat un¬
dantagen. Det vore bedröfligt, om Föräldrar
genom en sådan tillställning skulle förlora
sitt påräknade understöd för ålderdomen. De
kunde derigenom , ej otroligt, komma Faltig-
Vérket till last. Man känner i sjmnerhet me¬
nighetens dels förtroende till slutet aftal, dels
okunnighet om vådan af icke iakttagen Inteck¬
nings förnyande. I detta sista af mig för onö¬
digt ansedda fall, hvarest oftast behofvet för
lifsbergning gjort undantags betingande nöd¬
vändigt, sedan Föräldra-välviljan för barnens
tidigare och lättare bosättning förmått de för¬
re till egendomens ' öfverlåtande, finner jag
icke heller, att Domaren bör hafva, örn han
ock önskade det, att af den fattige undanta¬
garen påräkna inkomst genom bevis om In¬
tecknings förnyande, rörande undantag.
Jag skulle vara kall för mensklighetens
sak och sälta torftige undantagsmäns lifs¬
bergning för ålderdomen på spel, och dervid
tillika äfventyra nya okände, ja ursprungli¬
gen ingalunda förmodade utgifter för Fattig-
Den 2 December.
45
Yerketj om jag tillstyrkte bifall å Betänkan¬
det. Jag yrkar afslag å detsamma,
Dom-Prosten Heurlin: Dom-Prosten Holm¬
ström har yttrat, alt Utskottet genom det
nya stadgandet velat än ytterligare betrygga
undantagens rätt, hvilken nu äfventyra? vid
nya köp, örn säljaren fördöljer eller icke är¬
ligt uppgifver förhållandet. Den nya egaren
skulle icke vara förpligtad uppfylla den för¬
res förbindelser, hvilka han hvarken känt el¬
ler iklädt sig. Men då undantags-mannen vid
Hemmanets afträde förbehållit sig vissa för-
moner, hvilka äro alt anse som vilkor för e-
gande-rätten, och behörigt Contract derom
blifvit upprättadt och uti Köpe-biefvet inta¬
get, kan undantags-rällen ej göras af nya köp
beroende, utan måste okränkt bibehållas. En
ny köpare kan ej få större rättighet än den
förra egt, och man kan icke sälja hvad man
icke eger, eller på andra vilkor än man det
lagligen innehafver.
Contracts-Prosten Nordin: Sedan vingle-
riet och advocatoriska spetsfundigheten hunnit
lill den höjd, att hvarken gamle undantags¬
folk, eller egendoms-köpare betryggas af gam¬
la Lagen, synes bäst vara, att på sätt Hög-
lofl. Lag-Utskottet föreslår, gora slut på ore¬
dan. De öfverklagade svårigheterne, att hvart
tionde år förnya Inteckningen, äro för de gam¬
le undantags-folken ej större än för omyndi¬
ge barn. Blifva de gamle i deras höga ålder¬
dom barn på nytt, som ej förstå bevaka de¬
ras rätt, så gifvas dem af Domaren, på anhö¬
riges eller vänners anmälan, Förmyndare el¬
46 Den a December.
ler gode Män, hvilka deras rätt bevaka* Ef¬
ter 60 å 70 års ålder behöfva de gamle ej
många Intecknings-förnyelser. Man kan icke
sätta mycken 1 it på Köpe-brefven, hvad un¬
danlags- förmonerne angår. Dessa förmoner
införas vanligen icke uti Köpe-brefven, utan
endast i Köpe-Contracterne. Dessa Contra-
cter pläga ej för Domstolen uppvisas; ingen
Lag bjuder, att de skola der uppvisas eller
inprolocolleras. De kunna således förkomma.
Efter det de gamles Hemman gått i flere köp,
skulle väl någon oredlig säljare för nya köpa¬
ren från fjerran ort kunna förtiga de un-
dantags-förmoner de gamle i Contractet sig
betingat. Skall nya köparen erlägga, hvad
han vid köpet ej lofva t ? gifva undantag, hvar¬
om han ej kunnat få kunskap vid Domstolen ?
Eller skola de gamle förlora? Domar skola
härom fallit olika vid olika Domstolar. Om
än jord-innehafvaren, som ej sig bättre före¬
sett, dömes att gifva undantags-förmonerne,
är förlust ändå möjlig; jorden kan vara in¬
tecknad, jord-innehafvaren gör Concurs; hvar
är här säkerheten för de gamle. Dock, de
bora hålla sig till den, som med de gamle
uppgjort undantags-och Köpe-Contract; godt.
Men än örn han, sedan han sålt Fastigheten,
blifvit utfattig, hvad blir väl der att skör¬
da? Således, just till säkerhet för de gamle,
Önskar jag att Betänkandet antages.
Dom-Prosten Heurlin: Svaret på den af
Prosten Nordin framkastade fråga, till hvil¬
ken uudantags-egaren skal! hålla sig, i hän¬
delse den sista köparen är utfattig och ej för¬
Den a December.
mår utgöra undantaget, kan lått gifvas med
orden: till Hemmanet.
Contracts-Prosten Nordin: En värd Ta¬
lare har yttrat, att gamle undantags-folk,
som mot undantags-förmoner, i Köpe-Con-
tract bestämde, deras Hemman åt barn öfver¬
lemna, aldrig enligt gällande Lagar kunna
förlora deras undantags-förmoner, i tby, alt
de ega att bålla sig till jorden. Detta med-
gifves, om nemligen de gamle, på sätt Lag-
Utskottet föreslår, i vanlig Intecknings-väg ta¬
git jorden i pant. Men utan denna lagenliga
Inteckning eller jord-pantsättning finnes för
de gamle ingen fullkomlig säkerhet.
Biskopen m. m. Doctor Hedre'n instäm¬
de med Dom-Prosten Holmström. Man bor¬
de visserligen orna för de vigtige förhållan¬
den, hvarigenom åldrige personers bergning
betryggades, men det borde .dock icke ske på
andra lika vigtige förhållandens bekostnad. Ett
sådant var egande-rättens helgd. Ståndet ha¬
de redan funnit att de omyndiges tysta för-
mons-rätt borde underordnas denna, och
samma skäl gähle äfven bär. Om man förbi¬
såg detta, torde man komma till ett resultat,
hvarigenom deras ställning biefve mindre be¬
tryggad än den man ville undvika, då det
var naturligt att den bedragne köparen ofta
skulle liksom uppmanas att smyga sig förbi
den lagliga skyldighet, som han ovetande fått
sig ålagd.
Biskopen och v. Talmannen rn. m. Doctor
af Wingård: I min tanka gifver Köpe-brefvet,
tillbörligt för fattad t, all erforderlig säkerhet.
48
T)en a December.
Jag skulle dock mindre vara emot Inteckning,
om icke med den vore förenadt vilkoret af
dess förnyande efter viss tidrymd. Undanta¬
garen är redan gammal vid Inteckningen; än
äldre, minneslösare, oförmögnare alt sitt vår¬
da, då den skall förnyas. Egennyttan vinner
vid hans glömska, och huru sannolikt således
att den afgörande formaliteten uteblifver, men
med detsamma ålderdomens välfärd förspil-
les? Jag har lifligt deltagit i Bonde-Ståndets
farhogor för detta stadgande, och min känsla
vägrar att antaga det.
Professoren Moren: Jag förenar mig med
Biskopen och v. Talmannen uti att anse In¬
teckningen, åtminstone dess förnyande hvart
iorde år, obehöflig. Svårligen kari undanta¬
get, äfven utan formelig Inteckning, kallas en
lyst förmons-rätt. Denna förmons-rätt kan föl¬
ingen, som den rörer, blifva okänd. Då åbo
med undantag afstår egendom, upprättas der¬
öfver en fullständig afhandling, som lagfares
och inprolocolleras vid samma Domstol, hvil¬
ken, då egendomen å nyo öfvergår i annans
hand , gifver uppbud och utfärdar Köpe-bref.
Är äfven Domaren främling och obekant med
förhållandel, så är Nämnden nödvändigt i
tillfälle att meddela behöflige upplysningar.
En köpare, ifrån samma ort känner på för¬
hand det vid egendomen fästade undantag.
En ifrån annan ort handlar väl ej på slump,
utan frågar sig för, och ser i de flesta fall de
gamle, hvilka af egendomen förbehållit sig ål-
derdoms-bröd, på stället boende. Huru de¬
ras
Den a December. 49
ras rätt, sedan den en gång af Domstol Blif¬
vit erkänd oell försäkrad, kan förloras eller
ens göras tvistig, förstår jag icke. Jag har
sett flera fordna egare på samma gång hafva
undantag på samma egendom; jag har sett
sådan egendom för 3:dje och 4-de gången säl-
jås till främmande och oskylde; men jag har
aldrig hört omtalas någon tvist om de gamles
rätt, och jag tror orsaken vara, att man hvar¬
ken velat eller kunnat finna anledning dertill.
Contracts - Prosten Agrell: Förevarande
Lag-förslag anser jag ej vara af behofvet påkal-
ladt, och befarar att, om det antages, den
säkerhet man åsyftar skall blifva mindre, än
den man eger i redan gifne Lagar och urål¬
drige bruk. Genom Inteckning blir visserli¬
gen säkerheten gifven för de io första åren,
men den blir så mycket mindre för den på¬
följande tiden, då förnyelsen af en Inteck¬
ning så lätt kan uteblifva af glömska, liknöjd¬
het eller uppsåt. För framtida säkerhet är
det bättre, att förbehållne fördelar eller un¬
dantag införas uti Köpe-afhandlingarne, sorn
stadfästas af Domaren, till den kraft och ver¬
kan Lag förmår, hvaraf ingen förn3^else be-
höfves, utan gäller beslutet för första sälja¬
rens hela lifstid, i hvars hand Hemmanet än
må komma. Hvad som blifvit nämndt, att
Domares uraktlåtenhet att intaga undantags-
vilkoren i de för köparen och säljaren utfär¬
dande Expeditioner skulle medföra osäkerhet
och oreda, bevisar för mycket och följaktli¬
gen intet; ty nied lika fog kunde man ock på-
Pr este-St. Prot. 1829, Band. XII. 4
5o Den a December.
stå, alt genom Domarens försumlighet att
verkställa begärd förnyelse af en egande In¬
teckning, skulle hela fordrings-anspråket för¬
falla, och att det således äfven vore osäkert
att söka förvara sin rätt genom Inteckningar.
För öfrigt skulle dessa stränga försigtighets¬
mått, att inteckna undantags-lolter eller för¬
delar, störa det goda förhållandet, som efter
naturens lag bör råda mellan Föräldrar och
barn. För en Son eller anhörig, som på öf-
verenskomne vilkor emoltager en Fastighet,
bör det icke ens vara tänkbart, att öfverens-
komnielsen kan ryggas eller att den åldrige
Fadern eller Välgöraren skall kunna besvikas.
En samvetspligt behöfver ej omgärdas af så
mångå eller stränga främmande Lagbud. Det
4:de Budordet i Guds lag är tillräckligt, och
den verldsiiga Lagen bör endast tillbakahålla
hvarje försök att bryta de heliga band, som
förena närskylde med hvarandra. Det vore
en besynnerlighet, att en Far, som kanske al¬
drig någonsin under sin lefnad sökt genom
Inteckning säkerhet för lån till oskylde, nu
skulle på ålderdomen tvingas att vidtaga den¬
na utväg mot sina egna barn. Lagen skulle
sälta honom i ett mindre vänligt förhållande
till sina närmaste, och stifta misstroende inom
kretsen af den husliga omvårdnaden, hvarest
ömsesidig kärlek, förtroende och tillgifvenhet
utgöra den säkraste Inteckningen. Gamla För¬
äldrar äro de dyrbaraste Inventarier, som öf-
verlemnas åt barnen till sorgfällig omvård¬
nad, och de årliga afgifterne till deras un¬
derhåll äro oföränderlige grundräntor, som
Den 2 'December. 5i
ingen annan makt än döden eller räntetagar-
nes egen eftergift kan förminska eller upphäf¬
va. Jag kan icke tillstyrka bifall till ett
Lag-förslag, som, i stället för åsyftad större
säkerhet för åldrige personer, i sjelfva verket
försvagar den i längden, och lätt skulle för¬
orsaka en brytning i förtroligheten inom de
husliga kretsarne.
Contracts - Prosten Nordin: I min ort,
och säkert flerestädes, pläga Köpe-brefven van¬
ligen ej innehålla annat än säljarens och kö¬
parens namn, Hemmanets namn och läge,
summan som qvitteras, samt datum, under¬
skrift och vittnen. Köpe-Contractet innehål¬
ler allt det öfriga. Nog går det an alt i Lag
ålägga Domare att, så länge undantags-folken
lefva, i sjelfva Faste-brefvet införa de betin¬
gade undantags - förmonerne, och det hvarje
gång köp fästes. Men om undantags-förmo-
nerne aldrig blifvit för Domare uppgifne, el¬
ler ock om Domaren försummar att dem in¬
föra, hvad blir här för säkerhet? Domaren
skall väl ersätta skadan, men Domaren kan
vara concurs-mässig; hvad vill man der ta¬
ga? Att öfverlemna allt åt barnens goda vil¬
ja och huldhet mot sina gamla Föräldrar, der¬
till vill jag ej råda. Många hafva så blifvit
bedragne. Äfven hårdhjertade barn finnas.
De kunna dessutom dö. Barnbarnens För¬
myndare kunna knappa in för de gamle så
långt Lag tillåter. Således endast säkerhet i
Inteckning.
Prosten Forslind instämde med Biskopen
af Wingård , och hemställde om icke all nö¬
52 Den 2 December.
dig säkerhet, utan att tillgripa de i dessa fall
vådliga Intecknings-formaliteterne, kunde vin¬
nas derigenom, atl alla undantags-förmoner.
specifikt upptagas i Köpe-brefvet. Denna Hand¬
ling måste vid nästföljande Köpe-afhandling
inför Rätten förevisas, och följäkteligen obser¬
veras. Då ingen kan sälja en egendom med
bättre rätt än han densamma innehafver,
skulle det synas, som både undantags-egarens
och den nya köparens säkerhet igenom ett så¬
dant stadgande vore ti i I rackel igen bevarad.
Efter 10 års förlopp är undantags-egaren mer¬
endels att anse såsom barn på nytt, och bör
dess säkerhet då ej blifva beroende af iaktta¬
gandet af en formalitet, hvarom han knapt
kan anses ega medvetande, än mindre för¬
måga att sjelf besörja eller genom andra be¬
sörja låta.
J anledning af Prosten Forslinds yttran¬
de, att all nödig säkerhet vore vunnen genom
undantags införande i Köpe-brefvet, erinrade
Dom - Prosten Holmström, att åtminsto¬
ne icke en sednare Intecknings-tagares säker¬
het derigenom bereddes, enär det Gravations¬
bevis, som denne kunde fordra och erhålla,
icke innehöll någon underrättelse om undan¬
tagets förmonsrält framför den Inteckning,
som honom kunde beviljas.
Prosten Forslind anmärkte, att sällan nå¬
got så stort lån lemnades på ett Hemman, att
icke undantags -förmonerne kunde betäckas.
Lånegifvaren, som hade nödigt att veta pan¬
tens egenskap, som belänades, vore dessutom
af sin egen säkerhet uppmanad att göra sig
Ben u December $3-
underrättad genom Köpe-brefvets förevisande
om de vilkor, hvarunder Hemmanet af Lån¬
tagaren innehades.
Sedan discussionen förklarades slutad och
den framställda proposilionen till bifall å fö¬
revarande Utlåtande med både Ja och Nej
besvarades, blef efter yrkad Votering följan¬
de Voterings proposition vid justeringen gillad:
,JBifaller Ilögv. Ståndet Lag-Utskottets Utlå¬
tande N:o 107? Den det vill, lagge Ja - den
det icke vill, lagge Nej; vinner Nejså af-
slås förevarande Utlåtande, och beslutes, att
i alla Köpe-bref bör hädanefter specifik upp¬
gift på alla betingade undantag och fördelar
intagas.”
Omröstningen, i laga ordning verkställd,
utföll med 17 Ja emot 26 Nej 3 hvadan Lag-
Utskottets förevarande Utlåtande var afslaget.
% 9-
Bifölls vid förnyad föredragning Lag-Ut¬
skottets Betänkande N:o i38, öfver Herr Pehr
Gustaf Cedersclijölds Motion om ändringar i
Kongl. Förklaringen den 23 Martii 1807.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård samt Prosten Åstrand reservera¬
de sig mot Ståndets bifall lill sednare delen
af detta Betänkande.
§ *0.
Vid förnyad föredragning biföl lös L^ag-
Utskoltecs Betänkande!! och Utlåtanden:
N:o 13g, öfver Herr Fredric Leonhard
Rosenyvisfs Motion om stiftande af en Lag,
54
Den a December,
sora stadgar ersättnings-skyldighet för Doma¬
re, hvilken meddelar part oriktig hänvisning
till ändrings sökande och derigenom tillskyn¬
dar parten onödige kostnader;
N:o 144> i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 73, öfver Riks-
dags-Fullmäkligen från Örebro Län Anders
Ericssons Motion om stadgande, att den, som
Leträdes med stöld utur täckt jordgraf, der
jordfrukter förvaras, skall straffas enligt 6 §.
4o Cap. Missgernings-Balken;
N:o i45, öfver Riksdags-Fullmäktigen Hr
Carl Levtons Motion om Konungens Befall-
ningshafvandes förständigande att ställa sig
4 Cap. 2 §. Utsöknings-Balken till noggrann
efterrättelse.
§. .1.
Föredrogos å nyo och lades till Handlin-
garne Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 140, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 28, öfver Herr
Carl von Qvantens samt Riksdags-Fullmäkti¬
gen Oloj Olssons från Wermlands Län Motio¬
ner, angående oinskränkt rättighet till flottning
och färdande i alla flott- och farbara Sjöar
och Floder, nr. m.;
N:o 141» i anledning af anmärkningar vid
Utskottets Betänkande JNT:o 47» öfver de af-
Herr Bo Christ. Roos och Riksdags-Fullmäk¬
tigen Petter Petterssons från Calmar Län
gjorda förslag till stadganden, hvarigenom må
förekommas, att personer, som uppnått Myn-
dighets-ålder, men blifvit under Förmyndare
Den 2 December. 55
slällde, under detla omyndighets - tillstånd
åsamka sig gäld.
§. 12.
Då nu å nyo föredrogs Lag-Utskottets
Utlåtande N:o 142, i anledning af anmärknin¬
gar vid Utskottets Betänkande N:o 16, öf¬
ver Contracts-Prosten A. Z. Petterssons för¬
slag till en Lag, att då oenige Makar, som af
undergången varning ej låta sig rätta, blifva
för kif och osämja ställde under tilltal vid
verldslig Domstol, Dom-Capillet må eg a att
tillåta Makarne flytta ifrån hvarandra under
den tid Rättegången varar m. m., anförde
Contracts-Prosten Pettersson: Då jag vid
föredragningen af Lag-Utskottets Betänkande
N:o 16, fann mig föranlåten att, med modi-
fication af min vid Riksdagens början gjorda
Motion, instämma i de åsigter af saken, hvil¬
ka Reservanten Herr Landegren sökt att i Ut¬
skottet göra gällande, medverkade jag till å-
terremiss af Betänkandet, till följe af min öf¬
vertygelse om nödvändigheten och nyttan af
ett så beskaffadt tillägg, som Reservanten be¬
visat vara en brist i 14 Cap. 1 Giftermåls-
Balken. Denna min Öfvertj^else har jag icke
af Högloll. Utskottets nu afgifne Betänkande
funnit skäl att ändra. Det var och är icke
mitt påstående, att antalet och beskaffenheten
af de varnings-grader, som efter nu gällande
Författningar skola föregå makars skiljande
till säng och säte, bör inskränkas eller för¬
ändras, till lättande af äktenskapets upplös¬
ning; tvertom har jag önskat och önskar, alt
56 Den u December,
allt det, som utan sårande af sjelfva mensk»
ligheten bidrager till stärkande af äkten-
skapsbandet och dess helgd, måtte orubbadt
bibehållas. Jag yrkar således icke upphäf-
vande af varningsgrader och böter för oenige
makar; de må qvarstå med alla sina svårig¬
heter mot ett lättsinnigt och nyckfullt brytan¬
de af den heligaste samhälls-förbindelse; men
jag tror mig ej säga för mycket, då jag på¬
står alt, äfven med bibehållande af dessa bag1»
former, en ofullkomlighet vidlåder våra akten-
skaps-lagar, hvilken, om den ej afhjelpes, ju
längre ju mer skall utvidga vår erfarenhet
om de olyckliga äktenskapens rysliga scener,
I mer och mindre mon har hvar och en Lä¬
rare fått erfara obehaget af den förliknings-
åtgärd, som ingredierar i Embetets mångfal¬
diga befattningar; och med de Lagar vi för
närvarande ega, är det tili och med vådligt,
eller åtminstone juridiskt orätt, att gifva an¬
nat råd, än det lika mycket vidriga, som li¬
tet hjelpande; ”filif qvar hos Tyrannen, lid
och fördrag.” Hvar och en torde finna , att
en Lag är bård, då den icke tillåter ett un¬
dantag vid sådana tillfällen, der dess tillämp¬
ning medförer äfventyret att förlora sjelfva
lifvet eller de dermed gifne heligaste rättig¬
heter, Detta förhållande inträder med sin
största gruflighet vid de bedröfliga tillfällen,
då äktenskapsfriden brytes,ocfi våldsverkaren
i sitt otyglade raseri, sin af hat och hämd
och plågoglädje yrande ursinnighet, obehin¬
dradt får misshandla och förorätta det svagare
offret, sorn, om det undflyr nidingen, gör sig
Den 2 December.
gjelft brottsligt, och blottställes för en laga
näpst, hvilken kanske just den fiendtligt sin¬
nade påkallar, dels för att afvälta skulden
från sig sjelf, dels för att ännu mer öka den
oskyldiges lidande. Att detta icke sällan in¬
träffar, vore ej svårt att factiskt bevisa; men
jag beliöfver ej iner än vädja till mina Herrar
Ståndsbröders erfarenhet. Man må argumen¬
tera så mycket man behagar om nödvändig¬
heten af äktenskapsskillnaders försvårande och
lämplige tvångs-medel till Makars återföre¬
ning; men det öfvertygar mig dock icke om
rättvisan af en Lag, sådan sorn den vi här¬
för ege, enär den våldförer menskligheten
och just genom sin barbariska stränghet läg¬
ger sten på den oskyldiges börda, emedan
den tvingar till en sammanlefnad just under
det striden är som hetast, och då följakteli-
gen hatet, bitterheten och våldet snarare vexa,
än aftaga, snarare utfinna nya mindre bevis¬
liga kränkningar, än godtgöra de redan tillfo¬
gade, af Lagen ertappade. I min tanka är
det Lagens syfte att förekomma ofrid i äkten¬
skapet samt att varna för ett onaturligt stö¬
rande af de för lifstiden knutne heliga för-
bindelserne; men då friden är bruten, då
passionerne rasa, då ilskan lågar, då all kär¬
lek är förkolnad, då kan det icke vara La¬
gens mening att liksom fängsla den oskyldi¬
gs vid sin plågare, eller alt reta till utbrott,
för hvilka naturen fasar och förnuftet aldrig
gillande kan förklara sig. Här, örn någonstä¬
des, bör Lagen så förmedla, att de stridande
Sättas ur stånd att håna oph skada hvaran-'
58 Den 2 December.
dra, och jag tror att det kan ske, utan för¬
närmande af äktenskapets helgd, om lill våra
Lagar ett sådant tillägg göres, som Reservan¬
ten föreslagit. Det upphäfver ej de Hittills
nödige ansedde varnings- och böles-graderne;
det är hvarken äklenskaps-skillnad eller skill¬
nad till säng och säte i den mening Lagen
nu derom stadgar; det medgifver ingen från-
flyIlning vid andra tillfällen, än då endera
eller begge makarnes lif ock helsa genom
deras sacnboende äfventyr as, och då ett så¬
dant förhållande bevisligen blifvit inför Dom¬
stolen styrkt; det störer på intet sätt de La¬
gar om äktenskaps-skillnad, som vi för när¬
varande ege och förutsätter således icke nå¬
gon deras omarbetning; det hämmar icke må¬
lets behandling vid verldslig Rätt och upp¬
häfver ej heller Lärarens pligt att med var¬
ningar och föreställningar återställa sämjan
och medverka till sammanboende. Ingen af
dessa olägenheter kan jag från Reservantens
tillägg härleda; men väl kan jag inse, att ett
sådant afskiljande skall förekomma de flerfal-
diga rysligheter, hvaraf Samhället fläckas,
barns moralitet motverkas och hvarföre mensk-
ligheten ryser, äfvensom jag tror, att aldrasä-
krast på denna väg de stridandes besinning
kan återkomma och det ömsesidiga behofvet
föranleda den jemnkning, sorn är förliknin¬
gens vilkor och fridens grundläggning. Af al¬
la dessa skäl föranledes jag att yrka afslagpå
Betänkandet och bifall till Herr Landegrens
Reservation; anseende jag \\ Gap. 1 §. Gif-
lormuls-Balken, i det skick den nu är, vara,
Den 2 December.
5g
förutan det i Reservationen utförda tillägget,
lika bristfull och skadlig, sorn med sjelfva
Natur-Lagen och följaktligen äfven med Guds
skrifna Lag oförenlig.
Prosten Broome': Jag erkänner huru det
är betänkligt att yrka något, som genom sitt
missbruk möjligtvis kan leda till upplösning
af äktenskaps-bandet, och så länge jäg endast
theoretiserade öfver det ämne, som nu är un¬
der öfverläggning, fann jag mig verkligen fö¬
ga benägen att ingå på den föreslagrie tillå¬
telsen för tvistande makar att under tvisten
skilja sig från hvarandra. Men man får stun¬
dom en erfarenhet, som höjer sig öfver och
gäller mer än theorien , och det har nyligen
liändt mig. En på starka drycker begifven
man hade länge misshandlat sin hustru och
sålunda tvungit henne alt i laglig väg söka
skillnad ifrån honom. Förtretad öfver hen¬
nes steg blef han grymmare än någonsin, för¬
följde henne en dag med mordvapen från rum
till rum, sönderslog dörrarne, till hvilka hon
under flygten uttagit nycklarne o. s. v. Då
hon derefter vände sig till mig för att få råd
och tröst, hade jag intet annat göra, än före¬
slå henne en retraite till mitt eller annat
främmande hus och ikläda mig ansvaret för
påföljden deraf.
Sedan har jag önskat, att sådana olyckli¬
ga måtte, under uppkommen och påstående
tvist, kunna få Domstolens tillstånd att tills
vidare åtskiljas utan serskildt ansvar. För en
Prest är det obehagligt och kan blifva äfven-
lyiligt, att ensam agera under sådant förhål¬
6o Den 2 December.
lande. Jag förenar mig derföre med Reser¬
vanten Herr Borgmästaren Landegren.
Professoren m. m. Gravander instämde
med Reservanten i Utskottet och Prosten
tersson.
Doctorerne Svedelius och Rönbeck j Pro¬
fessoren Hasselroth och Prosten Hvasser för¬
enade sig med Contracts-Prosten Pettersson
och Prosten Broome'.
Dom-Prosten Holmström: Gerna medgif-
ver jag att betänkligheter finnas å ömse si¬
dor, både för och emot Motionairens förslag.
För min del åberopar jag hvad uti detta äm¬
ne förut af mig blifvit yttradt , då Utskottets
förra Betänkande förevar, och erkänner, alt
samma betänkligheter emot antagandet af den
yrkade tillåtelsen för oenige makar att flytta
ifrån hvarandra, ännu hos mig öfvervägande
qvarstå. En sådan allmän tillåtelse kan så
lätt missbrukas såsom ett medel att befrämja
de, ty värr! ändock nog vanlige äktenskaps-
upplösningarne, och lättsinnighetens tyglar
böra ej ytterligare lossas. För att vinna en
ofta af nyckfulla hugskott förorsakad önskan
att icke längre lefva tillsammans, behöfva
misshällige makar då endast öfverenskomma,
alt den ena klagar öfver den andras våld¬
samhet och deraf uppkomne våda för sitt lif
eller helsa; eller ock uppmanas derigenom t.
ex. en ondskefull man att misshandla sin hu¬
stru, emedan han då är säker att slippa hen¬
nes umgänge. Föga skillnad blifver väl ock
mellan en under Rättegången af Domaren åt
den ena makan beviljad flytlniug utur huset.
Den 3 December, 61
oell en verklig skillnad till säng och säte,
hvilken sistnämnde sålunda komme att antici-
peras, och antalet af varnings-grader före slut¬
liga skiljsmessan alltså att verkligen förmin¬
skas. Såsom ett allmänt lagbud tror jag för¬
denskull att den yrkade rättigheten skulle
kunna leda till ganska betänklige följder för
Äktenskaps-lagarnes helgd och ett uppvexan-
de Slägtes sedliga bildning. Deremot måste
jag medgifva, att ömande lall kunna inträffa,
då det lill och med blifver nödvändigt att
genast åtskilja oenige makar; men sådana fall
torde höra betraktas såsom beklaglige undan¬
lag, på hvilka den allmänna regeln icke får
tillämpas, och der intet ansvar kan drabba
den, som låder till dess nödtvungna öfverträ¬
delse. En vis själasörjare handlar i sådana
fall efter samvete och öfvertygelse, och he¬
llöf ver icke en föreskrift af Lag, sorn i sin
allmännelighet oftare skulle skada än gagna.
Biskopen m. m. Doctor Lundbladj som
instämde med Dom-Prosten Holmström, erin¬
rade, att redan nu, ehuru Lagen ej medgif-
ver det, olycklige makar under Rättegången
flytta från hvarandra.
Contracts-Prosten ågrell: Vid ett och
annat tillfälle har äfven jag på eget ansvar
gifvit en misshandlad maka tillåtelse alt
flytta ur huset, för ätt undvika nya utbrott
af den andra makans våldsamhet och vildsint¬
het; och hvilka lagar än må stiftas i detta af¬
seende, kan jag hädanefter ej handla annor¬
lunda, då nöden så kräfver och då samvetet
så bjuder. Det hörer till Pastoral-värden,
6a
Deri 2 December.
alt förekomma ogudaktighet inom hus, att bi¬
stå den oskyldigt lidande och att förvara bar¬
nen för vanvård och ohyggliga exempel; och
jag skulle anse mig illa uppfylla min pligt,
om jag stillatigande eller blott med fruktlösa
varningar skulle låta öfvervåld och blodiga
uppträden passera, utan att mellankomma med
någon verksammare åtgärd. Det vore för
mig omöjligt alt återvisa en misshandlad ma¬
ka till den andra, som endast väntade på
dess återkomst, för att förnya sina våldsam¬
heter eller fullborda sina hotelser. Tidens
anda, som ifrar så högt för menniskans fri-
och rättigheter, bör dock icke gynna sjelfsvål-
det och skydda öfverdådet. Det bör sättas
gränsor för rättigheten att regera inom hus,
likasom för skyldigheten att der lida och tå¬
la. Våra lagar sakna väl icke i detta afseen¬
de stadganden, som åsyfta den brottsliges näpst
och den oskyldigas skydd, men de afse mera
begångne ogerningar, än de förekomma dem.
Lagen föreskrifver åtskillige varnings-grader
och pröfnings-tider, innan den slutliga skill,
nads-domen fälles. Så rätt och ofta välgöran¬
de denna senfärdighet än må vara, så gifves
dock fall, som fordra en skyndsammare hand¬
räckning, och det är denna nödfalls-utväg,
som jag anser böra vara Preslerskapet förbe¬
hållen till att efter samvetsgrann pröfning
kunna afböja husliga våldsamheter och skyd¬
da den svaga för barbarisk medfart. Med Re-
servanten instämmer jag alltså i yrkandet om
rättighet för misshandlad maka att i vissa
läll få ur huset afflytta, innan ordentlig bo-
Den 3 December.
63
skillnad blifvit lagligen beviljad; men jag in¬
stämmer icke med honom derutinnan, att så¬
dan rättighets beviljande skall endast bero på
Domarens pröfning. Endast i sittande Rätt
kan Domaren fatta sina beslut, och på Lands¬
bygden , der flere månader fiamgå mellan
Tings-T errninerne, skulle flerfaldiga och grof¬
va uppträden mellan makar kunna förefalla,
ulan alt någon Domarens åtgärd kunde mel¬
lankomma. Presterskapets tjenst deremot till¬
hörer alla lider, rum och personer. Till
Presterskapet vänder sig ock vanligtvis den
förtryckte aldraförst med sin klagan ; men oin
Prestön icke har makt eller lof att inteiims-vis
skilja den förtryckta från förtryckaren, har
han intet annat att meddela än sina varnin¬
gar, som kanske föraktas, än sina tillsägelser,
som icke åtlydas, än denna hugsvalelse, som
föga tillfredsställer: vänta till nästa Ting,
lid och tål till dess Domaren då måhända
tillåter dig flytta från din tyrann. Domarens
beslut måste iklädas en laglig form för alt
gälla, men det bör vara Presterskapet förbe¬
hållet,"alt när ornständigheterne så kräfva ut¬
öfva en faders-myndighet, och utan lång ju¬
ridisk omgång kunna med annat än toma ord
förekomma våldsamheter inom hus, och utse
en fristad för den förföljda; och under sådan
åsigt begär jag det tillägg i Reservantens yt¬
trande, alt mellan Tingen må Presterskapet,
när så ointränger, interims-vis tillåta makars
flyttning ifrån hvarandra. Jag anser väl ic¬
ke en sådan rättighet vara eller kunna blifva
Presterskapet genom lag förnekad, men den
64 Den a December.
bör uttryckligen medgifvas, sä att en Prest¬
man, i tveksamhet om Lageils mening eller
af fruktan för möjligt ansvar, ej må afskräc-
kas från uppfyllandet af en pligt, som sam¬
vetet, menskligheten och samfunds-ordningeu
honom ålägga.
Prosten m. m. Grevillius ansåg vådor
för den svagare makans säkerhet och lif utan
tvifvel kunna uppkomma under tvungen sam¬
manlefnad, sedan bilterheten och hatet genom
den började Rättegången stigit till sin höjd,
och derföre af vigt att någon utväg bereddes
för den våldförda att undkomma, Härpå ha¬
de ett starkt exempel blifvit anfördt af Pro¬
sten Broome', med hvilken, äfvensom med
Prosten Pettersson och med Reservanten Herr
Landegren Prosten instämde; men tviflade
likväl att något stadgande om Prestens rättig¬
het att tillåta frånflyttniligar lämpligen kunde
i beslutet intagas.
Biskopen m. m. Doctor Faxe instämde
med Reservanten i Utskottet Herr Landegren
samt Prostarne Pettersson och Broome', samt
tilläde: Det förundrar mig, att det förslag,
som af Prosten Pettersson blifvit uppgifvet,
kunnat af någon anses såsom ett medel att
underlätta skilsmessa mellan äkta makar, då
det, med bibehållande af alla hittills i lag fö-
reskrifne varnings-grader, endast afsett aLt fö¬
rekomma våda för menniskors lif, som nu i
synnerhet mer än tillförene vid sådane olyck¬
lige huslige förhållanden äfventyras genom ett
öfverhand tagande fylleri. Snart i 4o år har
JaS
Den 2 December.
65
jag sett och meri Örat medlidande beklaga t de
olycklige, som i sitt egel hus blottställde för
hugg och slag, hlilvil, för att undgå förlust
af lifvet, nödsakade att Öfvergifva det. Skulle
nu vid så bedröfliga förhållanden Lagen icke
tillåta en så olyckligt våldförd att flykta un¬
dan faran, fruktar jag hädanefter ännu svåra¬
re och farligare följder.
Prosten Elfström instämde med Reser¬
vanten i Utskottet och Biskop Faxe.
Doctor m. m. Svedelius: Ehuru jag hö¬
geligen nitälskar för helgden af’ äktenskaps-
lagarne, hvars band icke utan i yttersta nöd¬
fall hör lossas, tror jag dock, att just ett så¬
dant här eger rum, då en lidande, förtryckt
maka blottställd för lifsfara, nödgas fly undan
en hård och barbarisk man.
Prosten Forslindsom instämde med Do¬
ctor Svedelius, medgaf att ifrågavarande tillå¬
telse till skillnad i bostad, möjligen kan leda
lill skillnad i äktenskapet. Nödvändigheten
af en sådan haslig skillnad vore likväl i mån¬
ga fall vitsordad och erkänd. Man borde då
icke ovilkorligen stadga sådana former, hvars
förbiseende eller öfverträdande af mensklig¬
het och samvete påkallades. Genom dessa
stränga Författningar kunde visserligen ett
ändamål, som man synes önska, befordras,
nemligen att olyckliga äktenskap oupplösligt
sammanhållas; men deremot ett annat ända¬
mål, som man icke önskar, tillika befrämjas,
nemligen alt nya, måhända lyckligare, icke
ingås, åtminstone skall tidens sjelfsvåld och
Prestt-St. Prot. 182g. Band, XII. 5
66 Den 2 December,
lättsinnighet att undvika äktenskapets ingåen¬
de, icke underlåta att såsom stöd för detta
oskick åberopa de för äktenskaps-skillnaden
uppställda öfverdrifvet försvårande former.
Prosten kunde derföre icke undertrycka den
önskan, att Högv. Ståndet härvid sökte en
lämplig medelväg,
Dom-Proston Holmström: Så vida den i
Lag-Utskottets Betänkande yttrade sats icke
Ian bestridas, nemligen: alt ”makars skillnad
till säng och säte gränsar så nära till fullkom¬
lig äktenskaps-kilinad, att sedan det förra
steget är taget, det sednare är att anse såsom
nästan gifvet,” och om det likaledes icke kan
bestridas, att den skillsmässa, som nu yrkas
redan vid Rättegångens böl jan böra efter Do¬
mårens pröfning tillåtas, i sjelfva verket, om
icke till namnet, är en skillnad till säng och
säte; så lärer det ej böra falla förunderligt,
om sistnämnde yrkande förklaras leda till
underlättande af äktenskaps-skillnader. Åt¬
minstone kan det ofta sålunda missbrukas_, och
gifva anledning till fingerad osämja mellan
makar, som utan denna utväg skulle smånin¬
gom hafva lärt att till båtnad för sig sjelfva,
för sina barn och för Samhället, trifvas till¬
sammans både i lust och nöd. De nödfall,
som stundom nödga till undantag i efterlef-
naden af nu gällande stadga, böra sålunda
ej, enligt min öfvertygelse, förvandlas till en
allmän regel, sorn så lätt kan, och — jag til¬
lägger, nästan måste af lättsinnet missbrukas,
Ännu mindre kan jag instämma uti det yr¬
kande, att Pastor och Kyrko-Råd må lagligen
Den 2 December. 67
tillåtas alt till säng och säte på sådant sätt
åtskilja äkta makar. En sådan rättighet skul¬
le för Pastorerne blifva ganska vådlig, be¬
svärlig och ansvarsfull, och det af mig befa¬
rade missbruket skulle derigenom ännu ytter¬
ligare befrämjas.
Professoren More’n: Sådana händelser,
som dem Prosten Broome’ framställt, äro ty
värr! icke sällsynta, och ingen lärer tveka,
att med den värde Motionairen önska utvä¬
gar att sätta den oskyldiga och svagare makan i
säkerhet för utbrotten af den andras vilddjurs-
sinne. Men att de utvägar, hvilka Motionai¬
ren och Reservanten föreslagit, äro de tjenli-
gaste eller ens behöfliga och mot ändamålet
svarande, synes mig icke vara afgjordt. Då
vanligtvis händer, att den förtryckande ma¬
kan icke vill skiljas vid den andra, så tror
jag, att han skulle förmås till sans och fog¬
lighet genom farhogan, att annars snart se
den andra med laglig rätt bortflytta, och vo¬
re det således visserligen önskeligt, att Dom-
Capitlet eller Härads-Rätten hade den makt,
som blifvit ifrågasatt, om ej olägenheter följ¬
de dermed. Får den förföljda makan rätt
att flytta bort, så måste hon äfven få rätt att
utur boet erhålla medel till sitt uppehälle,
och derigenom uppstå nya anledningar till
tvister och Domstols mellankomst. Dessutom
uppträder Domstolen försent, för att kunna
gifva den behöfliga säkerheten. Den största
faran begynner just då, när makan klagar of¬
fentligen, men Domstolen skulle efter försla¬
get, kunna berättiga lill afflyttning blott un¬
68
Den 3 December.
der Rättegången. Sluleligen skulle, efter all
sannolikhet, den önskade nya Lag-beslämmel-
sen föranleda oberäkneligt mångfaldigade kla¬
gomål, rättegångar och offentliga scandaler,
och den offentliga skymfen alltid reta sinne¬
na och förvärra saken. Det tyckes mig, som
själasörjarens mellankomst här skulle vara den
lämpligaste. Plan känner personerne och de¬
ras lynnen, samt hör bäst kunna lugna och
försona. Finner han den ena makans afflytt¬
ning nödvändig, så kan han, utan ansvar och
ledsamma följder för någon dertill råda, och
afflyttningen skall, då lian ensamt och enskildt
föranledt densamma, icke kränka oeh förbit¬
tra, såsom den skulle göra , nra den skedde
i följe af Domstolens utslag. Jag håller före,
att Betänkandet kan bifallas.
Professoren Gravander: Skälet, hvarföre
jag förklarat mig instämma med Reservanten
och Prosten Pettersson, vill jäg kortligen an¬
föra, och tillika önska denna Reservations
antagande för Plögv. Ståndets beslut.
Jag har aldrig varit ibland dem, som
sökt lätta och befordra sökta äktenskaps-skill-
nader, och kan aldrig föras uti detta antal.
Religionens och mensklighetens bud, och vår¬
den af god Samhälls-Ordning, förbjuda mig
detta; men det gifvas tillfällen af den svåra
beskaffenhet, då aktningen för menniskolif och
helsa påkallar och styrker till en redan inte¬
rimistisk äkta makars ifrånflyttning, innan
sista Domslutet om densamma lagligen fattas.
Äktenskaps-skilnader beviljas nu icke lätt,
och böra det icke heller. Ordningen uti den¬
Den 2 December. 69
na procedure vittnar derom. Oeniga makar
varnas och förmanas först af Pastor, derefter
af Pastor i några förståndiga äldre personers,
eller Kyrko-Värdarnes närvaro. Hjelper ej
detta, kallas de för Kyrko-Rådet. Här redan,
borde rättigheten vara medgifven alt i svåra¬
re fall efter samvetsgrann pröfning råda dy¬
lika till flyttning ifrån hvarandra på prof un¬
der någon kort tid; ty återkommen sansning
och husliga omständigheter skulle kunna åter¬
föra dem till hvarandra, utan alt offentliga
Makten til litades, och utan att de offentligen
blottställdes, då återgången blefve svårare, så¬
som förenad med spridt elakt rykte om de¬
ras sammanlefnad och derifrån oskiljaktig
skymf.
Efter misslyckade försök af Kyrko-Rådet
att till ordning återföra stridiga makar , in¬
stämmas de till Consistorium, då det i Kyr¬
ko-Rådet förda Protocoll för upplysning om
vidtagna mått öfversändes. Jag hyser den
öfvertygelsen, att Consistorium, efter fruktlöst
användt moraliskt bemödande att påminna
dem om sina förbindelser och försoning, bor¬
de hafva myndighet att, då endera eller bå¬
da det begära och omständigheterne göra det
nödvändigt, tillåta dem att bo skilde ifrån
hvarandra, intill dess Civil-Domaren, till hvil¬
kens behandlande målet igenom Konungens
Befallningshafvande ifrån Consistorium öfver-
lemnas fällt Utslag. Ofta förbigår flera må¬
naders tid ifrån makarnes förevarande i Con¬
sistorium, till dess Härads-Ting hålles. Ef¬
ter nu gällande Lag skall dock Consistorium,
'jo Deri 2 December,
oaktadt de enträgnaste boner af den oskyldi¬
ga och de svåraste omständigheter, likväl till¬
säga dem att bo tillsammans, intill dess Do¬
maren dömt. Hvilka händelser kunna under
tiden uppkommaJ och hvilka uppkomma ic¬
ke? Det är hardt att den fromma, och oskyl¬
diga makan, skall under tiden nödgas bo till¬
sammans med den felaktige, vildsinte och
misshandlande, dä ej sällan grannar nödgas
hålla vakt till förekommande af mord, eller
lemmars stympande, eller krossande, eller
mörbultande. Under mi* Embetstid, såsom
Consistorialis, har jag sett många svåra casus.
Jag har ibland andra sett en Soldat inställd
med Militair-vakt. Han hade, utom annan
misshandling, eftertraktat sin oskyldiga makas
död. Den sistnämnda begärde under tårar
alt för räddandet af lemmar och lif få flytta
till sina anhörige; men Lagen kändes och
tillämpades. Jag har der sett en man in¬
stämd, som för fylleri pliklat 3 gånger och
på det svåraste oupphörligen våldfört sin hu¬
stru. De förvisades til! verldslig Rätt. Inga
böner, inga tårar kunde tillvinna hustrun rät¬
tigheten att under tiden bo skild ifrån sin
man. Är detta förenligt med Christendo-
mens anda? Sådane personer äro värre än
banditer; och de skyddas för länge af Lagen
under förebärande, att äktenskapets ej för lät¬
ta upplösning fordrar det. Äktenskapet upp¬
löses icke, derföre att det i nödens stund till
en tid lagligen suspenderas.
Första proceduren vid Civil-Domstolen
är den, att den brottslige dömes till plikt alt
Den 2 December.
utgå af dennes egendom; men denna är of¬
tast gemensam med den oskyldigas. I detta
full undergår denna ett nytt lidande, serde¬
les känbart, der förmögenheten är obetydlig,
eller snart sagdt ingen. Efter detta första
afkunnade Utslag, sedan, såsom del händer,
undersökningen måst förevara vid flera Ordi¬
narie Ting, dömas makarne att ännu en tid
bo tillsammans. Först efter förnyade instäl¬
lelser och undersökningar vid Domstolen dö-
mes vanligen till boskilnad. Må mig förlåtas
denna deduction. Jag är nöjd att hafva ut¬
talat mina tankar, och derigenom fredat mitt
samvete. Den tid kommer, då den orna vår¬
den om befordrandet af enighet och frid i
äktenskapet, och om barnens uppfödande un¬
der lärandet af goda bud och åsynen af vär¬
diga exempel, framkallar en Lag, i enlighet
med mitt yttrande. Jag fröjdar mig af detta
hopp för mensklighetens ljusare ulsigter åt
detta mål, under det min själ ryser vid åter¬
blicken af åskådade uppträden, der oeniga
makar, endera, eller båda, under skydd af
gällande Lag, haft tillfälle att för länge plå¬
ga hvarandra, och dervid tillika tillfällen
att skada hvarandras heder, helsa, lemmar
och lif.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Min öfvertygelse instämmer med
Prosten Pettersson och Reservanten, Borgmä¬
staren Löndegren. Jag har ock, såsom Con¬
sistorialis i 25 år, haft samma erfarenhet, som
Biskop Faxe. Det torde ock böra erinras,
att Reservantens förslag icke ovilkorligen in-
72 Den 2 December.
iiebär åläggandet af de stridiga makarnes flytt¬
ning ifrån hvarandra, ulan lemnar åt Doma¬
ren alternativet, att vidtaga andra åtgärder
för skj eldande af den våldförda makans lif
och helsa.
Contraqts-Prosten Nordin: Om man vill
Bota ett ondt, bör man se till alt man ej rå¬
kar i ett värre. Domarens serskildta utfärda¬
de tillåtelse för oeniga makar, att under Rät¬
tegång flytta ifrån hvarandra, skall om den
i ny Lag blir gifven, mångdubbla äktenskaps-
skilnaderne. E11 lättsinnig maka, som vill
bortbyta den gamla makan mot någon ny i
hemlighet älskad, behöfver endast tillställa
buller eller slagsmål med makan i sitt hus i
vittnes närvaro, för att öppna väg för skils¬
mässa. En hastig öfverilning och uppblossad
vrede kan ock utan beräkning föra en maka
till Domaren med anhållan om tillåtelse af
en flyttning, som han sjelf sedermera ångrar.
Sådan flyttning föranleder förhållanden, sorn
alldeles upplösa äktenskapet. Det är ej ge¬
nom flyttning det ojemna i sinnelagen hos
makarne afvundas. Man har dessutom lofvat
dela ljuft och Jedt. Äfven utan lof af gällan¬
de Lag, men med vederbörandes undseende
pläga ju makar, som våldföras, flytta ur huset,
medan vreden går öfver. Högst sällsynt måt¬
te väl händelsen vora, att Länsman låter sig
öfvertala att till våldsam man återföra en re¬
dan våldförd hustru. Det går ej an att stifta
lagar för så sällsynta fall. Lät flyttning blifva
en laglig rättighet, och man skall få se obe¬
räkneliga följder, som jag fruktar ej bli go-
Den 2 December.
73
ela. Bäst bli vid det gamla. Inga mennisko¬
lif hafva förspildls genom gamla stränga Lagen.
Mord-anslag hindras icke i alla fall genom
flyttning. Betänkandet torde således böra
bifallas.
Prosten Broome': Frågan synes egentligen
vara den, om en maka skall fu laglig tillåtel¬
se att göra hvad den är tvungen alt göra,
och jag kan icke fatta hvad omlt deri skulle
ligga. Tvertom skulle jag tro, att sämjan
verkligen derigenom kan lättare återställas, e-
medan den obilliga makan på sådant sätt får
af den andra känna en saknad och ett behof,
som tilläfventyrs icke förr varit besinnadt.
För öfrigt synes en maka icke böra vara
inför Samhället och Lagen mindre helig än
en fånge, hvilken ingen misshandling, efter
hvad jag vet, är lagligen underkastad, så län¬
ge han i fängelse sitter, och sig beskedligt
förhåller. Således ett af två: antingen må
den lidande makan utan ansvar fly sitt hus,
elier bör Samhället skydda henne der.
Conlracts-Prosten Pettersson: Pi ofesso-
ren Moren har yttrat, ”att en Prest gerna
på sitt ansvar kan råda en oskyldig, våldförd
maka att afflytta, och att en sådan bortflytt-
ning från förorättaren vore ett tillräckligt bo¬
temedel för de olägenheter, som af samman¬
boendet kunde uppslå." I min tanka är detta
alldeles juridiskt oriktigt. En Prest, sorn gif-
ver ett sådant råd, är alltid blottställd för
ansvar, emedan han af ingen paragraf i Lagen
är berättigad alt råda till en egenmäktig skils¬
mässa; och all den oskyldiga, som lydde rå¬
74 Den s December.
det, blir stämd och anklagad såsom den der
sin make förrymt, är likaså troligt, sorn det
då blir visst, att Preslen, som rådde till af¬
flyttning, blir citerad för Domstolen och så¬
ledes invecklad i en Rättegång, som veder-
partens hätskhet kan rikta lika skymfligt emot
Presten, som argt emot den egentlige veder-
delomannen. Jag lyckönskar den, som har
mod att, ehuru icke secunderad af Lagen,
göra ett dylikt försök på eget bevåg; men, e-
huru böjd jag sjelf skulle vara att härutinnan
gå utom Lagen, kan jag dock icke undertryc¬
ka den önskan, att Lagen sjelf måtte dispen¬
sera mig från ett äfventyr, som ehuru förhat¬
ligt; det är, likväl för mensklighetens skull
torde böra vågas. Jag har känt en Prest,
som just för ett sådant tilltag blef lagligen
anklagad; han menade väl men utstod myc¬
ken skymf för sin välmening; de oenige ma¬
karne återfördes i gemensamt bo, af verkstäl¬
lande Makten; de varnades och pliktfälldes
gång efter gång, men det trätgiriga lynnet
fick förökad näring just af sammanboendet;
så, fruktar jag, att det allt framgent kommer
att gå, så länge i4 Gap. i §. Giftermåls Bal¬
ken förblifver oförändrad , och för mig blifva
alltid erfarenhetens bevis kraftigare än de
strängaste theoder. Att en olycklig, miss¬
handlad make antingen sjelfmant, eller efter
någons råd flyr undan sin förföljare, sitt lifs
och sin välfärds fiende, det förvandlar henne
från oskyldig tili brottslig och påförer henne
således ett ondt mera. En Lag, som ej före¬
kommer sådant, är lindrigast sagdt, ofullkom¬
Den 2 December.
lig. Jag har yrkat ett tillägg, sorn jag ännu
ej blifvit öfvertygad vara obehöfligt eller skad¬
ligt, och jag kail icke gifva efter för de op¬
ponerade åsiglerne annorlunda, än genom ett
pluralitets tvång, för hvilket jag ock får blott¬
ställa mig, då jag ödmjukast anhåller, att Ut¬
skottets Betänkande och Reservantens före-
slagne tillägg mätte mot hvarandra i proposi¬
tioner framställas, och Högv. Ståndets beslut
genom votering bestämmas.
Prosten P, P. Svedelius tillstyrkte så
mycket heldre, att Pastor och Kyrko-Råd måt¬
te berättigas, att i händelse af en till våld¬
samhet utbruten oenighet tillåta den ena ma¬
kan flytta från den andra, som vid ett så¬
dant förhållande någon förhoppning troligen
icke återstår, att den äkta kärleken dem emel¬
lan kan återställas.
Häruti instämde Kyrkoherden åhlqvist.
Efter slutad discussion och yrkad Vote¬
ring anställdes densamma efter följande vid
justeringen gillade proposition: ”Bifaller llögv.
Ståndet Lag-Utskottets förevarande Utlåtan¬
de? Den det vill, lagge Ja, den det icke
vill, lagge Nej; Vinner Nej , så afslås Ut¬
skottets Utlåtande med antagande af Herr
Landegrens Reservation.
Omröstningen utföll med 11 Ja emot 3o
Nej.
