Protocoll,
hålin a
hos
Högvördiga
Prest-Stå ndet,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1817, 1818,
Tredje Bandet.
STOCKHOL M,
tryckta hos Oj-of Graa.xf 1818,
Måndagen den 2 Mars I8l8>
klockan io förmiddagen.
§. i.
Lectoren Arenander samt Prostarne Ek och Aln&
qvist, hvilka med behörigt tillstånd varit bortrest»
och återkommit, deltogo åter i Ståndets öfverlägga
n ingar.
§. 2.
Justerades Ståndets Protocoll för deri 24,’
sistlidne Februarii, då, i afseende på Ståndets be¬
slut om de så kallade DykeriAucfionerne , P o.
sten Kolmodin uppläste efterföljande Reservations
Sedan uti Högvördiga Ståndet? pleno förmidJ
dagen, den 24 Februarii, Höglofl. Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets Betänkande, an-!
gående de så kallade DykeriAuctioner, blifvit åd
nyo föredraget och uppläst, erinrade jag, att,
enligt Utskottets beslut tvenne Ijedamöters sär-'
skildta utlåtande i ämnet äfven skulle till Riks-
Stånden afsändas, och frågade, om samma utlå^
tande ej vöre betänkandet bifogadt. Min fråga
var egenteligen ställd till vice Talemannen, Hern
Pr. St, Prat. 18184 Dtl. JU. a
4
Ben 2 Murs f. m.
Biskopp von Rosenstein, sorn nämnde Betänkande
■uppläst. Jag förrnärkte ej att på min gjorda för-
frågan något svar blef lemnadt, och Herr Tal¬
mannen och ErkeBislcoppen, som under betän¬
kandets uppläsning genomögnade andra på bor¬
det liggande papper, har säkerligen icke märkt
min gjorda förfrågan, emedan han genast gjorde
proposition om bifall till Utskottets Betänkande,
hvilken besvarades med Ja. Jag förmodade då,
alt genom något misstag dessa särskildta utlåtanä
den icke blifvit Utskottets Betänkande bifogade,
emedan de hvarken nu eller vid föregående ple-
nidags aftonsession blifvit upplästa; men då jag
på eftermiddagen hade tillfälle, att få sé de från
Utskottet i detta ämne inlemnade Handlingar ,
och funnit att dessa af tvenne Ledamöter anför¬
da särskildta utlåtanden dervid verkligen voro bi¬
fogade, gjorde jag straxt vid början af denna
dagens aftonsession den erinran, att som dessa
särskildta utlåtande hvarken på förmiddagen eller
förut blifvit i Ståndets pleno uppläste, ansåg jag
för min del det Högv. Ståndets rörande detta
mål fattade beslut såsom förhastadt och emot Riks-
dagsOrdningens 53. §. stridande. Herr Biskop¬
pen och vice Talmannen von Rosenstein, som
under Herr ErkeBiskoppens frånvaro nu förde
ordet, svarade härtill, det han förmente, att
dessa särskildta Utlåtanden, tillika med Utskottets
Betänkande, vid Högv. Ståndets föregående af¬
tonsession blifvit upplästa, men då jag försäkrade,
att detta icke skett, yttrade sig Herr Biskoppen,
att jag, vid justeringen af denna dagens Proto-
coll, denna af mig nu gjorda anmärkning kunde
anföra. Dst är i anledning thäraf, som jag nu
Ben 2 Mars f. mi
5
får äran anmärka förutnämnda förhållande vid
detta målets behandling, och att, sedan jag om
aftonen den 24 i Pleno derom gjort erinran,
har följande förrniddagen Högvördiga Ståndets
bifall till detta Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet* Betänkande blifvit expedieradt och i
samma Utskott uppläst; samt för öfrigt åt Tit.
samt Tit. mogna bepröfvände öfverlemna, om nå-’
gon slags vidare åtgärd härvid skulle anses nödig.
Ståndets Secreterare utbad sig få erinra, att
ProtocollsUtdragen rörande Ståndets d. 24 Febr.
f. ro. fattade beslut, efter vanligheten, redan fö¬
re Sessionens slut blifvit justerade och derefter
genast expedierade.
§• 3-
Sedan PrestStåndet, af nu företedt Protocoll
vid Electorernes denna denna dag anställda val
af 3lne Ledamöter uti det af Riksens Ständer be¬
slutade Särskilta Utskott, i afseende på yrkad
indragning af öfverflödiga Embeten och Tjenster,
samt inrättande af en förbättrad arbetsmethod,
inhämtat att nedanskrifne undfått fleste rösterne, -
nemligen:
Biskoppen, m. rn., Doctor E. A. Almqiust,
Prosten, m. m., Doct. Matth. Stenhammar, och
Prosten, Mag:r Anel, Fornander;
så beslöts, att desse igenom ProtocolUUtdrag
skulle till berörde befattning legitimeras.
§• 4-
Till justering upplästes och godkändes fohl
Den 2 Mars f. mi
■jande af ExpeditionsUfskottet föreslagne under¬
dåniga Skrifvelser till Kongl. Majit, nemligen:
N;r45 ang;de Prestebohlsfriheter för Nya Kyr¬
koherde- och CapellansBoställen.
_ Lån af APmänna Medel för full.’
bordan af Hamnbyggnaden i Malmö.
_ Förhöjning af Legan för Post¬
skjutsen.
— 46
— 47
— 48
.. Utsträckning af Remiss-laget för
.Landi Räntmästare.
— 49 — Lieutenant Thorssells innestående
Expöct ance Arfvode.
*— 51 — Lönförhöjning för Lagmännen i
Skåne och Blekinge.
— 53 — Förhöjning i Tullen å Papper fråa
Utrikes Orr.
54 — Befrielse för Götheborgs Stad från
Iuqvarferingen åt den derstädes för¬
lagda Escadre af Arn^éens Flotta.
55 __ Medel till kostnaden för Hö^stsal.
Hans Maj:t Konung CARL XIILs
Begrafning.
k— 56 Kungörande af inskränkningen i
Specie - Myntets utvexling från
Banken.
Förenämnde tu Förslag blefvo , uppå sär¬
skildta framställda propositioner, af Ståndet god¬
kända, och ehuru Ståndet till ^StatsUtskottet åter¬
Den 2 Mars /. m.
7
remitterat dess Utlåtande i fragan'om Prestbohls^
friheter för nya Kyrkoherde- och CapellansBo¬
ställen, utan att Utskottet ännu inkommit med
sitt yttrande öfver de gjorda anmärkningarne,
fann PrestStåndet likväl, i betraktande deraf, att
de öfrige Resp. Stånden bifallit StatsUtskottets
Betänkande, sig, igenom RiksdagsQrdningens 49.
, vara förbundet, att vid förstnämnde Expedit
tion låta bero.
I sammanhang härmed och då Expeditions-,
Utskottets Förslag N:j» 50, om Expectance-arf-
vode och Accords-ersättning för Öfversten Silfh
vertchöld, samt N:o 53 angående Dykeri- och
och BergningsCompagniets befattning, då Skep4
pet i LotsmansFarvatten af Lotsen sättes på grund,'
hvilka denna dag bordt till Ståndet inkomma, nu
saknades , samt när ExpeditionsUtskottets förslag
till underdånig Skrifvelse, om anstånd med in-
drifna medel af den del af Westerbottniska Lånet,
som ifrån Norrbottens Län bordt utgå, en län¬
gre tid blifvit hos HöglofI, Ridderskapet och A3
deln uppehållet, hemställde Biskoppen, Friherre
Doctor Märner, om icke Ståndet, för befrämjan¬
de af all möjlig skyndsamhet uti Riksdags-ären*
demas gång, skulle» finna tjenligt, att åt Herr
ErkeBiskopperr och Talmannen uppdraga, att ge¬
nom samtal med Herr Grefven och LandtMar^
skalken samt de öfrige Talmännen utverka , att
de Expeditioner, hvilka i stöd af RiksdagsOrd—
ningens 49. §,, böra, i enlighet'med 3:ne Stånds
beslut, uppsättas, icke vid justeringen må uppe4
hållas af det Stånd, som antingen icke afgjort j
eller ock olika med de öfriga g:ne Stånden af^
8
Den 2 Mars j. m.
gjort de Betänkanden, hvilka legat till grund
for de föreslague Expeditionerne,
Häruti hördes he'a Ståndet instämma.
StatsUtskoftets på bordet ln ilande Betan-
iande, i frågan om lindring i allmänhet nu In,
ejvar terings besväret för de Sfäder, der ständige
Garnizoner äio fbrlagde, men särskildt för Mal¬
mo och Ystad, fo ted roes å t.yo , då Professorer}
Furssetl yttrade sig sorn följet;
Jag kan icke för min del bifalla Höglofl,
StafsUtsko'tets tillsty rkande , a 11 lemna åt Mal¬
mö stad 3 års uppskof med inbetalningen af
dess från RikspäldsFontoiret vid i»M års Riks¬
dag erhå Ina !.3n, 50,000 R;dr. Samma begäran
och samma skal-, som Herr Falkman nu frambu¬
rit, skola sälten förnyas vid nästa Riksdag, till
befrielse från I ånets återbetalning. Blir ock då
samma eftergifvenhet rådande, som nu, så skall
följden blifva den, att RiksgäldsCnntoiret aldrig
får sina penningar. Utskottet har åberopat ilen
.fpilägenhet., hvaruti Malmö btad nu råkat genom
JDiscontens obestånd , såsom skäl för sitt tillstyr¬
kande; men aldrig kan denna Stad vara så djupt
sjunken i vanmakt, att den icke skulle, enligt
sin förbindelse, magta betala 1000 R:dr B cq
ärligen, nu genast så val sorn efier 1 år; ty bar
är endast fråga pin 2 procents afbetalning å Ca-
piialet. Får mejiniskan en vana att uppskjuta sina
pligters fullgörande, så blir det sedan allt svåraie
och svårare att återföra henne'dertill. Afven
Dm 2 Mars f. m.
jag är icke känslolös för nöjet alt lätta andras
bördor, men i egenskap af Nationens Represen¬
tant, tror jag mig ej vara berättigad att uppoffra
allmänt val för detta nöje.
Biskoppen, Docior Faxe anförde:
Jag tror icke , att man bör taga något beslut
för att derigenom bestämma eller leda kommande
Riksens Siänders tänkesätt. Jag är fullt öfver-
tygad, att de vidtaga de mått och steg, som de
anse för Riket nyttigast. Någon fathåga i detta
afseende tyckes mig vara öfverflödig, Hvad sär.
skilt ifrågavarande Bak vidkommer, tyckes den
förmån, som Höglofl. StatsUtskottet föreslagit
för Malmö Stad, bestående blott i ett uppskof
af betalnings-skyldigheten af ett Staden lemnadt
I.ånebiträde, icke vara större, än den utan tvekan
»kulle kunna bifallas. Den som känner i hvad
förlägenhet Stadens Innevånare iråkat genom Dis-
contens indragning och flera dermed gemenskap
ägande omständigheter, lärer icke draga i tvif¬
velsmål, att större utgifter skola för Staden bliF.
va betungande under närvarande tidpuftkt. I an¬
ledning häraf tillstyrker jag bifall å Höglofl. Stats-
Utskottets Betänkande och anhåller om pro¬
position,
Biskoppen, Friherre Doct. Mörner erinrade,
att de piie öfrige Respect, Stånden redan bifal¬
lit ifrågavarande Betänkande,
Med Professuren Forssell förenade sig Prostar¬
na Jan Wijkmant Froberg och Kolmodin, hvaref.
lo
Den 2 Mars f. Pi¬
ter , uppå framställd proposition, Utskottets Betän¬
kande blef af Ståndet bifallet.
§■ 6.
Af nti inkommet ProtocoIlsUtdrag inhäm¬
tades att Vällofl. BorgareStåndet återremitterat
SiatsUtskottets Betänkande, i frågan om Låne-
rättighet i Manufactur - Disconten för Skepps-
hvarfsAgare.
§• 7-
Enär SiatsUtskottets den 17 nästl. Februarii
på bordet lagda Memorial , med dervid fogade
Förslag till beräkning af StatsFerkets Inkomster,
i den RiksStat, som af Rikets Ständer vid denna
Riksdag skall uppgöras, för att tjena till efter¬
rättelse intill nästa Riksdag, nu ånyo föredrogs,
yttrade Fastor Primarius, Doctor Drysen, det han
ansåg StatsVerkets Inkomster hafva blifvit för
högt beräknade, särdeles i afseende pä Tullin,
komsterne , hvilka äro i den grad ombytlig»,'
att de år 181 b utgjorde 500,000 R:dr mindre
ari år 1815; och befarade Doctorn, att den af
Utskottet föreslagne höga beräkning af Inkom-
sterne skulle leda till en betydlig Statsbrist, hvil¬
ken snart kunde föranleda till en ny Riksdag;
för undvikande hvaraf Doctorn för sin del till¬
styrkte, att StatsVerkets Inkomster nu icke må
upptagas til! högre belopp, än desamma vid 181 5
års Riksdag påräknades.
Atskiilige begärde att målet åter må läggas
på bordet.
Den 2 Mars f. m:
Frosten, Doctor Stenhammar androg:
Ehuru jag anmält mig i afsigt att under-
derstödja Utskottets Betänkande emot de anmärk¬
ningar , hvilka en värd I.edamot deremot har
anfort, medgifver jag dock alltför gerna att Dis-
cussionen upphör och att saken anses hvilande.
Den önskan kan jag likväl icke tillbakahålla , att
PrestStåndet icke så länge mätte afbida de öfri¬
ge Respect. Ståndens omdöme härom, att det der.'
igenom försätter sig sjelf i ett tillstånd af overk-'
samhet. En händelse, som nyss förevarit, upp¬
lyser tillräckligt hvad jag menar härmed.
Uppå fleres begäran lades målet åter på bor¬
det intill nästa Plenum.
§• 8.
Öfverläggningen, angående StatsUtskottets
Betänkande, om Pension för Hans Kongl. Hög¬
het KronPrinsen Oscars Bärare, hvilken den 24
nästl. Feruarii blifvit på begynd, men afbruten,
återtogs nu, då Biskoppen och v. Talmannen, Do¬
ctor von Rosenstein tillstyrkte återremiss, med de
anmärkningar, hvilka, enligt 10. §. af Protocol-
]<st den 24 Februarii, blifvit mot detta Betänkan¬
de gjorda.
Pastor Primarius, Doctor Drysén önskade,
att StatsUtskottet, i händelse af återremiss från
Högvördiga Ståndet , täcktes närmare bestämmas
det sätt, hvarpå Nationen borde ådagalägga sin
tacksamhet och välvilja mot DomProstent Do¬
ctor /Vullin,
Den 2 Mars f. m.
Prosten Jan Wijkman begärde proposition
till bifall å SiatsUtskottets yttrande.
Här uti instämde Professoren Kolmark med fle*
re, hvarefter och då Hr ErkeBiskoppen och Tal¬
mannens gjorda proposition till bifall med både
Ja och Nej besvarades och votering begärdes, Hr
ErkeBiskoppen och Talmannen till justering fram-
ställde efterföljande Voterings-proposition: Bi¬
faller Hågv. Ståndet SiatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande? Den det vill, skrifver Ja; den det
ej vill, skrifver Nej; vinner Nej, så blir Be¬
tänkandet, med de deremot gjorda anmärkningar,
till StatsUtskottet återförvissadt.
Sedan den^a Voteringsproposition blifvit af
Ståndet godkänd, och af Herr ErkeBiskoppen
och Talmannen till besvarande framställd, före¬
togs i behörig ordning omröstning, hvilken-så
utföll, att betänkandet metl 21 Ja emot 20 Nej
blef bifallet.
§• 9-
Till slutligt, afgörande företogs StatsUtskot-
tets den 24 nasti. Febr. på bordet lagde Utlåfan.
de öfver Herr ProtocollsSecreteraren Jac. Adler-
beths motion, om Medels anslående i och för
Isländska Handskrifters öfversättande, då Prosten
Svedelius utlät sig sålunda:
Troligen har ännu aldrig inom det Hög-
vord. Ståndet någon fråga varit väckt för Fäder¬
neslandets litteraira heder och Vettenskapsodlin-
gens tiilvext, sorn icke blifvit med lifligt delta-i
Den 5 Mars f. ml
gande emottagen och behandlad. Jag vågar då
äfven bedja och förhoppas, att det Högvördiga
Ståndet täckes lemna en gynnande uppmärksam,
het åt det af Herr Adlerbeth i afseende på Is¬
ländska Litteraturen uppgifna förslag. Vigten
och värdet deraf är uti Herr Lctgerkjelnis sär¬
skildta Utlåtande så fullständigt utveckladt, att
jag i detta afseende icke behöfver något tillägga.
Jag får blott förklara, att jag i samma Utlåtande
till alla delar instämmer, och utur de deruti an¬
förda skäl, för min del , gerna skulle tillstyrka
återremiss af SiatsUtskottets Betänkande. Om
likväl, i afseende på StatsUtskottets redan gifna
förklaring, att inga medel för närvarande finnas
att tillgå , det Högv. Ståndet skulle anse en å-
terremiss vara utan ändamål, får jag ödmjukast
anhålla om proposition uppå det sednare af de
uti Högloft. Utskottets Betänkande föreslagna
alternativer.
Professoren Forssell trodde, att då inom Ut¬
skottet 2:ne Stånd stadnat emot 2, hvadan Ut¬
skottet till Riksens Högloft. Ständers pröfning
öfverlemnat båda alternativerne, återremiss af Be¬
tänkandet icke tjenligen kunde äga rum. Som
Utskottet saknat all tillgång på medel att till
detta ändamål föreslå, hade en del af Utskottet*
ledamöter hållit före, att, derest berörde öfver¬
sättning ej utan StatsVerkets betungande kan föi
retagas, dermed må till en lägligare tid uppskju¬
tas; hvaremot andra föreslagit, att Riksens Stän.'
der må i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl.
Majit i Nåder särskilt å detta ämne fästa upp¬
märksamhet , samt, om några Medel skulle fin.
14
lien 2 Mars f. eril
nas, då i Nåder dermed understödja detta nyttiga
företag. Men då Professoren hyste den öfver;
tygelse, att i samma mohn sorn Kongl. Majit
är benägen att uppfylla Nationens igenom dess
Hepresentanter framställda önskningar, i samma
mohn måste det ock för Kongl. Majit vara tungt
att finna, det Riksens Ständer tillstyrka utgifter,
utan att anslå dertill erforderliga medel; sd kun.
de Professoren för sin del icke tillstyrka någon
underdånig ansökning hos Kongl. Majit, röran¬
de detta ärende. För öfrigt förmodade Profes.
soren, att den hufvudsakliga nytta, som af ifrå¬
gavarande Manuscripters öfversättning kunde vän¬
tas, redan blifvit deraf hämtad; och i närva¬
rande tidpunkt, då en del Lärare vid Rikets or.’
dentliga Undervisningsverk måste försmägta i ar.
mod , trodde Professoren det icke vara tjenligt
att till ofvanberörde ändamål anslå några medel.
Professoren Thyselius förklarade, att han, unj
der förutsättande deraf, att Riksens Stander icke
lära underlåta att förse SkolCollegerne med de¬
ras långt för detta beslutade och af behofvet högt
påkallade Löneförbättringar, instämde uti Pro¬
sten Svedelii ofvanintagne anförande.
Theol. Lectoren , Doctor Knös yttrade:
Jag kan icke annat än instämma med Herr
Professoren Forssell i den anmärkning, att, så myc¬
ket som möjligt är, Riksens Höglofl. Ständer icke
böra hopa de mål, för hvilka de anhålla om Kongl.
Maj;ts nådiga understöd t då dertill icke några
medel anslås; men i likhet med hvad Herr Pro¬
Den a Mars f. mi
sten Svedelius yttrat, kan jag icke undgå att åt
hvad som angår vårt Fäderneslands Språk, Lit¬
teratur och Historia Önska fästad en särdeles upp.
märksam-het. Ett fritt Folk anser aldrig med lik-
gilltighet sina häfder, sina urgamla lagar och min.'
net af sina Förfäders bragder och dygder. Pe-
cuniaire-bidrag för ett sådant ändamål återbära
en rik frukt, då Nationalandan lifvas, då i yng¬
lingens hjerta ingjutes känsla för fosterbygdens
uråldriga ära, kärlek till det Land, der han blif¬
vit född och uppammad och der Förfädrens ef-
terdömen gifva mod och kraft åt hans hjerta.
Den store Rikshushållaren Konung Cari, XI,
som satte, genom största sparsamhet, Rikets Pen-
ningeverk i välstånd, var likväl frikostig, då det
kom an på att befrämja den gamla Nordiska Lit-'
teraturens kännedom. Då begagnades Rugman
och flere Isländare, och skulle utom deras åt¬
gärder våra äldre fornhäfder ännu höljas med
större mörker, än det, hvari de nu ligga. Saken
är så utförligt deducerad i Hr Assessoren Lager-
hjelms särskildta yttrande, att det skulle vara öf.
verflödigt , att något vidare tillägga, och önskar
jag, att, på sätt bemälte Assessor föreslagit, det
senare alternativet i Utskottets Betänkande må
antagas.
Så framt Hans Kongl. Majit skulle finna sa^
ken förtjena Nådigt afseende, så torde, då inga
medel kunna anvisas, icke behöfvas något Stan.
demas yttrande om AnslagsSummans belopp, ut.
an åt Konungens Nådiga välbehag öfverlåtas, att,
i fall tillgångar utfinnas, hugna detta nyttiga fö¬
retag med något understöd.
Den 2 Mars f. ml
Med Prosten Svedelius och Doctor Knös för»
enade .sig Biskopparne Faxe och Mörner, Dom.
Prosten Graffman, Lectorerne Fellenius och Are¬
nander , Doctorerne Genberg och Hagberg samt
Prosten Öhrvall.
Prosten, Lector Fellenius tilläde särskildt,
att upplysningar i Fäderneslandets gamla Histo¬
ria visserligen ännu tarfvades, och att hvad för
densamma kunde vinnas, måtte öfverensstämma
med Nationens önskan och förtjena utmärkt bifall.
Prosten Fröberg yttrade, att han, med ali
tillbörlig aktning för hvad Professoren Forssell an¬
fört, likväl, i betraktande deraf, att det föreslag¬
na bidiaget, 3000 Rdr B:eo, för hela Riket bor¬
de anses mindre betydligt, fann sig böra instäm¬
ma uti hvad A sessoren Lagerhjelm inom Utskot¬
tet och flere Ledamöter inom Högvörd. Ståndet
nu anfört. Dock trodde Prosten att den före¬
slagna Summan något kunde nedsattas, kanske till
1500 Rdr B:civ, em dari det, enligt Pr »stens tan¬
ke , icke vöre lämpligt, att den Man, som med
oftaherorde öfversättning sysselsattes, skulle er¬
hålla större I.Ön än Herrar JustitiseRåden Dess¬
utom trodde Prosten ock, att någon viss tid för
detta arbete börtie bestämmas, på det att den Man,
sorn'dertill anvandes, icke måtte under hela sin
lifstid få njuta det arfvode, som kan blifva ho¬
nom anslaget; anseendes Prosten aletta allt böra
afgöras förr än Riksens Stander till Kongl. Majit
ingå med någon underdånig skrifvelse, rörande
detta ärende.
Bi-
Deri 2 Mars f. m.
Biskoppén och v. Talrnanhen , Doctor von
Rosenstein förklarade, att han redan instämt uti
Åssessören Lagerhjelms inom Utskottet afgifna yt¬
trande , samt att Biskoppen nu förenade sig med
Prosten Svedelius och Doctor Knös, och upplyste
Herr Biskoppen i öfrigt, att den föreslagna Sum¬
man 3000 Ridr B:cu icke allenast skulle vara till
åfiörting för Öfversättaren, utan ock till be¬
stridande af omkostnaderne för öfversättningen»
tryckning*
Prostenä Doctor Stenhammar yttfädei
I hvad Herr Bisköppen von Rosenstein be¬
hagat anföra, instämmer jag fullkomligen, öcti
får, i anledning af hvad en värd Ledamot yttrat,
tillägga, att, enligt min öfvertygelse, kan den
omständighet, att 2;ne Stånd stadnat emot a, el¬
ler att sålunda ett alterhäliv blifvit föreslaget,
Ingalundå förhindra en åtérremisB. Ingen ting
Sr lättare att föreställa sig, än ätt. så snart de an¬
märkningar, som iStanden blifvit meddelade
hinna komma Under Utskottets pröfning , skall
Utskottet i följe af dem kunna förena sig oril
fett beslut —_ och hvad som blifvit framstaldt såJ
körn alternativ, skall, genom de skäl återremissérf
beledsaga, sammansmälta till ett enda resultat*
Professoren Kolmörk förenade sig med EH
»koppen Rosenstein.
*
Pastor Primäriuåj Doctor t)ri)stn tillstyrkt#
bifall till Utskottets senare alternativ.
iV* So PreU i g t g. Dtl* lili
4
IS
Den 2 Mars f. mi
Härefter och uppå af Herr ErkeBiskopperi
och Talmannen framställd proposition, beslöts att
ifrågavarande Betänkande, med de anmärkningar,
hvilka salunda blifvit deremot gjorda, skulle till
SlatsUtskottet återförvisas.
§. lo.
StatsUtskottets den 24 nästlidne Febr. på
bordet lagde Betänkande, om ytterligare bidrag
af medel till Södertelje Canallnrättnings full¬
bordande , föredrogs å nyo, då Prosten Fröberg
yttrade:
Ehuru jag icke annat kan än medgifva, att
Södertelje Canal, så nära sin fullbordan, och af
en omfattning, som åtminstone icke alldeles öfver-
*tiger vårt lands inskränkta tillgångar, visserligen
förtjenar af Riksens Ständer en lika öm omvård¬
nad, som dess gigantiska Bioder i Göthaland,
synnerligen sedan Actieägarne i den förre haft al¬
la uppoffringar osparde och villigt insatt vida ut¬
öfver summan af det först tecknade beloppet, så
Ian jag likväl nu, då frågan är att af Statsmed*
len godtgöra Actieägarne 5 procents Ränta för
deras insatte Capitaler, hvilket jag icke heller,
i anseende till den uppmuntran de behöfva, att
ytterligare fortsätta sina oegennyttiga bidrag, vill
afstyrka, endast i ödmjukhet hemställa en omstän¬
dighet, som StatsUtskottet i sitt afgifna Betän¬
kande synes förgätit, huruvida nemligen dessa
af Statsverket nu utgifvande Räntor skola an-
Bes som blotta förskott af Staten, hvilka efter
Canalens fullbordan af då ingående revenuer
puccessivt bara godtgöra*? eller sorn ren present
t
Den 2 Mars f. m. 1
»9
från Nationen, om hvars återbetalning fråga
mer aldrig kan uppsta. Summan uppgår årligen
till omkring 21000 R:dr B:co, och påen mängd
af år gör detta slutligen ett betydligt Capital.
Man må icke taga denna hemställan såsom en
ovilja mot Södertelje Canal, hvilken j3g verk¬
ligen icke hyser, ehuru jag visserligen i all¬
mänhet ingalunda är kär i Canalers applicerande
inom nordiska Climaterna, men har trott mig,
som Fullrnägtig för mina Committenter, icke bö¬
ra så alldeles utan betänklighet tillstyrka bort¬
skänkandet af Statens, icke alltid utan känning
för den enskilte, hopsamlade Medel.
Prosten , Lector Fellenius anmärkte härvid,'
att, då ActieAgarne uti Sodertelje CanalBolag
redan utbetalt 148 procent utöfver den först teck-
nade Summan, och således snart 200 procent
öfver hvad Götha CanalBolag, efter sin anteck¬
ning, utbetalt; detta Bolag, sorn genom ihärdigt
het att kämpa mot alla svårigheter ådagalagt en
sann och oryggelig Pitriotismp, också måtte ej
mindre förtjena Riksens Ständers fortfarande och
gynnande uppmärksamhet, än det stora och vid¬
sträckta företaget i Götha Rike. helst detta lofd
var sig, att genom den sökta hjelpen hinna snart
till sitt mål.
Pastor Pri mari us. Doctor Drysén erinrade;
att det understöd af 3 procent årligen på de
gjorda och skeende tillskotten af ActieAgarne,
som Riksens Ständer vid t? t 5 års Riksdag be¬
viljat att utgå till 1820, och hvilket SratsUtskotteC
au tillstyrkt, måtte få inull uas'* Riksdag f»tt-
2* Den 2 Mars f. m.
fara, blifvit erlagde och än vidare efter Utskot¬
tet* tanka skola erläggas af de under g:de Huf-
vudtiteln i RiksStaten till Kongl. Maj:ts Nådiga
Disposition, för Jordbruket och Näringarne an-
slagne Medel, hvaraf följer att berörde under¬
stöd kan till nästa Riksdag fortfara, utan att der-
igenom någon ny utgift Statsverket tillskyndas*
Häruti instämde Biskoppen och V. Talman¬
nen, Doctor v. Rosenstein, med tillägg, att StatsJ
Utskottet tillstyrkt, det Riksens Ständer må till
Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna, hurul
vida oftaberörde Bidrag af StatsVerkets Medel
ina till nästa Riksdag af Bolaget få uppbäras.
Uppå af Herr ErkeJBiskoppen och Talman¬
nen framställd proposition, blef oftaberörde Ut-:
låtande af PrestStåndet bifallet.
Ii.
Efter förnyad föredragning af Statsutskott
tets den 24 nästi. Februarii på bordet lagda Be4
tänkande, i afseende på Herr J. V. Vinbergs
Memorial, om Lånerättighet i ManufacturDis-
conten för SkeppshvarfsAgare, utlät sig Fro-i
sten, Doctor Stenhammar sålunda:
Innan det HögV. Ståndet går att yttra sig
lifver Höglofl. StafsUtskottets Betänkande i detta
ämne, torde det särskilta yttrande, som Herr
Brukspatron Ekelund dervid afgifvit, förtjena att
tagas under närmare betraktande. Mig har det
förekommit såsom vore ingen näring så förenlig
&<ul vårt Lands både belägenhet och naturliga
Deri 2 Mars /. m>
21
production, och följaktligen så berättigad till un¬
derstöd frän en Discont-inrättning, som Skepps¬
byggeri. Om man gynnar Fabriker, hvilkas ru-
dimstterier tillhöra andra luftstreck och från an->
dra Verldsdelar hitföras, med hvad skäl ville
man väl vägra att gifva samma hägn åt en
konst, som, med mer allvar öfvad, skulle i sam¬
ma stund sprida lif till många af de näringar,
hvilka äro att anse såsom egentligen tillhörande
vårt Fädernesland P Likväl lärer det vara be->
klagligen sant, att Skeppsvarfven på de flesta,
ställen äro , i saknad af förlag, i ett visst lägert
vall. Äfven i Norrköping, der flere Skepps¬
varf Annas, vet jag af enskilt erfarenhet, att
Ekvirke har allsingen afsättning, Landtmannen.
deromkring använder derföre Ekträdet till grindö
stolpar, smedjekubbar och hjulvirke, men brän¬
ner för öfrigt upp detta dyrbara träd. Ville vi
nu vända tanken åt de norra Orterna , och deras
större behof af en Näring, som för dem är af
hufvudsaklig vigt, så lära än flera skäl upp¬
komma att tillstyrka, det måtte Manufactur Dis—
conts-förmånerna äfven beviljas SkeppsvarfsÄ—
gare emot den säkerhet och den controll för
Lånens användande, som jag tror i denna väg
lika så lätt kunna utfinnas, som de för andra
yrken och verk genom reglementarisk! föreskrif¬
ter redan blifvit förordnade.
Brukspatronen Ekelunds vid Utskottets Be^
tänkande bifogade särskilta yttrande upplästes;
hvarefter med Doctor Stenhammar sig förenad*
Theol. Lectoren, Doctor Knöt samt Doctor Gen¬
berg? och yttrade den senare derjemte, att hap
Den 2 Mars f. ml
ansåg det vara af mycken nytra för Rikets nord-
ligasre Provincer, om något Låne-understöd
fran Manulactur- Diskonten blefve anslaget lill
Skeppsbyggnaden i dessa Orter. Det vore der¬
städes icke ovanligt, ehuru i Författningarna
icke tillåtet, att Storverksträd, tjenlige vid Skepps-
byggerier , i brist på annan utväg lill deras an.
vändande, sönderdelades i Sågblockar för att upp¬
skäras till Bräder , hvarigenom Spiror af högt
värde till ett rinpa pris rredsattes; men om
Skeppsbyggerierne kom me i gång, kunde den gröf¬
re Skogen med fördel nyttjas och den mindre
mogna besparas till vinst för både arbetame och
Skogsiillgåuearne. Krist pä Medel och nödige
förskotter hindrade månge kloke och driftige
Speculanter, att, vid sig yppande fördelaktiga con-
juncrurer, företaga Skeppsbygg.nader, som vanligt¬
vis medföra betydliga kostnader, men om åt den¬
na rörelse, såsom åt at dra Fabriksnäringar, öpp¬
nades tillgång till I/ånbitiäden utur nämnde Dis¬
cont , borde man förmoda, att Skogsnäringarne
der i Pandet skulle taga en fördelaktigare vänd¬
ning både för Atbetarena och Staten , än då större
träd utan urskilning fällas till sågtimmer, kol¬
ning och tjärubränning.
Professoren Forssell erkände vigten af hvad
Brukspatronen Ekelund inom Utskottet sami Do-
ctorerne Stenhammar och Genberg nu inom Sian¬
det anfört, men uppivste tillika, att SiatsUtskot-
tet ansett hvarken ManufacturDiscontens säker-
het elter sättet till meddelande af Lån åt Skepps-
VarfsAgare vara förenligt med det för nämnde
Discont utfärdade Reglemente. Vidare trodde
Den 2 Mars f. m.
53
Professoren, att Skeppsbyggerierne ganska väl löna
sig och lemna en icke obetydlig vinst så fort
Skeppen få säljas , äfvensom att beviljande af
Pån ur ManufacturDisconten till Skeppshvarfs-
Ägare skulle medtaga en betydlig del af den
Fond, som är ämnad till understöd för Fabri¬
ker och Näringar.
Biskoppen, Doct. Almquist förenade sig med
Doctorerne Stenhammar och Genberg så mycket me¬
ra, som Skeppsbyggerierne, örn de blefve behöri¬
gen understödde, särdeles i de Norra Provincerna,
skulle blifva en ganska betydlig Näringsgren.
Hvad åter säkerheten beträffade, så trodde Biskop¬
pen , att då Skeppsbyggerierne merendels drifva*
af större Bolag, säkerheten blefve tillräcklig, om
lnieressenterne ingingo Borgen, en för alla och
alla för en.
Med Doctorerne Stenhammar och Genberg
samt Biskoppen Almquist conformerade sig Pro-;
sten, Doctor Renström.
Biskoppen och v. Talmannen , Doctor vo A
Rosenstein förenade sig med de värde Ledamöter,
hvilka yrka att SkeppshvarfsAgare måtte äga Lå.
nerättighet uti ManufacturDisconten, och tillä¬
de, att tvifvelsmålet om erforderlig säkerhet bör
kunna afhjelpas genom några Reglementarisk»
föreskrifter. Hvad åter angick otillräckligheten af
ManufacturDiscontens Fond för detta ändamål,
trodde Biskoppen det just nu vara tillfälle att af¬
hjelpa sådant. Ty då Discontrörelsen,hvilken hitin^
tills varit alltför vidt utsträckt, förmodligen aa blir,'
Dm 2 Mars f m.
igenom FilialDisponrernes indragning, i hög grad
inskränkt, så torde IVlanufactur Discontens Rörelse-^
Capital kanna, tili torman för SkeppsfivarfsA->
gare och andra Näringar, förökas eller någon an?
nan tji ne Fond för dero utfinnas; och tillstyrkte
Herr ffiskoppen fördenskull återremisB af före¬
varande Betänkande, med de anmärkningar, hvils
fta deremot blifvit gjorda.
Päruti instämde Doctor Genberg.
Pastpy Primarius, Doctor Drysén ansåg in¬
kastet om svårighet att hos SkeppshvarfsAgarp
erhålla erforderlig säkerhet , vara vederlagdt ige¬
nom det som fioclpr Stenhammar och BJskopp
Rosenstein anfort.
Prosten, Lector Fröberg tillstyrkte, uppå de
skäl, hvilka redan blifvit aridragne, att Skepps-
byggerierne måtte undfå den yrkade Linerättig-
heten, så mycket mera, som den af flera Han¬
delshus gjorda och af Presidenten uti Kongl.
CommerceCol legio understödda ansökning, om
tillstånd att få nied Utländska Skepp utföra Träd*
Varor, nogsamt bevisar, att Skeppsbyggerierna i
Jtikt-n behöfva uppmuntras och understödjas För
pfrigt och i händelse Lånerättighet beviljas Skepps-
hvarfsAgarne, ansåg Pj osten det höra uttryckii-r
gen stadgas att ett särskilt afseende borde haf¬
va» på d® Norra P.flvinCerna, der största tillgån¬
gen på fkudi.iiatefier för Skeppsbyggeritr finnas.
Professoren Thyselius an åg den föreslagna
Slimman af 50,000 JR:dy JB.co yara allt för knappa
Deri 9 Mars f m. *5
då deraf Lånebiträden skulle meddolas åt sam;
telige Skeppsbyggerierna i Piket, och tillstyrkte
fördenskull , att den omnämnde Låneräftigheterj
i synnerhet boide beviljas de Norra Provincerna.
Efter af Herr ErkeBiskoppen pcb Talman-
nen framställd proposition, beslöt Ståndet att ifrår
gavarande Betänkande, med de deremot gjor*
da anmärkningar, skulle till SutsUtskottet åteiv
föryisas,
§. 12.
Vid förnyad föredragning biföHos efterföl¬
jande Betänkanden och Utlåtanden, nemligen?
StatsUlskottets, angående
Förvaltningen af Kronans UppIagsMaga-*
gin in? m,
UpgUtskottels, rörande
|?q Det förslag att Skogs-åverkan må ap-I
ses och straffas lika med stöld.
2:0 Agares af Bergsmanshemman skyldig¬
het att fullgöra Hemmanens onera.
3:0 Odlares rättighet till Grannarnes biträde
yid dikning m. m.
Lag- samt^AlImännaBesvärs- och Ekonomi-
Utskottens, angående
Iso Yrkad rättighet, att emellan Riksdagarnes
till Regeringen inlemna förslag till ändringar i
Fprfattningarne, m, ra.^
*6
Den t Mers f. m.
a:o Brandstod* erläggande efter förmedladt
Mantal»
§• 13-
Uppl ytterligare föredragning af Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uti 3. §. af Protocol-
let för eftermiddagen den 34 nasti. Fehr. intag¬
na ProtocollsUtdrag, innehållande åtskilliga be¬
slut i anledning af ExpeditionsUtskottets Memo¬
rial , att befordra större afsättning och gagn af
Bihanget till RiksStåndens Protocoll, piöfvade
PrestStåndet skäligt, att förblifva vid dess den
9 och 17 nasti. Febr. härom fattade beslut; hva¬
dan berörde ProtocollsUtdrag skulle läggas till
Handlingarne.
§. M-
Då Lag- samt Allmänna Besvärs; och E-
konorniUtskottens gemensamma Utlåtande , angå¬
ende föreslagen ändring uti Författningarne om
allmänna vägarnes underhållande vintertiden , i
afseende på inrättningen af Ploglag , riu å nyo
föredrogs, så anmärkte Biskoppen, Doctor Alm¬
quist , att det ifrån ålder varit en den Svenska
Jordbrukaren åliggande skyldighet, att i mohn af
dess ägande eller innehafvande Lägenhet ansva¬
ra för väghållningen, både Sommar- och Vinter¬
tid; men då detta, särdeles örn Vintern, icke kun¬
nat verkställas af dem som bott ifian allmänna
Xandsvägarne , ända till 2 å 3 mil aflägsna, så
liar det förut ålegat dem, att med några till deras
■vägstycken närboende Hemmansägare öfverens¬
komma om fullgörande af deras åliggande i den¬
na del. Då detta sätt att på andra öfverflytta
Dtn 2 Mars /. m.
21
sinaj eller ock åtaga sig andras skyldigheter, grun.
dadé sig på sakens natur och inbördes öfverens-
kommelser, su trodde, Biskoppen det vara det
rätta.' Men då. Lagstiftaren sedermera, för vin¬
nande af vlntervägames bättre underhållande,
funnit för godt att, genom Kongl. Förordningen
den 30 Sept. 1790, föreskrifva inrättningen af
Eloglag, så trodde Biskoppen, i likhet med hvad
'Riksdagsmannen Selander, som väckt Motionen
om ändring uti högstberörde Författning , före¬
slagit, att PJoglagsdelägare hvart år för sig borde
undfå ersättning efter Markegång för det arbete,
sorn de på vintervägarnes underhållande använda.
För Länsmän och Fjerdingsman, hvilka skola
hafva uppsigt öfver vägarnes underhållande, kan
det icke blifva svårt att granska och bestyrka
Ploglagsdelägarnes använda arbete, hvarefter och
sedan de öfrige VäglottsAgarne jemväl öfver det
uppgifna arbetet blifvit hörde, HäradsRätten icke
bör sakna tillfälle att pröfva och fastställa ersätt¬
ningen. Af sådan anledning och då de samman¬
satte Utskotten icke fästat något afseende på den
af Selander i detta hänseende väckta Motion, till¬
styrkte Biskoppen att förevarande Betänkande
måtte återförvisas.
Häruti instämde Prosten, Doctor Renström,
med tillägg, att ersättningens fastställande för 5
år synes så inycket mindre lämpligt, som det
understundom händer, att väghållnings - arbetet
för en enda Vinter kan vara lika så stort, om
icke störrej än sedermera på de följande 4 å—
ren. När nu härtill kommer, att under loppet
af 5 år MemmansÄgarne ofia ombytas, att dea
Den t Mars /. m.
Ploglagsdelägare, hvars dragare den föregående
V intern igenom väghållningen blifvit förstörde,
ett annat år bortflyttat, och att dess Efterträdare,
då, under en lindrigare Vinter och kanske fle¬
ra följande dylika, »kall uppbära den ersättning,
;om rätteligen tillhört den förra, så trodde Do.
ictorn det vara ganska billigt, att, med ändring
af högstberörde Författning, må stadgas, att er-
sättningär för Vintervägarnes underhållande bör
hvart Er för sig, af HäradsRätten, efter Veder-
hörandes hörande, bestämmas.
Med Biskoppen Almquist och Doctor Ren¬
ström förenade sig Doctor Genberg med flere,
hvarefter, uppå gjord Proposition, beslöts, att i*
fragavarande Utlåtande , med de anmärkningar,
hvilka deremot blifvit anförde, skulle till Lag-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
återremitteras.
§• 151
De ProtocollsUtdrag, hvill?? borde till Resp,
MedSlånden och vederbörande Utskott expedie»
ras angående Ståndets denna dag fattade beslut
justerades, då Biskoppen, Doctor Almquist begär-
de att till Protocollet måtte antecknas, det han
icke varit närvarande vid Ståndets förehafda öf¬
verläggning, i frågan om Pension för Hans Kongh
Höghet KronPrinsen Oscars Lärare, emedan
han i annat fall velat yrka, det Herr CanzliRå-
det Wallmark måtte erhålla någon Uratificatiori
i ett för allt, lämpad efter den befattning lian
haft med Hans Kongl. Höghet KronPrinsens un.
dervisande i Svenska Språket.
Deri 2 Mars f, rru a g
§. 16.
Efter erhållen kallelse att klockan § till 6
i eftermiddag åter sammanträda, åtskildes Ståndet.
In lidem
J. U. Ar.-M£Uist.
Måndagen den 2 Mars IglS*
klockan § till 6 eftermiddagen.
§. i.
Nedanskrifna ifrån Riksens HöglofL Stän¬
ders Utskott inkomne, och den *4 nästi. Febru¬
arii på bordet lagde Betänkanden, föredrogos å
nyo,_oeh godkändes, nemligen:
Ifrån Lag- samt Allmänna Besvärs? och Eko-’
nomiUtskotten, angående
i:o Förändring i tiden för Vägsyners för¬
rättande,
s:o Föreslagen indelning af Byvägar.'
3:0 Yrkadt förbud mot all utborgning af
Brännvin.
4:0 Kronoskjuts-skyldiges rättighet att vid
HäradsTingen välja Deputerade till granskning
af Kronoskjuts-längdernei
5:0 Skyldighet att bygga Tingshus och Preitj
gårdar m. ro.
3° Den 2 Mars e.^mi
Ifrån StatsUtskottet, rörande
T:o Föreslagne grunder för liqviderandefc
af UndsättningsSpannmål.
2:0 Förbud för MagazinsDirectionen , att
införskrifva Utländsk Spannmål.
Ifrån Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
angående:
l:o Förbud emot införandet af Utländskt
spunnet Bomullsgarn.
2:0 A‘skilliga väckta fiågor, rörande Mart
kegångssätt ningen.
3:0 Boskapsafvelns uppmuntrande i Blekinge."
4:0 En fri Tackjernehandel.
5:0 Gjordt yrkande att Förlänings- och Lö-1
nings-hemman i Halland må tilläggas samma för¬
måner som Kronohemman i allmänhet, eller
att få lösas till Skatte.
6:0 Värkt fråga om Kror.oUppbördens öf¬
verlemnande till KyrkoRådet i hvarje Församling.
7:0 Yrkad jemkning i Transportskyldighei
heten af Tionde- och Afradsspannmål.
8:0 En jemnare fördelning af Väghållnings»
skyldigheten vid och omkring Norbergs Gruf¬
vor; hvarförutan Ståndet ock lät bero vid Ali»
manna Besvärs- och Ekonomi Utskottets yttrande,
i anledning af Prosten Fornanders Memorial,
om undersökning efter Stenkol på Öland.
Den 2 Mars e-
§• 2.
I ett sammanhang föredrogos StatsUtskottetS
den 24 sisth Fehr. på hordet lagde Utlåtande,'
angående aflöning för RiksStåndens och deras
Utskotts Secreterare, Cantzlier och Vaktbetjening,
samt Vällofl. BorgareStåndets och Hederv. Bonde-
Ståndets ProtocollsUtdrag af denna dag, hvarige¬
nom tillkännagafs att bemälte Stånd till StatsUt-,
skottet återremitterat berörde Utlåtande.
Uectoren Arenander anmärkte, att det, för deri
vid denna Riksdag i StatsUtskottet särskildt an¬
tagne Kammereraren, Auditeuren L’Orange', fö¬
reslagne arfvode af 75 R:dr i månaden, syntes
vara allt för ringa , då det icke ens svarar emot
det Tractamente, som för Cantzlisterne blifvit
projecteradt.
Häruti instämde Biskoppen, Doct. Almquist.
Biskoppen , Doctor von Rosenstein upplyste
att Auditeuren Föränge hitintills inom Stats—
Utskottet varit föga sysselsatt, samt att han egentz
ligen blifvit antagen för att lemna nödiga upp.’
lysningar, rörande ett enda ämne , nemligen
RiksHufvudboken.
Biskoppen, Doctor Faxe ansåg det vara min^
idre lämpligt att VaktBetjeningens Tractamente,
som de föregående Riksdagarne varit En R:dr
16 sk. Banco om dagen j nu blifvit nedsatt till
En R:dr ora dagen , helst som priserne på hy¬
ror , ved och andra lifvets förnödenheter visser¬
ligen icke äro lindrigare nu än de sednaste Riks-
hagarne.
Den 2 Marå t. m.\
Härmed förenade sig Biskopppn. TUctof
Almquist, undér påslående, ätt så val BxtraÖrdi.
narie Canzlister sorn VaktBetjenirigen . i enlighet
med hvad Herr Grefven och LandtMarskalken ,
samt Herrar Talmän och Utskottens Herrar Ord-
förande tillstyrkt, borde erhålla lika tractamenl®
som vid 1815 års Riksdag, samt att jemVäl Or¬
dinarie Notarierne matte åtnjuta lika aflöning (
som vid nämnde Riksdag dem beviljades; helst
intet skäl lärer förefinnas att nu ändra ellef in¬
skränka hvad Riksens Ständer i detta afseende
då funno billigt, samt efter hvars och ens be¬
fattning, äfpassadt. .
Med Biskopparne Faxe éch Almquist conföt-
merade sig Biskoppen och -V. Talmannen V. Ro¬
senstein, Doctor Stenhammar och Prostarne Jatt
JPijkman och Fröberg samt manga andra.
Professorén Forssell trodde att fésekosfnä-
den för BondeStSndets Secreterare borde godt-
göras af de till RiksdagSomkostnaderne anslag,
ne medel, samt att det icke, såsom nit skett,
bordt öfVerlemnas till Köngh Majtf, att, Om så
nödigt pröfvas , tilldela honom en sådan ersättning.
Biskoppen, Doctor Almquist tillstyrkte den
förändring i förevarande Förslag, att, så fort Rik¬
sens Ständers Beslut härom blir Vidtaget, SamfélU
ge Vederbörande må utbekomma de dem tillfal¬
lande ätfvoden och tractamenten, till och med
den 2 8:de sistl. Febr. och icke, såsom Utskottet
föreslagit, endast till den sista Januaxii.
Den 2 Mas ei ni.
35
Uppå af Herr ErkeBlskoppen och Talman¬
nen framställd Proposition beslöt Ståndet., att i-
frågavarande Betänkande, med hvad sålunda der¬
emot blifvit anmärkt} skulle till StalsUtskottet
återremitteras.
§• 3*
Föredrogs å nyo Riksens Höglofl. Ständers
StatsLhskotts Utlåtande af den ai Februarii i
anledning af Herr Gust. L. Grönhagens fram¬
ställning om förbättring i afloningen för Krigs-
RevisionsBatjeningen; och som Ståndet redan
d. 27 nasti. JanUarii bifallit ett af StatsUtskottet
afgifvet yttrande i samma ämne, lades detta till
handlingarne.
§* 4*
Medelst inkomne ProtocolIsUtdrag under¬
rättades Ståndet derom, att Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln: „
I:o Anmodat ConstitutionsUtskotfet att af
de till Riksdagskostnaderne anslagne medel skynd-
samineligen låta till trycket befordra samt dert f-
ter till hvarje Ledamot af RiksStåmien utdela
en uppgift på de förslag till ändring i Rikets
Grundlagar, som, vid Riksdagen år 18*5 lagli¬
gen beredde, bort, jemlikt 56 §. Regeringsfor¬
men, förblifva hvilande, för att vid innevaran*
de Riksdag kunna till afgörande upptagas.
2:o Demnat sitt bifall till följande ifrån Ut¬
skotten inkomne Betänkandea och Memorial,
nemligen :
Pr. St. Fröt. 1818* Del. lil. 3
34
JJen 2 Mars e. mi
StatsUtskottets, angående
i:o Anslående af fond till godtgörande af fram3
lidne Herr RiksRåiet Friherre Adler Salvil Krono¬
fordran. 2 o Herr Htyktnichöldt, Adolph Detlof,
-Memorial, om befrielse för Nora, Lindes och
Ramsbergs Bergslager, att erlägga Vacance-af—
gift. j(:o Riksdagsmannen Anders Danielssons Me¬
moria], om Con.rrerct Rådet Björnbergs Bränneri-
Arrende. 4:® Riksdagsmännen J. M. Wessinge
ocii Gustaf Olssons Memorial , om ändring i lef-
vereringsstället af Kronans Räntehö och Halm,’
som från Vestmanland är anslaget till atfodrin.
gen vid Kongl. Hofstallet. 5:0 Riksdagsmannen
Gmtaf Olssom Metmral om tillstånd för Hein-
mansAgare i Strömsholms Fögderi att med pen-
ringar efter årlig markegång få lösa det Rante¬
lin, som utgår så väl till Kongl. Hofstallet, som
Räntetagare i allmänhet. 6:0 Ersättning till
H err HufStallmästaren Grefve Frölich för Ar-
rendfct af Flyinge och Dahlby Kungsgårdar. 7:0
D<n vid sisla Riksdagen beviljade Löneförhöj¬
ning för Lagn ännen i Skåne orh Blekinge. S:o
"I anledning af Kongl. Majus Nådiga Remiss up¬
på Lieutenantén L. Thorssells ansökning, att
■utbekomma inneslående Expectance Arfvode. g:o
I anledning så väl af RiksdagsFulimägtigens
för Malmö Stad Herr H A. falkmans hos Val,
Joil, BorgareStåndet ingifne Memorial, om lin¬
dring i allmänhet uti luq varterings-besväret för
de Städer,, der ständige Garnizoner äro förlagde,
men sä kildt för Malmö Siad, i afseende på be-
talninge) af det Län, som vid 1812 års Urtij
ma Rilcdag blix vit bladen beviJjadt, till uppbyg¬
Den 2 Mars e. mi
33
gande af Caserner och Stall för trerine derstädes
förlagde Esquadroner af nuvarande Cederström-
ska Kongl. HusarRegementet; som i anledning
af RiksdagsFulimägtigens förstaden Ystad, Herr
Haaks hos Vällofl. BorgareStåndet väckta Motion,
angående det, vid 1 8 : 5 års Urtima Riksdag, nyss*
nämnde Stad beviljade Lån till Casernebyggna—
der för de derstädes då förlagde tvenne Esqua-l
droner af otvanberörde HusarRegemente. 10:0
Öfver de af Herrar Mart, Thunell och H, W.
Eckhoff hos Vällofl BorgareStåndet särskildt in—
gifne, och derifrån till StatsUtskottet remitterade
Memorial, angående ersättning för de förluster,'
som Svenske Medborgare undtr de senare krigsj
åren måst vidkännas, g°nom Skepps-uppbring—
ningar af de Utländska Mjgter, med hvilka Sve-i
rige varit i fredligt förhållande. 11:0 Öfver Hr
Landshöfdingen, Friherre Focks Motion , om Lö¬
ners anslående för LänsNotarier och LandsCon-J
torisler. 1 2*.o I anledning af Kongl. Maj’ts Nå¬
diga Proposition, rörande medels utseende till
bestridande af kostnaden till Högstsalig Hans
Majit Konung CARL XILits begrafning,
e
BancoUtskottet* ^
Om allmänt kungörande af den inskränk¬
ning uti Speciemynts utvexling från Banken,
som, i följd af Riksens Ständers beslut, de senare
åren ägt och till* vidare anses böra äga rum.
Lagutskottet*
Angående föreslagen inrättning af Förliks
ningsDomstolar.
36
Den s Mars e. m.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
Böraiule: i :o Rättigheten för Lumpsamlare
att omknngresa i landet, samt örn sättet till Lum.
pors anskaffande för Pappersbrukens behof. 2:0
Spectaklernes instälbnde på de större Högtidsda-
garne m. na. 5:0 Yrkad skyldighet för Ägare
till Bruk och Tullqvarriar, att deltaga i väg¬
rödjning. 4:0 Föreslagen ny reglering af Sock*
narne uti Riket. 5:0 Väckt fråga om de i Ri¬
ket bruklige vigtsorters reduetion till enhet. f>:o
Yrkad rättighet för Städernes Magistrater, att få
förrätta alla så kallade Dykeri Auci tuner. 7 0
Yrkadt utbyte och jemkning af Boteringen i Toss¬
bo och Vedbo Härader af Elfsborgs Län.
o
3:0 Återremitterat
StatsUtskoUefs Utlåtanden: 1:0 I anledning
*f gjorda Motioner orri Pension för Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen Oscars Lärare. 2.0 An-
gående vissa villkor vid Vadstena KlosterKy rias
upplåtande åt Vadstena Stads och dertbed före.
rude St. Pehrs Församlingar. 3:0 I anledning
af Herr Silfverschöld.!, Carl, Memorial 5 om er¬
sättning för dess förlorade accord.
LagUtskottets ILlntande^ukfver sökt företrä,
desratt af Jordägare till Brukares lösa egendoms
fotsäljning fur försträ.kumg rn ra.
A '(manna Besvärs, nrh EkonomiUskottets
betinkande, rörande värkt fiåga om upphörande
af Dykenets befattning infd Skepp och Gods,
då Skeppet i Lotsmans-farvatien af Lotsen sättes
på grund.
Den 2 Mars e. m.
37
4:0 Remitterat till
StatsUtskotfet:
Ett Memorial af Herr Estenberg, Pehr,
innefattande föislag att Ladugårdslands Krono-
Bränneribyggnader matte b ifva öfverlemnade till
Casern för Kongl. Andra GaidesRegementet.
Sä'skildta Utskottet:
Ett M morial af Friherre Fock, Berndt Wit.
helm. angående tillsättande af ett ökadt antal Be-
tjeaiim, vid LandsCanizlierne och LandsContoiren.
BevillningsUtskottet:
Ett Memorial af Grefve Gullenborg, Johan
Horning, innefattande anmäikningar vid Bevill—
ningsU kottets den 23 s sti. Januarii aflåtne samt
den <j dennes eftermiddagen lill Utskottet återre^
minerade Memorial angående de allmänna grun—
derne för den blifvande Bevillningens fördelning;
jemte yttranden i samma ämne af Grefve lion
Schwerin, Fredric Bogislaus, Friherre Staél von
Hoij tein, Corfitz Lidvig, samt Herrar Uggla,
Göran Gustaf, Gripensvärd, Fredric, och aj Brink¬
man, Gustaf.
StatsUtskotfet:
Ett Memorial af Herr Mannerhjerta, Ulric
Emanuel, angående ökadt anslag för de Fria Kon¬
sterna; jemte Herr Hammarskölds, Lorenzo, yttran*
de i samma ämne.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Ett Memorial af Herr Manna hjerta, Ulric
38
T)en 2 Mars t', ml
Emanuel9 angående inskränkning i exclusiva Pri¬
vilegiers meddelande.
§• 5-
Jemlikt inkomna ProtocollsUtdrag hade Val¬
löf!. BorgareStåndet
ilo Bifallit StafsUtskottets Betänkande i
anledning af gjorde Motioner om Pension för
Hans Kongl Höghet Kronprinsens Lärare; Ban-
coUtskoitets, om allmänt kungörande af den in¬
skränkning uti SpecUrr.ynts utvexling fran Ban-
quen, sorn i följd af Riksens Ständers beslut på
de sednare åren ägt och tills vidare anses böra
äga rum ; LagUtikottets, i anledning af de hos
Högvördiga PrestStiridet samt Hedervärda Bonde-
Ståndet gjorda anmärkningar vid detta Utskotts
förra Betänkande, rörande ett närmare bestäm¬
mande af beskaffenheten utaf Afvittringsbetyg ;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets, angå¬
ende yrkadt utbyte och jernnkning af Kolerin*
gen. i Tossbo och Vedbo Härader af Elfsborgs
Hän.
Sto I/åtit heros j:o vid hvad Riksens Stän¬
ders Statsutskott yttrat uti dess Svar uppå de
hos EorgareStåndet gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottets under den J7 Januarii afgifne och af de
öfrige BiksSlånden btfallne Utlåtande öfver Herr
t?. Kjellanders Motion, om uppskof med redovisa
ningen af KronoUppbörden. 2:0 vid SiatsUt-
■kottets Utlåtande i anledning af de inom Hederj
■varda BondeStändet gjorda anmärkningar vid be*
malte Utskotts af de irenne öfriga Stånden gila
Den 2 Mars e. mi
39
lade yttrande, uti frågan om fortfarande af det
för Fattigvårdsinrättningen i Carlscrona anslagne
understöd af Statens Medel. 3:0 vid StatsUiskot-
tets d. 12 nasti. Febr. meddeldte Utlåtande öfver
de af Herrar Al. T hirn Al och H. IV. Erkh< ff lill
BorgareSiåndet ingifne samt till bernalt® Utskott
remitterade Memorialer om ersättning för de för¬
luster, sorn Svenske Medborgare måst vidkännas
under de senare Krigsåren genom Skepps upp-
bringningar af de Utländska Magter, med hv Ika.
Sverige varit i fredligt förhållande, hvarjemte
BorgareStåndet, i afseende på detta sistnämnde,
ansett sig böra för dess del, genom underdånig
skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla, att den Cor
jr.ité Kongl. Majit redan i Nåder förklarat sig
vilja förordna till utredande och pröfning afdet.:
ta ämne, snart måtte komma i verksamhet, så
att förlusterne till deras beskaffenhet orh belopp
måtte innan nästa Riksdag kunna vara sä utred¬
de, att Riksens Ständer då blifva i tillfälle att
om ifrågavarande mål besluta*
3:0 Återremitterat StatsUiskottets Utlåtan»
de öfver Herr Landshöfdingen m. m. Friherre
Focks Motion, om Eö;ers anslående för Läns;
Notarier och UandsContoirister,
§. 6.
Af nu upplästa ProtocollsUtdrag inhäm¬
tades, att Hedervärda BondeSlåndet:
1:0 Bifallit BancoUtskottets B;tänkande,'
angående allmänt kungörande af den inskränk¬
ning uti Specieinymus Utvexling från Banguen,
4°
Den 2 Mars e. ml
som, i af Riksens Sländers Beslut, på d®
sednare åren ägt och tills vidare anses bora ä~
ga rum;
LagTJtskottets Utlåtande ofver sökt företrä
desrätt af Jordägare ti'l Brukares lösa Egendoms
försäljning för försträckning 5
StatsUtskottets Utlåtanden 1:0 I anledning
af Hr .Landshöfdingen ni. m. Friherre Focks Me¬
morial om Löners anslående för T.änsNotarier
och La ndsContoi rister, 2:0 öfver Kongl. Majlis
JS^ådigä Remiss, angående vissa villkor vid Vad¬
stena KlesferKyrkas upplåtande åt Vadstena Stads-
samt dermed förenade Sanct Pehrs Landsförsam,.
Ungar;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskot¬
tets Utlåtanden: J :o öfver föreslagen jemnare
fördelning af väghållnings-skyldigheten vid och
omkring Norbergs Grufvor. ?:o i anledning af
gjordt yrkande, att Förlänings- och LöningsHem-
manen i Halland må tilläggas samma förmoner,
jorn KronoHemman i allmänhet, eller få lösas till
Skatte, 3:0 i anledning af väckt fråga om Krono*
Uppbördens öfverlemnande till Kyrko-Rådet i
hvarje församling; och 4:0 Yrkad jemkning i
Transport-skyldigheten af Tionde- och Afrada-
Spannmålen,
2;a Låtit bero vid Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets Memorial, om undersöknings
anställande på Öland tilt finnande af Stenkohl.
3:0 Återremitterat: 1:0 StatsUtskottets Me;
moria! och Förslag till beräkning af Stats Verkets
Den 2 Mars e. m.
41
Intrader; 2:0 StatsUtskottets Memorial och för¬
slag, angående Pension for Hans Kongl Hög¬
het Kronprinsens Lärare; och 3:0 Allmänna
Besvärs- och Ekonomi Utskottets Betänkande, i
anledning af väckt fråga om förbud mot infö¬
rande af Utländukt Bomullsgarn.
4m Lågt till HamPingarne StatsUtskottets Ut.’
låtande i anledning af Hr G. L Grönhagens fram.
ställning om förbättring i aflöningen för Krigs*
RevisionsBetjeningen,
§• 7-
Upplästes och lades på hordet följande ifrån
Utskotten ankomna Betänkanden och Memorial,
nemligen ;
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi—'
Utskottens Memorial:
1:0 Angående Förslag till bestämmande af
Jordägares och Torpares ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter,
2:0 Rörande föreslagen ändring af 24. Cap.’
5. §. ByggningaBalken.
3:0 Om inskränkning i förbudet mot nytG
jande af Tröskeslagor af Ek.
4:0 Angående anskaffande af Luderplatser
och allmänna Skallgångar,
5:0 Rörande] Herjeådalen] undantagand»
från Storskifte af Hemmansmark.
Den z Mars e. m.
6:0 Angående I,osens beräknande för Skatte¬
hemman, Arfvingar emellan, saint glans för
Hem mans-klyfning ar.
7:0 Angående författande af ett Samman¬
drag och en systematisk Samling af Förfaftrtin-
garne om Jordägares rättigheter och skyldigheten
'Allmänna Besvärs, och Fkonon iUtskortets
Betänkanden:
i:o I anledning af väckta frågor, så väl
om upphörande af frikallelsen for Hoglofl. B'd-
derskapet och Adeln från deltagande med Box-
gerskapet uti kostnaderne förderas Hus och Toin^
ter i Städerna, till Kyrko-, Preste-, Scholae- och
BectorsBoställsbyggnader, samt öfrige StadsFgen-
domar ålagde skyldigheter, som ock derom, atc
de onera, hvilka tillhöra Gårdsägare bland Stä—
dernes Borgerskap, måtte utsträckas till aila Fa¬
stighetsägare i Städerna utan undantag.
3:0 Börande en förbättrad rosternas regie}
ring på åtskillige orter i Piket, samt vissa öf-
verklagade olägenheter vid Postföringen emellan
Norrige och Dannemark.
§• 8-
Upplästes ett från Ståndets EcclesiastiqueUt*
skott inkommet, så lydande
Vördsamt Memorial:
I anledning af Uögvördiga Ståndets remiss,
har EcclesiastiqueUtskottet till pröfning förehaft
Herr Comminister Bergegren! Memorial, angå-
Den * Mars e. m'.
43
ende yrkad rättighet för Comministrarna i Stocky
holm, att utom förslag söka Beg3’a Pastorat;
till hvilken begäran Comminister Bergsgren häm-i
tat anledning dels af resekostnaden för Prediko-
profs afläggaude, hvilken, ehuru obetydlig för
dem, som ^töra till de närmast Hufvudstadea
angränsande Stift, likväl måste blifva så mycket
mera tryckande och besvärlig för dem, som äro
längre derifrån aflägse, och dymedelst afhålla
mången af dessi svagt lönte Tjenstemän ifrån
det kostsamma och otta förgäfves gjorda försöket
att erhålia framtida bättre bergning; dels ock
att rättigheten, till ansökningar utom Förslag re-i
dan blifvit HofPredikanter och KrigsPvester ge¬
nom Lag rnedgifven. Utsko'tet har, vid öfver-!
väganue af detta mål, ansett Ansökningen vara
af den enskiltare beskaffenhet, såsom blott rö¬
rande en viss särskildt Corps, att, efter Utskot-
tets tanka, Högvordiga Ståndet dermed ej lärer
kunna taga nåaon befattning, utan torde det an-i
komma på Cotmninistrarnes i Stockholm egen åt¬
gärd, att sjelfve vända sig till Kongl. Majit med
underdånig hemställan i detta ämne, om de anse
sig dertill berättigade. Stockholm den *8 Fer
bruarii 1&18.
På EcclesiastiqueUtskottets vägnar;
Wilh. Faxx.
J, Janzon»
Lades på Boidet,
44
Den % Mars e. mi
§. 9.
T ikaledes hade, i anledning af Prosten Säi
va Mcmoriai .it n 5 nasti. Januarit , rörande åt¬
skilliga PrestSia ilets ensk 1 • a angeläget heter Ec-
clesiasthp U kottet alhmnat följande Utlåtande:
T T11 U I ti!! Ilrj.tr v. S andri af H<=rr Kongl,
Hof Pre-åk mtt o och P: osten Säve inlemnade och
med Utsko tet romrijiin hermi*-' M »norial , töre.
komma flera ämnen, som fästat Utskottets upp¬
märksamhet.
t
Deruti yrkas, ”att i afseende på de förhör,
”sorn anstäUa-s med de unga Prestämnen, hvilka
”toka inträde i Embefet, måtte meddelas mera
”bestämda och utförliga föreskrifter, än de hit—
”tills stadgade. De som i Kyrkolagen innehål—
”las, skola af flere blifvit ansedde icke tillräck—
”lige”. Hvad denna omständighet beträffar,
har Kongl. Majrt tid efter annan funnit nödigt,
att genom utgifne Nådiga Författningar, lämpade
efter tidernas förändrad© skick och vettenskaperJ
nas tillvext, meddela sådane förklaringar öfver
Kongl. Kyrkolagen , att ifrågavarande föreskrifter
uti flere afseenden blifvit utvidgade, hvilket i
synnerhet inhämtas af Kongl. Brefven den 21
Augusti 178b och den 23 Junii 1813, jemför-
da med de för Seminarierna vid Universiteterna
utfärdade Instructioner. Desse föreskrifter, tillika
med dem Kongl. Kyikolagen stadgar, äro också,
efter Utskottets tanka , sa bestämde, art de icke för;
dra någon förklaring, och kunna icke heller för¬
anleda till tvifvelsmål eller osäkerhet hvarken för
Examinandi eller Examiuaiores.
Den a M rs e. m.
44
Herr Prosten har tillika yttrat, ”a't utom
”den tillsyn och uppmuntran for samtlige Lärare,
”sorn Författningarne stadga, något ytterligare för
”rätta afsigten med Presterliga Ståndet skulls
”kunna vara att önska”. — Det instämmer vis¬
serligen med Utskottets tänkesätt, att de Prest¬
man, som genom fortskridande* lärdom och nit¬
full åtgärd för sina vigtiga pligters noggranna
uppfyllande, blifva utmärkte och belönade. O-
tvitvelaktigt skulle det myckrt bidraga till nytti¬
ga Skrifters utspridande, om de Man inom Läro-
Ståndet, hvilka sysselsätta sig med dylika Af-
handlingars författande, men icke hafva tillgång
på förlag för deras utgifvandf, skulle kunna, för
framgången af ett så sÉdelt bemödande, njuta un.
derstöd af Allmänna Medel; men der är utom
Utskottets gransor, att dertill föreslå utväg.
Ytterligare har Herr Prosten föreslagit för
Högvörd. Ståndet, ”att hos Konungen göra un.
”derdåtiig hemställan, om utfärdande af en För¬
fattning, som skulle lemna Indelningshafvare af
”Prestbohl tillstånd och frihet, att , med förva¬
rande af Presterskapets besittningsrätt, utbjuda
”Prestgårdarna på Arrende under bestämd tid af
”25 till 30 år, sedan Konungens Befallningshaf¬
vande i Länet samt Consistorium villkoren pröf-
”vat och godkänt”. Då Utskottet erinrar sig att in¬
gen Indelningshafvare är betaget, att i detta ämne
särskilt hos Kongl. Majt göra underdånig anmä¬
lan, och flere exempel gifvas, att Kongl. M.j:t,
efter Vederbörandes hörande, i Nåder bifallit
PrestBoställens bortarrenderande, iuser Ut kottet
för sin del ingen anledning att tillstyrka Hogv.
46
-Den t Mars e. nit
Ståndet; att ho* Kongl. Maj;t i underdånighet
anhålla om någon Forfattnings miardande uti
det ifrågavarande ämne; hvilket dock allt un¬
derställes Högv. Heir E. keB skoppens och Tal¬
mannens samt det Högv. Ståndets närmare hög-
gunstiga pröfning Stockholm den t?8 Febr. 18i8.
På Ecclesiastiqiu Utskottets vägnar,
W x l h. Faxe.
J, Ja hz o t».
Lade* på Bordefi
Ståndet åtskildes.
In fiddna
J- U. Almguist.
Lördagen den 7 Mars I8l8,
klockan io förmiddagen.
§• *•
Bikoppen m. m., Doctor Murray, sorn med
Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd hittills varit från
Riksdagen frånvarande, hade nu till S'aden an¬
kommit och intog sitt rum uti Ståndet, hvarvid
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen betygade
sin och Ståndets fägnad, att få emottag'1, en Le-
damot, som redan lemnat så många och ojiif-i
aktiga bevis på sitt nit för Religion och FoV
sterland.
Den 7 Mars-
Al
Herr Doctor n och Biskoppen yttrade, det
hans vacklande helsa och hans genom flera be¬
kymmer betungade ålderdom hittills afhållit ho-;
nom härifrån, m>-n då han nu blifvit föranlåten
att göra en resa till Stockholm, hade han ansett
för sin pligt att be’yga Herr ErkeBiskoppen och
Talmannen samt det Högv. Ståndet sin vördnad,
och deltaga i da inom Ståndet förefallande öf-
yerlägguingär.
§ 8.
Anmälte Herr ErkeBiskoppen och Talman»
nen. 31 Pn.fessoren Agardh önskat och anhållit,
att, i anseende till enskildta angelägenheter, få
»in den 7 nästlidne Februarii beviljade Per¬
mission förlängd till närmare denna Månads
sint, och prölvatifc Ståndet skäligt, att härtill sitt
bifall lemna»
§• 3*
Justerades Ståndets Protocoll för den 2 inj-
nevarande Månad,
i 4-
Utdelades ifrån ConstitutionsUtskottet an¬
komne tryckta Exemplar af Uppgift på de fört
slag till ändring i Rikets Grundlagar, som, vid
Riksdagen år 1815 lagligen beredde, bordt jemlikt
56 §. Regerings For men, förblifva hvilande för att
först vid den näst inträffande, eller nu påstående
Riksdag, kunna till afgörande upptagas.
48
Den 7 Mars.
§• 5*
Då BancoUtskottets ilen 31 nästledne Ja»
nuarii aflåtne Betänkande om förlängning uii
P rescript iöns-ti den för Låneomjsätlning i Banco-
DiscontVei ket, nu å' nyo foredrogs , yttrade Bi¬
skoppen m. m., Dietor Faxe, att, i anseende
till närvarande allmänna Penn ingebrist , den af
Utskottet föreslagne Prescriptionstid för omsätt¬
ningar och inbetalning af DiscontLån , syntes
honom nog korrt, hvadan han för sin del ansåg
nödigt, att någon Prolongation härvid måtte äga
rum. Häruti ins annie Professoren m. m., Do¬
ctor Wiikman, nied förbehåll likväl, att detta till¬
stånd endast måtte beviljas dem, sorn redan äro
för DiscomSkulder lagsökte, utan att bereda nå¬
got generelt stadgande för framtiden.
Da Högv. Ståndet ansåg dessa anmnrknin*
gar grundadej beslöts, efter framställd proposition,
att ifrågavarande Betänkande skulle, med hvad
sålunda anfördt blifvit, ti il EancoUiskottet åter¬
remitteras.
§. 6.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och E-
konomiUtskottets Betänkande, i anledning af väckt
fråga om Spectaclernes inställande på de större
Högtidsdagarna m. m.
Tjenstförrättande Kongl. ÖfverHofpredikan-
ten , Doctor Hedrén begärde ordet och uppläste
följande Anförande:
Se»
Den 7 MarsF
49
Sedan Högloft. Besvärs*- och EkofiöthitJt“
sköttet icke kunnat , emot Biksdags-Ordningen ,
blott till ett Siånd låta medfölja den särskilta
tanka Hofstall mästaren rn. m., Herr Öfversten
Mergentreutz i Utskottet yttrat; så har jag, ge¬
nom Utdrag af Utskottets Protocoll, erhållit dét
af detta anförande. Och då Herr Öfversten vit—
tryckeligen begärt, att dess yttrande matte åtföl¬
ja acten endast till PrestStåndet, så hat jag an¬
sett mig afven böra göra Högvördiga Ståndet
uppmärksamt på dess innehåll, öfveftygad att
Högvördiga Ståndet, lika med mig, långt ifrån
att derigenom finna de skäl försvagade, som t
Högloft. Utskottets värdiga och väl författade be¬
tänkande blifvit anförda till bifall för den af
mig väckta motion, tvertom skall deraf föranle¬
das till ett desto mera odeladt gillande al samma
Utlåtande.
Herr Öfversten behagar först erinra, det
hail tror mitt sätt att väcka denna fråga, vittna
Om ett mera synligt än Verkligt nit, Ehuru o-
Väntadt för en Uärare och mot en Eiksdagsmatt
obehörigt detta tillmäle än i sig sjelf är, lik¬
väl då det , såsom yttradt öfver en för Ur Öf¬
versten alldeles okänd Person, icke kati grunda
sig på annat än Herr Öfversténs individuella
tänkesätt, och då det t öfrigt är lika likgiltigt
för saken, sorn för min Person, så vill jag ger¬
na förlåta honom det, och endast önska, att Me
Öfversten må kunna förlåta sig sjelf ett sådant
omdöme otti andras äfsigter, samt tänka på framti*
da förbättring.
Fr. St. Prot. 1S18 Det. HL 4
Dm 7 Mars.
Vidare, ela Herr Öfversten förundrar sig, det
jag icke hellre ifrat mot vida större oseder i
Samhället, såsom frössen och dryckenskap, utan
afseende på dagers helgd, samt de höga förderf»
liga spelen, så på tillåtna Spelhus, som i enskilta
Samqväm, så bevisar Herr Öfversten endast, att
han icke gifvit sig mödan att läsa mitt Memorial
till slut. Så lyda der mina egna ord: Det är
för ett Chri stdigt Samhälle värdigt och nyttigt, att t
vid de stora högtider, sorn påminna om För samlin-
gens märkvärdigaste händelser, alla Familjer återgå
inom sig sjeijva, oth i stilla husligt lugn återföra
sina betraktelser till högre och heligare föremål. Der¬
emot kan det icke anses för ett godt tecken, om just
dessa dagar, framför andra, utväljas till större
Sällskapskretsar, till sinliga förströelser, till stojan.
de lustbarheter. Jag tror mig härmed tillräckligen
hafva ådagalagt, hvad lefnadssätt jag anser mest
värdigt Christna Samhällsmedlemmar på vår För»
samlings heligaste dagar. Menas åter de oordent-
ligheter, som i förenämnde afseenden hegås pade
öfriga dagar, så bekänner jag upprigtigt, det jag
icke annat vetat, än att dessa alla, långt ifrån
att vara, enligt Herr Öfverstens påstående, puw
bukt tillåtna, tvertom äro, genom redan stiftade
och ännu gällande Lagar, strängt fötbudna, samt
af den allmänna PolisStyrelsen både i Hufvudö
staden och Landsorterna kraftigt beifrade. Men
då Herr Öfversten, såsom länge vistande i Huf.;
vudstaden, åberopar dessa vederstyggligheter så¬
som icke okände, vill jag ej i detta fall bestrida
erfarenheten; men beklagar endast, att Herr Öf¬
versten icke i rätt ordning och tid nyttjat sin
Den 7 Mars.
5t’
riksdagsmanna-rätt till afskaffande af ett oskick^
som så rättvist klandras,
Jag förbigår dock alla vidare anmärkningar
öfver dessa Herr Öfverstens anföranden, sorn,
utan att vidröra sjelfva saken, endast äro ställda
mot min person och mitt- sätt att yttra mig; för
att fästa uppmärksamheten vid de punkter, sorn.
synas angå det Högv. Ståndet. Öfverste Bergen.
Creutz påstår det nemligen hafva varit mer i sin
ordning, att, såsom Själasörjare, vända mig di-
recte till Kongl. Theateros Föreståndare, der den¬
na förmenta oordning helt säkert skolat vinna
rättelse, äfven med uppoffringar. Bentia läxa
är förmodligen gifven åt hvar och en Riksdags¬
man af det Högv. Ståndet, som råkar falla på
en i hans tanka nyttig förbättring, att likväl icke
rusa dermed blindvis till vägs, förrän man i ali
behörig ödmjukhet förfrågat sig, huruvida saken
kan vara till nöjes eller möjligtvis gå igenom.
Jag hemställer till Högv. Ståndets eget eftersin¬
nande, då en enskilt man af föga betydenhet äf¬
ven i den sak, som afhandla®, likväl anser sig
tillständigt, att på detta sätt afvisa en af ett helt
RiksStånd lagligen remitterad fråga, och sådantL
ett lagligt Utskott af alla Riksens Höglofl. Stän¬
der, hvad man kunde vänta sig i händelse man
vågade sig fram med samma fråga , såsom enskilt
Tjensteman, af ingen autoritet understödd eller
hägnad. Jag behöfver ingen försäkran örn nu¬
varande TheaterStyrelses liberalitet och rättskaf¬
fenhet: min öfvertygelse i denn3 del finnes ut¬
tryckt i mitt Memorial. Men detta är ett nytt
skäl att fortfara med ett yrkande, det jag är sä»
5*
Den 7 iUars.
ker icke skall misshaga hvarken Thealerns ellef
Samhällets Styrelse, och det jag nu mera icke
bör tro möjligtvis kunna, såsom min enskilta
tanka, vara bygdt på felaktiga grunder, sedan det
hos Riksens HöglofL Ständer redan vunnit ett
så enhälligt bifall.
Mert Herr Öfversten fortfar ännu märkvär¬
digare. Emedan, sorn orden lyda, det ej bör va¬
ra okändt, att The ater Dir (deuren , sorn både ciger
och förtjenar Kongl. Maj:ts höga förtroende , ej vid-
täger n °gra betydliga åtgärder, utan att derom i
underdånighet underrätta. Slutsatsen häraf finnes
val icke i den vanliga syntactiska formen uttryckt:
men den är nog tydlig af sig sjelf. Det vill då
vara fruktlöst allt hvad Riksens Ständer i under¬
dånighet hos Kongl. Majit Önska; det kommer
dock slutligen allt att bero på de personers bé-
hag, som närmast äga Regentens ynnest och för¬
troende. Efter min öfvertygelse , skulle ingen¬
ting kunna upptänkas mera kränkande så väl för
Folkets frihet, som Konungens rättvisa. Också
ar jag förvissad, det vi aldrig behöfva frukta att
blifva så behandlade under nuvarande Styrelse
och Regeringssätt. Jag skattar oss lyckliga i hop¬
pet , att en vis, ädel och kraftfull Konung skall,
vid den stora SamhällsTheatern , ställa alla Små-
despoter ibland Vaktbetjeningen, eller på sin
höjd vid machineriet; men anförtro vården af
det hela åt upplyste, rättrådige, frihetsälskande
Män, sorn anse för sin största glädje och ära,
att frambära sanningen, rättvisan och samhälls¬
nyttan inför Monarkens Thron. Jag upprepar
ock högtidligen, att jag till dessa senare med full¬
Den 7 Mars.
53
komligaste öfvertygelse räknar Kongl. SpectaclerJ
nes nuvarande Föreståndare, General Majoren
m m. Grefve Gustaf Löwenhjelm. Hvad han
tänker om Religion och Seder, har det Högv.
Ståndet haft tillfälle att erfara i en Tryckfrihets-
fråga vid 18 t a års Riksdag, och hans tankar äro
i Allmänhetens händer. Derom vittna äfven de
berömvärda nitiska anstalter , genom hans omsorg
fogade, till TheaterElevernas, icke mindre reli—
gieusa och moraliska, än theatraliska bildning.
Men jag behöfver icke rättfärdiga mina tänke¬
sätt om en Man, hvars rika snille, upphöjfa tän¬
kesätt och medborgerliga förtjenster tala för sig
sjelfva: och jag bygger på dessa kända egenska¬
per ett välgrundadt hopp, det Herr Grefven skall
blifva den förste, bade att inse det värdiga och
välgörande i den föreslagna förändringen och att
bringa den till verkställighet.
Men så fullt öfvertygad jäg ock härom är,
kan jag dock ingalunda afstå från den mig så¬
som Riksdagsman tillhörande rättighet att få mitt
förslag pröfvarit, och, så vida Högv. Ståndet täc-
Ipes med sitt bifall detsamma biträda , förvänd*
ladt till ett lagligt beslut, för att till Kongl.
Majhs Nådiga fastställelse öfverlemnas: och jag
förmodar äfven det Högv. Ståndet, så väl i den¬
na som alla andra Riksdagsfrågor, icke lära fin¬
na sig af någon slags myndighet hindradt från
utöfvande af samma rätt. Och vågar jag förden¬
skull anhålla om proposition till bifall på Utskot¬
tets utlåtande, såsom både värdigt, välgrundadt
och till ett godt ändamål ledande.
54 Den y Mars.
Professo e5! Thyselius yttrade, att, i händelse
af återremiss, borde och kunde antalet af ön¬
skade rättelser ökas med anförande' af Billetför-
säljningen , så vidt den under sj- Ifva Gudstjen—
sten verkställes. Häruti instämde Doctor Hedrén
så mycket hellre, sorn han ansett äfven denna
oordning tillhöra de förberedelser, hvarmed han
uti sitt Memorial anfört, att sjelfva Gudstjenst-
timmarne ohelgas.
Pastor Pri marius, Doctor Drysén yrkade
bifall till Utskottets Betänkande; hvarefter det
samma, uppå framställd proposi-lion , blef af Slån-
det bifallet.
§• 7-
Vid förnyad föredragning af Prosten Kolmo¬
din* den 13 Februarii till Protocollet aflemnade,
och samma dag på bordet lagde anförande, om
angelägenheten att påskynda vederbörande Ut¬
skotts Utlåtande, angående Filial-Disconterna,
beslöts att sedan Utskotten nu till Riksens Stän¬
der inkommit med Betänkande härutinnan, of-
vannämnde Anförande skulle läggas till Hand¬
lingarna.
§• 8-
Företogs åter öfverläggningen rörande Stats;
Utskottets nästlidne Plenidag på bordet lagde
Förslag tillberäkningen af StatsVerkets Intrader,
då Biskoppen och v. Talmannen, Doctor von Ko,
anstein yttrade:
Den 7 Mars.
5i
Ehuru jag tyckt mig finna InkomstTitlar-
na ej vara öfver höfvan uppdrifne, är jag
dock icke utan all farhåga att de möjligen kun¬
de utgå till lägre belopp , än det , hvartill de
i det aflemnade förslaget blifvit upptagne. Osä¬
kerheten af beräkningen ligger ej blott i Tull¬
inkomsterna, som en värd Ledamot sista Pieni-
dag omnämnde; att desse skola minskas i sam¬
ma förhållande som importen af öfverflödsvaroc
rri. m. är en klar sak: den ligger äfven i andra
Artiklar, såsom Saköres. och ChartseSigillatas med¬
len, med flere, sorn kunna till sitt belopp blifva
mycken variation underkastade, och det är af
ChartseSigillatteContoiret upplyst, att desse sednare
för år l8t? blott letnnade en behållning af
155 000 R:dr , således 95,000 R:dr mindre än
den Summa, hvartill de i pröfeciet blifvit utförde.
Dylika och flera möjliga brister 1 den påräknade
Summan skulle kunna försätta StatsContoiret i
förlägenhet vid utbetalningarne af derifrån ut¬
gående Qvartal, och Kongl. Maj:!, i följd deraf,
se sig nödsakad att åter sammankalla Rikets Stän¬
der, och om missvext inträffade, skulle icke blott
brist i påräknade Statsinkomster kulina uppkom¬
ma, utan allmänna välfärden kunde derjemte rå¬
ka i våda, genom för Regeringen hastande till¬
gångar till understöd för de nödlidande. Utom
dessa omständigheter, som i och för s g sjelfva
äro nog vigtiga, förekommer en annan af ännu
större betydenhet, nemligen det behof af tillök¬
ning för 3:dje HufvudTiteln , hvilket Kongl.
Majtt uti Dess tili StatsUtskottet aflemnade pro¬
position framställt. I afseende på detsamma har
Kongl. Maj:t som alternativ i Nåder fores:agii,
56
Den 7 Mars,
att besparinsarne på InkorrstTitlarne, om de nu
icke högre än förr beräknas, härtill skulle kun»
pa användas. Danna Kådiga Proposition har
annu icke kommit till Riksens Ständers känne¬
dom, emedan StatsUtskoitet ansåg sig icke kun¬
na till RiksStånden ingå med s:ne alternativer,
i annat Fall än det i Grundlagen förutsedda , att
nemligen inom Utskottet 2 Stånd slädnät emot
2• Skulle nu det redan aflemnade Betänkandet
bifallas, så förfaller all fråga om det senare al¬
ternativet, hvilket då aldrig kommer till Rik * -
Ståndens pröfning, ehuru detsamma kanske skulla
lemna en lättare utväg att fylla behofven, än
den att öka anslagen på UtgiftsTitlarne. I fall
åter, sorn jag hört nämnas, ett särskilt Creditiv
på RiksgäldsContoiret skulle till fyllande af möj¬
lig Statsbrist meddelas, står likväl frågan, obe¬
räknad! de flere omständigheter, sorn dervid böra
Itömma i öfvervägande, i det närmaste samman¬
hang med det ämne, sorn nu är under ventila¬
tion, Jag vågar alltså tillstyrka, att StatsUtskot-
tets ifrågavarande förslag, hvilket redan blifvit
af andra Stånd återremitterad t, äfven matte, på
ofvan anförda skäl, blifva härifrån återförvisadt,
med tillagd önskan, att Ståndet, innan dess slut¬
liga afgörande, måite få del af Jvongl. Majas
förenämnda Nådiga Proposition, jemte StatsUtskot-
tets deröfver afgifvande yttrande.
Pastor Pri marius, Doctor Drysén åberopade
hvad han redan den 2 dennes i detta ämne yt¬
trat, med tillägg att 1815 års Tariff lemnat ett'
ganska betydligt öfverskott till disposition, hvil¬
ket för år tStö utgjorde en behållen Summa af
Den 7 Mars.
57
icke mindre än 700,000 R:dr; samt upplyste
att StatsUtskoitet härigenom kunnat lemna anvis¬
ning på änri.u odisponerade Ofverskotts-medel till
bestridande af kostnaderna vid den förestående
Kongl. Regrafningen, m. m. Då härutaf synes,
huru angf läget och nyttigt det är, att Riksens
Ständer för oförutsedda och oundgängliga behof
hafva en bespard Summa att tillgå, ansåg Herr
Doctorn sig icke kunna tillstyrka bifall på det
nu aflemnade förslaget , hvarigenom denna be-
höfligä ressource skulle i betydlig mohn minskas,
utan yrkade alltså bibehållande af 1815 års Ta¬
riff. Hvad ChartasSigi 1 lätte medlen för år 1817
beträffade, anförde Doctorn, att desamma ingå
brutto till Statsverket, och i sådant förhållande
äfven blifvit i förslaget utförde hvadan en
betydlig skillnad nödvändigt måste uppkomma
då de blott till behållna Summan beräknas.
Biskoppen, Doctor Ahnqvist instämde med
Doctor Drysén, samt tilläde att behållningen af
Afrads- och HästeVacanceSpannmålen ganska be¬
tydligt öfverstigit hvad för samma Titlar blifvit
beraknadt, och att, då Riksens Ständer funnit sd
väl densamma som Ofverskottsmedlen i allmän¬
het vara väl använde, tillstyrkte Biskoppén bibe¬
hållandet af 1815 års Tariff. I händelse af miss-
vext och deraf uppkommande allmännare nöd,
vore det lilla Creditivet på Banqueri att tillgå,
hvilket, jemte det ansenligen förhöjda Spannmåls-
Di rectionsCreditivet, torde göra tillfyllest. För
öfrigt önskade Herr Biskoppen för sin del , att
ett NödfallsCreditiv snarare måtte meddelas, än
att rättigheten att på vinst och förlust använda
Ben 7 Mars.
Öfverskottsmedlen skulle af Riksens Ständer öf-
verlåtas.
Lectoren, Doctor Knås upplyste, såsom Le¬
damot af StatsUtskotteis Inkomst-afdelriing, att
till fdije af Kongl. Majas till StatsUtskottet af-
gifna Nådiga Proposition, förslag till inkomster¬
nas beräknande blifvit uppgjordt efter bägge al-
ternativerne: det ena med ingen annan förän¬
dring i iS!5 års beräkning, än den, hvilken
blifvit föranledd af förhöjda Arrenden, eller der
KrenoTiondeSpannmålens tunntal blifvit ökadt
eller minskadt: ett annat, hvilket nu i Sunden
till pröfning framlagts, jemte uppgift å de grun¬
der, efter hvilka de utsatta Summorna blifvit
beräknade, hvilka merendels varit det medium,
hvartill inkomsterne de senare åren uppgått, dock
så, att der särskilta orsaker företetts äfven detta
förminskats. Att nu ingå i någon discussion , hu¬
ruvida den beräkning Utskottet föreslagit, enligt
några värde Ledamöters yttrade tanka, vore för
hög, skulle leda till mycken vidlyftighet och
torde så mycket mera vara öfverflödigt, sorn Uc-
skottets Betänkande, hvilket från flera RiksStånd
blifvit "återremitteradt, således inom Utskottet
åter kommer till ventilation, då äfven de inom
detta Högv. Stånd gjorda anmärkningar kunna
pröfvas, och Utskottet komma i tillfälle att upp.
lysa rätta förhållandet. Af dessa .orsaker till¬
styrktes Betänkandets återremiss.
Prnfessoren , Doctor Wijkman anförde:
Då jag ej så noga kanner ifrågavarande sak,
Ben 7 Mars.
59
såsom ej Ledamot i StatsUtskottet, fäster jag
mig endast vid den yppade Discussionen om de så
kallade Öfverskottsmedlen. Dessa nämnas stun¬
dom hafva stigit til! 5, stundom till 700,000
R:dr Banco, och någon gång ännu högre. Dä
nu frågan är om dessas användande till fyllnad
i den brist på 3:dje Artikeln, hvarå Konungen
förklarat tillskott behöfveligt; anser jag för min
del nödigt att ifrån StatsUtskottet uppgifves ett
medium af dessa Öfverskottsmedel för en tid af
åtminstone 5 år, innan vi kunna veta, om och
huruvida de kunna förslå, eller öfverskjuta det
af Konungen framställda behofvet. Skulle de
ej vara tillräckliga, så hafva ju Ständerna ej
uppfyllt Konungens önskan, utan då lemnat allt
på höft, som man brukar säga, och hvarigenom
en brist i Statsanslagen skulle tilläfventyrs åstad¬
komma ett trångmål och behof, som dermed ej
kan fyllas. J3g anser således en uppgift häraf
nödig för att med någorlunda säkerhet kunna
calcuiera en bestämd Summa för hvad som nu
brister, så att Konungens uppgift ej måtte slump-
vis ieninas till och ankomma på en blott till¬
fällighet.
Professoren Forssell yttrade, att då ifrågava¬
rande förslag från StatsUtskottet afgick, begärde
han blifva underrättad , huruvida något särskilt
Betänkande i afseende på Kongl. Majus orrrför-
inäldte Nådiga proposition kommer att af Ut¬
skottet expedieras, hvaruppå han erhöll det svar,
att , i händelse det nu aflerrinade Förslaget af
Riksens Ständer bifalles, kommer ett sådant Be.
tänkande att ifrån Utskottet afgå; men i hän¬
6o
Den 7 Mars.
delse 1815 års Tariff blefve bibehållen, förmo,
das att Ofverskottsmedlen skill le blifva tillräck¬
liga till fyllnad af den brist i 3:dje Hufvud-
titeln, hvarå Kongl. Maj:t förklarat tillskott vara
af nöden.
Lectoren Froberg anförde , att de upplysnin¬
gar Doctor Drysén leinnat, om det betydliga öf¬
verskott, som blifvit i Statslnkomsterne efter
1815 års beräkning, nogsamt bevisade att förhöj¬
ning nu utan någon risque kan beslutas. För
öfrigt förenade sig Lectoren med Biskopp Alm¬
quist , i frågan om ett Extra Credit!v, samt til¬
läde dessutom , att Öfverskottsmedlen måtte an¬
vändas till Lönförbättring för ScholasLärare, sna¬
rare än alt komma 3:dje HufvudTiteln ensamt
till godo.
Biskoppen och v. Talmannen, Doctor von
Rosenstein yttrade, det hans mening icke vore
att bestrida , det åtminstone en del af Inkornst-
Titlarne kunna tåla någon förhöjning. Hvad han
nu anfört, syftade egentligen derhän, att Slån*
det matte få del af de föreslagna alternativerna,
innan något afgörande beslut vidtages.
Prosten, Doctor Stenhammar anförde:
Då in om det Högv. Ståndet den föreställ.;
ningen synes vara nog allmän, sorn skulle Höglofl.
StatsUtskottet allt för högt hafva beräknat Sta¬
tens årliga Inkomster, vill jag icke bestrida, utan
tillstyrker tvertorn, att Betänkandet mätte åter¬
förvisas, på det Utskottet må komma i tillfälle,
att medelst sin förklaring i ämnet ingifva en an¬
Den f Mars.
Gr
nan Öfvertygelse. För min del kan jag försäkra,
att Utskottet användt all nödig varsamhet i sin
beräkning, och att förslaget, sådant det är, skall gif¬
va ett betydande öfverskott, hvilket det öfverskott,
som från förra år i Staten befinnes, också nog¬
samt bevisar. Angående Tull Inkomsterne bör
jag nämna, att jag, så osäkra de än synas, tryg*
gat mig vid en Ledamots intygande inom sjelfva
Utskottet, hvilken i anseende både till Tuli Ver*
ket och Rikets Handels-förhållanden äger eu
mångårig erfarenhet , och ansett hvad Utskottet
b; räknat till 925,000 R:dr kunna ökas med 7 5,000
Rtdr, eller till en hel million upptagas. För öf¬
rigt är det min öfvertygelse, att öfverskottet in¬
galunda bör på vinst och förlust, som man säger,
öfverlemnas tiil Kongl. Majt, för att dermed
fylla 3tdje Hufvudtitelns behof.
Det är bäst att i hvart och ett afseende an¬
slå erforderliga Summor, hvarförutan det vore eri
möjlighet, att, tvertemot Ständernas afsigt, genom
inträffande hä-ndelser Kongl. Maj:t kunde komma
i obehaglig förlägenhet.
Tjenstförrättande Kongl. ÖfverHofpredikani
fen, Doctor Hedrén erinrade, att Inkomsterna af
NummerLotteriet bero helt och hållet på frå¬
gans afgörande, huruvida denna Inrättning skall
fortfara eller ej.
Pastor Primarius, Doctor Drysén yttrade, det
hans mening icke varit-, att alla Öfverskottsmed¬
len skulle öfverlemnas till Kongl. Majas fria
disposition, utan att härigenom Ständerna blefvo
i tillfälle att till Kongl. Maj:t öfverlemna någon
elfl deraf till oförutsedda framtida utgifter, och
återstoden sedermera förvaras i StatsContoiret till
kommande Ständers förordnande; samt tilläde dess¬
utom, att, i händelse Nummer Lotteriet kommer
att indragas, skulle sådant blifva i betydlig mohn
graverande, ej mindre genom förlusten af en
påräknad Statsinkomst, än genom de Pensioner,
sorn skulle komma att utgå till detta Verks nu
varande Styrelse och Betjening.
Prosten, Doctor Stenhammar anförde: I an¬
ledning af hvad om Kongl; NummerLotteriet
blifvit anmärkt, får jag upplysa, att genom de
förberedelser, som ägt rum inom Höglofl. Utskot¬
tet, det icke är utan all sannolikhet, att indrag-
! ning af detta Verk kunde fran Utskottet tillstyr¬
kas. Men om också Riksens Höglofl. Ständer der¬
till lemna sanetion, lär icke StarsUtskottet af sitt
nu i förhand algifna allmänna Betänkande anse
sig hindradt, att rätta hvad i anseende dertill
blifver en särskildt nödvändighet. Någon spe¬
ciel Statsutgift för Lotteriets Styrelse och Betje¬
ning förmodar jag dock ej blifva erforderlig,
helst detta Verk äger sin alldeles särskildta Fond,
hvarifrån aflöningen må bestridas, utan Stats-
Verkets gravation.
Prosten, Doctor Genberg yttrade:
Jag anser ingen brist uti den af StatsUtskot-
tet föreslagna InkomstSumman vara att befara,
utan fastmera hoppas jag att blifvande Ofverskot-
terne denna gång icke skola utfalla till mindre
Den 7 Mars.
63
belopp , än efter de vid sista Riksdag uppgjorda
calculer, ty om ock ChartseSigillatae-afgiften, som
åren 1814 och i8 5 uppgick tili öfver 260,000
R:dr och år 1816 ända till 290,000, skulle möj¬
ligen sistlidet är hafva undergått någon förän¬
dring , är den endast tillfällig: och då Spannmå¬
len är upptagen mycket under medium af det
pris beräkningen af flere års Markegångstaxor
framter, skall äfven denna artikel gifva betyde-
i ig t öfverskott, äfvensom priset på jern och an¬
dra metaller, som fått ett temporairt vanvärde,
med ingen, minsta san nolik anledning kan förmo¬
das falla under det af StatsUtskottet föreslagna,
men väl är hopp att det skall stiga vida deröf¬
ver. Tulllntraderna , om vexlarne efter cours
upptagas och det sisth år förhöjda anslaget af
60,000 R:dr till Tullbevakning, genom en för¬
bättrad organisation, indrages, förmodar jag ock
skola efter beräkning inga. Till utredande af allt
detta tillstyrker ock jag att förslaget må återreä
milteras. På gifven anledning af någon värd Le¬
damot, får jag endast tillägga, att, i fall Nummer-
Lotteriet indrages, efteriemnar detsamma en be.;
tydlig Fond till pensionerande af de Tjenste¬
män inom Verket, hvilka på längre eller kor.;
tare tid blifva lönlöse eller af ålderdom och
sjuklighet icke mera äro tjenstbare. Det Högv.
Ståndet lärer i öfrigt högtupplysf finna det icke
vara tid att söka sådana öfverskotter i Sta'sansla-
gen, som förorsaka en tillförene nog dryg Be-
villnings förhöjande, just då man sorn mest kla¬
gar öfver Handelns och Näringarnes vanmagt
samt osäkerhet i Penningeverket.
6 4
Den 7 Mari.
Härefter och uppå framställd Proposition be.
Slöts, att ifrågavarande förslag till beräkning af
StatsVerkets Intrader skulle , rned hvad sålunda,
rörande detsamma, anferdt blifvit, tili StatsUtsköt-
tet återremitteras.
§■ 9-
Till underdånig efterrättelse upplästes föl¬
jande Kongl. Majus nu ankomna Nådiga Svar
uppå Riksens Ständers Skrifvelse, angående Riks¬
dagens förlängande till d. g nästkommande April.
Gifven Stockholms Slott dea 5 Mars 1818.
Med afseende å den mängd ännu oafgjord!
RiksdagSgöromål , hvars afsiutande omöjligen kun¬
de medhinnas till innevarande dag , då t renmö
månader äro förflutne, sedan Kongl. Majus Nå¬
diga Proposition, om StatsVerkets tillstånd oell
behof, till StatsUtskonet öfverlemnades, hafva
Rikets Ständer, genom underdånig Skrifvelse
af den ? i denna månad , hos Kongl. Majit an¬
hållit om Riksdagens förlängning på en månad,
från den 5 Mars räknad, eller till den 5 näst¬
kommande April.
Kongl. Majit har, med stöd af hvad 10g. §/
RegeringsFormen stadgar, till denna Rikets Stän¬
ders anhållan härmedelst velat sitt Nådiga bifall
lemna, och förblifver Rikets Ständer med all Kongl.
Nåd och Ynnest städse välbevågen.
CARL JOHAN.
G. AF WlTTEKSTÉim
§. 10.
-t)en 7 Mars.
§. IOi
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Alli
juanna Besvärs- och Ekonom i Utskottens gemen¬
samma Utlåtande i anledning af föreslagen ändring
äf 24 Gap. 5. §. ByggningaBalken, rörande Ikand-
stodslnrättningen , tillstyrkte Biskopparne, Fri¬
herre Doct. Mörner och Doct. Almqiust, samt Pro*
fessoren, Doctor /Vijkman med flere bifall på Utj
sköttens förslug, såsom på goda Skäl grundad!.
Professoren Forssell yttrade, det han forsin
del fann betänkligt att vidtaga en anstalt, sorn
Skulle inleda Allmogen i en allt för mycket be^
tungande utgift, så val genom sjelfva inbetal*
hingarna till Brandförsäkringsverket, sorn äfven
genom Värderingar, postporto och Commissio-
nairs arfvoden. Och ehuru förhållandet kan vara
'olika på olika Orter * ansåg dock Professoren för
de norra Landskaperna vara bäst att förblifva vid
den gamla HäradsBrandstodslnrättningen.
Biskoppen , Friherre Doctor Mörner förklaS
radej att i fall det vore såsom skyldighet ålagdt
Landtmannen att i Allmänna Brandförsäkrings¬
verket försäkra sin Egendom , skulle han vara
färdig att afstyrka förslaget; iden med cle villkor
och förhållanden, som det blifvit framtsälldt , s*mt
då nödiga försigtighetsmått vidtagas till förekom¬
mande af skadeersättning ifrån 2:ne särskilta ställen*
förnyade Herr Biskoppen sin tillstyrkan, att Ut¬
skottens förslag måtte bifallas.
Fr. St. Fröt. 1818 Del. lil. 5
66
Den 7 Mars.
Härmed förenade sig Biskoppen, Doct. Muf.
ray samt flere.
Prosten Billdahl ansåg det vara bäst att o-
förändradt bibehålla de gamla Härads-förenin.
garne> och att det för deras bestående vore högst
nödigt, att icke några finge draga sig derifrån,
hvarigenom skulle hända, att, vid inträffad eld¬
skada, de, som qvarstodo vid föreningen, skulle
lomma att öfver billigheten och ofta öfver för¬
mågan contribuera , och att Allmänna Lagens
stadgande i 3 4. Cap. 4. och 5. §. §. Byggnin-
gaBalken må blifva oförändradt bibehållet.
Prosten Froberg instämde med Biskopp Mor¬
tier och ansåg den af Prosten Billdahl nu fram¬
ställda betänklighet vara mindre betydande, helst
det icke är att förmoda, det Allmogen skall till
något betydligare antal deltaga i det Allmänna
Brandförsäkringsverket.
Härefter , och då uppå begäran Proposition
framställdes på Utskottets Betänkande, blef det¬
samma af Ståndet bifallet.
§. 11.
Då Lag- samt Allmänna Besvärs* och Eko¬
nomiutskottens Memorial den 14 nästl. Febr.,
angående afskaffande af Luderplatser och allmän¬
na Skallgångar , nu åter föredrogs, hegärde Prosten,
Lector Fröberg ordet och uppläste följande an¬
förande:
Då jag visserligen för min del gerna ti 11—
ttyrkef bifall tili de förenade Lag- samt Allmän;
Den 7 Marsi
67
hä Besvärs- och EkonomiUfskottens afgifna Be¬
tänkande rörande frågan om Luderplatsers och
Skallgångars afskaffande, såsom utgörande för de
trakter af Riket, der deras inrättande ansetts nöd.
vändigt, ett vida större och svårare ondr, än alia
de odjur, sorn genom dem skulle utrotas, anser
jag så mycket mer angeläget, att de skaij sorn
tala för deras upphörande och indragning, måtte,
Om Riksens Ständer nu besUttä framställningen
äf en underdånig önskan i denna väg, fullstän¬
digt och icke blott till er) del utvecklas , sorn
Kongl. Majit i Nåder funnit siri höga uppmärk¬
samhet böra fästas på olämpligheteri åf dessa an¬
stalter och derföre Nådigst anbefallt sina Befall¬
ningshafvande i de Län , der Skallgångar voro
öfrige, att infordra Församlingarnes och Härader¬
nas yttranden om andra utvägars vidtagande till
odjurens förgörande, hvarvid och då en del För¬
samlingar, sorn hittills varit befriade fran detta
dryga onus, genom menniskors vanliga liknöjdhet
att sätta sig i deras ställning sorn lida, voro o-
hugade att ingå i något nytt arrangement för
omförmälta ändamål, Kongl.' Maj t i Nåder finn
för godt, att låta allt förblifva på den gamla fider);
De Höglofi. sammansatte tjtskotren synas huf¬
vudsakligen och endast fästa sig vid det stora ätli
tal af dagsverken, som årligen åtgå och forspij.
las för ett i senare åren åtminstone nästan aldrig
uppnådt ändamål, och i sanning, denria Riksfor.
lust är svår och oberäknelig och kan endast rätt
värderas af dem, som sett dessa stora HäradsSpe-
ctakel, dit hrindradetals af Allmogen på 2 ä 3
mils afstånd från Skallplatsen, ined 2 och 3 da¬
gars frånvaro från sina Hemman, samlas, för att
Ven 7 Maril
sorn åskådare betrakta de underdjur, hvilka p|
Skådebanan genom inånga omgångar och besvär
inbjudits, och der mången Kai och gammal
Varg för tionde gången uppträder sorn Acteur,
Stföljd af några yngre, som debutera och skola
inöfvas till de följande årens skickliga action,
hvarefter och sedan skådespelet räckt några tim¬
mar och de Spelande aftågat under salutering af
skott, Allmogen hemförlofvas med det hopp,
sorn likväl är blandadt med någon fruktan, att
'de aftagande, för den skonsamhet som nu visats
dem, äfven nästa Sommar med mildhet torde be*
handla deras betande boskap och hjordar , hvar¬
igenom allt man kan anse skallgångarne vara,
Born én beskedlig Författare naivt uttrycker sig
på titelbladet af sin Bok: ”Medel till förekom¬
mande af Vargars utrotande”. Jag skulle likväl
dnskat, att de Högloft. Utskotten icke bland skä¬
len för Skallgångars upphörande utelemnat de
högst betungande omständigheter, som egentli¬
gen trycka de Socknar, som haft den olyckan att
Jägmästarens öga fästat sig vid deras terrain och
anlagt ordentliga Juderplatser inom deras områ¬
de. Det Verkliga våld på ägande rättens helgd,
respecterad af alla bildade Nationer, som der,
med anledning och stöd af sjelfva Författnin-
garne, Utöfvas af en mindre skonsam Jägeribe¬
tjening, öfvergår all beskrifning och kan knap¬
past tros af dem, som icke sjelfva dertill varit
åsyna vittnen, eller med tung erfarenhet bepröf*
Vat det. Jag behöfver blott nämna upphuggnin-
gen af Jagtplatserna,' der en stor del af Hemma¬
nets Skog efter godtycko och utan ägarens råd-
frågande nedhugges, den nedtrampning och för¬
Ven 7 Märs.
H -
störing af all ung och vextlig Skog, till på se-}
eler oersatt skada , som vid akallmarchens fram-
strykande är oundviklig , det förbud, som genast
vid uppludringen kungöres, att intet skogshygge
den vintern får anställas, hvarigenom Hemmansä
ägaren , vid 5 R:drs vite för första gången oell
ökadt vid förnyelserna, förbjudes att under hela
den vintern, hemföra från sin egen Skog en en-!
da vedsticka; och om han också ägde flera hun¬
drade famnar upphuggne, skall han tvingas, att
antingen med hustru och harn frysa ihjäl i sina
kojor, eller också, med betydliga och för mången
omöjliga uppoffringar, köpa sig från annat håll
den ved och det virke, som han har tillräckligt
af på egna ägor, hvartill kommer, att om någon
tilläfventyrs , sorn tycker att det der allt är gan-;
ska orätt, eller tvingad af nöden, då det börjag
bli för kallt i hans stuga, vågar sig åstad, att sö¬
ka snappa några träd af sin egen ved, som ockJ
så blott ligga § aln inom den heliga jagtlinien j
och han olyckligtvis der anträffas af någon grön¬
klädd Vaktmästare, dess rygg antingen får upp-3
bära försöket, eller förlorar han sin yxa och till
någon tid sin dragare, stämmes till nästa och fle¬
ra Ting, blir pliktfälld , chicaneras och vandrat
hem med den tröstlösa öfvertygelsen , att nästa
vinter förestår honom samma uppträden; ty det
är ej nog att en Socken får smaka denna sam»?
hällslifvets underliga välgerning blott en gång
och för ett år; det beror på Jägmästaren att låta
Uuderplatserne och Skallgångarfne fortsättas på
samma ställe beständigt; och inom den Socken^
der jag är Pastor, hafva Skallen nu i so eanseeo?
tiva år oafbrutet hvarje vinter fortsatt» sata?
7°
Den 7 Mars.
»na Hemmans ägor och utan att de lidandes roy
och veklagan har kunnat åstadkomma någon för
ändring. Het är billigt, att Medborgare vidkän
rias allmänna bördor till Samhällets och tiel ge?
mensamma bästa; men det är obilligt att samma
Medborgare beständigt nedtryckas af tyngder, från
hvilka andra, som deraf skulle draga lika fördel,
äro helt och hållet befriade. Följden är äfven
den, att sedan odjuren blifvit vane att infinna
sig på samma ställe, passerar ingen sommar, då
icke nästan bvatje inom Socknen beläget Hem-
man förlorar Ungkreatur, Får och Svin m. m. *
genom de om vintern oskutr.a Vargarnes förnya¬
de visit. Detta är visserligen blott enskilt, och
jag har också endast exempelvis framtagit det¬
samma. De allmänna olägenheterna jag framställa
äro likväl sådane, att de gälla för alla ställen ,
der Skallgång existerar, och det är ur det skälet
jag önskar och ödmjukligen anhåller, att desam¬
ma i den, på Utskottens afgifna Betänkande, upp?
sättande underdåniga expeditionen till Kongl.
Maj t , måtte till en del få inflyta och afses, öf-
vertygad att vår Nådige Konung fäster ett högt
och rättvist afseende på bördornas jemna fördel¬
ning mellan Medborgare, och går sina trogna Un-
dersåtaTes underdåniga önskningar till mötes i af-
hjelpande af de svåra och tryckande olägenhe¬
ter, som äro, oskiljaktigo från JägeriStatens , en¬
ligt nu gällande Författningar, ägande befattning
paed Odjurens utrotande,
Uppå framställd Proposition beslöts, att de
sammansatte Utskottens ifrågavarande Memorial
skulle, med det af Prosten, Lector Fröberg nu
Den 7 Märs.
71
anförda tillägg, återremitteras , ehuru i öfrigt Stån^
det ej hade något att vid Memorialet erinra.
§• I2i
F'öredrogs å nyo Riksens Höglofl. Standert
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts Betän¬
kande i anledning af väckta frågor, så väl om
upphörande af frikallelse för Höglofl, Ridderska-
pet och Adeln från deltagande med Borgerska-
pet uti kostnaden för deras Hus och Tomter i
Städerna till Kyrko-, Preste-, Scholae- och Re-t
ctorsBoställsbyggnader, samt öfriga StadsEgendo-'
mar ålagde skyldigheter, som ock derom, att da
Onera, hvilka tillhöra Gårdsägare bland Städer»
nas Borgerskap , måtte utsträckas till alla Fastig-;
hets-ägare i Städerna utan undantag,
Och blef, uppå framställd Proposition, ifrå¬
gavarande Betänkande bifallet, hvarvid Biskop¬
pen, Doctor Almquist förbehöll sig att skriftelh?’
gen få aflemna följande Reservation;
Att efter råd och lägenhet bidraga till upp?
byggande och underhåll af Kyrkor, Skolor och
äfven Fattighus, anser jag höra till de Officin
bfitmanitatis, ifrån hvilka ingen skäligen skulle
vilja undandraga sig, om han än, i skygd af
någon så kallad positif Lag eller Privilegium,
icke skulle kunna tvingas dertill. Af sådan
orsak aktar jag icke heller nödigt att försvara
en gammal häfd eller Privilegium, hvaraf man
icke skulle kunna begagna sig, utan att råka i
cöllieion med sin egen bättre öfvertygelse. Jag
7*
Din 1 Mars.
tror ock visst, att de fleste både besutne och
obesutne så väj Adelsmän som Prester och, an¬
dre Ecclesiastique Embetsman, mer eiler mindre
privilegierade, med mig dela denna öfvertygelse.
Utom dess skulle jag såsom Pastor finna det fast
svårt, om icke alldeles omöjligt, att i Religion n*
och Mensidighetens namn uppmana mina Åhö¬
rare att kraftigt och med hvarjehanda uppoffrin¬
gar bidraga till några märkeliga inrättningar hör
rande tili Plös mils, och hvartill Kyrkor, Scho-
laehus och Fattighus val måste räknas, om jag,
ehuru bofast och besuten , blott till följd af
Pidvileghini, alls icke sjelf skulle vilja med både
råd och dåd, i min mon, hjelpa mine Medbor¬
gare att vinna ett af oss alla erkändt godt och.
nödvändigt allmänt ändamål.
Ändteligen, och om saken skulle betraktas,
blott från dess divila eller yttre sida, så' kan
jag ej inse att något Hus eller Egendom i Stad
elier på Landet borde förändra sin Natur der¬
före att den köpes af nådon privilegierad Pet¬
son, vore det än af Konungen sjelf.
Längre ari till Embefshus kan derföre^ enä
ligt min oförgripliga mening, immuniteten ifrån
Kyrkobygguads-skyldigheten m. m. icke sträcka
sig; men efter mitt sätt att tänka, måste ändock
Innehafvaren, äfven af ett Embetshns, fast icke,
ex Pnvilrgio , likväl ex nobili officio et respe-
ctu humanitaiis, uti sin man med öfrige Medbor¬
gare bidraga till nämnde allmänna Byggnader
och deras underhållande.
Dan 7 Mars.
73
Jag anser således för min del Herr Ceder¬
borgs motion hafva varit skälig, och må förden.
skull detta mitt yttrande intagas i Protocollet,
såsom min reservation ifrån det bifall, som nu
blifvit gifvet till Höglofl. Ekonomiutskottet^
Betänkande i målet.
§• 13-
Föredrogos å nyo och biföl Jos följande ifrån
Utskotten inkomna Memorial, och Betänkanden,
nemligen :
Lag- samt AllmännaBesvärs- och Ekonomi-
Utskottens Memorial, rörande
1 :o Bestämmande af Jordägares och Torpa.’
res ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
2:o Inskränkning i förbudet mot nyttjande
af Tröskslagor af Ek.
3:0 Herjeådalen undantagande från Stor¬
skifte af Hemmans-mark; och
4:0 Författande af ett sammandrag och en
systematisk samling af Författningarna om Jord¬
ägares rättigheter osh skyldigheter; samt
Allmänna Besvärs- och EknnomiUtskottets.
Betänkande,
I anledning af väckt fråga om förändring i;
Församlingarnas skyldighet att vårda de Fattiga»
§» »4a
Vid förnyad föredragning af Ecclesiastique-!
Utskottets sista Plenidag på bardet lagda Menlo*-
74
Den 7 Mars.
rial, angående yrkad rättighet för Comministrar-
ne i Slockholm att utom förslag söka Regala Pa-
storat, begärde Comminister Bergegren ordet och
yttrade sig som föijer;
Med känsla af yttersta oro och bekymmer
har jag åhört Högvördiga EcclesiastiqueUtskot-
. tets utslag, och ehuru med föga eller ock in.
gen förhoppning om återremiss, ännu mindre än¬
dring deruti, torde det dock tillåtas mig, att in¬
för Högvördigste Herr Doctorn och ErkeBiskop-
pen samt Högvördiga Ståndet, göra följande öd¬
mjuka framställningar: i :o Hå hvarje Prest från
yttersta gränsen i Sveriges Rike har rättighet
att i Hufvudstaden börja sin tjenstgöring, och
må hända äfven dersädes få en ordinair syssla,
synes det vara icke blott önskelig!, utan äfven
för honom behöfveligt, att kunna söka befordran
till en framtida bättre bergning, utan att genom
långväga resor nödgas fördjupa sig i en skuld ,
hvarifrån han sedan svårligen kan lösa sig. 2:a
Önskade jag fästa Högvöirdigsie Herr Doctorns
och ErkeBiskoppens samt Högvördiga Ståndets
uppmärksamhet på framlidne Herr Doctorn och
Biskoppen IVallqnists yttrande uti sin Handbok
öfver Ecclesiastique Befordringsmål, der han pag.
20 säger: Stockholms Comministrar hajva de allra-
trägnaste och tröttsammaste Prestsijsslor, hvarföre
ock någon ginare och mindre kostsam väg till
befordran vore för dem uppmuntrande. 3:0 Sy¬
nes rättigheten för Stockholms Comministrar, att
enligt Kongl. Brefvet af den 23 December 1723,
hos Konungen omedelbart och utom förslag sig
junderdånigst anmäla om Pastorater, under vill-t
Den 7 Mars.
75
kor att Consistorierne på sökta förslager dem icke
uppfört, i märkeligt afseende gränsa sig till den
här stikta förrnonen. Sådane äro de framställ¬
ningar jag önskat i ödmjukhet få afgifva inför
Högvördigste Herr Doctorn och ErkeBiskoppen
samt Högvördiga Ståndet, för att, örn möjligt vo¬
re, på något sätt ännu mer kunna justifiera min
Vördsamt gjqrda ansökan.
Biskoppen, Doctor Faxe anförde, att Ut¬
skottet öfvervägat de flera skäl, sorn Commini-
s|er Bergegren framställt för billigheten af sin be¬
gäran; men att Utskottet derjemte funnit, det
alla de, som nu äga denna för Comministrarne i
Stockholm yrkade rättighet , erhållit densamma
genom egna underdåniga ansökningar, utan med¬
verkande åtgärd af Ståndet, hvadan Utskottet icke
ansett sig kunna meddela något annat Utlåtande,
än det, sorn nu blifvit lemnadt.
Biskoppen, Doctor Murray utlät sig, det han,
med mångårig kännedom af den myckna moda
pcb den ringa uppmuntran , sorn vanligen äro
förenade med Comministraturerne i Stockholm, af
hjertat skulle unna dessa Tjenstemän den för¬
mon, som nu blifvit sökt; dock trodde Herr
Biskoppen, att det ej tillhörde det Högv. Stån¬
det, att härom insinuera någon underdånig Skrif-
veise, emedan, så vidt Herr Biskoppen kunde
erinra sig, de, som erhållit denna rättighet,
sjelfve derom gjort underdånig ansökning hos
Kongl. Majit.
Comminister Bergegren yttrade, det han an¬
sett att denna hans begäran skulle vinna lättare
16
Den 7 Marg.
framgång, om den med Ståndets förord vöre be-
ledsagad»
Biskoppen, Doct. Almquist förenade sig med
Biskopp Murray , och tilläde , alt i fall Slandets
Pluralité förklarade sig emot Comministrarnes
begäran, skulle sådant må hända mera skada än
gagna dem.
Pastor Brimarius, Doctor Drysen instämde
med Biskopp Murray deruti, att Comministrarne
i Stockholm förtjena ett gunstigt afseende båda
för sina trägna mödor och sin ringa lön; men
ansåg dock att de sjelfve borde hos Kongl. Maj:t
söka den rättighet, hvarom fråga nu blifvit väckt».
Professoren, Doctor Wijkman anförde;
Jag tillstyrker bifall till EcclesiastiqueUt-
skottets Betänkande, så väl af det redan deri af¬
förda skäl, sorn i synnerhet äfven af den orsak j
att medgifvande häraf skulle medföra en mannan
jnon i afseende å andra, i lika' belägenhet med
dem i Stiften tjenande Prestman. Man anför;
sorn skäl till ansökningen , att Comministrarne
här kunna hafva en lång väg hem till sina Stift
för att profva , hvilket skulle medtaga mesta de.,
len af deras årslön , men utom det att sådant
var dem förut kändt då de här sökte engage¬
ment, äro Comroinistfar i Stiften, sorn genom Ju&
patronatus blifvit tillsatte, i samma belägenhet då de
skola söka befordran hem till sina Stift, med ofta,
lika små löner, och utan den förmon som Stocky
holms Conrministrar njuta , att nemligen vid si»
pa Stationer få räkna dubbla år. Är frågan jegi
rJ)en 7 Marsl
feonelt för Herr Comminister Bergegren , skulle
jag gerna förklara mig för honom; men då frå¬
gan är generel och för alla tider, kan jag, af of.;
van anförda skäl , ej annat än den afstyrka, och
anhåller om proposition till bifall af Utskottets
Betänkande.
Tjenstförrättande Kongl. ÖfverHofpredikan-’
ten , Doctor Hedrén insiämde i hvad Biskoppen
Murray och Doctor Drysén yttrat, rörande Stock-
holms Comministrars trägna göromål och knappa
löningsvillkor, samt ansåg att den väckta frå¬
gan, utom de flera bevekande skäl, som dervid
förtjente afseende , äfven var af den allmännare
beskaffenhet, såsom rörande en Tjenstemattnaclass,
hvilken icke hörer tili något visst Stift, att Stån¬
det kunde och borde upptaga densamma, i syn¬
nerhet om den inskränkning dervid gjordes, att
denna rättighet, att Utom Förslag söka Begala
Pastorat, korn me att gälla blott för det Stift, hvar¬
till hvar och en hörer,
Häruti instämde Biskoppen, Doct. Almquist
och Prosten Svedelius m. 11.
Prosten, Doctor Stenhammar fann Doctor
Htdréns anmärkning vara af den vigt, att han
tillstyrkte , det mätte Memorialet med densamma
till Utskottet återgå.
Prosten, Lector 'Dellenius erinrade, att, med
rättigheten att utom Förslag söka Pastorat, borde
visserligen vara förenadt det villkor, att den Sö¬
kande skulle, enligt Förfaitningarne, vara com-
petent till den lägenhet, hvarom fråga vore.
