Protocoll,
hållna
ho*
H ö g v ö r cl i g a
Preste-S tåndet,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
År 1823.
fjerde Bandet.
STOCKHOLM,
tryckte hos Olof Grahn, iSa5k
Tisdagen den i Julli
Plenum kl. 9 f. m.’
'V
§. 1.
Justerades Ståndets Protocoll för sista Plenidagi
§. 21
Igenom nu inkomna ProtocolIs-Utdrag un¬
derrättades Ståndet derom att Välloflige Boroare-
Ståndet
Bifallit Stats- och Banco-Utskottens Utlå-l
tande N:o 227 Litt. C. Lag- och Ekonomi-Ut¬
skottens N;o 91 , samt Ekönemi-Utskottets Nsris
104, 106, 107 och 115.
Lagt till Handlingarna Lag-Utskottets för¬
nyade Utlåtanden N:ris 98, gg, 100 och re
samt Ekonomi-Utskottets Njris 116 och nä.
Återremitterat Lag- och Ekonomi-Utskot¬
tens under N;o ga samt Ekonomi-Utskottets un¬
der N:o 101 afgifne Betänkanden.
Remitterat till Lag-Utskottet Kongl. Majit»
Nådiga Proposition af den 9 sistledne Maj an-
I
Ven i Jilin4
glenda förklaring öfver 25 Cap. 5 § Rättegångs-
Balken och 3 Cap- 4 §. Missgernings Balken.
Med förkastande af Lag-Uiskottets Utlåtan.
de Nio 97 °ch bifall till den väckta Motionen
beslutit 1:0 ali Öfre och Nedre Borg-Rätterne
böra upphäfva», samt de nu dit hörande mål hä¬
danefter af de ordinarie Domstolarna upptagasj
och 2:0 att Riks-Marskalks-Embetets befattning
med Skuldfordringsmål, bor upphöra, sådana
skuldfordringsmål hvilka detta Embete hittills
upptagit, hädanefter hos Öfver-Ståihållare-Em—
betet anmälas och pröfvas.
§• 3.
Af upplästa Protocolls-Utdrag inhemtades
att Hedervärda Bonde-Ståndet
Lagt till handlingarna Lag-Utskottets under
Nlris 98, 99 och 100 afgifne förnyade Utlåtan¬
den, samt
Förkastat Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets under Nio 116 meddelade ytterligare
Utlåtande.
§• 4*
Föredrogos och lades på bordet följande ifrån
Utskotten inkomne Memorial och Betänkandenj
hemligen:
Constitutions Utskottets Memoria! Nio 30,
innefattande förslag till jerokad ny Eedaction af 37
§, Regeringsformen,' N:o 31,' med hemställning om
Den I JuUL.
I
en underdånig anmälan, i afseende på innehållet
af 8 Morn. 4 §. Tryckfrihets-Förordningen, No
32, rörande en af Grefve C, H. Posse uppgifven
anledning lill anmärkning mot Hang Excellence
Herr Siats-Ministern för utrikes ärenderna.
Stats- Banco- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens Betänkande
Nio 262, i anledning af väckt motion om
Eånebiträde af allmänna medel till befordrande
af Arbetshus-inrättningar.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottens Utlåtande
N‘.o «6j, i fråga om ett Post-Contoirs in¬
rättande vid Wrigstads Gästgifvaregård.
Bevillning» Utskottets förnyade Utlåtande
N:o 16, rörande Afkorrtnings-Längderna*
öfver Krono-utskylderna ingifvande lill Härad»-
Balterna.
Anställdes behörigt val af Preste-Siå ndets 15
Ledamöter uti den Nämnd, sorn, till följe af Re¬
geringsformens 103 § äger att genom omröst¬
ning sig utlåta angående högsta Domstolens I e-
darnöter, hvarvid nedanskrifne erhöllo de fleste
Rösterna, nemligen:
Biskopen m. ro. Doct. fallenberg.
Biskopen ra m; Doct, af Wingård.
T) en I Julii,
Biskopen m. m. Doct. Almqvist.
Professorn Doct. Lundblad.
Contr. Prosten Anjou.
Contr. Prosten m. m. Doct. Stenhammar.
Professorn Doct. Thyselius.
Professor Froberg.
Contr. Prosten Doct. Svedelius.
Professor Agardh.
Contr. Prosten Doct. Palm, Bärnt
Prosten Doct. Fornander.
Hvarjemte till Suppleanter blefvo utsedde;
Professorn Doct. Knös, samt
Domprosten m. m. Doct. Wijkman.
Hvilka fördenskull igenom Protocolls-Ut-
drag skulle till nämnde befattning legitimeras.
$. 6.
Efter föredragning af Constitutions-Utskot2
tets uti Memorial N:o 33 gjorda hemställan, att
för Utskottets Disposition , ett ytterligare Vakt-
mästare-träctamente måtte beviljas och anslås
från och med deu 1 sist). Februarii till och med
Junli månads slut; blef detsamma af Preste-Stån-?
det bifallet.
§■ 7*
Föredrogs å nyo och upplästes nedanståen¬
de ifrån Preste-Ståndet3 Ecclesiaatigue Lag-Ut-i
Ven t Juliet
I
skott under N:o It afgifna Betänkande 6m den
af Contr. Prosten Forssander väckta motion ani
gående Pedagogiska Examen vid de lägre Läro:*
[Verken:
Contr. Prosten Forssander har uti en hos
Högv. Ståndet den 12 sisth Februarii väckt mo¬
tion, som den 15 samma månad blifvit till Högv.
Ståndets Ecclesiastik Lag-Utskotfremitterad, yrkat,
att, då Kongl, Förordningen af den 15 Mars
1803 föreskrifver, det Studerande, som uti ve¬
derbörlig facultet icke afgifvit prof på framsteg
i de Elementariske vetenskaper, hvilka för en
Informator äro nödige, icke få, vid förlust af si¬
re privilegier, »ig med enskild undervisning be¬
fatta, Förrän de kunna förete betyg från Läraren
i Pedagogik och Didactik, gemensamt med Pro¬
fessorerna i Språkvetenskapen, om uti offentligt
förhör ådagalagd skicklighet, borde äfven, enligt
Prosten Forssander tanka, enär barns privata
handledning och första bildning inom kunskaper¬
nas område, vanligen anförtros åt den vid Gym-
nasier eller Elementära Läro-Verken studerande
ungdom, bland hvilka en stor del saknar den
stadga och de kunskaper som erfordras för att
kunna vara nyttige Informatorer och lägga eri
god grund för sina DiscipJars studier, hvartill
kommer, att Föräldrarne sjelfve ofta äro främ¬
mande i de kunskaper, hvaruti barnen skola in**
öfvas och således ej kunna dömma om den pri¬
vate Lärarens kunskapsförmåga att uppfylla sin
förbindelse, eller att de måste helt och hållet
anförtro åt hans vård och handledning sina barn,
då de på längre afstånd och längre tid skela af
i
s
Den i Julli.
sandas till ett publikt LäroVerk, der de, skiljde
fran Föåäldrars omvårdnad, kunna genom en o^
duglig Informators oforståndiga behandlingssätt
mer skadas än gagnas så väl lill deras morali-ka
som intellectuella bildning, vid sådant förhållan¬
de, i analogi med den för Academiska Studeran¬
de ofvanåberopade Kongl Författning, en dylik
äfven utfärdas, sorn förbjöd ynglingar vid Gym¬
nasier och de lägre LäroVerken , att befatta sig
med privat undervisning, om de icke af Rector
och det Collegium, hvarunder de, enligt J82Q
§rs Schol-Ordning lyda, blifvit genom betyg om
Stadga, skicklighet och erforderliga kunskaper för
den Condition, de skola antaga, legitimerade.
Detta, med hvad mera af Prosten Forssan¬
der blifvit i ämnet anfördt , samt i anledning
deraf inom Högv. Ståndet yttradt, har Utskottet
i öfvervägande tagit, och finner, lika med de
Herrar Ledamöter af Högv. Ståndet, som vid öf.
verläggningen den 12 och 15 sisth Februarii si¬
na tankar deröfver framställdt, att då den anbe¬
fallda Pedagogiska Examen vid Academierna,
sedan längre tid tillbaka, in praxi upphön, så¬
som befunnen olämplig och onyttig, synes det
så mycket otjenligare att förskrifva en slik ord¬
ning vid Gymnasier och Scholor, der y 1 glingens
anseende än mera beror af sina Lärare, och
utom deras- recormnendation sålunda ej på egen
hand lärer kunna antagas till enskild Informa¬
tor. Då dessutom under de beständiga Examina,
som vid dessa LäroVerk anställas, icke blott spe¬
ciella videtur tilldelas de Studerande, utan äfven
derå serskildta förteckningar hållas, kan hvar och
Den I Julii♦
9
en, sorn behöfver privat Lärare vid sina barns
undervisning, lätteligen finna, huruvida ynglin¬
gen är till ett sådant förtroende skicklig , helst
dessa offentliga Examina, som ynglingarne hvar.
je är undergå, kunna anses meta pålitliga än den
yrkade enskilde Pedagogiska pröfningen.
På dessa skäl tror Utskottet, att, det hädan;
efter, sorn hittills, ej bör förmenas Föräldrar, att
välja till Handledare för sina barn ynglingar,
hvilka ej undergått en sådan Examen, som den
Herr Prosten Forsander föreslagit, i synnerhet
som ingen hör förmodas underlåta att söka kän¬
nedom om dens både kunskaper och öfriga skick*
lighet, åt hvilken han vill uppdraga ett så vig¬
tig! förtroende, och anser sig sålunda Utskottet
ej böra tillstyrka antagandet af Herr Contr. Pro¬
sten Forssanders ifrågavarande förslag till infö¬
rande af Pedagogiska Examina vid de lägre Läro-
Verken; hvilket allt likväl underställe* det Högv,
Ståndets egen upplysta pröfning.”
Prosten Forssander begärde ordet och upp¬
läste följande anförande:
Då Högv Ecclesiastik Lag - Utskottet be¬
hagat i dess uppgifna Betänkande öfver min den
1» sisth Februarii väckta motion, anse densam¬
ma ej kunna bifallas, emedan en hvar som ön¬
skar få en till sina barns privata undervisning
skicklig Informator, kan af de Exarriens-Catalo-
ger , som (820 års Schöl-Ordning föreskrifver,
inhemta huruvida den vid Scholan eller Gymna¬
sium studerande yngling äger de kunskaper som
af honom erfordras, för att med nytta kunna un-
JO
t)en i Juli i
dervisaj sina Disciplar, och det dessutom ar att
förmoda., att ingen studerande yngling antages
till enskild Informator utan sine Lärares recom-
mendation, hvartill kommer att genom antagan¬
det af en sådan stadga, sorn i motionen är före¬
slagen, nemligen att en i Scholan eller på Gym¬
nasium studerande yngling , ,ej borde få befatta
sig med barns privata undervisning, innan han
dertill vore legtimerad af Rector eller det Col-
legio hvarunder han lyder, skulle enligt Högv.
Utskottets tanka, inskränka den fri- och rättighet
en Får bör äga, att till Informator för sina barn
antaga den yngling han dertill finner tjenlig och
sorn har sin Lärares goda vittnesbörd, hvadan
också Högv. Utskottet ansett, att upplifvandet af
.Kongl. Författningen af den 15 Mars i8o5, om
Examen i Pedagogik och Didactik ej skulle med¬
föra någon nytta , heldst den såsom olämpelig är
redan in praxi vid Academierne upphäfven.
Ehuru jag ej yrkar någon återremiss af det¬
ta betänkande; anhåller jag vördsammast få an¬
föra , det jag ej hade mig bekant, att nämnde
Höga Författning var vid Academierne, som
orden lyda, in praxi afskaffad, och då jag med
fullt förtroende till den i ungdomens undervis¬
ning, förvärfvade erfarenhet, hvilken de Herrar
Academise- och Gymnasi-Lärare, som sig öfver
denna motion yttrat, framför ni ig äga, ej anser
mig böra yrka hvad af desse värde Herrar Le¬
damöter i förevarande ämne icke gillas; får jag
endast hemställa: om icke åberopade Höga För¬
fattning borde i laga lorm upphäfvas , emedan
en lag ej upphört att till sin förbindande kraft
Den I Julli,
Vara gällande , blott för det att den icke efter-
lefves, eller in praxi upphört. Jag kan ej eller
dela de värde Herrar Ledamöters mening, som
ansett en Fars fri- och rättighet blifva derigenom
inskränkt, att en yngling ej tillätes sig med bar¬
nundervisning sysselsätta, innan han bevisat sig
dertill, på sätt föreslagit är, äga erforderlig skicka
lighet, ty häraf följer ej att en Far vore hindrad
från att antaga hvem han ville och trodde va¬
ra tjenlig till sina barns handledare, men endast
att den studerande ynglingen ej fick rättighet å_
taga sig barns undervisning eller dertill af sine
Lärare blifva föreslagen, innan han genom särde¬
les flit i sina Studier, och en utmärkt Stadga i
sitt förhållande, gjort sig till ett sådant förtroen¬
de förtjent. För öfrigt kan jag ej annat finna,
än att det varit lika så nyttigt, om någon §. i
nya ScholOrdningen hade föreskrifva de skyldig¬
heter och rättigheter, hvilka böra^ tillhöra en för
de yngre Schol-Gossarne, inom den studerande
ungdomen antagen Preceptor, som att en §. i I
Sect. lo Cap. af ScholOrdningen förekommer, rö¬
rande tillsättningen af de så kallade Custodes mö¬
rum och hvadan i sådan egenskap åligger. Ge¬
nom den, förmodligen inom de fleste LäroVer-
ken, antagna method, att en på Gymnasium upp¬
flyttad yngling blifver med Eectors eller sina
Lärares bifall antagen under Läseterminen till
Preceptor för 233 Gossar i någon af de 3 Af-
delningar inom den lägre lärdoms-scholan, vin¬
nes den fördel, att han ända ifrån ungdomen får
bilda sig för de yngres undervisning och hand¬
ledning, får draga nytta af den erkända regeln
docendo discimus samt vänja sig att endast på
12
Den | Juli i.
skicklighet och förtjenst, såsom en Statens Silf¬
van de Tje nsteman, grunda sin förhoppning om
befordran, oeh art de Gossar, som blifvit honom
anförtrodde, hafva i honom en privat Lärare,
som vid alla tillfällen följer dem med sin upp¬
märksamhet, för dem repeterar och förklarar
de läro och öfningsämnen, hvilka af den offen-
telige Läraren blifva i Scholan för dem fram¬
ställde och hvarmed de alltså äro i förväg redan
bekante, för att deraf kunna vid den publika un¬
dervisningen draga desto mer nytta. Det synes
mig alltså billigt att desse ynglingar, sorn genom
ett exemplariskt föthållande, flit och framsteg i
deras studier, svarat mot det förtroende dem blif¬
vit lemnadt, att vara de yngre* Lärare och le¬
dare vid forsta inträdet på kunskapernes bana, ock¬
så böra för denna deras utmärkta skicklighet, i
syn erhet berättigas till uppmuntran och belö¬
ning, dermed ihogkomrnas vid prsemiers eller
fattig-medels utdelning, samt till conditioners an*
tagande bl fva föreslagne framför dem af deras
kamerater, som ännu icke under deras Lärares
Inspection haft någon befattning med barns un— ,
dervisning, eller deruti afgifvit prof på stadga
och skicklighet, hvarom de föreskrifne Examens-
Cataloger icke upplysa, och hvilka, enligt Högv.
Pieste-Ståndets Ecclesiastik Utskotts Betänkande
af den t 6 April t 8 i 8, öfver Kongl Uppfostriwgs-
Comrnittéens underdåniga förslag lill en förbättrad
Schöl-Ordning pag. 65, skulle kunna, utan sak¬
nad Och förlust för JLäroVerktt borttagas.
Prosten Wikblad : Jag tillstyrker så myc¬
ket häldre bifall till Betänkandet, som jag af en
Deri 1 Julii.
»3
lycklig erfarenhet, dels i egenskap af Lärare vid
Linköpings Gymnasium, dels såsom Far för Sö¬
ner, som efter min afflyttning begagna Lärover¬
ket, känner med hvad örn sorgfällighet Lärarne
hafva uppseende öfver och bedömfria Informato¬
rers förhållande med sina Disciplar. Vid hvarje
Termins utgång och pröfningen af Ungdomens
derunder ådagalagde flit och framsteg, vitsordas
äfven särskildt hvarje Informators enskildta be-
mödander, samt det sätt att handleda och under¬
visa. Ett förhållande, som icke lemnar något öfrigt
för Föräldrar att önska i anseende till deras barns
uppfostran, och gifver fullkomlig anledning för
dem sjelfve , att med säkerhet kunna bedömma
Informatorns egenskaper. Och då jag förmodar
en lika uppsikt och pröfning vid alla LäroVerk
inom hvaije Stift, synes all annan Pedagogisk
Examen vara öfverflödig.
Härefter blef uppå framställd proposition för¬
berörde Betänkande af Ståndet bifallet.
§. 8.
Då nu åter föredrogs Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets under N:o 106 afgifne Betän¬
kande i anledning af föreslagen förändring uti Exa¬
mina för inträde i de Civila ErnbeisVerken,anförde
Professoren Doct Lundblad: I hufvudsa-
ken delar jag ful komligen Hög lo fl. Utskottets å-
sigter af de många motioner, sorn blifvit gjorda
rörande Uriiversitt terne och de der päbudna Ci¬
vila Examina, Ehuru Umversitets-Lärares an-
>4
Den I Julii,
»varsfulla kall kunde synas böra befria dem Ifrån
den I sanning ej afundsvärda befattning med ifrå¬
gavarande mindre, vid Universiteternas första in¬
rättning ej afsedda, Examina, och, jag tillägger,
ehuru Universiteterne, deräst de befriades ifrån
dessa å dem i en sednare tid liksom inympade
Examina, mera ostörda och må hända, mera di-
rect skulle fortgå till det dem förelagda, för -ve-
tenskaperne, Staten, Kyrkan och menskligheten
högst vigtiga mål, anser jag dock betänkligt och
vådligt, att utbyta nämnde Examina vid Acade-
mierne emot de af en viss, jag vet ej hvilken
eller hurudan, Examinerings-Comittée till anstäl¬
lande föreslagna förhören.
Deremot kan jag ej instämma i Höglofl. Ut¬
skottets mening , då det tillstyrkt en underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit med anhållan, det
måtte Kongl. Uppfostrings- Comittéen anbefallas,
att inkomma med underdånigt förslag till de Ci¬
vila Examina, öfver hvilket förslag så väl Con.;
sistoria Acadernica som vederbörande Embetsverk,
skulle höras, och sist Riksens Höglofl. Ständer
sitt utlåtande afgifva. ’ Ifrågavarande underdåni¬
ga skrifvelse afstyrker jag så mycket mer, som
jag anser det vara högst problematiskt , huruvida
Kongl. Uppfostrings-Comittéen skulle finnas hu¬
gad att uppgifva förslag, hvilket sannolikt,» såsom
många andra, skulle förfalla, sedan mycket öfver
detsamma till föga båtnad 'blifvit ordadt och
skrifvit,
fc.P ' jr
Slutligen och då Höglofl. Utskottet föreslår
att i den underdåniga skrifvelsen »kulle tillstyrka*}
Den I Jnlii. 1$
det Nådiga föreskifter måtte gifvas vederbörande
Academiske Lärare, att föreläsa öfver och i Exa¬
mina förhöra uti Grundlagen, vågar jag tryggt
försäkra, att denjaa åtgärd är så mycket mer öfverg
flodig, som samme Lärare, så vidt deras åt an*
dra, ej mindre vigtiga, undervisningsämnen eg-
nade tid det medgifver, lika litet hädanefter, som
hittills, lära underlåta, att, äfven opåminte full¬
göra i frågavarande skyldighet. Och då jag yt¬
trar denna öfvertygelse, befarar jag ej, att veder¬
läggas af dem , som i sednare tider (ty det är
endast om dessa jag kan tala) njutit den Acade-
miska undervisningen, och således tagit verklig
kännedom af den Academiska både Undervisnings-
och Examensmethoden. Alla andra åter göra
tvifvelsutan bäst både för sig och andra, då de
afsäga sig domsrättighet i denna fråga. Åtmin¬
stone afstyrker jag i allo den projecterade under¬
dåniga skrifvelsen, såsom den der å ena sidan
onödigsvis skulle besvära Majestätet, och å den
andra innebära en indirect, i sanning oförtjent,
anklagelse emot Lärare, de der icke bevisligen
åsidosatt några dem verkligen åliggande skyldig¬
heter.
Häruti instämde Biskop Almqvist samt
Doetorerne Stenhammar och Thyselius jemte stör¬
re delen af det Mögv. Ståndet.
Professorn Doct. Forsell afstyrkte i synner¬
het den af Utskottet föreslagne underdåniga skrif¬
velsen, äfvensom projectet rörande föreläsningar
och förhör öfver Pikets Grundlagar, hvilka Herr
^octora ansåg vara i sig sjelfva nog t^djjg3> oc^
Ven I Julli,
att deras explication för ungdomen vid Rikets
Läroverk således vore bade öfverflödig och i si¬
na följder möjligen blott skulle leda till advo-
catur.
Biskopen m. m. Doct. af JVingård'. Eme¬
dan man ansett dessa civila Examina, hvilkas
besvärlighet för de Acaderniske Lärarne jag med
Professor Doct. Lundblad medgifver icke fullt
motsvara ändamålet, man ock haft mindre för¬
troende för dem, som anställas i Embetsverken ,
tror jag med Utskottet , det vara lempligt , att
förslå g till ändring , hvaröfver så väl Consistoria-
Academica som Er'nbetsverken hafva att sig ut¬
låta, af den Comittée, som för närvarande har
Uppfostringsmal om hand, afgifves. Huruvida
Kongl. Maj:t utan eller efter Siändernes hörande
behagar sedan derom besluta, beror visserligen af
Dess eget Höga förgodtfinnande. Jag kan ej del.
taga i den mening, att en Nådig befallning om
Grundlagens föreläsning vid Universiteten skall
vara öfverflödig Jag vet, att en Lärare vid Up¬
sala Academi sjelfmant öfver den läser och exa¬
minerar , men hvad der sker kan på annat ställe
eller af annan man underlåtas, och derföre be-
höfves ett åliggande till en förrättning, som i
vårt constitutionella Samhälle är af vigt.
& - ‘ f
Biskopen m. m. Doct. Faxe instämde med
Doctor Lundblad så mycket heldre, som, utom
hvad emot Utskottets förslag redan anfört blif¬
vit , Riksens Ständers hörande öfver ett Exå-
mensförslag förekom Herr Biskopen nog begyn¬
ner-
Den I Julii)
I?
herligt. Herr Biskopen trodde nemligen, att Riker#
Ööglofl. Ständer icke böra sysselsätta sig med re-
glementariska författningar, och förmodade, att
en underdånig begäran derom icke lärer kunna
"Vinna nådigt bifall.
Härefter beslöt Ståndet, uppå framställd pro¬
position, att ifrågavarande Betänkande skulle, i
anledning af hvad nu deremot anfördt blifvit,
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
återremitteras.
§. 9.'
Upplästes vid förnyad föredragning ilo AU^
inanna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betän¬
kande N:o ioö öfver gjorda förslag till upphäf-
Vande eller ändring af vissa stadganden i Kongl.
Maj:ts förnyade Nådiga ScholQrdning af den 16
December 1820, samt till Kongl. Uppfostrings-
Gomittéens upplösning 5 och
2lo Ståndets Ecclesiastique Lag-Utskotts Be«
tänkande N:o io rörande samma ämne; men sorn.
tiden var nog långt framliden, så att den ej med-,
gaf en troligen vidlöftigare discussion af denna
Vigtiga sak, blefvo uppå heres begäran förenämn¬
de Betänkanden åter lagde på bordet,
§. io.
Uppå derom anmäld begäran erhötlo Pro-
legSorerne Doctor Franzén oc h D octor Thyselius
Pr. St, Prot, IV Band. N:o 2.
*8
Den I Julii.
åtta dagars permission den förre ifrån denna/dag;
och den sednare ifrån Tisdagen i nästa vecka i
för att i enskildta angelägenheter till deras hem¬
ort afresa.
Ståndet åtskiljdes.
Justerades Ståndets Protocoll för nästledne
gårdag.
Medelst erhållet Protocolls-Utdrag underrät¬
tades Ståndet, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
gillat Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottens under N;o 55 afgifne Betän¬
kande,
In fidem
J. Janzon.
*
i
Plenum kl. g f. m.
S. 2.
Företeddes och lades på bordet nedannämnde
ifrån StatsUtskottet inkomne Betänkanden; nemligen,
Dén t Juliit
N:o 264, i anledning af väckta motioner
dels om Lois- och Båkafgifternas nedsättning)
dels örn deras användande.
N.o 265, angående tillökning t anslaget] för
Modell-Kammaren och mekaniska Skolan.
N:o 266, om inköp för allmänna medel af
framlidne Professor Acharii efterlemnade Ört-
och Laf-samling.
Nio 267, i anledning af gjorda anmärknin¬
gar vid Utskottets yttrande i fråga om Embets-
och Tjenstemän* behof att innan 70 års ålder
taga afsked med oafkorrtadt åtnjutande af inne-
hafvande Län.
N:o 268, angående tillämpning af forfattnin*
gen om de Embets- och Tjenstemäns rättighet,'
som fyllt 70 års ålder j att, behålla Lönen vid
afskedstagande!.
N:o 269, i anledning af gjorde anmärknin¬
gar vid Utskottets Betänkande angående bidrag af
Staten till Pensions-CassSB-Inrättning för Civile
Lmbets- och Tjenstemän,
N;o 270, i anledning af Kongl. Majus Nå¬
diga Remiss uppå Lands-Ramereraren, Kammarj
Rätts-Rådet Ekelunds ansökning om dess Pen-
sions-Rätt vid afskedstagande.
N:o 271, angående förre Härads-Skrifvareri
J. Santessons Pension.
Den 2 Julii*
N:o 272; i anledning af Kongl. Maj:<ä Nå¬
diga Remiss i fråga om Häradshöfdingars Pen-
sions-rätt.
N:o 273, öfver Kongl. Maj:(s Nådiga Re¬
miss uppå flere Herrar Landshöfdingars under¬
dånigå ansökning om desse Embetsmäns Pensions-
rätt vid afskedstagande; samt
Nfo 274, i anledning af Kongl. Maj;ts Nå¬
diga proposition om pension åt framledne Riks-
Rådet Grefve Liljecrantz’s Dotter, Friherrinnan
Tornerhjelm,
§* 4^
Öppnades och upplästes följande nu ankom-
se Protocoll;
Ar 1823 den 1 Julii sammanträdde den
Nämnd, som äger att dömma huruvida Högsta
Domstolens samtelige Ledamöter gjort sig för-
tjente, att i deras vigtiga kall bibehållas, då öfg
[ver följande proposition röstades:
Den som anser omröstning böra, på det i
303 §. Regeringsformen föreskrifne sätt anställas
till uteslutande af någon bland Högsta Domsto¬
len» Ledamöter, skrifver
Jal
Pen det ej vill, skrifver
Nej,
Dtn 2 Julii,
Vinner Nej blifva samtelige Högste Dom¬
stolens Ledamöter bibehållne; och befunnos, efter
voteringens slut, sedan en Voterings-Sedel blifvit
undantagen och förseglad sarru de öfrige Voterings-;
Sedlarne öppnade, rösterne hafva utfallit sorn
följer:
Ja 31.
Nej 16,
I följd hvaraf den i 103 §. RegeringSsTbr-
men stadgade andra votering företogs, dervid Ju^
stitiasRåden Sylvander, Petersson, Grefve Ström¬
feldt och Friherre Kurck erhöllo största antalet a£
röster emot sig; men som ett lika antal röster
fallit på Justitiae-Råden Grefve Strömfeldt och
Friherre Kurck anställdes, med anledning af 97,
Regeringsformen ny omröstning emellan be-
mälde tvenne Ledamöter, för att utröna hvilken»
dera af dem borde i 3:dje rummet komma under
votering till uteslutande; och befanns efter vo¬
teringens slut Justitiae-Rådet Kurck dervid hafva
fatt de fläste rösterne.
Härefter blefvo Justitise-Raden Sylvander;
Pettersson och Friherre Kurck, hvilka således ,
på sätt förut nämndt är , fått det största antal af
röster emot sig, hvarefter annan , ställde under
förnyad omröstning, enligt följande voterings¬
proposition.
Den som anser Justitiae-Råden Sylvander J
Pettersson eller Friherre Kurck böra från deras
Embeten endtledigas, skrifver
v Ja*
(f» V..
g» Den % Julil,
Den det ej vill skrifver
Ne],
Befinnes mera, än en tredjedel af rösterne
hafva med Nej utfallit anses bemälde Justiti»-
Råd, jemlikt 103 §. Regeringsformen, böra i de¬
ras vigtiga kall bibehållas.
Och befunnes efter voteringarnes slut röster¬
ne sålunda hafva utfallit att Justiti?e-Rådet Syl¬
vander bekommit
Ja _ 20,
Nej ^ 28,
Justilise-Rådet Pettersson?
Ja —— 10»
Nej 37.
Justitia-Rådet Friherre Kurck J
Ja —» 11.
Nej ,-,36.
I följd hvaraf Nämnden ansåg Högsta Dom»
stolens samtelige Ledamöter böra vid deras Em¬
beten bibehållas, Ut supra,
Carl Stellan Mörner. M. IVallenberg.
'ji, F. Lundgren. Johan Olsson Longberg,
JLades till Handligarna.
Den t Julii.
§. 5.
Då Stats-Utskottets den 27 i nästledne må¬
nad under N:o 238 afgifna Betänkande i anled¬
ning af Kongl. Majus Nådiga Proposition örn
StatsVerkets tillstånd och behof under Riks-Sta¬
tens Forsta Hufvud-Titel ; nu i nyo föredrogs
och pundvis till öfverläggning framställdes, yttra¬
de Professor Fröberg i afseende på 4:de puncten
rörande utfordring för Kongl. Hofstallet, att hvad
Utskottet härutinnan framställt desto heldre bör
bifallas, sorn en väsentlig förmån genom den nya
regleringen vinnes för de Räntegifvare, som hit¬
tills varit underkastade det svåra onus att in na¬
tura hitföra hö och halm ; anseende Herr Pro¬
fessorn att den i calculen upptagne bristen 2000
R:dr v som egenteligen härrör från Sundbyholms
och Wendtholms kungsängars arrenden, skall kun¬
na betydligen nedsättas genom de ingående för—
sellönerna; och om brist skulle befinnas det eria
äret, skall deremot ett annat besparing troligen
uppkomma genom de föränderliga prisen på strå¬
foder. Hvarförutan en stor vinst blir att påräk¬
na då, i händelse Magazins-Directionen upphör,
hafran i stället att som hittills skett, till ganska
högt pris tagas af denna inrättning, upphandlas
på allmän auction.
Professorn Doct. Thyselius erinrade att den,?
• na för inrättningen lucrativa men för Staten men^
liga handel ändock enligt Utskottets förslag kom¬
mer att upphöra ehvad Magazins-Direction fort¬
far med sina operationer eller icke.
•i
Den 2
Härefter blef Stats - Utskottets förevarande
Betänkande, så val i denna som alla öfriga pun-
cter rörande Riks-Statens Första Hufvud-Titel af
Ståndet bifallet,
Prosten Doct. Stenhammar yttrade härvid*
Jag har till alla nu ventilerade puncter re¬
dan lemnat mitt fullkomliga bifall. Det har lik¬
väl skett, under en supposition, den jag såsom
förbehåll nödgas anmäla af ingen annan orsak é,n
derföre, att det ökade anslaget för Kongl. Hof-
hållningen skall, såsom jag nu erfår, ensamt och
afskiljdt från dö Öfriga anslagen med skyndsam¬
het föredragas och afgöras. Min supposition har
varit, att kevillningen skulle oaktadt tillökningen
för Kongl, Majtt, med ett å de skattdragandes be¬
lägenhet billigt afseende, kunna nedsättas, det
enda fall undantaget, att en större Amertisse-
ments-fand kunde anordnas, hvilket jag gerna
ville icke blott medgifva, utan tillstyrka. Men
skulle af någon oförmodad händelse (från 109
af Regeringsformen) förre bevillningen komma att
i sin fulla kraft och tillämpning förblifva gällan¬
de, då anser jag för min del bifallet ingalunda
gifvet, utan hade åtminstone varsamheten för-
drat, att dröja dermed.
§. 6,
Sedan Stats-Utskoltets i förestående §. om¬
nämnde Betänkande N:o 238 , hvilket äfven in¬
nefattar anslag till utfodring för Kongl. Hofstal¬
let, blifvit af Ståndet bifallet; beslöt Ståndet, vid
förnyad föredragning af Allmänna Besvärs- och
J)en 2 Juliu
Ekonomi-Utskottets under N'o Ii5 afgifne och
på bordet hvilande förnyade Utlåtande, angåen¬
de skylgigheten att in natura lefverera hö och
halm till Kongl, Hofstallet i Stockholm, att den
Jiärom gjorda motion bör förfalla; hvadan sistbe-
iqrde Utlåtande endast kommer att läggas till
Handlingarna.
§- 7-
Föredrogs å nyo Bevillnings-Utskottets un¬
der N:o 13 afgifne Utlåtande, rörande de emot
de föreslagne grunderna för den blifvande Be-
yillninggn gjorde anmärkningar.
”Beträffande först Utskottets förslag det en
”personel afgift borde erläggas af hvarje inora
”Sverige i Mantalslängd skattskrifven person, u-
”tan afseende på stånd eller förmögenhet, olika
”för Mans- och olika för Qvinspersoner, men
”lika för personer af samma kön, att årligen ut-
”gå från och med fyllda 17 till och med fyllda
”60 års ålder, då den upphör för alla dem, sorn
”icke af egendom, tjenst eller rörelse äga en in-
”komst af 50 R:dr, eller som icke efter atdra
”Artikeln utgöra Bevillning af lön, egendom el¬
ller rörelse;” anförde Domprosten Doct.La/ner)
Inom Högloft. Bevillnings - Utskottet in¬
tygades det allmänt, hvad som också lärer instämi
ma med allmänna erfarenheten, att nemligen
”hos vår nu uppväxande ungdom af begge könen,
”sällan före 17 års ålder, finnas nödige krafter,
”och än mera sällan nödig ihärdighet och vana
”för eeh vid sådana arbeten., som fordra en stort©
26
Ven 2 Julii.
”kroppsansträgning;” äfvensom det, med åbero¬
pande af erfarenheten, lika allmänt styrktes: ”att
”arbetsförmågan, hos begge konen, gemenligen
”vid 60 års ålder så aftaget, att få derefter vid
”tyngre arbeten kunna uthärda.” Och med an¬
ledning häraf ville också de 5:ne första Stånden
inom Bevillnings- Utskottet inskränka det ifråga¬
varande undantaget uti personala Bevillningen
eller Capitationen, allenast till ungdom och ål-
derstegna allenast af allmogen på landet, samt
arbetsfolk jemte de fattigaste handtverkare uti
Städerna ; men Hederv. Bonde-Ståndets Ledamö¬
ter inom Utskottet, vägrade enhälligt antagandet
af delta förslag, såsom föga verkande till lindring
uti personela Bevillningen för Allmogen, och yr.
kade i stället lika enstämmigt : att enligt deras
förutgjorda påstående, personela Bevillningen
måtte utgå i progressivt förhållande, på sätt som
Bevillnings-Stadgan af 1810 föreskrifver; hvar¬
efter Utskottet ansåg skäligt att låta förblifva vid
hvad nu vördsamt blifvit föreslaget.
Prosten Doct. /Urnqvist: Jag kan för min
del icke gilla den förändring i förra Bevillning».
Stadgan, som Höglofl. Utskottet föreslagit i afseen¬
de på aldren, då de unge böra skattskrifvas till
erläggande af Capitations-afgift, och de gamla
derifrån befrias. Jag frugtar, att en betydlig
minskning derigenom uppkommer i Bevillnings-
afgiften efter första Artikeln. Ty ehuru jag hört
att Höglofl. Bevillnings-Utskottet ej velat anta¬
ga såsom vigtig den calcule jag uppgjorde , då Ut¬
skottets förslag var förra gången under ventila¬
tion • kan jag dock icke erkänna , au jag miss-
Ven 3 Julii,
27
räknat mig mycket, så vida de Tabeller, som
Riksgälds-Contoiret låtit utfärda, äro pålitelige;
ty de upptaga Gossar emellan 15 och 18 år till
57,104, och Flickor under samma ålder till 59,605 ;
äfvensom Tabell Comissionens tryckta berättelse
om folkmängden upptager ett antal af 85,410
personer emellan 60 och 65 år; så att genom
den föreslagne förändringen en brist måste upp¬
komma af minst 70 och kanske 80,000 R:dr,
hvilka jag häldre önskar må användas till bere¬
dande af utväg att kunna umbära hela den 4:de
Artikeln om afgift för öfverflöd, emedan den
förekommer mig mest olämpelig och är i synner¬
het för MedelClassen högst obillig, Dessutom
är allmänheten från långliga tider van dervid att
ynglingen skattskrifves vid l 5 års ålder och att
den åldrige står qvar till 63 år. Skulle någon be_
finnas antingen bland de förre svag och klen till
växten eller bland de senare bräcklig och skröp¬
lig ; så vitsordas sådant af vid mantalskrifningen
närvarande Sexmän tillika roed Pastor; och det¬
ta vitsord bereder vanligen försköning, der den
verkeligen behöfvesj men att i allmänhet upp¬
skjuta skaltskrifningen till fyllda 17 år, det an¬
ser jag vara en förändring, som af nödvändighe¬
ten icke påkallas, och hemställer fördenskull, om
icke Högv. Ståndet, med ogillande af Utskottets
förslag örn Capitations-afgiftens erläggande endast
från fyllda 17 till fyllda 60 ar, skulle täckas be¬
sluta bibehållandet af hvad förra Bevillnings-
Stadgan föreskrifver, att nemligen half capitations¬
afgift erlägges från 15 till 18 år, och derefter
med fullt helopp utgår till fyllda 63 år»
I
25
Den 2 Julii.
Härmed förenade sig Biskopen m. m. Doct.
Faxe Prostarne Doct. Palm och Elfsberg samt
Professoren m. m. Bexell.
Domprosten m. in. Doct, Wijkman förklara¬
de det han instämde med Doct. Almqvist desto
heldre, som han, då Utskottets första betänkande
i detta ämne förevar, med honom delade ena¬
handa mening ; och ansåg Herr Domprosten slag-
tet icke vara så debiliter^dt att någon orsak der¬
ifrån skulle kunna hermas till den föreslagna för¬
ändringen, hvilken Herr Domprosten afstyrkte.
Prosten Anjou instämde med Doct. Almqvist,'
med tillägg att oreda skulle uppkomma vid de¬
biteringen, genom antagande af Utskottets förslag
enär Mantalsskrifningen sker vid 15 års ålder
och Capitation skulle börja efter fyllda 17 år.
Prosten Wikblad: Om någon nedsättning
uti Bevillningen möjligen kan äga rum, som så
högt önskas och af allmänna förlägenheten påkal¬
las, anser jag för min del att densamma först och
främst vid Capitation hör påtänkas, innan man
vill frikalla öfverflödet från afgifter. Det är här¬
igenom en lindring för de fattige och den arbe¬
tande classen beredes, hvilka häraf verkeligen
varit tryckte. Då likväl Utskottet icke trott sig
kunna nedsätta denna afgift i allmänhet, har det
då arbetsförmågan billigtvis för de nämnde clas-
sernas afgift blifvit laggd till grund, ansett »ig
icke böra frångå sina förut i detta ämne fattade
åsigter, helst arbetsförmågan hos nu varande ge¬
neration i allmänhet ej är utvecklad för det fyll*
da I7ide3jäfyen sora dea vanligen^ bär aftagit,
Den 2 Gullit
29
Om ej upphört, vid fyllda 6o ar* Jag påstår
visst icke, att slägtet nu mer än för io ä 12 år
sedan är försvagadt, men jag är i den öfvertygel-
aen , att Capitationsafgiften , sådan den första gån¬
gen infördes, innebar redan då en orättvisa erne.'
dan den ålades vid allt för tidig ålder. Det skäl
som häremot anföres af minskning i Statens in¬
komster, bör ej synnerligen komma i beräkning,
i thy hela förlusten enligt de calculer Utskottet
sig förskaffat icke uppgår till mer än 28 å 30,000
R:dr om året; ty man bör påminna sig den ge«-
fyllnad, som erhålles derigenom , att ifrån fyllda
17 år utgöres och utgår denna af hvarje man¬
talsskrifven person inom hvaje kön lika. Ingen
oreda vid mantalsskrifningarne och debitering lä¬
rer häraf kunna uppstå, ty Mantals- och Capita-
tionsafgifterna hafva hittills haft och få hädanef¬
ter sina serskildta Columner. Tvärtom skall de-^
biteringen hädanefter blifva mycket enklare, om
Bevillnings-Utskottets förslag blifver bifallet, eå
val i detta som andra delar.
Härutinnan instämde Prosten Östberg.
Prosten Doctor Almqvist'.
Med Prosten Anjou förenar jag mig deruti J
att uppskofvet med ungdomens skattskrifning till
fyllda 17 år är så mycket mer olämpeligt sorn.
mantalspengarne miste debiteras vid 15 år, och
brist i annan fall skulle uppkomma i beräkningen
af denna Statens ordinarie inkomst, hvilken Rik¬
sens Ständer dessutom redan bifallit att ingå och
erläggas på sätt at ålder vanligt varit, och Stats-
Utskottet föreslagit i sitt Betänkande om In~.
komst-regleriDgen.
30
Den 1 Julli.
Beträffande Prosten JFihblads yttrande * att
arbets-classen icke liar någon förmon deraf , om
Öfverflöds-afgiften försvinner, får jag erinra, att
en verkelig lindring dymedelst äfven beredes den
fattige arbetaren, ty han slipper då afgiften så
väl för Tobak, som för bruket af mindre Siden-
perSedlar.
Prosten Doct. Stenhammar: Till hvad Pro¬
sten Anjou och Doct, Almqvist redan sagt, vil*
le jag tillägga den anmärkning, att hvad som
hos en ijtårig yngling någon gång fattas i styr¬
ka, det ersättes ofta genom lif och rörlighet.
Dessutom är icke troligt,, att blott för en så rin*c
ga afgift, som den för året projectetade, en klen*
växt, men eljest qvick och beskedlig gosse skul-
le sakna tjenst då capitations-betalningen egent¬
ligen träffar husbonden och ingalunda honom»
Jag tillstyrker således, det må Högv. Ståndet för¬
blifva vid sitt i detta ämne redan tillförne vid»
tagna beslut.
Professorn Doct. Forssell: Ehuru jag icke
kan godkänna de skäl, som till stöd för den fö»
reslagna ändringen i Capitations-afgiftens utgö¬
rande hämtas af ungdomens svagare växt och ett
allmännare upphörande af arbetsförmågan vid 60
års ålder, får jag dock tillstyrka , att Betänkan¬
det i denna del må bifallas, emedan jag anser
det billigt, att åtminstone på något sätt lindra
den arbetande hopens bördor, och i denna om¬
ständighet gå det Hederv. Bonde-Ståndets önsk¬
ning till mötes. BevillningsFörordningen af år
I810 vav onekligen i sina grunder den rättvisan
Den 2 Jnlii.
5i
ste och billigaste, men hen befanns snart i verk¬
ställigheten icke lemna den påräknade inkomsten,
emedan bade TaxeringsComittéerna och de skatt¬
dragande gemensamt sträfvåde, att utan afseende
pl sin förbindelse och Statens behof, oupphörligt
nedsätta afgifterna. Vid 1812 års Riksdag an¬
togs derföre Capitations-afgiften, hvarigenom nä¬
ra hälften af hela Bevillningen flyttades för de
förmögnare och kastades på menigheten. Mycket
har blifvit sagt, både då och sedermera, om obil¬
ligheten af denna afgift, men den fortfar dock
ännu , endast af den orsak, att man ej känner ,
eller vill antaga, något annat sätt till ett säkert
ärnående af Bevillnings-Summan. Den lindring
deruti för den arbetande hopen, sorn nu föreslås,
är väl ringa, men dock bättre än ingen j och jag
får således tillstyrka dess antagande.
Biskopen m. m. Doct. Almqvist anförde, att
han var förekommen af Prosten Wikblad och
Doct. Forssell, och tilläde att han ansåg befriel¬
sen från erläggande af Capitations-afgift för Barn-
husBarn vara en ganska stor orsak hvarföre så-
dane barn emottagas till uppfostran och vård med
så mycken beredvillighet, synnerligen af allmo¬
gen i de Norra orterna. Vidare yttrade Herr
Biskopen: Om minskning "kommer att äga rum,
vore önskligt att den skedde på ett sätt, att all¬
mänheten och i synnerhet allmogen derpå måtts
förstå sätta tillbörligt värde : och sådant sker visst
om Capitations-afgiften nedsättes såsom föieslaget
är; då deremot allmogen med mycket skäl skulle
kunna anse en nedsättning i öfverflöda-afgifterna
3a Ven 2 Julit,
mera favorisera Ståndspersonerna än de» arbe-*-
tände mängdeil.
Prosten J. Wijkman upplyste att det i syn-*
nerliet varit konsideration för den arbetande clas¬
sen, som föranledt Utskottets förslag i denna punct;
samt tilläde alt i hans hemort ungdom vid 15
års ålder har svårt att erhåHa tjenst.
Prefessoren Doct. Thyselius instämde i huf-
vudsaken med Prostarne Doct. Almqvist och
Anjou, och syntes honom icke vara väl beräk-
ftadt ätt ungdomen befrias ifrån Capitations-af-
giften till fyllda 17 ar, och sedermera taxeras lika
högt med mogna män, hvilket Herr Professorn
ansåg både obilligt och ledande till mehn föt
Staten. Enär allmogen, så vidt ske kan, söker
bevara sina Söner från den ringare mantalsafgif-
ten, skall bemödandet blifva ännu större att söka
skydda dem för den högre Capitationen.
Domprosten ro. m. Doct. Wijkman erinrade
om den orimligheten , att då en Flicka kan gifta
sig vid 15 års ålder, skulle hon dock vara fri
från Capitations-afgift enligt Utskottets förslag
till fyllda 17 år.
Häruti instämde Prosten Hagberg, och fann
det vara så mycket billigare, att en hustru äfven
för dessa yngre år betalar Capitations-afgift, enär
hon såsom gift måste kunna anses vara arbetsför*
Profess, Doct. Kölmark instämde med Docto-
rerne
JOen 2 Julii.
ferne Älmqvist och Stenhammar, samt ansåg att
om, såsom yttradt blifvit, slägtet är försvagadt,
måtte denna debilitering åtminstone vara local,
emedan den alldeles icke förmärkes hos ynglin¬
garna i Wermlands Bergslag , hvilkas oförsvaga¬
de krafter Herr Doctorn icke ville tillstyrka nå;
gon att försöka.
Brosten Hasselrot; Då Höglofl. Bevillnings¬
utskottets Betänkande i Högv. Ståndet föredrogs,
yttrade jag önskan ej allenast örn en förändrad
och rättvisare Bevillningsgrund, utan ock om qn
skälig nedsättning af Capitations-afgiften, till för¬
mon för den ringare och fattigare classen, samt
om upphäfvande af Öfverflöds-afgiften, såsom,
lätt att eludera, ojemnt fryckände och i synner¬
het för medellöse Ståndspersoner på landet allt
för mycket betungande. Deremot fann j^g grun¬
dad och billig den af Hög^fl. Utskottet föreslag-
ne inskränkning af Capitations- afgiftens utgörande
inom i81*le och 60:de året. __ Då jag nu finner
att Högloft. Utskottet trott sig sakna anledning
att på min önskan i de nne förstnämnde puncter-
ne göra afseende; och Högv. Siandet synes vara
af samma tanka, får jag i dessa 2ine puncfer mig
till Protocollet reservera. Hvad åter angår Ga-
pitations-afgiftens inskränkning finner jag denna
vara af Höglofl. Utskottet bibehållen, och då fle¬
re af Högv. Ståndets värde Ledamöter redan der¬
till yttrat bifall, önskar jag, att denna tanka må
inom Högv. Ståndet biifvtr öfvervägande; äfven¬
som jag önskar och har anledning hoppas, att den
Pr, St, Prot, lP. Band. No 3,
34
Den 2 Julii
af Högloft. Utskottet bibehållne Öfverflöds-afgif*
ten varder af Högv. Ståndet förkastad. Slutligen
och hvad den så kallade Fyllnads-afgiften be¬
träffar, önskar jag, att vid denna en lämplig pro¬
gression må iakttagas, sorn af Högloft. Utskottet,
vid uppgörandet af det reglementariska, kan be¬
stämmas.
Prosten Grevillius instämde med Biskop Alm¬
qvist och Professor Forssell så mycket heldre,
som det ofta är ett villkor för ynglingar att er¬
hålla tjenst, att de till en viss mera arbetsför
ålder äro frie frän Capitationsafgift. Hvad an¬
gick den yttrade farhogan för deras möjliga un-
dandöljande vid denna Taxering ansåg Herr Pro¬
sten att någon sådan svårligen kan äga rum med
de nu föreskrifna controller.
Biskopen m. m. Doct. Ahnqvist ansåg det
icke höra til! sakernas vanliga gång, att fattigt
folk af qvinnokönet gifter sig vid 15 års ålder;
och yttrade Herr Biskopen att det gjorda inka¬
stet således ej lärer vara af särdeles vigt.
Prosten Wikblad; Såsom motsatts till det
Domprosten Wijkman och Prosten Hagberg an¬
fört, att nemligen händelser skulle kunna inträffa,
att gifta hustrur kunde finnas, som ej erlade Ca.
pitations-afgift, får jag erirtra, att samma lag,
som tillåter qvinnan äktenskap vid fyllda 15
ar, förbjuder Mannens förrän vid fyllda 18,
Mannen är således icke ansedd manbar förrän vid
denna ålder, och får icke förut ingå i krigstjenst
åtminstone icke såsom Ryttare, Dragon eller Sol¬
dat* I anseende till Professor Kölmarks yttran-
Den 4 Julii.
35
de får jag anmärka, att armstyrkan aldrig utgjort
någon Hevillningsprincip , och att troligen icke
hädanefter några försök 1 denna väg skola an¬
ses såsom förberedande anstallter vid Skattskrif—
ningama.
Prosten Linderot; Jag erkänner mig hafva
Varit bland de tå, görn väl medgifyit Capitations-
afgiftens nödvändighet, men ock ansett tfa va¬
rande fördelning origtig emedan den träffar lika
den bemedlade och fattige. Jag har ock delat
deras mening, som vela att denna afgift börjas
först med lytde året. Lyckligtvis är öfvertygel-
Sen om det rätta häruti oberoende af annan bå¬
de yttre och inre inflytelse än af erfarenheten,
som synes 1 denna del hafva ledt hvarje tJtskotts
Ledamots omdöme, åtminstone har ej ungdomen
i min ort vid l 5:de året den arbetsförmåga, att
den tål någon beskattning} äfven hafva de som
trott, att när den fattigare och arbetande classen
Utan andras skada kan lindras, bör sådant ske,
med fägnad begagnat detta tillfälle att häfva den
börda spm i Capitationen trycker nämnde Med-
borgare-Class.
Vid besvarandet af hvad Herr Doct. Thy¬
selius anfört, som skulle, om beskattningstiden
framdrogs detta blifva en ny uppmuntran till
försök att vid taxeringen undkomma, är jag af
Herr Prosten Grevillius förekommen. Veder¬
börande Embetsmän, som fått sig uppdraget, att
Vaka öfver verkställigheten af gifne Författnin¬
gar, lärer ej underlåta att uppfylla denna deras
pligt, — Vid Herr Doct. och Domprosten Wijk-
i
I
Den 2 Julli,
mans invändning, att när pigan vid I 5 år tillå-
teg gifta sig sä ina hon ock vid den aldren skat¬
ta, vill jag anmärka, att jag önskade, om sådant
kunde ske, 1 beskattningen få göra skillnad e-
anellan den rika och fattiga flickan, och tillägger,
att i min ort ingen fattig piga blir vid den om-
talta aldren gift, sällan vid en mognare, utan
att se sitt armod ökadt.
Prosten J. Wijkman, förenade sig med Bi¬
skop Almqvist.
•1
Prosten Arbman: Ehuru jag efter åhöran;
det af de skäl till befrielse från Capitationsaf¬
gift för ungdom under 17 , och ålderdom öfver
60 år, dem Herr Doct. och Biskopen Almqvist
nu anfört, finner mig nästan öfvertygad om bil¬
ligheten af Höglofl. Bevillnings-Utskottets Be¬
tänkande i detta ämne, återstår dock för mig en
viss tvekan om nyttan och nödvändigheten af den
föreslagna ändringen, när jag afser, å ena sidan
Statens förlust, som härigenom uppkommer, och
å andra sidan de många tilläfventyrs indirecta,
men derföre icke mindre verkliga medgifvanden
uti hittills gällande stadgar och författningar,
som tillåta ej arbetsföre personers befrielse från
Capitation, så väl vid den ålder då de böra först
inträda såsom betalande en lindrig afgift till
Staten , som då de hunnit det tidskifte, när ar¬
betsförmågan vanligen plägar försvagas eller upp.
Böra. När Pastor i Församlingen och Socknens
Sexmän äro förbundne, att vid Mantalsskrifnin-
game sig infinna, och Mantalsskrifvaren har att
inhemta desses intyganden vid uppstående tvif-
Ven 2 Julii,
37
velaktiga frågor; när sedermera efter Mantals-
och Skattskrifning*-Längdens upprättande, den¬
samma skall på forsta Söndagen i Mars månad,'
eller före dess insändande tili Berednings- och
Taxerings-Comiuéerne, uti offentelig Socken¬
stämma uppläsas, och till sin riktighet erkännas
eller ock anmärkningar i det förda Protocollet
deremot göras ; när tillika bör förmodas att en.
Pastor som någorlunda kanner sin Församling och
förer rediga Kyrko- och Husförhörs-Böcker
samt understödjes af de förståndigaste Sockne-
mäns upplysningar, skall med nästan otvifvel¬
aktig säkerhet och sanning kunna afgifva sitt för-i
ord till befrielse för den fattige och till betal¬
ning oförmögne, så fruktar jag att förändringen
uti en hittills allmän och för billig ansedd för¬
fattning skulle blifva föga båtande.
Det är dessutom ej den ringa Capitations-
afgiften som Staten igenom det nya regleran¬
det förlorar. I beräkningen af Statens förlust
måste äfven upptagas, efter hvad åtminstone hit*
tills varit gällande, afgiften för Siden, Caffe,
Vin, Tobak åCc., som icke debiteras andra än
mantalsskrifne personer. Jag skulle likväl trott
mig kunna bifalla Betänkandet, om frågan endast
vore om den arbetande classens befrielse; men
när den utsträckes till allmännelighet, så arvin¬
gar den mig ett motsägande. Också kan jag efter
min ringa erfarenhet ej förmärka någon slägtets
debilitation, som skulle vålla, att ynglingen vid
15 år nu för tiden vore verkeligen mindre ar¬
betsför och mognad än tillförne. Hvad fattige
barn angar, sorn af andra i tjenst aller lill uppfo-
38
Ven 2 Julii,
strän mottagas, så äro de enligt Författningarne
från mantalspengars erläggande befriade ända till
18 och i vissa fall 24 år.
Vidkommande dem som upphunnit 60 åt
och sakna arbetsförmåga, så konna de efter För¬
fattningarne befrias. Men jag har trott mig fin¬
na det rnånga vid den aldren aga full arbetskraft,
och dessutom ofta mera förmögenhet och lägen¬
het att med en skärf bidraga till förökning af
de Stats-inkomster som så val behöfvas.
Prosten Anjou ansåg ftågan om nedsättning
ännu vara förtidig; sedan vid Statsregleringen ,
oaktadt all omtänksamhet, ingen nedsättning kun-
nät beredas, beror saken på den ännu oafgjorda
frågan om någon minskning på afbetalningen af
StatsVerketB skuld kan äga rum. Så mycket min¬
dre skäl syntes det Herr Prosten vara att ned¬
sätta Capitations-afgiften för de svaga och min.
dre arbetsföra, som Pastor har rätt och pligt att
vid Mantalsskrifningarna härom göra de erinrin¬
gar, och vinna den rättelse han anser nödig en.
ligt sin speciella kännedom.
Herr Prosten Hallström conformerade sig
med Professor Thyselius, emedan billigt vöre
att afgiften för arbetsförmågan tillväxte i samma
moa som arbetsförmågan sjelf, och anmärkte
Herr Prosten föröfrigt att den lindring sorn den
enskildte genom Utskottets förslag i denna punct
skulle vinna vöre för obetydlig att verka förän¬
dring i en Taxering, som redan genom bruket
var gillad och g&dkänd-.
Den 2 Junii,,
39
, Domprosten Doct. Lamér intygade, det san¬
na förhållandet härvid inom hans hemort vore
detta t att allmogens barn af begge könen, sällan
vid en ålder af kring 15 år, uppnått den kropps¬
styrka, att de vid tyngre arbetens förrättande
kunde användas, och att derföre desse, i hän¬
delse af behofvet att söka sitt bröd utom föräl¬
drars hus, vanligen uti tjenst icke kunde blifva
antagne under annan egenskap, än såsom vall¬
hjon eller som barn-flickor; samt att hos dem
af Oo år, utaf samma folk-class, kroppskrafterna
vanligen då redan vore uti sådant aftagande, att
deras åtgärder ej kunde sträckas till andra än
Smärre och lättare hushålls-sysslor. Domprosten
önskade derföre, att sådana af arbetande hopens
barn och ålderstegne, måtte få njuta tillgodo
det undantag uti Personela Bevillningen som
Högloft. -Bevllluings-Utskottet föreslagit; men i
afseende på öfrige folk-classerne, ansåg han ett
sådant undantag mindre behöfligt.
f *
Hvad åter delta anginge, som en värd Le>i
damot inom Högv. Ståndet anfört; att ett sådant
undantag uti sjelfva Bevillnings-Stadgan vore
mindre nödigt, då Presterskapet vid de årliga
Skattskrifningarne inom Församlingarna kunde
göra de undantag uti Personela Bevillningen
sam vore nödiga, så trodde Domprosten att en
sådan Arbitrage hos Presterskapet hvarken kun¬
de eller borde äga rum. ,
Professor Agardh instämde med dem sorn
talat för antagande af Betänkandet i anseende till
40
Ven 2 Juliu
svårigheten för fattiga barn att erhålla tjenst j
samt i afseende på förekommande af tiggeri,
Prosten Grevillius yttrade att örn, sisom
Herr Prosten Arbman anfört det berodde af Pa¬
stor att vid Mantalsskrifningarna meddela dispence,
vore sådant ensidigt och väl; men enligt för¬
fattningarna tillkommer honom blott att tillstyr¬
ka befrielse, icke att befria, hvilken rättighet
tillhör Landshöfdingen eller dess ombud, som
härvid ofta förfar med mera stränghet.
Domprosten m. m. Doct. Wijkman erinra¬
de härvid, att Mantalsskrifvaren ej äger någon
beslutande ratt, samt upplyste, i anledning af
hvad en värd Ledamot anfört, att det genom
författning är förbjudit för gossar vid l j års ål¬
der att antaga tjenst såsom vallhjon.
Biskopen fn. m. Doct. Almqvist yrkade j
med åberopande af hvad han förut anfört, att
man borde bevisa sig hafva gjort något till för¬
mon för mängden.
Prosten Arkman upplyste att i Norrland
förhållandet är sådant > att om Mantalsskrifvaren
protesterar mot Pastpr och församlingen, annotea
ras det i Protocollet, och öfverlemnas till Lands¬
höfdingen, som afgör frågan. För öfrigt tilläde
Herr Prosten att i samma mon som landet ar
odladt och sederna rena tilltager äfven styrkan
hos ungdomen,
Prosten Östberg uppgaf för bifall af Utsköt»
Den t Julii.
41
tets Betänkande ännu ett skäl, som af ingen blif¬
vit anfördt, det nemligen att en stor del af ar¬
betande classens barn vid lö Sr ej hunnit för¬
värfva den kunskap i Christendomen, att de kun¬
na admitteras till den Heliga Nattvarden. Det
syntes honom obilligt, att desse som ej ännu
såsom sjelfve handlande och ansvarige för sina
gerningar äro intagne i Christna! Församlingens
gemenskap och således ej heller i åtnjutande af
de rättigheter och förmoner, som dervid äro för¬
bundna , likväl skola beläggas med skatt till
Staten.
Härefter och då Herr Erke-Biskopens och
Talmannens proposition till bifall på Betänkan¬
det blef med Ja och Nej besvarad samt votering
begärdes, företogs en sådan öfver följande upp¬
satte och justerade proposition.
Den ^som Bifaller Bevillnings - Utskottets
Utlåtande N:o 13, rörande grunderna för den
blifvande Bevillningen, i hvad det samma röret
bestämmande af tiden för Capitationsafgiftens er¬
läggande ifrån och med fyllda 17 till och med
fyllda 60 års ålder, skrifve Ja: den det ej vill
skrifve Neji vinner Nejy förblifver det vid hvad
i nu sednast utfärdade Bevillnings-Förordning, i
detta afseende blifvit stadgadt.
Omröstnlngs-Sedlarne öppnade och uppsuin^
tnerade innehöllo 24 Ja och 22 Nej.