§. i3.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 143, i an¬
ledning af anmärkningar vid åtskillige till Ut¬
skottet återremitterade Betänkande!! blef vid
Den 2 December.
förnyad föredragning till handlingarne lagdt
af Preste-Ståndet, som lät bero vid Med-Stån-
dens till Lag-Utskottets Betänkande N:o iog,
öfver Herr Arviel Ribbings Motion om npp-
liäfvande af Kongl' Brefvet d. 17 Oct. 1778,
angående förekommande af barnamord, lem-
nade bifall.
Ståndet åtskiljdes kl. | 3 e. m.
In fidem
O. Rogberg.
Fredagen den 4 December.
Plenum kl. 10 f. m.
§• *•
Af ankomne Protocolls-Uldrag inhemta»
des, att Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit: Stats-
samt Oeconomie-Utskotteny Utlåtanden Wais
95, ioi, 102, io3, 104, io5 oell ro6; lagt till
Handlingarne: Stats- och Oeconomie-Utskot¬
tens Utlåtanden N:ris gg och 100;
Vid förnyad föredragning af Stats- samt
Oeconomie-Utskottens Utlåtande JNT:o g3, med
anledning af erhållen återremiss å Utskottens
Betänkande, N.o 53, angående Dykeri- och
Den 4 December.
Bergnings-anstalterne i Riket, faltat följande
Ruslut:
1:0 Den af Utskotten pag. 23 af Utlå¬
tandet N:o p3 gjorde hemställan, det måtte
Kongl. Majit i underdånighet varda anmodad,
att Directionens Ordförande utse och med
dess Nådiga förordnande tillsätta, afslogs, och
Reslöls, att Dykeri-Bolaget må ega att tillsätta
Remålde Ordförande;
2:0 Ansåg Ståndet vid 5 §. 2 Mom. af
förslaget till förordning om de skyldigheter
och förmoner, som tillkomma det, lill Dyke¬
ri- och Bergnings-anstalternes besörjande i
Riket, bildade enskilda Bolag, böra tilläggas,
att lossning i bevisligt nödfall må tillåtas,
innan bevakning om bord kommit;
3:o Redactionen af 6:te §. 4 Morn. antogs
med denna förändring: Består, "lasten endast
af trädvaror , golf- mur eller taksten, kalk,
krita, salt, stenkol eller ballast, och större
eller mindre del deraf måst lossas, erläggas
till Bolaget 12 procents af Fartygets och la:
stens värde;’ Men & c.
4:o Redactionen af 2 Mom. 4° §■ antogs,
med den förändring, att orden: ”Varder vad
erlagdt/’ införas vid början af Morn., i stäl¬
let för de nu befintliga: ”Varder missnöje an¬
mäldt;”
5:o Den pag. 42 förändrade Redactionen
af Bolags-Reglornas 5 §. 2 Mom. gillades, med
tillägg, näst efter orden: af sådane hinder,
af följande: likväl med bibehållen rätt för
Sjönödlidande, att, utan inskränkning af lid.
78 Den 4 December,
med eget eller främmande folk och redskap
besörja bergning af Skepp och Gods;
6:0 Den Malmö Stads innevånare genom
äldre Författningar upplåtne frihet att sjelfve
få låta besörja deras bergningar vid timade
Sjöskador, hvarom uti 12 §. af Kongl. Regle¬
mentet för Dykeri- och Bergnings-Compagniet
af den 22 December 1802 förmäles, och ena¬
handa , enligt samma Författning, de Norr¬
ländska och Westerbottniska Städerna, för
deras inrikes gående fartyg, tillkommande rät¬
tighet ansågos böra orubbade bibehållas;
7:0 I öfrigt gillades, med de genom Ut¬
låtandet N:o c)3 tillstyrkte förändringar och
tillägg Betänkandet N:o 53, det dervid fo¬
gade iörslag lill Reglemente för den nya
Dykeri-Inrättningen och det af Utskottens be¬
redning författade, Friherre Cederströms af-
gifne reservatiou åtföljande, samt af Utskot¬
ten numera antagne förslag lill Bolags-Reg-
lor; och skulle Expeditions-Ulskottet anmo¬
das att, vid utskrifvande af Förslaget till
Reglemente, låta verkställa de mindre rättel¬
ser, hvilka vid nästan hvarje §. blifva en följd
deraf, att de först projecterade flera oeh di-
strict-vis organiserade Bolag nu blifva till ett
enda för hela Riket förändrade;
Vid förnyad föredragning af Stats- samt
Oeconomie - Utskottens ytterligare Utlåtande
N:o 96, i fråga om Städernes Inqvarterings-
besvär, biföll Ståndet, hvad i detta Utlåtan¬
de och Utskottens Betänkande N:o 67, blifvit
anföidt, med undantag af tillstyrkandet om
undersökning, angående Städernes Donations-
Den 4 December. 7P
jord, hvilken undersökning Ståndet ansåg icke
höra sträckas längre, än till den, som i och
för Inqvarterings-besväret tillkommit;
Vid förnyad föredragning af Bevillnings-
Lag- samt Oeconomie- Utskottens Memorial
N:o 27, med förslag till sammanjemnkning af
Riks-Slåndens beslut i fråga om Bränvins-brän-
nings-rätligheten samt till Votei ings-proposi-
tioner, i afseende på grunderne för nämnde
rättighets beskattning:
Stadnat i följande beslut:
1:0 Ståndet lät bero vid Utskottens yt¬
tranden, angående första Artikeln 1 §. af för¬
slaget till Författning om Bränvins-brännin-
gen, den pag. 36 gjorde hemställan, att, då
Stånden, uti en eller flera till förevarande ämne
hörande Lag eller Oeconomie-frågor, med) be¬
sluten stadna 2 emot 2, de uti 1824 års För¬
fattning dermed åsyftade förändringar må för¬
falla, och samma Författning hädanefter i
desse delar blifva gällande, och den anmärk¬
ning pag. 41* Ridderskapets och Adelns
beslut om beskattning å den andra po kan¬
nors pannan lärer alldeles förfalla , enär re¬
dan vore afgjordt, att endast en po kannors
panna får i samma verk finnas.
2:0 Ståndet förblef vid sine beslut, an¬
gående 2:dra Art. 11 eller nu 10 §. och Re-
dactionen af 3 Art 5, 6, 7, 8 och i5 eller
nu i4 §. §. af Författningen, samt om be¬
skattning å Bränvins-bränningen efter tillverk¬
ningen , med iakttagande af den utaf Hr Ryd¬
ström föreslagna, af Ståndet förut gillade ta¬
riff, såsom minimi-tariff; i sammanhang hvar¬
So Den 4 December.
med dc af Utskotten föreslagne Voterings-
propositioner gillades.
3:o livad Utskotten i öfrigt i Memoria¬
let K:o 27 föreslagit, bifölls.
§ 2.
Ankomne Protocolls Utdrag innehöllo, att
Ilederv. Bonde-Ståndet bifallit; Stats-j Ban¬
co- och Lag-Utskottens Utlåtanden N;ris 17,
18 och 19; Stats- samt Oeconomie-Utskottens
Utlåtanden ]N:ris 101, 102, io3, io4 och io5;
låtit bero vid Stats- samt Oeconomie-Utskot¬
tens Betänkande N:o 69 j återremitterat: Stats-
samt Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 98.
§. 3.
Företeddes och Indes på Bordet
Stats- Utskottets Utlåtanden:
IS':o 3a3, i frågan angående förändring
och Bedaction af Hemmans - Räntorne i de
Län, der desamma nu finnas i ett större an¬
tal persedlar utförde;
N:o 326, angående yrkad befrielse för
Kihls, Axbergs och Hofsta Fri-Socknar från
utgörande af åtskillige praestationer till Dylta
Svafvelbruk;
]NT:o 327, rörande liqvidationen af åtskil¬
lige Medborgares i de farén te Nord-Ameri-
canska Staterna fordrings-anspråk hos Sven¬
ska Siats-Verket;
N:o 331, i anledning af verkställd gransk¬
ning af Tull-Verkets Räkenskaper och För¬
valtning för år 1826;
21:0 332,
Den 4 December. 81
JNT:o 33a; i anledning af vackt fråga om
anordnandet efter Stat från Stats-Contoret af
Löner oell Pensioner vid alla förvaltande
Verk och Inrättningar;
N:o 333, i anledning af verkställd gransk¬
ning af den så kallade Lappmarks Ecclesia¬
stik- Fonden;
N:o 334» i anledning af Ilans Janssons
från Elfborgs Län Motion, att Förteckningar-
ne öfver Kronans lius och byggnader måtte
till trycket befordras;
Memorial N:o 335, angående Stats-regle¬
ringen i allmänhet samt beloppet af den in¬
till nästa Riksdag erforderlige Stats - brist¬
summa.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden:
N:o a3, i anledning af Kongl. Maj:ts d.
io December 1S2S till Rikets Stander aflåtne
Nådiga Proposition om ytterligare anslag af
Allmänna medel till Götha Canal-byggnads
fullbordande, hvilken Kongl. Proposition Hög-
lofl. Ridderskapet och Adeln, flög v. Preste-
Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet öfverlem-
nat lill Utskottens samfäldta behandling, men
Vällofl. Borgare-Ståndet remitterat till Stats-
UtskoLtet allena i allt, utom hvad angår den
serskilta frågan om fortfarande belänings-rält
i Rikets Ständers Banco-Discont för Götha
Canål-Actier, hvilken fråga blifvit af Borgare-
Ståndet till Banco - Utskottet öfverlemnad;
hvarjemte åtskilliga inom Stånden afgifne an¬
föranden och Motioner, stående i gemenskap
med den Nådiga Propositionen i ämnet från
Prest-St. Prot. 1829. Band. XII. 6
82 Den 4 December.
hvarje Ständ serskildt blifvit lill Utskotten
remitterade;
N:o 24» i anledning af till Utskotten re¬
mitterade Memorialer, angående företagande
af en inspections-resa å Götha Canal af visse
Deputerade inom samtlige Riks-Slånden.
§.
Upplästes till justering och godkändes
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga Skrifvelser:
N:o 261, angående Reglering af Riks-Sta-
tens 4;de Hufvud-Titel;
N:o 262, angående en afskrifning af öf-
verskotten å Stals-Verkets inkomster;
N:o 263, angående beviljadt ökadt anslag
för Upsala Rid-Schola;
N:o 264, angående ett Lunds Academie
återgifvit penninge-anslag;
N:o 265, angående beviljadt ökadt anslag
för det Gymnastiska Central-Institutet i Stock¬
holm ;
N:o 266, angående 2:ne till Amerika och
Medelhafvet företagne Krutförsäljnings-expedi-
tioner;
N:o 267, angående en årlig gratification
åt Bruks-idkaren Owen;
N:o 268, i anledning af verkställd gransk¬
ning al Räkenskaperne af de till Flottans be¬
hof år 1826 utaf Förvaltningen af Sjö-Ären-
derne uppburne Stats-anslag;
N:o 269, angående verkställd Revision
af de redogörelser för uppburne Ståts-medel
Krigs-Collegium för år 1826 afgifvit;
Den 4 December. 8^
N:o 270, angående förrättad Revision af
Militiae-Bostäils-Cassans Räkenskaper för år
1826;
N:o 271, angående förrättad Revision af
Wadstena Krigsmanshus-Cassas Räkenskaper
för år 1825;
N:o 272, angående Kronans Hus och
Byggnader;
N:o 273, angående lindring i Skjutsnings-
hesväret vid Ekevirkes forslande,
§. 5.
Då nu å nyo föredrogs Stats- samt All¬
männa Besvärs-och Oeconomie-lJtskottens Ut¬
låtande N:o 101, med anledning ,af väckt frå¬
ga om Indragning af den för Dom-Kyrkan och
Dom-Prosten i Lund anslagne Krono-Tionde
Spannmål , tillkännagaf'
Doctor m. m. Rönbeckj som af sjukdom
varit hindrad att deltaga uti Utskottens öf¬
verläggning 0111 detta mål att han instämde
med Reservanten i Utskotten.
Dom-Prosten Heurlin åberopade sin Be¬
tänkandet bifogade reservation, och tilläde,
alt om den af Utskottet föreslagna undersök¬
ning beslutas, hvilket Dom-Prosten likväl af-
styrkte, och någon indragning af Lunds Dom-
Kyrka, ifrån äldre tider anslagne Krono-Ti¬
onde möjligen kunde ega rum, borde densam¬
ma icke komma Stats-Verket, utan Lunds A-
cademie till godo. Academien kunde val nu
mera, efter den med Dom-Kyrkan år 1774
afslutade och af Kongl. Maj:t stadfästade A-
versions-hundel, icke ega några rätts-anspråk
84 Den 4 December.
på Dom-Kyrkans öfverskotts-spannraål, men
om denna Spannmål, emot Privilegier och
Författningar, kunde henne frånkännas, borde
Academien i främsta rummet deraf komma i
åtnjutande.
Häruti instämde Biskop Tegne’r, Prosten
Hvasser och Professoren m. m. Bexell.
Prosten Elfström instämde uti den Ut¬
skottens Utlåtande vid fogade Reservation.
Prosten Dedekind: Då jag i den afdel¬
ning, som beredt detta Betänkande reserve¬
rat mig emöt den tillstyrkte underdåniga
skrifvelsen, rörande den för Lunds Dom-Kyr¬
ka disponerade Krono-Tionde-Spannmålen, an¬
håller jag att med några ord få göra redo för
min åsigt i denna fråga.
Mig har nemligen den liberalitet, som de
Höglofb sammansätta Utskotten velat visa e-
mot Stals-Verket, genom den tillstyrkte un¬
derdåniga skrifvelsen, rörande anställande un¬
dersökning om anledningarne lill bemäldte
Spannmåls-anslag, synts vara i rak collision
med 4 §• i Presterskapets Privilegier, som in¬
nehåller den uttryckliga försäkran, alt den
så kallade Kungs- eller Krono-Tionden, som
blifvit anslagen till Dom-Kyrkornes underhåll
alltid åt desamma skall oafkortad blifva bibe¬
hållen. Jag kan derföre icke inse, huru de
Höglofl. Utskotten, sedan rigtigheten af det
disponerade anslaget, såsom grundad t på Kongl.
Resolutioner, blifvit af dem vitsordad, kunnat
komma till det resultat, att en undersökning
om anledningarne till en sådan disposition
borde företagas, då, om jag eljest icke miss-
Den 4 December. 85
täger mig, en sådan undersökning är mindre
förenlig med välfångne Privilegiers helgd.
Vördsamt, hemställer jag derföre om icke Be¬
tänkandet, i denna punkt, bör varda af-
slaget.
Härmed förenade sig Professoren Gra¬
vander.
Biskopen m. m. Doctor Faxe: Kongl.
Carolinska Academien i Lund hade varit den
värde Motionairen högligen förbunden, om
han gifvit anvisning på sådane medel, att
förstärka dess fonder, sorn kunnat dertill an¬
vändas utan ingrepp i den på Privilegier, La¬
gar, Författningar och serskilta af Kongl.
Maj:t stadfästade öfverköra melser grundade
egande-rätten. Jag är ock fullkomligen der¬
om öfvertygad, att om han gjort sig närmare
underrättad om verkliga förhållandet, skulle
han icke väckt Motionen, och om Högloll.
Utskotten begagnat sig af den rätt 42 §. Riks-
dags-Ordningen lemnat Utskotten, att af Ve¬
derbörande Erabels-Verk infordra nödige upp¬
lysningar, hade de å denna anmälan icke fäslat
afseende. Om på Representanters uppgifter
Rikets Ständer skulle vara förbundne, att till
Kongl. Maj:t aflåta underdåniga skrifvelser om
anställande undersökningar i hvad ämne som
helst, skulle desse underdåniga skrifvelser
uppgå till en betydlig talrikhet. Men härom
är öfverflödigt att något yttra, sedan Ilerrar
Reservanter i Utskottet fästat Högv. Ståndets
uppmärksamhet, dels på Motionens väckande
långt utöfver den i Riksdags-Ordningen före-
skrefne tid, dels på Högloft. Utskottens åt¬
86 Den 2 December.
gärd, att begära undersökning om sådane rät¬
tigheters bibehållande eller afstående, som,
dels genom Privilegier, dels genom andre
Författningar äro Innehafvarne, de rnå vara
Kyrkor, Embetsman eller enskilte personer,
försäkrade. Jag tror mig för närvarande blott
böra upplysa, att allt hvad angår den Lunds
Dom-Kvrka tillhörige Krono-Tionde är af
handlingar så tillräckligen kändt, att derom
alldeles icke behöfves någon undersökning.
Den varde Motionairen har uppgifvit och
Höglofl. Utskotten hafva antagit, att denna
Spannmål utgår efter serskildt anslag, och der¬
före åberopat några Konunga-Bref. Sådant
år icke förhållandet. Derom hade Högloft.
Utskotten kunnat inhemta säker underrättelse,
så väl af det tryckta Kongl. Brefvet af d. 27
Augusti 1817, söm af Lunds Dom-Kyrkas
Jordebok om den från Kongl. Kammar-Colle-
gium blifvit infordrad. Jag får den äran, att
för Ilögv. Ståndet uppvisa begge. I det förra
säges uttryckligen, att denna Tionde utgår af
Dom-Kyrkans egne Fastigheter, och Hemman.
Beloppet upptages der pag. 3i till tunnor Råg
82: 18., Korn i56: i§, Hafre 75: 14- 3.
Detta instämmer fullkomligen med 1812 års
Jordebok, som specifice utsätter Hemman
efter Hemman, beloppet deraf till Dom-
Kyrkan , men icke ifrån andre } än de¬
samma Kyrka underlydande Hemmans - de¬
lar, så väl i Malmöhus, som Christianstads
Län. Ett enda undantag eger rum. Sex å
sju Tunnor betalas från någre Frälse-Hem-
man i Frosta Härad. Detta lärer icke på an-
Den 4 December. 87
nät sätt lunna förklaras, än att emellan des¬
se och andre Hemman skett utbyte, som i äl¬
dre tider icke var ovanligt, då de ifrågava¬
rande blifvit ålagde, att fortsätta Krono-Tion-
dens aflemnande till Dom-Kyrkan. Ett så 0-
betydligt belopp verkar icke på hufvudsaken.
Af det anförde är tydligen ådagalagdt, att i-
frågavarande Krono-Tionde är icke någon ser¬
skild förläning. Dom-Kyrkans rättighet der¬
till är en följd af Hemmanens natur, såsom
Carinike och Geistlige, hvilkaHika med Annexe
och Mensal Hemman, hafva ifrån Danska li¬
den varit förpliktade, att till Hemmans-ega-
ren betala Ki ono-Tionden. Att åter Dom-
Kyrko-hemman hafva nyssnämnde natur är
obestridligt af 1662 års Jordebok, och Kongl.
Kammar-Collegii till Kongl. Majit i underdå¬
nighet aflemnade yttrande d. i3 Martii 1817,
hvaruti detta omdöme förekommer, ”att Kongl.
”Maj:t lärer finna betänkligt, att tillägga des-
”se Hemman annan natur eller egenskap, än
”den de egde, då Skåne först kom under
■”Svensk lydno, sorn var Cannike och Geist-
’’lige.” Enligt denna Hemmanens natur må¬
ste i följd af Fredsfördrag, Malmö-recess,
Privilegier och Regerings-Form, Krono-Tion-
den erläggas der den betaltes under Danska
tiden, som var till Lunds Dom-Kyrka. Den
är således af hel annan egenskap, än vanlige
så kallade anslag af så.beskaffad Spannmål.
Högloft. Utskotten hafva förklarat sig för¬
moda, att närmare upplysning om ofta nämn -
de Tionde skulle kunna inheratas af någre å-
beropade Konunga-Bref d. 3 Augusti 1671,
88 Den 4 December.
d. 3 Maji 168f och d. 7 Febr. 1682. Om
desse data blifvit uppgifne af Kongl. Kam-
mar-Collegium, Stats-Contoret eller af Motionai-
ren, är icke nämndt. Del harle tilläfventyrs
varit säkrast af honom, att bifoga afskrift af
dem, och då detta icke skett, enligast med
fullständigt behandlings-sält af ämnet, om
Högloft. Utskottet begärt å högvederbörlig ort,
del af desse Författningar. Men det kan ock
hända , att Höglofl. Utskotten gjort sig under¬
rättade, att uppgiften varit oriktig; om så är,
jVet jag ej hvarföre den skulle åberopas? Upp¬
giften är i så målto icke sann, att under före¬
nämnde data och icke ens på flere månader
rinder de utsatta åratal finnes ibland Riks-
Årchivets inbundne Konunga-Bref något en¬
da, som afhaudlar Lunds Dom-Kyrkas Kro-
no-Tionde. Jag har genomgått flere tomér
blad för blad.
Men desse eller andre Konunga-Bref för
den tiden må innehålla, hvad som helst i
detta ämne, är saken af den beskaffenhet, att
Kongl. Academien i Lund högtidligen afsagt
sig allt anspråk på ernående af vidare andel
af Dom-Kyrkans inkomster, än den Kongl.
Academien erhållit, och årligen åtnjuter. Jag
gifver mig friheten, att tili Högv. Ståndets
Prolocoll öfverlemna Kongl. Resolutionen den
i5 Martii 1774. innehållande stadfästelse på
öfverenskommelse!!, att ”Dom-Kyrkan skulle
”aflemna till Kongl. Academien 100,000 D:r
”Kopparmynt, i följe hvaraf Carolinska Aca-
”demien och dess Bibiiothek dädanefter, hvar¬
fen i anseende tili redan utfärdade Resolu-
Den 4 December: 89
”tioner och förordnanden, eller i något au¬
guat afseende, af liv afl skäl och namn de va-
”ra må, ega hos Dom-Kyrkan eller af dess
”medel den minsta vilkorliga eller ovilkorliga
J’pretension och fordranLikaledes får jag
Bifoga Kongl, Academiens den a5 Nov. sam¬
ma år uttryckliga förbindelse i sistnämnde
afseende, sedan Dom-Kyrkan betalt ofvanan-
förde summa 100,000 D:r Kopparmynt.. Af
denna quittence eller förbindelse år ock bo¬
vist, att Kongl. Academien årligen uppbär på
Dom-Kyrkans stat 42 T:r Råg och T:r
Korn, utom en ej obetydlig summa af så kal¬
lade Vaxljus-medel och understöd för Aca¬
demiens Enke-Cassa.
Om genom desse anmärkningar, grundade
på säkra handlingar jag haft tillfälle, att för
detta måls bedömande meddela nödige upp-
ljrsningar, bör jag icke tvifla att Högv. Stån¬
det fattar öfver Utskottens Utlåtande det be¬
slut, som med Författningarne är öfverens¬
stämmande. Så gerna jag önskar Kongl. Ca¬
rolinska Academiens förmon och bästa , så
nödvändigt har jag ock ansett, att icke dölja
hvad om denna saks rälta beskaffenhet var
mig bekant.
Hvad Högloft. Utskotten anfört om de 5a
T:r Spannmål, som tillkomma Dom-Prosten
i Lund, icke i egenskap af Professor, utan
såsom Stadens Kyrkoherde, öfverensstämmer
med Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 3r
Martu i8i3. Utskotten hafva dock varit i o-
visshet, om Motionairen haft afseende på den¬
na, eller någon annan Dom-Prostens lönings-
go Den 4 December.
andel. I sednare fallet får jag äran upplysa,
att han har sig anslagit en del Krono-Tion-
de ifrån Göinge Härad i Skåne, såsom det i
Academiens stat heter, lill ersättning för för¬
lorade 33 Hemman. Men jag tviflar, att Rå¬
hets Högloft. Ständer i alia fall skulle behöf¬
va, alt härom lemna något yttrande, då Lunds
Consistorium Academicum, i anledning af nu
inträffade Dom-Prost-ledighet, redan i detta
ämne ingifvit hemställan till Kongl. Acade¬
miens Höge Canzler,
Högloft. Utskotten hafva med anledning
af Motionairens anmälan, rörande hushållnin¬
gen vid Dom-Kyrkan väl anmärkt, alt sådane
ämnen ej tillhöra Rikets Ständers pröfning,
men icke upplyst om hans mening kunnat va¬
ra anställande af Fiscalisk action. Jag hör
tro det, ty han är för upplyst och för ädel,
att i följd af sin Riksdagsmanna-rätt blott
hafva åsyftat, att kasta skugga både åt bort¬
gångne och ännu lefvande Tjenstemän vid
Dom-Kyrkan.
Kongelig Majestäts
Nådiga Resolution uppå Herr Riks-Rådet
och Academie Cantzlerens vid Kongl.
Acadeinien i Lund samt Commendeu-
ren af Kongl. Nordstjerne-Orden, Ba¬
ron Melcker Falkenbergs i underdånig¬
het gjorde anhållan om nådig stadfä¬
stelse å en emellan Academien i Lund
och Dora-Kyrkan derstädes träffad öf¬
verenskommelse och förening rörande
Den 4 December. 91
Liqvidation af den förres hos den sed¬
nare ägande hvarjehanda fordringar.
Gifven Stockholms Slott d. i5 Martil
Kongelig Majestät har om detta måls be¬
skaffenhet gjordt sig i Nåder underrättad och
funnit att till Carolinska Accademiens i Lund
understöd uti dess otillräckliga inkomster, en¬
ligt Kongl. Resolutionerne af d. 3 Augusti
1681 och den 4 Julii 1687 väl blifvit anslag-
ne alla de öfverskotts-medel, som ej utgingo
till Dom-Kyrkans i Lund, samt de a 11 cl re
Kyrkornas i Skåne årliga Reparationer och
öfrige behof; äfvensom Accademiens Biblio-
teque genom Resolutioner af den 6 November
1693, och den 7 Junii 1698 i Nåder erhållit
rättighet, att jemväl af Lunds Dom-Kyrkas
öfverskotts-medel årligen få uppbära en viss
summa då tillgång dertill funnos: men som
Academien af desse förmoner likväl ej kom-
mit till åtnjutande, emedan bemälte Dom-
Kyrkas Inkomster föregifvits knapt vara till-
räckelige till dess egna byggnader och repa¬
rationer, samt Statens aflöning, så är igenom
Kongl. Brefvet af d. 29 Januarii 1735 i Nå¬
der förordnadt, att Skatte-rälligheterne å en
del Dom-Kyrko-Hemman, som tillsammans
utgöra i42i-:s Hemman, skulle till Åboarne
eller andra upplåtas och försäljas, och den
derföre utfallande Kjöpe-skillingen gjöras frukt¬
bar, till godo för Acadamien, som deraf bor¬
de åtnjuta Inleresset, om värkställigheten
hvaraf ytterligare Nådiga befallningar under
9 2
Den 4 December.
den 3o April 1766, och d. 22 Febrnarii 1769
äro afgångne. Till följe häraf, lufva väl äf¬
ven större delen af berörde Hemman blifvit
till Skatte försålda och de derföre betingade
Köpe-skillingar i Domkyrkans Gassa influtit;
men emedan Domkyrko-Rådet icke dess min¬
dre vägradt att den deraf fallande räntan A-
cademien tilldela förr än Dom-Kyrkans egne
Byggnader och reparationer samt andre be-
hofver blefvo fullgjorde; ty har bemälte Herr
Riks-Råd och Academie-Canlzler, lill befräm¬
jande af Academiens förmoner och rättighe¬
ter samt dess och Dom-Kyrkans gemensamma
nytta gjordt den proposition, att genom någon
till öfverenskommande Aversions-handel på
en gång skilja Academien ifrån all vidare ge-
menskp med Dom-Kyrkan och dess hushåll¬
ning, hvilken proposition af Landshöfdingen
och Biskopen såsom Dotn-Kyrckans Patroner
och Öfverförmyndare samt Dom-KyrckoRådets
d. 18 sisth Februarii, enligt det då håldne
och insände Prolocoll i så måtto blifvit an¬
tagen och bifallen, att Dom-Kyrckan till Aca¬
demien utbetalar i ett för allt en Summa af
Etthundrade tusende Daler Kopparmynt, e-
mot det att Academien afstår aila dess och
dess Bibliotheqves vilkorliga och ovilkorliga
praslensioner och fordringar, utom hvad Dom-
Kyrckans Stat årligen för Academien utsätter.
Och aldenstund å förenämnde Aversions-han¬
del Kongl. Majestets Nådiga stadfästelse i un¬
derdånighet begjäres och Kongl. Maj:t dertill
dess Nådiga bifall velat lemna; fördenskull
varder olvannämnde ingångue förening och
Den 4 December.
93
Aversions-handel härmed i nfider gillad och
faststäld, i följe hvaraf den Carolinska Aca-
demien och dess Bibliotheqve hädanefter,
hvarken i anseende till de redan för Acade-
mien och Bihliotheqvet utfärdade nådiga Re¬
solutioner och Förordnanden, eller i något
annat afseende, af hvad skjäl och namn de
vara må äga hos Dom-Kyrckan eller af dess
medel den minsta villkorliga eller ovillkorli¬
ga practension och fordran, utom hvad Dom-
Kyrckaiis Stat årligen för Kongelig Academi-
en ulsätter. Hvilket vederhörande till un¬
derdånig efterrättelse länder. Datum ut su¬
pra
GUSTAF.
(L. S.)
J. 'V. Heland.
Som Vällofl. Domkyrko-Rådet i Lund, till
följe af then med Kongl. Carolinska Acade-
mien under den 18 sistl, Februari träffade och
af Hans Kongl. Maj:t medelst nådig Resolu¬
tion dat. d. i5 Martii innevarande år fastsläl-
de öfverkommelse, till Kongl. Academien i
dag till fullo hetalt en summa Penningar stor
Ett-Hundrade Tusende (100,000) R:dr Kop¬
parmynt, dels genom godkiände och säkre å
Academien nu öfverdragne obligationer med
löpande Ränta derå från den 1 Iunii sistlidne
dels ock uti Contante Banco Transport-Sedlar,
hvilken Penninge-Sumraa yi undertecknade så-
c)4 Den 4 December.
sorn Kongl. Carolinska Acatfemiens Räntemä-
stare och nu varande Inspectores asrarii samt
Consistorii A.cademici Deputerade emottagit alt
uti Academiens aerario insättia. Altså och jemte
det vi å Academiens vägnar härmed för evär-
deliga tider förklara; at Kongl. Carolinska A-
oademien och Thes Bibliotheque, hvarken i
till the redan för Academien och Bibliothequet
utfärdade Nådiga Kongl. Resolutioner, hvilka ge¬
nom ofvannämde öfverenskomelses nu skedde full-
giörande till theras kraft och verkan blifvit
dödade, eller i något annat afseende äga hos
Domkyrckan eller af Thess medel någon then
minsta vilkorliga eller ovillkorliga pretention
och fordran, under hvad namn det vara må,
utom hvad. Domkyrckans Stat årligen för Aca¬
demien utsätter, som är Råg fyratiotvå (42)Tun-
nor, Korn fyratiotre (43) Tunnor, samt uti
Contant Ett Hundrade Trettio (l3o) R:dr
Si 1 f:mt, blifva förestående undfångne Ett Hun¬
drade Tusende (100,000) daler Kopparmynt,
Lunds Domkyrka till säkerhet, härmed under
Consistorii Academci Sigill quitterade, Lund
den a5 November 1774»
Eric Ek.
K. Aead. Räntemästare.
Lars Johan Collin. Claés Pol Trotzelius.
Insp' h. a. Aer. Loco Insp. vErarii.
Gutsaf Adolf Lövenhielm.
CARL med Guds Nåde 6c. 6c. &.
Wår Ynnest och Nådiga Benägenhet 8c 6c.
Hos OSS har underdånig anmälan blifvit gjord
Den 4 December.
rörande den Krono-Tionde Spannernåi af 5a
Tunnor 7 I kappar, som Dom-Prosten i Lund hit¬
tills, som en förbättring i sin lön, fått upp¬
bära af Norrhviddinge socken, i afseende å
hvilken spannemåls-förläning det blifvit af E-
der, Vårt Kammar-Collegium, i skrifvelse den
2i Julii i8o5, grundad på Kongl. Br. den 24
October 1790, vederbörande ålagt, att vid in¬
träffande Dom-Prost-ledighet i Lund, göra un¬
derdånig anmälan, emedan I, Vårt Kammar-
Collegium, funnit nämnde Spannemåls-anslag
af sådan beskaffenhet, att utredas borde hu¬
ruvida det kunde anses för beständigt eller un¬
derkastas indragning; äfvensom af vederbö¬
rande uppgifvas borde alla till ämnet höran¬
de omständigheter, samt de författningar och
resolutioner, som härutinnan blifvit utfärdade.
Häröfver häfver I Eder underdånigst ytt¬
rat, att då handlingarne upplysa, alt denna
spannemåls-förläning blifvit Dom-Prosten re¬
dan år i546 förunad, i egenskap af Predikant
vid Lunds Dom-Kyrka, och p:de punkten
af Malmö recess år 1662, bland annat inne¬
håller att Biskopen och Presterne borde bibe¬
hållas vid de beneficia och underhåll, som de
för deras kall och embeten förut åtnjutit, samt
enär den nu Presterskapet i Skåne tillerkände
rättighet yttermera finnes vara bekräftad ge¬
nom 4 §• • Presterskapets privilegier af d. 16
October 1723, håfven I icke ansett någon an¬
ledning vara till indragning af oftanämnde
spannemåls-förläning, utan underdånigst hem¬
ställt det densamma mätte vid Dom-Prost-be-
ställningen i Lund framgent förblifva.
c)6 Den 4 December.
Härå gifva Yl Eder nu lili svar och ve-
derbörandes föreständigande i Nåder tillkänna,
det VI , med afseende å de af Eder sålunda
anförde skäl, vele lill denna Eder underdå¬
niga hemställan häfver lernnat Vårt Nådiga
bifall. Och VI befalle Sc. Stockholms Slolt
den 3i Mars 18 j 3.
CARL.
Nils, 'V. Rosenstein.
Contracts-Prosten Pettersson förenade sig
nied Biskop Faxe.
Biskopen m. m. Doctor /Vallenberg: Då
ej heller jag varit tillstädes vid det Utskottens
sammanträde, i hvilket detta mål föredrogs
och afgjördes, så anser jag mig nu böra för¬
klara, att jag fullkomligen instämmer i den
Betänkandet åtföljande reservation.
Hvad sjelfva Hufvudsaken angår; så är
den dels i nämnde reservation, dels genom
nja företedda handlingar och bevis af Bisko¬
pen Faxe, både omständligen och grundligen
utredd, och obehörigheten ådagalaggd, ej min¬
dre att vilja frånkänna Lunds Dom - Kyrka
det ifrågaställa Tionde-Anslaget, änalt påyrka
underdånig skrifvelse till Konungen med be¬
gäran om en i detta afseende aldeles öfverflö¬
dig undersökning. Beträffande åter formen
och målets behandling; anser jag på,det högsta
olämpligt och oförenligt med Grundlagens håde
bokstaf och anda, att motionen härom, som
blif-
Den 4 December. 97
blifvit väckt flera månader efter motionstidens
sint upptagits och remitterats. Den kan hvar
ken sägas vara omedelbarligen föranledd af
något redan fattadt beslut, eller af någon un¬
der Riksdagen inträffad händelse, hvilket Riks-
dags-rOdningen i 56 § medgifver såsom skäl
till upptagande af Motioner efter motions-ti-
den. Lunds Dom-Kyrkas Krono-tionde har
intet omedelbart sammanhang med proposi¬
tionen örn ökadt anslag till Rikets Undervis¬
ningsverk. Yidmakthålles ej noga den gräns
för motions - rättigheten, som nyssnämnde
Grundlags-§. utstakar; så skola motionerna
aldrig upphöra, och Riksdagarne öfver hvilkas
långvarighet pluraliteten af Representanterne
lika med hela Nationen redan klagar, icke
blott ytterligare förlängas utan till äfventyrs
blifva permanenta.
Af dessa orsaker tillstyrker jag afslag af
Betänkandet.
Prosten Forslind y som instämde med Bi¬
skopen Doctor Wallenberg tillkännagaf, alt
han icke varit närvarande i Utskotten vid öf-
verläggningarne rörande detta mål.
Contracts-Prosten Östbergy som deltagit i
Utskottens öfverläggningar, förklarade, att, e-
liuru han ansåg Utskottens tillstyrkande oskyl¬
diga, trodde han dock att, resultatet blifvit
helt annorlunda i den händelsen Utskotten
egt de fullständiga upplysningar i ämnet,
som af Biskop Faxe blifvit meddelade.
Härefter! blef Utlåtandet med anledning
af Biskopen m, m. Doctor Faxes till Protocol-
Prestt-St. Prof, 1829, Sand. XIL 7
gS Den 4 December.
let afgifne anförande afslagit så val på grund
af Malmö recess 1662 och Presterskapets 17.28
i Nåder förlänta Privilegier, hvars 4-de §. ut¬
tryckligen stadfäster den Presterskapet, Dom-
Kyrkor och Hospitaler anslagne Konungs eller
Krono-Tiondej sorn till följe af Kongl. Reso¬
lutionen d. i5 Martii 1774» och beslöt Stån¬
det, att förenämde anförande skulle de Resp.
Med-Stånden meddelas med vördsam och vän¬
lig anhållan att, i öfverensstämmelse med n4
§. R. F. uti Preste-Ståndets beslut angående
förenämnde utlåtande N:o 101 sig förena.
§. 6.
Efter justeringen af Ståndets fattade be¬
slut i anledning af Banco-Utskoltets Utlåtande
N:o 82 angående Bankens lånerörelse, anförde
Professoren Gravander, i afseende på Ståndets
beslut rörande Bankens upp- och utlåning:
Jag anhåller vördsamt att i dagens Protocoll få
antecknadt, att jag, af laga hinder var med
tillstånd frånvarande, då detta mål i Högv.
Ståndet discuterades, samt att jag närvarande
aldrig kunnat med min röst bifalla och gilla
det för Banken nu beslutna Upp- och Utlå-
nings-system. Detta mitt yttrande må anses
för min Reservation, och jag tillägger skälet.
Skall Banken kunna med säkerhet bereda sig till
successive consolidering och nyttig Realisation;
så måste han helt och hållet skiljas ifrån illu¬
soriska Befordringsmedel dertill, äfvensom i-
från Stats-Verket, och beslå för sig sjelf såsom
ett isoleradt verk. Jag anser det ofvannämn¬
da Systemet för ett Statsvingleri, vådligt bå¬
Den /f December. 99
de för Banken och Nationen. Nu oförmodade
händelser kunna, förr eller senare, inträffa,
och realisera min fruktan för våda. Summan för
den omnämnda rörelsen är stor,vinsten i dethela
äfventyrlig, och Bankens säkerhet härvid för
framtiden oviss.
§• 7 •
Då nu å nyo föredrogs Eccles. Utskottets
Lag-afdelnings Memorial N:o 24 i anledning
af Prosten Dedekinds motion rörande Prest-
rättigheternes utgörande på Gottland, yttrade
Professoren m. m. Geijer, det han ansåg
en ändamåls-enlig indragning af Kyrkor der¬
städes vara det mäst Bidragande medel att
mellan Lärare och Åhörare återställa enighe¬
ten och förtroendet.
Memorialet blef härefter bifallit; samt Ut¬
skottet anmodadt, att med förslag till underd.
skrifvelse i ämnet till Ståndet inkomma.
§. 8.
Vid förnyad föredragning af Ecclesiastika
Pastoral-lJtskottets Utlåtande i anledning af
gjorde anmärkningar vid formulairen till Mor-
talitets och folkmängds Tabellerne blef detsam¬
ma bifallit; och skulle Utskottet anmodas, alt
Förslag till underdånig skrifvelse härom till
Ståndet ingifva.
§• 9-
På gjord anhållan beviljade Ståndet Pro¬
sten Åstrand 3:ne veckors ledighet ifrån d. 28
uti denna månad.
löo Den y December.
§. io.
Utsågs i behörig ordning Contraets-Pro-
sten, Professoren Bergström till Ledamot uti
Expeditions-Utskoltet, uti Kyrkoherden Ahl-
(fvists ställe, hvilken sistnämnde på 3:ne vec¬
kor erhållit ledighet från Riksdags-göromålen.
Ståndet åskiljdes kl. i 3 e. m.
In fidem
O. Rogberg.
Måndagen den 7 December.
Plenum kl. io f. m.
§• i-
Prot. för d. 25 och 3o uti förlidne må¬
nad justerades.
§. 2.
Af ankomne Protocolls-Utdrag inhemta-
des, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln bi¬
fallit: Lag-Utskottets Utlåtande N:o 121; Ex¬
peditions- Utskottets Memorial N:o 277;
Vid förnyad föredragning af Stats- samt
Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 77, i an¬
ledning af gjorde anmärkningar vid Utskot¬
tens under N:o 26 förut meddeldte Betänkande,
om anslag af Allmänna medel för Arbets- och
Corrections-Inrättningar i åtskilliga delar af
Riket; slädnät i följande beslut:
Den 7 December. ioi
1:0 Att Utskottens yttrande, hvarigenom
Utskotten ansett sig icke kunna tillstyrka öf¬
verlemnande! med full ägande rätt till Slä¬
den Landskrona af den så kallade Prippska
Barrachen, af Ridderskapet och Adeln bifölls
2:0 Att Rikets Ständer borde, i afgående
skrifvelse, i underdånighet anhålla, att, i hän¬
delse de numera vidtagne anstalter, i afseen¬
de på sysslolöse och vanartige personers af
mankönet försändande från Götheborgs Stad
till Corrections-Inrättningen i Malmö, icke
skulle svara emot behofvet, Kongl. Maj:t då
täcktes låta undersöka lämpligheten af den af
Götheborgs Stads Fullmäktige alternatift före-
slagne utvidgning af berörde Stads Spinnhus,
i andamål, att derigenom erhålla ett efter
ortens behof afpassadt utrymme till en Ar¬
bets- och Corrections-anstalt för personer af
mankönet, samt Resultatet af en sådan un¬
dersökning, tillika med uppgift å den med
tillbyggnaden förenade kostnad, vid nästin-
träffande Riksmöte, Rikets Ständer i Nåder
meddela; och ansåg Ridderskapet och Adeln,
lika med Utskotten, alt, innan en så beskaffad
undersökning förutgått, några medel för det¬
ta ändamål icke borde anvisas eller afsättas.
3:o Att Ridderskapet och Adeln lade till
Handlingarne Utskottens hemställan, att, i
den händelse Götheborgs Innevånare icke
skulle, oaktadt fortfarande beredvillighet, kun¬
na intill nästa Riksdag vidmakthålla den, up¬
på Stadens enskilda bekostnad, derstädes in¬
rättade Arbets- och Corrections-anstalt, samt
utrymme och tjenlig sysselsättning för till all¬
loa Den 7 December.
mänt arbete dömde personer af mankönet så¬
ledes skulle komma att inom Staden saknas,
Götheborgs Stad och Län må vara tillåtit, att
tills vidare afsända sådane personer till Ar¬
bets- och Corrections-Inrättningen i Hufvud-
staden.
§.5.
Af ingifne Protocolls-Utdrag upplystes,
att Yällofl. Borgare-Ståndet bifallit: Stats-
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtanden N:ris
17, 18, 19 och 20; återremitterat: Stats-Ut-
skottets Utlåtande N:o 3r8;
Vid förnyad föredragning af Stats-Vt-
skottets Betänkande N:o 307, angående Bygg¬
naders afträdande åt Veterinair-Inrättningen,
samt anslag af medel till deras iståndsättande,
bifallit detsamma med förklarande, att Tomter¬
ne, hörande till Ladugårdslands f. d. Krono-
Bränneri, med samtlige derå befintliga bygg¬
nader, må upplåtas till Veterinair-Inrättnin¬
gen, att försäljas eller begagnas, på sätt Kongl,
Maj:t för ändamålet lämpligast finnér, under
vilkor, att byggnaderne, under den tid de af
Inrättningen innehafvas, af densamma under¬
hållas, och att, af nämnde Byggnader, Maga-
zinet och Torkhuset, hvilkas förändring, i af¬
seende på inredning, ej Inrättningen tillätes,
icke föryttras, utan förbehålles Kongl, Majit
och Kronan, att, efter trenne månaders för¬
ut skedd uppsägning, få, emot enahanda hy¬
ra, som Veterinair-Inrättningen af andra per¬
soner derföre erhållit, begagnas, enär omstän-
digheterne kunna så påfordra.
Den y December.
io3
§• 4-
Företeddes och lades på Bordet
Constitu t iöns- Utskottets M e m o r i a I e r:
N:o 53, med förslag till Grundlags-be-
stämmelser om Lagtima Riksdagars återkomst
hvart Femte år, om Urtima Riksdagars före¬
mål , och om tiden för Lagtima Riksdags fort¬
farande ;
N:o 54, med förslag till bestämmande af
viss tid på året för Rikets Ständers Lagtima
sammanträden;
N:o 55, med förslag till en Redactions-
förbättring i afseende på förbudet mot råd¬
plägning i Konungens öfvervaro;
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut¬
skottets Utlåtanden;
JN:o i65, i anledning af yrkad ändring i
Kongl. Brefvet den 7 Maji 1802 rörande rän-
teved;
N:o 160, i anledning af väckte Motioner
om vissa ändringar i Författningarne om Mar-
kegångs-sältning;
N;o 167, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N:o i55,
angående väckt fråga om inrättandet af en
Landtbruks-Schola ;
N:o 168, i anledning af återremisser å
Utskottets Utlåtande N:o i32, angående Pre¬
sterskapets aflöning;
N:o 169, i anledning af återremisser af
Betänkandet N:o 47» rörande Nya Evangelii-
Boks-Förslagets antagande m. m.
io4 Den y December.
Ridderskapet och Adeln med inbjudning
rörande dess beslut vid Lag-Utskottets Utlå¬
tande N:o io3.
§. 5.
Föredrogs Lag - Utskottets Förslag N:o
152, till sammanjemnkning af Riks-Ståndens
serskilde beslut, i anledning af Utskottets
Betänkande N:o 62 och Utlåtande N;o 100,
öfver åtskillige Motioner om ändringar i Con-
curs-Lagen af d. i3 Julii 1818, samt Kongl.
Förordningen d. 22 October samma år, om
Eds-Formulaire i Concurs-mål; och fann Pre-
ste-SlånJet för godt att, för sin del, nämnde
förslag antaga.
Härefter anförde Professoren Gravander:
Ehuru definitilt beslut, rörande Motioner, an¬
gående Concurs-Lagen, nu är fattadt, och
denna gång således ingen förbättring kan gif¬
vas åt nämnde Lag; kan jag dock icke under¬
låta att yppa min förundran öfver den in¬
skränkning, som trycker det uppgifna Formu-
lairet till Ed uti Concurs-mål.
Jag har trott och tror, att grunden för
Edgång bör tagas af eget fullt medvetande,
och att borgen för Edens trovärdighet måste
vara eget Moraliskt och Politiskt ansvar; men
så synes det icke för alla händelser här, utan
är den Edgående i vissa fall igenom denna
föreskrift befriad ifrån dessa band, eller rät¬
tare sagdt, äfventyrande sin heder och sitt
ansvar, efter en annans uppgift öfver den
summa, hvilken såsom fordran med Ed styr¬
kes. Här måste man understundom svära in
Den y December.
io5
•verba Magistri, Derhän leder dellä Formu-
laire.
Jag vill upplysa milt yttrande med ett
och annat exempel, tagna af dagliga erfaren¬
heten. En gammal man har en vidtalad för¬
valtare, som vårdar hans angelägenheter, upp¬
bär hans lön, bortsäljer hans säd, och förer
hans Räkenskaper. Vid yppad Concurs för
utestående obetald Spannmål, skall den gam¬
le mannen besvära sin fordran, men han må¬
ste dervid lita på sin förvaltares redlighet i
uppgift. Hvilket äfventyr, föreskrifvet af La¬
gen! Här borde förvaltaren få besvära fordran
och i Eden intaga för hvilkens räkning. En
annan förvaltare dog hastigt. Dess Herre ha¬
de derefter valet emellan att antingen efter¬
skänka ett betydligt antal fordringar, eller på
förmodan af förvaltarens redliga Bokföring,
besvära dennes uppgifter och sin rätt. Så¬
dant skyddas af delta Lag-Formulaire. En
Herre öfver vidlyftiga egendomar har flere
Inspeclorer; men desse få icke besvära for¬
dringar, hvilka de uti af dem förda Böcker
först intagit, emedan fordringarne icke äro
deras, utan Husbondens, och denne skall be¬
svära dem. Hvilken ovisshet! Hvilken om¬
gång! Efter yppad Concurs, men före Credi-
torernes sammankallande, dör en man, som
bar fordran i Concursen. Executores Testa-
menti eller Testamentarierne', eller Arftagare,
eller Förmyndare skola besvära fordran, och
att denna fordran var deras före Concursens
yppande. Hvilken falskhet i yttrande! hvil¬
ket gäckeri af sanningen! Allt hade varit hul-
io6 Den 7 December.
pet, om Formulairet tillåtit Förvaltare, att
med tillagd orsak i vissa nödvändiga fall be¬
svära den uppgifna fordran. Jag bör tilläg¬
ga, att tvenne olika Domstolar efter förra
Formulairet i alldeles samma sak vid samma
tid dömde olika; den ena Domstolen tillät
Förvaltaren besvära fordran; den andra icke.
Jag är lättad af att hafva uttalat min öf¬
vertygelse och icke gilla Formulairet. Andra
må tolka det, såsom sam vetsfredande; jag
icke.
§• 6-
Vid å nyo företagen öfverläggning, rö¬
rande den d. 18 uti förlidne månad på Bor¬
det lagde i2:te punkten af Stats- och Banco-
Utskoltens Memorial N:o 21, i anledning af
Respective Riks-Ståndens Beslut, i afseende
på ue af Utskotten, uti Betänkandet N:o ,
gifne tillstyrkanden i fråga om Mynt-bestäm¬
ningen och dermed gemenskap-egande ämnen,
anförde
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Då Myntfrågan först förevar fä¬
stes min uppmärksamhet af de Reservationer,
dels Öfverste Lefren, dels Prosten, Grefve
von Schwerin afgifvit. Den förre visade o-
lämpligheten af 1664 års Myntfot och före¬
slog en förändring; den sednare yrkade, att
Ständerne skulle hänskjuta frågans afgörande
till Kongl. Maj:t, som egde att, efter Weten-
skapsmäns hörande, i denna del förordna.
Mig syntes, alt då ett nytt Silfvermynt skul¬
le införas, tillfället var inne, att jemnka de
Den 7 December. 107
kända olägenheterne och förena beqvämlighe-
ten med Wetenskapens fordringar. En mått¬
lig Slagskatt, inlagd i Myntet, borde på en
gång förekomma dess uppsmältning och dess
allt förhastiga utförande ur Landet, Farho-
gan för det sednare, mer eller mindre grun¬
dad, kunde således lugnas. Jag bar sökt viss¬
het, och funnit den, genom följande anmärk¬
ningar af en i ämnet erfaren Wetenskapsman
dem jag bär gilver mig friheten att anföra
oförändrade:
I afseende på de af Banco- och Stats-Ut-
skotten föreslagne Utmyntnings-förhållanden
är följande att anmärka:
1:0 Får enheten eller en R;dr Banco en
högst ojemn vigt af 50V7V Mark eller
Lod myntvigt, motsvarande 43W0 eller
Hy-I Lod vict. vigt, eller 267^/^ Äss, af
hvilka sednare 276g utgöra ett Lod vict. vigt.
2:0 Denna ojemna vigt kan ej afhjelpas
genom att ändra Myntens hallt från den fö¬
reslagne lolflödigheten till någon annan, ty
om Finsilfvers-massan skall bibehållas n 11 de¬
ci es stride i öfverensstämmelse med 1664 års
Myntfot, måste förhållanderne emellan Silfret
och Kopparen i penningarne antingen blifva
som go6,349 till C)3,65i, eller som 723,441
till 274,559, eller som 816,121 till 183,879,
om brutlo-vigterna skola blifva jemna.
Anm. Inga vågar eller vigter äro fina
nog för att vid Myntens tillverkning iakttaga
eller utröna dessa förhållanden för Myntens
vigt eller finhet. De äro således outförbara
i sin stränga vigtighet.
Den 7 December.
3:o Det går ej heller an att bibehålla
1664 års Myntfot'och göra alla Mynten lika
fina med gamla Specie-Riksdalern, ty under-
afdelningarne blifva då för små. Vill man
gora de smärre Mynten af annan halt blifva
de antingen så grofva, att de snart förlora
utseendet af Silfvermynt oeh derjemte blifva
för kostbara att tillverka, eller också måste
man antaga ett serskildt utmyntnings-förhål-
lande för hvarje Myntsort, så att t. ex. sex-
stycken ^:del i verkligheten skulle blifva min¬
dre värde än tre-stycken *:dels R:dr.
4:o Då man i andra Länder efter högst
enkla förhållanden bestämdt det antal Mynt¬
enheter, som utmyntas afen gifven vigt Fin¬
silfver, ger 1664 års Mynt-ordning deremot
mycket intrasslade proportioner. Ty när man
t. ex. i Tyskland utmyntar en MarkFinsilfver
till i3y R:dr eller till 16 R:dr eller 12 R:dr
eller i3f R:dr och i Frankrike 9 Kilogram-
mar Finsilfver till 2000 Francs, blir Svenska
Myntets enklaste förhållande att 27,648 R;dr
B:co utmyntas af 1,260 & Finsilfver. Dess¬
utom är alt anmärka, det dessa 1,265 # ä-
ro Svensk myntvigt, hvaraf endast tvänne
satser finnas i hela verlden, och att den för¬
håller sig till vår vanliga Handels-och Guld-
smeds-vigt, som 548 till 1106.