78
Den 7 Mars:
Professören Thyselius yttrade, att manga ötii-
ständigheter af skiljaktig beskaffenhet härvid bö*
ra afses; men att i atla fall samma väg är öp¬
pen för Comministrarna i Slockholm , som för
andra i deras predicament, alt nemligen genom
egert underdånig ansökning utverka sig den för-
moa hvarom nu ventileras. Vöre frågan blott
om Comminister Bergegren, ville Professoren ger¬
na tillstyrka, att Ståndet i detta afseende lemnå*
de bortom ett gynnande förord.
Professören Forssell ansag, att en återremiss
till Utskottet skulle innefatta ett i förväg yttradt
ogillande af Utskottets hufvudsakliga Utlåtande*
innan ännu är utrönt, huruvida icke Ståndets
pluralité deruti instämmer; hvadan Herr Profes¬
soren begärde proposition till bifall på Betän¬
kandet, samt förklarade* det han för Sin del icke
skulle kuhna samtycka, att Ståndet, tvertemot ali
praxis, med sitt förord beledsagade en ansökning
af denna beskaffenhet.
Biskoppen m. rn. Doctor Almquist anmärkte,
att om Clerus Comitialis hittills icke tillstyrkt, har
man ej heller exempel att den äfslagit någon dy;
lik sak, som denna.
Prosten Rabe instämde med Professören Fors¬
sell , samt tilläde med egna ord, det han icke kun*
de inse, hvarföre Comministrarnas obefordrade
Medbroder i Stiften »kola lida deraf, att Stock¬
holms Församlingar icke kunna löna sina Corn-
ministrar i motsvarighet mot deras påstådda ar¬
bete.
Den 7 Mörs.
79
Prosten Öhrvall förenade sig med Prosten Ra¬
be, och Prosten Hagberg med Professoren Forssell.
Härefter blef, uppå framställd Proposition ,
Utskottets Memorial af Ståndet bifallet.
§• 1 5»
Då EcclesIastiqueUiskottets vid sista Plenum
på bordet lagda Utlåtande, i anledning af Prosten
Säves Memorial, rörande åtskilliga PrestStåndetS
enskilta angelägenheter, nu åter föredrogs, blef
detsamma, efter framställd Proposition, af Stån¬
det bifallet.
Härvid begärde Prosten SqVe ordet och an.
förde följande!
Jag har ansett ingenting så Presterligt och
för oss, som Lärare, tillfredsställande, under des¬
sa högtidliga möten, som att tillika i någon mån
kunna bearbeta Religions—väsendet» och vårt e—
get Stånds bättre inrättning. Det ar af sådan
anledning jag framställt förevarande ämne- Hvad
angår de mera bestämda föreskrifter för Prest-
och Pastoral-Examina jag önskat, kan jag der-
vid åberopa instämmande tankar af f. d. Biskopp
JFallquist. Då jag hufvudsakligen yttrat mig om
friheten , att få utarrendera Prestbohl för längre
fastställd tid, förnämligast af det skäl, att Pasto-
rerne, för hvilka jordbruks-omsorgen ofta kan
blifva ett hinder och anledning till missrigtning
af deras verksamhet, må kunna ensamt öfverlem-
ira sig åt deras eget yrke, själavård och studier;
så hade jag val väntat att Höglofl. Utskottet
Den 7 Mars-;
skulle ingått i närmare pröfning häraf. T arfs
seende till den omständigheten, att Prestbohl äf¬
ven nu kunna för Innehafvarens lifstid uthyras ,
får jag anmärka, att saken blir hel annan, då ar.
rende får ske på längre bestämd tid, hvarigenom
endast rätt förmånliga aceorder kunna vinnaSi
Förnärmande af 3:dje mans rätt har jag åter an¬
sett tillräckligen förekomrnas genom de föreslag*
ina precautionet i sättet af afhandiingen. Föröf.
rigt vördar jag EcclesiastiqueUtskottets samt Hög-
vörd. Ståndets beslut, tilläggandes blott den „ön-
skan, att, om någon Ledamot skulle interessera
sig för ämnet, han ville än en gång igenomsö
mitt Memorial i dess sammanhang.
i 16.
Upplästes och lades på bordet nedaUskrifnd
ifrån Utskotten inkomna Handlingar, nemligen!
ConstitutionsUtskottets Memorial, med ytä
frände, i anledning af en från Ridderskapet och
Adeln remitterad anmärkning mot Konungens
Rådgifvare i Commandomål för Arméen.
Stats- och BancoUtskottens Betänkande , i
anledning af den del af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition den 10 December [817, om All¬
männa Penningerörelsen och Myntvärdets upp*
rätthållande, som angar Malmö-, Götha CanalBo-j
Jags samt-Götheborgs Discont Verks utredning.
LagUtskottets Betänkanden, i anledning aP
1:0 Väckta frågor om upphäfvande af KongL
Kun-
Den 7 Mars.
Kungörelsen den 26 Nov. 18 j6, angående sät¬
tet for en Menighets hörande i enskilta tillåtlig
ga ärender,
2:o Förändring uti straffet för Hållkarl,'
som fordrar drickspenningar af Resande, eller dem
med ovett ofredar.
3:0 Förtydligande af Dagens stadgande uti
17. Gap. GiftermåisBalken, om beräkningsgrun-
den för beloppet af fördel.
4:0 Bestämmande af en viss afgift till Kro-
noFogdarna i Vesterbottens och Norrbottens Län,
da deöicke sjelfve , utan genom Länsmännen , låta
verksälla Utslag i Utsökningsmål, samt faststäl¬
lande af Länsmännens, Nämnde- och Fjerdings-
männens rättighet att, enligt KronoFogdens or¬
dres och på dess ansvar, verkställa utmätningar i
privata mål.
t,:o Bibehållande af Författningar, att en
sjettedel af Ström alltid bör hållas öppen; samt
6:0 Att böter i Brottmål må utgå efter för¬
mögenhet.
Ståndet åtskildes.
In fidem,
,T. Janzon.
Pr. St. Prot. 1818. Dch JIL
*2
Thorsclagen elen 12 Mars,
klockan jo förmiddagen.
5- >•
Med Kongl. Mrj'ts Nådiga tillstånd, hade
Högv. Herr Dociorn och Ei keBiskoppen pä nå¬
gra dagar till Upsala afrest hvarföre Biskoppert
och v. Talmannen , Herr Doctor von Rosenstein
nu forde ordet.
§. 2.
Justerades Ståndets Protocoll för den 7 1
denna Månad, med undantag af i4:de §•
§ 3*
tTti Höglofl. Ridderskapets och Adelns ge¬
nom ProtoeollsUidrag af den 7 dennes meddel-
ta beslut , att Stats- och BancoUtskottens Betän¬
kande, i anledning af den del af Kongl. Majtts
Nådiga Proposition om Allmänna Penningerö-
reisen och Myntvärdets upprätthållande , sorn
angar Malmö, Götha CanalBolags samt Götheborgs
D>scontVerks u'redning, förr än det samma till
profning företages bör, jemte dertill hörande Bi¬
lagor, genom Stats och BancoUtskottens skynd¬
samma föranstaltande utaf de till Riksdagckostna?
derna anslagne Allmänna Medel, till trycket be¬
fordras samt ett Exemplar deraf till hvarje Le¬
damot af RiksStåndtn utdelas; fann PrestStåndet
skäligt att instämma, hvilket genom ■ Utdrag af
Prot»collet skulle de öfrige Respect. Stånden
samt Stats- och BancoUtskotten vördsamt och
vänligen tillkännagifvas.
ben 7 Mars /. tni
§3
§. 4.
Af inkomne ProtocollsUrdrag inhämtades,'
falt Högh,fl. Ridderskapet och Adeln
1:0 Bifallit
Det uti StatsUtsknttpts Utlåtande den 16
Pebruarii öfver Herr Adin bi 1 hs , J., motion Om
imedels ahslaende i och för Isländske Handskrif¬
ters ölversättande, framstäldte första Alternatif,
eller att, derest berörde öfversättning icke utan
StatsVerkets betungande kan företagas, dermed
må till en lägligare tid uppskjutas. Samma
Utskotts Utlåtanden ilo angidé KvönoUppbörds—
Betjeningens aflönande i Götheborg samt öfri¬
ga Städer utom Stockholm; och i:0 om ytterli¬
gare bidrag af Statens Medel till KronoUppbörds-
Betjeningens aflöning i Stockholm m. tn. i följd,
hvaraf till BevillningsUiskottets yttrande öfver-
lemnades frågan, huruvida icke, till beredande
&f ersättning åt KronoUppbördsBetjeningen för
det tillökta besvär och den större kostnad, sorn
vid debitering, upphörd och redovisning upp¬
kommit, den af Riksens Ständer anslagne vissa,
procent på Bevillningsmedlen, derest densamma
skulle finnas icke svara mot behofvét, torde- ho¬
fa ökas. Samma Utskotts Utlåtande i anled¬
ning af gjord framställning om förbättring i äf-
löningen för Krigs RevisionsBetjeningen ; angå¬
ende föreslagne grunder för liq viderandet af
UndsättningsSpannmål; angående gjord hemstäl¬
lan, att MagazinsDirectionen ej må införskrifva
Utländsk Spannmål. -
S4
Den 12 Mars f. m.
EagUtsknttets förnyade Utlåtande, om tiden
för Kungörelsers uppläsande under Gud,stjensten;
angående ägares af Bergsmanshemman åliggande,
att fullgöra de Hemmanen åtföljande skyldigheter.
Uag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottens Utlåtanden , angående föreslaget förhud
mot ali utborgnirg af Brännvin ; angående Krono-
skjutsSkyIdiges rättighet, att vid HäradsTingen
■välja de i Kongl. Förordningen den 28 Junii
I8»g ornförmäldte Deputerade; angående före¬
slagen skyldighet för de uti 26. Gap. 2. och 4.
§. $. ByggnirigaBalken fran Tingshus- och Prest-
gårdsbyggnad frikaliade, äfvensom insockne Fräl¬
sehemman i Skåne, att deruti deltaga m m.; an¬
gående föränrtring af tiden till Vägsyners för¬
rättande; angående föreslagen ändring uti För¬
fattningen om allmänna vägarnes underhållande
vintertiden , i afseende på inrättningen af plog¬
lag; rörande väckt fråga i afseende på Brand-
stods erläggande efter förmedladt eller oförmed¬
ladt hemmantal; angående föreslagen rättighet
för hvar och en att en ellan Riksdagarne till Re¬
geringen inkomma med förslag till ändringar i
Författningar m, in.; angående förslag till be¬
stämmande af Jordägares och Torpares ömsesidi¬
ga rättigheter och skyld:gheter; rörande Herjeå-
dalens undantagande från Storsk fte af Hemmans-:
mark; angående lösens beräknande för Skattehem^
man Arfvingar emellan, samt gräns för Hem—
mans klyfningar; rörande föreslagen ändring af
24. Gap. 5. § ByggningaBalken angående Brand,
stod; om inskränkning i förbudet mot nyttjande
af Tröskslagor af Eki
Dm 12 Mars f m.
85
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskoftets
Betänkanden, rörande förslag till en jernnare
fördelning af väghållnings-skyldighfcten vid och
omkring Norbergs Grufvor; i anledning af vackt
fråga om KronoUppbördens öfverlemnande till
KyrkoRådet i hvarje Församling; i anledning a£
gjordt yrkande, att Förlänirigs-och Löningshem-
manen i Halland inå tilläggas samma förmoner,'
som Kronohemmanen i allmänhet, eller få lösas
till Skatte.
StatsUtskottets Utlåtanden, angående förvalt¬
ningen af Kronans UpplagsMagazin, m m. \ om
ytterligare bidrag af medel för Södertelje Canal-
Inrättnings fullbordande; i afseende på lånerättigd
het i ManufacturDisconten för SkeppsvarfsAgare.
Allmänna Besvärs, och EkonomiUtskoftets
Betänkanden, rörande en förbättrad Posternas regä
lering på åts kill ige orter i Riket, samt vissa öf-
verklagade olagenheter vid Postföringen emellan
Norrige och Dannemark; i anledning af väckt
fråga om förbud mot införande af utländskt spun¬
net Bomullsgarn; angående en fri Tickjerns-
handel; i anledning af väckt fråga om Boskaps¬
afvel^ uppmuntrande i Blekinge; i anledning
af åtskilliga väckta frågor, rörande Markegångs-
sättningar.
o
2:0 Återremitterat
StatsUtskottets Förslag till beräkning af StatsS
Verkets Intrader i deri RiksStat, sorn af Riksens
Ständer vid denna Riksdag skall uppgöras, för
att tjena till efterrättelse intill nästa Rik.-djg;
Ven 13 Mars f. mi
med anmodan derjemte till Urskottet, att, vid nter-
remissens hesva'ande' till Riksens Ständer äfvert
afgifva det af Utskottet uppgjorda andra alterna¬
tiva förslag till beräkning af StatsVerkets Intra¬
der. Utlåtande i anledning af Kongl. Majus
Uådiga Proposition , angle de användande af de
inom Södemanlands Län befintlige såkallade Jag¬
backar. Yttrande och förslag, i fråga om åflo,
ningen för RiksSfånders och deras Utskott? Se-
creterare, Cantsslier och Vaktbetjening.
LagUtskottets Utlåtanden, angående gjord*
förslag att Skogsåverkan må anses och straffas li¬
ka med stöld ; samt angående föresbgen vidsträck¬
tare rättighet för Odlare till grannarnes biträde
vid dikning, m. rn.
Lag- samt Almänna Besvärs- och Ekonomt-
Utskottens Utlåtanden, angående författande- af
ett sammandrag och en systematisk samling af
Författningar örn Jordägares rättigheter och skyl¬
digheter; rörande afskaffa tide af Luderplatser och
allmänna Skallgångar; /angående föresjagen in¬
delning af Byvägar.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet®
Betänkanden i anledning af väckt fråga orri för¬
ändring i Församlingarnas skyldighet att vårda
de Fattiga Rörande yrkad jemkning i trans¬
port skyldigheten af Tionde- och AlradsSpacin-
måien.
3=o Lagt till handlingarna
Ven 13 Mars f m.
37
StatsUtskottets förnyade Utlåtande, angående
uppskof med redovisningen af KronoUppbörden,
samt i frågan om fortfarande af det för Fattig¬
vårdsinrättningen i Carlscrona anslagne understöd
af Statens Medel.
LagUtskottets förnyade Utlåtande, angående
ett närmare bestämmande af beskaffenheten utaf
Afvittringsbetyg.
A! Irnänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
ånyo afgifna yttrande i anledning af väckt frå¬
ga om undersökning huruvida Stenkol finnas
på Öland.
4:0 Remitterat
Till ConstitutionsUtskoffet: 2?ne, i den form
2g. § Riksdagsordningen föreskrifver, framställ¬
da anmärkningar, den ena mot StatsRådet och
Konungens Rådgifvare i Cotmnandomål för För¬
törna, samt den andra mot StatsMinistern för
Utrikes Arenderna,
Till Stats- och BancoUtskotten: ett Memo¬
rial af Friherre Anckarsvärd, C. H , innefattan¬
de anmärkningar vid Grefve von Plåtens, B.
B., till samma Utskott remitterade anförande,
angående Götha Canal, jemte yttrande i samma
ämne af Grefve von Platen samt Herrar Flach
och Alarick oj Rosenschöld Anföranden af Fri¬
herre Anckarsvärd samt Herrar Hjerta , Roos s Alp
kar sparr e, Hammarschöld, von Stael, Lager heim 9
Munck af Rosenschild, Påhlman och von Hausvolff
SS
Dm 12 Mars f m.
rörande Gö'ha Canal. Ett Memorial af Gref-
ve iwn Schwerin, Fredric Bogislaus, angående an¬
gelägenheten att snart från Utskotten erhålla
Utlåtande öfver den till Utskotten remitterade
Kongl. Maj:t6 Nådiga Proposition, om allmänna
Penningerorelsen och Myntvärdets upprätthållan¬
de, tillika med yttranden i samma ämne af Gref¬
ve von Schw ein, och Friherre Wirsén, Gurtaf
Fredric, hvarjemte Ridderskapet och Adeln fann
för godt anmoda Stats- och BancoUtskotten att
till Riksens Ständer skyndsamligen afgifva upp¬
lysning om och när Riksens Ständer kunna för¬
vänta Utskottens Utlåtande öfver Kongl. Majus
©fvannärnrule Nådiga Proposition. Ett Me¬
morial af Herr Dalman, L. J. 3 angående Fi-
nancerna.
Till SiatsUtskoltet: ett Memorial af Grefve
Gyllenborg , J. H. , angående SalpeterSkattens ut.
görande i penningar.
Till Särskilta Utskottet: ett Memorial af
Friherre Hjerta, A , angående en förkortad ar5
betsmethod i Rikets Collegier.
Till StatsUtskottet: ett Memorial af Herr
Oxehufvud, Bo9 angående inrättande af ett Spann-
mälsMagazin i Fahlköping; jemte Herr Flachs,
C. F, yttrande i samma ämne.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomiut¬
skottet : ett Memorial af Herr Munck af Rosen¬
schöld, E., angående upphäfvande eller inskränk¬
ning af Författningen om trädplantering i Skåne.,
Den 12 Mars f. m.
89
jemte yttranden i sami a ämne af Friherre Wran-
gel, H. samt Herrar Munck aj Rosénschöld3 Strus¬
senfelt och Cederschöld.
§• 5-
Enligt upplästa ProtocolIsUtdrag, hade Väl-'
lofl. Borgareståndet:
l:o B fallit
St3tcUtskottets Betänkande i anledning af
gjord Motion om ytterligare bidrag af Medel
för Södertelje Canal.inrättnings fullbordande,: an¬
gående Riksdagsmannen Eric Svenssons Memo¬
rial om förvaltningen af Kronans UppbördsMa-
gazin m. m.; i anledning af Herr L. G. Grön-
hagens framställning om förbättring i aflöningen
för KrigsRevisionsbetjeningen; i anledning af
Kongl. Majus Nådiga Proposition, angående an.
vändande af de inom Södermanlands Län befint¬
lige så kallade Jaghackar; angående Riksdags¬
mannen Jonas Anderssons Memorial, rörande grun-
derne för liqviderandet afUndsättningsSpannmål.
EagUtskottets, angående ägares af Bergs¬
manshemman åliggande att fullgöra de samma
hemman åtföljande onera; angående föreslagna
vidsträcktare rättigheter för-Odlare, till biträde
af sine grannar vid dikning rn. ra.; i anledning
af gjordt förslag, att skogsåverkan måtte anses och
straffas lika med stöld; i anledning af återremiss
utaf bemälte Utskotts förra Memorial, röran,
de tiden för Kungörelsers uppläsande i Kyrkor-
ne; angående gjorda förslag, att FörlikningsDom-j
stolar måtte inrättas.
9°
Deri 12 Mars / m.
Dag och EkonomiUtskottens, angående fö¬
reslaget förbud emot all utborgni ng af Bränn v in;
angående yrkad rättighet för KronoskjutsSky ldige,
att vid HäradsTingen välja de uti Kongl. För¬
ordningen den 2g Junii i 8otj omförmäldte De¬
puterade ; angående föreslagen skyldighet för åt¬
skilige från Tingshus- och Prestgårdsbyggnad nu
frikalbde Fastighets-Innehafvare .. att uti sådan
byggnad deltaga; angående förändring af tiden
för vägsynérs Förrättande j angående föreslagen
indelning af Byvägar; angående väckt fråga i
afseende på Brandstod» erläggande efter förmed¬
ladt eber oförmedladt hemmantal; angående vackt
fråga om rättighet för en hvar, att emellan Riks-
dagarne till Regeringen inlemna förslag till än¬
dringar uti Forfattningar tn. rn,; angående före¬
slagen förändring uti hvad sorn blifvit stadgadt
i afseende pä allmänna vägars underhållande vin¬
tertiden.
Det af Stat,sUtskottet, i frågan om medels
anslående i och för Isländska Handskrifters öf-
versättande , framställda sednare alternativ nem¬
ligen att Riksens Ständer i underdånighet, an¬
hålla, det täcktes Kongl. Majit i Nåder särskildt
å detta ämne fästa uppmärksamhet, samt, om nå¬
gra medel skulle finnas, då i Nåder dermed un¬
derstödja detta nyttiga företag.
Dag-.samt Allmänna Besvärs-och Ekonomi¬
utskottens Betänkanden och Utlåtanden, angående
afskaffande af Euderplatser och allmänna Skallgån¬
gar; rörande Merjeådatens undantagande från Stor¬
skifte af Hemmansmark ; angående inskränkning i
Dm 12 Mars f m.
förbudet emot nyttjande af Tröskslagor utaf Ek;
angående förslag till bestämmande af Jordägares
och Torpares ömsesidiga rättigheter och skyldig¬
heter; angående författande af ett sammandrag
och en systematisk samling af FöTattningarne om
Jordägarnes rättigheter och skyldigheter; angåen¬
de lösens beräknatide för Skattehemman, arfvin¬
gar emellan samt gräns för Hemmans-klyfningar.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets ,
1 anledning af vackt fråga om Boskaps-afvelns
uppmuntrande i Blekinge; angående en förbättrad
Posternas reglering på åtskilige orter i Riket
samt vissa öfverklagade olägenheter vid Postfä.
ringen emellan Norrige och Dannemark; i an¬
ledning af gjordt yrkande, att Forlänings- och
Löningshemmanen i Halland må tilläggas sam¬
ma förmåner, som Kronohemmanen i allmänhet,
eller få lösas till Skatte; i anledning af väckt
fråga om KronolJpphördens öfverlemnande till
KyrkoRådet i hvarje Församling ; angående gjordt
förslag till en jemnare fördelning af väghållnings»
Skyldigheten vid och omkring Norbergs Gruf¬
vor; rörande yrkad jemkning i Transport-skyl¬
digheten af Tionden och AfradsSpannmålen; i
anledning af väckta frågor, rörande Markegångs-
sättniugen; angående de uti Riket hruklige vigt-
sorters reduetion tijl enhet,
2:o Återremitterat
StatsUtskottets Memorial med förslag till be,
räkning af StatsVerkets Intrader.
92
Dm 12 Mars f m.
Allmänna Besvärs och Ekonomiutskottets
Memoria], i anledning af gjord Motion om en
fri Tackjernshandel; i anledning af väckt fråga
om förbud emot införande af utländskt spunnet
Bomullsgarn.
3:0 Lågt till handlingarna
Allmänna Besvärs- OGh Ekonomiutskottets
Memorial, i anledning af väckt fråga om under¬
söknings anställande på Öland till finnande af
Stenkol, jemte yrkadt anslag härtill af Stats¬
medlen.
4:0 Jemte bifall till ExpeditionsUtskottets
atne Memorial, angående medel att befordra större
afsättning och gagn utaf Bihang*-1 till RiksStån-
dens Prolocoll, instämt uii det af Ridderskapet
och Adeln fattade och i detta Protocoll förut
intagne Beslut.
5:0 Låtit bero vid StatsUtskottets yttrande,
i »anledning af gjord hemställan, att Magazins-
D rectionen ej må införskrifva utländsk Spannmål,
samt derjemte uppdragit åt Ståndets enskilta Be-
svärsUtskott, att föreslå underdånig ansökning
hos Kongl. Maj:t derom, att, sedan en fri Spann¬
målshandel är tillåten, den Författning må var.
da upphäfven, hvarigenom de Handlande uti Stä¬
derna blifvit vid ansvar ålagdt, att hålla Städer-
nes och Landets Innevånare utländsk Spannmål
tillhanda.
Deri I2 Mars f. m.
93
§. 6.
Medelst upplästa ProtocollsUtdrag underrätt
tades Ståndet derom, att Heder v. BondeStåndet
1:0 Bifallit
StatsUtskottets första alternativ, i anledning
af frågan om medels anslående i och för Isländ^
ska Handskrifters öfversättande; Utlåtande, angå¬
ende grunderna för liqviderandet af Undsättnings-
Spannmål; angående förvaltningen af Kronans
UpplagsMagazin, m. m.; i afseende på lånrättig¬
het i ManufacturDisconten för Skeppsh varfsAga—
re; angående den af Herr Thunell gjorda hem¬
ställan, att MagazinsDirectionen ej må införskrif¬
va utländsk Spannmål.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi.
Utskottens Utlåtanden, angående yrkad förändring
af tiden till vägsyners förrättande; angående fö¬
reslagen indelning af Byvägar; angående Krono:'
skjutsSkyldiges rättighet att vid HäradsTingen väl¬
ja de i Kongl, Förordningen af d. 28 Junii 1809
omförmälte Deputerade; angående föreslaget för-'
bud mot all utborgning af Brännvin; rörande
vackt fråga i afseende på Brandstods erläggande
efter förmedladt eller oförmedladt hemmantal;
angående föreslagen rättighet för hvar och en,
att emellan Riksdagarne till Regeringen inkom¬
ma med förslag till ändring i Författningar ra. m.
LagUtskottets Memorial, angående ägares af
Bergsmanshemman åliggande att fullgöra sina
Hemmans- onera.
94
Den J a Mars f. fri.
Allmänna "Besvärs- Och EkonomiUtskötret*
Beta nkanden, i anledning af åtskilliga väckta frå¬
gor t rörande Mai kegångs-sättni i gen; angående
Väckt fråga om en fri Tackjernshandel.
* LagUtskottets Utlåtande om Föreslagen vid¬
sträcktare rättighet för odlare till grannarnas bi¬
träde vid dikning m. m. Afstyrkan af det
gjorda förslaget j att Skogs-åverkan måtte anses
och straffas lika med stöld.
2:o Godkänt
ExpeditionsUtskoftets förslag till underdå¬
nig Skrifvelse, angående Lån af Allmänna Me¬
del för fullbordande af Hamnbyggnaden i Mai.
mö, såsom enligt med 3'ne Stånds pluralitet och
under åberopande al BontieStå dets återremis*
till StatsUtskottet af denna fråga, hvarpå Ståndet
Väntade svar.
» ,
3:0 Återremitterat
StatsUtskoftets Utlåtande, rörande ytterligare
bidrag 2f Statens Medel till Södertelje CanalsJLn-
rättnings fullbordande.
4:0 Låtit bero
Vid Allmänna Besvärs- och Ekonomiut¬
skottet» Betänkande , i anledning af vadet flaga
om Boskaps-atvelns uppmuntrande i Blekinge.
5:0 Remitterat
Till det Särskilta Utskottet; ert Memorial af
Riksdagsmannen Anders Sandsten från Jonköping*
Den 12 Mars f. m.
95
Län, med förslag, att samma Utskott måtte sträc¬
ka sin omtanka om indragning, ej blott till Or¬
dinarie Embeten och Tjenste), utan ock gr^nsjca
och yttra -sig ofver nödvändigheten af alla sär¬
skilta Directioner, Comitéer, Styrelser och Inrätt¬
ningar. som af Allmänna Medel draga lön; och
i sammanhang dermed utarbeta en ny reglering af
Rikets TullVerk, så till styrelse, uppbörds-redo-
visoing och i synnerhet bevakningskarl, sorn de
för detta ändamål nödigblifvande Reglementen,
Taxor och Författningar.
§• 7-
Upplästes ConstitutionsUtskottets Memorial
af nästlidne gårdag, angående a:ne Redactions-
fel, uti de förberedda Förslagen till ändring i
RiksdagsOrdningens 38- och 40. § §.
Lades på bordet.
Då ConstitutionsUtskottets vid Riksdagen
år 1815 lagligen beredda Förslag till ändring
uti Regerings Formen^ nu lill afgörande företogos ,
och början gjordes med den af Utskottet till¬
styrkta ändring uti 4. § alt, i stället för orden
Frälse eller Ofrälse, borde anföras Frälse och O-
frälse, så yttrade sig Rrofessoren, Doctor Wijk¬
man som följer:
Hufvudsakliga skilnaden emellan Grundla¬
gens förra stadgande och den föreslagna förän¬
dringen består uti blott ett enda ord, nemli¬
gen och i stället för eller. Uti det förra lie-
D<>n 12 Mars f. m.
ter det : Konungen kallar (ill Statsråd m. m.
Frälse elter Ofrälse Man och i det sednare Fräl.
se och Ofrälse Män. Då, enligt flera ställen i
Grundlagen, skicklighet och förtjenst, ej börd,
skola vara grunden för valet af Tjenstemän,
och ingen lärer väl kunna påstå, att icke bland
Ofräls?, lika väl som bland Frälse, sådane finnas,
ser jag ingen orsak, hvarföre ej, genom ett be¬
stämdt uttryck , Ofrälsemanna rättigheten bör
vara förvarad. Vid tillsättande af JustitiasRåd i
Konungens Högsta Domstol är uttryckligen stad.
gadt, att de skola bestå af hälften Frälse och.
hälften Ofrälse, Vi hafva ock härvid hvarken
saknat skickliga Personer, eller funnit sakerna och
dit inkommande Mål mindre väl behandlade af
den ena än den andra delen; hvarföre skall då
annorlunda vara stadgadt, då fråga är om Statsn
Råds tillsättande, hvarföre icke, genom enahanda
uttryck, en likhet härmed äfven i denna del i-
akttagas, då ingen värdighet i Staten bör gifvas,
hvartill ej sk:ckligheren, genom ett bestämdt, ej
arbitrerande uttryck, bör äga hopp om hogkomst ?
Jag tillstyrker således antagandet af den föreslag¬
na nya Redactionen.
Härmed förenade sig Biskoppen, Doctor Alm¬
quist så mycket hellre, som tran, under upprig¬
tig önskan, att all skilnad emellan Fralse- och
Ofrälse Stånden någon gång kumle i Sverige
upphafvas, ansäg det vara för de sistnämnda
uppmuntrande om, jemlikt Riksens Ständers vid
RegeringsFormens antagande, åsyftade afsigt, äf¬
ven Ofrälse Personer af utmärkt skicklighet och
för.
Sien 12 Mars f rri.
9?
ffji-tjenster skulle blifva till Ledamöter i Stats-
Radet förordnade , hvilket hitintills på snart g
åfs tid icke inträffat.
Professoren Forssell tillstyrkte bibehållande
äf denna §:s nu Varande lydelse; emedan, igenom,
den föreslagna ändringen i Kongl. Maj t skulla
likasom förbindas» att, med åsidosättande äf öf.
liga erforderliga ecfinskaper» antaga ett ellet fle¬
ra Ofrälse StatsRåd»
Häruti instämde Biskoppen, Doct, MutTdtf}
dels af den orsak» att hart redan vid de föregå¬
ende Riksdagarna» dä fråga om en dylik ändring
uppstått» varit äf den tanke^ att i denna del
Imet band borde läggas på Konungens fria val »
dels ock af den anledning, att den föreslagné
ändringen kunde leda derhän, att om Kongl;
Majit funné för godt att i Adeligt Stånd upp¬
höja ett Ofrälse StatsRåd, Kongi. Majit då skulle
tiödgas att samina Person ifrån StatsRådsErnbet¬
tet entlediga;
Frefes3ören , Doctor Wijkman ändrOgt Etäf
är ej fråga om något hinder för Konungen alf
ädla eH förtjent Ofrälséman, sedan han blifvit
StatsRåd, ej eller att han, i händelse af erhål¬
let adelsdiplom, sedan han blifvit sorti Ofrälse!
kallad till StatsRåd, derföre skulle Utur StatsRl-
det skiljas; här är endast fråga öm ett bestämdt
uttryck, hvarigenom Ofrälse Stånden skulle se föt
sig ett decideradt hopp, sorn icke heller lägger
band på Konungens fria val; fy det matté val
Pr. St. Pro t; i8»8. Dol. Ilis f
SS
Den i a Mars /. m.
åtminstone finnas en , om ej flera Konungen för
berömlig skicklighet och förtjenst härtill lika väl
Itänd Ofrälse som Frälse, och jag tror det vara
både med Konungens lika Nådiga afseende å för-
tjensten, hvar den finnes, enligt, sorn ock tje¬
nande till umlanrödjanJe af ali ledsnad öfver prseJ
rogativer för det ena Ståndet framför det andra,
att med likhet i uttrycken om deras rättigheter
gifva skickligheten lika förhoppningsrätt tjJI upp¬
komst för att tjena och gagna Konung och Fä¬
dernesland.
Biskoppen, Doctor Murray anförde vidare,
att han för ingen del bestrider, det äfven ibland
de Ofrälse Stånden kunna finnas Personer skick¬
liga och värdiga att till StaisRåd befordras, inen
att han blott befarade följderna af denna ändring,
hvilka redan visat sig inom JustitijeRådet, der
de, hvilka såsom JustitiseRåd blifvit adlade, måst
i annan Class förflyttas. Dessutom hafva flera
af StatsRådets nuvarande Herrar Ledamöter till
börden varit Ofrälsemän.
Ofverläggningen afbröts
§• 9*
Igenom HofCantzleren m. m. Herr Friherre
Gustaf af Wetter stedt i sorn på Nådig befallning
tillställde Ståndet Kongl. Maj-.rs Nådiga Proposi¬
tion af den ig nästl. Februarii, om antagande
af en ny ConcoursLag, och förändring af i. §*
8» Cap. GiftermålsBalken.
Sedan Herr Friherren »eli HofCantzleren,
likasom vid ankomsten beledsagad, afirädt, uppr
Den 13 Mars fm*
99
lästes Högstberörde Nådiga Preposition och
tnitterades till Lagutskottet.
§•
lo,
Ankommö och upplästes till justering samt
godkändes nedannämnde af Expeditionsutskott
föreslagne underdåniga Skrifvelser till Kongl.
Maj:t, nemligen
N;o 50, om Exspectance-arfvode och Aft*
eords-ersättning för Öfversten Silversköld.
N:o 53 , angående Dykeri- och Bergning*-
Compagniets befattning, då Skeppet i Lötsman*.*
farvatten af Lotsen sättes på grund.
N:o 57, öm ändring i 2. Oap. 5. §. Kyrkoh
lagen , rörande Författningars och Kungörelsers
uppläsande i Kyrkorna»
Nio 58, rörande Skådespels inställande på de
större Högtidsdagarne och föregående aftnar.
Nso 5g , angående de i Riket brukliga vigG
aorters återförande till enhet.
§. 11,
Återtogs den uti Side $. påbegyntä* men afj
brutna öfverläggning , om de af Constitutions-*
Utskottet föreslagna ändringar Uti RegeringsFor-
men, då Professoren Forssell, i afseende på 4. §.
vidare yttrade: att han , jemté instämmande utf
det af Biskoppen, Doctor Murray anförda skäl*
trodde det högst sällan kunna inträffa, att något!
lott
Din 12 Mars / m.
Ofrälse person , som utmärkt sig för den skick» I
lighet och de egenskaper, hvilka kunde göra ho- |
rom värdig att till StatsRåd upphöjas, icke re» I
dan förut af Konungen blifvit med Adelskap I
hugnad. För öfrigt och då en tparig erfarenhet
bestyrkt, att Rikets angelägenheter hitintills blif¬
vit af Herrar StatsRåd med samvetsgrant nit och
oväldighet vårdade j trodde Professoren det vara
olämpligt , att medelst bifall till den föreslagna
ändringen, sätta Kongl. Majit i nödvändighet
att till StatsRåd antaga någon , som icke blifvit •
ansedd värdig att i adeligt Stand upphöjas'; och
begärde Professoren fördenskull proposition till
afslag å den tillstyrkta förändringen i 4:de §.
Professorén, Doctor Wijkman förklarade, att ,
han icke allenast erkände, utan ock, såsom flera
Riksdagar Ledamot uti ConstitutionsUtskottet, an»
såg sig pligtig försäkra, att StatsRådets hitintills
varande Herrar Ledamöter med all noggranhet
vårdat Rikets angelägenheter; dock kunde Do-
ctoren icke frångå den öfvertygelse, att äfven
inom OfrälseStånden finnas Personer, utmärkte
genom de kunskaper, den erfarenhet, den redlig»
het och den allmänna högaktning, som Grund-
lagarne rättvisligen fordra af ett Svenskt Stats¬
Råd, hvarföre Doctorn begärde Proposition till
bifall å Utskottets ifrågavarande Förslag; men
då denna, af Herr Biskoppen och vice Talman¬
nen framställd, med både Ja och Nej besvarades,
och votering begärdes, föreslog Herr Biskoppen
och vice Talmannen efterföljande Voteringspro¬
position: Bifaller Hogvordiga Ståndet den af Con¬
stitutionsUtskottet föreslagna ändring uti Regerings•
Den 12 Mars /. m.
101
formens 4. §.? Den det vill, skrifver Ja. Dea
det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, förblifver
ifrågasatte 4. §• oförändrad. —
Denna Votérings-proposition blef af Stån¬
det godkänd och till besvarande framställd, hvar¬
efter i behörig ordning skreds till omröstning,
hvilken så utföll, att igenom 35 Ja, emot It
Nej, den af ConstitutionsUtskottet tillstyrkta för¬
ändringen blef antagen,
I afseende på det af Utskottet föreslagna
tillägg uti 28- , angående rättighet för Kongl.
Majit att till Sijsslor vid Academierne befordra Ut.
ländska Lärde at utmärkta förtjenster och att i tjenst
antaga Utländske Män till Sprak- och ExercitieMä.
stare, samt idkare af de Jria Konsterne, anförde
Prosten Svedelius;
Den nya redactionen af RegeringsFormen*
28. §. kan jag för min del icke till antagande
tillstyrka. Visserligen har det varit en tid, då
inom vårt Fädernesland, vettenskaperna ännu
icke hade vunnit den odling och utveckling,
som kunde upphäfva behofvet af Utländske Lä¬
rare och då derföre Regeringen borde äga fri¬
het att inkalla dem till våra Läroverk. För
närvarande tror jag förhållandet vara annorlun¬
da. Jag är öfvertygad, att vår Historia Litte-
raria nästan i hvilken vetenskapsgren som helst
kan i senare tider uppvisa lika upplyste och ut¬
märkte Män, som något annat Lands Historia,
och jag fruktar icke, att de hädanefter skola saks
nas. Skulle imedlertid någon ting föranleda
Jim 13 Mars f nj,
minskning uti deras antal, vore det visserligen
det intrång i deras befordringsrätt och den brist
af uppmuntran, som troligen skulle beredas ge*
Tiom inkallande af Utländska. Lärare till våra A.
cademier. Jag befarar dessutom, att det skulle
leda till väckelse af jalousie och tvister, alltid
förhatliga, och i synnerhet vid Undervisnings¬
verken skadliga. Exempel, som berättiga till den¬
na farhåga, saknas icke förut i vår LärdomsHi.
*tpna' Slutligen, ehuru den föreslagna nya re-
dactionen nämner Utländske fjärde af vtmärkta
■föytjenster, fruktår jag, att dessa fortjensters pröf¬
ning blefve alltför mycket underkastad arbitrage,
då Utländske Lärdomsidkare svårligen lära kun-
Jia förbindas till samma specimina, sorn förvara
egna Landsmäns befordran oundvikligen erfordras.
Professoren, Doctor Wijkman androg:
Till alla delar instämmer jag ined Herr Prov
jten Svedelius. Veitemkaperna äro ej mindre in*
«m vårt Fädernesland än annorstädes, jag dristar
®äga comparativt till Folkmassan hos oss och an¬
dra Nationer öfverträffande de flesta. Vi kunna
uppräkna ganska många ifrån våra Academier,
med oförgät elig hogkomst kände Män i den de*
len ej blott öfver Europa, utan äfven i andra
verldsdelar. Vi behöfva således ej förskrifva el- J
ler emottaga Lärare utifråo. Annorlunda för* |
Jiåller det sig med Språkmästare, då vi måste
medgifva, att den sorn hos' en främmande Na- '
tion är född, naturligtvis i afseende å accent vid i
Uttalet m. m. skall tilläfventyrs vara mera adpli- ,
cable att bibringa fullkomlighet i den delen, ift*
Den 12 Mars f. m.
en infödd Svensk. Om derföre i den föreslagna
nya Redactionen denna omständighet vore skild
från den andra, skulle jag ej tveka att dertill bi-
falla; men då §. ej får delas, utan redactionen
sådan den är besvaras antingen med Ja eller
Nej, styrker jag till afslag å Förslaget. Annu
mindre tror jag oss böra ingå uti det i anmärk¬
ningen framställde alternativet, sorn orden lyda^
att i tjenst antaga Utländske Mån, såsom både för
mycket generelt och underkastadt möjligheten af
missbruk, om ej nu, dock tilläfventyrs i en af»
lägsnad framtid, helst Constitutionen äfven skall
gälla för kommande åldrar.
Prosten, Lector Fellenius yttrade:
Med Prosten Svedelius instämmer jag full¬
komligen. Jag gör det också af det stora skälet,'
att inom Fäderneslandet , så väl under det förra
århundradet, som för det närvarande, Män haf¬
va funnits och finnas, hvilka så i språk som vet¬
tenskaper , icke allenast förtjenst Nationens hög¬
aktning, utan ock utom Fäderneslandet vunnit,
inom de lärda kretsarne, namnkunnighet. An*
tagandet af den föreslagna redactionen skulle dert
före kunna synas innebära en orättvisa både emot
dem och alla inom Fosterlandet, eldade af sam-*
ma kraft, samma snille.
Med Prostarne Svedelius och Fellenius con-
formerade sig Prosten Aspelin , med tillägg af det
skäl, att det vanligen för inkommande Utlännin¬
gar är ganska svårt att rätt framställa sina tankar
på Svenska Språket, och, att det således vöre att
J3en 12 Mars f m-
förmoda, att Utländske Laide, sorn till Lärår#
■ vid Academierna kunde befordras) skulle med*
föra mindre nytta, än irifödde Svenskar, med U*
Jta kunskapsgrad-
Prosten j Lector Fröberg instämde med d#
Värda Ledamöter, hvilka redan talat, deruti, att
tillägget om Utländske Lärdes befordrande till
Sysslor vid Acsidenriierne vöre öfverflödigt; meri
trodde deremot, att Ständer, utan hinder af Grund--
Jagarn?, kunde antaga senare delen af det före¬
slagna tillägget, nemligen att Kongl, Majit kunde
i tjenst antaga Utländske Män till Språk- och
Exercitiemästare samt Idkare af de fria Konster-
lia; helst sorn ConstjtutionsUtskottet, med desa
anmärkning: ”att i händelse tillägget, som bör¬
jas med orden c\tt tfll Sysslar 8Cc,, samt slutas
med ordet; i' r tjenst er, icke »niages, införes näst
efter QrdM; (ii sining arne: att i tjern t antaga Ut*
fye Meni fcc.” nogsamt visar, att den foreslag-
pe ändringen i redactionen innehåller 2:ne sär-,
Sktldta tillägg, af hvilka det senare, utan sam*
jpanhang med det förra, kan antqgas,
Häruti instämde Biskop pen, Doct. Almquist,
UomProsten, Doctor Graffman confqrmerade
»ig i förra hänseendet med Prosten Svedelius och
de öfrige värde Ledamöter, hvilka afstyrkt bifall
till det förra tillägget, men tillstyrkte deremot
3tt Utländske Män ina f| till Språk- och Exer«*
tjitieinästare antaga?.
Biskoppen, Doctor Murray förklarade sig va¬
sa forekQmmeo af Prosten Fröberg och Corn®
Den 12 Mars f. m,
Prosten Graffman, särdeles emedan infödde Sven¬
skar sällan blifva så mägtige af utländska Språk ,
att de med rigtig framgång kunna deruti var»
Språkmästare,
Professoren Thyselius yttrade, att han. i an¬
seende till uttrycket antaga Idkare af de fria Kon¬
sterna , hvilket i hans tanka var felaktigt och
misslyckadt, icke ens kunde tillstyrka bifall till
det senare tillägget.
Härmed förenade sig Biskoppen, Frih°r a
Doctor Mörner och Professoren. Doct. ]Vijkv' n%
den senare med begäran om Proposhr m tili „f.
piag å den nya redactionen; hvarefter Biskoppen
och vice Talmannen, Doct. von Rosenstein fram¬
ställde följande proposition: Bifaller Högv, Stån¬
det den af ConstitutionsUtskottet föreslagna nya
jredaction af ifrågavarande 23. §•, hvilken pro¬
position med J^ej besvarades,
Rörande det i RpgeringsFormens 29 § fö¬
reslagna tillägg: att Upsala Stifts röst vni Erke•
BiskoppsVal skall beräknas lika med Tre Consisto-
riers, yttrade Professoren, Doctor Wijkman sig
Sålunda;
Det skulle med allt skäl tillvitas mig att
vårdslösa det Stifts rättigheter, hvarifrån jag
har den äran vara vald till Riksdagsman, örn jag
icke, i frågan om denna §:s innehåll, sorn i nya
jredactionen föreslår för ErkeStiftet, att dess röst
vid ErkeBiskopps-val må få beräknas till 3, skulle
tillstyrka bifall, Då alla andra Stift sjelfva in*
Den 13 Mers f. m'.
om sig välja sin egen Biskopp, ulan allt delta¬
gande fran någon arman Corps , är väl Upsala
Stift i denna del mer än mycket vanlottad!. Till
ErkeBiskopp välja nu Bikets Consistoriel och
hvarje Consistorii Pluralitets röst beräknas för
en. samt hela Upsala Stifts flere hundrade Pre¬
ster, hvilkas Biskopp ErkeBiskoppen egentligen
är, gälla hitintills vid denna beräkning äfven för
blott en enda röst bland dessa. Är det väl bil¬
ligt, att Biskopp och 4 Consisteriales annorstädes
skola gälla vid val till Upsala Stills Biskopp,
lika mycket som hela detta Stifts Presterskap uti
*62 Pastorater, då det rörer desse senare och
intet de förra? ErkeBiskoppen ifrån Upsala är
sjelfskrifven Talman vid R ksdagar, det är sant,
men detta är ock det hufvudsakligaste preroga¬
tiv, i afseende å de öfriga Stiftens Biskoppar, och
är det väl då rättvist, att Upsala Stift skall, för
denna omständighet förlora sa mycket af sin skä.
liga rätt och hafva si liten influence vid detta
val, då det, likasom alla andra, skall, före valet,
med ed förbinda sig att efter öfvertygelse före¬
slå de skickligaste, och vi alltid haft lyckan att
i våra Erke Biskoppar få vörda och älska de högt
förtjente Män , för både så väl lärdom som nit
och verksamhet i allt hvad rörer Religion, För^i
samlingarnes styrsel och Fäderneslandets angelä¬
genheter? Jag tror ej att något annat möjligen
kan, genom bifall till den nu föreslagna högst
billiga jemkning, härutinnan risqueras, och jag
hoppas och utbeder af Högv. Ståndet derföre ock
ett rättvist betraktande af allt detta, och föreslår
derföre gunstigt bifall till förslaget om den pro-
Den 12 Mars /. m.
jecterade rättelsen i den nu till ventilation före-
varande RegeringsFormens 29. §.
Prosten , Rector Fröberg erkände billighe¬
ten af ofvanberörde Förslag.
Biskoppen , Friherre Doct. Marner tillstyrk¬
te bifall till Utskottets Förslag i denna del.
Eikaledes tillstyrkte Biskoppen , Doctor Faxe
antagande af den föreslagna ändringen.
Biskoppen, Doctor Almquist conformerade sig
med Professoren , Doctor Wijkman så mycket me¬
ra , som han vid de föregående Riksdagar, då
detta ämne varit under öfverläggning , alltid va¬
rit af den tanka , att hvar och en opartisk borde
finna det vara i hög grad obilligt , att Upsala
Stifts Oidinarie Presterskap och ScholasLärare, till
ett antal af nära 400 personer , vid valet af de¬
ras högsta Förman, icke skola hafva större röst¬
rättighet, än hvart och ett Consistorium, som till
ErkeBiskoppen icke häfver andra relationer, ät»
att han vid Riksdagarne är Ståndets Talman.
Vidare och då den händelse, som för det
närvarande äger rum , oftare kan inträffa, att Erke»
Stiftet icke äger någon enda Consistorialis af sitt
eget Stift, hyste Biskoppen den öfvertygelse, att
Högv. Ståndets Ledamöter, lika med honom,
inse billigheten af den nu föreslagne ändringen,
samt begärde proposition till bifall derå i hvilken
af Herr Biskoppen och vice Talmannen framställ.;
des och af Ståndet med mångå Ja, emot et^ och
annat Nej, besvarades, utan att votering äskades.
Dtn I a Mars f. m.
Förslaget till ändring ntl 37. §. ansågs huf¬
vudsakligen röra Höglofl. Ridderskapetoch Adeln,
hvarföre öfverläggningen derom uppsköts, intill¬
dess bemälte Riksstånd sig deröfver utlåtit.
x * f
Till intagande emellan 37. och 38. §• §. ha¬
de ConstitutionsXJtskottet föreslagit en ny §. af
följande lydelse: Norrman, som till Sverige inflytta,
njuta Svensk Medborgarerätt ifrån den tid de sig
dertill hos Konungen anmäla. Utlänningar, sorn be¬
känna sig till den Christna Läran, hvilka Sex år
innehaft Ordinarie Embete, Bur skap sr att, eller va_
rit FattigheisAgare, vare berättigade att såsom Sven¬
ske Medborgare anses. Andre Utlänningar måga,
efter Sex års vistande i Landet, sig hos Konungen
anniela, sorn eige att prnjvat huruvida Medborgare.
rätt dem må Jorunnas,
I anseende till detta förslag anmärkte Bi—
skoppen, Doctor Almquist, att han ansåg det va¬
ra mer an ledsamt , att ConstituiionsUukottet
Utt denna §. sammanblandat flera olikartade äm¬
nen. Ty lika så uppriktigt, som Biskoppen ön¬
skade att Svensk Aledborgarerält, jemlikt Ut¬
skottets förslag , måtte beviljas inflyttande Norr¬
män, då de hos Konungen sig dertill anmäla,
likaså betänkligt fann Biskoppen det vara att
tillägga andra Utlänningar, af hvilken Relt-
gions-bekännelse sorn helst, en dylik rättighet.
Professoren, Doctor Wijkman anförde ;
I afseende å det projecterade tillägget, som
bär föreslås att uppflyttas såsom ny §. emella^
Dtn 13 Mars f. m.
den 37:de och *38tde , om Norrmäns och
andra Utlänningars undfående af Medborgerliga
rättigheter, anser jag den öfverflödig, ty utom
det att först emellan detta BrödraFolk och in-
födde Svenske Män bör uppgöras och öfverens-
kommas om ett reciproct förhållande, i afseende
ä Tjenstemäns tillsättande, känner för öfrigt jag
ej någon Lag sorn betager Konungen att utöfva
den rättighet, att tilldela Svensk Medborgare-
rättighet , hvarföre jag afstyrker införandet här¬
af i Grundlagen, såsom en alldeles öfverflödig
tillsats.
Professoren Forssell ansåg hela detta Förslag
Vara öfverflödigt. Ty då ingen känd Lag be-
tager Kongl. Maj:t den rättighet, att uppå skeen¬
de underdåniga ansökningar, och efter behörig
pröfning, i Nåder bevilja inom Riket bosatte
Utlänningar Svensk Medborgarerätt, så synes
detta tillägg vara onödigt, helst som det är lika
olämpligt, som omöjligt, att i en Grundlag upp¬
räkna allt det sorn icke är förbudet.
Profössoren Thyselius anmärkte den origiighet
atti första Momentet af detta Förslag, att Norr¬
män, som till Sverige inflytta, icke skäligen bor^
de njuta Svensk Medborgarerätt ifrån den tid
de sig dertill hos Konungen anmäla, utan först
från den tid då Kongl. Maj:t dertill sitt bifall
lemnar.
Pastor Prim., Doctor Drysén förenade sig
med Professoren, Doctor Wijkman.
ilo
Den I? Mars f. rri.
Biskoppsn, Friherre Doctor Mörner erin¬
rade, att utom allt annat som kan anmärkas e-
mot denna §., dess antagande skulle rubba hela
nummerföljden af de följande §. §. utivårRege»
ringsForm, hvilket ater skulle medföra en obe¬
haglig confusion i Rikets öfriga Grundlagar.
Biskoppen, Doctor Almquist förklarade, att
om Norrmännen någon gång bevisat sig min¬
dre vänliga emot Svenskarna, det icke desto
mindre är Rikets Ständer värdigt, och äfven för
framtiden kan medföra sin betydliga nytta, att,
genom ådagaläggande af deras förtroliga vänskap
och välvilja, göra första steget till undanrödjande
af all ovilja och animositet dessa a:ne BrödraJ
Folk emellan. Men då uti förevarande Förslag
Norrmännen blifvit satte i paralell med Judar,
Turkar och Hedningar, för hvilka Biskoppen
icke kunde tillstyrka Svensk Medborgarerätt, och
emedan Riksens Ständer igenom Grundlagarna
äro förbundne, att utan alla ändringar antingen
antaga eller förkasta den af Utskottet föreslagna
Redactionen , så insåg Biskoppen nogsamt , att
Rikets Ständer för det närvarande, i anseende
till de flera uti derna §. förekommande olikar¬
tade ämnen, icke torde kunna densamma bifal¬
la. Dock hemställde Biskoppen, om icke Stån¬
det skulle finna skäligt, att vid dess förmodade
afslag å denna §. foga den önskan, att berörde
§. hade varit så redigerad, att Riksens Ständer
kunnat, genom beviljande af Svensk Medborgare-
rätt för inflyttande Norrmän, ådagalägga Sven¬
ika Nationens vänskap och välvilja fpr det Norr*
sju BiödraFolket,
Den 12 Mars /• m. Il.i
Häruti instämde Prosten Hasselrot och mår,-
gtj andra, under anhållan om proposition till af¬
slag å Utskottets Förslag, med förklarande af
den af Biskeppen, Doctor Almquist nu yttrade
önskan; hvarefter Herr Biskoppen och vice Tal.
mannen framställde proposition till bifall å of-
vanberörde nya hvilken proposition med en¬
hälligt Nej besvarades; hvaremot Herr Biskop¬
pens och vice Talmannens proposition till in¬
stämmande uti ofvanintagna af Biskoppen, Doct.
Almquist yttrade önskan, af Ståndet bejakades.
Biskoppen, Doctor Almquist begärde att Stån¬
dets nu yttrade önskan måtte comrnuniceras de
Respect. MedStånden och ConstitutionsUtskottet.
Häruti instämde Biskoppen, DoGtor Murray,
Tjenstförrättande Kongl. OfverHof Predikanten,
Doctor Hedrén och Dectoren, Doctor Eurén.
Biskoppen , Friherre Doctor Mörner ansåg ^
det vara tillräckligt, att uttrycket af denna önskan
förvaras uti Ståndets Protocoll, helst som oess
communicerande med de öfriga Respect. Stånden
och ConstitutionsUtskottet, för det närvarande
icke kunde medföra någon förökad förmon för
Norrmannen.
Med Biskoppen, Friherre Doctor Mörner
hördes någre sig förena.
Biskoppen, Doctor Almquist anhöll om pro¬
position till bifall, att bfvanberörde Önskan måtte
de Respect. MedStånden öcb ConstitutionsUtskot¬
tet comnaunieexas; hvilken proposition af Herr
Den Ig Mars j. Mi
Biskoppen och vice Talmannen framställdes och
af Siandet både ined Ja och Nej besvarades j
hvadan Och då votering begärdes , Herr Bi¬
skoppen och vice Talmannen till justering fö¬
reslog efterföljande Voterings-propositioh: Bifat-
ler H £V. Ståndet, att Ståndet, jemte tillkanitiagif.
Vande af de; i af ig 3 ifrågavarande nija §. , uti
särskildt Prn fata lis Utdrag inför de Respeci. Med-
Stånden och Cons fitutumsUt skott et förklarar dess än.
skan, att berörde § hade varit sa redigerad, att
Riksens Ständer kunnat, genom beviljande af Svensk
Medborgarerätt f or ivfljttande Norrmän , ådagalägg
ga Svenska Nationens Vänskap och välvilja för det
Norrska Br'ödaEolket? Den det vill, skrifver Jaj
den det tj vill, skrifver Npj. Vinner Ntj, kom¬
mer tittrycket af denna önskan att endast i Prö-
tocollet förvaras.
Efter behörig justering och framställning till
besvarande af berörde proposition, skreds till om*
röstning, hvilken så utföll, att Ståndet, med 2 tj
Ja emot 16 Nej, beslöt att oftanämnde önskan
skulle de öfriga Respect. Stånden och Constitu®
tionsUtskottet meddelas.
Uti 3g. §. hade Utskottet tillstyrkt, att slut¬
meningen: Hvilket han (Föredraganden) icke md
återtaga förr an Riksens Ständer hans förhållande
prnfvat och gillat. Emedlertid vare han vid siri
lön och öfriga fjellsten åtföljande inkomster bibe¬
hållen; skulle sålunda redigerås: Emedlertid vart
han, intilldess Riksens Ständer sig utlåtit, om och
Bi*
Hen 1 % Mars f. mi
113’
till hvad del flan nia sin lån och öfriga Tjensten
åtföljande inkomster åtnjuta, vid dem bibehållen.
Biskoppen, Doctor Murray ansåg den senare
Redactionen vara något bättre än den förra, och
förklarade Biskoppen att denna §. alltid väckt dess
uppmärksamhet, emedan han alltid funnit det
besynnerligt, att en Föredragande skulle åläggas
vägTa sin Contrasignation och nedlägga sitt Etn*
bete. Att en Föredragande, då han linner nå¬
got Konungens beslut vara stridande emot Re¬
geringsformen, är både berättigad och skyldig
att i StatsRådet derom göra föreställning, och
till Protocoliet sig reservera, det fann Biskop¬
pen både billigt och angeläget; men att harr
skall vägra Contrasignation och derjemte nödgas
nedlägga Embetet, det ansåg Biskoppen bade o-
billigt och skadligt, emedan på rådant sätt de
skickligaste Embetsman kunna gå för Staten för¬
lorade. För öfrigt ansåg Biskoppen det kunna
medföra vådliga följder att Föredragandens åt»
gärder, jemte Konungens beslut, skola understälJ
las ConstitutionsUtskottets pröfning och bedöm-
mande.
Biskoppen, Doctor Baxe tillstyrkte anfagan-S
de af den föreslagna nya Redactionen, helst som
den står i nära sammanhang med de öfriga §•§.,'
hvilka handla om pröfningen af enskilta perso»
ners förhållande.
Professoren 'Thyselius erinrade, att den nuva*
rande Redactionen bör bibehållas såsom ett mo-
JPf. St. Prot. 18 »<?• Hel. III. $
114 Den I a Mars f. m*
Hument från den olyckliga tid, hvarifrån Revo¬
lutionen räddade oss; anseendes Professoren i öf¬
rigt denna §. icke kunna vara vådlig, utan trod.
de han tvertom, att det blir svårt, om icke omöj¬
ligt, för Riksens Ständer att, enligt den nya Re-
dactionen , utlåta sig huruvida Föredraganden må
behålla sin lön m. m, utan att, på sätt nu va¬
rande Redaction innehåller, förut pröfva hans
förhållande.
Häruti instämde Biskoppen, Doctor Almquist
och Prosten Hasselrot,.
Härefter och uppå fleres begäran propone»
rade Herr Biskoppen och vice Talmannen Ut¬
skottets ifrågavarande Förslag till Ståndets bifall,
men då härtill svarades både Ja och Nej och vo¬
tering begärdes, framställde Herr Biskoppen och
vice Talmannen till justering efterföljande Vo-
terings-proposition: Bifaller HgV Ståndet Consti-
tutionsUtskottets ofvanbe.rörde förslag till förän,
drad Redrction af Regerings Formens j,?. *JT. ? Den
det vill, skrifver Ja; den det ej vill, skrifver Neje
Vinner Nej, förblifver 38. §■ oförändrad.
Sedan denna Voterings-propositiou blifvit
behörigen justerad och till besvarande framställd,
anställdes omröstning, hvilken så utföll, att den
föreslagne ändringen med 26 Nej emot 18 Jä
blef ogillad.
I anseende till det uti 41. § tillstyrkta til¬
lägg: och den Förmyndare Styrelse Riksens Ständer
förordna Regeringen tilltro dt, yttrade sig Piofes-
*oren, Doctor Wijkyian sålunda:
Den 12' Mars f. m. » T 5
Det i denna §. ptojecterade tillägg i nya
Redactionen anser jag högst nödvändigt, ty då
j nu varande Grundlag stadgas, att, i händelse
af Konungens död innan Thronföljare uppnått
myndig ålder, styrelsen skäll föras af StatsRådet
med Kdnungslig magt och myndighet NB intill*
dess. Riksens Ständer sammankomma, men äfven ef»
ier denna sammankomst kan draga på tiden in¬
nan Riksens Ständer skuilé kunna hinna förord¬
na om en FörmyndareRegering, under hvilken
tid Riket skulle vata utan all Styrelse derintill,
är väl det tillägg nödigt, att de skola föra sty¬
relsen , ej blott irrt i i 1 cles Riksens Ständer sam¬
mankomma, utan äfven, som orden i nya Reda»
ctioneh lyda, till dess den Förman dare Styrelse Rik.
sens Stander förordna Regeringen tiliträdt. jag till¬
styrker således bifail till denna rättelse i §.
Uppå ftamsiälld proposition , blef detta til¬
lägg af Ståndet enhälligt gilladt*
1 anseende till det uti 53. föreslagna til¬
lägg, att Cons/itUtionrUt skot tet äfven äger att gran-
ska Riksens Ständers JustiticeOnibndemans, se dali
sista Riksdag, förda Diarier och Registratur, och
till Riksens Ständer nied utlåtande öfver dess Em¬
bete-förvaltning inkommai upplyste Biskoppen, Fri¬
herre Doctor Mörner, att detta tillägg kunde
lämpligare i någon annan §. bibehålKts,
Biskoppen, Doct. Almquist förklarade , att hati
så mycket mindre kunde tillstyrka, att grana krin*
gen af JuetitiaeOmbudsmannens Diarier och Re*
gistratur skulle af Riksens Ständer genom Grund;
Den 12 Mars f. rril
lagarna uppdragas åt ConstitutionsUtskoflet,' som
erfarenheten nogsamt visat, att de ämnen, hvil-
lea af Riksens Ständer blifvit öfverlemnade till
ConstitutionsUfskottets granskning osli tillåtan¬
de, sällan blifvit RiksStåndens slutliga pröfning
och afgörande underställde.
Härmed conformerade sig Prosten, Lector
fröberg.
Biskoppen, Doctor Faxe förenade sig med
Biskoppen , Friherre Doctor Mörner, under för¬
lorande, att det kunde vara tillräckligt, om gransk¬
ningen af JustitiaeOmbudsmannens Registratur
och Diarier endast på ett ställe i Grundlagarna
föreskri fves.
Professoren Thyselint trodde, att för vinnan¬
de af likhet emellan Grundlagarnes flere stad-
ganden, angående ConslitutionsUtskottets åtgärder
och JusiiiiasOmbudsmannens åligganden, detta
tillägg, om det antages, icke allenast bör intagaa
uti denna 53. §., utan ock bör, i likhet med
Ivad Cot stirutionsUtskottet 1815 tillstyrkt, om.
förmälas uti RiksdagsOrdningens 2 9. §., der Cort.’
i tut iöns Utskottets befattning närmare bestämmes,
äfvensom uti RegeringsForniene 96, §. och Riks*
dagsOirdningens 63. §. hvarest JustititeOmbudSr
mannens åligganden omnämnas.
Biskoppen , Doctor Faxe yttrade vidare, ate
här , likasom på öfriga ställen uti de föreslagne
ändiingarne, der JustitiasOrnbudsmannena Regi¬
stratur och Diarier omnämnas, alldeles icke är
fråga örn Justitieombudsmannens Emb*tsBerätg
Den 12 Mars /. m*
telse, lavars pröfning hädanefter, såsom hitintills^
tillhörer Riksens Ständer, sedan Lagutskottet,
efter erhållen remiss, sig deröfver utlåtit.
Häruti instämde Professoren, Doctor Wiik¬
man med tillägg, att det redan genom Riksdags¬
beslut är stadgadt , att JustititeOmbudsmannens
Diarier och Registratur skala till Constitutions—
Utskottets granskning vid hvarje Riksdag inleinä
nas; samt att ConstituiionsUtskottet fördenskull
trott det vara lämpligt, att Grundlagarne ibland
ConstitutionsUtskottetg och JustitiaeOmbudsman¬
nens åligganden upptaga denna af Riksens Stän¬
der fastställda granskning.
Biskoppen, Doct. Almquist erinrade, att enligt
RegeringsFormens 96. och g7. §. §., det tillhörer
Rikets Ständer, men icke Högloft. Consiitufions-
Utskottet, att utvälja och tillsätta deras Justitiae-
Ombudsman, och att det, efter samma Grundlag,
tillhörer Riksens Ständer, men icke Constitutions-
Urskottet, att vid nästpåföljande Riksdag, om
så skäligt pröfvas, medelst val af en annan, hoJ
nom ifrån deras förtroende skilja. Af sådan äng
ledning och då Biskoppen svårligen kunde of—
vertygas derom, att Riksens Ständer, igenom
något ordentligt beslut, åt ConstitutionsUtskot-
tet bortskänkt den uti Grundlagarna dem för¬
varade rättighet, att sjelfve pröfva och bedom¬
ina oftabemäidte deras Ombudsmans Embetsför-
valtning, bestred Biskoppen för sin del antagan¬
det af ifrågavarande tillägg, samt de öfriga der¬
med sammanhang ägande ändringar, hvilka icke
otyd ligen syftade derhän, att, på Riksens Stäng
lis
Dm i ? Mars f »ri¬
ders bekostnad, föröka ConstitutionsUtskotteis
magt och myndighet.
Häruti instämde Prosten Jan Wijkman med
anhållan om Proposition tili afslag af ifrågasat¬
te tillägg,
Biskoppen, Doctor Faxe bestyrkte verklig¬
heten af Professoren, Doctor IVijkmans uppgift,
alt granskningen af J ustitiseOmbudsmaonens Di*
arier och Registratur redan genom Riksens Stän¬
ders beslut år t §15 blifvit åt ConstitutionsUt-»
skottet uppdragen och att ConstitutionsUtskottet,
just i anledning af Kongl, Majus Nådiga hem¬
ställan i huruvida samma Stadgande borde på be*
böriga ställen i Grundlagarna intagas, yttrat, att
ehuru berörde tillägg , Uti JustitiasOmbudsmannens
Jnstruction väl icke vore ett Grundlags stadgan,
de , det dock kunde vara i sin ordning om det»
gamma äfven 1 Grundlagarna upptoges,
Herr Biskoppens och vice Talmannens här*
efter framställda Proposition till bifall å Utskot¬
tets oftaberörde tillägg blgf af Ståndet med Nej
besvarad.
På ConstilutionsUtskottets Förslag till den
ändring uti RegeringsFormens 56, §, att orden?
behörigt Utskott sorn åge. att dem utreda SCc. ,
skulle förändras sålunda: sorn ovillkorligen kör sam-
fila frågor utreda &tc. nu till pröfning förekom 3
anförde Professoren, Doctor Wijkman:
Jag anser visserligen de orden i Nya Re*
daöiiontn; ovill kor ligen kör, vara starkare bestäm»
Deri 12 Mars f m.
mande, men jag tror ock ordet äga, i gamla §,
vara tillräckligen imperativt, ty i denna con-
struction, om t. ex. Konungen skrifver: ägen J,
innehåller det samma befallning, och att denna
ordförändring är likgilltig.
Biskoppen, Doctor Almquist ansåg ordat äj
ga vara allt för obestämdt. Och ehuru detta
ordet i Lagstil understundom innebär en skyl¬
dighet, dock likväl och sorn samma ord i all¬
mänt tal vanligast utmärker blott rättighet, samt
enär de föregående Riksdagarnes erfarenhet till¬
räckligen bevisat, att detta ord af olika Utskott
blifvit olika förklarad!, trodde Biskoppen att Ut¬
skottet haft skälig anledning att tillstyrka ett när¬
mare bestämmande häraf, hvarföre Biskoppen
önskade alt denna förändring må antagas.
Professoren Forssell afstyrkte bifall till den
föreslagne ändringen, emedan, om Riksens,Stän-
ders Utskott ovillkorligen åläggas, att utreda och
yttra sig öfver alla till dem remitterade ären-
der, deraf skulle kunna följa, att ett eller an¬
nat Utskott någon gång nödgades upptaga och
yttra sig öfver ärender, hvilka, enligt Grundla¬
garna, icke tillhörde deras befattning.
Uppå gjord Proposition blef den uti 56. §.
föreslagne ändring af Ståndet ogillad, hvaivid Bi¬
skoppen, Doct. Almquist sig reserverade.
Vid slutet af f>o, §, hade ConstitutionsUt¬
skottet föreslagit följ unde tillägg: uteslutande Fri.
vile gier ä 10 högst ij år , för nyo uppfinningar, eller
nya eller betydligen jörbät trade niet hader 1 konst el-
1*0
Dm i a Mart f ml
ter närings-fäng} vare likväl Konungen obetaget att,
efter Jaeder bör andei hörande} bevilja.
Prosten, Lector Fröberg amag det vara en
uppsnbar eontradiction emelian det näst föregå,
ende stadgandet i denna §., att Konungen icke ä-
gtr att fastställa några monopolier, samt den före•
slagna rättigheten att bevilja uteslutande Privilegier.
Professoren Thyselius erinrade, att detta til.
lägg icke står i eontradiction med Grundlagens
nuvarande föreskrift , utan blott innebär ett un¬
dantag derifrån. Dessutom ansåg Professoren det
vara en icke obetydlig skillnad emellan monopo.
.lium, eller en uteslutande försäljnings-rättighet,
och uteslutande Privilegium att ensam begagna
sig af egna uppfinningar, m. m*
Biskoppen , Doctor Murray hemställde , om
icke detta ärende, såsom närmast rörande Vällofl.
BorgareStåndet, borde uppskjutas intilldess be-
jnäldte Stånd sig deröfver utlåtit.
Professoren Fornell tillstyrkte att det före-
slagna tillägget må bifallas, helst som Tryckfri-
hetsLagens stadgande, att ingen, utan Författa¬
rens tillstånd får trycka dess arbete, företer ett
analogt exempel, att uteslutande Privilegier på
någon bestämd tid kunna beviljas för nya upp¬
finningar och förbättrade inrättningar. Föröfrigt
yttrade Professoren den sakra öfvertygelse, att
Kongl. Majit visserligen icke lärer missbruka den
nu tillstyrkta rättigheten.
'Den I* Mars f. nu
121
Prosten, Lector Fröberg förklarade, att han
för ingen del befarar , det Kongl.* Majit på nå¬
got sätt skulle missbruka den föreslagna rättighet
ten att utfärda uteslutande Privilegier; men sorn
Prosten hyste den öfvertygelse, att en allmän
Näringsfrihet måste vara den kraftigaste uppmun¬
tran för Näringarne, så kunde Prosten för ingen
del tillstyrka, att dessa skola fjättras genom uteJ
slutande Privilegier.
Efter af Herr Biskoppen och vice Talman¬
nen framställd proposition, blef ifrågasatte tillägg
af PrestStåndet afslaget, hvarvid Professoren Forr¬
sell sig reserverade.
Det af ConstitutionsUtskottet tillstyrkta til¬
lägg vid slutet af 8l- %•> nemligen: om vid Riks-,
dag, då Grundlags-jr agor lagligen kunna af gör as,
ytterligare uppskof föreslås , må det ej äga rum,
utan Konungens och alla Fyra RiksStåndens sam¬
manstämmande beslut, blef af Ståndet godkändt;
hvaremot det vid slutet af 96. §. föreslagne til¬
lägg, af lika lydelse med det ofvan ventilerad#
tillägget uti 53. §. af Ståndet afslogs.
§. 12.
DomProsten, Doctor Grafmans nu anmäldt»
begäran om permission på 3:ne Veckor, beräk¬
nade ifrån och med den si innevarande Mars,
blef af Ståndet bifallen, med förbehåll att han
inom BevillningsXJtskottet sådant i behörig ord*
ning anmäler.
I 2 2
Den 12 Mars j. m.
§• 13-
Efter erhållen kallelse, att i eftermiddag kl.
half till sex åter sammanträda, åtskildes Ståndet
klockan efter tu.
In fidem,
♦ V ,
J. U. Almguist.
Thorsclagen elen 12 Mars,
klockan half till 6 eft. midd.
$. i.
De ProtocollsUtdrag, hvilka bordejexpedie-
ras, rörande Ståndets under FörmiddagsSessionen
fattade beslut, blefvo justerade.
§• a-
ConstitutionslJtskottets, under 1815 års Eiles*
dag, afgifne förslag till ändringar och tillägg
uti Riksdagsordningen, föredrogos å nyo, då Prest»
Ståndet, i betraktande deraf, att det uti 14. §. fö»
reslagna. tillägg innefattar en ändring uti sättet
att välja Borgerskapets Riks dags Fullmäktige; och
efter erhållen underrättelse, att Vällofl. Borgare-
Ståndet afslagit berörde tillägg, pröfvade skäligt
att detsamma ogilla.
Likaledes och då underrättelse inlupit, att
Hederv. BondeStåndet förkastat det af Constitu*
Den 12 Mars e. m.
tioosUtskottet tillstyrkta tillägg uti RiksdagsOrd-
rtingens 1 5. §., angående rättighet för Säteriägare,
alt kumma under omröstning vid Riksdngsmanna-val
inom BondeStåndet, blef berörde tillägg af Prest*
Ståndet ogilladt.
. Såsom en följd af Ståndets redan fattade be*
slut, rörande de uti 53. och 96. §. §. Regerings-
Formen tillstyrkta tillägg, blef Utskottets Förslag
till enahanda tillägg uti RiksdagsOrdningens 29.
§. äfvenledes ogilladt.
XJti 3!.. §. hade ConstitutionsUtskottet föres
glagit den ändring, att alla omröstningar i Ut¬
skotten skola ske per Capita emellan Utskottets samt.
liga Ledamöter, utan afseende pä Stånd, m. m.
Professoren, Doctor Wijkman androg:
Det ifrån ConstitutionsUtskottet ankomna
Memorial, . som anmärker ett Redactiöns-fel vara
begånget vid framställning af ändring i denna
och 46. §. har jag begärt på bordet och förbe¬
håller mig att nästa PIgnidag få mig yttra, men
anser intet hinder deraf uppstå för Högv. Stån¬
det att, utan afseende derpå, nu tiij afgörande fö¬
retaga dessa §• §•; hvad derefter sjelfva saken
vidkommer, är den vid föregående Riksdagar sa
mycket ventilerad, så att jag anser vidare dis*
cussioner deröfver öfverflödig». Jag åberopar mi¬
na yttranden vid desse Riksdagar , och tror äf¬
ven nu, likasom tillförene, att så länge vi äre 4
Stånd , bör i Utskotten vid målens beredande
förhållas efter samma princip, sorn i Stånden vid
Dtn i j Mars e. m,
deras afgörande, och således omröstnisgarne äf-
ven der ske Ståndsvis. Jag anhåller om propo¬
sition till afslag å den deremot projecterade för-i
ändringen.
Efter framställd proposition, blef denna färj
lindring af PrestStåndet ogillad.
Härvid reserverade sig Professoren Thyselius
sålunda:
Då jag hvarken med fullkomlig öfvertygel¬
se kunnat instämma, icke eller instämt med det
Högv. Ståndets stora pluralitet uti förkastandet
af den i 38- § Riksdagsordningen föresiagna för¬
ändring, får jag ödmjukast anhålla, att sådanS
måtte uti Protocollet antecknas. De skäl, hvar¬
på min särskilta mening grundas, äro hämtade,
gå väl från det nu vanliga omröstningssättets be¬
synnerlighet, samt de hinder det lägger och mai
sta lägga för ärendernas skyndsamma och säkra
afgörande i Utskotten, sorn ock ifrån den förmo¬
dan, att det föreslagna skulle bättre sammanjem¬
ka de röstandes sinnen till ett gemensamt inter-;
esse. Det förekommer mig äfven, som detsam¬
ma, utan att på något sätt medföra nödvändighe¬
ten af, likväl kunde småningom bana väg för en
riy representation, hvilken, ännu mer med afse¬
ende på våra Riksmötens arbetsamma overksam¬
het, än på de Orepresenterades förnärmade rätt,
torde anses önskvärd. Jag har tagit mig frihe¬
ten anföra dessa skäl , emedan jag hvarken eljest
eller vid den förevarande frågans afgörande in¬
om det Högv, Ståndet, haft tillfälle till deras
T)en 12 Mars e. ni.’
vederläggning höra från andra sidan anföra» nå¬
gra bättre. Jag skulle äfven hafva tillagt, att,
enligt rnin förmodan, icke eller det Högv. Stån¬
det, genom antagande af den föreslagna förändrin¬
gen skulle till sitt välförtjenta anseende och si¬
na välfångna rättigheter hafva förlorat det min¬
sta; men jag underlåter det gerna , emedan jig
med Högv. Ståndet har den gemensamma öfver¬
tygelse, att allt enskildt Stånds-interesse ovill¬
korligen bör kufvas och tiga, när vi rådlägge om
Dagar för Fäderneslandet.
Vidare och derest nyssberörde Redaction ej
skulle antagas, hade Utskottet uti samma 38- §•
föreslagit följande tillägg: stadna inom CöKstitu-
tionsUt skottet 2 Ständ emot 2 vid prof ningen af
enskildte Riksdagsmäns ingifna Förslag tid ändring
eller förklaring af Grundlagarna, för falle fr ägan.
Biskoppen, Friherre Doct. Mörner tillstyrkts
bifall till detta Förslag , så mycket mera, som
ConstitutionsUtskottet deruti skiljer sig ifrån de
öfriga Respect. Utskotten, att det icke bör till
Riksens Ständer öfverlemna alternative meningars
Professoren Thyselius ansåg det föreslagna til¬
lägget vara ofullständigt i så måtto, att det icke
innehåller någon föreskrift, huru förfaras skall,'
då, 1 frågor om anmärkningar emot StatsRåd med
flera , inom ConstitutionsUtskottet st Stånd stad¬
na emot 3.
Prosten, Lector Fellenius yttrade:
Detta alternativ förekommer mig tilldela
ConstitutionsUtskottet en störte makt, än de of-
126
Den 12 Mars e. m.
riga Utskotten, och- afven större, än hvad ting
synes bör.a rnedgifvas. Då inom Utskott tvenne
Stånd stadna emot två, skola meningarne, såsom
alternativer, i förslaget intagas. Efter hvad
nu föreslås, skola de deremot juti Constitutions-
Utskottet, opponerade, eller modifierade, från
den eller den åsigten Uttryckta, förfalla. Riks-
dagsOrdningens 2 g. §. gifver visserligen Consti.
tutionsUtskottet en makt, att med Riksens Stän¬
ders rätt besluta och att till Riksens Ständer
icke behöfva öfverlemna en fråga, som Utskottet
ogillar. Denna rätt utöfvas likväl efter »utrönt
pluralitet. Alen såsom redactionen utvisar, be-
höfves icke eller pluralitet: om två stadna e-
mot två, uppkommer ett beslut, men utan oe¬
gentlig form, eller ett beslut, utan att innebära
ett bestämdt beslut. Om alternativer deremot,
såsom hitintills varit vanligt och i enlighet med
hvad de öfriga Utskotten åligger, till Riksens
Ständer öfverlemnas, kan likväl étt beslut be¬
stämmas och en framställd fråga afdömmas, oell
jag inser icke eller, då en sådan fråga icke kati.
nät ogillas , hvarföre Konung och Ständer sko¬
la frånkännas en rätt, att afdömma densamma.
Rrofessoren , Doctor Wijkman utlät sig:
Jag tillstyrker detta tillägg: stadna inom Cott-
stitationsUtskottet z:ne Stånd emot z:ne, för jalle
jrågaili af samma skäl sorn jag tillstyrkt afslag
å det föregående, för att handla consequent; ty
då jag afstyrkt votering per capita i Utskotten ,
och att der bör voteras Ståndsvis, emedan så till¬
går hos Stånden, anser jag i detta fall äfven bö*
Den 1-2 Mars e. m.
137
ra handlas på samma sätt, lika som vid sakers af¬
görande inom Stånden, och att, då Grundlagen
stadgar, att om 2 Stånd stadna emot 2, bör sa¬
ken förfalla, detta såledds äfven bor gälla på ena.
handa sätt inom Utskotten, helst i Constitutions-
Utskottet, hvarest I.edamöterne , i mångå fall,
besluta med Riksens Ständers makt och rätt.
Uppå af Herr Biskoppen och vice Talman¬
nen framställd proposition om bifall till det före¬
slagna tillägget, blef densamma af Ståndet rned
både Ja och Nej besvarad, under begäran orri vo.
tering; hvadan Herr Biskoppen och vice Tal¬
mannen till justering föreslog efterföljande Vo-
tet-ings-proposition: Bifaller Hagn Siandet det af
Coiistitut iöns CJti kottet t öreslagne sednare tillägget uti
JiiksdigsOrdntngenr jf ? Den det vill, skrif.
Ver Jai den det ,ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej,,
så blir 38. §. äfven i denna del oförändrad.
Sedan denna Proposition blifvit behörigen
justerad och * till besvarande framställd , samt
under det att VoteringsSerjlarne utdelades , in¬
kom Biskoppen, Doctor Almquist och begärde att
uti Protocollet måtte antecknas, det han icke
deltagit uti Ståndets beslut om afslag å vote¬
ringen per capita inom Utskotten; emedan Bi¬
skoppen, om han varit tillstädes, nu, lika som
vid föregående Riksdagar och uppå de då anför¬
da skäl, skulle önskat och tillstyrkt Ståndets bi¬
fall till Utskottets förslag i denna del.
Härefter blef. ofvännämnde votering an¬
ställd, hvilken så utföll, att igenom 24 Nej e¬
Den 13 Mars «. m.
mot 15 Ja, beslöts» att 38. §. förblifver oför-,
ändrad.
Utskottets föieslagne tillägg vid början af
46- §• af innehåll: Under Motions-tiden böra minst
Z:ne Plena i veckan hållas , så vida ej Ståndet der4
om annorhmda förordnar; blef, uppå gjord proposi¬
tion , bifallet.
Vid slutet af 56. bade Utskottet föreslag
git följande tillägg! "Frågor 9 rörande ämnen»
hvaröfver Riksens Ständer ensamma ägn> beslutands
rätt, få under loppet aj hela Riksdagen väckas, och
skola till vederbörande Utskott remitteras; men då
sådana frågor, efter den ofvannämnde Motions-Må.
nådens utgång, väckas, upptagas de ej förr till be*
redande af Utskotten, än vid nästföljande Riksdag”t
■yttrade sig Professoren, Doctor Wijkman som föijer;
Tillägget i den nya Redactionen vid denna
§. afstyrker jag på det högsta. Ständerna ingin-
go och erhöllo hos Kongl. Maj:t sista Riksdag
förkortning i Motions-tiden, för att derigenom und¬
vika en hel hop mindre nödiga, jag dristar säga
mindre väl öfverlagda motioner, med hvilkas
handterande så väl i Utskotten som Plenis upp«
tages en tid, hvilken till mycket nyttigare än¬
damål kunde och borde användas. Afsigten här.
med har, ty värr, då vi se på resultatet vid den¬
na Riksdag, föga vunnits; men skulle vi nu til-
lägga i denna §., att äfven efter motions-tidens
slut man skulle få väcka och framkasta nya Mo-
tioner, hvilka utan åtgärd vid varande Riksdag
skulle
jDen ist ilfårs e. m,
129
»kulle samlas, som en skatt för tillkommande
Ständer , tror jag dst hvarken vara för det hela
nyttigt, eller kommande Ständer blifva oss myc¬
ken tack skyldige för denna dem förvarade och
öfverlåtna rikedom.
Uppå gjord proposition blef detta tillagg af
Ståndet afslaget.
Härvid reserverade sig Biskoppen, Doctor
Almquist, under förklarande, att han trodde det
icke kunna vara skadligt, utan fastmera nyttigt,
örn sådana frågor, Öfver hvilka Riksens Ständer
ensamme ägä beslutande rätt, äfven efter Motions¬
tidens slut, fingo vid én föregående Riksdag vac.'
kas, emedan på sådant sätt desSa ämnen, hvilka
till äfventyra åro de mest maktpåliggande, génöm
RiksStåndenS Prolocoll, redan i förväg kunde köoa-
kna til! AUrnänheteris kunskap,
Dfet uti iS3. §. föreslagna tillägg, ätt TustitisÉ—
Ombudsmannen väljes af Riksens Ständer, sedan
ConstitutiohsUtskottets Utlåtande öfver dess Embets-
,förvaltning inkommit, blef, såsom en följd af Stån¬
dets beslut rörande 53- och g G. §. $. Regerings-
Formen » samt Z 9. §. Riksdagsordningen, ogifladt.
X anseende till de uti 68. §. föteslagné än.’
dringar, alt de deruti omförmälta Revisions-för-
rättningar, i stället för den ty September, må taga
sin börjad den zy Augusti, samt ätt de, i stället
för att öfverskrida en tid af f Månader, icke
böra öfverskrida 4 Månader, förklarade Prosten»
Doctor Genberg, att han ansåg dessa ändringar
Pr. Sfi Prof. 18 * §. i1*1. lil. 9
13@ Den jss Mars e. m.
vara så mycket mera nödvändiga, som Reviso¬
rernas redan förut trägna göromål hädanefter
torde komma att förökas med granskning af rä-
ltenskaperne öfver Tulluppbörden, och kanske
äfven, jemlikt Riksens Ständers förut fattade be¬
slut, med revision af redovisningen öfver de
under Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet stående
Fonder.
Professoren, Doctor Wijkman androg:
Med Herr Prosten, Doctor Genberg con.
formerar jag mig till alla delar om antagandet
af nya Redactionen i denna eller, sorn är det
samma, att en längre tid må föreskrifvas för
Stats-, Banco- och öfriga Verks Revisioner. Äf4
ven jag har varit Revisor i Banken och Eiks-
gäldsContoiret, och fann då knappt 3 Månader
tillräckliga; då nu Statsverket och allt det öf¬
riga omförmäldte tillkommer, anser jag det för
en absolut omöjlighet att kunna allt medhinna,
så framt man ej skall låta en stor del ankomma
på höft, hvilket ej är ändamålet.
Häruti instämde Professoren Kölmark; och
efter af Herr Biskoppen och vice Talmannen
framställde Propositioner, blefvo dessa ändringar
af Ståndet enhälligt antagne.
§• 3-
De af ConstitutionsUtskottet under I83&
Srs Riksdag lagligen beredda och sedermera hv'i-'
lande förslag till ändringar och tillägg uti Tryck.
frihetsFörordningen blefvo å nyo föredragne oell
af PrestSlandet lill alla delar godkände, hvarige-
Den 12 Mars e. m.
rtom frågan om afskaftande af Jury för det när¬
varande kommer att förfalla.
Vid 5. §. 4. Mom. yttrade Prpfessoren, Do¬
ctor Wijkman:
Om något i Grundlagen högt påkallar föri
ändring, är det visserligen detta ställe. Då en
Jury slutligen är organiserad, består den af 9
X.edamöter, hvilka aflägga den till ordaformerne
mest förfärliga ed jag känner. Sedan skola de
rösta i saken med blott Ja och Nej och dervid
^tdjedelar af rösterne antingen fria eller fälla.
Om nu vid den efter ed och samvete skedde om¬
röstning 5 stadna emot 4, som således ej gern på
någondera sidan |;djedelar, så skolade qvarblifva
intill dess ifrån någondera sidan en emot dea
afgifne förfärliga eden och sitt samvete nödgas
gå öfver eller qvarsitta i en beständig arrest, c'å
Juryn ej får åtskiljas innan saken är bragt till
slut. Också har händt, att uti en här samman¬
kallad Jury man voterat flere gånger och der¬
vid hvarje gång slädnät 5 emot 4, intill dessen
Ledamot måste öfvergå för att göra slut på sa¬
ken. Denna olägenhet undvikes genom den ntl
framställde nya redactionen , sorn stadgar, att den
anklagade skall vara fri så snart han ej af -ftdje-
delar är skyldig förklarad, och hvilket äfven in¬
stämmer med den riktiga principen, att in casu
dubio hellre fria än fälla. Jag tillstyrker såle¬
des denna projecterade förändring.
Ståndet åtskildes.
Tn fidem i
J, U. AimjjuisX»
*32
Lördagen elen 14 Mars IglR,
klockan lo formiddagen.
§. J.
Justerades den förut ojusterade 14. §. af Frö}
tocollet för den 7 dennes, jemte de Protocolls.
Utdrag, hvilka borde expedieras, rörande Slån*
dets under Eftermiddags-sessionen d. 12 i den¬
na Mlnad fattade beslut.
§. 2 i
Sedan Siandet erhållit underrättelse, att Hög;
loflige Ridderskapet och Adeln under den 12
dennes antagit den vid 1815 års Riksdag af Gona
stitutionslltskottet föreslagne ändring uii Eege*
geringsFormens 37- §•> så hlef berörde förslag
nu å nyo föredraget och af PrestSlåndet god-
ländt.
Expeditionen hätom blef genast uppsatt och
justerad.
i 3-
Vid förnyad föredragning af Constitutiona-
Utskottets den 12 dennes på bordet lagda Memo¬
rial, angående a:ne Redaclions fel uti de beredda
Förslagen till ändring uti Riksdagsordningen,
uppläste Professoren , Doctor Wijkman ett så ly¬
dande anförande:
Då jag sistlidne Plenidag, vid de sedan
sista Riksdag hvilande Constitutions-frågors af¬
görande, och vid då tillika företedt Memorial
Ben 14 MarT.
Ifrån nu varande ConstitutionsUtskott af den n
dennes, hvaruti detta ConstitutionsUtskott anmält
sine i dess tanka varande redactiönsfel vid förra
ConstitutionsUtskottets Betänkande, begärdte det-,
ta sistnämnde på bordet; skedde det, jag bekän¬
ner det, i afsigt att förra Riksdagens Constitu-i
tionsUtskotts Betänkande skulle afgöras utan af¬
seende på detta sistnämnde. Sedan också detta
blifvit på sådant sätt inom Högv, Ståndet be-
handladt, anser jag mig nu pligtig att uppgifva
orsaken till detta mitt yrkande. Jag har ansett
och anser ännu detta förhållande, att under titel
af Redactionsfel anmäla något till rättelse i före--
gående ConstitutionsUtskotts Betänkande, ej va«
ra i sin ordning, emedan sådant kan hänföra till
ett alldeles inconstitutionelt behandlande. Grund¬
lagen stadgar tydligen, att alla förändringar deruti
böra den ena Riksdagen framställas, och deri
påföljande, sädane de då äro framställde, antingen
med ja eller n^j besvaras, och ingen motion, för¬
klaring eller förändring kunna samma Riksdag
den blifvit framställd afgöras. Genom ett corn-
sna, ett ord, ja blott en enda bokstafs förändring,’
kan en mening förändras och förbytas, och man
öppnar således, genom ett dylikt steg, utväg att
framställa en annan mening af föregående Riks¬
dags ConstitutionsUtskotts Betänkande samt i och,
med detsamma att afgöra en först samma Riks*
dag yppad motion och tanke , hvilket kullkastar
både espriten och formen af Grundlagen, som dock
efter bägge dessa delar bör hållas helig. Att ete
enda ord gör slik olika tanke, behöfver blott tilli
bevis nämnas de så mycket omtvistade orden och
eller i Grundlagens 4. §. Men jag gåj ännvs,
*34
Den 14 Mars i
längre då pg yrkar, att detta ConstitntionsUfskotts
anmälan, under titel af Redactionsfel, ger en hf It
annan sens åt förra ConstitutionsUtskottets Re
tänkande och hvarigenom hvarje Stånd skulle
förlora den genom föregående Constitution.sIJt-
skotts framställning förvarade rättighet. Uti 46.
§. RegeringsFormen lyder fötslaget ifrån förra
ConstitutionsUtskottet: Under motions-tiden bö¬
ra minst sune Plena i veckan hållas, så vida ej
Ståndet derom annorlunda besluter. Dessa ord har
nuvarande ConstitutionsUtskott yttrat böra he¬
ta: så vida ej Stånden derom annorlunda besluta,
och anmält det förra som ett redactionsfel. Hvil¬
ken finner ej den olika tanke, som häraf uppstår?
Under nu varande Riksdag har handt, att Prest-
Ståndet icke hade Plenum, då ett eller flera af ds
andra Stånden hade Plena, och det af dengilltiga
orsak, att målen voro i PrestStåndet så afgjorda ,
att intet var att föredraga. Agde icke då, efter
förra ConstitutionsUtskottets förslag , Ståndet, ej
Stånden, att härom besluta? men efter den senare
meningen, skulle Ståndet behöfva begära de öfriga
Ståndens tillstånd att ej sammanträda, ehuru in¬
tet ämne till öfverläggning existerade; ty NB
det skulle komma att bero utaf huru Standen der¬
om besluta, och således blir hvarje Stånd, genom
denna Redactions-förändring, depossederadt ifrån
den naturliga rätt, det genom förra Constitu-
tionsUtskottets förslag hade sig förvarad. Jag an¬
håller således ej, allenast, att nu ifrågavarande
delta ConstitutionsUtskotts åtgärd måtte ogillas,
utan ock att Högvördiga Ståndet täckes förklara,
att det för sin del anser de ifrån Constitutions.
Utskottet den ena Riksdagen till den andra upp-
Den 14 Mars.
*35
gifna förslag i denna del måtte enligt Constitu»
tionens föreskrift förblifva sådane de äro framställ»
de, utan alla projecterade förändringar, som under
titel af redactionsfel på sådant sätt kunna upp-'
komma. Då jag i ConstitutionsUtskottet mig re-:
serverat mot ofvanomtalte beslut, anser jag för
min pligt att äfven inför Högv. Ståndet sådant
uppgifva, så väl sorn skälen dertill.
Professoren Thyselius anförde:
Jag ville Val förmoda, att också den i 46.
§. af RegeringsFormen föreslagna ändring besvä»'
ras af den felaktighet i redactionen, som af Högl.
Constitutions-Utskottet blifvit till rättelse an¬
mält. Orden 2-ne Plena i veckan synas bevisa
det, ty meningen lärer väl härmed vara, att i
alla Stånden (det förstås inom hvart och ett för
sig) skola i hvarje Vecka under Motionstiden
2:ne Plena hållast Men öfver Ståndens Plena
måtte väl icke Ståndet, utan Stånden (åter hvart
för sig) besluta. För öfrigt måste jag bekänna
att hela denna fråga förekommer migåtminsto^
ne icke nog vigtig, att väcka och fästa det Högv/
Ståndets uppmärksamhet.
Biskoppen, Doctor Faxe förklarade, att om
de såsom redactionsfel nu anmärkte orden: Stån¬
dets och Ståndet verkligen varit skrif-fel , sådant
säkerligen långt för detta, antingen af RiksStån/
den eller åtminstone af ConstitutionsUtskottet
blifvit anmärkt. Emedlertid och då Consiitutions-
Utskottet nu föreslagit att dessa såkallade reda.»
ctionsfel må afhjelpas, ansåg Biskoppen Ståndet
höra yttra sig, huruvida ConstitutionsUtskottet är
Den 14 Mars.
berättigad! att för framtiden på eif filer annat
sätt införa någon, äfven den minsta, ändring uti
de sedan föregående Riksdag bvilande förslag
till förändrad Redaction af Rikets Grundlagar,
hvilket Biskoppen för sin del ansåg vara stridan¬
de emot den nu gällande Riksdagsordningen-
Professoren Forssell erinrade, att någon frå¬
ga om ändring i de anmärkta orden Ståndets.
och Ståndet nu mera icke kan äga rum, utan att
frågan nu endast måste blifva, örn Constitutions-
Utskottet varit ber ät tiga dt att vid denna Riks¬
dag föreslå någon ändring uti den vid sista Riks¬
dag förberedda Redactionen till förändringar uti
Grundlagarne; och trodde Professoren för sin def
att denna hemställan varit ett tilltag, sorn icke
lunde ined Rikets Grundlagar, förenas,
Häruti, instämde Prosten} Rectpr Fröberg,
sorn i öfrigt förklarade , att de anmärkte orden ,
särdeles i afseende på 38,- förtjena rättelse ,
sä fort sådant later sig, i behörig ordning,
verkställas»
Professoren Thyseliut yttrade vidare;»
För min del skplle jag val tro det med HÖgv.
Ståndets städse iakttagna lugna värdighet vara full¬
komligen förenligt, om det Haglöf!. Constitutions¬
Utskottets åtgärd, föranledd deraf, att någre i-
hland dess Ledamöter syntes lägga särdeles vigt
på de anmärkta redaationsfelen, samt anse den^
Såsom oskiljaktiga från de förändrade §. §:s me¬
ning och innehåll, kunde lemnäs utan anmarlf-
Ben 14 Mars.
13?
ning. Men om anmärkning öfver någon ver¬
kelig, eller förment, Gonstituiions-vidrighet i
det Höglofl. Utskottets åtgärd, efter hvad jag af
flere hört vara yrkadt, bör det samma meddelas,
får jag i ali ödmjukhet underställa Tit. Sc Tit.
upplysta pftjfning, om icke, ehuru Constitutions-
Utskottet, genom lyckligt val af sitt Cantzli, nu är
och,som roan hoppas, framdeles bör blifva tryggade
emot farhogan för dylika felaktigheter, hvilka äf¬
ven i det mindre äro, såsom vi hort , af den vigt,
ätt en origtig bokstaf skulle kunna hindra anta¬
gandet af en hel §., likväl, och då de anmärkt*
felaktigheterna icke annorlunda, än genom ett vL
da mer anmärkningsvärd! förvållande af förra
ConstitutionsUtskottets Cant?li, kunna hafva till¬
kommit, det tillika matte begäras, att Utskottet
hädanefter vid redactionen af alla föreslagna Grund»
lagi-förändringar ville fästa en så noggrann alli;
till st*fvelser och bokstäfver utsträckt uppmärk¬
samhet, att hvarken genom vårdslöshet eller list,
något lika med hvad nu handt hädanefter måtto
blifva möjligt.
Härefter och uppå af Herr Biskoppen och
Vice Talmannen framställd Proposition beslöts,
att PrestStåndet, som redan, utan afseende på
ConstitutionsUtskottets gjorda anmälan om of~
vanberörda redactionsfel, pröfvat och afgjort de
lagligen förberedda Grundlagsfrågorna, för sin del
anser det vara emot RegeringsFormen och Riks-
dagsOrdningen stridande, att vid den Riksdag, dä
dylika frågor skola afgöras, på ett eller annat
satt införa någon ändring uti de sedan föregående.
Den 14 Mars.
Riksdag hvilande förslagen till förändrad Reda-
ction af Rikets Grundlagar.
§• 4-
StatsUtskot'ets den 24 nasti. Februarii på
bordet lagda Utlåtande , i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition , angående användande
af de inom Södermanlands Län befintlige såkallar
de Jagbackar, föredrogs å nyo, då Prosten Gran-
delius yttrade sig som följer:
Utan att derom anställa någon , må hända
både öfverflödig och fåfäng undersökning, af hvad
annan grund en stor del i Södermanland varan¬
de Jagbackar hafva tillkommit, än af en tillfällig
benämning, får jag endast utbedja mig, det täcky
tes Högv. Pierr Doctorn, Riskoppen och v. Tal¬
mannen samt det Högv. Ståndet dervid fästa sin
uppmärksamhet, att med flere af dessa Rackar tor¬
de inträffa samma förhållande, som vid det Bo¬
ställe jag innehafver, att, inom dess fastställde
Rågång, finnas 3:ne såkallade Jagbackar, hvilka,
ehuru icke af någon synnerlig betydenhet , like
väl icke utan stor afsaknad och mångfaldig olä¬
genhet skulle derifrån kunna afskiljas; och må
härvid nämnas, att af desse Jagbackar, ligger den
ena midt i Gärdet några stenkast från Hufvud-
byggningen, och hvem inser icke hvad intrång
deraf skulle förorsakas, om denna, af någon an¬
nan än Bostälislnnehafvaren, skulle inhägnas och
disponeras; hvarföre jag ödmjukast anhåller, att
det Plögv. Ståndet, genom återremiss, täcktes de¬
ja den önskan , att om Högh StatsPJtskottet icke
skulle finna skäl tillstyrka, att alla inom Boställs-
Rågångar belägne Jagbackar må Bostället tiller..
Den 14 Mars.
kännas oell blefvo derifrån oski i jakt ige , sådan®
Jagbackar likväl icke må till egendom säljas, ut¬
an genom vederbörande Auctoriteter värderas och
till arrende upplåtas; då Bostälislnnehafvaren,
icke personligen utan såsom Innehafvare, må lill
arrendet äga options-rätt, samt, hvad Ecclesia-
stique Boställen angår, Innehafvaren icke, utan
att dc-rofver höra KyrkoRådet och Församlin¬
gen, må kunna låta arrende-rättigheten Bostäl¬
let frångå.
DomProsten , Doctor Graffman anförde:
Jag instämmer .så mycket hellre med Herr
Prosten Grandelius, då fråga är örn Jagbackarno
i Södermanland, och yrkar, att vid dem, som
kunna finnas inom Prestebohls- och andra Bo¬
ställens ägor, Bostälislnnehafvaren må äga options¬
rätt, då jag ganska val känner, ätt vid ett Prest¬
bohl derstädes, vid hvilken Församling jag nå¬
gra år varit, en sådan Jagbacke är belägen inom
Prestgårdens Rågång, hvilken, om den, för hvad
ändamål som helst, skulle upplåtas någon an¬
nan än Bostälislnnehafvaren, den sistnämnde der¬
igenom skulle blifva rätt mycket lidande.
Theol. Lectoren, Doctor Hultin utlät sig så¬
lunda :
Höglofl. StatsUtskottet, i sitt Utlåtande om
användandet af de inom Södermanlands Län be¬
fintlige Jagbackar, förutsätter, att dessa lägenhe-
ter dels till det mesta äro, dels ock, efter verk¬
ställde undersökningar, böra förmodas blifva Kongl»
Majus och Kronans ostridiga Egendomar.
Ven 14 Mat*.
Innan , och förrän förberedande anstalter,'
genom Jagbackarnes affattning och beskrifning,
jemte behörig undersökning om deras rätta be¬
skaffenhet, hunnit vidtagas, synes en sadan för¬
modan till äfventyrs vara något för allmänt fat¬
tad. Att Kongl. Majit och Kronan äger en full
och odelad ägande rätt till andra och fjerde das¬
sens lagbackar, kan eller bör icke nekas; men
samma bestämda och ovillkorliga omdöme lärer
åtminstone icke på förhand kunna lämpas lill de
i tredje och femte classen omtaldte lägenheter.
Särskildta afseenden måste till följe deraf äga rum
vid deras föryttrande. Sönderstyckade i tio, minst
två, tunnlandslotter, på offentlig Auction till
den mestbjudande försålde, om de ock kunde i
jenina tal indelas, blifva de högst obetydliga
jordrimsor , när man tillika hesinnar impedimen—
ta, som der kunna innehållas, så att visserligen
ingen , vid ägandet af en X/o-tunnlandslott i en
Jagbacke, kan anses vara en besutten Jordbrukare.
Den HemmansAgare, Boställsinnehafvare, eller
KungsgårdsArrendator, på eller bredvid hvars
ägor dessa små Jordbrukare voro bosatte och ägde
sina Tio-tunnlandslotter , skulle vid otaliga till»
fällen illa besväras af så sjelfständiga grannar,
genom gång- och farvägar samt nya och tillökta
hägnaders vårdande och underhåll. Min tank?
är, att alla större och vidsträcktare Jagbackar,
aom till minst |:dels mantal, efter ortens Skatt».
läggnings-methode, kunna värderas, varda till JSfy»
hyggen inrättade, sorn, emot vissa odlings-v i 11»
kor och efter åtnjutna frihets-år , till den åsätta
Bäntan för evärdliga tider förpligtas. Härigenom,
jufver Kongl. Majus och Kronans förmån otvife
Ven 14 Marsi
141
Velaktigt större och varaktigare, än genom för4
säljning på Auction, då Kongl. Maj:t och KroJ
nan på en gång afhänder sig all rätt, och den
för tillfället erhållna Köpe-skillingen icke gifver
mycken behållning för framtiden. På enahanda
sätt och med erläggande af ränta, uträknad efter
visst tunnlands-tal och markens beskaffenhet, må
hvar OGh en Boställsinnehafvare eller Hemmans»
Abo som helst, hvilken kunde anses iida intrång
af Jagbackesitiare, om de lingö bosätta sig på el¬
ler vid hans ägor, njuta options-rätt till den an»
gränsande Jagbacken. Beträffande åter de Jagfcac»
kar, som i andra classen omnämnas och vid bort-i
arrenderade Kungsgårdar torde finnas, kunna jemJ
väl de, efter anställd skattevärdering, mycket
lämpligare intagas i de upprättade Contracten, för
den återstående arrendetiden, till någon förhöjd
afgift i arrende-villkoren, än genom auction för¬
säljas, på det sådane Jagbackar sedermera och vid
arrendetidens slut, i ett redigare sammanhang, må
framgent sjelfva Kungsgårdarne oskiljakrigt åtfölja
och dem ingalunda till skada och förderf några
särskildta sjelfägande besittningar utgöra. Så vida
dessa anmärkningar vinna det Högv. Ståndets bi¬
fall, anhåller jag ödmjukast, att desamma, med
återremiss af Höglcfl. StatsUtskottets utlåtande,
måtte få till högberörde Utskott medfölja*
Prosten , Doct. Genberg anmärkte, ätt StatsUt*
skottet) i sitt förslag om Jagbackarnes användande,
på allt sätt velat lemna hvarje Jordägare öppet
att i laglig ordning göra sin förmenta rätt till
desamma gällande, hvilket det upplästa Betän¬
kandet intygar, hvarföre ock inga andra dylika
Den 14 Marai
Backar blifvit anmälte till upplåtande mot -ve¬
derbörlig ränta, än sådana, hvarpå ingen Säteri-,
Kungsgårds- eller annan Hemmansinnehafvare
kunde, efter vederbörlig undersökning, finnäs
hafva grundadt anspråk. Inom Utskottet hada
väl ock fråga blifvit yppad om den nu för an¬
gränsande yrkade options-rätten , hvilken Do¬
ctor n för siri del icke funnit obillig, roen då den
icke trotts medföra den fördel för Staten, som
annars och utan detta villkor ansetts kunna er¬
hållas, hade den icke blifvit antagen. Hvad
ater angår de rättigheter till mulbete och dy.*
likt, sorn visse Hemman å Jagbackarne nyttjat)
så har Utskottet funnit tillåtelserna till dylik
nyttjande rätt icke hafva blifvit på ett i författ-
ningarné föreskrifvet sätt meddelade, och således
icke funnit dylika upplåtelser hinderiige för Jag-
backarnes användande till 'Statens högsta förmån.
I öfrigt ville Doctorn ej bestrida den yrkade
återretnissen, om saken derigenom kunde anses
blifva bättre utredd.
Häruti instämde Theol. Lectoren, Doct. Knös.
DomProsten , Doct. Graffman tilläde:
Ehuru jag icke tror att här kan vara fråga
om sådane småback-ar eller kullar, som kunna va¬
ra belägne i ängar eller gärden, utan om sådane,
som äro af större rymd, som fordom varit bevex-
ta med mera och större skog , der jagt efter så¬
dane djur, sorn i skogen sig vanligen uppehålla,
kunde snarast, anställas, anser jag dock nödigt,
att Högloft. Utskottet söker närmare utreda och.
Den 14 Mars!
145
sl långt möjligt är upplysa tiden , när dessa Jag¬
backar blifvit Kronan förbe hål Ine, deras förra
och nu varande beskaffenhet såsom tjenlige för
jagt, och då jag tror mig säkert veta, att på ett
eller annat ställe, i synnerhet vid det Prestbohl
jag omnämnt, en sådan Jagbacke vid medlet af
lfioottalet verkligen varit under Prestebohlets ful¬
la ägo och disposition, och som jag vill erinra
mig Innehafvaren deraf fullt tillerkänd, blir en
sådan utredning, i händelse af dessa markers bort-
säljande, så mycket nödigare att iakttaga.
Uppå af Herr Biskoppen och vice Talman¬
nen, Doctor von Rosenstein framställd proposition,
beslöts att ifrågavarande Betänkande , med hvad
sålunda deremot anmärkt blifvit, skulle tiHStais-
Utskottet återförvisas.
§• 5-
Enär Allmänna Besvärs- och EkonomiUY-
skottets på bordet hvilande Betänkande, rörande
en förbättrad Posternes reglering på åtskillig®
orter i Riket, samt vissa Öfvetkiagade olägenheter
vid Postföringen emellan Norrige och Danmark,
nu till afgörande föietogs, och sedan fråga upp¬
stått, huruvida Utskottets förslag, att den särskildta
Postgången emellan Norrige och Danmark skulle
upphöra, möjligen kunde vara stridande emot
den uti Kiel emellan Sverige och Danmark af-
slutne Freds-tractat, upplyste Herr Biskoppen och
vice Talmannen, att han af HofCantzleren m. m.,
Herr Friherre af Wetterstedt begärt och erhållit
den underrättelse, att berörde Traetat icke lagger
T) en 14 Mars.
något hinder i v. =n för ofvannätnnde särskildta
Postgångs upp .ae.
Professoren, Doctor Wijkman tillstyrkte bi.
fall till Utskottets Betänkande, så mycket hell¬
re, sorn ifrågavarande särskilda Postgång na¬
turligtvis skulle utgöra en betydlig tyngd för
Postbänder och Landtbrukare.
Biskoppen, Doctor Almquist ansåg dén af
Utskottet föreslagne underdåniga hemställan till
Kongl. Maj:t, om en förbättrad Posternas regle¬
ring på åtskilliga Orter i Riket, kunna medföra
en fördubblad tunga för Posthemmanen , i hän¬
delse de Postbönder, hvilka hitintills forslat en
Post i veckan, hädanefter skulle åläggas att for¬
sla Posten 2 gånger i veckan.
Med Professoren, Doctor Wijkman förenadé
sig Prosten Svedelius , helst som , äfven då den
särskildta Postgången emellan Norrige och Dan¬
mark upphörer, Posten igenom Sverige går vida
fortare än igenom Norrige, hvartill ock komitiers
att Norrmännen böra vara belåtne, då de hos oss,
i afseende på Postgången, njuta lika förmoner,
som vi hos deni.
§• 6-
Föredrogös å nyo och biföilos LagUtskottets
Betänkanden, angående:
i:o Väckt fråga om upphäfvande af Kongl.'
Kungörelsen den 26 Nov. 1815, rörande sättet
för
4
Den 14 Mars. 145
för en Menighets hörande i enskildta tillåtliga
ärender.
2:o Förtydligande af Lagen* stadgande uti
17. Cap. GifterniålsBaIken , om beräknings-grun-
den för beloppet af Fördel, äfvensom samma Ut¬
skotts förnyade Utlåtande om ändring i straffet
för Hållkarl, som fordrar drickspenningar af Re¬
sande, eller dem med ovett ofredar.
I afseende på det sistnämnda reserverade sig
Biskoppen, Doct. Arnquist,, under förklarande, att
han förblir vid den tanka, sorn han vid återre-
roissen af första Betänkandet yttrat, nemligen att
Hållkarls anhållan om drickspenningar borde kun¬
na med Penniiageböter försona*.
§' 7-
Till LagUtskottets nu å nyo föredragne Ben
tänkanden, angående:
i’o Bestämdt arfvode för verkställande af
Utmätningar i Private mål ;
2:0 Bibehållande af Författningen, att én
sjettedel af Ström alltid bör hållas öppen ;
3:0 Det förslag, att Böter i Brottmål må
utgå efter förmögenhet:
Lemnade Ståndet sitt bifall.
§■ 8. '
Föredrogs å nyo och bifölls Ecciesiastique-
Pr. St. Prot. 1818. Del. lil. 10
Ben 14 Mars!
Utskottets efterföljande Förslag till underdånig
Skrifvelse till Kongl. Majit:
S. A. K.
Genom Nådigste Remiss af den 14 sistl.
Januarii har, i afseende på en föreslagen före¬
ning af Walls och Stenkumla Pastorater i Wis¬
by Stift, Tit. i Näder funnit nödigt inhämta
PrestStåndefs tankar, i anledning af de väckta
frågor om Prestbohlens bortarrenderarule och om
ett nytt valsätt för blifvande Kyrkoherdar der¬
städes. Till underdånigt följe häraf, värdes Tit.
i nådei tillåta PrestStändet, att underdånigst
anföra de betänkligheter, sora härvid synas fö-
lekot» ma-
Ud det a! Konungens Befallningshafvande i
Länet uppgifne förslag om Prestbohlens bortarren-
derande hafva de villkor blifvit uppgifne: 1:0 alt
Församlingarna skulle åtaga sig dessa Boställens
bruk emot årligt arrende af en tunna Spannmål
af hvarje Tunnland öppen Aker och % tunna
af hvarje Tunnland Äng, -§:delar Råg och ~ Korn;
2:0 vid den Prestgård, der Kyrkoherden är bo¬
ende, utbrytes ^del af Prestbohlet, som af ho-
uom kommer att brukas. Efter desse uppgifter
bar Herr Landshöfdingen uppgjort en calcul,
aom bestämdt skulle uppvisa, till hvad belopp af
Spannmål Prestgårdarnes afkastning skulle stiga,
och förklarat, att Kyrkoherden kunde beräkna
af den utbrutna åttondedelen lika mycket, som
Församl i ngarne af de öfriga Prestbohlen gifva af
Tunnlandet. jVid de med. Walls och Stenkumla!
Ben 14 Mari.
147
Församlingar hållna Sockenstämmor hafva åter
närvarande röstägande Ledamöter icke åtagit sig
att ansvara för Prestgårdarnes arrenden, men
hemställt* att desse Hemmansdelar skulle kunna
utbjudas till hvem som helst, emot högsta årli-i
ga arrendet. I följd häraf har Konungens Be¬
fallningshafvande för Tit. i underdånighet före¬
slagit, att sedan jtdels Mantal blifvit af Walls
Prestgård utbrutit till nyttjande af Kyrkoherden ,
skulle den öfriga delen deraf, jemte Hagrens
och Träkumla Annexehemman , Stenkumla Prest¬
bohl, Westerhejdes Capellansbohl .utarrenderas i
mindre lotter till den mestbjudande.
Ehuru man icke kan känna eller med nå¬
gon säkerhet bestämma, till hvad belopp ett så¬
dant arrende må kunna stiga, har likväl Herr
Landshöfdingen tagit för afgjordt, att da Tion-
den tillika beräknades, skulle icke endast Pastor
erhålla en Spannmåls-lån af 300 tunnor Råg
och Korn, utan ock Adjuncten fyrat.o tunnor,
samt derutöfver ett öfverskott återstå att dispo¬
nera för UndervisningsVerket, Kyrko- och Prest;
Tionden uppgår, efter det ringa belopp af 45 tun¬
na efter Mantal, endast till jot tunnor; de öfriga
bestämda 138 tunnor samt det förmenta öfver—
skottet skulle hämtas dels af den utbrutna åttona
dedelen, dels af Arrerdesurnman; men för detta
quantum är ingen säkerhet uppgifven: Prest-
och Annexehemmanens jordrymd eller ägovidd,'
mantal, afkastning, höbohl, skogstillgång äro för-
regade. Då inga af desse angelägna uppgifter
äro meddelta, kan följaktligen härå icke bygga*
den säkra calcul, som för bestämda Löningsvillkoc
J<l8
Dtn 14 Mars.
aro alldeles oundvikliga, sä vida hela förslaget
icke skall förfela sitt ändamål.
Men dessutom förekomma härvid flere vig¬
tiga anmärkningar. Om Äboerne å Hagrens och
Träkumla Annexehemman innehafva lifstids-be-
sittningsratt, som å andra Orter i Riket är stad¬
gadt, kunna de icke betagas denna rättighet. Blott
af denna omständighet . skulle ifrågavarande för¬
slag icke blifva verkställbart. Ligger åter detta
icke i vägen, vågar PrestStåndet fästa Tit. nå¬
diga uppmärksamhet vid det oväntade villkor, att
oftanämde Prestgårdar och Annexehemman skulle
bortarrenderas i mindre lotter.
Att bortarrendera Indelningshafvares Bo¬
ställen på 25 å 30 år till bestämd Person, för¬
sedd med nödig säkerhet, har a flera ställen
ansetts förmånligt , i synnerhet för dem, hvars
tjenstgöring icke medgifvit dem tillfälle, att oaf¬
brutet vistas hemma- Med Tit. nådiga tillstånd
hafva väl PresUårdar blifvit utbjudne på arrende-
auction, men sällan och endast då, när de före*
slagne villkoren varit enkla , utan förnärmande
af tredje mans rätt och med den säkerhet upp¬
gjorda, att Hemmanens jord och förmåner icke
lunnat komma i våda att abalieneras. Erfaren¬
heten har deremot visat, att smärre jordar, hvil.
ka dels tillhört Kongl. Maj:t och Kronan , dels
Kyrkor och andra ad pios usus anslagna lägen¬
heter, hafva tid efter annan blifvit förskingrade,
inblandade i andras ägor och således frånkände
sine laglige Innehafvare , oaktadt de i Författ-
ningarne utstakade stränga förbud mot dessa slags
Den 14 Mars.
149
inkräktningar på äganderätten. Skulle Prestbohls»
och Annexehern mans åker-, äng- och skogsmar¬
ker uti ett land, hvarest enskiften icke äro vid¬
tagne, fördelas i mindre lotter, desse öfverlem-
nas åt ett större antal jordbrukare, sorn innehaf¬
va egen jord , skulle lätt kunna i framtiden in¬
träffa dylika abalienationer, hvilka icke utan obe¬
hagliga och kostsamma rättegångar kunna rättas
och forekotninas. Hvad säkerhet hade en Pastor
att påräkna af denna mängd Arrendatorer, om de
icke fullgöra sina förbindelser? Hvad ersättning
vore att förvänta , om de mot arrendetidens slut
vanvårdade jorden? Hvem föysakrar honom vid
Arrendatorns bortgång om lika villkor? _ Skulle
han sjelf åter icke hafva befattning med denna
slags ekonomi, hvilken ofelbart kommer att med¬
föra mycket besvär, utan densamma öfverlemna»
åt Församlingen eller någre dess Deputerade,
öktes <le anledningar till missnöje mellan Lärare
och Åhörare, som man söker att förekomma.
Hvem känner icke, att Allmogen h »*st skyddar
sine egne Ledamöter?
Ifrån hvad synpunkt PrestStåndet således
betraktar det uppgifna förslaget af arrende å ifrå¬
gavarande Prestgårdar och Annexehetmnan, fin¬
ner Ståndet förnyade anledningar, att underdå¬
nigst afstyrka nådigt, bifall till denna underdåniga
hemställan. Och när härtill kommer, att 3. och
4. § §. i de Presterskapet i Nåder förundta Pri¬
vilegier försäkra LäroStåndet, att oförryckt be¬
hålla deras Embeten tillh Wige lägenheter och ordi¬
narie underhåll, Prestgårdar på lan <et, Indelnings-
Stommar vid deras Annex er, Capellarmhemtnan och
Ben 14 Mars.
Boställen, samt 4 §. särskilt stadgar, att Landf-
höjdinx arne ej få tillegna sig någon disposition öf¬
ver Presterskapets Under hälls Spannmål} och dem,
som detsamma är anslaget, något men och hinder
i dess Jl in och oafkortade uttagande tillfoga, dristar
PrestStåndet underdånigt underställa Tit. Nå¬
diga pröfning, o:n icke detta förslag,, som in¬
nefattar Walls Prestgårds inskränkning till *:dels
mantal och de öfrige till oftanämnde Pastorater
hörande Ecclesiastique Lägenheters framgena an¬
vändande på ett för ändamålet osäkert, för Pre-
sterskapet menligt, ©ch mot gällande Författning
gar stridigt satt, matte af sig sjelf förfalla.
Uti sättet, att välja Kyrkoherdar, har Ko¬
nungens Befallningshafvande , efter Församling
garnes medgifvande, begärt den förändring: att
de af Consistorio föreslagne 3:ne Prestmän skulle
i samma Kyrka på Söndagen näst efter'den dag,
då de blifvit utnämnde till förslag, aflägga sina
Predikop-jf, den första ä Ottesången , den andra
i Högmässan, och den tredje i Aftonsången, ef¬
ter hvilken Gudstjenst val genast skulle företagas.
Böstägande skulle inlägga, proportionaliter efter
hemmansdelarne, sine namnsedlar i en låda. Der¬
ur skulle ett barn uttaga 7 sedlar. De sju per¬
soner, hvilkas namn finnas tecknade å desse sed¬
lar, skulle vara Ehctorer vid valet och straxt
framkallas till altaret, att inför detsamma aflägga
en för tillfallet affattad Ed, Efter erhållne tryck¬
te namnsedlar på de föreslagne, skulle hvarje E-
lector efter upprop inlägga en sedel i låda med
påskrift: Val till Kyrkoherde, Samt de ätrie an¬
dre sedlar i låda tecknad med ordet Controll,
Ben 14 Marst
I5X
Den som efter sedlarnes uttagande hade erhållit
fleste rösterne, vöre lagligen vald till Kyrkoherde.
Kongl KyrkoLagen, 19. Cap. 7. och 8-§• §■*
föreskrifver laglig kallelse , fritt och ordentligt val
af Församlingarnes samtlige Ledamöter. En mängd
Författningar hafva ytterligare förklarat och be¬
stämt, huru härvid bör tillgå, men alla med af*
seende på de i Kongl. KyrkoLagen stadgade grun¬
der. Då denna Lag icke kan ändras utan 3:ne
BiksStånds sammanstämmande beslut och KonunJ
gens sanction, vågar PrestStandet för närvarande
icke, att i underdånighet tillstyrka den fullkom-i"
liga förändring af Prestval, som innehålles i det¬
ta förslag, till de hufvudsakligaste delar alldeles
afvikande från gällande Lagar och Författningar.
Deremot förete sig också andra betänklighet
ter, så i afseende på de röstgifvande, som på de
föreslagne. Månne man ens skulle kunna begära,
att de röstägande ifrån morgonen inpå sena afto¬
nen skulle oafbrutet förblifva i Kyrkan för dec
ifrågavarande ändamål; eller hvarest skulle de på
nära håll hämta någon anständig och behöflig
fs-rplägning, utan att en sådan samling skulle för¬
anleda till ovärdiga uppträden? Månne det icke
skulle minska helgden af Gudstjenst, att när en
Prestman letnnade sin befattning dermed , . den
andre och tredje åter vidtog? Desse 3 Prestmän,
samlade på ett ställe, skulle tilläfventyrs väcka
en besynnerlig , och icke alltid för hufvudsaken
fördelaktig uppmärksamhet. Må ock handa, att
de sinsemellan skulle vid ett sådant tillfälle, sora
detta, vara besvärade af hvarandra, och om det
T)m 14 Mars.
någon gäng skulle hända, att en eller flere af
dem på eti eller annar sätt möjligtvis kunde ,
kanskr nog oskyldigr, gifva anledning till något
missnöje eller misstanka skulle en sådan omstän.
dighet kunna hafva de mest obehagliga, både för
Xiärt Ståndet och ^Församlingarne, menliga följ¬
der. Den som uppgifvit förslaget lärer icke hel¬
ler besinna!, att till en Predikans författande for¬
dras tid. Han yrkar likväl, att ProfPredikanter-
ne skulle näst efter den dag de blifvit utnämnde
på förslaget, vara beredde, att följande Söndagen
aflägga sina predikoprof. Få lära äga de lyckli¬
ga gåfvor, att så hastigt vara färdige, att i ett så
vigtigt ämne kunna med redighet och samman¬
hang, till egen tillfredsställelse och Själars upp¬
byggelse , tala för den Församling, hvars vård
man önskar sig anförtrodd.
Under loppet af denna val-förrättning före¬
kommer ock en edgång. Om offentliga edgångar
voro ovanliga, om de hade bibehållit den helgd
bland Allmogen sorn varit Lagstiftarens mening,
när han i Borgerliga Lagert nödgades tillägga en
föreskrift, sorn deri Uppenbarade Icke godkänner,
skulle PrestStåndet icke tvekat, att för sin de!
medgifva ett förslag, som hade för afsigt, att gif¬
va en så vigtig förrättning den mest arisvarsfuila
högtidlighet; men da en beklaglig erfarenhet vits¬
ordar den ringa aktning för Eder, som i senare
tider blifvit nog allmän och som beredt ett sede¬
förderf och religions-förakt , hvaröfver med skäl
från alla orter klagas, anser PrestStåndet för sin
ov llkorliga pligt, att underdånigst anhålla, det
snålte edgång vid sådana tillfällen icke tillåtas.
Den 14 Mars.