42
Den 2 Juli ♦
Hvad Utskottet derefter föreslagit, ”att nem¬
ligen den synbara förmögenheten skall enligt
”grunden för den nu gällande Beviilnings-För-
”ördningen beskattas blef af Ståndet bifallet.
Beträffande sedermera Utskottets Förslag,
”att något afdrag för de i fastighet, handel, nä-*
”ring och rörelse instuckne låntagne capitaler
”icke kommer att äga rum, utan Gäldenären i
”stället tillerkännas den ovillkorliga rätt att af
”den förskottsvis af honom erlagde Bevillning å
”upplånte capitaler, af Långifvaren, så framt
*’räntan är till sex procent bestämd, återfå er¬
sättning till det belopp framdeles koramer att
”utstakas;” afstyrktes bifall till denna framställ¬
ning af Professorerna sigurdh och Fröberg samt
Prosten Linderot, hvarvid den förstnämnde sig
sålunda yttrade:
Dl jag icke deltagit i det Högv. Ståndets
discussioner, då Betänkandet öfver grunderna för
Bevillnings-Stadgan återremitterades, uibeder jag
mig, att i korrthet få förklara grunderne för min
reservation. Jag har ej funnit någon anledning
sedan sistledne Riksdag, att derom vinna en an.
nan öfvertygelse än jag då yttrade. Hvar och
en känner, att Bevillningen, sådan som den nu
är, hufvudsakligen drabbar två classer, Närings¬
idkaren , och den sportel-lösa Löntagaren, då
deremot Penninge-karlen, Sportel-Iöntagaren och
förbrukaren af Luxe-artikJar blifva det närmaste
derifrån frie. Hvar och en vet tiHika, att den
liqvidation emellan Gäldenär och Borgenär, sora
Den 2 Julii.
43
till den förras ersättning är medgifven , ej ar an-
nät än ett charteque , som endast föranleder till
ocker och menederi. Man invänder väl, att man
icke kan på annat sätt åtkomma Capitalisten;
detta medgifves i afseende på ointeckaade skuld¬
sedlar; men hvarje intecknad fordran kunde der¬
emot åläggas skatt på det sätt att den förklarades
ogiltig till betalning , så framt ej innehafvaren
deraf den vid taxeringen uppgifvit, och derföre
skattat. Icke heller vore detta, som man före-
gifver, att uppgifva och blotta hvar och ens be¬
lägenhet, emedan intecknade fordringar, äro ge¬
nom sjelfva uttecknandet redan förut kände och
offentliga. Emedlertid skulle, genom en sådart
författning icke mindre än 60 millioner, hvaraf
nu ingen Bevillning erläggas, komma att heskat¬
tas, till betydlig lindring för de öfrige skattdra¬
gande, Vidare undgår enligt nuvarande för¬
fattning den rike som lefver på en stor fot, et¬
tan att derföre äga någon stor lön,' eller syn¬
bar förmögenhet, nästan ali beskattning. Det
gifves Embetsrrän, hvilkas lön icke uppgår till 300
R:dr, men hvilkas inkomster det oaktadt kunna
räknas till 5OQ0 R:dr och deröfver, och sorn en¬
ligt denna författning högst obetydlig Bevillning
erlägga. Den egentliga förmögenheten är för
närvarande samlad i Stockholm, under det Pro-
■vinserne äro fördjupade i skulder. Det är såle¬
des egentligen fattigdomen som betalar Bevill-
ningen jemte deri öfriga skatten, under det rike*
domen är fri för dess bördor. Man anförer väl
äfven här, att en sådan beskattning på den rike
icke kan uttänkas. Det är dock svårt att inse hvar¬
före icke , när uti Städerne den Handlande och,
44
Den 2 Julii.
Handtverkarne kunna beskattas efter en juryprin¬
cip, eiler efter tånering, den, som lefver på ett
lysande sätt fastän utan så kallad synbar förmö¬
genhet, icke äfven genom samma medel skulla
kunna taxeras. Man klagar öfver en för hög
Bevillning, men den är icke för hög, den är
blott för tung, emedan den trycker ojemnt, tryc¬
ker den svage och lemnar den starke fri. Di en
obestridlig sanning att consultation hufvudsakligen
bor beskattas, och produciionen så litet som möj¬
ligt. I vårt Land är det tvärtom; den produ¬
cerande måste bära allt, och den sorn förstör o-
erhörda summor för sina nöjen betalar intet eller
föga till Staten. Det är af dessa och flera skäl^
sorn jag lika så väl vid denna Riksdag, som den
föregående miste emot principen för en sidan
Bevillnings-Stadga mig reservera.
Prosten ro. m. Doct. Stenhammar: Detta
förordnande om afdrag å räntan skulle jag helst
afslå. Det har aldrig kommit mig till godo, och
hvar och en gäldskyldig tvekar alt begära sådant.
Det är blott Enkor och Pupiller, hvilka sjelfve
icke förmå bevaka sina fördelar, som få vidkän¬
nas dessa afdrag, derest de skulle äga några små
Capital. När då dessa afdrag högst sällan ega
rum, och sättet att tvinga dertill är så olämpligt
dessutom, skulle jag tycka , att ett gäckeri af la¬
gen bör undvikas och lagen heldre afskaffas.
Lectorn Doct. Fellenius yttrade att detta
afdrag vore en ersättning Låntagaren åtnjuter,
sedan han till Staten gifvit full ContribTition
hvilken hade bort drabba Lån^ifvaren, och kan
Den 2 Julii.
derföre bero på en öfverenskommelse dem emel¬
lan, och hvaraf Staten icke heller har någon
vidare förmån.
Professoren Doct, Thyselius ansåg den grund*
satsen vara billig, att de fastighetsägare, som äro
skuldsatte behandlas mildare än de som ej äro
det, och aom icke behöfva någon regress.
Domprosten m. m. Doct. Wijkman anmärka
te att missbruk härutinnan svårligen lära kunna
förekommas; men att sådant dock icke bör hin¬
dra antagandet af Utskottets förslag i denna del,
hvilket ock af Ståndet bifölls.
I denna punct reserverade sig Prosten m,
m. Doct. Stenhammar på anförde skäl.
Vidare hade Utskottet föreslagit följande
a;ne alternativer: nemligen, ”att dl sådant af
”enskild Gäldenär äskas, skall Borgenär vara för¬
bunden att, enär lån genom lagsökning utkräf-
”ves, med ed intyga det Bevillningsafdraget verke»
”ligen fått af Gäldenären till godo njutas;
eller
”att en dylik Ed ickej må vid förenämnde till-
”fälle äga rum.”
Det sednare alternativet blef af Preste-Stån-
det godkändt.
46
iDérT 2*Julii.
Uiskoitets derefter gjorda hemstaMan ”orri
”icke Sparbanker skola undantagas från skyldig-
”heten att vid ränte-liqvider tillåta Bevillning*-
”afdrag, för de summor, som derifrån utlånas
blef af Ståndet enhälligt gillad och godkänd*
Beträffande åter den af Utskottets pluralitet
stadgade grundsats, ”det skall ett dylikt Bevill¬
ningsafdrag ofelbart äga rum uti alla Cassör u-
”tan undantag, hvilka af sina Capitaler njuta sex
”för hundrade,” så blef densamma af Ståndet en¬
stämmigt afslagen, och bör således hädanefter för¬
blifva vid hvad i detta afseende uti förra Bevill"
nings-förordningen är stadgadt och föreskrifva*
Vidare hade Utskottet föreslagit!
”Det må en Minimi-Tabell för Fastighets¬
värdet å Landet bibehålla*.”
Prosten Doct. Stenhammar yttrade det önJ
skan att Minimi-Tabellen , som varit vållande till
jordbrukarens klagan under sist framfarne ir, då
just för denna Tabells tillvarelse Bevillnings-
Stadgans Billiga tillämpning midt under alla va¬
ruvärdens fall, icke fått äga rum, utan måst an¬
tes såsom verkeligen upphäfven i sina mäst skon¬
samma §. malte afskaffas. Skulle den likväl
existera, borde den efter hans mening Vara så¬
som en maximi-tabell att anse, hvaröfver såle¬
des Länet aldrig skulle kunna betungas. Sum¬
man för Linköpings Län vore också orimlig i
sin proportion, att den borde minst nedsättas
till *5 ä 30 procent.
Den 2 Julii,
4?
”Att en Bevillning, beräknad efter värdet
”bör utgå af ali fast egendom utan afseende på
”dess natur, och i sammanhang dermed, dels att
”Bevillning å "Rustijenstmarker äfvensom Rote-
”frihets-afgiften må fortfara, dels ock att Bevill¬
ning af qvarnar må utgöras enligt nu gällande
”grunder af värdet.”
”Att Bevillning må hädanefter utgöras af
”Handlande, Fabrikörer, Skeppsredare, så val pa
”Landet sorn i Städerna; Handtverkare, Borgare
”och andre Städernas innevånare, i förhållande
”till deras rörelse, hvarvid en personel minimi-
”summa må med anledning af hvad i nu gällan-
”de Bevillningsförfattning i 2 Art. 2 §. 2 ock 3
”morn. stadias, bestämmas inom hvarje Stad efter
”dess olika Classification.
”Att Bevillning skall utgå af Bergverk så
”ock af särskilde manufacturier, verk och inrätt¬
ningar på landet, efter det derå satte värdet,
”men efter en viss Classification för sådane bruk
”och inrättningar, som hittills enligt 2 Art, 4
”§. af t 8 18 års Bevillningsförordning varit clas-
.”sificerade;” samt
”Att Bevillning må äfven hädanefter utgå
”af de inkomster, sorn i egenskap af Lön eller
”andra af Beställningen tillkommande fördelar,
48 Ben 2 Julii.
tillflyta i .Kongl. Maj:ts och Rikets eller enskilt®
Inrättningars tjenst varande personer,”
Och blefvo dessa förslag af PresteStåndet
bifallne.
Ytterligare hade Utskottet till Riksens Stän¬
ders bepröfvande öfverlemnat: ”Att Bevillning
”bör utgå af de i 2ldra Artikeln 7 §. 3 Mom.
”uppräknade Societeter, Verk och Vinstmedel,
”äfven sorn, enligt nu gällande grunder , af Sterb*
^hus, Testamenten och Arfsmedel, utom andra
”undantag än i afseende på Testamenten, gjorda
”till personer för långvarig och trogen tjenst.”
I afseende på det undantag från Bevillning^
som i denna punct blifvit föreslaget för Privat-
Banker, yttrade Professor Fröberg, att sådant
vore stridande emot Utskottets förra principer
«ch bemödandet, att vid Bevillnings-Taxering
kunna åtkomma Capitalisten, att för sin egendom
contrjbuera till Staten; och ansåg Herr Professorn
att dylika Banker, såsom fruktgifvande Dep6t9
för enskildtas penningar, lika så väl sorn t. ex.
3ern-Contoiret skulle kunna och böra erlägga
Bevillning,
Prosten Anjou anförde, att han ej delade
Herr Professor Fröbergs nu.yttrade tanke, ifrå¬
ga om åläggande för Privat-Banker att utgöra
Bevillning. Enär afsigten med dessa Inrättnin¬
gar
Den 2 Jtclii. W
gar endast vöre att afhjelpa penninge-bristen Ock
lätta allmänna rörelsen inom landet, syntes de
icke böra besväras med en afgift, som snarare
skulle på förhand motarbeta än befordra deras
uppkomst.
Prosten Doct. Ahnqvist instämde 'med Pro¬
sten Anjou, att då man velat uppmuntra Asso¬
ciationer till privata Disconters inrättande, vora
ej tid att belägga dem med Bevillning; icke hel¬
ler syntes honom dervid vara mycket förloradt,
emedan dylika Associationer troligen aldrig kom¬
ma till verkställighet.
Utskottets förslag i denna del blef derefter t-
af Ståndet bifallet. •*
Utskottet hade vidare föreslagit, ”det må
”hela 4:de Artikeln försvinna, och deremot en
”särskild §. i 2:dra Artikeln inflyta af det inne¬
håll, att den fyllnads-afgift, sorn tillförene sär¬
skildt Utgått såsom Landt-Tulis-ersättning, kom-
”mer äfven hädanefter med vissa procent på hvar¬
je full Riksdaler och i lika förhållande för det
”mindre belopp, att beräknas och utgöras för ali
”Bevillning, som erlägges efter 2:dra Artikeln,
”dock med de i förenämnde 4:de Artikel med-
”gifne undantag.”
Lectorn Doct. Fellenius'. Vid frågan om före¬
varande Bevillnings-afgift, har jag inom det Hög-
Pr. St, Prof. IV Band. N:o 4.
/
3*
Den 2 Julii.
lofl. Utskottet yttrat en särslcilt mening,' som Be^
tänkandet uti en af mig gjord reservation åtföl»
jer. Jag anser mig ock böra inför det Högv,
Ständet vördsamt framställa densamma. Det har
förekommit mig mindre billigt, att, af den ar¬
betande Classen, den torftige Närings-idkaren
och den nog med bördor betungade och af fo¬
sterjorden mindre anparl-ägando Jordbrukaren,'
utöfver den taxerade Bevillnings-afgiften, dess¬
utom äfven fordra en fyllnads-, eller, som
den nu kallas, förhöjnings-afgift. Denna sist¬
nämnde har uppkommit såsom en ersättning för
Xandt-TulIs-afgiften. De sagda Classerne af ar¬
betande och närings-idkande Medborgare skulle
visserligen icke hafva myckét att förtulla, och
för Jordbrukaren af mindre lotter äro bördorna
redan nog kännbara och mångfalldiga , att någon
förhöjning derutöfver synes kunna skäligen åläg-j
gas* Jag har derföre yrkat en befrielse för des-
Bo ifrån denna Bevillnings-afgift till ett visst
maximum, som jag föreslagit kunde bestämmas
under Tio R:dr efter den 2:dra Artikeln, hvil¬
ken befrielse dock skulle kunna ersättas genom
en viss förhöjning åter, efter samma Artikel,
vid ett minimum ,■ sorn jag förslagsvis beräknat
från 50 R:dr. Jag har nemligen ansett, att den
torftige, medellöse och eljest nog skattlagde icke
bör med någon vidare Bevillnings-afgift belastas,
men att åter ingen orättvisa kan vara, alt affor¬
dra de förmögne, val lönte eller rikligen besut-
ne en förhöjning, icke progressive, dock större
och mindre, efter en stadgad rätts-linea. Denria
min åsigt, om den af det Högv. Ståndet icke
antages, utbeder jag mig dock, såsom enlig med
Den 1 Julii.
Bl
en öfvertygelse jag alltid hyst om denna fyll-
nads-afgift, fä till Protocollet anteckna.
Prostarne Doct. Almqvist och TJ^ikblad erin¬
rade att Högv. Ståndet utan anmärkning första
gången bifallit Utskottets Betänkande i denna punct;
och ti 1 lade Prosten Wikblad särskildt; Doctor
jFellenii nu anförde yttrande i detta ämne har
han förut i Utskottet andragit, men icke vunnit
bifall, emedan deraf en nödvändig följd skulle
blifva, att man uti egendom, lön och rörelse
borde äga en förmögenhet af 5000 R:dr, innan
man betalte någon fyllnads-afgift, och hvarige¬
nom ganska många, åtminstone de fleste ibland
allmogen, icke skulle komma att erlägga någon
sådan.
Härefter blef denna punct i Utskottets Ut¬
låtande af Ståndet bifallen; hvarvid Doct. Fel¬
lenius sig reserverade.
Yttermera hemställer Utskottet: ”Huruvida
”icke en "Bevillnings-afgift för bruket och nytt¬
jandet af vissa öfverflödsvaror må utgå; Utskat*
”tet likväl förbehållet, att sedan Bevillnings-
”summan blifvit af Riksens Ständer fastställd få
”inkomma med förslag rörande det sätt och till
”hvilket belopp samma afgift må utgöras.”
Prosten Doct. Almqvist hemställde, att på
de i Utskottets Betänkande anförde skäl, som för
det Högv. Ståndet ej behöfva upprepas, denna
punct måtte afslås.
Härmed conformerade sig Professorerne Frö¬
berg och Bexell.
*2
I Dan a Ju lii.
Prosten Jan. Wijkman yttrade: att efter
hans öfvertygelse denna afgifts debitering vöre
förknippad med mycken olägenhet och oreda
och ofta ledde till chicaner hvadan äfven han
yrkade afslag på Utskottets hemställan.
Lectorn Doctor Fellenius anförde att han
skulle bifalla det framställda förslaget om icke
Bevillnings_U(skottet efter hans öfvertygelse korn-
me i mycken förlägenhet om summans fyllnad
sedan Capitationen blifvit för minskad, och an¬
såg Herr Doctorn dessutom, att den som brukar
öfverflöd, också må derföre till Staten skatta.
Prosten Anjou instämde med Doct. Alm¬
qvist att om BevillningsSumman skulle kunna min-]
skås borde afgiften för öfverflöd först försvinna,
emedan den drabbar i så ojemnt förhållande,
och icke kan controlleras. Häruti instämde Docto-
rerne Svedelius, Hultin och Palm jemte flere
af det Högv. Ståndet.
Prosten Jan. Wijkman anmärkte, att den
brist som genom öfverflöds-afgiftens borttagande
uppkommer, skall genom 2 sk. förhöjning i fy 11—
nadsafgiften ej allenast ersättas utan äfven lemna
ett öfverskott.
Prosten Wikblad; Ehuru jag icke anser Be¬
villning af öfverflöd alldeles obillig, såvida den.
samma i billigt förhållande erlägges, kan jag lik¬
väl nu icke annat än vara ai pluralitetens tanka
inom HögV. Ståndet , att denna Artikel må ut¬
gå ur Bevillni ngs-Forordningen, hälst de af Ut¬
skottet rådfrågade Tabeller intyga, att största de-
Den 2 Juliif
Jen af den summa, som häraf årligen inflyter,
utgöres af allmänheten, för Tobak och mindra
Sidenpersedla^s bruk, och således "äfven denna
efterskänk skall komma den arbetande classen
hufvudsakligen till godo»
Lectorn Doctor Fellenius anförde att dess
mening varit och är ingen annan än den, att
de som vanligen eller dagligen bruka öfverflöds-
varor derföre böra skatta, men deremot att de,
som blott för någon gång vid vissa tillfällen der¬
till föranlåtas, böra vara frie från Bevillning.
Utskottets hemställan i denna punct röran¬
de Bevillnings-afgift för bruket af öfveiflödsva-
ror blef derefter, uppå jord proposition , af Stån¬
det afslagen.
Slutligen hems'tä!ler och tillstyrker Utskot¬
tet, det må Grosshandlaren Hambraeus såsom er¬
sättning för tryckningskostnad och använd möda
vid ett af honom utarbetadt Bevlllningsförslag,
åtnjuta en belöning af 5oo R:dr B:co men som
denna hemställan , då Utskottets första Betän¬
kande i ämnet förevar den i5 nästi. Maj blef,
efter anställd votering, af Ståndet afslagen, för¬
klarade Ståndet sig icke heller nu kunna dertill
sitt bifall lemna.
Emot detta beslut rpgerverade sig Biskopen
m. m. Doct. Älmqvist, Kongl. ÖfverKof-Predi-
kanten Doct. Hedrén, Lectorn Doctor Hägg¬
blad , Prostarne J- Wijkman och (Vikblad samt
Pastor Primarus m. m. Doct. Wallin, den sist-:
Ven 2 Julii.
nämnde pa den grund, att för afslaget intet skäl
var anfördt.
§. 8.
Då La g- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottens Betänkande N:o 83 öfver yrka;
de utvägar att förekomma lösa men arbetsföra
personers kringstrykande och bettlande i skydd
af de pass, som i ett eller annat lagligt hänseen¬
de, samt i stöd af gällande författningar kunnat
för dem blifva utfärdade, nu föredrogs till
slutligt afgörande, yttrade:
Prosten Hoel Svedelius: Ehuru förevarande
Betänkande visserligen icke innehåller något be¬
stämdt och fullgiltigt botemedel emot det öfver-
klagade onda kan jag ej undra derpå då jag sjelf
nogsamt känner och inser svårigheten ait upp¬
tänka något sådant, Kvad jag föreslagit i afseende
pa Gesäller och Soldater har Utskottet lofvat fram¬
deles besvara i sitt Betänkande rörande fattig¬
vården, och hvilar jag vid den förhoppning,
att kraftiga mått och steg blifva vidtagna emot
dessas kringstrykande, då jag skall anse ganska
mycket i hufvudsaken vara vunnet, i synnerhet
om äfven Sjömännen blifva inbegripne under
samma categori , som det öfriga sällskapet.
Härefter blef upjtå framställd proposition i-i
frågavarande Betänkande af Ståndet bifallet.
§■ 9-
Företogs till slutligt afgörande Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens un*
Deri i Julli4
$6
eler N:o g2 afgifne Betänkande om öfverseende!
och förbättring af Rikets Ekonomiska och Poli¬
tie-författningar, samt om Eandshöfdingarnas rätt
att utfärda vitesförbud; m. m. af hvilket Betän¬
kande 3:dje puncten, rörande underdånig skrif-
/■ velse till Kongl. Maj:f om upphäfvande af för¬
budet den 30 Nov, 1820 emot bildande af så¬
kallade Talare-Sällskap, den 28 nästl. Junii, en.
\ ligt hvad Protocollet derom innehåller, lades
för andra gången på bordet.
Biskopen m. m. Doct. älmqvist anförde:
Såsom reservation i händelse Utskottets för2
v
slag i denna 3:dje punct skulle afslås anhåller
jag, att för min del måtte tagas till Protocoll i
det » enlighet med Höglofl. Utskottens Betän¬
kande, jag anser väl värdt vara, att Riksens
Ständer i underdånighet hos Kongl. Majit måtte
anhålla, att den i Grundlagen fastsfälda Skrif-
Tryckfrihets-rättigheten, samt i analogi härmed
Talefrihets-rättigheten, så vidt den ej missbru¬
kas, måtte blifva skyddad för alla sådana inskränk¬
ningar, som den i Betänkandet omförmäldta Po-
litie-Författningen medfört. Jag medgifver vis¬
serligen, att samma Poliiie-Författning afsett
blott ett serskildt i Stockholm projecteradt Tala¬
re-Sällskap. Men så enskildt än denna Casus
varit, så är den ändock lärorik nog för att up¬
penbara den våda, som kan förestå alla dem,
hvilka i förtroende till Tryckfrihets-Förord-
ningen och till den analogice häraf slu¬
tade Talefriheten, söka det oskyldiga nöjet, att
i samqväm med vänner och bekanta, i stället för
andra tidsfördrif utväxla hvarandras åsigtsr öfver
allahanda menskligheten rörande angelägenheter;
Tien 2 Juli**
ulan ali aning, att till sådant nyttigt och oskyldigt
tidsfördrif behöfva det Höga Öfver-Ståthållare-
JSmbetets , eller den stränga Politie — förvaltnin¬
gens tillåtelse. Föröfrigt skulle jag också ön¬
ska att ett strängt förbud mätte utfärdas emot al¬
la slags mer eller mindre underdåniga ansöknin¬
gar om sådant , som Gud, Naturen och Svenska
Grundlagen gifvit oss all vår bön förutan, till
ex. förmon och rättigheten , att med färre eller
flere vänner samtala så godt vi kunna och förstå}
dä sådant sker utan förbrytelse mot gudomliga
och menskliga Hagar,
Prosten m. m. Doct, Stenhammar yttrade;
De skäl Herr Biskop Almqvist anfort, för¬
anledde ock mig, att genom förening med ho¬
nom bringa förevarande ämne 2tdra gången på
bordet. Frequencen i Högv, Ståndet ,var ringa ,
uppmärksamheten fruktade jag, kunde efter 10
timmars seance för dagen skäligen vara tröttad,
och sjelfva målet syntes mig vara af allmännare
vigt, än man i hast slutar från den enskijta
händelsen. Professorn Doct, physell! anföran¬
de fattade jag 'rätt val till dess syftning, äfven-
f sorn jag insåg skälet för hans ogillande af Ut¬
skottets förslag, ' Men mig syntes, att om det
strider emot Grundlagarne, att i förväg lägga
hinder för yttrande rätten genom tryck, borde
än mindre sådana hinder ega rum för den yttran-=
de rätten uti ta! och att godkänna denna grqnd-
satts och frambära den inför Thronen, dertill
kunde väl Nationens Ombud få en anledning af
de.n Nådiga Skrifvelse, sorn citeras i Högloft, Ut™
ikottets Betäckande,
Den 2 Jullif
bl
Professorn Doct. Forssell:
Den underdåniga skrifvelse till Kongl. Majit
onf upphäfvande af förbudet mot TalareSällska-
pers inrättande kan jag icke bifalla. Vore ock
något sådant förbud utfärdadt och allmänt kun-
gjordt, så skulle dock den föreslagne underdåniga
Skrifvelsen innebära ett klander mot Regeringens
åtgärder, hvilket jag icke anser Rikets Ständer
berättigade att på denna väg och i sådan fonn
frambära, helst då enda anledningen dertill häm¬
tas af förbudets förmenta stridighet mot Grund¬
lagen i 86 §. Reg-Formen; ty i Målets så be¬
skaffade skick hade det väl bordt såsom en an¬
märkning i laglig ordning ingå till Constitutions-
Utskottet. Der har ock vid denna Riksdag äm¬
net förevarit, och af Stads-Råds Protocollen har
det blifvit upplyst, icke att något allmänt förbud
blifvit utfärdadt mot bildande af Talare-Sällskap,
utan att Kongl. Maj:t den 30 Nov. 1820 i Nå-
der stadfästat Öfverståthållare Embetets åtgärd
till förhindrande af ett sådant Sällskaps offentli¬
ga sammankomster här i Hufvudstaden. Då så¬
ledes detta endast var ett Regeripgs-magtens be¬
slut rörande en enskilt Corporatinns förhållande,
hvilket i stöd af Reg.-Formens yo §. icke kun¬
de komma under Utskottets öfverläggning, så
förföll ock frågan. Och af samma orsak bör
den äfven nu inom detta Stånd förfalla,
H antti instämde Doctor Fellenius.
Biskopen m, m. Doctor af Wingård.:
Då detta mål förekom vid slutet af si st led—
ne Plenum, var jag icke närvarande, lag skul¬
58
Dtn 2 Julii
le finna mig brydd, om det förgripliga, man nu
velat finna i Betänkandet, skulle unfallit mig i
Utskottens Afdelning, der det blifvit beredt.
Utskotten hafva velat yttra, att hinder icke böra
läggas mot Talare-Sällskaper, hvilka finnas i alla
Constitutionelle Stater. I Utskottens åsigter och
beslut har jag deltagit. Af det Beslut , Kongl.
Majit in casu speciali och förmodligen i betrak¬
tande sf de föreslagne Stadgarnes beskaffenhet i
Nåder behagat fatta mot ett Talare-Sällskap, sorn
här i Hufvuclstaden anmälde sin tillvarelse, haf¬
va Utskotten icke trodt något förbud vara utsagdt
mot sådane, tom bestyrdes och leddes på behö¬
rigt sätt. Har Utskottens mening blifvit min¬
dre väl gifven, så är felet redactionens, icke
syftningens; den förra må man ogilla, förändra
eller förkasta; till den senare, såsom ärlig, be¬
känner jag mig utan tvekan.
Prosten Anjou, anförde, att om nu ifråga¬
varande förbud varit en generelt utgifven För¬
fattning, skulle han instämma^ med Utskottets
Förslag, och ingalunda anse såsom ett klander
af Konungens Nådiga förordnanden hvad vid
alla Riksdagar och äfven vid denna ofta före¬
kommit, nemligen att söka ändring i gällande
allmänna författningar Men då Konungens be¬
slut af den 30 Novemb. 1820 endastSrörde en
speciel händelse, fann Prosten RegeringsFormens
90 §. tydligt hindra ett sådant steg, som det Ut¬
skottet föreslagit
Professoren Doct. Ihyselius åberopade hvad
han den 28 Junit i detta ämne anfört till Pro-
Den 2 Julii,
59
tocollet,' samt tilläde att den rådgifvande åtgär¬
den har kunnat klandras och äfven blifvit det;
iren att föreslå underdånig skrifvelse om upp-
liäfvande af ett Kongl. Maj:ts Beslut i en en¬
skild sak förekom Hr Professorn underbart och
Riksens Ständer föga värdigt.
Prosten Doctor Stenhammar:
», Om fråga vöre, att verka till upphäfvande af
det, som i det oroförrnäldta enskilta fallet förd.
30 Nov. 1820 blifvit af Kongl. Majit anbefaldt,
eller gilladt och stadfästadt, jag vet icke hvil-
ketdera, då skulle jag anse den tillstyrkta skrif¬
ve Isen från Riksens Höglofl. Ständer olämplig
och mot 90 §. af RegeringsFormen stridande.
Men jag tror Utskottets mening hafva varit att
stödja en god allmän princip, tydligen innehål¬
len i Grundlagen, och att förekomma det ptaeju-
dicat, som mången beställsam i en framtid tor¬
de vilja åberopa till hinder för den oskyldigaste
anstalt och i sådan öfvertygelse erkänner jag
Utskottets förtjenst.
Biskopen m. m. Doctor faxe instämde med
Doct. Thyselius och Prosten Anjou med tillägg
att han icke förstod huru Utskottet kunnat i fö¬
revarande fall åberopa 86 § RegeringsFormen
enär yttrande rätten i Tal, såsom ledande till o-
behöriga folksamlingar och derföre under poli-
cens uppsigt, är af helt annan art och beskaffen.
het än yttrande rätten i tryckj i följd hvaraf,,
samt med anledning af hvad dessutom i detta äm
ne blifvit anfördt , Hr Biskopen tillstyrkte afslag
på Utskottets Betänkande sa vidt det sarnjfia
60
Deri a Julii.
rörer den underdåniga skrifvelsen om Talare-Säll-
skap — hvarutinnan Siandet efter framställd
proposition jemväl instämde»
Emot detta Beslut reserverade sig Biskop
Almqvist och Doct, Stenhammar.
§. IO.’
Enligt uppläst Protocolls-Utdrag hade Väl-
lofl. Borgare-Ståndet återremitterat Bevillnings¬
utskottets Betänkande N:o 12 med förklarande
att Utskottet bör, enligt erhållna remisser, ge¬
mensamt med Ekonomi-Utskottet afgifva ett för-
nyadt utlåtande i målet, så vidt det angår för¬
bud eller tillåtelse för import- eller export af
varor.
§. Ii.
Igenom nu ankomne Protocolls-Utdrag in-
hemtades att Hedervärda Bonde-Ståndet
Enhälligt Bifallit Stats-Utskuttets Betän¬
kande N;o 238*
Godkänt de i Conjiitutions-Vtjkcttets Mems-
rial N:ris 26 och 27 framställde Grundlagsför¬
slag att hvila till nästa Biksdag.
Med ogillande af Ekonomi-Utskottets Utlå¬
tande, rörande yrkad skyldighet för privilegiera¬
de hemman och lägenheter, att i alImänna bygg¬
naders uppförande och underhåll deltaga, beslu¬
tat att genom underdånig ansökning hos Kongl.
Majit framställa ärendet till sädan bemedling,
Bora Kongl. Majit i Nlder kan finna lämplig.
§. ia*
Uppå derom gjord anhållan erhöll Prosten
Grape tillstånd att i anseende lill enskildta an«
gelägenheter ifrån Riksdagen hemresa.
Ståndet åtskiljdes efter öfverenskommelse att
kl. 5 i eftermiddag åter in Pleno sammanträda.
In fidem
J. Janzon.
Onsdagen den 2 Julii, kl. 5 e. m.
§. 1.
Vid ytterligare föredragning af Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 107 i anledning af väckta frågor ohn ett
förbättradt Scholväsende uti LandtFörsamlingar-
ne, till Barns fullständigare och tidiga undervi¬
sande uti läsa, skrifva och räkna, yttrade Pro¬
sten Doct. Svedelius: Jag kan ej undgå, att med
tacksamhet nämna, det jag finnér Utskottets Be¬
6i
Den 2 Juliu
tänkande i det hela vist och välgrundad^ Lik-’
väl skall det i afseende på vexelundervisningen.
blifva svårt att föreslå generella föreskrifter, då
localiteter härutinnan äro så nödvändiga att afse. 3
Dessutom tror jag, att om vexelundervisningen,
det jag ej betviflar, är välgörande, den skall förr
eller sednare genom sin synbara nytta recom-
mendera sig sjelf och förskaffa sig ett anseende,
hvilket ingen positiv stadga kan tillerkänna den.
Hvad jag dock högeligen i afseende på Utskot¬
tets Betänkande afstyrker, är den projecterade
underdåniga skrifvelsen till Kongl. Majit, hvil¬
ken bör hvila till en framtid, som säkerligen
deciderar dess behof eller föreikrifver dtess o-
umbärlighet.
Biskopen m. m. Doct. Faxe: Ofver de
flerfalldige motioner, hvilka uti det ifrågavaran¬
de ämne blifvit väckte, har Höglofl. Utskottet
aflemnat ett betänkande, som efter mitt omdöme
bade upplyser och utreder de mål, som blifvit
lemnade till Utskottets pröfning. Någre anmärk,
ningar af motionairerne skulle tilläfventyrs behöft
någon närmare vederläggning. Icke heller tror
jag, att de föreslagne underdåniga skrifvelser till
Kongl. Maj:t böra afgå på de skäl Utskottet upp¬
gifvit.
Höglofl. Utskottet har val medgifvit öfver-
driften i klagan öfver bristande undervisnings¬
tillfällen, men då en motionair yttrat, att i alla
landsorter vore en kännbar brist på Skolor der
barn kunna undervisas uti läsa, skrifva och räk-
na, bade icke varit öfverflödigt, att bestämt un¬
T) en 2 Juliu
derrätta honom och allmänheten, att denna brist
icke finnes i alla landsorter. Uti de trakter
hvarest i de fleste Socknar äro Skolhus, på visse
ställen flere i hvarje Församling, der uti de öfrige
ambulatoriske Skolor finnes inrättade, och knapt
någon Socken kan uppgifvas, der icke någon an¬
stalt är fogad för en så vigtig och angelägen sak,
der med Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd, en del
af kyrkornes behållne medel fått användas, dels
för byggnader af Skolhu,s, dels för att löna Skol¬
mästare, torde den så kallade kännbara bristen
icke inträffa. Jag bör lemna min landsort det
förijenta vitsord, att allmogen i allmänhet varit
ganska sorgfällig derom, att deras barn blifva
underviste, att Vördig» Presterskapet för en så
angelägen sak ådagalagt ett nitfullt bemödande
och att det vist icke är Kyrkoherdarnes skull,
om icke i hvarje Pastorat, undervisningsanstal-
terne finnes svarande mot ändamålet. Jag bör
ock tillägga, att de blifvit kraftigt understödde
af de fläste ibland Höglofl. Ridderskapet och A-
deln, som i Socktiarne hafva landtegendomar.
Någre af desse Herrar och Män hafva ock låtit
uppbygga flere Stenhus för detta ändamål. Der
likväl undervisningsanstalterne för de lägsta folk.
classers barn torde behöfva den verksammaste
förbättring är i Städerne. Mycket är genom
Presterskapets åtgärd vidtagit, men min öfver¬
tygelse är, att för upprätthållandet och utvidgan¬
det af hvad redan tillgjordt är, fordras ett både
allvarligt och nitfullt biträde af den verldsliga
magten. Det utvidgande antal af Apologist-Sko-
lor förslår icke till fyllande af denna brist,
64
’f'Ven 2 Julii.
Oväntadt har förekommit mig, att Utskottet
ansedt Nils Pehrsson från Skåne hafva ägt allt skäl ,
att fordra dervarande klockares handläggning vid
barna-undervisningen, och att Utskottet tillstyrkt
en underdånig skrifvelse, det täcktes Kongl. Maj.t
1 Nåder anbefalla vederbörande Consistorier, att
hålla alfvarsam hand deröfver, att klockare full¬
göra detta sitt åliggande. Jag undrar om Nils
Pehrson rätt känt det ämne, hvarom han i sitt
namn inlemnat en anmälan, eller hvarest han
fått den upplysningen, att alla klockare kunna
sköta undervisningen för en hel,Socken, jag vill
icke nämna för 2:ne eller 3.'ne, hvarvid blott
en enda klockare är tjenstgörande eller om han
kan bedöma, om alla klockare, ehuru antagne
efter de grunder 3i §, 24 Uap. Kyrko-Lagen
föreskrifver, förblifva skicklige för barnaunder-
visning __ eller om Församlingens invånare så
väl i afseende på aflägsenheten från deras hem¬
vist, eller för andre omständigheter önska sig
hans biträde. Jag skulle också önskat, att Hög-
lofl. Utskottet innan det tillstyrkt en Konungs¬
lig erindran att vederbörande Consistorier skulle
öfver denna Klockprnes skyldighet hålla alfvar¬
sam hand, hade uppgifvit hvad i detta afseende
blifvit uraktlåtit. Tillfälle kunde gifvits, att för¬
klara sig, innan beslut fattades, men Utskottet
afgör saken på en enda persons anmälan, ehuru
det. om icke muntligt efterfrågande ansets till¬
förlitligt , kunnat få någon upplysning af tryckte
handlingar kanske något säkrare , än af Nils Pehr¬
son. Vitsord i egen sak är jäfvigt, men Stiftets
Presterskap har rätt, att af mig fordra det intyg
• att
Ven 2 Julii,
att de tillhälla Klockare, att lägga all den hand
vid barnaundervisningen , som deras öfrige göro¬
mål , skicklighet och förtroende af församlingar—
nes invånare medgifva. Föreskrifter, erindrin-
gar och inseende hafva icke Uteblifvit. Nyss är
en Klockare af Consistorium afsatt, äfven för
bristande skicklighet och flit vid barn-undervis¬
ningen. Målet beror för närvarande på Kongl.
Hof-Rättens pröfning.
Dessutom har Högloft. Utskottet föreslagit
ännu en underdånig skrifvelse rörande anhållan
om Kongl. Maj:ts Nådiga Befallning till Consi-
storierne, det de Idta sig angeläget vara att
på allt sätt befrämja barna-undervisningen på
landet. Behöfves derom befallning, förutsätter
det försummelse i de vigtigaste angelägenheter
och pligter. Jag vågar hysa den tanka, att för¬
summelsen bör uppgifvas , och undersökas, om den
timat. Saknar uppgiften grund bör anklagelsen
falla på den eller de, som framställt ogrundade
uppgifter och embetsman, som sökt uppfylla sina
förbindelser blifva inför allmänheten lika så of¬
fentligen befriade från origtiga beskyllningar, som
de blifvit offentligen anklagade. Vidare skulle
den underdåniga skrifvelsen innefatta nådig be¬
fallning om antagande af vexel-undervisningen
och anmaning till Kyrkoherdarne, att vid förslag
och rösters afgifvande till Klockarebeställnin¬
gar göra synnerligt afseende på sökande, som in-
hemtat bekantskap med Vexel-undervisningen.
När denna en längre tid fortfarit å de ställen
der den blifvit antagen, och erfarenheten visat
Pr, St, Prat. IV. Band. N-.o 5.
66
hen 2 Julli,
•verklig nyfla deraf för barns moraliska bildning,
Hr jag öfverlygad, att en allmän uppmuntran till
dess antagande bör lemnäs, men att gifva Kyr¬
koherdarna föreskrifter, som skulle sätta dem i
Kollision emellan deras pligt enligt nu gällande
författningar att välja Klockare, som bäst passa
för Kyrko-sången i förening med skicklighet för
tjenstens behöriga förvaltning i öfrigt , och den ,
särskilta för vexel-undervisningens verkstäl¬
lande, synes betänkligt, äfven som mig förekom-
uter att en sadan anmaning skulle icke medföra
någon verkan i de orter, der Kyrkoherden eger
vid Klockareval endast en Ernbetsröst, utom den
för Prestgården, efter dess Hemmantal. Men då
ämnet är af största vigt, och det icke kan be¬
stridas, att i somlige .Landsorter brist på skolor
för allmogens barn verkligen förekommer , och å
andre, flere både kunna och böra inrättas, och
desse brister icke herleda sig från Presterskapets
uraktlåtenhet, att till sådane inrättningar uppmun-
ira och medverka, utan på Församlingarnes och
någon gång på visse inom Socknen boende per¬
soners antingen mindre omtanka eller motvilja ,
och lagarne icke bestämt vid något slags ansvar,
jag vill icke nämna vite, ordentliga skol-regle-
jingars upprättande, skulle, om någon underdå¬
nig skrifvelse kommer att till Kongl. Majit i
detta mål afgå, den efter mitt omdöme innefatta
underdånig anhållan, om en Nådig Författnings-
utfärdande, som innehöll Kongl. Maj;ts Nådiga
uppmuntran och befallning till alla Församlin¬
gar, hvilka ännu icke öfverenskomma om be¬
stämda undervisnings-anstalter, att dermed ingå
i författning «ch inom högst <s år hafva dera
Den & Jtdii,
07
Uppgjorde. Om det skulle ike genom uppbyggan¬
de af Skolhus eller upprättande af ambulatorisk»
undervisningsanstalter, kommer alltid att bero af
localen och andre omständigheter. Jag är full¬
komligen öfvertygad, att en sådan antingen upp¬
muntran eller befallning från Kongl. Maj;t skul¬
le för Församltngarnes invånare medföra den.
yppersta verkan och blifva det kraftigaste stöd
för Rikets Presterskap att se desse välgörande in¬
rättningar verkställde i de orter> der Kyrkolier-
darnes mest ömma och nitfuila föreställningar
ännu icke hunnit värka af Församlingarne någon
åtgärd, ännu mindre någon fullbordan
Professor Frobergt Jag har med en slags
förvåning hört en stor del af de motioner, sorn.
under innevarande Riksdag emanerat från Rid-
derskapet och Adeln, samt äfvenledes det Hederv»
Bonde-Ståndet rörande den allmänna uppfostrin-
gen och undervisningen i Riket* De synas mig
samtligen utvisa ett öfverflödigt bekymmer i af¬
seende på dessas påstådda dåliga och beklagliga
tillstånd. Det förefaller likväl besynnerligt, på
hvilka grunder motionärerna tro sig kunna stöd-
33 dylika anföranden. Jag är för min del öfver-
tygad att anstalterna till barns uppfostran oell
undervisning för alla classer af medborgare lika-
som Lärdoms- Skolorna och Universiteten äro in¬
om Sverige icke blott så r?oda, alt de kunna täf¬
la rned andra länders, utan ock , synnerligen i hvad
som angår inättningar för de lägre classernasunder¬
visning och utbildning öfverträffande hvad som för
detta ändamål finnes tillgjordt hos en stor del af
JSuropas öfriga folkslag. Om någon gång Samhäl¬
C8
Den 2 Julii.
lets, i rang och rikedom upphöjdare medlemmar
skulle efter slutad uppfostrings- och undervis-
nings-curs, med smärta och bedröfvelse finna
sina uppväxta Söner, äga alltför få grundliga
kunskaper, men deremot mycket ensidighet och
inskränkning så väl i åsigter som yttringar, eller
med ett ord hela deras utbildning till menni-
skor och medborgare vara, om icke alldeles
förfelad, åtminstone missriktad, så kommer så¬
dant ingalunda af brist på (jeni i ga tillfällen till
sann och grundlig daning} utan derutaf att För¬
äldrarna sjelfve, antingen af okunnighet om det
rätta eller af ohåg att blanda sina ättlingar med
folkmassans afkomma i de publika Skolorne, eller
troligen vanligast af den falska förmodan, att
uppfostran går säkrare och undervisningen hasti¬
gare i Instituter, Pensioner, Elementar-Skolor,
Krigs-Academier m* m. försumma, att för sina
Söners utveckling, begagna de enda allmänna an¬
stalter, som kunna bibringa lärgiriga ynglingar,
grundtiga och för alla det medborgerliga lifvets
olika yrken och befattningar tillämpliga insigter.
Och hvad särskilt vidkommer det vid Riksdagen
närvarande förmögna Bonde-Ståndets klagomål öf¬
ver bristande undervisnings-tillfällen, så tror jag
för min del, att detta Hederv. Stånd dels alltför
litet känner verkliga förhållandet med Rikets Ijäro-
'Verk och Skolväsende, dels talar emot sitt eget
och landets sanna interesse då det ängsligt påyrkar
alt deras och deras fattiga torpares och backstu¬
guhjons barn böra från den arbetande aktnings¬
värda classen kasta sig, oftast utan urskiljning,
in i de lärda eller åtminstone lärande och pre¬
dikande casterna. Detta vare i allmänhet sagt.
Den 2 Julii,)
6'J
Hvad nu vidkommer det Höglofl. Utskottets för¬
slag, att genom en underdånig skrifvelse begära
af Kongl. Majtt en Stadga och Reglemente för
Barn-Skolor på landet och den första undervis¬
ningen så kan jag icke annat än på det högsta
afstyrka en sådan skrifvelse, likasom jag i all¬
mänhet afsiyrker all underdånig skrifvelse om
förändring i den nu gällande Skolordningen.
Det förestår enligt Kongl. Maj:ts eget höga för¬
ordnande, snart nog, en revision öfver under¬
visningsverkens tillstånd och beskaffenhet samt
undervisningens framgång efter den nya reglerin¬
gen. Att da serskilt, och innan denna revision
ännu börjat, begära partiella förändringar at vissa
stadganden af Skolordningen vore i min tanke,
ganska olämpligt och endast tjenande att besvära
Kongl. Maj:t onödigtvis och lägga ett band på
den blifvande fria granskningen af Skol-Stadgan,
som i många puncter verkligen tarfvar förändring
och öfversigt. Dessutom anser jag en underdå*
nig anmälan om serskilta nu tillgörande eller
vidtagande ändringar innebära ett tyst medgif¬
vande, att allt öfrigt i Skolordningen vore af
RiksStånden utan ali anmärkning godkändt.
Professor Doct. Lundblad'. Ehuru jag upp¬
riktigt och vördsamt eikänner Högloft. Utskot¬
tets ådagalagda vishet vid bedömandet och be¬
svarandet af de många, öfverflödiga, oväntade
och i sanning besynnerliga motioner hvilka
man gjort sig mödan att utfundera rörande För¬
samlings - Skolor och Barnaundervisningen i all¬
mänhet, kan jag dock ej dölja, att j;g än vida¬
4»
?«
Pen 2 Julii,
re hade önskat, det Höglofl, Utskottet icke bade
tillstyrkt den underdåniga skrifvelsen till Kongl.
Majit med anhållan det måtte Kongl, Uppfo-
strings-Comittéens, enligt Utskottets förmodan.,
under utarbetning varande ordning för under-'
visning i mindre Skolor i Nåder varda Consi-
storierne cammunicerad och deras underdåniga
Retänkanden deröfver infordrade. Ty först och
främst lärer Kongl. Uppfoslrings-Comittéens tid
utan tvifvel vara tillräckligen upptagen med or¬
ganiserandet af högre och lägre Lärdotns-Skoloi?
och StadsPedagogier samt de flere ansvarsfulla kall,
hvilka åligga hvarje dess medlem. Dernäst sy¬
nes skalig anledning vara att befara, det Kongl.
Comittéens förslag, såsom enligt sakens natur,
svårligen lämpligt för alla Rikets Landskaper a
skall mötas af manga anmärkningar, och, raå hända
sluteligen befinnas vara overkställbar^ Jag de»
lar således fullkomligen de värda Talares öfver¬
tygelse, hvilka afstryrkt den underdåniga skrif¬
velsen, och det så mycket mer, som jag ej i v i fi¬
lar , att ju Dom-Capitlen och i synnerhet Epbo-
lerne hädanefter, såsom hittills, lära anse det
vara från deras plikt oskiljaktigt, att behjerta
Karnaundervisningen inom Försainlingarne. Jag
vågar ock (i synnerhet hvad det Stift angår för
hvilket jag har den äran att tala) försäkra, att
de Församlingar äro få, om ock några skulle
gifvas, der icke omtänksamme Lärare, sin plikt
likmätigt, sörjt för Barnaundervisningen och föE
dess handhafvaode utfärdat, i lagliga Sockenstäm¬
mor gillande, eller iocal och öfriga omständig¬
heter afpassade Reglementen och Instruetioner.
Den 2 Julii,
Professor Doct. Thyselius' Jag erkänner
Utskottets visa sorgfällighet att klokt afböja
svårigheter, hvilka det ej kunnat alldeles afvisa,
likaväl har Utskottet föreslagit en underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit, hvilken jag i allo
afstyrker, emedan den efter inin öfvertygelse
skulle gifva Kongl. Maj;t anledning till ogrun¬
dade farhogor för den christligt sedliga och medbor¬
gerliga undervisningen, för hvilken jag tror
mera hinder läggas i vägen än den befordras
genom Kongl. Uppfostrings-Comittéens vidsträckt
tare omfattning deraf. Utan allt biträde af det
allmänna skall Vexelundervisningen, om den är
nyttig, fortgå och befordra sig sjelf, men jag
befarar, att stora olägenheter skulle uppkomma,
i fall Pastorerne och Församlingarne vid Klocka¬
res tillsättande ålades blott afse de sökandes fär¬
dighet i denna undervisningsmethod utan all be¬
räkning af den skicklighet de i allt öfrigt kunde
äga. Hvad tned säkerhet kan föreses är, att an-J
befallandet af en dylik princip vid tillsättningen
af Klockarebeställningar skulle gifva anledning
till obehagliga tvister och beständiga klagomål.
.Biskopen m. m. Doct. af Wingård'.
Hvart och ett Utskott bör med nöje motta¬
ga de anmärkningar mot dess Utlåtande, hvilka
kunna gifva anledning att förbättra dem. 1 fall
det HögV. Ståndet behagar återremittera föreva¬
rande Betänkande, får jag ock med Utskottet till¬
fälle att pröfva hvad anfört blifvit, och bör ej
nu öka myckenheten af det, som dit lemnäs.
Jag fäster mig endast vid de anmärkningar, som
visa mindre bekantskap med Betänkandet , och
72
Den 2 Junii•
ehuru vände mot detsamma, dock i sjelfva verket
synas mig dermed öfversstämma. Man har an-
gedt olempligt, att genom en skrifvelse om Barn¬
undervisningens förbättring väcka Regeringens o-
ro öfver ett tillstånd, sorn kunde förmodas be¬
klagligt, då det likväl är godt. Betänkandet
ställer just främst det öfverdrifna i uppgiften om
Barnaundervisningens dålika skick, och motsäger
den. I flere Landsorter skall intet vidare vara att
vidgöra. Så mycket bättre, om det kan medgift
vas; några ordentliga eller öfverallt lika åtgär¬
der äro icke heller föreslagne. Nya Lärome-
thoder skola icke behöfva anbefallas; äro de go«
da, befordra de sig sjelfva. Utskottet har ock
såsom oklokhet stämplat, att bestämma någon viss
method till allrådande välde; men emedan Vexel-
undervisningen redan visat sina fördelar, såsom
behaglig för ungdomen, besparande tid och kost¬
nad o. s. v. har Utskottet trodt , att Kongl.
Maj-.t kunde i sin vishet finna för godt anbe¬
falla vederbörande, att den användes der den
behöfves, finnes antaglig och inga hinder möta.
Detta innebär egentligen den föreslagna Nådiga
Skrifvelsen till Consistorierne. Det är en lyck¬
lig erfarenhet Tit. Faxe har om förhållandet i
Lunds Stiftj Götheborgs Consistorium behöfver
icke heller någon uppmaning till vårdsamhet om
barnaundervisningen; men man har i Utskottet
yakat att afdelningens förslag skulle i denna del
utvidgas till en allmän sådan. Kyrkor äro på
flera ställen i Westergöthland sammanbyggde ,
och i den del af Provincen, som hörer till Gö¬
theborgs Stift äro på 2 ställen i senare tid be¬
slut dertill fattade och förberedelserne gjorda. De
Den 2 Julli,
7S:s
varda Talarne, som finna otjenligheten af en full.
ständig Skolordning för barnaundervisningen på
Landsbygden, understöda Utskottets yttrade me¬
ning, att en sådan, som gick i det sille vore
högst olemplig, icke kunde blifva likformig för
den fixa och deri ambulatoriska Skolan m. m.
Utskottet föreslår att endast några allmänna grund¬
drag , i form af anvisningar och råd skulle gif¬
vas. Då Utskottet hade sig bekant, att Kongl.
Uppfostrings-Comittéen redan fått sig uppdragit
att utarbeta ett förslag härtill, kunde det icke
afstyrka, hvad redan var åtgjordt och det för
sin del fann nyttigt. Ett åläggande, att Pasto-
rerne böra göra afseende på sökandes till Kloc-
karetjenster insigt i vexelundervisnings-metho-
den, är väl icke mera ur vägen än den redan
ålsgda pröfningen af de samrnes skicklighet i å-
derlåtning och skyddkoppsympning. Ingendera
föreskriften suspenderar Pastors omdöme om Per¬
sonens duglighet till sin egentliga tjenst.
Lectorn Doct. Fellenius instämde med Pro.
fessor Fröberg och tilläde, att i Westerås Stift
sådana anstalter i anseende till barnaundervis-
ningen i Församlingarne, dels genom anslag af
Staten, dels genom Församlingarnes egna åtgär¬
der, äro vidtagne och af Consistorium handhaf-
vas, att ingen skrifvelse derom till Kongl. Maj:t
kan behöfvas,
Pastor Prim. m. m. Doct. JFallin ansåg
lika med Professor Fröberg, det ingen skrifvel¬
se till Kongl. Majit vore behöflig, och trodde,
74
Ten 2 Juliu
att i en sak, som bäst gör sig sjelf, alla före¬
skrifter äro olämpliga.
Prosten m. ni. Doctor Stenhammar yrkade
afslag af Betänkandet och ansäg ej någon skrif',
velse vara af nöden.
» :
Prosten Anjou instämde med Professor Frö¬
berg i anseende till besynnerligheten, snart sagt
obehörigheten af flera uttryck i de gjorda niotio-,
nerna, då det vöre allmänt kändt och vitsordadt,
att undervisningen på landsbygden, med få un¬
dantag, i Sverige är vida bättre än i andra Län¬
der. Han ville äfven erkänna den kloka om¬
tanke med hvilken Utskottets Betänkande var
uppsatt. Men då likväl förslag blifvit gjordt om
skrifvelse till JKgl. Maj:t, hvilken så val i detta,
Som åtskilliga andra fall, utan ändamål skulle öka
de redan beslutna mångfalldiga skrifvelsernas antal,
tillstyrkte äfven han återremiss.
Professorn Doct, Forssell',
Afven jag afstyrker all skrifvelse till Kongl.
Maj:t i detta ämne, på de skäl, som redan blifvit
anförde, För öfrigt får jag vid detta tillfälle yttra
att ehuru mycket man i allmänhet nitälskat för
Sockne-Skolors inrättande, med ständigt lönte
Lärare och bestämda Boställen, så äga de dock
sina olägenheter. Barnens vistande hemifrån, un¬
dan föräldrarnas egon och uppsigt, deras um¬
gänge med hvarandra , ofia skadelägt blott genom
ett endas oarter, då Läraren icke kan följa dem
med ögonen längre än inom sina egna väggar,
^en vana de få att icke sysslosätta sig med an-
Den »2 Julli*
1.5
nät än med boken eller med onyttiga tidsfördiif,
deras dagsverksmässiga fastsittande vid boken i
flera timar å rad‘alla dagar, vanligen längt träg¬
nare och mindre afbrutet än vid allmänna Sko¬
lor, Lärarens ofta befintliga tröghet, vårdslöshet
eller oskicklighet, som icke kan förekommas an¬
norlunda än genom hans afsättning efter laga
ransakning och dom. Dessa med flera dylika om¬
ständigheter hafva hos mig verkat , om icke en
böjelse att afstyra, åtminstone en betänklighet vid
att med någon ifver arbeta på sådana Sockne-
Skolors inrättande, der de förut icke finnas, i
synnerhet om det skall ske med Socknemännens
dryga kostnad. De äro ock i allmänhet icke be¬
redvillige dertill ; och jag tror att de tänka rätt.
Allmogens barn i de spädare åren undervisas
bäst af sina egna föräldrar, i synnerhet af mod—
drama. Om de då tillika äga en Läromästare
eller Mästarinna i Byn, dit de på vissa tider af
året och några få timmar om dagen kunna gå,
för att vidare förkofra sig, eller om en ambu¬
latorisk Lärare infinner sig i Byn till samma än¬
damål, så anser jag ändamålet bäst vinnas, så-
vidt frågan endast är om en ren och obehindrad
innanläsning samt utanläsning i Katechesen. Vid
inognare ålder, när barnen skola beredas till de¬
ras första Nattvardsgång, och sedan framgent un¬
der hela lifstiden , vidtager egenteligen Prester¬
skapets undervisnipgssky Idighet, och på dera? åt¬
gärd dervid beror det, huruvida fäder och mö¬
drar blifva skicklige och villige eller icke, att
undervisa sina barn. Hvad angar att förskaffa åt
allmogens barn inom hvarje Socken tillfälle till
undervisning i skrifning och räknekonsten jemte
7*
Den i Julii
flera bokliga yrken , så anser jag icke Sfaten
hvarken äga behof eller förbindelse dertill. Det
torde vara bäst att dröja dermed, till dess Sock¬
narnas invånare mera allmänt kanna sig i behof
deraf och yrka derpå. Vexelundervisningen är
ännu så ny •■hos oss, att man icke, efter min
tanka, bör brådstörta dess införande,„ aldraminst
på Landet. Låt den först genom erfarenheten
bevisa sin nytta i Städerna, der tjenliga rum och
anstalter dervid , samt en större mängd barn lät¬
tare han fås och hopsamlas. Sluteligen kan jag
icke dölja den tankan, att alla befallande åtgär¬
der af högsta magten till barnaundervisningens
förbättrande skulle mera hindra än befrämja än.
damålet. Allt bör åstadkommas genom öfversy-
gelse och viljans bestämmande.
Professorn Doct. Thyselius tilläde, det han
under förmodan att Utskottets Betänkande åter¬
remitteras, önskar en undersökning, huruvida
barnaurjdervisningen i Församlingarne är så van¬
vårdad, som nu föregifves, eller icke, på det
verkliga förhållandet må kunna upptäckas.
Härefter och uppå Herr ErkeBiskopen och
Talmannen framställd proposition beslöt Ståndet
att Allmänna Besvärs- och Ekonomi - Utskottets
Betänkande N:o 107 skulle med de deremot gjor¬
da anmärkningar återremitteras.
§• 2.
Då ånyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 1O0 öfver
Den i~Juiiit
77
gjorde förslag till upphäfvande eller ändring af
vissa Stadganden i Kongl, Maj:ts förnyade Nådi¬
ga Skolordning af den 16 December 1820, samt
till Kongl. Uppfostrings-Comittéens upplösning
yttrade Professor Fröberg det han ansåg den af
Utskottet föreslagna skrifvelsen till Kongl. Majit
om en partiell förändring af SkolOrdningen va¬
ra både olämplig och för tidig. Den innebär
ett ogillande eller väcker ett misstroende för
SkolOrdningens hufvudsakliga beskaffenhet, hvil¬
ken dessutom ännu är för ny, att dess verkliga
brister eller fördelar kunna fullständigt upptäc_
kas- Minst borde de nu gjorde anmärkningar-
ne, hvilka äro af en underordnad art, och än
hvilka vigtigare kunde göras, föranleda till nå¬
gon ändring eller upphäfvande; helst vid en snart
förestående revision ett mera lämpligt och be¬
hörigt tillfälle är öppet att begära de rättelser,
sorn grundligare och på erfarenheten stödda an¬
märkningar kunna fordra.
Biskopen m. m. Doctor af Wingård'.
Jag delar Professor Fröbergs mening, att
före den blifvande Revisionen, som skall anställas
af kunnige och erfarne män, många förändringar
i SkolOrdningen icke böra föreslås. Det är ock
den satts , Betänkandet yrkar , under ett fortsatt
bemödande, att afvända mindre grundade än¬
dringsförslag Det kan dock gifvas något felag-
tigt i SkolOrdningen, hvilket är uppfällande för
det enkla omdömet, och icke behöfver någon Pe¬
dagogisk forskning för att utfinnas. Sådant är
det i de 3 MedStånden öfverklagade Stadgandet
om ynglings skyldighet, att för intagande i Lä-
78 ' Den 2 Julli.
rovfcrlcet Biyrkä sig aga medel i att kunna Uppe-
Italia sig derstädes. Detta har hos föräldrar och
vårdare väckt en oro, af hvilken jag fått del;
det skall mången gång sätta en samvetsgrann
Lärare i bryderi, huru han på en gång må till¬
fredsställa Lagens lydelse och sitt hjertås kraf;
det kan, medgifvom det, användt af en mindre
ömsint, åstadkomma väld. Här är icke ett pro¬
blem i UppfostringsLäran, men en dyrbar Fol¬
kets rättighet ifråga. För att höra denna röst, be¬
hof v es icke en instämmande af Revisorer. ,Jag
har trodr, och skall fortfara att tro, det detta
Stadgande måste ju förr dess häldre undergå för¬
ändring,
Professorn Doctor Thyselius r
Då det egnar oss såsom Lärare,' att med
Sans och urskiljning hörsamma och verkställa de
j afseende på allmänna UppfostringsVerken gif—
na föreskrifter, så tror jag ock, att vi ej så rnyc-ä
Icet behöfva fasta oss vid dessas bokstafliga lydel¬
se, som ej fast mera söka intränga i deras anda.
