J
t
t
Protocoll,
hållna
bos
Hogvörcliga
Prest-Stå ndet,
vi fl
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1817.
STOCKHOLM,
tryckta hos Olof Grahn, 18x7.
i*
tl
ii*
Tisdagen den 25 November 1817*
§• r.
M
-“edelst öppet Bref oell Påbud af den 4 Octo.
ber detta ar, hade Kongl. Maj:t i Nåder kallat
Pikets Ständer till Urtima Riksdag i Stockholm
den so innevarande November.
Sedan, till underdånig följd häraf, och i stöd
af föregångne anslag, Presterskapets valde Le¬
damöter, den 2 r i denna månad, till Hans Ex-
cellence, Justitiae Stats-Ministern m. m. Hög¬
välborne Herr Grefve Fr. Gyllenborgs granskning
aflemnat sina fullmakter, och den 24 i samma
månad hos Högbemälte Hans Ex.cellence afhem-
tat behöriga Infrädes-poletter, jemte fullständiga
exemplar af Rikets nu gällande Grundlagar, si.
sammanträdde PrestStåndet nu uti Dess vanliga
Sessionsrurn; och bestod «f nedanskrefne Leda¬
möter, enligt en ifrån Hans Excellence Herr
Justitiae StatsMinistern erhållen så lydande
4
Den 25 November.
FÖRTECKNING
uppå samtlige af Rikets Presterskaps J tillden af
Hans Kongl. Maj:t Allernådigst påbudne Urtima
Riksdagen i Stockholm år 1817 kallade och be-
fullmäktigade Ledamöter. Stockholm den 24
November 1817-
HERRAR BISKOPPAR.
Upsala Stift.
Erke-Biskoppen m m Doctor J. A. Lind.-
Horn.
Linkopings Stift.
Doctor Carl von Rosenstein.
Skara.
Strengnäs.
Westerås,
Wexio,
Lunds
Doctor Wilhelm Faxe.
Den 2 5 November.
Götheborgs.
S
Calmar.
Carlstadf.
Hernosands.
Doctor Er. A. Almquist.
Gottlands.
Doctor C. J. Eberstein.
Pastor Primarius i Stockholm.
Doctor P. S. Drysén.
Upsala Stift.
Prosten Magister Johan Wijkman Casparson,
Professoren Magister Olof Hansson Forssell,
Contracts-Prosten , Kongl. Hof-Predikanten
Adolf Elfsberg ,
Professoren , Ledamoten af Kongl. Nordstjer-;
ne-Orden, Doctor Sven Wijkman Casparson.
Stockholms Stad.
Tjenstförrättande Kongl. Öfver-Hof-Predi*
kanten, Kyrkoherden och Ledamoten af Kongl.
Nordstjerne-Orden, Doetor Joh. Jacob Hedrén,
Professoren, Kyrkoherden och Ordens-Ga<
pellanen, Doctor Carl Peter Hagberg,
Som ministern Jihan Eric Bergegren.
6
Den 25 November:
Linkopings Stift,
Pectoren, Magister Pehr Arenander.
Prosten , Magister Jacob Ek.
Prosten, Magister Jacob Hagberg.
Prosten, Theologi® Candidaten , Magister
Christoffer Rezius Ekvall,
Prosten Doctor Mathias Stenhammar,
Skara Stift.
Lectoren och Prosten, Doctor Carl Johan
Knös,
Lectoren, Theologi® Candidaten, Magister
M. Hasselrot,
Prosten, Magister Pehr Friman,
Prosten Anders Bildahl.
Strengnäs Stift.
Lectoren, Doctor Olof Hultin,
Professoren, Magister Pehr Thyselius.
Westerås Stift.
Lectoren, Magister J. R. Fellenius,
Lectoren, Magister J. P. Fröberg,
Prosten, Magister E. G. Hanngren,
Contracts-Prosten , Magister J. M. Svedelius J
Contracts-Prosten O. C. Leffer.
Wexio Stift.
I.ectoren och Ledamoten af Kongl. Vasa^
Orden, Magister Elias Heurlin,
Lectoren, Magister David Aspelin,
Prosten, Kongl. Hof-Predikanten, Magister
S. J. Almqvist.
Den 2 5 Navemler. 7
l
Lunds Stift.
Dom-Prosten och Ledamoten af Kongl.’
Nordstjerne-Orden, Doctor Christian Wåhlin,
Professoren, Magister Carl Agardh,
Contracts-Prosten, Magister Cari Rönbeck i
Prosten, Magister Lars Palm.
Götheborgs Stift.
Prosten J. C. Osterman,
Contracts-Prosten, Theologi® Candidaten
0. A. Öhrvall.
Prosten, Magister Casten Rabe.
Cal mare Stift.
Contracts-Prosten Johan Peter von Sydolf':
Prosten, Theologi® Candidaten, Magister
Anders Fornander.
Carlstads Stift.
Primarie Theologi® Lectoren Doctor Mog¬
nus Eurén,
Lectoren, Professoren P. Köhlmark.
Hernosands Stift.
Contracts-Prosten, Doctor Abrah. Renströmj
Contracts-Prosten, Doctor Jon. C. Genberg,
Kongl. Hof-Predikanten och Prosten, Ma,
gister D. Rackman.
Gottlands Stift.
Prosten och Kyrkoherden Gustaf Kolmodin
Kongl. Hof-Predikanten m. bj. P,ehr Säve.
t
Den 5 J November.
Vid denna Förteckning var fogadt efter¬
följande:
Utdrag af Protocollet, hållet inför Hans
Excellence, Justitite Stats-Ministern ,
Riddaren och Commendeuren af Kongl.
Majtts Orden Herr Grefve Gyllenborg
vid Urtima Riksdagen i Stockholm den
21 November I8»7*
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
Justitiaa Stats-Ministern utsatt denna dag till
granskning af Högvördiga Prest-Ständets Leda.
möters vid detta Riksmöte ingifne fullmakter;
och, till följe af hvad 21 §• i Riksdagsordnin¬
gen stadgar, anmodat nämnde Stånds Fullmäkti¬
ge i Riksens Ständers Bank samt RiksgäldsCon.
toir , att till upplysningars afgifvande vara när.
varande; så inställde sig, i anledning häraf, Full¬
mäktige i Riksens Ständers Bank: Pastor Pri-
marius, .Ledamoten af Kongl. Maiits Nordstjerne¬
orden , Doctor Drysén, ÖfverHofPredikanten,
Capelianen vid Kongl. Majas Orden, Doctor
Lilljenivalldh, DofnProsten, Ledamoten af Kgl.
Maj:ts Nordstjerneorden, En af de Aderton i
Svenska Acadernien, Doctor Wollin, och Full¬
mäktige^ i RiksgäldsContoiret: Tjenstförrättande
Kongl. ÖfverHofPredikanten , Kyrkoherden, Le¬
damoten af Kongl. Majtts Nordstjerne-Orden ,
Doctor Hedrén , FältProsten och Kyrkoherden
Fuchs och Kyrkoherden Magister Widing.
Efter det de ingifne Fullmakterne blifvit
behörigen granskade och utan anmärkning god¬
kände, tillkännagafs att några klagomål öfver de
Den s 5 November.
9
hållna valen vetterligen icke blifvit anförde: att
följande Biskoppar erhållit Kongl. Majlis Nådi¬
ga tillstånd att från Riksdagen blifva frånvarande:
Biskoppen i Westerås, Doctor Murray, Biskop¬
pen i Skara Doctor Weideman; Biskoppen i Gö¬
theborg Doctor Wingård; Biskoppen i Calmar
Doctor Stagnelius och Biskoppen i Carlstad, Do¬
ctor Bjurback: att Biskoppen i Strengnäs Doctor
Tingstadius, som för sin nu varande sjukdom
icke genast vid Riksdagen kunde sig inställa, fått
Nådig tillåtelse att derifrån uteblifva intill dess
hans helsa tillåter honom i Riksdagsgöromålen
deltaga: att Biskoppen på Gottland, Doctor E-
berstein väntades, men att underrättelse sakna,
des, huruvida han, jemte öfrige Fullmäktige af
PrestStåndet från nämnda Ö, ännu kunnat, i
anseende till årstiden, öfverkomma till fasta lan¬
det: att DomProsten i Strengnäs Doctor Graff¬
man ännu ej vore ankommen: att Lectorn och
Kyrkoherden Arenander , enligt företedt Läkare¬
betyg, af sjukdom vöre hindrad att öfvervara bör¬
jan af detta Riksmöte: att Prosten och Kyrko¬
herden Hult, som blifvit vald till Fullmäktig för
tredje Divisionen af Upsala Stift, insjuknat, så
att nytt val komme att anställas; och slutligen ,
att sedan Prosten och Kyrkoherden Doctor Falk ,
vald till Fullmäktig i Strengnäs Stift, begärt der¬
ifrån blifva entledigad i anseende till sin ålder
och sjuklighet, nytt val jemväl efter honom är
vordet utsatt till den 3 nästkommande December.
Öfver hvad nu förefallit, skulle Protocoll
till Högvördiga PrestStåndet utskrifvas.
In fidem
C ari, Geo k g r i.
ib
Den 25 November.
Efter uppläsandet häraf, upplyste Biskopperi
m. m. Doctor von Rosenstein, att, ehuru Biskop;
pen Doctor Eberstein samt Prosten Kolmodin och
Kongl. Hof- Predikanten Säve, uti sist intagna
Protocoll, af elen 21 dennes, blifvit antecknade
såsom icke ännu tillkomne, de likväl sedermera
den 2 2 dennes anländt, samt, efter derom hos
H ans Excellence Herr Justitise StatsMinistern
gjord anmälan , blifvit uti föregående Förteckn
ning, af den 24 dennes, införde.
§. 2.'
Sedan H. H. ErkeBiskoppen och Talman;
nen samt Biskoppen m.m. Doctor Carl von Ro.
senstein, hvilken till vice Talman blifvit i Nå;
der utnämd, redan den 20 i denna månad, in;
för Hans Majestät Konungen, aflagt den uti
RiksdagsOrdningens 23. §. föreskrefna Talmans,
ed, så öppnade Herr ErkeBiskoppen och Tal¬
mannen Ståndets första sammanträde vid detta
Riksmöte med efterföljande Tal:
Högvördiga Stånd!
Än en gång, Mine Bröder, får jag helsa Er
från detta Rum, hvilket jag nu för femte gån¬
gen intager: åter deltaga i edra sammanträden,
dem jag nu för 8:de gången bivistar. Det sker
under innerliga tacksamhetskänslor för den högre
Makt, som äger vårt lif och alla dess skiften i
sin hand, och som ännu värdigas uppehålla den-
na lutande hydda. Men det sker ock med be.
kymmer, väckta på en gång af mitt Embetes vigt
och af årens börda. Jag närde i mitt brest en
Den 25 NovemberI
II
fcnskan efter stillhet, den min ålder borde ur.
sakta; men Konungens vilja, som borde gälla
mer, och flera icke tvetydiga bevis, att J, mine
Bröder , icke ogerna än en gång skulle se mig
ibland Eder, hafva öfvervunrsit känslan af eti
allt mer och mer aftagande förmåga, och upp-
lifvat ett mod, som ville svigta.
Också, hvad skulle jag hafva att befara, då
jag befinner mig i en samling af Vänner, hvil¬
kas förtroende och tillgifvenhet jag, vid våra all¬
männa Riksmöten, äfven sora ofta enskildt, utan
undantag, fatt erfara; i en samling af Män, hvil¬
kas mognad, hvilkas lugna råd i g lie t, hvilkas kär¬
lek till Konung och Fosterland alltid gifvit öf-
■verläggningarne den prägel af vishet och om¬
hugsan, som bör utmärka Läroståndets företag; i
en samling af värdiga Embetsbroder, lifvade af
ett upplyst nit för deras dyra kall, för Reli¬
gionens kraf och den Svenska Kyrkans orubba¬
de bestånd?
En efterkänsla af fordna kraftfullare dagar
upplifvar mig, då jag ser Eder omkring mig, och
dig vid min sida, värdige Broder, som af Ko.
Dungen blifvit utsedd, att med mannaårens styr.
ka stödja min ålderdom. Jag innesluter mig i
din och samtlige mine öfrige Medbröders vän¬
skap och bevågenhet.
Och så få vi då i Herrans namn begynna
de öfverläggningar , för hvilka vi af en vördad
och älskad Konung äro sammankallade. Vishe¬
tens och fridens Gud lede våra rådslag, valsig-
II
Den 25 November.
ne vara bemödanden och late allt lända till sitt
heliga Namns ära och Fäderneslandets sannskyl¬
diga båtnad. Vi anrope Honom härom med ge¬
mensam bön:
Fader var SCc.
Häruppå svarade Biskoppen och viee Tal¬
mannen Doctor von Rosenstein sålunda:
Högvördigste Herr Doctor , Erke-Eiskopp och
Talman!
Med glädje har PrestStåndet funnit sin äl>
sbade och vördade Talman åter intaga det rum,
från hvilket han så många gånger ledt dess öf-
verläggningar; och med rörelse har det emotta-
git den helsning, hvarmed Tit. öppnat denna
vår sammankomst.
Försynen har bevarat Titti dagar. Tack¬
samt prise vi Dess godhet i denna välgerning
mot Staten och Kyrkan. Den mogna erfarenhe-
ten, det milda hjertat, det öppna, förtroliga, in¬
tagande umgängessättet åldras icke; och dessa e-
genskaper, krönte af en bepröfvad redlighet, hem¬
ta för oss ett ökadt värde från den åldriga, vörd¬
nadsbjudande bjessan.
Bekymmer äro oftast hela folkslags lott, äf¬
vensom de sällan skiljas från det enskilta lifvet.
Oräkneliga glädjeämnen har den Högsta Vislie-
ten mildt utbredt öfver vårt fädernesland under
de sist förflutna åren. Men vi mäste ännu prof-
yas. Allmänna välfärden saknar ännu stadga
Den 25 November
13
och säkerhet. Öfverheten har befallt oss sam¬
manträda. Följderna af de beslut, hvilka under
detta Riksmöte fattas , skola säkert blifva vigtiga
för närvarande och kommande tiders lugn och
trefnad. Vid allt detta, ser PrestStåndet sitt
hopp lifvas genom Tit:i närvaro. Det är vant,
att , under Titti ledning, i sina rådplägningar
alltid ådagalägga enighet, brödraskap och ett
ståndaktigt nit för sanning, rätt och allmänt väl.
På denna väg skall vår redliga omtanka icke
sakna välsignelse; och med vår vördade Tal-
inans bifall, det vi skole bemöda oss att förtje¬
na , hoppas vi alltid blifva af dess vänskap och
välvilja omfattade.
§•3* ,
Med afseende uppå Professoren, Consistorii.
Notarien i Upsala, Theol. Licentiaten Magister
Jon. Ulr, Almqnists samtConsistoriiNotarien i Lin¬
köping Magister Jan Janznns, under sist förflut¬
na fyra Riksdagar, ådagalagda skicklighet och väl¬
förhållande, föreslog H. H. ErkeBiskoppen och
Talmannen, att de äfven vid detta Riksmöte må
blifva antagne, den förre till Ståndets Secretera¬
re och den sednare till Ståndets Notarie; dock
ansåg H. H. ErkeBiskoppen och Talmannen sig
icke böra obemäldt lemna, att, i frågan otti sist¬
nämnda beställning, till honom blifvit ingifven
efterföljande ansökning:
Tit. Tit.
Hos Högvördigste Herr Doctorn, ErkeBi-
skopen och Talmannen samt det Högvördiga
14
Den 25 November.
Ståndet vågar i djupaste ödmjukhet jag anhålla,
att vid innevarande Riksmöte blifva antagen till
Notarius vid Högvördiga Ståndets Canzli.
Utom det, att jag sedan lista Maj förlidet
år haft äran vara Secreterare vid Högvördiga
Ståndets CanzliDirection, vågar jag stödja denna
min ödmjukaste anhållan på den , med blott
ett enda undantag, under snart ett helt år¬
hundrade af Högvördiga Ståndet gunstbenäget
följda praxis, att, så ofta Rikets Högloflige Stän¬
der i Hufvudstaden sarnmanträdt, hafva antagit
Notarien vid Stockholms Stads Consistorium mer¬
endels till Dess Secreterare, och, i annat fall, till
dess andra Secreterare. Min företrädare hugna,
des äfven vid 1809 års Riksdagtned denna sednare
befattning, hvarom han dock den påföljande Riks¬
dagen härstädes ej gjorde någon ansökning, såsom
då redan utnämnd till sin nu innehafvande Kyrv
ko herde-bes täll ning.
I afseende på mitt bemödande att uppfylla
fbrdringarne vidden Embetsbefattning , jag hit.
tills haft äran bestrida hos det Högvördiga Stån¬
det, vågar jag åberopa hvad Dess Vällofliga
CanzliDirection, i härhos vördnadsfullt bifogade
Memorial, behagat derom vitsorda.
Med djupaste vördnad framhärdar:
Högvördigste Herr Doctorns, Erke-Biskoppens
och Talmannens
samt Högvördiga Ståndets
allerödmjnkaste tjenare,
Herlog Stenberg.
Härvid y$r fogadt ett så lydande
Den 25 November.
15
Vördsamt Memorial.
Hos Högvördiga Ståndets CanzliDirection har
Secreteraren vid samma Direction, Notarien vid
Stockholms Stads Consistorio, Ärevördige och
'Väilärde Herlog Stenberg anhållit om vittnesbörd
och förord, i afseende på hans tillämnade öd¬
mjukaste begäran, att, vid instundande Riksmöte,
blifva antagen till Notarius vid Högvördiga Stan.
dets Canzli. CanzliDirectionen, hvars Secreterare
Stenberg varit sedan den i Maj 1816, anser sig
pligtig vitsorda den utmärkta skicklighet, drift
och noggrannhet, sorn af Stenberg blifvit under
samma tid ådagalagde så val vid Archivimediens
förvaltning, räkenskapernas förande och Canzii-
arendernas vård , som alla öfriga honom tillhöran¬
de och anförtrodda göromål, hvaribland ej torde
undfalla Högvördiga Ståndet den totala, af hög¬
sta nödvändighet påkallade reparationen af Dess
Sessionsrurn , hvilken genom Stenbergs nitiska
bedrifvande och under harts uppsigt och ledning
blifvit nyligen verkställd med lika mycken be¬
sparing, som smak och prydlighet. När sådana
egenskaper tillhöra den person, hvilken ej alle¬
nast mellan Riksdagarne är det Högvördiga Stån¬
dets enda och svagt lönta Tjensteman , utan af.
Ven ifrån äldre tider, då Ständerna i Hufvud¬
staden sammankommit, ansetts lika som sjelf,
skrifven, åtminstone till den post, Sienberg nu
i största ödmjukhet söker, kan Directionen ej
annorlunda än med rättvisligt förord beledsaga
denna hans ansökning, i glad öfvertygelse , att
Högvördiga Ståndet *med nöje omfattar tillfället,
Den a 5 November.
att bade uppmuntra och vidare begagna ett. så
bepröfvadt välförhållande. Slockholm den 15
November 1817-
P. S. Drysén. C. C. Lhijenvalldh.
Joh. Olof Wallin. L. P. Widing.
Joh. Jac. Hedrén. Zach. Fuchs.
Professoren Doctor Wijkman anförde: Utan
att i någon inon bestrida Notarien Stenbergs af
dess Förmän vitsordade och af mig äfven kända
skicklighet och förtjenster , kati jag dock ej und¬
gå att fästa min uppmärksamhet vid det anföran¬
de, att då ConsistoriiNotarien i Stockholm, efter
fordom bruklig vana, skall varit vid Ståndets
Canzli, som Notarie , ifrån äldre tider nyttjad ,
han genom gammal häfd skulle till slik hug.
komst vara liksom sjelfskrifven. Jag anser hvar.
ken gammal häfd eller locala omständigheter bo-
ra vara gällande i fråga om en beställning, der
intet annat än Högvördiga Ståndets förtroende
bestämmer utslaget, och förbehåller mig äfven att
aldrig något sådant må blifva etableradt, til! grun¬
dande af den enas företrädesrättighet framför dea
andra. Enär nu härtill kommer, att så väl Pro¬
fessor Almquist som ConsistoriiNotarien Janzon,
genom deras berömvärda skicklighet, hvarmed de
under fyra Riksmöten gått Högvördiga Ståndet
tillhanda, och derunder förvärfvat sig en all¬
män vänskap , aktning och förtroende , anser jag
mig skola mycket fela emot min skyldiga erkäns-
la deraf, om jag nu skulle glömma sådant, vare
sig emot gammal häfd, locala omständigheter,
eller
Deti 2 5 November;
17
felle? er. inörti Ståndet ej ännu bepröfvad skick¬
lighet. Jag tillstyrker således för min del Hög¬
vördiga Ståndets bifall till antagande af de utaf
Herr ErkeBiskoppen föreslagne Herrar Almquist
och Janzon.
Prosten Doctor Stenhammar yttrade t Då
det Högv. Ståndet till mer än två tredjedelar ut¬
göres af samma personer, Som bivistat nyss fö¬
regående Riksdagar, lärer intet vittnesbörd be-
höfvas för den utmärkta och bepröfvade skicklig¬
het , hvarmed Notarien Herr Magister Janzon
svarar emot det Högvördiga Stånuets rättvisa
förtroende. Att nu undandraga honom det, vo¬
re att begå ert oförrätt både emot honom och
emot oss sjelfva, sorn dermed skulle draga öfver
oss en skuld af verklig otacksamhet. HofPre-
dikanten Stenberg har också jag den lyckan att
känna, och kan visst ieke annat än högakta hans
goda egenskaper — men sina anspråk till den plats,
hvarom här är fråga, matte han väl sjelf icke vilja
grunda pa något annat än det Högvördiga Stån¬
dets eget otvungna förtroende; och då Notarien
Janzon, genom mångårig tjenstgöring både inom.
sjelfva Ståndet och i de Ecclesiastique Utskot¬
ten, förvärfvat det alldeles ostridigt, inser jag in¬
tet skäl, hvarföre Sienberg skulle antingen utträn¬
ga Janzon , eller , hvad jag hört någon föreslå ,
tränga sig emellan honom och Secreteraren. Be¬
löningen har för Janzon icke varit så stor, att
hedern bör frånskiljas, och någon vice Secrete¬
rare måtte väl icke behöfvas förr än den ordina-'
rie har sjukdomsförfall, i hvilken händelse det
Pr. St. Prqt. i 817. Del. J. 2
18
Den 2 5 November.
ändå alltid må komma under ny öfverläggning,
hvilken vore den mest berättigade, Janzon, sota
redan vid fyra Riksdagar , med Ståndets fullkom¬
liga nöje, gått det tillhanda, eller en i den vä¬
gen för oss alldeles främmande.
Pastor Primarius Doetor Drysén förklarade,
att Ståndets CanzliDirection icke, utan att begå
en verklig orättvisa emot Notarien Stenbergs skick¬
lighet och förtjenster, kunnat vägra honom ifrå¬
gavarande vittnesbörd och förord , samt att, då
Stenberg, medelst åberopandet af gammal praxis,
ingalunda åsyftat något intrång uti Herr Erke-
Biekoppens och Talmannens samt det Högvör-
diga Ståndets ostridiga rätt att tillsätta Dess Canzii,
hans förtjenster likväl borde väcka Högvördiga
Ståndets uppmärksamhet.
Tjenstförrättande Kongl. Öfver Hof-Predi-
kanten Doctor Hedrén androgt
Sedan en värd Ledamot bestridt det skäl ,
som af gammal häfd kunde hämtas för Notarie-
sysslans tillsättande inom detta Högvördiga Stånd,
uti hvilken tanka jag äfven till alla delar instäm,
iner ; så anser jag älven derigenom undanröjd
all den företrädesrätt , som vill grundas pä fö¬
regående Riksdagars tjenstgöring vid samma syss¬
la. Örn nära hundrade års vana icke kan med¬
föra något anspråk för Stockholms Stads Consi-
storiiNotarie , så lärer händelsen vid några få
Riksmöten lika litet kunna binda det Högvördi¬
ga Ståndet i en sak, som endast beror af dess för¬
troende. Gerna medgifver jag, att detta förtro.
Den 25 November.
19
fende må grundas på förlåt ådagalagd skicklighet
och välförhållande; men förmodar ock , att det
Högvördiga Ståndet icke lärer underlåta , att i det¬
ta hänseende lemna en rättvis uppmärksamhet åt
ConsistoriiNotarien Stenbergs berömliga för'j■ nst ,
i vårdande af dess Archiv och dess räkenskaper,
samt vid iståndsättande af dess sessionsrum , hvil.
ket, i dess numera genom hans omsorg-förnyade
skick, vunnit det Högvördiga Ståndets synner¬
liga välbehag. Då fördenskull Sienberg , ge¬
nom dess vid Högvördiga Ståndets Canzii inne-
hafvande Notariebeställning, redan fått emottaga
lörtroendet af Ståndets Protoeoll och angelägen¬
heter emellan Riksdagarna, och i denna befatt-
ning blifvit på bästa sätt vitsordad , synes mig
både rättvisan och erkänslan vid detta tillfälle
tala till hans förmån. Skulle deremot, på H.
H. ErkeBiskoppens och Talmannens proposition,
dst Högvördiga Ståndet med sitt val stanna på
ConsistoriiNotarien Janzon, hvars välkända skick¬
lighet och goda förhållande jag genom detta an¬
förande ingalunda vill hafva ifrågasatt, så hvar.
ken kan eller bör jag deremot något invända;
endast der må tillåtas mig, att, nied Pastor Pri¬
marius Doctor Drysén, ytterligare vitsorda Stenbergs
personliga egenskaper och embetsmanna-skicklig.
het, såsom fulleligen rättvisande hans ansökning
och hans hopp att vinna ett förtroende, det hans
företrädare i en lång och nästan oafbruten ord¬
ning innehaft, och hvartill Ståndets CanzliDi¬
rection vågat honom med sitt förord vördsam-
ligen anmäla.
H. ErkeBiskoppen och Talmannen betyga-
30
Den 35 November.
de sitt nöje öfver Srenbergs af CanzliDirectionen
fördelaktigt vitsordade och äfven förut af Herr
ErkeBiskoppen kända hedrande egenskaper, men
erinrade tillika> att den af Stenberg åberopade
gamla praxis, om den också kunde bevisas, lik¬
väl, enligt nu gällande Riksdagsordning, alldeles
icke kunde lägga något hinder i vägen för Hög-
vördiga Ståndets fria valrättighet, samt förnyade
sin först framställda proposition, att Professor
Almquist må till Ståndets Secreterare under in¬
nevarande Riksdag antagas , hvilken proposition
af Ståndet med enhälligt J.a besvarades.
Likaledes blef H. ErkeBiskoppens och Tal-
mannens å nyo framställda proposition, att Con^
sistoriiNotarien Janzon ina varda till Ståndets
Notarie antagen , af Ståndet bifallen.
Vidare föreslog Herr ErkeBiskoppen och
Talmannen, att Amanuensen vid Upsala Dom-
Capitel Axel Jahan Almquist, hvilken redan i
fyra Riksdagar såsom Canzlist vid Högvördiga
Ståndet gjort tjenst, samt Philosophie Magistern
Lars Laurenius, hvilken för all erforderlig skick,
lighet och välförhållande, hos Herr ErkeBiskop-
■pen och Talmannen gjort sig på ett fördelaktigt
sätt känd , måtte blifva till Ståndets Canzlister
under innevarande Riksdag antagne; förmälande
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen tillika, att
dessutom Amanuensen vid Stockholms Stads
Consistorium, 01. Booberg, sökt en Canzlistbe-
ställning.
Till detta förslag lemnade Ståndet sitt bifall,'
Den a 5 November.
21
hvarefter Ståndets sålunda antagne Secreterare ,
Notarie och tvenne Canzlister blefvo förekallade,
och om Ståndets beslut underrättade, samt till¬
trädde de dem såmedelst uppdragna befattningar,
då Prosten Ek, hvilken, uppå Herr ErkeBiskop¬
pens och Talmannens anmodan , hittills fört Pro-
tosollet, lemnade detsamma åt Ståndets Secre¬
terare.
§• 4-
Ibland Ståndets Ledamöter utdelades erfor»
derligt antal exemplar af Ordning vid Riksdagens
början i Stockholm år 1817.
§• 5-
Efter af H. H. ErkeBiskoppen och Talman¬
nen framställd proposition , uppdrog Ståndet åt
Secreteraren att taga anstalt, det en förteckning
på PrestStåndets Ledamöter vid denna Riksdag
och deras logis, skyndsammast måtte blifva från.
trycket utgifven; och som berörde förteckning re»
dan vore i concept uppsatt, så blef densamma nu
granskad och justerad.
I sammanhang härmed blef, i anledning
af Tjenstförrättande OfverHofPredikanten Doctor
Hedréns proposition, beslutit, att Herrar Biskoppat
och Consistorierne i Ståndets blifvande Circu-
laire anmodas, att för framtiden , efter hållna
Riksdagsmannaval, genast till Ståndets CanzliDi-
rection inberätta hvilka som blifvit hvafRochett
Stifts RiksdagsFullmäktige.
12
Den 25 November,
§. 6,
På Ståndets CanzliDirections vägnar afletni
nade Pastor Primarius Doctor Drysén nämnde
Directions Protocoller och Räkenskaper sedan
nästförfiutna Riksdag, jemte åtskilliga lill de sist¬
nämnda hörande verificationer, med hemställan,
att dessa framdeles, för behörig revision, må till
Ståndets blifvande Ecclesiästique LagUtskott re¬
mitteras. 1
Till denna hemställan lemnade Ståndet sitt
bifall.
§• 7-
En till Riksens Ständer afgifven Berättelse
af Committerade för tillsyn öfver utgifyandet af
1815 års Riksdagsbeslut, samt de i Kgl. Majne
och Riksens Ständers namn utfärdade h örfattnin-
gar , upplästes och lades på bordet.
§. 8.
Secreteraren anmodades att genast gå i för¬
fattning om tryckning af Ståndets Protocoll för
innevarande Riksdag; viljandes Ståndet framdeles
yttra sig om sättet till bestridande af de dervid
erforderliga kostnader.
§• 9-
Utsägos 24 Ledamöter i den stora Deputa¬
tion , som i morgon r under H. ErkeBiskoppens
och Talmannens anförande, kommer att, jemte
Deputerade frän de öfriga RiksStånden, i Under,
dånighet uppvakta Deras Kongl. Majestäter, samt
Den 26 November.
*3
Deras Kongl. Högheter KronPrinsen och Arf-
Prinsen.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. ALMguisT.
Onsdagen den 26 November i8i7»
§. 1.
DomProsten Doctor Graffman, som nu till
Staden ankommit, intog sitt rum inom Ståndet.
#S* *•
Uti Protocolls-utdrag af denna dag tillkänna-
gifver Vällofl. BorgareStåndet, att det anmodat
sin Secreterare att genast gå i författning om
tryckning af Ståndets Protocoll, samt ansett
upplagan kunna bestämmas till 500 exemplar,
med bifogad hemställan , att så väl tryckningen
af samtliga RiksStåndens Protocoll, sorn det till
desamma hörande Bihang matte, af de för All¬
männa Riksdagskostnaderna anslående medel, be.
stridas.
Efter uppläsande häraf, önskade Prosten Frö.
berg att erhålla nödig upplysning, huruvida de
medel, hvilka af Statsverket blifvit förskutne till
».ryckning af resp. MedStåndens Protocoll vid
24 Den 26 November.'
1815 års Riksdag, ännu blifvit Statsverket godti
gjorde och behörigen redovisade.
Riskoppen och vice Talmannen Doctor von
Rosenstein yttrade den förmodan, att sådant måt¬
te hafva behörigen skett eller ske, helst som, i
vidrigt fall, Höglofl. Kongl. KammarRätten icke
lärer underlåta att rättelse derutinnan förskaffa.
Såsftm Revisor öfver Stats- Banco, och Riks-
gäldsVerkens förvaltning , upplyste Professoren
Kölmark, att hvad som af berörde Protocoll är
försåldt, 1 ärer vara redovisadt.
Ofverläggningen afbrötä
§■ 3-
Igenom en från Hedervärda BondeStåndet
ankommen Deputation, hvars Ordförande, Riks¬
dagsmannen Johan Olsson Longberg ifrån Ge-
strikland, helsade Ståndet på efterföljande sätt:
Med samma öppna förtrolighet, samma o-
förställda vördnad, som den redlige Åhöraren
nalkas siri älskade Lärare, kommer BondeStåndet
i dag, genom oss Dess Deputerade, att vid
delta Riksmötes början frambära sin första hels¬
ning till Rikets vördade Presterskap.
Under tyngden af de brydsamma bekym-
mer, som trycka Fäderneslandet och hvarje en¬
skild af dess medborgare, har Nationen med glädje
och förhoppning sett oss samlas till öfverlägg¬
ning om dess val. Våra förbindelser äro lika stora
Den 26 November.
2 5
som de förhoppningar, med hvilka vi ledsagats
till detta Riksmöte; och BondeStåndet, som lif¬
ligt känner dessa förbindelsers vidd och lika lif¬
ligt önskar att rät!färdiga det förtroende, sorn
ålagt deras vård, känner tillika sitt behof, att i
detta afseende vägledas af de respective Med-
Ståndens upplysta råd och ärofulla efterdörneo;
och då BondeSiåndet är förvissadt att hugnäs af
Högvördiga Prest-Slåndets biträde och föresvn,
anser det sig endast göra rättvisa åt de tänkesätt
af menniskokärlek och liberalité, de upphöjda
egenskaper af upplysning och fäderneslandskänsla,
som äro oskiljaktige från det vördnadsvärda kall,
hvars vård utgör Högvördiga Prest-Ståndets öm¬
maste föremål.
Om aktning och tillgifvenhet för Religio¬
nens vördige vårdare äro oskiljaktige från en
sann Religionskänsla , behöfver BondeStåndet, som
tror sig äga denna sednare, ej försäkra om de
förra, lika litet som om de känslor, hvarmed
det vördnadsfullt utbeder sig vara inneslutet i
Högvördiga PrestStåndets ynnest och välvilja.
Deputationen blef af H. ErkeBiskoppen och
Talmannen besvarad 3 samt afträdde.
§• 4^ .
Ifrån Vällofl. BorgareStåndet arikom en De¬
putation , under anförande af Rådmannen här i
Staden Fredin , hvilken helsade PrestStåndet så¬
lunda:
BorgareStåndet får den äran, genom oss si,
46
Den i6 November.
na Deputerade, hos Högvördigste H. ErkeBiskop.
pen och det Högvördiga PrestStåndet aflägga sin
högaktningsfulla och vänliga helsning. Anled¬
ningen till detta Urtima Riksmöte är lika all¬
männeligen känd, som oväntad. En del penninge-
förvaltningsgrenar befinner sig i oreda, hvari¬
genom den medborgerliga säkerheten blifvit störd
och rubbad. Hjelpen är påkallande. Uifvadt af
medborgerliga tänkesätt, lika med sina resp. Med-
Ständer, äger BorgareStåndet derjemte den tröst-
fulla förhoppning, att, genom det Högvördiga
PrestStåndets upplysta medverkan , finna medel
och utvägar för det stora ändamål som sökes.
Med öfvertygelse om Högv. PrestStåndets delta¬
gande omsorger för penningeväsendets säkrare
stadgande för framtiden, anhåller BorgareStåndet
nu och framgent, få vara uti Högvördigste Hr
ErkeBiskoppens och det Högvördiga PrestStån-
dets förtroende och välvilja inneslutet.
Deputationen besvarades och afträdde.
§• 5-
Uppå Herr ErkeBiskoppen och Talmannens
-anmodan afgick Biskoppen och vice Talmannen
Doctor von Rosenstein med en Deputation af is
Eedamöter , för att till de respect. MedStånden
frambära PrestStåndets vördsamma , vänliga och
förtroliga helsningar.
§. 6.
Såsom Ordförande för en, ifrån Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, ankommen Deputation,
helsade SiatsRådet m. m. Herr Grefve Ad. G,
Mörner Ståndet med ett så lydande Tal:
Den 2 6 November.
«7
Då Ridderskapet och Adeln nu åt oss upp¬
dragit att besvara det Högvördiga PrestStåndets
forsta helsning, är det oss en angenäm pligt, att
för det Stånd, som på en gång har vården af de
vigtigaste läror och vanan att förkunna dem, tol¬
ka de tänkesätt af högaktning och fört roende, sorn
ett så dyrbart kall måste ingifva. Med åtankah
deraf förenar Ridderskapet och Adeln föreställ¬
ningen af den höjning i tänkesätt, den omfattning
i insigter och den mognad och lugn vid öfver-
Hggningar, som äro så nödvändiga egenskaper
vid ali granskning af vigtigare ämnen, och som
blifva så nyttiga vid pröfningen af allmänna
ärender. Ridderskapet och Adeln finner häruti
en borgen, att i närvarande ögonblick, så vigtigt
för stadgandet af Fäderneslandets framtida väl,
man icke skall misstaga sig hvarken på det
ondas beskaffenhet eller på valet af botemedlen,
och Ridderskapet och Adeln väntar af det Hög¬
vördiga PrestStåndets upplysning och nitfulla
bemödanden ett stöd mera för den förhoppning,
att samma Försyn, hvilken så ofta skyddat Svea
Folk och hvilken nyss ifrån branten af under¬
gång at det samma beredt oväntade fördelar, äf¬
ven nu skall tillåta att visheten och oegercnyttan
ma leda öfverläggningarne och att således de
närvarande svårigheterna ej allena skola öfver-
vinnas, wien att man äfven skall lyckas att för
framtiden bereda varaktiga fördelar. Ridderska¬
pet och Adeln vill för detta ändamål hafva ali
möda ospard oell innesluter sig emedlertid uti
det Högvördiga Prest-Siåndets vänskap och för
troende.
28
Den 2 6 November''.
Denna helsning blef af Herr ErkeBiskoppen
och Talmannen besvarad, hvarefter Deputationen
afträdde.
§• 7-
Sedan, efter någon stunds förlopp, Biskop¬
pen och vice Talmannen Doctor von Nosenstein,
med den af honom anförda Deputation, återkom,
mit, och framburit de öfriga resp. Ståndens vänliga
och förtroliga helsningar, så afgick Herr Erke¬
Biskoppen och Talmannen med den uti 9. §. af
gårdagens Protocoll omförmälda stora Deputation,
för att , jemte Deputerade ifrån de öfriga Riks-.
Stånden , i underdånighet uppvakta Deras Maje^
stäter Konungen och Drottningen, samt Deras
Kongl. Högheter KronPrinsen och ArfPrinsem
o
Återstående delen af Ståndet anmodades att
på sessionsrummet qvarblifva.
§■ 8.
Vid återkomsten tillkännagaf Herr Erke^
Biskoppen och Talmannen, att Ståndets Deputa^
tion blifvit af Deras Majestäter och Deras Kgl.
Högheter på det nådigaste sätt emottagen, hvar¬
efter Herr ErkeBiskoppen och Talmannen, på
Ståndets enhälliga anhållan , till Protocollet af.
lemnade dess vid berörde underdåniga uppvakt,
ning, å Ståndets vägnar, hållna Tal; varande®
desamma af följande innehåll;
Till Hans Majestät Konungen:
Stormäktigste Allernådigste Konung!
' Inför E. K. Majit får PrestSiåndet åtes
Den 26 November.’
den nåden att nedlägga offret af sin undersåtliga
vördnad.
Så eväntadt detta Riksmöte varit, så oför¬
modadt är det ock föt mig, att än en gång vara
mine Medbröders Tolk. Mina år och aftagande
krafter skulle hafva rädt mig, att i underdånig¬
het söka befrielse från skyldigheter, som nu mera
kunde öfverstiga min förmåga. Men E. K. Majus
så ofta åtnjutna nåd, och ett redligt nit,
att offra äfven mina sista krafter lill E. K.
Maj:ts och det Allmännas tjenst, hafva kommit
mig att glötntna tyngden af år och vigtiga ålig¬
ganden. Och då E. K. Maj:t åter behagat gifva
mig ett kraftfullt stöd i en älskad Embetsbro¬
der, hvars fulla styrka och pröfvade skicklighet
skall ersätta hvad hos mig kunde brista, känner
jag mig uppeldad af ett nytt mod, att, enligt
min undersåtliga pligt, efterkomma E. K. Majus
höga föreskrift.
Genotn en tillfridsställande erfarenhet vet
jag ock, att jag i hvarje Ledamot af det Stånd ,
af hvars tänkesätt jag nu för '5'te gängen är
Tolk, äger en villig medhjelpare, att, så vidt
det på oss kan ankomma, främja E. K. Majus
landsfaderliga afsigter^ och se ett älskadt Fäder¬
nesland till godo. Det är dessa undersåtliga
tänkesätt, som PrestSiåndet, jemte den djupaste
vördnad och innerligaste tacksamhet, ånyo har
den nåden att i underdånighet förklara. Dat
skall icke underlåta, att täfla med sina Med*
Ständer i trohet och nit; det skall använda Sitt
yttersta förmåga, att bidraga till framgång af alla
3o
Den 26 November.
nyttiga företag , och dertill anropa vi den Högsta
om bistånd och välsignelse.
I E. K. Maj is nåd anhåller PrestStåndet
underdånigst att nu och framgent få vara inneslutet.
Till Hennes Majestät Drottningen:
Stormaktigsta Allernådigsta Drottning*
Med den känsla, som tillhör trögna under-
såter, framträda inför E. K. Majit PrestStåndets
Deputerade. Denna känsla är deri djupa undersåtliga
vördnadens, förenad med tacksamhetens för E. K.
Maj:ts fortfarande ömma omsorger för vår innerli.
gen älskade Konung och ett kärt Fosterland, samt
den förnyade glädjens, att se E. K. Maj t i hög-
enskelig välmåga.
Trogne undersåter kunna aldrig nog prisa
den lyckan, att äga en Öfverhet, som tillåter
dem nalkas sig med förtroendets känsla. Ju ofta¬
re de åtnjuta denna dyrbara förmån, ju innerli.
gare blir ock deras undersåtliga vördnad, närd af
den godhetsblick, som möter dem ifrån thronen.
Med sina MedStänder har PrestStåndet erfarit det¬
ta, och erfar det älven nu i den huldhet, hvarmed
E. K. Majit omfattar sina trogna undersåter.
Genom dessa tätare Riksmöten, dem p'ädernes.
landets angelägenheter gjort nödvändiga, blifver
föreningsbandet allt fastare knutet emellan Öf¬
verhet och undersåter ; och detta blir alltid
en säker vinst Fäderneslandet deraf skördar..
Det är åt Nordens friborna Söner, som den¬
Den a C November.
31
na lycka i synnerhet blifvit förvarad. De skola
veta att värdera den, och alltid äga öppnade
hjertan för den nåd, hvarmed de af E. IC.
Majit emottagas. Icke blott af skyldighet, utan
ock af hjertats inre drift, skall ock Prest-Stån-
det söka uppfylla de dyra förbindelser, sora
dess kall ålägger, och dess undersåtliga tillgif¬
venhet kräfver. Lyckligt skall PrestStåndet
anse sig, då det i någon mohn kan för E. K.
Majit ådagalägga den trohet och nit, den vörd¬
nad och kärlek , hvaraf det upplifvas för sitt
dyra Konungahus. Måtte den Gudomliga För¬
synen länge bevara E. K. Majits dagar, till
hugnad för Konung och Folk, och derunder till¬
dela E. K. Majit all sjelfönsklig sällhet.
*
I E. K. Majits nåd anhåller PrestStåndet
underdånigst att abid få vara inneslutet.
Till H. K H. KronPrinsen:
Högborne Furste!
Allernådigste KronPrins !
Aldrig nalkades ännu någon redlig Man E.
K. Höghets Person ,‘ utan att känna sig intagas af
den vördnad och kärlek, sorn man så villigt off¬
rar år den tappre Hjelten , den vise Statsman¬
nen , oell den ädelmodige Menniskovännen: al¬
drig framträdde inför E- K. H. någon ärlig
Svensk, utan att med dessa känslor förena tack¬
samhetens för E. K. His odödliga förtjenster af
Svea land, för E. K. His välgerningar emot ett
Folk, som genom E. K. H. vunnit trygghet
och frid och återförvärfvat sin fordna ära. Med
32
Den 2 6 November.1
sådana känslor nämnes Carl Johan i Sveas bygi
der; nied sådana känslor i Norges. I palatset, i ko-
jan råder för E. K. H. samma anda af vördnad,
af tacksamhet osh kärlek. Jag har varit vittne der¬
till i flera Rikets provinser, och äfven i Brödra-
Riket, och det är en bland min ålderdoms stör.
sta, ofta njutna Iiugnader, att höra E K, Ilis
namn, ined denna innerliga känsla, öfverallt
firas.
Det är ock detta tänkesätt, som uppiifvac
samtlige mine Medbroder af Prest-Standet, och
hvilket vi, såsom dess Ombud, hafva den pligten
att i underdånighet förklara. Vi önskade att E,
K. Höghet kunde läsa i våra hjertan, huru
djup , huru innerlig den trohet , den tillgifven¬
het är, med hvilken vi tillhöre E. K. H. ; hvil-
ken glädjefull tillfridsstallel.se vi njute, att se
E. K. H. bevarad från alla faror, och i besitt¬
ning af den ostörda helsa och kraft, som , med
Guds hjelp, lofvar åt Konung och Fosterland,
åt oss och våra efterkommande, ett fast stöd i
alla skiften. Vår glädje ökas , da, vid E. K. H:s
sida, vi se en värdig Son, sorn inträdt i man¬
naårens rättigheter, och dagligen låter det hopp
gå i fullbordan, som vi förut, på glada anleda
ningar, om honom fattat.
Matte den Allsmäktige Guden, sorn kallat
E. K. H. att börja en ny Dynasti, ett nytt tid-
hvarf i Norden, uppehålla E. K. H. intill sedna-
ste ålder, och läte E. K. H. se alla de anstalter
gå i fullbordan, dem E. K. H. såsom Landets
andre
Den s 6 November•
33
andre Fader, uttänkt, och oupphörligen söker
verkställa till dess väl! Måtte, såsom fordna
fiender vikit för E. K. H:s svärd, eller blifvit
vunne af E. K. H:s dygder, också den invärtes
fienden, den slösande yppigheten och den ored¬
liga vinningslystnaden, vika för E. K. H;s vis¬
het och höga föresyn, och E- K. H:s hjerta vin¬
na den sköna belöning det söker, att se Nordens
ära och lycka främjad för evärdliga tider.
J Eders Kongl. Höghets nåd Scc.
Till H. K. H. ArfPrinsen;
Högborne Furste!
Nådigste Herre t
Vid sist hållna Riksmöte, då E. K. H. svot
Gud, Konungen och Fäderneslandet en ny tro¬
het , voro Riksens ålander, och i synnerhet Prest-
Shåndet, intagne af den lifligaste glädje. Den följde
dem, jemte en tillfridsställande förhoppning, hem
till dt-ras medborgare: den Var redan der före
dem. A'er samlade omkring thronen, mötas Fol¬
kets Ombud af samma glädje, samma förhoppning,'
inen ökade och stadgade genom den bekräftel¬
se, sorn derpå är vunnen, då E. K. H. redan
inträdt i mannaårens ansvar och rättigheter, och
dagligen visar sig dertill värdig.
En glädjefull högtid har, i anledning deraf,'
blifvit firad i Norden, firad icke blott med de yttre
festliga anstalter, den kräfde, utan ock i stilla glädje,
under Allmaktens låf, af hvarje redlig Med¬
borgares hjerta. Jag var ej nog lycklig att närva-j
Pr. St. Fröt. 1817. Del J. 3
34
Den a 6 November.
rande få deltaga i de förra, men mitt hjerta
firade denna Fäderneslandets fest innerligen,
och jag blandade med ett ädelt Brödrafolk mi.
na glada känslor. På andra sidan fjällen fram¬
bar jag mina tacksamhetsoffer inför Allmakten,
och jag kände min själ hänförd af ett liksom
profetiskt hopp för samtid och efterverld.
Så, Högborne Furste ! har hvarje Ledamot
af PrestStåndet , närvarande eller frånvarande,
firat denna både för E, K. H. och Fäderneslan¬
det så stora högtid. Hvad som då uppfyllde
?llas' bröst, framtränger nu i en redlig och
varm önskan: Lycka ske den manlige Ynglingen,
den älskade Fursten! Blifve Han sin store Faders
like, Thronens stöd, Folkens välgörare, Nordens
ära!
Denna önskan följer Prest-Ståndet ifrån
Altaret, der det nyligen firat en fest, egnad
åt Religionen. Då det dervid för minnet å-
terkallat odödlige Konungars nit för en renad
Salighetslära, och de dyrbara förmåner, som
derigenom tillflutit §vea land, har det ock fram¬
burit sina tackoffer till Gud, att det i E. K. H,
äger en Förste, som, uppfostrad i den rena evan¬
geliska Läran, och intagen af kärlek till Reli.'
gionen, icke skall svika dess sak, icke låta det
renade Templet vanhelgas af vidskepelse och
vantro, utan främja allt, som kan bidraga till den
sanna Lärans befästande och framgång. Många
andra anledningar till ökad tillgifvenhet och
trohet, grundade i E. K. H:s personliga egenska¬
per, gömma Prest-Ståndets Ledamöter i sina
Den 46 November.
35
hjertan , och utbedja sig att allt framgent af E.
K. Höghets nåd och välvilja blifva omfattade.
§• 9*
Likaledes aflemnade, på Ståndets begäran,
Biskoppen och vice Talmannen Doctor von Ro¬
senstein, tili Protocollet, de af honom denna
dag hållna Tal, nemligen:
Till Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
Tit. Tit.
Till Tit. och Tit. frambär PrestStåndet, ge¬
nom oss §ina Deputerade, sin vördsamma hels¬
ning, uttrycket af sin sanna högaktning och till¬
gifvenhet. Oförmodade omständigheter hafva
påkallat detta Riksmöte. Riksens Ständer åtskil¬
des för tvenne år sedan med de bästa förhopp¬
ningar. Europas lugn var nyss förut återställdt.
Sverige, förenadt med ett tappert och redligt
Brödrafolk, såg sin sjelfständighet försäkrad, sina
gränsor tryggade, sin gämla vapenära återvun¬
nen, sin utländska Riksskuld betald, Folkets skat¬
ter förminskade , och grunden troddes lagd till
näringarnes och jordbrukets förkofran. Tacksam.
beten, vördnaden, den undersåtliga kärleken,
sammanknyta oss, genom de starkaste , heligaste
band, vid en Konung, sorn räddat sitt Fosterland,
vid en Hjelte, som satt lif och kraft i hela Riks.
kroppen och alla dess rörelser, vid en Tbron-
följare, hvars egenskaper, dagligen utvecklade, lof¬
va varaktighet åt den allmänna sällheten. Hvil-
ken skulle icke hoppas ett oafbrutet fortfarande
lugn?
36
Den 26 November'.
Men den erfarne sjömannen fruktar icke
de yttre stormar, mot hvilka han äger ett säkert
värn i sitt mod och i sin erfarenhet. Han be¬
farar snarare bekymrande följder af de ämnen
till förstöring, hvilka obemärkt och småningom
kunna invärtes tära sjelfva fartygets byggnad.
Tänkande män ibland oss hafva med oro sett en
tilltagande lättsinnighet, som röjt sig i sina van.
liga följder, flärd, fåfänga, yppighet, veklighet,
brist på ihärdig arbetsförmåga; och de hafva
fruktat, att från dessa källor skulle en dag , till
blygd och allmän skada för Manheim® inbygga¬
re, flöda oredlighet, vinglerier, vådor för all¬
mänt och enskildt väl.
En hvar känner aritedningen, hvarföre en
vaksam Öfverhet sammankallat Ilikets Ständer.
— Matte Han, den Evige, som har Rikens oell
Länders öden i sin Allsmäktiga hand, gifva oss
den visdom , den enighet, det oförfalskade nit
för Fäderneslandets bästa, utan hvilka våra of*
verläggningar och beslut aldrig kunna krönas
med välsignelse
Svenska Eolkets uppmärksamma blickar äro
fästade på Rikets första Stånd, på det Stånd,
inom hvilket många män finnas, hvilka grånat
5 Statens vigtigaste embeten ; många, hvilkas blod
på ärans fält runnit för Fäderneslandets och
mensklighetens sak; mångå, som hafva sina
fäders gods eller ärofulla namn att vårda för sig
och efterkommande.
Sveriges Adel skall ädelt bemöda sig, och
Den i 6 November
37
med lugn klokhet lyckas , att genom sina efter-;
dömen återföra ett manligt folk till manliga se¬
der, till allvare, kraft, ihärdighet, redliga förhål¬
landen och medborgerliga dygder.
Det Stånd, som till samma bemödande häm¬
tar driffjedrar och medel frän sin ovillkorliga
pligt att sprida de himmelska sanningarnes ljus,
skall nitiskt och oafbrutet söka medverka till sam¬
ma heliga och vigtiga mål; och då det gör sig
förvissadt, att inga bisaker eller små föremål ,
under detta Riksmöte, skola inom något Riks.
Stånd leda uppmärksamheten från det stora he¬
la, utber det sig, att, af Högvälborne Herr
Grefvens och Landt-Marskalkens samt Höglofh
Ridderskapets och Adelns förtroende omfattadt,
alltid få vara i Högvälborne Herr Grefvens och
LandtMarskalkens samt Höglofl. Ridderskapets och
Adelns ynnest och välvilja inneslutet.
Till Vällofl. BorgareStåndet:
Tit. Tit.
ErestStåndet skyndar att lyckönska Hr Lag-
mannen, Talmannen och Riddaren samtdet Vällofl;
BorgareStåndet, genom oss sina Deputerade, till
det nu började allmänna Riksmötet, och tillika
framföra Dess vänliga aktningsfulla helsning till
Herr Lagmannen, Talmannen och Riddaren samt
det Vällofl. BorgareStåndet.
De bekymmer, som förmatt en vis och nå*
dig Öfverhet att åter sammankalla Rikets Ständer,
kunna icke, utan en kraftfull beslutsamhet och
Den 26 November.
och allvarlig omtanka, häfvas. Rikets penninge-
verk är i våda, crediten skakad, näringarne ho¬
tade. Det Väliofliga BorgareStåndets medlem¬
mar äro, närmast af alla, i tillfälle, att känna
närvarande olycka till alla dess följder, bedömma
den samma, uppleta dess orsaker och framlägga
botemedlen. Det Stånd, i hvars yrken ingen
varaktig framgång kan vinnas utan arbetsamhet,
ordning och den mest noggranna pålitlighet vid
alla förbindelser, har den kraftigaste anledning,
att med nit och framgång arbeta på Svenska
lynnets återförande till den redbarhet, flit och
manliga stadga, som grundlägga och bibehålla en¬
skildt och allmänt välstånd. Allt annat bemö¬
dande har blott en ytlig verkan, som hastigt för¬
svinner.
PrestStåndet, hvars medlemmar just uti sina
Embetspligter se sig kallade att arbeta på mensk-
lighetens förädling, genom sanning, ljus och
dygder , kan icke misskänna sin medborgsmanna-
pligt att medverka till väckande af medborgerliga
seder, tänkesätt och dygder. Det känner med
glädje och hopp det fasta band , som alltid skall
förena dess bemödande med det Vällofl. Borga-
reStåndets för samma ädla mål. Trygge vid den
öfvertygelse., som ännu aldrig i profvets stund
svikit , att Sveriges Rikes Ständer , vid allmän
våda, glömma allt, utom det hela, uppoffra allt,
utom den allmänna välfärden , anrope vi Enig.
hetens och Fridsens Gud om välsignelse till vå¬
ra rådplägningar; och vänte af Dess nåd, hvad
menniskovisdom icke ensam förmår åstadkomma.
Den a6 November
39
Uti Högädle Herr Lagmannens, Talman,
nena och Riddarens samt det Vällofl. Borgare.
Ståndets vänskap och välvilja önskar och utbeder
sig PrestStåndet att alltid få vara inneslutet.
Till Hedervärda BondeStändet:
Tit. Tit.
Ibland PrestStåndets första glädjeämnen, vid
början af detta Riksmöte, har varit att emottaga
det Hedervärda BondeStåndets helsning, och bland
dess första pligter, att genom oss, sina Depute¬
rade, till detsamma återbära uttrycket af Prest¬
Ståndets uppriktiga vänskap och oryggliga tillgift
venhef.
En vis och landsfaderlig Öfverhet har fun¬
nit nödigt, att, förr än vi väntade, kalla oss till
förnyade öfverläggningar om Fäderneslandets an¬
gelägenheter. Oreande skakningar i Rikets pen-
ningeverk ho‘a sjelfva kärnan af Svenska Fol¬
kets välstånd, näringarna och jordbruket. Men
dessa vådor kunna afhjelpas genom enighet, mog¬
na rådslag och manliga beslut. Samma Försyn,
som räddat oss under mera hotande farligheter,
vakar ännu öfver vårt land. Vår milde, älska¬
de Konungs dagar äro skyddade; vår kraft¬
fulle KronPrins bibehåller sin outtröttliga verk¬
samhet; och vid Dess sida mognar Dess Son,
Arf-Prinsen, till kommande tiders hopp. Fo¬
sterlandskärlek skall, under den Styrelse vifäge,
återföra det Svenska Folket till förfädrens*fall¬
varsamma lynne, enkla seder och okonstladeflef-
nadssätt, samt derigenom hos oss alla grundlägga
Den 2 0 November.
trefnad och sjelfbestånd. Förenade i uppsåt och
tänkesätt, skola RiksStänden gemensamt arbeta för
detta önskade mål, och uppmärksamt på tidens
tecken afböja allt, som skulle hindra dess upp*
nående.
Af sådan föresats lifvas PrestStåndet, och
föreser, med gladaste hopp , att det Hedervärda
IBondeStåndet alltid skall af samma nit och be¬
mödande utmärkas.
Uti Högtärade Herr Talmannens och Rid¬
darens samt det Hedervärda BondeStåndets vän¬
skap och välvilja önskar och utbeder sig Prest-
Ståndet att alltid få vara inneslutet.
4- K>.
Konungens Öfversle-Kammarjunkare i Ba¬
nerföraren vid Kongl. Majus Orden, Friherre
Dric Reinh. Adelsvärd och Öfverste-Kammarjun»
learen m. m. Grefve Gyllenstolpe ankommo och
kallade, på Kongl. Majus höga vägnar, Ståndet
alt i morgon klockan ii f. m. sig i Stadens
Storkyrka infinna, för att afhöra Riksdagspredi-
kan , och derefter vara Hans Majestät Konungen
på Rikssalen till mötes, hvarjemte ock 25 af
Ståndets Ledamöter, Secreteraren inberäknad, kal¬
lades till en för Riksens Ständers Deputerade på
Kongl. Slottet berörde dag blifvande taffel.
Sedan Herr Erke-Biskoppen och Talman;
nen betygat Ståndets underdåniga vördnad och
hörsamhet att fullgöra hvad Kongl. Maj:t i först¬
nämnda hänseende föreskrifva, äfvensom Stan*
Den 2 6 November'.
idets underdånigsta erkänsla för nådiga kallelsen
till måltiden på Kongl. Slottet, så afträdde Her¬
rar ÖfversteKarnmarjunkarne, likasom vid ankom,
sten beledsagade.
§. 11.
Till åtlydnad äf ofvannämnde nådiga kallel¬
se utsagos de 24 Ledamöter, hvilka äga att , i
morgon, vid den för PrestStåndet på Kongl.
Slottet blifvande taffel, sig inställa.
§■ 12.
Fortsattes den uti 2. §. påbegynta öfver;
läggning, angående bestridande af kostnaderna
vid tryckningen af RiksStåndens Protocoll och
dertill hörande Bihang, då Professoren Forssell,
med stöd af RegeringsFormens 5(J samt Riks-
öagsQrdningens 44 §. §., erinrade, att detta mål
ingalunda kunde afgöras förr än det blifvande
StatsUtskottet nu, likasom vid sista Riksdag,
6ig i frågan utlåtit; och hemställde Professoren
tillika, om icke samma Utskott borde anmodas
upplysa, huruvida de, vid förra Riksdagar, till
sådant ändamål gjorda förskott ännu blifvit re¬
dovisade och godtgjorda.
Doctor Genberg förenade sig så mycket hell¬
re med Professoren Forssell om Remissen till
StatsUtskottet, som han icke med säkerhet kun-l
de påminna sig, om någon betydlig inkomst, ge¬
nom dessa Acters tryckning, vid öfverståndne
revision, funnitB hafva Staten tillflutit.
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman;
4*
Den 37 November.
nen framställd proposition, beslöt Ståndet för sin
del, att frågan om medlen till tryckningen af
samtliga RiksStindens Prolocoll med dertill hö¬
rande Bihang, bör remitteras till Riksens Hög.
lofl. Ständers blifvande Statsutskott, som i sam¬
manhang dermed torde upplysa, huruvida de,
under 1815 års Riksdag, af Statsverket, till
tryckning af resp. MedStåndens Protocoll , för¬
skjutna medel ännu blifvit behörigen rodovisade
och StatsVérket godtgjorda.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. Almquist.
Thorsdagen den 27 No v. kl. half 11.
Med afseende uppå närvarande högst obehag¬
liga väderlek, och i anseende till H. ErkeBiskop-
pens och Talmannens ålder, hade åtskillige af
Ståndets Ledamöter anhållit, att H. ErkeBiskoppen
och Talmannen, till undvikande af en farlig
förkylning, i dag täcktes afhålla sig ifrån Guds-
tjenstens bivistande i Storkyrkan; hvarföre Stån.
det nu, under anförande af Biskoppen och vice
Talmannen Doctor von Rosenstein, afgick först
till Kyrkan, der Riksdagspredikan hölls af Bi.
skoppen och ProCanzleren m. m. Doctor Faxe,
i anledning af den för detta tillfälle nådigst
tillförordnade Text,', l._ Thess. 5. Cap. 15. v.
Den »8 November.
43
Ser till (ttt J alltid faren efter det goda inbördes,
och med hvar man; hvarefter Ståndet och de öf¬
riga resp. Stånden uppgingo på Rikssalen , der
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen var Stån¬
det till mötes.
In fidem
J. U. Almquist.
Fredagen den 28 November 1817.
§. 1.
Contracts-Prosten 0’of Ferlin, hvilken i
Contracts-Prosten Hults ställe blifvit behörigen
vald till Fullmäktig för 3tdje Divisionen af
Upsala Stift, hade nu hukommit, och intog sitt
rum inom Ståndet.
§. s.
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen bety¬
gade sin erkänsla för det förnyade vedermäle af
uppriktig vänskap och tillgifvenhet för H. Erke-
Biskoppens person sorn Ståndet nästledne gåre
dag ådagalagt, dymedels, att Ståndet, af omtanka
för vårdande af Herr ErkeBiskoppens och Tal¬
mannens helsa , igenom utskickade bedit honom
afhålla sig ifrån Kyrkan. Men som Herr Erke¬
Biskoppen och Talmannen icke dessmindre erfa¬
rit det allmänna bifall, hvarmed Biskoppen Do¬
ctor Faxe då hållit den honom uppdragna Riks,
Den 28 November.
dagspredikan, sa föredrog Herr ErkeBiskopperi
och Talmannen, att Ståndet må begära, det be-
mälde Herr Biskopp viJle låta samma Predikan
ofördröjligen från trycket utgifvas, Uti denna
begäran instämde hela Ståndet , och utlofvade
Biskoppen Doctor Faxe, att härutinnan gå Stån¬
dets önskan till mötes.
§• 3-
Uppå Ståndets enhälliga begäran täcktes H.
ErkeBiskoppen och Talmannen till Protocoljet
aflemna dess , nästledne gårdag, pa Rikssalen
hållna underdåniga Tal till Kongl. Majit, af föl»
jande lydelse:
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Bland timliga välgerningar, med hvilka en
mild Försyn välsignat Svea land, räkna trogne
undersåter det, som den förnämsta, att styras af
en god och huld Konung: bland alla ämnen till
tacksamhet är det för dem ett af de högsta, att
den Allsmäktige hört deras böner, styrkt Eders
Kongl. Maj:ts krafter och bevarat E. K. Maj:t
åt ett troget Folk.
Det har varit E. K. Maj:t förbehållet; att
mer än en gång rädda Fäderneslandet från ho¬
tande vådor. Frid rådde kring våra gränsor ,
enighet och samdrägt inom oss. Fäderneslandet
andades lugnt, och botade, under en vis Styrel¬
se, sina fordna skador. Men oförmodadt upp¬
täcktes en ny, inom landets eget sköte, en far¬
lig kräftskada, sorn i hemlighet tärde Statskropp
Den 2 S Novemberi
45
pen , och lätt kunnat bereda dess undergång. Om
upptäckten väckte oro och bestörtning hos trög;
na undersåter, lifvades de dock af glädjande hopp,
då de åter sago E- K. Maj;t räcka handen till
räddning åt ett troget folk. Och huru mångå
andra , så i minnet af det förflutna , som i er¬
farenheten af det närvarande, grundade skäl haf¬
va icke Sveriges inbyggare att vörda E. K.
Maj:ts spira, och med kärlek och tacksamhet nal¬
kas en faderlig Thron.
E. K. Majus fortfarande omsorger för sitt
Folks väl, ådagalagde i alla Styrelsens grenar,
E. K. Majus så ofta pröfvade kärlek till Fäder¬
neslandet, och ett i sanning Konungsligt nit för
upprätthållandet af dess lyckliga Conslitutinn,
hafva, under skörden af de frukter, Landet deraf
hämtar, intryckt en känsla, den af djupaste un¬
dersåtlig vördnad och kärlek, en önskan, den att
ännu länge få njuta lyckan af E. K. Majus Sty¬
relse, ett nit, det att främ ja E. K Majus iaridsfa-
derliga afsigter, och i spåren af höga efterdörnen
söka, livar i sin krets, att medverka till det All¬
männas val.
Samma tänkesätt råder ock inom Brödrariket,
ME det tillåtas mig, att, enligt en nyligen in¬
hämtad erfarenhet, derom lemna ett offentligt,
ehuru öfverflödigt vitsord. E. K. Majus begge
Riken, Svenskar och Norrmän, hafva enahanda
tunga och mål: Lefve det är allas röst ,—
Lefve den gode faderlig® Konungen!
46
Den 2 8 November.
Allernådigste Konung!
Det är i denna röst af den allmänna er i
känslan, som äfven PrestStåndet instämmer. Med
samma undersåtliga känslor, sorn dess MedStän-
der, nedlägger det inför E. K. Maj:ts Thron
tacksamhetens, vördnadens och kärlekens offer.
Det skall icke svika en IConungs väntan, som
med en, i sä mångå andra välgerningar grundad,
rätt till sina undersåtares trohet och nit, äfyen
förenar en utmärkt omsorg för Religionens, se.
demas och vettenskapernas helgd, och derigenom
bereder en ny trygghet, en ny styrka, en ny ära
för Svea land.
Inför den Svenska Kyrkans hufvud fram¬
bär, på den Svenska Kyrkans vagnar, PrestS'ån-
det äfven derföre en underdånig tacksägelse, och
utbeder sig att städse få vara i Eders Kongl.
Maj:ts nåd inneslutet-
§• 4-
Justerades Ståndets Protocoll för den 55,
26 och 27 i denna månad.
§• 5-
Företeddes Kongl. Maj:ts nästledne gårdag
på Rikssalen upplästa nådiga skrifvelse till Ri¬
kets Ständer, af berörde dag, jemte dervid foga-
de Berättelse om hvad sig i Rikets Styrelse till¬
dragit sedan sista Riksdag.
PrestStåndet, som med Iifligaste rörelse af
underdånig vördnad och tacksamhet erfarit den
Den 2 9 November.
47
vishet och kraft, hvarmed Hans Kongl. Majit
sträckt sina landsfaderliga omsorger till alla Sty.
relsens grenar, förklarade sin varma önskan och
fasta föresats att med ord och gerningar, med
rådslag och beslut svara emot den väntan och de
fordringar, hvilka Kongl. Majit uti högstberörda
Berättelse, äfvensom uti Dess, af Hans Kongl.
Höghet Hertigen af Södermanland, på Rikssalen
upplästa nådiga Tal, till Rikets. Ständer yttrat.
§• 6.
Anmodade Herr ErkeBiskoppen och Tal¬
mannen Ståndets Ledamöter, att tills i morgon
vara betänkte på det i RiksdagsOrdningens 28- §•
föreskrefna Electorsval.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. Almquist.
Lördagen den 29 November 1817.
§. 1.
Ståndets Protocoll för nästledne gårdag ju*
sterades.
§• a-
Utdelades erhållna tryckta exemplar af Kgl,
Majit* nådiga Tal till Riksens Ständer på Rika¬
4»
Den 29 November>
salen, vid Riksdagens öppnande den 27 Novem¬
ber 1817; äfvensom af Kongl. Majas nådiga
skrifvelse (ill Rikets Ständer, gifven Stockholms
Slott den 27 November 1817.
§• 3-
Medelst en af StadsMajoren och Rådman¬
nen här i Staden, Limnelius anförd Deputation,
inbjuder Vallöf]. BorgareStändet sina MedStänder
till deltagande uti det beslut, att genom en stor
Deputation underdånigst uppvakta Hans Majestät
Konungen, Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
samt Hans Kongl. Höghet Hertigen af Söder¬
manland, för att så väl betyga den underdåniga¬
ste vördnad och tacksamhet för Kongl. JVfajds
linga och landsfaderliga omvårdnad, och Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens outtröttliga hernö’
dande att understödja Konungens nådiga afsigter,
som ock ådagalägga sin underdåniga glädje der¬
öfver, att Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen upp-
hunnit d« år, då äfven Han blifvit ett nytt stöd
för Svenska Thronen; tillstyrkande Välluf!. Bor-
gareStåndet derjemte, att Tacksägelse-adressens
uppsättande skulle tili det blifvande Expeditions-
Utskottet öfverlemnas.
Sedan Deputationen blifvit besvarad och af-
trädt, instämde, uppå af Herr ErkeBiskoppen och
Talmannen framställd proposition, Ståndet här¬
uti , och det så mycket heldre, sora Ståndet icke
utan de 1 i fl i gaste rörelser af underdånig vördnad
och erkänsla erfarit den vishet och kraft, hvar¬
med Hans Majestät Konungen sträckt sina lands¬
faderlig!*
Den 29 November.
49
faderliga omsorger till alla Riksstyrelsens grenar,’
samt alla de stora uppoffringar, som Hans Kgl.
Höghet KronPrinsen för befrämjande af Rikets
välgång haft ospärda; hvarjemte Ståndet, uppå
af Professoren Forssell väckt motion, för sin del
ansåg Rikets Ständer, uti den underdåniga Tack¬
sägelse-adressen, särskilt böra tolka Svenska Fol.
kets varma underdånigsta erkänsla för den be.
tydliga Spannmåls-undsättning, hvarmed Kongl.
Majit nådigst låtit bistå åtski i liga behöfvande pro¬
vinser, hvilka utom en sådan Kongl, nåd varit
i fara att lida hungersnöd; uti hvilket tillägg de
öfriga respect. Stånden, igenom PiotocollsUtdrag,
skulle vördsamt och vänligen inbjudas att sig
med PrestStåndet förena.
Expeditionen härom blef genast uppsatt och
justerad.
§• 4-
Af nu företedt ProtocolIsUidrag af den 26
dennes inhämtades, att Hedervärda BondeStåndet
uppdragit åt tvenne Deputerade att besörja om
tryckningen af samma Stånds Protocoll för den.
na Riksdag, äfvensom att frågan om trycknings.'
kostnadens bestridande skulle till det blifvande
StatsUtskottet remitteras.
§• 5-
Då det uti RiksdagsOrdningens 28. §. före-
skrefna val af PrestStandets Electorer nu skulle
företagas, så tillstyrkte H. ErkeBiskoppen och
Pr. St. Prot. 1817. Del. I. 4
jo 'Den 29 November.
Talmannen^ att nu; likasom tillförene, en Elei
ctor må väljas ifrån hvarje Stift och en från
Stockholms Stad; hvilket af Ståndet bifölls, dock
så, att den sålunda, äfven för denna gång, följ¬
da praxis icke må anses såsom en lag för fram-'
tiden.
Den härefter anställde omröstningen ] med
slutna sedlar, utföll på det sätt, att nedanskref-'
ne, igenom flesta rösterna, blefvo utsedde att vara
PrestStåndets Electorer vid innevarande RikSa
dag, nemligen:
Biskoppen, Doctor von Rosenstein!
Biskoppen, Doctor Faxe.
Biskoppen, Doctor Eberstein.
Pastor Primarius, Doctor Drysén.
Theol. Professoren, Doctor Wijkmåni
Theol. Lectoren, Doctor Knös.
Professoren Thyselius.
Prosten Leffler.
Prosten Almquist.
Prosten Osterman.
Prosten Fornander.
Professoren Kölmark och
Prosten Doctor Renström.
§. 6.
Prosten, Lector Fröberg begärde *rdet och
anförde:
Då Hans Kongl.’ Majit till biträde åt vår
åldrige och vördade Talman i nåder täckts utse
.len mogne och erfarne Man, som redan vidhe.’
Den 29 November.
Y% förutgående Piksmöten till Hans Kongl. Majsfs
höga' nöje, och med alltid nya ökade rättigheter
till Ståndets högaktning, deltagit i ledningen å£
Dess rådplägningar; och vi, vid de erinringar,
som vi redan, innan afresan från våra hembyg¬
der, med oro och bekymmer emottogo, om IT-
Herr Doctorns och ErkeBiskoppens vid sin hö¬
ga ålder vacklande helsa, icke kunna lofva oss,
titt oafbrutet få äga H. H. Doctorn och Erke-
Biskoppen sjelf till vår Ordförande, utan Herr
vice Talmannens åtgärder oftare än eljest torde
komma att pafordras; rnen RiksdagsOrdningens
40. 5. uttryckligen stadgar, ait Talmän eller de t
Som deras stallen företräda, väl aga oförvägradc
tillträde till Utskotten; dock utan röst eller dehbe-
rationsrätts sä får jag till H, H. Doct. och Er¬
keBiskoppens och Herr Biskoppen osli vice Tal¬
mannens egen upplysta ornpröfriing, samt det
Högvördiga Ståndets bedömrnande hemställa, hu-
ruvida, emot RiksdagsOrdningens nu nämnda §,
Herr vice Talmannen kan inväljas till arbetande
och röstägande Ledamot i ett Utskott, hvaraf
äfven synes följa, att, han , såsom Elecior, svår.
ligen kan deltaga i Utskottens formering. Jag
tillstår uppriktigt, att det skulle vara en ganska-
känbar förlust, om man, i synnerhet i de vigti-
gare Utskotten, skulle komma att sakna Herr
Biskoppens och vice Talmannens upplysta, er¬
farna och insigtsfulia deltagande; rnen jag till¬
står också lika Uppriktigt, att denna §. i Riks¬
dagsordningen har hos mig väckt dubier, sorn
jag icke med mitt förklaring efter blotta ordaly.
delsen har kunnat häfva.
5 =
Den s 9 November.
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen för¬
klarade, i förmåga af RiksdagsOrdningens 81. §.
att denna fråga icke tillhörer Ståndets afgörande,
utan att Prosten Fröberg, om han så för godt
finner, äger att dermed vända sig till det blif¬
vande ConstitutionsUtskottfet.
Trosten Fröberg yttrade vidare:
Det har visserligen aldrig varat min me¬
ning, att söka rättelse eller ändring uti den af
mig anförda RiksdagsOrdningens 40 utan
blott att for Hogvördiga Ståndet framställa den
ödmjuka förfrågan, huruvida nämnde §. bör tilläm¬
pas eller icke, hvartill jag synes äga ett stöd af
just samma 83. §. i Regeringsformen, till hvil¬
ken jag nu hanvises, der det stadgas, att: "efter
deras ordalydelse skola Grundlagarne i hvarje
särskilt fall tillämpas.” Jag åtnöjes likväl full¬
komligt med den anvisning jag fått att vända
mig till ConstitutionsUtskottet Jag torde då af
delta Högloft. Utskott blifva fulleligen upplyst,
att praxis icke får vara Grundlagarnas Tolk.
§. 7.
Herr ErkeEiskoppen och Talmannen an-
modade Ståndets Electorer , att före nästa Ple¬
num välja PrestStåndets Ledamöter uti Expe¬
ditions- Utskottet, samt att, i händelse de re-
spectiva MedStanden dessförinnan skulle välja
Ledamöter uti de öfriga i R iksdag^Ordningeris
a 8- och följande §. §. föreskrefna Utskott, äf-
Den 2 December.
53
venledes utse PrestStåndets Ledamöter uti samma
Utskott, dock med undantag af Hemliga Ut¬
skottet, som icke organiseras förr, än Kongl.
Maj:t det i nåder äskar.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. Almquist.
Tisdagen den 2 December 1817.
§. 1.
Biskoppen Frih. Doct. Mörner, som nu till
Riksdagen anländt, intog sitt rum inom Ståndet.
§• 2.
Protocollet för den 29 nasti. November ju¬
sterades, då Prosten Doctor Genberg, i afseende
på é. §., reserverade sig sålunda:
Jag anhåller att få anmäla J det jag icke kan
deltaga uti Högv. Ståndets sistledne sessionsdag
fattade beslut, att remittera denna fråga till Coij-
stitutionsUtskottet. Jag anser den 40 §. af Riks¬
dagsordningen vara så tydlig, att dess tillämp¬
ning till närvarande ämne kan utan förfrågan
göras. Det ankommer endast på huruvida Slån-
det anser Herr vice Talmannen alltid eller till¬
fälligtvis innehafva de rättigheter en Talman
tillkomma, och detta måste val Ståndet sjelf
54
Den s December,
häst kunna betiömma, ulan alt något ledande från
annat hall är af nöden. Omtåliga ämnen böra
icke underkastas MedStänderis pröfning, dl vi
lunna vägleda ©ss sjelfva. 1 öfrigt förefaller det
mig icke tänkbart, att Lagstiftaren velat under-
lasta en dylik fråga, som sannolikast skall före¬
komma vid Riksdagarnes början, ett Utskotts de¬
cision, som då icke ens existerar: och om den
varde Ledamoten, som väckt frågan, yppat den¬
samma före E lectors valet, samt Herr Biskoppen
och vice Talmannen icke afstått från sitt påstå¬
ende, att deruti deltaga, ser jag icke, huru den¬
na tvist kunnat slitas annorstädes eller af någon
annan, än i Ståndets PLeno och af Ståndet sjelf,
om icke hela Riksdagsarbetet hade skolat stadna
uti fullkomlig inactivité; ty någon annan con-
siitutionsenlig myndighet fanns icke då, till hvil-'
ken man kunde sig adressera, för afl hjelpas ur
denna förlägenhet. Vägen hade i alla fall varit
öppen för den missnöjde till ConstitutionsUtskot-
tef, äfvensom detta Utskott sjelf ägt makt att
ändra ett misstag, om det kunnat inträffa.
Uti denna reservation instämde Prosten Sve¬
delius- *
§• 3-
Af Elecforernas nu företedda Protocoll in¬
hämtades , att nedanskrefne blifvit valde till Le¬
damöter uti efterföljande Utskott, nemligen:
Constitutions-Ut skottet.
Biskopperi m. m. Doct. Erih. Ludv. Mörner.
Biskoppen m. m. Doat. Wilh. Faxe.
\
Den Z December.’
5$
Professoren m. m. Doct. Sv. Wijkman Caspson.
Professoren, Magister Pehr Thyselius.
DomProsten m. m. Doct. Chr. Wåhlin.
ContractsrProsten, Doctor Abr• Renström:
Stats-Ut skott et.
Eiskoppen m. m. Doctor Carl von Rosenstein.
Pastor Primarius m. m. Doct. P. S. Drysén.
Professoren, Magister Olof Hansson Forssell.
ContractsProsten, m. m. Doct. Math. Stenhammar.
Lectoren och Prosten, Doct. Carl Johan Knös.
ContractsProsten, Magister Sv. J. Almqvist.
ContractsProsten, Magister C. S. Rönbeck.
Professoren, Magister P. Köhlmark.
Contracts-Prosten, Doctor J. C. Genberg,
B evi.llnings-Ut skottet.
Biskoppen m. m. Doct. C: J. Eberstein.'
Prosten, Magister J. Wijkman Casp.son.
ContractsProsten Adolf Elfsberg.
Lectoren och Kyrkoh. Magister P. Arenander.
ContractsProsten, Th. Cand. Mag. C. R. Ekvall.
Prosten Anders Billdahl.
DomProsten, Doct. Hans Graffman.
ContractsProsten, Magister M. Svedelius.
v. ContractsProsten, Magister David Aspelin.
Prosten Joli. Chr. Osterman.
Prosten, Th. Cand. Mag. Anders Fornanderi
Prosten, Magister D. Backman.
Banco-Utskottet.
Biskoppen m. m. Doct. E. A, Almquist.
Tjensif. Kgl. Öfv.HofPr. m. m. Doct. J. J. Hedrén,
S6
Den 2 December.
Prosten , Magister Jacob Ek.
Lectoren och Prosten,Th. Cand. Mag. M. Hasselrot.
J.ectoren och Prosten, Mag. J. P. Fröberg.
Contracts-Prosten, Magister O. C. Leffler.
Prosten, Magister Lars Anders Palm.
Professoren, Magister Carl A Agardh.
ContractsProsten, Th. Cand. Mag. 0. A. Öhrvall.
Lag-Utskottet.
Professoren tn. rn. Doct. C. P. Hagberg.
Pectoren och Prosten, Mag. J. R. Fellenius.
Jjectoren , ContractsProsten , Doct. Magn. Eurén.
Prosten, Magister Pehr Säve.
Allmänna Besvärs- och Oeconomi-Utskottet.
ContractsProsten Olof Ferlin.
Comministern Joh. JLric Bergegren.
Prosten, Magister Jacob Hagberg.
Prosten, Th. Cand. Magister P. Friman.
Professoren, Magister P. Thyselius.
I.ectoren och Prosten, Doctor Olof Hultin,
Prosten , Magister E. G. Hanngren.
Tectoren och Prosten m. m. Mag. Elias Heurlin.
Prosten, Magister Casten Rabe.
Contracts-Prosten Johan Peter von Sydow.
Prosten ni. ni. Gustaf Kalmodin.
Prosten, Magister Pehr Säve.
Expeditions- Utskottet.
Biskoppen m. m. Doct. Frih. Ludv. Mörner.
v. ContractsProsten, Magister Dav. Aspelin.
ContractsProsten, Magister C. S, Rönbeck.
Den 2 December.
Hvilka fördenskull igenom ProtocollsTJtdrag
skulle till berörde befattningar legitimeras.
§• 4-
Efter föredragning af Hederväida Bonde-
Ståndets Protocolls-Utdrag af den i dennes,
hvaruti betnälte Stind, jemte instämmande uti
PrestStåndets den a9 nästledne November fatta¬
de beslut , angående underdånig Tacksägelse¬
adress till Hans Maj:t Konungen och Deras Kgl.
Högheter KronPrinsen och Hertigen af Söder¬
manland, inbjuder sina Med-Ständer att förena
sig om det beslut, att uti samma Tacksägelse-
adress äfven må inflyta Nationens underdåniga
tacksägelse för den af Kongl. Maj t vidtagna nå¬
diga anstalt, om anstånd tills vidare med skat¬
ternas afbördande; anförde Biskoppen, Friherre
Doctor Mörner,att, ehuru han i underdånighet vör¬
dade den visa och nådiga afsigt, som Kongl. Maj:t
med ifrågavarande anstånd åsyftat, så trodde H. Bi¬
skoppen likväl, att Kongl. Majrts nådiga författ¬
ning härom icke borde särskilt utmärkas framför
alla öfriga visa och landsfaderliga anstalter, sorn
Kongl. Maj:t för befrämjande af Rikets välgång
i nåder fogat. Med kännedom deraf, att det
för mängden af Sveriges skattskyldige invånare
är lättare att hvart år för sig utbetala de ärliga
Kronoutskylderna, än att på en gång eller inom
kortare tid utgöra desamma för tvenne år, samt
att åtskiilige, då deras utlagor icke i vanlig tid
blifva indrifne, till andra mindre nödvändiga ut¬
gifter Jorde använda de summor, hvilka till dy¬
lika utskylder varit aflagde eller påräknade, trod¬
58
Den a December.
de Doclorn och Biskoppen snarare, att Riksens
Ständer borde i underdånighet anhålla, det ifrå¬
gasatte Kronoskatter snarligen måtte blifva in-
drifne af dem, hvilka voro i tillfälle att, utan
utmätning, desamma erlägga.
Prosten Doctor Stenhammar yttrade: Enligt
den erfarenhet jag har af hushållssättet hos de
flesta bland Allmogen, är jag af enahanda öfver¬
tygelse med Biskoppen Friherre Mörner. Det
Hedervärda BondeStåndet synes hafva förgätit ,
att, om Kronoutskylderna icke utg| i Er, måste
de nästkommande år utpressas till dubbelt belopp,
och det blir för den skattdragande alltid kännba¬
rare. Dessutom betänke man, hvilken oreda,
vid de årliga aflöningarne och för hela Stats-
Verket skulle uppkomma, om icke de hinder
snart undanrödjas, som nu vållat uppbördens in¬
ställelse. Jag tror att detta borde blifva ett af
de första föremålen för närvarande Ständers upp¬
märksamhet.
Uppå de af Biskoppen Friherre Doct. Märi
ner anförda skäl , ansåg Biskoppen Doctor Alm¬
quist det vara betänkligt att instämma uti det af
Hedervärda BondeStåndet beslutna tillägg, helst
sorn ett längre anstånd med Kronoutskyldernas
afbördande möjligen kunde gifva de skattskyl¬
dige anledning, att äfven uppskjuta med utge-:
rande af sådana utsky Ider , som äro åtskilliga Em-
bets- och Tjenstemän på lönen anslagne, hvil-;
ket för de sistnämnda skulle blifva högst bekym-'
meisamt, och tillika i längden för de skattskyU’
dige dubbelt betungande J dock ansåg Biskoppen
Den 2 December.
59
för sin del, det å andra sidan icke vara Prest-
Ståndet til 1ständigt att yrka motsatsen, eller upp-
häfvandet af det i nåder beviljade anstånd.
Prosten, Doctor Renström trodde det för
RiksdagsFullmäktige ifrån Norrland vara så myc¬
ket mindre skäl att instämma uti det af Heder¬
värda BondeStåndet föreslagna tillägget, som, uti
hans hemort, en stor del redan afbördat sig ifrå¬
gavarande Kronoutlagor.
Biskoppen och vice Talmannen DoGtor von
Rosenstein förklarade, att då han å ena sidan i
underdånighet erkände, det Regeringen haft stör¬
sta anledning att lemna anstånd med Kronoutla-
gornas indrifvande, intill dess Riksens Ständer
hinna fatta sitt beslut, angående DiscontSedlar-
ne, hvilka uti åtskilliga landsorter torde vara
nästan det enda gångbara mynt; han likväl, å
andra sidan, instämde uti Biskoppen Friherre Man¬
ners anförande, att den af Hedervärda Bonde¬
Ståndet föreslagna särskilta underdåniga Tacksä.
geise för berörde anstånd syntes öfverflödig;
hvaremot Biskoppen och vice Talmannen icke
heller ansåg det vara lämpligt att Uti ifrågavarande
underdåniga Tacksägelse-adress införa någon slags
erinran oin Krono-uppbördens påskyndande.
Häruti instämde Prosten Fröberg så mycket
heldre, som yttrandet af en önskan, hvilken vo-'
re raktjstridande emot Hedervärda BondeStån-
dets fattade beslut, till äfventyrs kunde föranle¬
da till en obehaglig misshällighet med det He¬
dervärda Ståndet. _
6o
Den 2 December.
Med Biskoppen och vice Talmannen Do¬
ctor von Rosenstein och Prosten Fröberg förenade
sig till alla delar Prosten Svedelius.
Härefter, och uppå af H. ErkeBiskoppen och
Talmannen framställd proposition, beslöt Prest-
Ståndet förklara, att ehuru Ståndet i underdånig¬
het vördar den visa och nådiga afsigt, som Kgl.
Majtt med Dess nådiga Författning härom åsyf¬
tat, Ståndet likväl, i betraktande af alla öfriga visa
och landsfaderliga anstalter , som Kongl. Maj:t, till
befrämjande af Rikets välgång, i nåder behagat
foga, för sin del, icke tror det vara lämpligt, att;
framför alla dessa, uti den underdåniga Tacksä.
gelse-adressen särskilt utmärka omnämnda nådiga
Författning.
§• 5-
Sedan Riksens Ständers till Stats-, Banco-
och Riksgälds Verkens öfverseende år 1817 för¬
samlade Revisorers, till Riksens Ständer afgif-
ne Berättelser, angående:
1:0 BancoVerket,
2:0 RiksgäldsContoirel och det derunder ly¬
dande General AssistanceContoir, samt
3:0 Allmänna Magazins-inrättningens styrel¬
se och förvaltning,
Hvilka den *6 nasti. November blifvit hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln uppläste, ändt-
Jigen nästl. gårdag till PrestStåndet ankommit, och
då dessa nu skulle uppläsas, begärde Professoren
Den 2 December.
61
Doctor Wijkman ordet och yttrade sig som föl¬
jer: Då utaf öfverskriften på Herrar Revisorers
Berättelse skönjes, att den redan den 26 i förra
månaden blifvit hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln uppläst, och ej förr än i går till Högv.
Ståndet ankommit , kan det ej annat än väcka
uppmärksamhet. Efter vanlig Riksdagsordning,
må ej den så kallade .Löparen så , som härmed
skett, fördröjas. Sådant skulle fördubbla Riksda¬
gens längd. Förstnämnde Berättelse är lemnad
förseglad af Herrar Revisorer, och förmäles dock
nu redan tryckt. DeH misstankan, att någon en¬
skild fått begagna den till afskrifning, och att så¬
dant varit vållande detta dröjsmål, är således
åtminstone sannolikt, emedan, före dess brytande
på Riddarhuset, ingen kunnat deraf erhålla del,
sedan, vid dess utbegärande hos Herrar Reviso¬
rer, de då sådant vägrat. Om, efter en Tidnings-
skrifvares eller hvilken annans enskildta önskan,
Acter och Handlingar, sorn med Löpare skynd¬
samt böia cornmuniceras, uppehållas å detta sätt,
blir , som sagdt är, en förfärlig prolongation af
Riksdagen deraf en ofelbar följd, att förtiga den
mindre aktning mig synes härigenom visas för
RiksStånden. Då nu , efter uppläsandet af
Berättelsen i dag, den genast genom Löparen
meddelas Vallöf!. Borgare-Ståndet, anhåller jag
derföre, att, på det misstankan om dröjsmålet ej
möjligen må falla på det Högvördiga Ständer,
genom ett ProtocollsUtdrag tillika må forma,
las, att denna Berättelse ej förr an i går kommit
ljög v ord i ga Ståndet tillhanda, så att detta Stånd
således icke är orsaken till uppehållet med den¬
na äfven för flera dagar sedan dit förväntade Be-;
Den 2 December
rättelse, hvarjemte jag anhåller , det täcktes Hett
ErkeBiskoppen och Talmannen, vid sammanträ¬
de med de öfriga Ta'männen, benäget träffa den
öfverenskommelse, att dylik olägenhet, sorn den¬
na gång härmed skett, må för framtiden undvikas.
Häruti instämde Prosten Fröberg m. fl.
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen till-;
kännagaf, det han redan samtalat med Hr Gref¬
ven och EandtMarskalken om det oväntade dröjs,
målet med berörde Berättelsers afiemnande, ifrån
RiduarhusCanzliet, till PrestStåndet, samt a;t
Herr Grefven och EandtMarskalken utlofvat ,
att ett dylikt dröjsmål icke hädanefter skulle in¬
träffa.
Tjenstförrättande Kongl. Öfver-Hof-Predi¬
ka nten Doctor Hedrén yttrade, att tiel förde 3:06
ofrälse Stånden måste vara lika oväntadt sorn öbe-
hagligt, att finna, det någon del af ofvanberörde,
till Rikets Ständer ställda Berättelser, genom af¬
tryckning i RiksdagsKrönikan , blifvit till All¬
mänhetens kunskap utgifna, förr än desamma blif;
vit med RiksStånden communicerade, och till¬
styrkte Doctorn fördenskull vidtagandet af någon
åtgärd , hvarigenom ett sådant förfarande för fram;
tiden må kunna förekommas.
I anledning häraf anhöll Ståndet, det täck¬
tes Herr ErkeBiskoppen och Talmannen af Hr
Grefven och EandtMarskalken utverka den för¬
fattning , att sådana Handlingar, som till samt¬
liga RiksStånden skola circulera, hädanefter icke
Den 4 December.
63
må utlemnas till trycket förr än de först blifvit
med samtliga RiksStånden communicerade.
Härefter blefvo ofvanberörde Berättelser
uppläste och genast med Väliofl. BorgareStåndet
communicerade; hvarjemte Ståndet ock beslöt,
att den förstnämnde skulle remitteras till Banco-
Utskottet , samt att de tvenne sistnämnde böra
till StatsUtskottet remitteras. -
Ståndet åtskildes-
In fidem
J. U. Aluquist.
Thorsdagen d. 4 December 1817,
§• i*
Justerades Protocollet för den s> dennes.
§. q.
Då Ståndet, igenom Herr ErkeBiskoppen
och Talmannen, erhållit den oroande under,
rättelse, att H. K. H. KronPrinsen en och an¬
nan dag varit illamående, så uppdrag, p| Herr
ErkeBiskoppens och Talmannens proposition ,
Ståndet åt Biskoppen Frih. Doct. Mörner att uppgå
å Kongl, Slottet och å Ståndets vägnar söka
erforderliga upplysningar om tillståndet med H.
K. H. Kronprinsens helsa.
64
Den 4 December.
Efter någon stunds förlopp återkom Herr
Baron och Biskoppen samt berättade att, ehuru H.
K. H. Kronprinsens helsa icke i dag är bättre än
nästledne gårdag , H. K. Höghets sjuklighet likväl
alldeles icke är af vådlig beskaffenhet.
§• 3'
Riksens Ständers tillförordnade Revisorers
nu inkomna Berättelser angående:
l:o Statsverket,
2:0 De under Kongl. CommerceCollegii för.
vältning stående fonder och medel; samt
3:0 Inställd granskning af Lazaretts- och
Hospitals räkenskaperna,
Upplästes och communicerades rned Vallöf!.
BorgareStåndet , saint remitterades till StatsUt-
skottet.
Efier uppläsandet häraf, begärde Prosten
Svedelius ordet och anförde: ”Då Herrar Re vi-
sorers nu upplästa Berättelser synas mig vara
af den största vigt och det högsta interesse, så
väl för Rikets nu församlade Ständer sorn för
hela Allmänheten, och de omöjligen, under en
uppläsning, kunna fattas i bela sin vidd, eller
med den noggrannhet som vederbör, vågar jag
hos Herr Doctor» och ErkeBiskoppen samt det
Högvördiga u.i < imjukast föreslå, att de
samtliga mått* rå Statens bekostnad af trycket
utgifva®,
Den 4 December'.
65
utgifvas, hvilket Förslag, om det af Högvördiga
Ståndet bifalles, torde blifva med Respect. Med-
Stånden communiceradt.
Häruti instämde Prosten Froberg, med tillägg:
att då det för Riksens Ständer, hvilka öfver des¬
sa Berättelser, med hvad deruti blifvit anfördt
och hemställdt, skola besluta, är alldeles nödvän,
digt, att om de samma hafva en fullständig kän¬
nedom, Prosten ansåg dem böra skyndsammast
på Statsverkets bekostnad tryckas och till Riks-
Standens Ledamöter utdelas.
Med Prostarne Svedelius och Fröberg förena-'
de sig Dom-Prosten Wahlin och Prosten Jan
Wijkman med flera.
Tjenstförrättande Öfver Hof-Predikanten Do¬
ctor Hedrén anförde:
I afseende på den föreslagna tryckningen af
Riksens Ständers Revisorers samteliga nu upplä.
sta berättelser, instämmer jag med hvad de vär¬
de Ledamöterne redan anfört. Ingen tvifvel är,
det ju dessa berättelser, i de resp. Utskott, dit de
varda remitterade, med all noggrannhet och om¬
sorg komma att behandlas, så att Högvörd. Stån¬
det erhåller al! nödig ledning till öfverläggning
och beslut öfver de derutinnan innefattade äm¬
nen. Men det är vår rättighet, likasom vår pligt,
att grunda besluten på egen fullkorn lig kännedom
och öfvertygelse, helst i ämnen af sd stor vigt
för den allmänna välfärden. Härtill fordras dock
Pr. St. Prot.ji 1817. Del L 5
66
Den 4 December.
mera tid och bätire tillfälle, än ett enda på bor¬
det hvilande exemplar kan tillåta. Allmänheten
behöfver dessutom upplysas om förhållandet med
Statens penningverk, och om de försök, sorn blif¬
vit gjorda eller föreslagna till förbättring deraf.
Bihanget till Riksens Ständers Protocoll läses af
ganska få och ej förrän rätta tiden är förbi. I
allmänna blad har man väl sett någon del af des¬
sa berättelser redan tryckt, och mera torde kun¬
na väntas. Men hvar och en medborgare är ej
i tillfälle, att der, bland flera andra mindre magt-
prliggande artiklar, söka dem. Det är Nationens
Ombud värdigt, att på ett ställe och skyndsamt
låta våra principaler få del af, hvad i den mest
officiella väg blifvit berättadt om det Allmännas
förvaltning. Det är en skyldig erkänsla för det
förtroende, vi njuta, och ett slags paat af vårt
bemödande att blifva det värdiga. En sådan pu¬
blicitet har redan någon tid ägt rum vid Riksens
Ständers Revisorers berättelser om Riksgäldsver-
ket, och i icke ringa måtto bidragit till Allmän¬
hetens upplysning, tillfridsställelse och förtroen¬
de i de dit hörande angelägenheter. Jag hemstäl¬
ler fördenskull vördsammast, att Herrar Revisorers
ofvaribetorde Berättelser, sedan de blifvit i alla
RiksStänden uppläste, må tillsammans i ett häfte
utgifvas på Statsverkets förskjutande bekostnad,
hvilken sedermera, af de vid försäljningen infly¬
tande medel, ersättes.
Biskoppen Friherre Doct. Mörner erkände
nödvändigheten af berörde Berättelsers tryckning,
men tillstyrkte att frågan härom skulle till Stats;
Den 4 December.
67
Utskottet remitteras, och Resp. Stånden commu-
hiceras.
Härefter och uppå af Herr Erke-Biskoppén
och Talmannen framställd proposition, pröfvade
Prest-Ståhdet , i betraktande deraf, att en fullstän¬
dig kännedom af dessa vigtiga Berättelser ickfe al¬
lenast är oumbärlig för Riks - Ståndens Ledamöter,’
hvilka deröfver böra dömrna och besluta, utan
Ock skall blifva upplysande och tillfredsställande
för hela Svenska Allmänheten, skäligt föreslå; att
alla dessa till Riksens Ständer afgifne Berättelser,
sä fort de hunnit till de Resp. Med - Stånden cir-
culera, genast rnå på Statsverkets bekostnad tryc¬
kas, och vissa exemplar deraf till Riks-Stånden
utdelas, samt i öfrigt hållas Allmänheten tillhan¬
da: öfver hvilket Förslag Stats - Utskottet skulla
anmodas att skyndsammast sig utlåta, samt upp*
gifva tjenligaste sättet till tryckningens verkstäl-
lände; hvarförutan de Resp. Med-Stånden skulle
vördsamt och vänligen inbjudas, att omnämnde
Berättelsers tryckning sig med Prestståndet förena.
§•4*
Upplästes Höglofl. Ridderskapets och Adelns
fiu ankomna Prötocollsutdra g, af den dennes,'
hvarigenom Höglofl.Ridderskapet Och Adeln under¬
rättar sina MedStänder, att Ridderskapet och Adeln
icke allenast instämt uti dessas beslut, att meden
stor Deputation underdånigst uppvakta Hant Maje-’
stät Konungen samt Deras Kongl. Högheter Kron¬
prinsen och Hertigen af Södermanland, utaii ock
för dets del ansett Riksens Sländer böra uti dea
underdåniga Tacksägelte- Adressen tolka deras un-,
68
Den 4 December.
derdåniga tacksägelser för det Kongl. Majestät
•vid denna, utaf omsländigheierna föranledda, be¬
kymmerfull inre penningeställnirig, sammankallat
sina trogna Ständer, för att gemensamt med dem
undersöka det onda uti sin rot och deremot ut*
tänka bjelpemedel.
Prosten Doctor Stenhammar yttrade sig som
följer:
Af den Communication, som det Högvörd.
Ståndet nu ernottagit, märker jag, att den i All¬
mänheten kända motion, som i annat Riks-Stånd
förevarit, antingen blifvit förkastad eller frivil¬
ligt återtagen, och jag är glad deråt. Det skulle
varit en alldeles handgripelig och för Kongl.
Majit sårande inconsequence, om Rikets Högloft.
Ständer på ena sidan af bladet tackat för Konun¬
gens faderliga omsorger att göra sitt Folk lyck¬
ligt, ock på den andra visat, i hvilken hög grad
vi ännu dermed äre olycklige. Jag fruktar ock,
att om taflan öfver Rikets förlägna tillstånd rå¬
kat på ett eiler annat ställe få någon stark skugg¬
ning, skulle det endast förvärrat vår belägenhet,
och kan, med anledning af Konungens Nådiga
försäkran i sitt Tal, ännu icke göra mig derom en så
sorglig föreställning. Men med deri form Tack¬
sägelse Adressen, enligt slutmeningen af nu med-
delta Protocolls Utdraget från Högloft. Ridderska.'
pet och Adeln, skulle erhålla, kan jag för min
ringa del alldeles icke vara tillfreds. lin urtima
Riksdag är ingeri Cadeau å( Nationen. Tvärtom ,
och derföre må det tillåtas mig att åtminstone till
detta profocoll yttra mina tankar. Jag skulle ger.
Den 4 December'.
na sett, om Rikets Högloft, Stander på något sätt
inför Kongl Majit uttryckt sin djupa smärta öf¬
ver de olyckliga omständigheter, sorn nödgat KoJ
nungen till det vigtiga beslutet att sammankalla
Ständerna. Ty jag anser hvart och ett af dessa
täta Riksmöten såsom ett verkligt ondt , och de
obehagliga känslor, som verkas i det Allmänna,
så ofta det heter: vi få nu åter en Riksdag, kun-'
na endast jemföras med hvad man inom ett en-'
skilt hus erfar vid det förfärliga ropet: elden är
lös! När, efter 8 års förlopp, vi af urtima Riks-!
dagar nu upplefvat den 5:te, hvad bevittnar det
annat, än ett tillstånd af rådlöshet och förvirring,'
och hvad annan verkan medföra dessa , med hvartå
annat år inträffande Riksdagar, när jag undanta¬
ger vissa stora magtpåliggande fall, än den, att
göra skadorna flera? Eller är det icke redan en
skada , en olycklig rubbning i Statsrnachinens
jemna och stadiga gång, att vi, för värf, som i
det mesta äro oss främmande, ryckas oupphörlij
gen ifrån dem , som oss egenteligen angå? Gif-'
ves något Läroverk, något Dom-Capitel, någon
Församling, som icke i sin raon förlorar, medan
dess Styresmän eller Vårdare, i strid mot en här
af usla passioner, förlora härstädes både moda
och tid, för kanske urbota mål? och hvad som
gäller om vårt Stånd, saknar icke sin tillämpning
på andra inrättningar i Samhället, ifrån den an-;
svariga styrelsen af Rikets Höfdingedömen, än-|
da ned till den mest föraktade slöjd eller hand.
tering i Staten. Ingen af Nationen* Represen.;
tanter, om eljest han är duglig för sitt egenteiic
ga kall, lär derstädes, utan saknad, umbäras, och
ännu har jag ingenting sagt om de uppoffringar,'
Den 4 December.
han sjelf gör, af sin husliga sällhet, af sitt lugn,
af tlé egna fördelar, som honom (illhöra j.å hans
plats, ock dem han utan skonsmål rt aste försaka
ifrån den Stund, då han, kallad af Konungen el?
ler uppfordrad af medbröders förtroende, går att
deltaga i de allmänna öfverläggningarpa. Til-
lägge vi nu den ofanteligä k°s,nai*en håde för
Staten och den enskilte, de söndrade tänkesätt,
sorn här ty värr födas, de vänskapliga förhållan-,
den, som här brytas och gå förlorade, så börjag
förmoda, att inom detta Högv. Stånd lära de fle¬
ste dela min öfvertygelse. Pet är icke, likasom
till nöjet af ett fri Spectacle, eller till fördeljjrne
af de högre kretsarnes yppiga lefnadssätt , vi hit
bjudas; det är till verkelig kamp och strid, till
bråk och bekymmer, till offer och försakelser,
och derföre, om genast efter Riksdagens öpp.
nande ett offentligt förklarande af vår underdå¬
niga tacksamhet för Konungens omvårdnad må
anses såsom en skyldig undersåtlig gärd, borde
pck alltid dermed blandas uttrycket af vår inner¬
liga bedröfvelse deröfver, att Konungen af obe¬
hagliga anledningar funnit sig nödsakad, att med
en urtima Riksdag åter betunga sitt trogna, men
nödställda Folk.
Biskoppen och vice Talmannen Doctor von
Rosenstein trodde Ståndet för det närvarande,
och intill dess Expeditions-Utskottets Förslag till
underdåniga Tacksägelse Adressen inkommer, bö¬
ra förblifva vid dess förut i detta ämne fattade beslut.
Professor Forssell hemställde, örn icke Expe-
ditions-Utskottet, i händelse Ståndet endast för*
Den 4 Decemberi
blifver vid sitt förra beslut, utan att gifva till¬
känna, d,t Ståndet icke instämmer uti det af Hög¬
led. Ridderskapet och Adeln föreslagna tillägg, tor-
de anse berörde tillägg såsom af Ståndet godkändt.
Uppå framställd Proposition och då ett sär¬
skildt uppräknande af alla de visa anstalter och
kraftfulla åtgärder, hvilka Kongl. Majit, till
befordrande af Rikets bästa, vidtagit, enligt Prest*
Ståndets tanka, skulle öfverstiga den til; boil i ga
gränsen af en underdånig Tacksägelse-Adress, an¬
såg Prest Ståndet sig bora förbi fva vid dess den
29 nasti. November, rörande detra ämne, fartade
beslut: hvilket igenom Protocoils-utdrag skulle
de öfriga Resp Stånden sarht Expeditions-UtskoR
tet vördsamt och vänligen tillkännagifvas.
§• 5-
Da Riksens Ständers Peputerades, till delta?
gande i Ofver-Revisionen af Krigs Räkenskaper*
na, Berättelse rörande 1808, 1809 och t8io
samt sednare årens Krigs - Redogörelse och Re¬
visionsverk nu blifvit uppläst, så begärde Pro¬
fessoren, Doctor Wijkman ordet och uppläste föl¬
jande anförande till Protocollet:
I sammanhang med den berättelse från Rik¬
sens Ständers Deputerade rörande 1808 och 1809
samt 1810 och följande årens krigsredogörelse och
Revisionsverk,som nu blifvit uppläst,anser jag mig,
såsom en af dessa Deputerade, böra hos Högvörd?
Ståndet något utförligare omnämna ett och an?
nät ämne, hvilkas vidlöftigare förklarande rum?
met i berättelsen icke medgivit,
72
Den 4 December."
Af sådan egenskap äro:
I. Den af Hr General-Intendenten, nume¬
ra V. Presidenten oell Riddaren Billberg verk¬
ställda liqvidation med de utrikes Magterna, hvil¬
kas pretentioner, ifrån 2,139,195 Rd:3i sk. I!
r:st. pommerskt Courant, kunnat, genom Hr Vice
Presidentens sällsynta nit och drift, nedsättas till
590,964 Rd. 14 sk. 10 r:st. Hvar man inser J
att då det blifvit för Kongl. Majit nödigt, i an¬
seende till ofta itererade fordrings-anspråk från
Utrikes Regeringame, utfärda någon man till upp¬
görande af liqvidation med dem, det varit af hög-
Bta vigt för Riket, att dertill välja en man, som
med insigter och kännedom förenade högsta pa¬
triotism och oegennytta, helst, för undgående af
äfventyrliga stridigheter, det icke var möjligt
att genom noggranna förhållnings-ordres binda
händerna på en sådan man, utan deremot i Nå¬
der anförtro honom, likmätigt Instruction för be-
mälte Herr General-Intendent, af den 25 Febr-
1815, uppgöra liqvidationen, i massa och efter
befinnande omständigheter.
Redan sisth Riksdag, då Deputerade borde
uppgifva den bästa och säkraste norm för Krigs-
räkenskapers förande, kunde Deputerade ej und¬
gå föreslå, att den method Herr V. Presidenten
Billberg vid sina räkenskaper nyttjat, måtte i
Nåder anbefallas till efterföljd, såsom den rediga-
»te och säkraste Deputerade trodde sig kunna
nämna.
Att V. Presidenten Billberg således, genom
långlig erfarenhet oell flera vigtiga tjenster un-
Den 4 December.
73
ider förra kriget, tillvunnit sig Konungens Nådi¬
ga förtroende, rättfärdigar ej mindre dess lyck-'
liga val till ofvannämnde grannlaga , honom upp¬
dragna beställning den 25 Febr. 1815, än V."
Presid., genom sitt handterande af denna negotia-
tion, å andra sidan rättfärdigat det honora gifna
förtroendet.
Negotiationen af denna sak är ock på möje-
ligaste korta tid utförd af en mari, som är vida
skiljd från den åsigten månadtliga dagtractamentet
skulle hos en egennyttig kunnat vålla utdrägt af
liq vida tio ns värf vet.
Hvad som föranleder mig, att nu särskilt in:
för Högv. Ståndet andraga detta , då en stor del
deraf finnes i den upplästa berättelsen, utbeder
jag mig få nämna. Denna berättelse kommer till
äfventyrs att intagas i Rihanget till Ständernas
Protocoll. Detta Bihang köpes och läses af ganska
få, då deremot Protocollen mera allmänt utspri¬
das, och jag har derföre ansett mig pligtig alf,
genom andragande häraf till Protocollet, lemna
hemmavarande medbroder tillfälle att hembära
V. Prés. Billberg den gärd af erkänsam tacksam¬
het, hvartill han, genom dess härutinnan osparda
lyckliga möda, gjort sig sä högt förtjent.
Otn H. H. ErkeBiskoppen och Talemannen
och det Högv. Ståndet ej missbilligar en ytterligare
önskan och anhållan af mig, så vore det den, att
Herr ErkeBiskoppen täcktes, då Herr V. Presid.
någon gång under Riksdagen träffas, förklara för
honora, att Högv. Ståndet med en erkänsam upp-
74
Den 4 December.
jnärksamhet afhört berättelsen om dess förtjenst
i ofvanförnjälte sak.
2. I afseende pä den omständigheten, att an¬
im icke hälften af hela K rigsre visionen medhun-
pits, bör jag inför Högvörcjiga Ståndet nämna den
hufvudsakligaste anledningen, att nemligen, en¬
ligt Kongl. -Brefvet den 27 September 1814,
denna nya krigsrevision icke borde organiseras
på flera än %;ne Contoir , då deremot dep för
1808 och l8oy ars krig, som medhanns på 3 års
(id, blifvit förrättad inom 4 särskildta fördelnin.
gar. Orsaken till detta nådiga stadgandet röran¬
de nya krigsrevisionen, bör säker!igen sökas der¬
uti, att en stor del af krigstakenskaperna varit
oafslutade vid Revisionens början, så att ett så
stort antal personer ej då kunde dermed syssel¬
sättas. Sedan dook nu sistledne September en
stor del räkenskaper inkommit och Deputerade
fått uppgifvit folio antalet af de få, som ännu
äro att förvänta och som göra omkring 243 re-
yisions-månader, tror jag dock allt böra medhin*
nas till 1819 års slut, hvad sjelfva Revisionen
vidkommer,
3. Bör jag ej eller undgå nämna den bered*
villighet, hvarmed Herr Presidenten Wirsén gått
Deputerade ined upplysningar tillhanda, äfven¬
som ett exempel d dess åtgärder, som skönjes af
räkenskaperna, att då, vid behof af kläde till Ar»
meen och vid besigtningen af prof här i Stock¬
holm inför Hallrätten, vederbörandes attest un¬
der edelig förbindelse värderat detsamma till 2
R:dr 16 Sk. Bane® per aln, har Herr President
Den 4 Deccember
75
ten införskaffat detsamma till I R:dr 5 sk. 4
i:st , hvaraf Kronan blifvit tillskyndad en bespa¬
ring af 154,452 R:dr 16 sk. Banco.
4. Beträffande den sä kallade Ryska Rubelfon-
den 1 och en half million Rubel.
Ehuru denna fond tillkommit efter de e-
mellan Hatts Kongl. Majit af Sverige och Ryska
Regeringen den 30 Augusti efter gamla stilen,
den 18 i samma månad 1 8 J st . och således i följd
af 58 § ' S‘!9 års Regeringsform, bör komma till
Riksens Ständers kännedom, hafva Deputerade
dock så mycket mindre kunnat intaga medlen
vid uträkning af Krigsfondenj belopp, som ehuru
en stök del deraf ingått till allmänna Magaxins-
D irectionen och Orlogsflottan, hvarifrån de till
krigsbehofven blifvit använde, har dock en annan
ej obetydlig del deraf blifvit disponerad till be¬
hof som icke med kriget synas äga gemenskap.
Sluteligen får jag, i anseende lill det uti De¬
puterades missiv vid Riksdagsberättelsen, Asses-
soren Grundén lemnade välförtjenta loford, efter
min enskifta kännedom af det nit , arbetsamhet
pcb utmärkt grundel/ga insigter, hvilka han vid
KrigsRevjsionen lyckligt" användt, honom hos
Högv. Ståndet anmäla till ali den välvilja ho¬
nom kan visas, till underlättande af dess husliga
bekymmer. Riksens Höglofliga Ständer täcktes
vid förra Riksdagen anse honom berättigad att
njuta lika lön med Secreterarena i Collegierna,
hvadan han, i likhet med hvad de då ägde, fått
uppbära 444 R:dr om året, men icke, likasom
desse Embetsman, fatt tillgodonjuta den dem då
76
Den 4 December.
tillslagha löneförbättring; hvadan jag vågar hem;
ställa, om icke skillnaden må varda honom godt-
gjord, och då han icke haft mindre arbete än de,’
han ock må från samma tid njuta lika förmån
som de.
Efter uppläsande häraf, beslöts att ofvanberörJ
de berättelse, jemte Professoren, Doctor Wijkmans
anförande, skulle till StaisUtskoltet remitteras.
Tjenstförrättande Öfver-HofPredikanten Docti
Hedrén yttrade:
Då jag haft äran att såsom Högv. Ståndets
Deputerad, tillika med Professoren, Herr Doctor
Wijkman, deltaga i ÖfverRevisiorten af KrigsRä-
kenskaperna, har jag äfven ägt tillfälle att erfa-'
ra sanningen af hvad, enligt handlingarna, Herr
Professoren anfört rörande den goda ordning,
hvaraf Herrar Vice Presidenten och Riddaren
Billbergs samt StatsSecreteraren och Commendeuä
ren Friherre af Wirséns befattningar vid krigs-'
ärenderna sig utmärkt: hvarjemte jag äfven an¬
ser mig skyldig instämma i det öfver Herr As-,
sessoren Grundén meddelade goda vittnesbörd,
för dess vid KrigsRevisionen ådagalagda nit och
vaksamhet: öfverlemnandes jag i öfrigt till Herr
Doctorens och ErkeBiskoppens och det Högvörd.
Ståndets egen ompröfning, att, efter hvars och
ens förtjenst, på bästa sätt betyga nämnde Herrar
den aktning och erkänsla, som kan finnas lämplig.
Vid dessa underrättelser fästade Ståndet en
erkänsam uppmärksamhet.
Den 4 December'.
77
§. 6.
Af nu inkomna ProtocolIsUtdrag inhämta;
des, att Vällofl. BorgareSiåndet
I :o Instämt uti det af MedStånden beslutna
tillägg uti underdåniga Tacksägelse-adressen till
Kongl. Maj:t; samt till Stats- och BancoUtskot-
ten remitterat de angående Götha Canal- och
Malmö Discont-Obligationers och Assignationers
emottagande och inlösen, af Lagmannen Kjellander
och Brukspatron Mitander, den a 8 November,
samt Grosshandlaren Wideberg och Grosshandla¬
ren Arvidsson den sg November, äfvensom af
Handelsmannen Bager och Fabriqueuren Ebel,
ingifna Memorial.
§. 7.
Igenom Riksens Ständers Justitia Ombuds¬
mans ä-tgärd hade nu till PrestStindet blifvit af-
lemnad:
1:0
Kongl. Maj;ts nådiga Resolution, i anled-’
ning af PrestStåndefs , den 24 sistl. Augu¬
sti} på förmenta skäl framställda underdå¬
niga anhållan, att, sedan Kongl. Maj:t, un¬
der den 17 Augusti 1809, tills vidare i
Nåder bifallit den af PrestStåndet, undre
då påstående Riksdag, i underdånighet gjor¬
da hemställan om meddelande af nådig be¬
fallningtill Kongl. Majus och Rikets Kam-
marRätt, att med åtskilliga mot Fresterska-
pet gjorda anmärkningar, i afseende på til¬
lämpningen af iåc>3 års Kongl. Ghartse St,3
Den 4 December.
gillafseForordnings stadgande om Lysningss
Sedlars chartering, samt yrkande af ansvar
och ersättning för påstådd felaktighet här¬
utinnan, innehålla, intilldess Ståndet hun¬
nit stna underdåniga besvär i ämnet ingif¬
va, och Kongl. Majit derefter, uppå Dess
och Rikets KammarRätfs underdåniga an¬
mälan , rörande angelägenheten af slutlig
åtgärd i dessa mål > den 13 Martti ipneva
rande år, jemte förklarande, det Prest Stån¬
det skulle vid då instundande Urtirnä
Riksdag erinras, att med berörde Besvär 1
Underdånighet inkomma, tillika i nåder för¬
ordnat, det inhibitionen af Dysningssedlar.
nes granskning borde fortfara; Kongl. Maj;t
mätte i nåder täckas anbefalla Dess och Ri¬
kets KamrtiarRätt, att nu och framgent in¬
ställa utfärdandet af anmärkningar i afseende
å redan utgifna LysningsChartor, så vida
ej desamma bevisligen afveko från de uti
högstherorde Förordning $ i detta ämne ,
meddelade tydliga föreskrifter; gifven Stock-
holms Slott den 14 October 1812.
Kongl. Majit i har i nåder låtit sig detta
mål föredragas; riten sorn det villkor, hvarun.
der PrestStåndet sökt befrielse från ifrågavaran¬
de granskning oell anmärkningar , nemligen så
vidt Charteringen ä Lysningssed lat na ej afvikit
från tydliga föreskrifter, förutsätter, att beskaf¬
fenheten af hvarje anmärkning bör utredas och
pröfvas, samt några sådana omständigheter ej
heller blifvit af PrestStåndet anförda, som kun¬
na föranleda till ett särskildt,undantag frän dea
Den 4 December.
79
Ordning, hvaruti ämnen af ifrågavarande beskaf.
fe 11 het vanligen afgöras; så har Kongl- Majit lo¬
ke funnit skäligt, att till PrestStåndets, i bernalt©
måtto gjorda underdåniga anhållan, lemna nådigt
bifall; utan låter Kongl. Majit nu nådig befall¬
ning afgå till Dess och Rikets KammarRätt, att
till slurligt afgörande företaga anmärkningsmålerl
rörande Charteringen af Lysningssedlarne. Hvil.
ket vedeibörande till underdånig efterrättelse lätt*
der. Datum ut supra.