5:o Antages deremot en minskning af ^
procent uti j664 års Myntfot, uppkomma de
beqvämaste och lättfattligaste utmyntnings-
förhållanden, då Myntet göres tolflödigt, 100
R:dr B:o väga då 3 # och 4°o R:dr utmyntas
af 9 tt v. v. Finsilfver:
Ben 7 December.
it>9
6:0 Dea afdragne trefjerdedels procenten
blir en liten slagskatt, eller hvad som är det¬
samma, för hvarje qvantitet omyntadt Silfver,
som är värd 1 R:dr 4t3j?o r:st. fås en myntad
R:dr. Denna slagskatt är högst lindrig och
hillig, då Myntnings-kostnaderne uppgå till
nära 2 procent. I England är slagskatten
på Silfvermyntet 6 procent, i Tyskland och
Frankrike omkring i| procent. Som remedia
eller de tillåtne afvikelserne från det rälta
förhållandet kunna blifva mindre än de af
ålder varit bestämde, om alla mynten få va¬
ra af samma halt, komma alla penningar,
som skulle slås efter den nya af Tit. Lejren
föreslagne Myntfoten, att ligga inom den gam¬
la Myntfotens remedium och kunna således
utan åtkillnad coursera med de gamla Myn¬
ten, som dels äro lika lill intrinsect värde,
dels något sämre, dels också litet bättre, att
deras ulgallring eller nedsmältning ej lönar
mödan/’
På ofvananförde grunder vore således
önskligt, alt Högv. Preste-Ståndet antingen
ville med Borgare-Ståndet förena sig om bi¬
fall lill Tit. Lefre'ns reservation, angående
Myntfoten, eller åtminstone lika med Bonde-
Ståndet öfverlemna lill Kongl. Majit de när¬
mare stadganderne, angående grunderne för
Silfver*utmyntningen och en lindrig slagskatts
bestämmande. För min del skulle jag anse
det sednare rådligast, enär denna grannlaga
fråga sorgfälligt bör pröfvas, och Konungens
rättighet, att låta slå Mynt, är i Regerings-
Forrnens 79 , försäkrad,
11 o Den 7 December,
Häruti instämde Birkop Wijkman och
Prosten Elfström.
Dom-Prosten Heurlin: I händelse HÖgv,
Ståndet skulle anse lämpligt, att en lindrig
slagskatt inlagges uti det blifvande nja Mjö¬
let, hvilket jag icke vill bestrida, tror jag
likväl Högv. Ståndet snarare böra biträda
Bonde-Ståndets än Borgare-Ståndets fattade
beslut, och således öfverlemna åt Kongl. Maj:t
att, efter Wetenskapsmäns hörande, bestämma
beloppet af denna slagskatt. En dubbel för¬
del kan härigenom vinnas, dels ersättning lill
Banken för dess dryga Mjntnings-koslnader,
dels förekommande af det mjnlade Silfrets
uppsmältning eller utförsel. Likväl möta här¬
vid några betänkligheter, dem jag ulbedjer
mig få till Protocollet anföra. Uti första pun-
cten af Utskottens af alla Riks-Stånden gilla¬
de Betänkande,om Mjnt-beslämning och realisa¬
tion har Silfver-Riksdalerns värde blifvit stad¬
gadt ochanlagit till 2 R:dr 32 sk. uti Banco-sed-
lar, och skall man ega rättighet att för delta
belopp Sedlar erhålla en R:dr i Silfver efter
1664 års Mjntfot, men genom slagskattens in¬
läggande uti Myntet, blir detsamma med \
procent försämradt, och en R:dr efter före¬
nämnde Mjntfot erhålles icke för 128 sk., u-
tan för 128^ sk. Banco-sedlar. Någon rubb¬
ning af den egentliga Mjnt-beslämnings-grun-
den kan likväl undvikas, i händelse man
lernnar öppen tillåtelse för en hvar, att efter
denna grund tillvexla sig omjntadt Silfver,
men denna fördel tillfaller då endast Hufvud-
staden. Uti Landsorterna måste nödvändigt
Den 7 December.
111
agio uppkomma emelian Silfvermyntet och
och Silfver såsom vara, må hända afven emel¬
lan Silfvermyntet och Silfver-sedlar, då man
för de sednare lättare och med ringare kost¬
nad kan förskaffa sig omyntadt Silfver. Men
desse consideralioner torde böra vika för den
gilna fördelen af en på Wetenskapliga grun¬
der stadgad Myntfot.
Prosten m, m. Grevillius instämde med
Dom-Prosten Heurlin.
Dom-Prosten Holmström: I anledning af
den sista värde Talarens anförande, anhåller
äfven jag att till Protocollet få anmäla min,
ifrån hans något skiljaktiga, åsigt af sjelfva
Hufvudfrågan. Stats- och Banco-Utskotten haf¬
va väl i Betänkandet N:o 21 sid. 2po förklarat,
det alla fyra Riks-Stånden bifallit, att Banco-
sedelns Silfvervärde må bestämmas till 2y
R:dr eller 128 sk. i Sedlar för 1 R:dr i Silf¬
ver efter 1664 års Myntfot; men om man
granskar sjelfva ordalydelsen af delta så kal¬
lade bifall, finner man, alt det endast af 2:ne
Stånd år gifvet ovilkorligt_, och af de 2:iie
andra blott vilkorligt. Både Borgare- och
Bonde-Stånden hafva nemligen fästat förbe¬
håll vid sitt samtycke till denna i:sta punkt
af Myntbestämnings-Betänkandet. Det förra
Ståndet har förbehållit sig att få vid i2:te
punkten närmare förklara uttrycket 1664 ärs
Myntfotj och denna förklaring gafs genom
antagandet af de utaf Herr Öfverste Lefrén
föreslagne Hufvudgrunder med förutsättning af
en så kallad slagskatt, för en förändrad Mynt¬
fot. Det sednare Ståndet åter har beslutat,
: f. S
I 12
Den 7 December.
att bifallet lill irsta punkten icke skulle hin¬
dra det vid punkten 12 sedan fastställda af¬
drag för en lindrig slagskatt, bestämd efter
Vetenskapsmäns hörande genom Kongl. Majrt
Nådiga Beslut. Om jag icke alltför mycket
bedrager mig, hafva följaktligen alla 4 B.iks-
Stånden endast öfverensstämt i Hufvudfrågan,
att besluta en Mynt-bestämning; men om den¬
na skall ske till 128 sk. för en Brdr i Silf¬
ver, utan allt afdrag för slgskatt, eller med
ett sådant afdrag af % procent, derom hafva
i början 2 Stand stannat emot 2. Örn Högv.
Ståndet nu förenat sig med Bonde-Ståndet i
sistnämnde fråga, hvilket äfven jag för min del
vill tillstyrka, så anser jag denna vara huf¬
vudsakligen afgjord genom 3:ne Stånds öfver¬
ensstämmelse, och Högv. Ståndet verkligen
hafva fi anträd t sitt förut gifna ovilkorliga bi¬
fall till i:sta punkten af Betänkandet N:o i4-
Ty nu blifver icke mer fråga om realisation efter
jemna 128 slcrs curs, utan efter 128 sk. plus
I: procent uti slagskatt. Den af Dom-Prosten
Heurlin väckta fråga om skillnaden mellan
myntädt och omynladt Silfvers utvexling ut¬
ur Banken, önskade jag icke måtte inblandas
i Mynt-bestämnings-beslutet. Jag ser intet skäl,
hvarföre Banken skall inköpa Silfver för mynt¬
ning s och åter utgifva det omyntadt. Gifves en
sådan tillåtelse, så uppkomma flera olägenhe¬
ter, och det gamla klandret af Hufvudstadens
prérogativer framför Landsorterne får en ny
näring. Bäst att enkelt, utan ytterligare för¬
behåll, instämma med Bonde-Ståndet uti för¬
slaget,
Den 7 December, 113
slaget, att åt Wetenskapsmäns pröfning och
Kongl. Maj:ts Höga Beslut öfverlemna frågan,
om Myntfotens bestämning.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Rikets
Ständer hafva bestämt förhållandet mellan nu¬
varande Sedel- och Silfver-mynt till 128 sk.
i sedlar för en Specie Riksdaler, eller silfver
i plantsar efter denna beräkning. Men här är
icke fråga derom, utanom det mynt, som skall
slås. Att vissa olägenheter undvikas genom
ett underhaltigt mynt vill jag icke bestrida,
men det är dock att betänka, om icke agio
möjligen kan upptså mellan de gamla och nya
Silfver-Riksdalrarna. Vore härvid fråga om
vinst eller förlust för Banken, vore den skyl¬
dig att bära den sednare, efter den så knapt
uppfyller sina förbindelser.
Dom-Prosten Heurlin kunde icke lika
med Dom-Prosten Holmström tillstyrka att
Ståndet frånträdde sitt beslut om den egentli¬
ga mynt-bestämnings-grunden, hvilken redan
vore bestämd genom samtlige Riks-Ståndens
sammanstämmande beslut. Väl hade serskilta
så kallade vilkor och förbehåll af Borgare- och
Bonde-Stånden blifvet fästade vid deras bifall
till denna punct, men då de, dels icke sam¬
manstämde, dels icke stöde i nödvändigt sam»
manhang med hufvudfrågan, hade Utskotten
icke kunnat annat än anse densamma afgjord
och hade Högv. Ståndet redan instämt i den¬
na mening, genom sitt bifall till de af Ut¬
skotten aflemnade jemnknings-förslag och vote-
ringspropositioner.
Preste-St. Prot, 1829, Band. XII. 8
Den y December.
Biskopen m. m. Doctor Wijkman: Jag con-
forverar mig med Biskop af Wingård, sorn till¬
styrkt förening med Hederv. Bonde-Ståndet
om att öfverlemna till Kongl. Majit, alt efter
Vetenskapsmäns hörande bestämma om slagskat¬
tens inräknande i sjelfva myntet. Vid en värd
Ledamots yttrande om Bankens knapphet vid
sine förbindelsers fullgörande får jag endast
nämna, att sådant ej må skyllas på Banken
som är ett dödt auariutn eller på admini¬
stration, som är inom Banken, utan heldre
rent ut säga, att sjelfva Rikets Ständer och icke
Banken dertill hafva skulden.
Prosten P. P. Svedelius, som instämde
med Biskop af Wingård , ansåg att Riks¬
dalrar aldrig borde i framtiden myntas, utan, i
likhet med Hamburger-Banco Riksdaler11, blott
voro ett imaginairt mynt.
Härefter fann Preste-Ståndet för godt,
att med frånträdande af dess vid hufvud-mo-
mentet af 12 puncten fattade beslut, förena
sig med Hederv. Bonde-Ståndet, hvarigenom
i underdånighet md öfverlemnas till K. Majit,
att efter Vetenskapsmäns hörande utsätta en
lindrig myntskatt.
Antog Ståndet det af Borgare-Ståndet vid
12 puncten beslutade tillägg: ”och öfverlemna
Rikets Ständer till Kongl. Maj:t att, sedan ut-
vexlingen börjat, och ett tillräckligt belopp af
nytt silfver kommit i rörelse, aflysa det gamla
silfvermyntet ifrån och med 8 sk.och derunder.
§• 7*
Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets
Den y December.
ii5
Memorial N:o 335, angående Slats-Regleringen
i allmänhet, samt beloppet af den intill nä¬
sta Riksdag erforderliga Statsbrist, - Summa ,
anförde
Biskopen m. m. Doctor Thyselius j att det
varit bättre för Riksgälds-Conloiret att få nå¬
gon behållning, än som nu , Stats-brist, hvilken
genom lån mäste betäckas.
Professoren m. m. Geijer anmärkte, att
det vore mera konst än lycka , att Stats-bri-
sten just uppgått till denna Summa.
Härefter blef detta Memorial, såsom med
redan fattade beslut öfverensstämmande till
Bevi/lnings - Utskottets handläggning remit-
teradt.
§. 8.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 323, angå¬
ende förändring och reduetion af Hemmans-
Räntorne i de Län, der de samma nu finnas
i ett större antal persedlar utförde, föredrogs
nu å nyo, hvarvid
Dom-Prosten Heurlin anförde; Vid detta
Betänkande kan jag ej undgå anmärka den i neon se.
quence Utskottet tillåtit sig, då det i samman¬
hang med frågan, angående förändring och re-
duclion af Hemmans-Räntorne, tillstyrkt Rikets
Ständer att hos Kongl. Maj:t göra nnderd.
hemställan alt vid nästa Riksdag enNåd.Pro-
prosition måtte meddelas ej mindre om en för¬
ändrad method för markegångssättningarne,
än om indragning af de lill Mi 1 i ta i re- och Ci-
vilstaterne samt till Scholae-Slaten och andra
allmänna ändamål indelte räntor, I bör¬
116 Den y December.
jan af denna Riksdag emottogo Rikets Ständer
åf Kongl. Maj:t Nådig Proposition om ständige
Markegångar, som vid hvarje Riksdag borde
bestämmas och under kommande Fem år va¬
ra gällande men Rikets Ständer hafva icke
funnit skäligt att till denna förändring lemna
bifall. Mindre lämpligt synes det då vara, att
vid samma Riksdag, då man på anförda skäl
afslagit en Nådig Proposition begära att Ko¬
nungen täckes derom vid nästkommande göra
ny framställning. Men ännu oformligare arden
sednare delen af den föreslagna underd, hem¬
ställan om indragning af indelta räntor. Uti
den Nådiga Propositionen om Stats-Verkets
tillstånd och behof, som Rikets Ständer inne¬
varande Riksdag emottagit, framslälde Kongl.
Maj:t såsom en hufvudsaklig grund för den
allmänna regleringen af Civil- och Militair-
Staternes Löner, att alla Indelta Räntor bor¬
de till Stats-Verket indragas och desse Em-
betsmanna-Corpser Contant aflönas af Stals-
Cassan. Inom Utskottet funnos väl flere, som
nitiskt förfäktade denna vigliga förändring af
vårt gamla Indelnings-Verk, men pluraliteten
ansåg densamma medföra betänkliga följder
så väl för Stats-Verket, som Indelnings-hafvar-
ne; och Riksets Ständer hafva instämt uti
denna åsigt. Sedan man sålunda förkastat
Kongl, Maj:t Nådiga förslag, synes det mig
högst oformligt, att få månader derefter af
Kongl, Maj:t begära, att samma fråga åter vid
nästa Riksdag må af Kongl. Maj:t i Nåder
väckas. Denna underdåniga anhållan måste
väl uttrycka bifall till förslaget, men då har
Den y December. 117
ock Utskottet kommit i uppenbar motsägelse
med sitt förra afstyrkande. Det bar inom få
månaders tid både gillat och ogillat en och
samma sak, och det förra, sedan principaler¬
na, Rikets Ständer, redan godkänt den sed¬
nare meningen. Enda skillnaden är, att Ut¬
skottet nu äfven vill indraga ScholEe-Staten
och andra allmänna ändamål uti den förestå¬
ende totala omstöpningen. Men aldramest o-
formlig synes denna hemställan, när man be¬
tänker, att Rikets Ständer beslutat en allmän
Löne-reglering vid Indelta Armeen, och till
grund derföre antaget, att Indelningar och
Räntor höra vid hvarje Regemente orubbade
bibehållas och af Indelnings-hafvarne direct
uppbäras, samt åt Kongl. Maj:t öfverlemnat
verkställigheten likväl i närmaste öfverens¬
stämmelse med Indelnings-Verket. Frågan
om reduction och förenkling af Ilemmans-räntor
står ock icke i nödvändigt sammanhang med
förslaget att indraga dem till Stats-Verket.
De fördelar man med det förra åsyftar, kun¬
na lika lätt vinnas, ehvad Staten eller In¬
delnings-hafvaren sjelf uppbärer dessa till
Lönen anvisade räntor.
Häruti instämde Prosten Elfström_, Con-
tracts-Prosten Pettersson Doctor Rönbeck j
Prosten Hvasser} Doctor Häggblad, Professo¬
ren Bexell och Professoren Gravander.
Prosten m. m. Grevillius instämde med
Dom-Prosten Heurlin i olämpligheten deraf,
att om Indelta Räntornes indragning till
Stats-Verket nu begära Konungens Nådiga
Proposition, enär en sådan af Rikets Ständer
118 Den y December.
vid denna Riksdag redan blifvit afslageu ;
helst genom en ny Proposition, om den Lief¬
ve antagen, en fullkomlig rubbning iden nya
Löne-regleringen för Indelta Arméen skulle
uppkomma, hvilken reglering Ständerne dock
velat anse sorn definitiv. Prosten begärte
derföre återremiss af Betänkandet.
Contracts-Proslen Nibelius conformerade
sig med Prosten Grevillius.
På grund af de gjorda anmärkningarne
Lief förevarande Utlåtande lill Utskottet å-
terremitteradt.
§• 9-
Vid nu å nyo skedd föredragning biföl—
los Ståts-Utskottens Utlåtanden;
N:o 320, angående vrkad befrielse för
Kihls, Axbergs oell Hofsta Fri-Socknar från
utgörande af åtskillige praestationer till Dylta
Svafvel-Bruk:
N:o 327, rörande liqvidationen af åtskil¬
lige Medborgares i de förente Nord-Amerikan»
ska Staterne fordrings-anspråk bos Svenska
Stats-Verket:
N:o 33r, i anledning af verkställd gransk¬
ning af Tull-Verkets Räkenskaper och För¬
valtning för år 1826;
N:o 332, 1 anledning af väckt fråga om
anordnandet efter Stat från Stats-Contoret af
löner och pensioner vid alla förvaltande Vei k
och Inrättningar;
N:o 333, i anledning af verkställd gransk¬
ning af den så kallade Lappmarks Ecclesia-
stik-Fonden; samt
Den 7 December. 11 q
N:o 334 . • anledning af Hans Janssons
från Elfsborgs Lån Molion, att förteckningar-
iie öfver Kronans Hus och Byggnader måtte
till trycket befordras.
§.io.
Upplästes till justering och godkändes
Expeditions-Utskotteis förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga Skrifvelse N:o 247, angåen¬
de stämplade Pappers-afgifiens beräkning och
utgörande för år i83o och påföljande år med
dertill hörande förslag lill Kongl. Maj:l.s Nå¬
diga Kungörelse, angående den beslutade
stämplade Pappers-afgiflen.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
O. Rogberg.
Fredagen den 11 December.
Plenum kl. 10 f. m,
§. r.
Anmältes, alt Ståndets Secreterare insjuk¬
nat, i anledning hvaraf undertecknad Ståndets
Notarius anbcfalltes alt tills vidare föra Prö-
tocollet.
iso Den v December.
§• 2-
Protocollet för den i och för den 4 uti
denna månad justerades; hvarvid, i anledning
af 5 §. i sistnämnde Protocoll,
Professoren Bolméer hegärde ordet och
anförde; Som jag icke var närvarande vid
föredragningen af Höglofl. Stats- samt Oeco-
nomie-Utskottens Betänkande, rörande den
genom Hr Professoren Munck af Rosensköld.
väckta frågan om indragning af ett qvantum
för Dom-Kyrkan och Dom-Prosten i Lund
anslagen Krono-Tionde, så utber jag mig att
i detta ämne få afgifva yttrande.
Det är visserligen icke min mening, att
anföra något egentligt stridande mot det Högv,
Ståndets redan i frågan enstämmigt fattade
beslut, men jag har trott mig, så väl på grund
af den närmare kännedom jag i ämnet kan ega,
böra utreda förhållandet, som ock i följd af
den uppmärksamhet jag lika med Motionairen
är skyldig åt bevakandet af Lunds Acade-
xnies fördelar, anvisa den väg, hvilken jag
anser vara den rätta för återställandet af A-
cademiens anspråk på Dom-Kyrkans för hen¬
ne sjelf ej behöfliga tillgångar.
Att ett sådant ändamål ej kan vinnas ge¬
nom de af Höglofl. Utskotten föreslagna åt¬
gärder, derom är jag fullt öfvert3rgad. Med
föranledande af Motionen hafva Utskotten fram¬
ställt trenne serskilta förslag, nemligen först,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i under¬
dånighet skulle begära undersökning, med
hvad rätt Dom-Kyrkan åtnjuter den ifråga-
Den 11 December. 121
ställde Krono-Tionden, och huruvida den ej
till Stats-Verket skulle kunna indragas. Obe¬
hörigheten af en så beskaffad undersökning
har Biskop Faxe tillräckligen ådagalagt, och
jag instämmer till alla delar i den mening,
att den ej bör komma i fråga. Dernäst haf¬
va Utskotten tillstyrkt, att äfven förhållandet
med de Löne-förmoner utöfver Ordinarie Stat,
som Dom-Prosten i Lund åtnjuter, borde un¬
dersökas, för att såmedelst vinna ledning för
bedömandet, huruvida någon minskning i om¬
nämnde förmoner må kunna ega rum och i
öfverensstämmelse med gällande Författnin¬
gar anbefallas. Denna hemställan har ofel¬
bart sin grund i bristande kännedom af för¬
hållandet med Dom-Proste-Lönen. Enligt den
för Academien sednast upprättade Stat al år
1807 utgår denna lön med 4°° Tunnor af
Academiens allmänna Lönings-fond, och be¬
står icke af någon serskilt för Dom-Prosteriet
anvist Krono-Tionde. Då emedlertid för den¬
na tjenst sålunda äro anslagne 100 Tunnor
utöfver Ordinarie Professors-lönen, så har
med hänseende till Academiens knappa till¬
gångar inom Läroverks-Comitéen blifvit före¬
slagit, att dessa 100 Tunnor för andra Aca¬
demiens behof böra besparas, samt, så framt
de anses äfven framgent böra tillkomma Dom-
Prosten, de då skola utgå icke af Academiens
Stat, utan af Dom-Kyrkans, Vid nu inträf¬
fade ledighet har i följd häraf Consistorium
Acaderaicum i vederbörlig ordning väckt frå¬
ga om den föreslagna indragningen. Någon
undersökning kan således icke heller i detta
122
Den 11 December.
hänseende vara lämplig, äfvensom vid dessa
för håll anden Utskottens slutliga förslag i af¬
seende på användandet till Aeademiens mate¬
riell af sålunda möjligen lillvägabragta bespa¬
ringar af sig sjelf förfaller.
Men fastän jag alltså icke kan bifalla nå¬
got af Utskottens förslager. så är jag likväl
af den tankan, att en undersökning borde e-
ga rum, men i en helt annan syftning, nem¬
ligen till vinnande af upplysning, med hvad
rätt Academien må hoppas att ännu kunna
göra sina anspråk på Dom-Kyrkans öfver-
skotts-medel gällande. Redan i början af
Riksdagen har jag väckt fråga om en sådan
undersökning, likväl endast i sammanhang
med en annan Motion, och derföre utan om¬
ständligare utveckling af det förhållande, som
dertill borde föranleda, och hvilket det alltså
nu torde tillåtas mig att närmare redovisa.
Genom Konunga-Bref af d. 3 Aug. 1681
erhöll Academien rätt till Dom-Kyrkans öf-
verskotls-medel, och denna rätt finnes ytter¬
ligare bekräftad genom Konunga-Bref af den
i5 Aug. 1Ö88 och den 2g Jan. iy35- Dom-
Kyrkan egde, när dessa Bref utfärdades, nå¬
got öfver i4° hela Hemman, men skördade
af denna betydliga egendom knappt tillräck¬
liga inkomsten för eget vidmakthållande , hva¬
dan alltså gåfvan till Academien blef utan
ändamål och betydelse. Huru sedermera tid
efter annan nära ^ af förberörde Hemman
blefvo försålde under skatterätt är tillräckli¬
gen kändt. Academien höides ej i afseende
på denna handel, och erhöll ej heller någon
Den 11 December. 123
andel i derföre ingående summor. Då emed¬
lertid dess anspråk förblefvo desamma, och
ofta återlagrie försök att göra deni gällande
besvärade vårdarne af Dom-Kyrkans angelä¬
genheter, så föreslogs en så kallad Aversions-
handel, hvarigenom Dom-Kyrkan en gång
för alla skulle lösköpa sig frän ytterligare for ¬
dran af Academien. Summan bestämdes till
j00,000 R:dr Kopparmynt, och en ringa år¬
lig afgift, som ännu erlägges. Academien,
glad att erhålla något, trodde sig böra ingå
i denna bandel, som jemväl genom Konunga¬
bref af den i5 Mars 1774 blifvit sanctio-
nerad.
I följd häraf kan det visserligen ej be¬
stridas, att Dom-Kyrkan lagligen skilt sig i-
från Academien. Men det oaktadt byser jag
den tankan, att liksom förberörde handel,
hvilken blifvit Academien så godt som påtvin¬
gad, utan hinder af de flere Konunga-Bref,
som försäkrat Academiens rätt till Dom-Kyr¬
kans öfverskotter, kunnat verkställas, likså
skulle den, efter sig dertill företeende anled¬
ningar, kunna återkallas, utan hinder af det
Konunga-Bref, hvarigenom deri blifvit stad-
fastad. Genom Jord-odlingens framsteg i sed¬
nare tider har Dom-Kyrkan af sina ännu' e-
gande Hemman vunnit en tillvext i inkomster,
som val för närvarande torde erfordras för
dess egna behof, men som framdeles måste
bilda betydliga öfverskotter. Academien der¬
emot förutser af den vexande liden snarast
fordringen på utvidgandet af inrättningar, dem
lion redan ej, som sig bör, förmår att upp-
ia4 Den 11 December.
rälthålla. Således förefinnas samma skäl, som
ursprungligen föranleda anvisningen åt Acade-
mien på Dom-Kyrkans öfverskotter, nemligen
öfverflödet å ena sidan och hehofvet å den
andra, i närvarande stund ännu giltigare,
och för min del inser jag icke något hinder
för återställande af det jemnande förhållandet.
Jag vet knappast, huru Dom-Kyrkans öfver-
skotts-medel ädlare skulle kunna användas,
än till understöd för dess närmaste omgif¬
ning, den behöfvande Academien; jag vill ej
tro, att det herrliga Templet derigenom skul¬
le något förlora ; jag tror fastmer, att veten¬
skapernas och bildningens flor omkring det¬
samma allt framgent skall bidraga till dess
förskönande, och således till någon del ve¬
dergälla uppoffringen.
För att likväl vinna en sådau återgång,
har jag ansett en undersökning nödvändig till
bekräftande af nu meddelade uppgifter. Jag
vore visserligen äfven benägen att för denna
fråga väcka ny Motion, om ej Riksdagens
snart förväntade slut derifrån afhölle mig.
Nu får jag inskränka mig till den anhållan,
att detta mitt anförande må få ett rum i Pro-
tocollet till framtida uppmärksamhet, och på
det ej Academiens anspråk genom mitt stilla¬
tigande må synas hafva blifvit eflergifna.
§• 3.
Af inkomne Protocolls-Utdrag inhemta-
des, alt Yällofl. Borgare-Ståndet vid föredrag¬
ning af följande Utlåtanden, Memorial och
Betänkande!!, bifallit; Banco- och Lag-Ul-
Den 11 December.
skottens N:o83; Lag-Utskottets N:ris 57 roed
N:o 137, 138, 139, 28 med l^o, 'jZ med 144»
i45; Expeditions-Utskottets med öfverlem¬
nande af förslag lill Chai tas-Sigillatas-För-
ordning; lagt lill Handlingarne: Lag-Utskot¬
tets N;o 14f; låtit bero vid Lag-Utskottets
N:o 143; återremitterat; Stats- och Bevill-
nings-U t skottens Nio 97; Stats- och Oecono-
mie-Utskottens N:ris 94 och 98; med afslag
å Lag-Utskottets N:o 16 med N:o 142; fattat
sitt beslut i enlighet med Herr Landegrens
vid det sednare Utlåtandet fogade reserva¬
tion.
§• 4.
Uti ankomne Protocolls-Utdrag tillkän¬
na g a fs, att Hederv. Bonde-Ståndet godkändt:
Expeditions-Utskottets Memorial med öfver¬
lemnande af förlag till Chartas-Sigillatas-För-
ordning; återremitterat: Stats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 318, samt Stats- och Oeoonomie-
Utskottens Utlåtande N:o g5; afslagit Stats-
och Oeconomie- Utskottens Betänkande N:o 72
med Utlåtande N:o 99;
Yid föredragning af Stats- och Banco-
Utskottens Memorial N:o 21 faltat följande
beslut: 4;de punkten. Mom. C. Ståndet antog
Utskottens i afseende härpå gjorda inbjudning;
ia:te punkten: Ståndet, som vidblef dess
om Myntskattens inberäknade i sjelfva myn¬
tet, förut fattade Beslut, afslog den af Ut¬
skotten i denna del till Ståndet gjorda fram¬
ställning; hvaremot Ståndet antog inbjudnin¬
Den 11 December.
gen om deltagande uti det af Välloö. Bor-
gare-Ståndet beslutade tiIlägg vid denna punkt.
1 öfrigt beslöt Ståndet att i allo gilla,
hvad Utskotten uti ifrågavarande Memorial
framställt, utom i hvad angick io:de oell
i3:de punklerne, i hvilka delar Memorialet,
i grund af gjorde anmärkningar, återremitLe-
rades.
§. 5.
Företeddes och lades på Bordet
Coust i tut ions- Utskottets Memorialer:
N:o 51), med Utlåtande öfver Preste-Slån-
dets återremiss på Förslaget till ändrad re-
daction af 17 §. Riksdags-Ordningen;
N:o 56, med Förslag till ändrad reda-
elion af 72 § fUgerings-Fofmen;
Stats- Utskottets Memorial:
N:o 342, i anledning af skiljaktige be¬
slut inom Riks-Stånden, i fråga om förläng¬
ning af Arrende-Contractel på Starby Kungs¬
gård för Majoren Vult v. Stejer»;
Stats- och Banco-Viskottens Utlåtande:
N:o 22, angående Extra Stats-Reglerin¬
gen intill nästkommande Lagtima Riksmöte.
Bevillnings-Utskottets Memorial:
Med Voterings - propositioner , angående
Tull å Spannmål;
Dito Utlåtande N:o 56, i anledning af
gjorda anmärkningar vid Betänkandet N:o 5r,
angående Motion om upphörande af Städer-
nes Salu-aecis;
Lag-Utskottets Betänkanden:
N:o 146, öfver Riksdags-Fullmäkligen Ali-
Den 11 December.
elem Håkanssons från Elfsborgs Län Motion,
om föreskrifter för utmåtnings-kostnads be¬
räkna u<ie;
N:o (47» Öfver Riksdags-Fullmäktige Hr
M E _ ilie herts saint Eric Svenssons från Bo¬
lms Län Motioner om verkställighet af Un¬
de r-R alts beslut i skuldfordrings-mål , när
gäldenär skulden erkänt;
N:o 148. öfver Riksdags-Fullmäktigen Jo¬
hannes Anderssons Rån Calmar Län Motion
om åtskilliga förändringar i nu gällande stad-
ganden om Rattegångs-sättet i skuldfoi drings-
mål, samt om utmätning och hvad dei med
eger gemenskap ;
N:o 149» öfver Riksdags-Fullmäktigen
Petter Anderssons från Hälland Motion, om
rättighet för ford rings - egare, att uppdraga
verkställigheten af laga kraftvunne Domar och
Utslag åt den Tjensteman eller enskilde per¬
son, för hvilken de hafva förtroende, och
hvilken vill sådant uppdrag emotlaga;
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeco-
nomie-Utskottens ytterligare Utlåtanden;
N:o 65, rörande den så kallade Närings¬
friheten ;
N:o 66, förslag lill jemnkning uti de
Respective Riks Ståndens Beslut öfver änmärk-
ningarne vid Kongl. Maj:ts Nådiga stadga om
Skiftes-Verket i Riket den 4 Maji 1827;
N:o 67, med förslag till jemnkning uti
Respective Riks - Ståndens Beslut, rörande
Kongl. Maj:t Nådiga Proposition, med öfver¬
lemnande af Förslag till ny Prestvals-För-
ordningi
128
Den 11 December.
N:o 68, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottens Betänkande N:o 3^, rö¬
rande väckta Motioner om ändringar i Kongl.
Förordningen den 26 Februarii 1817, angåen¬
de Sockne-Stämmor och Kyrko-Råd;
N:o 6g, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottens Betänkande N:o 57, rö¬
rande väckta frågor, dels om inrättande af
Arbetshus i Länen oell dels om nödvändig¬
heten af åtskilliga uppgifna åtgärder och be¬
stämmelser i allmänhet till förekommande af
lösdrifveri, m. m.
§• 6.
Doctorn m. m. Svedeliusj som blifvit an¬
modad att å Ståndets vägnar göra sig under¬
rättad om H. E. Herr Grefven och Landt-
marskalkens helsa, återkom och anmälde att
Herr Grefven och Landtmarskalken, som för¬
klarat sig smickrad af Ståndets visade upp¬
märksamhet och deltagande, nu mera kände
sig så mycket bättre, att han snart hoppades
vara till helsan fullt återställd.
§• 7-
Expeditions-XJtskottets Förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse!- till Kongl.
Maj:t:
N:o 277, angående Utskylder till Staden
Nyköping och Landshöfdinge-Residence-huseÉ
derstädes, äfvensom några afgifter till Städer»
ne i allmänhet för Kronans egendomar, samt
N:o 279, rörande disposition af de f. d.
All-
Den 11 December. 129
Allmänna Magazins-Inrättningen tillhörande
Hus och Byggnader.
Upplästes till justering och godkändes.
§. 8.
Vid nu skedd föredragning bifölls Stats¬
utskottets Utlåtande N:o 341, öfver Herr
Landtmarskalkens och Talmännens samt Herr
Ordförandens i Stats-Utskottet Förslag till
vedergällning för Hemliga Utskottets Canzli
och Yuktbeljening.
§• 9•
Vid föredragning af Siats-Utskottets Me¬
morial N:o 352, med uppgift af ett misstag
och förslag till rättelse deraf uti Utskottets
Memorial N:o 335, angående Stats-Reglerin-
gen i allmänhet, blef förstnämnde Memorial
af Presle-Ståndet godkändt att iakttagas vid
Expeditionen af Rikets Ständers beslut röran¬
de Siats-Regleringen.
§• >o.
Hof-Canzleren m. m. Välborne Herr D.
v. Schulzenheim„ som ankom och på vanligt
sätt emottogs, nfleinnade på Nådig befallning
nedannämnde Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion samt Nådiga Skrifvelser till Rikets Stän¬
der, hvilka, sedan Herr Hof-Canzleren af-
trädt, föredrogos och remitterades, nemligen:
lill Constitutions-Utskottet
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angå-
Prestt-St. Prot. 1829. Band. XII.
9
i3o Den 11 December.
ende att tillägg viii 88 § Regerings-Formen;
Gifven Stockholms Slott d, 5 December 1829;
till Stats-Utskottct
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, i anled¬
ning af väckt fråga om lättad utväg lill Lån¬
bidrag åt Fastighets-egare; Gifven Stockholms
Slott den 8 December 1829; samt
Kongl. Maj:t Nådiga Skrifvelse, angående
det å Riks-Statens Tredje Hufvud-Titel upp¬
förde anslag till Durchmarche kostnader; Gif¬
ven Stockholms Slott den 5 December 1829.
§• n.
Då nu å nyo föredrogs Stats- och Ban-
co-Utskottens Utlåtande N:o 23, i anledning
af Kongl. Maj:ts den 10 December 1828 till
Rikets Ständer aflåtne Nådiga Proposition om
Ytterligare anslag al Allmänna medel lill Götha
Canal-bvggnads fullbordande, hvilken Kongl.
Proposition Hög lufi. Ridderskapet och Adeln,
Högv. Presle-Ståndet och Hederv. Bonde-Slån-
del öfverlemnat till Utskottens samfällta be¬
handling, men Vä Hofi. Borgare-Ståndet re¬
mitterat till Stals-Utskottet allena, i allt, utom
hvad angår den serskilda frågan om fortfa¬
rande belänings-rätt i Rikets Ständers Banco-
Discont för Götha Canal-Aelier, hvilken frå¬
ga blifvit af Borgare-Ståndet till Banco-Ut-
skottet öfverlemnad; hvarjemte åtskillige inom
Stånden afgifne anföranden och Motioner, stå¬
ende i gemenskap med den Nådiga Proposi¬
tionen i ämnet, frän hvarje Stånd setskildt
blifvit till Utskotten remitterade, anförde
Prosten Broome': Då inom Högv. Stån¬
Den 11 December,
det förevar frågan om beviljandet af 100,000
R:dr till Götha Canal-Bolag, tyckte jag mig
å Statens vägnar böra yrka serskilt oell till¬
räcklig säkerhet för denna summa, och kun¬
de under annat vilkor ej derpå ingå; jag rå¬
kade äfven förklara, att jag, i likhet med
Höglofl. Slats-Ulskotlet, skulle framdeles yt¬
tra mig öfver hela ämnet. Jag ser nu ögon¬
blicket vara inne, då delta bör ske, och jag
framlägger alltså min mening oförtäckt, eme¬
dan jag anser det vara en pligt mot det folk,
jag lill obetydlig del representerar, och mot
mig sjelf, sorn hvarken bör vara okänd eller
misskänd anseende till mitt tänkesätt omen
sak, som väekt så mycken, så långvarig oro
och strid emellan de tänkande i Landet. För¬
hållandet kan verkligen icke nog beklagas, att
den ene patrioten ställt och ställer sig upp
emot den andra, utan tecken lill förening i
åsigter, och att anslag utkräfvas på anslag, u-
tan tecken eller åtminstone utan säkerhet, att
det någonsin skall blifva annorlunda,' ty få
äro väl de som hoppas, och nästan ingen sy¬
nes öfvertygad, att det ifrågavarande verk
skall kunna bära sig sjelft. Visserligen kan
äfven jag föreställa mig och jag källner in¬
rättningar och företag, som aro öfver allt pris
i penningar; det vore skarn, det vore en o-
beräkneiig skada, om sådana skulle förhin¬
dras, afbrytas eller förstöras af okunnigheten ,
som ej kan bedöma deras vigt, eller af snål¬
heten, som ej vill bekosta, hvad den ser vara
vigtigt. Den fråga, jag har att för mig sjelf
besvara, kan således endast angå vigten af
i3a Den 11 December.
Götha Canal, ty hade jag den afgjord, och
ännu mera om jag funne Canalen på vår väl¬
färd och sjelfständighet inflytande iner än an¬
nat, som kan återstå att derföre göra, så
ville och skulle jag yrka all den kostnad, som
jag trodde Svenska Folket i stånd att hära,
och jag skulle då, antingen kunna försvara,
hvad jag yrkat, eller, om jag icke kunde för¬
svara det, skulle jag åtminstone känna mig
utan blygsel och förebråelse, hvilket i så
många andra afseenden får vara oss menni-
skor nog. Den önskan alt se färdigt, hvad
som redan medtagit så många Millioner, kän¬
ner jag så lifligt sorn någon; men denna ön¬
skan blifver dock aldrig ensam tillräckligt
skäl att derföre våga mera, sedan så mången
erfarenhet lärt oss, hvad derpå kan förloras,
lärt oss till och med, alt hvad litet öfverblif-
vit efter uppförandet, har snart nog åtgått
lill nedrifvandet af en illa anlagd eller öfver¬
flödig eller till underhållet alltför kostbar
bj^ggnad. Må ej detta tagas för ett klander
på ett arbete, som ett patriotiskt sinne må
hafva föreslagit, och som i och för sig sjelft
skall röja en mästares hand ; må det endast
förklara, hvad jag redan sagt, alt min enskil¬
da önskan, min känsla ej kan vid detta till¬
fälle få vara min lag.
Det är som ett cornmunications-medel en¬
dast eller, som ett försvars-medel tillika Gö¬
tha Canal skall hafva sitt värde. Från den
förra synpunkten förekommer den mig allde¬
les icke kunna gagna så, att gagnet skall sva¬
ra mot kostnaden och det hopp, man derom
Den 11 December. i33
gjort sig; den förekommer mig mera egnad
åt vänskapens och nyfikenhetens lustfarter e-
mellan Östan och Vestan, än åt större utby¬
ten af våra egna producter och främmande
kram, ty, utan att nämna de förras obetyd¬
lighet, som gör första hindret, och det sed-
nares umbärlighet, som bordegöra det andra, så
skola förmodligen de utgifter, det dröjsmål och
krångel, som förestå farandet på denna Canal
inom ett land sådant som vårt, icke tillåta
dem att lemna obegagnade den raska vind
och våg, som plägat under j- af årets längd,
till så mångfaldig nytta, svänga deras och Fä¬
derneslandets fartyg kring vår halfö. Beräk¬
nad för Fäderneslandets försvar gifver Götha
Canal något alldeles nj'tt, något serdeles vig-
tigt att betänka för en sann Patriot, Föda,
kläder, nödig trafik och lefnadsnjutning kati
J'ag ingalunda anse såsom nu, mera än förr,
»eroende af sådant Communications - medel;
men jag kan deremot icke vara utan tvekan
och villrådighet, då jag går att yttra mig
öfver dess bestämmelse och nytta för bibe¬
hållande^ af vår sjelfständighet. Likväl, då
enhvar bör säga sin mening, för att få den
pröfvad, om icke för annat, börjag icke för¬
tiga min, den mest oförgripliga i verlden,
och likasom det är för ett hjerta bäst att upp¬
höra slå i bröstet, sedan de öfrige kroppens
delar blifvit stympade och ryckta från hvar¬
andra, så vill min föreställning, att det bl if¬
ver vapenhvila och lugn öfver allt, att elt cen¬
trum j ett punctum patrice saliens, sådant som
Wanås, icke finnes, sedan vare Härar låtit slå
134
Den it December.
sig på flykten, sedan våra fält blifvit förhär¬
jade, sedan våra Städer oell Byar blifvit in¬
tagna eller förbrände, och sedan våra qvin¬
nor blifvit vanärade. Yid Landets gräns, på
klippor, i sjö och skär synes mig allt mana
Oss alt ställa vårt försvar, och sålunda full¬
komna, hvad våra Fäder påbegynt och velat.
Slår mera i vår förmåga: mäkta vi en gång
äfven i det innersta af Landet uppföra ännu
ett värn för vår sjelfständighet, så mycket
bättre blifver det, vill jag tro; men den när¬
varande tiden, utmärkt af en allmän skuld
sättning, dels för en brådstörtad egofördel¬
ning, boflyttning och jord-uppodling, dels för
andra mångfaldige speculationer och före¬
tag, denna tid synes hvarken medgifva tyn¬
gre pålagor eller vidare spänning äf crediten.
Har likväl Gölha Canal en så nödvändig för¬
bindelse med vår försvar, och är Wanäs
Fästning den af visheten upptäckta conditio
sine qva nori > och skall Staten, med afseende
på den sednare, göra något mera för deri för¬
ra, så önskar och hoppas jag, alt de till för¬
svarets jståndsättande och till Wanås redan
beviljade anslag måtte tåla en fördelning, som
kan tjena att småningom befordra ändamålet,
och sätta kommande Representanter i tillfälle
att låta sin frikostighet vidtaga der vår nöd¬
gades upphöra; ty för milt omdöme åtmin¬
stone har det en afgjord betänklighet alt gå
längre. Om jag icke funnit tillständigt att
säga ett ord mot Stals-Utskottets hit hörande
förslag, (dy eLt folk skall gå en god Konungs
önskan till mötes så ofta och så långt det
Den 11 December. 135
förmår), hade jag dock den öfvertygelse, som
lia högtidligen uttalas, och som jag vågar hop¬
pas, hvarken skall misshaga Svenska Folket
eiler Honom, i betraktande af det adelmodi¬
ga tänkesätt, hvilket visserligen icke fordrar
något öfver Folkets krafter och tillgångar, örn
Han får känna dem, och lika säkert med väl¬
behag ser ned till hvarje redlig man, som ej
fördöljer sin tanka, emedan han tror, att det¬
ta öppna språk är icke allenast det end<j pas¬
sande och värdiga, utan ock det enda nytti¬
ga och önskliga, både för dem, som föra spi¬
rorna, och för dem, som derunder förenat
sig , att så mycket säkrare och snarare hinna
menskligbetens mål här på jorden.
Det må tydas delta språk såsom fördt af
melancholien eller af egensinnigheten eller af
begäret att behaga Folket och biträda dagens
föregifna opinion eller opposition; en sådan
mennisko-dom vet jag skatta för hvad den är
och kan vara. Emedlertid lefver och dör
jag med det vittnesbörd inom mig, att aldrig
någon skall här intaga min plats med varma¬
re tillgifvenhet för Konung och Fädernesland
på samma gång, (deras interessen äro dock
oskiljaktiga,) under det jag utan rodnad kan
erkänna mångas öfverlägsenhet i bedömandet
af deras behof och i förmågan att gagna dem.
För ytterligare anslag till Götha Canal har
jag dock ingen röst, på de skäl, sorn jag sjelf
och en aktningsvärd afliden vän anfort.
Professoren Morén: Sedan jag öfvertyga!
mig, alt Staten eger medel för Götha Canals
uppgifna behof, har jag lemnal min röst lill
i36 Den 11 December.
det af Utskotten tillstyrkta anslag, hvilket jag
äfven velat något öka, för att vara säkrare
om arbetets fullbordande. Visserligen bade
jag önskat, att Rikets Ständer, vid en del andra
anslag, visat mindre frikostighet, än de gjort,
emedan jag fruktat, att tillgångarne så skulle
medtagas, alt Stats-Verket kunde råka i för¬
lägenhet vid möjligen inträffande händelser;
men då de, hvilka bättre, än jag, känna oell
förslå Stats-Verket försäkrat, alt ingen fara
ian uppkomma, så hyser jag ingen farhoga,
utan tillstyrker uppriktigt, att Betänkandet
må af Högv. Ståndet bifallas, under yttrad
önskan och förhoppning, att vidare hinder
och obehag icke må fästas vid ett anslag, som
jag tror kunna anses oundvikligt.
Dom-Prosten Heurlin: Utan alt ingå uti
något bedömande af Götha Canals framlida
nytta i Stats-Oeconomiskt eller Militairiskt
hänseende, hvarom meningarne varit och äro
delade, och i hvilken fråga jag erkänner mig
hafva tillhört de tviflandes partie, tror jag
mig likväl kunna antaga, att JVationen all¬
mänt önskar det stora företagets fullbordan,
oro ej af andra orsaker, åtminstone för att
rädda National-äran. Det är farhogan att Ca-
nal-arbetet icke kan fulländas med det nya
äskade Stnts-bidraget, ulan kommer äfven för
näst sammanträdande Ständer alt blifva före¬
mål för de vanliga slriderne och bekymren,
samt äfven fulländad må bända torde qvar¬
stå som en ständig utgifts-titel på vår Riks¬
stat, det äro desse farhogor, som i synner¬
het verka emot Canalen. Vore man fullt öf-
Den 11 December.
137
verlygad, att della bidrag blefvo det yttersta
sorn fordrades, och egde man förhoppning
att Canalen kunde underhålla sig sjelf, då
skulle säkert få röster höja sig emot anslaget.
De llere serskilta förslager och vilkor, som
enskilte Motionairer framställt, hafva ock icke
åsyftat afslag på Statens mellankomst, utan
alla sammanstämt uti försöket att gifva Sta¬
ten garanti emot ytterligare anspråk å Bola¬
gets sida. Utskotten hafva ock betraktat frå¬
gan ur samma synpunkt, och trott Bikels
Ständer uti det redan beviljade förskottet haf¬
va uttryckt deras allvarliga föresats alt full¬
ända Canal-arbetet. Men icke något enda af
de inom Riks-Stånden uppgjorde förslag har
nian ansett lemna en nog tillförlitlig garanti.
Den bästa har man trott sig finna uti den
föreslagne depositionen af ny Actie inbetal¬
ning. På delta sätt vinnes säkerhet både för
Canal-arbetets snara fulländande och för Ca-
najens framtida underhåll, begge delarne u-
tan Statens vidare betungande. Man behöf-
ver icke befara, att i händelse af missräknin¬
gar vid de uppgjorde kostnads-förslagen, ar¬
betet kommer att afstanna. Bolagets inbetal¬
ning är den Reserv-fond man då genast kan
tillgripa; och då Actie-egarnes egit interesse
blir på det närmaste förenad med arbetets
skyndsamma drift och en klok hushållning,
bar nian tillika vunnit en ny säker Conlroll,
emot misshushållning eller medlens användan¬
de till andra, för egentliga Canal-arbetel|fräni-
inande föremål. Det blifver ej mera endast
Bankens ombud, sorn kommer att bevaka Sta¬
138
Den 11 December.
tens rätt och basta; hvarje Actie-egare måste
lika n.oggrannt tillse huru medlen disponeras,
emedan det ytterst gäller deras egendom. Den
i Riksgälds-Contoiret qvarstående Byggnads-
och Reparations - fond , utöfver de serskilt»
Cassör, hvilka, enligt Reglementet af d. ii
April i8io, Alt. 9 Mom. 3 böra för samma
ändamål bildas, gifver ock en, om ej full¬
ständig, likväl i närvarande förhållanden nöj¬
aktig garanti för Canalens framlida underhåll.
Efter Finance-Beredningens första förslag ba¬
de äfven desse medel i behofvels stund bort
användas till Canalens fullbordan, och då
bade säkerheten varit ännu större, helst Be¬
redningen i alla fall föreskrifvit, att denna
Fond borde af Bolaget sedermera ersättas,
men genom Votering i de sammansatta Ut-
o ej
skotten, hvilken Canalens fiender vunno, lill
verklig fördel för Bolaget, rubbades i denna
del Beredningens i min tanka båttre samman¬
hängande plan, äfvensom Utskotten nedsatte
anslaget ifrån jemna 900,000 R:dr till del be¬
lopp Kongl. Maj:t i den Nådiga Propositionen
ausett erforderligt. Men genom den nog lån¬
ga tids utdrägleu, så väl nied förskott, sorn
hufvud frågan , har arbetet på visst sätt blif¬
vit afbiutit, och torde icke kunna utföras u-
tan större kostnad, än den man beräknat.
Dom-Prosten hade väl helst önskat att Be¬
redningens förslag för blifvit oförändradt, men
äfven i Betänkandets nu varande skick ansåg
Dom-Prosten dit kunna bifallas. Med billigt
afseende på Aclie-egarnes uppoffringar hafva
Utskotten icke bort längre utsträcka fordrin-
Den 11 December. j 3 g
garne, hvarken på deltagande uli kastnader-
lie eller säkerhets-måll för framtiden. Utskot¬
tens förslag hör betraktas sorn ett emellan Sta¬
ten och Bolaget ingångit Contract, till förli¬
kande af en lange, ofta häftigt förd strid.
Uppoffringar fordras å ömse sidor, fördeiarne
kunna för begge Contrahenterne vara proble¬
matiska. De böra likväl noga emot hvaran¬
dra afpassas och vilkoren icke göras å någon¬
dera sidan allt för mycket betungande. Ut¬
skotten hafva ock noga afvägt de fördelar
Bolaget skulle åtnjuta lill uppmuntran och
Jättnäd vid utgörandet af de nya uppoffrin¬
gar man af Bolaget fördrar. Borttager man
de förre, men likväl ålägger de sednare, så
motverkar man ändamålet, och kan på för¬
hand beräkna Bolagets vägran, att åtaga sig
allt för hårda och betungande vilkor. Betän¬
kandet kan derföre icke punkt- eller stycke¬
vis behandlas, utan bör i sin helhet antingen
antagas eller förkastas, och tillstyrkte Dom-
Proslen för sin del till dess oförändrade an¬
tagande.
Professoren Gravander: Vore ej Riksda¬
gen så långt framskriden, skulle jag föreslå
och yrka återremiss af Betänkandet för nödi¬
ga jemnkningar uti åtskilliga punkter af det¬
samma före definitiva pröfningen och beslu¬
tet: men nu lärer ej vara annan utväg, än
att antaga eller förkasta Utlåtandet rörande
Stats-bidraget. Min röst gifves för antagan¬
det och för det föreslagna Stats-bidraget, men
med vissa vilkor, som jag här framställer, om
jfven få dela mina åsigler.
14o Den 4 December.
j;sla punkten i Betänkandet tillika med
Momenterne a, b, c, gillar jag; men vid Mom.
d) yrkar jag, att Pant-rättigheten och Inteck¬
ningen aldrig må upphöra. Då Staten lem-
nat högst betydliga summor tiil Canalen, må¬
ste den hafva en garanti för Oanalens under¬
håll af Actie-egarne och ej slumpvis bortskänka
dessa summor. Herr Öfverste Sparre har uti
sin Reservation i min öfvertygelse rätt moti¬
verat skälet härtill, likasom Herr Monthan
hvadan jag icke kan tillstyrka, att afskrifning
utaf dessa Stats-bidrag någonsin får ske.
Vid 2:dra punkten ville jag, att under
byggnadstiden den inflytande procenten af de
i Riksgälds-Contoret insatta medel användas
till byggnadens fullbordande,derefter må Actie-
egarne först ega alt draga någon ränta af si¬
na medel, då intrader gifva sådana, och då
Staten efterskänker räntan å sina summor.
Till 3:dje punkten får jag uttrycka mitt
bifall med förutsättning, att Byggnads-med-
len icke tagas af Bevillningen, som önskans-
värdt borde minskas, men ej ökas, utan
af Bankens behållna Räntevinst, hvarigenom
Bankens consolidering väl fördröjes, men
dock bar en giäns för beviljandet och li¬
dandet.
Öfver G:le punkten Mom. 6, vill jag här
förnya, hvad jag sagt vid den i:sta, och der¬
uti instämma med de nämnde Reservanlerne.
Det kunde någon gång, förr eller sednare i
framtiden, blifva en olycka för Fäderneslan¬
det, att nu i förhand hafva tillåtit en total
afskrifning utaf Statens lill Canalen gifnu Mil¬
Ben 11 December. j 4 (
lioner. Nuvarande Bolag kan väl gifva sin
försäkran, att underhålla Canalen utan min¬
sta Stats-bidrag, inea blifva vanmäktigt att
uppfylla denna förbindelse; ja, till och med
förklara sig vilja efterskänka alla sina Actier,
för att vara befriadt ifrån Underhållnings-
skyldighelen. Dessutom, hvad nuvarande A-
ctie-egare tillförbinda sig, förbinder icke blif¬
vande Actie-egare, som i framtiden, igenom
arf eller gåfva t. ex., bekomma Actier. Om¬
ständigheter kunna göra, att oförmodadt Sta¬
ten finner sig i framliden föranlåten att un¬
derhålla någon större eller mindre del utaf Ca¬
nalen för sina interesse!) och National-försvaret.