Det Stadgandet i Kongl. Skol-Ordningen, sorn
lins Hederv. Bonde-Ståndet väckt så mycketi
farhåga, och gifvjt anledning till så manga an¬
märkningar, skall af en samvetsöm Lärare ratt
tillämpädt ej utestänga någon raeddeilös och
hoppgifvande yngling från den litteraira banan*
utan fjst mera befordra det goda och åsyftade
ändamålet att ej inlåcka ynglingar till yrken,
hvartill de sakna oftast både kraft och lust, och
hvartill de blott kallas af den i framtiden för¬
modade beqvämiigare lefnaden. Jag anser en
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, det
JDén 2 Juliik
75
Kongl. Maj.t 1 Nåder täcktes anbefalla Lärare
vid Rikets LäroVerk att sorgfälligt sörja för
meddellösa Studerandes uppfostran och vård ,
vara olämplig , då menniskokärleken och den
allmänna välviljan härutinnan ej lärer underlåta
att bispringa och underlätta i hvad den forrnår»
Professor Fröberg yttrade, att då upplyste
Eforer och Rectorer verkställa Skol-Ordningens
föreskrifter efter andan och syftningen, den af
Utskottet föreslagna ändringen icke behöfves»
Detta var Herr Professorns erfarenhet inom
Westerås LäroVerk, der Fattiga ynglingar ej nu
mera än förr utestängas ifrån Skolan, Det vore
således betänkligt, att hos Kongl. Majus begära
ett förbud för vederbörande att pröfva en sig
anmälande ynglings både möjliga utvägar till
lifsuppehälle och dess intellectuella förmåga att
med framgång egna sig åt studier, helst en så¬
dan prohibitif författning skulle öppna dörren
för alla odugliga och till arbete obeqvamliga.
Professorn Doctor Forssell'.
Jag önskar upphäfvandet af det stadgande i
Skol-Lagen, som föreskrifver en fattig yngling,
att vid inträdet i Skolan inför Rector ”styrka,
J’hvad utvägar hvad utvägar han eger till uppe¬
hälle under Lärotiden;” men jag kan ock icke
gilla, hvad H. Utskottet i dess ställe föreslagit,
att nemligen: ”det bör vara Rectors åliggande i
”samråd med Ephorus eller Inspector, att for¬
tskaffa understöd åt en fattig, men läraktig och
”flitig yngling antingen af allmänna medel eller
?’af andra tillgångar.” Utskottet har, för att upp-
8°
Den a Julii,
häfva en ytterlighet, gått till en annan. Jag'kan
således icke bifalla Eetänkandet, men icke heller
ogilla det, hvarigenom det förstnämnde stadgan¬
det i Skol-Lagen skulle anses blifva stadfästadf.
Det är icke egenteligen för allmogens och den
arbetande classens barn,som jag önskar dess upp-
häfvande. Desse kunne med lugn, utan farhåga
för framtida hunger och nöd , träda i sina för¬
äldrars fotspår, antaga deras yrken, och ega till
öfning deruti det bästa tillfälle i Föräldrarnes hus
under barnaåren. Deras lott är således icke den
sämsta i Samhället. Långt värre är det med
fattiga Presters, andra Embetsrnäns och Ståndsper¬
soners efterlemnade barn, hvilka icke fått hvar¬
ken det ärfda anlag, eller den bildning i för¬
äldrars hus, som gör dem dugliga till kroppsar¬
bete. Hvart skola desse taga vägen, hvart sko¬
la de vända sig, när Skolans dörrar för dem till¬
stängas af brist på behörigt bevis om utvägar till
uppehälle under lärotiden? och huru tungt för
en fattig värnlös enka, att mötas af denna for¬
dran fran honom, åt hvilken såsom i faders ställe
hon önskade få öfverlemna sitt älskade barn, sitt
hjertås käraste föremål på jorden? Hon arbetar
och vakar, hon beröfvar sig sjelf det nödvändi¬
ga, hon lider hunger och köld, för att kunna ut¬
styra sin son till Skolan, åtminstone första ter¬
min, under ödmjuk förtröstan för framtiden till
den milda Försyn, som sagt sig vara de fader-
lösas fader och så ömt uppmuntiat den bedröf-
vade ast icke sörja för morgondagen. Hon kom¬
mer med gossen; och får genast den frågan; hvad
utväg äger ni för framtiden till hans uppehälle
vid
ben 2 tuli!',
8t
Vid Skolan? Hvad bevis medför ni derom? Jag
lemnär åt hvar och en att döma hvilka känslor
skola uppstiga i hennes hjetta vid dessa frågor.
Man må icke invända, att föreskriften ingenstä¬
des noga efterléfves. Si myfcket värre. En Rec¬
tor-Skola nödgas då, för att icke vara omensklig
och orättvis , blifva en lagbrytare. Dessutom ,
fcå länge stadgandet finnes i Dagen , hvem kari
försäkra5 att icke framdeles rådane tider kunna
Itömma, då från sjelfva Thronen kuride emane¬
ra Befallningar till ett nogare haridhafvande der¬
af, oell till företeende på högre ort äf de bevisj
sorn blifvit afgifne för den fattiga ynglingens
underhålls utvägar. Vare detta sagdt till svar
på deras yttranden, som icke ansett någon ändring
1 denna del vara behöflig. Hos Högloft. Econb-
ini-Utskottet får jag deremot, i händelse återre-
miss beslutea, anhålla om den ändring i Betänkan¬
det, att en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:*t
må föreslås om upphäfvande af merberörda stad¬
gande i Skol-Lagen, men utan att något annat
Sättes i stället. Böjelsen att understödja en fattig
hoppgifvande yngling under Skolgången har re¬
dan varit och ar ännu så allmän, äfven hos För¬
män, Recforer och Lärare vid Skolorna , att den
icke behöfver anbefallas. Mén förbindelsen der-
dertill, stadgad i sjelfva Lagen, skulle dels för¬
svaga denna böjelse, dels gifva åt fräckheten, soni
ofta icke saknas äfven hös de fattigaste, bestän¬
diga anledningar till oupphörliga pretentioner ,
och på sådant sätt Slita lydnadens och förtroen¬
dets samband emellan Lärare och Disciplar»
Pri St. Prof. IV Band. N.o 6.
8a
lien •! Julli.
Biskopen m. m. Docior Almqvist'.
Svårt blir det visst för'Rector och för
phorus att besörja om uppehälle öch underhåll
för all deh meddellösa ungdom, sorn af hvad
skäl sorn hällst, med ellef utan verkligt anlag
för studier, antnälef sig till inskrifning i SktH-
lörne»
Dock_delta likson-Tallt annat sätter sigsjelft,
enligt vilja och förmåga; hvarföre jag finner mig
böra instämma med Biskoppen Herr Doctor
af in gärd, och sådant tillika af den serskild¬
ta anledning, att jag anser deta föreslägne Skol-*
Ordningen, liksom många andra tirhméliga för¬
slag, medgifva förbättringar och fullkomnande.
%
Nu då det för en till Academien kommen
ungdom blifver mycket lättare, än i förra tider
att erhålla behöfliga och sammanhängande grund¬
liga kunskaper* både i anseende till Academiska
Lärare och flera 1 sednare tider utkomne allt-i
mer och mér- fullkomnade Läroböcker, så måste
jag anse såsom mindre nödiga, och i många af-
gfenden skadliga Köngh SkoIOrdningens enligt
talin tanka öfverdrifna fordringar både af TiiviaJ
lister och Gymnasister. Onyttigt synes migf att
en SkolGosse nu skall kunna snart sagt allt
hvad som förut fordrades af en Gymnasist; och
att en Gymnasist äfven i lägre fördelningar skall
äga de kunskaper sorn förr gjort fyllest att blif¬
va Student, Hufvudsaken är att ynglingen väl
Itänner hvad han lärt samt under sitt vistande vid
Academien vill och ^förstår att rätt nyttja sirt
tid; meri ej gagnar det att Gossen vid ankom-^
Den s. Julii•
83
&teh Academien inbillar sig redan vara fullärd,
för det han äger så där kunskaper i al It 3 ty eh
tiosses kunskap är vådligen blott minnesverk^
väl bidragande till, rneh ej utgörande sann upp¬
lysning eller grundelig lärdom.
Biskopen tiri. m. Friherre Doct. Mörner;
Att döma öfter det förhållande sig Företett L
Wexiö, har ingen fattig, välfrägdad yngling blif¬
vit nekad inträde i Skolan; Dessutom tror jag
alla anmärkningar vara förtidiga, då den före—
skrifna révisiönéri , hvilken snart förestår j ännu
éj för sig gatt, hvarföre jag ock tilIstyrker3 det
intet afseende derå lemnäs, så mycket mer som
det skulle visa undfallenhet mot Husliga an¬
märkare. I följe häräf yrkar jag afslag å före¬
varande Betänkande.
Biskopen lii. m. Doct. af TVingård:
Förslaget till förändring äf den omfrågade
Paragraphen innebärj att göra den hittills följda
j^raxis till skyldighet för ungdomens vårdare. En
gräns för tingdötnens intagande i Läroverk är
ställd genom det vanliga behöfvet, möjligheten
för Lärare att ktinna undervisa med beskédj ut¬
rymmet i Classén o. s. v. Gossen, sorn, då des.
sa villkor icke hindra, befinnes för intagande
skicklig meri meddeliös, har hittills blifvit ett
föremål för den omtanke, förslaget vili ålägga,
jag vet det af snart 20 års ljuf erfarenhet.
Sjelfva den i Lagen gifne -tillsägelsen skall hos
föräldrar gc$a det till visshet, hvad förut varit
blött en sannolik väntan-
S4
t)en 2 Julli
Man domme om den föreslagne förklarin¬
gens välmening huru som hälst, man gör åtmin¬
stone icke samma verkan med Paragraphens bort¬
tagande eller fyllande af dess ställe med blotta
förbudet mot tiggande vid LäroVerk.
Prosten Hallstrå/U:
Jag tror visserligen , att de flesta och grund¬
ligaste anmärkningar emot en gällande Skol-ord«i
ning komma att vid den blifvande Revisionen
göras, och äfven att de bästa rättelser då vidta¬
gas. Men om en eller annan förändring deruti
skulle under närvarande Riksmöte beredas, är
utan tvifvel ändock åtskilligt och mycket nog å-
ter, att vid den förestående granskningen bota
och förbättra. Inom nästan alla Riks-Stånd haf¬
va flera ändringar blifvit påkallade, och Höglofl,
Utskottet har efter min tanka visligen förfarit ,
som öfverlåta åt en kommande tid, att efter mer
vunnen erfarenhet pröfva hvilka förbättringar
kunna tarfvas5 i läro-ämnenas inbördes fördel¬
ning och anordning, men fästat uppmärksamhe¬
ten på det, som äfven allmännast blifvit' öfver-
klagadt, eller det genom berörde författning för¬
svårade inträdet i Skolan. I detta hänseende bör,
efter hela min öfvertygelse, Nationens och bil¬
lighetens röst höras, utan uppskof: och jag för¬
enar mig derföre så vida med Herr Biskopen af
Wingård och Herr Doctor Forssell, som de sy¬
nas yrka detsamma. Deremot kan jag icke gilla
den af Höglofl. Utskottet föreslagne ändring eller
förklaring, hvilken icke afhjelper de befarade
olägenheterna, utan att införa nya. Inom Ut¬
skottet har jag ock redan varit af skiljaktig tan¬
ka, och i enlighet med hvad min vid Betänkandet
Den 2 Jula»
i
15
bifogade reservation innehåller får jag ytterliga¬
re förklara, det jag anser ifrågavarande stadgande
böra alldeles utgå, och i stället införas: att allt
tiggeri är ungdom vid Skola och Gymnasium för¬
budet, hvadan den, som i saknad af alla medel,
icke annorlunda kan sig vid läroverket uppehålla,
må af Ephorus och Consistorium derifrån af¬
visa s.
Biskopen mi m. Doctor Faxe'.
Jag är öfvertygad, att om motionairerns
känt verkeliga förhållandet hade de i denna sak
yttrat sig helt annorlunda. Nu då de gjorda an¬
märkningarna i följe af ämnets stora, allmännfi—
liga vigt väckt uppmärksamhet, tillstyrker jag, i
fall något skall tillgöras, en underdånig skrifvel¬
se till Kongl, Majit, det en sidan förklaring af
ordet styrk-a i den omtvistade §:n måtte gif¬
vas, hvarigenom härmed ej skulle förstås ett
förbud för den msddellöse att få intagas i Sko¬
lan i det fall han ej kunde uppgifva tillgångar
attk sig der uppehålla, utan ett förbud i öfver¬
ensstämmelse med Skol-Ordningen , att genom
tiggeri förskaffa sig bergning.
Professorn Doctor Knös.J
Om det skulle finnas nödigt , -att i detta
ämne nu, innan vid den anbefallde Skol-revi-
sion den nya Skolordningen i sitt hela kommer
att granskas, i underdånighet göra hemstäl laa ön¬
skade jag den inskränktes till begäran om det
Nådiga förklarande att inträde i Skola icke nå¬
gon endast för dess fattigdom vägrades och att
4e medellöse af stipendier premier och fattig %js~
Z>s_n 2 Julii
*0? tS vidt görligt är understödjas, så framt idre
brist pa flit » gödt uppförande och skicklighet
gjorde dera dertill oförtjente. Någre ^ndre (lil—
männe medel än de nn oppnämnde känner jag
icke, som kunna till detta ändamål anvisas. Deri 4
enskilda välgörenheten bar val allestädes n-.est
medverkat till fattige gossars uppkomst, roen jag
fruk ar, att den utgår ovilligare om den genom,
föreskrifter affordras eller anbefalle^.
Prosten Wikblad:
TJti Hr Biskop af Wtngår<Js utlåtandfiostämr
mer jag till alla delar och tror att ämnet, är
af den vigt, att det hvarken med tystnad bör
lemnäs, än mindre afslås utan återremitte¬
ras , samt anmärkningarne om ej förr, åtminsto¬
ne vid förestående Revision, komma i betrak¬
tande; samt leda till öfverläggning och tjenliga
rättelser i de öfverk.iagade delar af nya Skol¬
ordningen. En fråga tp.rde tillåtas mig få fram¬
ställa, till vinnande af egon upplysning. Så väf
»ti Skoleordningen s som uti Utskottets Betän¬
kande,, äfven sorn uti Hr Biskop af \Yingårds nu,
afgifne yttrande förekommer att fattige gossar med
pröfvadt godt spille och anlag må tillåtas intag¬
ning i Skolan, om antalet ej, cir fullt. Det är
just detta sista villkor och tillägg jag icke förstår,
ty jag känner icke, att någon författning har eller
bör föreskrifva nigo,t visat antal för hvarje plass,
af ynglingar ^ sorn deruti må intagas, och. njuta
undervisning.
Prosten Arbman ansåg u,ttrypket: om an¬
talet ej är fullt behöfva en tydligare redactio».
Dety § Jullin
/
8?
Lectorn Doctor Fellenius}
Efter joråriga använde mödor vid ett Läro¬
verk under 3ine Skol-ordningar, tilltror jig mig
hafva förvärfvat en erfarenhet, hvaraf jag icke
kan förneka den närvarande ett mlngfalldigt och
snart nog, som jag-hoppas, fulländad! företräde
för de förra. Visserligen kunna anmärkningar
deremot göras: de af det Höglofl, Utskottet be-
handlade hafva ock ett större eller mindre vär¬
de, Men i likhet med hvad flere värde Leda¬
möter af det Högv. Ståndet yttrat , instämmer
jag äfven deruti, att dessa och flere andra, som
kunna pröfvas nödige, böra i ett sammanhang
och af vid uppfastringen erfarne och kunniga
Män vid en snart blifvande Revision, bepröf-
vas, I det förtroende till nyttan åt gagnet, som
af den i Skol-Lagen anbefallda Revisionen kart
och bör förväntas , och det Högv. Ståndet synes
allmänt yttra, instämmer äfven jag, och nyttjar
tillika detta tillfälle att förklara, att den anmärk¬
ning jag inom det Högv, Ståndet, i anseende
dertill gjort, och sorn till Eccles, Lag-Utskottet
blifvit remifterad, icke åsyftat annat, än en be¬
sparing af kostnadefne dervid, roen icke någon
förändring af hpfvudsaken, och att jag gerna är
beredd att frångå denna mening, om ändamålet
derigenom icke skpllekunna fullkomligen vinpas.
Uppå af Herr Erke-Biskopen och Talman¬
nen framställd Proposition beslöt Ståndet. åtetre=»
miss af förevarande Betänkande med„ d§ [dervid
gjorde anmärkningar,
§• fa
föredrogs ånyo Ecclesiastik Lag-Utskotten
t
Jfen S Jula.
Betänkande Nio lo rörande förändring af vis^
Stadganden i Kongl. Skol-Qrdningen den 16,
Dreero ber 1820 sä lydande:
Under den 15 sist 1 Febr. bär Högv. P.reste-
Slåndet lil! sin Eccles. Lag-Utskottet remitterat nå¬
gra d. 1 2 och T 5 samina månad inom Högv. Ståndet
xoiande Kongl. Majtt förnyade Nådige Skol-
Ordningaf den 16 December 1&20, väckta öfver-
Järgniogar, föranledda af Prosten Linderots an¬
märkning mot det stadgande i nämnde Skol¬
ordning 1 Sektions 8 Cap 1 §• der det fbreskrifves,
att enär en yngling skall på gymnasium intagas,
sfgbres sadant genom votering mellan Lärarne,
hvarvid dock Lärarnes i frälin och Matbematik
böra vara jakande Häremot har Prosten Lin¬
derot anfort; att oaktadt största afseende bör
fästas å Eloqventise Lectorns votum, och dett
mathetnatiska Studium ej heller bör ftånkännas
sitt värde, det likaväl vöre äfventyrlig!, att i en,
endast godtyckliga magt nedlägga en ynglings
litterära framtid, och kanske derpå beroende tim¬
liga välfärd, helst genom det obestämda i 11 Se-
ctions 6 Gap. 7 §r. der det heter, att för upp¬
tagande på Gymnasium en yngling bör kunna
skrifva felfritt Latin (efter de enkla Syntactiska
reglorne), samt att han med full kännedom af
Saker, Satser och Demonstrationer skall kunna,
göra redo för första Boken af Euclidis Elemen¬
ia, en mindre samvetsgrann Lärare skulle, af.
tillfälliga skäl eller conäidarationer, godtyckligt,
kunna förfara och göra sitt vahle bland likar,
skadligt gällande; hemställande Prosten Linde-,
rot , om icke i Skol - Ordningens förstnämnde,
stadgande den ändring borde vidtagas,, att i stal—
t
JJen 2 Julii,
Jet fö1' det veto, som blifvit Lecforerne i Latin
och Ma hemalik le/nnadt, desse Lectorer endast
bord få tvenne röster hvardera , samt hvarje af
de öfriga blott en. Häruti har Professorn Doct.
Lundblad hvad hufvudsaken angår, instämt, men
har do. k funnit betänkligt att tillstyrka, det Le¬
ctorer i Latinska Språket och i Mathematiken,
skola ega tvenne röster och de öfriga Lectorer-
ne blott en hvardera, emedan en sådan rangord
ping ej synes böra komma i fråga ibland Lärare
vid samma verk, der de alla-utan åtskillnad , ega
i£tt lika ansvarsfullt kall. I sammanhang med.
det Prosten Linderot yttrat om SkolOrdniogen
i allmänhet och. sistnämnde § § i synnerhet har
äfven Professorn Doct. Lundblad anmärkt mot
berörde Lags 5°,ie Section, sorn handlar om E-
Jementar-Läro verkens Revision, dels, att, dådet
stadgas etet, Rikets ErkeBiskop och saoiteliga Bi¬
skopar, må, såsom extraordinarie Ledamöter, med,
lika rösträttighet sorn ordinarie, deltaga i öfver-*
låggningarne vid densamma , desse Embetsman ,
(?när de möjligen kunna vara förhindrade, sams
i alla fall ej äro förbundne att tillstädes komma
och erfara hvad Revis,-rema finna anmärknings-
Värdt, Revisorernas underdånige betänkande!!
till Kongl. Majit, ehvad da röra enskild Lä»*
säre och Läro-Verk eller Läro-Verken L all¬
mänhet, matte blifva vederbörande Biskop och
Collegier cptnmu.nicerade och deras underdåniga
förklaringar infordrade, innan Kongl. Majit i ant
ledning af nämnde betänkande later utfärda Nå¬
diga förordnanden; dels äfven, att, sedan under¬
visningen enligt Högstberörde Skolordning, vun¬
nit nödig stadga , ifrågavarande Revision kunde
5|f det skäl synas öfverflödig, att Ephori Xnspa-
Pen i Julie.
°p
ctores Gymnasiorum et Scholarum samt Caltegfa
Gymnastica et Scholastica ej allenast äro närmast
och bäst i stånd, utan ock, enligt redan gällande
föreskrifter förpligtade, att noga tillse, det allt
vid undervisningen ordentligen tillgår, samt att
de sålunda kunna genom det nära förhållande,
Iivari d© alltid böra finnas till Kongl. Uppför
strjngs-Gqmittéen, roed densamma correspondera
om hvad nödigt kun(fe anses och har Professorn
J)octor Lundblad dessutom ansett såsom säkert
att genom inställande af Bevisionen, undveke
man, att under en betydlig del af Höst-Termin
der ar Bevisionen infaller, se några kanske de
erfarnaste Lärare skiljda från undervisningsverk
ket, hvarförutan för Statsverket hvarje 3:dje år
skulle besparas mera än JQoo B;dr Banco, hvil-*
ken summa änskönt icke beydlig likväl till en
ej ringa båtnad för LäreVerkeö kunde ingredie¬
ra i det bidrag j sorn Koegl. SkoIOrdningen uti
2:dra Sections 3tdje Cap. l §. 3 Morn, gifver hug¬
nande anledning att från Statsverket hoppas till
inrättande af Cassie Emeri.tarinm,
Lectorn Doctor Huliip hgr tjH alla delaf
förenat sig med Doctor Lundblad i dess yttrad©
erinringar yid nya SkolQrdniugen och jämväl
ansett 'den der i Nåder anbefallda Bevisionen
vara ej allenast hinderlig för Lärarne vid Un¬
dervisningsverk®^ utan äfven onödig, då Herrar
Lphori ®ch Consistorierna på stället mycket full¬
ständigare äro i tillstånd att granska och öfverse
LäroVerkets beskaffenhet i alla dess detaljer, u-
tan det, att en sådan Bevision här i Stockholm
livart 3:dje är betydligen förökar Statsutgifterna,
*
Den 1 Julii.
fl
utan att i Doctor Hultin* tanka, genom samma
Revision någon synnerlig nytta kan vinnas.
Prosten Lector Kjellander har anfört, att
filt fråga blifvit vackt om möjliga förbättringar i
den nya SkolQrdningen , har Prosten ansett sig
icke böra förtiga, hyad så väl dess egen erfaren¬
het som Medlärare* vittnesbörd bestyrkt, att e,-
liiiru det icke är svårt in*e de mångå verkliga
företräden nya Skolordningen ägcr framför d®
äldre, likväl icke få ställen i densamma förese
fiehofyet af ändring eller rättelse. Hvad Pro¬
sten Linderot anfört mot Eloqventise et Mathem.
Lectorernes veto, har Prosten Kjellander icke
allenast medgifyit, utan äfven ansett räftigh®ten
af dubbel röst, neppeligen kunna heatå med det
jämlika anseende, som alla Lärare vid samma
Verk böra äga, Qch då Prosten Linderot för
öfrigt anmärkt! ”att Statens förtroende till bilda¬
de Lärare icke bör för mycket inskränkas,” har
Prosten Kjellander ansett denna anmärkning så
ingripande i sjelfva gronfifelet af den nya Skol¬
Qrdningen, att föga något sannare i detta afseen^
de kan yttras, och ehu.ru de detaljer som hit höra,
yp,re för vidlöftiga at1 vid tillfället genomgå,
lära de icke vara svåra finna, om ett allvarligt
försök skulle påtänkas till. SkolOrdning^ns lör-,
bättring.
Utskottet, sorn hvad sålunda är anfördt i öf¬
vervägande tagit, anser, om än Kongl, Majus
förnyade Skolordning äger sina brister, det lik-.
Yäl vara betänkligt, att för närvarande föreslå
9*
Sen 2 Julii.
ändringar vid en sa ny och så litet försökt och
tillämpad Lag.
Utskottet tror det vara mindre lämpligt att
1 smärre detaljer begära rättelse, i synnerhet
som ingen farhåga ännu uppstått i afseende på
hufvudsakliga användandet, och tiden som efter
hand upptäcker bristerna, också bättre anvisar
medlen att dem afhjelpa, hvadan ock erfarenhe¬
tens utslag torde böra afbidas för att derpå kun-,
na bygga en så mycket säkrare rät telse.
Med tillämpning af denna allmänna åsigt
får Utskottet serskildt i anledning af Prosten
Linderots anmärkning mot Eloqv. et Math.
Lectorernes Veto vid intagnings Examen på
Gymnasium, yttra den öfvertygelse, att då de
Elementära insigterna i Latinska språket och
Mathematiken rätteligen utgöra grunden för en
Humanistisk bildning och thy förutan den på
Gymnasium uppflyttade ynglingen troligen icke,
skulle kunna roed behörig nytta följa de öfrige.
Lectorernes föreläsningar, haldst SkofQrdningens
föreskrift i denna del ej synes öfver ynglingens,
höfva vid dess intagande på Gymnasium; kau
någon allmän dispence i detta afseende så myc¬
ket mindre tillstyrkas, som följden deraf troli¬
gen skulle blifva, att den gemensamhet i atudier&
som är de allmänna LäroVerkens, ändamål blef-
ve rubbad och än den ena, än den andra, för-
serskildta vettenskapsgrenar skulle söka och er¬
hålla befrielse.
Den enda mildring Utskottet skulle kunna,
81
ben 2 Juia;
g5
önska i ofvanberörde fall till förekommande af
missbruk hos en allför rigoristiskt sinnad Lära¬
re, vore den* att Ephorernas rättighet, att vid
något ömmande tillfälle tillåta en partielt bri¬
stande Lärjunges intagning på Gymnasium, måt¬
te , såsom i ScholajLagen icke stadgad genom en
Nådig förklaring deröfver bestämdt rnedgifvas.
Vidkommande slutligen de mot SkolÖrd-
ningens stadganden den Elementar-LäroVerkens
Revision gjorde anmärkningar vill väl Utskottet
icke neka, att ändamålet skulle äfven på annat
sätt möjligen med mindre besvär och kostnad
vinnas, men anser något bestämdt omdöme här-
öm ännu vara för tidigt, då ingen Revision blif¬
vit anställd och dess verkningar sålunda ännu
icke äro af någon erfarenhet bestyrkta»
Detta allt underställes emellertid det Högv.’
Ståndets eget upplysta bepröfvande*
Stockholm den 6 Junii 1823.
Joli. Jac. Hedrén. Sven Lundblad.
Pehr Thyselius. J. M. Svedelius.
Anders Fornander, C. A. Wahlbonii
Joh. Haggblad.
Lars Laurenius.
Prosten Linderot begärde Ordet Och upp¬
läste ett så lydande anförande:
Då jag tagit ruig friheten väcka motion rö¬
rande ändring i nya Skol Ordningen och der¬
vid i synnerhet anmärkt det i nain tanka min-j
dre lampliga af den visse Lectorer tillerkände irat*
94
Sen i Julii,
probitions-rätt, roen Högvörd. Éccles. Lag-tft-
skottet härpå fej behagat fästa afseende , har jag
trott mig böra, örn Betänkandet bi fal les , ödmju¬
kast anmäla min rfeserväiiön. *
Min öfvertygelse i denna de i har’nri mera
fått en ytterligare stadga, och jag känner den Får,
Sorn just för detta veto skull ej titan 'en viss
friigtan för möjlig disgrace Sänder sin Son till
fett annars på deii Litteraiie sidan föfdelagtigt
kändt Gymnasium. Med höje har jäg fej längese¬
dan afhört det liberala examinations-sätt i Ma-
thematiken, som genom af välviljan insmugne rät¬
telser) hästan utan att Examinandus sjelf märker det;
Jeder honom till ett lyckligt slut på sitt beniga
Pensum. Föreställom oss ett annat. Som när yng¬
lingen stapplar ett ord af sin torra lexa visar
honom med tvärhet tillbaka. ,
Visserligen tror jag att missbruket af denria
magi äf högst Sällsynt men i Författningen har
det fej fcörrectif; ty, att låta Ephorus uppträda
sorn Arbiter g syhés väl vara det, men dels blir
en deraf alltid uppkommande collision obehaglig^
dels härider^ att*EphöruS, i Biskops-Étnbetet till.
hörande förrättningar är frånvararide. En till
ändring lättande omständighet ät, att detta veto
står alldeles isoleradt, iitäri att med andra för¬
fattningens delar äga något omedelbarligt sam¬
manhang. Dess försvinnande orsakar ej minsta
rubbning i någon Lagens föreskrift. Naturligtvis
kan ej min mening varaj att den som vill ad—
mitteras, kan blifva det utan någre framsteg t
en viss kunskapsgren, utan endast, att om dessé
Dun 2 Julii•
skulle vara klenare, afseende må göras a ynglin¬
gens iniellecluella bildning i det hela, hvilket
alseende genom ofta.nämnda Veto lätteligen kan
tillintetgöras. En enda Persons nyck förmår an¬
nars nedslå mångens välgrundade hopp, och jag
Vågar vara af den tankän , j;t om en möjlig befarad
(olägenhet kan utan hufvud Principens, utan
Systemets rubbning undvikas, bör sådant ske.
Likasom Newton oagtadt sin dåliga Exegetik
likväl var en stor man, så kan Ock en annan
blifva det , om han än i spädare år stapp¬
lar på Théorema Pythagbrictim. Lärare, nu vär¬
dige medlemmar af detta Högv. Ståndj hafvä
på ett ej tvetydigt sätt delat min tanka, hvilket
gör, att om jag haft brätt sådant desto lättarp
Ursägtas.
Professor Proberg yttrade, det hän gferiäst
Skulle hafva tillstyrkt bifall till Utskottets BeJ
tänkande, Om ej Prosten Linderöts anförände fö¬
refallit honom högst besynnerligt. Hvilken Ser.a
Skildt erfarenhet dertill föranledt, lemnade Herf
Professorn derhän. Men att ynglingar skulle
dipenserar antingen alldeles eller till en visi
grad från tnathemätiska kunskapsarten, sorn så
Väsendtligen ingår i grtinden till en sann öCh
grundlig bildning $ för det de händelsevis ktinnä
göra reda för andra lättare stycken, är ungefär¬
ligen detsamma, som att uppdrifva orangeri-väx¬
ter, de der blott åt solsidan utskjuta sina frodi¬
ga grenar. Dessutom vöre första Boken i Eucli-
des ej för mycket begärdt till uppflyttning eller
intagning på Gymnasium för en med någorlun¬
da väl organiaeradt hufvud och i aina öfriga
bén 2 Julli.
stycken val Underbyggd oeb harmoniskt utveök-*
Jad yngling, helst han från denna tid allt mera
aflägsnar sig från den puerila och mechaniska u~
fanläsningen och i samma mon allt mera riktaé
till reda, ordning och klarhet i begrepp, och fö¬
reställningar. Slutligen tilläde Ht Professorn ,
att, då Läraren icke examinerar mellan fyra er¬
gon, utan i flere vittnens närvaro inför öfrigé
Consistorialer , väld och orättvisa icke möjligen
eller åtminstone högst sällan är att befara.
biskopen tn. m. Doctor af Wingård'.
Vissa personer och ställen har jag icke i
ätigte ; instämmer dock med full öfvertygelse i
hvad Prosten Linderot yrkat rörande detta oform.
liga K et o, Skol-ördn. medgifver val Ephorus, att
Hils vidare förordna, der icke Lag gifvit före.;
Skrift. Men Lagen s*adgar, huru med Examenj
intagande i Läroverk, flyttnings bestämmande,
m. m. skall tillgå , och vid denna Collegii för¬
fattning har han ingen åtgärd att använda: af en
klok man är här icke någon mellankomst att
Vänta, så vida icke den medgifves. Derföre till---
styrker jag, att man antager antingen Prosteri
Lindrots motion i denna del, eller ock, att,
såsom Eccl. Lag-Utskottet föreslagit, Ephorus
får dispensera i serskildt fall.
Prosten Linderoti
Jag har alldeles inte, sorn Hr Professor
Fröberg synes vela förebrå mig, kastat skugga
$>å Lärare, minst vid de Läroverk , der pligter-1
ne
- \
Visn 3 Juliu
ne med noggrannhet uppfyllas? (vårtorn, jag
har antagit missbruket säaom högst sällsynt»
Min discretion att ej personalisera, tror jag Högv.
Ståndet anser tillbörlig. För öfrigt har Herr
Professorn, gjort en för mig alldeles ny upp-
täckt, då han försäkrar, att Examinator förme¬
delst Ephori och Collega Gymnastici mellankomst^
ej är som orden lydde: Herre öfver sitt eget
Veto; om sa förhåller sig, är jag färdig att ge¬
nast återtaga en motion , som vul öfvertygelse!»
om ett sådant förhållande aldrig blifvit väckt.
Prosten ['Vikblad'.
Såsom vilkor för en ynglings behörighet
att flyttas till Gymnasium föreslås 1 Betänkandet,
att han bör kunna felfritt skrifva Hatin. Det-*
ta anser jag innebära både för litet och för myc¬
ket. För litet , om som i parenthes förklaras ,
han skall skrifva felfritt efter de enklaste Gram-
maticaiiska Reglor _ ty det bör en Skolgosse i
r:dra och 3.'dje Classen kunna (Känna Adjectif
och Snbstantif i Subject och Casus Verbi). Det
innebär för mycket, om härmed menas, att han
skall känna Språkets finare nuancer, och con-
structioner, hvilket knappt hvar loide till Aca-
demierne afgående Gymnasist förstår.
-s "*. 1
Biskopen m. m. Doct. Almqvist'.
Vördsamt anhåller jag, att till Protocollet få
anföra följande min g reservation : nemligen: att
jag med fullkomlig öfvertygelse anser en grund¬
lig, och sammanhängande undervisning i Sedo-
läran och Religion vara lika så oumbärlig för
Fr, St, Prat. IV. Band, No 7.
V
£8 D*n t Julii.
» *
den blifvande både Lärde och Embetsmannen ,
sorn för öfrige folk classer, samt att jag derföre
väntat, att det Högv. Ståndet skulle velat tilläg-
, ga Lectorerne uti Theologigen och Phiiosophia
Practica enahanda rättighet af veto, som uti Skol»
prdningen blifvit tillagd Eloquentie och Ma-
theseos Lectoren.
Professorn Doctor Thyselius anmärkte,' att
i afseende på Prosten Wikblads anförande att
Utskottet ingen ting föreskrifvit, utan blott
citerat.
►
Uppå af Herr Erke-Biskopen och Taleman—
nen framställd proposition, blef ofvanberörde Be*
tänkande af Ståndet bifallet.
§• 4»
Riksens Höglofl. Ständers Lag-Utskotts Be¬
tänkande, N:o 103 öfver flere Memorialer, inne¬
fattande yrkande , att gäldenär bör vara pligtig
att sin skuld med arbete aftjena, föredrogs ånyo
då Professorn Doctor Forssell elg sålunda utlät’
Höglofl. Lag-Utskottet har föreslagit, att
Gäldenär, sorn icke kan betala sin skuld, bör
densamma, när borgenär så fordrar, med arbete
hos denne sednare aftjena. Förslaget har blif¬
vit föranledt af flere inom Hederv. Bonde-Stån¬
det väckta och till Ut«kottet remitterade motio¬
ner; men rnotionairerna hafva visst icke dervid
haft ofseende på sina hemma varande fatrgare
medbroder® och den arbetande hopens rätt. För-
Ven 2 Julii
*
99
slaget, gilladt och noga handhaft, skulle medfö¬
ra icke mindre än alt fortsätta en stor del af den
fatiigare arbetande hopen i silfvert och lifegen¬
skap under mera bemedlade posessionater, ofta
för hela lifstiden. Ingen borgenär fardrar arbe¬
te af den, som icke duger dertill eller ian göra
honom nytta med sin arbets-förmåga. Alla gäl—
genärer af bättre Stånd skulle således undgå följ¬
derna af denna Lag. Men i dess ställe skulle
dessa följder med så mycket större tyngd drabba
alla dem, som till något kroppsarbete kun.de an¬
vändas och tvingas. Snart skulle det ock, ont
denna Lag antoges, blifva en riktande specula-
tion för många posessionater att inleda sina un¬
derhafvande och grannar till skuldsättning hos '
dem , för att sedan tvinga dem till att aftjena sin
skuld med arbete för lindrigare dagspenning, än
de annars behöfde betala till andra. Jag afslyr»
ker helt och hållet Höglofl. Utskottets Betän¬
kande.
Häruti instämde "Prosten Hasselrot.
Professor Agardh yttrade:
Icke utan förundran har jag afhört Höglofl.
Lag-Utskottets Förslag det en borgenär ägde rätt
att af sin gäldenär, sorn är oförmögen att betala,
utkräfva sin fordran uti dagsverken och aibete.
Mig synes det redan mycket , att han blott för
förlusten af penningar, utan bevist bedrägeri el¬
ler brottsligt förfarande, kan betaga den senare
dess frihet, och dymedelst göra sig betald med
det ädlaste menniskan äger; ännu mera att han
jemte denna förlust ? kio under offentlig uppsigt
*oo
Dan 2 Jidit.
lifa honom aftjena sin skuld. Det må så vara;
författningen är gifven. Men att inan ännu lill
denna hårdhet vill lägga den, att gifva borge¬
nären magt att ålägga dess gäldenär arbete för sig
enskilt, och Under dess uppsigt, det synes mig
öfvergå gränsen af rättvisa och billighet. Jag kan
ej rätt väl skilja detta gäldenärens beroende från
en verklig träldom. Oförmåga att betala är en
olycka, och i sig sjelf betraktad icke ett brott,
aldraminst ett brott, som skall beläggas med ett
af de hårdaste straff, och som Lagen i något ar.^
nät fall aldrig stipulerat. Huru lätt skulle icke
den rike, kunna utlåna summor åt behöfvande
grannar, utfordra sin betalning den tit! de ej kun¬
de erlägga den, och efter den föreslagna lagen
samla ikring sig en skara af trälar? Jag vå¬
gar afstyrka bifall till Betänkandet j åtminstone
ian jag aldrig lemna det mitt eget.
Häruti instämde Biskoparne Faxe och Alm¬
qvist samt Prof. Doct. Lundblad.
Härefter blef Betänkandet af Ståndet af-
slaget.
§• 5-
Vid förnyad föredragning af Constifutions-
Utskottets Memorial N:o 31 med hemställning
om en underdånig an maian, i afseende på inne¬
hållet af 8 Morn. 4 $ Tryckfrihets-Förordningen
yttrade Prof. Doctor Forssell:
Då detta mål inom Utskottet afgjordes var
jag icke närvarande och iår således nu inför det
Hogv. Ståndet anföra min mening.u Mot sjelfva
saken har jag intet att invända^ men formen och
Dt?5 T- Juhi.
IÄI
sättet till dess framställande förefaller mig be¬
tänklig, och finnes ingenstädes i Grundlagen
föranledd. Åtminstone är detta den första gån-
gen som Constiiutions- Utskottet med hämtad
anledning af'Stats-Rådets Protocoll hos Riksens
Ständer föreslagit en underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit för att anmäla något till rättelse
i framtiden. Jag nekar icke, att jag, vid denna
Riksdag, i flera Mål, som förevarit inom Ut*
skottet, yttrat den önskan och begäran, att Ut¬
skottet måtte tillstyrka Rikets Ständer att hos
Kongl. Majis i underdånighet anhålla om rättelse
för framliden i flera mål, som jag ansett behöf¬
va rättelse, men icke med rättvisa kunna för¬
anleda till något åtal. Af Utskottets Pluralitet
har jag dock blifvit mött med den erindran att
sådant ingenstädes i Grundlagen finnes vara Ut¬
skottet medgifvet, och jag har nödgats erkänna
behörigheten af denna invändning. Så mycket
mer förekommer mig då nu en Utskottets åtgärd
i detta enda ämne anmärkningsvärd, och det är
på ett sådant förfarande, sorn jag vill göra det
Högv. Ståndet uppmärksamt.
Biskopen m. m. Doctor Faxe". Vid Öfver¬
läggning om detta ämne i Höglofl Utskottet vo¬
ro tankarne derom delade. Är frågan Constitts-
tionell, bör den enligt Grundlagen behandlas,
i motsatt falt tillhör den icke Utskottets åtgärd.
Jag har varit af den förra meningen.
Professorn Doct. '1'hyselius;
Vid Const i t ut iöns-Ut skot tets öfverläggningar
om detta ämne var jag icke blott närvarande,
utan bar ock i sjelfva beslutet deltagit. Det
Den 2 Julik
torde siledes tillåtas mig förklara min serskilfa
åsigt. Då af den Constitutions-Utskottets Leda¬
mot, som framställe frågan och alla de som med
honom instämde det ansågs såsom ett verkligt
skydd för tryckfriheten, omJnstitiae Canzleren icke
munteligen i Stats-Rådet, nian skrifteligen till
dess Protocoll yttrade sig öfver Tidningars in¬
dragning, kunde jag väl icke inse, och jag inser
icke än , hvad denna skiljagtighet i formen må
verka på JustitieCanzlerens yttrande, för att be¬
stämma det samma efter mer, eller mindre, li¬
berala grundsatser. Det ligger dock i dagen afl
när yttrandet skrifteligen inlemnas, kan genom
utdrag frän JustitiasCanzlers-Embeiets Diarium
del deraf erhållas och således både den indragne
tidningens utgifvare och allmänheten blifva un¬
derrättad om de skäl, pä hvilka tidningens in¬
dragning blifvit af HofCanzleren yrkad. Den
offentelighet sorn härigenom vinnes, syntes mig
gagnelig för Tidningsutgifvare, hugnande för all¬
mänheten och forén ädelsinnad och rättvis, sty¬
relse på intet sätt misshaglig. Af detta skäl lem-
nade jag mitt bifall till förslaget, hvilket efter
min tanke så aldeles instämmer med Grundla-
garnes både anda och bokstaf, att det hvarken
innefattar någon ändring deruti, eller förklaring
deröfver. Ett subjeriift skäl veikade ännu på
min öfvertygelse. Lika med de öfrige Ledamö-
terne af mitt Stånd hade jag inom Constitutions-
Utskottet afstyrkt uteslutandet af 8 Mom. 4 §.
Tryckfrihets-Lagen , som af de 3 Ståndens Le¬
damöter nästan enstämmigt beslöts. Det före¬
kom mig således vara, att jag så må säga, illi¬
beral!, om jag afven skulle hafva motverkat det
«
Btn 2 Julii,
*•3
i min tanka oskyldiga beslut; hvarigenom man
trodde sig hafva förekommit befaradt missbruk
af nyssnämnda, ännu och må hända framgent
qvarstående Moment.
Af dessa skäl har jag gifvit och tror mig ,
äfven i all ödmjukhet kunna tillstyrka bifall till
Constitutions-Utskottets Betänkande} men anhål¬
ler tillika att målet må tills vidare blifva hvi¬
la nde.
Past. Prim. m. m. Doctor fallin tillkänna-
gaf, det han om förevarande ämne delade ena¬
handa tänkesätt med Doctor Thyselius,,
Prosten Anjou förklarade, att han i före¬
varande fråga var af samma tanka med Doctor
Thyselius, och tillstyrkte bifall till Betänkandet.
Skulle dock Högv. Ståndet pröfva skäligt, att lå«
ta detsamma, i enlighet med hvad föreslagit
blifvit, hvila till en annan session^ ville han
deremot intet anmärka.
Med Doctor Thyselius förenade sig1 likale¬
des Professor Bexell,
Lades å nyo på Bordet,
§. 6.
Föredrogos å nyo och biföllos nedanskrifne
ifrån Utskotten inkomne Betänkanden, nemligen
ifrån
♦R> r
Ven 2 Julli,
Bevillninps - och Ekonomi - Utskotten
N:o 14,angående tillåtelse fot visse Strandsitta¬
re inom Malmohus Län, att fora varor emellan
inrikesorter och Danska kusten,
Stats- Banco- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten
K:o 262, i anledning af väckt motion om Lå-
nebiträde af allmänna medel till befordrande af
Arbetshus-Inrättningar, r
Stats- och Ekonomi-Utskotten
N:o 263, om ett Post-Contoirs inrättande vid
Wrigitads Gästgifvaregård,
$• 7-
-Constitu t ions-U(skottets Memorial
N:o 26, innefattande förslag till en rättel¬
se af inledning till nu gällande Tryckfrihets-
Förordning,
N:o 27, med Föreslående af ett tillägg i
75 §, Riksdagsordningen, samt
Nio 30, med förslag till jemkad ny redaction
af 37 §:n Regeringsformen j blefvo utan anmärk¬
ning lagde på Bordet (ill nästa Riksdag, för att
då komma under den behandling 56 §. Regerings¬
formen föreskrifver.
§. 8.
M
Då Constitutions-Utskottet genom Memorial
Vett 2 Julnt
Nto 28 meddelat den underrättelse, att de öfriga
3;ne Resp. RiksStånden redan godkänt Utskottets
under den 2 nästlidne Maj afgifne förslag till
upphäfvande af 8 mom i 4 j|j. TryckfrihetsFör-
ordningeri; hvadan Utskottet blifvit ur stånd-
satt att sammanjemka meningarne för bibehållan¬
det af momentet modifieradt; med dem för dess
fullkomliga uteslutande; beslöt PresteStåndet, vid
sådant förhållande, foga sig efter Respective
MedSianden, så att nyssnämnde förslag må hvila
till afgörande vid nästa Riksdag; hvarom Consti-
tutions-Uiskottet genom utdrag af Protocollet
Underrättas skulle,
§ 9-
Nedanskrifne Utlåtanden lades vid förnyad
föredragning till Handlingarne nemligen
Lag- Utskottets
N:o 106, i anledning af anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N.o 37 , angående yrkadt
närmare bestäm maude, i hvilka fall Provincial-
Medici besiginingar äro nndvändige vid uppkom¬
mande tvifvelsmål, huruvida dö'd person vådli¬
gen omkommit eller icke.
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottets
N:o 124, i anledning af gjorde Anmärknin¬
gar vid dess Betänkande rörande sältet att regle¬
ra marknadstiderne.
M:o 125, i anledning af gjorde anmärknin¬
gar vid dess Utlåtande rörande Frälse-Bondes
/
Den 2 Jubi.
befrielse från Fjerdingsmans-befattningen*
stridande,
Bevillning* - Utskottets
N:o 16, angående Afkortnings-Längderna*
Öfver KronoUtskylderne ingifvande till Härads-;
Rätterne.
§. IO.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets Utlåtande
N:o 105, angående yrkad befrielse för Förmyn¬
dare från skyldigheten, att hvart 3idje år tillöka
Myndlingens Arf-Capital med den under tiden
upplupna Ränta; och sorn derutaf inhämtades att
Utskottet* i detta ämne först afgifne Betänkande
N:o 3 blifvit af de 5;ne Resp. Riks-Stånden bi¬
fallit, lät Preste-Ståndet dervid bero,
§ Ii.
Efter å nyo skedd föredragning af Allmän¬
na Besvärs- och Ekonomi - Utskottets] ytterliga¬
re Utlåtande N;o 122 i frågan om skyldighet
för Lappska Nybyggares Söner att ingå i All¬
männa Beväringen blef detsamma af Preste-
Ståndet afslaget.
§. 18.
Vid ytterligare föredragning af Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Uiskottets förnyade Ut¬
låtande N.o 12 1, rörande ilrågaställd skyldighet
för Pastorer, att årligen till vederbörande Landsf
Ven 5 Julii,
Contoir och Consistorium insända utdrag af Kyr¬
ko Böckerna öfver födde och'döde personer, for-
blef Preste-Ståndet vid sitt till Utskottets första
Betänkande i ämnet lemnade bifall, samt förka¬
stade det af Utskottet nu föreslagne tillägg.
Ståndet åtskiljdes»
A.
In fidem
J. Janzon.
Lördagen den 5 Julii.
Plenum kl. g f. m.
§o
. I.
Inbemtade Ståndet af nu uppläste Proto-
colls-Utdrag att Vallöf!. Borgare-Ståndet
Bifallit Stats-Utskottets Betänkanden N:ris
238, 242, 245> 246j 247, 248, 249, 25°. 252
och 253. Constitutions-Utskottets Memorial N:o
33. Stats- Banco- och Ekonomi-Utskottens Be¬
tänkande N:o utij. Stats- och Ekomomi-Utskot-
tens N:o 263. Bevillnings- och Ekonorri-Ut-
skottens N;o 14. Lag och Ekonomi Utskottens
93, 94 och 95. Ekonomi.Utskottets N;ris
117, iso, 122 och »24.
t
t
m
Den g Jairi
Lagt till Handlingarna Lag-|Utskottets Ut*
Htanden N.ris 105 och jo6.
Återremitterat Lag-Utskottets Betänkande
N:o 96, samt
Förkastat Ekonomi- Utskottets under N:o 119
afgifne Utlåtande.
§• *•
Enligt ankomne Protocolls - Utdrag hade
Hederv. Bonde - Ståndet
Bifallit Constitutions-Utskottets Memorial
N.o 3^, samt
Godkänt samma Utskotts under No 30 al.
lernnade Förslag, att hvila till Grundlagsenlig
behandling nästa Riksdag.
$■ 3-
Föredrogs å nyo Stafs-- Utskottets den 27
nästledne Junii afgifne Utlåtande N:o 25g an¬
gående Stais Regleringen, i hvad den samma
rörer Riks-Statens Andra Hufvud-Titel, och
blef punctvis till afgörande företaget, hvarvid
Ståndet fattade följande beslut.
‘ ^ I
lista Puncten ”om medels anslående på or¬
dinarie Stat förladdning och Expenser till Hof¬
rätten i Christianstad, samt om Sportel ersätt¬
ning för Ad vocat - Fiscalen i Götha Hof-Rätt,
’ Lagman Hedenstjernaansågs böra hvila lill
dess Lag-Utskottets Utlåtande öfver återremissen
Ben 5 Julii. IOf)
rörande förstnämnde Hof-Rätts indragning eller
fortfarande inkommit och Ståndet öfyer denna
fråga fattat sitt beslut.
2:dra Puncten ”om uppförande på Staten af
”a:ne Protocolls-Secreterare och 2:ne Canzlist-
”löner vid Kongl. Maj:ts Justitia Revisions-Ex-
”pedition, samt lön för Secreteraren vid Justitiac-
”Canz lers-Embete t.”
Prefessor Fröberg yttrade att han inom Ut¬
skottet voterat emot dessa Tjensters uppförande
på ordinarie Stat , dels emedan de hitintills un¬
der flere år blifvit bestridde af ExtraOrdinarier,
som tjenat på Constitutorial emot ett efter deras
arbete afpassadt honorarium hvilket utgått af den¬
na Hufvud-Titels besparingar, och dels emedan
det vore inronseqvent att då en allmän Reglering
af Civile Embeis- och Tjenstemanna-Corpserna
är under utarbetning, belasta Staten med 5 nya
löners anslående.
-I» ,Vs
Häruti instämde Prostarne Doctor Frykstedt
samt Östberg och Hasselrot, hvarefter Siandet,
uppå framställd proposition, biföll det af Utskot¬
tet i denna punct anmälda sednare alternativet,
som innehöll att aflöningen för nämnde Fem
Tjenstemän må, lika som hittills, intill nästa
Riksdag utgå af Besparingarna på Riks-Statens
8:dra Hufvud-Tiiel.
t
3-‘dje 4:de och 5:1c Puncterna biföllos.
I sammanhang med hvad i 6:te Puncten
t
gil 5 Julli,
blifvit yttradt ”om minskning af anslaget till
”Medico Theologiska Stipendier ifrän *,000 till
"20-0 R:dr Banco,” föredrogs Utskottets under
N:o 242 i detta ämne afgifne särskildta Utlåtan¬
de; hvarvid Professorn Doct. Lundblad anförde
följande;
Under de öfverläggningar rörande Rikets
Financer, hvilka jag. såsom medlem af Höglofl.
BankoUiskottet, haft den äran att dela med Hög.
lofl. Stats-Utskottet har jag fullkomligen hunnit
öfvertyga* om det verkliga bryderi , hvari sist¬
nämnda Utskott ej sällan sig bt-finner, då det å
ena sidan söker att, i hvad möjligt är , hushålla
med Statens medel, och å den andra utfinna till¬
gångar till oundgängliga anslag, och jag finner
i detta afseende mindre underligt, om de nu .i
frågavarande Stipendiimedlen ansetts erbjuda en
disponibel tillgång. Men då jag å ena sidan er¬
känner omnämnda förhållande, ålägger mig åden
andra den fleråriga‘erfaren het, jag såsom Embets¬
man och pro rata parte, förvaltare af nämnda me-'
del, varit i tillfälle att samla om mänga obemedla,
de låfvande ynglingars vetkliga behof och värdiga
användande af detta understöd, att öppet uttala
den öfvertygelsen, att svårligen några Staten*
medel kunnat och kunna bättre användas, än
dessa 5000 R:dr B;ko en betydlig nog summa ,
jag nekar det ej, men delad imellan Rikets 2!ne
Academier och anslagen af Rikets Höglofl. Stän«j
der, såsom mig synes, ingalunda öfverdrifven.
Jag bereder mig härvid pa följande, af Hög¬
lofl. Utskottet icke otydligen gillade inkast Dessa
medel, säger man, gåfvos, för att hos blifvande
jBen 5 juHi*
III
Prester befordra medicinska kunskaper; men se¬
dan erfarenheten intygat, hvad mången redan i
början mer eller mindre högt uttalade, att nämn¬
da ändamål ej kan uppnås och knappast bör sökas
så ar ju onyttigt, till ock med skadligt, att be«
fordra, hvad som hvarken kan eller bör vin¬
nas.
Anmärkningsvärd! synes det mig dock vara,
att då några, visserligen i hög grad competente
domare, af anförda och dylika skäl bestrida in¬
rättningens nytta, andre finnas, de der, lika be¬
rättigade och skicklige att döma i saken, tro sig
på visserligen icke svagare grunder kunna vänta
för den ofta lidande menskligheten goda följder
af i frågavarande vidtagne anstalt. Och de skäl,
som tala för dess bibehållande, äro hufvudsakli¬
gen följande: 1:0 att Presterna i de flesta fall,
X,äkare må finnas på närmare eller fjärmäre håll
af allmogen först rådfrågas om sina sjukdomar #
att således, om några förståndiga råd och anvis¬
ningar* åtminstone i de allmännaste sjukdoms¬
fall, skola kunna allmogen bibringas, Presterne
först sjelfve böra hafva inhämtat några alltid
bättre än inga , pålitliga grunder uti det ämne,
hvarom de nästan dagligen blifva tillfrågade; 2:0
att om icke allt, hvad man af de Medico- Theo-
logiska Stipendierna väntat för Medicinska kun¬
skapers inhämtande, genast kunnat ernås, säkert
den oberäkneliga fördelen vunnits och skall, om
de få fortfara, vinnas, att ynglingar, hvilka el¬
jest af torftighet tvingas att genast efter slutad
Seminari) Curs söka Ordination, medelst Stipen-
dii understödet blifvit satte och skola sättas i
11$
Den 5 Julilt
Stand ate mogna och lära känna menskligheten
och Religionens nödvändighet icke blott af Bo¬
ken, utan af erfarenheten. Då härtill kommer
att månge hafva medelst detta understöd hunnit
afgöra Philosophiska Graden , så synes mig för¬
delen af en mera allmänt befrämjad och bibe¬
hållen grundeiigare lärdom inom PrestStändet , i
i rikt mått ersätta den, i def hela ej särdeles bi¬
tydliga, summan , sorn årligen blifvit anslagen.
g'o Synes användandet af de besparde Medico—
Theologiske SiipendiiMedlen , hvilka Kongl. Majit
medelst Nådiga skrifvelsen till Dess Sundhets-
Collegium af d. 8 Sept. igto i Nåder velat an¬
slå, som orden lyda, ”till förbättring och utvid-
”gande af deras (Universiteternas) Cliniska an¬
nstalt er, på det blifvande Prester måtte vid' Uni—
”versiteterna äga ett annars saknad! tillfälle, att
”inhemta practiska kunskaper i Medicinen m. m.”
icke allenast vara för nyssnämnde ändamål mest
gagneligt, utan, äfvin i allmänhet för utvidgan¬
det af Cliniska Inrättningarna vid Rikets Uni¬
versiteter, hvilka sorn bekant är, i jemförelse med
nyare undervisningsanstalter af lika beskaffad syftr-
ning. just icke äro serdeles väl lottade, ganska
visligen anordnat emedan på fullkornligheten af
de förnämsta och grundligaste Bildningsanstalter
för blifvande Medicin® Doctorer, otvifvelaktigt
dugligheten af hela Rikets Läkare Corps och Me.
dicinalverk ytterst beror.
Att i öfrigt Presten, som njutit Medicinsk
undervisning, med icke ringa framgång och sine
Åhörares bifall biträde vid sjuksängen . derpå
skulle
f
Den 5 Åilti.
-IIS
skulle flere nöjaktiga bevis kunna anföras. Och
Theologiska och Medicinska Faculteterne vid
begge Acadeniierne hafva, lill underdånig ållyd¬
nad af Kongl. Majrts för MedicoTheoIogiska Sti—
pendierne d. 31 Mars 1813 i Nåder utfärdade
Reglemente, uti årliga berättelser om Stipendii-In*-
rättningens framgång genom Academiernas Cmz-
ler-r i underdånighet vilisordat, ali, med erkän¬
nande deraf, att Medicinska kunskaper hos Pre.
Ster ej kunna annat än varp se<-undaira, icke dess
mindre det ai Rikets Högloft. S arder afs«-dda
ändamålet i betydlig mån blifvit btfrämjadf. Åt¬
minstone vore det, enligt min oförgripliga ma¬
ning, ej otjenligf, om man innan den afgörande
domen oåterkalleligen fäldes, c jorde sig mödan
att taga kännedom af nämnda Faculteters på
EnubetsmaMna tro årligen afgifna Utlåtanden.
Men utan att yrka eo närmare förening I—
mellan Medicinska och Theologiska Studier, är
jag dock af den öfvertygelsen, grundad pä en re¬
dan vunnen erfarenhet, art genom dessa stipen-
dii understöd 1 många väl förberedda yng'ingar
utgått sågtotn Lärare, af hvilkas skicklighet För-
samlingarne hemtat och skola framgent hemta
åsyftadt gagn, icke mindre i afseende på deras
andeliga behof än lekamliga lidanden. Jag vågar
således hoppas, att Rikets Höglofl Ständer, un¬
der upplyst afseende på hvad redan anfördt blif^
vit, skola finna betänkligt och påkostande, att un¬
danrycka Statens ej sällan obemedlade Suderan¬
de ungdom, ett en gang af prisvärd omtanka och
huldhet förunnadt understöd. Sveriges framfarna
Pr. St. Prot. IP Band. N:o 8.
m
9tn g Juiri,
Store Konungar hafva med Konungslig frikostig¬
het uppmuntrat Vetenskaper och deras idkare.
Och af den enskildia frikostigheten finnas i syn¬
nerhet vid Upsala Academie betydliga vedermälen.
Man bör då ej sätta i tvifvel det ju Rikets Höglofl.
Ständer icke mindre år 1823, än åren 1809 och
1810 anse värdigt, att äfven för sin del lemna
i detta afseende ett vedermäle af Deras aldrig
betviflade kärlek för vetenskaper. Anslag bevil
jas vid hvarje Riksmöte och Lane-biträden lem¬
näs i det yttersta. Men jig frågar, hvilka an¬
slag och lån kunna anses medföra större fördelar
och bära mera välsignade frukter, än de under¬
stöd, som förupnas Rikets uppväxande, ofta me¬
dellösa studerande ynglingar.
Vidare må mig tillåtas, alfvid IToglofl. Ut¬
skottets åtgärd göra följande anmärkning Då Me.
dicinska Faculteternas Adjuncter, Inspectores
Stipendii, Laboratorerne samt Protocollisterne
genom deras handläggning vid dessa Stipendier
onekligen fått sina redan förut trägna göromål
ökade, och derföre hittills hvardera erhållit ett
ringa arfvode, hemställer jag, om det är billigt,
att de hädanefter, enligt Höglofl Utskottets me¬
ning, skola utan all vedergällning bsiungas med
samma extra befattning. Ty den af Höglofl.
Utskottet gjorda erinran, ”att nemi. Academier-
”nas Lärare synas böra lemna undervisning, för
”de löner dem äro bestådde,” lärer böra anses
förfalla, heldst, de visserligen lemna den under,
visning, hvartill de enligt innehafvande Full-
magter äro förbundne. Men deraf följer ock ,
att de böra äga nå£on extra uppmuntran för de¬
J9*a g Ju fc,
n
siS enkom St ifråga v arande ändamål egnade be¬
mödanden , helst, hvad Medicinae- Adjunctern»
angar desse sålunda ära hindrade, att genom
enskildare undervisning och practiskt biträde vid
sjuksängarne söka en nöd ig t Ulök ning i deras nog
måttligt tilltagna lönevillkor. Och samma an¬
märkning gäller och hvad Laboratorerne och Pro-
tocoUisterne angar*
Äfven torde höra armärkas, otf, då uti Kgl.