C A R L.
F. F. Winsås.
*:o
Kongl Majlts nådiga Resolution uppå Prest-
S;ändets vid sistförflutna Riksmöte i un¬
der no ghet gjorda anhållan, dels om nådig
befäl! ung tili Kongl. KarnmarRätten, att ic¬
ke vid,, ré upptaga eller afdömma de anmärk¬
ningar rörande Lysningschartornas afklipp-
ning, hvilka kunde vara gjorde intill dess
18 to års Charlas SigillatsFörordning blef
kungjord, dels ock att, i händelse Kongl.
Majit skulle i nåder förordna, att de redan
gjorde eller till äfventyrs skeende anmärk¬
ningar öfver LysriingsCharcornas afklipp*
ning eller uraktlåten öfverkorsning, böra än
vidare utredas och pröfvas, Kongl. Majit
dervid måtte i nåder föreskrifva, att, jemlikt
Kongl. CirculaireBrefven af den 21 Au¬
gusti 1786 och den 7 December 1787» be¬
rörde anmärkningar, såsom rörande Prester¬
skapets Embetsåtgärd, icke må afdömmas förr
So
Den 4 December’
än desamma, jemte de åtalade Chartorna;
blifvit med de anklagade communicerade
genom vederbörande Consistorium, som må
äga. att i målet sitt utlåtande afgifva ; äfven¬
som att, i händelse Kyrkoherdarne af KamJ
marRätten skulle sakfällas, Consistorium må
tillåtas å Embetets vägnar underdåniga Be¬
svär anföra; gifven Haga Slott den a 7 Se¬
ptember 1815.
Kongl. Majit har, sedan Des3 och Rikets
KamHi3rRätt blifvit hörd, detta ärende sig före¬
dragas låtit, och hvad först angår de ännu oaf-
gjorda anmärkningsmål, som härflutit från gransk¬
ningen af j8o(> och föregående årens Rysnings-
sedlars Chariering; så bör hvarje så beskaffad!
anmärkningsmål, jemlikt Kongl. Maj:ts under
den 14 October 1812 KammarRätten gifna nå-’
diga befallning, efter förekommande omständig¬
heter, till särskildt pröfning och afgörande upp¬
tagas.
Beträffande dernäst den af KammarRätten
väckta fråga angående granskningen af .1807,
3808, 180g och 1810 årens ännu orevideradö
Kysningssedlar, så komma de, i likhet med ani
dra Redogörelse -docurnenter, att i behörig ord¬
ning revideras, likväl med iakttagande å Kam-
marRättens sida, att Chartomas afklippning långg
efter arket, utan stämpelns skadande, enär de för
öfrigt aro behörigen påtecknade och anledning
till missbruk af stämpeln icke gifves, hädanefter
ej mi tagas till grund för någon anmärkning.
Och
Den 6 Decemberi
Och hvad slutligen angår sättet till anmärknings^
målens communicerande, vill Kongl. Majit i nå-i
der bifalla, att anmärkningar öfver Lysnings-
Chartors afklippning eller uraktlåten öfverkors¬
ning skola vederbörande communiceras genom
Consistorium, som tillika må äga rättighet att,
när det anser sig dertill hafva anledning, med
särskildt utlåtande i ämnet inkomma. Hvilket
vederbörande till underdånig efterrättelse länder-
Datum ut supra.
CARL.
J. J. Fredenstam."
Efter uppläsandet häraf beslöts,' att. Rikets
Presterskap, uti Ståndets utgående Circulaire, ber
härom underrättas.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. Almqvist:
Lördagen d. 6 December 1817*
§• i-
Biskoppen Doctor Faxe, som, enligt Herr
ErkeBiskoppens och Talmannens anmodan, ia*
Pr. St.lProt. 1817. Del. J. i
82
Den 6 December.
ställt sig på Kongl. Slottet, för att, å Ståndets
vägnar, efterfråga Hans Kongl. Höghet Kron¬
prinsens helsa, återkom och meddelade den glad.
jefulla tidning, att H. K. H. Kronprinsen nu
befinner sig mycket bättre än nästföregående da-
gar, samt att Hans Kongl. Höghet hoppas att inT
nan kort blifva fullkomligen återställd till helsan.
§• 3«
Justerades SiåndetB Protocoll för den 4 dennes.
§• 3-
Medelst nu inkomna Protocolls Utdrag un¬
derrättades Ståndet om Höglofl. Ridderskapet och
Adelns beslut, att tryckningen af RiksStåndens
Protoeoll, med det till desamma hörande Bi¬
hang, bör af de till Riksdagskostnaderna anslå,
ende medel bestridas; äfvensom att Höglofl Rid-
derskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-
Ståndet remitterat
Till Stats Utskottet:
Riksens Ständers, till deltagande i ÖfverRe-
visio’ en af Krigs-Räkenskaperna utsedde Depu¬
terades den ii sisth November afgifna Berättelse,
rörande så väl 1808 och 1809 som 18 lo och
senare årens KrigsRedogörelse och Revisions-
veik, med dertill hörande Bilagor, samt:
Till Lagutskottet:
Riksens Ständers JustitieOmbudsmans, till
innevarande Riksdag, afgifna EmbetsBerättelse
med dertill hörande Bilagor; samt att Vällofl.
BorgareSt^ndet likaledes remiltarat:
Den 6 December.
83
Till Banco-Utskottet:
Riksens Ständers, till Stats-, Banco- och
Riksgälds-Verkens öfverseende, förordnade Re.
visorers Berättelse om det tillstånd , hvaruti de
befunnit Banco-Verket, samt:
Till Stats-Utskottet:
Riksens Ständers Revisorers Berättelse, ani
gående Hospitals- och Lazaretts-Räkenskaperna.
§• 4-
Af nu upplästa Protocolls-Utdrag inhäm¬
tades, att Hedervärda BondeStåndet instämt uti
det af Höglofl. Ridderskapet och Adeln före¬
slagna tillägg Uti underdåniga Tacksägelse-Adres-
sen till Kongl. Maj.t, samt åt Banco Fullrnägti.
ge Longberg och Anders Danielson uppdragit,
att genast gå i författning om tryckning af Bon-
deSiåndets Protocoll rn. m.
§• 5-
Föredrogos och biföllos Stats i Utskottets,
denna dag inkomna s:ne Memorial, angående:
1:0 Tryckning af Kongl. MaJ-ts näetl. gås-
dag till Stats-Utskottet aflempade Nådiga Propo¬
sition, angående Stats-Verkets tillstånd och be¬
hof, samt
2:0 Antagande af arne Secreterare inom
nämnda Utskott.
Den 6 December.
§. C.
Upplästes och remitterades :
Till Lag-Utskottet:
Riksens Ständers Justitie • Ombudsmans a£-
gifne Embetsberättelse.
§• 7-
Gom ministern Bergegren erhöll ordet ocjr upp?
läste efterföljande:
Vördsammaste Memorial!
Tung och besvärlig är Comministrarnes tjenst!
göring bär i Stockholm, men ännu tyngre och
besvärligare, då farhågan afen i knappa omstän¬
digheter förgäfves utlagd reseömkostnad återhåller
från försök till framtida bättre bärgning. Det
är sorgeligt, att, omgifven af hustru och barn,
sätta sig i skuld för ett experiments skuld. Man
vet icke ännu huru det slår Ut, väl eller illa.
Ett sådant experiment är en lång, osäker och
äfventyrlig resa , för att sättas på prof. Är kost¬
naden obetydlig, hvilket inträffar med dem, af
mina Embetsbroder, som höra till de, närmast
HufvUdstaden angränsande Stift, så går det ännu
ani men i annat fall äro följderna beklagansvär¬
da. En rättighet, enlig med hvad HofPredikanä
terne och KrigsPresterne redan njuta, i Lag gif¬
ven , hemligen den, att utom förslag få göra un-
derdånig ansökan till regala Pastorat, vore der¬
före en vördsam önskan, som i djupaste ödmjuk¬
het hos Högvördigst® Herr Doctorn, Erke-Jiij
Den i \ December.'
skoppen och Talmannen, samt Högv. Ståndet,
anmäleg till en gynnande och höggunstig åtanka.
Uppå gjord Proposition, beslöts att detta
Memorial till Ståndets blifvande Ecclesiastiqu#
Lag-Utskott remitteras.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. A LMg V IS
Måndagen den 8 December 1817.
§. u
Ståndets Protocoll för den 6:te innevarande
December justerades-
§■ %l
Efter uppläsande af Instruction och Ed$?
JTormulairet för Riksens Höglpfl. Ständers Ban>]
co-Utskott, sådana desse Acter , vid de 3:ne sistJ
förflutna Riksdagarna, blifvit till innehåll ®cli
lydelse gillade, blefvo desamma af PrestStåndöt
godkände.
§* 3>
Igenom nu inkomna ProtocollsUtdrag urf?
derrattades Ståndet derom , att Resp. MedSiånden
godkänt StatsUtsiottcts §»ne Memorial, angåendg
86
Den 8 December.
2:ne Secreterare* antagande vid innevarande Riks¬
dag, och rörande tryckning af Kongl Maj:t3 Nå¬
diga Proposition om StatsVerkets tillstånd och
behof, samt Instuctionen och Eds - Formulaiiet
för Ledamöterna af Banco Utskottet, äfvensom att
Vallöf!. BorgareStådet instämt uti Prest&åndets d.
4 dennes meddelta Förslag om tryckning af Rik¬
sens Ständers tillförordnade Revisorers samtliga
Berättelser, och remitterat
Till Constitutions- och Stats. Utskotten:
i:o. RiksensStänders tillförordnadeRevisorers
aflemnade Berättelse, efter granskningen af all¬
männa Magazinslnrättningens styrelse och för¬
valtning, åren 1813, 1814, 1815 och 1816.
Till Stats-Utskottet:
2:0. Riksens Ständers tillförordnade Reviso¬
rers Berättelse, rörande RiksgäldsContoiret och det
derunder lydande General-Assistance-Contoiret.
3:0. Riksens Ständers tillförordnade Reviso¬
rers Berättelse, angående de under Kongl. Majds
och Rikets Commerce-Cellegii förvaltning staen-:
de Fonder och medel.
4:0. Riksens Ständers tillförordnade Reviso*
rers Berättelse, angående granskningen af Stats¬
Verkets Förvaltning och Räkenskaper.
5:°. Riksens Ständers Deputerades, till del¬
tagande i Öfver-Revisionen af Krigs • Räkenska¬
perna, Berättelse.
Den 8 December.
*7
Till Lag-Utskottet:
6:0. Riksens Ständers Justitieombudsman*
EmbetsBerättelse, för den, sedan sista Riksdag,
förflutna tid.
§. 4.
Professoren Thyselius uppläste följande an,
förande till Protocoilet:
Hos Högvördigste Herr ErkeBiskoppen och
Talmannen samt det Högvördiga Ståndet utbeder
jag mig ödmjukast få yttra mina tankar i ett ä-
rende, som , vigtigt för hvarje Fosterlandets
vän, likväl i synnerhet synes påkalla det Hög¬
vördiga Ståndets vaksamhet och omtanka.
Kongl. Uppfostrings - Comitén har med be¬
römvärdaste sorgfällighet utarbetat, till Kongl.
Maj:t i underdånighet inlemnat samt låtit af trycket
utgifva sitt förslag till en förbättrad Skol-Iag. Hvar
och en, som med någon uppmärksamhet detsamma
genomläst, lärer visserligen med skyldig tacksäm-
het erkänna dess syftning, att höja blifvande
slägtersså vetenskapliga som medborgerliga odling,
äfvensom dess manga dertill ledande välbetänkta
föreskrifter och anvisningar. Men då denna för.
bättrade Skol-lag tillika vid Undervisningsver¬
ken föreslår en och annan hufvudsaklig och äfven
derföre betänklig förändring, om hvars nödvän¬
dighet och nytta tänkesätten icke lära förenas,
synes mig helst den utvägen, att genom försök
utröna det rätta, här, i anseende -ill försöknings-
ämnets dyrbarhet, näppeligen lärer kunna till¬
88
Dm 8 December.
styrkas^ som en sorgfällig granskning inom det
Stånd, hvar3 nästan alla Ledamöter vid Allmän¬
na Undervisningsverken erhållit sin bildning ,
manga äfven derstädes såsom Lärare gagnat, voj
re det säkraste medlet att stadga allmänna öfver-
tygelsen i detta vigtiga ämne, och såmedelst gif-J
va den föreslagna Skolordningen hvad ännu möj.
ligen skulle kunna brista i dess af Höglofl. Kgh
TTppfostrings - Comitén åsyftade fullkomlighet.
Jag får derföre Högvordigste Herr ErkeBiskop-
pen och Talmannens samt det Högv. Ståndets
afgörande ödmjukast underställa, om icke, sedan
Högvördiga Ståndets önskan, att få med sitt un¬
derdåniga utlåtande i denna sak inkomma, blifr
vit hos Kongl. Maj;t underdånigst anmäld , en
särskild Comité, i likhet med hvad hos Resp.
MfdStånden för deras egna angelägenheter lärer
skött, må af det Högvördiga Ståndet tillförord¬
nas, hvilken ofördröjligen och medan de allmän¬
na Riksdags-angelägenheterna ännp mindrepåskync
da3 kunde dagligen sammanträda, för att, efter
mogen öfverläggning i detta ämne, sitt Betän¬
kande till det Högvördiga Ståndets pröfning in^
gifva.
Biskoppen och vice Talmannen Doctor von
Rosenstein yttrade, det han an^åg sig skyldig bå¬
de å egna och Kongl. Uppfoslrings - Comiténs
Vägnar förklara, att de ämnen, hvilka utgjort fö¬
remålet för Kongl. Comiténs uppmärksamhet och
omtanjca, äro så allmänt vigtiga , att han icke
kan annat än med synnerlig fägnad anse hvar¬
je utväg alt bringa den föreslagna gkolLagen till
möjligaste fullkomlighet; hvadan och då en sådan
Den 8 December.
89
fullkomlighet bör kunna säkrast vinnas igenom
det Högvördiga Ståndets noggranna pröfning af
ifrågavarande Förslag, samt enär dessa ämnen i
högsta grad förtjena Högvördiga Ståndets upp¬
märksamhet, Herr Biskoppen och vice Talman¬
nen till alla delar instämde uti Professoren Thy.
selii gjorda hemställan.
Biekoppen, Doctor Faxe förenade sig med
Professoren Thyselius så mycket heldre, som åt-
»killige Herrar Biskoppars och Consistorii Leda¬
möters vistande vid Riksdagen hindrade dem, att
inom den till anmärkningars afgifvande utsatta
tiden, behörigen granska den af Kongl. Cotni.
jtén föreslagna SkolLagen,
Häruti instämde äfven Prosten Fröberg, dock
r»ed’J förbehåll, att hvarje Stånds-Ledamots rät-'
tighet att med sina anmärkningar inkomma, ic¬
ke måtte inskränkas derigenom att Ståndet, till
Sko!Lagens granskning, förordnar ett särskildt
Utskott.
Biskoppen, Friherre Doctor Mörner tillstyrk.’
te, att Ståndet icke må afgifva sina anmärknin¬
gar förr än vederbörande Rectorer och SkolLä-
rare med deras anmärkningar inkommit.
Jemte instämmande häruti, föreslog Pastor
Primarius Doctor Drysén, att Ståndet må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att anmärk-
ningstidpn för det Högvördiga Ståndet må blifva
förlängd ofver den i allmänhet utsatta gransk-
ningstid, den i instundande Februarii.
9°
Den 8 December.
Professoren, Doctor Wijkman tillstyrkte, att
Ståndet må i underdånighet begära, det gransk-
ningsiiden måtte förlängas till 3:ne månader ef¬
ter Riksdagens slut.
Tjenstförrättande ÖfverHofPredikanten Do¬
ctor Hedrén hemställde, om det icke må åt det
blifvande Ecclesiastique Utskottet uppdragas, att
inkomma med förslag till Ståndets underdåniga
skrifvelse härom till Kongl. Majtt.
Härefter, och uppå framställd Proposition j
anmodade Ståndet dess Electorer, att före nästa
Plenum välja 7 Ledamöter, till formerande af
ett EcclesiastiqUfUiskott, till hvilket Professoren
Thyselii ofvanintagne Memorial skulle remitteras,
med uppdrag, att föreslå en underdånig skrifved-
se till Kongl. Maj:t, angående förlängande af den.
tid, sorn varit utsatt för granskning af den före¬
slagna nya SkolLagen.
§ 5-
Uppläste Professoren, Doctor Hagberg ett så
lydande anförande :
Det är, för hvarje mensklighetens van, en
tröstelig erfarenhet, att en bättre anda börjar rå¬
da i religiöst afseende. Man spörjer öfverå lt
en lycklig förändring i tänkesätt och ton , i tal
och skrift. I allmänhet äro sinnena mera stäm¬
da för tro och andakt, man samlas mera endräg¬
tigt att höra det eviga Lifsens ord, att lofsjun¬
ga Herranom, att vid Altaret fira sin Erälsa-i
Den 8 December.
91
res åminnelse. Men ju gladare dessa tidens tec¬
ken äro, ju angelägnare _blifver det, att från den
offentliga Gudstjensten aflägsna allt, som, under
andaktstimmarna, ofördelaktigt verkar på sinnet,
som vänder uppmärksamheten på främmande fö¬
remål, sprider andakten och förkyler hjertat. Ut¬
släcker icke andan, förmanade fordom Paulus;
och denna förmaning är vigtig äfven för oss; må
han icke utsläckas, den nyväckta religiösa andan ,
som blåser lif i de döda formerna, och sätter
menniskohjertats ädlaste krafter i rörelse och
verksamhet.
Hvar och en, som upplifvas af ett varmt
nit för den yttre Gudstjenstens helgd, måste med
bekymmer hafva erfarit, huru verldsliga sakers
uppläsning frän Predikstolen straxt efter Predikan,
är för andakten störande. Hvar sak bör hafva
sin tid och sitt ställe; men på en timma, som
är invigd åt andakten, på ett rum, som är hel-
gadt Herranom, och der menniskor samlas att
lyfta sinne och hjerta till Gud, må det borger¬
liga lifvets förrättningar och bekymmer icke för¬
följa oss. Ingenting kan , för både Lärare och
Åhörare, vara mera vidrigt och anstötligt, än den¬
na hastiga öfvergång till ämnen, som med Guds¬
tjensten icke hafva det minsta samband. Den
ömsinte Läraren använder all möda, att sätta si¬
na åhörare i en religiös sinnesförfattning, att hos
dem uppväcka fromma rörelser och dygdiga be¬
slut; huru motbjudande måste det icke, för honom,
blifva, att, genast derefter, sänka sig ned till
hvardagslifvets göromål, och, från sjelfva det
heliga rummet, utläsa listqr på rymmare och
6s
Den § December.
ordres fran Polisen.' Hvilken verkan har den¬
na öfvergång på åhöraren? Hjertat kallnar , de
heliga (ankarna förflyga, den himmelska stegen
ryckes bqrf. Och huru menlig är icke, j syn-
nerhet, denna plägsed för dem, sorn skola begå
den heliga Nattvarden ? Om deras hjertan, ge¬
nom en rörande Predikan, blifvit uppvärmda, så
önska de så gerna att i ostördt lugn öfverlem¬
na sig åt sin andakt och sina himmelska känslor,
för att värdigt bereda sig till den förestående hög¬
tidliga religionshandlingen; men huru blifver
detta möjligt, då de nödgas afhöra en mängd
af verldsliga Förordningar, och det nästan i sam¬
ma stund, som de skola träda fram till Altaret?
Ju närmare det, som då uppläses, ingår i deras
borgerliga förhållanden, ju ofördelaktigare måste
det verka på deras religiösa sinnesförfattning.
Manga redliga Christrje hafva, i detta afseende,
för mig yppat sina bekymmer, och anfört just
detta skäl för sin önskan att heldre comir.unicera
prjvat än offentligt.
Hänge har den allmänna rösten, åtminsto¬
ne inom Hufvudstaden, härvid påkallat en för¬
ändring. Man må, efter tidens behof, så mycket
man vill, förbättra ritualen, och gifva åt den
yttre Gudstjensten den skönaste form ; den blif¬
ver aldrig ett sammanhängande helt, förr än
den befrias från hillänget af verldsliga förord.'
ningar. Vi hafva andra Länders efterdömen för
oss; och äfven hos oss har frågan, under föregå,'
ende Riksmöten, blifvit väckt; men den hvilar
ännu oafgjord. Jag är icke obekant med de in,
yändningar, som blifvit gjorda mot den projecte-
Den S December.
93
rade förändringen, men bekänner uppriktigt; att
ingen af dem har öfvertygat mig.
Man åberopar sig gammal häfd, att författJ
ningar, från urminnes tider, blifvit från Predik¬
stolen upplästa utan anstöt. Förmår man då be¬
räkna det skadliga inflytande på andakten, som
denna plägsed kan hafva åstadkommit i fordna
dagar? Jag medgifver, att skadan deraf fordom
var mindre än nu, emedan Religionskänslan ho*
våra förfäder var frisk och stark, då den åter nu
är svagare, och behöfver alla yttre hjelpmedel
för att underhållas. Dessutom var författningar--
nas antal , på långt när, icke då så stort, söm nu,
då de vänliga Söndagarna icke äro tillräckliga
för deras uppläsning, och Guds Församling, nå.
gon gång, på sjelfva Långfredagen blifvit der¬
med besvärad.
”Men, invänder man, huru skola då nödiga
författningar komma till Allmänhetens kunskap?
Sker detta icke lämpligast på Söndagen, då fol¬
ket är sarnladt på ett ställe?” Det hat aldrig
Varit min mening, att bestrida nödvändigheten af
Kungörelsers uppläsning på Söndagen , jag blott
önskar, att denna läsning icke måtte afbryta sjelf¬
va Gudstjensten, utan att Gudstjensten måtte,
med ostörd andakt, först förrättas, och publicatio-
nerna sedan uppläsas, antingen i Choret , eller
kanske lämpligare i Sockenstugan. Det förminskar
icke, på något sätt, Författningarnas kraft, om
de uppläsas efter eller under sjelfva Gudstjensten,
deras läsning upptager icke heller, i förra afseen-
det, större tid, än i det sednare, Man mä sifvén
94
Den S Decemberi
icke lemna obemärkt, att då de under Predikan
uppläsas, blifver Gudstjensten, för minst 2 tre¬
djedelar af Församlingen, utan ändamål, förlängd.
Ty hvarföre skola qvinnor och barn, hvilka de
flesta Författningar icke angå, på detta sätt,
tvingas till deras åhörande, och under den kalr
lare årstiden en timma längre qvarhållas i Kyr¬
kan? Och vinnes icke sjelfva ändamålet säkrare,
om Författningarne, pa föreslagna sätt, uppläsas
efter Gudstjensten? Allmänheten har då till¬
fälle att af Presten begära upplysningar öfver
förefallande ämnen, och .Lagens rätta mening
kan då, hos den enfaldige, djupare inskärpas, än
under ett flygtigt uppläsande på Predikstolen,
då upplysningar hvarken kunna gifvas eller äskas.
Att kungörandet från Predikstolen icke fullkom¬
ligt svarar mot ändamålet, måste hafva gifvit an¬
ledning till Kongl. Circulair-Brefvet af den 11
December 1811, som stadgar, att dä någon af
Kongl. Maj.t utfärdad ny Författning', som är af
större vigt, frän Predikstolarna kungöres, skall den
Prest, som uppläst Författningen, efter Gudstjen-
stens slut, bibringa åhörarena rälta begrepp om
Författningens afsigt och mening.
Kongl. KyrkoOrdningen bjuder väl i s Gap.'
5 §. att sedan Bönerna äro förrättade, skall af kun¬
nas hvad af Kgl. Majit eller Kgl. Majus Befallnings¬
hafvande a Kgl. Majus vägnar kunna hafva att bjuda
och tillkännagifva Men sjelfva de ord, som ome¬
delbart följa derpå: art alla andra verldsliga saker
skola pä Kyrkovallen eller i Socknestugan afkunnas,
utmärka icke otydligt, huru den vise lagstiftaren
velat, i möjligaste måtto, från Gudstjensten skiL
Den 8 December.
95
ja verldsliga och främmande ämnen. Sådan är
Lagens anda i det bela; och en plägsed, som i
början* var mindre skadlig, har, genom utsträck¬
ning af Lagens boksiaf, föranledt till missbruk, som
för religiositeten varit menliga. Jaghar i detta ämne
icke kunnat dölja min öfvertygelse , säker att vinna
bifall af hvarje ömsint Lärare, af hvarje andäktig A:
hörare Jag förklarar härmed högtidligt min önskan,
att alla verldsliga Författningars uppläsning under
Gudstjensten, måtte upphöra, och att denna läs¬
ning måtte ske efter Gudstjenstens slut- Men
som detta ämne lärer vara af den beskaffenhet,
ait det bör underkastas samtliga RiksStåndens pröf¬
ning, får jag i djupaste ödmjukhet anhalla, att
detta mitt anförande måtte till vederbörligt Ut¬
skott remitteras.
Biskoppen , Doctor Eberstein yttrade, att han
af allt hj-.rta instämde uti den af Doctor Hag¬
berg sålunda väckta Motion, och det så mycket
mera, som hau uti detta ärende funnit sigvara
af Doctor Hagberg förekommen.
Med Doctor Hagberg förenade sig Doctor
Hultin och mänge andre.
Prosten Aspelin: Då Herr Doctor Hagbergs
nu upplästa Memorial synes hafva till föremål
andaktens ostörda bibehållande under Gudstjensten,
anser jag Collecters insamling genom hafvar,
enligt hvad på de flesta ställen ännu brukas, bö-
ra komma i betraktande. Det otjenliga i denna
uppbörd, under sjelfva Predikan, behöfver jag ej
8öka bevisa. Insamlingen deraf, på lika sättsom
96
Den 8 Decemberi
här i Hufvudstaden vanligen tillgår,’ Önskar jag
allestädes, utan undantag, måtte ske, äfven om
några skillingar mindre derigenom skulle erhållas.
Enhet i bruk och ordningar, vid och un¬
der den offentliga Gudstjensten , tror jag utgöra
en grundsten för Christna Kyrkans bestånd. Att
förslaget till enskildta öfverenskommelser i ämnet
ej kan åstadkomma denna enhet, är jag lika öfver-
tygad, sorn att den, genom ett allmänt beslut,
nu lättast skulle vinnas. Eller skall man blott
till en del söka borttaga det skadliga, det o-
tjenliga? Kan man antaga, att håfgången nå¬
gonstädes ej stör och förskingrar andakten; så
att den på några ställen må bibehållas, under det
att den på andra redan upphört?
Det är derföre, vid frågan om ett Memo-
Tial, hvari en ostörd religieus andakt med så myc-
lcen styrka och sanning påkallas, som jag tror,
att detta ämne bör väckas, om ej dermed för¬
enas.
För öfrigt instämmer jag till alla delar med
hvad Herr Doctor Hagberg anfört.
Biskoppen , Doctor Faxe conformerade sig
med Doctor Hagberg och tillstyrkte, att hans an¬
förande måtte till Lagutskottet remitteras. Men
vidkommande inställande af håfvarnes kringbä-
rande under Gudstjensten, ansåg Biskoppen Hög-
vördiga Ståndet hafva uti dess till Biskoppar och
Consistorierrra vid sednast® Riksdag utfärdade Cird
«ulaire
Den 8 December.
97
fculaire vidtagit all den åtgärd som kunde vara
lämplig.
ProfeSsoren, Doctor Hagberg trodde det till¬
höra hvar och en Pastor särskildt, att, efter der¬
om med Församlingen träffad Öfverenskommelse,
hos Kongl. Maja i Underdånighet anhålla örn håf¬
varnes afskaffande.
Uppå gjord proposition beslöts, att Doctor
Hagbergs ofvan intagna anförande skulle till Lag¬
utskottet rerhitteras och med de öfriga respéci;
Stånden cotnmuniceras*
§. 6.
Prosten , Magister Hagberg uppläste efter¬
följande anförande:
Då allmänna Lagen, uti 12 Capitlef, i §.
Giftermåls-Balken stadgar, att den Prest, Sorn
viger Enkling eller Enka förr än afvittring lagli¬
gen skuld är, skäll mista sitt Embete, anser jag
Lagen i denna punkt vara otydlig och straffet
för Presten hög strängt.
Ar Lagpn i alla möjligen inträffande hänJ
heiser klar, och tillämpningen lätt , så bor icke
én Embetsman klaga öfver Strängheten i straffet
för uraktlåtna pligter; mén då just motsatsen
bär inträffar, då flere vördnadsvärde och lagkun-
fiige män, hvilka sökt förklara Lagens bokstaf x
detta afseénde, icke kunnat blifva ense, om til!
laga afvittrings - betyg fordras bevis , antingen
Pr. St. Erot. 1817. Del. I. 7. 7
9?
Den 8 Decemberi
blott att Egendomen är upptecknad, eller att den
äfven är skiftad , eller ock dessutom af arfvin-
garna bekommen med ett ord: då Lagen gif»
ver, i detta fall, alldeles ingen föreskrift, synes
det vara nog hårdt, att en Embetsman, genom
sjelfva Lagens ofullkomlighet, möjligtvis kunde
äfventyra att förlora sitt Embete. Det gifves
troligen ganska få Prester, sorn icke, någon gång,
för Lagens ifrågavarande obestämdhet, varit i
bekymmer och rådlöshet, och det blifver alltid
för hvarje rättskaffens Lärare en plågande kän-;
sia, att lefva i ovisshet om han uppfyllt sin
pligt eller icke.
Men om det ock skulle blifva fullkomligen
bestämdt hvad vid nytt ägtenskaps ingående for¬
dras till laga afvittring; så tror jag likväl, att
straffet för Presten, i vissa afseenden, borde
mildras. Då ändamålet med afvittring icke lärer
kunna vara något annat, än att hvarje arfvinge
måtte utfå sin lagliga andel uti boet; så synes
mig detta ändamål nästan säkrare kunna vinnas,
om, i vissa fall, Presten finge viga, men pä det
ansvaret, att med sin egendom betala hvad arjvin-
gen pästode och vunne, och då först mista Em¬
iel et när egendomen ej räckte till. (Past. Kurs af
Ij. Hambrasus, 2 Haft. sid. 155.)
Man finner lätt, att det icke är någon ny
eller egen idée jag nu framkastar. Länge har
denna förändring varit önskad och af aktnings¬
värda Prester föreslagen. Och då detta ämne
närmare blifver granskadt och utredt af upply¬
sta och för det rätta och sanna nitälskande
Den 8 Decemberi
99
män, är jag öfvertygad, att det skall vinna me¬
ra ljus, än jag förmår gifva detsamma; och det
är af denna anledning jag hos Högvördigste Herr
Doctorn, Erke-Biskoppen och Talmannen, samt
det Högvördiga Ståndet vågar vördsammast an¬
hålla, att detta roht anförande måtte till veder¬
börligt Utskott remitteras.
Efter gjord proposition beslöts, att detta a n-]
förande remitteras till Lagutskottet.
§. 7.
Comminister ^Bergegren érhöll Ordet Och upp.;
läste efterföljande Memorial:
Då hvarje tillfälle, sorn erbjudes till försök,’
att på én loflig väg gagna sig sjelf och andra,'-
tillhörer menniskan och medborgaren, och då
en särskildare kallelse uppmanar härtill , få deval
icke, dessa tillfällen, alldeles försummas. Det är
också derföre, inför Högvördigste Herr Doctörn^
Erke-Biskoppen och Talmannen , samt Högvör-'
diga Ståndet, jag i djupaste ödmjukhet vågar till
behjertande framställa ett visserligen icke likgil¬
tigt ärende. Det angår en mot tidernas skick och.
omständigheter svarande förbättring och tillök¬
ning af den lön, som för Comministrarnås räk¬
ning här i Slockholm utgår från Kongl Stats-
Contoiref, Det är sant* 20 R:dr, hvartill denna
lön stiger, alltid är att värdera, men då 20 R:dr,’
i förflutna tiderna , och 2o Riksdaler nu, tål ingen
ianka till jemförelse, sedan penningevärdet och
varupriserna råka-t uti en så stridig ställning,
IO0
Den 8 December.
och då Rikets Embetsman särskillda gånger vun¬
nit förbättring och tillökning på sina löner, men
Cornministrarne icke, så hoppas jag, att desse,
hvilkas vilkor äro så knappa, men arbetsmödor-
na så många och betungande, icke nu af Rikets
Höglofl. Ständet förgätas.
Detta Memorial skulle till StatsUtskottet
remitteras.
§. 8. '
Sedan Konungens nådiga Proposition , angå¬
ende StatsVerkets tillstånd och behof, den 5 in¬
nevarande December blifvit till StatsUtskottet af.
lemnad , så erinrade Herr ErkeBiskoppen och
Talmannen Ståndets Ledamöter, att, jemlikt Riks.
dagsOrdningens 56. , motionstiden med den 5
Januarii nästkommande år 1818 upphörer; hvar¬
jemte Herr ErkeRiskoppen och Talmannen täck¬
tes påminna om ett noggrann! iakttagande af fö.
reskriften uti Riksdagsordningen 52. §., nemli-
ligen att utaf alla Memorial, sorn äro af den be¬
skaffenhet, att de till något Riksens Ständers Ut¬
skott böra remitteras, till Ståndet ingifva fyra ex¬
emplar.
Ståndet åtskildes.
In fidem
/
J. U Al Mg vt sf.
Den 10 December.
101
Onsdagen d. 10 December I8I7-
§. 1.
Justerades Ståndets Protocol! förden 8 dennes.
§. a.
Företeddes Herrar Electorers denna dag håll¬
na Protocoll, hvaraf inhämtades att nedanskref-
ne, igenom flesta rösterna, blifvit valde till Le¬
damöter uti PrestStåndets Ecclesiastique Utskott,
nemligen :
Biskoppen rn, m. Doctor Faxe.
Professoren m. m. Doctor Hagbergh
J.ectoren rn. m. Doctor Knös.
Professoren , Magister Thyselius.
ContractsProsten, Doct. Renström,
Lectoren, Magister Fröberg, och
Professoren , Magister Kölmark.
Hvilka nu af Ståndet till berörde befattning
lyckönskades.
§• 3-
Af inkomna ProtocolIsUtdrag inhämtades,
att Hedervärda BondeStåndet remitterat
till Constitutions- och Stats Utskotten:
Riksens Ständers tillförordnade Revisorers
Berättelse om allmänna Magazinslnrättningen;
Till StatsUtskottet:
Eemälte Revisorers Berättelser om gransk¬
Den io December.
ningen af Hospitals- och Lazaretts-räkenskaper,
na, om StatsVerket, BiksgäldsContoiret och de,
under Kongl CommerceCollegii förvaltning stå¬
ende fonder och medel, jemte RiksdagsFullmäg»
tigen Sandstens Memorial, angående den i Ar
delfors Guldverk innevarande år hållna besigf-
ning.
Till BancoUtskottep-
Offabemälte Revisorers Berättelse i rörån»
de BanceVerket, samt BancoFullmägtigen Ani
ders Danielssons med fleras anföranden , om för¬
längning i prsescriptionstiden, för omsättningen,
af Banco Discont lån.
4*
Instämde PrestStåndet uti Hedervärda Bon.
deStåndets, igenom nu inkommet ProtocollsUt-
drag af den 5 dennes, meddelade önskan , att
Riksens Ständers JustitiaeOmbudsmans Berättelse
för innevarande år skyndsamligen måtte till trye-'
ket befordras; hvilket skulle StatsUtskottet trllr
kännagifves.
§• 5-
Enligt nu upplästa ProtocollsUtdrag , hade
Vällofl. BorgareStandet till alla delar instämt uti.
Borgmästaren Holms hemställan om skyndsam
tryckning af^ Konungens Befallningshafvande?»
ingifvande Årsberättelser, angående tillståndet
med årsvexien, ni. ro., och till StatsUtskottet re-
mitterat frågan om tryckningskostnaden , Uvare.
mot nämde Stånd till Allmänna Besvärs- och
Den 1 o December.
h« $
OecononiiasUtskottet remitterat Herr E. M. Leff¬
len med fleras anföranden, om inställande af
Brännvinstillverkningen.
I sammanhang med sistberöide ärende, ytt~
rade sig Prosten, Doctor Stenhammar sålunda:
Då de i Vällofl. BorgareStåndets Protocolls»
Utdrag ornförrnäide och till Allmänna Besvärs-
och Oeconomi® Utskottet remitterade Memorial ,
angående Brännvinsbränningen, icke blifvit Hög-
vördiga Ståndet meddelade, är det ock omöjl igt
alt bestämdt utlåta sig med afseende å deras in¬
nehåll och inom mig sjelf är jag ock villrå¬
dig, om icke rätta tiden till hvarje yttrande i
ämnet inträffar då först, när Höglotl Utskottets
Betänkande deröfver kommer tinder Högvördig»
Ståndets ompröfning. Likväl må jag äfven i
förhand få fö 1 klara, det jag finner den hos Vällofl.
BorgareStandet supponerade afsigten på det hög¬
sta lofvärd. Att för den fattiges bergning hål¬
la sädesprisen i skick, och i hvad punkt sorn
helst motarbeta det skadliga öfverflöd, sorn, i ali,
mänhet sagdt, länge och intill sjelfva märgen an¬
gripit Rikskroppen, hörer otvifvelaktig! till de
mest nyttiga och hedrande omsorger och för
så beskaffade ändamål är jag försäkrad, att det
Högvördiga Ståndet icke lärer underlåta att med
Vällofl. BorgareStandet förena sina kraftigaste be¬
mödanden. Ty hvem skulle icke inse och be¬
klaga den omåttliga förbrukningen af Brännvin,
som så uppenbarligen gör var Nations olycka?
De flesta oordningar och brott härleda sig ju frän
denna giftiga källa, ock det förderf, som i mo-
Ben I o December.
jaliskt hänseende ännu uteblifver, underlåter ic¬
ke att verka i physiskt. Meri i sig sjelft ar det val
icke ullverkningen, utan endast den ornåtiliga jör-
täringen, som vållar det onda, och till detta fö-
remål synes mig så väl Regeringens omtanka som
Ständernas uppmärksamhet böra 'hufvudsakligen
vändas. Vöre det en sanning, hvad man försäk¬
rar mig, att af utländskt Brännvin icke allenast
omätliga lager redan befinnas i landet, utan att
ett ökadt qvantum af både den ena och andra
speculanten, sedan Riksdagskallelsens utfärdan¬
de , blifvit införskrifvet? till hvars förmånliga af¬
sättning man beräknat tidepunktan af en förment
eller inskränkt tillverkning, sn inser hvar och
en, att med den ifrågavarande inställelsen är i
hufvudsaken allsintet vunnet. Tillgången på
Brännvin bHr lika ymnig, och skadan så mycket
större, som förädlirigsförtjensten stannar i utländ-
ningens hand, Jo-< önskade derföre, att , i sam¬
manhang med petitionen från Välloil. Borgare-
Ståndet, Höglofl. Oeconomi®Utskottet matte taga
i öfvervägande angelägenheten deraf, att intet
utländskt Brännvin, med stöd af Tractaten an¬
gående Finska producters införsel, eller under
hvilken annan förevändning, må kunna inkomma i
Riket, och att de lager deraf, sorn finnas, matte, un¬
der strängt ansvar för ägaren, åter utskeppas. Om
den enskildte medborgaren skulle af sin förtjenst
förlora något härvid, är vinsten stor för dén all¬
männa sedligheten, hvars våda jag föreställer mig
alldeles lika, om Brännvin tillverkas i landet,
elter införes i landet uti ett otillbörligt förhål¬
lande.
Ben lo December. 105
#
§• 6.
Prosten Aspelin erhöll ordet och uppläste
efterföljande:
Ödmjukaste Memorial.
Redan vid sisth Urtima Biksdag hajle Wexiö
Stifts RiksdagsFu!lmägtige af Presterskapet i Kro.
nobergs Län fått sig uppdraget, att bevaka frågan
om Coinrninjstrarnes skjutsningsskyldighet för si¬
ria Boställen under krigstider. En oväntad an¬
ledning, hvarföre i synnerhet i nämde ort den-
na fragan ådragit sig en större uppmärksamhet,
hade blifvit gifven af ett då hos Kongl. Kam-
marCollegium anhängigt Besvärsmål öfver Lands-
hufdingeEmbetets i Wexiö Resolution, hvaruti
en af Sriftets åldrige Comministrar, som ägde i
Boställe tre åttondedels Mantal, och således-ej
hade skyldighet att skjutsa med fullt en häst,
blifvit ansedd till ansvar skyldig, derföre att han,
då han blifvit uppbådad alt skicka sin häst i skjuts
sjelfva Långfredagen, sådant uraktlåtit, och i stäl¬
let nyttjat densamma till den fern fjerdedels mil
fran Bostället belägna Kyrkan, der han lagligea
skulle Gudstjenst förrätta. Bemälte Landshöfdin-
geEmbetets Resolution b!ef hos Kongl. Karn-
rnarCollegium , och slutligen äfven hos Kongl.
Maj:t, af den anledning i nåder fastställd, att i
RiksdagsBeslutet 18m något undantag i afseende
pä Comministrarnes skjutsningsskyldighet ej fanns
hafva influtit.
På Högvördigst PrestStåndets, under sisth
Riksdag, enskildta underdåniga anhållan om rät.
teise i delta ämne, såsom stridande emot Prest-
Den 10 Decemberi
Ståndets vid 1809 och >810 arens Riksdag till
Protocollet intagne concessione har i nå lei foljt
det svar, att, då någon ändring i rSlo års Riks-
dagsBeslut vid de påföljande Riksdagarrje hos
Riksens Häglof!. Siänder ej blifvit vackt och med.
gifven, kpnde den ej af Kongl. Majit i nå !er
beviljas; och har således denna fråga, ehuru i
en för Siandet mindre behaglig angelägenhet,
blifvit ett bevis, sorn kan åberopas för belgien
af Riksens Ständers Beslut. .Lyckliga äro vi
ock att anse, om bokstatven i allt så noga följes.
Emedlertid utbeder jag mig hos Högv,'
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen samt det
Högvördiga Ståndet tillåtelse. a<t få underställa
de öfriga Ståndens upplysta pröfning rättvisan och
billigheten af Comministrarnes befrielse från all
skjutsning Rättvis är denna sak, emedan Grund-
lagens I 14 §• later det bero af Ståndens samt¬
liga öfverenskornmelser och Konungens bifall, örn
ändringar och jemkningar i Ståndens privilegier
skola ske: hvadan Comnjinistrarnes skjutsnings-
akyldighet, såsom ett privilegii-rnå! , ej kunnat
dem annorlunda åläggas, än med samtliga Stån¬
dens öfverenskommelse, det vill säga, äfven Prest*
Ståndets begifvande; hvilket likväl, enligt Pro-
tocollerna vid oftanämnde Riksdag, icke ägt rum,
utan äro de deruti , och i sjelfva concessionen,
från skjutsningsskyldigheten af PrestStandet ut¬
tryckligen undantagne. Billig är äfven denna
sak, emedan Comministrarne, i likhet med andra
Tjenstemän, böra alltid hafva en häst, att med
säkerhet tillgå, vid de mångfaldiga förrättningar,
hvartill de, medelst K yrkotjenst, Socknebud och
Den jo December
ioy
Eullmägtigskaper kunna påkallas^ och hvarvid de
bura vara i lag fredade från den åtminstone möj¬
liga nödvändigheten, att, under det deras och
hela bygdens hästar äro i skjuts, antingen gå tilf
fots eller försumma någon del af sitt Embete.
Att Hedervärda BondeStåndet, hvilket, en¬
ligt hvad jag i min ort känner , visar sitt Pre¬
sterskap utmärkt välvilja, ej anser såsom någon
Väsendtlig lindring i skjutsningsbesväret, att Corn.
ministrarnes hästar i skjuts utgå, är jag fullkom¬
ligen ofvertygad; och lärer till bifall af denna
sak äfven kunna åberopas den anledning, att
^Nämndemän , ja äfven någorstädes Kyrkovärdar
m. fl., hvilkas resor i och för deras tjenster ej
ofta förekomma, äro från skjutspingsskyldigheten
frikände.
Att uti ett RiksdagsBeslut miss-skrifning kan
äga rum, är mindre underligt: endast bör rättel¬
se och ändring vid första tillfälle vederbörligen
ske: dertill hafva Riksens Höglofl. Ständer gif¬
ven makt; och vore ett annat förhållande ej an-
nprlpnda att ange, än om, man ville neka mästa¬
ren rättighet att borttaga en fläck på den tafla,
han sjelf målat.
Härmed förenade sig Biskoppen Almquist,
Professoren Wijkman, DomProsten Graffman, Pro¬
sten Öhrvall med flera, med tillstyrkande, att
detta mål rna till, Allmänna Besvärs- och Oeca-
nomiseUts.kcuet remitteras.
Professoren Forssell trodde; att denna fråga
Den I o December,
om nödig ändring mi ett Riksdags-Besluticke
borde remitteras till Allmänna Besvärs, och
Economias-Utskottet, hvilket endast är berätti-
gadt att föreslå underdåniga önskningar.
Biskoppen och vice Talmannen , Doctor
von Rosenstein förklarade, att naturen af detta
mål, som tydligen rörer Privilegierna, ingalun¬
da kan förändras derigenom, att detsamma re¬
mitteras till Allmänna Besvärs- och Economias-
Utskottet: anseendes Herr Biskoppen detta Me¬
morial så mycket hellre böra till nämnde Utskott
remitteras, som frågan är om Besvär öfver en ,
från Riksens Ständer utfärdad Expedition.
Professoren , Doctor Wijkman ansåg det vara
mycket mindre rådligt att besluta Remiss till
Allmänna Besvärs- och Economias - Utskottet,
som det icke destomindre är Ståndet öppet , att,
sedan Utskottet med dess utlåtande inkommit,
behandla denna sak såsom en Privtlegii.fråga ;
och upplyste Doctorn för öfrigt, att dylika frå*
gor vid de föregående Riksdagarna varit remit¬
terade till Allmänna Besvärs- och Economias-Ut-
skottet, och sådant oaktadt slutligen blifvit såsom
Privilegii- frågor behandlade.
Prosten Aspelin önskade, att, i händelse
Remiss till Allmänna Besvärs- och Economise-
Utskottet beslutes , dervid till upplysning för Ut¬
skottet må fogas ett Utdrag af Högvördiga Prest-
Ståndets Protocoll, den 28 Junii 1809; och be¬
slöt Ståndet, med bifall härtill, att till Allmänna
Den 10 December.
109
Besvärs och Economias Utskottet remittera öfvaii-
intagna Mernoriåh
§• 7-
Uppläste Comminister Bergegren ett så ly*
dande:
Vördsammaste Memorial!
Ar menniskan af naturen böjd för ombyten och
förändringar, visar sig ock detta lynne destomera
hos henne, ju mindre hon är Underbyggd af goda
och nyttiga kunskaper; och är det icke utan, att
detta medförer en mindre god och behaglig, of-
tast skadlig verkan i samhället, så bör inan ock
så mycket mera söka förebygga alla tillfällen och
anledningar till öfverdrift i en böjelse, som el¬
jest, med klok omtanka styrd, är i sig sjelf o-
skyldig. Detta synes äfven Lagstiftaren högvis-
ligt hafva betänkt i 14 Cap. och 2 §. 1 Handels.
Balken, der det heter: Rätta Legostämma skall
vara fran Michelsmässodag till samma tid äret der.
efter, sä i Staden , sorn ä Landet. Men hvarföre
denna Lag ock ej gäller för Stockholm, är svårt
att förklara. Stockholm skulle ej sakna tjenstfolk,
Om än det ej vöre mer än en flyttningstid året
orri. Icke heller blefve tjenstfolket sämre för den
orsaken : tvertom bättre- Fruktade man ock å
ömse sidor för en hel årstjenst, så är ju fri till¬
gång till Lag, der verkliga skäl förefinnas att sö¬
ka dess åtgärd. Till Högvördigste Herr Doctorn,
Erke-Biskoppen och Talmannens, samt Högvör¬
diga Ståndets visa och rättvisa granskning öfver-
lemnas derföre den ödmjuka hemställan, om icke
lid ' Ven 10 Decembert
en enda flyttningstid på året vore äfven föE
Stockholm nyttig och nödvändig.
Efter framställd Proposition, blef detta
Memorial till Allmänna Besvärs- och Economiss-
Utskottet remitteradt*
§. 8.
Likaledes uppläste Comminister Bergegren
efterföljande:
Vördsammaste Memorial I
Till Högvördigste Herr Doctorns, Erké-Bi-
fekoppens och Talmannens , samt Högvördiga Stårr-
dets visa och rättvisa bepröfvande vågar jag fram¬
ställa ett ärende , hvafs framgång visserligen är
lättare att önska, än uppnå. Jag känner ingen
Lag, sorn utesluter Comministrarne ifrån delak¬
tigheten af Fullmägtigskapet i Banken och Riks-
gäldsContoiret, men också ingen, sorn tillägger
elern rättighet dertill , ehuru en gifven billighet
dertill icke synes vara så alldeles obillig Lik-
väl, för att icke stanna härmed, vore till ända¬
målet ytterst bidragande, om ett visst antal af
Herrar Kyrkoherdar och étt visst antal äf Corn.
ministrarne härtill bestämdes , till ek. 4 af Her¬
rar Kyrkoherdar och a af Herrar Cornministrar.
Jag beder mer än hvad ett svagt och undergifvet
Ji jert a kan åstadkomma, att denna vördsamma an--
iniilan hos Högvördigste Herr Doctoi n, Erke Bi-'
skoppen och Talmannen, samt Högvördiga Sian¬
det ej illa upptages} utan fast hellre förklara
Den So December'.
t IX
för hvad den är, ném'igen ; tili det högsta en
följd af hvad bjértät och behofVet föreskrifva.
Professoren, Doctor Wijkman anförde: att
han, för sin del, ingalunda kunde bifalla dea
varda Ledamotens förslag , att ett visst antal
Ky rkoherdar och ett visst antal af Commini-
strar skulle bestämmas o< h utses till Stån¬
dets Fullmägtige uti Banken och RiksgäldsCon-j
toiret. Ett sådant beslut skulle på ett obehö.
rigt sätt inskränka Högvördiga Ståndets fria val-’
rättighet, som helt och hållet bör hädanefter
såsom hitintills bero af Ståndets förtroende; och
då Comministrarne i Stockholm aldrig varit ut4
slutne ifrån rättigheten att kunna komma under
omröstning, enär Högvördiga Ståndet finner för
godt att lemna dem sitt förtroende; så trodde
Doctorn, att en vidare utsträckt rättighet i denna
del icke kunde deni beviljas. För öfrigt och så¬
som bevis derpå, att Sjtåndets- valrättighet icke är
inskränkt till Kyrkoherdarné i Hufvudstaden, an¬
förde Doctorn, att främlf-dne Biskoppen m. m,
Doct. Nordm, då Lector i Hernösand och Pastor i
Skellefteå, samt afledne Lectoren Murberg, ehuru
den sistnämde icke ens vaj> Prest, och ännu mindre
Pastor, en längre tid varit Ståndets Fullmägtige
tili Riksens Ständers Bank.
Prosten Elfsberg upplyste, att Comminister
Neuström, vid Riksdagen i Gefle 1792, för Huf¬
vudstadens Corn ministrar utverkat rättighet, att
vid dylika val, som nu ifrågavarande, komma i
åtanka.
Biskoppen Almquist erinrade , att nu mera
tia
Den lo December.
Kyrkoherden Colliander, under den tid han vai
Comminister i Clara, vid någon af Riksdagarnä
uti Örebro, haft nagra röster till Fullmäktigskap
inom Riksgälds-Contoiret.
Härefter, och uppå af Herr Erke.Biskopperi
öch Talmannen framställd proposition, förklarade
Ståndet, i förmågo af Riksdags Ordningens 66
och 67 att Commiriistrarrie i Stockholm äga
lika rättighet med hvar och en annan af Rikets
Presterskap, som kan till Riksdagsman väljas.,
att kunna komma ynder omröstning till Ståndets
Rullmägtige inom Ranken och Riksgälds-Contoi¬
ret, samt att i öfrigt Ståndets förtroende , hädan»
efter såsom hitintill^, blir det enda rättesnöre!:
Vid dylika val;
§• 9*
Tillkännagaf Herr Doctorn och Erke Bi-
skoppen, det han, i anseende till föreslående
Prestvigning, med flera Embetsförrältningar, er¬
hållit Kongl Maj:ts nådiga tillstånd alt på några
dagar resa till Upsala; och uppdrog Herr Eike-Bi-
skoppen och Talmannen fördenskull åt Biskop¬
per] och vice Talmannen, Doctor Curt van Ro¬
senstein, att vid de Plena, sorn under tiden kun¬
de inträffa, inom Högvöfdiga Ståndet föra ordet;
Ståndet åtskildes.
In fidem
j. U. Almquist.
fjör-
Deii 13 Deeemhefi
Lördagen den 13 December iSi/.
Anmälte Ståndets vice Talman, Elert Riskop¬
pen von Rosenstein , att Heir Doctorn öch Etke-
Riskoppen, af anledni. gar . som i förestående
Prptocoll omnämnas , med Kongl. Majus' nådiga
tillstånd afiest till Upsala pä några, dagar , hva¬
dan Herr Riskoppen öch vice Talmannen intog
hans plats och förde ordet.
§6 2 i
Sedan Fullmägtigen från linköpings Stift,
I.ectoren och Kyrkoherden, Magister Pehr Ara-
tiander, som, enligt foretedt Läkarebetyg, af sjuk¬
dom varit hindrad att vid början af delta Riks»
möte sig härstädes inställa, tillfrisknat och tili
hitkoinmit, intog han sitt ruin inom Siandet.
§• 3*
Justerades Ståndets Prötocoll föf deta lottie
i denna månad.
§. 4-
Utdelades erhållna tryckta exemplar af Kongl»
Majus Berättelse om hvad Sig i Rikets Styrelse
tilldragit sedan sista Riksdag. Gifven Stockholm!
Slott å RiksSalen, den 27 November l&ij.
$• 5*
Upplästes till Justering Riksens Ständers uti?
Pr. St. Prat. ib X7. Dd L S
Den 13 December.
derdåniga Tacksägelse-Adress till Kongl. Majit,'
sådan den af Expeditions - Utskottet blifvit upp-;
satt, och blef densamma af Ståndet gillad och
godkänd.
Doctor Stenhammar anmärkte härvid, att de
(S:ne sista momenten i Tacksägelse.Adressen vo¬
ro på intet sätt i öfverensstämmelse med Hög-
.vördiga Ståndets beslut, och då Herr Biskoppen
och vice Talmannen erinrade, att Ståndet i nämn.
de puncter af 3:ne sina Resp. MedStind blifvit
öfverröstadt, så att deri ingen ändring kunde sö¬
kas, tillkännagaf Herr Doctorn endast den ön¬
skan, att, till ådagaläggande af en värdig con.
■equence i tänkesätt och beslut inom Högvördiga
3?restStåndet, anmärkningen måtte i Protocollet
intagas , helst Riksens Ständer lära vid närmare
eftersinnande finna nödigt, att den gifna befall¬
ningen om Krono-Uppbördens inställelse varder
återkallad, så fort möjligen ske kan.
§. 6.
Föredrogs och bifölls Expeditionsutskott»
uti Memorial af den 8 innevarande månad gjor¬
da hemställan, alt jemte den Betjening, 24 §.
af Riksdags Ordningen utsätter, få antaga ytterli¬
gare en Canzlist, för hvilken arfvode eller trac.
tamente kommer att ifrån antagningsdagen be¬
räknas.
§■ 7-
JEnligt Memorial af förledne gårdag, hade
Den 13 December.
115
Stats-Ufskottet, på anförda grunder, till R‘kets
Ständers bepröfvande hemställt, om icke hos Kongl.
Majit kunde i underdånighet a nbållas, att Kongl.
Majits nädigste förordnande af den loide sist 1 id-
ne October , rörande inställelse tills vidare af
Krono.Uppbördens verkställande, hvartill, efter
Författningarne , tiden eljest är inne, måtte nu
mera upphöra, samt vederbörande anbefallas att
gå i författning om löpande årets utskylders upp--
bärande i tvenne terminer, svarande emot de i
Författningarna påbjudna, nemligen den lista vid
slutet af instundande Januarii och den 2idra vid
slutet af nästkommande Martii månad; hvarjem¬
te Utskottet genom Protocolls - Utdrag bifogat
tvenne dess ledamöters yttrade särskildta tankar i
detta ämne.
Lades på bordet.
§. 8.
Medelst inkomna Protocolls-Utdrag under¬
rättades Ståndet, att Höglofl. Rulderskapet och
Adeln:
I:o Instämt uti Prest-Ståndets Förslag , att
Riksens Ständers tillförordnade Revisorers Berät¬
telser angående Banco. Verket, Riksgälds Contoi-
ret. Allmänna Magazins-Inrättningen, Statsver¬
kets förvaltning och räkenskaper, de under Com¬
merce Collega förvaltning stående fonder och me¬
del, samt Hospitals- och Lazaretts Räkenskaperna,
genast må på Statsverkets bekostnad tryckas, och
att exemplar deraf till hvarje Riksdagsman utde-
las, samt i öfrigt hållas Allmänheten tillhanda*
Den 13 December.
S:o Remitterat:
Till Stats-Utskottet:
Riksens Ständers , till Stafs-, Banco och;
RiksgiildsVetkens öfverseende , förordnade Re¬
visorers Berättelser:
I:o Angående Riksgälds - Contoiret och det
derunder lydande General.Assistance-Contoif.
2:0 Angående de under Kongl. Commerce.
Collegii Förvaltning stående Fonder och medel.
3:0 Angående Allmänna Magazins - Inrätt¬
ningens styrelse orh förvaltning, åren 1813,
18 »4, 1815 och 1816.
4:0 Angående Stats Verkets Förvaltning och
Räkenskaper, samt:
5:0 Riksens Ständers Revisorers anmälan j
angående hvad som förekommit i afseende på
granskningen af de under Kongl. Seraphirner-
Ordens Gillets Öfverstyrelse ställde Hospitalets
och Lazaretters Räkenskaper,
Till Banco Utskottet:
Riksens Ständers Revisorers Berättelse, an¬
gående Banko-Verket.
Allmänna Besvärs och Economi&Utskottet.
Ett Memorial af Grefve von Eng eström,
Lars angående en fristad för sådana personer,
hvilka bl fvit bragte till förseelser, hvarigenom
de förlorat medmenjuskors aktning.
Den i 3 December.
117
Yttrande af Herr Svedenhj Im Hans Leonard{
af Herr Flach, Carl Fredrik; af Giefve Mörner,
Curl Stellan ; af Grefve Hamilton Gustaf Wailn• r;
af Herr Heijk, nkköld, Carl Detlof; af Herr Sköl.
debrand, P hr Eric; och af Friherre Naickh<ffy
Henric Johan-, alla rörande B änvinsbräningen.
Expeditions UVkottet:
De af Herr Brummer, Carl Magn , och Hére
Silfverstolpe Gustaf Abrah, afgifva yttranden, rö¬
rande en lämpligare Redachonaf Bihanget till
Riks Ståndens Protoeoll.
§. 9.
Jemlikt inkomna Pvotocolls - Utdrag, hade
Vällofl. BorgareStåndet:
|:o Remitterat till
Stats- Utskottet:
Ett den 4 uti innevarande månad ingifvet
Memorial , af Herr Grave Hulphers Abrahamsson,
med dervid bifogädt Förslag till afhjelpande af
den närvarande förlägenheten i allmänna rörel¬
sen; äfvensom Utdrag af Borgare-Ståndets Pro-'
tocoll uti allt hvad sorn rörande samma ämne blif¬
vit muntligen andraget.
Ett Memorial af Herr Li L. Edelberg,
angående muddring på allmän bekostnad af Lands¬
crona Stads Hamn.
Bevil Inings-Utskottet;
Ett Memorial af Herrar M, L. Eklund och
Den 13 December.'
G. Kjellander, angående yrkad Fribrefsrättighet
for Städernas Magistrater; tillika med så väl tven¬
ne skrifreliga anföranden i samma ämne, af Her¬
rar Immanuel Hök och Pehr Schotte, som ock de
härutinnan till Ståndets Profocoll den 4 och 6
af innevarande manad gjorda munfetiga yttranden.
Lag- samt Allm. Besvärs och Econ. - Utskotten:
Ett Memorial af Herr K. F. Linde, angå¬
ende yrkadt förbud för krögare, att utborga
Bränvin.
Allmänna Besvärs- och Economise - Utskottet:
Ett Memorial af Herr C. F. Norström, an¬
gående yrkad förhöjning uti betalningen till Stä¬
dernas inqvarrerings - gifvande Invånare, under
Durchmarcher och Tåg, utaf Manskapets Dag¬
portioner; jemte Herrar C. W. Nybergs och J. P.
Hellströms skriffel 1 ga Dictamina i samma ämne.
Ett Memorial af Herr F. T. Eneroth, in¬
nehållande yrkande, att uppmätning och stärn,
pling af brännvinsredskap måtte uti de Städer,
hvarest ej någon Landtmätare är boende, få för.
rättas af Stadens Magistrat.
Ett Memorial af Herr H. H. Faurtll, an^
gående Bi änvinsbränningen.
Ett Memorial af Herr E. M. Leffler uti
samma ämne, samt derjemte innefattande tillägg
till hans, den 2 December upplästa och förut re¬
mitterade skriftliga anförande.
Dan 13 December
Stats- Utskottet:
Ett Memorial af Herr L. L. Edelberg, an-
gående Låns beviljande af allmänna medel åt
Staden Landscrona, till Skolhusbyggnad,
Ett Memorial afbemälteRiksdags Fullmägtig,
likaledes rörande Låns meddelande åt Landscro¬
na Stad, i och för den derstädes verkställdo
Kyrkobyggnad.
Stats- och Banco - Utskotten:
Ett Memorial af Herr N. J. Palmberg ; an^
gående rättighet för Götheborgs och Bohus Läns
Invånare, att erhålla Lån i Banco-Disconten.
Banco - Utskottet:
Ett Memorial af Herr J. U. Winbergi an¬
gående utvidgande af Lånerättigheter uti Banken
för Bolag och enskilta Corporationer.
Ett Memorial af Herr G. A, Sjöstedt, angå¬
ende tillökning af Banquens utlåningssummor å
Fastigheter.
2:o Godkänt Kiksens Ständers underdåniga
Tacksägelseadress till Kongl. Maj t.
3:0 Bifallit Expeditions-Utskotfets gjorda
hemställan, att, jemte den Bvjening 1 4. § Riks¬
dagsordningen utsätter, få ytterligare antaga en
Canzlistj med arfvode fiån antagningsdagen,
ISO
Den 13 December,
§. io.
Utaf nu upplästa ProtocolIsUtdraa inhäm¬
tades, 3tt Hedervärda BondeStåndet
4:0 Remitterat till
StatsUtskottet:
Tvenne af RiksdagsFullmägtigen Eric Svens*
sort fiån Bohus Tån ingifna Memorial, det ena
angående Allmänna Magazinslnrättningen , och
det andra, rörande användandet af de å RiksSla-
tens 9 Hpfvudtitel anslagna medel.
BancoUtskotiet:
Riksdagsmannen Q/o/ Gudmundsson Bagges
fran Bohus Län' Memorial, rörande DiscontAs-
Bignarioners och Obligationers användande vid
omsättningar och inbetalningar af Discontlån;
samt
lagutskottet; •
Ett Memorial af Riksdagsmannen J, M,
Wessing från Westmanland, angående dels all¬
mänt deltagande i Tingshus- och Prestgårdsbygg.
nåd, samt Säteriens skyldighet att deltaga ivad-
elds släckande, dels ock straff, is skärpande för
tjufvår , och Riksdags- samt RancoFu 11mägtigen
Andars Danielssons från Elfsborgs Län, Memorial
angående oe af Kongl, Majus Befallningshafvan¬
de utfärdade vitesförbud.
?p Till a!Iq delar godkänt ExpeditionsUt’-
»kottets lotslag tili den af samtliga RiksStånden
Den t j December.
*21
beslutade underdåniga Tacksägelse-adress till Hans
Kongl. Majit,
3:0 Lemnat sitt bifall till ExpeditionsUt-
skottets begäran , att, utom Secreteraren och en
Cansclist, få antaga ytterligare en Canzlist, för
hvilken arfvode eller tractamente må ifrån antag,
jaingsdagen beräknas.
§. 11.
Prosten, Tector Fröberg erhöll ordet, och
uppläste ett så lydande
Memorial:
Då frågan om Academiernas jurisdiktion, så¬
som afskild fiån Statens öfriga Styrelse och
D omareformen, flera gånger i offentliga Tidnin¬
gar, särdeles i Hufvudstadens, nu inom en kort
tid blifvit väckt och discuterad, efter Författave-
nas olika synpunkter, ömsom till bifall eller för¬
kastande, och denna frågas afgörande, i synner¬
het om pröfningen deraf skulle åsyfta en förän¬
dringi Academiska C ongtitutionerna , icke blott
sammanhänger med Regeringsformens stadgande
om privilegiifrågor, utan derjemte, till äfventyrs
rSer än mången skulle förmoda, med Nationens
vetenskapliga lif i allmänhet, så har jag trott mig
icke falla Högv. H, Doctorn, Biskoppen och v.
Talmannen samt det Högvördiga Ståndet miss¬
haglig, om jag utbeder mig att ett ögonblick få
fästa dess uppmärksamhet på ett ämne, som mer
än något annat rörer det Högvördiga Ståndet, och
nästan fordrar, att, då medborgare utomkring redan
länge haft den oväntade godheten att göra det till
Den 13 December.
föremal för sina undersökningar, någon röst till
dess försvar äfven skulle höjas, eller också någon
verklig anstalt till dess profning skulle vidtagas
inom det Högvördiga Ståndet, dit de, både så¬
som privilegiisak och som vetenskapsbildningens
yttre vehikel, endast och egentligen synas höra.
Det vore öfverflödigt att upprepa, hvad som
a priori blifvit sagdt, tänkt och skrifvet i detta
ämne, öfverflödigast att derutöfver tillägga, hvad
sorn ännu mer skulle kunna sägas, och hvilket
hvar och en af det Högvördiga Ståndets Leda¬
möter lifligare känner och klarare inser, än jag
skulle kunna detsamma uttrycka. Ämnet är dess¬
utom af den beskaffenhet, att det icke , afhand-
ladt från sin grund, kan fullständigt utredas på
en inskränkt stund. Ty det vore då icke blott
fråga om att bevisa , att den för Academierna vid
första påseendet likgilltiga rättigheten, att deltaga
i Statens allmänna ceconomiska och poliiiemål ,
icki ändå är sä alldeles likgilltig, att åt desamma
bibehållas , först emedan med den , oaktadt allt
afundsjukt skrik, ingalunda öfverflödiga lön, som
Staten tilldelar Academiska Lärare, och hvilken
de aldrig, likt så många andra, genom handel
eller annan öflig vandel, hafva tillfälle att mer
eller mindre öka, »let för dessa ingalunda är lik-
giiltigt ait få äga deliberationsrätt, när det någon,
gång faller de öfriga Auctoriteterna in , att till
planering af ett fält, eller gators och qvaiers om¬
läggning med nya och prydligare stenar, eller
gt .lina staqvetfcis uppförande kring de allmänna
platser, som gränsa till dera» boningsställen o. s.
v. taxera äfven dessas cassör, sorn af Staten icke
Den 13 December.
3*3
rundeligare fyllas, än som med försigtig hushåll¬
ning kan vara tillräckligt för deras bergning, och
hvars oberoende beskaffenhet mer än man äfven
är van att tro, verkar på vetenskapsidkarens drift,
håg och förmåga att arbeta för sitt kall i Staten
och för vetenskapsodlingens bibehållande och ti 11-
vext; för det andra, emedan det är alldeles onö¬
digt, att åt andra», vare sig myndighets- eller
omstöpningsbegär, afstå hvad jag, i kraft af Grund¬
lagar och enskildta Författningar, äger rätt att be¬
hålla, synnerligast då jag icke, genom något en-
da uppgifligt factum, kan bevisas hafva densanu
ma förverkat; för det tredje, emedan ingen verk-
lig nytta kan företes, som talar för ett sådant af-
stående, utom den af möjliga collisioners undvi¬
kande, och hvilka, då förnuft låder å båda sidor,
kunna, utan en skymflig concession af ömsesidir
ga rättigheter, men med eftergift i obetydliga äm¬
nen , och jemkning och foglighet i andraj mel¬
lan män med förstånd, alltid förekommas; utan
här skulle äfven till deduction förekomma det
vida väsendtligare inflytande, som Academiska
jurisdictionens öfverflyttning tili civila och exe-
cutiva myndigheterna oundvikligen skulle hafva
på studiernas fortgång och den vetenskapliga an¬
dan, huru det intellectuella lifvets kraft, hvar¬
med Nationens moraliska star i omedelbart sam¬
band, småningom skulle förtvina, våra Lärosalar
blifva öde och våra ynglingar med smärta flyk¬
ta från ett land, der Sånggudinnornas yrken kun¬
de handteras som en borgerlig politiesak, och
de sjelfva för hettan af sin ålders lätt hejdade
förförelser straffas som uppsåtliga eller vanda
brottslingar, hvarpå ett angränsande utländskt
124 Den 13 December.
Universitet lemnar oss varnande eflerdörnen i
derifrån yngUngarne hoptals strömma ti’! Sveri¬
ges Academier, hvarest friheten, Studiernas för¬
sta element, ännu finner ett medborgerligt be¬
skydd, för att der fullborda den bildning de, un.
der gynsammare, men genom Academiens upp.
hafna jurisdiction helt förändrade omständigheter,
påbörjat i sitt fädernesland. Allt detta blelve ,
som eagdt, för vidlyftigt att utveckla, och behof,
ves det icke heller för det upplvsta Stånd inför
hvilket jag har-äran att tala. Min egentliga af¬
sigt är, att, då Academiska Constitutionerna ut¬
tryckligen innefattas och ingå bland Prestetska-
pets privilegier, och således icke kunna, emot
RegeringsFormens 114. , utan samtliga Riks.
Ståndens öfverenskommelse och Konu gens bi¬
fall, eller åtminstone concession från det Stånd,
dit de höra, undergå förändring, än mindre upp-
häfvas, i ödmjukhet hemställa, om icke det Hög-
vördiga Ståndet, i händelse någon revision af
dessa Constituiioner nu skulle anses nödvändig,
sjelft dermed täcktes taga befattning, till lättnad for
deras besvär, som dermed icke egentligen hafva
att skaffa, elier också, med gjorda anmärkningar,
om sådana förekomma, remittera hela frågan till
Höglofl, ConstitutionsUtskottet. I alla fall, och.
med hvilken annan anstalt sorn helst det Högv.
Ståndet för detta verkligen angelägna ämne be¬
hagar vidtaga, anser jag för mindel nödvändigt,
och får till det H-ögvördiga Ståndets pröfning och
heslut öfverlemna, att, då Allmänhetens upp.
jnärksamhet blifvit genom sknftvex i: garne dra¬
gen åt detta håll, sjelfva Academiska Constitutio-
nerna mätte, genom en efter tidens språk lämpah
Den X 3 December.
125
och föranstaltad öfversättning, inför Allmänheten
framläggas, hvarigenom denna sattes i tillfälle
a.t dumma öfver deras innehåll, och sedan, med
kännedom af saken, kunna följa de mogna steg,
PrestStåndet, som jag hoppas, ämnar taga, för
att, på en gång, häfva hela denna obehagliga och
till ännu oberäk .ade följder i längden ledande,
tvist.
Professoren, Doct. T Vijkman yttrade:
Till en del förekommen af den värda TjB-
damot, rom nyss talat, förenar jag mig med ho.
Dom så väl i afseende å Academiska Constitutio.
nernas utgifvaude på trycker i vårt modersmål,
som dessa Constitutioners helgd såsom en privi-
Jegii sak Jag får här vid endast tillägga följande:
Vid fråga om Academiska Jurisdictionen sistl.
Riksdag, ansåg Hogvördiga Ståndet äfven då den¬
na sak såsom ett pri vilegii-mål. hvadan alla mo-
tirnina deremot då afstadnade. Da hafva väl se¬
dan icke kunnat förändra natur och förtjena ej
mindre nu än då Hogvördiga ^låndets ömma upp¬
märksamhet och försvar. Enligt 114 §. i Rege¬
ringsformen, äro alla Stånd i nåder försäkrade om
bibehållande af sina privilegier, och kunna, så¬
som af den redan talande anfördt är, icke utan
det Stånds concession, till hviket de höra, sarnt
Konungens och Ständers gemensamma bifall, än¬
dras och tubbas Grundlagen föreskrifver ock for¬
men och sättet, huru slika sakc*r böra behandlas.
Pa iakttagande af formerna i både grundlag, så
Väl som allmänna lagen, beror ock allmänna sä¬
Den 13 December.
kerheten, hvaremot afvikelser således alltid äro
vådeliga, och om tilläfventyrs någon mindre be»
tydande jemkning skulle pröfvas nyttig vid de
af Sveriges fordna visa Konungar gifna, och ge¬
rom sekler nyttiga befundna Academiska Con-
stitutionerna; tror jag, att äfven detta och intet
annat behandlingssätt dervid bör äga rum. Jag
har hört, att fråga om jemkningar i dessa Consti-
tutioner äfven nu uppstått, och det är af denna
anledning och med förutsättande af den af mig re¬
dan omförmälte princip, jag vågar föreslå, att Hög.
vördige Hr Biskoppen och vice Talmannen samt
Högvördiga Ståndet måtte genom underdånig skrif¬
velse till Kongl. Majestätanhålla, det täcktes Kongl.
Majestät nådigst anbefalla, att ifrån Rikets Univer¬
sitetet må infordras utlåtande om och i hvad mål de
anse. någon förändring dervid nyttig, emedan Em*
betmän vid dessa läroverk bäst känna denna sak,
samt att sedan de på Svenska öfversatte Academiska
Constitutionerna och ett sådant utlåtande blifvit
tryckta, och Kongl. Mnj:ts och Ständers pröfning till
jemkning (om den behöfves) underställdte, denna
jemkning efter formen igrundlagen då först må före¬
komma,samt att derintill Konungen nådigst täcktes
låta all åtgärd till förändring härvid uppskjutas och
förfalla. Jag anhåller om proposition att Ståndets
Ecclesiastique Utskott må anmodas uppsätta en så¬
dan underdånig skrifvelse.
Prosten Svedelius anförde:
Då Högvördiga Prest - Ståndets Privilegier
af den 16 Ortober 1723 uttryckligen innehålla,
att Academierna, såsom Reipublicrt och Ecclesite
Seminari a, skola hållas vid magt, och ali alla de
Den 1 3 December.
127
personer, som i Eåroständet lefva, hvar och en efter
sin grad, heder och värde, skola oförändradt och oför.
ryckt njuta och behålla sina vålf angna friheter, donatio.
ner och förläningar, samt andra villkor , af hvad namn
de varå måge, anser jag mig redan i anledning deraf
förbunden att instämma uti den nu väckta mo.
tionen. Men det gläder mig så rnycket mer, att
Academiska Constitutionerna hvila på den säkra
grunden af våra privilegiers helgd, som jag un¬
der <22 års nästan oafbrutet vistande vid Upsala
Academie , vunnit den säkra öfvertygelse, att
Academiska Jurisdictionen aldrig lagt eller lägger
något hinder för de civila auctoriteternas lagli.
ga åtgärder. Också har, mig vetterligen , icke ett
enda talande exempel deraf kunnat uppgifvas, och
torde således den misstankan vara förlåtlig, att
orsaken, hvarföre man önskar eröfra på Academi,
ens gebit, snarare bör sökas uti enskildt jalousie,
än uti upplyst nit för allmänt väl. Men skulle
äfven i något enskildt fall en olägenhet möjli-
gen af närvarande förhållande kunna uppkomma,
huru lätt bör den icke äfven kunna afhjelpas,
utan att Academien, som otvifvelaktigt utgör
liufvudgrunden för Upsala Stads bestånd, för
dess borgerliga styrelse uppoffras till sina rättig¬
heter. Man må icke invända, att för närvarande
blott är fråga om Academiens deltagande i Sta¬
dens yttre politie, och att detta bör anses obetyd,
ligt och likgilltigt. Det första försöket må synas
aldrig så obetydligt ; det vittnar dock om en in.
kräktnings-esprit, hvars gränsorj icke kunna be¬
stämmas. Sedan första insteget är vunnet, skall
man troligen snart öfvergå ifrån den mindre be¬
tydliga politiefrågan till inskränkning af Academi-
i 58 Den 13 December.
ens faderliga domsrätt, och för min de! önskar
jag att mina ögon aldrig måtte skåda den-dag,
då Fäderneslandets uppväxande förhoppningsfulle
söner, vid ohetäriksamherens förseelser, undan¬
ryckas föräldravården, för att kallas till polic.eför-
hör, och deras förtjente Lärate blottställas för erl
Xäinnärs. flätt.
Biskoppen, rn. rn Dnct. Almqvist äflemnadä
följande Dictamen till Protocollet:
Ett ädelt nit och sann välvilja för Acade.
miska Läroverken i allmänhet, och för den så
kallade Academiska Jurisdictionen i synnerhet
har visserligen blifvit ådagalagdt i Herr Prosten
Lector Fröbergs nu upplästa yttrande. Också jag,
sorn under 33 års tid vistats vid Upsala Acade*
mie, lifvas af icke mindre varma och redeliga
önskningar för Academiska Läroanstalterna. Men
så vidt mig blifvit bekant, har icke ens något
försök blifvit gjordt, att förnärma den egentliga
Academiska Jurisdictionen, ty icke anser jag, att
Handtverkare och Dagsverkskarl, och Drängar
och Pigor, ehuru skrefne under Academien,
nödvändigt böra höra under den särskildta pater-
na Disciplina, som Consistorium Academicurn
rätteligen utöfvar i anseende till Studenterne.
Lika litet kan jag anse den egentliga och billiga
Academiska Jurisdictionen blifva förnärmad deri¬
genom, att gaturenhållning , brända tomters pla¬
nering och dylikt komme att hänföras under Sta.
dens allmänna Policeanstalter.
Under all min Academiska tid, hafva älla
gårdsköp och fastar, äfven emellan Academiska
personerj
Den 13 December;
129
personer, måst ske inför Rådstufvu Rätten, utan
att jag förmärkt någon klagan, att såmedelst in¬
grepp skett i den Academiska Jurisdictionen ; och
jag inser icke någon större våda uppkomma der¬
af, att gators och allmänna platsers renhållning,
såsom ofvan nämndt är, skulle öfverlåtas till all¬
männa Police-åtgärden, eller att de så kallade
Academiens Handtverkare och Dagsverksfolk,
jemte Drängar och Pigor, emanciperas från den
Jurisdiction, som omfattar Academiska Docenter
och Discentes.
Jag unnar visst Academien af hela mitt
hjerta så godt sorn någon annan, eho den än är;
men jag tror icke, att man i våra dagar vinner
Höga Vederbörandes eller Allmänhetens välvilja
för en god sak, genom det, att man blandar den
ihop med en dålig, eller åtminstone tvetydig»
Namnet Privilegium har under en långlig tid va.
rit misstänkt nog hos de fleste bland dem, som sjelf-
ve icke ansett sig hafva eller behöfva några pri¬
vilegier; och jag tror ej att man bör göra Akade¬
miens privilegier misskända och vidriga derigenom,
att man försvarar det oväsendtliga såsom vore det
väsendtligt. Den tid är Visserligen förbi, då man
ej behöft något annat försvar för en sak, god
eller mindregod, än trollordet Privilegium. Det
är med detta ord, som med manga andra nu
för tiden, då man vill göra sig och andra reda
för sin tro eller för sin rätt; man måste nemli¬
gen numera förnämligast argumentera med skäl,
och ingalunda ined magtspråk. Jag vågar således
yttra den oförgripliga önskan, att Högvördiga
Ståndet först ville låta göra sig noga underrättad{
Pr. St. Fröt. 1817. Del, I. 9
Den 13 December.
huruvida något verkeligt ingrepp blifvit gjordt él-
ler försökt emot Academiens egentliga Jurisdi*
ction, innan Ståndet vidtager <!e af Herr Prosten,
Lector Fröberg föreslagna mått och steg. För öf.
rigt anser jag, i likhet med Herrar Doctor Wijk¬
man och Lector Fröberg > det vara Högvördiga
Ståndet högst värdigt, att, der så behöfves, både
inför Konung och Med-Ständer, redligen och
nitfullt försvara den egentliga Academiska Ju-
risdictiotien. Men jag tror, att detta försvar bät¬
tre verkslälles genom en enkel exposition af
samina saks egenskap, nytta och nödvändighet,
än genom åberopande af Privilegier och gam.
mai häfd, hvilket hvarken öfvertygar någons
förstånd, eller tillvinner opartiskas benägenhet
och välvilja,
Häruti instämde Prosten Rabe.
jBiskoppen , m. m. Doctor Faxe yttrade, det
lian i officiel väg icke ägde någon kännedom, hu¬
ruvida fråga är väckt om jemkningar eller in¬
skränkning i den Academiska Jurisdictionen, hvil¬
ken föranledt den nu väckta motion, samt anför¬
de, att Vidden Academie, der Herr Biskoppen
är ProCanzler, något sådant icke förevarit; men
alldenstund saken blifvit uti allmänna papper så
offentligen behandlad, samt i sig sjelf är af stör¬
sta vigt, instämde Herr Biskoppen i den önskan,
att vederbörande måtte blifva hörda om och när
pröfning i dessa ämnen företagas.
Härmed förenade sig Professor Agardh.
Prosten J. Wijkman instämde till alfa delar
med Prostatne Floberg och Svedelius, samt yrka¬
de: att då frågor af sådan vigt och betydenhet,
sorn denna, förekomma, de genast borde hos
Biksens Ständers Justitiae-Ombudsman till dess
embets - åtgärd anmälas; samt hemställde för öf¬
rigt, att detta ämne nu niåtte remitteras till Con-
stiiutions Utskottet, med anmodan, att i afseende
på hvad uti förestående Memorial anfördr blif¬
vit, föreslå någon ytterligare extension ut i 11 4lde
§. Regerings-Formen, med ansvar för den eller
de, som mellan Biksdagar väcka sådana frågor,
emedan de ikläda sig en högre rätt, än Riksens
Ständer sjelfva äga, med förbigående af Consti*
tutions. Utskottet.
Professoren, m. m. Doctor Sven Wijkman:
Jag afstyrker förvisandet till Constitutions-
Utskottet. Det är bekant, huru mycket oangenämt
bryderi omtvistandet vid 1 i4:de § år 1 8o« väckte.
Jag anser ali anledning till sådant så mycket möj¬
ligt är böra undvikas, ,och sorn vid en ny re-
daction af samma § tilläfventyrs torde uppstå.
Detta skulle dessutom denna Riksdag blott kun.
na väckas och ej till afgörande förr äti nästa
Biksdag förekomma, hvarigenom äfven skulle upp¬
stå en tidsutdrägt, den jag önskar må förekornmas,
och tror ändamålet bättre vinnes genom den af mig
föreslagna utväg, samt anhåller derföre ännu ytter¬
ligare om proposition till remiss af hvad i saken an»
fördt blifvit lill Ståndets EccLsiasfique Utskott, till
uppsättande af den underdåniga skrifvelse jag tagit
mig friheten föreslå, och hvartill anledningar ej sak¬
nas så väl af hvad jag redan nämnt mig känna, ru-
*33
Den 13 December.
rande uppstådd och anhängig gjord fråga i ämnet;
som af de flera i allmänna tidningar härom för¬
da skriflvexlingar.
Härefter beslöts, uppå framställd proposition;
att denna sak skulle till Ståndets Ecclesiastique-
Utskott remitteras, med anmodan att, elter in.
hämtad kännedom af verkliga förhållandet , upp¬
sätta förslag till en underdånig skrifvelse , det
täcktes Kongl. Maj:t nådigst låta all åtgärd till
förändring eller jemkning i de Academiska Con-
stitutionerna uppskjutas ech förfalla, intill dess
de samina hunnit att på Svenska öfversättas , och
jemte Rikets Universiteters deröfver afgifna ut¬
låtande, blifvit tryckta, samt Kongl. Maj:ts och
Ståndens pröfning underställda.
§. I 2.
Uppläste Professoren Agardh följande
Memorial:
Det synes af de flera Memorialer, som ifrån
de öfriga respectiva MedStånden blifvit det Hög-
vördiga Ståndet communicerade , att man ater
jräckt fråga om inskränk ning af Bran nvinsbrännin-
gen , ett ämne, som under de sista 30 åren blifvit
med en besynnerlig ostadighet, så i princip som
tillämpning, af Ekonomiska Lagstiftningen behand-
ladt. Då det är sanningens vanliga väg, att slutligen
efter misstag framtränga, skulle man väl tro, att
man en gång borde hafva hunnit att derom stad¬
ga sin öfvertygelse. Örn det ännu icke skeft,
synes det. i samma mån vigtigt att det sker snart,
Den 13 December.
183
som nya misstag skulle föranleda till betydliga
förluster, ej blott för enskilda, men äfven för
landet.
Det är sannt, att detta ämne kan ifrån flera
motsatta sidor betraktas, icke blott med afseende
på landets hufvudnäring, utan äfven på dess in¬
flytande på moraliteten hos massan af Nationen.
På ena sidan grundar landtmannen i Sveriges
fruktbaraste provincer sin trefnad och sitt be¬
stånd på förädlingen af sina producter; och pä
den andra se invånarne i de sädesfattiga lands¬
orterna med bekymmer sädesförråden försvinna
genom en sådan förädling. Än kan man an¬
se bruket deraf såsom ett verkligt behof för det
kalla Nordens inbyggare, än såsom förstörande
deras helsa, deras moralitet, deras husliga sällhet.
]\Ian bör således, då man nu tyckes önska göra
förändring af gällande stadgar i detta afseende ,
icke se detta änane ensidigt , utan betrakta det i
hela dess allmänhet, i alla dess locala, morali¬
ska, ekonomiska förhållanden.
Vilja vi se det ifrån dess moraliska syn¬
punkt, kunna vi ej neka de rysliga följderna af
Riännvinels omåttliga bruk. Det förslöar lika
mycket känslan och förståndet: det försvagar på
en gang den physiska och den moraliska kraften.
Det förvandlar rnenniskan icke blott till djur för
ögonblicket, utan det ger åt hennes djuriska na¬
tur en bestämd och oupphörlig öfvervigt. Det
gör henne småningom skicklig förlaster, det be¬
reder henne till brott , för hvilka hon annars
med lasa skulle bäfvat tillbaka. Vi, inom det;
134
Den ig December.
ta RiksStånd känna bäst, hvilka olyckor Bränn¬
vinets ornättliga bruk åstadkommit, huru många
enskilte män derigenom blifvit till moralitet och
helsa förstörde, huru många familjers husliga
sällhet derföre varit ett offer. Det är icke blott
på själens krafter, sorn denna dryck visar sitt för-
derfiiga inflytande. Kroppen lider äfven så myc¬
ket genom dess ornättliga bruk. Spänstigheten
i dess organism förslappas. Nerfkraften och den
physiska styrkan försvagas: sjukdomar grundläggas:
likt aqva tofana, rr.ördar det långsamt, men sä-
kert. Men icke nog med dess verkan på indi.
viduerna. Den fortplantas på de efterkomman.
de, och en redan försämrad generation föder en
ännu mera förderfvad Den gamla beprisade
mannastyrkan dör ut, nationaliteten försvinner,
och den ädla nordiska friska gestalten blir ett
phenomén, som ej finnes annorstädes än i sagorna
efter oss, i echoet af försvunna tider. Om sådan
är verkan af Bränvinet omåttligen njutet, böra vi
då ej i tid vara betänkte på botemedel deremot?
Örn en gång en vild Amerikansk nation, i sin
fred med de Europeiska afkoml ingarna, utfäste
sorn ett villkor, att man aldrig mera skulle ibland
dem utsprida denna dryck, bör då en nation,
sorn framskrider i hyfsning, icke se sig om att i
tid sätta gräns för dess förstörande kraft?
Sådan är verkan af dess ornättliga njutning:
sådant missbruket. Jag påstår icke derföre att
bruket bör upphäfvas. Det ädlaste kan missbru¬
kas. Och för den , med ett hårdt climat och en
oblid natur kämpande Nordboen torde det mått¬
liga bruket vara en nödvändighet, eller åtmin¬
Den 13 December.
»35
stone, under hans stränga arbete, en oskadlig,'
stärkande och helsosam njutning, hvilken, ifall
den förnekades, skulle ersättas genom andra,
kanske lika skadliga. Men så mycket mera bör
öfverdriften och missbruket hämmas, Jag anser
krogarna såsom direeta instituter för fylleri och
liderlighet. Jag kan ej inse, hvarföre sådana sko.'
la af Staten tålas, mycket mindre sanctioneras,
eller hvarföre de åtminstone icke skulle böra gö¬
ras så litet skadliga , som möjligt. Man må säga
derom hvad som hälst, för de få fördelarna de
erbjuda, åstadkomma de tusende olyckor. Bonden,
som reser till Staden , dagkarlen, som der arbe¬
tar, kan sjelf medföra sitt erforderliga förråd,
och behöfver ej hämta det på krogen,
Att deremot förbjuda eller genom lagar in¬
skränka bruket af Bränvin, så väl inom Bondens
hem, sorn på hans samqväm, anser jag vara fö¬
ga lämpligt. Det är åtminstone aldrig uti sitt e*
get hus, i skötet af sin famille, i å«yn af sin
afrådande och bedjande hustru, ochafbarn, hvil.
ka han ej kan vilja inöfva i det onda, sorn han
blir begifven på dryckenskap, om han än kanske
någon gång der fortsätter den olyckliga vana han
ådragit sig på krogen. Afven uti hans samqväm
och gillen hända visserligen ofta oordentligheter,
och kunna svårligen fullkomligen förekornmas.
Det gamla (luice est decipere in loco kan väl äf¬
ven här tillämpas och draga en slöja öfver oor-
dentligheten. Det händer ej så ofta , och en och
annan gång må väl arbetaren slå sig lös från de
tryckande bekymmer och i muntert lag något
idealisera sin tråkiga verld.
I3Ö
Den 13 Decemberi
Då således Bränvinets bruk torde böra in¬
skränkas inom den grans , sotn förnuft och sed¬
lighet föreskrifva, följer äfven, att de förnäma
krogarne, de så kallade källare, der likörer och
ej mat förtäras af Ståndspersoner, böra af samma
grund försvinna Osedligheten och oordentlighe-
ten är den samma, och för landets stora Ekono¬
mie äro dessa, såsom försäljningsställen för en-
dast utländska drycker, ännu mera skadliga.
Så mycket jag anser hvarje rättsinnig böra
ifra mot ofvannämnda missbruk, så mycket ön¬
skar jag, att man ej måne förhasta sig i det be¬
slut att inskränska Bränvinets tillverkning. Jag
lemnar derhän den frågan, om, sedan Bränvi¬
nets missbruk blifvit förekommet, och dess mo-
xaliska följder hämmade, det minsta band bör
läggas pä tillverkningen deraf. Men det är till¬
räckligen bekant, huru mycket denna rörelse äf-'
ven i dess närvarande skick ingår i Landtman-
nens beräkningar. Han säljer och köper Spann¬
mål efter vidden deraf. Han grundar derpå
storleken af sin ladugåd. Han anslår vinsten der¬
af till behof, hvilka han på annat sätt må hän-
da ej kan fylla. Ingen ting i allmänhet är för
iLandtmannen så förderfligt, som osäkerhet i be¬
räkningar. I handeln är en sådan osäkerhet ound¬
viklig; men der godtgöres den äfven genom en. hö¬
gre vinst. Landtmannen åter, har ej denna er¬
sättning. Hvilka opätänkta kostnader och förlu¬
ster skall det ej för honom blifva, om åter nya
redskap skola köpas och derefter passande inrätt¬
ningar göras, för att kanske icke mera än ett en¬
da år använda»? Hvilka nya lagbrott skola ej för^
Den 13 December.
137
anleda», hvilken ny smyghandel skall ej organi¬
seras? Dessutom kan ingen enskild man dömma
‘öfver nödvändigheten eller nyttan af denna tillJ
verknings inskränkning. Vissa Provineer skola
för alla år önska den inskränkt, andra åter ut¬
vidgad: uti andra skall endel invånare önska det
ena, en del det andra. Att efter sin agen ort
vilja dömma till anstalters nödvändighet, som ver¬
ka på hela Rikets väl, synes icke välbetänkt.
Jag anser derföre, att icke någon ny inskränk¬
ning af nu gällande Författningar i detta ämne
må företagas, såframt ej säkra och osvikliga uppr
gifter om en afgjord missväxt skulle kunna fram¬
ställas. Men sådana officiella och säkra uppgifter
kunna endast lemnäs af Magazinslnrättningen ,
som erhåller dem för att-uppfylla sitt ändamål
att hålla sädespriset jemnt i Provincerna, icke
låta det falla för lågt i den ena, eller stiga för
högt i den andra. Denna inrättning utgör således
tillika ett correctiv mot de olägenheter, som nu
öfverklagas såsom skäl för Bränvinsbränningens
inskränkning, och då den redan vidtagit åtgär¬
der, hvilka ijenat att i vissa Provineer höja sä.
despriset, tyckes det bevisa, att icke enskildt» skäl
böra öfverväga dessa åtgärder. Jag kan härvid ej
tillbakahålla den i BancoRevisorernes berättelse
redan yttrade önskan, att. Magazins-Inrättningen
erhölle en bestämdare organisation och all den
utvidgning, hvartill dess välgörande inflytande pa
jordbruket den berättigar, att den blefve ett lika
så ömt föremål för Riksens Ständers omsorg och
hägn , som Banken redan varit det i mer än ett
århundrade. Upphörandet af den ebb ecb flod,
sotn hittills visat sig i stadgarna för sädesföräd-
Den 13 December.
lingen, skulle blifva en af de lyckliga följderna
deraf, och jordbruket skulle, utan menligt infly¬
tande af locala behof och enskildta interessen,
skrida jemnt fram till sin fullkomlighet.
Jag är öfvertygad att dessa mina tankar ic¬
ke skola misshaga det Högvördiga Ståndet. Man
har ändtligen i våra dagar öf\•.renskommit, att
Landtbruket är den vigtigaste af alla Sveriges
näringar, och man har hunnit stadga den för
hvarje Fäderneslandets vän angelägna förhopp¬
ning, att den tidpunkten icke torde vara så af.
lägsen, då, genom en ökad spannmålsproduction,
det torftiga Sverige skall vara nog för sig sjelf,
och liksom det, genom senare politiska händelser ,
blifvit lösryckt från det öfriga oroliga , aldrig
hvilande Europas Länder , skall det äfven^deri.
genom insularisera sig, att det ej behofver dem.
Let ärat jordbruket, som Sverige, liksom en
gammal krigare, sedan han skördat lagrar och
sår, ännu med oförlorad mannakraft sig öfver,
lemnar. Dess riddartåg äro förbi Sedan det ofta
kämpat för Europas frihet, för Religionens helgd,
för trohet och ära, gömmer det väl ännu de be.
Begrades rustningar inom sin borg, för att för
sina barn förtälja om fordna bragder; men dess
hog har vändt sig till fredliga yrken. Det har
spillt sina ärfda rikedomar på grannarnas slätter;
fattigt på allt, utom ära, väntar det sin bergning
endast af Bkördarne på sin egen fädernejord. En
faderlig Regering och patriotiska Ständer hafva
slutit ett förbund, att ägna förenade omsorger åt
det ädlaste af alla yrken. Sverige har offrat nog
för ett namn; det ar tid att en gång lefva för
Dn 13 December.
139
frid och sällhet. Må då icke enskildta interessen
eller skefva åsigter , eller halfva kunskaper hin¬
dra fortskridandet till detta mål, eller afleda der¬
ifrån; må man icke igenkänna i den gamlas
steg en ynglings oerfarenhet, inconsequence,
eller nyhetsbegär.
Remitteras till Allmänna Besvärs- och E-
conomiae Utskottet.
§• LP
Prosten Jan Wijkman erhöll ordet och upp¬
läste ett så lydande:
Ödmjukt Memorial.
I anledning af den origtiga tillämpning af
Bevillningsgrunderna, som uppkommit i frågor,
rörande jord af Boställs natur, ser jag mig för¬
anledd att till Högvördigste Herr Doctorn, Er¬
ke Biskoppen ock Talmannen, samt det Högvör¬
diga Ståndet i ödmjukhet framställa, till ändrings
vinnande och framtida efterrättelse, följande:
Ehuru 1815 års Bevillnings-Stadga i 2 Art.
1 §. 1 mom. bestämdt föreskrifver , att Boställen
och på lön anslagna Lägenheter skola, lika med
andra hemman, till deras värden uppskattas, samt
6 mom. 3 §.2 Art. i nyss åberopade Förord¬
ning vidare stadgar, att endast 4 proCent af bort.
arrenderad jord skola tagas till grund för Arrén,
datorernas Bevillning, hvaraf likhet med Boställs.
Innehafvares taxerande ..an hämtas; har likväl
Pröfnings - Comitéen i Upsala för år 1817, i
olikhet med andra Län, beräknat Bevillning å
jord af förr nämnde beskaffenhet till 5 proCent.
Såsom skäl för ett slikt förfarande har Upsala
14«
Den 13 December.
Läns Pröfnings-Comité åberopat 1812 års Bevill-'
nings-Stadga, samt att, i händelse Boställen blef-
vo endast till 4 procent uppskattade, Embets-
och Tjenstemän skulle, i jemförelse med andra
skattskyldiga , tilläggas dubbel eftergift å Bevil i-
ningen , dä den på bela lönbeloppet nedsatte pro¬
cent-beräkning jemväl i öfvervägande tages, hvil¬
ket af i ödmjukhet bifogade Protocolls - Utdrag
kan ses.
Enär man öfvcrvägar, att 18 ra års Bevill-
nings Stadga endast är till sjelfva grunden, det
vill säga synbar förmögenhet, bibehållen genom
1815 års Förordning, och hela den i den förra
nyttjade tillämpning, eller reglementariska före¬
skrifter, genom den sednare upphäfven, kan jag
ej annat finna, än att 1 8 1 5 [ års Bevillnin cStad-
ga bort uteslutande tjena Auctoriteter och Em¬
betsman till efterlefnad vid deras åtgärd, hvilka
således icke ägt rättighet, att från en upphäfven
författning hämta skäl för hvad de så nitiskt ön¬
skat. Då i öfrigt sjelfva Formulairet till Taxe¬
rings-Längden i 1 8 1 5 års Bevillnings Stadga upp¬
tager Boställen endast efter 4 proCent, hvaraf
tydligen skönjes, det Rikets Hoglaft Ständer vid
sista R.ksdag velat förordna, att Boställen skulle
komma i åtnjutande af samma nedsättning i vär¬
de, sorn andra hemman blifvit förunnadt, samt
emedan, enligt min tanka, det icke är tillstän-
digt för en Auctorité att raisonnera derom, huru-
vida den ena classen af. medborgare njutit större
lindring än en annan, utan endast att följa de i
dylika frågor gällande Författningar, och icke in¬
blanda sig i Rikets Ständers Beskattningsrätt, troe
jag mig äga full anledning att yrka, det m betydan
Den 13 December!
141
de ansvar varder utsatt för vederbörande, sorn öfver¬
skrida de gränsor, som i och för deras befattning i
Bevillningsmål äro föreskrifna. Till vinnande af
framtida rättelse härutinnan, samt på det delta äm¬
ne må varda behörigen bereth, får jag slutligen i
ödmjukhet anhålla, att detta Memorial varder tilt
Rikets Högloft. Ständers Bevillnings-Utskott re-
mitteradt.
o
Åberopade Protocolls - Utdrag lyder som
följer:
Utdrag af Protocollet, hållet vid PröfningsComi-
tén i Upsala Slott den 2o Augustt 18*7.
§. 8.
Af Hemman och Lägenheter, som äro Em.
bets- och Tjenstemän till Boställen anslagne, ha¬
de förledit års PröfningsComité stadgat, att 5 pro¬
cent af uppskattningsvärdet skulle läggas till grund
för bestämmandet af Behållna Inkomsten, hvar¬
af, jemte Indelningshafvarnes öfriga löneförmå¬
ner, Bevillningen utgå borde; Herr Baron och
Landshöfdingen framställde derföre till öfver-
läggning, om icke enahanda princip i detta af¬
seende äfven vore för innevarande år lämplig?
Herr Prosten, Doctor Aström anmärkte dervid,
att, då BevillningsFörordningen bjuder, det Bo¬
ställen och på lön anslagne Lägenheter skola li¬
ka med andra Hemman till deras värden upp.
skattas, ansåg Herr Prosten och Doctorn äfven
ostridigt följa, det den för alla öfriga fastigheter
stadgade behållne inkomst 4 procent , eller 40
R:d för hvarje 1000 Rid, hvartill de blifvit upp-,
14?
Den 13 December.'
skattade, jemväl böra lämpas till Jord af Bo
ställsnatur: äfven som, till vidare bevisning för
detta andragande, åberopades 6. mom. 3 §. 2.
Art. rörande Bevillning för Arrendatorer, hvar¬
est bestämdt föreskwfves, att endast 4 procent af
egendomsvärdet skall beräknas; hvarförutan Herr
Prosten oc h Doelorn förmente , att formulairet
till Taxerings Längd en för Ernbets- och Tjenste¬
män, hvaruti likaledes 4 procent blifvit såsom
behållen inkomst af Boställsvärdet upptaget, i
förevarande ämne tjenar till rättelse.
En del af Profning* - Comitéens öfriga Le.
damöter påstodo åter, att, då Riksens Ständer,
uti ingressen till Bevillnings Förordningen, för¬
klarat, att de, blott med några förändringar, an¬
sett de förut gällande grunder böra bibehållas,
och Förordningen icke utsätter procenten, hvar¬
efter behållna inkomsten af Boställen beräknas
bör; amigo de så mycket otvurignare deraf följa,
att de uti 1812 års Bevillnings-Förordning be¬
stämda 5 procent böra i detta afseende tjena till
rättelse , som , i händelse blott 4 procent antogos,
Embets- och Tjensternännen skulle, i jemförelse
med andra Skattskyldig?, tilläggas dubbel efter¬
gift å Beviliningen , då den på hela Lön.belop¬
pet bestämdt nedsatte procent beräkning jemväl i
betraktande tages.
i
Beträffande den af Herr Prosten och Do.
ctorn tillämpade grunden för Arrendators-Bevill.
ningen , så ansågs densamma desto mindre kun.
na med denna fråga förenas, som Arrendatorer,
ne, lika sotn jordägarne, varit berättigade till
Den 13 December.
*43
lindrings åtnjutande uti utskylderna, och hvil¬
ken åter, med bibehållande af närvarande Bevill.
mngs-systéme, icke kunnat medgifvas pa annat
sätt, än att 4 , i stället för 5 procent, skulle af
Egendomsvärdet beräknas.
Vidkommande det åberopade formulairet, så
kunde detsamma, såsom meddelt blott till vin¬
nande af ordning och likhet vid uppställningen
af TaxeringsLängderna, icke anses såsom För¬
fattning, tjenande till grund för Beskattningen.
Och som PröfningsComiténs Ledamöter således
voro af skiljaktiga tankar i detta ämne, äskades
votering; i anledning hvaraf Herr Baron och
Landshöfdingen gjorde följande proposition :
Skall Behållna Inkomsten af Boställsvärdet
utrönas efter 4 eller 5 procent? Den som
bifaller 4 , säger Ja. Den åter, som påstår 5
procent, säge Nej- Vinner Ja , komma 4 pro¬
cent af Boställsvärden alt beräknas; vinner Nej,
blifver den förledit år i detta ämne stadgade prin.
cip äfven gällande för närvarande Pröfnings-
Comités åtgärd; ogh emedan, vid anställd om¬
röstning, frågan besvarades med 3 Ja och 13
Nej, skall behållna inkomsten af Boställsvärden
utgå och beräknas efter 5 procent.
Rätteligen utdraget betygar
.fc J. Herou.
Remitteras till BevillningsIJtskottet och corn.
municeras med de öfriga resp. Stånden.
I sammanhang härmed, anförde Professoren
m. m. Doctor Sv. Wijkman:
144
Den 13 December',
Da vid EevillningsTaxeringarne handt, alt,
sedan i BeredningsTaxerir.garne en bestämd sura.
ma blifvit en skattskyldig påförd , till exempel
efter 5 å 6000 R:ds inkomst, sedermera vid ju¬
steringen deraf, då ej en tiondedel af Taxerings-
inännen varit tillstädes, sådant till 14 å 15,000
R:d blifvit förhöjdt, och å andra sidan åter pä
samma sätt Taxeringsmännens beslut å fast¬
ställd summa blifvit nedsatt, anser jag allmän¬
na säkerheten kräfva, att emot ett sådant ofog
någon correction måtte vidtagas, til! vinnande hvar¬
af jag vågar föreslå, att uti någon § af Bevill.
ningsFörordningen må inflyta den föreskrift, att
sedan, genom Taxeri ngsberedningarne, hvarje man
blifvit bestämdt taxerad till det belopp, hvaref¬
ter bevillning utgå bör, må ej, vid justeringen af
ett sådant beslut, ändring antingen till förhöjning
eller nedsättning tillåtas, med mindre två tredje,
delar af Taxeringsmänneri vid sådan justering
tillstädes äro; och anhåller jag att denna motion
måtte till Högloft. BevillningsUtskottet, genom.
Utdrag af Högvördiga Ståndets Protocoll, vårda
remitterad.
Och skulle ProtocollsUtdrag härom Höglofl.
BevillningsUtskottet meddelas.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. Jan zoar.
Mån-
Den 15 December, I457
Måndagen den 15 December 1817*
§. r.
Tillkännagaf Herr Biskoppen och vice Tal¬
mannen, att Prosten, Lector Fröberg, i anseende
till dess sons nyligen timade död, anhållit om
tillstånd att hemresa på 14 dagar; hvilket af
Ståndet bifölls.
§• *•
Ankom och mottogs på vanligt sätt Hof-
Caneleren , m. m. Hr Friherre G. af Wetterstedt,
Som på nådig befallning till Ståndet aflemnade
Kongl. Majus nio särskilta Propositioner, jemte
StatsBådets dertill hörande Protocoll.
Herr Biskoppen och vice Talmannen anhöll,
det täcktes Herr Baron och HofCanzIeren infot
Hans Maj t Konungen tolka Ståndets underdåni¬
ga vördnad, samt sjelf mottaga försäkran om
Ståndets fullkomligaste högaktning; hvarefter Herr
Baron och Hof-Canzleren, såsom vid ankomsten
beledsagad, afträdde.
§. 3.
Justerades Ståndets Protocoll för sista Ple-
fildag, hvarvid, efter uppläsning af u:te § , Pro.
fessoren , m. rn. Doctor Hagberg i sammanhang
dermed anförde följande:
Då jag till alla delar förenar mig med de
Pr, St, Prot. 1817. Del I, 10
Din 15 December.
värda Ledamöter, som sistledne Plenidag yrkade
det Högvördiga Ståndets kraftfulla åtgärd för den
Academiska Jurisdictionens helgd; utbeder jag
mig derjemte, i ödmjukhet, att mig måtte tillåtas
att fästa det Högvördiga Ståndets uppmärksamhet
på ett ämne, som med det nyssnämnda står i
närmaste samband. Kongl. Uppfostrings-Comitéert
har, i underdånigt förslag till reglering af Stock»
holms Stads Undervisningsverk, projecterat en
förändring i Lärares tillsättning och Skolornas
styrelse, hvarigenom Stockholms Stads Domca¬
pitel skulle, L detta afseende, skiljas från plig-
ter och rättigheter, hvilka af de öfriga Dom-Ca*
pitlen i- Riket oförkränkt utöfvas och bibehål¬
las. Förslaget att ställa Stockholms Undervisnings¬
verk under en Direction , anser jag , för min det*
oförenligt med Kyrko Lagen och Prest - Ståndets
privilegier; och det torde således vara både rätt¬
vist och billigt, att detta förslag kommer under
det Högvördiga Ståndets pröfning.
Då det Högvördiga Ståndet redan beslutat
att åt ett Ecelesiastique Lag-Utskott öfverlem¬
na granskningen af Kongl. Uppfostrings-Comi-
téei.s förslag till en förbättrad Skol - Ordning,
anhåller jag i ödmjukhet, att Kongl. Comitéens
förslag angående förändringen af Stockholms Upp-
fostringsVerk äfven måtte till samma Utskotts
pröfning remitteras, och i Ståndets beslutande un¬
derdåniga skrifvelse intagas.
Remitteras till EccIesiastique-tJtskottet,
§. 4.
Efter uppläsande af Kongl. Majus i förestå»
Den 15 December,
*4?
ende 2 §. omförmälda nådiga Propositioner, re¬
mitterades
Till Stats-Utskottet 1
i:o Kongl. Maj.-t» nådiga Proposition af dea
ät) November, angående beviljandet af vanliga
Prestbohlsfriheter åt några nya Prestboställen,
samt i allmänhet för de Kyrkoherde- och Capel*
lans^boställen, hvilka, i anseende till skeende
nya Pastorats- och Capellsinrättningat, framdeles
kunna tillkomma*
gto Kongl. Maj.ts nådiga Proposition af den
S December, i afseende på den , vid 1815 års
Urtima Riksdag, yrkade rättelse i Författningarna
Dm afdrag till Statens förmån, å Civila EmbetS-
och TjenBtemäns indelta löner,
3:0 Kongl. Maj.tg nådiga Proposition af den
g December , angående användande af de inom
Södermanlands Län befintliga, så kallade Jag-
backar.
4:0 Kongl. Maj.ts nådiga Proposition af dea
g December, angående Uppförandet af en min¬
nesvård öfver Svea Rikes utkorade Kron-Prin!
C Ater, A no ust, på Qvidinge Hed i Skåne.
5:0 Kongl. Maj ti nådiga Proposition äf dea
lo December, angående inrättandet af Allmän¬
na Arbets- och CorreCtions - hus på Borgholm!
Slott och i Wadstena.
ö:o Kongl, Maj.ts nådiga Proposition af dea
Den I5 December.
10 Decemberi angående nödiga medel och ut-
vägar till Hjelmare Slussverks ombyggnad och
yidmagt hållande.
Stats- och Banea-Utskotten:
Kongl. Majus nådiga Proposition af den 10
December , om allmänna penningerörelsen och
myntvärdets upprätthållande.
Stats, och Bevillnings-Utskotten:
Kong’. Majus nådiga Proposision af den 29
November, om en stadgad afgift af hvarje man.
talsskrifven person , till den veneriska smittan*
hämmande, samt utvidgande af de dertill nödiga
curanstalter, och om fortfarande af det, vid
sisth Riksdag, till samma ändamål gjorda anslag.
Bevillnings-Utskottet s
Kongl. Majis nådiga Proposition af den 3
December, angående sökt befrielse från Bränn¬
vins - bevillningens utgörande för åren 1810,
a8n och 181a, af personer å landet, som ej
äga eller besitta jord.
4- 5*
Selin Kongl. Maj:ts nådiga Proposition af
iden 10 innevarande Decenr-ber, angående All¬
männa Penningerörelsen och Myntvärdets upp¬
rätthållande, nu blifvit uppläst, beslöt Ståndet,
uppå Professoren Forssells derom väckta motion,
att, i händelse ej anstalt redan är fogad om tryck¬
ning af detta vigtig» Document, dftn lamma
Dan 15 December.
»49
skyndsamligen måtte vidtagas, på enahanda satt;
*om i afseende på Riksens Ständers tillförordna¬
de Revisorers Berättelse redan blifvit beslutadt;
och skulle, i sådan händelse , StatsUtskottet an¬
modas att om tjenligaste sättet till tryckningens
verkställande sig utlåta, samt de respective Med;
Stånden inbjudas att med Prest-Ståndet sig här»
utinnan förena,
§. 6.
Genom ankomna Protocolls -Utdrag, under¬
rättades Ståndet derom, att Höglofl. Ridderska.
pet och Adeln:
1:0 Godkänt Expeditions - Utskottets För.
slag till Riksens Sländers underdåniga Tacksägel-
se-Adress till Hans Maj:t Konungen , Hans K-
Höghet Kron-Prinsen och H. K. H. Hertigen af
Södermanland.
2:o Bifallit Expeditions - Utskottets hemstäl¬
lan, att utöfver det uti Riksdags - Ordningen fö*
reskrifna antal af betjening, ytterligare en Can.
zlist må af Utskottet tillsättas.
3:0 Remitterat till Allmänna Besvärs- och
Economiae - Utskottet ett anförande af Herr von
Heijne, Georg, angående utfärdande af en För¬
ordning emot yppighet.
4:0 Instämt uti Prest • och Bonde-Ståndens
beslut, att Riksens Ständers Justitise-Ornbudsmans
ör innevarande år afgtfn^ Berättelse skyndsam;
«
Den l 5 December,
ligen ma på Statsverkets bekostnad tryckas, samt
Stats Utskottet anmodas att sådant låta verkställa.
5:0 Bifallit Stats Utskottets Memorial rörån*
de Krono Uppbördens verkställande,
7 •
Af ny erbållna Pratocolls Utdrag inhämta¬
de*} att Väilofl. Borgare-Ståndet
ilo Bifallit Stats Utskottets betänkande an¬
gående den inställda Krono-Uppbördens verk¬
ställande,
a:o Kemitterat till Stats- och Banco-Uiskot.
ten Kongl. Majus nådiga Proposition af den 10
innevarande December, angående Allmänna Pen-
»ingerörelsen och Myntvärdets upprätthållande,
$• S-
Föredrogs å nyo StatsUtskottets, nästledne
Plenidag, på bordet lagda Memorial af den 1»
December, rörande Krono-Uppbördens verkstäl¬
lande, jemte Professor Forssells och Bruks.Patron
Hulphers deröfver i Utskottet yttrade särskildta
tankar,
Professor Forssell hegärde ordet och anförd
de följande:
Jag utbeder mig i ödmjukhet, att inför
Högvördiga Ståndet närmare få förklara orsaker¬
na, hvarföre jag reserverat mig mot detta Högloft.
Stats-Utskottets betänkande,, såsom i min tanke
Den 15 December.
151
stridande mot Grundlagen i anseende till dess upp¬
komst och form. Riksdags Ordningens 37 §.
stadgar uttryckligt: Intet Utskott, Constitutions-
oeli Banco ■ Utskotten allena undantagna, vare be-
rätiigadt att väcka frågor till afgörande i Riksens
Ständers Plena , eller att upptaga andra ämnen, äh
de från Plena remitterade, så vida ej , hvad Stats•
Utskottet särskilt angar j Konungens Proposition,
enligt U 7 §•, till detsamma omedelbarligen öfverleni-
nas■ Hvarken innehåller Kongl. Majus nådiga
Proposition till StatsUtskottet, om Statsverkets
inkomster och behof, af den 29 November det¬
ta år, någon framställning i detta ämne, ej hel¬
ler har någon väckt motion derom från något
Riks Stånd blifvit till Utskottet remitterad; ty
om så vore , så bade Utskottets förevarande be¬
tänkande bort nämna det och grunda sig derpå.
Kongl, Maj-t har i nåder funnit nödigt att tills
vidare anbefalla uppskof med Krono-Utlagornas
indrifvande; någon enskildt Dedamot i StatsUt-
skoltet har deremot funnit nödigt att detta upp¬
skof ej bordt äga rum ; och på sådant sätt har
detta betänkande tillkommit, tvärt emot Grund,
lagens föreskrift. Grundlagarne äro vårt enda pal-
ladium. Deras helgd kan aldrig nog ömt vårdas;
och det är en helig pligt af hvar och en Riks¬
dagsman, enligt dess ed och fullmagt, att ställ»
sig dessa Grundlagar till nogaste efterlefnad. Man
har åberopat Riksdags.Ordningens 30 som stad¬
gar , att Stats-Utskottet bör granska, utreda och till
Riksens Ständer uppgifva Stats■ och Riksgäldsver•
kens tillstånd, förvaltning och behof. Jag inser och
medgifver behofvet, att allmänna Utskylderna på
vanlig tid må inflyta, Men att häraf vilja draga
Den I $ December.
någon slutsats till kullkastande af 37 §is föreskrift,
syne» mig vara en löslig sophism, då förstnämnde
§. endast bestämmer ämnena och föremålen för
StatsUtskottets åtgärder, till skillnad fran de an¬
dra Utskottens. Under förevändning af behof,
skulle på sådant sätt Stats - Utskottet kunna till
Rikets Ständer föreslå hvilka ökade Utlagor som
hälst, utan att hvarken Kongl. Majit sådant äska¬
de, eller något Riks Stånd remitterat motion der¬
om. Hvad nu skett, anser jag som ett ganska far¬
ligt prcjudicat för framtiden, och får deremot
högtidligt protestera. Jag anser det icke tillkom
ma mig att gifva Högvördiga Ståndet något till¬
styrkande i detta ämne, ej heller vill jag yrka
■votering, för att icke gifva anledning till oenig¬
heter; men för egen del har jag icke kunnat
Stillatigande samtycka dertill. För öfrigt synes det
mig vara en motsägelse , att först i underdånig¬
het tacka Kongl, Majit för påbudet om Uppbör¬
dens inställande, och sedan strax derefter anhål¬
la, att detta påbud må återkallas.
Biskoppen, m. m. Doctor Friherre Mörner
förklarade, det han, lika med Professor Forssell j
nogsamt fann vigten och angelägenheten deraf,
att med uppmärksamhet vaka öfver Grundlagarnas
helgd; roen alldenstund Uti den åberopade 37
§. Riksdags - Ordningen stadgas, att Stats Utskottet
må äga rättighet att väcka frågor till afgörande
i Riksens Ständers Plena, då, när Konungens
Proposition till detsamma omedelbarligen aflemnas,
och detta vid innevarande Riksdag inträffat, an¬
såg Herr Riskoppen att Utskottets åtgärd i när¬
varande fall var med Grundlagen fullkomligen
Den 15 December.
153
öfverensstämmande, och tillstyrkte Herr Biskop,
pen att Ståndet så mycket hellre måtte, i likhet
med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Stån¬
det, bifalla ifrågavarande Memorial, som ett län.
gre uppskof med Uppbörden af de vid denna ti¬
den påräknade och vanligen ingående intrader
skulle sätta Stats-Utskottet ur stånd att anslå de
medel, som för Statens bebof och den blifvande
finanreplanen äronödvändiga, och i allmänhet med¬
föra fyrfaldiga olägenheter för den skattskyldige.