Vid betraktandet af desse anser jag icke för
rikligt och Riksgagneligt alt nu efterskänka
Statens rätt, hvilken existerar i mon af bi¬
dragen. .lag gör det åtminstone icke.
I öfrigt får jag här vidare åberopa, hvad
jag, då frågan sisth April var före om bidra¬
get för byggnad della år, anfört. Nu är Ca-
nalens fullbordande i min tanka att äfven an¬
se föi- en National-anlägenhet till skyddande
af National-äran. Då denna Canal en gång
blifvit färdig; skall den Minnes-sten, som öf¬
ver det fulländade arbetet reses i tidernas
längd, då nyttan eller onyttan bäst pröfvas ,
antingen stå såsom en Triumfbåge, vittnande
om ihärdigheten hos ett Folk, som med sva¬
ga tillgångar och stora svårigheter igenomdrif-
vit ett jätteverk och besegrat naturen igenom
konsten, eller såsom en Mausolee öfver en ä-
del, men missräknad möda.
Prosten Astrand: Utgången af Låneför-
14^ Den ii December.
skotts-frågan för Götha Canal har öfvertyga!
mig, att det, isynnerhet bland detta Stånd,
hos hvilket Canulen räknar så många före¬
språkare och vänner, skulle vara förgäfves att
höja sin röst mot det äskade anslaget för Ca-
nalen. Utan annat anspråk, än att reserva¬
tionsvis få min tanka i Protocollet framställd,
utbeder jag mig derföre, att, jemte förklarande af
min upprigliga tacksamhet mot Utskotten för
deras bemödande att upptänka och föreslå så¬
dana garantier, som synas böra betrygga Sta¬
ten mot ytterligare uppoffringar för Canalens
fullbordan, förklara, att, då historien om Ca-
naler i allmänhet ådagalägger, huru sällan de¬
samma lenina några väsendtliga fördelar, och
Götha Canal, i synnerhet Öst-Gölha linien,
genom läget, kostnaderna och öfriga svårig¬
heter vid dess begagnande, föga lärer komma
att för en sjöfart i stort begagnas, så förefal¬
ler det mig tvifvelaktigt, alt ens Canal-inteies¬
sets ifrigaste förfäktare kunna inom sig vara
öfvertygade om de blifvande stora re&ultaler
man säger sig af Canalen i en framtid hop¬
pas. Jag måste således för min del förklara,
att jag anser delta för samhället olycksaliga
verk såsom ett förelag af en nyfödd frihets
barnsliga lättsinnighet, och dess fullbordan
såsom ett offer åt nationql-fåfängan.
1 öfrigt skulle jag hafva önskat, alt Ut¬
skotten varit mer omtänksamma i att uppfin¬
na garantier mot den möjlighet, alt Canalen
i en framtid kunde för sitt underhåll eiler
större reparationer och nybyggnader falla Sta¬
ten lill last, ty den reparations-fond af94>°oo
Den 4 December.
i43
R:dr, sorn Utskotten tillstyrkt, synes för ett
verk , hvars anläggning kostat så många mil¬
lioner, vara alltför otillräcklig, och garantien
för fullgörande af Bolagets i Reglementet stad¬
gade förbindelse att af Canal-inkomsten bilda
Reparations-Cassor, är ingen.
I afseende på Utskottens förslag alt efler-
terskänka och afskrifva Bolagets skuld till
Staten, får jag förklara aLt jag detsamma helt
oeh hållet ogillar, icke derföre ätt jag anser
Staten någonsin kunna erhålla af Bolaget nå¬
gon Capital-betalning, utan derföre att jag
tror, att Ständerna genom bibehållandet af
denna fordran skulle hafva ett band på Bo¬
laget, som derigenom kunde tvingas att upp¬
fylla sin förbindelse, alt på egen bekostnad
underhålla Canalen. Jag förenar mig förden¬
skull i den Contra-proposition Herr Lagman
Monthan i sin reservation härutinnan fram¬
ställt.
Utskotten hafva äfven underlåtit att stad¬
ga, huru förhållas skall med Ca na lens fullbor¬
dan, i händelse Bolaget vägrar att på de nu
föreslagna vilkor ingå. Denna uraktlåtenhet
kan leda lill mycken villervalla, och jag skul¬
le hafva önskat ett stadgande, alt Canalen i
detta fall öfverlemnas åt sitt öde, hälst jag
icke kan tro Svenska Folket vilja fullborda
densamma, utan att förut vara med visshet
försäkradt om det maximum af kostnad, som
för verkets fullbordan erfordras.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius anför¬
de: Jemte det jag hufvudsakligen instämmer i
»44 Hen 11 December.
Domprosten Hburlins yttrade tanka, utbeder
jag mig fa tilltigga:
Jag liar hört de förenade Utskotten af
en och annan aktningsvärd Ledamot af det
Högv. Ståndet klandras, icke så mycket der¬
före, att de tillstyrkt ett nytt anslag till full¬
bordande af den stora Canalen, som för de
nya fördelar, som beviljas Canal-Bolaget. Den¬
na synpunkt, hvarifrån man vill se det nu
under öfverläggning varande Utskottens Betän¬
kande måtte icke vara den rätta. Efter en lång
strid emellan Svenska Folket å ena sidan
och Canal-Bolaget å den andra, hvilken strid
hvarje gång så blifvit förd och slutad, att
Bolaget fordrat mycket, utan att visa sig till¬
freds med det beviljade och Rikets Ständer
med ledsnad och missnöje beviljat det som
blifvit begärdt, uppgifves nu till antagande
ett Föi liknings-förslag, som skall förena Sven¬
ska Folkets tämligen allmänt yttrade skäliga
fordringar med Canal-Bolagets bistånd och
förmon.
Om jag icke orätt uppfattat de för¬
ra, så önskar man, att det stora National-fö-
relaget må omsider bringas till slut, men att
det bidrag, som dertill nu måste beviljas,
skall verkligen blifva det sista och att, ulan
Statens vidare betungande, den omsider full¬
bordade Canalen må framgent kunna under¬
hållas. Enär nu Bolaget förbindes, alt genom
ny Aclie-leckning sammanskjuta och i Riks-
gälds-Contoret insätta omkring 200,000 R:dr
till fyllnad i Koslnads-förslagets möjligen fel¬
aktiga
Den // December. >45
aktiga beräkningar, samt, i den händelsen
icke eller denna summa skulle finnas tillräck¬
lig, med egen kostnad inom 1834 å's slut
fullborda Canal-arbetet, så är, så vidt mensk¬
lig försigtighet räcker till , sörjdt för Cana-
lens fullbordan; ty Bolagets äfventyr, att el¬
jest förlora alla det samma beviljade fördelar
mätte vara ett nog kraftigt tvångsmedel tili
de nya uppoffringarne å dess sida, hvilka ic¬
ke kunna blifva särdeles betydliga. För Ca-
nalens framlida underhåll är en garantie gif¬
ven, genom deri Reparatious-fond af nära
100,000 R:dr, som skall likaledes insättas i
Riksgälds-Contoiret. Den är icke stor, jag med-
gifver det — ännu mer, den är för liten i för¬
hållande till del vidsträckta, kostsamma, fö¬
retaget; men ökad genom i änte-besparingar-
ne under de många år, då reparationer icke
erfordras, kari den, jemte den särskilta fond,
som bör af Canal-inkomsterne årligen samlas,
dock icke blifva att förakta. Bolaget skall
dessutom afgifva en, emot eftergiften af Sta¬
tens fordringar, äskad förbindelse till Cana-
lens framtida underhållande och om, hvad man
väl kan befara, Bolaget efter ett halft århun¬
drade icke skulle mägta fullgöra sin förbindel¬
se, är det likväl afskuret från alla anspråk
och måsLe anropa Svenska Folkets ädelmod.
Det beror då af våra efterkommande, att, ef¬
ter inhemlad visshet om Canalens nödvändig¬
het och gagn fatta deras beslut åberopa för
sitt afslag de uppoffrade millionerne, eller
skydda den stora, men nyttig befundna utgif-
Prest-St. Prot. 182g. Band. XII, 10
14ö Den 11 December.
ten med en ny. På detta salt hafva Utskot¬
ten beräknat Statens fördelar af den föreslag¬
na förlikningen nied Canal-Bolaget. Detta har
åter bordt beräkna sina, hvilka icke eller kun¬
nat åsidosättas, om förslaget skulle blifva an¬
tagligt. Ränta å de insatta Byggnads- och
Reparations-medlen, ökad Lånerätt i Discon-
ten, efterskänkande af Statens alla fordringar,
enär Bolaget sina förbindelser uppfyllt, jemna
vågskålarne och visa billighet å ömse sidor.
Eftergift af så många millioner, säger man,
roen när har man påräknat att dem återfå?
Kära nog hade man beslutat på förhand af¬
skrifva dem. Ja väl, torde man säga; men
hvarföre just nu gifva ett sådant löfte? Sva¬
ret är lätt. Bolaget, som nu skall underkasta
sig nya uppoffringar och förbindelser, borde
icke lemnäs uti osäkerhet om Ständernas be¬
slut, att efterskänka all sin rätt till Canalen,
hvilken ock skulle blifva en kostsam och våd¬
lig possesion för Staten. Jag tillstyrker såle¬
des bifall lill Utskottens Betänkande i sin hel¬
het. Sönderspiittradt skulle det duga lill in¬
gen ling och blott medföra kostnad för det
närvarande, ulan all trygghet, att befrias från
nya Caual-bidrag vid nästa Riksdag och allt
framgent.
Med Biskop Thyselius instämde Doctor
Felleniusj Doctor Svedeliusj Professor Gre¬
nander och Prosten Forslind.
Prosten m. m. Grevillius: Då Götha Ca¬
nal ständigt varit ett föremål för olika omdö¬
men kan det icke förefalla oväntadt, att an¬
märkningar mot detta företag äfven nu göras.
Den 11 December. 147
Iiikväl må man icke dervid tala i Nationens
namn; nej, hvarje vän af sitt Fäderneslands
Öra skulle säkerligen, eftersa många ansträn-
gningar, efter uppresta minnesstoder och sla¬
gna skådepenningar ogerna vilja lemna detta
storverk åt sitt öde alt ofullbordadt förfalla.
Jag anser Förslaget i detta Betänkande huf¬
vudsakligen skilja sig från dess föregångare»
genom de garantier det uppställt mot behof-
vet af ytterligare Stats-anslag för Canalens
fullbordan, äfvensom för dess framtida under¬
håll utan Statens betungande; i förra afseen-
det genom Bolagets skyldighet att insätta J
af det nu till beviljande af Staten föreslagna
anslaget, hvilken uppoffring Bolaget, utan full
öfvertygelse om medlens tillräcklighet, icke
skulle underkasta sig, och i det sednare ge¬
nom den Bolaget ålagda skyldighet att, utöf¬
ver den förut bestämda Underhålls-Cassan och
Bolagets i allmänhet åtagande förbindelse att
ansvara för Canalens framlida vidmakthållan¬
de, uti Riksgälds-Contoret deponera en stå¬
ende Reparations-Fond af q4’°00 R:dr. I öf¬
rigt får jag tillstyrka bifall till Betänkandet
såsom ett sammanhängande helt, hvarifrån in¬
gen del bör lösryckas. Må derigenom bere¬
das håfvens länge sökta förening, och minnes¬
vården fullbordas öfver den store Man som»
nu bortgången, för detta mål iefde och ver¬
kade, och åt hvilken en kommande tid snart
skall i fullt mått frambära den gärd af rätt¬
visa han någon gång måst sakna.
Dom-Prosten Holmström: Lika med Pro¬
fessoren Morén subordinerar jag mitt omdöme
i48 Den u December.
om Statens tillgångar, alt fullborda Götha
Canal, under deras omdöme, sorn egt bättre
tillfälle än jag, att derom erhålla full känne¬
dom. Jag tror mig ej fela i mitt förtroende
till den noggranbet, hvarmed de sammansatta
Utskotten behandlat denna fråga, då jag en¬
kelt tillstyrker bifall till Betänkandet. Hvad
sjelfva hufvud-frågan angår, om Götha Canal
bör fullbordas eller icke, så önskar äfven jag
att till Protocollet få yttra den opinion, att
detta fullbordande af ett stort, om än be¬
tänkligt, företag, bör anses såsom en Natio¬
nens hedersskuldj såsom ett nödvändigt ondt.
Jag hade önskat, att omsläridigheterne icke
varit så mycket gynnande för det vådliga
verkets första begynnelse, men finner nu in¬
gen möjlighet att med heder draga sig deri¬
från. Beträffande åter de lill detta ändamål
af Utskotten anvisade medel, anhåller jag att
såsom ett slags reservation få till Protocollet
anmäla min önskan och förmodan, att det va¬
rit möjligt att finna andra utvägar för detta
ändamål, än att dertill såsom nu lärer vara
föreslaget, anslå största delen af Bankens rän-
tevinst. I en tid, då en mynt-bestämning
och realisation önskas och beslutas, så vore
det väl rättast att till detta behof reservera i
första rummet Bankens egna medel. Något
mera af dess räntemedel, än 266000 R:dr till
silfverköp, synes mig hafva bordt kunna här¬
till, eller åtminstone till Fond för Bankens
eventuella utgifter, såsom de i Grundlagen
förcskrifna större och mindre Creditiven, m.
m., hafva kunnat disponeras. Åt Götha Ca-
Den 11 December.
nal hade tillgångar på ett mera öppet sått
kunnat vinnas genom bevillning eller Stats¬
lån, om dessa ändteligen vid denna Riksdag
skola etableras. Dessutom synes mig någon
osäkerhet för utbekommandet åtminstone af
första årets afgift tili Canal-arbetet deraf upp¬
stå, att anslaget för berörde år är beräknadt till
3oo,ooo R:dr, men Banco-vinsten, för samma
år endast till 200,000 R:dr. Jag förmodar
väl att af andra extra tillgångar bristen är
påräknad alt fyllas; men då vi ännu icke er¬
hållit del af Utskottens beräkningar i detta
hänseende, hvilka dock, enligt min åsigt,
bordt föregå anslagets beviljande, så torde
mina, kanhända ogrundade tvifvelsmål åtmin¬
stone vinna undseende. Slutligen i de min¬
dre detalj-frågorna instämmer jag med Reser¬
vanten Herr Lagman Monthan angående det
oriktiga, att nu in totum et tantum efterskän¬
ka alla Statens anspråk på Egande-rätt till
Götha Canal, äfvensom med Herr Grefve
Schwerin uti den farhåga, att det stadgade
förbehållet om reserverandet af i utaf Actie-
Bolagets äskade insattser till Reparations¬
fond, äfven om de öfriga två tredjedelarne ej
blifva tillräcklige för arbetets fullbordan, möj¬
ligen skulle kunna i en framtid föranleda till
nya anspråk å Bolagets sida på nya bidrag af
Slaten.
Prosten Kellström conformerade sig med
Dom-Prosten Holmström.
Prosten Dedekind.'. Den opinion synes
inom de Respective Riks-Stånden vara all¬
männare uttryckt, att Götha Canal ju förr
i5o Den u December.
dess heldre bör fullbordas. Allisa skulle väl
en motsatt opinion synas vara mindre för¬
väntad, sedan af detta under en för vårt Fo¬
sterland kritisk lidepunkt, uppfattade och med
manlig ståndaktighet hittills fortsatta Storverk,
sorn en gång fulländadt, skall, under kom-
mandeSeclers lopp.blifva en ärofull minnes¬
vård af Svenska Folkets storhet, antingen man
ser på det skapande snillets förmåga, eller det
Bergfasta mod, som icke låter sig afskräckas
af de största svårigheter och förhinder, när en
sublim plan blifvit uppgjord, eller den phy-
siska kraft, som varit en sådan plans genom-
drifvande vuxen, efter hvad man uppgifvit
blott en tiondedel skall återstå. Endast i af¬
seende på sättet, att inom en viss gifven li-
derymd med säkerhet kunna fullanda nämn¬
de storverk lära opinionerne vara skiljaktiga.
Enligt min inskränkta åsigt af delta ämne må¬
ste jag dock öppet förklara, att ibland de åt¬
skilliga förslag, som i detta afseende blifvit
gjorda, det som innefattas i Herr Grefve
Schwerins Reservation förekommit mig vara
det mest lämpliga, nemligen: att Rikets Hög-
Jofl, Ständer, utan att vidare inlåta sig med
Bolaget, ville på sätt Herr Grefven föresla¬
git, till Kongl, Muj:t i underdånighet öfver¬
lemna den lill Canalens. fullbordan erforder¬
liga anslags-summan med lika underdånig an¬
hållan det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder låta
densamma disponeras för det åsyftade ända¬
målet.
Sålunda skulle Canal-arbetets fullbordan,
efter min åsigt, blifva oberoende af några
Den ;/ December.
vilkor, som Bolaget å sin sida möjligen icke
skulle kunna uppfylla, och tillika en viss har¬
moni emellan nu varaude och 1823 års Stän¬
ders åsigt af denna fråga i så måtto ega
rum, att ett och samma Folks Representanter
på olika tider, dock handlade i en och samma
anda och i det väsendlliga med hvarandra öf-
verensstämde: Canalens ovilkorliga fullbor¬
dan i och för sig sjelf betraktad.
Prosten Eljström : Då Nationens upp¬
märksamhet sol lan i högre grad lärer varit fä¬
stad på dess Representanters förhållande un¬
der närvarande Riksmöte, än vid dessas Be¬
slut om den, från motsatta synpunkter så
skiljaktigt betraktade och bedömda Götha Ca¬
nal _, finner jag mig äfven pliktig att i kort¬
het redovisa min åsigt af saken.
För min del bekännner jag öppet, att
då, vid början af innevarande år, fråga inom
de Högloft. Stats- och Banco Utskotten upp¬
stod om ett Stats-bidrag af 100,000 R:dr till
förberedande åtgärder för fortsättningen af
Götha Canal, jag, vid beviljandet häraf, icke
kunde qväfva ali betänklighet, enär Stats-re-
gleringen ännu icke var uppgjord, och jag
fruktade, att för de många äskade anslagen
en brist möjligtvis skulle uppslå, som icke
annorledes, än genom ökad Bevillning kunde
betäckas,
Nu deremot, då, efter skedd beräkning
af de tillgångar, som från Stats- och Riks-
gälds-Contoren samt Bankens till Stats-Ver-
ket ingående behållna Räntevinst gemensamt
uppkomma , Statens Financer befunnits i det
i5a Den u December.
lyckliga skick, att betydliga öfverskott varit
att disponera, anser jag, sedan medel i möj¬
ligaste målto blifvit för de angelägnaste be-
hofven anordnade, äfven det tillstyrkta ansla¬
get af 745,334 R:dr icke böra Götha Canal-
Bolag förvägras. Utom publikt understöd
skall Canalen säkerligen aldrig vinna fullbor¬
dan, och i detta fall blir nyttan af den lån¬
ga redan färdiggjorda Canal-linien så obetyd¬
lig, att man kan anse den ofantliga Summa
af 9 å 10 Millioner, som Staten och Bolaget
dertill redan sammanskjutit, snart sagdt så¬
som bortkastad i hafvets djup. Det är såle¬
des af ganska stor vigt, att det återstående af
Canal-arbelet, som nu utgör vid pass blott
-r'^:del af det hela, verkställes, och delta
skyndsamt, emedan hvarje uppskof endast
skall förstöra koslnaderne. Onekligen är det
framtidens tillhörighet ätt fälla ett bestämdt
och afgörande Utslag om de Stats-oeconomi-
ska fördelarne af Canalen; men så vidt på
sannolikhet grundade beräkningar gälla, ega
vi alli fog, att af detta jättelika verks full¬
ändning, hvarigenom en lättad communica-
tion mellan Rikets inre Landskap, och mel¬
lan de Haf, som omsluta den Seandinaviska
Halfön, åstadkommes, förvänta såsom resultat
en lifligare rörelse och ökad Varu-afsättning
till Jordbrukets, Handelns och Näringarnes
tillvext och förkofran. Om Canalens blifvan¬
de gagnelighet i Mililairiskt hänseende och
för planen af ett så kalladt Central-försvar,
hvilket sistnämnda dock synes mig nöd vän¬
digt, så vida vi olyckligtvis skulle blifva un¬
Den 11 December. 153
derlägsne uti skyddandet af vära vidsträckta
kuster, vill jag för öfrigt icke äfventyra nå¬
got omdöme.
Hvad slutligen beträffar garanlierne för
Canal-byggnadens fullbordande medelst nu
tillstyrkte bidrag, och för densammas framti¬
da vidmakthållande, på det Rikets Ständer
icke, på sätt hittills skett, må viden kom¬
mande Riksdag ännu ytterligare om nya an
slag solliciteras, synes mig de Bolaget nu fö-
relagde villkor, å ena sidan, hvarken strida
mot billighetens kraf, eller å den andra, med¬
gifva ett godtyckligt spelrum åt en strafflös
uraktlåtenhet, helst Bolaget, i ett eller annat
hänseende, svikande sitt med Staten till in¬
gående nu föreslagne Contract, icke endast
skall gå miste om lofvade betydliga förmo-
ner, utan äfven ytterligare blottställa sig för
positiva förluster.
På dessa skäl sammanlagde, röstar jag för
bifall åt det tillstyrkta, (som jag vill hoppas)
sista Statsanslaget till Götha Canal, tilläggan¬
de, att jag dessutom anser dennes fullbordan¬
de såsom en fordran, den Svenska National¬
äran nu mera svårligen torde kunna efter¬
skänka.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: Med an¬
ledning- af sorgliga underrättelser, dem jag
just i delta ögonblick inhemtat, hade jag an¬
sett den rätta stunden nu icke vara inne, att
med behörigt lugn, utan oro och öfverump-
ling, afgöra det ifrågavarande vigtiga ärende;
hvarföre jag äfven anhållit, att detsamma
malte till nästa Plenum blifva hvilande, ett
154 Deri 11 December.
dröjsmål, af två till högst tre dagar, af om-
sländig-he terne påkalladt och så mycket mindre
menligt för sjelfva saken, som hos liidderskapet
och Adeln säkerligen, och hos de öfrige Riks-
Stånden sannolikt densamma i dag icke före¬
kommer till afgörande. Men då denna min
önskan inom det Högv. Ståndet icke funnit
understöd och H. H. Erke-Biskopen och Tal¬
mannen ansett öfverläggningen böra fortgå, ut¬
beder jag mig, så kort som möjligt, få fram¬
lägga min, i allmänhet, och troligen i närva¬
rande förhållande i synnerhet, föga gällande
tanka, den jag dock ber måtte få ett rum i
Protocollet.
Denna är oförändrad densamma, som
framställdes, då, sisth April månad, det till
Götha Canal-byggnads fortsättning begärda
förskott af 100,000 Riksdaler beviljades; och
oförändrad har den varit densamma under
de trenne sistföi flutna Riksmöten, då jag dels
i de förenade Högloft. Stats- och Banco-Ut-
skotten, och dels i detta Högv. Stånd haft ä-
ran yttra den. Huruvida densamma varit
mot sjelfva Canal-byggnaden fiendtelig, må
bevittnas deraf, att jag vid alla tillfällen,
hvad ock våra Protocoller förvara, röstat
icke allenast för denna byggnads fullbordan
genom allmänna medel, utan för denna full¬
bordan inom den kortaste möjliga tid, och så¬
lunda för hvarje gång med de största möjliga
ansträngningar och de högsta anslags-sum-
mor. Jag röstar äfven vid detta tillfälle på
samma sätt, icke för den härmed förenade
stora Occonomiska och Politiska nytta, hvil-
Den n December. i55
ken jag öfverlernnar åt framlidens redan till
en del påbegviita dom, men emedan jag an¬
ser Nationen, ehvad ära ån företaget må med¬
föra hos eftei kommanderna, ovedersägeligeu
skola ådraga sig skam genom dess afbrytan-
de. Men jag har äfven alltid med min ringa
röst, sökt medverka lill återställning af ett
rubbadt freds- och bil 1 ighets-föi'hållande e-
inellan Staten och det Bolag, som ifrån böl¬
jan grundlagt detta verk, och ifrån Staten
blifvit med så utomordenteliga bidrag un-
derstödt, utan att dessa fordringar synas in¬
om någon gräns vilja stadna. Och denna be¬
medling har jag trott lätt kunna till vägabrin¬
gas igenom å ömse sidor bestämda, klara, o-
föränderliga vilkor, med lagliga former an¬
tagna och befästade, hvarmedelst all tvist och
alla anspråk kunde för alltid upphöra. Ri¬
kets Ständer ansåg öfverflödigt all sådana vil¬
kor sista Riksdag annorlunda än i allmänna
ordalag fastställa; och följden har nu sannat
förutsägelsen, att Slaten står till bemäldle
Bolag för närvarande ungefär i samma för¬
hållande, som vid början af i8a3 års Riksdag.
Visserligen hafva de Höglofl. Utskotten nu
vågat sig ett litet steg längre , då de affor-
drat Bolaget en uttrycklig förklaring af dess
bifall lill vissa, i sanning icke hårda, före¬
slagna vilkor, som bestå dels i meddelade
nya betydliga contanta bidrag, dels i rena
gåfvor af alli hvad under hela byggnadstiden
blifvit förskjutit, dels i räntor på insatta bygg-
nads-fonder, dels ändteligen i obegränsad ar-
Jjitiaire disposition af denna stora farled»
i5 6
Den 11 December.
hvilken äfven af dess ifrigasle vannar anses
vara för Sveriges hushållning och handel, ja
för dess försvar och sjelfständighet af den al-
drahögsta vigt. Jag hade trott, att dessa
vilkor deremot borde innehålla några slags
präesta tioner och uppoffringar å Bolagets si¬
da, och icke som nu blifvit föreslaget, blotta
eftergifter och skänker till dess förmon, hvil¬
ka icke kunna komma under namn af garan¬
tier för annat, än för Statens fortsatta och
framtida förluster. Jag fortfar fördenskull i
mitt redan ofta framställda yrkande, alt Sta¬
ten må bygga Götha Canal färdigden må
kosta 8, i'o eller 1200,000 R:drs nya tillskott:
att, för det andra, Staten må för hela den
härtill åtgående summan inträda såsom Actie-
Egare med rättigheter motsvarande de öfri¬
ga Bolagsmännens insatts: att, för det tred¬
je, oberäknad denna Actie-rätt, Staten må e-
ga en positif del i verkets administration, så
att det må lända till dess gagn, åtminstone
icke till dess äfventyr och skada.
Dessa fordringar å Statens sida synas mig
hafva högsta billighet för sig. De Högloft.
Utskotten hafva deremot framställt en annan
åsigt, och det stundom på ett sätt, som snart
skulle gifva anledning att tvifla på framställ¬
ningens allvar. Man har såsom en garantie
föreskrifvit omkring 3oo,ooo R:drs insättning
i Riksgälds-Contoret, emot 5 procents ränta.
Detta är ju dock en obestridlig förmån, som
hvarje annat Bolag, ja, hvarje enskilt man,
som hade ett penninge-fordrande företag un¬
der händer, skulle med glädje och tacksam¬
Den u December. i5 n
het emottaga, Vilkoret är icke tyngre, än att
Riksgälds-Conloiret med sin nu egande goda
Credit, skulle derpå kunna uppbringa millio¬
ner, ja ofta ined en nog ringa summa på lån-
gifvarens sida, då han med liypothicerande
af de erhållna fordrings-bevisen kunde öka
insättningarna immerfort i oändligheten. Hvil¬
ken orimlighet är det icke dessutom, att icke
säga löjlighet, åtminstone ett oförsvarligt slö¬
seri, att Riksgälds-Contoirel, sorn, efter redan
fattade beslut, kommer att upplåna pennin¬
gar, skall biträda Götha Canal-Bolag med
räntefria förskoller, men under samma tid be¬
tala lill Bolaget för insalta medel en ränta
större, än Contoiret någonsin eljest efter all
sannolikhet behöfver gifva, en ränta, som
kommer att öka det begärta anslaget med ic¬
ke mindre, än 4° 5o,ooo R:dr, hvartill
de Högloft. Utskotten icke anslagit några me¬
del, förmodligen i beräkning på Riksgälds-
Contoirets goda Credit. Annorlunda behagade
Höglofl. Stats-Utskottet bestämma vilkoren för
Höganäs Bolag, hvilket har måst förplikta sig
att låta innestå icke mindre än i;del af Ver¬
kets köpesumma contant, utan all ränta, in¬
tilldess vissa delar af byggnaden vore fullbor¬
dade: och jag hade länge hyst det hopp, att
samma Utskott skulle ihågkomma sitt kloka
och värdiga handlingssätt i närvarande fråga,
hvarom jag tog mig friheten äfven ödmjukeli¬
gen erinra. Men det har blifvit förglömdt.
Jag har dock för min del icke fordrat denna
stränghet emot Götha Canal-Bolag; utan blott
en säker garantie för verkets fullbordaii. De$
158 Den 11 December,
sorn nu kallas garanlie betryggar endast Bola¬
gets fortfarande fördelar; men ingalunda ver¬
kets slut. Om man skulle vänta någon ver¬
kan af dessa insättningar mot 5 procent, så
vore det väl deri, att byggnaden skulle dra¬
gas ut på tiden, åtminstone så länge den för¬
månliga räntan varade. Men, invänder man,
när tiden är slut, så upphörer ränteberäknin-
geu och medlen återlemnas. I sanning för
Capitalisten i närvarande period ett föga hardt
öde, att hafva sina penningar på den säkraste
hand i hela Riket och derjemte mot den snart
öfverallt vanliga räntan. Men det kraftigaste
af allt tror man dock omsider vara, alt, i
händelse byggnaden icke inom föreskrifven lid
och med anslagna medel är färdig, så komma
dessa af Bolaget insatta medel att dertill an¬
vändas. Blir då icke, i denna händelsen, Bo¬
laget skyldigt att vidkännas denna kostnaden
i alla fall, äfven om inga medel vore af det¬
samma insalta, så vida eljest meningen är att
få Canalen färdig? Eller vill man blott häri¬
genom förebygga nya anspråk ifrån Bolagets
sida, som dock tyckes bevisa, alt man anser
sig för svag att på annat sätt förekomma dem,
hvilket i min tanka vore föga svårt? Och hvar
stannar man i den icke omöjliga händelsen,
alt både Statens nu beviljade anslag och Bo¬
lagets insättningar, tillsammans icke blifva
tillräckliga till byggnadens fullbordan? Skall
då verket afstanna: eller måste icke då SLa-
ten å nyo vidtaga de fallna affairerna och
utreda dem; otvifvelaktig! under förnyade
klagomål af Bolaget, alt det genom Rikets
Den 11 December. i5p
Ständers beslut blifvit inledt i dryga förluster,
som fordra ersättning. Jag tillägger härvid
den högsta obilligheten af alla, att, för de
94,00° R:dr, hvilka komma att innestå, sorn
Reparations-fond, skall äfven Staten, den må
behöfva dem eller ej, i evårdliga tider be¬
tala 5 procents ränta, som ändock kommer
att upptaga en liten årlig portion af allmän¬
na bevillningen. De föreslagna garantierna
kan jag sålunda icke annorlunda än fullkom¬
ligen ogilla, såsom för Staten onödigt och o-
billigt betungande och derjemte medförande
ingen säker verkan för ändamålet, men en¬
dast beräknade fördelar för Bolaget på Statens
bekostnad. Efter ändock Staten kommer att
vidkännas hela detta verks fullbordan, så må
den verkställa hvad återstår med egna krafter
och egna medel, och för den dertill använda
summan, stor eller liten, inträda i Bolaget
såsom proportionerlig Actie-Egare. Då kan
man vara säker, att byggnaden kommer till
slut: och den ringa deraf för Staten möjligen
blifvande inkomst må väl af ingen anses för
obillig emot de gjorda uppoffringar.
Den proponerade intecknings-säkerheten
kan väl icke annorlunda anses, än sorn en
rolig chimére. Med inteckning menas i all¬
mänhet pant-säkerhet. Denna måste åsyfta
att förekomma andra Fordrings-Egare. Ty
icke ger inteckningen bättre fordrings-rätt,
hvilken liggger i förskrifningens lagliga form.
Om nu Götha Canal-Bolag aflemnar en lagenlig
förskrifning, så anser jag denna medföra all
behöflig säkerhet. Och det torde i öfrigt blif-
iGo Den 11 December.
va ett nytt problem hvar och huru en inteck¬
ning i Götha Canal skulle sökas. Jag är öf¬
ve! tygad, att denna Egendom icke är grave¬
rad af annan skuld, än till Svenska Staten:
äfvensom jag litar på Bolagets redlighet, att,
om äfven Långifvare skulle anmäla sig, än¬
dock icke pantsätta ett verk, der Riket har
så stor fordran. Ali inteckning anser jag så¬
lunda öfverflödig.
Jag har för det andra yrkat, att Staten
måtte åtminstone njuta någon direct fördel af
sina stora uppoffringar. Hvaruti denna fördel
skulle bestå, har jag redau i det föregående
yttrat, nemligen en Actie-andel i Bolaget, sva¬
rande mot den summa, som nu åtgår tillden
återstående byggnadens fullbordan. Med en
alldeles oväntad och, som mig synes i Sta¬
tens närvarande betryck, obehörig frikostig¬
het, hafva de Högloft. Utskotten tillstyrkt to¬
tal afskrifning, icke blott af alla förut lem-
nade byggnads-förskotter, ulan äfven det än¬
nu icke lemnade, ännu blott begärta, uppgå¬
ende med inberäknade räntor till omkring
900,000 R:dr B:co. Jag är visst icke bland
dem, som klaga öfver Svenska folkets nuva¬
rande djupa betryck och nöd, i jemförelse
med andra tider och andra länder. Men kan
icke heller anse vårt tillstånd så blomstrande,
har åtminstone icke vid denna Riksdag så af-
målats, att dess Representanter, utan något
slags behof skulle anse sig befogade att bort¬
skänka 6 a 7,000,000. Om Götha Canal i
framtiden kommer att medföra så oberäkneli¬
ga
Den 11 December. 161
ga välgärningar, som flera kännare vilja veta,
ja, som här i detta Högv. Stånd blifvit försäk-
radt, att möjligen hela dess skuld lill Staten
skulle inom icke så lång lid kunna gäldas, så
vore det väl högst lättsinnigt, att utan ali
tvingande orsak lemna håde fordna och till¬
kommande fordringar i en egendom, som lof¬
var så säker ersättning. Och i vidrig hän¬
delse, om detta verk blir af alls intet värde,
ja, om det kommer att förorsaka nja kostna¬
der, så kan väl, i förra fallet, besväret icke
blifva större, än att] öppna ett folium i
Banken eller Rikseälds-Conloret och der årli-
gen skrifva en sexa och sex nollor, såsom
Statens fordran, och i senare torde väl Sta¬
ten i alla fall få höra af de fordna Gäldenä-
rerna. Icke är det omöjligt alt, i en framtid,
Staten blir nödsakad, för sin säkerhet, att öf¬
vertaga hela Canalen: och man torde då ång¬
ra en förhastad skänk af hvad man sedan må¬
ste återköpa. Jag afstjrker helt och hållet
den proponerade afskrifningen: och yrkar der¬
emot, enligt hvad ofvan anfördt är, Statens
Bolags-rätt för de nu förskjutande medel.
För det tredje har jag yrkat och yrkar
ännu, såsom i min öfvertygelse det oeftergif-
ligaste af alla vilkor för detta nu begärda si¬
sta byggnads-anslag, att Staten må tillerkän¬
nas positif del i administrationen och Styrel¬
sen af detta vigliga verk : äfvensom att denna
delaktighet måtte noga regleras och å ömse
sidor godkännas, innan anslaget utgår. Detta
Bolag beslår af medlemmar, som till sina per-
Preste-St Prot. 1829. Band, XII. it
Den 1,1 December.
snner icke äro kända och som lätt konna
ombvtas. Dessa Actier kunna komma i
händerna på utlänningar, som hafva helt an¬
dra intressen, än Sverige, ja som äro Sveri¬
ges fiender. Kan det vara rådligt att lemna
en så stor farled, som genomskäf hela dett
fruktbaraste och bäst befolkade delen af vårt
Fädernesland, som är så högt tagen i beräk¬
ning för vår handel, vår industrie, vår sjelf¬
ständighet och vårt försvar, så handlöst i hän¬
der, dem man hvarken känner eller kan få
veta? Andra länders äfvensom vår egen indu¬
strie- och handels-historia borde varna oss i-
från en så obetänkt lättsinnighet. Vi hafva
sett Bolag, till och med enskilta personer, i
rikare länder, af egna speculationer, egen vin¬
ningslystnad, stundom af hämd, sälta andia
länders näringar och yrken i största äfventyr.
Yi hafva ett nytt, nog eftertänklig! exempel,
af denna slags verksamhet, i Staden Gool’s
uppbyggande i England, hvilken nya Stad
hotar sin gamla granne med undergång. Det
är icke otänkbart, att Götha Canal-Rolagsmän,
om de bestode till största antalet af främlin-
lingar, sktllle kunna, i en för Riket vigtig
erise, tillfoga oss stor skada. Hvad skulle
man säga, om hela landsvägen tvärtigenom
Riket, tillhörde enskilta, som dermed egde
att lagligen handla och låta efter eget behag?
Den bär ifrågavarande vägen genom landet är
visserligen icke mindre betydande. Jag tror
ej omtankan gå för långt, om Staten förbe¬
håller sig få qvarstanna, icke blott som Bo¬
lagsman, utan äfven som actif deltagare i för*
valtningen och styrelsen.
Den 11 December. i63
Af iilla dessa nu anförda skäl anser jag
närvarande Betänkande icke kunna antagas,
såsom innehållande inga säkra garantier för
Götha Cauals fullbordan, såsom endast gyn¬
nande Bolaget på Statens bekostnad, såsom
Undandragande Slaten äfven den fördel söm
direct kunde och borde densamma tillflyta,
såsom bortskänkande utan behof och utan an¬
ledning summor till ett belopp öfversligande
Statens kostsammaste krig, ocb hvad som är
eftertänkligast af allt, såsom ställande denna
vigliga genomfart genom landet i ett oberoen¬
de af Staten , sorn kan lända i framtiden till
dess skada och äfventyr. Jag anhåller att
Betänkandet måtte varda åter-remitteradt,
Contracts-Prosten Hullström instämde med
Biskop Hedrén deruti, att han ansåg den till
fern procent föreslagna ränte-beräkningetl va¬
ra för hög, deli tillstyrkta afskrifningen af
Statens lemnade låne-bidrag icke förenlig med
försiglighetens kraf, saint att Staten borde
förbehållas ett närmare deltagande i Styrel¬
sen öfver Caiialens angelägenheter, då icke
allenast den inre rörelsen utan äfvert hela
landels försvar deraf berodde.
Dom«Piösten Heurlin: Till det jag förut
anfort om den af Utskotten sökta garanti för
Canalens framlida underhåll, utan Statens be¬
tungande, får jag tillägga, att utom deli i
Riksgälds-Contoiret qvarblifvande Reserv-fond
och de Cassör, hvilka, enligt Reglementet, sko¬
la bildas, hafva Utskotten i 2.*dra mom. un-
Litt. C., stadgat det vilkor, att de till Bola¬
get redan donerade skogar, jordegendomar och
164 Den 11 December.
stenbrott skola fortfarande blifva en Ca tull¬
verkets tillhörighet, hvilken ej någonsin får
den sammå afhändas,
För att ej förlanga elen redan vidlyftiga
discussionen, och då en hvar redan förut lä¬
rer stadgat sin öfvertygelse, vill jag ej lili
besvarande upptaga de flere anmärkningar Bi¬
skop Hedren mot Betänkandet framställt, men
utbedjer mig likväl kortligen få erindra att
Kongl. Maj:t eger, enligt Bolagets fasslällda
Beglemente, efter på 3:ne personer uppi ättadt
förslag, utnämna Ordförande i Canal Direc-
tionen, hvaruti Banken äfven har sitt Ombud;
och att Utskotten för all framtid förbehållit
åt Staten den andel i Canalens blifvande in¬
komster, som 22 §. i Bolagets privilegium be¬
stämmer och försäkrar. Skulle derföre Canal-
inkomsterna, emot de flastes förmodan, lem¬
na större eller mindre öfverskott, kommer
Staten att med Bolaget dela förtjensten och
uttaga en broderlig lott.
Hvad slutligen beträffar räntan, sorn Actie-
Egarne skola under de första byggnads-åren för
sin deposition af Riksgälds-Contoiret uppbära, så
är den samma en naturlig och billig följd af den
grundsatts, hvarifrån Utskotten ulgålt. Den¬
na deposition skall endast användas, i hän¬
delse det äskade och beviljade Stats-bidraget
befinnes otillräckligt, och till dess detta be¬
hof visar sig, böra Actie-Egarne hållas ska-
deslöse, hvaremot ränte-heräkningen upphörer
i samma ögonblick dessa deponerade medel
måste tillgripas lill fortsättning eller fullbor¬
dande af Canal-arbetetet. Förlust kan häraf
Den 1/ December. i65
för Riksgälds Contoiret icke uppkomma, enär
desse penningar kunna till städer oell andra
Corporalioner utlånas emot lika hög ränta,
och dess Låne-operationer blifva härigenom sna¬
rare underlättade än försvårade. Huruvida de
Depositions-altester Riksgälds-Contoret utgif-
ver kunna i privat väg belänas, kommer att
bero af det förtroende man hyser till Stats¬
anslagets tillräcklighet. Minskar man de upp¬
gjorde koslnads-förslagen lärer man ej, som
hypolhek, antaga en Attest, som endast vil¬
korligen lofvar återlyftning, och som inom få
år kan förlora hela sitt värde. Fördelen att
erhålla 5 procents ränta för sina penningar,
torde ej böra skattas hög, när de kunna ut¬
lånas lill högre, om man saknar visshet alt
återbekomma Capitalet. Det är ock endast
till år 1834 denna ränte-beräkning för ^de¬
lar af depositionen kan ega rum, emedan det
icke är öfverlemnadt åt Bolagets godtfinnan¬
de, att på flere än 4 år fördela Statens bi¬
drag, utan måste det helt inom denna tid va¬
ra begagnadt, hvarefter Bolaget antingen eger
återlyfla sina insatta penningar, med undan¬
tag af Reparations-fonden , utan skyldighet för
Riksgälds-Contoiret att längre förränta dem,
eller om Canalen icke finnes fullbordad, vid¬
tager Bolagets åliggande att på egen bekost¬
nad fullgöra det återstående arbetet inom lop¬
pet af år 18345 och böra då de deponerade
medlen dertill i främsta rummet användas.
Prosten Forslind instämde med Dom-
Prosten Heurlin.
Biskopen m. m. Doctor Faxe förenade
i66 Deri n December.
sig med Dom-Prosten Heurlin och Prosten
Grevillius.
Prosten Astrand: Jag utbeder mig att till
mitt förra yttrande fä tilltigga, att vid denna
tidepunkt, då man beslutat en realisation, an¬
ser jqg af högsta behof, att Banken får be¬
hålla sin räntevinst, och jag instämmer i det¬
ta afseende med Dom-Prosten Holmström. In¬
gen sämre utväg lill anslagets fyllande, än
den nu föreslagna, synes mig således hafva
kunnat begagnas. Ehuru mycket jag hatar
en, utom i högsta nöden tillgiipen skuldsätt¬
ning å fonds perdues, och huru mycket jag
fruktar en för de skattdragande förökad bör¬
da, skulle jag dock heldre hafva sett, att det
ta anslag hlifvit fylldt genom upptagna Lån,
eller genom ökad Bevillning, än genom be¬
gagnande af Bankens räntevinst.
Prosten Anjou instämde med Dom-Pro-,
sten Heurlin.
Professoren m. m. Bexell conformerade
sig med Dom-Prosten Heurlin och Prosten Gre¬
villius j med hvilka Biskopen och vice Tal¬
mannen m. m. Doctor af Wingård äfven för¬
klarade sig instämma.
Likaledes förenade sig Doctor Backman
med Prosten Grevillius.
Betänkandet biel uppå framställd propo-.
sition af Ståndet bifallet.
§• 12-
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- och
Banko-Utskottens Utlåtande N:o 24. i anled¬
ning af de utaf Herr Santesson, inom Vällofl,
Den 11 december.
Borgare-Ståndet, samt Riksdags-Fullmäktigen
Jacob Petter Andersson från Östergöthlands
Lån, inom Hederv, Bonde-Ståndet, afgifne, till
Utskotten remitterade Memorialer, angående
företagande af en Inspections resa å Götha
Canal, af visse Deputerade inom samtlige
Riks-Stånden.
Lades på Bordet ett från Ecclesiastika
Utskottets Lag-Afdeining inkommet vördsamt
Memorial så lydande:
Till justering i Högv. Preste-Slåndet får
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelning öfver¬
lemna förslag till Preste-Ståndets underdåniga
skrifvelse till Kongl. Majit rörande Halländska
Kyrkohemmanen, Stockholm d. i i December
1829.
Pehr Thyselius.
J. II, Kinnander. H. O■ Holmström.
P. O, Gravander. Carl Forslind Oison•
A. Z. Pettersson.
G. R Lagerstråle,
§• *4-
Anmodades Ståndets Herrar Electorer att
före nästa Plenum sammanträda, för att utse
aine Ledamöter i Stats-Utskottet en Leda¬
mot i Bevillnings- samt en i Allmänna Be¬
svärs- och Oeconomie-Utskottetj i Biskoparne
i68 Den i5 December.
m, m. Doctorerna JVallenbergs och Tegne’rs }
Dom-Prosten Heurlinssamt Prosten Grapes
ställe, hvilka erhållit ledighet från Riksdags-
göroraålen.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem
G. R. Lagerstråle.
Tisdagen den 15 December.
Plenum kl. io f. m.
§. ..
Protocollen för den 7:de och n:te i den¬
na månad justerades.
§• 2-
Anmältes att vid det af Ståndets Herrar
Electorer denna dag hållna sammanträde blif¬
vit utsedde till Ledamöter:
uti Stats-Utskottet
i Biskopen m. m. Doctor JVallenbergs
ställe, Biskopen och vice Talmannen m. m,
Doctor af JVingård.
Den i5 December.
169
i Dom-Proslen Heurlins ställe Contracts-
Prosten, Professoren Bergström;
uti Bevillnings-Utskottetj
i Prosten Grapes ställe, Professoren m,
m. Bexell;
hvilka fördenskull genom Protocolls-Ut-
drag till dessa befattningar skulle legitimeras.
§. 3.
Afinkomne Protocolis-Utdrag inhemlades,
att Vällofl. Borgare - Ståndet remitterat till
Constitutions-Utshottet: Kongl. Majrts Nådiga
Proposition af den 5 dennes, angående ett
tillägg vid 88 §. Regerings-Formen, och till
Stats-XJtskottet: Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif¬
velse af den 5 dennes, angående det å Riks-
Statens tredje Hufvud-titel uppförde anslag till
Durch-Marche - kostnader; bifallit: Stats-Ut•
skottets Utlåtande N:ris 323, 3a6, 33i, 332,
333, 334, 341 ; uti Memorial N:o 342 före¬
slagna Voterings-Proposition; Oeconomie-Ut¬
skottets Utlåtanden N:ris l65, 166, a68 och
169, lågt till handlingarne: Constitutions-Ut-
skottets Memorial N:o 58; Stats - Utskottets
Memorial N:o 352; Oeconomie-Utskottets Ut¬
låtande N:o 167; afslagit Lag- samt Oecono-
mie-Utskottens ytterligare Utlåtande N:o 65.
§ 4-
Medelst ankommit och nu uppläst Proto-
colls-Utdrag under den 11 dennes., hade Väl¬
lofl. Borgare-Ståndet, med lillkännagifvande
af sitt bifall till Lag-Utskottets under N;o
i52, afgifne förslag till sammanjemnkning af
170 Den i5 December.
Riks-Ståndets serskildta beslut, i anledning af
Utskottets Betänkande N:o 62, och Utlåtande
]NT:o i00, öfver åtskillige Motioner» om ändringar
i Concurs-Lagen af den i3 Julii 1818, samt
Kongl. Förordningen den 22 October samma
år om Eds-formulaire i Concurs-mål, inbju¬
dit de öfrige Riks-Stånden, att sig förena i
det af Vällofl. Borgare-Ståndet vid samma till¬
fälle fattade beslut, att nemligen anmoda Ex¬
peditions-Utskottet att, vid uppsättande af
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angå¬
ende de förändringar, som uti Concurs-La¬
gen och omförmälde Kongl, Förordning fö¬
reslås, uttrycka den mening, att de serskilda
paragrapher, hvari förändringarne blifvit fö-
reslagne, till Konungens Nådiga sanction par-
tielt öfverlemnas, dock hvad 7 Gap. och 6 §.*
8 Cap. af Concurs-Lagen angår, i ett sam¬
manhang; och fann Ståndet för godt att Väl¬
lofl. Borgare-Ståndets ofvanberörde inbjud¬
ning för sin del antaga,
%. 5.
Företeddes och lades på Bordet
Constitutions-Utskottets Memorialer:
N:o 57, med åtskillige Grundlags-än-
drings förslag, åsyftande Riksdags-göromålens
förenklade och ordenteligare behandling, Riks-
dagarnes förkortande samt besparing i Riks-
dags-feostnaden;
N:o 58» till Borgare-Ståndet, med Utlå¬
tande öfver Grund lags-stridigheten eller en¬
ligheten af en fråga, derå Talmannen vägrat
Proposition ;
Den i5 December.
N:o 5g, till Preste-Slåndet, med Utlå¬
tande af dess återremiss på förslaget, Liand
annat, till ändrad redaction af 17 §, Riks-
dags-Qrdningen ;
JN':o 60, till Ridderskapet och Adeln med
Utlåtande öfver återremissen på Memorialet
]N:o 3o, rörande Allmänna Beredningens Grund-
lagsenliga befattning.
BeviUnings-Utskottets Memorial :
!N:o 54, med förslag till sammanjemnk-
ning af Riks-Ståndens beslut, angående Stora
Sjö -Tulls-Bevillningen samt lill Voterings-
propositionep derom.
Banco-Utskottets Utlåtande;
bbo 84, öfver gjorda anmärkningar hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid Utskot¬
tets under N:o 5t), afgifna Betänkande, i an¬
ledning af väckta Motioner om ijivexling, e-
mottagande och förvar af Silfver och Guld
för Bankens räkning, äfven vid Låne-Contoi-
ret i Götheborg;
Dito Betänkande N:o 85, öfver en af v.
Talmannen Jon Jonsson väckt Motion, deruti
är föreslagit inrättande af ett Contoir i Ban¬
ken för Ut- och Inländska Myntsorters in-
vexling, samt af Postvagnar för transporte¬
rande af sådant mynt till Banken;
Dito Memo ial N:o 86 , med förslag i än¬
damål, att för Bankens Med-Borgenärer i Con-
curser afböja möjliga olägenheter af det åt
Banken bibehållna Privilegiurn, att vid Kongl,
Svea Hof-Rätt både kära och svara.
Lag'Utskottets Betänkande:
K:o i5o, i anledning af Friherre A.
irja Den 15 December.
Duwalls och Riksdags-Fullmäktigen Herr Carl
Valleys Motioner, om ii 11 d 1'ing i Författningar-
ne, angående tiden, inom hvilken utmätning
å Domar och Utslag skall verkställas m. m,;
Dito Utlåtande N:o i5i, i anledning af
anmärkningar vid Utskottets Betänkande N:o
67, öfver Riksdags-Fullmäktigen från Krono¬
bergs Län Pehr Ericssons Motion om inskränk¬
ning af den i i5 Gap. 5 §. Ärfda-Balken stad¬
gade prasscriptions-lid för inländsk arfvinge,
hvars vistelseort är okänd m. m.
§. 6.
Föredrogs å nyo Stats- och Oeconomie-
Uiskottens Utlåtande N:o p4> * anledning af
yrkad jemnkning i den Provincen Skåne å-
lagde Ordinarie Rotering, hvarvid
Biskopen m. rn. Doctor Faace anförde,
att han för sin del väl icke hade något emot
den Provincen Skåne ålagda Rotering, sådan
den för närvarande är, men ansåg- sig med
Billigt afseende på de anmärkningar, som af
flere aktningsvärde män deremot blifvit gjor¬
de, icke böra bestrida undersökning i detta
afseende. Utskotten hade väl äfven medgif-
vit en sådan, men då dervid var fästadt det
vilkor, att pluraliteten bland Rolehållarne sko¬
la bifalla eller afslå den, syntes Utskotten nä¬
stan hafva gifvit med ena handen och återta¬
git med den andra; enär förhållandet verkli¬
gen var sådant, alt pluraliteten var nöjd med
den närvarande Roteringen och blott en min¬
dre del ansåg sig lidande. Då Biskopen åter
fann billigt, att äfven denna mindre del fick
Den i5 December.
tillfälle anföra skälen till sin klagan och få
dem prölvade, yrkade Biskopen återremiss af
Utlåtandet på det detsamma, i detta afseen¬
de, malte förändras.
Contracts - Prosten Pettersson instämde
med Biskop Faxej i begäran om återremiss,
så väl på de af Biskopen uppgifna skäl, som
äfven på den grund, att Contrncts-Prosten,
lika med Reservanten Pehr Pehrsson y ansåg
en jemnkning i Skånska Roteringen vara bil¬
lig och hade sig bekant, att utförliga anmärk¬
ningar i delta afseende i andra Stånd blifvit
gjorde och verkat Utlåtandets återremitte¬
rande.