Majtts ofvan åberopade Nådiga Reglemente för
ifrågavarande Stipendier, det beviljade anslaget
fördelades uti 5o lika stora Stipendier om 100 R;dr
b vart dera, af hvilka £4 tillädes Ui.iversite-et i
Upsala och 16 det i Lund, samma fördelning
eller proportion synes höra bibehållas, om ock
anslaget förminskas. Men då möter den svårig¬
het, att, i händelse Utskottets project gillas, pro¬
portionen ej kan med Stipendiernas oförändrade
summa förenäs, emedan Universitetet i Upsala
skulle tillfalla 1360 och det i Lund 640 R:dr.
Om således, hvilket jag både af böjelse och öf¬
vertygelse afstyrker, anslaget förminskas, hem¬
ställer jag vördsamligen, om icke en sådan sum¬
ma borde bestämmas, hvilken kunde enligt re¬
dan i Nåder lemnadt Reglemente fördelas, utan
att någotdera Universitet förnärmades.
Då and t ligen Höglofi Utskottet föreslår, att
den anslagna summan af 500O ifrån nästa års
börja b bör nedsättas till 2000 R:dr, med vilkor
likväl , att nuvarande innehafvare af nämnda
Stipendier må dem lill Stipendii årens slut bi¬
behålla, och då möjligtvis d» flesta, ok sJOtg
Den 5 Julii,
Stipendierne sistledne Vårterminen och nästkom¬
mande Hösterrniri blifvit och blifva till nya in¬
nehafvare disponerade , dä vidare Theologiska
och Medicinska Faculfeterne hafva , i stöd af
Kongl. Maj:ts Reglemente, gifvit flere, som va¬
rit Stipendiater, men icke genast kunnat vigas
till Vrester, den försäkran , att så snart de blif¬
vit Prestvigde, få lyfta Stipendium för 6;te Ter¬
minen, och till andra, som enligt Högstberörde
Reglemente, gjort sig förtjerite af Praemium, den,
att så snart de inkommo med bevis från veder¬
börande Consistorier, att de ingått i Presterlig
tjenstgöring, blifva af Faculteterne hos Kongl.
Maj;t i underdånighet anmäldte att få lyfta nämn¬
de praemium; kå synes otvunget följa, att en o-
betydlig, möjligtvis ingen sutnma inom 5:ne år
kan med säkerhet till indragning påräknas, helst
Stipendium får enligt Reglementets I Cap. 5 §.
i 3 år begagnas. Men om nu förhållandet är så¬
dant, om ej sällan anslag beviljas till flerahanda
af nödvändigheten bier eller mindre påkallade fö¬
retag, om understöd beviljas, ja, om Rikets Hög.
lofl. Ständer till ock med anse det under sin vär*
dighet, att strängt förfara med dem som skamlöst
försnillat Staten på enorma penningesummor,
så befarar jag ej att vederläggas, då jag vördsam¬
mast hemställer, om icke Statens medellösa söner
borde kunna hoppas, att, då de med flit och mö¬
da söka den bildning i religieust, moraliskt och
vetenskapligt afseende hvarigenom de värdigt en
gång skola inträda på Embetsmanna-banan, vär¬
digt intaga framfarne Fäders och Ständers rum
i öfverläggningarne om Kyrkans och Statens san-
na interesse, om icke, säger jag', Statens söner
Dtn 5 Julii,
n7
först ibland alla af Statens Fäder borde afse* och
understödjas.
Sä val Professor Agardh, som Biskopen Doct.
Faxe upplyste att Stipepdierne vid Lunds Aca-
demie äro så obetydlige, att få medellösa yng¬
lingar kunna med biträde af desse uppehålla
sig derstädes, och trodde derföre, att om man
ville ändamålet, att på något sätt uppmuntra
till förvärfvande af Medicinska kunskaper, vore
nödvändigt, att de Medico Theolegiska Stipendier
bibehållas, och tilläde Biskopen, att utom de Prest¬
man, som tagit Medicinska Doetors graden, hade
flere andre, som under sitt vistande vid Academien
samlat kännedom och erfarenhet i Medicinen ,
med god framgång och till flere Församlingars/
verkliga nytta meddelat goda råd och anvisnin¬
gar vid timade sjukdoms tillfällen,
•
Med Professoren Doct. Lundblad förenar
sig flere af Ståndet och beslöts uppå framställd,
proposition att ifrågavarande ämne skulle till
Stats-Utskottet återremitteras.
I afseende på det som 1 samma 6:te Punct
af Betänkandet N:o 2<5q förekommer om Curhuset
i Wadstena , hvilket Utskottet ansett böra kunna
underhållas af den i Länet inflytande Curhus-
afgiften , upplyste Prosten fFikblad, att denna
inrättning begagnas icke blott af Östergöthland,
utan jemväl af Jönköpings, Örebro och Skara»
borgs Län, hvadan Herr Prosten ansåg att Stats¬
anslaget för den samma icke skäligen borde in¬
dragas.
*•». J Juliu
Prafesäorri Doct. 1 hyselius anmärkte här-
Tid, att sedan Curhuset i Örebro nu kommit i
särdeles godt skick, blott en ringa del af Nerike
lärer begagna det i Wadstena,
I afseende på Curhusinrättningen i Marie
stad gjordes äfven af Professoren Doct. Knås
för Skaraborgs Län enahanda anmärkning, hvar-
uti Prosten Hasselrot instämde. Likaledes gjor¬
de Prosten Doct. Ahnqvist samma anmärkning
för den del af Jönkopings Län, der han äe
boende.
Härefter blefvo så val detta sorn de öfrig»
% denna punct förekommande moment af Ståndet
bifallne, hvarvid Piosten Wikblad sig reservera^
de i afseende på Wadstena Curhus.
7:de Puncten bifölls.
Side Puncten ansågs icke fordra annan åt¬
gärd än att läggas till Handlingarna.
9, lo, M, 12, 13, 14, i5, 16, 17, 18, 19*
30, 21 och 2 2:dra Puncterna blefvo af Ståndet
bi fallne.
Beträffande hvad Utskottet slutligen i 25:dje
Puneten anfört i anledning af Prosten Forssan¬
der Memorial om lönetillökning för Fångpredi-
kanter, hemställde Bi-kopen m. m. Doct. faxe
huruvida det af Utskottet föreslagne arfvode
joo R;dr för Fästnings- och Läns - Arrestanterg
na» själavård i Malmö kan anses vara motsva*
itsn 5 Juta.
rande den Kronotionde-Spannemål af 36 tunnor,
som för denna befattning varit anslagen , men
för omkring ett år sedan till Kronan indrogs
såsom ansedd för behaglig tids förläning, samt
med förklarande att Bisättning framdeles skulle
kunna väntas. Dessutom förekom det Herr Bi¬
skopen anmärkningsvärd!, att Christanstads Läns¬
häkte blifvit af Utskottet förbigånget då likväl
långpredikantens tjenstgöring derstädes är både
besvärlig och trägen.
Professoren Doct. Thyselius önskade ätt, i
händelse af återremiss, Siats-Utskottet malte an¬
modas att reglera och föreslå någon löneförbät¬
tring för de Fångpredikanter, som hafva otill¬
räckliga Spannernålslöner, såsom på flere ställen
blott 4 1 6 tunnor, emedan det vore lika billigt
och nödigt, att äfven desse uppmuntrades lill
nit och tålamod vid deras svåra tjens-tebefatt-
ningar.
Domprosten Doct. Wijkman yttrade, att om
Ståndet skulle besluta att i denna punct återre¬
mittera Betänkandet, Fängpredikanten i Wester¬
ås då äfven måtte upptagas iblantl dem som äro
i behof af löneförbättring.
Prosten Anjou erinrade att i Utskottet frå¬
ga varit blott om deni sorn hittills haft ingen
lön eller blott penningelöner , emedan de öfrige
ined ehuru knappa Spannetnålsansiag, ansågos ä'.
ga i 4 å 6 tunnor någorlunda motsvarande vill¬
köl emot hvad Utskottet föreslagit, och tillstyrk¬
lia ' Ven 5 Julii.
te Herr Frosten att Betänkandet i denna del
måtte birallas.
k
Bisk'pen Poet. Almqvist ansåg Utskottets
förslag i allmänhet vara nöjaktigt och ville der¬
vid blott anmärka att för Länshäktet i Ostersund
icke någon Fångprr dikant blifvit å Stat uppförd
oaktadt det samma är deraf i lika behof som de
öfriga Länens.
Professor Fröberg anmärkte att Stats Ut¬
skottets afsigt egentligen varit att i den föreslag¬
na löneregleringen upptaga dern som hittills haft
ingen elier högst obetydlig ppriningelön ; men
ingalunda att år alia deria Tjenstemän lemna
anslag, till tillräcklig utkomst hvilket: med Statens
knappa tillgångar ej kunde förenäs Dessutom
vöre de«sa tjenster icke att anse såsom ständiga,
utan blott s.eg till vi.tare befordran eli r såsom
bisysslor. Imellertid om någre af ifrågavarande
Tjenstemän voro förbigångne, borde Betänkan¬
det till rättelse häruti återrernitteias.
Prosten Doct. Rönbeck instämde med Bi¬
skop Faxe samt tilläde, att A rrestanternas antal
i Christianstad ofta uppgår lill aoo, men att,
oaktadt de trägna och besvärliga göromål, som
häraf för Fångpredikanten derstädes uppkomma ,
han likväl ännu fö r led i t år icke ägde den ringa¬
ste lön på Stat utan till och wied af egen c assa
mast vid förefallande tillfällen bestrida Commu-
nionkostnader. Skulle någon lön på Stat för
närvarande finnas Slotts Predikanten i Christian¬
stad tillagd*, lärer sådant ganska nyligen skedt.
Den 5 Juli’4
I2t
Uppå framställd proposition klef Betänkan¬
det i dtnna punct återremitterade.
§. 4.
Vid förnyad föredragning af Stafs-Utskotfets
Utlåtande N.'o 240, i anledning af Kongl. Majlis
Nådiga Proposition angående anslag så väl till
åtskilige byggnader vid Veterinärinrättningen
i Hufvudstaden som till en årlig Stat för sam¬
ma Inrättnings framtida underhåll uti dess fuH-
komnade skick, yttrade Biskopen m. m. Doctor
af JVingärd:
En nu frånvarande värd Ledamot, Biskop
Wallenberg har i sin, Utlåtandet bilagda Reser¬
vation fullständigt uppgifvit grunderne, hvarföre
minskning i det af Kongl. Maj:t i Nådig Pro¬
position äskade anslag till härvarande Veterinair-
Inrättning, icke skäligen kan göras. I hvad ruin
värde vän yttrat instämmer jag till alla delar.
Att Statsverket i närvarande omständigheter icke
kan utgöra den dryga kostnaden af nära 70,000
R;dr till byggnader vid Inrättningen anser jag
förgifvit. Mig vill och syna», att Hufvudstaden,
»om har närmaste och största förmon af Inrätt-^
ningen, serskildt borde bidraga genom penningar
eller byggnaders upplåtande till dess fästande
härstädes. Men S atén, som har gemensam nyt¬
ta af VeterinaireLäkares spridande i orterne, bör
bekosta hvad till deras bildning erfordras. Nå¬
gon inskränkning i hvad till aflöning och erfor¬
derliga behof blifvit af sakkunnige föreslaget,
kan jag således icke gilla. Enär en set skildt
Lärare i den Theoretiska delen behöfves, denne
IS* '
9 en J JuUk.
icke perna kan befordras till annan tjenst, utan
kommer troligen för lifstid att fästas vid Inrätt¬
ningen, hvarigenom ock denne vinner, bör enligt
min tanka icke hans lön nedsättas under de före¬
slagna 1000 R:dr. Det är ock välgrundad!, att
en Adjunct , eller här kallad Pensionaire, an-
ställes, för att biträda Lärarne, vicariera vid
deras förfall och den af dem, som afgår, efter¬
träda. Till ett så högst enskildt yrke miste man,
så att säga, uteslutande förberedas. Någon af de
vanlige Eleverne, hvilka egenteligen blifva Rou-
tionairer kan icke ersätta, hvad man med denna
tjenst åsyftat. Tjensten med dess aflöning bör
således antagas. Att hvarjehanda tillbehör, syn—
nerligast i början och innan någon större för¬
tjenst faller Inrättningen till godo, behöfver an¬
skaffas, är ock satt utom fråga. Hvad man der¬
till fordrat, lärer således icke nu, men troligen
framdeles, kunna nedsättas. Sedan Kongl. Majit
minskat Elevernes föreslagna antal från 24 till
16, har Stats - Utskottet gått för långt i sin re-
ductiön, da det frott 8 vara för behofvet till—
räcklige. Blir Öfver-Directeur Norling fästad i
Stockholm, lära nemligen icke så många eller
så goda Elever från Skara sprida sig till Lands—
orterne, hvarföre antalet i Stockholm bör kunna
påräknas större. Slutligen finner jag tillräckligt
skäl att till Utskottets närmare eftersinnande
återsända detta Betänkande emedan intet svar
blifvit gifvit på den del af den Kongl. Propo¬
sitionen, som innehåller anslag af 500 Rtdr till
resekostnader, då Djurläkare af vederbörande
Auetoriteter i ock för tjensten reqvirsrss eller
beordras.
9 «n j W.
133
Professor Agardh:
För min del synes migj Utskottet hafva allt¬
för noga beräknat utgiften för Lärarne och deni
föreslagna Adjuncten. Att en lärare är otillräck¬
lig, att undervisa i alla de Studier en Dju rläka-
re behöfver genomgå; att både muntligen och
skrifteligen gl det allmänna, som den enskildte
tillhanda med Råd och underrättelser, att förestå
en vidlyftig in- och utvärtes Praxis, att följa
med i sin tids upptäckter och Litteraturens fort¬
gång, att förestå Verkets ekonomi och förvalt¬
ning m. m. kan icke rimligen begäras af en en¬
da Lärare. Utskottet har väl föreslagit en Ad¬
junct i stället för en theoretisk Lärare, men
detta är endast att nedsätta dennes arfvode, un¬
der det man ökar hans ansvar och göromål. Af
en Adjunct bör likväl ej fordras annat, än att
di Läraren någon gång af sjukdom, af ålderdom,
och af hinder, som omöjligen kunna förekommas
ej kan fullgöra sin tjenst, då träda i hans ställe.
Annan tjenstgöring kan man af honom icke be.
gära, tili ytterligare bevis på huru väl de begärdtas
2:ne Lärarne och i Adj. behöfvas, bör jag erinra,
att på sista halfva året iooo hästar voro inskref-
na uti Cur-Journalen, utom alla de öfriga hus¬
djur, som der blifvit skötta, och de Consultatio-
ner ifrån landet, hvarpå regelbundet måste sva¬
ra. När nu inrättningen, med så obetydlig sum¬
ma som f>66 R;dr 32 sk., kan uppfylla sitt än.
damål, så synes man mig hafva sparat t otid,
hvilket jag önskar Utskottet, efter gjord återre-
miss, benäget måtte rätta.
Professor Fröberg:
L»et har i sednare tider i synnerhet, blifvit
124 ' Den 5 Juli^
ett mode, att alla institutioner, som ske för Sta¬
tens räkning, tilltagas i sa stor och öfverdrifven
Scala, att kostnaderna vanligen öfverstiga Statens
förmåga och ingalunda motsvara den nytta man
af inrättningen lofvar sig. Så vill jag exempel¬
vis anföra nya Garnizons-Sjuklut ef , sorn half¬
färdig! redan kostar 252,000 Rf !r Banco, Casern
för Andra Gardet, hvartill kostnader?", om allt
skall fullföljas i samma Scala, täkert uppgår till
400,000 och så har äfven blifvit fordrat 70 000
R:dr (ill byggnad åt Veterinairlnrättningen, och
dessutom 7603 R:dr 16 sk. till årlig Aflönings-
Stat. Sedan nu Utskottet rent af afslagit bevil¬
jande af den förstnämnde summan, såsom allde¬
les onödig, då Staten äger så mångå egna publi¬
ka byggnader att för ändamålet upplåta och då
denne Utskottets åsigt icke heller inom Riks-
Stånden, blifvit motsagd, så är då den pgncten
afgjord. Deremot fäster man sig så mycket mer
vid Utskottets nedsättning af den årliga anslags-
■umttian 7603 R:!r 16 sk. till 5,476 R:dr och
32 sk., som Utskottet (rott sig på ganska goda grun¬
der kunna föreslå. Denna besparing uppkommer
egentligen af 3:ne omständigheter, nemligen
minskning på den föreslagne lönen till den så
kallade Theoretices Professorn ifrån luoo till
666 R:dr 3 i sk. Banco, indragning af den pro-
jecterade Successorn och nedsättning af Elever¬
nas antal från 16 till 8. Hvad den första om.
ständigheten vidkommer, så hemställer jag hos
en hvar, huruvida det är lämpligt, att den der
Professorn, sorn i sig sjelf endast är Djurläkare-
Adjunct, skall borja sin carriere med vida större
inkomster, än någon af Adjuncterne vid Riket g
Den 5 Julii,
• 125
Universiteter, hvilka dock hafva säkert vigtiga-'
re saker att sköta och vårda, än sorn någonsin
förekomma i Veterinairn. Att åter uppfostra på
Stat Elever och Successorer är orimligt och ej
på andra ställen öfligt, t. e:x. vid Academierna.
En sådan Elev, som ej af egen inre kallelse
utan genom yttre medel och förmoner riktades åt
detta håll skulle säkert bli en oduglig Doctor.
Derjemte har Kongl. Maj:t låtit infordra från
Rikets alla Län uppgift på behofvet af Djurlä¬
kare. Utskottet har genomgått handlingarne och
finner blott 8 Län behöfva sådana. Dessutom
finnes äfven 8 i Skara, ifall man är kär i ziffran
l6. Anslaget af 5,476 R;dr till denna Inrätt¬
ning tror Utskottet vara fullt tillräcklig. Man
har trott sig böra gå vackert tillväga, intill dess
man fullkomligt inser inrättningens nytta.
Men att straxt vid Institutets början begä¬
ra en fullständig organisation till alla dess de-
tailler, marqverar nog mycken tro på superieurt
värde. Skulle ej Inrättningens nuvarande Chef
vara nöjd med den för en Djurläkare öfverdrifna
lön af 2000 R:dr Banco och med Ständernas öf¬
riga medgifvanden, så går det ju an, att åter¬
flytta till Skara, hvarigenom pretentionerna be¬
tydligt torde minskas. Vi böra lemna något åt
kommande 'Ständer, äfven i denna sak att göra.
Det blir tids nog att utvidga inrättningen, sedan
erfarenheten ådagalaggt nyttan och nödvändighe¬
ten deraf och framför alfi, sedan menighetens
och allmogens inritade fördom mot alla, så kal¬
lade lärda Hästläkare, blifvit häfven. Till dess
tror jag, att 8 fullmogna Doctorer, lemnade
126
Men 5 Juft!.
hvart 5:te år från delta Central-Instituf, skola
finna »vårt alt få full sysselsättning. Jag till¬
styrker således oinskränkt bifall till Utskottets
Betänkande.
Professorn Doctor Knös
Inom Stats - Utskottet har jag instämt uti
Herr Biskop Wallenbergs reservation och i syn¬
nerhet ogillat afprutningen på den Theoretiske
Lärarens lön, hvilken Utskottet velat nedsätta
till Adjunct med minskadt lönebelopp Om Ve
terinaire-Vetenskapen skal! befrämjas och i vårt
Land så som i andra Länder kunna grundligen
och fullständigt inhämtas, ligger det mycket
magt uppå att en Lärare med fulländade Acade-
miska studier och förvärfvad kännedom i Phy-
sik, Chemi, Naturalhistoria, får egna sig helt
åt detta yrke, som icke tillåter att han delar sin
tid åt Medicinsk praktik eller någon annan in-
komstgifvande befattning. Den så kallade Pen-
sionairen, som skulle vara bägge Lärarnes Ad¬
junct, och vid sådane tillfällen, då någon af dem
vore af andre anbefallde förrättningar eller laga
förfall hindrade att sysslan bestrida. Derigenom
vore vid sig yppande tillfallen alltid tillgång på
en rätt instruerad man, sorn kunde ombesörja
undervisningen och med förtroende ålitas. Han
har ingen utsigt åt annan befordringsväg och
behöfver derföre hafva sin utkomst, om han
skall odelad ägna sig åt sitt kall. Framlidne
Professor Hernqvist, som sedan han till största
delen med egen kostnad förvärfvat utomlands
sin insigt i denna sak, ägnade åt den hela sin
lifstid och ditskänkt^ till grundläggning af Inrätt?
Stu 5 Julci.
ningen i Skara ali sin förmögenhet, hade icke
lyckats att uträtta det, sorn hans välmening och
mit verkeligen kunnat åstadkomma, om icke han
anslagit underhåll åt' Elever, hvilke derigenom
kumle så länge qvaihållas vid Läroverket till
de gjort någre fullständigare och säkrare framsteg.
Vid våre Academier äro vid Professionerne an«i
ställde Adjuncter just derföre, att unge män
skulle fästas vid Academien, som kunde bilda
sig lill bortgående Lärares blifvande efterträdare.
Jag anser det af Stats-Utskottet föreslagne bidrag
för ringa tilltagit, om ändamålets befrämjande
verkeligen åsyftas, och önskar af denna orsak
återremiss på Betänkandet.
Med Doctor Knös conformerade sig Bisko-
parne Friherre Doctor Mörner och Faxe , til¬
läggandes Biskop Faxe, att någre Academiake
Professorer väl kunde hafva mindre lön, men
avancera oGh äga bättre utsigter till framtida be*
fordran.
Prosten Grevillius:
Inrättningen af en undervisnings-anstalt för
Djurläkare-Vetenskapen har länge varit af be-
hofvet och den allmänna rösten påkallad. Också
hafva Rikets Ständer under nästföregående Riks¬
dagar vid detta ämne fästat all uppmärksamhet,
och Kongl. Majit redan, i följd af framställde
underdåniga önskningar, Nådigst behagat ornbe-
sörja grundläggning af en sådan inrättning i
Hufvuds'aden. Af nu församlade Ständer har
man hoppats, likasom Kongl. Majit Nådigst åt
dem ötverlemnat, fullbordan af detta vigtig»
företag.
I2§
Den 5 Julii.
Dst Högldff. Stats-Utskottet har, förmodli¬
gen på goda skäl, hämtade af bristande tillgån¬
gar, förnekat det begärta anslaget af 6y,ooo R:dr
till nödige byggnaders uppförande rn, m. Mea
då Utskottet äfven behagar nedsätta den Summa,
hvilken Kongl. Maj:f, efter sakkunniges höran¬
de och i enlighet med Committerades förslag i
Nåder proponerat till årlig aflöning, Elevers un¬
derhåll m. m., anser j3g ändamålet derigenom
förfeladt och kan, åtminstone i den sednare om¬
ständigheten , icke bitalia Utskottets förfarande.
För att icke borttaga det Högv. Ståndets
tid med vidlyftigt anförande uti ett ämne, hvil¬
ket af flere värda Talare grundeligen blifvit ut-
redt, inskränker jag mig till hufvudsakligt in¬
stämmande uti den reservation Herr Biskopen
Doctor Wallenberg tiil Utskottets Protocoll af-
gifvit och nu blifvit uppläsen. Likväl utbeder
jag mig att, i afseende på hvad en värd Leda¬
mot Herr Professor Fröberg anfört få erinraJ
att det föreslagne arfvo.let för en Pensionair
vid Inrättningen, ingalunda är ämoadt endast
för dennes egen undervisning, utan äfven så¬
som vedergällning för det biträde vid undervis¬
nings rneddt lande som honom skulle åläggas;
således lön för möda och gagn; hvarigenom den
anmärkte besynnerligheten torde förfalla. Be¬
träffande åter den försvarade inskränkningen af
Elevernes antal ifrån 16 till 8, kan jag ej an¬
nat än anse densamma ganska illa beräknad, hälst
man derigenom skulle, för att bespara yfio R:dr
om äret, till hälften nedsätta den påräknade nyt¬
tan
to*n 5 JuHh
tan af en inrättning, som redan medtagit betyda
liga summor och, för sitt framtida bestånd, än¬
nu fordrar icke ringa Statsbidrag. Den framka¬
stade rangstriden emellan Veterinair- och andra
Vetenskaper förmodar jag icke böra verka pi
hufvudfrågans behandling, och får, jämte yrkan*
de af bifall till den af Kongl. Majit Nådigst
föreslagna årliga Lön- och Utgifts-Staten, be¬
gära att Betänkandet matte till Höglofl. Stats-
TJtskottet varda återremitteradt med de dervid
inom det Högv. Ståndet gjorde anmärkningar.
Prosten Östberg yttrade sig;
Jag anser Höglofl. Stats-Utskottet i sina be-i
villjade anslag till Veterinaire-Inrättningen häc
i Hufvudstaden varit ganska frikostigt, i synner¬
het hvad lönen beträffar, till Föreståndaren,
hälst den stora nyttan som häraf väntas ej ännu
är afgjord och kan aldrig blifva det, utan genom
erfarenheten. Sveriges Inbyggare hafva ända
hittills hjelpt sig fram med de på en lång och
säker erfarenhet grundade underrättelser om bo-
skapssjukdomar och deras botande, som Kloka
Gubben och Gumman, samt Sven Samuelssons
Hästbok m. fl. lemna, och säkerligen kunna des¬
sa rådgifvare äfven hädanefter med mycken nytta
följas. Jag vill likväl ej härmed påstå att Djur-
-Läkare-vetenskapen är öfverflödig och onyttig.
Nej, jag tror att den kan blifva af ett stort och
omisskänneligt värde; men jag hyser dock den
öfvertygelsen att den ej sä säkert och synbart
utvecklar detta värde genom stora frikostiga an-
Pr, St, Prot, IV. Band, N.o 9,
v
130
Den 5 Jhlit.
slag, som genom måttliga i förening med egeö
kraft och verksamhet.
Prosten Hasselrot;
Det kan icke annat än förefalla mig undsrJ
ligt, att en sak af allmänt erkänd vigt och nyt¬
ta och som af andre Nation&r blifvit med den
•varma omfattad , att de icke trott sig kunna göra
nog till dess uppmuntran och understöd, hos oss
inotes med den köld, att man knappast derföre
vill göra något. Med Herr Biskopen Doct. af
Wingård instämmer jag visserligen i den tanka,
att del ifrågavarande understöd icke endast bör
påräknas a& Staten, utan äfven af Hufvudstaden,
som är i tillfälle att af Inrättningen skörda för-
-sta och förmodligen största frugten; men då
denna Läro anstalt är ämnad att blifva ett Cen-
tral-Instifut till förmon för hela Riket, synes den
niig vara en Nationens angelägenhet, som dess
^Representanter icke böra med kallsinnighet be-<
handla. Jag känner lika lifligt, som någon, Sta¬
tens knappa tillgångar, och värderar hvarje väl
heräknadt nit att dermed hushålla, men jag ön¬
skade, att detta nit i synnerhet fästat sig vid de
större anslags-summor , som så känbart komma
att trycka Nationen, och att något mera liberal
litet ägt rum vid fråga om en i sig sjelf obetyd^
lig summa och om en sak, hvats allmänt väl¬
görande nytta af ingen upplyst och oväldig lärer
Kunna betviflas. Jag frugtar, att, di man är
frikostig i det stora, och njugg i det lilla, man
icke utan skäl stadnar för den förebråelsen, att
sila myggor och svälja kameler.
Vtn 5 Juliu 131
*
Biskopen Doct. af Wingärd*
Hvad Professor Fröberg anfört mot den
^Theoretiska Lärarens aflöning och antagandet af
®n Fensionaire , anser jag tillräckligt besvaradt.
Jag erinrar, att, om;än Stats-Utskottet erhållit
derom uppgift, att några Län äga hvart sin Djura
Läkare , detta antal dock för några och tjugu Län
är allt för ringa, synnerligast då en enda Stad,
hvilket är händglser i min hemort, serskildt kan
sysselsätta en, och ett Län af större vidd eller
der Cavalleri , ridande eller åkande Artilleri är
förlagdt, fordrar flera. Sedan man icke beviljat
Auditorier, Anatorftisal, Bibliothek m, m. synes
mig det vara för stor förknappning att under
förslaget nedsätta den onmgängliga apparaten. Hit.,
tills saknar jag ock ett upplysande svar på min
anmärkning, a!t Utskottet förbisett den del af
den .Kongl. Propositionen som äskar anslag till
resekostnader.
Prosten Lindvroti
Jag bor i en ort det mail Vid förefallande
sjukdomar hos kreatur är medelst brist på hjelp
och råd i största förlägenhet; och sjelf har jag
deraf en ganska ledsam erfarenhet. Ar Veteri—
nairlnrättningen ett behof, så böra ej anstalterne
göras till hälften s häldst det är en så allmän
Som sann satts,: alt halfva mesurer mera skada
än gagna, Den man, som skall förestå densam¬
ma, och till vinnande af nödiga kunskaper i yr-7
ket har uppoffrat sin tid, förtjenar ock en emot
dess uppöfning och talanger motsvarande belöning.
Att denna i jemförelse med högre Embetsman*
löner såsom en värd Ledamot yttrat, är allt för
hög, är en fråga man ej bör af många orsaka^
13* 5
väcka, da mången med litet arbete nog hinna en
lill namnet mindre men till inkomsterna vida
större beställning. De, som med erforderlig
skicklighet efter prealable i Medicinen i allmäna
het inhämtade kunskaper ernå denna plats, från
hvilken sedermera ej vidare befordran kan vin¬
nas , böra belönas i samma monj, som de enligt
det allmännas väntan och anspråk uppfylla de¬
ras pligt.
Prosten Doctor Svedelius:
Uti en punct instämmer jag med de Herrar
Ledamöter, som talat till Veterinair-Inrättnin-
gens fördel, nemligen i afseende på Löne-ansla-
get för Theoretiska Läraren, hvilket jag i hän¬
delse det Högv, Ståndet beslutar återremiss, ön¬
skade förhöjdt ifrån 666 B:dr 32 sk. till 1000
B;dr. DifFerencen är för Staten obetydlig, och
jag anser det sednare beloppet erfordras, för att
kunna erhålla skicklige Lärare för en plats, ifrån
hvilken de äga föga eller intet hopp om vidare
befordran. I allt öfrigt finner jag Herr Profes¬
sor Fröbergs anförda skäl vara så taiande, ait jag
blott behöfver förena mig med honom, Veieri-
nair-Inrättningen är i min tanka en för Riket
visserligen nyttig, men ganska subordinerad an¬
gelägenhet, och under StatsVerkets närvarande
knappa tillgångar bör man afbida framtidens vun¬
na erfarenhet , för att, i mon af Inrättningens
då constaterade värde, utvidga des3 verknings_
krets och dess anslag.
Proftssorn Doctor Thyselius ansåg lika med
Professor Fröberg, att det af Utskottet propone.
Ven 5 Juliu
rade anslaget vore för ändamålet tillräckligt,
lael Ist tillfälle i Hufvudstaden är öppet för Ve-
terinair-Inrättningens Lärare att medelst extra
tjenster erhålla ökade inkomster. Bäst vore der¬
före att nu i början ej för rundeligen tillmätes,
emedan icke exempel gifves på nedsättning i
gjorda anslag.
Häruti instämde Prosten Doct. Stenhammar
och Prosten Hallström.
Biskopen och v. Talmannen m. m. Friherre
Doct. Mörner tilläde ytterligare, att den ifråga¬
varande Eleven är nödvändig till ordinarie Lä¬
rarens biträde och således ej bör sakna tillräck¬
ligt underhåll Herr Biskopen hemställde i öf¬
rigt, huruvida, då Riksens Ständer sjelfve begärt
denna anstalt, det vore behörigt att afpruta nå¬
got af den reqvirerade Summan.
Härefter och då proposition till bifall å Ut.'
låtandet med både Ja och Nej besvarades samt
votering äskades, blef följande voteringsproposi¬
tion till justering framställd: Den som hilallen
Stats-Utskottets Utlåtande N:« 24o, skrifve Ja ;
den det ej vill, skrifva Nej-, vinner Nej, blir
det samma återremitteradt. Efter slutad votering
befanns, att med 23 Ja mot 16 Nej Utskottets
Utlåtande blifvit bifallet.
' §. 5.
Föredrogos och lades på Bordet S(ats-Ut-
•kottets Utlåtande -N.o 277, angående Höganäs
134
Den S Julii.
Stenkolsverks understöd af Staten samt Ecclesia—
stike Lag-Utskottets Betänkanden N;o 12 an¬
gående ifränasatt rättighet för Biskop att till före¬
fallande hellof använda den å Embetsgård på
Landet befintliga Skog, och N:o 13 i anledning
af väckt motion am Ottezångarnes återinförande
under vissa tider af året.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
J. Janzon
«. .
«» K .
Lördagen den 5 Julis»
Plenum kl. half 6je, m.
Då StatsUtskottets Utlåtande N.'o 241, i an¬
ledning af Prosten N. J. HerlitzY Memorial om
Lönanslag å Stat för en Djur-Läkare på Gott¬
land, å nyo föredrogs , blef detsamma af Preste-
Stindet bifallet. '
f. «.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
\
Den 5 Jutii,
Ullåfande NJo 242, i anledning af Frihetre C.
H. Anka rsvärds motion om tillökning i lönerna
för de fyra StatsSecreterarne, anförde Prosten
Doct. Svedelius följande:
Det kan ej undgå, att väcka min uppmärk¬
samhet, för att icke säga min förundran att, på en
tid då Hdglofl. StatsUtskottet ur goda skäl, sy¬
res hafva i allmänhet antagit ett helsosamt Be¬
sparings-Syste m, och dels i anseende till Statens
knappa tillgångar, dels derföre, att frågor om
nya utgifter blott af enskild Riksdagsman blifvit
väckte och behofvet icke förut af Kongl. Majit
pröfvadt , t ödgats afstå så väl åtskilliga för all¬
männare behof äskade anslag, sorn flere begärts
tillökningar för svagt lönade tjenstemän, i de lägre
graderna, att, säger jag, samma Utskott likväl,
på en enskild motionarrs förslag, tillstyrker för
Herrar StatsSecreterare en så betydlig löne-för¬
höjning utan att de sjelfve någonsin tillkänna¬
gifva sitt behof deraf eller det genom någon
Kunglig proposition blifvit godkändt. Väl inser
jag afsigten, att derigenom bereda en större sjelf¬
ständighet hos desse för Staten eå vigtlge Em¬
betsman, dock täcktes så väl motionairen sotn
Högloft, StatsUtskottet förlåta mig, om jag vågar
tänka, att en redlig och sjelfständig StatsSecrete¬
rare är och förblifver lika redlig och sjelfstän¬
dig med 2346 R;dr 32 sk. som med 3S00 Rldr
och att rnoralité icke köpes med penningar. Dika
litet tror jag, att skickligheten eller oskicklighe¬
ten för dessa embeten berog af ökade lönevilfcor,
då de redan bestämda hittills varit tillräck tiga*
Den beror fastmer afiett lyckligt val ibland d®
psf fDtn 5 Juhi.
•
sujetter, »om bildat och ägnat sig ät desi» an-*
Svarsfulla, men ärorika kali. Vore det åter af-
sigten, att härigenom vinna en önskad rättelse
deruti, alt StatsSecreterare icke på längre tid måtte
konstitueras, utan med fullmagt förses, så förmo¬
dar jag, att detta ändamål både på ett lättare ,
säkrare och värdigare sätt vinnes , om Eiksens
Ständer, med anledning af ConstitutionsUtskottets
Betänkande, besluta en öppen underdånig anmä¬
lan derom hos Kongl. Maj:t, som , upplyst om
trogne undersåtares billiga och välgrundade önsk¬
ningar troligen icke vägrar dem sitt nådiga bifall.
Ehuru jag således lika med det Höglofl. Stats-
Utskottet erkänner StatsSecreterare-Embetets vigt
och derpå grundade anspråk, kan jag dock för
min del icke för närvarande tillstyrka den före-
slagne Iöne-förhöjningen, emedan den ur intet
skäl synes mig vara af nödvändigheten påkallad.
Professorn Doct. Forssell instämde till alla
delar med Doct. Svedelius, med tillagdt skäl ,
att då särskildta Utskottet nu är sysselsatt med
regleringen af Rikets Styrelseverk, den minst
lämpliga tiden vöre inoe att göra förökade lö-
ningsanslag.
Biskopen Doctor af lVingård;
1 betraktelserna öfver faran af StatsSecrete-
rarnes oberoende,, frågans obehörighet då den
väckts af enskilt Man, och icke genom Kongl,
proposition eller Vederbörandes ansökning kom¬
mit till Ständerne m. fl. ingår jag för ingen del.
Dem anser jag fästade vid suppositioner eller för
ämnet alldeles främmande. Här frågas: behöfva
Den 5 Julii.
*3?
StatsSecreterarne löne-tillökning, och skall dea
uppgå till jemnlikhet med StatsRådens lön eller
tills ridare stanna vid 500 B:dr? Då säger det
sig sjelft, att desse högre Embetsman, hvilka
såsom Chefer för StatsExpeditioner böra repre¬
sentera , äro för litet lönade vid en ansvarig,
biydsam och besvärlig tjenst. Sjelfva StatsUtskot-
tet, som ägt tillfälle till uppgifter och är så hus-
hållsagtigt med anslag,' delar sig endast imellan
ett större och mindre sådant, under medgifvan¬
de af behofvet. Något skäl mot lönförbättringen
kan så mycket mindre hämtas af de nu under
beredning varande frågorne om Styrelse-Verkens
förändrade organisation, som intet Förslag i tryck,
skrift eller under ventilation nedsatt dessa Em¬
betsman under deras nuvarande rang och bety¬
denhet, men väl önskningar yrtrats, att af dem
göra Ministrar, DepartementsChefer o. s. v. Be¬
hofvet är kändt , Statens skyldighet mot desse
föredragande af Rikets angelägenheter bör erkän¬
nas, jag anhåller om proposition på alternativ
verne.
Biskopen Frih. Doct, Möner och Dom-Proä
sten Doct. Wijkman conformerade sig med Doct.
Svedelius.
Professorn Doct. Kolmark:
Jag har redan anfört det vigtigaste i min
reservation vid Utskottets Betänkande. Det sy¬
nes verkligen, som ville man upphöja StatsSecre—
terarna öfver HofCanzleren och Stats-Rådets DeV
damöter , ja, sätta dem i parité med StatsMinist-
*4
138
Den 5 Ju Liit
rame. Som de likväl sjelfve aldrig begärf någ®h
förhöjning, utan detta blott synes vara ett infall
af Friherre Ankarsvärd , kan jag ej annat än af¬
styrka allt bifall till förevarande Betänkande.
Prosten Anjou:
Då detta ämne först förekom i Stats-Utskot-
tets Plenum, fann jag besynnerligt, att Utskottet
bifallit en så betydlig förhöjning i dessa Embets-
mäns lön; och var jag färdig att afstyrka den-
sammaj roen då jag hört Friherre Bjerta* re¬
servation uppläsas, trodde jag mig böra välja en
medelväg. Jag tillstyrker derföre antagande af
det senare alternativet, så mycket mera som ,
enär dessa Embetsmäns verkningskrets, hvilket
är troligt, hädanefter kommer att utvidgas'', de
da böra äga anständigare lönevilkor.
Prosten Doct. Stenhammar:
I anledning af hvad en värd Ledamot till-
kännagjfvit, vill jag tillägga, att, uti den så kal¬
lada större Statsverks afdelningen , de inom be¬
redningen nekande blifvit öfverröstade. Och i
sig sjelft är väl en StatsSecreterares göromål bå¬
de så öfverhopande, och i anledning af hvad
Siats-Råds Protocolien lära intyga, mången gång
så ensamt för honom svåra och brydsamma , att
en omflyttning af lönerna kunde väl synas äga
sina skäf. Enär ock R. H Ständer ofta vända
ensträng uppmärksamhet, åt de felaktigheter,
sorn af desse Embetsman kunna begås, synes ock
billigheten fordra, att ett ömt afseende göras å
deras, i anseende till ansvarighet, arbete och
Jtsfnadsbehof> föga motsvarande löneförmåner.
Den g JuliU
r3J
Prosten Östberg:
Jag har i Utskottet röstat för sednare alter¬
nativet , och finner ej skäl att derifrån afvika.
Prosten Doct. Almqvisth
Vid hvad Hr Doctor Svedelius anfört får
jag anmärka, alt ehuru det tillhör Utskottet bå¬
de såsom en rättighet och en pligh att äfven
upptaga enskildta motioner till pröfning; det lik¬
väl icke varit med afseende på motionairens en¬
skildta framställning utan med afseende pa sakens
allmänna vigt och under öfvertygelse, att Stats-
Secreterare-Embefet är ett högst ansvarigt och
brydsamt kall, hvilket fordrar en man med sär¬
deles skicklighet, nit och arbetsdrift, som Utskot¬
tet tillstyrkt denna löneförhöjning. Dessutom lem-
nades under öfverläggningarna den upplysning af
Biskop Wallenberg, såsom Ledamot i serskildta
TJtskottet, att för StatsSecreterarne blir hädanef¬
ter föreslagen en mera utvidgad verkningskrets t
hvilket också bidrog tifl beslutet om den projec-
terade löne-förhöjningen. Jag tillstyrker alltså
för min del bifall åtminstone till 2idra alter¬
nativet af Utskottets Betänkande.
Prosten Doct. Svedelius anmärkte, det han
visst aldrig bestridt Utskottets rätt att tillstyrka
hvad anslag som helst uppå en enskild motion ,
men endast velat erinra, att såsom skäl till af-
slag stundom blifvit åberopadt, att behofvet ick»
varit af Kongl Maj;t godkändt och proponeradt.
Ater i afseende på den större verkningskrets.
StatsSecreterarne förmodas erhålla, vore man alU
deles itke i tillstånd att deröfver domina, förräa
\
Den 5 Juliit
Särskildta Utskottet afgifvit sitt Betänkande ocki
Riksens Ständer derom fattat sitt beslut.
Prosten Doct. Stenhammar:
Hvad Hr. Prosten Doctor Svedelius anmärkt,
har visserligen inträffat. Statens knappa tillgångar
och petitionernas mängd, stundom obehörighet,
stundom outredda skick, hafva oftast föranledt
till StatsUtskottets afstyrkande utlåtande. Likväl
gifvas flera undantag, och vi håfve sedan förmid¬
dagen ett friskt exempel derpå i StatsUtskottets
Betänkande rörande Fångpredikanterna, å hvilkas
inskränkta anspråk framförda af enskilt motionair
StatsUtskottet oaktadt strängheten i sina grund¬
satser, ansett sig skyldigt att göra nöjaktigt af¬
seende.
Prosten J. Wickman conformerade sig med
Prosten Anjou.
Härefter och då Herr ErkeBiskopens och
Talmannens proposition till bifall å det af Ut¬
skottet föreslagna senare Alternativet med både
Ja och Nej besvarades och Votering begärdes ,
blef föl janda Voterings - proposition framställd:
”Bifaller Högv. Ståndet det af af StatsUtskottet
föreslagna senare Alternativet: den det vill skrif¬
va Ja; den det ej vill skrifva Nej; Vinner Nej
blir Betänkandet förkastadt och kommer till sam¬
ma belopp som hittills de fyra StatsSecreterarnes
löner att fortfara. Vid omröstnings-sedlarras öpp¬
nande befanns att Ja proposition vunnit med
4 rösters pluralitet; hvadan alltså en tillökn-
ning i förenämnde Embetsmäns löner af 500
flin 5 Juliu
R:dr ; utan förändring i det under dessa löner
förut varande spannemåls belopp, enligt Ståndets
beslut bör äga rum och blef Utskottets Betän¬
kande i Öfrigt bifallet.
§• 3-
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets
på Bordet hvilande Utlåtande N:o 5244 om Stats»
Verkets tillstånd och behof uti hvad som rörer
RiksSlatens tredje Hufvudtitel blefvo
i:sta och 2:dra puncterne bifallne; vid 3:dje
pnncten om förökadt anslag för Krigs-Academien
på Carlberg yttrade Professor Doct. Forssell: Så¬
som gammal Lärare vid Kongl. Krigs-Academien
må det ursäktas mig, att jag vid denna punct
anförer några ord. Det lärer ej kunna bestridas,
att Riket mycket vunnit genom denna inrättning
hvarifrån utgått så många skicklige och bildade
Män. Då fordom i MilitairStåndet rådde en o-
kunnighet, hvaröfver man till och med berömde
sig, är man väl Academien skyldig det nu mot»
satta förhållandet. Oaktadt denna lyckliga förän¬
dring, som åstadkommits genom denna inrättning,
förminskade redan Riksens Höglofl. Ständer vid
1809 och 10 årens Riksdagar anslaget till den¬
samma, hvarigenom för des3 bestånd Kongl. Maj:t
måst utfärda en författning, som fasttällde en hö¬
gre summa för de betalande Cadetterne. Redan
1808 gick anslaget för Krigs Academien om jag
rätt minnes, till 30,000 R:dr, och nu vid fallet mynt.
värde och ökade behof uppgår det blott till 29,000
hvilken summas otillräcklighet faller lätt i ögo.
Jjl Den S Julié,
0
nen. Jag tyclcet att Utskottet, vid betraktandet
af Academiens nytta och oumbärlighet bordt gå
.Kongl. Majits önskan till mötes.
■professor Fröberg'. Här är ej fråga om A-
eademiens gagnelighet eller skada, hvarom Stats*
och Ekonomi-Utskotterts Betänkande införväntas.
utan bl,ott om ökadt anslag, hvilket Utskottet så
mycket mindre kunnat tillstyrka, som Acade—
miens framtida öde ännu är oafgjordt. Detta
oaktadt har dock Utskottet bevilljat fortfarandet
af det gamla anslaget, som ansetts tillräckligt,
i händelse ej äfven der en i sednare tider in-
förd luxe gil vit anledning till ökade kostnader.
Biskopen Doct, af Wingård: Jag instäm»
mer med Professor Fröberg, att här är ej fråga
om den nytta Academien gjort, utan blott om
ökadt anslag, hvarom jag tror ej böra discuteras,
förr än Stats- och Ekonomi-Utskottens Betän¬
kande om sjelfva hufvudsaken inkommer. Med
Professor Doct. Forsell^ delar jag den öfvertygel*
*e, att de nu bättre än fordom bildade Officera¬
re hafva derföre att tacka Kongl. Krigs-Aca-
demien.
Häruti instämd Biskopen Doct. Almqvisti
Härefter och uppå framställd serskildtfprai
position blef förevarande punct bifallen.
Likaledes blefvo uppå framställde serskildta
propositioner 4tde, 5.(e, 6;te, 7:de, 8;de och 9;d«
puncterne bifallne.
T) en 5 Julii,
143
Vid lo:de puncten i afseende på fördel.
Vingen i 2\ne Hufvud - Titlar af anslaget till
handt-Arméen och Flottorne yttrade Professor
Fröberg: Denna fråga har varit tnycket venti¬
lerad i Stats - Utskottets afdelning, der Herr
Contre-Amira! Nordensköld grundeligt och öf~
vertygande utvecklat fördelarne af en slik för¬
delning. Det sorn afgörande bestämt Utskottet
till detta tillstyrkande har, utom det att Herr
Nordensköld trott sig kunna försäkra om Kongl.'
Maps bilall härtill, varit, dels att Grundlagen,
ej bestämmer Hufvud _ Tilarnes antal, dels vig¬
ten och nödvändigheten af en bestämd fördel¬
ning mellan dessa Stater.
Professorn Doct. Forssell'. Den af Stats¬
utskottet föreslagna nyhet har förefallit mig be¬
tänklig om i något fall Regeringen bör äga fria
händer är det i afseende på Militairen, som den
ena tiden åt ett vapen behöfver en förstärk¬
ning, som det en annan tid kan umbära. Dess¬
utom tror jag denna fördelning på 2lne Titlar
ej vara af behofvet påkaliad, då Kongl. Majit
äger fördela de anslagne medlen der de bäst be-
höfvas och kunna gagna, och kan jag så mycket
mindre tillstyrka denna förändring, som den
icke finnes anbefalld i Grundlagen och icke hel¬
ler blifvit föranledd af någon Kongl. Majits Nåä
diga proposition.
L
Professor Doct. Thyselius: Samma skäl till
betänklighet förekom äfvén mig i början vid
närmare eftersinnande har jag dock funnit dera
otillräck.iga, Då Kongl. Majit disponerar 3ldj*
1»
144
Dtn 5 Ju lii.
och io:de Hufvud-Titlarne kari ju låne- och för*
skottsvis öfverflyttas från den ena till den an¬
dra, hvarutaf ingen olägenhet skulle uppkomma.
Dessutom tror jag, att det är väl, det en Huf-
vud-Titel är bestämd för hvarje Stat hvarigenom
ingen anledning gifves för en Föredragande att
gynna den eria på den andras bekostnad, och
tillstyrker jag i följe af dessa skäl bifall till den¬
na punct till förevarande Betänkande.
Domprosten Doctor Vijkman: Jag kan ej
instämma i Professor Thyselii yttrande. Denna
öfverflyttning från den ena Titeln till den an¬
dra, låter ej vid Titlarnes närvarande bestäm¬
ning, verkställa sig.
Biskopen Doctor Almqvist hemställde, om
ej denna punct kunde få hvila på Bordet.
Professor Froberg'. Jag vill ej bestrida,
att denna punct å nyo lägges på Bordet. I af¬
seende på hvad en värd Ledamot sagt, att den¬
nes fördelning på 2:ne Titlar i stället för En,
vore en nyhet, får jag upplysa, att ehuru detta
ej i Sverige någonsin varit brukligt; det dock
skedt i hela det öfriga Europa, att anslaget för
Landt-Arméen skiljes från Budgeten till Sjö-
Milicen. Jag tror, att saken är af högsta vigt i
synnerhet som det är bekant, att Flottorne hos
oss hittills varit negligerade, hvilket skulle ge¬
nom detta serskildta anslag förekommas på sådant
sätt, att de skulle blifva i stånd att bjuda hvil¬
ken bende som helst spitsen.
Bi-
Den 5 Julii,
145
Biskopen och v. Talmannen Friherre Doct,
Mörner'. Värt läge fordrar en i godt stånd va¬
rande större och mindre Flotta, hvilka flytande
fästningar skola utgöra* vårt försvar. Det varén
lid^ då man negligerade denna del af försvars¬
verket, hvilket jag tror genom det nu vidtagna
arrangement skall kunna upphjelpas. Dessutom,
anser jag denna fördelning vara så mycket visli-
gttre* som den förekommer, att en GenerälAdju-
tant vid den ena eller andra Staten skulle genom
sitt större förtroende hos Monarken utverka högre
anslagsformön. Om den verkställda repartitio-
nen Staterna emellan kan jag ej dörnrna.
Härefter och uppå framställd proposition
blef denna lO;de och sista punct af Betänkandet
bifallen.
§• 4*
Då hu å nyo föredrogs Stats-Utskottets pi.
Bordet hvilande Utlåtande N:o 248 i anledning
af väckt .Motion om Lönetiilökning för 13 Sub-
aiterneOfficerare vid Skånska Dragonregemen¬
tet anförde Prosten Wikblad-, Jag tycker, att
denna fråga af Höglofl. Utskottet ej ännu äc
fulleligen utredd. Dessa Officerare kallas sur-
nunieraira, hvarföre afskedas de ej i det fallet?
Aro de tjenstgörande, böra de äga lika Iöneför-
inoner med sine vederlikar. Då en blott för¬
modan hos Utskottet gifvit anledning till benäm¬
ningen af surnumeraira, anhåller jag om återrp-
miss af förevarande Betänkande.
Pr. St. Prof-, IV Band. Nu) 10,
i4«
Ben'5 Julli.
Biskopen Doct. faxe'. Jag anser benämnin- *
gen siirnu-merair för alldeles origtig. Sedan
Vargernin^en i Skåne indrogs , hafva dessa Sub-
alterne-Officerare varit oumbärlige för manska¬
pets dressering. Skulle de ej fä lön måste det
Tysta rådet foljis, att iöga få antagas, sorn icke
äga en viss förmögenhet. Att anvisa dem lön
på 3:dje Hufvud-Titeln, som redan är dispone¬
rad, förefaller mig sorn ett rent afslag, hvarföre
jag ock yrkar återremiss af förevarande Betän¬
kande.
Biskopen Doctor af Wingård;
Ogerna yttrar jag mig i ett ämne, som lig¬
ger längre från mina insigter och omsorger; jag
kan dock icke neka, att detta Utlåtande synes
mig mindre billigt, och det är derföre jag anför
mina betänkligheter mot dess antagande. Har
Cornetter vid LifRegementets Husarer g55R:drs
lön och Cornetter vid det värfvade IIusarRege-
mentet, som ligger i Skåne, 405 R:dr, så bör väl
ock Subalterne-Officerarne vid det i samma Pro¬
vins förlagda Dragon-Regementet hafva mera än
aoo R;dr, häldst Fändriken vid de Skånska In-
fanteriRegementerne också har 200, ehuru hans
eqvipering och tjenstgöring är vida mindre kostsam
än Cavalleristens. Att för Skånska Husar-Rege¬
mentet icke någon löneförhöjning blifvit begärd,
kan icke blifva skäl att afslå Dragon-Regemen¬
tets, genom Öfversten gjorda skäliga fordran,
fast häldre att bevilja begge en af behofvet, om
också icke för det ena genom Motion, äskad lö¬
neförbättring i de Subalterna Graderna. Att å-
ter J>invisa till 3:dje Hufvud-Titeln, den Stats»
Unn 5 Juli 1,
Utskottet redan afrundadt, är blott ett omsvept
Nej. Jag kan ej med visshet bedöma, om desse
SubafterneOfficerare behöfvas eiler kunna indra*
gasj jag skulle tro det förra, då den största kän-
naie af Krigsärender, vår AUernådigste Konung
bibehållit dem på Stat. Man har ock sagt mig ,
att Cavalleriets nyare stridssätt fordrar en större
OfficersCorps än förr. Det synes äfven den o-
erfarne tydligt, att detta, svårlärdare vapen be-
höfver ett större Befäl, för att inöfva Troupp,
än Infanteriet. Di ock hela löneförbättringen
för bägge omnämnde Cavalleri-Regementen icke
skulle uppgå till mer än omkring 2,600 R:dr,
ligger älven deruti ett skäl till bevilljanjlet.
Professor Froberg: I afseende på hvad
Herr Biskop af Wingård yttrat, får jag anföra
att då Kongl. Majit, såsom den bästa och största
kännare af Améens behofver, i detta fall ej
framställt någon Nådig proposition, torde vara
bäst, att Chefen för denna Corps med petition
directe vänder sig till Kongl, Majit.
Professor Doctor T hyselius: Jag anser Ut¬
skottet hafva nöjaktigt upplyst, huru dessa tjen—
sfer uppkommit, äfvensom att de nu äro öfver-
flödiga. Det skulle förundra mig, att de så län¬
ge bibehållits, om jag ej kände med hvad svårig¬
het man indrager den minsta post vid Arméen,
utom då den hör till Ecclesiastik-Staten.
Biskopen Doctor Faxe: Utskottet lärer ej
kunna dömma huruvida dessa tjenster äro öfver-
flödiga eller icke, Denna domsrätt tillhörer en,
148
Dtn 5 Julii.
samt "Kongl. Maj;f. Dessutom då desse Subaltern
ne-Officerare verkligen äro tjenstgörande böra de
ej hafva ringare löneförmoner än andra deras
vederlikar.
Efter af Herr Erke Biskopen och Talman-1
nen framställd proposition blef Stats-Ulskottets
förevarande Betänkande bifallit.
§• 5*
Då ytterligare föredrogs Stats-Utskottets Ut¬
låtande N o ^ r 2 i anledning af väckt nrojion om
reglering till förbättring i lönvilkoreni för Befä¬
let vid ir.delta Armeen yttrade Biskopen och v.
T.tmannen Friherre Doct. Mörner, det olikheten
i lönerna härleder sig från den mika beskaffenhe¬
ten af innehafvarnes boställen och denne vöre
svart om ej omöjligt att undanrödja.
Prosten Doct. Almqvist anmärkte, att Mo-
tionairen önskat, det .Riksens Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, attén jem-
nare reglering med dessa löner må verkställas.
Domprosten Doct. Wijkman afstyrkte all
skrifvelse till Kongl. Majit, helst en ny regle¬
ring af den indelte Arméens löner eller ens en
sammanjämkning af olikheterna dem emellan vo¬
re största svårighet underkastad.
Prosten Anjou ansåg det besynnerligt, om
Kiksens Ständer skulle föreslå en ny reglering af
Dr-n 5 Julii,
Indelte Befälets löner, utan att göra något nytt
anslag af Slaten.
Professorn Doct. Thyselius trodde vä! den
förbättrade löneregleringen derigenom kunna ti 11—
vägabringas, ait hvar och en återställdes till den
lön som uti Indelningsverket ursprungligen är
för hvarje grad bestämd; men att det likväl vore
mindre behörigt att härmed besvära Kongl,
Majit.
Professor Fröberg yttrade det Doctor Thy¬
selius tydligen fattat Utskottets mening, hvilken
icke är någon annan än den, att hvar och en
måtte komma att åtnjuta den lön för hvilken han
gör tjenst. Nu åter äro genom en ökad personal,
dels lönerne sammanslagne, dels öfverflyttade till
det högre befälet, hvadan det öfriga blott nju¬
ter löw för en lägre grad än det i tjensten inne¬
har. Herr Professorn ville visst icke öka mäng¬
den af underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit,
men anmärkte, att detta är den vanliga och o-
undvikliga följden af hvarje Riksdag.
Biskopen och v. Talemannen Friherre Doct,
Mörner förkiarade , det han ej hade sig bekant, att
något sammanslående af den Indeldte Armeens lö¬
ner äger rum. Vore fråga om en värlvad Corps,
kunde en reglering ske. Men Indelningsverket
är af den granlaga vigt, att det icke bör vidrö¬
ras. Herr Biskopen tillstyrkte derföre afslag pa
Utskottets Betänkande,
Häruti instämde till alla delar Lectorn Doct*
Fellenius.
lOttn 5 Julié.
Härefter och di H. H. Erke-Biskope ns och
Talemannens Proposition till Bifall å U: skottets
Betänkande med både Ja och Nej besvarades och
votering begärdes, framställdes följande voterings¬
proposition; Bifaller Högv. Ståndet StatsUtskottets
Betänkande N:o 252? Den det vill, skrifver Ja,
den det ej vill, skrifve Nej} vinner Nej, är Ut¬
skottets Betänkande afslagit. Efter behörigen
skedd votering befanns, att med 4 rösters Plura-
tet betänkandet blifvit bifallet.
§• 6>
Föredrogs ånyo och bi föl lös nedanskrifna ifrån
Stats- Utskottet inkomne Betänkanden :
N.‘o 245 angående Saltpetergärdens nedsätt¬
ning 10. m.
N.'o 246, om Inqvarterings-penningars an¬
slående för befälet vid indelta Båtsmans - Com-
pignierisa.
N‘o 24y, i fråga om utbyte af a;né Indel¬
ningar vid Kongl. LifBegementet.
N:o 54g, om Inqvarteringspenningar till
Varf- Stateina vid Orlogs-Flottan i Carlscrona,
samt Arméens Flottas Escader i Stockholm och
Götheborg.
Nio 250, om förbistring i äflöningen för
Indeldta Armée's Befäl, och i synnerhet vid
Westgöthä Regemente,
Dan .5 Julii• I£I
N:o 2s^srgSende Inqvarteringen för Ven¬
des Artilleri-Regemente, samt
V
N:o 2 53, i anledning af Kongl. Maj;ts Nå^
diga Remiss, rörande Indeldta Infanteri Rege-j
menternas beklädnad.
$• 7.
Företeddes och lades pä bordet följande Re»
tänkanden , , som .ifrån Lag-Utskottet inkommit,
nemligen ;
N:o 107, förnyadt Utlåtande, angående an¬
tagande af LagComittens Förslag till Rättegångs-
Ralk, samt örn offentlighet vid Domstolar och
Policekamrar.
N:o 109, förnyadt Utlåtande, angående
skyldighet för äkta makar, som skola skiljas att
personligen inställa sig i Consistorium till skiljo—
brefs emottagande.
N:o lto, förnyadt Utlåtande omförbud för
Ledamöter i HofRätt, att sig emellan byta lot-,
tade Mål.
1
N-o lil, angående förändrad Piasscriptions-
tid för Kronan i afseende på anrnärknirgskraf
emot serskilda personer ochj redogörare.
N:o 112, i anledning af Kgl. Maj.ts Proposi¬
tion angående tiden för bevakande af de mål •
som i Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge
göras anhängige, eller derifrån till Kongl.
i underdånighet fullföljas,
Den g Jidii*
N:o 113, angående yrkad ändring i 5 §. af
40 Cap. MissgerningsBalken.
N'o 114, om mildring i straffet för Vakt-»
karl, sorn af försummelse eller vangömmo släp-»
per fånge lös; samt
N:o 115, angående förklaring af 40 Cap. 5,
§• och 4» Cap. 1 §. MissgerningsBalken.
§. 8»
Justerades Protocollet för den 2:dra inne-*
yarande Månad,
Siandet åtskiljdes.
In fidem
J. Jamzon
Måndagen den 7 Julii kl. 9 £ ra,
§• Ii
Af inkomne Protocc!Is-Utdrag inhämtades.,;
att Vällofl. Borgare-Ståndet
Bifallit Constitutions - Urskottets Memorial
N;o 3l, Antagit att hvila till nästa Riksdag
Den 7 Julié.