Doctor Genberg förenade sig med Biskoppen,
-.Friherre Mörner i hufvudsaken, och trodde det
icke kunna förmenas Stats • Utskottet, att inför
Riksens Ständer framlägga Statens behof och
möjligheten att förekomma förlägenhet, både för
Riksgälds-Contoiret och Statsverket, genom upp-
häfvande af inhibitionen om uppbärandet af å-
rets utskylder; men han ansåg ändå det af Pro^
fessor Forssell väckta inkast mot Utskottets rät¬
tighet, att, i egenskap af Utskott, väcka frågor
hos Riks Stånden, förtjena mycken uppmärksam¬
het. Uti 37 §. Riksdags ordningen var det verk¬
ligen föreskrifvet., att endast Constitutions- och
Banco.Utskotten ägde ofvanberörde rättighet; men
då Stats-Utskottet i 30 §. af samma Riksdags*
Ordning hade sig föreskrifvet, att uppgifva Sta¬
tens behof; detta Utskott äfven, lika med Banco^
Uiskottet, ägde tillsynen öfver vissa Rikets pen.’
ningeverk, syntes ett lika uppdrag om rättighet
till framställningar af dithörande ämnen också
böra tillhöra Stats Utskottet. Han önskade således
att Ståndets Ledamöter uti ConstitutionsUtskottet
måtte inom samma Utskott väcka fråga härom ,
*54
I}en l5 December.
så att detta ämne måtte förtydligas och ingen
tvekan framdeles uppkomma. Det hade blifvit ho-
norn sagdt af Ledamöter, som förra Riksdager
deltagit i Stats- Utskottets öfverläggningar, att
frågor af betydenhet, som under ärendernas lopp
blifvit väckta , och som velat underkastas Riks-
Ståndens pröfning, blifvit afvista ur det skälet,
att sådant icke tillhörde Utskottet att framställa,
hvilket förmenande någon gång kunnat hafva
menliga följder, synnerligen då, efter motions*
tidens förlopp, ingen framställning kunnat äga
rum i Riks Stånden. Doctorn önskade af dessa
skäl, att ämnet kunde inom Constitutions Utskou
tet väcka uppmärksamhet, för att till sin rätta be¬
skaffenhet utredas och bestämmas,
Prosten Kolmadin anförde : Då i vissa Lands»'
orter förhållandet är sådant, att Allmänheten ej
ger annat mynt, än Götha Canals, Malmö och
Götheborgs Discont-Sedlar, hvilka icke i Krono*
Uppbörden mottagas, anser jag Kongl. Majus
nådiga Författning om anstånd med Krono Utla¬
gornas indrifvande såsom landsfaderlig, och upp*
häfvandet deraf såsom för dessa landsorter högst
tryckande»
Hvarefter , uppå framställd Proposition, Ut¬
skottets betänkande blef af Ståndet bifallet.
Härvid reserverade sig Professor Forssell i
anledning af hvad förut anfördt blifvit, hvarmed
förenade sig tjenstförrättande Kongl. Öfver Hof-
Predikanten, Doctor Hedrén, Professor Agardh
och Prosten Hasselroth.
*
Den 15 Decemberi
*55
Begärde Prosten Bachman ordet och upplä¬
ste följande anförande;
Sedan Högvördiga Ståndet blifvit, genom
Protocolls Utdtag af den 4 dennes, underrättadt
att inom Vällofl RorgareStåndet flera motioner
redan blifvit väckta, qiq nödvändigheten att,
förmodligen i anseende till befarad Sädesbrist ,
Brännvinsbränningen borde inställas, vågar jag,
icke allenast till det Högvördiga Ståndets, utan
äfven till de öfriga Respective Med Ståndens upp-'
lysta pröfning och patriotiska behjertande ödmju¬
kast hemställa, um icke förbud mot fri Bränn¬
vinstillverkning både nu och alltid är att anse
såsom ett till sina grunder orättvist, och till si-
na följder skadligt förnärmande af de medborga¬
res rättigheter, hvilka egentligen böra få husbe»
hofs-bränning utöfva och de deraf flytande förr
delar begagna.
Jordbrukaren, som med svett och moda pro:
ducerar den Spannmål, hvaraf ej allenast hans
hushåll skall näras, utan ock de flesta honom å-
liggande utskylder bestridas, bör visserligen nju¬
ta den uppmuntran, att få förädla och pä det för
honom mest fördelaktiga sätt använda den säd
han ur jordens sköte frambringat. Härtill hörer,
att med samma frihet han äger, att efter behof
baka bröd och brygga dricka, honom äfven bör
vara obetaget, att, på de för honom lägligaste ti-
der, få, utan andra inskränkningar än dem af
viss föreskrifven panneryrnd, och dervid stadgadt)
afgifter, till Brännvin afverka det qvantum Spann-
Den i 5 December.
• mål han till ett sådant ändamål kan umbära, ti¬
tan orubbadt åtnjutande af en sådan Frihet, lärer
Svenska jordbruket svårligen kunna upphjelpa»
ur det aftynings-tillstånd af vanmagt, hvari det
redan länge nog sig befunnit.
Man terde invända: att genom en häraf upp¬
kommande ymnigare tillgång på Brännvin, fyl¬
leriet skall tilltaga och den ännu återstående gni¬
sta af moralité hos Nationen alldeles utsläckas.'
Men jag frågar: hvilka hafva väl varit följderna
af de hittills försökta förbud mot Brännvins-till-
verkningen? Månne mera moralité genom dera
har vunnits? Vittne härom våra domstolars brott¬
måls ransakningar öfver lönn-brännerier , slags¬
mål och meneder m. m., hvartill dessa förbud
hafva föranledt. Nykterheten har icke heller varit
särdeles mera florerande under den förbudna än
under den tillåtna Brännvins-perioden; ty alltid
blir äfven den hemliga productionen tillräcklig
att med nödtorftiet rus förse dem, som hafva ett
oinskränkt begär att öfverlasta sig. Dessutom haf¬
va ock vederbörande Speculanter icke underlåtit
att, om icke just till allmän båtnad, åtminstone
till enskild vinning, lätta bekymret för de Bran-
vins-törstande, genom dels tillåten dels otillåten
införsel af millioner kannor utländskt Brännvin.
Sådana voro följderna af Brännvins-fÖrbudet
1 g19, och tilläfventyrs skola de af det nu fö-
reslagna icke blifva mera allmänt gagnande; till¬
äfventyrs ligga redan betydliga förråd af utländskt
Brännvin i beredskap, för att, så snart den ar¬
me landtraannen blifvit beröfvad friheten att ge*
Den 15 December.
1 57
norn en måttlig husbehofsbränning förskaffa sig
sjelf en liten vederqvickelse, snart sagdt den en¬
da han njuter under alla sina mödor, och hans
kreatur i saknad af dranken, både till antal och
nytta förminskats, för att då, säger jag, emot dryg
betalning till honom föryttras såsom en läskdryck,
hvari han må, åtminstone för ögnablicket, drän¬
ka åtankan af sin olyckliga ställning. Exempel
gifvas, att någon gång under Brännvins.förbud
en kanna Brännvin i vissa landsorter betalts med
värdet af en tunna £orn.
Det vore visserligen lyckligt om Brännvi¬
net kunde umbäras ; men då vanan och kanske
äfven climatet göra det för de fleste tjll ett nä¬
stan oundgängligt behof, torde Lagstiftares åt.;
gärder i detta afseende endast böra sträckas der¬
hän, att göra bruket af denna nödvändighetsvara
så litet skadligt som möjligt är, och sådant vin¬
nes, efter min ranka , icke genom förbud af pro¬
ductionen, utan fast mera genom hämmande af
en öfverflödig consumtion , ty en sup lönnbrändt
eller lurendrägadt Brännvin har säkert enahanda
verkan med det lofligen tillverkade.
Må derföre åt Landtmannens egen omtanka
öfverlåtas användandet af sin spannmål; ingen
förnuftig hushållare lärer beröfva sig och sitt
husfolk brödfödan, för att förse sig med Bränn¬
vin, och för den obetänksamme och på fylleri
begifne hjelper intet förmynderskap; men må
nesliga straff, såsom förlusten af allmän aktning
och förtroende , stockstraff, m. m. användas till
fylleriets hämmande , hvartill jemväl nödvändigt
*5*
Den 15 December!
fordras, att vederbörande Strähgt vaka deröFver,
att på krogarne, hvilkas antal bör Vara ganska
inskränkt, Brännvin icke må till andra än resan¬
de försäljas . samt att alla tillfällen till dryckes¬
lag bland Allmogen förhindras.
Skulle likväl Rikets Höglofl. Ständer finna
skäligt, att nu hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om Bränn vins - bränningens inställande,
så hemställer jag ödmjukast, om icke förbudet
derom borde sträcka sig endast till Städerna*
hvilkas rättighet ätt tillverka Brännvin redan
förut varit satt i fråga; ty då jag finnér alla skäl
för en fri Bränvinstillverkning på Landet, nöd¬
gas jag förklara, att jag känner inga gilltiga skäl
för Städernas bränningsrättighet, och sannolikt
har samma billiga öfvertygelse föranledt några
af det Vällofl. Borgare-Ståndets Herrar Ledamöter
att väcka motion om Brännvins bränningens in*
Ställande.
Slutligen anhåller jag hos Högvördigst^
Herr Doctoren, Biskoppen och V. Talmannen,
samt det Högvördiga Ståndet, att detta mitt an¬
förande mätte till vederbörligt Utskott blifva re.
niitteradt och med de öfriga Respective Stånden
eommuniceradt.
Biskoppen , m. m. Doctor Friherre Mörner in¬
stämde med Prosten Backman, med tillägg, att då
innevarande års Rågskörd på flera orter är af så.
dan beskaffenhet , att den icke utan olägenhet
och fara för helsan kan till brödföda begagnas ,
bör ett ökadt skäl derutaf hämtas, att tillstyrka
Den 15 December 1 S
Brännvins • bränningens fortfarande, såsom den
föréionligaste utväg för landtmannen, alt begagna
sin skadade gröda.
Uppå derom framställd Proposition, biföll
Ståndet att förestående anförande skulle till All¬
männa Besvärs- och Oeconouiise-Utskottet remit¬
teras och med de öfriga Respective Stånden
communiceras.
§. io.
Anmälde sig följande att erhålla Permission
hinder instundande Julhelg!
Prosten J. Wijkman på åtta dagar, från Jul¬
afton till dagen efter Nyårsdagen.
Professoren, m. m. Doct. Sv. Wijkman , på
Samma tid.
Prosten Derlin t på lika tid.
Prosten Elfsberg, på lika tid.
Prosten Ekvall, från Julafton till Tretton¬
de-dagen.
Domprosten, Doctor Graffman, på 9 å lö
dagar, från dagen före Julafton,
Lectoren Och Prosten, Doctor Hultin, på
högst 14 dagar, räknade från dagen före Julafton.
Lectoren och Prosten, m„ m. Heurlin , på
3 veckor.
Den 15 December
Prosten Osterman, påll dagar, från Julafton
till dagen efter Nyårsdagen.
Hvilket bifölls med det villkor sorn i 7g §.
Riksdags-Ordningen stadgas, nemligen att de först
anmäla sig till ledighets erhållande i det Utskott,
hvartill hvar och en hörer, och derefter gifva
Ståndet sådant tillkänna.
Ståndet åtskildes. In ådem
J. Janzon,
Thorsdagen d. 18 Decemb. I817.
§. 1.
Herr Erkefiiskoppen och Talmannen, sora
nu till Staden återkommit, tillkännagaf, det hart
på åtskilliga StåndsLedamöters begäran hos K.
Maj:t gjort underdånig förfrågan, om icke man
kunde undvika att hålla några Plena å de Sö-
knedagar, hvilka inträffa emellan instundande
Juldag och Nyårsdag, samt att Kongl. Majit i
nåder förklarat dess vilja vara, att Riksdagsgö-
romålen icke afbrytas, igenom några ferier, un¬
der förestående Julhelg.
§• a* .
Prostarne Svedelius och Fellenius hegärde
Ståndets tillåtelse att under instundande Julhelg
få hemresa, nemligen ifrån Lördagen den a o
dennes
Den 18 December'.
161
dennes till den * nästkommande Januarii. Här¬
till lemnade Ståndet sitt bifall, med det vilkor,
som uti Riksdags-Ordningens 79 §. föreskrifves.
§• 3*
Justerades Ståndets Prolocoll för den 15 i
denna månad.
§. 4.
Ibland Ståndets Ledamöter utdelades tryckta
Exemplar af Kongl. Maj:ts den to dennes af-
låtna nådiga Proposition till Rikets Ständer om.
Allmänna Penninge-rörelsen och Myntvärdets
upprätthållande; äfvensom af Revisorernes Berät¬
telse, angående Riksgälds-Contoiret och det der¬
under lydande General Assistance Contoir.
§• 52
Prosten Säve begärde ordet och uppläste ett
så lydande:
VördS&mt Memorial !
I öfvertygelse, att RiksdagsPresterskapet ic¬
ke anser någon del af våra allmanna inrättnin¬
gar för Religions vård och undervisning för sig
främmande, eller någon rubbning i den på laga
stadgar hvilande presterliga författningen utan
deltagande, vågar jag, enligt pligt och uppdrag af
hemmavarande Embetsbroder, ödmjukeligen utbe¬
dja mig det Högvördiga Ståndets uppmärksamhet
vid ett ämne af synnerlig vigt och påföljd för det
Stift, hvaraf jag har den äran vara medlem : i
hvilket ämne jag kan så mycket frimodigare yt-
Pr. St. Prot. 1817. Del I. 11
Den i3 December.
tra mig, som frågan icke angår någon min ens
skiIdta eller Stiftets nu varande Pastorers fördel
eller skada, utan efterkommandes och undervis¬
ningsverkets.
Gottlands aflägsna Stift har i vissa delar en
egen inrättning och beskaffenhet. Pastoraten äro
der små, 43 till antalet, af 700 menniskor i me¬
deltal på hvarje, för det närvarande. Pastorerne,
för att kunna hafva deras utkomst, innehafva se¬
dan långliga tider hela Kyrkotionden, och öfri¬
ga mindre Pastoralier, i fleifaldiga artiklar, upp¬
bäras enligt en särskild bekräftad stadga. Det å
båda sidor obeqvärna, obestämda och för vår tid
foga passande i detta inkomstsätt, äfvensom vis¬
sa alltmer yppade eller befarade oordningar af
det vanliga kallelsesättet, har Länets nuvarande
■vördade Hofdinge trott sig bäst kunna afhjelpa
och förekomma förmedelst Pastoratens sammanslå¬
ende samt en betydlig tionde-inkomstens nedsätt¬
ning, Till följe af dess framställning och hållna
öfverläggning med hemmansägarena, enligt Ko¬
nungens utverkade nådiga tillåtelse, hafva arne
på en gång lediga Pastoraters, nemligen Walls
och Stenkumla* församlingar, äfven bifallit och
nu till stadfästelse hos Konungen i underdånig¬
het anmält sammanläggning.sförslaget och en för•
ändring i Pastoratsförfattningen, som på ett en¬
da ställe likasom förberedningsvis införd och stad--
gad, skall, snart, och hädanefter alltid, öfver
hela landet föreslås och antas. Detta förslag in¬
nebär, att Pastoraten skola sammanslås och för¬
minskas från antalet af 43, till omkring ao;
inea enligt Allmogens önskan alla kyrkor likväl
Den j 8 December
bibehållas, och Gudstjensten växelvis ské i den
ena eller andra inom Pastoratet. Uti hvarje sam¬
manslaget Pastorat blifver en Pastor och en
Adjunct. Desse bekomma ett anständigt, i Spann-*
mål. satt Underhåll, dels genom Tionden, dels
genom Prestbohlens utarrenderande: Allmogen
eller Tiondegifvarena skola härvid erhålla en
Tionde- och Pastoralafgi Iternas förminskning
till ungefär hälften, eller i stället för förut van¬
ligen per medium 9 eller 8 tunnor Spannmåls¬
värde, nu vid pass 4 tunnor. Några medel till
Skolstaten lofvas härjemte, och ändtligen skall
Prestkallelsesättet, genom församlingens samtycke,
till missbruks rättande, förändras och hädanefter
ske enligt det af Hernösands respective Consi¬
storium för detta gjorda betänkande, medelst Pa¬
stors utväljande af Electorer, uttagne genom
lottning.
Det är ingen af Gottlands Presterskap, som
icke är fullkomligt öfvertygad om d t goda och
aktningsvärda i både afsigten och vissa delar af
detta förslag, ingen som skall missunna eller be-,
strida hemmansägare den lättnad och fördel, som
kan erhållas på billighetens medelväg j eller som
icke innerligen önskar gamla eller nya anlednin¬
gar till oordning afhulpne. Men detta Prester¬
skap, hvars Biskop och Consistorium jemväl i
underdånighet hos Konungen, afstyrkande sig
häremot förklarat, har icke kunnat såsom hog
betänkt idet hela eller för sig sjelfva, det åsyf¬
tade goda ändamålet nödig och nyttig betrakta
•n sådan hufvudsaklig omstcpnir-g, hvartill ett
1&4
Den 18 Decemberi
project lättare framkastas än verkningarne för fram;
tiden i alla delar öfverses och beräknas.
Man lärer utan tvifvel först i allmänhet of,'
verenskomma derom, alt här icke endast eller
förnämligast bör hafvas afseende pä hemmansäga-'
Tenas lindring frän utskylder, och ekonomiska
vinning, eller att dén hedervärda allmogens och
tiondegifvarenas blotta önskan skulle kunna vara
regien vid Embetsmäns organisering, läroverkets
'bestämmande och inrättning- I anseende till den,
såsom hufvudskål för Pastorats sammanläggningen,
åberopade inskränktheten af Gottlands Pasiorater,
skall jag åberopa mig hvarje nitfull .Lärares om¬
döme och erfarenhet i stora och folkrika För¬
samlingar, om han icke ofta önskat sig ett min¬
dre antal menniskor, för att med en närmare
kännedom och omvårdnad kunna vara dem nyt¬
tig. Jag skulle icke såsom orimligt små anse Pa¬
storater af ijoo eller 1000 själar. Då man for¬
drar för en Corps, blott i afseende på kropps¬
öfning och yttre ordning, mer än en anförare,
skulle icke en Lärare eller Kyrkoherde, jemte en
Ram Lärare eller Skolmästare, behöfvas för ett li¬
ka antal menniskors förstånds- och sedebildning?
Förfäders fromma nit, och Svenska Regeringens
fortsatta visa stadgande, hafva af egna föranled-
ningar, på denna Ö, förvarat närmare och be-
qvätnare undervisnings-tillfällen. Menigheten här¬
städes utgör kanske något mera till Religions¬
ed! Undervisningsvården, än i vissa andra orter,
men deremot i andra afseenden vida mindre be¬
svärad. På flera orter tilläfventyrs önskar den
upplysta menniskokärleken, att kunna utvidga ock
Den 18 December. 165
I
f#roka de sparsamt anlagda Undervisnings.anstal¬
terna. Det kan icke för oss blifva en grundsats,
att förminska och borttaga på ett eller annat
ställe befintliga bildningsmedel och tillgångar.
I synnerhet inom en ort der en annan ordning
redan är, der man allmänt är van att hafva Kyr.
ka, Skola och Lärare sig närmare, tror jag icke
detta förhållande kunna ändras, utan att i nå¬
gon mon stöta Religionssinnet, utan att aflägsna
och för åtskilliga personer försvåra Gudstjenstens
och undervisningens begagnande. Att förvandla
hvarannan Pastor till Adjunct eller Caplan, med
förknappadt underhåll, skall säkert ej befordra
och förbättra undervisningssaken. Men oförman-
ligast och betänkligast af alli blefve.att härigenom
på en gång eller småningom fritt bortskänka lagli¬
ga inkomsteroch underhållsmedel, i sjelfva sin prin¬
cip, enligt mitt omdöme ämnade ät, och tillhöri¬
ge folkets vigtigaste behof, undervisning och för¬
ädling i allmänhet , medelst hvilka medel äfven
ett riktigt och fullständigt undervisningsverk en
dag inom landet skulle kunna upprättas, men
hvilka tillgångar, en gång bortgifna, icke lättsta
att återfå. Jag lemnar ock åt de insigtsfutlare ,
att bedömma, om nu just skulle vara tiden till
de yttersta uppoffringar, och för verkställigheten
af hela undervisnings-inrättningens fullkomnande.”
Med afseende på sjelfva Stifts Presterskapet
®ch Läroståndet, skulle denna märkiiga förändring
hafva den våldsamma verkan, att alla Stiftets o-
hulpne Lärare nästan skulle skiljas från allt hopp
om Pastorats befordran derstädes. Under hela !•
ar, som minst åtgå till Pastoratens sammanlägg—
Ben 18 December.
ring och förenande med de närmaste, kan natur.
11 gr vis ingen ledighet gifvas. De, dubbla ar
räknande, Prestman, Stiftets ganska skicklige
och förtjenta Skole .Lärare, efter en hittills nä¬
stan lönlös tjenstgöring, skulle först under nasta
io år kunna söka befordran. Härefter ändtligen skul-
le de nu varande Lands Ad juncierne kunna komma
i fråga , men alltid tillbakaträngde af dem med
dubbel tjenstarsberäkning. Man måste finna dessa
jnäns öde hårdt och orättvist, furst på god tro
genom Stiftets författning lockade in i Ståndet,
och sedan de fleste af dem för hela deras lifstid
?t armod och beroende uppoffrade. Men än väne
är, att genom förslaget uppkommer en beständig
disproportion mellan Pastoratsbefordrings-lägen.
heterna och tjenstgörande obefordrade Lärare i
Stiftet, nemligen af dessa sednare 40, med blott
20 Pastorater: genom hvilket förhållande och
dermed förknippade ovanligt tröga fortkomst lia»
danefter, alla dugliga Prestämnen framdeles sko¬
la afskräckas från denna bana: hvaraf nödvändigt
måtte föreses en bedröflig verkan till LäroStån-
dets försämring, till undervisningens och seder*
nas skada. "Förgäfves tanker roan hjelpa saken
genom rundligare vilkor för de få blifvande Pa-;
storer, genom någon lön.förbättring för medhjel¬
pare och Skol Lärare. Ingen man, af något värde
i dessa yrken, skall åtnöjas och länge uthärda att
rig^g* gagna, så framt han under sitt arbete och
armod beröfvas enda ersättningen och trösten,
utsigt till befordran, hopp om egen hyddas lugn
och sjelfbestånd. Sätte vi något Stift, någon ort
1 denna för Läroembete! tvetydiga ställning, skul¬
le denna del af det hela, i min tanka, hafva
Den it December.
skäl att anse sig mycket vanlottad. Dessutom har
det, enligt förslaget ämnade, anständiga,eller fri¬
kostiga Pastors- eller Adjuncts underhållet, utsatt
till omkring 300 tunnor för den förra, och 40
tunnor för den sednare, det felet, att vara gan¬
ska osäkert såsom beräknadt på Prestbohlens ut¬
arrenderande åt Socknemännen till mycket för
högt belopp mot hvad som lärer kunna verkstäl¬
las. Ändtligen är här ock förgätet, att de många
föreslagna Adjuncterna, med nära Pastorspligter,
men Caplansvilkor, då de sjelfve, åldrade, behof-!
va medhjelpare, skola, tillika med dessa, försät¬
tas i den beklagligaste förlägenhet. Hela förslag
get, med dessa svåra verkningar på sjelfva För¬
samlings vården och på Läro Ståndet, är således
förnämligast motiveradt genom afseende på Hem¬
mansägarenas och Tionde gifvarenas materiella
fördel och vinning, ett afseende som likväl icke
kan vara det högsta. Ehuru lofligt för en hvar,
att söka sina yttre vilkors möjligaste förbättring,
må här äfven erinras och anmärkas, att Gottlands
jordbrukare, på öfverallt egna hemman, af öfver
hufvud medelmåttigt god jord, och skonade eller
lindrade i Svenska Allmogens åtskilliga besvär,
kunna icke med fog klaga öfver deras lott, jem¬
förd med likars. Endera partens blotta önskan att
förbättra sitt välstånd på den andras bekostnad ,
kan icke vara regel eller bestämmelsegrund:och en
Pastoraliernas förminskning och bortgifvande till
hälften i värdet, tror jag en hvar opartisk skall
finna allt för långt sträckt. Denna ovanliga lin¬
dring i stadgade utlagor strider för mycket mot
annan Svensk menighets jemlika rätt till befrielse
från en del af deras bördor. Denna föreslagna
Den 18 December.
Tionde befrielse och hufvudsakliga förändring^
med reducering af halfva antalet Pastorer och
Italfparten af hela tionde-fonden , en förändring
ända till den grad, af t Stiftet, med blott ao Pa¬
storater, synes knappast kunna utgöra ett Stift,
står ändtligen också i öppen strid med uttryckli¬
ga Författningar, flera Kongliga Bref och Försa-:
kringar, stadlästade Conventioner, äldre och nyJ
are Privilegii Stadganden. Enligt dessa, och alltse¬
dan Provincens återförening med Svenska Kro¬
nan, har Presterskapet härstädes alltid innehaft hfe¬
la Kyrko Tionden , samt uppbär öfriga mindre
^Pastoralier efter en särskild fastställd Convention
®f den 3o:de October l6}S, hvilket allt af på¬
följande Regeringar flera resor blifvit med be¬
kräftelse förnyadt och forsäkradt. Kongl. Maj:ts
särskildta Författningar och Ständers stadganden,
äfven i närmaste tid, hafva uttryckt den granlag-
naste omsorg, till afböjande af rubbning i Kyrko-in-
xättning, Stånds- oell Prest-rättigheter 9a i anseende
till det hela som enskildta personer. Underdåniga
ansökningar från Gottlands Stift, om Socknars skil.'
jamie från ett Pastorat, och sammanläggning med
ett annat, samt om Prestbohlens utarrenderande
på bestämd längre tid, hafva genom Kongl. Re.
solutioner af år j 802 och 1813, blifvit i nåder
ogillade och afslagna, såsom möjligen förnärmande
g:dje mans rätt; äfvenså äro tiondesättnings - af-
handlingar under Pastors-vacancer uttryckligen
förbudne. Hvad sorn nu varit allt hittills så nog¬
grant, medelst Författningar förvaradt, genom
ingen, högsta Magtens Act eller Föreskrift . il
fragasatt eller rubbadt, huru skulle man kunna
föreställa sig detta upphäfvet ock förändradt, ja,
Den 18 December.
169
en vida Större omstöpning företagen och full¬
bordad, i kraft af ett Sockensiämrno beslut, och
ena iriteresserade partens blotta begäran. Embets-
mäns och Lärares antal och underhäll kan icke
bero af Menighetens bestämmande. Gottländska
Presterskapet, såsom del af hela Prest-Ståndet,
kan emedlertid hoppas, att till sitt skydd lå åbe¬
ropa, så väl Prest-Privilegierna af den 16 Octo.
ber 1723, 3:dje och 4:de puncterna, som närva¬
rande Regeringsforms r 1 4 och 81 § §■> i enlig¬
het hvarmed äfven Rikets Ständers Besvärs, och
Ekonomi Utskott under sislidne Riksdag, genom
Utlåtande den 15 April I 81 5> förklarat att förslag
om rubbning i Presterliga Privilegier och in¬
komst rättigheter icke ens kunde i Utskottet till
granskning upptagas. Detta Stifts Presterskap gör
sig ändtligen ock forsäkradt, att i följd af allt
detta det Högvördiga Ståndet skulle känna sig be-
näget, att visligen söka aflägsna sådana nya för.
ändrings, och omstöpnings förslag , sorn , började
och stadgade i en viss Landsort och vissa delar
af vår Författning, man icke kan veta eller förJ
utse, huru långt de skulle kunna efter hand
sträckas.
Jemte dessa framställningar och anförda skäl
mot förslaget i allmänhet, är jag tillika förbun¬
den, samt mina Embetsbroder och mig sjelf skyl¬
dig den rättvisa, att högtidligen förklara, att min
hemorts Presterskap, då det yrkar bibehållandet
af sjelfva grunderna för dess författning och rät¬
tigheter, alltid är sinnadt och benäget, att med
nöje gå till mötes Tiondegifvarenas rättmätiga
och billiga önskan om stadgadt, redigt och för^
170
Den 18 December.
bättradt Prestlöningssätt. Det känner att jemknin-
gar i sådant afseende äro nödiga, att, för ett red¬
bart och större ändamål, må mindre omständig¬
heter icke allt för noga afses. Det hyser tillika
den fasta öfvertygelsen, att, så framt rättelse
härutinnan af ena eller andra parten sökes, ar
grunden till ordning och trygghet i detta ämne
för contrahenterna säkrast lagd oeh utstakad i
Kongl. Majus nådiga Förordningar om frivilliga
och billiga tionde-sättnings öfverenskommelser.
Med de frivilliga jemkningar och concessioner
Stifts.Presterskapet redan 1811 gjort, och med
den erfarenhet man haft, att tionde öfverenskom-
jnelser af ej mindre än 15 Församlingar blifvit
träffade, är ej heller något t vifvel, att hela saken
längesedan härstädes kommit till redighet och in¬
bördes öfverensstämmelse, så framt ej, genom
synnerligen bearbetade förvillelser och genom
ständigt nya ändrings förslag, Allmänheten blifvit
gjord villrådig. För min del tror jag ock ännu,
att om det vidt utseende Pastorats sammanlägg¬
nings förslaget öfvergifves och afstannar, och Me¬
nigheten återföres blott till Kongl. Tiondesätt¬
ning*- föreskrifterna, skall, på basis häraf, och
med förvarande af Gottländska Presterliga För¬
fattningens och rättigheternas sjelfva grunder,
lätteligen kunna uppgifvas och verkställas en
plan till särskildta och bestämda tiondesättningar
för Pastoraten och till reglering af Lärares och
.Åhörares öfriga förhållande, med förebyggande
af här i orten i synnerhet öfverklagade oordnin¬
gar samt med säkert erhållande af vissa under.'
gtödsmedel för det nödstäldta Skolverket, en plam
eller försök dertill; som icke skall kunna nekas
Dm 18 December.
17I
åtminstone förena redighet och billighet, och som
Öfverheten torde i nåder tillåta blifva dess gransk¬
ning i underdånighet underställd.
Det är i en sådan Stiftets angelägenhet och
under alternativ, på ena sidan af en Omstörtning,
sorn synes hota det hela och flera enskildta för
framtiden med svåra följder, och på den andra
en Begäran, att i »tilla och laglig väg, utan all
brytning, få söka en verklig förbättring, det är,
jäger jag, i ett sådant sakens tillstånd , Gottlands
Presterskap, genom dess Ombud, vågar lika -öd¬
mjukt och förtroligt utbedja Högvördigste Herr
ErkeBiskoppens och Talmannens , samt det Hög-
vördiga Ståndets upplysta omtanka och deltagan¬
de åtgärd! Min ödmjukaste anhållan i följe häraf
är, det täcktes Högvördiga Ståndet, omfattande
»aken såsom en gemensam angelägenhet, i under¬
dånighet hos Konungen yttra dess önskan. ”Att
”Gottlands Presterskap, enligt hvad Svenska Re-
”geringen i långliga tider genom Författningar för-
”varat, och sorn icke utan en betydligare rubbning
”skulle kunna ändras , måtte få i nåder bibehål-
”las vid sina urgamla rättigheter, såsom i Privi.’
”legiér och särskildta Stadgar grundade, samt att,
”medhvilande afenskildta eller allmänna Pastorats
”sammanläggnings-försök, alla skiljaktigheter,rörån.]
”de Prest-inkomsten äfven i detta Stift, rnåttefå af-1
”göras enligt Kongl. Förordningen om öfverens-,
”kommelser rörande Prest rättigheter, af den 5
’April sistledit år."
Professoren Doctor Wijkman!
Jag conformerar mig med hvad Herr Pro-
>7*
iDen 18 December
sten Säve anfört emot Pastoraters sammanslåen^
de, och dét sa mycket heldre, som genom ett
slikt project flera sysslor kusna hopas på en, då
deremot i proportion andre skola gå ohulpne, och
både skicklighet och förtjenst hos dem blifva,
att jag så må säga, endast ogångbara mynt. Jag
anser ett slikt förslag stridande både mot Consti-
tutionens esprit och PrestStåndefs privilegier, och
således icke böra af Högvördiga Si åndet med stil¬
latigande lemnäs. Hvad som kan 6ke i ett Siiftj
kan lika lätt ske i ett annat, och måtte Kongl.
Maj:t icke blifva besvärad med slika inconst'tu •
tionella projecfer. Utan det Stånds concession,
hvars privilegier de röra, kunna de lika litet
■vinna framgång, som om flere P,esidents-,
Båds- eller andre tjenster skulle hopas på en per.1
son, till dödande af allt framtida hopp för en upp¬
växande, redan engagerad generation , och hvari¬
genom tjensternas administration skulle blifva
ett biverk, men lönerne deremot gratialer för
vissa personer. Det är, hvad Pastoraterna vid¬
kommer, äfven motsägande sakens natur, ty väl
har jag hört någon gång fördelning af de största
ske, då, efter ett, långt tfdehvarfs förlopp, en till¬
växande folkmängd i et t vidsträckt land gjort det
omöjligt att af en skötas; men icke böra flera för¬
enas för att blifva så mycket sämre skötte, då
både Christendomens och moralitetens förfall der¬
af blir en oundviklig följd. Ar åter fråga ona
sjelfva Presträttigheternas förminskning, kunna
de lika litet rubbas, som Kronans Tionde inkomst,
med hvilken de äro af samma egenskap och na¬
tur, och hvarföre skall man vilja fråntaga ett
Stånd hvad det med rätta tillhörer, för att gra-;
Den 18 December.
173
tifiera ett annat? För att undvika stridighet åter
om dessa rättigheter emellan Lärare och Åhö¬
rare, hafva vi Kongl. Majds Förordning om öf-
verenskommelsers träff inde i Forsamlingärne, hvil¬
ka Konungen lofvat sin nådiga stadfästelse, då
de, på billighet grundade,af Consistorio och Lands¬
höfdingen gillade, för Honom framläggas, så att
icke heller häraf skäl bör kunna hämtas till sli¬
ka projecter. Och jag gör inig det säkra hopp,'
hvad Gottland vidkommer, der Undervisnings-j
verket visserligen tärfvar understöd, a*t vid sll»
ka conventioners träffande, genom Pastorernes bil¬
lighet under Stiftets Biskopps bemedlande, och
då slikt sammanslående, som ofvannämdt är, fö¬
rekom mes, något kunde medgifvas till hjelp och
utsträckning vid deras Schöl® och Undervisnings*
verk. Det må ej mot rnig invändas, att i för¬
tiden någon gång handt ett sådant 2tne Pistora-
ters sammanslående till ett, sorn nu omtalas, ty
1:0 var det under ett mera sjelfrådigt Regerings,
sätt, då makten någon gång gällde förgrundlag,
och t:o skedde det exempel jag känner i Upsa¬
la Stift vid Vallby Pastorat på helt annat sätt,
nemligen med ömsesidigt bifall af både Prester¬
skap och Åhörare, utan Pastoraliernas minskning,
då Comminisfern fick det eria Pastorsbostället, och
det förra Capellans-bostället förvandlades till en
Schöl®Lärare syssla, till befrämjande af barna-
undervisningen. I anledning af hvad Hr Pro¬
sten Säve både vidlyftigare och bättre utfört än
jag nu kunnat i hast anföra, samt med stöd af
hvad jag i korthet tagit mig frihet dervid yttra,
anhåller jag derföre lika med honom, att detta
måtts till Högvördiga Ståndets EcclesiastiqueUt-
*74
Den i 8 December.
skott remitteras, med anmodan, att uti projecte-
rad underdånig skrifvelse lill Ko.ngl. Majit fram¬
lägga alla dessa skäl, till bibehållande af Privi¬
legiernas helgd och förekommande af slika för¬
sök för framtiden både der och i andra Stift.
Biskoppen Doctor Eberstein förklarade, det
han så mycket heldre instämde uti hvad de s=ne
värde Ledamöterne anfört, som han funnit sig
vara af deni uti detta vigtiga ärende förekommen,
och tillstyrkte Herr Biskoppen för öfrigt, att det¬
ta mål rnå till EcclesiastiqueUtskottet remitteras)
hvarförutan, och då arne förslag om Pastoraters
sammanslående redan ifrån Wisby Stift blifvit
till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning inlemnade,
Herr Biskoppen önskade, att Ståndet täcktes hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att afgö.
landet af berörda frågor måtte uppskjutas intill
dess Ståndet hinner med dess underdåniga utlå¬
tande häröfver inkomma.
DomProsten Doctor Graffman förenade sig
med Doctor Wijkman, helst sorn ett dylikt för¬
slag äfven_'inom Strengnäs Stift förevarit; och ön¬
skade DomProsten fördenskull, att Ståndet täck¬
tes vidtaga någon tjenlig anstalt till förekomman¬
de af slika föisök för framtiden.
Biskoppen Doctor Faxe anförde:
Att det under föregående Riksdagar flera
gånger inträffat, att Kongl. Majit i nåder cora-
municerat med Högvördiga Ståndet sådana mål,
som i allmänhet rört EGclesiastiqueärender i Rj.
Den 18 December.
175
ket. Då ifrågavararande ämne synes vara af den.
na beskaffenhet, skulle tilläfventyrs kunna hända,
att Kongl. Majit, innan det tages under pröfning,
äfven fattar samma nådiga beslut. Jag får således
till Högvörd. Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen samt det Högvördiga Ståndet hemställa, om
Högvördiga Ståndet skulle få besvära Herr Érkea
Biskoppen, att af Herr Stats Secreteraren för Ec-
clesiastique Ärenden göra sig härom underrättad.
Om communication med Högvördiga Ståndet i
nåder beslutes, vore underdånig skrifvelse öfver¬
flödig: men i annat fall, blifver likväl, i min
tänka, tillräcklig tid , att, innan det afgöres, inkom¬
ma med underdånig anhållan, att i målet få af¬
gifva underdånigt utlåtande, helst det nyss lärer
vara inlemnadt.
Uti förstnämda förslag instämde Biskoppen
och vice Talmannen Doctor von Rosenstein och
Professoren Dortor Wijkman, samt , uppå gjord
Proposition, hela Ståndet.
§. 6.
Professor Forssell yttrade sig sålundas
Sedan Rikets Höglofl. Ständer, vid sist för;
flutna Riksmöte, ej allenast bifallit Kongl. Majus
nådiga Proposition örn den indragna och på in¬
dragning ställda Vederlags • Spannmålens använ¬
dande till förbättring af Lärarenas löner vid All¬
männa Undervisningsverken i Riket, utan ock
anslagit en årlig Summa af lo,ooo R:dr Banco
att dertill användas, intill dess Vederlagen hin¬
na att efterhand indragas; så uppstod vid första
176
Den 18 December:
underrättelsen derom hos de svagt lönfa Skold
Collegerna den glada förhoppning, att äfven de,
i likhet med öfriga penninge-löntagande Embets-
och Tjenstemän, skulle vid j 8 1 6 års början komma
i åtnjutande af förbättrade löne-vilkor. De ägde ock
så mycket större anledning till detta hopp, som
det var allmänt bekant, att öfver allt i Riket re¬
dan flera vederlag voro indragna, Och den of¬
vannämnda Ansiags-Summan, enligt Ständernas
beslut, genast borde komma dem till godo; men
ännu är deras väntan icke uppfylld. Jag forestäl-
rer mig orsaken dertill vara den , att Kongl.
Uppfostrings-Comiténs Lönereglering för Läro.
verken först borde utarbetas, granskas och i nå¬
der stadfästas Skulle denna Lönereglering, hvars
innehåll jag icke känner, äga något oskiljaktigt
sammanhang med den föreslagna riya Skol-Lagen,
så att den förra icke kan sättas i verket innan
den sednare hunnit blifva gillad och anbefalld,
så blir uppskofvet än längre , sedan Högvördiga
Prest.Ståndet beslutit, att i underdånighet anhål¬
la o:n prolongation af tiden till Skol Lagens
granskning. Imedlertid är Skol-Collegernas belä¬
genhet ganska ömmande, och många af dem äro
snart färdige att alldeles misströsta. I anledning
deraf får jag i ödmjukhet föreslå, att Högvördi¬
ga Siandet täckes hos Kongl. Maj:t, genom under¬
dånig skrifvelse, anhålla om en skyndsam verk¬
ställighet af den projecterade Löneregleringen ,
utan afseende pa dröjsmålet med Skol-Lagens
antagande, så att åtminstone alla de Lärare,
hvilkas sysslor ej äro ställda på indragning, må
med det snaraste komma till åtnjutande af för¬
bättrad®
Deri 1 g December.
177
bättrade löner. Det vöre kan Ilända billigt, att
denna löneförbättring beräknades riem till godo ,
från Maj månads början, år 18 tb, i likhet med
hvad andre Embets- och Tjenstemän redan^åtnju-
tit. Men om detta ej kan ske, sä böra de åtmin¬
stone från den I Maj nästa år ofelbart få åtnju¬
ta den.
Riskoppen och vice Talmannen, Doctor
tron Mosenstein förklarade, att ett skyndsamt för¬
bättrande af de svagt lönade Skol - Lärarnes in.
komster vore ett ämne, som på det ömmaste
interescerade honom, och upplyste Herr Bi¬
skoppen och vice Talmannen tillika, att, sedan
Rikets Ständer vid 1^15 års Riksdag beslutat,
att deri behaglig tids Förläning* Spannmål , sorn
hädanefter indrages, hvilken troligen kommer alt
uppgå till omkring 1000 tunnor, samt imedler¬
tid något af förökade Kungsgårds Arrenden skul¬
le till sådana löneförbättringar användas, för åe
I815 endast en obetydlig de! deraf influtit, Sa att
ingen utdelning deraf lämpligen kunnat verkstäl¬
las emellan den stora mangi af SkolBetjenter,
Som behöfver lönetillökning. För 18 t b vöre väl en
betydligare tillgång att påräkna; rnen dessa medel
hade icke ännu fullständigt influtit, och hade
följaktligen ej heller kunnat till löne - förbättring
för vederbörande utdelas. Vidare ansåg Herr Bi-
skoppen och vice Tal man nen det af Kongl. Tipp.
fosirings-Cornitén utarbetade och till Kongl. Mij tä
pröfning i underdånighet ingifna förslag till Skol¬
ordning icke stå i så nära sammanhang med den
nu i fråga satta iöne-förbättringen, att den sist*
Pr, Afl Fröt. liny. Del. 7, ra .
*78
Den IS December'
nämnda nödvändigt mäste uppskjutas,' intill dess
den allmänna SkolOrdningen varder i nåder fast¬
ställd. Slutligen tillkännågaf Herr Biskoppen och
vice Talmannen, det han ägde säker anledning
förmoda, att Kongl. Maj:t redan strax efter in¬
stundande Nyår lärer låta till Riksens Ständer
aflemna en nådig proposition, angående Skol-Lä-
rarnes aflöning; och instämde Herr Biskoppen
och vice Talmannen för öfrigt uti Professoren
Forssells ofvan intagna anförande.
Prosten, I.ector Fellenius yttrade:
Het är visserligen ganska förhoppningsfullt,'
hvad Högvördige Herr Doctorn och Biskoppen
v. Rosenstein behagar nämna. Jag kan dock ej an¬
nat, än med Hr Professor Forssell instämma i
hvad han önskat, och det i synnerhet för We¬
sterås Stifts Colleger. Redan vid 1815 års Riks¬
dag hade jag med Westerås Stifts öfriga Fullmäk¬
tige den åliggande pligten, att inför det Högv,
Ståndet andraga det stora behof af löne-förbät-
tring, som för Stiftets Colleger tarfvaues. Desse
äroännu i samma belägenhet, och, i dyra tider,
med 16 k 25 R:dr högst 60 å 70 i lön, i en
ännu svårare. Behofvet har ock härigenom för¬
satt Consistorium i största bekymmer. Utom ett
Collegat, som i 6 eller 7 år stätt ledigt , af brist
på sökande, tyckes något dylikt vara att frukta
vid ett annai, sedan ett förnyadt anslag till ansök.1
ning dervid måste göras , ännu ihan hopp om nå;
gen sökande: och snart torde någon sådan casus
äfven inträffa med ett det 3:dje, så att, om Consisto¬
rium icke sjelf kaa uppsöka och finna tjenlig*
Den 18 December.'
ämnen för att till tjenstgöring vid Läro-verken
på försök anställas , den ena efter den andra af
dessa lägre tjenstbefattningar snart måste öfver-
gifvas. Af dessa skäl är min ödmjuka anhållan'
den , att, så fort några anslag af Staten till Skol-
Collegers löne-förbättring kunna göras, Westerås
Stifts Skol-Colleger först och isynnerhet måtts
ihogkommas, äfvensom denderstädes lönlösa Consi-
storii Notarien och Director Musices, hvilken sist¬
nämnde med Collegerne är i samma belägenhet
och detta år bos Kongl. Maj't äfven sökt att i-
från sin syssla få blifva entledigad.
Professor Forssell hemställde, om icke Slån-
det, med anledning af de upplysningar Pierr Bi.
skoppen och vice Talmannen nu meddelat, torde
hnna tjer.ligt, att tills vidare uppskjuta den af ho»
nom väckta motionen ; hvilket af Ståndet bifölls.
Professor Thyselius instämde uti Professor
Forssells först intagna anförande, och förklarade,
att det för de behöfvande Skol.Uärnrne redan skul¬
te vara en stor förmon, om de, jemlikt Riksén*
Ständers år 1815 fattade beslut, snart kunde korn.
ma i åtnjutande af den behaglig tids Spannmål,
sorn hittills blifvit indragen-
§■ 7-
Uppläste Prosten Ohrvall ett så lydande:
Vördsamt Memorial!
Det är allmänt kunnigt, att stundom buller,
samma uppträden här och der förefallit vid Soc;
ilo Den December*
henstämmor, helst när ordförande Läraren varit
anbefalld att (ormslå några nya och förut okända
O ni rå. Qni ätt vid många sådana sa toman t raden
enighet varit rådande mellan I ärare och Åhöra¬
re, hafva likväl andra blifvit utrnäikta genomett
motsatt förhållande, hvarvid Läraren blifvit skym»
fart och misshandlad; men genom den nådiga
förordning, sorn Kongl. Majit under den 2ö:te
Februarii innevarande år, uppå Högvörd ga
Prest Ståndets underdånica anhållan, i, nåder
IS > i t utfärda, angående Sockenstämmor och K yr»
korad, är Ordföranden vid sådana t il i fal It n skyd¬
dad under Lagens hägn, och om skiljaktigheter
än yppas vid de öfver läggningar, sorn, enligt litte
§ i hogståberopade nådiga Förordning, tili Socken-
stämmors hand läggni < g höra, kan likväl genom
omröstning ett sak rt beslut erhållas. Nyttan af
dt n i samo a nådiga Förordning påbudnä inrätt¬
ning om Kyrko Råd i hvatje Församling blifver
gant-ka stor; ty derigenom kati både en förriyad
anledning gifvas till handhafvande af den så nö-
diga och i Kongl. Kyrko Ordningen och flera
Ecclesiåstique Fot fattningar påbudna Kyrko-Disci.
phil, och afvert Läraren, på sätt fine § i Cle»
ii Comitialis Ctrculaire af den 18 Augusti 1812
dictetar, gå Konungens nådiga omsorger till mö¬
tes, och i Församlingarna vidtaga sådana mått
och steg, som kunna bereda nykterhet, ordning
och skick- Fruktan att stå (ill rätta för ett Kyr¬
ko Råd, och hvilket af den brottslige, efter skedd
kallelse och vid förelagdt vite, ej får försum¬
mas, torde ofta uträtta merä ände flesta enskildta
förmaningar, som nödvändigt böra föregå I be¬
traktande häraf, hemställer jag ödmjukast hos
Den 18 DecemberJ
I8l
Högvördigst? Herr ErkeBLkoppen ®ch Högvördig
ga Ståndet, uppmuntrad härtill af mina hemma.'
varande medbroder, otti icke, vid tillfälle af nå¬
gon Tacksägelse Adre sse, äfven en underdånig
tacksamhets-gärd skulle nedläggas hos Kongl.
Maj t for denna dess nådiga och 1 många afseen*
den nyttiga Förordning.
Remitterades till Ecclcsir.stique Utskottet.
§. 8.
Prosten Kolmodin uppläste följande
Memorial:
Hos Högvördigst? Herr ErkeBiskoppen och.
Talmannen, samt det Hngvördiga Ståndet, anhål*
ler j ig t ödmjukhet,• att fä vitta mig ofver ett ämne,
suni jVg erkänner att jag tj nog grondeiigen för¬
står, eller till alla dess delar tillräckeligen kän¬
ner, men hvaiom nit för Fäderneslandet och
känslan af manga medborgares oförskyldta lidan¬
de uppmanar mig att tala.
Den svåra förlägenhet, hvari Invånarne uti
flera Landsorter råkat , derigenom att ^tne Di-
scontverks utgifna Sedlar ej mera af Bmken kun.
na inlö-as, och i följd deraf upphört, af såsom
mynt gada i allmänna rörelsen, har i synnerhét
fö ra nied t vår nådiga Konung att påbjuda detta
Riksmöte. Redan under hitresan till Hufvudsta,
den hörde jag, i nejden af Götha Canal, flera
personer beklaga sig öfver deras svära foi lägen¬
het, och försäkra, att hos Allmänheten derstädes
*82
Den 18 December.
ej fane något annat mynt, än Götha Canals Di—'
scontsedlar, dem de hvaiken kunde använda till
deras nödiga behofs anskaffande, deras skulders
betalande, eller kronouflaror och andra nödiga
utgifter. I Skåne lär i detta afseende tillståndet
■vara ännu värre, då Malmö Disconisedlar ej till
något värde i allmänna rörelsen lära kunna mot¬
tagas, sedan det blifvit allmänt kändt, att'detta
Discontverk, genom en högst felaktig förvaltning,
råkat i det tillstånd, att det nästan kan anses så»
som alldeles upplöst. Att Götheborgs DiscontsedJ
lar äfven måst förlora deras credit i allmänna
rörelsen, tyckes vara en nödvändig följd, då icke
eller detta Discontverk kunnat fullgöra sina in¬
gångna förbindelser. Hela denna villervalla i
penningverket och den svåra belägenhet, hvari
en stor del af Rikets Inbyggare derigenom blif¬
vit försatte, utgör ett hufvirdsakiigt öfverlägg-
nings-ämne vid närvarande Riksmöte. Jag har
derföre ansett mig skyldig, att för mig sjelf, så
godt jag kunnat, öfvertänka detta ämne, och föl¬
jande är resultatet af mitt eftersinnande.
Allmänna Svenska Lagen förbjuder stränge¬
ligen ocker, och såsom ockrare anses i samma
Lag den, som på utlänta penningar tager högra
ränta än sex för hundradet. Med denna Lagens
håde bokstaf och mening kan jag således ej före¬
na autoriserandet af en inrättning, hvarigenom
långifvare» på sina verkligen förskutna pennin¬
gar årligen kan vinna 26 å 28 procent, och deG
ta har likväl flera år varit den vinst, som för
Actie ägarna i Disconterna utfallit. Man skall
förmodligen invända, att låntagarne verkligen.
Den 18 Decemberi
ändå ej betalt iner än de vanliga 6 procent, och
Il procent då de försummat att i rältan tid in¬
betala det dem lemnade förskottet. Likväl är det
af redan kända handlingar styrkt, att desse lån.j
gifvare på deras verkliga capitaler flera år vun¬
nit 28 procent. Detta har ju oimöjeiigen kunnat
ske annorlunda, än att lånen blifvit utsträckta till
åtminstone ett femdubbelt högre belopp, än det
verkliga capitalet utgjort, och således hafva ju
actie-ägarena, utom 6 procent på deras verkliga ca¬
pital , vunnit 22 procent på en blojt chimere;
och skulle icke sådant, efter Lagens både bok¬
staf ock mening, böra anses såsom ett verkeligt oc¬
ker på det Allmänna?
Denna stora vinsti som actie ägare i Discont,
verken njutit, måste naturligtvis hafva lockat ca¬
pitalisterna, att der använda sina penningar, och
en nödvändig följd har deraf blifvit, att hos pri|
vata personer svårligen behöfliga penningelån
kunnat erhållas. Nästan alla låntagare hafva der-|
före måst anlita Disconterna, hvilka derigenom
haft så mycket lättare att utvidga deras rörelse.
De capitalister deremot, som icke användt dera»
penningar i Disconterna, utan på vanligt och
lagligt sätt, emot 6 procent utlånt dem, hafva
af deras capitaler, om man räknar från den tid^
då Bancosedelns verkliga värde var dubbelt hö¬
gre än nu, förlorat hälften, och den årliga rän¬
tan efter norainalen 6 för hundradet, har i ver¬
keligt värde gått ned till blott 3 procent, och i
samma män blifvit otillräcklig för deras subsi-
»tance. Beklagapsvärdt är, att detta svåra öde ir
synnerhet träffat enkor och faderina barn, hvars
184
Den 18 December.
capitaler *f förmyndare, enligt Lagens föreskrift,1
genom utlåning emot laglig ränta blifvit förval¬
tade. Till dessas oskyldiga lidande och mycket
an at 01 dt, anser jag för min del äfven Discont-
jnrättningarne lill en stor del vara vållande; ty
då, i anseende .ill läitheten att erhålla lån i Di-
sconterria , och då dessa, af förut nämnde orsak,
nästan blifvit de enda långifvare, samt utsträckt
lånen mångdubbelt öfver deras verkliga capitaler,
har hela mass3n af representativt mynt blifvit
vida större än den utom Disconterna möjligtvis
kunnat eller bordt blifva, och af sådan orsak måst
falla i verkligt värde; men då Discontsedlarne, så
Jange de inlöstes af Banken , ansågos lika i vär¬
de med Bankens egna sedlar, så hafva dessa sed¬
nare måst dela lika öde med det öfriga, i all.
männa rörelsen löpande representativa mynt, el¬
ler Diicontsedlarna , och följaktligen måste den
alltför vida utsfräc.kta utlåningen af Disconterna
böra anses såsom den der till en ganska betydlig
del medverkat till coursens uppstegring.
Manne icke den med så mycket skäl öfver»
klagade luxen och nyttjandet af utländsk grannlåt,
äfven tilt en stor. del bör tillskrifvas Disconter-
nas olagliga utsträckning af utlåning? Läitheten
att erhålla Discont-lån har säkerligen gifvit mån¬
gen speculant anledning, att från utrikes orter
införskrifva sådana a till blott yppighet hörande
saker, och samma orsak har visserligen inom Ki-
ket mycket befordrat afsättningen deraf. Ty den'
sorn hugfälles åt prakt och grannlåt, finner lätt
utväg att tillfredsställa sin önskan, endast derige¬
nom , att, han öfvertalar ett pär goda vänner att
Den 18 December.
underteckna sina namn , och derpå upptager Di¬
scont-lån. Jag känner åtminstone ganska mänga per¬
soner, som blifvit lagsökte för Discont-lån. hvilka
de helt och hållet användt till prakt och grannlåt,
och af sådan orsak varit utur stånd satte att dem
återgälda. Om sådana personer anmält sig till låns
erhållande hos en verkelig capitalist, är högst
sannolikt, att de ej bekommit det, ty capitalislen
anförtror ej gerna sina pengar åt slösare.
Dessa och flera andra skadliga verkningar j
som inrättningen af dessa särskildta Disconter, el¬
ler kanske rättare de dervid föröfväde missbruk
medfört , synas påkalla nödvändigheten af deras
upphäfvande! Men kan detta ske lagligen och u©
tan obillighet, innan tiden för deras octroy till-
ändalupit? Hvad Malmö Discuntverk angår, så
synes mig, att detta ej en gång kan sättas i frå.
ga. Ty sedan det blifvit uppdagadt, att detta Di-
scontveik häftar för en ganska stor balance, till
hvars gäldande inga tillräckliga tillgångar fin¬
nas , så måste det ju anses af sig sje-ft hafva
upphört, lika som hvar och en annan rörelse,
den må (trifvas af ett helt bolag ©Iler af erskildt
man, då deri råkar i samma belägenhet. Förvalt¬
ningen af denna Discont ligger under vederbör¬
lig domstols pröfning. Hvad hvar och en redlig
Svensk önskar, är att efter Lagens stränghet måt¬
te förfaras emot dem, sorn varit vållande till den
svåra belägenhet, hvari så många medborgare o-
skyldigivis råkat, genom de viri samma Discont
föröfväde missbruk , att de verkligt lidands i
möjligaste måtto erhålla ersättning, samt att dehj
Den 18' Decemberi
ta mål under nu påstående Riksmöte matta blif¬
va afgjordt.
Hvad Götheborgs Disco'ntverk angår, sa, om
an det äger tillräckliga tillgångar, och ingen slut.
ligen der skulle blifva lidande, har den lik-’
väl upphört att betala och fullgöra sina ingång¬
na förbindelser, hvilket likväl för ett Discontverk
synes vara ett så högst nöd vändigt vilkor, att, så
snart det icke uppfylles , bör äfven rättigheten
att fortsätta dess rörelse upphöra, oaktadt den för
dess octroy utsatta tid ej tilländalupit. Jag förmo¬
dar ock nästan, att inga Discontsedlar, efter hvad
nu handt , hädanefter hos Svenska Allmänheten
någonsin vinna fullt förtroende , och att således
actie ägare i Götheborgs Discont sjelfve torde
vara nöjda, att afstå från dess fortfarande.
Hvad Götha Canals Discont angar; så är väl
dermed i så måtto ett helt annat förhållande, än
med de förutnämnde, då nemligen vinsten af denna
utgör ett understöd för Canal-byggnaden, och så-J
ledes kan anses som en nationalvinst. Lukväl, da
Directionen för denna Discont säkerligen öfverskri-
dit dess instruction, emedan dess sedlar af Sänken
icke inlösas, och en stor del af Svenska AllmänJ
heten derigenom råkat i den största förlägenhet,
så tyckes den med så mycket mera skäl böra upp.
höra, som Götha Canal-byggnad, utom denna Di.'
sronträttighet och utan någon i afseende derpå
ökad utgift för det allmänna, ändå skall kunna
fortsättas, hvilket jag här nedanföre skall söka
att visa.
Dén 13 December.
187
Då så manga kunnige och edarne män på-J
slått, att både för jordbrukets , handelns och nä-
ringarnes upphjelpande , Discont.Inrättningar äro
nödvändiga, vågar jag visserligen ej sådant bestri¬
da; men tror deremot, att den allmänna Riks-
Banks - Disconten för alla dessa ändamål skall
blifva tillräcklig-, och att den är den enda som
bör bibehållas. Ty hvad har val hos Allmänhe¬
ten gifvit de öfriga Disconternas sedlar credit,
och gjort, att de i flera år i allmänna rörelsen,
blifvit emottagna, till lika värde som Rankens
egna sedlar? Jo, att de bestått i anvisningar på
Banken, och alt man äfven så litet kunnat före¬
ställa sig , att dessa auloriserade verk skulle till
större belopp gifva anvisningar på Banken, än
denne varit förbunden att betala, som att en red¬
lig och väl känd handlande skulle utgifva vex-
lar och anvisningar ställda på personer, hos hvil¬
ka han inga penningar hade att commendera, och
följaktligen blifva protesterade. 'Förtroendet till
Discontsedlarna har således grundat sig på för¬
troendet till Banken, och förtroendet till Banken
på förtroendet till Nationen , och den garantie
Banken af densamma erhållit. Men då alla af de
öfriga Disconterna utgifna sedlar endast vunnit
och aldrig eljest kunna vinna credit i allmänna
rörelsen, utan förtroende till Banken , hvarföre
skulle icke då Banken sjelf kunna bestrida hela
disconteringen i Riket? Den olägenhet, som till¬
äfventyrs torde invändas, att det frän Rikets af,
lägsnare Provincer fordrade en längre omväg oell
tids utdrägt för dem , sorn sökte erhålla lån i
Bankens Discont , måsfe visserligen anses alltför
obetydlig emot den, att genom bibehållandet af
Den 18 December.
de öfriga Disconterna ännu en gång försätta Ri-
kefs Innevånare i samma svåra belägenhet och
lidande, hvari så mänga nu oskyldigtvis råkat.
Hvad Banken genom en salunda vidare utsträckt
D ismntering vinner, är ju ock en verklig natio¬
nalvinst, sorn vid trängande omständigheter är att
påräkna , och huru ofta har icke förut i sådana,
omständigheter Banken måst bispringa Staten?
Af Bankens vinst på en sådan utvidgad Disc.on-
tering, kunde ju oc k en viss behöflig stim ma an¬
slås, tili understöd för Götha Canal byggnad, i
stället för ilen vinst sorn erhållits genom dess
egen Discont.
Att Bmkens sedlar, genom en sålunda utvidJ
gad tiiscontering, skulle falla i verkligt värde, der¬
till kan jag for min dej alldeles icke finna nå¬
gon orsak, så framt discoriteriogen ej utsträckes
så långt, alt mera representativt mynt sättes i
omlopp, än sakernas naturliga ordning kräfver ;
tvertom, då hela massan af representativt mynt
härigenom inskränkts till hvad deri bor vara, är
det j.r mycket mera sannolikt , att Bankens sed¬
lar snarare skola vinna än förlora i verkligt vär¬
de, så framt ej and'a motverkande omständighe.
ter framdeles skulle inträffa; ty jag har förut sökt
visa, att just den öfver behofvel stora mängd af
representativt mynt, som genom de särskiIdta Di.
econtemas sedlar blifvit satte i omlopp , varit en
i betydlig målto verkande orsak till Bancosed-
Jarnes fallande i verkligt värde, eller coursens
uppstegring.
Huru långt eller till huru stor summa Ban-
Den iS December.
189
hens utlåning bör sträckas, erkänner jag mig ger¬
na ingalunda förstå; men tror mig dertill kunna
uppgifva en någorlunda säker regel; om de, som
hafva en noga kännedom i dessa saker, behagade
uppgifva en viss period, då helj massan af det
i allmänna rörelsen onalöpande myntet, reduce¬
rad till Silfver R:drt varit sorn bäst svarande emot
det verkliga behofvet, samt till hvad belopp det
omlöpande myntet då stigit, så skulle det deref¬
ter kunna bestämmas; huru stor, RiksgaldsCon-
toirets sedlar inberäknade (så framt dessa än vi¬
dare skola fortfara) hela massan af representativt
mynt till värde i Silfver beräknad, hör vara, och
derefter tyckes äfven Bankens utlåningar böra be¬
stämmas så att genom utlåningar ej mera repre¬
sentativt mynt utgifves, än sorn svaiar emot be-
hofvfct i allmänna rö.eiseri.
Huru den sålunda gifna summan af Bankens
Utlåningar ber fordelas på jordbruket, handel och
andra näringar ö!verstiger likaledes mina kunska¬
per, att föreslå, än mera att på något sätt förslags¬
vis bestämma. För min del är jag likväl öfver-’
tygad, att jordbruket, såsom Rikets hufvudnäring,
i synnerhet bör understödjas, för att komma i
det skick, att det kan för Rikets invånare fram-
bringä tillräckliga fikloärnnen. Men för att, vid
låns utlemnande till jordbrukets upphjelpande,
förekomma missbruk, tror jag flera försigtighets¬
mått böra iakttagas. Det har varit en period i
Sverige, då ganska många pantsatte deras landt¬
egendom i Banken, och erhöllo nästan emot ful¬
la egendomens värde svarande lån, men använ¬
de det icke till egendomens odling, utan till in-
igo Den 18 December:
Jköp afen hy, pantsatte denna åter för att kun¬
na inköpa ännu en, och så vidare. Härigenom
stannade flere Landtegendoraar i enskildta per¬
soners händer, men utan att någondera veder¬
börligen odlades. De nu blifvande Bancolånen
för jordbruket synas mig derföre böra vara så af-
passade, att de endast kunna användas till od¬
ling af den jord man redan äger, men icke till
inköp af nya , och icke heller till uppförande af
praktfulla och mycket kostsamma byggnader på
landet. Det är visserligen ett behagligt före¬
mål för ögat, att se en vacker och prydligt byggd
landtgård; men med det allmänna bästa synes det
mig icke öfverensstämmande, att detta sker för
lanta penningar uti ett land, som ännu ej för dess
invånare producerar tillräckliga födoämnen. När¬
varande tids inrättningar i Riket synas mig äf¬
ven i betydlig mån konna bidraga att förekom¬
ma missbruk af Bancolån , ämnade till jordbru¬
kets upphjelpande. Vi hafva nemligen nu i alla
Landsorter Hushållningssällskap inrättade, och
om- den, som åstundade Bancolån för att kunna
förbättra sin innehafvande jord, förpligtades att
först hos LandthushållningsSällskapet i orten till¬
kännagifva hvad och på hvad sätt han ämnade
förbättra någon del af sin innehafvande jord,
och Sällskapet utnämde någre kunnige och red¬
lige män, att besigtiga och pröfva hans lillämnade
företag, samt att ungefärligen uppskatta den der¬
till erforderliga kostnad, så synes mig detta böra
medföra en dubbel nytta, nemligen så väl att fö¬
rekomma missbruk af sådana lån, som ock alt kun¬
na varna den sorn ville odla, från företaget, i
händelse det ej vore verkställbar^ eller nyttigt.
Dw 18 December.
191
Om tillika låntagaren förpligtades, att inom viss
tid efter lånets erhållande genom ny besigtning
styrka, hvad sorn vid den uppgifna odlingen vo¬
re tillgjordt, och att, om det befanns, att det er¬
hållna lånet ej dertill blifvit användt, han då var
skyldig att det samma genast återbetala, så tycks
härigenom missbruk af sådana lån med någorlun¬
da säkerhet kunna förekommas. Men då jordod¬
lingen hvarken gifver så snar, ej heller så myc¬
ken vinst, som handel och en del andra närin¬
gar, så tyckes sakens natur fordra, att Bancolån,
till jordbrukets upphjelpande, utlemnas både till
lindrigare ränta och på en längre betalningstid.
Exempelvis föreslår jag, att för dessa slags Ban¬
colån endast betalas 3 eller 4 procent årlig rän.
ta, att låntagaren de 3 första åren väl betalar den¬
na ränta, men frikännes från någon afbetalning
på sjelfva capitalet, emedan han under dessa å-
ren ej kan räkna någon betydlig revenue af sin
odling; men deremot de följande åren utom rän¬
tan äfven betalar 8l procent på capitalet, hvari¬
genom således dessa slags lån efter 15 års förlopp
skulle blifva till fullo återgäldade. Med vissa nya
foietag i andra nyttiga näringar torde vara sam¬
ma förhållande sorn med jordbruket, och i an¬
seende till dem synes samma slags ränta och be¬
talningsskyldighet böra gälla- Hvad handeln an.
går, så är deraf både en större och snarare vinst
att förvänta, och således tyckas de lån, sorn till
dess bedrifvande utlemnas, böra ske på samma
sätt som det förut skett vid Disconterna, likväl
med det undantag, att räntan icke genast afdra.
ges från capitalet, hvilket jag för min del ej karl
förena med vår allmänna Svenska Lag, emot hvil-
Den 18 December
ten, Sa länge den ej är upphäfven, inga slags livar»
ten allmänna eller enskilnta inrättningar böra
strida Ofullständigheten af detta Memorial, i ett
så vidt omfrttande ämne, inser jag nogsamt. Or¬
saken dertill är, att jag ej haft tillgång till så¬
dana handlingar, hvaraf jag kunnat erhålla er¬
forderliga, upplysningar om de flera särskildta för-
valtningsdelar af Rikets penningeverk. Jag har
således endast kunnat yttra mig öfver de allmän¬
na grunder, sorn jag under mitt eftersinnande i
detta ämne ansett såsom säkra och såsom de der,
vid nu skeende reglering af penningeverket, bö¬
ra blifva gällande. Skulle likväl Högvördigste
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen samt det
lfögvördiga Ståndet i detta ofullständiga Memo¬
rial finna några nyttiga tankar, som kunde gif¬
va i dessa saker mera kunnige män anledning
till ett fullkomligare utarbetande af detta ämne,
anhåller jag att detsamma till vederbörligt Ut¬
skott måtte blifva rewiitteradt.
Efter af Högvördigste Herr Doctorn, Erke¬
Biskoppen och Talmannen framställd Proposition,
beslöts, att detta Memorial skulle till Banco-Ut*
skottet remitteras,
§• 9* -
Prosten Aspelin erhöll ordet, och uppläste
ett så lydande Memorial:
Hos Riksens Höglofl. Ständer har fråga blif¬
vit väckt, dels om fristads anläggande för dem,
hvilka förlorat medborgerligt förtroende, dels om
©kadi
Den 18 December.
103
ökadt straff för de slags brottslingar, hvilka med
oöfvervinnelig håg att-tillgripa andras egendom,
mest störa det borgerliga lugnet, mest sysselsat¬
ta Domstolar och nästan alla slags Tjenstemän,
samt, sedan de gjort stöld och bedrägeri till ett
handtverk, det de ej vilja eller kunna öfvergif¬
va, framvisa den mest djuriska fräckhet, hvaraf
en menniska kan vanställas. Da dessa personers
rätta behandlande är vigtigt för alla Stånd, och
ej minst för PrestStåndet, som bör hafva sig an¬
geläget , att alla oarter vederbörligen hämmas,
torde det tillåtas mig, att inför Högvördigste Hr
Doctorn , ErkeBiskoppen och Talmannen samt
der Högvördiga Ståndet i ämnet få anföra mina
tankar.
Hvad dem beträffar, hvilka anses hafva för¬
verkat medborgerlig aktning, så kunde jag hafva
Skäl säga , att desse hafva tillräckliga fristäder i
Vår tids liberala tänkesätt. Den Handlande, sorn
genom en misstänkt concurs gjort flera men¬
ni s k o r lidande, meublerar å nyo sin våning lika
präktigt som förut, låter å nyo större capitaler i
rörelsen framskymta , och förråder åtminstone säl¬
lan sjelf det misstroendet, att harr skulle vara en
mindre aktad man. Den yngling, som, jemte
annat straff, setat ett år på fästning, har man,
det följande året, sett blifva befordrad till en be.
tydlig, på stat uppförd syssla- Säkerligen har ej
denna omständighet blifvit, vid ansökningen , i
hans meritlista intagen: men huru har sådant
kunnat döljasi’ Dessa oCh flera allmänt kandi
facta torde öfverflödigt bevisa, att pretentionen
Pr. St. Prof. 1ÖI7. Del. I, 43
ir 94
Den 18 December:
af att vara hederlig karl, ej upphör dermed, att
man genom grofva förseelser, ja äfven brottslig-’
heter, ådrager sig förhallanden, som i alla afse-
enden böra aDses vanhederliga.
Men det är ej i detta ämne jag nu arnar
göra några påståenden. Endast begagnar jag an¬
ledningen som det gifver, att framlägga den ön¬
skan, det måtte vanhederliga straff aldrig använ¬
das på personer, om hvilka man äger fullt hopp,
att de till det borgerliga samhällets förmåner åter
kunna upptagas , utan mätte, vid blifvande nya
strafflagar, något sätt kunna uttänkas, hvarige¬
nom sådane brottslingar , under deras föräldrars,
slägtingars och vänners närvaro och deltagande,
tillbörligen, och till säkert väntad förbättring, kuni
na blifva straffade.
Deremot till straffets skärpande för tjufvar,'
hvarpå jag egentligen har afseende, behöfver ej
nya lagar stiftas, endast de gamla upplifvas, så¬
dane de voro före 1778.
I öfverensstämmelse med Högstsalig Konung
Gustaf III:s i allmänhet milda tänkesätt, väck¬
tes hos honom den önskan , att mildra åtskilliga
då gällande strafflagar. Jag vagar likväl säga, att
Han, den store Menniskokännaren, säkerligen hop.
pats för mycket af den brottslige, till seder för-
derfvade, olyckliga menniskan. Af erfarenheten
är detta redan ådagalagdt.
Att straffet för ej blott bedragna, olyckliga,'
utan äfven sjelfsvåldiga, ostadiga mödrar, hvilka
Den 18 December.
19 5
utom äktenskap sörja för landets befolkning, blif.
vit mildradt, har redan medfört den allestädes
synbara verkan, att antalet af oäkta barn synes
blifva beständigt större, att äktenskapsskillnader
blifvit mera allmänna, och att en sådan qvinna
njuter i samhället lika fördelar, som den -sediga,
oskyldiga, hvilken med en obefläckad dygd ön¬
skar göra en mans lycka. Denna Författnings
goda afsigter kan jag likväl ej misskänna: mån¬
ga välgerningar för menskligheten kunna sägas
deraf hafva flutit; och dessutom lärer hvar och
en i sitt hjerta dölja ett hemligt deltagande här¬
före. Jag har blott velat nämna denna sak såsom
ett exempel, att mildrade straff hafva beredt brotts¬
lighetens tilltagande.
För en olycklig, ja äfven en lättsinnig, för¬
villad qvinna kan man hysa medlidande; men ej
för en tjuf. Och hafva de mildrade lagarne haft
den, mot deras afsigt alldeles stridande, ver¬
kan, att öka antalet af stölder och bedrägerier;
har menskligheten försökt att, liksom smekande,
locka de brottsligas sinnen till mensklig efter,
tanka och sedlighet, oftast mötts af ett hånskratt
äfven från bojorna• har vårt land i Sednare å-
rert, mera än förr, af dero öfversvämmats, un.
der det att fängelserna varit mindre tillräckliga
att kunna berga de fasttagne; så tycker jag mig
höra känslan för samhällsordning 6ch lagar hos
hvar och en högt ropa, att vi må återgå till
fordna tiders stränghet, och äter uppbygga de
gamla, men säkra dammarne , hvilka, sorn jag hop¬
pas, ännu blifva tillräcklige att mota det onda.
Den i % December2
Väl fordrar man af våra mildare seder, att
StrafFlagarne skola vara mildar men jag tror, att
i de så kallade upplystafe tider fordras snarare ö-
kad stränghet. Ml man ej väpna sig med vach}
ra ord, liksom ville man försöka, att med en
blomma ihjälslå en orrn. Brott, hvilka den råa
menniskan , som med renhet i seder och allvar
i hjertat först knutit ett samhällsband, icke kan¬
ner, kan den mera upplyste, med sina lönnmord,
giftblandningar och nedriga plundringar, ofta be¬
gå. Om i det Nordliga Amerika ^trafflagarne
Jeunna vara mildare, så förmodar jag orsaken der-
till vara, att denna Stat ännu är ny, och att den
kraftyttring, sorn knöt detta samhällsband, ännu
ligger mera stark och ren i Nationens lynne,
hvarigenom sinnet hos dess brottslingar liknar en
spänstig fjäder, hvilken under mästarnes hand
sjelf bidrager att återtaga den ställning, hvarur
den blifvit rubbad.
Icke heller må någon upprepa såsom skäl,
hvarföre man med efterlåtenhet (som man kallar
mildhet) bör behandla dessa uslingar, hvilka af-
klädt sig värde såsom menniskor, att man nem¬
ligen derigenom liksom kan förbinda dem, att
ej morda den, sorn de ärna bestjäla. Stölder ske
oftast i ägarens frånvaro; och en grof tjuf, hvil¬
ken brutit de fjettrar han för lifstid blifvit dömd
att bära. om han skulle inträda i det rum , der jag
ensam, eller med maka och barn hvilar, gör jag
visserligen bäst att jag låtsar fortsätta min sömn,
helst ett försök att vilja hindra eller fasttaga
honom, skulle kosta mitt eller de minas lif. Hu¬
ta hafva ej desse vildsinte afklädt sig ali mensk*
Den i S December
lighet l Hvilka rysligheter begå de ej i deras
fängelser! Hvilken illska, större än villdjurens,
visa de ej stundom äfven root dem som vårda
dem! Inbördes ihjälslå de hvarandra med sina
bojor, eller i Ankarsmedjan, med det fräsande
jernet genomborra hvarandra
Skall man hafva milda lagar för så omilda
sinnen ? Stöld , som fortsattes i den grad , att den
förtjenar lifstidsfängelse, bevisar den grofsta, dea
nedrigaste själ. Äfven ett mord kan begås med
mera ädelt sinne.
Jag får således föreslå, att de strafflagarj
hvilka, i afseende på grofva tjufvar, före 1778
voro i Riket gällande, måtte till deras innehåll
och verkan ater upplifvas.
Häruti instämde Biskoppen Friherre Doctoy
Mörner, samt Prostarne Billdal, Svedelius och
Palm m. fl., och beslöts, att detta Memorial re¬
mitteras till Lagutskottet.
§■ IQ-
Uppå Kongl. Maj:ts nådiga befallning in¬
fordrade Landshöfdingen, StatsSecreteraren och
Commendeuren af Kongl. N. O., Välborne Hr
Nils von Rosenstein PrestStåndets underdåniga
utlåtande öfver den af Hans Excellence, Lunds
AcademieCanzler gjorda underdåniga hemställan,
att till förekommande af de olägenheter, sow
*) ©elta berättas fran Carlscrona»
Den 18 December.
leanna uppslå deraf, alt Lärare vid Universife-
terna utan kallelse lät a viga sig lill Prester,
Kongl. Majit dertill täcktes föreskrifva nödig in¬
skränkning.
Ilemitterades till Ecclesiastique-Utskottet,
§• ir.
Högvörd. Herr Doctorn och ErkeBiskoppen
lemnade Siandet del af följande, till honom ny¬
ligen ankomna embetsskrifvelse:
Vid sislledne Riksdag liar Herr Doclorn och
ErkeBiskoppen, såsom det Högvördiga PrestStåns
dets Talman, i underdånighet anmält den anhål¬
lan, dåvarande Riksdags - Fullmägtige från Skara
och Catmare Stift gjort, au, sedan Banco-Uiskot*
tet icke beviljat det Lån af Riksens Ständers
Bank, som nämnde Stifts Fullmägtige begärt till
understöd och hjelp, för att uppbygga ett Skole,
och Gymnasiihus i Skara, i stället för det af ål-'
der så förfallna, att det utan befarade följder,
svårligen kan nyttjas , samt för uppbyggande af
ett nytt Skole- och Gymnasii hus i Calmar, hvar¬
est det efter branden nyttjade huset till ända¬
målet skall vara alldeles otjenligt, Kongl. Majit
täcktes af allmänna medel i nåder förunna till
Skara Skole- och Gymnasii.hus ett lån af 10,000
Ridr Banco , och till enahanda behof i Calmar,
ett lån eller understöd af 25 till 30,000 Rdir
Banco.
Kongl. Majit, som häröfver hört Dess Statsä
beredning, har val i nåder insett både »yttan osh
Den 18 December.
199
behofvet af de i fråga varande Byggnader, äfven;
som de ringa tillgångar, hvilka på hvardera stäl¬
let dertill finnas, icke undfallit Kongl. Majits
nådiga uppmärksamhet, men tillika icke funnit
StatsVerkets tillgångar medgifva bifall å hvad
sökt blifvit; hvarom jag fått nådig befallning,'
att Herr Doctorn och ErkeBiskoppen underrätta,
som deraf icke lärer underlåta att lemna det Hög¬
vördiga Ståndet och vederbörande del.
N. v. Rosenstein.
Efter uppläsandet häraf, beslöts, att Consi»
storierne i Skara och Calmar skulle om ofvan
intagna nådiga beslut underrättas.
§. 15.
Upplästes och bifölls Allmänna Besvärs-och
EconomiasUtskottets Memorial, om antagande a£
4 Canzlister* utöfver hvad Riksdags-Ordningen
föreskrifver.
§• *3*
Enligt nu inkommet Protocolls-Utdrag, hade
Hoglofl. Ridderskapet och Adelö remitterat till
Banco - Utskottet:
Tvenne pictamina af Herr Steuch, Johan
Hindrik, och af Herr Heykensköld, Detlof, angåen¬
de en högre belåningsrätt i Banken på Bruks-ef-i
fecter-
Allmänna Besvärs- och Economise- Utskottet s ]
Ett Memorial af Herr Svedenhjelm, Hans Le£
300
Den 18 December.
enard, om några medel till förekommande af alif;
för höga Spannmåls,pris och till befordrande af
Spannmåls-productionen;
Ett Memorial af Herr Estenberg, Pehr, angå-
ende inskränkning i Bränvins-bränningen till fö¬
rekommande af för mycken stegring i Spannmåls¬
prisen.
§. i4i
Af nu upplästa Protocolls-Ufdrag inhämta-
des, att Vällofl. BorgareSiåndet remitterat till
Stats- Utskottet:
Kongl. Maj tB nådiga Proposition till Pikets
Ständer af den 29 sistlidne November, angående
beviljandet af vanliga Prestebohlsfriheter åt några
nya Prest.boställen, samt i allmänhet för de Kyrko¬
herde- och Capellans boställen, hvilka, i anseen-
de till skeende nya Pastorat- och Capell-Inrätt^
ningar, framdeles kunna tillkomma.
1
Herr Edelbergs Memorial , angående använ¬
dande af en i Landscrona befintelig Earaque till
Corrections - hus.
Lagutskottet:
Herr Cederborgs Memorial , äfvensom Herr
Kjellanders denna dag afiemnade anförande, angå¬
ende vissa ändringar i nu gällande Stadganden,
rörande förmyndares tillförordnande.
Den 18 December.
Stats- och Lag Utskotten:
Ett Memorial af Herr C. W. Nyberg, anga.
ende upphörande af Expeditions-lösen vid Härads-
Rätterne, men förbättring uti Häradshöfdingarneg
löne-vilkor, och löners anslående åt Tings . No¬
tarier.
BancoUtskottet:
Ett Memorial af Herr M. L. Ekelund, ani
gående uppskof med afgörandet af Herrar Reviso¬
rers tillstyrkande, om indragning af det, Manu-
factur Discont Fonden sednast beviljade Creditiv.
2:0 Ett d:o, af Herr Nils Mitander, angå¬
ende yrkad rättighet för Philipstad* Invånare,
att erhålla Banco-lån i de i nämnde Stad beläg*
na Fastigheter.
Allmänna Besvärs- och Oeconomi® - Utskottet:1
1:0 Ett Memorial af Herr Fr. Ebel, angåj
ende ändring uti Tjenstehjon flyttningstid.
s:o Ett d:o, af Herr P. Fogelmark, angåenij
de yrkadt förbud för Städernes Borgerskap, att
med sina handelsvaror och effecter besöka de
andra Städernas enskildta Landt.marknader, som
ligga utom det Staden tilldeldta district.
§■ 15-
Jemlikt inkomna Protocolls - Utdrag i hade
Hedervärda BondeStåndet instämt uti Vällofl.
BorgareStåndets beslut, om tryckning af Konun»
2oi Den 18 December.
gens Befallningshafvande* ingifvande år*.berättel¬
ser, sjrnt remitterat till
Stats- och Banco-Utskotten;
Kongl. Maj:ts nädiga Proposition, angående
allmänna penningrörelsen och myntvärdets upprätt¬
hållande.
Till Stats-Utskottet:
Kongl. Majus nådiga Proposition:
1:0 Angående uppförande af en minnesvård
efver Svea Rikes utkorade Kron-Prins Cari;
August, på Qvidinge Hed i Skåne*
2:0 Angående beviljandet af vanliga Prest*
bohls-friheter åt några nya Prest.boställen, hvil¬
ka, i anseeede till skeende nya Pastorat- och Ca-f
pell-inrättningar , framdeles kunna tillkomma.
3:0 I afseende på den, vid 1815 års Urtij
ma Riksdag, yrkade rättelse i Författningarna om
afdrag till Statens förmån å Civila Embets- och
Tjenstemän* indelta löner.
4:0 Angående användande af de , inom Sö¬
dermanlands Län, befinteliga så kallade Jagbackar.
5:0 Angående inrättande af Allmänna Ar.’
bets- och Gorrections-hus på Borgholms Slott och
i Wadstena!
6:0 Angående nödiga medel och utvägar till
Hjelmare Slussverks ombyggnad och vidmakt¬
hållande.
Deri 1 8 December.
Till Stats- och Bevi il ni ngs - Utskotten :
Kon^l. Maj:ts nådiga Proposition, angående
en stadgad afgift af hvarje mantalsskrifven person
till den veneriska smittans hämmande, samt utvid¬
gande af de dertill nödiga cur-anstalter, och om
fortfarande af det, vid sistlidne Riksdag, till sam¬
ina ändamål gjorda anslag; samt
Till Bevillnings-Utskottet:
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
sökt befrielse från Bränvins • Bevillningens utgö¬
rande föraren 1S10, 1811 och 1812, af perso¬
ner å Landet, som ej äga eller besitta jord.
Till Stats-Utskottet:
1:0 Riksdagsmännen Olof Nilssons och An.
ders Mårtenssons, från Jemtland, ingifna Mai
morial, rörande jemkning i Roterings skyldighe-
ten för nämnde Län.
?:o Johannes Anderssons, från Skaraborgs LänJ
Memorial, angående förhållandet emellan Kronans
Uppköps, och Utlånings.pris å den i Mariestads
och Lidköpings Krono-Magaziner intagne Spann-'
mål.
3:0 Jon Jönssons, från Malmöhus Län, Mei
morial, rörande lefverering af Krono. Tionde-
Spannmål,
4:0 Anders Joachimssons, från Östergöthland,
Memorial, angående indragning af Nummer Lot-
jeriel och Assistance Conto iret; samt
204
T)en 18 December!
5:0 Banco-Fullmägtigen Anders Danillsson*
Memorial, angående åtskilliga yrkade anstalter*
vidtagande , till stadgande af penningeväsendet
och Spannmålsvärdet m. m.
Till Bevillning* . Utskottet:
Riksdagsmannen Pehr Perssons, ifrån Garn:
melhyitan af Örebro Län , Memorial, angående
bevillning å Grufvor.
Till Banco-Utskottet:
Rrksdagsmannen Anders Anderssons, från Öre¬
bro Län, Memorial, rörande beläning i Banken
å Bergs ■ Effecter.
Till Lagutskottet:
l:o Riksdagsmännen Pehr Nilssons från Skå-i
ne och Mans Pehrssonf från Blekinge, j:t.e sär,
•kildta Memorial , angående skärpning i straffa
för tjufvar m. m., och i sammanha g dermed;
2:o Pehr Pehrssons, från Calmare Län, Me-'
inorial, angående inskränkning i värfvade Troup.
pernäs permittering.
3:0 Jan Pehrssons, från Westmanland , Me^
inorial, rörande stängsels skyldighet i utmark.
4 0 Pehr Jonssons, från Kronobergs Län, Me¬
morial , angående skattläggning å Husbehof*.
Qvarnar.
5:0 Pehr Anderssons, från Halland , Merao*
ml) angående Banco-låns intecknande; och
Den 13 December.
0:0 Jöran Jönssons, från Skåne, Memorial;
angående allmänt deltagande i Tingshus-byggnad;
lamt:
Till Allmänna Besvärs- och Economias-Utskottet;
Memorialer af:
1:0 ^Riksdagsmannen, Johan M. Wessing,
från Westmanland, och Botaid Jonsson från Öster¬
göthland, i anledning af den, hos Väilofl. Bor-
gareStåndet, väckta fråga, angående inskränkning i
•Bränvins bränningen.
2:0 Riksdagsmannen Olof Månssons , från
Blekinge, angående fri disposition öfver Eksko¬
garna; och
3:0 Anders Christofferssons , från Kronobergs
Län, angående utminutering af Brännvin.
4:0 Riksdagsmännen Johan Larsson Wik¬
lunds, från Westerbotten, Johan Magnus Wessings,
från Westmanland, och Johan Långbergs, från
Gestrikland afgifna Meraorialer, angående Skjuts¬
inrättningen; samt
5:0 Riksdagsmännen Nils Månssons, från
Skåne, och Johan Magnus Wessings Memorialer,
rörande beloppet af den, inqvarteringsgifvare till*
kommande ersättning för tågande trouppera un¬
derhåll.
§. iS.
Uti Memorial af elen if> dennes, inberätfar
Bevillnings Utskottet, att detsamma, uppå anförda
2 0 6 Den J 3 December.
sia] , till Vällofl. BorgareStåndet återremitterat
åtskilliga till nämnde Stånd ingifna anföranden,'
om Postfrihet för Städernas Magistrater, vid af;
sändande af Krono.Uppbördsmedel, m. m.
PrestStåndet ansåg detta Memorial icke för;
dra någon dess åtgärd.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. Almquist;
Tisdagen d. 23 December Iglf-
§. 1.
Contracts.Prosten och Ledamoten af Kongl;
Wasa Orden, Nils Grandelius, hvilken, uti Prosten
Doctor Falks ställe, blifvit vald till 4:de Fuil-
mägtigen if^å n Strängnäs Stift, samt erhållit
behörig Inträdes Pollett, intog sitt rum inom
Ståndet.
§• 2-
Justerades Ståndets Protocoll för den i§
innevarande December, då .Högvörd. Herr Erke-
Riskoppen och Talmannen gaf tillkänna, det han
fullgjort Ståndets, uti jite §. deraf, honom lem.
nade uppdrag; hvarvid Herr Landshöfdingen,
Stats-Secreteraren och Commendeuren von .Rosen¬
stein yttrat , det han inom några få dagar skulle
lemna bestämdt svar, huruvida de ifrågasatta Hand¬
lingar rörande förening af åtskilliga Pastorat på
Gottland, må blifva till Högvördiga PrestStåndets
Deti 23 December! 207
utlåtande remitterade , samt emedlertid förklarat
att PrestStåndet för ingen del borde befara nå.
got sådant beslut härom, som möjligen kunde va¬
ra stridande mot de, Presterskapet nådigst förunda
ta privilegier.
§• 3-
Utdelades tryckta Exemplar af Kongl. Majda
nådiga Proposition till Riksens Ständers Siats-
Utskott, angående Statsverkets tillstånd och behof.
§. 4.
.Företeddes Ecclesiastique Utskottets efterföl¬
jande förslag till PrestStåndets underdåniga skrif¬
velse till Kongl. Maj:t.
Förslag till PrestStåndets underdåniga skrifvelse
till Kongl. Maj:t, angående förlängning af
tiden till anmärkningars inlemnande öfver
förslaget till en förbättrad Skol ordning.
Igenom nådigt beslut af den 16 sistlidne
April , har E. K. M. i nåder tillåtit en hvar,
som sådant önskar , att inom den 1 Februarii
nästinstundande år, 1818, inkomma med anmärk¬
ningar öfver Kongl. Uppfostrings Comiténs för-’
slag till en förbättrad Skol-ordning.
Då PrestStåndet, med all tillbörlig högakt;
ning och förtroende för de personer, åt hvilka
E. K. M. i nåder uppdragit att vara Ledamöter
uti nämnde Comité, likväl uti berörda nådiga
tillstånd vördar ett förnyadt. vedermäle af E. K.
Mits vishet och ömma omvårdnad för befrämjandet
Den 23 December.
af Undervisningsverkens fullkomnande, sa har
PrestStåndet tillika , i betraktande så väl deraf,
att detta förslag, korrt tid före Riksdagen, blifvit
AU mänheten meddeladt, som äfven att åtskillige
Biskoppar, Consistorii-Ledamöter o h Inspeciores
Scholarum, hvilka både af pligt och böjelse upp*
manas att medverka till det, af E. K. M. åsyfta,
de, vigtiga ändamål, Undervisningsverkens förbät¬
trande, nu, vid Riksdagen närvarande, icke kun»
na häråt lemna den odelade uppmärksamhet, sorn
ämnets vigt påkallar, trott sig böra hos •£ K. M.
i underdånighet anhålla , det täcktes E. K. M.
till 3tne Månader efter Riksdagens slut förlänga
den tid, som blifvit utsatt til) granskning af mer-
berörda förslag: och anhåller Ståndet tillika i un¬
derdånighet, att, om E. K. M. så för godt finner,
undfå del af de anmärkningar, sorn före den 1
instundande Februarii blifva till Kongl. Uppfo.
»trings - Comitén inlemnade. Derigenom skulle
för Ståndet yppas tillfälle att omständligare af¬
lemna det underdåniga yttrande i detta vigtiga
mål, som Ståndet i underdånighet utbeder sig få
afgifva.
I sammanhang med förslag till allmän SkoU
ordning, lärer Kongl. Uppfostrings - Comitén äf_
ven förfa(tat ett särskildt , som rörer Undervis¬
ningsverket i Stockholm. Då detta står i närmaste
förbindelse med det Allmänna , dristar Ståndet
underdånigt yttra den önskan , att äfven derom
aflemna underdånigt utlåtande.
Efter granskning häraf, blef detta förslag
till alla delar gil ladu §. 5.
Den 53 December. - 209
§• 5*
Likaledes upplästes och justerades en af Ex^
peditionslltskottet föreslagen underdånig skrifveli
se till Kongl. Maj:t, angående Tryckningskostnad
den för nådiga Propositionen om StatsVerket»
tillstånd och behof.
§. 6.
Föredrogs och bifölls SratsUiskoftets Memo2
rial af den 19 dennes, angående medel till Riksr
dags-utgifternas bestridande.
§• 7-
Upplästes ett af Theol. Lectoren, Doct. IiuU
itn ingifvet Memorial, af följande lydelse:
Till Högvördigste Herr Doctorns, ErkeBi-1
skoppens och Talmannens samt det Högvördiga
Ståndets upplysta och nitfulla åtgärder får jag t
största ödmjukhet anmäla ett ämne, som rörer
fler3 Kyrkoherdars af Strengnäs Stift bekymmer-;
samma angelägenhet. Enligt Kongl. Kammar-
Kattens förordnande af den 2G Januarii \ 809, blef
sequester lagd på åtskilliga Kyrkoherdars Veder-
lagsSpannmäl inom Nyköpings Län. Denna se¬
quester, som åsyftade ingen ting annat, än att
behörig undersökning skulle anställas om Veder¬
lagens natur och beskaffenhet, medgaf full rättig^
het, att undertiden, emot borgen, årligen få upp¬
bära och till godo njuta Spannmålen,, ehuruväl
ifrågavarande Kyrkoherdar då funno tjenligarej
att under deposition låta nedsätta deosamma dels
Pr. St. Prat. 1817; Del L 14
21®
Den a 3 December.
i Nyköping» dels i Stockholms Krono- och Slott*-’
Magaziner. Härigenom kunde förläningar, un¬
der sequester-lren, hvarken komma att indraga*
eller försvinna, aldraminst de Kyrkoherdars, hvil¬
ka, såsom I önings-understöd vid deras befintliga
Bvaga Pastorater, der inkomsten icke öfverstiger
100 tunnors behållning, genom Kong! Maj:ts
allernädigste Bref af d. i 2 Januari 18 1 ^skulle hää
danefter, som hittills, fortfara och qvarblifva. Tyd¬
ligen skiljer högstberörde Bref de Pastorater, vid
hvilka förläningar af Kongl. Maj:t och Kronan
blifvit disponerade till framdeles indragning , eller
ringare Scholasbetjenters aflöning vid innehafvar*
nes död eller befordran, ifrån dem, som till sådant
ändamål eller indragning icke blifvit disponerade.
Till dessa sednare höra Aspö, Thorsåker och Läst¬
ringe, Halla och Vrena samt Mörkö Pastorater,
enligt nådiga Brefvets uttryckliga lydelse.
Ingen anledning gifver samma höga Bref,
att fråndraga Kyrkoherdarne den nådigst förund-
ta löneförbättringen vid dessa Pastorater för de
5 år, under hvilka VederlagsSpannmålen, såsom
ett depositum, i Kronans Förrådshus varit ned.
satt, medan granskningar om vederlagens natur
och Pastoraters beskaffenhet pågick. Till en såJ
dan minskning af fem års lönings-understöd, haf.
va åtminstone Kyrkoherdarne uti nämda Pasto.
rater af Strengnäs Stift icke blifvit dömde eller
befundne, alldenstund förläningen vid dessa Pa-
Btorater aldrig genom någon anordning i Staten
till vederbörande LandsGontoir kan visas hafva
blifvit af Kronan bortdisponerad. Också har K.
Jdaj-.is höga Befallningshafvande i Nyköping prof-
Den 2 3 December.
sir
vat skäligt anse omnämnde Pastorer berättigade,'
att för ofvanberörde fem år fullt återbekomma hvad
af ifrågavarande FörläningsSpannmål blifvit lef-
vereradt, eller med lösen derföre i LandtRänte-
riet nedsatt. Kongl. SlottsMagazinsFörvaltningens
åtgärd i Stockholm, att sammanblanda Sequester—,
Spannmålen ifrån Aspö med Kronans vanliga
Spanmåls-intrader, samt promiscue utlemna och anJ
Vända Magazins upplaget, kau för ingen del vara
en ordentlig disposition af Kronan, eller medföra
rubbning i Pastors rätt till den förlänta Spann¬
målen, som för Aspö Pastorat blifvit deponerad,’
helst samma Sequester-Spannmål, efter gammal
häfd och Kongl, benådning, oförryckt vid Aspö
Pastorat varit och är, såsom en löne-förbättring,’
disponerad, och Pastor i Aspö derjemte vid sam¬
ma understöds åtnjutande allernådigst blifvit an¬
sedd böra bibehållas. Må hända Pastor i Aspö
samt öfriga ifrågavarande Kyrkoherdars löne-föra
bättring i sin början varit på behaglig tid anslag
gen, hvilket likväl för alla ställen icke kan be¬
stämdt utredas för äldre årens bristande räkenska¬
per, så har dock Kongl. Maj:t nu mera allernådigst
förklarat denna löneförbättring för permanente,
fästat den för evärdliga tider, utan all minskning,
vid Pastorstjensten uti dessa Församlingar, der
inkomsten för Kyrkoherdarne på intet sätt upp.'
går till 100 tunnors behållning, och ingalunda,'
genom någon ny disposition, anordnat den till
andra Kronans Stater eller Tjenstemän, aldra-
minst derigenom , att den under fem års tid varit
i KYonans Magaziner deponerad. En lika be^
skaffad rättighet till restitution för de fem seJ
qvester-åren synes ostridigt tillkomma de K yr-’
Dtn a 3 December1
Jcoherdar af Strengnäs Stift, hvilkas Pastorater K.
Majit i nåder väl funnit gifva innehafvarne en
behållning öfver 100 tunnor, men som Kongl.
Majit allernådigst försäkrat för deras lifstid lå bi-
■behålla och njuta behaglig tids förläningen, hvil.
ien först efter nu varande Kyrkoherdars afgång,
eller förflyttning till andra lägenheter, skall in¬
dragas och disponeras. Det är således ifrån
Kronans Magaziner eller LandiRänterier, som
den sednare icke mindre än den förra Seqvester.
Spannmålen, antingen in natura eller efter årens
Markegång i penningar, med i(» sk. förhöjning
(ptr tunna, otvifvelaktig! komma att ersättas, i
iföljd af allmänna' I,agens föreskrift i Handels-
Halkens 17 Cap. 2 §., som förmår, att Inlagsfä,
jhvilket Spannmålen qusestionis varit , bör utgå
3ned förmånsrätt, och, derest det är förvandladt,
förhålles dermed enligt 16 §. i samma Capitel
.och Balk, då det icke kan förebäras, att Kronan
i sina Magaziner saknar det Spannmålsqvantum,
eller i sina Cassör det penningebelopp, som er.
fordras till surrogerande af ifrågavarande depo¬
nerade Spannmål. Behandlingen af nu framställ¬
da ämne har, allt ifrån Juni månad 1815, hvi-
lat uti Höglofl. Kongl. KammarCollegium, un¬
der flera Remisser till och ifrån dess Advocat-
FiscalsEmbete. Härigenom hafva åtskillige Pa¬
storer 1 Strengnäs Stift snart i fyra års tid varit
I saknad af rättigheter, som Kongl. Majit, genom
Höga Brefvet af den 12 Januarii 1814, dem för
fem näst tillförene förflutna seqvester-år allernå-
digst tillerkänt, då likväl dessa rättigheter, så¬
som högståberopade Bref tydligen bjuder, skulle
vitan vidare omgång ersättas och restituera» j der-
Den 2 3 December,
est samma StqvesterSpannmål icke blifvit af
Kronan disponerad. På egna och hemmavaranJ!
de Medbröders vägnar, som erfarit ett så mång¬
årigt dröjsmål med detta ärendes slutliga afgö-
rande i Höglofl. Kongl. KammarCollegium, an¬
håller jag ödmjukast, att det Högvördiga Stånj
det gunstigast täcktes vidtaga något tjenligt sätt,
antingen genom underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit, eller genom hänvisning till Högvördiga
Ståndets Ec.clesisstiqueUtskott, eller genom an¬
mälan hos vederbörande Auctorifeter, som med
säkraste framgång kan verka ett godt och rätt¬
vist slut på så långa ompröfningar.
Lades på Bordet.
§. 8.
I.ector Arenander erhöll ordet och uppläste
efterföljande
Memorial.
Sedan Kongl. Majtts nådiga Författningar J
rörande de fattigas vård och försörjande, nu me¬
ra af ett nitiskt Presterskap med den sorgfälligt
het handhafvas , att hvarje orkeslös inom Församl
lingen njuter tillräckligt underhåll , och att för
hvarje fattig, sorn ännu äger någon arbetsförmå¬
ga , tillfällen öppnas till arbete och förtjenst;
hafva lyckligtvis, på de orter i Riket, der tillika,
en kraftfull Länsstyrelse vakar öfver Police-La¬
garnas efterlefnad , de fordna klagomålen öfver
tiggares kringstrykande försvunnit. Man besvära*
nu mindre ofta i sina hus af in- och utsocknes
fattighjon, hvilka finna den lefnaden beqvämare
Den 5 3 December.
och sorgfriare, att anlita nästans barmhertighet
och frikostighet om dagligt bröd , än att bereda
sig det genom egen omtanka, inom egna bonin¬
gar. Sjelfsvåldet härvid är icke nu så allmänt
som förr: och man bör hoppas, att inrättning af
Arbetshus pä flera ställen i Riket skall ännu
kraftigare afböja lättjan, befordra idogheten, och
befria Landet ifrån syslolösa lösdrifvares besök.
Men det gifves ett annat ondt, 6om tungt
trycker Landtmannen, nemligen: Hcindtverks-Ge-
stillers och Permitierade Krigsmäns kringvandring :
och det är på detta ämne, jag önskar fästa Tit.
uppmärksamhet. Ehuru ljuft och christligt det är,
att understödja sina behöfvande medbroder, sorn
anlita om hjelp: är det dock smärtande att se un-
ga män, med friska kroppskrafter och i sin raska¬
ste ålder, syslolösa genomvandra det ena Länet ef^
ter det andra, ofta utan lagligt och bestämdt ända¬
mål, och under sina besök hos Bönder, Prester och
Herremän, begäraicke arbete, utan almosor. Med
skäl beklagar man , att verkstäderna ej behöfva
arbetare , och att Staten underhåller och lönar
värfvad® Krigsmän, hvilkas tjenstgöring kan stör¬
re delen af året umbäras , och hvilka ej kunna
med nyttigt arbete syslosättas i den ort, der de¬
ras rätta hemvist är och bör vara.
Det ar i synnerhet vid större allmänna vää
gar, som vissa Landsorter, kanske framför andra
det tätt bebodda Östergöthland, få vidkännas tyng¬
den af omnämnda personers besök. Många ibland
dem uppföra sig väl ganska höfligt, men andra
fordra pockande, ja ofta våldsamt hotande, af
Den 93 December. *15
Allmogen och den enfaldigare, icke blott mat
och dryck, utan äfven penningar, och då flera
förenat sig i sällskap, är det vågsamt att afslå de.'
ras tilltagsna begäran. Då Prestgårdar besökas ,
påstå vanligt resande Gesäller , att de der hafva
en laglig rättighet till fri förtäring, i anledning
af det vederlag , som de tro hvarje Prest hafva
till detta ändamål af Staten undfått. Ej sällan
anlända permitterade Krigsmän , i synnerhet i-
fråa Carlscrona , åtföljde af hustrur och barn , i
det mest torftiga och utblottade tillstånd: och
när man läser deras påtecknade pass, finner man
med förundran , att de blifvit förpassade genom
flera Län, ifrån den ena ändan af Riket till den
andra utan uppgifvet ändamål för denna vidsträck¬
ta vandring. Ofta har Allmänheten på detta sätt
fått under hela året med almosor föda en arbets.:
lös, men lättjefull farniile ; och ofta inträffar den
händelsen , att den permitterades pass är stäldt
till en viss, af honom uppgifven Socken , der
han är född eller fordom vistats : och följden
blifver alltid den, att han anser sig berättigad att
der, under permissionstiden, vistas, att han der
ofta blifver fattigvården till tunga , att han der
kringsprider sjukdomar och laster, och stundom
utöfvar de grofvaste brott.
Jag bör ej vara vidlyftigare i beskrifningen af
detta tryckande onda: men jag kan ej nog bekla¬
ga, att så många tusende dagsverken skola för Fäder¬
neslandet gå förlorade: att Allmänhetens barmher¬
tighet skall underhålla lättingar, som frånrycka
och förminska för den verkligt torftige det bröd,
som han bättre behöfver : och att denna noma-
216
Den 2 3 December-
diska lefnad 1 ungdoms åren skal! grundlägga se-
<“-.deförderf , oduglighet till , och olust för arbete ,
under de kommande.
Jag skulle önska att kunna föreslå några kraf.
tiga boiemedel, men jag nödgas härvid erkänna
xnin oförmåga. Manne ej en förändrad SkråFör.
fattning borde förbinda Gesäller att längre qvar¬
dröja på de verkstäder, der de antagne blifvit,
och att mera arbeta än vandra? Borde nian icke
försöka , att dana dessa blifvande medlemmar af
ett aktningsvärdt RiksSlånd till den höjning i
tänkesätt, att hellre med sin idoghet bereda sig
sitt dagliga uppehälle, än att söka det genom al-
uiosors begärande? Månne ej värfvade Krigsmän
Jkunde på nyttigt sätt syslosättas , då de äro le¬
dige ifrån tjenstgöring? Kunna icke äfven de på
stället till nyttiga arbeten användas? Borde icke
rättigheten för Herrar Chefer att permittera, in¬
skränkas, och vissa föreskrifter vid utfärdande af
pass hestämroas?'
Om Tit. anser detta ämne förtjena någon
uppmärksamhet, anhåller jag i ödmjukhet, att mitt
anlörande måtte blifva till vederbörligt Utskott
remitterad t.
Biskoppen, Doctor Faxe instämde så mycket
hellre med Tector Arenander i den önskan, att
något mede! måtte vidtagas, till förekommande af
permifterade Soldaters kringstrykande på Lands¬
bygden, som han- trodde, att ingen Landsort der¬
af var så mycket besvärad, som Skåne. För åboer»;
ne å enskildta hemman , sorn ligga på långt af-
Den 23 December.'
stånd ifrån hvarandra, skola de, med sina hustrur
och barn, i synnerhet vara betungande, i afseenJ
de så väl på deras mängd, sona på deras anspråk.
I flera Församlingar nödgas Invånarne , att ge¬
nom gåfvor af säd och matvaror, hvilka desse
kringstrykande icke sällan med ohöflighet påfor.'
dra, bidraga till deras underhåll, med högre be¬
lopp , än som för Socknens egna fattiga årligen
erfordras. Vid frågan om Fattig försörjnings-an:
staben a , anmälte» detta från åtskilliga orter i
Stiftet, och Consistorium uppgaf i underdånighet
berättelse derom , men ännu lärer ingen åtgärd
till förekommande af dessa olägenheter hunnit att
blifva vidtagen.
Efter gjord Proposition beslöts, att ofvan-
berörde Memorial, jemte Biskopp Faxes utlåtan¬
de, skulle till Allmänna Besvärs- och Oeconomi».
Utskottet remitteras.
§• 9-'
Uppläste Prosten, Lector Hasselroth ett så
lydande
Vördsamt Memorial.
Uti 3 af Kongl. Skogs-Ordningen den 1]
Augusti 1805, är den< föreskrift lemnad Konun¬
gens Befallningshafvande, till iakttagande vid be¬
slut om utsyning å Kronans Allmänningar, att
Boställs Innehafvare , .Mi 1 itai re , Civile eller
Prester, skola, framför andra hemmans-åboer, äga
rätt till utsyning, när skogstillgång på deras bo¬
ställen saknas: och uti ii §. af samma Kongl.
Förordning stadgas, att hvad Konungens Befalls
Den 23 December:
ningshafvande, i afseende på Allmänningar ; ar
anbefaldt, tillhörer Öfver-Hof-Jägmästare-Embe^
tet att iakttaga i hänseende till Kronans Parker.
Rättigheten att till Boställen företrädesvis
njuta utsyning, vare sig å Allmänning eller å
Park , är således för Presterskapet alldeles den¬
samma, som för Militaire och Civile Embetsmän:
skulle någon deremot svarande skyldighet komma
i fråga , synes den följakteligen äfven böra vara
enahanda. En sådan skyldighet vore den, uti 14
§. afKongl. Skogs Ordningen, stadgade betalning,
eller så kallade Stubbelön, till skogsplanterings-
Cassan för det virke , som utsyntes å Kronans
Parker. Från denna betalning äro likväl Militaire
och Civile Embetsmän frikallade, hvaremot den
blifvit hos Presterskapet utsökt, under åberopande
af ett Kongl. Maj.ts nådiga Bref till Öfver-
Hof Jägmästare-Embetet, af den 5 April 180»,
som lärer innehålla , att Stubbelön bör för utsy¬
ning å Prest-Boställen erläggas, emedan Prestgår¬
darne., såsom icke varande Kronans tillhörigheter,
skola, efter Allmänna Lagen , aj Församhnearne
byggas. Detta skäl visar tydligen, att Stubbe-
lön icke bör betalas för annan utsyning , än den
sofn beviljas till de hus Församlingarne bygga, och
hvilka äro att anse såsom Församlingarnes egna
tillhörigheter. Deremot kan samma skäl alldeles
icke lämpas till de hus, Kyrkoherdarne sjelfve
eller Comministrarne bygga , emedan dessa hus
lika litet tillhöra dem, som Militaire och Civile
Embetsmän äga husen å sina Boställen : och då,
enligt hvad jag förut sökt utreda , Presterne, i
afseende på sjelfva rättigheten till utsyning, äre
' Den 23 Decemebr
i lika förhållande med andra Embetsmän, förmo!
dar jag det vara ett missförstånd om rätta me¬
ningen af Kongl. Maj:ts åberopade nådiga Bref,
att Stubbelön blifvit fordrad för virke, som utsy!
nas till de hus, Presterne sjelfve ä sina Bostäl¬
len hålla.
Af hemmavarande medbroder anmodad att
härom väcka fråga, får jag vördsamt anhålla, att
detta mitt Memorial till vederbörligt Utskott re¬
mitteras.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottet.
§. io.
Ankom och emottogs Hof-Canzlerenm. mJ
Högvälborne Herr Friherre Gustaf af Wetter¬
stedt, samt tillställde, på nådig befallning, Stån¬
det 5 särskildta nådiga Propositioner af Kongl,
Maj:t.
Högvörd. Herr Erke Biskoppen och Talman^
nen förklarade , att Ståndet , med underdånigsts
vördnad för Kongl* Majit, skulle taga dessa nå¬
diga framställningar under öfverläggning, och an¬
höll att PrestStåndet alltid må vara uti Herr
Friherrens och Hof-Canzlerens vänskap och för¬
troende inneslutet: hvarefter Herr Baron och
Hof-Canzleren, såsom vid ankomsten beledsagad,'
afträdde.
§• II-
Kongl. Majrts högstberörde nådiga Proposi^
tioner upplästes och remitterades
Den s 3 Decemberi
Till Stats.Utskottet:
Angående befrielse för framledna Landshöf¬
dingen von Echstedts Sterbhus» från en ersättning
till Kongl. Maj:t och Kionan.
Till Stats- och Banco • Utskotten:
Om Götha Canal Arbetets fortgång och bei
främjande.
Till Stats- samt Allm. Besv- och Econ.Utskottenl
I anledning af förekommen fråga, om Båts¬
mans Boterings införande i Färentuna Härad af
Stockholms Län ; och om angelägenheten af sär¬
skildta anstalter till förekommande af stegring i
priset på det grofva brödet,
Till Allmänna Besvärs- och EconomiseUtskottet:
Angående Båtsmans.Boteringen i Hallands
Län.
§• i*.
Efter uppläsande af Stats - Utskottets 2--ne
särskildta Memorial, angående, dels Commissariens,
Auditeuren L. Oranges antagande som Kame¬
rerare, dels ock begagnande af arne Notarier och
5 Canzlister inom Utskottet, blefvo samma
Memorial af PrestStändet bifallna.
§• 13.
ContractsProsten Almqvist uppläste ett så
lydande
Deii 33 Decemberi
32 1
Ödmjukt Memorial:
Bland Regerings-omsorger, åt hvilka Kongh
Majrt, under sist förflutna året, lant särdeles nå¬
dig uppmärksamhet, har det ock varit en, att hos
Nationen hämma den tilltagande böjelsen för yp¬
pighet och öfverflöd. Ämnet är också af den vigt,
att det förtjenar hvarje sann patriots ömma be¬
hjertande. Åtminstone bekänner jag upprigtig!,
att jag ej utan blandade känslor af förtrytelse och
bedröfvelse, af harm och medömkan, kunnat läsa
de i dagbladen dessa dagar införda Annoncer,
än , att en, med Silfver broderad, Tyllklädning ,
(som är så otjenlig för värt kalla Climat, och som kan.
brukas, må hända 2 ä 3 gånger, innan den går
sönder,) fins till salu för 100 R:dr B:co; än åter,
att en modern Fruntimmers-päls af Sammet, med
krage och bräm af Sobel-svansar , kan säljas till
det måtteliga priset af Boo R:dr B:co; att man
således anser mycket måtteligt, när anskaffandet
af ett enda klädesplagg uppgår till en summa,
som öfverstiger mången hederlig Embetsmans he¬
la årslön, och mången redelig Medborgares hela
årsförtjenst.
Ja, hvar är det man får söka källan till vår
tids mångfaldiga bedrägerier och fallissementer ?
Hvad är det , som hindrar giftermål hos Medel.'
Classen t* Hvad är det, som uppjagar Coursen och
förer våra redbarheter ur Landet ? Hvad annat
än åhogan att täfla i prakt? Hvad annat, än farj
hågan, att blottställa sig för en mauvaise honte,
om tillgångarna ej medgifva en lysande bosätt¬
ning P Hvad annat, än den allrådande, tyranni
2-22
Den s 3 December '.
ska så kallade moden, som bjuder, att man, ko:
sta hvad det vill, skall kläda sig liksom andra, i
lysande utländsk grannlåt: skall fournera sig, lik¬
som andra, med dyrbart utländskt husgeråd ?
Jag vördar Kongl. Maj:ts visa och nådiga af¬
sigt, som, efter inhämtade underdåniga yttranden
i detta ämne, äfsamtelige Rikets Landshöfdingar
jemte nedsatte Läns Comitéer , låtit till Svenska
Folket utgå en allmän Faderlig förmaning mot
öfverflödet, hellre än att, genom uttryckliga För¬
bud och tvångsmedel, göra sin nådiga vilja gäl-'
lande. Men jag fruktar, att ändamålet på detta
sätt icke vinnes. Om på några ställen förmanin¬
gen åtlydes , och öfverenskommelser kunna träf¬
fas till öfverflödets inskränkning, skola dock des¬
sa orters Invånare snart roed förtrytelse och
missnöje se , att annorstädes ingen sådan åtgärd
vidtages. Om en öfverflöds-artikel indrages i den
ena Socknen , det ena Häradet , det ena Länet ,
men tillätes i de nästgränsande; så finner hvar
och en, att sådant åstadkommer förargelse, afund,
oreda, villervalla , och att ingen ting i hufvud*
saken uträttas.
Min önskan vöre alltså, att Rikets Höglofl;
Ständer förenade sig i en gemensam underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t om utfärdandet af en
så beskaffad alfvarsam Öfveiflöds-förordning, sorn,1
understödd med exempel från de högre Samhälls:
kretsarne, kunde med stränghet och kraft hand-,
hafvas och gälla lika för samteliga Rikets Inbyg¬
gare , och hvarvid den hufvud-princip blef gäl¬
lande, att allt, sorn är till införsel förbudet, måtte
Den 23 December.
223
•ckså förbjudas till bruk och nyttjande: kunnan¬
des i öfrigt 1794 års Författning mot yppighet
och öfverflöd, med de tillägg och modificationer,
sorn innelnållas i Riksens Ständers särskildta Ut¬
skotts, år 1815, afgifna betänkande, tjena till led:
ning vid redactionen af en ray Ofverflöds - För¬
ordning: äfven som, och på det blå färg må, så
vidt möjeligt är , kunna sparas , samt dymedelst
allt för mycken införskrifning undvikas af den
dyrbara färgstoften Indigo, deraf, vid Läns-Co-
mitéens sammanträde i min hemort , consumtio:
nen upplystes vara 6å stark, att en enda Färga¬
re i en Små Stad, för detta behof, åt Utländnin-
gen årligen uppoffrar nära 25,000 R:dr Banco,
jag sluteligen vågar i ödmjukhet hemställa, om
icke hos Kongl. Majit den • underdåniga önskan
må frambäras:
1:0 Att Soldaten , vid indelta Arméen på
Rander, må få gra, i stal let för blå Uniform, hvarJ
igenom bond.hustrun sättes i stånd att sjelf hem¬
ma kunna både väfva och färga sin Soldats be:
klädnad.
*;o Att sedan samteliga Corpser och Stater
nu mera erhållit stadgad Uniform , en sådan äf¬
ven må fastställas för det Hedervärda Bonde-
Ståndet; och att den gamla ärbara grå drägten
måtte allmänneligen antag3S af Sveriges respecta-
bla Allmoge , liksom den af ålder utgjort , och
ännu på de flesta ställen utgör deras vanliga
klädedrägt.
Jag hoppas, att Hedervärda BondeStåodet
224
Den 23 December;
med känsla för Landets väl och sin egen förmån,'
långt ifrån att misstycka , snarare skall gilla och
med välbehag anse mitt välmenta förslag: och
jag anhåller, att detta Memorial må till pröfning
och vidare utarbetning öfverlemnas till Högloil.
Besvärs, och Economias • Utskottet.
Remitteras till Allmänna Besvärs- och E-i
oonomia; - Utskottet.
§. 14.
Anmältes Professoren Thyselii önskan, att
då han blifvit vald till Ledamot i 2:ne Utskott,
nemligen Constitutions- samt Allmänna Besvärs-
och Economice Utskotten, men vid göromålens
tilltagande mängd, icke vidare medhinner att uti
båda Utskotten deltaga, få afsäga sig sistnämnde
Utskott; och som Ståndet pröfvade skäligt att här¬
till sitt bifall lemna; alltså anmodades Ståndets
Electorer, att före nästa Plenum välja en annan
Ledamot i Allmänna Besvärs- och Economise-
TJtskottet.
§• 15-
Uti ProtocollsUtdrag af den 1 8 dennes till-
kännagifvsr Hedervärda BondeStåndet, att det¬
samma bifallit StatsUtskottets Memorial, angåen¬
de upphörande af Kongl. Maj:ts nådiga inställel¬
se med KronoUtskyldernas afbördande, dock med
tillägg, att de skattskyldige, som ej kunna an¬
skaffa Banco- eller Riksgäldssedlar, skola vara
berättigade deponera Discont Assignationer, in¬
tilldess
Den 23 December
tilldess Riksens Ständer i frågan om Disconterna
sig utlåtit och derom vidare varder förordnadt;
uti hvilket tillägg MedStånden blefvo inbudna
att sig med BondeStåndet förena.
Lades på Bordet.
§. i 6.
Medelst inkomna ProtocollsUtdrag under¬
rättades Ståndet derom, att Högiofl. Ridderska-
pet och Adeln bifallit Allmänna Besvärs och
Economiae-Utskottets Memorial, om ytterligare
antagande af 4 Canzlister, samt remitterat
Till StatsUtskottet:
Följande Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
ner till Rikets Ständer:
1:6 I afseende på den vid 1815 års Riks2
dag yrkade rättelse i Författningarne om afdrag
wll Statens förmån , å civile EmbetB- och Tjen-’
stemäns indelte löner.
2:0 Angående nödiga medel och utvägar till
Hjelmare Slussverks ombyggnad och vidmakt-,
hållande.
3:0 Angående uppförandet af en Minnesvård
öfver Svea Rikes utkorade KronPrins, Carl
August, på Qvidinge Hed i Skåne.
4:0 Angående användande af de inom Sö*.
* »rf
dermanlands Län befintlige så kallade Jagbackar.
Pr.' St. Fröt. 18x7. Del. i. 15
Den 23 December
5:0 Angående beviljandet af vanliga Prest-
bolils-friheter åt nya Prestboställen.
6:0 Angående sökt befrielse från Brännvins-
bevillningens utgörande för åren 1810, 18U
och 18 12, af personer å landet, som ej äga eller
besitta jord.
7:0 Om en stadgad afgift af hvarje man¬
talsskrifven person, till den veneriska smittans
hämmande, samt utvidgande af de dertill nödige
Curanstalter, och om fortfarandet af det vid sist-
ledne Riksdag till samma ändamål gjorde anslag;
hvarefter, och sedan StatsUlskottets utlåtande öf¬
ver denna Proposition till Ridderskapet och A-
deln inkommit, samma nådiga Proposition der¬
efter skulle till BevillningsUtskottet remitteras.