Contracts-Prosten Nibelius: Sedan Rikets
Ilöglofl. Ständer genom Passevolancens anta¬
gande afgjort frågan om Mötes-underhållet
för Soldaterna vid Skånska Roterings-Rege-
menterna, förfaller af sig sjelf all vidare Mo¬
tion härom denna gången; men då deremot
ännu återstår Irågan om Statens öfvertagande
af årliga Beklädnads-omkostnaderna för ge¬
menskapen af Skånska Roteringen, och den i
det närmaste kan godtgöras af värdet för den
Vacance-Spanmnål, som öfverlopps-rolarne nu
årligen till Slaten utgöra, och i annat fall
till Rothållarne skulle utdelas, får jag, såsom
Committent för en mängd hemmavarande Rot¬
hållare i orten, desto högeligare anhålla, alt,
utan afseende på Rothållarnes omför mälla bi¬
fall till 7 punkten i Nådiga Propositionen af
d, 23 Martii i8r3, hvilket nogsamt finnes
förhastat blifvit lemnadt; Staten må härefter i
alla tider besörja Soldaternes fulla bekläd¬
174 Den i5 December'.
nåd, emot åtnjutande i stiiHet årligen af Va-*
cance-Spannmålen för lediga Rotar; och om
något härvid skulle blista , fylla det af egna
tillgångar, så mycket billigare, som Skånska
Rothållarne lika med andra sina medbroder,
contrjbuera till Stats-Verket ändå hvad på¬
fordras, men dock mer än alla dessa, aro
betungade af en Rotering, som derigenom är
mångdubbelt kännbarare och tryckande, att
lian fortfar lika under fred, som krig. Då
ock frenne Riks -StAncl redan återremitterat
Skånska Roterings-frågan till vederbörligt Ut¬
skott, draget' jag icke i Betänkande, att vörd¬
samt begära detsamma af Högv. Ståndet, i
synnerhet, som Reservantens andragande tor¬
de ock förtjena vidare underställning och be¬
dömande.
Prosten m. m. Grevillius1: Ehuruväl de
ifiot Utskottens Betänkande nu gjorde anmärk¬
ningar icke synes serdeles bidragande att ver¬
ka till ändring i Utskottens yttrade åsigter;
samt med öfvertygelse alt en ytterligare ut¬
sträckning af de föreslagna åtgärderne skulle
leda till rubbning af de Skånska Infanteri-
Regementernes organisation, vill jag likväl
icke bestrida den begärta återremissen, ntan
blott hafva denna min tanka till Protocollet
anförd,
Conlracts-Prosten Hallström: Förenade
Utskotten hafva funnit de, så väl i enskildt
väg, som vid flere Riksdagar förda klagomål
öfver Skånska Roteringen väl grundade, men
dock icke kunnat instämma med 1818 och 1823
års Ständer i den underdåniga hemställan,
Den i5 December. 1^5
att terörde klagomål måtte genom ny under¬
sökning och rotering varda ailiulpne, ulan an¬
sett det böra åt Pro vincens egne Roterings-
skyldige invånare öfverlåtas, att vid blifvande
allmänna sammanträden afgöra, om denna
utväg till lindring i det länge öfverklagade
besväret skall vidtagas eller icke. Det skall
Sålunda bero af den ovissa utgången af en
öppen omröstning, eller måhända af interes-
setsspel, huruvida den jemnkning, sorn Kongl.
Majit redan erkännt billig och nödvändig,
Samt hvilken Rikets Ständer funnit rättvisa
och billighet påkalla, skall träda i verkstäl¬
lighet eller icke. Jag kan åtminstone lör min
del icke i detta tillstyrkande finna den rätt¬
visa, sorn mäste vara Statens lifsprincip och
i kraft af hvilken det är och måste vara en
högsta angelägenhet, alt afhjelpa ett erkändt
lidande. Såsom ett af Konung och Ständer
icke undanröjligt binder för beslutandet af
en ny Rote-jemnkning andrages det förhehåll,
Rotehållare gjort vid ständiga Roteringens å-
tagande, alt nemligen intet Hemman skulle
lill högre Rotering uppsättas, än hvarmed
detsamma redan i extra Rotering blifvit be-
lagdt. Men detta förbehåll finnes endast ut-
taladt al Rotehållarne inom Malmöhus Län,
icke af dera i Christianstads: det är ock icke
eller iakttaget af den Roterings-Commission,
som åren 18r4 ocb i8i5 verkställde indelnin¬
gen till Ordinarie knektehåll i provinsen Skå¬
ne. Denna Roterings-Commission, som tillå¬
tit sig så många afvikelser från Kongl. Maj:ts
Nådiga instruktioner och försäkringar, har
Den i5 December.
ock lemnat foga afseende å förberörde förbehåll,
såsom tillfyllest kan inhemtas af den i Betän¬
kandet p. d.5 och 3.6 upptagne framställning
af Rikets år 1818 församlade Ständer, som
öfver det då utförda Roterings-verket funno
sig befogade yttra, att detsamma vore på fle¬
ra stallen alldeles otydligt, på andra nästan
oläsligt: att Hemman blifvit från Roterings-
verket uteslutna, ocb andra, förut Rotering
dragande, i stället upptagna; att Hemman
gifvas, dem Comitterade ålagt en större Ro¬
tering, än de förut i extra Rotering baft: och
att Hemman, som i extra Roteringen <jvar-
blifvit, fått en vida större Rotering än de för¬
ut dragit: Hvilket ock af Comitterade sjelfve
erkännes i den p. 2r förekommande uppgift
att io3 extra Rotar blifvit till 126 förvandla¬
de. Om man fördenskull med full och all¬
varlig stränghet yrkar helgden af oftanämnde
vilkor, så synes man icke tillika kunna yrka,
att det af Cominissionen, som häremot öppet
brutit, utförda Roteringssverk må ega vidare
bestånd. Jag föres dock lätt på den tanka,
att detta icke unanima, icke hittills iakttagna
vilkor bör icke eller blifva ett binder för
rättvisans högre kraf; men skulle i öfrigt tro,
alt äfven med dess bibehållande, en jämnare
Rotering låter sig verkställa, enär 5^2 Rotar
äro att indraga.
Professoren m. m. Geijer instämde äfven
i begäran om återremiss, likväl af motsatt
orsak mot den af föregående Talare anförde.
Efter inhämtad kännedom af förevarande Be¬
tänkande
Den i5 December.
tänkande hyste nemligen Professoren den öf¬
vertygelse att Skånska Koteringen blifvit med sa
mycken rättvisa och billighet verkställd, sorn
förenligt var med det af Rolhåiiarne sjelfva stad¬
gade vilkor. Denna samma öfvertygelse, äf¬
ven yttrad af Kongl. JVlaj:t, hade Utskotten
så mycket mer bort uttrycka, sorn sjelfva
klagomålen oell hela ärendets beskaffenhet vi¬
sa, att de enskilda intressen, som legat till
grund för det hindrande vilkoret, ingalunda
kommeatt sämjas genom en ny undersökning,
utan snarare loide föiorsaka större oreda.
Utlåtandet blef i anledning af nu gjorda
anmärkningar till Utskotten återremitleradt.
§• 7*
Vid förnyad föredragning af Stats- och
Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o c)5, i an¬
ledning af gjord hemställan om de Skånska
Infanteri-Regementernas befrielse från Garni-
zons-tjenstgöring under fredstid, anförde
Contracls - Prosten Pettersson j det han
instämde i Prosten Broomes reservation. Till
den önskan att de Skånska Infanteri-Regemen-
terne från Garnizons-tjenslgöring måtte be¬
frias, hemtade Contracts-Pi osten anledning,
så väl af det förbehåll, som med Extra Ordi¬
narie Roteringens förvandling till Ordinarie
blifvit gjordt, alt dessa Regementer icke skul¬
le användas till Arbets-commenderingar, som
ock deraf, att Rotehållarne derigenom gingo i
mistning af ett påräknadt arbets-biträde samt
Soldalen sjelf, genom vistandet i Garnizon,
Preste-St. Fröt. 1829. Band, XII. 12
178
Den i5 December.
kunde lida sin moralile och duglighet för
landtarbeten.
Prosten Anjou: En sådan underdånig
hemställan å Rikets Ständers sida, sorn Motio¬
nären åsyftat, och den värde Talaren inom
detta Stånd vidare påyrkat, skulle i rnin tan¬
ia föranleda till ett ingrepp uti Kongl. Maj:ts,
genom Grundlagen stadgade, Höga rätt, att
vara Högste Befälhafvare för Krigsmakten.
Om ock Provincens Rotehållare, vid den
Ordinarie Roteringens åtagande, försäkrades
derom, alt manskapet icke skulle användas
till Arbets-cornmenderingar utom Regemenler-
nes stånd; följer deraf alldeles icke, att de
äro fritagne från de militaira tjenstgör ingar
inom Provinsen , som Kongl. Majit kan i Wä¬
der finna för godt att anbefalla. Det är dess¬
utom upplyst, att den öfverklagade Garnizons-
tjensten endast kommer att ega rum, under
den öfvergångs-period, som åtskiljer upplös¬
ningen af Konungens värfvade Regemente,
och den tillämnade förökningen af Artilleri¬
styrkan.
Af dessa skäl tillstyrker jag bifall till det
i min tanke väl grundade Betänkandet.
Häruti instämde Biskopen och v. Talman¬
nen m. m. Doctor af Wingård, Doctorn m.
m. Svedelius , Prosten Forslind, samt Pro¬
fessorn m. m. Bexell, hvilken sistnämnde
tilläde: att i4 §• Regerings-Formen erbjuder
sig till en ganska Constilutionell och ledig
tillämpning vid förevarande fråga.
Konungen har låtit commendera omkring
60 man af Södra Skånska Infanteri-Regemen¬
Den i5 December. j jg
tet, för att efter elen successiva upplösningen
af Konungens Eget värfvade Regemente, dels
bestrida nödig fångbevakning dels äfven annan
Mdilair-tenstgöving i Garnisonerne. Konungens
General-Adjutant för Armeen har inom Re¬
presentationen ganska fullständigt upplyst frå¬
gan. Professorn tillstyrkte bifall till Betän¬
kandet med, förklarande alt ehuru obetydlig
frågan än skulle synas vara om commendering
af 60 man Skånskt Infanteri till tryggande af
Provinsens säkerhet, skulle Professoren likväl
aldrig lemna sin röst för Sländernes inträ¬
dande i commando-mål, under hvilken form
man ock må framställa motioner härom.
Uppå af II. II. Erke-Biskopen och Tal¬
mannen framställd proposition blef förevaran¬
de Utlåtande af Ståndet bifallet.
Häremot reserverade sig Contracts-Pro¬
sten Pettersson.
§ S.
Upplästes till justering Ecclesiastika Ut¬
skottets Lag-Afdelnings den 11 i denna må¬
nad på bordet lagde förslag till Preste-Stån-
dels underdåniga skrifvelse till Kongl, Majit,
så lydande:
Med hemtad anledning från ett enskildt
mål, hvilket till stadfästelse af Harplinge Kyr¬
kas ratt, att hädanefter, som hittills bort-
städja Kyrkohemmanet Lyngåkra N:o 1, blif¬
vit af Eder Kongl. Majit under den 29 Mars
1825 nådrättvisligen afgjordt, hafva Rikets
Ständer, hos hvilka fråga härom med mer
eller mindre befogenhet blifvit å bane bragt,
180 Den 15 December.
beslutat genom serskild underdånig skrifvelse
anhålla om utfärdandet af en sådan Eder
Kongl. Maj:ts nådiga förklaring, att de beslut,
Eder Kongl. Majit behagat uti administrativ
väg fatta, icke må anses hinderliga för dylika
frågors upptagande och afgörande vid laga
Domstol.
Preste-Ståndet, som icke kan inse, på
hvilken annan väg tvist om ett Kyrko-hem-
mans bortstädjande må lagligen kunna tili af¬
görande befordras, än genom besvär öfver
Kyrko-styrelsens åtgärd, anmälta hos Eder
Kongl. 'taj:ts Befallningshafvande och Stiftets
Biskop, hvilka Curatelen öfver Kyrkorne ge¬
mensamt tillkommer, fullföljda i Kongl. Karn-
mar-Collegiura och ändteligen till Eder Kongl.
Maj:ls Nådiga pröfning och beslut underdå¬
nigst hänskjulna, samt föredragna genom den
Stats-Expedition, på hvilken de ärender, som
angå Kyrkors och i allmänhet fromma stiftel¬
sers angelägenheter, äro fördelta, har icke el¬
ler kunnat förstå, huru det, som Eder Kongl.
Majjt, antingen sålunda af i Nåder pröfväde
fullgiltiga skäl serskildt förordnat om Städsel-
rätten till någre Kyrko-hemman, eller ock
allmänneligen, med afseende å obehörigheten
af sådane hemmans försäljning till Skatte,
samt om sätt och ordning vid deras utbjudan¬
de till arrende, i Nåder anbefallt, kan, för
hvilken det vara må blifva hinderlig!, att i
rättegångsväg med laga bevisning styrka sin
bättre rätt lill Kyrko-hemman, det han för¬
menar vara sig orättvisligen afhändt.
Af denna enkla och klara grund, har
Den i5 December. 181
Preste-Ståndet ansett den föreslagna underdå¬
niga skrifvelsen lill det minsta obehöflig och
derföre icke kunnat i beslutet derom deltaga.
Vid ourugänglig pröfning af det Betänkande,
hvarmed de flere Utskotten öfver detta till
deras förberedande åtgärd öfverlemnade mål
inkommit till samtelige Biks-Slånden, hafva
ännu här lill handlingarne visat så många för¬
nyade vedermälen af Eder Kongl. Maj:ts Hö¬
ga rättvisa, i förening med Dess milda om¬
vårdnad om Församlingarnes sanna fördel,
Kyrkornes bestånd och jemväl Kyrko-hem-
mans-åboernes betryggande, ått Preste-Stån¬
det icke bordt underlåta, för allt detla inför
Eder Kongl, Majrls Thron nedlägga den un-
dersåtliga vördnadens och tacksamhetens of¬
fergärd. Med tacksamhetens glada känsla af
Svenska Kyrkans och alla dermed förbundna
fromma stiftelsers trygghet under Eder Kongl.
Maj:ts milda hägn, hafva visserligen vid det¬
ta tillfälle äfven blandat sig några bekymmer
och farhågor, för en icke obetydlig tidsan¬
dans syftning, att för enskildt tillfällig vinst,
rubba och uppoffra, hvad ärorike Konungar,
eller förfäder, bättre än vi, stiftat och förärat
till högre, allmänt och evärdeligt gagnelige
ändamål; men troget sin pligt, att vaka och
verka för den goda saken, skall Preste-Stån¬
det icke modfällas under tidens missnöjen och
strider, tillfredsställt, som det är, i medvetan¬
det af rena afsigter och förvissadt om Eder
Kongl. Majrts Nådiga välbehag för det sanna
nitet och Embets-pligternes redliga utöfning.
Den fråga, för hvilken också Preste-Stån-
iÖ2 Den 15 December.
det nu underdånigt anhåller om Eder Kongl.
Majrts förnyade Nådiga uppmärksamhet, rörer
egenteligen de så kallade Halländska Kyrko,
hemmanen, således Kyrkans och de fromma
sliflelsernes räLt och fördel i en Province;
men sålunda inskränkt, är den icke desto-
mindre af mycken vigt, betraktad antingen
till sin rättsgrund, eller sina påföljder, icke
blott för den landsort, der försöket börjar,
utan ock för alla dem, der detta, om det
lunde lyckas, ofelbart skall fresta till efter¬
följd.
När Halland först under aötårig Förpant-
nings-rätt, och sedan lill everldlig besittning
Klef afträdt till Svenska Kronan, hvarvid al¬
la serskiltda förhållanden genom Malmö re¬
cess närmare bestämdes, innehade Kyrkorne
i Halland flere, vare sig af Danmarks Konun¬
gar förlänte, eller af enskildt välgörenhet
skänkte, Hemman ock så kallade Kjerkegaar-
der. Att Kyrkorne redan då, eller åtminsto¬
ne så nära intill den tiden handlingarne
lemna någon upplysning, af dessa Hemman in¬
nehade Jordeboks-räntan, eller det så kalla¬
de Landgillet och att Slädsel-rätten dermed
varit förenad, lärer kunna anses lika obe¬
stridligt, som att derifrån till Kronan jemväl
blifvit utgjorde åtskillige mindre ulskylder,
under hvarjehanda benämning. Enär nu, så
väl i den första efter Provincens afträdande
författade Jordeboken afår 1646, sorn uti alla
de, hvilka sedan den tiden blifvit upprätta¬
de, förrän man fann för godt utesluta den så
kallade Geistliche linien, dessa Hemman äro
Den i5 December. 183
upptagne under sitt rätta namn af Kyrko¬
hemman, hvartill ännu kommer den vigtiga
omständighet, att Kongl. Majit den 3o Aug.
1697 gifna Nådiga Instruction på det nogaste
bestämmer både Kyrkornes städsemåls-rält och
hvad af Kyrko-förestånderne vid dess utöf¬
ning borde iakttagas hvadan ock uti Hallands
beskrifning af år 1729, hvarje Kyrko-Hem-
mans Åboes namn, städsel-liden och det till
Kyrka och Pastor erlagde städje-beloppet fin¬
nas med yttersta noggranhet införde, så har å
Kongl. Maj:t och Kronans vägnar städsel—rät¬
ten hvarken kunnat Kyrkorne bestridas, eller
blifvit bestridd.
Åboerne åter, som efter träffad öfverens¬
kommelse, uppå bestämde vilkor, vare sig för
lifstiden, eller vissa år, emottagit Hemmanen
att brukas, hade, äfven genom en sådan öf¬
verenskommelse, erkänt Kyrkornes städsel-
rätt, på hvilken allena Åbo-rätten var grun¬
dad. Så vida nu, hvad icke eller inträffat,
ingen tredje man yrkade och kunde bevisa
sin bättre rätt till något af dessa Kyrko-Hem-
man, måtte det väl synas, som Kyrkornas
dispositions-rätt var och skulle blifva orubb¬
lig. Så har äfven förhållandet allmänneligen
varit intill våra tider; men då under en icke
blott billig, utan verkligen mild Husbonde-
rättens utöfning, såsom man ock bör vänta
densamma utöfvad, der den tillkommer en
Församling och dess Kyrkoherde, Kyrko-
Hemmans-åboerne, antagne på drägliga vil¬
kor, bi be höl los för lifstiden, ja, oftast slägt¬
led efter slägtled, har det naturligtvis inträf-
I
184 Den 15 December.
fat, att dessa sednare småningom började an¬
se den brukade jorden såsom sin egen, och
önskade förvandla den på öfverenskommelse
och beling grundade Åborätten uti en laglig
och everidlig besittnings- och ego-rätt. Hu¬
ruvida en sådan önskan, som utom ägarens
förut nämda billiga och milda handlings-sätt
icke skulle hafva uppstått, eller blifvit rotfä¬
stad, eger något stöd af motsvarande billig¬
het, eller icke, lärer ej vara serdeles svårt att
inse; men den har dock icke visat sig overk¬
sam och sedan Krono-Hemman emot drägli¬
ga vilkor börjat försäljas till skatte, hafva
försöken icke uteblifvit, att antingen omedel¬
bart vid Kyrko-Hemmanen vinna enahanda
förmon, eller ock, genom Städsel - rättens
öfverflyttande tili Kronan , först förbyta
dem till Krono och så vidare till skatte-
natur.
De försök, som redan emellan åren 1729
och iy56 blifvit här och der gjorde samt en¬
dels lyckats, att ifrån Kyrkan till Kronan
öfverflytta Städ jemåls-rättén, synas hafva ut¬
gått endast från den, otillbörliga afsigt, att
med Krono-betjeningens vinning, gynna en
och annan enskildt Åbo. Motverkade af det
Hederv, Bonde-Ståndet, som då berömligen
nitälskade för Kyrkornas rätt och Församlin-
garnes fördel, blefvo de genom Kongl. Reso¬
lutionen på Allmogens besvär af den sgide
November jy56, hvaruti Landshöfdingen i
Halland åhigges, att tillse och förbjuda Kro-
no-betjente, att i någon måtto sig med Kyr-
ko-Hemmans och Lägenheters bortslädjande
Den i5 December.
185
befatta, för framtiden förebyggde. Genom en
eftertänklig sinnelagets oell omständigbeternes
förändring, kommer nu försöket till Kyrkor-
nes skada oell intrång i Församlingarnes lag¬
liga rätt, egentligen frän den sida, der i Fa¬
drens tid, begges rätt och bästa egde ett värn.
Lyckligtvis har rättvisan nu, som då, sitt
säkra och bästa stöd vid Konunga-Thronen
och likasom tilltaget, att till Äboens förmon
hopa Kyrkans välfångna egendom till Skatte,
blifvit afvisadt genom Kongl. Brefvet af den
22 Maji i8ip, så framt icke visas kunde, alt
Kyrkorne sedan Danska tiden obehörigt ti 11—
egnat sig Slädjemåls- och Dispositions-rätten,
så har ock E. K. M. genom den Nådiga För¬
fattningen om Halländska Kyrko-Hemmanens
utbjudande till Arrende af d. i5 Martii 1820,
genom den Nådiga Resolutionen af d. 2pMartii
1825 å Kyi ko-llemmans-Åboen striders Svens¬
sons i Upnora underdåniga ansökning, samt
ändtligen genom den Nådiga Skrifvelsen lill
Landshöfdingen i Halmstad under den 26 A-
pril 1826, på det kraftigaste erkänt Kyrkor-
nes egande bättre rätt till Åbo-lediga Kyr-
ko-Hemmans bortslädjande, hvilke således ic¬
ke måtte kunna genom något, i hvad annan
väg som helst, tillvägabragt städselsält, för¬
vandlas till Krono-Hemmån. Enär nu Rikets
vid 1823 års Riksdag församlade Ständer, ge¬
nom underdånig skrifvelse, den E K. M.
den 18 Junii sisth år i Nåder behagat bifal¬
la, derom anhållit, att vid Kyrko-fiemmans-
Arrende å de Skånska Länen måtte i Nåder
till efterföljd anbefallas enahanda föreski iller,
i86 Den i5 December.
som de om Halländska Kvrko-Hemmanen re¬
dan gillia och gällande, samt sålunda å sin
sida likaledes erkänt Halländska Kyrkornes
rått till Slädjemål, .borde väl en sådan af la¬
ga Handlingar bestyrkt, häfdvunnen, samt af
Konung och Ständer till yttermera visso er¬
känd rättighet, icke utan en alla rätts-förhål¬
landen upphäfvande Stats-hvälfning, kunna
rubbas. 1 ett sådant sakens skick vill det för
Preste - Ståndet icke blifva möjligt att inse
rälta meningen af de först anförda ordalagen
i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse. Skul¬
le de väl kunna innefatta det påstående, att
viden anbefalld laglig ransakning, men tvärt¬
emot all laglig Rättegångs - ordning, enligt
hvilken Käranden åligger sin talan bevisa,
Halländska Kyrkornes åtkomst till Jordeboks¬
ränta och Städjemåls-rätt bör i första rummet
bevisas? Har man velat i underdånighet an¬
hålla, att E. K. M., med öppet ogillande af
egna, på rättvisa grundade och med mogen
vishet gifne, Nådiga Utslag och Författnin¬
gar, må anbefalla, att å Kronans vägnar, ett
tillförene aldrig yppadt rätts-anspråk skall
emot Halländska Kyrkorne nu väckas och ut¬
föras? \ilja Rikets Ständer, ehuru alla veik-
ställighets-åtgärder äro dem genom Grundla-
garnes anda och bokstaf fråusagde, förordna
om något sådant? Eller skall någon tredje
man, hvilken saken icke angår, Åboen t. ex.,
som Hemmanet städjat och detsamma mot
viss afgäld och på bestämd tid brukar, be¬
rättigas, att å Kronans vägnar föra en talan,
den Eder Kongl. Maj:t Nådrältvisligen funnit
Den i5 December. 187
icke böra föras och Rikets Ständer icke ega
rätt att anbefalla? Utom dessa tydningar, af
hvilka ingen lärer finnas väl rimlig, har Pre-
ste-Ståndet icke kunnat upptänka någon an¬
nan tilltror sig således i fullkomlig förtröstan
till E. K. M. Höga visdom, rättrådighet och
Nåd, kunna och böra underdånigst hoppas
och anhålla, att den begärda förklaringen,
hvaraf endast oro och frestelse till väifärds-
störande Rättegångar skulle följa, icke må i
Nåder varda utfärdad.
Preste-Ståndet, som hyser den fullkomli¬
ga öfvertygelse, att Städjemåis-rälten, hvilan-
de på sådana skäl, sorn i Handlingarne upp¬
gifna, äro af E. K. M. efter noggrann pröfning
allernådrgst godkände, skulle i enskild mans
hand städse förblifva oantastad , samt likaledes
förmodar, att Kyrkors och Fromma stiftelsers
egande-rält är icke mindre i lag tryggad, än
den enskilda Medborgarens, skulle alltså här
kunna sluta. Men då vid frågans väckande
inom ett Riks-Stånd, tillika är föregifvet, att
densamma nära rörer en talrik Landtbrukare-
menighets räddning ifrån förtryck och försä¬
krande om bestånd och trefnad, torde det
tillåtas Preste-Ståndet, som, efter inhämtad
närmare upplysning, funnit ett sådant före¬
gifvande sakna allt stöd af sanning, ännu un¬
derdånigst anföra: Att Kyrko-Hemmans Åbo-
erne genom ett mildt behandlings-sält och
Åbo-Contracter tillförene alltid varit, framför
alla öfrige Landbönder belåtne med sin lott,
hvilket ock deraf är ögonskenligt, att de mer¬
endels, slägte från slägte, önskat blifva och
i88 Den 15 December.
Blifvit bibeliällne vid sin åborätt, livarföru¬
tan, såsom ofvanföre är antydt, de icke eller
troligen skulle hafva egt tillfälle och frestel¬
se, att söka förvandla densamma i everldelig
besittnings-rätt och att nu mera, sedan Eder
Kongl. Majit genom den Nådiga Författningen
af år 1826, vid hvarje förnyadt Arrende för¬
säkrat deras options-rätt och afvärjt vådan
af en på ömse sidor lika menlig öfverdrift i
Arrende-vilkoren, de måtte för framtiden e-
ga all den trygghet, som skäligen kan å de¬
ras sida begäras, hvartill ännu kommer en å
Församlingarnes sida, vid upprättande af nytt
Arrende-Contract aldrig uraktlåten samvetsöm
försorg om ålderbrutne Åboers och deras
värnlösa barns, eller nödställde anförvanters
underhåll.
Att de, som bruka Kyrkornes jord, eller
på dess odling och skötsel under svett och
möda användt de bättre årens krafter, så be¬
mötas, tryggas och vårdas, anser Preste-Stån-
det vara både rättvist, billigt och nyttigt så¬
som ett exempel, samt ville förmoda att, e-
livad 'än med skäl må kunna anföras emot
stora egendomars förläning till Kyrkor och
fromma Stiftelsers förmon, den redan förbul¬
ta måttliga besittnings-rötten, så fogligt och
mildt utöfvad, icke borde väcka synnerligt
missnöje. Men Preste-Ståndet utbeder sig få
underdånigst anföra, atti härvid förekommer
något, som icke blott jemte, utan ock framför
Kyrko-Hemmans Åboernes fördelar, lärer för¬
tjena afseende.
liela Församlingars lätt och högre ange¬
Den i5 December, 189
lägenheter sältas här i fråga. Uti en af Na¬
turen mindre gynnad och af merendels torfti¬
ga innevånare bebyggd landsort, hvila Kyr-
korues möjliga underhåll och förbättring, än-
damåls-enliga Fattigförsörjnings-anstalter och
Barnscholor, fattiges tillflygt och nödhjelp,
medfleredylika till god ordning i Församlingen
ledande och med den ChristeIiga uppbyggel-
sen nära förenade inrättningar, hufvudsakli-
geu, åtminstone till betydlig del, på Kyrkor-
nes, ifrån besittnings- och dispositions-rätten
oskiljaktiga säkra inkomster af sina Hemman,
och när så det visar sig, att bättre rätt med
högre interessen förenas, men ingen skäligen
kan sägas lida af det förhållande, som af ål¬
der varit och nu är, torde emot den åsyftade
rubbningen deruti, flere skäl icke behöfva
anföras och försvaret för Halländska Kyrko-
Hemmanens goda sak vara fullkomnadt.
Allernådigste Konung!
Preste-Ståndet, som med oafJåtelig tack¬
samhet städse underdånigst vördar Eder Kongl.
Maj:ls ömma omvårdnad för sann upplysning,
Christendomens förkofran, Kyrkans lunga ord¬
ning och jemväl Läro-Ståndets anseende och
hägn , under dess trogna nppfyllande af an¬
svarsfulla pligter, utbeder sig den lyckans,
att i Eder Kongl. Kongl. Maj:ls Nåd städse
få vara inneslutet och framhärdar alt med
djup undersåtlig vördnad, nit och trohet
vara &c.
Prosten Anjou anförde: Emedan jag icke
var i det Högv. Ståndet närvarande, då den ser.»
19°
Den i5 December.
skilda underdåniga skrifvélsen rörande de Hal¬
ländska Kyrko-Hemmanen beslutades, begag¬
nar jag nu detta tillfälle, att afgifva en upp¬
lysning, sorn i min tanka ännu mera rättfär¬
digar den vidtagne åtgärden, och känner
hoppet, att den med Nådigt bifall måtte anses.
Såsom Ledamot af Constitutions-Utskot-
tet, har jag egt tillfälle att se de Protocoll,
hvilka inför Kongl, Maj:t i Siats-Rådet blif¬
vit hållna, då detta ämne der lill pröfning
och afgörande förevarit. Icke endast, då Nå¬
digt beslut fattades eller utfärdades af Kongl
Författningen d. 22 Maji 1819, ulan ock då
tvisten rörande halfva Hemmanet Lyngåkra,
jemte flera Kyrko-Hemman i Halland den 29
Martii 1825 till afgörande genom Kongl. Eccles.
Expeditionen föredrogs vore samtlige Konun¬
gens närvarande Conslitutionella Rådgifvare
enhällige i deras tillstyrkande. Denna fråga
har sålunda ej mindre i afseende på det ma¬
teriella, eller rättvisan af Kyrkornes urgamla,
och endast i sednare tider, af den uppfin¬
ningsrika egennyttan, klandrade egande-rält;
än ock det formella, eller sakens föredrag¬
ning genom ensamt behörig Expedition, vun¬
nit att den sanction, som våra Grundlagar
medgifva. Det är derföre med stadgad öf¬
vertygelse, som jag instämmer i Högv. Stån¬
dets redan fattade beslut och anhåller tillika,
alt detta anförande måtte till Procollet få
upptagas, såsom ett ytterligare bidrag till
upplysning, om behörigheten af de klandran¬
de omdömen , hvilka så väl inom som utom
Representationen rörande denna fråga blifvit
Den i5 December.
'91
afgifna, och i hög grad ådragit sig Allmänhe¬
tens uppmärksamhet.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård, förenade sig med Prosten xJnjoUj
med åberopande af de upplysningar Biskopen
äfven haft tillfälle inhemta under gransknin¬
gen af Stats-Råds Piotocollen, hvilka vittna¬
de om med hvad noggrann sorgfällighet det¬
ta mål blifvit inför Kongl. Maj:t behandladt.
Likaledes instämde med Prosten xlnjoUj
Professorerne Gravander och Bexell.
Förestående Förslag till underdånig Skrif¬
velse blef af Ståndet godkändt.
§■ 9-
Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets
Memorial N:o 342, i anledning af skiljaktiga
beslut inom Riks-Stånden i fråga om förläng¬
ning af Arrende-Contractet på Starby Kungs¬
gård för Majoren Vult von Steyern, fann Stån¬
det, under förblifvande vid dessi ämnet förut
fettade beslut, för godt den föreslagna Vote-
rings-Proposilionen gilla.
§. 10.
Anmälde följande Biskoppar sig håfva
dels erhållit dels erna anhålla om permission
af Kongl. Maj:t under Julhelgen, nemligen
Biskopen m. m. Doctor Wallenberg, samt
Biskopen m. ni. Doctor rBhyselius.
Likaledes anhöllo om ledighet från Riks-
dags-göromålen under Julhelgen till d. 3;dje,
nästkommande Januarii.
Dom-Prosten Holmström.
192
Den i5 December.
Prosten dnjou.
Contracts-Prosten Östberg, samt
Professoren Bergström.
Bifölls.
§. 11.
Sedan Prosten Widén med Ståndets till¬
stånd afsagt sig att vara Ledamot uti Banco-
TJtskottetj utsågs i dess ställe Dom-Prosten
Lidman tilldenna befattning, och skulle ge¬
nom Protocolls-Utdrag härtill legitimeras.
Ståndet åskiljdes kl. a e. m.
In fidem
G. R. Lagerstråle.
T lior dagen den 17 December.
Plenum kl. io f. m.
§■ *•
Protocollet för d. i5 dennes justerades.
§• 2.
Af inkomne Protocolls-Utdrag inhemta-
des, att Vällofl. Borgare-Ståndet remitterat:
till Stats-lJtskottet Kongl. Maj:ts Kådiga Skrif¬
velse,
Den 17 December.
velse, i anledning af väckt fråga om lättad
utväg lill Låne-bidrag åt Fastighels-egare, jemte
livad i ämnet inom Ståndet yttradt blifvit, med
anmodantill Utskottet att, så skyndsamt möjli¬
gen ske kunde, öfver ärendet sig utlåta; antagit:
såsom hvilande till Grundlags-enlig behandling
vid nästa Riksdag Constitutions-Utskottets Me¬
morialer N:ris 53, 54 och 55; bifallit: Stats¬
utskottets Utlåtande N:o*327; Lag-Utskottets
Belänkanden N:ris 146, 147, 148» 149» Lag-
och Oeconomie- Utskottens Utlåtanden N:ris
66, 67, 37 med 68, 57 med 69; med från¬
trädande af sitt förut fattade beslut, förenat
sig i Preste-Ståndets beslut, att med anled¬
ning af Biskopen m. m. Doctor Faxes till
Protocollet afgifna anförande, och på grund
afjåberopade Författningar, afslagil Stats, samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ulskollens
Utlåtande, N:o 101, rörande väckt fråga om
indragning af den för Dom-Kyrkan och Dom-
Prosten i Lund bestämde Krono - Tionde-
Spannmål; icke antagit de a:ne första punk-
terne, men instämt i den 3:dje af Ridderska-
pet och Adelns genom Protocolls-Utdrag den
27 November gjorde inbjudningar i anledning
af Banco-Utskottets Utlåtande N:o 82; icke
antagit Ridderskapet och Adelns inbjudning i
anledning af Lag-Utskottets Utlåtande N:o
io3; bifallit: Stats-Utskottets Memorial N:o
335, med undantag åf frågan om den uppgif¬
na Statsbrist-Summan 124,000 R:dr, hvilken
Pr este-St. Prof. 1829, Rand. XII.
jg4 Den iy December.
fråga förklarades hvilande, och hvarom St;’ri¬
del framdeles ville besluta;
Vid fördragning af Stats- och Banco-Ut¬
skottens Memorial N:o 21, 1:0 bifallit hvad
Utskotten, rörande ,1, 4> 5, 7> 8 och 11
punklerne, i Memorialet föreslaget, samt det
tillstyrkande, alt de tvistiga delarne af Mynt-
bestämnings- och Realisations - frågorne må
komma under omröstning, till afgörande med
Rikets Ständers rätt, inom Stats- och Banco-
Utskotten, förstärkte till en Nämnd, så att
Ledamöterne blifva trettio af hvarje Stånd.
2:0 föiblifvit vid de af Ståndet förut
fattade beslut och godkände de uppgjorde
Voterings-propositionerne, i afseende på ne-
dannämnde punkter, nemligen den 10, Huf¬
vud.Momentet af den 12 samt den i3 och
den 14 , och
3:o låtit bero vid Utskottens yttrande öf-
följande punkter: Mom. b. af d. 12 samt den
16, den 17, den 18, den 20 och den 21.
§‘ 3
Uti ankomne Protocolls-Utdrag tillkänna-
gafs, att Hederv. Bonde-Ståndet remitterat, lill
Constitutions-Utskottet Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående ett tillägg vid 88 §.
Regerings-Formen ; till Stats-Utskottet Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelser:
i;o angående det å Riks-Statens Tredje
Hufvud - Titel uppförde anslag till Durch-
march-kostnader; och
2:0 i anledning af väckt fråga, om lätta¬
re utväg till Lån-bidrag åt Fastighets-egare;
Den 17 December. rep
öfver] emna t till Be-viUnings- Utskottet: Stcitss
Utskottets Memorial N:o 335, i och för Be¬
vill ni ngs-Summans fördelning 'r bifallit: Stats¬
utskottets Utlåtanden N:ris 326, 327, 33r,
332, 333, 341; Stats- och Banco-Utskottens
Betänkande N:o 23; Bevillnings- Utskottets
Memorialer N:ris 55, 56; Lag-Utskottets Be-
tänkanden N:ris i38, 13tj, i4o, 144» ‘4$>
146» 147> !48, 149; Lag- och Oeconomie-Ut-
skottens Utlåtande Niris 32 med 65; Oecono-
mie-Utskottets Utlåtanden N:ris i65, 166,
167, 169; återremitterat: Stats-Utskottets Ut¬
låtande N;o 334; Stats- och Bevillnings-Ut-
skottens Utlåtande N:o 97; Stats- och Oeco-
nomie-Utskottens Betänkande N:o 66; Banco-
Utskottets Betänkande N:o 68; låtit bero vid
Lag-Utskottets Utlåtande N;o 14 *» med läg¬
gande till Handlingarne af Lag-Utskottets Ut¬
låtande N:o i43; låtit bero vid de öfriga Riks-
Ståndens fattade beslut, rörande Betänkan-
derne N:ris 70 och C)3; lagt till Handlingar¬
ne: Lag- och Oeconomie-Ustkottens Utlåtande
N:o 67; icke antagit Preste-Ståndets inbjud¬
ning, rörande Stats- samt Oeconomie-Utskot-
tens Utlåtande N:o 101; icke antagit Ridder-
skapets och Adelns inbjudning rörande Lag-
Utskottets Utlåtande Nio lo3; med afslag ä
Lag-Utskottets UMåtandet N:o 142; antagit
Herr Landegtens ,'id Utlåtandet fogade reser¬
vation; godkänt Voterings-propositionen uti
Stats-Utskottens Memorial N:o 342; antagit
Lag-Utskottets Memorial 152 i första punkten
samt gillat Utskottets-yttrande i sista punkten.
Vid föredragning af Stats Utskottets Ut¬
Den 17 December.
låtande N:o 319, fattat följande beslut: Stån-
det förklarade sig icke kunna gilla Stats-Ut-
skottets yttrade åsigt, rörande den under 1
Jb 1 punkten upptagna fråga om vidsträckthe*
ten af Revisorernes , granskningsrätt, hvilken
punkt, i dess närvarande skick, Ståndet dock
ansåg icke föranleda till någon vidare åtgärd.
"Vid Utskottets yttrande, angående den
till 2 §. i 1 punkten hänförde fråga, om be¬
rättelsers afgifvande från de Förvaltande Ver¬
ken till Rikets Ständers Revisorer, lät Stån¬
det bero.
I frågan om medel, för hvilka redovis¬
ning skett inför Kongl, Maj:t, bifölls Betän¬
kandet N:o 62, i 2 §. af 2 punkten.
lo:de punkten af Utlåtandet N:o 319, an¬
gående anordning af medel till Svea Lif Gar¬
des Kaserns reparation, förklarades hvilande,
för att företagas i sammanhang med det från
Stats-Utskottet förväntade Utlåtande, öfver
anmärkningar mot Betänkandet N:o 318, an¬
gående verkställd Revision af Stats-Verkets
Räkenskaper och Förvaltning för år 1826.
I allt öfrigt blef Utskottets Utlåtande bi¬
fallit.
Vid föredragning af Lag-Utskottets Ut¬
låtande N:o i3y, beslutit att hädanefter Af-
liandlingar, hvarigenom egande-rält till Hem¬
man afhändes, med förbehåll om undantag
eller andra fördelar af det upplåtne Hemma¬
net, specifik uppgift bör intagas på alla de
betingade förmonerne; och skulle Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borga¬
Den 17 December. 197
re-Slåndet inbjudas att med Bonde-Ståndet
förena sig i detta beslut.
Vid föredragning af Oeconomie-Utskottels
Utlåtande N:o 168, bifallit Utlåtandet, utom
i hvad angick den af Anders Danielsson från
Elfsborgs Lån äskade undersökning, angåen¬
de Presterskapets Löne-förm»ner, i hvilken om¬
ständighet Ståndet beslöt, att, till beredande
af en ändamåls-enlig reglering af Presterska¬
pets aflöning, Rikets Ständer skola hos Kongl.
Maj:t i underdånighet begära, det Kongl.
Maj:ls Befallningshafvande må anbefallas, att,
efter Pastorernes och Församlingarnes höran¬
de, på grund af Markegångs-Taxor och gäng¬
se priser i orten, så skyndsamt upprätta nog¬
grann calcul öfver hvarje Pastors Löne-in-
komst, alt uppgifter derom kunna från alla
Länen till Kongl. Majjts Ecclesiastik-Expedi-
tion innan nästa Riksdag vara inlemnade, för
att Rikets Ständer då meddelas, hvarjemte
Ståndet ansåg lämpligt, alt vid uppkomman¬
de frågor om öfverenskommelser rörande Pre-
ste-rältigheters belopp, då sådant antingen a£
Parterne gemensamt eller af endera, eller vid
inträffad ledighet, sättes i fråga, Kongl. Majrts
Befallningshafvande må ega. att, efter veder-
börandes hörande, deröfver besluta, med hän¬
visning till underdåniga besvärs anförande i
Kongl. Maj:ts Ecclesiasik-Expedition.
§■ 4.
Företeddes och lades på Bordet
Constitutions-Utskottets Memorialer:
N:o 57, med åtskilliga Grundlags-ändrings
igS Den iy December,
förslag, åsyftande Riksdags-göromålens för¬
enklade och ordentligare behandling, Riksda-
garnes förkortande samt besparing i Riksdags-
kostnaden;
N;o 58, till Borgare-Ståndet, med Utlå¬
tande öfver Grundlags-stridigheten eller en¬
ligheten af en fråga, derå Talmannen vägrat
proposition;
N:o 5g, till Preste-Ståndet, med Utlå¬
tande öfver dess återremiss på förslaget, bland
annat, till ändrad redaction af 17 §. Riks-
dags-Ordningen;
N:o 60, till Ridderskapet och Adelil, med
Utlåtande öfver ålerremissen på Memorialet N:0
3o, rörande Allmänna Beredningens Grunds-
lags-enliga befattning.
§• 5.
Vid föredragning af Expeditions-Utskot-
tcts Memorial N:o 286, i anledning af åter¬
remiss utaf UtskoLtets förslag till underdånig
skrifvelse, angående beviljadt anslag för Un-
dervisnings-Verken i Riket, fann Preste-Stån¬
det, som gödkändl förslaget till ifrågavaran¬
de underdåniga skrifvelse, ofvanberÖrde Me¬
morial icke fordra någon annan åtgärd än alt
läggas till Handlingarue.
§• 6-
Föredrogos å nyo ocb bi föl lös Jllmunna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtanden:
N:o i65, i anledning af yrkad ändring i
Kongl. Brefvet d. 7 Maji 1802, rörande Rän-
teved ; och
m
VÄ. v-.vi
Den iy December.
’D9
N:o »66, i anledning af väckta Motioner
om vissa ändringar i Författningarne om Mar-
kegångs-sättning,
§• 7-
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande
N:o iG7, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N;o i55, angåen¬
de väckt fråga om inrättande af en Landt-
bruks-Schola, fann Ståndet, som bifallit Be¬
tänkandet N:o 155, likväl skäl nu gilla Utlå¬
tandet N:ö 167.
§• 8.
Då nu ånyo föredrogs Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottets Betänkande N:o 168,
i anledning af återremisser å Utskottets Utlå¬
tande N:o 1Ö2, angående Presterskapets aflö¬
ning, Lief detsamma af Preste-Ståndet, som
vidbief sitt i ämnet förut fattade beslut', till
Handlingarna lagdt.
§• 9-
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottets Utlåtande N:o 169; i
anledning af återremisser af Betänkandet N:o
47, rörande Nya Evangelii-Boks-Förslagets an¬
tagande m. m.
Härvid förklarade Biskopen m. m- Doctor
Faxe sig instämma med Reservanten Biskop
Tegnér.
Prosten Dedekind: Ehuru jag icke i det
Höglofl, Utskottet reserverat mig emot före¬
200
Den iy December.
varande Betänkande, utbeder jag mig nu fri¬
heten att, sedan jag nogare öfvervägat hvad
Biskop Tegner \ sin reservation anfört, få mig
med honom förena. Då frågan nu mera genom
nämnde reservation blifvit sålunda modifierad,
att det nya Evangelii-hoks-förslaget borde, i
afseende på de deruti intagne Prediko-texter,
af Bibel-Commissionen öfverses och omarbe¬
tas i så måtto, att det närmare måtte uttryc¬
ka grundspråkets anda, innan Evangelii-bo-
ken till allmänt bruk inom Svenska Försam-
Jingen af Kongl. Majit i Nåder blefve sanctio-
nerad, hyser jag för min del den öfver¬
tygelse, att man icke nog kan påskynda det¬
ta förträffliga Verks ulgifvande, och alt Ev-
angelii-boken ju förr dess heldre måtte brin¬
gas i hermonie med våra öfrige Lithurgiska
böcker, hvilka blifvit omarbetade på ett sätt,
somifullkomligen svarar mot tidehvarfvets for¬
dringar.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Djupt är i Svenska Kyrkan be-
hofvet kändt af ny Evangelii-bok. Den skul¬
le fullända den i öfrigt vidtagna förbättringen
i Ritualen. För att afhjelpa denna af Konung
och Folk erkända brist är ett förträffligt För¬
slag utarbetadt, hvars halt jag genom det
Högv. Ståndets förtroende vid förra Riksdagen
haft tillfälle både pröfva och erkänna. I Oe-
conomie-Utskottet, Pastoral-Utskotlet och Stån¬
dets långvariga öfverläggningar styrkte jag till
dess antagande. Så mycket mera förtröt det
mig, att genom en ovis välmening, som så
ofta förfelar målet, och iilsluga förlbgningar,
Den ij December. 201
sora gemenligen bringa det goda på fall, det
sköna förslaget förolyckades i Riksdags-hvirf-
veln. Åter har den vigtiga frågan uppstått
vid denna Riksdag, dock med föga lofvande
utsigten, sedan vid den förra i Stånden stadnat
i skiljaktiga beslut. Man anför ock, att enny
Bibel-öfversuttning vore oförtöfvadt alt vän¬
ta, och förhoppningen derom stegrades till
den mest sangviniska. Jag misstrodde verk¬
ställigheten, och ville, att uteblifvandet af
äfven den minsta del af denna Öfversättning
skulle bevisa, att det vilkor, man dervid ve¬
lat fästa lör en ny Evangelii-Boks antagande,
bekräftade sin ogiltighet. Ehuru de 5 Moses
Böcker, snart skulle utkomma och Genesis
såsom profstycke genast gå förut, bår under
ett års väntan icke allenast icke verkställig¬
heten, men icke ens förberedelsen till tryck¬
ning blifvit af. Det är således af ny, till den
20-åriga lagd, erfarenhet fulltygadt, alt en
Evangelii-Bok icke kan utvänta en ny Bibel-
Öfversättnings icke blott utgifvande men ock
antagande, det vill säga, icke elt quinqven-
niurn mellan Riksdagarne, utan en mansålder.
Jag är således fullt och fast öfvertygad, att
Evangelii-Boken, utan uppehåll af svepskäl,
bör gifvas Svenska Kyrkan före denna till o-
viss rymd förslräkta lid. Förslaget talar för
sig sjelft. Collecter och Böner äro med nå¬
gra förändringar så mycket heldre antagliga,
som de flästa äro förträffliga. Texterne, väl
valde, väl ordnade, kunna bibehållas ur den
gamla Öfversältningen, hvilken äfven efter en
ny BibebÖfversällnings antagande länge skall
202 Den 17 December.
blifva andaktens tungomål, och fÖrtjenar att
vara det, fästadt och såsom det är, i den här¬
liga Psalmboken. Vill man deremot låta öf¬
verse och nödtorftigt förbättra dessa Texter
af Bibel-Commissionen, kan det så mycket
heldre ske utan fara för anslöt, sorn denna
Commission nu visserligen fattat den föresats,
att endast med lätt hand ändra. Från vädjo-
banan inom den hafva vikit de tvänne Philo-
logiska Medtäflarne, et cantare pares et re-
spondere paratt. Nuvarande Ledamöter skola
ej framställa Exegetiska Försök, ulan syfta
till den inför Lärdomen mindre, men iu-
för framtiden större äran , att låta Bi¬
belläsaren i Öfversättningen känna igen sig
och vara hemmastadd i sin barndoms min¬
nen. Vi önska ej heller en omskapning, trien
en revision, såsom det ock till allmänt bifall
tillgått hos våra Trosbroder Danskarne. Med
denna öfvertygelse ser jag intet hufvudsakligt
binder för verkställigheten af Förslaget, intet
fullgiltigt skäl att utställa angelägenheten till
en oviss lägenhet, utan önskar att Evangelii-
Boks-Comiteen måtte få fortsätta sitt arbete,
till en böljan med pröfningen af de anmärk¬
ningar, dem Pastoral-Utskottet och Ståndet
aflemnat. När Commiteen fulländat sitt arbe¬
te, torde Kongl. Maj:t efter Préste-Ståndets
hörande, eller, om så pröfvas nödigt, äfven
Ständernes utlåtande, fatta Sitt Nådiga Beslut
till, såsom jag hoppas, fullgörande af en ön¬
skan, mot hvilken invändningarne antingen sky
eller icke uthärda granskningen.
Doctor 111: m. Svedeliusj Contidcls-Pi o¬
Den iy December. 2o3
sten Nibeliusj, Prbfessoren Grenander samt
Prostarile SpieringÅstrand och Elfström in¬
stämde med Biskop af Wingård.
Professoren Moren: Lika med reservan¬
ten önskar jag, att i Evangelii-boken må blif¬
va förbättrad, och att den Comittee, som för
delta ändamål arbetat, må åter sättas i verk¬
samhet, för att granska de inkomna anmärk¬
ningarna och lägga sista handen vid arbetet,
der det kan behöfva ännu någon handläggning;
men alt, förr än den nya Bibel-öfversätt-
ningen i sin helhet blifvit fullbordad och an¬
tagen i Församlingen , införa en ny Evange-
lii-bok, med antingen den gamla eller en par¬
tiell ny öfversättning i pericoperna, anser
jag för mindre lämpligt och behöfligt. Jag
hoppas, att nya Bibel -öfversättningen icke
skall mycket länge dröja, och jag är öfverty-
gad, att man ännu några år kan predika upp-
byggligt öfver de texter, vi hafva.
Prosten Hvasser förenade sig med Pro¬
fessoren Moren.
Dom-Proslen5 Doctor Fellenius: Jag har
alltid tänkt, och kan icke frångå den öfverty-
gelsen, att gamla öfversättningen är ganska
otjenlig att införa i den nya Evangelii-boken,
och äfven, då deri äro flera Öfversättnings-
fel, som icke tåla någon jemnkning, att en
partiell förbättring deraf vore lika olämplig,
så mycket mera, som en omarbetning af pe-
ricoperne, nödvändigt bör stå i sammanhang
med hela den förbättrade öfversättningen, i
anseende till deri hermonie, som bör gälla
inom hela Bibel-Verket. Då ock den nya Bi¬
Den ty December.
bel-öfversätlningen fortgår efter en facilare
method, är alt förmoda, det den snart nog
Jean blifva färdig. Örn derföre emedlertid
Evangelii-Boks-Comitéen åter sättes i verk¬
samhet, kunde det nja Evangelii-Boks-försla-
get vara så förberedt, att vid en blifvande
Lagtima Biks-dag det till antagande kunde fram¬
ställas och pericoperne sedan med lätLhet in¬
föras utur en ny sanctionerad, öfversättning,
som till önskandes vore, mätte på samma
gång framträda.
H. II. Erke*Biskopen yttrade: Då jag vid
slutet af förlidet år, tog mig friheten för
Högv. Ståndet tillkännagifva min förhoppning,
att början med tryckningen af Bibel-Commis-
sionens arbeten skulle kunna göras under del¬
ta år, egde jag tillika den, att Riksdagen ic¬
ke skulle öfverskrida den måttligare tiderym-
den af omkring 8 månader. Om jag för min
person af Riksdags-göromålcn må kunna an¬
ses ursägtad för dröjsmålet, bör jag icke eller
underlåta att nämna det Commissionens arbe¬
ten betydligen blifvit förhindrade genom för¬
lusten af 2:ne dess Ledamöter Professorerne
Doctor Knös och Doctor Ödman samt af den
förres långvarige sjukdom. För min del får
jag förnya det löfte, att ingen möda skall
lemnäs ospard för målets vinnande, likväl
under förbehåll, att detta löfte icke må an¬
ses innefatta några åtgärder under Riksdagen*
Prosten Anjou'. Vid sistlidne Riksdag
tillhörde jag, inom Högv. Ståndet, deras an¬
tal, sorn önskade, alt den nya Evangelii-bo-
ken,sa snart som möjligt, mätte antagas, sedan
Den iy December.
ao5
de anmärkningar blifvit tagna lill behörig
pröfning, som då gjordes, dels af Ståndets
Pasloral-Utskolt, dels af Ståndets egna Med¬
lemmar. Jag skulle ännu vidblifva samma
tanka, om någon möjlighet visade sig, att
den kunde göra sig gällande.
Men sedan genom ett, inom det Högv.
Ståndet fattadt beslut, Ståndet likasom miss¬
förstod syftningen af den Kongl. Remissen,
och saken förvandlades till en Riksdags-fråga,
stadnade som bekant är två Stånd emot två,
hvarigenom all vidare åtgärd för den gången
uteblef. De tvänne Stånd, som beslutade att
uppskjuta frågan till dess en förbättrad Bibel-
öfversättning föregått, lära nu ingalunda va¬
ra bugade, att förändra deras åsigt.