»5?
»amma Utskotts Memorial Niris 26,r 2J, 30. bi¬
fallit Stats-Utskottets Betänkanden N.'ris 241 oell
239 med undantag af det sednares 2, 16, 19, ja
och 23 puricter, hvilka återremitterades.
Låtit bero vid Stats-Utskoitets N:o 276*
o
Återremitterat Stats-Utsko«ets Niis 240 och
245 samt Lag-Utskottets N:o 103,
§. 2.
Likaledes hade Hederv. Bonde-Ståndet bi¬
fallit Stats - Utskottets Betänkanden N:ris 241,
246, 247, 249, 250, 2515 252, 254, 265, 266,
268, 270, 271, 272, 273*
Lågt till Handlingarne Stats-Utskottets N:ris
267, 269. Bevillnings-Ufskotfets N;o 16.. Lag-
Utskottets Ntris 105, 106, 109, Iio. Ekonomi^
Utskottets N:o 122..
t
Låtit bero vid Lag - Utskottets N;o 107.
Ekonomi-Utskottets Ntris 127 och 128,
3
Återremitterat Bevillnings - Utskottets Nio
1J, Stats-Utskotlets N:o 245; samt
Remitterat t i 1 lÄ Stats-Utskottef en af Nils
Månsson från Malmohus Län gjord anmärkning
vid Utskottets Utlåtande N:o 167.
Företeddes och lades på Bordet Stats-Bt-?
»kottets Betänkande N;o 278,» » anledning af
i54 7 Juliu
f
Kongl. Majas Nådiga proposition om en årlig
pension till f. d. Landshöfdingen m. m. Hans
Järta.
§. 4-
Enär Stats - Utskottets Utlåtande N:o 254»
angående SfatsVerkets tillstånd och behof, i hvad
som rörer Riks-Statens 4lde HufvudTitel, å nyo
föredrogs, anförde Uafseende på i;sta puncten,
rörande de 70 tunnor korn, som enligt Kongl.
Brefvet af den 9 Aug. 1756 äro Gymnasii Re-
ctorn i Götheborgs Stj.ft på lön anslagne, Bisko¬
pen Doctor af Wingård'.
Jag bör ej lemna oanmärkt, att hvad i den¬
na Titel kallas lön till Rector Gymnasii i Gö¬
theborg, är ett Spannemils-anslag till Gymnasii-
Staten, hvilket utgår från Krono-Magazinet i
Staden. Rector Gymnasii för året mottager val,
och qvitterar Anordningen; men da han icke
har någon större andel än de andre Lectorerne,
än mindre det hela, utan endast fördelar det ge¬
mensamma och behåller sin qvot, synes icke
med skäl denna Post kunna uppföras såsom hans
lön; hvilket torde böra bemärkas och rättas, till
förebyggande af, om icke missförstånd, dock en
obehörig rubricering.
Prosten Anjou ansåg det indifferent, under
hvad rubrik detta anslag utgick, blott Gymna¬
sium detsamma erhöll.
Professor Bexell:
En värd Ledamot har upplyst att det uti
Ben 7 Julil.
155
Högloft. Stats-Utskottets förevarande be änkande
nämnde anslag af 76 tunnor korn lill Rector
Gymnasii i Götheborg, utgår, icke lill Rector
Gymnasii ensam utan till alla Gymnasii-Lärarne
i Götheborg. Ett misstag uti benämning af en
utgifts titel, ehuru obetydligt det ån må anses,
vara, kan likväl i framtiden väcka irring om
anslagets bestämmelse. Misstaget måste derföre
rättas; men denna rättelse kan ej ske på annan
väg eller i annan ordning än genom återremiss,
hvilket! jag derföre tillstyrker.
Professor Froberg instämde med Professor
Bexell och trodde saken vara af den vigt att å-
terreiniss vöre nödig.
Härefter beslöts, att ifrågavarande punct
skulle återremitteras.
Det öfriga af Stats-Utskottets Utlåtande N:o
254 blef bifallit.
§• 5.
Vid ånyo 6kedd föredragning af Stats-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 255, angående Riks-Statens
5:te Hufvud-Titel , blef l:sta Momentets senare
Alternativ rörande anslags-sura man till Musica
liska Acadernien , jemte hvad detta Utlåtande i
öfrigt innehåller, af Ståndet bifallit.
§. 6.
Eöredrogs å nyo Stats- Utskottets Betänkan.
» "*
155
Ven 7 Juiri*
de N:o 258» rörande Riks■ Statens Side Hufvud*
Titel, då Domprosten Wijkman yttrade i afseen*
ds på 3:dje puncten, gom handlar om Fångars
skjuts och underhållskostnad:
Man klagar öfver hård medfart vid skjuts;
om någonsin sådant med skäl kan yrkas är det
stundom vid fångskjutsen då fångföraren skaij
Ika nied fången efter en och gamma häst, samt
så vida ej Ronden vijl ga efter ofta hela 3 mi¬
len och lemna hästen till fångförarens discretion
hlifver han 5;dje mannen och det äfven högt
och vår ofta i det svåraste väglag, Då skjuts¬
ordningen i allmänhet icke tillåter mera än en
Person att färdas efter hästen, ser jag ej att det
bör vara en motstridande författning för fång¬
skjutsen , utan afstyrker således sådan tillåtelse,
hälst det ej litet bidrager till bevarande af Landt-
mannens ofta dyrbaraste egendom.
Biskopen och v. Talmannen Mörner ansåg
det ej säkert, att Gevaldigern åker med fången,
hvarpå Herr Biskopen anförde ett exempel i Kro¬
nobergs Län, der Gevaldigern biet slagen och
illa handterad och fången derunder fick tillfälle
att rymma, hvadan Herr Biskopen ej trodde all
den kraft, sorn erfordrades, kunna användas, i fall
sorn Uiskottet föreslagit, den bevakande och ber
vakade åkte på samina vagn.
Professor Doct. % hyselius: FångskjutsninJ
gen är förenad" med dryga omkostnader, hvilka
Jag icke ansett hhfva förminsk-tde genom de husr
hållnings! tgärder Uiskottet vidtagit. Vid förra
Riksdagen beslöts Gästgifvarskjuts för fåtigfors-
Den 7 Julii,
»57
lingen, hvarföre ock de Hemman, sorn för namn»
de orsaik blifvit bestämda, indeltes till Gästgif.
Vareskjuts. Nu da andra cömmunieationer göra
denna ej så mycket tillitad, tror jag, att en del
Hemman, sorn denna skyldighet blifvit ålaggd,
heldre kunde befrias derifrån, och t stället åläg.
gas dem någon viss afgift tili Kronan. Det re¬
serv , sorn ti11° hvarje Gästgifveri är^ för-
deldt, tror jag så mycket oftare böra anlitas, som
skyldigheten alägger dem att skjutsa, och det
ökade arfvedel till 16 sk. Banco kan anses föri
monligt för de skjutsande, jag tillstyrker sale-'
des, alf en underdånig skrifvelse må öfverlemnas
till Kongl. Maj;t med urd rdånig anhållan, att
en undersökning företages, hvilka och huru mårt»
ga Hemman böra anslaä , för att i afseende på
fånglorslingen förstärka Gästgifverierna.
Domprosten Doct. Wi)kman\ Oaktadt hvad
Born är niiuindt om flngskjuts-legan efter 16 sk.
milen kan jat? försäkra, alt det i Westmanland
icke så förhåller sig. Jag äger sjelf ett till lang-
skjuts laggdt Hemman, och vet, att ej mera än
8 sk, milen betalts och då medintressenten i fang-
skjutsen häröfver klagade, åberopades till fogden
komne Ordres efter detta liqvidationspris.
Professor Froberg', Stats-Uukottet har ej,
såsom I.ag, föreskrifva, att Gevaldigern skulle
åka på samma vagn med fängen, utan har hem*
ställt detta till Konungens Befallninghafvandes
pröfning. Det är klan, att i de fall större till¬
syn öfver fångarne fordras, bör Gevaldigern ri¬
dande vara transporten följaktig. I afseende på
158
Den 7 Julti,
hvad Doct. Wijkman anfört, att ej i Westman¬
land betalas 16 sk. Banco milen, anmärkte Herr
Professorn, att Författningen i detta fall är ge*,
nerell, och att det alltid blir den skjutsandes fel,
i fall han ej uttager det hanora med rätta till¬
hörer.
Biskopen och v. Talmannen Mörner'. Efter
de upplysningar jag nu fått afstår jag, från mitt
förra påstående. Jag skulle snarare önska , det
Kongl. Maj:t gjordes uppmärksam på den i a 11—
mänhet dryga skjutslegan, som endast förhöjdes
i afseende, på ett svårt inträffande foderår, och
torde således nu kunna nedsättas, då motsatsen i
flera år inträffat.
Prosten Doct. Stenhammar'.
Ett tillfälle för ännu större besparing af det
förordnande, Siats-Utskottet föreslagit, uppkom¬
mer i de Provincer, der parskjuts mera allmänt
begagnas. Då annan 'yngd icke medföres, kan
det för ett par hästar ej anses öfverflödigt, om 4
fångar, jemte fångföraren och skjutspojken, in¬
rymmas på samma åketyg, och skulle Gevaldi-
gern nu få serskilt beräkna lega för tredje hä-
sten, bereder det en förlust af 50 procent, som
för året och öfver hela riket skulle utgöra ett stort
capital.
Prosten Anjou tillkännagaf att i Norra de.
len af Stockholms Län inga Hemman äro anslag»
ne till Fångförarehemman.
Doctor Thyselius upplyste, att i Örebro Län
Den 7 Julli,
159
Vissa hemman äro anslagde till fångföringen.
Dessa kunde indragas och fångföringen bestridas
af hallskjutsen.
Doctor Svedelius tillstyrkte återremiss af
denna punct i Utskottets Utlåtande, hvilken ock
efter framställd proposition af Ståndet blef be¬
slutad.
De öfrige puncterne biföllos.
§• 7-
-*■ Enär StatsUtskottets Utlåtande N;o 25g an¬
gående Nionde Hufvud-Titelns anslags-summa
nu ånyo föredrogs yttrade sig Doct. Fellenius:
Då i förevarande Betänkande det yttras, att
Stats-Bidragen till Södertelje-Canal upphöra, ta¬
ger jag mig frihet, att vid detta yttrande göra en
anmärkning, som åtminstone, om den icke skulle
kunna fästa det Högv. Ståndets uppmärksamhet ,
för min del må blifva till Protocollet en reser-'
vation. Denna Canal, ehuru fullbordad, är dock
i den belägenhet, att ärliga reparationer tarf-
vas, som, jemte aflöningen för dess Styrelse och
Betjening, medtaga de fl och ringa intraderna.
Bolaget är ock i en skuld af 150,000 R dr till
Banken, som erfordrar ett årligt interesse. Detta
Bolag har, för ändamålets ernående, med ett i-
härdigt Patriotiskt nit besegrat alla hinder och
ansträngt sina tillskott ända derhän, att 250 pro¬
cent af den tecknade Actie-summan blifvit ut-
betalde. Nu upphöra alla Stats-Bidrag; men
skuldsumman, intressen, reparations kostnader, af.
JDén 7 Julih
löningar ålit detta, star för Bolagets räkning
och under dess ansvar: om intraderne icke
m&tsvara, hvad mäste följden blifva? visserligen
en slutlig upplösning och ett öfvergifvande af
Bolaget och af hela Canalen, då reparationskost¬
nader ständigt förefalla, och ingen skuld kan af-
betalas, utom det, att ännu icke och knappast i
en framtid någon utdelning till Actie ägaren kan
Förmodas. Jag hemställer vördsamt om , efie*
anledning af Ståts-Utskottets Uttryck, det med fullt
skäl och billighet bör förklaras, att allt bidrag af
Staten till understöd och bibehållande af denna
Ca n al-an läggning bör upphöra»
Professor Froberg anmärkte: a+t anslaget till
Söder-Telje Canal utgått från Banken och icke
från Stats-Verket, som betalt endast intresset på
Bankens förskott; samt tilläde * att ett serskildt
Betänkande i detta ämne inkommer till Riksens
Ständer ifrån sammansatte Stats- och Banco-Ut-
skotten, och ansåg Hr Professorn, att nu före¬
varande Utlåtande kan af Ståndet bifallas»
Domprosten jktnan 1
Då StatsUiskottet afslagit räntebetalning för
Bankens Förskott till SöderTelje Canal, hade jag
trott BancoUtskottet hafva häröfver bordt höras.
Utom’ första anslaget till denna Canalbyggnad ,
erhöll den ytterligare tillskott vid sista Riksdag.
På detta sista är den föreskrefne afbetalningen
riktigt verkställd, men “ första anslaget hafva Ac~*
tieägarne gifvit tillkänna sig icke kunna betala
hvarken ränta eller capital, ehuru dess actie-ägarej
om
ilen 7 Julii.|
jag ej bedrager mig, tillstjutit jaå sine adier
öfver 200 procent, och det utan egen afkastning
3 sine pengar.
Doctor ^'ellenius:
Jag känner och erkänner visserligen värdet
af de Statsbidrag, denna Canal byggnad åtnjutit,
fuan hvilka arbetet icke eljer skulle hafva kun¬
nat fullbordas; men då denna Canalbyggnad ännu
icke är så beskaffad, att ju icke reparationer ärligen
Erfordras, och da Bolaget är skuldsatt, vöre val
ett förbehåll i anseende till ett föryäntadt Betata-
kande af de sammansätta Stats- och Banco-Ut-
skotten, icke utan vigt, för att deivid fästa upp¬
märksamhet. Jag har åtminstone den öfvertygel-
sen, att om Bolaget och denna Canalbyggnad lem¬
näs till sitt öde, det förstnämnde snart upplöser
isig sjelft och hela anläggnipgen derefter går till
s‘in undergång.
Prosten Anjou erinrade, det Binte ersätt¬
ning beviljades att af Nionde Hufvild-Titelns
pnslags summa utgå intill dess Canalen blifvit
färdig; nu sedan jfetta inträffat ansåg Herr Pro¬
sten att Räntebetalningen iftän Statsverket äfven
kunde och borde Upphöra.
Domprosten Wijkman:
Det är visst, att hvarken Banken, e’ler nå¬
gon annan än Ständerna, kan ålägga Statsverket^
ptt för SöderTelje Canals-Banco-Lån betala Rän¬
ta, mén då detta berörde Canals första Baricö-
3Lån är af dep egenskapen, att jag tror den éndä
Pr, St. Prot. IV. Pund. No n. -
IÖ2 Den
*■
utväg vara öfrig , att afskrifva hela Dånet, så
hade jag tratt , att med denna Räntebetalnings
förnekande kunnat fördröjas till hufvudsaken blif¬
vit afgjord i dä det gjort sig sjelf, samt att i alla
fall, så-fort det är fråga om Bankens förlust, att
Bancw-Utskottet bordt höras eller faniel deraf. 1É
Professor Froberg ansåg orimligt att Stats*
Verket skall betala ränta till Banken, för ett Ca?
pita!, som aldrig återfås, hvartill äfven kommer,
att, i enlighet med förra Riksdagens Beslut, Rän¬
tans betalning bör upphöra sedan Canalen blifvit
färdig} och trodde äfven Herr Professorn enda
utvägen vara att afskrifva hela länet.
Häruti instämde Doct. Thyselius$ hvarefter
[Utskottets Utlåtande bifölls.
Härvid reserverade sig Domprosten TFijkman
i det afseende J att Banco-Utskottet ej blifvit
hördt.
Afven anmälde Doct, Fellenius sin regera
[Va tion.
§. 8.
StatsUtskottets Betänkande N:o 260, rörande
Reglering af Allmänna IndragningsStaten, hvil¬
ket Bedan den 28 nästl. Junii legat på bordet,
blef nu ånyo föredraget.
I afseende på andra puncten i detta Betän- •
angående det för en Comité till öfver"
f
Den 7 Julii.
163
sfende af Rikets ekonomiska Författningar gjor-
c3a anslag 300O R:dr, som vid sista Riksdag äf-
.ven anvisades till utgifterna vid utarbetandet a£
ett Förslag i afseende på civila Styrelseverkens
Reglerande; yttrade ProTessor Froberg, det blif¬
va nödigt , att då serskildta "Utskottet med sitt
Utlåtande i afseende på Styrelseverkens Regle¬
ring inkommer, efterse huruvida omförmäldte
arbeten äro så fullbordade t att detta anslag till
någon del eiler helt och hållet må kunna upp¬
höra : . det sistnämnda trodde Professorn vara
så mycket mera skäl att förvänta, sorn arbetet
redan sista Riksdag uppgafs vara nära färdigt, och.
OfverDirectören Rönbeck, hvilken haft sig den¬
na befattning uppdragen, likväl allt sedan lärer
halva uppburit eri årlig lön äf 13- eller 1600
R:dr, utan, att man dock ännu erhållit någon
underrättelse om hvad han vid ifrågavarande arw
bete verkligen tillgjört, och hvarom Herr Pro¬
fessorn ansåg, att Stats-Utskottet bort förskaffa
äig och meddela Riksens Ständer nödiga upplys¬
ningar.
Häruti instämde Doctorerne Thyselius, Sten¬
hammar och Lundblad m, fl.
Biskop TTallenberg anförde: Serskildta Ut¬
skottet har endast fått sig uppdraget, att föreslå
en lämpligare inrättning af de administrativa Sty.
relseverken, och urskilja förekommande Måls ju-
diciellå eller administrativa egenskap , och i an¬
ledning deraf lägga dem under behandling af rene
juridisk Domstol elier administrations verk. Att
jpen 7 Julii.
öfverse sjelfva Författningarna är utom gränäefi
för Utskottets befattning.
Doctor Svedelius yrkade återremiss till Stats.
Utskottet i afseende på de begärda upplysningar-
nes meddelande.
Biskop Faxe ansåg underligt, att StatsUskot-
tet icke sjelfmant förskaffat sig och lemnot Rik¬
sens Ständer dessa underrättelser.
Professor Fröberg yttrade , att han gjort ►
påminnelse härom i Utskottet, sorn »fock trott ;
att Ständern3 skulle ifrån sitt serskildta Utskott
erhålla ifrågavarande upplysningar, hvilket dock,
enligt hvad Herr Biskop /Fallenberg anfört ,
icke lärer V3ra att förvänta, hvadan Herr Profes*
sorn yrkade, att Utskottets Utlåtande i denna punkt
måtte, örn ej afslås, åtminstone återremitteras;
hvilket sednare jemväl af Ståndet beslöts; hvar¬
emot de öfriga punkterna i' detta Betänkande blef-
Vo bifallne.
§• 9'
• Nedannämnde ifrån StatsUtskottet inkomné
Utlåtanden föredrogos ånyo och bi föl los, nemi.
N:o 256, angående RiksStatens sjette Huf-
vudtitel.
No 257, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition, angående StätsVerkets tillstånd
och -hellof i hvad den röcer RiluStatens sjunde
Hufvudtitel; saint
Den 7 Juliu
Km Memorial med de rörande Stat»—
Regleringen affatiade Betänkanden, jemte en Ta¬
bell öivtr Statsverket.
§. 10.
Föredrogs ånyo BevillningsUtskottels undei?'
K:o i5 afgifne Betänkande, angående Grunderna
för värderingar å jord på landet, hus i Städerna,
samt Jeinbruken.
Doctor Forssell yttrade vid första punkten,
af Betänkandet, att han väl å ena sidan medgaf,
att egendomars värde betydligen falit, och att.
deras taxering enligt 1818 års Bevillnings-För-
ordning, efter sista försäljningspriset, hvartill d»
genom nöd och tvång stundom måst afyttras,
kunnat lända till mehn för StatsVeiket; men så
förekom det äfven å andra sidan Herr Doctor»
betänkligt, att antaga Ut skogets nu framställda
Förslag, atr, med upphäfvande af detta Stadgan^-
de, öfverlemna tiil Taxeringsmännen, att efter
Ed och Samvete, samt enligt ötvertygelse åsätta
hemman och lägenheter det värde, som måste
förbereda en jemn och hillig beskattning; hvar¬
vid Utskottet medgifvit, att de i Orten gångba¬
ra pris äfvensom sista köpesumman böra i vissa
fall tjena till vägledning och jemförelse. Herr
Doctor» anmärkte, att detta sista medgifvandfe
icke stod väl tillsammans med hvad Utskottet
förut föreslagit, äfvensom, att det gångbara priset
jemväl är vanskeligt samt olika på olika orter,
ecb att det måhända skulle blifva äfventyrlig! „
4
IÖS Dm,. j Juli,
att låta uppskastningen till så hufvxtchnkhg del
bero på Taxeringsmännens Ed och Samvete.
Sorn, efter framställd Proposition , denna,
del af Betänkandet bifölls , ville Herr Doctoro,
hafva föres'ående yttrande reservationsvis i Pro-
tocollet intaget.
I afseende på hvad Utskottet derefter anfort
angående grunderna Jor värderingar af Hus
i Städerna -
Anförde Doctor Thyselius, att det skulte,
vara betänkligt att härutinnan ändra nu gäl .Andrs,
Bevil!nirig&Stadga, emedan det oftast beror på ä-
garen sjelf, att isätta sitt hus en högre Assurance;
©m derföre värdet vid Taxeringen bestämdes ef¬
ter Brandförsäkringen, vore sådan; i Herr Doc-
torns tanka ett correctif emot den vådliga lyst-;
naden att få sina hus högt Brandförsäkrade, fö?
att i förhållande derefter möjjigen kunna på deta,
erhålla betydliga Lån; hvarförutan en sådan öf-
vsr-assurance äfven skulle kunna medföra mindro
varsamhet mqd elden hos den sorn vet sig på
detta sätt få sitt hus val» betald t och icke har
något afseende på hvad grannarne och samhället
dervid kunna risquera eller förlora; och fann
Herr Doctorn i flera afäeenden icke någon obil¬
lighet deruti, att en ökad utgift till Stalén b!if¬
ver en följd af hög Brandförsäkring.
Professor Troberg instämde med Doctor
Thyselius, och yrkade att Bramlförsäkringsvärdet
Den 7 Julli',
matte blifva det minimum, hvarunder egendo¬
mar i Städerna ej må uppskattas.
Biskop af TVingård.;
I hvad de 2;ne värde Talarne yttrat kan jjg
icke instämma. Billighet bör öfverallt äga rum.
Bör ett ögonblick sedan gillade det Högv, Stån¬
det Bevillnings-Utskottets förslag, att för Jord¬
egendoms taxering till bevillning sista köpet icke
skulle antagas såsom ovillkorlig grund, ulan det
Värde, den hade i taxeringstillfället, förnämligast
afses. Lika rättvist är det ock, att fastighet i
Stad uppskattas efter hvad den för tiden är v; rd,
icke efter en i andraiförhållande och måhända för
flera år sedan skedd Brandförsäkrings-belopp.
Hufvudstadens hus hafva genom innevånarnes
och de resandes behof ett nästan oförändradt
värde; men i Provincerne är priset på Stadsegen-
domar underkastadt de största förändringar, och
de Städer gifves, der detta nedfallit till hälften,
ja än lägre. Huru obilligt är det icke då, om
annars bördor böra jemndelas, att den, sorn dyrt
byggt eller köpt och i mon deraf begärt brand¬
försäkring och dess afgift betalt, skall för en.
fastighet, på hvilken han skulle förlora halfva
köpeskillingen eller mera, och af hvilken han
har ingen eller ringa inkomst, erlägga Bevillning
efter ett längesedan förloradt och nu mera. blott
inbilladt värde. Begär han åter nedsättning |af
taxeringen, så får-han i fall af brandskada en¬
dast efter detta förmedlade belopp ersättning ,
ehuru han genom högre premiers erläggande gjort
§ig berättigad till det primitiva, hvarpå försä-^
ltringsbrefvet_lyden Brandförsäkringen borde sa,*’
\
m
Den 7
Jedes. icke få (jena lill norm för taxeringen; »ness
torde kunna rådfrågas i andra rummet efter skedd
värdering.
Prosten Wikblad
Jag har inom Höglofl. BevillningsUtskottet
varit af samma tankar, sorn Herrar Professorer-
rie Thyselius och Froberg inom Hög v. Siandet
yttrat i detta ämne, JR 11 uppdrifva Brandförsä¬
kringsvärde, tiUVägabragt af flerfalldiga specula-
tjoner, och ett nedsatt till Revillriirtgs-afgiftens
minskning, synes innefatta en verkelig motsägel*
se, jag vill ej säga något värre. I synner¬
het lära dessa öfver hofvar) uppjagade Brandför-
säkringsvärden äga turn uti Rikell öfriga Städer,,
utom Stockholm, der, såsom inom Utskottet
Upplyst blifvit, Taxeringsvärdet å Hus och E-
\ gendpmar aldrig gatt under, men väl öfver Brand*
försäkrings-Summan, ett bevis, att denna ej vari|
för hög. Och, om man än ville medgifva, ätt
någonstädes Brandförsäkringsvärdet skulle öfver¬
stiga det verkliga, så är detta med ägarens min¬
ne lätt afhulpit, da nedsättning aldrig på begä¬
ran lärer vägras, och 'ofelbart bör ägä rum ef¬
ter sig företeende omständigheter-, vid de för
Brandförsäkti ngsContoirets säkerhet anbefallda be*
sigtningar, sorn inom Hufvudstaden hållas hvart*
annat och på andra orter hvart 5*te år, till ut^
rönande af den Brandforsäkrade Egendomens till¬
stånd. Om någre skulle hafva anledning att kla.
ga vore det snarare de , sorn för mer än 20 år
sedan låtit brandförsäkra sina gärdar, då egen¬
domars värden voro lägre och myntet bättre,
pcb som vid urnad olycka ej hafva att påräkna
Den 7. Julii * l5f)
)tögre ersättning i ett försämradt mynt. Hvar¬
före ock billigheten kräfver, ad dessa egendomars
Brandförsäkrings värden blifva vid Taxerirtgarne
biljehäilna,
Trosten Hasselrot:
Jag instämmer till alla delar uti hvad H.'t
Biskopen af Wingård välgrundad! anfört och
kan ej finna det annat än högst orättvist att
\ippskatta hus i Städerne efter Brändförsäkrings-
Sumrnan. Qm frågan vöre ' blott om hus i Huf—
Vudstaden, hvilka föga eller intet fallit i sitt
värde, skulle jag medgifva det; men då förhala
landet ined hus i Eandsorternes Städer är helt
annorlunda, och då jag känner och heligt kan
försäkra att hus finnas i Småstäderna af ruin
Xandsort, sorn icke kunna säljas till halfva
knappast till 3:delsvä'rdet af BrandtörsäkringsSum^
ihan, ej heller någon högre årlig revenu i hy¬
ror deraf kan påräknas, vore det väl den största
Orättvisa, att pålägga ägarna af dessa hus en skatt
sä missproportionerad mot husens,verkliga värde.
Man anförer sorn skäl till bibehållandet af den¬
na orättvisa princip, att ägame böra straffas för
det de låtit för högt värdera sine hus; men
hvem lider väl deraf, om icke de sjelfva? De
tyckas mig redan vara nog straffade genom de
dryga prasmier till Brandförsäkrings-Cassan, som
de redan erlagt eller framdeles årligen komma
att erlägga. Ett ytterligare betingande s är ju
sten på bördan. Jag kan ej föreställa mig någon
som brandförsäkrar sitt hus i speculation derpå
att det skall brinna. Att lägga en brandförsä-
kringsinsättning till grund för beskattning före¬
Sen 7 Julii.
faller mig således vara detsamma,’ sorn om mari
ville beskatta någon efter dess insättning på Lot-i
teriet och med afseende på den summa han der*
igenom möjligen skulle kunna vinna, ehuru
knappast en ibland leo deri lyckas. Orimlighe¬
ten af ett sådant beskattningssätt måste falla
hvarje oväldig i ögo ne a.
Domprosten Vijkman}
Då så månge värde Ledamöter tält i frågan,
®m ett minimibestämmande vid uppskattning af
hus i S.täderne raå jag ej trötta med upprepande
af ett och detsamma. Mig förekommer en an_
nan sak så väl härvid som vid flere öfrige upp-
skattningsfrågor. Jag tror nemligen att så vidt
möjligt är uti ingen författning hör lemnäs till¬
fälle till arbitrage, och att då ett minimum fast¬
ställes, äfven någon gräns bör sättas i afseende
å uppskattningsmännens sjelfvilliga behandling i
afseende å ett maximum. Jag vet åtminstone att
hvarken assecurence eller inom kortare tid skede
inköp af hus fått alltid tjena till norme vid upp¬
skattningen, och jag ser icke h vårföre ej en gräns,
nia kunna sättas i denna del så väl som i af¬
seende å ett minimum. Att lemna sådant ovid¬
rört till uppskattningsmännens samvete är visser¬
ligen icke någon säkerhet i afseende å ägande
rätten, då ty värr både enskildt hat och alund
kunna influera till obillighet emot en individa
Jag önskar således att äfven i denna del någon,
föreskrift af Bevillnirigs-Utskoitet m.å projecteras»
Prosten Linderot:
Herr Biskopen af Wingård har utredt detta
T)en 7 Julii,
ämne och visat obilligheten af Egendomens vär.'
»fering efter Brandförsäkrings - Summan. Inom
Utskottet har väl en värd Ledamot af detta
Ständ pästätt, att efter omständigheterne en viss
auctorité ökade elier minskade dennaeumma, men
man fann, att saken ej så förhöll sig. Attjinom
Stockholm nämnde summa böc tjéna till norm, är
billigt, ty der förlora Husen sora alla äro af Sten,
ej af deras värde;$inkomsterre deraf, är genom
dryge hyror säkre, då deremot i de öfrige Städer»
ne, ett Hus med spacieu.sa rum, som till Staden»
prydnad är uppbyggdt, bebos af ägaren ensam,
?om, om han än ville, ej kan få de öfverflödigs
ythyrde. En hufvudprincipe vid all dylik be¬
skattning lärer väl vara, att en hvar betalar efter
verkliga värdet af sin egendom 5 denna grund-:
sats har Utskottet följt, ech med dpt samma
rättvisan,,
Biskop Ahnqvist yttrade att värdet af Hug,
i Städerne i allmänhet minskats, och anförde
sorn exempel derpå, att det i Upsala och Qefle
fallit två tredjedelar. Och enär de vid Brand¬
försäkringen uppskattades till det värde de då äg¬
de, skulle det blifva orättvist, att vid förändra¬
de omständigheter lägga det^ samma till grund
hvadan Herr Biskopen yrkade att de matte taxe-^
ras efter det värde de verkeligen äga.
Doctor Thyselius utlät sig, att hvarken den
sorn sjeif brand försäkrat sitt hus, eiler köpt det
assecureradt, bör anses lida orätt genom det nu
gällande stadgandet. För öfrigt anmärkte Herr
Doctorn, att om Hus i Städerna stundom brand-
Den 7 Juliu
försäkras för högt* saknades ej heller exempel
på motsatsen , att nemligen en Stad gård, branda
försäkrad till 2000, sedermera blifvit värderad
till booo R dr, man 8tt vara reparerad, men att
j slikt fall nedsättning kan äga rllrn. Till före¬
kommande af alla missbruk ansås Herr Doctorn
bäst vara att i detta fall förbi i Iva vid det gamla
stadgandet,
Biskop Faxe ansåg högst orättvist att nti;
Uppskatta en Egendom till samma pris hvarefter
den för 20 å jö år sedan brandförsäkrades. G-h
om någon på särskilta speculatiorrer öfver-as->e-
curerat sin gård borde derutaf icke sökas skäl till
en origtig Författning. I afseende på hvad an¬
märkt blifvit om den ojämna och för högt upp-
drifna brandförsäkringen, anförde Herr Biskopen
att sådant icke alltid är ägarens fel, utan äfven.
Stundom och kanske lika ofta den taxerände Ma¬
gistratens, hvarpå exempel ej helier saknades.
Professor Fr obet g trodde att det svårligen
Iean hända att en Egendom, som för *0 ä 30 år
sedan taxerades till en viss summa nu kan be¬
tydligt falla i numerairen i anseende till vårt
försämrade mynt; hvilket äfven bevises derutaf-,
ait ingen vill sälja under brandförsäkringen. För
öfrigt erinrade Herr Professorn derom, att mart
kan få Brandförsäkrings-Summan nedsatt,
Biskop af /Fingard;
Meningar och exempel hafva blifvit anför'*
de, dero jag icke anser öfverensstämmande med
allmänna förhållandet. Värdering till brandför¬
Den 7 Julii. 173
säkring ar icke godtycklig, utan verkställer af
Sakkunnige; dess belopp antages och sällan, utan
förminskas. Att någon brandförsäkrar och sedan
itänder sitt hus, är en ryslighet, som till tnerisk-
ligheten* heder sällan inräffar; Brandförsäkrings-
Direction äger ock, att i stället för penningars
erläggande, uppföra ett likadant hus. Att de,
som brandförsäkra!, taga lån uti inrättningen , är.
icke allmänt; blir det än mindre, sedan man sett,
att vid hastigt påkommande behof flere lån på
en gång uppsägas. Directionen skickar till Or-
terne sina Ombud, och dessa nedsätta brandför¬
säkringen:! men detta träffar merendels sämre träd*
hus; dyrbarare stenhus, som efter en god brand¬
ordning blifvit uppförde, och val underhållas ,
lära sällan undergå nedsättning, emedan inrätt¬
ningens risqve är liten eller ingen. Fråti rnin
ort skulle jag kunna hämta inångfalldiga e-xerrn-
pel, som tala mot obilligheten af den hittills följ¬
da taxeringsgrunden. Jag anför blott, ätt ett hus,
som kunnat under en gynnsam conjunfctur säljas
för 66 000 R:dr Riksg, blef efter nedsättning af
värderingssumman brandförsäkradt till 27,006 R:dr,
men skulle nu vid försäljning icke gifva stort öf¬
ver hälften af sistnämnda summa. Inneha fv arén,
som till stor del skall lefva af hUshyran , måste
dock betala bevillning efter brandförsäkringen och
dertill erlägga dryga onera till Staden. Sådant
är i min tanka orättvist och böra afhjelpas.
Biskop Faxe ansåg att ingen lärer begära
nedsättning af brandförsäkrings-sum man , sedan
den stipulerade Procenten lör några år redan
blifvit till fullo erlagd. ,
- Ben 7 Julii.
prosten Linderot;
Äfven jag anser seden man förebrår husä¬
gare att värdera sin egendom öfver måttan ej
synnerligen vara antagen. Man värderar ju ej
sjelf sin egendom; sådant sker af edsvurne rnänj,
hvilka således skulle i tricheriet hafva del. Man
har hort och får förmodeligén vid discussioneri
inom detta Stånd någon gång höra talas om be¬
drägerier och skälmstycken. Min önskan vöre,
att man ville alltid se dem der de finnas, i stäl¬
let för att söka upptäcka dem der de ej finnas.
Prosten Wikblad:
Jag förmodar att Högv. Ståndet lärer kunna
lemna sitt bifall till Utskottets Utlåtande i detta
ämne, ty deruti föreslås ej annat, än att brand¬
försäkringsvärdet bibeljålles likasom hittills, såsom
ett Minimivärde vid Ta^eringarnemen med
det tillägg, att, i händelse en nesättning i all¬
mänhet i egendomens värdering till Bevillnings-
utgörande å tand och i Städer kan medgifvas^
de bfandförsäkrade egendomarne då vi må tillgodo
njuta lika Procents afdraga som öfrige fastigheter
pch åbyggnader^
Doctor Fellenius erinrade tillika, att Bevill-
hingsUiskottet ansett sig böra göra det rätt¬
visa afseende! på fastighetsvärdet i Städerna, att
öm någon nedsättning Iean göras af egendomsvär¬
det på landet, den samma ock må gälla för Sta-
derna.
Härefter och då icke något vidare i denna
punkt var att anföra blef den sammatraf Ståndet
bifallen^
Den 7 Julii,
175
Beträffande Utskottets Utlåtande om värde¬
ring af Stångjerns och jiJanufactur smides
rättigheten samt Bergverken; anmälde! Doct.
Forssell den betänklighet, att på de orter hvar- ,
est Ledamöterne i Berednings- och Taxerings-
Comitéerne icke första att bedörnraå stångjerns—
och manufactursmide6 rättigheten, måste resulta¬
tet af Taxeringen blifva ganska vanskligt. Hva¬
dan Herr Doctorn tillstyrkte att, såsom, det hit¬
intills skett, följa det af StatsContoiret utsätta pris
på Kronans hammarskatts jern; anseende Herr
Doctorn detta vara vida bättre än hvad Utskot¬
tet nu föreslagit, hvilket nödvändigt leder till
mycken osäkerhet i Kronans inkomst af Bevill-
ningen under denna Artikel*
Doctor Fellenius
Just den orättvisa, som förefallit, då beskatt-
hing af Bruks-jmide skolat bestämmas efter Harn-
marskattsjernets pris, har BevillningsUtskottet sökt
förekomma , då det föreslår ett Bruksuppskatt-
ning af BevillningsComittéerne efter dess locala
värde i anseende till olika förmåner och olika
tillverknings_*beskaffenhet. Denna olikhet herot
på olika belägenhet och olika tillgångar på kol,
malm, tackjern och sämre eller bättre jern-till—
verkningsämnen, hvarföre ett, af Commerce Col-
legium stadgadt, Hammarskatts pris icke tjenligen
kan tillämpas till uppskattning af Bruksegendo¬
mar och olika Bruksstämplar. Men allt detta
kan likväl af Taxeringsman i orten , noga och
säkert pröfvas och bedömas* Jag tillstyrker der¬
före, för min del, antagande af de grunder, som
JJtskottet föreslår.
jyS
jDtn 7 Juliit
Prosten Doct, Stenhammar:
Någon sådan svårighet att beräkna stång-
jernspriset, som en värd Ledamot anfört, karl
jag på intet sätt inse eiler medgifva. När intet
hindrar j att mati ju icke får söka en grund i
hammarskattjernets pris, när stångjemet, enligt
meddelad uppgift, torde komma att i markegångs-
täxan upptagas, och när hvar och en taxerings¬
man dessutom miste för eget behof anskaffa sig
denna vara i orten, äger han icke mindre ari
jtrie utvägar att stadga sitt omdöme och upp¬
göra ett medelpris, sa billigt sorn det någonsin
kati sättas å andra artiklar.
Prosten Tf^ikhlad:
Utom ali annan obillighet, som af hittills
gällande Eevillningsgrunder uppkommit vid vär¬
deringen af Bruk oell Jernverk, då priset å Kro¬
nans hammsrskatts-jern tagits till grund, har det
i synnerhet fästat Utskottets uppmärksamhet, att
ehuru jern och jern af olika godhet och beskaf¬
fenhet är af högst olika pris, har dack hammar-
skattspriset varit enahanda ofver allt, och har
Utskottet genom sitt nu afgifna förslag sökt rät¬
ta denna ojemnhet vid Bruksegendomars uppskatt¬
ning'till Bevillning. Hvad sorn härvid är be-
faradt, att vid Berednings- och TaxenngsCom-
mittéerne få sakkunnige torde finnas, sorn äro i
författning att rätt bedömma detta, äger mqn lik¬
väl full anledning att tro, det vid Pröfriings-
Comittéerne alltid finnas Ledamöter, som äga
både insikter och redlighet att uppskatta sådana
Egendomar till deras rätta värde.
Doct,
Den 7 Julii.
m
Doctor Forssell yttrade* att då Pröfnings-
Cominéerne ofta på 2 a 3 förmiddagar och stund¬
om på ännu kortare tid fullgöra den dem tillhö¬
rande granskning, hvarvid de nästan blott sysseL
sätta sig med upptagande enskiltas klagan öf¬
ver de föregående taieringarne, lärer åf dem icke
vara något särdeles att vänta, helt annan vora
förhållandet om de efter sin pligt anställde en
noga granskning af de underordnade Gomittéer-
nas åtgärder och beslut»
Doctor Fellenius:
I anseende till Bevillnings-Comitéerne j
forde tillåtas mig få erinra, att Ledamöteme i
deksa äro edsvurne män, som på heder och sam¬
vete pröfva och dömma. Jag medgifver att dé
så kallade Berednings- eller Sockne-Comiféerné
kunna någonstädes bestå af mindre kunnige och er—
fatne Ledamöter: men till TaxeringsComitéer val.
jes öfver hela Districtet af alla Stånd, äfven Poses—
sionater. Misstag kunna visserligen förefalla, meli
nödig rättelse kan åter vinnas vid de derefter
Snträfffande Pröfnings-Comitéerne, så väl å Kro¬
nans vägnar, igenom dess ombud, sorn af Bruks-
ägarne sjelfvé, olli de dertill hafva giltiga skäl
och anledningar.
Prosten Linderot:
Herr Professor Forssell har Val rätt deruti,
att man vid PröfningsGomitteen merendels later
de gamla värdenfe stå, endast följer de vid'Faxe-
fringen hällne Prötocoller och afgör inkomné
■klagomål, men att hvad nu blifvit föreskrifva
Fr, St. Prot. IV Band. N:o tar
Den 7 Jullin
skulle g! Pröfning*-Comitéens uppmärksamhet
, är så mycket mindre tänkbart, som Regle-
,nernet är alldeles nytt , är förändringen tydlig,
så att d"3t ej ens är möjiigt att öfverhalka den.
De ändringar, som efter första värderingen be-
höfvas bero af Egarne sjelfve att söka eller öf¬
verklaga.
Härefter blef Utskottets förslag äfVen i den^
oa punct af Betänkandet bifallet.
§• 11.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekono-
Giskottens Betänkande Nto 102, angående för¬
ändring eller utdömmande af vattenverk, sorn
genom uppdämning skada jord eller hindra dess
odling föredrogs å nyo och upplästes, men blef
uppå Professor Bexells och fleres begäran åter
lagdt på bordet.
Ståndet åtskiljdes.
In fidem
J. Janzon.
tom io Juiat
,Thorsdagen elen 10 Julii f. m.
§. i.
Justerades Protocollet för den 5 Julli f. m.,
hvarvid Biskopen Doctor Wallenberga som fått
Kongl. Majrts nådiga tillstånd, att på 8 dagars tid
göra en resa åt landet och som således i dag icke
var närvarande, anmälte skriftligen, den anhållan;
att vid justeringen af Pleni Protocollet för den
5:te innevarande och den §. deraf , som angår
anslaget till Veterinärinrättningen här i Stockholm,
måtte antecknas, att Herr Biskopen mot Högv.
Ståndets beslut i detta ämne reserverade sig och
åberopade, hvad han till Utskottets Protocoll der¬
öfver anfört. Herr Biskopen hade vid nämnde
besluts fattande i Högv. Ståndet äfven af laga
förfall varit frånvarande och derigenom hindrad,
att då sin reservation tillkännagifva.
§ 2-
Genom inkomna Protocolls Utdrag under¬
rättades Ståndet, att Högloft. Ridderskapet och
Adeln
Bifallit: StatsUtskottets Utlåtanden N:s 183,
186, 187, >88, 18g, 190, 192, 193, 195, 196,
197, 199, 202, 204, 205, 206, 207, 217, 238,
241, 254, 256, 257; Stats- och Ekonorni-
Utskottens N:s2i8, 219, 220, 22f, 222; Stats-
och BancoUtskottens N:s 224, 225, 226, 227,
228, 229, 230, 232, 233, 254, 235, 237; —
LagUtskottets N:s 75, 79, 85, 86, &8, 90, 99,
samt första Alternativet af N:o 100; Eag- och
EkonumiUtskottens N;s 831 91 j 95; — Banco-
lt«
Ben 10 Julii,
Utskottets N;o 18; EconomiUtskollets N:*
102, io5, 104, 105, 115, 117, tt9, iai, 123,
124; BevillningsUtskottets N;o 13 sednare
Alternativet, samt N:o 1 5.
Lågt till Handlingarna: Stats Utskottets Be.
tänkanden Ns 180, 184, 194, 198, 208, 261;
LagUtskottets N:s 87, gg, 97, 101; samt 23-
konomiUtskottets N:s xi6, 120, 122 och 125.
Återremitterat: StatsUtskottets Utlåtanden
N:s 18I, 182, 2ot, 209» 239, 24°j 242, 243 s
255; LagUtskottets N:s 84, 96, 103; Lag*-
och EkonorniUtskottens N;s ga, 93, 94; «_»
Bevillningsutskottets N:o 12; samt Ekono-
miUtskottets N:s 101, 106 och 107.
Afslagit LagUtskottets Memorial No 98 i
samt EkonomiUtskottets N:o 118, utom punctea
oin LandsFiscaler, hvilken godkändes.
Remitterat till StatsUtskottet Herr Rosen¬
blads Memorial, angående all jords lika beskatt¬
ning; till BancoUtskottet Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse angående ett lånebiträde till Biblio—
theks byggnaden i Upsala; till Lag - Utskottet
Kongl. Msj:ts Nådiga Proposition angående för-^-
klaring öfver 5 25 Cap. RättegångsBalken ,
samt 4 | 3 Cap. Missg Balken; — till Be¬
villningsutskottet Ht Dalmans Memorial angående
de genom stora Sjö-Tullen inflytande Bevill-
ningsMedel; samt Frih. Carpelan» Memorial om
•anma sak.
Den 10 Juft fi
fåt
§. 3.
Underrättades Ståndet, det Hederv, "Bonde-
Ståndet fattat efterföljande beslut:
Bifallit: StatsUlskottets N.s 256, 35,7 och
259; Stats- Banco samt Allm, Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten N:o 36a ; Stats- samt Alim.
Besvärs- och Ekonomi - Utskottens N;o 263;
Bevillnings- samt Allm. Besvärs- och Ekono-
rtnUtskotlens Jf;o 14? LagUtskottets N:s 103
och 104, EkonomiUlskottets N.'o 121;
Lågt till Handlingarne sistnämnde Utskott»
förnyade Utlåtande N:o t 24, samt
Återremitterat StatsUtskottets N:s s3^ 2416
och 244.
§• 4-
Instämde PresteStåndet uti Höglofl. Bidder»
skåpets och Adelns den 2 innevarande månad
fattade beslut, det borde ExpeditionsUtskottet an¬
modas att uppsätta en underdånig skrifvelse till
^Congl. Majit, med anmälan att Högsta Domsto¬
lens samtlige Ledamöter blifvit i deras vigtiga
kail bibehållaeo
§• 5*
Leornad© Ståndet sitt bifall till allmänna
Besvärs och EkonoaiiUiskottets uti Memorial
N:o 129 gjorda hemställan, det måtte StatsTJt-
skottets redan afgifne Utlåtande 9 angående upp¬
rätthållande af Höganäs Stenkols-Verk'få hvila,
intill dess Ekonomiutskottet hinner sitt yttrande
| ämnet aflemna; »
Pin IC Julii.
§• 6.
Nedannamnde från Utskotten inkomne Utjj
låtanden företeddes och lades på Bordet nemi.
Constlt u t ions-Ut skottet.
N:o S4 med föreslående af ett nytt moment
vid slutet af 68 §• Reg.-Formen.
N:o 35 med föreslående af ett tillägg i 15
Riksdagsordningen.
N:o 36 med förslag till ändring i£23 §•
Riksdagsordningen,
Stats-Utskotteti
N:o *879 förnyadt Utlåtande öfver åtskillige
vid förslaget till inkomsternes beräkning förekom*
ne frågor,
N'.o 280 angående nedsättning af en Comi¬
té till undersökning om beskaffenheten t af alla
hemmans Onera,
N:o 282 i anledning af väckt fråga om för¬
ändring af Andrarums Alunverks rätt till inköp
af Skogseffecter m. m.
N;o 2S3 i anledning af Kongl. Msj;ts Nå¬
diga remiss rörande ränfornes utgörande för
någre Thorshälla Stad upplåtne hemman,
N-o fi84 i anledning af väckt fråga om er¬
sättning till Handlanden J. A. Tauson för af¬
träd* arrende i Uranienborgs KupgsLadugård t
Den IO Juli-i,
N:ö 1585 förnyadt Utlåtande i fråga om rät
tighet för Bergsmän att lösa Kronans persei!,
och Tionde-jern,
Bevillnings-Utskottet.
N.'o 17 förnyadt Utlåtande angående en fö
reslagen ny method till Bevillningens utgörsrn-
de och fördelning,
N:o 18 angående Postverket och de dera
inflytande Bevillnings-medel.
Nio 19 förnyadt Utlåtande om en utvidgad’
fribrefsrätt för Städernes Magistrater, samt
Lag-Utskottet,
Nio 108 förnyadt Utlåtande angående förän
dradt sätt för Författningars^ uppläsande i Kyr
korne,
$• 7-
Vid förnyad föredragning af Constitutions
Utskottets Memorial Nio 18 med besvarande af
Bemissen å StatsUtskottets anmärkning rörande
mindre Creditivets disposition för Militaire ut¬
gifter, yttrade Biskopen Faxe: Ehuru någon öf¬
verläggning härom i Högv. Ståndet ej kan korn-
ma i fråga, bör jag dock tillkännagifva, att jag
icke deltagit i Utskottets beslut, att för anmärk¬
ta åtgärder ställa Herr StatsSecreteraren Qviding
under tilltal inför Bik& Batt. Biksdags-Ordnin
gens 42 §, mgdgifver, att vid förefallande behof
184
Dtn 10 JutKi'.
inhämta upplysningar, hvilkas anskaffande jag
cekil ej kunnat annat än yrka, innan man skull©
skrida till den märkvärdigaste pröfning Kiksens
Ständer aligger. Dl jag af Pluraliteten, som
för sitt omdöme trodde det vara nog att halla,
sig till StatsRådets Protocoll , härutinnan biel
iifverröstad, återstår blott för mig att begära et^
rum för denne anmälan i Ståndets Protocoll*
Pastor Pri ma rius Wallin'.
Jag var i Utskottet också af deras tankaj sorn,
yrkade att, till detta kinkiga mils utredning ,
fe,orde alla möjliga upplysningar, som kunde vara
att tillgå, officielt geno.m Utskottets beslut inbp-
gäras; men då sådant af Pluraliteten bestriddes,
och vägen derigenom tillbommades för allt, som
möjligen kunnat grundlägga ett frisägande omdö-
ine, så hade jäg ingen annan ledning än ätats—
Ilåds-Protocollecn?. och ingen annan Instruction,
än Grundlagens bokstaf. Skulle jag, detta oak¬
tadt hafva låt it saken förfalla, så hade jag väl
följt mitt hjertås böjelse, men i sådant sakens,
skick icke handlat rätt. Jag valde derföre utvä¬
gen, att låta en i min öfvertygelse rättskaffens
Embetsman H tillfälle att sjelf lagligen försvara,
sin åtgärd och motivera sitt handlingssätt, hvil¬
ket en redlig raan, alltid heldre önskar, än att
underkastas en löslig Opinions godtyckliga , och,
derföre sa lätt ensidiga misskännande. Ur sådan,
gHund trodde jag den 106 §.. böra här tillämpas.
Professor Froberg: Då nu 2in® Ledamöter,
af det Högv. Ståndet tillkänna,gifvit, huru de i
dea ena puncten voterat inom ^Jtekottet, vose
Den It Julii,
det kanske en ej obillig önskan att fa veta grun»'
den, hvarpå Utskottet, efter ett, som vanligt, ca-
tegoriskt och laconiskt yttrande, det Utskottet
funnit skäl att låta de öfriga anmärkningarne för¬
falla, fotat sitt Utlåtande. Jag hade trott, att
det vore Riksens Ständers obestridliga rätt, att i-
från sina Utskott förvänta bestämdt uppgifne skäl
till afslag eller bifall å dit inkompe remisser.
Biskopen och v. Tel mannen Mörner: Till
svar å hvad Professor Fröberg anfört får jag för.
klara, att då ConstitutionsUtskotaet ej äger rättig¬
het att framlägga StatsRådets Protocoller, som
ligga till grund för dess yttranden, kan det ej
heller detailleradt framställa skälen, hvarpå de«
grundar sitt bifall eller afslag.
Doctor Forssell. I detta Memorial, hvac-
o.m är fråga, förekomma 6 anmärknings puncter^
hvaraf blott en nu är besvarad. D,e återstående
komma att i ett annat Betänkande besvaras. Dess.
Utom instämmer jag med Herr Baron och Biskop
pen Mörner, att ehuru lätt det för Utskottet kun¬
de vara att framlägga skälen för sitt yttrande,
vore det dpck efter min tank? enligt Qruudlagen
ej tillständig!.
Härefter o.ch uppå framställd proposition,
blef förevarande Constitutio.nsUtsko.ttets Mcrao.,
rial N:o 18, enligt Ståndets fattade beslut , lågt
till Handlingarne.
§■ 8.
Enär Cons(hutions-UtskoUet3 Memorial N;*
186
Den 10 Juliit
I g rörande StatsUtskottets anmärkning mot dispo¬
sition af Stats-räntemedel för Kongl. Theatrarnes
understöd nu ånyo föredrogs yttrade sig Profes¬
sor Fröberg', Jag utbeder mig att få fästa Högv,
Ståndets uppmärksamhet på det skäl Utskottet ån
beropat, att nemligen denna Stats-inkomst är o-
påräknad och tillfällig. Efter dettasätt att raison-
nera skulle en tydlig följd blifva, att de inkom,
ster, som tillflyta Statsverket, skulle blifva Sty^
relsans rätt att disponera. Denna princip gene¬
raliserad skulle leda till vådliga praejudiater. Hvad
Höglofl. Utskottet yttrat i anledning af Stati-
Utskottets anmärkning mot dispositionen af me-i
del, influtna för exporteradt krut, är mig icke
ännu bekant.
Biskopen och v. Talmannen Mörner'. Det
skäl Professor Fröberg omnämnt har ej varit det
enda, hvarpå Utskottet grundat sitt yttrande. Man
har hemligen ansett Theatern såsom en nödig
representation för Hufvudstaden, der en talrik
ungdom är samlad och en mängd sysslolösa lätt
förledas tili sedlighetens sårande utsväfningar,
hvilka Utskottet trott till en del kunna förekom-
mas derigenom , att tillfälle erbjöds till anstän¬
diga nöjen. Dessutom har ConstitutionsUtskot-
tet anmärkt, att den rådgifvande åtgärden i det¬
ta fall ej innebär något stridande hvarken mot
Regeringsformen eller Rikets gagn och bästa.
Doctor Svedelius tilläde, att i det fall Kgl;
Majit ej beviljat understöd åt Theatern, hade
den måst inställa sina representationer, och skul*
Ven 10 Juli i.
I
X87
le nu, i händelse af restitution, förorsakat större
kostnader.
Doctor Forssell: Jag är förekommen i njitt
yttrande af de 2:ne nyss förut talande värde
^Ledamöter, med hvilka jag förenar mig. Con-
stitutionsUtskottets Utlåtande innehåller ej ett
godkännande, blott en framställning af förhål¬
landet»
Biskop Faxe och Past. Prim. PFallin con.
formerade sig med Biskop Mörner samt Doctor
Svedelius.
Doctor Stenhammar:
Samma considerationer, som för Theaterns
bibehållande genom allmänna medel nu blifvit
anförde, togos ock af 1818 års Ständer i sorg¬
fälligt öfvervägande, men ändock vägrade Stän¬
derna bestämdt, att anslå mer, än 4,500 B:dr
Banco om året, så vida jag eljest minnes sum¬
man rätt, utom hvad af Theaterns iråkade skuld
blef liqvideradt. Det tjenar således icke till ur.
säkt, att man nu upprepar samma skäl, som förr
ingen ting verkat; öfverträdelsen är klar, och.
ville man , efter erhållet afslag, åter emellan
Riksdagarne låta motskälen gälla, så skulle det o-
felbart leda till förskingring af Statens fleste in¬
trader.
Doctor Forssell'. Jag påminner mig ganska
val, att Riksens Ständer vid sista Rikdag ej be-
villjade något anslag för Theatern. Att nu de
in flut ne Räntorne ur Discouterna, om hvilkas
Den !• Julii'
disponerande ingen ting blifvit föreskrifvit? an—
vändts till Theatern* uppeaallande anser jag tor
min del ej stridande mot Rikets nytta, i synner-i
het som denna inrättning är både önsklig och
■värdig Nationen.
Pr o fess.’ Froberg: I denthändelse StatsUtskot-
tet ej hade trott någon annan påföljd kunnat
upptänka* af de anmärkningar derifrån blifvit
öfverlemnade till Constitutions-Utskottet, hade
"Utskottet säkerligen i en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhållit, att desse RänteMedel
ej på sådant aätt måtte användas. Nu blir en
annan fråga, om efter denna handläggning a£
målet det åter kan upptagas i Stats-Utskottet.
Doctor Stenhammar:
Oaktadt hvad jag redan haft äran anmärka?
är dock icke min mening att yrka strängt ansvar.
Jag vill förekomma den egenmäktiga dispositionen»
©ch åsyftar blott garantie mot StaisMedelns fram¬
tida förskingring, för ändamål hvartill Ständerna
vägrat sitt bifall. Sättet öfverlemnar jag gern»
åt Constitutions-Utskottets egen urskiilmng.
Biskopen och v. Talmannen Mår ner: Om
någon betänklighet uppstår, huruvida Utskottet
på annat sätt kunnat behandla denna fråga? så’
eger hvar och en Ledamot rättighet, att i sam^
manhang med förevarande ämne derom väck,»
Motton.
Professor Fröberg'. Jag anser det önskvärde
att få Ständernas och Talmär\f rättigheter i dy^.
Den lo Julli,
tilta frågor afgjorde. Om det enligt Grundlagar-
ne ej vöre tillåtit att För andra orsaker yrka å-
terrerniss, borde den val ej kunna förvägra* iden
händelse de skäl Utskottet anfört befinnas besyn¬
nerlige eller origtige och en förklaring skulle
äskas öfver Utskottets raissonement; detta vare
dock sagt, utan att jag yrkar i förevarande Sinne
återremiss»
Härvid upplyste Herr ErkeBiskopen och
Talmannen det han änsag Ståndet ej äga rättig¬
het att göra anmärkningar, men väl kunna begä«
ra af Utskottet ytterligare förklaring öfver dess
raisonnement.
Kongl, ÖfverHofPred. Doctor liedren hern-»
ställde, huruvida ConstitutionsUtskottets Betänk
handen kunna ändras.
Hvarvid H. ErkeBiskopen och Talmannen
hänviste till 107 §. Regeringsformen.
Doctor Forssell: Jag anser hvarje Leda-
mots rättighet Vara att anmärka, gilla eller ogilla,
likasom jag tror att proposition till bifall eller
återremiss kan framställas. Om Utskottet i sed¬
nare fallet skulle förblifva vid sitt yttrande, så
äger ju Ståndet sin rättighet att ogilla.
Efter af H. ErkeBiskopen och Talmannen
framställd Proposition blef ConstitutionsUtskot-
tets förevarande Memorial af Ståndet Bifallit.
Härvid reserverade sig Prosten J» FFijkman,
19»
Ven 10 Julli t
§ 9-
Vid förnyad föredragning af Constitutionsä
Utskottets Memorial N:o 21 med Utlåtande öf¬
ver Stats-Uiskottets anmärkning mot dispositio¬
nen af medel, influtna för exporteradt krut an¬
märkte Professor Fröberg, att förhållandet här
vore enahanda, som vid frågan om Räntemedelns
disposition till Kongl Theatern, samt att ehuru
han nu, likasom i förra fallet, ej yrkade återre-
iniss, ville han dock till Protocollet hafva den
anmälan gjord, att Föredraganden vid användan¬
det af dessa medel bordt sig reservera.
Doctor Stenhammar : ,
Om jag fattat meningen rigtigt , har H.
Constitutions-Utskottet grundat sitt frikännande
på det skäl, att anvisning för dessa medels upp¬
tagande ibland Stats-Inkomsterna icke var gifven.
Jag medger, den var ej bestämd , roen lätt var
den funnen. Och om äfven i detta fall intet
ansvar yrkas, nödvändigt måste man söka före¬
komma, att på så släta anledningar missbruk ej
framdeles måtte ske. Om i en enskilt hushåll¬
ning man icke vårdade tillfälliga inkomster, skulle
man också vid oförutsedda behof, befinna sig utan
tillflygt och råd.
Efter framställd propositionblef Constitufions-
Utskottets Memorial, N:o 2 1 af Ståndet bifallet.
§• 10. -
Då ConstitutionsUtskottets Memorial N:o a3
rörande StatsUtskottets anmärkning mot verkställ¬
da anticipationer på följande års anslag ånyo fö¬
redrogs begärde
Ven 10 Julii. igi
Professor Froberg elen anmälan till Proto-
collet , att i händelse StatsUtskottet ej skulle vilja
upptaga en Motion, som yrkade underdånig skrif¬
velse till Kongl. Majtt i anledning af gjorde an¬
märkningar, så förbehöll han sig , att i föreva¬
rande ämne få väcka denne Motion inom det
Högv. Ståndet.
Häruti instämde Doctorerne Stenhammar
och S. Almqvist, den sednare med tillägg, att
det vore af högsta vigt, det Riksens Ständer i
underdånighet begära rättelse för framtiden i alla
de åtgärder, som StatsUtskottet funnit felaktiga
men ConstitutionsUtskottet icke ansett af den be¬
skaffenhet, att de leda till ansvars påföljd för
Föredraganden ; hvarefter förevarande Memorial,
efter framställd Proposition, af Ståndet bi¬
fölls.
§. il.
Vid förnyad föredragning af Constifutions-
Utskottets Memorial N:o 25 rörande Grefve C.