Till Stats- och EconomiasUfskotten:
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
inrättande af allmänna Arbets och Corrections-
hus på Borgholms Slott och i Vadstena; samt
Stats, och BancoUtskotten:
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition , angående
allmänna Penningerörelsen och myntvärdets upp¬
rätthållande.
Till Lag-Utskottet:
1:0 Ett anförande af Friherre Mannerheim,
Lars August, innehållande förslag till ändring
arti 24 Cap. 5 §. ByggningaBalken rörande Brand;
Stod,
Den 2 3 December.
2:0 Ett Memorial af Grefve Gyllenborg, Jol
han Hanning, dels angående föreskrift för Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, att till JustiticeCariz-
lerf=ns och Justitia^ Ombudsmannens granskning
öfversända ett exemplar af alla de utaf Kongl.
Majus Befallningshafvande utfärdade Kungörel¬
ser, hvilka röra allmänna och enskildtes rätt och.
skyldigheter, samt dels angående ett närmare be¬
stäm mande af Kongl. Maj.-ts Befallningshafvande®
rättighet att anställa Canzli förhör m. m.
Allmänna Besvärs- och EconomiseUtskottet:
Ett Memorial af Grefve Kalling, Pthr, an;
gående en allmän Näringsfrihet; samt
BancoUtskottet:
Ett Memorial af Friherre Falkenberg, Carl
Gabriel, angående en utvidgad lane-rättighet i
Banken a fast egendom samt till odlingars före¬
tagande.
§• l1-
Jemlikt nu ankomna ProtocollsUtdrag hade
Vallöf]. BorgareStåndet instämt uti MedStåndenS
beslut, orri tryckning af .TustitiaeOmbudsmansi
Embetets Berättelse, och remitterat till
Stats-Utskotteti
Kongl. Majus nådiga Propositioners
1:0 Angående sökt befrielse från Brännvins-'
bevillningens utgörande för åren 1810, ~lgil och
223 Den 23 December.
1812 af personer å landet, som ej äga eller be*
81 tta jord.
aro I afseende på den vid 1815 ars XJrti.
ma Riksdag yrkade rättelse uti Författningarne
om afdrag till Statens förmån å civile Embets-
och Tjensternäns indelte löner.
3:0 Angående användande af de inom Sö¬
dermanlands Län befintlige såkallade Jagbackar.
4:0 Angående uppförande af Minnesvård
öfver Prins Ca kl August, på Qvidinge Hed
i Skåne.
5:0 Angående inrättande af allmänna Ar¬
bets- och Correctionshus på Borgholms Slott och
i Wadstena.
6:0 Angående nödiga medel och utvägar till
Hjelmare Slussverks ombyggnad och vidmakthål¬
lande-, och
Stats- och Bevillnings. Utskotten:
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rik.
sens Ständer om en stadgad afgift af hvarje man.
talsskrifven person till den veneriska smittans
hämmande samt utvidgande af de dertill nödiga
Curanstalter.
BancoUtskottet:
Herr Malmbergs anförande, angåend# det
mindre Skiljemyntets utvexling.
Den 2 3 December.
22g
Stats-Utskottet:
Ett Memorial af Herr Chr. Zetterberg, an¬
gående åtskilliga anstalters vidtagande till förmån
för ManufacturSmidet i Eskilstuna Fristad.
Stats- och BancoUtskotfen:
Ett Memorial af Herr J. Linström, inneä
hållande åtskilliga förslag till förändring af Se»
del-utgifningen från Riksens Ständers Bank och
RiksgäldsContoir samt af Assignerings-rätten på
Banken m. m.
Till Banco-Utskottet:
Ett anförande af Herr S. M. Th. Cederborg,
angående Götha CanalBoIags DiscontVerks för¬
pligtande, att vid inbetalning och omsättning af
lån emottaga Discont Verkets Assignationer och
Obligationer.
Till Allmänna Besvärs- och Economiae-Utskottet:
1:0 Ett Memorial af Herr H. H. Faurell,
rörande förbud för Tjenstedrängar i Halland,
att utvandra till andra landsorter, i ändamål att
söka arbete; och i sammanhang dermed, ett an¬
förande af Herr Joli. Lindberg Petersson, om ett
lika beskaffadt förbud för allt arbetsfolk i hela Riket.
2:0 Ett Memorial af Herr Gabr■ Kjellander,
angående yrkad inskränkning uti rättigheten för
Soldaterna vid värfvare Rogementerne alt blifva
permitterade och under permissionstiden vandra
omkring i Landsorterna-
Den 2 3 December,
RancoUiskottet:
Ett Memorial af Herr J. Noréus, innehål-
lande begäran om ett förökadt låne-biträde utur
Riksens Ständers Rank för Rergshandteringen i
Riket.
Till Revillnings-Utskottet:
Ett Memorial af Herr P. Fogelmark, angå¬
ende yrkad ändring uti de nu gällande föieskrif.'
ter, i afseende på clarerandet af Stora SjöTullen
för utgående varor, jemte allt hvad i samma äm¬
ne dels den lo uti denna månad, oeh dels den¬
na dag blifvit inom Vällofl. RorgareStåndet ytti
rädt; samt funnit för godt, att det af Herr .S,
M. Tii. Cederborg den 4 uti innevarande månad
till Ståndet ingifna och då på bordet lagda Me¬
morial, angående äskadt upphörande af frikallel¬
sen för Höglofl. Ridderskapet och Adeln från
deltagande med Eorgerskapet uti kostnaderna för
sina hus och tomter i Städerna till Kyrko-,
Prest-, Schols- och Rectora-byggnader samt öf¬
riga Stadsegendomar ålagde utskylder; tillika med
ej mindre Herr Cahr- Kjellanders ofvanberörde
den 4 December väckta motion, att de onera,
hvilka tillhöra gårdsägare bland Städemes Ror§
gerskap, måtte utsträckas till alla fastighetsägare
Uti Städerna utan undantag, utan oek Herr Ce¬
derborgs den 13 Dec. uti Ståndet munteligen
gjorda tillägg till sitt ofvan ornförmäldte Me.
modal, skulle remitteras till Riksens Högloft.
Ständers Allmänna Resvärs • och Economise-,
Utskott, med anmodan, att så val utreda, hui'
juvida Herrar Cederborgs och Kjellanders ifrå¬
gavarande yrkanden kunde anses innefatta arllej
•Den 2 3 December-
nast åsyftad verkställighet af de concessioner, sorn
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högv.
PrestStåndet vid 1809 och 1810 arens Riksdag
här i Staden beviljat; som ock fullständigt upp¬
lysa allt hvad rörande detta ämne blifvit vid
Urtima Riksdagarne åren 18 12 och 1 8 1 5 tills
gjordt, äfvensom att sitt betänkande i enlighet
med sakens beskaffenhet till hela dess vidd af¬
gifva.
§18 f
Af nu inkomna ProtocolhUtcfrag inhämta¬
des, att Hedervärda Ri.ndeStåndet bifallit All¬
männa Resvärs- och EconomiasUfskottets Memo¬
rial om antagande af 4 Canzlister; samt remitterat
Till StatsUtskottet:
Ett Memorial af Riksdagsmannen Sven Väls¬
son från Christianstads Län , angående yrkad rät¬
tighet för Ahlbo och kringliggande Härads inbyg¬
gare , att emot afgäld få taga redskapsämnen och
nödigt vedbränsle å KronoAUmänningen Magle¬
hems KungsOhra och den Dödas lott, belägen
i förberörde Härad; samt
Till RancoUtskottet:
Riksdagsmannen Bengt Svenssons fran Osterg
göthland Memorial, rörande förändring i Eörfatt-
ningen om Ranco-lån.
Till Stats- och RancoUtskotten:
RancoFulImägtigen Anders Danielssons yr¬
kande, att nämnde Utskott måtte från den allmän^
232
Den a 3 December'.
na ompröfningen och granskningen afKongl. Maj:ts
nådiga Proposition om allmänna PenningeröreL
sen och myntvärdets upprätthållande skilja den
del deraf, som har omedelbart afseende på in¬
lösningen af samtliga Disconternas Assignationer
på Riksens Ständers Bank.
Till StatsUtskottet:
Riksdagsmannen Eric Ericsson Mörtbergs från
Norrbotten Memorial, om rättighet för de längst
upp i Öfver Torneå Socken belägne SoldatRotar,
att, emot viss afgift, få vara vacante.
Till Stats- och EconomiaeUtskotten:
Ett Memorial af Riksdagsmannen från Elfs¬
borgs Län, BancoFullmägtigen Anders Daniels¬
son, angående Tionde- och RärrteSpannmåls ut.;
görande in natura eller med penningar efter Mar-
kegångspris.
Bevillnings- Utskottet:
Riksdagsmannen Jonas Nordstedts från Joni
köpings Län Memorial, rörande yrkad nedsätt¬
ning i afgiften för begagnandet å landet af Bränn¬
vinspannor från och med 17 till och med 20
kannors rymd.
Lagutskottet:
1:0 Ett Memorial af Riksdagsmannen Eric
Andersson Being Irån Herjeådalen, om undantag
för samma landsort fran tillämpning af hittills
gällande Landtm äteriFörfattningar m ra.
Den 23 December
333
2:0 Laur. Carlssons och Peter Svenssons m.
fl. från Skaraborgs Län Memorial, rörande förän,
dring i sättet vid PantAuctioners verkställande.
3:0 Ett Memorial af Per Nilsson från Chri¬
stianstads Län, angående omyndiges arfvemedels
förvaltning och redovisning; och
4:0 Ett Memorial af Anders Danielsson från
Elfsborgs Län, om upptagande vid vederbörlige
Domstolar å Landet af förbrytelser emot dels
Kongl. Förordningen den 24 Augusti 1813 an.
gående fylleri och dryckenskap, dels ock emot
Kongl. Kungörelsen den 20 April 1814 rörande
olofligt afsalu af Toddi och Brännvin.
Till Allmänna Besvärs- och EconomiasUtskottet:
I;o Per Bengtsons från Halland, Jon Jonsi
sons från Blekinge och Johan Larsson Wiklunds
från Westerbotten Memorialer, angående en fri
Brännvins-bränning m. m.
2.'o Ett Memorial af Eric Ericsson från O-
rebro Län, angående en fri Tackjernshandel.
3:0 Ett Memorial af Eric Svensson från Bo¬
hus Län, angående jemkning och utbyte af Ro-
teringen inom Wedbo och Tossbo Härader af
Elfsborgs Län.
4:0 Ert Memorial af Jon Joransson från Ö-
land, rörande Allmogen* derstädes rättighet till
bete för sina kreatur å den gemensamma utmarjj
ken Allvar kallad.
5:0 Lars Carlssons och öfrige Fullmägtiges
234
Den a 3 December.
från Skaraborgs Län Memorial, angående Götha
CanalBolags skyldighet, att underhålla de vägar
som tillhöra de af Bolaget inköpta Hemman.
6:0 Ett Memorial af samma Riksdagsmän,
om obehindrad försäljning vid de så kallade Fri;
marknaderna.
7:0 Svén Månssons från Calmare Län Me¬
morial, rörande yrkad tillåtelse att bränna Sved¬
jeland vid hvad tid af året sådant bäst later sig
verkställa; och
8:0 Af Olof Olsson från Carlstads Län, an:
gående Vattenverks inrättande m. m.
§. 19.
H. H. ErkeBiskoppen och Talmannen till—
kännagaf sig vara sinnad att, med Kongl. Maj:ts
nådiga tillstånd, öfver Julhelgen bortresa (ill Up¬
sala, och uppdrog fördenskull åt Biskoppen och
vice Talmannen Doctor von Rosenstein, att inom
Högvördiga Ståndet föra Ordet vid de Plena, som
under H. ErkeBiskoppen* frånvaro kunde inträf¬
fa; hvarefter Ståndet afgick till Kongl. Slottet^
för att, gemensamt med de öfriga RiksStånden,
till Hans Maj:t Konungen, samt Deras Kongl.
Högheter KronPrinsen och Hertigen af Söder¬
manland i underdånighet aflemna de beslutna
Tacksägelse- och LyckönskningsAdresserna.
v In fidem
J. U. Almguist.'
Den 27 Détember.
*35
Lördagen den 27 December 1817*
§. 1.
Sedan Högvörd. Herr ErkeBiskoppen och
Talmannen, efter det Prosten Ek åtagit sig, att,
i händelse Plenum denna dag skulle inträffa,
dervid föra Protocollet , tillåtit Ståndets Secrete¬
rare, Professor Almqvist, och Ståndets Notarie,
Consistorii-Notsrien Janzon, att under Julhelgen
till Upsala afresa, så emottog bemälde Prost nu
Protocollet.
§4 2.
Uppå gjord Proposition, beslöls att de nådi«
ga Tal, med hvilka Kongl. Maj:t , samt Deras
Kongl. Högheter KronPrinsen och ArfPrinsen,
nästledne Tisdag, besvarat Riksens Ständers un¬
derdåniga Tacksägelse- och LyckönskningsDepu*
tation , skulle i Ståndets Protocoll införas; va¬
rande* de samma af följande lydelses
1:0 Kongl. Majsts nådiga Svar:
Välborne, Adle och Väibördige, Ärevördige,'
Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige,
Välaktade, Hedervärde och Redelige, Gode
Herrar och Svenske Män!
Det är med liflig tillfredsställelse, som Jag
nu emottager det uttryck af vördnad och tack^
samhet för mina åtgärder och bemödanden , sora
Rikets Ständer åt Mig egnat. Alltifrån det ögon¬
blick, då Jag, af Fäderneslandets olyckor upp4
manad, nödgades försaka den enda lön Jag hade
eftersträfvat, lugnet och mitt samvetes frid , för
23<*
Den 27 December.
att uppträda påen skakad Thron, som Jag förut
hade upprätthållit, har Svenska Folkets sällhet och
Fäderneslandets ära utgjort min ära och min
sällhet, och då nu det egna medvetandet af upp.
fyllda pligter förbinder sig med trogna underså.
tares erkänsla , återstår för eder åldrige Konung
ingen annan önskan , än att till lifvets gräns
kunna fortsätta anledningarne dertill , jemte be¬
löningen.
De anstalter Jag vidtagit , för att lätta Fol-
kets bördor, under den nuvarande tillfälliga för¬
lägenheten i allmänna penningerörelsen, böra, i
förening med de orsaker , som legat till grund
för edert sammankallande , vara Eder en säker
borgen , så väl på den kännedom Jag haft om
dessa anstalrers nödvändighet , som på det säkra
hopp Jag hyser, att, genom eder eniga medver¬
kan, dessa olägenheter fullkomligen skola afhjel*
pas, och för framtiden ett förbättradt skick inträ¬
da , så väl i allmänna som i enskilta finance-
förhallanden.
Till vinnande af detta stora mål, räknar Jagj
med en af erfarenheten redan tillräckligen be¬
kräftad tillförsigt, på den Förstes upplysning och
outtröttliga verksamhet för Fäderneslandets väl,
sorn i dag med Mig delar edra tacksägelser, och
hvars Sonliga kärlek och blygsamma minne af
egna förtjenster förgäfves kunna undanskymma de
strålar af ljus, som hail fortfar att sprida öfver
min ålderdom och öfver mitt namn. I den lof-
vande Ättlingen af sin Stam , har Han Jemnat
Eder och Mig ett nytt föremål för Vår gemen¬
Den 27 December.
samma tillgifvenhet, och då J yttrén Nationens
känslor emot Dem håda , arén J äfven sanna
tolkar af eder Konungs.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Sven-'
ske Män, med all Kongl. Nåd och Ynnest städ¬
se välbevågen.
2:0 Hans Kongl. Höghet Kron Prinsens nå¬
diga Svar.
Gode Herrar och Svenske Män! Jag hem¬
bär Eder min tacksägelse för de tänkesätt J yt¬
trat. De lemna mig ett tillfälle att förklara Eder,
att i de tjenster Jag varit nog lycklig att kun¬
na göra Eder, har Jag icke öfverträffa! mina för-’
hoppningar. Under sex på hvarandra följande
Regeringar , hafva stora olyckor , och törhända
äfven stora fel, med en förödande verkan nästan
oafbrutet hvilat öfver Fäderneslandet. CARE
XIIIls Regering har beredt Eder ersättning för
de förra , och tröst i anseende till de sednare;
Denne dygdige och välviljande Konung, och
Dess adopterade Son , båda föremål för edert e-;
get val , kunna således äga någon rätt till eder
erkänsla. Bibehållen alltid , Gode Herrar och
Svenske Män, den J arén eder Konung skyldige
och förvaren för min Son den del 3 ansen mig
tillkomma.
En upplyst och frihetsälskande Regering
önskar blifva bedömd efter sina handlingar, och
bör blott eftersträfva denna enda nationliga gärd,
som i alla redliga medborgares bröst förvarast
Den g 7 December.
Då Konungen sammankallade Eder ville Han
icke öppna någon annan täflingsbana ä'n Foster¬
landskärlekens. Det är på den som Statsmän, Re*'
ligionslärare, Lagkunnige, patriotiske Krigare och
Män med kunskaper i Statshushållning och Fi-
nancer, skola äga tillfälle att utmärka sig. Det
är der som Konungen skall i förväg kunna upp¬
täcka de Män , som en dag kunna tjena Natio¬
nen och föra den till den grad af ära och säll¬
het, som den utan tvifvel skall hinna, om alla
goda medborgares bemödande i en ädel täflan
förena sig omkring Fäderneslandets altare. J kän-,
nen, Gode Herrar och Svenske Män , mina tän¬
kesätt och mina Önskningar. Ställd emellan Ko¬
nungen och Folket, den förste Undersåte och
den förste Medborgare, skall Jag alltid gifva Eder
efterdöme af trohet för Monarken och vördnad
för den frihet som våra Grundlagar åt oss förvara»
g:o Hans Kongl. Höghet Arf-Prinsens nå¬
diga Svar.
Mine Herrar!
Med det lifligaste deltagande har Jag nu af»
hört uppläsningen af denna Tacksägelse - Adress,
som Riksens Ständer i dag framburit till Hsns
Majus Thron. Den uttrycker deras tacksamma
känslor för den vaksamhet, hvarmed Konungen
och Kron - Prinsen vårdat Rikets säkerhet och
undersåtarnes väl. En sådan gärd af Nationens
erkänsla är en värdig belöning för dessa Förstars
mödor, och den gör det gladaste intryck på mitt
hjerta, hvars hela tillgifvenhet är egnad gemen';'
»arnt åt Dem och Fäderneslandet.
Den 37 Decemberi 239
M. H. Vid samma tillfälle hafva Riksens
Ständer äfven velat förklara Hans Maj:t det hopp
som de för framtiden fästat vid mina redan upp¬
nådda mognare år. Jag känner värdet af detta
förtroende och de stora skyldigheter som det å-
lägger mig.
Det tillkommande står under ödets makt ;
men om min kärlek för Scandinaviens inbygga¬
re och de ädla efterdömen Jag har för mina ö~
gon , böra räknas för lika lyckliga förebåd, som
de äro lyckliga väckelser, då kan Jag ej misströ¬
sta att en dag värdigt svara till dessa förhopp¬
ningar. Detta blir åtminstone ständigt det mål,
hvartill mina bemödanden skola rigtas.
Jag anropar emedlertid Försynen , med in¬
nerliga böner, att den måtte alltid underhålla och
lifva det inbördes förtroende, som nu förenar
Konungen och hans Folk Detta lyckliga sam¬
band var i alla tider Sveriges styrka, och på sam.’
ma grund hvilar dess sällhet och ära.
Jag ber Er, mine Herrar, frambära min
tacksamma helsning till Rikets Ständer, och för¬
säkrar Eder samt- och synnerligen om min be¬
ständiga aktning och välvilja.
§• 3-
Af Electorernes nu företedda Profocoll in¬
hämtades, att efter GontractsProsten , Professoren
Mag. P. Thyselius sorn, med vederbörligt tillstånd,
afsagt sig befattningen såsom Ledamot uti Alli
manna Besvärs- och EconomiseUtskottet , Con^
2 4<> Den %y December.
tractsProsten och Ledamoten af Kongl. Wasa-
Orden Nils Grandelius blifvit vald till Prest-
Ständets Ledamot uti nämnde Utskott; och skul-
le han fbrdensknll genom Protocolls Utt^rag till
berörde befattning legitimeras.
§. 4-
Nedanskrefna, ifrån Utskotten inkomna be-
tänkanden, upplästes och lades på bordet, nem.
ligen;
Stats - Utskottets, angående:
i:o Kostnaden för tryckning af RiksStån-^
dens Protocoll, med dertill hörande Bihang.
2:o Tryckning af Revisorernes Berättelser;
3:0 Tryckning af Landshöfdingarnas Berät¬
telser om årsväxten.
4:0 Arbets, och Corrections hus-inrättning
i Mal mö,
5:0 Underhållande af Landscrona Stads
Hamn.
6:0 Regerings Rådet von Scliewens inneståen^
de pension.
7:0 Lån till Kyrkobyggnad i Landscrona.
8:0 Kostnaden för upplåtande af Kungs*
bolms Krono Bränneries Byggnader till Curhus
för Stockholms Stad och Län.
90 Stats Commissarien Widegrens ansökning
om förskott-
Banc®.,
Den 27 December.
Banco ■ Utskottets, rörande:
l:o Instrucf ionen och Eds - Formulairet för
Ledamöterna i Banco * Utskottet; och,
ato BancoFullmägtiges åtgärder i afseende på
Gotha Canal- och Malmö Disconter.
Allmänna Besvärs och Economiae Utskottets
I frågan om inställande af Brännvins.brän¬
ningen, och dermed sammanhang ägande äm¬
nen, Samt
Expeditions.Utskottets, angående:
En förbättrad redaction af Bihanget till
RiksStåndens Protocoll.
i 5*
Till Lag Utskottets Memorial om antagande
sf ytterligare en Canzlist inom Utskottet, med
arfvode» beräkning ifrån antagningsdagen, lemna-
de PrestStåndet sitt bifall.
§■ 6.
Vid förnyad föredragning af Hedervärda
BondeStåndets, den »3 :d je dennes, på bordet
lagda Protocolls • Utdrag, innefattande inbjud¬
ning till de öfriga Respective Stånden, att in¬
stämma uti det tillägg, hvarmed Hedervärda
BondeStåndet bifallit Stats Utskottets betänkande,
angående de inställda Krono-Utskyhlernas utgö¬
rande, fann PrestStåndet, som redan den 15 detiJ
nes’, utan allt tillägg, antagit SratsUtskottetJ ifra;
Pr. St. Fröt. 1817. Del. I.
Den 27 December.'
gasatte Utlåtande, sig böra, i enlighet med hvad
Vällofl. BorgareStåndet, uti nu företedt Protocolls-
Utdrag, af denna dag, yttrat, förblifva vid dess,
i detta ämne förut fattade beslut, helst som Re¬
gerings - Formens 56 § stadgar, att Utskottens
Förslag , enär de samma icke efter försia före-’
dragningen varda utan förändringar eller tillsat¬
ser antagna eller förkastade, skola åter remitteras.
§• 7*
Jemlikt inkomna Protocolls- Utdrag , hade
Vällofl. BorgareStåndet bifallit Stats • Utskottets
Memorial, angående: 1:0 antagande af en tillö¬
kad Canzli-Betjening; 2:0 Commissarien L. Oran¬
ges begagnande, såsom Utskottets Kamererare,
och 3:0 tryckning af Fferrar Revisorers afgifne
Berättelser; samt remitterat till Stats och Banco-
Utskotten , Kongl. Majds nådiga Proposition,
örn Götha Canal Arbetets fortgång och befräm¬
jande, äfvensom till StatsUiskottet Herr lillbergs
väckta motion, angående så väl skyndsam verk¬
ställighet af Riksens Höglofl. Ständers, vid j §75
års Urtima Riksdag, fattade beslut, om tryckning
af Beneficii- och Benådnings- samt Allmänna
Indragnings-Staterna, med de, sedan nyssnämn¬
de Riksdag, deruti skedde förändringar; sorn
ock. att Rikets samteliga Special Stater måtte ge¬
nom trycket bringas till Allmänhetens kännedom,
tillika med allt hvad uti samma ämne blifvit
uti BorgareSiåndet yttradt; hvarförutan nämnde
Stånd återremitterat Stats - Utskottets Memorial,
om anslag af medel till Riksdagsutgifternas be,
stridande.
Den 27 December.
s 13
’§• 8.
Utdelades tryckta Exemplar af Riksdags-Full.
magt igen , Johan Olsson Långbergs hos Bonde-.
Ståndet ingifna Memorial, angående en förbättrad
Skjutsnings antalt.
\§- 9-
Medelst inkomna Prof öeolls-Utdrag, tillkän;
nagifves att Hedervärda BondeStåndet bifallit
Stats Utskottets utlåtanden, dels om Commissarien
L. Oranges antagande till Utskottets Kamererare,
dels ock om medels anslående till Riksdagskost.
nadernes bestridande, samt Lag - Utskottets begä¬
ran att ytterligare få antaga en Canzlist; äfven¬
som att bemälde Stånd remitterat
Till Stats-Utskottet:
1:0 Kongl. Majus nådiga Proposition till
Riksens Ständer , angående den , af framleda®
Landshöfdingen votz Echstedts Enka, F. M. Löf¬
venhjelm, för Sterbhuset sökte befrielse ifrån, eri
ersättning till Kronan.
2:0 Kongl. Majds nådiga Proposition, i an¬
ledning af förekommen fråga om Båtsmans-Rote-
rings införande i Färentuna Härad af Stockholms
Län; och
3:0 Kongl. Majus nådiga Proposition, angå¬
ende angelägenheten af särskildta anstalter till
förekommande af stegring i priset på det grofva
brödet.
244
Den 27 December'.
Till Stats, och Banao - Utskotten:
Kongl. Majds nådiga Proposition , angående
Götha Canalarbetets fortgång och befrämjande;
eamt
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomise-Utskottet:
Kongl. Majds nådiga Proposition, angående
Båtsmans Roteringen i Hallands Kätt.
Till Stats- och Banco-Utskotten:
Ett Memorial af Banco - Fullmägtigen An¬
ders Danielsson, från Elfsborgs Län , innefat¬
tande hemställan, att dessa Utskott må fran den
allmänna granskningen och pröfningen af Kongl.
Maj ts nådiga Proposition till Rikets Ständer,
om allmänna penningerörelsen och rnyntvär;
dets upprätthållande , skilja den del deraf , som
har omedelbart afseende på inlösningen af sam te*
lige Disconternas Assignationer på Riksens Stän¬
ders Banque, och särskildta Betänkanden deröfver
skyndsamligen afgifva; jemte det af Jonas An-
dersson, från Kronobergs Län, ingifna Memorial,
om allmänna förlägenheten i penningeverket ge¬
nom Disconternas obestånd, om föreskrift för Ban-
quen att valösa Disconternas Assignationer, och
att förvara dem såsom hypotheqne för hvad
Nationen i sådant afseende förskjutit.
jr
Biskoppen, Doctor Faxe uppläste ett så Iy.
dande
Den 27 December.
Vördsamt Memorial !
Rikets Högloft. Ständers Bevillnings - Stadga
bjuder i Art. 11. §• 1. pag. 7. att 5 procent bör
i Bevillning erläggas af den , Kyrkorne i Skäne,
Halland och Bohus Län, tillhörande Tionde, som
ej är pä lön anslagen, eller pä annat sätt dem frän-
gär. Uttrycket: pä annat sätt dem frångår, är så
otydligt, att det gifver anledning till olika be¬
grepp om den summa, för hvilken Kyrkorna bör
påföras Bevillnings-afgift.
I Skåne hafva de flesta Kyrkor nästan ingen
annan tillgång , än den , sorn hämtas af Kyrko¬
fonden; collectmedel, böter och jordeboks Ränta
äro högst obetydliga inkomster , få ställen undan-
tagne. Allt hvad Kyrkorne frångår, betalas så godt
som ensamt af den penninge-summa, hvilken af
tionden inflyter, I följd häraf , hafva somlige
Kyrkoherdar vid räkenskapernas uppgörande rät¬
teligen afdragit alla årets kostnader, men andra
åter, blott de, som utgå till communion-vin, an¬
dre endast loner och den spannemål som till
vissa personer och inrättningar är anslagen.
Men likhet i räkenskaperna är dock af stör¬
sta nödvändighet, och derföre , ( i fall det anses
rättvist och billigt, att Bevillning af dessa ad
pios usus bestämda medel bör fortfara) önskade
jag en sådan förändring i ordalagen derom , att
intet tvifvelsmål om rätta begreppet matte upp¬
stå. Mig har det likväl alltid förekommit , sorn
vore någon motsägelse emellan stadgandet, hvil¬
ket förklarar Kyrkorna skyldige, att årligen be¬
tala bevillning, och det, sorn förekommer i ArU
M6
Dtn 57 Decemberi
5. §. 3. pag. 65, hvarest andra både Kronans och
Statens verk och inrättningar Undantagas från den-»
ira afgift. De medel, sorn ärligen besparas i Kyr-
io-Cassorn3 , användas till inga andra ändamål,
än dessa byggnaders underhåll och utvidgande.
Stegrade priser på byggnads materiaiier och corn.
'snunion-vin , jemte flera skedda anslag till löner
och inrättningar, hafva oek så medtagit Skånska
Kyrkornas tillgångar, att på en mängd ställen in¬
ga årliga besparingar kunna göras, och på andra
Käfta Kyrkorna för icke obetydliga skulder. Den
tid tyckes derföre vara för handen, att de måtte
få njuta lika rätt, icke endast med de öfriga Kyr¬
kor i hela Diket, utan ock med andra Statens
lVerk och Inrättningar, som alla äro från De vin¬
ning förskontat men i händelse Rikets Högloft.
Ständer icke skulle finna skäl , att dem hädanef¬
ter derifrån befria, lärer dock blifva oumgängligt,
att derom meddela ett bestämdt stadgande.
Detta torde kunna uttryckas på följande sätt:
Lika afgift> (5 procent) erlägges ock af den, Kyr¬
korna i dessa orter, tillhörande Tionde , sorn ej är
få lön anslagen, eller till andra årliga utgifter an-
'vandes. Denna ordställning innefattar samma me¬
ning, som den hvilken Bevillnings-Förordningen
synes åsyfta, nemligen Kyrkornas frikännande
från bevillning för det som dem frångår, men
torde dock finnas mera tydlig och icke kunna le-
da till den obillighet , att ålägga dem en afgift
till Staten af inkomster , som antingen utgå till
xänte-betalning eller till andra för byggnadernas
bestånd oundvikliga afgifter.
Den 27 Décembgrl
247
Om remiss af detta Memorial till Högloft.
Bevillnings Utskottet, anhåller jag vördsammast.
Uppå gjord Proposition beslöts , att detta
Memorial skulle till Bevillnings - Utskottet re;
initieras,
§• II.
Uppläste Diskoppen, Doctor Almqvist föl¬
jande:
Vördsamt Memorial!
Ehuru Domare i allmänhet- inom- vårt kära
Fädernesland , ej mindre för deras skicklighet,
än oegennytta, äro utmärkte, och dymedelst gjort
sig väl förtjente till en äfven så allmän högakt¬
ning och välvilja, synes dock ej vara billigt, icka
eller försigtigt, att låta dessa mer än andra Em,;
bets- och Tjenstemän blifva i saknad af nödig
utkomst.
Vid Biksdagen 1815, beviljades nästan alla
öfriga penninge-löntagande Bmbets- och Tjenste¬
män tillökning i deras , på stat anslagna löner,
derigenom att en del deraf förvandlades i span-
nemål , som sedan skulle betalas efter markegångs»
priserna. En sådan löneförbättring har dock icke
kommit Häradshöfdingarne till godo, oaktadt den
högst obetydliga lön , nemligen Sjuiiofem (75)
Biksdaler, som dem på Stat varit anslagen.
Men Häradshöfdingarne hafva icke allenast
blifvit glömde eller uteslutne från nämnde löne¬
förbättring, utan deras förut innehafda inkomster
24*
Den 27 December.
hafva ansenligen blifvit förminskade, dä vid sist¬
nämnda Riksd'g dein blifvit förment att utfärda
Protocoll ofver a "dra och jtdje uppbuden , samt
genom befrielse för kärande att i för 1 i k ta mål lö.
sa Expedition, ehuru sådant tillförene varit en
kärandes eller sökandes oviikorliga skyldighet.
Och fsslän icke uti Sverige* i likhet med
hvad i nästgränsande Länder blifvit aktadt nyt.
tigt och nödigt, ännu några särskildta Förlik¬
nings-Domstolar finnas, så lärer det dock äfven
hos oss vara Domares skyldighet , att, så vidt ske
kan, söka förmå parter till förening och förlikning;
hvarvid,om det goda ändamålet skall vinnas, en Do¬
mar e oftast får mera besvär, och måste längre syslo-
sättas , än om han genom Utslag afgjorde saken.
Jag vågar således hemställa och föreslå:
1:0 Alt åt Häradshöfdingarne , jemte den
dem förut anslagna högst vinga penningelön, be.
viljas måtte något anständigt tillskott, vare sig
i penningar eller spänne mål, eller efter enahan¬
da grund som blifvit iakttagen , då andra pen-,
ninge-löntagare vid sista Riksdag erhöllo en skä-?
lig löne förbättring.
2:0 Att, på det ej af Domares, någon gång
måhända tryckande behof, förlikningar uti de vid
Domstolarne anhängiga mål, måtte hindras eller
motverkas, i stället att hefrärnjas, Domaren mät¬
te varda tillåtet och obetaget att utfä:da Proto-
colls-Utdrag, äfven öfver föilikta mål, emot ena¬
handa lösen , sorn är fastställd för Utslag i ani
dra civila mål.
Den 27 December.
249
Och torde detta Memorial, med Högvördiga
Ståndets tillåtelse , få remitteras till Höglofl.
Stats- och Lag - Utskotten , för att sedermera i
vanlig ordning underställas Riksens Höglofl.
Ständers ompröfning.
Remitterades till Stats- och Lag-Utskotten.
§- ; 2.
Prosten Friman erhöll ordet och upplasta
ett så lydande
Ödmjukaste Memorial:
Jemte det jag till alla delar förenar mig
med Herr Lectoren Arenander i hvad han an¬
fört om hämmande af den oseden, att Gesäller,
Båtsmän, m, fl., genomstryka Landet, för att
med tiggeri besvära det , får jag vidare äran
anföra:
Vid Garnizons-Soldafers permittering, synes
det aldrig blifva satt i fråga , huruvida de För¬
samlingar, till hvilka deras pass ställas , äro hu.
gade eller skyldige att dem under permissionsti¬
den emottaga. Vanligen förpassar Befälet Sol¬
daten till den Församling , i hvilken han sjelf
önskar få vistas , utan att höra Församlingen ,
huruvida han der är fästad med slägtskaps band
eller behöflig för arbete. Mig förekommer det
både billigt och rättvist, att Församlingarnes ut¬
låtanden, om Soldaten der kan finna tillfällenatt
förtjena sitt uppehälle , och om han gjort sig
känd att äga hug och skicklighet till »ågot arbe¬
25°
Den 27 December.
te, borde afvaktas , innan permissions^ pass för
honom till visst ställe utfärdas.
Det händer icke sällan , att en liderlig lät¬
ting , värfvad såsom lösdrifvare till Soldat vid
ett Garnizons Regimente, återkommer för att till¬
bringa sin permissionstid i en Församling , sorn
önskat sig för alltid befriad från denne onyttiga
medlemmen. Han kommer då icke mera ensam.
Med hustru och barn tigger han sig fram dit,
för att i ölaadt mått falla besvärlig. Härigenom
blir församlingens Fattigvård ofta obilligt bela¬
stad, och ändamålet, att genom en sådan persons
anmälande som lösdrifvare få en skadlig medlem
sig frånskild, förfeladt.
Jag vågar derföre i största ödmjukhet hem.'
ställa, om icke en sådan Författning borde hos
Kongl. Majit i underdånighet föreslås , hvarige¬
nom Församlingarne tillerkändes rättighet att
blifva hörde, innan Befälet för värfvade Soldater
fick utfärda permissions pass. Genom en sådan
Författning skulle Soldaten hafva under permis¬
sionstiden ett band på sig att iakttaga ett sådant
uppförande, sorn kunde gora honom förtjent af
Församlingens fortfarande hugkomst och välvilja.
Derjemte anser jag Soldaten böra vara vid bortr
och återgåendet försedd med marche route och
tractamerite efter Kongl. Majus Tåg-Ordning.
Remitterades lill Allmänna Besvärs; och
Geconomite - Utskottet.
§• 13-
Efter uppläsande af Hedervärda BondeStån.
Den 27 December•'
dets ProtocollsUtdrag af denna dag ; innehållande
inbjudning til! MedStånden att med förstnämnde
Stånd förena sig uti remiss till Stats- och Banco-Ut-
skotten, af Banco Fuilmägtigen Anders Danielssons
motion örn anmodan, att särskildt och utan sam¬
manhang med Kongl. Majus nådiga Proposition
angående Finance väsendet, yttra sig öfver frågan
om Discont A -'signationers inlösning , yttrade
Professor Forssell, del han ansåg Högvördiga
Ståndets instämmande uti berörde remiss vara så
mycket mera öfverflödigt, som det, jemlikt Rege¬
rings Formens 56 §• och Riksdags-Ordningens 44
§• > §'*gSer hvarje Utskott, att upptaga och yttra
sig öfver alla dit remitterade frågor , antingen
de blifvit remitterade ifrån ett eller flera af
RiksStånden. Uppå gjord Proposition instämde
Ståndet uti Professor Forssells ofvan intagna
anförande-
§. 14.
Till Stats - Utskottets gjorda hemställan,' att
Kongl- Majus nådiga Proposition, angående Hjel¬
mare Slussverks ombyggande , må till Banco-Ut-
skottet remitteras, lemnade PrestStåndet sitt bifall.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. Eit.
L- S.
*52
Den 30 December.
Tisdagen d. 30 December I8I7.
§. n,
Biskoppen och vice Talmannen Herr Doct.
von Rosenstein tillkännagaf, att ehuru H. H.
ErkeBiskoppen och Talmannen nästledne gårdag
till Staden återkommit , i ändamål att öfvervara
detta Plenum, Herr ErkeBiskoppen och Talman¬
nen likväl, i anseende till åkommen opasslighet,
af sin Läkare blifvit- förbuden att under nu va¬
rande starka köld lemna sina rum; hvarföre Hr
Biskoppen och vice Talmannen nu förde ordet.
Ståndet emottag med oro och bekymmer un¬
derrättelsen om dess lika vördade som älskade
Talmans sjuklighet, och uppdrog åt Herr Biskop¬
pen och vice Talmannen att inför H. ErkeBi-
skoppen och Talmannen tolka Ståndets upprikti.
ga önskningar för hans skyndsamma tillfrisknan¬
de och ostörda välgång,
§. 2,
Ståndets Protocoll för den *3 dennes ju¬
sterades, då Prosten Billdahl förenade sig uti
den af Lector Arenander i 8. §. deraf väckta mo¬
tion om förbud eller inskränkning i värfvade sol¬
daters permitterande till landsorterna , samt be¬
gärde tillstånd att anföra ännu ett skäl härtill,
och yttrade sig sålunda:
Det har händt, att värfvad Soldat gift sig
inom den Församling, hvarest han under per-
jnissionstiden uppehållit sig, och sedan i bellö-
Den 30 Decemberi
253
lig ordning tagit hustrun med sig till garnisons-
orten. Efter några års förlopp har mannen der
med döden afgått, hvarpå hans enka med fyra
barn, i ett alldeles utblottadt tillstånd, blefvo af
Konungens Befallningshafvande på stället för¬
passade till hemorten, och den Församling der
hon var född, för att med husherberge och un¬
derhåll blifva försedde. Man besvärade sig ge¬
nast häröfver hos Konungens Befallningshafvan¬
de i orten, och, pä skäl som anfördes, återsän¬
des dessa personer till garnisons orten, att der
förblifva och vårdas; hvaröfver Landshöfdingen
derstädes anförde Besvär i Kongl. KarnmarColle-
gio, hvarifrån Utslag gafs, af ungefär detta inne¬
håll: att man i garnisons-orten icke kan blifva
förbunden, att efter värfvade Soldaters död för¬
sörja deras enkor och barn, utan att detta bör ske
i den ort, hvarest de äro födda och sin mesta
tid vistats. Exemplet visar, att genom värfva¬
de Soldaters permitterande till landsorterna och
rättighet att i sådan egenskap längre tid vistas
inom Församlingarne, kunna dessa, efter flera
års förlopp, blifva förbundna, att till fattigför¬
sörjning emottaga deras efterlemnade enkor och
barn, oaktadt de derstädes hvarken tillbragt sin
arbetsföra tid eller der varit sista året mantals,
skrifne, eller ens på manga år vistats. Det
är äfven ur detta skäl som jag förenar mig med
Herr Lector Arenander i den önskan, att den vid¬
sträckta permissions-rättigheten inom den värfva¬
de Arméen måtte blifva inskränkt, och anhåller
ödmjukligen, att detta mitt anförande får åtfölja
Herr Lectorns Memorial till vederbörligt Utskott.
Den 30 December.'
Prosten, Doctor Stenhammar anförde:
I anledning af förevarande ämne torde ock
mig tillåtas att göra en tilläggning, helst jag vid
ett besök sistledne sommar hos en nära anhörig
vid stora vägen mellan Linköping och Norr¬
köping erfor, huruledes der, midt i brådaste ti.;
den, inträffade nästan med hvarje timma som
förbiflöt, en ordentligen förpassad sysslolös och
tiggande vandringsman — och ännu sent på af¬
tonen, sedan hvar och en begifvit sig till hvi.
la, besvärades husbonden med förfrågan , örn man
väl skulle våga till nattherberge emottaga en
ter, med lädersäck på ryggen, ankommen främ¬
ling. De fleste af dessa kringstrykande personer
voro handtverks-arbetare från aflägse Städer , och
deras besök i sanning alltför täta, for att icke ge¬
nast väcka den tanken: hvarföre, pä bekostnad af
allman säkerhet , det skall tillätas dessa, medlem-
mar af arbetsklassen , att ströfva landet igenom, när
hvar och en annan, som gör tjenst ombyte, mä¬
ste af sin nya husbonde fraktas till stället, eller har,
derest han saknar tjenst, endas en kort preescrip—
tions-tid sig förelagd , hvarefter härj, utan att vara
lagstadd , blifver såsom lösdrifvare ansedd. Ama¬
ger man i enskildta hus, icke blott ringare tjen.;
stefolk, utan biträden från upphöjdare samfunds-
classer, en Informator, en Hjelpeprest, en In¬
spector o. s. v. från andra orter, är man icke
pligtig att förskjuta eller ersätta deras resekost¬
nad, och hvilken gruflig oreda, om blott hvar
och en piga, som från Landsorterna flyttar till
Stockholm, skulle äga rättighet att betia sig hela
ien långa vägen fram ? Landshöfdingarne haf-
Den 30 Decemberi
*55
va med anledning af sin instruetion, och visser¬
ligen på högst goda skäl , stadgat, att ingen af
menigheten pä landet må förpassas från en ort
till en annan, utan så vida han sitt uppehälle
under vägen mäktar bekosta, och med stöd der¬
utaf ville jag föreslå , att också ingen arbetare
må äga tillåtelse att öfvergifva den stad, der han
på verkstad blifvit antagen, utan så vida han
gitter med bevis styrka, att han lega och skjuts
eller åtminstone tillräckliga underhålls-penningar
för resetiden erhållit af ny husbonde; och jag
kan icke annat förstå, än att med denna ordning
en verklig båtnad skulle uppkomma för sjelfva
handlverkeriema, der hvar och en desto samvets¬
grannare måste vinnlägga sig om flit och trohet
i sin tjenst-, ju större han finner sitt eget äfven¬
tyr, i fall, genom lättja, vårdslöshet, sturskhet och
fylleri, han råkar förverka sin husbondes aktning
och tillgifvenhet.
Professoren, Doctor Wijkman yttrade:
Jag förenar mig till alla delar med Herr
Doctor Stenhammar, och får endast tillägga såsom
ett, i min tanke säkert, botemedel emot Gesällers
syslolösa kringvandrande och pockande bettlande,
och derunder någon gång bidragande till veneri¬
ska smittans utbredande på Landet , det måtte
de hädanefter varda satte under tjenstehjons-
stadgan. De blifva då förpligtade att tjena sitt
halfva eller hela år ut, utan att få, såsom nu
sker, löpa Landet ikring. Härmed tror jag ock
sjelfva Handtverkerierne blifva mångdubbelt bät¬
tre betjente, än nu sker, då en Gesäll, så fort
85&
Den 30 December.
lian af Mästaren blir tilltalad för sitt fylleri el¬
ler sin frimåndags, med flera dagars lättja, genast
tager sin påse på ryggen, qvitterar tjensten , och
vandrar af såsom en lös person, ofta i det ögna¬
blick då han ser sig derigenom förorsaka sin Mä-'
stare, under varans beredning, eljer handtverkets
strandsättande , en nästan obotelig förlust. Jag
tillägger, att sjelfva denna Classens medborgares
bade moralitet öch ordentlighet i samma man
skall befrämjas och vinna , som den härigenom
blir hållen till flit och arbetsamhet utan rnedgif-
vet sjelfsvåld, och jag finnér det alldeles obilligt,
att, i en väl inrättad Stat, någon Class skall haf¬
va ett så förstörande privilegium, att när som
hälst gå ifrån sin befattning efter eget godtfin¬
nande, och blifva för det allmänna en betungan¬
de och tärande, i stället för en närande medlem.
Jafvert motsäger en slik vana alla Kongl. Majds
utkomna nådiga Författningar, till hämmande af
tiggerier, som aldrig må tillåtas den arbetsföre.
]ag tror bästa botemedlet i afseende pä dessa
blifva, sorn sagdt är, deras förpligtande alf, Ii.
kasom alia andra tjenare, höra under Tjenste-
hjons.Stadgan , och anhåller att denna min tan¬
ka äfv^n må , jemte Herr Prosten Stenham¬
mars yttrande, blifva till Economise. och Besvärs.
Utskottet remitterad.
Uppå gjord Proposition beslöts, att hvad så¬
lunda blifvit anfördt skulle till Allmänna Be¬
svärs- och EconomiasUtskottet remieeras.
§• 3* .
Af nu inkomna ProtocollsUtdrag inhämta-
> |
Den 30 December.
857
dea, att Vällofl. BorgareStåndet bifallit Stats-
Utskottets utlåtande, angående kostnaden för tryck¬
ningen af RiksStåndens Protocoll , med d-rti11
hörande Bihang , och hemställan , atf Kongl.
Majas nådiga Proposition , rörande Hjelmare
Slussverk, måtte till Banco Utskottet remitteras;
äfvensom Banco-Utskottets Memorial om före¬
slagna ändringar uti instructionen för Ledamöter¬
na af Banco-Utskottet, jemte Lag- samt Allmän-’
na Besvärs- och Economias-Utskottens Memorial
om antagande af ett förökadt antal Canzlister ,
samt remitterat till
Stats • Utskottet:
T:o Kongl. Majrts nådiga Proposition, af derx
q December, i anledning af förekommen fråga om
Båtsmans-Roterings införande i Färentuna Härad
af Stockholms Län.
2:0 Kongl. Maj:ts nådiga Proposition , af
samma dag , angående den , af framlidne Landsf
höfdingen m. m. E. von Echstedts Enka, F. Al.
Löwenhjelm för Sterbhuset sökte befrielse från en
ersättning till Kronan,
Stats- och Econömiae - Utskotten:
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition af den 17
December, angående angelägenheten af särskildta
anstalter till förekommande af stegring i priset
för det grofva brödet.
Economise - Utskottet:
Kongl. Majrts nådiga Proposition af den 9
Fr. St. Fröt. 1817- Del I. 17
Den 3o December.
december , angående Båtsmans - Roteringen i
Hallands Län.
Stats - Utskottet:
j'o Herr Tunells Memorial, angående ersätt,
tung för sådana förluster, sam tillkommit genom
uppbringningar af Makter, med hvilka Riket va¬
rit i vänskapligt förhållande; hvarjemte Uiskottet
äfven skulle anmodas upplysa , hvad som under
sistförflutna Riksdagar vid detta mål, och i anled¬
ning af då Väckta Irågor, blifvit tillgjordt.
2:0 Herr Linströms Memorial, angående sto<*
ra Flottans försäljning , samt tills vidare indrag¬
ning i Landt-Armén af 20 man på hvart Com¬
pagnie, och to man på hvar Esqvadron , samt
vacance afgiftens aflemnande till Stats-Cassan m. m.
3:0 Ett Memorial af Herr Falkman, H. A , an¬
gående medels vidtagande till lättnad uti inqvar-
teringsbesväret för de Städer, hvarest troupper ä-
ro förlagde uti ständig Garnizon; tillika med
arne andra Ståndets Ledamöters yttranden uti sam¬
ma ämne, till Protocollet för den 18 December.
4:0 Ett Memorial af Herr Linström, J., in¬
nefattande förslag , att alla både Stats- och Be¬
villningsmedel borde uti Riksgälds-Contoiret uppi
bäras och redovisas.
5:0 Ett Memorial af Herr Ebel, Fr., angående
understöd för Svenska Segelduks-Fabriquerna.
Stats- och Banco-Utskotten:
l:o Ett Memorial af Herr Ekelund, M. L.j
angående utvidgande af den nu varande Manu-
factur Discont - Fonden; äfvensom ett af Herr
Örnberg, C. J., uti detta ämne gjordt tillägg.
2:0 Ett Memorial af Herr Örnberg, ängåen^
de förhöjning af Riksens Ständer* Revisorers
af Stats-) Banco-och Riksgäld*-Verken arfvoden.
Lag - Utskottet:
Ett Memorial af Herr Cederborg, S. M. T.,’
angående åläggande för Domare och Konungens
Befallningshafvande, att icke utan fordringsägares
uttryckliga bifall tillåta Gäldenärer anstånd med
förfallna skulders betalande.
Allmänna Besvärs- och Economise - Utskottet:
Ett Memorial af Herr Bager, L. F., inne¬
hållande vissa föreslagna anstalter, till förmån
för Klädes-Fabriquerna och Pappers Bruken.
Stats- och Banco *■ Utskotten:
Herr Sjöstedts Memorial, angående bibehål¬
landet af Götheborgs Discontverk, tillika med
hvad som i samma ämne blifvit till Protocollet
för den 23 uti innevarande månad yttradt.
Banco-Utskottet:
Herr Schoties Memorial, angående hya
Myntordningen.
Den 30 December.'
Lag-Utskottet:
i:ö Herr Schottes Memorial angående en
Mortare tid för UnderExecutorer ä Landet, att
verkställa de utslag i skuldfordringsmål , sorn till
dem öfverlemnas, med de, i detta ämne, till Pro;
tocollet af andra Ståndets Ledamöter gjorda til*
läggningar.
a:o Herr Holms Memorial, angående veder-
börande Embetsmäns skyldighet, att hädanefter
af deras så kallade arbetsförteckningar för hvarje
ar ett exemplar insända till Justitia Ombuds¬
mannen.
3:0 Herr Holms Memorial, angående Poli-
ce-författningarnes öfverseende och granskning,
jemte förslag till en allmännare kännedom angä-
endede på Correctionshus inneslutne personer.
Allmänna Besvärs- och Economise-Utskottet:
Herr Lindströms Memorial, angående Judarne:
Hvarförutan Vällofl. BorgareStåndet ock *
med anledning af Bevillnings-Utskottets yttrande
i frågan om postfrihet för Städernas Magistrater,
vid afsändande af Krono Uppbördsmedel , m. m.,
till Stats Utskottet remitterat de inom samma
^Vällofl. Stånd, rörande detta ämne, väckta motioner.
§. 4.
Enligt inkomna Protocolls - Utdrag , hade
Hedervärda BondeStåndet godkänt Stats-Utskot¬
tets betänkanden , rörande 1:0 tillökning i anta¬
let af Utskottets betjening; 3:0 tryckning af Rik:
Den 30 December.'
sens Ständers Revisorers Berättelserj 3:0 tryck¬
ning af Landshöfdingarnes årsberättelser; samt
4:0 tryckning af Riks-Ståndens Protocoll för in¬
nevarande Riksdag, endast med den ändring, att
af Hedervärda BondeStåndets Protocoll endast
250 exemplar skulle uppläggas; och likaledes gil¬
lat Expeditions-Utskottets Memorial , angående en
förbättrad Redaction af Bihanget till RiksStån-
dens Protocoll, jemte samma Utskotts förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angående tryckningen af Dess nådiga Pro¬
position om Statsverkets tillstånd och behof, samt
bifallit Banco-Ulskottets Memorial , rörande in-
Btructionen för Banco-Utskottets Ledamöter , och
Allmänna Besvärs- och Economiae-Utskottets om
Brännvinsbränningen, m. m. } och remitterat
Till Stats Utskottet:
1:0 E. d. vice Talemannen Jon Jonssons,
från Blekinge, Memorial, angående framdeles
disposition af Kungsgården Tullgarn.
2:0 Jon Jönssons, från Malmöhus Län, Me¬
morial , om inrättande af Arbetshus i Landscro*
na eller Malmö.
3:0 Carl Hindrikssons, från Gefleborgs Lanj
Memorial , om inrättandet af ett Spannemåls ma-
gazin i Jerfsö Socken, m. m.
4‘o Olof Gudmundsson Bagges, från Bohus
Län, Memorial, angående understöd för fiskrarne
inom Bohuslänska Skärgården.
Den 30 December.
Till Bevillnings-Utskottet:
Riksdagsmännen , Sven Pålssons , från Chri-
stianstads Län , samt Anders Olssons, med fleres,
från Stora Kopparbergs Län , Memoriäler, om
Capitations. Skatten.
Till Lag - Utskottet:
Ett Memorial af Banco-Fullmägtigen Anders
Danielsson , från Elfsborgs Län , om ulgifvande
så val af ett korrt sammandrag af Författningar,
rörande Svenska Jordägares rättigheter och skyl¬
digheter, som ock af en fullständig och systerna-
ti sk samling af Författningar i samma ämne.
Allmänna Besvärs, och Economite Utskottet;
Ito Ett Memorial af J. M, Wessing, från
Westmanland , angående Soldaternas commende-
ling vid Götha Canal.arbete.
2:o Olof Månssons , från Blekinge , Johan
Magnus Wessinge, från Westmanland , och lians
Michaehsons, från Gefleborgs Län, Memorialer, om
förändring af flyltningstiden för tjenstehjon.
3:0 Ett Memorial af Johannes Arfvidsson och
Nils Svensson, från Jönköpings Län, rörande upp-
häfvande af stadgandet att Ekebarken skall hållas
Garfvare tillhanda.
4:0 Ett dito af Eric Svensson, från Bohus
Län, angående rättighet för gräns-orterne till fri
handel med Norige.
Den 30 December.'
5:0 Ett dito af Johan Larsson Wiklund, från
Westerbotten, om rättighet för Allmogen att an¬
taga så mariga Handtverkare de behöfva.
6:0 Ett dito af Gustaf Gustafsson , från Sö¬
dermanland , om förändring i tiden till Marke-
gångs Taxornes upprättande.
7:0 Ett dito af samma Riksdagsman, om in¬
dragning af betjeningen vid Landi-Tullarne.
8:0 Ett dito af Pehr Pehrsson, från Stock¬
holms Län, om förändring af målkärlen, m, m.
Lag- samt Allm, Besv. och Economise-Uiskotten:
r:o Olof Carlssons, från Östergöthland, och
Pehr Nilssons, från Christianstads Län , Memoria-
lep , angående fri och obehindrad rättighet till
svedjande.
2:0 Elt Memorial af Pehr Nilsson , från
Christianstads I.än , om oinskränkt frihet till
HusbehofsOvarnars anläggande-
§• Sa¬
stats.Utskottets Memorial, angående nu va.
rande Bevillningarnes fortfarande för det ingåen¬
de året 18 1 8, upplästes och Iades på bordet.
§. 6.
Prosten Palm hegärde ordet och yttrade sig
som följer:
Inför detta vördnadsvärda Stånd , hvars öm¬
maste omsorg är och alltid skall blifva rigtad st
'
Den 30 Decemberl
vårdandet af menniskans vigtigaste angelagenhe
ter, Religionens och den dermed förenade seder¬
nas helgd, vågar jag med vördsam tillförsigt väc¬
ka uppmärksamheten på ett det vigtigaste ämne
i detta afseende , dertill uppmanad.af min pligt
håde sorn Liärare och medborgare, i en tid, då
det allt mer och mer tilltagande sedeförderfvet
hotar att förstöra icke blott den husliga samman*
lefnadens glädje, utan ock undergräfva ali sam*
hällsordning; och jag hoppas så mycket vissare
att blifva hörd med deltagande, som min röst
skall blifva en tolk af de vanmäktiga men bitt¬
ra suckar, som sä ofta aftvingas de dygdigaste
föräldrars bekymrade hjertan, v|d åsynen af sitt,
genom nidingens förförelser, blottställda och för¬
nedrade barn.
Man klagar lika så allmänt som sant deröf¬
ver, att den Chvistliga sedlighet och ärbarhet, som
så utmärkt stämplade våra fromma och manliga
förfäder, har, under vårt sist löpande halfva se.'
kel, så småningom försvunnit, och en rådande
lättsinnighet i handlings- och tänkesätt, med sina
oundvikliga laster och villor, till den grad aflägg-
nät det gamla Svenska märklynnet, att ett nytt
slägte tyckes varaframkalladt, för att, genom sin
förnedring, gifva vigtiga och varnande lärdomar
åt kommande tiders generationer.
För att hämma detta onda och den värsta
af alla olyckor, som kunna hvila öfver ett Land
och Folk , mäste man känna orsakerna som vål¬
lat det; och Ju mera invecklade de lära vara, de¬
sto svårare skall det blifva att uppleta dem. På
Den 30 December.
goda grunder tror jag likväl, att de Författnin*
ear, som i s*. dna re tider upphafvit eller mildrat
fordna liders str. fflngar i afseende på det Sjetta
Budordets öfverträdande, icke litet bidragit till des¬
sa of>a förnyade, alltid brottsliga utbrott af lätt*
sinnighetens yra raseri, hvars olyckliga följder,
för närvarande och kommande slägter, äro lika
oberäkneliga som sedeförderfvande-
Jag vördar de stora ändamål , som den vise
Lagstiftaren åsyftade med Författningen af den
17 October 1778. Men en 40 års bedröflig er¬
farenhet har varit mer än tillräcklig att öfverty¬
ga oss, att de liberala lagstiftnings-grundsatser,
som denna Författning etablerar, alldeles icke
passa vår tids utsväfvande lynne; att det onda
den ville motverka, snarare till- än aftagit, oGh
det goda den ville framkalla, så litet blifvit be-
fordradt, att lrelgden af det Sjette Budordet i
Guds I-ag förlorat sin kraft på den sinliga men-
niskan, som , sedan hon, under skydd af anony-
mité, ej mera fruktar den verldsliga lagens straffi j
skall så länge qväfva samvetets fordringar, att ,
hon med brottsliga löjen slutligen gäckas både
med eders helgd och de förfördas tårar.
Jag ville derföre underställa det Högvördi-
ga Ståndets mogna bepröfvande, om icke ofvan-
nämde höga Författning af den 1'/ Oct. 1778,
i händelse den ej kunde nu mera alldeles upp-
häfvas, åtminstone borde undergå en den strän¬
gaste granskning, och en sådan förändring, som
tidens kraf yrka, och dem jag har nedan vågar
föreslå.
a 66
Den 3 o December
Enligt samma Författning, äger lägrad qvin-
na rättighet att icke blott dölja sin lägersman,
utan afven , om hon så behagar, sig sjelf för sin
Lärare, sorn är pligtig att döpa hennes barn,
utan att ens veta , hvar han för detta beklagans.
värda barnet skall återfinna den moderliga farn.
nen, då det en dag, vid mognare år, begär dess åt¬
gärd att återvinna sin första rättighet, och åter kny»
ta det band , som den onaturliga modren var nog
samvetslös att från början af sitt barns första till¬
varelse så sjelfsvåldigt sönderslita. I afsigt att
förekomma de rysliga verknimgär, som sådana-
straffbara, men likväl strafflösa förhållanden måste
äga på dessa vanlottade barnens uppfostran och
öfriga öden . samt i gemenskap med dem på sjelfva
samhället, för att hindra de grofsta brott, sorn möjli»
gen tänkas kun na, och lätteligen skulle af dem, ge»
nom sjelfva okunnigheten om sin härkomst, för-
öfvas, samt ändtligen att förvara dessa utom äk¬
ta säng framfödda barns framtida lagliga rätt, den
de sjelfve aldrig förverkat till arf efter sina
föräldrar, anser jag för min del nödvändigt, att
lägrad qvinna må af lagen åläggas uppgifva
för Presten sin lägersman — eller, om någon
gång anonymité skulle anses nödvändig och såsom
sådan begäras, upptäckten af rätta förhållandet lik¬
väl borde, under den tysthetsförbindelse, som Kyr.
kolagens 7 Cap. stadgar, ske för PredikoEmbe-
tet, som i en särskild, endast för Läraren tillgäng¬
lig, bok borde införa både föräldrarnes och bar¬
nets namn, på det att Läraren må blifva i stånd,
att en dag, då ett oäkta barn efterfrågar upphof-
ven till sin varelse, gifva derom tillförlitliga un.
derrättelser.
Den 30 December. 267
Jag vet väl att Lagstiftarens afsigt var den
mildaste, den nemligen, att genom det i 1778
års Förordning tillåtna fördöljandet af lägrad qvin-
nas tillstånd förekomma fasan af barna mord; men
vitsordad af erfarenheten, att lika många sådana
rysliga brott blifvit föröfvade sedermera som till¬
förene, är jag för min tiel fullkomligen derom
öfvertygad, att ett sådant fördöljande icke allenast
intet gagnat, utan tvertom gifvit frestelsen vapen
i händerna att föröfva, den mest onaturliga af al¬
la missgerningar, och att således denna lag, som
äfven i detta afseende förfelat sitt ändamål , bör
upphäfvas.
Visserligen, jag medgifver det, gifvas manga
bevekande skäl, som yrka mera medlidande än be¬
straffning för en förförd och förnedrad flicka, re¬
dan så olycklig genom följderna af sitt brott, det
må då vara föröfvadt i öfverläggningens eller
öfverilningens vådliga stund. Sakens natur och
all Christlig samhällsordning fordrar likväl nöd¬
vändigt, att, äfven till andras varning , lagert vid»
tog sådana åtgärder, som möjligen kunde förvara
den fallna från återfall, utan att göra hennes å-
tergång till dygdens och sedlighetens väg mera
svår eller omöjlig, då deremot lägersmannen,
sorn tvifvelsutan måste anses såsom den mest
brottslige, aldrig borde undgå att känna följdej.
na af sitt brottsliga förhållande, icke, blott der¬
igenom, att han straffades enligt allmänna Lagens
föreskrift i MissgerningsBalkens 53je och föl¬
jande §. utan ock förklarades ovillkorligen
förbunden att dela omsorgen för sitt barns första
underhåll och uppfostran, som j motsatt händel¬
268
Den 30 December.
se oftast saknar bada delarna, till olycka bilde för
sig sjelf och det Samhälle sorn sett det födas.
Om dessa anmärkningar anses förtjena någon
uppmärksamhet, anhåller jag vördsamligen hos Tit.
och Tit. att de må blifva remitterade till vederbör¬
ligt Utskott, som ej lärer underlåta att taga den
åtgärd, som sakens vigt och angelägenhet fordrar.
Prosten Rabe ansåg de olägenheter, som möj¬
ligen kunnat följa af ifrågasatte Författning afår
1778j vara till en del förekomne igenom Kgt.
Förordningen den 10 April 18 to.
Pastor Primarius, Doctor Drysén instämde så
tnycket heldre uti Prosten Palms ofvanintagne
anförande, sorn dagliga erfarenheten, åtminstone
inom Hufvudstaden, fullkomligen bevisar nödvän¬
digheten af någon lämplig förändring af ifråga¬
varande Författning af den 17 October 1778.
Härmed förenade sig Tjenstförrättande Ofver-
Hof Predikanten, Doctor Hedrén, Professoren,
Doctor Hagberg, samt Prosten Ek och många
andra.
Professoren, Doctor Wijkman conformerade
sig med Prosten Palm, helst som af tillåtelsen
att fördölja oäkta bärns föräldrar , möjligen skul¬
le lunna följa den onaturliga händelse, att en
fader kunde ingå äktenskap med sin egen dotter.
Uppå gjord Proposition beslöts, att hvad
Den 30 December1
269
sålunda blifvit änfördt, igenom ProtocollsUtdrag,
skulle till Lagutskottet remitteras.
§• 7*
Professoren Thyselius uppläste ett så lydani
de anförande:
De ljusnande utsigterna för Undervisnings¬
verkens förbättring och våra svagt lönte Schol-
Lärares skäliga utkomst , hafva äfven hos mig
väckt glada förhoppningar. Kongl. Majus nådiga
omtanka för de högst vigtiga allmänna Uppfo-
strings anstaiternas bibehållande och utvidgning:
Riksens Ständers billiga bevågenhet, att, sedan
de flesta Embetsmanna Corpser vunnit förbättiade
I,öne-vilkor, äfven behjerta deras trångmål, som,
hitintills nästan lönlöse, mödas för den blifvande
medborgarens och Embetsmannens första bildning,
försäkra mig derom , att nu omsider något verk¬
ligt i detta för hela Fosterlandet så vigtiga ämne
skall blifva afgjordt. Imedlertid, då jag icke utan
allt bekymmer kunnat öfvertänka de till anskaf.
fande af Undervisningsverkens Fonder föreslag-:
na utvägarna, har jag trott mig böra i all ödr
mjukhet meddela det Högvördiga Ståndet dessa,
«m än mindre grundade, bekymmer samt i lika
ödmjukhet föreslå, huru Undervisningsverkens eg¬
na, urgamla och nästan enda, men tid efter annan
obilligt förringade tillgång må med högsta billigt
het och, som jag förmodar, utan särdeles olägen¬
het för någon, återbringas i det skick, att den skall
göra åtminstone ett godt bidrag till ett godt ändamål;
De af Riksens Höglofl, Ständer vid sistled^
270
Den 3o December'.
ne Riksdag samt sedermera af Kongl. Uppfostrings-
Cornitén , dels gemensamt, dels särskilt föreslagna
. källor till Undervisningsverkens förhöjda Fond
äro: l:o JDtn frän flera Paslorater indragna Spann-
måls-Förläningen på behaglig tid; 2.0 Tillökningen
i Kungsgärdarnes arrenden och 3:0 En förhöjd Un-
dervisningsafgift af Gymnasii och Schalett! ngdomen.
Vid den första af dessa föreslagna tillgån¬
gar, hvilken med sa mycket större billighet sy.’
nes böra påräknas, sorn indragningarne inom Ec-
clesiastiqueStaten såmedelst skulle användas , att
fylla bristande anslag inom samma Stat , är, så
vidt jag vet , icke fullkomligen bestämdt , ifrån
hvilken tid tillbaka indragningarne må komma
Undervisningsverken till godo. Bestämmes denna
tidepunkt ifrån det år, då Kongl. Majus nådiga
befallning om indragning af Förlänings Spannemä.
len utfärdades , blefve förmodeligen denna enda
tillgång för ändamålet tillräckelig- Men kan väl
Statsverket, hvars för Civil- och särdeles Militai.
re-Staterna förhöjda utgifter med denna i sednare
tider tillkomna besparing i flera ar blifvit bestrid.'
de, nu mera medgifva återbärandet deraf till sin
rätta titel ?
Att all den efter Riksdagsbeslutet år 1815
ytterligare indragna Förlänings Spannemålen är
odisponerad och till det föreskrifna ändamålet af.
skild, derom tviflar jag icke ett ögonblick. Men,
efter oss af en vördad Ledamot nyligen meddel-
te upplysningar, har den till så ringa belopp in.
gått, att hvarje Collega deraf knappt skulle kun.
na erhålla några kappar; hvarföre ock ingen uc~
Den 30 December.
271
delning blifvit verkställd , eller påtänkt. Häre¬
mot kan intet invändas. Det lärer dock medgif-
vas , att utsigten är föga tröstelig för dem , sorn
genom förläningarnes indragning förlorat både i
sin närvarande inkomst och framtida förhoppning:
för dem , som, sedan de i flera år för 3, 5, till
7 tunnor spannemåls lön mödosamt och berömli.
gen tjenat, med hvarje år trott, att hjelpen skul¬
le komma.
En betydelig tillökning skall vara vunnen
1 Kungsgärdarnes arrenden. Men Kongl.
Majus nådiga Proposition erinrar endast om nöd¬
vändigheten af förhöjda anslag till Kungsgårdar-,
nas underhåll. Manne icke äfven det flerestädes
kan inträffa, hvad jag med visshet vet någonstä¬
des vara skedt, att Kongl. Maj:t och Kronan, li-
ka med andra Jordägare, lider genom Arrendato-
rernes okloka beräknings och hushållssätt, samt i
följd häraf nödgas nedsätta sina Arrenden; då så¬
ledes den påräknade förhöjda tillgången ofta för¬
svinner, alltid blifver osäker ?
Den under namn af Scholegäld af Kongl.
Uppfostrings.Comitén föreslagna, bestämda och
förhöjda terminsafgiften är, i jemförelse med un.
dervisningens värde och de undervisandes möda,
ingen ting mindre än obillig. Men om annorstä¬
des förhåller sig lika , som inom den bygd , jag
tillförliteligen bör känna, kan denna afgift näppe¬
ligen utgå från mer , än en tredjedel af triviali-
sternes nu varande antal. Tillökningen blifver
då obetydelig, eller ingen. De torftigares , ofta
af.naturen mest gynnade och genom sjelfva torf¬
Den 30 December♦
tigheten till alfvarsammare ansträngningar mana.;
de, söner skulle från allmänna undervisningen u-
teslutas , hvilken hårdhjertade hushållning med
Statsmedlen skulle kunna leda till Scholornas ö-
o
deläggande. Åtminstone, nar med Lärjungarnas
antal deras täflingsifver och Lärarenas munterhet
iner och mer aftog, skulle den allmänna under-
visningens företräde för den enskilta blifva gan¬
ska tvifvelaktigt.
Gerna skulle jag öfvertygas derom, att des¬
sa farhågor äro grundlösa , eller öfverdrifna ; men
örn ock sä vöre, torde likväl vara skäl, att fästa
uppmärksamheten vid den i vårt Fädernesland
enda afgift till Undervisningsverken, hvilken af
den odödlige Konung, sorn för Sveriges veten¬
skapliga odling af alla må hända gjort det me¬
sta, år it)i4 fastställdes och således med våra fle¬
sta och berömdaste LärdomsSclioIar är samåldrig.
För att ådagalägga , huru högst obetydlig
denna Undervisnings afgift, som under namn af
Djeknepenningar förekommer i allmänna uppbör¬
den, nu är, emot hvad den från böljan varit,
behöfver jag blott nämna, att den för nära 200
år sedan, likasom nu, utgick ined 6 Öre Silfver-
mynt från hvarje besutet matlag. Huru mång-
falldigt äro icke på dessa tz:ne secler alla varu¬
värden stegrade emot myntets? Afgiften har
blifvit densamma till ziffran menar jag. Men
lätorn oss ock endast utgå från den tidpunct, då,
till afhjelpande af flera, visserligen betänkliga o-
lägenheter, som fiån den så kallade Socknegån¬
gare
Den 30 December.
een voro oskiljaktige, Högstsal. Konung GU¬
STAF III är 1780 afskaffade dessa medels
npphämtning af de till understödet berättigade
och anbefallte deras upptagande tillika med Kro-
nans uppbörd. Nu var redan myntvalvationen för
sig gången. Aila andra medel beräknades efter 3
Daler S:mt Riksdalern : dessa icke och ledo
således en verkelig nedsättning till hälften. An¬
nu en gång har, till följe af en allmän penninge-
förändring , skiljemyntets inre värde blifvit till
hälften nedsatt. Så u'går, efter denna enkla berak-’
ning, undervisnings - afgiften till en fjerdedel af
hvad den för 40 år sedan var. Men tänker man
härtill, att sedan 1776 års myntvalvation varu-
vätdet åtminstone fyrdubbiats; så lärer hvad nu
utgöres , vara åttondedelen af hvad som utgjor¬
des då.
Annu en väsendtltgare förändring, Före år
7780 var afgiften så vida frivillig , att endast det
belopp, hvarunder den icke kunde falla, var be¬
stämdt. Välviljan mot torftiga ynglingar, som of¬
ta härigenom hade sitt hela uppehälle: tacksam¬
heten mot ömma och nitiska Schöl Lärare, hvil¬
ka af denna, till förbättring i deras lönevilkor,
enligt Kongl. Brefvet af d. 23 Jan. 1696, egente.
ligen påbudna Gärd, njöto mer än i den indelta
lönen: välviljan och tacksamheten var obunden
och fri. Nu blef det annorlunda. Väl var det till
en början icke förment , att i Uppbördmannena
hand lemna mera, än det minsta ti 1 läteliga. Men
då man icke visste, till hvilken detta mera skuL
le komma, och då vid redovisningen härföre in-j
Pr. St. Prot. l S17. Del. I. ~~ iS
274
Den 30 December.
gen controll var gifven , kallnade snart uppoff-
ringsnitet. och den minsta afgiften , ehuru det i
Kongl. Förordningen af år 1624 finnes fureskrif.
vet, att för Såtesgårdarne, i man af rikare till¬
gång. mer skulle gifvas, blef nu äfven den hög.
sta lika för en utblottad Landbonde och hans
rika Egendomsherre.
Af detta lärer nu vara obestrideligt, att Sami
hållet* bidrag för ingen af dess allmänt gagneli-
liga inrättningar blifvit så förknappade, som det¬
ta för Undervisningsverket, samt att ingen Em-
betsmanna Class har en så bedröflig och välgrun-’
dad rätt, att klaga öfver sitt lidande , sorn vare
yngre Schöl-Lärare, föf hvilkas aflöning Spänne,
måls-anslagen förmodeligen äfven derföre blifvit
så ringa, emedan de i Socknegångs-penningarne
då ägde en betydelig lönetillgång , hvilken nu,
genom en obemärkt och af dem med tyst tåla¬
mod fördragen orättvisa, förvandlats till nästan
intet.
r
Det ä'r då med fullkomlig öfvertygelse om
den häruti önskade rättelsens obestrideliga billig¬
het, som jag ödmjukeligen hemställer, om icke
de Besp. MedStånden må vördsamt och vänligen
inbjudas, att med PrestStåndet förena sig om en
billig förhöjning af de så kallade Djeknepennin-
garna, särdeles till Scholae-Lärarenas förmån , i
hvilket afseende, med föresats att ingen betunga
och med gladt förtroende till alla goda Medbor¬
gares bevågenhet för en sä god sak, följande
»ynes kunna föreslås :
Den 30 Decemberi
275
ito Under namn af Afgift till Undervis•
ningsverken , uppbäras hädanefter som hittills,
Djtkneptnninga 1 na af Kronans Uppbördsmän.
8:0 Minsta afgiften af Hemmansägare, eller
Abo , sorn är medlem af det Hedervärda BonJ
deStåndet. blifver 4 sk. B:co; med förbehållen
rätt för mera förmögne och hedersamme att der¬
utöfver vid Mantalsskrifningen fritt bevilja, hvil¬
ket af Häradsskrifvaren i Mantalslängden anJ
tecknas.
3:0 För på Landet bosatt Ståndsperson, eller
Embetsman, sem innehafver ett Hemman, eller
derunder, blifver minsta afgiften 8 sk. B=co; å«
liggande det honom ovilkorligt, att på sin afgif-
vande mantalsförteckning sjelf utsätta denna, el¬
ler, efter råd och god vilj?5 en högre afgift.
4:0 För Ståndsperson, eller Embetsman, som
innehafver mer än ett Hemman, blifver för hvar¬
je af honom med eget folk brukadt hemman min.
sta afgiften likaledes 8 sk., under enahanda för¬
bindelse att sjelf sin afgift utsätta. Qvarnar och
Bruk jemnföras med hemman efter fastställda
grunder.
5te Då Städerna, så vida de icke anslagit
någon särskild betydligare fond till undervisnings¬
verken , ej lära undandraga sig enahanda afgift,
blifver för mindre förmögna hushåll den samma
minst utsatt till 4 sk. Banco, samt dubbelt dere¬
mot , eller 8 sk. Banco för de mera förmögna ,
under lika förbindelse , att afgiften på mantals,
förteckningarna bestämma.
Den 30 December.
6:0 Undervisningsafgiften ifrån hvarje Stad
tillfaller den der belägna Trivial- eller Stads-
Scholan, samt ifrån hvarje Län,eller Länsdel, den
dit hörande, eller närmast belägna TrivialScho-
lan inom det Stift, hvartill antingen hela Länet,
eller den särskildta Länsdelen hörer. Ankomman¬
de det på Herrar Biskoppars omsorg, att i möj¬
ligaste måtto bringa de Trivial-Scholorna inom
samma Stift tillslagne districter till jemnlikhet
sins emellan.
7:0 Hvarje Trivial.Schola erlägger, i moa
af sin verkeligen njutna andel i hela Stiftets på
detta sätt samlade undervisningsfond, till Stiftets
Gymnasium, hvad som erfordras, på det dess nu
af Socknegångspenningarna erhållna prämiifond
må utgå fördubblad.
8:0 Förrän TaxeringsComité åtskiljes, la¬
te den summera undervisningsafgiften inom Ta-
xerings-districtet, hvarå summarisk uppgift genom
Krono-Befallningsmannen ofördröjeligen till Ko:
nungens Befallningshafvande inlemnas , för att
Ephorus eller Scholans af honom tillförordnade
Inspector tillställas.
9:0 Denna sednare åligger, att af förteck¬
ningarna från alla Taxerings-Comitéerna inom
Scholans district , före den 1 October hvarje år,
till Ephorus summariskt sammandrag insända ,
hvilken , sedan prämiifonden för Scholan och
Gymnasium blifvit afskild, lärer den öfverblef-
na summan emellan Scholans Colleger efter en
gång fastställda grunder fördela.
Den 30 December.
ioto Efter andra Uppbördsstämman och fö»
re Mars månads slut , äger Ephorus , eller In-
pector Scholae, tillika med Rector, att på Landt-
Ränteriet emot qvitto lyfta hela den af Länet
enligt förteckningarne påräknade undervisnings¬
afgiften , som efter beslut och föreskrift genast
hör disponeras.
lito Samtelige Herrar Ephori anmodas,
vid nästblifvande Riksdag till Höglofl. Stats Ut:
skottet inlemna uppgifter å de influtna medlen,
samt deras användande; hvarefter lätteligen kan
utrönas, om något och huru mycket utöfver den
ifrån och med år 1813 indragna Förläningssjpan-
nemålén , för de allmänna Undervisningsverken,
vidare kan behöfvas.
Högvördigste Herr Biskoppen och vice Tal:
mannen samt det Högvördiga Ståndet behagade
förlåta bade min vidlyftighet och min djerfhet,
att föreslå måhända icke nog moget betänkta me¬
del till Undervisningsverkens, särdeles Scholor-
nas hjelp. Väl vet jag, huru vanskeligt det är,
att i tryckande tider föreslå något , som kunde
likna en ny bevillning. Men i sjelfva verket tor¬
de detta förslag innehålla endast en enkel , icke
strängt utkrafd rättvisa. Här är ju ické fråga om
genom orätt förvaltning förslösta, eller på våg-'
spel satta, millioner, som skola återgäldas af ett
genom sin kortsynta godtrogenhet måhända fe¬
jande folk. Här är fråga om en skärf, som skall
offras åt våra barn och efterkommande; om
redliga och gagneliga Embetsman , som på god
tro inträdt i samhällets tjenst, vårda dess dyrbar
278
D°n 30 December.
raste egendom , nöjas om de få dageligt brod och
i sin billiga väntan ej böra bedragas med toma
löften.
Men hvarföre allt detta? Jag talar inför ett
Stånd, som för allmänna Undervisningen hvarken
räknat, eller räknar, mödorna och offren. Om
Högvördiga Ståndet behagar till vederbörligt Ut.
skott remittera detta Memorial, så skall det läsas
af lika välsinnade Medborgare, som afsky orätt¬
visan, af och emot hvilka som helst den må öf-
vas, och med örn faderskänsla i sitt bröst, aldra^
minst skola gilla och låta fortsättas orättvisan e-
mot dem , som bilda den späda aldren till kun3
•kap, gudsfruktan och dygd.
Härutinnan förenade sig Professoren Forssell
med tillägg, att Djeknepenningar borde bestäm.'
mas i Spannemål, till det belopp sorn svarade e*
mot 6 öre Silfvermynt, den tid då Djeknepen-
ningarne först blefvo anslagne.
Uppå Biskoppen, Doctor Faxes gjorda hem¬
ställan anmodade Siandet Professoren Thyselius att
låta ifrån trycket utgifva dess ofvan intagna Me¬
morial: och lades målet emedlertid på bordet,
§. 8.
Af Prosten Ohrvall upplästes efterföljande:
Memorial.
I sammanhang med hvad Herr Doctoren och
Biskoppen Almquist i dess till Högvörd. Ståndet
ingifna Memorial yttrat, angående Häradshöf-;
Den 30 December.
*79
dingarnes löneförbättring, får jag ödmjukast an¬
draga följande, grundadt på säkra och tillförlitli-
ga grunder.
Häradshöfdingens löne-inkomster synas på
långt när icke vara svarande mot dess trägna
och kostsamma tjenstgöring i anseende till par¬
ternas förhör, anteckning af deras och vittnens
andragande, Protocollets förande, acternas gransk¬
ning, skälens pröfning, Utslagens uppsättning.
Han kan omöjligen sjelf både uträtta dessa de¬
lar och äfven uppsätta de särskildta Intecknings-,
Lagfarts-, Förmynderskaps- och FörordsProtocol-
lerna, samt derjemte dels utskrifva publike cri.'
minale expeditionerne och brottmåls-ransaknin-
garne, dels till inläggning i HofRättsns Archi ve
renovera alla årets Lagtima Tings och Urtima
Tings Protocoller och Domböcker, utan måste
skaffa sig hjelp afskrifvare, sorn födas och lö¬
nas på deäs egen bekostnad, och hvilka måste va¬
ra honom följaktige under mångfaldiga resor till
och ifrån de ofta inträffande Urtima och alla
Lagtima Ting. Löninkomsterna för allt detta beJ
stå. 1:0 i Boställspenningar 26 R:dr 32 sk. eller
i stället till boställe med byggnads-skyldighet,
utan publik byggnadshjelp, ett simpelt, nu me-’
ra roteradt Bondehemman, merendels sådant;
att dess arrende eller afkastning icke räcker till
Häradshöfdingens Krono-utskylder samt tjenste-
folkets underhåll och aflöning. sf-o Niondedelen
af Treskiftes-böterna. 3:0 Tingsgästnings-pen-
ningar, circa 100 R.dr. 4:0 Expeditionslösen,
som, efter taxan uppburen, icke skall räcka till
skrifmaterialier. 5:0 Sjelfva lönen 75 R:dr.
Den 30 December.
Ehuru allfr detta icke är tillräckligt för Do.'
maren att sjelf lefva och hålla sine skrifvare,
långt mindre att föda hustru och barn, har lik¬
väl en förknappning i dessa lo.einkomster skett
tid efter annan, såsom år 1815, då faxe berak,
ningen i vissa delar reducerades; år 1779,
ensaksböter förlorades; år 17785 då Häradshöf-
dingens i 1696 års stat uppförde ordinarie lön
300 Daler, sorn, i likhet med hvad andre Em¬
betsman, enligt allmänna valvationsgrunden , fått
till godo njuta, bordt blifva xoo R:dr, i stället
förknappades till 75 R:dr, och än i sådan fort¬
satt förknappning utgår. I afseende härpå kunde
snart saknaden af nödtorftig bergning förleda en
Domare antingen till mutors eller gåfvors emot¬
tagande; men då den laggranne och samvetsöm-
ine Domaren förkastar alin detta och delar sam¬
ma tänkesätt med en aktningsvärd Embetsbroder,’
som säger, att den som snattar, är i skyldskap
ined stöld ; äfvenså är lösen öfver taxan och
hvarje gåfva till Domaren i förvandtskap med
mutor, så tyckes det vara billigt och med rättvi-
sa öfverensstämmande, det Häradshöfdingens lö.
nevillkor så förbättras, att han icke behöfver li¬
da nöd, utan kan äga tillräcklig utkomst. I ätt¬
led ling häraf hemställes ödmjukast, om icke det.
la kunde till vederbörligt Utskott inlemnas, för
att sedermera till nådig åtanka hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anmälas.
Remitterades till Stats- och LagUtskotten,
§• 9-
Theol. Lectorn och Prosten, Doctor Durén
begärde ordet och uppläste ett så lydande
Deri 30 December.
Ödmjukaste Memorial.
Då, ibland de omsorger, sorn åligga en Paä
stor, den om Fattigvården icke är den minsta;
vågar jag hoppas, att Högvördigste Herr Doctorn,
Biskopen och vice Talmannen, och det Högvör-
diga Ståndet icke obenäget anser, om jag, till lätt¬
nad derutinnan , vågar föreslå en omständighet,
som , efter min öfvertygelse , skulle i märkelig
mån lindra denna omsorg. Det är, att Torpare,
Dagkarlar, Backstugusittare, Gerningsmän, Inhy.
ses- och Tjenstehjon måtte tillförbinda* att beta¬
la någon årlig, öfver allt lika afgift, till den Sock¬
nens Fattig.Gassa, der de i sin friska, arbetsföra
tid bo och vistas, hvaremot de skulle äga rätt
till Fattigvård hvar helst de befunno sig, när de
komma i behof deraf.
Då dageliga erfarenheten visar , att det ic¬
ke är ur Jordägarenas dass, som de fattige egen-
teligast komma, utan utur classen af Tjenstehjon,
Torpare, Dagkarlar , och de öfriga nyss nämnda,
som gemenligen ingen jord äga; så förekommer
det jordägaren, särdeles den mindre bemedlade,
nog tungt, att Jorden skall ensam vidkännas nä¬
tan hela fattigförsörjnings-skyldigheten, i syn¬
nerhet då, när den Socken , der han bor ,
måste i sin Fattigvård upptaga dem , som ny¬
ligen blifvit derstädes mantalsskrifne , och snart
derefter , genom hvarjehanda tillfälligheter ,
kommit i behof af Fattigvård. Och sådant hän¬
der , enligt min erfarenhet , icke sällan. En
Torpare, ett Tjenstehjon, intages i en Sockendel
ena året, och blir kanske det andra, af sjukdom
eller annan olyckstillfällighet, försatt i det van.
Den 30 DecemberJ
föra tillstånd, att Torparen blir uppsagd ifrån
Torpet, eller Tjenstehjonet ifrån sin tjenst, och
faller Socknens fattigvård till last: eller ock dör
Torparen, och hustrun, eller till det minsta bär-
nen, om de äro flera , blir Socknens lott att
vårda och uppfostra: eller ock framkommer mån¬
gen gång, inom första årets vistande i Socknen,
en lättfärdig Piga med ett oäkta barn, och detta
måste Socknen äfven gemenligen antaga , i mer
och mindre mån, om det icke skall blifva van¬
skött och förderfvadt. Så ock i anseende till Dag¬
karlar , Gerningsmän och de flere , jag anfört ,
80m ingen egen jord hafva, eller någonsin få: de
inkomma i en Socken i deras friska tid såsom
arbetande; men blifva innan kort vanföre , och
falla densamma förr eller senare till ia-:i Må det
förlåtas Jordägaren, om han då, i kans n af si¬
na knappa tillgångar, hyser en tyst 1 ' ... • n deröf.
ver, att han nu skall föda, kläda, uppfostra flis¬
sa, sedan andra Socknar gagnat deras , eller de¬
ras föräldrars bästa arbetsförmåga! Det är sant,
densamma Kongl Författning, som tillägger en
hjelpbehöfvande rätt till fattigvård i den Socken,
der den senast är mantalsskrifven, tillägger af¬
ven hvarje Församling rättighet att icke emotta¬
ga ifrån andra Socknar dem, som äro så till åren
komrie, att deras vanförhet snart är att befara.
Men denna, i sin afsigt välgörande Författning,
som ville förena den fattiges snara förhjelpande
till understöd med billigheten, att ingen Försam¬
ling blefve Öfver höfvan betungad, månne den
är lika lätt i sin verkställighet? Jag tror, att
den, som lågt hand vid Fattigvård, mången gång
fått erfara, huru svårt och nära omöjligt det är,
Den 30 December-
att alltid så vaka häröfver, att jordägarens rätt
att få lega ett vid legningstiden icke förkasteligt
tjenstehjon , hvarifrån som helst, icke varder me¬
ra för nära trädd, än denna Församlingens rät¬
tighet. Dessutom är det icke vid en högre ålder
sorn vanförheten alltid inträffar, den inträffar
ock ganska ofta vid en lägre. De exempel jag
anfört, äro icke hämtade från en vanförhet gom
aldren medförer. Men låt ock vara, att utsock¬
nes folk kunde afhållas att inflytta. Hvarje Soc¬
ken har likväl alltid egna infödingar , som aldrig
haft, eller komma att få egen jord, utan förblif¬
va Torpare, Dagkarlar, och sådane flera, som of¬
van äro nämnde, eller ock gråna de såsom tjen¬
stehjon, Hvarföre skola ej desse, under sin ar¬
betsföra tid, något bidraga till en fattigvård, som
de till slut gemenligen behöfva? Öfver hufvud
taget, lärer väl icke hvar tionde vara ibland dem,
sorn ej i grannlåt, eller eljest onödigt och onyt-
tigtvis försloser mångdubbelt mer om året af sin
lön eller arbetsförtjenst , än de skillingar , hvar¬
om har kan blifva fråga, såsom bidrag till fattig¬
vården. Hvarföre skola de då ej kunna lemna
detta lilla bidrag, obetydligt för hvar och en,
men betydligt i det hela? Hvad Tjenstehjons—
Stadgan ålägger Husbönder, att draga försorg o™
ett tjenstehjon på dess gamla dagar , kan endast
äga rum då , när tjenstehjonet har tjent samm1
husbonde i flera år. Men, huru sällan sker det*
Och sker det understundom, så är husbonden
mången gång sjelf i sådana omständigheter, att
han ej kan mer än föda sig, hustru och barn.
Till undvikande af alla dessa olägenheter,
38*
Den 30 December1
till undanrödjande af de många obehagliga ofta
nog kostsamma tvister, som nu uppstå Försam¬
lingar emellan , angående hvart en hjelp-behöf-
vande skall höra , vågar jag fördenskull ödmju.'
kast hemställa, om icke det skulle täckas Riksens
Höglofl. Ständer, att hos Kongl» Maj:t underdå¬
nigst anmäla en underdånig önskan om det stad¬
gande , att hvarje mantalsskrifven person af
Torpare, Dagkarlar, Backstugusittare, Gernings¬
män, Inhyses- och Tjenstehjon, som ingen jord
äga, så på Land sorn i Stad, skulle i sin friskaj
arbetsföra tid , årligen erlägga till den Socknens
fattig-cassa , der den vistades, några skillingar af
sin lön, eller arbetsförtjenst, om det äfven ej vo¬
re mer än 3 å 4 sk. Banco, och att den afgift,
som stadgades, upptoges bland dess årliga utskyld
der af vederbörande Uppbördsman, som redovisa¬
de den till Socknens Pastor, eller Fattigvårds Di-
rection. Härigenom hade en sådan person små¬
ningom , utan sin känning , bidragit till lättnad
för den Församling, hvars fattigvård hanen gång
kunde komma att ålita; och all tvist om hvilken
denna Församling skulle vara , måste likaledes
derigenom upphöra , ty då alla slika personer be.
tält denna afgift hvar hälst de vistats under de¬
ras arbetsföra tid , så vore det lika mycket hvar
de till slut stadnade i behof af fattigvård: den
Socknen, der de inträffade, hade sin ersättning i
hvad andra lill den samma erlagt, utan att hafva
blifvit henne till last.
Skulle ytterligare något inkast häremot upp^
stå, hämtadt derifrån , att, hvad tjenstehjon vid¬
kommer , deras husbönder hnge för dem vidkän-j
Jjen 30 December*
nas denna afgift; så kunde ju detta lätt förekom-;
mas derigenom, att husbonden finge rättighet af¬
draga denna utgift af tjenstehjonets lön , likasom
han redan har i andra hänseenden: och i allt
fall må han väl hellre betala detta lilla för egna
tjenare, än, som nu ofta händer, få betala mycket
mer för andras.
Ibland dem , som nu éj contribuera något till
Allmänna Fattigvården, men på detta sätt skulle
komma att göra det , har jag icke upptagit Kro^
nans manskap, emedan jag tycker, att de, som e-
genteligen åtagit sig , och redeligen uppfyllt den
skyldigheten att strida för Fädernesjorden böra
ock af Fädernesjorden försörjas , om och hvar de
på sina gamla dagar det behöfva.
Skulle Högvörd. Herr Doctorn och Bi¬
skoppen , och det Högvördiga Ståndet icke o-
gilla detta mitt välmenta anförande, så torde re¬
miss deraf till vederbörligt Utskott blifva benä.
get besluten , äfvensom cornmunication med de
öfriga resp. MedStånden.
Remitteras till Al lmänna Besvärs- och E-
conomiaä-Utskottet.
§. lo.
Tje nstförrättande Öfver - Hof-Predikanten
Doctor Hedren uppläste följande:
Den anstalt, som i vår Christeliga Försam¬
lings början åsyftade fallna bröders förbättring
och upprättelse ; har med tidens lopp undergått
s86
Den 30 December.
så märkeliga förändringar, och omsider till dea
grad afvika från sin ursprungliga bestämmelse,
att den, utan en fullkomlig reform,, icke synes
mera kunna ibland upplysta Christna äga rum. Jag
utbeder mig i största ödmjukket Tit. benägna upp¬
märksamhet och tålamod, då j g tager mig frihe.
ten hemställa mina tankar och förslag i detta hän¬
seende, med anhållan om ynnestfull tillgift för
en måhända öfver höfvaa utsträckt vidlöftighet,
föranledd af ämnets vigt.
I vår Kyrkas första ålder, då en ostrafTIig
renhet i tro och vandel fordrades, för att kunna
nämnas en Christen, då den minsta afvikelse var
tillräcklig för att blifva denna rättighet förlustig,
och då, all denna stränghet oaktad, dess medlem¬
mar likväl skattade för en ära, att få tillhöra
detta helga manna samfund och för en salighet
att få njuta dess förmåner: då behöfdes ock inga
verldslig® domares och 6traffbe(jenters åtgärder
för att återbringa en fa len broder till ett sam¬
hälle. hvars delaktighet han förverkat. Ilan
skyndade sjelfvilligt tillbaka, såsom i en huld mo¬
ders sköte, med tårar erkännande sin ovärdighet,
afbedjande sitt fel, och utlofvande framtida förbätt¬
ring. Han ansåg sig icke förnedrad af en ånger,
den han trodde vara första steget till en sann
omvändelse: han kände sig icke skymfad af den
offentliga bekännelsen, som var en lika offentlig
borgen för uppriktigheten af hans botfärdighet;
han blygdes icke att stanna vid tröskeln af det
tempel, der han gjort sig ovärdig att inträda;
till dess han genom en längre tids pröfning hun¬
nit försäkra om ny trohet och lydnad: han skåj
Den 30 Decemberi
*17
dadé med örn och brinnande längtan fram till det
altare, derifrån han genom egna öfverträdelser
såg sig u: stängd, och ville våga hvad offer som
helst, för att finnas värdig att der böja sina knän
till firande af den heligaste åminnelse. Han var
då äfven försäkrad, att denna ödmjukhet icke skul¬
le lända honom till vanära och förakt ibland
bröder : han hörde dem tvertom utgjuta de var¬
maste förböner för den vilsefördas räddning: han
såg deni med kärlekens och hoppets blickar följa
honom steg för steg på denna bot- och bättrings-
bana: han emottogs slutligen i deras öppna ar¬
mar till en fullkomlig försoning för det tillkom¬
mande och glömska af det framfarna. Den hö¬
ga Stiftarens kärlek var då ännu i allas hjertan
lefvande och varm; och det ansågs icke endast
för en vanheder, utan för den största olycka, att
blifva förvisad från Hans kyrkas gemenskap.
Men det dröjde icke länge, förrän denna
Kyrkans välgerning blef, hvad ock dess namn se¬
dermera tillkännagifvit, ett verkligt straff Det-'
ta straff upphörde likväl icke att bibehålla sin
första egenskap oförkränkt, såsom ett medel till
de förvillades förbättring och upprättelse. Man
fortfor att bära vördnad for en inrättning, sorn,
grundlagd af Frälsaren och Hans Apostlar, icke
borde och icke kunde misskännas till sin heliga
art och sina välgörande följder. Hvar och en trod.
de dessutom, enligt Evangelii lära , och kände
det i sitt hjerta, att ångrens förödmjukelse förbe--
reder nådens längtan och trons lif, och ansåg för-’
denskull denna försoning med församlingen, ehu¬
ru smärtande för den iner och mer tilltagandes!
268
Den 30 December.
kallade hederskänslan, likväl vara en i sina verk»*
ningar lika helsosam som i sitt upphof vördnads¬
värd anstalt, sorn hvarken borde förändras eller
afskaffas.
Sådan ar sågs den äfven i vårt fädernes-
land vid reformationens början: och väre odöd-
, - lige Evangeliske Konungar hafva allt sedan sökt
—« ehålla den vid sin tillbörliga helgd och infly-
•'*" cise. Tidens fortskridande ande har dock oför-
1 märkt i denna inrättning utplanat alla spår af
dess första egenskap, såsom en Kyrkans välgerning,
och endast deruti qvarlemnat det onaturliga,
med åren tillkomna, under namn af Kyrkans
straff. Samhällets lagar och styrelsens åtgärder
hafva ock i denna del måst jemka sig efter ti-
dens förändrade skick. Sedan en Christelig ån¬
ger börjat anses som skrymtan, tron som ett
svärmeri, och hela bättringens ordning som en
onyttig fornlemning i gamla theologiska systemer,
så kunde väl icke hederen, efter de första tiders
bruk inrättad, offentlig försoning med Guds för¬
samling, hufvudsakligen grundad på en sådan
hjertats förberedelse, annorlunda betraktas, än
som ett gammaldags verk, utan ändamål och nytta;
Men deremot, sedan det religiösa förbättran¬
de i denna del af kyrkotukten försvunnit, har
desto större vigt blifvit lagd på det återstående
positiva pcenala. Att ock den med allt skäl så
kallade kyrko plikten nu mera endast är ett bor¬
gerligt straff, bevises af alla dertill hörande om.
ständigheter. Den begäres icke mera af pmni-
tenten
Den 30 Decembert
tenten sjelf, som en förmån: den fordras icke me¬
ra af församlingen, sorn en pant af förändrade
tänkesätt och ny lydnad: den beror i ingen rnåt.
to af Kyrkans lärare och styresmän, hvarken att
föreskrifva eller modifiera; hvilka punkter, huf.
vudsakliga i en rätt Christelig penitens, icke så
långt tillbaka i vår Svenska Kyrka ägt rum.
Ben är nu mera stadgad i samhällets brottmåls¬
lag: den ådömmes af verldsliga domare: den verk-'
sia!lss, utan försyn, i helgedomen, inför sjelfva
altaret . med hela ståitn af en verldslig afrätt-
nirtg. Detta allt har gjort, att icke endast lagens
skipare och Allmänheten dervid fästat idéen af ett
blott yttre straff. Församlingens Lärare, smånin¬
gom af lagarna, bruket och opinionen dragne ia
i samma öfvertygelse, hafva dels tvekat örn nöd-'
vändigheten af en brottslings egentliga förbere¬
delse till denna exsecution, del» ock alldeles urakt¬
låtit den, i förmodan att hafva fullgjort sin pligt
genom emottagande af en kall och dqd bekännel¬
se ifrån den siraffdömdes lappar. De hafva der¬
till haft desto skäiigare anledning, som domstolar
och exsecutorer någon gång fordrat skyndsam verk¬
ställighet af ådömd kyrkoplikt, utan afseende på
anmäldt förhinder af bristande Christendornskun-
skap och framhärdande obotfärdighet Jag skulle
kunna åberopa helt nya exempel, huru en För.
samlings Lärare, sedan han med berömligt Chri-
steligt nit sökt undervisa och omvända efter hvar¬
annan tvenne till offentlig absolution dömda de-
linquenter, men af nyssnämnde orsaker ej ansett
8;g kunna aflösa dem, blifvit af exsecutoren, hos
vederbörande Domcapitel, anmält, att varda
Pr. Sr. Prat. iSl'7- Dd. I. jn
Den 30 December.
tillhållen att genast fullgöra sin pligt, uti hvil¬
ken han salunda, enligt samma exsecuiors tanka,
brustit, då han fornö! t tiden med de beklagans¬
värda broisslingarnes förberedelse i salighetskun-
skapen, bättringen och tron. Ehuruväl Dom-
Capitlet ansett b nb Ite "Lärare hafva handlat en¬
ligt samvete och embetspligt, hvilken öfverty¬
gelse det äfven meddelat exsecutoren, utan att
likväl hafva ägt tillfälle frambära och utveckla
den på högsta ort, har dock nu mera allt tvif
velsmål i detta ämne blifvit för framtiden haf¬
vet , genom Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till
Kongl. HofConsistorium och Kongl. KrigsHof-
Rätien af den 24 sistledne fept., deruti Kongl.
Maj:t i nåder stadgar, att, då Kongl. Förklarin¬
gen af den -a 3 Mart. 1807 innehåller påföljd af
fäng lse vid valten och bröd för, den som tredskar
att undergå ådömd Kyrkoplikt, något uppskof med
verkställigheten af uppenbar eller enskild Kyrkoplikt,
för bristande Christendomskunskap , desto mindre, ef¬
ter sednare utkomne Författningar , bör äga rum,
som strajflagarnes ändamål derigenom märkeligen
skulle förfelas: hvilken nådiga Lagförklaring yt¬
terligare är att inhämta af Riksens Ständers Ju-
stitiaeOtnbudstnans berättelse för innevarande år.
Det är sålunda en gång för alla afgjordt, att al¬
la föreskrifter om offentlig absolution höra till
strafflagarna, att absolutionen i sig sjelf är ett
straff, hvartill hos delinqventen ingen kunskap,
ingen botfärdighet eller förberedelse behöfves.
Med smärta miste hvar och en rättsinnig
Christen och i synnerhet hvarje ömsint Lärare se
«n af Kyrkans äldsta och mest välgörande in¬
Deri 3 0 Decemberi
29*
rättningar , icke allenast dragen ifrån sitt ända¬
mål. uiau äfven vanställd odi ohelgad. Hvad
är mera värdigt ett upplyst samhälle, hvad är
för dess seder och ordning mera helsosamt, hvad
är, med fett ord. mera Christligt , än alt dess
vilseförda medlemmar blifva upplysta, förmana¬
de, bevekta, och efter en sådan med Evangelisk
ömhet verls älld förberedelse, åter upptagna i Jvyr-*
kans sköte, detta den eviga kärleken# uttryck i
dödligheten? Religionens -föreställningar blifva
icke på alla hjertan ofruktbara; många lära sig af
dem besinna, hvaraf de fallna äro: manga skola
nyttja den föresätta beredelsetiden till verklig för¬
bättring: många, sorn kanske föga isin barndom
och sedan aldrig hört Evangelii trösteliga lärdo¬
mar och aldrig känt dess lifgifvande kraft, skola
desto ömmare finna sig deraf rörda, ju mera de
finna sig i behof af dess tröst och upprättelse.
Bör då icke den förvillades belägenhet, under
hans väntan p! straffet, härtill såsom ett dyrbart
tillfälle begagnas: förtjenst han icke, på hvad
sätt och (ill hvad grad han ock må vara brotts¬
lig, det alfvarligaste behjertande, och kan deC
närnnas mindre än en grymhet, om samhället
plågar, brännmärker, förkastar honom, utan atty
med någon omsorg för hans själ, gifva honom
utvägar att trösta sig, att ersätta sina lidanden,
och måhända äfven sina fel ? Oeh hvad må sam¬
hället annat vänta sig, än att snart åter finna ho.
rom i nya förvillelser, förvärrad, förbittrad och
omsider förtviflad, och sålunda den menniskans
sista värre än det första? Tiden har ty Värr, bort¬
tagit förtroendet för det dyrbaraste och kraftiga¬
ste förbättringsmedel, religionen , och trott sig
Den 30 December.
kunna godtgöra eller öfverträffa det genom ar¬
betsinrättningar , tukthus, corrections anstalter,
kropps, och skarnstraff. Erfarenheten visar dock
dagligen kraftlösheten af dessa foisök, och väc¬
ker snart alla tänkandes farhåga, att se hela sam.
ballet förvandladt till en arbets och corrections-
inrättning. Väl hörer man ofia af vederbörande
■yrkas på religions lärares riit och omsorger, såsom
högst välgörande, någon gång äfven med missnöje
klandras deras försummelse, såsom orsaken till den
allmänna okunnigheten, ondskan och sedeförderf-
vet. Det är här ickf= tillfället att rättfärdiga oss.
Men då man med rätta af oss fordr3r så ömma
och vigtiga pligter, hvarföre betages oss det tjen-
ligaste , kanske ofta det enda tillfälle, att dem upp.
fylla i’ Hvarföre tillätes oss icke att begagna ti.
den, då en brottsling, med det friska minnet af
sin öfverträdelse och föreställningen af sitt nära
förestående straff, äfven måste lättast kunna brin¬
gas till ånger öfver det framfarna och längtan ef¬
ter nåden, en tid, som sedan icke återkommer?
Må hända förfelades derigenom strcfflagarnes än¬
damål , som fordrar skyndsam verkställighet. Men
förlusten är dock väl större, om den varaktiga
förbättringen, som är religions- undervisningens
ändamål, förfelas. Elier ock till äfventyrs bela¬
stas Staten med en dryg och onödig kostnad, ge¬
nom en sådan fånges underhåll. Jag medgifver ,
att kostnaden kan blifva dryg, men hvarken o-
nödig elier onyttig, Tvertom fruktar jag, att Sta¬
ten här, som ofta i sina hushålls calculer, bort¬
slösar det dyrbaraste af alla sina medel, medbor¬
gares religioshét och seder.
Den 30 December.
*93
Det behöfves icke mera, än att låta sakens
natur ensam tala, för att bevisa nödvändigheten
af salighetskunskap och Bättring, för att kunna
erhåPa aflösning. Jag vill icke ens nämna med
sitt rätta namn det förhållande, att en brottsling,
ehuru befunnen okunnig, lastbar, förderfvad,
religions 09 h samvetslös, likväl med våld tvin¬
gas till en hycklad bekännelse och ånger, och
derpå erhåller, i Församlingens namn , tillgift och
förlåtelse. Med vördnad för Den , som äger makt
att förlåta synder, tyckes det åtminstone icke kun¬
na förlikas. Men jag fördristar mig äfven påstå,
att våra nu gällande lagar, och deribland våra
senaste författningar, gifva klara föreskrifter om
en syndares både inhämtade undervisning och
bevisade botfärdighet, såsom nödvändiga vilkor
för hans aflösning. Konung CARE den X Ide,
vördnadsvärd i åminnelse, har uti sin, år 1686,
utfärdade Kyrko Ordning, Cap. 9 §. §. I och 3,
tydeligen bestämt, hvaruti uppenbar skrift består,
och hvilken sinnesförfattning skriftefadren der¬
vid har att hos penitenten utforska, innan abso¬
lution meddelas Denna lag äger sin grund i sjelfä
va sakens förhållande, och ännu i dag siri ful¬
la kraft. Med förtigande af de flera författningar,
sorn sedermera i samma ämne utgått, torde va¬
ra tillräckligt att nämna Kyrko . Handboken af
år 1809, hvilken ännu icke är npphäfven. Det
10 Capitlet af denna Handbok, som handlar om
uppenbar kyrkoplikt, börjar med dessa ord: Närden,
som kyrkoplikten skall undergå, blifvit af Dresten be.
hörigen undervisad och till bättring förmanad, dä
skall m. m. Det må väl billigt frågäs, om en
Prest kan, jag vill ej säga med bibehållande af
*94
Den 30 December.
Gnds namns ära och ett godt samvete, utan med
åtlydnad af denna, af Konung och Ständer gemen¬
samt stadgade lag, aflösa en syndare sorn ieka
inhämtat behörig undervisning, sorn förkastat alla
förmaningar till bättring. Det rnå äfven frågas,
omen sällan aflösning medförer, efter sin ordaly¬
delse, alla församlingens förmåner, om icke en så¬
lunda i kyrkans sköte återtagen delinqvent äger
rättighet att gå fiän pliktpalien directe till natt¬
vardsbordet, om icke sålunda ett med kyrkoplikt
belagdt brott skulle vara ett medel att blifva ad-
mitteiad till det heliga sakramentet, och om icke
mången, som för okunnighet häraf ej kunnat
blifva delaktig, skulle försöka att få rättighet
derii'1 genom förbrytelser P Eller om absolutio.
nr n icke medförer dessa följder, af hvad art den
då må anses vara? Det osammanhängande uti
Inda denna anstalt framlyser för/tydligt, att be¬
höfva bevisas. Hvad sorn i Kongl. Förordningen
af den 18 November 1741 finnes stadgadt, om
en viss tid af högst en månad, för undervisnin¬
gen af sådana lagbrytare, som blifvit dömda till
kyrkoplikt, har man endast velat lämpa till dem,
sorn blifvit fällde för brott mot sjette budet,
^fen om ock detta stadgande så kunde tolkas ef¬
ter bokstafven, så följer deraf icke, att andra
lagbrytare allsingen undervisning behöfva. Tvert,
om ville jäg förmoda, att då de förra anses be¬
höfva en månads förberedelse, de sednare må an¬
ges behöfva ännu längre tid. Af alla dessa om-
ständ gheter förenade, Kyrkans gamla bruk, aflös-
ningeris beskaffenhet och lagarnas föreskrifter,
kan jag omöjligt annat sluta , än att till en rätt
ehrtsie/ig uppenbar skrift nödvändigt fordras en
Den 30 December.
4 9 5
christell g bot och bättring, bevisad både i kunskap
och sinnelag.
Ehuruväl jag sålunda gerna för min del skul¬
le önska, att den offentliga aflösningen kunde å.
terföras till hvad den i början varit, en religiös
förbättrings anstalt, är jag dock nogsamt öfverty-
gad , att sådant åtminstone för närvarande svårli¬
gen låter sig göra. Jag vågar fördenskull vörd¬
sammast föreslå en förändring, som i min tanke,
orri icke återbringar denna inrättning till dess
fullkomlighet , dock i någor målto torde af¬
hjelpa det felaktiga och anstötliga deruti. Då
offentelig Kyrkoplikt, sådan den nu befinnes ,
innefattar <tne högst olika beståndsdelar, en re¬
ligiös, hörande till Kyrkan och ledande till
förbättring, och en pcenal, hörande till samhäl¬
let och syftande till varnagel; så önskade jag äf¬
ven, att dessa delar måtte i verkställigheten åt¬
skiljas. Jag lernnar derhän, huruvida ett enda
bron behöfver beläggas med tvenne särskilta straff.
Men som jag hört flera upplysta domare räkna kyr-
koplikten till förekommande af brott, såsom ett
godt skräckmedel, i ett tidehvarf, der hederskän¬
slan intagit samvetets rum; så vill jag icke be¬
svära med något förslag till upphäfvande häraf,
om icke måhända det, att kyrkoplikien aldrig
ådörndes tillika med andra straff, da den ensam
anses vara tillräcklig, och en sådan dubbel be.
straffning icke pröfvas för ändamålet nödig. Der¬
emot blifver oundvikeligt, att delta siraff förän¬
dras, i hvad som rörer dess verkställighet. Det
är för ett christeligt öga stötande , att se en brotts¬
ling framföras ti !I Herraus Hus, bevakad af straf;
Deri 3° December•
fets tjenare, för att uppbära en offentelig nesa
och vanära. Och pä hvilket rump Der den evi.
ga Kärleken dyrkas, dess löften förkunnas och dess
nådemedel utdelas. På hvilken tid P På dea
dag, sotn af begynnelsen blifvit egnad åt hjer-
tats ömmaste och heligaste behof, åt andakten,
lofsången öch bönen; i samma stund då alla sin¬
nen äro af dessa öfningar uppvärmda. Ibland hvil¬
ka menniskor? Ibland bröder, som församlat sig,
att i stillhet glädjas af en kärleksfull vårdares
mildhet, och genom försoningens löften förmil¬
dra farhågan för både timliga och eviga straff?
Och slutligen , af hyilken hand utföres detta straff?
Af den, som fått sig anförtrodt kärlekens ech
tröstens embete, till att vägleda, upprätta och å.
terföra de förvillade till den gode hordens boning.
Och till råga på hela denna förargelse, kommer
Församlingens Lärare, icke såsom fordom, sorn
en tröstare och vän, att, efter bepröfvad bot och
bättring, tillsäga syndaren försoning, utan för att,
såsom en straffbetjent, tvinga honom erkänna en
synd, hvars våda han ej förstår, en ånger, hvars
känsla han aldrig rönt, en tro, hvars värde han gäc¬
kar, och att derefter högtidligen försäkra honom
om syndérnas förlåtelse och nådens delaktighet, äf¬
ven då när penitenten är stadd i den djbpaste okun¬
nighet. och må hända i sitt hjerta både förnekar sitt
brott och föraktar den tilibudna nåden. Det kan ej
nekas, att alla omständigheter förena sig att göra
detta straff till ett af de rysligaste, som kunna tänkas,
till ett gäckande af samvetet, nåden, religionen och
bela Guds rike på jorden. Med begreppet af en
christelig Kyrka, såsom ett Herrans bönehus, sy¬
nts det icke kunna förenäs: Christi kyrka känner in:
Den 30 December.
*97
ga jordiska straff: den äger förmaningar, varnin¬
gar, hotelser och en faderlig aga; men i allt det¬
ta utiry ker sig endast kärleken. Det yttre sam¬
hället äger straff, för att uttrycka rättvisan och
makten. Och om det sednare skulle förfalla till
kraftlöshet och Vanmakt , genom blotta användan¬
det af de mildare Kyrkans medel, så bör denna
icke . heller oskäras af det hårdare straffets tvång,
så vula eljert båda skola med ostörd kraft sam-
manverka till det gemensamma ändamålet* slag-
tets förädling och upphöjelse.
Jag vågar fördenskull föreslå, att det verlds¬
lig! straffet, som nu utgör kyrkopliktens hufvud;
sakliga och nästan enda del, i så måtto förändras*
att det icke verkställes i Kyrkan, icke i form af
absolution eller af Församlingens Lärare; hvilket,
efter hvad jag sökt visa, är i alla afseenden o-
lämpeligt. Deremot ville jag tillstyrka, dels att
kyrkoplikt kunde i vissa förut vanliga fall all¬
deles uteblifva , der det i allmän lag stadgade
öfriga straffet kunde finnas för ändamålet till¬
räckligt, dels ensam ådörnmas i de händelser , der
den ansågs kunna göra tillfyllest, dels ock, hvad
i synnerhet med detta mitt ödmjuka anförande
åsyftas, verkställas i likhet med stockstraff, med
någon lämpelig skärpning i den dermed åtföljan.
de vanheder. Utom de skäl, som blifvit för en
sådan förändring anförda , torde mig tillåtas narn.
na en analogie i en gammal lag, hvilken, ehuru
i en sednare tid förändrad och förklarad, likväl
bibehållit sin princip orubbad- I Kongl. Justit.
Revisionens _Bref till Hof- Rätterna, af den 24
Sept. 1706, samt Kongl. Svea Hof Rätts Univer-
*98
Den 30 December.
sal (ill Underdomarena af den 27 Sept. derpå
följs'ide, stadgas, att de, sorn äro af fr anim unde
religion, (lommas icke till kyrkoplikt, utan sarta* i
stocken utan för Kyrkodörren: hvarmed förtjänar
jernföras Abrahamssons anmärkningar till Lands*
Lagen sid. 266 och 808- Orsaken til! detta sär¬
skildta stadgande finnes vara, att främmande re-
ligionsbt-kannare äro i var lära okunnige, hvarfö¬
re icke ändamålet med den anbefaldta aflösningen
hos dem kan vinnas. Men då nu, efter sednaste
lagföl klaringen , Kyrkoplikten, utan afseende på
bristande Christendomskunskap, och således ännu
mindre på bristande botfärdighet, likväl måste
ovägerligen undergås, synes mig deliriqventen i
samma, om icke i sämre skick, än en af främ¬
mande lära; hvarföre ock det föreslagna stockstraf¬
fet, med sådana modificationer, som skilja det
från vanligt stockstraff, synes vara lämpeligt för
samhällets ändamål, utan att kränka Kyrkans.
På det likväl icke Kyrkan matte förlora en
inrättning, so>n, allt ifrån den helige Stifta¬
rens och dess utskickade Lärjungars tid, varit i
helgd hållen och bidragit till manga vilseför-
das förbättring och upprättelse, och hvilken jag
skulle anse lika skadligt . som brottsligt att af¬
skaffa, ville jag tillstyrka, att, sedan verldsliga
straffet vore utständet, deliriqventen mått-e förvi.
sas till sin själasörjare, sorn ägde att, efter med¬
delade nödiga lärdomar och förmaningar, samt
förmärkta tecken till uppriktig bot och bätt¬
ring, honom aflösa i saeastian, såsom vid en¬
skilt skrift. Det är endast straffet som bör åt¬
skilja den ena inissdådaren från den andra; det
Den 30 December. 2 99
religiösa är för dem alla lika. Nåden och förlä—
loisen , lika som bättringen , tillhörer dem på samma
sätt och i lika mått.
Det är att förmoda, att ganska få skulle
tredskas emot en sådan mild och faderlig medfart;
men tvertom troligt, att vid rättskaffens Lärares
ömma och nitiska förmaningar, de fleste skulle med
någon allvarligare bätti ingsrörelse åter inträda i
församlingens gemenskap. Och de få, som, alla för¬
maningar oaktade, ändock skulle finnas obeveklige,
kunde väl Dagön längre tid tillhållas att härtill
bereda sig, hvilken af Staten använda moda och
kostnad vore i min (anka icke fåfängt förslösad.
Skulle ock någon alldeles icke kunna aflösas, så
må det tillåtas mig tvifla, om en sådan hän¬
delse vore mera vådlig, mera betänklig, än ab¬
solution af en obotfärdig.
På det här i ödmjukhet föreslagna sätt vi¬
gar jag tro den hittills brukliga kyrkophkten kun¬
na förändras, så att dess första afsigt icke för-
felas, och samhället derjemte vinner sina straff¬
lagars ändamål; underställande jag dessa mina
tankar Tit. och Tit. upplysta och ömma bepröf.
vande, med vördsammaste anhållan, det måne
de, så vida något nyttigt och förbättrande i vår
Församlings kyrkotukt derigenom kan åstadkom,
»tas, till vederbörligt Utskott varda remitterade.
Härmed conformerade sig Biskoppen , Fri.
herre Doctor Mörner, Biskoppen, Doctor Almqvist
och flera, den förstnämnde med tillstyrkande att
detta Memorial särskildt må ifrån trycket utgif-
vasj yti hvilken önskan hela Ståndet instämde;
300
Den 30 December.
hvarförutan beslöts, att detsamma skulle till Lag.
Utskottet remitteras.