»53
PrestStåndet har icke utan bekymmer inhäm¬
tat af Handli garne de af Consistorium i Wisby re¬
dan igot öfverklagade, och för närvarande, äfven
af Walls och Stenkumla Församlingars Ledamöter,
vitsordade flera missbruk och oordningar, som o-
afbrutet visat sig, då fråga uppstår om Kyrkoher¬
deval vid Consistoriella Lägenheter på Gottland.
Men då Församlingarne hunnit den upplysning,
att de redan insett det lagstridiga i deras förhål,
lande , tyckes man skäligen bora vänta , att ock
de bemöda sig att förekomma ett oskick, sorn de
valla , och hvilket de äro i tillfälle att sjelfva
säkrast förekomma. Men skulle de härom tveka,
vore ofelbart ett sätt för dem att antaga, hvilket
säkrast skulle hindra de ornförmälte olägenheter;
det vore, om de, efter derom gjord underdånig
anhållan, kunde erhålla Tit. Nådiga tillstånd,
att få sina Kyrkoherdar af Tit. i Nåder utnämn,
de bland de 3tne, som af Consistorium på för¬
slag uppföras.
Sedan PrestStåndet, af underdånig** anförda
anledningar, hämtade af de olägenheter, som äro
att befara, så väl af Prestgårdarnes bortarrende-
rande, sorn af ett förändradt valsätt, har i un¬
derdånighet afstyrkt verksällighet af dessa åtgär.
der, finnér Ståndet ökadt skäl för sin underdåniga
tanka af sjelfva orsaken, som ligger till grund för
detta förslag. Fiågan oin indragning af Pastoratet
på Gottland, och i synnerhet om Walls och Sten¬
kumla Kyrkoherde Lägenheters sammanslående,
Prestbostället och Annexehemrnanens bortarren-
derande, med flere dermed gemenskap ägande för¬
ändringar, har egentligen föranleJts af Allmogens
154
Den 14 Mars.
påstående om eftergift uti de på Lagar och Författ¬
ningar fastställde, och af J 7 i 3 års Privilegier
styrkte conventioner grundade rättigheter. Ehu¬
ru Stiftets Presterskap högtidligen försäkrat sig
vara beredvilligt, att sä väl till Allmogens lin¬
dring uti dem ålagde onera, som till beredande
af fond för ökande af Undervisnings-anstalterna
j Stiftet, ingå de slags öfverenskon melser och
jemkningar , som Kongl. Författninga me den 21
Sppt. 1810 och den 3 April 181 6 ansett för be¬
hörige och laglige , hafva likväl Walls och Sten¬
kumla Församlingar särskilt, genom Socknestäm-
mobesluten, och RiksdagsFullmäktige af Hederv.
BondeStåndet i allmänhet, genom den Acten bi-
lagde underdåniga Skrift, yrkat en fullkomlig för¬
ändring af Wisby Stifts KyrkoberdeLägenheter,
endast i den afsigt att vinna förminskning i de
skyldigheter , sorn denna Province, lika med alla
andra af Rikets Provincer, bör utgöra till För-
samlingarnes Pastorer. PrestStåndet känner in¬
gen Ort i Riket, hvarest Hemmansbrukare icke i
all mänhet äro ålagde att betala Krono-, Kyrko-
och PrestTionde , och om på några ställen de
förstnämnde Tiondeslagen blifvit af Kongl. Maj:t
och Kronan till lön anslagne, antingen åt Pre-
sterskapet eller ScholStaten, lärer Tiondegifvar-
nes anspråk på nedsättning af denna samtelige
Hemmanen ålagde afgift så mycket mer sakna ali
laglig grund, så vida den icke medgifves af Lön-
tagaine sjelfve. Skulle, som Presterskapet är för-
säkradt genom 3. § Pri vi legierne, att oförryckt
behålla alla sine vcilfåvgne friheter, donationer och
förläning ar alldeles efter Brefvens innehåll, lik¬
väl de Presterskapet på Gottland tillhörande, och!
Den 14 Mars.
ISS
1648 års convention uppräknade smärre rättig-;
heter anses behöfva någon jemkning, eller viga¬
re kunna utgöras genom någon bestämd ersätt¬
ning i Spannmål , som på andra orter i Riket
blifvit genom ingåpgne accorder stadgadt, kunna
desse omständigheter utan svårighet vinnas, ge¬
nom ofvannämnde, i enlighet med Författningar-
ne uppgjorda öfverenskommelser, utan rubbning
af hela EcclesiastiqueStaten på Gottland. Försla¬
get om denna rubbning och en mängd Pastoraters
deraf följande möjliga indragning, har icke kun.
nät annat än fästa PrestStåndets synnerliga upp¬
märksamhet; och Ståndets Ledamöter skulle kän¬
na en förtjent förebråelse om de underläto detta
tillfälle, att i underdånighet för en Nådig Ko¬
nung frambära sina ömma bekymmer.
Hvarken under öfverläggningarne vid de
hållna Sockenstämmor, eller uti Konungens Be*
fallningshafvandes underdåniga anmälan, har an¬
nor betraktelse om det vigtigaste af alla de äm¬
nen, som röra denna sak, nemligen om Själavår¬
den, ägt rum, än att vid dessa 5 Församlingar
skulle vara en Kyrkoherde, och en Adjunct,
hvars halfva tid likväl skulle ensamt uppoffras
åt barna-undervisningen, och då man sökt att
upphöja Pastors-inkomsterne så , att detta Pasto¬
rat borrie upptagas i högsta classen, under det
Tiönde-afgiften skall blifvit nedsatt till halfva
beloppet, har man indragit Gudstjensterne i fyra
KyrkoSocknar, på det sätt, att skiftevis skulle
derstädes predikas, och blott medgifvit Gudstjenst
hvarje Söndag i Stenkumla Kyika. Således sköka
dessa förstnämnde Församlingars Ledamöter för
l S6
Deri i 4 Mars.
framtiden endast till hälften mot hvad hittills
ekett lemnäs tillgång, att höra Salighetens Ord
för sig predikas, och alla 5 Socknarne , oaktadt
gin spridda belägenhet, i ölrigt njuta själavård
af en enda Herde. __ Dessa Tempel, uppbyggde
af andaktsfull Förfäder till den Högstes ära och
till bestämda Församlingars uppbyege!se.■ åtmin¬
stone den dag i hvaije vecka» sorn Religionens
Höge Stiftare helgat till sin åminnelse, skola, om
någonsin förslaget verkställes, med sin tomhet,
de Helgedagar då deras portar tillslutas, vittna,
huru man på Gottland tänkt om den offentliga
Gudstjensten helt olika i Nittonde århundradet,
och på den tid Kyrkorne af Christligt nit upp¬
fördes, och tillika uppvisa ett stridigt förhållan¬
de med de Orter i Riket, der man är på det
högsta sorgfällig, att för de*o säkrare och till¬
gängligare Själavård fördela vidsträckta Pastora¬
ter, hvars tillvexande folkmängd icke kan i det¬
ta afseende vårdas af en enda Kyrkoherde. Dä
sakens natur obestridligen gillar der grundsats,
att icke flere Församlingar bora förenas, till und¬
vikande deraf, att de blifva så mycket sämre
skötte, då lade ChrUtendomens o h Moralite¬
tens förfall af sådane inskränkningar blir en ound.
viklig följd; då exemplet af så beskaffad allmän¬
nare indragning skulle gifva en väckelse för an¬
dra Orter, att försöka dylika förslag och Tit. ofta
besväras med bassa slags ansökningar; då det ofel¬
bart skulle fästa Allmänhetens uppmärksamhet, om
genom Pastoratets sammanslående i ett Stift, Guds-
ijensterne uti de från ålder brukade Kyrkor sk ol¬
le i mer eller mindre mort inskränkas eller af¬
stanna ; då Wisby Consistorium i underdånighet
Den 14 Mars.
anfört flera locala , enligt Ståndets öfvertygelse,
både talande och grundade skäl deremot; då
Gottlands Stift kom alt härigenom undergå en
fullkomlig förändring, som både lade bestämda
hinder för dervarande obefordrade Prestmans vi-
dare fortkomst , och för skickliga ämnen å Or¬
ten, att söka inträde i PrestEmbetet , vågar Prest*
Ståndet i underdånighet hysa det glada hopp,
att Eder Kongl. Majit värdes i Nåder inställa
all vidare åtgärd med fortgången af detta förslag.
Ofelbart skulle ändamålet , upphörandet
af de tvister, som me Ian Lärare och Åhörare
på Gottland uppkommit angående Presträttighe¬
ter utgörande, lättare beredas och säkrare
vinnas genom lagliga öfverenskommelsers ingå¬
ende och fastställande, hvilket så mycket troliga¬
re är att förmoda, som, enligt RiksdagsFullmäg.
tiges af PrestStåndet från Wisby Stift uppgift,
sådane uti femton Församlingar redan äro af-
•lutade*
Med djupaste &c.
DomProsten , Doct. Graffman anförde:
Då vid Protocollets justerande d. 23 sistlidne
December jag ej var närvarande; har mitt yttrandé
till samma Protocoll kommit att blifva mindre
tydligt, och får jag fördenskull nu förklara, att
den händelse jag der alser, väl till principen,
som innebär en förändring af Pastoraternas gam¬
la indelning, är lika med hvad som åsyftas på
Gottland, men i öfrigt i så måtto derifrån skild,
att den icke afser en sammanslagning af flere
158
Den 14 Mars.
Socknar under ett Gäld, utan en afsöndring af
större eller mindre del af en Församling, som
af ålder utgjort ett Pastorat af mindre hemman¬
tal, hvilken afsöndrade del hädanefter skulle kom¬
ma att underhålla en särskild .Kyrka och Prest.
§• 9-
Justerades de ProtocollsUtdrag, hvilkaj rö*
rande Ståndets denna dag fattade beslut, borde ex-
pedieras.
§• to.
Då ConstitutionsUtskottets den 7 dennes på
bordet lagde Memorial , i anledning af en ifrån
Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterad an.
märkning mot Konungens Rådgifvare i Corn man-)
domål för Arméen, nu å nyo föredrogs, be¬
gärde Prosten Ek ordet, och uppläste ett så ly4
dande anförande:
I anledning af den inom Höglofl Ridder¬
skapet och Adeln väckta motionen, att någon
viss Herr General Majoren m. m., Friherre Björn-
Stjernas Embetsbefaitning borde, i förenlighet med
Rikets Grundlagar, af ConstitutionsUtskottet prof-
vas , och i den mon samma åtgärd kunde finnas
felaktig, något i samma Lagar stadgadt ansvar
tillämpas, har samma Utskotts på RegeririgsFor-
mens 107. §. grundade anmälan till Ståndet blif¬
vit inlemnad, hvaröfver jag utbeder mig att min
särskilta tanke få anföra.
RegeringsFormens 106 och 107. §. §. i för¬
ening med RiksdagsOrdningens 39. §. bestäm¬
Den 14 Mörs.
J59
ma tydligen, huru och på hvad sätt mål, rörande
de högre Embetsmännens ansvars-skyldighet, bö¬
ra behandlas. Då RegeringsFormens .106. §. i-
bland andra äfven nämner en Embetsman, som
i Commandomål Konungen råd gifvit, och Con¬
stitutionsUtskottet igenom samma §. fått rättig¬
heten, att någon dess allmänt kände felaktiga Era-
betsbefattning pröfva och beifra, finnas deremot i
307. §. endast StatsRådets Ledamöter och StatsSe-
creterarne nämnde, vid hvilkas felaktigheter i
Embetet, såsom Riket skadande, en anmärkning
kan äga rnrn, hvilken, hos Ständerna af Constitu¬
tionsUtskottet tillkännagif ven, kunde, efter skedd
pröfning, föranleda en underdånig önskan från
Ständerna till Konungen , att någon af de sist¬
nämnde felaktig ansedd högre Embetsman ent-)
lediga. I'rågan blifver då, om och huruvida
den mot Herr Friherre Björnstjerna gjorda an-,
klagelse kan få namn af Commandomål? Besva-i
ras denna fråga med Ja, så synes mig, att 106.
§. i afseende på samma måls behandling ensamt
varit tillämplig. ConstitutionsUtskottet hade då,'
efter min tanka , bordt helt enkelt pröfva, om
felaktigheten förtjente att vid RiksRätt beifras, el¬
ler icke. Inträffade den förra casus, så borde
saken hafva sin gång utan all slags mellankomJ
mande anmälan hos Ständerna; inträffade den
åter alldeles icke, så hade den anklagade bordt
frias och saken förfalla. I alla fall synes mig
ingen anledning hafvä förevarit, att på nämnde
Friherre tillämpa 107. §., som ensamt angår
Herrar StatsRåd och StatsSecreterare. Om detta
möjligen skulle röja någon brist i Constitutio-l
§en, så blifver sådant icke för närvarande något
Den 14 Mars.
öfverläggningsämne. Att i så vigtiga mål, sorn
rörer en Embetsmans afsättning eller bibehållan¬
de, handla efter arbitrair tolkning af en mindre
tydlig Lag, är vådligt. Här bör, örn någonsin,
Lagens bokstaf vara Domarens enda rättesnöre.
Biskoppen, Doctor Faxe anförde:
Uti det beslut Hög'ofl. ConstitutionsUtskot.
ret fattat och genom nu föredragne Betänkande
meddelt har jag icke deltagit. Jag har till Ut¬
skottets Protocoll reserverat mig, så i anseende
till hufvudsaken, som till framställningssättet;
mig torde tillåtas, att nu fullfölja denna re¬
servation.
Sedan Grundlagarne af Kongl. Majit och
Rikets Höglofl. Ständer antogos, är detta mål
det första som kommit under ConstitutionsUt-
skottets och Ständernas pröfning, i den egen¬
skap som 29. §. Riksdagsordningen, med hänsigt
till 106. och »07. §• §. RegeringsFormen, om.
förmäler. Dess behandlande torde ock af den*
na anledning fästa så mycket större uppmärk¬
samhet; och om någon afvikelse från, eller o-
rätt tolkning eller tillämpning af Grundlagarnes
bokstafveliga innehåll dervid förekommit, lärer
det vara så mycket nödvändigare, att sådant bå*
de anmärka och förekomma, som misstag häruti
»kulle hafva de vådligaste följder för framtiden.
Jag kan icke af något ställe i Grundlagen
finna, att Cori3titutionsUtskottet bör till Riks-
Stin-
&en 14 Mars,
Stånden uppgifva i hela sin vidd någon anmärk-
ningspunet, utan blott i det fall, då Utskottet
änser den Embetsman, brottslig, emot hvars för¬
hållande anmärkning blifvit gjord. Först då vid*
tager Ständers åtgärd. Men’ nu har Utskottet för.'
klarat, att Föredraganden i Commandomål icke
kunnat i följd äf inlemnade klagoptincter till an¬
svar ställas efter toft, §. RegeringsFormen. Den¬
ne Embetsman Mr iicke nämd i 107 och i öf¬
rigt finnes , ingfen §. i Rikets Grundlagar, hvar¬
efter han kan bédömmas. Hvad skäl finnes då
för handen, att till Rikets Ständer framlägga
anmärkningspuncter, som inom Utskottets Pro—
tocoll bordt stanna? Utskottet har väl sökt fö¬
rekomma detta inkast uti inledningen till sitt
betänkande, då det förmenar, att både 106. ock
107. §. §. RegeringsFormen icke blott tillåta, men
äfven påkalla eif offentligt framläggande af alla till
en gjord anmärkning hörande och öfver dess före¬
mål upplysning spridande omständigheter. Jag ön¬
skade känna, hvarest detta påkallande stadgas i
någon af Grundlagarna. Otn en gjord anmärk-
ning antingen emot 106. eller 107. $. anses a£
Utskottet vara af den egenskap, att den bör för¬
falla, skulle den då kunna eller böra i hela sin
vidd offentligt framläggas? hvarföre har Lagstif-,
tarén yrkat, att den icke ens får yppas i Riks-
Stånden, utan endast i Utskottet? Andamålet äx
ju ganska synbart och kan icke vara annat, än
förekomma, det skugga icke offentligt kastas på
den, sorn är oskyldig. Ar åter den anklagade
brottslig efter 106. underkastas Utskottets om-
dömme icke Ständernas pröfning; , utan målet
Pr, St. Prot. 1818. Del. III, il
Den 14 Mars.
{jfverlemnas utan omväg till Riksens Sunders
Ombudsman: Skulle hans förhållande vara
anmärkningsvärdt i afseende på 107. §. är det
icke heller något RiksStånd, utan Constitutions-
Utskottet, som är berättigad!, att förklara honom
brottslig: och sedan Utskottet fattat derom
bestämdt beslut, är det Riksens Höglofliga Stän¬
der, som endast böra pröfva om felet är af dsn
beskaffenhet, att Rikets väl kräfver, att han hos
Konungen anmälts för ätt från Embetet skiljas.
Men är någon åklagad icke nämnd i denna
huru kan dä hans Embetsgöromål granskas efter
detta Lagställe, och hvarföre offentligt uppgifva
anmärknings-puncter, som icke kunna hänföras
till något Uagens rum!1 Jag inser icke orsaken
dertill med någon visshet: gissa vill jag icke.
Men utom det, att ifrågavarande Mål icke
bordt, efter mitt sätt att se saken, framläggas till
alla sina omständigheter, hade det icke ens bordt
af Höglofl. Utskottet anmäla9 för Riksens Stän¬
der. För denna tanka får jag den äran åberopa
livad redan är anfördt. Då Uiskottet frikänt den
åklagade i följd af jo6. §. och icke kunnat för¬
klara honom skyldig med stöd af den 107. §.
af det enkla skäl, att hans Embete icke uppräk¬
nas bland de derstädes bestämdt utsatte redovi¬
sande Embetsmän, hvilken pligt ålade Utskottet,
ätt, allt detta oaktadt, göra en hemställan eller
anmälan till alla 4 RiksStånden; ett beslut, efter
mitt omdöme rakt stridande mot Grundlagen,
som för anmärknings-ämnen ovillkorligen stadgat
en grundsats, lika vis som nödvändig till före¬
kommande af partiagg och förföljelse, denna, att
Ven 14 Marss
163
ConstitutionsUtskottet icke bör inför Ständértié
uppgifva någon anmärkning mot Person, utan i
det fall Utskottet bestämdt förklarat densamma haf¬
va felat antingen mot 106. eller 107. §. Rege¬
ringsFormen.
Utskottet synes hämta försvar häremot , då
det' anfört , att Föredraganden i Commatulomål
är i samma förhållande som en föredragande Stats-
Secreterare, och i följd af denna analogie trott
sig kunna framställa denna sak til 1 Ständers pröf¬
ning , eller åtminstone derom göra ef> hemstäl¬
lan. Ar detta alt följa Grundlagens bokstafliga
innehåll, det Utskottet åberopat uti Inledningen?
Stadgar icke RegeringsFormen i 83-§*j att Grund-
lagarnes ordalydelse, (icke analogi), skall i hvarje
särskildt fall tillämpas P Hvem åligger det närmast
vaka öfver Grundlagens helgd, utom Constitutions-
UtsköttetP Bör der förekomma någon proposition
stridande mot Grundlagen? Farom oss antaga måls
behandlande med hänsigt till analogie, och icke till
ordalydelse af 107. §. Någon skulle kunna göra
anmärkning mot andre Konungens högre Embets¬
män, än mot Föredraganden i Corn mandomål, till
exempel mot Presidenter och Landshöfdingar,
sorn äga att skriftligen föredraga Embetsärender.
Om denne befanns hafva uppenbarligen handlat
mot RegeringsFormen eller Rikets öfrige Ragar,
skblle ju Utskottet kunna om honom göra ena¬
handa hemställan, som nu skett? Döt skulle
kunna för Ständerna anmäla, att ehuru denne
Embetsman icke är uppräknad i 107. §., är lik¬
väl någon analogie med honom och StatsSecre-
terare, och derföre har Utskottet ansett sig skyl.
Den 14. Marsi
digt att offentligen framlägga den gjorda anmärk¬
ningen och alla öfver dess föremål upplysning spri¬
dande omständigheter. Då förekorrimo i Ståndens
Plena de öfverläggningar* sorn 90. §. Regerings*
Formen uttryckligen förbudit.
Desse äro mina enskilta tankar om framställ»
ningssättet af detta Mål. I hufvudsaken ingar
jag icke. Att derom fälla något omdöme i Riks»
Ständ, anser jag vara stridande mot 106. och
§• $* Regeringsformen. Jag har blott haft
äran yttra mitt omdöme öfver de synpunkter,
ifrån hvilka jag trott ämnet hafva bordt behaad.
Sas, icke i afsigt att begära återremiss, som i
mål af denna beskaffenhet icke lärer äga rum.
"Utskottet har gjort en hemställan, och derpå bör
svar följa. För min del skulle jag vördsammast
vilja tillsyrka det innehåll deraf, att hufvudsa»
ken kan icke, emot Grundlagarnes tydliga före¬
skrift, till pröfning upptagas, och att Högv. Stån¬
det icke helier ansett sig af samma anledningar
-lunna godkänna framställningssättet.
I-Iäruti instämde Biskoppen, Friherre Mörner
och Biskoppen , Doctor Murrayt
Prosten Jan Wijkman uppläste efterföljande
Dictamen:
Genom ifrågavarande ordres, från Konun¬
gens GeneralAdjutantsExpediticu den 04 Maji
sidslidne år utfärdade, hafva samtelige Rege-
mentsCheferne i Riket blifvit anbefallde, att NB
så vidt Fö rfa 11 ning a sne medgifva , ej approbera
några Rreruter, sein icke i sine med Rotehålla-
Den 14 Marei
ne tngångne Contracter förbehållit sig bekläda
nads-persedlars erhållande på vissa år. Innehåll
let af desse ordres, utom det, att det samma
innefattar ett erkännande af okunnighet om de
i detta fall gällande Författningar, hvilket från
Konungens Tjenstgörande General Adjutant icke
kunnat förväntas, är derjemte rakt stridande e-
mot det bestämda innehållet af de antagne Knek-
teContracterna, samt aHe de sanrmas bestånd be¬
kräftande Stadgar och Förordningar. Jag kan.
härom icke åberopa mig en mera öfvertygande
bevisning, än den, att den milde, men alltid
rättvise , store Man, under hvars spira Svenska
Folket nu med säker förtröstan kan våga hop*
pas rättelse af alla missbruk, så, mycket ogillat
dessa ordres, att följden af dess missnöje dermed,;
enligt ordres af den 30 September samma år^
varit en Regementschef* arrestering, hvilken,
utan lem cad uppmärksamhet åt innehållets lag-
stridighet, blindt åtlydt dem. Annu ytterligare
styrkes så väl olagligheten af förrberörde ordres,'
som vår Allernådigste Konungs vaksamhet Öf¬
ver Lagens helgd, af Hans Majus gifne Nådiga
befallning, det Rotehållare skola vid sina förra,
rättigheter bibehållas. Härtill kommer äfven ^
att GeneralAdjutantsExpeditionen icke ägt, efter
min öfvertygelse 5 att befatta sig med en ekono¬
misk angelägenhet för Arméen, hvilken alltid
hört och ännu hörer till Konungens KrigsEx-j
pedition , och hvilket icke bordt undfalla en Em-;
betsraans uppmärksamhet, af hvilken man liad©
rätt att vänta väl något mindre sjelfförtroende j,
men icke så mycken brist af kännedom för de%
tjenst han. utöfvade,.
166
Den 14 Mars.
Af dessa skäl, vid åsigten af etf s'ikt sakeus
förhållande, ser jag Höglofl. ConstitutionsUiskot-
tets behandling med den väckta motionen emot Hr
General Majoren rn, na. Björnstjerna, om den gi l-
las, vara alldeles stridande emot min öfvertygelse,
och tror jag den säkert finna samma motsägelse i
öfvertygelsen hos nitiske Medborgare, som, utan
afseende till personen, hafva styrka att fylla -sin
pligt och en sann känsla för vården af sitt Fo.
sterlands Lagar, samt sine Landsmäns deruti för¬
varade rättigheter. I anledning häraf har, efter
min tanka , Höglofl. ConstitutionsUtskottet utan
gällande skäl åberopat 107. §. af RegertngsFor-
men den 6 Junii i$og , enär der alldeles icke
nämnes den .Embetsman , som i Commandomål
Konungen råd gifven Deremot anser jag Högh
Utskottet hafva bort åtlyda 106. §:s i samma Re-
geringsForm tydliga och iiit ensamt lämpliga fö¬
reskrift. Det är på dessa grunder jag förklarar,
det, efter min tanka, behandlingen med Herr
General Majoren m. m. Bjnrnstjeruas i detta fall
begångna förseelse förtjenar en närmare upp¬
märksamhet, samt i följd deraf, det Höglofl. Con-
stitutionsUtskottets Utlåtande i denna fråga nöd¬
vändigt bör återremitteras. Jag tror oss vara
samlade att vårda Lagarnes bud och skydda deras
helgd , och önskar på hethresan vara åtföljd af
medvetandet af noggrant uppfyllda pligter.j
Prosten, Lector Fröberg yttrade:
Det utlåtande Höglofl. CoristitutionsUtskot-
tet till RiksStånden aflåtit, i anledning af den
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln remittera-
Den 14 Mars.
167
de anmärkning mot Föredraganden hos Kongl,
Majit i Commandomål för Arméen, synes mig
i mer än etf afseende både märkvärdigt och
betänkligt. Det är både till sin motiverade
grund och sina deraf härledda resultater stridan¬
de mot Regeringsformens bokstafliga ordalydelse,
-hvars tolkning i det tillagde epithetet är gifven^
och således aldrig får bero på godtyckö och ar¬
bitrage, så mycket vådligare att använda, som
de ämnen, hvilka inom ConstitutionsUtskottet
förefalla, äro af alla de ömtåligaste, och Riksens
Ständer med skäl vänta, att Constitutionens stad-
ganden främst skola vårdas och iakttagas af de¬
ras ConstitutionsUtskott. Ehuru Utskottets cha-
racter är fullt bestämd i Grundlagen, uppgöres
den likväl af Utskottet sjelft och lägges såsom
sådan till princip för det närvarande utlåtandet
på följande märkeliga sätt: ”Utskottet är en
förberedande och intermediaire Auctoritet, hvil¬
ken efter ett noggrant urskiljande af öfverträ-
delser och förseelser, samt med det moraliska
ansvarets afvägande i samma mon, endast äger,
der ett fullkomligt frikännande ej funnit rum,
att antingen ställa under tilltal inför RiksRätt,
utan att bestämma den möjliga bestraffningsgra-
den, eller ock för Riksens Ständer anmäla för¬
hållandet, utan att genom någon omedelbar till¬
styrkan föruthasta deras pröfning af hvad Rikets
väl skulle kräfva.” Genom denna princip har
således Höglofl. ConstitutionsUtskottet sjelft or¬
ganiserat sig till en Domstol öfver Rikets
Högsta Embetsmäns moralité och moraliska an¬
svarighet och ansett sig vara en intermediaire
Auctorité (emellan hvilka då? öfver mennig
\
T)en j 4 Mars.
skörs moraliska renhet eller brottslighet döm.fr
Gud; öfver deras förhållanden, som Embetsman
*>eh Medborgare, prisitiva Lagen), hvilken .efter
det moraliska ansvarets anställda afvägning på
den då i mer eller mindre mån lutande kinkiga
■vågskålen, har att antingen angifva StatsRådets
Ledamöter, som öfverträdare, till RiksRätt, el¬
ler anmäla dem, sorn blott felande, till från¬
skiljande fran Ernbetef, på Riksens Ständers der¬
om görande underdåniga hemställan, i händelse
icke fullt frikännande inom ConstitutionsUfskot-
tet funnit rum. Huru ovigtig, ja äfven vådlig
denna grundsats är,' inse? af en hvar, och då
i ett fritt Samhälle ingen Grundlag lärer kunna
tillägga hvad myndighet som helst pröfningeri
och deraf följande tillämpning till physiskt an¬
svar af moralisk imputation och moralisk ansva¬
righet, emedan motsatsen endast kan äga rum
i en despotisk Stat och sådana, der Sophisler och
Inqvisitorer utgöra det rådande partiet, så ar
det af vigt, att äfven Svea Rikes Ständer före-
jkomma försöket af eri sådan tydning af 106 och
I°7 §.§. i sin Grundlag, hvilka ganska tydligt
utskaka och bestämma gränserna för Constitutions-
Utskottets åtgärder i der omnämnde fall. Den,
förra eller 106 §.. tillägger Utskottet rättighet,
att bestämdt frikänna eller bestämdt förklara
skyldig att ställas under RiksRätt; men alldeles
icke, att mellan dessa gränsor söka en medeb
väg. Den 107 §. inedgifver visserligen Utskot¬
tet en opinions-pröfning, men alldeles icke öf¬
ver StatsRådets Ledamöters moralité eller afsigt
att skada, utan blott öfver den verkan till mer
eller mindre skadlighet för Riket, sorn ett be-
Dien 14 Mar$. 165
gtämdt och uppgifyet factum ådagalägger! utan
?tt målet kan rubriceras som öfverträdelse af
Regeringsform eller Lagar. Att det Höglofl.
Utskottet anser den åtgärd denna sednare §. ut¬
stakar, nemligen anmälandet hos RiksStånden,
vara af mildare beskaffenhet, än den sorn före.
skrifves i den föregående, är ett, nytt misstag; ds
innehålla 2 helt särskilta ämnen, och efter min
individuella känsla, är den bestraffning, som föl¬
jer på skedd tillämpning af den sednare, vida,
hårdare, än den, som ledes från application af
den förra. Ty hvilken ställes icke hellre fot¬
en laglig Domstol, der man får tillfälle att
utveckla grunderna och skälen till sin öfverkla-
gade åtgärd och rättfärdiga sig, om så ske kan;
än anmäles, på blott opinion, att, ulan förut.’
gående dom och ransakning, skiljas, såsom Riks»
skadlig, från ett innehafyande högt Embete?
IjStt ytterligare misstag ligger deruti, att ,. då
man antingen icke är ense med sig sjelf, om,
man efter 106 §. skall fria eller fälla, eller
också, sorn någon gång kan inträffa, icke så. full¬
ständigt vill tillkännagifva sina rätta tankar öfver
ämnet, man med dialectisk skicklighet tillämpar
107 §. till ett mål, sorn, efter hvarje fördomsfri
och icke sophisticerande Mans omdöme , måste
tydligen behandlas efter föreskrifterna i 106 §.
Sammanblandningen af dessa och inträdet på
hvarandras gebiet, ijr under inga vilkor i Grund¬
lagen medgifven, Det fjerde misstaget, sorn
blifver en följd af de förra, är att underkasta
RiksStåndens pröfning och bedömmande Föredra¬
gandens åtgärd i ett Cominando-mål, hvilken
pröfning efter Grundlagens föreskrift tillhör;
Den 14 Mars.
först CanstitutionsUtskottet, och sedan, om den
der icke frikännes , endast RiksRätten. Ty
hvarken 107 §. Regeringsformen eller 29 §. Riks.
dagsOrdningen tillägga Ständerna rätt att till
frånskiljande från Ernbete.t anmäla Föredragan-
derne i Commando-mål , hvilken rätt, enligt
parande §.§•, endast kan, om så nödigt pröfvas,
begagnas mot StatsRådets Ledamöter och Stats.
Secreterame. Utan att ingå i någon hufvud,
saklig undersökning om sjelfva anmärkningens
beskaffenhet och de af Föredraganden i Corn-
inandomål för Arméen expedierade ordres, hvar.
till Constit utionsUtskottet likväl lerfinat Rik¬
sens Ständer öppet tillfälle, får jag endast, med
ödmjuk anhållan om återremiss af Utskottets
Utlåtande, erinra om 7 Regeringsformen, som
bestämmer naturen af ett Commando-inål, hvar¬
till således aldrig kunna höra sådana ämnen ,
som ifrån vederbörande StatsSecreterares Expe¬
ditioner böra utgå, om 57 §. Regeringsformen,
som handlar om Svenska Folkets frivilliga be¬
skattningsrätt, om Konungens Nådiga Bref af
den 19 Junii 1810, som bestämmer gränsorna
mellan rmlitaira och civila Auctoriteters befatt¬
ningar, om Instructionen för General Adjutanten
af den 24 Jan. 1815, om Konungens till verk¬
ligt straff för en Regementschef ledande, i Nå¬
digt Bref af den 26 Aug. 1817 förklarade höga
ogillande af tillämpningen af de från General-
Adjutanten för Arméen expedierade ofvanbe¬
mält ordres, sarpt ytterligare Nådiga Skrifvelse
af den 11 Febr. 1818, som förnyar befallnin¬
gen, att ingen Rotehållare må," om ej frivilligt,
förmås till beklädnadens utgörande. Sessa
Den 14 Mars'.
I?»
,«eh Bref här 'jag .anfört, för att ådagalägga, art,
endast i kraft af dem,, och med förbigående af
många andra skäl, ämnet helt och hållet hör
under toft Regeringsformen, och då Svenska
Soidatens varma och snygga beklädnad visserli¬
gen icke af någon lärer anses för en Riksskad-
lig önskan elier tillstyrkan, borde aldrig fråga
uppstått om tillämpningen* af 107 men väl
fråga om, huruvida orderne derom emanerat på
rätt väg, huruvida det, som utgör frivilligt be-
skattningsmal , bordt handteras som Commando-
rnål , huruvida öfverträdelse här är skedd af
Regeringsformens, Allmänna Lagens och gifna
Författningars stadganden, samt huruvida dea
Föredragande, till följe häraf, bör ställas till an¬
svar, eller icke. Med anledning af allt detta an¬
håller jag vördsamt, att det Högh Constitutions-
Utskottet måtte uppdragas och anmodas, att be¬
handla detta mål i enlighet med 106 §. och be¬
stämdt till RiksStånden uppgifva svar endast på
de arne frågorna, om RiksRält bör äga rurn,
eller frikännande. -
Professoren Forssell androg:
När ett Utskqtt, i anledning af någon från
RiksStånden dit remitterad Motion, afgifver sitt
betänkande deröfver, så väntar man med skäl,
att det bör vara så bestämdt och motiveradt, att
det må kunna framställas antingen till bifall el¬
ler afslag- Sådant är likväl icke det nu ifråga¬
varande Betänkandet från Hög! o fl. Constitutions-
Utskottet. Man skulle icke möjligen kunna der¬
till svara hvarken ja eller nej, Och af denna
Dsn je«j Mors.
snledning önskar jag' att det må till Högloft.,
Utskottet återremitteras, för att erhålla den form,
som svarar både inot RiksdagsOrdningens före¬
skrifter och den anklagades lagliga rätt ; ty för
denne sednare vöre det i min tanka långt bättre,
att inför en Riksrätt offentligen få ådagalägga
sin oskuld, än att på sådant sätt, sorn nu skett,
inför Rikets Ständer halft anklagas och halft fri¬
sägas, utan att äga tillfälle till forsvar.
Professoren, Doctor Wijkman anförde;
Jemte det jag cnnformerar mig med hvad
Hr Biskopp Faxe anfört, samt den del af Pro¬
sten Fröbergs yttrande, som rörer formerne och
framställningen i ConstitutionsUtskottets betän¬
kande, bör jag inför det Högv. Ståndet nämna,
att jag äfven inom Utskottet till Protocoller. mig
härutinnan reserverat. Vid Grundlagens första,
sammansättning ansågs , så vida jag fattade sa¬
ken rätt, espriten, härvid icke vara annan än
den, att genom stadganden af 106 och 107
Nationen måtte äga en öppen vig, att kunna
antingen till lgga ansvar ställa, eller söka få
ifrån tjensten skilja den höge Embetsman, som
meijel igen skulle nedstiga till den förgätenhet af
sin pligt, att lian uppsåtligen skulle för egen
vinning underlåta att iakttaga Rikets sannskyldiga
nytta m. m., sorn orden i §. lyda, men icke;
att man sku31e gifva anledningar till klander öf¬
ver saker af mindre betydenhet genom deras;
framställande till Ståndens discussioner och. be«
dörnmande, och hvarigenom personer kunde blotta
ställas, dem Utskottet efter dessa §. icke ansåg.
Befi 14 Murs:
»73
skyldige till sådant åtal eller tillvitelse. Con-
stitutionsUtskottet, sorn med Riksens Ständers
makt utöfvar den rättigheten, att göra tillämp¬
ning 3f ofvanberörde §., hade i tnin tanke
bordt antingen öfver den felaktige begära Riks-
Rätt, och hvarvid ingen åtgärd, eller ens något
utlåtande tillhört de öfriga Ståndens .Ledamöter,
eller ock för slikt tilltal förklara honom fri , då
Stånden icke eller dervid ägt rättighet att nå¬
got yttrande afgifva. Uti 107 åter, är Före¬
draganden i Corn mandomål icke ens nämnd j
hvadan han icke eller efter denna <§. kunnat
af Utskottet bedömas, och då har jag icke eller
kunnat ingå i den tanken^ att under åsigt af nå¬
gon analogie framställa målet, då, efter min öf¬
vertygelse, Eagens bokstaf, och icke analogie, får
Vara rättesnöre,t för en Domare. Detta mitt tän*
kesätt har jag ansett mig äfven inför Högvörd.
Siandet böra framlägga , dock utan allt yrkande
af någon återremiss; ty då hufvudsaken icke till¬
hörer Ståndets behandlingsrättighet, och Utskot¬
tet förklarat General Björnstjerna icke kunna an¬
ses hvarken efter 106 eller 107 §• §., äger i
min tanke ingen annan åtgärd dervid rum, än
att betänkandet lägges ad actai
Professoren Thyselius androg;
Om jag än medgifver, att ConstitutiönsUt-
skottets nu ifrågasätta Betänkande genom sin pe¬
riodbyggnad må synas inveckladt, befarar jag
dock näppeligen, att någon uppmärksam läsare
misstager sig om dess mening. Enkelt framställd
är saken denna, att ConatitutionsUtskottet funnit
174
Den I4 Mars.
den gjorda anmärkningen ernot Konungens Råd¬
gifvare i Commandomål val icke i' allt ogrun¬
dad, men dock, af anfcirda skäl, hvarken efret
106-. eller 107. §. af Regeringsformen kunna
behandlas. Härvid får jag blott tillägga, det
sistnämde §. visserligen hvarken blifvit påtänkt
eller citerad , om icke 6. §. uti AnsvarighetsLa-
gen, der Konungens Rådgifvare i Commandomål
äfven namnes, gåfve till densamma eller 107.
§. tydelig anvisning. Jag vet icke eller, huru.
vida det med missnöje bör anses, att Constitu-
tionsUtskottet ej velat dölja sakens förhållande
och den saknade öfverenssiämmelsen mellan Re¬
geringsformen och AnsvarighetsLagen.
Professoren 5 Doctor JVijhnan anförde:
Ansvarighetslagen är ingen Grundlag. Det
är den Lag, hvarefter Domaren bör döma i hän¬
delse Utskottet begärt RiksRäit, men den hvar¬
ken är eller kan, efter min tanka, bli norm för
Utskottets bedömmande, som blott har att til-
Järfipa Grundlagen. Tillämpningen af Ansvarig¬
hets Lagen uppstår då först, enär Utskottet efter
Grundlagen funnit skäl att remittera målet för
att efter denna AnsvarighetsUag ageras och be-
dömrnas. Måtte aldrig den tid uppstå, då Rik¬
sens Ständer skulle kunna, som fordom i tillsatta
Corn missioner, befatta sig med någon Domare¬
makt eller tillämpning till Personer af Ansva¬
righets- eller Allmänna JLagen.
Biskoppen och vice Talmannen, Doctor von
Rosenstein upplyste, act frågan om Indelta Ar¬
Den 14 Mars.
175
méens beklädnad i annan väg, dels genom Stats-
Utskottet , dels igenom ConstitutionsUtskottet, blir
underställd Riksens Ständers pröfning, samt för¬
klarade, att då frågan om General Adjutanten Bjorn-
stjernas antingen frikännande, eller ställande un¬
der tilltal inför RiksRätt, enligt RegeringsFor-
mens 10G. §. beror, icke af RiksStånden, utan
af ConstitutionsUtskottet, och emedan Konun¬
gens Rådgifvare i Commandomål icke uti 107.
§. nämnes ibland de högre Embetsman, om hvil¬
kas skiljande ifrån deras Embeten Riksens Stän¬
der kunna, då Rikets väl det kräfver, hos Kongl.
Majit anmäla deras önskan, fann Herr Biskoppen
och vice Talmannen sig icke kunna, rörande
hnfvudsaken, framställa någön proposition till
Ståndets öfverläggning ; utan trodde Riskoppen
detta Memorial, i afseende på hufvudsaken, böra
läggas till Handlingarna; men hvad angick for¬
men, ta fann Herr Biskoppen och vice Talman-
ne'n, att Ståndet icke kunde vägras att derom öf¬
verlägga.
Prosten, Lector Fröberg androg, att då de
hitintills gjorda anmäi kningar icke rörde hufvud¬
saken, utan isy neihet, om icke ensamt Formen,
eller det sätt, hvarpå Utskottet behandlat detta
mai, det måtte vara Ståndets rättighet att åter¬
remittera ifrågavarande Memorial, med begäran
att behörig §. uti RegeringsFormen, vid målets
behandlande, användes. <•
H armi instämde Prosten Jan Wijkman.
Biskoppen, Doctor Faxe trodde, att om t.å-
got annat, än ConstitutionsUtskottet afgifvit ut
176 Den I4 Mars»
dylikt i Formen felaktigt Betänkande, deisarn^
ina kunnat återremitteras. Men då målet nii
fått ett omvändt skick, i så måtto, att denna sak,
som enligt Grundlagarna icke tillhörer Riksens
Ständers pröfning, blifvit hos dem anmäld, och.
enär ventilation om Formen redan ägt ruin , så
trodde Biskoppen, att Utskottets Memorial i det¬
ta hänseende väl kunde ogillas, men icke åter¬
remitteras.
Prosten, Doctor liens from anförde:
Den erinran en värd Ledamot , i afsigt att
ännu mer ådagalägga Högloft. ConstitutionsUt-
skottets inccnsiitutionelia behandling af ifråga¬
varande ansvarsmål, nyligen med sä mycket ef¬
tertryck gjorde, att nemligen Ansvarighets Laget 1
icke är någon Grundlag, synes mig förfela sitt än¬
damål och vära alldeles öfverflödig. Constitu-
tiönsUtskottet harju, uti sin under pröfning ställ¬
da anmälan, uttryckligen förklarat sig icke kunna
åberopa AnsvarighetsLagen såsom egentlig grund
för sin åtgärd} det har således på förhand satt
utom tvifvel , att det redan vetat och sjelfmant
iakttagit skillnaden emellan berörde Ansvarig-
betsLag och Grundlagarne. Men detta' har lik¬
väl ej bort hindra Utskottet, att utaf Ansvarig¬
hetsLagen , särdeles dess 6. §., hämta säker an¬
ledning att på sätt, sorn skett, förfara med detta
mål , nemligen i öfverensstämmelse med före4
sikriften i 107. §. RegeringsForrnen, sorn åläg¬
ger Utskottet att RiksStånden tillkännagifva hvad
anmärkt blifvit såsom felaktigt vid vissa högre
Em3
Pen 14 Mars.
177
Embetsman» rådslag och handläggningssätt. Ehu¬
ru det kunde synas böra falla af sig sjelft, att
derest, såsom här är händelsen, en Föredragan¬
de i cora mando mål obehörigen täger befattning
med ett ärende, sorn för sin ekonomiska beskaf¬
fenhet, borde icke i commando-väg, utan af
StatsSecreteraren i KrigsExpeditionen föredragas
Konungen inför StatsREdet, den förre då må
stånda enahanda ansvar för Embets. förseelse eller
försummelse, som för den sednare är stadgadt,
derest han på lika sått förfarits och änskönt de
åtalade GeneralOrdres, såsom allmänt bekant är,
finnas med eller utan uppsåt i så obestämda or¬
dalag författade, att de Chefer, till hvilka de va¬
rit afgifne, icke ägt annat val, än att blottställa sig
för följderna, antingen af olydnad, eller af gäl¬
lande Författningars öfverträdande: så hade Con-
stitutionsUtskottet säkerligen ändå icke tilltrott
sig gifva ett sådant förhållande tillkänna, enligt
besagde io7:de §., blott för det, zti Föredragan¬
de i commando mål der icke uttryckeligen näm-
nes: Men när, hvarvid jag önskar Högvördiga
Ståndet täckes fästa sin uppmärksamhet, samma
ConstitutionsUfskott, som författat, samma Stän¬
der, som pröfvat och antagit, samma Konung,
som sanctionerat våra gällande Grund-Lagar,
äro äfven de, som vid samma 1809 års Consti-
tutions-skapande Riksmöte , tillika stiftat och
fastställt meranämnde Ansvarighets.Lag, i hvars
6:te §. stadgas, att sådana af Föredragande i corn.
mando mål begångna embetsfel, som här omrör¬
de äro, böra hänföras under det ansvar, som
RegeringsFormens 107 §. bestämmer: ett laga
Pr. St. Prat. I 8 1 8- Del. lil. 13
Den 14 Marsi
stadgande, icke för någon Domstol, men endast
till rättelse för ConstitutionsUtskottet och Rik¬
sens Ständer, hvilka ensamme, det förra på ett
beredande, och de senare på ett beslutande sätt,
äga att göra tillämpning af nyssnämnde to7:de
§. ; så har ConstitutionsUtskottet icke bort tve¬
ka att för sin del följa en så bindande ledning
och föreskrift. Men om nu^ allt detta oaktadt,
det likväl måste blifva dervid, att Constitutions¬
Utskottet i detta mål Constitutions-vidrigt förfa¬
rit, såsom åtskillige redan dömt; så måste väl
äfven billigt medgifvas, att då äfven oftaberör-
de Ansvarighets-Lag, i dess 6:te §. är Consti-
tutions-vidrig: att följakteligen de Lagstiftande
och Sanctionerande Magterna sjelfva, penast ef¬
ter GrundLagens stiftande och besvärjande, icke
allenast gifvit första exemplet af densammas öf«
verträdande i denna del, utan äfven genom en
särskild Lag föreskrifvit kommande Constitutions-
Utskott och Ständer att göra likaledes.
Prosten, Lector Fröberg trodde, att Biskop¬
pen, Doctor Faxes sist afgifna yttrande, om det¬
ta måls erhållna omvända skick, saf tornyad
anledning och ny styrka åt dess förut gjorda he*
gäran om återremiss: emedan då Prosten nöd¬
vändigt måste anse Riksens Ständer vara öfver
ConstitutionsUtskottet, det ingalunda låter höra
sig, att Riksens Ständer låta bero vid hvad be-
mälte Utskott möjligtvis kan behagat framställa
i ett omvändt skick.
Herr Bisikappen och v. Talmannen förkla¬
rade nu vidare, att han, uppå de redan anförda
Den 14 Marsi
179
skäl , och i förmågo af RiksdagsOrdningens 55
§. icke kunde framställa. Proposition till återre-
iniss, i afseende på hufvudsaken , men att, om
så äskas, berörde Memorial, i afseende på formen,
torde kunna antingen rent af ogillas, eller ock
återremitteras.
Prosten , Lector Fröberg trodde, att Ståndet
icke kunde utlåta sig om hufvudsaken, förr än
Utskottet i Laga form behandlat målet, och att
fördenskull återremiss, i afseende på formen,
borde föregå ali öfverläggning om sjelfva huf¬
vudsaken. Ty om Ståndet skulle låta hufvudsa¬
ken förfalla , så kunde en återremiss icke tjena
tili annat, än att erinra ConstitutionsUtskottet
om ett noggrannare iakttagande af de föreskrift
na formerne för framtiden.
Herr Biskoppen och v. Talmannen hemställ-;
de ytterligare, om icke då, såsom förut nämdt är,
ingen öfverläggning om hufvudsaken hos Riks4
Stånden kan äga rum, Ståndet skulle finna skä¬
ligt, alt lägga Memorialet till handlingarne.
Prosten, Lector Fröberg ansåg uttrycket, att
lagga Memorialet till handlingarne, vara ungefär¬
ligen detsamma, som att låta dervid bero, ellen
att i tysthet begrafva detsamma , hvadan och då
föga någon försvarat, men flere värde Ledamö¬
ter, på välgrundade skäl, klandrat Utskottets åt¬
gärd med detta utlåtande, Prosten föreslog den
Proposition: att Ståndet icke kan åt hufvudsa¬
ken, i utlåtandets närvarande skick, lemna nå¬
gon handläggning, men att Memorialet i afsjeenr'
Den 14 Karsl
de på formerna och behandlingssättet, till Utskot¬
tet återförvisas.
Uti Prosten Fröbergs sist anförda förslag
instämde Prosten, Doctor Genberg, med tillägg,
att han ansåg det vådligt att neka återremiss af
Betänkandet, och dymedelst hindra Constitutians-
Uiskottet, att förklara och utveckla det som nu
»ynes inconstitutionelt i dess former och sam¬
mansättning, i anseende till de yppade stridig¬
heterna om de uppgifna $. §:s rätta tillämpning.
Med Prosten Freberg conformerade sig äf¬
ven Prosten Svidelius, med tillagd förfrågan,
huruvida Herr Biskoppen och v. Talmannen,
med dess sednast yttrade förslag, att Memorialet
endast skulle läggas till handlingarne, åsyfta le
uttrycket af den tanke, att detta omtvistade Me¬
morial endast vöre aflemnadt ad notitiam; hvar¬
till Herr Biskoppen och v. Talmannen svarade ja.
Biskoppen . Doctor Faxe tillstyrkte, lika med
Prosten Fröberg, alt Ståndet må förklara sig ic¬
ke kunna, tvertemot innehållet af 106 och 107
§ §. Regeringsformen, åt hufvudsaken lemna
någon handläggning.
Prosten, Lector Fröberg förnyade sin be¬
gäran om återremiss, i afseende på formerna.
Biskoppen, Friherre Doctor Mörner trodde,
att då ConstitutionsUtskottet icke ansett General-
Adjutanten Björnstjerna kunna efter Regeiings-
Formeng 106 §. ställas under tilltal, och enär
Den 14 Mars.
Regeringsformens 107 §• icke är till honom
lämplig, Ståndet borde låta dervid bero, med
yitradt ogillande af formen.
Här lti instämde Prosten, Lector Felleniut.
Biskoppen, Doctor Almqvist yttrade: I anled-
ling af Herr Doctor Renströms och Herr Profes¬
sor Thyselii nu afgifna förklaring och upplysning
samt isynnerhet derföre att i 6:te §. af Ansva-
righet3Lagen hänvisning verkeligen finnes vara
gjord till RegeringsFormens »07 §., tror jäg att
Höglofl. ConstitutionsUtskottet icke saknat skäl
till dess afgifna omrörde utlåtande och fram¬
ställning.
Härefter och uppå fleres anhållan om sär¬
skildta propositioner i afseende på hufvudsaken
och Formen, framställde Herr Biskoppen och vice
Talmannen efterföljande proposition : Finner Hög.
värdiga Ståndet det enligt Ordalydelsen af Rege¬
ringsFormens 106. och 107. icke tillhöra Riks-
Stånden att åt hufvudsaken lenina någon handlägg¬
ning ? hvilken proposition med Ja besvirad^Bi
hvaremot Herr Biskoppens och v. Talmannens
derefter framställda proposition: besluter Ståndet
att derjemte förklara dess ogillande af formen, eller
det sätt , hvarpå detta ärende af ConstitutionsUt¬
skottet blifvit framställdt, af en del bejakades,
men af andra bestreds, under anhållan om pro¬
position till återremiss: hvadan och då votering
äskades, Herr Biskoppen och vice Talmannen till
justering framställde efterföljande proposition:
Besluter Högv, Ståa det, som redan funnit hufvud-
Cl 8 2
Den 14 Murs.
saken icke tillhöra Riks Ståndens handläggning, nit
tillika förklara dess ogillande af Formen för Betan-
hände t} eller det sätt hvarpå detta mål af Utskot¬
tet blifvit framställdt? Den det vill, skrifver Ja;
Den det ej vill, skrifver Nej, Finner Nej , blir
Utskottets ifrågavarande Memorial, i '*afseende på
Formen, till LonstitutwnsUt skott et äterremitteradt.
Efter det denna Proposition blifvit bellö,
rigen justerad och till besvarande framställd,
anställdes i behörig ordning omröstning, hvil¬
ken så utföll, att Ståndet med 22 Nej, emot 2 1
Ja beslöt, det oftaberörde Memorial , i afseende
på Farmen, skulle till ConstitutionsUtskottet å-
terremittera3.
§. 11.
Genom ankommet ProtocoIlsUldrag under¬
rättades Ståndet derom, att Höglofl, Ridderskap?!
och Adeln, vid förnyad föredragning af Consti¬
tutionsUtskottet Memorial , innefattande yttrande
i anledning af en ifrån Ridderskapet och Adeln
remitterad anmärkning mot Konungens Rådgif¬
vare i Commandomåi för Arméen, beslutit att
låta samma mål förfalla.
§■ 12.
Af erhållna ProtocollsUtdrag inhämtades att
,Vällofl. BorgareStåndet:
l:o Bifallit SiatsUtskottets Utlåtande, angå¬
ende anslag på IndragningsStaten af 1000 R:dr
B;co årligen för BergsRådet, Friherre Hermelin.
Den 14 Mars.
2:0 Remitterat till Lagutskottet Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående antagande af en
ny ConcoursUag; samt förändring af I §. 8- Cap.
GiftermålsBalken och 7. Cap. RättegångsBalken.
3:0 Återremitterat ConstitutionsUtskottets
yttrande , i anledning af en ifrån Högloflige
Ridderskapet och Adeln remitterad anmärkning
emot Konungens Rådgifvare i Commandomål för
Arméen.
4:0 Icke funnit något vidare att nu tillgöra
vid Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkande, i anledning af väckta frågor, så väl
om upphörande af' frikallelsen för Höglofl. Rid¬
derskapet och Adeln från deltagande med Bor-
gerskapet uti kostnaderne för deras Hus och Tom¬
ter i Städerne, till Kyrko-, Preste-, Scholae- och
RectorsBoställsByggnader samt öfrige StadsEgen—
domar ålagde skyldigheter; som ock derom, att
de onera, hvilka tillhöra Gårdsägare bland St
dernes Borgerskap, måtte utsträckas till alla Fa—
stighetsAgare i Städerna, utan undantag.
5:0 Instämt med Ridderskapet och Adeln j
angående särskild tryckning och utdelning af Stats-,
och BancoUtskottens Betänkande om allmänna
Penningerörelsen och Myntvärdets upprätthållan¬
de, i afseende på Malmö, Götha CanalBolags och
Götheborgs Discont verks utredning.
§• 13-
Medelst inkomna ProtocollsUtdiag underrät¬
tades Ståndet derom , alt Hedervärda BcndeStån.
184
Den 14 Mars-
det bifallit StatsUtskot tets Betänkande, rörande
årligt anslag åt BergsRådet, Friherre Hermelin.
$. 14.
Företeddes och lades på bordet följande r.u
inkomna Handlingar
Ifrån SiatsTTtskottet:
N:o 104 Memorial, angående den årliga Ränta,
som är nu varande Hans Maj:C
Konungen och Dess Arfvingar till¬
slagen.
__ 105 Betänkande, angående Medels anslående
åt BergsRådet , Friherre Hermelin.
_ 106 __ angående Medel till kostnaderne
för en förbättrad Fångföring.
■_ I07 angående Medel till Drottning¬
holms Broars iståndsältande.
Ifrån BancoUtskottet:
N:o 12 Betänkande, i frågan huruvida de Fidei.
Commisser, hvilka fått med Inteck-
• ning graveras, må kunna af Rik.
sens Ständers Banque såsom pant
antagas.
m» 13 angående Lånerättigheten i Ban-
quen på de i Philipstad belägna
Fastigheter.
Ifrån Stats- och BancoUtskotten gemensamt:
N:o 14, angående förhöjning uti de för Riksens
Ständers Revisorer af Stats-, Banco-
och Riksgäldsverken anslagna arf-
voden.
Den i 4 Mani 185
§• !§•
StatsUtskottets Memorial N:o I og, I09. ilo,
lil, 112 och 11 3, af innehåll, att Utskottets åter.
remitterade Betänkanden, angående: 1:0 tillökning
i PostskjutsLagen; 2:0 Segelleden genom Bag-
gensSundet och Södra Stäket; 3:0 Malmö Hatnn-
byggnads fullbordande; 4:0 Skattelösen af Lots*
hemjnan; 5:0 förbättring i Länsmännens Lönings-
villkor; och 6:0 ersättning till Städerne för de-
ras andel i Accis- och Bakugnspenningar, blif¬
vit af 3:ne Stånd bifallne, upplästes och lades till
Handlingarne.
Ståndet åtskildes.
In fidem,
J. U. Aimjuist.
Tisdagen den 17 Mars I8l8>
klockan lo förmiddagen.
§• 1.
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen ; som
nu till Staden återkommit, intog åter Talmanssto¬
len, under det Ståndet betygade sin lifliga glädje
deröfver, att Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen befinner sig vid god helsa.
186
Den 17 Mars.
§. 2 i
Anmäldes att Tjenstförrättande Kongl. Öf-
verHofPredikanten, Doctor Hedrén, genom o-
passlighet, är hindrad att bevista detta Plenum.
§• 3-
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 4 dennes på bordet lagda anmälan, huru¬
som Hans Majt Konungen, genom Nådig skrif-'
velse till StatsUtskottet af den 24 sistlidne Fe¬
bruarii , återtagit Dess Högstsalig Herr Faders
till StatsUtskottet under den 23 December näst-
lidne år aflåtna Nådiga Proposition , om bestäm¬
mande af 600,000 Francs i metalliskt Mynt, för
den årliga ErsättningsSumma af 200,000 R:dr
Råneo, sorn vid 1815 års Riksdag blifvit Kongl:
Maj t och Dess Efterträdare på Svenska Thronen
tillslagne; har PrestStåndet, som i detta förnya¬
de prof af Kongl. Majtts Nådiga välvilja och
ömhet funnit ökade anledningar till undersåtlig
vördnad och tacksamhet, för sin del beslutit, det
mätte Riksens. Ständer? genom en underdånig
Skrifvelse till Kongl. Majit, betyga deras under¬
dåniga tacksamhet för Kongl. Majits Nådiga åt¬
gärd härutinnan samt ExpeditionsUtskottet an¬
modas, att med förslag till en sadan underdånig
TacksägelseAdress till Riksens Ständer inkomma;
och skulle de öfrige Respective Stånden vördsamt
och vänligen inbjudas att sig med PrestStåndet
härutinnan förena.
§,• 4*
Justerades Ståndets Protocoll för ' den 42
och 14 i denna Månad.
Den 17 Mars.
§• 5-
Riksens Ständers Stats- och BancoUtskoits
den 7 dennes på bordet lagda Betänkande, i an¬
ledning af den del af Kongl. Majtts Nådiga Pro¬
position den 10 December 1S l 7 , om allmänna
Pen ningerörelsen och Myntvärdets upprätthållan¬
de, som angår Malmö, Götha CanalBolags samt
Götheborgs Discontverks utredning, föredrogs å
nyo, då Prosten Kolmodin uppläste efterföljande
Anförande:
Med Svenska Allmänhetens önskan och
sanna fördel är det visserligen , efter mitt om¬
döme , öfverensstämmande, hvad Riksens Hög¬
loft. Ständers Stats- och BancoUtskott , uti de¬
ras afgifna Betänkande, föreslagit, nemligen in.
dragningen af de, så kallade FilialDisconterne,
då deras tillvarelse förorsakat så mycken oreda
och förlägenhet i allmänna rörelsen; men att
samma Högloft. Urskott tillika föreslagit, att be¬
lasta Banken nied den brist, som i Disconterna
uppkommit, eller ersätta fordringsägare deras i
D isconterna blifvande förluster, är något, som
7 1
jag för min del ej kan finna vara förenligt med
det allmänna bästa, och icke eller af rättvisa och
billighet kunna fordras. Jtongl. Majit har strax
vid Riksdagens början förklarat, att dessa Di-
Bcontverk icke äga Nationens garantie. Af rätts¬
grunder kunna således fordringsägare icke vänta
sig någon ersättning af Banken, men icke heller
af någon billighetsgrund ; ty då skulle ju alla
andra Svenska Medborgare, som utan eget för¬
vållande lidit förluster, kunna påstå detsamma.
Många Städer hafva i Sverige blifvit afinanda
och deras antal; som genom dessa eldsvådor för;
Dfn 17 Mars.
lorat deras egendom , är visserligen vida större
än deras, som i Discontverken blifvit lidande.
Mångfaldigt andra hafva genom sjöskador, coti-
curser och dylika händelser gjort lika så stora
och lika så oförskyldta förluster, utan att få
och utan att någonsin hafva begärt eller yttrat
något hopp, att derföre af Banken få ersättning,
emedan de nogsamt insett omöjligheten deraf,
att Banken skulle kunna ersätta alla enskildta
personers oförskyldta lidande. Jag kan således för
min del alldeles icke finna någon gilltig orsak,
hvarföre Banken endast i denna nu ifrågavaran-
de händelsen skall göra så betydliga uppoffrin*
gar, för att ersätta enskildta personers lidande,
då den icke är i stånd att göra det vid ännu me¬
ra ömmande olyckshändelser. De Höglofl Utskot.
ten anföra, att detta blifvit föreslaget, för att
lindra de fattigares eller minst bemedlades li¬
dande. Jag är deremot för min del öfvertygad,
att för dessa kommer denna hjelpen för sent,
ty dels till anskaffande af oumgängliga behof,
och isynnerhet till Krono-utlagornas utgörande,
hafva de, sedan Kongl. Kungörelsen om anstånd
med Kronoskattens indrifvande blef upphäfven,
varit nödsakade , att med betydelig rabattering
föryttra deras discont- papper. Dessas förlust är
således redan gjord, och de vinna följaktligen
ingen ting af hvad Ranken efter detta förslag
skall uppoffra. Afven de något wiera bemedlade,
som ännu icke af förutnämnde orsak varit tvung-
ne att föryttra sina Discoritpapper, skola, efter
min 'tanke , ej heller härigenom blifva hulpne,
ty då de ej äro i stånd att afbida den föreslagna
tiden af 5 år för att erhålla full valuta för de¬
Den 17 Mars.
ras Di scontpapper, blifva de ändå nödsakade, att
sälja dem med förlust. Så gick det med alla de
flera slags Creditpapper, som under kriget 17&8,
1789 och 1790 blefvo utgifna. Alla de, som
icke voro i tillfälle, att afbida den för dessa Pap¬
pers inlösen utsatta tiden, blefvo nödsakade att
sälja dem, merendels med 3-jj- procents förlust,
och endast de, som genom stora leverancer un¬
der kriget vunnit betydliga summor, och andra
förmögna personer, erhöllo full valuta. Att sam-
ma orsaker nu skola medföra en lika verkan, är
visserligen mycken anledning att förmoda. An¬
märkningsvärd! förefaller det mig äfven , alt de
Höglofl Utskotten tillstyrkt, det Banquen skulle
inlösa Disconternas utgifne Sedlar, ehuru de i
deras betänkande förklarat, att för närvarande
icke kan bestämmas, huru stor uppoffring af lian.
quen till denna operation fordras, emedan ännu
ej till fullo kunnat utrönas, huru stora Disconter¬
nas skulder äro, icke eller huruvida de påräkna¬
de tillgångarne, eller till hvad del de af Dis-
conterna utlemnade lånen äga full säkerhet. Des-
sa omständigheter synas mig likväl vara högst
angelägna, att vara fullkomligen utredda, innan
någon sorls operations-plan genom Banquens åt¬
gärd bordt tillstyrkas. Af de Höglofl. Utskotten
göres i betänkandet det förbehåll, att Banquen
ej skall inlösa andra af Disconterna utgifna Sed-
lar, än de som blifvit bokförda. Detta gifver an¬
ledning till den supposition, att äfven icke bok¬
förda sedlar blifvit utgifna. Men om så skulle
förhålla sig och dessa Sedlar i vanlig form af
vissa Discontens Ledamöter blifvit underskrifna,
så måste väl Innehafvarne af dessa Sedlar ej med
I go
Den 17 Mars.
någon slags rättvisa kunna förklaras oberättigade,
att för deni erhålla betalning, blott derföre, att
D irectionen antingen af vårdslöshet eller uppsåt
icke låtit bokföra dessa Sedlar. Men af hvem
skola då, om Höglofl Utskottens Betänkande an.
tages, Innehafvarne af dessa Sedlar kunna fordra
deras inlösen? Efter mitt begrepp, af ingen an¬
nan än Banquen, genom hvars åtgärd det handt,
att de blifvit hindrade vid vederbörlig Domstol i
laga ordning bevaka deras rätt. Oell detta tyckes
äfven bevisa nödvändigheten deraf, att Discouter¬
nas alfairer i laglig ordning böra behandlas.
Med Höglofl. BancoUtskottets förut i detta
mål afgifna betänkande synes detta nu aflemnade
äfven vara mycket stridande. BancoUtskottet till¬
styrkte nemligen då, att Låntagarne i Disconter-
na skulle få inbetala deras skulder med Discon—
lernas egna Sedlar; emedan det icke ansåg Rik¬
sens Höglofl. Ständer til (ständigt, att in casu
upphäfva allmänna Hagens stadgande: att gäld
skall emot gäld qvittas■ Efter min öfvertygelse,
hade det icke heller varit Rikets Höglofl. Stän¬
der värdigt, att för tillfället upphäfva någon Eag,
än mindre en i sig sjelf så billig och vätgrun.
dad, som denna; men en sådan åtgärd hade ej
heller varit nödig, ty, genom målets snara be¬
handling efter deri lagform, som dess beskaffen¬
het fordrade, hade, utan den nu föreslagne upp¬
offring af Bankens medel, de fleste Fordrings¬
ägare i Disconterna i sjelfva verket blifvit min«
dre lidande , än genom det nu föreslagna liqvi-
dations-sättet.
I det nu aflemnade betänkandet erkänna
deremot de Höglofl. Utskotten , att detta dera?
Den 14 Marsi
uppgifna förslag icke är öfverensstämmande med
Hagens form och föreskrift, men att nödvändig,
heten fordrar, att, utan afseende derpå, ett så¬
dant beslut vidtages , för att afhjelpa närvaran¬
de förlägenhet och oreda. De Höglofl. Utskot¬
ten föreslå: att all på Disconlernas procent-
Sedlar redan upplupen ränta icke skall beräknas.
Detta är rakt stridande emot vår Allmänna
Eag, som stadgar, att för upplupen laglig rän¬
ta , Fordringsägaren är lika berättigad till betal¬
ning, som för sjelfva capitalet. Billig synes
icke eller denna punkten af förslaget ; ty den,
som emottagit en sådan sedel ett år, mer eller
mindre, sedan den var utgifven , har ju godt-
gjort förre innehafvaren den å sedeln redan
upplupna räntan* hvarföre skall han nu ej få
beräkna sig tillgodo, hvad han efter Hagens
föreskrift måst godtgöra en annan' och således
äger laglig rätt att sjelf utbekomma? Af hvad
billig eller laglig grund kan här göras åtskill-
nåd emellan upplupen ränta och capital, då, en¬
ligt Hagens bokstaf, ingen åtskilnad deri får gö¬
ras ? Då Höglofl. Utskotten ansett Disconter-
nas utgifne procentSedlar lika gällande, som
deras Banco-invisningar , kan jag ej eller finna
någon laglig eller billig grund , hvarföre de sedå
nare skola genast inlösas, men de förra dom,-
mas till en flerårig väntan.
Höglofl. Utskotten förklara, att det för
dem varit motbjudande, att föreslå, det All¬
männa Hagen , under hvars helgd personliga och
egendomssäkerheten är ställd, för något visst
tillfälle skulle förändras. För Riksens Höglofl.
Ständer ^ måste detta, efter mitt omdöme, ej
Den Ij Mars.
allenast anses motbjudande, utan ovärdigt och
jakt stridande emot deras egenskap, såsom Lag¬
stiftande, då de igenom ett sådant steg ej alle
nast skulle inblanda sig i Lagskipningen, utan
genom ett maktspråk förhindra och upphäfva
densamma. De Höglofl. Utskotten anföra såsom
skäl för denna föreslagna inskränkning af Bor-
genärernes i Dag grundade rätt, att desse så
mycket mindre kunna hafva orsak, att deröfver
beklaga sig, sorn genom detta liqvidationssätt
deras fördel befrämjas, och att de nu göra
långt mindre förluster, än om målet efter La¬
gens föreskrift blifvit behandladt. Men detta
anser jag, för min del, såsom ganska tvifvelak¬
tigt. Att den fattigare eller minst bemedlade
delen af Disconternas Borgenärer redan lidit
»ina förluster, är förut nämndt, och att dessa
förluster gått till 40, 50, ja ännu högre procent,
har jag af flera redliga Män hört försäkras. Att
äfven de något mera bemedlade, men icke så
förmögne, att de kunna behålla sina Discont-
papper till inlösningstiden inträffar, sannolikt
derpå skola förlora mera, än om en snar och
laglig utredning med Disconterna blifvit före¬
tagen, »tror jag mig äfven af förut nämnds an»
ledningar böra sluta. En sakkunnig Man af
BancoUtskottets Ledamöter har,‘ sedan han del¬
tagit i granskningen af Malmö Discont-räken-
sk3per, yttrat sig, att förlusterne i denna Di¬
scont, öfver hufvud räknade, skulle utgöra om¬
kring 20 procent. Då under tiden mångå lån
med Disconternas egna sedlar blifvit betaldta,
och följakteligen tillgångarne blifvit betydligt
minskade, så förmodas förlusterna nu stiga till
om.
Deri l 7 MähSi
»93
amkring 2 5 procent. Om derföre strax vid Riks¬
dagens början denna Discont blifvit fötklafad i
cessions-tillstånd , eller åtminstone alla slags li¬
tt vider tills vidare förbudne, så hade den fattigare
deletl äf Nationen icke på långt när kunnat för¬
lora så mycket, som nu skett. Meh dessaä för¬
luster äro redan gjorda och de kunna icke met
itjelpas. Örn ofva onämnde lagliga åtgärd ännu
vidtogs, torde likväl de i .amira classen nämnde
personer, sorn ännu innehafva dessa Discontpap-
per, men icke äro nog förmögne, ätt kunna af¬
bida den föreslagna inlösnings-tideh , anse sig vi¬
da bättre belåtne, ätt efter snar och laglig utred¬
ning genast få 75 procent af deras fordringar, än
att blottställas för ännu större förluster, då dé se
Sig nödsakade , att till Agioteurer försälja deraä
Discontpapper. Detta gäller i synnerhet för dem,
som innehafva ErocentS sedlar med flere års Upp¬
lupen ränta, hvilken enligt lag nödvändigt måste
räknas dem lill godo, örn målet i vanlig Ord¬
ning kommer att behandlas, men efter det nu
uppgifna liqvidatiönssättet alldeles skall försvin¬
na. Afven är det en ännu alldeles icke afgjord
fråga: om icke de verkligen förmögne, men sorn
behöfva använda betydliga summor i deras han¬
del eller annan slags rörelse, hvartill de icke
kunna begagna Discontpapper, skulle anse sig me¬
ra belåtna, att för dem snart få 75 procent, än
att genom inskränkning i deras rörelse förlora
långt mera. Både obilligt och olägligt förekom¬
mer det mig derföre, att genom ett maktspråk
betaga Disconternas Borgenärer deras i lagen
grundade rättighet, att efter laglig verkställd ut»
Pr. St. Prat. 1818. Del. lil. *3
*94
Hen 17 Mats'.
redning utbekomma beloppet af deras fordrin*
gar, i synnerhet da de flesie Fordringsägare tor-
de anse detta i anseende till sina omständigheter
vida förmånligare3 än det nu föreslagna liqvida-
tionssättet.
De Högiofl. Utskotten anföra äfven såsom
ett hufvudsakligt skäl för deras uppgifna förslag,
att i händelse Disconternas affairer i vanlig laga
ordning skulle behandlas, så blefvo Låntagar e
satte i den beklagansvärda belägenhet, att se de¬
ras egendomar till ett betydligt underpus försål¬
da , och de sjelfve , ehuru verkligen förmögne,
på detta sätt kunna blifva ruinerade. Detta tror
jag skall kunna förekomma*, utan att behöfva nyttja
maktspråk, utan att för tillfället behöfva upphäf¬
va gällande och väl grundade lagar, och utan att
belasta Banquen med en förlust, hvars belopp ej
ännu kan bestämmas , men sorn , i anseende till
hvad som redan är kändt, blir högst betydlig och
kanske för dess credit och soliditet vådelig.
Banquens åtgärd blir visserligen härvid nöd¬
vändig, men utan att denna åtgärd för densamma
skall medföra stora förluster och högst betänkliga
följder. Om nemligen alla de Disconternas Gäl.
denärer, sorn kunna prestera erforderlig säkerhet
och behöfva undsättning, erhålla lån i Banquen,
för att dermed betala deras skulder i Disconter-
na, så vore ju genom denna enkla och okonst¬
lade utväg alla de Medborgare hulpne, hvarom
nu är fråga; ty hvad de osäkra Discontlånen an¬
går, så måste de ju, så framt icke ännu större
och oberäkneliga förluster skola uppkomma, skynd*
såmmast indrifvas, ehyad det sker för Banquens
Hen 11 Marst
*95
eller Disconternas räkning. En sådan Banquens
operation måste -ock mycket kunna underlättas ge¬
nom Banquens i Disconterna ägande fordringar.
Om, enligt Högloft. Utskottens betänkande, i Gö¬
theborgs Discont ingen förlust är att befara , så *
har ju der Banquen , till verkställande af denna
operationsplan, att påräkna 200,000 R--dr B:co ,
och om i Malmö Discont förlusten efter förut¬
nämnde supposition skulle blifva 25 procent, så
skulle, med afdrag af denna förlust, Banquen än¬
då der få en behållning af 225 000 R;dr, el¬
ler tillsammans 425,000 R.dr B:co, Skulle den¬
na summa ej blifva tillräcklig att understödja
alla de låntagare, som behöfva och åstunda ert så¬
dan slags undsättning, samt derföre kunna ställa
vederbörlig säkerhet , och Banquen således för
deras undsättning nödgas föröka sin nuvarande
egna sedelstock, så kan detta ingalunda blifva en
orsak till Bancosedlarnes fallande i värde, ty då
genom denna föreslagna operation alla slags Di-
scontpapper dödas och försvinna utur rörelsen,
så kan, ehuru Banqurns egen Sedelstock betydli¬
gen skulle tillökas, likväl densamma, tillika med
RiksgäldsSedlarna , ej möjligtvis stiga till den
summa, som den nu varande Banquens och
RlksgäldsContoirets Sedelstock , tillika med Fi¬
lial Disconternas flerfaldiga slags creditpapper, nu
utgör. Flere i Financeväsendet kunnige både In-
ländske och Utländske Män hafva visat, att då
mängden af representativt mynt stiger öfver det
i rörelsen nödiga behofvet, så måste detta mynt
falla i värde. Men då genom denna operation
hela massan af det hittills omlöpande representa¬
tiva myntet icke fbrökes, utan tvertorn kan min*
JDen 17 Mats.
skås lill det emot liela Rikets rörelse svarande
och naturliga belopp, så måste genom denna ope¬
ration Banquens Sedlar efter all sannolikhet sna¬
rare stiga ari falla i värde. Jag erkänner att den¬
na föreslagna operalions-plån skall lända vissa an¬
dra Medborgare, sorn roed diseöht vingleri ej
haft något att skaffa , i så måtto till prejudice,
att Banquen igenom de betydliga Lånesummor,
som till FilialDiscofiternas Gäldenärer skola ut-
lemnas, blir mindre i tillfälle, att med till räck 1 i»
ga lån understödja jordbruket och näringarna;
men genom det af Höglofl. Utskotten uppgifna
förslag skulle Banquen ännu mindre komma i till-
stand, att med nödiga lån understödja dessa för
3Riket vigtiga yrken.
Hvad jag här ofvan anfört , har endast af¬
seende på Malmö och Götheborgs Discontverk;
ty hvad Götha CanalDiscont angar, så kan jag
ej ännu frångå den öfvertygelse , jag i tvenne
förut till det Mögvörd. Ståndet ibgifria Skrifter
^yttrat, nemligen: att utom Disconlrättighetens in¬
dragning för Götha CanalBolag, inga beslut, rö¬
rande denna Disconts liq vidationssätt, lämpligen
Jeunna fattas, innan den hufvudsakliga frågan
blifvit afgjord, om Gotha Canalbyggnad, såsom ett
Biksgagneligt företag , kan och bör fortsättas, hvil¬
ket jag för min del högeligen önskar. En an¬
märkning härvid kan jag dock icke underlåta att
göra- De Höglofl. Utskotten förklara, att alla
dessa Discontverks Octroyer utan all slags ersätt¬
ning skola förfalla. För Götha CanalDiscont tyc¬
kes dock både billigheten och nödvändigheten
häri fordra ett undantag, så framt canal-arbetet af
JDen 17 Mar».
Bolaget skall kunna fortsättas. Ibland de förmåner^
som tiliades Bolaget och som det således beräknat
ibland de hufvudsakliga medlen,att kunna fullborda
Canalbyggnaden, var ju äfven den, att få inrätta
en egen Discont. Då nu denna Discont ej katr
bibehållas, emedan sådant är stridande emot det
a'lr*änna bästa, synes ju hillfghrten fordra, att
Bolaget njuter en ersättning, som svarar emot
den rättmätiga vinst detsamma af Discont-inrätt-
ningen kunnat erhålla. Nödvändigheten synes
ock påkalla detta, ty utom en sådan billig ersätt*
ning lär Bolaget hvarken kunna formås, eller va¬
ra i stånd att CanalByggnaden fullborda. Hvad
de öfriga Disconterna angår, så har den deraf falla
na vinsten icke varjt nationell, utan kommit
Actieägarne till godo; deras olagliga och felakti¬
ga förvaltning har satt en stor del af Svenska
Folket i mycken förlägenhet samt ådragit dem
betydliga förluster, och således kan rättigheten
till deras fortsättande anses forverkadt, och dessa
Disconter såsom de der af sig sjelfva upphört,
på samma sätt som hvar och en annan rörelse
upphör, då den råkar i ett dylikt obestånd. De¬
ra* octroyer äro utomdess snart tilländalupna,
och den ännu återstående korta tiden deraf lär
visserligen icke i deras nu iråkade skick på något
lätt kunna begagnas till deras fördel.
Slutligen får jag för min enskilta del här»
medelst förklara, att da vår nuvarande Allernå-
digste Konung yttrat, att den allmänna förlägen-
bet, sorn genom FilialDiscpnternas iråkade obe»
stand uppkommit, bör tjena Nationen till varning,
iaS både af undersåtlig hörsamhet emot ei* vis
Den 17 Mars.
och sitt Rikes gagn vardande Konung, som »ck
af medborgerlig pligt, alt i möjligaste måtto råda
och medverka till befordran af allmänt bästa,
anser mig förbunden, att icke samtycka till nå¬
got efter mitt omdöme förhastadt steg, hvarige¬
nom ett större ondt kan uppkomma, än det man
söker afhjelpa. Och då jag hvarken af rätts- el¬
ler billighetsgrunder kan finna, att Banquen bör
göra de af Högloft. Utskotten föreslagna uppoff,
lingar, då dessa, ehuru efter redan gifna data
ganska betydliga, likväl till deras verkliga belopp
ej ännu kunna bestämmas, då jag hvarken så¬
som BancoFuIlmäktig eller BancoRevisor' har
varit i tillfälle, att blifva underrättad, huruvida
sådana betydliga uppoffringar med Banquens soli¬
ditet och credit kunna förenas, då dessa uppoff¬
ringar, af de här ofvanföre anförda skäl, till det
åsyftade ändamålets vinnande äro föga gagneliga,
utan tveriom kanske i allmänhet deremot mera
stridande , då det af Höglofl. Utskotten uppgifna
förslag innefattar ett maktspråk , hvarigenom väl
grundade lagars kraft och sjelfva lagskipningen
upphäfves, hvilket allt, efter min öfvertygelse,
för Riksens Höglofl. Ständer icke är värdigt, el¬
ler med deras egenskap såsom Lagstiftare fören¬
ligt, så kan jag för min del ej tillstyrka bifall
till detta af Högh Utskotten-afgifna betänkande.
Såsom ytterligare skäl för denna min anför-i
da mening, vågar jag ännu tillägga: under nuva¬
rande Riksmöte hafva många Memorialer blifvit
ingifna, som innehålla förslag och ansökningar
om understöd af allmänna Medel för Scholae-,
Sjukhus- och Fattighusinrättningar, Kyrkors re¬
llen 17 Mars.
JOS
parationer m. m., emedan till verkställigheten
deraf inga andra tillgångar finnas. Höglofl. Stats-
Utskottet, till hvilket dessa Memorialer blifvit
remitterade, har förklarat flere af dessa uppgifna
anstalter både gagneliga och nödvändiga, men
nödgats afslå eller uppskjuta verkställigheten der¬
af, emedan Statens närvarande omständigheter
ej tillåta, att af allmänna Medel dertill göra an¬
slag. Men vid ett sådant förhållande anser jag
icke rådligf, eller med det allmänna bästa fören¬
ligt, att föreslå mångfaldigt större uppoffringar
af Banquens förmögenhet, som väl måste anses
såsom en Nationens dyrbara egendom, hvilken
med yttersta sorgfällighet bör vårdas, för att vid
Statens trängande behof kunna göra nödigt biträ¬
de. Skulle Tit. och Tit. anse nödigt, att Höglofl,
Stats- och BancoUtskottens betänkande återremit¬
tera, anhåller jag, att detta mitt vördsamma an¬
förande må få detsamma åtfölja,
Professoren Forssell anförde:
Då jag ägt det ansvarsfulla förtroende, att
vara Ledamot i FinanceBeredningen och således
der deltagit i öfverläggningarna om Disconter-'
nas utredning , så anhåller jag att till Prolocollet
i korthet få anföra, hurudan min mening har
' v?
varit och ännu är i detta vigtiga ämne.
Ehuru jag i anledning af DiscontBolagens
gjorda prastentioner , af Fordringsägares flerfaldi-
ga juridiska invändningar samt af brist på för-
utgångna laga formaliteter till ett concoursmäs-
sigt behandlingssätt, i början var af den tanke,'
att Rikets Ständer i en sådan belägenhet icke
800
Den 17 Mars.
kunde eller borde på något sStt befatta sig med
Disconternas utredning; så har jag dock sederme-
ra vid närmare öfvervägande insett nödvändig¬
heten deraf, emedan på annat sätt ingen laglig
behandling af dessa stora Concoursmassor möjli¬
gen kunde äga rum, och allmänna oredan i Pen-
ningeväsendet icke skulle kunnat botås. Utan
afseende på alla ofvannämnde pretentioner, in¬
kast och svårigheter, har jag således äfven för
min del bifallit, att Staten må öfvertaga utre¬
dandet , äfvensom jag instämt, att en särskildt
Lag in Casu rnå stadgas, såsom enda villkoret
för möjligheten af åtagandet, ehuru mycket än
detta förslag må klandras. Men deremot har jag
icke kunnat erkänna någon slags förbindelse för
Staten att göra det med uppoffring af egna me¬
del. Då Svenska Regeringen octroyerade Di-
sconterna, så innefattade väl detta ingen för¬
bindelse att i framtiden godtgöra deras iråkade
Balancer, om man annars icke vill påstå, att
hvar och en välgörare, sorn gynnar och med
Lån understödjer en enskilt Mans företag, just
af den orsaken är pligtig att betala denne sena-
res skulder, om han råkar på obestånd, Man
påstår nu, att Staten bör godtgöra bristerna, eme¬
dan Staten tillåtit Disconterna, gifvit dem Cre-
ditive på Banken och derigenom lifvat förtroen¬
det till dem. Men var väl ock detta förbehåll
gjordt, när Disconterna först erhöllo sina rättig¬
heter och förmåner? TJtverkade sig Bolagen då
af Regeringen denna rättighet? Blef den gifven
och kungjord till styrka för deras Credit? Man
påstår nu, att alla utelöpande Assignationer,
Ställda på Banken af DiscontDirectionerna, böra
Den I 7 Mars.
801
»ned Ständernas bifall af Binken fullt inlösas, e-
medan allmänna säkerheten och crediten annars
skulle taga en obotlig stöt; men intet enda ord
nämnes om brottsligheten af Directionernas öf*
ver-assignering , hvilken , om den af enskilt man
blefve begången , säkert icke skulle aflöpa utan
laga tilltal och straff Jag medgifver att hvar och
en Innehafvare af Discontsedlar är oskyldigt li¬
dande , då förtroendet till dessa Sedlar varit så
allmänt, att det nästan blifvit ansedt sorn ett för¬
aktligt och klandervärdt misstroende att vägra
deras mottagande; men ingen redlig ibland dem
lärer dock kunna påstå, att Konung och Ständer
äro orsaken till hans lidande, då felet så syn¬
bart ligger uti Disconternas brottsliga och våg¬
samma förvaltningssätt. Banquen äger för sina
utassignerade och således begagnade Creditiver
en fordran i Götha CanalDiscant af 1,500,000
R:dr och i Malmö Discont af 300,000, tillsam¬
mans 1,800,000 R.dr, (Om Götheborgs Discont
vill jag ej nu tala , emedan dess utredande kan
ske utan förluster, enligt hvad uppgifvet är). Det
är märkvärdigt, att om dessa Banquens fordringar
undantagas, blifva i Malmö Discont tillgångarna
i det närmaste svarande mot skulderna, och i Gö-
tha Canals något överskjutande, pär man antager
derr alla såsom säkra. Man kunde häraf lätt fö¬
rås på den tankan, att vederbörande Directioner
f sitt sinne tagit det för en afgjord sak, att Ban-
quen borde utan ersättning uppoffra sina Crediti¬
ver till Disconternas förmon- Och denna för¬
modan öfyergår till visshet hvad Götha Caraal-
Discont angår, när man läser de af trycket ut*
gifna Protocollen vid Bolagets sammankomster
Den 17 Mars.
i Stockholm den 7 och 14 Januari! detta år}
hvaruti Herr CommerceRådet Santesson uttryckli¬
gen påstår, att Banquen för sina 1,50-0,000 R:dr
bör hålla sig till Canalen och ej till Disconten;
och detta gör han tvertemot BancoFiscalen Kru¬
tes protest, utan att tro sig böra hafva afseende
hvarken på Ständernas eller BancoStyrelsens bi¬
fall dertill, då likväl Creditivet blifvit beviljadt
endast för Discontens skull r då hvarenda styfver
deraf blifvit använd till inlösen af Discontens
Assignationer, och då Banquen dessutom ger ett
årligt byggnads-biträde af 300,000 R:dr. Man
har verkligen svårt att återhålla en bijlig harm ^
när rn3n läser dylika påståenden. Åtminstone
vittna de icke om någon tacksamhet mot Rikets
Ständer för redan beviljade förmoner, och de
kunna knappt förklaras på annat sätt, än att man
vid Riksdagarna gör sig säker på så stort med-'
håll, att ingen fara kan uppstå.
Enligt gällande Författningar äger Banqueh
en ostridig Prioritets-rätt för sina fordringar.
Frågan om dess begagnande har ock uppstått in»
om Beredningen; men då Rikets Ständer vid
Creditivens beviljande , ej mindre än så mångå
andra enskilta, blifvit förledde af förtroendet till
Disconterna, så har äfven jag för min del, och
för att iakttaga en allmän rättvisa, instämt der¬
uti, att Banquen vid detta ovanliga tillfälle kuni
de och borde afstå från yrkandet af sin Priorii
tets-rätt , samt nöja sig med att dela mark »m
mark med de öfriga Creditorerna. Här är, ef.
ter min tanka , gränsen för Riksens Ständers ef-
tergifvenhet i detta ämne , likväl så, att äfven
Deri 17 Marsi
denna förlust för Banquen bör honom ersättas
genom blifvande Bevillning. Ty Rikets Ständer
äga, enligt 71. §. i RegeringsFormen, ingen
rätt att tillgripa Banquens medel, till sådant än¬
damål som detta. Hvad som skedde vid 1809
och 10 årens Riksdag, nemligen att tillskapa nya
Sedelmassor, var blott ursäktligt, men icke rath
Då varande Ständer insågo ock detta och anslo-
go derföre af Bevillningen 750,000 R:dr årligen
till Banquens ersättning, hvilka ock ännu utgå.
Vid sednare Riksdagar har man likväl varit min¬
dre nogräknad. Man har tillintetgjort det A-
morterings-system, sorn vid RevolutionsRiksdagen
Stadgades, man har beviljat och ökat Creditiver
åt flera håll, man har sett nya massor af Riks»
gäldsSedlar i omlopp, man har betydligt ökat
RiksDiscontens Uilånings-summa, och detta allt
utan att anvisa annan fond dertill, än från Tum¬
ba Pappersbruk. Lånebiträden äskas vid hvar
Riksdag till nya behof, mer ®ch mindre vigtiga,
och allt skall Banquen tillskjuta. Jag kan icke
gilla detta. Långt mindre skadligt för Riket vöre
då, att till alla dessa utgifters bestridande, dem
man anser så nödvändiga, öka Bevillningen.
Stadga i Penningeväsendet och jemnhet i
Myntvärdet kan icke, efter min öfvertygelse, vinJ
nas på annat sätt, än att 1:0 Banquen hädanef¬
ter förskonas för alla tillitanden af hvad slag
som helst; 2:0 dess utelöpande Sedelstock orub-
badt bibehålles sådan han nu är, och 5:0 dess
Intrader användas till Silfvers anskaffande för
att öka den reella fonden , hvarigenom Banquen
kan sättas i belägenhet, atti framtiden, när för-
Den 17 Mars.
sigtigheten och en jemnare Vexel - Cour» elef
tillåter, invexla sina Sedlar mot klingande Mynt,
A1U andra föreslagna operationer skulle i min
tanka snarare leda från än till ändamålet, Det
tyckes nu vara hög tid, att sätta en gräns för
det representativa Myntet» ständigt tilltagande
vanvärde, om man icke vill brådstörta sig i sam¬
ma villervalla, sorn Assignaterna medförde i
Frankrike.
Jag tror, att de ymniga och lättade låne-tiH
gångar ur Disconter och Publika Cassör , hvilka
nu en tid bortåt funnits inom vårt Land, ut¬
göra för närvarande Sveriges största olycka. Der¬
igenom har begäret att låna blifvit väckt och
underhållet, Låneomsättningarne hafva smånin¬
gom från Gäfdepären aflägsnat allt återbetalning»-
bekymmer. Räntorna hafva i flere Provincer
utgjort en drygare Beskattning än BeviUningen,
De fleste Lån hafva blifvit använde till våg¬
samma HandelsSpeculationer och enskilt vällef¬
nad. Luxe och Öfverflöd hafva derigenom vun¬
nit en den kraftigaste uppmuntran, Mångå Fa¬
milier hafva nu blifvit djupt skuldsätta, sorn an¬
nars skulle framlefvat sin tid i ett tarfligt obe¬
roende, och såsom ordspråket lyder, rättat mun
efter matsäcken. Förnöjsamheten med sin af
Försynen bestämda lott, arbetsamheten och hus-
hållsaktigheten hafva biifvit förjagade ur men-
niskornas hjertan genom exemplet af dem , sorn
med lanta Penningar svingat sig upp ursin ring¬
het till ett synbart välstånd. Och hos den upp-
vexande Ynglingen har tidigt den tanken blifvit
inpräglad, att han hvarken behöfver arbeta eller
ben 17 Marsi
hushålla, emedan han i behofvets stund så lätt
kan få hjelp genom Lån, blott på eget och si¬
na vänners Namn. I den Gudomliga Försynens
stora sty relseplan vöre jag derföre snart färdig
att anse de vid Malmö Discont begångna olag¬
ligheter såsöm élt välsignadt medel, att i tid
hämma de.t öfverhandtagande onda* medan någon
räddning ännu är möjlig, om jag annars kunde
hoppas ätt man allmänt insåge detta onda, och
ville mota dess framtida verkan. Men då för-
8lag göras att i stället för de fallna Disconterna
öppna nya, och från alla håll med en brinnande
åtrå behofvet yrkas af ökade lånetillgångar un¬
der hvarjehanda förevändningar, så kan jag ej
annat än misströsta om "hjelp för det närvarande,
och endast suckande afbida den tid, då det onda
hunnit till sådan höjd, att det blir synbart för
allas ögon. Jag medgifver, att Manufacturer och
Fabriquer behöfva Låneunderstöd; men dertill
åge vi ju redan ManufacturDiscönten- Jag ined-
gifvet, att Bergshandteringen behöfver understöd
äf Lån * men JernContoiret och Banquen hafva
hittills uppfyllt behofvet i denna delen. Enskilte
Personer kunna behöfva tempo:aila Lån vid åt¬
skilliga tillfällen; mert dertill anser jag vår re¬
dan varande BancoDiscont vara mer än öfverflö¬
dig, då dess fond utgör 6 millioner, så att minst
2 millioner deraf borde med skäl användas till ut¬
vidgning af de förutnämnde Inrättningarna. För öf¬
rigt finnas inom vårt Land så många större och smär¬
re Publika Cassör, der Husägaren i Städerna och
Jordägaren på Landet kan få tillfälle att skuldsätta
»ig, mer än både behofligt och råd 1 igt vöre att jag
åcke anser några nya tillgångar böra öppna*. 1 ali-
Den 17 Maril
mänhet önskar jag, att större välmåga än nu är j
måtte finnas hos enskilta personer, och mindre i
de Publika Cassorna. Att handeln inom vårt Land
skulle behöfva större uppmuntran, än den redan
åger, kan jag ej inse. Den kan ändå aldrig blif¬
va sådan , som Tyri och Carthagos var i fordna
verlden , eller som Hollands varit och Englands
nu är i sednare tider. Läge och Climät hindra
det. Den skall således alltid inskränkas till ex¬
port' af Rikets producter och till import af Ut¬
ländska varor, till så stor del som Irinevanarena
behöfva eller kunna retas att förbruka. Éxpor-
teuren äger vanligen den förmögenhet, att han
ej behöfver Lån, och om han ej äger den , så
har han den utvägen öppen att blifva Commissio-
nair åt något Utländskt HandelsContoir, som ger¬
na på sådant sätt åtager sig omsorgen om vårt
Rikes Exporthandel. Det är då endast Impor-
teuren och Krämaren, som skulle understödjas.
På listorna af Disconternas Gäldenärer torde ock
största mängden vara af det slaget. Denna nä^
ringsgren synes mig likväl snarare böra inskrän¬
kas än utvidgas, hellre försvåras än uppmuntras
i vårt Land, der man med så mycket skäl kla¬
gar öfver en stegrad Vexelcours och ert tärande
öfverflöd. Om Svenska Regeringen i fordna ti¬
der hade kunnat vara nog förutseende , för att
hindra importen af det första Skålpund Caffe, som
en speculerande Handlande införde i vårt Rike,
och sedan deröfver oafbrutet vaka , så hade man
nu icke behöft klaga att denna Öfverflöds-artikel
ensam upptager hela värdet af vår Jernexport.
Och när en Krämare , för att vinna afsättning,
jemte sina få utländska nödvändighets-varor,
Den 17 Marst
framdukar hela mlngden af sitt öfriga förråd från
Utrikes orter till retelse för gornen eller fåfän¬
gan , så frågar jag, om han väl af Statens Medel
förtjenar ytterligare länebidrag, för att ännu kraf¬
tigare kunna reta Nationen till yppighet och väl¬
lefnad.
Jag får nu återgå till mitt yttrande om det
satt, hvarpå jag trott att DiscontConcoursernas
utredning billigast både för det allmänna och
de enskilta skulle kunna verkställas. Sedan Riks-
gäldsContoiret, som öfvertager utredningen , hun¬
nit af de infordrade handlingarna utröna rätta
förhållandet emellan Disconternas skulder och
tillgångar, samt derefter kan bestämma huru stor
rabatten blir för hvarje fordringsägare, inberäk¬
nade äfven Banquen och Assiguationernas inne.:
hafvare, så 1:0 förskjuter Banquen den Summa
som fordras för au genast inlösa Assignationer-
na, med rabatt efter det bestämda beloppet, på
det att desse så fort som möjligt är må bringas
ur allmänna rörelsen; 2:0 DiscontGäldenärernas
betalningsskyldighet bestämmes, såsom nu är fö¬
reslaget, till en tiondedel af Capitaiet hvarje halft
år i 5 års tid, med samma räntebetalning hvar.
till de förut förbundit sig; 3:0 Obligationer ut¬
färdas till alla behörigen pröfvade och godkände
så väl Innehafvare af 3-proeenis-sedlar, som
fordringsägare på afskrifningsrakuing. Dessa O-
bligationer ställas på det i mån af hvar och en
Disconts tillgångar rabatterade beloppet af hvars
och ens fordran, att betalas inom 5 års tid, till
en j;tedel årligen, med löpande 6 procents räu-
*a, Dock inför&s i dessa Obligationer det förb®;
208
Den 17 Marsi
håll , afl om ej alla påräknade tillgångar sktillé
kunna indrifvas , fordelas denna brist på For¬
dringsägarena och afdrages vid sista utbetalnin¬
gen. Banquen får ock årligen en femtedel af
sin fordran godtgjord för både Creditiven och
förskottet till Assignationetnes inlösen, äfven
med 6 procents Ränteberäkning. Med ett ord:
RiksgäldsContoiret förhåller sig i allo efter sami
ma grunder, sorn Utredningsmän iakttaga vid en.
skiltas Concoursér, dock utan arfvode. Härige¬
nom skulle en jemn rättvisa tilldelas alla For¬
dringsägare och den ena ej få orsak att klaga öf¬
ver den ändra. Kanhända skulle ock på sådant
sätt de stridiga meningarrta bäst kunna förlikas.
Det förstås, att den upplupna räntan på -,-prö.
cents sedlarna till den I sisth October då äfven
borde tilläggas Sedelns värde vid Obligationens
lifgifvande. Upplysningsvis får jag anföra, atteni
ligt de Uppgifter, som finnas i betänkandet, skulle
rabatten för Malmö Discont blifva 26 sämt för
Götha Canals 2i| procent af hvars och ens for¬
dran i det närmaste. BanqUens förlust på Malmö
Discont blefve då 79 200 R:dr, och på Götha Ca-;
räls, 326 400. TreprocentsFordringsagatenas för¬
luster på Malmö Discont blefve ungefär i 11 pro¬
cent, och på Götha Canals nära 7 procent, en.
ligt mitt föreslagna utredningssätt , utöfver hvad
de komma att förlora, om Utskottens betänkande
antages. Assignationernas Innehafvare skulle väl
härvid mest komma att lida, mot hvad nu blif¬
vit föreslaget af Utskotten. Men utom det, atf
knappt någon ibland dem finnes, som icke väntat
sig att förlora, och att mycken agiotering ägt rum
med
Den 17 Mars.
S09
ined Åssighationernä under framflutna Månader;
så kan jag för min del ej. annat än anse det för
en nyttig och önsklig sak; om Nationen en gång,
genom svidande förlust , kunde cureras från för¬
troendet till sådana slags Bapperslappar; hvilka
alltid uttränga Rikets Mynt ur rörelsen, i sara-
ma mån som deras mängd tillvexer; och så län¬
ge någon finnes; som emöt täger dem; blir det
idet kanhända aldrig möjligt att Hindia deras in¬
gifvande och kringspridande.
I anledning af Assignationer, och då jag
nu äger rättighet att öppet yttra rnig derom, så
tvekar jag ej att bestämdt yrka, dei alla sådana^
af hvad slag sorn helst, må förbjudas i allmän¬
na rörelsen och förbudet noga handhafva*. För¬
bud ärli väl utfärdade mot tryckta eller gräve-
råde Askignationfer, ställda på enskilt Man, men
ej möt dem söm äro ställda på Banquen, isyn¬
nerhet då de utgifvas af större eller mindre
corporationfer. Det ligger nu öppet för allas
Ögon; att Filial Disconternas Directionér tillåtit
sig öfver assigriering på Banquen til! flera iöo.bbd
R:dr, och skadan deraf för hela Riket är lika
synbar. Men det är så långt ifrån att dessa Dil
reciiönér deröfver känna någon blygd eller §h*
gér , att dfe fast hellre annu gloriera sig öfver ea
redlig och obrottslig förvaltning, och kanhända
äro färdige att vilja anklaga den, som vigar kalla
deras öfvfer-assignéring brottslig. Icke heller har
jag hört någon laglig anstalt fogas, för att ställa
flem till rätta derföre. När sådant kan hända;
lävem skulle då undra, om andra corporationer
Pr. St. Pret. 1818 Del. lili 14
Den 17 Ma rSé
eller enskilte Mänsom äga AssignaticnSrätf pä
Banquen, deraf toge sig anledning att pä lika
sätt våga en olaglighet; och jag ser icke, huru
de skulle kunna straffas derföre , då de till sirs
ursäkt ägde de förras strafflöshet al t åberopa. Vå¬
dan för Allmänheten är emedlertid så mycket
större, och af denna orsak är det , sorn jag yrkar
alla Assignatiorters förbjudande hädanefter.
Af samma orsak får jag ock uti förevarande
Betäckande, pag. 7, der det talas otn Assignatio-
nernas inlösen, tillstyrka det tillägg, att endast
de Assignationer, som före den 1 sisth Octobef
blifvit ordentligen bokförde och utgifne, må till
inlösen accepteras.
Då flere värde Ledamöter inom Utskotten
yrkat, att de 1,100,000 R:dr, som Götha Canal-
Discont säges hafva förskjutit till CanalByggna-
den , äfven borde intagas i beräkningen bland
D iscontens tillgångar, gå får jag äfven deröfver i
korthet yttra mig. Utskottens pluralitet har ej
kunnat upptaga dem, af den enkla orsak, att de
ej äro att påräkna såsom tillgång för Ulrednings-
Departementet. Men skulle Bolaget antingen af
egna medel vilja godtgöra dem, eller ock anskaffa
dem genom försäljning af alla Canalens tillhö-
xigheter, som kunna försäljas, så är jag för min
del så mycket mindre deremot , som derigenom
ej allenast Banquen skulle blifva skadeslös vid
utredningen, utan ock Fordringsägarena kunna få
laglig ränta för d&q tid de nödgas vänta på be¬
talning. Derigenom skulle ock den betydliga för;
mån vinnas, att »edan alla säljbara tillhörigheter
Den 1 7 Mars.
Sif
vore borta, skulle Canal Arbetet af sig sjelft upp¬
höra och Banquen befrias från förbindelsen att
hädanefter betala sina ?00 000 R:dr årligen , deta
jag nu mera fruktar blifva förgäfves bortIlastade,
För den vidlyftighet, hvartill detta mitt an¬
förande uppgått, anhåller jag otn Tit. och Tit. be¬
nägna ursäkt. Jag har ej kunnat tala om Discort-
terna utan att vidröra flera dermed gemenskap
ägande ämnen. Min egentliga afsigt har varit
att få mina tankax förvarade i Ståndets Profo*
coll; ty en Remiss deraf till de sammansatta Ut¬
skotten anser jag öfverflödig, dä jag der förut
haft tillfälle att yttra mig, ehuru i det mesta för¬
gäfves.
Prosten, Doctor Genberg yttrades
Under öfverläggningarne i Utskotten af fö«
Xevarande ämnen, hvarvid jag såsom en tyst å-
hörare tillstädes varit, då jag i ärender af dylik
art icke trott rnig böra borttaga tiden för mera
kunniges yttranden och orudömen , har jag fun¬
nit skäl af icke ringa vigt lala för flere sig un¬
der debatterne yppade olika meningar, och deraf
dragit den slutsatsen, att, ehvad beslut Riksens
Ständer vid ett så obördt och aldrig tillförens
Uti Rikets penningeställning bemärkt förhållande,
ock skulle täckas taga , skall detsamma underka¬
stas oblida omdömen kanske af alla parti; r och
säkert allramest af mängden bland Rikets Inbyg¬
gare, som uti denna sak ingen del äga; hvarföre
jag visserligen inom mig sjelf önskat , hVid jag
nu offentligen tror mig böra rsdeligt ypatt
212
■Den' 17 Mars.
nemligen Ständerne skulle göra bäst., om de med
denna sak icke loge någon sådan befattning, sorn
hindrade dessa DiscontBolag, att i det närmaslfe
reda sig sjelfva , såsom vid lällissementer är öf.
ligt, och som man vet hafva handt i andra Ri¬
ken, der Disconter ramlat öfverända, utan att Sta¬
ten dermed tagit någon befattnings derigenom
hade ock förekommits det såsom despotiskt an¬
sedda förslaget* att, genom en in casu gjord lag,
förändra de om skulders och fordringars liqvide»
rande vid gäldbundna Boens och Bolags utredning
allmänt gällande Författningar, Banquen skulle
ock troligen, vid en dylik händelse och örn den,
i afseende på sina till en del prioriterade for¬
dringar, delat lika öde med andra Fordrings¬
ägare, icke kunnat göra betydligare Förluster, äri
nu sker: också tror jag icke att Actielnnebaf-
varne, då deras Directioner mot föreskrifter ökat
sina Sedelmassor , kunnat göra lagliga anspråk på
DiscontÖctroyens fortfarande till löreskrifven tid;
Mig synes ock, som skulle, genom på goda vill¬
kor öppnade tillgångar till lån utur BancoDis-
'conten, Gäldenärerne , hvilkas Undergång man i
synnerhet tyckes velat förekomma, kunnat fräl¬
sas från det hotande missödet, utan att BanqUen
behöft taga någon vidare omsorg otn Borgenä¬
rerna > än att i så vidt möjligt varit , bispringa
dem med lån på hypothequet af DiscorttSedlar och
vederbörlig borgen, intilldess massornä blifvit
Utredde och fordringarne ingått, genom hvilken
operation den vid DiscontSedlarnes indragning
befarade penninge-bristen också kunnat till en del
förekommas: för att understödja den mindre be¬
medlade classen af Medborgare; såsom innehaf*
Den 17 Mars.
vande eti betydlig del af assignationerne, hade
dock desse kunnat genast inlösas; men oaktadt detta,
på sätt jag uppgifvit, förefallit mig vara det en¬
da sorn göras bordt, och ehuru jag, genom fle-
res yttranden, att Götha CJanals Bolag i synnerW
het skall betydligen förlora, om det af Utskot¬
ten föreslagna liqvidationssätt antages , styrktes i
den tanken, att Staten för sitt öfvertagande af
Disqont-regleringarne ringa tack har att förvänta,
qm icke alla praetentioner, eller åtminstone de
flesta , uppfyllas , anser jag dock allraminst mig
vara i stånd att leda tankarna till vidtagande af
andra steg, än i enlighet med den af Utskotten
föreslagna principe, och får således endast yttra mig
öfv^r några puncter af det nu under ventilation
yarande förslaget, .Man säger, att för de af Gö¬
tha CanalDiscont till CanalByggnaden försträckta
l,ioo,ooo R'dr finnes full valuta uti sjelfva Ca-
nalen och dess tillhörigheter, hvarföre denna mil;
lion bordt såsom tillgång anses; men då denna
tillgång icke är disponible till Creditorernes för¬
nöjande, synes den såsom sådan svårligen kunna
beräknas; likväl, på det ej Actie-ägarne må anse
sig öforrättade, borde, om det ej redan skett, nå¬
got anbud göras dem att, mot återbetalning af
Statens förskotter, på längre tid föreskrifven, sjelf-
Ve besörja sine affairers utredning, hvarvid lik-i
Väl Gäldenärerne borde tagas under armarne ge¬
nom lånförsträckning af Banquen under billiga
villkor; eller, i fall desse Actieägare hellre vilja
öfverlemna sin Disconts-reglering åc Staten, de
då måga frivilligt afsäga sig befattningen dermed,
(y utan ett sådant begifvande anser jag Staten in¬
gen rätt äga alt intränga sig i denna sak. Likväl
2 14 Den 17 Mart.
och om den uppgjorda planen skall vara conse-
quent och dessutom förenlig med vanlig con.
cours-behandljng, tror jag att, i enlighet med hvad
Baron Wirsen och Doctor Hedrén föreslagit, rän¬
ta å 3-procents-sedlarne måste beräknas till den
1 October sisth år, då Discontverkens obestånd
yppades och deras concoursmässiga tillstånd in¬
gick, kunnande jag slutligen Icke undgå näm¬
na, att det anar mig som skulle vi vid hem¬
komsten frän denna Riksdag möta ganska mulna
ansigten bland vaja Committenter, om vi icke
med största varsamhet inblanda Rikets förnämsta
Penningeverk i denna genom sednare tiders öf-
yerspärida ansträngningar uppkomna oreda.
Riskoppen och vice Talmannen, Doct. von
Rosenstein uppläste ett sa lydande anförande:
Emot flera af de beslut, sorn Innefattas uti
Hfigl ofl. Stats- och EancoUtskottens betänkande,
jorande utredningen af Malmö, Götha CanalBo.
Tags samt Götheborgs Discont verk, har jag i be.
malte Utskott mig reserverat; ehuru min korta
reservation, tvert emot min afsigt, icke kommit
att åtfölja betänkandet till RiksSråndens plena.
Jag åberopade i densamma hvad jag under öf-
verläggningarna och vid hvarje besluts fattande
hade särskildt till Protocollet yttrat, samt förbe¬
höll mig, till undvikande af en besvärlig vidlyf¬
tighet i Utskottens Protocoll , uti det Stånd , der
jag har den lyckan att äga en röst , få närmare
utveckla mina tankar öfver de ifrågavarande äm¬
nen, under erkännande af omöjligheten för Ut—
skotten, att, med flästa vilja och sorgfälligaste
Dm 17 Mars'.
215
bemödande, till allas nöje utreda en så invecklad
angelägenhet.
Hvad jag ansett mig böra anmärka , torde
jag få innefatta i följande puncter:
ilo Uti den ingress, hvarigenom Utskotten
sökt utveckla sina åsigter af förhållandet med de
särskildte FilialDigconterne, hafva Utskotten, så¬
som en bland grunderne flir den föreslagna be¬
handlingen af Götha Canal Discont och följaktli¬
gen af sjelfva Bolaget, uppgifvit, att Actie-ägar-
ne i Götha Canal Bolag samt Malmö Discont, på
den af BancoUtskottet till dem framställda och i
betänkandet upptagna fråga, icke lemnat andra än
obestämda och villkorliga svar, innefattande blott an¬
språk mot Staten
Huruvida denna uppgift är enlig med För-
hållandet, derom må en hvar dömma, som anser
det för rättvisans skull mödan värdt, att sjelfge.
nomläsa de vid sist hällne Götha CanalBolags Stäm¬
mor förda Protocoll. Bolaget har erkänt sin
oförmögenhet att genast inlösa sina utelöpande
förbindelser; det har påmint om angelägenheten
för en stor mängd enskildta Gäldenärer i denna
Discont, ja för hela Provincer, och följaktligen
för det Allmänna, att ej allt för hastigt indrifva
Discontens fordringar; det har uppgifvit såsom
medel dertill ett temporairt biträde af Staten el¬
ler Banquen, med bifogad calcul öfver ettutred-
ningssätt, genom hvilket alla Fordringsägare och
äfven Banquen för dess redan ägande fordran
samt dess biträde till utredningen skulle biifva
Den 17 Mars.
inom loppet af 7 år till Capital och dels 3, def§
5 procents ränta fullt liqvirlerade; det har vida¬
re trott sig kunna af Lagstiftningens rättvisa vän¬
ta att blifva bibehållet vid, de löften och förmå¬
ner, som af Konung och Ständer blifvit tiller¬
kände ett Bolag, hvilket stiftades genom Ko.nungs
och Ständers uppmaning till Nationen, och dem
hvarken Bolaget eller någondera af dess Dire-r
etioner, genom någon den ringaste afvikelse från
Privilegiet, Bolagsreglor eller andra gifna före-
»krifter, veta sig hafva förverkat. För min del
är jag ej i stånd att inse, i hvad afseende detta
svar kan kallas obestämdt, innefattande blott an¬
språk emot St atelia
2:o Så väl i afseende på ofvannämnde syaf:,
som på allt annat, hafva Malmö och r-otha Ca-
nalBolags Disconter uti betänkandet blifvit be-
ständigt sammanförda. Oförgripligen torde det
tillåtas fråga, om det är öfverensstämmande med
rättvisan, att ställa Götha Canal Discont? Direclion
jemte Verket i bredd med Malmö Discont, da
den förstnämnde, enligt alla för sig gangne Revi.
siöners intyg, med ordning, redlighet och laglyd¬
nad förvaltat hvad densamma varit ombetrodt-}
då deremot hvarje Svensk man ryser för det be¬
drägliga förhållande vid dén sistnämnde ägt rum;
_ och bå dessutom Malmö Discont pålagligen är
banqueroutte, men Götha Canal Discont deremot
äger fordringar fullt svarande emot beloppet af
dess skulder,
3:0 Men för att kunna åstadkomma nämnde
jemföielse och Iska behandlingssätt, har man vid»
Den 17 Mars.
fsgit den' utväg, att ifrån CanalDisconfens till¬
gångar utstryka dess fordran uti ArbetsCassan ,
omkring 1,100,000 R:dr. Ett säkrare bevis och
ett tydligare erkännande af denna Discont? till¬
räckliga tillgångar lärer ej kunna begäras, än
hvad Utskotten sjelfve uppgifvit; då, oaktadt
utstrykning af 1,100,000 R:dr, bristen uppgifves,
till blott 526,000 R:dr. Man lärer med skäl
kunna fråga: hvilken skall denna så knapphän¬
digt liqviderade fordran , efter ufstrykningen, kom¬
ma att tillhöra? Manne Banquen ? Skall den då
fiIlerkannas för utredningen ett arfvode af nära
6,09,000 R:dr? Skall summan skänkas åt Bo¬
laget? Jag tviflar på att redlige Män vilja emot¬
taga en dylik gåfva på den ohördas bekostnad.
4:0 Mot de i calculen gjorde uppgifter kun-
pa äfven, efter min öfvertygelse, grundade an¬
märkningar göras.- De skilja sig ifrån det verk¬
liga med en summa af omkring 50,000 R:dr
B;co förminskad på tillgångarna- Misstaget här¬
leder sig från någon sammanblandning af Ver¬
kets ställning den 1 Januarii och den sista Ja¬
nuarii innevarande år; samt ifrån några smärre
prigtigheter, dem det vore öfverflödigt att bär
uppgifva, då jag får tillfälle dertill inom Ut¬
skotten.
5:0 Det vore emot Utskotten en orättvisa
att icke erkänna , det de med synbart missnöje
ansett sig tvungne att föreslå en slags suspen¬
sion af allmänna lagen eller en lag för tillfäl¬
let. Troligen kan man vid närmare eftersinnan¬
de finna någon utväg att undvika ett så motbju'
Den I7 Mars.
dande och vådligt beslut. Det torde Itunna an»
ses alldeles öfverflödigt , om Riksens Ständer upp¬
göra sådana villkor för utredningen , att hvarje
fordringsägare finner sin egen fördel genom dem
befrämjar på ett reiff, som bör utestänga all skä¬
lig anledning till klagan. Denna grundsats tyc¬
kes vara iakttagen til! förmå» för Borgenärerna
i Malmö och Götheborgs Disconter, men allde¬
les icke för dem uti CanalDisconten. Till de
sistnämdes skada, har man gjort ofvan omtalade
utstrykning af cn tillgång, och såsom en följd af
detta penndrag icke blott nekat dem ränta för si¬
na fordringar under utredningstiden; utan äfven,
tvertemot al! lag och billighet, vägrat dem att
till sina Capital - fordringar lägga den å stopp-
ningsdagen den 1 sistlidne October upplupne
räntan.
6:0 Betänkandet föreslår, att Götha Canal-
Bolag samt Malmö DiscontOctroijer, följaktligen
äfven den, sorn ej genom oredlighet eller brott
blifvit förverkad, utan särskildt ersättning komma
, att förfalla , och Discont inrättning en hädanefter enligt
Riksens Ständers förordnande, genom Banqnen ut¬
föras. Om regleringen af Rikets Finance^
Verk i sjelfva verket fordrar, att alla RihalDis-
conter skola upphöra och Discontering hädan¬
efter endast bör ske igenom Banquen, så må
allmänt väl nu och framgent förblifva högsta
lag. Men af detta i mångens tanka nödvändiga
försigtighetsmått följer alldeles icke, att en för.
mon, som blifvit frivilligt erbjuden och emot-
tagen, bör kunna af ^Lagstiftande Makten utan
ersättning återtagas. För denna ersättning mäste
Den 17 Mars.
Riksens Sländers Banque finna nya tillgångar ge-’
nom ökad Discont-rörelse eller genom andra
utlånings-anstalter; så framt man ej genom ett
allt för hastigt indragnings- systéme vill sätta den
allmänna och ensk.ita välfärden i stor våda.
7:0 Den större eller mindre fillräckligheten
af Disconternas tillgångar , säkerheten af deras
jemna utredning samt större eller mindre vid
densamma möjligen blifvande förluster komma
väsendtligen att bero af de reglementariska före¬
skrifter , dem Riksens Ständer komma att för
hvarje Disconts utredning föreskrifva, orh hvilka
icke kunnat utgöra föremål för närvarande be¬
tänkande. Blott en punkt deraf är redan vidrörd
samt till stadgande föreslagen , att nemligen aila
Filial Diiconterna skola ofördröjligen hit till Stock,
holm uppsända dessa Verks alla Bocker och Handlin¬
gar samt i sammanhang dermed att deras utred¬
ning skall besörjas af RiksgäldsContoiret , ehuru
Banquen ensam består medlen till förskotterne.
Det är svart att gissa orsaken till sistnämnde
förslag. Hafva då Fullmäktige och Tjenstemän
i RiksgäldsContoiret så litet att gora, att de be¬
höfva denna nya sysselsättning? Eller skall Per¬
sonalen inom nämnde Verk ökas? Sedan vår Ut¬
rikes skuld blifvit i det närmaste liqviderad och
Slaten, enligt våra Grundlagar, ej mera kan i hem¬
lighet skuldsättas, har mången vågat hoppas, att
detta Verk, som lärer kosta det Allmänna om¬
kring 40,000 R:dr åiligen, och hvars blotta namn
påminner om Rikets fordna bekymmer och olyc¬
kor, skulle kunna småningom till sin befattning
fönninskas och slutligen i tidens längd med icke
Den ly Mars.
pbetydlig besparing försvinna. Det förstnämnde,
pller den hastiga öfverflyttningeri af Disconterna
hit till Stockholm, förefaller mig blifva af ännu
svårare betänklighet. Då Banquen skall gå i för.
shott och ansvar vid utredningen, är ock lika
billigt som angeläget att vidtaga alla nödiga mått
och steg för Banquens säkerhet. Jngen ting bör
kunna ske inom dessa Disconter , utan i enlig¬
het med de bestämda föreskrifter, BancoStyrelsen
finner nödigt att lemna. Banquen bör i hvarje
af dem hafva ett eller, om så nödigt pröfvas, fle-'
ra ombud till vinnande af nödig controlh Men
de måste i min tanka qvarblifva hvardera på sitt
gamla ställe, der utredningen blifver både lät¬
tare och mera säker genom närmare personlig
kännedom af alla Gäldenärer i Landsorterne samt
localkännedorp af deras fastigheter eller andra
tillgångar. Jag kan ej inse, huru Herrar Full-
mäktige i Riksens Ständers Banque eller Riks-
gäldsContoiret, ej heller hnru Embets- och Tjen¬
stemän vid någotdera af dessa Verk här i Stock-:
holm skola kunna med säkra steg fortfara viel
.behandlandet af Gäldenärer från aflägsna orter,
som till namn, personer och egendom oftast skola
befinnas vara här i Hufvudstaden alldeles okände.
Frågan om Discont-inrättning hädanefter endast
bör finnas i Stockholm, hörer väl icke fullkom¬
ligen till närvarande ämne. Betänkandet gifvet
dock anledning förmoda, att något sådant beslut
kan förestå. För den ort jag bebor vöre detta lik.
gilltigt. Men icke så för afiägsnare Provincer.
Man bör ej glömma Skånes rika fält och ej obe¬
tydliga HandelsStäder; man glömme ej hellen
Götheborgs nyligen betydliga handel, Bohuslän^
Pen 17 Mars.
23 I
ska Skärgårdens troligen återkommande Sillfi¬
ske och Wermlands Jernexport. Hastiga om-
vexlingar äro skadliga , efter alla tiders erfaren¬
het. Jag antager och erkänner som en fullt rik¬
tig grundsats, att alla Disconter och Éåneln—
rättningar böra styra3 efter ett gifvet systemé.
Detta systeme bör utgå ifrån Hufvudstaden, från
något dervarande Penningeverk , såsom från en
centralpunct; men sjelfva Inrättningarné kunna
likväl efter behöfvet förläggas på sjuidda localer.
Månne man ser långt in i framtiden, då man på
allt upptänkligt sätt vill concentréra och fästa all
slags rörelse vid Stockholm, sorn nu mera, ty
värr! ej liggér i hjertat af Riket? Men härörri
blifver tillfälle framdeles att med meta utförlig,
het öfverlägga.
I stöd af dessa anmärkningar , detri jag, till
undvikande af Vidlöfrighet , sökt i möjligaste!
måtto sammandraga, anhåller jag vördsammast att
betänkandet måtte blifva till Höglofl. Stats- och
BancoUtskottens ytterligare handläggning åteir-
femitteradt. « -
Biskopperi, Doctor Faxé utlät sig sålunda?
Mig torde tillåtas anföra en enda an märk-
ning, som likväl mera åsyftar närmare upplys¬
nings vinnande, ari bestridande af Utskottens
antagne grundsatser; deri arigår Malmö Discont*
Actieägares rätt. Innan jäg derom yttrar mig
bör jag nämna, att jag hvarken för närvarande
eller någonsin varit Actieägare derstädes.
Den 17 Mars.
Höglofl. Utskotten förklara, att den åtgärd
blifvit vidtagen , för att betaga Actieiigare all i ka¬
tig anledning till kl g an , i falt Staten s kulle öfver¬
taga D.csontlqwderna, att d. brJvit hörde och dem
pff-''dradt bestämdt svar på en framställd fråga, hu¬
ruvida Bolaget vore itillfaRe, att vidtaga sådana
me el och urvägar, hvarmedelst dess ingångne
förbindelser må varda behörigen uppfyllda. Derå
skall blifvit iemnadr obestämdt och Villkorligt svar,
innefattande blott anspråk på Staten. Höglofl. U(.
skotten halva dock ingått i fullkomlig pröfning
af Actieägares rätt, fråndömt dem deras i Ban-
quen insatte Capital, och då Utskotten gå att be¬
stämma, hvem sorn bör fylla ingångna förbindel-
ser, yttra de, at‘ det skulle tyckar, som Actieägarne
voro de rätta Gäldenärerne, och att de icke böra
göra anspråk på några rättigheter , om de icke
ingå i nyssnämnde villkor. Enär nu Rikets Hög¬
lofl. Ständers rätt vidtager, att hufvudsakligen
pröfva skälen för eller emot Actifcägare, och det
är af största vigt, att göra hvar man rätt, såsom
svarligit vara kan, skulle det beredt både Riksens
Ständer och alla frånvarande Actie-ägare en syn¬
nerlig tillfredsställelse, om Höglofl. Utskotten
dels anfört några flera och grundligare skäl, än
de i betänkandet befintliga, för att ådagalägga,
rättvisan af Actieägares uteslutande från utbe¬
kommande af ActieCapitalet, dels underrättat Rik¬
sens Ständer om verkliga innehållet af Bolagets
svar. För min del anser jag det ganska betänk*
ligt , att pröfva en sak af så vigtigt inflytande
på individers rätt, utan att fullständigt känna deh.
Jag skuye önska veta, på hvad grund Actie:
Ven 17 Mars.
233
Kgarö anses böra svara för bristerna i Disconten.
Stadgar Reglementet något derom? eller gifves
någon annan lag för denna förbindelse? Aro de
någonsin af Riksens Ständer, eller af BancoSty*
relsen , eller af DiscontRevisorerne uppmanade
att deruppå vära beredde? Hafva de väl erhål¬
lit minsta upplysning om Verkets förlägenhet,
förr än den kommit till den höjd, att man ansett
dess fulfall oundvikligt. Likväl fra-nkännes dem
det ActieCapital , som Reglementet utlofvar vid
Ociroyens slut, utan att vetterligen och lagligen
hafva förverkat sin rätt- Det är både möjligt
och troligt, att det icke kan blifva annorlunda:
men det är ock lika både möjligt och troligt, att
för ett sådant beslut kunna uppgifva grunder,
som öfvertyga om rättvisan, eller åtminstone om
billigheten deraf. Jag känner flera Enkor och fa¬
derlösa Barn, som för sin framtida bergning gjort
sig räkning på ett Capital, hvilket hvarken de
sjelfve eller deras rätts förra Innehafvare kunnat
af någon laglig anledning anse osäkert. Det skul¬
le vara smärtande att nödgas förkunna dem, att
deras rätt blifvit afgjord genom lag, stadgad för
tillfället. Gifves några rättvisare grunder —
hvarföre icke uppgifva dem?