F. Horns anmälde anledningar till anmärkning
root StatsRådet och StatsSecreterarne, yttrade Pro¬
fessor Fröberg ”vid 1 Otde puncten rörande bevill-
”jandet af ett nytt Privilegium för en Theater,”
det han ansåg Utskottets raisonnement om en¬
skildte entrepreneurers undergång vara besyn¬
nerligt, då det vore bekant, att Stenborg och
andre i mångs år vid dylika företag bergat sig,
hvadan Professorn tyckte att Utskottets omtanka
härutinnan varit onödig.
m
Harl 10 Julin
Vid I2?te och i gide puncfeme ”angåendé
”godkännande af Allm. Magazins-Directionens
”anstallt för afsändningen af 5oo T:r Hafra från
”Stockholm till Sundsvall samt det fran Maga.
”zinsDirectionen till reparation af Lyckeby Qvar-
”nar bavilljade förskott af iljooo R:dr” förkla¬
rade Prosten Hasselrot, det han såsom Revisor
år i8ao deltog i dessa anmärkningspuncter och
har ej sedan funnit skäl att ändra sin öfverty¬
gelse.
Éfter framställda serskildta propositioner
blefvo så väl nyssnämnde som de flera i före¬
varande Memorial förekommande puncter af Stån¬
det dels bifallne , dels laggde till Handlingarne.
§. 12»
Öå fconstitutions-Utskottets Memorial Nid
29 angående Stats-Råds Protocollens fulländade
granskning nu ånyo föredrogs , begärde Doctor
Svedelius Ordet > och uppläste ett så lydande
anförande:
Såsom Ledamot af döt Höglofi. Constita-
tiönsUtskottet har jag mottagit ett förtroende, lika
dyrbart och vigtigf, som smickrande och bekym¬
mersamt. Jag säger bekymmersamt, icke derföre4
att någonsin en redlig man behöfvér tveka att
följa sin öfvertygelse, men derföre att denna
öfvertygelse ofta är svår att bestämma , och att
den blir svårare i den mon, sorn man för
sin egen pröfning icke är Underkastad något an¬
atal
I
Den IO Julit».
193
svar. I kraft af Rtsg.-Formens 107$. har Con-
stituiionsUiskottet å ena sidan den heliga pligt,
att anmärka, hvad uti StatsRådets rådslag om all¬
männa mått och steg icke synes förenligt med
Rikets sannskyldiga nytta, och att sådant för
Riksens Ständer tillkännagifva, men å den an¬
dra, huru 9vårt, att alltid bedomina Rikets sann-
»kyldiga nytta, att alltid finna och följa den rät¬
ta och säkra medelväg, som hvarken afieder till
ett småagtigt ilfänands att upptäcka fel uti allt ,
eller till den fega efterlåtenhet, som med till¬
slutna ögon förråder nationens rättmäiiga anspråk
på upplysning och rättelse. Under Constitutions-
Utskottets öfverläggningar har det jvarit mitt alf*
varliga bemödande, att uppsöka dehna medelväg,
och jag är glad, att icke i någondera hänseendet
sjelf behöfva göra mig någon förebråelse. Ut¬
skottets arbete är nu fullbordadt; det har utöfvat
den enda rättighet det, efter 107 §. i min tanka
eger, den att tillkännagifva hvad det funnit an¬
märkningsvärd!. Riksens Ständers åtgärd vidta¬
ger, och den frågan måste besvaras: kråjver
Rikets val, att hus Konungen skrijtelig önskan
anmäles, att han ville Jr ån embetet skilja en
dier flere af StatsRådets Ledamöter? Såsom
Stånds-Ledamot besvarar jag för min del denna
fråga med nej Jag besvarar den så, emedan jag' i
deras rådslag icke kunnat upptäcka oädla eller ored¬
liga afsigter, emedan jag icke kan tänka att Ri¬
kets säkerhet och välfärd bero af en sådan åtgärd,
emedan jag anser upplysning och rättelse , icke
hämnd och bestraffning böra utgöra det stora må¬
let för Riksens Stånders granskande åtgärder och.
Pr, St, Prot. IV. Band. N.o 13.
m
JDtn IO JhIH•
den sednare dä forst böra påkallas, när den är
nödvändig för den förra , emedan jag hatar ali
individuell syftning och personlig angripelse, då
den är öfverflödig, och tror mig, för närvaran¬
de, i blotta anmälandet af de anmärkta punkter¬
na finna ett tillräckligt correctiv för framtiden ,
slutligen emedan i afseende på Herrar StatsSe-
creterare, med undantag af Herr StatsSecreteraren
Qviding som åter efter ro6 §. Reg.-Form. kom¬
mer att dömmas af lagen, en anmälan till entle¬
digande vore utan ändamål, då de öfrige redan
lemnat sin StatsSecreterare-befattning. Dessa mi¬
na skäl, hämtade från sakens natur, vinna, jag
bekänner det, hos mig en förökad styrka genom
en enskild farhåga, hvilken dermed måhända icke
synas äga direct gemenskap, men hvilken jag må¬
ste yttra, emedan jag känner den. Ett svart moln
har uppgått i söder öfver folkens constitutionella
frihet. Vi känna icke bestämdt, huru aflägset
det är ifrån oss, men redan på afstånd synes det
mig hotande. Rådligast förefaller det mig vara,
att, om möjligt, i tid afleda de åskstrålar det bär
i sitt sköte. Just derföre, att jag så af själ och
hjerta nitälskar för mitt Fäderneslands lagbund¬
na frihet, frugtar jag alla ytterliga och af behof-
vet icke påkallade kraftyttringar deraf, och anser
den säkrast betryggad genom föreningen af viss
måtta med sjelfständig kraft. Jag kan då för min
del blott tillstyrka, det Riksens Ständer i under¬
dånig skrifvelse till Kongl. Majit matte med an¬
ledning afConstitutions-Uskottets anmälanden, fä¬
sta serskildt upmärksamhet på StatsSecreterarens
och JustitiaeCancellerens tillsättning, giftermåls-
dispenser och Passeyoljnce-medels disposition till
Den 10 Julii. 195
främmande andamål. Sadan är min åsigt. Jag
framlägger den inför det Högv. Ståndet egenie-
ligen för min egen tillfredsställelse, drifven af en
inre pligt-känsla, som af mig äskar redogörelse
för den förtroende-plats jag innehaft. Den enda
Riksdagsmanna-lycka jag för mig sjelf nånsin ef¬
tersträfva!, är den att kunna återgå till mitt lug¬
na hem med samma rena medvetande, hvarmad
jag lemnat det.
Doctorerne S. Almqvist och Stenhammar
samt Professor Froberg begärde målet pä bordet.
§• 13-
Vid förnyad föredragning af Lag- samt AlL
manna Besvärs- och EkonnmiUtskottensBetänkande
N:o 102 i anledning af Kongl. Majus Nådiga
Proposition till Riksens Ständer om antagande af
en Författning angående förändring eller ut-
dömmandeaf vattenverk, som genom uppdämning
Skada jord eller hindra dess odling anförde Pro>
fessorn Bexell:
Jag har såsom Ledamot uti förenade Lag-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten,
icke lemnat min röst för antagande af den före-
slagne, och nu under öfverläggning varande
tvångs-lagen, och jag går nu , att inom Högv.
Ståndet, ytterligare framlägga skälen för min re¬
servation.
Utskotten föreslå en Lag, som färpliktas
ägare af sådana vattenverk, hvilka denom upp¬
dämning sätta odlingsbar jord under vatten s att
T)en 10 Julii.
för desse verk taga losen, eller med andra ord,
en lag, sorn för att gynna den ena Medborga¬
rens odlings-speculation, tvingar den andre, att
låta vräka sig ifrån sin egendom.
Man har vid detta Lagstiftsningsförslag ut¬
gått ifrån principen: attén mindre fördel bör vika
för en större. Jag deremot tror, att det är
vådligt, att i StatsEkonomiskt afseende och med¬
borgare emellan, göra denna grundsats gällande;
ty endast Staten må tilläggas rättigheten, att för
sine fgne omedelbar» behof, någon gång ingripa
i den enskilda ägande rätten, och vår Lagstift¬
ning har således bestämt Statens lösningsrätt af
jord för anläggande af Försvarsverk, Canaler m.
m. Den enskildte underkastar sig i sådane fall
tvångslagen, ty han erinrar sig, att han, såsom
StatsBorgare, måste uppfylla villkoren för det
helas bestånd; men om tillämpningen af begrep¬
pet om Statens öfvervälde utsträckes till inbör¬
des äganderättsförhållander medborgare emellan,
då etablerar man ett system af våld och orättvi¬
sa, då förblandar man politisk rätt med civil rätt,
då inför man i det enskilda lifvet ett tillstånd af
osäkerhet, hvilket snart eller sent, men säkert och
oundvikligt undergräfver alla, för allmän och
enskildt båtnad beräknade ocht gjorda anlägg¬
ningar.
Skydd för ägande rätten är och måste vara
ett element i hvarje god Statsförfattning. Tidigt
gick detta skydd, att såsom första villkoret för
all samhällsförening, ordna sig i alla derom af-
slutade contract. Ägande rätten bör stå skyddad,
Ven IO Julii,
197
orubblig och fast midt ibland de hvirfvelvindar
sorn fortskyndande tider och med dem förändra¬
de åsigter slunga omkring sig. De Bruk, Qvar¬
nar, och andra mechaniska inrättningar, hvilka
till vattendrift antingen i aflägset förflutna tider,
eller i en sednare tid blifvit anlagde med iagt-
tagande af de vilikor lagen föreskrifvit, äro så¬
som sådarse, föremål för ägande rätt, och måste
vara det, lika med all annan välfången egendom.
Om desse öfverklagade, reen af forntiden til låt—
ne vattenuppdämningar, nu mera äro att anse
såsom monumenter af misstag i Ekonomisk Laga
stiftning; så ligga likväl, i de flesta fall felen
långt bakom vårt tidehvarf, och Samhällslagarna
hafva redan långt för detta, icke allenast gifvit
garantie åt desse uppdämningars tillvarelse, utan
äfven omslutat dem med ägande rättens skydd.
Utskotten hafva derföre efter min öfvertygelse
öfverhalkat en eller annan betänklighet då de uti
Lagförslaget satt penningens allkraft i opposition
emot ägande rätten, och gjort den förra gällande
för att våldsamt upprycka äfven de^ starkaste
dammar.
Om för Statens endast förmodade och indi-
recta nytta, det voro rättsenligt, att på sätt tvångs¬
lagen föreslår, tillåta en jordägare, att vräka en
Bruks- eiler annan vattenverksägare ifrån sin
egendom; så skulle samina rättsprincip i fortsatt
tillämpning, framdeles kunna sanctionera hvarje
annan tvångslag, sorn förbundo en medborgare,
att afträda sin egendom till hvilken annan Som
hälst, då denne visade sig deraf kunna göra ett
mera fördelagtigt bruk. Skulle åter, genom; den
s
981 Den IO Juhl.
föreslagna tvångsrätten någon liten fördel å Sta¬
tens sida, kunna tagas i positiv beräkning; så
grundar sig likväl denna fördel på enskiltas li¬
dande, på en brytning i medborgerliga ägande
rattsförfallanden, och omsider på en i system brin-
gad förstörelse, af mer eller mindre allmänt gag-
neiige anläggningar, och Staten skall i samma mon
lida, som ett af iagens hufvudändamål, skydd för
egendomsrätten, antingen vacklar eller helt och
hållet förfelas.
Beglerandet af enskilta angelägenheter bör
i möjligaste måtto , utan Statens mellankomst s
lemnäs åt den enskilta omtankan och öfverens-
kommelsen. Det är ej tänkbart att en Eruks-
elier annan Vattenverksägare, då han erhåller
sine Vattenverk, efter det värde de för honom
verkeiigen äga, till det högsta betalde, ej skulle
sjelfvillig! afträda dem; men det gränsar till våld,
att genom en tvångslag vräkas ifrån den egen¬
dom man innehar, för att, såsom vederlag nöd-»
gas emottaga en lumpen penning, med hvilken
man icke finner sig belåten, och Vattenverksäga-
rens vägran att emottaga lösen, är i min tanka ett
mera fullständigt bevis derpå "att han ej är tillfullo
betalt, än värderingsmännens pröfning, att fulla
värdet rätteligen blifvit utrönt.
Vid förstöring af ett i Laglig väg tillkom¬
mit vattenverk, träffar förlusten, icke blott sjelf¬
va vattenverksägaren, utan äfven hvar och en
som af det fö -u rda vattenverket haft rätt att
sig begagna. JQet anlades och tillkom , med be»
Dm jo Julli.
199
rakning och vilkor, att kringboende grannar och
allmänheten deraf skulle betjenas.
Vid sednare tiders skattläggning af qvarnar;
har ett visst bestämdt mäldelag blifvit uppgifvit
och beräknadt. Tredje mans rätt fordrar således
att här äfven komma i öfvervägande. För sig
sjelf betragtadt, kan väl ett qvarnvärde anses vara
af ett mindre betydligt värde? men dess beqvä-
ma Läge, upphöjer det någon gang till rang a£
oumbärlighet för den angränsande orten, hvilken
efter verkets förstöring, icke utan på aflägsnare
håll kan få sin säd förmålen, och således ofta
-måste uppoffra flere hundrade dagsverken för län¬
gre qvarnresor, och för väntning vid andra qvar¬
nar. Staten skall härigenom oersättligen förlora
ett stort Capital af arbetskrafter3 hvilka nyttigare
kunnat användas.
Jag kan ej fatta den rättsgrund hvarpå det’
försla-g hvilar, hvilket föreskrifver att all verkan
af ingångne äldre förbindelser och aftal örn vat¬
tenuppdämningar skola upphöra.
Till historien om ifrågavarande Tvångslag
hör: att samtlige Ledamöterne i Konungens Hög¬
sta Domstol med undantag af Herr JustitiasRådet
Blom afstyrkt honom: att Hans Excellens Justi-
tias StatsMinistern Herr Grefve Gyllenborg, icke
blott uti Högsta Domstolen, utan äfven i Ko¬
nungens StatsRad , sig emot tvångslagen reserve¬
rat: att Kongl. Kaminat- och BergsCollegierne
afstyrkt den. Att Konungens 'Befallningshafvan¬
de i de fleste Län ansett tvångslagen^ skadlig»
200
Ven 19 Julli
att uti LagComitéen, meningarne, tiel* varit de¬
lade, dels äfven att en af Comitéens arbetande
Ledamöter afstyrkande och kraf» fullt yttrat sig e-
mot Lagförslaget. Det går emedlertid' riu att af
Riksens Ständer antagas eller förkastas. Och det
tillhör historien, den obevekeliga historien att en
dag då troligen ingen af oss, mera deltager i Lag¬
stiftningen bestämdt säga hvilken af de hvarandra
motsatta meningarne haft rätt.
Man har af det bestämda tvångs-systern ,
tom uppenbarar sig i sjelfva förgrunden af Ut¬
skottets Betänkande, icke anledning att förmoda,
att ägande-rättens bekymmer mötes med mera del¬
tagande vid en återremiss af ärendet, och der¬
före tillstyrker jag icke en sådan. Jag föreslår
tvärtom ett högtidligt förkastande af tvångslagen,
såsom det yttersta räddningsmedlet för [den i våda
yarande ägande-rätten.
Prosten Wikblad'.
Ehuru jag är öfvertygad, att, med de vil¬
lor Höglofl. Utskottet till stadgande föreslagit,
icke många skola frestas, att, till förmon för sina
af vattenöfversvämningar skadade ägor, göra an¬
språk på lösningBrätten till de vattenverk, hvilka
beskyllas orsaka uppdämningarne, och ehuru jag
saknar i detta Betänkande de receprocitcts grun¬
der, sorn vid denna frågas behandling bordt kom¬
ma i åtanka, till ömsesidig rätt för jord- och
▼attenverksägare; vill jag blott härvid anmärka,
att likasom enskildta vattenverks anläggningar
öfverklagas, borde också vissa allmänna inrätt¬
ningar, då dessa orsaka uppdammnjngar, komina
Den I® Julii,
201
i beräkning, och Utskottet äfven hafva uppgifvit
förslag huru i thy fall borde förhållas. Jag häm¬
tar anledning till denna anmärkning af den mer
enskildta kännedom jag äger om en viss, i plan
och utförande förfelad, C anal-anläggning, hvar*
aldrig nyttjade och obrukbara slussar medverkat
till uppdämningar, som flera Socknar öfverklagat,
och vändt sig med sina besvär emot den Pos¬
sessionat, hvars vattenverk äro belägne uti sam¬
ma större vattudrag, med fordran att han bör
upprifva sina dammar, då likväl han för slussens
byggnad uppoffrat ett Sågverk och en hel gren
af strömmen, fullt svarande emot den öppning ,
som under namn af Kungsådra aldrig får stångås,
reen just genom denna slussbyggnad helt och
hållet blifvit tillstängd.
Professor Fruberg instämde med Professor
Bexell, att tvångslagar äro skadliga. Förevaran¬
de sak ansåg Herr Professorn vara at högsta
vigt, så mycket mera som 2tne parters rätt är i
fråga, af hvilka efter Herr Professorens tanka ,
Utskottet synts gynna den, som eger jord och i
följe deraf exponeras för Vatiendämningar. Men
då äfven den andra partens fördelar böra komma
i betraktande trodde Herr Professorn en billig
medelväg kunna uppfinnas, hvarigenom bägges
rättigheter lika voro försäkrade, hvadan Herr
Professorn yrkade återremiss till Utskottets ytter¬
ligare besinnande.
Biskopen och v. Talmannen Mörner: I
en Constitutionell Stat synes mig den projecte-
xade Författningen angående .Vattenverk vara stil-
202
Sen 10 Julii.
dande mot dess princip. Frihet och Egande-rat-
tens helgd äro en sådan Stats-Förfaltnings grund¬
element. I loij® här.af bör, om rättighet att ef¬
ter Misstnanna Ordom lösa Vattenverk eller jord¬
rymd medgifves, denna vara reciprok.
Häruti instämde Doctor S. Ahnqvist samt
Prostarne Hasselrot och Forssander, den först¬
nämnde med tillägg, det han afstyrkte alldeles
den föseslsgne tvångslagen såsom obillig och för¬
närmande egande-rätten, helst frivilliga öfverens-
komrneiser utan tvifvel lära träffas i de flesta fall
emelian Jord- och Vattenverks-ägaren, om den
sednare efter Utskottets förslag för anbud af 5o
procent mer än hans Vattenverk verkeligen är
värdt, så att ingen ting annat kan afhålla honom
från att afstå sin egande-rätt, än örn han dervid
fästat pretium affectionis.
Kongl. ÖfverHofpredikanten Doct. Fledrém
Redan vid 1812 års Riksdag, då denna frå¬
ga först uppkastades, hade jag tillfälle derom yt¬
tra min öfvertygelse: och som jag icke fått skäl
att ändra den, anser jag mig böra ytterligare der¬
vid förblifva. Egande-rätten är, i min tanka
näst den personliga frihetens skydd, sjelfva vill¬
koret och hufvudändamålet för samhällsfördraget:
och denna rätt bör sålunda, uti intet annat fall,
kunna frånhändas, än då samhällets gemensatnma
oundvikeliga behof eller trängande fara och nöd
det fordrar. Skulle man betrakta egande-rätten
endast såsom en ekonomisk anstalt, hvilken kun¬
de sätta* i fråga vid det första utseende till nå¬
gon större hushållsvinst ibland statens medlem¬
Den io Julli.
205
mar, skulle det ofelbart medföra de vådligaste
följder för all medborgerlig säkerhet och lugn.
Dessutom anser jag de flesta beräkningar, i dessa
hänseenden, vara nog problematiska. Om ock
någon gang, på något ställe, den ekonomiska vin¬
sten vore alldeles synbar, blir det likväl omöj¬
ligt att beräkna alla de förluster, som öfver he¬
la samhället skulle äga rum, lörmedelst rubbnin¬
gen af det bästa, medborgaren, utom sin egen
person eger, rättigheten till hvad han i samhäl¬
let lagligen besätter. Den förbättring i allmän
hushållning, som Jhärmed åsyftas, vinnes aäkrast
genom friheten, upplysningen och tiden; hvilka
i naturlig ordning flytta egande-rätten i de hän¬
der och det skick, som äro både för allman och
enskilt båtnad lämpligast. Om ock någon mindre
upplyst och mindre välvillig skulle envisas emot
en fådan förändring; så skall tiden snart låta den¬
ne efterträdas af en, tom bättre förstår och bättre
behjertar eget och allmänt väl. Jag anser, på
dessa i korthet anförda grunder, för Statens rätts
tillstånd vådligt, likasom för Statens hushållning,
föga gagnande, att igenom tvångsmedel drifva
medborgare ifrån sin lagliga egendom: och af—
styrker sålunda det af Utskotten här framställda
förslag.
Härvid får jag ytterligare anmärka ] att Ut¬
skotten endast medgifva tvångsrätten för den ena,
Bien icke för den andra parten. Lika möjligt
det är, att en betydlig jord-odling hindras af ett
ringa vattenverk, lika möjligt är det, att en stor
Manufactur, af några tunnelands jord hindras i
sin anläggning och förkofran. Om jordägaten
204
Den 10 Julii.
tillerkännes rättigheten att inlösa vattenverket,
så borde väl vatten verksägaren hafva rätt att in.
lösa jorden: i innat fall blir lagen ensidig och
orättvis Och om nu en sådan ömsesidig rättig¬
het onekligen bör äga rum, på hvilken sida bör
då tvånget stadna, när begge rättigheterna sam¬
manstöta och ingen vill gifva vika? Förmodeli-
gen på den sidan, der den största hushålisnyttan
visar sig. Men hvilken skall derom dömma?
Skall dominaren, som endast äger att afgör?. rätts-?
frågan, äfven bestämma det statistiska? Hvilken
rubbning af allt samhällsskick häraf skulle upp¬
stå, är lätt att inse. Också hafva Utskotten Bjelf—
ve, uti en annan punkt af Utlåtandet, ansett sig
bundna af samma ägande rätt”, hvars upphäfvan-
de här föreslås. Utskotten hafva nemligen trott
sig icke kunna pålägga de angränsande jordägare
något deltagande i den kostnad, som erfordras
till ett vattenverks upprifvande, om de ock der¬
af skulle aga synbar fördel. Men örn vatten-
verks-ägaren fean förpligtas, att utbyta sin egen¬
dom mot ersättning, så måste ock den jordägan?)
de grannen, som vinner på utbytet, kunna tvin¬
gas att deltaga i ersättningskostnaden, eller, som
är detsamma, att tillbyta sig en utvidgad jord för
en ådömd betalning: ty grunden ar ju densama,
nemligen hushållsvinsten för enskilda och för det
allmänna. Dessa och dylika inconseqvenser kunna
omöjligen undvikas, då man försöker hopblanda
på olikartade ting, som enskildas egande-rätt och
Stadens Allmänna hushållning, rättsfrågor och
administration; emellan hvilka gränsen är, i min
öfvertygelse så vigtig, att den hufvuds-Migen be¬
stämmer gränsen mellan frilöf och despotism.
Den Io Juli:t
205
En helt annaan fräga liar jag här hort väc¬
kas, i anledning af förevarande Utlåtande , men
som alldeles icke dit hörer. Den angår en lag¬
lig och rättvis bemedling emellan jord- och vat¬
tenverks-ägare, till förekommande af deras in¬
bördes tvister vid uppdämningar. Dervid är icke
fråga om den ena ägarens sk yl ld i gliet att frånträ¬
da sin egande-rätt till den andras förmån, utan
fastmer om samma rätts lagliga tilIgodonjufan»
de och utöfning af dem begge- JordaBalkens 20
Cap. tillika med flera deröfver utgångne förkla¬
ringar hafva nogsamt afsett dessa rättsrfrågor.
Men skulle nya stadganuen behöfvas till bibehål-
fande af enskiltas rättigheter härutinnan, så anser
jag dem både kunna och böra i laga ordning till.
vägabringas, utan minsta hinder af den här före-
slagne författningen, som äger ett helt annat
syftemål.
Biskop af JVingård:
Det obehagliga har jag redan erfarit, att
såsom mindre sakkunnig få deltaga i beslutet om
den ömtåliga fråga, som nu är under pröfning.
Jag känner ett nytt bryderi, då jag har att för¬
svara Utskottens förslag mot flere värde Talare,
som samfällt yttrat sitt ogillande deraf. Den
öfverklagade tvångslagen har dock en god sida,
och skulle otvifvelaktigt medföra nytta åt Sveri.
ges hufvudnäring jordbruket. Hvad man anfört
om ägande rättens helgd, bevisar för mycket, och
derföre enligt min tanka, intet. I samhället må.
ste det enskilta vika för det allmänna. Sjelfva
inträdet, som är en fidio moralis, innebär ett
Den i o Julii,
föryttrande af ens rätt för allas. Samma uppoff-
ring fordras ofta under det verkliga samhällsliL.
vets fortsättning, hvilket ej skulle kunna framgå
om skrupler fingo hämma. Dock jag dröjer ej
vid Natur- eller StatsRätten, men visar blott till
exempel bland oss. Huru mången skulle ej sitta
botäppt, om den envise jordägaren fick sätta bom
för utfartsväg? Hvilken fick landa, om strandä¬
garen hade rättighet att det förmena ? Hvad
hade blifvit af våra stora Canalanläggningar, om
de kunnat krökas af den, sorn ej ville taga lö¬
sen för deras framfart? Och hvad vore Landt-
culturen i Sverige, om icke EnskiftesFörfattnin-
garne hade gjort intrång på den stränga ägande
rätten? Man behöfver ej frukta något, som
man kallat våldsamt vräkande. Vattenverket skall
värderas af Mätisman, och den stora förhöj¬
ningen af 50 procent är tillaggd, för att ersätta
pretium ajfectionis. På sådant sätt har man ej
att befara ett stort Bruks elier en kostbar Fabriks
utrifning för några tunneland jords odling; ty
det kostar för mycket. Men enligt min tanka
skal! nian komma jernnt upp, dit man viii , att
icke en obetydlig Ovarn skall kunna vattend räh-
ka ett helt odlingsbart fält och förmalningar af
några skäppor hindra productionen af hundrade¬
tals tunnor spannemål.
Doctor Kölmark: Jag instämmer till alla
delar i de vackra och solida skäl för frihetens
och ägande rättens helgd, hvilka blifvit anförde
af Biskopen och v. Talmannen Mörner samt Pro¬
fessorn Bexell. I en constitutionell Stat är väl
Sen IO Julii,
207
friheten och 1 ifvet det dyrbaraste medborgaren
åger. Det skulle vara ett våld, endast lifligt i
despotisk» Stater, att för en persons caprice blif¬
va vräkt från en lagligt förvärfvad egendom för
hvilken man hyser ett visst pretium affectionis.
Jemte den önskan , att man alltid måne vara
fredad från dylika tvångslagar yrkade Herr
Doctorn återremiss af Betänkandet.
Doctor Forssell:
Då jag hort ägande rättens helgd med vär¬
ma åberopas, såsom ett hinder för antagandet af
den föreslagna Lagen, så utbeder jag mig tillå¬
telse att med några ord yttra min tanka i detta
ämne. För enskilt del vördar jag på det högsta
helgdon af andras ägande-rätt. Så bor det ock
vara emellan alla individuer eller enskilta cor-
porationer i ett samhälle. Men annorlunda blir
förhållandet, när den Lagstiftande Magten i en
Stat framträder till att slita enskiltas tvister och
stadga Författningar, ledande till allmän rättvisa ,
ordning och nytta. All ägande-rätt grundar sig,
efter min tanka, endast på SamhällsLagarna. Ut¬
om Samhället gifves ingen Rätt. Der är endast
våld, eller så kallad näfrätt gällande, när enskil.
te komma i tvist med hvarandra. Dessutom, hvad
ägande-rätten till jord i en Stat serskilt beträffar,
torde det förtjena ett närmare begrundande än
hittills skett , huruvida Possession af sjelfva
Fundus terrce äfven bör anses fullkomligt obe¬
roende af Samhället, och så helig, att den icke
ens af den allmänna rättvisans och nyttans for¬
dringar bör kunna vidröras. Om så vöre3 så
208
Dvn 10 Julii,
borde ock ägaren icke kunna fordra skydd af
samhället mot invärtes eller utvertes våld, utan
sjelf vara pliktig att försvara sin fundus tcerrce
det bästa han gitter; det vill säga han vore satt
utom samhället in Stain naturali. . Det är
sannt: Enligt våra Lagar anses han äfven vara
Possessor funell, och så bör det vara för allmän
frids och ordnings skull, men det är ock endast
på samhällets lagar, sorn hans ägande rätt till
jorden grundar sig. Således äger ock samhällets
Lagstiftare en rättvis magt att inskränka eller
förändra den enskiltes Dominium fundi, så fort
billigheten och «n allmän obestridelig nytta så¬
dant fordrar; och det så mycket mer, som Sta¬
tens rätt att fordra sjelfva lifvets uppoffring till
allmänt försvar icke bestridas, samt rätteligen i
afseende jord ingen ting annat ursprungligen kan
anses vara den enskiltes tillhörighet än det ar¬
bete, som till jordens försättande i odladt till¬
stånd blifvit nedlagdt. Sådana äro : korthet sagdt
mina åsigter om den enskilta ägarens rätt, när
elen kommer i strid med Lagstiftarens. Att Lärare i
Natur-Rätten och det allmänna omdömet icke
hitintills velat betrakta detta vigtiga ämne ur
samma synpunkt, har förmodeltgen skett af far¬
håga, att antingen Despotismen eller Democra-
tien skulle missbruka den, men för en upplyst
oegennyttig och rättvis Lagstiftning är den onek„
ligen den enda sanna. Hvad förevarande fråga
serskilt angår, behöfver man icke fru' ta- att nå¬
gon sammansättning af Jordägare skulle kunna
förstöra våra Jernbruk eller andra dyrbara Vat-
tenverks-intättningar, som så mycket bidraga till
Ilikets
Den 10 Julii.
209
Rikets välstånd. Den föreslagna Lagen utstakar
så stor löäen i sådane fall, att inga jordägare
Jeunna finna sin räkning vid att ingå deruti,
helst då dertill lägges odlingskostnaden af den
förut dränkta jorden. Dessutom hindrar hans ic¬
ke frivilliga öfverenskommelser å ömse sidor,
eller andra jemkningar enligt förut varande Lag¬
gar. Här är endast frågan om att undanskaffa
ett obetydligare Vattenverk, en Qvarn, Såg el¬
ler Stamp, när det genom uppdämning skadar
flera hundrade tunnlands ofvanföre liggande ä—
gor. Och att tvinga en ägare af sådant Verk,
mot full lösen med 50 procents förhöjning der
utöfver, ifrån att skada andra och hindra Lan¬
dets uppodling, bör väl icke kallas orättvisa. Jag
tillstyrker bifall till Betänkandet.
Häruti instämde DomProsten Lamér, samt
Prostarne J. Wijkman och N. Herlitz.
Prosten Hallstrom tillkännagaf, att han re¬
dan inom Utskotten varit af den mening, att eri
författning eller tvångslag uti förevarande ämne
vöre mindre tjenlig, och upplyste att uppå dea
afdelning, der målet blifvit handlagdt, fråga äf-j
ven varit väckt om reciprok rättighet för vatten^
verksagaren men att densamma icke kommit un.
der vidare ven ilation. Efter Prostens tanke vo¬
re en Lag åtminstone sådan den nu blifvit före¬
slagen, icke behöflig. Efter det höga pris, sorn
Betänkandet innehåller, eller 50 procent utöfver
vattenverkets rätta värde skulle så vida detsam—
Pr. St. Prat. IV Band. N.o 141
*10
Deli 10 Julii,
ma behörigen uppskattas frivilliga öfverenskom-
»nelser kunna utan möda träffas öfverallt, der in¬
tet Pretium affecfionis tnöter, hvilket ater hvar¬
ken kan eller bör med penningar uppmätas.
DomProsten Wijkman, instämde med Bi¬
skopen och v. Talmannen Mörner samt Profes¬
sor Bexell, och tilläde i afseende pä hvad Herr
Biskop af Wingård yttrat, att med Enskifte vöre
ett helt annat förhållande, då härigenom blott
ett arangement emellan olika ägare åsyftades.
Doctor Svedelius med flere af Ståndet in¬
stämde med Prof. Bexell»
Biskop Faxe och Doctor Stenhammar in¬
stämde med Reservanterne, att här ej borde vara
tvångslag.
Kongl. ÖfverHofpredikanten Hedrén anför¬
de ytterligare:
Här är visserligen icke stället att afgöra
grunden för egendomsrätten. Men, i anledning
af en värd Ledamots yttrande, måste jag förkla¬
ra, det jag ingalunda kan medgifva densamma
härflyta ifrån den kostnad, som blifvit använd
på egendomen. Enligt de flesta, om icke alla,
rättslärares tanka , grundar sig ägande-rätten pä
occupation , och ännu ser man dagligen denna
grund besannas, så ofta fråg3 uppkommer om
res nullius. Den första man, sorn satte sig neel
på ett jordstycke, bief ägare deraf, icke för hvad
det kostat honom att ditflytta, och ännu mindre
att detsamma förbättra och pryda, utan derföre.
Den TO JuSi,
211
att han var elen första att densamma intaga, då
det förut saknade ågare. Så snart han fick en
granne, som intog nästgränsande jordstycke, så
var samhället redan stiftadt, genom begges öf¬
verenskommelse, att trygga hvarandras besittnin¬
gar. Att härleda äganderätten ifrån andra grun¬
der, att dervid afse den större eller mindre mö¬
da och kostnad, som blifvit på egendomen an¬
vända, skulle i min öfvertygelse leda lagskip-
ningen på en för samhällsfördraget högst förderf¬
lig afväg. Det exempel, för äganderättens från¬
tagande genom tvångslagar, sorn blifvit herntadt
af enskiften, synes väl svårt att förklara. Mea
vid enskiften är frågan densamma, som vid all¬
männingar. Der är en egendom, som tillhör
flera, bland hvilka en eller alla skola få sin lott
afskild. Här åter är egendomen på båda sidor
redan fullt skiftad. Det tvång, som i förra fal¬
let är ett behof, och sålunda en rättvisa, blir i
det senare våld. Exemplet af allmänna vägar
och canaler, der äganderätten måste vika, synes
mig deremot bevisa intet. Ty der är fråga om
hela samhället i massa, och då måste den enskild
das rätt vika. För samhällets gemensamma behof
är medborgaren skyldig uppoffra både egendom
och person, så snart detta behof är gifvit och
ovillkorligt. I öfrigt kan ej nekas, att efter nu
gällande lagar kan en enda caprice för ett ringa
vattenverks skull förhindra flera hundrade tun¬
nelands jord-odlingar: men denna caprice dör
snart bort med tiden, och om fördelen är ögon¬
skenlig, så reglerar sig Saken sjelf, när stunden
är kommen. Statshushållaren gör bäst att ingen
ting påskyndas han bör icke förtvifla, derföre, att
Tian IO Julii,
han icke sjelf hinner upplefva de förbättringar,
som åsyftas, utan tänka stt i synnerhet försvara
friheten och upplysningen åt slätterna, som fram¬
deles komma. Och manne icke samma slags ca¬
price som nu förhindrar en förbättring, skulle,
med den föreslagna lagen, försöka att forcera den?
Och då itu biott en problematisk hushållnings-
vinst möjligen utestänges, skulle då ett gifvit
juridiskt väld utöfvas. Man säger väl att för¬
fattningen innebär så tunga villkor för ägande¬
rättens brytning, att den troligen högst sällan
sättes i verket. Men hvartill skall den då tje¬
na? Om icke att väcka idéen om ägande rätten*
möjliga kränkbarhel, den jag högeligen afstyrker.
Jag anhåller att Betänkandet måtte tili de Höglofl.
Utskotten återremitterass.
Prosten Hagberg förenade sig med Doctor
Hedrén, och begärde proposition.
Biskop af Wingård yttrade vidare:
Den underkände jemförelsen med enskifte
lärer kunna bestå; ty äfven i lösen för vatten¬
verk får man genfylle och derutöfver. Dessut¬
om ser jag icke, att det är mera ömmande, att
flytta ur en Qvarn , än att nödgas nedrifva en
boning, der man trifvits, och utbyta den jord,
man odlat, mot en annan, som kanske fordrar
nya mödor,
DomProsten Wijkman ansåg ej enskiftet
vara förstörande, hvilket denna tvångslag verke;
ligen är.
Den IO Julii,
Sedan Herr ErkeBiskopens och Talmannens
proposition till bifall å de förenade Utskottens
förevarande Betänkande blifvit med manga Nej
mot några få Ju besvarad beslöt Ståndet återre-
miss deraf, med de deremot gjorde anmärk¬
ningar.
S. 14.
Föredrogos å nyo och biföllos
Constit ut ions-Ut skottets
Memorial N.'o 20, angående StatsUtskottets
anmärkning mot disposition af Tullfrihets-me—
del till Stockholms Innevånares förseende med
groft bröd ,
N:o 22, angående StatsUtakottets anmärk¬
ning mot beviljade lånförsträckningar af Saltpe—
termedlen.
N:o 24, angående Herr C. G. Treffenberg®
anledning till anmärkning mot Föredraganden af
Krigsäreriden.
Ståndet åtskiljdes, efter att hafva blifvit
kalladt alt in pleno sammanträda i e. m. kl. f 6.
In fidem
J. Janzon*
214 10 Julii,
Xhorsdagen den 10 Julii
1(1. half 6 e. m.
§• I*
Justerades Protocollet för den 5tte e. ra.
och 7;de Julli.
§. 2.
Medelst inkommit ProtocolIsUtdrag erhöll
Ståndet den underrättelse, att Heder v, Bonde-
Ståndet afslagit EkonomiUtskottets förnyade Ut¬
låtande N:o 125, samt beslutit, att genom allr
mänt underdånigt besvär hos Kongl. Maj t an¬
hålla, det måtte Fjerdingsmanssysslorna hädan¬
efter få på alla orter i Riket ombytas emellan
så val Krono- och KronoSkatte, som Frälse-
hemmans-åboer, hälst detta personella onus skä.
ligen icke bör under någon privilegii-frihet hän»
föras.
§• 3.
Vid förnyad föredragning af Constitutions-
Utskottets på bordet hvilande Memorial N:o3t,
med hemställning om en underdånig anmälan i
afseende på innehållet af 8 mom. 4 §. Tryck-
irihetsFörordningen utlät sig Doctor Forssäll',
JSTar detta Betänkande förra gången förevar yt¬
tra de jag inför Ståndet min betänklighet der¬
emot i afseende på formen , och jag får nu en¬
dast åberopa detta mitt yttrande.
Den 10 Julii.
jBiskoppen oell v. Talmannen Mörner ansåg
den af Utskottet yttrade önskan, att allmänheten
skulle få del af raotiverne för en Tidnings in¬
dragande, i afseende på formen oriktig och be¬
tänklig, samt innehållande en ej tillständig an¬
märkning, hvadan Herr Biskopen tillstyrkte af-
slag å Betänkandet.
Doctor Svedelius: Jag kan ej instämma med
de 2;ne värde Ledamöter, som yttrat sig i den¬
na sak. Efter min åsigt, innehålles i Utskottets
Memorial ej någon anmärkning, blott en önskan
att Grundlagens fordringar i tillämpningan må
erkännas och efterkommas. Tryckfrihetsmål kun¬
na ej räknas till Justhias-ärender, vid hvilkas fö¬
redragande och afgörande JustitissGanzleren bör
rådslagen öfvervara, rried rådgifvare-ansvarighet.
X mål, som ej hit kunna förås, kan JustitieCantz-
iereris Embete endast anses som en subordinerad
Auctorite, hvilkens yttrande genom Nådig Re¬
miss infordras.
Häruti instämde Pastor Primarius Thallin
och Professor Fröberg, den sednare tilläggande,
att om en underdånig Skrifvelse härom skulle
betraktas såsom en anmärkning mot Kongl. Maj:t,
skulle alla Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse!:
få enahanda utseende. Så skulle vid en anmärk-,
ning, det medel blifvit disponerade lis 1 främ¬
mande ändamål, StatsRådet afgifva svar att det
afstyrkt, men Konungen befallt, och frågan skul-!
le på detta sätt förfalla.
Biskop Faxe erinrade, det han ansåg Ut*
Btn 10 Julii.
skottft» yttrande åsyfta en Grundlagens förkla¬
ring, hvilken alltså, såsom sådan, borde be¬
handlas.
Doctor Forssell:
Jag anhåller om tillåtelse att litet nogare
utveckla anledningen till min betänklighet. Det
bör icke vara Rikets Ständer förmenadt, att inför
Konungen frambära stna underdåniga Petitioner
i hvad ämne som helst, och är det icke heller
enligt Grundlagarne. Ingen betänklighet kan så¬
ledes vara för Högv. Ståndet, att i anledning af
ConstitutionsUtskottets anmälte förhållanden be¬
sluta en underdånig Skrifvelse till Kongl. Majrt.
hlen betänkligheten rörer Utskottets rätt att fö.
redå en sådan Skrifvelse, när frågan angår ett
ämne , sorn passerat inom StatsRådet och endast
kan vara kändt af StatsRådets Protocoll. Rege-
ringsFormens 107 § , den enda, som bestämmer
Uiskottets åtgärd i såJane mål, ålägger väl Ut¬
skottet att för Rikets Ständer tillkännagifva,
hvad det kan finna anmärkningsvärd!, men icke
att föreslå Snänderne hvad åtgärd dervid de böra
vidtaga. Mycket har blifvit sagdt och tvistadt
vid denna Riksdag inom Utskottet om den åt¬
gärden, att i anmärkningsmål föreslå för Rikets
Ständer en underdånig Skrifvelse till Kongl.
M»j:t , om rättelse för framtiden. Och för mira
del skulle jrg högeligen önskat, att denna åtgärd
varit Ufskeitet medgifven med tydlige ord i
Grundlagen, hvarigenom Rikets Ständer skulle
kunna med öppet Fortroende nalkas Konungen,
såsom barn till sin fader, samt det olämpliga och
förhatliga, som 107. §. vid slutet af förre Mo-
Den IO Julii.
inentet nu stadgar, skulle kunna undvikas, Men
då Utskottet icke äger den rättigheten , så anser
jag betänkligt, att Utskottet nu i detta enskilta
tall betjenat sig deraf.
Biskop Almqvist trodde det tillhöra Con-
stitutioncUtskottet att yttra sig i dylika frågor,
då detta Utskott vöre det enda, som finge del af
StatsRådets Protocoller.
Prosten Anjou: Jag åberopar hvad jag för¬
ra gången, då denna fråga förevar i Högv. Stån¬
det härom yttrade, och förenar mig i öfrigt med
Herr Doctor Svedelius. Här är så mycket min¬
dre förslag om någon ändring uti, eller tillägg¬
ning till Grundlagen, som den projecterade un¬
derdåniga Skrifvelsen just innebär en underdånig
önskan, att Grundlagen i detta fall matte följas,
enligt dess både uttryck och af jemförelsen med
andra ställen tydligt förklarade mening.
Doctor Stenhammar anmärkte i afseende
på hvad Biskop Faxe yttraf, att det så mycket
mindre kunde anses som en förklaring af Grund¬
lagen, sorn Utskottet ej så ansett det.
Efter framställd proposition blef förevaran¬
de Memorial af Ståndet bifallet.
Härvid reserverade sig Biskopen och v. Tal¬
mannen Mörner samt Biskop Faxe.
§ 4-
Da nu å nyo föredrogs ConstkutionsUtskot-
Ven Io
tets Memorial N:o 5a, rörande en af Grefve
C. H- Posse uppgifven anledning till anmärkning
mot Hans Excellence StatsMinistern för Utrikes
Arenderne bief det samma af PresteStåndet ki-
faliet.
Ståndet åtskiljdes*
In fidem
J, Janzon,
Fredagen den n Julil.
kl. 9 f. m.
§* H
' Utdelades tryckte Exemplar af Riksens Stäm
ders Stats- och BancoUtskotts Betänkande, rö¬
rande reglering af Rikets Penningeverk; äfven¬
som någre Exemplar af Rikets Höglofl. Ständers
Justitie Ombudsmans ErnbefsBerätteise för åren
igig, 20 och 21 s blefvo bland Ståndets Eeda-
möier utdelade.
Ven II Julii,
219
§. *.
Uti nä inkomne ProtocolIsUtdrag under¬
rättades Ståndet att
Vällofl. BorgareStåndet:
Bifallit SiaisUtskottets Betänkanden N.'s 254,
2 55» 256, 257, 258, 25<j, 260, 261, 265, 266,
268,270,271,272 och 273; samma Utskotts N’.o
J4o, nied det tillägg som Utskottets senare Utlå¬
tande N:o 269 innehåller; Ekonomie Utskottets N;o
1 r 9 ; LagUtskottets N/s 104, m, 114, 1 1 5 samt
N:o 27, med det, förtydligande som samma Ut¬
skotts senare Utlåtande Nto 107 innehåller.
Lågt till Handlingarne BeviilningsUtskottets
Betänkande Nto 16, och LagUtskottets Nto 109.
Fattat efterföljande beslut, i anledning af
StatsUtskqttets Utlåtande Nto 244,0m Statsver¬
kets tillstånd och behof, i hvad som rörer Bils-
Statens 5:dje Hufvudtitel:
A, angående nedannämnde af Kongl. Maj;ts
i dess Nådiga Proposition framställda ämnen:
3:0 Fots- och Eåklnrättningens underhål¬
lande.
Utlåtandet återremitterades.
2:0 inlösen af åtskilige till enskildte upp-
låtne Fyrar och Bakar.
Utlåtandet återremitterade*.
220
Dtn 11 Juilii.
3:0 aflöning, underhall och beklädnad m.
m. för Lifstidsfångar vid Ankarsmedjan
samt allmänna Arbetskarlar i Carlskrona
med flere.
Bifölls.
B, om de af Kongl. StatsContoiret i dess
underdåniga Berättelse anmälde utgifter:
Utlåtandet i desse 9 Punkter bifölls.
C, angående någre af Kongl. Majrt genom
särskildte Remisser till Utskottet öfvertemnade
ämnen:
1:0 Kassern-Byggnaden för Kongl. Andra
LifGardesRegementet.
Utlåtandet återremitterades.
2:0 Lönförbättring för Chefen vid Andra
LifG renad ier Regem en tet.
Utlåtandet bifölls.
3:0 Löntillökning för Flottornes Constru-
ctionsCorps.
Utlåtandet bifölls,
I), om yrkad upplösning af Wermlands
FältJägareRpgemente eller förändrad organisation
deraf, eller ökad aflöning för detsamma:
Utlåtandet återremitternades.
Den II Julii.
221
E, om anslaget till Skrif-materialier, ved
och ljus m. m., för de Administrativa Militaira
Verken:
Utlåtandet bifölls.
F, om priset för den under PenningelÖner-
ne anslagne Spannmål:
Utlåtandet bifölls.
G, om anslaget i allmänhet nnder denne
Hufvudtitel:
Utlåtandet återremitterades,
H, i frågan om åtskiljande af Arméens och
Flotfornee Utgifts-summor i RiksStatenl
Utlåtandet återremitterades.
Äfvenledes blefvo samma Utskotts Betänkan¬
de N:o 264, samt BevillningsUtskottets N;o 15
och Lag-Utskottets N:o 113 återremitterade.
Förkastat StatsUtskottets Betänkanden N:s
651 och 274, EkonomiUtskottets N;o t 21 med
bifall till motionen, i så måtto, att Presterska—
pet bör vid hvarje års slut till Consistorierne
insända Förteckningar, upprättade i öfverensstäm¬
melse med KyrkoBöckerne, på alla under för¬
flutna året inom Församlingarne födde och döde
personer; — samma Utskotts förnyade Utlåtande
N.’o 125, med bifall till motionen, och beslut, att
FrälseHemmansÄboer måga anses skyldige att i
utöfningen af Fjerdingsm».ns-ijensten deltaga, då
den af Allmogen tourvis förrättas.
222
Den II Julii.
Instämt med Ridderskapet och Adeln i an¬
modan till ExpeditionsUtskottet, oin uppsättande
af underdånig Skrifvelse till Kongl. Majt, an¬
gående samteligeLedamoternes i Hogsta Domsto-
len bibehållandet deras vigtiga kall.
Hvarjemte af upplästa ProtocoIIsUtdrag in¬
hämtades att
Hederv. BondeStåndet:
Bifallit Constitutions- Utskottets Memorial
N:o 3T, StatsIItskottet Betänkanden N:s 254,
255, 260; LagUtskottets N;s lii, lia, n3,
114 och 115.
Beslutat i afseende på ConstitutionsUtskottets
Memorial N:s 18,19, 21, 22, 23, 24, 2 5, och32,3tt
anmälandet i Memorialet N:o 18 , om Herr Stats-
Sekreteraren Quidings ställande under RiksRätt,
endast är till nödig underrättelse meddeladt; äfven,
som att ej mindre detta Memorial i afseende på
dess öfrige innehåll, är äfven Memorialen N:s
19, 20, 2 1, 22, 23, 24, 25 och 32 ansetts icke
fordra annan åtgärd än att läggas till handlin-
garne, sedan Uskottet (med undantag af de i
Memorialet Nto 25 omförmälte anmärkningar,
hvaröfver Utskottet i dess allmänna Betänkande
N;o 29 sig utlåtit, och hvilka följakteligen i
sammanhang dermed till särskilt handläggning fö¬
rekomma) icke funnit de anmärkte omständighet
terne till någon ansvarig påföljd föranleda.
I afseende på BevillningsUtskottets förnyade
Utlåtande N;o 13, såsom hufvudgrund för Be-
villningens utgörande antagit hvad i8to års Be-
Den II Julli.
223
villnirtgsFörordning föreslcrifver] så att hvarje
Skattskyldig bör antingen genom progressiv
afgift ejter behållen inkomst eller efter sär¬
skild tariff, såsom skydds- eller minimi-af-
gift, utgöra den bevillning, som tor honom ef¬
ter ettdera af desse taxerings-säft högst uppgår;
dock kommer Capilat lons- af g ij t derjemte att
erläggas, med iakttagande af det project Herr
Landshöfdingen von Törne vid 1815 ars Riks-
dag afgifvit, hvilket i fråga om behållna in-
komst-afgiftens indelning i 96 ciasser från och.
med Ett till och med ao,000 R:dr, samt med
viss procents förhöjning derutöfver, jemte sär¬
skild Bevillning af Sterbhus, Testamenten och
FideiComiss m. m., bör tjena till efterrättelse,
likväl med de förändringar, hvad angar Capita-
tions- eller personela Bevillningen, dels att den¬
samma utgår från och med fyllda 17 till och
med fyllda 60 år, då den upphör för alla, sorn
icke af egendom , tjenst eller rörelse äga en be¬
hållen inkomst af 50 R:dr, dels ock att denna
personela Bevillning kommer att indelas i fena
särskilta ciasser, i förhållande till högre inkomst
eller någorlunda likhet med stadgandet i I7S9
års BevillningsFörordning, så att, om t. ex. usta
classen blefve J Pddr skulle den 2:dra blifva en
hel, den 3;Hje 2, den 4:de 4 och den y..te 8,
borandes Hustru efter stånd och vilkor betala
hälften emot mannen, men barn och tjenstefolk
utan åtskillnad till Usta classen hänföras,
Derförutan beslutat:
1:0, att alla ciasser hvilka af sina capitaler
324
Den XI Julii.
njuta 6 för iooidet böra för deras rante-inkomst
erlägga Bevillning, utan annat undantag, än i
afseende på Sparbankar, hvilka från berörde af¬
gift skäligen befrias.
2:0 att den föreslagne MinitniTabellen för
f?stighets-värdet på landet, med deri inbegripne
fördelning Länen emellan kommer att alldeles för¬
svinna.
3) att afgift för bruk och nyttjande af vissa
öfverflöds-varor må derest behofvet sådant for¬
drar utgå, dock med villkor, att bruket af Bränn¬
vin och Tobak härvid icke kommer i beräkning,
och alt Utskottet framdeles inkommer med för¬
slag , rörande det sätt och till hvilket belopp den¬
na afgift bör utgöras.
Vidare då på ofvannämnde sätt antagits lftlO
Irs Bevil Inings-grunder eller Beskattning efter
behållen inkomst och derjemte bestämts hurti
Capitations- eller personella afgiften bör erläg¬
gas, ansett såsom en följd af de olika äsigter,
hvilka hos Ståndet ägt rum, emot dem vid hvil¬
ka Utskottet sig fästat, vidare yttrande icke vara
behöflig! öfver Utskottets förslag: om Bevill-
nings-afdrag för ränta och upplånte capitaler, rö¬
rande alternativa framställningen, om edgång för
Borgenär, då lagsökning anställes till utrönande,
huruvida nämnde Bevil I ni ngs-afdrag verkeligen
fått af Gäldenär tillgodonjuta»; om Bevillnings-
beräkning efter värdet af all fast egendom samt
å rusttjenst marker för rotefrihet och för Qvar¬
nar.
Den II Juli!,
22 $
nar. Ono Bevillning af Handlande, Fabrikörer,
Skeppsredare, Handtverkare, Borgare m. fl., £
förhållande till deras rörelse; om Bevillning af
Bergverk och särskildte Manufacturier samt Verk
och Inrättningar på landet efter viss classifica-
tion; om Tjenstemäns beskattning och bevillning
af visse Societeter, Verk och vinstmedel, i hvil¬
ka delar såsom alla inbegripne under de af Stån¬
det godkände, förut anmärkte hufvudgrunder Ut»
skottets hemställanden icke fordra annan åtgärd ,
sin att BondeStåndet förväntar det Utskottet fram¬
deles, när fråga förekommer om Bevillningens
fördelning och den allmänna Minimi-Tarifiens
upprättande, iakttager hvad omständigheterne här¬
utinnan påkalla utan rubbning af Ståndet» i öf¬
rigt fattade beslut.
Vi ha ytterligare ansett att fyllnad»-afgift
eller den beskattning, som tillförene särskilt ut¬
gått såsom landttulls-ersättning kan och bör hä¬
danefter undvikas, då Ståndet både i stället för
denna afgift samt i allmänhet vid förekomman¬
de af brist eller otillräcklighet vid bevillningens
utgörande stadgat, att om emot förmodan tillämpa
ningen af de nu fastställde grunder skulle meik
föra verklig brist i Bevillnings-surnmans paratt»
nade belopp må det tillhöra Riksens Ständers
Fullmäktige i Banken och RiksgäldsContoiret ,
att proportionaliter höja afgifterne på alla Be-
villnings-artiklar, så att fyllnad med säkerhet
erhålle3.
Pr, St, Prot, IV, Band, N.o 15»
Win IJ Juli i.
Sluteligen funnit skäligt tillerkänna Gross-
handlanden Hambraeus 300 R:dr B:o, såsom er¬
sättning för tryckningskostnad och använd möda
vid det af honom utarbetade Bevillningsförslag,
hvilken gratification må utgå af de till Riksdags-
kostnadernes bestridande anslagne medel.
Lagt till Handlingarne Stats-Utskottets Me-i
xnorial Nio 261
Förkastat LagUtskottets förnyade Utlåtande
Nio 108 med inbjudning till det Vällofl. Bor-
gareStåndet, till deltagande i enahanda beslut
Instämt med Höglofl. Ridderskapet och A-
deln att anmoda ExpeditionsUtskottet uppsätta en
underdånig skifvelse till Kongl. Maj:t med an¬
mälan, att Högsta Domstolens samtlige Ledamö¬
ter blifvit i deras vigtiga kall bibehållne.
§♦ 3*
Vid förnyad föredragning af Constitutions-
Utskottets Memorial N:o 29 med betänkande i
följd af StatsRådsProtocolIens fulländande granska
ning yttrade Prosten Doctor Almqvist:
Då jag med tillfridsställelse å ena sidan för-
klarar det vara öfverensstämmande med min öf¬
vertygelse, att icke anse någon af de anmärk-
ningspuncter, dem Höglofl. ConstitutionsUtskot-
tet i detta Betänkande andragit, af den svåra e~
genskap, att Rikets väl krafve:, det någon af
StatsRådets Ledamöter eller StatsSecreterarne bö¬
ra af Rikets Ständer anmälas hos Konungen till
entledigande efter 107 §. Regeringsformen;
£tn ii Julii.
*2J>
miste jag likväl a andra sidan bekänna, det etl ocH
annan förekommit mig af den beskaffenhet, att
den fordrar rättelse för framtiden, och af sadan
anledning bör med afseende på saken, icke på
personen , anmälas i underdånighet hos Kongl.
Maj:t på det Rikets Ständer icke må anses haf¬
va genom sitt stillatigande helt och hållit gillat
den vidtagne åtgärden.
Sådan anser jag i synnerhet frågan om Ländta
Räntemästares, Kronofogdars och Postförvaltares
tillsättning omedelbarligen genom Constitutorial
af Kongl. Majit. Denna förändring, som i se¬
nare åren blifvit vidtagen, fruktar jag i framti¬
den kunna hafva högst betänkeliga följder, och
synes föga förenlig med 28 §. Regeringsformen,
der det heter, att ”Konungen eger i StatsRådet
”utnämna till sådana tjenster, hvilka äro af den
”egenskap, att Konungen fullmagter derå utfär-
’’dar: dock böra vederbörande förut hafva in-
.”kommit med förslag, der sådana hittills egt rum.”.
Men då LandtRäntemästare- Kronofogde —
och Post förvalt are-tjenster ne af ålder icke varit
af den egenskap, att Konungen derå fullmagt uta
färdat eller att förslag till dessa tjenster hos
Konungen blifvit ingifne; då Kongl. Majit och
StatsRådet icke kan vara i tillfälle att omedel¬
barligen pröfva sådana underordnande Tjenste-
mäns skicklighet, integritet och pålitelighet att
handhafva en ofta högst betydlig Kronouppbörd;
då det synes mig af stor vigt, att dessa tjenster
icke sökas eller erhållas såsom pensioner af så-
dane män, hvilka förut med dylika göromål icke
t
228
t>tn 11 Julii.
tagit befattning; då det är säkrast, att desse fjen*
Steman häldst föreslås och tillsättas af de An c t o -
riteter, sorn öfver tjensternas förvaltning skola
närmast hafva tillsyn, eller åtminstone icke bort-
gifvas ulan dessa Auctoriteters hörande, emedan
de svårligen annars kunna bindas till ansvar för
den Kronouppbörd , som med dylika tjenster är
förenad, och utan sådan ansvarighet en försking¬
ring af Statens allmänna medel till Rikets stora
skada kunde i framtiden vara att befara; så vil¬
le jag för min del vördsamt föreslå, att Rikets
Ständer med anledning af ConstitutionsUtskottets
Betänkande förenade sig om en underdånig fram¬
ställning af dessa betänkligheter hos Kongl. Majit,
med lika underdånig anhållan, att med dessa
underordnade tjensters tillsättning måtte hädan¬
efter få förfaras på sätt förut af ålder vanligt
varit; likväl utan att någon sådan anmälan gjor¬
des mot någon af StatsRådets Ledamöter, Bona
1,07 §• innehåller,
Sättet, huru denna framställning må Con-
stitutionsenligt göras inför thronen, öfverlemnar
jag till Högv. Siåndet att närmare bestämma. Jag
vet icke, om en återremiss blir nödig, på det
Utskottet må komma i tillfälle att flytta den af
mig nu anmärkte fråga från den plats den nu
har till en bland de mot slutet af Betänkandet
införde lindrigare erinringar, om hvilka det lä¬
rer vara Utskottets mening, att genom underdå¬
nig skrifvelse hos Kongl. Majit göra anmälan;
liksom det i går vid föredragningen af ett annat
ConstilutionsUtBkottets Betänkande befanns hafva
•kedt rörande frågan om JustiuseGencellerens
Den 11 JulU«
£2g
personliga närvaro i StatsRådet vid behandling
af Tryckfrihetsmål.
Professor Froberg: De åsigter8 dem en värd
Redamot , tillika rnin aktade vän, i gårdagens
Plenum ådagalade, såsom tillstyrkande skäl för
nedläggandet af alla de anmärkningsmål, hvilka
från Höglofl. ConstitutionsUskottet inkommit (ill
.Riksens Ständers Plena, såsom följder af verk-
ställdt genomseende utaf StatsRådets Protocoller,
skulle jag i allo förena mig uti, om jag här fick
handla blott som privat man , representerande en¬
dast mig sjelf, och talande för min enskilta egen¬
dom och mina egna medborgerliga rättigheter.