§• II.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets
den 27 dennes pä bordet lagda utlåtande, an¬
gående kostnaden för tryckningen af RiksStåndens
Protokoll med dertill hörande Bihang, yttrade
Biskoppen, Doctor Almqvist, att som ifrågavaran¬
de Betänkande utvisade, det Statsverket pä tryck¬
ningen af de 3 Respective MedStåndens Proto-
coll vid 1815 års Riksdag, jemte dertill höran¬
de Bihang, förlorat 10,326 R.dr Banco, Riksens
Ständer borde vara betänkte på undvikande af
dylika förluster för framtiden, i hvilket afseende
Biskoppen föreslog, att vidkommande Riksdagar
merberörde tryckning skulle igenom Stats-Utskot¬
tets försorg upplåtas åt den eiler de Boktryckare
eller Bokhandlare, som för lindrigaste priset, vil¬
le om samma tryckning föranstalta.
Häruti förenade sig tjenstförrättande Kongl.
Ofver-Hof.Predikariten, Doctor Hedrén och man.;
ga andra.
Lector Arenander ansåg det vara oväntadt,
att då Bihanget till 1815 års Protocoll kostat
Statsverket 6701 R:dr Banco, af Upplagan, sorn
var bestämd till 1000 Exemplar, nu skall sak¬
nas tillräckligt antal Exemplar, för att, jemlikt
Riksens Ständers förut fattade beslut och praxis,
till hvarje Ledamot inom Utskotten utdelas.
Härefter och uppå af Herr Biskoppen och
Den 30 December.
301
vice Talmannen framställd Proposition, fann
PrestStändet skäligt bifalla, hvad Utskottet i af¬
seende på tryckningen af de pne Respective
MedStåndens Protocoll, samt Bihanget, föreslagit
och tillstyrkt, med tilikännagifvande, att Prest-
Ståndet om tryckningen af dess Protocoll fogat
sådan anstalt, alt Statsverket, nu likasom vid fö¬
regående Riksdagar, icke ina med någon utgift
för sistnämnde Protocoll betungas. Hvilket ige¬
nom Utdrag af Protöcoilet skulle de öfriga Re—
spective Stånden och Stats-Utskottet vördsamt och
vänligen meddelas.
§. 15.
Föredrogos och biföllos nedanskrefne Ut.
skotts, på bordet hvilande Betänkanden och Me¬
morial, nemligen:
Stats-Utskottets, angående tryckning af Rik-;
sens Höglofl. Ständers Revisorers berättelser.
Expeditions-Utskottets, om förbättrad Redacf
tion af Bihanget till RiksStåndens Protocoll.
Allmänna Besvärs- och Economi®.Utskottets,
rörande Brännvins-bränningen, och dermed sam¬
manhang ägande ämnen.
■ §• 13-
Stats-Utskottets Memorial, angående tryck¬
ning af Landshöfdingarnes Berättelser om års¬
växten, föredrogs å nyo, men Iades, på fleras be*'
gäran, åter på bordet.
3oS
Dm 30 Decmler.
§• 14-
Enär Stats . Utskottets , på bordet hvilande
utlåtande, i frågan om lån af allmänna medel
till Kyrko byggnaden i Landscrona , nu å nyo
foredrogs, yttrade sig Biskoppen, Doctor Faxe, på
satt sorn följer :
Då Högloft. StatsUtskoffet afslagit Lands,
crona Stads ansökan orri län af allmänna medel
i och for Stadens Kyrkobyggnad, dels af det skäl,
att det icke är förenligt med Stais Verkets före¬
mål oell förvaltningsgrunder att vara försedd med
tillgångar för lån, hvilka ej hafva direct infly¬
tande på inrättningar af en allmännare omfatt¬
ning, dels att icke någre omständigheter förekom¬
ma, som mera berättigade denna Stad än andre,
att erhålla undsättning af S alsVerkets medel,
torde mig tillåtas att härvid göra de anmärkning
gar, hvartill kännedomen af denna sak lemnar
de största anledningar. För Högloft. Utskottet
lärer icke rätta förhållandet med Landscrona Stads
Kyrkobyggnad vara uppgifvet, och i följd deraf,
har vid den skedde anmälan örn lånbiträde, ic¬
ke heller kunnat väntas annat svar, än det Höglofl.
Utskottet afgifvit; men när det upplyses, att in¬
gen Stad i hela Riket har träffat sådant missöde
med sin Kyrka, sorn Landscrona, dock utan Sta¬
dens minsta förvållande, att det af Kongl.
Maj t och Kronan varit ett bestämdt löfte, att
för Kronans medel, utan invånarnes betungan¬
de, uppbygga ny Kyrka, att den samma icke
blifvit fullbordad, utan slutligen på vissa villkor
till Församlingens omsorg öfverleinnad, att full-
Den 30 Deci wier. 303
\
komna , torde man få göra sig hopp om ett för,
ändrade beslut.
Sanna förhållandet är detta. Staden ägde
en stor, rymlig och vacker K yrka förr an Kongl.
Maj:t i nåder beslutade, att gamla Staden skulle
flyttas, och den nya förses med Fästningsverk,
som skulle anbiggas der gamla Kyskan var belä¬
gen. Denna förstördes strax, och Landscrona in¬
vånare anvistes att hålla Gudstjenst i en liten
och förfallen Hospitalskyrka. Kongl. Maj.-t och
Kronan förbant sig att uppbygga inom nya Sta¬
den både ny Kyrka och nytt Scholhus. Omkring
*754 vidtogos dessa anstalter. Först 1788 ha¬
de Kyrkobyggnaden hunnit så långt, att den in¬
om murarne i så måtto var färdig, att Gudstjenst
derstädes kunde hållas. Församlingen hade väl
väntat uppskof dermed till dess liela Kyrkan blef
fullbordad, men Hospitalskyrkan höll på alt in¬
störta, och det blef en slags nödvändighet att
begagna den nya i sitt ofuilkotnnade skick. In¬
ga torn för Kyrkans klockor voro ännu uppför¬
da, taket hade icke öfverallt blifvit betäckt med
koppar, utan någon del deraf med bräder: hela
inredningen var provisionel, ingen slags Kyrko-
prydnad anbragt.
Sådan var och förblef Landscrona Kyrka tili
åren 1812 och 1813. Byggnaden fortsattes ic¬
ke. Under 24 år skedde derå ingen reparation.
Den var nära att förfalla. Genom vederbörande blef
detta å högvederbörlig ort anmäldt, och penninge-
medel begärdes, dels till nödiga reparationer, dels
3°1
Den 30 December.
till Kyrkans fullkomliga iståndsättande. Kong!.
Majit täcktes i nåder förklara alf 15000 K;dr kun¬
de af Statsmedlen fä till detta ändamål anslås,
med vi!kor, att Församlingen skulle draga för¬
sorg om det återstående af Kyrkobyggnaden,
hvilken till 1 7 B 8 blifvit af Fortifications-staten
föranstaltad," dock vöre något vidare tillskott för
Statsmedlen icke hädanefter att förvänta. Försam,
lingen, häröfver hörd, osäker om denna summa
hlef tillräcklig, hade hälst sett Kyrko.byggnaden
fulländad utan egen åtgärd, men emotrog, med
underdånig tacksamhet. Kongl. Majtts nådiga anbud,
under förbehåll, att vissa år få gagna Glomslöfs Kro¬
no Tegelbruk, som i nåder bifölls. Efter denna
tid har Kyrkobyggnaden blifvit fortsatt med ali
drift, torn uppförda, Kyrkans klockor deruti upp.
hängda, taket iståndsatt, med mera, som var nö¬
digt till vårdande af Kyrkans bestånd. Men be¬
tydliga utgifter återstå. Utom en förbättrad in¬
redning och sådane prydnaders anskaffande, som
utvisa att det verkligen är Kyrka, förekommer
en oväntad kostnad. Hvalfvén, förmodligen upp¬
murade med kalk som blifvit upplöst i saltsjö-
vatten, äro förderfvade, större delen af späknin-
gen är redan affallen, och faller dagligen stycke¬
vis. Den af Kongl. Majt anslagna summa har
blifvit alldeles otillräcklig till alla kostnadernas
bestridande. . Af så vigtiga anledningar har
BiksdagsFuIlmagtigen för Staden begärt lånbiträde.
Det var för Fästningens skull som Stadens
gamla Kyrka nedrefs. Fästningen var en Jn.
rättning af allmän omfattning, besluten af Konung
och
Den 30 Decemberl
305
och Ständer, Försäkran om en fullkomnad Kyr¬
kas återställande var högtidligen gifven. Den
har i så måtto blifvit verkställd, att en bestämd
summa till byggnadens slutliga fullbor !an an¬
slogs. Det Var tili förekommande af Kyrkans
ytterligare förfall, emedan den i 24 år lenrnats
ovidrötd, som Staden sattes i nödvändighet att
antaga detta villkor: men erfarenheten har vi¬
sat, att större kostnader fordras. Staden liar ic¬
ke dristat att i underdånighet begära större till¬
skott, men anhåller blott om ett lån, för hvilket
Stadens invånare ansvara»
1 * •
Om jag genom denna framställning varit
lycklig att gifva nog ljus i saken, och deraf fini
ries att Landscrona Kyrkobyggnad är i förbin¬
delse med en Inrättning af allmän omfattning*
och uppvisar så särskilta omständigheter, art de
på ingen annan Kyrka i Riket inträffa, gör jag
mig den säkra förhoppning, så väl att Hog»
lofl. Stats-Utskottet, som de resp. Stånd, hvilka
tilläfventyrs skulle redan kunna hafva ingått i
pröfning af det afgifna betänkandet, finna skäl,
att lemna anvisning på det begärda lånbiträde ,
utom hvilken utväg till Kyrkr^s upprätthållande
och iståndsättande icke lärer kunna uppgifvas.
Jag kan för närvarande icke bilägga några
handlingar till bestyrkande af de anförda upp¬
gifter, men då jag i flera år haft, å Erhbetet*
Vägnar, handläggning vid de mål, som rört
Kyrkobyggnaden i Landscrona, har jag haft till¬
fälle att taga den kännedom deraf, att jag för-*
Pr- $t. Drot. 1817. Del J, ?o
Den 2 Januarii.
modar ; att jag icke missagit mig i den histori¬
ska berättelsen derom , som jag nu haft den äran
aflemna.
Skulle dessa anmärkningar förtjena HögV;
Herr vice Talmannens och Högvördiga Ståndets
uppmärksamhet, torde Betänkandet tili Höglofl»
StatsUtskottet blifva återremitteradt.
Uti detta anförande instämde Trösten Öhr•
vall, så vidt det rörde Kyrkorna i Halland.
Uppå gjord Proposition beslöts, att ifråga¬
varande Betänkande, med hvad sålunda deremot
anmärkt blifvit, skulle till StatsUtskottet åtet?,
remitteras.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. Almguist.
Fredagen den 2 Januarii Igl8*
§. i.
Justeradets Ståndets Protöcoll för den 27
6ch December.
4- 5.
TTtdehdes tryckta exemplar af Ri-ksens Start-'
ders tillförordnade Revisorers Berättelse, angåen¬
Den 2 Januarii.
3°7
de de under Kongl. CommerceCollegi.U förvalt-
ning stående fonder och medel,? äfvensom om
Statsverkets förvaltning och räkenskaper, jemte
4 särskilta dertill hörande Tabeller öfver Stats-
Verkets inkomster och utgifter för åren 1812,
1813, <814 och 1815, samt Götha Canal-Dire-
ctions underdåniga anmälan tili Kongl. Maj:t,
med bifogade Calculer, öfver nämde Canals och
dess Disconts Financer.
§* 3-
Medelst inkomna ProtocöllsUtdrag under-
ratntdes Ståndet derom, att Högloft. Ridderskapet
bch Adeln 1:0 godkänt Ékpeilitions-Utskottets
Förslag till Riksens Ständers underdåniga skrif.
veise till Kongl. Majtt, angående trycknings¬
kostnaden for nådiga Propositionen om StaisVer-
kets tillstånd och behof; -2:0 Gillat Bevillnings¬
utskottets yttrande, i frågan örn postfrihet för
Städernas Magistrater; 3:0 B fallit StatsUtsköttets
Memorial och Betänkanden , angående förökad
CanzliBetjerting; om medel till Riksdags-utgif-
térnas bestridande; rörande tryckning af Revi.
sorernes Berättelse, och angående kostnaden För
tryckningen af RiksStåndens Protokoll, med der¬
till hörande Bihang; 4:0 Bifallit I,agU -ko j
Memorial om ytterligare antagande af en Cänz-
list ; 5:0 Godkänt ExpeditiönsUtskottets Memo¬
rial rörande en förbättrad redaxtiön af Bi hanget
till RiksStåndens Prötpcoll , w>ed anmodan till
samtlige Utskotten, att, då deras Betänkanden till
RiksStåndes ingå, genast meddela Expeditions-
Utskottet samma Betänkanden till tryckningens
Den 2 Januarii.
besörjande, och i en nummerföljd för hvarje Ut3
skott ifrån Riksdagens början; 6:0 återremitterat
Banco Utskottets Memorial om föreskrift till Di-
sconterne att vid inbetalningen af lån emottaga
Discont Assignationer m. m. samt Allmänna Be¬
svärs- och OecoriomiteUiskottets Betänkande om
ytterligare fortfarande af den fria Husbehof*-
bränningen j och 7:0 remitterat till
Stats- Utskottet:
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rik¬
sens Ständer, angående den , af framledne Lands¬
höfdingen von E> hstedts Enka , J. M. Löwenhjelm,
för Sterbhuset sökta befrielse från en ersättning
till Kronan.
Till Stats- samt Allm. Besv.^ och Econ.Utskotten:
1:0 Kongl. Majtts nådiga Proposition , angå¬
ende angelägenheten af särskildta anstalter till
förekommande af stegring i priset på det grofva
brödet.
a:o Kongl. Maj:ts nådiga Proposition , om
Båtsmans Rotérings införande i Färentuna Härad
af Stockholms Län.
Till Allmänna Besvärs- och EconomiteUtskottet:
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition , om Båts:
mans-Roteringen i Hallands Län.
Till Stats- och BancoUtskotten s
Kongl. Majus Nådiga Proposition , angåen-;
de Götha Canal-arbetets fortgång och ytterligare
Den 2 Januarii.
30?
befrämjande; jemte ett yttrande af Friherre Arfi
karsvärd, Carl Hindric, rörande samma ämne.
Till Stats- och Banco - Utskotten ;
1:0 Ett Memorial af Herr Cederskjöld, Pehr,
Gustaf, angående nödvändigheten att genom en
realisation omsider stadga mynt-representativerng?
värde.
2:0 Tvenne Memorial af Grefve Mörner,
Axel Otto, samt Herr Pahlman, Otto Fredric,
angående inlösen af Disconternas Assignationer,
jemte ett anförande af Grefve von Schwerin, Frei
dric Bogislaus, rörande samma ämne.
3:0 Ett Memorial af Hr Munk af RosensköldJ
Eberhard, angående Financerne.
Till Banco-Utskottet:
Ett Memorial af Friherre Rudbeck; Alexan-
der, innefattande det förslag, art alla de undef
Riksdagen förefallande Discont.lån måtte, utan
afbetalningar, samt mot erläggande af 6 procents
ränta, få på vissa, helst sex månader, omsättas
med bibehållande af samma säkerheter, samt att
hädanefter 12 procent aldrig måtte få beräknas.
Till Allmänna Besvärs-och Economise-Utskotteh:
1:0 Ett Memorial af Friherre Falkenberg i
Carl Gabriel, angående öfverflödets hämmande
och Skrå-Ordaingars upphäfvande.
Hen 2 Januarii.
2:0 Ett Memorial af Herr Bergenstråle, Jo¬
han, angående hämmande af luxe och öfverflöd.
3:0 Ett Memoiial af Herr Gripenwaldt, Au¬
gust, angående bibehållande af den nu, varande
Bränn vinspanne rymden.
Till StatsUi.sko.ttet:
1:0 Ett Memorial af .Friherre Stael von
Holstein, Corfitz Ludvig, angående behörigt iakt¬
tagande af de i LandshöfdingenInstructionen fö»
reskrifne Jordransakningar,
.7:0 Ett Memorial af Grefve Gyllenborg, Jo¬
han H aning , afgående yrkad ändring i Kongl,
Förordningen den 4 Februarii 1812, rörande,
Iris'el ta Infanterie- Kegimenternes beklädnad.
Til! Lag. samt Allm Besvärs- och Econ..Utskotten
Ett Memorial af Friherre Cederström, Jacob,
angående en allmän Näringsfrihet.
Till Stats • Utskottet:
1:0 Ett Memorial af Grefve Ankarsvärd^
Michael, innehållande det förslag, att vid de kom¬
mande Riksdagar Tale mäns tafflarne matte afskaf¬
fa*, samt endast Talernäns klubbarn© bibehållas:
jemte de af Friherre Cede 1 ström, Rudolph, vid
berörde Memorial gjorda anmärkningar.
2to Ett Memorial af Herr Silverstolpe, Gu*
staf Abraham, angående Svenska Ministern ia.
g ersvärds fordran hos Statsverket.
Den 2 Januarii»
3:0 Ett Memorial af Grefve von Roseni
Robert, angående lön för Secreteraren vid Öfver,
Hof Jägmästare Embetet,
4:0 Trenne särskildta Memorialer af Herr
Schutzerkrantz, Johan Herman, angående dels till»
ökning i contant inqvartering för Flottornas Of¬
ficers-Co.rpser, jemte de Uivsla personer, hvilka
inqvarteririgs förmån tillkomma, dels en förhöjd
beklädnads.hjelp för Under - Officerarne vid ÖrJ
logs och Arméns Flottor, m. m., samt dels nå¬
gra jemkningar uti aflöningsförmånerne för en del
af de uti Förvaltningen af Sjö Ärenderne befinteli^
ge tjenstemän.
Till Stats- och Banco Utskotten:
1:0 Ett anförande af Herr Cedersköld, Pehr
Gustaf, af den 27 Dec., innefattande anmärk¬
ningar vid Herr Munk af Rosenskölds, Eber¬
hard, deri 23 dennes, angående Financerne, för¬
ut afgifne Memorial; äfvensom Herr Munk af
Rosenskölds svar på Herr Cederskölds berörde
anmärkningar, jemte de af Herrar Si jern schantz ,
Johan Abraham, von Fieandt, Daniel Wilhelm, och
Cedersköld i dag, rörande samma ämne, afgifna
yttranden.
2:0 Ett den 27 Dec. afgifvet Memorial af
Friherre Stael von Holt eiri, Corfitz Ludvig, angå¬
ende inlösen af Disconternes Assignationer, jem¬
te de af Grefve von Platen, Baltzar, och Fri¬
herre Stael von Holstein i dag rörande samma,
ämne ingifna yttranden.
3:0 Ett yttrande af Grefve von Schaverin,
3i2
Den S Januarlti
Fredric Bogislaus , rörande skyndsam pröfning
af Kongl Maj:ts nådiga Proposition, om allmän¬
na penningerörelsen och myntvärdets upprätthål¬
la! de, jemte de af Herrar Mannerstam , Johan ,
fl ykensköld , Carl Fredric och Pahlman, Otto Fre•
dric, rörande samma amne, afgifna yttranden.
Till Allmänna Besvärs-och Economise-Utskottets
I;o Ett Memorial af Herr Hertzenhjelm , Carl
Johan, angående hämmande af yppighet pch öf¬
verflöd,
2:0 Tvenne af Friherre Wrangel, Henning^
och Friherre Sparre, S xten, ingifne anföranden,
Innefattande yttranden 1 anledning af Oeconomi»-
Utskottets den 27 dennes till Utskottet återre¬
mitterade betänkande, angående fortfarande af dea
fria husbehofs. Brännvinsbränningen.
Till Lag Utskottet;
Ett Memorial af H> rr af Sillén , Carl Gu-
staf, angående förklaring af Tagens stadganden
cm Testamenten.
§• 4-
Enligt nu upplästa Protocolls-Utdrag, hade
Vällofl. KorgareStåndet bifallit Stals - Utskottet3
Utlåtanden.
lto I anledning af Kongl. Majrts nådiga re*
»niss, angående Utredningsmannarnas i afledn®
Regeriogs-Rådet vo/t Schevens Sterbhus Ansökning,
«m utbekommande af en fordran hos Statsverket
Den 2 Januarii.
•2!o Uppå Kongl. Majtts nådiga Proposition,'
angående erforderliga kostnader i och för upp¬
låtandet af Kungsholms Krono-Bränneri. Bygg¬
nader , till Curhus för Stockholms Stad och Län.
3:0 I anledning af Herr L L. Edelberg* Me*
jnorial, om underhållande af Landscrona Stads
Hamn, samt
4:0 Angående samma Riksdags - Fullmägti.
ges Memorial , om Arbets- och Correciionshus-
inrättning i Malmöhus Län;
Men återremitterat Expeditions Utskottets
Memorial, om en förbättrad redacrion af Bihan-
get till RiksStåndens Protoco’1, samt remuie-
rat till
Stats • Utskottet:
1:0 Herrar Arvidssons , Wideberg* och Lejf
lers Memorial angående öfverflyitning å Rjfcs'
ten af kostnaderne till underhåll af Poiice-i.-i. •
ningen i Götheborg.
2:0 Herr Thunells Memorial rörande bevil¬
jande af ett lån utaf Statsmedlen åt C; rlscrona
Stad, till understöd för åtskilliga allmänna an¬
läggningar derstädes.
3:0 Herr Winbergs Memorial angående yr¬
kad lane-rättighet uti ManufacturDisconten för
Skeppsvarfsägare uppå oförsålde Skepp.
4:0 Herr Kjellanders Memorial, angående för¬
314 Den 2 Januaris.
langning af redovisning6tidcn för riastinstundanda
Kron o-uppbör den.
5:0 Herr Kjellanders Memorial, angående än-
dring uti nu gällande föreskrifter om Magistra-
ternes skyldighet att förvara ^en nyckel till Eandt-
Ränteriernas CassaKistor.
6:0 Herr Cederborgs, till Protocollef för dörr
23 uti nästledne månad afgifne anförande, in.
nehållande hemställan^. att de ifiån åtskilliga Em¬
betsverk infordrade Betänkandén rörande luxe och
öfvei flödslagar , äfvensom de förslag, hvilka till
Kongl. Majt i underdånighet inkommit, angåen¬
de en ny Handelsordnirig och Förordningar orri,
Handtverkei ierna, Gerningsmän* antagande m.,
m. matte på Statens bekostnad, till trycket befor¬
dras; tillika med de vid Herr Cederborgs berörde an¬
förande denna dag uti Ståndet gjorda anmärkningar-
RancoUtskortet:
Herr Lindströms Memorial, innehållande,
förslag, att Riksens Höglofl. Ständers Bank hä¬
danefter endast måtte komma att utgifva större
sedlar af några vissa valeurer.
Lagutskottet:
lto Herr Tillbergs Memorial*, om ändring
uti Författningarnes stadganden rörande beloppet
af de belöningar, sorn för upptäckt af efterapare,
förfalskare och utprånglare af Banco- och Riks-
gäldssedlar bestås.
Den 2 Januarii.
3»5
2:0 Herr Fridins Memorial, angående an.
dring uti hvad 23 Gap. 1 Rättegångs-Balken
om domfört antal Ledamöter uti Rådstufvu- och
Kärn närs-Rätt förmår.
{■ 5.-
Herr Biskoppen och vice Talmannen erin¬
rade Ståndet derom, att den i Riksdags Ordnin¬
gen utstakade tid, för väckande af nya motioner,
vid innevarande Riksmöte, upphörer med det
Plenum, som nästa måndag inträffar.
§• 6.
Professoren, Doctor Wijkman, begärde ordf t
och yttrade sig sorn foijer:
Ehuru ingen Svensk man gifves, sorn icke af
sitt hjertås innersta önskar, att vårdyre Konung
med helsa och välmåga, ännu genom många år,
må, t ill Fäderneslandets båtnad, fortfara att nju¬
ta glädjen af den lycksalighet Han b.eredt Sina
Undersåtare, kunna vi dock ej hoppas att denna
lycka skall för oss blifva lika långvarig som vår
önskan. Det var af detta skäl Riksens Ständer,
vid 1 I 2 års Riksdag, framburo sin underdåniga
bönfallan , att Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
måtte, i händelse af Konungens sjuklighet, åtaga
sig Rikets styrelse , under den tid sådant tilläfven¬
tyrs kunde inträffa. Vi kunna ej förutse alla möjliga
händelser, men vi böra, så mycket i vår förmåga
står, vidtaga beslut till tryggande äfven i afseen¬
de å oförmodade, jag tillägger, högst sorgfulla
tillfälligheter. Och då Hans Kongl. Höghet Kron-
3i6
Den 3 Januari!'.
Prinsen afven är underkastad Vansklighetens la?
gar, och sjukdoms-förfall, äfven olyckligtvis i
afseende å Hans Höga Person , kunde inträffa,
vagar jag hos Högvördiga Siandet föreslå, att
sedan vi uppiefvat den lyckliga tidepunkt, då
Hans Kongl. Höghet Prins Oscar, uirustad med
de egenskaper, som stadgat vår tillförsigt örn en
framtida lycksalighet, för Rikets styrsel och väl¬
gång, nu uppnått den i Grundlagen föreskrefna
ålder för detta dyra kall; Rikets Siänder, för att
gifva en ytterligare utveckling, hvarigenom all
osäkerhet för framtiden må förekomrnas, ville bei
sluta, att, på satt vid 1811 års Riksdag skett,
Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen, Hertig af Sö¬
dermanland, må vid alla de tillfällen, då Kongl.
Majit och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen kun.1
de af sjuklighet hindras att sig med Riksstyrelsen
befatta, inträda uti utöfningen af Konunga mag-
ten, med ali den rätt Grundlagarne den samma
tillägga, samt uti Kongl. Majus namn Rikets
styrelse föra.
Ett sådant beslut af Ständernaj är jag för¬
säkrad ej kunna annat än glädja både Konungen
och KronPrinsen, då det tillika för utländska
Magter ådagalägger Nationens kännedom af de
egenskaper hos ArfFursten, sorn berättiga honom
till allas underdåniga vördnad, kärlek och oin¬
skränkta tillgifvenhet, och jag vigar derföre så
mycket säkrare hoppas bifall till denna inin öd¬
mjuka framställning.
Häruti instämde Prosten Palm, med det
Den 9 Januariil
317
särskildta tillägg, Som uti efterföljande §. före¬
kommer.
Prosten, Doctor Genberg instämde uti hvad
Doctor Wijkman föreslagit, så mycket hellre,
som en sorgelig erfarenhet, så väl under denna
som 181 'i års Riksdag, öfvertygat honom om,
att Hans Kongl. Höghet Kronprinsens helsa va¬
rit ojemn och vacklande, så att, derest behofvet
sådant fordrat, Han icke utan kanske mycken
olägenket skulle kunnat sig med Regerings-ärea-
derna alltid befatta; och då man, efter naturens
ordning, ty värr! kan befara, att, vid tilltagan¬
de ålder, hinder af sjuklighet möjligtvis oftare
skulle kunna inträffa: det också borde förvåna bå-;
de Nationen och utländska Magter, att Hans
Kongl. Höghet ArfPrinsen, som nu uti StatsRå-J
det inträdt, skulle overksam och utan myndighet
under Konungens och sin Herr Faders frånvaro,
öfverläggningar bivista, tillstyrkte Doctorn för
sin del, att man borde skyndsamt sätta Fädernes¬
landet i tillstånd att draga nytta af Hans Kongl.
Höghet Arf-Prinsens lysande egenskaper och
redan pröfvade insigter; hvilket Han i öfrigt
förmente vara mest enligt med Svenska Folkets
lynne, sorn, under njutandet af i grundlagen
stadgad frihet, alltid föredragit en endas styrelse
framför fleres.
Med Doctorerne Wijkman och Genberg för?
enade sig Biskop Almquist och Proster} Aspelin ,
och flera andra, samt ibland dem Professoren
Forssell, hvilken särskildt föreslog, attén nödig
gmtanka om Rikets välgång och säkerhet, under
318
Den 2 Januarii.
sådana händelser, som, ehuru sorgfulla, likväl mä¬
ste anses möjliga, borde anföras såsom ett ibland
motiven för Ståndets härom fattande beslut.
Härefter, och uppå af Herr Biskoppen och
vice Talmannen framställd Proposition, fattade
Ståndet enhälligt det beslut, som innehåHes uti
följande Protocolls-Utdrag:
I betraktande deraf, att Kongl. Maj:ts Son-
Son , Hans Kongl, Höghet1 ÄrfPrinsen, Hertigen
af Södermanland , PritisJosEpH Frans Oscar,
enligt nu gällande grundlagar, upphunnit sina
inyndiga ar, har PreslStåndet, För ätt inför Haus
Mhj:t Konungen , Hans Kongl. Höghet Kron¬
prinsen , och hela samtiden , ådagalägga ej min¬
dre Riksens Ständers omtanka örn Rikets väl¬
gång och säkerhet, under sådana händelser^ som,
ehuiu sorgfulle, likväl mäste anses möjliga, än
äfven Nationens kännedom af de löfvände egehS
skaper hos Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen^
hvilka berättiga Honom till allas underdåniga
vördnad, kärlek och oinskränkta förtroende, för
sin de! enhälligt besiutit, ali, på sätt vid tgl 2
års Riksdag, i anseende till Hains Kongl. Höghet
KronPrinsén skett, Rikets Ständer ma för fram¬
tiden bestämma, det Hans Kongl Höghet Her¬
tigen af Södermanland, vid ailä de tillfällen, då
Kongl. Majit och Hans Kongl Höghet KronPrin.
sert kunna af sjuklighet hindras, att med Riks¬
styrelsen sig befatta , ma inträda uti utöfningen
af Konungamagten med a d (jen rätt grund lagar¬
us densamma tillägga , samt uti Kongl. Majus
Höga namn R,ikers styrvise lora.
Hen 2 Januariii
I den händelse de öfrige Respective Stån¬
gen uti detta beslut instämma, anser PrestStån-
det Expeditions-Utskottet böra anmodas att här-
Bm uppsätta och till RiksStåndens justering in¬
gifva eu till Kongl. Majit ställd underdånig skrif¬
velse, sorn igenom en stor Deputation bör lill
Hans Kongl. Majit i underdånighet aflemnas;
och derest delta beslut vinner Hans Kongl. Majus
nådiga sandihn , derefter i Riksdags-Beslutet in¬
föras.
Expeditionen härom blef genast uppsatt och
justsrad.
§. <j.
Prosten Palm anförde: jemte det jag redaå
till alla delar förenat mig i den vigfiga mö^
tion, som Professoren, Doötor Wijkman, en¬
ligt föregående §. framställt, må det til låtas mig
att, i sammanhang dermed, till det Högvördiga
Ståndets mogna bepröfvande hemställa, om icke
Nationen vore skyldig ett öffenteligt betyg af
tacksamhet åt de Herrar och Män, sorn haft den
stora, och för vårt Land så vigtiga bestäm.t.el-
gfen, ätt vårda och fullborda Hans Kongl. Hög¬
het Prins Oscars uppfostran, och, såsom en
följd deraf, inplanta hos Sveriges och Noriges
älskade ArfFurste* dessa Christeiiga tänkesätt af
allt hvad som är ädelt, stort och for mensklig,
heten gagnande, samt liksom tillskapa detta Sven¬
ska hjertat, som skall utgöra en den tryggaste
horgen för os» och våra barn, att våra gladaste
förhoppningar blifvit stadfästaile. Örn S afeus
tillgångar det medgåfvo, ville jag att Nationen
Den 3 Januariil
gåfve en högtidlig offentlighet af dessa känslor J
i !.kh.et med hvad den fordom egnat åt dessa
fovtjente män, som varit kallade till Svenska
Pxir.sars uppfostran. Men då j:ig ej egenteligen
vet medel att föreslå dertill, vågar jag ej be-
stämma sättet, utan bör öfverlemna det till Rikr
sens Höglofl. Ständers visa afgörande, öfvertyg
gad derom, att ingen Medborgare i mitt Fäder¬
nesland gifves, som ej i dessa tänkesätt af under¬
såtlig trohet och nit skall finna en mildring föt
de bekymmer och brydsam- a öfverläggningar ,
Som tidens händelser framkaliat.
I sammanhang härmed upplästes Hedervär*
da BondeStårdets nu inkomna Protorolls-TTtdrag
af denna dag, angående remiss till Stats-Utskot.
tet af förra vice Talmannen Jon Jonssons motion,
om årlig pension af 1000 R:dr Banco, åt hvar¬
dera af Hans Kongl. Höghet ArfPrinsens Infor¬
matorer, Regerings Rådet och Riddaren Le Moina
samt Canzli-Rådet och Riddaren Tannström.
Tjenstförrättande Öfver - Hof - Predikanten J
Doctor Hedrén yttrade:
Uti hvad Herr Prosten Palm anfört kan jag
icke underlåta att till alla delar instämma. Men
då Herr Prosten endast i allmänhet yttrat sin
önskan, att något offentligt betyg af aktning och
tacksamhet måtte bevisas Hans Kongl. Höghet
ArfPrinsens Lärare, och då deremot en Le¬
damot af Hedervärda BondeStåndet, enligt nu
upplästa ProtöcollsUtdrag, namrgifvic tvenne af
dessa Lärare , samt bestämdt förklarat sätter för
deras
Den 2 Jitnuarii
deras belönande, så skulle, då dessa begge motioner
ofelbart blifva under samma remiss till samma
Utskott öfverlemnade, lätteligen kunna synas, sorn
vore den tredje Läraren förglömd; hvilket utan
tvifvel lika litet varit Herr Prosten Palms me¬
ning, sorn det lär vara Högvördiga Ståndets. Till
förekommande af allt missförstånd eller tvekan,
anser jag, med instämmande uti hvad från He¬
dervärda BondeStåndet blifvit proponeradt, ibland
de värdige mäns antal, som genom Hans Kongl.
Höghets undervisning gjort sig af Fäderneslandet
förtjenta, den Läraren böra med synnerlig aktning
ihågkommas, som inplantat i H. K. H:s hjerta
Religionens heliga sanningar. Då Svenska Folket
erinrar sig, att dess största Konungar äfven varit
Religionens ståndaktigaste och tillgifnasté vänner,
kan det icke heller utan de gladaste förhoppningar
se sin unga ArfFurste trädi i så vördade fot¬
spår. Rikets församlade Ständer hade, vid
sist hållna Riksmöte, dén dyrbara glädje, att,
såsom närvarande vittne», höra och se första be¬
kräftelsen af della stora hopp, sorn dagligen ut-i
vecklar sig och mognar lill fullkomlig visshet.'
Om Hans Kongl. Höghets af naturen ädla och
välböjda hjerta lemnat. ett lätt inträde för det
himmelska ordets läror, så tillhörer icke dessmin-
dre en oförgätelig förtjenst deri utmärkta Lärare,
som haft denna höga undervisning sig anför,
trodd. Såsom det vackraste och mest öfvertygande
bevis derpå, nämner jag den rörande välvilja
och det uppriktiga förtroende , hvarmed H. K.
H. sjelf omfattar denne sin högt aktade Lärare.
Men allraminst anser jag här, i detta Högvördiga
Pr, St, Fröt, 1818. Del, I. % i
322
Den 2 Januarii•
Ständ, behöfva anföras några bevis för Dom2
Prosten m. m. Herr Doctor Wallins förtjenster;
och lika litet några skäl för hans belönande i lik.
het med de öfriga Hans Kongl. Höghets 'Lä.
rare. Den betänklighet bör vara lätt häfven,
sorn. vill hämtas af Riksens Ständers Beslut år
lSog, 1 kraft hvaraf ingen pension ma beviljas
åt den, som har ordinair tjenstemannalön. Ty
först är i det Högvördiga Ståndet endast propo-
neradt i allmänhet ett offentligt uttryck af akt¬
ning och erskänsla, med öfverlemnande till Rik¬
sens Ständers eget bepröfvande, att bestämma
detta uttrycks beskaffenhet. Derjemte anser jag
nämde beslut endast lända till rättelse för Styrel¬
sen vid pensioners bortgifvande af allmänna me-
del, men ingalunda för Riksens Ständer, som
mäste äga att sjelfve bekosta, hvilka tacksamhets-
betygelser de helst finna för godt, utan hinder
af hvad förut blifvit beslutadt. Jag kan ej heller
neka, det jag önskade, att erkänslan måtte ut¬
trycka sig i något varaktigt vedermäle, då för-
tjensten uttrycker sig i dagligen mognande frukter:
men öfverlemnar dock detta allt till Riksens
Ständer, som bäst kunna besluta om sättet. För
öfrigt vet jag väl, huru DomProsten Herr Do-
eton Wallin äger den bästa belöning i minnet af
det dyrbara förtroende han njutit, i medvetandet
att det med nit och framgång hafva vårdat, i
åsynen af de för samtid och efterverld deraf be¬
redda skördar; hvilken lön ock gör för hans hjer¬
ta och hans behof tillfyllest. Men jag skulle
dock ansett oss hafva felat emot oss sjelfva , om
, vi försummat tillfället att betyga honomen akt¬
ning och erkänsla, hvartill han såväl af Fäder-;
ö
Den 2 Januarii.
32 3
neslandet som af Kyrkan gjort sig berättigad: och
anhåller, att detta mitt tillägg må Herr Pro¬
sten Palms anförande lill vederbörligt Utskott åt¬
följa.
Häruti instämde Prosten Svedelius och Pro¬
fessoren, Doctor Hagberg, med flere.
Biskoppen, Friherre Doctor Mörner förkla¬
rade, att med all skyldig erkänsla för Dom Pro¬
sten. Wallins förtjenster och lofvärda åtgärder i
detta hänseende, han likväl ansåg sig böra näm¬
na, att den Embetsman, som njuter lön på stat,
enligt RiksdagsBeslutet af den a Maj 1810, icke
får njuta pension.
Pastor Primarius, Doctor Drysen ansåg den¬
na omständighet kunna bjelpäs på det sätt, att
DomProsten Wallin icke får ordentlig pension ,
utan hugnas med någon tjenlig gratification.
Uppå gjord Proposition beslöts, att hvad
sålunda blifvit anfördt, skulle till StatsUtskoltet
remitteras.
Af nu inkomna ProtocolIsUtdrag inhämta¬
des, att Högloft. Ridderskapet och Adeln samt
Hedervärda BondeStändet denna dag fattar ena¬
handa Beslut, som PresiSiåndet jemlikt b §. re.
dan vidtagit.
§• 9-
Biskoppen Doctor Faxe,
3*4
jOen 2 Januarii.
Den tidpunct , då Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Södermanland uppnådde myndiga år,'
varför Srandinaviens Folken den gladaste högtid.
Hans Kongl. Höghets stadgai tänkesätt och grund¬
liga underbyggnad i de kunskaper, sorn fordras
af en blifvande Regent, gjorde, att Hans Maj:t
Konungen genast och med tillförsigt erbjöd Haris
Kongl. Höghet inträde i StatsRådet, för att öfver¬
vara de om tlegerings-ärenderna der förekom¬
mande vigtiga öfverläggningar. Samma lyckliga
egenskaper bafra grundlagt det förtroende, att
Rikets Ständer nu påkalla Hans Kongl. Höghet,
att föra Rikets styrelse, i händelse af Konungens
och H. K. H. Kronprinsens sjukdomsförfall.
Detta allt återför minnet af den dag, då H. K.
H. ArfFursten J oseph Fr ans Oscar upphann
myndig alder. Vi hafva läst, dåden vördade
Fadren yttrade tili sin älskade Son: Ma Du djupt
i ditt hjerta inprägla allt hvad högt och heligt den
.Fjerde Julii innebär för Dig. Hvad var denna
dagen för vårt Fosterland! Hvad utsigter och
förhoppningar framställde den icke, hvad gläd-'
je väckte den icke i alla redliga Svenskars hjer.
tan! Ståndsbröder! vi delade den, och vi kunna
bäst vitsorda, huru allmän han var.
Ämnet är för vigtigf, att vi icke för samtid och
efterverld skulle lemna något fortfarande veder¬
mäle af den vördnad och tacksamhet, hvaraf vi
kände oss lifvade. Så handlade våra förfäder före
oss. Då något för Konung och Folk lyckligt
tillfälle inträffat, förvarades minnet deraf genom
Skådepenningar. Rikets Höglofl. Ständer hafva
ock vid de i Fäderneslandet de senaste åren ti;
Den 2 Januarii- 3*5
made märkvärdiga händelser vidtagit enahanda
beslut.
Af dessa anledningar torde mig tillåtas, att
föreslå präglandet af en skådepenning, af vanlig
storlek (med en för tillfället afpassad inskrift och
sinnebild), till bibehållande af glad atanka pa
den för Svenska Folket efterlängtade dag, Den
4 Julii 1817-
Om detta förslag af Herr Biskoppen och.
vice Talmannen samt Högvördiga Ståndet god-^
kännes och beslut derom fattas, får jag anhålla ä
att de öfriga Respeetive Standen inbjudas, att sig
dermed förena, och att detta yttrande till veder,
börligt Utskott remitteras.
Häruti hördes hela Ståndet instämma, och
beslöts, uppå framställd Proposition, att detta an-,
förande till Höglofl. Banco-Utskottet remitteras,'
samt att de öfriga Respeetive Stånden vördsamt
och vänligen inbjudas, att uti samma remiss
deltaga.
§■ 10.
Prosten Säve uppläste ett så lydande:
Vördsamt Memorial.
Då Rikets Fäder och Statskunnige sysEelsä^
tas med djupa öfverläggningar öfver Fädernes¬
landets allmänna brister eller vådor , finner jag
mig af pligt och känsla uppmanad, att behjerta
och, om möjligt ar, söka lindra behofven och.
bekymren inom en (ringare krets, bland en sär-
326
Den a Januarii.
slcild klass af Medborgare och Bröder , de bekla¬
gansvärdaste och ofta minst ihogkomna af alla,
nemligen de Fattiga och Sjuklingarne, särdeles i
den Landsort der jag vistas.
Hvarje oskyldigt lidande och olycklig, lem-
nad utan hjelp, hvarje menniskolif som spijles,
då det kunde räddas, är i sin mån en anklagel¬
se mot samhället. Ett af de vackraste och säkra¬
ste bevisen af Nationens mognade omtanka, och
en alltmer verksam Christendomsanda, skulle u-
tan tvifvel vara en allmänt stadgad Ordning
och vissa inrättningar till förekommande af nö¬
dens ytterligheter och till undsättning af den li¬
dande menskligheten. Man känner hvilka stora
anstalter finnas , hvilka ofantliga summor årligen
till Fattig- och Sjukvård användas inom det af
sin varma och upplysta patriotism ej mindre än
af sina rikedomar utmärkta Éngland. Det skulle
öfverstiga min förmåga, att vilja yttra mig öfver
vår 1 attig. och Sjukvård i allmänhet, dess beskaf¬
fenhet, dess tillräcklighet eller otillräcklighet ;
men jag hör från flera landsorter öfverklagas en
tilltagande mängd af kringstrykande tiggare, af
män , hustrur och barn, hvaraf följderna synas i
flera afseenden eftertänkeliga. Jag skulle ej våga
en jemförelse mellan yttringarne af en allmän
och öfverlagd välgörighet samt de varaktiga Barm.,
hertighetsverken i vårt Land, och den i åtskil¬
liga Glaeser stigande välmågan, samt de dagligt
växande och osparda kostnaderna för den snart
sagdt alltslukande yppighetens fordringar. Jag skall
ej bedömrna , huruvida inom den stora rymden
af behof och. nöd, visar sig ännu mer än liksom
Den i Januarii.
327
några ljusa punkter af menniskokärlekens verk¬
samhet. Man glades visserligen åt dessa välgörig-
hetens strödda drag, dessa enskildta sammanskott,
och allmosor af vissa tillfälliga anledningar ; men
allt detta är ännu icke en allmän, välordnad och
stadgad Fattig- och Sjukvårds-inrättning för hela
Riket, omfattande dessa fattiga och värnlösa barn,
sorn så ofta förfaras eller förderfvas, alla dessa lif,
som för tidigt genom sjukdomar bortryckas. Hvad
under senare åren blifvit, af flera aktningsvärda,
dels Riksdags Fullmägfige, dels andra i detta
vigtiga mål yttradt, upplyst och föreslagit, hvad
Regeringen i sin vishet härutinnan vidtagit, och
än ytterligare söker vidtaga, hvem betraktar och
vördar icke allt detta , med lifligaste tacksamhet
och välsignelser? Men jag kan tillika icke tillbaka-
liålla min önskan, att detta stora verk af Fattig-
och Sjukvård i Riket, betraktadt i sitt hela sam¬
manhang, och icke blott till särskildta delar, måt¬
te en dag blifva ämne för Fäderneslandets Lag*
stiftares närmare öfvervägande.
Förhållandet lärer emedlertid vara, att in-
om flera Rikets Län finnas obetydliga eller all¬
deles inga egna fonder eller stiftelser för Sjuk¬
hus och Lazaretter, utom hvad dit anordnas ge¬
nom det till Hospitals-styrelsen tillsatte Kongl. Se-
raphimer Ordens Gillet utaf dess Allmänna Fond:
äfvensom att andra Landsorter hafva Hospitals-
tillgångar och medel, ej allenast för egna be¬
hof, utan ock för Kongl. Seraphi mer - Gillets dis-j
position, till de behöfvande Provinsernas hjelp,
såsom, enligt uppgift, Skåne ett-tillskott vissa
år, af Set Tusende Riksdaler Banco, och Österå
389
Den 8 Januarii'.
göthland af 15 till 36 Tusende^Biksdaler. Til¬
lika skola, efter hvad mig är försäkradt, Hos-
pitals - styrelsens samtelig» inkomster och arli-
ga intrader likväl ingalunda förslå för de trän¬
gande och oundgängeliga bfhofven, utan har, un,
der de sednare åren, Verkets sjelfva capital och
hufvudstod måst tillitas och förminskas; hvaraf
följderna för en framtid blifva eftertänklig». Det
torde vara lyckligare tider förbehållet , att tili
följe häraf kunna organisera och stadga en rtg-
tig Fattig, och Sjukvård öfver hela Riket, och min
afsigt är icke, att, i närvarande tidpunkt af pen-
ninge-förlägenhet, föreslå och yrka några nya
Välgörande inrättningar och bidrag nied Statens
ock Folkets betungande. Meri hvad jag , i sam¬
manhang med dessa allmänna framställningar*
hvarå Högvördig» Ståndet må göra det afseende,
som kan anses tjenligt, finnér för min del både
rättvist och möjligt, samt känner mig pligtig
stt önska och begära , är: att de redan befinteli-
ga barmhertighetsverk matte för sin bestämmelse
bibehållas, och de gjorda donationer rakt kom¬
ma de lidande och behöfvande tillgodo, åt hvil¬
ka de blifvit af en forntida menniskokärlek ara-
slagne.
Wisby Län äger ett genom förfäders fromma
omtanka gruridlagdt Hospital med fond af åtskil¬
liga betydliga jordar och deras räntor, uttryckli¬
gen egnad t åt fattiga barns underhåll och sjukas
skötsel, samt någorlunda svarande emot Provin-
cens äfven nu varande behof i denna del. Af
denna fond är derstädes nu inräitadt och under¬
hållet ett Lazarett ganska inskränkt och mer och
Den 2 Januarii.
329
mer med tiden för landet otillräckligt. Och af
Kongl. SeraphimerOrdensGillet upptagas derifrån
och för Fattigvårdsbehofven annorstädes dispone¬
ras årligen en summa dels i contant, dels i Spann¬
mål, lill ett belopp ^f ungefär 1000 eller t.roo
Riksdaler Banco, under namn af Öfverskotts-
medel, hvilken summa, genom räntornas stegring,
med tiden mer och iner skall stiga. Härvid fö¬
rekommer först att anmärkas , att Wisby Hospi¬
tals hela fond, långt ifrån att härröra från någon
Kronans gåfva eller bidrag, är helt oell hållet
tillkommen genom privatas frivilliga donationer.
Dernäst är ©tvifvelaktigt, att Stiftarena och Te-
statorerne endast åsyftat och bestämdt förklarat
dessa gåfvor och medel böra komma deras lands,
män och efterkommande inom samma land till
undsättning. Jag tror mig knappast behöfva inJ
för denna vördnadsvärda församling åberopa den
af hvart och ett Folk respecterade helgden af
Testamenten , i synnerhet för fromma Stiftelser.
Jag nekar ej, jag vördar varkunnsamhets-skälet och
den ädla afsigten att flytta och anordna välgö¬
rande medel från en provins till en annans äf¬
ven verkliga behof. Jag ömmar äfven jag för
hvarje usling, hvar helst han finnes; men jag
tror här icke kunna undfalla någon opartisk do¬
mare den omständigheten, att dessa andra behöf¬
vande hafva härtill ingen räll framföre den in¬
om samma land, lika behöfvande, lika usla. Dess¬
utom är äfven denna Regeringens Författning
genom SeraphimerGillet endast vidtagen och fö-
xeskrifven, med afseende, som det heter, på Öf-
verskottstnedel. Men nu mera gifves , inom
gottland, i sjelfva verket intet öfverskott. Ocl»
33°
Den i Januarii.
enligt så väl sjelfva erfarenheten inom landet
sorn ojäfaktig! vittnesbörd af vederbörliga Au.
thoritefer, förslår det inrättade Lazarettet på långt
när icke mot der varande hjelpbehöfvandes och
sjuklingars nöd. Wisby Stad, med omkring 4000
själar , ensamt hyser en större och märkbar
mängd , af fattiga barn , de fleste uppväxande
och kringstrykande nästan handlöst, oaktadt ett
visst antal af dem nu mera undervisas och klä¬
das på bekostnad af ett enskildt Sällskap. Na¬
turligtvis har hela landsbygden en ännu betyd¬
ligare mängd af sådana barn, af vanföre och sju¬
ke, likaledes berättigade i vissa fall till landets
gemensamma Barmhertighetsverk.
Olyckligast inträffar ännu, ätt jemväl här å
landet är den veneriska smittan inkommen och
kringspridd, så mycket lättare och farligare, som
Ön, med sjöhamnar på alla sidor , öppnar stän¬
dig ingång för allahanda personer och sjöfolk ,
hvarigenom smittor ofta blifvit utbredda. Visst
är, att i vissa trakter och Socknar , särdeles vid
stränderna, rasar denna förfärliga sjukdom med
våldsam härjning. Jag skall ej söka måla fasan
af detta onda, faran och bekymren för hvarje hus¬
fader, hvars tjenstefolk, hvars barn så lätt oför.
sedt kunna härigenom insupa och kringsprida
det förödande giftet. Med den rysliga åsyn af
det närvarande eländet förenar sig ännu den
sönderslitande betraktelsen af följderna för fram¬
tiden. Man yrkar, befordrar och uppmuntrar
på allt sätt odlingen af jorden: man önskar folk¬
ökningen: man gör de vackraste och prisvärdaste
anstalter för den uppvexande ungdomens under*
Den 2 Januarii.
33 1
visning och själsbildning; men måste icke här¬
med gå, liksom steg om steg, äfven den nogaste
och verksammaste omsorg oro unga värnlösas lifs-
räddning, om olyckliga sjuklingars ryckande ur
plågor, värre än döden, samt afvändande af ett
ondt, som hotar att förgifta sjelfva lifvets källa
för det ännu ofödda slägtet? I sådan belägenhet
synes mig vara i synnerhet hardt , att på någon
viss ort borfdisponera tillgångar, hvartill densam¬
ma äger obestridlig rättighet, att undandraga uslin.
gen räddningsmedel, dem han redan liksom ser
för ögonen och räckt handen att omfatta. Man
har öfverallt med underdånig vördnad och in¬
nerlig tacksamhet mottagit Regeringens nådiga
framställning och uppmaning till Rikets inbyg¬
gare, att medelst en viss afgift af några skillin--
gar af hvar mantalsskrifven perion bereda till-
fällen till Kurhus-inrättningar; hvilket helsosam-
ma förordnande äfven af Gottlands invånare i
allmänhet är antaget och åt 1 ydt ; men åtskilliga
Socknar hafva icke kunnat förmås till åtagande
af en sådan afgift, och flera Församlingar af den.
na anledning hafva uttryckligen an fia 11 it- att ge.
nom Konungens Befallningshafvande få inför Of.
verheten i underdånighet framföra deras önskan
och begäran, att först kunna för sina sjuka inom
landet bibehålla de för deras behof donerade och
högst oumbärliga Hospitalsmedlen , hvarå särde¬
les Allmogen fästat ett synnerligt afseende. Det
är ändtligen ock en nödvändig följd, att, så framt
hittills skedde afhändande af landets egna till¬
gångar samt rubbningen af Testatorers föreskrif¬
ter stadgas, och kommer att fortfara, så skall hä¬
danefter all håg för välgörande stiftelser förqväf-
333
Den 8 Januariii
vas, och ali utsigt af hjelp härigenom för us^j
lingarne för framtiden försvinna.
Det är derföre, i följd af anförda skäl och
omständigheter, och med särskilt anledning af
Konungens nyligast gifna Proposition till Rikets
Ständer, rörande utvidgade sjukhusanstalter, jag
härmedelst i största ödmjukhet får underställa
Högvördiga Ståndet, samt med dess bifall, de öf—!
riga Respective Stånden, huruvida de skulle vil-J
ja gilla och tillstyrka: ”Att med Kongl. Majus
nådiga tillåtelse, antingen de på Gottland, genom
privates donationer anslagna Hospitalsmedel och
räntor , i anseende till Provinsens trängande be¬
hof, måtte hädanefter derstädes oförryckt få qvar¬
stanna, enligt deras bestämmelse till fattiga barns
understöd och sjukas hjelp , eller ock åt Kongl.
SeraphirnerOrdens Gillet varda uppdragit, att af
dess allmänna fond anslå, hvad för dessa Pro¬
vinsens behof är oumgängeligt, alltsammans unJ
der den förvaltning och tillsyn , som lämpligast
pröfva»: utgörande hela den åstundade och så
kallade öfverskottssumman , det för Gottland vig¬
tiga, men för hela Rikets sjukvård måttliga b«4
loppet, för närvarande, af blott omkring Ett Tu-’
sende Riksdaler årligen.
Jag vågar göra mig härom en så mycket sa'-’
Jerare förhoppning, som uppå cn lika ansökning
af en Stiftets Fullmägtig vid sistlidne Riksdag,
Rikets Ständers Höglofl. Besvärs- och Economiai-
Utskott, i dess betänkande öfver samma ämne,
redan en gång, i anseende till hufvudsaken, yt¬
trat och förklarat; ”Att Donationer och fromma
iPen s Januarii.
333
stiftelser höra ] enligt stiftarenas afsigt, orubbli¬
gen användas, i följe af Lagens stadgande, samt
14 §. af Kongl. Majas Instruction för Kongl.
SeraphirnerOrdens Gillet, af år 1791’, äfvensom i
följe af den helgd, Testatorers föreskrifter böra
äga;” ehuru, i anseende till mig obekanta om;
ständigheter, saken ännu icke vunnit någon för¬
ändring. Under en längre utdrägt härmed, och
den smärtande åsynen af de lidande inom min
födelsebygd, skall jag emedlertid trösta mig,
att hafva fått vända så upplysta domares uppmark-
samhet på ämnet, och gläder mig i hoppet, att
en vördnadsfull anhållan , ledd från så enkla grun-’
der, och understödd af värnlösas och lidandes
böner, skall slutligen förena Folkets Fäder i det
mest visa och välgörande beslut.
Om Högvördiga Ståndet finner skäl att det¬
ta med öfriga Riks Stånden må blifva communh
ceradt, och till vederbörligt Utskott remitteras, är
tådant min ödmjukaste begäran.
Eiskoppen, Doctor Faxe yttrade:
Då Herr Prosten Säve, i sitt nu upplästa
Memorial, närnt om förhållandet med Hospitals;
medlen i Skäne, anser jag för en pligt, att inför
Herr Biskoppen, v. Talemannen och Högvördiga
Ståndet ammäla, hvad jag derom känner, ehuru
jag vid Riksdagarne 1 8 1 2 och 1 8 1 5 i samma ämne
yttrat mina tankar, och tillika yrkat för Skåne,
livad Herr Prosten Säve begär för Gottland.
Ifrån äldsta tider och då Skåne var under
354
Deri 2 Jariuarii.
Dansk regering hafva Hospital varit inrättare
uti alla Skånska Städer. De voro grundade, dels ~
på privata Stiftelser, dels på något anslag af
KronoTionden. Dessutom hade Malmo Stad ett
Barnhus, hvaruti intogs en mängd af Länets
fattiga barn, sora ifrån späda åren njöto skötsel,
beklädning och undervisning til! dess de sjelfve
kunde förtjena sitt uppehälle. Annu lefva någre
af de personer, som der bj i vit bildade, välsig¬
nande den Inrätlring, hvarest de danades till
nyttige medborgare, och utom' hvilken de fått
gtipa till tiggarestafveri Dessa Barmhertighets¬
verk fortforo till omkring 1777, da Hospitalen i
Lund, Landskrona, Ystad och Malmö blefvo på
GUSTAF lilis befallning indragne, och ifrån
tillflyktsort för gamla, sjukliga eiler bräckliga men.
niskor, förvandlad^ till en enda inrättning i Malmö,
under namn af Hospital, men som icke är annat,
än Dårhus. Der underhållas och värdas icke andia,
än vansinnige personer. Förvaltningen bestri-
des ganska väl, men medlen, som dertill använ¬
das, äroknappt tilltagne. Der fordras ock stör.
re utrymme för ökadt antal af olycklige varelser.
Härom hafva Landshöfding®- och BiskoppsEmbe-
tena hos Kongl. Seraphimer-Ordens Gillet gjort
påminnelse, menderöfver har ännu icke blifvit
resolverädt, så vida det icke skett ganska nyligen.
Malmö Barnhus upphörde ock ungefär vid
samma tid, och i stället flir den mängd barn, som
der uppfostrades, utdelas-nu ifrån Kgl. Seraphimer-
Ordens-Gillet Fyra R:d till. några fattiga barn
i Länet, hvilka penningar likväl icke afsändas
Den 2 Januari
335
hvarje år på lika tid, utan dröjes dermed någon
gång halfåret eller derutöfver.
Sedan Hospitalen och Barnhuset på ofvan-
förmälde sätt blifvit indragne, och förvaltningen
från sin primitiva stiftelse helt och hållet vor¬
den förändrad, är ganska naturligt, att årliga be¬
sparingar kunnat ske, hvaraf uppkommit så kal¬
lade öfverskottsmedel. Dessa användas icke för
ortens behof, utan årligen remitteras ifrån Malmö
till Höglofl. Seraphimer-Ordens-Gillet. Genom de
öfver Hospitals- och Barnhus-medlen af Sysloman,
nen förda räkenskaper, som för Landshöfdinge-
och Biskopps Embeten årligen granskas, har jag
inhämtat, att på fern års tid öfverskottet upp¬
gått till öfver 30,000 R:dr Banco.
Höglofl. Seraphimer Ordens-Gillet har sig
den välgörande anstalt uppdragen, att föra öfver-
styrelsen vid alla i Riket varande barmhertig¬
hetsverk. Att omförmälde summa användes gan¬
ska, väl »ill fattiga och nödlidandej är visserligen
en sann tillfredsställelse, men att denna välger¬
ning träffar andra orter, än den, till hvars un¬
derstöd de ifiån början äro ärnade , förblifver
lika oförnekligt. Om de fonder, hvarifrån dessa
inkomster hämtas, till någon betydlig del, leda
sin uppkomst från privata stiftelser, om dessa ä-
* ro grundade på Testamentariska författningar,
hvilka forntiden ansåg som en helgedom, om
dessa Testamenten äro kringgärdade med så be.
stämda vilkor, att man i äldre tider ansåg våd¬
ligt, att" sätta minsta förändring deraf i fråga,
tyckes det förekomma nog oväntadt, att med ees-
33^
Den 2 Januarii.
sa inrättningar skett en så fullkomlig omstörta
ning , som den, hvilken träffat Hospitalen i Malmö¬
hus Län.
Om än dessa ålderdomens välgörande stif¬
telser behöft något biträde af Krono-tionden och
i följd deraf denna afgift kunnat annorlunda
disponeras, uppkommer frågan, hvarföre den blif¬
vit fråndragen Skåne och tillagd andra Orter i
Riket? Förmodeligen derföre, att man ansett
denna Landsort för hvad den verkligen är, för
en bland de fruktbaraste i Riket: men deremot
bör ock komma i betraktande, dels att det är ett
af de folkrikaste Län, och i samma mon folk¬
mängden är större än på andra orter, i lika mon är
ock antalet af bräcklige, sjuklige och fattige större,
dels att Landet, just för sin fruktbarhet, får till¬
ökning i sin personal från Rikets öfrige Provin-
cer, af arbetare sora ditflytta, men när deras ar¬
betsförmåga upphört, falla orten till last. Jag
kan derföre icke inse, hvarken någon rättvis , el¬
ler billig och naturlig anledning, hvarföre Skåne,'
och i synnerhet Malmöhus Län, blifvit ålagdt
den skyldighet, att bidraga till andra orters in¬
rättningar, ela det är så synbart, och af alla ti¬
ders erfarenhet bestyrkt, att detta land behöfver
sjelf sina tillgångar. Ofta, och äfven vid denna
Riksdag, har fråga varit om fond till uppbyggan¬
de af arbets- och corrections hus i Länet; men
medel härtill hafva icke ännu kunnat anvisas. Jag
är öfvertygad, att om de medel, sorn på omför,
mälte säte frångå orten, få till detta ändamål dis;
poneras , skulle de i det mesta dertill blifva
tillräck! iga« *
Den 2 Januarii.
33>
I anledning af Riks"ens‘S'än'-rs Beslut vid
sista Riksdag, och Longi. Maj s rådiga kallelse
till Herrar Revisoter , hade mari förmodat, att
om Hospita!s-med'en inhämta någon fullständi¬
gare upplysning, än för närvarande äges; men
da af bemälte Revisorers berättelse inhämtas, att
det icke kunnat ske, kärn er man icke deras för¬
delning på otterne i Riket: men sorn nyss ramn;
de berättelse är af Rikets Höglof] Ständer öfver-
lemnad till Stats- Utskottets utlärande, så kan der¬
om icke nu förekdmma någon öfverläggning. Af
det anförda torde vara tillräckligen upplyst, att
förhållandet med Hospitals-medlen i Skåne är i
det hufvudsakligasie enahanda med dem i Gott¬
land; jag instämmer derföre till alla delar uti
Herr Prosten Säves hemställan, om vidtagande
af sådan åtgärd, att de hädanefter måtte använ.
das för den orts behof, hvartill de ifrån början
hort, och anhåller, att detta anförande måtte med¬
följa förbemälde Memorial till det Utskott, hvari
utlåtande Herr Biskoppen och vice Talmannen
samt Högvördiga Ståndet anse nödigt, att om det¬
ta mål inhämta.
Professoren, Doctor TVijkman andreg:
Med de Herrar, som redan talat, conforme¬
ra^- jag mig så mycket heldre, sorn äfven i Up¬
sala Stift och Weckholms Församling vi hafva
exempel derå , att donationer blifvit i så måtto
emot testatoris förordnande förändrade, att en del
deraf blifvit förlagd till annat ställe utom både
Församling och Siiftet. Då testamenten och do-
Pr. St. Fröt. 181 8- Del I. 33
338
Den 2 Januaria
nationer till slika inrättningar, som borde vara
helige och orubblige, å sådant sätt behandlas, blir
fbljden naturligt den , att all benägenhet att bi¬
draga till dylika barmhertighetsverk måste för¬
svinna. Åtminstone är jag medvetande af att
just detta återhållit en mig känd man att stadga
något i dylikt ändamål till den Församlings bä¬
sta, der han var född och lefvat, och efter hvad
Herr Biskopp Faxe om Skåne nu omförmält, lä¬
rer väl icke heller der vara att hoppas, att forn¬
tidens anda, sam så lyckligen för sin tid bidrog
till lättande af uslingens nöd, skall upplifvas till
verksamhet, då man saknar all säkerhet för be¬
stånd af hvad man ville gifva och anordna. Jag in»
stämmer således i den önskan, att härom måtte
till Kongl Maj:t i underdånighet frambäras alla
de skäl, som kunna bidraga att återföra allt dylikt
till sitt bestämda ändamål, och gifva för framti¬
den den säkerhet, som under en viss tidpunkt
»aknats och vållat de olägenheter, som nu öf-
yerklagas.
Med Prosten Säve och Biskopp Faxe conä
formerade sig DomProsten Wåhlin, så mycket
mer, som han redan vid j8u års Riksdag väckt
en dylik motion, i afseende på Barnhuset i Malmö,
och önskade DomProsten i öfrigt , att Allmän¬
heten måtte erhålla nödig upplysning om de
medel, hvilka ifrån hvar och en Landsort blif»
vit till Högloft. SeraphimerOrdens Gillet insän¬
da, samt på hvilka ställen de blifvit använda.
Biskoppen, Doctor Eberstein förenade sig
med Prosten Säve, hälst som Biskoppen nogsamt
Den 2 Januariii
330
kände , ej mindre Gottlands trvckande behof af
en mera utvidgad Lazaretts-och Fattighus inrätt¬
ning, än äfven att åtskilliga medel, sorn primi¬
tivt blifvit för Gottland donerade , måste till
Kongl. SeraphimerOrdens Gillet uppsändas.
Lector Arenander ti l lade g
Inom Linköpings Stift är förhållandet alldeles
det samma, som Herr Biskopp Faxe intygat
vara inom Lunds I stället för % Hospitalen for
dom grundade på rika fonder och donation* ?
af ortens välgörande innevånare, har man ut¬
om LänsLazai ettet, nu ett enda i Wadstena,
som är med Dårhuset förenadt. Med säkerhet
känner jag, att af de ad pios usus ansiägn* Ham¬
man och Lägenheter i Linköpings Län så stora
inkomster inflyta, att Sysslomannen till Kongl.
SeraphimerOrdensGillet årligen remitterar en an¬
senlig behållning, ehuru jag ej kan bestämdt upp¬
gifva summan. Visserligen beviljas stundom
uppfostringshjelp åt Barn, trien ofta afslås en på
grundade skäl gjord ansökning om understöd, och
Församlingarne få sjelfve med känbar kostnad vårda
de värnlösa, sjuka och bräckliga. För öfrigt til.
låta nu icke Författningarne, att svagsinte per¬
soner fa inlösas, så framt icke siyrkt ooh bevist
är, att de äro till den grad ursinnige, att de äro
för allmän och enskild säkerhet farlige. „ Fle¬
re af det Högvördiga Ståndet torde med mig
kunna intyga, att våra förfäders varma nit att
göra fromma Stiftelser har kallnat, och att All¬
mänheten af oss med mindre framgång uppmun¬
tras att gifva en skärf till Lazarettet: och rätta
•rsaken härtill är i min tanke den, att de fordna
340
lien 2 Januaria
gåfvor blifvit dragna ifrån (lerås primitiva ändamål;
och att de ulan offentelig redovisning användas
och utdelas, visserligen samvetsgranni o«h oesien.'
nyttigt, meri likväl på ett med första inrättningen
oförenligt sätt. — Så väl allmänna Lagen, som
aktning för de aflednas yttersta vilja och lag-
liga disposition, som i alla tider varit såsom
helig ansedd , fordrar dock att testamentariska
Författningar skola noga efterlefvas; och jag
förenar mig derföre med de värda Ledamöter, som
redan yrkat , att hvarje landsort bör återfå de
sig rättvisligen tillhörande fonder, i den önskan,
att Östergöthland äfven måtte få njuta en odelad
frukt af de frikostiga donationer, sorn Förfäder-
ne under förra secler der gjort till de fattiges och
sjukliges vård och underhåll : äfvensom jag in¬
stämmer med Herr DomProsten Wahlin i det
förslag, att Riksens Höglofl. Ständer, som erhål-j
lit den obehagliga underrättelsen, att deras Re¬
visorer saknat tillfälle att granska förvaltningen
af dessa slags medel, måtte ytterligare undanrö-
dja hindren för denna vid 18/5 års Riksdag be¬
slutna Revision, och fastställa en årlig tryckning
af Kongl. SeraphimerOrdens-Gillets , af Svenska
Allmänheten så högeligen väntade redovisning ,
som visserligen icke behöfver eller förtjenar att
höljas med mörker. Säkert skall derigenom All¬
mänhetens förtroende och öfvertygelse om förvalt*
ningens sorgfällighet befästas, och den slocknan¬
de välgörenhet få nytt lif, för att bereda nya
och kraftiga understöd för vår tids tilltagande be¬
hof och torftighet.
Härmed förenade sig Prosten Ek och Dorj
ctor Stenhammar.
Den 2 Januarii.
34*
Prosten Thyselius anförde:
Kongl. Maj:t har i nådig Proposition till
Riksens Ständer framställt otillräckligheten af de
under Höglofl'. Kongl. SeraphimerOrdensGillets
disposition ställde Lazaretts- och Curhus fonder-
ne , jemte oumbärligheten af en särskild bevill¬
ning till detta ändamål. Oväntad kunde icke
heller denna framställning vara, då Kongl. Se-
raphirnerOrdensGillet lid efter annan funnits för¬
anlåtet ålägga Församlingarne först deltagande uti,
sedan bestridande af hela underhållskostnaden för
veneriske patienter, hvilka beklagligen mest be¬
svära Sjuk vårds-stiftelserna ja , nödgats fri¬
kalla fonden äfven från den obetydliga utgiften
för linne till förbindningarne , och likväl, otvif-
ve aktigt med de ömmaste bekymmer, lemna La*
zarettema och Curhusen i det beklagansvärda till¬
stånd, att vid de förra, någorstädes åtminstone, sak¬
nats brukbara chirurgiska instrumenter, vid de sed¬
nare badinrättningar och för utfattiga patienter klä¬
der både till ombyte och hvilan, ehuru vördsam¬
ma erinringar om anskaffande häraf visserligen
icke uteblifvit.
Vid ett sådant förhållande tviflar jag allde-J
les icke, att Riksens Ständer, oaktadt den till li¬
ka belopp af hvarje mantalsskrifven person före*
slagna bevillningen flerestädes måtte blifva kän¬
bar , med all underdånig beredvillighet skola gå
Kongl. Majtts landsfaderliga omsorger tillmötes,
så mycket heldre, som Kongl. Majrt i sin vishet
förutsett och förekommit sina trogna undersåtar
res önskan , med den nådiga Författning, som
34*
Den a Januarii.
nyligen ställt Läns Laga rett er ne och Curhusen un*
der Konungens Befallningshafvandes och Läns-
Direciioners f'ia styrelse samt således både un^
danrojt hindren för stiftelsernas ändamåls-ervliga
föibäitring och ålergifvit en länge saknad upp¬
muntran till enskilt välgörenhet i denna väg.
Af denna anledning föras tankarna naturligt
till Hospitalerne och Hospitals-fonden, uti hvil¬
ken sednare , emedan under Kongl. Seraphimer-
OrdensGillets styrelse flere Hospitaler blifvit in*
dragne och forknappningar gjorde vid de bibe-
hållne, der ock, med få undantag, endast obote-
ligt vansinnige fått intagas, så att från flera stäl¬
len en årlig bespating blifvit till Kongl. Sera.
phimerOrdensGillet remitterad, man allmänt nog
hoppas finna, till främjande af den fromma stif¬
telsens ändamål, en ansenlig behållning. För min
del befarar jag snarare motsatsen , och hämtar
skälen till en sådan farhåga icke så mycket från
tidernas stigande dyrhet, emedan Hospitalernas
fonder äto till större delen indelta; som fastmer
deraf , att också Hospitalernas nödvändigaste
behof endast långsamt kunna fyllas; deraf,
att äfven för de torftigaste af vansinnighetens
medlidansvärda offer, ehuru ovedersägligt deras
galenskaps-tillgtånd må vara , Församlingarne nöd-
gas erlägga fulla underhållskostnaden, under de¬
ras till försök 3nbefallte 3 månaders dårcur, samt
äridtligen deraf, att äfven för sådane, som efter
detta uppfyllda villkor befunnits äga en olyck¬
lig fri stadsrätt på Hospitalet, portarne dertill så
gent uppnäs, att vid Örebro Hospital t. e. deras
antal, sorn i gurvivance, hvar i sin ordning fä
25en 2 Januariii
343
anmälas, och emedlertid icke utan våda måste
vårdas af Församlingarne, snart är lika med de
antagne Hospitalshjonens. Öfvertygad som jag
är, att Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet , hvars
medlemmar äga obestridlig rätt, ej blott till o-
deladt förtroende, utan ock till allmän vördnad,
vid ett sådant förhållande, icke skulle tveka om
stiftelsens utvidgning, derest sådant finnes möj¬
ligt , hyser jag ännu härtill den förmodan, att
högtbemälte Ordens Gille , hvars uppmärksamhet
det icke kunnat undfalla, huru välgörande redo¬
visningens exempel måtte vara, då det gifves i-
från höjden , samt af huru stor vigt offentlighe¬
ten är för det allmänna förtroendet, och detta å.‘
ter för alla välgörande stiftelser, icke skulle haf¬
va nekat bifall lill Riksens Ständers tillförord¬
nade Revisorers anhållan, om räkenskapernas fö¬
reteende, till anbefalld granskning-, så vida, under
ett ögonblick af allmän förlägenhet, man icke
ömmat vid att öka bekymren.
Jag vördar den skonsamma ömhet, som jag
häruti tror mig finna ; men jemte det olägenhe¬
ter icke afhjelpas, sår icke botas genom fördöl¬
jande, tror jag, att då Hospitalerne, äfven om de
endast skulle betraktas såsom Dårhusinrättningar,
äro i onekligt behof af utvidgande och förbättring,
tidpunkten nu är inne, då så väl en fullständig
kännedom af deras rätta tillstånd , som ock bo¬
temedlen för deras brister måste sökas. I sådant
.afseende föreslås i all ödmjukhet, att de Respec-
tive MedStånden må vördsamt och vänligen an¬
modas förena sig med det Högvördiga PrestStån-
det om ett sådant beslut, att, jemte tolkandet af
344
Den 5 Januarii.
underdånig tacksamhet för den med Läns Laza-
retterne och Curhusen vidtagne nådiga Förfait—
ning , hos Kongl. Majit i ali underdånighet
nia anhållas, så väl att Läns - Lazaretterne och
Curhus måtte hädanefter till godo njuta , åt¬
minstone icke mindre anslag än hittills , till
sina läkemedel och underhåll, för uifattige pa.
tienter, som ock att, under Kongl. Seraphi-
mer-Ordens*Gillets disposition, ställda fondeis
förvaltning och tillstånd , må genom en of-
fentelig levision allmängöras, och Läns-Hospi—
talema öfverlämnäs i Konungens Respective Be-
fallningshdfvandes, samt de af dem för Lazaret¬
terne och Curhusen tillkallade Läns-Directioners
vård, hvilka äga att emottaga dessa stiftelsers alla¬
redan tillkomne eller tillkommande fonder, dem
efter gifven instruction och bästa öfvertygelse för
ändamaiet använda. Länens Invånare om sin
förvaltning underrätta, och för densamma in¬
for Kongl. Kammar Rätten redovisa.
Emot denna nu föreslagna förändring vid
Hospitalernes styrelse, föreser jag tvenne inkast.
Man befarar brist för åtskilliga Läns-Hospitaler,
då brsparingarne ifrån andra icke till betäckning
deraf kunna disponeras. Man tror Hospitalernes
medel i Landsorterna mindre försäkrade , än då
de samfäldt sta under Kongl. Seraphimer-Gillets
vård. Dessa inkast torde utan särdeles svårighet
lunna besvaras De af Staten anslagna fonder bö¬
ra visserligen , med afseendeå Provinsernas stör¬
re eller mindre behof, genom förhöjda anslag,
der så fordras , sättas i jemnlikhet ; men hvad
enskiltas välgörande för någon Landsort bestämt ?
Den 2 Januariil
345
bör val dervid oförändradt bibehållas, om andra
donationer och testarnents- afhandlingar böra ä-
ga någon helgd, och för en annan Landsort ett
lika välgörande må förväntas.
Directionens uttryckeligen stadgade gemen¬
samma ansvar, jemte Länets varma deltagande
för en inrättning, hvars värde der måste känna,
torde vara nog att afböja de frånskillda Hospi¬
tals fondernas förskingring; hvarförutan det än¬
nu vore att önska, det för hvarje Hospital nå¬
gon, hälst inom Länet boende, Riddare af Kongl.
S. O. måtte utses , som Hospitalets beskyddare
och Directionens Förman, hvilken, likt en vak¬
sam skyddsängel, kunde i första början märka, och
så beifra hvarje oordning, att den aldrig skulle
medföra några vådliga följder för en inrättning,
helgad åt den lidande men»k!igheten.
Många åter, vigtiga och oförnekeliga äro de
skäl , som bestyrka dtn föreslagna förändringens
stora nytta. Jag finner dem i det nära samban,
det emellan Lazaretts- och Hospitals-inrättnin-
garne, hvilka, förenade under en styrelse, skulle
stundeligen räcka hvarandra en hjelpsam hand.
Jag finner dem i den af erfarenheten styrkta
grundsats, att styrelsen för alla barmhertighets-
inrättningar med större kostnad uträttar mindre,
i samma tnon, som den vill företaga sig mera,
och mer vidga sina system. En Direction, sona
skall äfven i de mindre detailler styra 24 Ho¬
spitaler, måste förses med en talrik tjenstemans-
stat, hvars aflöning blir en verkelig förminsk¬
ning i det som tillhör de nödlidande. Vid 24
Särskildta Läns.Directioner behöfve» ingen en*
345
Den 2 Januarii.
da tjensteman, utom de förut antagna och oum.’
bärliga syslomännen , hvilkas möda icke el ler här-
igenom förökes. Tid vinnes genom ett rakt fram-
gående tillmålet, då samma Direction, som pröf-
var behofvet, får besluta om dess fyllnad. Det
afseende på särskildta omständigheter och olika
tryckande nöd , sorn är så hufvudsakeligt vid ali
styrelse af barmhertighets-inräitningar, blir endast
möjligt för en speciel Direction. Den skall nit¬
älska för inrättningens bästa , bemöda sig att ge¬
nom mogna beslut och offenteligheten i alla si¬
na åtgärder, vinna och bibehålla förtroendet ir».
om sin fosterbygd. Den skall se och tänka sjelf, och
icke genom sin betjening. Provincens Invånare,
sorn glädas, att hafva återfått samt tryggås i hop.
pet att bibehålla de milda stiftelsernas fonder,
skola med varmt deltagande se dessa fonder väl
använda , och uppmuntras till deras förökande.
Så skola de goda inrättningarne blifva tid efter
annan flera eller mer utvidgade , ett större antal
olycklige skall finna en trefligare fristad, och den
redan vundna förbättringen, i oafbruten fortgång,
leda till en ny och fullkomligare. Flera skäl
kunde framställas, men dessa hafva förekommit
mig öfvertygande. Jag har framställt dem , ulan
afsigt att såra, likasom utan fruktan att misshaga,
men med 'känsla af den heliga pligt, som i Fo¬
sterlandets och Mensklighetens sak bjuder endast
se på öfvertygelse och sanning.
Häruti instämde Pr, Hasselroth, Fröberg ©ch
Hagberg.
Prosten Kolmodin utlät sig:
Med hvad Herr Prosten Säve, uti dess upp¬
Den 2 Januarii.
347
lästa Memorial, anfört, samt Herr B:skopp Eber"
stein i anledning deraf yttr3t, förenar jag mig
så mycket mera, som jag nogsamt har mig be¬
kant, ej allenast det stora behofvet af en” trier
utvidgad Lazarets- och Fattighus inrättning, utan
äfven att alla Wisby Hospitals fonder endast lilli
kommit genom privata personers donationer.
Efter af Herr Biskoppen och vice Talman¬
nen framställd Proposition beslöts, att hvad så¬
lunda blifvit anfördt skulle till Allmänna Besvärs-
och EconomiasUtskottet remitteras.
§• 11.
Uppläste Prosten Ek efterföljande anförande:
Då detta Högvördiga Stånd vid sistförfiutne
Biksdag pröfvade sig värdigt alt förnya den re¬
dan vid Riksdagen i Stockholm år iS to åtagne
förbindelsen att intill näst inträffande Kiksrnöte till
Wadstena Krigsm-nshusCassa eller ock Amirali*
tets-KrigsmansCassan årligen erlägga 3 procent
af den bevillning, hvarmed Ecolesiastique Em.
bets- och Tjenstemäns-löner i stöd af blifvande
Beskattnings Författningar hvarje år komma att
taxeras, viunade det enhälliga beslutet, så väl örn
en varm erkänsla mot Fäderneslandets tappre för¬
svarare, som en billig uppmärksamhet på behof¬
vet af detta välgörande bidrag till mildrande af
i striden grånade eller blesserade krigsmäns be¬
kymmer för sin framtida utkomst. Ehuru un¬
der de följande åren sådana ädelmodiga anstalter
af Hans Maj:t Konungen och Hans Kongl. Hög-
het KronPrinsea i nåder blifvit vidtagne, hvar-
348
Den 2 Januarii.
igenom den afskedade Svenska krigsmannen i
möjligaste måtto betryggas mot nöd och behof,
och utan farhåga för sorgliga öden på ålderdo¬
men med ökadt mod kan hafva lif och blod o-i
sparda för Fäderneslandets försvar, tror jag dock
icke några skäl deraf kunna hämtas, sorn skulle
göra Högvördiga PrestStåndets ofvannän;de pa¬
triotiska uppoffring för närvarande öfverflödig.
Afven den minsta skärf, offrad på Fädernesland
dets altare, bibehåller alltid sitt värde och kan
aldrig anses betungande för den, sorn med varmt
nit önskar bidraga till Svenska krigsmanna ärans
bibehållande. I stöd häraf, och då denna sak,
sorn i alla fall beror af Ståndets frivilliga begif¬
vande, till förekommande af de efter 1812 års
Riksdag, då detta ämne till öfverläggning icke
föredrogs, i afseende på afgiftens uppbörd inträf¬
fade oredor, nödvändigt bör vid detta Riksmöte
Högvördiga Ståndets förnyade pröfning och afgö¬
rande underställas, har jag velat genom denna
ödmjukaste motion gifva anledning till ett be¬
stämdt yttrande, om och huruvida det Högvörd.
Ståndet anser sådana omständigheter sig förete,
som nu kunna tala för ett ytterligare och intill näst
infallande Riksdag utsträckt åtagande af ifrågava^
rande 3 procents afgift.
Uppå gjord Proposition fattade Ståndet en.
hälligt det beslut, som innehålles uti följande
Protocol IsUtdrag:
Med afseende derå , att PrestStåndets vid
1810 års Riksdag åtagne och den 16 Maji 1815
förnyade förbindelse, att intill näst inträffande
Deri 2 Januariil
349
Riksmöte till Wadstena KrigsmanshusCassa eller
ock till Amiralitets KrigsmansCassan årligen er¬
lägga 3 procent af den Bevillning, som på Eccle-’
siastique- Embets- och Tjenstemän sig för hvar¬
je år belöper, med innevarande Riksdag borde
upphöra, har PrestStåndet, oaktadt det med un-
derdånigste vördnad erkänner de ädelmodiga ani
stalter, hvilka under de sednare åren blifvit af
Hans Majit Konungen och Hans Kongl Höghet
KronPrinsep i nåder vidtagnä för den afskeda¬
de Svenska krigsmannens betryggande mot nöd
och behof,' likväl trott att Ståndets ofvannämnde
uppoffring icke för det närvarande torde vara öf¬
verflödig; och har PrestStåndet fördenskull, äf¬
vensom för att ådagalägga sin varma erkänsla
mot Fäderneslandets tappre försvarare, enhälligt
beslutit fortfarandet intill nästa Riksdag af of-
vanberörde 3 procents afgift, beräknad efter den
Bevillning, hvartill Ecclesiastique Embets- och
Tjenstemän för deras löneinkomster blifva ärli-
gen taxerade; börande detta sammanskott, såsom
hittills skett, sålunda fördelas, att ifrån de orter
i Riket, af hvilka centonalen med öfriga Krigs¬
manshus afgifter till Wadstena Krigsmanshus¬
Cassa ingått, denna gäfva jemväl dit lefvereras;
hvaremot nämde sammanskott från de orter, der
centonalen m. m. blifvit till Amiralitets Krigs-
roansCassan erlagd, bör till sistnämde Gassa af-
hemnas; om hvilket åtagande de öfriga Respe-
ctiva Stånden skulle vördsamt och vänligen un¬
derrättas; hvarjemte ExpeditionsUtskottet skulle
anmodas, att samma åtagande i RiksdagsBeslutet
omförmäla; och skulle BevillningsUtskottet äf-j
yen hagorn underrättas, i afseende på de regla-;
Den 2 Januarii.
mentariska föreskrifter, som i detta hänseende
kunna blifva nödige.
För Öfrigt skulle detta beslut uti Ståndets
blifvande Circulaire omnämnas.
§• 12.
Prosten Fornander uppläste ett så lydande
Vördsamt Memorial !
Ibland Rikets Provincer är knappt någon,
Som, i mon af den odlade arean, utgör sä stora
Utskylder som Öland. Om detta , enligt hvad
jag förmodar , icke kan bestridas, så vill häraf
följa, att denna Province är en af de dyrbaraste
för Svenska Kronan. Att bringa Öland till det
möjligaste högsta välstånd, bör således vara ett fö¬
remål för hvars och ens omtanka, sorn dertill kan
bidraga. Fjerran från den förmätenheten , att
anse mig vuxen ett så vigtigt värf, kan och
skall jag likväl aldrig upphöra att hysa de var¬
maste önskningar för ett lands väl, der jag blif¬
vit född och äger Embetsmannabefattning. Och
till dessa önskningar hör den örn utvägar att af¬
hjelpa en tryckande olägenhet, på hvilken jag
ödmjukast utbeder mig få fästa Tit. och Tit. upp¬
märksamhet.
Cenna olägenhet är skogsbristen. Nödvän¬
digheten att köpa ved , gör att den lilla behåll¬
ning bonden annars kunde äga af sitt jordbruk,
merendels går förlorad. Veden måste årligen
stiga i dyrhet, då skogarne på den Calmar Sund
angränsande Smålandskusten blifva allt mer och
Den « Januarii. 351
^ i
mer glesa. Beklagligen har icke Öländningen
det surrogat för skogsbrist, som Skåningen äger i
sina torfmossar. Det enda ersättnings-medel ,
som kan vara att påtänka, är Stenkol, om hvil¬
kas upptäskande på Öland jag vågar tro, att man
kan göra sig hopp. De Öländska Kalkbergen,
sannolikt af en sednare bildning , än de på Con-
tinenten varande Granitberg, torde innehålla Sten¬
kol. Åtminstone lär det icke vara utan exem¬
pel, att dessa genereras under strata af Kalksten.
Det vore önskligt , att en undersökning af en i
Bergsvettenskapen välbevandrad man måtte gö¬
ras, till närmare utrönande häraf, för hvilket än¬
damål jag hos Högvördiga Ståndet och resppctive
MedStånden vördsammast anhåller om ett anslag
af Statsmedlen. Skulle, efter anställd undersök¬
ning, mia hypothes förvandlas till visshet, hop¬
pas jag att Stenkolsverket, genom Actier, skall
blifva drifvet.
Att detta mitt välmenta förslag måtte till
behörigt Utskott remitteras, får jag i djupaste öd¬
mjukhet anhålla.
Remitterades till Stats- samt Allmänna Be¬
svärs- och OeconomiffiUtskolten.
§.13.
Efter förnyad föredragning af Banco-Utskot-
tets på bordet hvilande Memorial, angående fö¬
reskrift för Disconten , alt, vid inbetalningar af
lån, emottaga Discont - Assignationer, m. m.,
hemställde Pastor Primarius, Doctor Drysén, hu-
35’
Den a Januarii.
juvida det kunde vara lämpligt , att nu, da maa
»narf bör vänta ett hufvudsakligt beslut rörande
jDiscoritema, till afgörande företaga ifrågavarande
Memorial, helst sorn, igenomett sådant afgöran¬
de, Riksens Ständer torde fiujria sig hindrade, att
framdeles vidtaga sådana åtgärder, som kunna
nödiga pröfvas.
Häruti instämde Professoren , Doctor Wijk¬
man , med flere.
Prosten Jtk uppläste ett så lydande anfö»
rande:
Riksens Höglnfl Ständers Eanco. Utskott
har kanske sällan tili öfverläggning förehaft ett
ämne, mera bekymrande och af mera vigt i afse-)
ende på följderna, än det, som föranledt samma
Utskotts nu upplästa betänkande. Grunderna för
pluralitetens beslut äro väl derstädes framställ¬
de, men jag anser mig pligtig, att närmare ut¬
veckla de skäl, som veikatmin accession till sam¬
ma betänkande, synnerligasr då en af det Högv.
Ståndets värda Ledamöter i Utskottet trott sig ä—
ga andra motiver till sin skiljaktiga mening.
Om den ed, som hvarje Banco-Utskottets
medlem vid Riksdagarne före arbetets början ä-
ger att aflägga , skulle innebära den vidsträckta
och ovilkorliga förbindelsen, att vid alla ifråga-
kotnrnande utbetalningar eller operationer endast
afse Bankens säkra vinst och förkofran, så blef—
ve följden den , att Banco-Utskottet aldrig kun¬
de
Den 2 Januarii»
de tillstyrka, å Bankens sida , någon deri minsta
Uppoffring, så väl den relativt obetydligt kost¬
naden till några Medaiilers präglande, sorn alla
biträden till större riksgagneliga företag, der icke
Bankens fulla ersättning och sakra vinst i första
ögonblicket voro synbara ,-borde då lika litet fårpå-
räknas. Alla öfverläggningar och beslut skul¬
le då ledas ensamt af ett nitiskt sträfvande at£
sammanhopa en skatt, till hvilken i synner¬
het mindre bemedlade indi vidner i Staten, kan¬
ske oftast med bekymmer, måst hembära siri
skärf, utan annan tröst än deri problematiska,
att afveta era i Landets sköte förvarad National-
fond, som vore allmänna förmögenhetens graf
och en inrättning af det mest tvätydiga g3gn.
När nu likväl, ej allenast, enligt Baiico-
Reglementet, Bankens vinst till publicos usus fät
och kan användas, utan ock förflutna tiders hän¬
delser upplysa, att Banco-Utskottet, med bibehå!*'
lande af den gångr® edens helgd , oftare kunnat
tillstyrka operationer, vid hvilka endast det Ali*
mannas och någon gång enskild, men icke Bankens
vinst varit fästad; så tror jag mig så mycket rninJ
dre, i denna inträfTade bekymmerfull och betänk-
liga crisis, hafva trädt min samvetspligt för nära,
då jag, utan att åsidosätta Bankens säkerhet, en¬
dast tillstyrkt några dagars uppskof med föreskrif¬
tens utfärdande till Herrar BancoFulimägBge, i
afseende på bevakandet af Bankens lagliga rätt,
och imedlertid ansett nödigt, att till Riksens
Höglofl. Ständer en vördsam framställning bordss
göras, af den synbara våda och de oundvikliga
Pr. St. Fröt, igi8. Del. I. 23
Dm 5 Januaria.
Oredor5 sorn genom ett, efter Lagens strängåsfö
bokstaf, till vinnande af detta ändamål, fattadt
beslut, säkerligen skulle drabba en stor del af
Nationen.
Här invändes: denna framställning var öf¬
verflödig, ty lika så litet man, efter en till Her¬
rar Banco Fullmägtige gifven generel föreskrift,
alt i laga ordning iakttaga Hankens säkerhet, kän¬
ner hvad mått och steg Herrar Banco Fullmägti-
ge kunnat taga, lika så litet borde man i för¬
hand måla sig skräckbilder. Men orh ock, hvil¬
ket medgifves, denna sak, till Banco-IJtskottetS
discussion öfverlemnad * på det snabbaste och
eompendteusaste sätt kunnat afgörås , medelst ett
raskt fattadt beslut, att i allmänna termer kasta
hela vården afj och ansvaret för Bankens Säker¬
het på Herrar BancO-Fullmägtige; så syntes dock
mig för dessa Herrar föga annan utväg i. dylik
ställning varit öfrig, än för Bankens säkerhet ge¬
nast i laga Väg med seqvester belägga Götha Ca¬
na! Bolags alla tillgångar, och i synnerhet dess
Disconts säkraste fordringar, och för öfrigt låta
Canal Drscontens Direction, med den resterande
behållningen, liqvidera Verkets skulder, bäst den
kan och gitter. Huruvida en dylik anstalt, äf¬
ven om den på ett mindre brådstörtande sätt ktln-
de tagas,- möjligen skulle aflöpa? utan att en
banqveroute, till Nationens skräck, med oberäkne.
liga oredor, i förhållande■ till Discont.affairernes
invecklade beskaffenhet, blifver resultatet, att fle¬
re hundrade familier, hemsökte af utmätningar,
då betalning brister, derigenom ej allenast brag¬
de på obestånd » utan rent af förlorade, lenau ar
2 Jantiariii
3*5
jag åt hvarje opartisk, att öfverväga och bedöm,
hi». Oell den fattige arbetaren, Sorn. utan missi'
troende till ett gångbart mynt, med svett och
hi öda förvärf val sig en nödhjelps-pennihg l Di*
scont . Assignalioner j huru skall han förstå att, i
egenskap af credit or , bevaka sin rätt ? Troligen vo-
re hans lott, att, antingen af okunnighet ellet
äf fruktan för oberäkneliga besvärj förlora sitt
goda, kanske ock falla i egennyttiga ägioiehrer*
beställsamma händer, Och för flera Riksdaler,
(Erhålla blott några skillingar.
Öm detta kan hända och teckningen i följa
deraf ej är öfverdrifven, så ledes visserligen tan-
kän tillbaka i forskningen af orsakerna, söm der-'
tilt synas väta vållande. Den, sorn sådant ön¬
skar, må gifva luft åt sin harm medelst verop
öfver förflutna tiilets så kallade fel och misstag»
Kanske skänker denna harmens Utgjutelse någon
individuell lindring och tröst för ögonblicket ;
trien den olyckliga ställningen i lähdet blifver
åtminstone icke derigenom förbättrad. Eller skall
den oskyldigt lidande Natiönert uppbära bestraff-
hingeh För felslagna uträkningar? För mindel
kah jag aldrig, i sakernas närvarande skick, med
Uppmärksamhet på Allmänhetens suckar, sorn re¬
dan blifvit och troligen genom strängare anstal¬
ter ännu meta skulle blifva offrade åi erfarenhe¬
ten äf en oförskylld olycka, yrka Canal DlscOn-
tens banqUeroute och instämma i utropets Fiat
justitia, pereat mundus f
Det är väl så myckel mera Utom gränsen äf
»ih närvarande framställning } huru och i hvad
Dm 2 Januarii.
moa menligt och hinderligt för Götha Canal*
fullbordan en dylik catastroph skulle blifva, sorn
hufvudsaken ännu beror af Riksens Högloft. Stän¬
ders blifvande beslut. Jag vågar dock anmärka ,
att ett foretag, sorn genom de största uppoffringar
redan till nära ^delar blifvit fullkomnadt, och
vunnit Europas uppmärksamhet, skulle, om Ca-
rtal-Disconiens cession yrkäs och verkställes, sak¬
na ett påräknadt oumgängeligt biträde, ölverlerri-
nas åt en ryslig förstörelse, och blifva en ruin,
som i kommande Secler på en gång vittnade för ef-
terverlden, om kraft ansträngning och ettförlamadt
mod hos Svertges närvarande Si gte.
Dork, detta vare sagdt i förbigående. Min
hufvudsakliga synpunkt är Nationens närvarande
bedröfliga städning, i anseende till myntet, mot
hvilken dess Representanter äro uppmanade att
föreslå tjenliga utvägar. Vi kunna ej svika Na¬
tionens väntan ,pch hopp, och förgäta dess interes¬
se , då vi nitälska for Hankens. Förenom der¬
före, sa vidt det star i vår magt, bådas förmån;
iren om en högst brydsam belägenhet bjuder
R kets Ständer att uppsöka och bestämma de kraf¬
tiga te hjelpmedel, då tror jag med visshet, att
ingen redlig medborgare kan tveka i valet af de
uppoffringar, som kunna och böra göras. För
egen del liar jag egenteligen intet att vinna el¬
ler förlora, hurudant beslutet ock må blifva,
men likvilIligt kan jag dock derföre aldrig anse,
om familier räddas eller ga förlorade , om nya
bekymmer med krossande tyngd hvälfvas pa, till
en stor del oskyldigt lidande, eller deras förhopp¬
Uen 2 Januarii.
357
ningar om hjelp och undsättning realiseras, otti
tårar framprassas eller aftorlcas.
Vare detta vördsamt anmärkt, i afseende på
vådligheten af alla den strängare rättvisans ope¬
rationer. hvilka uppgifvas af nödvändigheten va¬
ra påkallade till befrämjande af en lika rätt för
alla Disoontens creditortr, det vill säga, att för.
lora. Men är väl en olycklig cession för Discon.
ten, alldeles nödvändig? Jag vigar tro att den
kan förekomma^ och Nationen fredas från obe¬
räkneliga olyckor, om föreskriften, som åt Her¬
rar BancoFullmägtige kommer att meddelas , att
lagligen iakttaga Bankens säkerhet, blifver beledsa¬
gad med en uppmaning, att jemka operationerna
efter Nationens närvarande behof. Skulle åter
D iscontens concours, det jag dock förmodar, ic¬
ke kunna undvikas, och deraf blifva eu oundvik¬
lig följd, att Skuldsedlar, .»isom hypotheker för
Bankens försträckningar , måste öfverfiyttas från
Discontens till Bankens fria disposition, och der¬
igenom förändra natur, må man åtminstone icke
genast vid lörfallotiden medelst utrnätningstvång
söka att dem realisera. Sedan de, under Banco-
styrelsens inseende, i en särskild skuldbok för Bani
kens räkning blifvit inregistrerade, böra de i lik¬
het med BancoDiscontens Lane-documenter be¬
handlas och omsättningar med BancoSeular ä dexn
beviljas, hvarigenom Banken, visserligen lång¬
sammare, men med mera säkerhet, skulle kunna
åtkomma sin lagliga rätt. Jag suspenderar mitt
omdöme om deras lyckligare lott, hvilka ägt till¬
fälle att förut få sina liqvider uppgjorda, men
de öfrige CanalDiscontens så väl creditorer som
3 !i8
Pen 2 Januari^
debitorer kan jag i denna händelse blott beklaga.
Hvad ater angar upphäfva odet af BancoFullrnäg*
tiges förordnande, att tills vidare i Canal Discon-
ten deposition af Discoritsediar såsom hypothek
för gjorda inbetalningar eiler omsättningar bor¬
de tillåtas och, intill dess något beslut af Riksens
Ständer kunde fattas örn liqviderne, de förfallna
reversaler till Verkets säkerhet behållas, har
Banco. Utskottet, med förutsättande, att ingen con-
cours absolute vore nödvändig, så mycket mera
dertill trott sig vara nödsakadt, sorn, genom Ua-
derDamstulars sammanstämmande domar , grun¬
dade pä allmänna Lagens stadgande att gäld bör
?n»t gäld qvittas, Canal-Discontens gäldenärer re¬
dan fått den rättighet sig tillerkänd, att med Di¬
scontens egna ulgirna förbindelser sina reverser
få infria. När alltså, i stöd häraf, den föreskrift
?f Banco - Utskottet såsom oiindviklig blifvit an¬
sedd , att Cana 1 Discontens debitorer tills vidare
och intill dess Riksens Högloft. Ständer hunnit
bestämma Disconternes och i synnerhet Götha
CanalDisconts blifvande öde, få till fulla belop¬
pet med Canal Assignationer och Obligationer de
förfallne skuhlsedlarne inlösa; borde likväl, ef¬
ter min tanka, derjemte i föreskriften tydligen be¬
stämmas, att omsättning äfven beviljas, men att
den, såsom en villkorlig förmån, mäste, i häri"
delse den önskas, åtminstone till hälften med Rån*
cosedlar verkställas; att dessa alternativer äfven
retreactift må, efter behag och i den ordning lånen
förfallit, af de Canal Discontens gäldenärer få be¬
gagnas, hvilka, ifrån den dag då Herrar Banco-
Fullmägtiges ofvan nämde förordnande verkställ¬
des, såsom hypothek i Götha Cana]Discont sam-
Den a Januarii.
3 i?
Sna Discont* Assignationer och Obligationer de-
ponerat , utan att de förfallna réverserne återbe¬
komma Hvarförutan, såsom en böljan till Ca¬
nal Assignationers realiserande, de redan i Dis-
cont-Cassan influtne eller genom omsättningar
möjligen inflytande Bancosedlar ovillkorligen och
genast böra till de Provinser i synnerhet öfver»
sändas der man med visshet vet att största mäng¬
den af smärre Assignationer äro utelöpande, nem¬
ligen j de orter , der CanalLinien framgår och
arbetet Blifvit forceradt, samt derstädes, genom
Canal Discontens tillförordnade säkra Ombud, hål¬
las Menigheten tillhanda, för att mot Canalsed-
lar på u, lo och högst 20 Rd. uthytas. Genom
en dylik anstalt skulle ock de skattskyldige, med
i någon mon minskad svårighet, sina Rronouila-
gor nu kunna erlägga,
Dessa äro mina oförgripliga tankar om Ban¬
co Utskottets Betänkande, hvilka, i händelse an¬
dra vigtigare anmärkningar inom det Högvprdt-
ga Ståndet skulle dess återremiss föranleda , jag
ödmjukast anhåller måtte detsamma till Högloft.
RancoUtskottet fä åtfölja.
Prosten Palm yttrade: X detta Prosten Pk$
anförande instämmer jag till alla delar, och an¬
ser det så mycket vådligare för allmänna välfär¬
den, alt taga något steg, som skulle leda lill etc
hastigt indrifvande af utestående Discont-lånen ,
sorn en sådan demarche aldrig kunde ske utan
att blottställa en mängd medborgare-för de 5V3-
jaste både bekymmer och förluster.
Den 2 JanuariV
Biskoppen , Doctor Almquist, upplyste . att
Banco Utskottet trän vederbörande DiscontB<>l3g
infordrat åtskilliga underrättelser, hvilka der, en-
ligt Biskoppens tanka, vore nödigt att afbida, förr
an något beslut om förevarande ämne fattas.
Uppå Professoren, Doctor Wijkmans med
Äeres begäran, lades detta ärende återjpå bordet.
§. 14.
Föredrogos å nyo och bifollös StatsUtskot-
tets pa bordel hvilande Betärrkanden angående:
i:o Arbets- och Correctionshus-Inrättning
Uti Malmöhus Län.
2:0 Under iiål lande t af Landscrona Stads hamn.
3:0 Utredningsmännens uti afledne Rege-
ringsRådet von Schtvens Sterbhus ansökning, om
utbekommande af en fordran hos Statsverket.
4to Erforderliga kostnader i och för upp.
latandet af Kungsholms KronoBränneri-byggna»
der till Curhus för Stockholms Stad och Län.
5:0 StatsCommrssarién och Riddaren Wide-
grens ansökning om förskott på arfvode; och
6:0 Nu varande Bevillningarnes fortfarande
för det ingångna året 1813.
Hvarförutan Ståndet ock , vid förnyad före*
dragning af Banco-Utskottets Memorial, angåeii;
Den 2 Januarii.
de ändringar Uti Insfructionen för Ledamöterne
i Banco-Utskottet, dertill Ismnade sitt bifall.
§• 15* ,
Till slutligt afgörande företogs Stats - Ut¬
skottets på bordet hvilande Memorial, angående
tryckning af Landshöfdingarnes EmbetsBerättel-
ser om årsvexten, då Prosten Aspelin anfördes
Vid frågan om förberörd* Berättelsers ut-
gifvande af trycket anser jag Sådant vara af nyt¬
ta och bora tillstyr kas. Härtill föranledes jag
äfven af de underrättelser, män omtalat skola
hafva tili MagäzinsDirectionen influtit från ett
LandshöfdingeEmbete i *n Provins, der jag sä.
kerf vet, att KronoTionden forslas 6 mil, ej be*
taltes högre än med 12 Rulr Rgm. p:r tunna;
hvilka underrättelser föranledt åtskilliga att tro,
att skörden äfven der , oaktadt den varit ganska
god, skulle blifvit knapp och ringa. Alla såda.
na ogrundade, skadliga rykten och omdömen ve¬
derläggas bäst, om berättelserne från Trycket ut-
gifvas.
BUkoppen, Doctor Almquist trodde , att då,
enligt hvad han förmälde, de 3:ne öfriga Riks-
Stånden redan beslutit ifrågasatte tryckning, Prest-
Ståndet icke borde vägra sitt bifall dertill.
Professoren Forssell förklarade, att han an-
såg denna tryckning, på StatsVerkets bekostnad»
vara så mycket mera öfverflödig, som dessa Be¬
rättelser i hans hemort läsas uti Veckobladet;
Den 2 Januarii.
och ehuru nu 3:ne Stånd redan förmärktes hafva
bifallit tryckningen , så ansåg han PrestStåndet
icke destomindre kunna densamma för sin del
afslå.
Häruti instämde Professorer» Kölmark och
Prosten Säve,
Professoren, Doctor Wijkman föreslog, att, för
undvikande af en alltför vidlyftig tryckning, och
på det Statsverket icke må med onödig tryck¬
ningskostnad betungas, endast en Resumé af
dessa Berättelser] må uti Inrikes Tidningarne,
eller något Bihang dertill, införas, på samma
sätt sorn de nämnde Tidningar åtföljande sam-»
mandrag öfver Vexelsluten å Stockholms Beurs,
Tjenstförrättande Ofver - Hof - Predikanten,
Doctor Hedrén anförde;
De skäl, sorn blifvit anförda för ifrågava¬
rande utlåtandes återförvisning, synas mig val
kunna föranleda remiss till annat Utskott, men
icke till StatsUtskottet. Detta har blott kunnat
yttra sig öfver sjelfva kostnadens bestridande till
den här föreslagna tryckningen; och, så vida icke
Högvörd. Ståndet anser någon annan och lämp¬
ligare utväg för en sådan kostnad böra uppgifvas,
så återstår, i min tanka, endast det alternativ, att
bifalla eller afslå utlåtandet. En annan fråga är, om
Sjelfva tryckningen är nyttig, och på hvad sätt och
i hvad form den lämpligast må verkställas. Då
detta ämne ofelbart bör i Besvärs och Economias-
Utskottet beredas, anhåller jig deröfver få yttra mU
Hen 3 Januarii•
363
na tankar. På det sätt vanligen Landshöfdinge-
Embetena inhämta uppgifterna om årsväxten,
mäste deras derom afgifna berättelser blifva i sär¬
skilta Län af olika beskaffenhet, ofta beroende
af vissa enskilta personers inskrä-nktare kännedom
och individuella åsigter, och sålunda icke till
den grad säkra, upplysande och lärorika, att de
alltid kunna vägleda omdömet om det allmänna
tillståndet i denna del. Dessa egenskaper måste
man väl först söka gifva åt nämde berättelser,
om de skola finnas värdiga att, genom trycket,
på allmän bekostnad, utgifvas. Jagtviflar inga¬
lunda, att, med den vaksamhet, omsorg och nif#
sorn i alla orter utmärka Xonungens Befallnings¬
hafvande, de ju lära noga tillse, det deras Era-
betsberättelser i delta hänseende vinna ali möj.
lig fullkomlighet, men är lika öfvertygad , att de,
långt ifrån att misstycka gifna föreskrifter häru¬
tinnan, fastmera skola med sin erfarenhet och
skicklighet sjelfva dem förbereda. Det torde dock
tillåtas mig föreslå, att rperberörde berättelserom
årsväxten i landet måtte inhämtas antingen
forsainlingsvis genom Presterskapet. eller måhän¬
da ännu tjenligare genom HushållsSällskaperna,
eller vid de tillfällen, då TaxeringsCornitéerna
Sammanträda, eller på annat sätt, som kan pröf-
vas lämpeligt; då ingen tvifvel är, att verkliga
förhållandet skall i möjeligaste måtto utrönas.
Likaså synes mig, att, om än sådana berättelser
borde flera gånger om året till Regeringen
ingifvas, det kunde vara tillräckligt, om de blott
en gång, till exempel efter bergängen om hösten,
trycktes. Vid redactionen, sorn icke utan skäl borde
uppdraga: åt HushållsSällskaperna, kunde äfven de
364-
Den 2 Januarii.
omständigheter iakttagas, som af flera värda Ledas
möter blivit anmärkta, bade i afseende på kort¬
het, tydlighet och brukbarhet Jag förbigår alta
detaljer, dem jag (rot af Utskottet alldrabast kun¬
na uppgöras. Genom en sådan föreskrifven norm
skulle Herrar Lanrishofdingars berättelser identia
del blifva likstärnmiga , pålitliga, och såsom villi¬
ga bidrag i Fäderneslandets statistik, upply ande
både för Styrelsen och Allmänheten Ehvad be¬
slut än Högvördiga Ståndet behagar fatta toran*
de Höglofl. StatsUnkottets förevarande utlåtande,
torde ändock detta mitt vördsamma förslag kun¬
na till behörig pröfning upptagas; hvarföre jag
i ödmjukhet hemställer, huruvida det ina niL
Höglofl. Besvärs- och EconomiseUtskottet re¬
mitteras.
Professoren Forssell androg, att då StatsUt-
skottet hvarken tillstyrkt eller afstyrkt sjelfva frå¬
gan om merberörde tryckning, utan endast fö¬
reslagit sättet till dess verkställighet, i deri hän¬
delsen att Stånden skulle densamma besluta, Stån¬
det nu, utan all återremiss till Stats-Utskottet,
kunde besluta deras tryckning, antingen in ex.
tenso, eller i Utdrag, eller ock samma tryckning
helt och hållet afslå.
Prosten Froberg instämde med Professoren,
Doctor Wijkman, i frågan om dessa Berättelsers
förkortande. Men dä det icke tillhörer Riksén*
Ständer att föreskrifva, hvad Redacteurerne af
berörde Tidningar skola trycka eller icke, och
då tryckningen af ifrågavarande berättelser, en¬
ligt Prpstens tanka, är af verklig vigt, ansåg Pro-
Den % Januari i.
365
Sten säkerheten fordra, att det föreslagna sam.'
mandraget wiå på Statsverkets bekostnad tryckas,
och tillika med allmänna Tidningarne kringsändas.
Professoreri Doctor Wijkman anmärkte, att
Inrikes Tidningarne utgifvas under Svenska Aca-
demiens tillsyn , o « itt fördenskull, orri Ständer¬
na begära och Kongl. Majit bifaller, att ifråga¬
satte sammandrag rnä i Tidningarne införas, man
kan vara viss om verkställigheten deraf.
Biskoppen, Herr Friherre Doctor Mörner
ansåg nyttan af rnerb. rörde berättelsers tryckning
icke blifva svarande emot de dertill erforderliga
kostnader, och afstyrkte helt och hållet oftanämn-
de tryckning.
Biskoppen, Doctor Almquist trodde tryck¬
ningskostnaden, helst om Doctor Wijkmans för¬
slag , angående förkortande, antages, blifva sa
©betydlig, att han vore färdig att för egen räk¬
ning låta trycka detta sammandrag i form af
Tabeller.
Efter af Herr Biskoppen och vice Talman¬
nen framställd Proposition, fattade Ståndet det
beslut, som innehålles i följande Protocolls Utdrag:
Efter öfverläggning om Stat^-Utskottets Me¬
morial , angående tryckning af Landshöfdingar,
nes berättelser, rörande årsväxten, har PrestStån-
*L'
der, jemte bifall till Utskottets förslag, att, i
händelse denna tryckning af Riksens Ständer be
slutes, verkställigheten deraf skulle åt HerrJu.
stinas.Ombudsmannen uppdragas , och att tryck¬
ningskostnaden skulle på Riksgälds-Contoirets till*
366
Den 5 Januarii.
gångar anvisas, för sin del besluiit , a(t, till und¬
vikande af en onödig vidlyftighet, och thy åt¬
följande betydligare kostnad, dessa berättelser ic-
ke böra tryckas uti hela deras vidd, utan en.
dast i sammandrag, ellef form af tabeller, på
samma sätt som de sammandrag af Vätfelslii-
ten å Stockholms BeUrs, hvilka åtfölja allmän¬
na Tidningarne; hvarjemte Ståndet nu anmodar
Allmänna Besvärs- och Econofniré-tFtsköttet, att
till RiksStånden inkomma med förslag* hurti
sjelfva berättelserne, och de deraf skeende sam¬
mandrag, skola lämpeligt inrättas, för att, med
ali möjlig likstämmighet , lemna en korrt, men sä¬
ker öfversigt af det Economiska tillståndet uti
Rikets åtskilliga Provinser; och Skulle tjenstför¬
rättande Öfver Hof-Predikanten* Doctor HedrénS
anförande härom till Allmänna Besvärs- och
Economis-lJtskottet remitteras.
Ståndet åtskiIdel¬
in fidem
J. U. Almquist.
Måndagen den 5 Januari! IglS-
§. i.
ProstarneJ. Wijkman, Ferlin, Elfsberg, EU
våll} Osterman, Fröberg och Svedelius,, hvilka»
Den 5 Januarii.
367
teffer fulländad permission, hu till Staden åter¬
kommit inställde sig åtet till deltagande uti
Ståndets öfverläggningat.
Justerades Protocollet för den å dennes, då i
"afseende på 7:de § Prosten Rabe tilläde, attoni
någon af Hans Kongl. Höghet ArfPrinsens Lä.
rare skulle särskildt nämnas, Canzli Rådet Wall-
mark, såsöm den der till eli början undervisat
Hans Kongl Höghet i Svenska Språket, icke el¬
ler borde med stillatigande förbigås.
Häruti instämdé Prosten Öhrvall.
I sammanhang med to §. af sattimä ProtoJ
"coll, yttrade Prosten Billdahl:
Skaraborgs Läns Lazarett i Mariestad har
dessa sednare åren, genom nu varande Lands-
höfdinge*Émbetets omsorg och drift, betydligt
blifvit utvidgadt och förbättradt, så att det synes
svara mot sitt ändamål. Medel dertill hafva er-
hållfts, dels från Kongl. SeraphimerOrdens Gillet,
dels genom frivilliga tillskotter och gåfvor af
Länets Innevånare. Dessa medel äro använda
till inköp af hus, inredning af rum, sängars och
sängkläders anskaffande, de sjukas underhåll med
tjenlig föda och skötsel, m. m. De redovisas
årligen och granskas af BevillningsPröfnings Co-
miténs Ledamöter, hvilka ock anmodas att besö¬
ka Lazarettet /och taga kännedom om tillståndet
derstädes, hvarefter de till Protocollet afgifva sin
berättelse om förhållandet. Kungörelser utfärdas
368
Den 5 Januariii
härom i Länet, med tillkännagifvande derjemte
att de sjuka nu mera kunna , utan föregången
anmälan , insändas till Läns-Lazarettet , och de
blifva der genast erriotragne, de förmögnare
emot någon skälig afgift, och de fattige utan all
slags betalning; och alla njuta tjenlig spis, ine.
dicainenter och Läkare-tillsyn, skötsel och om¬
vårdnad med omsorg och ordning. Jag har an¬
fört detta, för att derigenom visa huru mycket
en välgörande och verksam Länsstyrelse äfven
kan ech bör uträtta till den lidande mensklighe-
tens hjelp och lindring, och det är äfven ur
detta skäl, som jag anhåller ödmjukast att få för-;
ena mig uti den, af Herr Professor Thyselius,
väckta motion, hvilken ock detta mitt anförande
torde få åtfölja till vederbörligt Utskott,
Prosten Fröberg anförde:
I Herr Professor Thyselii yttrande instäm¬
mer jag till alla delar, så väl i anledning af
alia der grundeligen andragna och väl utförda
skäl, som ock i synnerhet af det särskildta, hvil¬
ket deruti blott i förbigående vidröres , att flem-
ligen, sedan icke blott Riksens Ständer beslutat
att deras Revisorer till Stats-, Banco och Riks-
gäldsverkens öfverseende skulle uppdragas att
revidera räkenskaperna öfver de Hospitals* och
Eazaretts-fonder , som äro ställde under Seraphi-
mer-Gillets öfverstyrelse, utan äfven Kongl.
Majit sjelf, uti nådiga Kallelse-Brefvet till Re¬
visorerna, bestämdt föreskrifva dem böra företa¬
ga äfven denna revision, Seraphimer.Gillet, det¬
ta
Den 5 Tanuärii.
»a oaktadt, kan på Revisorernas reqvisition af
räkenskaperna, öfver ofvan bemälte fonder til¬
låta sig en vägran att dem framlemna, och i
stället presentera ett af Seraphimer-Gillets fram¬
ställningar föranledt, och af det samma lifver^
kadt KonungaBref, som frikallar deras räkenskaper
för revision af Riksens Ständer, genom hvilken
Seraphimer-Gillets oväntade åtgärd, Seraphimer-
Gillet synes hafva felat i aktning för Riksens
Ständers beslut, hvilken icke borde kunna sak¬
nas hos någon Embetsmanna Corporation, same
ännu mer i vördnad för Kongl. Maj:ts, i nådiga
Kallelse-Brefvet, bestämdt uttryckta vilja. Som
genom Seraphirner Gillets vägran göres dementi,'
och hvilken dementi icke upphäfves genom ett
nytt Konunga-Bref af motsatt innehåll mot deC
förra. I anledning häraf, och då Riksens Stän¬
ders Herrar Revisorer hos Riksens Ständer an¬
mält detta förhållande , och erinrat dem örn an¬
gelägenheten att för framtiden bereda verkstäl¬
lighet åt sina beslut, syries visserligen en förny¬
ad vägran af Seraphirner Gillet mot dessa beslut
vara för framtiden radicalt förekommen, derige¬
nom att Hospitalen och I.azaretterne t Riket
både till Economie och fonders disposition , för
alltid hädanefter skiljas ifrån Seraphirner Gil¬
lets. styrelse, hvarom jag äfvenledes, lika med
Herr Professor Thyselius, får tillstyrka en" un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Majit.
Häruti instärnde DomProsten Wåhlin och Pro*
sten Jan Wijkman, med flere, och beslöts, uppå gjord
Proposition , att hvad sålunda blifvit anfordt ,
skulle åtfölja den i detta ämne förut beslutna
Pr. 5c. Fröt. 131 S. Del I, 3 4
370
Den 5 Januarii.
romissen, till Allmänna Besvärs* och Economi*-
\jtskottet.
§• 3*
Utdelades tryckta exemplar af Revisorernes
berättelser, angående Riksgälds-Contoiret och det
derunder lydande Assistance * Contoir , samt af
tjenstförrättande Öfver Hof-Predikanten , Doctor
Jltdrtris Memorial, angående Kyrkoplikt: och af
Professoren Thyselii Memorial, om afgift till
Undervisningsverken.
§• 4-
Till justering upplästes och godkändes , af
Expeditions - Utskottet föreslagne underdåniga
ikrifvelser till Kongl. Maj:t, angående:
i:o Krono-Uppbördens verkställande för näst¬
kommande år; arn tryckning af Riksens Ständer}
Revisorers och Justitiae-Ombudsmans berättelser,
för sist led i t år; 3:0 Medel till Riksdags-Utgif¬
ternas bestridande; och 4:0 Kostnaden förtryck¬
ningen af RiksStåndens Protocoll, med dertill
hörande Bihang.
I sammanhang med justeringen af den sist¬
nämnde, begärde Prosten Fröberg ordet, och yt.
trade .sig som föijer:
Det är lika bedröfligt som förargeligt, att
se, huru ofta Riksens Ständers beslut, äfven i
ämnen, som hela och hållna bero på dem sjelf,
va, och hvartill de bestå af egna medel hela kost¬
naden, likväl kunna sakna all åsyftad verkställighet
Den 5 Januotiii
37»
och huru man tillåter sig, att, utan detaillerad redo.
visning, framlägga inför Riksens Ständer, till full
och dryg betalning, summariska läkningar, för hvad
som aldrig lärer blifvit efter deras beslut verkstäldt.