För öfrigt får jag förena mig med den vär¬
de Ledamot, som bestridt alla Disconternes för¬
flyttande till Stockholm. Det är synbart, hvad
menligt inflytande detta skulle hafva pa iands-
orterne. Jag hoppas detta tage* så mycket mer
i öfvervägande, som man sista Riksdag i alra
fyra RiksStånden med de grundligaste skäl ada*
galade de vådliga följderne af RörfclseCapitalets
224
Den 17 Mars.
hastiga indragning i de orter af Riket, der Iian»
del , näringar och jordbruk äro i tillvext. I så
Riksvårdande ämnenj vore ej önskeligt, att mari
vid hvarje Riksdag ändrade tänkesätt och grund;
satser;
Prosten, Lector Froberg anförde:
Det lärer af ingen nekas, att frågan orri
de fallna Disconternas utredning, jemte sanet
i>ch stället och tiden att den verkställa, skali
mötas af dé mest skiljaktiga omdömen och behand;
las ur nästan fullt motsatta synptincter. Också är
det naturligt, att det förslag härtill, som dé Högi.
Stats- och BancoUtskotten till de resp RiksStåna
dén äflemnat, skall érr.ottagas med mångå anmärk-'
ningar, i den mån nyttiga, söm de leda till de
stridiga meningarnes sammanjämkning, utan hvil¬
kas conflict det rätta ännu sällan i någon sak futi.
nits, allraminst af den invecklade beskaffenhet^
sorn denna. De erinringar dervid, som inom
det Högv. Ståndet äro gjorde, synas mig kunna
i korthet sammanfattas i följande rnoinenter, hvilr
ka jag vågar besvära det Högv. Ståndet att höra
återupptagas ; icke för dét jäg änlnar ingå i nå¬
gon vidlöftig och detaillerad redovisning för
tjiskottens haotsatta behandlingssätt af ämnet, toen
derföre äti ett kort skäl bör och kan uppgifvas
vid hvarje. Man anmärker:
i tö Att Utskotten föreslagit en lag för till¬
fället. Vid utredningen af Disconterna äro blott
sene utvägar möjliga; antingen skola dé lemnäs
ii
Hen 17 Marsi
§i sig sjelfva att efter Lagarnes föreskrifter cön-
toursmässigt behandlas; eller skall Staten träda
emellan sorn Utredningsman. Sker det förra,
Som tvifvelsutan Vöre det lagenligaste, så hade
man säkert icke skäl att klaga öfver farmernas
försummande, mfen val öfver en i decennier än¬
nu föftsatt oordning,' oreda och villervalla i vårt
PenningeVäseride, öfver tusendetals Rättegångar,
tvister och Auctioner, samt till ingen zifra be*
räkneliga förluster så väl för Staten soto enskilta*
Går åter Staten emellan och öfvertager utrednin¬
gen , så måste den äga rätt, att, för att undvika
och förekomma de senare, högst väsendtliga olä¬
genheter , icke bindas af dé juridiska formalite¬
ter, sorn gälla för Medborgaren. I annat falt
hade icke Kongl. Majit be hoff öfverlemna frå¬
gan orri Disconternas utredning till Ständerna,'
utan blott tili Lagarnes åtgärd. Jag kan således
aldrig anse dessa rop om bristande formaliteter
för annat än juridiska nödrop.
2:0 Att Ständerna gjorde bäst oto dö med
de nna säk icke toge någon befattning, dels der¬
före, att de för sitt besvär få alltför ringa tack,
dels derföres att man då undvikit det sorn despo¬
tiskt ansedda steget, att in casu upphäfva de vid
gäldbundna Boens utredning allmänt gällande
Författningar. Detta kan visserligen medgifva*}
toen då det kart gifvas en utväg att återföra vårt
PenningeCreditverk till ett försvunnet skick af
ordning och redbarhet, så kunna Riksens Siandet
hellre blottställa sig för enskiltas obetänktä miss¬
nöje, än förlora åsigten på det stora hela,, sool
Pr. £r. Fröt. 1818. Dd. lil, j 9
Den 17 Mars.
bör vara egentliga hufvudsyftemålet för deras of*
verläggningar och åtgärder.
3to Att både Banquen och Enskilte skolat
i man af hvarje Disconts tillgångar pro rata pär.
te dela förlusterna lika. Detta är visserligen den
rättvisaste princip. Men Utom svårigheten att
kunna bestämma den förlust, som jemt skulle de.
las, om den skall ske efter bok, eller i propor.
tion af inflytande medel och efter hållna auctio-
ner på disponibla tillgångar, så fruktar jag, att
man med dess användning vid detta fall tillbaka*
kommer till händelsen af concoursmässig behand¬
ling. Säkert är, att om denna princip skolat föl¬
jas, hade Directionerna genast vid fallissementer-
nas inträffande från ytterligare befattning dermed
bordt frånskiljas , alla inbetalningar upphört och
ställningen orubbadt förblifvit sådan han var vid
stoppningsdagen.
4to Att man ganska orättvist sammanförer
Malmö och Götha CanalBolags Disconter på sam¬
ma linie. Hade man sammanfört deras Directio-
ner och påstått att bägge begått bedrägerier, di
hade man handlat orättvist. Mert icke måtte
Fordringsägarna i Malmö Discont vara brottsli¬
gare, än de uti CanalDisConten. Skulle man lå¬
ta dessa plikta för Direclionens i Malmö afsky-
värda och fräcka bofstrek, då hade man först
förfarit rätt obilligt och orättvist.
yo Att Utskotten icke beräkna sorn till¬
gång de I,loo,ooo Rldr, som Gotha Canals Ar-
betsCassa lant af dess Discont och användt på
Den 17 Mars. 227
CanalKyggiiaoJ..’ Öessa 1,100,000 äro Discont-
Creditivets medel, sbVn man nu påstår, ehuru det
lika val kan vara éäskilta Fordringsägares. Men
DiscontCreditivet var aldrig gifvet för CanalBygg-
naden, utan blott för Disconten, och om Riksens
Ständer gillat denna af CanalDirectionen vidtag¬
na åtgärd, så hade dé icke vid 1815 års Riksdag
behöft anbefalla årlig återbetalning af de redan
då för det ändamålet nyttjade 860,000 R:dr, hvil¬
ka, i stället för att minskas, nu uppstigit till of.
vanberörde stimma. Den knapphändigt utstrykna
summan blir Actieägarries fordran i Canalen,
till hvilken -de i aila fall, efter min tanka, äro
de rätta ägarena , så vida Aciieägarne godtgöra
Fordringsägarne i Disconten den förlust, som nu
uppkommer genom användningen af dessas pen-
ningar på de förras CanalByggnad. 1 vidrigt
fall lära Fordringsägarne, lika sorn Banquen, för
sin förlust få 1 of att halla sig till Canalen för
framtiden, och om de ej vilja vänta, till sådana
effecter, sorn nu kunna realiseras.
6:0 Att de calculer Utskotten uppgifvit, skil¬
ja sig från verkliga förhållandet. Då inbetalnin-
garne fortgå, skola naturligtvis summorna varie¬
ra för dagen. De calculer Utskotten aflemnat,
äro till summor tagne från en viss terminus och
böra mer anses sorn en scheme eller formulaire
för successiva ställningen vid en skeende utred¬
ning, än som bestämda uppgifter på absoluta zifa
ferbeloppet.
7:0 Anmärkes att Utskotten projectera in¬
dragning af alla FilialDisconterna. Detta måtte
"3 2 8
Den 17 Mars'.
■val gillas af hvarje sann Medborgare I oom hat
sig bekant, hvad ondt deras utsträckta Låne-ope-
xationer tillfogat flera Rikets Provincer. Att det
äter sker utan ersättning för förlorad Qctroy-tid,
är en naturlig följd a» de inträffade fallissemen-
terna. En gifven ersättning skulle vara en di-
xect beskattning pl öfriga Medborgare och skadlig
för hela Riket, derigenom, att Banquen da nöd¬
gades ännu vidare utsträcka sin Discontrörelse.
8:0 Att icke Utskotten låtit den till den 1
sisth October upplupne ränta beräknas Fordrings-
ägarne till godo. Då man nu åter här vill til*
lämpa allmänna Lagen om räntas lika gilltighet,
som Hufvudstol, 9a får jag åter erinra, att Ut¬
skotten ansett Riksens Ständer i denna ovanliga saks
behandling icke hafva något att skaffa med allmän¬
na Lagen. Skall den puncten , som rörer För*
• dringsägarena3 förmon, behandlas efter positiva
Lagens föreskrifter, så måste äfven alltsammans
gå efter dess former, och då frågar jag: har man
betänkt, efter hvilkeldera behandlingssättet lidan¬
det väl blir störst? Dessutom ber jag om svar
på den frågan: hvar skola de medel tagas, som,
■uppgående till en ganska betydlig summa, for¬
dras tili dessa räntors godtgörande? Ur Banquen
förmodligen. Vet man då icke, att denna fond¬
lösa utplockning af Banquens papper är den grym¬
maste och orättvisaste beskattning , sorn någon¬
sin kan läggas på oskyldiga Medborgare, och sko¬
la vi aldrig upphöra att för enskilta ändamål syn¬
da på credit ? Vilja Fordringsägarena hafva sina
räntor beräknade, som visserligen kan synas bil¬
ligt, så må de gå in i laglig poncours.
Den 17 Mars.
329
Detta är hvad jag i korthet velat hafva äran
anföra, ehuru ofullständigt, till svar på de inom
det Högv. Ståndet gjorda erinringar mot Utskoc-
tens betänkande. Jag har ej bordt ined vidlöf—
tighet trötta, då jag, när saken slutligen före*j
kommer till afgörande, alltid får tillfälle närma¬
re utveckla mig.
Prosten Palm yttrade:
Da hela Discontrörelsen egenteligen grunä
dat sig på förtroendet till den sanction, som bå¬
de directe och indirecte varit af högsta Makten
lemnad åt densamma, och således hvarje möje-
lig förlust, som drabbar individuen , kan anses ej
beredd af honom sjelf, utan endast tillkommen
genom denna noggranna laglydnad, som utgör
hufvudcaracteren hos den redlige Medborgaren,
för hvilken han åtminstone ej bör vara lidande,
matte det val vara ett lika så värdigt som nitiskt
bemödande hos Rikets Lagstiftare, att den enskild
ta förlusten blir så dräglig som möjligen ske kan,
och enligt denna grundregel har utan t vifvel ock^
så det Höglofl. sammansatta Utskottet rättvisligen
handlat i sin tillstyrkan af det betänkande, öfver
hvilket nu discuteras»
Afven jag känner lifligt vigten-af min gång¬
na ed och den dermed förenade förbindelsen att
Banquens rätt och säkerhet vårda. __ Men då
jag icke förstår hvad Banquen egenteligen skull©
vinna genom en, jag vågar kalla den, illa be¬
räknad hushållning, om den skulle i sina hvalf
förvara några hundrade tusende Rsdr mera? d|
230
Den 1,7 Mars.
flera tusende Familier eller fattige -Dagakarlar,
sotn utan misstroende till ett gångbart mynt, an¬
tagit i lönen för sin moda. detta betalningssätt ,
utan allt eget förvållande försättas i de m.e&t
tryckande behof och hotande elände, och således
oskyldigt straffas för andras roisscalcuier eller kan
hända för andras brott; så kan jag ej annat än
fullkomligt bifalla det föreslagna liqvidations-
sättet med de ifrågavarande Disconferna, samt bör
särskilt anmärka , hvad Malmö Discont angar, att
Banquens soiidité ej lärer mycket generas af den
uppoffring som för den erfordras, då, sorn bekant
är, den ej behöfver ingå i ett enda öres förskott
för inlösen af samma Disconts utelöpande Assig-
nationer, som den sista December 18 17 utgjor¬
de en summa af 04,525 R;dr, för hvilka Ver¬
kets nya administration redan den 26 Febr. del¬
ta år insatt på räkning i VexelBanquen 95,987
R:dr 24 sk. ti r:st., och dessutom Banquens o-
beräknade vinst i den redan undfångna procenten
öfver de bestämda, utgör nära 100,000 R:dr.
För öfrigt får jag hemställa till den värde
Ledamoten ? Herr Professoren Forssell, som ny¬
ligen talar, om ej den af honom gjorda anmärk¬
ningen : ”att bredevid orden: de bokförde lå-
”nen, borde tillsattas: inom den sista Octo-
’’ber”, helt och hållet kunde försvinna, dl utom
det att Utskottens betänkande redan fullkomligen
förklarat, att dermed förstås ordentligen bokförda
lån, äfven, efter hvad Herr Professoren sjelf be¬
hagat medgifva, intet misstroende kan eller bör
aga rum till den nya DiscontDirection , hvars
nitiska omtanka bäst kan vitsordas af de tid ef¬
Den 17 Mars.
231
ter annan till BancoStyrelsen och BancoUtskottet
jnlupne rapporter, af hvilka BancoUtskottet med
tacksamhet och tillfridsställelse inhämtat, att en¬
dast under de 3 sistförflutna månader, denna
Disconts iråkade förlägenhet blifvit upprättad roed
en summa af intet mindre belopp, än 22,700 R:d.
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd proposition, beslöt Ståndet att ifrå¬
gavarande betänkande, med hvad sålunda deremot
anmärkt blifvit , skulle till Stats- och BancoUt-
skotten återremitteras; och ansåg Ståndet nu, sedan
ofvanberörde betänkande om FilialDisconterne i
allmänhet inkommit, BancoUtskottets Memorial
af den 2 2 Dec. 1817 och samma Utskotts den
16 derpå följande Januarii afgifna förnyade be¬
tänkande, i frågan om liqvid med Discont Ver¬
kens egna Sedlar för lån och omsättningar, böra
förfalla.
§. 6-
Lag- samt Allmänna Besvärs-och Ekonomi-
Utskottens den 2 dennes på bordet lagde Utlå¬
tande, i frågan om lösens beräknande för Skatte-i
hemman, arfvingar emellan, samt gräns för hem-
mansklyfningar, blef vid förnyad föredragning af
PreslStåndet gilladt.
§• 7-
Enligt inkomna ProtocollsUtdrag, hade Högh
Ridderskapet och Adeln
I :o. Antagit så väl de af ConstitutionsUt-
skottet tillstyrkta ändringar uti RegeringsFormens
234
Ben 17 Mars.
29. ©ch 37. §. §. , sorn afven den föreslagna nya
§-n, hvilken borde emellan 37. och 38. §. §. infö-
Jas, jemte första alternativet af de utaf 28- §• fram-?
ställda nya Redactioner; hvaremot Utskottets för.
slag till förändrade Redactioner af 4. och 3ö.
§ § i RegeringsFortnen blifvit tif Ridderskapet
och Adeln ogilladt.
2:o Bifallit LagUtskottets Betänkande 1:0 Öf*
ver Hr Borgmästaren 1. H. Ekstrands Memorial?
angående förtydligande af Lagens stadgande i 17*
Capitlet GiftermålsBalken, örn beräkningsgrunden
för beloppet af fördel; 2:0 Öfver det af Riks-
'clagsFullmägtigarne Olof Wikström och Johnn Ja¬
eob Rutberg, samt £fohan Wiklund uti Memorial
gjorda förslag, om bestämmande af en viss afgift
till Kronofogdarne i Vesterbottens och Norbot¬
tens Län, då de icke sjelfve utan genom Läns-
männen låta verkställa Utslag i Utsöknings-mål,
äfven som öfver RiJcsdagsFullmäktigen /Unders
Danielssons väckta fråga om fastställande af Läns¬
männens, Nämnde- och Fjerdingsmännens rättig¬
het, att, enligt KronoFogdens ordres och på desa
ansvar, verkställa utmätningar i privata Mål; 3:0
Öfver f riherre C. L. Staél von Holsteins Memorial ,
rörande bibehållande af Författningen : att |:del af
Ström alltid bör hållas öppen; 4:0 Rörande den
af RiksdagsFullmhktigarne Ahls Mansson från Mal¬
möhus Län och Carl Fredric Berg från Göthe¬
borgs och Bohus Län väckta fråga, om upphäfvan»
de af Kongl. Kungörelsen den 26 Nov. 1816,
angående sättet för en Menighets hörande i en-
skilta tillåtliga ärender ; 5:0 Öfver Grefve Gustaf
Löwenhjelms gjorda förslag, att böter i bröttin^
Ben 17 Mars'.
233
jm& utgå efter förmögenhet; 6:0 I anledning af
gjorda anmärkningar vid Utskottets Utlåtande,
om ändring i straffet för Hållkarl, sorn affordrar
Resande drickspenningar eller dem med otidig¬
het bemöter.
3:0 Remitterat
Till Lagutskottet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Biket*
Ständer, om antagande af en ny ConcoursLag och
förändring af i $ 8- Cap GiftermålsBalken, samt
7. Cap. RättegångsBalken.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet i
Ett Memorial af Herr Flach, Carl fredric,
angående allmänna Fattigvården,
Till ConstitutionsUtskottet:
En , i den form , 29. jjj. Riksdagsordningen
föreskrifver, anmäld anledning till anmärkning
emot StatsRådet, samt Konungens Föredragande
för Handels- och Finance-ärender.
§• 8-
Ifrån Vällofl. BorgareStåndet hade inkommk
®tt så lydande ProtocoIlsUtdrag af d. 12 dennes:
Vid föredragning af de förslag till ändring
i Rikets Grundlagar, som, vid Riksdagen 1815
lagligen beredde, jemlikt 56. §. i RegeringsFor-
men till afgörande vid denna Riksdag varit hvi-
laride, stadnade BorgareStåndet, för dess d#l, ut*
följande Beslut:
934 -®en *7 Mart,
Reger ings Formen:
Andringen uti
4. §. bifölls.
98* afslogs; äfvensom den dermed beled*
»gade anmärkning.
29. §. bifölls.
37. §. bifölls; men den emellan 37. oell 38»
§. föreslagna nya §. afslogs.
38- §. afslogs.
41* §. bifölls.
53. §. afslogs.
5 6- §• afslogs.
60. jjj. afslogs.
$1. bifölls.
96. jjj. afslogs.
Riksdagsordningen:
Andringen uti
14. §. afslogs.
15. §. afslogs.
29. §• afslogs.
38. §• bifölls, hvarigenom således det ani
mäldte alternativet förfaller.
46. §. afslogs.
56. §. afslogs.
63. §. bifölls.
68* §• bifölls.
Tryckfrihets Förordningen :
Andringen uti
Ingress, bifölls,
l. §. 3 Mom. bifölls.
pen 17 Mars.
?35
Andi ingen uti
§. G. Morn. bi fö 1 i s.
3. §. 7. Mom. bifölls.
I. §. 8. Mom. bifölls.
3. §. 9. blom. bifölls.
4. §. 7. Mom. bifölls.
4. §. 8- Mom. afslogs. • ■
5. §. 1. Morn. bifölls.
5. §. 2. Mom. bifölls.
5. §. 3. Morn. bifölls.
5. §. 4. Mom. bifölls, äfvensom att 8-Mom,
uppflyttas emellan 6. och 7. Mom.
Hvad ConstitutionsTJtskotfet slutligen an¬
fält, angående den antagna Juryns bibehållande
eiler afskaffande , ansåg BorgareStindet, igenom
dess yttrade bifall till ofvanförmälte ändringar
och tillägg i TryckfrihetsFöroidningen , redan
vara besvaradt och således komma att förfalla; äf*
vensom att ingen särskildt åtgärd vore af nö¬
den , i anledning af det sorn sluteligen röran¬
de RepresentationsFiagan förmäles; om hvilket
allt respect. MedSiånden skulle, genom Proto-
collsUtdrag, vördsamt och vänligen underrättaas.
Ut supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
I.ades till Handlingarne.
§. 9.
Af inkomna ProtocoIlsUtdrag inhämtades i
att Hedervärda BondeStåndet
836
Den I7 Mar».
1’.o Hörande de hvllande GrundlagsFra*
gerna fattat do beslut, hvilka innehällas uti föl¬
jande ProtocolIsUtdrag af den 1? dennes:
S. D. Företogos till afgörande de, enligt af
ConstitutionsUtskottet den 23 nästlidne Decem¬
ber insänd och genom dess försorg till trycket
befordrad, samt sista Plenidag till Ståndets Le¬
damöter utdelad uppgift, ifrån sista Riksdag hvi-
lande, lagligen beredde Förslag till ändringar i
Grundlagarna. Och fann BondeStåndet för godt,
att bifalla de föreslagne förändringarne af 4. §.
2. Momentet 29 §, tillägget till 4 1. § , 56. 1.
Momentet, samt 8i- §• RegeringsFormen , 38-,
63- och 68. § §• Riksdagsordningen, äfven som
I. §. 5., 6., 7. och 8. Momentet och det nya Mo¬
mentet i samma $, 3. §. 9. Momentet, 4. 7.
Momentet 5. 1., 3. och 4. Momentet Tryck-
frihetsLagen, samt uppflyttning af 8. Momentet
af sistnämnde emelian 6. och 7. Momenter-
ne, med anmärkning att det i 38- §• Riksdags¬
ordningen, enligt ConstitutionsUtskottets nu an¬
komne anmälan, befintlige redactionsfel : af S/än~
dets Ledamöter skulle rättas till: af hvarje Stånds
L t danlöt er, och det vid denna §. föreslagne sed¬
nare Alternativ förfalla.
Deremot afslogos de föreslagne ändringar
och tillägg i 28 , 38- och 60. §. §. Regerings¬
Formen, samt den projecterade nya §. emellan
den 37. och 38., 14., J 5. och 56. §.§. Riksdags¬
ordningen, äfven som ingressen och 5. §. 2.
Momentet TryckfrihetsLagen; och beslöt Bon-
jJeSiåndet att uppskjuta afgörandet, rörande 37, j
Ven 17 Marst
8 37
53, och 96. §. §. RegeringsFormen; 29I och 46.’
§. §. Riksdagsordningen, samt 4. 8- Moment
tet TryckfrihetsLagen.
Beträffande för Öfrigt ConstitutionsUfskoG
tets anmälan, angående så väl den antagne Jury
i TryckfrihetsMål, som förslag till en förbät¬
trad representation, fann BondeStåndet något
Utlåtande deröfver för närvarande ej vara att
meddela.
2:0 Idka med Höglofl. Ridderskapet och
Adeln bifallit den föreslagne ändringen uti Re-
geringsFormens 37. §., och lika med PrestStån-
det ogillat de tillstyrkte tilläggen uti Regerings-
Formens 53. och 96. (jj. jjj.
3:0 Gillat nedanskrifne Betäiikanden , nena'
ligen:
StatsUtskottets, T:o angående nödige medel
till Drottningholms Broars isfåndsättande ; 2:0
angående redovisning för StatsVerkets förskott till
tryckningen af RiksStåndens Protocoll jemte Bi*
hanget dertill vid 1815 års urtima Riksdag.
BancoUtskottets, |:o i frågan huruvida de
FideiCommisser, hvilka, enligt särskild Nådig
tillåtelse, fått med inteckning graveras, må kun¬
na af Riksens Ständers Banque , såsom pant an¬
tagas; 2:0 angående lånerättigheten i Banquen ,
för de uti Philipstad belägna Fastigheter.
Stats- och BancoUtskottens, angående vackt
.Fråga om förhöjning uti de för Riksens Ständers
Revisorer för Stats-, Baneo- oeh Riksgälds Verken.
238
Den 17 Mars,
Lag-Utskottets, rörande 1:0 Borgmästaren'
J. U. Ekstrands Memorial, om förtydligande af
Bagens stadgande uti 17. Cap. GiftermålsBalken,
rörande beräkningsgrunden för beloppet af fördel;
2:0 Friherre Staél Von Holst rins, C. L., Memorial,
rörande bibehållande af Författningen , att en
sjettedel af Ström alltid bör hållas öppen; 3:0
Grefve Löwenhjelm* } Gustaf, gjorde förslag, att
böter i brottmål må utgå efter förmögenhet; 4:0
angående betalning till Krenofogdärne för deras
påskrift i Utmätnihgs-domar , samt Länsmäns ,
Nämnde- och Fjerdingsmans rättighet att, efter
Kronofogdens ordres och på dess ansvar, verk¬
ställa Utmätningar i private mål.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottens, 1:0 angående inskränkning i förbudet
mot nyttjande af Tröskslagor af Ek; 2:0 rörande
Herjeådalens undantagande från tillämpning af
Författningarne öm Storskifte; 3:0 angående af-
skaffande af luderplatser och allmänna skallgån.’
gar; 4m angående lösens beräknande för Skatte¬
hemman, arfvingar emellan, samt gräns för hern-
manskiyfningar; 5:0 rörande förslag till bestäm¬
mande af Jordägares och Torpares ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter; och 6:0 om ändring
uti Författningen rörande allmänna vägarnes un¬
derhållande Vintertiden, i afseende på inrättnin¬
gen af Ploglag.
4:0 Låtit bero vid LagUtskottets förnyade
Utlåtande, angående förändring i straffVt för Håll¬
karl , som fordrar drickspenningar af Resande el;
ier dem med ovett ofredar.
Den 17 Mars•
*39
jjto Lemnat utan vidare åtgärd Constitu-
lionsUtskottets yttrande, i anledning af en från
Ridderskapet och Adeln remitterad anmärkning
mot Konungens Rådgifvare i Commandomåi för
Arméen.
o
6:0 Återremitterat
StatsUtskottets Utlåtande, i anledning, af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående an¬
vändande af de inom Södermanlands Län befint¬
lige så kallade Jagbackar.
LagUtskottets Betänkande , rörande väckt
fråga om upphäfvande af Kongl. Kungörelsen
den 26 November 1816, angående sättet för en
Menighets hörande i enskilta tillåtliga ärender.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko-;
nomiUtskottens Utlåtanden; 1:0 öfver Riksdags-
öch BancoFullmäktigen Anders Danielsons för¬
slag, rörande författande af ett sammandrag och,
en systematisk samling af Författningarne om
Jordägares rättigheter och skyldigheter; *:o an¬
gående så beskaffad föreslagen ändring i 24.
Cap. 5. §. ByggningaBalken , att de Hemmans»
ägare på Landet, som uti Allmänna Brandför¬
säkringsverket låtit försäkra sina Åbyggnader,
skulle befrias från Brandstods erläggande till an.
dra hemman i Häradet m. m.; 3:0 angående skyl¬
digheten för privilegierad jord att deltaga i Tings¬
hus- och Prestegårdsbyggnad, m. m.
Allmänna Besvärs och Ekonomiutskottet
Utlåtanden: 1:0 rörande en förbättrad Posternas
jben 17 Mars;
reglering på åtskilliga orter i Riket, samt vis.*»
©fverklagade olägenheter vid Postföringen emel¬
lan Norrige och Danmark, och 2:0 i anledning
af väckta frågor, så Väl om Upphäfvande af fri.
kallelsen för Höglofl. Ridderskapet och Adeln
från deltagande med Borgerskapet uti kostnaderne
för deras hus och tomter i Siäderna till Kyrko-,
Preste- , Scholae- och RectorsBoställsbyggnader ,
samt öfrige SiadsEgendomar ålagde skyldigheter;
som ock derom , att de onera , hvilka tillhöra
Gärdsägare iblandStädernes Borgerskap, matte ut¬
sträckas till alla Fastighetsägare i Städerne utan
undantag.
7:0 Af den anledning, som 3. §. af Prest-
Stand^ts Prolocoll för denna dag utvisar, till
Protocollet förklarat dess underdåniga vördnad
och tacksamhet för den Nådiga ömhet och väl¬
vilja, sorn Kongl. Maj:t å nyo visat Svenska Na-'
tionen.
8m Instämt uti Höglofl. Ridderskapet och
Adelns beslut om tryckning af Stats- och Banco-
Utskottens Betänkande, rörande Malmö, Götha
CanalBolags och Götheborgs DiscontVerks Ut¬
redning.
9:0 Remitterat till Lagutskottet Kongl.’
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer an-f
gående antågande af en ny ConcoursLag och
förändring af 1. §. g. Gap. GiftermälsBalken ,
samt 7. Gap. RättegångsBalken.
* - , §. 10.
Den 17 Maril
241
§. 10.
Sedan samtlige RiksStånden nu pröfvat och
afgjort de hvilande GrundlagsFrågorna, så beslöt
PrestStåndet anmoda ConstitutionsUtskottet att in-
komma med uppgift å de Förslag, som af samG
lige RiksStånden blifvit antagna, och hvilka, se-'
dan de af RiksStånden blifvit justerade, derefter
böra till Expeditionsutskott öfverlemnas, för att
åtfölja Riksens Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majit, till vinnande af Kongl. Majna
Nådiga Sanciion å Riksens Ständers beslut derom,
samt Grundlagarnes omtryc.kning med iakttagan¬
de af de vid denna Riksdag beslutna förändrin¬
gar', som Kongl. Maj:t i Nåder pröfvar skäligt
att fastställa.
§. X1.
Till StatsUtskottets den 14 dennes på bordet
lagda Betänkande, angående Medels anslående åt
BergsRådet Friherre Hermelin, lemnade Ståndet
enhälligt sitt bifall.
§. 12.
Nedanskrifne ifrån Utskotten inkomne Be-
tänkanden företeddes och lades på bordet, nem¬
ligen:
BevillningsUtskottets
Angående de, emot de föreslagfte gtunderne
för den Allmänna Bevillningen gjorda anmärfeJ
»ingar.
Pr. St. Prat. i8ig‘ Del lil.
If>
34* Ben 17 Marti
StatsUiskottets:
N;o 114, angående redovisningen för RiksStiö-'
dens Protocoll och Bihanget vid 1815
års Riksdag.
115 ny Siats reglerande för Gripsholms
Slotts och DjurgårdsBetjening.
förändring i Roteringen vid Vester¬
bottens Regemente.
_ 119 — Kronotiondens utgörande till Stockholme
Stora Barnhus.
— iao__en till Upsala Barnhus donerad Kro¬
nofordran
—.121— Osmundsjerns betalning efter Krono¬
värdi, utanjörvandling efter Markegång.
— las __ Ädelfors Guldverk.
BancoUtsköttefs
N:o I 5, angående förändring uti de inom Banco»
Verket gällande befordringsgrunder.
—. 16 — Fördelning af arbetet emellan Riksens
Höglofl. Ständers Revisorer, samt tryck¬
ning åf RevisionsBerättelserne m. ro.
mmm 17 — tridtagne åtgärder i anledning af vackt
fråga om en ny MyntOrdning.
— 18 — väckt fraga om tillåtelse för en hvar,
att emot Svenskt Speciemynt tillbyta sig
myntadt Guld och Silfver.
Deri 17 Marg.
Stats- och BanCöUtskottens
Jfid 19 angående justering infor båda Uiskotten
af föreskrifter för Rikets Ständers båda
Penningeverk.
-. • BancoUtskof fets
. 2o (i anledning af årerrembs) angående
PräSsr.ri ptions- tiden för Låns Omsättning
i BancoDisCoriten.
Allmänna Besvärs- Och FkonömiUtskotretS
..... angående föreslagne förändringar uti För»
fattningarne , rörande HusbehofsBränn*
Vinsbränningen.
§• »3-
Uti särskilda Utlåtanden N:o liG, 117 an¬
mäler SiatsU.tskoitet, att dess ifrån någotdera af
RiksStånden återremitterade Betänkande, afgå¬
ende 1:0 den återstående delen af Vesterbottniska
Lånet; och .2:0 fiågan om Allmänna Brandför-
säkringslnrältningens ställande under tillsyn af
Riksens Ständers Fullmäktige i Banquen och
RiksgäldsContoiret, redan blifvit af 3:ne Stånd bi¬
fallen.
Lades till Handlingarna.
§.14.
Anmälres och bifölls Prosten Gvoftdelii an-'
hållan om permission under instundande Påskhelg,
Ståndet åtskildes.
In fidem,
J. U. AtMjjtnatt
244
Thorsdagen den 19 Mars Igl3?
klockan lo förmiddagen.
$■ 1.
Ståndets Protocoll för den 17 i denna må¬
nad justerades, då i afseende på 5. § deraf an¬
gående Disconterne , Bistoppen , Doct. Almquist
begärde ordet och yttrade sig som föijer;
Såsom Ledamot af Högloft. S ats- och Banco-
Utskottens sammansatte Utskott, torde det tillå¬
tas mig. att i anseende lill de anmärkningar ,
hvilka blifvit gjorda af de sednaste värde Talare,
förklara:
Iso Att hvarken Malmö Discont eller nå-
gon af de öfrige så kallade Filia Disconterne bö¬
ra anses hafva någon Fond i Silfver, eller Sed¬
lar innestående, eller såsom Depositum öfrig att
påräkna uti Banquen sedan af Banquens räken-
skaper nogsamt är ådagalagdt, att genast för A-
Ctieägarnes räkning, sedan de hade deponerat de¬
ras Silfver i Banquen, och medan ännu Silfver
och BancoSedlar gingo alpari, uttogs uti Banco-
Sedlar fulla beloppet af deras uppsatta Silfver.
Sådant var också nödvändigt, emedan Discont-
rörelsen, af hvilken Actieägarne skulle hämta de¬
ras påräknade näring och vinst, icke kunde drif-
vas med lod Silfver, utan med deras vid Discont»
verkens början fullgoda Representativer , nemli¬
gen BancoSedlar. Actieägarne, sedan de i 16 i
20 år dragit en ovanligt hög ränta och vinst på
deras i Discontrörelsen insatta BancoSedlar och
Dtn 19 Mars f m.’
84 5
på dem af Banquen mot lindrig ränta meddelade
erforderliga medel, skulle således icke med större
rätt kunna utur Binqucn nu få tillvexla sig Silf.
ver, än hvarje annan BancosedelInnehafvare'. El¬
ler om någon köpt en Egendom,för 16 å 10 år
sedan och derföre betalt köpeskillingen i Banco¬
Sedlar, den tid då de ännu gingo lika med Silf¬
ver, skulle väl en sådan köpare, sorn undertiden
dragit sin goda vinst af Egendomen, med någon
rimlighet nu mera kunna påstå, att af Säljaren
återfå Silfver för Sedlar alpari, under förr bärande,
att då Säljaren mottog betalning i Sedlar, dessa
gingo lika med Silfver? Actieägarnes insats i
Silfver förvandlades således genast vid D'grönt-
verkens början uti BancoSedlar, som ifrån Ban-’
quen öfverlemnades till ett helt annat än Ban¬
quens Verk, nemligen till Discontverket. Af Dis-
contverkets slutliga behållning, vare sig contan—
ter eller fordran, äga således Actieägarne att af¬
fordra deras insatte primitiva capital eller fond,
ifrån Silfver under tiden förvandlad i nuvarande
BancoSedlar, såsom ock skett för alla öfriga här
i Sverige.
2:0 Alt 3:procents-sedeIs-innehafvarne haf¬
va fullkomlig rätt att utbekomma deras Capital-
fordran, ej mindre än den derpå upplupne räntan,
är otvifvelaktigt; men denna rättsfordran hafva de
hos Disconternas gäldskyldige Bolag, men inga¬
lunda hafva de någon rätt hos eller emot den
oskyldige, som är vtdje Man, Staten eller Ban¬
quen, vidare än att denne jldje Man, örn den
öfvertager sig utredningen , måtte tilldela åt alla
(Fordringsägare till fullo så stor andel af det
20 Ven Ig Marg f. m-
gäldskyld:ga Bolagers tillgångar, som en hvar ef.
ter uträkning tillkommer. Nu föreslå rle sam¬
mansatte Utskotten: att Banqueo icke allenast
matte tilldela JFordringsägame så stor del sorn en
hvar pro parte rata af massan lagligen tillkommer,
Plan pck ansenligt derutöfver.
Men ett sådant ädelmod, da det ej kunnat
ske utan på Banquens , d. ä. det Allmännas be¬
kostnad, mäste hafva sin gräns.
De sammansatte Utskotten, som, då de å ena
gldan trott sig böra afgifva ett förslag, hvilket
skulle göra förlusten för 3 procents-sedels-inne-
hafvaren dräglig, hafva tillika på den andra trott
gjg böra afse, att icke Banquen och hela Natio¬
nen, sorn kan anses vara delägare i Banquen,
allt för mycket skulle lida.
Man har trott att Capitalsummah kunde ut¬
betalas åt 3 procents sedels inm hqfvarne pä fern
år, ehuru med Banquens märkeliga förlust, mets
med vida mindre förlust för de förra, än om
de skulle nödgas söka sitt i en vanlig Concours-
ordning. Allt hvad de nu bekomma utöfver
hvad de skulle hafva erhållit , om Disconterne
blifvit f ärsatta i Concours.tjlistånd, är en uppoff»
ring och skänk af Banquen och Staten, och man
klagar ändå att man ej fått en större skänk.
Om en ädelmodig Man vill hjelpa torftiga,
bvi skulle han Få förebråelse derföre , att hän
gifver snarare åt den, som han ansett vara i be¬
hof af tsin hjelp, än åt de mindre behöfvande;
Ven 19 Mars f. m.
247
eller är det så orimligt, då Banquen ej gräns¬
löst kan uppoffra sina Medel , att anse det nöd¬
vändigt i lista rummet, att Bar.quen befrämjar
det CapitalFordringarne hos Disconterne inlösas,
innan man sträcker sin åtgärd dertill , att äfven
dessa Disconters Ränteskulder liqvideras? Jag
skulle ändock hafva tillstyrkt äfven det sednare
ej mindre än det förra, om icke jag vore öfver-
tygad, att de märkliga, under sednare Månader
timade Banqueroutier i Göthebo-g och annersta^
des mås*e tillskynda Banquen , om den öfverta-
ger Disconternes utredning, en vida större för¬
lust, än den man påräknar, då man blott betrak¬
tar de gäldskyldige Disconternes uppgifna till¬
gångar och fordringar, hvilka nu troligen vid
incasseringen bortsmälta till 20 procent mindre
än hvad de synas på papperet; och denna nya
förlust faller ju ock Banquen ensamt till last.
§• 2-
Då Ståndets EcclesiastiqueUfskotts den 24
saästlidne Fehr- på bor-det lagda Utlåtande, i an¬
ledning af Kongl. Majus Nådiga Remiss, angå¬
ende rättighet för Academiska I.ärare att prest-
vigas utan särskild kallelse, nu å nyo föredrogs,
uppläste Prosten Aspelin ett så lydande anförande;
Då jag af Högv, EcclesiastiqueUtskottets nu
upplästa Betänkande, bland annat, slutligen fin¬
ner den meningen, att Theologios Licentiater, när
de uppnått 28 är, och varit 3 år Prester, skola,
näst efter 1 heologiw Doctor er och Professorer , vid
Academierm hafva uteslutande förslagsrätt till Pa¬
848
Den 19 Mars f. m.
storater af forsta classen; så anser jag raig förän-
låten, att inför Högv. Herr Doctorn, ErkeBiskop-
pen och Talmannen samt det Högv. Ståndet fram-
lägga mina enskildta tankar.
Jag tror, att ingen absolut utes'utande rät¬
tighet till syssla eller förslagsrum bör åtfölja nå¬
gon litteraire titel. Här gifvas snillrike och lär¬
de Män, hvilka Försynen till en början, liksom
bortkastat i en vrå af sämhället; hvilka arbe¬
ta sig fram genom flere slags motgångar, tills de
sluteligen ej kunna undgå, att blifva fördelaktigt
iände, och genom sina i skuggan utvecklade
kunskaper, sin smak och sitt snille ådraga sigen
större uppmärksamhet. Visserligen lågar inom
deni en håg efter litteraire bildning, som af in¬
ga befordringsöden alldeles kan utsläckas, men
är Staten rättvis, om ej all möjlig uppmuntran,
all rätt till befordran står för hvarje sådan öppen?
Jag vill ej neka, att Theologie Licentiater,
äfven i senare tider, besitta vidsträckta kunska¬
per. Jag har derföre en borgen, mindre i detn
sjelfva, hvilka mig vetterligen, sällan eller aldrig
i lärda skrifter gifvit Allmänheten del af sin på¬
stådda högre lärdom , än i förtroendet till de lär¬
de och redlige Män, för hvilka de sina exami¬
na undergått. Jag tror dem likväl äga en ej rin¬
ga belöning för sina förvärfvade kunskaper i den
gifna rätt de i alla fall äga till förslagsrum till
Pastorater af första classen, oaktadt denna rätt
ej skulle vara uteslutande. Huru få äro ej de,
som med en Theol. Licentiat , vid förslagens
upprättande, kunna jemföra*!
Den .19 Mars f. m.
849
Hardt skulle det deremot vara , om till ex-’
empel , en Lector, känd för verklig lärdom,
skulle af sin förra Discipel, som vid års ål¬
der hunnit taga LicentiatEv amen, utestängas från
förslagsrum. _ Kan nian rimligen antaga, att en.
dast den sistnämnde , från den tid han lemnade
Gymnasium, tilltagit i kunskaper, och ej den för¬
ut lärde mogne mannen, under samma tid, irädt
några steg längre fram på lärdomens bana? Hvar¬
je Stift äger troligen någon grundelig, lärd Man,
sorn genom skrifter och andra förhållanden gjort
sig derföre allmänt känd, utan att tilläfventyrs
hafva aflagt andra specimina, än ett Piaesidium
för PastoralExamen, Rectorat eller Lectorat.
I Kongl. ScholsOrdningen finnes x>ck en li.
beralaie åsigt. För ograduerade är ej vägen till
befordran tillstängd. Universiteternes Styresmän
hafva ock i alla tider följt en sådan grundsatsi
En Professor Boberg i Upsala, en Professor La.
gerbring i Lund voro ej Magistrar; och vår ut¬
märkt lärde och snillrike Ödmanns Philosophie
CandidatExamen lärer ej kunna nämnas i jemfö¬
relse med de kunskaper han sedermera, utan alla
Examina, för Allmänheten ådagalagt.
Jag anhåller således, att i Högv. Utskottets
betänkande må inflyta den mening, att Theol.
Licentiater, äfven de som blifvit i sin Licentiat-
Examen endast approberade, böra hafva gifven
rätt till förslag till första classens Pastorater, men
ej så uteslutande, att ej jemförelse med andra
lärde och genom sina skrifter utmärkte Män ntå
äga rum.
Den ig Mars f. mi
Häruti instämde Biskoppen, Friherre Mori
lier och Biskoppen, Doctor Murray \ den senare
med tillägg, att det är ganska farligt att tiller¬
känna nyss blifna Theol. Licentiater företrädes»;
rättighet framför skicklige och förtjente Prostar,
hvilka för längre tid tillbaka erhållit Laudatur
uti PastoralExamen samt distinguerat sig vid Prest»
möten m. ro.
Då någon Licentiat möjligen kunde uti Em-
betet vara mycket okunnig och oerfaren, så an*
såg Biskoppen det vara högst vådligt, att tiller¬
känna Theol. Licentiaterne en uteslutande förslags»
rättighet till de största Pastoraten.
Biskoppan, Doctor faxe förklarade, att härj
icke varit af samma tankar med Utskottets Herrar
Ledamöter, angående Theol* Licentiaters ovill¬
korliga rätt till högsta dassens Pastorat, men
hade icke ansett nödigt att med särskildt Utlåtan¬
de till Högv. Ståndet inkomma, då han hade sin
rätt förvarad att i Högv. Ståndet yttra sina tän¬
kesätt i detta ämne. Sedan de Författningar ut¬
kommit, hvarig nom Pastoraten blifvit fördeldta i
ctasser, lärer i ogen Sökande blifvit tillerkänd af¬
görande rätt till högsta classen , utan böra samt¬
lige Sökandes skicklighet och förtjenst pröfvas vid
hvarje särskildt tillfälle. Theol. Doctorer och
Licentiater ärq, de förre i Presterskapets privi¬
legier och de senare i Academiske Constitutioner
förunnade, de rättigheter, som vid tillfälle af de¬
ras förslags-ansökningar icke lara undgå att kom¬
ma i betraktande.
Den 19 Mars f. m.
457
23*
Härmed förenade sig Theol. Lectoren, Do¬
ctor Knör, Pro.sien Hasselrot med flere.
Prosten Svedelius yttrade:
Då jag instämmer med Herr Prosten A<pe.
lin i frågan om Theol. Licentiaters förslagsrätt ig-
het, sker det under vördsam tillstyrkan, att Ec-
clesiastiqueUtskottets lika grundade sorn väl upp¬
satta Betänkande i allt öfrigt måtte förblifva o—
förändrad:, hvarjemte jag hos det Högv. Siandet
får göra den hemställan, att alla handlingar, som
Uti närvarande qfverläggnings-ämne blifvit ifrån
Kongl. Maj:t till Ståndet i nåder remitterade,
äfven måtte i Ståndets tryckta Protocoll intagas.
Anledningen till denna min ödmjuka hemställan
är dels den, att saken i hela sin vidd nödvändigt
måste interessera våra hemmavarande Medbroder,
sorn endast af Protocollet äga tillfälle att få kän¬
nedom deraf, dels den , att ibland handlingarna
förekommer ett af Hans ExceMence Utrikes Stats-
Ministern Herr Grefve von Engeström till Stats-
Bådets Protocoll afgifvet yttrande af det nog
märkvärdiga innehåll , att villosatser förkunnas
vid Upsala Academie, att tvenne Piofessorer uti
äfgifna betänkanden ådagalagt sin böjelse att för¬
svara dessa satser, och att Consistorium Ecclesia-
sticum i Upsala, tveriemot Jen granlagenhet, som
bör äga ruin vid val till Själasörjare , tillåtit sig
att prestviga e-n Lärare vid Academien i Lund;
utan att förut hafva gjort sig underrättadt om
hans egenskaper. Då dessa uppgifter här icke
kunna underkastas någon ditcussion, då jag hvar¬
ken kan anse mig berättigad att tala till de ci¬
25*
Den 19 Mars /. m.‘
terade autoritéters och personers försvar , eller
tror dem af rrig behöfva denna åtgärd, Iean jag
dock, af verklig känsla för sanningens och rätt.
visans kraf, icke undertrycka den önskan, att de
sjelfve, genoiri våra Protocoll, matie få känna de
fel , för hvilka de inför Konungen blifvit angifne
och sättas i tillfälle att sig urskulda.
Häruti instämde Prosten Jan Wijkman.
Prosten, Pedor Fellenius anförde:
Med Herr Prosten Appelin och hvad i sam¬
manhang dermed blifvit anfördt , instämmer jag
fullkomligen. Vid sjelfva hufvudsaken anhål!er
jag dessutom , att Fä i ödmjukhet göra en an¬
märkning. Det Hogv. Utskottet talar blott om
Lärare vid Academierne i allmänhet. Den Theo»
loviska Pacultetens äro uttryckligen nämnde,
Örn den» kan icke heller blifva någon fråga. Äf¬
venså hafva den Philosophiska Pacultetens Med¬
lemmar alltid varit, efter behöriga prof, ansedde
berättigade, att i Presterliga Etnbetet kunna in¬
gå. Men vidkommande den Juridiska och Medi¬
cinska Pacultetens, återstår dock, som mig synes,
ett bestämdt ? särskildt yUrande, hvartill jag vå¬
gar tro, att Kongl. Majus Nådiga Remiss äfven
föranleder. Desse .Lärare äro onekligen på ett
mera aflägset förhållande till de Theologiska vet-
tenskaperna , än den Philosophiska Pacultetens.
Det Theologiska Studium måste ock alltid fö*
dem vara en bisak. Det kan likväl icke bestri¬
das, alt de ju, efter aflagda bt höriga prof, kun¬
na prestviga!. Likaså mäste det erkännas, att ibland
Den 19 Mars f ml
dem äfven kunna finnas Män af ypperlig skick,
lighet både för PredikoEmbe.et och det Prester¬
liga i allmänhet. Men v<d deras Prestvigning
återstår dock det första, just den af Kongl. Maj:t
i Nåder framställda frågan om sjelfva kallel¬
sen. Desse Lärare synas väl hafva ett skäl för
sig af innehafvande sysslor vid ett högre Läro¬
säte och af en dervid ådagalagd undervisnings¬
skicklighet. Men denne sistnämnde har ju in^
gen egentlig gemenskap med presterliga befatt¬
ningar; ett välförhållande i Juridique och Me-’
dicine och vid undervisning deraf kan och bör
ju komma lika litet i fråga vid P esterliga Ern-
betspligter, som forvärfvad insigt och kännedom
deraf har något sammanhang med Theologiska
Btudier. I visst afseende är Juridique , i utöf-
ningen, Prestmän i KyrkoLagen äfven förbjuden.
Det Medicinska studium har val i sedrare tider
blifvit särdeles upprnuntradt; men detta gifver lik¬
väl ingen rättighet till PrestEmbete utan kal¬
lelse, icke heller i befordringsväg något företräde.
Vid alla anspråk måste behöriga grunder företes:
hvar sak fordrar sin Man, hvar Syssla, hvart
Embete, jemte kraften och styrkan, en viss der¬
till erkänd lämplighet och fallenhet. Jag förstår
med kallelse till PrestEmbete ett i detta afse»
ende gifvet förtroende: PrestEmbetet är val ett
af de vigtigaste sådane. Detta förtroende kan
visserligen dessa Lärare medgifvas, men det J««-
ste dock byggas på skäl och grunder: och här
äro ju inga andra än af undervisnings habitude
vid från Presterliga befattningar aflägsna ämnen,
nemligen vid ungdoms bildning, sorn icke ingår i
Fr ett Ståndet. Jag hemställer derföre i ödmjuk-
*54
Den i g Mars f. m.
bet af anförda skäl , om icke den restrictiori, i
anseende till Lärare i Juridique och Medicine
vid Academierne, hör iakttagas, att de val kun¬
na prestvigas, men böra bestyrka sitt anspråk der¬
till, hvilket jag icke kan kalla ovillkorligt, eller
sin ansökning derom med ett bestämdt förtroende}
antingen efter Nådig tillätelse af Konungen, eller
efter kallelse i laglig ordning.
Biskoppen, Friherre Doct. Morney yttrade,
att han lika nied Prosten Svedelius, önskade, att
de, hvilka blifvit inför Konungen anklagade för å.
beropade felaktigheter , måtte erhålla tillfälle att
sig förklara; men erinrade att TryckfrihetsLagetl
icke tillåter tryckning af SratsRådets Protocoll,
så framt icke StatsRådet sådant bifaller.
Biskoppen, Doct Faxe conformerade sig med
Biskoppen, Friherre Doct. Mörner, och tilläde, i
afseende på Prosten Fellenii anförande, att utom
andra exempel, den för sitt snille och sin lär¬
dom allmänt Vördade DomProsten, Doctor Cro¬
nander, äfvensom Prosten Koreen, hvilka båda va¬
rit Acaderniske Lärare i Juridiquen, nogsamt be¬
styrkte att Acaderniske Lärare, inom hvilken Fa-
cultet som helst, icke borde ifrån PrestStandet
alldeles utestängas.
Professoren, Doct. Wijkman anförde:
För min del finnér jag alldeles intet mera
skäl att förmena dem som vid Academierna äro
engagerade i Juridiska och Medicinska Facults*
(erna, att ingå uti och hoppas befordran inop
Den 19 Mars f. rri'.
255
PrestSiåndef, än ifrån andra med Theologien uti
icke närmare förbindelse stående Vettenskaper,
enär nemligen de ej allenast hafva ådagalagt de
specimina eruditionis, sorn FörfaKningarne kräf¬
va , utan ock genom flera års erfarenhet medelst
skicklighet och förtjenst banat sig väg till befor¬
dran. Ofta händer, att en ganska skicklig Phi¬
losophiae Magister, som önskar att vid Acade-
inien qvarstadnäj i slängd utväg att undfå an-
nan Docentur, seker och får en Juridisk, ehuru
dess syftemål varit från början helt annat. Jag
ser ej hvarföre icke en sådan skall få antaga or¬
dination för att följa tilläfventyrs dess primitiva
böjelse och ås!<gf för sina studier, och för att
Under sin Academiska vistelse tillika kunna öfva
sig i de PrestEmbetet tillhörande stycker, så att
han kan göra sig både förtjent och skicklig till
befordran , äfven inom denna väg. - På samma
sätt förhåller det sig med dem, som äro engage¬
rade inom Medicinska Faculleten. Jag hvarken
ingår uti eller gillar frågan, att en Prest nöd*
Vändigt skall hafva undergått tillika någon Me¬
dicinsk Examen , hvarom så mycket i allmänhet
är skrifvet och taladt, men då en Prest efter und-
fången ordination kan vinnlägga sig om Medi¬
cinsk' kunskap , och då han deruti ernått en viss
grad, har rättighet att vänta hogkomst till be¬
fordran framför andra NJB ceteris paribus, ser jag
ej, hvarföre han icke så gerna före ordinations
antagande må söka förskaffa sig lika insigter Och
grad inom Medicinska Faculteten, som ban har
rättighet till efter Prestvigningen, och hvarföre
han icke skall hafva lika befordringsrätt , antin¬
gen denna Medicinska grad är vunnen före elier
256
Deri ig Mars f. m.
efter ordinationen. Till allt detta förutsätter jag
dock, som redan sagdt är, ej allenast alla i La-
garne anbefaldte aflagde Theologiska lärdomsprof,
utan ock flerårig vunnen Embetes erfarenhet,
utan att derföre behöfva frångå dess innehafvan-
de tjenst i hvad vettenskap som helst.
Prosten Svedelius yttrade vidaret
Det är mig icke obekant, att Tryckfrihets-
Förordningens 2. §. upptager StatsRådets Proto-
coller ibland d*- handlingar, som icke utan Ve^
derbörandes tillstånd kunna utbekomma!) och till
trycket befordras. Till följe, deraf kunna de
hvarken af enskildt man, eller af Cnnstitutions-
Utakottet, som dem granskar, för Allmänheten
publiceras. Men då Kongl. Maj:t i Nader sjelf
behagat till ett helt RiksStånd remittera ett Di-
ctamen till StatsRådets Protocoll, så är ock tyd—
ligen tillåtelse till dess tryckning gifven , eme¬
dan inom ett RiksStånd ingenting får förekomma ,
som icke lagligen kan eller bör i dess Protocoll
intagas , och dess Protocoll ovillkorligen måste
tryckas.
Biskoppen, Friherre Doctor Mörner påminte
om skilnaden emellan allmänna Kongl. Proposi¬
tioner, och ifrågavarande Kongl. Remiss enskildt
till PrestStånder.
Prosten Jan Wijkman anförde:
Vid uppläsandet, samt vid en mera nog¬
grann genomläsning af Kongl. Maj:ts nådiga Res
* mis»
Den i g Mors /. ttl»
iniss til Högv. Ståndet, i anledning af Flans Éx-
Cellence , StatsMinistern för Utrikes Arenderne
m. rn. , Herr Grefve Vvn Engeström! till Proto*
tollet i StatsRådet inför Kongl. Majit d. i si Nov.
sistledet år aflemnade yttrande, rörande befordran -
i PrestStåndet för Academiske Lärare , och ett
deruti influtet oförmodadt tillämpande af den så
kallade Nya Skolans satser i foreläsnihgarne vid
Upsala Academi , har jag funnit en del af detta
Utlåtande vara sålunda lydande: ”Man skulle
”svårligen kunna föreställa sig, att Journalens yta
' trande om de nya läro- eller rättare villosatser-
”nes förkunnande vid Upsala Academie, vore en.
”ligt med sanningen, derest icke tvenne Professo-
”rers tiil Theologiska Facultetens Protocoll afletn-
”nade betänkande tycktes bekräfta detsamma. Dorn-
”Prosten, Doct Winbom, Seminarii Directorn. Doct.
Ödmann och Theol. Professoren, Doct. Hulten, des-
’’se Vördade Män hafva väl gemensamt förklarat, att
”sadane läror, som uti AU manna Journalen blifvit
”uppgifne, såsom tillhörande den så kallade Nya
”Scholan, icke af dem voro antagne $ och i A-
”cademiska undervisningen nyttjade; men Pro¬
ffessor Thornander undviker ett bestämdt yttran.
”de, föregifvande sig icke äga fullkomlig känne¬
dom af Nya SchoUns läror; och Professor Lund¬
blad har uti ett långt yttrande jemte föregif¬
vande af okunnighet , gifvit tydlitf anledning
#’till böjelse , att försvara dessa satser. Jag frå¬
gar örn rättskaffens Theologie Professorer böra
”försumma, att skaffa sig grundelig kännedom otti
’en ny lära ^ som på Theoiogien och dess af*
handlande äger så mycken inflytelse. Annu tof*
<Pr. St. Fröt. ifciS- Vet. lil, ij
Den 19 Mars f. m.
”de det tHlåtas mig att fråga, om en Acadeniisk
”Lärare bör solea försvara en sak, den han 9äger
.”sig icke fullkomligen känna”.
Jag tror mig icke fela i den djupa aktning
jag rr.ed hvarje redlig Man delar för Hans Ex-
cellence m. m., Herr Grefve von Engeströms stor
ra förtjenster mot Nationen, om jag vid detta Ut¬
låtande tillåter mig några anmärkningar. För
att undvika alla misstag dervid, har jag sökt och
förskaffat mig Theoiogiska Facultetens Protocoll
af den 2 Januarii 1817 i detta ämne, och jag är
nästan fullkomligen öfvertygad, att ingen opar¬
tisk granskare skall , efter genomläsningen deraf,
i hvilket ändamål detsamma barbos vördsammast
bifogas, lemna bifall åt de slutsatser deraf äro
dragne.
Det utlåtande, att de i nämnda Protocoll
intagne yttranden tyckas bekräfta sanningen af
en, efter all sannolikhet panisk, Journalists till¬
vitelse, att de såkallade nya lärosatserna i offent¬
liga föreläsningar • vid Upsala Academie blifvit
förkunnade har väckt min uppmärksamhet. Mig
synes, att detta enskilta tycke icke bordt föranle¬
da till de directa beskyllningarne. Desse utmärk¬
te och af de Studerande med oinskränkt aktning
och kärlek omfattade Lärare, torde icke hafva
bordt så blindvis tillvitas , att de gjort sig skyll
dige till ett falskt föregifvande , samt till ett beJ
mödande att undvika en med sanningen enlig
förklaring, och att bestämdt röja böjelsen att för-'
»vara satser, dem de sjelfve medgifvit sig icke
nog känna. Och huru vill man väl af ett roe-
Den 19 Mars /. m.
dest och frivilligt erkännande draga någon annåh
slutsats än den , att de antingen icke haft begär,
eller ock icke ännu nog ledighet , att göra sig
fullkomligen bekante med läror, sorn i offentliga
Tidningar stämplas med namnet af fördömliga
vtllosatser ? Det vore den svåraste slutsats, efter
min tanke, man kan draga af de lemnade förkla¬
ringar. Dessutom tyckes mig uttrycket: tijdlig
anledning innefatta en lika litet klar mening,
som om man åberopade sig sannolika bevis. Och.
jag vågar yttra den förmodan, att vigtigare Era-
betsgöromål i en annan väg äfven lägga ett mägc
tigt hinder för Embetsman, att deraf taga en när¬
mare kännedom. Mitt Stånd, mitt kall och mia
böjelse ålägga mig, att fullkomligt känna grund¬
satsens för den rena och sanna lära jag bekän¬
ner och predikar, och jag förklarar högtidligen,
att under de Professorers föreläsningar, dem jag
någon gång afhört, min vid saken lifligt fästada
uppmärksamhet aldrig kunnat uppfatta något spår
till förkunnande af en villomening Skulle så¬
dant möjligen undfallit min attention , hade det
visserligen ej undfallit de lärde och vördade
Män, som ärp deras Medbroder vid Academien,
hvilkas gemensamma utlåtande uti Theo'ogiska
Facultetens yttrande yrkas, och dessas varma nit
för sanning, rätt och Religionens bibehållande
i sin renhet skulle ej hafva tillåtit dem ett
stillatigande. Det blifver dessutom aldrig en af¬
gjord sak, att man underlåter ett bemödande 3 der¬
före , att det ej genast leder till grundlig¬
het och fullkomlighet; och åtminstone har jig
icke kunnat af Theoiogiska Facultetens förkla-
r|ng upptäcka något försök att försvara den nya
a6o
JDen i g Mars f. ni.
Scholans meningar. Om den härföre gjorda tili
vitelre skulle, med anledning af detta Mems
xial, drabba äfven mig. om erkännande !af okun,
nighet i den nya Scholans lärosatser skulle säj
som ett bevis antagas, har jag dock ansett raij
skyldig sanningens rätt och öfvertygelsens för
dringar, att åt dem hembära denna ringa gärd.
Biskoppön, Doctor Almquist förenade sig
hufvudsaken med Professoren, Doctor Wijkman
med tillägg, att enligt hans öfvertygelse Astrono
xnien, Chemien och Öeconomia tturalis, med
till Philosophiska Faculteteh hörande vettenska
per, icke hafva närmare sammanhang med Theo*
Jogien och PrestStåndet j än de Juridiska oell
Medicinska Studierna; och tillstyikte Biskopper
fördenskull äfven ur detta skäl bitall till Utskot
tets Utlåtande.
Stats-Utskottets Utlåtande, i anledning af
fler®Congl. Maj;ts Nådiga Proposition om Medels an¬
gående till kostnaderna vid en förbättrad fång-
orsling och bevakning, föredrogs å nyo, då Pro-
essoten, Doctor Wijkman yttrade:
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen ti
kännagaf sitt uppsåt, att sedan Siandet fattat
beslut om hufvudsaken, till Kongl. Majtt ingi
»ned särskild underdånig skrifvelse, angående
puncter i berörde handlingar, hvilka särskildt^11
lora Consistorium Ecclesiasticum i Upsala
2:ne af dervarande Theologiska Eacultets Leda
möter.
dÉäsBf
oell!11'.
Häröfver betygade Ståndet sin fägnad och
erkänsla! hvarjemte Prosten Svedelius och mån¬
ga andra anhöllo, att Herr ErkeBiskoppen och
Talmannen framdeles täcktes lemna Ståndet del
af berörde underdåniga Utlåtande.
JDen 19 Mars f. m.
ä6&
Pastor Prim., Doctor Drysén ansåg'Theol,
iceniiater icke böra få söka Pastorat förr än vid
lo års ålder och begärde Proposition till återre-
niss af ofvanbeiörde Utlåtande, med hvad så¬
lunda anfördt blifvit, hvilken Proposition af Herr
ErkeBiskoppen och Talmannen framställdes , samt
if Ståndet bifölls.
§• 4.
Då jag bifaller hufvudsaken , får jag endast
hemställa, om icke, till lättnad för Staten vid besiri-
iande af de föreslagne i 2,000 R:dr tjll detta behof,
förut till fångföringen anslagna hemman kun»
betala någon årlig afgift för frisägelsen från
jetta onus. Jag vet af egen erfarenhet, att jag
för ett ägande till halft förmedladt hemman , ger-
a ingått uti att med någon granne accordera
ig fri från hållskjutsen för 15 ä 16 R:dr B.'CO
^digen och deröfver, och mig synes att af samma
äl de, som slippa fångskjuts-skyldigheten, böra
lootribuera till Staten, så att den icke utan rin¬
gaste surrogat matte få vidkännas dessa 12,000
h:dr Bxo årligen.
Professoren Thyselius anförde;
Då jag gerna medgifver , att det nu gifna
lörslaget till en för det Allmänna säkrare och för
Dtn ig Mart f mi
Ali mogen förmonligare anstalt med fångförin.
gen är i sitt hela antaglig och god, skulle jag
dock önska att kostnaden för Statsverket matte
Jeunna i någon mon lindras. I sådant afseende
synes mig det böra utredas, huruvida det genom
förslage'8 antagande ökade skjutsnings- behofvet
lan umbära någon del af de för fångskjutsen nu
afskilda hemman, med hvilka således öfverenskom¬
melse om viss årlig afgift för befrielsen ifrån all
slags skjutsnings-skyldighet lätteligen skulle kun¬
na träffas, då dera såmedelst tillkomna större ellet
mindre summa skulle blifva en minskning i Stats-
utgifterne för fångföringen. Väl inser jag att
detta icke nu eller utan upplysningar , grundade
« på localkännedom af de särskilta Länen, kan ut-
ledas; roen frågan synes mig vara af den vigt,
att den både af Högloft. StatsUtskottet och Riks-
Stånden bör till utredande och afgörande fö¬
retagas.
Häruti instämde Biskoppen, Doct. Almquist-
Prosten, Doctor Renström förklarade, att då
fångföringen nu mera skall af Gästgifvareskjutsen
bestridas, det blir nödigt att de hemman, som
förut besörjt Jangföringar, hädanefter anslås till
förstärkande af hållskjutsen. För öfrigt och då
igenom denna anstalt Gästgilvarnes möda och
besvär att anskaffa erforderligt antal hästar, i be¬
tydlig mon ökas, trodde Doctorn att de derföre
borde erhålla någon särskild förmon eller arfvode.
Biskoppen, Friherre Dector Mörner tillstyrk¬
te bifall till Utskottets ifrågavarande Betänkande,
D cn 19 Mars /. m.
263
helst som fångföringen hitintills varit ett ibland
de svåraste och ansvarsfullaste onera, som ålegat
den Svenska Jordbrukaren; anseendes Biskoppen
det för detta ändamål tiilökta anslag af 15,000
R:dr Banco icke kunna jemföras med de många
olägenheter, hvilka åtföljt den hitintills varande
fångforslingen.
Härmed förenade sig Prosten Ek.
Professoren, Doct. Wijkman anförde vidare;
Jag finner mycket skäl uti den af Herr Do¬
ctor Renström gjorda observation, si snart jag
partiel! betraktar saken , i synnerhet på en viss
distance ifrån Hufvudstaden , der Hemmansägare
äro mer än mycket betungade af hållskjutsen,
men utom detta tror jag i allmänhet saken för¬
hålla sig annorlunda.
På de flesta ställen längre bort utgår sällan
den för hvarje dygn anslagne hållskjuts, utom
vid synnerliga inträffande tillfällen. Emedler¬
tid är den för dygnet Hållskjuts skyldige förbun¬
den att för hela dygnet hålla hästar och folk på
stället, som derefter hemkomma med förtärd t fo¬
der och matsäck, utan att hafva fått skjutsa. Då
detta ändock på stället åtgår, vöre han belåten att
hellre genom skjutsning under sin dervaro fä för¬
tjena något i afräkning på denna depense och
kanske tidigare få hemresa , än att hafva leg3t
der alldeles förgäfves Enär ock nu häitill kom¬
mer, att denna fångskjuts ej ofta på dessa ställen in¬
träffar , enär enligt förslaget man bör uppvänta så
Dm i (j Mars f. rt\•
Inånga Fångar, »örn kunna till en viss dag sam.
las att sedan på viss uisan lid under Gevaldigers
bevakning transporteras ined hållskjuts, kan val
ej i slikt fall synnerligt onus stigas vara ålagdt
elen sysslolöse qvarliggande Skjuis skyIdige, etnot
hvad sorn af Skaten skali utgå ej allenast till här¬
igenom förökadt fångtractamente » respengar och
dagtractamente för Gevahiigem och dertill de
foreslagne 12,000 R:rne. Banco, som till6am-
manstagne göra en betydlig summa, hvilken en
förökad bevillning nödvändigt måste fylla. Jag
preferera! derföre det mindre onda för det stör¬
re , då jag hellre önskar det uppgifna Statsbehof-
vet härtill genom en lindrig afgift af Fåwgskjuts-
skyldige hemman fyllas, än hvad detta onus skub
Je åstadkomma för dero, sorn ändock dygnet om
PÖdgas qvarligga sysslolöse på Gästgifvaregårdarne,
Prosten Sven Almquist förenade sig med Bi¬
skoppen, Friherre Doctor Marner, och erinrade
att Fångskjutseu icke inträffar dagligen, utan blott
en å två gånger i veckan , och att det följaktli¬
gen icke kan blifva särdeles betungande för
Gästgifvarne, att om hållet någon gång vore ut»
gånget, till Fångföringen uppbåda skjuts.
TJppå af Herr ErkeBiskoppen och Talman»
ren framställd Proposition, blef ofvanberörde
TJtl åtande af Ståndet bifallet ; hvarvid Professo»
Terne Wijkman och Theselius samt Biskopp Alni»
quist sig reserverade,
§• y
Arltnmmo och emoftogos Konungens Öfver¬
ste Kammarjunkare, Ståthållaren på Ulricsdal
Deri 19 Mars f nti
*65
Slott, Ordens BanerFöraren och Commendeuren
m. m., Herr Friherre Adelsvärd, och Öfverste
Kammarjunkaren m. m*, Herr Grefve Carl GqU
lenstolpe, samt kallade, på Kongl. Maj is höga väg.
nar, 25 af Ståndets Ledamöter, att i morgon kl.
3 e. m. sig på Kongl. Slottet inställa, för alt
derifrån vara Hans Kongl. Majit till Riddar-
holmsKyrkan följaktige, hvaremot den öfriga
delen af S'åndet befalldes, att för samma tid sig
uti RiddarholmsKyrkan infinna, för att bivista
Högstsalig Konung CARL XULs Begraf-
ningsAct.
Sfdan Herrar Öfverste KammarJunkarne, li¬
kasom vid ankomsten beledsagade, afträdt, utsa¬
gos de 25 Ledamöter, hvilka till underdånig
åtlydnad af högstberörde kallelse borde i 'Pro¬
cessionen deltaga, hvaremot de lntradesbilletter
till RiddarholinsKyrkan, hvilka ifrån RiksMar-
skalksEmbetet blifvit hitlemnade, ibland Slån-”
dets öfrige Ledamöter utdelades.
§. 6.
Till StatsUtskottets yttrande, om nödiga
medel till Drottningholms Broars iståndsättande,
lemnade Ståndet sitt bifall,
§• 7-
Vid förnyad föredragning af BevillningsUt»
skottets Utlåtande, angående de emot de före»
slagne grunderne för den Allmänna Bevillnin»
gen gjorda anmärkningar, yttrade Professorer),
Doctor [Vijkman, att *oni Ståndet redan den >7
2 66
Den 19 Mars f. ml
näst lid ne Februarii utan anmärkningar antagit
.BevillningsUtskottets under den 23 förutgående
Januarii afgifne Betänkande, rörande grunderna
för den Allmänna Bevillningen, Ståndet, med
förblifvande dervid , nu endast borde yttra sig
öfver de ;:ne Alternativer, hvilka uti detta för¬
nyade Utlåtande blifvit framställde, af hvilka
det förra lyder sålunda: ”Den föreslagne Öf-
verflöds-afgiften kommer, i enlighet med hvad
Utskottet förut yttrat, att utgå genom taxering af
vissa ÖfverflödsArtiklar; derest den erforderliga
Summan icke kan på sådant sätt erhållas, bör
jemväl en Fyllnads-afgift utgöras till ersättning
för LandtTullarne”; hvaremot det andra Alter¬
nativet är af följande innehåll: ”Den föreslag¬
na Consumtions-afgiften för Ofverflödsvaror och
Fyllnads-afgiften för LandtTulls ersättningen bör
sammanlagd utgöras med vissa Skillingar för hvar¬
je Riksdaler, som efter atdra Art. för rörelse
in. m. utgår”.
Frosten Aspelin anförde:
Såsom Ledamot i Höglofl. BevillningsUt¬
skottets Berednings Afdelning , utbeder jag mig,
att i afseende pä de arne framställde Alternati-
▼erne få anföra följande:
Till Afdelningens kännedom hade kommit,
att 1816 års Bevillning utgått med en brist af
170,000 R:dr. FyllnadsArtikeln, som man ön¬
skade kunna indraga , hade ensam utgjort något
mer än 100,000 R:dr; hvaraf följer , att Afdel¬
ningen miste blifva betänkt, huru denna summa,
JDen 19 Mars f. m.
267
nära 3°° 000 R;dr utöfver hvad I. och 2. Ar—
tiklarne ansigos höra inbringa, skulle kunna er¬
hållas Att åstadkomma denna Summa genom en
Öfverflöd*Artikel, blef icke ens i calcul verkställ¬
bar!; då nemligen Afdelningens Ledamöter dro¬
go i betänkande, att med afgift belägga andra
Öfverflods-ämnen, än Caffe, The, Viner och andre
Utländske drycker, samt Sidentyger. Man föreslog
således, dels att tillika behålla FyllnadsArtikeln,
dels ock, att ställa saken i den form , att man
för bruket af Calfe, Viner m. m., skulle erlägga
en viss afgift, samt för nyttjandet af allt annat
öfverflöd 5 ä 6 sk. af hvarje BevillningsRiksda-
ler, efter andra Artikeln. Med anledning af
Vällofl. BorgareStåndets återremiss, stadnade lik¬
väl Afdelningens Pluralité i det beslut, att, hellre
än att beskatta vissa Öfverflöds-ämnen, öka sist-
nämnde afgift till 8 sk., samt derigenom vinna
säkerhet i beräkningen, säkerhet äfven för alla
fiscaliska chicaner, samt bevara Kongl. Maj:ts och
Rikets Höglofl Ständers rätt att kunna utgifva
en ÖfverflödsFörsrdning, utan att minskning i
BsvillningsSumman vore att befara. Den blif¬
vande ÖfverflödsArtikeln skulle således endast
innehålla, att man för bruket af tillåtna Öfver-
jflöds-varor m. m. skulle erlägga 8 sk. af hvarje
BevillningsRiksdaier efter 2:dra Artikeln.
Väl kan häremot invändas, att Tjensteman-
nen , sorn ej äger 200 Rdr lön, samt Capitali-
sten, härigenom komma att ej betala något för
det öfverflöd de njuta. Men den förstnämnde,
som tjenar på exspectance, gifver i alla fall sin
gärd åt Staten , och då han befordrat till mera
263
Den 19 Mars f. rn-
lönande Sysslor, blir han nog, i sin tid , hog-
komrnen: den sednare medgifver jag, ej åtkom-
mes, men då han är fredad i den större Bevill-
ningsSumman efter 2:dra Artikeln, hvarföre ej i
en mindre del derafp Dessutom kunde det til¬
låtas Gäldenären , att vid Ränteliqviden få af,
draga visra procent, helst Långifvarens Ofver-
flöds-afgift i sjelfva verket af den Lånskyldige
erlägges.
Om vidare, hvilket jag anter troligt, endast
ofvarmarnnde Ofverflöds-ämnen lomme att »be-
...
skattas, så skulle deraf följa en ej ringa obillig¬
het. Allmogen och lägre StåndsPersoner nyttja
ej annat öfverflöd, än Caffe, The, Viner och Si¬
dentyger: de komma således att skatta för allt
det öfverflöd de känna ; men hos Grosseuren och
den rike Possessionaten utgör Caffe , Vin och
Siden af deras öfverflöd blott en del; för en an¬
nan, kanske betydligare del deraf, bestående i
präktiga Mattor, Speglar, Meubler, Vagnar och
Hästar, komme af dem ingen afgift att erläggas.
Jag anlråller således , att sista alternativet
måtte till bifall föreslås.
Häruti instämde Prosten Svedeliur, med til¬
lagd upplysning , att under ifiågavarande Ofver-
flöds-afgift, förslagsvis påräknad att uppgå till om¬
kring & sk. Banco af hvarje Riksdaler, som efter
*. Art. i Bevillning erlägges, äfven inbegripes den
förut antagna Fyllnads-afgiften för I.andiTulU-
ersättningen m. m , och att följaktligen endast
4 sk. på Riksdalern äro att anse såsom GonsaKH
tions afgift för Öfverflöds-varor,
Den I 9 Mars /. m.
Biskoppen, Doctor Almquist ansåg Utskottet
böra vara betänkt på lämplige utvägar att förmå
Långifvare till verkligt utgörande af deras bi¬
drag till Staten.
Prosten Kolmodin yttrade;
I händelse Högv. Herr SrkeBiskoppen och
Talmannen samt det Högv. Ståndet icke skulle
anse lärn peligf,* att låta detta målet hvila, hvari¬
genom S andeis Ledamöter kunde bättre komma
i tillfälle, att närmare granska och bedörrtma detta
af Höglofl. BevillningsUtskottet meddeldta för¬
slag, anhåller jag, att dervid nu få göra den an-
märkning, att då b skattning på öfverflöd har
ett tvefaldigt ändamål, nemligen ej allenast att
skaffa Staten en behöflig inkomst, utan jemväl
att hämma och inskränka öfverflödet, så synes
mig detta sistnämnda ändamål alldeles icke kun¬
na vinnas genom det af Höglofl. BeviiiningsUt-
Skoitet uti dess nu upplästa Utlåtande, rörande
Öfverflöds-afgiften , uppgifna andra alternativ, e-
médan, enligt detsamma, hvar och en endast i
mon af sin öfriga Bevillning, och alldeles icke
i d“en mon han nyttjar flera eller färre Öfver-
flödsArtiklar, blifver beskattad, ja äfven blir det
lika drygt , fastän han alldeles icke vill nyttja
något af hvad sorn egenteligen kail kallas och
anses för öfverflöd.
Prosten Svedelius erinrade , att de dubbla
ändamål, hvilka, enligt en värd Ledamots tanka,
böra åsyftas med Beskattningen på öfverflöd, icke
möjligen kunna förenas, ty om igenom denna Be¬
27°
Den 19 Mars f mi
skattning öfverflöd hämmas och inskrankés , sä
minskas Statens deraf påräknade inkomst, och tvert-
om, i händelse den påräknade inkomsten skall
utgå , mäste öfverflödet bibehållas*
Prosten, Lector Fellenius anmärkte, att det
icke syntes billigt , att de , som efter uppskattad
förmögenhet eller inkomst, betala ingen Bevill-
nings afgift, men väl bruka Öfverflöds-varor, of¬
ta kanske mera, än många andra, skola i sist¬
nämnde afseende äfven vara befriade. Vidkom¬
mande åtsklliga icke nämnda, men af de förmög¬
nare brukliga ÖfverflödsArtiklar, såsom Turkiska
Mattor, Shawlar m. m., trodde Prosten, att des¬
sa, då BevillningsFörfattningen förekommer, deri
kunna intagas.
Lectoren Arenander instämde i de skäl, som
Prostarne Aspelin och Svedelius anfört , för att
bestyrka det senare Alternativets företräde, med
det tillägg, att dess antagande syntes vara så myc¬
ket mera nödvändigt , som Högloft. Allmänna
Besvärs och Ekonomiutskottet lärer vara sin-
nadt, i anledning af flere gjorda Motioner, att
till Högloft. Ständernas pröfning framlägga för¬
slag till en ny ÖfveiflödsFörordning, hvilken,
om den af Kongl. Maj:t i Nåder gillas och ut¬
färdas, alldeles upphäfver möjligheten att genom
bevillning på ÖfverflödsArtiiklar vinna någon in¬
komst för Staten , i hvilken händelse ingen cal¬
cul kan derpå göras, då det ej vöre rimligt, att
en BevillningsFörordning skulle kunna, emot en
viss afgift, tillåta bruket af sådant, som en annan
Lag förbjuder och med straff belägger, Under
Den I g Mars J. mi
a? i
denna öfvertygelse har Högloft. BevillningsUt-
skottet ansett det vara tjenligast, att, till vinnan¬
de af fyllnad i den erforderliga BevillningsSum-
man , föreslå vissa, högst 8 Skillingars afgift af
hvarje Riksdaler, som efter 2:dra Artikeln er.’
läggas bör; och trodde Lectoren för sin del,
att denna afgift hvarken skulle kunna anses så¬
som obillig, eller för någon dass af Skattdra¬
gande blifva tryckande, då man besinnar, att
Under den samma innefattas ej mindre bevill¬
ning för alla tillåtliga njutningar af det öfverflöd,
som Lagen ej torde förbjuda, men vanan gjort
till ett behof för både högre och lägre Medbor-
gareclasser, än ersättning för den, till Allmän-'
hetens lindring och tillfridsställelse, upphörda
LandcTullen, hvilken ersättning, när den sär.
skildt utgick efter förra Författningars föreskrift,
Var icke obetydlig för Jordbrukare och alla öf¬
riga Landets och Städernas Innevånare. Lectoren
tillstyrkte af denna anledning bifall till det se¬
nare Alternativet, hvartill han anhöll om pro¬
position.
Biskoppen, Doctor Almquist fann denna till¬
ökning af 8 Sk., på hvarje BeviilningsRiksdaler
eller i6|:dels Procent, blifva nog tryckande, sär¬
deles för dem, hvilka med lanta penningar drif.
va någon rörelse eller innehafva Egendomar,
ech hvilka sålunda komma att icke allenast beta¬
la Bevillningen för Fordringsägarne, utan ock på
sådant sätt komma att betala dessas Öfverflöds¬
afgift.
Häruti instämde Prosten Chittall.
S72
Den l g Mars f. rrx.
Prosten Sven /linquist tillstyrkte, att det 9e-
rare Alternativet må af Högv. Ståndet antagas tili
undvikande af den fi.scalisation på uppgifterna, den
vidlöftighet i Räkenskaperna, och den osäkerhet
i calculerne, som uppkommer, om vissa särskilta
Öfverflöds-artiklar skola specificeras och föras i
manga särskilta columner för att taxeras.
Professoren Thyselius och Prosten Billdahl
tillstyrkte bifall till det senare Alternativet5 med
anhållan om Proposition.
Uppå af Herr ErkeBiskoppeO och Talman»
nen framställd Proposition, beslöt Ståndet, att för*
blifva vid dess under den i'/ nästlidne Februari!
lemnade bifall till Utskottets dgn 23 föregående
Januarii afgifne Utlåtande, rörande detta ärende}
samt att i öfrigt antaga det senare af de uti det
förnyade Utlåtandet omförmäldta Alternativet.
§• 8-
Enär BancoUtskottets den 14 i denna Må¬
nad på bordet lagda Betänkande, N:o 12, i frå¬
gan huruvida de FideiCommisser, hvilka, enligt
särskild Nådig tillåtelse, fått med inteckning gra¬
veras, må kunna af Riksens Ständets Banque så-
sorn pant antagas* nu å nyo föredrogs, yttrade
sig Professoren, Doct. Wijkman sålunda:
Jag afstyrker tillåtelse af Fastighets-lån i
Banquen på FideiCommisser. Det motsäger i min
tanka egenskapen af sådana lån. Då lån på Fa-
»tighet sker3 ar ju den belånta Fastigheten en
pant
Den 19 Mars f ml 273
pant för lånet. All pant som belänas bör ju va¬
ra disponible för långifvaren till afsalu, om be¬
talning uteblifver. Sådant är ej förhållandet med
FideiCommisser. De få ej efter sin natur för¬
säljas lika med andra Fastigheter 1 slikt fall,
utan att FideiCommiss-egenskapen, sorn sådant
förmenar, skall förändras, eller Författningame
derom illuderas. Jag önskade att FideiCommis»
ser ej existerade, såsom i min tanka en sort 02
rättvisa mot öfrige Arftagare, hvadan ock i se¬
nare tider en inskränkning blifvit stadgad vid
slika inrättningar, men så länge de existera ock
behålla sin natur, att ej vara till fullt försäljanJ
de disponible, äro> de ock i min tanka ej i egen¬
skap, att utgöra en riktig pant, och böra derföre
ej eller som sådan kunna i Banquen belänas. ,
Professoren Kölmark förenade sig i hufvud-
saken med Professoren, Doctor Wijkman, så myc¬
ket hellre, som BancoUtskottet, enligt BancoOrd-'
ningens 63. §., ägt fullkomlig anledning tillstyrka ,
det inga Egendomar af FideiCommiss- natur
hädanefter böra såsom pant för Bancolån antagas.
Prosten Ek yttrade: - <.
Då fråga nu, i anledning af en särskild
anshkning, blifvit väckt, om en allmänt utsträckt
rättighet för FideiCommissarier, att, mot pant¬
förskrifning af FideiCommissEgendomar , i Ban-2
qusn erhålla lån , anser jag för min del Ban¬
anens säkerhet icke betryggad genom det dervid
fästade villkoret, utan tror, ätt den genom Ban*>
Pr. St. Prou 18 »8- DA III. ig
/
274 T>en *9 Mars f. m.
qusn , i stöd af Reglementariske Författningarne
hittills öfliga praxis , att icke antaga FideiCorro
missEgenuomar såsom panter, då de icke äro fullt
disponible, hädanefter bör bibehållas; hvarjemte
all pröfningsratt, i afseende på en för erhållande
Bancolln erbjuden pants beskaffenhet , helt och
hållet oberoende af någon utverkad särskild Til-
låtelse-reselution, må förblifva i BancoStyrelsens
händer.
Professoren, Doct. Wijkman yttrade vidare;
Jag medgifver visserligen den utväg, att då
tillstånd till FideiCommissers beläning sker med
eller utan Konungens tillstånd dertill, man kan
disponera revenuen af Egendomen till Banquens
godtgörande, men då skall detta ske genom till.
förordnade Förmyndare och Curatorer efter förd
och frarogifven räkning på årets revenue, hvil¬
ket alltid medför både att jag må säga krångel
eller rättegångar för Banquen, hvarifrån den så
myeket möjligt är bör vara fri , och om förra
FideiCommissIntiehafvaren emedlertid dör och
Successors rättighet är att få tillträda Fideicom¬
misset ograveradt, skall antingen rättegång upp.
stå eller genom ett prseliminairt Utslag, hvarvid
han ej eri gång fått tillfälle blifva hörd, denna
dess efter Dag och Författningar ägande rättig¬
het förnärmas. Jag känner ock den casus, att
en FideiCommissLåntagare i Banquen underlåtit
att på flere år inbetala räntan, och att, då detta
FideiCommiss på executiv auction blifvit för-
såldt, har samma FideiComniisslnnehafvare det
inropat, hvarigenom det, såsom inropadt på auction,
Den 19 Mars f m.
275
förlorat egenskapen af FideiCommiss,' och sedan
till annor Man blifvit försåldt. Vore Lagen så¬
dan för alla , skulle jag ej hafva något att invän¬
da root deras beläning , men så länge de existe?
ra och Lagen annorlunda stadgar, är detta en
illusion sam ej bör tillåtas. FideiCommissInrätt-
ningar äro dessutom i sig sjelfva testamentariska
dispositioner, och då alla i Lag och Författnin¬
gar tillåtna Testamenten böra vara heliga, böra
ändringar dervid icke eller äga rum, och få lära
de vara, som , då de af fri vilja och med sundt
förstånd vidtaga slika beslut om sin qvarlemnade
egendom, derjemte tillägga det villkoret, att de
skola hemställas antingen Konungens eller nå¬
gon annans till executiva Makten hörande per¬
sons godtfinnande, om de skola vara gällande el¬
ler icke. Med ett ord , jag anser , som sagdt är,
FideiCommisser ej vara af egenskap att som all
annor pant kunna disponeras, och afstyrker såle¬
des än ytterligare, att de som sådana må i Ban¬
quen belänas.
Professoren Thyselius tillstyrkte bifall till
Utskottets Betänkande , helst som beviljad belä-
ningsrätf i Banquen å FideiCommisser knöde
blifva ny 1 uppmuntran för flera, att hädanefter
göra mångå sådane för Riket i allmänhet skadlig
ga stiftelser.
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman?
nen framställd proposition, blef ifrågavarande
Betänkande af Ståndet bifallet, hvarvid Biskop-
pen , Doct. /Slmquist och Tjenstförrättande Öfvers
HolPredikanten, Doctor Hedrén sig reserverade.
Den i g Mars f. mi
den förre under åberopande af Herr StafsSeere-
teraren m. m. , Friherre Wirséns vid Uiskottets
Betänkande bifogade särskilta mening , hvaruti
Biskoppen med flere af Utskottets'Ledamöter in¬
stämt: anseende Biskoppen i öfrigt det vara ön-
skeligt, att FideiCommisserne i möjligaste måt¬
to kunde förminskas, och till vanliga Egendomar
förvandlas.
§. 9.
BancoUtskottets den 14 dennes på bordet
lagda Utlåtande, angående Lånerättighet i Ban¬
quen för de uti Philipstad belägna Fastigheter,
föredrogs å nyo, då Professoren Fonsell yttrade,
att af samma skäl, som han bifallit BancoUtskot¬
tets i föregående §. omförmäldte Utlåtande, att
FideiCommisser icke borde få i Banquen pant¬
sättas, han nu fann sig föranlåten afstyrka bifall
till den af Utskottet föreslagna lånerättighet i
Banquen för de uti Philipstad belägna Fastighe¬
ter, emedan Besittnings-rättigheten af fast Egen¬
dom derstädes, igenom Kongl. Kungörelsen den
3 Maj 1817, är inskränkt inom ett visst antal
privilegierade Personer, nemligen 2o Handlande,
25 Handtverkare och 15 Embets- och Tjenste¬
män, jemte andra för omliggande Bergslag nyttige
Personerj hvadan, och enär sålunda hvarje an¬
nan köpare skulle kunna lagligen betagas ägande
lätt och förpliktas, att den inropade Egendomen
till annan Man mot lösen afstå, osäkerheten i
denna del kunde föranleda till en minskad con;
currence, hvaraf åter sammansättningar och öf-
yerenskommelser emellan de Privilegierade; til|
Den 19 Mars f. mi
277
Banquens förnärmande möjligen kunde blifva en
följd. För öfrigt ansåg Professoren den af Ut¬
skottet föreslagna borgen för de Bancolån, hvil¬
ka kunde beviljas Fastighetsägare i Philipstad,
vara stridande emot BancoOrdningen.
Häruti instämde Prosten Su. Almquist.
Prosten Ek yttrade:
Med Professoren Forssell förenar jag mig
så mycket hellre, som jag inom BancoUtskottet
varit af en från betänkandet skiljaktig mening.
Hvad sorn å ena sidan skulle kunna anföras till
undanrödjande af hindren för Philipstads Låne¬
rättighet i Banquen , kan fullt uppvägas af lika
starka motskäl, då Stadens Privilegier förblifva
oförändrade. Allt grundar sig på möjligheter,'
hvilka af oförut-edda omständigheter kunna lika
så snart bereda Banquen tvister och krångel, som
befordra dess säkerhet. I alla fall böra utvidgade
Fastighets-lån nu mera icke tillstyrkas , då Na¬
tionens sanna bästa synes kräfva deras indragning
och totala inställande.
Professuren Kölmark upplyste, att fala E-
gendomar i Philipstad, lå«gt ifrån att sakna Kö^
pare, alltid äro ganska begärlige, och vid försälj-1
ningar blifva högt betalde; föröfrigt ansåg Pro.
fessoren de af Utskottet anförda skäl vara så väl
grundade, att Professoren fann sig äga tillräcklig
anledning tillstyrka Ståndets bifall till föreva-,
sande Utlåtande;
278
Den I g Mars f. m.
Biskoppen, Doct. Almquist förklarade, att då
Lånerättighet i Banquen är alla öfriga Städer
i Riket beviljad, han icke kunde finna det bil¬
ligt att Philipstad ensam må ifrån en sådan Lårie-
rättighet utestängas; helst då Banquen, igenom
den af Utskottet föreslagna ytterligare säkerhet
af behörigen godkänd Borgen af $:ne vederhäf-
tige Män , som en för båda och båda för en an¬
svara för Capital och Ränta, är fullkomligen
tryggad för ali möjlig förlust på de lån, sorn åt
Philipstads Fastighetsägare kunna beviljas.
Pastor Primarius, Doctor Drysen erkände bil¬
ligheten af ifrågavarande förslag, men (rodde det
likväl vara betänkligt, att tillåta Bancolån på så-
dane Egendomar, å hvilka icke hvar och en Kö¬
pare, utan endast vissa privilegierade Personer
kunde erhålla fasta; och hemställde fördenskull,
om icke BancoFiscalsEmbetets förslag, ”att ige¬
nom Innevånarnes försorg den Nådiga Förkla¬
ring öfver deras privilegier borde utverkas, att
hvad deruonnan är stadgadt icke lagger ni.
got hinder i vägen för Bariquens rättighet, att
med belänta Fgendornar i Philipstad förfara på
sätt BancoFörfattningarne medgifva”, kunde för.
tjena Högv. Ståndets uppmärksamhet.
Tjenstförrättande ÖfverHofpredikanten, Doct.
Hedrén erkände lika med Professoren Kölmark, att
fala Egendomar i Philipstad aldrig saknat Köpa¬
re, men trodde tillika att Ståndet nu, sedan detj
medelst bifall tili BancoUtskottets i föregående
§. ventilerade Betänkande, afslagit Lånerättigheten
i Banquen å Egendomar af FideiCommisg.natur,
Den 19 Mars /. rm
279
svårligen, utan att begå en inconsequence, kunde
bevilja Bancolån å Fastigheter i Philipstad, hvil¬
ka på visst sätt äro FideiCommisser, i thy att de
endast af vissa privilegierade Personer få besittas.
Theol. Lecloren, Doctor Eurén androg:
Uti hvad Herr Biskoppen Almquist och Herr
Professoren Kölmark anfört till bifall af ifrågava¬
rande Betänkande, får jag nrig förena. Och hvad
angar, att fasta ej skall kunna meddelas å köpta
Gårdar i Philipstad, så synes mig sjelfva sa¬
kens natur böra göra det ostridigt, att så väl
StadsRätten derstädes, corn Stadens samtelige In¬
nevånare skola gemensamt vara angelägna om,
att någon osäkerhet för Bancolåns betalning der¬
af icke skall uppstå , så kärt dem naturligtvis bör
vara, att vid I.ånerättigheten bibehållas.
Biskoppen, Doct. Faxe förklarade, det han
icke kunde inse det vara någon inconsequence,
att bifalla förevarande Betänkande, sedan Stån¬
det afslagit Bancolån å FideiCommisser. Ty emel.'
lan dessa och Egendomar i Philipstad är den
betydliga skillnad, att de senare till gäldande af
Banquens fordran, när sådant nödigt pröfvas,
kunna försäljas, hvilket icke äger rum med Fi-
deiCommisserne. Och ehuru ingen annan, än
visse privilegierade Personer, kan erhålla fasta å
Egendomar i Philipstad , så är detta likväl intet
hinder för besittande med fullkomlig säkerhet.
Häruti instämde Professoren Kölmark.
Professoren Forssell tilläde , att om fråga ve¬
te om Lån för Philipstads Innevånare i Banco;
Den 19 Märs f m.
Disconten, han visserligen skulle tillstyrkajbi-
fall lill den väckta Motionen. Men då nu är
fråga om fastighets-lån, så ansåg Professoren be-
tänkligt, och emot BancoFörfättningarna stridande,
att förslaget bifalla.
Prosten Hasselrot erinrade, att alla Odlings¬
lån ur Baiquen beviljas mot full Borgen.
Prmfessoren Thyselius anförde, att då Fidei-
Commisser icke utan Kongl. Maj:ts Nådiga till¬
stånd få försäljas, så kunna Egendomar i Phi*
lipstad njir sorn helst säljas, och tillstyrkte Pro.'
fessoren fördenskull samt i förmåga af öfriga re¬
dan anförda skäl, bifall till BancoUtskottets ifrå¬
gasatte Utlåtande.
Biskoppen, Doctor Almquist yttrade vidare,
att ehuru på Egendomar i Philipstad fasta icke
Iean meddelas åt andra än vissa privilegierade
Personer, berörde Egendomar icke desto mindre
kunna anses såsom gilltig pant, då de för skuld
kunna gå i mät, och anhöll Biskoppen förden,
sk*ull om proposition till bifall å förevarande Be-t
tänkande, hvilken af Herr ErkeBiskoppen och
Talmannen framställd, med både Ja och Nej
besvarades , hvadan och då votering begärdes,
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen till juste¬
ring föreslog följande Voterings-proposition: Bi¬
faller Högv. Ståndet Banco Utskottets Utlåtande,
angående Lån/rättighet i Banquen, får de uti Phi¬
lipstad belägna Fastigheter? Den det, vill skrif¬
ver Ja; den det ej vill, skrifver Nej. Vinner
Nej, blir ifrågavarande Utlåtande till BancoUt-
skottet ätenemitteradt.
Den 19 Mars /• ml
Efter det denna Voterings-proposition blifJ
vit behörigen justerad och till besvarande frarns
ställd, skreds till omröstning, hvilken så utföll,
att Betänkandet genom 20 Ja, emot jgNej,blef
antaget.
§. lo.
Sedan Prosten , Doct. Stenhammar skriftligen
begärt, att, i anseende till åkommen sjuklighet, blif¬
va befriad ifrån dess befattning såsom Ledamot uti
Riksens Ständers Särskilta Utskott, och då Ståndet
härtill lemnade sitt bifall, så anmodade Herr
ErkeBiskoppen och Talmannen Herrar Electorer,
att före nästa Plenum i Doctor Stenhammars ställ©
yälja en Ledamot i Särskilta Utskottet.
Ståndet åtskildes.
In fidem,'
J. U. Almquist,'
Thorsdagen den 19 Mars I8l8?
klockan i till 6 eftermiddagen.
§. 3.
Enligt upplästa ProtocoIlsUtdrag, hade Väl^
lofliga BorgareStåndet
«
i:o Bifallit efterföljande Betänkanden, nena;
jigen;
Den ig Mars e. m.
Från Statsutskott*!:
T:o I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, om Medels anslående till kostnader-
ne vid en förbättrad fångforsling och bevakning;
2:0 angående nödiga Medel till Drottningholms
Broars iståndsätcande.
Från Stats- och BancoUtskotten:
Angående väckt fråga om förhöjning uti de
för Riksens Ständers Revisorer af Stats-, Banco*;
och RiksgäldsVerken anslagne arfvoden.
Från BancoUtskottet :
Tro Uti frågan, huruvida de FideiCommis-
ser, hvilka , enligt särskild nådig tillåtelse, fått med
inteckning graveras, må kunna af Riksens Ständers
Banque, såsom pant antagas; 2:0 angående Lane»
rättigheten i Banquen för de uti Philipstad be*
lagné Fastigheter.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskotten:
Angående gjordt förslag om ändring i hvad
5. §. uti 24. Cap. ByggningaBalken , rörande
Bran*dstods gifvande och emottagande, innehåller*
Från LagUfskottet:
Iso Uti den väckta samt till Utskottet åter¬
remitterade fråga, rörande förändring uti straffet
för Hållkarl, som fordrar drickspenningar af Re¬
sande , eller dem med otidighet bemöter; 2:0 i
anledning af gjorda Motioner, om upphäfvande
af Kongl. Kungörelsen den 26 November 1S16,
Den ig Mars e. m.
angående sättet för en Menighets hörande uti en-
skiIdta tillåiliga ärender; 3:0 Öfver Herr J. H'•
Ekstrands Memorial, om föi tydligand* af Lagens
stadgande uti 17. Cap GtftermålsBalken, rörande
beräknings-grunden för beloppet af fördel ; 4:0 i
anledning af Friherre C L. Staél von Holsteinf
Memorial, om bibehållande af den föreskrift, att
en sjettedel af Ström alltid bör hållas öppen; 5:0
Öfver Grefve Gustaf Löwenhjelms gjorda förslag,
ätt böter i brottmål må utgå efter förmögenhet,
och 6:0 öfver hos Vällofl. BorgareStåndet gjorda
anmärkningar emot bemälte Utskotts Betänkande
uti den väckta frågan, om inskränkning af Do¬
mares och Es-secutorers rättighet, att meddela Gäl¬
denär anstånd med betalningen af lagsökta for¬
dringar.
2:0 Låtit bero vid StatsUtskottets anmälan i
att dess återremitterade Betänkande*!, rörande 1:0
förhöjning i Postskjuts-légan; am förbättring i
Länsmännens Lönevillkor ; 3:0 ersättning till Stä¬
derna för deras andel uti Accis- och Bakugns-
penningarne; 4:0 föreslagen rättighet till Skat¬
telösen af Lotshemman; 5:0 bidrag af Allmänna
Medel till fullbordande af Hamnbyggnaden i
Malmö, och G;o Segelleden genom BaggensSun-
det och Södra Stäket, redan blifvit af 3:ne Stånd
bifallne.
3:0 Funnit ingen åtgärd äga rum, i afseende
på ConstitutionsUtskottets Memorial, angående
2:ne Redactionsfel uti 38* och 46* §* Riks¬
dagsordningen-
384
2)«rc Mars e. m.
4:0 Anmodat ExpeditionsUtskoHet; att med
ali skyndsamhet- låta i Bihanget till RiksStåndens
Protocoll till Trycket befordra Kongl. Majus
Nådiga Proposition, angående antagande af en
my ConcoursLag, samt förändring af t. §. $.
Cap Giftermåls Balken, och 7. Cap. Rättegångs*
Salken. äfvensom att gå i Författning, att den
öfverläggning, hvilken i LagComitéen föregått
förslaget till ifrågavarande T.agproject, måtte i
Sammanhang härmed ifrån Trycket utgifvas.
5:0 Instämt uti PrestStåndets den 17 den-,
nes fattade beslut, angående en underdånig Tack*
sagelse Adress till Kongl. Maj:t.
t>
6:0 Återremitterat Stals- och BancoUtskottens
igemensamma Betänkande, angående Malmö, Götha
CanalBolags och Götheborgs DiscontVerks Utr
redning.
7:0 Remitterat till StatsUtskottet, ett anfö5
rande af Herr C. J. Ornberg, angående Rosers-i
bergs Kungsgårds upplåtande till Hans Maj:t
Konungens disposition, i händelse af Hennes
Majit EnkeDröttningens dödliga afgång före näst
instundande Riksdag, äfvensom ett Memorial af
densamma , om bestämmande af ert årlig Under¬
hålls-Summa åt Hennes Maj:t Drottningen, i
händelse Hennes Kongl. Majit skulle innan näst?
kommande Riksdag uti Enkostånd försättas.
§• 2*
Hedervärda BondeStåndet hade, enligt
jinkomna ProtocollsUtdrag,
J%n 19 Mars 2. riii
I:o Bifallit StatsUtskottefs Utlåtande, i an**
lödning af Kongl. Majus Nådiga Proposition^
om Medels anslående till en förbättrad fångr
forsling och bevakning.
2:0 Instämt uti PrestStåndets den 17 den-
nes fattade beslut, om en underdånig Tacksägelse-
Adress till Kongl. Majit.
3:0 Bifallit den föreslagna nya Redactio?
hen af 46- Riksdagsordningen, likväl med den
anmärkning , att det deruti befintliga redactions-
fel af; ej Ståndet derom, bör rättas till: ej något
Ständ för sig derom etc.; hvaremot Ståndetafsla-
git de föreslagne förändringar 129. §. Riksdags¬
ordningen, samt tillägget till 4 §. §. Momen¬
tet TryckfrihetsLagen ; och beslutif, att, sedan ah
la hvilande GrundlagsFrågor nu mera blifvit proh
vade och afgjorda, anmoda ConstitutionsUiskot-
tet, att till justering hos Riksens Ständer inkom-'
ma med Redaction på alla de förslag , som af
samtlige RiksSiånden blifvit godkände, hvilka,
sedan de af RiksSiånden blifvit justerade, deref:
ter böra till ExpeditionsUtskottet öfverlemnas ,'
för att åtfölja Riksens Ständers underdåniga Skrif,
velse till Kongl. Majit om Nådig sanction å desse
Beslut, och GrundUagarnes derefter rättade om¬
tryckning.
4:0 Låtit bero vid StatsUtskottets Memo2
rial, i anledning af 1:0 Vällofl. BorgareStåndets
återremiss af Utskottets Utlåtande af d. 31 sisth
Jan., öfver den hos Hederv. BondeStåndet väck¬
ta fråga om förhöjning i Postskjuts-legan; 2:0
Höglo fl. Ridd ers kape t3 och Adelns återremissjtf
a 3 6
Den 19 Mars e. ml
Utskottets Utlåtande d. 4 Febr,, öfver Hr Cri.
penivärds Motion , angående Segelleden genom
FaggensSundet och Södra Staket; 3:0 Hedervärda
FondeStåndets återremiss af Utskottets Utlåtande
d. 31 Jan., i fråga om bidrag af allmänna Me¬
del till fullbordande af Hamnbyggnaden i Malmö;
4:0 samma Stånds återremiss af Utskottets den 23
Jan, meddeldte Utlåtande öfver frågan , angående
föreslagen rättighet till Skattelösen af Lotshem¬
man; 5:0 Vällofl. BorgareStåndets återremiss af
Utskottets d. 3 t Jan. afgifna Utlåtande öfver hos
Hederv. FondeStåndet vackt fråga om förbättring
i Länsmännens löningsvillkor; 6:0 samma Stånds
återremiss af Utskottets Utlåtande af d. g Febr.,
öfver frågan angående ersättning till Städerne för
deras andel i de så kallade Accis- och Bakugns-
penningame; 7:0 Högh Ridderskapets och Adelns
återremiss, om Westerbottniska Lånet och 8=o He¬
derv. FondeStåndets återremiss , i fråga om Allmän¬
na FrandförsäkringsVerkets ställande under tillsyn
af Fullmäktige i Fanquen och RiksgäldsContoiret.
§. 3-
Efter förnyad föredragning, blefvo efterföl¬
jande Bttänkandeu af PrestStåndet gillade, nemi.:
Stats- och FancoUtskottens:
N:o 14 angående förhöjning i de för Riksens
Ständers Revisorer af Stat$-, Råneo- och
RiksgäldsVerken anslagne arfvoden.
__ 19 — om justering inför båda Utskotten af
föreskrifter för Riksens Ständers båda
Penningeverk.
Den 19 Mars e. m. 387
StatsUtskottets.
N.o 115 om ny Stats reglerande för Gripsholms
Slotts- och DjurgårdsEetjening.
119 angående KronotiondeSpannmålens utgö¬
rande till Stockholms Stora Barnhus.
120 om en till Upsala Barnhus donerad Kro¬
nofordran.
»».lii rörande Osmundsjerns betalning efter Kro¬
novärdi, utan förvandling efter Mar¬
kegång.
122 rörande Ädelfors Guldverk.
FancoUtskottets
Nio io rörande väckt fråga om tillåtelse för en
hvar, att emot Svenskt Speciemynt i
Fanquen tillbyta sig myntadt Guld och
Silfver.
20 i anledning af återremiss, angående Prse-
scriptions-tiden för Lans omsättning i
BancoDisconten.
§- 4.
FancoUtskottets Utlåtande, angående de se¬
dan 1815 års Riksdag vidtagna åtgärder, i an¬
ledning af då väckt fråga om en ny MyntOrd-
ning, upplästes och lades till Handlingarne.
§• 5-
Nedanskrifna Utskotts inkomna Betänkanden
upplästes och lades på bendet, nemligen»
3 8 S Den 19 Mars e. rrii
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
N:o 56 om en fristad för sädane personer, hvil-'
ka mindre af elakhet , än af tillfälliga
orsaker, förlorat medmenniskors aktning.
-- 57 förändring i mätningssättet af Säd och
Halm.
- 53 jemkning i BåtsmansBoteringen i Hab
land.
__ 5g deltagande i Kronoskjufsnings-, Bref.
bärings- och KronoFjerdi ngsmans-be-
sväret m. m.
' 60 Förklaring öfver Kongl. Kungörelsen
elen 3 April 1816, rörande öfverens»
kommelser om Presträttigheter.
61 jemkning i Boteringen vid Wester^
bottens Begemente.
— Ca en föreslagen ny Landtmäteri-taxa;
_ 63 beståndet af sådane Contracter, som
emellan Pastorerne och Församlingarne
blifvit upprättade, och hvarvid bada
förklarat sig nöjda.
LagUtskottets:
N:o 54 angående beloppet hvarunder enskildta
icke må vara tillåtet att utfärda lovis-
ningar.
, 55 om skärpande af det för tjufnader stad¬
gade straff m. m.
§: 6^
Den' ig Mars c. mi 2 89
.§• 6.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet*
Betänkande, öfver föreslagne ändringar uti För-
fattningarme rörande HusbehofsBrännvinsbräH—
ningen och dermed gemenskap ägande ämnen, fö¬
redrogs å nyo och upplästes till och med 1 i,
Morn., hvarefter Ståndet åtskildes klockan nära Nio.
lii fidem
J. U. Almquist.
Tisdagen den 24 Mars I8l8>
kl. 10 förmiddagen,
§. I.
Då Ståndets Protocoll för den t g dennes
justerades, begärde Professoren Agardh, att uti
Protocollet måtte antecknas, det han icke deltagit
uti Ståndets då fattade beslut angående fångfors-
lingen m. in.
§• 2»
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen yttrad#
sig med egna, ord s
Mine Bröder!
Sedan vi sist här träffades hafvä vi med de
känslor, som höfvas tacksamma Undersåtare , be-
Pr. Sr. Prof, l8l§> Del, lil. i9
S go bert 24 Mars /. fri.
vistat Högstsalig Hans Maj:t Konung CARL
XIII:s lika sorgliga sorn högiidiiga Eegrafnings-
act; och då den af Hr Birkopp n och vice Tal.
mannen, Högv. Doct. von Rosenstein, vid berörde
tillfälle, hållna värdiga Likpredikan redan vun¬
nit hela Allmänhetens odelade bifall} så får jag
härmed betyga rein och, såsom jag förmodar, he¬
la det Högv- Ståndets satina högaktning och var¬
ma erkänsla för den utmärkta skicklighet , hvar.'
med Herr Biskoppen och vice Talmannen full¬
gjort detta uppdrag.
Häruti hördes hela Ståndet instämma, med
bifogad anhållan, att Herr Biskoppen och vice
Talmannen täcktes ifrån trycket utgifva berörde
Predikan. Herr Biskoppen och vice Talmannen
betygade sin varma tacksamhet för det bifall,
hvarmed Herr ErkeBiskoppen och Talmannen
samt Högvörd. Ståndet behagat anse hans åtgärd
och förklarade sig villig, att verkställa Ståndei3
beslut> angående tryckning af berörde Likpre-
dikan.
§• 3-
Sedan Prosten , Doctor Stenhammar, i anse¬
ende till åkommen sjuklighet, uppå begäran blifvit
entledigad ifrån dess befattning9 såsom Ståndets
Ledamot i Riksens Höglofl. Ständers Särskilta
Utskott) så hadej efter anmodan, Ståndets Ele-
ctorer denna dag till Ledamot inom nämnda Ut¬
skott , i Prosten, Doctor Stenhammars ställe, valt
Kongl. HofPredikanten, ContraCtsProsten, Mag:r
Sv. J. Almquist; hvilket igenom ProtocolLUtdrag
skulle bemäidte Prost till bevis meddelas.
t)eri 24 Mars /. fri.
§. 4-
Tjenstförrättande Kongl. ÖfverHofpredikan-
ten , Doctor Hedrin hegärde ördet och utlät sig
tom föl jer i
Sedan Riksens Ständer beslutat, det Banquén
Inå meddela lån på de i Philipstad belägne Fa¬
stigheter, i likhet med de åt Rikets öfriga Städer
beviljade Fastighets-lån, anhåller jag få till Högv.
Ståndet hemställa en sådan modificätion af Banco.
Författningarne, rörande auctioner, att BancoSty-
relsen ‘ej må råka i villrådighet , eller snarare
fullkomlig overksamhet, Vid nämnde besluts verk¬
ställighet. Jag upprepar å hyo hvad jag förut
medgifvit, att jag ingen ting befarar i afseende
på säkerheten för ofvansagde län. Men det må¬
ste ock då på andra sidan medgifvas Vara en
möjlighet, att, vid uteblifvande betalning, Eanco-
Styrelsen vöre nödsakad densamma lagligen ut¬
söka. Visserligen är en ny säkerhet beredd uti
de, vid dessa lån föreslagna och nu mera före.’
skrifna Cautionister. Men den händelsen kan
dock inträffa, att den pantsatta Egendomen be-
höfde försäljas. Ett sådant förfarande är dessut¬
om anbefaldt.
Efter nu gällande Författningar för Riksens
Ständers Banque och för Philipstad.? fastigheter,
är deremot all försäljning omöjlig. Enligt Kongl.
Majus Nådiga Resolution af gen 30‘April 1639
§. a. i sammanhang med alla efter samma tid ut¬
komna föreskrifter i detta ämne, skola alla för
Bancolån pantsatta Egendomar för|t uppbjuda*
Den 24 Mars f. m>
och lagfaras, innan de på auction kunna Försa!»
jas ; hvarmedelst köparen undgår all omsorg för
lagfarten , och är, i samma ögonblick klubban
slår, utan alla andra omvägar, än full betalning,
den intecknade fastighetens ovillkorliga ägare.
iNu kari å Philipstads Egendomar ingen lagfart
äga rum, förrän köparen är känd, enligt de för
Staden fastställda privilegier. Deremot kan, en¬
ligt de- för BancoAuctioner fastställda grunder,
ingen köpare blifva känd , icke ens någon pant.
förskrifven Egendom utropas, förrän lagfarten är
förbi. Om nu fråga skulle uppstå om en i Phi-
lipstad för Bar.quens räkning belänt fastighets
försäljande å Banquens Auction , så vore Banco-
Styrelsen, enligt nu gällande Författningar, all¬
deles utur stånd en sådan försäljning att verk¬
ställa, men deremot, i kraft af sin instruetion ,
dertill ovägerligen förpligtad. Denna eontrast
kan och bör af Riksens Ständer afhjelpas; hvar-
före jag vördsamt hos det Högv. Ståndet anhål¬
ler, att denna min anmärkning må till Högloft.
BancoUtskotiet öfverlemnas, för att observeras i
dess till BancoStyrelsens efterföljd afgifvande fö¬
reskrifter.
I Utskottet har jag ansett denna fråga icke
omedelbart böra väckas förrän Riksens Ständer
bifallit sjelfva saken: och sedan nu detta bifall
hunnit inhämtas, hoppas jag, att Högvördigste
Herr Doctorn och ErkeBiskoppen och Högvörd.
Ståndet icke ogunstigt anser, det framställningen
här sker, för att härifrån, i laga ordning förvisad,
vinna kraftigare understöd och noggrannare upp¬
märksamhet.
Den 24 Mars f. mi
Biskoppen , Doct. Almquist yttrade:
Om Riksens Höglofl. Ständer skulle bifalla
BancoUtskottets tillstyrkande för Philipstads be-
suttne Innevånare, att emot Inteckning i deras
Fastigheter , jemte vederhäftig borgen , vara be-;
rättigade till Eastighets-!ån , så tror jag det också
närmast tillhöra Banco Utskottet att profva, burut}
vida detta af Ständerna gifna bifall må kunna
anses föranleda till en sådan collision med för¬
ut varande BancoFörfattningar, att dea skulle på-i
kalla en dylik åtgärd, som den värde Talaren
nu föreslagit. Således har jag ock trott, att den
af honom nu gjorda IvTotion lämpligast hade
bordt väckas~i BancoUtskotttt, der den så myc¬
ket mindre kan befaras blifva utan afseende,
som Utskottet har den särskildta lyckan, att i
den värde Taiaren sjelf äga en upplyst och verk¬
sam Ledamot, af hvars råd och insigter Utskott
tet icke lärer försumma, att sig begagna.
Pastor Primarius, Doctor Drysén trodde, lika
med Biskopp Almquist, att BancoUtskottet icke
lärer underlåta, att sjelf vai'3 betänkt på de För¬
fattningar , hvilka i anseende till de collisioner,
som Doctor Hedrén omnämnt, torde finnas nödige.
Tjenstförrättande Kongl. ÖfverHofpredikan-
ten, Doct. Hedrén förklarade, att ehuru Banco¬
Utskottet visserligen kan, utan remiss ifrån Riks-
Stånden , föreslå de ändringar mi BancoFörfatt-
ningarne, till hvilka ifrågavarande beslut kan för-
anleda , han likväl ansåg sig äga både rättighet
och fullkomlig anledning att derom begära Re-j
iniss till Utskottet.
*9i
«
Den 24 Mars f. m,
Professoren Forrsell conformerade sig med
Doctor Hedrén och föreslog , att BancoUtskottet
igenom ProtocollsUtdrag måtte erhålla del af
Doctor Hedréns ofvanintagna anförande.
Biskoppen och vice Talmannen, Doct. von
Rosenstein tillstyrkte, att då den af Doct. Hedrén
väckta Motion kunde tjena att vända BancoUt-
ekottets uppmärksamhet på denna sak, berörde
Motion måtte till BancoUtskottet remitteras.
Uppå af Herr ErkeBiskoppen och Talman»
nen framställd proposition , beslöt Ståndet , att
hvad sålunda blifvit anfördtj skulle till Banco¬
Utskottet remitteras.
§• 5i
Då Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskot¬
tets Betänkande öfver föreslagna ändringar uti
Eörfattningame rörande HusbehofsBrännvinsbrän-
oingen och dermed gemenskap ägande ämnen,
nu å nyo föredrogs, yttrade sig Professoren, Do¬
ctor Wijkman sorn foijer:
Hvarje enskild man har jag alltid ansett
icke böra förmenas, att inom sitt hus, till sin
enskildta nytta, fritt och obehindradt alla tider
på året få använda och disponera, i synnerhet
allt det han genom egen flit och arbetsamhet
producerat, och att Kegeringens omsorg och be*
fattningar da först vidtaga, enär fråga blir om
emplojerandet häraf till andre Medborgares i sam¬
hället eller ock hela Statens gagn eller skada.
Det är af detta skal jag ock alltid talat för Hus-
Den 24 Mars f. m»
behofsbrännings-friheten oinskränkt, helst härtill
äfven komrner , alt om den enskilte Mannen ej
hushållar för sig sjelf, är det omöjligt att genom
Författningar bestämma denne enskiltes indivi¬
duella mer eller mindre sparsamma hushållning;
men det är ock af samm3 princip jag tror Re¬
geringen ej blott kunna, utan ovillkorligen böra
vidtaga de kraftigaste steg till hindrande af miss¬
bruk härvid, det vill säga, lill förekommande af
fabriks-anstalter och alla inercamila speculationer,
i afseende å den så myckel omtalade Brännvins*
bränningen. Afven anser jag det vara en con-
tradictiqn att hetas blott tillåta Husbehofsbrän¬
ning, men derjemte omtala och tillåta att Bränn¬
vin handteras, kringföres och försäljes såsom al¬
la andra handelsvaror. Det blir då ej längre blott
en husbehof*.affaire, och då afsalu och transpor¬
ter deraf i stora qvantiteter tillåtas, är det omöj¬
ligt att förekomma missbruken af denna husbe-
hofliga frihet, samt allt det från detta missbruk
sig härledande både moraliska och physiska onda.
Icke eller synes mig detta behöfiigt då det står
hvarjom och eDom fritt, att sjelf tillverka och
förskaffa sig sitt behof häraf. Jag önskar derfö¬
re I:o att alla krogar på landet , dessa lastens
plantscholor, måtte varda för alltid förbudne, och
på Gästgifvaregård^ endast vid mat förtäring af¬
salu häraf tillåtet. Hvilken resande som helst
är härmed tillräckligt belåten, och om under vin-
terforslor, sjövägar tilläfventyrs skilja den resan¬
de från allmänna landsvägen, äger en sådan till¬
fälle att kunna medföra hvad för dess enskilta
behof tarfvas. Så vet jag åtminstone praxis va¬
ra hos NorrlandsBonden, hvilken man under dess
a g G Den .24 Mars f. m.
långväga vinterresor nästan aldrig skall träffa pä
någon krog. 2:0 Tillstyrker jag att alla Bränn-
vins-transporter , sä vidt de öfverstiga en viss
qvantitet , till exempel 7 å 8 kannor , ml vara
confiscable ehvar de träffas. Detta sednare skall
göra all Fabriksrörelse och speculative anlägg¬
ningar af Brännvins-till verkning omöjlig, hvil¬
ket å andra sidan ej kan förekommas, så länge
det är tillåtet att expediera flera iooo.’de kannor
i en forsla på landsvägarne; vi tala om alt hin¬
dra en öfverflödig sädesconsumtion till Brännvin ,
den blir ej öfverflödig då denna tillverkning är
inskränkt inom hvarje hus till dess enskildta be¬
hof, men då den, som nyss sagdt är, får i sådana
qvantiteter till afsalu kringföras, dicterar man få¬
fängt lagar mot vinningslystnaden till det All¬
männas oboteliga skada, och då först blir Bränn-
vins-tillverkningen ej längre en blott husbehof-
velig frihet, som dock bör vara hela ändamålet
dermed.
Häruti instämde Prostarne Ja:i Wijkman och
Öhrvall.
Comminister Bergegren uppläste efterföljande
anförande:
Då bland andra vigtiga ärender, som vid
detta P.iksmöte upptaga Pikets Höglofh Ständers
dyrbara tid och sorgfälliga bemödanden, det nu
mera, sedan så mänge aktningsvärde Män inkom¬
mit med Memorialer, synes vara en afgjord sak,
att Brännvinsbränningens förbud, eller ock obe¬
hindrad© fortsättning äfven hörer till dagens ord¬
Den 24 Mars f. m.
207
ning, så får, inför Högvördigste Herr Doctorn,
ErkeBiskoppen och Talmannen samt Högv. Stån¬
det, jag taga ett lika sä enkelt som oskyldigt och
må hända ej så alldeles misshageiigt steg till att
föreslå ett försök, att, i den lofgifna tiden, före¬
komma den öfverflödiga tillverkningen, och i den
förbudna, den lagstridiga lönnbränningen och der¬
af ej sällan inträffande olyckor, nemligen detta:
att r.ersätta Bränvinspriset till ett värde, som sva¬
rar mot en billig, men ej öfverflödig vinst. Prin¬
cipen till detta förslag härledes både från erfa¬
renheten och kännedomen af menniskan. Det
är icke blott behofvet, det är äfven kärleken till
vinst, som leder henne, utan afseende på behof¬
vet, och ju flera de tillfällen lill denna vinst
äro, som öppnas för hennes begärförmaga, utan
att bindas af lag, utan att återhållas af Religion,
desto oftare tillåter hon sig, ja * derjemte ock för¬
svarar dem dessa samvetslösa utvägar till sitt rik-
tande, med bländande sken antingen af rätt och
billighet, eller ock af nödtvungna åtgärder till
bergning. I förevarande fråga tillämpas icke utan
skäl denna sanning: är Brännvinet högt uppste-
gradt, så lönar det mödan, att, om det än vo¬
re i lönndom , bränna upp säden ända i det yt¬
tersta; har jag Förordningen för mig, gör jag det
med glädje; har jag den emot mig, gör jag det
med farhoga, men ändå med hoppfulla uträknin¬
gar. När man, med en klok anstalt odh under en
viss pannrymd, kan få 20 å 21 kanna efter en
tujina Säd, så är, utan att taga dranken i beräk¬
ning , den icke obetydliga vinsten gifven i för¬
hållandet emellan 14 och 20 å 21, eller ock e-
mellan 9 ä to, och 20 å ssI. Är åter vinsten
*98
Deri a 4 .Vars f. m.
blott svarande emot behofvet , dä man endast
frågar: lonär det sig!’ kan jag, utom dranken, ock¬
så härmed förtjena nödigt Brännvin för mitt hus¬
håll ? så försättes man icke i fara, att Spannmå¬
len, denna framför allt vigtiga nödvändighets¬
vara, i otrangdt mål uppbrännes, så användes den
till andra och bättre behof. Men, frågas tilläf¬
ventyrs: nedsättes Brännvinet till ett lågt pris,
skall man icke då befara en ännu öfverflödigare för¬
täring af denna varap och hvilka olyckor, i följd
deraf, för ett Land och Rike? Utom det att
missbruket redan är-så stort, att det näppeligen
kan blifva större, och missbruk icke upphäfver
bruk, så äro ju äfven i detta afseende Lagar och
Författningar, hvarigenom alla oordningar böra
förebyggas, afstyras eller bestraffas, att tillgå, och
skulle icke äfven i dessa fall Tukt- och Corre-
clionshus kunna gÖTa en önskad nytta, när lagar
och efierdömen förfela sina goda åsyften? Dess¬
utom bör väl icke en ädel och derjemte högst
redbar vinst för Samhället, som ligger uti en
med säkerhet påräknad behållning för brödfödan
i missvfcxt-år, för några olägenheter, som visserli¬
gen icke äro eller böra förblifva urbota , glötr.-
mas och åsidosättas. En taxa på Brännvinet,
lämpad icke efter vinningslystnadens önskningar,
utan efter hvaije orts sädespris och öfriga om¬
ständigheter, vore derföre tilläfventyrs högst nyt.
tig, med det enda undantag: om Svenska Sädes¬
brännvinet , under Sveriges må hända framtida
lyckligare tidehvarf, bletve en betydande export,
vara till förmon på handelsvågen.