Men dessa åsigter blifva helt olika, då man til¬
lika föreställer andre medborgare, hvilkas kraf,
fordringar och rättigheter det är ens pligt att be¬
vaka, äfvensom Samhällets behof af allmän ord¬
ning, rättvisa och oväld, så väl i de upphöjdare,
som i de underordnade styrelsegrenarne. Det
kan icke sättas i tvifvel, att ju Höglofl. Consti-
tuiionsUtskottet roed skarpsynt noggrannhet och
samvetsgrannt urval utgallrat alla de ämnen, som
voro af en mindre besvärande art, och att dessa
anmärkningar, sorn nu presenteras för RiksStån-
den, utgöra de hufvudsakligaste och vigtigasta
gravamina, som kunnat ertappas under gransk¬
ningen. Att då låta dessa upplösas i det ända-
målslösa resultatet att begrafva* i RiksStåndens
Protocoll utan att ens komma fram , utan på
sqvallrets väg, för dem, som det egentligen
gäller, skulle jag anse vara en ibland de största
inconseqvencer, sorn Ständerna i ett Ugbundet,
constitutionelt Samfund kunde begå. Constitu-
v
Den II Julii.
tionsUtskottet vörä di ensam det, som hade full¬
gjort sin skyldighet , men Ständerna tillvallat sig
den obehöriga rättigheten att göra en slags nåd
på sina medborgares bekostnad. Man påstår väl,
att det är nog, om man indiqverat sin afsigt
och att detta är en tillräcklig vink och rättelse
för framtiden, att man bör vara aktsam på Sö¬
derns constitutionella åskmoln , och icke locka
dem att draga sig hit åt; jag kan ej inse me¬
ningen , hvarken med dessa vinkar eller denna
politiska försigtighet. Först och fremst är åskan
aldrig si farlig, då hon är på sådant afstånd, att
hennes knallar icke en gång höras, och Svenska
Natienen, som icke bäfvat eller någonsin, styrd
af vår Konung, en upplyst och vaksam Rege¬
ring, och omgifven af sina haf och sina tappra
härar och sitt eget mod och fosterlands-känsla ,
bör bäfva ens för Österns massor, lärer ej i för¬
tid behöfva uppresa afledare för Söderns osedda
blixtrar, i synnerhet om dessa tillika skulle af¬
leda representanternes håg och skyldighet att va¬
ka för helgden af den lyckliga constitution vi ä»
ga. Nu är ingalunda min mening med allt detta,
att Rikets Ständer skulle, enligt 107. (jj;s bok-
stafliga innehåll, anmäla StatsRådet hos Konun.
gen till afskiljande frän Ernbetet för de från
ConstitutionsUtskottet inkomna anmärkningsmål,
utan endast att förekomma dessa anmärkningars
evinnerliga begrafning. Det vore nemligen en
förvånande besynnerlighet och en uppenbar mot¬
sägelse, att till Kongl. Maj:t aflåta underdåniga
Skrifvelser om rättelse för framtiden i de smärre
och obetydligare ämnen, som åtfölja Constitu-
JionsUtskottets anmärkningar, men tiga alldeles
Den II Juhit fjt
med de vlgtigare och på medborgares välfärd och"
säkerhet och frihet inflytande omständigheter,
som utgöra anmärkningarnes föremål. Jag får aå-
ledes tillstyrka, att Rikets Ständer ingå till Kongl,
Maj:t med underdåniga anmälanden, att de, i
kraft utaf sitt ConstitutionsUtskotts gjorda fram¬
ställningar, funnit de skedda afvikelserna vara af
en anmärkningsvärd och eftertänklig beskaffen¬
het, dock utan att de nu för denna gång påyrka¬
de tillämpningen af Grundlagens 107 §. Sådan
är min åsigt af denna vigtiga sak, en ibland de
vigtigaste som tillhöra Ständernas öfverläggning.
Skulle det Högv. Ståndet icke gilla min vörd-
samma hemställan, så får jag reservationsvis till
Protocollet yttra dessa mina tankar, lugn i med¬
vetandet, att sine ira 8c studio hafva fullgjort
hvad min pligt bjudit mig att göra.
Häri instämde Prostarne J, TVijlman och
Hasselrot,
Biskop Faxe:
Med den värde Ledamot söm förledne gir--
dag tillstyrkte, att ingen af Konungens Rådgifva¬
re borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet an¬
mälas, att ifrån StatsRådet och Embetet skiljas,
förenar jag mig så mycket hellre, sorn jag i Ut¬
skottet varit af de Ledamöters tanka, hvilka an¬
sett anmärkning icke äga rum, i följd af I07 §.
RegeringsFormen.
Jag har alltid gjort mig det begrepp om
denna §., som stadgar ett så drygt ansvar å
Siats-Rådets Herrar Ledamöter, att Constitnt:
*3*
Den i Jullin
tionsUtskottet icke bör för Rikets Högiofl. Sfän.
der tillkännagifva någon anmärkning, så vida
Konungens Rådgifvare i sina rådslag om allmän¬
na mått och steg icke iakttagit Rikets sann¬
skyldiga bästa. Samma §, bjuder ock, ”att un-
”der Riksens Ständers öf verläggningar om såda-
"ne ämnen, skola icke Konungens beslut uti mål,
5,som röra enskilta personers och corporationer9
”rättigheter och angelägenheter ens kunna näm-
”nas, ännu mindre någon Riksens Ständers pröfJ
”ning underställas.” Häraf följer, åtminstone ef¬
ter mitt omdöme, ganska tydligt, att endast ur¬
aktlåtande af Rikets sannskyldiga bästa i större och
riksvårdande mål kunna vara ämne för ifrågava¬
rande anmärkningar i anledning af 107 §•
Monne de af Högiofl. Utskottets pluralitet
bestämde anmärkningar kunna eller böra komma
under denna benämning? Kan man med skäl
påstå, att Rikets sannskyldiga bästa icke blifvit
iakttagit genom indragning af Tidningarne: Ar¬
gus, Couriren från Stockholm och Argus den an¬
dre? Omdömet om deras brottslighet mot Tryck¬
frihets-lagen beror på opinionen, eller begrep¬
pet om hvad som må anses ”vådligt för allmän
”säkerhet, eller utan skäl och bevis förnärmande
”personlig rätt, eller af en fortfarande smädlig
”egenskap.” Detta begrepp har ingen lag stad¬
gat, och lärer icke kunna stadga. Omdömet i
detta fall är lemnadt åt Konungen, eller, att jag
må uttrycka mig vid ifrågavarande ämne, con-
stitutions-enligt, åt Konungens Rådgifvare. Hvem
kan mera bestämt känna eller bedöma, hvad
som är vådligt för allmän säkerhet, än Regerin.
Den 11 Julli.
233
gen? Monne dess Ledamöter icke äga nog bå¬
de. urskillning och opartiskhet för att inse, när
en Skrift har en fortfarande smädelig egenskap?
Skälen för Konungens Radgifvares fattade tanka
härom äro upptagne och omständligt utvecklade
i StatsRådets Protocoll och desse hafva verkat
min öfvertygelse, att mot beslutet icke något an¬
märka; jag skulle önskat, att de kunde kommit
till allmänhetens kunskap. Jag tror, att de skulle
öfvertygat flere. Anmärkningarne för Krigs-ex-
pediiionen, rörande casseradt Gjutgods, och för
Ecclesiastik-expeditionen , beträffande det såkal¬
lade Ebersteinska Testamentet, angå enskilta per¬
soners rättigheter och angelägenheter, och ic¬
ke allmänna mätt och steg. Ehuru formen
för afgörandet af det sistnämnde var ovanlig och
kanske icke alldeles riktig, så har dock Höglofl.
Utskottet funnit utgången af saken ledande till
godt ändamål. _ I följd häraf har jag icke hel¬
ler för min del haft skäl till någon anmärkning.
Då af Protocollen för CaramarExpeditio-
nen, inhämtats, att Kongl. Maj:t förklarat sig
sjelf vill ja tillsätta LandtRäntemästare och Kro¬
nofogdar och af Handels oell EinanceExpeditio-
nen, att samma Nådiga beslut fattats om Post¬
förvaltare, har Höglofl. Utskottet anmärkt sådant
vara stridande emot 28 §• Regeringsformen, och
likväl för anmärkningen hämtat tillämpning af
107 §• Huru ett så beskaffat mål kunnat hän¬
föras till denna lärer vara svårt att förklarad
Att det ej hörer till 106 §. kan tydeligen in¬
hämtas af *8 §. Der står icke att Konungen
ej egde meddela fullmagter på andre tjenster, äts
234
Ben 11 J-uUi,
brukligt var den tiden Regeringsformen stadga¬
des, utan d de tjenster, hvilka år o af den egen¬
skap, att Konungen Fullmagter dera utfärdar.
Nu har Kongl. Majit ansett ifrågavarande tjen¬
ster hafva denna egenskap. Hvilken lag har
deremot stadgat något förbud?
Hvad angår änmärkningarne mot föredra-
ganderne i Kongl. Maj;ts Expeditioner, torde
tillfälle vara att derom meddela yttrande, i fall
desse puncter i betänkandet förekomma till ser¬
skild öfverläggning.
Beträffande åter 3-'dje afdelningen af Utskot¬
tets Betänkande rörande underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj:t i ämnen , vid hvilka Utskottet
förklarat någon anmärkning icke ega rum, men
som efter Utskottets tanka fordra rättelse för
framtiden, får jag öppet förklara, att efter min
öfvertygelse denna åtgärd legat utom Utskottets
gränsor. 106 och 107 § §. Regeringsformen före¬
skrifva, hvad ConstitutionsUtskottet har, att iakt¬
taga vid granskningen af StatsRådets Protocoll.
Finnes intet, att i följd af desse § §. anmärka,
tillkommer Utskottet ingen vidare åtgärd. Väl
har jag hört åberopadt 37 §. Riksdagsordningen
sorn tillåter Banco - och ConstitutionsUtskotten,
att väcka frågor, men det som bevisar för myc¬
ket bevisar intet. Desse Utskotts rättighet i dets
ta afseende begränsas af andre §. §. i Grundla-
garne. Skulle väl BancoUtskoitet få väcka an¬
dre frågor, än de som röra Banken? I annat
fall vöre för detta Utskott ingen gräns. Så är
förhållandet med ConstitutionsUtskottet i afseepr
Den II Jnlii,
235
de pi Grundlagsfrågor. Att inkomma med för¬
slag till ändring, förklaring och företydligande af
Rikets Grundlagar är den pligt) sorn åligger det¬
ta Utskott, men visserligen icke, att i hvad äm¬
ne som hällst, inkomma med nya motioner, och
hemställan om underdåniga skrifvelser till Kongl,
Maj:t i så kallade önskningsmål. Derom lemna
Rikets Grundlagar ingen föreskrift, och derföre
kan jag icke heller tillstyrka, att derå fästes nå¬
got afseende.
Prosten Wikblad'.
Höglöfl. CostitutionsUlskottet har enligt 2$
§. Riksdagsordningen och 107 §. Regeringsfor¬
men gjort hvad det bordt och ålegat att göra,
nemligen noga anmärkt och uppgifvit till Rikets
Höglofl. Ständer hvad de ansett emot StatsRådets
Ledamöter och de föredragande StatsSecreterarne
vara enligt de dem meddelade och granskade
Protocoller (i StatsRådet förda) att anmärka.
Riksens Höglofl. Ständer gå nu att enligt
samma i Grundlagarne åberopade §. §.göra hvad
de böra och kunna, det är, utöfva sin, dem i
Grundlagarne förvarade rätt att, om de finna
Rikets väl det kräfva, sin önskan om en eller
annans af StatsRådets Ledamöter och StatsSecre-
terares dimission, inför Kongl. Maj:t skrifteligen
anmäla.
Jag förmodarj att Riksens Ständer tryggt
kunna förklara, att StatsRådets Herrar Ledamöter
icke underlåtit sin pligt, att med oväld, nit, skick¬
lighet och drift sitt RörtroendeEtnbete utöfva,
33* Ven II Julii.
/»
och alt någon sådan anmärkning icke emot dem
förekommit, att de efter bästa förstånd och sam¬
vete underlåtit att iakttaga Rikets sannskyldiga
nytta, och i sina rådslag icke handlat emot Re-
geringsFormens tydliga föreskrift, eller tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf och af Rikets andra gäl¬
lande Lagar, samt att följaktligen Rikets väl
icke kråjver-, att anmäla någon önskan inför Kgl,
Maj:t, att någon af dem ifrån Embetet endt.
ledigas.
Såsom ett vigtigt skäl för Riksens Ständer
att afgifva en sådan underdånig förklaring, att
StatsRådets Ledamöter uppfyllt sin pligt, bordet
visserligen komma i beräkning, att under en tid
af y år, sedan sista Riksdag blott 4 anmärknings-
punkter äro emot detsamma uppgifna.§Om miss¬
tag i formaliteter härvid skulle synas förekomma,
oin felaktiga åsigter någon gång yppats, så betän-
kom , att det är menskligtatt misstaga sig. Omdömets
och hjertats felsteg äro högst skiljaktiga ; men ic¬
ke kan man derföre säga, att Rikets sannskyldi¬
ga bästa lidit något igenom de anmärkta åtgärder-
na: icke, att Rikets väl kräfver StatsRådets endt-
ledigande. Man bör tvertom lyckönska det land,
hvilket, liksom vårt, äger en Styrelse, emot hvil,*
ken under 5 års tid blott 4 anmärkningar af den
beskaffenhet, som de närvarande, kunnat göras.
Den visa Styrelse, som fredat vårt land och främ¬
jat dess väl under denna period, skall otvifveli
aktigt vinna i förtroende och förhoppningsfulla
utsigter vid jemförelsen med andra, äfven con-
stitutionelle Länders Regeringar och ställning.
Den II Julli t
23?
Det är endast i stora och vigtiga fall, som
StatsRådet bör sättas tiil detta ansvar, såsom då
de uppenbarligen handlat emot Grundlagarna
och andra Rikets gällande Lagar, eller uppsåt¬
ligen fördöljdt nödvändiga och tillgängliga upp¬
lysningar. Här förekommer i min öfvertygelse
icke något sådant. Granskom oväldigt de upp¬
gifna anmärknings-ämnen i den ordning de fin¬
nas framställda.
Det är med denna allmänna åsigt jag utbeH
der mig att i korthet få yttra mig öfver anmärk-
ningarne i den ordning desamma uti Utskottets
allmänna Betänkande förekomma.
Itsta anmärkningen rörer rådgifvande åt-
gärderne till beslutet om indragningen af Dag¬
bladen Argus, Couriren från Stockholm och Ar¬
gus den Andra.
Det lärer väl ingen kunna neka, att enligt
ordalydelsen i 8 Mom. 4 §, TryckfrihetsFörord-
ningen det är Kongl. Majrts höga rätt, sedan Hof.
Canzlern, af de skäl som anföras, ansett ett Dag.
blad eller Periodisk Skrift böra inställas och så¬
dant hos Kongl. Maj.t anmält, och Justitit Canz-
leren blifvit hörd, att i StatsRådet förordna, hu¬
ruvida den inställda Skriftens fortsättning må vi¬
dare tillåtas. Då åberopade Förordning 9 Mom.
I §. anser hvarje Skrift Vara Författarens eller
dess rätts lagliga innehafvares egendom, och ali
ägande rätt är helig, bör man väl aldrig förmo¬
da, att, utan högst gällande anledningar, och så¬
23S
Dtn II Julli,
ledes aldrig efter godtycko, StatsRådet har kun^»
nät tillstyka nämnde Dagblads indragning.
Protncollerne intyga ock, att StatsRådernes
Grefvarne Sköldebrand och Fleming, samt Före¬
draganden , tillförordnade StatsSekreteraren Danck¬
wardt afstyrkt nämnde indragningar. Jag hyser
den öfvertygelsen, att något godtyckligt behand¬
lande eller missbruk af högsta makten härutin¬
nan ej ägt rum; men tror tillika mig med Hög-
lofl. Utskottet böra instämma i den önskan, att
StatsRådet sparsammare måtte hafva tillstyrkt in¬
dragningar, hoppas ock, att sådant hädanefter sker,
och i detta hopp anser anmärkningen emot Siats-
Rådet i denna del icke böra kräfva någon anma*,
lan till dess Ledamöters endtledigande, helst dess
Ledamöter äro så allmänt feände och vördade för
upplysning oväld och Grundlagarnas helgd.
<?:dra anmärkningen rörer tillstyrkandet i
i Krigs-expeditionen den 12 Sept, 1822 af det
Nådiga förklarandet, att KrigsCollegium orätt
blifvit tilltaladt af JustitieCanzleren för brutit
Contract om casseradt Gjutegods, klagan anför¬
des öfver Contraktsbrott, som Krigs Collegium
skulle hafva tillåtit sig. Kongl. Majit förklarade
ganska rättvist, att klaganden ägde utföra sin ta¬
lan i laga väg mot Collegium. Han gick då till
JustitieCanzleren och begärde dess Embets-åtgärd
emot Collegium, i stället att han bardt gå till
laga Domstol. Collegii embetsfel, med hvilka
JustitieCanzleren blott har att göra, var ej bevist
förr, än Contraktsbrottet var bevist, och förr
borde ej dess åtal göras. Kongl. Majit förklarade
Den XI Juliu
239
derföre 1 sin senare Resolution, ätt meningen
med den förstavar, att saken juridice skulle bevi-J
sas innan åtal anställdes. Detta var ju i min
tanka att visa ali ömhet om rättvisan, så mycket
mer, som klaganden hade genom dröjsmål för¬
suttit sina fatalier att anföra besvär, hvilka KgL
Maj.t i och med det samina honora återskänkte,
5. Emot förrdraganden i Ecclesiastiqve-
Expedition angående Ebersteinska Testamentet.
Utskottet anmärker härvid det oformliga i ären¬
dets handläggning och att Domaremagten på så¬
dant sätt inhiberas i sina åtgärder af den Exe_
cutiva.- Detta mål innehåller en juridisk och en
administrativ fråga. Den förra eller Testaments-
tvisten upphörde och förföll sedan Parterne an¬
mält att förlikning var träffad och de återkallat
besvären. Den andra tillhörde Kongl. Maj:t i
StatsRådet, nemligen huru mycket det vore nyt¬
tigt och behöfligt att för Skolelnrättningen an¬
vända. Här var frågan egentligen om och på
hvad sätt Skolelnrättningen mäst skulle vinna,
och att den borde vinna på hvad som skedde
tyckes otvifvelaktig!, ty 1:0 var det osäkert om
ej Skolan kunde tappa i Högsta Domstolen ,
emedan utgången var oviss och då hade den för¬
lorat allt. a;o Kom Skolan genom Konungens
beslut förr i ordning, ty den börjar nu instun¬
dande höst. Den torde annars genom flerfalldi-
ga hinder och specuiationer kan hända af sjelf¬
va Testaments-Executorerne i flere år blifvit
uppskjuten. Utskottet finner äfven resultatet nyt¬
tigt för Skolan. __ Ergo
1
i
240 D‘n II Julli.
41 Om LandtRäntemägtares, Kronofogdars,
Posiförvaltares tillsättande genom Kongl. Maj:ts
Egna Nådiga Constitutorial. Utskottets tanka är,
att den gamla institution hade ej bordt afstyrka»
utan behof och utan anförande af motiver. Ut¬
skottet befarar fölgden kunna blifva menlig för
UppbördsVerkets säkerhet att Konungen besvä¬
ras af Sollicitanter, sorn söka dessa tjenster såsom
Pensioner, hvarigenom competente Sökande in¬
om Verket utestängas. Och tillägges, att denna
befordringsåtgärd ej synes förenlig med 28 jjj.
Regeringsformen, emedan Konungens rätt till
Fullmagters utfärdande ej kan utsträckas längre
än den vid Grundlagens stiftande bestämdes. _
Betänkligheterna häfvas om man eftersinnar, att
örn Kongl. Maj:t tillsätter en Embetsman så bö¬
ra ju i alla fall vederbörande controllera honom
ty Kongl. Maj:ts Constitutorial utesluter ej desse
Tjenstemäns skyldighet att sätta Borgen, ej eller
hans ansvars och redovisnings-skyldighet. Om
Kongl. Maj:t oftare sollicitera» är hans ensak och
ett talande bevis på den Kongl. Nåd, som tillå¬
ter och uppmuntrar Undersåten, att i sin förlä¬
genhet våga nalkas thronen. Andre ha ej be¬
svär deraf. Dessutom ger Kongl.. Majit bort
vissa sysslor åt gamla förtjente Militairer, som
Staten annars borde underhålla. Flere dylika
sysslor qvarblifva ju alltid att besättas med Ver¬
kens Betjente och Elever. För öfrigt är här ju
icke Fråga örn fel emot klar Lag, eller Rikets
sannskyldiga nytta. Om StatsRådet misstagit sig
i tolkningen af 28 §. Regeringsformen så bordet
väl ej anses för så stort brott, Ty i denna näm¬
de
Den 11 Julii.
241
de §. står ej så bestämdt som i 2g §. om Bisko-
pär, att förra värdigheten vid deras tillsättande
bör tagas till grund.
Utskottet har yttrat, att dessa afvikelser, om de
gå må kallas, ieke rubbat den stora ordningen,
att Konungens Rådgifvares handlingssätt bär stäm¬
pel af redligt nit, sorgfällig omtanka och oför¬
truten verksamhet. Det synes sorn Riksens Stänw
der böra finna det samma, och att den decharge
som 76 §. Riksdagsordningen antyder, bör Stats-
Rådet lemnäs.
Föröfrigt instämmer jag med Herr Doctor
Svedelius att i underdånig skrifvelse, Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:t anhålla , om Justitia—
Canceilerens och StatsSecreterares tillsättande, om
giftermåls generelle förbud för personer, sorn be¬
gått hor ooh derunder aflat barn, samt om mö-
tes-passevolance-medels användande för främman¬
de ändamål.
Doctor Stenhammar:
Jag hade tänkt, att i denna sak icke säga
ett ord; men emedan jag råkat att vara ibland
deras antal, sorn begärt den på bordet, må det
ock tillåtas mig, att inför det Högv. Ståndet för¬
klara mitt tänkesätt. Att jag, kanske med mer
värma , än som egentligen tillhör mina år, nit¬
älskar för frihet, sanning, rätt och allt hvad som
i något afseende kan bidraga till mitt fädernes¬
lands sannskyldiga bästa, derom tror jag mig icke
Pr. St. Prof. IV Band. N.o 16.
242
Den II Juli i.
behöfva försäkra. Snarare torde jag, till en uppi
lysning för mången, böra tillstå, att jag ej der¬
före antagit , och sannolikt aldrig skall antaga
deras lära, som med lagen i liand vilja till van¬
ära och straff framdraga den försumlige eller
felaktige, så länge nemligen felet och försum¬
melsen icke är, hvad jag hos honom urbota vill
kalla. Till följe af denna grundsats, är jag ock
i förevarande sak af en lindrigare mening. Jag
tror ingenting vore vunnet med den önskan, att
att Konungen ville ur StatsRådet skilja den eller
den. Misstag och förvillelser äro så oundvikliga
i menskliga lifvet, de äro det utan tvifvel äfven
på en upphöjdare plats. Men då man åsidosät¬
ter det framfarna, må åtminstone rättelse sökas
för framtiden! Jag anser detta lika nödvändigt,
att min önskan vore, att Rikets Höglofl. Ständer
till detta föremål vände hela sin omtänksamhet;
Ätt emot närvarande Styrelses både grund-»
satser och åtgärder mycket varit att i allmänhet
anmärka, det håfve vi haft tillfälle erfara vid
alla Riksdagar, och kanske särdeles vid denna.
Om många sådane anmärkningar kunna mildras,
andra afprutas och måhända alldeles utplånas, så
återstå icke dessrnindre alltid några icke så obe¬
tydliga, sorn mången lättsinnigt påstår, och kan¬
ske skulle ock de kunna ökas med nya, om man
med ett sådant omak trodde sig någon nytta be¬
främja. Men man bör icke tadla utan för att hjel¬
pa, och förbättring och rättelse är, såsom jag
sagt, det stora och heliga måi, dit Nationens
värdiga Ombud böta förnämligast syfta. Men just
för denna orsak blir det ock nödigt att fråga:
Deri 11 'Julli.
243
hvadan härröra misstagen? hvadan kommer det,
alt stundom i urskiljandet af rättsfrågor, stundom
i vj! af personer, ännu oftare i bedo<nmandet af
sina undersåtares krafter, tillgångar, brister och
behof af både allmän och enskild sparsamhet,
Konungen är mindre lycklig att träffa det basta,
och att derföre resultaten så ofta blifva hans e-
get högsta missnöje, och i iner eller mindre mån
Landets skada och förlängda betryck?
Jag bestrider ingen af StatsRådets Herrar
Ledamöter den förtjensten, att i gina afgifna
rådslag i allmänhet syfta till Rikets sannskyldiga
nytta. Om de i något särskilt fall misstagit sig
derom, så måtte de i andra hafva godtgjort det,
och af en eller annan händelse tior jag ej man
bör taga sig anledning att tillämpa Regeringsform
mens 107 §.— Men hvad jag rädes, och det på
grund af deras egna yttranden, det är, de med-*
dela ej alltid sina råd, de mena att Konungen'
äger allena att Riket styra, de misskänna sin för¬
bindelse eller sin rätt att med upplysningar, äf¬
ven med föreställningar biträda, och jag fruktar
sjelfva StatsSekreterarne sakna i dem mången gång
det stöd ds borde påräkna för en rättmätig sak»
Jag har visserligen icke sett något af de Protocoli,
som i StatsRådet föres; jag bär icke haft den
förmätenheten att af vänskapen vilja utforska hvad
de ens i något enskilt fall kunde innehålla, men
al flere sammanlagda omständigheter tror jag mig
med temmelig säkerhet kunna sluta till det för¬
hållande jag nämnt, och jag vädjar till Herrar
Ledamöters i ConstitutionsUtskottet icke här af¬
gifna offentliga Utlåtande, utan till deras lugna
244
Ven II Julii,
och förtroliga öfverläggning inom deras Utskott
att bedömma huruvida min förmodan är sann.
Och i denna händelse hvilken våda för Riket i
den ställning Konungen är, att icke, såsom han
ville, kunna tala med alla, utan så till sägandes
vara lemnad åt sig sjelf och åt sina från ett an¬
nat luflstrek, en annan natur, och andre både
allmänne och enskilda förhållanden fattade före¬
ställningar, enär hans Rådgifvare icke tro sig bö¬
la äga en mening, skiljd ifrån hans, än mindre
anse sig pligtige att framföra en sådan, utan blott
. stillatigande samtycka! Må antingen i de¬
ras ansvarighets-Iag något tillägg påtänkas , som
förbinder dem till ett verksammare deltagande
både i rådslagen och i omsorgerna för Rikets all¬
männa bästa, (hvilka nu vanligen icke utan Sta¬
tens betungande ensamt öfverlemnas åt särskilta
för tillfället förordnade Verk, Comittéer så kal¬
lade) eller må i detta afseende Riksens Höglofl.
Ständer, uti underdånig Skrifvelse, nedlägga in¬
för thronen den anhållan, det täcktes Kongl.
Maj:t sjelf uppmana StatsRådet, att vid äfven¬
tyr af sin Kongl, onåd, fritt och oberoende ut¬
säga allt hvad vid hvar och en sak till nytta och
upplysning tjenar — någon dylik utväg ville jag
tillstyrka, under det jag gerna för min ringa del
medgifver decharge för det framfarna, endast
mån att framtiden må draga nytta af våra lång¬
samma och besvärliga rådplägningar.
DomProsten Wijkman'.
Som jag de a:ne sista Revisionerne deltagit
äfven i afseende å de ärender, som röra Spann-
målsDirections flere omständigheter, anser jag
Den II Julii,
**S
för en pligt, att da nu fråga är ifrån Constistu-
tionsUskotiet om StatsSecreterares och StatsRådets
förhållande härvid lemna den upplysning jag
kanner.
3:ne besvärande punkter äro härvid af Con4
StitutionsUtskottet uppgifne.
Den första, rörande nya organisation af Ali*
männa MagazinsDirection,
År 18 r 5 öfverlemnade Rikets Ständer uppå
Stats-, Ekonomie- och Särskilta Utskottens in-
komne och gillade Betänkanden till Kongl. Maj:t
att som orden lyda: ”angående ÖfverStyrelsen för
”Magazinsverket i nåder förordna som Kongl.
”Maj:t bäst pröfvade.” Directionen hade förut bej
stått af 7 Ledamöter utom ordföranden, nemli¬
gen 3 :ne ordinarie, arne extra och 2:ne adjun¬
gerande Ledamöter, ofta af andra Embets-förrätt-
ningar hindrade att vara närvarande och egna sig
belt och hållna åt detta uppdrag. Att StänderT-
ne, om ej förklarat missnöje vid den då varande
Styrelsen likväl dervid önskat en förändring sy¬
nes klart af dess yttrande i följande ordalag (se
Bihanget till 1815 års RiksdagsProtocoller 5:te
Bandet, 4:de Afdelningen pag. 2400CI1 24i och
b;te delen pag. 115.) ”Att denna Styrelse måtte
”anförtros till någbn högre Embetsman, hvilken,
”i egenskap af Chef, borde i denna sin förvalt¬
ning vara biträdd af ett så inskränkt antal Le¬
damöter, som med Verkets drift och omfattning
”kunde förenas, och att i allmänhet aflöningen
’’måtte blifva så tillräcklig, att de deraf Lunde
Ven XI Julli.
”hafva sin bergning, och således helt och hållet
”öfverlemna sig åt sin tjenstebefattning vid det-
”ta Verk.” Uppå denna anledning af Riksens
”Ständer blef vid förra Directions af 7 bestående
Ledamöter skedde upplösning 3:ne förordnade
med löner i likhet tned deras vederlikar inom
andra Collegier, då deras sysslor i desse verk af
andra tjenlige subjecter skulle bestridas, på det
ej hinder deraf för desse 5;ne matte uppstå, att
helt och hållet egna sig åt siri befattning. Jag
lemnar hvar och en att bedomina, om icke hvad
■Riksens Ständer således uttryckligen önskat, varit
för Föredraganden och StatsRådets Ledamöter en
full anledning till denna nya organisation , som
utan den förras upplösning icke kunde äga rum.
Äfvensom hvad förslaget beträffar å de antagne
3-'ne nya Ledamöterne om detsamma af någon
annan än Chefen för Verket kunde framläggas,
då det väl ej kunde tillhöra den upplöste Dire-
ctionen, att derom gå i någon författning, enär
deras upplösning deraf berodde. I min tanke var
val ingen mera competent härtill än denne Chef,
som för sakernes verksamma gång borde sjelf va¬
xa Konungen hufvudsakligen ansvarig. Sådant är
verkeliga förhållandet med denna sak, och en an¬
nan åtgärd hade till äfventyrs varit såsom ett
upiderlåtenliets-fel mera klandervärd! än hvad
nu skedt.
Den 2:dra anmälnings-punkten rörer Com-
merceRådet Möllers befattning. Dervid får jag
lemna följande upplysning. Hvar man känner
den år 1817 inträffade missvext i synnerhet på
Råg, och den i anledning deraf befarade hun-
Den II Jullin
24?
'gersnöd, och det sa mycket mer, som detta öde
träffade ej endast värt fädernesland, utan sträckte
sig äfven vidare ikring, så att föga hopp om för-'
delaktigt uppköp utifrån var att påräkna. Efter
vanligheten förmodade man, att mot våren ifrån
det inre af Rylsland tillförsel till Östersjö-ham-
narne skulle ske. Detta ansåg man borde på stäl¬
let begagnas. Uppå gjord underdånig hemställan
af Ordföranden i SpannmålsDirection, utsågs då
CommerseRådet Möller att passa på denna con-
junctur, och att den kännedom man hade om
dess skickelighet att besörja slike affärer realise¬
rade sig fullkomligen, skönjes ock af resultatet,1
ty då Bågen här i allmänhet gälde 12 ä 13 B:dr
33teo uppköptes genom Möllers föranstaltande på
stället 18,514 tunnor Båg till ett medelpris af
9 B:dr 17 sk. per tunna, och hvarvid jag ej bör
obemält lemDa, att denna Båg vägde circa 13
lissp. och 13 marker per tunna. Att Möller för
detta med så mycken drift och klokhet verkställ¬
de uppdrag skulle hafva skjuts och resekostnad
betalt, så väl som dagtractamente, är väl utan
allt tvifvel, då detta dagtractamente icke var hö¬
gre beräknat än hvad jag sett i BiksgäldsContoi-
ret vara anslaget för af det samma beardrade Em¬
betsman inom Riket, samt lika med hvad våra
StåndsSecreterare under Riksdagar njuta. Icke el¬
ler tror jag med skäl kunna klandras, att en be¬
löning af 2,500 R;dr för hela denna affär i nå¬
der beviljades.
Den 3tdje anmärkningen som rörer Kammar-
Rådet Neijber är på visst sätt en följd af 1817
års olyckliga finance-ställning. Vi känna alla dea
*43
Den 11 Julii.
olycka FilialDisconternas fall vallade. Den der¬
af hastigt infallande pen ni nge-förlägenhet satta
en stor del af landet i den yttersta nöd. Pen-
ningebristen , häraf förorsakad, bragte landet i
den bedröfliga belägenhet, att icke kunna, nästan
till hvad underpris som helst, föryttra sin pro-
duction. Skatterne kunde ej indrifvas utan en
nästan allmän ruin. Hvad borde väl nu Rege-
ringen göra? Jo, för att hjelpa hvad hjelpas kun¬
de, föranstaltades genom Konungens nådiga för¬
sorg» att så mycket möjligt var succurrera lan¬
det med spannmåls-prisens skyddande ifrån ett
för hastigt och enormt fall och att i Landsorterne
sprida medel till liten fyllnad i den stagnation,
sorn FilialDisconternes falt och den deraf upp-
komne nöden förorsakat. Spannmålen, fallen i
vanpris och nästan utan köpare, upphandlades till
en summa af 16,243 tunnor efter ett medelpris
af 9 R:dr 19 sk. för Råg, 6 R;dr 4 sk. för Korn
och 3 Ridr 3 sk. för Hafra för Kronans räkning.
Neijber, som hade denna befattning, undfick ett
för allt 2707 R;dr, som var efter 8 sk. på tun¬
nan heräkDat. Detta har ej allenast för långliga
tider tillbaka och då penningen hade ett högre
värde ej varit så ovanligt, och det som mera är,
var detta samma pris som 1817 blifvit i Stats-
Rådet inför Kongl. Majit beviljat och hvarvid
ConstitutionsUtskottet vid StatsRådets Protocol-
lers granskning för den Riksdagen ingen anmärk¬
ning gjort och som således naturligtvis borde
anses som säkrast att följa. Då nu dessutom Rik¬
sens Ständer redan anbefallt en action emot Spann-
målsDirection i afseende å det omförmälta fel¬
aktiga vid adrnistratioaen, öfverlernnar jag till
Den 11 Jullin
S4Q
Högv. Slandets bed/immande, om icke, i sa fat¬
ta omständigheter som ofvannämride äro, desse
anmälanden ifrån ConstiiutionsUtskottet, i afse>
ende å Regeringens beslut böra härvid stanna
och förfalla. Jag anser det instämma med den
moderation och billighet, som alltid varit oskilj»
aktig från detta Stånd och Sorn framför alla mest
egnar oss, och detta så mycket mera, som Con—
StitutionsUtskottet yttrat , att handhafvandet af
affairerne i StatsRådet som dess ord lyda; allmän»
neligen och öfver hufvud bära stämpeln af red¬
ligt nit, sorgfällig omtanka och oafbruten verk¬
samhet. Vid allt måste ju dessutom vara ett
ändamål. Det skulle väl då vara att efter 107
§. i RegeringsFormen begära det Konungen skulle
skilja sig vid de nu varande omförmälte höge
Embetsrnän för det de ej reserverat sig mot Ko¬
nungens beslut, eller vägrat sin contrasignation. Är
väl sådant tänkbart eller vilja vi väl söka kasta
skugga på dem, fastän de qvarblifva på sina hö-
ga platser. Det vore i min tanke att cornpro-
mettera Stånden sjelfve. Jag vågar tillägga en
sak. Månne icke den minsta anledning till skilj¬
aktighet emellan Regeringen och folket äfven hos
Utlänningen kan väcka en opinion som ej sam»
manstår med den styrka Constitution får, då folk
och Regering som en man står som en befästad
mur mot all fruktan, all tanka till försök emot den*
Af den upplysning jag äger ifrån Hemliga Ut¬
skottet och sorn jag utan att öfverträda min pligt
tror mig kunna nämna, hänföres jag till denna
sista anmärkning. Måtte aldrig af någon mindre
sammanstämning någon kunna tilltro sig att o-
näppst blanda sig i våra inre styrelse-former. Vi
250
Den II Julii•
aga ett säkert försvar i den Hjeltéj som skyddar
oss, men vi böra ock visa, att ingen desharmo-
nie , utan tvertorn en bade hedrande och befä¬
stande enighet mellan Regering och Folk må af¬
lägsna alla tankar dit åt då man rädes en vidt-
frägdad Monark befästad af folkets enighet, sorn
gör alla tillbud omöjeliga och vår Konung så¬
som hittills, oöfvervinneligt segrande både i o-
pinionen derorn, så väl som han varit och är
det i vapnen.
För öfrigt instämmer jag i de af Herr Do¬
ctor Svedelius förra Plenidagen yttrade allmänna
åsigter,
Pastor Prim. Doctor Thallin'.
Jag har biträd t en eller annan anmärkning^
emedan jag, såsom Ledamot af Constitutions-
Utskottet, ansett för mitt ovilkorliga åliggande?
att för Rikets Ständer framlägga hvarje sak, så¬
dan jag af handlingarne funnit den. Ett Ut¬
skotts pligt är att förbereda målen, utan att för-<
tiga något af vigt, som dertill hörer; Ständers
rätt är att afgöra målen, utan att dervid bindas
af annat än det allmänna bästa. Men då jag i
Utskottet sökt att med varsamhet och modera¬
tion uppfylla min heliga pligt, har jag dermed
ingalunda franträdt min nu vidtagande dyrbara
rättighet att, såsom StåndsLedamot, kunna ned¬
lägga de anmärkningar, hvilkas fullföljande ej
klafves af Rikets »anskyldiga nytta. Och sådant
tror jag verkligen fallet vara med dem som den¬
na gång blifvit framlagda; må det sägas till sty¬
relsens heder och Nationens tröst! Gerna delar
Den II Jaliit
251
jag derföre oell understödjir Doctor Svedelii för¬
slag, att alla anmärkningar må förfalla och en¬
dast, der så nödigt kunde finnas, ikläda sig egen¬
skapen af underdåniga önskningar för framtiden,
hvilka önskningars antal och beskaffenhet bäst
torde kunna bestämmas om nu alla målen pund¬
vis genomgås och skärskådaB.
Biskop af [Vingård:
Af öfvertygelse och med glädje deltager jag
i de värde Talares mening, som yttrat, att de
mot Konungens Rådgifvare och Föredragande
gjorde anmärkningar böra förfalla. Till de skäl,
som anförts och dem jag till största delen anta¬
ger, må läggae dessa. Friheten är alltid ömtålig
och det är så naturligt, att vaksamheten öfvergår
till misstänksamhet. Svenska Folket, som 20 år
lidit af enväldet, var vid Regimentsförändringen
sorgfälligt, att freda sig för det tillstånd, ur
hvilket det så lyckligt emancipera! sig och ställ¬
de allvarsamma correctiv mot maktens missbruk.
När allting satt sig till stadga böra dessa egent¬
ligen endast såsom skräckbilder stå i bakgrunden.
DE de framföras i verklig handling, bör det ske
med matta. Denna Riksdag har OpinionsNämn.
den fullgjort siri åtgärd; Regeringsformens 10G
är tillämpad; man tilläte sig icke äfven att
använda den 107, hvilken i min tanka är så
mycket strängare, som den döinmer ohördan, då
den förra öppnar tillfälle till försvar inför rätta.
Jag värderar detta frihetens Palladium, men för
att hålla det i helgd ville jag det framhafdt högst
sällan och endast vid en cause celebre En så¬
dan är icke för handen; ty anmärkningarne röra
252
Ven II Julii.
enskildta mai af icke större betydenhet. Consti-
tutionsUtskottet har såsom väktare, ställdt att
tillse och tillsäga , fullgjort sin skyldighet, men
det gifves mer än halföppet tillämna , att det
tillämpat §. 107 mindre af full anledning, än
att icke annat dithörande stadgande förefanns i
Grundlagen. Ständerne utöfva nu sin rättighet,
och, om än man skulle kunnat önska den råd¬
gifvande åtgärden i dessa fall annorlunda, hora
enligt samma §. ingen anmälan göra , emedan
Fäderneslandets väl icke den fordrar. För Kon¬
ungens Rådgifvare, hvilkas brydsamma ställning
pä ärans stormiga brant bör finna afseende och.
undseende, skulle denna anmälan vara högst så¬
rande, såsom orättvis mot det goda, de gjort
Nationen. Jag vågar påstå, att denna, som ibland
desse Herrar högakta snillen och Statsmän, icke
skulle instämma i Representationens anklagande
röst. Och Konungen, som varit vår segersälle
Ledare i krig, som till stor del genom sina per¬
sonliga egenskaper bibehåller vårt politiska an¬
seende i frid, huru skulle han väl anse ett ogil¬
lande af dtt förtroende, som egnats dem, hvil¬
ka få del af de riksvårdande omsorgerna? Skul¬
le man väl vilja föranleda att den store och
derföre starkt känslige Mannen behöfde tveka
mellan en uppoffring af sitt förtroende till be-
pröfvade Rådgifvare och ett afslag till Folkre¬
presentationens önskan?
Jag må än en gång kallas Visionaire, men
jag tror dock, att vi icke böra stänga vår åtan¬
ka inom egna gränsor. Sedan Jemnvigtssysiemets
upphof har aldrig någon Stat kunnat rent af iso;
4
Den ii Juliu
lera elg. Staterne sysselsätta sig sedan 300 år
med hvarandra* yttre förhållande. Sällan, utan
genom diplomatiskt incognito, verkade man på
det inre. Nu har det blifvit nigras öppna be¬
kännelse, att de hafva rättighet, att ordna andras
samhällsskick. Den vise tillhör det, att betrak¬
ta, enligt Skaldens ord ut res, ita ternpura
rerum.
Aldrig behöfde Styrelse och Folk i en
constitutionel Stat att sluta sig närmare samman,
för att grundfasta den moraliska kraft, hvilken
intet physiskt värn kan göra öfverflödig.
Jag anser Anmälan böra uteblifva. Huru¬
vida en i öfrigt omtalt underdånig Skrifvelse
skall afgå, beror af den serskilda discussionen.
Prosten Anjou'.
Saken är redan sedd från flera sidor och så
vidlyftigt discuterad att vidare tillägg kunde sy¬
nas öfverflödigt. Jag anser dock för en skyl¬
dighet , att helt kort tillkännagifva min åsigt.
Vår i en lycklig stund antagne Constitution in¬
nefattar en vis medelväg emellan en absolut
styrelse å ena, och en otyglad frihet å andra si¬
dan. De stora och vigtiga förmoner, dem en
sådan styrelseform medförer, böra med klokhet
en sorgfällighet värdas. Utan moderation är
öfvergången, till närmande at endera bland nämn¬
da ytterligheter, lätt och vådlig. Dl jag derföre
ej annat kan, än gilla Höglofl. ConstitutionsUt-
skottets förfarande, att, enligt dess pligt, såsom
orden i Grundlagen lyda, tillkånnagijva hvad
254
Den XI Julii,
anmärkningsvärd! funnits; anse rjag deremot Rik¬
sens Ständer vid den dem, enligt Regeringsfor¬
mens 107 §. tillkommande pröfning, icke böra
göra den derstädes nämnde anmälan och ön¬
skan om någons skiljande från Embetet, ut3n i
högst svåra och vigtiga fall. Sådana äro icke,
efter ruin öfvertygelse de nu anmärkte puncrer-
na. Hvad serskildt angår aldra och 3:dje pun-
cterna om inhibition af JustitissCantzlersEmbetets
åtgärd i ett der uppgifvit fall, och om Eber-
steinska Testamentet, synas mig dessa, i fall de
skolat anmärkas, snarare hafva tillhört den 106
§. än den io7:de.
Deremot, och då jag är fullt öfvertygad,
att en vis och Nådig Konung med välbehag skall
anse trogne och välsinnade Ständers underdåni¬
ga anhållan om rättelse för framtiden i de äm¬
nen, sorn till framtiden ^träcka sine verknin¬
gar; instämmer jag med Herr Doctor Svedelius
uti de af honom uppgifna fall der en underdå¬
nig önskan bör frambäras, med det tillägg Herr
Doctor Almqvist, af välgrundade skal föreslagit.
Doctor Hedrénl
Jag utbeder mig få göra emot detta Betän-
kande*'en prelirninaire allmän anmärkning, och
hoppas icke blifva illa uttydd om jag skulle miss¬
taga mig. En värd Ledamot af det HöglofL
ConstitutionsUtskottet har här redan rätteligen
anmärkt, att Utskottet, i afseende på regerings-
arendernas gång under den förflutna tiden, en¬
dast äger tvenne vägar att göra anmärkningar!
och dessa äro bestämda i regeringsformens 106
Den II Juliu
255
och 107 §. §. Deremot synes mig det Hdglofl.
Utskottet hafva begagnat ännu en tredje, hvar¬
till ingen anledning igenfinnes i de nämnde pa.
ragrapherna. Enligt den 107 §. äger Utskottet
endast att för Riksens Ständer tillkännagifva
de anmärkningar, sorn kunna det förtjena; men
Riksens Ständer allena tillkomnjer att derefter
pröfva, hvad Rikets väl kräfver. Nu har Con-
stitutionsUtskottet förekommit Riksens Ständer i
denna pröfningsrätt. Ty då Utskottet förklarat
några anmärkningar vara af den art, att de kun¬
de föranleda sådan åtgärd, som 107 §. stadgar,
men andra åtter af den art, att en sådan åtgärd
icke kan äga rum: så har Utskottet derigenom,
tydeligen bevisat sig vilja binda Riksens Ständer
vid den åsigt Utskottet sjelf haft. Denna rättig*
het anser jag icke tillkomma ConstitutionsUtskot-
tet, hvilket, i min tanks, endast äger att, i des¬
sa afseenden, göra anmärkningar, utan alla bifo¬
gade omdömen em anmärkningarnes resultater,
som Riksens Ständer allena tillhöra. Denna om¬
ständighet skulle måhända synas mindre vigtig.
Men att den kan föranleda till oredor vid öfver-
läggningarna har redan blifvit af en värd leda¬
mot bevisadt, dymedelst att en anmärkningspunkt
behöfver flyttas till ett annat ställe, för att kun-
pa enligt Ståndets önskan behandlas. Då jag för
denskull icke finner i grundlagen anledning till
en sådan fördelning af anmärkningarne, sorn af
Utskottet blifvit gjord, måste jag anse Riksens
Ständer, utan hinder af Utskottets yttrade menin¬
gar, fullt berättigade, att på alla de af Utskottet
meddelade anmärkningar, utan undantag, gora
856
Den II Julli.
hvad afseende de helst finna med Rikets v. I bäst
öfverensstämma.
Jag vill härmed icke frånkänna Constitutions-
Utskottet rättighet, att anmäla hos Riksens Stän¬
der hvilka frågor som helst, som kunna öfver»
ensstäimna med dess kall: äfven sådana, som kun¬
na fordra underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit.
Denna rättighet finnes uttryckligen stadgad i Riks-
dagsOrdningens 37 §. och att, enligt någras tan¬
ka, vilja inskränka den endast till grundlags¬
frågor, är att förändra ordalydelsen; hvilket i
grundlagarna hvarken är tillåtit, eller vore råd-
ligt. Men då ConstitutionsUtskottet anser sig
böra till Riksens Ständer öfverlemna sådana frå¬
gor, som fordra underdåniga skrifvelser, hörå de
väl icke ankomma i egenskap af anmärknin¬
gar, om de ock af gjorda anmärkningar kun¬
na vara föranledda. Då jag sålunda icke tror
en sådan anmärkningsform kunna gillas: anser
jag deremot med grundlagen och Riksens Stän¬
ders rätt fullkomligen enligt, att besluta under¬
dåniga skrifvelser uti hvad helst som kan förbät¬
tra Rikets lagskipning eller administration, då
sådant i laglig ordning förberedes, helst sådant
äfven förlidne Riksdag skett.
I afseende på de särskilta anmärknings-punk-
terna har jag i synnerhet fästat mig vid trenne;
bland hvilke jag anser tvenne böra alldeles för¬
falla, men den tredje vara af för mycken vigt
för att ej fordra 8n egen uppmärksamhet. Ibland
de förra räknar jag först Baggiska husets rätte¬
gång med Kongl. KrigsCollegium, der en helt
och
/
Den II Jutii, 257
och hållet enskilt fråga blifvit af misstag ansedd
s»rn allmän. Dervid instämmer jag hufvudsak¬
ligen i hvad Prosten Wikblad yttrat; och tror,
att anmärkningen, såsom saknande all constitutio-
nell grund, bör förfalla. Likaså anser jag an¬
märkningen, rörande Ebersfeinska Testamente!, ic¬
ke kunna godkännas i den här framställda for¬
men. Så som denna sak blifvit behandlad i Stats—!
Rådet, påstås utan allt skäl, att rättsfrågan blif¬
vit dragen till administratif åtgärd. Tvertom har
Kongl. Majtt, vid afgörandet i StatsRådet, tyd¬
ligen hänvist det ju r i di ska att i laglig väg full¬
följas och slutas. Det återstår då blott den frå¬
gan, huruvida den förvaltande Siats-makten till-
vällat sig obehöriga rättigheter, eller blifvit ut-
fjfvad emot det allmännas verkliga fördel. I des¬
sa afseenden har redan af någre Ledamöter blif¬
vit ådagalagdt, att fastmera det allmänna igenom
beslutet, vunnit allt hvad det behöft för ända¬
målet. Det är dock icke blott detta bevis jag
ville åberopa. Fastän med äfventyr att taxeras
såsom paradox, bör jag dock ej fördölja ert öf¬
vertygelse , som står i nära sammanhang med den:
na sak. Den angår ägande-rätten. Så helig och
okränkbar den måste erkännas, si länge den är
till; tå onaturlig, orättvis och skadlig måste
den bli , om den utsträckes till en tid , då
den genom sin egen natur har upphört. Ä-
gande-rätt är en persons rättighet till ett ting.
Hvilkendera af dessa tvenne momenter upphör,
så upphör ock rättigheten. En person kan i min
tanka ingenting äga, längre tid, än han är per-
Pr, St, Prot, IV, Band, JV;o j 7.
*58
Beti H Julii,
son. Under denna tid åger han att, efter sitt
behag, med fullkomligaste frihet förvalta sin e-
gendom, bortskänka eller förslösa den. Men med
samma rättighet han sjelf emottagit den af natu¬
ren, af lagen eller af sin egen industrie, nem¬
ligen att med full frihet begagnas och njutas.
Så snart man medgifver åt ägande-rätten en så-
dan^utsträckning, att den skulle kunna efter eget
behag lägga band på Samhällslnrättningen för e—
värderliga tider , skulle kunna föreskrifva dispo-
sitions-sättet för större eller mindre del af Sam¬
hällets capital, utan att hvarken af styrelsemakten
eller af tiden kunna förändras: så har man lagt
fröet till ett samhällstvång, ett slags allmänt skrå,
som i längden upplöser sjelfva samhället. Ca-
tholska Kyrkans stiftelser äro tydliga bevis. Märk¬
värdigt är, att i de protestantiska Länderna, der
XyrkoTestamenten nästan helt och hållit försvun-
nit, efter reformations-tiden och alldeles i en¬
lighet med reformationens idée, och der man
småningom äfven funnit skadligheten, orättvisan
och tvånget af FideiCommisser , så snart de an¬
gå fast egendom till en enskilt ägare, man likväl
anser sådane Fidei-Commisser till publika än¬
damål vara till den grad heliga, att ingen jor¬
disk makt må äga rätt att dervid lägga hand till
någon jemkning eller förändring. För min del
skulle jag snarare vilja medgifva ägande rätten
den utsträckning, att , till makar och barn , till
andra eller högst tredje generationen, kunna Öf-
verflyttas oförändrad efter testators vilja, dock
likväl icke utan vissa allmänna vilkor och me-
dificationer. Men att tillåta samma ägande-rätt
bestämmandet af det allmännas utseende och
Dm II Julli.
»kick för everdeliga tider, utan att den styrande
makten dervid rådfrågas, j.a äfven om dess pla¬
ner till samhällets väl skulle dervid motarbetas,
måste vara samhällsvidrigt. Under ett halft år¬
hundrade undergår samhället mångfalldiga för¬
ändringar: det vore orimligt, att någon person
i en tidepunkt , 'vare han så upplyst och nitisk
som helst, skulle få bestämma någon del af sam-
hälls-adrriinistrationen för sekler. Också har man
icke så sällsynta exempel på testamenten, sorn
nödvändigt måst vika för tiden och samhälls¬
utvecklingen. Man invänder, att om denna rät.
tighet inskränktes, skulle ock många goda stiftel¬
ser i landet saknas. Jag tror det icke. Men
derom är jag öfvertygad, att om, till exempel,
en vidsträckt läro-anstallt vore stiftad på ett stil¬
le genom enskild frikostighet, alldeles tillräck¬
lig mot behofvet för kringliggande befolkning,
och om någon annan lika frikostig, eller ännu
rundeligare ville göra en dylik anstalt på sam¬
ma eller nästgränsande ort, skulle sjelfva LocaW
styrelsen dervid finna mycket att erinra: och det
med rätta. Hvad jag härvid tagit mig friheten
att anföra, rörer väl egentligen rättsfrågan, huru?
vida ovillkorliga testamenten må kunna lagligen
äga rum; hvilken fråga här icke kan afgöra*.
Men i enlighet med den öfvertygelse jag derom
yttrat, och så länge ännu icke lagen blifvit här¬
utinnan jemkad efter samhällets behof, anser jag
den styrande makten både äga rätt och vara skyl¬
dig efterse, det enskilta testamenten icke rubba
den ordning, som finnes bäst svarande mot sam¬
hällets fria utveckling. Det blir helt säkert nödigt
att tänka pi en lag, som underställer högsta mak-
26*
Ben'ii Julli.
tens fastställelse alla sådana legater, som göras
till såkallade allmänna ändamål. Jag anser det
rätt nyttigt, att frågan blifvit vackt: och fruktar
nog, att, om icke correctivet i tid påtänkes, lig¬
ger snart nu, likasom för trehundrade år sedani
massan af samhällets capital fjettradt i de för-
flutne åldrarnas tvångsband, derifrån det med ett
nytt våld måste lösslita sig. Man prisar det nit,
som använder enskilta industriens frukter till
goda, allmänt-nyttiga inrättningar. Val: men
dessa inrättningar böra väl pröfvas om de verk¬
ligen äro sadane, och hvad de behöfva; och af
hvem, om icke af Styrelsen? Och hvad på dem
användes, måste väl icke fjettra alla efterkom¬
mande slägters frihet och upplysning: så vida
man icke vill lägga på hela det fria samhället
ett evigt skråtvång, det hårdaste, onyttigaste och
skadligaste bland alla. Samhället bör i hvarje
flyende punkt af historien , sörja för sig sjelft;
och för efterkommanderne i synnerhet dermed,
att de få emottaga ett oskadadt och förbättradt
fädernesland till samma fria, obehindrade bruk,
sorn deras fäder. Jag anser, på dessa allmänna
grunder, regeringen hafva ägt rättighet att piöf-
va, hvad den ansett böra emot tagas af Testamen.
tet till det stadgade allmänna ändamålet. Huru¬
vida åter dervid för mycket eller för litet blif.
vit af regeringen emottaget, är en ren opinions-
fråga, som, i min tanka , icke hörer Ständernas
pröfning till. Hvarthän det öfverblifna af Te¬
stamentet må läggas, är åter en juridisk fråga,
hvilken regeringen rätteligen lemnat ifrån sig,
Efter min öfvertygelse bör fördenskull denna an¬
märkning alldeles förfalla.
D*n II Jtiltit
eöl
Deremot Iean jag icke annorlunda än god¬
känna den anmärkning; sorn blifvit gjord emot
flera meddelade giftermåls dispenser för sådana
personer, som enligt GiftermålsBalkens s Cap.
11 §. äro förbudna att med hvarandra ingå äg-
tenskap. Efter min tanka borde denna fråga öf¬
verlemna* till RiksRätten, enligt Regerings-
Forrnens jo6 §, ty den rörer tydlig afvikelse
ifrån Rikets Civil- och Kyrkolag, Dervid kan
väl invändas , att de saker, uti hvilka Konun¬
gen gör nåd, kunna icke dragas under Ständer¬
nas pröfning. Men om deremot Konungens be-
nådnings-rätt skulle utsträckas utöfver dess gräns,
nemligen ”att mildra lifsstraff, återgifva ära och
”till Kronan förverkadt gods,” enligt 25 §. i
RegeringsFormen, så måste väl anmärkning vara
tillåten, icke emot sjelfva benådningen, hvilken
alldeles oquald tillkommer Konungen, men emot
dess tillämpande på obehörigt ställe. Nu kan
väl ifrågavarande benådning icke lämpligen dra¬
gas under någon af de i 55 §. Reg.-Formern
upptagna titlar. Man har vät försökt att i straffet
för ägtenskaps-brott inberäkna förbudet för de
brottsliga, att giftas; och deraf slutat, att Konun¬
gen kunde, genom benådning, borttaga detta
Straff, det vill säga, tillåta giftermålet. Men en
sådan tydning låter icke förena sig med lagen.
I MissgemingsBalkeri 55 Cap. finnes intet ord
om detta straff i hvilket helt säkert icke blifvit
förtegadt, om denna lags skarp-tänkte stiftare an¬
sett det så. Jag är fullt öfvertygad, att denna
påföljd af ägtenskapsbrott blifvit i berörde straff¬
lag förbigången just af det skäl, att benådningen
icke matte kunna sträcka sig äfven, dertill. Der-
2Ö2
Dtn IX Julli.
emot »tår påföljden, såsom ett moraliskt correc-
tif i GiftermålsBalken tydligt stadgad, tillika med
svårt ansvar för den Prest, som emot detta för¬
bud förrättar vigsel. Kyrkolagen förenar sig äf¬
ven i samma förbud 15 Cap. 7 §■ Alla dessa
lagar bevisa klarligen, att stadgandet icke är ett
straff, utan ett regulatif, till uppehållande af Reli¬
gionens och sedernas held: och de bevisa icke min^
dre klart, huru vara fordna lagstiftare sago ägten-
skapet från en annan sida, än den senare tidens.
Ehuruväl öfvertygad på dessa skäl, att Utskottet*
anmärkning i denna del bort ställas i annan form,
yrkar jag dock ej återremissj så vida eljest Högv.
Ståndet anser frågan kunna, enligt Utskottets för¬
slag, hos Kongl. Majit till framtida rättelse i un¬
derdånighet anmälas. Och om detta icke ome¬
delbart kan ske, tillstyrker jag för min del att
saken bör af Höglofl. Utskottet å nyo behandlas
enligt RiksdagsOrdningens 37 §. som förut är
anmärkt. Agtenskapets helgd har redan förlorat
nog genom de i senare tider tillkomna, mer och
mindre lagliga författningar, utan att ännu behöf¬
va lida nya kränkningar genom öfverträdelse af
ilar lag. Då i alla medborgare-classer man kan
uppvisa exempel på makar, som just i sjelfva
brottet egt ett medel alt undvika dess påföjd, som
icke behöft mera för att bereda sig vägen till de
både i moralen och religionen förvägrade rättig¬
heter, än att trampa moral och religion under
fotterna, sorn i den högsta maktens skönaste rät¬
tighet, söka sig ett skyddsbref för gudlösa , sam¬
hällsförstörande brott; så är det , åtminstone för
religionens tjenare, en helig pligt att våga ett
steg till återförande af en bättre ordning.
Ven II Julii,
»63
Slutligen får jag, i afseende på alla de af
Högloft. Constitutions-Utskottet framställda an¬
märkningar i det hela, yttra den öfvertygelsen ,
att med anledning af desamma ingen sidan åtgärd
kan påtänkas, som den 107 §. RegeringsFormen
nämner.
Biskopen och vice Talmannen, Friherre
Mörner: Jag instämmer i det yttrrande Doctor
Svedelius vist och värdigt afgifvit* Den mode¬
ration, för hvilken jag hoppas alltid hafva varit
känd, härleder sig hvarken från fruktan eller
hopp, utan från en innerlig kärlek till den san¬
na friheten, hvilken skulle äfventyras iden6tund
mellan folket och Regeringen den förening, sorn
utgör Rikets styrka, försvagas eller slites, hvar-*
före jag också tillstyrker, att alla anmärkningar
må förfalla.
Häruti instämde Doctor Palm.
Doctor Svedelius upplyste, i afseende på den
betänklighet, som förekommit Doctor Hedrén
vid fördelningen mellan anmälanden, enligt 107
RegeringsFormen och enkla anmälanden, att
då, enligt den förra, rättighet ej är medgifven
att tillkännagifva annat än det, som kan leda till
ansvarighet, förekomma dessförutan vissa saker,
såsom till exempel, att StatsSecreterare ej förses
rned fullmakter, hvilket sker StatsRådet ohördan,
att uniformer förändras eller ombytas, hvilket
hör till Corn mandomål, hvilka Utskottet ej trott
sig böra, utan en enkel anmälan, blott begrafva
i Utskottets archiv.
v
It tu II Julii,
Prosten Linderot:
Någre Talare i detta ämne synas vara i de*
ras framställning ledde af farhågor för det infly.
tande, som andra Länders oroligheter kunna äga
på våra constitutionella inrättningar; desse farhå<j
gor, som möjligen kunna verka på en och arr¬
man enskild man, anser jag härstädes så mycket
mindre böra uppkomma, som Grundlagens esprit
"fullkomligt är tillräcklig att för närvarande stad¬
ga vårt omdöme om den värdighet, hvarmed
StatsRådet uppfyllt deras höga och ansvarsfulla
kall. Dessutom innehåller denna fruktan ett
indirect tillkännagifvande, att utan den skulle
man nogare nagelfarit och strängare bedömt vissa
Stgärder en skonsamhet, som hos en sjelf¬
ständig nation ej bör finnas, då förseelser, hvilket
au icke är händelsen, äga rum.