Vid sådant förhållande, och då med den
förändrade arbets-method, Kongl. Bibel-Com-
missionen nu förmäles hafva vidtagit det är
att förmoda, att Bibel-arbetet mycket snara¬
re, än man förut hoppats, kan bringas till full¬
ändning; tillstyrker jag för min del, att frå¬
gan må ytterligare blifva hvilande till nästa
Riksdag. På dessa fem åren skall det visa
sig, om hoppet rörande en förbättrad BibeU
öfversättning snart kan realiseras, elier om
det ännu synes aflägsnadt från sitt önskade
uppfyllande, och sålunda påkallar Evangelii-
hokens ytterligare öfverseende och antagande,
oberoende af Bibel-versionen.
Biskop Wijkman förenade sig med Pro¬
fessoren Moren och Prosten Anjou..
Prosten Forslind instämde med Prosten
Anjou, samt ansåg sig böra tillkännagifva, alt
206 Den iy December.
han i Utskottet varit ibland deras antal, sora
tillstyrkt Betänkandet; hvarvid Prosten icke
ingått i frågan om behofvet af en ny Evan-
gelii-bok eller om det förslag dertill, som
blifvit utarbetadt, svarade mot ändamålet, u-
tan endast fäst sig vid den omständighet,
som innefattades i hvad yrkadt blifvit, att
nemligen införa i denna Bok en Version,,
hvilken ej vore hemtad ur någon för handen
varande Bibel upplaga.
Contracts-Prosten Nordin: Äfven jag skul¬
le önska, att en ny Evangeliebok, med väl
valda och väl ordnade texter, samt lämplige
och anderike Collecler och Boner, blefve af
en fortfarande Evangelii-Boks-Comité, bragt
till fullkomlighet, om Staten härvid slipper
vidkännas kostnader, större, än hittills; men
kan för ingen del, instämma i den tillstyr¬
kan, att under fruktan, det nya Bibel-versio¬
nen i sin helhet torde länge dröja, texten i
nya Evangelii-boken skulle partiellt utarbetas
af Bibel-Comitéen. I nya Catechesen hafva
vi fått en partiell språk-version: Vi äro icke
belåtne med den, Hvai före nu åter äfvertyra
slika partiella försök ? Andra tider kunna kom¬
ma med andra åsigter. Den version, som nu
kunde gillas i Evangelii-boken , torde i en fram¬
tid, casseras af dem, sorn lägga sista handen vid
Bibel -versionen. Sådan förbistring skulie på det
fromma sinnet hafva tnenlis; verkan. Bäst
torde val vara, att Evangelii-bokeri blir oför¬
ändrad, tills nya Bibel-versionen hunnit blif¬
va färdig. Och denna Bibil-version skulle
snart kunna blifva färdig, nu sedan den ön¬
Den December.
skan blifvit nästan allmän, att gamla versio¬
nen, i sin vördnadsbjudande drägt, bör i all¬
mänhet bibehållas, och ändringarne göras med
lätt och len hand, och endast der, hvarest
meningen varit antingen mörk, eller mot ori¬
ginalet stridande. Desse sparsamma ändrin¬
gar äro ej omöjligliga inom 5 år. Inom Co-
mileen finnas män med djup lärdom, friska
krafter och, hvad som är aldranödvändigast,
med fromt sinne. Materialerne ligga tillreds.
Om, såsom skedde med nya Psalmboken,
slutliga redaclionen, sedan alla inkomne an¬
märkningar och råd hunnit pröfvas, blefve,
på Nådig tillåtelse, öfverlemnad åt en enda man
för Gamla Testamentet, och åt enda man för
Nya, allt inom Comite^in, skulle, jag är derom
viss, nya Bibel-versionen ej.dröja , och följakt¬
ligen en ny Evangelii-bok, med samma ver¬
sion, snart blifva möjlig uti fulländadt skick.
Professoren m. m. Bexell: Den mäktiga,
den på hela vårt närvarande lif kraftigt in¬
verkande liden, har icke förmått förändra mi¬
na åsigter i detta ämne.
De öfverläggningar, som i dessa dagar,
för sex flyktade år sedan, inom detta rum
liöllos, äro allt för djupt intryckte i mitt
hjerta, för att af åren kunna utplånas. Af
den då här förtroligt slutna och rådpiägande
Brödra-kretsen hafva väl mångå tysinat och
bortgått; men öfver rådplägningarne hvilar
oförändradt samma höga allvar, och ifrån en
högre verld skåda de bortgångne nu sannin-
garne utan villfarelse, och se under sig me-
ningarnes strid på jorden. Ur de blad, som
ao8 T)en December.
förvara våra öfverläggningar ifrån 1823 års
Riksdag åberopar jag mig min då uttalade
mening. Samma åsigter, som min fria öfver¬
tygelse då hyllade, hyllar den ännu. Jag
vill hvarken perpetuera den gamla Evangelii-
hoken, eller ifrån vår tid, in i ett okändt
fjärran kallt framskjuta det nya förslag, sorn
nu erbjuder sig. Lika öppet, som jag yttrar
min öfvertygelse om behofvet af en ny Ev¬
angeliebok, erkänner jag äfven det framlagda
förslagets omisskänneliga värde. Jag ville un¬
na min samtid hugnaden, att få intrycka an¬
tagningens insegel på förslaget, och derigenom
slutligen hafva bringat vår Kyrkas alla Li¬
turgiska förbättringar i fullständig harmonie
till hvarandra. Dölja kan jag likväl icke, alt
jag hvarken förmått öfvervinna betänklighe¬
ten att före en väntad och antagen ny Bibel-
öfversältning antaga ny Evangelii-bok, eller
att till Evangelii-boks text inflytta en ny,
icke antagen Bibel-öfversältning.
Såsom enligt sin idee ett pericoperadt
utdrag ur Bibeln, bär Evangelii-boken både
till sin Evangeliska och Epistel-text ytterst
och orubbligt stödja sig på auetoriten af den
antagna Kyrko-Bibeln. På desse Sabbater för
himmelen och för det dit trängtande hjertat,
bör Evangelii-boken alltid tala det väl kända
språket af en antagen Kyrko-Bibel den må
då kallas Ny eller Gammal. Med detta vil¬
kor, men också endast med det, tillstyrker
jag af allt hjerta antagandet af ny Evangelii-
bok. För afvikelse i Evangeliiboks-texterne
ifrån
Den iy December.
ifrån anlagen Kyrko-Bibel har jag ingen rost
att aflemna.
Dom-Prosten Holmström: Då denna frå¬
ga, i anledning af Utskottets Betänkande N:o
47, förra gången förevar, tog jag mig friheten
tillstyrka det Högv. Ståndet att, med bifall
till samma Betänkande, öfverlemna åt Ståndets
enskildta Pastoral-Utskott att föreslå någon ut¬
väg, hvarigenom det med så mycken omsorg
utarbetade Evangelii-boks-förslaget måtte kom¬
ma under förnyad granskning och sålunda un¬
dandragas den glömska, som fruktansvärd!
kunde blifva blifva en följd af en alldeles o-
verksam hvila intill nästa Riksdag. Jag för¬
utsåg då, hvad ock inträffat, att intet skulle
vara för ändamålet att hoppas genom ären¬
dets behandling af alla 4 Biks-Stånden uti
ett manstarkt Utskott. Nu, då fråga ej kan
blifva om någon åtgärd att få ny Evangelii-
bok antagen och sanctionerad förrän Rikets
Ständer ännu en gång deröfver fått utlåta sig,
och då hufvudföremålet nu endast måste blif¬
va att bringa sjelfva arbetet åter i gång, för
att ändtligen hinna all den fulländning, som
möjligt kan uppnås; så vågar jag än en gång
upprepa förenämnde förslags att Högv. Stån¬
det antingen omedelbart eller efter sitt Pa-
storal-Utskotts hörande, måtte besluta, att hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, detEv-
vangeliiboks-Comiteen måtte åter sättas i verk¬
samhet för att till granskning upptaga så väl
de sakrike anmärkningar, hvilka af Högv.
Ståndets Ledamöter vid förra Riksdagen gjor-
Prest-St. Prot• 1829. Band. XIJ. 14
aio Den t'] December.
*les vid Evangeliiboks-förslaget, sorn dem, till
hvilkas afgifvände Svenska Församlingens upp¬
lysta Presterskap ytterligare torde böra upp¬
manas. Om ock intet annat derigenom vin¬
nes, än att det vackra förtjenstfulla arbetet
hålles vid lil’, och att en Aucloritet anvises,
sorn samlar och sammanhåller redan gjorda
och framdeles inkommande bidrag till dess
fullkomnande, så anser jag detta redan vara
för ändamålet tillräckligt och ett önskvärdt
substrat för Rikets Presterskaps framtida pröf¬
ning sålunda beredt.
Doctor Häggblad: Jag är visserligen äf¬
ven nu såsom vid sista Riksdag af den tan¬
kan, att gamla Evangelii-boken behöfver för¬
bättring. Men att antaga en ny, grundad på
en Interims-Bibel-version, såsom bär blifvit
föreslaget, anser jag för högst betänkligt. Så¬
dant skulle föranleda samma förbistring, som
den vi hafva exempel på uti nya Catechesen,
der Bibelspråk förekomma, som i Bibeln an-
t ngen icke finnas, eller åtminstone icke igen¬
kännas. På det en sådan olämplighet mätte
undvikas, och Evangelii-boken derjemte upp¬
nå all den fullkomlighet, som af menniskor
möjligen kan åstadkommas, röstar jag således
för bifall till Betänkandet. Men för öfrigt
och i afseende på Evangeliiboks-Comileens
upplifvande, förenar jag mig så mycket hel¬
dre med Dom-Prosten Holmström, som de
många grundade anmärkningarne, hvilka sisth
Riksdag här gjordes vid nya Evangeliiboks-
förslaget visserligen åsyftade en ytterligare re¬
vision af detta för Svenska Församlingen vigti¬
Den iy December. 21 1
ga arbete. För detta ändamål måste således
Comileen åter sättas i verksam Itel.
Bisk open och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Då jag redan yttrat mig i huf-
vudsaken, återstår endast lör mig, lill missför¬
stånds undvikande, att förklara, det jag icke
anser en bär så kallad interimistisk Öfversätt-
ning af Texterne vara oumgängligt nödig.
Den äldre kunde bibehållas i de troligen
många Upplagor, som utslitas innan den nya
är antagen, hvarefter denna sistnämnde upp¬
tages i de följande. Jag är icke, och önskar
aldrig blifva af den sinnesart, som uppskju¬
ter ett godt verk lill en oviss framlid. Den
kortsynte och dertill förgängliga menniskan
bör fatta om det tillfälle Försynen beredt.
En utomordentlig läglighet för verket i frå¬
ga är inne , då Nitälskaren för detsam¬
ma, den ädle Franzen ännu vid ålderdo¬
mens annalkande verkar med oförminskad
kraft, och biträdes af Rosenstein, Wallin 3
Hedre’n och Åström. Hvem försäkrar, att
denna förening länge blir obruten? Jag
tillstyrker nu antagandet af Dom - Prosten
Holmströms förslag, hvilket jag ansåg förti¬
digt, innan Ständerne pröfvat frågan.
Contracts-Prosten Agrell'. Bland Pia De¬
sideria inom Svenska Kyrkan utmärker sig
behofvet af en ny Evangelii-bok. Ropet öf¬
ver denna brist har i synnerhet höjt sig ef¬
ter den nya Psalmbokens antagande, och den
nuvarande blandning af nytt och gammalt
synes nog besynnerlig och för många anstöt¬
lig. Hindret för ny Evangelii-boks införande
aia Den ij December.
till allmänt bruk igenfinnes i den ännu ule-
blefna nya Bibel-versionen. Skälet är visser¬
ligen talande, och kunde mau hoppas, att
snart få se den fulländad och sanclionerad,
eller kunde tiden dertill någorlunda bestämdt
utsättas, skulle jag för min del tillstyrka, att
roed tålamod afbida tidens fullbordan, men
då flera Decennier ännu torde framgå, innan
detta Verk hinner sitt slutliga mål, blifver
det nödigt att tillfredsställa Församlingens
önskan och anspråk på en ny Evangelii-bok,
om ock en nödfalls-utväg måste för ändamå¬
lets vinnande vidtagas. Det enklaste sättet
synes mig vara, att Bibel-Comileen finge sig
uppdraget, alt företaga granskning af det re¬
dan utkomma förslaget till Evangelii-bok, samt
uti ny öfversättning utgifva de blifvande Pe-
ricoperne, så att arbetet kan vid nästkom¬
mande Riksdag Ständernes pröfning under¬
ställas och lill Kongl. Majrts .Nådiga Sanclion
anmälas Emellan denna Öfversättning och
den förväntade Bibel-versionen kunna ej nå¬
gra betydliga skiljaktigheter blifva att befara.
Skulle ock några smärre olikheter i uttryck
ega rum, skall sådant hvarken förändra inne¬
hållet, eller hos läsaren försvaga tron på
Guds ord, ty det är icke ovanligt, att finna
utdrag af den heliga Skrift annorlunda intag¬
ne i våra Pericoper, än de till ordalydelsen
finnas i nu gällande Bibel-version, hvarå för
exempel må nämnas Juldagens första Epistel,
hvaraf flera variationer finnas i våra Evange-
lii-böcker, utan alt förvilla någon om rätta
förståndet af innehållet, eller förorsaka någon
Den i”j December. ai3
oro hos den åndägtige. Genom denna före¬
slagna utväg skulle utan all olägenhet den
öfverklagade hristen fyllas och en ny Evan-
gelii-bok sammanparas med den nya Psalm¬
boken till enhet, hugnad och uppbyggelse vid
den offentliga Gudstjensten och den husliga
andagten.
Professoren Gravander: Vördsamt får jag
tillkännagifva, det jag anser betänkligt, att
införa en ny Evangelii-bok före fullbordan¬
det af den nya Bibel-öfversältningen. Omså
nödigt pröfvas, hvilket jag dock icke finner,
må gerna ett nytt ordnande af Pericoperne
ske, men efter gamla Öfversättningen. Ige¬
nom Pericopernas partiella granskning i en¬
lighet med nya Bibel-öfversättningen skulle
svåra och skadande band läggas på tolknin¬
gen af Bibeln, såsom det hela. Ännu har in¬
gen Bibel-öfversältning någorstädes utkommit,
sorn behagat alla; saken må betraktas utur
Exegetisk eller Philologisk synpunckl, ej hel¬
ler är en sådan alt någonsin vänta. Skälen
härtill äro väl bekanta. Den bästa blifver
alltid den, som närmast träffar Originalets
anda oeh uttryck. Efter en föreslagen ny
Evangelii-boks antagande skulle framträdande
Critici i förhand, och ord för ord, bedöma
icke blott de lemnade Pericoperne, utan hela
det väntade Bibel-Verket, innan detta blefve
fullkomnadt, samt derigenom ingalunda lätta,
utan försvåra Hrr Committerades ovärderliga
niodor vid arbetet. Äfven här bevisas san¬
ningen, alt det för många alltid är lättare
att criticera andras arbete, än alt sjelfve leni-
21 4
Den ty December.
na något bättre, eller fullkomligt. Jag vill
förklara detta, under det jag 'går tillbaka lill
ursprunget, samt derunder upplager och be¬
svarar elt och annat, som jag nu hört anfö¬
ras, och som har gemenskap med detta äm¬
ne. Återgången till källanär välgörande; der
flödar vatlnet friskast.
I 16 år har jag baft lyckan att såsom
Amanuens tillhöra Kongl. Bibel - Commis-
sionen. Denna tid anser jag alltid för de
mest välgörande läroår för sann Bibel-kun¬
skap, då under dessa jag baft tillfälle att, så
mycket andra åligganden tillåtit, sitta vid
en berömd Bibel-tolks, Biskop Tingstadii si-
• da, höra dess lärdom, och dessutom igenom¬
gå, hvad Kongl. Commissionens Hrr Ledamö¬
ter skrifvit lill skäl för tolkningen af nya Te¬
stamentets Heliga Skrifter och till hvarje min¬
sta förändring utaf gamla Öfversättningen, li¬
kasom till en ej obetydlig del af de både vig-
ligaste och svåraste Böcker och ställen uti
gamla Testamentet. Jag mäste säga: au~
divij legi et obstupui. Min erfarenhet gifver
mig då något hopp om vitsord. Saknar jag
delta; så skall sjelfva detta mitt yttrande
qvarvara såsom en tncksamhetsgärd, af hjer-
tat buren åt Kongl. Commissionen, och der¬
vid serskildt åt ofvannämnde välgörare.
Historien om sednaste Bibel-öfversättnin-
gar i Sverige visar ej mindre än 3:ne totala
företagna Tolknings-arbeten. Ifrån den 18
Maji 1773, då detta Samfund efter den odöd¬
lige Biskop Serenii idkeliga pådrifvande stif¬
tades, hafva dess Ledamöter, med lika tro¬
Den iy December.
gen, sorn rastlös, möda arbetat på detta He¬
liga Verk. Ibland de förste Commilterade
må, utom Biskop Sereniusmed vördnad i-
hogkomnias namnen : Ilervegher„ C. yl rivil -
lius och Floderus. Igenom dessas och heres
sammanlagda mödor grundlädes och fullkom¬
nades Prof - Öfversiittningen. Med hvilken
glädje detta arbete vid Jubel-Festen 17^3 e
mottogs, vittna de dervid förda Protocoller.
Ämnets vigt gjorde, att uti afgångne Ledamö¬
ters ställe, då utsågos nya, som företogo en
ny allvarsam pröfning och ändring af den¬
na öfversättning. Granskningen af denna sist¬
nämnde är inom Kongl. Corn missionen känd
under namn af Revisionens. Men älven den¬
na andra ansågs, vid närmare påseende, icke
svara emot hehofvet och väntan, hvadan
Cornmitterade beslöto alt med den aldra-
skarpaste tillsyn företaga ännu en tredje gransk¬
ning.
Det var en hugnad för Kongl. Commh-
sionen, att för Rikets Högloft. Ständer vid
1809 och följande årens Riksdagar tillkänna¬
gifva, huru långt detta arbete då successive
fortgått. Dessa underrättelser emottogos med
bifall och tacksamhet. Den år 1816 utkom¬
na Öfversättningen af nya Testamentet fram¬
lägger uti ett helt denna vigtiga del af Hrr
Comraitterades arbete. Under liden hade
tillika de svåraste Böcker af gamla Testamen¬
tet blifvit öfversalte och utgifne.
Den anmärkningen bör icke lemnäs obe¬
svarad, alt arbetet går långsamt, sådan är
dels dess natur, då utom egd Philologisk kun¬
216 Den 17 December,
skap, in, m. A Teknologisk måste tillses och
begagnas: dels hafva Ilrr Coinmitterade andra
Embetsplikter att uppfylla. Instructionen af-
ser äfven detta. Man önkar skyndsamhet;
men arbetet kan icke brådstörtas. Man fröj¬
dar sig åt hoppet, att detta arbete skall ha¬
stigare fortgå hädanefter, hvilket är naturligt
och möjligt, om man blott företager att reda
svårare i sednaste tider omtvistade ställen;
men om livarenda vers, livartenda ord skall
igenom hela Bibeln med crisis igenomgås, så
förestår en ganska lång arbetstid, och då sy¬
nes tillika här de föregångares möda miss¬
trodd, och deras öfver ändringen uti Protocoller
anförda skäl mindre värderade. Så, t. ex.
under denna öfverklagade långsamhet har
man, oaktadt högt värderade öfversältningar
af Psaltaren och Esaias, sett nya försök till
öfversättningar öfver desamma utgifna; som
i sanning vittna om lätt hand och bristande
Philologisk kunskap, men om förtröstansfullt
mod och tillförsigt att hafva träffat det rätta.
Förändrade Adverbial-ändelser och några Ord¬
omflyttningar, och andra obetydliga förän¬
dringar, utgöra caracteren af dessa öfversätt-
ningar. På sådant sätt kan arbetet gå fort,
och äfven gillas af dem, som utom välgrun¬
dad insigt i Oriental-språkens egenheter och
nödiga dithörande hjelp-kunskaper dristigt be¬
döma detsamma. Kongl. Bibel-Commissionens
beder är att efter noggrannaste pröfning, utan
afseende på tiden, en dag lemna detta arbe¬
te fullkomnadt, och derom håfve vi den mest
välgrundade förhoppning.
Den iy December.
317
Kongl. Bibel-Commissionen eger en dyr¬
bar skatt uti Hrr Committerades dels en¬
skildt, dels gemensamt i Protocoller intagna
skäl till tolkningen af hvarje tvistigt ord , äf¬
vensom till dylika meningar. Om denna
skatt vore, och kunde vara, i Allmänhetens
händer; så skulle sjelfve de lärdaste ej sällan
häpna öfver svårigheten att rätt öfversätta
Biblens Original-språk; månge förmätne gran¬
skare skulle säkert då draga sig tillbaka, och
dölja sin förmenta större kunskap. Det vore
ej svårt att här uppräkna en mängd af såda-
ne svåra ställen, hvilkas tolkning bekymrat
de lärdaste Committerade, under det andra
med tillhjelp af ringare hjelpemedel lätt löst
Problemet, och i sin tanka fullkomligt. Uti
dessa Protocoller har jag sett de skarpaste
undersökningar och någon gång de eldigaste
tvister om rätta tolkningen. Det är utom äm¬
net för denna Öfverläggning att nu uppgifva
sådane. Hvilken odödlig ära blifver icke då
de Mäns, som nu och hädanefter åt ljussprid¬
ning öfver det mörka, och fullkomnandet af
detta vigtiga Verk, egna sin tid och! sina mö¬
dor! Emedlerlid anser hvarje sann och upp¬
lyst domare de förras bemödanden att lända
ljuset på denna Heliga Ljusastaken för heliga
Minnesvårdar, som han med vördnad nalkas
och med rädsla vidrörer.
Ibland de sist bortgångna Kongl. Com-
missionens Ledamöter intaga Dahl, Ödmann
och Tingstadius utmärkta rum, och deras
namn ar öfver förgängelsen. Den sednares
öfversättning af Psaitaren har med utmärkta-
Den iy December.
ste låford lagts lill grund för en Engelsk, och
hans öfversättning af Job hases med beundran
uti Norra America. Anmärkningar öfver dessa
hafva likväl inkommit; till en del sådane, som
välment, men klent, blifvit anförda. En tolk¬
ning af Mattheus läses uti sist utkomna öfver-
sältningen af Nya Testamentet: en annan är
särskildt utgifven. Båda öfversättarne el¬
dades af nitet för det rätta; men olikhet spör-
jes. Det låter säga sig, men ej verkställas,
att en enda person skulle slutligen bringa
enhet i verket. Ho är denne? eller ho var¬
der han? Man har varit brydd för rätta tolk¬
ningen och syftet af Uppenbarelse - Boken.
Månge hafva trott dessa bäst träffats af sed¬
nare liders tolkar och utläggare; men lill upp¬
lysning deröfver vill jag anföra, att de af
Luther i sednare upplagorne af hans öfver¬
sättning citerade Parallel-språk redan vittna,
alt han insåg och visade nämnde heliga Boks
syfte vara en Prophelia om Cristendomens
seger öfver alla förföljelser och öfver alla an¬
dra Religioner. Detta hafva de förbisett, och
anfört otjenliga och förvillande Parallel-språk.
Må detta vara nog såsom exempel. Uti så
bekymmersamma omständigheter synes det lät¬
teligen, alt, oaktadt det ädlaste allvar och
trognaste flit, arbetet icke kan snart slutas.
Det inses äfven lätt, att Christna Församlin¬
gen har till desse Herrar Cornmilterade de
ömmaste och största förbindelser. Deraf fin¬
nes äfven lätt, huru mindre vist det vore att
i förtid utrycka ock använda vissa stycken
till Pericoper. Den lid var, då tankan på
Den iy December.
219
sfi da nl försök uppstod. Efter anmodan utskref
jag de samina; men sakens nogrannare be-
gnindande förekom begagnandet.
En sednare tid klandrar, hvad en före¬
gående gillat och berömt. Det på olika tider
olika bedömmandet af Bibel-öfversättningen
vittsordar detta. Då t. ex. Nya Catechesen
infördes, valdes med bifall språken dertill och
infördes, efter Kongl. Bibel-Commissionens
granskning, utur dess öfversättning. Detta
behagade då, det misshagade många sederme¬
ra , det misshagar dem i denna stund, rätte
kännare dömma, med hvad skäl.
Man säger, att nya Bibel-öfversättningen
icke är antagen, eller sanctionerad, och att
dessförinnan ingen partiel utbrytning af peri-
coper, och dessas införande bör ega rum.
Jag får härvid anföra, att ingen Bibel-öfver¬
sättning i Sverige blifvit sanctionerad. En
sådan åtgärd är emot Verkets natur, hvilken
alltid hädanefter, som hittills, är underkastad
förändringar, så val i anseende lill språket,
som till nya uppkommande upplysningar. De
Svea Konungar, som i synnerhet vårdat sig
om revision af Svenska Bibel-öfversättnin¬
gen, hafva af vishet aktat sig att åt den¬
na gifva en egentligen så kallad sanction.
Historien och företalen till Bibel - uppla-
gorne vittna ibland annat härom. Detsam¬
ma är att hädanefter med säkerhet vänta,
liäldst en sådan sanction på sin höjd blott
kunde blifva temporaire.
Svenska Allmänheten har i sina händer
de Öfversältnings-arbeten, som Kongl. Corn-
220 Den iy December.
missionen leranat, och uti hvilka Catheches-
språken t. ex. igenkännas. Delta mitt anfö¬
rande har jag inskränkt så mycket som möj¬
ligt, men jag har ansett mig skyldig att här
tala, då få haft de lyckliga tillfällen, sora jag,
att närmare känna detta arbetes natur och
fortgång. Skiljd ifrån Kongl. Commissionen e-
ger jag i mitt lugn 3:ne dyrbara skatter; min¬
net af hvad jag lärt, tacksamheten för den
härligaste upplysning, och gjorda antecknin¬
gar för öfversättningen af många de svåraste
ställen. Jag emotser med glädje hoppet om
arbetets fulländande, under det jag bekänner,
att en fulländad Bibel-öfversättning bör i min
tanka föregå en ordnad och antagen Evange¬
liebok med nya pericoper, hvartill ingen par¬
tiel granskning synes mig giltig.
Biskopen m. m. Doctor Faxe instämde
så mycket hälldre med Dom-Prosten Holm¬
ström samt Biskopen och vice Talmannen af
Wingård att hos Kongl. Maj:t måtte i under¬
dånighet anhållas om Evangelii-bok-Comitteens
upplifvande för att granska de anmärkningar,
hvilka vid dess förslag blifvit gjorde, som
delta alldeles instämde i hvad Biskopen till¬
förene hade tillstyrkt.
Biskopen m. m. Doctor Lundblad: Full¬
komligen delar jag Prosten Anjous i ämnet
redan yttrade öfvertygelse. Ehuru äfven jag
inser bristerna i vår gamla Evangelii-bok, och
önskar, att densamma, så snart ske kan, må
varda utbytt mot en emot lidens kraf mer
svarande ny, kan jag dock hvarken tillstyrka,
att Texterne i den nya intagas efter någon
Den iy December. 221
partiell ny Bibel-öfversättning, helst man af
Hand-bok och Caleches, der man tillätit sig
denna frihet, tillräckligen varnas för en dylik
oformlighet, icke heller, att gamla Bibel-öf-
versätlningen i densamma begagnas, emedan
häraf lätteligen kunde följa, att, då ändteli-
gen, enligt hvad jag vill supponera, den nya
Evangelii-boken blefve antagen innan nya Bi-
bel-öfversättningen hunnit fullbordas, antagan¬
det af denna sistnämnda i icke ringa mån
skulle äfven derigenom försvåras och förhin¬
dras, att nya Evangelii-boken icke långt för¬
ut blifvit inköpt och antagen. Jag tror så-
des rådligast vara, att dröja med Evangelii-
boken till dess den kan utgifvas i enlighet
med den varmt önskade nya Bibel-öfversätt-
ningen. Detta hindrar val ej, att redactionen
af Evangelii-boks-förslaget må kunna fortgå,
men jag vågar dock föga hoppas, att sådant,
i sakens närvarande skick, skall medföra det
önskade resultatet i en ny Evangelii-boks an¬
tagande, innan den nya Bibel-öfversättningen
hunnit fullbordas och blifvit antagen.
Professor en m. m. Geijer: Utan att utta¬
la ett omdöme öfver det nya Evangelii-bok-
förslagets värde, tror jag, alt om Stån¬
det verkligen önskar en ny Evangelii-bok,
att detta ändamål bör sökas för sig sjelft
och icke afhängigt af den nya Bibel-Versio¬
nens fullbordan, om icke väntan skall blifva
alltför lång.
Contracts - Prosten Pettersson instämde
med Professor Geijer.
Comminister Dahlgren förenade sig med
223 Den iy December.
Biskop Lundblad, anseende den erfarenhet
man erhållit af Handboken och Catechesen
icke gynnande för den åtgärd, att i Evangelii-
boken införa en version, soia var olika med
den i Bibeln.
Professoren More'n: Skall en annan E-
vangelii-bok, före den nya Bibel-öfversättnin-
gen införas, så tvekar jag ej rösta derför, att
gamla öfversältningen må oförändrad bibehål¬
las i pericoperna; men jag beder Högv. Stån¬
det taga i betraktande, huru känhart det för
den fattigare delen af Församlingen skulle
blifva, att nu inköpa en ny Evangelii-bok,
och efter få år ännu en annan. Efter min
öfvertygelse bero andakt och uppbyggelse ej
i den mån på yttre vehiklet derföre, att det
är skäl föranleda en sådan utgift och dermed
följande förlägenhet. Hvad deri föreslagna
underdåniga skrifvelsen beträffar, har jag der¬
emot intet att invända, om ej att den synes
vara mindre behöflig. Då vi hafva en christ-
lig Konung, som vakar för Kyrkans och För¬
samlingens bästa, och då hvar och en af vå¬
ra Biskopar till Konungen eger fritt inträde,
vill det icke blifva rimligt, att denna sak skall
läggas å sido och råka i glömska, Den är, i
och för sig sjelf, redan så viktig, alt den in¬
för Konungen icke behöfver något promotorial
från Högv. Ståndet.
II. H. Erke-Biskopen och Talmannen: Då
förevarande fråga ligger så nära mitt Embete,
anser jag mig böra för Högv. Ståndet tillkän¬
nagifva min tanka i ämnet. Lika med Dom-
Proslen Holmström anser jag Ståndet värdigt
Den iy December. aa3
att "vidtaga någon åtgärd, hvarigenom saken
må hindras att förfalla, och de anmärkningar
som blifvit gjorde mot Evangelii-boks-förslaget
blifva pröfvade, kanske hällsl af samma Le¬
damöter som utarbetat detsamma, på det ar¬
betet må kunna bringas till fullbordan och för
nästkommande Ständer framläggas. Att gam¬
la Bibel-vevsionen härvid begagnas anser jag
bäst, emedan om ock såsom jag hoppas, myc¬
ket af nya Bibel-versionen skall vara färdigt till
nästa Riksdag, likväl, arbetet må hafva blifvit
verkställt huru sorn bällst, en mansålder torde
komma att åtgå, innan sinnena, under ömse¬
sidigt klander af och försvar för detsamma,
hinna förenas.
Professoren m. m. Bexell anförde att han
visserligen icke skulle belasta silt samvete
med förebråelsen att hafva bifallit alt en god
sak förfaller. Svenska Församlingen kunde
med allt hopp öfverlemna Evangelii-boks-för¬
slaget till den Vördnadsvärda Personalen af
Evangelii-boks-Comitle,n. Vid den sista full¬
bordande handläggningen skall Comitlen vis¬
serligen likasom hittills, med ett hvarken för-
tröttadt eller kallnadt nit behandla denna för
samtid och efterverld vigtiga sak. För ett
sådant ändamål förenade Professoren sig i den
af H. H. Doctorn, Erke-Biskopen och Talman¬
nen gjorda framställning, och tillstyrkte remiss
till Högv. Ståndets Ecclesiastik-Ulskott.
Efter af H. H. Erke-Biskopen och Tal¬
mannen framställd proposition, lät Ståndet bero
vid Utskottets Utlåtande i förra delen röran¬
de nya Evangelii-bokens antagande; samt re¬
224 Den iy December.
mitterade till sitt Ecclesiastika Utskotts Pa¬
storal -Afdelnings Utlåtande, frågan om en
Preste-Ståndets underdåniga anhållan hos Kgl.
Maj:t, det Evangelii-boks-Comittéen måtte å-
ter sättas i verksamhet för att till granskning
upptaga anmärkningar vid Evangelii-boks-för-
slaget.
Economi-Utskottets förevarande Utlåtan¬
de i sednare delen, angående Bönernes tryck¬
ning blef af Ståndet bifallet.
Genom ett den 7 i denna månad på bor¬
det lagdt Protocolls-Uldrag af den 11 sistlid-
ne November hade Höglofl. Ridderskapet och
Adeln inbjudit de öfrige Riks-Stånden, att sig
förena uti dess beslut i afseende på Lag-Ut¬
skottets under N:o io3 afgifne Utlåtande, i
anledning af gjorda anmärkningar vid Utskot¬
tets under N:o 58 förut meddelte Betänkande,
om ändring eller förklaring af 18 och 19 §§.
i Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818 an¬
gående inteckning i fast egendom; hvilket
Protocolls-Utdrag nu till öfverläggning- före¬
togs.
Härvid anförde Dom-Prosten Holmström:
Jag har väl redan förut tagit mig friheten till¬
styrka det Högv. Ståndet att bifalla Lag-Ut¬
skottets Betänkande N:o io3, men detta sked¬
de under förbehåll af det tillägg, som en af
de bifogade reservationerna innehöll, nemli¬
gen att det borde vara en Intecknings-hafva-
re, som ansåg sig blifva lidande deraf att
Taxerings-
Den ij December. 2a5
Taxerings-värdet toges till grund för en in¬
tecknad fordrans fördelning på flera fastighe¬
ter, ohetaget, att uppå egen bekostnad i lag¬
lig ordning erhålla särskild värdering åf
hvardera af de gemensamt intecknade fastig¬
heterna. Detta tillägg, hvilket Högv. Ståndet
äfven täcktes antaga, har dock endast dessu¬
tom al Yällofl. Borgare-Ståndet blifvit gilladt,
och som Hederv. Bonde-Ståndet enkelt bifal¬
lit Utskottets Betänkande, lärer följden, i hän¬
delse Högv. Ståndet vidblifver sitt första be¬
slut, blifva den, att Utskottets förslag, utan
förenämnde, enligt mitt omdöme, högst nö¬
diga, tillägg, kommer att såsom Rikets Stän¬
ders mening lill Kongl. Maj:ts Nådiga pröf¬
ning och sanction öfverlemnas. För min del
skulle jag deröfver anse det vara bättre att
Högv. Ståndet antog Högloft. Ridderskapet
och Adelns inbjudning om instämmande uti
Herr Justitiae-Rådet Stråles yttrande i detta
ämne, hvarigenom både Intecknings-hafvares
och Gäldenärers rätt blifver, om än med nå¬
gon omgång och besvär, förvarad. Skulle
ock följden af detta instämmande blifva den,
att hela frågan om denna Lag förklaring nu
kommer att förfalla, torde betydlig olägenhet
deraf icke vara alt befara, enär utvägar äf¬
ven nu gifvas att trygga en köpare af en,
gemensamt med andra intecknad, fastighet
mot menliga följder af det nu gällande stad¬
gandet i legde §. af Intecknings-lagen, och i
allt fall Kongl. Majrt eger öppet alt genom
Högsta Domstolen äfven mellan Riksdagarne
Preste-St, Prot. 1829, Band. XII. t5
aa6 Den ty December.
meddela en sädan förklaring, som kan af be»
hofvet anses påkallad. För min del röstar
jag således för bifall till Höglofl. Ridderska-
pet och Adelns förslag.
Professoren m. in. Bexell anförde, att
Professoren på ganska goda skäl inom Lag-
Utskottet deltagit uti ifrågavarande Betänkan¬
de. Alt då Högv. Ståndets redan häruti fat¬
tade beslut, lika så litet som något annat be¬
slut af Högv. Ståndet kunde vara resultat af
någon slags öfverraskning, utan tvärtom af
den mognaste pröfning och öfverläggning, så
funne Professoren för sin del icke någre skäl
att derifrån afträda, utan tillsljrkte alt der¬
vid oförändradt förblifva.
Presidenten Poppius: Om jag hade varit
tillstädes då frågan om förändringar uti 18
och 19 §. §. af Concurs-Lugen behandlades
uti det Högv. Ståndet, så hade jag visserli¬
gen icke kunnat undgå att underkasta det
Högv. Ståndets pröfning ålskillige erinringar
vid Lag-Utskottets förslag. Det beror nu af
det Högv. Ståndet att bedöma i hvad målto
det må af silL beslut, anse sig bundet att an¬
taga Ridderskapet och Adelns inbjudning. För
min del tvekar jag icke derom. 18 och ig
§. §. af Concurs-Lagen, skulle då förblifva
till sine grunder oförändrade. De föreslagne
tilläggningarne uti 19 §. innefatta ej annat än
en närmare utveckling af hvad som instäm¬
mer med sistnämnde §:s anda och mening; i
stället att om Lag-Utskottets förslag skulle
blifva beståndande, samt jemväl vann Nådigt
bifall af Kongl. Maj:t, sådan ändring skedde
Den December,
uti Intecknings-Lagarne, som verkado motsat¬
sen af hvad med Lagstiftningen om Inteck¬
ning egentligen ville och borde befrämjas,
befästande af förtroende emellan Långifvare
och Låntagare.
Sedan H. H. Erke-Biskopens och Talman¬
nens Proposition till antagande af förevarande
inbjudning blifvit med både Ja och Nej be¬
svarad samt, Votering begärd, anställdes
omröstning öfver nedanstående justerade Vo-
terings-proposition: ”Den, som antager Hög-
lofl. Ridderskapets och Adelns inbjudning till
de Resp. Med-Stånderi, att förena sig i dess
under den u sisth November fattade beslut
vid Lag-Utskottets Utlåtande N:o io3 lagge
Ja; den det ej vill lagge Nej; Vinner Nej
kommer ifrågavarande inbjudningattafslås samt
Ståndet att förblifva vid dess i ämnet redan
fattade beslut.:’
Voteringen i laga ordning verkställd ut¬
föll med 27 Ja mot 10 Nejj hvadan alltså
inbjudningen var antagen.
Häremot reserverade sig Professoren in. m.
Bexell.
§. 11.
Bi föllos vid förnyad föredragning Lag•
Utskottets Betänkanden:
N:o 146', öfver Riksdags - Fullmäktigen
Anders Håkanssons från Elfsborgs Län Mo¬
tion, om föreskrifter för Utmätnings-kostnads
beräknande;
N:o 147, öfver Riksdags-Fullmäktigen Hr
M. E. Richertssamt Eric Svenssons från Bo¬
238
Den iy December.
hus Län, Motioner om verkställighet af Un¬
der-Rätts heslut i Skuldfordrings- mål, när
Gäldenär skulden erkändt;
N:o 148, öfver Riksdags-Fullmäktigen Jo¬
hannes Anderssons från Calmar Län Motion 3
om åtskillige förändringar i nu gällande stad-
ganden om Rältegångs-sättet i Skuldfordrings-
mål, samt om utmätning och hvad dermed
eger gemenskap;
N:o 149» öfver Riksdags-Fullmäktigen
Pehr Anderssons från Halland Motion, ora
rättighet för fordrings-egare, alt uppdraga
verkställigheten af laga kraftvunne Domar
och Utslag åt den Tjensteman eller enskilde
person, för hvilken de hafva förtroende och
som vill sådant uppdrag emottaga.
§■ I2-
Vid föredragning af Prosten Forslinds
den 27 sisth November, på Bordet lagde
Motion, rörande ett stadgande vid tillämp¬
ningen af Bränvinsbrännings-beskattningen å
produclen, förklarade bemälte Prost det, sedan
Voteringen i Förstärkta Stats-Utskottet rö¬
rande Bränvinsbrännings-bevillningen så ut¬
fallit, att ofvannämnde Motion icke fordrade
någon åtgärd, han önskade att densamma
måtte förfalla.
Bifölls.
§. i3.
Prosten Forslinds d. 27 sisth November
afgifne 0. s. d. på Bordet lagde anförande,
rörande en af Utskottet ännu obesvärad fråga,
Den ty December.
229
angående undersökning örn en förmodad skad¬
lig egenskap Iros bränvinet, uppkommande vid
dess tillverkning med sammansatt Konst-brän-
neri, företogs nu till öfverläggning.
Beslöts att förevarande Prosten Forslinds
Motion tillika med hvad dervid blifvit an-
fördt, skulle till Allm. Besvärs- och Oecono-
mie-Utskotlet remitteras.
Presidenten Poppius reserverade sig här¬
emot och anförde: Ryslig är i sanning den
tanke att Bränvin, som tillverkas till allmän
Consumtion, skulle kunna innehålla giftoch till¬
räcklig anledning till oro uppkommen redan
deraf, att farhoga i den delen blifvit yttrad.
Jag tillstår, att jag för min del varit i full¬
komlig okunnighet om tillvaron af en dylik
misstänka och jag eger icke heller erforderlig
kunskap att kunna bedöma, huruvida den i
sednare lider använde Bran vins-brännings-
redskap kan hafva den vådliga inflytelse på
bränvinet, att det anses blifva förgiftadt. Det
är af hogsta vigt att då fråga derom är väckt,
den noggrannaste undersökning i allt hvad
dermed har sammanhang må! till vägabringas.
Jag tror likväl att detta ändamål lämpligen och
formligen stått alt vinna, om anmälan angå¬
ende den väckte farhogan blifvit gjord antin¬
gen omedelbarligen i underdånighet hos Kongl.
Maj:t eller hos Rikets Ständers Justitiae-Om-
budsman eller JuslitiEe-CanzIer, och jag är
förvissad att ärendet blifvit behandladt med
den uppmärksamhet och kraft som dess egen¬
skap påkallar och varit ländande till uppda¬
gande af rätta förhållandet. Det är af sådan
a3o Den iy December.
anledning jag reserverar mig mot Beslutet om
ärendets Remiss till Utskott, helst jag för min
del anser detsamma vara af natur, att det
tillhör ej Lagstiftande Magten ulan Regerin¬
gens behandling, och alt Rikets Ständers åt¬
gärd, efter det Utskottet sig yttrat, ändock
ej kan blifva annan än, att, så länge Regering
finnes, saken öfverlemnas till Regeringen att
dermed förfara efter Lag och förekommande
omständigheter, hvarförinnan ärendet frukt¬
löst fulländar den omväg, som igenom remis¬
sen blifvit utstakad, den stora allmänheten,
som Consumerar Bränvin fortfar att vara öf-
verlemnad åt vådan, att genom det gift brän-
vinet förmenas innehålla, kunna skadas lill
helsa och lif.
Hvilken reservation skulle den beslutade
remissen åtfölja.
§• »4-
Vid förnyad föredragning af Constitu-
tions-Utskottets Memorial N:o 5p, med Utlå¬
tande öfver Preste-Ståndets återremiss på för¬
slaget lill ändrad redaction af 17 §. Riks-
dags-Ordningen, antog Ståndet berörde för¬
slag till Grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag.
§ i5.
Då nu å nyo föredrogs Lag— samt All¬
männa Besvärs- och Oeconomie - Utskottens
ytterligare Utlåtande j\T:o 65, rörande den så
kallade Närings-friheten, anförde
Comminsler Dahlgren: I likhet med re¬
Den iy December.
a3i
servanten Herr Leffler, får jag yrka afslag å
förevarande Utlåtande, enär Ståndet redan af-
slagit frågan i sin helhet, eller då den rörde
Författningarne, rörande Handeln, Handtver-
kerierna och Gerningsmän å Landet.
Prosten Dedekind: Förevarande fråga,
som nogare betraktad, lärer stå i sammanhang
med den allmänna frågan om Närings-frihe-
ten måste väl, ock med den sistnämnde på
en gång afgöras. Och då det Högv. Ståndet
ansett mera lämpligt att, utan förnyad under*
dånig skrifvelse till Kongl, Majit, rörande de
så kallade Handels- och Handtverks-Ordniugar
öfverlemna detta ärende till Kongl. Majlis Nå¬
diga afgörande, som i sin Höga vishet bäst
kan öfverse detsamma i hela dess omfattning,
för att derefter i Nåder vidtaga det beslut,
som högstdensamme för Riket nyttigast fin¬
ner, i synnerhet, som Kongl. Majit redan vid
Riksdagens början i sin Nådiga berättelse om
hvad som i Riks-Styrelsen sig tilldragit, för¬
klarat, att frågan om Närings-friheten lomme
att tills vidare uppskjutas; hemställer jag
vördsamtom det vore fullkomligen consequent
att nu tillstyrka en underdånig skrifvelse i
delta ämne, som blott är partiellt, och som,
utbrutit ur sitt sammanhang med det lipla, ic¬
ke lärer kunna fullkomligen afsigtsmässigt be¬
handlas.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af PVingärd: Jag vill ej tillstyrka det Ilögv.
Ståndet att frångå sitt beslut om olämplighe¬
ten af en förnyad underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit, rörande Handels- och Handt-
a3a Den ty December.
verks-Ordningarnes kungörande. Men jag
ser deraf intet hinder mot antagande af före¬
varande Betänkande, hvilket endast föreslår,
att i en Kungörelse till Allmänheten måtte
sammanfattas Landtmannens rättigheter i af¬
seende på hans produclers föryttrande i Stad.
Tvister härom förekomma ofta, och afgöras
olika af Städernes i frågan intei-esserade Au-
toriteter. Förstod Handtverkande Borgerska-
pet sin verkliga förmon, det skulle finna vinst
deruti, äfvensom alla Innevånare i Städerne,
härigenom lättare fyllde sina behof.
Professoren Moren förenade sig med Bi¬
skopen och v. Talmannen af Imingärd, samt
tilläde: Det är af stor vigt för Landtbruket,
att dess alster utan hinder få afsättas. Den
förlägenhet, som föranledt så mycken olåt
och så många betänkliga Låne-förslager, har
väl, så vida den är verklig, till god del sin
grund deruti, att Landtmannen ej kan af¬
sätta sina producLer, och ej har industrie nog,
att producera sådant, som kan afsättas. Nu
är hans omtanka nästan uteslutande vänd på
productionen af Spannmål och Bränvin, och
följden är, att han ej finner afnämare. Ilan
måste för att blifva hulpen för längre tid, än
de lörsta inbetalnings-lerminerna vid ett lån,
dela sin productions' omtanka till ännu flera
Varu-artiklar, och lian skall utan tvifvel göra
det, så snart en obehindrad och vinstgifvan¬
de afsättning framkallar industrien. Jag rö¬
star för bifall till Betänkandet, men anser ock
billigt, alt Städerna, till ersättning för hvad
Den iy December. a33
de kunna lida genom Landtmännens fria af-
sättnings-ralt, befrias från Salu-accisen.
Professoren m. m, Geijer: Det är i syn¬
nerhet Landtmannens fördel, som åberopas
vid delta förslag. Men länder det till Stä-
dernes skada, så skadas derigenom äfven Landt¬
bruket. Att förslaget åter länder lill Städer-
nes skada är min öfvertygelse. Val blir olä¬
genheten ej serdeles slör för våra Småstäder,
som ofta i sjelfva verket blolt Landlbyar, fö¬
ga öppna någon afsättning för Landlmanna-
producter. Men just derföre blir i afseende
på dem fördelen för Landlmannen af det nya
'•förslaget ganska ringa, under det alt dess ut¬
sträckning äfven till alla slags slöjde-arbeten
skall utplåna det lilla som af Handtverk i
dessa Släder finnas. Hvad de större Städer-
ne angår, så kan här visserligen Landtman¬
nens fördel skenbart mer åberopas, men ska¬
dan är ock verkligare och större. Man får ej
döma dessa förhållanden efter hvad för en
liten tid och för enskilda fall kan ega rum.
På längd och i det hela skall förslaget för¬
svaga den kraft, som i dessa Städer ännu är
öfrig, fullborda det förfall, som ett oklokt
Tull-system redan för Stadsmannp-näringarne
bereder, och derigenom på ett förderfligt sätt
återverka på Landtbruket, med hvars förkof¬
ran Städerues välstånd står i oski!jaktligaste
förbindelse. Den frihet Landlmannen redan
eger för afsätlningen af sina varor är tillräck¬
ligt stor. Tag kan ej gifva min röst Lill en
ytterligare utsträckning, emedan den både i
min La ir k a är byggd på falska Stats-oecono-
Den 17 December.
miska grunder och dessutom för att vara helt
enkelt rättvis hade fordrat alt åtföljas af med-
gifvanden, hvarom förslaget ej nämner ett
ord; t. ex. afsägelse från Styrelsens sida, af
rätten alt bestämma Taxor för kött, bröd och
dricka i Städerne o. s. v. Eller, då närva¬
rande förslag likasom flera andra i sjelfva
verket går ut på upphäfvande af Städernes
privilegier, hvarföre ej helier fördela på det
allmänna de onera, hvilka Städerne bära, såsom
jag äfven yttrade, då fråga var om Inqvarte-
rings-besväret? Men väre liberale alltid till
hands, då fråga är om att jemna rättigheter,
befinnas ofta oförtänkt rätt illiberale, då det
är fråga om att jemna plikter.
Med Professoren Geijer instämde Prostar-
ne Elfström och Hvasser j Contracts-Pi osten
Pettersson och Professoren Bergström.
Prosten Anjon: Det Högv. Ståndet har
redan lika med Vällofl. Borgare-Ståndet, bi¬
fallit Utskottens förra Betänkande, hvarigenom
de gjorde Motionerne, om underdånigapåmin¬
nelsers afgifvande , rörande de vid sista Riks¬
dag, uppgjorde Handels- och Handtverkeri-Ord-
ningar, afslogos. Äfven jag biträdde detta be¬
slut; ingalunda derföre, att jag ju ansåg de
föreslagna Ordningarne i de flesta fall billiga
och nyttiga, samt Borgare-Ståndets protest
deremot, uti allt, nog ensidig; ulan derföre,
att Kongl. Maj:t redan i flera delar gifvit
verkställighet åt Rikets Ständers önskningar i
dessa fall, och i Kader försäkrat sig vilja
småningom fortgå på samma bana; samt der¬
före, ali jag med skäl befarade, det frågans
Den iy December. 235
upptagande å nyo, skulle återlifva alla de vid
förra Riksdagen förda obeliagliga strider, oell
betydligt förlänga närvarande Riksmöte.
Förevarande Betänkande synes »nig ett
indirect försök, att eludera de tvänne Stån¬
dens beslut. Hvad Victualie-handeln angår,
har Landtmannen redan vunnit all önsklig
latitud, genom 181 5 års Förordning; ännu mera
utvidgad, genom den sedan gifna tillåtelsen,
att i Städerna införa och försälja färskt kött.
Men är meningen den, som Betänkandet sy¬
nes utvisa, att Landets Gerningsmän må fritt
till öppen afsalu i Städerna införa lärdiggjor-
da kläder och skor, m. m., då må Städernes
Handtverkerier, så gerna rakt nedläggas, som
förgäfves ingå i en olycklig täflan. Ej heller
inser jag, huru den af Högv. Ståndet högt o-
gillade, förderfliga Gårdfari-handeln med Brän¬
vin j skall kunna motarbetas, om den vid¬
sträckta försäljnings-råtten på alla tider och
orter medgifves.
Af desse med flera af andra Talare an¬
förde skäl, instämmer jag med Professoren
Geijer, att Betänkandet må afslås.
Biskopen m. m. Doctor Faxe samt Con-
tracls-Proslen Nibelius förenade sig med Pro¬
sten .Anjou.
Uppå framställd proposition blef föreva¬
rande Utlåtande af Ståndet afslaget.
Häremot reserverade sig Biskopen af Win-
gård.
§ »6.
Vid förnyad föredragning af Bevillnings-
Den iy December.
Utskottets Memorial N:o 55, med Voterings-
propositioner, angående Tulla Spannmål, yl¬
trade
Prosten Anjou: Då uti della Bevillningsmål
Riks-Stånden slädnät uti olika meningar, inser jag
visserligen att Votering uti Nämnd måsle ega
rum, för att frambringa något resultat från Ri¬
kets Ständers sida. Men då allmänt bekant är,
att Kongl. Maj:t, med anledning af de röran¬
de Spannraåls-tullen väckta frågor, tillförord¬
nat en serskildt Comitee, hvars tillstyrkande
i flera delar kommer att blifva belt olika med
Utskottets, synes mig saken hafva råkat uti
ett nog inveckladt skick.
Emedlertid lärer Kongl. Maj:t, med den
rätt 60 §:ii Regerings-Formen honom tilläg¬
ger, bäst blifva i tillfälle, att medla emellan
de olika åsigterna, och utvälja den, som för
Riket pröfvas mest förmonlig.
De i förevarande Memorial föreslagne
Voterings-propositioner godkändes.
§• ll-
Vid förnyad föredragning af Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Occonomie-Utskottens
Förslag:
N:o 66, lill jernnkning uti de Resp. Riks-
Ståndens Beslut öfver anmärkningar vid Konni.
Maj:ts Nådiga Stadga om Skiftes-verket i Ri¬
ket den 4 Maji 1827, och Utlåtande N.'o 67,
med förslag till jernnkning uti Resp. Riks-
Ståndens beslut, rörande Kongl. Majrts Nådi¬
ga Proposition , med öfverlemnande af förslag
till ny Preslvals-Förordning; fann Preslc-Slån-
Den iy December.
det skäl, att för sin del, de uppgifne jemnk-
nings-förslagen antaga.
- §•
Föredrogs å ny o Bevil/nings- Uiskottets
Memorial N:o 54» med förslag till samman-
jemnkning af Riks-Ståndens beslut, angående
Stora Sjö tu l Is-Be vi lin i n gen , samt till Vole-
rings-propositioner derom.