Till försöket att förekomma en öfverflödig
t
Den 24 Mars f. m.
*S9
Bränn vins-tillverkning derigenom, att priset a
denna vara nedsättes, och en taxa, i följd deraf,
upprättas, i enlighet med sädesprisets förhållande
i hvarje landsort, får jag äran göra följande
tillägg:
I:o Bör den, som öfverträder taxan, blifva
skyldig till ett vite af 100 å 150 R:dr B.co.
j:o Bör icke köparen dermed beläggas, utan
endast säljaren, som derjemte är tillverkare.
3:0 Böra böterna tillfalla beslagaren och in»
gen annan.
Professoren Thyselius anförde:
Ehuru jag gerna medgifver, att Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets Betänkande är
icke bloit ganska väl författadt, utan ock i det
mesta väl grundadt, tror jag likväl att derigenom
icke alla betänkligheter, särdeles i anseende till
medgifven panneryrud, minuteringsfrihet och Stä-
dernes husbehofsbränning, blifvit häfne. Då jag
derföre instämmer med de flere, som yrkat större
inskränkning i de 2:ne första puncterne, utbeder
jag mig få närmare utveckla mina tankar öfver
den tredje,
Städernes Brännvins-tillverkningsrätt kan med
skäl betviflas af den grund, att deras till plante¬
ring af åtskilliga konstämnen donerade jord icke
rätteligen användes till åkerbruk och , ehuru ge.
nom flere gynnande omständigheter, vida mer
odlad och bördig än Landtmannens, nästan in¬
300
Den 24 Mars f. m.
genslädes gifver fyllnad i Städernes spannmåls-
behof til! sine Innevånares lifsuppehälle, sä att,
om Bränn vins-tillverkning öfvas, den hufvudsak¬
ligen rnåsie drifvas rned Eandtmanna-producter.
Om rättigheten skulle jag dock icke tvista , sä
vida jag kunde öfvertygas derom, att egentlig
Husbehofs-bränning kunde vara för någon Stads¬
bo formenlig , eller så annorstädes ansågs. Meri
förhållandet är ej sådant. Vedens dyrhet, lättare
försnillning, svårare tillsyn öfver tjenstefolket,
med flere ornständigheter, göra vid en efter be¬
hof inskränkt tillverkning förlusten oundviklig.
Oen lätta och ymniga tillförseln bidrager ock
till förmonligt inköpspris, hvarigenom hugbehofs-
bränningen kan undvikas. Följden af Städerna
förunnad tillverkningsfrihet har således visat sig
vara den, att deri allmänna rättigheten öfverflyt-
lats på en eller annan speculerande Storbrännare,
och husbehofs tillverkningen förbyts uti Brännö
vinsFabriker , sådana, som man just velat mot¬
verka. Men härmed icke nog. Då dessa Fabri-
canter icke funnit sin räkning vid att hälla jemt
pris med Landtmannen , sorn måst nöja sig med
ganska ringa vinst , liar den vidgade speculatio-
nen gått ut på en slags uteslutande försäljnings¬
rätt. Således har man sett , under' sken af nå¬
gon lätlnad i vissa Stadens gemensamma bördor,
försäljningsrättighéten af Brännvin och Dricka
till alla Minuterings-ställen, tillika med full
makt att öfver dessa disponera , öfverlåtas åt en
enda, saint sedan, likasom annat rättfanget gods,
transporteras genom handel ifrån man till man.
Häraf hafva taxor, förhöjda vida öfver gångbart
prig, Krögares försök att smyghandla på andra
Den 34 Mars /. m'.
30I
Stallen, beslag och böter, edgång, afförd rad till
och med nära yoiåriga personer, och, ehuru i något
mindre scala, alla de oredor, som under Krono-
Bränneritiden med allmänt missnöje förspordes,
blott för den enskildta vinningslystnadens till-
fridsställelse följt. , Ja, erfarenheten, ty derifrån
är målningen tagen, erfarenheten har visat, att
man ålagt hvarje Krögare en viss, högst till
2000 kannor Brännvin bestämd årlig försäljoings-
skyldighet , flyttat, när denna icke kunnat fyllas,
med hvarje månad krogskyltarne från hus till hus,
utarmat den ena efter den andra, och genom en
fintlig , ehuru icke alldeles bindande Euclidiansk
inversion af Kongl. Förordningens föreskrift orri
Brännvins-minuteringen, deraf att Krögare icke
är tillåtet sälja Brännvin, utan att tillika lemna
Mat, dragit den slutsats, attingen till-Arbets-
classerne finge sälja Mat , så vida hart icke af
Monopolisten fått tillstånd att hos honom köpa
Måltidsbrä nnvin, hvarigenom alltså det ena mo-
nopolium framalstrat det andra. Det är lätt att
inse vådligheten af dessa oredor, icke lätt att
förese hvar de stadna. Efter min öfvertygelse,
vöre bäst att sätta dammen invid källan, och hvad
lag tror , utan Allmänhetens missnöje låter sig
göra, upphäfva för Städernes innevånare all Bränn-
vins-tillverkningsrätt. Men skulle detta synas
för strängt; må då tillåtas hvarje innehafvare af
Stadsjord att bränna till husbehof, dock så, att
tugen må bränna för mer ari ett brännlag och den
högsta tillåtliga pannerymden för ett bränning
vara af 50 kannor. Monopolier åter till minute-
r,ng och Krögares tillsättande, böra väl , såsom,
under BegeringsFormens 60. <£. inbegripne, ut¬
Den 24 Man' f. tn.
tryckligen till Inrättande förbjudas, samt enar försl
ske kan afskaffas, der de kunna finnas redan inrätta'
de. Det är endast genom ett sådant stadgande, som
jag anser handhafvandet af ordning och rättvisa
blifva i denna del uti Städerne möjligt, och an¬
håller att detta yttrande må återremissen till
Köglofl. Utskottet biläggas.
Härmed förenade sig Prosten Hagberg.
Prosten Sven Almquist uppläste ett sålydande
Dictanien:
I stället för det Höglofl. Utskottet föreslå*
git, att Brännvinsbränningen skall inställas 3
Månader om året, hade jag önskat och ansett
mera tjenligt för vinnande af det ändamål som
sökes, nemligen Bränvinstillverkningens inskränk*
ning till Husbehof, att ingen Panna tilfåtits
öfver 50 eller högst 60 Kannors rymd. Det
är visserligen ganska Väl och mycket i sin ord*
ning, att den andra 90 kannors Pannan vid E*
gendomar öfver 15000 B:drs värde blifvit till
indragning föreslagen och dervid måste nöd¬
vändigt göras det tillägg, som Doctor Hultin yr.'
kat, att om flere sådana Egendomar inom en 4
två mils omkrets äro i en Agares hand, bör
dock aldrig mer än en 90 kannors panna få nytt¬
jas. — Men jag hemställer , om denna in¬
skränkning är tillräcklig. Jag tror, att hvar
helst ett Bränneri anlägges med Panna öfver
60 kannors rymd, der förvandlas Husbeliofs-
bränningen till BrännvinsFabrique, sorn drif—
;yes i mercantil spekulation. På de skäl, s®n*
Den 2 4 Mars /, m.
3°3
Prosten Säve i sitt Särskildta anförande omstän-
deligen utvecklat, förenar jag mig alltsårned ho¬
nom i den önskan, att ingen Brännvinspanna
öfver 50 högst 60 kannors rymd hädanefter må
tillåtas.
Deremot finner jag intet skäl, att inställa
Husbehofsbränningen under g;ne Sommarmåna¬
der. Utskottet medgifver, att ingen klok hus¬
hållare bränner denna årstid , om ej vid särskildt
inträffande händelser. Hvartill tjenar då detta
förbud , som naturligen förbjuder sig sjelf? Det
gifver blott anledning till fiscalisatiener. Det
kan icke hållas i helgd., Det är således utan
ändamål.
Beträffande Krogar, dessa lasternas plant Scho¬
er, instämmer jag till alla delar med Prosten Säve,
a>t de i Städerna böra inskränkas till ett ringa
antal och den i Hufvudstaden stadgade ordning
iakttagas, att inga supare der få samlas, ingen
Bränn vins-förtäring tillåta* , utom de stunder
pa dagen, då mat gifves att de på Landet böra
alldeles afskaffas, och ingen Brännvinsminute—
r>ng tillåtas annorstädes, än på Gästgifvaregårdar.
Det skäl Utskottet anfört, att Imnnkrogar deri-
geriom skulle tillskapas , synes mig ej antagligt.
Py värr! torde Lönnkrogar finnas äfven nu bred¬
vid dem som äro tillåtne. Men genom en verk¬
sam Police kunna och böra de utrotas. Och skulle
det ej vara möjeligt; så är det åtminstone ett
°ndt mindre, om inga Krogar finnas af Siyrel-
se* auctoriserade.
304
Den 24 Mars f. mi
Biskoppen, Doct. Almquist, Lectoren Are",latu
der samt Prostarne Svedelius. och Billdahl confor»
mcrade sig med Prosten Almquist.
Professoren Agardh yttrade sig sålunda:
Jag kan ej annat än instämma med en -värd
Ledamot i den anmärkning, att Höglofl. Utskot*
tet , som för öfrigt med så mycken grundlighet
granskat sitt ämne, synes hafva fästat för liten
uppmärksamhet på frågan om Krogarnes inskränk-
ning. Den torde böra anses lika så vigtig , om
icke vigtigare, än sjelfva hufvudfrågan, och svå-
righeten att tillvägabringa en förändring, torde
ej böra afskräcka derifrån. Tillräckliga erfaren*
hetsbevis för möjligheten att ^undanrödja denna
svårighet felas visserligen icke, och sjelfva Huf¬
vudstadens der svårigheten torde vara störst, gif-
ver ett märkeligt efterdöme. Hvad åter frå¬
gan om förbud för Landtmannen, att sjelf få för¬
sälja och transportera sitt Brännvin,' angår, så sy¬
nes detta så mycket mindre billigt, sorn alla re»
dan varande band snarare böra lossas, än nya
läggas på. försäljningen af Landtmannens "egna
produeter. När han äger rätt att försälja en ru-
dimateria , bör han väl äga lika rätt till afsättan»
de af den förädlade varan. Vi veta hvad välgö¬
rande verkan fri Spannmålshandel haft på jord¬
bruket, vi kunna deraf dömma hvad en fri han¬
del med Landtmannens öfriga produeter skulle
yttra derpå. Dessutom får man väl ej förstå
med Husbehofsbränning tillverkning af deri qvan¬
titet Brännvin, som man sjelf förbrukar, utan den
som
Den 24 Mars f. ml
Sbm tillika uppfyller behofvet äfven för eti,Ut¬
vidgad Ladugård. Slutligen inser jag icke, om
Landtmannen förbjöds att till Staden transporter
ra Brännvin , huru Staden skulle erhålla des»
erforderliga qvantum, om ej genom införskrifning
utifrån, en anstalts vidtagande, som visserligen, ef¬
ter en bedröflig erfarenhet, ej mera torde komma
i fråga.
Prosten, Doct. Renström anfördes
Gerna förenat jag mig med den värde Le-1
damot, sorn yrkat ali möjlig inskränkning af rät-*
tigheten till Brännvins afsalu jpå Landsbygden*
emedan motsatsen är föga förenlig med det be¬
grepp, Söm bör fästas vid benämningéh af Husbi-*■
fto/r-brännvins-tillVerkning. Men likväl skulle jag
anse denna inskränkning vara dragen alltför långt
ifrån sin tillbörliga gräns af billighet, derest deil
stadgades sådan , att, t. ex., Backstugusittare, Torr
pare, Sockenhandtverkare och Strandfiskare m. fl.J
hvilka icke dela rättigheten att sjelfve tillverka
Brännvin, likväl äfven skulle sakna all loflig
Utväg att för betalning kunna förskaffa sitt sitt nöd*
torftigaste husbehof åf detta vederqvickelse-atrt*
ne, sorn de icke mindre än andré, efter ansträng*'
flingar och mödor under ett hardt luftstreck, kun¬
na tarfva.
Härjemte, och så framt icke jag origtigt faj^
tat meningen af nu upplästa förslag till Brännö
vinstSadga, tror jag mig hafva funnit anledning
anmärka , att ifrån rättigheten att sjelfve tillverka
Pr. St. Pror. 18ig. Del. HL 30
306
Den *4 Mars /. m.
Husbehofsbränvin , skola åtminstone 2:ne Med-
borgareclasser nödgas se sig uteslutne, hvilka, efter
min tanka, borde uti denna rättighet lika med
andra äga att deltaga, nemligen de Comministrar,
gom sakna egna eller Boställshemman, samt öf¬
verhufvud sa kallade Nybyggare. Desse sednare
äro ju verkligen hemmans- både ägare och bru.
lare. Till uppmuntran för ett så Riksgagneligt
och svårt företag, som det är, att bereda en vild
trakt till ett beboeligt och bördigt hemman , är
dem val under vissa år beviljad frihet från ät.
skiIlige ordinaira utskylder, som åligga äldre
Skattehemman; men en sådan väl beräknad rätt¬
visa eller billighet bör dock icke till någon mot*
svarande del återtagas, genom förnekande emed¬
lertid af en fri- och rättighet, som de sistnämn¬
de endast för egenskapen af jordbruk tillerkän-
nes. Om jag icke alltför mycket misstager mig,
så borde för ingen af Rikets Innevånare friheten
att sjelf tillverka sitt HusbehofsbrännVin så litet
begränsas, som för Nybyggaren. Han är Jord¬
brukare, och det ofta med större flit och påföljd,
an mången mindre idog Skatte Bonde : skördar
icke sällan af frost skadad Säd, som illa låter för¬
bruka sig till Bröd, men väl till Brännvin: har
äfven, såsom aflägse boendes samt nödsakad att
blott till närmaste grannskap göra en hel , gan¬
ska mödosam dagsresa på obanade vägar både
Sommar och Vinter, till Kyrka åter flera besvär¬
liga dagsleder, i sanning större verkligt behof af
ett mått Brännvin till sin förfriskning då och då,
samt af friheten att ! sitt hus tillverka det, men
deremot mindre tillfälle att missbruka én si¬
dan frihet genom lönnkrögeri, än andra med bes
Den" 9 4 Mars f. ml
3°7
qvämligare vistelser; enär han fällan eller aldrig
besokes af någon främmande. Allt Synes således
förena sig att tala till Nybyggarens förmon i den.'
ha del. _i. De förre åter, eller Göihrriinistrarne,
böra väl alla åtnjuta lika rätt i detta hänseende,'
antingen dé hafva Boställen, eller icke. De bät¬
tre lottade , söm med Boställen atro' försedde, är
genom Författning tillåtet att utöfva Husbehofs¬
bränning: hvarföre då icke äfvéh de öfrige? Emeli
fän desse Embetsbroder må väl icke samma åtskil¬
nad finna rum ; som emellan HémmanS-ägare och
Torpare? Deri boställslöse Capellanen bekläder
enahanda ansvarsfulla och mödosamma Embete
fried detri, gotti njuta förmonéri af Boställen j åflo.
nas på lika sätt med inhemsk, ja InsocknesSpann-
inål in natrira; står till sirie Åhörare uti sämma
förtröliga förhållande, det, att ömsom emottaga
öch gifva undfägnad, Ömsom röna och bevisa
jfrof af välvilja eller érkänsamhet; hvarförutan
äfven han, såsom uppbärande foder af Församlin¬
gen, vänligen har boskap att framföda: med hvad
skäl kari då dénné, mer än haris vederlikar, sät¬
ta* i nödvändighet, att köpa sitt Husbehofsbränn-
viri, énär han dertill äger lika laglig rätt att år¬
ligen uppbära rudimaterien inom Socknen, sora
ffémmänsbrukare hämta den af sin åker? Nå.
got giltigt skäl dertill har åtminstone jag svårt
ätt finna.
Öm, enligt hvad jag önskar, rättigheten att
till eget husbehof tillverka Brännvin, blefve utr
Sträckt till Nybyggare öch äfven boställslöse Ca-
pellaner ; så »kulle derigenom censumtionen af
Brännvin eller Spannmål för ingen del öka*. Ty
Den"24 Mars f. mi
ifrån det desse upphörde att vara köpare af Bränn¬
vin, skulle i lika root) andras afsalu och således
äfven tillverkning, naturligtvis minskas; hvar¬
emot Kronans inkomst skulle vinna en årlig till¬
ökning , emot hvilken ingen lärer hafva något
att påminna.
Häruti instämde Comminister Bergegrm.
Prosten Kolmodin conformerade sig med Pro-
feSsoren, Doctor Wijkman och åberopade i öfrigt
aitt vid Utskottets Betänkande bifogade särskildta
yttrande, samt önskade, att på Gästgifvaregårdarne
Brännvin icke må få försäljas till andra än Re¬
sande , emedan, i annor händelse. Gästgifvare-
gårdarne torde blifva förvandlade till verkliga
Krogar.
Professoren, Doct. Wijkman yttrade vidare: ;
I afseende å en värd Ledamots anförande
om Städernes behof af Brännvin, och att genom
förbud af denna varas försäljning ifrån Landet
till Stadsman, man skulle risquera införskrifning
eller in practiserande af Utländskt Brännvin, till
afhjelpaT.de af dess behof, sedan det nu mera
blifvit en nödvändighets-vara, må mig tillåtas
anmärka, att då först kunde detta blifva ett gäl»
iande skäl , da Brännvins-tillverkning vore Sta.'
derna foibuden; men då det, efter Utskottets Be-,
tänkande, är Städerna tillåtet, att så väl efter den
jord de besitta , som efter personalen på hvarje
ställe, få inom sig producera hvad för Staden tarf-
yas, och, der sådant åter icke är tillåtet, Krono;
Den 24 Mars f m'. 309
Brännerierne efter uppgift af mantalsskrifne per^
söner böra hålla denna vara tillgänglig, sar jag
ej någon nödvändighet för Städerne, att derutöf,
ver ändock behöfva tillförsel från Landet , helst
äfven i Städerne jag önskar , så mycket möjligt
är, inskränkning af krogar, och att allt reducera^
till blott det husbehofliga.
Prosten, Lector Fellenius utlät sigt
Ett förbud af afsalu af Brännvin i större
partier, genom transport på aflägsen ort, synes,
efter min tanka, vara ett correctiv mot en otili-*
börlig tillverkning deraf, och en derigenom förJ
orsakad misshushållning och sedeförderf. Jag kän-i
ner hela Socknar, som sysselsätta sig med upp¬
handling af Säd och tillverkning af denna varaj
för att med starka foror förse en aflägsnare ort,
der krögeriers antal och brännvins förtäring äc
större af en större concurrence af menniskor.
Det lärer ock vara väl bekant, att sådane Fabri»
quer i Städer äro för samma ändamål verksam^
me. Det bör likväl icke nekas Landtmannen,'
att på närmaste ort eller Stad få föryttra ett öf^
verflöd, som genom besparing och ett måttligt
bruk i dess hushåll, af en för ladugården nödig
Husbehofsbränning, kan vinnas. Likaså kan jag
icke bestrida Städerna, då fråga är om Husbe¬
hofsbränning, en rättighet dertill; men jag ön-i
skar, att äfven derstädes all slags fabricering ut»
öfver Staders husbehof måtte förekommas. Jag till¬
styrker derföre, i anledning af hvad värde Ledamot
*er hafva anfort, att icke allenast forsior af bränn¬
vin i partier öfver *0 å 15 kannor, utom för
5 jo jDen 24 Mars f. m.
nans behof, förbjudas, utan ock, att alla Lands-
vägs-, Forvägs- och Bykrogar afskaffas, antalet af
sådane i Städerna blott bestämmes efter ®tt nö¬
digt behof för den arbetande och lägre Folkclas-
sen derstädes, vissa timmar på dagen, att panne-
rymden för Städerna stadgas till högst 50 eller
60 kannrrs innehåll , beräknad efter personalen
blott till husbehof, och, af samma grund, att
Berednings- och TaxerlngsComitéer matte få makt
att anmärka och till förbud hos Konungens Befall*
ningsiiafvande anmäla^stprre anläggningar på Lan¬
det, vid en Egendom eller sammanräknade Henr¬
man, antingen af flera eller större pannor, ärt
sorn kan svara emot hushållsbehofvet efter perso¬
nalen och emot behofvet för ladugården.
Biskoppen, Doctor Faxe förenade sig med
dem af Högv. Ståndets Ledamöter, som yrkat
indragning af Krogar å Landsbygden, och an¬
såg, att der försäljning af Brännvin i Städerna
kan tillåtas, borde samma Reglemente, sorn i
Stockholm, vidtagas, så att besämd tid på dagen
utsättes, när å Näringsställen Mat och Brännvin
derstädes få njutas. Men all Kroghållning om
aftnarne borde i Städer förbjudas.
För öfrigt hade Herr ^iskoppen önskat, att
Höglofl. Utskottet fästat en större uppmärksam¬
het vid det i Be' nkandet blott nämda förslag,
att bestämma hvarje rätt till större eller mindre
Brännvinspanna efter det antal Boskap, som §
Ladugård årligen underhålles.
Den 54 Mars f. ni.'
311
Sedan Brännvins-tillverkning blifvit ansedd
för en allmän och för Landtbruket oumbärlig
Näringsgren, torde nödvändigheten fordra, att
vidtaga någon annan grund för pannerymden j
än den nu gällande, beroende af Egendomens
uppskattm ngsvärde, och innefattande anledning
till mångfaldiga missbruk. Förnämsta afseendet
borde ofelbart gbras pä möjligheten, att medelst
Brännvinsbränning bidraga till Landtl?rukets Upp-
hjelpande och man sålunda blifva försäkrad, att
Jordbruket i samma mohn tilltager i production ,
som Brännvinsbränningen utvidgar sig och bi¬
drager till ökad Spannmåls-consumtion.
Lika obestridligt det är, att en utvidgad
Ladugårds-afvel hufvudsakligast bidrager till Jord-;
brukets upphjel pande, och att nitet för Ladu¬
gårdsskötsel , dels blifvit på flera Orter eftersatt,
dels i sednare åren öfverflytiadt till omsorgen,
att på odaijordens bekostnad företaga ny-uppod-
lingar, lika vigtigt och lika förenligt med det
alltid föregifna ändamålet med Brännvins-till-
verkningen synes det vara , att antalet af ägande
Boskap borde bestämma hvarje Jordbrukares rätt
3tt tillreda Brännvin med större eller mindre
panna efter en viss stadgad proportion. Denna
kunde uppgöras så att rymden af Pannorna icke
skulle behöfva att allmänt förändras. Controllen
mot missbruk vore icke svår. Antalet af krea¬
tur i Ladugården kan icke döljas.
Den möjliga invändningen, att Städernef
Invånare skulle, efter denna grund, sällan kunna
komma att begagna en större Pannerymd, bordt
■Pert 94 Mara f. m.
vä! icke hindra antagandet af den föreslagna
Biväg, alt förekomma det skadliga af Brännvins¬
bränningen , da delia corremv tillika innefattar
ett verkligt stöd för landtbrnkels upnhjejpande.
Invändningen bevisar snarare rältvisan af den
uppgifna grunden for rättigheten att tillverka
B rännvin . emedan Staderne efter sakens natur
icke borde vidare begagna sig deraf, än i den
mohn deras Innevånare utöfva Larrdtmanna näring
och bid iaea till en ökad production af Spannmål
eller Jordfrukter,
Prosten Ek androgs
Med de värde Ledamöter, som redan gjort
den anmärkning, att Krögerinäriwgen må, om
ej alldeles afskaffas, åtminstone i möjligaste måtto
Inskränkas j förenar jag mig till alla delar. Jag
finner ingen nödvändighet, att yrka Krogarnes
tillvarelse, aibiminst ä någon mängd, då den
jtillåtne Husb hofs!;; änningen sätter hvarje Landt-
inan i tillfälle, att kunna på resor, och ett län¬
gre afstånd från sin Oostad , medföra det qvan¬
tum Brännvin han tror sig behöfva. Krogstäl¬
len äro i allmänhet mindre en tillflykts ort för
den, som verkligen hehöfver under resor och ar-
Bete någon förfriskning, än en lycklig uppfinning
för drinkaren, der han säkert kan påräkna ersätt¬
ning för det brännvinsfö rid han förut ägde till¬
räckligt, men hvars besparande han, under atan¬
ia på den närbei - ,na Krogen, ansåg öfverflödigt,
Andra olycksfoljoer, sorn härmed stå i samman-
fiang , må jag ej upprepa. De äro tillräckligen
bekante, och vitsordas beständigt i våra PoitistQ-
1||? ProtOCQli;
Den 24 Mars f. m'.
313
Hvad åter beträffar den projecterade inskränka
ning af tiden till HusbehofsBrännvinsbränningens
verkställande, anser jag den mindre lämplig. Skall
tillåtelsen bära namnet af fri, så måste den ock
i sjelfva verket vara det. Om ingen tid undan¬
tages, så följer ej deraf, att en klok hushållare
till sin skada under Sommarmånaderna tillver¬
kar Brännvin. Troligen skola de fleste finn»
mera förenligt med sin fördel, att då låta Bränn¬
redskapen hvila, men det kan ju inträffa och
inträffar verkligen, atx LanJtmannen, äfven om
Sommaren, behöfver drank till sina hemdjur, hvil¬
ka af denna då snart syrade dryck njuta föda
och ett preservatif mot sjukdomar. Dessutom
händer ock, att den Landtman, som äger ett
mindre Sädesförråd att disponera, vågar ej om
Vintern på en slump tillverka Brännvin. Han
gömmer sitt lilla qvantum, för att, i nion af,be¬
hof , framdeles deraf använda en del till Bränn¬
vin. En oblid väderlek kan förlänga slåtter- och
skördetiden, då ett strängare arbete påkallar en
behöflig uppfriskning. Innart arbetet hinner full¬
bordas, kan ju då ett vanligen tillräckligt Bränn-
vinsqvantum vara förtärdt, och i den händelse vo¬
re det illa, om en Husbonde af något Brännför¬
bud skulle hindras, att, för tillfället, sjelf bereda
sig Brännvin, som eljest till uppstegradt pris
måste nödvändigt från annat håll inköpas.
I sammanhang härmed, torde mig tillåtas
göra den anmärkning: flere Tjenstemän , sorn.
hafva Boställen pä Landet, måste i och för tjen<
stens skull nödvändigt vistas och hålla hushåll i
Staden. Hit räknar jag Comministrarne i flera
3 1 4r
Den 24 Mars f, m.
Städer. De kunna omöjligen, utan många olä¬
genheter och äfventyr af underslef, vid Bostället
njuta sin Brännvinsbrännings-rättighet till godo.
På en skoglös ort måste yeden foras dit långväga,
särskilta personer från Staden dit affärdas, och mat
håilas på stället, blott för ett Bränn skull, och
sluteligen Brännvin och drank transporteras kan¬
ske hela milen till Staden , der Boställslnnehaf-
varen är boende och har ladugård. Utan all far-
lioga för rubbning af god ordning, anser jag dessa
personer kunna få i Städene utöfva sin Brännvins,
brännings rättighet far det på Landet belägna Bo-
Stället. Kronan erhåller 1 alla fall sin rätt och
ingen blifver derigenom förnärmad. I anledning
häraf önskar jag Betänkandets återremiss.
Professoren Forssell yttrade:
Då troligen Betänkandet bitr återremitterad^
j anledning af de flera dervid gjorda anmärkning
gar, så anhåller äfven jag att få yttra mig röran¬
de en omständighet, sorn der förekommer. Hög-
lofl. Utskottet har föreslagit, i likhet med hvad
som skedde vid sista Riksdag, att Rikets Ständer
må hoB Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det icke utan i högsta nödfall Brännvinsbrännin¬
gen må föibjudas. Händelser kunna dock inträf¬
fa, sorn föranleda till den önskan, att åt Kongl.
Maj:t i denria delen öfverletnnade* större frihet.
Icke utan bekymmer har man inom Allmänna Ma*
gazinsDirectionen erfarit , huru betydliga Spann¬
måls- reqvisitioner ankomma från flera Län, äf*
▼en i sådana år, sorn icke kunna kallas missväxt¬
år, och från sådana Provincer, sorn vanligt äro
Ben 24 Mars f. m»
31*
spannmålssälj?nd,e. Det skall blifva svårt att vä¬
gra understödet, då det begäres såsom nödigt till
föda; men lika svårt blir det ock att hindra sig
från den .tankan, att en betydlig dpi deraf an¬
vändes till Brännvin. Ju mer det lycka* en
Allmoge att få säd af Kronan till lägre pris och
på längre credit än annars, dess mer skola reqvi-
sitionerna okas; och slutligen skall det blifva
MagnzinsDirectioneps hufyudsakUga åliggande att
anskaffa rudimaterien till Brännvin åt alla dem,
som det begära, under förevändning af brist på
bröd. Jag vet ej bättre corrective häremot, än
att förbjuda Brännvinsbränningen i alla de Län,
som till någon betydligare mängd requirera spann¬
mål af Kronan. Det är ock naturligt, att orri
der är en verklig fara för hungersnpd, så bör ic¬
ke brödet förbytas i brännvin. Af denna anled¬
ning önskar jag, att åt Kongl. Majit må i un¬
derdånighet öfverlemnag, att efter sig företeende
omständigheter förbjuda Brännvinsbränningen pä
pågon lid, antingen i hela Riket eller i särskil¬
ta Län. Jag är ock öfvertygad, att om en lands¬
ort med säkerhet visste, att vilkoret för dess
Undsättning med Spannmål vore förbudet af Bran-
yjnstillverknjng, så skulle på långt när icke så
många och stora req visitioner inkomma, sorn hit¬
tills skett; och invåname behöfde ej sedermera
klaga Öfver bristande förmåga att betala en spann-
paal, sorn de hade kunnat undvara.
Professoren Thyselius erkände värdet af de
understöd, hvil ka Kongl. Majit , igenom Spanti-
målsDirectionen, i nödens stund lemnar, men
grodde tillika att, då föga mera än en 4:dels tun¬
316
Den s>4 Mars /. ml
na på matlaget meddelas de orfpr, hvilka behöf¬
va spannmål, intet deraf blir till bränvin användt.
Professorer, Doct. Wijkman anförde ytterlid
gare :
En värd Ledamot har yttrat, att då icke alle,
hvilkom brännvinstill verkni ngs-rättigheten är til¬
låten, begagna densamma, och att såmedelst så
väl de, som inhyseshjon m. m. , hvilkom denna
rättighet ei är medgifven, skulle, i händelse af
allt afsalu-förbud, sättas i mistning häraf; får jag
ytterligare tillägga, att, utom det, att det blir dens
egna fel, sona äger rättighet att förskaffa sig va¬
ran, om han det ej gör, lära utvägar ej för dem
saknas, att blifva i denna del lrulpne. .lag har
medgifvit tillstånd att föra högst 7 a 8 kannor,
och derigenom tror jag mer än tillräcklig utväg
iemnad för dem att kunna af grannar erhålla hvad
nödvändigt för dem tarfva?, men jag har önskat
större transporter confiscable, hvarigenom desse ej
betagas, att få sitt behof, men de mercantiia spe-
culationer, genom anläggande af ErännvinsFabrii
quer i stort och utöfver husliga Landtbehofvet,
förekotnmas.
Likaså förhåller det sig med den uppgiften J
att från SpannmalsMagazinerne stora quantiteter
Spannmål blifvit requirerade, men som ils! äfven-
tyrs, i »tället för att användas till b idfola, blif-r
vit genom Brännvinstillverkning förtärde , och
hvarföre samme Ledamot yrkat öfverlåtande till
Konungen, att när sorn helst för h ift eller helt
år eller mera, inställa Husbehofsbiänningen. J»g
Ben 54 Mars f. ml
tror; ätt om alla större Brännvins-transporter,
som sagdt är , blifva förbudne och confiscable
och således mercantil speculation dermed före¬
kommen, ligger deruti ett säkert correctiv, ty då
de ej på detta sätt kunna till försäljning trans¬
portera varan, förbjuder härigenom den öfverflöd
diga tillverkningen sig sjelf, om och dåFörfatt-.'
ningen handhafves och hvarvid äfven risquen
måtte ingå att återhålla lagbrytaren. Reqvisitio-
ner af Spannmål till slikt behof kunna då icke
göras, och att nyttja detta som anledning till öf¬
verlemnande eller inskränkande af min husliga
frihet för mitt enskilta behof, finner jag således,
under åberopande af hvad jag redan härom and
fört, icke vara något skäl.
Prosten Säve trodde, att vid frågan om cord
rectiv emot öfverdrifven Brännvinstillverkning ,
man i synnerhet borde inskränka tillverkningen
med större pannor. Ty efter hvad Prosten hade
sig bekant, kunde man med en 50 kannors pan«
na, om man nyttjar dubbla Mäskningskärl, på året
tillverka 72 helankare Brännvin.
Prosten Rabe yttrade, att han instämmer
med Professoren, Hr Doct. Wijkman i allt hvad
som angår inskränkning af Brännvins afsalu; Att
i öfrigt, då Höglofl. Ekon. Utskottet förehade fri-;
gan om Brännvins reglementariska del, der var
ingen af dess Medlemmar, som icke sjelf insåg
förderfliglieten af Krogar, och önskade deras af*i
skaffande: men att de till möjligast inskränkta and
tal blifvit bibehållna, har skett på grunder, sem
hos pluraliteten öfvervägt skadligheten, helst
Den 34 Mars f. ni.
denna, genom strängt handhafvande af Författ¬
ningen, kan förekommas, hvaraf man ock re¬
dan har en lycklig erfarenhet. Att Städerna fa
tillåtelse att bränna, är den naturliga rättvisans
kraf utom det,- att alla productérs förädling
naturligen tillhör Stadsboen. Att Brännvinspan¬
nor ej för mycket nedsättas eller förändras, torde
vara nyttigast, för att spara kostnad, för att un¬
derlätta bränning af jordfrukter, och för att kun-’
na bibehålla den raéd sådan noggrannhet uppräé-
tade och gällande Kongl. Författningen i denna
väg. Och öm någonsin större pannor böra vä¬
ra, så böra de tillåtas Stadsboen bland hvilka
mycket säkert ganska få begagna rättigheten
men flera med största lätthet kunna förena sig:
och vinsten behöfver vara mera utfallande, i an¬
seende till större kostnad vid anläggning och till-'
verkning.
Härefter och uppl af Herr ErkeBiskoppéh
och Talmannen främställd Proposition, beslöts
att ifrågavarande Betänkande, med hvad sålunda
deremot anmärkt blifvit, skulle till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet återförvisas.
§. 6.
Nedanskrefne ifrån Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet inkomna och på bordet hvi-
lande Betänkanden, nemligen:
N:o 56 om en fristad för sådana Personer, hvilka
mindre af elakhet, än af tillfälliga or¬
saker, förlorat Jdedinenniskors aktning.
Der\ 24 Mars f. m.
ff:o 57 angående förändring i mätningssättef af
Hö och Halm.
58 rörande jemkning i BåtsmansRoteringen.
i Hallanda
59 om deltagande i Kronoskjntsnings-, Bref-;
bäring*- och KronoFjerdingsmäns-ber
sväret m. m.
61 angående jemkning i Roteringen vid Ve¬
sterbottens Regemente, och i samman¬
hang dermed StatsUtskottets Utlåtande
N:o 118, rörande samma ämne, samt
*— 62 i frågan' om föreslagen ny Eändtmäteri-3
Taxa; blefvo vid förnyad föredragning
äf PrestStåndet bifallne.
. 1 7.
Jemlikt upplästa ProtocollsUtdrag, hade Hög*
loflige Ridderskapet och Adeln
1:0 Bifallit de af ConstitutionsUtskottet till¬
styrkta ändringar uti RegeringsFormens 41., 56.
Och §1. §. ; men ogillat de föreslagne ändrin-
garne uti RegeringsFormens 53., 60. och 96. §.
och antagit Utskottets förslag till ändringar uti
RiksdagsOrdningens 15., 46. och 68-§. §., jemte
första alternativet af de utaf 38. $. framställda Re-1
dactioner; men förkastat Utskottets förslag till för¬
ändrade Redactioner af 14 , 2g., 56. och 63. $. §«
Riksdagsordningen , samt ogillat de af Constitu¬
tionsUtskottet tillstyrkta ändringar uti Tryckfri-
hetsLagens 4. §. 8. Mom. , och §. $. 2, och %■
Dm 24 Mars /. tnl
Mora. i hvaremot alla öfriga uti Tryckfrihets-^
Lagen föreslagna ändringar och tillägg blifvit
antagne.
2:0 Anmodat ConstitufiensUtskottet, ätt in.
komma med uppgift af de ändringar uti Grund-
lagarne, hvilka af samtelige RiksStånden blifvit
godkända.
3:0 Återremitterat Stafs- och BancoUtskotä
tens gemensamma Utlåtande, angående Malmö,
Götha CanalBolags samt Götheborgs DiscontVeris
titredning.
4:0 Remitterat till Stats- och RancoUtskot-
ten ett Memoria! af Grefve von Platen, Balzar
Bagislaus, angående nödiga förskott till Götha
Canal - arbetets fortsättande under instundande
Sommar.
5:0 Lagt till Handlingarne Constitutions-»
Utskottets anmälan om a:rle Redactionsfel uti
förslagen till ändringar uti Riksdagsordningen*
38. och 46. §. §.
§. 8.
Af inkomna ProtocollsUtdrag inhämtades J
att Vällofl. BorgareStåndet
• • .. . vi. _ .
1:0 Instämt utiPrestStandets anmodan till
ConstitutionsUtskottet , att inkomma med uppgift
å de förslag till ändring uti Rikets Grundlngar*
hvilka nu blifvit af samtlige RiksStånden- an3
tagne, och ton t efter det justering deraf host
samt3
JDen 24 Mars f. m.
321
samtelige RiksStånden skerf, böra till Expeditions--
Utskottet öfverlemnas, för att åtfölja Riksens
Stä'nders underdåniga skrifvelse till Kongl. Majrt,
till vinnande af Kongl. Maj:ts Nådiga sanction
å Riksens Ständers beslut i dessa ämnen.
2m Lågt tilt Handlingarne de ifrån Stafs-
Utskottet inkomna svar å gjorda anmärkningar
vid bemäldte Utskotts Betänkande;], angående 1:0
yrkadt anstånd med indrifvandet af den återstå¬
ende delen af Vc-sterbottniska Lånet, som skulle
erläggas af Innevånarne i Nori bottens Län; 2)
väckt fråga, om Allmänna Brandförsäkringsln-
rättningens ställande under tillsyn af Riksens
Ständers Fullmäktige i Banquen och Riksgälds-
Contoiret.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. AtMgUIJT.’
Tisdagen den 24 Mars I8l8>
klockan £ till 6 eftermiddagen.
$. i.
Uti nu inkommet ProtocollsUtdrag af denna
dag tillkännagafs, att Vällofl. BorgareStåndet,
Pr. St. Prot. I8t8* Del. lil. 21
Den 2\ Mars e. m.
jemte bifall till BevillningsUtskotlets forsta Be¬
tänkande, angående grunderna för allmänna Be-
villningen, antagit det aldra Alternativet af Ut¬
skottets senare Utlåtande , rörande Consumiions-
afgiften för öfverfiöds-varor in. rn.
§• 2.
Enligt inkomna ProtocollsUtdrag, hade Hej
derv. BondeStåndet:
ilo Bifallit StatsUtskottets Betänkanden; i:ö
om KrocoTiondens utgörande till Stockholms Sto-
ra Barnhus; 2:0 om ny Stats reglerande för Grips¬
holms Slotts- och DjurgårdsBetjening; 3:0 angå¬
ende ändring i Roteringen vid Vesterbottens Re¬
gemente; 4:0 angående en till Upsala Barnhus
donerad Kronofordran; 5:0 angående Osmunds-
jernets hetalning efter Kronovärdi, utan förvands
ling efter markegång.
BancoUtskottets:
l:o angående befordrings-grunderne inom
Banquen; 2:0 om fördelning af arbetet mellan
Riksens Ständers Revisorer, samt oin tryckning
af deras Berättelser m. m.; 3:0 rörande vickt
fråga örn tillåtelse för en hvar att emot Svenskt
Speciemynt i Banquen tillbyta sig omyntadtguld
och silfver , och 4:0 i anledning af återremiss
om praescriptions-tiden för låne-omsättningar i
Banco Discont verket.
Stats- och BancoUtskottens:
Angående justering inför båda Utskotten af
föreskrifter för Rikets Ständers båda Penningeverk-
Den 94 Mars e. mi
2to Återremitterat Stats- och BincoUtrkot¬
tens gemensamma Utlåtande, o/n Malmö. Götha
Canal Bolags och Götheborgs Discontverks ut¬
redning.
3:0 I anledning af BancoUtskottets utlåtan¬
de, angående de sedan 1815 års Riksdag vidtag¬
na åtgärder, i afseende på en ny MyntOrdning,
beslutit att Riksens Ständer må, genom Skrifvelse
till Kongl, Maj:t, i underdånighet anhålla, att de
af Kongl. Maj:t samt BancoFullmäktige utsedde
Comiterade, hvilka böra anställa fullständiga och
noggranna undersökningar, grundade på rön och
försök, rörande hela myntnings processen, med
alla dertill hörande delar, samt, i anledning der-»
af, med underdånigt betänkande och förslag i äm¬
net inkomma rn. rn. , men sedermera ej blifvit
sammankallade eller någon början med deras ar«
beten gjord, alltså måtte af Kongl. Maj:t i Nå¬
der anbefallas, att med det dem lemnade uppdrag,
träda i verksamhet, och detsamma, så fort sig
göra låter, fullgöra', på det Ko; gl. Majtt deref.
ter må komma i tillfälle, att dess Nådiga beslut
i ämnet fatta.
4:0 Till alla derar ogillat BevillningsIJt*
skottets Betänkanden, rötande grunderne för den
Allmänna Bevillningen.
5:0 Instämt uti Vällofl. BorgareStåndets be¬
slut att ExpeditionsUtskottet skulle anmodas med
all skyndsamhet låta i Bihanget till RiksStåndens
Protocoll till trycket befordra Kongl. Majus Nådi¬
ga proposition, angående antagandet af en ny Cort»
coursLag, samt förändriug af 1. 8- Cap. Gif%
Den 24 Mars' e. m.
termålsBalken, äfvensom att gå i författning, att
den öfverläggning, hvilken i EagComitéen före¬
gått förslaget till ifrågavarande lagförändring,
matte i sammanhang härmed till trycket be¬
fordras.
§• 3-
Föredrogs å nyo och bifölls Ecclesiastique-
Utskottcts efterföljande Förslag till underdånig
Skrifvelse till Hans Kongl. Höghet KronPrinsen;
Sedan Hans Kongl. Majit, vår nu Regerande
AHernådigste Konung, i Nåder täckts förordna E-
ders Kongl. Höghet, att i egenskap af Canzler
för Upsala Academie äga högsta vården och Sty-
reisen af Dess så väl vettenskapliga, som ekono¬
miska angelägenheter, och PrestStåndet, som i så
manga afseenden och med så många skäl delta¬
gande i de öden, hvilka träffa vettenskapernas
HögScholor inom vårt Fädernesland , icke kan
återhålla uttrycken af sin glädje öfver detta Kongl.
Maj:ts visa och nådiga val, och af de förhopp¬
ningar för en sann och redbar vettenskapsbild-
ning, hvilken allt mer och mer skall tilltaga
och förökas under en Vårdares öga, som af egen
erfarenhet känner vettenskapernas värde för ett
Folk och med hela lifligheten af sin ålder, men
med mognadt förstånd, nitälskar för upplysning
gen och odlingen, vågar med denna lyckliga för-i
tröstan till Eders Kongl. Höghets Nådiga be¬
pröfning, öfverlemna ett ämne, som, vackt inom
PrestStåndet vid denna Riksdag, skulle förekom¬
mit Ståndet i flere afseenden betänkligt, örn icke
*fvertygelsen om Hans Kongl. Majas vishet ock
Den 2 4 Mars e. m.
försäkran om de Mäns bepröfvade upplysning,
som fått sig granskningen af ämnet i Nåder upp¬
dragen . gjorde all fruktan för oförväretade följ¬
der öfverflödig.
Under d. 3 Junii nastlidne år, täcktes Kongl;
Majit i Nåder tillförordna en Comité, sorn
fått sig uppdraget att utarbeta och lill Kongl.
Moj:t i underdånighet inkomma med Utlåtande,
om och huruvida några jemkningar i Upsala A-
cademies Constitutioner nu mera efter tidernas
förändrade skick kunde erfordras, samt i sådant
fall förslag till de nödiga ändringarne afgifva.
Till följe häraf har i Bref af den 30 October
nästförledet år, Ordföranden i berörde Comité,
Hans Excellence, StaisRådet m. m., Herr Fri¬
herre Claés Fleming infordrat från Consistorium,
i Upsala en förteckning på alla de Författnin¬
gar, hvilka utkommit rörande Academiska Con-
stitutionerna, äfven som på de särskilta, hvilka
hafva afseende på Styrelsen inom Academien,
samt förhållandet mellan densamma, och Stadens
öfriga myndigheter, med tillkännagifvande, att
Comitéen redan trädt i verksamhet; hvarefter
tillförordnade tjenstförrättande Canzleren. Hans
Excellence m. m., Herr Grefve M. Fr. Brahe, i
skrifvelse af den 24 sistledne November, med-
delar Consistorium Kongl. Majus Nådiga befall¬
ning, att till bemälte Comité aflemna alla er-
forderiiga och requirerade handlingar , med upp¬
gift derjemte på de i Nåder till .Ledamöter i
sagde Comité constituerade Herrar och Män.
PrestStåndet, sorn väl icke har sig bekant
till hvad resultat foitgången af den Kongl. Co«
Den a 4 Mars e. rit.
mitéens arbeten ledt, men är förvissadt, att de
samma aliraförst komma att underställas Eders
Kong!. Höghets såsom Academiens Canzler, höga
pröfning och bedöro mande, vågar i underdånig¬
het anhålla att innan det förslag till ändringar
i Upsala Academies Constitutioner, som den
Kongl. Comitéen möjligtvis kan komma att
afgifva, af Kongl. Maj;t till nådigt afgörande för
retages,både Upsala Academie och PrestStåndet,
i hvars af Konung och Grundlagar fastställde
och försäkrade Privilegier Academiska Constitu-
tionerna inga, förut deröfver, genom Eders Kongl.
Höghets Rådiga förord, måtte blifva hörde.
Med SCc.
§. 4.
Till justering upplästes och godkändes ne-
dannämnde af Ex peditionsUiskottet föreslagna un¬
derdåniga Skrifvelser till Kongl. Maj:t, nemligen
N:o 61 om ytterligare bidrag till Södertelje Ca¬
nal-inrättnings fullbordande.
6i i anledning af ankomna Nådiga Skrifvel¬
ser om den årliga ränta, sorn är Hans
Maj:t och dess Arfvingar tillslagen.
€3 om ett årligt anslag för BergsRådet, Fri¬
herre Hermelin.
__ 64 om förklaring öfver 12. Cap. 1. och 2.
§. §. GiftermålsBalken , angående af¬
vittring.
Den 24 Mars e. m.
327
N:o 65 angående stället till val af Kronoskjuts*
Skyldiges Deputerade.
§• 54
Vid förnyad föredragning af StalsUtskottets
på bordet hvtlande Utlåtande, angående redo¬
visning för Statsverkets förskott till tryckningen
af RiksStåndens ProtocoU, jemte Bihanget dertill
vid 1815 års Riksdag, yttrade Biskoppen och v.
Talmannen, Herr Doct. von Rosenstein, att ehuru
han erkänner det vara i sin ordning, att de,
hvilka emottagit och qvitterat nämnde förskott ,
derföre böra afgifva behörig redogörelse, han lik¬
väl icke ansåg det vara Riksens Ständer värdigt
att, på sätt StatsUtskottet tillstyrkt, i förväg
förklara ExpeditionsUtskottets då varande Se¬
creterare och Betjening skyldige, att antingen
lefverera de bristande exemplaren in natura, el¬
ler ock desamma med penningar ersätta till det
belopp, hvarföre betalning af dem blifvit utaf
Riksdagskostnads-medlen uppburen och qvitterad;
och yrkade Biskoppen fördenskull , att ifrågava¬
rande Betänkande måtte blifva till StatsUtskottet
återremitteradt.
Prosten Jan Wijkman begärde proposition
till bifall å Utskottets förevarande Betänkande.
Professoren Thyselius trodde, att då af ifrå¬
gavarande Utlåtande, med dertill hörande Bila¬
gor, det är vordet upplyst, att Statsverket, utöf¬
ver hvad som igenom försäljning influtit, till
tryckningen af Bihanget tillskjuta 6701 R;dc 10
.Den 24 Mars e. m.
slc. 2 r:st, och till tryckningen af de gine Resp.
MedSiåndens Protocoll, 3625 R:dr ^ sk. 1 1 r:st.,
eller tillsammans 10,326 Rtdr 16 sk. 1 rist. B:o,
StatsUtskottet ägt fullkomlig anledning tillstyrka
en behörig redogörelse, och att Vederbörandej
för de Exemplar, hvarföre redo ej kan visas,
höra återbära den betalning, de derföre uppbu¬
rit. Anseendes Professoren i öfrigt det hafva
ålegat ExpeditionsUtskottets Betjening, att utan
särskildt nu beräknadt arfvode ombesörja ren-
skrifningen och correcturet af den hälft, som un¬
der Riksdagens lopp blifvit tryckt.
Häruti instämde Prosten Svedelin!.
Professoren Forstcll anmärkte, att StatsUt¬
skottet hade bordt föreslå någon bestämd före¬
skrift, huru de medel, hvilka vid denna Riks-
dag af Statsverket förskjutas till tryckning af de
©frige RiksStåndehs Protocoll och dertill höran¬
de Bihang, på tjenligt sätt skola redovisas, och
tillstyrkte på sådan grund återremiss.
Biskoppen och v. Talmannen, Doct. von Ro.
seiistein yttrade vidare, att det är StatsContoiret,.
men icke Riksgäld*Conloiret, hvarifrån ofvanbe.
rörde förskott, likasom öfriga Medel till Riksdagst
omkostnaderna , blifvit af vederbörande uttagne
och quitterade, och trodde Biskoppen fördenskull
att det borde vara inför StatsContoiret, men icke,
såsom Utskotret tillstyrkt, inför Fullmäktige i Riks-
gäldsContoiret, som denna redovisning borde upp.
göras. Vidkommande derefter hufvudsaken, så
och enär ExpeditionsUtskottets Secreterare vid
Den 24 .åfors e. m. - 32g
I815 års Riksdag . I ectoren, nu mera CanzliRå-
det Silverstolpe, varit nödsakad att strsxt efter
samma Riksdags slut till sin hemort, Linköping,
återresa . hvarefter Secreterarne Westberg och ÅJohl.
böck ombesörjt tryckningen af Bihanget, kunde
Biskopp^n för ingen del finna det vara billigt,
om Riksens Ständ r, genom bifall till Utskottets
Utlåtande, skulle upphäfva sig till Domare, och
i förväg ålägga CanzliRådet Silverstolpe ansvaret
för de bristande Exemplaren, hvilken brist till¬
äfventyrs bo:de tillskrifvas de Boktryckare, hvil¬
ka med denna tryckning haft befattning.
Prosten Jan Wijkman förnyade sin begäran
örn Proposition til! bifall å förevarande Betän¬
kande, med tillagd önskan, att StatsUtskottet må
anmodas, att föreslå tjenliga föreskrifter, angående
behörig redovisning för dylika förskott under
påstående och kommande Riksdagar.
Tjenstförrättande Kongl. OfverHofPredikanr
ten, Doctor Hedrén, ansåg det vara naturligt,
att ExpeditionsUtskottets Secreterare, hvilken ha¬
de sig uppdraget att ombesörja Bihangets trycka
ning, samt att lyfta och quittera dertill erforder,
liga förskott , också bör derföre ansvara och re¬
dovisa inför Fullmäktige i RiksgäldsContoiret ,
hvarifrån dessa medel, äfvensom öfrige Riksdags-
kostnads-medlen , blifvit förskjutna. Vidare yt¬
trade Doctoren , att Riksens Ständer, då de for¬
dra reda och ersättning för StatsVerkets gjorda
förskott, alldeles icke upphäfva sig til! Domare,
utan i sjelfva verket äro Parter , hvilka äga att
yrka, det den sorn ombesörjt tryckningen i be-
33°
Den 24 Mars e, m.
horig ordning mi redovisa, eiler och må ige.
nom laglig Domstol dertill Förbindas. Vidkom¬
mande åter den omständighet, att CanziiRådet
Silverstolpe Sedan han efter Riksdagens slut hem.
rest, icke borde ansvara för den fortfarande tryck¬
ningen, ansäg Doclorn honom vara Riksens Stän¬
der] ansvarig för verkställigheten af det uppdrag
som de ät honom lemnat, och att han deremot
af de Personer, åt hvilka han öfveriåtit berörde
befattning, ägde att fordra ersättning för den
brist, som genom deras förvållande möjligen kun¬
nat uppkomma.
Professoren Forssell erkände, att vid den
till Statslltskottet inlemnade redovisning för ifrå¬
gavarande Bihang , mycken oreda blifvit upptäckr,
särdeles i så måtto, att af 31 första arken 500
Exemplar skola saknas. Men då Riksens Stän¬
der icke hitintills utfärdat några bestämda före¬
skrifter, rörande denna redogörelse, så trodde
Professoren, att Riksens Ständer, i afseende på
det förflutna, kunde låta bero vid den redan af-
lemnade redogörelsen. Deremot ansåg Professo¬
ren ett bestämdt stadgande om behörig redovis¬
ning för dylika förskott under nu varande och
blifvande Riksdagar, vara nödvändigt, hvarföre
Professoren förnyade sin hemställan om återre-
miss i detta hänseende.
Biskoppen, Doctor Faxe yttrade, att han
trodde, att frågan icke var om undersöknings
anställande hvarken af StatsContoiret eller Riks-
gäldsContoiret, utan endast till hvilketdera re¬
dovisningen skulle inlemnas. Ingendera af dessa
Den 24 Mars e. m. 33I
Styrelser kan dömma till ersättnings-ansvar. Så¬
dant tillkommer laga Domstol.
Prefessoren, Doctor JVijkman föreslog, att
Betänkandet må återremitteras, med anmodan till
StatsUtskottet, att behörigen granska den ingifna
redovisningen för Statens till berörda ändamål
gjorda förskott.
Biskoppen , Doctor Almquist ansåg det vara
helt enkelt, att de medel, hvilka af Statsverket
förskjutas, skola ordentligen redovisas , och hem¬
ställde till den värda Ledamoten, som yttrat, att
mycken oreda visat sig, men icke desto mindre
tillstyrkt, att Ståndet må låta dervid bero, om
icke sådant skulle kunna anses förnärmande för
de Vederbörande, hvilka redovisnings-skyIdoghe¬
ten åligger, och hvilka tilläfventyrs kunna nöjak¬
tigt förklara sig öfver de anmärkningar , hvilka
emot deras afgifna Räkenskaper göras.
Profesioren Forssell svarade, att han blifvit
missförstådd, och att hans mening icke varit, att
kasta någon skugga på ExpeditionsUtskottets Se¬
creterare eller Betjening år 1815; samt att han
så ifrigt sorn någon annan önskade , att Statens
Medel till vederbörliga ändamål.och enligt be¬
höriga föreskrifter må användas; och att han just
i sådan afsigt tillstyrkt anmodan till StatsUtskot-
*et, att inkomma med förslag till stadgande, hu¬
ru dylika förskott nu och för framtiden skola
behörigen redovisas.
Prosten Rabe anförde, att i hans tanka in¬
genting är enklare, än att den, som innehafver
3 33 Men 24 Mars «. m.
qvittence för utgifna penningar, har rättighet att
foröra redovisning och att den, som gifvit
qvittenco, ar skyldig att göra redo för valuta.
Om alltså StatsContoiret innehafver qvittencer
för de till Protocoils- och Bihångs-tryckning år
1815 utgifna penningar, så äger samma StalsCon-
toir att infordra och till Ständerna lemna redo¬
görelse; och kunde han icke finna, att detta på
något sätt involverar bruk af Domaremakt hos
de sednare.
Härefter och uppå af-Herr ErkeBiskoppen
och Talmannen framställd proposition, blef ifrå¬
gavarande Betänkande af StånJet bifallet, ined
anmodan till StatsUtskottet, att till RiksSiånden
ingifva förslag till tjenliga föreskrifter, hurule¬
des StatsVerkets förskott till tryckning af Riks-
Ståndens Protocoll och det dertill hörande Bi¬
hang vid nu påstående och följande Riksdagar
xnå varda behörigen redovisade.
Theol. Lectoren, Doctor Knös erinrade, att
StatsUtskottet begärt Riksens Ständers särskilra
yttrande, huru med de återstående i behåll va¬
rande omkring aoo exemplar af Bihanget må
förhållas.
Professoren, Doctor Wijkman föreslog, alt, i
enlighet med hvad förut varit vanligt , Ståndens
^Ledamöter inom Utskotten, äfvensom Hr Gref¬
ven och Landtmarskalken, jemte Herrar Talmän,
inå erhålla hvar sitt exemplar, och ehuru de åier-
atående omkring 200 Exemplaren icke fullt svara
emot antalet af samtlige Dedamöterne inom Utskot¬
ten, omkring 220, så trodde Doctorn likväl att
Den 24 Mars e. mi
325
då till förstnämnda summa läggas de 41 exemplar J
hvilka enligt redovisningen redan skola vara till
Utskotten utlemnade, och de 25 exemplaren,
hvilka likaledes lära vara til! Hederv. Bonde-.
Ståndet utdelade , hvarje Stånds Ledamot inom
Utskotten, som icke redan undfått ett exemplar^
må kunna ett sådant erhålla.
Biskoppen, Doct. Murray tillstyrkte, att A-
cademie- och GymnasiiBibliothequen i Riket äf¬
ven må erhålla hvar sitt exemplar af oftabe^
rörde Bihang.
Häruti instämde Biskoppen, Doct. Almquist,
Uppå framställd proposition, beslöt PrestStån-
det för sin del, att Hr Grefven och Landtmarskalk
ken samt Herrar Talmän och alla de Ledamöter uti
Riksens Ständers Utskott , hvilka icke redan erJ
hållit Bihanget, äfvensom Academie- och Gym¬
nasiiBibliothequen i Riket, böra undfå hvar sitt
af de ännu återstående exemplaren af Bihanget
till RiksStåndens Protocoll vid J815 års Riksdag.
§■ 6.
Riksens Höglofl- Ständers LaglJtskotts deri
• 9 i denna månad på bordet lagda Betänkande
N:o 54 angående beloppet, hvarunder enskilta
Personer icke må vara tillåtit att utfärda lovis-
ningar, föredrogs å nyo och bifölls.
§• 7*
Enär LagUtskottets på bordet hvilande Uti
låtande N:o 5 5 om skärpande af det nu för tjuf;
334
Den 24 Mars e. m.
nader stadgade straff, m. m. nu å nyo föredrogs,
yttrade Biskoppen, Doctor Almquist, det han för
sin del ingalunda kunde tillstyrka bifall till Ut¬
skottets ifrågavarande Betänkande och allrarninst
till första puncten, eller följande tillägg uti
MissgärningsBalkens 40 Cap. 3. §•, nemligen:
”Kommer Tjuf, som för all sin tid till arbete
”å Fästning dömd är, sedan han det honom
”ådömda kroppsstraff undergått, pä fri fot, och
”åter stjäl, mer eller mindre, varde hängd. Lag
”samma vare otn stöld af denna eker me-
”dan han å Fästning qvarhålles”. Ty enligt
Biskoppens öfvertygelse borde ändamålet med all
bestraffning hufvudsakligen vara den felandes el¬
ler brottsliges förbättring, hvilken Biskoppen icke
trodde synnerligen vinnas igenom strängare eller
skärpta Strafflagar i allmänhet, och genom nn
föreslagna hängning förfelas detta ändamål helt
och hållet. Erfarenheten har ju beklagligen vi¬
sat, att de, hvilka undergått spöstraff, ganska säl¬
lan derigenom förbättrats. Skydde och hatade af
sina medmenniskor, och ofta stängde ifrån möj¬
ligheten att på ett anständigt sätt sig försörja,
blifva de likasom nödgade att öfvergå ifrån det
ena brottet till det andra. Dessutom bevisar Nord*
Americas exempel, der inga lifsstraff äro stadgade,
och hvarest grofva brott äro mera sällsynta , än
uti Europa, att lifsstraffen snarare böra minskas
än ökas.
Prosten, Lector Fellenius anm akte, att Lag-
Utskottet, i sitt Betänkande, förklarade, att så-
dane förbrytare, hvarom fråga var och blifvit
till fästning för lifstid dömde , borde, om de sin
Den 24 Mart e. m*
33b
vanart vidare föröfvade, såsom skadliga för den
allmänna säkerheten och gifvande intet hopp om
förbättring, undmrådjas. Dömde till lifstids ar¬
bete inom en sluten krets, den enda fristad Sam¬
hället kunde dem förunna , äro de, utom denna
ort, för deras öfriga lifstid försatta utom Lagens
skydd, och följaktligen att anse såsom borgeligtn
döda. Öfvergifva de denna enda tillflykt, miss¬
bruka de densamma och öfverlåta sig till en till
högsta ytterlighet bestraffad vanart, är väl intet
straff med dem vidare till deras förbättring att
kunna vidtagas. Störande allmänna säkerheten, må
de, sorn skadliga och utan hopp om förbättring an¬
ses, vara fogglfria, kunna fasttagas och, i Lagens
hand fallne, pä sätt, som Lagförslaget innehåller,
behandlas.
Professoren, Doctor IF ij kition erinrade, att
Kongl. LagComitéen en längre tid varit sysslo-
satt med utarbetande af ett nytt Lagproject, hvar¬
uti ändring af de förut brukliga straffen torde
komma att utgöra en hufvudsaklig del, och trodde
Doctoren fördenskull Riksens Ständer icke böra i
förväg afgöra frågan om skärpande af straffet för
tjufnader, utan tillstyrkte att LagUfskottets ofvan,
berörde Utlåtande må till LagComitéen öfverlem-
nas. För öfrigt ansåg Doctorn den föreslagna åt.
gärden, att med vissa tecken på kroppen utmärka
dem , hvilka mer än en gång blifvit för stöld
straffade, vara mindre lämplig.
Härmed förenade sig Prosten, Lector Has~
selrot.
336
Den 24 Mars e. m.
Professoren Thyselius yurade den farhoga J
att en längre lid torde framflyta, förrän Lag-
Comitéen hinner utarbeta ett fullständigt förslag
lill en förbättrad Lagbok , och att en ännu län¬
gre tiderymd fordras , innan samma förslag kan
blifva af Konung och Pikets Ständer pröfvadt
och antaget, hvarföre Professoren för sin del ic¬
ke kunde instämma uti Doctor Wijkmans ofvan;
intagna hemställan.
Biskoppen, Doctor Paxe förklarade, att ehu¬
ru svårt och bekymmersamt det ock ma synas att
skärpa det för tjufnader sradgade straff, han lik¬
väl' ansåg nu varande tids tilltagande mängd af
tjufnader och våldsamheter påkalla den af_Ut*
skottet föreslagna skärpningen.
Theol. Lectoren, Doctor Eurén anförde:
Jag undrar visserligen icke, att det af Högh
Lagutskottet föreslagne sätt, att genom ett slags
tatuering märka sådane, hvilka för itererad stöld
blifvit dömde och afstraffade, förefaller främman¬
de och till och med motbjudande. Det föreföll
kanske mången inom Utskottet på samma sätt,
när denna tanke der först väcktes. Men då fle¬
re af Utskottets Ledamöter tillkännagåfvo, enligt
den erfarenhet de såsom Domare agde, huru ot¬
ta det händer och ej kan annat än hända, att
för stöld lagförde personer kunna komma att flera
gånger dömas såsom för första resan begången tjuf¬
nad , då för Domstolarne nog säkra medel icke
finnas att utröna, om den anklagade varit tillfö^
rene
£>en 24 Mars e. rtil §37
fene dömd och afstrsffad för dylikt brott hvil¬
ket tjufveri sjelf naturligtvis Söker att dölja: ;
och huru fördenskull ett märke, sorn gåfve s§4
danr tillkänna, och af Domaren kunde efterses ^
skulle vara af mycken nytta, .icke blött för att
å en för detta brott tillförene dömd kunna til¬
lämpa det stral!-, som vederborde, utan ock på
det en sådan, genom det han lindrigare Straffa¬
des f än han viste sig hafva förtjent, icke ifiåtid
snarare stärkas i sin vanart, dä han sage sig gä hg
efter moan kunna undgå Lagens alfvarsam ma re
fordt .arr; sä bö: jade Utskottet göra sig allt rnétr
och mer förtroligt med denna tanke, och fanni
deri, såsom dess afgifne Betänkande innehåller, etfc
Verksamt medel, att tvihga den på sjufnad be-
gifne till eftersinnande_ deraf, att han nu ickö
mer kan lillbakahå]la säker kännedom orri siri
fordna brottslighet, och att lian således måstö
afstå derifrån, om han icke skal! skynda iil! allé
svårare bestraffning och siri ändteliga ofärd. Osli
ett sådant medel ansåg Utskottet sig så myckef
mera förbundet att söka utfinna, som de i deftnä
sak till Utskottet remitterade Memorialetrrg in¬
nehålla en gemensam klagan öfver - tilltägändé $
ofta med våldsamheter förenade tjufnadsbrott 3
till hvilkas hämmande långt svårare märken blif¬
vit föreslagne att åsättas, än det af Utsköttef
uppgifne, som kan verkställas Utan allt kropp
ligt lidande, och ej af någon märkas, då Per*
Sonen sjelf genom förnyad brottslighet icke ttirt*
gas dertill.
Likast har Utsköffét, såsorri désä SelärjkdfP
Pr. St. Prut, iStS. I>W. M* iii
33»
Den 24 Mars e. m.
de äfven tydeligen utvisar, icke ansett, det (af
ljutnader yrkade dödsstraffet vara i sig sjelf med
en sann lagprineipe förenligt. Men, då den
klagan, som framburits ifrån alla kanter öfver
tilltagande tjufnadsbrott, varit förenad med den
tankan, att desse till en stor del förorsakats af
sådane, sorn, för itererade stölder dömde till Fäst¬
ningsarbete på lifstid , fått tillfälle att undkomma
derifrån, och antingen sammanrotat sig till or-
denteliga tjufband, eller ock gjort sig till anvisare
för sådane: och detta blifvit bestyrkt af en mängd
rysvärjja exempel på den oförbätterlighet, sorn
sådane Fästningsfångar vanligen ådagalägga; så
har Utskottet, på de skäl Betänkandet innehåller,
ansett sig både kunna och böra tillstyrka, att
desse, som för Samhällets säkerhet redan blifvit
skilde ifrån Samhällets gemenskap och rättighe¬
ter, men antingen genom list eller våld åter in¬
trängt sig deri för att våldföra den allmänna sä*
kerheten, måtre, såsom högst farliga för densam-
ma, helt och hållet undanrödjas. Och ur denna
synpunct betraktad, lärer denna skärpning icke
höra anses såsom ett i och för sjelfva tjufnaden
lämpligt ausedt straff, utan såsom ett af en be¬
dröfvande erfarenhet pä kalladt nödvändigt medel,
att, om möjeligt är, betaga sådana till denna yt¬
terlighet af vanart komna menniskor hug och
tillfälle , att oupphörligen störa Samhällets lugn
och säkerhet.
I afseende på Utskottets förslag, »tf, då lag-
förd och häktad Tjuf uppgifver sig hafva ena¬
handa brott antingen å ett eller flera ställen på
audra orter begått, eller rans*kningen dertill
Hen 2 4 Mark é. fri;
S3§
giftrfer anledning, det bör blifva Domaréhi övit-
ioriiga skyldighet, att genom brefvexling me-A
flen eller de Domare, inora hvilkas Domsområ-
den den ellef de uppgifna stöidfer skola lifa
öfvade, äska laglig undersökning om förhållani
det dermed, hvilken desse då skola vara sk”yk!igé,
atf genast anställa^ samt att dét Protokoll, hvil-2
ket dervid föres, utah dröjsmål till Dömärfen^
Sorn undersökningen begärt , öfversända m. m.|
anmärkte Tjenstförrättande Kongl. ÖfvértlöfPré*
dikanten , Doctor Hedrén, att sådant red ali undéf
1812 års Riksdag, enligt Konungs Och Ständer^
Sämttianstämmandé beslut,* blifvit föréskritvét»
Theol. Lectöreh, Doctor Euréii upplysté,*
ätt deri af éh vafd Ledamot omförmälde Föra
fattning härom Vérkeligen blifvit utfärdad deri
Sg Julii I 81 2 , mön att betörde. Författning eri.
däst innéhåller, dét Domaren oger; att genorrf
brefvexling äska dylika upplysningar , m. m. Mert
atf, 1 betraktahdé deraf, att Dornaré nog sällart
betjent sig äf detta rnedél, för alt förskaffa sig
kännedom om tillvarelsen af den häktades upp»
gifnä, oftast diktade brott, Utskottet nä ansea sig|
förbundet föreslå berörde skriftvexling såsom i)u*
marens ovilkorliga skyldighet.
Prosten Palm anförde:
Jag bifaller så mycket bellie def Högfoftr
f.agUtskottets tillstyrkan , atf génom tatuering ut.
mäfka desse fötaktlige Sämhällsmedlefrimaf, hvil¬
ka utmärkt sig sjelfva genom dé grofsta hTö#
Mde fn»f Guds oth SauÄhällsLatgefr, séSrti. é$ié&
34®
Den 24 Mars c. in-
förslag innefattar ett det säkraste förvarings.ma-
del för obehaget, att utöfva gästfrihetens la¬
gar mot desse nidingar, som vanka omkring,
blott för att göra våld på ägande rätten. Skulle
än Menniskovännen ej kunna neka sig nöjet,
att öppna sitt hus för dylika vanbördingar, si
inåste likväl kännedomen om deras redan för-
öfvado brottsligheter verka på ilen enskilta hus-
fadren , att åtminstone följa sin obudna gäst med
granskande uppmärksamhet och dymedelst före¬
komma ett stone ondr. För öfrigt bör jag an¬
märka, att då man icke kan framställa något an¬
nat antageligt förslag, hvarigenom desse förne¬
drade varelser, sorn ej kunna öfvergifva brot¬
tets och vanärans väg, betagas möjligheten, att
längre ofreda det Samhälle, af hvars medbor¬
gerliga rätt de sjelfve gjort sig förlustige. Ma
desse mensklighetens missfoster, androm till var¬
nagel , undergå det straff sorn Höglofl. Utskottet
behagat rättvisligen bestämma, ”att nemligen den
eller de, sorn för 1 jufnadsbrott blifvit i fängelse
införde , och antingen under den tid de der vi¬
stas stjäla, eller, sedan de undsluppit fängelset,
återbevisas om nya tjufnadsbrott, ina undergå
dödsstraffet”.
Comministern Bergegren yttrade: Med Högv.
Herr Doctorn och Biskoppen Almquist får jag
den äran instämma i den öfverlygelsen, att alla
straff böra syfta på den felandes förbättring, och
att hvarje straff, som tillämpas utan detta åsyfte,
förfelar sitt ändamål. Det är icke strängheten;
så vidt jag inser, utan visheten i bestraffningen,
som förbättrar. Den alldeles förderfvade för:
Den 24 Mars e. m.
341
bättras icke genom något straff, icke heller för¬
medelst någon skymf. Iukväl vore det en orätt¬
visa och hårdhet, att derföre genast halshugga
eller hänga. Allraminst borde straffet skärpas
derföre, att en brottsling rymmer. Det är och.
blir alltid ett fel i anstalterna, att en menniska,
som visserligen icke är någon ande , ej kan för¬
varas inom murar, bommar och lås. Att dere¬
mot öfverlemna den oförbätterlig ansedda brott¬
slingen åt ensamheten; utan åsyn af, utan um¬
gänge med någon menniska, men utan att der¬
före i öfrigt lida någon nöd , är ett godt och
bepröfvadt medel, som borde användas på niet
än ett ställe af vår jord. Eljest skulle det, efter
min enfaldiga tanka, icke litet bidraga dels till
den mindre förderfvades förbättring, dels till fö¬
rekommande af dessa laster, om Föräldrar och
Husbönder icke minskade afskyn för dem med
uttrycket: han elter de måste stjäla, och om de med
vishet tolkade sjunde Budets vigt och värde, ty
det är dock icke så alldeles otroligt, att i sam-i
ma mon begreppet om en synd är ljust oell re¬
digt, i samma mon skall man i sjelfva frestel¬
sens stund återhållas från dess utöfning. Jag
har hort i ålder mognade Män tveka orri det just
vöre så stor synd, att stjäla när man är i nöd,
att köpa och gömma tjufgods. Det vore derföre
mer än önskeligt, att både undervisning och ef-
tfcrdömen, sä i ord som gerning, vittnade örn me*
ra alfvar och bättre anda i vår tid, kanske skulle
man då finna mera ärlighet och mindre stölder.
Då frestelsen påkommer, begagnar sig den svage
°ch okunnige af det ord han hört och den ur¬
säkt han fått.
j Tfe.n 24 Hars <2. m-
"Prosten B '! l:tl förenade sig med Prester*
jPqlJJl, under förklarande, att skärpande af sifaffet
fpr tjufnader är ganska ncjdyändigt.
Uppå af Herr JSrkeBiskoppen och Talman-
*>erj framställd proposition, blef ifrågavarande Be¬
länkande af Ståndet bifallet f liyarvid Trosten
fiassplrot sig reserverade.
§• 8.
Jfedannämnde inkomna Betänkandep upplä”
j|es pel* lade? på Bordet, nemligen ;
StatsUlskqttets:
JsfiQ 123 angående Flyinge och Dahlby Kungs¬
gårds och Stuteriinrättnings Stat.
^124 angående de till Flyinge och Dahlby
Kungsgårdar utgjorde dagsverks-skyl-
digheters uppförande utan motsvarande
ersättning.
J2 5 angående projecterad AflöningsStat m. m,
fqr fJlricsdals Kongl. UustSlott,
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets;
64 angående Spannmåls- och Victualie*
handelns å Landet beläggande med e-
nahanda utskylder, sorn desse Handels-
pgrjngar pti Städerna åtfölja.
(js stngående förbud mot Krämares kring-
gtryk4'ld«.
Den 24 Mars e. m.
343
N.o 66 om möjlighets beredande för innehafvare
af Boställsjord, att låta försäkra Abygg¬
naden i Allmänna Brandförsäkrings-
anstalter.
67 om jemkning i BåtsmansBoteringen i
Halland.
__ 68 förnyadt Utlåtande om förändring i g. §.
af Kongl. Majus förnyade Seglations¬
ordning den 15 Junii 1774.
mrm. 69 förnyadt Utlåtande om medels vidtagan.
de till luxens hämmande och inländ¬
ska Fabrikernas upphjelpande.
Ståndet åtskildes.
Tn fidem,
J. U. An dist.
Tisdagen den 31 Mars I8l8*
§. 1.
Ståndets Protocoll för både för- och efter-
middags-sessionerne den 24 i denna månad ju.
sterades, då, i afseende på 5. §. af det sistnämn¬
de, Professoren Thyselius yttrade:
Vid det af Högv. Ståndet tagna beslut, att
emellan Utskottens Ledamöter fördela de öfver-
344
Den 31 Marf.
i^lifna Exemplaren af Bfhanget lill 1855 åra
RiksdagsProtocoller, får jag utbedja mig att min
särskilta tanka får i Protocollet intagas, och med
det Högv. Ståndets tillåtelse åtfölja dess Svar till
UöglofJ. StafsTUrskoftet_ Det vill förefalla mig
icke så alldeles rätt, åtminstone lärer det kunna
inisstydas, om, sedan man beslutat fordra alfvar-
83m redogörelse för de oförsålda exemplaren *
man derpå omedelbart besluter tillerkänna dem
§t RiksStåndens Ledamöter. Min önskan v«re
således den , att sedan 4 exemplar för hvarje Ut¬
skotts Archiv blifvit, såsom vid framdeles korp-
irrande Riksmöten behöflig», undantagne, de öf-
verblefne till nedsatt pris af t. ex, 5 R:dr B:co
finge af RiksStåndens Medlemmar efter anmälan
lösas , hvarigenom StatsVerkets alltid betydliga
fqrlust likväl i någon' moa minskades.
Riskoppen och vice Talmannen , Doct. von
fåosenrtein instämde häruti.
Professoren, Doct. Wijkman erkände värdet
af dessa anmärkningar och förklarade, att oms
under ventilationen härom vid sista Plenum,
någon fråga derom blifvit vackt, han velat vara
den första som deruti instämt; men sedan ofvan-
berörde beslut varit grundadt på de då förekom¬
ma discussioner, och efter behörig proposition
verkligen blifvit fattadt , så ansåg Professoren
samma beslut, enligt RiksdagsOrdningens 58.
nu vid justeringen icke kunna ändras, utan tili,
Styrkte att den värde Ledamotens nu gjorda an.
märkningar må, såsom dess reservation, i denna
dags Rrotocoll förvaras.
Ulffl}» bgtdes manga instämma!
Den 31 Mars'.
345
§. 2.
Ibland Ståndets Ledamöter utdelades tryckta
Exemplar af
l:o Personalier, uppläste vid Högstsalig Ko¬
nung CARL XiII:s Begrafning, d. 20 Mars 1818*
2:0 Underdånigt Utlåtande af Corniterade
för allmänna Medels förvaltning, i frågan om de
af Rikets Ständers Revisorer gjorda anmärknin¬
gar , i afseende på dispositionen af samma Medel.
3:0 GeneralTullDirectionens underdåniga
Utlåtande, angående Riksens Ständers Revisorers
anmärkningars i afseende på Tullverkets Raken-
skaper.
4:0 Underdånigt Utlåtande af Corniterade
för SalpeterÄrendtrne, rörande de af Riksens
Ständers Revisorer gjorda anmärkningar vid verk¬
ställd granskning af Räkenskaperne, angående de
prider Comiterades vård ställde Medel.
§• 4*
Prosten Osterman inlemnade ett så lydande
Vördsamt Anförande;
I långlig tid har Presterskapet i Bohus
Län varit i oförkränkt dispositionsrätt af sina
Annex- och Mensal-hemman, och trott sig der¬
vid skyddadt af Köpenhamnska Fredsfördragen
1658 och I660, Malmö Recess 1662 och Pre¬
sterskapets Privilegier 1723, Flera försök hafva
val tid efter annan blifvit gjorde? att rycka
346
Den 3 x Mars.
pådana Hemman ur Presterskapets händer genom
tilltagsna Aboers ansökningar, att få desse tiil
Skatte lösa, hvarvid Vederbörande Ämbetsverk
gemenligen räckt de dristige hjelpsam hand, och
beklagligen hafva flera sådana lägenheter derige¬
nom blifvit afsöndrade och Presterskapet 1 nämn¬
de Province förlorat dess förut ägda fria dispo¬
sitionsrätt öfver dem. Olyckligtvis är ny bana
öppnad för flera försök i samina väg, genom Kongl.
Majus Nådiga Bref till Dess och Rikets Kammar.
CoIIegium af den 29 Mars 1810. Hos Högv.
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen samt Högv.
Sfåndet, som säkerligen ömmar Medbröders häri¬
genom ådragna förlust i behöfvelig inkomst, som
förut genom Bohuslänska Föreningen är inskränkt,
och upplyst finner angelägenheten, att mota alla
försök till ingrepp i Ståndets Privilegier, vågar
jag derföre ödmjukast anhålla, att Högv. Herr
ErkeBiskoppen och Talmannen samt Högv. Stån¬
det täckies i underdånig supplique hos Kongl.
Majit anhålla om en sådan förklaring öfver Kongl.
Maj ;ts ofvannämnde Nådiga Skrifvelse, som kan
betrygga Bohuslänska Presterskapet mot alla
vidare försök i denna del mot deras välfångna
rättighet. Och om jag är lycklig vinna hög-!
gunstigt bifall, torde mitt ödmjuka anförande
blifva till Högv. Ståndets EcclesiastiqueUtskotts
handläggning rernitteradt, dit ock de af Högv.
DomCapitlet i Götheborg i ämnet gifna upplys»
Jäingar skola öfverlemnas.
Häruti instämde Prosten Öhrvall,
Remitterades till EccIesiastiqueUtskcttet.
Den 31 Mars,
347
§• 4-
Efter erhållen underrättelse , att Deras Ma-
jestäter Konungen och Enke Drottningen med
Deras Kongl, Högheter IvronPrinsen och Prin¬
sessan denna dag behaga emottaga underdåniga
Sorgebetygelser , i anledning af Högstsalig Hans
Majit Konung CARL XIII;» frånfälle, upp¬
gick i detta ändamål, under Herr ErkeBiskoppen*
och Talmannens anförande, Ståndet mangrant till
Kongl» Slottet.
In fidem
J, U, Almquist*
Onsdagen den i April 1818»
klockan 10 förmiddagen,
§• 1,
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen öpp*
pade denna sammankomst med betygande af sin
egen och det Högv. Ståndets sanna fägnad, atf
efter en högst vådlig sjukdom , återse den värde
Ledamoten, Prosten Bachman, med lika uppriktig
önskan, att dess förbättring till helsan matte blif¬
va fullkomlig och varaktig.
$. 2*
Justerades Ståndets Protocoll för nästlidof
§Sr4a§,
348
Den i April.
§• 3-
Med anledning af Prosten Östermans uti 3;
§. af Protocollet nästlidne gårdag intagne anfö¬
rande, i frågan om Skatteköp af MensalHem-
jnanen i Bohus Län , föreslog EcclesiastiqueUt-
skottet, att Ståndet må uti underdånig Skrifvelse
till Kongl. Majit underdånigst anhålla om den
Nådiga Förklaring af Kongl. Brefvet till Kongl.
KammarCoIlegium af den 29 Mars tSlo, att ds
Bohuslänska MensalHsmmanens Indelning och Ro-
tering ej må anses vpphäjva Presterskapets dispo-
silionsrätt öfver samma Hemman , i de fall, der
denna dispositionsrätt i öfrigt finnes byggd på de
grunder. sent allmän Svensk Lag gillar; samt att
till grund för dessa Hemmans Skatte-försäljning
lägges; att de få af Konungens Befallningshafvande
forses med Åboer, och säljas till Skatte endast i
de Jall, då i Jordböcker , äldre än den af år 1718 ,
ett sådant Hemman står uppfor dt bland Krono Lä-
genhci.tr, eller också den Skatteköps-Sökande med
andra Inga bevis kan styrka , att antingen hans Föri
fäder eller Kronan ofver det Hemman, hvarå Skat¬
teköp begärts, i äldre tider ägt den dispositionsrätt,
sorn Prester skåpet na innehar, och på olaga sätt
densamma förlorat, samt att Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes anbefalla dess KammarCoIIegium och Bei
fallningshafvande i Götheborgs och Bohus Län,
att inställa afgörandet af alla Skatteköpsmäl, som
rora Bohuslänska Mensal - Hem man , intilldess
Kongl. Majit öfver denna uriderdåniga hemstäl¬
lan fattat Nådigt Beslut.
Härtill lemnade PrestStandet sitt bifall.
Den 1 April.
§■ 4-
349
Till justering upplästes och godkändes ne-
dannärnnde af ExpeditionsUlskottet föreslagna un¬
derdåniga skrifvelser till Kongl. Majit, nemligen;
N:o 66 om förändrad tid för vägsyner.
67 förmedlade Hemmans del i Brandstod.
68 upphörande af förbudet emot Trösk-'
slagor af Ek.
_ 69 ändring i 24. Cap. 4. och 5. §. §:
ByggningaBalken, angående Brandstod*
70 __ förklaring öfver 17. Cäp. Giftermåls-
Balken, angående efterlefvande Makas
fördel.
. 71 förpassningen för GarnizonsSoldater J
som lidit Vanhedrande straff.
-— 7* — upphörande af Kongl. KammarColle»
gii befattning med MarkegangsTaxorJ
nes granskning i andra LII, än då Rtks-
, markegången bestamrr.es, elier besvär
anföras öfver Deputerades Beslut.
— 73 _ en fri Tackjernshandel.
74 __ förbättrad reglering af Posterne i Bia
ket, samt undanrödjande af vissa ola»
genhMer vid Post föringen emellan Nor¬
rige och Dannmark.
76 anslag till kostnaden vid en föibäi*
träd fångforsting och bevakning.
35ö
Den I April.
N:o 77 om medel till Drottningholms Broafs t-3
ståndsättande.
__ 78 Staten för Gripsholms Slotts, och Djur-
gårdsBetjening.
79 om grund för MarkegångSsättningen I
Osmundsjern.
§• 5.
Ånkom och émot-togs HofCanzleren m. ra.
IT igvälborrie Herr Friherre Chist, af Watterstedt
*'imt aflemna de , på Nådig befallning, Kongl.
Majtts Nådiga Proposition tili Rikets Ständer,
om en förändrad Redaction af 7. i Regering*.
Formen; gifven Stockholms Slott deri 31 Mars
18X8.
Sedan Herr Saron’ och HofCanzleren , lika¬
som vid ankomsten beledsagad , afträdt, upplästes
högstberörde Nådiga Proposition och rettiitterä»
des till ConstitutionsUtskottet.
§• 6.
Föredrogos å nyo och biföllos StatsUtskottets?
Betänkanden:
N:o 123 angående Flyinge och Dahlby Kungsh
gårdars och Stuterilnrättnings Stat.
124 om de till Flyinge och Dahlby Kungs-
gårdar anslagne Dagsverksskyldigheters
upphörande utan motsvarande ersättning»-
Den l April.
351
§• 7-
StatsUtskottets Betänkande N:o 125 , angå¬
ende projecterad AflöningsStat m, m. för Ulrics-
dals Kongl. Lustslott , föredrogs å nyo, då i
afseende oa det Förslag, att den af Högstsalig
Hennes Maj:t Enke Drot t ftin pen vid Ulricsdal
stiftade Pensions anstalt för ö fattiga Enkor,
som åtnjuta 40 R:dr hvardera om åiet och fr-a
Boningsrum uti ett åt dem uppfordt särskilt
Hus , efter nu varande Pensionairers död skulle
indragas»
Biskoppen, Friherre Doctor Mörner förkla¬
rade, det han ansåg Svenska Nationen sta i
större förbindelse hos Högstsalig Konung Gu¬
staf lil, an att det kunde vara Rikets Ständer
värdigt, att, med förgätenhet deraf, tillintet¬
göra ifrågavarande af Hans Gemål, Högstsalig
Hennes Maj;t EnkeDrottningen, stiftade välgö¬
rande Inrättning.
Biskoppen , Doctor Almquist trodde, att äfven
utom andra considecationer, sjelfva det ädla och
välgörande uti denna fromma Stiftelse borde
vara ett tillräckligt motiv för dess framtida bi¬
behållande.
Uti hvad Biskopparne Mörner och Almquist
salunda yttrat hördes många instämma.
Professoren Kölmark ansåg ifrågasatte Pen*
sionslnrättning så mycket hellre kunna btbe-
hållas, som, då större delen af de på vissa
år afslutade Arrende-Contracterne ä Ulricsdal*
35*
Deri I April.
Kungsgårds Hemman och lägenheter inom fl
års förlopp till ända gå , en vida betydligare in-
Icorast deraf för Statsverket synes kunna med sä-
kerhet påräknas vid den förnyade utarrendering,
som då kommer att i föreskrifven ordning verk¬
ställas*
thosten Svedelius anmärkte, ått den föreslag¬
na Corn ministers-lönen af Ulricsdals Kungsgård,
33 R:dr 16 sk. är alldeles för liten och enligt
dess öfvertygelse nödvändigt bör förhöjas, och det
af Följande skäl;
i;6 Ehuru de fleste Hemman och Lagen,
heter, som af ålder hört under Ulricsdal, särskildt
aro utarrenderade, och således borde erlägga van.
lig lön till Piesterskapet, är det blott ÖfverJerf-
va och det såkallade Mellanjerfva, sorn betala
denna lön, då deremot ingen enda af de öfriga
Lägenheterna, af hvilka några äro tämmeligen
betydliga, betala något.
2:0 Ar den till Kungsgården lydande jor¬
den, sorn icke är utarrenderad, utan till Slotts*
Statens underhåll anslagen, ganska betydlig, så att
den derföre projecteräde Comministerslönen 35
R:dr 16 sk. B;co tyckes vara alldeles för liten,
äfven då de 2:ne lass Hö, sorn af den såkallade
Kungshagen årligen till Comministern erläggas,
inberäknas.
3:0 Då Frescati ganska betydliga Egen?
dom äfven fordom lärer hafva hört till Ulrica-:
dal»*
Den I April.
35}
dal, ehuru den nu mera brukas till Haga, och
Comminister i Solna deraf icke njuter den min¬
sta lön, tyckes denna omständighet ännu mera
styrka det påstående, att Comminister bör hugnas
med ett större arfvode ifrån Ulricsdal.
4:0 Då härjemte considereras, att Solna Föri
samling till det mesta utgöres af de 3 Kungsgår-
darne Ulricsdal, Carlberg och Haga , synes det va¬
ra icke allenast billigt, utan äfven högst nöd¬
vändigt, att Slaten för dessa Kungsgårdar består
något frikostigare lön till Piesterskapet, emedan
det i annat fall, i mon af sin ovanligt trägna
tjenstgöring uti 3tne Kyrkor, synes vara alide-!
les vanloltadt.
5:0 Är ett uttryckligt förbehåll nödvändigt
vid en efter nuvarande arrendeårens slut in-’
träffad förändring med deri så kallade Kungsha¬
gen eller Kungsängen, att de 2'ne Lass hö, som
Comminister af ålder erhållit derifrån, icke vid
upprättandet af ett nytt ArrendeContract blifva
honom beröfvade.
Uti hvad Prosten Svedelius sålunda yttrat,
hördes Biskoppen, Doctor Almquist, Professoren,
Doctor Wijkman och en stor del af Ståndet in¬
stämma.
Uppå af Herr ErkeBiskoppen och Talmanå
nen framställd Proposition beslöts, att detta Ut¬
låtande, med de deremot gjorda anmärkningar^
skulla till StatsUtskottet återremitteras.
Pr. St. Prot, i 8 ) 8< Del. lil.
33
•354
jDen i Aprit.
§• 8.
Ällmänna Besvärs— och Ekonomi Utskottefä
Betänkande N:o 60, i anledning af väckt frågä
om nödvändigheten af Förklaring i vissa delaf
af Kongl» Majus Nådiga Kungörelse den 3 April
1816, om öfverenskommelse^ rörande Presträt¬
tigheter, föredrogs å nyo, då Biskoppen, Doctor
haxe uppläste efterföljande anförande:
Då Högloft. Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomiutskottet, uti Betänkande af den 25 sist—
lidne Fehruarii, tillstyrkt en underdånig Skrif-
velse till Kongl. Maj-f, ”det äldre redan stad-
”fästade conventioner emellan Prestetskapet och
”Församlingarna rörande Presträttigheter, böra
”blifva orubbade och oförändradt bibehållne”, ehu¬
ru Kongl. Kungörelsen den 3 April 18 i 6 om
öfverenskommelser i dessa ämnen derom icke
meddelar något förbehåll eller stadgande, synes
vid första påseendet den af Högloft. Utskottet
antagne grundsats icke böra bestridas. Utskottet
anser ytterligare förening orri Presträttigheter vara
öfverflödig, ”enär genom de före 1 816 afslutade
”conventioner blifvit undanröjde de orsaker och
”anledningar, hvilka föranlåtit det Hederv. Bon*
”JeStårulet att begära , och Högv. PrestStåndet
”att medgifva ingåendet af frivilliga öfvereRs-*
”kommelser”. Men vid närmare granskning häraf
och dels vid jemförelsen emellan Kongl. Circul.
Brefvet den 17 Maji 1810 och Kongl. Kungö*
reisen den 2 t Sept. samma år å ena sidan 9 samt
Kongl. Kungörelsen den 3 April 1816 å andra*
sidan, dels vid erindran af anledningen till sist-
Eämde Nådiga Författning, och dessutom vid be,
Den t April.
355
Sintrandet af följderna utaf det föreslagna stad¬
gandet, har jrg deremot funi.lt förekomma åtskil¬
liga betänkligherer, som jag nu tår den äran hem¬
ställa till Herr ErkeBtskoppens och Talmannens
samt Hogv. Ståndets närmare upplysta pröfning.
Kongl. Majus Nådiga GirculaireBref af den
17 Maj 1 8 10 innefattar uppdrag lill Herrar Lands,
höfdingar och Consistorier, att påskynda och be¬
främja billiga öfverenskommelser emellan Pa-
Storerne och Församtingarne; meri då detta hade
den verkan, att man å en och annan ort för¬
mente, ”att alla aldie Föi fattningar derigenom
”vöre Upphäfne och att det berodde på Ahörar-
”nes egen pröfning, att sjelfva afgöra, huru Pre-’
”sterskapets afloningar borde ställas”, blef lika
norl vändigt, att något sätt skulle föreskrifvas,
hvariget -m detta missförstånd af Författningens
ändamål måtte förekommas. Det kunde icke blif¬
va annat, än det likaså naturliga sorn billiga att
innan conventionen afslöts, skulle gällande Förä
fattningar om Tionde och andra Pastoralier för¬
blifva i sin fulla verkan^ och att, der föreningar
om Presträttigheter redan voro gjorde eller kunde
träffas, skulle de tjena till efterrättelse.
Detta sista Stadgande kunde, och efter miri
öfvertygelse) borde icke vidtagas i »8*6 års Kongl.
Kungörelse. Emellan denna och 1810 års i:ne
Författningar är den skilnad, att genom de sist¬
nämnde är afslutandet af conventioner i.‘o tillåtet,
2:0 tillstyrkt, att påskynda och befordras. I l 8 • f>
års Kungörelse är det åter anbefaldr, att ovilkor¬
ligen gå i verkställighet så snart antingen Pastor
eller Församling yrkar convention. Afsluias dea
356
Den i April.
icke frivilligt, åligge Landshöfding och Consi¬
storium, att i underdånighet inför Kongl. Maj;t
föreslå sättet till reglering häraf detta allt till
beredande af den ganska vigtiga omständighet, att
allt hvad som efter Författningar eller äldre con¬
ventioner finnes obestämdt, osäkert, eller på ett
el'er annat sätt för så väl Läraren sorn för Åhö¬
raren obehagligt eller menligt, skulle upphöra.
Detta intages ännu säkrare när man öfver-
väger anledningarne till Kongl. Kungörelsen d.
" April 18'6. Hedervärda BondeStåndet hade
vid 1815 års Riksdag förklarat sitt m is nöje, del*
deröfver, att öfverenskornmelser voro på ganska
få ställen ingångne, dels att å somlige Landsorter
vissa både bestämde och till sitt belopp icke be¬
stämde Pastoralier skulle utan svårighet icke kun-’
na utgå, i följd hvaraf en ytterligare n män och
till alla delar bestämd Presterskapets Löneregle¬
ring yrkades.
Högv. PrestStåndet, som icke kunde undgå
att anmärka, ”att en viss allmän, om än al¬
drig sä visst gifven föreskrift i ena eller andra
”fallet , skulle leda till ingrepp lika ofta i Sock-
”narnes, sorn i Pastorernes erkända rätt”, gick
Hederv. BondeStåndets önskningar i så måtto
tillmöte, att Högv. Ståndet, uti underdånig Skrif¬
velse den 9 Julii sistnämnde år, i underdånig¬
het anhållit om en mera allmän och kraftfullare
verkställighet af Lönereglerings - conventioner,
än den, hvilken dittills kunnat fillvägabringas,
på det allt missnöje och klagan öfver dessa äm¬
nen måtte för framtiden upphöra. PrestStåndet
lunde så mycket mindre i underdånighet föreslå
'
Den 1 April.
357
någon inskränkning eller undantag för vissa or¬
ter, eller anse Hederv. BondeStåndet ens kunna
önska bibehållande af de äldre för 50 eiler rcO
år, och kanske för längre tid tillbaka ingångne
och då stadfästade föreningar , som desse uti de
Landsorter der de finnas, med mycket skäl varit
kland rade, och såsom sträckande sig till obetyd¬
liga ämnen innefattade flere anledningar atr un¬
derhålla det missnöje emellan Lärare och Åhö¬
rare, som ann ville förekomma. Kongl. Majtts
Nådiga Kungörelse af d. 3 April 1816, föran¬
ledd af denna Högv. PrestStåndets underdåniga
hemställan, kunde således icke intaga något för¬
behåll om eller ytterligare stadfästelse på de äl-
dre conventioner.
Att det »ckså vore olämpligt, att derom,
underdånigst begära något stadgande, tyckes gan¬
ska tydligen följa af de olägenheter , som deraf
skulle uppkomma. I sådan händelse kunde al¬
drig uppstå minsta fråga om en den billigaste
jemkning i dessa äldre, för vissa provincer in¬
gångne föreningar. Uti ingen landsort har man så
klagat öfver utgörandet af Presträttigheter, som på
Gottland. De äro likväl grundade på en ingången
convention , af Konungen stadfästad. Men stadga¬
des förbud emot ali granskning af förut antagne
conventioner, förblifver äfven denne i alla tider
orubbelig. I conventionen för Blekinge af år
1747 uppräknas ät sk i 11 i ge Pastoralier, hvilka sko¬
la utgöras, såsom det heter, dels ejter behag, dels
efter råd och ämne. Om Tertial-tionden stadgas
lör de flesta ställen, att den skall utgöras i skep-
pan, men beloppet deraf på hemmantal är icke
358
Den 1 April.
utsatt : för andra Socknar är föreskrifvet, att den
skall utgå i kärfven: ett sätt, rikt på ohe-
hsgliga anledningar till tvister, och som på de
fl sta orter just derföre blifvit egentliga orsaken
till bestämda öfverenskommelse^ ingiende. I
samina convention äro offren å Högtidsdagar på-
budne sorn en InkomstTitel, som för flera vig¬
tiga skäl borde förändras. Nu torde til låtas mig
fräga: tarfvar icke en sådan convention en yt¬
terligare jemkning? vöre det rättvist och billigt,
att vidtaga sådana mått och steg, hvarigenom för
alltid igenstängdes utväg för bättre reglering der¬
af? Annorlunda tänkte den Församling i Blekinge,
som vid der anställd Biskoppsvisitation sjelf begär¬
de bestämdare öfverenskommelse om Presträttig¬
heter, än den som i conventionen är grundlagd,
men hvilken icke kunde då företagas, såsom
icke beredd på sätt Författningen bjuder.
Om Tit. och Tit. af dessa skäl skulle finna
anledning till bestridande af Höglofl. Utskottets
förslag , torde Betänkandet blifva återremitteradt
med anmodan till Utskottet om förändradt ut¬
låtande.
DomPrasten, Doctor IVahlin anförde:
Med den värde Ledamoten, som sist talat,
får jag den äran conformera mig, jemte följande
tillägg-, Det har förefallit mig och förmodligen
flera af Högv Ståndets Medlemmar oväntadt. att
inom Hederv. BondeStandet vid denna Riksdag
fråga blifvit väckt örn stadfästelse för evärdelig»
tider på blifvande eonventioner af Pastoral rät¬
Den I April.
359
tigheter, helst det är en allmänt känd sanning, att
sistnämnde Stånds medlemmar på mångfaldiga stäl¬
len ej allenast varit obenägna, ufan äfven högst mot¬
villige att ingåslika öfverenskommelse^ ehuru de
billigaste villkor härvid blifvit dem erbudna.
I egenskap af Ledamot i Höglofl. Consti.
tutionsUtskottet, bar jag af de inför Konungen
i StaisRädet, under sistförflutne åren, hällne PrO-
tocoll haft tillfälle inhämta, att ehuru flere Kyr¬
koherdar sökt noggrant efterkomma Kongl. Majus
Nådiga befallning att bereda och ingå billiga öf¬
verenskommelse! med sine Åhörare, har likväl
ett sådant deras bemödande på inånga ställen va«
rit fruktlöst och stundom blifvit med ifver mot-
arbetadt. Såsom bevis härpå får jag anföra det,
som sistlidet år inträffat i Östra Husby och Mi¬
sterhults Pastorater i Linköpings Stift, Köpings
Landförsamling i Westerås Stift samt Örs Pa¬
storat i Carlstads Stift, att förtiga det förhållan¬
det varit enahanda i flera andra Jandsorter.
För öfrigt kan jag i detta ämne åberopa egen
erfarenhet. Under de tre senast förflutne åren,
sorn jag beklädt DomProstEmbetet i Lunds Stad,
har jag i vänlighet sökt bereda billig öfverenskom¬
melse om min lön , med de till DomkyrkoFör-
samlingen hörande Byar. Enligt högvederbör-
ligt förordnande , blefvo äfven af Krono och
ConsistoriiFullmäktige, Sockneslämmor hällne i
detta ämne den to och 24 Augusti sistlidet år.
Sedan de mest billiga v Ilkor blifvit föreslagne,
hvilka voro vida under dem rom i andra Sock¬
nar på slätbygden voro antagna; oell thuru pu-
360 Den I Aprål.
bliqua ombuden tillåtit Herrimans-3boerne, att ef¬
ter >4 dagars betänketid sjelfve uppgifva ett an¬
tagligt förslag, voro likväl af 24 Aboer endast
tre hogade att ingå öfverenskommelse. Pa intet
sätt kunde de gensträfvige förmås att bestämma
hvad de lagligen borde utgöra.
Vid slikt förevetande å erstod endast för mig
att anmäla ärendet bos LandshöfdingeEmbetet, och
b.lägga SocknestämmoProtocollet till ytterligare
handläggning; men derstädes har samma mål under
8 fulla månader hvilat, och får kan hända ännu 8
månader ostördt hvila. I anledning af det jag
nu anfört, får jag e j allenast begära återremiss till
Höglofl. Ekonomiutskottet, utan äfven vördsam¬
mast anhålla, att Högv. Ståndet, uti dess till
Kongl. Mjj:t i förevarande ämne framdeles af¬
gående underdåniga utlåtande, ville bönfalla , det
Konungen i sin vishet täcktes vidtaga kraftiga ät.
gärder, till förekommande att dess landsfaderliga
afsigter ej längre blifva förfelade, och att veder-
börande Auctoriteter mål te vid ansvar anbefallas,
att utan föregifne hinder skyndsamligen afgöra
dessa inål, hvilka genom onödig tidsutdrägt all¬
tid blifva förenade med oro, besvär och kostnad.
Häruti instämde Doctor Renström och mån¬
ga andra.
Prosten Billdahl yttrade:
Inka med Herr Domprosten, Doctor Wahlin^
ager jag den erfarenhet från min Ort, att All-j
mogen icke vill ingå frivilliga öfverenskommels
Den l April.
ser om Presträitigheternes utgörande på sätt Kongl.
Kungörelsen af den 4 April 1316 i Nåderföre-
skrifver, och jag är viss om att detta icke eller
sker, med mindre uttryckelig befallning dertill
kommer från Konungen. Jag får derfpre förena
mig med Herr DomProsten i den önskan, att
någon Befallning från Kongl. Maj:t måtte här.
utinnan utkomma till Presterskapet och Församlin-
garne, som äfven föreskrifver viss tid, inom
hvilken öfverenskommelser om Presträttigheterne
böra vara ingångne och till Kongl. Majus Nådiga
stadfästelse öfver letnnade, på de grunder och i
den ordning, som ofvan åberopade Kungörelse
af den 3 April j 8 1 f» siadg3r.
Prosten Ohrvall uppläste ett så lydande Hi¬
etainen :
Högstsalig Hans Kongl. Majrt har i sin Nå¬
diga Kungörelse af den 3 April 1816, hvilken af
Hedervärda BondeStåndet i dess till vår nuvarande
Allernådigste Konung ingifne underdåniga och
med Högv. Ståndet communicerade ansökning abe-
ropas, haft nådigt afseende ej allenast på bibe¬
hållande af de Presterskapet i Nåder föriante
Privilegier, hvarföre han ock stadgat, att de
contracter, som emellan Lärare och Åhörare upp¬
göras angående Presträttigheter, böra grunda sig
på 1681 års Kongl. Författning och flera der¬
med gemenskap ägande. Kongl, Bref, utan synes
äfven hafva fästat nödig uppmärksamhet vid de
förändringar, som t en framtid möjligen kunde
inträffa så väl hos Löngifvaren, som Löntagaren,
genom missväxt, krigsoroligheter och andra olycks;
3Den i April,
händelser, hvarföre ock en tid blifvit bestämd
pä 25 högst 50 år, inom hvilken sådana Con-
tracter skola vara gällande. Lika så orättvist
det vöre, att för all tid bindas vid eif Cornrad,
som a ena eller andra sidan vöre bygdi på egen.
nyttiga, samvetslösa och orena afsigter, och hvar.
igenom hinder skulle läggas för den kärlek , enig.
het och förtroende, hvilka, såsom följder af en
verksam Christendom, böra vara rådande emellan
o
Lärare och Åhörare: så billigt och med rättvisa
öfverensstämmande synes det äfven vara, att
en Pastor under misvext-år och andra oförnt.
sedda olyckshändelser, som möjligen kurade drabba
Åhöraren , delade någon förlust med honom vid
Lönafgifternes mottagande.
För denna eftergift behöfver ingen redelig
och samvetsgrann Lärare annat band än kärle¬
kens, som binder hans hjerta vid denna Gudom¬
liga och af honom så ofta förkunnade erin-
rån: Inbördes drager hvarannans börda, så full¬
borden J Christi Lag; men en mindre samvets-
öm torde handla i motsatt förhållande. I afse¬
ende härpå skulle det alltid vara svårt , så väl å
ena som å andra sidan, om sådane öfverenskoin-
melser blefve permanente och aldrig möjligen
kunde ändras efter inträffade oförutsedde omstän¬
digheter och förändrade tiden kraf. I betrak¬
ta nci* häraf synes den tiden, Som Högstsalig Hans
Maj:t i berörde Nådiga Kungörelse bestämt för
»adana conventioner, vara tjenligast.
Hvad Provincen Halland beträffar, har en
convention emellan Pastorer och Åhörare, till
Den I April.
363
följe af Resolutionerne på Allmogens besvär vid
I719 och 1720 årens Riksdagar, blifvit gjord, hvar¬
vid vederbörande Piesterskap och Allmoge, som
af då varande Landshöfdingen, General Majoren
Falsburg blifvit inkallade lill Halmstad, stannat
i de underdåniga tankar, att å begge sidor vore
nyttigast och till förekommande af allt missför¬
stånd samt en god sämjas och enighets bibehål¬
lande emellan Presten och Ahörarne, att Prester-
skåpet skulle alltid bibehållas vid de inkomster,
förmåner och rättigheters nyttjande, hvilka i för¬
måga af gamla tiders ordinantier, hvarmed för.
modeligen förstås sådana stadgar, som för de
conqveterade Provincer Skåne , Halland, Ble¬
kinge och Bohus Län finnas vara gjorde af Dan¬
ska Konungarne Fkedric II och lil samt Chri¬
stian lil och IV, och hvilka i recesser och Freds¬
fördrager efter gammal vanlighet eller såsom af
Arilds tid blifvit bibehållne samt sedermera ge¬
nom Kongl. Förordningar och Resolutioner för;
säkrade. Denna convention har Kongl. Maj:t, ge.
nom Nådig Skrifvelse , så väl till bemälte Ge-
neralMajor och Landshöfdinge under dan 26
Februari! 1723, som till dåvarande Stiftets Bi*
skopp och Consistorium, i Nåder bifallit och
fastställt. Sedermera har samina convention vid
1800 års Riksdag, på Vederbörande» begäran,
blifvit förnyad , rill trycket befordrad, i Hal¬
ländska Kyrkorna uppläsen och är der förvarad.
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd Proposition , beslöt Ståndet , att
ifrågavarande Betänkande, med hvad salunda der.
364
Den i April.
emot anmärkt blifvit , skulle till Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomiutskottet återförvisas.
§• 9-
Då Allmänna Besvärs, och Ekonomiutskot¬
tet* Betänkande N:o 63, rörande beståndet af så-
da ne Contracter , som emellan Pastoreme och
Försarniingarne blifvit upprättade, och hvarmed
båda förklarat sig nöjde, nu å nyo föredrogs,
yttrade Biskoppen, Friherre Doctor Mörner, att
då de contract , hvilka en Kyrkoherde med sin
Församling ingår , möjligen kunna vara menliga
för dess Efterträdare, Biskoppen för sin del trod-
de3 att äfven de contract, hvilka Pastererne blott
för deras tid med Försarniingarne afsluta, böra i
närvaro af Krono- och ConsistoriiFullrnäktige
uppgöras.
Professoren, Doct. Wijkman anförde:
Jag conformerar mig till alla delar med Hr
Biskoppen M>rner, och tror att inga gendrelle
Contracter om Presträttigheter böra afsluta* utan
j Krono- och ConsistoriiFullmäktiges öfvervaro,
icke eller till Nådig fastställelse hos Konungen
i underdånighet anmälas , utan att Consistorium
deröfver blifvit hördt. Så stadgar härom Kongl*
Maj:ts redan utkomne Nådiga Författning och
detta med den mest visliga afsigt, att både tredje
Mans rätt, nemligen en Successors, derigenom är
bevarad från enskildte afsigter, som möjligen kun¬
na ingå och medverka till en ensidig behandling»
såsom ock till förekommande af den oordning)
Den l April.
tom någorstädes yppats genom dylika contracters
ingående af någon af de till en lägenhet missi-
verade Prestmän, för att derigenom bereda s>g
pluralitet vid ett blifvande val, och hvilket möj-
ligen kan ske om denne controll härvid utelem¬
na». Det är en icke okänd möjlighet, att hvad
dess# sistnämnde vidkommer , de kunna , ehuru
till sin natur orimlige, postdateras efter valet, #-
huru före detsamma ingångne, och om de sedan
skola utan ali granskning blifva gällande och för
liera år fastställas, förnärmas ju derigenom ej al¬
lenast efterträdarens rättighet, utan öppnas äfven
möjlighet till en afskyvärd oordentlighet, hvar¬
emot jag anser alla möjliga utvägar böra vidtaJ
gas. Jag har äfven redan inför Högv. Ståndet
Inom motionstiden , på kände anledningar, väckt
fråga om underdånig Skrifvelse tili Kongl, Majit,
för att erhålla en Nådig Författning, som kun«J
de sätta bommar emot dylika tillbud från alla
sidor , och hvilken min motion är hvilande på
hordet, under förväntan af en Konungens pror
position till Högv. Ståndet i samma ämne, och.
jag kan då så mycket mindre nu, genom bifall
till det upplästa förslaget, gå sådant i förväg, utan
tillstyrker , att vid alla generelle Contracter om
Presträttigheter, vare sig vid hvad tid som helst
afslutade eller af hvad beskaffenhet som helst,
d® af Konungen föreskrifne omständigheter der-'
v,d må ovillkorligen iakttagas och efterlefva»,
då intet enda skäl kan i min tanka förebäras, att
derutinnan söka någon ändring. Är ordning,
rättvisa och billighet dervid iakttagen , må in-
£er* finna betäukeligt, att de af vederbörande
366
Den i April.
Auctoriteter öfverses, granskas och till faststäl»
leise i föreskrifven laga ordning anmälas.
Biskoppen och vice Talmannen, Doct. vört
Rosenstein förenade sig med de värde Ledamö¬
ter, hvilka redan talat, i synnerhet af det skäl,
att Krono- och ConsistoriiFullmäktiges närvaro
vid alla öfverenskommelse^ rörande Presträttig¬
heter , synes blifva ett tjenligt medel till före.
lommande af de, på några orter i Riket, öfver»
klagade olagliga öfverenskommelser , hvilka för*
valet af en eller annan erbjudas.
Häruti instämde Biskopparne Murraij och
Eberstein, den sistnämnde så mycket mera, som
inom Wisby Stift många klagomål öfver dyliki
olagliga öfverenskommelser förekommit.
Biskoppen, Doctor Faxe tillstyrkte, uppl af
flere värde Ledamöter anförda skäl, återremlss af
ifrågavarande Betänkande, helst som Kongl. Bref-*
vet af den 16 Sept. 180 visligen påbjuder, att
alla ArrendeContracter, rörande Pastortrnes Lön#*
inkomster, skola uti Consistorio uppvisas.
Professoren Thyselius trodde, att skilnad nöd'
vändigt bör göras emellan de Contracter, hvilka
uti allmän Sockenstämma, på en gång med hela
Församlingen afslutas, och hvilka oftast mota
många svårigheter , samt emellan de Contracter,
hvilka många Pastorer , i brist af möjligen er¬
hållande allmän öfverenskommelse med hela För¬
samlingen , enskildt uppgöra med en eller flera
af sina Åhörare. Vid de förra ansåg Professo^
Den I Aprlt. 367
fen Krono- och ConsistoriiFullmäktiges närvaro
behöflig; men vid de sistnämnde skulle dessas
närvaro blifva, om icke omöjlig, åtminstone hin¬
derlig.
Häruti instämde Prosten, Lector Fröberg
samt Biskoppen, Doct. Almquist, den sednare med
tillägg, att de Pastorer, hvilka pl en gång kun¬
nat träffa tjenliga öfverenskommelser med hela
Församlingen, äro och måste vara ganska få. Ty
då säkert ingen Församling gifves, der alla Hem.
man och Lägenheter, i proportion af deras stor¬
lek , äro försedde med lika förmåner , så är det
föga tänkbart, att någon billig öfverenskommelse
med hela Församlingen i massa kan uppgöras.
Deremot hade erfarenheten öfvertyga! Biskoppen
derom, att Pastorerne på många ställen, efter in¬
hämtad närmare kännedom otn hvarje särskildt
Hemmans och Lägenhets egentliga beskaffenhet,
ofta kunna enskildt med de fleste Hemmans«ägare
särskildt ingå på ömse sidor billiga och förmoriliga
öfverenskommelser. Men om nu, enligt hvad
någre värde Ledamöter tillstyrkt, det skulle stad.
gas att Krono- och ConsistoriiFullmäktige äfven
skulle öfvervara de Contracter , hvilka Pastor,
för den tid han Pastoratet innehafver, med För¬
samlingen uppgör, så befarade Biskoppen, att så¬
dant icke allenast för framtiden skulle lägga be—
tydliga hinder i vägen för de så mycket önska¬
de frivilliga föreningarne emellan Pastorerne och
deras Församlingar, utan ock kunde lända till
uPphäfvande af de billiga Contract, hvilka, utan
iakttagande af en sådan formalitet, redan på gan¬
ska många ställen blifvit träffade.
3«8
Den i April.
Härmed förenade sig Prosten Hagberg,
Professoren, Doct Wijkman yttrade vidare^
Hvad beträffar enskilta Contracter man och
man emellan., hörer sådant ej till närvarande fråga,
som endast ^handlar om generella Conventioner,
lärare och Åhörare emellan, om Presträttigheter.
Jag ian t- ex. till esi behöfvande vän efterskänka
min rätt för hela min lifstid, och till vinnande
af de så omtalade Contracter kan en Paster träffa
enskild öfverenskommelse med den ena efter
den andra, för att härigenom bereda sig väg, att
»luteligen komma till en allmännelig, och me¬
ningen kan naturligtvis aldrig vara, att vid hvarje
sadan enskild afhandling Consistorii- och Krono-
Fullmägtiges närvaro skulle vara behöfvelig, lika
litet, sorn att hvar och en dylik skulle särskilt
till stadfästelse anmälas; men då sluteligen dessa
öfvergå till ett helt, som med Pastor och hela
Församlingen skall afslutas , då anser j.ig desse,
enligt Kongl. Författningen, alltid böra vara till¬
städes, och att, som sagdt är, och för de redan
anförda skäl, ingen sådan Convention må vara
gällande eller till Nådig stadfästelse anmälas, in-
nan Consistorium deröfver blifvit hördt och äf¬
ven sitt tillstyrkande dervid afgifvit helst sådant
naturligtvis aldrig vägras, så framt ej underslef
i Conventionen är påtagligt.
Prosten Aspelin anförde!
Med det anförande , som Herr Biskoppen
JWörner och Herr Professoren Wijkman i ämne*
»f3
Den I April.
afgifvit får jag i hufvudsaken, förena mig; men
anser mindre lämpligt och nödigt, att Consistorii-
och KronoFuilmaktige äro närvarande vid till¬
fällen, då en tillträdande Pastor inför Försam¬
lingen kan förklara, att han förblifver vid dö
öfverenskommeiser, som af ålder emellan För¬
samlingen och dess Pastorer ägt rudi.
Med ganska få Undantag, uppbäras. Pastora*
lierne inom Wexiö Stift i enlighet med öfver-
enskorntnelser, som för 100 ar sedan i behörig
ordning blefvo träffade. Visserligen kunde tionde,
beloppet på flera ställen, i anseende t i ’ i skedde
odlingar, billigen böra ökas: men betänkligt blir
dét alltid, att vilja ändra afgifter, sorn genom eft
uråldrigt brok vunnit en viss helgd, och sorn frän
Pastor till Pastor, under tå lång tidj utan min¬
sta invändningar blifvit fullgjorde.- Dessa Öfver-
enSkornmelser hafva också, icke en 'gång inom
Ilegala Pastorater, blifvit förhöjde, änAmindre vid
de Consistoriellä, der JörbUjvaudet vid det gamla,
■åtminstone är ett ■ consensus piassumtus, sorn fö¬
regår valet.
Vanligtvis blir ingenting härom J Sockn9-»
Stämmo- Protocollet intaget, utan nian fortfar,
på god tro, å ömse sidor med hvad a a nä varit
vanligt. Understundom tillfrågar Församlingen
Pastor, örn han är nöjd att uppbära sinä inkom,
ster efter de öfverenskommeiser, som >äf åddej-
Varil följde: och om han sådant bejakar,■ äoser
jag härföre ej vara nödigt, att ofvanuämnde Full¬
mäktige skola 1111 lea 11 as.
Pr. St. Prat. 181 8- Dd, lil. £#
37°
Den I April,
Hvem vet, om ej Församlingen, i närvara
af desse Fullmäktige, snarare Skulle vilja min¬
ska inkomsterne, än lata dem vid gammalt för¬
blifva? Inom Wexiö Stift har en fråga, som nä
hos Kongl. Maj:t blifvit afgjord, gifvit skälig an,
ledning till en sådan fruktan.
Jag anser således Consistorii- och Krono-
Fullmäktige endast böra vara närvarande då ett
Contract, som af närmaste Företrädare blifvit in-
gådt, skall befästas, eller någon ändring i gamla
©fverenskommelser åsyftas.
Med Professoren , Doct. Wijkman samt Bi—
skopparne Mörner och Rosenstein förenade sig
Prosten, Hector Fellenius,
Prosten Öhrvall förenade sig med Prosten’
Aspelin.
Biskoppen och vice Talmannen , Doctor voti
Rosenstein förklarade, att han vid dess förut an-
förda conformation med Biskoppen, Friherre Mor.
ner och Professoren, Doct. Wijkman, endast å-
syftade att Krono- och ConsistoriiFullmäktige
borde öfvervara sådane conventioner , som med
hela Församlingarne i allmänhet ingås; men att
han deremot, lika med Professoren Thyselius och
Biskoppen, Doct. Almquist, trodde sådant alldeles
icke behöfvas vid Pastorernes enskildta öfverens-
o
iommelser med en eller flera af deras Åhörare.
Dock likväl och om dessa särskilta Contracter
omsider utsträcktes, till samtelige Tiondegifvare
ne, trodde Biskoppen alt, i sådant fall, äfven des<
Den i April.
37 i
se borde underställas Landshöfdingéns och Con¬
sistorii stadfästelse.
Uppå af Herr ErkeBiskoppen och Tilmar!-
nen framställd Proposition beslöts, att ofvan-
äärnntle Betänkande, ti, I hvad sålunda anfördt
blifvit, skulle till Allmänna Besvärs- och Ekos
nomiUiskoitet återremitteras-
§. 10.
Enär Allmänna Besvärs- och EkonömiUt*
ékottets Betänkande N.'o 66, om möjlighets be¬
redande, för innehafvare af Bost älla jord , att latd
försäkra den å sådan jord befintlige Åbyggnad
i Allmänna Brandförsäkring*-anstalter nu å nyö
föredrogs, yttrade Biskoppen och vice Talman¬
nen, Doct. von Rosenstein, att han icke lika med
Utskottet, kunde erkänna, att ösäketheten af be-
sittningstiden för en ny Boställs Innehafvare, éj
mir.dré än ovissheten öm ersättning af Eftérträ-
darne för de förskott, han för Brandförsäkringen:
nödgades göra, skulle lägga oöfvervinneligt» hin¬
der i vägen för verkställigheten af berörde för-
slag. Ty på samma sätt, som Bostäilslnnehäf-
varne vid l8öo års Riksdag ålades , ätt eilä'gga’
Realisafions-afgiften för deras Boställen, émoé
rättighet, atf af deras Efterträdare undfå érsätt-
ning för den af dem förskjutna afgift, fördelad
på 20 år, på lika sätt kunde ju också nu Boställs-
Innehafvarne berättigas till ersättning st dé'hti
Efterträdare för Brandförsäkrfngs-afgiflen ,> Esc-
fiel a d på någon bestämd lämplig» tidt.
37*
Den i April.
Professoren, Doctor Wijkman anförde:
Jag instämmer med Hr Biskoppen Rosenstein
i afseende å sättet å Assecurance- Summans för¬
delning, hvilket sätt äfven i ErkiStiftet är före¬
slaget vid Presfmötet år i 8 * 2 i afseende å Extra
Boteringen, tjll förekommande deraf , att ej hela
tyngden skulle falla på den sorn tilläfventyrs
blott en ganska kort tid besute lägenheten; men
jag befarar att svårighet sig yppat vid Prestho-
ställen i anseende till Socknens och Pastors sam.
irianblarldade och ofta sammanbyggda Hus, ty
då Socki en skall hålla 7 hus och Pastor de öf¬
riga både efter Lag och till sin beqvämlighet,
och Socknen ej kunde förmås, att assecurera sina,
lärer det äfven blifva svårt för Boställslnnehaf-
varen, att verkställa det med sina; ty då blott
en och samma tiädvägg skiljer Pastors och Sock¬
nens hus, kan ej den ena hälften af väggen hvar¬
ken värderas eller assecureras då det vägras för
den andra, elier der, uti en oeh samma bygg¬
ning, öfverrummen tillhöra Pastor, tviflar jag att
desse kunna assecureras oro och då det vägras
för sjelfva byggnaden; att förtiga den svårighet,
»om skulle uppstå vid flyttning af assecurera-
de så kallade öfverloppshus, om ej öfverens¬
kommelse om dem kan träffas emellan af- och
tillträdande. Jag tillstyrker således, att Sockne-
männen äfven må uppmuntras till husens asse.’
curance på Prestholmen, då det, efter Biskopp
Rosenstam förslagna fördelningssätt af Assecu-
ranceSumman, sedan lätteligen låter sig practiser
ras äfven för Boställslnnehafvaren, men hvar¬
förutan jag tror för mycken svårighet dervid möta*
Den I April.
'373
Prosten, Lector Fröberg trodde, lika med
Professoren, Doctor Wijkman, att vid Boställs-
byggnaders brandförsäkrande flera svårigheter torde
möta, särdeles af det skäl, att om någon Boställs¬
innehafvare för sin beqvämlighet låter uppföra
någon större Byggnad, än behofvet kräfver, eller
ock, för vinnande af frihetsår, uppförer Ladu¬
gårdsbyggnad m. m. af sten , det för en Efter¬
trädare kunde blifva obilligt betungande att be¬
tala en såmedelst betydligare förökad Brandför-
säkrings-afgift för berörde byggnader, hvilkällan
kunde umbära.
Biskoppen oell vice Talmannen, Doctor VOW
Rosenstein erkände värdet af Prosten Fröbergs an¬
märkning, men ansåg deremot det, som Doctor
Wijkman anfort, vara mindre gällande, emedan, i
händelse Secknén icke låter brandförsäkra sina
hus å PrestBoställen , Socknen sjelf vid timahde
eldsvåda får dem återuppbygga, dåden Pastor,
som brandförsäkrat sina hus , derföre njuter be¬
hörig ersättning.
Uppå af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd proposition, blef detta Betänkande
af Ståndet bifallet.
§. l I.