Sådant synes mig förhållandet vara med Bihang
gen till Riksens Ständers Protocoller. Redan ifrån
äldre Riksdagar hafva Riksens Ständer beslutat,
att dessa Bihang, vigtiga genom sitt innehåll
af de hufvudsakligaste Motioner, Resultater och
Beslut, som Riksens Ständer fatta, skulle vid hvar-
je Riksdag, på Statsverkets bekostnad, tryckas,
så många exemplar som möjligjt, tili kostnadens
ersättning, försäljas, och de öfverblefna exempla¬
ren vid näst påföljande Riksdag, till beredande af
insigt i det förflutna, och ledning i ämnenas be¬
arbetning, utdelas exemplarsvis till Riksens Stän¬
ders Ledamöter i Utskotten. Detta visa och an¬
gelägna beslut har äfven blifvit verkstäldt med
Bihangen till igio och 1812 årens Riksdagars
Protocoller. Upplagan bestämdes vid sistnämn-
de Riksdag, och blef endast 750 exemplar. Det¬
ta var likväl tillräckligt för behörig utdelning!
Vid 1815 års Riksdag uppdrogs åt Expeditions.
^Utskottet , att ombesörja Upplagans tryckning.
Af StatsUtskottej.8 vid nu varande Riksdag, till
Riksens Ständer afgifna betänkande och förslag
till tryckningskostnad för, och exemplarens antal
af Bihanget uppgifves ett deficit af icke mindra
än 6700 R:dr Banco för kostnadens bestridande
till 1815 års Riksdags - Bihang, och Upplagans
storlek till 2000 exemplar. Detta oaktadt, erhål-
les, på gjord reqvisition af Exemplar till deri
ofvan omförmäldte behöfliga utdelning i Utskot¬
ten, det oväntade, och jag vågar säga obehöriga
37*
lien 5 Januarii.
svar, att högst få Exemplar finnas för detta ani
damål att tillgå, hvaraf också handt, att flera
Utskott fått deraf alldeles intet, och några fått
ett eller annat. Hvart hafva då dessa exem-
plar tagit vägen, hvilkas kostnadsbrist uppgifves
till 6700 B:dr Banco? Sådant måste nödvändigt
och utan allt skonsmål bestämdt upplysas. Kan¬
ske äro de försålda? Eåtom oss anställa en liten
calcul. Boklådspriset för dessa Bihang är 30 ]Rd:r
45 sk. Banco. Antagom äfveu att upplagan ej va-
rit större än till 1000 exemplar; mer än 700
af dessa lärer väl svårligen kunnat blifva för
det utsatta priset försålde. Den derföre inflytan-,
de summan uppgår då till 21000 R:dr Banco,
och de återstående 300 exemplaren äro mer ärv
tillräckliga till Utskotten, då samtelige Eedamö.
lernas antal deruti endast utgör 208. När nu
Riksens Ständer, redan i underdåniga skrifvelsen
till Kongl. Majit af år 18 ro, uttryckt den un¬
derdåniga anhållan, att Stats Contoiret måtte an:
befallas tillse, att Ståts-förskotten för detta ända¬
mål blifva behörigen redovisade, och Statsver.
ket genom försäljning af de tryckta Exemplaren
måtte hållas i möjligaste måtto skadeslöst för de
åtgångne kostnaderna, och detta uppdrag förny¬
ats vid senare Riksdagar,> så när, detta oaktadt,
förhållandet ar det ofvan ornförmälte, får jag
hos det Högvördiga Ståndet anhålla, att detta
anförande måtte remitteras till Höglofl. Stats-Ut-
skottet, och det Högvördiga Siandet förena sig
med mig, att af Utskottet begära den noggran,
naste revision öfver detta ärnne, och anmoda
Utskottet, att till Riksens Ständer låta affölja
en detaillerad rakning öfver upplagans kostnad ,
Den 5 Januariis
373
inkomsten af de försålda exemplaren och deraf
härflytande deficit, samt, i händelse hela uppla¬
gan ej är försåld, då i motsatt fall något deficit
ej kan uppstå, bestämd upplysning af vederböran¬
de gifvas, hvarest de öfverblefna exemplaren
finnas, om de blifvit uppbrända, eller undergått
annan besynnerlig förgängelse, efter sorn man eji
är i stånd att erhålla till Utskotten de erforder-*
liga exemplar.
Häruti hördes nästan hela Ståndet InstämV
ma, och, beslöts uppå gjord Proposition, att det¬
ta anförande till StatsUtskottet remitteras, med
anmodan till nämnde Utskott, att närmare gran¬
ska redovisningen öfver Statens förskott till tryck¬
ning af RiksStåndens Protocoll vid 1815 års
Riksdag, med dertill hörande Bihang, samt att
besörja, det de Exemplar deraf, hvilka vid skeende
redovisning icke äro försålde , skyndsammeligen
må blifva till Riksens Ständers disposition af-
lemnade: i hvilken anmodan de öfriga Respec-
tiva Stånden skulle vördsamt och vänligen in^
bjndas att sig med Prest-Ståndet förena.
§. 6.
Uppläste Prosten Elfsberg ett så lydande:
Vördsamt Memorial.
Vid eftersinnandet af allt hvad hitintills
dels af vettenskapliga Samfund , dels af enskilda
män blifvit taladt och från trycket utgifvet, för
att antingen tända eller vidare utbreda ljuset i
alla delar af Fäderneslandets allmänna och ett^
374
Den 5 Januarii.
»kilda huihållning, skulle det tyckas, som india-
strien, konstfliten och näringarne föga mer hade
att hämta för sin ledning, »in verksamhet, uppmun¬
tran och båtnad. Men naturen, lika outtömlig i
»ina tillgångar, som vis i sin hushållning, lärer
hädanefter sorn hitintills fortfara, att ej på en
gång, men småningom och på spridda trakter, fram¬
räcka från sitt sköt, om icke alltid nybildade, dock
förut undangömda alster, till den mängd och
xnångfaldighet, att den vetgiriges uppmärksamhet
deraf oupphörligt kommer att väckas, närås,
förnöjas, och dess forskningsförmåga finna sig
upplagen, att genom pröfningarnes resultater be¬
reda allman och enskild båtnad. Sådan har er.
farenheten varit under söderns alstrande luftstrek;
men ock sådan under norra polar cirkeln på Lapp¬
markens stela fjäll. Annu kan af det upplysta
Allmänna icke vara förgäten denna högst interes-
»anta, af chartor och plancher åtföljda beskrifning,
som genom BergsRådet Friherre Herr Sam. Her¬
melins af Kongl. Maj:ts nådigste bifall hugnade
åtgärder, utkom af trycket åren i 804 och ( 81 o, och
som i astronomiskt, mineralisk!, geographiskt och
ekonomiskt afseende gjorde Sverige först rätt be¬
kant med sina egna, förut nästan okända landsträc¬
kor, de der omfatta norra delen af Vesterbotten
samt Lappmarken. De äro dock dermed icke ut-
tömd^ bemälde Friherres tillgångar på lika be¬
tydande uppgifter, Under en hela 50 åren fort-
»att iakttagelse af naturens ämnen och förhållan¬
den, har, under besök i Rikets åtskilliga öfriga
Landskaper, hans öfvade öga uppfattat flerfaldiga
föremål, i hans tanke värda att komma till Natio¬
nens kännedom; och blifver frågan om allvaret,
Den 5 Januarii.
375
värmen i hans önskan, att medelst deras allmän¬
görande gagna, må man tro på sina ord den Man,
som ej upphörde att utvidga kunskapen om Fä¬
derneslandet och uppleta Lappmarkens gömda
natur-skatter och förkofra näringarne och befolka
ödemarker, förrän, förföljd af stora missöden , han
föll ett offer för sin Fosterlandskänsla. Dock, utan
bidrag af Statens medel, till utgifvande på trycket
af sina i manuscript förvarade anteckningar, nöd¬
gas han afstå från denna sin patriotiska föresats,
och Nationen komma att sakna dem, må hända för
alltid. I ödmjukhet vågar jag derföre lägga denna
anmälan under Tit. och Tit. ögon, nära öfvertygad,
att den med synnerlig bevågenhet blifver omfat¬
tad, de öfriga respectiva RiksStånden meddelad
och till vederbörligt Utskott remitterad.
Häruti hördes PrestStåndet instämma, och
beslöt att detta Memorial skulle till Stats Utskot¬
tet remitteras och med de öfriga Respective
Stånden communiceras.
§. 6.
Prosten Ohrvall begärde ordet, och anförde t
Då HäradsSkrifvarnes löneinkomster, i Halland ,
icke äro svarande mot deras trägna arbete, vore
det visserligen med billighet öfverensstämmande,
om någon förbättring derå kunde erhållas, helst
om det skedde utan något synnerligt betungan¬
de för Staten och Folket. Jag vågar derföre i
all ödmjukhet föreslå en sådan proportionerad lö¬
sen för Debet-Sedlarne å KronoRäntorne, sorn
bifogade Tariff utvisar, och hvilken för den
376
Den 5 Januarii.
skattskyldig icke kunde vara betungande; och
uppläste Pjosten Öhrvall derjemte ett så lydande:
Förslag till
Tariff, hvarefter lösen för DebeiSedlar 3 Kr o:
noRäntorna skulle kunna utgå, utan kost¬
nad för den skattskyldjge, men tillskynda
Häradsskrifvarne någon billig tillökning i
deras lönevillkor.
Till
|
3
|
R:dr Debet betalas
|
a sk,
|
från
|
3
|
till
|
5
|
r-- --
|
|
2
|
d:o
|
5
|
—
|
10
|
|
|
2
|
d:o
|
to
|
—
|
J5
|
|
_
|
J.
4
|
d:o
|
'5
|
—
|
ao
|
.
|
|
5
|
d:o
|
20
|
—.
|
30
|
-
|
|
6
|
d-o
|
3°
|
—
|
40
|
1 —
|
|
7
|
d:o
|
40
|
—
|
50
|
.
|
|
8
|
d:o
|
5<>
|
|
60
|
|
|
9
|
d:o
|
60
|
|
70
|
|
|
10
|
d:o
|
70
|
—
|
80
|
-
|
|
11
|
d 0
|
80
|
—
|
9°
|
-
|
_
|
2 2
|
d:o
|
9°
|
1
|
00
|
|
|
lii
|
samt
|
sedermera för
|
hvarje
|
25 R:dr
|
8 sk.
|
Hvarefter beslöts, att detta anförande skul^
te till BevUlnings Utskottet remitteras,
§• 7.
Uppläste Prosten Öhrvall ett så lydandej
Vördsamt Memorial !
Kongl. Maj:ts nådiga Författning, afår 1788,'
angående vården af de fattige, bestämmer, att
i den Församling , der fattig-hjonet sist varit
skattskr! tvet, bör det under återstående lefnadstiden
vårdas; men härigenom händer ej sällan, att den.
Församling, der fattighjonet varit sin mesta tid,
oeh uppoffrat sin bästa arbets-förmåga, blifver
befriad för dess framtida underhåll, då deremot
en annan Socken , dit tjenstehjonet flyttat och
blifvit en liten tid, men under samma tid, ge¬
nom sjukdam och svaghet, blifvit satt utur stånd
att arbeta , och således oförmögen att längre gif:
va den skatt som skatt bör, måste draga försorg
för dess orkeslösa ålderdom. Jag hemställer der¬
före i ödmjukhet , om icke någon tid kunde be¬
stämmas för tjenstehjoners vistandfe i en Försam-,
ling, t. ex. 10 å 12 år, innan det kunde blif¬
va berättigadt aft af samma Församling njuta
vård under en annalkande ålderdom.
Men bänder stundom, att ett sådant tjenste¬
hjon flyttar ofta ifrån den ena Församlingen till
den andra, hvarigenom det kan blifva svårt er.
hålla tillförlitlig underrättelse om stället der det
tillbragt sin bästa tid; men i den händelsen tycks
födelseorten böra vidkännas dess vard.
Remitteras till Allmänna Besvärs- och Eco*
nomips-Uiskottet.
$. 8.
Af Prosten Öhrvall upplästes ett Memorial,
af följande innehåll: Flera Kronohemman i Nor¬
ra Halland äro ålagde att aflefverera bränntorf
378 Den 5 Janaarii.
*
till Warbergs Fästning; men af dessa finnas nå-
gra, som icke hafva hvarken torf eller annat
bränsle , utan miste med moda och kostnad frän
längre håll anskaffa hvad som fordras för de¬
ras behof; det synes derföre billigt, att dessa
hemman antingen måste från detta onus blifva
befriade, eller, om det ej kan ske, åtminstone
berättigade till mindre lefverants, ände som haf¬
va torftägt på sina ägor.
Remitterades till Allmänna Besvärs, och
Economiae- Utskottet.
$■ 9-
Af Prostarne Sydow och Fornander inlem-
nades och upplästes ett så lydande:
Vördsamt Memorial !
Vid 1815 års Riksdag, föredrogo Calmare
Stifts då varande Fullmägtige bshofvet af ett
nytt Gymnasii- och Scholse-hus, grundadt så väl
på det nu varande Gymnasii- och Scholae-husets
bofällighet och bristande utrymme , som ock
på dess för undervisningen ofördelaktiga lä¬
ge, midt emot Staden# Jernvåg. Men oaktadt
Riksens Höglofl, Ständer erkände nödvändighe¬
ten af Gymnasii- och Scholas-husets nybyggnad,
medgifvo icke tillgångarne, att bifall kunde vin.
nas till något understöd af Statsmedlen för det¬
ta behof; icke heller kunde ett lån , emot vissa
vil-kor, utur Riksens Ständers Bank beviljas. Ef¬
ter detta afslag, skulle det visserligen förefalla
tmderligt, »R Calmare Stifts nu varande Full,
Den 5 Januarii•
579
mägtige kunna iterera en begäran om hjelp,
till uppförande af ett nytt Gymnasii, och Schö.
lae-hus i Calmar, om icke sakens vigt kunde rätt.
färdiga ett sådant förhållande, och öfvertygelsen
om Högvördiga Ståndets och Respective Med-
Ståndens nit för ungdomens bildning icke vore
den säkraste borgen, att man i en sak, som der¬
med så nära står i sammanhang, icke alldeles
lemnäs utan afseende. Således och enligt det
uppdrag oss är gifvet af M. Ven. Consistorium
i Calmar, anhålla vi vördsammast, att H. Herr
Talemannen och Högvördiga Ståndet täcktes, ic¬
ke allenast för egen del höggunstigt bifalla , u-
tan ock med sitt gällande förord hos Respective
MedStånden söka utverka, att Consistorium i
Calmar, till återuppbyggande af det derstädes
afbrända Gymnasii- och Scholse-huset, mätte, ut-
ur Riksens Ständers Bank, få upplåna ©n summa
af 35000 R:dr Banco, mot vilkor: 1:0 Att des¬
sa penningar successivt och i rnon af behofvet
vid byggnadens uppförande få lyftas, och 2:0 att
afbetalningen får ske med 2 procent af capitalet
årligen, jemte 4 procents ränta.
De tillgångar, som till Gymnasii- och Scho-
lae-husets nybyggnad för närvarande ägas, utgö¬
ra, enligt sistiidit års bokslut, 3048 R:dr #6 sk.
Banco, hvartill kommer 500 R:dr Banco, för
det afbrända och nu försålda Magazinshusets mu¬
rar; och hafva dessa medel tillkommit, sedan det
gamla Gymnasii, och Scholae-huset år 1800 afbrän-
des. För framtiden påräknas: l) inkomsten af såda¬
na lediga Pastorater, der extra nådår icke beviljas.
2) Den behaglig tids FörläningsSpannmål vid Högs¬
3So
Dm 5 Januarii.
by Pastorat, till ett belopp ärligen af 65 tun.T
nor, hvilka Kongl. Maj:t nådigst beviljat Con¬
sistorium, att, vid Pastoratet» nu varande inne-
hafvares bortgång, i 10 år få begagna, och 3)
Köpeskillingen för det nu provisoriskt begagna¬
de Gymnasii- och Scholae huset, utgörande 1883
R:dr, 21 sk. 4 rtst Banco, då detta hus 1802 in¬
köptes. Dessa tillgångar, hvilka nu, dels agas,
dels kunna påräknas, äro högst otillräckliga , när
man besinnar, både att det kostnads förslag, som
är upprältadt, efter den af Kongl. Maj:t i nåder
fastställda ritningen , bestiger sig till 2666b|
R:dr Banco, och att de å Gymnasii- och Scho-
lae-huset ofta förefallande reparationer medtaga
en betydlig del af detta husets inkomster, hvil¬
ka följaktligen , genom utdrägten med nybygg¬
naden , snarare skola minskas än ökas. Att en
snar hjelp behöfves , är således solklart; och vi
smickre oss med det hoppet, att denna hj^lp ic¬
ke skall saknas, då vi anmält behöfvet deraf in¬
för Riksens Höglofl. Ständer, för hvilka undervis¬
ningsverkens bestånd alltid skall blifva maktpå¬
liggande.
Skulle Kongl. Maj:t framdeles i nåder fins
na för godt att anslå en fond, till uppförande
af Lärohus inom Riket, der behofvet så fordrar,
äro vi förvissade, att också derigenom en ny
utväg skall yppas, till liqvid af det Banco-Lån,
vi för Gymnasii- och Schola - husets räkning
sökt att erhålla.
Vi anhålle i ödmjukhet, att detta vårt vörd-
samma Memorial måtte till vederbörligt Utskott
remitteras.
Den 5 Januarii.
Ståndet, som önskade att denna ansökning
måtte kunna bifallas, beslöt att detta Memorial
skulle till Banco Utskottet remitteras.
§. 10.
Prim. Theol. Lectoren, Doctor Knös yt¬
trade sig som följer:
Då jag med vördnad och tacksamhet erkänner
den ynnest, hvarmed .vid sista Riksmöte det Hög-
vörd. Ståndet täcktes omfatta och understöda den
anmälan om behof af något anslag till uppföran.
de af ett Lärohus för Skara Gymnasium, är det
minnet af denna bevågenhet, som lifvar mitt
hopp och ingifver mig frimodighet att till följe
af mina Commitienters uppdrag åter förnya sam¬
ina anhållan.
Med hvarje dag ökas förlägenheten och allt
mera visar sig huru nödvändig en snar nybygg¬
nad är , så vida den offentliga undervisningen
skall kunna fortsättas. Det gamla huset, som
stått sedan Catholska tiden, men påbyggdes 1642,
då Gymnasium inrättades, är beläget på en sank
plats, der den lösa jordmånen gör svårighet att
finna rätt säker och varaktig grund, och afbrän-
de 1719, då DomKyrkan och hela Staden blef
ett rof för lågorna, hvarefter Gymnasium för en
tid mäste flyttas till Lidköping, der läsningarne
helios i Stadens Rådhus. Ändtligen blefvo de
gamla murarne någorlunda iständsatte 172 2 : in¬
gången på norra 'sidan igenmurades, och på den
[vestra tillbyggdes en förstuga med trappgång tili
Den 5 Januarii.
Gymnasii-rummen i öfra vaningen: men de nya
murarne hafva småningom gifvit sig ifrån gamla
väggen och öfver sjelfva ingången har yppats
en betydlig remna. Murarne äro af gråsten ,
blandad med en art hårdare kalksten, som lätt
tager till sig och länge bibehåller en för helsan
skadlig fugtighet , som äfven uppstiger från det
nedsunkna och örn vintern gemenligen våta el¬
ler frusna stengolfvet, och är af denna och fle¬
ra orsaker huset alldeles otjenligt att deruti upp¬
föra några sådana eldstäder, sorn uti Kgl. Schöl-
Ordningen anbefallas. Barn af svagare kropps¬
byggnad eller spädare ålder hafva ofta tagit ska¬
da till helsan. TrivialScholans alla 5 classer,
till ett antal af mer än 2oo ynglingar, undervi¬
sas samfält i ett rum af 5 särskilde Lärare. I
den öfra våningen äro för Gymnasium tvenne
Auditerier, som icke äro tillräcklige, om läsnin-
garne skola rätt indelas. Någon betydligare re¬
paration har icke kunnat verkställas, utom år 1808,
då det gamla bofälliga brädtaket mäste nedtagas
och ett nytt påläggas. Till byggnadsfond har en¬
dast varit att påräkna en årlig collect i Stiftet,
som uppgått till 30 å 35 R:dr, hvadan, då o-
tillräckligheten af denna inkomst, hvarigenom äf¬
ven ai dre utgifter skola bestridas, Kongl. Majit,
på Consistorii underdåniga hemställan, den 17
Augusti 1814 anslagit till detta behof ett Nåd.
år vid de Prestlägenheter, der ingen till laglige
Nådår berättigad efterlefvande finnes, och in*
kornsten af Boställen, der lägenheten öfver till-
trädestiden står ledig. Den förra händelsen in-,
träffar ganska sällan, och af den sednare inkom-
•ten är gemenligen ringa behållning. Emedler*
Den 5 Januarii.
3*3
tid hafva privata donationer lagt grund till en
eassa, som, årligen på detta sätt förökad, nu upp¬
går till 3,300 R:d, och om Kongl. Majit dertill
täckes tillåta att besparde Grekiska Lectorslönen
får läggas, torde inom något år den kunna upp¬
gå till nästan samma summa: men dessa sum¬
mor sammanräknade, eller 6,300 R:dr B:o, förslå
så litet till nybyggnads-kostnaden, att utan nå¬
got publikt understöd den icke kan företagas. Då
ansökning om något anslag af Statsmedel icke
kunnat beviljas, såsom till andra ändamål anord¬
nade, blir, i sådan förlägenhet, den enda utväg,
att söka erhålla ett lånbiträde. Annu har icke nå¬
got kostnadsförslag kunnat uppgöras. Det är icke
fråga om någon praktbyggnad, utan endast om
tillräckliga och tjenliga rum för den anbefallda
offentliga undervisningen, utom hvilka det pu¬
blika Läroverket icke kan uppfylla sin bestäm¬
melse. Då allmänt nyttiga företag genom all¬
männa medel understödas, skulle jag föreslå och
bönfalla om Riksens Ständers tillåtelse att, emot
2 procent ränta och 4 procent afbetalning, erhål¬
la ett lån utur Riksens Ständers Bank, hvarmed,
jemte påräknadt biträde af någon insamling af or¬
tens invånare, jag vågar hoppas att byggnaden i
det närmaste skulle verkställas. Jag vågar för
denna min ansökning utbedja mig Högvördigste
Herr Erke - Biskoppens och Talmannens samt
det Högvördiga Ståndets ynnestfulla förord tilt
Högloft. Banco-Utskottet, samt att mitt Memo¬
rial måtte till bemäldte Utskott remitteras.
Häruti instämde Prostarne Hasselroth och
Billdahl, och beslöt Ståndet, un,der yttrande af
3*4
Den 5 Januarii
dess önskan, det denna ansökning kunde bifallas,
att densamma till Banco-Uiskottet remitteras»
§- 11.
Upplåste Prim. Theol. Lecforen, Doctor
Knös, ett så lydande anförande:
I närvarande penninge-förlägenhet, då de
behöfvandes antal okas , men arbetsförtjenster af¬
taga , och äfven deras tillgångar förminskas, från
hvilka understödet skulle samlas, kan icke an,
nät handa, än att de bekymmer, som åtfölja
Fattigvårdens styrelse, förökas. DE. flere värde
Ledamöter af det Högvördiga Ståndet väckt upp¬
märksamheten pä detta vigtiga ämne, vågar jag
anhalla om Tit. och Tit. tillåtelse, att dervid
få göra några tillägg, som kunde, i händelse de
pröfvas af någon nytta, till vederbörligt Utskott
remitteras.
Genom de af Kongl. Majit på 1809 års
Ständers underdåniga anmälan vidtagne åtgärder,
har Fattigvården på många ställen blifvit för¬
bättrad: föreningar hafva blifvit föreslagne och
flerestädes ingångne, der förut ingen viss ordning
var vidtagen; antalet af kringstrykande tiggare
mycket förminskadt m. m. De grunder, sorn Kongl»
Klefvet den 14 Febr. iSlt stadgar, det skyldig¬
heten ali försörja de fattige, vare sig äldre eller
barn, åligger hvar och en, som icke sjelf är i be-
hof af andras hjelp, och att det beslut, som af
Församling genom pluralitet vidtages otn afgift lill
1 de
Den 5 Jciniiarii,
385
tfa Fattigas försörjande, sedan det vunnit Konsli
Stadfästelse, äfven förbinder den som öfverröstats,
varit frånvarande eller sedermera inflyttar, hafva
visserligen den visaste och landsfaderligasté af¬
sigt.
Men de flesta Församlingar, åtminstone på
min ort, hafva väl velat fatta beslut, för att af¬
hjelpa ögonblickets behof, meri icke velat ingå i
sådana föreningar för längre tid . hvarå de kun¬
nat söka stadfästelse. t>et är visserligen obestri-
deligt, att dåde fattigas undsättning är en af
vår Hel. Religion påbuden Christendomspligt e-
rnot lidande likar, bidragen dertill äfven äro och
böra vara välviljans frivilliga uppoffringar, och
att de utgöras med glädje och lätthet , der en
bättre sinnesstämning blifvit rådande. Men, vår
erfarenhet bevittnar det, de gifvas, hvilka vilja
undandraga sig eller åtminstone vägra att, i den
Trion de borde, uppfylla en pligt, som mensklig,
het och medborgerlighet göra helig och o vilkor»
lig — och man synes ofta förgäta, att Fattig¬
vården är en anstalt af Staten, nödvändig För
dess bestånd , och till hvilken alla böra bidraga,
i den mon de det förmå; att, utom den, icke d«
faror och olyckor kunna afvärja*, som hota sam.
marilefnaden , då ofta skadlig syslolöshet, ored¬
lighet och brott blifva en följd af tryckande nöd.
Annu är icke den Lagtima Riksdag inträf¬
fad , vid hvilken, enligt ofvannämride Kongl. Bref,
en allmän Fattigvårds-Förordning kunnat pröf-
yas och antagas: till äfventyrs skulle en sådan
Pr, St, Prat. iSt8. Dd, I. 25
386
Den 5 Januari i.'
allmän Författning, i händelse den skulle sträc¬
ka sig till mindre detailler och bestämma Fattig,
■vårdens bestridande i alla dess delar, icke blifva
så lätt att uppgöra, då särskilta oners enskilta
beskaffenhet och locala omständigheter äfven
skulle tagas i beräkning, hvilket allt skulle for¬
dra en längre fortsatt undersökning, och den no¬
gaste pröfning: men jag anser desto nödvändi¬
gare, att under det vi afbida en sådan allmän
Författning, provisoriska stadganden vidtogos,
sådane, att de i denna Fäderneslandets angelägen¬
het införde den enhet och likstämmighet, hvil¬
ken nu, mera än man förmodar, saknas. Det skul¬
le således vara att önska en bestämd anvisning
på fattig-cassornas ständiga och säkra inkomster,
till hv lka torde kunna läggas en ringa fartig-pro-
cent, äfven vid fastighets.köp, likasom nu öfligt
ät vid bouppteckningar; åtminstone borde bestäm¬
dare stadgas , under hvilka vilkor fattig understö¬
der bör få åtnjutas och i hvad förhållande För.
samlingens innevånare dertill äro skyldige att
bidraga.
Det är icke ovanligt, att tvenne Församlin-’
gar tvista med hvarandra, hvilkendera skyldighe—
ten tillhörer att vårda någon , som genom ålder,
dom eller sjukdom råkat i tryckande behof. Stri.
digheten drages till afgörande, och exempel tor-
de finnas, att skyldigheten än tilldemmes den
ort, der den hjeipsökande är född, än den , der
han längst vistats, än der han sednast varit skatt-
skrifven. Om än billigheten skulle tyckas fordra,
att der någon i friska dagarne uppoffrat ssn ba¬
eta arbetsförmåga, han ock der, i ålderdomens svag-,
Den 5 Januarii.
2*7
het eller under sjukdomens plågor, njöte under¬
stöd ; så skulle likväl ett sådant tulens beräknan¬
de och utrönandet af sakens rätta förhållande, <å
uppgifterna äro olika, men borde undersökas och
i bevis ledas, medföra mycktn vidlyftighet, hvar¬
före stadgandet i Förordningen af den 5 Decem¬
ber 1788 torde lättast kunna verkställas. Men
på hvad sätt frågan än afgöres, ligger mycken
magt uppå, att något blir bestämdt, så att icke
än en Författning åberopas, än en helt annan i
lika fall tillämpas Härigenom skola manga tvi¬
ster, som besvära Konungens Befallningshafvan¬
de, och upptaga deras, åt så många omsorger de¬
lade tid , lättare undvikas. Vid sådana stridighe¬
ters afgörande är utdrägt på tiden för den sökan,
de så mycket svårare, som understödet knäppare
och trögare utgöres af den, sorn icke tror det hö¬
ra till sin egenteliga pligt. På det att sådana mål
må befordras till skyndsammare slut, skulle jag
föreslå, att ifrån Länsstyrelsen Embetsbref af—
gingo till Pastorerne i de tvistande Församlin-
garne, med underrättelse huru saken blifvit af¬
gjord, dä den, som missnöjes med ut*laget, bör¬
tie vara skyldig att det lösa , till sakens vidare
fullföljande, och i händelse dess besvär funnits
ogrundade, gälda de dermed åtföljande kostnader,
som nu ofta gravera fattig-cassorna, endast för an¬
dras trätgirighet*
Vid återförvisande till Församlingars fattig,
vård, af sådane, hvilka, såsom obotelige, utgå
från Lazaretter, torde underrättelse bora föregå-
till Pastor, som kan foga anstalt om försigtighet
vid deras emottagande, i händelse smitta vore
r3S8 Den 5 Januari!.
att befara. Exempel torde finnas, att en för obot¬
lig ansedd vanställd sjukling, sjelfva Julafton
fördes till en Församling, och då den under
Helgen korn att föras ifrån hemman till hemman,
ansågs förorsaka utbredande af en förut okänd
smitta, och hotade att förvandla fattigstugan till
ett Lazarett, utan Läkarevård.
Men af alla Fattigvårds anstalter^ är val in¬
gen som mera förtjenar att uppmuntras af Staten,
än omsorgen för fattiga fader- och moderlösa
barns physiska och moraliska uppfostran. En viss
lämpelig belöning, jemte bestämda års friheter
för utskylder åt sådane, hvilka, då de, såsom allde¬
les värnlösa, njutit af Fatiig-Comiténs förestån¬
dare vitsordad föräldravård inom en famille, der
qvarblifva i foster-förältlrarnes tjenst, samt upp¬
föra sig troget och rättskaffens, skulle vara ett
Fögst välgörande stadgande. Aldrig kunde dessa
olyckliga varelser, som oftast öka brottsliges an¬
tal, lättare bildas till goda och nyttiga medbor¬
gare, och aldrig kunde någon uppoffring bättre
^nvändas.
Men det har ej varit min afsigt, att med
vidlyftighet i dessa ämnen, der åsigterne ofta ä-
ro så olika, uppehålla det Högvördiga Ständer.
Jag har allenast genom mitt anförande velat gif¬
va anledning till ämnet3 vidare behandlande och
upplystare granskning, och får i det afseendet i
ödmjukhet förnya min anhållan om remiss till
vederbörligt Utskott.
Häruti instämde Professoren Thyselius, med
Den 5 januarii$39
förklarande, att han ansåg det vara af högsta vigt,'
att härom erhålla en bestämd Författning.
Uppå gjord Proposition, beslöts, att hvad
sålunda blifvit anfördt, skulle till Allmänna
Besvärs- och Economias-Utskottet remitteras^
§. 18.
Lectoren , Mag. Arenander uppläste ett så ly-.
dande:
Vördsamt Memorial.
Nyligen håfve vi öfverlefvat en Högtid,
sorn, på Kongl. Majlis nådiga befallning, blifvit
öfver hela Riket firad, till åminnelse af den för
300 år sedan, af Doctor Luther, genom Försy¬
nens visa styrelse, började Reformation. Hög¬
vördiga PrestStåndets samtelige Ledamöter haf-'
va, som jag förmodar, med liflig glädje erfarit,
att denna Fest gjort ett kraftigt intryck på våra
Åhörare, som, både genom Konungens nådiga
uppmaningar och sina Lärares uppmuntringar,
fått en ny väckelse, att värdera det uppenbarade
Ordet, och uppfylla dess Gudomliga bud. Den¬
na Religions - Högtid har ännu närmare förenat
den Evangeliska bekännelsens vänner, till att
frimodigt försvara sanningen, och manligt strida
emot den kallsinnighet och det förakt för RelL;
sion , som hotat att rubba den Lutherska För¬
samlingens grundval. Minnet af denna, för hvar¬
je Christeligt hjerta, dyrbara Jubel-Fest, kan
val icke lätt försvinna, ©ch frugterna deraf hop¬
pas jag skola blifva ymniga och fortfarande. Men
30»
Dm 5 Januarit.
månne lek» hogkomsten deraf bör, genom ett
tjenlig! och varaktigt minnesmärke , utsträckas till
våra senaste efterkommande ? Och skulle jag väl
sakna det Högvördiga Ståndets bifall, om jag
vigar föreslå, att, i likhet med hvad våra Förfä¬
der vid Religions Ftster verkställt, en Medalj
må, rill åminnelse af denna är t 8 *7 hrade Re-
forrnations-Hogtid, på- Bankens bekostnad präglas?
Oui mitt förslag af det Högvördiga Ståndet gil¬
las, torde de öfriga Respective RiksStånden bö?
ra inbjudas 'att i beslutet sig förena.
Efter gjord Proposition beslöts, att detta
Memorial till Banro-XJtskoltet remitteras och med
de olriga respectiva Stånden cornmuniceras.
§• *3-
Af Prosten Hasselroth upplästes efterföljande
Memorial.
Ofvertygad om det varma deltagande, hvar- >
med Högvöidiga Ståndet omfattar hvarje, äfven
dess ringaste medlemmars angelägenhet, vågar
jag fästa Tit. uppmärksamhet på en sak , som
kunde synas vara af mindre vigt, men som för
våra obefordrade och torftiga Embetsbroder är
nog kännbar och tryckande. Det har, som jag
tror, i sednare åren, uti Kongl Ecclesiastiqve-
Expeditionen, i likhet med de öfriga Expeditio¬
nerna af Kongl. Majtts Cancellie, blifvit en an¬
tagen praxis, att Resolutions.lösen ålägges ej al¬
lenast den klagande, utan äfven den öfverklaga-
de parten; till följe hvaraf det handt, att, vid
algjorda besvärsmål ofver Consistorii förslag till
Den 5 Januari!.
lediga Pastorat och Sacellanier , äfven då dessa
förslag blifvit af Kongl. Majit i nåder fastställde,
icke blott den uteslutne och deröfver klagande,
Utan äfvenväl alla tre, de på Förslaget uppförde
och bibehållne, måst, hvar för sig, med den ic¬
ke obetydliga kostnad af 9 R:dr Banco och der¬
öfver , lösa den Kongl Resolutionen. Sådant synes
dock vara en nog hård och föga lämplig beskatt¬
ning. Det har väl alltid varit för Kongl Justi¬
tie-Revisionen och Öfver-Domstolar i allmänhet
stadgadt, att båda parterna böra lösa utslagen, och
tilläfventyrs har man i analogien velat finna skäl
att utsträcka detta äfven till Ecclesiastique Be¬
svärsmål. Den sednast utfärdade Kongl. Majus
nådiga Kungörelse af den 21 October sistledit
ar, angående förändringar i Expeditions - Taxan,
synes ock i detta afseende ej göra någon åtskill¬
nad eller undantag. Icke dess .mindre är, i afse¬
ende på de mål, sorn i Kongl. Justitia» Revisio¬
nen afgöras, och Ecclesiastique Besvärsmål , för-'
hållandet visserligen olika Vid de förra tiller—I
kännes svarande parten skälig Rättegångskostnad
af den obefogadt klagande, hvarigenom således
den förre får sin förskjutne Resolutions lösen er¬
satt. Vid Ecclesiastique Besvärsmål äger sådant
icke rum. Men om man öck ville påstå, att den
vinnande parten alltid har tillräcklig ersättning
för sin bekostade Resolutions-lösen, i den för¬
del honom blifvit tilldömd , gäller dock sådant
vid Ecclesiastique Besvärsmål, till det högsta blott
om befordringar till syslor vid Läroverken, der
af en Kongl. Resolution , som fastställer Consi¬
storii utnämning, sjelfva syslans erhållande blir
en följd. Men sådant är icke förhållandet vid
fråga om Besvär ofver Consistorii Förslag till
lediga Pastorat ock Saeellanier. Här stannar he¬
la • fö rrnånen vid att få stå qvar på Förslaget,
och huru vansklig och tvetydig är ej denna för¬
mån? Af de irenne föreslagne kan ej mer än
en erhålla den sökta lägenheten3 och orri den-
lie kan häruti anse sig hafva ersättning för sin
erlagde Resolutionslösen, blifva dock de tvenne
öfrige alltid deraf i saknad. Dessas lidande, utan
allt förvållande och ali ersättning, är således syn¬
bart; och, med våra Befordringslagars vansklig¬
het, huru ofta skall ej detta kunna inträffa? En
fattig Comminister, vice Pastor eller Adjunct,
sorn under trägna Embetsmödor granat i Kyr¬
kans tjenst, söker gång efter annan ledige lägen-'
heter, erhåller Förslag, men blir af yngre o-
försynte Medsökande öfverklagad, måste lösa en
dyr resolution, vinner derigenom blott rättighet
ten att ytterligare få lösa Consislorii på stärnpladt
papper utfärdade Missiv, och göra en ofta nog
lång och kostsam resa, för att profpredika; men
går slutligen miste om lägenheten. Sådant äc
många af våra obefordrade Etnbetsbröders oblida
öde, och hvem inser ej, att det för dem skall
blifva rågan på det hårda i våra Befordrrngsla.1
gar, om de skola nödgas köpa den enda fautiva
rättighet dem deri är förvarad , att erhålla För.
slag, med äfventyret af en kostnad, sorn inedto-
ge en betydlig del af de flestas knappa lön i
och som hvarje oförsynt, i -tid och otid kla¬
gande kunde dem saklöst och utan allt skadestånd
påföra Skall ej i sådant fall, mången förtjent,
men medellös Prestman, genom blotta hotet af
besvär, afskräcka» från begagnandet af en rättig¬
lien 5 Januarii»
het, som kunde ådraga honom kostnad, utan att
försäkra honom om befordran? Af så ömmande
skal. vågar jag ödmjukast anhålla, att Tit., genom
dess gällande förord och bemedling , täckes hos
Kongl. Majt i underdånighet utverka den än.
öring i Kongl Expedifior.sTaxan, att vid Eccte-
siastique Besvärsmål, åtminstone de, som röra
Consistorii Försl g till lediga Pastorat och Sacel*
lanier, skyldigheten att lösa Kongl Resolutio-
neme må inskränkas till den eller de öfver För¬
slaget klagande, och de på Förslaget uppförde
varda derifrån befriade.
Härjemte kan jag ej lemna oanmäld en önä
skan, sorn för sökande till lediga lägenheter är
af högsta vigt, nemi den, att i allmänhet med
Besvärs afgörande ej allt för länge må på tiden
utdragas, och i synnerhet, att, sedan målet blif.'
vit afgjordt, icke, som hittills någon gäng skett,
klagandens dröjsmål eller tredskande att lösa K*
Resolutionen må hindra eller fördröja Expedi¬
tionen derom till Consistorium Det är för sö¬
kande hardt att, genom ofta obefogade Besvär,
halfva, kanske hela år vara fästade på ett Förslag,
och derigenom stängde från ansökning till andra,
under tiden timande ledigheter, men aldrahår—
dast att, sedan målet är afgjordt , behöfva af¬
vakta den klagandes mer eller mindre beredvil¬
lighet och skyndsamhet att lösa Resolutionen.
Det sistnämde synes ock destomindre nödigt,
som Kongl. CanzliExpeditionen alltid äger öp¬
pet att genom Konungens Befallningshafvande i
orten låta affordra klaganden den fastställde Re*
»olutionslösen, så att Expeditionen till Consisto <
394
Den 5 Januarii.
lium ingalunda behöfver deraf bero eller derför
re blifva hvilande.
Slutligen, och i sammanhang med föregåen,
de ämne , torde mig tillåtas vidröra ett annat i
samma väg. Expeditionslösen för NådårsResolu-
tioner erlägges i allmänhet till enahanda belopp,
någor öfver g Rd Ro. Det kunde dock synas
btlligr, att någon skillnad häruti ägde rum, och
att nämde lösen proportionerades efter lägenhe¬
terna, i likhet med hvad för Fullmakter är stad-i
gadt. Det later sig ur ingen biliighetsprincip
tänka, att kostnaden skall vara den samma för
Nådår vid det största Pastoral och den minsta
Sacellame , då inkomsterne vid dessa lägenheter
variera imellan 3000 och joo Rd. B;o. I Skara
Stift blef ej längesedan en Sacellanie, under le¬
digheten, på öppen Auction till den högstbjudan¬
de bortarrenderad, och behållningssumman, se¬
dan NådarsPrestens underhåll och lön blifvit af-
räknade, kunde ej drifvas högre än till 30 Rd.
iB:o, af hvilken summa således NådårsResolutio-
nens lösen medtog nära en tredjed*!. Om detta
exempel tyckes visa, att den van liga Resolutions,
lösen är för Nådår vid Sacellanier, åtminstone
de svagare, nog hög, kati m«n å andra sidan
billigt påstå, att den för Nådår vid Pastorat, i
synnerhet de större, är för låg. En skälig jemk¬
ning och proportion vore i denna del att önska;
hvarvid Pastoratens classification kunde läggas till
grund, och för Sacellanierne lösen i förhållan.
de nedsättas till ungefärligen halfva beloppet af
hvad fö'r Pastorat i lägsta classen erlades. Ge¬
nom en dylik reglering skulle Jfgl. Canzliets
Den 5 Januariii
395
sportlar ingalunda minskas; och det ar så långt
ifrån mig att åsyfta detta, att jag fastmer önska¬
de, att härigenom någon ersättning kunde vin¬
nas för den Ulla minskning, jag i första punkten
af mitt Memorial föreslagit.
Om hvad jag i ödmjukhet anfört finnPS för-'
tjena Tit afseende, hoppas och anhåller jag, att
detta Memorial blifver till vederbörligt Utskott
remitteradt.
Häruti instämde Prosten,, Magister Wijk¬
man, och beslöts, att detta Memorial till Eccle-
siastiqueUtskottet remitteras.
§. 14.
Prosten Aspelin uppläste ett Memorial af
följande innehåll:
Såsom Consistorialis har jag alltid varit vill¬
rådig, huru rätteligen bör förhållas, när förrymd
Maka återkommer och begär skiljo-bref, äfven
för sig, för att i nytt ägtenskap ingå. Uti olika
Do m-Capitel lärer på olika sätt i detta afseende
resolverats. I Wexiö har man följt den grund¬
satsen, att iakttaga tystnad i ämnen, der Lagen
tiger , och således lemnat den förrymda brottsliga
makan endast en afskrift af det skiljo-bref, som
för den oskyldiga, den öfvergifna blifvit utfärdade.
Emedlertid erkänner jag, att jag, såsom Pastor,
skulle komma i stor förlägenhet vid frågan att
viga en person, som väl sålunda bevisat att dess
ägtenskap vore upplöst ? uieti ej vidar* bestyrkt
Den 5 Januarii.
sin rättighet att, utan hinder af det förra, i nytt
gifte ingå: förfrågningar i dessa ämnen torde ej
kunna mötas med annat svar, än att man har att
iakttaga Dagar ach Författningar; jag begagnar
derföre detta tillfälle, för att, om nöjligt är,
genom gifven X^ag få bestämdt, hvad som är
rätt eller icke.
Att ägtenskaps-skillnader i sednare tider till¬
tagit, är förden sanna Medborgaren, den gode
Christne, en nog sorglig erfarenhet. Ägtenskapet
har af mången kommit att anses som en lifvets
olycka, dit han af oförstånd kastat sig; och sling.
rar man sig glad derifrån, liksom fången ur sin
boja. Härtill äro flere orsaker, hämtade dels
af ungdomens utsväfningar, dels af Könets håg
för luxe och öfverflöd, dels af rådande tänke¬
sätt och sjelfva modet ; men såsom en ej ringa
orsak, vågar jag äfven anse den lätthet, hvar¬
med ägtenskaps-skillnader kunna vinnas.
Icke vill jag neka, att tvenne stridiga simi
nen, då deras framtida lugn sådant fordrar, må
skiljas. Men huru ofta är det ej åt förvillel¬
sen, åt lättsinnigheten, som den ena makan of¬
frar sin pligt och sin redbaraste lycka: huru of¬
ta intränger ej förföraren i den lugnaste husliga
krets, tillvinner sig ett lättrördt hjerta^ känslor,
bortlockar en god, men svag hustru från sin man,
och ingår sedan med henne ett ägtenskap, som
visserligen ej kan anses annorlunda än såsom o-
tillbörligt, men blifver likväl alltid opåtadladt.
Det är derföre jag önskade föreslå, att ea
Den 5 Januarii.
397
förrymd maka icke utan Konungens nådiga till¬
stånd, i den ordning som annars vid ägtenskaps-
skillnader är stadgad, må i annat ägtenskap in¬
gå, och alldeles icke nied den person, hvilken
allmänt anses hafva stiftat den i ägtenskapet upp¬
komna oenigheten ; men om sådant ej kan med-
gifvas, anhåller jag blott, att den förrymda ma.
kans rättighet till nytt ågfenskaps ingående måt¬
te genom Dag blifva bestämd.
Ilemitterades till Ijag-Utskottet.
§. 15.
Eät Ståndet sig föreläsas följande,' af Pro-;
Sten Rabe ingifna Memorial:
En kropp, som villma väl, måste virda alla
sina lemmar, och eu roachine äger ej långvarigt
bestånd, om man tid efter annan föraktar de min»
dre hjul, som från början ansetts nödvändiga.
I en Stat, der flera mindre Samhällen utgöra etc
helt, är det nödvändigt för det hela, att upphjelpa
det mindre, som lider.
Uddevalla Stad i.Bohus Eän, der jag har den
äran och lyckan att vara tillförordnad Själsörjare,
är onekligt en af de Städer i vårt Fädernesland,
som mest lidit, och i proportion af förlusten
minst njutit understöd. Ar (806 d. eg Julii syn¬
tes ej mera af denna fordom välmående Stad, än
af ehlen glödgade gator, några rykande askhögar
och förbrända murar samt a a 3 gamla trädhus
allena öfverblefna. Att då tänka sig annat i.
gen; än på sin höjd ett Fiskläger, var en djerf- '
398
Den 5 Januarii.
bet; til! att återfå ett hus, der man gemensamt
och offeriteligen för den AUsmäktige kunde ned¬
lägga sina b&kymmer, vågade man ännu mindre
lyfta (anken. Emedlertid har dock Staden nu
till hälften blifvit uppbyggd : den har åter en
Kyrka; den har burit sin lott med de andra Fä.
derneslandets barn i allmän bevillning, som de
senare åren uttagit omkring 5 ä 6000 R(J. årligen,
i vida betydligare Tullmedel, Post och Chartae
Sigi Ilatse - medel, i jemna Inqvarteringar m. m.
under Norrska kriget.
Stadens invånare erkänna med tacksamhet
det bidrag, som Barmherligheten gjorde, och
det lån af 25,000 Rd. som de erhållit af Rikets
Högloft. Ständers Rank till publika byggnader.
Men då, enligt K. Mits nådiga förordnande, Sta¬
den först skulle regleras, dess gator läggas annorlus-
da och dess tomter föländras , hvartill fordrades en
kostsam, långvarig och vidlöffig Landt mätareåtgärd;
så blef här icke mera fråga 1 örn att åter bygga en
nedbränd Stad, utan att anlägga en ny, hvar.
vid här företedde sig den vid dylikt anläggande
annars aldrig förekommande svårigheten , att
upprifva gamla gator, hvilkas grusförvandling må¬
ste, såsom onyttig, ur Staden bortföras: att planera
höjder i vägen för ny gata: ur samma skäl fylla
hvälfda källare, för hvilkas bortgång de fordna
ägare skulle ersättas Härtill kommer, att icke
andra än stenhus blefvo i början tillåtna att upp¬
föras, som ock ännu gäller för de flesta qvarte-
ren; allt förente sig att försvåra Stadens återupp¬
byggande. Alt dock dermed nu kommit så långt,
Som det visar sig, bevisar elt starkt förtroende lill
Den 5 Jahuarii.
399
medborgerligt biträde, en obegriplig kärlek till
den jordlapp, på hvilken man blifvit född, och
en kraftspänning, som hvar i sin mån förtjenar
aktning.
Hade Staden, utan något tvång för de ändå
noglidande, fått byggas, såtern förut, efter hvars
och ens behag, behof elier tillgångsberäkning ,
så hade, genom dåvarande lindriga pris på träd¬
virke och sten, samt genom kringboendes med-
lidsamma känsla, skadan blifvit vida lindrigare—
tilläfventyrs nu varit alldeles glömd; men da den
fattade stora planen vållade lång tidsutdrägt, så
9valnade medlidsamhetens känsla, och man fick
äfven erfara conjuncturens inflytande genom den
inträffade Engelska speculationen på Svenska
skogseffecter. De flera , sorn varit tvungna att
emedlertid bygga, fingo ofta det missödet, att
se sina hus stå tvertöfver, snedt eller för långt
inflyttade från gatan , och i första fallet se sig lika
tvungna att hastigt nedrifva dem, hvilken kost¬
samma, nedslående, olägenhet aldrig inträffar, då
annan stad anlägges å nyo.
Jag tar mig friheten att anföra detta, för att
gifva till bedömande, huru litet det bidrag Staden
fått i gåfvor och tån, kunnat förslå till ett så
stort verk. Blott ett Rådhus, sorn står under bygg.
nåd, och upptagit 60 tolfter godt timmer till
pålning och befästande af tomten, bygges ej för
25,000 Rd. Banco, om det skall vara värdigt en
Stad, och tillräckligt för ofta inträffande Kgl.
Majus och Kronans behof En smickrande handels,
eonjunctur under de närmast efter eldsvådan föl-
400
Den 5 Januariu
jandeåren, kanske mera olycklig än lycklig förtid,
devalia, uppmuntrade till den byggnad som skett.
Man hoppades, nian ansträngde sina krafter. Makt¬
lösheten efteråt gifver ånger, och det är ingen
byggande, som icke nu inser sin missräkning.
Må Stadens Borgerskap , så älskande Fo¬
sterjorden, så villigt att med Svenska Siarens öfriga
medborgare dela allmän tyngd, sjelft förklara
sin oförmåga och det behof af allmänt understöd,
sorn det så lifligt känner. Jag delar dess bekymmer;
men ömmar dock mest för hvad mig tillkommer,
och som jag tror vara värdigt hela Sveriges Pre-
sterskaps behjertande. Kyrkan är uppbyggd, så att
den kan begagnas; men den delar ödet med de öf¬
riga Statlens byggnader, att hafva upprest sig till
det mesta af andras medel, och har 17,000 Rd.
Banco presserande skuld. Den saknar klockor,
torn, urverk, orgelverk, målning. Tidens pen-
ninge-behof har gjort, att dess skulder uppsägas.
Den kan ej betala, och samhället är för fattigt
att tåla taxering dertill, helst det har mera än
det orkar bära till fattigvård, Tjenstemäns aflös
ning, och Stadens allnänna behof.
Församlingens Invånare hafva, efter allmän»
na beslut å sockenstämmor, sökt lån af Riksens
Ständers Bank, på fastställda grunder; och dåde
uppdragit dess Kyrko Råd, att det söka, och der¬
före pantsätta Kyrkans egendomar, som, enligt när-
lagde utdrag af Pröfnings Comiténs Protocoll ,
icke äro så obetydliga, änskönt det utförda vär*
diet är ganska lågt, jemte Församlingarnas brand-
försäkrade;
Den 5 Januariii
försäkrade Prestegårds-byggnader, så hafva de för.,
bundit sig, att en för alla, och alla för en, an*
svara med sin egendom för lånets säkerhet och
återbetalning, samt den årliga räntan. I följd
häraf, har Kyrko - Rådet hos Kongl. Majit un—
derdånigst anhållit örn nådigt tillstånd, att få pant¬
sätta Kyrkans egendomar till Bankens äskade sä¬
kerhet. Men då Kongl, Majit icke funnit skäl,
att det 1 nåder bifalla, emedan dessa egendomar,
på grund af stadgade Författningar , ej äro af så
beskaffad natur, så vet jag ingen annan utvätr;
för att erhålla ett högst nödvändigt understöd för
detta tryckta Stads-Samhälle, än att, jemte denna
svaga skildring af dess tillstånd, hos -Rikets Hög¬
loft. Ständer i all ödmjukhet och vördnad bönfalla
om ett välgörande lån i deras Bank, åt Uddeval¬
la Kyrka, af Sexton Tusende, Sex hundrade Sextio
Sex (ib,66f>) Ridr 3a Sk. Banco, med, såsom vid
vanligt Banco-lån , faststäldt ränte, och afbetal-
nings-vilkor såsom en hjelp för trogna - och
tacksamma Medborgare, atfframdeles kunna kraf*
tigare dela de andras börda, och utan annan sä:
kerhet, än deras osvikliga redlighet, försäkrad i
Kyrko-Rådets skuldsedel, och hvarje Stadens
medlems åtagna ansvar, en för alla, och alla för
en, för både capital och ränta, i grund af deras
allmänt fattade beslut.. Alt Kyrkan äger till¬
gångar till att sjelf småningom betala detta lån,,
har jag äran styrka med hosgående förteckning
efver dess årliga inkomster#),
Milt hopp skulle nedslås att vinna denna
*) Ofvan åberopade förteckning är till Baneo-Utakottct ail em nåd,
Pr. .St. Prat. Del. J. fté
4®si Den 5 Januarii•
värderade förmån , genom det afslag, Bom blifvit
gifvet å inkomna ansökningar i denna väg för
Calmars och Skaras Gymnasier, samt Landscro¬
na Kyrka. Men utom det, att dessa orters omstän¬
digheter på intet sätt kunna komma i jemförel¬
se med Uddevallas, enligt hvad jag haft äran be¬
skrifva, samt att vanligen, vid nya Städers anläg¬
gande , Staten uppoffrar stora fördelar åt deras
blifvande Innevånare, hvaremot jag blott begär
ett lån, som med all visshet skall återbetalas;
så har jag intalat mig, att ett hopp, som grun¬
das på Sveriges Rikes Ständers egna godtfinnan¬
de, vishet och ädelmod, ej kan förfela.
Remitterades tili BancoUtskottet.
§. 16.
Äf Prosten Osterman upplästes ett så ly¬
dande :
Vördsamt Memorial:
Der Lagar och Författningar möjligen kun¬
na Vara lika å alla ställen , i ett och samma
Land, måtte sådant ej allenast medföra nytta t
Utan Ock, för beredande lätthet af, och säkerhet
om , deras efterlefnad, vara verkeligen nödvändigt^
utan särskilda locala omständigheter, som för en
eller annan ort kunna göra undantag uti Econo-
miska och Rolis-Författningar , torde denna en¬
het alltså böra sökas och sedan följas, allramest
uti sådana mål, som ej ensamt röra ortens egna
Innevånare, utan tvertom äro allmänna för egen.
teligen främmande och från andra orter komman¬
de eller der passerande personer. En resan de
ian svårligen, ja omöjligen, inse3 hvarföre så
Den 5 Januarii,
allmänna Stadganderi , som de om skjutsnings-
skyldigheter och gästgifveri ordningar, böra vara,
eller nu äro, till den grad olika, som likväl fle-
restäds befinnes , till exempel att i Westmanlands
Län, den skjutsande, enligt de i dagboken tryck¬
ta stadganden, ej är skyldig afbida den resande
öfver 3 timmar, och för hvar timmes unpehålL
öfver en timme, är betäuigad fordra ifi sk utan
skillnad för ett större eder mindre häst^ntal;
hvaremot i nästgränsande Orebro, med flera
Län (och, som jag trott, i likstämmighet meden
Kongl. Förordning af 18 1 5 , som troligen an¬
gick hela Landet) finnes föreskrifvet, att skjut¬
sande skall i 4 timmar afbida resandes ankomst,'
dä denne till viss limma budat, och deremot för
hvar timma utöfver den Esta, njuta 8 sk. Banco
för hvar häst.
En annan skillnad finnes ock vara uti stad¬
gande i förstnämnde Län, att all annan anteck¬
ning i dagbok af den resande, vid 3 R:dr 16
sk. Banco vite, förbjudes, än den som angår
hans o lagliga uppehållande, bemötande eller ani
nerledes för när skeende, till hvilka ej Gäst¬
gifvare eller Hållkarl alltid pröfvar för godt att
tillåta den resande äfven räkna erfaren olägen¬
het af oförsvarligt underhållne eller öppnehållne
vägar, ehuru sådant dock borde och äfven kan an¬
ses innefattas deruti; hvaremot uti de fleste an¬
dra Läns Dagböcker finnes en uttrycklig anmo¬
dan till de resande, att medelst antecknande om
vägarnes'befinnande i oförsvarligt skick under
hvad årstid som helst, gifva Läns-styrelsen så
mycket bättre anledning skuffa rättelse; vidare,
Den 5 JaniiariU
uti de flesta Läns Dagböcker finnes anbefaldt,’
att resandes med förebud, utan åtföljande per,
son, afsändande saker skola af Gästgifvaren fort.
skaffas, oaktadt betalning ej medföljt och den.
na vid den resandes ankomst affordra»; i åter
annat Läns, som Westmanlands, Dagböcker
finnes intet stadgande derom, och vid denna Riks¬
dags början var i Enköping uti Upsala Län, till
följe af en å Gästgifvare-stuguväggen anslagen.
Kungörelse, förbudit Gästgifvare att något före¬
bud utan medsänd betalning befordra, utan att deri-
gjorts skillnad, om karl medföljer eller ej men
hvilket af Gästgifvare och Hållkarl emedlertid til¬
lämpades för de resande, som ingen man med-
sandt, och hvilka följaktligen af deras litande på
å alla andra orter kända och följda föreskrifter i
den delen blefvo uppehållne. Allt detta nam¬
nes ingalunda som klagomål på någon enskild
Läns Styrelse eller person, hvarom ej må väckas
fråga vid Riksdag, utan blott som exempel och
bevis, hvilka i min tanke styrka behofvet af en¬
het uti sädana allmänna föreskrifter; till beredande
hvaraf väl någon tjenlig utväg gtfves, och den jag
vågar hemställa kunde, i brist af annan mera lamp.
lig, blifva ålagd KammarCollegium att lemna,
nemligen, efter jemförande af alla sådana hit¬
tills olika, samt mer eller mindre fullständiga,
stadganden uti alla Län, med deras sammanbrin-
gande till ett fullständigt lika för hela Landet,
der ej särskilta omständigheter fordra olika för¬
hållanden, och uti hvilka i sådant fall, troligen
af mindre vigt, hvarje Länsstyrelse borde i Oe-'
conomiska och Polisemål, likasom hittills särskilt
förordna. Jag anhåller om Högvörd. Herr Dq-
Den 5 Januarii.
ctorns, Jäiskoppens och vice Talmannens samt
Högvördiga Ståndets remiss af denna fråga till
behörigt eller behöriga Utskott, t. ex. Lag- och
EconomiaäUtskotten.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
EconomiaeUtskottet.
§• 17-
Hörde Ståndet sig föreläsas efterföljande af
Prosten Osterman inlemnade
Vördsamt Memorial.
Till lättnad och beredande af ett ej allenast
oskyldigt, utan ock mångenstäds ganska nyttigt
företag det, att räta och förkorta allmänna
Landsvägen, der den, som på många ställen, krö¬
ker och till äfventyrs tillika är svårare att un¬
derhålla, än den vore på ett annat ställe förlagd,
hvarigenom alltså både besparing uti det nog dry¬
ga väghållnings-besvär, och ofta derjemte vägens
förbättring samt vinnande vackrare utseende be¬
fordrades, skulle mycket bidraga, om Lagen med-'
gåfve den ersättning åt den enskilte, som bekoW
stade en sådan förändring, att förmånen af det
härigenom uppkommande mindre eller kortare
vägstyckes underhåll blefve hans, hvarförutan,’
då mängden svårligen om dylika saker öfverens¬
komma, dess industri och omtanka mera gag¬
nade andra än honom sjelf, och hvilket, ehuru
vackert och tillfridsställande det än bör vara,
dock ej kan i allmänhet påräknas som nog beve¬
kande till allmänna nyttiga företag. Då billig
40 6
Den 5 Januerii.
heten häraf synes mig vara uppenbar, vågar jaghos
Högvörd. Herr Dociorn, Biskoppen och v. Tal¬
mannen samt det Högvördiga Ståndet ödmjukast
anhålla att få till Lag- samt Allmänna Besvärs.
Utskotten remitterad den af mig härmed göran¬
de motion, alt en sådan förklaring af gamla För¬
fattningar om Landsvägs indelning oell under¬
håll, eller sorn ett hytt tillägg till dem, måtte
Stadgas : att der en elhr flere pä egen bekostnad, i ge¬
nom anläggande och rätande af Landsväg ofver eg¬
na iller andras ägor, dock med de sistnämdes till•
Ständ, bidraga till allmänna Landsvägens förkortande,
Utan att någon annan dervid förlorar eller lider %
skall sådan förminskning uti vägens längd, i afse¬
ende pä dess fiamnda underhålla de, vid en blifvan¬
de ny vägdelning, komma den eller dem, som det
bekostat, enskilt till godo igenom afräkning pä dess
eller deras Hemmans andel uti väghållning, under
för behåll likväl, att dm nya vägen är åtminstone
fullkomligt lika god i sig sjelf, och ali underhålla
som dm gamla, och att ingen ny vägdelningskostnad
ensamt af den orsaken tillskyndas öfriga väghållar-
ne i kunnande emedlertid, och till dess sådan annurs
kommer i fråga, utbyte af vägstycke fä äga rum
med underhällaren af gemla vägen , till vinnande af
åsyftade lindringar för ar.läggaren utaf den nya.
Detta Memorial blef till Allmänna Besvärs.
Och Econotms Utskottet remitteradt.
§• 18-
V f
[Uppläste Professoren Forssell ett så ly¬
dande
Den 5 JanuariU
Vördsamt Memorial.
För att icke nu upptaga Högvördiga Ståndets
dyrbara tid med något anförande af rnotiverna
till den framställning jag ärnar göra, får jag ge*
nast och utan vidare omsvep utbedja mig tillå¬
telse att i ödmjukhet föreslå: det Högvördiga
PresiStandet matte vid denna Riksdag till pröf¬
ning begära och företaga DomProsten, Doctor
Wallins Förslag till en Svensk Psalmbok, som
år 1816 af trycket utkommit; afgifva ett bestämdt
utlåtande, huruvida detta Förslag må anses upp¬
fylla Svenska Församlingens allmänna önskan och
behof af en förbättrad Psalmbok; samt slutligen,
i händelse Högvördiga Ståndet finner det för än¬
damålet ijenligt och värdigt, vidtaga sådana åt¬
gärder, att man med görligaste första må få nytt»
ja denna nya Psalmboken i de offentliga Guds*
tjensterna.
Häruti instämde Doctorerne Hagberg och
Knös samt Prosten Elfsberg, jemte många andra ,
och beslöts, att detta Memorial till Ecclesiastique-
Utskottet remitteras.
§• 19*
Lät Ståndet sig föreläsas ett af Professoré»
Forssell ingifvet, så lydande
Vördsamt Memorial.
Så vidt mig är bekant, lärer intet anslag på
Stat finnas till bestridande af tryckningskostnaden
för LandshöfdingeEmbetenas Xungöielser inom
Länen, utan denna kostnad måste godigöras ge;
Den 5 Januari1.
nom Kronofogdarnds gemensamma sammanskott
Ur egen cassa, om de annars vilja få Kungöreh
serna tryckta och undvika det kostsamma besvä¬
ret att taga afskrifter deraf för hvarje Kyrka in¬
om Fögderiet. Åtminstone är forhållandet så¬
dant inom det Län, der jag är boende- I en
tid. då dessa Kungörelser både till antal och vid¬
lyftighet blifvit mångfaldigt ökade tnot förr,
samt ännu beständigt ökas genom ett tillvexande
antal af rymmare , som efterlysas , och flyttande
personer, som ej betalt sina Kronoutlagor, ge¬
nom vidgade KronoMagazins anstalter, genom Be-
villningsärender, genom hvarjehanda nya econo-
uiiska Författningar, och mera sådant; så blir of-
vannämde kostnad för Kronofogdarna allt iner
och mer betungande, helst de icke i sednare ti¬
der fått någon tillökning i sina nevillkor, sva¬
rande mot göromålens ökade mängd. Önskar
anan nitiska och redliga Embetsman, så böra de
icke öfver- höfvan betungas. Billigheten fordrar,
att åtminstone denna börda må lyftas från deras
skuldror Jag får derföre i ödmjukhet föreslå,
att tryckningskostnaden för Landshöfdingarnas
årliga Kungörelser, hvilka från Predikstolarne
Föra uppläsas, hädanefter må bestridas af Statens
allmänna medel. Skulle Högvördiga PrestStån*
»let anse detta ämne förtjena något afseende, an*'
håller jag att det må till vederbörligt Utskott blif¬
va remitteradt.
Uppå gjord Proposition beslöts, att detta
Memorial skulle remitteras till Stats - Utskottet,
Den 5 Januarii•
4°9
§• 20.
Prosten Säve inlemnade ett Memorial rö¬
rande Presterskapets enskilta angelägenheter ,
hvilket lades på bordet.
§• 2 1»
Uppläste Prosten Kolmodin efterföljande
Vördsamt Memorial.
För jordbrukets upphjelpande och förekom¬
mande af dess förfall är det oförnekeligen ett
nödvändigt vilkor, att jordbrukaren icke utarmas.
Detta kan val i enskildta fall ske dels genom eget
förvillande: försummelse, misshushållning, m. m-,
dels genom olyckshändelser: missvext, boskaps¬
fåll m. m., emot hvilket allt lagar och författningar
ingen ting uträtta. Deremot tror jag mig, af
hvad i dessa senare åren förefallit, hafva funnit,’
att det gifves en mera allmänt verkande orsak,
Som redan på flera ställen bidragit, och, om den
icke hämmas, än vidare skal 1 bidraga att utarma
Pikets SkatteAllmoge; och detta är den öfverdrifna
lösen, hvilken arfvingar till ett Skattehemman
nu för tiden påstå att erhålla af den, som deraf
skall njuta besittningen, och hvilken lösen de ofta
söka uppstegra till samma summa, sorn den de troge.
norn Hemmanets försäljande till en alldeles oskyld
person kunna erhållas. Den som nödgas ingå i
så hårda vilkor, blir derigenom merendels fördju¬
pad i en skuld, den han under ali sin tid ej hin¬
ner betala, i synnerhet om han har flera med-
arfvingar att utlösa. Ty om, till exempel, boet
§kall skiftas endast i fyra hufyudlotter, måste
4io
Den 5 Januarii.
han ej allenast utbetala tre fjerdedelar af Hem¬
manets i vanlig handel gångbara värde, utan jemväl
aflemna tre fjerdedelar af boets boskap, gårdsredskap
och annat nödigt husgeråd, samt, för att fylla den
derigenom för dess gårdsbruk och hushållning
uppkomna brist af oumbärlig lös egendom, sätta
sig i ännu större skuld.
.Tåg känner några Skattemäns hus, hvarest in¬
om några och fyratio år frenne särskildta gån¬
ger arfskifte blifvit förrättadt, emellan 435 syskon.
Dessa arfskiften hafva blifvit förrättade efter garn.»
la landssedens billiga grunder, och dessa hus hafva
derföre, oaktadt dessa täta arfskiften, bibehållit
sig vid någorlunda jemn välmåga. Deremot kan-
ner jag ganska många andra bondehus, som i des¬
sa senare åren blott genom ett enda arfskifte emelt
lan lika många arfvingar, men förrättadt på först
heskrefna obilliga sätt, blifvit utarmade och hem¬
manen derigenom till en ganska betydeiig tiel för.
sämrade. Vid arfskiftens förrättande i ett bondehus
finnes merendels äldste sonen hemma gift och har
ofta redan flera barn. För honom är det i anseende
till hans famille svårt att afstå hemmanet, och
ehuru dryg lösen och harda vilkor hans syskon
påstå, nödgas han af sådan orsak likväl, att der¬
uti ingå och sätta sig i en ganska betydeiig skuld,
För att kunna afbörda den, nödgas han tillgripa
flera både för honom och hans hemman skadeliga
utvägar. Finnes vid hemmanet någon betydlig
skog, som kan vändas till penningar, förödes den
ofta helt och hållet för att betala någon del af
skulden; och för att kunna betala den öfriga, nöd¬
gas han, på så lång tid Lagen tillåter, nemligen på
Den 5 Januarii.
4U
50 år, afstå åtskilliga jordlotter emot viss summa
för hvardera, sorn genast vid afhandllngens afslu-
tande på en gång betalas. Finnes vid hemmanet
ingen betydlig skog, så måste ännu större och
flera jordstycken på nyssnämnde sätt bortarren-
deras.
Detta har i förra tider aldrig i vår lands¬
ort varit brukligt, men har i dessa sednare åren
blifvit mycket allmänt, och efter min öfverty¬
gelse, har just den höga lösen för hemman, som
nu arfvingar emellan äskas, gifvit dertill en an¬
ledning.
En på detta sättet skuldbunden skattebonde
är äfven utur stånd satt att förskaffa sig tillräck¬
lig boskap och gårdsredskap, i stället för hvad
vid arfskifte! ifrån boet afgått, och kan således
ej eller vederbörligen sköta det återstående af
sin jord, hvarigenom hans belägenhet ännu me¬
ra måste försämras. Men om han , genom förut
nämnda utvägar, möjligtvis skulle kunna afbörda
sin skuld, och med sitt hushåll kunna finna nöd¬
torftig bergning, huru blir det då, sedan genom
dessa utvägar alla hemmanets tillgångar blifvit
medtagna, möjeligt för den af hans barn, som
vid nästa arfskifte, hvilket kanske efter 15 ä 20
år inträffar, skall emottaga hemmanet, att kun¬
na utlösa sina medarfvingar? Skall han, för att
kunna betala denna lösen, afstå ännu flera jord¬
lotter, blir hans hemman, som till större delen
råkar i andras händer, så försvagadt, att han o-
möjligen kan utgöra de hemmanet åtföljande o-
nera, och dervid hafva sin högst nödtorftiga
4i *
T)en 5 Januarii.
bergning. Till undvikande af dessa svårigheter;
eller för att ej sätta sig i en förmågan öfversti-
gande skuld, har, i andra sterbhus, den hemgif-
te sonen hellre med sina bröder delt en redare
liten hemmandel i 2 å 3 lotter, på det hvar och.
en måtte hafva så mycket mindre att betala i lö-'
sen till deras öfriga syskon ; men detta har icke
lyckats bättre; ty i anseende tillden ringa afkast¬
ning, hvar och en haft af deras allt för lilla
hemmanslott, har ingen af dem kunnat, efter
alla utlagor* fullgörande, dervid hafva sin berg¬
ning, än mindre afbörda den för hemmanets lö¬
sen iråkade skuld, ehuru obetydlig den varit,
utan efter handen ådragit sigen ännu större; och
slutet har snart blifvit, att de alla varit nödsa¬
kade försälja sina små hemmanslotter.
Hvad betydlig skada detta måste förorsaka
landtbruket, och huru, endast af anförda orsak,
om den icke hämmas, skatiemannajorden allt
mer och mer mäste råka i vanhäfd, vill jag, till
vidlyftighet* undvikande, ej söka att utförligen
utreda; helst jag är öfvertygad, att hvar och en,
som någorlunda känner förhållandet vid landtbru¬
ket , nogsamt lär inse, hvad vadeliga följder för
det samma i framtiden är att befara, om orsaken
till det onda ej snart häfves. Jag vågar derföre i
ödmjukhet föreslå:
j:o Att Rikets Höglofl. Ständer fastställa ett
Visst värde, hvarefter lösen för skattehemman e-
mellan arfvingar af Bonde-Ståndet bestämmes.
Att hemman, i olika Landsorter , uti vanlig han-,
del säl jas till mycket olika värde, är mig nog-.
Den 5 Januariii
413
samt bekantJ men jag förmodar, att detta matte
härröra af de större eller mindre förmåner, som
på olika orter finnas vid lika stora hemman,
samt att Krono-räntorna äfven derefter äro berak;
nade. Den rätta grunden att bestämma lösen e-
mellan arfvingar af ett skattehemman, är derfö¬
re, efter mitt omdöme, densamma, som gäller vid
Kronohemman* inlösen till Skatte, nemligen vis¬
sa års ränta, efter markegång uträknad. Jag vill
derföre ingalunda påstå, att just lika många års
ränta skulle arfvingar emellan betalas i lösen för
ett skattehemman, som till Kronan, då ett hem¬
man löses till skatte. För det förra fallet torde
kanske några flera års ränta kunna bestämmas,
såsom lösen, men jag vågar ej bestämdt att här¬
öfver yttra mig, utan tror, att det i synnerhet
är af det Hedervärda BondeStåndets erfarenhet
i dessa saker, som man skulle kunna förvänta
<den rättaste uppgift i detta ämne. Hvad jag, i
anseende till sakens stora vigt, önskar, är, att
den vid nu varande Riksmöte måtte blifva afgjord.
2:0 Att Rikets Höglofl. Ständer måtte sätta
en gräns för den allt för långt utsträckta hem.’
mansklyfningen, och genom Lag bestämma, af
huru stort mantal den minsta hemmanslott bör
bestå, då innehafvaren deraf kan anses vara be¬
suten. Att förhållandet härmed ej kan blifva
det samma öfver hela Riket , inser jrg nogsamt.
I Rikets norra Provincer måste hvart helt man¬
tal hafva en mångdubbelt större vidd af jord,
än i de södra. Och då i da förra förmodeligen
finnes myoken i sig sjelf odelbar jord, som, i an¬
seende till en ringare folkmängd, ej ännu hun¬
Den 5 Januarii,
nit uppbruka* , kan troligen hemmansklyfnineen
der sträckas längre än i de södra och redan me-
ra cultiverade orter. I en allmän författning om
hemmansklyfning måsfe således göras afseende på
olika orters olika beskaffenhet. Uti de flesta någor¬
lunda cultiverade Provincer, der ägo vid den för
hvart helt mantal är inskränkt, blir det, efter mitt
omdöme, skadeligt, att klyfva hemman i mindre
lotter än åttondedel* mantal, och kanske detta i
vissa orter redan är för långt gånget.
Huru mycket landtbruket i allmänhet ska¬
das genom en för vida sträckt hemmansklyfning
uti de orter, der tillräckligt utrymme saknas,
skulle af mångfaldiga skäl kunna ådagaläggas;
noén jag vill, för att undvika vidlyftighet, endast
nämna följande: Den som i en sådan ort endast
innehar ,6.-dels mantal, och på hvilket man ej
gerna kan supponera mer än en arbetare, nem¬
ligen husbonden sjelf, miste han ju vid alla de
mångfaldiga slags möten, som årligen hållas, saint
vid öfverläggningar, somröra dels hela Socknen,
dels byalaget, dels roten hvartill han hörer, äf¬
ven sorn vid de flera vägsyner, som årligen an.
ställas, m. m., försumma lika många arbetsdagar,
sorn innehafvaren af ett halft mantal , den man
kan supponera häfva minst 3 arbetsföra mansper¬
soner, han sjelf oberäknad. Förlusten af alla des^
sa försummade arbetsdagar blir således åtminstone
fyradubbelt mera kännbar för den förre än den
senare. Samma förhållande är det med outngän-
geliga resor, för afradens lefverering, för inköp
af nödiga handelsvaror, och andra hushåilsären.
der. Dess hustru måste om sommaren gå likt
' Den 5 Januarii,
lång väg, sch använda nästan lika lång tid, för
att mjölka en enda ko, som halfgårdsbondens
hustru, för att hämta mjölk efter åtta kor: tili
matlagning och flera dylika syslor måste hon, för
sitt lilla hushåll, använda nästan lika naycken tid,
Born halfgårdsbondens hustru, till sitt större hus-
håll; åtgången af ved är bland Allmogen nästan
den samma, för ett litet, sorn för ett större hus¬
håll. Åker, äng och betesmark, vid ett sådant
t'6:dels mantal, komma, sedan dessa ägor blifvit
indelta i vederbörliga skiften, att bestå af små
täppor, till hvars stängning, i jemförelse med
halfgårdsbondens ägor, åtgår mångfaldigt mera
gärdsle, till hvars upphuggande och uppsättande
äfven, jemförelsevis, mångfaldigt mera arbete er¬
fordras. Detta och flera andra omständigheter;
som här skulle kunna anföras, visar nogsamt, att
en för långt drifven hemmansklyfning , i orter,
som hafva litet utrymme, både är skogsödande
och att i synnerhet vid en sådan jordens fördel¬
ning, intet förmånligt landtbruk kan äga rum.
Merendels äro ock alla åboer vid allt för
små hemmansdelar nästan i sämre belägenhet,
än torpare och dagsverkskarl. Jag, för min
del, är fullkomligen öfvertygad, att såsom, å ena
sidan, en allt för stor ägovidd, i en mans hand,
Svårligen medhinnes att fullkomligen väl skötas,
så skulle, å andra sidan, om ali Pikets jord sön¬
derdelades i förut beskrefna små lotter, Sveriges
jordbruk snart öfver allt råka i vanmagt.
Om Rikets Höglofl. Ständer, i afseende på
dessa anförda skäl, skulie finna för godt att be¬
stämma, så väl huru lösen skall beräknas för
'4i 6
Den 5 Januarih
■kattehemman, arfvingar emellan, som ock, hu3
ru långt hemmansklyfnirigen, efter olika orters
särskildta beskaffenhet, får utsträckas, så skulle
ock dermed de mångfaldiga tvister och rättegån¬
gar upphöra, som i dessa senare åren så ofta
uppkommit örn lösen för och klyfning af hem¬
man emellan arfvingar, hvilka tvister äfven of¬
ta i betydlig måtto bidragit till deras ömsesidi¬
ga utarmande. Så länge, i ingendera af dessa punk¬
ter, någon bestämd Lag och Författning är förej
skrifven, måste dessa slags tvister afgöras endast
efter domarens egen pröfning och godtfinnande;
och då ej alla domare följa enahanda grunder,
och således ganska olika domar i dessa tvistemål
blifvit fällda, är ej underligt, att dylika tvister
blifvit allt mer och mer allmänna. Mert att ett
sådant förhållande icke är förenligt, hvarken
med allmänt eller enskildt bästa, derotn är åt¬
minstone jag för min del fullkomligen öfver-
tygad.
Ehuru jag fruktar, att sjelfva framställnin¬
gen i detta Memorial torde bära allt för tydliga
märken af den brådska, hvarmed det blifvit för.
fattadt, önskar och anhåller jag likväl, i anseen¬
de till sjelfva ämnets stora vigt, att det till veder¬
börligt Utskott måtte blifva remitteradt.
Detta Memorial skulle , uppå gjord Propo¬
sition, till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Econom i »Utskotten remitteras.
§• 2 2.
Prosten Kolmodin uppläste ett så lydande
Vördsamt
Den 5 Jänuariu
Vördsamt Memorial.
Redan för flera år sedan hafva några verk¬
ligen inträffade händelser gifvit mig anledning
att tänka på en viss ofullständighet i vår allmän,
na Lag, nemligen i det som angar förfarandet
med gjorda Testamenten; och ehuru, under så
väl de föregående som under nu varande Riks^
möte, mångfaldiga motioner blifvit gjorda, som
syftat till Lagförfattningarnas fullkomnande, har
likväl, mig veterligen, ingen anmärkning vid desi
sa Lagens rum blifvit gjord. Såsom Ombud vid
detta Riksmöte anser jag mig förbunden, att på
något sätt kunna bidraga till ett så vigtigt ända¬
mål, som med Lagarnas tydlighet och bestämdi
het åsyftas. Jag anhåller derföre hos Högvörd.
Herr Doctorn , ErkeBiskoppen och Talmannen
samt det Högvördiga Ståndet få uppgifva hvad
i Lagens stadgande angående förutftämde ämne,
efter mitt omdöme, är ofullständigt. Allmänna
Lagen bjuder, att den som erhållit Testamente,
bör inom viss föreskrifven tid detsamma för ve¬
derbörlig Domstol förete, samt, enligt af Domstol
len gifven föreskrift, deraf lemna behörig del till
Testators arfvingar, ech att, om desse anse sig
befogade att Testamentet klandra, bör sådant ske
inom natt och Er ifrån den dag räknadt, då för
dem Testamentet blifvit företedt, och ändtligen,
att om desse sådant underlåta, har Testamentet
vunnit laga kraft. Men Lagen utsätter för Te-
staments-innehafvaren ingen tid, inom hvilken
han bör lemna Testators arfvingar del af Testa¬
mentet; och just detta är hvad jag anser såsom
Pr. St. Fröt. l g I g. Dd. I. 2J
418
Den 5 Januarii.
en Lagens 1 detta ämne verkliga brist och ofuIU
ständighet, hvilken för Testators arfvingar, utan
allt deras förvillande, kan medföra menliga följ¬
der. Ty om, i kraft af Testamentet, innehafvaren
deraf, såsom merendels plägar ske, sättes i dispo¬
sition af den aflidnes egendom, kan han utan fa¬
ra dröja, att af Testamentet lemna arfvingarne
del, så länge han sjelf vill; och anser han Te¬
stamentet lagstridigt eller mindre säkert, i hän¬
delse det blefve klandradt, si har han så mycket
mera orsak att ej Testators arfvingar detsamma
meddela; är han slösare eller misshushållare,
förskingras snart den egendom, hvaraf han, i
kraft af Testamentet, kommit i besittning, och
da ändtligen de rätta arfvingarne pi något sätt
kommit i erfarenhet deraf, att den personen, som
de förmena sig böra ärfva, allidit, och börja frå¬
ga efter arfvet, är det redan af Testaments-inne-
hafvaren förskingradt, och ehuru lagstridigt så
väl till sin grund sorn till sin formalitet Testa¬
mentet än matte hafva varit, blir det likväl för
arfvingarne ett alldeles onyttigt företag att klan¬
dra detsamma, sedan egendomen, som de varit
berättigade att ärfva, icke mera finnes och ej
heller nigon tillgång hos Testaments-ionehafva-
xen, att för det förskingrade lemna ersättning;
Några verkligen sådana för flera år sedan inträffa¬
de händelser hafva gifvit mig anledning att an¬
märka Lagens ofullständighet uti denna punct.
Efter mitt omdöme bör derföre genom Lag stad¬
gas, att den som fått Testamente, bör deraf
lemna Testators närmaste arfvingar behörig del
inom viss föreskrifven tid, räknad från den dag
det inför Domstolen blifvit uppvist, till exempel
Den 3 Januarii.
4r 9
inom sex veckor, då dessa arfvingar bo i samma
Stad, Län eller Domsaga, 3 månader dä de bo
utom Länet, och 6 månader då de bo utom Ri-
ket eller då deras vistelseort är obekant, i hvil¬
ka fall Testamentet i allmänna Tidnirgarne bör
dem meddelas, och detta allt vid det ansvar, att
underlåtenhet häraf upphäfver all Testamentets
kraft och verkan; eller att detsamma såsom en
nullitet skall anses, så framt icke Testaments-
innehafvaren, inom viss föreskrifven tid, gitter
styrka, att han dessa Lagerrs kraf fullgjort. Af¬
ven synes arfvingarnes säkerhet fordra, att dea
sorn fått Testamente , icke utan full borgen bör
få taga besittning af de honom tillagda legata,
innan , på förut nämde sätt, med Testamentet
blifvit laglarir, och tiden, till klanders anföran¬
de deremot, tillandalupit.
Skulle denna anmärkning anses förtjena nå¬
gon slags uppmärksamhet, anhåller jag att den till
Lagutskottet må blifva remitterad.
I sammanhang härmed yttrade sig Profes¬
soren Kölmark sålunda:
I anledning af den motion, som Herr Prosten
Kolmodin väckt om ofullständighet och i synner¬
het brist på föreskrift uti allmänna Lagen iSCap.
1 § ÄrfdaBalken, angående tiden, närden, som
Testamente erhållit och bevakat , hör detsamma
med Testators slägt och arfvingar commupicera,
alldenstund tidsutdrägt med denna communication
lemnar öppet rum för en slösande Testamen-
tariuj att egendom och penningar förskingra, in¬
429
Den 5 Januariii
nan arfvingar ännu blifvit satte i tillfälle att ain
rätt bevaka; får jag, i sammanhang härmed, fästa
Högvördige Herr Biskoppens och vice Talman¬
nens samt det Högvördiga Ståndets uppmärksam¬
het på en annan omständighet rörande samma
ämne, som hvarken i ofvan anförda Capitel, ej
heller annorstädes i allmänna Tagen bestämd
filer omtalad är, nemligen de så kallade testa—
menta reciproca , eller inbördes testamentariska
dispositioner , som emellan äkta makar pläga
upprättas, och som vanligen innehålla; att deu
efterlefvande makan skall sitta i full ägo och fri
disposition af löst och fast i boet i sin öfriga
lifstid, och först efter begges död skall deras öf—
verenskomna disposition gå i fullbordan. Vid
första ögonblicket synes., att dessa Testamenten
äro af olika art och beskaffenhet. Det ena är
ensidigt och stöder sig icke på inbördes samtyc¬
ke; det andra är ett inbördes och ömsesidigt
contract, som icke kan eller bör ensidigt ändras
af den efterlefvande makan, som begagnat dess
förmåner , utan efter ordalydelsen gå i verkställig¬
het, och Bär detta efter förra makans död är för
Domaren uppvist, och för arfvingar offentligt
gjordt, bör det ock äga all laglighet såsom con¬
tract , och icke förblandas med de formaliteter ,
som endast för ensidigt Testamente föreskrefne
äro. Vi äga väl Konungens Utslag derpå, att
den efterlefvande makan, då den begagnat de för¬
delar, som ett inbördes Testamente densamma
tillägger , icke äger rätt att ensidigt göra ett nytt
Testamente, utan att det gjorda skall förblifva o-
rubbadt; men allmänna Lagen nämner icke det
minsta om inbördei testamentariska dispositioner,
Den 5 Januarii.
således icke heller om de formaliteter, som dit
äro lämpliga , hvilken brist i allmänna Lagen är
■å mycket nödvändigare att afhjelpa, som den sät¬
ter Domare i förlägenhet, och gör, att de bedömJ
ma tvenne så olikartade handlingar efter enahan^
da Lag och formaliteter.
Efter framställd Proposition beslöts, att
Prosten Kolmodins Memorial, jemte Professor Köl¬
marks anförande, skulle till Lagutskottet remitterat.
§• *3*
Vid justering af Expeditions-Utskottets För,
slag till Riksens Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majit, och mutatis mutandis till De¬
ras Kongl. Högheter KrönPrinsen och ArfPrin-
sen, innehållande det beslut, att Hans Kongl.
Höghet ArfPrinsen, Hertigen af Södermanland ;
Joseph Frans Oscar ina föra Rikets styrelj
se, i händelse af Kongl. Majits och Hans Kgl.
Höghet Kronprinsens sjuklighet, gjordes af Pro¬
fessoren Forssell den anmärkning, att uti samma
expedition saknas ett af de motiver, som uti
PrestStåndets ProtocollsUtdrag af den 2 dennes fin¬
nas uttryckte, nemligen Riksens Ständers omtan¬
ka om Rikets säkerhet och välgång, under så¬
dana händelser, som, ehuru sorgfulla, likväl må-]
ste anses möjliga ; och dä detta motive, enligt
PrestStåndets tanka, är Riksens Ständer värdigt,'
samt tjenligen kan införas efter orden: endast
igenkänna Riksens Ständers skyldiga omtanka om
Rikets säkerhet och framtida välgång, Deras &c*
alltså skulle berörde förslag till Expeditions-Ut-
skottet åter; remitteras, med vördsam och vänlig
422
Den 5 Januarii.
inbjudning till de öfriga Respecti ve Stånden , att
uti berörde tillägg med PrestStåndet instämma;
äfvensom att fötena sig uti PrestStåndets förut
meddelta beslut, det ifrågavarande underdåniga
skrifvel er, igenomen stor Deputation, böra till
Ha ns Maj:t Konungen, samt Deras Kongl. Hög.
heter KionPrinsen och ArfPrinsen aflemnas.
*4-
Tjenstförrättande Öfver - Hof - Predikanten,
Doctor Hedrén uppläste bilagde skrifvelse:
O m i ett bildadt samhälle, det icke allenast
är lofligt, utan ock nyttigt, att, med valda och
anständiga nöjen, uppmuntra de af den hvardag-
liga mödan nedtryckta sinnen, förmildra det sträf¬
va och tröga af ett svårmodigt lynne, och ge¬
nom framställningen af det sköna, i dess bildli¬
ga former, förädla det nationella tanke- och lef-
radssättet; så vill dock vara nödigt , att denna
omsorg subordinerar den högre omtankan för
Samhällets religiösa och moraliska bildning. Det
kan icke vara likgiltigt, om mousatsen inträffar,
om det heliga icke blott får sitt rurn bredvid ,
utan sättes bakefter det profana, om den enade-
len af Allmänheten, ömtålig i sin Gudsfruktan,
blifver stött och förargad vid åsynen af Kyr¬
kans vanhelgd, och den andra, lättsinnig och
vacklande i sina grundsatser, förvillas till glöm-,
ska och förakt af heliga inrättningar; då de fast.
mera gemensamt borde hållas till beständig åtan¬
ka och vördnad för det ena nödvändiga, Samhäl¬
lets och Mensklighetens yttersta mål i Religionen.
Den 5 Januarii•
Jag hoppas icke blifva misskänd, då jag i
detta afseende vågar vända Högvördiga Ståndets
uppmärksamhet på det i senare tider mera van¬
liga missbruk af de allmänna Spectaklerna, icke
blott på den hvarje vecka inträffande Sabbaten,
utan ock på vår Kyrkas större bch märkvärdiga¬
re Högtidsdagar. Jag har redan medgifvit, och
upprepar ännu min öfvertygelse, att allmänna
Skådespel, med omsorg valda, roed skicklighet
utförda, och med grannlagenhet styrda, böra räk¬
nas icke allenast såsom ett oskyldigt nöje, en
vederqvickande och muntrande förströelse, utan
i sjelfva verket såsom ett godt och verksamt
bildningsmedel, särdeles på de ställen, der en
stor och blandad folkmängd bor tillsammans,
hvars sinnen derigenom höjes ifrån det tunga,
alldagliga, obildade, till det sköna, fullkomliga
och rörande i konsten , ja i sjelfva dygden och Re¬
ligionen. Men med alla dessa medgifna fördelar,
är dock Theatern vida skiljd ifrån Kyrkan, så
till beskaffenhet som föreställningssätt; och jag
tror det vara öfverensstämmande både med sa¬
kens natur och med anständigheten, att det ena
lärehuset må vara tillslutet på den dag, då det
andra är öppet. Våra heliga dagar äro oss af
begynnelsen gifna till hvila, icke blott ifrån mö¬
dan och arbetet, utan fastmera ifrån jordiska tan¬
kar och bekymmer; och otvifvelaktigt är detta
själens heliga lugn, som af Sabbatens höga Stif¬
tare blifvit åsyftadt, ett ibland de verksammaste
medel till hela vårt slägtes upphöjelse och förT
ädling. Rör då icke en Christelig Församling,
som i sjelfva den Evangeliska Farans mildhet
äger en frikallelse fr|n hvilodagens tvång, likväl
Den 5 Januarii.
söla att bibehålla dess helgd ? Är det icke bil-»
ligt. att de fromme gudälskande Christne , hvil»
kas antal, om an förminskadt, likväl icke är all¬
deles utgånget, må i lugn få inträda i Herrans
tempel, att göra sin Gudstjenst, utan att störas
af den må hända ännu större hopen, som in-»
strömmar i ett nästgränsande tempel, af helt oli¬
ka beskaffenhet? Skulle icke en god ordning for¬
dra , att äfven de, sorn af oförstånd, ovana eller
förderf, förglömma eller förakta den heliga da¬
gens värde, måtte sakna det offentliga tillfället,
att ytterligare befästas i en sådan villa, måtte
genom vanan , hvars magt är stor på bada sidor,
jnåhända återföras till förändrade tankar? Jag
tillägger slutligen, må det icke förunnas de per¬
soner, som vid de allmänna Skådespelen äro sys¬
selsatte, att också dela den allmänna hvilan , sorn
är alla Christnas rätt, och den desse vare Med-
Christne behöfva, förtjena och sjelfve önska?
Och om Skådespelshusen, åtminstone vid de
Större Högtider, hållas tillslutna, månne icke
hela den öfriga tiden af året skulle vara till¬
räcklig för det ändamål, sorn med dem åsyftas?
Sjelfva sakens natur synes tillräckligen tala
för hvad jag vågat hemställa. En ny styrka der¬
före hämtas af våra framgångna stora Konungars
tänkesätt och Författningar. Konung CARI.
den X I, stor i sin Gudsfruktan , som i sin Re¬
geringskonst, har genom Stadgan af 1687 den
17 October tydligen förklarat sin vilja i detta
ämne: och hans omdöme lärer svårligen kunna
jäfvas. Sedermera utkomne Författningar hafva
vpplifvat ech förklarat, hvad lalurla blifvit föfc
Den 5 Januarii-
ordnadt, såsom Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse
till Stockholms Consistorium af den 20 Septem¬
ber 1720, rörande Skådespels inställande i Fast-
Jagstiden, med flera. Afven under de senare å-
ren , emellan 1778 och 180g, då Skådespelskon-
»ten hos oss uppnått en förut okänd höjd, har
man haft betänkligheter för de större Högtider¬
nas helgd, åtminstone icke, som nu sker, velat
använda de heligaste dagar till repetitioner, just
på samma stund, då Församlingen, i kyrkan
bredvid, sjunger, beder och betraktar Herrans
ord; och måhända har, till förbistringens full¬
komnande, mången åhörare vandrat på samma
timma mellan begge lärohusen, med föga upp¬
byggelse, så på det ena som andra stället. Jag
känner icke alla de särskildta orsaker, som för-
anledt detta förändrade förhållande: men hvad
jag hort, synes mig lätt kunna vederläggas.
Man föregifver först, att Theaterns inkomster
skulle betydligen lida, om denna här yrkade in¬
skränkning ägde rum : helst på ofvan berörde da¬
gar Spectaklerne äro af Allmänheten mest be¬
sökta. Men troligen skulle en icke ringa ersätt¬
ning vinnas, om de på de öfriga dagarna gifna
Skådespel, genom deras utmärkta värde och ur¬
val, samlade en beständigt uppbyggd och intresse¬
rad Publik, som helt säkert skulle med nöje be-’
tala mera för hvad de med utvaldare nöje åska-j
dadé. Åtminstone borde de, under Församlin¬
gens större Högtider, lidna förluster lätt kunna
godtgöras: och om äfven på Söndagarna Spec—
taklerna skulle fortfara, så borde väl åtminsto¬
ne dessa dagars Gudstjensttimmar vara fria för
Thea tet-repetitioner, hvilkas anställande på en
426
Den 5 Januarii.
annan lämpligare tid icke kan vara mera omöj¬
ligt nu än fordom. Och skulle äfven någon brist
härigenom uppkomma, ville jag hellre tillstyrka
en ersättning af allmänna medel, än en vanhelgd
af hvilodagen. Det andra skälet, jag hört åbero¬
pas, är nödvändigheten att, med något ädelt och
värdigt tidsfördrif, förströ en Allmänhet, som
eljest skulle förfalla till oädla eller brottsliga ut-
sväfningar. Men om vår Allmänhet är så lätt
förbättrad, att endast några få dagars Theaternö-
jen om aret dertill kunna vara nog, så tyckes
rnig allt bekymmer i denna del vara öfverflödigt,
Ar den åter si förderfvad, att den utan sådana
medel icke kan afhållas från förvillelser, så
fruktar jag, att man gjort alldeles för litet. Ef.
ter min erfarenhet är den mera det förra än det
senare. Men förhållandet kan lätt förändras; och
våra heliga dagars vanvårdnad måste i icke lin.
^a man leda dertill. Det är för ett Christe-
ligt Samhälle värdigt och nyttigt, att, vid de
stora Högtider, som påminna om Eörsamlingens
märkvärdigaste händelser, alla familier återgå in¬
om sig sjelfva, och i stilla, husligt lugn, åter¬
föra sina betraktelser till högre och heligare fö¬
remål. Deremot kan det icke anses för ett godt
tecken, om just dessa dagar, framför andra, ut,
väljas till större sällskapskretsar , till sinnliga för.
ströelser, till stojande lustbarheter; och ju me¬
ra Allmänheten dertill vänjes, genom publikt
aucforiserade anstalter, destomera är den i fara
att falla i en lättsinnighet, som i denna del kan
medföra den vådligaste inflytelse på det religiös
sa sinnet.
Den 5 Januarii
4*7
Jas hoppas icke hafva öfverdrifvet farhågors
na för ett i allmänhet . måhända såsom likgilltigt
ansedt missbruk. Om icke Församlingens heliga¬
ste dagar skola , så vidt möjligt, i helig vördnad
hållas, hos alla enskildia , i alla hus, i alla all¬
männa företag, så må det billigt frågas, när det
högre religiösa lifvet skall i rnensklighetens yt¬
tre skick uttryckas, eller om ett sådant uttryck
är en onödig gammaldagssed. Det skulle kunna
påstås, att om Skådespelens inställande på hviio-
dagarna'icke hade annat ändamål , än Skådespela¬
renas egen hvila, så borde detta skäl vara till¬
räckligt dertill. Man har gerna velat klandra des¬
sa personers tänkesätt och seder. Men är det ic¬
ke en hårdhet, att medelst en otidig utöfning af
deras visserligen både värdiga och nyttiga kail,
hålla dem utestängda ifrån Församlingens andakts-
Öfningar, och hardt nära från alla dess förmåner?
Jag känner några Skådespelare, ibland Allmänhe?
ten aktade, icke mindre såsom berömda konst-
idkare, utan ock såsom redliga Medborgare, val-
görande menniskovänntr, värdiga makar och för¬
äldrar , sorn anse för en glädja att, på Sabbaten,
söka hvilan ifrån sitt mödosamma yrke, i Guds
hus och i hans dyrkan, med sina Öfriga Med-
Chrislna: och likasom jag är öfvertygad , att des-
se, just genom sådana Christclipa tänkesätt, äro
aktningsvärda Samhälls-medlemmar, så anser jag
äfven både dem och alla deras medarbetare böra
få njuta en hvila, sorn är af så heligt ursprung
och så välgörande följden*, och sorn måste vara
så enlig med deras egna hjertans både önskan
och behof.
Den 5 Januarii.
Det är i stöd af anförda skal , jag vördsam¬
mast vågar hemställa, det Högvördiga Ståndet be¬
hagade, medelst en underdånig skrifvelse, hos
Kongl. Maj:t anhålla , att på Sabbaten, eller åt¬
minstone de större Högtidsdagarne, alia Skådespels¬
hus mitte vara tillslutna, samt att, i händelse de
skola fortfara om Söndagarna, sjelfva Gudstjenst-
tiinmarna likväl icke ma ohelgas genom repeti¬
tioner och förberedelser dertill. Jag vet väl, att
denna sak helt och hållet beror af Kongl. Majus
nådiga godtfinnande; jag inser äfven svårigheten
att i något Riksens Ständers Utskott detta ämne
bereda. Men jag tror det vara Läro Ståndet vär¬
digt, att väcka en nådig uppmärksamhet på allt
hvad som kan bidraga till Församlingens båtnad
och Religionens helgd; och tviflar ingalunda ,
det vår visa och nitälskande Regering med väl¬
behag skall anse, hvad i god afsigt framföres.
Jag har ock all anledning alt förmoda, det The-
atrarmes nu varande styrelse, kand för alfvar
och nit i sedlighetens och Gudsfruktans befräm¬
jande ibland alla dem, som vid Theatrarne äro
sysselsatta, icke skall underlåta att fästa uppmärk¬
samhet vid ett ämne af denna vigt, och utfinna
medel till verkställigheten. Jag hemställer i öf¬
rigt till Högvördiga Ståndets egen upplysta och
mogna pröfning: huruvida dessa mina välmenta
förslag kunna förtjena att till vederbörligt Ut¬
skott remitteras, för att, behörigen beredda, omsi¬
der i en underdånig skrifvelse Kongl. Majus nå¬
diga beslut underställas»
Häruti instämde Pastor Prim., Doctor Dry¬
sén, med tillägg, att; enligt hanst^nka, det fös
Den 5 Januarii.'
429
reslagna förbudet mot Skådespels anställande å
Sön- och Högtids-dagar äfven borde utsträcka*
lill de aftnar, som föregå dessa dagar.
Professoren, Doctor Wijkman föresfogatt
detta mål må till Allmänna "Besvärs- och Eco-
nomiae-Utskotfet remitteras , hvartill Ståndet, up.
på gjord Proposition, lemnade sitt bifall.
§• 25.
Likaledes begärde tjenstförrättande Ofver-;
Hof Predikanten, Doctor Hedrén ordet, och yt¬
trade sig sålunda:
Ibland de kraftigaste medel att underhålla
den offentliga Gndstjenstens värde och inflytelse,
är onekligen en god och vårdad Kyrkosång Men
den är derjemte ett medel att qvarhålla, ibland
inassan af folket, den nationella caracterens lif.
Att denna del af allmänna bildningen med all
ömhet och sorgfällighet förtjenar vårdas, lärer af
ingen kunna sättas i fråga; så vida man icke
småningom vill se menigheten förlora känslan
för de heligaste föremål, Religion, Förfäder och
Fosterland. *
Vare sig af fordna tiders planmässiga om¬
sorg eller lyckliga skickelse, så ager dock ännu
vår Allmänhet, och deribland den ringaste classen,
i detta hänseende kunskaper, som öfverstiga allt
hvad man kan vänta, med den ringa möda,som
användes på dess undervisning Detta är ett Höst¬
ligt bevis, att det religiösa sinnet lefver i Na¬
tionen och af sig sjelf fortplantas ifrån fädyrna
43®
Den 5 Januaria
till barnen. Men det är vår pligt, att äfven
sörja för dess bibehållande på det sätt vi kunna.
Vi äga i vår Kyrkosång en mängd förträffliga
ch®raler, hvaraf en del ännu äro allmänt i Na¬
tionen kända: och det är icke möjligt, med känsla
för det sköna, det stora och heligs, att höra dem
sjungas i de minst bildade församlingar, ja i de
aflägsnaste, oberaärktaste kojor, utan att röras
till deltagande, utan att glädjas öfver denna ännu
öfriga rest af en religiös folkbildning och önska
dess förkofran. Det är deremot ali anledning
att befara dess föreslående förfall. Många förut
kända Psalm-melodier äro alldeles förlorade och
flera falla småningom i glömska. Ju längre tiden
får fortfara att förstöra och bortnöta denna kun¬
skap, desto större blifver slutligen förlägenheten
af väckelsemedel både för allmän och enskilt an¬
dakt. Om ingen högre omsorg förekommer detta
förfall, blifver omsider den händelse icke omöjlig,
att hela Liturgien mäste förändras och sången vid
Gudstjensterna inställas- Såsom nog bekymmer¬
samma förebud härtill, kan nämnas, att icke en.
dast sångclasserna i våra scholor förminskas, utan
ock, att vid någon Cantors-Iedighet vid Kyrkorna,
det ofta är hardt när omöj ligt att finna en, älven*
med medelmåttig skicklighet försedd sångare.
Det är här icke stället att vidlöftjgt under¬
söka orsakerna till den religiösa musikens i senare
tider tilltagande vanvårdnad och förfall. Säkra
kännare härleda det till icke ringa del ifrån den
verldsliga musikens, undersamma tid, gjorda fram-
steg. Detsamma inträffade äfven hos Grekerna,
sorn då först fi.igo afsmak för sina religiösa hym¬
Den 5 Januaria
ner och den derpå hvilande cultus, när nya ton-'
systemet blef bekant. Genom stränga förbud i-
från Kyrkans och Regeringens sida fördröjdes
väl fallet någon tid; men det kunde sluteligen
ej förekommas, då hvarje förbättring möttes af
det envisaste motstånd. Vår nuvarande Kyrkomu¬
sik kan sägas vara en fullkomlig motsats till den
vetldsliga. Om den senare förtjusar genom sin
harmoni och regelbundenhet, så afskracker ofta
den förra genom sina missljud och sin oredighet,
som tid efter annan så tilltagit, att dess natur
synes vilja alldeles försvinna. Ett fullkomligt
förfall af Kyrkomusiken och helst Kyrkosången
skulle vara ibland de farligaste medel att bereda
nationellt barbari. Det torde fördenskull icke
anses öfverflödigt att erinra örn denna saks kraf.
tiga .hjelp, förrän den blifver alldeles ohjelplig.
Det kan väl ock blifva nödigt, att ifrån den pro¬
fana musiken låna alla de medel och de behag,
hvarmed den utträngt den religiösa; likväl må
noga tillses, att choralens primitiva character och
bestämmelse icke förloras- Men om denna re¬
formation, eller åtminstone denna uppehållelse af
det goda gamla skall kunna verkställas, så måste
det ske småningom, i scholorna. Der beror åter
förbättringen på skickliga Lärare, hvilka i när-i
varande tidens skick äro sällsynta. Af Prester-;
skåpet i Församlingarna kan man med säkerhet
sedermera påräkna bibehållandet af hvad som blif¬
vit lärdt , isynnerhet om de sjelfve med mera
omsorg blifva härtill i ungdomsåren danade. Det
är att hoppas, sedan en allmännare håg blifvit
väckt för den så angelägna choralrnusiken, sedan
en mängd af skickliga, för detta ändamål tillda-?
43*
Den 5 Januarii.
nade, ämnen blifvit kring hela Fäderneslandet
utspridda , att saken skall sjelf sörja för sin fram¬
gång och sitt -bestånd Utom de redan anförda skäl
till ett sorgfälligt behjertande af denna sak, äger
det Högvördiga Ståndet och hela Församlingen
ännu eh särskild anledning härtill i den af alla
efterlängtade och , som vi hoppas , snart utkom¬
mande nya Psalmboken-, vid hvars antagande och
begagnande blifver nödigt att använda all om¬
tanka för en allmännare undervisning i choral.
sången.
Det är i sådan afsigt jag fager mig friheten
föreslå ett Institut till vinnande af skickliga LäJ
rare i choralmusik och choralsång. Detta Can-
torsSeminarium bör tjenligast kunna inrättas i
Stockholm, der ynglingar, utom undervisningen vid
Kongl. Musikaliska Akademien, äga tillfälle att
i all slags musik öfva sig. Sorn nämnde Kongl.
Akademie likväl icke är så inrättad, att Cantor*.;
eleverne kunna der erhålla den, för deras afsigt
nödiga, särskilta undervisning, borde de anför¬
tros åt en egen Kärare, som icke endast sysselsatt
te dem med daglig undervisning i choralen, utan
ock meddelte dem rätta meth o den alt lära an¬
dra: emedan afsigten är, icke allenast att dana
goda sångare, utan ock skickliga Lärare.
Detta Seminarium kunde ställas under in.
speetion af Stockholms StadsConsistorium i ali.
mänhet, och i synnerhet under någon för kun¬
skap och nit i detta hänseende känd Prestman,
Ifrån hvarje Stift borde utses en skicklig , väl¬
artad
Den 5 Jahuariil
artad och för saken hågad yngling, af 2o, aldra,
minst 15 år. Kan han på kortare tid fullborda
sin cours, och undergå den examen, sorn blifver
föreskrifven, bör detta lända till destornera he¬
der och snarare befordran. Skulle någon, mot för¬
modan, sakna fallenhet eiler håg, årerskickas han
efter någon kortare pröfvotid, och en annan in-;
tager hans plats. Detta antal, som kan synas nog
litet för allmänna btkofvet, bör med tiden kun»
na tillökas, i mån af bättre tillgångar.
Då troligen inga andra, än fattiga ynglingar^
härtill komma att sig anmäla, bör mansa val för
deras underhåll under lärotiden, som ock all an^
nan dervid förefallande utgift, draga nödig för-3
sorg, antingen genom inrättade allmänna stipen«(
dier, eller understöd ifrån Stiften, så att de kun.
na begagna undervisningen helt och hållet kost¬
nadsfritt å deras sida. I samma man, som desse
elever sislfve blifva anställde såsom Lärare vid
Scholorna , skola de äfven hvar på sin ort kun¬
na tilldana nya ämnen, hvarigenom kunskapen
utbredes och Institutet småningom blifver öf¬
verflödigt.
Men det vill ock vara nödigt, att desse yng¬
lingar ägc hopp om framtida befordran, om de
skola med någon håg fästas vid denna kunskaps¬
gren Dels bera de äga afgjordt företräde till
klockarebeställningar i allmänhet , så snart de
befinnas i öfrigt dertill skicklige. Dels böra de
ihågkommas vid organist-tjenster, om de tillika
känna örgelspelninget): i hvilket afseende det
Pr. 67. Pror. tjus. Del. I. a8
434
Den 5 Januarii.
fört jente påtänkas, att öfver allt förena bägge
dessa tjenster, för att förbättra vitkoren. Afven
kunde Institutet med afseende härpå sträcka un-
dervisningen till denna hel af Kyrko musiken.
Dels böra de vid alla Scholor och Församlingar
förses med så tillräckliga löner, att de icke sak¬
na uppmuntran till flit i ungdomen, eller nödig
' utkomst i framtiden.
Jag öfverlemnar detta mitt vördsamma för¬
slag till Tit. benägna och upplysta pröfning,
huruvida det må anses förtjena blifva till Hög-
vördiga Ståndets Ecclesiastique-Utskott remifte-
radt, för att sedermera, antingen omedelbarligen,
eller ock i förening med den nu under pröfning
varande Schol-ordningen , till Kongl. Majtts nå¬
diga beslut i underdånighet hemställas.
Fastor Prim., Doctor Drysen föreslog, att
Ecclesiastique-Utskottet må anmodas , att författa
en skrifvelse till Kongl. Maj:t, med underdånig
anhållan om Kongl. Maj:ts nådiga åtgärder, till
utvidgande af de i detta hänseende redan vid,
tagne anstalter.
Remitterades till Ecclesiastique-Utskottet.
§. 26.
Uppläste Biskoppen, Doctor Almquist ettså
lydande;
Vördsamt Memorial.
Likmätigt sednaste Fredsslut med Ryssland}
sorn bestämde Torneå Elf till Riksgräns, och
Den 5 Januariii
435
den sedermera skedda gränse-regleringen, har en.
af Neder Torneå Socknemän, år 1797 af sten
uppförd Kors-Kyrka, i det närmaste lik Adolph
Fredrics Kyrka i Stockholm, fallit utom Sven¬
ska området, tillika med en, nästan vid samma
tid uppbyggd Prestegård eller Boställe för För¬
samlingens Kyrkoherde, hvilket , jemte Kyr¬
kan, ej kunnat anskaffas for en kostnad af min¬
dre än 30 000 B dr Banco; och sorn Svenska
Neder-Torneå Socknemän , hviika nu mera en¬
dast äga ett skattetal af 2Ö|f mantal, härigenom
blifvit utan Kyrka och Kyrkoherde Boställe, och
de ingalunda kunna uppbygga Kyrka, eller inköä
pa Kyrkoherde - Boställe för de 200O R:dr Ban¬
co, hviika Kejserliga Byska Regeringen till Ko;
nungens Befallningshafvande i Norrbottens Län
afsändt, såsom någon ersättning för den , genom
politiska händelser, till Ryssland afstådde egen¬
dom, hvilken, då den för Riket gemensamt är
afträdd, ej torde böra lemnäs oersatt, eller för¬
lusten deraf ensamt betunga så ringa del af det
hela, som Svenska Neder Torneå nu utgör; så
synes billigt och öfverensstämmande med Bik-
sens Höglofl. Ständers rättvisa och ädelmod, att
till uppbyggande af ny Kyrka och inköp af Kyr;
koherde - Boställe i Svenska Neder Torneå 3 måtte
anslås ett bidrag af åtminstone 6000 R:dr B:co,
utom de 2000 R:dr enahanda mynt, som, enligt
hvad ofvan för mai dt är, Ryska Kejserliga Bege-’
lingen till Konungens Befallningshafvande redan
insändt, men Neder-Torneå Socknemän vägrat
såsom ersättning emottaga för nämnde deras till
Byssland aftiädde egendom.
Neder-Torneå Socknemän gå väl ännu till
Den 5 Januarii,
deras förra, nu mera under Ryssland lydande
Kyrka; men utom den besvärlighet dem möler,
vid ett så ofta passerande och åferpasserande öf¬
ver Riksgränsen, synes det icke heller lämpe-
ligt, att Svenska Undersåtare, af brist på egen
Kyrka, ännu en längre tid , skulle nödgas-låta
deras offenteliga Gudstjenst bero af en utländsk
Regerings gunst, nåder och tillåtelse, om hvil-!
ken tillåtelse de icke längre hafva något löf¬
te eller försäkran.
Upplysningsvis torde det ock tillåtas mig att
nämna, att ehuru, såsom ofvan förrnäldt är, err
sättningen för Neder-Torneå Kyrka och Kyrko¬
herde-Boställe varit ganska ringa, nemligen blott
2000 R:dr , sam blifvit för samma egendom från
Ryska sidan erlagd, Sverige likväl icke, genomen
»ådan Kyrkornas lindriga värdering, i det hela för-,
lorat, utan fastmer vunnit, emedan för de på Sven¬
ska sidan qvarblefna Öfver-Torneå, Carl Gustafs
eller Karungi Sockne-Kyrkor, samt Hjetaniemi
och Pajala Kapell - Kyrkor, i samma mon , eri
fast ringa ersättning, eller lösen af Svenska Re¬
geringen blifvit Utbetald, åt de af samma Sock-
nar till Ryssland afträdda andelar, som allare¬
dan fått ät sig nya rymliga Kyrkor uppbyggda på
Kejserliga Ryska Regeringens egen bekostnad,
utan Allmogens betungande; och vågar jag på
Svenska Neder-Torneå Socknelnbyggares vägnar
förhoppas, att Sveriges Höglofl. Ständer icke min¬
dre ädelmodigt anslå det nu begärda bidrag till
ny Kyrkas uppbyggande och Prestegårds inköpan¬
de, hälst nämnde bidrag af 6000 Rtdr ändock
akull8 blifva alltför iinga och otillräckligt, med
Din 5 Januarii,
4 37
mindre Socknemännerne sjelfva i dferas mohn;
efter yttersta förmåga, äro villige att medverka
till det goda ändamålet.
Och som således är fråga om ett extra ordi-
nairt Statsbidrag, så anhåller jag att detta mitt vörd-i
samma Memorial måtte öfverlemna* till Höglofl.
Stats-Utskottets rättvisa ompröfning, och såsom
jag hoppas tillstyrkande.
Uppå gjord Proposition, beslöt PrestStåndet,'
som för sin del ansåg denna angelägenhet förtje¬
na Riksens Ständers uppmärksamhet och bifall,1
att detta Memorial skulle till Stats - Utskottet
remittera*.
§• *7-
Af Prosten, Doctor Stenhammar upplästes
ett så lydande
Vördsamt Memorial:
Jag hade tänkt, att vid denna Riksdag icke
belasta det Högvördiga Ståndets Protocoll med
något anförande ifrån mig uti särkildt mål, och
har derföre stillatigande afbidat sista timman af
den medgifna motionstiden, under förhoppning
att någon annan , bättre än jag, skulle upplysa och
reda det ämne, som gör mitt bekymmer, och
hvarpå jag nu af det fortskyndande ögonblicket ma»
nas att begära det Högvördiga Ståndets benägna
uppmärksamhet. Orsaken till min tystnad har ej
varit feghet, icke heller tvekan om det Högvör^
diga Ståndets varma deltagande, I det förra fal¬
'43*
Din 5 Jami aril'.
let länner jag, lifligare än allt annat, min pligt,
och i det senare kan j3g aldrig förgäta de riiång.
»riga prof af ynnest och öfverseende, af-tiilgif-
vénhet och förtroende hos Herrar Forman och
Medbroder inom detta Högvördiga Stånd. Men
med allt detta har det ej kunnat undfalla mig,
huru man ifrån annat håll, om ej directe, dock
temligdn tydligt , sökt stämpla mig såsom den ,
hvilken icke alltid sage i det mest glada perspec-
tiv, vora lätteligen förd till klander af det för¬
bigångna, och med det närvarande också lika li¬
tet tillfrids; och med denna, kanske nog hastigt
antagna fördom emot mig. borde jag frukta att
min röst skulle förlora sig, såsom i en öken,
om än det vore aldrig så vigtigt och sant hvad
jag hade att säga, och att sjuk och lidande, som
jag ofta varit, skulle man äfven ifrån denna om¬
ständighet hämta anledning alt misstänka mitt
nit, och förklara det dystra i min framställning
såsom tincfur af en svartnad blod, och en för
dess omlopp rubbad physik. Troligen, jag för¬
utsäger då det , skall äfven ur dessa skäl min an¬
mälan förfela sitt ändamål, och den varsamme po¬
litiske tänkaren anse långt klokare, att ej hafva
framburit den; men jag skall åtminstone, före
min bortgång från den allmänna skådeplatsen,
freda mitt samvete, och redan såsom tolk af den
himmelska sanningens bud, när ägde jag rätt att
sky det fruktlösa bemödandet P
Jag ber att Herr Biskoppen och vice Tal¬
mannen samt det Högvördiga Ståndet täckes för¬
låta mitt låga företal. Afhandlingen skall till nå¬
gon ersättning gifvas i sammandrag, och korte-}
Den s Januariii
439
ligen sagdt, inskränkas till den enkla hemställan:
Hvilka mått och steg skola vä! Rikets Höglofl.
Ständer vidtaga, för att göra sina beslut aktade,
påskynda framgången af de skäliga och mangfal-
digt uppiepade önskningar , dem en vis och god
Konung icke kunnat missbilliga, och, om möjligt,
gifva åt sjelfva styrelsen en kraft, som den sy¬
nes mig vid många tillfällen sakna, utan att jag
vågar bestämma hvad som egenteligen är orsak
dertill.
Kanhända har man ej orätt att antaga, att
den lamhet och förslappning, den vårdslöshet och
det sjelfsvåld, som med få undantag röjer sig i
vår tids alla yrken och befattningar , hörer till
den närvarande generationens caracteristiska ly¬
ten, och jag, sorn ej äiskar att fördjupa mig i
abstracta undersökningar, sätter ock hälst på räk¬
ningen af samma förderf, när, med afseende på
Riksens Höglofl. Ständers vidtagna åtgärder, jag
finner rik anledning att klaga öfver samma an¬
fall af paralysie.
Vi hafva exempel, att seden Rikets Hög¬
lofl. Ständer med enhällig röst uttryckt sin vilja,
hafva , utan allt afseende derpå, utan afseende
på Constitutionens helgd , utan afseende på den
uppenbara våda för Statsförfattning, Frihet och
Lag, som i en framtid skulle kunna uppkomma
deraf, nya Herremöten, omedelbarligen efter den
i Stockholm afslutade Riksdagen, blifvit hällne i
hvarje Län, der, under lika fruktlös öfverlägg¬
ning , blifvit tagne alldeles samma mål, öfver
440
Den 5 Januarii.
hvilka man nyss lådplägat och beslutat i Huf-
yudstaden.