Doctor Fellenius:
Vid Regering3Formens 107 §. hvarefter fö¬
revarande Betänkande bör pröfva», och som o-
nekligen är en af de svårare , att rätt inse och
tillämpa, må det tillåtas mig att framställa min
öfvertygelse om det stadgande, jag tror mig deri
finna. I sednare momentet och 2tdra punkten
heter det; ''Under Riksens Ständers öfverlägg-
”ningar derom”, nemligen StatsRådets rådslag,
”skola icke Konungens Beslut uti mål, som rö<
”ra enskilde personers eiler corporationers rät¬
tigheter och angelägenheter kunna nämnas, än-
”nu mindre någon Riksens Ständers pröfning un¬
derställas. _ Konungens Majestät skall”, efter
3- §., ”hållas i helgd ech vördnad och hans ger-?
"ningar vara mot allt åtal fredade.” Med ”Ko-
Den II Julii,
265
”nungens Beslut”, emedan lians gerningar böra
vara fredade, kan derföre i 107 §., efter ali min
öfvertygelse, icke förstas annat, än i hvad de
blifvit föranledda af dess Rådgifvares till- och
afstyrkande, helst i denna §. och i det föregåen¬
de i synnerhet, och endast talas icke om Konun¬
gen, utan om Konungens Rådgifvare och clerus
rådslag: och då dessa beslut åter, i hvad de berott
på ett af_ eller tillstyrkande, i anseende till en¬
skilde personer* och corporationers rättigheter,
icke ens böra nämnas, ännu mindre pröfvas, sy¬
nes, åtminstone'mig, intet af en sådan beskaffen¬
het inom Högloft. ConstitutionsUtskottet utur
StatsRådets Protocoll hafva bordt förekomma, och
om, af de anmärkningar som af Utskottet blifvit
gjorde^ någre äro af en sådan art, desamma icke
böra afses. Jag siyrkes i denna tanka, emedan i
föregående moment af denna , såsom jag an¬
fört, ”rådslag” endast omtalas ”om allmänna mått
”och steg, vid iakttagande af Rikets gagn och
”nytta.” Angelägenheten, att noga inse och
tillämpa denna, Grundlagens mening, synes mig
ock så mycket vigtigare, som all granskning utur
StatsRådets Protocoll om enskilde personers och
corporationers rättigheter, skulle lätteligen kunna
föranleda till all den split och tvedrägt, hvarom
vår fordna Riksdags-historia så mycket vittnar.
Tider voro, då enskildta nial, äfven derhän,
för en Borgmästares tillsättande i en Småstad,
lunde föranleda till frågor om RiksRåders endt.
ledigande, och då RiksRåders till- och afsätfar.-
de från den ena Riksdagen till den andra, nä¬
stan liknade ebb och flod. Det Högv. Ståndet
må förlåta mig, att jag än en gång, likasom jag
365
Dm II Julii.
förut har yttrat i anseende till Konungamakten,
vid förevarande ämne ej annat kan, än i minnet
återföra hvad vara häfder innebära om tiden frän
1720 till 1772) likväl icke sagdt, att vi ju än¬
nu icke äro mycket aflägse från denna ståndpunkt;
men några steg nu, några en annan gång, kunna
lätt föra derhän. Jag anförer derföre detta i den
mening, i anseende till resultatet af närvarande
Betänkande , att , dl Utskottet, efter andragande
af sina vid Protocollerne gjorda anmärkningar,
likväl tillstyrker en förklaring, att StatsRådet i
öfrigt svarat mot sitt höga förtroende, jag tycker
mig finna Grundlagens mening af Utskottet icke
så alldeles härvid rigtigt insedd, ehuru af Ut¬
skottet i öfrigt rätt och visligen tillämpad, hvar¬
före jag väl tillstyrker bifall, men med undantag
af de gjorda anmärkningarne och med afstyrkan-
de af ali underdånig derom skeende Skrifvelse.
Prosten Anjou: De betänkligheter, som Herr
Doctor Fellenius hämtat af sednare punkten i
107 §'.s 2 moment, synas mig lätt hafna genom
den anmärkning, att Konungens Beslut i en¬
skilda fall aldrig kunna klandras, ännu mindre
ändras, men att de Rådslag, som föranledt be¬
sluten , eller de uteblifne Rå.dslag och upplys¬
ningar t som icke möjligen förekommit dem,
kunna, enligt vår Grundlag, pröfvas.
Professor Bexell och Prosten Grevillius ini
stämde med Doctor Svedelius och Biskopen m. m.
af Wingård.
Biskop Almqvist instämde med Past. Prim.
Den II Julii%
267
Doctor Wallin, Biskop af Wingård och Doctor
Svedelius, med tillagg, att ehuru anmärkningarne
ej äro af den art, att de föranleda till StatsRå—
dets endtledigande, böra de dock genom under¬
dånig Skrifvelse anmälas.
Härefter yttrade Herr Erke-Biskopen och
Talmannen, det han funnit discussionen leda till
2:ne frågor, nemligen, först:
i) Huruvida anmälan borde ske enligt 107
§ RegeringsFormen?
Och för det 2:dra:
Om underdånig Skrifvelse med anmälan i
afseende på en eller flera punkter af ConstitH-
tions-Utskottets Betänkande borde hos Kongl.
MajU i underdånighet göras?
Men tilläde härvid:
Jag är väl icke i dessa ämnen personligen
redovisande, och kan derföre icke på mig lämpa
stadgandet i 41 §. Riksdagsordningen, efter dess
bokstaHiga lydelse. Men jag tror mig dock böra
hemställa till det Högv. Ståndet, huruvida jag,
såsom Svåger och Barndomsvän till en af Her¬
rar StatsRåderne, Hans Excellence m. m. Herr
Grefve Cederström, och Systerson till den Fö¬
redragande af Ecclesiastik-ärenderne, om hvars
åtgärd vid ett mål fråga uppstått, Herr Lands¬
höfdingen von Rosenstein, bör besluten inom
det Högv. Ståndet öfvervara. Sjelf anser jag mig
jäfvig; men det är min pligt att efterkomma
Högv. Ståndets beslut, hvars åsigt al ämnet skall
S63
Den I Julil,
blifva mift rättesnöre, och får jag emedlertid till
min värde vän och Embetsbroder vice Talman,
Biskopen Herr Friherre Mörner nu öfverlemna
klubban.
Efter framställd proposition af Herr Bisko-
pen och v. Talmannen Friherre Blomér, för¬
klarade Ståndet jäf härutinnan så mycket mindre
kunna komma i fråga, sorn Herr ErkeBiskopen
och Talmannen endast vore ledande öfverlägga
ningarne , ej deltagande i besluten; hvarefter
Herr ErkeBiskopen och Talmannen, enligt Stån¬
dets nu fattade och högt förklarade beslut, åter
intog talmanstolen,
i ■
Vid derefter af Herr Erke-Biskopen och
Talmannen framställd fråga, huruvida enligt Con-
stitutions-Utskottets Betänkande, någon anmälan
borde hos Kongl. Majit i underdånighet göras
efter 107 §. RegeringsFormen? svqrades enhäl¬
ligt Nej.
Då Herr ErkeBiskoppen och Talmannen seJ
dan frågade, om Ståndet, i enlighet med hvad
flere Ledamöter hade yttrat, ansåg." att en under¬
dånig Skrifvelse, med anmälan af de betänklig¬
heter Ståndet hyst, vid någre bland de utaf Con-
stitutionsUtskottet vidrörde ämnen, blef denna
fråga med Ja besvarad.
Vid detta sistnämnde beslut reserverade sig
Biskoppen och v. Talmannen Friherre Blomér,
Biskop Faxe, DomProsten Wijkman och Pro¬
sten Linderot.
T)?n II Julii.
269
Herr ErkeBiskopen och Talmannen yttrade
vidare:
Ehuru jag hört och vet , att mangen anser
ConstituiionsUtskottets åtgärder, i afseende på in¬
för Konungen i StatsRådet föredragne mål, vara
af Grundlagen inskränkte till antingen förkastan¬
de af gjorde anmärkningar mot StatsRåd eller
Föredragande, eller ock deras behandlande enligt
jo6 eller 107 RegeringsFormen, tror jag
dock att 37 §, Riksdagsordningen gifvit Ut¬
skottet rättighet, att äfven i lindrigare mening
och afsigt kunna anmäla, hvad det funnit för¬
tjena Riksens Höglofl. Ständers uppmärksam¬
het. Jag anser mig derföre icke berättigad att,
rörande sådan slags anmälan, vägra någon pro¬
position, som instämmer med det innerliga för¬
troende, hvarmed ett troget och tacksamt folk
kan och bör nalkas en huld och landsfaderlig
Konung. I följd häraf får jag särskildt föredraga
hvarje af de punkter , dem ConstitutionsUtskot-
tet vidrört, för att inhämta, hvilka af dem det
Högv. Ståndet anser böra i en sidan anmälan
intagas.
Vid i:sta punkten \ sorn rörer indragning
af Dagblad, yttrade
Prosten Anjou: Det correctiv, som i dyli¬
ka fall möjligen kan vinnas, anser jag redan va¬
ra antydt, genom den förlidne gårdag beslutne
underdåniga Skrifvelsen om sättet för Justitie-
Canzlerens hörande, och tillstyrker derföre, att
frågan må förfalla.
*7°
Den II Julli,
Efter framställd proposition beslöt Ståndet,
att denna punkt må förfalla.
Vid 2;dra punkten, om Kongl. Kris,sCol~
legii med Tit. Bagge upprättade Contrakt om
casserad! Gjutgods, anförde
Doctor Forssell: Jag anser denna punkt
förtjena all uppmärksamhet. Utskottet har till¬
räckligen upplyst förhållandet. Målet rörer val
en enskilt person; men följden skulle blifva, att
ingen enskilt hädanefter skulle af lagen kunna
söka rättvisa mot ett Collegium, eller publikt
Verk, det hade, efter min tanka, tillhört Före¬
draganden och StatsRådets Ledamöter att upplysa
Kongl. Maj't om innehållet af den i Utskottets
Betänkande citerade 1807 års Förordning.
Past. Primarius TKallin:
Detta mål anser jag vara af föga allmän vigt,
och hardt nära åtminstone gränsa till enskilt sak;
jag har derföre i Utskottet lika litet kunnat bi¬
träda anmärkningen deremot, som den emot Tid-
nings-indragningarna. Dessutom: om ett Con¬
trakt nästan tillkommit genom surpris, efter ett
anbud, gjordt utan concurrence på en för tidigt
utlyst auktion, och gjordt till Kronans förlust,
ej gerna kunde godkännas af dem, som böra vår¬
da Kronans rätt, må det väl icke särdeles ligga
dem till last; och ej heller ligga administratio¬
nen till last, om den, sedan rätta målsäganden
dödt och en annan inträdt i dess förmenta rätt,
väl återställt denne till hans förlorade fatalier,
men dock vägrat honom sitt omedelbara bitiäde
(
>
Den II Julii. 37!
genom JustitieCanzleren, emedan detta ej behöf-
des; ty ingen lag lärer neka enskilt man, att äf¬
ven mot Kronan sjelf utföra sin egen rätts-talan.
Jag afstyrker således allt anmälande i detta äm¬
ne, under hvad form som helst.
Prosten Hallström:
I den punkt hvaröfver nu discuteras, delar
jag de åsigter, som Herr Doctor Fossell redan
yttrat. — Men egenteligen ville jag i allmänhet
göra en anmärkning, rörande de underdåniga
Skrifvelser, som Ståndet anser böra till Kongl.
Maj:t afgå. Det är sagdt, att dessa Skrifvelser
icke skulle på det framfarna uppkalla Kongl.
Maj:ts höga uppmärksamhet, utan allenast för
framtiden åsyfta en rättelse vid handläggningen
af sådana mål inom StatsRådet, vid hvilka nu
blifvit gjorde anmärkningar. Men naturligtvis
är rättelsen, som sökes, derest man icke vill
förgäta sjelfva anledningen dertill och syftande
åt att träffa ett annat mål, af den egna och sär¬
skilta art, att densamma ligger utom gränsen af
Konungens höga administrativa makt, )y rätteN
sen måste ju föregå uti sjelfva Conseillens rådslag.
Jag tror derföre att ifrågavarande underdåniga
Skrifvelser ingalunda böra uttrycka en bestämd
begäran af framtida rättelse, utan allenast inne¬
hålla en vördsam, af innerligaste förtroende fö-
reskrifven anmälan utaf de brister, som Riksens
Ständer, i grund af de inom ConstitutionsXJtskot-
tet gjorda anmärkningar funnit vidlåda StatsRå-
dels afgifna yttranden, men hvilka dock icke
kunnat af Riksens Ständer bedömas efter Rege*
ringsFormens 107 §.
<
73 Den II Juhl,
Prosten Hagberg och Professor Froberg
instämde till aila delar med Prosten Hallström.
Kongl. ÖfverHofpredikanten Hedrén',
Angående den här ifrågasatta rättegång an-3
håller jag få i korthet anföra förhållandet, så¬
dant jag vill minnas det. Tit. Bagge hade med
Kongl. KrigsColleginm contraherat om Gjutgods,
det han skulle erhålla till ett visst bestämdt pris ,
så framt icke vid hållande offentlig auction nå¬
got högre anbud gjordes. Vid den utlyste auk¬
tionen infann sig ingen bjudare. Tit. Bagge
ansåg sig då, till följe af contractet, ägare af
Gjutgodset. Kongl. Krigs Collegiurn ansåg dere¬
mot saken vara i sitt förra skick, enär intet an¬
bud blifvit gjordt, och lät fördenskull anställa ny
auktion. Dervid gjordes ett anbud högre, än
Bagges Contract; hvarföre äfven varan lemnades
till den högsta bjudaren. Någon tid derefter,
sedan Tit. Bagge med döden afgått, anmälte
Sterbhuset klagomål öfver Collegii åtgärd , som
ansågs vara Contraktsbrott. Kongl. Majit resolve¬
rade, att den klagande parten ägde att sin talan
mot Collegiurn i laglig väg utföra. Nu begärde
klaganden biträde af JustitieCanzIeren, hvilken
detsamma äfven lemnade, med stöd af 1807 års
Kongl. Bref, rörande vissa förändringar i all¬
männa Lagen, der i 4o:de punkten stadgas, att
”enskild part ej må vara tillåtit taga stämning å
”någon Domare för fel eller brott i embetet, e-
”medan Domaren i och för embetets skull står
”under vederbörande HofRätts och JustitieCanz-
!’jerens inseende.” J detta sakens förhållande ha;
de
Den 11 Julii•
m
de rätteligen JustitieCaDzleren ej bordt lemna sin
embetes-åtgärd. Ty icke var den föranledd af
Kongl. Maj:ts resolution, som helt enkelt öfver-
lemnade åt klaganden, att hos Domaren i laglig
väg utsöka sin förmenta rätt; icke heller af Ju-
StitieCanzIerens eget embetes beskaffenhet, sorn
endast ålägger honom att beifra Embetsmäns be¬
gångna fel i tjensten, men icke att blanda sig i
enskifta tvister, hvilket skulle för allmän säker¬
het och frid blifva nog vådligt. Då ännu intet
fel var emot KrigsCollegium bevisadt, kunde så¬
ledes intet åtal i detta afseende lämpeligen äga
rum: hvarföre ock JustitieCanzlerens åtgärd här¬
vid, såsom alldeles förtidig, med rätta blef in¬
ställd. Det är i öfrigt orätt anmärkt, att enskilt
man skulle, enligt förrberörde 1807 års förkla¬
ring, icke äga tillstånd föra talan emot publika
Embetsman, så snart frågan rörer enskilt sak.
Denna talan är förvägrad endast i afseende på Em¬
betsmäns och Domares fel i sjelfva tjensten, hvilka
tillhörer Konungens Actor att beifra. Men hvarje
enskilt, den ringaste som den högste, äger att
mot hvad publik Embetsman eller Auctoritet som
helst, ja äfven mot Kongl. Majit och Kronan
Utföra sin rätt, utan allt slags biträde, annorlun¬
da än af allmänna Lagen. Sådana rättegångar
äro ock ingenting mindre än sällsynta, särdeles
emot Collegier och Auctoriteter, som hafva vid¬
sträckt administratif befattning. Jag anser förden¬
skull , i denna sak , Regeringen hafva handlat i
fullkomlig öfverensstämmelse mediagen, och till¬
styrker, det anmärkningen må helt och hållet
förfalla.
Pr. St, Prot. IV Band, N:o 18.
374
Ven II Julti,
Prosten Anjou'. Om denna och nastpåföl-
de punkt har jag redan yttrat min tanke. Då
anmärkningen, såsom sådan, förfaller, kan ej
heller någon underdånig Skrifvelse komma i frå¬
ga; ty målen äro enskilda, och höra tillen tid,
som är förbi. Hvad angår Herr Prosten Hall¬
ströms anmärkning, angående det möjliga ända¬
målet för de underdåniga önskningar, Herrar
Doctorer Svedelius och Ahnqvist föreslagit, och
deruti jag med flere instämt, synes mig der frå¬
ga icke vara om rådslagen rörande förflutne hän¬
delser, utan om Konungens förmodade nådiga
afseende på uppriktiga och trogna framställnin¬
gar, rörande ämnen, som på framtiden kunna
hafva ett vigtigt inflytande.
Biskop Almqvist trodde, att en underdånig
Skrifvelse härom till Kgl. Maj:t skulle föranleda
rättelse för framtiden, hvilket vore af stor vigt.
Doctor Forssell: Efter de upplysningar,
som Herr Doctor Hedrén lemnat, och då målet
till sin natur är både enskilt och mer sällsynt,
yill icke heller jag yrka någon underdånig Skrif¬
velse till Kongl. Maj:t derom.
Prosten Hallstrom'. Jag har ingalunda för
min del afstyrkt dessa underdåniga Skrifvelse^
utan allenast anmärkt, att de icke borde uppsät¬
tas såsom en Ixiksens Ständers begäran om framti¬
da rättelse, hvilken form jag icke, då fråga är
om blotta rådslag, kan finna vara lämpelig, utan
allenast framgå såsom en anmälan af Ständer-
nes underdåniga tänkesätt och åsigten
Den II Juliu
H. Herr ErkeBiskopén och Talmannen er¬
inrade härvid, alt fråga ej kan vara att föreskrift
va Kongl. Maj:t något till framtida rättelse, hvar¬
om proposition aldrig skulle af Herr ErkeBisko-
pen och Talmannen kunna göras; utan blott om
en underdånig anmälan af den uppmärksamhet
Ståndet fästat vid vissa ärender af någon betänk¬
lighet.
Ståndet beslöt, efter framställd proposition,
att äfven denna punkt må förfalla.
Vid g.-dje punkten, rörande BruksPatron
Ebersteins Testamentariska disposition för en
SöndagsScholcelnrättning i Norrköping, yttrade
Professor FröbergIfrågavarande sak är
för prsejudicatets skull af mycken vigt för fram¬
tiden, De skäl, som till dess försvar af Herr
Doctor Hedrén bifvit anförde, hafva ej förmått
öfvertyga mig om dess rättvisa. Då jag äger rät¬
tighet att testamentera min lagligt förvärfvade e*
gendom huru jag behagar, synes ej rättighet kunna
tillerkännas någon att upphäfva en gifven dispo¬
sition. Ehuru jag bekänner mig ej hafva djup
insigt i lagfarenheten, säger mig dock billighe¬
ten, att ett slikt förfarande vore våld. Det är
ej för att klandra hvad snart är öfverlemnadt åt
glömskan, som jag uppriktigt måste yttra, att jag
anser denna sak mindre som ett enskildt mål, än
som ett allmänt, rörande en döendes hopp, att
se sin yttersta vilja gå i fullbordan,
Biskopen och v. Talmannen Friherre Mör-
Ven II Julii,
0
ner: Jag anser ilet tillhöra en Regerings om¬
sorger, att då Testamenten göras till allmänna
Inrättningar, bestämma, om de böra emottagas
eller icke. I annat fall skulle en disposition
lunna göras, till inrättande af t. ex. en Jesuiter-
Schola. Dessutom tror jag denna Testamentarie
ska föreskrift, hafva varit först och främst ofulla
■tandig, hvarföre den ock kunde klandras, och
för det andra, det oaktadt, ändamålet dermed ej
förfelats, då under rättegången i förlikning er¬
bjöd* a å 300 T.‘r Spannmål till Scholans under¬
håll. Om något fel i detta måls handläggning
blifvit begånget, tror jag det böra sökas hos Hög¬
sta Domstolen, som lät saken falla.
Pastor Prim. Doctor Wallin:
Jag hyser en annan åsigt af denna sak, äh
som nyss blifvit yttrad, och anser den verkligen
vara af en högst eftertänklig beskaffenhet. Utan
att upprepa hvad som redan både af Utskottet
och inom Ståndet är tillfullo ådagalagdt: $det o-j
vanliga af Administrationens inblandning i Do¬
maremakten; vill jag blott fästa mig vid 2:ne
,värda Ledamöters yttrande, hvari jag för ingen
del kan instämma. Jag anser nemligen den maxi¬
men för alldeles grundfalsk och samhällsvidrig
att, då en Testator med sundt förstånd och af
fri vilja gjort i laglig form ett legat af sin väl-
förvärfvade egendom ad pios usus, så är det
Styrelsens ensak att acceptera en sådan gåfva an¬
tingen hel och hållen , eller blott till någon del
eller alldeles icke. Ja, om frågan vore att in¬
rätta något, som hvarken i moraliskt eller poli¬
tiskt hänseende kan försvaras t. e. hvad som nyss-.
Den 11 Julli.
nämndes i en Jesuiter-Schola, eller posito en
Faraobank, eller ett Theaterhus pi opassande
ställe o. s. v. Då vöre det visserligen en Re¬
gerings ovilkorliga både ratt och pligt, att för¬
kasta anbudet, såsom oförenligt med lagar och
ordning; men då fråga är om en Inrättning,
att dana värdiga och dugliga medborgare till
Statens nytta , under behöriga auctoriteters led¬
ning, så vore det väl ganska besynnerligt, oni
högsta makten ej allenast skulle undandraga denna
anordning sitt påräknade skydd, utan äfven låta
den förryckas till andra ändamål. Detta står ej
tillsammans med ägande-rättens helgd, sorn äf¬
ven efter Innehafvarens död bör fortvara lika
helig, enär den, efter dess klart uttryckta vilja,
är lagligen öfverflyttad på allmänt nyttiga stiftel¬
ser. Hvilken oreda skulle eije» uppstå? Hvilket
fält för snikna arfvingar att göra sina förmenta
anspråk gällande? skulls ej allt, hvad våra fäder
gjort för kyrka, fattigvård och undervisnings-an—
Staller, kunna på detta sätt förstöras och gå un¬
der ? och skulle ej åtminstone alla dispositioner
af dylik art uteblifva för framtiden ? således ma
yäl ifrågavarande åtgärd hvarken till form eller
till grundsats egentligen böra försvaras. Men jag
tror ock, att ändamålet med alla anmärkningar;
framtida rättelse, redan är vunnit derigenom, att
Utskottet gjort sin skyldighet, utan att Ståndet be-
höfver göra någon vidare anmälan i ämnet. Hvacl
närvarande casus vidkommer, så kan man väl ock
finna, att ingenting skedt, som strider mot Ri¬
kets sannskyldiga nytta, emedan SöndagsSkolan i
Norrköping med sina 300 tunnor Spannemål och
öfriga förmåner visserligen är rikligt doterad och
Dm II Juliu
rikligare än någon annan dylik inrättning i lan¬
det. Jag är derföre glad att saken kan förfalla,
och desto gladare, då jag betänker hvem som e-
gentligen skolat drabbas af anmärkningen, nemi.
den Man, som alltifrån dateringen af vår lyck¬
liga Gonstitution varit den samvetsömmaste tolk
af våra angelägenheter inför-thronen, och, lika
upplyst som rättvis, främjat allt, som ländt till
kyrkans, undervisningsverkens och vår enskifta
förmån. Han har aldrig ined uppsåt gjort elier
tillstyrkt- något orätt. Om han med sitt milda
lynne någongång vikit för nödvändigheten, var
det endast för. att i vigtigare fall föra vår talan
ined så mycket säkrare framgång. Han har fört
denna talan med heder, med värma och värdig¬
het, i religionens, vetenskapernas, litteraturens
namn, under en lång följd af år. Endast den
tunga ålderdomen har tvingat honom att nVi läg¬
ga den neder. Vid slutet af sin ärofulla bana
skall han af oss ej höra anmärkningar, men en¬
dast tacksamhetens, vördnadens och välsignelser¬
nas uttryck. Hans dygder hafva förtjent dem o-
delade, och hans hjerta är ännu varmt nog, att
värdera dem.
Häruti instämde Doctorerne Palm och
Wahlbom, Prostarne Hallström och Hasselrot
samt Doctor Stenhammar., den sistnämnde i af¬
seende på sjelfva principen för framställningen
af ämnet.
Professor Bexell-. Ebersteinska Testaments¬
frågan har dels under sin framskridande utveck¬
ling, dels äfven vid det slutliga afgörgndet3 i 013
Dull II Ja lii,
dets héla bemärkelse blifvit anmärkningsvärd.
Mine åsigter deraf äro af den värde I-iedamoten
Doctor Wallin sl fullständigt utvecklade, att jag
mig med honom till alla delar förenar. Likasom
i framställningen af det afseende som en afiidan-
des yttersta vilja bör äga, i anseende till from¬
ma stiftelser.
Prosten Wikblad instämde med Bikopen(
och vice Talmannen Friherre Mörner.
Biskop af Wingård: Jag instämmer till
alla delar i hvad Herr Doctor Wallin yttrat. Så-'
dan har min åsigt länge varit’ af detta mål, och
jag bekänner mig sl mycket hellre till det strän¬
ga iakttagande af Testatorers vilja, som jag är
vårdare af det största till Undervisnings-verket
gifna Testamente, det Hvitfeldtska.
Efter framställd Proposition beslöt Ståndet
att denna 3:dje punkt skulle förfalla.
Härvid reserverade sig Professor Froberg
och Prosten J. Wijkman, den sednare med efter
följande tillägg:
Att anmärkningarne Öfver det i frågavaran-
de ämne, rörde ett mål, som i Publiken känt,
blifvit med vidriga omdömen ansett och hvars ut¬
gång icke öfverensstärnde med min öfvertygelse,
och således i anseende till allmänna opinionen
icke borde med mindre uppmärksamhet i Högv.
Ståndets Protocoll nedgräfvas; äfvensom af de
här yttrade meningar öfver en Testator* rätt och
ä8o
Een II Julii.
yttersta vilja, hvilken på allmän rättvisa grundad
jag alltid ansett helig och bör vara orubbelig.
Vid 4-.de punkten, rörande LancllRcinte.
mästares och KronoFogdars m jl. tillJåttande
genom Kongl. Maj-.ts egna nådiga Conjiituto-
rialer, anförde
Professor Froberg'. Jag instämmer i den¬
ne punkt med Doctor Almqvist, att om tillsätt¬
ningen af dessa tjenster blefve ett Jus Regale,
skulle sådant leda till den svåra påföljd, att då
blott en favoriserad Class Medborgare, t. ex. af¬
skedade Militairer hugnades med dessa poster,
endast få platser återstode för andra lika förtjen-
ta Medborgare, hvarföre jag tillstyrker anmä¬
lan härom i underdåning Skrifvelse.
Doctor Stenhammar yttrade härvid den far¬
håga, att, om Miliiär-personer, särdeles sådane,
Born de öfrige RegementsOfficeiarne önskade blifva
qvitt, finge KronFogdetjensterna sig uppdragne,
skulle desse Tjenstemän hvarken med folket el¬
ler med uppbörds-medlen hafva, det man kal¬
lar, god hand-, och om försnillningar nu ofta
förekomma, skulle sådant ifrån den stunden le»
da till största ånger, för Regeringen sjelf.
Med Professor Fröberg conformerade sig
Professor Bexell, Prosten Anjou, Doctorerne
"Wallin och Svedelius, de 2:ne sistnämnde med
tillägg, alt de uti Utskottet varit af samma tanke.
Uppå framställd proposition beslöt Ståndet
Den II Julii»
281
underdånig anmälan i afseende på denna 4:de
punkt.
I afseende på den punkten sorn rörde Skatt¬
läggning af Husbehof s-, Mjöl- och SdgQvar-
Tiar, anförde
Doctor Forssell:
Vid detta anmärkningsmål, när det inom
Utskottet förevar, ansåg jag saken vara af den
vigt, att .föredraganden hade derföre bordt stäl¬
las under RiksRätt. Förhållandet är i korthet
detta: vid sista Riksdag afgåfvo Ständerna till
Kongl. Maj:t en underdånig skrifvelse, att ali
skattläggning af husbehofsqvarnar för framtiden
skulle upphöra', men samma skrifvelse innehöll
tillika att de skattläggningar som förut skett, skuU
le upphäfvas’, och detta har egenteligen föranledt
villervallan. Målet remitterades af Kongl. Maj:l
till Kammar-Collegii Utlåtande, hvilket i syn¬
nerhet fästade sig vid den sednare petitionen och
afstyrkte den, förnämligast ur det skäl, att Ri¬
kets Ständer icke hade anslagit någon ersättning
för de intrader, sam såmedelst skulle gå förlo¬
rade. På detta skäl grundade ock Kongl. Maj:t
sitt afslag å hela skrifvelsen. Men det hade^till-
hört Föredraganden att göra Kongl, Maj:t upp¬
märksam på den stora skillnaden emellan att upp¬
häfva gamla skattläggningar och fortsätta nya.
Mot det förra kunde Kammar-Collegii skäl vara
gällande, men alldeles icke mot det sednare. Att
lägga nya skatter på undersåtare, tvertemot Rik¬
sens Ständers vilja och yttradt beslut, är uppen¬
bart stridande mot 73 i Reg,-Formen, och An-
Sg 2
Dtn II Julii.
svårighets - Lagen bestämmer uttryckligen ett
strängt ansvar för öfverträdelse af denna §. Men
då Utskottets pluralitet icke fann för godt att in¬
stämma i ofvannämnde åsigter, och då tillika
Högv. Ståndet beslutit, att ingen anmälan bör
äga rum till den påföljd, som 207 §. omnämner
så bör åtminstone detta mål blifva ett ibland dem
som i den föreslagna underdåniga skrifvelse!!
må intagas.
Häruti instämde Doctor Svedeliusi
Professor Froberg:
Denna fråga hade efter min öfvertygelse
bordt behandlas efter 106 §., då Riksens Stän¬
der beslutat, det ingen Skatt skulle läggas på
HusbehofsOvarhar, och StatsSekreteraren det oaki'
iaät ej vägrat contrasignation; hvarföre jag till»
styrker underdånig anmälan härom.
Häruti instämde Prostarne J. JVi]kman och
Halljirorn.
Prosten Grevillius:
Skattläggning å HusbehofsQvarnar har ej i
alla Län blifvit verkställd. Först nyligen har den
för sig gått i Elfsborgs Län, hvarigenom upp¬
kommit mycken oro. I den underdåniga anmä¬
lan, sorn härom kommer att afgå, är nödigt in¬
taga, att de skattläggningar, sorn, tvertemot Rik¬
sens Ständers vid sista Riksdag vidtagne beslut
exequeratsJ matte blifva upphafne.
Den II Julii,
*83
Härefter blef underdånig anmälan i anled¬
ning af denna punkt beslutad.
I afseende pä den punkten, som handlar
om Juftitie-Canzlerent och Stats-Secr eterar nes
forfeende ined jallmakter, yttrade
Doctor Almqvist*.
Den frågan afgöres bäst genom Ståndets bi-i
fall till StatsUtskottets särskildta Betänkande, om
löneförhöjning för StatsSecreterarne emot villkor,
att de icke skola tjena på Constitutorialer, utan
yara med fullmakter försedde.
Doctor Svedelius:
Jag tror, att den beslutne löneförhöjningen
af 500 R:dr ej förmår locka en ledig Tjensteman
.att söka vinna fullmakt å en tjenst, den han i
alla fall innehafver. En annan åter annorlunda
qvalificerad, rädes att erhålla en fullmakt • > hvar-j
med en stor ansvarighet inför Riksens Ständer
är förenad.
Professor Froberg:
Nu är likväl förhållandet sådant, att om en
StatsSecreterare dömmes af RiksRätt, går han ej
ifrån sitt Embete, utan blott tillbaka till sin e-
gentliga Syssla.
Härefter blef underdånig anmälan i afseen¬
de på denna punkt beslutad ; hvarvid Doct. Palm
sig reserverade.
I afseende på frågan oin ”Gifterinals-dispense
284
Den II Julii.
”för personer, som med hvarandra begått hors-
”brott”, åberopade Kongl. ÖfverHofpredikanten
Hedrén sitt redan ofvan intagne anförande.
Häruti instämde Professor Bexell.
Doctor Forssell erinrade, att då dessa dis¬
penser blifvit gifne i nådeväg uti JustitieRevi-
sionsExpeditionen, så återstod ingen annan ut¬
väg till deras förebyggande för framtiden, än att
i den underdåniga Skrifvelsen anhålla derom.
Underdånig anmälan i afseende på denna
punkt blef af Ståndet beslutad.
Då nu i afseende på ConstitutionsUtskottets
förevarande Betänkande ofvanintagne beslut blif¬
vit fattade, beslöt ytterligare Ståndet, att genom
underdånig anmälan, hvilken Constitutions-Ut.
skottet skulle anmodas uppsätta, fästa Kongl, Maj:ts
nådiga uppmärksamhet å de anmärkta punkterne,
ehuru efter Ståndets tanka intet ansvar derå bor¬
de följa;' hvarefter Ståndet fann för godt lemna
StatsRådet och Föredragande decharge, med um
dantag af den mot Herr StatsSecreteraren Qvi¬
ding, enligt 106 §. Regerings-Formen gjorda
anmälan, samt förbehåll af öppen talan i hvad
som kan af StatsUtskoltet såsom anledning till
anmärkning, blifva till ConstitutionsUtskottet öf-
verlemnadt, i afseende på de räkenskaper, som
under denna Riksdag, enligt Kongl. Maj:ts hö¬
ga beslut , för första gången kommit under Rik¬
sens Ständers granskning, och hvarom framde¬
les öfverläggning vid innevarande Riksdag kan
komma att äga ruin.
Den 11%. Juliii
285
§. 4*
Enär LagUtskottets på bordet hvilanda Be¬
tänkande N'.o 107 i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande N:o 27 angående yr-
kadt antagande af LagCommitéens förslag till Rät-
tegångsBalk, samt om offentlighet vid Domstolar
och PolisKamrar nu å nyo föredrogs anförde
Biskop Faxei
Om jag rätt fattat Utskottets Betänkande, å-
syftar det offentlighet äfven vid Consistoria A.
cademica och Ecclesiastica, äfvensom Utskottet
påstår, att vid de senare Domslut ej fattas och
fällas, hvilket påstående lärer vara förhastadt, i-
synnerhet som man öfvertygas om motsatsen, vid
den rättighet Consistorierne äga att suspendera
och afsätta Prester’för begångna förbrytelser. Skul¬
le nu offentlighet vid dessa Domstolar beslutas
fruktar jag detta leda till svåra oordningar i den
händelse att en vid Academien Studerande an¬
klagades för slagsmål eller dylikt, då troligen he¬
la Gesällcorpsen ej skulle underlåta att vid en
slik undersökning inställa sig, hvarigenom den
anklagade i följe af offentligheten blottställdes
för en uppenbar chicane och det faderliga förhål^
landet emellan Lärare och Lärjungar upphörde.
I stöd af dessa anförda skäl tillstyrker jag afslag
å Betänkandet.
Häruti instämde Doctorerne Wallin, Lund¬
blad och Rönbeck, äfvensom Domprosten Wijk¬
man, hvilken ansåg denna offentlighet så mycket
orimligare, sorn icke sällan casus conscientite der
286
Btn II Julii.
förekomma, hvilkas åhörande aldrig lärer kunna
tillåtas.
Kongl. Öfver-Hofpredikanten Lilljenwald/i
upplystes att Utskottets mening varit, det offent¬
lighet vid Consistoria EcClesiastica endast borde
inedgifvas vid de tillfällen då Domaremagten der
utöfva». I öfrigt ville Herr Doctorn ej bestri¬
da det yrkade afslaget å Betänkandet.
Efter framställd Proposition blef förevarande
Betänkande afslagit.
Härvid reserverade sig Prostarne Anjou,
Hallström, Östberg, J. Wijkman samt Professor
Fröberg.
§• 5*
Då nu å nyo föredrogs Lag-Utsjcottets för¬
nyade Utlåtande N:o 109 angående skyldighet
för ägta Makar, som skola skiljas , att personli¬
gen inställa sig i Consistoiiurn till skiljobrefs e-
mottagande tillkännagaf Prosten Wikblad, att han
en gång varit vittne till den lyckliga verkan ägta
Makars personliga inställelse i Consistorium vid
skiljobrefs emottagande medfört, i thy att dessa
makar efter erhållne öma förmaningar återförentes
och fortsatte ett ägtenskap, som i det fall de
egt rättighet att skriftligen begära skiljobref,
för alltid varit upplöst. I stöd al denna erfa¬
renhet afstyrkte Herr Prosten Utskottets Be¬
tänkande.
Dm ii Juiri.
28?
KongL ÖfverHofpredikanlen Hedrén:
Det riöglofl. Lagutskottet har val upptagit de
anmärkningar, som blifvit gjorda mot närvarande
Betänkande; men icke ens försökt att förklara eller
vederlägga dem. Jag är också Öfvertygad, att
de på intet annat sätt kunna förklaras, än genom
godkännande, och sjelfva Betänkandets rättande
derefter. För att vara rätt consequent, borde ock
det förslag hafva åtföljdt, att ägtenskap kunna
utan vigsel vara lagliga. Ty om blott samhäl¬
lets domaremakt är tillräcklig att upplösa dem utan
all kyrkans åtgärd, så måste ock kyrkans åtgärd vara
öfverflödig vid deras ingående. Det är icke svårt att
inse den idé, sorn ligger till grund för en sådan
lagstiftning: nemligen den, att ägtenskap är en
ren samhälls-inrättning, tillkommen endast för
och genom samhället, underkastad endast det tvång
och det ansvar samhället tror sig behöfva för
vissa ekonomiska ändamål, en nyttig samman¬
lefnad, en vårdad barna-uppfostran, ett slags god
polis-ordning m. m. Man har sett denna idé,
med så många andra sina syskon, under tidens
lopp utvexa utur den förderfliga rot, sorn ut¬
bredde sig öfver mera än ett halft århundrade;
och som lät framsticka så till sägandes i sjelfva
jordytan sina läckra, retande frukter, på det slag-
tet måtte qvarhålla* i stoftet och vänja sina blic¬
kar ifrån de högre rymderna. Detta uppenba¬
rar sig tydligen i de flera författningar , som
under samma tid blifvit stiftade, rörande ägten¬
skap, och i hela den opinion, hvilken, om ej en¬
samt deraf föranledd, likväl deraf fått ett mäk¬
tigt stöd. Lagstiftningen, om ock tillbakahållen
af ett slags undseende mot religionen, såsom en
a88
Den ii Julli.
åldrig auktoritet, deri man ej borde stöta på dess
gamla dagar, bar dock klarligen bevisat, att den
ansett ägtenskapet såsom ett blott menniskoverk,
ägande sin helgd endast af samhällsnyttan, och i
förändrade omständigheter med densamma om¬
bytligt, Men detta förhållande torde snart nal¬
kas sitt slut. Den förbättrade tidsandan har lof-
vat oss ljusare dagar, då lagstiftningen skul¬
le först se på den af egen kraft lefvande na.
tur, som ligger djupare än allt samhälle, och uti
hvars uppåt himlen sträckta, evigt grönskande
stam samhället måste inympas, om det skall vin¬
na sitt ändamål, ljus, kraft och frid. Och i san¬
ning , så länge ^ägtenskapet icke tillegnas detta
höga värde , kan ock samhället aldrig vänta sig
deraf någon sann välsignelse. Det är det band ,
som med kärleken sammanknyter samhällsfördra.
get vid sjelfva himlen, och låter ifrån den hö¬
gre verlden nedgjutas öfver stoftkretsarna säll¬
het och ro. Det är den kedja, som högt öfver
alla samhällsberäkningar , förenar de framfarna
och kommande slägter. Det är med ett ord af
Gud fjelf ftifteldt, äldre till sin natur än alla
samhälls-stiftelser; och det bevisar sig ännu, fast¬
än missförstådt och vanvårdadt, äga, i sjelfva sin
ursprungliga höghet, ett värn för sin helgd. Jag
anser denna stiftelse stå hel och hållen inom
kyrkans område, såsom i grunden till hela sitt
väsende religiös: och hvilken del deraf som helst
må ryckas ifrån sitt heliga sammanhang, skall ofel¬
bart lemna efter sig djupa, obotliga skador i sjelf¬
va samUälls-kroppen. Med åberopande för öf¬
rigt af hvad jag i detta ämne haft äran yttra till
Högv.
Den It julii,
Hö^v. Siandets Erotocoll den 4 sistl. April, till»
styiker jag afslag på detta Högl. BagUtskottetS
Betänkande, samt att det måne förblifva fram¬
gent vid livad Kongl. Kyrko-Ordningen före*
skrifver.
Dessutom synes mig ttögv. Ståndet bordt
kunna vänta sig af Höglofl. Utskottet, upplysan»
de svar på den härifrån remitterade anmärknin¬
gen, rörande sättet, huru denna såkallade lag¬
förklaring tillkommit. Uti denna anmärkning
har jag visat, huru ett Kongl, Bref, endast gif¬
vet i e(t särskilt fall till en enda HofBätt, som
nu dessutom icke lyder under Svenskt välde,
icke allenast blifvit af Högsta Domstolen användt
till en förändring af allmänna Kyrkolagen, utan
ock tvertemot dess egentliga mening, enär sam¬
ma Kongl. Bref, med klara Ord, återförer till
den i Kyrkolagen stadgade skyldighet, hvilken
igenom den senare Dagförklaringen blifvit Upp-
häfven. Ett så märkvärdigt förhållande hade
kunnat förtjena att af Riksens Ständers Justitie¬
ombudsman anmärkas, ®m icke till åtal, likväl
ovilkorligen till en anmälan hos Biksens Ständer
vid påföljande Biksdag, då, om saken blifvit t
sitt rätta ljus framställd, lagen ofelbart återkom¬
mit till sin fulla gällande kraft. Då nu detta
icke skett, så synes mig ändock Höglofl. Dag-
Utskottet bordt hafva fästat Riksens Ständer*
uppmärksamhet på sakens vigt* Deremot ä-
ro nu Biksens Ständer i okunnighet öm detta
förhållande; och skulle sådant möjligtvis fram-
Pr, St. Prot. IV. Band, jV.o 19.
Den IX Julil•
■ t
gent fortfara och oftare inträffa, så kunna, ge-’
nom tydningar af särskilda Kongl. Bref och
Prejudicater, tid efter annan sådana förändrin¬
gar, under namn af lagförklaringar uppkomma,
som gifva åt landet en helt ny lag: hvilket jag
anser vara nog vådeligt för samhällets och kyr¬
kans rättsförhållanden, för att icke böra med ali
vaksamhet förekoromas.
Häruti instämde Pastor Prim. m. m. Doc¬
tor Thallin.
Professorn Doctor Forssell åberopade sitt af-
gifna yttrande vid tillfälle, då ftågan först före¬
var, samt tilläde, att han ansåg ägta Makars per¬
sonliga inställelse vid skiljobrefs emottagande
endast såsom en onödig och onyttig Ceremoni.
Biskopen Doctor Faxe hemställde, huruvida
ej, då sine Stånd redan bifallit Betänkandet och
man ej kände hvad det 3:dje möjligen kunde be¬
sluta, PresteStåndet borde i en underdånig skrif¬
velse till Kongl. Maj;t anhålla, det måtte härutin¬
nan vid KyrkoLagens stadgande förblifva.
Kongl. OfverHofpredikanten TAlljenwaldh
åberopade sitt i detta ämne förut afgifne yttran¬
de med förklarande det han ej funnit skäl att
ändra sin öfvertygelse.
Efter framställd Proposition beslöt Preste¬
Ståndet, att, jemte afslag å Betänkandet, vörd¬
samt och vänligen inbjuda de öfrige Resp. Stånden
att sig med Ståndet föreua uti en underdånig an¬
i
Den II Julii. 9§I
hållan hos Kongl Maj:t det vid Kyrkolagens stad*
gande härutinnan måtte förblifva.
§■ 6.
Upplästes Ecclesiastika Lag-Utskottets pä
bordet hvilande Utlåtande N;o 12 i anledning af
väckt motion, rörande ifrågasatt rättighet för Bi¬
skop, att, till förefallande behof, använda den å
Embetsgårdpå landet befintliga skog, så lydande:
Under d. 4:de sistledne April har det Högv.
Ståndet till Dess Ecclesiastik-Utskott remiterat
ett af ContraktsProsten Doctor Frykstedt uppläst
Memorial, i hvilket Herr Doctorn gör det Högv.
Ståndet uppmärksamt på en stridighet emellan
författningar, rörande Presterskapets rättigheter,
och det sätt, hvarpå de någon gång tillämpas
och tolkas. Efter anförande af is §. af Prester¬
skapets Privilegier af år 1723 samt 7 §. af Högv.
Ståndets vid 1800 års Riksdag aflåtne Circulär ,
ådagalägger Herr Doctor Frykstedt såsom ove¬
dersägligt, alt, då ett hemman af urgammalt Frälse
eller Säteri innehafves af en Biskop och är den
enda Embetsgård han har att nyttja och bruka
på landet, der detsamma är ursprungligen gifvit
till Boställe uti det PrtebendePastorat, Biskops-
Embetet för alla tider blifvit tillerkändt, det¬
ta hemman af honom då måste anses inne-
hafvas under frälses frihet och villkor. Men
att likväl stadgandet härom icke alltid vårdas och
behörigt afseende på Boställen och Embetsgårdar
af så kallade Geistliche Linnen i jordboken icke
af vederbörande Auctoriteter iakttages, vill syna*
292
Dtn 11 Julii.
deraf, att Jägeri-betjeningen företagit sig att å-
klaga, äfvensom Domare att upptaga och afdö¬
ma, såsom brottsligt, att ifrån så beskaffad Em-
betsgård å landet låta till Embetsgården i Staden
införa några lass ved: hvilken obilliga anklagel¬
se äfven den Församlings medlemmar, sorn haft
skyldigheten af byggnad å hemmanet, ogillat och
sökt tillrätta visa, såsom egande sjelfve och alle-
na rätt att härutinnan föra talan. I anledning
hvaraf Herr Doctor Frykstedt föreslår, att Högv.
^Ståndet ville inför Konungen i Underdånighet an.
■draga den önskan, det Vederbörande Embetsverk
och Tjenstemän strängeligen blefvo anbefallde ätt
'behandla mål äf denna beskaffenhet -både i den
ordning och med den grannlagenhet sorn person¬
lig äktning bör ingifva samt med noga afseende
på hvad Grundlagar, Privilegier och serskildta
nådiga föreskrifter härvid tydeligen utstaka.
Hvad sålunda blifvit framställdt, har Utskot¬
tet i behörigt öfvervägande tagit: Och enär an¬
ledningen till den gjorda Motionen synes -vara
hemtad af någon enskild rättegång, hvars fortgång
©ch slut icke kan blifva föremål för någon dei
Högv. Ståndets eller dess Utskotts öfverläggnin—
gar, har Utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka
det Högv. Ståndet, att hos Kongl. Majt i un¬
derdånighet anhålla om något partiellt correctif
■emot Embets- och Tjensremäns obehöriga åtgär¬
der i sådana anklagelser , som anmärkta blifvit-,
helst allmänna lagar och författningar lemna hvät
■och eri öppen rätt, att i föreskrifven -ordning
‘steemöt söka skydd.
Deri I i Julir,
395,
Men da närvarande fråga, ostridigt står i nää
ja förhållande till det Högvördiga Ståndets lita-,
gom försarnlingarnes i lagarne grundade rättighet
ter i allmänhet, har äfven Utskottet ansett sig
böra härvid fästa en serskilt uppmärksamhet, I
detta afseende får Utskottet korteligen upplysa,,
huru som, under den vid reformationstiden gjor¬
de reduction af Kyrkogodsen samt genom flere
senare Kongl, Resolutioner försarnlingarnes prest¬
bord och andra, ad pior ushs ansfagne hemman,
blifvit bihehåUne vid de dem tillkommande ur—-
minnes rättigheter af andeligt Frälse, hvärme--
deist de från alla slags Kronohemman blifvit- a£i
skiljde: i följd hvaraf dessa hemman, äfven då;
de efterhand i Kronans jordböcker infördes , till
förekommande af all olaga inkräktning , erhöllo
sin serskildta cnlumn, under namn af Geistliclie
Linien. Vid den sedermera vidtagna förändrin¬
gen af jordböckernas inrättning hafva dock dessa
hemman småningom förlorat sin egen columa
och blifvit upptagna i Kronohemmans columnen,
hvilket skall hafva skett till räkenskapernas lätt¬
nad och förkortande; hvarvid likväl Kongl, M.ajjt
genom nådiga Resolutioner af den 1 FebruarU
1726 och 7 Julli 1752 uttryckeligen försäkrat
det dessa hemman alldeles icke skulle ombyta
den natur, sorn dem efter Privilegierna af ålder
tillkommer. Enär nu, oaktadt denna höga för¬
säkran inträffat, att Prestebo.rdeo, efter den tiden
flerestädes både vid Domstolar, afvittringar, stor-<
skiften} allmänna utskylders utgörande m. m,
blifvit ansedda såsom varande af Krono-natur ?
hvartöre de ock af vederbörande Embetsman icke
sällan blifvit svärate behandlade, än Landt- och
294
Den 11 Julli,
3MilitieStatens Boställen, så att de, än med slcjuts<
nings-besvär och andra publika onera blifvit be¬
svärade, än åter skiljde ifrån fri nyttjände rätt af
tillhörande Skogar; så har det Högv. Ståndet
medelst underdånig Skrifvelse 1800 års Riksdag
anhållit om Konungens nådiga befallning till
Kongl. KammarCollegium, att så föranstalta, det
måtte antingen alla ecclesiastique-hemman och
lägenheter uti Kronans jordeböcker åter upptagas
under sin egen af ålder såkallade Geistliche eller
Fjerde Linie, eller ock, om sådant af ett eller
annat skäl ej skulle kunna ske, att den Krono-
Kinie, hvari EcclesiastikGodsen nu stå införde,
måtte i Jordeböckerna få kallas Krono- och Geist-
liche. Kongl. Maj;t har ock, med anledning af
denna underdåniga Skrifvelse, behagat, genom
nådig Resolution den 3 Februarii i8o3, till alla
delar stadfästa och upplifva förenämnde höga för¬
säkringar, enligt hvad Kongl. KammarCollegium
genom Bref af den 5 derpå följande Martii låtit
tillkännagifva.
Utan att vidare åberopa de många öfriga till
särskilta RiksStånd tid efter annan gifna Kongl.
Författningar och Resolutioner, som bordt^för-
säkra ofvanförrnälte ecclesiastique lägenheter , om
bibehållande af deras lagliga rättigheter, har Ut¬
skottet ansett det senast anförda tillräckeligen bö-
ra trygga det Högvördiga Ståndet mot ali rubb¬
ning eller förändring i denna del. Då nu icke
dessmindre blifvit förspordt, att Kyrkogods och
Prestgårdar, ehuruväl bevisligen af frälse-natur,
likväl dragas under samma egenskap med vanligt
Krono; då exempel gifvas, att Säterier af en3
Den II Julii♦
295
skild Riddersman skänkta till Boställen it För¬
samlingars Presterskap för evärdelig tid, icke
dessmindre af Kronans åklagare och allmänna Do¬
mare blifvit behandlade alldeles i likhet med
Kronans lägenheter: da Utskottet haft tillfälle att
se ett helt nytt bevis, huru sjelfva Kongl. Kam-
marCollegium , som kungjort den sistnämnda
Kongl. Resolutionen likväl afgifvit ett officiellt
utslag, att ett Pastors-boställe skulle vara af
krono-natur, ehuruväl originella gåfvobref styr¬
ka, att det är Säteri, gifvet af en man af va-j
pen, till Församlingens och dess Presterskaps
nyttjande: så har Utskottet trott sig finna, att
den~af Högv. Ståndet för längre tid sedan befa¬
rade sammanblandning af den ursprungliga så
kallade Geistliche-Liniens försvinnande utur jor-
deböckerna, redan inträffat, och Utskottet tror
än vidare denna sammanblandning med tiden,
som bringar allt i glömska, skola fullkomnas,
hvarigenom icke allenast innehafvare af Pre-j
ste- och Kyrko-hemman, utan äfven Fösam-
lingarne skola orättvist blifva förnärmade i deras
lagliga rätt. Af dessa skäl Och då äfven de tyd¬
ligaste föreskrifter kunna i längden åsidosättas,
så väl af mindre noggranna Embetsmän, som af
mera eftergifna Boställsinnehafvare, har Utskot¬
tet ansett till framtida säkerhet för Församlin¬
garna och Presterskapet, i denna del nödvändigt,
att alla Ecclesiastique lägenheter, i likhet med
hvad af ålder varit Öfligt, upptagas under sin
särskilta column af Geistliche Linien; hvilken
förändring i JordebÖckerna förmodeiigen icke skall
medföra synnerlig möda eller olägenhet.
Den I| Julii.
I händelse det Högv. Ståndet skulle finna
för godt härtill lemna dess bifall, torde en un¬
derdånig Skrifvelse till Kongl. Majit med denna
begäran böra afgå.
Hvilket allt Högv. Ståndets eget upplysta
hepröfvande vördsammast underställe*.
Stockholm den 3 Jolit 1823.
*
Joh. Jac, Hedrén. Si> Hundblad. P* Thyselius,
Jac. Mich, Svedelius, C, A. Wahlbom,
Joh, Häggblad,
Harf Laurenius.
Hvilket efter framstäld proportion bifölls;
hvarefter Ståndet uppå hemställan af Herr Erke-
Biskopen och Talmannen, beslöt anmoda sitt Lag¬
utskott att, i anledning häraf, uppsätta en un¬
derdånig Skrifvelse till Kongl, Maj:t,
§• 7‘
Likaledes bifölls vid förnyad föredragning
Ecclesiastik* LagUtskottets Betänkande, l»f:o 13,
i anledning af väckt Motion, om Qttesångarnes
återinförande i Städerne under vissa tider om å-
jet, så lydande;
Uti Memorial, som den ly April upplästes
i Högv. PresteStåndet och s. d. remitterades till
dess Ecclesiastik Lag-Utskott, har Comminister
Flodin anfört, att, som erfarenheten redan tilL
V en 11$,. Julii,
?97
räckeligen besannat, att, i synnerhet hvad Huf-
vudstacen angar, de i stallet för Öttesångarne in¬
förde så kallade Cateches-förhör vissa tider af å-
ret, visat sigvara ändamåls-Iöse och utan påräk¬
nad nytta, då de sällan eller aldrig besökas, det
vore tid att härutinnan påtänka en förändring,
sorn svarade emot folkets fordringar och behof,
hvadan, då Herr Cornministern ej trodde det va¬
ja skäl att åter upplifva Öttesångarne för alla Sön-
och Helgedagar denna tid af året, Herr Commi-
nistern önskade, att till de 10, som ännu fort¬
fara, ännu 6 måtte läggas, så att Ottesångarnes
hela antal uppginge till 16, och således tvenne
för hvarje månad af forhörs-tiden.
Häruti hafva Pastor Primarius m. m. Do¬
ctor Wallin, Kongl ÖfverHofpredikar.terne He¬
drén och Lilljenwaldh samt Prosten Anjou in¬
stämt, den förstnämnde med det tillägg, att Herr
Doctorn, som delade Comminister Flodins öf¬
vertygelse om Cateches-förhörens mindre lämp¬
lighet, trodde dessa, förvandlade till Cateches-
förklaringar, blifva mera tillfredsställande förden
samvetsömme Läraren, och mera nyttige för deu
uppmärksamme åhöraren, hvadan också Herr Do¬
ctorn, i afseende på denna sak, ville consistoria-
liter samråda med Hufvudstadens Herrar Kyrko¬
herdar, hvarefter Herr Doctorn ansåg den kun¬
na afhjelpas i samma väg, som den tillkommit,
nemligen genom Consistorii underdåniga Skrif¬
velse till Kongl. Maj;t.
Deremot har inom det Ilögv. Ståndet blif¬
vit anmäldt, att i Wisby Öttesångarne fortfara
298
Den It Julii.
hela året och att i Wexiö förhören ordentligen
bevistas samt medföra en önskad nytta.
Utskottet har, i anledning af hvad sa val
pl ena som andra sidan blifvit framställt, som
ock af de upplysningar Utskottet af några sina
egne Ledamöter fått inhämta, erfarit att, i afse*
ende på OttesångsGudstjenstens afvexlande med
Cateches-förhören vissa tider af året i Städerne,
en olikhet sig Företer på flere ställen, härröran¬
de, som Utskottet tror, från en bestyrkt erfaren¬
het af det enas eller andras större nytta och
lämplighet för sin ort , hvarigenom, då man på
ena stället såsom i Wisby, ansett Cateches-för¬
hören ej ledande till det goda ändamål, som deN
med var åsyftadt, anmält detta förhållande hos
vederbörligt Consistorium, som derå underdå—
nigst sökt och vunnit ändring, så har åter på
andra ställen Kongl. Författningens föreskrift
utan ali rubbning hittills blifvit efterlefvad, hvil¬
ket är fallet med Stockholm, der Cateches-för¬
hören vissa tider af året ännu fortfara.
Af det sålunda anförda och då erfarenheten
besannat samma saks olika lämplighet och gagn
på olika ställen , vågar Utskottet ej föreslå något
generellt stadgande i detta afseende för hela Ri¬
ket, utan ville hellre tro, att der en Försam-
samlings Presterskap finner antingen Ottesångs-
Gudstjensterne obesökte eller Cateches-förhören
obegagnade och således ändamåls-löse, om detta
förhållande anmälan göra hos Consistorium, som
i sådant fall ej lärer underlåta att, i vederbörlig
väg i underdånighet söka den ändring, som för
det stället kan vara lämpelig, till allmän upp-
Ven II Jnlii,
byggelse bäst ledande och mot behofvet sva-
xande.
Sluteligen får Utskottet förklara att \ ehu¬
ruväl en fullkomlig uniformité härutinnan vid
alla Rikets StadsFörsamlingar vore att föredraga;
men uti den allmänna föreskriften i den Kongl.
Författningen ett undantag redan är gjordt för
Hernösands Stift, samt erfarenheten bevittnat,
det locala omständigheter äfven i de andra Stif¬
ten vid regleringen häri måste afses, Utskot¬
tet till följe häraf ej trott sig äga skäl till en
dylik tillstyrkan; hvadan sålunda för Utskot¬
tet blott återstår att hemställa i ali ödmjuk¬
het till det Högv. Ståndet, huruvida det ej vo*
re bäst förenligt med allas önskningar, att hvarje
Consistorium , efter behörig anmälan af Försam-
lingarnes Presterskap, i underdånighet hos Kongl.
Maj:t sökte den förändring i det ena eller andra
af dessa förhållanden, som kunde pröfvas lämp¬
ligast, och till de goda ändamålen, som åsyftasj
mest ledande.
Stockholm den 3 Julii 1823.
J. Jac. Hedrén. Sv' Lundblad. P, Thyselius.
Joh. Mich, Svedelius. C. A. Wahlbom,
Joh. Häggblad.
0
O. Rogberg.
§ 8.
Riskop af Wingård begärde ordet och upp¬
läste efterföljande;
Din II Julii..
Vid de verldsliga ämnen , sorn sysselsätta och
dela våra tankar, tnå det tillåtas mig att foga ett
annat för o?s mera närgående}, hvilket ock, för—
drar en anda och en hog.
Svenska BibelSällskapet har till BibelSäll-
skapen i Landsorterne aflåtit, under d. 13 sisth
Maji, följande Bref;
, . . ''Det skulle blifva af en välsignad nyt-
»»ta, om det V. Presterskapet kunde så begå,
•’att hvart Nattvardsbarn tilldeltes en Bibel eller
"Nya Testamentet, allt efter dess flit och upp¬
märksamhet. Vid det högtidliga tillfälle, då
"det första förbundet förnyas, är det unga hjer*
"tat merendels så varmt och öppet för de kraf¬
tiga intrycken af Lifsens och Församlingens ord.
"Man bör hoppas, att de fleste skulle förvara
"denne dyihara skatt, såsom en väktare och en
"varnande röst, att under sin vandring på lifvets
"slippriga bana, ej bryta sina inför altaret gifna
"heliga löften. Förmögne föräldrar kunde ej an-
"nat än i glädjen öfvar sina Barns lörsta tillträ¬
de till Nådabordet, anse för en ringa utgift,
"att bestå denna gåfva, och särskilta callekterel-
"ler sammanskott inom Församlingen kunde väl
"ej i mera Christeligt ändamål beviljas, än till
"inköp af dessa Böcker för de fattigare Barnen,
"när Fattigkassan ej dertill äger förmögenhet.
"På detta sätt skulle med tiden hela generation
"blifva försedd med Guds heliga Ord. Om Pre¬
sterskapets nit här uti kan Commitléen aldrig
"tvifla. Det är deras egen sak; ty det är Guds,"