Efter ytterligare föredragning af Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskottets Utlåtande, N;o
67, om jemkning uti BåtsmansRoteriugen i Hal¬
land , önskade Professoren Forssell det Utskottet
icke, sorn nu skett, allenast tillstyrkt, att den nö¬
dig funna Rotejémkningen i Hallands Län mat¬
te gä i verkställighet, utars ock att Utskottet ve*
374
Den I April.
lat föres’å, aft en sadan Rotejemkning på öfriga
orrer i R'ket, dcr den kunde behöfvas, måtte
igenom Kongl. Maj ts Nådiga föranstaltande, utan
hinder af G-rundlagarnes föreskrifter, blifva verk.
stal | rf er
Professoren Thunelius erinrade , att fltskot-
tets ifrågavarande B a okände grundade sig på
Kongl. Maj.ns Nådiga Proposition, endast röran,
de Rntpjemkning i Halland; och ansåg att örn
(ienna jemkning nu medför önskad verkan inom
nämnde Län, de öfriga Länen, ejer en dylik
jemkning möjligen karr vara af nöden, sedermera,
kunna derom i behörig ordning anbålla; och be¬
gärde Rrofessoren fördenskull proposition till bi¬
fall a förevarande Utlåtande; hvilken af Herr
jErkr Biskoppen och Talmannen framställdes, sarpf
gi Stäadej med Ja besvarades.
§• !?•
Kemnade PrestStåndet sitt bifall til{ efterf
följande B tänkanden, nemligen
Allmänna Be värs- och EkonomilJiskottets:
&4 angående Spann 'nålens och Viciualiehan-
delns å Landet beläggande med ena- ■
hända Uiskyhler. sq.n dessa Handels-
näringar nti Städerna åtfölja.
fP* 6q pm medels vidtagande till Iuxens häm¬
mande och fnjändska fabriquernes upp.
hjelpande , sarcif
ExpeditionsJTtfkottets
pm ändring i underdåniga Skrifvelsen N:q
17, angående Westerbottniska Lånet.
Den X April•
375
§• 13.
Upplästes och remitterades till Statsutskott
tets Utlåtande ExpeditionsUtskottets Memorial
af den 23 nasti. Mars, angående förvaringsrum
för öfverblifvande Exemplaren af Bihanget till
RiksStåndens Protocoll.
§• 14-
Efter uppläsande af BevillningsUtskottets dr
26 nästl. Mars afgifna Utlåtande, rörande de oli¬
ka beslut , uti hvilka RiksSiånden stadnat i frå¬
gan om grunderna för den blifvande Bevillnin-
gen, och då PrestStåndet icke fann anledning att
frångå dess den 1 o- sisil. Mars, angående detta
ärende, fattade beslut, pröfvade Ståndet skäligt,
att, méd antagande af hvad BevillningsUtskottet
uti nyssnämnde Utlåtande hemställt , öfverlemna
de befintliga skiljaktigheterna till förstärkta Stats.
Utskottets afgörande på sätt 69. och 71. §■ i
RegeringsForrnen föreskrifva.
X sammanhang härmed, anmodade Hr Erker
Biskoppen och Talmannen Ståndets ledamöter,
att till nästa Plenum vara betänkte på val af 21
Ledamöter till StatsUtskottets förstärkande.
§• 15-
I anledning af Herr Biskoppens och vice
Talmannens, Doct. von Rosensteinr gjorda fram¬
ställning, fattade Ståndet det beslut, sorn inne-
hålles uti följande ProtocoIlsUtdrag;
Sedan ExpeditionsUtskottets Memorial af
den 2 Febr., om medel att befordra större af-
3?ö
Den I April.
sättning och gagn utaf Biharget till RiksSlåndens
Protpcöil, innehållande ibland annat, att Utskot¬
tens Betänkanden dädanefter . ieke skrifna, utan
genom tryckfa ark af Bihanget, skulle RiksStån-
di n meddelas , deri 9 i samma månad blifvit af
Prest Stander bifaller med det förbehåll, att de
vidlyftigare Utlåtanden, hvilkas tryckning knr.defor¬
dra en längre tid skrifteligen måtte blifva till Riks-
$1 andem granskning inlemnade, på det att, igenom
ajhidaude af iryckningen, Riksdagen icke måtte får-
lcigas , så har PresfStåndet, sorn å ena sidan högt
■värderar Expeditions Utskottets goda afsigt roed
berörde förslag, äfvensom dess nitfuila bemödan¬
de, att, x allt hvad på thy ankomma kunnat, fort¬
skynda Bthaugets tryckning, men deremot å an¬
dra sidan erfarit den befarade följden af berörde
förslag, nemligen Riksd-agsärendernas långsamma--
re gång, funnit sig föranlåtet, att, i anseende till
R.ksdagstidens snart annalkande slut, vördsamt och.
vänligen inbjuda de Respect. MedStånden till in¬
stämmande uti PrestStåndets ofvanberörde förbe,
håll; i händelse hvaraf Riksens Ständers samtlige
Utskott torde'blifva derom, till behörigt iaktta¬
gande, skyndsamligen underrättade.'
$■ 16.
Uti nu inkommet ProtocallsUtdrag af den
34 sisth Mars,lemnar Vällofl. BorgareStåndet bii>
fall till LagUtskottets Utlåtande, i frågan om be¬
stämmande af ?n viss afgift tyll JCronoFogdarne
i Wester- och Norrbottens ihan, då de icke sjelf*
ve, yxtan genom Länsmännen verkställa Utslag I
Utsökningsmål m. yn,, med inbjudping till JVfe4*
Den I April.
377
Stånden att förena sig om en underdånig ansök¬
ning hos Kongl. Maja, att Herrar Landshöfding
gar må igenom Circulaire förständiga samtlige
KronoFogdame i deras Län, att de äro berätti¬
gade i och för sådane private Utmätnings-för-
rättnirrgar, som på deras eget ansvar verkstäl-
las, att åtnjuta biträde af Länsmän och Fjerdings-
män inom Fögderiet.
r
Efter uppläsande häraf fann PrestStåndet för
godt, att förblifva vid dess den 14 nästl. Mars
till berörde Utlåtande lemnade bifall.
§• 17;
Nedanskrifne ifrån Utskotten inkomna Mei
morial och Betänkanden upplästes och lades på
bordet , nemligen ;
ConstitutionBUtskottets Memorial
Med uppgift å nu godkända förslag till Grund-
lågs-ändringar.
StatsUtskottets Betänkande,
N;o 136 om förändring i-Salpetergärdens utgöW
rande,
137 Bokhållaren Carlsmds ansökning, om
utbekommande af Mantalsskrifningen
provision,
i?8 - Begrafningshjelp efter Secreteraren
Morin.
w »29 Strömsholms Stuteriinrättning.
378
Den I April.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottetst
N;o 70 om Landtbruks Academien, dess Central-
Verkstad m. m.
,— 71 — fortfarande af det emot Utländska öf-
verflödsvaror utfärdade förbud.
— 72 — förhöjd Tullafgift för BoktryckeriStilar.
__ 73 — upphäfvande af Stockholms Stads rättig¬
het, att uppbära Parmpenningar m. m.
S— 74 — In rättande * af Comité i hvarje För¬
samling till utdelande af den Spannmål
MagazinsDirectionen lemnar.
g— 75 ,— ändringar i Författningarne, rörande
Skogarne i Riket.
76 föreslagne åtgärder till hämmande af
Veneriska Smittan.
UagUtskottets:
N:o 56 angående vackt fråga , det de Publika
Auctoriteter, söm å Kongl. Maj:fs och
Kronans vägnar afsluta Contracter med
enskilda} ej ina äga , att vid tvist
pm uppfyllande deraf, sjelfve deröfver
t tjörn ma.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottens;
Nm 57 om förändring af de rörande Enskiftes^
delningar utfärdade Författningar.
58 Förslag till ändring af föreskrifterna,
rörande Stängselskyldigheten,
Den I April.
379
N.‘o 59 om rättighet för Allmogen i Skåne och
Blekinge, att emellan alla Hamnar der¬
städes obehindradt föra sina Producter.
,60 Jordägares rätt hos Landbo, samt Rät-
tegångssättet vid utsökning deraf.
61 delningsgrunden vid Enskiften af Hem¬
manen i Blekinge.
62 Hushehofs Mjölqvarnars befrielse från
Skattläggning
62 rätt för Hemmansägare, att uppföra
och begagna HusbehofsQvarnar.
64 upphäfyande af förbud emot Landsköp.
LagUtskottetst
Nio 65 om förlupen Makas rättighet, att i nytt
gifte ingå.
66 förklaring, rörande hvad till Politi-
mål bör hänföras.
67 — åtgärders vidtagande till SjöLagens öf¬
verseende.
68 företräde för Jordägare till brukares
lösa egendom,
_ 69 ändringar i nu stadgade Rättegångs¬
ordning,
^70 ÖfverStåthållareEmbetets i Politi-ärenr
der ställande under HofRättens gransk,
ning.
BancoUtskotteis:
3ST:o SI om utgifyandet af Banquens Fastighets L|iB
Den 1 April.
N:o ?2 om närmare bestämmande af rättigheten
för Corporationer och Bolag, att i Ban-
qaen upptaga Lån å fast Egendom.
. 53 de vidBanquen erforderliga Vederhäf-
tighetsBetyg, samt förökning i antalet
af Verkets Styresmän.
, 24 understöd för Södertelje Canals och
Sussverks fullbordande
25 Specificerade Förteckningars insändan¬
de öfver Assiguaitoner» som på Ban-
quen utläidas.
§• 18.
Genom nu inkomna ProtocollsUtdrag underJ
rättades Ståndet deram, att Höglofl, Ridderskapet
och Adeln
Bifallit
StatsUtskottets Utlåtanden: 1:0 angående nö'-
diga medel till C) ottninghölms Broars istånd-
sättande; 2:0 gjorda Motioner, angåe nde medels
beviljande åt BergsRådet, Friherre Hermelin; 3:0
angående ny Stats reglerande för Gripsholms Slotts-
och Djurgåi ds Bet jening; q;o i anledning af Riks¬
dagsmannen Eric Miirtbvgs Motion, om förän¬
dring i Röteringen yid Westerbottens Regemen¬
te; 5:0 öfver Riksdagsmannen Jon Jönssons Me-;
morial, angående TCronoTiondeSpanninålens utgö¬
rande till Stockholms Stora Barnhus; 6:0 i an¬
ledning af Herr .Landshöfdingen, Friherre B.
IV. Focke .Motion, angående en till Upsala Barn¬
hus donerad Kronofordran; 7:0 angående Riksr
Den x April.
dagsmannen Johon OUson Longbergs Memorial,
att få betala Osm undsjernet efter Kronovärdi,
utan någon förvandling efter Markegång; §:o i
anledning af Riksdagsmannen Anders Sandstens
Memorial, angående Ädelfors Guldverk.
Stats- och BancoUfskottens Betänkanden an¬
gående: 1:0 vackt fråga om förhöjning uti de
för Riksens Ständers Revisorer af Stats-, Banco.}
och Riksgätdsverken anslague arfvoden; 2:0 Ju-;
stering inför båda Utskotten gemensamt af de
föreskrifter, som skola gälla för Rikets Ständers
båda Penningeverk.
BancoUtskottets Betänkanden: j:o i frågan
huruvida de FideiCommisser , hvilka enligt sär-i
skild Nådig tillåtelse fått med inteckning gravem
ras, må kunna af Riksens Ständers Banque såsom
pant antagas; 2:0 angående lånerättigheten i Ban.}
quen för de uti Philipstad belägne fastigheter;
3:0 i anledning, af väckt fråga om fördelning af
arbetet emellan Riksens Ständers Revisorer öfver
Stats , Banco och Riksgälds verken; tryckning af
samtlige RevisionsBerättelserne; publicitet af Ban-'
coverkets granskning i hela dess vidd och upp-
hörande med hittills vanliga förseglade Berättelj
sers afgifvande.
BevillningsUtskottefs förnyade Utlåtande, an¬
gående grunderna för den allmänna Bevillningen,
med antagande af det första uti 3. puncten frarns
ställde alternatif , eller att den föreslagna öfver¬
gods afgiften må utgå genom taxering af vissa
Öfverflöda artiklar, samt att, derest den etforder-
382
Den I April.
iiga Summan icke kan på sådant sätt erhållas,'
jemväl en fyllnads afgift må till ersättning för
Landttullarne utgöras.
Låtit bero vid
ConstitutionsUtskottets meddelade yttrande,:
angående Representations-frågans närvarande skick,
StatsUtskottets förnyade Utlåtanden: 1:0 an¬
gående Segelleden genom BaggensStfndet och
Södra Stäket, samt 2:0 i anledning af Kongl.
Majus Befallningshafvande^ i Norrbottens Län
underdåniga Skrifvelse den 2g Nov. 18 * 7, röran¬
de anstånd med indrifvandet af den återstående
delen af Westerbottniska Linet , sorn skall er¬
läggas af Innevånarne i Norrbottens Län.
Lågt till Handiingarne
StatsUtskottets Memorial, innefattande Svar
på återremissen af Utskottets den 17 , 23 och
31 sisth Jan. meddeldta Uålåtandenrto i an¬
ledning af gjordt förslag om Allmänna Brand-
försäkringsinrättningens ställande under tillsyn af
Riksens Ständers Fullmäktige i Banquen och
RiksgäldsContoiret; 2:0 angående förhöjning uti
Postskjutsnings legan; 3:0 om bidrag af allmänna
Medel till fullbordande af Hamnbyggnaden i
Malmö; 4'o angående föreslagen rättighet till
Skattelösen af Lotshemman; 5:0 om förbättring
i Länsmännens Löningsvillkor; 6:0 angående er¬
sättning till Städerna för deras andel uti Accis-"
och Bakugns-penningarne.
Den 1 April.
383'
BancoUtskottets Utlåtande till upplysning
åfigående de sedan 1815 års Riksdag vidtagne
åtgärder , i anledning af då väckt fråga om ed
dy MyntOrdning.
Återremitterat
StatsUtskottets Utlåtande,- angående redovis¬
ning för Statsverkets förskott till tryckningen af
RiksStåndens Protocoll, jemte Bihanget dertill vid
1 8 r 5 års Riksdag, i anledning af Herr Silver-f
stolpes) Gust. Abr s dervid gjorda anmärkningar.
BancoUtskottets Betänkanden: 1:0 angående
förändring uti de inom Bancoverket gällande
Befordringsgrunder, enligt hvilka tredjedelen af
Banquens Commissarier vid yppande ledigheter
tillsättas endast af Frälsemän; 2:0 i anledning af
väckt fråga om tillåtelse för en och hvar, att e-
mot Svenskt Speciemynt, i Banquen tillbyta sig
omyntadt Guld och Silfver.
Instämt uti
PrestStandets beslut, det måtte Riksens Stän¬
der, genom en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj:t , betyga deras underdåniga tacksamhet för
Kongl. Maj:ts Nådiga åtgärd vid bestämmande af
Myntberäkningen för den årliga ErsättningsSum-j
ma, som vid 1815 års Riksdag blifvit Kongl.
Majit och Dess Efterträdare på Svenska Thronen
tillslagen , samt att ExpeditionsUtskottet skulle
anmodas att med förslag till en sådan underdå¬
nig Skrifvelse till Riksens. Ständer inkomma.
Den i April<
§. IQ.
Af erhållne ProtocolIsUtdrag inhämtades, atil
Vällofl. BorgareStåndet
Bifallit:
StatsUtskottets Betänkanden: t;o i anledning
af Herr Friherre B. iV. Focks Motion, angående
en till Upsala Barnhus donerad Kronofordran ;
2:0 angående Riksdagsmannen Johan Olsson Long-
lergs Memorial , innehållande yrkande , att den
under namn af Osmundsjern uti vissa Landsor.
ter utgående Räntepersedel måtte få betalas ef¬
ter Kronovärdi, utan förvandling efter Marke,
gång; 3:0 i anledning af Riksdagsmannen Jon
jönssons Memorial, angående KronoTiondeSpann-
målens utgörande till Stockholms Stora Barnhus^
4:» i anledning af Riksdagsmannen Eric Mört-
hergs Motion om förändring i Roteringen vid
Westerbottens Regemente.
BancoUtskottets Memorial, i anledning af
Väckt fråga om fördelning af arbetet emellan Rik*
sens Ständers Revisorer öfver Stats-, Banco- och
Riksgäldsverken; tryckning af samtlige Revisions-
Berättelserne; publicitet af Bancoverkets gransk¬
ning i hela dess vidd och upphörande med hit¬
tills vanliga förseglade Berättelsers afgifvande.
StatsUtskottets Betänkande, angående en ny
Stats reglerande för Gripsholms Slotts- och Djurj
gårdsbetjening.
Ali, '
Den 1 April.
3*5
Allmänna Bevars- och Ekonomiutskottets
Bét änkanden: 1.0 angående väckt fråga om grun-
derne för en föreslagen jemkning i Båtsmansro-
teringen i Halland; 2:0 rörande gjordt förslag
att, med undantag af Säterier, Boställen och Post¬
hemman, alla andra Hemman böra deltaga uti
Kronoskjutsnings- Brefbärings- och KronoFjerö
dingsmans * besväret, eller andra dylika onera,
som jord i allmänhet åtfölja; gm j anledning
af väckt fråga om en fristads inrättande för så¬
dana Personer, hvilka, mindre af verklig ond¬
ska och elakhet, än af andra tillfälliga orsaker,
förlorat medmehniskors aktning; 4:0 rörande mo¬
tion om nödvändigheten af förklaring i vissa delar
af Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 3 April
I§i6, om öfverenskommelse!- rörande Presträttig¬
heter ; 5:0 i anledning af gjord hemställan om
jemkning i roteringen vid Vesterbottens Rege¬
mente; 6:0 rörande en föreslagen ny Landfrr.äJ
teriTaxa ; 7:0 angående beståndet af sådane
Contracter, som emellan Pastorerne och Försam-'
lingarne blifvit upprättade och hvarmed båda
förklarat sig nöjde.
Justerat och godkänt
ConstitutionsUtskottets, jemtö Memorial deri
25 sisilidne Mars, aflemnade uppgift a alla dera
bland de från sista Riksdag hvilande, nu mera
pröfvade och afgjorde Grundlagsändrings-förslag,
som af samtlige RiksStånden blifvit gillade och
antagne; och skulle, till följd häraf, Expeditions-
Utskottet anmodas författa Riksens Höglofl. Stän»j
Pr. St. Prat. i8Ȥ. Del. lil. 25
386
Hen i April•
ders underdåniga Skrifvelse till Kongl, Majrt, med
öfverlemnande af den såluda antagna nya reda-
ction af Grundlagarnes ifrågavarande §. §.
O
Återremitterat •*
StatsUtskottets Utlåtande, rörande Ädelfors
Guldverk;
BancoUtskottets dito, angående förändring
uti de inom Bancoverket gällande befordrings¬
grunder;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet®
Betänkande, rörande föreslagne ändringar uti For-
'fattningarnes stadgande, angående Husbehufsbrän-
vins bränningen samt dermed gemenskap ägande
ämnen:
Förblifvit vid dess den 19 Mars fattade be:
slut, rörande grunderna för den blifvande Be-
villningen; samt med antagande af hvad Bevill-
ringsUtskottet uti sitt ytterligare Utlåtande af
den 26 Mars föreslagit, beslutat att åt förstärkta
StatsUtskottet uppdraga att omrösta öfver samt.
lige de uti nämnde Utlåtande intagne alternativer,
I V 1 - '
§• 2o.
Enligt nu upplästa ProlocoIlsUtdrag, hade
Hederv. BondeStåndet:
Bifallit
StatsUtskottets Betänkande, angående Ädel¬
fors Guldverk;
ljen I April.
387
LagUtskottets Memorial, rörande: 1:0 be*
loppet, hvarunder enskifta personer icke må va.
ra tillåtit att utfärda Invisningar; 2:0 skärpning
i det nu för tjufnadér stadgade straff;
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkanden, rörande: j :o boståndet af sådana
Contracter, sorn emellan PäStoreme och För.
samlingarne blifvit upprättade, och hvarmed båda
förklarat sig nöjde; 2:0 väckt Råga örn en fri*
stads inrättande för sådärie personer, hvilka min¬
dre af verkelig ondska och elakhet y än af andra
tillfälliga orsaker, förlorat medmänniskors aktning;
3:0 D ifo om förändring i målningssättet af Säd
och Halm; 4:0 Dito om grunderna för en före¬
slagen jemkning af BåtsmausRoteri ■ gen i Hal¬
land; 5:0 nödvändigheten af förklaring i vissa
delar af Kongl. Maj.ts Nådiga Kungörelse den 3
April t § 1 &, orri öfverenskom melser rörande Prest¬
rättigheter; 6:0 vackt Råga om jemkning i Ro.'
teringen viff Westerbottens Regemente, och 7:0
en föreslagen ny LandtmäteriTaxa:
Uppskjutit
Sitt beslut i anledning af Allmänna Be:
svärs- och EkonomiUtskottets Betänkande,- rö»
rande väckt fråga att, med undantag af Säte¬
rier, Boställen och Posthemman, alla andra Hem¬
man måga deltaga uti Kronoskjuts-, Brefbärings-’
och KronoFjerdingsmans-besvärer, eller andra dy.
lika onera, som jord i allmänhet åtfölja, intill¬
dess öfrige sedan förra Riksdagarna väckta, men
381
Den i April.
iinnu oafgjorda Privilegil-frågor kunna I ett
sammanhang komina under pröfning och afgö¬
rande.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. Almquist.
Lördagen elen 4 April 18X8?
klockan io förmiddagen.
5- 1.
Prosten Grandelius, som till Staden återkom¬
mit, intog sitt rum inom Ståndet.
§• 2»
Jemte tillkännagifvande, att Kongl. Majit
1 Nåder utnämnt en af Sfåndets ledamöter, Pro¬
fessoren, Doct. Hagberg, till. ÖfverHofPredikant
hos Hennes Maj;t EnkeDrottningen, behagade
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen å egna och
Ståndets vägnar lyckönska bemälte Hr ÖfverHof-
Predikant till denna Nådiga befordran.
§. 3-
Upplästes efterföljande ifrån Kongl. Majit tili
H. ErkeBiskoppen och Talmannen aflåtne Nåd»?
ga Skrifvelse;
Den 4 April f. mi
CARL JOHAN med Guds Nåde
Sveriges, Norriges, Göthes och Wen-,
des Konung.
Vår Ynnest och Nådiga benägenhet med
Gud Alismägtig, Troman, Doctor, Erkf-Biskopp,
ProCanzler, Commendeur af Vår Nordstjerne¬
orden, En af de Aderton i Svenska Academien!
Hos Oss har PrestStåndet vid nu påstående Ur«j
tima Riksdag i underdånighet anmält, att sedan
Wl i Nåder förordnat en särskild Comité till
u arbetande af en förbättrad Psalmbok och denna
Comité redan år 1814 utgifvit, samt med Nådigt
tillstånd till allmän granskning orh bedömmande
öfverlemnat ett Försök till KyrkoSånger, hafva
de anmärkningar, som öfver detta arbete blifvit
gjorde, föranledt till nya och förändrade åsigter
af saken och Comitéens Ledamot, DomProsten
m, m. Doctor IVallin, blifvit anmodad, att utar¬
beta ett nytt förslag till en Svensk Psalmbok , hvil¬
ket arbete PrestStåndet i underdånighet förmält
hafva blifvit med varmt bifall af Allmänheten
emottagit, och hade det varit en af dess ömaste
och behagligaste pligter, att vid detsamma fästa
sin synnerliga uppmärksamhet, äfven som Prest-!
Ståndet vitsordat, att ibland hittills utkomna För$
slag till förbättrade KyrkoSänger för Svenska
Församlingen det ifrågavarande både i anseende
till plan och behandlingssätt ägde ett stort före-]
träde. Som likväl åtskilliga fordringar ännu kun¬
na återstå, för att bringa detta vigtiga Verk till
den högsta möjliga fullkomlighet och PrestStån—
det, under de allmänna ärendér , som vid nuva¬
rande Riksdag upptaga dess tid och fordra dess
39»
Den 4 April f. ml
uppmärksamhet, ej ansett sig kunna deröfver an-
ställa er. noggrann pröfning, samt Sfändet dess¬
utom ägde den grundade öfvertygelse, att För¬
fattaren sjelf säkrast inser och minst skonar detta
sitt Arbetes möjliga brister , har af sadan anled¬
ning PrestStandet underdåtiigst anhållit , att tjenst¬
ledighet måtte blifva DomProsten, Doctor Wal-
lin Nådiga! beviljad på fern månader, ifrån den
j:sta nästinstundande Maji, dä han lernnar sin i
Stockholm innehafvande KyrkoherdeBefattning,
och till den Usta October, på det han öfver
Sommaren måtte fa qvarstadna i Stockholm , hvar¬
est tillgång är på behöfliga hjelpredor, vittra Mäns
råd, samt i synnerhet tillfälle att höra kännare
af Ghoral- Musiquen, under hvilken tid han, skiljd
ftån andra trägnare göromål, kunde med lediga
sinnen egna all sin åhåga åt detta angelägna värf,
och hade DomProsten Wallin, i händelse tjenst¬
ledighet för honom Nådigst bifalles, utfäst sig
a't till Comitéen inom förenämde tid aflemna
sitt genom yttersta granskningen fullkomnade ar¬
bete, hvarefter der, af Comitéen pröfvadt, kan i
underdånighet öfverlämnäs till Vår Nådiga stad¬
fästelse, för att antagas till Församlingens Kyr¬
kobruk.
Och som WI, med Nådigt afseende å hvad
af PrestStåndet sålunda blifvit i underdånighet
andragit, i Nåder för godt funnit bevilja Dom¬
Prosten, Doctor Wallin den för honom sökte
tjenstledighet uppå fem månader, räknade från
d. lista näst kommande Maji till d. i ista October,
så håfve WI härmed velat Eder sådant till Ve-
derbörandes förständigande och underdånig efter*
Den 4 April /. mi
39l
rättelse i Nåder tillkännagifva. WI befalle E*
der Gud Allsmägtig Nådligen. Stockholms Slott
den 4 Mars iöi8-
CARL JOHAN.
Nils von Rosenstein.
Af denna Nådiga Skrifvelse »kulle en behö-'
rlgen vidimerad afskrift tillställas DomProsten
m. rn , Doctor Wallin.
§• 4*
Protocollet för sista Plenidag justerades, då
i afseende på DomProsten, Doctor Wåhlins uti
8. §. deraf intagna och nu upplästa anförande ,
Prosten Svedelius yttrade sig sålunda:
Då Herr Doctor Wåhlin citerat Köpings För¬
samling ibland dem, som envist motverkat före¬
slagna Conventioner , föranlåtes jag, förrättvisans
skuld, förklara, att detta till mäle så mycket mindre
kan lämpas på hela Församlingen, som en ganska
stor Pluralitet eller circa |.‘delar af Församlin¬
gens Hemmansägare icke allenast med största
beredvillighet gått mig till mötes i afseende på.
den föreslagna konventionen, utan äfven sjelfve
hos Kongl. Majit i underdånighet begärt och vun¬
nit stadfästelse å den samma. Desse förtjena då
af mig samma gärd af rättvis tacksamhet, som
hela Köpings StadsFörsamling, hvilken äfvenle-l
des med endrägt och billighet antagit det corr-
ventionsproject jag dem föreslagit. N
39*
Den 4 April •/. m.
Biskoppen, Doctor Murray trodde, att då en
del af Köpings Församling bestridt den föreslag¬
na Conventionen, sä att Kongl. Maj:t med detta
måls afgörande blifvit besvärad, det icke kan ska¬
da att Köpings Församling nämndes ibland dem,
hvilka vägrat sitt bifall till billiga conveniioner ,
helst som de vägrandes antal var ringa, och sä¬
lten redan till allas fullkomliga nöje blifvit af¬
gjord.
§• 5-
För de ändamål, hvilka RegeringsFormens,
69. och 71. §. § omförmäla, anställde PrestStån-
det val af 21 Ledamöter till StatsUtskottets för¬
stärkande , och erhöllo dervid nedanskrifne de
fleste rösterne, nemligen:
Biskoppen m, m,, Friherre Doct. Mörner.
Biskoppen m. m., Doct. Almquist.
Prosten Jan Wijkman.
ÖfverHofPredikanten in. m., Doct, Hagberga
Lectoren Arenander.
Prosten Ekvgll
Prosten , Lect. Hasselrot.
Prosten Billdal.
Prosten Friman.
professoren Thyselius.
Lectoren, Doct. Hultin.
Lectoren Fröberg.
Prosten Svedelius.
Lectoren Fellenius.
Prosten Aspelin.
DomProsten m. m., Doctor Wahlin,
Professaren Agardh.
Den 4 April f.m.
393
Prosten Fornander.
Prosten, Doct. Renström.
Prosten Backman.
Prosten Säve.
Hvarjemte blefvo till Suppleanter utsedde:
Prosten Palm. %
Biskoppen rn. m. , Doct. Faxe.
Prosten Jac. Hagberg, samt
Prosten Ek.
Hvilka fördenskull genom Utdrag af Proto-
Collet skulle till berörde befattning legitimeras,
Till justering upplästes och godkändes Con-
stitutionsUtskottets uppgift å alla dem, bland de
fran sista Riksdag hvilande , nu mera pröfvade
och afgjorda Grundlagsändrings-förslag , som af
samtlige RiksStånden blifvit gillade och antagne-
t
§• 7
Till StatsUtskottets nu å nyo föredragna
Betänkande N:o 126, om förändring i Salpeter¬
gärdens utgörande lemnade Ståndet sitt bifall ,
hvarvid Prosten Kolmodin sig reserverade, på
sätt som följer:
Alldeles stridande emot ändamålet, som sä*-
ges vara uppmuntran och befordran af Salpeter¬
tillverkningens utvidgande, synes mig den 1812
fastställda betalning för denna till Rikets försvar
oumbärliga artikel. Då vid 1800 års Riksdag,
i anseende till flera förekommande skäl, blef be¬
3 94
Deri 4 April f. m.
slutet, att Salpetersjudningen med Kronans Folk
och redskap skulle upphöra , och deremot a',la
Jordägare ålades, att årligen lefverera Salpeter i
Kronans Magaziner , efter-j Lissp. på hvarje helt
mantal, '-mot betalning af 1 R;dr 24 Sk. B.ro
I.issp., svarade denna betalning emot hvad Sal.
peter-tiliverkningen förut kostat Staten, och äf¬
ven emot hvad varan af Jordägaren då kunde
tillverkas före. Skyldigheten, att anskaffa ett år-
ligt qvantum Salpeter, kunde således ej anses
såsom en ny beskattning på Jordbruket. Men
då nu, genom Sedelmyntets fallande i verkligt
värde, alla slags lifsmedel och i följd deraf dags.
verken blifvit mångdubbelt dyrare, kan Salpeter,
tillverkningen ej utan en i lika mohn fördubblad
kostnad förrättas. Hade efter gamla inrättningen
Salpetersjudningen för Kronans räkning ännu fort.
farit , så är ju naturligt , att Salpetern för del
närvarande skulle kostat Kronan åtminstone så
mycket, som tillverkningen deraf nu kostar pri¬
vata personer. Antingen måste derföre Jordäga¬
ren få full betalning , svarande emot tillverk—
ningf-kostnaden , 'eller åtminstone efter samma
myntvärde, som år igoo var gällande, så framt
icke skyldigheten att lefverera Salpeter skall an¬
ses såsom en ny tillkommen Jordeboksränta, livar»
till intet spår finnes i värr gamla Skattläggnings-
verk, hvars rubbning till sjelfva dess grunder
likväl i alla tider blifvit ansedd såsom vådelig,
och såsom den der skulle medföra ganska be¬
tänkliga följder.
Att den vid 1800 års Riksdag vidtagna För¬
fattning endast åsyftat att befria Jordbrukaren
Den 4 April f. m.
395
från de olägenheter, som det förra Sålpetersjud-
ningssättet medförde, men att det ingalunda va¬
rit meningen , alt genom skyldigheten af årlig
Salpeterlefverering ålägga Jordbruket enny Skatt,
synes nogsamt deraf, att betalningen för Salpe¬
tern utsattes till samma pris, sorn den föregående
åren kostst Kronan, och till hvilket pris den äf¬
ven då af privata kunde tillverkas. Hvarföre
skall då ej nu samma förhållande gälla'’ Kronan
har flera år försålt Salpeter för 8, och i de sist-
förlidna åren för R.dr Bxo, till dem, som icke
afbördat sig den årliga lefveransen; men har till
dem, som tillverkat och lefverera! varan, endast be¬
talt t R:dr 24 sk. och efter 18 t 3 endast 1 R:dr
8 sk. Banco. Innehåller icke detta i sig sjelft en
verklig rubbning i gamla Skattläggningsverket ,
då på Jordbruket sålunda en ny skatt tillkommit,
sorn vid 1800 års Riksdag aldrig varit åsyftad?
De 16 sk. B.‘co afdrag för hvarje Lissp.
till Kronan lefvererad Salpeter, som efter 1 8 «*
ägt rum , innehåller en ytterligare tillökning af
denna nya grundskatt. Mvad Statscassan genom
detta efter mitt omdöme högst besynnerliga och
för jordbruket betungande föihällande vinner,
säges skola användas till uppmuntran och befräm¬
jande af en mera utvidgad Salpeter-tillverkning
i Riket, nemligen lill anskaffande af nya Sjud-
ningspannor, som likväl af Jordägarne skola be¬
talas, tili aflöning för Salpetersjuderistyresman,
som skola undervisa Verkmästarne i deras hand¬
tering o. si v. Mig synes deremot ingenting kunna
vara emot det uppgifna ändamålet mera rakt stridan¬
de, eller för Salpeter-tillverkningens,utvidgande
39^
Den 4 April f. m.
mera hinderligt, än just en sådan slags Författning.
Skulle väl våra KlädesFabriquer kunna uppmun¬
tras till en mera utvidgad tillverkning derige¬
nom, att Fabriqueurerne åläggas, att till Armé-
ernes beklädning lefverera vissa tusende alnar
kläde årligen, emot en betalning, sorn endast
utgör en tredjedel af hvad klädet kostar Fabri-
queuren sjelf? och skulle det icke synas ännu
orimligare, att af den tredjedels betalning af klä¬
dets verkliga värde, afdraga ännu 9 procent, för att
af denna till Statscassan influtna vinst erhålla för¬
lag till anskaffande af nya väfstolar, och för att
kunna gfiöna vissa personer, hvilka skulle ut¬
tänka och underrätta Fabriqueurerne om bättre
arbetsmethoder? Men just samma förhållande är
det, efter mitt omdöme, för det närvarande med
Salpeter-tillverkningen-, ty huru den skall kunna
uppmuntras derigenom, att lefveranterne , som re¬
dan 1812 ej fingo i betalning mer ari knappt f
af hvad varans tillverkning kostade , likväl då
blefvo dömde till en ytterligare afprutning af 16
sk. på Lisspundef, eller nära 9 procent af denna
återstående tredjedel , är för mitt begrepp icke
möjligt att fatta. Skall Salpeter-tillverkningens
utvidgande kunna uppmuntras, så bör lefverau-
ten , efter mitt omdöme, njuta samma betalning,
som andre för bristande lefverans till Staten er¬
lägga ; och skall den af Riksens Hög loff. Stän¬
der år 1800 vidtagna Författning ej till sjelfva
dess grundprincipe upphäfvas , så måste -för den
till Kronan lefvererade Salpetern åtminstone bfe»
talas ett värde , som svarar emot Rtdr i Silf¬
ver för Lisspundet; emedan i annat fall den
årliga Salpeter-lefveransen i sjelfva verket blic
Den 4 April f. m.
397
en ny Grundskatt , eller ny tillkommen Hem¬
mantalsränta.
§.8.
Föredrogos å nyo och biföllos StatsTJtskattete
sista Plenidag på bordet lagde Utlåtanden:
N;o 127, angående Bokhållaren Carlsnnds ansök¬
ning, om utbekommande af Mantals,’
skrifnings provision.
N;o 128, om Begrafningshjelp efter Secreteraren
Mjrin.
§• 9-
Efter förnyad föredragning af StatsUtskottetS
Betänkande, N/o 129, angående Strömsholms
Stuteriinrättning , yttrade sig Prosten , Lector
troberg, sorn följer:
Ehuru jag visserligen i allo gillar och bi¬
faller Höglofl. StatsUtskottets grundeliga och väl
utförda Utlåtande öfver Stuteri-inrättningen vid
StrömsholmsKungsgård , sjknat jag der likväl en
eller annan omständighet, sorn af sine det Hög¬
lofl. Utskottets Ledamöter särskilt blifvit med¬
delad, och hvilka , den ena ledande till närmara
upplysning öfver ämnet och den andra innefat¬
tande grundade omdömen öfver en vigtig Riks»
ekonomisk anstalt, jag hade trott icke böra ute-'
lemnäs i den underdåniga framställning, som RL
kets Ständer rörande detta ämne till Kongl Maj/fc
i underdånighet komma att afgifva. Herr Öfver¬
sten och Riddaren Tersmeden har nemligen, såj
398
Den 4 April f. ml
som Ledamot i Strömsholms-Comitéen, och så¬
ledes varande i tillfälle, att närmast känna hus¬
hållningen och åtgärderna på stället, meddelat
en på data grundad calcul, hvarigenom ådaga¬
lägga , att Statsverket ensamt på Strömsholms
Kungsgård och Stuteri Inrättning årligen förlorar
omkring 44,000 R;dr B:co, samt att hvarje af de
på de senaste 7 åren till Kongl. Stallet i Stock¬
holm från Strömsholm lefvererade Hästar, kostar
6415 R:dr, samma mynt. Då man naturligtvis
icke annat kan , än önska en förändring i detta
ofördelaktiga förhållande, så hade jag äfven ve»
lat, att just denna upplysande calcul och dessa
ziffiors belopp, såsom starkare än alla öfriga rai-
sonnementer, bevisande Inrättningens bedröfliga
resultater i sitt nuvarande skick, äfven ingått i
det Höglofl. StatsUtskottets Betänkande, för att
sedan kunna derutur införas i den underdåniga
skrifvelsen till Kongl. Majit. Herr Förste Archi-
atern, Presidenten och Commendeuren von Schul,
zenheim har derjemte fästat en förtjent uppmärk¬
samhet på den angelägna och inom vårt Fäder¬
nesland nog litet vårdade Veterinair-kunskapenst
upphjelpande och förbättring.
Tvifvelsutan får man tillskrifva den starka
dödligheten bland Strömsholms Stuteries Hästar
på de senare åren till en betydlig del, okunnig¬
het hos dervarande Hästläkare, som , saknande all
anatomisk kännedom, så väl om menniskor sorn
fänad, och öfriga nödvändiga physiologiska kun¬
skaper i allmänhet, alltid äro i fara att misstaga
sig, så snart sjukdomarrte från yttre hudens syn¬
bara åkommor flytta sig till de inre delarne af
Den 4 April f. m.
393
kroppen. För hela Riket är dessutom behofvet af
kunniga, insigtsfulla och upplysta Veterinarii med
Landtmannens årligen dryga förluster af större
eller mindre del af sin Ladugård, denna pelare
för Åkerbrukarens välmåga, inom hvarje Pro-
vince erkänd och bristen deraf högt beklagad.
Uppkommer då olyckligtvis en Boskaps-epidemie,
der Qvacksalfvaren , som någon gång med en
god naturs tillhjelp, kan lyckas att curera en
enskilt åkomma, också står rådlös och icke en
gång vet att gifva ett rådbråkadt latinskt namn
åt den nya sjukdomen , så inser något hvar de
bedröfliga följderna; hela Landsträckor förödas
på ali Boskap och Landtrnannens dyrbaraste för¬
mögenhet, som genom snar och förståndig hjelp
kunnat räddas, går till oersättlig skada förlorad.
Det är ur dessa skäl, som det vöre önskligr, om
Riksens Ständer nyttjade detta tillfälle, att inför
Thronen framställa nödvändigheten af anstalter till
Veterinair kunskapens befordrande, byggd icke på
en, ulan studier, alltid vådlig practik, 'utan på
verkliga och till äinnet hörande grundeliga in-
sigter , sedan de vanliga ScholStudierna redan
förutgått. Det hade således varit väl , om delta
ämne varit framsiäldt i SiatsUiskottets Uilåtande.
Häruti instämde Biskoppärne Murraij och
Almquist, med flere.
Biskoppm, Doctor Rosenstein erinrade, att
SiatsUiskottets ifrågavarande Utlåtande är afgifvet
i anledning af de, ifrån Kongl. Majit , till Ut¬
skottet remitterade berättelser, om Hushållnin¬
gens reglerande på Strömsholm, hvilka de dertill
400
Din 4 April j. rn.
i Nåder Comiterade till Kongl, Maj:t i under-;
dånighet ingifvit; samt att berörde Berättelsef
innehålla alla de upplysningar, men ännu mera ,
detaillerade än Öfversten och Riddaren Tersme¬
den uti des3 Anförande ömförmält. Deremot
trodde Biskoppen, lika med Lectpr Fruberg, att
det varit nyttigt om de af Presidenten och Corn.'
mendeuren von Schulzenheim anförde bevis för
behofvet af en ordentlig Veterinaire inrättning
blifvit uti StatsUtskottets .Betänkande om-nämnde*
Men som Utskottet vid annat tillfälle får an-
ledning , att om berörde angelägenhet sig yttra*
trodde Biskoppen och vice Talmannen, att be*
rörde anmärkning icke påkallade äterremiss.
Biskoppen , Doctor Murray vitsordade den
af Presidenten von Schulzenheim omnämnde Herr
Sveden ganska goda framsteg uti Veterinairekunä
skaper, och trodde derjemte, att Utskottet uti
förevarande Betänkande bordt omförmäla angelä¬
genheten af en ordentlig Veterinairelnrättning i
Riket,
Professoren Forssed upplysfé, att Öfversten
och Riddaren Tersmeden samt Presidenten och
Corn mendeuren Von Schulzenheim först vid Betän¬
kandets justering inom Utskottet ingifvit deras
Särskildta anföranden, med anhållan om dessas
communication med de Respect, Stånden.
I öfrigt tillstyrkte Professoren återremiss med
de gjorda anmärkningärne.
Uti sistnämnde påstående hördes många int
stämma, med begäran om proposition.
Theol.
Den 4 April f. m.
Theol. Lectoren, Doctor Knös yttrade:
Jemte det jag deltager uti den önskan flere
värde Ledamöter yttrat, att Utskottet fästat när¬
mare afseende å de upplysande anmärkningar,
som Herr Öfverste Tersmedens Betänkandet åt¬
följande särskilde utlåtande innehålla , och hvil-
ka visserligen , ehuru äfven innehållne i Dire-
ctionens till Kongl. Maj:t afgifne berättelse, då de
blifvit Riksens Ständers Statsutskott meddelade,
förtjena att af Ständerna anmärkas och understöd¬
jas, får jag likaledes instämma uti det Herr Pre¬
sidenten och Commendeuren Schulzenheim yttrat,
om nyttan och nödvändigheten af ett Veteri-
nairlnstitut, och vöre till hvad i detta ämne an¬
förts föga att tillägga. Rörande den inrättning
i denna väg, som i Skara ännu består, så blef
väl till första Byggnadens uppförande understöd
lemnadt, ehuru så otillräckligt, att då varande
Läraren, Professor Hernquist af egna medel måste
fylla resten. Sedan denna Byggnad af vådeld
förtärdes, blef en ny på Hernqnists bekostnad upp-
förd, och denne förtjente Mannen testamenterade
ali sin egendom till Inrättningen. Den förut
bestådda lönen till Adjuncten är indragen och nu
utgå alla löner af Hernquistska medlen ; men desse
äro så knappe, att de skicklige f.ärarne, Lectoren
Norling och Adjuncten Tidén, under deras träg¬
na arbete icke kunna hafva tillräckligt underhåll,
eller egna åt sitt yrke ett någorlunda sorgfritt
bemödande.
VeterinairAdjuncten Tidén har med flere
utgifne Skrifter sökt skaffa Ynglingarne någon
Pr. St. Prot. iSj8- Del. JU, 2 6
402
Den 4 April f. m.
läsning, men en Lärobok vid undervisningen, a ni
vändbar, saknas ännu. Emedlertid äro vid den*
na lilla Schola ifrån Rikets fleste Provincer E-
lever antagne , och om något allmänt understöd
till en Inrättning, som nu beror af enskild Mans
Stiftelse, kunde med ringa uppoffring mycken
nytta åstadkommas. Då den allmänna nyttan
af sådane Instituter är så obestridlig, torde detta
tillfälle att påyrka understöd icke böra försummas.
Häruti hördes hela Ståndet instämma.
ITppå af Herr Erkc-Biskoppen och Talman¬
nen framställd proposition beslöts, att ifrågava¬
rande Betänkande, med de deremot gjorda anmärk,
ningar, skulle till StatsUtskottet återförvisas.
§. g.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkanden:
N.o 70 öfver gjord Motion om Kongl. Landt.
bruksAcademien, dess Central Verkstad
och redovisning för de under Acade-
miens disposition stående Eonder, och
N.'o 71 angående väckt fråga om fortfarande af
det emot utländska Öfverflöds varor ut¬
färdade förbud och den till verkställig¬
het deraf förordnad© Kustbevakning,
föredrogos å nyo, men lades på fleres begäran
åter på bordet. *
Ståndet åtskildes.
In fidem,
J. LV Alm g u isT.
Den 4 April e. m.
403
Lördagen den 4 April 1818?
klockan 5 eftermiddagen.
§. I*
Då Allmänna Besvärs- och EkonomiUt¬
skottets Betänkande, N:o 72, om förhöjd Tull-
afgift för Boktryckeristilar som Införskrifva?, - nu
å nyo föredrogs, tillstyrkte Prosten, Lector Frö¬
berg bifall till Utskottets afstyrkande i denna
del, emedan en förhöjning utöfver den redan
stadgade 5 procents' Tull på utifrån införskrifna
Stilar, dels skulle motverka upplysningens spri¬
dande, så vidt den genom Boktryckerierne kan
befordras, dels ock möjligen kunde leda till ett
slags Monopoliutn för Directeuren J. 13. Lindks
Stilgjuteri.
Professoren Thyselius trodde deremot, att
Directeur Lindks Stilgjuteri-anlaggniog förtjerite
den föreslagna, men af Utskottet afstyrkta upp¬
muntran, emedan tillåtelsen att emot den förut
stadgade låga Tullen, ifrån Utrikes orter inför¬
skrifva Stilar, nödvändigt medförde inskränkning
uti den inhemska industrien.
Biskoppen, Doct. Faxe conformerade sig med
Professoren Thyselius och intygade tillika, att de
Stilar, hvilka vid Directeur Lindks Stilgjuteri
på Mariaedal tillverkas, skola vara af ali erfor¬
derlig godhet.
Prosten, Lector Fröberg trodde, att om de
Stilar, hvilka vid Mariaedal tillverkas, äro jemn-
404
Den 4 April e. ni.
goda med de utländska, Directeur Lindh säker¬
ligen å sina Stilar erhåller nödig afsättning, utan
att han å denna tillverkning erhåller Monopolium ;
hvilket Prosten än ytterligare afstyrkte.
Professoren Thyselius erinrade, att frågan ieke
var om något Monopolium för Directeur Lindh,
Utan att frågan var att, till förmån icke allenast
för det af Directeur Lindh, redan anlagda, utan
ock för de framdeles i Pandet anläggande Stil*
gjuterier , fastställa en någorlunda afpassad Tull
på utifrån införskrifna Stilar.
Prosten Almquist begärde proposition till
bifall på förevarande Betänkande.
Biskoppen, Doct. Murray erkände, att Dire*
Cteur Lindks ofvanberörde företag är nyttigt och
förtjenar uppmuntran, men kunde likväl icke
tillstyrka, att han, genom den föreslagna Tull-
förhojningen, skulle liksom erhålla uteslutande
rättighet, alt med Stilar förse Boktryckerierne
i Riket.
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd proposition , blef ifrågavarande
Betänkande af Ståndet antaget.
§• 2.
Allmänna Besvärs- och EkonomilTtskottets
Betänkande N'o 73, rörande yrkadt upphäfvande
af Stockholms Stids rättighet, att uppbära Parm-,
Torg- och Renliållnings-penningar, då Hö, Halm,
Ved och Brännkol införas , samt af Pandtman-
Den 4 April e. m.
405
mens åliggande, att i vissa Städer erlägga Våg-
och Mätarepenningar för inkommande varer, fö¬
redrogs å nyo, då Theol. Eectoren , Doctor Hill.
lin anförde:
I det af Rikets Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskölt afgifna och nu
upplasta Betänkande, angående Parm-. Bro-,
Torg- och Renhållnings-penningars erläggande i
Stockholms S,ad , för inkommande Halm, Hö,
Ved och Brännkol, hade jag önskat och väntat
en mera fullständig utredning af hvad den inom
Hedervärda EondeStåndet .i detta ämne väckta
motion framställt En hufvudsaklig skillnad är
imellan lill Salu och till Husuehof inkommande
Eandfmannavaror af ofyannämda slag. För Halm ,
Hö, Ved och Brännko?, som Stadsboen ifrån sina
egna Landtgårdar, för sin enskilda hushållning,
Landtvagen ifrån låter inköra till Staden , tillitas
icke Stadens våg- och mätare-anstalter. De be¬
höfva icke för något ändamål tvingas, att härs
och tvärs, fram och tillbaka, ifrån Stadens Torg
transporteras till sina Ägare, endast för att af¬
börda så kallade Torg- och Renhållnings-pennin-i
gar. Något underslef med, varan till dess god-;
het och mängd kan här icke komma i fråga. Nå-'
gon bpfarad gatuhandel äger icke eller i slikt
fall rum. Då skulle af samma skäl Torg- och
Renliållnings-penningar kunna affordras för Halm,
Hö, Ved och Brännkol, som flyttas ifrån Norr¬
till Södermalm , och dessa foror lika ovillkorli¬
gen böra inställas på Stadens anvista Försäljnings¬
platser, innan de till sina ägare föras. Stock¬
holms Stad liar ifrån år 1636 haft det Privile*
4 o6
Den 4 April e. m.
gium , att njuta Väg- och Mätare-penningar för
till salu inkommande Spannmål och Victualieva-
ror, som vid Stadens hamnar och broar upplastas.
Sedermera tillkom jemväl rättigheten , att upp¬
bära en viss afgift af Ho, Hed och Brännkol sorn
med Stadens Parm , Famn- och Tunnnnåtl upp¬
mätas. Likaså blef en Packare-afgift tillåten för
Lakegods, sorn på Stadens såkallade Packaretorg
omsågs och packades. Denna sistnämnda afgift
fick af sådan anledning namn af Torgpenningar•
Hvem ser icke, att alla dessa anstalter endast an¬
gå till Staden ankommande säljbara varor af nyss
uppräknade slag , och egentligen åsyfta en till¬
förlitlig säkerhet, så väl för köpare, som säljare,
emedan hvarje enskild man i Hufvttdstaden, som
har behof af dylika varors inköp, icke kan vara
i tillstånd, att hafva egna Mått- oth Målkäril,
samt att härigenom tillika manga stridigheter,
som annars kunde yppas emellan köpare och säl¬
jare om varans beskaffenhet , på ett tjenligt och
förmonligt sätt , förekommas. Att således Våg-
och Mätare-penningar - för säljbara varor utgöras,
helst Staden måste hålla Våg, Våghus, Mått och
Målkäril , sorn härvid begagnas , är lika tillbör¬
ligt, som rättvist. Men att i Staden boende man
för oftanämnda varor, då han låter dem landvågen
ifrån införas till eget husbehof ifrån sina egna
gårdar, och hvilka varor alldeles icke vid Ham¬
nar, Broar eller Torg till salu hållas köpare till’
handa, skall vara underkastad denna afgifts be¬
talande, synes vara en för vidt utsträckt tolkning
af Stockholms Stads Privilegium, sjöm saknar ali
grund, aldrig blifvit me.dgifven och beviljad, samt
med någon slags billighet icke lärer kunna för¬
Den 4 April e. rrt.
407
eras. Äfvensom Stadens Torg-, Väg- och Mät-
nings-anstalter vid de«sa en enskild Stadsbo till¬
hörande Landtmanna-effecter, för ingen del be¬
gagnas. Före år j 313 har ock en dylik taxa¬
tion på egen husbehofs Halm, Hö, Hed och Bränn¬
kol, som öfver Stockholms gator endast transpor¬
teras, men alldeles icke försätts , icke varit ve¬
dertagen eller öflig. Det är med anledning af dessa
skäl, som jag fullkomligen inslämmer uti den af Hr
Capitainen Hertzenhjelm emot Utskottets Betän¬
kande gjorda reservation, och anhåller ödmjukast
om nämnda Betänkandes återremiss , med vörd¬
sam anmodan , att Höglofl. Utskottet ville mera
bestämdt, än sorn nu skett, urskilja och bedom¬
ina, om Parm-, Bro-, Torg- och Renhållnings-af -
giften, med Lag och rätt, samt i stöd af något
Stockholms Stad förunnadt Privilegium, lämpligen
kan eller bör Stadsboen affordras, då han sina
egna Landt mannavaror för husbehof, men icke
till salu, ifrån Landet låter inkomma.
Professoren, Doct. Wfknmn trodde, att den
af en värd Ledamot föreslagne skillnad emellan,
egna Producter och sådana Varor, som till för-’
säljning införas, skulle gifva mycken anledning
till underslef och försnillning vid ifrågasatte af-
gifters erläggande, samt tillstyrkte fördenskull bi-
fall till Utskottets ifrågasatte Betänkande.
Prosten, Lector Fröberg förenade sig med
Professoren, Doctor Wijkman, men erkände lika
med Doctor Hultin den betydliga olägenhet, som
tillskyndas Landtmannen derigenom , att han mäste
vid Adolph Fredrics elier ^Hö-Torget erlägga
4°8
Den 4 April e. m.
ifrågavarande afgift, och föreslog fördenskull, att
densamma kunde få vid Tullarne betalas.
Professoren Thyselius erkände angelägenhe¬
ten deraf, alt oftaberörde afgift kunde få erläg-
gas på andra lämpligare ställen, än vid Adolph
Fredrics och HöTorgen, men erinrade tillika,
att Tullarne nu mera icke äro några Uppbörds-
ställen.
Pastor Primarius, Doctor Drysén förklarade,’
det han nogsamt inser de olägenheter, hvilka
tillskyndas Landtmannen derigenom, att han vid
Adolph Fredrics eller HöTorget måste erlägga
Torg- och Renhållnings-penningar, men trodde
deremot, lika med Doctor Wijkman, att Författ¬
ningen derom icke kunde upphäfva*, utan att
sådant^ skulle medföra underslef och flera oord¬
ningar; hvarföre Doctoren begärde Proposition
till bifall på förevarande Betänkande.
Prosten Hagberg ansåg TTttkottets mening
icke hafva varit, att Torg- och Renhållnings-af.
giften skulle betalas för andra varor, än de, hvil¬
ka på Torgen till salu utbjudas.
Härefter och uppå af Herr ErkeBiskoppen
och Talmannen framställd Proposition, blef ifra.
gasatte Utlåtande af Ståndet bifallet.
§• 3-
Föredrogos å nyo och biföllos efterföljande
Betänkanden, nemligen:
Den 4 April e. m. 4o§
Allmänna Besvärs- och EkonomiUlskottets:
N:o 74 om inrättande af en Comité i hvarje
Församling, till utdelande af den Spann¬
mål, MagazinsDirectionen lernnar.
75 ändringar i Författningarne rörande Sko-;
garne i Riket.
Dag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottens:
N:o 58 om förslag till ändring af föreskrifterna,
rörande Stängsel-skyldigheten.
60 Jordägares rätt hos Landbo, samt räN
tegångssättet vid utsökning deraf.
61 delningsgrunden vid Enskiften af Hem¬
manen i Blekinge.
62 Husbehof,sMjölqvarnars befrielse från
Skattläggning.
64 upphäfvande af förbud mot Landköp.'
LagUtskottets:
Nio 66 angående förklaring rörande hvad till Po^
litimål bör hänföras
__ 69 ändringar i nu stadgade Rättegångs-i
Ordning, och
» 70 — ÖfverStåthållareEmbetets i Politi-ären-
der ställande under HofJRätteng gransk¬
ning.
4l*.
Den 4 April e. m.
§• 4-
Enär Allmänna Besvärs- och EkonomiUt-
skotiets Betänkande N:o 76 , i anledning af fö-
reslagne åtgärders vidtagande till den Veneriska
Smittans utrotande, nu å nyo föredrogs, anmälte
Prosten Hagberg, att Utskottet uti detta Utlåtan¬
de icke tillstyrkt andra åtgärder än sådane hvil¬
ka redan genom gällande Författningar äro på-
budne och tillåtne. undantagande den uti 1. pun¬
den Föreslagna visitation å Manskapet på alla så¬
dana Fartyg, hvilka ifrån Utrikes orter till Sven¬
ska Hamnar inkomma, hvilken visitations ovill¬
korliga verkställande Utskottet ansett vara nöd¬
vändigt.
Professoren Agardh anförde:
Höglofl. Ekonomiutskottet har uti nyss upp¬
lasta Betänkande ansett, att, till hämmande af
Veneriska Smittan, hvarje Församlings Pastor,
i samråd med KyrkoRådet, skulle äga rättighet,
att låta visitera hvilken misstänkt Person som
helst inom Församlingen, eller ock alla Försam¬
lingens Ledamöter. Jag erkänner visserligen vå¬
dan af sjukdomens ökade utspridande, men tror
likväl, att i ett Borgerligt Samhälle ingen våda
är så stor, att den kan föranleda lagar, genom
hvilka medborgerlig frihet och den enskiltä hus¬
rätten skulle suspenderas, samt blygsamheten och
en derpå grundad moralitet såras och förolämpas.
En sådan ovillkorlig rättighet, att antingen utpe-
ka en viss Person, och blottställa henne för en
mindre grannlaga behandling, eller att genom en
allmän visitation, en slags blygsamhetens *er
Den 4 April e. m.
411
ptembrisering, våldföra, i en hel Församling, ali
känsla af anständighet, är en upplösning af Sam¬
hället, emedan den upphäfver villkoren derföre,
och upphäfver fess ändamål Visserligen är be¬
varandet af Medborgarnes helsa ett föremål af
af vigt för Staten, men endast negatift och in-
direct, då det deremot är Statens tvenne huf-
vudsakliga ändamål, dels att bevara hvar och
ens enskilta fri htet , när man ingen förolämpar,
dels att skydda och utveckla alla de ädlare anla¬
gen hos menniskan. Uti de öfriga af Höglofl.
Utskottet föreslagna utvägarne, instämmer jag så
mycket hellre, som de hufvudsakligen redan ge¬
nom Författningar äro stadgade.
•
Häruti instämde Prosten, Lector Freberg
med tillägg, att han fann det besynnerligt, att
Utskottet kunnat föreslå, att det må uppdragas åt
Pastor och KyrkoRådet , att besluta , huruvida
hvarje menniska inom hela Församlingen borde
undergå visitation.
Prosten Ek upplyste , att på vissa orter i
Östergöthland en sådan allmän visitation blif¬
vit verkställd, utän att sådant medfört någon sär¬
deles olägenhet; men att dervid många patien¬
ter blifvit upptäckte och derefter botade.
Professoren Thijstliur trodde, att en sådan
allmän visitation svårligen kunde tjena till än¬
damålet, så framt den icke flera gånger förnyas,
emedan smittan understundom ligger fördold i
blodet och vätskorna, samt först efter några vec¬
kor kan upptäckas; och afstyrkte|Professoren si
412
Den 4. April e, m.
väl af denna grund , som uppå öfriga af flera
värde Ledamöter anförda skäl , den af Utskottet
föreslagna allmänna visilatlons-rättigheten.
Professoren Forssell tillstyrkte bifall till Ut¬
skottets Betänkande, emedan den föreslagna all¬
männa visltations rättigheten, då dess verkställig¬
het, såsom Utskottet hemställt , beror af Pastors
oeh KyrkoRådets pröfning, icke, enligt Profes¬
sorens tanka, kan medföra de menliga följder,
hvilka någre värde Ledamöter omförmält; och
emedan en sådan visitations-rättighet är det en¬
da säkra medel att fortkomma och utrota denna
förderfliga smitta; hvaremot en otidig blygsam,
het, att yppa denna sjukdom , oftast vallat den.
na sjukdoms utbredande. Vidkbmmande åter Sjö¬
mäns ovillkorliga vbiterande, så ar.såg Professo--
ren detsamma vara så mycket mera nödvän¬
digt, som deras, fria lefnad på utländska orter ofä
ta bidrager dertill, att smittan med dem blir uti
Riket införd.
Prosten Almquist yttrade:
Tag instämmer för min del med Professoren
Forssell och anser ej särdeles betänkligt, att an¬
taga Utskottets Betänkande, som , efter hvad jag
kunnat fatta, ogillat mycket af hvad Memorialets
[Författare anfört. Någre värde Ledamöter
hafva ansett vådligt, att låta anställa allmänna
besigtningar, och trott försigtigheten fordra, att
man , då Venerisk sjukdom befinnes gängse, in¬
skränker visitation endast till dem , som misstän¬
kas vara angripne af den olyckliga smittan. Jag
tror det vara svårt att urskilja, hvem sorn bör
misstänkas ; äfven som det efter min tanka väcker
mera förtrytelse, om visitation inskränkes till nå.'
gra få, än örn den blir allmän. Jag har varit
satt i den obehagliga nödvändighet, att för några
år sedan, i anseende till yppad venerisk smitta,
efter föregången Socknestämmo-öfverläggning, hos
LandshöfdingeEmbetet requirera en sådan allmän
besigtning i min Församling. Den aflopp utan
särdeles svårighet. Jag var sjelf den förste, som
för exemplet skull underkastade mig visitation,
och jag' åtföljde sedan Provi ncial-Läkaren om¬
kring Socknen, för att hålla controll deröfver,
att ingen måtte undslippa besigtningen. Följden
blef, att circa 30 Sjuklingar upptäcktes, hvilka
sedan vårdades och botades i ett särskildt inrättadt
Curhus af en frän Kongl. SundhetsCoilegium re-
quirerad Läkare Församlingen besörjde de Sju.'
kas underhållskostnad, och Kronan bestod fria Me*
dicamenter, jemte Dagtractamente åt Läkaren.
Utan sådana verksamma anstalter blir, efter
min tanka, omöjligt att utrota den öfverhand ta¬
gande olyckliga smittan: och bör jag sluteligen,
till vederläggning af hvad någre värde Ledamö¬
ter anfört, att sådana allmänna besigtningar äro
för moraliteten skadeliga och för modestien så¬
rande, erinra, att membra genitalia ganska sällan
behöfva undersökas; ty sjukdomen ger sig lätt
tillkänna för en erfaren Läkare genom mångå an-
dra symptomer.
Biskoppen, Friherre Doctor Mörner arsåg
.Utskottets Förslag vara öfverflödigt, emedan na
4 14
Den 4 April f. m.
gällande Författningar, om de med noggranhet efä
terlefvas, i detta hänseende innehålla" alla nödi.
ga och tjenliga föreskrifter, hvaremot den af Ut¬
skottet tillstyrkta visitation på hvarje Menniska
i Församlingen, enligt Biskoppens tanka, på en
gang är sarande för anständigheten , blygsamheten
och den personliga friheten.
Prosten Säve conformerade sig med Profes»
sorén Forssell, och yttrade för öfrigt;
Då Möglofl. Utskottet, uppfordradt af hög.
ljudda beklagelser öfver den Veneriska smittans
allt mer utbredda härjningar i Lander, tillstyrkt
saväl enskilta som allmänna Läkare-Undersöknin¬
gar i sådant afseende, uppå förekomne anlednin¬
gar, enligt Pastors och Kyrko-Rådets gemensam-
ina beslut, så har detta ej utan skäl väckt betänk¬
lighet i anseende till en angelägen aktning för
seder och blygsamhet , alltid vigtiga och heliga
för Samhället och Lagstiftaren; tillika i förmo¬
dan, att detta physiska onda måtte ej vara så
svårt och allmänt. Hvem skulle ej gilla och
vörda en så aktningsvärd an märkn ing: mig skulle
ock detta stora skäl fullkomligt afväpnat, em mitt
raisonnement ej här måst gifva vika för rösten på
andra sidan af en bedröflig kännedom om till.
ståndet i åtskilliga Provinser. Då, jemte lyckli¬
gare och helsosammare trakter,, finnas andra , der
Veneriska sjukdomen mera allmänt sig utbredt,
enligt säkra berättelser från flere Orter, då man
genom åsyn känner detta eländets beskaffenhet
och höjd, och betänker följderna häraf för stör¬
re eller mindre Diatricter, då man föreställer
Den 4 April e. m.
4*5
sig vistas inom en trakt, der man med möda kan
erhålla, af denna smitta ej inficierade, tjensthjon;
då man med (ankan dröjer blott vid ett enda ställe
eller vissa orter, der den förfärliga spetalskan sar¬
gar och mördar; då detta gift är af en natur att
oupphörligen utbreda sig, och här i synnerhet
det onda måste i sin början motstås; så lärer
beklagligtvis få medgifvas, att sorgfällig omtanka
och allvarliga medel i tid påkallas. När man här-
jemte påminner sig och öfverväger Menighetens
och Allmogens obenägenhet och nästan oöfver*
vinneliga motsträfvighet, att vid sjukdoms-till*
fällen begagna Läkarevård, då den ofta med för¬
underlig resignation hellre dör, än att äfven i
de ömmaste fall påkalla Doctorn, kan man lätt
tänka, huru en smitta, som til lika anses skamlig,
skall länge och vådligt arbeta och spridas i lön¬
dom. I samma tid skall qvacksal veriet, som så
mycket flitigare tillites, ej allenast förvärra de
olyckligas tillstånd, utan äfven genom zino.
ber och rökverk genast störta menniskor i graf¬
ven, hvarpå också exempel gifvas. Man erin¬
rar, att sjelfva besigtningen ej alltid upptäcker
sjukdomen och tjenar för ändamålet. Visser¬
ligen ej alltid, men ofta; en annan tid förnyad,
lärer den ej förfela sitt ändamål; och åtminstone
måtte det vara fritt, att låta undersöka dem sora
ganska sannolikt hafva sjukdomens äfven synba¬
rare tecken, gå omkring med nedfallna näior, men
likväl påstå sig vara friska- Derföre hafva ock
just till häfvande af en så farlig och förderflig
fördom , Provinsernas offentliga Auctoriteter, Pre*
ster och Ståndspersoner , redan för detta förenat
deras sor^fälliga och verksamma bemödande, deras
Den 4 April e. ml
öfverlåtelse, och till och med efterdöme. Jag
vet ej om man bör ogilla och fördömma detta;
om man ej snarare borde sådant i vissa fall ge¬
nom Lagarna främja. Jag vet endast, att om
jag kunde rädda min nästa från olycka, flere sam-
tida eller efterkommande oskyldiga varelser fiån
en jemmerdöd, förmedelst bifall eller uppfyllande
af hvad Utskottet föreslagit, skulle jag tro mig
icke i stridighet med , utan enligt sede- och re-
ligionsbuden göra det. Jag frågar och under¬
ställer ock; om, då den rättighet tillerkännes
hvar och en Husbonde, att till räddning af sin
Familj låta sina tjenstehjon af Läkare unders».’
ias, icke äfven en Församlings husbönder eller
deras fullmägtige skulle kunna hafva skäl och
rätt, att säga: ”Vi anse, på vissa anlednin¬
gar, den eller dem smittade; men de neka der¬
för; vi kunna nu ej undvika vara i lag, dricka
ur kanna med dem, gå tillsammans till Guds
bord; vi, våra hustrur och barn kunna eller mäste
genom dem vilja blifva olycklige; vi vilje sjelfva
påkosta deras skötsel och h» landet vi ö iska och
anhålla att de måtte blifva behörigen undersökte”.
Det har blifvit invändt och har jemväl kunnat
synas såsom föga till något tjenande, att, med
sedsamhetens sårande, lita visitera en mängd
Personer, då till sjukvård, tillgångar och utrym¬
me på Lazaretterne ännu merendels saknas Men
när Regering och Ständer just nu äro betänkte
att efterhand afhjelpa denna ömmande brist, lä¬
rer det blifva en lika nödig omsorg, att genom
bestämda och alfvarsarnma sfadganden och Poli-
ti-föresktifter sätta Provins Auctoritetsr och Läi
kare
Deh 4 April e. ml
417
kare i tillstånd att kunna upptäcka den fördöljda
sjukdomen: och ju mera med denna öfverst s
och dessa olyckliga offer allt mera förökas, minn’
ej i samma män Lazaretterne och Curhusen
skola blifva, ju längre ju mer, otillräcklige?
Visserligen är försvaret och helgden af se¬
der och blygsamhets känsla af högsta vigt. Här
inträffar verkeligen ett col iisionsfall mellan p 1 i g -
ter: men likväl af aktning för en missförstådd
blygsamhet och anständighet, må val icke en
sjuk kropps ledamot eller hela kroppen äfven-
tyras och lemnäs till sköfvels , och lifsräddning
ar alltid af de första pligtbud. Dessutan, så vi¬
da bfislutet om allmän läkareundersöknings an¬
ställande inom en församling icke beror af hvar
och en som helst , utan af Pastor och RyrkoRad
gemensamt, så är, enligt Menighetens förut om¬
nämnda obenägenhet i allt fall mot läkare åtgärd,'
att förvänta , det sådan undersökning , med allt
återhåll, sällan och blott i högsta nöd skall vid¬
tagas. Ändteligen kan ock anmärkas, att jemväl
en beslutad allmän undersökning ej ofta skall be¬
höfva att i hela sin stränghet och vidd utföras.
Redan lära sådane åtgärder i åtskilliga Försam^
lingar af Riket skett. Sedan undersökning utan
undantag är föreskrifven eller öfverenskornmen,
plägar den gemenligen börja i synnerhet med de
af skälig anledning misstänkta, och helt säkert
utsträckes aldrig öfver allt behof till hvar en¬
da person.
Skulle likväl ännu, oaktadt allt detta, någon
betänklighet och rättelse i Högloft. Utskottets för-
Pr. St. Prot. iSiS- 0*1. Idi. 27
Den 4 April el m.
slät; i della ämne finnas oumgänglig , vigar jag
härvid föreslå endast den förändring, alt den i
min ranka stundom nödiga tillåtelsen af allmän
un dersökning i anseende till veneriskt smittade
personer», må, genom öfverenskommelse och beslut
af Församlingen, kunna stadgas och verkställas.
Professoren Thyselius hemställde , om icke
förslaget att visitera hvarje menniska borde in¬
skränkas till rättigheten, att låta visitera hvarje
misstänkt person; hvilken föreskrift åter syntes
vara öfverflödig då Författ ningarne redan åläg¬
ga Pastorerne att hos Kongl. Maj:rs Befallnings,
hafvande, till undergående af visitation, anmäla
dem som kunna vara i detta afseende misstänkte.
Biskoppen, Friherre Mörner tilläde, att ifrå¬
gavarande allmänna visitationer icke tjena till nå¬
gon ting . då man icke bar tillräckliga Lazaret¬
tet och Curhus, samt Läkare och medicamenter.
Prosten, Lector Fröberg trodde, att Riksens
Ständers omsorg i detta hänseende i synnerhet
bordt scäcka sig tili anskaffande af dugliga och
tillräckliga Curhus. ,
Prosten Hagberg anförde:
Med den obetydliga erfarenhet, som jag äger
så väl i detta som andra ämnen, tror jag mig
likväl böra yttra min öfvertygelse, att Veneriska
smittan, der den ibland en Allmänhet blifvit
inrotad , på intet annat sätt , än genom allmän¬
na visitationer, kan fullkomligen utrotas; och
Den 4 April e. m.
4 ’ 9
får' jag för afgjordt antaga, att man upprigtigt
vill detta ändamål, så kan jag ej annat, än till¬
styrka medlen, om de än, vid en flygtig blick,
synas vara mindre behagliga.
Att dylika visitationer lata verkställa sig,
och aflöpa med mindre bekymmer, än manga
föreställa sig, derpå kunde jag anföra flera exem¬
pel, Uti Calmare Län hafva redan flera För-
samlingar frivilligt underkastat sig denna under-
sökning, och jag har trott, och tror det ännu,
att de i detta afseende handlat enligt pligt och
mensklighet.
Äga Vederbörande rättighet, att utan de
förmodade patienternas hörande, besluta och låta
verkställa visitation uti en By, der Veneri-ka
smittan misstankes vara inkommen, så vet jag
ej om en Församling, när sjukdomen är sprid!
kling hela Socknen, af någon magt kan för.me-
pas, att på sig frivilligt låta verkställa en all¬
män visitation.
Då såsom skäl emot Höglofl. Utskottets Be¬
tänkande uppgifvas, att blygsamheten skalle till
den grad saras, att moraliteten skulle alldeles
försvinna; vill jag endast fråga , hvad blygsam¬
heten och moraliteten skulle vinna, om man,
genom half-mesurer i detta afseende, en dag
får se hela Församlingar stämplade med denna
vanhedrande sjukdom? Då helsa, arbetsför¬
måga, välstånd, huslig lycka försvinner; da odla¬
rens arm nekar sin styrka vid Jordbruket , då
hunger och nakenhet öka måttet af plågorna, dä
420 T)en 4 April e. ml
makar afsky hvarandra, dl faders- och modefs-
hjertat sönderslites vid åsynen af de oskyldiga
barnens plågor, och dä knappt ett enda barn födes
till verlden , hvars blod icke är förgiftad d|
åtminstone, om icke förr, skall man med tårar
ångra, att man sl länge uppskjutit säkra och kraf¬
tiga medel emot den i vissa Landsorter sig allt
mer och mer utbredande Veneriska smittan.
Man föreslår, att endast misstänkta Perso¬
ner skola visiteras, och i detta afseende har i
Calmare Län äfven blifvit anbefaldt, att vid de
årliga Socknestämmorna hvarje By-Ordningsman
skulle uppgifva, om i Byen någon misstänktes för
Venerisk smitta; men följden deraf har varit, att
inga blifvit uppgifna. Och detta är naturligt;
ty ingen vill sätta sig i ovänskap med sin gran¬
ne, och hvar och en som älskar grannsämja kan
icke eller ogilla detta förhållande. Att dessutom
på anledningar låta visitera vissa personer , tror
jag skulle åstadkomma mycket hat och bitterhet
i Församlingen, helst om misstankan vore ogrun¬
dad. Erfarenheten har deremot visat , att all¬
männa visitationer aflupit utan någon erulas
missnöje.
Vore det endast Ftåga om, att ifrån början
hindra Veneriska smittans inrotande i en För¬
samling, så medgifver jag gerna att depna utväg
vore för ändamålet tillräcklig; men om det gif-
ves Lgndsorter, der smittan genom flera gene¬
rationer blifvit ifrån föräldrar på barnen trans¬
porterad — om det gifves Församlingar, der Lä¬
raren i detta afseende mången gång är i högsta
Den 4 April e. m. ' 4111
förlägenhet, då han vid Nattvardsbordet skall
kringbära Försoningens Kalk; då kan jag pj till.
bakahålla den önskan, att de kraftigaste me¬
del måtte vidtagas för en kommande generations
räddning.
Då Kongl. Majit, uti Nådig proposition till
Riksens Höglofl Ständer ,. föreslagit 3 skiliings
årlig afgift af hvarje mantalsskrifven person , till
utvidgande af curhusanstalter , så torde man få
hoppas, att en öfverklagad brist på läkarevård för
de veneriska Sjuke, som genom visiiätioner kun¬
na upptäckas, derigenom skall blifva afhjelpt.
Det exemplet, att genom en allmän visita¬
tion någon gång handt, att likväl icke alia smit¬
tade blifvit upptäckte, bevisar ingendng annat, än
att en sådan allmän visitation åter borde anstäl¬
las, helst sjukdomen är af den natur, att den en
längre tid kan vara dold innan den utbryter.
Om jag vågade föreslå någon förändring af
Höglofl. Utskottets Betänkande, så vore det blott
den, att i stället för att Pastor och KyrkoRådet
skall besluta visitation, hela Församlingen på ali.;
män Socknestämina måtte rådgöra om dess nöd¬
vändighet.
I öfrigt anser jag Höglofl. Utskottet med
varm känsla för mensklighetens väl och med mo¬
gen öfverläggning hafva behandlat detta ämne;
men i händelse af återremiss af Betänkandet, an¬
håller jag ödmjukast , att detta mitt anförande
matte till Höglofl. Utskottet medfölja.
428
Den 4 April e. m.
Häruli instämde Prosten Ekvall, med tillägg,
att han ansåg som lämpligaste medlet, att före¬
komma den Veneriska smittans fortplantning på
en ny generation, om hvar och en, som begär
lysning till ägtenskap, blefve förbunden , att både
för sig och sin blifvande maka forare edsvuren
Iiäkares bevis, att ingendera af dem vore med
denna sjukdom behäftad, hvarjemte strängt ansvar
borde ff-äggas den Prest, som utan sådant bevis
lysning för dem utfärdar.
Prosten Grandelius förmälte , att på ett och
annat ställe Veneriska smittan är så allmän, att
snart ingen offentlig comrnuuion kan hållas.
Professoren horssell yttrade vidare, att det
är nödvändigt för Samhällets bästa att till sökande
af säker bot tvinga de personer , hvilka af en
falsk blygsamhet förtiga sitt sjukliga tillstånd och
dymedelst störta sig sjelfva och äfven andra uti
elände; i synnerhet som denna sjukdom är af deri
beskaffenhet , att naturen ej kan bota sig sjelf,
utan Läkares hjelp,
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd proposition , beslöt Ståndet återre¬
mittera ifrågavarande Betänkande, med hvad så¬
lunda anfördt blifvit.
§• 5* •
Vid ytterligare föredragning af Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens ge¬
mensamma utlåtande N.o 57, angående förän¬
Den 4 April e. m. 423
dring af de , rörande enskifies delningar, utfär¬
dade Författningar, yttrade Professoren, Doctor
Wijkman sig som föijer;
Vid det upplästa Betänkandet förefaller mig
det förslaget betänkeligt, att nemligen de om—
förmälte delningarne och Chartorne , sedan de
blifvit stadfästade , skola utan all möjlighet af
föränderlighet vara för alla tider orubbelige. Ej
sällan händer, att då Jjandtmätare-delningarne
ske efter öretal inom by , uppdagas 40 ä 50 år
först derefter, att det ena hemmanet ej äger så
stort öretal som det , hvarefter samma hemman
erhållit jord. Denna omständighet var de öfriga
byamännen vid Landtmäteri förrättningen okänd,
men är ett laga skäl att erhålla ändring , sedan
det blifvit uppdagadt. Hvad som skett hittills kan
ock tilldraga sig hädanefter, hvarföre j.jg skulle
önska , att sådant icke genom ett för strängt de»
termineradt uttryck blefve förbudet, då verkeli-*
gen sjelfva ägande rätten kunde förnärmas ; ty
har vid delningen en eller annan fått; som sagdt
är, mera jord, än det efter sitt öretal bör hafva,
är det de andre åboernes rättighet, då det upp¬
dagas , att återbekomma och sins emellan förde¬
la hvad denne bar for mycket, helst denne sist¬
nämnde ej skattar för mera än efter sitt öretal
och de andra åter betala för mera än de posse-
dera , och efter laga rätt böra hafva.
2:0 Hvad åter de föreslagna extra Domsto-
larne vidkommer , kan jag ej dertill styrka. Jag
tror ej att ändamålet dermed vinnes , att förti¬
ga det sådant skulle medföra en ny gravation
Deri 4 April e. m.
för Sfaten , enär <1e ej lunna åläggas att göra def
för intet. Landshöfdingarne afgöra nu enskiftes-
tvistemålen , och besvären afgå emot deras Ut¬
slag directe till Konungen , och detta af det rig-
tiga skäl , att derigenom befordra en snarare
verkställighet af de nyttiga enskiften , sorn ge¬
nom en rättegång vid Härads- Lagtfians- och
Hof Rätterne skulle kunna utdraga» flere år.
M n då frågor härvid uppstå, som fordra Dorna-
xe- åtgärd såsom til! exempel syn på stället ,
hvarmed Landshöfdingen ej kan i Domare- viig
sig befatta , ser jag ej hvarföre en extra Do¬
mare och Nämnd dertill nödvändigt fordras.
Jag tror att Domaren i orten kan få befallning
att på samma sätt som vid husesyner sker för¬
rätta en sådan befattning, och deröfver på stäl¬
let gifva utslag , utan att uppvanta ordinaira Tin¬
get , då, i händelse parterne deremot ej anföra
besvär, 'saken genast kan å'ergå till Landshöf¬
dingen, att efter nu gällande Författningar hand¬
teras, och härtill br höfves ej någon särskild
Nämnd. Jag hyser mycken aktning för Ledamö.
terne i Hushålls-Sällskapet?, sorn härtill äro före.
slagne , men det är dock visst , att de aldrig
lunna känna jördens beskaffenhet och dess rätt¬
visa gradering , så väl som insokr.es Nämnd ,
ehuru af bönder , ty vanligen undfaller dem
ahliig att veta och ned säkethet kunna förklara
h\ td som är bättre elier sämre jordmån, hvad
sorn bör högre eller mindre graderas Skulle å-
ter inför Domaren vid förrättningen sådana skäl
sig förete, sorn skulle föranleda till en fortsatt
[Rättegång , såsom till exempel Lagmans syn ,
hvartill det vädjades, anset jag ock ej kunna
Dsn 4 April e. m.
4^5
eller böra föreslå annan Rättegångs-väg öfver
det omtvistade och å Domare - åtgärd beroende
målet, än den allmänna Lagen i thy fall utstakar.
Biskoppen , Friherre Doctor Mörner förkla¬
rade , att han uppå de flera, skäl , hvilka Riks¬
dagsmannen Anders Danielsson , ifrån Elfsborgs
I.än , uti dess till Utskottet remitterade klemo,
ria! anfört , trodde att Konungens Befallnings¬
hafvande borde helt och hållet befrias ifrån pröf-
ningpn och afgöranriet af enskiftesmål. Vidare
ansåg Biskoppen verkställigheten af enskiften in¬
om Kronobergs I.än foga vara möjlig , i anse¬
ende till dervarande bergaktiga och stenbundna
jordmån. Vidkommande de föreslagna Agodel-
nings-rätterna, fann Biskoppen, lika med Profes¬
soren Wijkman, dém vara ofverflödiga och möj¬
ligen kunna leda till mycken osäkerhet , och
tillstyrkte att sådana mål må i vanlig Rättegångs¬
ordning behandlas och afgöras. Men beträffande
deremot Utskottens förslag , att sedan S'orskif-
tes-delningar blifvit verkställde på sätt 73 § af
1/andtmättriF'ö! ord ningen bestämmer ^ och efter
det dessa delningar blifvit fastställde, någon
rubbning deruti icke bör kunna af någon delä¬
gare begäras eilpr tillåtas , fann Biskoppen be¬
rörde förslag välgrundadt.
Prosten, Lector Fellenius anmärkte, att då
Ifongl. Majit i nåder stadgat, att tvister örn
enskiftes - förrättningar böra af Dess Befallnings,
hafvande i Länet upptagas och afgöras, den¬
na befattning dock ofta befunnits vara för
.LandsUöfdingeErnbeten aog aflägsen , helst om¬
JBen 4 April e. m.
dömet måste endast bero på yttranden, sorn icke
alltid fullständigt och tillräckligt utredde, vid
förrättningen af Landtmätaren med tillkallade go
de män, i Protocollet blifvit författade. Utskot.
ten föreslå att båda Författningarne , så val om
storskiftes - sorn ensliiftes-delningar blifva i en
Stadga sammanfattade, och tillämpningen deraf,
med* hufvudsakligt afseende på enskifte , likväl ,
der sådant icke kan med billighet och rättvisa
verkställas, efter storskiftes fördelning , och så¬
ledes efter locala omständigheter handhafves. Des¬
sa Författningar, sålunda sammanfattade och ef¬
ter orters olika beskaffenhet tillämpade , böra
ock i så matto behandlas. De Agodelnings rät¬
ter som föreslås kunna äfven blifva'i bästa till¬
fälle, så vida de på sjelfva stället böra anställas.
Ingen ting hindrar , att ju Domaren i orten
kan blifva deri Ordförande : andre Iagfarne och
i Landthushållning och ortens kännedom erfar-
ne och kunnige män , kunna till Ledamöter i
Bätten väljas. Det hufvudsakliga, som härmed
åsyftas och vinnes , är skyndsamhet , som i för¬
ra Rättegångs sättet aldrig kunnat väntas, då
HäradsTing på många orter hållas blott två , äf¬
ven blott en gang om året , och en fullständig
local kännedom , somför LandshöfdingeEmheten
icke alltid blifver tillräckligt gifven. Beträffande
redan ågångne storskiftes-fördelningar , tillstyr¬
ka också Utskotten, att sådana kunna , om så
erfordras , revideras och rättas efter nu föresla¬
gen allmänna Författning , och således för in¬
gen del vara att anse såsom absolut stadfästade.
Med Biskoppen , Friherre Mörner förenade
Deri 4 April e. m.
4*7
sig Prostarne Almqvi[/ och Pahn, den sednare
med tillägg, att resultaten af Agodelnings-rätter*
ne i Skåne hitintills varit mindre fördelaktiga.
Biskoppc-n , Doctor Faxe tillstyrkte bifall
till Utskottens ifrågavarande förslag , helst som
afsigten dermed, den, att i betydlig man förkorta
den i dessa tvister ganska långsamma Rättegångs¬
ordning , ar af mycken vigt för Landtmannen.
Om Konungens Herrar Befallningshafvande skulle
befrias ifrån befattningen med enskiftes-tvister,
och dessa skulle underkastas TingsRätters och
öfrige Domstolars pröfning , så befarade Biskop,
pen, lika med Prosten, Lector Fellenius, att
Rättegångssättet torde blifva ännu långsammare.
I
Professoren Thyselius erkände nyttan af Rät.
tegångsO>dningens förkortande, men tviflade att
igenom Agodelnings-iätterna detta ändamål vin¬
nes , såsom bevis hvarå Professoren anförde att
Finnland icke skördat synnerlig nytta af der va¬
rande Agodélnings-rätier.
För öfrigt erinrade Professoren om svårig¬
heten att anskaffa behöflig aflöning för dem , äf¬
vensom att det torde blifva svårt att på alla stäl¬
len i Riket finna personer som kunde vara skick¬
lige till dessa befattningar , och villige att sig
dern åtaga.
Prosten , Doctor Renström androg:
Uti redan yttrade betänkligheter emot de
föreslagne särskilda Ägodelnings-Rätter, förenar
438
\ •
Den 4 April e. mi
jas» mig så myckel heldre, sorn jag för öfrigt
finner, det sådana , särdeles i de Norra Provin-
cerne , i anseende till dessas ganska vidsträckia
omfång, och deremot föga tillgång på Lag- och
eljest sak • kunnige personer , åt hvilka ett så
grannlaga och ofta högst inveckladt ärende med
säkerhet kunde anförtros , skulle nödvändigt korn-
ma att medföra allt för kännbara kostnader , dels
för enskildte , dels ock för Staten. Dessa orters
ordinarie Domtre. som icke utan största svårig¬
het och ansträngning medhinna att fullgöra de
deras embeten vanligen åtföljande göromål , sy¬
nas för ifrågavarande nya inrättning icke va.
ra att påräkna. Mig förefaller det derföre vara
bäst, att åtminstone i nämnde Provincer, de
under sorn mart iden skedde ägodelnmgar varda
vid näst infallande Lagtima HäradsTing , sorn
vanligen hållas hostetiden , hädanefter såsom hit¬
intills till pröfning och stadfästelse anmälte.
Häruti instämde Biskoppen , Doctor Almqvist.
Theologi® Lectoren , Doctor Knis upply¬
ste , att i Skaraborgs Län , der enskiften blifvit
med mycken framgång verkställde och årligen
till ett ganska stort antal afgjorde , har L andshöf-
dingeEmbetet likväl medhunnit att med den
drift dem besörja , att tidsutdrägt undvikits, och
till den båtnad för hemmanen , att delägärne med
joidskiftningen funnit sig belåtne : men erkände,
att.då Landshöfdingars utshrg mäste grunda sig
på gode matis afgifne yttrande , hvilka ieke kun¬
de pröfvas utan på stället inhämtad local känne¬
dom , kunde, dä enskifs-förräitningar öfvexklagas
Den 4 April el ml
429
och en närmare undersökning pröfvades vara af
nöden, den samma uppdragas åt Domaren i or¬
ten , eller någon annan lagkunnig man, som
valdes på samma sätt, sorn de gode män , och
hade kunnige, i orten boende Landthushållare
sig till biträde , hvarvid Doctorn trodde det icke
kunna vara fråga om nya loner eller nya tjenster.
Att åter åt vanliga Domstols vägen genom Hä-
rads-syner och Lagmans-syner och all Rättegån.'
gens långsamma behandling öfverlåta dessa äm¬
nen , skulle vara att lägga hinder i vägen för
allt enskiftande , som , om än det skulle någon
gång för locala hinder vara overkställbart, lik¬
väl allestädes, der det kan tiUvägabiingas , är för
Landtculturen af största nytta. Af denna anled¬
ning tillstyrkte Doctorn bifall till Utskottets
Betänkande.
Professoren, Doctor Wijkman yttrade vida¬
re: Med den värda Ledamot, sorn yttrat det va¬
xa önskeligt att man, till förekommande af lids
utdrägt , härvid kunde förbigå LagmansRätterne,
skulle jag gerna instämma , om denna Instance
ej vöre i Lagen bestämd. Jag tillägger, att jag
skulle önska att denna Instance i all Rättegångs¬
väg vore borta , och appell från HäradsRätt vo¬
re directe till Höft ätt, till förkortande af den
vidlyftighet och tidsutdrägt, som blir en nödvän¬
dighet genom det att sakerne genom en sadan
Mellan Domstol skola handteras; men då sadant
är en ny motion och blir det äfven in hoc casu
particulari, tror jag det vara betänkligt att det
för det närvarande yrka.
43®
Den 4 April e. m.
Biskoppen, Doctor Faxe förenade sig i sam.
ma vittnesbörd angående enskiften i Skäne, som
Doctor Knös nu om Skaraborgs Län afgifvit.
Härefter och uppl af Herr ErkeBiskoppen
och Talmannen framställd Proposition , beslöts
att ifrågavarande Betänkande, med de deremot
gjorda anmärkningar, skulle till Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskotten åteiföri
visas*
§. 6.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekono¬
miutskottens gemensamma utlåtande , i frågan
om obehindrad rättighet för Hemmansägare att
uppföra och begagna Husbehofs-, Vatten- och
Väder-,' Mjöl- samt Såg-Qvarnar, föredrogs å nyo,
då Professoren Forssell yttrade, att han icke kun¬
de finna det billigt eller rättvist , att jordägare
skola genom Författningar hindras att begagna
alla de förmåner, hvartill lägenhet å hans egen¬
dom finnes, och trodde han fördenskull att Uti
skottet icke bort , såsom nu skett , afstyrka den
äskade rättigheten att obehindradt anlägga Hus-
behofsQvarnar , helst det åberopade skälet , att
ägare af skattlagde Qvarnar skulle blifva der¬
igenom lidande , synes böra förfalla , då man
jhogkomrner, att odlingen och folkmängden, samt
följaktligen behofvet af Qvarnar i senare tider
betydligen tilltagit. För öfrigt och då man kän¬
ner att nya skattlagde Qvarnar nästan årligen
anläggas, borde det ock stå jordägare Öppet att
på sina egendomar uppföra HusbehofsQv arnar.
Den 4 April e. m.
43/
Häruti instämde Professoren Agardh, Pro¬
sten Hasselrot och Professoren Thuselius , den
sistnämnde äfven ur det skäl , att i senare tider
många HusbehofsQvarnar blifvit nedlagde , samt
att fördenskull innehafvarne af skattlagde Qvar¬
nar icke kunde anses blifva lidande , om , i des¬
sas ställe, några nya HusbehofsQvarnar blefvo
uppförde.
Prosten Almquist begärde proposition till bi¬
fall å förevarande Betänkande, hvilken af Herr
ErkeBiskoppen och Talmannen framställdes och
af Ståndet med mångå Ja, emot några Nej, besva¬
rades, utan att votering äskades.
§. 7.
Af LagUtskottets Utlåtande, i anledning af
de inom PrestStåndet gjorda anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, om förlupen Makas rättig¬
het att i nytt giftermål ingå , inhämtades att de
Respect. MedStånden gillat berörde Betänkande,
och lät Ståndet fördenskull dervid bero, men be¬
slöt tillika, uppå af Biskoppen, Friherre Mortier
väckt motion, att Utskottets, rörande detta ämne,
afgifna förklaring, uti deri Comitialis Circuiaire
skulle Presterskapet meddelas.
§ 8.
LagUtskottets Utlåtanden N:o 67 och 63. af
innehåll, att de öfriga Stånden antagit Utskottets
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln återremitte¬
rade Betänkanden, angående åtgärders vidtagande
till SjöLagens öfverseende, och om sökt företräde
4 32
D n 4 April e. m.
af Jordägare till Brukares lösa egendom, upplästes
och ladcs till Handlingarne.
§• 9-
Upplästes frenne särskildta ifrån Constitutions2
Utskottet inkomna Memorial, innehållande förslag
till ändringar uti RegeringsFormens, g. och 107.
§. § och RiksdagsOrdningens 57. §. och lades
på bordet.
§. IO.
Af inkomna ProtocollsUtdrag inhämtades,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
Bifallit
StatsUtskottets Utlåtande , i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om medels an¬
slående till kostnaderna vid en förbättrad fång-
forsling och bevakning.
BancoUtskottets förnyade Betänkande, rö¬
rande förlängning i Prasscriptionstiden för lane-'
omsättning i Banco DiscontVerket.
Allmänna Besvärs - och Ekonomi-Utskot¬
tets Betänkanden: 1:0 i anledning af väckt fråga
om en fristads inrättande för sådana Personer ,
hvilka mindre af verkelig ondska och elakhet,
än af andre tillfällige orsaker förlorat rnedmen-
niskors aktning m. m; 2:0 i anledning af väckt
fråga om förändring i Mätnin gssättet af Säd och
Plalm ; 3:0 angående Väckt fråga om grunder-
ne för en föreslagen jemkning i BåismansRote-
lingen i Halland; 4:0 rörande väckt fråga, att
roed
Den 4 April e. m.
43 5
med undantag af Säterier, Boställen och Post¬
hemman , alla andra Hemman höra deltaga uti
KronoSkjutsnings-, Brefbärings- och KronoFjeti
dingsmäns-besväret, eller andra dylika Onera,
som Jord i allmänhet åtfölja; 5:0 i anledning
af väckt fråga om jemkning i Roteringen vid
Westerbottens Regemente; 6:0 rörande en före¬
slagen ny Landt matei i Taxa; 70 rörande bestån¬
det af sådana Gontracter, som'emellan Pastorerne
och Församlingarne blifvit upprättade och hvar¬
med båda förklarat sig nöjde ;
Återremitterat
LagUtskoftets Betänkanden: 1:0 öfver dé
af Herrar A, L. Schwan och J. Lindström gjorda
förslag , angående beloppet, hvarunder enskilte
personer icke må vara tillåtet att utfärda Invis-
ningar; ;:o angående den, uti särskildte, till
Högv. PrestStåndet och Hederv BondeStåndet
ingifna Memorial väckta fråga, om skärpande af
det nu för tjufnader stadgade straff m. rn.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottetg
Betänkanden: 1:0 i anledning af vackt fråga, orri
nödvändigheten af förklaring i vissa delar äf
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 3 April
1816, om öfverenskommelser rörande Presträt¬
tigheter, och 2:0 öfver föreslagne ändringar
uti Författningarne , rörande HusbehofsBränn-
vins bränningen och dermed gemenskap ägande
ämnen ;
Pr. St. Prot. 1818• Del. 111. 2 8
434
Den 4 April t> nu
Remitterat till
ConstirutionsUtskottet:
Ko gl. Maj:ts Nådiga Proposition , om en
förändrad Redaction af 7, §. i RegeringsFormen;
Stats- och BancoUtskotten:
Yttranden af Herrar Heykensköld , D. , von
Heyne, G., och Roos} C. H., angående Götha Canal;
Allmänna Bevars- och Ekonomi- samt
LagUtskotten:
Ett Memorial af Herr Greiff, J. L,, angå-
ende Skallgångar;
Beslutat att anmoda ConstitutionsUtskottef ,
att, så fort sig göra later, till RiksStånden in¬
komma med Utlåtanden öfver de flere från samt¬
lige RiksStånden till Utskottet remitterade An¬
in ärkningsMål.
§. II.
Igenom upplasta ProtocollsUtdrag underrät¬
tades Ståndet derom, att Vällofl, BorgareStåndet
Bifallit:
l:o StatsUtskottets Utlåtande, angående re-1
dovisning för StatsVerkets förskott till trycknin-
gen af RiksSiåndens Protocoll samt Bihanget der¬
till vid 1815 års Riksdag: och hade Ståndet der¬
jemte, efter anställd granskning, godkänt den re¬
dogörelse , som tor dess Protocoll särskilt blifvit
af BergsRådet Robsahm lemnad, ock
Den 4 April e. m.
435
2:0 ExpéditionsUtskotfets förslag till ändring
uti underdåniga Skrifvelsen, rörande det såkallade
Westerbottniska Lånetj;
Återremitterat Allmänna Besvära- och Eko-
nomiUtskottets Betänkande, rörande yrkad rättig¬
het för Städernes Magistrater , alt få förrätta alla
så kallade Dykeri Auctioner ;
Remitterat till ConstituiionsUtskottet: Kongl.
Majas Nådiga Proposition om en förändrad reda¬
ction af 7. §. i RegeringsFormen.
§. 12.
Enligt aflemnade ProtocollsUtdrag, hade He^
derv. BondeStåndet:
Bifallit ExpeditionsUtskottets förslag till för.
ändrad Redaction af underdåniga Skrifvelsen , rö-
rande det såkallade Westerbottniska Lånet;
Förblifvit vid dess förut fattade beslut, an¬
gående grunderna för blifvande Bevillningen, i
hvad detsamma rörer C<.pitations-afgiften, samt
beskattning af vissa Öfverflöds-articlar; i följd
hvaraf det till Trettio Ledamöter af hvarje Riks¬
stånd förstärkta StatsUtskottet skulle uppdragas,
att i dessa delar omrösta öfver de i förrberörde
Utlåtande intagne Alternativer. Men hvad an,
går frågan om Bevillningsgrunden för sndra Ari
tiden, fann Hederv. Ståndet för godt, atr, med
frånträdande af dess förut härom meddeita Beslut,
förena sig med de öfrig® Resp. Stånden uti goda
kännande af den Bevillningsgrund, Bevillnings-
Utskottet i detta afseende föreslagit, hvarigenom
Den 4 April e. m.
alitsa de 1 2tdra puncten af Utskottets sista Ut¬
låtande föreslagne Alternativer kommo att förfalla;
Godkänt ConstitutionsUtskottets uppgift på
alla dem , bland de från sista Riksdag hvilande,
nu mera pröfvade och afgjorda Grundlags-ändrings-
förslag, som af samtlige RiksStånden blifvit gil¬
lade och antagne; hvarjemte Ståndet anmodat
ExpeditionsUtskottet att författa underdånig Skrif¬
velse till Kongl. Maj t, om sanction af Riksens
Ständers Beslut i dessa delar;
o
Återremitterat Allmänna Besvärs- och Eko-’
nomiUtskottets Betänkande, angående sättet att
utöfva den fria HusbehofsBrännvinsbränningen;
Remitterat till ConstitutionsUtskottet Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition , om förändrad redaj
ction af 7. §. i RegeringsFormen;
Tttrat den önskan, att ett särskilt Exemplar
af förslagen till underdåniga Skrifvelser , varder
BondeStåndet meddeladf på samma dag, som det
afgår till Höglofl Ridderskapet och Adeln, så
vida det anses nödigt att det samma dag skall
kos BondeStåndet justeras och återsändas.
Ståndet åtskildes»
In fidem,'
J. U. Aum £ u IST.
»
Den 7 April f. m'4371
Tisdagen den 7 April Igl8?
klockan 10 förmiddagen.
§■ 1.
Sedan DomProsten, Doctor Graffman nu åter;
kommit, så deltog han i Ståndets öfverlaggningar.
§• 2-
Protocollsjusteringen för sista Plenidag af3
bröts,
§• 3-
Genom FlofCantzleren och Gommendeuren,
Friherre Gust af-Wetterstedt, hvilken på Nådig
befallning afiemnade Kongl. Majtis Nådiga Skrif¬
velse af den 4 dennes, angående Riksdagens yt-
terligare förlängning;
Hvarefter Herr Baron och HofCantzleren,
såsom vid ankomsten beledsagad, afträdd®.
§• 4-
Fortsattes och fulländades justeringen af
Protocollet för den 4 i denna månad.
§• 5»
Efter uppläsande af Kongl. Majus uti före¬
gående 3. §. omförmäldta Nådiga Skrifvelse, fat¬
tade Ståndet det beslut , som innehålles uti föl¬
jande ProtocoIlsUtdrag :
Sedan Kongl. Majit, uti Nådig Skrifvelse af
den 4 dennes, tillkännagifva, det Kongl. Majtt
438
Den 7 April f. m.
till forsta dagarne af nästkommande Maji beha¬
gat utsätta Dess Krönings- och HyllningsCere-
ir.onier, och att således denna Riksdag, ehuru
lagligen tilländalu^en den 6 innevarande^ April,
kominer att fortfara intilldess nämnde Ceremo¬
nier ägt rum , och derjemte i Nåder täckts för.
klara, att Kongl. Maj is lifliga omsorg för Folkets
trefnad och väl gifver Hans Maj:( rättighet att
hoppas och att begära, det Rikets Ständer, under
den ännu återstående Riksdagstiden, må fortsätta
deras öfverläggningar med det nit, det lugn och
den skyndsamhet, som allmänna ärenderna så vä¬
sendtligen kräfva, så beslöt PrestStåndet, lika
roed BorgareSiåndet , att samtlige Riksens Stän¬
ders Utskott, igenom ProtocollsUtdrag, borde till
behörigt iakttagande af Kongl. Maj:ts således yt¬
tra de Nådiga vilja, af denna Skrifvelses innehåll
undfå del.
§• 6.
Efter förnyad föredragning af BancoUtskot-
tets på bordet hvilande Betänkande Ntoigi an*
gående förändring uti de inom Banco Verket gäl¬
lande Befordringsgrunder, enligt hvilka tredjede¬
len af Banquens Cornrnissarier vid yppade le¬
digheter tillsättas endast af Frälsemän , och
med afseende uppå Utskottets , uti dess vid be-
rörde Betänkande bifogade ProtocollsUtdrag af
den 2 1 nästlidne Februarii, enhälligt yttrade ön¬
skan, att Höglofl, Ridderskapets och Adelns be¬
slut i frågan matte afvaktas, innan de öfrige Riks-
Stånden derom ingå i pröfning och utlåtande,
»arnt enär Höglofl. RiJderskapet och Adela nu
Den 7 April f. ml
439
ti'l BancoUtskottef återremitterat • ofvannämnda
Betänkande , fann PrestStåndet för godt att för
si . dél uppskjuta afgorande-l af denna fr5tja in¬
tilldess BancoUtskotfets Svar, t anledning af nyss¬
nämnde återremiss, inkommer; hvilket igenom
ProtocollsUtdrag skulle BancoUiskottet lilikän-
nagifvas.
§• 7-
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
Betänkande Nto "Jo, öfver gjord Motion, om
Kongl Landtb)tiksAcademien, dess CentralVerk-
Btad och redovisning för de under Academiens
disposition stående Fonder, blef ytterligare före¬
draget, då Prosten, Lector Fröberg yftrade att
ehuru detta betänkande kunde gifva anledning
till mångfaldiga anmärkningar , Prosten endast
ville fästa Högvörd. Ståndets uppmärksamhet vid
den omständighet, att oaktadt Ut-koitet fullt in¬
stämt uti den af Herr von Schulzenheim, David,
yttrade öfvertygelse, att den väckta mo>ioneri icke
tillhörer Riksens Ständers eller något deras Ut¬
skotts öfverläggning eller pröfning , Utskottet icke
destomindre, tvert emot RegeringsForrnens 90.
som förbjuder Riksens Ständer och deras Utskot*
att ingå i öfverläggning om enskilta Corporatiö-
ners förhållanden, upptagit detta inål, samt afgif¬
va en vidlyftig beskrifning om Kongl. Landt-
bruksAcademien och dess förhållande, och före-
tagit sig att för LandtbruksAcadetnien skrifva en
ordentlig apologie, som icke synes vara Riksens
Ständer elh-r deras Utskott tillhörande; och till¬
styrkte Prosten, att Ksglofl. Allmänna Besvärs-
Den 7 April f. m.
och Ekonomiutskottet, igenom ProtocolIsUtdrag^
må erinras om olämpligheten af en sådan dess
åtgärd.
Professoren Forssell begärde proposition till
bifall å Utskottets Betänkande.
Biskoppen, Doctor Rosenstein förklarade å ena
sidan, att Kongl. LandtbruksAcademien , såsom
"varande ett Verk, hvilket leder sin upprinnelse
och äger sitt sjelfbestånd ifrån f. d. Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens, nu vår Allernådigste Ko¬
nungs omsorg och liberalitet, samt stående under
Dess närmaste inseende och höga beskydd, icke
är underkastad Riksens Ständers granskning och
åtgärder, men erinrade deremot å andra sidan,
att då berörde Kongl. Academie står i närmaste
förening med Landthushållningen i Riket, det,
enligt RiksdagsOrdningens ad. §., kunde tillkom¬
ma Utskottet att, om så nödigt befunnits, före¬
slå , det Riksens Ständer matte till Kongl. Majit
frambära några underdåniga önskningar, rörande
samma Academie; samt att Uiskotjet fördenskull
varit berättigadt att ingå i öfverläggning örn den
dit remitterade motionen.
Uppå af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd proposition, blef Utskottets ifrå¬
gavarande Betänkande bifallet; hvarvid Prosten,
Hector Fröberg sig reserverade af det skäl, att
Utskottets Betänkande, enligt dess tanka, icke
kunde proponeras till bifall , utan blott vöre att
läg^a till Handlingarna.
Den 7 April f. m.
'441
§■ 8.
Då Pag- samt Allmänna Besvärs och Eko¬
nomiutskottens gemensamma Betänkande Nio 59,
rörande rättighet för Allmogen i Blekinge och
Skåne, att emellan alia Hamnar derstädes få sjö¬
ledes obehindradt föra deras produeter, nu til) af¬
görande företogs , begärde Bisftoppen, Doct. Faxe
ordet och anförde :
De af Högloft. Utskotten anförda skäl synas
väl i flere afseenden talande för den sak, hvil¬
ken de till Rikets Högloft. Ständer framställt.
Något skulle dock dervid kunna anmärkas, så
vida skäl böra hämtas af locälkännedom. Skola
åter ekonomiska mål afgoras efter vissa theore-
tiska grundsatser, oberoende af verkliga förhål¬
landet på stället, blifva alla upplysningar, häm¬
tade af erfarenheten och af kunskapen om Han¬
dels verkliga beskaffenhet, öfverflödiga.
ilo Redan torde det förtjena någon upp¬
märksamhet, att man flera gånger både i äldre
och senare tider yrkat denna fria timmer- och
vedtransport från olaga, hamnar, utan att den
kunnat bifallas. Jag tror icke, att Regeringen
sådant vägrat, utan vigtiga skäl. Hvad man
med säkerhet känner är, att sedan Rikets Högh
Ständer vid sisllidne Riksdag inletnnat sina un¬
derdåniga önskningar orri oinskränkt frihet för
Blekings Allmoge, att utföra trävaror, har ir.alet
blifvit communiceradt med veder botande Em¬
betsverk, Konungens Befallningshafvande och Lä¬
nets Invånare. Af de senare har blott efla del
44*
Den 7 April f. m.
bland Allmogen yrkat denna frihet; men andre
åter bestridt densamma, af det talande skal, att
skogarne icke ansetts till rack fige för Länets be¬
hof. Detta är vitsordadt. af Konungens Befall¬
ningshafvande och öfrige Embetsverk. Förmod¬
ligen är detta anledningen , att dera ännu icke
följt någon Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution
och månne, vid så beskaffade omständigheter, det
är nödigt, att härom göra en förnyad underdå¬
nig erinran?
2:0 Man anset, ”att hand icke bör lägga*
”på användandet af Spannmål och Skog. Det man
”äger, bör man fritt fä disponera”. I vårt
Land börjar tillgång på Skog snart blifva likaså
nödvändig, som tillgång på Spannmål. Om brist
af det sistnämnde foreter sig i ett Län. manne,
för det helas bestånd, det vöre rätt, att ifrån sam¬
ma Län utföra Spannmål? Förhållandet är det.1
samma med Skog. I Blekinge finnes den icke
till det öfverflöd, att ju icke en oinskränkt ut¬
försel af Skogsproducter skulle i framtiden mera
skada än gagna Landet. För närvarande skulle
det hafva ett högst menligt inflytande på Städer-
nes innevånare, som nog dyrt fått betala sin ved
de senare åren. Lika förhållande blifver med
det timmer, sorn för Kongl. Majlis och Kronans
behof i Carlsktona kan upphandlas i Blekinge.
Ler fi nnas redan vidsträckta fält, der Skogen är
uthuggen , och snart skulle lika öde träffa hela
Provincen , om den sökta friheten beviljas. '
3:0 Om någon säkerhet vore, att Bleking¬
ska Skogsproduclerne fördes till Skäne, kunde lik3
D?n 7 A pri 1f m.
443
väl någon fördel vinnas för Fäderneslandet; men
det är ganska troligt, att den fria utförseln mera
åsyftar Handels-speculationer på Danska Öarne ,
än Ved- och'Timmer-transport till Skåne. Be¬
taltes de med contanta penningar, skulle äfven
detta anses förmånligt; men det är mer att be¬
frukta, att man äter importerade sådana varor, af
hvilka vårt Land icke har behof, men för vin¬
ningslystnaden skulle vara rätt interessanta. Man
kanske förmodar , att sådant förekommes genom
uppsigt af Tu!tBetjente. Det vore „ att hop¬
pas ; men då skulle ock desse ställas öfver allt
å Blekingska kusten, hvarest Fartyg kunna läg¬
ga i land. Hvarest skulle tillgång hämtas för
aflöning till denna mängd Tjenstemän?
Prosten Svedelius förenade sig med Biskop¬
pen, Doctor Faxe i det hänseende, att man på
tjenligt sätt borde söka förekomma Bokskogarnas
uthuggande.
Biskoppen och vice Talmannen, Doctor von
Rosenstein förklarade det han angående detta äm¬
ne, likasom om alla dylika allmänna Hushåll¬
ningen rörande ärender, hyste den öfvertygelse,
att förnämsta medlet till odlingens, industriens
och deraf uppkommande Producters förökande,
är en snar, obehindrad och förmånlig afsättning
af de sistnämnda; och tillstyrkte Biskoppen för¬
denskull, att Högv. Ståndet, medelst bifall till
ifrågavarande Betänkande, må söka till verkstäl¬
lighet befrämja den vid 18 15 ars Riksdag bevil¬
jade Seglationsfrihet emellan Skåne och Blekinge»
För öfrigt trodde Biskoppen, att en sålunda lät¬
444
Dell 7 April f rril
tad afsättning af Skogsproducterne ifrån Bekinge,'
i siället att medföra Skogsbrist , snarare bör, i
mohn af Skogse ffeclerries ökade värde, befordra
en bättre vårdad Skogshushåltning,
Prostgn, Lector Fellenius förmälde, att då,
enligt hvad Utskottet bestyrkt, öfverflöd pä Skog
.finnes uti åtskilliga delar af Blekinge, det är
lika billigt som nyttigt, att, genom den föreslag-
re Seglations - friheten , befordra en förmånligare
afsättning af Ved, Aska och andra Skogspro-
ducter.
Biskoppen, Doctor Faxe tilläde, att det kan
vara problematiskt , huruvida öfverflöd på Skog
verkeligen finnes uti Blekinge, samt att den
föreslagna friheten, att obehindradt utföra och
handla med Skogseffecter, enligt hans öfverty¬
gelse, skulle medföra de följder, dels att de va^
lande Skogarne blifva till en betydlig förlust för
framtiden uthuggna, df-ls ock att af Blekinge
Iväns Innevånare, hvilka nu börjat att genom
Odlingar förbättra sitt Åkerbruk, torde öfver¬
gifva della yrke’och förnämligast sysslosätta sig
med Skogshandel.
Biskoppen och vice Talmannen von Rosen¬
stein frågade, huru det är tänkbart att ägare af
Skog skall behörigen vårda densamma, så länge
6kogs-effecterna betalas så ringa , att de , hvilka
dem afyttra, knappt få ersättning för arbetet,
men alldeles intet för sjelfva skogen.
s
Prosten , Lector Fröberg förenade sig med
Biskoppen och vice Talmannen , Doctor von
)
Den 7 April f. m.
445
Rosensteinj under förklarande, att näringsfrihe¬
ten , som Prosten icke ansåg bestå i upphäfvan-
de af SkråFörfattningarne, utan deruti, att fiandt*
mannen och Producenten i allmänhet ägde rät¬
tighet att fritt och uran band afsätta sina pro-
ductioner, hvartill således också hörer ifrågasatte
seglations frihet, är det rjenligaste mediet att
befrämja ali slags production ; och ansåg Prosten
det tvång , hvilket hitintills varit Invånarne i.
Blekinge ålagdt , att endast till Pukaviks Lastage'
plats få utföra deras SkegsEfLcter , i det när-i
mäste urarta till ett monopolium för dervarande
uppköpare, hvilka dymedelst sättas i tillfälle att
efter godtyckotill ganska lågt pris uppköpa, men
deremot till ganska högt pris försälja ditkommamj
de SkogsEffecter.
Prosten Almqvist erinrade , att ifrågavaran¬
de Seglations-frihet redan år JB 5 5 blifvit af
Biksens Ständer beviljad , och att verkställigher
ten berodde af Kongl. Majlis nådiga stadfästelse
och till vederbörande derom utfärdade befallnin¬
gar*
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman^
nen framställd Proposition , blef förevarande ut4
låtande af Ståndet bifallet, hvarvid Biskoppen,1
Doctor Faxe sig reserverade.
§• 9*
Föredrogos å nyo och bi föl I os följande, i-
från BancoUiskottet inkomne Beiänkanden , nem¬
ligen :
' - v - - . i ^
446
Dm 7 Jlpnl f. m.
No al Om utgifvandet af Bankens Fastighets¬
lån.
__ aa Närmare bestämmande af rättigheten för
Corpoiationer och Bolag , att i Banken
upptaga JLån å fast Egendom.
23 Angående de vid Banken erforderliga
vederhäftighets-betyg , samt förökning
i antalet af Verkets Styresmän.
„ 34 Understöd för Södertelje Canals - och
Sluss-verks fullbordande.
§• lo.
Efter ytterligare föredragning af BancoUt-
skottets på bordet hvilande Betänkande, N:o 25,
i fråga om specificerade förteckningars ir.sändan.
de öfver Assignationer , som på Banken utfär-,
das , uppläste Prosten Hasselrot efterföljande an.'
förande :
Då jag, vid öfverläggningarne i Höglofl.
BancoUtskottet öfver ifrågavarande ämne, varit
af olika tanka med pluraliteten af Höglofl. Ut¬
skottets Medlemmar, torde mig tillåtas inför Tit.
yttra denna tanka och de skäl , som föranleda
den. Herr ÖfverDirecteuren Schvaiis Memorial,
föranledt af FilialDisconternes öfver-assignering
på Pikets Bank , som vållat så mycken oreda
och stagnation i allmänna penningerörelsen, å—
syftar icke så mycket Bankens säkerhet, hvilken,
alltid lätt bevaras genom inställd inlösning af de
assignationer , hvarföre insatt capital i Banken
saknas , utan går förnämligast och egentligen
Ben 7 April f, m.
447
derpå ut , att trygga Allmänheten och enskildta
Medborgare från förluster , genom möjliga för¬
sök till öfver-assigneringar. Detta sednare, e-
gentligen asyftade och väsendtliga ändamålet sy.
nes mig genom de af Höglofl. Utskottet i .Be¬
tänkandet tillstyrkta försigtighetsmått ej uppfyldt.
Det är i detta afseende icke nog, att BancoSty-
relsen erhåller underrättelse om de invisningar
sorn ställas pa Banken , utan denna underrättelse
borde ock , sa snart öfver-assignering förmärk—
tes , genast i Tidningarne , eller på annat sätt
meddelas Allmänheten, med varn ing emot dyli¬
ka Assignationers emottagande. Så vida de med—
delte underrättelserna ej härtill begagnas , anset
jag dem vara utan allt ändamål. Ty för Ban¬
kens säkerhet behöfvas de icke ; men af högsta
vigt är det, att enskilte Medborgare, och i syn-
nerhet Allmogen , som mindre är i cas att beä
dömrna gångbara mynt-representati vers beskalfen,’
het , tryggås för vådan att oskyldigtvis inledas I
möjliga fallissementer , hvaraf vår tid framter
så talrika och varnande exempel. Man torde in.
vända , att en varning till Allmänheten emot
öfver-assignering är menlig för Assignanternas
credit ; jag hyser en alldeles motsatt tanka. I en
tid, då Allmänheten med skäl fattat misstroen¬
de för enskilta personers och Bolags invisnin¬
gar på Banken , skulle ingenting kraftigare åter.'
föra förtroendet och stärka crediten , än om All¬
mänheten blefve förvissad , att en säker controll
och bom vore satt emot möjliga missbruk oell
underslef i denna väg. Jag^ medgifver väl , att
den föreslagne mesuren till Allmänhetens tryg¬
gande kan falla litet genant för dem t som
■ -
•|. - ** ' • v. ’ ' -
I '
448 Den 7 April f. ni'.
hittills i assignations-väg med fördel begagratsin
credit vida öfver sina insatser i Banken, kanske
mången gång öfver sin verkliga förmögenhet’;
men då jag, såsom Nationens Ombud, anser för
min pligt , att mera afse Allmänhetens säkerhet
. än enskilias fördelar , kan jag , för min del , ej
annat , än i likhet med hvad Tit. Sekvall åsyftat,
tillstyrka den kraftigasie controll emot ali öfver,
if assignering på Banken och oskyldiga Medbor¬
gares deraf möjligen timande förluster , och an¬
håller derföre att ifrågavarande Betänkande, med
dessa mina anmärkningar, må varda till Höglofl.
BancoUtskottet återremitterad t.
Professoren vigardh utlät sig sorn följer:
Då, i nyss upplästa Betänkande , Höglofl.
BancoUtskottet föreslagit , det1 för giltigheten af
en Assignation på Banken, icke blott, sorn hit¬
tills , avance eller fond borde vara qvarstående
för Assignantens räkning, utan äfven att den se¬
nare , ifrån Landsorterne med omgående post
och uti Stockholm senast följande dag, bordt
till Banken insända sin advis , har jag, jemte
flere af de öfrige Ledamöterne i BancoUtskottet,
varit af en skiljaktig mening. Banken har
blifvit inrättad till lättnad uti penningerörelsen.
Det enda , som ännu är qvar af dess ursprung^
liga bestämmelse, är enskilias rätt, att der in¬
sätta penningar och derpå assignera. Det är sant,
att en sådan assignering i det hårda myntets ti¬
der var visserligen af mera vigt , men ännu är
den för de aöägsnare Provincerne af betydlig för,
del ,
Den 7 April f. mi
441
del (hvarå Fahlu Bergslag lemnar ett märkligt exa
empel), utan att någon uppoffring hvarken för Bani
quen eller för Enskildta deraf kan blifva en följd.
Hittills hafva inga förluster , och icke ens någon o-
reda , så vidt jag vet * genom den förut stadga¬
de Författningen uppkommit ; ty hvad det be*
kanta exemplet af Disconternes öfver-assignering
angår , hade den icke afhulpits genom nu före*
slagne advisering, emedan äfven inom advise-
ringstiden af 24 timmar redan stora summor’ va«j
rit ut-assigrierade. Det kan visst ej nekas, att cn-
skilte Assignanter , som äga stor credit, kunna
draga vinst af utelöpande Assignationer, men
desse hafva i alla fall medel att på annat sätt
draga vinst af deras credit. Det är sakernas na¬
turliga gång och kan ej hindras ; och i detta
fall torde en lämpligare utväg kunna finnas, än
den föreslagna. Da man besinnar, af hvad vigt
en liflig och lättad penningerörelse är för den
stora Economien , och tillika Sveriges gengraphi*
ska utsträckning, samt att endast en enda Banque
fins i den aflägsna Hufvudstaden , då i andra
länder öfverallt privata Banquer äro inrättade f
så torde man ej finna den tankan så alldeles stö¬
tande, att ieke sådana nya band böra läggas p!
utöfningen af den urgamla assignerings-rättighe-
ten, hvarigenom den troligtvis ej mera skulle
begagnas. Utskottet liar dessutom sjelf i til¬
lämpningen vederlagt dess egen princip , genom
undantaget för Fahlu Bergslag , som det ännu
tillåter assignera utan advisering , då likväl den¬
na assignering är mera vidsträckt, än någon an-“;
nan enskilt nånsin kan blifva. — Det gifves så«
Pr. Si. Pror. 1818. Del. lil- a9
"450
Den 7 April f. m.
ledes fäll , enligt Utskottets egen tanka, då deri.
na nya formalitet skulle kunna förorsaka skada
för hela Provinser. Men är då Fahlu Bergslag
énsam i denna ställning? Är tillståndet bättre i
Skåne , i Wermland , i Westergöthland , Öster¬
göthland , hvarest den mest utvidgade lane rö¬
relse på en gång afstadnat ? Kunna dessa prd-
vinaer hafva någon annan utväg , sedan Discori*
terne upphört 3 och dessas papper till stor del
blifvit orörliga ?
Då jag således vördsamt vågar afstyrka an¬
tagandet af den nya formaliteten med assigne •
fingar , medgifver jag likväl , att utom de vart-
liga böterne för öfver-assignering , den äfven
genom advisering, så mycket möjligt är, bör fö¬
rekomma* , fastän ej på det sätt Utskottet före¬
slagit. För min del skulle jag förmoda att mari
kunde gå en medelväg emellan den nu före¬
slagna, och deri förut • brukliga ordningen j deri¬
genom att advisöringen skedde hvarje eller hvar-
annan månad. I detta fall skulle deri enskilte
ej hafva mera vinst än sorn betäckte honom för
de vid en sådan rörelse oundvikliga kostnader ,
och den åsyftade ordningen och controllen skul¬
le tillika vinnas. 1 stöd af dessa anmärkningar^
förenar jag mig med den värda Ledamoten j som
af alldeles motsatta skäl yrkat återremiss af Ut¬
skottets Betänkande , Så mycket hellre , som , då
frågan egenteligen är reglementarisk , Bancosty-
ielsen3 tanka deröfver måtte kunna inhämtas.
Professoren Forssell yttrade:
Då tillfälle nu gifyes att yttra mig öfvef
Den 7 April f. m.
. 451
énskilta personers. Bolags och Corporationers ås;
signering pä Banquen, så får jag utan omsvep yrka*
att den helt Och hållet må förbjudas. Allmänhet
tens rätt och säkerhet fördrar detj och för den bör
Väl några enskilras beqvämlighet billigt vika.