De alfvarsamma utvägar, som Nationens re¬
presentanter, och jag skulle snart vågat saga,
hvarje tänkande individu i tre framfarna år, al¬
drig upphört att önska, till hämmande af de frä¬
tande skador, luxen har alstraf, sakne vi ännu
i denna stund, oaktadt de täta jemmerropen öf»
ver en stigande curs, och alla de ädla fastän, få¬
fänga uppoffringar, sorn en älskad Furste af eg¬
na tillgångar vågat, för att blidka den ornättliga
hydra, sorn till märg och ben uppslukar oss.
De Författningar, som af den allmänna ska¬
dan skulle åtminstone till Stats cassan inbringa
någon slags vinst, synas i en tung slummer hvi-
lande , endast locka till gäckerier af det mest o-
försynta slag; nederlagen försvinna, såsom ämnen
upplösta i dunst, vin lastas till utskeppning, men
i vatten förbytt, och Tullportarne i Telje, den¬
na Hufvudstadens förmenta förmur, hållas, oak¬
tadt srryghandelns hånskratt, dag och natt tillslut,
ne, under det att fartygen ifrån Havre och Rouera
lossa vid Dalarön , och en från förstnämnde strän¬
der anländ luxe-krämare öppnar för de församla¬
de Ständerna 40 packlårar af det dyrbara gods,
*om, om ock med oafkortad tuilafgift belagdt, jag
tror, Nordens manliga folk icke hade behöft.
Vi höra Riksens Högloft. Ständers Reviso-
rer beklaga, att den Riksbok, som, till redning
af ett intrassladt Statsverk, varit efterlängtad,
jrkad ©ch anbefalld i 7 fyllda år, är ännu lång»
Den 5 Januarii. 411
ifrån sin fullbordan; att då manga Höfdinqar, med
en värdig nitälskan för ordningen ecb Fägen,
skyndat alt främja det vigtiga beslutet, hafva an¬
dre förebnrit oöfvervinneliga hinder deremot,
och oaktadt de gifria exemplet?, och alla erhåll¬
na påminnelser, undandragit sig att göra sin pligt,
tryggade i sina embeten, jag vet icke af hvilken
magisk dispense. Andra oordningar, öfverklagade
redan sedan år 1813 hnna vi d.ls lemnade u-
tan rättelse, dels ökade med nya afvikelser ifrån
stadgad instruction, hvilka, om. de ock lika länge
få fortfara, tvertemot blifvande Revisorers fortsat¬
ta anmärkningar, skola ofelbart rotfästa sjelfsvåld
det, och slutligen väcka en bestämd ovilja för
alla anslag af patriotisme.
Mig synes, att i de minsta delar af Styrel¬
sen, i långt bort aflägsna Provincer, röjer sig
samma brist på åhåga och kraft, att fullborda Ko¬
nungs och Ständers' afsigter och beslut. Det gif¬
vas Taxerings Comittéer, som, setlan 1815 års
Beviilnirsgs-Stadga blifvit gällande, envist fort¬
fara att tillämpa den af år 1812; undersökningen
om Ädelfors är, hvad jag kallar en sammansätt¬
ning af undeislef; handlingarne, rörande Kro¬
nans återtagande af Löfås, hafva i 23 månader
varit begrafne i Länets Contoir. och bedrägeri-
erne i Malmö skulle man någon gång tro hafi
va ägt ett ganska mägtigt beskydd.
Må jagefter dessa exempel,' hvilkas antal det vo^
re lätt att föröka, i ödmjukhet få förnya min fråga: hu¬
ru skall man då vinna aktning för ordningen, befor¬
dra verkställigheten aflagstiftningen* ändamål, till-*
444 Den 5 Januari i.
hålla hvar och en på sin plats, att med upp-
mäiksamhet och drift fullgöra hvad honom till¬
hör, och åt hvarje hjul i den konstiga Statsma-
chinen gifva den obehindrade och jemna gång,
som utmärker ett helt och fullständigt verk?
Endast genom kraften af en oblidkelig strafflag,
svarar mig mången , och jag ryser, sedan det
blifvit en sed att slumra på sin post, sedan det
blifvit tidens allmänna lynne att behandla pligten
som bisak, och sedan i det sjukliga trädet grei
narne blifvit för många , hvilka rötan angripit.
Jag vilie ännu plåstra, tillkalla en skicklig
mästare , som med varsam hand bortrensade det
odugliga, sorn med helande medel och dagelig
tillsyn framlockade den hämmade näringssaften,
och bragte.den åter i omlopp. Jag ville , för att
uttrycka mig utan figur, och med anledning af
den. väl förda lagskipning, som i våra dagar än.
nu gör en berömmelse för Nationen, jag ville
att Staten, jemväl med hänseende till Ekonomiska
föremål, ägde en Embetsman, hvars enda och e-
genteliga pligt det vöre, att med ständig blick
följa de inre ärendernas gång, och från hvarje
saks första begynnelse hålla hand öfver dess
fortgång och verkställighet; och då hvarken Stän*
demas i Grundlagen medgifna Ombud, eller de,
ras vid andra grannlaga verk insatte Eullmäkti,’
ge, än mindre något permanent Utskott af dem 9
synes mig lämpeligt att föreslå, då Staten dess¬
utom icke kan belastas med nya embeten , eller
ens äger medel till deras aflöning, utan så vida
först en alfvarsam indragning af många, i fred--
lig tid högst umbärliga syslor blefve företagen,
.ville jag vördnadsfullt, till Riksens Höglofliga
Den 5 Januarii.
443
Ständers ompröfning, hafva det understäldt, om
icke, till det ondas afhjelpande, vore nödigt, att i
underdånighet bönfalla, det täcktes Kongl, Majit,
antingen utaf sitt' Stats-Råd utvälja, eller vid
första tjenltga tillfälle deruti insätta en person,
som, med skicklighet för detta höga kall, ägde
den ansvariga förbindelsen , att handhafva den
inre styrelsen, och med ledning af alla de mo¬
tioner, önskningar och beslut , sorn vid Natio¬
nens möten förekomma, bota oredan och häfva
vådan af den politiska lethargie, sorn, lernnad at
sig sjelf, utan tillsyn och läkemedel , förvärras
dagligen, kunde snart öfvergå till den mest för¬
färliga skakning, och sluta med Rikskroppens död
och en fullkomlig förstöring.
Det är möjligt, att det förslag, som jag upp-'
gifvit, är icke det till ändamålet säkrast bidra¬
gande; men jag bör då hoppas, att något bättre
kan gifvas, och blott alla inse behofvet, äger
jag det förtroende till Nationens församlade Om¬
bud, att hjelpen skall val utfinnas af någon. Jag
ber blott att få tillägga två ord, mycket öfver-
flödiga, om vi ej lefde i en critisk tid, der sqvall-
ret ar sysselsatt att gjuta sin galla öfver det rena-
ste uppsåt. Man skall säga, att författaren till
detta Memorial, der mycket mot Styrelsen skall
finnas anmärkt, utmärker ock dermed sig sjelf
för en stark anda af opposition. Jag förklarar: att
jag strängt ogillar hvar och en, som gör parade
af detta obestämda namn; jag önskade, enligt
den naturliga medgifvenheten i sjelfva min ca-
racter, kunna lemna bifall till ali ting; jag be¬
klagar det upprigtigt, när sakernas natur tvingar
444
Den 5 Januarii.
mig till motsägelse, och gråtande skulle jag väl¬
signa den rådgifvare, som, med kännedom af Fo¬
sterlandets armod, frimodigt afstyrkte från fram¬
ställningar, hvilka bära fröet till ett afslag i sin
egen beskaffenhet. Man skall gå ännu längre,
förblanda saken med personen, och beskylla för¬
fattaren för afvoghet mot de dyra Föremål, sorn
med utsträckt arm stöda Konunga-Thronen, och
sorn Folkets röst kallat till att uppstiga der. Jag
förklarar , att jag tillhör Dem med hjerta och själ;
jag känner, kanskeUifligare än mången dyrlegd
satrape, all den skuld Fäderneslandet åsamkar
sig emot. Dem — men också kan jag icke fördra,
ga, att Älsklingen af Svea, och en dag i besitt.'
ning af Henne, skall, i ställe för en kraftfull och
skön brud, finna i henne en utmärglad varelse,
som man afklädt, sköflat och förnedrat. Dixi 8C
Salvavi. Jag anhåller i ödmjukhet, att mitt anfö¬
rande må till vederbörligt Utskott remitteras, och,'
så fort fyra exemplar hinna anskaffas, varda de
öfriga Respective RiksStånden meddeldt.
Häruti instämde Prosten Jan Wijkman.
Herr Biskoppen och vice Talmannen, Doc¬
tor von Rosenstein hemställde till den värda Le*}
damoten sjelf, huruvida detta Memorial åsyftar
någon ändring i , eller tillägg till nu gällande
Grundlagar, och således, jemlikt Regerings-for-
mens 81 §., bordt directe till Constitutions-Ut-
skottet ingifva*.
Prosten, Doctor Stenhammar förklarade: att
»Jetta Memorial egenteligen angar saknad ellet
Den 5 Januarii.
445
fördröjd verkställighet af Kongl. Majtts och Ri¬
kets Ständers vidtagna beslut, uti åtskilliga' Ri¬
kets inre hushållning rörande ärender, och att
det således, enligt hans tanka, borde förvisas till
Allmänna Besvärs- och Economise Utskottet, som.
tilläfventyrs torde kunna uppgifva andra utvägar
tili ändamålets vinnande, än dem som Doctorn
föreslagit.
Häruti instämde en stor del af Ståndet, .och
beslöts, uppå framställd Proposition, att detta Me¬
morial skulle till Allmänna Besvärs* och Econo-
misUtskottet remitteras. *
Prosten Fröberg föreslog, att detta Memorial,
på Ståndets begäran, må särskildt till trycket be¬
fordras.
Uti denna begäran hördes Prosten Hasselroth
med många andra instämma; men Ptösten, Do¬
ctor Stenhammar yttrade , att åtskilliga deri om-
förmälde omständigheter rörde hans individuel-’
la ställning, och art han således ansåg det vara
mindre lämpligt , att låta det samma särskildt
tryckas.
§. 28.
Prosten Hk erhöll ordet, och ytfrade sig
som följer :
Man gläder sigöfver en tid, då Religionen, ge¬
nom ett varmt nit och redligt alfvar rförestäilnings-
sättet, vinner nya segrar öfver otron och lättsinnig-
heten. Man känner de glada förhoppningarna
447
Den 5 Januarii.
öfvergå till visshet, då den evigt oföränderliga
sanningen småningom i sin rena glans genombryter
det täckelse, hvarmed menniskofunder och förvil.
leiser sökt bortskymma dess kraft att upplysa,
rena och trösta; men denna sälla erfarenhet må
dock icke förtidigt bjuda oss tro alla författa hemö.
danden för den goda sakens framgång öfverflödiga.
Sabbatsdagen , sorn, efter den eviga Vishetens och
Kärlekens bud, bor vara agnad åt tankeämnen, hvil-
ka upplyfta det sinnliga menniskohjerta! från jordi.
ska egennyttans och fåfängans vådliga krets och
till vår förädling påminna oss om vår vigtiga för¬
bindelse med himmelen, blifver thy värr! ännu
ofta begagnad, att med ökad beställsamhet förvärfva
sig det jorden tillhörer. Man ser således Templen
öfvergifne af verldsträlen, för hvilken ali tid är
likgilltig, då han oroligt sträfvar att uppnå ett
mål, som mer och mer flyr honom undan. Och
den, som af hvardagssysslornas band må hända
hindrades att lemna begären ett friare lopp, tröstar
sig under tvånget af Söndagens snara ankomst.
Manne för att besöka Templet? Nej, han går denna
dag till möte med tanken fästad på den vissa fri¬
heten, att nu mera oinskränkt kunna verkställa
de i veckan förut uppgjorda pia ner till sinnlighe¬
tens och vällustens ,tygellösa dyrkan. Så förvand¬
las Gudaktighetens och Dygdens Högtidsdag till
girighetens, egen nyttans och sjel fsvåldets. Och
menniskan, under (iIltagande kallsinnighet för alla
väckelser till ett andeligt lif, allt djupare och
djupare sjunken i sin djuriska dvala, blifver slut¬
ligen fiendtligt sinnad mot allt, som påminner
henne om högre och ädlare ändamål.
Den 5 Januarii.
447
Vi sakna visserligen icke Lagar, hvilka, då de
med kraft liandhafvas, kunna sätta gränsor för
Söndagens uppenbara ohelgande; men dessa Lagars
bestraffningsdom kan icke möjligen alltid träffa
verldsträlen eller den vällustigt* i dess mörker.
Så mycket mera bör derföre i ett Christligt Land
en economisk anordning aldrig kunna gillas ,
hvilken synbart gynnar Söndagens missbruk och
motverkar både Gudomliga och menskliga bud
om Sabbatens helgd. Ingen rätt Christen kan
utan oro hvarje år finna flere marknader utsatte
att hållas på Måndagar. Han behöfver ej, för att
finna olämpligheten af denna anstalt, vara vittne
till det inom hushållen störda lugnet, då makar,
barn och tjenare, hindrade från Gudstjensten ,
på Söndagen skola rusta sig till marknadsresor;
han behöfver ej, vid den tid då menigheten kal¬
las att infinna sig i Guds gårdar till andakt och
lof, med ögat mäta vidsträckta foror af marknads¬
besökande, som på allmänna Landsvägarne tåga
förbi Kyrkorna: han behöfver ej skåda åhörarnes
ringa antal i vissa Tempel på den Söndag, som
föregår en till den påföljande Måndagen bestämd
marknad: han behöfver ej se, på vissa mötesplatser
under vägen, denna stojande samling af köpare
och säljare, som anse sig berättigade att afhålla
sig från Gudstjensten, för att drifva sin handel
han häfver nog af blotta tanken på de oberäkne-;
liga vådor för Religion och sedlighet, som häri.;
genom uppkomma. han har nog i föreställningen
af en samvetsöm, christelig husfader, som, i
striden emellan tvånget att uppoffra Sabbaten åt
verldsliga syslor och pligten att vårda dess helgd
måste duka under för nödvändighetens lag, sjel^
44»
Den 5 Januarii•
öfvergifva Församlingen, och med bekymmer
se maka, barn ock tjenare äfven hindrade från
allmänna Gudstjenstens bivistande.
Med öfvertygelse att flere af det Högv. Stan.'
dets Ledamöter samlat samma bekymrande erfaren.’
het af Måndagsmarknaders skadliga verkningar i af.’
seende på den föregående Söndagens helgd , har
jag ansett mig pligtig att göra denna framställning
oell dermed förena den önskan , att, da det föl¬
en Marknad vanligen bestämda Mdnads - datum pä.
en Söndag inträffar, Marknadsdagen, genom vederbö¬
rande Auctoriteters försorg, md varda åtminstone,
till pri följande Tisdagen framflyttad, och i öfrigt
vid Marknadsdagars bestämmande , Sabbatens okränk-
ta helgd alltid md komma i beräkning, samt den, i
anledning deraf, nödig ansedda dagförändring i de
ärligen utkommande smärre Almpnackorna till All¬
mar, lictetis efterrättelse uppgifvas.
4» ■ ©
I-fögvördiga Ståndet torde pröfva detta ämne
värdigt sin uppmärksamhet och åtgärd, och i
denna förhoppning utbeder jag mig dess remiss
till vederbörligt Utskott.
Häruti hördes marga instämma.
Biskoppen, Doctor Faxe anförde: Dn jag
i allmänhet instämmer med hvad Prosten Fk
yttrat, tror jag m:g likväl bora upplysa, att
Konungens Befallningshafvande i Malmöhus Län
vanligen föranstalta* g?norn Vilman Kungörelse,
att de Marknader, sota i Almanackorna äro ut¬
satte
Den 5 Januaria
449
satte, att Italias å Mändagarne i Länet; förflyt¬
tas till annan dag i veckan.
Prosten, Lector Fellenius utlät sig sålunda:
Med den varda Ledamoten, Herr Prosten Ek,
förenar jag mig så mycket mera, som Marknader
gifvas, såsom i de 2tne folkrikaste Socknar i Da¬
larne, Mora och Leksand, hvilka alltid inträffa
på en viss Måndag, och således kunna, såsom
det verkeligen händer, äfven blifva Söndags-
Marknader. Jag finner intfet skäl , hvarföre, i lik-;
het med andra Marknader, de icke kunde vara
flyttbara på andra dagar, och just hvarje år skola
hafva ett Måndags datum. Detta mitt yrkande,
anhåller jag ödmjukast, måtte, såsom ett tillägg
till Herr Prosten Eks anförande, till vederbör¬
ligt Utskott få åtfölja.
Uppå gjord Proposition beslöts, att hvad
sålunda blifvit anfördt, skulle tili Allmänna Be¬
svärs och EconomiasUtskottet remitteras.
§. 29.
Af Prosten Ek upplästes ett så lydande:
Vördsamt Anförande.
Genom nådig Proposition till Riksens Stän¬
der, har Kongl. Maj:t yttrat sin öfvertygelse om
nyttan af 2;ne Corrections-inrättningars anläggan¬
de , nemligen: på Borgholm och i Wadstena;
samt i nåder äskat anslående af dertill erforder¬
liga medel. Det är icke min mening, att emot
Kongl. Majlis Landsfaderliga afsigter, i detta äm^
Pr. St. Prot. 1818. Del. 1. 20.
Den 5 Januarii.
ne, genom någon slags invändning, framlägga
binder. Men jag förutser att sädana möjligen fö¬
refinnas, hvilka »kulle kunna neka Riksfcns Stan-
der den tillfredsställelsen, att i alla delar för
det närvarande detn uppfylla. Kostnaderna till
hägge kunna, må hända, btfipnas öfverstiga nu di.
sponibia tillgångar Möjligtvis kan man finna nöd¬
vändigt att stanna vid inrättande af blott ett af de
2:ne föreslagna Corrections husen. Möjligen kan
Borgholm blifva ansedt såsom ur flera skal erbju¬
dande den tj< nligasie localeo Om ork Wadstenas
redan till stor del färdiga byggnader, lill en
början för ändamålet blifva begaguade, så kun¬
de, i en icke bptydlieen aflägsnad framtid, inrätt,
ningen anses bora flyttas derifiån til! Borgholm,
der den kan göras på större scala. Det är blott
i dessa fall, då Wadstena gamla Kloster-byggna¬
der icke blifva till Coriections hus använda, sorn
jag skulle önska , att de må blifva till Kongl.
Seraphimer-Gillets disposition öfverlemnade, an¬
tingen gratis,, eller mot någon billig ersättning
för nyss verkställ le reparationer, och det i af¬
sigt att till utvidgning af Wadstena Hospital
eller Dårhus användas.
En hvar, sorn sett detta Hospital, lärer er¬
känna behofvet af dess utvidgande. Gammalt
skall det snart behöfva ombyggas. Men efter
hvad mig är heraitadt, lärer Kongl. Seraphimer-
Gi 1 let för närvarande dertill sakna nödiga till¬
gångar. Trängsel af både byggnad och tomt tvin¬
gar att sammantränga de olyckliga, många, ofta
af båda könen, i samma rum.— Oaktadt de be¬
tydliga för bätti ingar i vård och behandling , hvil-
Den 5 Januarii.
451
ka, särdeles under sista årens förvaltning, ägt rum,
nödgas man erkänna, att mycket ännu "brister,
som till stor del, genom rummets bättre utrym,
me. kunde ersättas.— Detta uftymme skulle ic¬
ke saknas j de rum af gamla Kloster - byggna¬
derna, hvilka dels redan äro för Corrections-in¬
rättningen isråndsatte, dels framdeles med dräg¬
lig kostnad kunna inredas.
Detta mitt vördsamma Memorial anhåller
jag marte af fiögvördiga Ståndet blifva till behö-
rigt Urskott remitterade.
Efter framställd Proposition, beslöts att det¬
ta Anförande skulle till StatsU iskottet remitteras.
§. 3o.
Prosten Fröberg uppläste efterföljande anfö¬
rande till Protocollet :
Redan ifrån äldre Riksdagar hafva Rikets
Ständer hos Kongl. M.aj:t uttryckt den underdå¬
niga önskan, att en revision måtte företagas af
de pa Riks-Staten uppförda embeten och tjenster,
till beredande af möjlig indragning af en mängd
öfverflödiga tjenster, och deraf härflytande be¬
sparing för Statsmedlen. Ju tyngre bördorna blif¬
va för Rikets skattskyldige Innevånare, genom
sedelmyntets fallna och fallande värde, ju billi¬
gare är denna önskan, och ju lifligare bör den
af Nationens Ombud framställas inför Thronert.
Ett hopp, om fägnande resultat i detta afseende,
följde äfven derföre Rikets Ständer, redan till
452
Den 5 Januariii
sistförflutne, ellef 1815 års Riksdag.' Detta re¬
sultat uteblef. Fc* att, innan de då å nyo åtskil¬
des, vid en blifvande Riksdag, kunna mötas af
wera fullbordade arbeten på denna väg, beslöto
Riksens Ständer, att, för stt gifva mera nerf och
kraft åt arbetets fortgång i ett ämne, som så nä.
xa rörer liela Nationen, och hvaruti Rikets Stän¬
der icke kan nekas beslutande rätt, tillförordna
eine af hvarje Stånd, utaf sina Fullmägtige i
Ranken och Riksgälds-Contoiret, som på kallel¬
se borde infinna sig uti den i nåder, för denna
undersökning, nedsatta Comité, och deltaga i dess
arbeten, samt- anslogo en summa af 3000 R:dr
Banco, till kostnadernas bestridande, i synnerhet
af tryckningen utaf Comiténs Protocoller och
undersökningar, hvilken tryckning för hvarje halft
år borde verkställas. Samlade nu åter, för öfver-
Jäggningar, hufvudsakligen, i financiella ärender,
Rör det för Riksens Ständer vara af högt inter¬
esse att få veta, huruvida med ofvan berörde
angelägna undersökning nu är avanceradt, i syn¬
nerhet som den nyssberörde tryckningen , mig
•vetterligt, icke gått i verkställighet, och får der¬
före ödmjukast hemställa och begära, att de Hera
iar Fullmägtige i Banken och R ksgälds-Contoi-
ret, hvilka förmodligen varit tillkallade, för att
deltaga i arbetet, måtte anmodas uppgifva sakens
närvarande skick, och hvad hopp Riksens Stän¬
der kunna göra sig, örn vunnen besparing, på
Statens nu mer än förr otillräckliga utgifts-con-
to. Denna min motion anhåller jag måtte till ve*
derbörligt Utskott blifva remitterad.
Remitterades till Stats-Utskottet.
Den 5 Januarii.
453
§• 3i-
Prosten, Doctor Stenhammar anförde:
Allmänheten känner, och för det Högvördig
ga Ståndet kan det da icke heller vara obekant sak,'
hvilka straffbara bedrägerier nyligen ägt rum vid
Tullverket, om än öfver de flesta man sökt utbre¬
da en slöja af hemlighet. Orsaken till all oreda och
alla täta försnillningar, inom detta verk, måste
väl böra sökas i sjelfva Tullstyrelsens inrättning,
men hvari några rättelser lära vara så mycket
svårare alt vinna , som dessa embeten, enligt miss-'
bruken under förra regeringssätt, anses föga an¬
norlunda an såsom pensions.anstalter. Likväl har
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen redan i Ja-i
nuarii 1812 beslutit, att en förbättrad organisa¬
tion skulle gifvas åt detta angelägna verk, och.
Riksens Högiofl. Ständer hafva inför Thro—
nen framburit sina underdåniga önskningar i
samina ämne sistlidne Riksdag. Jag tviflar dock,
att någon verklig förbättring i administrationen
blifvit införd, och då jag önskar, att Riksens
Högiofl. Ständer, som hos Kongl. Majit, äfven i
detta hänseende, mäste erkänna den bästa vilja,
icke af någon enskildt persons fortfarande för¬
dom eller egennytta matte låta afskräcka sig i-
från att gifva stöd deråt, anhåller jag att motion
om en förbättrad organisation och förvaltning af
Tullverket må genom denna anmälan anses va¬
ra väckt, och saken, genom hänvisning lill Ailä
manna Besvärs- och EconomiasUtskottet, komma
under förnyad öfverläggning.
Uppå framställd Proposition beslöts, att det¬
454
Den 5 Januarii. u
ta anförande skulle till Allmänna Besvärs- och
EconomiaeUtskoitet remitteras.
§■ 3*-
Till slutligt afgörande företogs EancoUf-
skottets på bordet liggande Memorial, angående
föreskrift för Disconterne, att, vid inbetalningen
af lån, emottaga Discont - Assignationer, m. m.,
då Professoren, Doctor Wijkman anförde:
Med Herr Prosten Eks, sistledne Pleni-dag,
upplästa dictamen, förenar jag mig till alla de¬
lar, och utbeder mig endast få tillägga några få
refleciioner- Om de ifråga varande Disconterna
■varit endast enskildta bolag, hade de väl haft
den credit de haft? Skulle väl då deras sedlar
mottagits af publico, så som nu skett? Hvari¬
från härleder sig då denna credit? Jo! Biksens
Ständer äro de sorn auetoriserat dem. Biksens
Ständer hafva publicerat en dessa inrättnin¬
gar gifven Discont-rättighet på Banken, hvarige¬
nom , om jag må kanske nyttja ett ej nog e*_
primerande uttryck, Allmänheten ansett sig tryg¬
gad , likasom genom en sort caution, hvilken
hes Publiquen gifvit dern deras credit, och hvil¬
ken credit, utan dessa anstalter af Ständerna, de
visserligen icke ägt, och Beglementerna för des¬
sa Disconter äro äfven, på Ständernas begäran , ef¬
ter af dem fastställda grunder , af Konungen utfär¬
dade. Bor då Publicitet blifva bedraget oell lidan¬
de, som, endast liiat härpå? Är frågan om felak¬
tighet i administrationen , så är det en helt annan
sak. Derföre må vederbörande tilltalas, och jag
Dm 5 Januarii-
455
tillägger, utan skonsmål behandlas och dömmas.
Sådant tillhör ej Biksens Ständer, som icke en
gang äga rättighet att göra lag in casu, än min¬
dre Banken , sorn är subordirterad under lagar och
instruetioner. Men jag återtager: Hafva då Stän¬
derna inga skyldigheter, att hålla dem skadeslö¬
sa, som förtrott sin egendom och sitt väl, iför-
litande på de Författningar Begering och Stän¬
der vidtagit ? Och vore det vä! billigt, jag til¬
lägger hederligt, om Biksens Ständer nu skulle
lemna dem handlöst till ett lidande, dem , som
utan ofvannämnde dera* auetorisation af dessa
verk ej existerat, och hvarigenom Ständerna med
allt skäl finge skulden till all den olycka, sorn
ruinerat, icke blott några få enskildfa, utan he.
la landsorter ? Jag ryser vid denna tanke, och
gör dervid ett med Prosten Eks anförande, att
icke vilja samla på mig de förebråelser och tårar,
sorn skulle falla blytunga på den som vållat dem,
och som kunnat afböja dem. Det år sant, Discon¬
terne hafva upphört att betala. Det är, säger man,
ett cessions-tilistånd. Må jag då hellre få anse
det som en suspension af betalning, som ett he¬
gardt jernbref från kraf till dess utredning kan
ske; de hafva ej (regart cession. De hafva, om
jag undantager Malmö, begärt tid att fä utreda
affairerne. Hvad åter Banken beträffar, anser jag,
lika med alla andra, den som en ögnasten. Dess
säkerhet bör , i afseende å dess förskotter. iaktta¬
gas men jag kan ej fästa härvid hos mig den
tankan, att den är privilegierad blott lill vinst,
på pubtici bekostnad, lik en rik egendomshetre,
sorn skulle , genom enskild vinning, utsuga och
förtrycka sina underhafvande ? Banken är i mäta
iDen 5 Januarii.
tad äfven till allmänt val, och flen har äfven i
nödens tid ej sällan dervid tillitats. Ar ej na
samma olycka för dörren? Bör den ej om det
ian ske utan försvagande af dess credit och so¬
liditet, äfven då tjena Fäderneslandet, att höno-
xera hvad, genom Riksens Ständers vidtagna be¬
slut, och i förlitande på den credit detsamma
medfört, bragt olycka och villervalla uti Dis¬
cont - finance-affairerne ? Som sagdt är, jag anser
hjelpen böra och kunna forväntas härifrån, då
det kan ske utan rubbning och minskning i dess
soliditet. Denne förstöres ej, om den just icke
skulle räkna en betydlig vinst vid alla dess ope¬
rationer, blott den icke har förlust. Om nu BanJ
ien skulle öfvertaga ht la Discont-rörelsen , skul¬
le icke vinsten deraf kunna användas till förlä¬
genhetens medlande eller afhjelpande? Banken
har redan dragit vinst af dessa Filial-Disconter,
•och jag erinrar mig , ali jag, sorn Revisor i Riks-
Disconten 1816, fann att blott de så kallade straff¬
räntorna öfverstego 84,000 R:dr Banco, och det¬
ta blott på ett enda år. Jag minnes ej till hvad
summa den öfriga stora Discont-vinsten uppgick,
men utom vinsten af räntan på öfver 5 tnillio.
ner, var Banken som actie*ägare för -|:djedelar
mot de privata deltagare, vid utdelning, till
stundom öfver 20 procent per actie. Att förtiga
det Banken emottog, ej allenast actie ägarenas
capital i Silfver, efter 20 sk. lodet, och bt-ialar
i papper representativ, efter blott norninala sum¬
man, utan ännu mera, mottog insatta silfver»
fonder, utgaf så kallade silfversediar, och åter?
lemnade ej annat än pappers representativ, efter
samma nominal, äfven för dessa. Banken har
Den 5 Januarii.
457
således erhållit härigenom äfven'en solid fond*
Det är ju Publicum som contribuerat till ali den,
na vinst? Vore det väl då obilligt, att Publicum
nu äfven understöddes och hjelptes ifrån olyckor,
af en genom Ständerne auctoriserad, ehuru för-1-
felad Discont rörelse, genom vinsten af en dy¬
lik, sorn intages ifrån samma publicum, och då
intet af Bankens egna capitsler dertill således an¬
vändas. Må det förlåtas, om jag i denna framställ¬
ning misstagit mig. Jag har endast rådfört mitt
hjerta, vid hogkomsten af de lidandes tårar, och
tager gerna rättelser, om bättre utväg kan på¬
finnas.
Professoren Agardh yttrade:
För att undvika att blifva missförstådd i
den särskildta mening, jag till Banco-Uiskotfets
betänkande, uti ifråga varande ämne , bifogat,
utbeder jag mig till dagens Protocoll få yttra
några ord.
När Disconfernas obestånd blef bekant, in¬
såg Banco-styrelsen vigten deraf, att den största
fordringsägarens, Bankens säkerhet skulle bevakas.
De vidtogo då en åtgärd, hvilken, såsom sak.'
nande laglig grund, nu mera icke kan anses hvar¬
ken vara eller hafva varit gällande. Fråga upp¬
står då, om samma ändamål bör åsyftas, fastän
medelst andra lagenliga medel? Jag har trott, att
då Riksens Ständer ännu voro långt ifrån att
fatta ett definitivt beslut uti Disconternas regie,
ring, vore det angeläget, att Bankens rätt och sä.
kerhet af Banco-styrelsen, såsom af Ständerna till.
45*
Den 5 Januari i.
salt just för detta syftemål, borde Utan andra
bi afseentlen bevakas, orh forst <iå, när tiden för
slutliga regleringen inträffade, blef etet äfven lid,
enligt min enskildia mening, att göra de uppoff¬
ringar, som Ständerna kunna finna billiga.
Jag har äfven trott1, att Discont verken borde
sättas i en så beskaffad fullkomlig stagnation, att
en rigtig utredning deraf kunde ske, att lagliga
prioriteter bevarades och allas rätt lika utdelades.
När en machin råkat i olag, så är mästarens för¬
sta omsorg att stanna dess lopp; får den fortfa¬
ra i sin ojemna och haltande gång, så splittra*
den ena delen efter den andra, orh hvad som
genom en tidig mellankomst kunnat hjelpas, blir
till slut genom dröjsmålet ohjelpeligt. Genom det
nu föreslagna liqvidations sättet, då Discontens
egna sedlar i afbetalning på lån emottagas , har
jag fruktat, att den ena medborgaren gynnades,
icke blott på Hankens, utan äfven må hända på
andra medborgares bekostnad. Visserligen torde
man kunna tycka, att det är bättre, att Banken
lider en förlust, än enskildte medborgare. Men
en sådan tanka har likväl föranledt den förlägen¬
het, hvaruti Sveriges pettninge.väsende för när¬
varande sig befinner, och denna grundsats hjel¬
per för ett ögonbiick den närvarande generatio¬
nen, men yttrar sin olyckliga \erkan så mycket
tyngre på den kommande. Dessutom står det lli-
kets Ständer lika öppet, att vid slut-regleringen
gara all billig uppoffring, till lindring af enskil-
ta och oskyldiga medborgares lidande, då dere¬
mot, genom den nu föreslagna ensidiga och på¬
skyndade liqviden, möjligtvis Standerna sk jlie be¬
Den 5 Januarii.
459
tagas den tillfridsställelsen, att kunna göra dessa
uppoffringar, emedan de redan gått i verkstäl¬
lighet, innan Stånden derom fattat beslut.
När af tvenne krafter, som äro i ett verk
ämnade att balancera hvarandra, och dymedelst
bibehålla det, den ena blir overksam, så får den
andra öfvermagten, och arbetar på verkets för¬
störing. I Disconternas röTelser äro skulder och
fordringar dessa motsatta krafter, genom hvil¬
kas jemna oscillation de kunnat så länge bibe¬
hållas. Genom den liq vidationsvag, som nu
blifvit föreslagen, är den ena af krafterna för¬
lamad, under det att den andra har sin oupp¬
hörliga gång. Hastigt skola Verkets egna sedlar
ingå genom denna liqvid, liksom ett urverk,
hvars ena fjäder springer, löper ut på några se-
cunder, i stället för att gå sina 3 4 timmar. Och
sedan dessa sedlar ingått, äro tillgångarne antin¬
gen uttömde eller icke disponibla till de öfriga
fordringsägarnes förnöjande.
Jag känner ganska väl följderna af ett con.
curs-tillstånd. Jag inser äfven, att om Digcon-
terna öfverlemnades helt och hållet åt sig sjelf¬
va, för att i laglig väg utreda sig, tusende o-
lyckor visserligen skulle drabba de i deras affai-
rer invecklade medborgarne. Jag inser , huru
fordringsägare© på ena sidan skulle samla sig pa
Disconternas ruiner och framleta sista spillran
af deras ramlade byggnad , och pa andra sidan ,
låntagarne blifva offer för förtroende till verk ,
hvilka antingen Ständerne sjelfve stiftat eller at.
minstone gi f v it en slag* sanction. Min mening
Dm 5 Januarii.
Iean då icke vara att öfveilemna medborgare åt
denna ali nanna slitning, åt ögonblickets våda och
åt Lagens stränghet Jag anser tvärtom tor Siän¬
dernas heliga pligt att framträda såsom medlare,
och bjuda rättvisa åt det ena partiet,~ samt ädel¬
mod och billighet åt det andra. Men för alt
göra detta, trodde jag att det vore riktigt, kan¬
ske nödvändigt, att Riksens Ständer, sorn just
äro sammankallade för att hindra följderna af Di*
sconternas fall, borde på en gäng känna rättvi¬
san af allas anspråk och sina egna ressourcer ,
samt jemka dessa så tillsammans, att den upp¬
offring , som knöde göras , kornme alla lika lii!
godo. Jag hoppades derföre, att allt det sorn å-
syftas medelst ett concours-tillstånd , om jag än¬
nu en gång får nyttja detta förhatliga ord, måt¬
te vinnas genom en sådan stagnation i Discon-
ternas quitt-nings-liqvider, utan att derföre de
olyckliga följderna deraf skulle vara nödvändiga,
såsom de der knöde, genom Ständernas mellan-,
Itomst , helt och hållet afböjas.
Professoren Farssell androgt
Jag nödgas uppriktigt tillstå, att det förunJ
drat mig , huru inom Höglofl. BancoUtskottet
kunnat väckas en fråga , sorn så tydligen strider
både mot Bankens säkerhet och allmän rättvisa.
BancoFullmägnge hafva gifvit en föreskrift till
Directionen för Götha Canal Discont , att endast
såsom hypothek och tills vidare få i afbetalning
emottaga Discontens egna sedlar. Redan detta
är, efter min öfvertygelse, en nog för långt sträckt
tillåtelse. Så mycket iner förvånar det mig då ,
Den 5 Januarii.
att Höglofl. BancoUtskottet kunnat föreslå ett
upphäfvande af denna föreskrift, och vilja tillå¬
ta, att. Discontens gäldenärer måne genast, och
så fort ske kan^, få liqvidera sina skulder med
Discontens egna sedlar. Hvem inser icke, att
på sådant sätt skulle innan kort största delen af
Discontens fordringar blifva inbetalte genom ert-
skilta transactioner mellan Discontens säkrare
gäldenärer och betydligare fordringsägare , samt
slutligen både Bankan för sitt begagnade credi-
tiv af million R:dr , och despridde fattigare
innehafvarne af Discontens Assignationer, hvil¬
ka ej haft tillfälle att negociera med gäldenärer-
na , få ensamme vidkännas hela förlusten?
Att Kongl Majt sammankallat Rikets Ständer
för den allmänna oreda skull i penningeväsen-
det , som uppkommit genom Disconternas obe¬
stånd; och att Kongl Majit i sin nådiga Propo¬
sition föreslagit, att Banken må öfvertaga Discon.
ternas skulder och fordringar, genast infria As-
signationema, men efter vissa tiders förlopp in-
lösa 3iprocents reverserna och liqvidera skulder¬
na pä afskrifnings-räkningen, samt på ett lindrigt
sätt efterhand indrifva Disconternas fordringar;
det känner Höglofl. Utskottet så väl som någon
annan. Huru kan det då tillåta sig ett förslag,
hvars bifall skulle medföra den verkan, att helt
och hållet tillintetgöra högstberörde nådiga Pro¬
position , i hvad den rörer Disconterna , innan
den ännu hunnit blifva i behörig ordning pröf-
vad ? Höglofl. Utskottet har såsom skäl åbero¬
pat allmänna L agens föreskrift: Alt gäld får inåt
gäld qvittos. Men detta Lagens rum, då det ej
ens får gälla vid en enskild mans conconrs, der
Den 5 Januari i.
aila fordringsägarne böra dela mart om mark el¬
ler tvista om bättre rätt , bör väl ännu mim!re
kunna åberopas i närvarande händelse. Må för
öfrigt den enskilte gäldenären , om lian så för
godt finner, söka sin förmenta rätt vid lägre och
högre Domstolar. Skulle ock någon collision sy¬
nas äga rum mellan allmänna Lagens stadgande
i detta mål, och Kongl. Majtts nådiga Proposi¬
tion , så lärer det väl endast tillhöra Kgl. Majit
Sjelf i Dess Högsta Domstol , men icke Rikets
Ständer eller något deras Utskott , att deröfver
fälla utslag. . Man bar vidare inom detta Stånd
anropat medlidandet för nödställdas tårar. Men
hvilka äro dessa nödens barn , hvarom nu är frå¬
ga? Ar det någon fattig Jordbrukare , Torpare
eller Soldat, som äger en eller annan Assignation
i sina händer? Är det den skattdragande All¬
mänheten , hvars Bevillnirg man på sådant sätt
vill undvika att höja.? Är det den ringa lönte
Embetsmannen med maka och barn , hvars årli¬
ga lön i sedlar allt mer förlorar sitt värde ge¬
nom Bankens oupphörliga tillitande och förlu.
ster? Eller är det någon ägire af 3:procents-
sedlar i större summor , nu bekymrad huru han
utan förlust skall reda sig från följderna af sitt
förra procenteri-begär ? Kongl. Majit, i sin nå¬
diga Proposition, tyckes likväl hafva visat don
största möjliga mildhet och skonsamhet mot alla
dem, som x detta brydsamma amne på något sätt
kunna var* interesserade.
Af det som jag nu i ödmjukhet har anfört,
torde Lätt kunna inses, huru litet jag för min
del är benägen att bifalla Höglofl. BancoUtskot.
Den 5 Januarii.
46 3
tets förevarande Betänkande. Men i händelse Hög-
vördiga Ståndet täckes besluta återremiss deraf,
hvarom äfven jag anhåller , så får jag ännu tillägga
följande: I samma stund, sorn Disconternas Dire-
ctioner blefvo oförmögna att betala , så hade de
ock, efter min tanka, förverkat all rättighet att
vidare förvalta sina fonder, hvilka då ej längre
voro deras , utan Creditorernas Då hade de
ock bordt skiljas från ail befattning med sina
skulder och fordringar. Rikets, Bankens och All¬
mänhetens rätt hade fordrat det. Men då detta
icke skett , så får jag yrka en skyndsam under¬
dånig anhållan hos Kongl. Majt, att det genast
måtte verkställas, samt att all slags utredning af
dessa stora concoursmassor måtte hvila till dess
Rikets Höglofl Ständer i behörig ord ing yttrat
sig öfver Kongl Maj ts nådiga Proposition, hu¬
ru dermed föi faias oör.
Prosten , Lector Fröberg anförde:
Utan att ingå i undersökning om Bankens,
efter min öfvertygelse, origtigt påstådda skyldighet
att öfvertaga och utreda de fallna Disconternas
affairer, eller om sanningen af det anförande, att
den fattigaste classen af Nationen är den , som
mest lider af närvarande så kallade stagnation i
penningeröreRen, emedan nu mera och efter fal-
lissementernas inträffande en så betydlig del
af Disconternas utelöpande Assignationsmassa
skall finnas i de fattigas kojor, hvarföre det ock¬
så skall vara så ytterst angeläget , att med all
möjlig barmhertighet skynda till deras undsättning,
och öppna ett InlösningsContor för dessa armo;
4^'4 Ben 5 Januarii.
dels barn, som hafva händerna fulla med Gollu
Canalsedlar, tror jag helt enkelt, att Banco-Ut¬
skottets närvarande Utlåtande syftar pä den juri¬
diska frågan, huruvida det ar möjligt eller icke
att hindra Disconternas Debitorer inbetala till dem
sina skulder med Disconternas egna reverser*
Betraktar mart saken ur positiva Lagens synpunkt,
sa synes väl det stadgande, att gäld får cjvittas
mot gäld, äfven här, om frågan drages under dom¬
stol, icke kunna undgå att böra tillämpas så länge ic¬
ke Disconterna blifvit de jure försatte i concurs-
tilistånd, hvilket de likväl sjelfva i stunden af
sin upphörda betalning de facto blefvo; anser man
den ater ur den naturliga billighetens synpunkt,
så vet jag knappt, om någon mera himmelsskriande
orättvisa kan tänkas, än att, då frågan -är om en
stor balance, låta några Creditorer, genom sin
tillfälliga egenskap af debitor tillika, få fullt ut
forsin ägande fordran, under det att andra Revers-
innebafvare, som icke hafva den lyckan eller olyc¬
kan, att stå till boks på det stora skuldregistret,
få åtnöja sig med hvad procent-rabattering som
helst; och jag tillstår upprigtig!, att det fattas
blott denna orättvisa för att fullständigt kröna
det stora mästerverket. Jag anser derföre, och i
händelse icke Riksens Ständer, såsom Lagstiftande
Makt, gemensamt med Konungen kunna äga nog
myndighet eller rättighet att inhibera verkan af
en applicerad Lag, hvars tillämpning till det
ämne, som utgör föremålet för deras närvarande
öfverläggning, lagger redan från början ett så¬
dant tvångsband på denna öfverläggning, att val
af resultat sedan icke äger rum, den enda utvägen
återstå
Den 5 Januariii
465
återstå att antingen förmå dem sjelfva förklara sig
i ConcUrstillstånd, eller, om de äfven häruti äro
gensträfvige, göra det å deras vägnar, intill dess
afgjordt blifver, huru och på hvad sätt förhållas
skall med den stora bankruttmassan. Man fruk¬
tar, säger man , för formen af en laglig proclama,
hvars dag sträckte sig utom Riksdagens gräns.
Men denna fruktan är så alldeles öfverflödigt
om dessförinnan och under Riksdagens lopp af-
fairerna hinna att regleras, i synnerhet om, som
jag nu redan känner i en bedröflig aning , man
vidtager det Viga expedient , att låta Banken öf¬
vertaga Disconternas affairer och inlösa deras pap-
per, för att sedan efter några år, likasom hittills,
få skjuta blodskulden af våra förstörda financer
på den oskyldiga och 1 i fl ösa Banken. Sker icke
denna förklaring af ett cessions- eller concurs till¬
stånd för Disconterna tills utredning eller rangering
är gjord, utan andra utvägar vidtagas, så har
man ju redan på förhand afgjort qvaestio an och
genast, utan all förbländande mildring eller sken
af skonsamhet, som dock torde vara att förväntaj
i den blifvande reglerings artificen, följt den
hedrölliga Statsmaxim, att hvad Disconterna synda,,
det må Nationen plikta före. Jag inser väl att Ran-
co-Utskottet, såsom vårdare af Bankens rätt, svårli¬
gen kunnat i första momentet afgifva ett annat
utlåtande, än det nu i fråga satta; men det går
ej an att isolera Bankens interesse från Natio¬
nens och Riksens Ständer böra sielfve gifva dea
auctorisation åt sina Deputerades åtgärder, att
Fäderneslandets och Bankens nytta aldrig kunna
åtskiljas.
^ Pr. St. Prof. Z818. Deh L 30
< . «*
466 Den 5 Januariil
Biskoppen, Doctor Almquist utlät sig: Ban-
coUtskottet har fullkomligen rättvisat den om¬
tanka och nit, hvarmed Herrar Banco Fullmäg-
tige vårdat Bankens säkerhet ochbästa, så vali
allmänhet, som i anseende till nu ifråga varande
Discontverk. Såsom ett särskildt prof på Fullmägti-’
ges välberäknade omtanka, har val också Utskottet
ansett Fullmägtiges vidtagna författning, att neka
Filial-Disconternes Debitorer, att få betala sina
skulder till Disconterne med samma verks utelö¬
pande 3 procents sedlar; tyen hvar inser lätt, att
om Filial Discontverkens alla säkra fordringar så*!
lunda skulle blifva liqviderade, så måste ej alle¬
nast ibland Discontverkens creditorer, Banken
blifva den siste att undfå betalning, utan den¬
na betalning skulle ock blifva magta vanskelig
och fast otillräcklig , då" ingen annan tillgång
dertill blefve öfrig, än Discontverkens återståen¬
de mindre säkra fordringar. Men allt sådant o-
okfadt, och då Lagen i allmänhet medgifver, att
skuld må qviltas med skuld, der concurs i laglig
form ännu icke inträdt; samt enär på sådan
grund icke mindre Underdomstolen, än en Kongl.
Hof Rätt, enligt hvad sorn hos BancoUtskottet of-
ficielt blifvit anmäldt, allaredan dömt att Discont-
verken borde emottaga sina egna utelöpande 3
procents sedlar och Assignationer, såsom god
betalning af Verkens Debitorer, så har Banco¬
Utskottet icke trott sig äga rätt, att genom gillande
af Herrar Banco-Fullmägtiges ofvanförmälde in-
tenms.åtgärd, upphäfva en gällande allmän Lag,
och uppå samma Lag grundade, domar; utan fast
mera trott sig böra hemskjuta detta grannlaga mål,
som tydligen innebär en collision emellan all—
Ben 5 Januariil
467
manna Lagen å ena sidan, och Bankens förmån
å den andra, under Riksens Höglofl. Ständers e-
gen ompröfning, hvilka endast hafva magt, att
med Kongl. Majrts nådiga sanction, göra Lagar,
eller förändra de Lagar, som icke finnas lämpliga.
Prosten Kolmodin yttrade: Jag för min del
anser alla af det Höglofl. BancoUtskottet anför-*
da skäl, hvarpå dess afgifna betänkande sig grun-,
dar, såsom fullkomligen vederlagde, genom en
af Utskottets egna Ledamöter, nemligen Herr
Professoren Agardhs afgifna särskildta utlåtande,
och förenar mig derföre med hvad Herr Pro¬
fessoren Forssell och Herr Prosten Fröberg nu
anfört; samt får för egen del tillägga: att anta¬
gandet af BancoUtskottets uppgifna förslag, ef¬
ter mitt omdöme, skulle vara detsamma, som att
till en betydlig del i förväg afgöra en af de
vigtigaste frågor, sorn vid detta Riksmöte kun¬
na förekomma, men hvarom ännu icke blifvit
ventileradt, nemligen huruvida Banken skall
inlösa och ansvara för Disconlernas utgifne sedlar.
Efter framställd Proposition, beslöts att of¬
van berörde Memorial, med hvad sålunda dere¬
mot anmärkt blifvit, skulle till BancoUtskottet
återremitteres.
§• 33-
Enligt Herr Erke Biskoppens och Talman¬
nens anmodan, hemställde Herr Biskoppen och
vice Talmannen, huruvida Ståndet nu vilje utse
de 2:ne Ledamöter, hvilka böra deltaga uti de,
igenom Riksdags-OrdniDgens 47. §., stadgade Tal*
mans-sammanträden, eller om Ståndet nu, såsom
Den 5 Januarii.
tillförene!, vill åt Herr ErkeBiskoppen och Tal¬
mannen uppdraga , att för hvarje särskild gång
utse dem, hvilka vid nämnde sammankomster
må vara honom följaktig®.
Biskoppen, Doctor Almquist yttrade: att sorn
lian. ansåg rättigheten att öfvervara och bivista
Talmans-Conseillen icke vara utan all betydenhet,
så trodde han att samma rättighet borde tourvis
få begagnas af samteliga Ståndets Medlemmar,
en hvar i sin ordning, och icke, såsom hittills,
inskränkas till några vissa Ståndets individuer;
©ch då en hvar Ståndets Ledamot lätteligen kan¬
der sin ordning eller nummer på catalogen, in-'
såg Biskoppen ingen svårighet deraf uppkomma,
att de 2!ng Ståndets Medlemmar, som viste att
ordningen på dem vore, att för nästa Plenum
åtfölja Herr Talmannen till Talmans-Conseillen,
sjelfve underrättade sig hos Herr Talmannen
eller Ståndets Secreterare, om tiden för nämnde
sammankomster.
Uppå gjord Proposition , beslöt Ståndet att
åt Pierr ErkeBiskoppen och Talmannen uppdra¬
ga, att nu, likasom vid föregående Riksdagar,
utse de Ledamöter, hvilka vid ofvan berörde
sammankomster skulle vara honom följaktige.
34-
Justerades 23 §. af Protocollet för denna dag.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. Almquist*
Den 10 Januarii•
469
Lördagen den 10 Januarii I8I8-
§. 1.
DothProsten Graffman och Doctor Hultin i
som nu till Staden återkommit, intogo deras rum
inom Ståndet.
§. 2.
Justerades Ståndets Protocoll för den 5 i
denna månad.
§• 3*
Ufdeltes tryckta Exemplar af Riksens Stäni
ders Revisorers Berättelse, angående Allmänna
Magazins Inrättningens styrelse och förvaltning,
samt af desammas Memorial, om inställd gransk¬
ning af Hospitals- och Lazaretts-räkenskaperna.
§. 4.
Af nu inkomna Protocolls-Utdrag inhämta^
des, att Heglofl. Ridderskapet och Adeln
i:o Instämt uti PrestStåndets beslut, att
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse, röran-
ne Hans Kongl. Höghet Hertigen af Söderman-'
land, Prins Joseph Frans Oscars utöfvande
af Konunga tnagten, vid tillfälle af Hans Majit
Konungens samt Hans Kongl. Höghet KronPrin-]
sens sjuklighet, skulle genom en stor Deputation
framföras; äfvensom uti Vällofl. BorgareStåndets
och Hedervärda BondeStåndets beslut, om tryck¬
ning af Kongl. Majus Befailnjngshafvandes b«5-
xättglser angående åisväxten,
47»
Den 10 Januarii.
2:0 Bifallit StatsUtskotfets betänkanden , an¬
gående: 1:0 Kostnaden till Iryckningen 3f Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes Embets-Berättelser,
om årsväxten. 2 0 Lån af allmänna medel i och
för Landscrona Stads Kyrko byggnad. 5:0 Ar¬
bets- och Corrections hus i Malmöhus Län. 4:0
Underhållande af Landscrona Stads hamn. 5:0
Stats Commissarien Widtgren* ansökning om för¬
skott på arfvode. 6.0 Remiss till BancoUtskot-
tet, af Kongl. Majus nådiga Proposition, om
medel och utvägar till Hjelmare Slussverks om.
byggnad och vidmagthållande.
3:0 Återremitterat StatsUtskottets utlåtanden
i anledning af Kongl. Majtts nådiga Remiss, rG^
rande Regerings-Rådet voti Schewens fordran hos
Statsverket, samt öfver Kongl. Majtts nådiga Pro¬
position , or» erforderliga kostnader, i och för
upplåtandet af Kungsholms Krono Bränneri.
4:0 Icke instämt uti det af Hedervärda Bon.
deStåndet föreslagna tillägg, angående Kronout-
skyldernas erläggande uti Discont Assignationer;
samt
5:0 Remitterat
till Constitutions-Utskottet:
En hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln an¬
mäld anmärkning mot Föredraganden inför Kongl.
Majtt uti Commando-mål för Armén,
Till BancoUtskottet:
Ett Memorial af Herr von Schultzenheim,
Den 10 Januarii.
47i
David, den äldre, arn angelägenheten af Ban¬
kens publicité-, jemte Grefve von Schwerine, Fre¬
drik Bogislaus, yttrande i samma ämne.
Till Stats-Utskottet:
Ett Memorial af Herr af Uarelli, Isaac,
angående Penninge-förlägenhetens afhjeipande,
jemte ett anförande af Herr Cedersköld, Pehr
Gustaf, rörande samma ämne.
Till Bevillnings-Utskottet:
1:0 Ett Memorial af Herr Bruncrona, Nils,
angående lindring i Bevillning för Lots-Betje-,
ningen.
2:0 Tvenne yttranden af Friherre Sparre
Sixten, och Grefve Cronstedt, Claes, angående
dels i hvad mån fromma Stiftelser må äga att
beräkna och uppbära ränta på deras utlånta ca—
-pitaler, och dels ett närmare bestämmande, af
hvilka cassör, såsom ad pios usus anslagna, bö.'
ra från bevillnings erläggande vara befriade.
Till Stats- och Banco ■ Utskotten :
1:0 Ett Memorial af Friherre Tersmeden i
Fredrik, angående nödvändigheten deraf, att de
föreskrifter, hvilka meddelas Riksens Ständers
Bank och Riksgälds-Contoir, samt äro gemen¬
samma för båda penninge verken, blifva öfver-
ensstämmande så väl till mening som ordalag.
2:0 Ett Memorial af Friherre Hjerta, Frez
drik, angående understöd för Södertelje Canal»
•ch Slussverks Bolag.
47a
Ben 10 Januarii.
Till Stats- samt Allm. Eesv- och Econ.Utkkotter»
Ett Memorial af Herr Oxehufvud, Bo, angå¬
ende rättelse i sättet för Krono-Tionde- och
Afrads-Spannemålens lefverering,
§• 5-
Enligt nu inkomna Protocolls Utdrag, hade
"Vallöf!. BorgareStåndet:
1:0 Eika med de öfriga 3:ne Stånden be¬
slutat , att, i händelse af Hans Maj:t Konungens
och Hans Kongl. Höghet Kronprinsens sjuklig¬
het, Hans Kongl. Höghet Hertigen af Söderman¬
land må uti Konungens Höga namn Rikets
Styrelse föra.
g:o Bifallit StatsUtskottets betänkanden, an¬
gående tryckningen af Landshofdingarr.es Etn-
bets-berättelser om årsväxten, samt Stats.Com-
missarien TVidegrens ansökning, om vidare för¬
skott på arfvode-
3:0 Godkänt ExpeditionsUiskottets förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelse, an¬
gående 1:0 Kostnaden för tryckning af Riks—
Ståndens Protocoll , jemte dertill hörande Bi¬
hang. a:o Krono uppbördens verkställande för
sistledit år. 3:0 Tryckning af Riksens Ständers
Revisorers och Justitias - Ombudsmans berättel¬
ser , för år 1817; samt 4:0 Medel till Riks-,
dags . kostnadernas bestridande.
4:0 Instämt uti PrgstStåndets Remiss till
Ben lo JanuariU
473
BancoUtskottet, om präglande af en Skådepeng
ning, till åminnelse af den 4 Julii 18 17.
5:0 Återremitterat BancoUtskottets Memorial,
om Malmö och Götha Canal Disconters iråkade
overksamhet, samt Allmänna Besvärs- och Ecoc
nomiasUtskottets utlåtande, rörande Brännvins¬
bränningen och dermed gemenskap ägande äm-
nen; och
G:o Remitterat till
Stats • Utskottets
1:0 Herr Setterwalls med fleres anförandenj
angående de från några Län uteblefne räkenskap
per och upplysningar, hvarigenom hinder och
uppehåll uti Riks hufvudböckernas afslutande in¬
träffat.
t
2:o Herrar S. Arfvidsons, Z. Widtbergs och
E. M. Lejjflers Memorial angående Inqvartering
af Arméns Flottas Götheborgs Escadre.
3.0 Herr Bagers Memorial, angående un¬
derstöd af allmänna medel, till fortsättning af
Malmö Hamn-byggnad.
4:0 Herr Limnelii Memorial, angående frå¬
gan om vidare uppmuddring af Clara-Sjön, samt
Rörstrands- och Carlbergs-Canalen.
5:0 Herr Ombergs Memorial, angående ett
anslag för Bergs-Rådet Friherre Hermelin äfven
i afseende på fortsättande af samlingarne till erj
statistisk beskrifning öfver Sverige;
474
Den io Januarii.
Stats- och Bevilinings-Utskotten:
Herrar S. Arfvidsons , Z. Widebergs och E. M.
Lefflen derom äfgifna Memorial, att inom Gö¬
theborgs Police-Kam mares district, de afgifter,
som utgöras i och för understöd till Curhus an¬
läggande föi; veneriska smittan, måtte lill Stads-
cassan få ingå , för att inom Götheborg i sam¬
ma ändamål användas.
Bevilinings- Utskottet:
Herr H. H. Faurells Memorial om lindring
för Laholms Innevånare uti Bevillningens ut¬
görande.
BancoUtskottet:
j:o Herrar Arfvidsons , Widebergs och Lef¬
flen Memorial, angående ett Banco-Lån åt Gö¬
theborgs Stad.
s:o Herr Mitanders Memorial, om tillök¬
ning uti utlånings - summorna från Banken, å
fastigheter.
Allmänna Besvärs- och Economiae-Utskottet:
i:o Herr Lindes Memorial , angående förbud
emot införande af utländskt spunnet Bomulls¬
garn, äfvensom angående detta ämne nu gjor¬
da munteliga anföranden.
*:o Herr Winbergs, sedan den 30 Decem¬
ber, på bordet liggande Memorial, rörande nö¬
diga anstalter till en skyndsammare postgång,
äfvensom Herr Eneroths och Herr Immanuel
Den 10 Januarii.
475
Höh, denna dag, aflemnade anföranden, uti
samma ämne.
• 3:0 Herr Ebels, sedan den 27 December, på
bordet hvilanda Memorial, angående upphöran¬
de af tillåtelsen att till qvarblifvande i Diket för¬
sälja utrikes tillverkade, och under beslag anhåll¬
na varor; tillika med åtskilliga, till denna dags
Protocoll, i målet afgifna munteliga yttranden.
4:0 Herr Palmbergs Memorial, angående
yrkad rättighet för Städernas Magistrater, att för¬
rätta så kallade Dykeri-Auctioner.
5:0 Herr E. G. Holms Memorial , om upp¬
hörande af husvisitationer och Landt-TuIls-be-
vakningen, jemte ett till Memorialet munteli-
gen gjordt tillägg.
§. 6.
Medelst upplasta Protocolls-Utdrag under¬
rättades Ståndet derom, att Hedervariia Bonde-
Ståndet:
i:o Bifallit StatsUtskoffers afgifna utlåtan.*
den: 1:0 Angående Riksdags Fulimägtigen för
Landscrona Stad, Herr L. L Edsbergs Memo¬
rial , om lån af allmänna medel i och för Sta¬
dens Kyrkobyggnad. 2:0 I anledning af nyss¬
nämnde Riksdags-Fullmägtiges Memorial, omen
Arbets- och Correctionstius-inrättning i Malmö¬
hus Län. 3^0 Öfver Kongl. Maj:ts nådiga Pro¬
position 3 angående erforderliga kostnader i och
476
Den lo Janucritl
för upplåtandet af Kongsholms Krono - Bränne¬
ri- byggnader, till Curhus för Stockholms Stad
och Län, 4:0 I anledning af Kongl, Majus nå¬
diga remiss uppå Stats - Commissarien Widegrens
ansökning om förskott på arfvode-, 5:0 *• I an¬
ledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, an»
gående Hjelmare Slussverks ombyggnad och vid-
nragthållande, 6:0 Rörande nu varande BevilG
nings fortfarande äfven för ingångna året 1818-
n ^ *
2:0 Återremitterat BancoUtskottets Memo-;
ilai, angående Malmö och Götha Canal-Disconter,
samt StatsUtskottets Betänkande, i frågan om
framledne Regerings - Rådet von SchevCns hos
Statsverket innestående fordran.
3:0 Instämt uti Höglofl. Ridderskapet ock
'Adelns remisser
Till Stat*.Utskottet:
Af Friherre C. L. Siail von Ilolstéins Me¬
morial , angående behörigt iakttagande af de i
Landshöfdinge-Instructionen föreskrifne jordras»
sakningar ; samt till
Allm, Besvärs- och Economise-samtLagUtskotten:
Af Friherre Jacob Cederströms Memorial^
angående en allmän närings-frilret:
Äfvensom uti PrestStåndets remiss till
Banco-Utskottet :
Af Biskoppen, Doctor Faxes motion, «
Den 10 Januarii'
r47 7
präglande af en Skådepenning, till åminnelse af
den 4 Julii 1817.
4:0 Icke antagit det af PrestStåndet före¬
slagna tillägg uti Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse, rörande det beslut, att Hans Kongl.
Höghet ArfPrinsen, Hertigen af Södermanland,
JostPH Frans Oscar, i händelse af
Kongl. Maj ts samt Hans Kongl. Höghet Kron¬
prinsens sjuklighet, må föra Rikets styrelse.
5:0 Godkänt ExpeditionsUtskottets Förslag,
till underdåniga skrifvelser: 1 :o Angående tryckJ
ning af Riksens Ständers Revisorers och Justi—
tbe-Ombudsmans berättelser lör förledit år. 2:0
Angående medel till Riksdags utgifternas bestri¬
dande. 3:0 Rörande kostnaden för tryckning af
RiksStåndens Protocoll, med dertill hörande Bi¬
hang; och 4:0 Angående Krono ■ Uppbördens
verkställande för sistledit år.
6:0 Ansett sig icke kunna taga någon be¬
fattning med Stats Utskottets utlåtande, om un¬
derhållande af Landscrona Stads Hamn.
7:0 Remitterat
Till Stats-Utskottet:
] :o Ett Memorial af Anders Nilsson och
Olof Olsson från Carlstads Län, angående löns-r
tillökning för Länsmännen inom berörde Län.
2:0 Ett dito af Nils Mansson, från Malmö¬
hus Län, om upphörande af skyldigheten fö?
478
Den To Januarii.
till Städerna Calmar, Carlscrona, Carlshamn^
Christianstad, Malmö, Landscrona och Jönkö-
ping, med vedlass ankommande Bönder, att lern»
na vissa trän, för Commendanternas derstädes
behof.
3:0 Ert dito af samma Nils Månsson} an¬
gående yrkadt upphäfvande af den, vissa Hära¬
ders Krono-Allmoge i Skåne, påbördade dags-
verks-sky ldighet, vid Flyinge och Dalby Kongs-
gårdar, m. m.
4:0 Ett dito af Pehr Bengtsson, från Hal¬
land, om inlösande af de, den 27 October 1652,
till Kammar- och Econornise-Rådet Daniel Schle¬
gel upplåtna Kronogods i Hallands J.än; och
5:0 Ett dito af Olof Olsson, från Werm¬
land , beträffande Clar elfvens afledande öfver
det så kallade Näset, m. m.
Till Stats- samt Allm. Besvärs- och Econ.Utsottent
Riksdagsmännens, Anders Nilssons och Le¬
onard Romans, från Carlstads Län, Memorial,
om Sjön Wenerns sänkande ifrån en sådan me¬
delhöjd , som vid Götha Canals grundläggande
blifvit påräknad, m. m.
Till Bevillnings-Utskottet•
iso Nils Nilssons, från Wermland, Memo.
rlal, angående befrielse från Bevillning, för
Gästgifverier å mindre besökta vägar.
5t:o Pehr Olssons, fran Södermanland, Me¬
Den 10 Januarii.
479
morial, om förmögenhets-afgiftens införande, i
stället för fyllnad» afgiften.
3:0 Anders Nilssons, från Carlstads Län,
Memorial, i sistberörde ämne.
4:0 Anders Christoffersons, från Kronobergs
Län, Memorial, rörande befrielse för inhyses¬
hjon, från Krono Utskylders erläggande; och
5:0 Jacob Ericssons , från Orebro Län, Me¬
morial, angående lindring i Bevillningen för
fattiga arbetare.
Till Banco-Utskottet:
1:0 Ett Memorial af Peter Andersson, från
Halland, om odlings - låns begagnande af Fräl¬
se , Krono- och Krono - Skatte-hemmans-ägare,
m. m.; och
S.'o Ett dito af Eric Ericsson, från Örebro
Län, angående låns erhållande på Tackjern,
som finnes å Stapel- eller Uppstads - vågarne,
rn, m.
Till Lag-Utskottet:
1:0 Riksdagsmännen Olof Gudmundsson Bagi
ges, från Bohus Län, Johan Larsson Wiklunds,
från Westerbotten, och Börje Börjessons , från
Halland, Memorialer, angående föreslagna Stad-
ganden, i afseende på Bönders och Torpares öm¬
sesidiga rättigheter och skyldigheter.
2:0 Anders Danielssons, från Elfsborgs Län,
48»
Den lo Januarii.
Memorial, beträffande xäuegangssättet uti enskif¬
tes - mål.
3:0 Pehr Bengtssons, från Halland, Memo¬
rial, om rättighet för Allmogen, att anställa
skallgång mot vargar.
4:0 Johan Magnus WessingS, från Westman¬
land, Memorial, angående andra anstalters vid¬
tagande, till rofdjurs fällande, än de hittills
brukeliga Skallgångar; och
5:0 Pehr Pehrssons, från Calmare Län> Me¬
morial, om ändring i voteringssättet vid Presté-
Val.
Till Allmänna Besvärs- och EconomiasUtskottet:
1:0 Ett Memorial af Olof Olofsson, från
Carlstads Län, angående lindring i Tull afgifter-
na för trädvaror.
2:0 Ett dito af Botvid Jonsson, från Öster¬
göthland, angående undanrödjande af sådana träd¬
planteringar vid vägarne, hvarigenom åkren
skadas.
3:0 Ett dito af Gustaf Larsson, från Stock,
holms Län, om afskaffande af tillsatte Bränn¬
vins-Uppsy ningsm än.
4:0 Ett dito af Pehr Bengtsson, från Hal¬
land, beträffande Roreringen i samma Län.
5:0 Ett dito af Nils Nilsson, från Werm#
land, angående fri timmerhandel på Norrige; och
6:0
Den 10 Januariii
481
6:0 Ett dito af samma Nils Nilsson, beträf-'
fande sökt förklaring öfver Kongl. Brefvet, af
den 18 September »gio, om Allmogens skyl¬
dighet att förse sig med pass, då de resa öfver
Norska Riksgränsen.
Till StatsUtskoitet:
I:o Sju särskildta Memorialer, af Riksdags;
männen, Johan Wiklund, från Westerbotten '
Johan M. Wessing och Hans Andersson, fria
Westmanland, Olof Wikström och Eric Mörtberg
från Norrbotten , samtelige Fullmägtige från Carl.
stads Län, Eric Rutberg, från Norrbotten, samt
Pehr Jonsson, från Kronobergs Län, rörande in¬
delta Regimenternes beklädnad; och
2:0 Ett Memorial af Johan Wiklund, från
Westerbotten, samt J. Rutberg och Olof Wik.
ström, från Norrbotten, angående anskaffande
af Boställen åt Länsmän.
Till Bevillnings - Utskottet»
1:0 Ett Memorial af samtelige Riksdags;
Fullmägtige från Carlstads Län, angående en
jemnare fördelning af allmänna Bevillningen;
och
2:0 Olof Nilssons oell Anders Mårtenssons,
från Jemtland, Memorial, angående förändring
af tiden för Uppbördsstämmorna.
Till Banco - Utskottet:
1:0 Fullmägtigen i Riksgälds-Contoiret, Eric
Pr. St. Prot. aSiS. Del. 1. 31
482 Den 10 Januarii.
Ericssons] från Örebro Län, Memorial, angåen¬
de förändring i Banco-Discontens styrelse; samt
2:o Jonas Anderssons, från Kronobergs Län,
Memorial, innehållande förslag, att hela den
summa, som till fastighets-lån i Banken är för
hvarje år anslagen, må genast i början af årer
utgifvas.
Till Lag - Utskottet:
l:o Riksdagsmannen Pehr Pehrsons, från
Calmare Län , Memorial, angående enskiftes måls
upptagande vid särskildta Agodelnings-rätter.
*'.o Gustaf Larssons, från Stockholms Län,
Memorial, angående obehindrad rättighet för
jordägare att anlägga Husbehofs Qvarnar.
3:0 Riksdags - Fullmägtiges från Gottland,
Memorial i samma ämne.
4:0 Olof Nilssons, från Jemtlands Län, Me¬
morial, att fyra Nämndemän borde vara närva¬
rande vid af- och tilltrades-syner; samt
5:0 Ett Memorial af Matts Ericsson , från
Stockholms Län, angående förändring i 173 järs
Gästgifveri-Or lning , med den deröfver år 176b
utfärdade förklaring.
Till Allmänna Besvärs - och Econorniae Utskottet:
1:0 Riksdags . Fullmägtiges från Gottland,
Memorial, angående utfärdande af en Författ.
ning, hvarigenom Räntegifvare tillädes options-
Den lo Januarii.
483
ratt, att lefverera ränte persedlar in natura eller
losa dem efter Markegångs-pris.
sm Ett Memorial af Hans Nilsson och
Hans Michaelsson, från Gefleborgs Län, angåen¬
de upphäfvande af Landt Tulls-bevakningen.
3:0 Johannes Olofssons, från Elfsborgs Län,
Memorial , angående föreslagen rättighet för
Gästgifvare, att utminutera Brännvin.
4:0 Ett Memorial af Olof Månsson, fran
Bleki nge, angående bestämmande af viss afgift
till Regiments Läkare, för ny legde Karlars be¬
sigtning; samt
5:0 Matts Ericssons, från Stockholms Län,
Memorial, angående de Stockholms Stad hittills
tillkommande torg och gatu - renhållnings pen¬
ningar för vissa Landtmanna produeter, som till
Staden införas, samt att Allmogen måtte befrias
från skyldigheten att till Stadens vågar föra si¬
na vågbara varor; och
Till Lag- samt Allm. Besvärs och Econ.Utskotten:
Riksdagsmannen D. Selanders, fran Waster.
Norrland, Memorial, rörande förändring i För-1
fattninga i ne , angående Snöplogning.
Till Stats Utskottet:
Memorialer af:
1:0 Riksdagsmannen Etie - Ericsson, Tån
Örebro Län, angående Tullverket* ställande an¬
484 Den 10 Januarii.
der Kongl. Kammar-Collegii öfverinseende och
förvaltning.
t'o Gustaf Larsson, från Stockholms Län,
angående ny reglering af Statens Embets- och
Tjenstemän.
3-'o Gustaf Gustafsson, från Södermanland,
rörandeGötha Canal.arbetetsinställelse tills vidare.
4:0 Riksdags.Fullmägtige från Blekinge Län,
angående berörde Läns Båtsrnans-Rolering.
5:0 Riksdagsmannen Sven Mänsson , från
Calmare Län, rörande upprensning af den sa
kallade Stång-Aen i Calmare och Östergöthlands
Län.
6:0 Olof Mänsson, från Blekinge Län, an>
gående Lotshemmans inlösande till Skatte.
7:0 Daniel Selander, från Wester-Norrland,
om betalning för Postföringen; och
8:0 Riksdagsmannen C. F. Berg, fr2n j}0_
hus Län, angående förändrad styrelse af Ali,
manna Brandförsäkringsverket*
Stats- och BancoUtskotten:
Ett Memorial af Mäns Pehrsson, från Ble¬
kinge Län, angående förökadt anslag till medde^
lande af fastighets lån.
Bevillnings-Utskottet:
l:o Daniel Anderssons, från Uppland, Me¬
Den 10 Januarii.
485
morial, angående yrkad förklaring öfver 9 Art:
3 §. 7. mom. af Bevillnings.Förordningen ; och
2:0 Carl Hinrikssons, Jöns Pehrssons och
Hans Nilssons, från Gefleborgs Län, Memorial,
angående lindring i bevillningen för sådana hem¬
man, som lida genom öfversvämning af den
så kallade Ljusne-Elfven.
Banco • Utskottet:
Riksdagsmannen J M. Wessings Memorial?
angående förbud emot utgifvande af private AsJ
signationer.
Lagutskottet:
Memorialer af:
1:0 Riksdagsmannen Johannes Arfvidsson
från Jönköpings Län , angående förhöjande af
vitén för uteblifvande vid Härads-Ting.
a:o Hans Andersson, från Bohus Län, ani
gående hrandstods erläggande, efter förmedlade
eller oförmedlade Hemmantalet.
3:0 Johannes Arfvidsson , från Jonköpings
Län, rörande vägdelning samt vägarnas under¬
hållande.
4:0 Samuel Andersson, från Östergöthland?
angående Nämndemäns och Krono Betjentes rät¬
tighet , att, utan vittnen, förrätta stämningar.
5:0 Olof Gudmundsson Bagge, från Bohus
Län, innefattande tillägg till dess förut väckta
486 Den 10 Januarii.
motion, om T.agars bestäm mamie, i afseende på
förhållandet emellan jordägare och torpare.
6:0 Pehr Jonsson, från Kronobergs T än,
angående Enskiftes.FörfaUningarues olämplighet
för samma Län.
7:0 Jonas Jansson, från Calmara Län , rö.
rande upphäfvande af det i 38 §• af 1805 ars
Skogs-Ordning stadgade förbud, emot tröskesla-
gor af Ek.
8:0 Olof Mänsson, från Blekinge Län, an¬
gående ändring och förklaring af I 802 års Stäng¬
sel-Förordning; och
9:0 Carl Fr, Berg, från Bohus Län, angå*
ende minskning i ansvaret för fylleri.
Till Lag- samt Allm. Besvärs- och Econ.Utskotten:
Ilo Riksdagsmannen Pehr Jonssons, från
Kronobergs Län, Memorial, angående en all¬
män närings-frihet , samt upphäfvande af alla
Skrå - Författningar, inonopotier och handels¬
tvång; och
2:0 Ett Memorial af samma Riksdagsman,
rörande vägsyners hållande, emellan den 24
Junit och 12 Julii; samt
Allmänna Besvärs- och Economise . Utskottet:
Memorialer af:
t:o Riksdagsmannen från Christianstads Län,
Pehr Nilsson , angående förbud emot införsel af
Den ro Januarii, 487
utländska varor, till lnxens hämmande och in-
ländske Fabrikernes upphjelpande.
2:o Pehr Jonsson, från Kronobergs Län,
angående vidtagande af anstalter emot Lumpsam¬
lares kringstrykande.
» V
3:0 Lars Olsson, från Calmare Län , angå¬
ende Frälsehemmans deltagande i Krono- och
Fång-skjutsning, samt bref bäring; m. m.
4:0 Samma Riksdagsman, rörande förhöj¬
ning i skjutslegan för Krono skjutsen, samt be¬
talnings erhållande för Fäng skjutsen.
5:0 Pehr Bengtsson, från Halland, i sara-
ma ämne.
6:0 Jon Jönsson, från Malmöhus Län, ani
gående rättighet för hemmansägare till Brännvins
afsalu i mindre qvantum.
7:0 Gustaf Gustafsson, från Södermanland,
rörande anstalters vidtagande att befordra en ny
Psalmboks antagande och utgifvande.
8:0 Olof Hakansson, från Elfsborgs Län,
angående efterlefnad af Kongl. Resdlution, den
12 Januarii 1757, i afseende på Marknaders
undvikande in på Högtiderne. N
g:o Nyssnämnde Olof Hakansson, om afskaf-
fande af Rotarnes skyldighet, att fortskaffa mi-
litair-bref, när Soldaterne äro från hemorten
•ommenderade.
488
iDen lo Jartuarii.
10:0 Samuel Andersson, från Östergöt hland;
angående föreslagne anstalter vid förfärdigande
af So1 dat-Munde ringar vid andra Lif-Grenadier-
Regimentet.
Ii:o Peter Andersson, från Hallands Län,
rörande dels Arrendatorer rättighet till Bränn-
vins-bränning, och dels husbehofs-bränningen i
allmänhet.
ia:o Sven Pahlsson, frän Christianstads Län,
angående förbud emot Småstads-krämares kring¬
vandrande på Landsbygden.
I3 0 Olof Olsson, från Carlstads Län, om
Bruks- och Qvarn—ägares deltagande i vägars rö¬
djande och underhållande.
14:0 Anders Danielsson och Olof Hakansson >
från Elfsborgs Län, angående ett Spannmåls-Ma-
gazins anläggande i Borås.
15m Olof Mänsson, från Blekinge, angåen¬
de bibehållande af redan ingångne conventioner
om Presterskapets löningssätt; samt
16:0 Eric Svensson, från Bohus Län, rö¬
rande reparationen af den, Kronan förbehålIne,
och den, på Civile och Militaire-Embetsmän,
anslagne Tionde.
§• 7»
Föredrogs och bifölls Expeditions-Utskot¬
tets ytterligare utlåtande, angående en förbättrad
redaction af Bihanget till Riksens Ständers Pre»
tocoll^för innevarande Riksdag.
Den 10 Januarii.
489
§. 8.
Uti nu ankommet ProtocoTIs-Utdrag af deri
5 dennes, begär Hedervärda BondeStåndet, att
de Bespective MedStånden, igenom sina Canzli-
er, må besörja, det BondeStåndet, jemlikt Riks-
dags-Ordningens 52 §., må erhålla del af alla
till Respective Stånden ingifne och remitterade
Memorialer, hvilka ej redan blifvit BondeStån¬
det meddeldte.
Secreteraren anmälte, att sådant redan blif¬
vit verkställdt, i anseende till alla de Memori¬
al, af hvilka 4 exemplar blifvit till PrestStån-
dets Canzli inlemnade , endast med undantag af
de Memorial, hvilka den 5 dennes blifvit in-
gifne, och hvilka Secreteraren icke trott det va¬
ra lämpeligt att afsända, förr än nämnde dags
Protocoll, vid denna Sessions början , blifvit ju-
steradt. Men hvad deremot angeck sådane anfö¬
randen och dictamina, hvarigenom åtskilliga mo¬
tioner inom Högvördiga Ståndet blifvit väckta,
så och enär Riksdags-Ordningens 52 §. hvarken
föreskrifver, att dessa skola med de öfriga Re¬
spective Stånden communiceras ; eller att 4 exem¬
plar deraf skola aflemna! , hade dessa icke blif¬
vit de öfrige Respective Stånden meddelte, i an-'
dra fall, än då Högvördiga Ståndet sådant sär¬
skildt beslutat.
Härvid lät Ståndet bero.
§• 9-
Prosten Säve.s, den 5 dennes inlemnade Me.
morial, angående Presterskapets enskildta angelä¬
genheter, upplästes, men lades på fleras begå-'
rån åter på bordet.
Den 15 Januarii.
§. 10.
Anmälte* och bifölls Prosten, Lector Henr-*
lins anhållan, om ytterligare permission på 3:ne
▼eckor.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. Almquist.
Thorsdagen den 15 Januarii igl8*
$. 1,
Då Herr ErkeBiskoppen och Talmannen
nu intog Talmans-stolen, si betygade Ståndet sin
lifligaste glädje och innerliga tacksamhet emot
den allgode Guden, som återställt H ErkeBi-
skoppens helsa; hvaremot Herr ErkeBiskoppen
och Talmannen tolkade sin varma erkänsla, för
det ömma deltagande uti hans välgång, som
Ståndet förut, genom dess deputerade, och nu
enhälligt ådagalagt.
§. 2.
Justerades Ståndets Protocoll, för den I#
innevarande Januarii.
Utdelades tryckta exemplar af Bevisorerne»
Berättelser, om allmänna Magazins-Inrättningens
förvaltning för år 1&15.
Den. 15 Januarii. 491
§. 4.
Medelst inkomna Protocolls Utdrag, under¬
rättades Ståndet derom, att Höglofl. Ridderskap
pet och Adeln, under den 5 dennes, återremit¬
terat ExpeditionsUtskottets Förslag till underdå¬
nig skrifvelse, angående Riksens Ständers beslut,
att i händelse af Hans Maj:t Konungens och
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens sjuklighet,
Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen , Hertigen af
Södermanland, Joseph Frans Oscar må fo.
ra Rikets styrelse, äfvensom, att Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln, den 9, och Vällofl. Bor-
gareStåndet den 10 dennes, instämt uti det til¬
lägg, som PrestStåndet uti berörde underdåniga
skrifvelse föreslagit, och blef, i sammanhang här¬
med, ExpeditionsUtskottets nu inkomna förnya¬
de project till ofvanberörde underdåniga skrif¬
velse, till justering uppläst och godkändt.
§• 5-
Jemlikt upplästa Protocolls. Utdrag, hade
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
iso Bifallit Expeditions-Utskottets ytferligaP
re utlåtande, angående förbättrad redaction af
Bihanget till RiksStåndens Protocoll.
5:0 Ansett StatsUtskotfets Memorial af den
39 nästledne December, angående nu varande
bevillningars fortfarande, under nu ingångna år
1818, böra, såsom öfverflödigt, förfalla.
3:0 Remitterat till
49*
Deri 15 Januarli.
Till Stats*Ufskottet:
1:0 Ett Memorial af Herr Iserhjelm, H W.
angående löne-dllökning för allmänna Berednin¬
gens ledamöter. 2:0 Ett Memorial af Herr
Stjernschantz, Johan Abraham, angående bibehål¬
lande af Rikets närvarande Militair-styrka, jem¬
te Grefve Löwenhjelms, Gustaf, yttrande i sam¬
ma ämne. 3:0 Ett Memorial af Herr Montgo¬
mery , Fabian, angående antagande afen Socken.'
Skrifvare i hvarje Socken. 4:0 Ett Memorial
af Friherre Wrangel, Henning, angående yrkadt
vidtagande af det beslut, att inga nya utgifter
måtte af Riksens Ständer beviljas, jemte yttran-'
den af Grefvarne Löfvenhjelm, Gustaf, Mörner,
Adelf Göran, Friherre Ankarsvärd, Carl Henrik,
samt Herr von Fieandt, Daniel Wilhelm, och
Herr Franc Sparre, Bengt, i samma ämne. 5:0
Tvenne Memorial af Grefve Hamilton, Axel
Raoul, samt Friherrarne Stael von Holstein, Cor•
ftz Ludvig, och Wrangel, Henning, angående
Skånska Roteringen, jemte yttranden i detta äm¬
ne af Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
Grefve Hamilton, Axel, Friherrarne Wirsen,
Gustaf Fredric, von Duben, Joachim, Björnstjer¬
na , Magnus , ©ch Stael von Holstein , Corfitz Lud¬
vig; samt Herrarne Clairfelt, Mauritz, och Qvi¬
ding, Bernhard Christoffer. 6:0 Herr Heijkenskölds,
Adolph Detlof, yttrande, angående vissa Bergs¬
lagers rotering.
Till Allmänna Besvärs- och Economiae-UtskottetC
Ett Memorial af Herr Montgomery, Fabian;
Den 15 Januarii.
493
angående Tullbetjeningens oeh visitationers an¬
skaffande.
Till Stats- och Banco • Utskotten :
l:o Ett Memorial af Friherre Lagerbjelke
Johan, angående inrättande af ett Växel Contoir,
jemte anföranden i samma ämne af Grefve Spens ,
Jacob Melcher, samt Herrar Svedenstjerna, Eric
Thomas, Och af Ur, Carl David; tillika med Fri¬
herre Lagerbjelkes svar å berörde anföranden.
a;o Friherre Cederströms , Ulric, Memorial, an¬
gående medel till stadgande af Rikets myntvä¬
sende.
Till Stats- samt Allm. Besvärs-och Econ.Utskotten:
j:o Tvenne Memorial af Friherfe Stael von
Holstein, Corfitz lidvig, och Herr af Stenhoff;
Christian, angående en förändrad organisation af
Tullverket, jemte yttranden i samma ämne, af
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislaus; Friher¬
rarne af Wetterstedt, Guslaf, Stael von Holstein,
C. L., Boije, Ludvig, samt Herr Munk af Ro.
sensköld , Eberhard,
Till Bevilln. samt Allm. Besv. och Econ. Utskotten:
Ett Memorial af Grefve Gyllenborg, Johan
Henning, angående inrättande af en tätare Post¬
gång emellan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
samt rättighet för enskildta, att till Domstolar
och Embetsverk directe med Posten insända så¬
dana handlingar, hvilka icke fordra annan åt-,
gärd f än deras inlemnande.
494
Den 15 Januarii,
Till Lag. Urskonet:
j:o Ett Memorial af Grefve Gyllenborg, Jo¬
han Henning, innehållande, dels förslag, att
kreatur, åker- och kör-redskap, som höra till
hemmansbruk , icke böra få försäljas eller utmä¬
tas, utan jordägarens bifall , dels ock yrkad än¬
dring.i ty Cap. 3 §. Jorda-Balken. 2 o Ett Me¬
moria! af Grefve Gyllenborg , Jahan Henning, an¬
gående angelägenheten af ett närmare bestäm¬
mande utaf hvad till Politiemål lagligen bör
hä;-föras.
§. 6.
Af upplästa ProfocoMs-Utdrag inhämtades,
att Välloil. Borgare-Ståndet
t:o Bifallit StatsUtskottets Memorial, angå¬
ende nu varande Bevillningars fortfarande, äf¬
ven för år t 8 t 8-
<9
j:o Återremitterat StatsUtskottets Betänkan¬
de, om äskadt lån af allmänna medel, för Lands¬
crona Stads Kyrko-Byggnad.
3:0 Remitterat lill
Stats • Utskottet:
1 o Herrar Arjvidsoyis, Wideb-rss och Lef-
flera ernorial, angående yrkad befrielse för Gö¬
theborgs Stad, från deltagande uti Krono-Upp-
bördsrnännens derstädes aflöning, samt begäran
om ersättning för hvad Staden i detta afseende
hitintills erlagt. Herr Norm örns Memorial,
Den 15 Januarii.
495
angående förbättring af Lärarnes Lönevilkor vid
Prins Oscars Elementar Schola i Askersund,
samt anslag af allmänna medel till inköpande af
ett Schoijehus för nämnde inrättning. 3:0 Herr
JEckhoffs Memorial, angående åtgärders vidtagan¬
de, till beredande af ersättning för de förluster,
Svenska Handlande och Skepps-Redare, under
de senaste krigs-åren , måst vidkännas, genom
Skepps uppbringningar ?f de utländska Magter,
med hvilka Riket varit i fredligt förhållande,
4:0 Herr Thunells Memorial, innehållande yr¬
kande, alt Kongl, allmänna Magazins-Directionen
ej måtte verkställa införskrifning af utländsk Span—
nernål. yo Herrar Arfvidssons, Widebergs och
Dej/furs Memorial , angående ersättning till Gö¬
theborgs Stad, för dess förlorade andel af de
fordna accise- och bakugns jenningarne uti nämn¬
de Stad; tillika med en dervid bilagd handling.
6 o Herr Lundgrens Memorial, angående lin¬
dring för Stockholms Stad, uti dess årliga bidrag
till Kronans Uppbördsmäns aflöning, samt an¬
dra utgifter, i och för Uppbördsverket, jemte en
till detta Memorial hörande Bilaga. 7:0 Herr
Lundgrens Memorial, angående föreslager utbyte
emot en Gränd här i Staden, af en Ladugårds,
lands Krono-Bränneri tillhörig Sjötomt, hvilken
för Stadens behof skall erfordras; med en vid Me¬
morialet bilagd charta. 8to Herr Ullbergs Memori¬
al , angående anslag af lön på stat, åt extra Brott¬
måls-Domare i vissa d%e!ar af Riket, i 9:0 Herr
Linströms Memorial, angående upphörande af an¬
slag utaf allmänna medel, till Tafflar vid Riksdagar.
Stais- samt Alita. Besvärs- och Econ.Utskotten:
Herr Milanders Memorial, angående en Berg-
verks-Scholas anrättande.
.495
Den I 5 Januarii'.
Be v il Inings- Utskottet:
l:o Herr Ecklioffs Memorial, angående än¬
dring uti Bevillnings-Stadgans föreskrift, röran¬
de Bevillningen af Fiskare. 2:0 Herr Thunells
Memorial, angående förklaring af hvad 17, 18
och 19 mornenterne uti 4 Artikeln, 2 §. af
1815 års Bevillnings-FÖrordning stadgar, om
Fastigheters uppskattrringsvärden.
BancoUtskottet:
l:o Herr A. L. Schvans Memorial, angåen-
de tiliökad controll, till förekommande af öfver-
assigneringar på Banken. 2:0 Herr Thunells
Memorial, angående utlemnande af penninge-
förskott ifrån Banken åt samtelige Städerne i
Riket; tillika med de uti Ståndet vid detta Me¬
morial gjorda anmärkningar. 3:0 Herr Enerots
Memorial, angående beskaffenheten af de inty¬
ganden öfver låntagares och cautionisters ve«<
derhäftighet, sorn vid Iåns beviljande uti Discon-
terne nu erfordras. 4:0 Herr Hulphers Memo¬
rial, angående beläningsrätt i Banken å Tackjern.
5:0 Herr Ombergs Memorial , angående yrkad
frihet för en hvar, att i Banken tillbyta sig o-
myntadt Guld och Silfver, mot Svenskt gång¬
bart Guld och Silfver-Specie-mynt.
Lag-Utskottet:
I:o Herr Ekstrands Memorial, angående
förklaring af 17 Cap. Giftermåls - Balken. 2:o
Herr Ekstrands Memorial, angående tiden, in-i
om hvilken utmätningar böra vara verkställde,
m. m.
Den 15 Januariii
497
th. tfl. 3:0 Herr Ekstrands Memorial, angående
en vidsträcktare rätt för den, som vill verki
ställa uppodlingar, att kunna tillhålla sina gran-;
nar till afloppsdikens upptagande oell underhål¬
lande öfver deras nedanföre belägna ägor, samt
rättegångens förkortande uti så beskaffade målé
4:0 Herr Thunells Memorial, angående verkstäL
läghet af Riksens Höglofl Ständers vid 18 15
års Riksdag tagne Beslut, örn öfverseende och
förbättring af SjöLagen, samt öfriga Författ.
ringar, rörande Svenska Coopvacrdie-Sjöfarten.
Allmänna Besvärs— och Ekonomi- titskoctet i
1:0 Herr Ombergs Memorial, angående före-'
♦ägande af en noggrann undersökning, huruvida
de personer, utom Bergsmans Ståndet, som efter
180g års Riksdag blifvit innehafvare af Bergs¬
mans-hem man, fullgjort de för Tackjernsblåshih-
gens underhållande föreskrifne skyldigheter, och
hemmanen på ett rätt Bergsvis begagnat; samt hem¬
ställan, att, i annar händelse, de förmåner, sorn
genom Bergsmans - privilegiers upphörande för
vissa hemman eller orter kunde disponeras, måt¬
te Öfverflyttas på Norrbottens Län, och att eri
plan för Tackjerns - tillverkningens befrämjande
derstädes måtte vid nasta Riksdag blifva Rik«*
sens Ständer förelagd, m. m. 2:0 Herr Nor¬
ströms Memorial, angående förhöjning uti Tull*
afgifterne å utrikes ifrån inkommande Boktrycke¬
ri-Stilar. 3:0 Herr Eckhoffs Memorial, angående
upphäfvande af Dykeriets rättighet, att, uta*
Skeppares Och godsägares medgifvande, taga be-*;
fattning med sådana Svenska Fartyg, sorn uti*
Pr, St. Pro t. 1818. Del, I* 3 %
49*
Den 15 Januarii.
der lotsning blifvit af Krono Lots, inom farvatt¬
net i hans district, satte pä grund. 4:0 Herr
Linströms Memorial, angående förbud emot Bran*
vins-försäljning å krogar och alla sådana offent¬
liga ställen. 5:0 Herr Lindbergs Memorial, anJ
gående förbud emot så väl införsel, som bruk
och nyttjande af Caffe; jemte till detta Me¬
morial muntligen gjorda tillägg. 6:o Herr Lind-
bergs Memorial, angående inskränkning uti an¬
talet af krogar, 7:0 H.rr Limnelii Memorial,
angående förbud enrot bruk och nyttjande af
Caffe, samt af sådana utländska öfverflödsvaror,
söm blifvit till införsel förbudna. Sm Herr Mi¬
ta ml rs Memorial, angående upphörande af Grän¬
te Tullbevakningen emellan Sverige och Norige;
tillika med de mundteliga anföranden till Proto-
collet, som blifvit af detta Memorial föranled,
de. 9:0 Herr Hulphers Memorial, angående än¬
dring uti Riksens Höglofl. Ständers, vid J 8»5
års Riksdag, fattade beslut, i afseende på de till¬
fällen, då Brännvinsbränningen skulle af Rege¬
ringen kunna förbjudas. 10:0 Herr Westins Me¬
morial, angående inrättande af en så kallad Be-
sparings-Bank, till förmon för tjenstehjon och
andra personer af de ringare folk classeme. 11:0
Herr Ebels Memorial, om förbud emot Calles
nyttjande, lato Herr Lejflers Memorial, angå-
ende anstalters vidtagande till besparing af skogs,
effecter, samt till befrämjande af Skogarnes till¬
växt. 15:0 Herr Örnbergs Memorial, angående
upphörande af Westerbottniska Allmogens segla-
tions-frihet. [4:0 Herr Ullbergs Memorial, an¬
gående de uti Riket gångbara vigtsorter* reduce¬
rande till enhet.
Den 1 5 Januarlt.
499
BorgäreStåndets enskiidta Besvärs Utskott .*
1:0 Herr Lnernts Memorial, angående en
ny frimarknads inrättande uti Staden Åmål. 2:0
Herr Malmbergs Memorial, angående Borgerska.
pets i Trosa bibehållande vid deras, till ström*
mingsfiskes idkande, undfångna privilegier.
Bevillnings- Utskottet;
Herr Sjödins mundteligen gjorda hemstäl¬
lan, om eftergift i Bevillningen för Östersunds
Stads Innevånare, samt Herr Kjellanders med
flere Ståndets Ledamöters motioner, om en me¬
ra bestämd redaction af 4 mom. uti 2 Art. af
nu gällande Bevillnings.Förordning., äfvensom
rörande nedsättning af minimi afgiften för Bor¬
gare, uti tredje, fjerde och femte classernes Sta.
der, med hvad mera som i sammanhang dermed
blifvit uti Ståndet andraget.
Stats . Utskottet t
1:0 Herr Palmbergs, den 2 uti innevaran¬
demånad, på bordet lagda Memorial, innefattan¬
de yrkande, att hvarje Stad, som tillförene ägt
andel uti den så kallade delnings-aeeiseri, mätte
af allmänna Bevillnings-Summan få innehålla sin
vanliga lott af accisen och bakugns penningarne,
tillika med de vid samma Memorial, uti Stån¬
det gjorda anmärkningar och tillägg. 2:0 Herr
Hulphers, sedan den 2 uti denna månad, på bor¬
det hvilande Memorial, om upphörande af Ge.
neral Assistance-Contoiret och Kongl. Nummer.
Lotteriet; jemte de i BorgareStåndet härvid mund-
Den 15 Januarii
teligen gjorda tillägg och erinringar. g:o Herr
Lundhe Memorial, hvilket ifrån den 5 dennes
legat på bordet, rörande indragningars verkstäl¬
lande uti .Rikets närvarande militair-styrka.
Stats, och BancoUtskotten:
1:0 De delar af Pierr Settervall, den 2 uti
innevarande månad, på bordet lagdé Memorial,
som angå fördelning emellan Riksens Högloft.
Ständers Revisorer öfver Stats- Banco- och Riks*
gälds-verken, af det dem tillhörande arbetet;
förhöjning uti deras arfvoden, tryckning af Re-
visorernes berättelser, publicitet af deras gransk,
ning af Banco-verket, i hela dess vidd; samt
upphörande af förseglade berättelsers afgifvande;
tillika med de uti BorgareStåndet, vid Herr Set•
tervalls berörde Memorial, gjorde anmärkningar.
2:0 Herr Ombergs, sedan den 5 uti denne må¬
nad, på bordet hvilande Memorial, angående re¬
glering af myntväsendet och Rikets financer, jern-
te de vid samma Memorial gjorda anmärkningar
och erinringar.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Econ.Utskotten:
Herr Holms, sedan den 5 Januarii, på bor*
det hvilande Memorial, angående medels vidta¬
gande att göra Finska Handeln mindre skadlig
för Sverige; tillika med de uti Ståndet den 5
och 9 Januarii gjorda tillägg och anmärkningar
vid detta Memorial.
Dag - Utskottet:
1:0 Herr LéJJlers, den 5 Januarii, på bor;
det lagde Memorial, angående Borgenärs-Eds af-
läggande genom Syssloman, samt ändring af de
Dm 15 Januarii.
1 Concörs-Stadgan för sådan ed föreskrifne För-'
mulair. a-'o Herr A. L. Solmans, samt Herr
Linströms, sedan den 5 Januarii, på bordet hvi¬
lande Memorialer, angående inskränkning uti pri,
väte personers rätt att utgifva invisningar, jern-
te de härvid uti BorgareStåndet gjorda anmärk¬
ningar. 3:0 Herr Ximd/isMemorial, som den 5
Januarii blifvit lagdt på bordet, om tillsättande
af så kallade Freds-Domare eller Förliknings,
män, till Rättegångars biläggande.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
1:0 Herr Edelbergs , den 2 Januarii, på bordet
lagda Memorial, afgående öfverklagade intrång
uti Städernes närings-rörelse. 2:0 Herr Thunells,
ifrån den 2 Januarii, på bordet hvilande Memo¬
rial, rörande inskränkning af Judiska Nationens
borgerliga och andra rättigheter i Sverige. 3:0
Herr Lindes Memorial, hvilket den 2 Januavii
pä bordet lades, om skjutslegans förhöjning från
Städerne, jemte härvid uti BorgareStåndet deri
2 och g Januarii gjorda tillägg. 4:0 Herr Thu¬
nell s, den 5 Januarii, på bordet lagde Memorial,
rörande skjutslegans tillökning. 5:0 Herr 27m-
nells, sedan den 5 Januarii, på bordet hvilande
Memorial, angående Kustbevakningens fortfa¬
rande, samt andra strängare anstalters vidtagande
till förekommande af lurendrägeri och tu!iför-
snillning. 6:0 Herr Lkstrands Memorial, som
den 5 Januarii blifvit lagdt på bordet, angående
Dandtmännens Spannmåls--och Victualie-Han-
dels beläggande med afgifter till Städerne; tilli-
ka med härvid uti Ståndet gjorda anmärkningar.
jo j
Ben 15 Januarii,
7:0 Herr Sjiistedts, den 5 Januarii , på bordet
lagda Memoria!, om skjutslegans förhöjning frän
Staden Carlstad, till dubbelt belopp, emot hvad
den nu utgör. 8m Herr Ebeis, sedan den 30
gistledne December, på bordet hvilande Memo¬
rial, rörande vidtagande af anstalter emot vene¬
riska smittan; jemte Herr Falkmans vid Memo¬
rialet mundteligen framställde anmärkningar, samt
Herr Ebels svar derå.
Stats Utskottet:
Herr Planks Memorial, angående förbät*
tring uti Landt Räntmästarnes lönevilkor; jern.
te Herr Kjellanders dervid gjorda tillägg.
Stats och Råneo - Utskottem
Herr Arfvidssons, sedan den 2 Januarii, på
bordet hvilapde Memorial, angående bibehållan¬
de af ett Discontverk i Götheborg; tillika med
de ofvanberörde dag uti BorgareStåndet vid det¬
ta Memorial mundteligen gjorda tillägg.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi.Utskottet:
Herr Cederborgs, den 6 sistledne December,
till BorgareStåndet ingifne, och då till Ståndets
enskildta Besvärs Utskott förviste, men derifrån
återlemnade Memorial, innehållande yrkad rät¬
tighet för Städernes Magistrater, att få utfärda
rese-pass för i orten väl kände personer, som si¬
lo uti Städernes grannskap på landet boende.
Den 15 Januarii•
§• 7-
Efter uppläsande afVällofl. BorgareStåndet^
Frotocolls Utdrag, af den 10 dennes, innehåL-
lande det beslut, att, på det fortgången af Bi-
liangets tryckning icke måtte uppehållas, anmo¬
da Riksens Höglofl. Ständers samtelige Utskott,
att af deras afgifvande betänkanden och utlåtan¬
den, med all möjlig skyndsamhet , till Expedi-
tionsUtskottet afsända det exemplar, som skall
bemäldte Utskott meddelas, m. m., fann Prest-
Ståndet för godt, att uti berörde anmodan till
Utskotten, med Vällofl. BorgareStåndet instämma.
§• 8.
Medelst inkomna ProtocollsUidrag, under¬
rättades Ståndet om Hedervärda BondeStåndets
bifall till Expeditions Utskottets förnyade för¬
slag till en förbättrad redaction af Bihanget till
RiksStåndens Protocoll; äfvensom att; nämndö
Stånd remitterat
Till Stats-Utskottet;
Memorialer af
iso Banco Fullmägtigen Anders Danielsson,
angående yrkad reglering af Statens Embeten och
tjenster. s:o Fullmägtigen i Riksgälds Contoiret,
Eric Svensson, frän Bohus Län, angående vissa
rättigheter för sådana Comministers • Boställen,
hvilka blifvit af Församlingarne inköpta. 3:0
JSJyssnämnde Eric Svensson, angående indragning
af Adelsfane 7 Regimentet. 4:0 Jacob Jacobsson
Den 1 5 Januarii.
Kinner, från Gottland, angående aflöning för K»
■väringsmanskapet derstädes, under exercitie tiden.
5:0 Riksdags-Fu! Itnägtige från Blekinge Län, an.
gående flere samlingsplatser för Båtsmännen i.
nämnde Län. 6:0 Gus’af Olsson ftån Westman¬
land) om ändring af lefvereringen af hö. f.da
hemmanen i Strömsholms Fögderi. 7:0 li i: .o-
Tullmägtigen Juhan Olsson Longberg , rörande
förändring i sättet af osmunds jerns le fveiciitn-
de. 8:0 Gustaf Larsson, från Stockholms ! .n,
om förhöjning i fångskjutslfcgan. »no Joli M.
JYessing, och Gustaf Olsson, från Westman] od,
angående lefvereringen af skattehö till Kongl.
Hof-Stallet istockholm. 1 00 Banco- Fu! I mäg'igen
Auders Danielsson, angående löne förhäurirtg för
Betjeningen i Kongl. Kammar-Bätrens Krigs Re¬
visions-Departement. 1 ! :0 Joll Rutberg , flan
[Norrbotten, angående rättighet för Krono-Be-
fallningsmannen Westberg, att utbekomma en in—
nestående pension. 12:0 J Rutberg samt J. L.
iWiklund, ftån Westerbotten , angående ersättning
till Krono-Betjeningen i Norrbottens och We¬
sterbottens Län, för resekostnader 13.0 Banco-
[Fullmägtigen Anders Danielsson, angående åtskil¬
liga åtgärder i anledning af det, emellan Kongl.
[Majit och Kronan samt Commerce Badet Björn¬
berg afslutade Contract, om Brännvinsbrännings-
xätligheten i Götheborg med flere Städer. 14:0
Dito dito, angående löneförbättring för Lärare-
Staten vid Kongl. Krigs Academten; samt 15:0
Gustaf Olsson, från Westmanland , angående för¬
höjning i Post-skjutslegan.
Till Stats- och Banco-Utskotten:
iso Riksdags-Fullmägtiges från Jemtlands
Den I 5 Januärii.
5«5
[Län , samt Hans Nilssons och Hans Michaelssons,
från Gefleborgs Län, Memorial, angående yr-
lcadt förbud emot införsel och förbrukande af
åtskilliga öfverflodsvaror ; och 2:0 Jon Jöranssoris,
från Öland, Memorial, angående inväxling. af
förslitne och skadade smärre Banco- och Riks—
gäldssedlar.
Till Bevillnings-Utskottet:
Memorialsr af:
10 Fullmhgtigen i Riksgälds-Contoiret, Eric
Ericsson, från Örebro Län, angående bevillning
å öfverflöds-artiklar, samt afskaffande af de i
B^vtllnings Förordningen föreskrefne Pröfnings-
Comitéer. 2:0 Pehr Jansson , från Kronobergs Län,
om jemkning af Rote-frihets-afgiften för vissa
hemman. 3:0 J Rutberg och Eric Mörtberg, från
Norrbotten, angående den, vissa Socknar i näm¬
de Län, affordrade afgift till inrättande af ett
Cuthus.
Till Banco-Utskottet:
Memorialer af:
1:0 Riksdags-Fullmägtige från Wester-Norr-
land. angående fördelning emellan samtelige Lä¬
nen i Riket, af rättigheten att i Banken erhålla fa¬
stighetslån. 2:0 Anders Olsson, Pehr Nilsson och
Kric Larsson, från Dalarne, i samma ämne. 3:0
Jöran Jöransson, från Skåne, angående medel till
Filial-Disconternas upphjelpande; m. m. 4:0
Banco-Fullmägtjgen Johan Olsson Longberg, ans
506
Dsn i 5 Januarii.
gående en allman befordrings rätt till Commissa-
rie-Bestä|lningar vid Rikets Ständers Bank; samt
5:0 Haris Hansson och Erie Johansson, med fle¬
re, från Dalarne, angående hemmansvärdens
antagande, såsom grund för beloppet af medde--
lande Banco-Lan.
Till Lag - Utskottet:
Memorialer af:
l:o Riksdagmännen, Joli. Wiklund, fran We»
Sterbotten, Oiof Wikström och Joh. Rutberg,
från Norrbotten, samt Banco Fullmägtigen An¬
ders Danielsson, angående yrkad rättighet för
Krono-Fogdarne, till lösen för utmätnings Or¬
dres. 2o Hans Andersson, från Westmanland,
och Pehr Jansson, från Dalarne, angående Bergs-
rnanshemnians Innevånares skyldigheter* 3’o
Olof Mansson, från Blekinge Län, angående
förhållandet, då för tjufnad laglörde personer
å sig bekänna dylikt annorstädes begånget brott.
4:0 Johannes Olofsson och Pehr Jansson, från
Elfsborgs Län , angående rättighet för hemmans¬
ägare, att, utan afseende å verkställda storskiften,
sins emellan utbyta ägo-lotter. 5:0 Matts Encs-
con, från Stockholms Län, angående utseende
af Deputerade till jemkning af Krono skjufs-
nings-skyldigheten. 6:0 Dito dito, angående dea
ändring i Allmänna Lagens stadgande, alt yng¬
ling må vara myndig vid go och mö vid 30
års ålder. 7:0 Nils Mansson, från Malmöhus Län,
angående upphäfvande af Kongl Kungörelsen
den g6 November 1816, rörande sältet till en
Den 15 Januarii.
5°7
menighets hörande i enskildla ärender. 8:0 C. F.
Bers, från Bohus Län, i samma ämne. 9:0 Sven
Mänsson, från Calrnare Län, med förslag att
Härads-Rätt må tillkomma att upptaga mål, rö-
rande försummad Gästgifveri - skjutsning. 10:0
Erland Larsson, från Öland, angående rättighet
för hemmansägare dersammastädes, att anlägga
husbehofs Väder-Q varnar. 11:0 Jonas Jonsson,
från Calrnare Län, rörande sättet för inkallan-
de till Cancellie-förhör. 52:0 Dito dito, angåen¬
de ändring i Enskiftes- och Storskiftes-Författ-
ningarne. 13:0 J. M. Wessing, fran Westman¬
land, angående rättighet för Riksdagsmän, att u-
tan särskildt Fullmagt få vid Riksdagar ingifva
besvär. 14:0 Olof Mänsson, från Blekinge, an¬
gående grunderne vid skeende enskiftes-delnin.
gar. 15:0 Pehr Nilsson, från Christianstads Län,
angående den till Collegierne erläggande Can-
ceilie-afgift, x 6:0 C F. Berg, från Bohus Län,
angående inteckning i hus, vattenverk och an¬
dra dylika inrättningar, uppförde å annan ägares
grund; samt 17:0 Dito dito, angående skärpning
i straffet för tjufgömmare, samt dem som dölja
gtulet gods.
Till Lag- och Ekonomi - Utskotten?
Jöran Jönsson och David Rasmundssons, från
Skåne, Memorial, rörande fri seglations-rättighet
emellan Blekinge och Skåne,
Till Bevillnings* och Ekonomi - Utskotten:
I:o Riksdagsmännen Hans Anderssons, och
Carl Freds. Bergs, från Bohus Län, Memorial,
angående vissa yrkade rättigheter för Gästgifvare
5°S Den 15 Januarii.
och 2:0 Jonas Anderssons, fran Kronobergs Län,
angående förbud för Bruksägare, att antaga ett
öfverflödigt antal Bruks arbetare.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet':
Memorialer af:
I:o Joh. Magn. Wessing, angående förän¬
dring af väghållnings-skyldigheten. *:o Pehr
Bengtsson, från Halland, angående förändring af
åbo rättigheten å vissa Kronohemman i Halland.
3:0 Lars Olsson, från Cal mare Län, angående
förhöjning i gästgifveri-skjutslegan , m. m. 4:0
Hans Andersson, frän Westmanland, angående
förändring i väghållnings-skyldigheten för de
Landsorter hvarest Grufvor äro belägne. 5:0
Fullmägtigen i Biksgälds Contoiret, Eric Svens¬
son , från Bohus Län, angående noggrannare ef¬
terlefnad af Kyrko Ordningen. 6:0 För detta v.
Talmannen, Jon Jonsson, från Blekinge, angå¬
ende seglationsrätren emellan Skåne och Blekin¬
ge. 7:0 Mans Pehrsson, från Blekinge, i samma
ämne. 8:0 Abraham Jonsson , från Östergöthland,
med förslag, att samma Socken och Härad ej
måtte tillhöra olika Län. 9:0 Ephraim Larsson,
från Elfsborgs Län , angående rättighet för hem¬
man , att ulan utsyning erhålla bränntorf å all-'
männingar. 10:0 Pehr Nilsson, från Dalarne , an¬
gående bevakningen vid Malugns gräns-tull. 11:0
Leonard Roman, från Carlstads Län, med för.
slag att skattskrifnings och uppbördsstärnmor måt.
te särskildt med hvarje Socken verkställas. 12:0
Sven Svensson, från Elfsborgs Län, angående för-'
hud för bemmans-åboer, att icke med andra
.Den 15 Januarii.
vilkor antaga torpare, än att de af torplägenhe¬
ten kunna erhålla nödtorftig bergning. 13:0 Jo-
han Leiditz, från Bohus Län, angående lättare
tillgång på de vid Landtbruks-A cademien för¬
färdigade modeller till åkerbruksredskap. 14:0
Mäns Pehrsson, från Blekinge, angående bosk.tps-i
afvelns upphjelpande. 5:0 Leonard Roman, från
Wermland, angående förändring i tiden för tjen-
stehjons flyttning. 16:0 Carl H. Forssenius, från
Skaraborgs Län, angående grunderna för utarren¬
derandet af Militaire- och Civile Tjenstemäns Bo¬
ställen. 17:0 J. M. Wessing, <yn upphörande af
våg- och mätarepenningars erläggande utaf All¬
mogen. 1 8:0 J. H. Leidiis, C. F. Berg, med flere,
från Bohus Län, angående postgången emellan Ko-
nungaRiken Norrige och Dannemark; samt igro
Carl Fredr. Berg, från Bohus Län, med förslag
till förekommande af balance hos KronoFogdar.
§• 9-
Till BevillningsUtskottets nu upplästa Me¬
morial, om tillsättande af 2:ne Notarier, med
arfvode från antagningsdagen, m. m , lemnade
PrestSiåndet sitt bifall.
§. to.
Nedanskrefne, ifrån Utskotten inkomne be-
tänkanden, upplästes och lades på bordet, nemi.
Stata • Utskottet:
1:0 I frågan om fortfarande af Stats-ansla-
get för Fattigvårds-inrättningen i Carlscrona.
2:0 Angående Tryckning af allmänna In¬
dragnings-staten samt specielle Staterne.
5io
■ Den 15 Januarii.
3:0 Om kostnadens bestridande vid under"»
sökning, rörande upprensning af Clara Elf.
4:0 Rörande anstånd med lndrifvandet af
den ännu återstående del af Westerbottniska Lä¬
net , sorn . skall erläggas af Innevånarne i Norr¬
bottens Län.
Lag-Utskottet:
1:0 Angående Riksens Ständers Justitia^
Ombudsmans Embets. berättelse för deri, sedan
sista Riksmöte , förflutna tid.
*:o Om förbud för Konungens Befallnings¬
hafvande att stadga vitén i Ekonomi- och Po¬
litie - mål.
3:0 Rörande ett' närmare bestämmande af
beskaffenheten utaf Afvittrings-betyg.
4:0 Angående Författningars och KungöreL
sers uppläsande från Predikstolen efter Gudstjen-
ctens slut; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet*
utlåtande, öfver de inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, samt Vällofl. BorgareStåndet gjorda
anmärkningar vid Utskottets, den 20 nästledne
December, afgifna betänkande, om fortfarande
af den fria Husbehofsbränningen.
§• lii
Uppå Vällofl. BorgareStåndets anmärkning
vid StatslJtskottete betänkande, om den till
Den l 5 Januarii.
Äiksdags-utgifterne föreslagna summa, lemnar
bemäldte Utskott i i utlåtande af den 12 dennes,
det svar , att berörde betänkande redan blifvit
bifallet af de öfrige Respective Stånden, samt
att frågan således, likmätigt Regerings-Formens
6 g §. , är vorden afgjord.
PrestStåndet ansåg detta utlåtande icke för-
dra någon dess åtgärd.
§. 12. <
I sammanhang med tjenstförrättande Öfver-
HofPredikanten, Doctor Hedréns och Prosten
Eks förut afgifne, och till Allmänna Besvärs-
och EkonorniU,skottet remitterade anföranden,
om undanrödjande af några betydliga hinder
för Sabbaisdagaines behöriga helgd , begärde Com¬
minister Bergegren ordet och yttrade sig som föijer:
Hindrad af göromål, som tillhöra mitt em¬
bete , i den Församling, der-jag är tjenstgöran¬
de Prest, kunde jag ej sista Plenidagen öfver¬
vara slutet af Högvördiga Ståndets sammankomst,
hvarföre jag hoppas, att utur anförda skäl, vin¬
na Högvördige Herr Doctorns och ErkeBiskop-
pens samt det Högvördiga Ståndets gunstbenäg¬
na ursäkt. Och då nu tillätes mig, att yttra
min tanka i ett ganska vigtig! ämne, får jag
den äran ödmjukast förklara, det jag sista Ple¬
nidagen ämnade till Protocollet göra härom ett
anförande^ föranledt af Ofver-Hof-Predikanten
Herr Doctor Hedréns, och Herr Prosten Eks
här uppläsna Memorialer, angående Sabbatsdagens
fredande fer de yrken och göromål, som äro hin«
51*
Den 15 Januarii.
derliga för dess helgd. Jemte det jag således
nu har både den äran och dét nöjet, stt instäm¬
ma med det sorn Herr Doctor Hedrén och Herr
Prosten Ek behagat anföra, vigar jag, i sam¬
manhang härmed, ödmjukast vända Högvördigste
Herr Doctorns och ErkeBiskoppens, samt Hög-
vördiga Siåndets uppmärksamhet på en annan o-
ordning, sorn, efter ruin enfaldiga tanka, äfven
i sin mohn, icke blott synes, utan ock veikelt-
gen är, menlig och hinderlig för det sökta, stora
och heliga ändamålet; jag menar, dessa otidiga
annoncer, som dagen före Söndagen ej sällan
blifvit införda uti Dag-papperet Allehanda, der
Allmänheten, som så lätt drages från högre fö¬
remål, till det mindre vigtiga, och i sina följ¬
der må hända skadliga, mot en ringa afgift in-
bjudes sjelfva He!geda.gs-förmiddagarne till sinn¬
liga njutningar och åskådningar. Det är sant,
det kan blifva både nöjsamt och nyttigt, att lä¬
ra känna utländska och främmande djur, att se
naturverkningar och konstarbeten, skuggbilder och
marionettspel, samt hvarjehanda machinerier och
Mechanismens alster, men likväl tyckes det vara
högst nödvändigt, att, i en väl inrättad Stat, der
kloka Författningar och goda Police-anstalter äro
att tillgå, någon annan tid härtill bestämdes, än
den, som mera besynnerligt är helgad till Ska¬
parens ära och Menniskoslägtets förädling. Min
ödmjukaste och vördsammaste anhållan är nu
derföre denna, att Högvördigste Herr Doctorn
och ErkeBiskoppen, samt det Högvördiga Stån¬
det täcktes å detta anförande göra det afseende
»em det kan förtjena.
Bemitterade»
Den 15 Januarii.
513
Remitterades till Allmänna Besvär», och
Ekonomiutskottet.
$• 13-
Vid förnyad föredragning af Theol. Lecto-
ren, Doctor Huitins, den 23 nästledne Decem¬
ber, på bordet lagda Memorial, angående åtskil¬
lig inom Strengnäs Stift seqvestrerad behaglig
tids Förlänings-Spannemål, yttrade Dompro¬
steri, Doctor Graffman'.
För min del instämmer jag så mycket häl¬
dre i detta måls öfverlemnande till Högvördiga
Ståndets Ecclesiastique-Utskott, sorn jag väl kän¬
ner, att flere Pastorer inom Strengnäs Stift,
och äfven några inom det Prosteri jag förestår,
ännu icke fått begagna den förmon, sorn Kongl.
Majtts nådigste skrifvelse till Consistorium, af
den 12 Junii 1814, dem allernådigst förunnat,
nemligen att ateria den seq vestrerade Förlä-
nings-Spaonemålen, då den icke blifvit eller kun¬
nat blifva behörigen disponerad för Statens räk¬
ning, hvarjemte jag hoppas, att så väl UfskoN
tet, som det Högvördiga Ståndet täckas taga i
närmare öfvervägande, att den ena Ståndets Le¬
damot ej, under an sådan titel, må contribuera
mera af sin lön till Statens behof, än den an¬
dra; äfven som jag fullkomligen deltager i den
önskan, att den behaglig tids Förlänings-Span¬
nemål, som verkeligen blifvit indragen, må snart
användas till de Schol-Lärares löne-förbättring ,
hvartill den blifvit anslagen.
Pr. St. Prot. 1818. Del. 1.
33
5U
Den 1 g Januarii.
Prosten Grandelius conformerade sig med
Doctor Hultin, hvarefter, uppl af H. ErkeBi-
skoppen och Talmannen framställd Proposition,
beslöts, att ofvanberörde Memorial skulle till
JEcclesiastique-Utskottet remitteras.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. Almquist.