Prosten Anjon anförde: Under den förflut¬
na tiden har man hört lifligt tvistas, om det
Högh Bevillnings-Utskottets åtgärder i afseen¬
de på grunderna för Tull-bevillningen. Å e-
na sidan har man påstått, att Utskottet öf-
verträdt gränsen för dess befattning, och in¬
gått på Oeconomie-Utskottels område ; å andra
sidan har sådant blifvit beslridt.
På ett verkligen naivt sätt, har Utskot¬
tet sjelf nu löst den tvisliga frågan. Uti för¬
ra afdelningen, af nu förevarande Betänkan¬
de, har det icke blott medgifvit, utan yrkat,
att flera af dess Tull-bevillnings-grunder, ut¬
göra önsknings-mål, samt kunna och böra,
efter tre Stånds beslut afgöras.
Med denna anmärkning, är dock icke min
afsigt, att inverka på de blifvande besluten;
emedan jag, i frågan om dessa ämnens natur,
alltid varit af samma tanke, som den Utskot¬
tet nu omsider framlagt i dagen. Jag vill blott
vördsamligen hafva min erindran till Protocol-
let antecknad.
Dom-Prosten Doctor Fellenius: Bevill-
nings-Utskottet har alldeles icke frånträdt sin
i Grundlagen stadgade pligt, att opåmint upp¬
a38 Den iy December.
göra grunderna för Tull-bevillningen. Men
då frågan derom, genom motioner inom Stån¬
den, blifvit till Oeconomie-Utskottet remitte¬
rad, har den derigenom fått en oeconom isie
vändning och oeconomiskt blifvit besvarad.
Bevillnings-Utskottet har derföre, för full-
följden af sitt handlingssätt haft sammanträ¬
den med Oeconomi-Utskoltet, och det är i
det afseendet, som Bevillnings-Utskottet, i an¬
seende till prohibitiv-frågan yttrar, att tre
Stånd stannat emot ett, men alldeles icke
frångått sin pligt, att bestämma, vid grunder-
ne för Tull-bevillningens fördelning, eller vid
sjelfva Tull-taxan, den Tull vid hvarje arti¬
kel, som synts Utskottet böra föreslås, hvil¬
ket, af sednare delen af förevarande Betän¬
kande, är att finna.
Härefter fann Ståndet för godt för sin
del gilla och antaga hvad Utskottet hemställt
och föreslagit rörande första, andra, femte,
sjunde, åttonde, nionde och tionde Bevillnings-
grunderne.
I afseende på elfte Tull-bevillnings-grun-
den anförde Prosten Aniou: När denna fråga
inom det Högv. Ståndet förevar, var jag en af
dem som yrkade, att åt Kongl. Majit i enlig¬
het med dess Nådiga Proposition i ämnet,
måtte öfverlåtas rättigheten, att äfven i vissa
fall med 33y procent af sjelfva afgiften höja
det af Rikets Ständer stadgade Tuil-beloppet.
Om de öfriga Respective Stånden hade bi träd t
denna tanke, hvilken blef det Högv. Ståndets,
hade just det Rikets Ständers samtycke inträf¬
fat, hvarom 60 §. Regerings-Formen förmäler
Den iy December.
^39
Beslutet hade sä mycket mindre kunnat anses
grundlags-stridigt, som det varit i analogie
med alla Riksdagars före 1823.
Men då de öfriga Respective Riks-Slånden
i denna del fattat ett motsatt beslut; då ett
ytterligare fasthållande af Högv, Ståndets tan¬
ka skulle leda till tvist, om rätta förståndet
af Grundiagarne i detta fall, en tvist, som
icke utan mycken omgång, och långt uppe¬
håll, kunde lösas; och då, vid äfven möjligen
vunnen rättighet, att lä saken förklarad såsom
nämndfråga, Högv. Ståndet säkert skulle stad¬
na i minoriteten, hällst äfven ett betydligt an¬
tal medlemmar af Ståndet förspordes vara af
en olika mening; tillstyrker jag vördsamt, att
det må bero vid Utskottets yttrande, och frå¬
gan sålunda, för närvarande, få förfalla.
Contracts-Prosten Hallström: Äfvenväl jag
instämmer fullkomligt i Utskottets yttrade tan¬
ka, att det särskilta beslut, hvari Preste-Stån-
dets pluralitet stannat, icke kan i följd af
dess egna natur föranleda någon åtgärd, utan
måste förfalla. Beslutet nemligen rörer i sjelf¬
va verket icke någon bevillnings-grund , utan
innebär egentligen en akt af underdånig öfver¬
låtelse, hvilken ej kan göras gällande, då de
öfrige Riks-Ståndens samtycke dertill saknas,
och vid hvilken icke eller den åtgärd kan
tillämpas, som allenast för andra bestämda
fall finnes stadgad i 71 §. Regerings-Formen.
Dom-Prosten Holmström: Då af den skef¬
va, och såsom det synes, med afsigt af Be¬
tänkandets författare valdå , tvetydiga ordställ¬
ningen af Utskottets yttrande om Högv. Pre-
2/{o Den 17 December.
ste-Ståndets beslut att lill Kongl. Maj:t öfver¬
lemna rättigheten så väl att nedsätta, som att
inom ett visst maximum förhöja Tull-afgifter-
ne, kan dragas den mening, att berörde be¬
slut vore stridande mot 60 §. i Regerings-
Formen, anhåller jag, att till Protocollet få
upprepa min redan, då denna fråga förra gån¬
gen förevar, yttrade öfvertygelse, att Högv.
Ståndet denna gång, såsom alltid, ganska
Grundlags-enligtförfarit. Den åberopade Grund¬
lags-paragrafen innehåller nemligen endastj
att ^’inga allmänna afgifter kunna utan Rikets
Ständers samtycke förhöjas.” Rikets Ständers
samtycke kan åter icke gifvas annat än af
hvarje Stånd för sig. Preste-Ståndet gaf sitt
till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, hvilken
i förbigående sagdt, icke kunnat framställas
om den varit Grundlags-stridig; men då de
öfriga Riks-Stånden dertill vägrat sitt bifall,
blifver deraf klart alt förslaget saknar Rikets
Ständers enhälliga samtycke, och sålunda
kommer att förfalla. Detta hade kunnat på
enkelt sätt, utan ett mindre värdigt sidohugg
åt ett Riks-Slånd, i Betänkandet uttryckas.
Dom-Piosten Lidman förenade sig med
Dom-Prosten Holmström.
Prosten Astrand instämde med Dom-Pro¬
sten Holmström.
Biskopen m. m. Doctor Wijkman samt
Professoren Gravander föi klarade sig dela den
af Reservanten Herr af Billbergh yttrade
mening.
H. H. Erke-Biskopen ock Talmannen yt¬
trade :
Den 1J December. 24r
trade: Jag skulle ansett som ett af mig, säsom
Talman, begånget groft fel mot den af mig
besvurna Grundlagens helgd, om jag tillåtit
mig, att till antagande af Ståndet föreslå ett
beslut, som dermed vore i strid; jag behöfver
likväl icke ingå i någon ytterligare förklaring
härom, sedan Dom-Prosten Holmström på¬
mint om hvad Grundlagens mening verkli¬
gen är.
Presidenten Poppius: En af dem hvilka
deltagit uti det Högv. Ståndets beslut, hvari¬
genom det Ilögv. Ståndet för sin del öfverlå-
tit åt Kongl. Majit, alt i vissa fall höja stora
Sjö-ullen, anser jag äfven mig uppmanad för¬
klara, att Utskottets omdöme, som skulle det¬
ta Beslut vara stridande mot Grundlagen, ic¬
ke är väl betänkt. Det är enligt Grundlagen
Ständernes ostridiga rätt att förordna, angå¬
ende Bevillningen och således om stora Sjö¬
tullen efler godtfinnande. Olika meningar e-
mellan de serskilta Stånden kunna i detta af¬
seende ega rum, men då Majoritetens mening
blifvit laglig endast derföre alt den blir den
rådande, så kan det Stånd, som stadnat å
minoritetens icke med skäl sägas hafva förfa¬
rit lagstridigt, derföre, att det för sin del va¬
rit af olika mening med Majoriteten.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
of Wingård, anmärkte, att han af Utskottets
yttrande i deuna fråga icke kunde fatta den
mening, att Ståndets beslut ansågs vara fat-
tadt emot 60 §. Regerings-Formen, utan den,
att samma beslut i Utskottets tanka, till följe
Preste-St. Prot. 1829. Band, XII. 16
242 Ven iy December.
af nämnde §., då 3 Stånd annorlunda beslu-
tit, icke kunde leda till någon åtgärd.
Härefter beslöt Ståndet att låta bero vid
livad de 3:ne öfrige Riks-Stånden, rörande
Elfte Bevillnings-grunden beslutit, och antog
den lydelse deraf Höglofl. Riddesskapet och
Adeln, genom sitt beslut åt densamma gifvit.
Hvad Utskottet under Littra i och k an¬
fört, gillades.
Vid Utkottets yttrande under Littra ls
rörande Riks-Ståndens beslut vid Utskottets
förslag, att vissa Varu-artiklar skulle från To¬
lag fritagas, vidblef Ståndet dess härvid fattade
beslut, men ansåg den af Ståndet i detta afseen¬
de beslutade underdåniga skrifvelsen förfalla
om de Respective Med-Stånden icke skulle
vilja beslutet härom biträda.
Utskottets yttranden vid Litteras m_, Uj Oj
pj rj, rj Sj tjUj gillades.
Den ytterligare öfverläggningen rörande
förevarande Bevillnings-Utskottets Memorial
N:o 64 uppskjöts.
§• '9-
Följande Ståndets Ledamöter begärde och
erhöllo ledighet från Riksdags-göromålen un¬
der Julhelgen , nemligen Dom-Prosten Felle¬
nius j Professoren Geijerj Prosten Forslind till
den 3:dje nästkommande Januarii samt Pro¬
sten Hvasser på 3;ne veckor.
Ståndet åskiljdes kl, 3 e. m.
In fidem
G. R. Lagerstråle.
243
Måndagen den 21 December.
Plenum kl. io f. m.
§. i-
Protocollet för den 17 i denne månad
justerades, hvarvid i anledning af 10 §. der¬
uti Professoren Grenander begärde ordet och
anförde: Såsom medlem af Höglofl. Bevill-
nings-Utskottet anhåller jag vördsamt, att mig
matte tilltåtas inför Högv. Ståndet anföra, i
anledniug af den i Plenum d. 17 December
discuterade i i:te Bevillnings-grunden, att Be-
villnings-Utskottet till den förklaring, det här
afgifvit öfver Högv. Preste-Ståndets enskilta
beslut, ansett sig för sin del bundet af 60 §.
Regerings-Formen, utan alt vilja i minsta moa
utmärka Högv. Ståndets öfverläggning och be¬
slut såsom, till början eller fortsättning, Con-
stitutions-vidrige. Hvad åter sjelfva saken e-
gentligen angår, då här var fråga om Bevill-
nings-grundj vid hvilken benämning Herr af
Billbergh också fäster sig i sin reservation,
men det äfven var Utskottet fÖrelagdt, att
föreslå en bestämd Tull-Bevillningj och det,
som bestämdes, ansågs, efter tre Stånds be¬
slut, bör blifva under följande fem år ett
Maximum: ansåg Utskottets Majoritet, som an¬
tog detta och således ej biföll Preste-Ståndets
förslag, ifrågavarande förslag till höjning och
sänkning af Tullen inom 334 procent, af den
Tull, sorn blifvit i Tulltaxan utsatt, snart nog
kunna tillfälligt leda till en för sina enskilta
244 Den 31 December.
fördelaktig, för andra menlig, och för det
Allmänna vådlig godtycklighet; och i hvilket
fall som helst vara något, som skulle hålla
sinnena i obehaglig farhoga, ingifva och föda
ett visst slags hemskt begär att misstyda äf¬
ven de rättvisaste mått och steg, som tagas
emot samhälls-vidrigt stridiga interessen, och
att derefter snart förklara än det ena än det
andra vara ett godtyckligt ingrepp i allmän
rätt. I afseende på saken, som var det, som
liär förde mig till Utskottets Majoritet, har
detta varit inom, och blifver äfven utom, Be-
villnings-Utskottet min öfvertygelse; men i
afseende på formen af sjelfva framställningen,
den jag då ansåg för mindre vigtig, skulle
jag vid tillämpning af hit citerade §. §. i Re-
gerings-Formen anse denna hafva blifvit bäst
iakttagen, om till Öfverensstämmelse med Med-
Ständer för Tlögv. Ståndet blifvit gjord hem¬
ställning om frånträdande af dess förut fatta¬
de beslut, eftersom detta beslut kunde hänfö¬
ras till skiljäkttighet i grunder.
§. 2.
Följande från Expeditions-Utskottet in-
komne Förslag till Rikets Ständers underdå¬
niga skrifvelse till Kongl. Maj:t upplästes och
godkändes, nemligen;
N:o 378, angående regleringen af utgif-
terne under Riks-Statens i:sta Hufvud-Titel;
N:o 280, angående förslag till Lag för
åhörare, som bevista Riks-Ståndens öfverlägg-
ningar;
N:o 281, i anledning af Kongl. Maj:ts
Den 2) December.
245
Nådiga Proposition, angående tillägg uti 25
Cap. 5 §. Rältegångs-Balken;
N:o 282, i fråga örn Stats-Verkels till¬
stånd och hehof under Riks-Statens Femte
Hufvud-Titel;
N:o 282, angående Vitesböters nedsättan¬
de af den, som i tvistemål söker ändring i
Under-Rätts beslut;
N:o 284, angående skedd reglering af
Riks-Statens Tredje Hufvud-Titel;
N:o 285, angående reglering af Riks-Sta ¬
tens f. d. Tionde, nu mera Fjerde Hufvud-
Titel, för Sjöförsvaret.
§. 3.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet hade ett
Protocolls-Utdrag af den 17 i denna månad
ankommit, så lydande:
Vid förnyad föredragning af Bevillnings¬
utskottets Memorial N:o 54» med förslag till
sammanjemnkning af Riks-Ståndens beslut,
angående Stora SjÖ-Tulls-Bevillningen samt
till Voterings-Proposilioner derom, fann Stån¬
det, med ogillande af Utskottets yttrande,
att frågan om Tolags npphörande på de i
sådant afseende i Memorialet uppräknade Va-
ru-arliklar, kan, genom tre Stånds samman¬
stämmande beslut, afgöras, denna fråga icke
af Ståndet underkastas omröstning i Förstärkt
Stats-Utskott, utan såsom varande af Privile-
gii-måls egenskap, bora, i öfverensstämmelse
med 114 §• Regerings-Formen, behandlas;
om hvilket beslut de öfrige Respective Med-
Stånden samt Bevillnings-Utskotlet skulle ser-»
246 Den 2/ December.
skildt genom Utdrag af Protocollet under¬
rättas.
Lades till Handlingarne.
§• 4.
Efter skedd föredragning lades till Hand
lingarne Rikets Ständers Förstärkta Stats-Ut~
skottets Memorial;
N;o 36i, i fråga om förlängning af Ar-
rende-Contractet på Starby Kungsgård för Ma¬
joren Fult von Steyern.
§.5^
FöredrogOS och remitterades lill Bevill-
nings-Utskottet Rikets Högloft. Ständers För¬
stärkta Stats-Utskotts Memorial ]\’;o 362, an¬
gående Bevillning af Krono-Lolsar, och
N:o 363, angående grunderne för Brän-
vinsbrännings-rättighetens utöfvande.
§. 6.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård begärde ordet och anförde: Med
kännedom, att Stats- och Banco-Utskottens
Memorial , rörande Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i afseende på Mynt-bestämningen ännu
livilar på| Ridderskapet och Adelns bord, och
under förhoppning att en inbjudning från
Preste-Ståndet skulle kunna föranleda till in¬
stämmande uti det beslut Ståndet genom för¬
ening med Bonde-Ståndet fattade vid hufvud-
momentet af 12 puucten, att till Kongl. Majrt
öfverlemna, att efter vetenskapsmans hörande,
förordna om en lindring slagskatts inläggan-*
Den 21 December. 247
de i Myntet, får jag hemställa om icke Stån¬
det skulle besluta en sådan inbjudning till
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet.
Häruti instämde Biskoparne ra. m.. Doctor
Thyselius och Wijkman.
Uppå framställd proposition beslöt Stån¬
det att vördsamt och vänligen inbjuda Högh
Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borga¬
re-Ståndet, att gemensamt med Preste-Stån-
det, i öfverensstämmelse med dess vid Huf-
vud-Momentet af 12 punkten af Stats- och
Banco-Utskottels Utlåtande, rörande Mynt¬
bestämningen och dermed gemenskap egande
ämnen, den 7 innevarande månad fattade be¬
slut, förena sig med Hederv. Bonde-Ståndet,
hvarigenom i underdånighet må öjverlemnas
till Kongl. Majit > att efter 'vetenskapsmäns
hörande j utsätta en lindrig Mynt sk att> in¬
beräknad i sjelfva Myntet till förekommande
af detsammas utförsel eller nedsmältning.
§• 7-
Den från den 17 i denna månad upp-
skjutne föredragning af Bevillnings-Utskottets
Memorial N:o 54> nied förslag till samman-
jemnkning af Riks-Ståndens beslut, angående
Stora Sjö-Tulls-Bevillningen, samt till Vote-
rings-propositioner derom, fortsattes med lira
Afdelningen af nämnde Memorial, innehållan¬
de Voterings-propositionerne, hvarvid fatta¬
des följande beslut:
Hvad Utskottet under Artiklarne Kläder>
•Segelj Socker och Trädvaror hemställt, fann
Ståndet för godt bifalla, samt instämde med
a48 Den 21 December.
frånträdande af dess vid Artikeln Talg fatta¬
de beslut, i det af de öfrige Resp. Riks-Stån-
den till Utskottets förslag lemnade bifall,
hvarigenom 4,:a Voterings-propositionen an¬
sågs böra förfalla; hvarjemte Ståndet, under
vidblifvande i öfrigt af sina i ämnet förut
fattade beslut, godkände de af Utskottet före-
slagne Voterings-propositioner.
§. 8.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
Utlåtande N:o 68, i anledning af gjorda an¬
märkningar vid Utskottens Betänkande N:o
37, rörande väckte Motioner, om ändringar i
Kongl. Förordningen den 26 Februarii 1817,
angående Sockne - Stämmor och Kyrko-Råd,
anförde
Professoren Gravander: Jag kan icke bi¬
falla Utskottets tillstyrkande om StockstraJ-
Jets borttagande. Så länge detta kan ådömas
efter Allmänna Lagen, bör det ock kunna ådömas
utaf Kyrko-Rådet, och således icke borttagas
utur hithörande Författning. Gradationer af
Bestraffningar måste vara Kyrko-Rådet med-
gifna att ådöma, och ibland dessa det nämn¬
da såsom det ytterste; man må betrakta Stock-
sättandet såsom ett straff, eller såsom ett för-
bättrings-medel.
Biskopen m. m. Doctor Faxe instämde
med Professoren Gravander.
Contracts-Prosten Agrell: Jag är ingen
vän af hårda bättrings-medel, ulan väljer
helst de lindriga, men då dessa icke verka,
Den 21 December.
mäste halsstarrigheten på ett eftertryckligare
sätt brytas och sedelösheten allvarsammare
tyglas. Emot oordningar inom hus och i
sammanlefnäden, och i synnerhet mot odygd
och vanart hos ungdomen hör Presterskapet,
innan andra utvägar deremot tagas, använda
föreställningar, förmaningar och varningar,
men om dessa blifva fruktlösa, återstår ej an¬
nat, än att tillgripa tvångsmedel till den fel-
aktiges rättelse och lill andras åtvarning.
Bland dessa medel är stockstraff genom La¬
gen påbudet, men hvars bruk af tidens anda
ogillas, såsom otillbörligt och ovärdigt föl¬
en fri och liberal Samhälls-ordning. Men jag
vet icke, huru Kyrkotukten skall handhafvas,
om inga strängare medel få användas, och om
Presterskapet alltid skall lyssna till tidens
vekliga och ömma toner. Dömes en vanartig
gosse till kroppslig aga, straxt ropas det, att
man sårar den moraliska känslan jemte den
physiska. Sättes han i stocken att skämmas
för sin vanart, straxt klagas det: att man
förgriper sig mot hans hederskänsla och pro¬
fanerar honom för Samhället. Efter min tan¬
ka är det brottet och icke straffet, som pro¬
fanerar, och frihetsnitet går för långt, då det
yrkar frihet att göra illa, utan att medgifva
rättighet för vederbörande att genom tvångs¬
medel återhålla ondskans och fräckhetens fram¬
gång. Presterskapet ensamt eller i förening
med Kyrko-Rådet har väl ännu qvar sin rätt
och pligt» att förmana och varna, men myn¬
dighet utan makt förfaller snart, och Prester¬
skapets anseende skall blifva ett mål för
Den 21 December.
sjelfsvåldels förakt och gäckeri, om det ej un-
derstödjes af rättigheten, att med annat än
tomma ord hålla den hårdnackade tili ord¬
ning och lydnad. Uti Städerne, der Police-
makten på ett närmare sätt vakar öfver ord¬
ningens bibehållande, torde måhända Prester¬
skapets bestraffnings-rätt vara mindre af be-
hofvet påkallad, än på landsbygden, der till¬
synen öfver sedligheten på ett mera uteslutan¬
de sätt åligger Presterskapet. Af en rå me¬
nighet blifva naturligtvis de råaste vanligen
hos Presterskapet angifne för vanartigt och
oordentligt uppförande, hvilka ej alltid kunna
återföras till erkänsla och bättring genom be-
vekliga eller allvarsamma föreställningar, hvar¬
emot ändamålet ofta vinnes genom ett hand¬
gripligare och för honom begripligare behand¬
lingssätt. Skulle ock den felaktige icke ge¬
nom denna utväg återföras från sina förvillel¬
ser, så bör dock hans bestraffning verka på
hans mindre förderfvade vederlikar, och stock-
straffet åtminstone blifva en skrämsel för an¬
dra, att afhålla sig från det onda. Jag till¬
styrker alltså bibehållandet af detta bestraff¬
nings- eller förbättrings-medel, såsom ledan¬
de till ett godt ändamål, när det med ur-
skillning och varsamhet brukas. Det är ett
nöd fa lis-vapen, som bör brukas, då de öfrige
aro för slöa, att intränga på hårda hjertan.
Det är ett medel, som möjligtvis kan miss-;
brukas af en mindre betänksam Prestman,
men beslutet kan öfverklagas, innan det verk¬
ställes, och således inser jag ej någon våda
af detta straffs bibehållande. Skulle allt, som
Den 21 December.
a5i
kan missbrukas, derföre upphäfvas, så kom¬
iner ej mycket alt återstå af gamla eller nya
ordningar oell inrättningar, utan Samhället,
som tror sig framgå till högre upplysning och
bildning, återgår i sjelfva verket till näfräl-
tens tidehvarf.
Prosten Elfström> Contracts-Prosten JVi-
belins samt Doctor Backman förenade sig med
Contracts-Prosten Agrell.
Prosten m. m. Grevillius ansåg något an¬
nat medel icke med fördel kunna sältas i
stället för slockstaffet , om man afskalfade
detta, för att hålla i tygeln den vanartige,
sora ej genom förmaningar låt sig rätta. Det
var tydligt att detta straff endast i yttersta
nödfall borde användas och knapt tänkbart
att en Kyrkoherde och ett Kyrko-Råd skulle
vilja missbruka den i detta afseende dem lem-
nade rättighet.
Prosten Dedekind: Jag har inom de Högl.
Utskotten reserverat mig emot det föreslagna
afskaffandet af den varningsgrad, som utgör
en del af vår Kyrko-disciplin, jag menar;
det så kallade stockstrand. Också torde de
grunder, som i min reservation blifvit anför¬
da för nämnde straffs bibehållande icke böra
anses vara så alldeles förkastliga. Jag tror
ännu att denna varningsgrad handbafd af ett
upplyst Kyrko-Råd, som visserligen icke ulan
högsta varsamhet, och med hänseende lill
personer tid och omständigheter, lärer den¬
samma begagna, kan medföra sin goda verkan
genom den fruktan den uppväcker hos härda
och oböjliga sinnen, hvilka endast kunna tyg¬
2 5a Den 2/ December.
las genom strängare medel, och genom fruk¬
tan tvingas att qväfva de yttre utbrotten af
deras okynne. Och då della straff någon gång
med vishet tillämpas, måste det såsom ett
varnande exempel blifva afskräckande för
mången åskådare deraf och förmå honom alt
taga sig lill vara för de förbrytelser, som
med ett sådant straff beläggas. Man har e-
mot stockstraffets begagnande anfört den skymf
och vanära, som åtföljer detsamma; men det¬
ta argument bevisar för mycket, ty med sam¬
ma skäl borde ock alla vanärande straff som
i Allmänna Lagen äro utsatta, äfven afskaf-
fas, hvilket efter min öfvertygelse blefve
högst vådligt för den allmänna säkerheten.
Dessutom synas man härvid hafva förbisett
ett ganska vigtigt ändamål, som Lagstiftaren
genom positiva straff-bestämmelser åsyftat,
nemligen straffets varnande exempel för an¬
dra, hvilket alltid qvarstår, om än den be¬
straffades förbättring uteblifver. På dessa an¬
förda skäl tillstyrker jag för min del afslag
på Utskottets Betänkande i denna punkt.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af Wingård: Jag vill ej ingå i någon pröf¬
ning af de stridiga meningarne om ändamålet
med straff. Må det vara, att förbättra brotts¬
lingen, afskräcka från brott eller försona Sam¬
hället. Icke är nu tillfället, att afgöra, om
och lill hvad del vanärande straff böra af-
skaffas. Blott den tanken ville jag yttra, att
så länge stockstraffet ådömes af annan myn¬
dighet, det ock af Kyrko-IIådet måtte kunna
åläggas, Man har orätt att försvaga denna
Den 2/ December.
a53
Institution, hvilken väl vårdad, är af’ stor
nytta till brotts förekommande, vanarters be¬
tämjande och ordningens bibehållande. Eller
tål icke den allt inkräktande juridiken den
vid sin sida?
Dom-Prosten Hohnsröm anmärkte, att
Utskottets beredning tillstyrkt bibehållande
af Kyrko-Rådels rättighet att ålägga stock¬
straff, men att i Utskoltenas Plenum den mot¬
satta meningen med knapp pluralitet vunnit.
Contracts-Proslen Nordin: Omöjligen kan
jag rösta för bibehållandet af pinbänkar in¬
vid Gods Tempel-murar. Skola de bibehål¬
las i vårt Land, må de förflyttas till Rätte-
gångs-husen, och öfverleranas åt verldsliga
makten. Kyrkan och dess Tjenare, som haf¬
va att bjuda endast öfver hjertan kunna ej
med nytta begagna pinbänkar. Kyrkans och
dess Tjenares makt är störst, då den får sin
rätta grund: varningarj förmaningar och an¬
deliga bestraffningar. Bruket af stockstraff är
också till det mesta bortlagdt. Finnes endast
qvar i Straffbalken, såsom ett minne från en
tid , då man med eld och svärd ville skrämma
menniskor till Christendom. Ordet, vi för-
kunne, är ju sjelft ett svärd, som rätt an-
vändt, biler till benen långt bättre, än stock¬
straff. Detta straff kan dessutom eluderas:
Stocksillarens vänner pläga i mängd omgifva
stocken, och såmedelst hindra åskådning. Det¬
ta straff kan, ovist tillämpadt, leda tili hjert¬
frätande sorg för föräldrar, och förhärdelse
för harn. Jag ville aldrig att småfel skola
bestraffas med så offentlig vanära; aldramins
Den 2/ December,
borde själasörjaren hafva dermed befattning.
Corrections-anstalterne inom Corrections-hus
äro mer lämpliga än stockstraff, sorn troligen
aldrig förbättrat någon syndare. Kyrkans vär¬
dighet fordrar, att hon fredas från den förar¬
gelse, och från det spectakel i dålig bemär¬
kelse, som vanligen vid stockstraff sig yttrar.
Det Högv. Ståndet har vid flere Riksdagar
önskat, att Kyrkoplikten, såsom skamstraff,
inuti Guds hus, måtte, emedan den är andakt¬
störande och vämjelig, afskaffas. Det synes
nu ej consequent, att det Högv. Ståndet vill
bibehålla, utan för Kyrkmuren, ett skamstraff,
som hufvudsakligen är af alldeles enahanda
art och beskaffenhet. Betänkandet torde der¬
före, äfven i denna del bifallas.
Professoren m. m. Doctor Franzen sade
sig hafva en motsatt erfarenhet mot den Con-
tracts-Prosten Nordin åberopat’ I den Landt-
Församling Doctorn som Kyrkoherde vårdat,
påminte Doctorn sig ett exempel af en piga,
som efter undergånget stockstraff, blifvit till
lynne och uppförande förbättrad, sedermera
gift, och såsom hustru väl uppfyllt sina plig-
ter. Väl hade äfven vid detta tillfälle in¬
träffat, att de öfrige qvinfolken omgåfvo hen¬
ne under det hon satt i stocken för att döl¬
ja henne, men straffet hade dock haft sin go¬
da verkan. Hvilket äfven Doctorn förmodade
skola inträffa då detta straff, såsom man bor¬
de vänta af Pastor och Kyrko-Råd, med ur¬
skiljning ådömdes.
Härefter blef förevarande Utlåtande af
Ståndet, som bifallit Betänkandet N:o 37,
Den 21 December. 255
lagdt till Handlingarne, utom, hvad angick
Utskottets förslag ’’att stockstraff ej vidare må
af Kyrko-Råd ådömas,” hvilket förslag Stån¬
det ogillade.
§• 9-
Vid förnyad föredragning af Lag- samt
Oeconomie-CJtskottens Utlåtande N:o 69, i an¬
ledning af gjorde anmärkningar vid Betän¬
kandet N:o 57, rörande väckte frågor, dels
om inrättande af Arbetshus i Länen, och dels
om nödvändigheten af åtskilliga uppgifna åt¬
gärder och bestämmelser i allmänhet, till fö¬
rekommande af lösdrifveri m. m., blef det¬
samma lagdt till Handlingarne.
§• 10.
Föredrogs å nyo och lades till Handlin¬
garne Banco-Utskottets Utlåtande N:o 84* öf¬
ver gjorda anmärkningar hos Högloft. Ridder-
skapet och Adeln vid Utskottets under N:o
5p, afgifna Betänkande, i anledning af väckta
Motioner om invexling, emottagande och för¬
var af Silfver och Guld för Bankens räkning,
äfven vid Låne-Contoiret i Götheborg.
$. 11.
Vid nu å nyo skedd föredragning bifölls
Banco-Utskottets Betänkande N:o 85, öfver
en af v. Talmannen Jon Jonsson väckt Mo¬
tion, deruti är föreslaget inrättande af ett
Contoir i Banken förUt- ock Inländska Mynt¬
sorters invexling, samt af Postvagnar för trans¬
porterande af sådant Mynt till Banken.
a56
Den qi December.
§• 12-
Banco-Utskottets Memorial N:o 86, med
förslag i ändamål alt för Bankens Med-Bor-
genärer i Concurser afböja möjliga olägenheter
af det åt Banken behållne Privilegium, att
vid Kongl. Svea Hof-Iiätt både kära och sva¬
ra, blef vid förnyad föredragning af Preste-
Slåndet bifallet samt, för beredande af Lag¬
förklaring till Lag-Utskottet remitteradt.
§■ »3.
Då nu å nyo föredrogs Lag-Utskottets
Betänkande N:o i5o, i anledning af Friherre
A. Duvalls och Riksdags-Fullmäktigen Herr
Carl Vallejs Motioner om ändring i Författ-
ningarne, angående tiden, inom hvilken ut¬
mätning å Domar och Utslag skall verkstäl¬
las m. m., blef detsamma af ■ Preste-Ståndet
bifallit.
§. .4.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskot¬
tets Utlåtande N:o i51, i anledning af an¬
märkningar vid Utskottets Betänkande N:o
67, öfver Riksdags-Fullmäktigen från Krono¬
bergs Län Pehr Ericssons Motion, om in¬
skränkning af den uti i5 Cap. 5 §. Ärfda-
Balken stadgade prasscriptions-tid för inländsk
arfvinge hvars vistelse-ort är okänd m. m.,
fann Ståndet, sorn bifallit Betänkandet N:o
67, skäl gilla den af Utskottet uti Utlåtandet
N:o i5i, dervid tillstyrkta förändring.
§•
Den 2/ December.
§■ • 5.
Företeddes och lades på Bordet
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 336, i anledning af Herr v. Hart-
mansdorjfs Motion, om inventering af Bikets
Regalier;
N:o 33^, berättelse oin verkställd gransk¬
ning af Salpeter-Fondens Räkenskaper för år
1826 ;
N:0 338, berättelse om verkställd gransk¬
ning af Nummer-Lotteriets Räkenskeper för
år 1826;
N:o 339, i anledning af Rikets Ständers
år 1825 församlade Revisorers hemställan i
afseende på Öfver-Styrelsen af Nummer-Lot¬
teriet och dess öfverflyttning till Fullmäktige
i Riksgälds-Contoiret;
N:o 34o, angående anslag för fullbordan¬
det af Garnizons-Sjukhus-Byggnaden samt
Kongl. Andra Lif-Gardets Casern-Byggnad;
N;o 343, i anledning af erhållne återre-
misser på åtskillige af Utskottet afgifne Be-
tänkanden;
D:o ytterligare N:o 344» angående använ¬
dande af den till Ädelforss Guldverk lydan¬
de Egendom med tillhörigheter;
D:o Utlåtande N:o 345, i anledning af
väckt fråga om en Brobyggnads uppförande
vid Borgås-Sund.
D:o Memorial N:o 346, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående in-
komsterne från Ön S;t Barthelemy;
Pr este-St. Fröt, 1829, Band. XII. 17,
258
Den 2/ December,
D:o Ulåtande N:o 3.47, i fråga om för-
tindrad reglering af Fjerdmgsmännens Löne¬
anslag;
D;o d:o N:o 348, i anledning af väckt
Motion, att Fjerdingsmans tjensten icke må af
Frälset bestridas;
D:o d:o N:o 349» i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet N:o 190, angå¬
ende ersättning tili framledne Bergs-Bådet,
Friherre Hermelins arfvingar;
D:o d:o N:o 35o, i anledning af väckt
Motion om åtskiliige af de uti 60 §. Rege-
rings-Formen omnämnde Bevillningars leve¬
rering till Riksgälds-Contoiret.
Stats- och B anco-Ut skottens Utlåtande:
N:o a5, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Remiss af den 19 Nov. 1828 uppå Di-
rectionens vid Söder-Telje Canal och Sluss¬
verk underdåniga ansökning om fortfarande
understöd af Allmänna medel för Canal-Bo-
laget.
Stats-j Banco- samt Allmänna Besvcirs-
och Oeconomie-Utskottens Utlåtande:
N:o 26, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition lill Rikets Ständer af d. 26
November 1828, angående fortfarande anslag
till Strömrensningar och lättade Vatlen-com-
municalioners befrämjande, jemte åtskilliga
med detta ämne gemenskap-egande inom Stån¬
den afgifne Memorialer.
Stats-j Banco- och Lag- Utskottens Utlå¬
tande :
N:o 27, i anledning af de inom Riks—
Stånden framställde anmärkningar vid Ut¬
Den 2/ December.
skottens under N:o i5, afgifne Betänkande,
med förslag lill Lag, angående Mynt-bestäm¬
ningen ;
D:o d:o Betänkande N:o 28, till svar å
de inom samtelige Riks-Stånden gjorde an¬
märkningar vid det af Utskotten under N:o
16, afgifne Utlåtande med förslag till Lag
för Rikets Ständers Bank;
B ane o-Utskottets Utlåtande;
N:o 87, öfver de hos Riks-Stånden gjor¬
da anmärkningar vid Utskottets afgifne Be¬
tänkande N;o 71, i anledning af Herr Gri-
penstedts Motion 0111 ersättning till Öfver-
sle-Lieutnanten G. U. Adlerstam för dess ge¬
nom en Rättegång med Rikets Ständers Bank
orsakade lidande;
D:o d:o Betänkande N;o 88, i anledning
af åtskillige Ledamöters inora Riks-Stånden
väckta Motioner, om tillåtelse för Ständer-
nes Allmänna Brandstods-Bolag, för Skånska
Brandförsäkrings-Inrättningen , för båda Brand-
stods-föreningarne i Götheborg och för Be-
klädnads-Directionerne, att mot ränta insätta
sina contanta medel i Rikets Ständers Bank.
Ståndet åtskiljdes kl. 5 3 e. m.
In fidem
G. R. Lagerstråle.
2Ö0
Onsdagen den 23 December.
Plenum kl, io f. m.
§. ..
Protocollet för den 21 i denna månad
justerades.
§• 2.
Af inkomne Protocolls-Utdrag inhemta-
des, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln re¬
mitterat: lill Constitutions -Utskottet Kongl.
Majrts den 5 dennes aflåtne och denne dag
f. m, till Ridderskapet och Adeln ankomne
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angå¬
ende ett tillägg vid 88 §. Regerings-Formen;
till Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts den 5 den¬
nes till Rikets Ständer aflåtne, och den 11
derpå följde e. m. på Bordet lagde, Nådiga
Skrifvelse, angående det å Riks-Statens Tre¬
dje Hufvud-Titel uppförde anslag till Durch-
marche-kostnader; Kongl. Maj:ts den 8 den¬
nes till Rikets Ständer aflåtne, och den 11
derpå följde e. m. på Bordet lagde, Nådiga
Skrifvelse, i anledning af väckt fråga om lät¬
tad utväg till Lån-bidrag åt Fastighets-egare;
jemte de af åtskillige Ledamöter, rörande sam¬
ma ämne denne dag afgifrie yttranden; Herr
Rosenqvistsj Fredrik Leonhardden 3 den¬
nes e. m. på Bordet lagde Motion, att Majo¬
ren G. L. Grönhagen måtte, från och med år
1829, komma i åtnjutande af den lön han så¬
som Page förut innehaft; Herr Hjertåsj Gu¬
Den 23 December. 261
staf Adolph j den 28 sist!. October e. m. på
Bordet lagde Motion, att, till Häst-afvelns för¬
bättrande, medel måtte, i mon af bebofvet,
få, under vissa bestämda vilkor, lånas utur
den i Biksgälds-Contoiret befintlige så kallade
Hingstmedels*Cassan; samt Förstärkta Stats-
Utskottets Memorial N:o 33o; bifallit: Stats-
Utskottets Utlåtande N:o 341, samt Voterings-
Propositionerne uti dess Memorial N:o 342;
lågt till Handlingarne: Stats- och Oeconomie-
Ulskottens Utlåtande N:o 100; återremitterat:
Stats- och Oeconomie- Utskottens Utlåtande
!N:o g4 5 Banco-Utskottets Betänkande N:o 685
Oeconomie-Utskottets Utlåtande N:o 143;
Vid föredragning af Bevillnings-Lag-
samt Oeconomie-Utskottens Memorial N:o 27,
bifallit hvad Utskotten i nämnde Memorial
hemställt och tillstyrkt; likväl med undantag
af 2 Art. 2 §. samt 2 Art. 11 nu 10 §., i
afseende hvarå Ridderskapet och Adeln, un¬
der förblifvande vid dess derutinnan redan
fattade beslut, godkände de af Bevillnings¬
utskottet föreslagne Yoterings-propositioner;
dock biföll Ridderskapet och Adeln det i 2
Art. 2 §. intagne stadgande om hvad som
iakttagas bör, då någon vill begagna sig af
ett nytt, annorlunda beskaffadt, Bränvins-red-
skap.
§• 3.
Uti ankomne Protocolls-Utdrag tillkänna-
gafs, att Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit: Ban-
co-Utskottets Memorial N:o 85, samt den af
Utskottet föreslagna remiss af Memorialet N:o
2Ö2 Den 23 December.
86, till Lag-Utskottet; Lag-Utskottets Betän-
kanden N:ris i5o och j51 ; godkänt de af Be-
<villnings-Utskottet uti Memorial N:o 55, fö-
reslagne Voterings - propositioner ; lagt till
Handlingarne: Förstärkta Stats-lJtskottets Me¬
morial N:ris 36i, 362, 363; Banco-Utskottets
Memorial N;o 84; Expeditions Utskottets Me¬
morial N:o 286; återremitterat: Constitutions-
Utskottets Memorial JV:o 56; Stats- och Banco-
Utskottens Memorial N:o 23;
Vid föredragning af Beviilnings-Utskot-
tets Memorial N:o 54> fattat följande beslut:
1:0 Med afsiag å hvad Utskottet under
Lit. a, b, d, f och g, angående i, 2, 7, g och
11 Bevillnings-grunderne samt öfver Momen-
terne under Litt. i, n, o, p, q, r, s, t och u,
sig utlåtit, öfverlemnade Ståndet, under för-
blifvande vid dess beslut, lill Utskottet, att
i desse delar vidtaga den för Bevillningsmåls
behandling i Grundlagen föreskrifne åtgärd.
2:0 Utskottets yttranden i Memorial un¬
der Lit. c, e och g, gillades.
3:o Med ogillande af Utskottets yttrande
under Lit. I, att frågan om Tolags upphöran¬
de på de i sådant afseende uti Memorialet
upptagne Varu-artiklar kan genom trenne
Stånds sammanstämmande beslut afgöras, fann
Ståndet denna fråga af Ståndet icke under¬
kastas omröstning i Förstärkt Stats-Utskott,
utan bora, såsom varande af Privilegii- måls
egenskap, i öfverensstämmelse med 114 §.
Regerings-Formen, behandlas; om hvilket be¬
slut de öfrige Riks-Stånden samt Bevillnings»
Den 23 December,
263
Ulskotlet skulle genom serskildt Utdrag af
Protocollet underrättas.
4:o Hvad Utskottet pag. 20 och 21 sig
utlåtit, i anledning deraf, alt Jlögv. Preste-
Ståndet, vid uppräknande af de varor, sorn,
enligt förslaget, skulle från Tolag befrias,
uteslutit artikeln Ull, fann Borgare-Ståndet,
i följd af dess nästföregående beslut, förfalla,
och hvad, angående Preste-Ståndets beslut
om en underdånig skrifvelse af Rikets Stän¬
der, i afseende på Tolagen samt under Lil.
k, och öfver Momentet Lil. rn., af Utskottet
yttradt blifvit, ansåg Ståndet ej föranleda till
någon åtgärd å dess sida.
5:o Med frånträdande af de serskilda be¬
slut, som föranledt den 22, 23 och 44» i*
bland de uppgjorde Voterings-propositionerne,
ansåg Ståndet desse trenne propositioner för¬
falla; äfvensom Ståndet antog, dels jemnk-
förslaget, angående artikeln: Gamla kläderj i
följd hvaraf den 27 Voterings propositionen
förfaller, dels Utskottets yttranden pag. 62
och 63: af Memorialet öfver artikeln: Segel,
och pag. 72 — 75, öfver artikeln: Träd¬
varor.
6:0 Med förblifvande vid besluten, god¬
kände Ståndet de öfrige Voterings proposilio-
nerne, dock 1:0, hvad angår den 24, med i-
akttagande deraf, att artikeln: Jernskrotj
hvarå Ståndet, på sätt Protocolls-Utdraget af
den 8 sistledne October utvisar, beslutat 8
R:dr per Sk:& i införsel-tull och lika mycket
i utförsel-tull bör i Volerings-proposilionen
införas och 2:0, hvad de Voterings-proposi»
264 Den 23 "December.
tioner, som omfatta Yaru-artiklar, hvarå To-
lags upphörande är af Utskottet föreslagit,
Leträffar, under åberopande af Ståndets där¬
om vidtagne beslut.
7:0 Öfverlemnades till Bevillnings-Ulskot-
tet, alt iakttaga det tillägg, som Ståndet, i
likhet med hvad om artikeln: Segel beslutadt
Blifvit, enligt meddeladt Protocolls-Utdrag
för den 12 sistledne October, förklarat, skola
vid artikeln: Tågvirke ega rum.
Med ogillande aWevillnings-Utskottets^e-
tänkande N:o 5i och Utlåtande N:o 56, fattat
det beslut, att hela beloppet af Städernas Salu¬
accis icke får öfverstiga den uti Stats-Utskottets
under N:o 54, afgifne ochaf Riks-Stånden bifall¬
na Memorial af denna Stats-inkomst utsatte
summa 7,500 R:dr, och att, efter den deruti
antagna grund, den Stad, der Landtmannen
skulle tillerkännas den ovilkorliga rättighet,
att dit införa och till salu hålla endera af
nedannämnde trenne Yaru-artiklar: färskt kött,
dricka eller bröd, lindring skall beviljas till
•§• af Accis-summan för samma Stad för hvar¬
dera af de artiklar, sorn sålunda eftergifvas
till fri införsel; dock så, att i den Stad, der
Sal u-accisen för hvardera af dessa Varu-artik-
]ar är fördelad på serskild del af Borgare-
ocli Närings-idkare, den del af Stadens hela
Sal u-accis bör upphöra, som sig belöper på
denna dass, hvilken med den till införsel
tillåtna Varu-artikelns till salu hållande sig
Befattat, och som i sådant fall derifrån be¬
frias.
Ben ii3 December. 265
§• 4-
Ankomne Protocolls-Utdrag från Hederv.
Bonde-Ståndet innehöllo: att Ståndet öfver-
lemnat till Stats-Utskottet: ett af Anders Da¬
nielsson från Elfsborgs Län afgifvet anföran¬
de, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Skrif¬
velse, rörande beredandet af Låne-tillgångar
åt Fastighets - egare; remitterat: till Bevill-
nings-_, Lag- samt Oeconomie-Utskotten: en
af Lars Persson från Westerås Län väckt Mo¬
tion om ett tillägg i den blifvande Författnin¬
gen om Bränvins-bränningen, föranledt ef
Förstärkta Stats-Utskottets beslut om afgift å
Bränvins-tillverkningen efter kannetalet; till
Lag-Utskotlet: Banco-Utskottets Memorial N:o
86; bifallit: Stats-Utskottets Utlåtande N:o3a3 ;
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande N:o
24; Banco-Utskottets Betänkanden N:ris 85,
88; Lag-Utskottets Betänkanden N:ris i5o,
i5i ; Lag- och Oeconomie-Utskottens Utlåtan¬
de N:o 66» lågt till Handlingarne: Förstärk¬
ta Stats-Utskottets Memorial N:ris 361, 302;
Banco-Utskottets Utlåtande N:o 84:
Vid föredragning af Bevillnings-Utskot-
tets Memorial N:o 54» beslutit att af Första
Hufvud-afdelningen bifalla punclerne a, b, c,
d, e, f, g, h, i, 1, m, n, o, p, q, r, s, t,
u; samt att, afseende på punkten k, lägga
Memorialet till Handlingarne; äfvensom Stån¬
det, med godkännande af alla de i Andra
Ilufvud-afdelningen framställde Voterings-pro-
positioner, antog så väl den föreslagne för¬
ändrade redactionen af Tull-Taxan, i afseen-
2 66
Den 23 December.
tle på Segel, sorn ock ile ytterligare bestäm¬
melser, rörande Trädvaror, dem Utskottet
tillstyrkt, att i nämnde Taxa intagas;
Icke antagit Vallöf]. Borgare-Ståndets in¬
bjudning, rörande Lag-Utskottets Utlåtande
JNr:o 102;
Vid föredragning af Lag- ocb Oeconomie-
Utskottens Utlåtande N:o 6S, beslutat att för¬
blifva vid dess i ämnet förut fattade beslut,
med antagande likväl af hvad Utskotten, i
afseende på afskaffandet af stockstraff, ti 11-
slrykt i detta Utlåtande;
Vid föredragning- af Förstärkta Stats¬
utskottets Memorial N:o 363, angående grun¬
derna för Branvins-brännings-rättigheténs be¬
skattning, beslulit att detta Memorial skulle
meddelas Bevillnings-Utskottet till iakttagan¬
de; hvarjemte Bevilinings-, Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Oeconomie - Utskotten
skulle anmodas, att upprätta och till Stånden
inkomma med förslag lill de reglementariska
föreskrifter, hvilka kunna föranledas af För¬
stärkta Stats-Utskottels beslut om serskild af-
gifts erläggande för till verkning af bränvin ef¬
ter kannetalet.
§. 5.
Företeddes och lades på Bordet
Stats- och Oeconomie-Utskottens Utlå¬
tanden :
N:o 107, i anledning af väckt Motion,
dels om nedsättning i Bevillningen för Stor-
fiskes-idkare, samt dels om Slats-ansiag för
SkärgArds-fiskets upphjelpande;
JNT:o 108, i fråga 0111 Be värings- och Be¬
Den s3 December.
klädnads-Direclionens inrättande inom Rust-
hålls-Regernenterna m. m.;
Bevillnings-Utskottets Betänkande:
3N:o j5, med förslag lill fördelning af All¬
männa Bevillningen samt lill en blifvande
Bevillnirigs-Förordning;
Lag- samt Oeconomie-Utskottens Utlå-
tande:
N:o 70, anledning af gjorda anmärknin¬
gar vid Utskottens Betänkande N:o 58. angå¬
ende väckta frågor om Fatligförsörjnings-an-
stalterne;
D:o d.'o N:o 71» i anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets Betänkande N:o
54> rörande de ändringar och rättelser eller
tillägg så väl uti Kongl. Maj-.ts Nådiga Lego-
Stadga för Husbönder och Tjenstehjon, d. i5
Maji i8o5, som uti Kong!. Majcts Nådiga Kun¬
görelse, angående Flyttningsliden för Tjenste¬
hjon, den 22 Aprill 181g.
§. 6.
Upplästes och godkändes Expeditions-
Utskottets nedannämnde Förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrivelser till Kongl.
Maj:t nemligen:
N:o 286, angående ny redaction af 5:le
§. i 23 Cap. Ärfda-Balken;
N:o 287, angående utsträckning af Arfs¬
rätt för Sido-arfvingar i fjerde och fjerma¬
re led;
N:o 288, angående regleringen af Riks-
Statens Sjette Hufvud-Titel, för milda Stif¬
telser.
268
Den s3 December.
§• 7-
Vid förnyad föredragningaf Stats-, Banco•
och Lag-Utskottens Utlåtande N:o 27 i an¬
ledning af de inom Riks-Slånden framställde
anmärkningar vid Utskottens under JNT:o i5
afgifne Betänkande, med förslag lill Lag an¬
gående Mynt-bestämningen, blef sistnämnde
Betänkande N:o i5 af Preste-Ståndet bifallit,
som derjemte godkände de härvid af Utskot¬
ten uti Utlåtandet N:o 27 gjorde, på Rikets
Ständers beslut i Myntbestämnings-frågan be¬
roende, vilkorliga förändringar.
Häremot anmälde Contracts-Prosten Hall¬
ström sin reservation, anförande: Då det för
mig vill vara alldeles ostridigt, alt förevaran¬
de lagbestämmelse i grunden innebär ett för¬
ringande af den ansvarighet, Rikets Ständer
sig för deras Bank åtagit i 72 §. Regerings¬
formen, har jag icke kunnat finna, finnér ic¬
ke eller nu, huru denna nya lagstiftning sam-
manstår med den okränkta heljden af vår
Grundlag. Den bär icke namnet af en Grund-
lags-förldaring, oell behandlas ej, som vore
den af sådan egenskap; men i sjelfva verket,
hvad är den annat, än en tolkning, som an¬
norlunda bestämmer d. ä, förändrar betydel¬
sen af den garantie Rikets Ständer sig i Re-
gerings-formen högtidligen ikläd t för deras
Bank? Vid sådant förhållande hade jag före¬
ställt mig, att hos Rikets Ständer borde icke
saknas den grannlagenhet, som skyr, åtmin¬
stone alt trycka laglighetens stämpel å en åt¬
gärd, som icke finnes öfverensstämmande med
Den 23 December.
269
Grundlagens gifna stadganden, utan är till
sin rätta art en revolulionair brytning. Jag
jag skulle ock tro, att Konungens Höga Maj:t
icke borde inbjudas att deltaga i en Lagstift¬
ning, som i utomordentlig väg frilöser Rikets
Ständer fran deras grundlagsenliga förbindel¬
ser, och som, efter livad mig vill synas, kun¬
de möjligen vid ett annat Riksmöte föranleda
till en obehaglig coljision emellan Konungs
och Ständers boga constilulionella rättigheter.
§. 8.
Då nu ånyo föredrogs Stats-} Banco- och
Lag-Utskottens Betänkande N:o 28 till svar å
de inom samtlige Riks-Stånden gjorde anmärk¬
ningar, vid deL af Utskotten under N:o 16
afgifne Utlåtande med förslag till Lag för Ri¬
kets Ständers Bank, stannade Preste-Ståndet
följande beslut.
1 §. af nämnde Lag; Betänkandet N:o
28 antogs.
Vid 2 §. anförde
Contracts-Prosten Nordin: Då Rikets Hög¬
loft. Ständer, uti Svenska Folkets namn, med
tydliga ord nti Realisations-lagens 2 §. för¬
säkrat oåterkalleligen s att dess Bank skall.,
så snart silfver-utväxlingen börjat, ärligen j
efter realisations-grund, mot Sedel-innehatva¬
re, uppfylla sina förbindelser; synes bela 2
§. af Banco-lagen, som talar om Bankens
möjliga Concurs-tillstånd, och dess tillåtelse
att slippa uppfylla ingångna förbindelser mot
Sedel-innehafvare böra alldeles förkastas. Jag
Den 23 December.
åberopar Biskop Thjselii reservation , sorn jag
biträ cl t.
Professoren Gravander: Vid förslaget till
2 §. af Banco-lagen, måste jag göra några an¬
märkningar. Sådant detta förslag nu är fram-
stäildt, kan jag icke i allo gilla detsamma.