Eanqueri hämtar ingen nytta af assigmériiJgéhj enä
dast dess Betjening kari deraf skörda något ärligt
arfvode. Men hvad skada Allmänheten nu lidet
deraf, ligger öppet för allas ögrin , då hära eri
million töiscont Assignäliönér finnes i dess hän¬
der, utan att af Banken på mer än ett halft års
iid vara ihlöst. Hvad hittills har händt^ kan
ännu hända; och en tillåtelse af Rikets Ständer,
ätt hädanefter Utgifva Assignationer, ställda på
Banijueny innefattar Ock Verkligen en förbindelse
ätt inlösa dem , om Assignänten skulle säknå
fond dertill; af samma skäl, som man nu påstår
ätt Staten bör inlösa JÖiscontAssignätiönfernä ; e-
medari deri tillåter deras utgifvande. Aésigne-
iirig på Banquen uppkom i én tid, då hardt mynt
Utgjorde Rikets enda RörelseCapital. Då bidrog
det till mycken lättnad i allmänna rörelsen, att
få insätta sitt harda mynt i Banquen, och se¬
dan gifva Invisningäf derpå. Banquens anseen¬
de Och credit blef derigenom ökad; och dén gam¬
la redligheten lemnade inga exempel af rr issbrufc
till Allmänhetens skada Men huru mycket har ic¬
ke ställningen förändrat sig sedan den tiden ? Vin¬
ningslystnaden f sorn missbfukaf ålit, har Vetat
ätt äfven genom detta medel öppna sig én ut¬
väg till förkofran i välmåga på det Allmännas
bekostnad. Man insätter t. ex, ett pär tusende
ihdr i Banquen och börjar assignera derpå. Ef¬
ter ett eller annat år finner man att ej hälftep
Dea 7 April f m.
af Asslgnationerne ar inlöst, utan böria att löpa
hand emellan bland Menigheten Af denna er-
farenhet lockad, vågar man småningom en öfver-
assignering, och fogar endast genom Cornmis-
sionairen i Banquen anstalt, att de Assignatio-
ner, som pisesenteras , alltid och prompt blifva in¬
löste; och tröstar sig för öfrigt dermed, att man
i effecter eller fast egendom äger full valuta för
hvad öfverassigneradt blifvit. Vid den årliga
collationeringen i Banquen finner man ock nog
utväg, att för dagen presentera så stor insatt
Summa) som svarar mot assigneringen. På så¬
dant sätt torde mången , som ej äger 10,000 R:dr
stående fond i Banquen, röra sig med ett assig-
nationsbelopp af öfver 100,000. Nog är det förJ
månligt för Assignanten, att så föröka sitt Rörelse*
Caphal räntefritt, och förvandla sin egendom i
penningar; men hvad verkan det äger på det
Allmänna till ökande af det representativa Pap.
persmyntet och varuprisens uppsiegrande, det lem-
rar jag åt hvar och en, att domina, äfven om
ingen banqueroutte eller protest mot Assignatio-
nerna* inlösen skulle uppstå. — Det tyckes nu
vara hög tid, att sätta en bom för sådana miss¬
bruk. Men örn Högloft. BancoUtskottet, oaktadt
de varnande .exempel vi redan åge, ej skulle
samtycka, att alldeles förbjuda Enskiltas assig-
nering pä Banquen, så får jag åtminstone förena
mig med Hr Prosten Hasselrot i det påstående,
att Banquen, sa snart den, genom de nu föreslag*
ne utvägar , upptäcker, att någon öfver-assigne-
xing skett, genast må underrätta Allmänheten der;
om genom Kungörelse i Tidningarna.
Den 7 April f. ml
453
Häruti instämde Prostarne Aspelin och Jan
Wijkman m. fl.
Pastor Primarius, Doct. Drysén upplyste, att
aldre missbruk vid enskilda personers assignering
pä B mquen gifvit anledning till de af Utskottet
åberopade särskilda Författningar, sorn otvifvelak¬
tig! skola medföra säkerhet både för Banquen
och de enskilda personer, hvilka emottaga Assig-
nationer på Banquen; och ehuru den nu af Ut-
skottet tillstyrkta beständiga advisering visserliH
gen medförer flera olägenheter för de Assigne*!
rande, trodde Doctorn likväl, att betryggandet af
Banquens och hvarje enskild Persons säkerhet
påkallade den af Utskottet nu föreslagna utväg.
Prosten, Lector Fröberg anförde:
BancoUtskottet har sökt att gå en medelväg
mellan den af Herr ÖfverDirecteuren Schvan fö¬
reslagna strängare mesure och den brist på verk.
lig controll , som , oaktadt de för öfver-assigne^
ring" å Banquen gällande alfvarsamma Författ¬
ningar, likväl existerar. Detta har synts Utskot¬
tet nödvändigt, mindre för Banquens säkerhet^
som dervid ingenting risquerar, än för enskilta
Medborgares, som blifva innehafvare af de pa
Banquen ställda Assignationer, och för att före¬
komma det otillbörliga missbruk, hvarigenom.
deri enskilte Assignanten lucrerar på andras och.,,
äfven Statens bekostnad, Afsigten med assigneä
ring på Banquen är för den Private, sorn der3
af begagnar sig, dubbel: den ena, att genom en
cacherad öfver-assignering kunna draja ränta j>!
454
Den f April f m.
sjelfcjorda myntvalufer, den andra, att genott!
ordet Banque kunna inbilla den Allmänhet^ som
icke sa noga känner dessa ämnen, att säkerheten
för dess Assignatipner är lika god sorn tor Banco»
sedlar Man anför val som skäl för fortsättnin¬
gen af det hittills gängse jnis§brukpt, att aldrin
någia förluster uppstått för Euskildia, genorh de
på Banquen dragne Assignatiooer, pch att den
räntevinst, som den Entkildte skördar af sina
ftringlöpande Valutpr, blir hans ensak och ska¬
dar icke någon annan. Det förhåller sig likväl
icke så. Både på 1740. och 1790-talet hafva
Ba .querouner inträffat, hvarpå Enskilta genom
då uppenbarad öfver assignering ganska mycket
ledo, pch Assignation*™ spt-cuialiva Auctorer
voro nära att på Schavotten få uppbära författare-
arfvodet; och hvad den interessevinst vidkom-
mer, som, oskadlig för andra, pndast skall gagna
den Assignerande, s| lärer något hvar inse,
att den del af RörelseCapitalet, sorn utgöres af
Statens Credifpapper, skall ökas med beloppet af
Enskiltas Assignationqr, som ganska säkert går
till millioner och således äfven i samma rnon
nedsänkas i värde, till skada för hela mängden af
Medborgare. Der gifves Provincer i Sverige ,
hvarest AssignationsFabriqnerna äro i den lifltga
gång, att dessa enskilta valuter der utgöra nä¬
stan hela Povincens RörelseStdelstock och der
Ba
ruoSedlarne försvinna i utbyte mot dessa, sorn
med dem, efter långa circulaiioner , skoljj betac¬
kas. En pen öinge kräfta är för ett Landskap en
lika våJljg sjukdom, som'kräftan för den anima-
Inka organisationen. Dessutom kan jag icke in¬
se, hvarföre de som assignera på Banquen sko»
Den 7 April f. m.
453
fa hafva större förmon, än de, som assignera på
enskilta Contoir. Der emottages och inlöses in¬
gen enda Assignation, utan att avisering förutgå»,
pm också Sedeln vore utgifven af den säkraste
Man, och de, sorn decorera sina Sedlar me4
Svenska Bapquens namn , böra äfven derföre vid¬
kännas den controll, som är så angelägen att i-
akttaga i Finance-ärender. Man tror väl också,
att EörelseCapitalet är i fara att minskas , om
denna AviseringsControl! antages. Men det är
ju naturligt, att de som icke med den vilja fort¬
fara att assignera på Banquen , få vända sig till
Enskilta med denna sin commission. Med behö-
rig uppmärksamhet på det från Stats- och Banco-!
Utskotten till Ständerna ankomna EinanceBetän-
Jkande, finner man dessutom , att en temporaire
ökning af den före Djsconternas fall i omlopp
varande Sedelstocken verkligen kommer att äga
rum till vida högre belopp, än en möjlig minsk¬
ning af cantrollens antagande på BancoAssigna»
tionerne kunde utgöra,
Biskoppen, Doct. Almquist:
För min del är jag fullkomligen öfvertygadj
att de påyrkade Avis-brefven för hvarje Assig¬
nation på Banquen skulle medföra så stort tvång
och svårighet, att alla Enskildta skulle nödga»
upphöra med begagnande af den hittills uröfvad©
rättigheten , att assignera på Biksens Ständers
Banque. AUramest olämplig synes en sådan inJ
skränkande åtgärd blifva i en tid då alla Filial-’
Discontens såkallade 3-procents-sedlars indragning
måste verka högst ofördelaktigt på allmänna iö*j
4 5 <5 D«n 7 -4/»ri2 /. m,
reisen. Dessutom är det projecterade tvånget
af Avisbref till Banquen alldeles utan ända»
mål; ty
j-o Behöfver väl ej Banquen förberedas att
bålla penningar till hands, då det ali'id är Tras-
senteus skyldighet att sjelf besörja, att i Banquen
för hans räkning tillräckliga medel matte förefinä
nas till de dragne Assignationernas inlösande,
H*dt annat är förhållandet då man assignerar på
Private, sorn oftast förskottsvis inlösa de på dem
dragne assignationer.
2:0 Kan man ej med skäl påstå, att Ban;
quenssäkerhet fordrar nämnde Avisbref; då enora
hvar kunnigt är, att Banquen i alla fall icke in»
löser någon Assignation , för hvilken vid uppvi¬
sandet Assignanten icke äger ful.1 valuta inne»
stående i Banquen.
3:0 Ej heller kunna de projecterade Avis»
brefven befordra och trygga säkerheten för dem
som emottaga Assignationerne;ty huru skulle dessa
Vunna föryissas, att Assignationerne verkeligen blifä
vit aviserade? Utan beror af Assignantens anseen¬
de och credit, om man vill emottaga hans Assige
nationer på Banquen eller icke, på samma sätt, sorn
att man mottager andra Assignationer eller Vexlar.
4:0 Men, säger man: det bör ju förebyggas
att icke en enskildt Man måtte få någon profit,
dymedelst, att hans Assignationer kunna löpa
längre eller kortare tid räntefriu, innan de blifva
inlöste. Dock, ingen har förlust dervid, utan
Den 7 April m. '457
ivertom har fast mer allmänna rörelsen derige- *
norn vunnit, helst på penning'ösa och från Huf-
vudstaden aflägsna Orter, der ofta ingen tillgång
till betalning för forslor och Spannmål och kål
m. m. eljest finnes, om ej uti godkänd- Assigna¬
tioner. Icke heller är någonsin till befarande,
att, genom Assignationer på Banquen ellfr En-
skilta , förtroendet till Statens Mynt, Banco-ocu
RiksgäldsSedlar, skulle förloras eller minskas.
Ingen har heller förmärkt att Banco Disron tea
genom Knskibas Assignationer hindras, att
utlåna den Summa, sorn fastställd blifvit tor
Discontrörelsen, och att deraf draga sitt påräk¬
nade vinst.
Man anför för öfrigt, att på 1740“ och 1790-
talet Banquen lidit på Privatas Assignei ing ; men
mycket senare hafva både Banquen och Enskilte
lidit på förfalskade BancoSedlar; men derföre
lärer man ej vilja påstå, att BancoSedlar »kulle
förbjudas elier deras Cours genom hopade gransk¬
ningar osli aviserande försvåras.
5:0 Andtligen då på *o år icke timat någon
förlust hvarken för Banquen eller Enskilta genom
den hittills vanliga Assignering, så anser jag för
min del Banco - Assignationernas projecterade
inskränkning genom avisering lika så onödig,
jorn dea i mångå afseenden vore skadlig.
Jag anhåller fördenskull, att dessa mina an-
märkningar, jemte öfriga i detta ämne gjorda an¬
föranden, måtte tillHöglofi. BsncoUlskottet blif.
ya återremitterade.
45$
pen 7 April f nj.
Prosten, Doctor Genberg yttrade sig härvid'
D en af Utskottet föresl?gr.e utväg åsyftar
ingen säkerhet för Banquen, hvilken ock i detta
fall icke b öfves, utan endast för dem, sorn haf¬
va invisningar på uti Banquen insatta Summor,
hvarjemte Utskottet genom de projecterade advi^.
brefven trott sig kunna förekomma Qfver-assigne-
ringar; men jag befarar att genom sistnämnde
anstalt afsigten icke tillfyllest kan vinnas, ty
assignationens mottagare känner icke beloppet af
den deponerade Summan och- kan ej eller hålla
någon controjl på utgifvjiren i afseende på advis-,
brefvet och dess behöriga afgång. Mig synes så¬
ledes att Ofver-assigneringar , så länge det beror
af Assignanten , att kunna innehålla advisbrefvet
eller afsända det , icke kunna till fullo förekom-
mas; ty en gäldbunden bedragare döljer sin assig»
nering. vågar derpå löst, lyckas ibland länge nog,
och retirerar slutligen ur Riket, under det in-
nehafvaren af invisningen är den enda , som för¬
lorar. I fall således de redan gällande lagar ,
som förbjuda Öfver assignei ingar, icke äro ti 11-
räckllge , tror jag icke, att det föreslagna bote¬
medlet är specifikt , utan att, om det ock något
försvårar vingleriet, gör det också åtskillige olä¬
genheter i penningerörelsen , hvilka icke uppvä¬
gas af den problematiska nyttan , och önskar såle¬
des , om Betänkandet återremitteras, att Banco-
Utskottet måtte uppfinna någon methode , att för¬
säkra Assignationernes Innehafvare om advisbref-
vens säkra afgång från Assignanten och ankomst
till Banquen i behörig tid , hvarförutan jag an;
Den 7 April f. tji-
ser denna anstalt otillräcklig till det åsyftade Ön-?
damålets vinnande.
Prosten , Rector Hasselrot yttrade vidare, att
de Assignat!oner, hvilka äro ställde på Banquen,
vanligen vinna mycken credit och starkt omlopp,
samt att det fördenskull är så mycket nödvändi¬
gare, att vidtaga alla möjliga utvägar till betryg¬
gande af Banquens och -hvarje enskilt Assigna-
{ionslnnehafvares säkerhet i d£tta hänseende-
Uppå af flerr ErkeBiskoppen och Talman-
pen framställd Proposition beslöts, alt ifrågava¬
rande Betänkande, pied hvad sålunda anfördt blif-
yit, skulle till BancoVtskottet ål©?föryisas,
. ■ §• H-
Vid ytterligare föredragning af Constifutions-
"fjtsknttets den 4 dennes på bordet lagde Memo¬
rial af dera 26 föregående Mars, angående det
i RegeringsFormens q § föreslagna tillägg, an-
såg B skoppen , Friherre Doctor Möfner den till-
siyrkta Redactionen , såsom i 106. eller 107. § $.
derom vidare stadgas, vara en misskrifning, i
stället för såsom i io(j. eller 107. §. derom vi¬
dare stadgas ; ty af uttrycket toö. eller 107. $. §.
skulle i en framtid möjligen kunna dragas dea
slutsats , att StatsRåds Ledamot för en och sam¬
ma förseelse skulle kunna behandlas och på en
gång ställas till ansvar efter både 106 och 107.
§. , då likväl Utskottets mening aldrig varit
annan än den, som nämnda § §:s ordalydelse in¬
nehåller, att StatsRåds Ledamot, med flere,
skulle för rådslagen vara ansvarige, såsom Re:
ms
4Ö0 Den 7 April f. m.
geringsFormen i I06. eller 107. §. derom vidare
stadgar.
Biskoppen , Doctor Almquist trodde denna
anmärkning vara mindre behndig , a ty att Be.
daciionen : 106. eller 107. §. , enligt Biskop¬
pens tanka , innehöll tydlig föreskrift, att Stats-
*| Badets Ledamöter blott efter endera af dessa
§. skalle vara ansvariga. Men om Bedactionen
■ varit: såsom i 106 och 107. §. §. vidare stad¬
gas , dä skulle Biskoppen visserligen instämt uti
den af Biskoppen , Friherre Mörner gjorda an-
märkning.
Härefter och dä , uppå af Herr ErkeBiskop.'
pen och Talmannen framställd Proposition, Bi-3
skoppen, Friherre Monters ofvan intagne an¬
märkning ansågs såsom Ståndets gemensamma tan-'
ko, beslöts, att densamma skulle, i stöd af Rege¬
ringsformens 56. §•, till ConstitutionsTJtskottet
hänvisas , hvarvid Biskoppen , Doctor Almquist ‘
under åberopande af dess redan yttrade mening^
-sig reserverade.
§• 12.
Vid förnyad föredragning af Constitutions-
Utskottets 2ine särskildta Memorial, med föreslå¬
ende af ett tillägg i 57. §. Riksdagsordningen
samt thed ett föreslaget tillägg uti 107. §, i Re-
geringsFormen, blefvo berörde förslag godkände
till den åtgärd vid nästa Riksdag, som Regerings^
Formens 56 §• föreskrifver.
Siandet åtskildes.
In fidem,
J. U. Alm 2 V1 stil
461
Tisdagen den 7 April I8l8>
klockan \ till 6 eftermiddagen.
§. 1.
Justerades behöriga ProtocollsUtdrag, angå¬
ende Ståndets under FörmiddagsSessionen fatta¬
de beslut.
h' *•
Upplästei StatsUtskottets Memorial, angående
RegeringsRådet von Schevens Arfvingars fordran,
och sorn deraf inhämtades, att i denna fråga 2.‘ne
Stånd stadnat emot 2tne, fann PrestSlåndet för
godt att öfverlemna frågan till förstärkta Stats¬
Utskottets afgörande, på sätt RegeringsFormens
69. §. föreskrifver.
§• 3-
Nedanskrifne ifrån Utskotten inkomna Be-
tänkanden upplästes och lades på bordet, nemi-:
Stats- och BancoUtskottens:
I anledning af Kongl. Majtts Nådiga Pro2
position den 10 December 1817, angående all¬
männa Penningerörelsen och Myntvärdets upp¬
rätthållande.
Stats- och LagUtskottens :
N.'oi30om årliga Lagsamlingar.
— 131 — löneförbättring för Häradshöfdingarne.
462 Den 7 April «. m.
StatsUtskottets i
N;o I 32 i anledning af återremiss , angående af¬
löning för Ståndens och Utskottens Se«
•creteråre, Cantzlier Och VaktBetjening.
133 angående reglerande af de Kongl. Hof*
vens StatsSummör,
i__ 134 orri Medels anslående till kostnadernel
vid Kongl. Majus Kröning.
135 indragning af TalmahsTafflarne.
136 Pensioner för Hans Kongl. Höghéf
Kronprinsens f. d. Lärare.
*—137 bidrag af Statens medel för Policé-
inrättningen i Götheborg.
—.138 ytterligare bidrag till Södertelje Cä-
nallnrättning.
13g _ Körter för LänshiOtarier och LåndS-
Contorister,
140 __ Prestböhlsfriheler för nyä eller fram*
deles blifvantle Kyrkoherde och Ca-
pellansBöställen.
141 Tullgarns Kungsgårds öfvérlåtänrié
till Hans Kongl. Höghet KroiiPrinsenj
a_ 142 Öfversten Siljverskölds Accords-ersätt¬
ning.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet* :
JJ:o 77 om föreslagen ändring af Tjenstehjon!
flyttningstid.
Den 7 April e. m.
463
LagUtskoftets:
N.-o 71 om granskning af PoliceFörfattningarne,
angående personers försändande till Cor-
rectionshus.
_ 72 sättet för uppenbar Kyrkoplikt! verk¬
ställande. ,
BevillningsUtskottets :
fiiö 7 med project till en förnyad Chartse-
SigillaiteFörordning.
8 Betänkande $ angående inrättning af tätaré
postgång emellan Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande i Länen.
- 9 angående upphörande af särskild Bevillning
för Gästgifverier, der verkligt skjutsom¬
byte finnes.
10 _ Personers skattskrifning vid Brufeeni
såsom Arbetare.
§• 4-
Uti Memorial af näst!, gårdag, arimäler Sé-
villnings-Utskottet, att Hederv. BondeStåndet , 1
frågan ©m Bevillnings-grundema j förblifvit vid
dess den lg föregående Mars fattade beslut, ide
delar sorn angå CapitationsAfgiften och vissa
Öfverflödsvaror; men deremot frånträdt detsam-
ma , i hvad som rörer Bevillningsgrunden för
2. Articlen.
Som PrestStåndet redan uioder den 1 i den.
Ha månad uppdragit åt förstärkta StatsUtskottst
4^4
Den 7 April e. mi
att, pa sätt RegeringsForreens 69, och 71. §. §.
.föreskrifva, afsluta de skiljaktigheter, hvilka be<j
finnas uti RiksStåndena beslut , rörande Bevill-
ningsgrunderna, ansågs detta Memorial endast bö¬
ra läggas till Handlingarne.
§• 5«
Medelst inkomna ProtocollsUtdrag underrät¬
tades Ståndet derom, att Vällofl. BorgareStåndet
1:0 Bifallit Allmänna Besvärs- och Eko-'
nomiUtskottets Betänkanden:
N:o 66 i anledning af den af Herr Grefve
Schwerin väckta motion, om möjlighets beredan¬
de för innehafvare af Boställsjord, att låta för*
säkra den å sådan jord befintliga åbyggnad i ali*
»länna BrandjörsähringsAnstalter; N:o 67 i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition den
9 sistlidne December, om jemkning uti Båtsmans-
Rotiringen i Halland-, N:o 68 i anledning af väckt
fråga om förändring uti g. af Kongl. Maj:ts
förnyade Seglationsordning den 15 Junii 1774}
Njo 69 afgående frågan om medels vidtagands
till Inxens hämmande och inländsk^ Fabriquernes
upphjelpande ; N:o 70 angående Kongl. LtMidt—
bruks Academien , dess Centia! Verkstad och redo¬
visning för de under Academiens disposition
stående fonder; N:o 72 angående frågan om
förhöjd Tullafgift för BoktryckeriStilar, som in-
förskrifvas; N=o 73 i anledning af väckt fråga
om Stockholms Stads rättighet att uppbära Parm-,
Torg- och Renhållnings - penningar, då Hö,
Halm f
Den 7 April e. m.
Halm, Ved och Brännkol införes, samt erläg¬
gandet af Våg* och Mätare-penningar i vissa Stä.'
der för inkommande Varor; N.o 74 i anledning
af gjord hemställan om sättet att inom hvarje
Församling utdela det Spannmåls-understöd, sorn
af Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen lemnäs
m. m.; N:o 75 angående yrkade rättelser och
förändringar uti Förfailningarne rörande Sko*
garne i Riket.
sto Återremitterat LagUiskottPts Betänkan*
de N:o 54 , angående gjorda förslag, om belop¬
pet, hvarunder enskilta personer icke ma vara
tillåtet att utfärda Invisningar.
§. 6.
Ett hos Höglofl. Ridderskapet och Adelli
den 1 dennes uppläst Memorial, af Friherfe
Anckarsvärd, rörande Götha Canal Discont, före^
teddes och lades till Handlingarne.
§. 7-
Enligt upplästa ProtocollsUtdrag, hade He$
dervärda Bonde-Ståndet:
1:0 Gillat StatslJtskoftets betänkanden, angå¬
ende Dah'by och Flyinge Kungsgård* och Stuteri-
Inrättnings Stat. «:o Projecterad AfloningsStat
m m. för Ulricsdahls Kongl. Lustslott. 3:0 Bok¬
hållaren Carl Sunde ansökning om utbekommande
af MantalsskrifningsProvision, 4:0 Begrafnings¬
hjelp efter Secreteraren Morin. 5^0 angående yr*
kandet att de till Flyinge och Dahlby KongSd
Pr. St. JProt. i 818< Del. lil. 3®
4^6 Den 7 April e. m.
gårdar anslagne Dagsverks- skyldigheter må utan
inoisvarande ersättning upphora; samt Ailtnänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet* utlåtanden an.
gående 1:0 Spanmåls- och Victualie-bandelns pa
landet beläggande med enahanda utskylder, som
dessa Handels-näringar i Städerne åtfölja: 2:0
Förbud emot Krämares kringstrykande. 3 0 Möj¬
lighets beredande för Innehafvare af Boställs-
jo;d att låta försäkra åbyggnaden i allmänna
Brandförsäkrings Verket. 4:0 Jtmnkning uti Båts¬
mans-Roteringen i Halland. j-o Medels vid.
tagande till luxens hämmande och inländske Fa-
briquers upphjelpande. 6:0 Landtbruks Academi-
en, dess Central-verkstad , m, m. 7:0 Fortfaran¬
de af det emot utländska öfvtrflödsvaror ut¬
färdade förbud; samt 8-'o Yrkad, men afstyrkt
förhöjning uti Tuilafgiften for Boktryckeri-stilar.
2:o Utan anmärkning till afgörande vid nä;
Sta Riksdag uppskutit de af CnnstitutionsUtskot-
tet föreslagne tillägg uti 9 och 107 § §. Rege¬
ringsformen, samt 57 §. Riksdagsordningen.
3:0 Instämt 1:0 Uti Prest Ståndets förbehåll
i afseende på ExpeditionsUiskottets förslag att
Utskottens betänkan,den, icke skrifna, utan genom
tryckta Ark af Bihanget, skulle Riks-Stånden
meddelas; 2:0 Uti samma Stånds anmodan till
Stats Utskottet att till Rika Stånden afgifva För¬
slag till tjenlige föreskrifter huruledes Statsverkets
förskstt till tryckning af R1 ks Ståndens Proto.
coll och dertill hörande Bihang vid nu påstående
och följande Riksdagar må varda behörigen re¬
dovisade, samt dels användande af de åLersående
Den 7 April e. m. 467
i hehåll varande exemplaren af berörde Bihang
för 1815 års Riksdag; uti Vällofl. Borgare Stån¬
dets beslut, angående en underdånig ansökning
till Kongl. Maj:t, att Herrar Landshöfdingar må
genom Circulaire förständiga samtlige Kronofog¬
darna i deras Län det de äro berättigade att i
och för sådane Private Utmätningsförrättningar,
som på Kronofogdens eget ansvar verkställas, åt¬
njuta biträde af Länsmän och Fj rdingsmän in¬
om Fögderin. 4:0 Till StatsUtskottet remitterat
ExpeditionsUiskottets Memorial om nödvändigt
heten af förvaringsrum for öfverblifvande exemi
plar af Bihanget till Riks.Ståndens Protecoll.
Ståndet åtskildes.
In Fidem
J. U. Almquist.
Lördagen den II April l8l8>
klockan 10 förmiddagen.
§• 1.
Då Prosten, Doctor Sutihcmmars långvan*
ga sjukdom nu så tilltagit, att foga hopp är det
han uti Stats Utskottets öfverläggnir gar kan på
längre tid deltaga, så anmodade Herr Erke Bi.
skoppen och Talemannen S åndets Electorer att
före nästa Plenum utse en Suppleant, sorn un*.
463
Den Ii April f. rrié
der bemälde Doetors sjukdom intager hans still*
le inom Siats-Utskottet.
§• 2.’
Jemte tillbännagifvande, att, enligt aftal
emellan Herr Grefven och Landtmarskalken
samt Herrar Talmän, den Nämnd, som till följe
af Regeringsformen» 103. §. bor rösta angående
Ledamöterne i Konungens Högste Domstol, näst¬
kommande Tisdags eftermiddag skall för sådant
ändamål sammanträda, anmodade Herr Erke-Bi.
skoppen och Talmannen Ståndet, att till det Ple¬
num, som Tisdags förmiddagen inträffar, vara be¬
tänkt på val af ia Ledamöter uti bemälde Nämd.
Vidare berättade Herr Erke Biskoppen och
Talmannen, att för undvikande af dubbla val
Höglofl. Ridderskapet och Adeln torde åt dess
Ledamöter uti bemälde Nämnd äfven uppdraga
att utse Riksens Ständers Justitia?-Ombudsman
och dess Suppleant, och hemställde Herr Erke-
Biskoppen och Talmannen, huruvida Ståndet skule
le finna lämpligt att likaledes åt dess blifvande
Ledamöter i Nämnden öfverlemna Valet af Rik¬
sens Ständers JustitiaeOmbudsman och dess Sup-j
p.tant.
Prosten Svedelius förklarade, att sora Rege¬
ringsformens 97. § bestämdt föreskrifver, det Rik¬
sens Ständers JustitiaeOmbudsman skall välja»
af Riksén» Ständer, genom 13 af hvarje Stånd
särskildt jör tillfället nämnde Eledover, hvilka till
detta vals förrättande sammanträda samma dag
'då d» af Stånden blifvit utsedde. Prosten fec
Den II April f. mi
*in del trodde det vara nödvändigt, att i likhet
med hvad vid 1815 års Riksdag skedde, genom
serskildt Val utse ifrågavarande 12 Electorer.
Häruti hördes flere instämma; hvadan Herr
Erke-Biskoppen och Talmannen anmodade Stån¬
det att likaledes till nästa Plenum vara beredt
att välja 12 Electorer, till utseende af Riksens
Ständers Justitieombudsman och dess Suppleant,
samt 6 Electorer till Val af Ledamöterne i Trycks
frihetsComitén.
§. 3*
Justerades Ståndets Protocoll för d. 7 denne».'
§• 4*
Utdelades tryckta Exemplar af förenade Stats-
och BancoUtskottens betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition den 10 De¬
cember 18 l 7j angående allmänna Penningerörel-
sen och Myntvärdets upprätthållande, samt af
Öfver - Post-Ditectionens underdåviigi utlåtande,
i anledning af de utaf Riksens Ständers Reviso¬
rer gjorda anmärkningar vid Postverkets Huf¬
vud Bok för år 1814.
§ 5-
Då Stat*, och Lag-Utskottens Utlåtande Nra
13I, i anledning af väckta Motioner om Löne¬
förbättring för Häradshöfdingarne, nu å nyo före¬
drogs-, yttrade Biskoppen, Doct. Almquist, att som
Lag-Utskottet, med välgrundade skäl, styrkt det
vara både billigt och högst nödvändigt att Hä.
radshöfdingarne måtte erhålla sadan förbättring
470
Den II April f. m»
å deras löner, att de vid sina ansvariga och
magrpaliggaride göromål icke må sakna en an-
ständig utkomst; hade B>skoppen önskat att Hög¬
loft. Stats Utskotiet vatit i tillfälle att (öreslå en
lä npelig Löneförbatiring för Häradshöfdingarn©
i allmänhet. Men då sådant icke kunnat skn,
samt enär Riksens Ständer redan vid lM 5 ars
Riksdag beslutii att alla Civile Embets och Tjen¬
stemän. hvilka ej äga indeldt lön eller Boställe,
skulle komma i åtnjutande af någon lämplig och
då bestämd Lön . tillökning, så trodde Biskop¬
pen att åtminstone de Häradshöfdingar, hvilka
icke hafva Boställen eller indeldt Lön, utan en¬
dast Penningelön, nödvändigt borde undfå ena¬
handa förhöjning derå , som Gi vilStatens öfrige
Embets- odi Tjenstemän redan erhållit.
Professoren Thyselius förmälde att åtskilli»
ge Jurisdictioners klyfning och fördelning uti 2
eller flere Jurisdictioner gifvit anledning der.
till , att en del Häradshöfd in gar nu mera sakna
Boställen, och trodde Piofessoren fördenskull, att
en sådan Jurisd c.tionernes klyfning för framti¬
den borde förbjudas.
Prosten Almquist ansåg Häradshöfdingarnes
Löner i allmänhet hafva blifvit betydligen för.
ökade genom den år 1812 förhöjda Expeditions¬
lösen, och erinrade i öfrigt, att bristen på nödige
tillgå gar hindrat Utskottet att föreslå den yrkade
lönetillökningen, och bade Prosten annars gerna
velat tillstyrka förbättring i Häradshöfdingarnes
löner: helst om tillökningen möjligen kunnat
Hilva sådan, att Expedition*-lösen blef umbärlig.
Den 11 April f. rrn
471
Biskoppen, Diet Ahnqvist erinrade, att ehu¬
ru på några ställ* n Jurisdictionernes klyfning
vållat, att en d l Häradshöfd-egar sakna Bostäl-
len, sådant likväl icke gäller om de Norra Orter-
ne, h\ arest föga någon Häradshöfding© är för¬
sedd m- d Boställe Dessutom , och då en ökad
Folkmängd samt göromålens mängd göra alla nu
varande Häradshöfdingar oumbärliga, trodde Bi¬
skoppen att Utskottet åtminstone bordt hos Rik¬
sens Ständer anmäla Häradshöfdingarne att fram¬
deles, då genom indragning eller besparing af öf¬
verflödig* Sysslor och Embeten, tillgångar kunna
yppas, framfor andra undfå en behöflig löneför¬
bättring.
Häruti instämde Prosten, Doct. Renström,
Biskoppen och vice Talmannen, Doctor von
Rosenstein förenade sig med Prosten Almquist och
tilläde, att StatsUlskoitet, under dess bekymmer¬
samma öfverläggningar , om otillräckligheten af
StatsVerkets Intrader, funnit sig nödsäkadt afstyr¬
ka bifall så väl till ifrågavarande, som öfrige äska¬
de lönetillökningar. Vidare upplyste Herr Bi¬
skoppen och v. Talmannen , att Jurisdictionernes
klyfning icke varit enda anledningen dertill, att
åtskillig© Häradshöfdingar sakna Boställen, utan
att lör bristande lägenheter samtlige Häradshöf¬
dingarne i Dalarne af ålder saknat och ännu
sakna Boställen.
Biskoppen, Doct. Almquist yttrade vidare,'
att det borde V3ra en ostridig följd af Riksdags.
Beslutet år 1815. att de Häradshöfdingar, hvilka
5En il April f m.'
blott hafva penninvelön , höra undfå enahanda
förhöjning derå, sorn CivilStatens öfiige Embets-
ocb Tjenstemän redan erhållit; anseendes Bi-
akoppen i öfrigt 50 procents förhöjning uti Hä-
radshöfdingarnes penningelön, 75 R:dr, eller till¬
samma ris för 20 Häradshofdingar, tom torde sak-
na Boställen, 750 R dr vara allt för ringa, att,
tverternot den år 1815 fastställda princip, blott
för svårigheten att finna tillgångar, afslås.
Prosten, Doct. Genberg anhöll, att det Högv.
Ståndet ville sig erinra , att StatsUtskottet , för
bristande tillgångar nödgats afslå frågor om fö-
jeslagr.e löntillökningar för flere Tjenstemän, så*
som Brottmåls Domare, KronoFogdar, Härads¬
skrifvare F.andtRäntmästare , I.andsContorister
och Notarier. med flere lägre KronoBetjente;
och ehuru han ansåg det vara af mycken vigt,
att Häradshöfding^ Sysslorna forsed les med till¬
räckliga löner, hemställde han dock, om icke
bestämmandet af tillökningen derå kunde upp¬
skjutas, för att i sammanhang med den öfriga i
verket varande regleringen af Rikets Tjenster
och löner komma under öfverläggning; emedan
ett icke så oskäligt missnöje vore att befara, om
snan partiell behandlade detta kinkiga ämne.
Prosten L'J}!er ansag Häradshöfdingarne bö¬
ra allraforst ihogkommas med löneförbättring, helst
som det ar för Menigheten af högsta vigt att få
behålla de Häradshofdingar, hvilka, jemte bepröf¬
vad skicklighet och oväld , hunnit förvärfva sig
närmare kännedom om deras Domsagor med der¬
till hörande lucala omständigheter.
Hen Ii April/, m'. \"Jj
Häruti instämde Prosten Öhvall,
EiBkoppen och vice Talmannen , Doctor
Vnn Rosenstein tillstyrkte än vidare bifall till
StatsUiskottets afgifna yttrande, emedan det icke
syntes lämpligt, att i förväg tillägga någon viss
E rnb»tsmannaCorps någon företrädesrätt till löne¬
förbättring af de medel , hvi ka genom indrag,
ning eller besparing af öfveiflodiga Sysslor och
Eoner möjligen kunna vinnas; och erinrade i
öfrigt, att Ståndet särskilt borde utlåta sig öf¬
ver LagUtskot tets tillstyrkande, att Riksens Stan?
der må hos Kongl. Majit i underdånighet an¬
hålla om Nådig förklaring af Kongl. Biefvet den
16 Aug, i 8 *5.
Biskr.ppen, Doctor Almquist anförde ytter¬
ligare , det lian ansåg Doman Embetet vara af
den synnerliga vigt för Staten, och medföra så
betydlig inflytelse på Menighetens lynne och
moralitet, atr Riksens Ständer borde vara högst
sorgfälliga, att förse Innehafvarne deraf med en
anständig utkomst, orh att följaktligen företrädes-
vis berättiga dem till löneförbättring, si fort till-
gångarne möjligen kunna det medgifva, samt an-
höll fördenskull om återremiss till StatsUtskottet
af ifrågavarande Betänkande.
Professoren, Doct. Wijkman erinrade, attén
möjligen framdeles blifvande indragning af Em¬
beten och löner beror af Kongl. Maj:t , samt
att Riksens Ständer fördenskull icke böra i för¬
väg utlåta sig, hvilka böra äga Företrädesrätt till
löneförbättring af de tillgångar, hvilka derigenom
möjligen kunna vinnas.
474
Den ir April f m’.
Pastor Primarius, Doctor Drysell förvarade
att allt hvad emot StatsUtskottets Utlåtande i
detta mål blifvit anmärkt , redan inom Utskottet
varit i åtanka, samt att, i händelse af återremiss,
StatsIJtskot tet sannolikt icke kunde ftångå sin
redan yttrade öfvertygelse. För öfrigt ot h om
en återremiss möjligen skulle kunna medföra den
veikan, att Häradshöfdingarné skulle af Ståts-
Verket undfå någon lönetillökning, men dere¬
mot förlora den vid -8* * års Riksdag beviljade
förhöjning uti Expeditions lösen , trodd. D.icto-
ren, att de derpå snarare skulle förlora, än vinna.
Uppå af Herr ErkeBiskopnen och Talman¬
nen framställd Proposition, pröfvade Ståndet skä¬
ligt, att med antagande af StatsUtskottets yttrande,
bifalla LagUtskottets förslag, det Riksens Stän¬
der må hos Kongl. Maj:t i underdånighet hem¬
ställa, att Vederbörande måtte underrättas, det
Kongl. Brefvet den 16 Aug. 181,5 icke betager
Häradshöfdingarné rättighet alt emot lösen ut*
färda ProtocollsUtdrag öfver förlikningar uti in¬
stämda Mål, sorn af Parter inför Domstol an¬
tingen genom dess bemedlande eller annorledes
träffas, samt hvarvid den åtgärd af Domstolen,
efter det Parterne blifvit hörde, vidtages, att
dels förlikningen varder gillad, dels att instämda
Målet ansetts böra förfalla.
Härvid reserverade sig Biskoppen, Doctor
Almqiust.
Likaledes reserverade sig Prosten Öhrvall och
yttrade: Att Häradshöfdingarné borde vara bland
Den T i April f m.
475
de förste, som, när Statens tillgångar der medgif¬
va, måtte erhålla förbättring i deras löneinkom¬
ster sy les vara så mycket mer billigt som, en¬
ligt hvad förut af mig blifvit' åberopadt, förknapp-
ningar derå tid efter annan sig företett, såsom
år 1815» då Taxaberäkningen i vissa delar
vidrördes , år 1779, då ensaksböter och vilen
förlorades , väl , efter Ständernas förbehåll , med
hoop om ersättning , men utan att densamma
inträffat: och år 1778, då Härndshöfdingens i
JtSgb 5rs Staf uppförda ordinarie Lön , Trehun¬
drade Daler, som i likhet med hvad andre Em¬
betsman , enligt allmänna va I vations - gro riden ,
fått till godo njuta , bordt blifva Tvåhundrade
Riksdaler, i stället förknappades lill Sjuttiofem
Riksdaler, och än i sådan fortsatt förknappning
utgår.
§. 6.
Allmänna Besvärs- och EknnomiUtskoftets
på bordet hvilande Betänkande JVo 77 , om till¬
styrkt ändring af Tjenstehjons flyttningstid, före¬
drogs å nvo, då Biskoppen , Friherre Doctor
Mörner förklarade , att den nu föreslagna Flytt-
ningstiden, d. 24 October, alldeles icke passade
för Småland; och trodde Biskoppen denna till i
allmänhet vara ganska olämplig , äfven af det
skäl , att de Tjenstehjon , hvilka äro svsslosatte
med Kreatureus utfodring, vid å'ankan af sin
snart förestående afflyttning, torde i utfodringen
blifva mindre sparsamma , än som vederborde ,
och begärde Biskoppen fördenskull Proposition
till afslag å förevarande Betänkande.
47 6
Den 11 April f. ml
Prosten Billdahl instämde häruti, med tillagg:
att Landt mannen dessutom, vid senare hälften
af October Manad , förr än frost och vinter in¬
falla , har så manga och vigtiga göromål att förJ
rätta', såsom Åkerjordens höstläggning , Mattning,
Staet och Bränning m. m., hvartill lian oafbrutet
dre hofver begagna det nykomna Tjenstefolket, och
hellre, samt med mera fördel, använder des si»
än de afflyttande, att han icke utan mycken skada
denna tid kan umbära dem Hvarförutan Höst»
marknaderne nästan i alla orter hållas omkring
Michaelsmässan , hvilka äfven Tjenstefoiket så
gerna vilia bevista, och hvartill de under den så
kallade friveckan hafva ledighet, äfvensom vägarne
i början af October Månad vanligtvis äro bättre
och lättare, samt dagarne längre, hvarigenom
Folk , som skall färdas fiån den ena Orten till
den andra, oftast nog långa vägar, med mera
beqvämlighet kan göra det, än i början af No¬
vember Dessa omständigheter önskar jag afven
matte komma under öfvervägande, i händelse
Höglofl. Besvärs- och EkonomiUtskottets Betänr
leande blir ålerremitteradt.
Biskoppen, Doctor Faxe conformersde sig
med Biskoppen, Friherre Mörner, med tillägg,
att den tillstyrkta flyttningsiiden den 24 Octo¬
ber skulle blifva mera skadelig, än gagnelig för
Skåne- Åkerbrukaren nyttjar denna tid till upp¬
körande af den jord, sem följande Vår skall
hesås. Att då icke vara biträdd af Drängar, skube
for Landtmannen blifva hinderligt för nyssnämnde
angelägna göromål. Vid samma tid förefalla 1
de flesta hushåll det årliga Kreaturs-slagt och
Dm XI April f. ni.
477
Kstt-insaltande. Det som likväl hufvudsalligast
fäster uppmärksamhet vid den föreslagna förän¬
dringen , är att den skulle göra det för Prester»
skåpet alldeles omöjligt, att före den till Man¬
tals- och Skattskrifningen utstakade tid förrätta
Husförhören.
Med Biskoppen, Friherre Doct. Mörner con-
formerade sig äfven Pastor Pri marius, Doct- Dry.
se», helst sorn vid denna Riksdag icke blifvit an-’
förda andra skäl, än de, hvilka vid näst föregåen¬
de Riksdagar varit åberopade, men då blifvit af
Riksens Ständer ogillade. Hvad åter beträffade
Comministern Bergegrens till Utskottet remittera^
de hemställan, rörande stadgande af en enda
flyttningstid om året för Tjenstfolk i Stockholm,
hvilket Utskottet afstyrkt, ansåg Doctorn det va¬
ra en särskild sak, sorn, orri vederbörande Aucto*
riteter så nyttigt och nödigt pröfvade, möjligen
kunde, genom särskild underdånig anmälan, hos
Kongl. Maj.t utverkas.
Comministern Bergegren åberopade ej mindre
dess till Ståndet ingifna och till Utskottet re¬
mitterade Memorial, rörande sistnämnda omstänä
dighet, än äfven dess vid Utskottets Betänkande
bifogade Reservation, af innehåll, att den af ho*i
norn föreslagna förändring icke möjligen kunde
medföra någon skada för Samhället, rnen sanno¬
likt den fördel, att Tjenstefolket dymedelst, åt¬
minstone till någon del, skulle aflägsnas ifrån en
förderflig flygtighet och ostadighet i lynnet.
Professoren Thyselius ansåg de skäl, på hvil*
k» Utskottet grundat detta förslag, vara föga gäJL3
4/8 Den 11 April f m.
;
lande, och trodde, lika med Biskoppen, Doctor
Laxe 9 att antagande deraf skulle lagga odfver-
vinneliga hinder i vägen för Mantalsskrifnin¬
gen» förrättande inom November månad.
Biskoppen, Fri herre Doctor Mörner tilläde,
att frågan om ändring uti Tjenstehjon» flyttnings¬
tid nästan vid alla Riksdagar under de sednare
So åren förevarit, men på goda skäl blifvit af-
slagen.
Prosten Hogberg trodde, af t den sa ofta väck.
ta Motionen, om ändring i Tjenstehjonens flytt¬
ningstid, icke destornindre bevisade att den nu
varande är olämplig, åtminstone för en del af
Rikets Provincer; hvadan och då Miehaelsmässo-
dagen, allt till år 1753, inträffide 12 dygn sed¬
nare, än vi elter den sakal ade Nya Stilen nu
räkna samma dag, samt enär det är ostridigt, att
på flere orter i Riket Sädens inbergande och
Jordfrukternes upptagande, åtminstone de flesta
år, icke hinna uti September månad fulländas,
tillstyrkte Prosten bifall lill Utskottets Betänkande.
Häruti hördes någre instämma, hvaremot
andre hegärde proposition till aFlag derå, och
andre äter föreslogo äterremiss med de gjorda an;
märkmngarue oell arihöilo om votering.
Härefter och uppå måneas bpgäran , fram¬
ställde Höev. Herr RikeBi koppen och Talman¬
nen till justering efterföljande Voierings-propo¬
sition ; Bifaller Högv Siandet Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomiutskottet» Betänkande, xö;
Den ix April f. m.
479
rande den föreslagne ändring af Tjensthjons flytt¬
ningstid? Vinner Nej, bl r sedermera Iråga, hu.
ruvida detta Betänkande antingen skall återre-i
mitteras, eiler ock alldeles afsiås.
Denna Voteringsproposition blef af Ståndet
godkänd och af EikeBiskoppen och Talmannen
framställd till besvarande genom omröstning , hvil¬
ken så utföll, att med 29 Nej, emot 16 Ja, con-
trapropositionen blef antagen; hvarefter och dä
följaktligen Utskottets förslag icke blifvit bifal¬
let, Herr ErktBiskoppen och Talmannen hem¬
ställde, om icke Ståndet, i förmågo af Regerings-
Forrnens 56. §., skulle finna tjenligt att detta
Utlåtande , med de deremot gjorda anmärknin-
garne, till Utskottet återremillera, hvilket af mån¬
ga bifölls, men deremot bestreds af några, hvil-
ka yrkade, att Betänkandet borde helt och hållet
Ogillas, dock utan att härom begära votering.
Prosten Leffler yttrade:
Då det Högvörd. Ståndet beslutat remiss af
Höglofl Ekonomi- och BesvärsUtskottets Betän¬
kande i afseende på Tjenstehjon flyttningstid,
anhåller jag i största ödmjukhet, att äfven inin
särskildta tanka i detta mål må öfverlemna» till
det Höglofl. Utskottets mogna ompröfning.
Af de flere Memorialer, som till Utskottet
blifvit inlemnade i afseende på ändring i Tjen-
stehjons flyttningstid, synes tydeligen, huru li¬
tet enahanda Författning i detta ämne för alla
Landsorter i Riket är passande. Jag vill gerna
48»
Den 11 Aprit j. m.
medgifva, alf den nu i Lagen bestämda flyttnings¬
tid för Gränseorterna är ilen lämpligaste. Men
för andra Provincer, der förhållandet är annor¬
lunda , möta flere besvärligheter, som genom en
förändrad Författning, i min tanka, lätt kutana un-
danrödjas. I Kongl. Maj ts Nådiga Tjenstehjons¬
stadga är ingen tid för Tjenstehjons städslande
bestämd. Skulle ock icke lätteligen så kunna be--
stämmas, att den af alla noggrant blefve iaktta¬
gen? Härigenom händer, att på flera ställen och
i synnerhet på den Ort, der jag bor man är satt
i nödvändighet , att snart sedan Tjenstehjonet
tjensten anträdt städsla, så vida man ej vill löpa
fara, att antingen blifva i mistning af behöfligt
Folk, eller ock, att få mottaga dem, som alla
anse för oduglige. Vid Jultidm påtingas vanlig
gen de Drängar och Pigor, som följande hösten
skola ingå i tjenst. Annu då har man icke kun-]
nät lära känna det Folks dugltgher, som vid
medlet af October i huset inflyttat. Vid tjenste-
tidens början visa de gerna mer raskhet, dölja
ock lättare de fel, hvarmed de kunna vara be¬
häftade; men sedan de fått försäkran , alt ännu
i 21 månad qvarstadna, får man ofta se sig be¬
sviken af första lofvande utsigten. Att förekom¬
ma denna och flera olägenheter, som i andra
Provincer mota, anser jag för mindel intet lämp¬
ligare medel, än att Konungens Befällninghaf-J
vande lemnäs rättighet, att i samråd med Länen*
■HushållsSällskaper bestämma den tid, som forde-
ras Läns Districter till Tjenstehjons flyttning bes
finnes tjenligast. Genom en sådan Författning
skulle ock hinder läggas i vägen för den på månj
Sa
Den i I April /. m.
481
£3 stallen herrskande lystnad hos Tjenstefolk, att
begifvit sig från sin hemort, utföra de oseder , sorn
de hemma inhämtat, och dermed smitta andra ,
samt inhämta nya, som, då de återkomma ibland
de sina, utplanteras till hembygdens ännu svårare
sedeförderf.
Häruti instämde Prosten Öhrvall.
Professoren Kölmark ansåg den sist talande
Ledamotens förslag icke böra antagas, emedan på
sådant sätt Tjenstehjonen skulle sättas ur tillfäl-
le, att möjligen kunna flytta ifrån det ena Lä¬
net till det andra.
Häruti instämde Biskoppen , Doct. Faxe, med
tillägg, att antagandet af berörda förslag skulle
medföra en oreda mellan Länen, hvars följ.
de-r icke möjligen kunde i förväg beräknas.
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd Proposition beslöts, att hvad så4
lunda blifvit anfördt skulle åtfölja återremissen.
§• 7-
Till justering upplästes och godkändes ExJ
peditionsUtskottets Förslag, N:o {jo, till underdå¬
nig Skrifvelse till Kongl. Majit, angående be¬
slutne ändringar i Grundlagarne.
§• 8.
Föredrogos å nyo och biföllos nedanskrifné
på bordet hvilande Utlåtanden, nemligen:
Pr. St. Pro t. i8i8- Del. lil. 31
482
Den 11 April f. m.
Stats- och LagUiskottens :
N.o I30 om årliga Lagsamlingar.
StatsUtskottets:
__ 133 angående reglerande af de Kongl. Hof.
vens AnslagsSummor. .
__ 134 om Medels anslående till kostnaderne
vid Kongl. Maj.-ts Kröning.
— 137 i anledning af återremiss, rörande bidrag
af Statens medel för Police inrättnin¬
gen *i Götheborg.
LagUtskottets:
N.‘o 71 om granskning af PoliceFörfattriingarne,
angående personers försändande till Cor.
rectionshus.
Hvarjemte PrestStåndet, under förblifvande
vid dess förut lemnade bifall till StatsUtskottets
Betänkande, rörande Pensioner för Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens f. d. Lärare, nu godkände
samma Utskotts uti det förnyade Utlåtandet, N:o
136, föreslagne tillägg, att Pensionerne böra ut¬
gå fran och med innevarande års början ; äfven¬
som Ståndet lät bero vid nämnde Utskotts Me¬
morial, N:o 140, af innehåll, att de öfriga Resp.
Stånden bifallit Utskottets ifrån PrestStåndet åter¬
remitterade Utlåtande, rörande föreslagne Prest-
bolsfribeter för nya eller framdeles blifvande
Kyrkoherd»- och CapellansBosfällen»
§■ 9-
Uti 4 särskilta Memorial, N.o 138, 139»
241 och 142; anmäler StatsUtskottet, att dess
Den 11 April f. m. 483
återremitterade Betänkanden, angående: lto yt¬
terligare bidrag till Södertelje Canal; 2:0 Löner
för LänsNotarier och LandsContorister; 3:0 Tull¬
garns Kungsgårds öfverlåtande till Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen, och 4:0 Öfversten Silfver¬
sköld! Accords ersättning% blifvit af 3‘.ne Riks¬
stånd gillade.
Lade* till HandFingarne.
§ 10.
Sedan LagUtskottets förnyade utlåtande N'o
74, om förändring i Författningarne till förekom¬
mande af Barnamord, nu blifvit uppläst, begärde
Prosten Palm ordet och upplasta ett så lydande
Anförande 1
Om jag behöft att hämta rigon styrka för
min öfvertygelse om nödvändigheten af den för¬
bättring jag yrkat i afseende på våra nu gällan¬
de Strafflagar, såsom enda botemedlet för det öf¬
verallt tilltagande sedeförderfvet, skulle jag fun#
nit den i det varma nit, det vördnadsbjudande
deltagande, hvarmed Högvördigste Herr ErkeBi-
skoppen och det Högvö.rdiga Ståndet behagat om¬
fatta den så högst vigtiga frågan jag haft äran
motivera, om förändring eller upphäfvande af
1778 års Författning, rörande Barnamord.
Sedan det Högloft. Lagutskottet, till hvil¬
ket den blifvit återremitterad, förklarat sig ej kun¬
na, på förr anförda grunder, ingå i någon vidare
pröfning af detta ämne, går jag, utan fruktan att
missbruka det Högvördiga Ståndets öfverseende
Den ii April f. m^
godhet och med det vissaste hopp att blifva hord,
att utbedja mig det Högvördiga Ståndets fortfa¬
rande nitälskan för en sak, sorn äger ett sa ostri¬
digt och stort inflytande både på allmänt och en¬
skilt väl, på våra medmenniskors både timmeliga
och eviga lycksalighet,
Förvissad derom, att vår vördade och nådi¬
ge Konung, som med Hjeltens lager förenar den
intet mindre stora äran af Statsmannens vishet,
lifligast inser, att den Statslära är den sannaste,
aom äger det närmaste samband med Religions-
läran, skall med nådigt välbehag emottaga våra
bekymmer, då de äro uttryck af det ömmaste be¬
hjertande för våra åhörares vigtigaste angelägen¬
heter, önskade jag nemi. att det Högvördiga Stån¬
det behagade anmoda dess EcclesiastiqueUtskott,
att i Ståndets namn öfverlemna till Hans Maj:t
Konungen den af mig väckta frågan, med under¬
dånig anhållan om Hans Maj:ts nådiga gransk¬
ning af densamma, Må hända skall vår älska¬
de Konung njuta en förnyad glädje för sitt ädla
och landsfaderliga hjerta, att kunna vidtaga såda¬
na åtgärder i detta afseende, som till en början
gkola gifva oss de gladaste förhoppningar, att åt¬
minstone ett kommande slägte skall se sig be-
friadt från de olyckor, som närvarande tiders se¬
deförderf tillskapat för våra dagar, och säkert skall
det Högvördiga Ståndet härigenom icke allenast
ådagalägga, att det bemödat sig uppfylla de he¬
liga pligter, som både em bets- och samvets-för-
bindelser oss gemensamt ålägga, utan ock vinna
den oskattbara tillfredsställelsen, som medvetan¬
det af goda och redliga uppsal alltid tilldelar ett
Den II April f. ni.
485
oskrymtadt nit för Guds ära och medmenniskora
väl.
Häruti instämde Prosten Fellenius, med ön¬
skan, att EcclesiastiqueUtskottet, vid författande
af dess förslag till Ståndets underdåniga Skrif¬
velse, ville begagna de vigtiga skäl, hvilka Pro¬
sten Palm och tjenstförrättande Kongl. ÖfverHof-
Predikanten, Doct. Hedrén förut, under öfvertägg-
ningarne om detta ämne , inom Högvörd- Statia
det anfört.
Biskoppen, Doctor Almquist upplyste, att
enligt de underrättelser , hvilka han af Högsta
Domstolens Herrar Ledamöter erhållit, Barna-
mörderskornas antal nu för tiden skall vara vida
mindre, än det fordom varit-
Tjenstförrättande Kongl. ÖfverHofPredikans
ten , Doctor Hedrén anmälte, att dess uti Stån¬
dets Protocoll förut intagna uppgifter, rörande
detta ärende, äro grundade på officiela under¬
rättelser ifrån AdvocatFiscalsEmbetet uti Hög-'
lofL Svea HofRätt.
Uppå af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd Proposition beslöts, att hvad så.
lunda blifvit anfördt skulle till Ecclesiastique¬
Utskottet remitteras; hvarjemte LagUiskottets of-
Vanberörda Utlåtande lades på bordet.
Ståndet åtskildes.
In fidem,’
J. U. Almguist,
486
Lördagen den II April I8X&
klockan 5 eftermiddagen.
$. 1.
Nedanskrifne ifrän Utskotten inkomne Be~
tänkanden upplästes oell lades på bordet , nem¬
ligen :
BevillningsUtskottets:
N:o 4 angående anslag af Bevillning*-medlen till
underhåll för Krono Uppbördsverket i
Stockhol m.
— 5 — Uppbörds-Bef jeningens aflönande i Gö¬
theborg och öfrige Städerna utom Stock-
holm.
— 12 understöd för Curhusen i Norrbotten.
BancoUiskottetsi
N:o 26 om allmänt kungörande af BancoSedeh
stockens belopp hvarje år.
StatsUtskottets:
N:o 143 orn *let Kongl. NummerLotteriets in¬
dragning.
— 144 framlidne RiksRådet Adler Salvii arf¬
vingars Kronofordran.
Stats- och BesvärsUtskottens:
N:o 146 om en särskild räddningsanstalt tillför-
mån för dem , som å Rikets kuster
lida sjönöd.
Den 11 April «. m.
487
N=o 147 Memorial, angående medel, att befor¬
dra välmåga inom Ilandet.
148 om sökt underrättelse hvad vid de af
Riksens Ständer vid sista Riksdag an-
mäldta önskningsmål blifvit vidgjordt.
___ 14g Utlåtande örn undersökning rörande sänk¬
ning af Sjön Venern.
150 Inrättande af en BergverksSkoIa;
samt i anledning af gjorda anmärkningar emot
StatsUtskottets Betänkande rörande Inkomst-tit-
larne.
Särskilta Utskottets
Anmälan, angående det sätt, hvarpå fragan
om Embetens och Tjensters lämpligare reglering
blifvit behandlad, ifrån det den först vid 1809
och 1810 årens Riksdag väcktes, intill närvä-
rande stund.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonortii-
Utskottens :
Nio 73 em en utvidgad Näringsfrihet.
LagUtskottets :
Nio 75 om sättet för en Menighets hörande i
enskilta ärender.
76 förändring uti 2. och 6. §. §. af 7'
Cap. HandelsBalken.
77 _ förpligtelse för Kongl. Maj.ts Befall¬
ningshafvande, att insända, sina Kun-
görelser till Justitise-Canzleren och
Justitia; Ombudsmannen.
438 Den ii April e. m.
Nio 78 om insändande från Publika Verk, af ar¬
bets förteckningar till JustitiasOmbujla-
mannen.
79 ändring i Rättegångssättet vid frågor
om Skjutsförsummelser.
80 ändring i ansvar för fylleri och dryc¬
kenskap.
__ 81 upptagande af Mål , som angå fylleri
och olaga försäljning af starka drycker.
Lag- och BesvärsUtskottens:
N:o 82 om skyldighet för privilegierad jord, att
deltaga i Tingshus- och Prestgårds-
byggnad.
—_ 83 allmänna vägarnes underhållande vin.
lertiden.
— 84 Indelning af Byvägar till underhål¬
lande.
— 85 rättighet för dem , som låtit i All¬
männa Brandförsäkringsverket försä¬
kra sin Egendom, att undgå erlägganj
de af Brandstod.
§• 21
Medelst inkomna ProtncolIsUtdrag underrät¬
tades Ståndet derom, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln
Bifall:
StatsUtskottets Betänkanden: 1:0 angående
Flyinge och Dahlby Kungsgårds och Stuterilnj
Den 11 April e. mi
489
rättnings Stat; 2:0 i anledning af RiksdagsFuIl-
mägtigens Nils Månssons från Malmöhus Län Me-
rnorial , angående de till Flyinge och Dahlby
Kungsgårdar utgjorda dagsverks skyldigheters upp¬
hörande utan motsvarande ersättning; 3:0 an¬
gående projecterad AflöningsStat tn m. för U1-
ricsdahls Kongl. Lustslott; 4:0 i anledning af
Xoi gl. Maj;ts Nådiga Remiss å StadsBokhålla-
rens i Carlscrona , HofKarnmereraren Carlsunds
ansökning, om utbekommande af Mantalsskrifnings-
provision ; 5:0 i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss , om utbetalning af begrafningshjelp ef¬
ter Secreteraren vid Kongl. IngenieurCorpsen E.
M, Morin.
BancoUtskottets Memorial: 1:0 i anledning
af väckta frågor, om tidigare föredragning och
utgifvande af Banquens Fastighetslån ; 2:0 i frå¬
gan om närmare bestämmande af rättigheten för
Bolag och Corporationer, att i Banquen upptaga
Lån å fast Egendom ; 3:0 i anledning af <?rhali¬
ne Remisser, dels rörande de Vid Banco Discont-
Verket erforderlige Vederhäftighetsbetyg, dels
angående förökning i antalet af Verkets Styres¬
män ; 4:0 i fråga örn understöd för Södertelje
Canal- och Slussverks fullbordande.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet®
Betänkanden, 1:0 rörande väckt fråga, att Span-
måls- och Victualiehandel å landet må taxeras
och beläggas med enahanda ulskylder, som dessa
Handelsnäringar uti Städerne åtfölja ; 2:0 rörane
de väckt motion om förbud mot Krämares kring¬
strykande ; 3:0 i anledning af Grefve von Schive3
4Q0
Den II April e. m.
rins väckta motion, om möjlighets beredande för
innehafvare af Boställsjord , att låta försäkra den I
sådan jord befintlige åbyggnad i allmänna Brand,
försäkrings-anstalter; 4:0 i anledning af väckt
fråga om medels vidtagande till luxens hämman¬
de och inländska Fabriquernes upphjelpande; 5:0
öfver gjord motion orri Kongl. LandtbruksAca-
demien , dess Central Verkstad och redovisning
för de under Academiens disposition stående
fonder.
T.agUtskottets Betänkande öfver det af Hr
Lagmannen Grefve Gyllenborg gjorda förslag till
åtskillige ändringar uti nu stadgade Rättegångs¬
ordning.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekono¬
miutskottens Betänkanden: 1:0 angående de flere
gjorda förslag till ändring i allmänna Lagens
stadganden, och genom Kongl. Förordningen d.
g Febr. /802 meddeldte föreskrifter om Stäng¬
selskyldigheten; 2:0 rörande rättighet för All¬
mogen i Blekinge och Skåne, att emellan alla
Hamnar derstädes få sjöledes obehindradt föra de¬
ras producter; 3:0 angående yrkad ändring i nu
gällande stadgande , rörande jordägares rätt hos
Landbo, och angående rättegångs-sättet vid ut¬
sökning deraf; 4:0 angående rätta delningsgrun-
den vid Enskiften af Hemman i Blekinge Län;
5:0 angående Husbehofs-Mjölqvarnars befrielse
från skattläggning; 6:0 angående yrkande om o-
behindrad rättighet för Hemmansägare att uppfö¬
ra och begagna Husbehofs- Valten- och Väder-,
Mjöl och Sågqvarnar.
Dm il April e. m.
491
Allmänna Besvärs och Ekonomiutskottet^
Betänkande, i anledning af gjord hemställan om
«n Comités inrättande i hvarje Församling, till
utdelande af det Spannmåls-undeiStöd , sorn af
Kongl. Allmänna MagazinsDirectiorien lemnäs
m. m.
I.åtit bero vid
IjagUtskottets förnyade Betänkanden: 1:0
angående åtgärders vidtagande till Sjo Lagens öf¬
verseende'; 2:0 öfver sokc företräde för Jord¬
ägare till Brukares lösa egendom; 3:0 om för¬
lupen Makas rättighet att i nytt giftermål in¬
gå, sorn ock öfver den i sammanhang dermed
vackla motion, huru förhållas bör i afseende å
berörde rättighet , när skillnad i äktenskap skett
på grund af 16. Cap. 7. §. KyrkoLagen och 13.
Cap. 7. §. GiftermålsBalken.
Justerat och godkänt
de Grundlags-ändringsFörslag, hvilka, enligt Con-
stitutionslltskottets Memorial, ftån sista Riksdag
hvi lande, men nu mera pröfvade och afgjorde ,
blifvit af samtlige RiksStånden gillade och an-
tagne; samt derjemte beslutat att, i afseende å
Kongl. Maj:ts Nådiga Sanctton å berörde Förslag
till ändring i Grund Lagarna , uppsätta underdå¬
nig Skrifvelse till Kongl. Maj.t.
Återremitterat
StatsUtskottets Betänkanden angående: f:o
Herr Lagmannen Grefve Gyllenborgs Memorial ,
492
Den 11 April e. m.
om förändring och lindring i Salpetergärdens
utgörande; alo Strömsholms Stuteriinrättning.
BancoUtskottets Memorial, i fräga om speci¬
ficerade förteckningars insändande öfver Assigna-
tioner, som på Banquen utfärdas.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
Betänkandeni rio om jemkning i Båtsmansrote-
ringen i Halland; 2:0 i anledning af väckt
fråga örn förändring uti 9. §. af Kongl. Maj:ts
förnyade Seglationsordning den i5 Junii 1774;
och 3:0 i anledning af väckt fråga om förhöjd
Tullafgift för EokiryckeriStilar.
LagUtskottets yttrande 1:0 öfver väckt frå¬
ga om bestämd förklaring, angående hvad till Po-
litiemål bör hänföras; 2:0 öfver gjordt förslag,
att ÖfverStåthållareEmbetet i Politieärender hä¬
danefter må blifva stäldt under Hof-Rättens
granskning, samt de Protocoller och Domböcker,
som der hållas, till HofRätten varda inlemnade.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekono-
miUtskottens Memorial 1:0 angående yrkad för¬
ändring af de rörande Enskiftesdelningar utfär¬
dade Författningar; 2:0 öfver väckt motion om
upphäfvande af förbud mot landsköp.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkanden 1:0 i anledning af föreslagne åtgär¬
ders vidtagande till den Veneriska Smittans ut¬
rotande; 2:0 rörande yrkadt upphäfvande af Stock¬
holms Stads rättighet alt uppbära Parm-, Torg.'
och IlenhåUningspenningar, då hö, hålm, ved och
Den II April e. ml
493
brännkol införas, samt af Landtmannens åliggan.
de att i vissa Städer erlägga Våg- och Mätare-
penningar för inkommande varor.
Remitterat till
StatsUtskottet ExpaditionsUtskottets Memo¬
rial angående förvaringsrum för öfverblifvande
Exemplar af Bihanget till RiksStåndens Protocoll.
Stats- och BancoUtskottens 2:ne Memorial af
Friherrarné Staél von Holstein, C. L. och Anckar-
svärd, C. H , angående yrkad undersökning om
Götha Canal DiscontDirections förhållande i af¬
seende på den till Canalarbetets fortsättande gjor¬
de försträckning af 1,1 OO,000 R:dr m. m,
Öfverlemnat till förstärkta Stats-IJtskottets
pröfning de uti BevillningsUtskotlets ytterligare
Utlåtande den 26 Mars angående grunderna för
den blifvande Bevillningen, framställde alferna—
liver; äfvensom samma Utskotts uti Memorial
af den 6 dennes gjorda anmälan, att BondeStån-
det förblifvit vid dess förut fattade beslut i de
delar, som angå Capitationsafgiften och beskatt-'
ningen af vissa öfverflödsvaror, men deremot
frånträdt detsamma i frågan rörande Bevillnings-
grunden för a:dra Artikeln, och i den delen in.
stämt i Utskottets afgifna och af de Öfriga Riks-
Stånden gillade förslag, hvarigenom 2.‘dra PunJ
cten bland de af Utskottet framställda omröstnings¬
frågor förfaller.
§• 3.
Af nu ankomna Protocollsljtdrag inhemta*
des, att Vällofh BorgareStåndet
494 Ben ** April e. m.
• N.
Bifallit
StatsUtskottets Betänkanden, N:o 123, au»
gående Flyinge och Dalby Stuterilnrättningars
Stat; N:o 124» angående upphörandet af de till
nämnde Kungsgårdar utgjorde dagsverksskyldighe¬
ter; N:o 125, angående projecferad Aflöningsstat
för Ulricsdals Kongl. Lustslott; N:o 126, om
förändring och lindring i Salpetergärdens utgö¬
rande; N o 127, angående Bokhållaren Carl Sunds
utbekommande af Mantalsskrifvare-provision för
åren i§ti och 1812, R‘dr 44; 5 sk.; N:o 128,,
utbetalning af Begrafningshjelpen 271 R:di 3 2
skill, efter Secreteraren Morin, <
BancoUtskottets , N:o 17, angående den nya:
'Myntordningen; N:o 18, angående Lågan örn
rättighet, att i Banquen, mot Svenskt Speeiemynf,
tillbyta sig myntadt Guld och Silfver; N:o ao,
örn förlängning i prsescriptionstiden för Låns ora»
sättning i BancoDiscont Verket; N.'o 21, om ti¬
digare föredragande och utgifvande af Banquens
Fastighetslån; N:o 22, om närmare bestämman¬
de af rättigheten för Bolag och Corporationer,
att i Banquen upptaga Lån på fast Egendom;
N.o 23, rörande de vid BancoDiscontVerket er-
forderlige Vederhäftighetsbetvg och ökning i an¬
talet af Verkets Styresmän; N:o 24, om under,
stöd för Södertelje Canal.
Stats- och Banco Utskottens: N.‘o ig, angåeni
de justering inför båda Utskotten gemensamt af
de föreskrifter, som skola gälla för Rikets Stan;
ders båda PenningeVerk.
Den 11 April e. m.
495
LagUtskottetsKNio 56, angående, att Publi-
qua Auctoriteter , som å Kronans vägnar afsluta
Contract med Enskilta, ej må vid tvist deröfver
döma; N:o 65, om förlupen Makas rätt att i nytt
Giftermål ingå; No: 66, om bestämd förklaring
angående hvad till Polifiemål hörer; N:o 67 , an¬
gående SjöLagens öfverseende; N:o 68, om Jord¬
ägares företrädesrätt till Brukares lösa egendom ;
N o 6g, angående frågan om ändringar i nu stad¬
gade Rättegångsordning; N:o 70, angående forsla-'
get om Policens ställande under Kongl. Hof-
R ättens granskning.
Lag- samt Allmänna Besvärs, och Ekonomi-
Utskottens, Nm 57, örn förslag till förändring af
EnskiftsFörfattningarne; N:o 58, angående För¬
ordningen om Stängselskyldigheten.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets,
N:o 57, angående förändring i målningssättet af
Säd och Halm.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottens, N:o 60, angående förslag till förän¬
dring uti riu gällande stadgande, rörande Jordä¬
gares rätt hos Landtbo och angående Rättegångs
sättet vid utsökning deraf; N:o 61, rörande frå¬
gan angående rätta delningsgrunden vid Enskif¬
ten af hemman i Blekinge I,än ; N:o 64, i an¬
ledning af väckt fråga om upphäfvande af för¬
bud mot Landsköp.
Antagit att hvila till nästa Riksdag
ConsiitutionsUtskottets Memorial, angående :
Uo föreslaget tillägg till 9. §. Regeringsformen;
496
Den 11 April e. ml
2:0 projecterad förklaring och rättelse uti Regé-
ringsForrnens 107. §. , äfvensom uti 29 § Riks¬
dagsordningen ; samt 3:0 föreslaget tillägg uti
57. §. Riksdagsordningen.
9
Återremitterat
StatsUtskottets Betänkande I7:o 12g angsen-
de Strömsholms Stuteriltarättning.
Lag. 9amt Allmänna Besvärs- och Ekono-'
miUtskottens: N;o 59, angående väckt fråga rö¬
rande rättigheten för Allmogen i Blekinge och
Skåne, att emellan Hamnar derstädes få sjöledes
obehindradt föra deras Producter; N.‘o 63, i an¬
ledning af väckt fråga om obehindrad rättighet
för Hemmansägare, att uppföra och begagna Hus-
behofs Vatten- och Väder-, Mjöl- och Sågqvarnar.
Afslagit
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
Utlåtande, i anledning af föreslagne åtgärders
vidtagande till utrotande af den Veneriska smittan.
Instämt
med PrestStåndet uti anmodan till Riksens Stän¬
ders samtlige Utskott, att de vidlöftiga Utlå¬
tanden, hvilkas tryckning kunde fordra en län¬
gre tid, må varda skriftligen inlemnade till Riks,
Ståndens granskning. *
§• 4-
Enligt meddelade PrelocollsUtdrag, hade He-j
dervärda BondeStåndet
Bi.
Den 11 April e. m.
497
Bif Hit ned. onämnde Belär.kanden och Ut¬
låtanden , nemligen
Från Ba-ncoUtskoftet: 1 :r> i anledning af
väckta frågor cm tidigare föredragning och in¬
gifvande af Banquens Fastighetslån ; 2:0 i frå¬
gan om närmare bestämmande af rättigheten för
Bolag och Corporationer, att i Binquen upptaga
Lån å fastigheter; 3:0 i anledning» af erhållne
Remisser, dels rörande de vid BancoDiscont-
Verket erforderlige Vederhäftighets-betyg , dels
angående förökning i antalet af Verkets Styres¬
män; 410 i fråga om understöd för Södertelje
Canal- och Sluss verks fullbordande ; 50 rörande
specificerade förteckningars insändande öfver As-
signaiioner, som pä Bantjuen utlärdas.
Från Lagutskottet; i;o af den 5 Mars, öf¬
ver den af Friherre Mannu heim , L. A , väckta
fråga, det de Publtque Auetoriteter, som å Kongl.
Maj:ts och Kronans vägnar afsluta Contract.er el¬
ler Afhandlingar med Enskilda, ej må äga, att;
vid tvist om uppfyllande och tolkning deraf, sjelf-
ve deröfver döma; 2:0 öfver af Grefve Gyllen¬
borg, J. H., vackt fråga om bestämd förklaring
angående hvad till Politiemål hänföras bör; 3:0
öfver ett af Grefve Gullenborg , J. H , u<i till
Höglofl. Ridderskapef och Adeln ingifvet Memo^
rial, gjorda förslag ti!1 åtskilliga ändringar uti
nu stadgade Rättegångsordning; 4 0 angående Hr
Grönhagens, Gustaf, gjorda förslag, an Ofver-
StåthåUareEmbeiet i Police ärender hädanefter
må blifva släldt under HofRättens granskning,
Pr. St. Prat. 18 >8- Del. lil. 33
49»
Den il April e. m.
samt att de Protocoller och Domböcker, som der
hällas, till HofRätten varda inlemnade.
Ifrån sammansatte Dag- samt Allmänna Be¬
svärs och EkonomiUtskotten: i :o öfver de flera
framställda förslag til! förändring uti Allmänna
Lagens Stadganden och genom Kongl Förord¬
ningen den 9 Febr.,1812 ineddelte föreskrifter
om Stängselskyldigheten; i:o öfver den* inom
Hederv. BondeStåndet väckta fråga , rörande rät¬
tighet för Allmogen i Blekinge och Skåne, att
emellan Hamnarne derstädes få sjöledes obehin¬
dradt föra deras producter ; 3:0 i anledning af
Herr von Engeströms, J. D., gjorda förslag till
förändring uti nu gällande Stadganden, rörande
jordägares rätt hos Landtbo och angående Rätte-
gångssättet vid utsökning deraf; 4:0 öfver Riks»
dagsFuIlmäktigen Olof Månssons från -Blekinge
Län förslag, angående rätta delningsgrunden vid
Enskiften af Hemman i berörde Län ; 5:0 an¬
gående gjordt yrkande, om obehindrad rättighet
för Hemmansägare, att uppföra och begagna Hus.
behofs Vatten, och Väder-, Mjöl. samt Såg.
qvarnar, och
Från Allmänna Besvärs och EkonomiUt.'
skottet: 1:0 i anledning af gjord hemställan, om
en Cornités inrättande i hvarje Församling, till
utdelande af de Spannmåls-undersföd , som af
Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen lemnäs,
samt 2m i anledning af föreslagne åtgärder till
Veneriska smittans utrotande.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och E:
konomiUtskotten, öfver Riksdagsmannen Perjons»
Den 11 April e. mt
499
sons motion, om HusbehofsMjöiqvarnars befrielse
från Skattläggning.
Lågt till Handlingarna:
LagUtskottets förnyade Utlåtanden, angående
Ilo förlupen Makas rättighet, att i nytt Gif-i
termål ingå; 2:0 åtgärders vidtagande till Sjö La¬
gtms öfverseende; och 3:0 sökt företrädesrätt af
Jordägare till Brukares lösa Egendom.
Återremitterat nedannämnde Betänkanden och
Memorial , nemligen:
StatsUtskottets, angående ilo föreslagen för-'
ändring och lindring i Salpetergärdens utgörande
af Hemmanen i Riket, och 2:0 Strömsholms Stu-
terilnrättning.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
l:o i anledning af väckt fråga om förändring uti
9. §. af Kongl. SeglationsOr-dn-ngen den 15 Juni
1774, och 2:0 rörande yrkadt upphäfvande af
Stockholms Stads rättighet att uppbära Parm-,
Torg- och Renhållnings: penningar, då Hö, Halm,
Ved och Brännkohl införas, samt’ af Landrrnan-
nens åliggande, att i vissa Städer erlägga Våg—
och Mätare-penningar för inkommande varor.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekono-
miUtskottens, i anledning af väckt motion om
upphörande af förbud mot Landsköp.
Öfverlemna! till förstärkta StatsUtskottets af2
görande:
Den ii April e. m.
Utredningsmännens i aflidne RegeringsRå?
idet von Schewen* Sterbhus ansökning , om atbe.
lommande af den Pension honom tidkommir,
men han underlåtit att inom föreskrifven tid
uttaga.
5- 5-
Enligt nu inkommet ProtocollsUtdrag af d.
\ dennes, hade, till vinnande af all möjlig skynd¬
samhet vid tryckningen af såväl samtlige. Riks-
Ståndens Protocoll , som Bihanget dertill, under
lommande Riksdagar, samt för att bereda en stör-;
re afsättning af berörde Handlingar och StatsVer?
let en i samma förhållande ökad ersättning för
de till tryckningen åtgående kostnader, Höglofl.
Hidderskapet och Adeln ansett lämpligt, det bor¬
de Riksens Ständer hos Kongl. Majtt i underdå^
nighet anhålla, att HofCantzleren , under hvars
inseende Boktryckerierne i Riket äro ställde, måtte
erhålla Nådig föreskrift, att, så snart Riksdags-
lallelse utfärdas, låta vidtaga sådane förberedan¬
de åtgärder, hvarigenom RiksStåndens Protocoll
och Bihanget kunde under Riksdagens lopp skymda
samt från trycket utgifvas ; uti hvilket beslut de
öfrige Respect. RiksSlånden hade blifvit inbjudne
att sig förena.
Efter uppläsande häraf, pröfvade PrestStån-
det skäligt att uti detta beslut med Högloflige
Hidderskapet och Adeln instämma.
§. 6.
Uti Memorial af den s dennes anmäler Con-i
stitutionsUtskottet, att det ställt Herr General?'
Den II April e. ml 501
•
Adjutanten för Flottorne m. m., Friherre Ce¬
derström under tilltal vid RiksRätt, i afseende på
de till Befälhafvarne för en i Nåder anbefalld
KustbevakningsExpedition den 8 April 1817 ut¬
färdade Ordres.
Biskoppen, Doctor Faxe anförde:
Uti det beslut af Höglofl. ConstitutionsUt—
skottet, sorn nu är uppläst, har jag , lika med
samtlige Högv. Ståndets Ledamöter af samma
Utskott, icke deltagit. Afven har jag reserverat
mig vid flera i ämnet framställda Voterings-pro¬
positioner. Att rösta i allmänhet, om den, mot
hvilken anmärkning skett, skall frias eller fällas,
har jag för min del icke kunnat förena med laga
ordning, dels för det en sådan proposition är för
allmän och icke bestämdt hänförd till de §, §• i
Grundlagarne, hvilka den åklagade förmenes haf¬
va öfverträdt, dels derföre, att Contra propositioJ
nen var sä uppställd, au om Pluraliteten röstade
för fällande å saken , skulle, genom en följande
proposition, de Ledamöter tvingas, att i votering
genom lyckta sedlar, förklara den brottslig, sota
de genom öppen votering frikänt.
Den reservation, som vid Betänkandets ex?
pedierande jag till Utskottets Protocoll anmälte,
vägrades mig, emot 57, (j). Riksdagsordningen,
att blifva till Respective RiksSlånden Följaktig.
Skälet dertill hämtades af det beslut Utskottet
tillförene fattat, att enskilte Ledamöters utlåtande
i Anmärkningsmål , som med Riksens Höglofl.
Ständers rätt afgöras, icke böra till Respect, Stånj
5o2 Den i i April e. nu
*
.•
den inga. Men man ville icke ise skilnaden
emellan särsk i S rl f Memorial, som utvecklar saken,
och en enkel reservation, sorn'blott innefattar ett
tillkännagifvande, att man i beslutet icke deltagit.
Med Biskoppen , Doctor Faxe confortnerada
sig Professoren, Doctor iVilkman
Memorialet lades (lif Handlingarne.
§• 7-
Likaledes upplästes ConstitutionsUtskottefs
Uti ätande af den 3 dennes, i anledning af gjorde
anmärkningar emot General Adjutanten för Flot¬
torna och Föredraganden i Krigsärender, då Pro¬
sten Lector Froing anmärkte, att det tillhörer
Kongl. Majit och Rikets Ständer, att bestämma de
Författningar, efter hvilka ett felande StatsRåd
eller Föredragande bör bedömmas.
Biskopnen, Friherre Doctor Mörner erinrade
att berörde Memorial endast blifvit RiksS*ånden
till kännedom medd-ladf, utan att någon öfvet—
läggning derom, kunde äga rum; äfvensom att
Ansvarighetslagen för StatsRadets Ledamöter icke
är uti RegeringsFormens toto. bestämdt abe.‘
ropad.
Riskoppen, Doct. Faxe erkände, att uttrycket
uti 106. §■ i den särskilta FörJaUningy sorn till be¬
stämmande af sådant ansvar aj Konungen och Rik¬
sens Ständer fastställd Varder, bitr ändras till be¬
stämdt åberopande al Ansvarigh* tsLagen ; hvilket
Biskoppen åtog sig att inom ConstitutionsUtskot.
tet anmärka.
Den 11 April e. m-
5°3
Professoren Forssell Önskade, att denna nöd¬
vändiga rättelse, så fort i laglig ordning ske kan,
ma blifva förskaffad.
Häruti instämde Prosten Wijkman m. fl.
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman-i
nen framställd Proposition beslöts , att ofvanbe-
xörde Memorial skulle läggas till Handlingarne.
§. 8.
Föredrogs efterföljande af EcclesiastiqueUt-
skottet föreslagna underdåniga Skrilvelse till Kongl.
Majd;
S. A. Kr
Sedan BondeStåndet under nuvarande Riks^
dag underdånigst anhållit att Kyrkoherdarnes för-!
eningar med Församlingarna om de förres Lö-
nerättigheter matte för evard liga tider faststäl.’
las, har Tit. i Nåder deröfver infordrat Prest»
Ståndets underdåniga Utlåtande.
Skäl för {letia yrkande hämtas af en förmon
dad farhåga, att sedan den tid af 25 eller högst
50 år, på hvilken sådana öfverenskommelser ef-t
ter nu gällande Författningar få ingås, förflutit,1
skola nya anledningar uppkomma till tvister e-
mellan Lärare och Åhörare- Att förekomma
desse, såsom medförande de äfventyrligaste följ,'
der , föreslås i underdånighet conventioners fast¬
ställande för evärdliga tider.
PrestStåndet delar med BondeStåndet lika
tänkesätt om nödvändigheten , att vidtaga nödige
5°4
Den i i April e. m.
matt och steg till bibehållande af den enighet
och det upprigtiga förtroende , som för de vig¬
tiga;,1 e ändamål böra stadga den nära förbindelse
emellan Kyrkoherde och Församling, hvilken
för deras inbördes tillfredsställelse är si väsendt¬
lig Men Ståndet inser likväl icke, att stridig¬
heter nödvändigt skola uppkomma vid förbemäl-
de Före ängars slut. Erfarenheten af deras rätt¬
visa och b.lii. bet kunna säkrast grundlägga deras
förnyande och fortsättning. Om i motsatt hän«
delse något skulle n tias i dem menligt eller
mindre lämpligt, antingen för den ena eller deta
a idra contraherande parten , tyckes det snarare
öka det inbördes förtroendet, att sådant afhjel-
pes , än om genom tidernas förändrade skick an¬
tingen Pastor eiler Församling framgent skulle
bl va lidande, medelst öfvertnskotnmelsens orubi
be! bestånd , e.i omständighet , sorn lika länge
skulo underhålla missnöjet dem emellan.
Uorn denna anmärkning, liv Iken tojde va¬
ra tilhäi klig att be,lomma, i hvad mohn B n le-
Ståo<le's yttrade fruktan för blifvande tvister är
välgrundad , förekomma. i Prestafåndets tanka , de
in- st vigtiga skal emot det uppgifna förslaget. Om
detta hufvudsakligen skulle iriotvetka föreningars
afslutande, sorn så upprigtig! önskas af Piest-
Ståndft och vid Riksdagar så ofta yrkas af Bort-’
deStåndet, orri det innefattar något obilligt, elier
icke verkstall na rt , et ler hindrar andra nyttiga in¬
rättningar , finne.r Prest Ståndet de mest grundade
anledningar, att det samma i underdånighet af-
styrka.
Den 11 April e. m.
5 °5
Det icke ovanliga hinder för ennventioners
ingående, är betraktelsen öfver viglen , att fatta
beslut, sorn binda efterkommande. En Kyrko¬
herde, mort om sine Åhörares vänskap och till¬
gifvenhet inser for egen del foga svål ighet, att
för sin tid öfverenskomma otn rättigheter med
älskade åhörare; men när frågan blir att villko¬
ren skola förbinda efterträdare, att hans handling
bedömes af dem , att den kan gifva anledning
til! deras missnöje och klander öfver hans åt¬
gärd, tiar hans redliga uppsåt och ömt bevekan¬
de skäl med honom försvuonii i grafven, r ödgas
han blifva försigtig och varsam, och skulle, må
hända, helst undvika, att medverka till föreskrif¬
ter för kommande slägter. Enahanda tankar hy¬
sa en mängd Tiondegifvare, De äro sällan ovil¬
lige att för kortare rid contrahera med sine Pa¬
storer ; men när ett annat sätt att utgöra Prest¬
rättigheter framställe*, an det vanliga, och detta
utsträckes för flera år, uppstår en billig farhåga
för efterverldens dom. De äro osakre örn deras
åkerbtuk, handtering, näring och andia ekonomi¬
ska anstalter bibehållas i lika skie k: de äro ovis¬
se, om icke deras hemmans- onera skulle framde¬
les ökas eller förändras, de äro villrådige (och
hvem skulle misstyda deras tänkesätt f) huruvida
de drista knyta förbindelser för B.rn och Barna¬
barn. När dessa betänkligheter, sorn äro lill sin
grund l.ka bil > i ge, sorn de till sin verklighet äro
af erfarenheten bestyrkte, föiekomma nå de fle¬
sta ställen , hvarest fråga uppstår om tenjporaira
föreningar, men desse likväl underlättas genom
villkoret, att icke beständigt fortfara, skulle ofel-
bart ett påbud om conveationers orubbliga be;
5°6
iDen II April e. m.
stand afskräcka både Läraren och A-höra re n att
företaga öfverläggningar i detta ämne. Det goda
ändamålet af Kongl. Kungörelsen den 3 April
1816 skulle alldeles förfelas. Man ernoitog eller
aflemna.de Presträttigheter efter Författningar och
praxis hellre, än man uppkastade ett tvist¬
ämne, sorn ingendera parten dristade sedermera
vidröra.
Det skulle synas, som ifrågavarande öfver-
enskornmelser dock skulle kunna blifva beständi¬
ge, der Enakiften äro fullbordade. Men äfven
der möta svårigheter. För det närvarande nyttjar
Allmogen i synnerhet, de bönder, sorn i byelagen
blifvit qvarliggande, hela sin jordrymd till Aker.
Örn conventioner uppgjordes efter nu varande af¬
kastning, skulle de i framtiden blifva tryckande,
när Allmogen hunnit till öfvertygelse om nöd¬
vändigheten af större höbol och mera utvidgad
Ladugård.
Hvarest åter Enskiften icke ännu hunnit full¬
bordas eller ens blifvit påtänkte, och detta inträffar
likväl på de fleste orter i Riket, skulle det vara
ännu mer olämpligt, att fordra varaktighet af de
föreningar, som emedlertid på någon bestämd
kortare tid afsiutas. Genom enskiften blifva både
jordens brukningssätt, Hemmansägares hushåll-
ningsgrunder, och hela planen för Åkerbruket,
och boskapsskötsel uti Byelagen förändrade. Öf-
vere skornmelser ©rn Presträttigheter, grundade
på Hemmanens nuvarande beskaffenhet, medför¬
de vid blifvande Enskiften ofelbart de största
»lägenheter för de å ännu icke odlad jord uti
Den rt April e. m.
5°7
flyttande Åboers Presträttigheter utgörande. Be¬
stämd Spannmälsafgift kunde icke fordras af d^ sse,
sorn icke sjelfve njuta någon Sädesafkastning. Ned¬
vänt! igheten påkallade således i detta fall förän¬
dring af convéntionen och tyckes otvifvelaktigt
bestycka olämpligheten af ifrågavarande förenin¬
gars fortfarande bestånd.
De möjliga ombyten i lefnadssätt, åkerbruk,
näringar och slöjder, som en aflägsen framlid kan
bereda; de tillfälliga händelser hvilka i ett Land
af så olika be-kaffenhet, som detta, kunna imräf.
fa, men lika säkert föranleda till hufvudsakliga
förändringar i oiika Orters hushålls sätt , tyckes
dessutom tydligen ådagalägga det oriktiga i grund-
satsen, att stadga Ekonomiska Författningar för
evärdeliga tider. Detta upplyses ock säkrast af
sådane conventioner, som. ir-gängne för 50 a iqo
år tillbaka, för närvarande klandras derföre , att
de icke äro passande för tiden.
När härtill kommer, att Författning om of-
tanämnde föreningars beständighet skulle lägga
hinder i vägen för delning af de s'örre och vid¬
sträcktare Pastorater uti de Norra och Vesna
deiarne af Riket, hämtar PresiStartdet ett förny-
adt skäl, att tvifla om det ifrågasatta förslagets
både nytta och möjlighet. Det lärer icke kun¬
na bestridas, att en så beskaffad delning, i vissa
trakter skulle blifva ett befordringsmedel af jord-
odlingar och näringar: men PrestStåndet inser
icke, huiu detta kunde verkställas, örn Prest,
rättigheterne i dessa Församlingar voro både i
afseende pa varor , uppbördssätt och depositions-
508
Den ii April e. m.
ställe sl bestämde genom convention, att deruti
icke kunde företagas någon förändring.
Härvid skulle äfven konna komma i betrak¬
tande den möjligen inträffande händelse, att nå¬
gon Församling skulle under e.n åldrig oell svag
Kyrkoherde kunna begagna tillfälle, att afsluta
en för blifvande Pastorer menlig öfverenskom¬
melse. Dess anmälan till stadfästelse borde väl
lätt konna förekomma® genom den pröfning der¬
af, som är uppdragen Konungens Befallningshaf.
vande och Consistorium. Men då begge cootra-
henterne förklarat sig nöj le och ett bestridande
af öfverenskommelse!! kunde grundlägga ett kan¬
ske vådligt frö till oenighet emellan Lärare och
Åhörare, tyckes det icke vara oförmodlig!, att
föreningen antogs och till stadfästelse i under¬
dånighet anmälte*. PrestStåndet fäster likväl icke
vid denna anmärkta omständighet något hufvud»
sakligt afseende, då den tilläfventyrs högst säl¬
lan kan inträffa, men dristar hysa det hopp, att
Tit. af de förut i underdånighet andragna skäl
Nådigst värdes finna, huru vigtiga anledningar
de äfo, på hvilka PrestStåndet grundar sin under¬
dåniga anhållan, det malte BondeStåndets under¬
dånigst ingifne hemställan, om ifrågavarande för¬
eningars bestånd för evärdliga tider, icke vinna
Nådigt bifall.
Hvad PrestStåndet skulle Önskat vara ute¬
slutet i nyssnämnde underdåniga hemställan, är
BondeStåndets uppgift, ”att Presträttigheterne äro
’’på många ställen tryckande för Församlim. arne
Tätt utgifva, och att efter ali förmodan en större
Den il April t. mi
”eller mindre tillökning måste medgifvas vid in*
”träffande nya öfverenskommelse^’. Att det se¬
nare alldeles icke kan vara att befrukta, lärer an¬
ses så mycket säkrare, som erfarenheten nogsamt
bestyrkt, att medgifvande af ett högre belopp Prest*
rättigheter, än de Författningarne bjuda, aldrig
varit af någon Församling eikändt , och kan af
ingen Embetsman, utan ansvar, yrkas Då intet
ställe är uppgifvet, hvarest desse afgifter skola
vara tryckande , kan PrestStåndet icke bedömma,
huruvida sig så förhåller , men Siåndet är
förvissadt derom , att den säkraste utväg att fö¬
rekomma alla missnöjen, är afslutandet af sådane
öfverenskommelser, som grunda sig på billighet,
rättvisa och inbördes tillgifvenhet.
Med djupaste SCc.
§. 9.
Uti Memorial af den 9 dennes tillkänna-
gifver Förstäikta StatsUtskottet, att Capitations af-
giften, med 85 Ja emot 34 Nej, blifvit bibehål¬
len , samt att, med 67 Ja emot 52 Nej, blifvit
beslutadt , att den föreslagna Öfverfiöds-afgiften
skall utgå genom taxering af vissa Öfverflöda;
Articlar.
Lades till Handlingarne.
§. 10.
BevillningsUtskottets Förslag, N:o 7, till en
förnyad Chartse^igillatasFörordning föredrogs å
nyo, men lades, på Heres begäran, åter på bordet*
5 io
Den 11 April e. ml
§. I I.
I ett sammanhang fnredrogs SfatsUtskotfPts
förnyade Utlåtande, N:o 132 , angående aflöning
för RiksStåndens och Utskottens Secreterare, No-
tarier, Cantz! sster och Vakt Be i jening, jemte Väl.
loflige BorgareStändets och Hederv. BondeStån.
dets ProtocoIlsUtdrag af denna dag, rörande sam¬
ina ärende, då Professoren, Doctor Wijkman för.
klarade, att han, för sin del, lika med Hederv.
BondeStåndet, icke kunde inse, mindre gilla, de
skäl, på hvilk» StatsUtskottet, med frångående
af Herr Grefvens och LandtMarskalkens samt
Herrar Talmäns och Utskottens Ordförandes För.
slag, tillstyrkt minskning uti den aflöning, som
vid nyssföregående Riksdagar varit Ståndens och
U sköttens Notarier, Cantzlister och Vaktbetjening
anslagen. Ty då Hyror och Lifsmedel nu äro
1 idea dyra , om icke dyrare, än vid föregående
Riksdagar, samt enär göromålens mängd för in¬
gen del kan anses minskad, alltså och då dertill
kommer, att alla de personer, hvilka uti nämnde
Tjenstehefattninear ägt én gru idad anledning att
vänta en lika aflöning, söm vid föregående Riks-
dagar tillstyrkte Professoren, att Ståndet, lika thed
Vällofl. Borgared åndet , må antaga och bifalla det
förslag och den hemställan till aflöning för nämn-
de Tjenstemän och Betjente, sorn Herr Grefven
och Landt Marskalken samt Her rar Talmän under
den 4 nasti. Febr. meddelat.
Häruti hördes manga instämma.
Prosten, Doctor Genberg begärde att till
Protocollet skulle antecknas, det han igenom
sjukdom varit hindrad au deltaga i Statsutskott
tets öfverläggnirrgar rötande detta ärende.
Den il April e. m.
5 n
Professoren, Doctor Wijkman yttrade vidare,,
att då han, på ofvan anförde skäl, tillstyrkt anta.;
gandet af Herr Grefvens och Landtmarskalkens
samt Herrar Talmäns förslag till aflöning för
Ståndens och Utskottens Notarier, Cantzlister och
Vaktbetjening, han icke desto mindre, lika med
StatsUtskottet, trodde, att Riddarhus Fiscalen ,
hvilken aldrig tillförene, då Riksdagar varit häll¬
ne uti Stockholm , erhållit arfvode af Statsver¬
ket, icke eller nu borde något sådant undfå.
H är ut i instämde Prosten .Svedelius , med till¬
styrkande, att Högv. Ståndet må helt och hållet
instämma uti Vällofl. BorgareStändets beslut,
hvarest endast Ståndens och Utskottens Secrete¬
rare, Notarier, Cantzlister och Vaktbetjente ,
men icke RiddarhusFiscalen, omnämnas.
Med Prosten Svedelius conformerade sig måni
ga, under anhållan om Proposition, hvilken af
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen framställ¬
des, då PrestStlndet fann för godt , att lika med
Vällofl. BorgareStåndet antaga och bifalla det
förslag och den hemställan till aflöning för nämn.
de Tjenstemän och Betjening, sorn Herr Landt-
Marskalken och Herrar Talmän , i sammanträde
med Utskottens samtlige Ordförande, i detta af¬
seende under den 4 sjstl. Febr. meddelat, på sätt
uii StatsUtskottets förut i detta mål afgifne Be¬
tänkande, N:o 98, innefattas; äfvensom att den
blifvande aflöningen må till och med den 28
sisth Februärii nu genast få uppbäras.
Hvad åter beträffar den inbjudning, som He-
derv. BondeStåndet meddelat, till deltagande uti
5is
Ven il April e'. m.
dess redan Fattade beslut , angående den tillök¬
ning , sora vidare kan komma a 11 tilldelas Riks-
Ståndens Ordinarie Noiarier och Ordinarie Cantz,
lister, i likhet med hvad som vid (815 års Riks¬
dag skett , ansåg PrestStandet icke någon åtgärd,
kunna för närvarande vidtagas, utan vara ett äm.
ne, som, i öfverensstämmelse med hvad Herr
X.andtMafskalkens och Herrar Talmäns ofvanbe-
rörda nu gillade hemställan innehåller, närmare
Riksdagens slut bör komma under särskild ptöfnirig.
§• 12.
Efter förnyad föredragning lerrnade Prestö
Ståndet sitt bifall till följande Utlåtanden, nemi.
JUvillnings- och £konomiUtskottens:
Nio 8 angående inrättning af tätare Postgång
emellan Kongl. Maj is Befallningshaf.
vande i Länen.
BevillningsUtskotfets:
N:o 9 om upphäfvande af särskild bevillning för
Gästgifveriet der verkligt Skjutsombyte
finnes.
_ lo om personers Skattskrifning vid Bruken,
Allmänna Besvärs- och EkonomiUlskottets:
N:o 71 om fortfarande af det mot Utländska Öf¬
verflöda varor utfärdade förbud ; hvar¬
emot PrestStandet ogillade sistnämnde
Utskotts Betänkande, N:o 68, om föri
ändring i 9. §. af Kongl. Maj:fs förny.
ade Seglationsordning d. jj Junii 1774.
§• *3-.
#
Den 14 Aprii, jyij
§• 13-^}
Justerades de ProtocollsUtdrag, hvilka ber}
de expedieras, angående Ståndets under denna
Session fattade beslut. &
Ståndet åtskildes.
In Fidem
J. U, Almquist.'
Tisdagen clen^l^ April I8l8>
klockan 10 förmiddagen.
Wi;
Sedan Preststånd^ i anseende till Prosten^
Doct. Stenhammars sjukdom, anmodat Herrar E-
lectorer att utse en ledamot , som, under be-*
malte Doetors sjuklighet, skulle intaga hans stäl«
le inom StatsUtskottet, så inhämtades af nu fö}
retedt ProtocollsUtdrag, att Theol. Léctoren, Do.
elor Eurén dertill blifvit behörigen vald, hvilket
igenom Utdrag af Ståndets Protocoll skulle hod
norn till bevis meddelas.
§. 2J
Justerades Ståndets Protocoll för Förmid-
dags-sessionen d. 11 dennes.
■Pr. St. Prot.ji8lj. JUel. XIX.
•33
5*4
Qen 14 April.
[§• 3>
Till väljande af B iksens Högloft, Ständer#
JuBtitiaSmbudsman och dess Suppleant, blefvo
af PrestSåndet nedanskrifne Electorer i laga
Ordning utsedde, nemligen:
Biskopperl m. m., Doct. von Rosenstein,
Biskoppen m. m., Eriherre Doct. Mörner,
Professoren, Doct. So. Wijkman Casptson,
ÖfverHofPredikanten, .Doct. C P. Hegberg)
Prosteg, Mag:r J. Hagberg,
Prosten, Mag:r Svedelius, -
Prosten, Mag:r taipelin ,
Prosten, Mag:r quist ,
Prosten, Mag:r Jim b fak,
Prosten, Mag-r 7*/».
Prosten, Mag:r Fornander och
Professoren, Mag:r Köjmark\
samt till Suppleanter: jy
Prosten, Doct. Renström,
Theol. Lect., Doct. Knös t
Prosten, Lect. Fröberg;
hvilket igenom Utdrag af Protocollet skulle deni
till bevis meddelas.
*
§• 4*
Anställdes behörigt val af PrestStåndets 12
Ledamöter uti den Nämnd, som , till följe af
jRegeringsForrrieas 10 j. § , äger att genom om¬
röstning sig utlåta, angående Högsta Domstolens
Ledamöter, hvarvid nedanskrifne erhöllo de der
Bie ros terne, nemligen.* *
Den 14 April.
Biskoppen m. m., Doct. V. Rortnstein,
Biskoppen m. m., Doct. Murray,
Biskoppen m. m., Friherre Doct. Mörner't
Biskoppen m. m. , Doct FaXe ,
Biskoppen m. m., Doct. Eberstein,
Pasor Primarius m. m.> Doct. Drysén,
Professoren, Mag:r Forssell,
ÖfverHofPredik.rnten, Doct, Hedrén,
Prosten, Mag:r Ek ,
Theol. Lect., Doct. Knås,
Prosten Österman och
Prosten Vult Sydow;
hvarjemte till Suppleanter blefvo utsedde;
Domprosten, Doct. Graffman,
Prosten Leffler och .
Prosten, Doct. Renström;
hvilka fördenskull igenom ProtocoIlsUtdrag skull#
till nämnda befattning legitimeras.
§. 5.
I behörig ordning blefvo nedanskrifne ut¬
sedde att vara PrestStåndets Electorer vid före¬
stående val af Ledamöter uti TryckfrihetsComiJ
ten, nemligen:
Biskoppen m. m., Doct. von Rosenstein,
Biskoppen m. m., Doct. Almquist,
Professoren m. m., Doct. Sv. Wijkman
Kongl. ÖfverHofPred. m. m., Doct. Hedrén}
Professoren, Mag.r Thyselius och
Brosten, Doct. Genbergi
51 6
Den 14 April.
samt till Suppleanter:
Biskoppen m. rn., Doct. Faxe ock
Biskoppen m. m., Doct. Eberstein;
hvilket medelst ProtocollsUtdrag skulle dem tili
bevis lemnäs.
5- 6.
Pä Nådig befallning tillsänder HofCanzleren
xn. m. Herr Friherre af Wetterstedt Ståndet vi¬
dimerade Afskrifter af Kongl. Maj:ts Nådiga Re¬
solutioner uppå Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelser angående: i;o CantzliAfgifter vid An¬
söknings och BesvärsSkrifter i enskildta Mål;
och a'.o PassContoirs inrättande på tjenliga stäl¬
len i alla Rikets Län.
§■ 7*
Jemlikt nu ingifna ProtocollsUtdrag, hade
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
i:o Bifallit: i:o StatsUtskottets förnyade
Utlåtande, N:o 136, angående Pensioner för
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens f. d Lärare,
med det tillägg, alt CantzliRådet Tannström bor¬
de oafkortad! till godo njuta den honom tillagde
Pension , Utan afseende å den lön på Stat be¬
mäld CantzliRåd framdeles kunde erhålla; 2:0
LagUtskottets Betänkande, N:c>72, om förändring
ui nu stadgade sätt för uppenbar Kyrkoplikts
verkställande, med antagande af det deruti före¬
slag a första Alternatif, eller att absolutionen
ick' mi till ba ka hål tas , blott af det skäl, att den
till Kyrkoplikt domde personens begrepp i Saligt
Den 14 A piil.
hetsläran finnas mera inskränkte ; 3:0 Fxpedirions-
Utsiottets Memorial, nr ändring i underdåniga
Skrifvelsen , ar;gående Westerbott niska Länet.
2:0 Låtit bero vid StatsU*s kottets Memorial,
N o 41, angående Herr Öfversten SiljVtrsköids
Accords- ersättning.
3:0 Lagt till handlingarne Constitutions-
Utskottets a:ne Memorial, det ena angående Ge¬
neral Adjutanten för Flottorne., Herr Friherre
Endolf Cederström! ställande under tilltal inför
RiksRäti , samt det andra i anledning af gjorde
anmärkningar mot General Adjutanten för Flot¬
torne och Föredraganden för Krigsärenderna; äf¬
vensom StatsUtskottets förnyade Udåtanden, 1:0
om bidrag af Statens medel för PoliceInrättnin¬
gens i Götheborg underhållande; 2:0 om ytter¬
ligare medel för Södertelje Canallnrättning; 3:0
om Löners anslående för LänsNotarier och Landsf
Contorister; 4:0 rörande föreslagne Prestebols-
friheter för nya eller framdeles blifvande Kyrko¬
herde- och CapellansBoställen, samt 5:0 angåen¬
de f. d. vice Talmannen Jon Jonssons Motion
om Tullgarns Kungsgårds öfverlemnande till H.
K. H. KronPrinsen.
4:0 Afslagit StatsUtskottets förnyade Utlå¬
tande angående indragning af Talmäns taiflarne.
5:0 Återremitterat Constitutions Utskottets
2:ne Memorial, innefattande 2lne föreslagna til¬
lägg uti 9. och 107. § §. RegeringsFormen, samt
29 §. Riksdags-Ordningen: jemte LagUtskottets
5iS
Den 14 April.
Betänkanden j 1:0 öf.or den af Herr Frihprre
L A Mannerheim väckta fråga, det de publique
Auctorueter, som å Kongl. Maj:ts och Kronans
vägnar afsluta Contract eller Afhandlingar med
Enskilde ej må äga att, vid tvist om uppfyllande
och tolkning deraf, sjelfve deröfver döma; och
2;o om granskning af PoliceFörfattningarne, rö-
rande sysslolöse personers försändande till Arbets?
eller Correctior.shus.
6-o Remitterat till Lagutskottet: Ett Me¬
morial af Herr Oxehufvud, Bo, rörande granskning
och förbättring af 1805 års Legostadga.
7:0 Till förstärkta StatsUtskotters afgörande
öfverlemna! frågan om framlidne RegeringsRå-
det von Schevens Arfvingars fordran,
8;o Till afgörande vid nästa Riksdag god¬
känt ConstitutionsUtskottets Förslag till tillägg
i RiksdagsOrdningens 57.
9:0 Instämt med PrestStåndet uti anmodan
till Utskotten , att skriftligen meddela deras
vidlyftigare Betänkanden och Memorial, äfven¬
som uti Prest- och BorgareStåndens beslut , att
underrätta Utskotten om innehållet af Kongl.
Maj is Nådiga skrifvelse , angående Riksdagensför-
langande.
§• 8.
Af upplästa ProtocollsUtdrag inhämtades,
ätt Vällofl. BorgareSiåndet
l:o Bifallit nedanskrifna Betänkanden, nem-
ligen:
Den 14 April.
Stats- och LagUtskottens; N;o t 30, angåeta.
de Herr 1 D Vo n E 'geström» Memorial, om
årliga Lagsamlingar.
StatsUtskottets Nm 133, i anledning af Ko-gl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående reglerande
af de Kongl Hofvens StatsSurnmor; N=o 134, i
anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition ,
om medels anslående till kostnaderne vid Kongl.
Majlis Kröning; Nio 137, i anledning af före?
komne anmärkningar vid Utskottets yttrande , om
bidrag af Statens medel för underhållande af Po-
licelnrättningen i Götheborg; N:o 138, angåen¬
de gjorde anmärkningar vid Utskottets yttrande,
om ytterligare medel för Södertelje Canallnrätt-
ning; Nio 139, angående gjorde anmärkningar vid
IJiskottets yttrande, om Löners anslående för
LänsNotarier och LandsContoirister; N:o 140, i
anledning af förekomne anmärkningar vid Ut¬
skottets, Utlåtande, rörande föreslagne Prestbohls-
friheter för nya eller framdeles blifvande Kyr¬
koherde eller CapellansBoställen ; Nio 141, angå?
ende gjorde anmärkningar vid Utskottets yttrande
beträffande Tullgarns Kungsgårds öfverlåtande till
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen; N=o I42>*
anledning af skedde anmärkningar vid Utskottets
Utlåtande, angående Herr Öfversten Silfverskölds
Accords-ersättning; N:o 135» öfver gjorda an¬
märkningar vid Utskottets yttrande , om indrag¬
ning af TalmänsTalflarne, med det uti berörde
Utlåtande hernstäldta tillägg, att kostnaderne till
StåndsKiubbarne och öfrige oundgängliga depen¬
se r för den representation, som af Herr Landt-
Marskalken och Herrar Talmännen måste iakt¬
520
Den 14 April.
tagas, böra af RiksdagskostnadsSumman godtgöra*
och utgå.
Lag- samt Allmänna Besvärs-och Ekonomi¬
utskottens: N:o 61, angående HusbehofsQvar-
nars befrielse från Skattläggning.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
X:o 77, om föreslagen ändring uti Tjenstehjons
flyttningstid.
2:0 Förblifvit vid dess den 24 Febr. fatta-i
ide beslut, angående Pensioner för Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens f. d. Läräre, med tillägg,
att de till Herr CantzIiRådet Tannström och Herr
RegeringsRådet Le Moine utgående Pensioner bö¬
ra, på sätt StatsUtskottet nu föreslagit, ifrån och
ined innevarande års början, komma dem till godo.
3:0 Återremitterat
Iso Stats- och LagUtskottens Betänkande:
UVo 131, om Löneförbättring för Häradsliöfdin-
garne.
2:0 BancoUtskottetst N;o 26, om allmänt
kungörande af Banco-Sedelstockens belopp för
hvarje år.
5:0 LagUtskottefs: N:o 71 , öfver den af Hr
E G.Holm yäckta motion orri granskning afPolice-
Rörfattningarne, rörande sysslolösa personers för¬
sändande till Arbets- eller Correctionshus , samt
angående Vederbörandes skyldighet, att till Rik¬
sens Ständers Justitieombudsman inskicka de be¬
slut, sorn, rörande personers dömmande till krigs*
Den 14 April.
521
tjenst eller användande till Corrections-arbete,
varda meddelade, och N:o 72 , om förändring
uti nu stadgade sätt för uppenbar kyrkoplikts
verkställande.
Ståndet åtskildes.
In fidem,
J. U. Almquist.
Onsdagen den l5 April I8l8>
förmiddagen.
§. 1.
Justerades Ståndets Protocoll för Efiermid-
dagsSessionen den 11 i denna månad, äfvensom
Protocollet för nästlidne gårdag.
§. 2.
Efter förnyad föredragning af StatsUtskottets
Utlåtande, N:o 135, öfver gjorda anmärkningar
vid dess första Betänkande, angående indragning
af TalmänsTafflarne , pröfvade Prestbtåndet för
sin del skäligt , att , med ogillande af Förslaget
till berörda indragning , förklara, att, i afseende
på TalmänsTafflarne, bör förblifva vid hvad hit¬
intills öfligt varit.
Den 15 April f. m.
§• 3-
Stats- och BancoUtskottens sedan den 7 i
denna månad på bordet hvilande gemensamma
Betänkande, i anledning af Kongl. Majtts Nådi.
ga Proposition, den 10 December 1817, angå*
ende Allmänna Penningerörelsen och Mynivär-
dets upprätthållande, föredrogs å nyo, då Profes-
sorén, Doctor Wijkman utlät sig sålunda;
Jag har med tillfredsställelse genomläst det
nu ifrågavarande Betänkande , i afseende å den
deri framlagda Financeplanen, men då deruti
framställas alternativer uti 2:ne saker, hvarutin.
nan inom Utskottet 2:ne Stånd stadnat emot 2:ne,
och hvaröfver Utlåtande nödvändigt bör afgifvas,
får jag dervid yttra mina tankar.
Det första, huruvida 3 procent i Silfver skola
erläggas för de fastighetslån , som under loppet
af 1819 och 1820 skola utgå. Jag kan dertill
för min del icke bifalla, emedan sådant strider
emot 1815 års Riksens Ständers vidtagne beslut,
och hvarvid Allmänheten sig tryggat. Icke utan
allrahögsta nödvändighet böra Ständers beslut
på sådant sätt ändras , emedan det ej allenast med*
för en osäkerhet, utan ock försätter den Enskilte,
sorn derpå litat och derefter ställt sina affuirer,
uti en ofta ganska känbar förlust. Den för des-
sa åren anslagne Utlåningssttmma är nu redan
engagerad i förväg till de anmälte lånsökande,
som efter sin anmälnings-nummer få densamma
begagna. Desse hafva med mycket besvär för¬
skaffat sig alla efter det föieskrifne reglementet
erforderliga docurnenter, och påräknat den af
Den 15 April f. m.
523
Ständerna dem tillåtna beläningssumma till viss
föreskrifven tid. Då de nu engagerat sig till be¬
talning åt sine Creditorer vid den tid de veta lånen
utfalla, reen vid denna lid., skola antingen ingå
i oförutsedda och betungande villkor, om och
dä det kunde blifva dem omöjligt, att förskaffa
Silfver, eller ock blifva frustrerade på det lån de
med visshet påräknat och derigenom falla i Ex*
secutorers hand och kanske se sin Egendom bort-
auetioneras, i brist på att å annat ställe erhålla
den påräknade Summan , så äro de olycklige för
det , att de tryggat sig till ett Riksens Ständers
beslut; jag afstyrker således detta Förslag, och yr¬
kar, att de villkor 18*5 års Ständer föreskrefvo
må oförändrade fortfara, enligt deras föreskrift, till
1820 års slut.
Det andra Alternativet , som till Ständerna
år hemstäldt , är huruvida Banquen skulle upp¬
taga ett Inrikes Lån i Silfver till 3 millioner
emot 6 procents ränta. Jag tror för det första
att ett sådant Lån icke kan erhållas Inrikes. Då
vid RiksDiscontens inrättande en del Actieägare,
för att, i händelse af kraf i Silfver för den åter¬
stående Actiehälften, uppköpte i förväg Silfver
och insatte det i Banquen emot 4 procent, för
att, som sagdt är, vara att tillgå i händelse af på¬
fordran , men sedan , då det ej skedde vid desse
Sedlars företeende, återbegärdte sitt Silfver, och
»ådant blef förnekadt samt de endast undfingo pap¬
pers * representativ, så lemnar jag hvar och en
att bedömma,om det nu är till förväntandes, att
ett Lån af 3 millioner i Silfver skulle kunna
upptagas af samma Publico som kanner detta. Ban-
5*4 - Den 15 April f. m.
quen bör ej exponera sig, hvarken för att få ett
sådant misstroende yitradt, eller framställa ett pro-
ject, sem verkligen i sig sjelf är att anse sorn
en omöjlighet af inrikes Män, och under linia
inrikes namn må man väl aldrig önska att utländ¬
ske män skulle blifva Fordring^ägaie å sådant sätt
i vår Banque. Men om ock upptagandet af det¬
ta projecterade 3 millioners lån skulle, emot hvad
jag tror, vara möjligt, afstyrker jag dock detta,
hufvudsakligen af det skäl, att jag anser det skad¬
ligt för Banquen, ty i min tanka bor Banquen
aldrig blifva låntagande och räntebetalare, hvil¬
ket sista skall minska dess tillgångar, emedan
den årligen utgående räntan i silfver skall slute-
ligen uppfräta hela denne låntagna reela fond, då
ingen lärer vilja af Banquen lina silfver för att
betala ränta i silfver, utan anser jag , om lidens
kraf sådant yrkar, då bättre, att Banquen blifver
långifvare, än låntagare , intilldess Lånings syste¬
met möjligen kan, efter tidernas skick, småningom
förminskas, och hvad jag önskade försvinna.
I afseende å det projecterade utmyntandet
af underhaltigt skiljemynt i silfver , förenar jag
mig med Herr Prosten Fribergs i Utskottet af-
gifne särskildta yttrande. Det skiljemynt vi nu
äga i. 2 ä 4 skillingars skiljemynt är af sämre
skrot och korn, än vår Riksdafer. Det har, det
oaktadt, blifvit såldt efter 96 sk. cours och der¬
öfver, samt likafullt försvunnit utur rörelsen. Om
nu dylikt mynt med mera och med den tillsats
af koppar skulle utspridas, att dess iritrinseka silf-
vervaleur genast vore att anse efter 96 sk. cours,
och således af lika värde med det, hvartill det
D«n 15 April /. m'.
525
förra skiljemyntet blifvit köpt, är klart, att ver¬
kan skulle blifva den samma, då den chemiska
operationen att frånskilja SiUret från Kopparn,
är lika för det ena, som det andra. Utrnynt-
ningskostnaden är dervid den säkraste förlusten
och intet ändamål vunnet, att förtiga, det, efter
min tanke, dylik myntförsämring snarare för¬
sämrar än upphjelper Banquens credit.
Med det i Betänkandet uppgifna project, att
det nu varande Rörelsecapitalet må bibehållas så¬
dant det nu är, utan ökning eller ininskning, in¬
stämmer jag i det mesta. Men då Banquen år¬
ligen indrager en del deraf, och man föreslår
ait årligen utsprida största delen af den deraf
uppstående Amorfissementsforiden genom utgif-
vande lån, tror jag ej detta vara det rätta sättet. Jag
önskar, som redan nämndt är, att det etablerade
låningssystemet må, icke hastigt (hvilket skulle
verka till ett motsatt ondt), men omärkbart och
småningom försvinna, och följaktligen, då stör:
sta delen af den inflytande Bancovinsten åter
skall utspridas, så vida genom en för stark minsk¬
ning i Rörelsecapitalet ett så kalladt strypsystem
skall undvikas, bör, i min tanke, sådant heldre
ske genom bidrag till flerfaldiga nyttiga inrätt¬
ningar, såsom Canalers och nya Vägars anlägg¬
ning, Flottans iståndsättande och mera dylikt,'
på ett sätt, att Banquen dock ej bortskänker sina
förskott, och då i en mera nyttig väg samma än--
damål vinnes. Jag tror att det utvidgade lånings-
systemet gör mer skada än gagn. Den lätta åtd
kornsten foder lättja, i stället för flit och arbet-}
■ainliet, och leder till mer än många onyttigs
526 Den 15 April /. m.
speculationer. Vi voro före Disconternas inrätt¬
ning mera lyckliga och välmående 1 allmänhet,
och jag tror ej att vi blifva bättre, utan sämre
belåtne, om, genom ett utvidgadt lånesystem ,
Discontböckren paradera med en otalig mängd
lånskyldiga namn, eller i annan väg, slutligen
en stor eller största delen af Rikets jord står
pantsatt i Banquen.
Häruti instämde Prosten Elfsberg.
Prosten , Lector Fruberg yttrades
I /rågan om underhalltigt Skiljemynts ut-
gifvande, hvaruti jag äfven särskilt lill de Hög.
lefl. förenade Utskottens Protocoll reserverat mig,
samt i dett punct, sorn rörer upptagande af ett
Silfverlån utaf Banquen, hvarföre ränta skulle i
Silfver å 6 procent från Banquen utgå , öfverens-
stämtner jag alldeles med Herr Doctor Wijkman
och anser ett sådant Lån , så länge icke realisa-
tionsögonblicket är inne , blifva för Banquen be¬
tungande och skadligt, hvarförutan jag icke inser
något skäl, att föreslå den bestämda Summan af
3 Millioner och icke så gerna 6 a 10 Millioner,
hvarigenom, om en framtida realisation härmed
åsyftas, densamma så mycket lättare kunde verk¬
ställas ; men i frågan åter om den af Utskotten
för Fastighetslånen åren 181g och 1 & 1 o föreslag,
na räntas erläggande i Silfver, kan jag ingalunda
dela Herr Professoren IVijkmans nu yttrade tän¬
ka. De grunder , som föranlåtit Utskotten till
denna hemställan bos Riksens Ständer, hafva dels
varit de missbruk, hvilka varit oskiljaktiga från
naturen af dessa Lån, och som gjort, att den
Den 15 April f. m.
527
ätf 1815 års Ständer åsyftade nytta, att med deni
komma det betryckta Landtbruket till hjelp, all¬
deles icke uppnåtts. Ty då dessa Lån på det
Villkor meddelas, att genom den låga räntan och
årliga Capital-afbetalningen, uppgående samman,
lagde endast till laglig räntas belopp eller 0 för
hundradel, hela skulden inom 23 år dödar sig
Sjelf och Capitalet således tillhör Låntagaren ,
lockas hvarje Fastighetsägare, att begagna en så
liberal förmån, hvarigenom icke blott händer, att
Större delen af Sveriges fasta Egendomar är skuld¬
satt och pantförskrifven hos Banquen , utan ock
fen betydlig mängd af de förmögnaste Possessio—
nater, hvars exempel sedermera af andra efter-
följes, upplånar på detta sätt i Banquen för 3
procents ränta ett Capital, som sedan på andra
händér tjenstaktigt utlånas mot 6 procents intresse,
hvaraf således händer, att få af dessa meddelta
Fastighetslån komma att användas till Akerbru.
kets verkliga förkofran, utan snarare begagnas af
de på detta sätt prioriterade Medborgarena, att af
de öfriga oprioriterade, utan minsta möda , besvär
eller förskyllan, emottaga sorn present det Lån-
capital, hvilket de på sin Fastighet förstått att
sig förskaffa. Dels hafva ock Utskotten af den
anledning tillstyrkt Fastighetslåneräntans erläggan-
de i Silfver, att då det icke kunnat undfalla Ut¬
skotten, huru som alla financeförslag att gifva
stadga åt creditpappers-värde, som icke syfta till
Och icke utgå från principen af en realisation ,
verkställd på ert eller annat sätt, endast äro lösa
palliativer. Utskotten i det Betänkande öfver detta
ätnne, de aflemnat till Rikets Ständer, måtte visa
**g äga och erkänna denna enda rätta princip och
528
Den 15 April f fril
angifva åtminstone hoppet och möjligheten för
dess framtida begagnande, och ehuru Utskotten
för det närvarande nödgats lyssna till de täta ro¬
pen öfver de allmänna och enskilta behofven3
kraf, hafva dock Utskotten velat i sitt finance-
project inlägga ett frö till förbättring för den
stund (hon kan icke vara långt aflägsen) då sin-
nena allmänt hunnit mogna för realisationsidéens
ga ining och feberskakningen efter Disconternas
starka penningeflöde lagt sig hos de mångfaldiga
patienterna. Ur dessa skäl hafva Utskotten an¬
sett det billigt och rättvist , att de, sorn hädan¬
efter vilja begagna de så högst förmånliga och
jag vill nästan säga, orimliga FastJghetslånen ,
också i sin mohn må bidraga till förökande af
Banquens reela fond och närmandet till den punct,
hvarest man först kan säga sig stå säkert och
stadigt. Detta bryter ingenting af hvad 1815
års Ständer beslutat, emedan det ej verkar retro,’
activt på de gifna Fastighetslånen. Det rättar
blott ett misstag, som då icke insågs, och den,
som icke hädanefter vill emottaga Fastighetslån
på dé nu föreslagna vilkar, raå gerna vara dem
förutan.
Prosten Kolmodin uppläste följande anförande:
Hvad Högloft. Stats- och BancoUtskotten
uti deras afgifna Betänkande anfört emot en för
hastig indragning af det nu i omlopp varande re¬
presentativa Myntet, är efter milt omdöme gan¬
ska väl grundadt. Ty utom de skadliga följder,
sorn ett så kalladt strypsysteme för handel och
nä¬
lden 15 April f m.
529
näringar kunde komma att medföra, skulle det
äfven hafva den verkan, att en stor del af Ri«
kets Invånare, genom i dessa senare åren gjoida
Penningelan, Fastighetsköp, ingångna Arrende-
coutracter, m. m. skulle blifva i högst betydlig
måtto lidande; men deremot de, som försträckt
penningelånen, försålt eller emot en viss årlig
summa bortarrenderat fastigheter, derigenom skul¬
le draga en oskälig, och vid alla dessa slags af-
handlingars uppgörande alldeles icke påräknad
vinst. Ty då genom en sådan hastig förminsk¬
ning af det representativa myntet alla varor skul¬
le falla i nominal! värde, så skulle den, som e*
mot en viss årlig penningesumma arrenderat en
landtegendom, nödgas för arrendets erläggande
använda ett långt större belopp af Spannmål och
andra pruducter, än han vid Contractets ingåen¬
de påräknat och möjligtvis kan föryttra. Sam¬
ma förhållande är det med den, som köpt en e-
gendom under beräkning af den summa i pen«i
ningar, hvartill egendomens årliga producter ef¬
ter då varande nominala värde skulle uppgå;
och har han köpt egendomen för lånta penningar,
blir han vid ett sådant förhållande alldeles rui¬
nerad. Mig har det derföre, i anseende till det
under dessa föregående årén omvexlande värdet
af det representativa myntet, alltid förekommit,
det alla köpe- och arrende-conlracter samt låde-
förbindelser, så framt de ej för någondera af
contrahenterne skola medföra oförutsedda förlu¬
ster, borde bestämmas antingen i Silfverriksdaler
eller i Bancosedlar efter dagens cours, hvarefter
äfven räntan och sjelfva capitalet vid inbetal—.
Pr. St. Prat. 1818- Dtl. III. 34
539
Den 1 5 April f- m.
ringsdagen borde beräknas. Utan något sldant
försigtighetsmått kunna dessa slags Contracter
under ett omvexlande myntvärde ej försäkra nå¬
gondera af contrahenterna för blifvande förluster,
och att, vid en myntets hastiga indragning, des¬
ea förluster måste blifva hö st betydliga , samt
hvilka slags contrahenter de skola drabba, är af
de anförda exemplen tydligt.
Men om Banquen, i de af Höglofl Utskot»
ten föreslagna vägar, nu sätter i omlopp en ny,
en ot alla Fiiial Disconternas förut i rörelsen lö¬
pande creditpapper svarande summa, förekommas
dessa dryga förluster, och då kan väl ej heller,
elter mitt omdöme, med något skäl klagas att
ett strypsystem blifvit infördt genuin FilislDis-
conternas upphäfvande,
Bikväl, otn någon verklig realisation eller
Bancosedelns höjande till samma värde som Sil-
veniksdalern, med alfvare åsyftas eller någonsin
skall verkställas, sa måste väl en gång början gö-
ras med Sedelmyntets successiva indragning, till
det belopp som svarar emot det för hela Riket
naturliga Rörelsecapital. Om Rikets Mynt be¬
stod af Silfver eller Banquens sedlar till lika
värde med Silfver, så skulle oförnekligt hela
Rikets penriingerörelse kunna bestridas med hälf¬
ten af den hitintills i omlopp varande massan af
allt slags representativt mynt. Om derföre rea¬
lisationen eller Bancosedelns höjande till lika
Värde med SilfverRiksdalern skulle anses små¬
ningom kunna vetkställas inom 35 år, så tyckes
inom samma lid summan af alla slags mynt re-.
Den 15 April f. ml 5 g li
presentanter successivt böra förminskas till half-'
ten emot hvad den nu utgör, och således a pro¬
cent deraf årligen kunna indragas. Att genom
Banquen en sådan operation kan verkställas, lär
ej kunna betviflas, men för det reglementarisk»
dervid måste sådana grunder bestämmas, sorn
innehålla ett billigt afseende på alla särskildta
classer af medborgare. Den genom en sådan,
operation uppkammande vinst och förlust emel¬
lan enskildta personer, sorn ined hvarandra ingått
köpeafhandlingar eller andra penningeaffairer, sy.
nes ej heller blifva betydlig, då den sker små¬
ningom ; och långt vådligare är för dem alla när¬
varande ostadighet i det representativa myntets
värde, då ingen vid ofvannämnde afhandlingars
uppgörande kan vara säker för förluster, och all¬
deles icke kan beräkna, huru stora dfessa förluster
möjligtvis kunna blifva. Jag har för denna o-
perations fulländande endast exempelvis nämnt
25 år. Den torde kanske fordra en längre tid,
och indragnings-procenten af det representativa
myntet derefter böra rättas. Men då reglerin¬
gen af Rikets Financeverk för Riksens Höglofl.
Ständer nu blifvit ett hufvudsakligt öfverlägg-
ningsämne, så bör val, efter mitt omdöme, åt¬
minstone någon slags calculerad plan uppgöras,'
hvarigenom så väl sättet som tiden till det huf-
vudsakliga ändamålets vinnande, nemligen mynt¬
värdets reglering , närmare bestämmes.
Uti de Höglofl Utskottens Betänkande har
i beräkning blifvit upptaget, hvad Banquen för
inlösen af FilialDiscontemas creditpapper skall
komma att betala, enligt Höglofl. Utskottens härj
5 32
Den 15 April f. m.
om förut afleronade särskildta Betänkande. Mer»
delta sednare bär af RiksStånden ej vunnit bi¬
fall utan af alla fyra Stånden blifvit återremit-
teradt. Jag har inför delta Högvordiga Stånd
Vågat yttra, det jag hvarken af rails eiler billig-
helsgrunder kan nnna skäligt, att Banquen skall
göra någon slags uppoffring i anseende till Malmö
och Götheborgs Döconters iråkade obes'ånd, helst
en sådan Banquen» uppoffring nu mera icke kan
komma hvarken de fånigare eller mindre för-
mögne , ulan endast- få lika personer till godo,
af hvilka en del genom Fi lial Disconternas in¬
rättning kansk vunnit mångdubbelt mera. än hvad
de nu sägas skola förlora. Inga skäl har jag se¬
dan hört eller sett anföras, som kunna förmå mig
att frångå denna öfvertygelse. Men om detta
Höglofi. Utskottens Betänkande ej af RiksSiån-
den skulle bifallas, kan jag likväl för min del
icke finna, att detta skulle göra någon hufvud,
saklig förändring i den af Höglofi. Utskotten nu
uppgifna Financeplan; ty om, efter hvad jag i
mitt förra till Högvordiga Ståndet ingifna Utlå¬
tande vågat föreslå, Banquen med behöfliga lån
besträckte alla säkra låntagare i FilialDisconterna
för att der betala deras skulder, och befrias för det
öde, att se deras egendom till vanpris försåld,
och tillika i andra föreslagna vägar satt så myc¬
ket mynt i omlopp, som svarar emot allt det
förut i rörelsen omlöpande representativa myn¬
tet , så blefve ju det så mycket öfverklagade stryp-
systemet ändå förekommet , utan all Banquens
förlust, och utan att dess soliditet derigenom kun¬
de skadas.
Den 15 April f. m.
Vid hvad de Höglofi. Utskotten yttrat rö¬
rande de vid »815 års Riksdag beviljade fastig-
hetslånen, får jag äran anmärka: Höglofi. Ut¬
skotten synas beklaga, att Riksens Höglofi. Stän¬
der beviljat dessa slags lån med så menliga vill¬
kor för Banquen, men så förmånliga för lånta-
garne, så att om desse, hvilket förmodligen månJ
ga ibland dem gjort, endast använda de lanta ca-'
pitalerna till utlåning åt andra emot 6 procents
ränta, och med den samma till Banquen betala
2 procent på det låntagna capitalet och de öfri¬
ga 4 såsom ränta, så skola de efter 28 år hafva
hela capitalet för intet. Om de skäl, som förän-
ledt då varande Riksens Ständer att besluta ett
för Banquen så ofördelaktigt utlåningssätt, så att
efter 28 år dess förlust kan beräknas till öfver
6 millioner Riksdaler, har jag ej kunnat inhäm¬
ta någon upplysning, då de på Statens kostnad
tryckte 181 5 års RiksdagsHandlingar ännu icke»
oaktadt flera väckta påminnelser, till samtlige Ut-!
skottens Ledamöter blifvit utlemnade. Uti deras nu
afgifna Betänkande yttra de Höglofi. Utskotten,
att nu varande Ständer icke böra upphäfva hvad
vid 18 >5 års Riksdag blifvit beslutet, men fö¬
reslå likväl något mindre fördelaktiga villkor för
dem, som 1819 skola utbekomma de lån, hvar¬
om anmälan derom redan långt för detta blifvit
gjord, nemligen erläggande af 3 procent i Silf.
ver m. m., meri att de, som redan utbekommit
sina lån, icke skäligen kunna eller böra tvingas
till samma villkor. Detta synes mig ater icke
conseqvent; ty de, som redan 3 år förm utbe¬
kommit dessa slags lån, hafva ju härigenom nju-
tit en större förmån än de, som icke ännu er¬
514
Den 15 April f rru
hållit deni; hvarföre skola då de förre äfven allt
framgent njuta sröire förmån, än desse sednare?
Men om, i anseende tili dessa, Riksens Ständers
Beslut af 1815 kan upphäfvas eller förändras,
hvarföre icke äfven i anseende till de förra?
Och hvarföre skulle icke, af samma grund, nu va¬
rande Ständer kunna upphäfva en 1815 vidta¬
gen, för Banquen högst skadlig Författning, åtmin.'
stone i så måtto, att låntagarne för dessa erhållna
fastighetslån skulle åläggas, att antingen betala 6
procent i ränta, eller ock inom några vissa år
inbetala sjelfva capitalerna? Kan förändring i
detta «81 5 års Ständers Beslut nu göns i en
punct. <•» måste det väl kunna ske i flera Hög¬
loft. .Utskotten yttra på ett annat ställe, att det
skulle vara att inträda på kommande Ständers om¬
råde och anticipera på deras göromål, att faststäl¬
la en plan. som först efter 10 år kunde utföras,
meri 18 5 års Stander hafva genom denna För¬
fattning inträdt på många blifvande Riksmötens
område och skulle icke, af sådan grund, denna
för Banquen skadliga Författning kunna upphäfä
vas eller förändras?
De af 1815 års Ständer beviljade odlings-
lånen synas mig deremot for odlaren medföra allt
for svåra och emot sjelfva ändamålet alldeles stri¬
dande villkor, i anseende till den årliga inbe^
talningen af en femtedel på capilalet. Räntan är
drremot ganska låg, och ehuru, efter mitt om¬
döme, ingenting förtjenst att mera uppmuntras
genom understöd* emot låg ränta, än dessa slags
foretag, så torde likväl just den låga räntan gif¬
va anledning till missbruk, så att dessa lån be¬
Den 15 April /. mi
535
gagnas af personer, som icke använda dem tilt
deras rätta ändamål. Den årliga inbetalningen
af en femtedel på Capitalet synes mig åter vara
rakt stridande emot ändamålet; ty om en ville
företaga en odling, som i anseende till den ar¬
betsstyrka, han på stället kunde anskaffa, skulle
kunna verkställas på 3 år, och arbetskostnaden
årligen skulle stiga till 1000 R:dr, så vore han
alldeles icke hulpen med ett lån af 3000 R;dr,
ty innan arbetet hunnit^slutas, så hade han, som
emedlertid ej hunnit draga någon slags inkomst
af sitt företag, utom räntan måst inbetala tre fem.
tedelar pä det låntagna capitalet, tl er xHoo R:dr,
Och således måste han ju, i brist af förlag, redan
inom andra årets slut inställa den påbegynta od¬
lingen, och hela den derpå använda kostnaden
blir för honom onyttig, samt det återstående o-
betalia capitalet en för honom högst graverande
skuld. Mycket mera bidragande till ändamålet
skulle det vara, om för dessa slags lån betalte®
till och med 6 procents ränta, endast låntagaren
fick anstånd med inbetalning på capitalet till åt.
minstone 4.'de å et. Jag har inför det HögvörJ
diga Ståndet förut yttrat mig öfver detta ämne,
och föreslagit, att för odlingslån skulle betalas
4 procents ränta, återbetalningen på capitalet bör¬
jas det 4:de året,' nemligen 82 procent och så
framgent fortfara, tills efter 15 år, sedan lånet
erhållits, detsamma blefve till fullo liqvideradt;
jag har äfven föreslagit en slags controll, hvari¬
genom missbruk af dessa lån skulle kunna före-
kommas; men sorn missbruk j al imäuhet äro svasr
ra att hindra, torde det kanske vara rådligare ,
att uppsätta räntan till 6 procent, emedan den
53*5
Den 15 April f. m-
driftige mannen, som bade kan och vill verkställa
en nyttig odling, kanske just för den låga räntan
skull, från det nödiga understödet uttränges af
andra, som använda det till helt andra ändamål.
Hvad den af Höglofl. Utskotten föreslagna
utmyntning af ett nytt Silfver skiljemynt angar,
så skulle, om detta uppgifna förslag antages och
verkställes efter nu varande cours och Silfvervär¬
de, Tvåskillingsstycket blifva ungefärligen tre-
lödigt, eller komma att brstå af 13 delar Kop¬
par och blott 3 delar Silfver. Men med en så
stark legering tyckes det knappt kunna kallas Silf-
vermynt , och efter en ganska kort tids nötning
skulle det komma att se ut som ren Koppar,
Hällre synes mig derfiöre vara , att minska stor¬
leken af detta skiljemynt, än att genom en sistor
tillsats af Koppar göra det så alldeles underhal¬
tigt, att, efter en kort tids nötning, man af sjelf¬
va utseendet knappt skulle kunna tro, att deri
finnes något Silfver. Det skäl Herr Prosten Frö¬
berg häremot anfort, kan jag likväl icke anse
såsom gällande; ty ju mera Koppar det finnes i
ett mynt, ju besvärligare och kostsammare blir
operationen, att antingen genom skedning eller
cappelering, frånskilja det deri befintliga Silfret,
och ju mindre måste vinningslystnaden kunna
retas till dess nedsmältning.
Körande odlingslånen har jag inför det Hög-
vördiga Ståndet redan långt för detta yttrat den
öfvertygelse, att desamma äro de för Biket mest
gagneliga. Jag kan således ej annat än förena
mig med den af Herr Lagman Mannerstam uti
Den 15 April f. m.
537
dess särskildta Utlåtande yttrade önskan, hvari
jemväl alla Utskottens Ledamöter af det Heder¬
värda BondeS.åodet instämt, nemligen att dessa
lån från och med idty måtte utsträckas ti,I minst
300,000 R:dr, och får dertill bifoga den särskild¬
ta önskan , att återbetalningen af dessa lån läm¬
pa» efter de här ofvan anförda grunder, emedan
i annan händelse od ingslån alldeles icke blifva
tjenliga till befrämjande af det dermed åsyftad©
ända målet-
Biskoppen, Doctor Almquist anförde;
Då nu de 3:ne så kallade FilialDisconterna
förmodligen komma att upphöra, så måste den
största förlägenhet uppkomma för den lånbehöf-
vande Allmänheten, om ej den summa, hvilken
BancoDisconten hittills satt i rörelse, nu mera,
vid ofvannämnde Disconters inställande, i nå¬
gon mårt blifver tillökad. För min del anser jag
BancoDiscontens utlåningsfond under förevaran¬
de omständigheter aldraminst böra ökas med det be¬
lopp, som Banquen hittills årligen hållit samtlige
Filial Dhcontverkpn til! handa, under namn af
D iscontCreditiv : Och anhåller jag att detta ämne,
i anseende till dess nära sammanhang med all¬
männa Financeregleringen, måtte genom Remiss
utställas till de sammansatta Stats- och Banco-
Utskottens vidare pröfning och utlåtande.
Prosten Aspelin androg:
I Herr Professoren Wijkmans yttrande får jag
instämma. Lika med honom tror jag, att någon
538
Dm 15 April f. mi
Silfverränt3 ej bör utgå af de fastighetslån, som
till 1820 redan äro bestämde alt utlemnas, och
om hvilkas erhållande, under samma villkor som
vid 1815 ars Riksdag stadgades, de Statens jord,
ägare, hvilka långt för detta fått sina lånehand.
lingar i Banquen inregistrerade, gjort sig ett väl¬
grundad! hopp. Efter 1820 kunde en sådan Silf-
verränta med mera billighet äga rum: men sorn
Betänkandet afser, att fastighetslånen efter den
tiden skola upphöra; så får jag blott anmärka,
att, då det ar af verkelig vigt, alt bereda Ban¬
quen en säker årlig inkomst i Silfver, man sna¬
rare borde leda i betraktande de försträckningar
som lemnäs JernContoiret, och för hvilka någon
ränta i Silfver med mera skäl kunde begäras. Den
som producerar metaller, är alltid bättre i tillfälle
alt förskaffa växlar och således äfven Silfver,
än den som producerer Spannemål och andra ej
exportabla varor.
Afven förmodar jag, att något lån af Silf¬
ver inom Riket hvarken vinnes, eller skulle
tillskynda någon fördel. Om det torde blifva
nödigt, att, till bibehållande af en jemn sedel-
rnassa i landet, de till Banquen årligen inflytan¬
de interessen, hvilka då för ögonblicket minska
den kringlöpande sedelstocken, åter utgå; så kunde
det ske genom störte nyttiga företag på allmän
bekostnad, i synnerhet större odlingar i Riket, fle¬
ra provinsers strömmars upprensning, med mera.
Hvad vidare det föreslagna nya skiljemyn¬
tet beträffar, så hyser jag äfven den tankan, att
det ur rörelsen snart skulle försvinna; äfven som
indragningen af småsedlarne skulle medföra fle¬
re olägenheter, utan att Silfver-skiljemyntets upp.
smältning derigenom skulle kunna förekommas.
Deri sorn samlar ett lands mynt i degelen, frå¬
gar ej efter hvilka olägenheter han tillskyndar
sine medborgare, utan endast hvad fördel hail
sjelf, for närvarande , kan deraf draga.
Ändt-ligen förenar jag mig tillaga delar med
Herr Biskoppen Almquist, att Ba quens creduiv för
BancoDisconten bör vederbörligen okas. Jag vill
likväl förmoda, att sådant redan är åsyftadt med
de Högloft Utskottens yttrande, att i den mån init
betalningar af lån ur de öfrige Disconterne kun¬
na ske, nya lån ur Banco Disconten, med afse-
ende på nu varande penningemassas bibehållande
i allmänna rörelsen , komma att meddelas. .
Professoren, Doctor Wijkman yttrade:
Jemte hvad jag redan anfört , utbeder jag
mig få tillägga, att utom det att en liten del af
den inflytande Bancovinsten bör af Banquen an¬
vändas till Siltve inköp för att fornfiera dess Re-
alisationsFond, och hvarföre jag ock blott nämnt
att årliga inkomsten börde till det mesta åter ut¬
spridas, får jag anföra , att hvad den föreslagna
utmyntningen af KopparSkiljemynfet vidkommer,
tillstyrker jag den; ty då sjelfva Kopparn kostar 60 ä
7o procent mera per skeppund , än samma vigt i
Vart nu varande KopparSkdjemynt, skulle man afl-
r>ars risquera att vinningslystnaden skulle förleda
ttll dess indragning och utskeppning på samma satt,
Sorn skett med SilfverSkiljemyntets dragning utur
Rörelsen, så fort man dervid funnit enskild fördel.
540
Den 15 April f. m.
Professoren Agardh yttrade:
Då jag till sjelfva Betänkandet, sorn nu är
i fråga , haft tillfälle att bifoga min särskildta
mening, hade jag ej ämnat Öka dagens Protokoll
med några anmärkningar; men då de värde Le¬
damöter, sorn i detta ämne talat, anfört olämp¬
ligheten af Fastighets Länen , hvars bibehållande
jag inom Utskotten ensamt yrkat, anhåller jag
att, till rättfärdigande af min särskilta tanka der¬
om , och i sammanhang dermed, få anföra nå¬
gra ord. '
Man klandrar dessa lån af tvenne skäl, dels
emedan dedernna för stora förmoner åt Låntagaren,
dels emedan ett skuldsatt jordbruk tros aldrig kun¬
na vara fördelaktigt, eller bära sig. Det är lätt
att inse, att dessa båda skäl äro rakt emot hvari
andra stridande, och vederlägga hvarandra.
Jag medgifver visserligen, att Fastighetslånen,
i deras nuvarande skick, äro i det afseende fel—
aktige, att de lemna åt Låntagaren större förmo¬
ner, än privata Lån inom vårt Land; men der¬
af följer icke mer, än att de kunna ställas på en
bättre fot, och göras närmare ledande till ända¬
målet. Betalningstiden är för lång; den kan för¬
kortas. Räntan är för låg, den kan da höjas.
Dessutom bör väl ej härvid glömmas, att andra
lån, som af Banquen lemnäs, t. ex. lånen på
metaller, på fabricater och för odlingar, alla äro
med bättre villkor än privata lån.
Den andra frågan om FastighetsLånens skad-
lighet för jordbruket, delar sig i tvenne, med afj
Den 1 5 April f. m.
541
seende pa dess afgörande i allmänhet, och på när¬
varande tidens kraf.
En Lånerörelse af omkring 7 millioner, hvil¬
ken hufvudsakligen var ämnad till underlättan¬
de af Provincernes penningerörelse , är alldeles
indragen, och erhåller ingen ersättning. Då nu
tillika, enligt min öfvertygelse, det blir en följd
af Utskottens närvarande förslag till FinanceRe-
gltring, att Sedelmyntet ännu mera faller i vär¬
de , och förlorar i Credit , genom Sedelmassans
förökande med beloppet af de indragne Discont-
papperen , så måste äfven följa, att ptivate for¬
dringsägare uppsäga sina lån för att på annat sätt
realisera dem. Det synes mig då mindre lämp¬
ligt, att i en sådan tidepunct utestänga Jordbru¬
karen ifrån de understöd , som Banquen honom
lemnat äfven i mindre svåra tider , under det
man ökar Lånefonden åt andra näringar med nä.
ra dubbelt hvad de förut kunnat påräkna. Följ¬
den deraf skall blifva , att Fastighetsägaren på alla
håll skall uppfordras alt betala sina skulder, och
tillika utestängas från alla utvägar att omsätta
dem i andra Låneverk; samt nödgas att på Ut-
roätningsAuctioner och till halfva värdet försäl¬
ja sin egendom. Ett allmänt ombyte af ägare
och ett allmänt egendomsfall skall inträffa, med
alla de olägenheter, som derutaf följa.
Hvad åter frågan, huruvida i allmänhet ett
skuldsatt jordbruk kan bära sig, så höra vi vis-
serligen det såsom en allmän sats nekas alla da.
gar. Denna allmänna sats tål likväl mycken in¬
skränkning, och gäller , enligt min tanka, endast
542
Den 15 April f. nii
uti ett land , der metalliskt mynt är i omlopp
och der tillika egendoir.arne hafva hunnit ett så_
dant maximum i pris, att deras revenue uppgår
till mindre än den vanliga penningeräntan. Der¬
emot, då Sedelmyntet oupphörligen faller, och då
Fastighprerna ännu äro' oaktadt deras en tid
uppdrifna pris långt ifrån detta maximum, är
skuldsättning för jordbruket visst icke^ mera rui¬
nerande , än förlaget är för hvar och en annan
raring. Likväl är det tydligt, att om man ännu
en gång vill genomlöpa samma bana , som man
redan i medlet af föregående århundrade genom-
vand, at; om man der ena året vill utsläppa tiå,
gra millioner sedlar utan fond, och åter det an¬
dra indraga Aepnf'örn man vill den ena Riksda¬
gen utvidga allmänna Lånerörelsen till dess yt¬
tersta gräns, och den påföljande på en gång in¬
skränka den till dess förra skick , så skall Jord¬
brukaren vara den , som allrarnest skall lida af
detta vacklande emellan två motsatta ytterligheter.
Den Handlande har sina speculationer inskränkta
inom en kort tiderymd , och kan således ej lida
så betydligt af tidernes ombytlighet; Jordbruka¬
ren deremot räknar för hela sin lifstid.
På dessa grunder har jag byggt min öfver-
tygelse , att Fastighetslånen ännu böra bibehålJ
las', fast under något förändrad form, räntan
kan höjas till 5 procent, och inbetalningen in¬
skränkas inom lo år, i stället för 28. Härige¬
nom uppkom en årlig circulerande Lånefond,
som hvarje år kunde utlåna 620,&co Rtdr, utan
att Banquens öfriga tillgångar tillgripas , eller
Den 15 April f. rh'.
543
intrång göres på de öfriga af Utskotten uppgif¬
na anslagen.
Om härtill lägges den anstalt, att i de fordj
na Disconternes ställe , BancoDisconten öppnar
Contoir i Malmö och Götheborg, i förening med
de blifvande LiqvidationsContoiren, och en tre¬
djedel af dess Creditiv användes till utlåning på
dessa ställen , så afbjelpes den onekliga skadan af
utlåningens concentreri ng inom Hufvudstaden ,
1 utan att något nytt anslag för afh jelpande af Pro-
vincernes förlägenhet behöfver göras.
Örn man genom ett längre vistande i Stock¬
holm, dit hela landets penningeslock strömmar,
utan att utvägar öppnas för dess återspridande i
Landsorterne , slutligen kommer att tvifla på
den allmänna förlägenheten i provinserne, så
torde det tillåtas mig vid detta tillfälle åberopa
mig BancoComrnissarien Rvtlii sednaste officiella
rapport till Ban< ostyrelsen, hvaruti denna för¬
lägenhet bestående i omöjligheten äfven för de
säkraste personer i Landsorterne att uppnegocie¬
ra penningar, uttryckligen anfördes såsom skäl,
hvarföre han hemställer, att man må med lång¬
samhet indrifva Discontens fordringar. Den
är således icke inbillad. Att öka den ännu
mera genom indragning af alla möjliga lånere—
sourcer , blott af det skäl , att de, som allt an¬
nat i verlden , varit missbrukade, kan jag för
min del icke bifalla.
Prosten Friman anförde:
JtJed Herr Professoren Agardh dflar jag ena;
544
Den I 5 April f. m.
handa öfvertygelse , ej mindre om nyttan af fa.
stighetslåns ytterligare beviljande på det sätt och
de villkor, Herr Professoren nu föreslagit , än
om det menliga inflytande, som Disconträtfighe-
tens uteslutande begagnande i Stockholm otvif¬
velaktig! skall hafva på åkerbruket äfven i Ri¬
kets vestra orter, hvilket, likasom i Skäne, varit
de sednare åren i jemt stigande. Jag kan derfö¬
re icke För mig dölja, att hvad Herr Professo¬
ren i sitt särskildta Utlåtande uti Höglofl. Stats-
och BancoUtskotten anfört , förtjenar närmare
uppmärksamhet.
Professoren Forssell utlät sig som föijer:
När frågorna förevoro i Höglofl. Samman¬
sätta Utskotten om lifgifvande af ringhaltigare Skil¬
jemynt, än det vi redan äga, hade jag ej tillfälle va¬
ra närvarande och får således nu i korthet anföra
mina betänkligheter deremot. Utskotten föreslå
i:o Att skiljemynt i Silfver af två och fyra Skil»
lingsstycken skola utmyntas och utgifvas till ett
sådant intrinsekt värde, som Banquen högst be¬
talar för det Silfver, som den efter fastställda
grunder kan komma att upphandla ; och 2:0 Att
KopparSkiljemynt präglas och utgifves till sådant
intrinsekt värde , att af ett Skeppund Koppar präg¬
las 16b R:dr 32 Sk. i BancoSedlar. Jag kan ic¬
ke bifalla dessa bägge föreslagna Operationer i
en tid, då Nationen väntar ett förbättradt, eller
åtminstone stadgadt periningeväsende; men en
sådan nedsättning i halten deremot skulle vittna
Om försämring och verka misscredit- Banquens
Silf-
Den 15 April f ml 545
Silfverpris kan ej blifva lika för alla år i anse¬
ende till den vacklande VäxelCoursen; Skilje¬
myntets halt skulle då äfven för hvart årtal på
Myntet blifva olika, och detta skulle föranleda
till en oberäknelig villervalla och disharrnonie
Medborgare emellan i allmänna rörelsen. Dess¬
utom skulle derigenom hvar och en SilfverAr-
betare latt kunna utröna, hvad man söker hålla
hemligt, nemligen Banquens för året bestämda
Silfverpris. Hvad Koppar-Skiljemyntet angår,
skulle det-, enligt det föreslagna Utmyntningssät»;
tet, blifva alldeles lika med Riksgäldspolletterna,
hvilka äfven äro utmyntade till 166: 32 B:co,
eller 2 50 Ridt i RiksgäldsSedlar. Hvilken ym¬
nig källa till oreda och misstag skulle icke deri.'
genom uppkomma! Må då hellre allt förblifva
tills vidare, såsom det hittills varit; och om
Banquen lider någon förlust på utmyntningen
af "sitt hittills varande Skiljemynt, så bör han
tåla den för att icke ännu mer försämra si ne Sed¬
lar i den allmänna Opinionen. Och jag ville
icke, att vid början af vår nya vördade Dyna-
sties Regering, våra BancoSedlar skulle, genom
den enda reela valuta, som motsvarar Pappers,
myntet , i Menighetens omdöme nedsättas till
full likhet med det värde som RiksgäldsSedlar-
ne nu äga.
Hvad angar det föreslagna Silfverlånet af
3 millioner R:dr, med 6 procents ränta och 2
procents årlig afbetalning på Capitalef, så kan
jag icke heller dertill samtycka. Skulle ock Ban¬
quen erhålla detta J^ån och uppfylla sin förbin--
Pr. St. Prot- 1818. Del. III. 35
,5 46 -Dera 15 'April f. m.
delse , så inser jag i närvarande ställning ingen
annan verkan deraf, än en gifven, ganska betyd¬
lig minskning i längden af Banquens Silfver-
fond , utan någon tänkbar motsvarande vinning.
Prosten Rabe anförde:
Jag respecterar innerligen Höglofl. Stats- och
BaneoUtskottens Financeplan, så val för den dju¬
pa kännedom af Stat och Financer , som deruti
framlyser , som för den goda vilja den röjer,
att upphjelpa ett förstördt penningeverk. Men
jag har några anmärkningar dervid, som jag an¬
ser vigtiga , och för hvilkas skuld jag vigar be¬
gära återremiss, för att G dera antagna eller ve¬
derlagda.
Det förekommer mig, att denna Finance¬
plan icke, eller åtminstone högst ofullkomligt,
ynotsvarar så väl Kongl. Majrts nådiga Proposition,
som Allmänhetens röst, hvilka begge äska Sedel,
myntets värde fixeradt. Efter detta förslag skall man
med ett gifvet capital lika så litet kunna bestäm¬
ma, hvad man äger efter några år, som man kun¬
nat det hittills på de förflutna 9 åren. Banquens
tillstånd må vara godt eller tvetydigt. I dess
hemligheter må ingen profan intränga. Men
om någon dess vän äskar en större utsträckning
af dess välgörande åtgärd, efter Allmänhetens
Jcraf, och kan förena den med Banquens lika
säkerhet: Hvarföre skulle denna röst för aktas?
Jag vill icke påstå, att Banquen skulle nu
realisera sina skuldsedlar, ty tid och conjunctur
Den 15 April f. mi 547
Sr icke fördelaktig. Jag vill unna Eanquen den
förmån, som ingen Svensk gäldenär äger, att vid
krafven sjelf bestämma tiden och sättet för si¬
na betalningar. Jag vill icke en gång yrka, alC
den skall nedstämma sitt höga Latinska valspråk.
Men då den äger i sin makt, att gifva sina sed¬
lar Värde, som med bättre omständigheter kan
mer och mer höjas: Då dess Silfver färd ras, och
den kan , innan realisation vidtages, sätta ett pris
derpå , som öfverstiger utländningens; alltså på
en gång förnöja Allmänhetens kraf och förekom¬
ma både utförsel af Silfver och btt för långt drif-
vet vexlingsbegär; då ock härigenom den ut¬
rikes varierande sedelstocken får dela lika lott
med den inhemska: då deri skatt, som Banquen.
ritar, hvilken nu , så in- som utrikes, är till sitt
belopp skäligen känd genom in- och utvex¬
ling kan mera döljas, och således på sin nuva¬
rande osäkra plats ej kan reta till ett fiendtligt
anfall framför allt, då allmänna säkerheten
kan få ett stöd och en viss norna gifvas för alla
publika och privata liquider; så tyckes mig en
utväg, som kan bereda dessa stora fördelar, utan
någon Banquens ringaste skada, förtjena någon
uppmärksamhet.
Denna utväg torde finnas uti en , icke tvun¬
gen, utan högst frivillig vexling af hvem tom be¬
ling ar, med 8 sk:s förhöjd cours ofver den för da¬
gen; det vill säga: om coursen för dagen är
112 sk., så gifver Banquen Silfver för 120 sk.
åt hvilken innehafvare af dess sedlar som det ly¬
ster. Dessa vexlingssökande skola ej blifva man-
ga, ty ingen köper till sin skada. Skulle ock sä
54»
Den 15 April f. m.
inträffa, så liar ju Banquen tillfälle att genast
inlccipa nytt Silfver. Den kan aldrig förlora;
men Allmänheten vinner genom stadgadt värde
å Sedelmyntet, hvilket ock genom framtida ned¬
sättning af förhöjning å coursen , som bör bero af
BancoFullmägliges förefinnande nemligen till
nedsättning, men aldrig till förhöjning, skall
vid förbättrade omständigheter onekligen stiga.
Dessa operationer, som skola falla sig lätta, när
Banquen alltid agerar blott passi vt, kunna ej kom¬
ma under rubrik af någon slags realisation
ty ingen tvingas till vexling, och realisation ,
som är något helt annat, ufställes till den tid,
som tjenlig finnes; hvilken jag ock oförgripligen
tror, att hvar och en med tålamod afvaktar ,
svedan detta raska steg blifvit taget.
Det är utan tvifvel ett stort fel i vår Stats¬
hushållning, för den del , sorn Banquen deri ä-
ger, att ej alla dess liquider, så i utlåningar
som inkomster, ställas på Silfver. Ingen ting sy¬
nes mig dock lättare att nu afhjelpa, med för.
utsättning att förlust är gjord, sorn efteråt på al.
la måste fördelas. Jag föreslår en interims- val-
vation, hvaruti coursen bestämdt fixeras ti 11 06
sk. med och efter det stora skuldåret 1809. Här.
igenom beredes derjemte en lika så billig som
behöflig lättning för alla enskildta liquider. Ty
©m alla sådana fastställas till 9O sk. cours
men denna före 1809 var blott 52 sk., så kan
förlusten lika delas emellan borgenär och gälde¬
när, och den sednare kännas skyldig att inlösa
sina skulder med 71 sk. cours i Bancosedlar för
Den 15 April f. m.
549
alla lån före 180g. Men liquider efter detta år
förblifva vid numerairen.
Med Herr Professoren Forssell instämmer
jag fullkomligt i Herr Prosten Fröbergs påstå¬
ende , att vårt Metallmynt, så i Silfver som Kop¬
par, skall bibehålla samma skrot och koni, sorn hit¬
tills. Jag ville endast tillägga och föreslå så
pass minskning i storleken af de slagna piecer,
som kan ersätta slagskatten eller myntningskost¬
naden. . Farhågan för Metallmyntets utförande
ur Landet, har jag alltid ansett för en chiméie
Vi må ej föreställa oss vår Handlande Corps så
enfaldig, att den utförer vårt Mynt, utan att
vinna derpå, och deras vinst, såsom Svenska med¬
borgares , är landets vinst. Myntets nedsmältiling
härleder sig snarare från lättheten af alliage, än
från beräkning af vinst. Med en SpecieRiksda-
ler och ett dito 8-skillingsstycke har jag fullt lö-
digt Silfver. Men detta Silfver kostar, efter of¬
vanstående beräkning, 140 sk. B:o, således per
lod 56 sk. oarbetadt, hvarvid förlusten är gifven»
Hvad angår Banquens utlåningar mot 4 pro¬
cents ränta och 2 procents afbetalning å capita-
let, så bifaller jag deruti helt och hållet Stats-
och BancoUtskottens Betänkande, samt det hittills
iakttagna bruket. Otn en och annan capitalist,
häruti speculerande, skulle vinna någon fördel ,
så är denna vinst allt för obetydlig, och under¬
kastad allt för stor risque vid de privata åter-ut-
låningarne, för att blifva ett skäl till att tynga
alla de behöfvandes börda. Banquen har för
st«r pretention på säkerhet, fordrande allt för
5 5°
Den i 5 April f. mi
manga kostnader för den lånsökande, för att kun¬
na fordra högre ränta. Och Banquen skall ändå
alltid vinna på den fastställda , så väl som hvar¬
je annan, sorn rörer sig med ett främmande ca¬
pital, och får sina räntor på dagen inbetalta.
Att fordra en viss andel i Silfver uti hädan¬
efter Låntagandes inbetalningar, torde ej vara
billigt, och till ingen ting tjenande, då det all¬
tid skall fajla Banquen lättare att operera i stort
med inköp af Silfver när det behöfves. Men det
skulle blifva högst onereust för hvar och en skyl¬
dig, att göra det i minut, oaktadt cours räknas
honom till godo.
Biskoppen och v. Talmannen, Doctor von
Rosenstein:
De principer, som ligga till grund för Hög-
lofl. SammansattaUtskoitens nu afiemnade Finance-
Betänkande kunna i min tanka svårligen be»
stridas, ännu mindre vederläggas. Hufvudsak¬
ligen lärer ingen annan betänklighet hindra
bifall til! ptanen., än den fråga, huruvida dess
resultat fullt svara emot de framställde premis-
serne, bland hvilka såsom vigtigast lärer kunna
anses den, att den circulerande penningestockeo
icke bör få någon permanent tillökning eller för¬
minskning. Jag har i denna fråga Imft tillfälle,
att höra af kunnige och erfarne Män de mest
stridiga omdömen. Den ena tror sig finna, att
Bancosedelstocken skall, efter den uppgjorda pla¬
nen, inom loppet af fem år blifva ökad med 3
a 1 millioner R.dr, då den andra deremot tycker
Den 15 April f. m.
sig inse en gifven förminskning inom samma tid
af 3, 4, 5 ända till 7^ millioner R:dr. Så skilj¬
aktiga omdömen gifva mig anledning önska, det
tillfälle måtte beredas Höglofl. Utskotten , att g*«
nom ytterligare utveckling af denna del utaf äm¬
net söka åstadkomma en öfvertygelse, som lug^
nar sinnena och hos Allmänheten väcker förtro¬
ende till sjelfva planen.
En enda anmärkning må tillåtas mig vörd¬
samt framställa. Enär Bancösedelstocken bör bi¬
behållas vid sitt nuvarande belopp, derigenom,
att Banquen årligen utgifver en summa svarande
mot dess årliga inkomst, gifvas för verkställig¬
heten endast 2:ne utvägar; den ena, att genom
beviljande af Lån återbringa sedlarna i omlopp;
den andra, att åstadkomma samma verkan genom
bekostande af nyttiga arbetsföretag. Den förra
af dessa utvägar har i sednare tider isynnerhet
varit använd; och det synes, som skulle genom
erfarenheten en allmän öfvertygelse vara åstad¬
kommen om skadligheten af en öfverdrifvea
omsorg, att på Statens bekostnad anskaffa lane,
tillgångar för den Enskilte. Det är sant, en hvar
måste erkänna, att hastigt afbrott ifrån detta
system är vådligt, samt att man med varsamma
steg bör framskrida till något bättre. Emedlertid,
torde man kunna anse, att de lånbehöfvande ,
som kunna prestera någon slags säkerhet, skola
finna utvägar till Lån så länge ett oförminskade
RörelseCapital finnes, så mycket möjligt är, kring-
spridt till alla delar i Riket. För detta ända¬
mål tror jag det vara tjenligast , att nyttiga före¬
tag af verkligt arbete utaf Staten påkostas. Lätt-
55 a. Den 15 April f. m.
t ■'
heten att få låna alsffar syslolöshef, misshus¬
hållning och vinglerier; tillfällen till förtjenst
genom arbete lifva deremot hos en Nation och
underhålla arbetsflit, hushållning och omtanka.
Jag kan icke neka, att jag befarar det klan¬
drade och verkeligen olyckliga lånsyslemet vara
igenom den föreslagna JFinancePlanen icke blott
fortsatt , ulan äfven ytterligare utvidgadt. Om
nian genom det samma menar, att upphjelpa
Jordbruket, tror jag, att man alldeles misstager
sig. Jordbruket i vårt Land , kan hända i alla
Länder, bär sig icke med lån och räntebetal¬
ningar. Det drifves med mesta framgång af ejelf
ständiga Jordbrukare med eget förlag. Deremot
sprides penningen genom arbetsföretag just till de
Sa mhälls-classer, hos hvilka den gör redbar nytta,
nemligen till den verkliga Arbetaren och till
dem, som frambringa hvad Arbetaren till uppe¬
hälle och trefnad behöfver.
Höglofl. Utskotten hafva visserligen föresla¬
git användandet af en del utaf Banquens inkom¬
ster för sådant ändamål, då de lemnat biträden
till Hjelmare Slussverk och Götha Canal, men
jag tror, att ännu mera kunnat i denna nyttiga
väg anslås. Fäderneslandet har mångå angelä¬
genheter, sorn på annat sätt icke kunna fyllas.
Vår Flotta förfaller under det vår svagaste Gran¬
ne årligen bygger större och mindre Örlogsskepp.
Konungen har genom särskilt Nådig Proposition
till StatsUtskottet framställt nödvändigheten af
en befästad depot för Försvarsverket i det inre
af Landet. Sverige har ännu icke obetydliga
Den 15 April f m.
553
landssträckor, som sakna Innevånare, och dessa
skola långt säkrare befolkas genom anläggande
af vägar och Kyrkor, än genom odlingslån. Jag
önskade, att RörelseCapitalet måtte bringas i om¬
lopp förnämligast genom sådana företag , och då
medel dertill omöjligen genom bevillning nu
kunna beredas, skulle jag förmoda, att det kunde
ske genom sjelfva regleringen af penningver¬
ket , helst Banquen genom årliga afbetalningar
med lindrig känning för Folket kunde återfå si¬
na på detta sätt utgifne Capitaler och bibehålla
sin Credit.
Professoren, Doct. Wijkman yttrade vidare*
Med Herr Biskoppen Rosenstein c,anformerar
jag mig ytterligare så mycket hellre, som dess
nu mera utförliga deduction framställer klarare den
tanka jag redan yttrat , i afseende å utspridande
af Banquens inflytande AmortissementsSumma, till
nyttiga Inrättningar hellre än i Utlåningsväg.
Professoren Kölmark förenade sig med Bi—
skoppen Rosenstein och Professoren Wijkman.
Pastor Primarius , Doctor Drysén erkände ,
lika med Biskoppen och v. Talmannen, Doctor
von Rosenstein, skadligheten af Fastighetslån, hvil¬
ket Doctorn med exempel ifrån jy^otalet be¬
styrkte. Vidkommande dernäst det Förslag, att
rentorna på FastighetsLån för 1819 och 18*0
skola erläggas i silfver, hade Doctorn redan in¬
om Utskottet yttrat deri öfvertygelse, att sådant
är obilligt, och det så mycket xnera, som redan
554
1Den 15 April f. ni'.
innan 1817 sä många ansökningar om Fastighets¬
lån blifvit inlemnade, att deras sammanräknade
belopp öfverstiger den till och med 1S20 an-'
slagna Fonden.
Alla dessa Sökande, hvilka, under förlitan,
de på Riksens Ständers beslut år 1815. och der¬
uti bestämda Lånvilkor, med både besvär och
kostnad anskaffat och inlemnat alla erforderliga
Fåndocumenter , skola nu genom detta Förslag
finna sig bedragne uti sina forhoppningar, och
sättas i nödvändighet att med nya kostnader och
besvär inför Domstolarne söka och der uthändi¬
ga nya Inteckningsbevis rn. m.
Hvad åter angick det föreslagna underhalt!,
ga Skiljemyntet, trodde Doctorn, att utrnyntnin-
gen af 2 och 4 skill, stycken skulle gifva anled¬
ning till en ny agiotering , och att äfven dessa
lätteligen försvinna ur rörelsen, hvarförutan de
icke kunna borttaga nödvändigheten af Småsed-1
lar. Deremot erinrade Doctorn, att denar 180O
verkställda nya myntning af Koppar-skiljemynt
icke medfört några menliga följder , och kunde
dessa derföre nu med förmån, på sätt föreslaget
är, minskas, heist omyntade Kopparn är dyrare
än den myntade.
Beträffande sluteligen förslaget, att emot 6
procents ränta och a procents årlig afbetalning
upplåna tre millioner Rulr i Silfver, så och
ehuru Doctorn anser, att det ej kan vinna verk¬
ställighet , trodde han sig böra göra det Högv.
Ståndet uppmärksamt deruppå , att då ett sådant
Den 15 April f. m'.
555
Fån, om det inginge , blefve för Banquen skad¬
ligt, emedan Capifalet skall i Silfver återbetalas,
och ränta samt afbetalningar årligen i Silfver ut¬
göras, hvaraf tydligen följer, att, da Capitalet skall
oafkortadt återgäldas, alia årens Ränte- och Capi-
tal-afbetalningar blefve en gifven förlust på Ban-
quens redan ägande SilfverFond,
För öfrigt ansåg Doctorn den af några Fe-
damöter befarade, såkallade strypning uti Pennin*
geräre'sen vara förekommen ej mindre genom
Utskottens förslag, att det representativa Mynt-
Capitalet till sitt nuvarande belopp , intill nästa
Riksdag, oförändradt skall förblifva i allmänna
rörelsen circulerande, så att det permanent hvar¬
ken ökas eller minskas, qtan ock genom de sär¬
skildt uppgifna Correctiver deremot pagg. 37, 38
och 39, i synnerhet 8- puncten.
Prosten, Lector Fellenius:
Med Herr Doctorn och Biskoppen von Ro¬
senstein instämmer jag så mycket mer, som , ef¬
ter hvad jag tycker mig finna af Betänkandet,
det möjligen skulle kunna handa, att den Pen-
ningemassa , som skall hållas i omlopp, utan att
spridas kring Riket, lifligen blott circulerar emel¬
lan Handlande, Manufacturister och vissa Närings-,
idkare. Det blir åtminstone svårt att förutse,
livad Fands-culfure och nyttiga företag skola vin¬
na. Ett Fänesysteme, så beskaffad!, skall väl gif-J
va anledning till otaliga speculationer, men den
vissa följden blifver öfverflöd, yppighet, luse,
der penningerörelsen är liflig; då åter annorstäi
55<>
t
Den 15 April f. m.
des verkningsförmågan, fjettrad, förlamas och af-
tynar. Utskotten röja sjelfva en villrådighet vid
Förslaget om FastighetsLånen , och , i anseende
till OdlingsLånen, erkänna de, att de egentligen
ej äro annat än en Discont-utgrening, satt på en
förmånlig Räntefot jör deni, sorn deraf komma i åt-
n/litande. Landt manna näringen och den rätta
Nationella kraften stå således på ett afstånd, lern-
nade till sitt långvariga öde , att lifnära sig
sjelfva.
Prosiarne Hogberg och Ek eonformerade
sig med Biskoppen och v. Talmannen , Doctor
von Rosenstein, hvaremot Prosten Billdahl förena,
de sig med Pastor Prirnarius, Doct. Drysén.
Prosten, Lector Fröberg yttrade vidare:
Ehuru det skulle kunna synas underligt,
att, då jag haft äran deltaga både i sammansatte
Finance Beredningens och^ Höglofl. Utskottens
öfverläggningar rörande Myntregleringen , jag
nu utbeder mig att få mot en punct af dess Be¬
tänkande aflemna en anmärkning, hvaruti jag icke
af ProtocollsUtdraget synes hafva inom Utskotten
reserverat mig, anser jag dock denna omständig,
het vara för vigtig att förbigås, och då den und¬
föll mig vid Betänkandets justering , samt jag
icke hört den anmälas bland de anmärkningar, som
inom det Högvörd. Ståndet nu äre gjorde, tror jag
densamma likväl deruti böra intagas. Utskotten
hafva nemligen från början af sina öfverläggriira¬
gar i detta ämne fattat den välgrundade princip,
att undantaga Banquen och. BansoStyrelsen från
Den 15 April f. m.
557
all inblandning i Beursens växeloperationer eller
föreskrifva positiva åtgärder till styrsel af en väx¬
lande Cours. Af det som i Betänkandet pag. 34
och 35 anföres synes likväl en föreskrift till del-
tagande deruti vara gifven, och i synnerhet af
dessa ord:”Om åter allmänna ställningen för någon
tid icke medgåfve en sådan import ' nemi. af Silf¬
ver), så blef åtminstone den Vexelfond, hvilken
då i stället användes till hindrande af agiotage
på sedlarne , fullkomligast verksam till det belas
gagn” 8Cc. 8Cc. ”Denna fond vinner snart den styr¬
ka, att den i sådant fall kan motverka de försök
som skulle anställas till speculationer på mynt¬
värdets om vexlingar”, är den slutsats klar, att Ban¬
quen bör vid vissa tillfällen omfatta Coursopera-
tioner och använda sin reella fond till växelving-
leriets förekommande. Som denna del af Be¬
tänkandet skulle kunna gifva anledning till miss¬
tag och till åtgärder, sorn ingalunda öfverens¬
stämma med Utskottens verk liga mening, anser
jag nödigt att Utskottens uppmärksamhet måtte
genom en anmärkning fästas till rättelse härå.
För öfrigt instämmer jag med Herr Biskoppen
Rosenstein deruti, att Utskotten måtte anmodas be¬
stämdt upplysa, huruvida och huru inycket Banco-
Sedelstocken kommer att ökas eller minskas till
nästa Riksdag. För min del är jag säker, att den
ökas med 334 millioner. Men sorn andra tro
att den minskas med 7 å 8 millioner, hvarige¬
nom en fruktansvärd strypning skulle inträffa,
så är bäst att förhållandet authentiskt uppgifves.
I allmänhet anser jag också den princip vara
Iigi'g , att Creditpapper hellre må användas till
Der. J i April j. mi
allmänt nyttiga företag och genom sådana sättas
i omlopp, än genom Enskiltas skuldsättande hos
Banquen. Likväl bör Nationen då vara saker på
att det företag , hvarpå stora summor på Natio¬
nens credit och bekostnad an vändas, verkligen är
ett nyttigt arbete och icke blott skenbarligen sy¬
nes sa. I alla fall är det rådligast att vara var¬
sam äfven med allmänt så kallade nyttiga före¬
tag, i synnerhet om företaget icke kan verkstäl-
las och den aflägsna nyttan icke framkallas, utan
genom förstöring af Statens Financeverk, som all¬
tid lättare rubbas, än återföres till ordning. I
Det påstående en värd Ledamot gjort, att
Banquen på Fastighetslanen skulle förlora hela det
utlånta Capitalet, är så mycket mer origtigt, sorn
Banquen tvertom vinner derpå en ganska betyd¬
lig räntevinst. Hvad den omständigheten vid¬
kommer, att samma värde Ledamot anser det-va*,
ra större svårighet och kostnad, att afskilja Silf¬
ver ur underhaltigt Mynt, än annat, så ber jag
att få anmärka, att detta helt och hållet beror på
den mer eller mindre skickliga method man vid
skedningsprocessen använder. På det sätt, som
vid Stockholmska myntet nyttjas, är både möda,
svårighet och kostnad vid alla lödighetsgrader
fullkomligt lika, hvilket vore lätt att inveckla
och upplysa, om detta ämne egentligen hörde till
det Högvörd. Ståndets rådplägningar.
Prosten Svedelius anförde:
"K /
Då så manga värde Ledamöter redan gran¬
skat ifrågavarande Betänkande, behöfver jag icke
Den 15 April f. m.
559
upptaga det Högvörd. Ståndets dyrbara tid med
några vidlyftigare anmärkningar. Att Höglofl.
Utskottet användt all opartisk omtanka vid ut¬
arbetningen af sitt fölslag, derom har jag alltid
varit öfvertygad. Huruvida det åsyftade ända.
inålet, säkerhet i Rikets F'inancer och ett rättvist
förhållande emellan Capitalister och låntagare ,
verkligen derigenom vinnes, lärer ännu knap¬
past kunna bedömmas. Jag önskar blott få för¬
ena mig med $le värde Ledamöter, som afstyrkt
präglingen af ett mindre haltigt Mynt. Med Hr
Biskoppen Rosenstein förenar jag mig fullkomli¬
gen i den önskan, att Höglofl. Utskottet måtte
närmare utveckla och ådagalägga, huruvida den
i Betänkandet åberopade grundsats, att Rikets när.
varande Rörelsecapital oförändradt bör bibehål¬
las, i verkställigheten blir iakttagen. Jag anser
denna punct vara den förnämsta af alla, och har
samma erfarenhet, som Herr Biskoppen, att tro¬
värdige män ur olika synpuncter tro sig förese
Rörelsecapitalets både förökning och minskning.
Sjelf tilltror jag mig icke kunna afgöra denna fråga.
Jag instämmer äfven med Hr Biskoppen deruti,
att de summor, som ifrån Banquen utsläppas i rö¬
relsen, helst måtte användas till uppmuntran för
allmänt nyttiga företag , men med uttryckligt
förbehåll, att, framfor allt annat , afseende måt¬
te göras på jordbruket och näringarna, som ut¬
göra Rikets productiva styrka, och af hvilka de
sednare i synnerhet utan kraftigt understöd icke sy-
lias mig i sin närvarande utvidgning kunna beata.
Professoren 77tyselius yttrade:
Då med en värd och vördad Ledamot af
560 Dkn I 5 April f. m.
detta Stånd jag är derom fullkomligen öfveriy-
gad, att de ifrån Banquen lemnatle lånebiträden
icke sällan förfelat sitt ändamål, samt att derfö¬
re det vore bättre, om till Rörelsecapitslets bibe.
hållande, såsom det nu befinnes, den arliga vinsten
för allmänt och säkert nyttiga företag kunde dispo,
neras, anser jag likväl, lika med Prostarne Sve-
dellin och fröberg, det härvid vara högst angelä¬
get, att hafva noga öfvervägt och bestämt begrep,
pet om det allmänt nyttiga. Någon gång har
säkerheten i eit företag antagits såsom en borgen
för dess allmänna nytta, och äfven jag förstår
värdera det ädla i en stark Nationalcharacter ,
som i den allmänna vådans stunder, långt ifrån
att misströsta, hänfört till fredliga storverk, ut¬
an en allt för noggrann beräkning af Sarnfu ndets
förmåga att dem utföra. Fördel närvarande tror
jag dock, att den mogna betänksamheten li3r
sin tid , och till dess vi fullbordat det begynta
och gagnet af den dervid oundvikliga dryga kost-
naden försports, vågar jag tro , att det som fran
Banquen bör återlemna? åt circulationen , rättast
användes så, att nyttan af en ökad production,
icke tyngden af en ökad underhållskostnad, deraf
må följa. Att återställa ÖrlogsFlottan i siri ford¬
na glans, samt såsom Militairedepot, eller under
livad namn som helst anlägga Fästningar i hjer-
tat af Riket, äro visserligen försigtighetsmått;
men de böra, efter min tanka, uppskjutas till
bättre tider. Nu är förlägenheten i vårt land stor
och nästan allmän. Vi behöfve framför allt hvi¬
la och återhämtade krafter. Lyckligtvis, eller att
tala rätt, genom Försynens milda skickelse, trö¬
star
Den 15 April /, ml
Star och tryggar oss, vid denna tidpunct, Euro¬
pas lugn samt en vis , kraftfull Regering, sorn
vet göra sig lika högaktad utom, som. älskad in¬
om Scandinaviens landamären. Den store och
fridälskande Statsman , sorn nu innehafver Sveri¬
ges och Norriges throner, skall, för långliga ti¬
den, försäkra Sina Rikens fred, lika kraftigt
som Han medverkat till Europas och om nå¬
gon fiendtlig Magt ville fresta vårt mod, skola,
anförde af den beundrade Hjelten, våra härar,
till Fosterlandets försvar, bilda idel Spartanska
murar och framställa allestädes ett bättre Svea¬
borg, dit försåtets anläggningar icke kunna nal-'
kas, och i hvars sköt ingen förrädare skall fim
nas innesluten.
Biskoppen, Doctor Almquist yttrade vidare:
Ä ei*4 sidan instämmer jag väl fullkomligen
med Herr Biskoppen m. nr. Doctor von Rosen.
stein derutinnan , att någon del af Banquens be-<
hållna inkomster matie framdeles anslås till stör¬
re odlingsföretag. Så kunde t. e , då Götha Ca¬
nal genom påräknad kostnad och arbetsansträng¬
ning förmodligen blifver färdig efter 536 år,'
de flera hundrade tusende R:dr , sorn från Ban¬
quen årligen utgått till Canalverket, sedermera
användas till vidsträcktare Kärrs och Mossars ut¬
dikande i de Provinser, der efter nödiga, af ve¬
derbörande och sakkunnige män anställde un¬
dersökningar, större odlingsföretag pröfvas kun¬
na ske med mesta nytta och framgång.
Pr. St. Prot. 1818* Dd. lil.
36
562
Den 15 April f. m.
Men å andra sidan vågar jag ock fästa Hög-
vördiga Ståndets uppmärksamhet på följande om¬
ständigheter, nemligen: Att det vore ofören¬
ligt med Banquens bästa och Bancosedlarnes fort¬
farande värde och credit , om Banquens behåll¬
na Ränte-inkomster till större delen skulle bort¬
skänkas för intet. Med bibehållande af Ban¬
quens säkerhet kan derföre blott en viss sum¬
ma, proportionel efter Banquens beräkneliga år¬
liga revenue, användas på sådana patriotiska fö¬
retag , som ej lofva eller medgifva någon åter¬
betalning till Banquen. Helt annorledes betun¬
gas Banquen genom dess afgifvande lånebiträden.
Banquen förlorar allsintet, utan vinner betydli¬
gen genom de årliga räntorna, som utgöra Ban¬
quens enda inkomst. De Bancosedlar, 60m ut.
gifvas såsom lån mot säkra hypothequer, realisera
sig sjelfva genom ränte- och capital-inbetalnin-
gar; hvaremot de summor, som utgå utur Ban¬
quen, utan att dervid fästa någon inbetalnings-
skyldighet, förr eller sednare måste af Banquen
jealiseras; Banquen kan således icke bortskänka
någon summa, större eller mindre, utan att i sjelf¬
va verket sätta sig i ny skuld , eller minska sin
fond.
För öfrigt har i allmänhet mycket blifvit
akrifvet och taladt derom , att penningebrist och
näringarnes strypning skulle uppkomma deraf, att
stora summor i ränte, och capital-afbetalningar
årligen ingå i Banquen. Men icke lär någon
enskildt kunna anses blifva lidande derigenom ,
att han betalar till Banquen blott 3 eller 4 pro:
Den 15 April f. m.
563
cents ränta, i stället för 6 procent och derutöf¬
ver annorstädes.
Icke heller saknar allmänna rörelsen de pen¬
ningar som i.jjgå i Banquen, om , enligt den
projecterade Financeplanen , den utelöpande Se¬
delstocken alltid blifver bihehållen till samma
belopp , dymedelst att de i Banquen inflytande
medel alltid åter utgå , dels i ny utlåningsväg ,
dels såsom gratificationer eller bidrag till större
patriotiska företag, och ändtiigen för någon del
till anskaff ande af Vtxlar till BancoSilfver-
fondens successiva, fast långsamma förökande.
Den utelöpande sedelstocken blifver under allt
detta lika stor, med undantag af de tillfälliga
förändringar som kunna åstadkommas deraf, att
de så kallade eventuella creuitiven det ena
äret kunna komma att begagnas mer än det andra.
Slutligen, och da man på ena sidan förmo.'
dat det vafa nyttigare för det Ali manna, att Ban¬
quen rent af bortskänkte större summor, än utlå¬
nade dem, torde ock på andra sidan tågås i öf¬
vervägande, att Bancolårten , såsom mot lindrig
ränta beständigt circuletaude , mäste i långt vid¬
sträcktare omfattning befordra näringar och od¬
lingar, än gratificationer, sorn, då de icke åter¬
gå i Banquen, nödvändigt måste inskränkas till
någon viss tid och ort.
Theol. JLectoren, Doctor Knös androg:
Höglofl Utskotten utgå ifrån den grundsats,
att Sedelstocken skall till nästa Riksdag bibehål¬
Den 15 April f. nu
las vid sitt nuvarande belopp , med tillika rigtadt
afseende å den andel i representativa rnvntet, som
Discont papperen intagit. Men emot Fastighets-
lånens vidare utsträckande och emot den för vidt
i sednare tider utsträckta Discontrörelsen hafva de
grundligen anmärkt, att derigenom jordbruket och
näringarne mera skadats än gagnats. I det afse.
ende tror jag de af Herr Biskoppen v. Rosenstein
och flere värde Ledamöter gjorde anmärkningar
emot det missbrukade Lånesystemet instämma med
Utskottens Betänkande. Att bestämma närmare
huru i annan lånväg det som till Banquen in¬
drages, successivt dels näringarne och jordbruket
omedelbart till biträde, dels till allmänt nyttiga
företags befrämjande , skall användas, lärer kom¬
ma att närmare bero på regulativa stadganden,
sedan grunderna i ÖRiksStånden blifvit afgjorde.
Börande de i Betänkandet anförde alternativer,
delar jag den öfvertygelse Professoren, Doctor
Wijkman yttrat, med den inskränkning och tillägg
Prosten Fröberg anförde.
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd Proposition beslöts, att ifrågava-t
Tande Betänkande, med hvad sålunda anfördt
blifvit, skulle till Sammansatta Stats och Banco-
Utskotten återförvisas.
§< 4-
Vid ytterligare föredragning af LagUtskoC-
tets pä bordet hvilande Betänkande, N:o 5b., in»
nehåliande det förslag, att de publique Auctori-
tteter» so-si å Kongo Majös och Kronans yagnar
Den 15 April f. ml 565
gfsluta Centracter eller Afhandlingar med En¬
skildte, ej må äga att vid tvist om uppfyllande
och tolkning deröfver sjelfve döma, yttrade Bi¬
skoppen, Friherre Doctor Mörner, att då han å
ena sidan erkände grundriktigheten af dea Lag¬
princip, att den ej må döma, som i saken del
äger, han likväl å andra sidan icke kunde erkän¬
na, att de publiqua Aucioriteter , hvilka å Kongl.
Majus och Kronans vägnar äga att afsluta Con-
tracter om leveranser eller arrenden m. m., bö¬
ra anses såsom JSfviga att döma om verkställig¬
heten eller rätta förståndet af dylika Contract.
Ty då nämnde publique Auctoriteter icke kun¬
na hafva någon egen eller direct nytta eller ska¬
da af sådane deras Embetsåfgärder, så böra de in.’
galunda anses såsom jäfvige. Deremot trodde Bi¬
skoppen, att den nu föreslagna andi ingen skulle
medföra många omvägar och betydliga olägenhet
ter. Huru skall det till ex. för Kongl. Krigs-
Collegium blifva möjligt att med trygghet an¬
skaffa alla de Krigsförnödenheter m. m , om
hvilkas lefvererande detsamma äger att contrahe-
rä, i den händelse att, såsom Utskottet föresla¬
git, alla tvister om uppfyllandet eller tolkningen
af berörde Contracfer skola i vanlig långsam Räte
tegångsordning till vederbörliga Domstolar in¬
stämmas och der fullföljas? Uppå dessa grunder
tillstyrkte Biskoppen, att ifrågavarande Betän¬
kande må blifva till Lagutskottet återförvisadt.
Prosten, Lector Fröberg förklarade, det han
icke ville bestrida återremiss med den gjorde
anmärkningen, dock trodde Prosten för sin del;
att de publique Auctoriteternas ansvarighet inför
5^6
Den 15 April f. m.
Siyrande Magten och fördelen att kunna tolka
otydligheterna utur en annan synpunct, än den
andre contrahenten , torde försätta dem i egen¬
skap af Parter , och ådagalägga nödvändigheten
af en neutral tertius interveniens för frågans af¬
görande För öfrigt och då erfarenheten visar,
att pröfningen af de gjorda lefverancernes behö¬
righet icke sällan beror af en mottagande förval¬
tares omdöme och godtfinnande, hvilket till
äfventyrs icke alltid är så oväldigt som veder¬
borde, så trodde Prosten det vara nyttigt , om
Domsrätten i dylika mål skulle till vederbörlig©
Domstolar öfverlemnas.
Biskoppen , Friherre Doctor Mörner tilläde,
att de Pnblique Auctoriteterne sa mycket hellre
lunna bibehållas vid den, enligt gällande För¬
fattningar, detn tillhörande Domsrätt öfver i.
frågasatte mål , som den Contrahent, hvilken fin¬
ner sig igenom deras åtgärd förnärmad , äger rät¬
tighet att i laga ordning sig deröfver besvära.
Uppå af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd Proposition beslöts, att ofvanbe»
rörde Utlåtande, med hvad sålunda anfördt blif¬
vit, skulle till Lagutskottet återremitteras.
•' § 5-
Då LagUtskottets Betänkande, N:o 72, i
anledning af väckt fråga om förändring uti nu
stadgade sätt för uppenbar Kyrkop!ikts verkstäl¬
lande, nu till afgörande företogs, yttrade Tjenst¬
förrättande Kongl. Öfver HofPredikanten, Doctor
Hedrén sig som följer:
Den 15 April f. m.
567
Med all tacksamhet erkänner jag den syn¬
nerliga möda och uppmärksamhet , Höglofl. Ut¬
skottet velat använda pä mitt välmenta förslag till
förbättrande af denna vigtiga de! i vår kyrko-
tukt , och isynnerhet den närmare riktning och
fullkomning detsamma genom de välda Ledamöter-
ne af detta Högv.Stånd vunnit. Med tillfredsställelse
finner jag äfven, att en stor del af mina åsigtrr
och deraf beroende resultat vunnit Höglofl. Ut¬
skottets bifall. Sålunda har Utskottet ansett o—
lämpligt, att emottaga en skrymtad bekännelse af
en obotfärdig och ännu mera att meddela en så¬
dan aflösning, Flere af Utskottets Ledamöter
hafva ock med full consequence insett, att i följe
häraf en nödig Christendomskunskap, såsom vill¬
koret för ånger och tro, borde föregå den offent¬
liga absolutionen. Många olägenheter, som åtfölja
den så kallade kyrkoplikten i dess nuvarande skick,
hafva blifvit framställda på ett sätt, söm billigar
och styrker förslaget till dess grundliga förän¬
dring eller totala afskaffande,
Men, då Utskottet 1 så måtto ansett sig bö¬
ra erkänna kyrkopliktens flerfaldiga olämplighet,
har det, vid föreslående af nya sätt till dess för¬
bättring , i min tanka råkat på sådana misstag ,
som skola föranleda till samma följder, som de
nu öfverklagade,, örn icke ännu förderfligare.
Höglofl, Utskottet har icke velat lemna idéen om
verldsligt straff, såsom liggande till grund för
kyrkoplikten; och så länge denna idée bibehålies,
är väl icke heller att vänta , det denna anstalt
kan blifva en Christelig Kyrka värdig. Att en
botfärdig syndares offentliga försoning med Gud
5^8
Den 15 April fm.
och Församlingen , i dess första inrättning, icke
■varit ett yttre straffmedel , och att den i sin na-
lur hvarken är elier kan blifva det, har jag, i
mitt af Högv. Siandet till Utskottets behandling
först öfveriernnade Memorial, sökt ådagalägga:
och, om denna åsigt är den rätta, hvilket jag
måse tro, så länge motsatsen icke är visad, sk
bjuder man förgäfves till att inympa en så all¬
deles disparat inrättning i varå Brottmåls Lagar.
Man har nog länge hos oss äflats dermed, tid
efter annan dymedelst dragit kyrkoplikten allt
längre från sin bestämmelse, och för närvarande
ställt den på en punkt, der den högst illa upp¬
fyller ändamålet af straff igenom ett afskyvärdt
Kyrkans ohelgande. Mig synes, att tiden kunde
vara inne till återställande af den helgd Religio¬
nen och Församlingen härutinnan tillkommer,
och med densamma äfven hclgden af bättring,
Gudsfruktan och goda seder.
Da Utskottet deremot utgått ifrån den syn—
punct, sorn, efter min ranka, uti denna sak ut-
£öi det hufvu dsak liga misstaget, sa kan man re*
dan förut vanta, att detaillen af föreskrifterna
skall blifva i manga afseenden osammanhängande
och olämplig. Utskottet har sålunda ansett det
nödvändigt, att peniteriten måtte framställas inför
Församlingen, icke hufvudsakligen för att ådaga-
lägga sitt ånger, sitt bättrings-uppsåt och sin lif—
liga längtan etter nåd inför Gud och menniskor;
ty dertill skulle då fordras ert öm, Christelig be-
redelse , en lefvande Christendomskunskap och
en sann tro, utan synnerligast för att hos Medbor.
gare ingjuta varnagel och skräck för förseelser,
Den 15 April f. rn. 5^9
hvilka äro förenade med en sådan yttre nesa.
Att ändamålet är detta senare , slutar jag deraf,
att delinqUenten, äfven okunnig, obotfärdig, obe¬
vekt, ändock måsta fram inför Guds Församling.
Men sedan man nu gått så långt för att bibehål¬
la idéen af . straff så hjelpa inga vidare föreskrif¬
ter, för att uppehålla Kyrkans urgamla ändamål
med denna inrättning. Tv hvartill skall nu tje¬
na absolutionerts inställande, i händelse delin—
quenten /lekar sitt brott och vägrar att aflemna
den föreskrifna bekännelsen? Måsfe det ic¬
ke medföra den följd , alt ännu rn ra förhärda
syndaren, att reta honom “tiil ett förnekande ,
hvartill han äger ett slags laglig rättighet, och
stt göra hela förrättningen i Guds hus till ett
gäckspel, och derigenom ännu mera öka förar¬
gelsen? 'Förgäfves vantar man sig af en sådan
ceremonie någon varnagel för andra; men tvärt¬
om att många skola med nyfikenhet betrakta,
hvad sinnesstyrka den undergående syndaren för¬
mår visa, om han har djerfhet nog att neka ett
uppenbart brott eller angren deröfver; och i det
ögonblick denna förnekelse gar ifrån hans lappar,
skall väl hos den kringstående Församlingen nå¬
got värdigt, Christeligt beslut inrymmas, eller
månne icke mången fast hellre fått en ny upp¬
muntran att trotsa Gud och Hans lära? Vanan
skall snart blifva allmän1 den ena skall lära de»
andra; vid offentliga kyrkoplikter skall ingen syn¬
dare mera hafva betänkande att uppenbart gäcka
både samvetet och Religionen genom ett fräckt
förnekande äf allt: och h^ad nytta då blifvit
Stiftad af ett sådant straff, bthofver icke vidare
utvecklas.
570
Den 15 April j. m.
Jag kan Fördenskull ingalunda gilla Haglöf!.
Utskottets i närvarande betänkande meddelta för¬
slag, likasom jag ej förmur inse, huru Utskottet
kunnat förena det med den hufvud-idée, ifrån
hvilken Utskottet utgått. Ar kyrkoplikt ett verlds¬
ligt straff, sa borde den väl fortfara att vara det
ifrån början till slut: skall delinquenten nödvän¬
digt förpliktas, att inställa sig för Församlingen,
hvarföre icke äfven att erkänna sitt brott , att
bedja om nåd och förlåtelse , att tvertemot hjer-
■tats böjelse, så i eria som andra fallet, förödmjuka
sig under StraffLagens bokstaf? Då vore åtmin¬
stone idéen consequent utförd. Men nu skall han
väl undergå den förödmjukelsen , att framträda
inför Församlingen, som, underrättad om hans
ärende , med spända blickar och lyssnande upp¬
märksamhet väntat få se hans courage; men der,
emot äger han sig vägen öppnad , att inom nå¬
gra få minuter gifva sig sjelf en lysande upprat,
telse, genom en fräck, oförsynt förnekelse, hvar¬
på äfven foijer befrielse ifrån det straff, som just
här var honom ämnadt. Ofelbart skulle en så¬
dan förändring af kyrkoplikten medföra de be-
dröfligaste, de vådligaste följder, Hellre än att
tillstyrka den, ville jag då önska, att denna kyrko-
inrättning måtte förblifva vid hvad våra gamla
Lagar derom stadga. Om också delinquentens
inställelse inför Församlingen skulle anses ound.
gängelig, ville jag hellre föreslå, att den borde
ske utan något slags förhör eller bekännelse, men
endast för ett erhålla förmaningar och väckelser
i förening med Församlingens fötböner för hans
omvändelse och försoning: och otn detta så sked¬
de med alla, utan undantag, utan afseende på
Den 15 April f m.
5?i
mer eller mindre eller alldeles bristande botfär¬
dighet, endast såsom en offentlig förberedelse till
afiösningen , som sedan borne verkställas på sam¬
ma sätt. sorn enskilt skrift , så skulle måhända
det af Utskottet åsyftade ändamålet vinnas, med
undvikande af de olägenheter , sorn här blifvit
framställda såsom oundvikliga följder af Utskot¬
tets Betänkande.
Jemte det jag i Öfrigt åberopar mitt till Högv.
Ståndet ingifne Memorial, som till detta betän¬
kande gifvit anledning, anhåller jag äfven få til.
lägga desse nu gjorda anmärkningar, hvilka tor¬
de få återfölja tillika med Betänkandet till Höglofl.
LagOtskottets förnyade handläggning, i händelse
Högy. Ståndet skulle behaga bifalla min vörd¬
samma proposition att alltsammans måtte till Ut¬
skottet varda återförvisadt.
Prosten, Lector Fellenius anförde: ,
Utskottet synes utgå, så vida jag rätt fattat
meningen af Betänkandet, ifrån den principen,
att kyrkoplikt bör i möjligaste måtto återföras till
sin första och ursprungliga inrättning, att vara
en religionshandling till en brottslings förbättring
som stört allmän säkerhet och brutit de band ,
som förenade honörn med sina Medborgare Till
vinnande häraf föreslår derföre Utskottet upphäf-
vande af den förra tvångslagen Utskottet erkän¬
ner också, att kyrkoplikt kan inskränkas, men an¬
ser detta höra till det arbete, hvarmed den Kongl.
LagComitén är sysselsatt. Det enda , hvari
Utskottet har stannat i ovisshet, är vid frågan
572
JDen 15 April f. ml
om den pröfning, som Lärarne tillkommer vid
en svagare eller tillräcklig kännedom om nätl,
förlåtelse, försoning och förbättring. För min
del anser jag ett fullkomligt upphäfvande af
Kyrkoplikt icke kunna förenas med denna Re-
Jigions-handlings första stiftelse, ined en Christ-
lig Församlings ordning, med en Lärares ofel.
bara skyldighet och med en offentlig förbrytares
eget bästa, sorn härmed åsyftas. Stiftelsen ärmed
den Christliga Församlingen lika urgammal: Brott
emot Samhället och uppenhar förargelse i För¬
samlingen måste i en ordentlig Församling be-
ifras: Att dölja sådant, eller att icke förklara der¬
vid ett offentligt missnöje, vöre, att blott betacka
de grofva lasterna , mera vådligt, mera retande
till dylika utbrott, än möjligen kan föreställas:
En Lärares skyldighet är icke eller endast att
tala ljufligt, utan ock att straffa, lära och förma¬
na; detta föreslås: Läraren har sin pröfntngsrätt:
Ar brottslingen härd, får han en offentlig förma¬
ning och tillsäges, att vara utesluten från Nåde¬
medlens begagnande. Jag medgifver, att anled¬
ning till gäckeri och motsägelser någon gång här¬
af kan föranledas. Men syndaren straffar ju då
sig sjelf; öfverlemnad (ill sitt onda samvete, och
utesluten från Församlingens förmåner, sätter hart
ju sig sjelf i mistning af mänga nödvändiga med¬
borgerliga rättigheter: Förr eller sednare skall lian
finna sin obetänksamhet. A andra sidan kan jag
åter icke finna något-, som kan hafva anseende
af straff, såsom denna Religionshandling nu före¬
slås. En syndares förödmjukelse inför Gud och
an C!irist 1 ig Församling, dess ånger, dess tår3v,
dess löften, dess inneslutande i Församlingens
Den i 5 A pril f. mi
573
förböner, dess tillgift, Församlingens emot honom
betygade försonlighet och Lärarens förmaning
till honom, att äfven söka nåd och försoning hos
den evige Förbavmaren, sådant har ju formen
af en Religionshandling. Med upphäfvandet här¬
af, skulle dessutom formuiairet i Handboken
borttagas elier alldeles förändras.
Professoren Thyselius erinrade, att Kyrko;
Handboken uti to. Gap. uttryckligen föreskrif-
ver, att den till uppenbar kyrkoplikt dömde skall
af Presten behörigen undervisas och till bättring
förmanas, förr än uppenbara kyrkoplikten under,
gås. För öfrigt ansåg Professoren det böra före-
skrifvas, att SlottsPredikanter, under den tid dy-'
lika Brottslingar förvaras i Fängelse, böra under¬
söka ileras Christendomskunskap och ånger, samt
deröfver meddela betyg, förr än brottslingar till
kyrkoplikten» undergående förvisas.
Bislcoppen, Doctor Faxe anförde:
Uti det af Kongl. Öfver-Hof * Predikanten,1
Doctor Hedrén den 30 December lill Högvördi-
ga Ståndet inlemnade Memorial, _ har jag icke
kunnat finna, att han egentligen åsyftat annat,
än att, efter FJöglofl. I.agUtskottets hörande, er¬
hålla Rikets Ständers bifall för en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t om nödvändigheten
a»t förändra den nådiga förklaring om Kyrkoplikt,
sorn blifvit meduti Kongl. Majus nådiga
skrifvelse till Kongl. HofConsistorium och Kfgl.
KrigsHofRatten den 24 September 1817» afrnne*
häll, att något upp skoj mea verkställigheten af lippen.
574
Den .15 April f m.
bär eller enskildt Kyrkoplikt, för bristande Christen-
domsknnskap , t&r/o mindre efter sednare utkomne
Författningar bör äga rum, som Sträf Lagar nes
ändamål derigenom märkligen skulle förfelar« Här¬
igenom ålägges Presterskapet afiösnings förkun¬
nande , utan afseende på brottslingens Christen-
domskunsbap. Ett annat förhållande anbefalles i
Kongl KyrkoLagen och i den af Kongl. Majit
och Ständer tili efterlefnad föreskrefne Kyrko-
Handboks 10. Capitel. KyrkoLagens IX Cap. 5. §.
bjuder; När en (till Kyrkoplikt Lagvunnen och
sakfälter) visar en allvarlig ånger och ruelse ofver
sin begångna synd och utlojvar bättring, så skall
Skriftefadren honom offentligen cjhsa &c. När det
är obestridligt, att ingen kan visa allvarlig ån¬
ger och ruelse öfver brott, eller utlofva bättring,
utan densamma af Christendornsläran känner, hvad
till änger och bättring hörer, och KyrkoHandbo-
ken ovillkorligen stadgar , att den sorn Kyrko¬
plikt skall undergå , först då skall framställas på
pliktrurnmet, när den af Presten behörigen under¬
visad och förmanad blifvit, synes, efter mitt om¬
döme, Kongl. Brefvet de.o 24 sistledne Septem¬
ber fullkomligen förändra dessa Lagställen, Då
verkställighet af Kyrkoplikt tillätes, oaktadt bri¬
stande Christendomskuriskap, tyckes det vara det¬
samma, som att stadga för en brottsling rättighet
till aflösning, utan att äga kännedom af beskaf¬
fenheten utaf verklig ånger och bättring. Hvad
vådliga följder för Religion och dygd deraf skul¬
le uppkomma, torde vara öfverflödigt att nämna.
Det är dessutom uti Herr Doctor Hedrens Me”
morial omständligen ådagalagdt.
Den 15 April f. m.
575
Men vid sådant förevetande hade det varit
att förmoda, att Höglofl. Utskottet uti sitt Utlå¬
tande fästat något afseende på dessa åberopade
Författningar, hvilka höra till de allmänna La¬
gar, som icke kunna förändras, utan Rikets Hög¬
lofl. Ständers bifall och Kongl. Majrts Nådiga
sanction. De finnas hvarken af Höglofl. Utskot-
tet citerade eller till förändring föreslagne; en
omständighet, hvilken både i afseende på före-
reskrift och formulaire vore oundviklig, hvil-
ketdera alternativ som antoges af dem Utskottet
föreslagit. Jag är likväl fullkomligen förvissad ,
att Högvördiga Ståndet i alla fall icke finner
skäl att tillstyrka förändring af Kyrko-Lag och
KyrkoHandbok , och i följd deraf, icke helier
bifaller något af nyssnämnde alternativ. Derom
har H err Doctor Hedrén så grundligen yttrat sig,
att jag finner något ytterligare icke behöfva iil*
läggas-
Häruti hördes många instämma.
Prosten Hagberg anmärkte, att Kongl. För'
ordningen den. 10 Nov. 1 74 j tydligen föreskrif.
ver, att undervisning i Ghristendomskunskapen
skall föregå den enskildta Kyrkoplikten. Men
huruvida de, hvilka blifva dömde till uppenbar
Kyrkoplikt, före undergående deraf skola under¬
visas och förmanas, ansåg Prosten icke genom
Lag vara föreskrifvet, förutan det, som Kyrko-
Handbokens 10. Cap. likasom i förbigående kor-
teligen omförmäler. För öfrigt , och då brotfs-
lingarne vanligen näst före Gudstjenstens början
hos Presten inställas, gifves sällan något tillfäl¬
le till deras undervisande och förmanande.
57&
Den 15 April f mi
Pastor Pri marius, Doctor Drifsc,n conforme»
rade sig med Tjenstförrättande Kongl. Öfver»
HofPredikanten, Doctor Hedrén, helst som Kyr¬
ka plikten skall verkställas inom den Församling,
der brottet skett, hvarigenom oftast händer, att
brottslingens Christendomskunskap är alldeles
bekant för den Prest, som skall förrätta abso-
lutionen.
Biskoppen , Doctor Murray tillstyrkte , att
Högvörriiga Ståndet med ali värma må beifra
den af Doctor Hedrén yrkade ändringen uti nu
gällande Författningar, rörande Kyrkoplikt, och
begärde Proposition till åierremiss af Betänkandet.
Prosten Ekvall erinrade, att Domsfolarnes
Utslag vanligen innehålla, att uppenbara Kyrko»
plikter skola verkställas efter föregången under¬
visning och erhållna förmaningar.
Tjenstförrättande ÖfverHofPredikanten, Do¬
ctor Hedrén tilläde, att en Författning af 1755
ålägger Domaren att infordra betyg öfver brotts¬
lingars Christendomskunskap, förrän dessa dö¬
mas till Kyrkoplikt, men att sådant icke desto
mindre ofta skall blifva uraktlåtet.
\ '
Härefter, och uppå af Herr ErkeBiskoppen
och Talmannen framställd Proposition, beslöts, att
förevarande Betänkande, med hvad deremot an¬
märkt blifvit, skulle till Lagutskottet återförvisas.
XJeti 15 April /. m.
577
§• 6.
Föredrogös å nyo och bifölloä Bevillnings^
Utskottets Betänkanden:
U;o 4: angående anslag af Bevillningsmedlen
till understöd för KronoUppbördsverket
i Stockholm.
K;o om Uppbötds-BetjertingenS aflönande i
Götheborg och de öfrige Städerna ut¬
om Stockholm.
§. 7.
BancoUtskottets Betänkande, N:o 26, i an¬
ledning af väckt motion, om allmänt kungörande
äf BanCoSedelstockens belopp för hvarje år, fö¬
redrogs å nyo, då Biskoppen Doct. Murray för1—
klarade, att han ansåg de skäl, uppå hvilka Ut¬
skottet afstyrkt bifall till denna motion, vara så
grundéliga, att Biskoppen icke fann minsta be¬
tänklighet, att tillstyrka Högv. Ståndets bifall till
Utskottets yttrande;
Prosten, Lector Fröberg androg, det han in-*
örn BancoUtskotfet icke hort, hvarken muntell-
gen eller skrifteligen, framställas några skäl, sorn.
kunnat vederlägga Utskottets i detta hänseende
yttrade öfvertygelse. Och då en oafbruten ef¬
terlefnad af Banquens äldsta GrundFörfattning,
Som icke medgifver allmän kännedom af Ver¬
kets ställning , många Decennier igenom , med¬
fört mycken nytta, men aldrig någon skada, fant!
Prosten intet skäl till ändring af berörde före-
Pr, St. Erot. 1818- Del. III. 37
57 S
Den 15 April f. ml
skrift. För öfrigt och om beloppet af den ute¬
löpande Sedelstocken skulle Allmänheten med¬
delas , borde ock Banquens tillgångar , eller dess
inneliggande Silfverfond , jemte dess utestående
Fordringar, 'äfvenledes kungöras, hvilket Prosten
för sin del helt och hållet afstyrkte.
Prosten Palm yttrade :
Med den värde EedamotenJ Herr Prosten
fröberg, som sist talade, förenar jag mig till alla
delar, och bör endast dervid tillägga, att om än
för närvarande det skulle anses, hvad också flere
påstått, det både nyttigt och nödvändigt, att gifva
publicité af Banquens tillstånd, skulle möjligen
en annan epok kunna inträffa , då en sådan pu¬
blicité kunde blifva ganska skadlig för det allmän;
na interesset, och då det ej stod i Riksens Stan.
ders magt, att återtaga en demarche, sorn Pa;
triotismen skulle, otn ej fördömrna , åtminstone
anse förhastad. Äfven af denna anledning är det,
Botn jag för min del tillstyrker bifall på det Hög.
lofl. BancoUtskottets Betänkande.
Härefter, och uppå af Herr ErkeBiskoppen
och Talmannen framställd Proposition, blef of-
vanberörde Betänkande af Ståndet bifallet, med
det, på Utskottets hemställan grundade, tillägg,
att PresteStåndet icke anser behöfligt, att Sedel¬
stockens belopp till Riksens Ständer må uppgifvas.
§. 8.
Särskilda Utskottets anmälan af det sätt, hvar¬
på fr agan om Embetens och Tjänsters lämpligare
Den 15 April /. ml
579
reglering blifvit behandlad, ifrån det den samma;
vid 1809 och 1810 årens Riksdag väcktes, och
intill närvarande stund, blef å nyo föredragen,
då Prosten Froberg sökte fästa Ståndets uppmark-'
samhet vid den af Utskottet anmärkta omstän¬
dighet, att den, uti StatsUtskottets härom afgifna
och af RiksStånden antagna Betänkande, rörande
detta ärende, af den 27 Junii 1815, yttrade me¬
ning. ”Att den tillstyrkte Eönetillökningen en¬
dast kan blifva provisionel, intill nästa Riksdag;
hvarförinnan förslaget tilt berörde reglering kom¬
mer att utarbetas” icke på något sätt finnes orna
förmäld uti Riksens7Ständers den 23 Julii sam¬
ma år till Kongl. Majit aflåtne underdåniga skrif;
veise, och att berörde mening således blifvit
Kongl. Majit obekant.
Biskoppen, Friherre Doctor Mörner upp¬
lyste, att förhållandet med denna sak är sådant,
som följer:
Uti Riksens Höglofl. Ständers StatsUfskotts
Betänkande, angående Eönetillökning för Pen-
ninge-Iöntagande Civile Ernbets- och Tjenste¬
män i allmänhet af den 27 Junii I i? 15 , har det
ansett sin åtgärd icke böra sträckas längre, an att
föreslå den tillökning å förra Statsanslagen, sorn,
är nödvändig, och Statens tillgångar finnas med-'
gifva; men hvilken tillökning sålunda endast kan
blifva provisionel intill nästa Riksdag, hvarför¬
innan förslaget till berörde reglering kommer
att utarbetas. 4. B. 3. Afd. p. 1363.
Ofvan intagne Betänkande bifölls af Högvi1
^restStåndet den a Julii 1815. 5. B. j. Afd p.
Den 15 April f. mi
11. Af RorgareStåndet den 2* Julii IS; 5. Rid-
derskapet och Adeln och BondeStändet hafva
återremitterat Betänkandet med anmärkningar.
Häröfver afgafs nytt Betänkande af d. 6 Juli!
1815, som i det hela var enligt med det förra.
Under den g Julii I 815 j har BondeStändet
bifallit Utskottets Betänkande, med det tillägg,
att man borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla , det den af Riksens Ständer beslutna Co¬
mité till reglerande af Statens Embeten och Tjen-
ster genast måtte sättas i verksamhet, och att den¬
na reglering måtte ske innan den bifallna Löne-
tillökningen tager sin början.
Uppå af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd Proposition beslöts, att öfverlägg-
ningen om ofvannämnda Memorial skulle upp¬
skjutas intill dess Utskottets hufvudsakliga Be¬
tänkande i målet inkommer.
9-
StatsUtskotte's uti Betänkande N:oi43upp-
gifne första Alternativ, af innehåll , att Kongl.
J^ummerLwtteri- Inrättningen ina indragas, hlef,
uppå förnyad föredragning, af PreslStåpdet gilladt.
§. lo.
Enär StatsUtskottets på bordet hvilande 'för¬
nyade Betänkande, N:o 144, »rn Lånerättighet i
ManufacturDiscofiten för Skeppshvarfsägare eller
SkepptJbyggerier , nu 'ill öfverläggning foretogs(
yttrade Professortn Wijkman sig sålunda:
Den 15 April /. m.
5<U
Då fråga blifvit väckt om våra trädvarors ut¬
försel af Utländska Fartyg, med lika förmån sorn
egna Svenska Skepp, ehuru dessa sednare vid fram¬
komsten till Utländsk Ört der få erlägga ä 5-
dubbla umgälder, anser jag så mycket _mera skäl,
att tillstyrka understöd till upphje>pande af egna
Skeppsbyggerier, hvarigenom dessa inhemske Pro-
ducter kunde inom Landet förädlas och Svenska
Medborgare derigenom sättas i stånd , att hellre
försälja färdigbyggda Skepp, än sjelfva rudirr>a'e«
rien dertill; det enda mig härvid förefaller, är att
anslagssumman af 100,0O0 R.dr är nog liten, ty
för en sådan Summa byggas icke många Fartyg
af betydenhet; men då tilläfventyrs tillgångarne
ej medgifva mera, accederar jag till förslaget
hellre än att för denna anmärknings skull begära
återremiss.
Professoren forssell erinrade, att Sta'sUtskottet
icke utlåtit sig, hvarifrån den föreslagne Lånefon¬
den skulle erhållas, och tillstyrkte fördenskull
att berörde Utlåtande må till BancoUtskottet re¬
mitteras.
Prosten Almquist trodde, lika med Utskottet,
att den föreslagna Summan tills vidare och intill
nästkommande Riksdag, då verkan af ett sådant
understöd hunnit erfaras, kunde anses ti Bräcklig;
och förenade sig med Professoren forssell, i frå¬
gan om Remiss till BancoUtskottet.
Biskoppen, Doct. von Rosenstein upplyste, att
Utskottet, enligt uppgjorda calculer, ansett denna
Summa ungefärligen svarande emot behofvet.
582
Den 15 April f. m.
Riskoppen, Doct. Almquist tillstyrkte flen fö¬
reslagna Remissen till BancoUtskottet , med an¬
modan att af Banqnens Ut läningsCapital berecia
nödiga tillgångar till ofvanberörde behof.
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd proposition, beslöt Ståndet, att till
BancoUtskottet detta ärende remittera.
Siandet åtskildes.
In Fidem
J. U. Almquist.
Onsdagen den 15 April l8l8?
eftermiddagen.
§. i.
Sedan PrestStåndet af nu inkomna ValPro-
tocoll af nästlidne gårdag inhämtat , det Friherre
Mannerheim, Lors August, igenom 44 röster blif¬
vit i behörig ordning vald , att å nyo vara Rik¬
sens Hög] ofl. Ständers JustititeOmbudsman, äfven¬
som att CotnmerceRådet Oloj Zenius likaledes, ige¬
nom 44 röster, åter blifvit utsedd att vara Ju»
stitiasOmbudsmannens Suppleant, så beslöt Ståndet
anmoda ExpeditionsUtskottet att för dem uppi
sätta behöriga Constitutoriai a nämnde befatt¬
ningar.
Den 15 April t. hit
583
§. 2.
Att vid Nämndens nästlidne gårdag anställ¬
da omröstning, Högsta Domstolens samtlige Le¬
damöter blifvit ansedde böra bibehållas vid deras
Embeten, derom underrättades Ståndet genom nu
uppläst Protoeoll. *
§• 3-
Till justering upplästes och godkändes föl.
jande af ExpeditionsUtskottet föreslagna undin,
dåniga Skrifvelser till Kongl. Majit, nemligen:
N:o gi om jemkning i Eoteringen vid Vester¬
bottens Regemente.
g2 angående Ädelfors Guldverk.
83 Stat för Flyinge och Dahlby Kongs-»
gårdar och Stuteriinrättning.
__ 84 Dagsverks skyldigheterne vid nämnde
Kungsgårdar.
_ 85 Lönings- och UtgiftsStat för Ulricsä
dahls Kongl- Lustslott samt disposition
nen af de under Kungsgården lydaude
Lägenheter.
_ 8G om HofKamreraren Carlsunds innestående
MantalsskrifningsPro vision.
87 Begrafningshjelp efter Secreterare!!
Morin.
88 — Gärdesgårdsdelningar.
§• 4-
Af nu inkomne ProfocollsUtdrag inhäm’
tades, att Heglofl- Ridderskapet och Adeln bifal.
584 15 April e. rn°
lit nedannämnde ifrån Utskotten inkornpe Re--
tänkanden och Memorial, nemligen:
Stats- och LagUtskoUens N:o 130 angående
Hr J. D Von Engeströms Memorial om årliga
I/agsamlingar. __ N:o 131 i anledning af vackla
Motioner om löneförbättring för Häradshöfdin-
garna:
StatsUtskoftets N;o 134 i anledning af Kongl.
Maj;ts Nådiga Proposition om medels anslående
till bestridande af kostnaderna vid Hans Maj:ts
X röning,
BevillningsTJtskotfets; f:o Under Nto 4
angående Anslag af Bevillningsmedlen till un¬
derstol för Krono Uppbörds Verket i Stockholm.
2'o Under Ko 5 i fiåga om UppbördsBerjenin-
gens aflonande i Götheborg och' öliige Städer,
utom Slockholm; 3:0 Under N.o 7, om en
förnyad Charl» SigiliataeFörordning; 4:0 Un¬
der N--Q 8 , i anledning af väckt fråga, dels om
inrättande af en tätare Postgång emellan Kongl,
Majus Befallningshafvande i alla Län , dels om
ett vidsträcktare bagagnande af Post Inrättningen
i allmänhet. 5:0 Under N:o 9, i anledning
af väckt fråga, att all serskild Bevillning för
Gästgifverier så val 3 Landet som i Städerne,
der verkligt Skjutsningsombyte finnes, måtte upp¬
höra; _ 6:0 Under N:o lo, angående personer®
skattskrifning vid Bruken såsom arbetare.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi.Utskottets,
under Nto 77 , rörande ändring af Tjenstehjon*
Flyttningstid.
J)en 15 April e. m,
5§5
§• 5-
Enligt ankomna ProtocollsUtdrag, hade Väl-
loflige BorgareStåndet
Bifallit
det uti StatsUtskottets Betänkande N:o 143, rö¬
rande vackt fråga om NummerLott enets indrag¬
ning, upptagne andra Alternativ hvarigenom
nämnde Inrättning kommer att fortfara, Sam¬
ma Utskotts förnyade utlåtande angående Låne-
rättighet i Manufactnr-Disconten för Skeppsa
hvarfsägare eller Skeppsbyggerier.
Allm. Besvärs och EkonomiUtskottets utlå¬
tande rörande vackt motion , om förbud mot
Krärrjares kringstrykande.
ExpeditionsUtskottets Memorial angående
lefvereringen af de exemplar utaf Bihanget till
RiksStåndens Profpcoll, hvilka icke till försälj¬
ning i Boklådorna aflemrtas, hvarjemte Ståndet
anmodat StatsUtskottet att med RiksgäldsContoi-
rets Herrar Eullmägtigé öfverenskomma om nå¬
got i detta afseende tjenligt förvaringsrum m. m.
Instämt med Höglofl, Ridderskapet och A-
deln om en underd. anhållan hos Kongl. Maj;t,
att HofCanzleren matte erhålla r:ådig föreskrift ,
att så snart Riksdagskallelse utfärdas, låta vidtaga
sådana förberedande anstalter, hvarigenom Riks-
Ståndens Protocoll och Bihanget kunde, under
Riksdagens lopp, skyndsamt frän trycket utgifvas.
586
Den 15 April e. ml
o
Återremitterat
Stats- och BancoUtskotfens Betänkande, N:o
27, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga propo-
sition om allmänna penningerörelsen och mynt¬
värdets upprätthållande.
Remitterat
till Allm. Besvärs- och Ekonomiutskottet
Herr Ornbergr Memorial angående upplysnin¬
gars infordrande i och för bedornmandet af dess
under den 5:te Januarii gjorde och till samma
Utskott remitterade Memorial, rörande vidtagan¬
de anstalter för inrättande af en Bergslagsrörelse
i Norrbotten och dess Lappmarker.
§. 6.
Medelst upplästa ProtocollsUtdrag underrät¬
tades Ståndet derom, ått Hederv. EondeSiåndet
Bifallit
Stats- och LagUtskottens utlåtande öfver Hr
J. D. von Engeströms Memorial om årliga Lag-
samlingar;
LagUtskottets rörande väckt fråga om
förändring uti nu stadgade sätt för uppenbar
Kyrkoplikts verkställande, med antagande dervid
af det i sednare frågan af Betänkandet förekom-1
mande första Alternativ, — Öfver den af Borg¬
mästaren Holm väckta motion örn granskning af
PoiiceFörfattningarne, rörande sysslolöse Perso»
ners försändande till Arbets- eller Coriectionshus,
Den 15 April e. ml
587
samt angående vederbörandes skyldighet, att till
Riksens Ständers J u s t i t i re - Ombudsman inskicka
de Beslut, sorn, rörande Personers dömande till
krigstjt-rsf eller användande till Correctionsarbete,
varda meddeite;
StatsUtskottets; angående medels anslående
till kostnaderne vid Kongl. Maj;ts Kroning;
BrviUningsUtskottets: om en förnyad Charlas-
SigillataäF orordning;
Bevillnirigs samt Allmänna Besvärs, och
EkonomiUtskouens: iso i anledning af väckt frå-v
ga, dels om imattandet af en tätare Postgång
emellan Kongl. Majos Befallningshafvande i alla
I.än, dels om ett vidsträcktare begagnande af
Postinrättningen i allmänhet, m. m. __ 2:0 An¬
gående yrkadt upphörande af all särskild Bevill¬
ning för Gästgilverier så val å landet som i Stä-
derrie, der verkligt skjutsombyte finnes; och 3:0
rörande personers Skattskrifning vid Bruken, så¬
som arbetare;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets:
Angående förändring i tiden för Tjenstehjon#
flyttning ifrån den irsta till den 24 October.
Låtit bero vid
Stats-Utskottets Memorial i frågan om yttere
liga re bidrag af Statsverkets medel för fullbor¬
dandet af Söder Telje Canalinrättning förnya¬
de utlåtande rörande vackt fråga om indragning
af Talroänstafflarna.
588
Den 15 April e. m.
Jjagt till Handlingarna
Stais-Utskotttets förnyade utlåtanden angåen¬
de 1:0 Löners anslående för LänsNotarier och
LandsContorister. 2:0 Föreslagne Prestebohls-
friheter för nya eller framdeles blifvande Kyrko¬
herde- och Capellansbohl. 3:0 Tullgarns Kungs¬
gårds öfverlemnande till H. K- H. Hertigen af
Södermanland, numera H. K H. Kronprinsen,
efter H. K. H. Prinsessan Sophi* Albertinas
dödliga frånfälle. 4:0 Herr Öfversten m. m.
Silfverskjöld,s Accordsersättning.
Bevillnings-Utskottets utlåtanden, angående
Anslag af Bevilln>ngsmedlen, dels till under¬
stöd för Krono Uppbördsverket i Stockholm, och
dels till UppbördsBetjeningens aflöning i Göthe¬
borg och öfrige Städerna utom Stockholm.
Afslagit
De uti Stats- samt Allm. Besvärs och Eko¬
nomi Utskottens Betänkande, angående väckt fråga
om inrättande af en Bergverks Skola, projecterade
vidare åtgärder.
StatsU'skottets tillstyrkande i frågan om bi¬
drag af Statens medel för Police inrättningens i
Götheborg underbåflande-, hvarjemte Ståndet an¬
sett det böra i underdånighet till Kongl. Maj:t
öfverlemnas att pröfva., huruvida den förändring
uti förrberörde inrättning rnå finnas äga rum,
att den sammas omfång inskränkes till sjelfva Sta¬
dens område, såsom tillförene.
Deri 15 April e. m,
589
* - '
Återremitterat
Lag- samt A Hmänna Besvärs och Ekonoini-
Utskottens Betänkande, angående föreslagne än¬
dringar af Författningarne, rörande Skolarne i
Riket; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets,
beträffande förändring af de, rörande Enskiftes-
delningar, utfärdade Författningar.
Instämt
med Höglofl. Bidderskapet och Adeln, om vid-
tagande af sådane förberedande åtgärder, hvari¬
genom RiksStånÖens Protocoll och Bihanget kun¬
de vid kommande Riksdagar skyndsamt frän tryca
ket utgifvas.
§• 7-
Uppå af Prosten, Lector Fröberg väckt mol
tion, instämde PrestStåndet enhälligt uti den af
Höglofl. Bidderskapet och Adeln , enligt nu an¬
kommet ProtocolIsUtdrag af den II innev. Må¬
nad, yttrade önskan , det mätte ConstitutionsUt-
skottet låta till trycket befordra så väl de i Con-
stitutionsUtskottet hällne Protoc.oll , som hand-
lingarne uti det till Utskottet remitterade ani
rnärkningsmål mot StatsRådet och Konungens Råd¬
gifvare i Corn mandomål för Flottorne, i afseende
på de till Befälhafvarne för en i Nåder anbe¬
falld KustbevakningsExpedition d. 8 April igr7
utfärdade Ordres.
§• 8-
Vid föredragning af ConstitutionsUtskottets
yti Memorial af d. 10 dennes »eddelia yttrande.
Den 15 April e. mi
angående Konungens Nådiga Proposition om era
förändrad Redaction af 7. §. RegeringsFormen, blef
detsamma utan anmärkning godkändt att hvila tili
afgörande vid nästa Riksdag.
§• 9-
U(i ij:ne särskilta Memorial af den Io den-;
nes anmäler ConstitutionsUtskottet, att det icke
kunnat till piöfning upptaga de till Utskottet re¬
mitterade anmärkningar:
1:0 Emot Hans Excellence StatsMinistern
för UtrikesArenderna s i afseende på ett af ho¬
nom utfärdadt Circulaire, och
2:0 Emot StatsBådet samt Föredraganden af
Handels- och FinanceArenÖerne, i fråga om des¬
se Embetsmäns tillstyrkan af Konungens den 27
Sept. 1817 i Nåder vidtagne, kort derefter åter¬
kallade beslut, rörande Malmö DiscontVerk; äf¬
vensom att StatsUtskottets anmärkning emot Ko¬
nungens Rådgifvare i Cornmandotnäl för Arméen
och Föredraganden af Krigsärenderne borde för¬
falla.
Desse Memorial lades till Handlingarne.
§• 10-
StatsUtskottets anmälan N:o j 4 5. af innehåll,'
att de 3-ne öfrige Stånden bifallit Utskottets af
Hederv. BondeStåndet återremitterade Betänkande,
om framlidne RiksRådet, Friherre Adler Salvii
Arfvingars underdåniga fordran, lades till hand-j
lingarne.
Den 15 April e. m.
§. lil
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottens Betänkande N:o 146, om en särskild
räddnings-anstalt, till förmån för dem, sorn å Ri.
kets kuster lida sjönöd, blef af PrestStindet god¬
kändt.
§• 12.
Uti Memorial N:o 147, af den 26 nästlidne
Mars, anmäler sammansatte Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten, det de icke fun¬
nit sig kunna lägga någon hand vid Professoren.
Munck af Rostiischölds ifrån Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till Utskotten remitterade anförande,
angående vidtagande af sådane medel, hvilka
återföra välmåga inom Landet.
Lades till Handlingarnef
§• 13*
Uppå ytterligare föredragning af Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens ge¬
mensamma Utlåtande N:o 148. angående sökt
underrättelse hvad vid de af Riksens Ständer un¬
der sista Riksdag anmäldta Onskningsmåi blifvit
Vidgjordt, yttrade Prosten, Lector Fröberg:
Af JusiiiiaeOmbudsmannens hittills aflem-
nade årsberättelser inhemtas väl, att listor eller
förteckningar blifvit honom från vederbörande
Expeditioner meddeldSé på de Ständernas önsk-
öingsmål, sorn blifvit till sluteligt afgörande fö-
tedragne; men om de öfriga, som saknat all hand.
^£5 göing eller förblifva hvtlande »ynes deremot
59*
Den 15 April e. trt,
Ständernas Ombudsman hafva varit 1 okunnighet,
eiler också sjelf derom saknat all underrättelse
från den eller deni det vederbordt honom derom
underrätta. Och då det utan tvifvel är af hög
vigt, att åtminstone föredragning icke uteblifver
af Ständernas underdåniga, ehuru ofta nog kanske
lör många önskningsmål, och på det den theore*
tiskt sublima idée, att Nationen skall äga ett
Ombud, oberoende af Styrelsens Embetsman ,
Som med lugnt alfvar vakar på Statsförfattni ngen ,
icke måtte i Utöfningens detailer gå förlorad, sy¬
nes angeläget, att Riksens Ständer, eller Natio¬
nen, ordentligen blifva underrättade om hurti
mycket eller huru litet blifvit åtgjordt i alla de
örtskningsämnen, som, om också någon gång of-
verflödiga och minutieusa, Ständerna likväl äga
rätt att få känna till sitt sluteliga öde, Vare sig
bifall eller förkastelse. Denna del af Constan-»
tionen är åtminstone den , sorn Nationen mest
älskar, och Sorn det verkligen är ömlåligäst att
lemna utan fullständigt afseende.
Professoren, Doct. IVijhnan erinrade, att mot
tion om utvidgande af JnstitiaeOmbudsmannens
skyldigheter redan blifvit väckt och till behörigt
Utskott remitterad, samt att dess svar härom bor*
de afvaktas.
Biskoppen, Doct. Almquist åberopade sitt d.
g nasti- Fehr. afgifna Förslag, ’att Riksens Stan*
der måtte hos Kongl. Majit i underdånighet an¬
hålla, det Kongl Maja i Nåder täcktes vid livar*
je Riksdag låta komma till Riksens Ständers kän*
ne*
Den 15 April e. m.
593
nedom, hurusom Riksens Ständers föregående Riks-
dag afgifna samteliga önskningar och beslut hvar
för sig blifvit af Kongl. Majit ansedde, och uti
hvilket skick de befinnas’', hvilket Förslag be¬
rörde dag blifvit till Allmänna Besvärs- och E-
konomiUtskottet remitteradt, utan att ännu nå*
got utlåtande deröfver till Ståndet inkommit.
För öfrigt och då Utskotten ansett Riksens Stän.
ders JustitiseQmbudsmans åtgärd i detta hänseen¬
de Vara för ändamålet tillräcklig, anmärkte Bi¬
skoppen, att det icke är nog att Riksens Ständer,
igenom JustitiseOmbudsrnannens Berättelse, un:
derrättas, att en del af deras underdåniga önskJ
riingar blifvit afgjorde , utan att det äfven synes
nödigt, att de få veta om de öfrige blifvit i un¬
derdånighet föredragne och i hvad skick de sig
befinna, hvadan Biskoppen fann sig föranlåten,
att,,i händelse af Högv. Ståndets bifall till detta
Betänkande, sig reservera.
Prosten, Doct. Renström erinrade, att då un¬
derdåniga önskningar vid slutet af en Riksdag
anmälas, man med stöd af Grundlagarne bör
förutsätta en tid af 5 år innan nästa Riksdag bör
inträffa, under loppet af hvilken tid Riksens
Ständers alla underdåniga önskningar kunna bilf.
va afgjorde; men att nu,jdå Urtima Riksdagar
inträffa efter 2 år, förhållandet måste vara an¬
norlunda.
Biskoppen och vice Talmannen, Doctor Vufl
Rosenstein ansåg hufvudsaken blifva hulpen, om
åvad Biskoppen, Doctor Almquist i ofvaube*
Pr. St. Prot. 1818* Del. lil. 38
594 Den 15 April e. m.
rorrle måtto föreslagit och åsyftat kunde bringa»
till verkställighet.
Prosten, tector Froberg ansåg ingenting
.hindra Ståndet att yrka underdånigt framställan.
de af Biskoppen Almquists ofvanberörde Förslag;
och trodde Prosten ändamålet säkrast vinnas, om
Högl. Bidderskapet och Adeln samt Vällofl. Bor*
gareStåndet kunde förmås att, till följe af Riks;
dagsOrdni,ngens 44 §., yttra sig,' hvart de anse
Prosten, Doct. Stenhammars Memorial, angående
saknad eller fördröjd verkställighet af Kongl*
Majtts och Bikets Ständers vidtagne Beslut uti
åtskillige Rikets inre hushållning rörande arén;
der, höra. '
Häruti instämde Prosten £fan Wijkman.
Prosten Ferlin uppl yste, att Allmänna Besvär»;
och Ekonomiutskottet, i saknad af nyssnämnde
tvenne Stånds beslut, till hvilket Utskott Prosten,
Doct. Stenhammars återremitterade Memorial hör*'
de, icke ännu kunnat besvara återremissen.
Prosten, Doct. Renström förklarade, att nå¬
gon tvetydighet uti BiksdagsOrdningens 44. §,
gifvit anledning dertill, att Höglofl. Bidderskapet
och Adeln och Vällofl. BorgareSlåndet icke lära
erhållit del af Utskottets utlåtande öfver Doctor
Stenhammars ofvanberorda Memorial; i thy att
nämnde §■ stadgar, att då ett Utskott anser nå¬
got till detsamma remitteradt mål icke tillhöra
des» åtgärd, Utskottet åligger, att sist inom 8 da|
gar afgifva sitt utlåtande, med deruti anförda skäl,
13th 15 April e. fru
595
lill det eller de Stånd som remitterat, men icke
föreskrifver, antingen Utskottet eller det återre¬
mitterande Ståndet, skall meddela de öfriga Stån¬
den det yttrande, hvarmed Utskottet Ererlem-
nar ett dylikt till detsamma remitteradt Memo¬
rial ; hvilken tvetydighet Doctoren, genom Mo.
tion inom ConstitutionsUtskottet, redan sökt af¬
hjelpa.
Prosten , tector Froberg yttrade vidare, att
örsaken- till det uteblifna yttrandet ifrån Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-
Ståndet må vara sådan den vill, det likväl äc
stridande mot PrestStåndets värdighet, att lemna
Ståndets en gång beslutna och derefter af He¬
dervärda BondeStåridet biträdda, och ytterligare
af dessa Sine Stånd gemensamt försvarade remiss
utan all verkan. Vidkommande dernäst de först¬
nämnda a;ne RiksStåndens föreburna okunnighet
om EkonoiniUtskottets första Memorial af den.
19 Januarii, rörande detta ärende, så och om.'
densamma möjligen skulle kunna äga rum , då
detsamma, uti de till samtlige RiksStånden ingif¬
va Bihanget , redan finnes tryckt under N;o 6
af Utskottets hittintills utgifna 77 Betänkanden ,
*å trodde Prosten , att sådant ändteligen nu bord
de afhjelpas , genom anmodan till Utskottet, atc
Skyndsamt lemna bemälde a:ne Stind behörig
del af samma Memorial. Till en sådan anmodan
fann Prosten sig hafva så mycket större skäl ,
Sorn början af RtksdagsQt-dningeris 44. §. ovil¬
korlig* ti ålägger samtliga Utskotten , att af deras
y"randen alltid tilldela hvarje Stånd ett Exetnj
plar. Då samina $. derefter i det följande stad»
596 Den 15 April e. m.
gar ”att om något Utskott vill återlemna något
till dess åtgärd remitteradt mål , såsom till dess
befattning icke hörande, åligger Utskottet, att
sist inom 8 dagar afgifva sitt Utlåtande, med der.
uti anförda skäl, till det eller de Stånd, som re¬
mitterat", så ansåg Prosten det icke vara fören¬
ligt med den skyldiga aktningen för de Herrar
och Män, hvilka först utarbetat våra Grundlagar,
att tro det sistnämnde föreskrift skulle upphäfva
Utskottens nyss förut stadgade ovillkorliga skyl¬
dighet , att alltid med samtlige RiksStånden corn-
municera deras yttranden, utan ansåg Prosten or¬
dalydelsen i det sednare stadgandet innehålla den
förökade skyldighet för Utskotten , att de inom
bestämd tid , eller 8 dagar, skola svara det eller
de Stånd, hvilka remitterat sadane Mål, som Ut¬
skottet ansett icke tillhöra dess befattning. Och
att detta måtte vara verkliga meningen af berör¬
da föreskrifter, styrkes, utom annat, äfven derafi
att Högv. Ståndet just denna dag erhållit del af
gemensamma Stats- och Ekonomiutskottens svar»
att Professoren Munck af Rosenschöldf ifrån Hög*
lofl. Ridderskapet och Adeln remitterade anföran¬
de, om vidtagande af sådana medel, hvilka åter¬
föra välmåga inom Landet, icke tillhörer Ulksot:
tens handläggning.
Med Prosten Fröberg förenade filg Prosten
Wijkman till alla delar.
Biskoppen, Doct. Almquist förklarade, att om
Prosten, Doctor Stenhammars ifrågavarande Me¬
morial också innehöll några sådana Exempel på
overkställda beslut, hvilka icke tillhörde AlL
Den 15 April e. m.
597
manna Besvärs- och Ekonomiutskottets pröfning,
sådant likväl icke bordt hindra Utskottet, att yt¬
tra sig öfver Bisicoppens uti återremissen intagna
ofvanberörda Förslag om underdånig anhållan till
Kongl. Majtt , att antingen genom HofCanzlers-
Embetet, eller ock igenom någon annan Aucto-
ritet, lemna Rikets Ständer kännedom, huruledes
samtlige deras underdåniga önskningar och beslut
hvar för sig blifvit af Kongl. Maj:t ansedda, och
uti hvilket skick de befinnas. Men om sådant
möjligen, skulle afslås, trodde Biskoppen , att det
åt Riksens Ständers Justitieombudsman borde
uppdragas , att derom förskaffa Riksens Ständer
fullständiga upplysningar.
Professoren , Doctor Wijkman erkände den¬
na fråga vara af vigt , men trodde det icke till¬
höra Ekonomiutskottet, utan Lagutskottet, att fö
reslå utvidgning af JustitiasOmbudsmannens In»
struetion.
Herr ErkeBiekoppen och Talmannen erinra*
de, att Kongl. Maj:t redan förekommit några Leda¬
möters nu yttrade önskningar derigenom, att Kongl.
Maj;t , enligt HofCanzlerens m. m. Herr Friher¬
re af Wetter stedts nästl. gårdag upplästa skrifvelse,
i Nåder befallt, att de beslut , som af Kongl.
Maj:t under innevarande Riksdag vidtagas, i an-
ledning af Riksens Ständers underdåniga hem¬
ställanden , skola Riksens Ständer i Nåder med.'
delas, och föreslog fördenskull, att Ståndet, med
■vördnadsfull underdånig erkänsla för högstbe-
törde befallning , må låta härvid bero.
59?
Den 15 April e. m,
Professoren Thyselin? förktarade , att lian med
ali underdånig vördnad för högstberörda Nådi¬
ga befallning, och med ali fullkomlig underdå¬
nig tillförsigt til! Kongl. Majds visa och kraft¬
fulla Styrelse , som säkrast förekommer ali far¬
håga , att Riksens Ständers beslut skola sakna
verkställighet, likväl ansåg det kunna btifva etc
betänkligt prssjudicat för framtiden , om ett af
sine Stånd remitteradt Memorial , igenom Ut¬
skotts eller de öfrige Ståndens uraktlåtenhet att
sig deröfver yttra, skulle beröfvas ali verkan.
Btskoppen, Doctor Almquist betygade lika¬
ledes sin underdånigste vördnad och erkänsla för
Kongl. Maj.ts hö'gstberörda Nådiga befallning»
men befarade likväl, det samma Nådiga befall¬
ning , att de Nådiga beslut öfver Riksens Stän¬
ders underdåniga önskningar, hvilka af Kongl.
Majit under innevarande Riksdag vidtagas, skola
B iksens Stander i Nåder meddelas, ehuru vis
och välgörande densamma är, likväl icke torde
tillräckligen svara emot ändamålet, i thy att det
icke är möjligt, att Riksens Ständers samtlige
■underdåniga önskningar och hemställanden kun¬
na under påstående Riksdag hinna af Kongl-
!Maj:t prof v as och afgöras , samt att foljakteligerr
Riksens Ständer icke eller under deras samman¬
varo kunna blifva underlättade, huruledes de
af Kongl. M.ij:t i Nåder blifvit ansedde, och
begärde Biskoppen fördenskull, att Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet må anmodas , att
ofördröjligen sig utlåta öfver Biskoppens ofvan-
berörde Förslag, hvilket, ehuru foranledt af
Doctor Stenhammars Motion, likväl icke står der*
Den 15 April e. m.
599
med i så oskiljaktigt sammanhang, att ju Utskot¬
tet, till hvars granskning en sådan önskan ostri¬
digt hörer, särskildt må kunna sig deröfver yttra.
Häruti hördes många instämma med anhållan
em Proposition till bifall dera.
Härefter och uppå af Herr ErkeBiskopperi
och Talmannen framställd Proposition, blef Stats-
och EkonomiUtskottens förstberörde Betänkande
N:o 148 af Ståndet antaget; hvarjemte Ståndet fatd
tade det beslut, som innehålles uti följande Pro-
tocollsUtdrag.
I anledning af väckt fråga oiu orsaken der¬
till, att ehuru Hederv. BondeStåndet redan den
27 nasti. Januarii, och PrestStåndet den 9 derpå
följande Februarii till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottets handläggning återremitterat
Prosten, Doctor Stenhammars den 19 förutgånghe
Januarii till PrestStåndet återlemnade Memorial ,
angående saknad eller fördröjd verkställighet af
Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers vidtagne be-
slut Uti åtskilliga Rikets inre hushållning rö¬
rande ämnen , och .oaktadt PrestStåndet, likaledes
den 9 Februarii , uti det ändamål, som Riksdags¬
ordningen 44 §■ omförmäler , meddelat de öfrige
resp. Stånden dess beslut om berörde återremiss,
Utskottet likväl icke ännu utlåtit sig öfver nämn¬
de Memorial och de i sammanhang dermed inom
PrestStåndet anförda yttranden ; och sedan Pro¬
sten Ferlin, såsom Ståndets Ledamot inom be-'
mäldta Utskott, anmält , att Högloft. Ridderska-
pet och Adela samt Vällofl. BorgaxeStåndet icke
6oo
Deri 15 April e. m.
ännu yttrat sig, under hvilket Utskott de anse
målet höra., samt att Utskottet fördenskull, i för.
mågo af RiksdagsOrdningens 44. §. icke kunnat
i någon öfverläggning härom ingå, beslöt Prest-
Ståndet , sorn förmodade sådant härröra deraf, att
nämnde s.Te Stånd icke ännu lära hafva erhållit
del af Utskottets den 8 9 nasti. Januarii til! Prest-
Siåndet afgifna svar med grund af ofta åberopade
44- som uttryckligen stadgar, att af Utskot¬
tens yttranden alltid ett exemplar skall hvarje
RiksS'ånd tilldelas , anmoda Allmänna Besvärs—
och Ekonomiutskottet, ali skyndsammeligen till.
ställa Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Väl.
lofl. BorgareStåndet hvar sitt Exemplar af Utskot.
tets oftaberörde yttrande af d. 19 nasti. Januarii.
Men i händelse Välbemäldte alne RiksStånd
sådant oaktadt skulle uppskjuta deras Utlåtande
deröfver, eller ock yttra, att Doctor Stenhammars
ifrågasatte Memorial icke tillhörer Allmänna Be¬
svärs- och EkonomiUtskottets handläggning , vän¬
tar PrestSiåndrt icke desto mindre, att nämnda
Utskott ofördröjligen må inkomma med Utlåtan¬
de ofver Biskoppen , Doctor Almquist* , utaf Do.
ctor Stenhammars merberöda Memorial föranled¬
da och, till Utskottet den 9 Eebruarii remitte¬
rade Förslag : att Riksens Ständer må hos Kongl.
Maj:t 1 underdånighet anhålla, det Kongl. Majit i
Nåder täcktes vid hvarje Riksdag lita komma till
Riksens Ständers kännedom, huru som Riksens Stän¬
ders föregående Riksdag afgifna samtliga önsknin¬
gar och beslut, hvar för sig, blifvit af Kongl. Maj:t
ansedde och uti hvilket skick de befinnas.
Dsn 15 April e. m. 601
§. [4.
Efter förnyad föredragning, lemnade Prest-
Ståndet sitt bifall till efterföljande Betänkanden,
nemligen:
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottens:
N:o 14g om undersökning, rörande sänkning af
Sjön Venern.
150 rörande inrättande af en BergverksSchola.
BevillningsUtskotters:
N:o l a om understöd för Curhusen i Norrbotten»
EagUtskottets:
N:o 76 om förändring uti 2. och 6. §. §. af 7*
Cap. HandelsBalken.
__ 77 angående förpliktelse för Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande , att insända sina
Kungörelser till JustinseCantzleren och
JustititeOmbudsmannen.
__ 78 om insändande från publique Perk af Ar,
betsFörteckningar till J usiitiasOmbuds,
mannen.
; 79 rörande ändring i Rältegångssättet vid frå.
gor om Skjuts försummelser.
__ 80 om ändring i ansvar för fylleri och dryc¬
kenskap.
— 8l om upptagande af Mål, som angå fylleri
och olaga försäljning af starka drycker*
6 03 Deri 15 April e. m.
§» 15»
BI Lagutskottet» Utlåtande N:o 74 ; i an-
ledning af de inom PresfStindet gjorda anmärk»
ningar vid Utskottets första Betänkande , angåen¬
de förändring i Författningarne, rörande före¬
kommande af Barnamord, nu ä nyo föredrogs,
si blef Utskottets först afgifna Betänkande af Stån¬
det ogillad t.
5. X«-
Lag- samt Lag- och Ekonomiutskottens för.
nyade Utlåtanden
N:o 75 om sättet för Menigheters hörande i en,
skilta ärender.
■mmm 8a — yrkad skyldighet för privilegierad jord
att deltaga i Tingshus- och Prestgårds-
byggnad.
__ 83 — allmänna vägarnes underhållande vinj
tertiden.
___ 84 —. indelning af Byvägar till underhåll
lande.
85 __ rättighet för den, som låtit i Allmän¬
na Brandförsäkringsverket försäkra sin
Egendom , att undgå erläggande af
Brandstod,
af innehåll, att Utskottens, rörande dessa ämnen
först afgifna, men återremitterade Betänkanden
redan blifvit af 3:ne Riksstånd bifailne, uppläs
stes och lades till Handlingame.
Den 15 April e. ni. 603
f 17*
Upplästes och lades på bordet nedannämnde
ifrån Utskotten inkomne Betänkanden, nemligen
SiatsUtskottets:
Xto 451 om rensning och igenfyllning af Clars-'
och FatebursSjöaine m- m.
15a förnyade Utlåtande om Vadstena Klo-'
sterkyi kas uppläjande åt Vadstena Stads»'
och LandsFörsatnlingar.
_ 153 om bidrag af Allmänna medel till kosC
naderna för Isländska Handskrifters öf-
versättande,
__ 154 __ utbetalning af innestående Accords-
ersättning för Majoren Florin Toll,
, bestämmande af Hennes Majit Drott¬
ningens UnderhållsSumma i händelse
af Enketi llstånd.
Om StatsVerkets tillstånd och behof under
RiksStatens I., 2., 7. och 8- HufvudTitlarr
Anslag af Allmänna N-bedel till kostnaden
vid förfärdigandet af en Tafla öfver Högstsalig
Konung Carl XIIIls Kröning.
Medels anslående till Riddarholms Kyrkans
iståndsättande.
Tillökning i anslaget för fria Konsternas
Academi.
Medels anslående för Reparationen å Kongl.
.Theaterhusen.
6o4 Den 15 April e. ml
Förändring i Beklädnadssältet för indölta Ar-
rnéen.
I anledning af väckt Motion om tillökt an¬
tal Löner för JustitiseRevisionsExpeditionen.
Rörande yrkad Lönförbättring för CommiJ
nistrarna i Stockholm ; samt
Förnyade Utlåtande, angående Kronans Rån-
tehö och Halm från Westmanlands Län, som
är anslaget till utfodring vid Kongl. Hofstallet.
BancoUtskottets
Nio 30 angående Medel till Jernhandteringens
och Bergslagsrörelsens understöd och
- upprätthållande.
_ 31 rörande BancoVerkets Styrelse och för¬
valtning efter senaste Riksdag.
Ståndet åtskildes.
In Fidem
J. U. Almguist.