För granskningen framställer jag tvänne frå¬
gor, hvilka jag vill söka att besvara:
i :o Huru kan B vikens insolventa tillstånd
möjligen förekommas? Den princip, ifrån hvil¬
ken jag förr utgått vid frågan om Upp- och
utlånings-systemet, fortfar jag att anse för
den rätta. Vårdandet af denna princip före¬
kommer, åtminstone lill en del Bankens osäker¬
het, Banken hör vara ett Verk, alldeles iso-
leradt ifrån möjligheten att inblandas uti Stats-
oeh Riksgälds-Conloirels befattningar. Det har
gjordt skada, om ej olycka för Banken, att
Stats-behof blifvit för fyllnad igenom Crediti-
ver anvisade på Banken. Hela sista seklet
vittnar härom. Må mig tillåtas att här blott
för minnet återkalla Mynt-sedlar, Mynt-tec¬
ken, Cours-vingleriet på 1760-talet, Banco-
verkels ställning derefter och 1800 års Reali¬
sation, samt Bankens derefter uppgifna pro¬
portion emellan befintlig tillgång på Metalli¬
ska realiteter och utelöpande Representatift
mynt.
Vidare: Utlåningar på fastigheter, och
särdeles för Odlingar, anser jag vara emot
sanna esprien af Banco - inrättning. Äldre
och nyare händelser, hvarigenom än Banken,
än enskilde, blifvit lidande och de sednare
understundom förstörde, besanna riktigheten
Den 2,3 December. 271
af min uppgift, utan att denna nu intager
speciela facta. En sådan Lån-operation vill
jag föra till en Assislance-inrättning, eiler,
som man älskar att häldre kalla den, Dis-
cont-verk för fastigheter. En viss bestämd
summa må för sistnämnda utlåning väl anvi¬
sas af Banken, men aldrig så stor, att dess
säkerhet derigenom äfventyras. Hvad Odlings¬
lån angår, kan jag aldrig tillstyrka, att såda¬
na få göras af Banken. De äro i högsta grad
osäkra, och användas ej alltid till uppgifna
ändamål, utan till helt andra. Väl bekant är
della. I Stats-Economiskt afseende är det,
åtminstone för mig, en problematisk fråga,
otn all odelbar jord bör odlas. Jag tror det
icke utan full bevisning, Nästan vid hvarje
gård i vissa Provincer finnes en och annan
odelbar lägenhet. Många, hvilket vi visst
känne, angripa odlingen af dylika, söka och
vinna derföre Odlings-lån; men igenom dessa
odlingar, såsom understundom lätt lönande,
borttaga de mark för skog och bete, samt
dessutom, hvilket ej sällan är händelsen, för
odlingen, då de ej hafva tillräckligt antal af
arbetare, vårdslösa bruket af Odal-jorden lill
verklig skada. Stora myror, mossar och be¬
tydliga djupa kärr böra odlas, men till den¬
na odling måste Låne-medel sökas utan bi¬
träde af Banken.
Vidare: Om tillika och dessutom Banco-
revisioner med allvare verkställas, och berät¬
telsen om dem med trohet igenom trycket
skyndsamt aflemnas lill Folkets kännedom; så
synes mig också vådan för ett Goncours-till-
272 Den a3 December.
stånd vara skäligen förekommen. Upptäekes
då halsbrytande våda för Banken ; så bör
hjelp genast sökas.
2:0 O111, oaktadt all försigtighet och alla
controller, ett insolvent tillstånd för Banken
möjligen inträffar; huru skall detta afhjelpas?
För detta fall synes mig den föreslagna Lag-
paragraphen alldeles bristfällig. Den före¬
slagna åtgärden är icke ledande till hjelp, ti¬
tan till total upplösning af Banken och till
obotliga olyckor för Fäderneslandet. Jag in¬
stämmer uti Biskop Tliyselii reservation, med
någon skillnad i dess 3;dje moment. Här vill
jag bestämdt yrka, alt ”så snart ovisshet i
Bankens säkerhet att inlösa utelöpande sedlar,
upptäckes, och i synnerhet dess gifna insol-
venta tillstånd är på föreslaget sätt anmäldt
hos Konungen, Rikets Ständer genast må kal¬
las att inom 2 månader a dato sammanträda
för ätt rådslå och fatta beslut om Banco-ver-
kets upprättande.” En sådan förändring, el¬
ler ett sådant tillägg till paragrnphen, anser
jag alideles nödvändig.
Ersättning af sådana brister i tillgångar
böra, i min tanka sökas, först hos dem, som
varit satte till vårdare öfver, eller Fullmäk¬
tige i Banken, dernäst uti realiserandet af så¬
dana hypolheker, som igenom Lån å fastig¬
heter och ]NTy-odlingar och dylikt blifvit gif¬
na. Sist synes mig indemnisation eller bi¬
drag till Bankens äter-uppsättande böra sö¬
kas hos dem, som innehafva Banco-sedlar,
och sorn fullt litat på Bankens solidité efter
dessa
Iden q3 December.
dessa förskrifningars innehåll, och som här¬
vid aldrig för sedlarnes välde sökt, haft el¬
ler hafva annan horgen, än Fides publica.
Hvad moraliska förbindelsen angår att
realisera Sedel värdet, i händelsen af Concurs;
kallar jag den säkerheten ingen. Lika myc¬
ket, sorn jag högaktar Nationens kända och
erkända redlighet} lika litet vill jag, att den¬
samma skall åberopas, då Nationen, såsom hon
bordt, för Mynt-representativer satt sådan
legal valuta, att hon bör lita på densamma,
om allt väl inrättas och val vårdas. I den
svåra händelsen af Bankens insolventa tillstånd,
gäller, hvad som gäller för Concurser i all¬
mänhet, der man för realiseringen af fordrin¬
gar frågar; hvad finnes? och måste åtnöja sig
med detta såsom dividend.
Contracts-Prosten Hallström: Hufvudsak¬
ligen instämmer jag i den reservation, Biskop
Thyselius afgifvit. Jag anser icke Rikets Stän¬
der fullgöra sin Grundlags-enliga förbindelse,
att vårda Banken, dermed, att de låta den
upplösas och komma under utredning, samt
på förhand bestämma, när och huru Bank-
Privilegiet skall upphöra, Jag kan icke ellef
finna, att Rikets Ständer värdigt uppfylla den
borgen och garantie för deras Bank, hvartill
de sig i Grundlagen utfäst, derigenom att de
åt Bankens Fordrings-egare afträda alla desi
tillgångar, men sjelfve undandraga sig allt vi¬
dare ansvar och förbindelse. En Lag af så¬
dant innehåll synes mig oförtäckt strida emot
Prest-St. Prot. 182g. Band, Xll,
274
Den ^3 December.
Grundlagens ordalydelse, och snart sagdt gäc¬
ka dess allvar.
Realisationens bestånd, allt förtroende lill
Penninge-verket, hvilar ytterst på Nationens
allvarliga vilja att honorena sina Löftes-för-
bindelser, och tryggas endast af densamma.
"Vacklar den, aro alla Juridiska utanverk föga
iner än ett tomt skimmer, en byggnad utan
grundval. Jag vill dock alldeles icke bestri¬
da dessa nya Juridiska garantier, som man,
varnad af en olycklig erfarenhet, nästan un¬
der misstroende till sig sjelf, söker uppstäl¬
la; men uttale sig då likvist i dessa nya, nö¬
dige befundne, garantier en fast och allvar¬
lig vilja hos Rikets Ständer, att upprätthålla
Ranken och låta en hvar af dess Borgenärer
vederfaras rätt. En sådan syftning uppenba¬
rar sig likväl icke i 2:dra §:n af förevarande
förslag, hvilket väl bär namnet af Lag, men
i sjelfva verket icke föreskrifver mer än en
administrativ åtgärd, ett förordnande och en
anmälan, hvarmed Kongl. Hof-Rätten synes
hafva föga att skaffa. Rättvisans enkla gång
vore oförnekligen, att Rikets Ständer, såsom
Bankens Borgensmän , i laglig väg tillförbun-
dos, d. v. s. af Idof*Rätten dömdes skyldige,
att sammanskjuta hvad som erfordrades, på
det Banken mätte noggrannt kunna uppfylla
sina åligganden. Men som ett sådant Dom¬
slut kunde tilläfventyrs synas förnärma Ri-
hets Ständers rätt att sig sjelfve beskatta, vill
jag heldre och såsom bättre ledande till än¬
damålet, föreslå, det genom Lag stadgas, att
i händelse Banken vägrar med Silfver inlösa
Den 23 December.
sina Sedlar lill det belopp, hvarå de lyda,
Kongl. Hof-Rälten må ega, att lemna den kla¬
gande införsel i någon af Kronans fasta eller
lösa egendom, och att denna i mät gångna e-
gendom må ovägerligen till Borgenärens för¬
nöjande försäljas, inom ett års för,lopp, der¬
est icke Rikets Ständer dessförinnan, genom
åtagen bevillning eller andra vidtagna mått
och steg satt Banken i det tillstånd, att den
enligt i §. kan sina Sedlar med metallisk va¬
luta infria.
Dom-Prosten Lidman: Hvad jag anade,
då Stats-, Banco- och Lag-Utskottens Utlå¬
tande N:o i5, föredrogs i det Högv. Ståndet,
har bu inträffat. Rikets Ständers oåterkalleliga
löfte, att för alle Bankens utelöpande Sedlar,
såsom för sine egne, ansvara har, i fall 2 §. af
det förnyade förslaget till Lag för Rikets Stän¬
ders Bank, skulle antagas, blifvit ålerkalladt
och den orubbliga grunden för det lagliga för¬
hållandet emellan Sedel-myntet och Silfret för
alltid rubbadt. Och det för att nedsätta Sven¬
ska Banken Lill full parite' med hvarje annat en¬
skildt BankBolag; Ett sådant, äfven det rikaste,
kari komma på obestånd, kan nödgas lemna Mas¬
san åt Syssloman, göra accord med sina Cre-
ditorer. En dylik ställning är, för Svenska Na-
tional-Banken, otänkbar. Dess säkerhet h vi¬
lar ytterst på samma moraliska garantie, som
vår Stats-författning och vår existence, som
ett fritt och sjelfständigt Folk.
Då man likväl vid reglerandet af vårt
Penninge-vasende, ansett nödigt all, genom
2 76 Den 23 December,
Stiftandet af en serskild Bank-Lag, uttryckli¬
gen sätta Rikets Ständers Bank under den Ci¬
vila Lagen, det vill säga: i fall det betyder
något, uppdragit åt Domare-Makten, alt vaka
deröfver,att den Lagstiftande Makten måtte upp¬
fylla sina i afseende på Banken och Bank-rörel¬
sen åtagne förbindelser; då man trott, att en
garantie på papperet måste gifvas åt hvar och
en sora Sedel af Banken emottager, innan han
kan vara fullt försäkrad om Svenska Folkets
vilja och förmåga att, såsom Bankens högsta
Löftesmän, vid äfven den svåraste händelse,
genast sätta den i skick alt göra hvar man
rätt; då, med ett ord, hvad man här kallat
en Juridisk garantie blifvit påkallad för alt
åt Mynt-bestämningen gifva allt de förtroen¬
de, som den detta ögonblick så väl behöfver,
skulle jag vördnadsfullt vilja föreslå , alt ifrå¬
gavarande 2 §. måtte få följande förändrade
redaction:
Vägrar Banken, af hvad skäl det vara
må, alt sedel vid uppvisandet inlösa med det
belopp, hvarå den af Banken utgifven blifvit
efter thy i 1 §. säges, må den, som sedel
innehafver, derom hos Kongl. Maj:ts och Ri¬
kets Svea JIof-Rätt göra skriftelig anmälan,
och ålägge Hof-Rätten Banco-Fullmäktige, att
inom 3 dagar efter deraf erhållen del öfver
den anmälan sig förklara. Befinnes det att
Sedelns vägrade inlösen härrört af orsak, som
genom Fullmäktiges åtgärd icke kan rättas,
förordne Hof-Rätten då, att Bankens utlånin¬
gar och Silfver-utvexling upphöra, och inbe-
rätte förhållandet till Kongl. Maj:t, som lärer
Den 23 December, 277
läckas Rikets Ständer till Urtima Riksdag
sammankalla, då sådana mått och steg ovil¬
korligen skola vidtagas alt hvar och en, som
Bankens sedel och förskrifning innehafver,
måtte för sin egande fordran njuta full betal¬
ning-
Derigenom, och om sednare Momentet af
5 §. ur Lag-förslaget utgick, skulle man åt¬
minstone förekomma olyckan af en möjligen
j5 månader lång rubbning i våra Penninge-
förhållanden och deraf följande stagnation i
all handel och rörelse, olyckan af ett fullkom¬
ligt laglöst tillstånd, prassupponerat såsom
möjligt af ett Lagbundel Folks Representan¬
ter uti en af dem föreslagenLag.
Presidenten Poppius: De ämnen, hvilka
äro föremål för föreskrifterna uti 2 af den
föreslagna lagen, påkalla sorgfällig eflersin-
ning. Hvad jag för min del derom i allmän¬
het tänkt, har jag antydt genom det yttran¬
de jag korteligen haft äran afgifva i det Högv.
Ståndet, då ärendet första gången behandla¬
des. Förslaget framställer sig nu uti en skep¬
nad till någon del olik den det först egde.
Det har efter mina åsigter vunnit genom den
förändring det undergått. Med fullkomlig akt¬
ning för andras omdöme, och sorgfällig upp¬
märksamhet, att ej vilseföras af sjelfförtroende
till mitt eget, finnér jag mig likväl icke vara
fullkomligen tillfredsställd af del slut, hvar¬
uti Utskottet slädnät, eller de grunder, som
derföre blifvit åberopade. Det är sannt! de
förbindelser Svenska Folket sig iklädt, deri¬
genom att det låtit Banco-rörelsen btdrifvas
278 Den a3 December.
i sitt namn, och å sina vägnar hafva icke blifvit
uppfyllde. Brutne löften väcka misstroende.
Förhållanden kunna dock gifvas under hvil¬
ka förbindelser lemnäs ouppfyllde, icke der¬
före, att vilja eller förmåga dertill saknas, u-
tan derföre, att deras uppfyllande ej mer le¬
der till åsyftadt ändamål. För min del äl¬
skar jag att tro, det orsaken hvarföre Rikets
Ständer ansett sig föranlåtna genom Lag be¬
stämma förändrad grund, hvarefter Bankens
sedlar borde uti Silfver inlösas , icke är alt sö¬
ka uti Bankens eller Svenska Folkets afsigt och
vilja att undandraga sig uppfyllandet af in-
gångne förbindelser eller oförmåga dertill. Me¬
del och utvägar skulle efter mill omdöme ic¬
ke saknas för Svenska Folket, att försätta sin
Bank i tillstånd, att fullt för fullo kunna be¬
tala sina utelöpande sedlar. Alt så icke sker,
härrör deraf alt denna så kallade rättvisa an¬
ses icke kunna utöfvas utan att massan af
Svenska Folket skulle försättas uti ett till¬
stånd, som rättvisa, klokhet och billighet bju¬
da alt afböja. Huru delta är att förklara,
behöfver ej mer vidlyftigt utvecklas. Förhål¬
landet härmed kan ej anses vara okändt el¬
ler underkastadt tvifvelsmål, enär antagas bör,
att det legat till grund för det beslut Rikets
Ständer efter vidlyftiga undersökningar och
öfverläggningar samt moget öfvervägande re¬
dan vidtagit i den delen. Jag tror således
grundade skäl icke vara för handen att Sven¬
ska Folket med dess Bank bör anses rättvis¬
ligen hafva förverkat förtroendet genom den
nu stadgade Mynt-bestämningen. Denna Mynt¬
Den 23 December.
bestämning har måst antagas såsom ett rädd-
nings-medel mot olyckor, med hvilka Svenska
Folket beklagligen redan länge haft att stri¬
da, och hvilka haft sin upprinnelse af åtgär¬
der, vidtagne i afsigt, icke att missbruka
förtroende, utan i ändamål att rädda Fäder¬
neslandet från vådor, som då hotade med all¬
män förstöring. Jag lemnar derhän huruvi-
dan dessa åtgärder varit de enda, som stått
att använda. Att de bordt, och alltid borde
anses så vara, är en lärdom, som Svenska
Folket synes då hafva saknat, men hvilken,
en gång förvärfvad genom dyrköpt erfaren¬
het, icke borde för framtiden lemnäs åt glöm¬
skan. Ej någon beskattning är så tryckande,
så olycksbådande, i sina följder, som den, att
Mynl-represenlanter utsläppas i allmänna rö¬
relsen utan erforderlig motsvarande tillgång
på verkeligt mynt. Till desse följder hör jem¬
väl det egna, att Mynt-bestämningen är att
anse såsom en act af rättvisa lämpad efter
närvarande tids förhållande och fordringar.
Den måste således icke kunna anses lägga
grund till misstroende. Men, säger man, om
Mynt-bestämningen är en nödvändig löljd af
tilldragelser, hvilka förut fått ega rum, så är
det desse sistnämnde, hvilka ej böra ursägtas.
Sträng är dock äfven denria dom. Om för
Fäderneslandets räddning år 1809 icke gåfvos
andra medel, än då blefvo använda, så äl¬
skar jag att tro, alt ingen Svensk man finnes,
som icke anser sig belåten dermed, att rädd-
nings-medlet begagnades. Funnos åter andra
medel, så är i valet bland dem eli misstag
a8o Den a3 December.
icke detsamma, som ett uppsåtligen missbru¬
kat förtroende. Ansvaret i det förra, om det
ock kan och bör utkräfvas, kan dock ej matas
efter samma mått, som i det sednare fallet.
Äfven den redlige kan misstaga sig; men
strängare, än rättvisan fordrar, vore den dom,
som förkunnade, att han derigenom oåterkal¬
leligen förlorat all rätt till förtroende. Emed¬
lertid och om sådana förhållanden må kunna
anses hafva verkligen inträffat, hvilka inne¬
bära grundade anledningar till den klagan,
att förtroende till Svenska Folket och dess
Bank ej mera kan åberopas, så kan jag lik¬
väl för min del ej uppfatta, huru de garan¬
tier Utskottet föreslagit skola kunna utgöra
medel till befästande af den ytterligare säker¬
het, sora vore alt önska.
Det ligger i sakens natur, att den lag,
ett helt Folk, såsom sådant, gifver sig, ej
kan vinna sanction, på samma sätt, som de
lagar hvilka stiftas till efterlefnad af Samhäl¬
lets medlemmar inbördes uti alla deras en-
skild ta förhållanden. Annan stödjepunkt gif-
ves icke för Samhälls-lagar, än den, som är
att finna uti öfvertygelsen hos dem, hvilka
utgöra massan af Samhället, eller föreställa
det, att dess ändamål, bestånd, anseende och
ära endast kunna befrämjas derigenom att dess
lagar hållas i helgd. Att genom en lag vilja
stadga, att i fall Svenska Folket, som genom
sin Bank utgifver förbindelser att inlösas med
stadgadt mynt, underlåter att uppfylla sitt löf¬
te, skall, lika med hvad som gäller, då frå¬
gor om dylika rätts-förhållanden uppkomma
Den u3 December. 281
mellan enskilda försättas i Cessions-tillstånd,
är nära nog detsamma, som örn en lag an¬
sågs nödig, hvarigenom förordnades, att, om
Svenska Folket underlät, att iakttaga mer el¬
ler mindre af de vilkor, hvarförutan Svenska
Folket upphörde att utgöra ett Samhälle, så
borde Svenska Folket ställas under tilltal in¬
för vederbörlig Domstol. Rättegången i sist¬
nämnde fall, om den någonsin egde rum,
skulle väl blifva summarisk och slutas meden
dom, afsagd och förkunnad af dem, som med
svärdet i handen förstod befordra dess verk¬
ställighet. Med allt det förtroende jag hyser
för juridiska garantier och former, kan jag
dock ej skilja mig vid farhogan, att Concurs-
målet under dess fortgång och utveckling,
kunde leda till resultater icke lyckligare än
det nyssnämnda. Hvilken tid skulle ej for¬
dras till indrifvande af Bankens fordringar.
Huru skulle dess fastigheter, panter och in¬
teckningar realiseras, då andra penningar ej
finnas än Bankens sedlar, hvilka ej hade vär¬
de och upphörde att såsom sådana circulera
i Allmänna rörelsen. Huru skulle väl till¬
ståndet kunna vara under förhållanden, som
då kommo att ega rum, och hvilka garantier
gåfvos väl derföre, att sedan Svea Hof-Rätt
genom sin dom förklarat Svenska Folket för-
lustigt sitt så kallade Bank-privilegium, och
allmänna oredan genom Concurserne utöfvat
sitt förderfliga inflytande på flera eller färre
bland de Samhällets medlemmar, hvilka blif¬
vit de första offren, Svenska Folket i fall
det ännu fortfor alt utgöra ett sjelfständigt
282 Den q3 December.
Samhälle, skulle genom sina Representanter
förklara att Hof-Rättens dom angående Pri¬
vilegiets förlust, kunde lika så litet utgöra hin¬
del' för Svenska Folket alt förordna om Mynt¬
väsendet i Landet, som dess rätt, att i allt
annat gifva sig lagar, hvilka det ansåg nödiga
och tjenlig» lill befordrande af Samhällets be¬
stånd och ändamål kunde vara underkastad
någon inskränkning. Dessutom är det icke
otänkbart, att Bankens ställning, att ej kun¬
na inlösa sina ulgifna sedlar, kunde vara or¬
sakad genom misstag uti föreskri fte ine om
dess förvaltning, eller tillfälliga händelser, som
mensklig klokhet ej förmått beräkna, eller ock
genom deras oskicklighet eller oredlighet, åt
hvilka Rikets Ständer anförtrott Bankens sty¬
relse under mellantiderna af deras egen när¬
varo.
Hvarföre skulle i dessa fall Rikets Stän¬
der sakna tillfälle alt taga kännedom om för¬
hållandet, och sättas i tillfälle att befordra
rättelser, hvilka må hända utan svårigheter
och vidlyftig omgång voro ali åstadkomma?
Enligt allmänna rättsgrunder är det ju Huf¬
vudman, men icke hans Ombud, elier den inrätt¬
ning, som i hans namn och å hans vägnar blif¬
vit stiftad, hvilken är skyldig att ansvara för
hvad ombudet gör och låter, och berättigad
alt tillse huru den skada ombudet vållat må
kunna fyllas med minsta möjliga lidande för
Hufvudmannen. Vid öfvervägande af allt
hvad sålunda framställt sig för min uppmärk¬
samhet, skulle jag för ruin del önska, alt
hvad 2 §. innehåller, om Rikets Ständers för¬
Den 23 December. 283
lust af Bank-Privilegiet, Sysslomans förord¬
nande, och Bankens försättande i Concurs-
tillstånd, kunde uteslutas, och Redaction af
Lagbudet få en lydelse, som förutsätter att
Svenska Folkets skyldighet, vilja och förmåga
att fullgöra hvad det utlofvat, ej böra vara
underkastade tvifvel. Jag alskar att tro, att
Svenska Folkel, så länge det vill bibehålla
Banken, under dess garantie, såsom en Stats-
Bank, skall genom en dyrköpt erfarenhet fin¬
na sig tillräckligen upplyst och varnadt, att
Folkets och Landets eget väl fördrar alt den¬
na Bank ej får utgöra en Statens nödhjelps-
cassa, eller förvaltas såsom en Fatligförsörjs-
nings-anstalt, samt att behof, så stora de än må
vara, ej kunna rättfärdiga åtgärder, hvarige¬
nom Svenska Folket vetandes och viljandes
rubbar de förhållanden , på hvilka förtroende
till dess Bank sig stödjer, emedan räddnings¬
medlet kan vara förenat med vådor, mot hvil¬
ka ingen räddning mer är att hoppas. Och
skulle beklagligen det någonsin kunna inträf¬
fa att Svenska Folkets eget väl, dess bestånd,
anseende och ära icke kunde antagas såsom
tillfredsställande garantier för helgden af dess
lagar, inrättningar, förbindelser och löften,
så vittnade sådant, att ett tillstånd af Sven¬
ska Svenska Folkets vanmakt och förnedring
fålt inträde, hvarunder, så länge del fortfor,
någon säkerhet för Lagars verkställighet och
förbindelsers uppfyllande i något fall ej mera
vore att erbjuda.
Prosten in. m. Grevillius: DA Rikets Stän¬
der beslutat en realisation måste det afven
284 Den s3 December.
blifva ett v i g t i g t föremål för deras bemödan¬
den, alt utfinna sådane garantier, som kunna
tillvinna den förtroende saint betrygga dess
oföriinderliga bestånd. Ett medel härtill haf¬
va Utskotten trott sig finna i det stadgande
stdra §, innehåller. Man lärer nu mera svår¬
ligen velat nöja sig med den moraliska garan¬
tien i Nationens redlighet och rättskänsla, se¬
dan förflutna tiders erfarenhet visat, att, då
den ensam varit att påräkna, Bankens for-
drings-egare i nedsättning af deras Capital-
förmögenhet fått tid efter annan vidkännas
betydliga förluster. Desse förluster hafva in¬
galunda varit följder af Bankens egna opera¬
tioner; utan af Statens inblandning i Bankens
angelägenheter. Uti de af Rikets Ständer i
nödens stund beslutade sedel-emissioner, utan
motsvarande metallisk valuta, finne vi orsa¬
ken till myntvärdets fall och de menliga bank¬
rutter, hvartill Svenska Banken hitintill blif¬
vit tvungen. Det är då och måste vara för
Bankens credit af yttersta angelägenhet, alt.
uti ett bestämdt Lagbud åt den bereda en le¬
gal garanti emot Rikets Ständers vidare till¬
grepp; och en sådan innehålles i den så högt
klandrade 2:dra §• Det ligger i sakens natur
alt upphäfvandet af Bankens privilegium och
dess försättande i Concurs-tillstånd skulle för
Staten medföra svåra skakningar och oberäk¬
neliga vådor, för hvilka det icke är troligt alt
Rikets Ständer ville blottställa densamma,
Stadgandet derom, långt ifrån att väcka nå¬
gra farhågor, måste sålunda, enligt min öf¬
vertygelse, medföra den högsta säkerhet, att
Den 2.? December.
285
ett sådant tillstånd aldrig skaij inträffa. Må
detta stadgande då qvarstå, åtminstone som
en skräckbild: ty all dess tillämpning i verk¬
ligheten någonsin skall inträda, är så mycket
mindre att befara, som Banco-lagen i 4*^e §•
föreski ifver, att en grund-fond af 4>400»000
R:dr alltid skall bibehållas oförryckt; och om
mot förmodan, någon obetydlig del deraf till¬
fälligtvis skulle utgå, den af Bankens först in¬
flytande vinstmedel genast skall varda ersatt.
Man har yttrat: det en föreskrift bort i
Banco-Iagen intagas, om Rikets Ständers sam¬
mankallande inom 2:ne månader, sedan Ban¬
kens förlägenhet blifvit känd. Men då Grund¬
lagen stadgar huru med kallelse lill Urtima
Riksdag må förhållas, har det, efter mitt om¬
döme, icke tillhört Stats-, Banco- och Lag-
Ulskotten att derom föreslå något förordnan¬
de, utan borde ett sådant åt Constitutions-
Utskottels förberedande åtgärd öfverlämnäs.
Ändamålet skall dock genom Utskottens för¬
slag med säkerhet vinnas, emedan Kongl.
Maj:t, underrättad om Bankens obestånd, in¬
galunda lärer fördröja att i Nåder samman¬
kalla Rikets Ständer, och sätta dem i tillfäl¬
le att, medelst återställande af det rubbade
förhållandet, uppfylla de så högt beprisade
moraliska förbindelserna och afböja de hotan¬
de vådorne af en allmän penninge-förvirring.
På nu anförde skäl yrkar jag bibehållan¬
det af Banco-lagens 2:dra §., sådan den i det
sednare Utlåtandet finnes föreslagen.
Contracts-Prosten Nordin: I stället för
den föreslagna, långa och ledsamma 2:dra §.
a86
Den 23 December.
af Banco-lagen, som synes antyda, att Rikets
Högloft. Ständ er sjelfve misströsta om realisa¬
tionens framgång, och synes misstro Svenska
Folkets ärlighet i en framtid; skulle jag, i
enlighet med nyssnämnde reservation, anse
följande enkla ord vara ti 11 racki i ge: 1 händel¬
se Banken komme ur stånd alt mot Sedel-in-
nehafvare sina förbindelser uppfylla ; upphöre
Silfver-utväxlingen j och sammankalle Konun¬
gen genast Rikets Ständer, som sätta Banken
i stånd, att sina förbindelser uppfylla.
Biskopen m. m. Doctor kVijkman: Jag
har i Utskottet förenat mig med Biskop Thy-
selii reservation, och då Presidenten Poppius
nu ytterligare utvecklat samma princip con¬
formera!’ jag mig äfven med honom. Icke el¬
ler förstår jag huru, då i enlighet med grund¬
lagen Banken står under Rikets Ständers ga¬
ranti, det kan blifva möjligt att, i händelse
af dess obestånd, dess utveckling skall besör-
jas af syssloman och som i en Concours dö¬
mas af Hof-Rälten. Banken är som jag förr
sagt, ett dödt iErarium. Hvilka äro då de som
skola stämmas och dömas? Jo Rikets Ständei’.
Desse skulle då inställa sig inför Hof-Rätten
till svaromål. Är sådant väl verkställbart,
eller hvilken annan än de skulle väl blifva
svarande. Jag kan ej annat finna än att, i
den olyckliga ställning att Banken skulle blif¬
va insolvent, saken i underdånighet anmäles
hos Kongl. Majrt, som då täckes kalia Rikets
Ständer, hvilka det tillhör att enligt sin ga-
ranlie hjelpa saken, då det är dessa som ut-
slrukit Bankens fordringar och borttagit dess
Den 2.3 December.
287
årliga vinst, och gäller ej hos dem en heders¬
känsla, kari man väl saga, quid /eges sine
mor i bus värne?
Doctor Häggblad: I denna vigtiga sak
beder jag älven få yttra min mening, sorn
hufvudsakligen öfverensstämmer med den Pro¬
sten Grevillius uttryckt. Man säger, att Ri¬
kets Ständer såsom Bankens garantereller löf¬
tesmän äro skyldige att hålla hvar och en in¬
nehafvare af Bankens sedlar skadesldse lör
det lidande han derå kan komma att vidkän¬
nas. Men här är det icke elter min öfverty¬
gelse fråga 0111 en sådan förbindelse eller skyl¬
dighet, utan om säkerhet för denna skyldig¬
hets fullgörande. Ingen nekar, alt Banken är
pligtig att inlösa sina utgifna sedlar, men här
sökes ju en juridisk garantie derföre, att den¬
na pligt verkeligen uppfylles, en ansvar s-på¬
följd för en sådan skyldighets uraktlåtande,
och i sådant förhållande kari jag icke tveka
alt bifalla det bär gifna Lagförslaget. Jag
tror visserligen, alt Banken eger full valuta
för silia utelöpande sedlar, och att således
ingen rubbning i dess functioner skall inträf¬
fa. Men i motsatt fall kan likväl hvarje Se¬
delhafvare anse sig tryggad mot förluster, då
han genom nu föreslagna Lag, blifver försäk¬
rad om sin rätt till Bankens fonder, på sam¬
ma sätt som förhållandet är enskilta emellan
efter allmänna lagen. För min del kan jag
ej inse, hvad säkerhet åsyftas i den upplasta
reservationen, sorn i denna punkt innehåller
blotta declamalioner om Svenska ärligheten.
Jag tror visserligen på och värderar menni-
288 Den %3 December.
skors ärlighet, men erfarenheten har likväl
visat, att denna tro så väl i vårt land som
annorstädes funnit sig bedragas.
Det fordras något mer än pligt och seder
för att trygga rättigheter. En enskilt långif¬
vare nekar visserligen icke heder och ära hos
sin låntagare, men han bör ursäktas, om han
derpå litar mindre än på ett lemnadt hypo-
thek, i värde motsvarande den utgifne låne-
summan. Men detta förhållande enskilte e-
mellan kommer i min tanke efter förevarande
Lagförslag att ega rum äfven emellan Banken
och dess fordrings-egare i allmänhet. Hvar och
en af desse har härigenom sig tillerkänd en i
lag försäkrad rätt till andel i Bankens tillgångar.
Kunde någon större garantie vinnas, såsom den
Contracts-Prosten Hallström föreslagit, ville jag
visst icke vara deremot; men emedan Statens
domainer äro för Statens behof redan beräk¬
nade, fruktar jag, det sådant förslag icke kan
vinna bifall. Också innehåller den här före¬
slagna Lagen om Bankens Concours-tillstånd
och Banco-privilegiets upphörande ett så kraf¬
tigt tvångsmedel för Rikets Ständer sjelfve,
att de häraf skola nödsakas vidtaga sådane åt¬
gärder, hvarigenom Bankens credit kan upp¬
rätthållas. Jag kan således för min del icke
tveka att tillstyrka bifall lill den föreslagna
Lagen.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Doctor
af fVingård: För att i detta ämne fälla ett
rätt omdöme, är nödvändigt att lugna sinnet,
vid det öfverraskande, att den gamla vörd¬
nads-
Den '23 December.
389
nadsbjudande Banken kan komma i cessions-
tillstånd. Sjelfva denna föreställning upprör;
men just derföre bör man vara på sin vakt,
att icke i sorglöst förtroende till det gamla
skicket försumma nja säkerhetsmått. Äfven
jag anser denna olyckshändelse otrolig; men
just för alt förebygga den, ville jag lägga den
inom rätts-förhållanden, som afskräcka. De mo¬
raliska garantierne värderar jag högt, rnen kan
ej finna de juridiska öfverflödiga i ett mate-
rielt förhållande, såsom detta, mellan utgif¬
vare och innehafvare af Invisningar. Belä¬
genheten är alldeles densamma, om man tän¬
ker sig Rikets Ständer eller enskilde, Stals-
Banken och Bankieren. Rättigheter och skyl¬
digheter stå öfverallt ömsesidiga, och Lagen
är öfver alla. Åf sistnämnde skäl kan jag ic¬
ke heller följa den slutkonst, som vill göra
till orimlighet Rikets Ständers ställande inför
Domstol. Skulle höghelen anses vara deremot,
så erinrar jag blott, att Kronan sjelf icke säl¬
lan stämmes och måste inställa sig äfven in¬
för Under-Domstol. Redan såsom löftesmän
för Banken (Regerings-Formens 72 §.), och än¬
nu mera om de anses för dess Bolagsmän,
måste Ständerne kunna citeras till fullgöran¬
de af ingångna förbindelser. Genom con-
traclsbrott kunna hvar som helst innehafvan-
de förmoner förverkas oell fråndömas, det
omfrågade fallet icke undantaget.
En Talare har icke funnit Paragraphen
fullständigt beskrifva Bankens ulrednings-lill-
stånd, och hvilka föremål böra lagas i mät.
Pr est t-St. Prot. 1829. Band, XII. 19
ago
Den a3 December.
För min del anser jag den öfvernog utförlig,
och fruktar att ett tillskott skulle göra stad¬
gandet oformligt, Lag som det är, och icke
Instruclion.
Man har velat uppskrämma inbildningen
med förespegling af Statens upplösning genom
Bankens cession. Jag påminner redan , att ett
Penniugverk, som stoppar sin rörelse, icke
derföre är insolvent, men ofta kan genom
vunnet rådrum och sina tillgångars vändande
i penningar, reda sig och återvinna förtroen¬
de. Lugnare betrakladt vöre olycksfallet icke
annat än det nuvarande, af Realisationens
motståndare prisade tillstånd. Genom Ban¬
kens oafbrutna publicitet visste man, då så¬
som nu, Silfver-tillgångens förhållande till
Sedelmassan, agiot var gifvet, och hvar och en
kunde beräkna hvad han hade vunnit eller för¬
lorat vid tillfället af denna stoppning i Ban¬
kens rörelse. Jag vill dock icke förringa o-
lyckan af en sådan stöt; men just för att
hindra den, anser jag tvångsmedel böra ut¬
ställas i Bank-Lagen. Må ock dessa vara, så¬
som jag hoppas, endast skräckbilder; jag ser
dock i dem icke mera gäckeri, ån i andra
straff-bestämmelser, dem mennisko-vännen all¬
tid skall önska vara en arra i hotfull ställ¬
ning, som icke behöfver låta rättvisans svärd
drabba till. Må den det vill underkänna
Ständernes allvar att bringa reda i Statens
penning-verk; jag anser det ädelt, att, då man
öfvat missbruk, hejda sig, upprätta lägerval-
let, och stänga för sig sjelf vägen till öfver¬
trädelse. Om ock med detta förslag icke me¬
Den 23 December. 291
ra vanns, än stillandet af någras farhogor, tror
jag det, utan alt vara öfverdrifvet uppskat-
tadt, Böra antagas i en tidpunkt, då denna
Realisation, den jag för mitt Fäderneslands
välfärd anser oundgänglig, oafbrutet och på
mångfaldigt sä t motarbetas. Den behöfver
att kalla till sitt biträde äfven de mindre
verksamma medel, dem, jemte bättre, klok¬
heten och undseendet för andras mening er¬
bjuda. Jag deltager icke i det oblida hånet
mot Realisationen, icke heller i den toma ståt¬
ligheten, som tror sig hafva gjort nog för deri
med pantsättning af Nationens ära, utan att
vidvåga en skilling.
Prosten Friman och Contracts-Prosten
Nibelius instämde med Biskopen och v. Tal¬
mannen af Wingård.
Contracls-Prosten sigrell: 'Genom anta¬
gandet af de många föreslagne garanlierne
skulle Rikets Ständer röja ett misstroende till
sina egna försäkringar. En hederlig mans
löfte eger säkerhet nog i sig sjelft, och be¬
höfver ej biträde af några yttre förbindande
former. För Representationen, såsom en per¬
sona Moralis , bör en afgifven försäkran vara
lika så helig alt hålla, som den är tillförlit¬
lig för andra att trygga sig vid. Skulle ock
några an Ira säkerbets-mått anses behöflige, tvif-
lar jag mycket derpå, att de nu föreslagne sko¬
la fullkomligt svara mot ändamålet. Med all
aktning lör närvarande Ständers Lagstiftnings-
förmåga och vishet, vill jag ej ingripa i kom¬
mande Ständers rätt att, utan hinder af fö¬
regångne beslut, vidtaga de mått och steg,
2Q2 Den 23 December.
som af Statens behof och välfärd efter förän¬
drade omständigheter påkallas. Finnes i en
framlid de nu vidtagne ordningar vara tjenli-
ge och nyttige, så blifva de nog vidmakthåll-
ne; hvarom icke, så blifva de upphäfne eller
förändVade, så vida Rikets Ständer hädanef¬
ter bibehållas vid enahanda makt, som de en¬
ligt Grundlagen nu innehafva. För öfrigt fö¬
rekommer det mig olämpligt, att uti en Lag,
som åsyftar myntets stadga och säkerhet, vi¬
sa möjligheten af motsatsen. Då Rikets Stän¬
der oåterkalleligen försäkrat, att Banken skall
med Silfver inlösa sina Sedlar till deras fulla
belopp, bor intet tvifvelsmål kunna uppstå,
och ännu mindre i sjelfva Lagen antydas, om
ofelbarheten af en försäkran, gifven i Sven¬
ska Nationens namn och å dess vägnar.
Biskopen m* ra. Doctor Hedrén: Jag in¬
stämmer i hufvudsaken med Utskottet, nem¬
ligen att en juridisk garantie är nödvändig, ej
blott för opinionen, utan äfven i sjelfva verk¬
ligheten. Vöre här fråga om inrättande afen
ny Nalional-Bank, skulle jag medReservanterne
gerna instämma; men att vid detta tillfälle
åberopa den Svenska ärligheten såsom en
tillräcklig garantie, är blott ett tomt ord.
Om Banken nu realiserade al parij kunde
man med skäl antaga Statens löften såsom
tillräcklige; men sedan man här, likasom an¬
norstädes, genom inträffade brytningar i Lan¬
dets ställning, måst frångå en sådan grund,
hvilken i och för sig sjelf rättvis, i sina verk¬
ningar skulle blifva orättvis, och då således
Nationens vård om Banken har befunnits
Den a3 December. agS
sviklig, så är det väl icke mer skäl att livila
vid samma mått och steg, som förr ledt till
så olyckliga missräkningar. En juridisk om-
hägnad kring den beslutade realisationen är
derföre nödvändig, ehuru jag icke anser den
behöfvas så detaillerad som Utskotten upp¬
gjort den, utan kunna vinnas med det för¬
klarande, alt Banken , likasom hvarje annan
gäldenär, i laglig väg må ansvara för sina
förbindelser; hvilket lika väl bör kunna verk¬
ställas af Banken, som af Riksgälds-Contoiret,
hvilket nyligen blifvit dömdt i laglig skuld-
fordrings-väg alt betala till Upsala Barnhus-
Fond , och lärer icke kunna undandraga sig
att fullgöra domen. För min del har jag det
förtroende till grunderne för den beslutade
realisationen, att jag tror densamma utan rubb¬
ning skola fortgå, men anser nödigt, alt för
motsatt händelse någon säkerhet må faststäl¬
las. Heldre öfvergår jag på Utskottets för¬
slag, än biträder den mening, som anser allt
Lagstadgande öfverflödigt. Någon föreskrift
för Regeringen att hora Folkets ombud be-
liöfves deremot ej, då den, likasom förr skett,
äfven utan en sådan icke lärer underlåta att
vid en så vigtig händelse begagna sin i Grund-
lagarne stadgade rättighet.
Dom-Prosten Lidman: Just derföre att
den föreslagne 3 §. innebär ingen eller åt¬
minstone en högst otillräcklig garantie, har
jag genom den af mig föreslagna nya redac-
tion velat åt densamma gifva all den förbin¬
dande kraft en skrifven lag möjligen kan få.
Jag förutsätter nemligen med Lagstifta¬
ap4 Den s3 December.
ren elen olyckliga ställning möjlig, att Ban¬
ken ej kan uppfylla sina förbindelser, en följd
af Piikels Ständers assigneringar på sin Cassa,
utöfver hvad der verkligen finnes. Jag för¬
utsätter) att den i Lagen, för detta svåraste
fall utsatte strafF-bestämmelse genom Doma¬
re-maktens åtgärder kommer att ega rum; ty
för mig vill det synas omöjligt, att Lagstif¬
taren skulle i etL Lagrum tala om förhållan¬
den, dem han sjelf ansett för loma fictioner,
eller stadga strafF-bestämmelser, dem han be¬
räknat såsom lika loma skrämskott.
Banken är då i Concurs, Sysslomännen
sammanträda, massan utredes, utdelningen
bestämmes lill 5o, lill io procent.
Är väl delta hvad hvarje Sedel uttryck¬
ligen innehåller? är detta ett handlingssätt
värdigt Bankens Principaler? Och måste ej,
i fall en sådan händelse skulle inträffa, bri¬
sten ovilkorligen fyllas af Nationen genom
bevillning, genom försäljning af Kronans Do-
mainer, eller genom hvilket annat medel, som
för tillfället vore det mest ändamålsenliga.
Man har ofta sagt och man har äfven nu
upprepat, alt en sorglig erfarenhet påkallat
detta och dylika mått och steg; man har ve¬
lat och vill ännu öfvertyga den om rätta för¬
hållandet mindre upplysta allmänheten, alt
Banken 1776, 1800, 1809, 1829 ej honorerat
sina?förbindelser, att den bedragit enskilde,
våldfört den allmänna crediten , slagit falskt
mynt. Jag appellerar till Bankens Bokslut
för aila dessa åren, och till de saki ika upp¬
Den 23 December.
lysningar, för hvilka vi hafva Chefen för nu¬
varande Banco-Slyrelsen att tacka.
Det är icke Banken, som gör eller nå¬
gonsin gjort bankrutt, det är egentligen den.
till 6 millioner hos Banken och till minst 60
millioner hos enskilde skuldsatta Svenska jor¬
den; det är de, genomett måhända för långt
utsträckt Låne-system uppdrifne, och sedan,
genom Rikets Ständers egna vid hvarje Riks¬
möte ombytta Oeconomiska åsigter, i sin ut¬
veckling förlamade Svenska näringarne, som
fordra af Banken och af de inhemske Capi-
talisterne ett accord till 128 sk. Eli accord,
på hvilket Banken, i dess nuvarande ställ¬
ning, hvarken vinner eller förlorar; men sorn
Capitalislen borde varaden första att billiga,
enär han vid de tre förutgående myntför¬
sämrings-epokerna med sin alltid gällande
röst kraftigt bidrog att i stället för Krigs¬
gärd skapa Riksgäld, utan att ana det han
sjelf en gång skulle se sina egna fonder ingå
i dess liqviderande.
Professoren Mored: Jag förenar mig med
de Ledamöter, hvilka yrkat bifall lill Betän¬
kandet. Här är ju icke frågan om stiftandet
af en ny och tillfällig lag, utan om tillämp¬
ningen af den urgamla och nödvändiga, att
gifna löften skola hållas och ingångna förbin¬
delser uppfyllas. Ändamålet är så maktpå¬
liggande, att jag röstar förde möjligen strän¬
gaste medel, och ville, nied Ilerr Helsingius,
stalla Banken under samma Lag, som enskilde
personer, samt, med Prosten Hallströmlem¬
na Statens egendom i pant till Bankens for¬
ag6
Den 23 December,
drings-egare. Den moraliska fonden för förtro¬
endet är bortpluttrad ; nu fordras en materiel],
skyddad af Lag och Domstolar. Icke strider
det emot den §, i Grundlagen, som tillerkän¬
ner eller ålägger Ständerne vård och garantie
för Banken, att Ständerne tillåta den ställas
i skydd för godtycket, och dömas af samma
Domstol, som dömer öfver medborgares lif
och ära. Icke är det mera under Statens vär¬
dighet, att hypothecera Bankens tillgångar,
än, såsom ofta skett, göra det med Rikets
Län, Städer, Domainer, Tull-intrader. Meri
Bankens utredning och fall är ett monstrum
horrendum för tanken, och skulle föranleda
en revolution, säger man. Jag medger att
så kunde hända, om man fortfore att utan
skonsamhet tillgripa Bankens medel, och att
revolutionen, så vanlig och välgörande den
äfven är, hvarhelst i naturen oreda uppstått,
Blefve rätt obeqväm för den medborgerlighet,
som vill komma ifrån saken med declamatio-
ner och pappersmynt. Dock må raan vara
upprigtig. Befarar man verkligen Bankens
fall och revolutioner? Ömar man på allvare
för Rikets Ständers heder? Tror man, att
Ständerna, då de sammankomma, skola ärligt
betala, och icke begynna gamla leken med
undflygter, moratorier, sedel-emissioner, loften
och svek? Är det utan betydelse, att man of¬
ta erinrar, huru sedel-emissionen 1809 betäck¬
te Krigs-kostnaden, och att Banken, vid blif¬
vande krig, åter kan behöfvas? Är det ej på¬
tagligt, att man vill förbehålla sig frihet
att, när behof och lusta påkommer, försämra
Den 23 December. 297
myntet och mjölka Capitalisten, såsom man
rätt öppet vidgår? Skulle det ej finnas ett
samband mellan det motstånd Banco-Lagen
röner, och den Låne-systems-ifver, som ill¬
fänas att sätta kronan på vår högtförtjenta
Riksdag? Det gafs en tid, då Sverige bestod
utan Bank; då Sverige förde krig, utan alt
förderfva sin Bank; då man hoppades, att
Sverige skulle kunna räddas, utan att söka
räddningen i brutna löften; då man i nödens
stund ansåg hederligare, att använda det
öppna ärliga våldet, än det falska försåtliga
sveket; då medborgaren höll sig förbunden
att göra annat för Fäderneslandet, än yrka
credit och befrämja vingleri. Tider och seder
äro förändrade. Nu fortfar man tro på Sven¬
ska äran, fastän den på länge icke varit syn¬
bar, och man vägrar tvinga till ordhållighet,
ehuru, sedan många år, försäkringar, dem
Sveriges Ständer gifvit, och förbindelser, dem
Sveriges Ständer garanterat, varit idel sto¬
ra ord och meningslösa phraser.
Biskopen m. m. Doctor Faxe förenade
sig med Presidenten Poppius.
Contracts - Prosten Nordin'. Då Biskop
Thjselii reservation skrefs , och jag den biträd¬
de, var realisationen redan bifallen. Svenska
Folkets förpligtelse, som der förekommer, kun¬
de således icke vara annan förpligtelse än den,
att, efter Silfver - utvexlingens början, låta
Banken, icke al parij utan efter realisations-
grund, inlösa sina sedlar. Denna reservation
bar samma syftemål, som Herr Uelsingii re¬
servation. Begge antyda, ali Bankens fram¬
Den 23 December.
tida bestånd ej kan genom klyftiga Bank¬
lagar betryggas; men att Svenska Folket bör
erkänna, det Bankens förbindelser skola är¬
liga bållås enligt allmän Lag. Så mycket på¬
tagligare synes striden vara mellan i och 2
§ §, Då den 1 §. innehåller, att Banken är
skyldig inlösa sina Sedlar och göra rätt för
sig, innehåller den 2 §., att Banken genom
Concurs kan slippa att göra rätt för sig. Det
är ledsamt att komma hem till våra Com-
mittenler med sådan Lag. Svenska Folkets
ärlighet är Bankens säkraste Capital - fond.
Tryter den, hvartill tjenar Lagen? Komman¬
de Ständer bryta den när de behaga, om
moralisk Lag sknlle saknas i deras samvete.
Contracts-Prosten Hallström: Att upp¬
draga en juridisk omhägnad, hvarigenom hvar¬
je innehafvare af Bankens sedlar skulle finna
sig betryggad i sin rätt att derför erhålla
Svenskt Silfvermynt lill utsatt belopp, har ti¬
tan tvifvel varit förenade Utskottens afsigt.
Men denna synes helt och hållet förfelad. Sedel-
innehafvarens rätt är på intet vis försäkrad
af det stadgande, som nu är framlemnadt till
Pikets Ständers bifall. Ty derigenom, alt
Banken bringas i cessions-tillstånrl, att dess
tillgångar, i reda penningar förvandlade, ut¬
delas, i den nion de inflyta, tili samlelige
Borgenärerne, är dock als icke gifvet, att for-
drings-egaren njuter full betalning för den se¬
del han innehafver, utan endast att han af
massan får uppbära hvad honom pro rata
parte tillkommer. Möjligen uppgår detta bloLt
till vissa procent af hans fordran; och måste han
Den a3 December.
härmed vara iagligen belåten, hvad betyda då
viii Rikets Ständers lemnade garantie och för¬
säkringar? Äro de icke upphäfne just genom
denna Lag-paragraf,sorn sålunda strider så val
mot den föregående, som sjelfva Grundlagen?
Det förslag Dom-Prosten Lidman fram¬
ställt undviker väl denna motsägelse, men å en
annan sida röjer detsamma brist eller snarare
en större ofullkomlighet, då det icke uppstäl¬
ler minsta juridiska garantie eller säkerhet,
utan öfverlemnar allt åt Rikets Ständers eget
goda bepröfvande af deras moraliska ansva¬
righet; hvadan del ock, långt ifrån att inne¬
hålla grunden eller fröet lill ett Lagstadgan¬
de, uppenbarligen åsyftar blott en admini¬
strativ åtgärd, hvarföre ingen Lag- synes be¬
höflig.
Vill man deremot på fullkomligt allvar
uppställa tillförlitliga garantier för uppfyllan¬
det af Svenska Folkets iklädda förbindelser
för dess Bank, så inser jag ingen bättre och
annan utväg, än den af mig föreslagne, eller
att Svenska Folket upplåter åt Kongl. Svea
JIof-Rätt, att vid vägrad inlösen af Bankens
Sedlar lemna Sedel-innehafvaren immission i
Statens allmänna tillhörigbeter. Banken eger
sin grundfond innestående hos Staten, och
det vill derföre vara ej mindre billigt än rätt¬
vist, alt Staten, vid Bankens obestånd, utan
förevändning bispringer sin Creditor. Är det
äfven Rikets Ständers allvarliga vilja alt, så¬
som Grundlagen bjuder, vårda deras Bank,
misskänna de icke helgden af den garantie
och löftes-förbindelse de derför ingått, så
3oo
Den 23 December.
synes någon betänklighet icke heller böra upp¬
stå vid det Lag-stadgande, att Kongl, Ilof-
Rätten kan för Bankens skuld- förbindelser
lemna nöjaktig säkerhet i Statens allmänna
egendom.
Contracls-Prosten Pettersson: Jag har i
Utskottet varit af deras tanka, som ansett 2 §,
sådan den nu blifvit redigerad, nödvändig; och
jag kan så mycket mindre ändra min öfver¬
tygelse, som jag af det nu anförda icke
kunnat finna, att juridiska garantier äro i
strid med de moraliska, eller att de sednare
göra de förra alldeles umbärliga. Der det
är möjligt att fullt betrygga så väl genom
Lagbud, som moral-princip, der torde enderas
uteslutande åstadkomma en brist, en osäker¬
het, som alltid skall medföra tvekan om det
beslutade verkets bestånd. Jag ser således i
den nu discuterade paragrafen en omhägnad
mer för realisationen och penningeverkets re¬
da. Ända ifrån min barndom har jag hört,
att vid förbindelsers ingående och verkstäl¬
lande blott en enda Lag gäller, nemligen den
korta regeln: ”Gör hvar man rätt;’’ och denna
måste ofelbart gälla så väl för det Allmänna, som
enskilde emellan. Det är tänkbart att en mal¬
versation hos Bankens Tjenstemän kan för¬
anleda den oreda, som §:n omnämner; och
just för detta och hvarje dermed beslågtadt
fall är den juridiska garantien nödvändig.
Det kan historiskt bevisas, att penninge-ore-
dan i vårt Fädernesland till en stor del här¬
rört deraf, alt den strängt juridiska Lag-be¬
stämmelsen saknats. Den som vill förvirra