Måndagen den 19 Januarii Igl8.
r.
Justerades Ståndets Protocoll för den 15
dennes.
§■ 2.
tili skrifvelse af den 13 i denna månad,
inberättar Ven. Consistorium i Götheborg, att
Biskoppen derstädes, Seniorn bland Rikets Her¬
rar Biskoppar, Commendeu ren af K N. O. och
Riddaren af Konung CARL XIII:# Orden,
m. xn., H. Doctor Johan Wingård, den 13 den¬
nes aflidit.
PrestStåndet, som i långliga tider känt och
vä'rderat salig Biskopp Wingärds utmärkta för—
tjenster och nitfulla omsorger om Församlingen
och Undervisningsverken , beslöt att utj afgåen-
Den Ja januari.
515
de cöndoléance-Bref betyga Ståndets deltagande
uti bemälte Consistorii och Götheborgs Vällofl.
Stifts saknad, med bifogad önskan, att en blif¬
vande efterträdares upplysta nit för Glidaläran,
bch dess verksamma omtanka för Stiftets sanna
Fördel, må kunna j åtminstone till någon del,
ersätta den smärtande förlust, söm Götheborgs
Consistorium, igehoiii berörde dödsfall, lidit.
§• 3•
Utdelades tryckta exemplar af Riksens Stän2
ders Revisorers berättelse, angående Bancoverket
öch dess förvaltning.
§• 4-
Efter förnyad föredragning af Prosten Sffi-es
deri 5 dennes inlemnade Memorial, rörande åt¬
skilliga $ PrestStåndets enskildta angfelägenheter,
blef samma Memorial till EcclesiastiqueUiskot—
tet remittétadt.
§• 5-
Förödrogos å nyo och bifölios nedahskréfn®
Utskotts, sedan sista Plenidag, på bordet hvi-
lande Bétänkanderi, hemligen:
Stats-UtskottefS:
I :o I frågan om fortfarande af Siats-ansla¬
get till Fattigvårds inrättningen i Carlscrona.
2:0 Angående tryckning af allmänna Inä
ifagningsStaten, samt Specielle Staterne.
Den 19 Januariil
3:0 Om kostnadens bestridande vid under¬
sökning, rörande upprensning af Clara Elf.
4:0 Rörande anstånd med indrifvandet af
den ännu återstående del af Westerbottniska Lå¬
net, som skall erläggas af innevånarne i Norr¬
bottens Län.
Lag-Utskottets:
1:0 Om äskadt förbud för Konungens Be¬
fallningshafvande att stadga vitén i Ekonomi-
och Politie-mål.
2:0 Angående Författningars och Kungö¬
relsers uppläsande från Predikstolen efter Guds*
tjenstens slut.
§. 6.
Enär LagUtskottets, den 15 dennes, på
bordet lagde Memorial, angående Riksens Hög¬
loft. Ständers JustitiaeOmbudsmans Embetsberät-
tebe för den sedan sista Riksmöte förflutne tid,
nu 5 nyo föredrogs, yttrade sig Prosten, Lector
Fellenius sålunda:
Det Högloft. Lag-Utskottet yttrar, uti sista
momentet af förevarande betänkande, om vissa
Kongl. Bref och Förklaringar, att de äro af den
beskaffenhet, att Utskottet icke funnit sig dervid
bafva något att tillgöra, eftersom de, i speciel¬
la händelser gifna, blifvit till vissa publika Verk
och Embetsmän utfärdade, och icke till allmän
kännedom ämnade. Detta synes mig, vid när-,
mare eftersinnande, likväl icke_ kunna förenas
Den 1 g Januari i.
med Riksdags Ordningens 33 , och Regerings¬
formens 88 §• §• Der omnämnas inkomna för¬
frågningar, således speciella händelser, och der¬
på följande lag förklaringar, som i Justinaa Om¬
budsmanens berättelse intagas, höra till Lag-Ut¬
skottets befattning, och kunna af Riksens Stän¬
der ogillas. Det anförda Kongl. Brefvet af
den 24 sistlidne September, till Krigs-Hof.Rät-i
ten och Hof-Consistorium , förekommer mig åt¬
minstone vara af en sådan beskaffenhet. Af det
korta innehåll deraf, som i Justi(ine Ombudsman¬
nens berättelse influtit, synes Kyrkoplikt vara
hänförd till strafflagarna, hvarföre verkställig»
het deraf anbefalles, utan behof af Prest-betyg
eller Christendoms kunskap. I vår Regerings¬
form göres likväl skillnad emellan Civil- Crimi-
nal och Kyrko Lag. Denna sistnämnde bör så¬
ledes icke med den Criminella, eller en Stralf-
Lag förblandas. Den åsyftar också en Evangelisk
handling, vid Religions och Christendoms helgd,
ordning och sedlighet. Handhafvandet deraf å*
ser derföre upplysning, men, som noga bör
märkas, af en fri vilja och utan yttre tvång,
således icke i kraft af någon straffdom. Kyrko.
Lagens fordringar ådömas väl af verldsliga »täg¬
ten, och i synnerhet Kyrko.plikten; men deraf
följer icke, att denna sistnämnda, mera än an¬
dra, till Kyrko disciplinen hörande Handlingar,
hör anses hafva några så kallade olika bestånds¬
delar, en religiös och en pcenal. Sådant vore att
förtyda och förblanda Kyrko-Lag med den Cri¬
minella. Gränsorna emellan dem utstakas af
hvardera* natur, syftning och behandlingssätt;
men de böra bägge under en spira. Begreppet
©m dem, i detla samband, bör dork icke leda
till någon förblandning. Svensks Kyrkan erkän¬
ner ingen främmande magt: ifrån den odödliga
GUSTAF I har den endast vördat Konungen,
såsom högsta Domare och Styresman. Dä Ko¬
nungen , eller Öfverhet* magten derfö.e dömer
i Kyrkomål, äfven etter verldslig Uag, sker det
af det enkla skälet, att handhafvandet af bägge
hvilar i samma hand , utan att böra med hvar¬
andra förväxlas, och emedan Svenska Consilia-
tionen är sådan, att Civil Criminal och Kyr.
koiLag, ehuru af olika natur och beskaffenhet,
dock lyda under en Domaremagt , Konungens. __
Pa dessa grunder, kan jag icke anse, hvad till
Kyrko Lag hörer , böra med Criminala Stadgar
förblandas, eller få tydning af Strafflag, utan att
Kyrko disciplin-mil böra vara, hvad de ifrån en
Christelig Församlings stiftning varit, välgörande
anstalter till upplysning och förbättring. Och
af dessa skäl anhåller jag ödmjukast om återre-
miss af betänkandet till afgifvande af ett bestämdt
yttrande, om den speciella Lagförklaringen orri
Kyrko plikt, hvilken, efter min tanka, är emot
Kyrko Lagens rätta mening, och syries böra af
Kiksens Ständer kunna ogillas.
Pastor Primarius, Doctor Drysén tillstyrkte
äterremiss af ifrågavarande utlåtande, med den
af Pro-ten Fellenius gjorda anmärkning, helst
som Ståndet, i annat fall, kunde finna sig hin¬
drad! itti dess framdeles afgifvande yttrande öfver
UagLtskottets infordrade .Betänkande, i anled¬
ning af tjenstförrättande Öfver-Hof-Predikanten
Doctor Hedréns till Utskottet remitterade Meino-
Den ig Januarii.
5*9
rial , angående Kyrkoplikt, hvilket med Prosten
Fcllenii ofvan intagne anförande står i det när¬
maste sammanhang.
t °
Uppå gjord Proposition, beslöts att LagUt—
skottets förstberörde Memorial, med hvad såme¬
delst deremot anmärkt blifvit, skulle till bemäl-
te Utskott återförvisas,
§. 7.
LagUtskottets, sedan sista Plenidag på bor¬
det hvilande Memorial, angående ett närmare
bestämmande af beskaffenheten utaf afvittrings-
betyg, föredrogs å nyo , då Biskoppen , Doctor
Faxe uppläste ett så lydande anförande:
Uti allt hvad Höglofl Lagutskottet anfört
om nödvändigheten, att nogare bestämma hvad
Prestman åligger att, i afseende pa afvittring,
iakttaga vid vigsels beviljande för enkling eller
enka, instämmer jag till alla delar. Den anmärk¬
ning jag ärnar anmäla, innefattar således icke be¬
stridande af hvad Höglofl Utskottet framställt,
utan endast önskan af förtydligande utaf det,
som bör i detta mål för framtiden bestämmas.
”Utskottet , sorn orden lyda, tror att La¬
ngens kraf och ändamål , uti ifrågavarande före¬
skrift, bör anses fuilkomnadt och vunnet, när
”enkling eller enka med behörige handlingar
”visar, att qvarlåtenskapen efter hans eller hen-
”nes aflidna maka blifvit upptecknad, och att
»derefter delning af boet, emelian den efterlef^
52o
Den j g Januarii.
”vaode och den dödas arfvingar skett, samt att
”Presten dervid icke behöfver ingå i forskning,
”hvarken om lagligheten af uppteckningen och
^delningen , 8C:c”. Säkrast torde vara, att ut¬
trycket med behörige handlingar förändrades på
detta sätt: med bouppteckningen och skijtet i huj-
vudskrifc. Då Presten icke bör tillkomma någon
pröfningsrätt af uppteckningens och delningens
laglighet, torde dock vara högst nödigt, att de
handlingar honom föreläggas böra vara de san¬
na och verkliga. Genom afskrifter skulle han
lätt kunna förås bakom ljuset, i synnerhet om
de äro vidimerade af okände personer , eller af
sådane, hvilka utan hans vettskap kunna vara
jäfvoge. I hvarje sterbhus böra ock originaler
af dessa handlingar ofelbart vara att tillgå.
Höglofl. Utskot tet medgifver, ”att giftermå-
”let och vigsein icke bör derföre hindras, enär
”enklingen eller enkan, som vill gå i nytt gifte,
”hos Domaren eller Konungens befallningshaf¬
vande sätter godkänd borgen för liyad som om-
”tvistas” Då med Domare å Landsbygden un.'
derstundom förstås Tingsrätt, understundom en¬
dast Domhalvanden, torde vara nödigt, att tyd¬
ligen utsattes hvilketdera här förstås. Jag tror att
det bör vara Domhafvanden, som pröfvar borgen»
giltighet, så vida ändamålet med tidens förkor-»
tande för giftermåls ingående skall vinnas, enär
ofta det dröjer flera månader, i synnerhet mel¬
lan Höste- och Vinter-Tingen, innan Härads-
xSitt sammanträder.
Som Höglofl. Utskottet ansett nödigt, att
Den 19 Januarii.
5 = £
en förklaring öfver 12 Cap. 1 §• Giftermåls-
Balken meddelas, så får jag hemställa , om icke
Utskottet skulle anmodas, att bestämdt föreslå or¬
dalagen af denna förklaring, på det, i händelse
Ifikets Höglofl. Ständer godkänna Utskottets Be¬
tänkande, ett sådant förslag måtte tjena till grund
för den expedition, som, i sådant fall, kommer
att till Kongl. Maj:t i underdånighet afgå.
Häruti instämde DomProsten Graffman, samt
Prostarne Almqvist och JEijsberg, med flere.
Pastor Prim., Doctor Drysén önskade, att
det ansvar, som Lagen bestämmer för den Prest,
man, hvilken viger förr än lagligen afvittradt
är, mätte öfverflyttas på den Prestman, hvilken
i sådant fall utfärdat lysningen. Ty emedan ve.
derbörande Pastor, hvilken, enligt Lagens före¬
skrift, bör, då efter behörig granskning inga hin.
der förefinnas, utfärda lysning, icke allenast må¬
ste äga närmare kännedom om contrahenterne
och deras ställning , utan ock, der sådant erfordras,
kan hafva tillgång på alla nödiga upplysningar,
hvilket allt den Prestman, som tillfälligtvis af
contrahenterne anmodas att förrätta vigseln, of¬
ta saknar , så ansåg Doctorn den Prestman, gom
utfärdar lysning, men icke den som viger, bö¬
ra ansvara för de möjliga bristerna i frågar om
afvittrings, betygen.
Professoren, Doctor Wijkman, erinrade, att
ändamålet med lysningen endast är att utröna,
huruvida några hinder eller jäf mot det kun¬
gjorda giftermålet förekomma; men att deremot
Den ig Januarii.
sjelfva vigseln har ett högre syftemål , det att
med Kyrkans band för hela lifstiden befästa för*
eningen emellan de contraheraride, och ansåg
Doctorn, på sadan grund, det icke vara skäl att
yrka ändring i Lagens stadgande örn ansvaret
för den Prest som förrättar vigseln, helst sorn
uti sjelfva lysnings-attesten bör finnas anmärkt,
huruvida några laga hinder emot vigselns för¬
rättande förefinnas,
DomProsten, Doctor Graffman, utlät sig;
Jag instämmer med Herr Biskopp Faxe i afse¬
ende på beskaffenheten af de bevis om afvit¬
tring, som vid nytt giftermål af enkling eller en¬
ka erfordras, men tror dock vara bäst, att såda¬
na egenteltgen uppvisas för den Prest sorn lyser ,
hvilken, om han tviflar om rigtigheten deraf,
kan till sin säkerhet fordra lagligen godkänd
borgen, innan lysningen verkslälles,
Biskoppen, Doctor Faxe yttrade vidare:
Med Doctor Drysén skulle jag gerna in¬
stämma i deri önskan , att Lagen bestämde det
ansvar vid lyaningsbeviljande, som den utsätter
för vigsels förrättande, slå ej lagliga afvitlradi är,
men jag tror icke denna anmärkning höra till
förevarande ämne, utan vara erf alldeles ny mo¬
tion. Höglofl. LagUtskottets betänkande inne¬
fattar yttrande öfver den fråga, dels huru afvitf
Ting bör vara beskaffad, innan Prestman får vi¬
ga enkling eller enka, som vill nytt gifte ingå,
dels hvad ansvar honom åligger, om han dervid
ej iakttager Lagens föreskrift. Men hvarken har
Prosten Hagberg, hvars Memorial föranledt be*
Den ig Januarii.
5*3
tänkandet, yrkat, att Prests ansvar vidtager vid
lysningens förrättande, icke heller har Utskottet
ingått i pröfning af detta ämne, som ock inne¬
fattar icke endast en förklaring, utan ock en för¬
ändring af allmänna Lagen. Derom äro ock gan¬
ska olika tankar hos de lagkunnige, och är en
sak, sorn bör, efter mitt omdöme, afhandlas sär¬
skilt och utan all förbindelse med det under öf¬
verläggning varande ämne. Hvad angar Dom¬
prosten, Doctor Graffmans anmärkning, om con-
trahenters rätt att fordra lysnings attester, så fö¬
rekommer dervid, att den Prestman, sorn den¬
samma meddelar, är ovilkorligen skyldig att*der-
vid bestämdt uppgifva , om något hinder möter för
vigsels verkställande. Skulle han denna skyldig,
het uraktlåta , lärer Prestman som viger icke kun¬
na ådömas ansvar, om han genom attesten blif-
•yit förd bakom ljuset.
Jag inser icke heller någon förbindelse för
Prestman, att lysa förrän contrahenterne fullgjort
allt hvad Lagen bjuder böra iakttagas förrän äk¬
tenskap får genom vigsel fullbordas,
Profes6oren Forssell förenade sig med Past.
Primarius Doct. Drysén, och det så mycket hel¬
dre, sorn, då ansvaret åligger den Prestman sorn
viger, det icke sällan blir omöjligt att efterlefva
Författningarnes föreskrift, det vigsel bör förrät¬
tas kort efter sedan lysningen för sig gatt.
Prosten Svedelius anförde:
Med all aktning för Höglofl. Utskottets be¬
tänkande, förefaller dock dervid en betänklighet,
som jag anhåller att få anmäla. Höglofl. Utskot¬
tet föreslår, såsom nödvändig för Prestens säker-
5 24
Den i g Januarii.
het, icke blott laga bouppteckning, utan äfven laglig
delning. Efter min öfvertygelse, borde den för¬
ra göra tillfyllest. En bouppteckning uppvist inför
sittande Rätt synes mig vara, såsom då af arfvin-
garné erkänd, alltid en säker grund för deras prae-
tentioner, och måtte det vara deras sak och ic?
ke Prestens, att tillse, det de utbekomma hvad
dem tillhörer. Det egenteliga arfskiftet förrät-
tas ofta efter godtycko och öfverenskommelse i—
mellan Arfvingarne sjelfva, utan att någon Skifte,
man tillkallas, Hvilken skall då intyga det sami!
ma? eller, om Presten af hvarje arftagare måste
fordra ett erkännande, hvar skall han igenfinna
dem, spridda, såsom de ofta äro, i särskildta lands¬
orter? Annu mer, arfvingarne lefva ofta i oskif*
tadt bo och äga dertill efter Sveriges Lag full
rättighet. Månne icke äfven detta innebär, att
de må skylla sig sjelfva, örn , efter företedd laga bo¬
uppteckning, en vigsel beviljas, hvarigenom deras
rätt möjligen kan lida? Jag inser icke, hvarföre
Presten härutinnan skall ansvara för arfvingar—
nes forsummelse, och ehvad beslut Höglofl. Ut¬
skottet må taga, vore det åtminstone min önskan,
att de säkerhetsdocumenter, hvilka för Prestera
kunna anses nödvändiga, blifva fullkomligen be¬
stämda.
**• *
Prosten Säve erinrade, att Utskottet icke före¬
slagit, det Presten.som viger, skulle ingå uti gransk¬
ning, huruvida hvarje arfvinge utfått hvad som
enligt delningen borde honom tillkomma, utan
att Utskottet med behöriga handlingar endast me¬
nat Bouppteckningsinstrument^ , samt vederbö¬
rande arfvingars skrifteliga öfverenskommelse om
Den 19 Januärii.
5*5
delningen. För öfrigt ansåg Prosten Säve det
vara öfverflödigt afbida Domhafvandens eller
Rättens sanction å delningsinstrumentet, hvilken
understundom, i anseende till Domhafvandens
aflägsenhet m, rn., kunde vara svår att vinna, u-
tan trodde Prosten arfvingarnes eget godkännande
af Skiftet, då de äro myndige, eller, i vidrigt fall,
förrnyndarnes bifall till delningen vara tillräckligt
för Prestens säkerhet.
Biskoppen Doct. Faxe androg ytterligare:
För min del vågar jag icke tillstyrka yrkan¬
det, att Boförteckningens företeende skulle anses
tillräckligt vid ifrågavarande giftermål. Om man
besinnar anledningen tili Lagens stadgande, att
enkling eller enka icke får gå i annat gifte förr
än barn eller arfvingar äro afvittrade, finner man
att Lagstiftaren ansett nödigt, att ålägga desse för¬
bindelser, att lagligen skifta den afledne makans
qvarlåtenskap, och på det denna förbindelse, så
högst nödig för arftagares 'rätt och säkerhet, skul.
le ovilkorligen uppfyllas, har ingen säkrare con-
troll kunnat stadgas, än att afyiltringen skulle
företes för Presterskapet, som vid tjenstens för¬
lust ej får viga, förr än lagligen afvittradt är.
Huru skall denna controll på annat sätt vinnas?
Icke kan den begäras af Domaren. Han kan
ju icke på förhand ingå i pröfning af skiftes lag¬
lighet? I sådant fall blifver han jäfvig att der¬
öfver dom ma, i händelse rättegång uppstår. Bort-
tages återall controll i detta afseende, skulle arf¬
vingar efter enkling eller enka ofta icke kunna
förmå vederbörande till verkställighet af boets
lagliga delning , utan rättegång, sorn föräldrar och
barn imellan blifver högst obehaglig.
526
Den 19 Januerii.
Professoren Doct- TVijkmän förenade sig med
biskop Doct. Faxe 5 med tillägg, ali om föimyn-
darens godkännande af delningen skulle anses till¬
räckligt, förmyndare förordnande nödvändig! hur¬
de uppvisas för den Prest som skall vigseln för.
rätta, emedan, i vidrig händelse, Presten icke kan
vara säker, att den som utgifver sig för förmyn¬
dare, verkeligen är dertill förordnad.
Prosten Almqvist förenade sig med Profes.'
sorén XVijkman i fråga örn nödvändigheten att be¬
stämma hvem som är förmyndare om Dom¬
stolens förordnande fordras för den som vid arf¬
skifte skall bevaka omyndigas rätt, och om Pre¬
stön har någon åtgärd att iakttaga, i händelse
arfskifte blifvit hållet utan att någon Förmynda¬
re varit lagligen tillförordnad ; hvilket förhållan¬
de icke sällan inträffar bland Allmogen å Landel*
Prosten Elfsberg änsåg det understundom va¬
fä omöjligt att fordra eller afbida samteliga arfviri-
gatnes påskrift i Delningslnstrumenfet och erkän*
nande att de bekommit de dem tillhörande arfs-
lotter, helst som det icke sällan händer att de
äro boende uti vida åtskilda landsorter.
Biskoppen, Doct. v. Rosenstein förklarade, det
han ofta erfarit, huru Presterskapet och andra veder¬
börande olika tolka meningen af Dagens stadgan¬
de uti Giftermåls-Balkens is Cnp. t §. i det att
en del med afvittring endast forsta sjelfva Bo¬
uppteckningen, och att någre dermed förstå arf-
vingarnes skrifteliga öfverenskommelse om de
arfslotter, hvilka böra hvardera arfvingen tillkom¬
ma: men att andra åter fordra bevis att hvarjö
arfvinge utfått den honom tillkommande andel*
Den J 9 Januarii.
527
och ansåg H:r Biskoppen och V. Talmannen för¬
denskull det vara nödvändigt att erhålla en be¬
stämd förklaring öfver ifrågasatta Lagrum,
Vidare, och som ej sällan händer, att en min¬
dre upplyst Allmänhet, sorn ofta flyttar ifrån det
ena stället till det andra, och dervid lätteligen
kan förlora OriginalBouppreckningar m. m.> trodde
Herr Biskoppen och v. Talmannen mångå af des¬
sa kunna blifva hindrade att ingå giftermål, om
man af dem fordrade Bouppteckningen m. m. ia
Originali; och tillstyrkte Herr Biskoppen förden-l
skull, att det må anses tillräckligt då de kunna
förete behörigen styrkta afskrifter af de handlin¬
gar, hvilka såsom erforderliga påbjudas,
För öfrigt instämde Herr Bisköppert öch v.
Talmannen uti Doct. Järyséns förslag, att det i
förevarande hänseende stadgade ansvar matte öt-
verflyttas ifrån den Prest sorn viger* till dea
Prest som utfärdar lysning, förr än afvittring
lagligen skedd är.
Med Biskopp Rosenstein förenade sig Dörrt-
prosten Gruffman och Prosten Svedelius, den sist¬
nämnde endast i det afstendet, att original-Bo-
uppteckningen icke b. hofde uppvisas* vid de till¬
fällen då vederbörligen styrkt afskrift deraf kun¬
de företes.
Biskoppen Doct. Fux,e tilläde:
Den som icke vill vårda så vigtiga handlin¬
gar, som boförteckning och skifte äro, må skylla
sig sjelf, otn honom nekas de förmaner, hvilka
528
Den 19 Januarii.
lian deraf vill hämta. När dertill hommer, att
en Embetsman förlorar sin tjenst om lian viger,
innan afvittradt är, tyckes hans anspråk på före¬
teende af säkra handlingar icke vara öfverdrifvet. ——
Jag vill medgifva, att en afskrift, sorn vore vi¬
dimerad af känd Embetsman, kunde vara tillräck¬
lig, iner kan man vänta att Allmogen på alla or¬
ter är i stånd, att få en sådan vidimationP
Inga andra bevis i denna sak äro gällande, utan
Boupptecknings- och skiftes instrurnenterna;
lemnäs af dem blott utdrag eller stympade afskrif¬
ten blir det för Prest omöjligt, att inse, om. pä
sätt l agen stadgar , lagligen afvittradt är. Det blif-
ver dessutom en oundviklig nödvändighet att uti
den föreslagna Lagförklaringen utsattes, hvilka
de behörige handlingar skola vara, annars föran le-
da olika begrepp härom en mängd onödiga tvister.
Prosten Billdahl förenade sig med Prosten
Svedelius.
Biskoppen, Doct. Almquist conformerade sig
med Prosten Svedelius uti den önskan, att blotta
företeendet af Bouppteckningen måtte anses till¬
räckligt, och med Biskopp v. Rosenstein uti det
påstående, att hvad i detta hänseende brister af
OriginalHandlingar, må kunna ersättas genom or¬
dentligen styrkta afskrifter; helst sorn det ofta lä¬
rer hända, att OriginalBouppteckningen behålles af
Dornhafvanden.
Prosten Rube androg:
Med Högvördigste Herr D. och Biskoppen
Faxe har jag den äran instämma till alla delar,
så
Den 19 Januarii.
så mycket mera, i fråga om den föreslagna än-
dringen i tydlig Lag: viger Prest SCc. lill att heta
lyser Prest 8Cc- som denna förändring endast tjenar
att lägga band på Presten, så att han ej må
kunna hjelpa enfaldiga och Författningar föga
studerande Åhörare, samt att sedan bereda en
oordning i Församlingen, som ej utan genom en
ny Förordning kan förekommas.
Om vid lysnings utfärdande till äktenskap, som
i sig sjelf ej är annat än ett offenteligf kungö¬
rande, att de och de personer tänka ingå den
förening, som, derest intet hinder uppstår, med
den för framtida sällhet allravigtigaste actus
skall fullbordas, Presten skall iakttaga samma
noggran het och fullgörande af prestanda som till
vigsel erfordras, så ätt all ting skall varai ordning
vid första lysningen, så händer;
1:0 Att de enfaldige, som ej kunna känna
alla fordringar, så ofta gå förgäfves, hvilket af
dem, i ett ärende af sådan vigt, ganska förlåtligt
anses för etc elakt ornen.
2:o Att lysning ej sker för den gängen.
En Sjöman eiler en annan , som förebar pressanta
resor, kan ej för detta uppehåll försaka sin för¬
tjenst, och ganska ofta skall hans trololvade deraf
skörda vanära.
3:0 Då Prest, som viger, ej skall hafva
något ansvar, och med hela Församlingens vittnes,
börd kan styrkas, att lysning föregått tredje gån.
Pr. St. Prot. ig l8. Del. J. 3 j
Den ig Januarii.
gen, sorn tillräckligt fulltyga!-, alt tilltänkta för—
eningen ej blifvit klandrad ; så skall man ej efter¬
fråga vigsel-attest. Man behöfver ej bevis ofver,
hvad en hel Allmänhet känner. Det är mycket
vanligt, att vid sådana tillfällen göra surpriser.
I allsköns tyshet later roan viga sig af hvilken
Prest som helst, hvilken för sin egen säkerhet
blott beliöfver sjelf hafva afhört den tredje lys¬
ningen: och sjelfva hufvudsaken skall en lång
tid förblifva okänd af Pastor, sorn deraf hindras
att bevaka sä väl Dazarettets, som andras rättig,
heter, samt föra ordentligä anteckningar. Uti
flera Pikets Städer hafva Comminister, Skollärara
och Klockare icke obetydliga inkomster vid vig¬
tillfällen. Dessa skulle snart förfalla vid så be.
skaffad frihet.
J^ag är derföre så långt ifrån att bifalla den
föreslagna ändringen, att jag fastmer tycker Da¬
gens tydlighet och billighet i denna punkt ej
kunna förbättras. När Pastor och de sökande
hafva rådrum, att mellan lysning och vigsel
äska och prestera hvad sorn nödigt finnes, så
har den förre rillfälle, att biträda de enfaldiga
till vinnande af ett mål, sorn i vårt Fädernes¬
land behöfver all uppmuntran, och de senare
ett lika tillfälle, att uti sina Själsörjare finna
en far, rådgifvare och hjelpare. Hvar och en,
som haft tillfälle erfara den enfaldiges förlägen*
het vid dylika tillfällen, hans behof af råd, och
hans grämelse, när ej försöket lyckas, skall utan
tvifvel instämma med mig.
Såsom dock saken beror på Pastors dryga
Den 19 Januarii.
531
ansvar, så fordrar dennes försigtighet ändå all
n oggranhet på förhand, som han icke lärer för¬
summa. Men jag kan ej inse, hvarföre händerna
skola bindas på honom, till att modifiera sina
fordringar, när något törsta gången brister.
Om Afvittring bestämmes antingen till Boför-i
tecknings- eller Arfskifteslnstrument, sådana som
Författningar tillåta Allmogen att dem upprätta:
så bör äktenskaps-sökandé Enkling eller Enka
aläggas, att deraf lemna, vid ansökning om lys¬
ning, styrkta afskriften
Härefter och uppå af Herr ErkeBiskoppen
och Tale mannen framställd proposition, beslöts, att
ofvanberörde utlåtande, med hvad sålunda anfördt
blifvit, skulle till Riksens Höglofl. Ständers Lag.
Utskott återremitteras.
$. g >4 ' / '
Vid ytterligare föredragning af Allmänna
Besvärs och Ekon. Utskottets utlåtande öfver de
inom Höglofl Ridderskapet och Adeln samt Väl-
lofl. BorgareSiåndet gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottets d, 20 nästl. Dec. afgifna betänkande, i
frågan om fortfarande elltr inställning af den fria
husbehofs-branvinsbränningen, fann PrestStåndet
deraf förnyade anledningar att förblifva vid dess
d. 3o:de sisth Dec. till en fortfarande husbehofs-
btänvinsbränning lemnade bifall, med bifogad
anmodan till bemälde Utskott, att skyndsamme—
ligen till RiksStånden afgifva dess infordrade yt¬
trande om de reglernentariska åtgärder, hvarige-
532
Den ig Januarii.
nom en alltför vida sträckt Bränvins-tillverkning
må kuuna hämmas och inskränkas.
För öfrigt och då ofvanberörde j:ne betän-
kanden lika grundligt som fullständigt utreda de
skäl, hvilka föranledt Ståndets härom fattade be¬
slut, samt derjemte innehålla åtskillige för All¬
mänheten vigtiga statistiska upplysningar, ansåg
PrestStåndet, för sin del, dessa 2:ne Eetänkanden
böra särskildt ifrån Trycket utgifvas , så framt det,
enligt hvad Ståndet förmodar, utan Statsverkets
betungande med Trycknings kostnaden, kan verk¬
ställas.
§• 9-
Jemlikt nu inkomna Protocolls-utdrag, hade
Vällofl. BorgareStåndet remitterat
. Till Stats-Utskottet:
1:0 Herr Norströms Memorial, anpående
O 7 s?
anslående aflöning på Kronans Stat åt de min¬
dre Städerries Em bets- och Tjenstemän, i syn¬
nerhet dem som hafva befattning med Kronans
uppbörd.
2'o Herr Björkmans afgifne anförande i an¬
ledning af Herrar Plancks oell Kjellanders förut
inlemnade samt den iy:de 1 denna månad rernit.
terade Memorialer, angående förbättring i Landt-
Räntmästarnes J-öne vilkor.
Allmänna Besvärs-och Ekonomi XJtskottetr
l:o Herr Arfvidsons Memorial, angående än¬
dring uti hvad 6:<e och g:de §. §. af Kongl. Segla,
tions-ordningen d. 1 5 Juni 1774 stadga om godsaga-
Den 19 Januarii.
533
res ansvarighat, enär å Skeppares märkrulla, vid an¬
komst till Svensk hamn, något i Fartyget befinte-;
tigt gods saknas.
2:0 Herr Ombergs Memorial, rörande be¬
stämmande af gränsen för Götha Canal-Arbetets
fortsättande, jemte de i anledning af samma Me¬
morial uti BorgareStåndet ytterligare gjorde an*
föranden.
§. Io.
Igenom nu inkommet ProtocollsUtdrag tillkän-
nagifves att Hedervärda BondeStåndet remitterat•
Till StatsUtskottet:
1:0 Fullmägtigen i RiksgäldsContoiret, Eric
Ericssons, f. d. vice Talemannen Jon Jonssons,
samt Banco-Fullmägtigen Anders Danielssons, m.
fl. mundteliga yttranden , rörande vidtagande af
nödiga anstalter till afhjelpande af hindren för
Riks Hufvud-Bokens afslutande. 2:0 Riksdags¬
mannen Johan Leidits, från Bohus Län, Memo¬
rial, rörande åtskillige föreslagne åtgärder, i af¬
seende på en förbättrad organisation af Tullver¬
ket. 3:0 Anders Nilssons och Oloj Olssons, från
Wermland, Memorial, om anslående af medel
till sänkning af sjön Wermelen. 4:0 BancoFull-
mägtigen Anders Danielssons Memorial, angåen¬
de en bättre organisation af Tullverkets styrelse
och förvaltning. 5:0 Ett anförande af Pehr Jacobs¬
son Myrugns, från Gottland, innefattande tillägg
till Jacob Kinners förut remitterade Memorial,
rörande aflöningen för National-Beväringen på
Gottland, samt 6:0 J. M. Wessings, från West¬
manland, Memorial, innehållande förslag, att
Academie-hemman matte få lösas till Skatte-
534 *
Den l g Januarii.
Till Stats- och Banco - Utskotten :
Ett Memorial af Riksdagsmannen C. F,
Berg, från Bohus Län, angående yrkad förläng¬
ning af Octroyen för Götheborgs Discont; samt
Till Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet:
i:o Johan Jacob Rulbtrgs , från Norrbotten,
Memorial, angående jemkning i Roteringen vid
Kongl Westerbottens Regimente: jemte Johan
Wiklunds , från Westerbotten, och Olof Wikströms,
från Norrbotten , dervid gjorda anmärkningar,
samt ett ytterligare anförande af bemälte Rut¬
berg, i samma ämne. 2:0 Gustaf Olssons, från
Westmanland, Memorial, angående liemmansä-
garnes i Snäfringe Härad utsynings-rätt å de 3:ne
samma Härad tillhörande Allmänningar. 3:0 An¬
deis Christopherssons, från Kronobergs Län, Me¬
morial*, angående vissa stadganden, rörande Kro-
nobrefbäringen ; samt 4:0 Ett Memorial af Ban-
«o-Fullmägtigen Anders Danielsson, från Elfs¬
borgs Län, angående hushållningen med Rikets
allmänna och enskildta skogar, jemte dervid af
Börje Börjesson, från Halland, skriftligen gjor¬
da anmärkningar,
§■ 11.
Upplästes och lades på bordet följande ifrån
Utskotten ankomna utlåtanden och Memorial „
nemligen:
Stats-Utskottets utlåtande:
l:o I anledning af Prosten Fornanders Me*
morial, om kostnaden för en undersökning, ku-
Den 19 Januariii
535
ruvida stenkol finnas på Öland. 2:0 Angående
RiksdagsFullmägiigen Sven Månssons, från Cal-
mare Län, förslag, om upprensning af StångAen,
samt i förening dermed, en Canal anläggning.
3:0 Om Lån af allmänna medel flir anläggnin-
gar i Carlscrona. 4:0 I anledning af Kongl.
Majds nådiga Proposition om eftergift af en Sta¬
tens fordran i Landshöfdingen m. m. von Ech-
stedts sterbhus. 5:0 Angående Professor Forssells
Memorial, om kostnaders bestridande för tryck¬
ningen af Landshöfdinge • Embetenas Kungörel¬
ser. 6:0 Rörande ett förslag att allmänna Brand-
försäkrings-inrättningen ställes under tillsyn af
Rikets Höglofl. Ständers Fullrrägtige i Banken
och Riksgälds Conioiret. 7:0 Öfver Herr G. A.
Silfverstålpes Memorial, om ersättning af couts-
difference å Svenska Ministerns Herr C. Lager«
svärds, i enlighet med Rikets Högloft. Ständers
Beslut vid a 8 > 5 ars Urtima Riksdag, genom
Riksgälds Contoiret liqviderade fordran, härrör
rande från andelar ali Riksgälds-Contoirels ford¬
na lån i Genua. 8:0 Öfver Herr G. Kjellandirs
Memorial, angående uppskof med redovisningen
af Krono uppbörden. 9:0 I anledning af gjorda
framställningar om indragning af TalinansTalfiarne.
LagUtskottets Memorial:
I:o Angående ändring i 1. §. af *3 Cap. Rät-
tegångsBalken, i afseende å Ledamöters ahtal uti
Kämnärs. och Rådstufvu.Rätter. 2:0 Angående
Domares Och Exsecutorers skyldighet i afseende
på gäldenär förunnadt anstånd i skuldfordrings-'
mål. 3:0 Angående föreslagen ändring uti det
genom 14 §• af Kongl. Förklaringen den 11 De*
536
Den i g Januarii.
cember 17F6, stadgade ansvar för hållkarl, som
affordrar resande drickspenningar, eller dem med
otidighet bemöter. 4:0 Angående föreslagen för*
ändring af 5 Cap 4 §. Utsoknings-Balken. 5:0
Angående Förmyndares skyldighet, att hvarje
tredje år tillöka myndlingens aris capital, med
den under tiden derå upplupna ränta.
§• 12.
Efter uppläsande af Höglofl. StatsUiskottets
nu inkomna utlåtande, i anledning af Kongl,
Majits nådiga Proposition, om uppförande af en
minnesvård öfver Sv<-a Rikes utkorade Kron-
Prins, Cari, August, på Qvidinge Hed i
Skåne och då Utskottets hemställan, om icke
hos Kongl. Majit bör i underdånighet anhållas,
att behörigt kostnadsförslag må med första blif.
va uppgjordt, och StatsUtskottet meddeladt, en-
dast innefattar en förberedande anstalt, som är
nödig för Riksens Höglofl. Ständers härom fat¬
tande beslut, fann, i förmågo af RiksdagsOrdnin.
gens 49 §., PresrStändet skäligt, att berörde hem¬
ställan genast till pröfning företaga och bifalla;
oeh skulle ExpediiionsUtskottet fördenskull an¬
modas, att skyndsam mel igen författa förslag till
Riksens Höglofl. Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl Majit , angående berörde ärende.
§• 13-
Företeddes StatsUtskottet* utlåtande, i anled¬
ning af gjorda anmärkningar vid Utskottets be.
tänkande, om sökt restitution af RegeringsRådet
von Schewens arfvingars fordran, oeh förblef Prest-
Dcn 20 Januarii. 537
Ståndet vid dess den 2 dennes, till berörde ani
sökning , lemnade bifall.
Ståndet åtskildes.
In fidem
J. U. Almquist.
Tisdagen den 20 Januarii I81g.
§. i.
Justerades Ståndets Protocoll, för nästledne
gårdag, med undantag af 7. och 8. §• §•
§• 8.
Instämde PrestSiåndet uti Hedervärda Bon-
deStåndets, igenom Protoeolls.Utdrag af den 15
dennes, meddelte anmodan till StatsUtskottet, att
icke allenast, enligt 24 §. af- Riksdags-Ordnin-
gen, efter öfverläggning med Herr Uandt-Mar-
6kalken och Herrar Talmän, föreslå den veder¬
gällning, som, lämpad efter göromålens vigt och
mängd, bör vid denna Riksdag tillkomma Riks-
Ståndens och deras Utskotts Secreterare, Canzlier
och Vakt-Betjening, utan äfven utlåta sig, hu¬
ruvida något förskott på denna vedergällning
må, på sätt vid de 3tne näst föregående Riks-
dagarne skett , af Stats-Contoiret inom Riksdagens
slut utbetalas.
538 Den 20 Januarii'
§• 3-
Allmänna Besvärs- och EkonamiUtskottets
utlåtande, rörande uppmätning och stämpling af
Brännvinsredskap, jemte samma Utskotts nästled-
ne gårdag daterade svar, att Utskottet återställer
Prosten, Doctor Stenhammars, till Utskottet re¬
mitterade Memorial, (angående saknad eller för¬
dröjd verkställighet af Kongl, Majas och Riksens
Ständers vidtagna Beslut, uti åtskilliga Rikets in¬
re styrelse rörande ärender), såsom icke tillhö¬
rande Utskottets handläggning, upplästes och
lades på bordet.
§• 4.
Af nu inkomna ProtocolIsUtdrag inhämta-1
des, att Hedervärda BondeStåndet låtit bero vid
ExpeditionsUtskotteis förnyade förslag till under-
derdårrig skrifvelse, angående Riksens Ständers
Beslut, (att, i händelse af Hans Maj:t Konungens
och Hans Kongl. Höghet KronPrinsens sjuklig¬
het, Hans Kongl. Höghet Hertigen af Söder¬
manland, Joseph Frans Oscar, må föra
Rikets styrelse), samt deltagit uti PrestStåndets
remiss till Allmänna Besvärs- och EkonomiUt-;
skottet, af Prosten, Doctor Stenhammars Memo¬
rial, angående saknad eller fördröjd verkställig¬
het af Kongl. Majus och Riksens Ständers vid-,’
tagna Beslut, uti åtskilliga Rikets inre styrelse
rörande ärender.
§■ 5,r
,V'd ytterligare föredragning af' Högloflt
Den 2o Januarii.
539
StatsUtskottets nästledne gårdag på bordet lagda
Betänkanden;
1:0 I anledning af Prosten Förnär,ders Me¬
morial, om kostnaden för en undersökning, hu¬
ruvida stenkol finnas på Oland;
2:o Angående Riksdags-Fullmägtigen Sven
Månssons, från Calmare Län, förslag, om upp¬
rensning af Stäng åen, samt i förening dermed
en Canal-anläggning
3:0 Om lån af allmänna medel för anlägg-'
ringar i Carlscrona;
■ 4:0 I anledning af Kongl. Majits nådiga
Proposistion, om eftergift af en Statens fordran
i Landshöfdingen , in. m. von Echsttdis sterbhus.
5:0 Angående Professoren Forss lls Memo¬
rial, om kostnadens bestridande för tryckning
af LandshöfdingeEmbetenas Kungörelser; bletvo
dessa Betänkanden af PrestSiåndet bifallna.
I afseende på det sistnämnda, reserverade
sig Prosten Lefler, sålunda:
X sitt betänkande öfver den väckta frågan,
huruvida Krono • Fogdarne i Riket böra af all¬
männa medel få njuia ersättning för den kost¬
nad, som de på tryckning af Konungens Befall-
ningshafvandes kungörelse årligen använda, sy^
nes Höglofl. StatsUtskottet funnit denna sak sa
billig, att det föreslagit, att Herrar Landshöf*
dingar böra höras, huru Iligt samma kostnad kan
540
Den so Januarii.
bestiga, innan medel till denna ersättning bl if¬
va anslagne. Med afseende härpå, täcktes Tit.
tillåta mig gora en anmärkning. Innan man
fann den utväg, att, för beqvämligheten skull,
till trycket befordra dessa Kungörelser, var det
Krono Fogdarnes ovilkorliga pligt , att uti afskrift
lemna dem till alla i deras Fögderier belägna Kyr.
kor. För att lätta detta besvär, fann man den
utväg, att underhandla med Koktryckare, att de,
mot betingadt arfvode, skulle lemna sä många
tryckta exemplar af dessa kungörelser, sam fun-
nos nödiga. Då en säker afsättning och förtjenst
härigenom kunde påräknas, har ock det billiga¬
ste arfvode för sådant arbete blifvit betingadt.
Att detta arfvode sedan, i mon af tidernas för¬
ändring, något blifvit förhöjdt , är icke underligt.
Ibland Statens Tjenstemän, ariser jag Krono»
Fogdarne så väl lönte, att de minst af alla haf.
va att »klaga. Och huru många tillfällen hafva de
icke att begagna för att öka sina ordinaira in.
iomster P och vid sådant förhållande under¬
ställer jag i största ödmjukhet Tit., huruvida Sta¬
ten bör betungas med en kostnad, som desse
tjenstemän för mera beqvämlighet skull sig å^
tagit. Om jag undantager de vidlyftigare Kun¬
görelser, som en gårig om året, i afseende på
Berednings- Taxerings, och Pröfnings-Comitéer-
na ifrån Landshöfdinge Embeten utgå, så vet
jag icke att dessa Kungörelser nu mera än förr
blifvit ökade. Om privata Personer, i egna ange¬
lägenheter, för Auctioner, Ef leri ysningar , och
sådant mer, begära Eandshöfdinge-Embetets på-
lysningar, så underlåta icke Kronofogdarne att,
för den kostnad de derpå använda, äska ersätt:
Den ao Januaria
541
ningi Det är Consistorii-Notariernes skyldighet
att expediera de Circulaire , som Dom-Capitlen
utfärda. Det sker genom underhandling med Bok¬
tryckare, och man har icke hört, att någon af
dem begärt, att af Statens medel, för den kost¬
nad de härvid göra, hållas skadeslösa, ehuru
deras löner på intet sätt uppgå emot den, Kro.
no-Fogdarne i Riket njuta. Det är dessutom ic¬
ke ohördt, att Allmogen i någon Landsort beta¬
lar sin KronoFogde för de tryckta pålysningar,
som till deras Kyrkor ankomma. Det är af så¬
dana anledningar, sorn jag för min enskildta del
trott mig böra i denna fråga begära reservation,
aldrahelst som jag befarar, det pretentionerna, om
de öfverlemnas tilj KronoFogdarnes uppgift, öf¬
ver all höfvan skulle förhöjas,
§• 6.
Afgick större delen af Ståndet till Riddar¬
huset, för att, jemte Deputerade af de öfriga Re-
spective Stånden, uppgå till Kongl. Slottet, och
i underdånighet aflemna Riksens Ständers under¬
dåniga skrifvelse, om det beslut, att, i händelse
af Hans Kongl. Maj is och Haus Kongl, Höghet
Kronprinsens sjuklighet, Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Södermanland, Joseph Frans
Oscar, må föra Rikets styrelse.
Den öfriga delen af Ståndet åtskildes.
In fidem
J. UT. Almquist.
548 Den 24 Januarii.
Lördagen den 24 Januarii iBlB-
§. 1.
Sorn Herr ErkeBiskoppen och Talmannen,
igenom ett, inom dess Famille inträffadt, smär¬
tande dödsfall, var hindrad att öfvervara detta
Plenum, så förde Herr Biskoppen och vice Tal¬
mannen , Doctor von Rosenstein, nu ordet, och
anhöll Ståndet, det täcktes Herr Biskoppen och.
vice Talmannen inför Herr ErkeBiskoppen och
Talmannen tolka Ståndets varma deltagande uti
Herr ErkeBiskoppens och Talmannens lidna em<
mande förlusr.
§. 2-
Ståndets Protocoll för den 2o dennes, jemJ
tede förut ojusterade 7. och 8- §. §• af Protocol-
let för den 19 i denna månad, justerades.
§• 3-
Företeddes Kongl. Majtts samt Deras Kongl.
Höghetera Kronprinsens och ArfPrinsens nå¬
diga Tal till Riksens Ständers underdåniga Depu¬
tation, den 20 i denna månad; och voro de af
följande innehåll:
1:0 Kongl. Maj ts:
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige^
Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige, Väl-
aktade, Hedervärde och Redelige, Gode Herrar
ech Svenske Män !
J håfven icke misstagit Eder, gode Herrar
Den 24 Januarii. 543
öch Svenske Män, om Mina tänkesätt för Min
Sonson, då J nu till Mitt bifall öfverlemnen
det af Eder, i afseende på Honom, fattade
beslut. Alla de band, som närmare kunna sam¬
manknyta, med Eder och Mig, Ättlingarne af
det Konunga-Hus, som skall främja eder framti¬
da sällhet, skola lifligen hyllas, ei allenast af Mi¬
na faderliga känslor , men äfven af Mitt Konungsl
liga kall. Det är icke endast Mine önskningar,
som J, vid detta tillfälle, uppfyllt. J håfven
derjemte gifvit ett stort prof af erkänsla oell
förtroende åt den Furste, som Sjelf dagligen
utöfvar de Sonliga pligter emot Mig, Han i
Sin Sons hjerta inplantat; de utgöra Min ålder¬
doms tröst, och blifva,, för Eder , en dubbel borgen
för framtiden.
Af alla dessa förenade anledningar, bifaller
och bekräftar Jag härmedelst, i hela dess vidd,
den af Rikets Ständer, genom Eder, gode Herrar
och Svenske Män, gjorde underdåniga anhållan,
att Min kärälskelige Herr Sonson, Hans Kongl.
Höghet Arf.Prinsen, Hertigen af Södermanland,
Joseph Frans Oscar, vid alla de tillfällen,
då Jag och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
af sjuklighet hindras, att med Regerings-ären-
derna Oss befatta, må inträda uti utöfningen
af Konunga-Magten, med all den rätt nu gäl¬
lande Grundlagar densamma tillägga, samt uti
Mitt namn Rikets Styrelse föra.
Detta Mitt högtidliga bifall, grundadt på
Rikets Ständers enhälliga underdåniga önskan,
kommer att i Riksdags-Beslutet intagas.
54*
Den 24 Januarii.
Ml Himlen afvända det dubbla olycksfall,
hvars fruktade möjlighet påkallat eder närvaran,
de åtgärd. Denna innerliga önskan, hämtad ur
en lycklig Faders bjerta, delas säkert af Eder,
Gode Herrar och Svenske Män, och är djupt
fästad i den unga Furstes sinne, setn nu, genom
edert och Mitt sammanstämmande beslut, går
ätt gifva ett nytt stöd åt Mitt namn, enny helgd
åt Min, till lifvets gräns, fortfarande Ömma om*
vårdnad för trogna undersätares väl.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Sven-
ske Män, med all Kongl, nåd och ynnest städ¬
se välbevågen.
2:0 Hans Kongl. Höghet KronPrinsens:
Mine Herrar!
Det beslut Rikcfs Ständer underställt Ko¬
nungens stadfästelse, bevittnar deras omtanka
och d^ras vördnad för Nationalviljan Den en¬
hällighet, som ägt rum vid detta tillfälle, är en
ny underpant af den trohet, sorn Svenska Folket
skall bevara för min Son. Jag lyckönskar Honom
icke att hafva blifvit vald , att en dag uppstiga
på Thronen. Hans egen erfarenhet skall lära
Honom känna de mödor och de bekymmer, hvil.
ka från en så hög lott äro oskiljaktiga. Men
jag lyckönskar Honom att redan i ungdomsåren,
utan att sjelf hafva gjort något steg dertill,
hafva förenat Nationens och dess Ombuds fri¬
villiga gärd. Måtte Himlen , Mine Herrar! ingif¬
va
Den 24 Januarii.
545
va Eder samma enighet, samina öfverensstäm¬
melse, vid de beslut J skolén fatta i Folkets an¬
gelägenheter! Mätte den kärlek, som jag bär det¬
ta Folk, och sorn jag är öfvertygad att J delen
med mig, föra Eder till lyckliga och tillfreds¬
ställande följder för dess yttre anseende och dess
inre trefnad!
Hans Kongl. Höghet Alf Prinsens :
Mine Herrar!
Riksens Ständer bevisa mig den mest oin¬
skränkta tillgifvenhet, då de nu hedra min ung»’
dom med ett förtroende, hvilket äfven de namn.
kunnigaste män skulle räkna sorn värdig belöning
för deras mödor. Huru lycklig skulle jag känna
mig i delta ögonblick, om jag kunde tillegna mig
det, såsom gärd af Nationens erkänsla! men jag
har ännu icke kunnat genom mina gerningar å-
dagalägga det nit, som lifver mig för Sveriges
ära och sällhet och eder välvilja kan blott er¬
inra mig om mina förbindelser.
Dessa äro alltid närvarande för mina tankars
Religionen och Fosterlandskänslan hafva redan
gifvit dem helgd i mitt hjerta. Min föreställning
döljer icke deras vidd; men jag vågar räkna på
mina goda afsigter , och anropar Himlen om
kraft att göra dem verksamma.
Jag uppsänder innerliga höner till Försy¬
nen, att den måtte Vaka öfver Hans Majestäts och
KronPrinsens fortfarande helsa. Om likväl häu-
lJr, St. Fröt. i&lä. Del. I. 35
546
Den 24 JanuariL
delser Inträffade, dem Lagstiftarnes varsamhet
lan förutse^ men hvilkas blotta tanka mitt hjer¬
ta aflägsnar — om sädana nödgade dem att an¬
förtro Regeringsbördan åt mina händer, vill jag
bemöda mig, att alltid hafva rättvisan till rätte-,
snöre för mina handlingar.
Understödd af Hagarne och upplyste mani
lad, hoppas jag, att då kunna bevisa Nationell
mih erkänsla, och bidraga till framgången af vår
Konungs faderliga omsorger,
Jag ber Eder, mine Herrar* förklara Riksén!
Ständer mina tänkesätt* och försäkrar Eder samt-
och synnerligen om min välvilja och bevågenhet*
§• 4-
Medelst nådig remiss af den 4 dennes, lac¬
kes Kongl, Majit i nåder infordra PrestSiåndetä
Underdåniga utlåtande öfver den föreslagna för¬
eningen af Wall*- och Stenkumla Pastorater af
Wisby Slift, jemte de i sammanhang dermed
Väckta frågor om Prestbohlens bortarrenderandé
Och om ett nytt valsätt.
Remitterades till Ecelesiastique-Utskottet.
§• 5*
Professoren Börstell begärde ordet och anmäl¬
de att Kongl. Majit nu till Stats-Utskottet aflåtit
en nådig Proposition, angående löneförbättring
för Skole-^Lärarne i Riket, samt föreslog att Hög¬
vördig* Ståndet i sammanhang dermed ville till
Den 24 januarii.
547
StatsTTtskottet remittera de inom Ståndet förut
väckta rnen uppskutna biotiönet, rörande detta
ärende.
X anledning häraf, bch uppå af Herr Ri¬
skoppen och v. Talmannen framställd Proposition^
beslöt Siandet att till Riksens Högloft. Ständers
StatsTJtskbtt remittera, ej mindre Professören Fors¬
sells och Lectoreri Fellenii uti Ståndets Protocoll
för den 1 & nästledne December intagna anfö-
ianden , rörande skyndsam verkställighet af den
beslutna lönetillökningten för åtskilliga SchoULä—
färe i Riket, än äfven Professoren Tliyselii, deri
go December sistledit år i ingifna Memorial J
angående samma ämne.
§. 6.
ibiand Ståndets Ledamöter utdelades en stimJ
inarisk förteckning öfver Kongl. Police-Kammäi
rens i Stockholm arbeten* år 1817.
b 7-
Nedanékrefne ifrån Utskotten inkomna Be-
tånkandén upplästes bch lades på bordet, nem¬
ligen:
Constitutions - Utskottets:
Angående remisser af Revisorernes berät-
léiser, örn allmänna Magazins - Inrättningens
förvaltning.
BancoUtskot tets:
Förnyade utlåtande, i frågad dm liqvii
54 8
Den 24 Januarii.
med Discontverkens egna sedlar, för Ian och
omsättningar.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets:
Börande:
l:o Yrkadt förbud för Tjenstedrängar i Hal¬
land och andra orter, att ifrån Eänen utvandra,
i ändamål att söka arbete. 2:0 Läkares arfvode
för besigtning å Eecruter. 3:0 Sökt men afstyrkt
befrielse för Westmanlands Begimente från arbe¬
te vid Götha Canal. 4:0 Yrkad rättighet att å
Marknaderna i Biket få på den utsatta Marknads,
dagen köpa och sälja lofgifna producter, sorn af
Landtma-nnen sjelf förfärdigas, utan att afbida
Marknadens kungörande genom trumslag. 5:0
Skyldighet för Götha Canal-Bolag, att besörja
underhållandet af de vägstycken, hvilka tillhört
sådana hemman, som genom Canalanläggningen
blifvit indragne, m. m. 0:o Yrkad förhöjning i
betalningen till inqvarterings — gifvare, för det
undefhållde lemna tågande Trupper, m. m.
Stats . Utskottets, angående:
t:o Förhållandet med Löfås Silfververk. 2:0
Yrkadt åtal af vederbörandes försummelse, att
insända de för BiKS-Hufvud-Bokens uppgörande
anbefaldte omslut. 3:0 Hegardt anslag af Statens
medel, till underhållande af Polis-inrättningen
i Götheborg. 4:0 Understöd af allmänna medel
för 'Kyrko- och P) estgårds byggande i Neder-
Torneå Församling. c,:o Häradsskrifvare!) Ryd.
ströms pension. 6:0 Tullgarns Kungsgårds öfver¬
lemnande till_Hans Kongl. Hdghe.- Prins Oscar,
Den 24 Januariii
549
7:0 Sökt förbättring i aflöningsvilkoren för Krigs-
Bevisions Betjeningen i Kongl. Kammar-Bätten.
8:0 Utbetalning af innestående pension för Kro-
no-Fogden Westberg. 9:0 Tillökte Compagnie-
Mötesplatser för Blekinge Läns Båtsmans-Indel-
ning. 10:0 Afstyrkt tryckning af åtskilliga Hand¬
lingar, angående frågan om hämmande af luxe
och öfverflöd, m. m. 11:0 Yrkad rättighet till
skattelösen af Lotshemman. 12:0 Jordransakning
gars verkställande, m. m. 13:0 Äskad Postfrihet
för Magistraternes embetsbref, m. m. 14:0 Af-;
styrkt ändring i nu gällande föreskrifter, »m
Magistraters skyldighet att förvara en nyckel till
LandtBänteriernes cassakistor;
Jemte samma Utskotts förnyade utlåtanden’
dels i frågan om afskrifning utaf värdet, med flere
omkostnader i och för åtskilliga på Kungsholmen
belägna, till Curhus upplåtna byggnader; dels
ock om sökt lån af allmänna medel, i och för
Landscrona Stads Kyrkobyggnad; samt
Bevillnings-Utskottets:
Memorial, rörande allmänna grunderna för
den blifvande Bevillningen.
§. 8.
Enligt nu inkomna ProtocollsUtdrag, hade
Högloft. Bidderskapet och Adeln: 1:0 Anmodat
ConstitutionsUtskottet, att med första till Bik-
sens Ständer afgifva upplysning uti hvad skick
frågan om en förändrad National-Representation
för närvarande sig befinner}
55®, J)en 2 4 Januarii.
2:o Med PrestStåndet instämt uti remiss till
jRaneoUtskottet af Biskoppen, Doctor Faxes mot-
tion om präglande af en Skådepenning, till |-
minnelse af den 4 Julii 1817*
3:0 Förenat sig uti PrestStåndets beslut, at^
anmoda StatsUtsko('et att närmare granska redo¬
visningen öfver Statens förskott till tryckning.af
RiksStåndens P.rotocoll vid 1815 ars Riksdag,
med dertiil hörande Bihang, samt besörja det
de exemplar deraf, hvilka vid skeende redovis»
ning icke äro försålde, skyndsammeligen mätte
till Riksens Ständers disposition afjemna».
4:0 Bifallit BsvillningsUtskottets Memorial»
om antagande af j:ne Notarier, m. rn.
o
5:0 Återremitterat BancoUfskottets Memo¬
rial . om yrkade ändringar och tillägg uti I och
3 §. af den för Utskottet hittills gällande in-
Struction.
6:0 Remitterat till;
Stats-Utskottet:
1:0 Herr Hammarskölds, Lor., Memorial, an.
gående medels anslående till fullbordande af den,
Utaf Professoren von Breda, påbörjade tafla öfveg
Konung CARL XIII:s Kröning; jemte yttran¬
den i samma ämne, af Hans ExceUence Herg
Friherre Fleming, Claes, och Friherre Skjölde¬
brand, Anders. Fredric , samt Herrar Hammarsköld,
yon Schultzenheim, David, den äldre, Lidströmer,
Fredr. Aug., Ankarsparre, Ingemar August, Man¬
nerhjerta, Ulric Emanuel, och Nauckhoff, Carl Ul.
jjjc. 2:0 Ett Memorial af Grefve Gyldenstolpe } U{-,
Dtn 24 Januarii,
551
fic , angående inrättande af Exereitte-Esqvadroner
vid LifRegimentets Dragon- och Husar.Corpser.
5:0 Ett Memorial af Herr Mannerhjerta, Ulric
Emanuel, angående ökadt anslag för de fria kon-
sterne, samt att deraf en särskild summa må bestäm,
inas för I.itbographien eller stentrycket. 4:0 Ett
Memorial af Herr Lorichs, Carl Fredric, angåen¬
de medel till uppbyggande af Casern för Kongl»
andra GardesRegimentet. 5:0 Ett Memorial af
Herr Adlerbrandt, Thure, angående utbekomman¬
de af en gammal Kronofordran, 6:0 Ett Memo¬
rial af Herr Srjernschantz; Johan Abraham, rnn
tillökning i slitningspenningar för vissa Com-
pagnier af Nerikes Regimente, samt Friherre
Björnst jernäs, Magnus, yttrande, om en lika be¬
skaffad tillökning för fem andra Regimenter, jem¬
te Herr von Fieandts, Daniel Wilhelm, anmärk¬
ningar i samma ämne. 7:0 Ett Memorial af Fri¬
herre Fock, Berndt Wilhelm} angående tillsättan¬
de af ett ökadt antal betjening vid LandsCan-
cellierne och LandsContoiren- &:o Ett Memorial
af Friherre Fock, B, W,, om anslående af en
fond, till inlösande af en Kronofordran, som
blifvit tillagd Upsala Farnhus. 9:0 Ett Memorial
af Herr Rothlieb, Carl Fredric, om understöd af
allmänna medel till RiddarholmsKyrkans Repa¬
ration, jemte Hans Excellence, Herr Friherre
Jflemings, Claes, yttrande i samma ämne, 10:0
Herr Mjannerstams, Johan, och Herr Nauckhoffs,
Carl Ulric, hvar för sig väckta motioner, angå’*
ende anslående af full lön åt Lagmännen i
Skåne och Blekinge. lito Ett Memorial af Fri¬
herre Carpelan , Carl Mauritz, angående Krono—
ika&a.rs och. Allmänningar» skiftande och försåg
552
Den 24 Januarii.
jande, till förmon för Statsverket. 12:0 Ett Me¬
morial af Herr Carpelan, Wilhelm Maximilian,
om understöd för Majoren yern Konow, i afseen.
de pä gjorda utgifter vid stiftandet af ett Institut för
ynglingar, hvilka ämna sig till krigsståndet. 13:0
Etr Memorial af Herr So o p, Gunia/, om utbe¬
kommande af en gamma! Kronofordran. 14:0 Ett
Memorial af Friherre Björnstjerna, Magnus, in¬
nefattande dels anmärkningar vid Grefve Gyllen¬
borgs, Jokan Henning, Memorial, angående än¬
dring i 1812 Sr® Kongl. Förordning, om indel¬
ta Infanteriets beklädnad, dels yrkande om lö¬
neförhöjning lör SubalternOfficerare och Under¬
officerare vid Indeldta Armén, jemte anföran¬
den i samma ämne, af Grefve Gyllenborg, J. H.
samt Herrar von Fieandt, Daniel Wilhelm, och
Berghman, Ambrosius Magnus 25:0 Yttrande af
Friherre Björnstjerna, Magnus, i anledning af
F’riherre Wrange/s, Henning, Memorial, om vid¬
tagande af det beslut, att inga nya utgifter må
beviljar, jemte anföranden i anledning derrtf ut.
af Friberrarne Anckarsvärd, Carl Henric, Björn¬
stjerna, Magnus, och Wrangel, Henning■ 16:0
Ett Memorial af Friherre Skjöldebrand, Anders
Fredric, innefattande anmärkningar vid Friherre
Anckarsvärd* , Carl Hindric, sistledne gårdag, gjor¬
de, och till StatsUtskottet remitterade anförande,
angående förminskning af den Indeldta Armén,
jemte Friherre Anckarsvärds svar å förstnämnde
Memorial. 17:0 Ett Memorial af Grefve Gyllen¬
borg , Johan Henning, angående rättighet för
jordägare, att med penningar afbörda sig Sal-
peterSkatten. i§:o Ett Memorial af Herr af
TVingård, Johan, angående löneförbättring för
Deri 24 Januarii.
553
Räntmästaren i Carlstads län, jemte yttranden
i anledning deraf utaf FriheTrarne Falkenberg,
Carl Gabriel, och Cederström, Jacob I9’0 lått
Memorial af Herr Montgomerie, L. A., angåen¬
de lönetii 1 ökning för Öfver- och Underbefäl
vid Westerbottens Regimente. ao:o Eit Memorial
af Friherre Löfvensköld, Salomon, angående me¬
del till inrättande af en BergsSchola. 21:0 Ett
Memorial af Herr Gripensvärd, Fredric, angåen¬
de erbjudande, att mot vissa vilkor göra segel¬
bart det så kallade Eaggens-sundet och Canaien
vid Södra Stäket å Wermd-ön. 22:0 Ett Memo¬
rial af Grefve Löwenhjelm, Guslaf, angående an¬
slog af allmänna medel till ersättning för verk¬
ställda reparationer å Operahuset och Dramati¬
ska Theaterhuset. 23:0 Ett Memorial af Herr
Hammarhjelm, Carl Fredric, angående anslående
af ett årligt atfvode till ÖfversteLieutenanten
Warberg, för dess befattning i afseende på be¬
fordrandet af sjön Wenerns hydrographiska kän¬
nedom, jemte Herre/ Wingärds, Johan, yttran¬
de i samma ämne. 24:0 Ett Memorial af Herr
Munk af Rosensköld, Eberhard, angående förbät¬
tring uti Militaire-Embets- och Tjenstemäns
löner, m. m., 25:0 Ett Memorial af Herr Silfver¬
sköld, Carl, angående ersättning för utgifvet ac-
cord vid f. d. von Engelbrechtenska Regimentet.
0 (ho Ett Memorial af Herr Bergensköld, Eric
Johan, angående flera löners uppförande på Stat
för Justitiae-fördelningen af Kongl, Majrts Canzli.
27:0 Ett Memorial af Herr Grönhagen , Gustaf, an-
gående lönetillökning för Krigsrevisionens Tjenste¬
män. aS:o Ett Memorial af Hrr Grönhagen, Gustaf,
angående nedsättande af räntan å lån i General-
Den 24 Januarii.
Assistance-Contoiret. 29:0 Ett Memorial af Grefve
frölich, Gustaf, angående ersättning åt HofStallmä«
staren Grefye frölich, förförlorad disposition af
jpahlby och Flyinge Kungsgårdar i Skåne.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet;
1:0 Ett Memorial af Grefve Gyllenborg, Jp».
lian Henning, angående ändring i Kongl Stäng¬
sel-Förordningen af den 9 Februavii 1802. 2;a
Ett Memorial utaf Herr af Wingård, Johan, an¬
gående inrättande af Forvagnar. 3:0 Tvenne
Memorial af Friherre von Platen, A$hotes Carl,
angående bestämmande af ett visst pris intill nä¬
sta Riksdag, å den Spannemål, sorn af allmänna
MagazinsDirectionen uppköpes. 4:0 Ett Memo¬
rial af Grefve von Lantingshausen, Albrecht, ani
gående återkallande af Kongl. Förordningen om
förbud emot nyttjandet af arbetadt Silfver, uiöfver
^tt visst lodtal. 5:0 Ett Memorial af Grefve Le¬
wenhaupt, Charles Emil, angående förbud mot
utU indskt pappers införande. 6:0 Ett Memorial
af Herr Munck af Rosensköld, Eberhard, om upp¬
häfva ode eller inskränkning af Författningen rö.-
rande Skogsplanteringen i Skåne. 7:0 Ett Memo¬
rial af Herr Munck aj Rosensköld ^ Eberhard, an-
gående befrielse för gifta manspersoner från del-,
tagande i bevärings-sky Idigheten. 8:0 Ett Me¬
morial af Herr Elgenstjerna, Jonas Reinhold, ani
gående förändring i flyttningstiden för tjenstehjon,
å landet. 9:0 Ett Memorial af Herr Elgenstjerna, Jo.
nas, angående förändring f skjutsnings - skyldig-t
heten. 10:0 Ett Memorial af Hans Excellence
Herr Grefve Wachtmeister,, Claes, angående en,
förbättrad hushållning med skogarne i Riket.
Den 24 Januarii.
TiR Stats, och EkonomiUt skotten:
1:0 Ett Memorial af Grefve Piper , Carl
Claes, om erbjudande till Staten af Höganäs Sten¬
kols grufvor, jemte Herr Munck af Rosenskölds ,
Eberhard, anförande i samma ämne, 2 o Ett Me¬
morial af Herr Gyllenram , fart Anton , om pen¬
sioners anslående för fattige Civile Qch Militaire
Embets och Tjenstemän, sorn hafva mångå barn,
3:0 Ett Memorial af Herr Schultzenheim, David,
den äldre, angående upprensnir g af de inom
Stockholm belägne sjöar. 4:0 Ett Memorial af
Herr M,unck af Rosensköld, Eberhard, angående
vidtagande af sådana anstalter, hvilka befordra
de inom Stockholms Stad belägne Clarae- och
Rörstrands, samt F'ateburs-sjöarnes upprensning
eller igenfyllning,
Till Stats- och Banco-Utskotten:
l:o Ett Memorial af Herr .Roos , Carl Adam,,
angående Financerna. 2:0. Ett Memorial, jemte
ett rnundteligt yttrande, af Friherre Cederström,
Jflric , angående Financerng.
Till Stats- och Bevillnings-Utskotten:
1:0 Ett Memorial af Grefve Piper, Carl
Claes, angående befrielse från Kronoutskylder
för arbetarne vid Höganäs, Stenkols-grufvor. 2:0.
Ett Memorial af Friherre Rudbeck, Pehr Alexan¬
der, angående nedsättning af bevillnings-summan.
Till Lag- samt Allm. Besvärs- ochEkon.Utskotten:
Herr Mannerstams, Johan, motion, angåen.
wpphäfvande af förbud mot Landsköp.
Den a4 Januari i.
Till Banco - Utskottet:
I:o Ett Memorial af Friherre Wrangel;
Henning, om fortfarande af octroyen för Göthe¬
borgs Discont. 2:0 Ett Memorial af Herr Strus¬
senfelt, Michael, angående understöd för Malmö
Discont. 3:0 Ett Memorial af Friherre Carpelan,
Carl Mauritz, angående odlingsfondernes ökande
i Banken, och inrättande af en ny fond för sill-i
fiskare.
Till Lag - Utskottet:
1:0 Herr von Wahrendarfs , Anders , Memo¬
rial, om skärpning i straffet för skogs-åverkan,
2:0 Herr Bergencreutz, Lurs Algier, Memorial,
angående tvisters biläggande genom förliknin»
gar. 3:0 Ett Memorial af Grefve Hamilton, Gu¬
staf Wathier, angående förklaring af Skogs Ord^
ningen, den j Augusti 1805, samt 14. Cap. 2.
§• Byggninga-Balken, i afseende på svedjande å
skattemanna jord.
Till Stats- och Lag-Utskotten:
1:0 Ett Memorial af Pierr von Engeström, Jo¬
han Daniel, angående nödvändigheten af årliga
Lagsamlingar. 2:0 Ett Memorial af Herr Bergh-
man, Ambrosius Magnus, angående mindre brotts-'
lige personers användande till Matroser å Hah-
delsFlottao, i stället för att insättas å Corrections-
bus, jemte yttranden i samma ämne, af Friher¬
re Lagerbjelke, Johan, samt Herrar Hjerne, Carl
Jacob, Ankarsparre, Ingemar August, och Fieandt,
Louii Wilhilm, tillika med Herr Berghmans
svar deta, 3m Ett Memorial af Herr Berghman,
Den 24 Januarii.
557
'A, M.', angående utfärdande af förbud att propo¬
nera någon Allmänhet utgifter, utan föregånget
Biksens Ständers beslut.
Till Lag - Utskottet .*
l:o Ett Memorial af Grefve Gyllenborg ,
Johan Hånning, angående ändring i vissa fall uti
Författningar nes föreskrift örn rättegångs-proces-
sen , till vinnande af mera beqvämlighet för pär.
ter. 2:0 Ett Memorial af Friherre Stael van Hol¬
stein, Corfitz Ludvig, angående rättighet för Kongl.
3V:Iaj:ts Befalini ngshafvande , att utan omgång rät.
xa förelupen olaga vatten- uppdämning; jemte ett
anförande af Friherre af NordinCarl, rörande
samma ämne. 3:0 Ett Memorial af Friherre Man¬
nerheim, Lärs August, angående uppbäfvande af
Embetsverks rättighet att dorna i nial, hvarmed
de förut tagit befattning. 4:0 Grefve Löwenhjelms,
Gustaf, motion, angående böters erläggande i
brottmål, efter den biottsliges förmögenhet.
Till Banco-Uiskottet:
1:0 Ett Memorial utaf Herr af Wingård ,
Johan, angående en utvidgad rättighet till omsätt¬
ning af lån i Banco-Disconten; jemte Grefve
von Schwerins,' Fredric Bogislaus, yttrande i sam¬
ma ämne. 2:o Ett Memorial af Friherre Falken¬
berg, Carl Gabriel, angående ökande af den i
Banken anslagne fond, till oländig marks upp¬
odling.
Till Bevillnings - Utskottet:
Ett Memorial af Herr Tham, Wollrath, aa*
jben 24 Januarii.
igående ändring i T 8T 5 års Bevillnings-Förord-
ning, i afseende på uppskattning af Bruks-egenJ
domar, och Bevi ilning deraf. 2:0 Ett Memorial
af Friherre ef Nordin, Cari, angående upphöran¬
de af den senast Bestämda tullen för utförande
af stångjern. 3:0 Grefvie Löwerlhjelms, Gustaf,
motion} angående åter upptagande af så vä) all
förr brukeligj som vidare till utfinnande möje-
lig beskattning på luxe och öfverflöd.
Till Lag- samt Ålim. Besvärs- ochEkön.Utskotten:
1:0 fett Memorial af Herr Oxehufvud, Bo , an¬
gående förändring af flyttningstiden å landet. 2:6
Ett Memorial af Grefve Gyllenborg, Johan Den¬
ning , angående tillåtelse, att emellan Riksdagarné
till Regeringen ingifva förslag till förbätträndé
af alla styrelsens grenaf.
Till Stats- och Banco ■ Utskotten :
1:0 Étt Memorial af Herr Lagerhjelm , Pehr}
ingående financernä , jemte ett anförande af Herr
Deykensköld, Ludvig Detlof} i sämtaa ämne. 2:0
Ett Memorial af Grefve Spens-, Carl Gustaf, an.
gående förslag till Götha Canals- och Malmö
JÖisconters Upprätthållande, m. tn. 3:0 Étt Me¬
morial af Hetr von Törne, Michael, angående
financernä. 4:0 Ett Memorial af Grefve Possej
Claes Fredric , innefattande anmärkningar vid
Ériherre Wrungels, Henning, Memorial} att in¬
ga nya Utgifter må beviljas, samt i sammanhang
dermed förslag uti financernä.
fill Stats- samt Allm. Besv.. och Ekon.Utskotten!
1:0 Ett Memorial af Herr Munck af Rosen-
6hold , Eberhard, angående nedsättning af tullaf*
Den i 4 Januariit
559
gifterne för utförsel af ian Itmanna-producler, äf¬
vensom att utförseln af trädvaror på utländska
Skepp må vara fri. 2:0 Ett Memorial af Herr
Munck af Rosensköld, Eberhard, angående vldtaS
gande af sådana medel, hvilka återföra välmåga
inom landet. 3:0 Ett Memorial af Herr Munck
bf Rosensköld Eberhard, med yrkande, att Rik¬
sens Ständer måtte, genom vederbörande Utskott}
pa behörig Ort anhålla, att blifva underrättade,
öm hvad som blifvit tillgjordt, 1 afseende på
de vid 1815 ärs Riksdag anmälte önskningsmål >
jemte ett mundtéligt yttrande af Herr Munck af
Rosensköld, i samma ämnei 4:0 Grefve Löwen-
hjelms, Gustaf, motion} om anläggande af så kaU
lade lifräddnings-båtar, på de för sjöskador mest
beryktade Svenska kuster.
'lill Stats, Banco- och Lag . Utskotten:
Grefve von Schiöerihs> Fredric Bogislaus, ma¬
tton, angående utfärdande afsa kalladt Moratö-
tium eller jernbref.
Allmänna Besvärs— och Ekonomi-Utslcoctet t
itö Ett Memorial af Grefve v. Schwerin i
Fredric Bogislaus, angående vidtagande af utvä¬
gar, hvarigenom åbyggnader å Boställsjörd må
kunna försäkras i Allmänna Brandförsäkringsver¬
ket. 2:0 Ett Mein orial af Herr Hammarhjelm t
Carl Fredric, angående ändring i Kongh Förord*
Bingen d. 9 Febr. 1802, om stängselskyldigheren.
3:0 Ett Memorial af Herr Hammarhjelm, Carl
Fredric, angående ny Skattläggning å en del
Bergmanshernman. 4:0 Ett Memorial af Herr
Mannerhjerta, tllric Emanuel > om inskränkning
Den 24 Januariil
uti exclusiva Privilegiers meddelande. 5:0 Ett
Memorial af Herr Liljehorn, Gustaf Adolph, an¬
gående ändring i Tjenstehjonsstadgan. 6:0 Ett
Memorial af Herr Liljehorn 5 Gustaf Adolph, an.'
gående förändring i Skjutsförfattningarne. 7:0
Ett Memorial af Herr Åkerhjelm, Conrad, angå¬
ende en f ri utförsel af Landets Skogseffecter, jern-'
te Herrar Mannerstams, Johan, och af T Vingärds,
Johan, yttranden i samma ämne. Sto Ett Memo¬
rial af Friherre Wrangel, Henning, angående an¬
gelägenheten att emelian Riksdagarne förekomma
afgörandet af sådana mål, hvilka tillhöra Riksens
Ständers öfverläggning. 9:0 Ett Memorial af
Friherre Wrangel, Henning, angående rättighet
för Landtbrukare att mot låg eller ingen tull ut-;
föra Landtmannaproducter. 10:0 Ett Memorial
af Friherre Wrangel, Henning, innefattande yr-
kande att hinder ej må läggas af Consisiorii—
Fullmägtig för afslutande af öfverenskommelser
om Pastoralier emellan Kyrkoherdar och För*
Bämlingarne. 11:0 Ett Memorial af Friherre
Wrangel, Henning, angående en förbättrad Landt¬
mäteri - Taxa. 12:0 Ett Memorial af Friherre
Carpelan, Carl Mauritz , rörande Spannemålshjelps
utdelande vid inträffande missväxtår. r3to Ett
Memorial af Friherre Carpelan, Carl Mauritz,
angående nödvändigheten af en ny och allmän
vägdelning. 14:0 Ett Memorial af Flerr v. Dnge-
tröm, Johan Daniel, angående vissa föreskrifter i
afseende på ett lättare utbekommande af afrad utaf
arrenderad jord. 15:0 Ett Memorial af Herr
Liljehorn, G. A., angående afskaffande af Guld
och Silfver å Uniformer, jemte yttranden i sam¬
ma
Den 24 Januarii,
ina ämne af Friherre Koskull, Anders, Herr Pi¬
per, Gustaf, Herr v. Heyne, Georg , och Herr
Liljehorn. t 6:0 Eft anförande af Friherre Ceder¬
ström, Rudolf, innefattande anmärkningar vid
Friherre Wrangels, Henning, d. 30 sisth Dec.
tili Utskottet remitterade Memorial, angående fort-?
farande af den fria husbehofs bränvins-bränningen.
§• 9-
I anledning af Lectoren, Doct. Knös gjorda
hemställan instämde PrestStåndet uti Högloft.
Ridderskapet och Adelns d. 10 dennes beslutne
Remiss till StatsUiskottet, af Herr Adlerbeths,
Jacob Memorial, angående anslag af Allmänna
medel till utgifrande af Isländska Handskrifter.
§• 10.
Utaf inkomne ProfocolIsUtdrag inhämtades,',
att Vällofl. BorgareStåndet
1:0 Instämt uti HederVcärda BondeStåndefs
anmodan till StatsUtskottet att föreslå lämplig
vedergällning åt RiksStåndens och deras Utskotts
Secreterare, Canzlier och Vaktbetjeni-ng, m. m.
2:0 Bifallit BevillningsUtskottets Memorial
om antagande af 2 Ine Notarier ; LagUtskotteis be¬
tänkande!! l:o angående Riksens Ständers Justi¬
tia:-Ombudsmans1 Embets berättelse för den sedan
sista Riksdag förflutne tid; 2;o Rörande väckt fråga
om förbud för Konungens Befallningshafvande
att stadga vitén i Ekonomi- och Politie-inål; 3:0
angående närmare bestämmande af beskaffenheten ,
utaf afvittrings betyg; och StatsUtskottets utlåtande*»
Pr. St. Fröt. 18,*. Del. 1. 3 b
Den 34 Januarii.
3:0 Angående Tryckning af Allmänna In¬
dragnings Staten samt specielle Staterne; 2:0 I an¬
ledning af Riksdags-Fullmägtigen Olof Olofssons
från Vermeland Memorial om kostnadens bestri¬
dande vid undersökning rörande upprensning af
Clara eif. 3:0 Ofver Kongl, Majas Nådiga Remiss
i fråga om .fortfarande af Stats anslaget för fatt ig—
värds-inrättningen i Carlscrona, samt 4:0 i anled¬
ning af Kongl. Majas Nådiga Remiss af Lands*
liöfdingens öfver Norrbottens Län, Herr Friher¬
re G. A. Koskulls underdåniga Skrifvelse d. 29
Nov. 1817, rörande anstånd med indrifvandet af
den ännu återstående del af Westerbottniska Lå.
net, som skall erläggas af innevånarrte i Norrbot¬
tens Län, samt låtit bero vid StatsUtskottets för¬
nyade utlåtande, i fråga om den till Riksdags-
utgifteme föreslagna summa.
3 o Återremitterat Lagutskottet* utlåtande om
sättet för uppläsning i Kyrkorna af författningar
och andra kungörelser.
§. 11.
Uti nu uppläst ProtocolIsUtdrag af d. 2<»
dennes tillkännagifves, att Vällofl. BorgareStåndet
afslagit Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets förnyade Utlåtande i frågan om fortfarende
eller inställande af den fria husbehofs-Bränvins-
Bränningen, samt för sin del hemställt , att Rik¬
sens Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdå*
nighet anhålla, att, med afseende å nu inträffa-:
de hpga Spannemålspriser, Bränvinsbränningen
må för någon tid inställas; men som PrestStåndet
redan d. 1 3 dennes, lika med Hedervärda Bonde;
Den 94 Januarii. 5«J
Ståndet , bifallit Utskottets ifrågavarande betänkan.}
de - alltså kunde PrestS åndet icke uti berörde hem*
»tällan med Vällofl. BoigareStåndet sig förena.
§. 12.
Genom inkomne Protocolls-Lftdrag under¬
rättades Ståndet derom, att Hedervärda Bondeg
Ståndet
l:o Bifallit StatsUtskottets utlåtanden angåen¬
de 1:0 anstånd med indrifvande af den ännu åter¬
stående del af Vesterbott niska Länet, sorn skall
erläggas af Innevånarne i Norrbottens Län; och
S:o Tryckning af allmänna lndragnings-Staten,
samt Specielle Stäterne; 3:0 Kostnadens bestridan*
de vid undersökning rörande upprensning af Gla¬
ta Elf;
3:0 Låtit bero vid StatsUtskottets förnyade
utlåtande om den lill Riksdagsutgifterne anslagna
Summa;
3:0 Icke bifallit BevillningsUtskottefs hem¬
ställan om antagande af sine Noiarier, men låtit
bero vid samma Utskotts anmälan om antagand#
af 2tne Vaktmästare.
4:0 Remitterat
Till Stats- samt Allm. Besvärs-ochEkon.Utskoften:
Riksdagsmannen Ephraim Larssons från Elfs¬
borgs Län och Lars Carlssons från Skaraborgs Län
d. jtte dennes ingifne särskildta Memorialer, an¬
gående yrkad ändring i 1812 års Förordning Qim
Judel te Regementerna* beklädnad;
654 Deli 27 Januari!.
Till Lag-Utskottet :
Ert af Riksdagsmannen. Johan Hutberg från
Norrbotten d. 5,'te i denna månad aflemnadt Me¬
morial oin förändring uti bestraffningssättet i fyl¬
leri och slagsmål; äfvensom Olof Hakans stms, från
Elfsborgs Län, emot Rutbergs motion, gjorde an¬
märkningar.
Ståndet åtskildes*
t
In fidem
J. U. Al.M£ uist.
Tisdagen den 27 Januarii i8l8»
§. 1.
Herr ErkeBiskoppen och Talmannen , hvil¬
ken nu åter intog Talmans-stolen, tolkade sin
erkänsla för det varma deltagande uti Herr Er¬
keBiskoppens sorg, som Ståndet, igenom Herr
v. Talmannen, Biskoppen, Doctor von-Rosenstein,
förklarat.
§.
Justerades Ståndets Protocoll för den 20 i
denna månad.
§• 3-
_.Herr ErkeBiskoppen och Talmannen upplag
ste -i fl er fö] ja nde, ifrån Landshöfdingen ,^StatsSe3
Den 27 Januarii.
creteraren och Commendeuren af K. N. O-, Väl¬
borne Herr Nils von Rosenstein erhållna skrifvelse:
I anledning af vördiga PrestStåndets, uti
underdånig skrifvelse af den 23 sistledne De¬
cember, uppå anförda skäl, gjorda anhållan, att
den till anmärkningars afgifvar.de öfver Upp.;
fostringsComiténs Förslag, till en förbättrad Schol-
Oidning utsatte tid, som med den 1 instun¬
dande Pebruarii till ända går, måtte förlängas till
3:ne månader efter Riksdagens slut, får jag, på
nådigse befallning, underrätta Herr Doctorn och
E keBiskoppen, att, då PrestStåndets Ledamöter,
genom Siåndets Pastoralutskott, som skall vara
sinnad! att taga berörde förslag under öfvervä¬
gande, äga tillfälle att derom vinna full känne¬
dom, samt en hvar att göra sina anmärkningar,
har Kongl. Maj:t nådigst beslutat Ståndets förr-
be rörde anhållan endast i så måtto bifalla, att
aninärkningstiden må förlängas till nästkom¬
mande Junii månads slut: örn hvilket Kongl.
Maj:ts nådiga beslut Herr Doctorn och ErkeBi¬
skoppen behagade lemna vördiga PrestStåndet del;
och skall derom behörig kungörelse i Tidnin-
garne blifva införd-
Med fullkomligaste högaktning har jsg den
äran framhärda
Herr Doctorhs, ErkeBiskoppens, ProCanalerens
och Commendeurens
OJmjuke Tjenare,
Nius von Rosin stein.
Den 27 Jami erill
§ 4-
Då LagTTfskwttets d lqtde dennes på bordet
lagda Memorial, örn ändring i 1 §. 83 Cap. Räf-
tevå g*-Balken , i afseende å Ledamöters amal uti
Kämnärs och Rådstufvu-Rätter, ru å nyo före-
riio s, y träde OompTosten, Doctor Graffman, det
Imo fann mycken betänklighet vid 1- fattandet af
U ,-ik«rtrets förslag, att Rå<l«tufvu-Rätt skall vara
Domför, der Tre i Ratten sitta; emedan derstä¬
des ej sällan förekomma mål af mycken vigt.
Häruti instämde ProFessoren, Doctor Wijkman
så mycket häldre, som Kämnärs- och Rådstufvu-
Rätter äga att utlåta sig i mål, hvilka å lif och
ära gå. ehuru deras Dornar derefter skola un¬
derställas vederbörande Hofrätts pröfning.
Prosten, Tector Fellenius trodde, att då pa
landet Härads- Rätts beslut bestämmas endast ige¬
nom Häradshöfdingens och en JJämndemans sam¬
manstämmande röster, antalet af 3:ne Ledan,örer
lunde vara tillräckligt uti Rådstufvu- och Käm-
nars Rätter i Städerna.
' Härmed förenade sig Lectoren, Doctor Eurén,
ined-ti I lagg, att de mål, hvilkaå lif och ära gå,
jemlikt Kongl, Brefvet d. 8 Äng. 1791.,, böra af
Karn näts-Bälte ene i Släderne, Stockholm undanta¬
gen , endast ransakas, och ransakningen till Rådi
stulvu-Rättens afdörnmande inlemnas , föratt från
Rådstufvu Rätten till Hpf.Rättens skärskådande öf-
Vfersändas, och hvad Tifssaker rörer, cluteligen
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning underställas,
Den s 7 Jamiarii.
Professoren, Doctor Wijkman ansåg d<>n af
en värd Ledamot anförda jemförelse emellan
Kämnärs* och Rådstufvu-Rätter i Städerne, samt
Härads-Rätter å Landet icke vara lämplig, eme¬
dan uti dessa sistoämde alltid 7 Ledamöter, uio n
Häradshöfdingen , böra vara tillstädes och s g yttra.
Häruti instämde Domprosten. Doct. Graffman,
så mycket häldre, sorn Häradshöfdingarne alltid
böra vara foisedde »ned nödig Lagkunskap och
öfriga egenskaper, som fordras till bess ridan¬
de af det vigtiga Domare- Em betet ; hvilket, en¬
ligt Domprostens tanka, icke alltid lärer inträffa
med Ledamöterne uti Kämnärs- och Rådstufvu-
Rätter.
Biskoppen och v. Talmannen, Doct. v. 2?o-
senstein erinrade, att Riksens Ständer vid alla
nästföregående Riksmöten önskat all den minsk¬
ning af Ämbeten och tjenstår, sorn, utan rubb¬
ning i göromälens bestridande, möjligen kunda
medgifvas, och ansåg det fördenskull hafva va»’
rit en förtjenst hos Lagutskottet, att hafva före¬
slagit ifrågavarande billiga och oskadliga minskning
uti antalet af Ledamöter uti Kämnärs- och Råd*
stufvu-Rätter.
Domprosten, Doct. Graffman erkände nyttan
af den principe, att, så vidt möjligt är, inskräqka
antalet af Embeten och tjenster 5 roen anmärkte,
att Utskottet uti förevarande Memorial icke fö¬
reslagit att Magislratspersoners anfal skulle
minskas.
Pastor Prirnarius, Doct. Drysén gjorde dea
5*8
Den 37 Januariit
anmärkning^ ätt Kämnärs- och Rådstufvu Rätfer-
nes .Ledamöter aflönas al Städerne sjelfve, samt
att föijakteligen den indragning, som i detta hän¬
seende möjligen kunde ske, icke tomine Stats~
verket allgoda.
Prosten Aspelin yttrade:
Med anledning af Hprr Biskopp 7?osensteins
yttrande, kan jag tj förtiga min både förmodan
och fruktan, att förevaiande fråga mindre torde
hafva lill följd Rådrhans-Tjen9fers indragning,
än beredande af den rättighet, att, i händelse
af en eller flere Ledamöters frånvaro, Rätten
kunde vara fullsuten med g Personer. Dess*
utom förenar jag mig till alla delar nied Herr
Doctor Wijkman deruti, att ingen Rätt bör dom¬
ina i mål, sorn å lif och ära gå, derest den ej
utgöres af minst 4 Ledamöter, och alla äro om
beslutet ense. I Städerne finnes detta antal, och
om ej alla äro, hvad man kallar litterate; så tor¬
de de dock i alla fall bora anses såsom upplyste,
redlige män, hvilka vä! kunna deltaga i omdö¬
men om menniskors välfärd. Att deremot frå¬
gor af så stor vigt skola hänföras till färre Per¬
soners afgörande, hvilket på samma grund kun¬
de ske till blott en enda, är en önskan, hvari
jag ej kan deltaga.
Biskoppen och v. Talmannen, Doct. v. Ro¬
senstein upprepade de skäl, som förariledt Ut¬
skottet till ifrågavarande förslag, nemligen, att
det icke är de dömmandes antal, utan deras per¬
sonligaegenskaper och tjenstenit, som utgöra den
verkliga säkerheten för Parters rätt, samt Lagar-
Den 27 Januarii.'
V69
nes sorgfälliga tillämpning; att, igenom ett öf¬
ver behofvet ökadt antal Tjenstemän, gagneliga
Medborgare från andra nyttiga yrken borttagas,
och att det Allmänna eller Städerne för deras
aflöning miste vidkännas utgifter, hvilka med
mera skäl kunde användas till en förbättrad ut¬
komst för de nödvändiga Tjenstemännen, eller
till andra lika vigtiga föremål.
Professoren Forssell begärde Proposition till
bifall ä Utskottets ifrågavarande förglag.
Domprosten, Doct, Wahlin ansåg Utskottets
förslag, alt i KämnärsRätt 5me måga döma, en¬
dast rapportera sig på Stockholm och några få
stone Städer, der Ledatnölerne i Kämnärs Rät-
terne äro flere än 3,'ne; då likväl i Lund med
fitia andra smärre Städer, KämnärsRätterne, för
det närvarande, endast bestå af a Ledamöter, utom
Ordföranden; och trodde Domrposten fördenskull
att Utskottet, uti den föreslagna ändringen af t.
§. »3 Gap. RättegångsBjIken, bordt gora något
undantag för SmåStäderne. emedan man annars
utaf den nu föreslagne Redactionen skulle kun¬
na sluta, att, uti dessa, Ledamöters antal i Kärn,
närsRätt skall förölcas.
Härefter, och då Herr Er!:-1Biskoppens och
Talmannens framställda Proposition till bifall
å Utskottets ifrågavarande Memorial med både
ja och nej besvarades, samt votering yrkades,
justerades efterföljande Voterings-Proposition:
Bifaller Högvördiga Ståndet LrgUtskottets fö¬
revarande förslag 3 till ändring uti v.sta §. af 25
Den 27 Januarii.
Cap. Rättegångs Balken? Den det vill, skrifver ja,
den det icke vill, skrifver nej, Rumer nej, så blir
cjtaberörde förslag till LogUiskottet återremitteracit.
Sedan denna Proposition af Herr ErkeBiskopJ
pen och Talmannen blifvit till besvarande fram¬
ställd, sä anställdes j behörig ordning, och med
slutna sedlar, omröstning, hvilken så utföll, att
Utskottets förslag, med 26 ja emot 19 nej,
blef bifallet.
i 51
Vid ytterligare föredragning af LagUtskot-
tets, den 19 dennes, på bordet lagde Memorial,’
i frågan om föreslagen, men af Utskottet afstyrkt
ändring uti det, genom 14 §. af Kongl. För¬
klaringen den 3 1 December 1766, stadgade an¬
svar för hållkarl, som affordrar resande drickesä
penningar, eiler dem med otidighet bemöter,
yttrade Professoren, Doctor Wijkman, det han
funnit sig förekommen af . de flera Ledamöter
inom Utskottet, hvilka, jemlikt det vid Utskot¬
tets Memorial bifogade Protocollsutdrag, af den
g innevarande Januarii, föreslagit, att det uti
bögstberörde Författning påbudne spöstraff måtte
förvandlas till prygel. Utotö de i berörda Pro-
tocollsUtdrag, för en sådan förvandling, åbero¬
pade skäl, anförde Professoren, att den, som en
gång lidit spöstraff, sällan blir förbättrad, utan
snarare derigenom blir försatt i en ställning,
som för honom gör, om icke omöjligt, likväl
ganska svårt, att derefter blifva en sedlig men¬
niska och. nyttig medlem i Samhället; ©ch an-;
Den 2? Januarii.
571
holl Professoren fördenskull om återremiss af i-
frågavarande Memorial.
Ui‘hvad Doctor Wijkman anfört hördes flere
instämma.
Ptos'en, Lector Fröberg tillstyrkte, att, om
det för hålikarlen stadgade straff förvandlas, en
sådan mildring i straffet äfven bör utsträcka sig
till de skjutsande.
Häruti instämde Professoren, Doctor Wijk¬
man, och Biskoppen, Doctor Almqvist, den sist¬
nämnde med tillägg, att då han å etta sidan,
lika med några af Utskottets Ledamöter, ansåg
prygel vara ett lämpeligt straff för den hållkarl
elier skjutsande, som med ovett bemöter resan¬
de, han deremot å andra sidan ansåg anhållan om
drickspengar skäligen kunna bestraffas med lamp-;
liga penningeböter.
Uppå af Herr ErkeBiskoppen och Talman^
nen framställd Proposition, beslöts, att ofvan
åberopade Memorial, med de sålunda deremot
gjorda anmärkningar skulle till Lagutskottet i-
terförvisas.
i e>.
Till LagUtskottets nu å nyo föredragna
Memorial, angåendet 1:0 Domares och Executo»
rers skyldighet, i afseende på gäldenär förun-
nadt anstånd i skuldfordringsmål; 2:0 Afstyrkt
ändring utaf j Cap. 4 §. Utsöknings-Balken; 3:0
Förmyndares skyldighet, att hvart tredje år tillW
öka myndlingens arfs capital med den under ti»
57?
Den 27 Januariil
den derå upplupna ränta; lemnade PrestStåndet
sitt bifall.
§• 7*
Vid ytterligare föredragning af AMmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotteis, den 20 dennes,
på bordet {agde yttrande,, af innehåll, att Ut¬
skottet återställer Prosten, Doctor Stenhammars
till Utskottet remitterade Memorial, angående
saknad eller fördröjd verkställighet af Kongl,
Maj:ts och Riksens Ständers vidtagne beslut uti
åtskilliga, P.ikets inre hushållning rörande ärenä
der, såsom icke tillhörande Utskottets handlägg.
ning, uppläste Prosten Svedelius ett så lydande
anförande:
Det är ett varmt, om än vanmägtigt nit
för mitt Fäderneslands väl, en oförfalskad och
odödelig tillgifvenhet för de föremål, sorn äro
oskiljaktige derifrån, min Konung och min Kron¬
prins, en sann högaktning för en upplyst med-
broders redliga bemödande, som gemensamt upp.
mana mig, att ,ännu en gång utbedja det Mög-
vördiga Ståndets uppmärksamhet uppå det, af
Höglofl. Ekonomi» och BesvärsUtskottet återställ,
da Memorial- Tvenne frågor synas mig dervid
sjelfmant erbjuda sig till besvarande; den ena:
ligger det ämne, sorn Doctor Stenhammars Me¬
morial omfattar, utom gränsen af Riksens Stän¬
ders åtgärder? Den andra: ligger det utom den
verkningskrets , ' som Ekonomi- och BesvärsUt¬
skottet har sig i Rikets Grundlagar föreskrifven?
Vore afsigten den, att på minsta sätt förnärma
den visa, välgörande och lyckliga Regering, un.
Den 27 Januariil
573
der hvilken vi andas ett fredligt och sjelfständigt
lif, jag skulle anse hvarje steg dertill för den
brottsligaste otacksamhet; vore afsigten den, att
åklaga, eller inför Rätta ställa enskildta Embets¬
man, för begångna fel eller försummelser, jag
skulle anse det, uti närvarande fall, ligga alldeles
utom den Lagstiftande Magtens befattning. Och
högtidligt förklarar jag, att jag icke utan afsky
och rysning kan påminna mig den period af
Sveriges historia, då frihetens namn nyttjades
till täckmantel för sjelfsvåld, förföljelse och hat.
Men sådan är icke afsigten af Doctor Stenham¬
mars Memorial. Nej, afsigten är, att begagna
tillfället, då sanningen* och Nationens röst kan
lättast framtränga till Thronen , och att derige¬
nom bereda för framtiden en lika välgörande,
som säker fullbordan af de beslut och önsknin.
gar, hvilka den bäste Konung och KronPrins
delat med det trognaste Folk. Och nu frågar jag;
i händelse erfarenheten visat, att denna fullbor¬
dan någon gång af okända anledningar uteblifvit,
äga då ej Nationens Representanter både rättig¬
het och pligt, att, med underdånig hemställan
derom, våga nalkas sin Konung, såsom barn sin
fader, och skulle de ej med full förtröstan för¬
hoppas, att deras röst blefve hörd? Skulle icke
just härigenom alla de skuggor, hvilka antingen
af förfelade eller missförstådde förhoppningar,
möljtigen kunde framträda imellan Nationen och
dess dyrbaraste föremål, säkrast undanrödjas?
Då dessutom Riksens Ständers Ombudsman har
sig uppdragit, uti 19 §. af sin Instruction, att,
derest han i ärender, rörande allmänna hushåll¬
ningen, eller eljest af allmän beskaffenhet, för-
574
Den i 7 JanuariU
marker någon anstalt nödig till befrämjande af
Rikets bästa orh vältrefnad , han ®ck hos Kongl.
Maj:t må derom underdånig anmälan göra, till
den uppmärksamhet Kongl. Majit i nåder finnér
sådant förtjena; hvarföre skulle kke samma åt¬
gärd tillkomma Riksens Ständer sjelfva? Och
medgifves detta, så inser jag icke eller, hvar-
före Höglofl. Ekonomi, och EesvärsUiskottet un¬
dandragit sig att taga någon befattning med ifra.
gavarande, till samma Utskott remitterade Me¬
morial. Här är icke frågan »tt inrätta ett nytt
constitutionelt embete, den tillhörde då otvifvel-
aktigt ConstitutionsUtskottet, att pröfva och be^
döma, men frågan är ett enkelt underställnings*
mål: frågan är, att genom bönfallande föreställ,
ning hos Kongl. Maj-.t befordra veikställigheten
af redan fattade Önskningar och, beslut, antingen
genom nådigt uppdrag till någon af StatsRådetg
Herrar Ledamöter, att närmare handhafva den
inre styrelsen, eller ock på hvad annat sätt
Kongl. Majit i sin höga vishet för godt finner.
Den i Utskc ttets betänkande åberopade Regerings-
Formens 90 §. föreskrifver blott, att frågor om
verkställigheten af någon Lag, Författning ellet
inrättning, icke uti något annat full, eller på
något annat sätt, än samma Grundlag bokstafli¬
gen föreskrifver, kunna komma under Riksens
Ständers, eller deras Utskotts öfverläggningar
och pröfning ; men i samma Rf geringsForm*
53 §. ålägges ju uttryckeligen Allmänna Eko¬
nomi. och BesvärsUtskottet, atr, i anledning af i
Stånden väckta frågor, anmärka brister i all män»
na hushållnings anstalterna, och förändringar der-i
uti föreslå. Om dåj af alja brister, af vidtagna För;
Den 57 Januaria
575
fattningar en bristande verkställighet är den stör¬
sta, så måtte det vara Ekonomi- och BesvärsUtskot¬
tet obetaget, att profva, huruvida den verkeligen
ägt rum, och föreslå botemedel deremot, och tor^
de det för öfrigt vara likgilltigt, antingen Eko-j
nomi- och BesvärsUtskottet tror sig upptäcka
dessa botemedel i Riksens Ständers Justitise-
Ombudsmans redan gällande [Instruction, eller
i nya tillägg till densamma, hvilka likväl då
skulle af ConstitutionsUtskottet föreslås, eller
ock (hvilket med min enskildta önskan närmast
öfverensstäoimer) i en vördnadsfull undersåtlig
suplik till Kongl. Maj:t, att, efter sitt eget hö¬
ga godtfinnande, vidtaga åtgärder till det ondas
afhjelpande För min del anse,r jag således må¬
let både kunna och böra till Ekonomi- och Be¬
svärsUtskottet återremitteras.
Prosten Fröberg utlät sig sålunda:
Då jag fullkomligt instämmer i de åsigter
af nu ifrågavarande sak, 'sorn Herr Prosten Svede¬
lius, i sitt upplästa yttrande, framställt, anhåller
jag att få tillägga en eller annan omständighet,
som derjemte verkar på min öfvertygelse om,
att Höglofl. Allmänna Besvärs- och Ekonomiut¬
skottet bort upptaga, och inför Riksens Ständer
afgifva utlåtande öfver det ämne, Herr Doctor
Stenhammars Memorial omfattar. De af Höglofl.
Utskottet, såsom skäl för återställandet af berör¬
de Memorial, åberopade §. §, af Regeringsformen,
nemligen, 53, 8g, och yo, samt 34 §. §- af
Riksdagsordningen innehålla, efter min tanke,
grunder, »om snarare bort bestämma Utskottet
576
Un 27 Januarii.
att skänka uppmärksamhet ät dess alfvarsamma
och patriotiska innehåll, hvars öfverensstämmel¬
se med Grundlagens former, endast för den
första flygtiga blicken, lärer kunna synas rvety.’
dig. En fullständig utveckling häraf blefve för
vidlöftig att gifva, och behofves icke heller för
den, som, lifvad af framställningens medborgerli¬
ga anda, önskar att den måtte kunna blifva all¬
män, och derföre icke föresatt sig, att i Memo¬
rialet se endast öfverträdelsen af det formella i
Grundlagarne. Herr Doctor Stenhammar föreslår,
att en särskild person kunde få sig uppdraget,
att vaka öfver den inre administrativa ordnin¬
gens oafbruten iakttagande, i alla administratio¬
nens grenar. Jag vill ito, att, lika väl som flere
af StatsRådets Herra*' Ledamöter nu innehafva,
styra och vårda särskilta, för Riket nyttiga och
gagnande befattningar, hvilka visst icke samman¬
hänga med deras egentliga vigtiga kall, det in¬
galunda skulle strida mot Grundlagen, örn Hans
Kongl. Majit, på Riksens Ständers underdåniga
hemställan, skulle i nåder täckas uppdraga någon
af StatsRådets Herrar Ledamöter en närmare upp¬
sigt öfver verkställandet af Riksens Siänders be¬
slut och de inre ärendernas gång. För min del
är jag fullt öfvertygad, att detta åliggande förut
tillhör Riksens Ständers Justitias - Ombudsman;
och det h3r Höglofl. Utskottet åtminstone kun¬
nat svara. För öfrigt var detta blott förslagsvis
uppgifvet. Den allmänna omisskännliga tendenzen
med Doctor Stenhammars Memorial, synes mig
vara, att Riksens Ständer måtte inför Thronet!
frambära sina bekymmer öfve* en stor och ali—
män
Den 57 Januarii>
577
män brist, som, om den icke afhjelpes, sluteli-
gen kunde leda till våda för Fosterlandet. Och
då man icke kan tänka sig, för en mild och rätt¬
vis Konung, en behagligare stund, än då Han,
från Nationens försaradade Ombud , emottäger
uttrycken af detta förtroliga språk, som af Hana
vishet och magt söker och hoppas de allmänna
bristernas hjelp, samt de åberopade 53. och 89.
§. charactcrisera Ekonomi- och BesvärsUtskot-
tet, att vara de underdåniga önskningarnes Ut¬
skott , så lärer visst något hvar finna besynner¬
ligt, att detta Höglofl. Utskott vägrar alt uppta¬
ga ett ämne, hvars föremål just är blott en un¬
derdånig önskan. Enligt den lillagde 90 §. tror
Utskottet stg icke hafva att befatta med åtgärder
för Lagarnes verkställighet. Dermed lärer väl in.
gen h-ller vilja besvära det Högloft. Utskottet.
Men önskningar örn åtgärder till förekommande
af Lagarnes icke-verkställighet, borde ej anses
främmande för dess befattningar. Och om Hög¬
loft. Utskottet kunde behöfva exempel af andra
Utskott, så lärer StatsUtskottets vid denna Riks¬
dag gifna efterdöme vara lika lärorikt, som af
BiksStånden nu mera allmänt kändt. Detta sena¬
re Utskott har n«mligen , då till och med fråga
inom ett af RiksStånden blifvit vackt, om verk¬
ligt åtal för försumligheten, att från vissa Län
insända de reqvirerade omsluten till Riks-Huf-
vud-Bokslutets uppgörande , tillstyrkt Riksens
Ständer, att hos JConungen i underdånighet an¬
hålla om kraftiga stegs vidtagands till förekom¬
mande af dylika uturaktlåtanden för framtiden.
Af samma beskaffenhet är StatsUtskottets utlåtan-
Pr. St. Fröt, ISIS* Dej. I. 37
57»
Den 27 Januarli.
de örn Löfås Silfververk i Dalarne. Dessa exertt2
pel visa tillräckligt, att det gåran för Utskotten,
att tillstyrka Ständernas underdåniga önskningars
frambärande till Thronen, i andra delar, än Som
blott röra hushållningens materiella ämnen, så¬
som Brännvin, Löftägt, Gärdesgårdar och Ago*
delningar, m. tn. Om, sorn jag förmodar, det
HögVördiga Ståndet återförviser Ekonomi, och
BesvärsUlsköttets utlåtande, anhåller jag att des¬
sa anmärkningar måtte Få medfölja.
Med Prostarne Svedelius och Fröberg con-
Fnrmerade sig Prostarne Jan Wijkman, - Sven J.
Almquist, Lector Arenander, DomProsten Wahlin,
med flere, samt Biskopp Almquist-, den sistnätnn.
ile med förklarande, att StalsUtskottets sista Ple-
' nidag upplästa välgrundade tillstyrkanden, det
Riksens Ständer må hos Kongl. Majit i under¬
dånighet anhålla om vidtagande af sådana kraU
tiga anstalter, att deras förut fattade beslut, an.
gående Riks Hufvud-Boken och om Löfås Silf¬
ververk, ina blifva verkställde, nogsamt bevisa,
de, att Riksens Ständer, utan hinder af Grund-
Uagarnes föreskrifter, kunna på lärnpeligt sätt i
underdånighet anhålla, det Kongl Majit nådigst
täcktes tili verkställighet befordra de beslut, hvil¬
ka Konung och Rikets Ständer, för främjande
af Rikets förmån, vidtagit.
Rrosfen Almquist begärde, att RiksdagsOrd-
ntngens 34 och 44 §. § skulle uppläsas, förme¬
nande Prosten, att sistnämnde §. föreskrifver be¬
handlingssättet, när ett mål från Utskottet för.
Den 527 Januarii.
579
vises, med anmälan, att dermed ej kan tagas
befattning.
Biskoppen, Doctor vnn Rosenstein begärde,
att målet åter må läggas på hordet.
Prosten , Doctor Stenhammar yttrade:
Då jag på visst sätt kunde anses såsom Part
vid förevarande mål, borde jag kanske afhålla
mig från allt deltagande i discussionen deröfver, och
helst låta bero vid det, sorn af flera det Hög-
vörd. Ståndets aktningsvärda Ledamöter redan
blifvit å goda skäl anfördt. Men jag kan icke
undgå att äfven i denna sak hysa en mening,
och jag föreställer mig, att mången inom det
Högvörd. Ståndet torde fordra, att jag förklarar
den. Jag får då den äran säga, att jag till mitt
Memorial icke finner någon tillämpning af de
§. §. i Grundlagen, som Höglofl. Utskottet fun¬
nit nödigt citera, för att med något anseende af
skäl undgå att pröfva den åtgärd för Rikets Eco*
nomiska Arenders jemna och obehindrade gång,
sorn jag föreslagit, eller, om mitt förslag befunnits
oijenligt, uppgifva i dess ställe någonting bättre,
l-löglofl Utskottet bär sitt namn af de allmänna
besvären ; Constitutionen ålägger det uttryckli¬
gen att anmärka bristerna i Rikets allmänna hus¬
hållnings-anstalter och föreslå de förändringar,
som dervid pröfvas nyttiga; och då Höglofl.
Utskottet medgifvit denna sin, enligt 34 och 3.5
§ § Riksdags-Ordningen, åliggande pligt, hade
det, för att vara consequent, icke bort neka att
till sin handläggning upptaga ett anförande, ;om
angår en deri mest hufvudsakliga bris! i dc eko-
Den 27 Junv aril.
riomiska arenderna, och åsyftar allmän lättelse
deruti. Jag har icke begärt,att Höglofl. Utskot¬
tet skulle' blanda sig i Regerings- och Domare—
M agternas åtgärder, eller åtaga sig verkställighe¬
ten af någon lag. författning eller inrättning,
såsom 90 § Reget ings-Formen det förbjuder; _
jag har önskat, att Vei ks ra i lande Magien måtte
sättas i tillfälle att med bättre framgång svara
Tnot sitt ändamål, och att den måtte understödjas
och lättas i sina omsorger genom uppfyllandet
af en lucka i den inre ekonomiska administratio¬
nen, eller, för att nyttja 89 §:ns ordalag, genotn
förändring i den författning-, som nu är gällande
i anseende till behandlingssättet af Rikets allmän¬
na hushållningsmäl. Jag har icke åtalat, såsom
mången inbil tat sig, någon af de Embetsman,
som 06 § omförmäler, och har, intill dess
Constnuiions-Uiskottet sin gransknings-rätt utöf¬
var, så niycket mindre kunnat röja något miss-
tioende for dem, som jag, mod förbigående af
tilläfventyrs mindre behagliga autoriteter, utur
sjelfva StatsRådet föreslagit valet af den person,
hvilken särskildt, enligt mitt förslag, skulle
handhafva styrelsen af Rikets ekonomiska före-
jnål och som jag, om det vöre mig medgifvet,
'skulle, efter den lyckliga kännedom, sorn genom
jain eriskdtda stallning blifvit mig beredd, till
namnet kunna utmärka den, hvilken med en
förundransvärd snilles-formåga, och lika så brin¬
nande nit för Konung och Fosterland, skulle
fullkomligen, så vidt jag föistår, svara mot än¬
damålet af min yttrade önskan. Andra Embets-
jnäns eller Corporationers förhållanden har jag
lika litet kunnat underställa Utskottets pröfning,
Din 27 Jann ari ii
581
enar blott såsom exempel jag framställt en mängd
fac.ta, icke för att komma under Ständernas eller
något Utskotts öfverläggning, utan blott för att
i allmänhet öfvertyga om bristen, och visa hvart
den allmänna sorglösheten i de ekonomiska ä—
renderoas behandling skulle kunna föra till slut.
Om h äruti någon förebråelse emot den ena el¬
ler andra skulle ligga förborgad, så är det en o.
undvikiig följd af händelserna, men icke egent¬
ligen en följd af mitt anförande, än mindre le-J
dande till någon oförenlighet med Constirutio-
nen. Med ett ord: Höglofl, Utskottet har i sitt -
bedömmande af Memorialet stannat vid premis¬
sen, fös att slippa befattningen ned conclusio-
nen; oell detta förhållande har visst icke varit.
oväntadt for mig. då jag redan i sjelfva ingres¬
sen till euin anmälan hafr äran förutsäga en så¬
dan utgång af sakc-n. I sjelfva verket är jag ock
Höglofl IJiskot/et personligen förbunden derför,
ehuru mycket jag än , såsom. RiksdagsF llrbägfig
betraktad, nödgas ogilla förfarandet. Utskottet
har med sitt behandlingssätt, enligt min tanka,
bevist , huru Sann min anmärkning är. Dsn lam¬
het jag anmärkt, vore icke så allmän, om icke
något hvarstädes de skulle finnas, hvilka, sorg¬
löse för alla brister i den ekonomiska styrelsen ,
låta hästen i Dalins Saga lunka så godt hgn kan,
tills han af underlåten vård icke mera förmår.
Mig synes, att då Hans Korgb Höghet Krom-
Prinsen så högtidligen åberopar vördnaden för
den Nationliga viljan, kan ock Nationen aldrig
göra för mycket; för att uppväcka och vidmakt¬
hålla lydnaden för så väl Konungs sorn Ständers
beslut. Om Högvördiga Siandet skulls finna
Den 27 Jan Karil.
rälf<4t, a<t till Allmänna Besvär*— och Ekono,
jri U' .kottet Betänkandet återförvises, torde den¬
na min förklaring få detsamma åtfölja.
Prosten Fröberg anmärkte, att Ståndet ige¬
nom Riksdagsordningen* 44 §• ar förbundet,
att skyndsamt yttra sig, under hvilket Utskott
det anser målet höra, och tillstyrkte, att Ståndets
härom fattande beslut ofördröjligen må med de
öfriga Respective Stånden cormnuniceras.
Prosten Fabe hemställde, i anledning af
nu gjorda särskilda anföranden, och i synner¬
het Herr Doctor Stenhammars, huruvida All¬
männa Besvärs- och Ekonomi - Utskottet kan
och bör anses ur den synpunkt, att det blott
har att frambära hvarje Stånds önskningar ,
utan att ingå i någon pröfning af dem. Utskot¬
tet har utan tvifvel ansett det senare vara
sig bade trllständigt och ålagdt, då det trott Herr
Doctor Stenhammars Memorial icke tillhöra sin
åtgärd-
Uppå Heres begäran lades målet åter på
bordet.
$■ »•
ConstitutionsUtskottets utlåtande, öfver Rik¬
sens Ständers Revisorers, till Utskottet remitte¬
rade berättelse, om allmänna Magazins-inrättnin**
gens förvaltning, föredrogs å nyo, men lades,
på Prosten Frebergs, med Heres begäran, åter
på bordet.
Den 27 Januarii.
583
§• 9-
Då Allmänna Besvärs- och Ekor.omiUtskof-
tets betänkande, i anledning af yrkadt fölbud
för ijerjstedrängar i Halland och andra orter, att
utvandra från Länen, i ändamål att söka arbe¬
te, nu å nyo föredrogs, yttrade sig Prosten Lei¬
jler, som foijer;
Huru litet det förslag, sorn Höglofl. Ut¬
skottet uppgifvit, att hämma öfverklagade utvan¬
dringar, befordrat det åsyftade ändamålet, täck¬
tes Tit. tillåta mig upplysa. I min landsort är
nog vanligt, att drängar underhandla med bön¬
der, att ho* dem blifva skattskrifne, med det
vilkor, att de sommartiden få utgå för att söka
egen förtjenst i nästgränsande orter, med bärg¬
ning och tröskande. Hvarken Prest eiler Krono-
Betj.-ning kan om dessa öfverenskommelser ta¬
ga kunskap, eller hindra dem, Försedde med
husbondens betyg, att de äga hans tillstånd att
bortgå, kan'pass detn icke vägras. De återkom¬
ma den tid, då deras arbete i Socknen mindre
behöfves. Pen förtjenst, som de i penningar och
säd förvärfvat, blir då, under sysjolpshet, på star?
ka drycker använd. Och jag lemnar åt en hvar,
att besinna det sedeförderf, sorn igenom en så
sjelfsvåldig lefnad, hvartill sjelfva Vörfaftningar-
ne gifva anledning , måste förorsakas. Mart har
exempel, att sådana drängar så öfverlastat sig,
att de dött i sitt fylleri, att de under fylleriets
yra sammanrota! sig för att begå öfvervåld på
folk, sorn missbilligat deras tygellösa lefnad. Så¬
dant är, genom undersökningar vid domstolen, be-
vist och afdömdt, Och vid sådant förhållande,
Dtn 27 Janucrii.
som jag känner mig förbunden att uppgifva , Iean
icke det förslag, som Högloft. Utskottet leinnat,
vara nog kraftigt, för att qväfva det onda sorn
öfverklagas. För min enskildt;! del, skulle jag
önska en Tjenstehjon-Författning, som stadga¬
de ett strängt förbud för husbönder, att icke lå¬
ta hos sig skattskrifva folk, sorn icke ifra; ftv't-
nirigstidens början-» till dess slut, voro i deras
lius och under deras tillsyn, så vida icke lagli¬
ga orsaker gåfve anledning att dem i otid ifrån
sin tjenst skilja,
Biskoppen och v. Talmannen, Doctor von
Rosenstein ansåg denna anmärkning icke lägga
hinder i vägen för bifall till Uiskottets betänkan,
de, som åsyftar en noggrannare ordning och
sorgfäUigare granskning vid utfärdande af pass
för ifråga satte legodrängar och arbetsfolk ; så att
till dylika personer pass icke må utlemnas utan
husbondens uttryckliga tillåtelse, samt att passet,
vid innehafvarens återkomst till Länet, skal! or-
denteligen återställas.
Prosten Kolmodin yrtrade, att den af en
vard Ledamot anmärkta svårighet säkrast före-
kotnmes genom en noggrann efterlefnad af För.'
fattningarna rörande mantalsskrifningarne.
Härefter, och uppå af Herr ErkeBiakoppen
och Talmannen gjord Proposition , blef ofvan
berörde betänkande af Ståndet bifallet.
§• lo.
Efter ytterligare föredragning af Allmänna
Besvärs-och Ekonomiutskottet» utlåtande, om det
Den 2 7 Januarii. 585
arfvode, som vederbörande I,akare böra åtnjuta
för besigtningar å karlar, hvilka af Rate- elide
Rusthållare anskaffas, för art uti Båtsman<hEUet
eller Indeldta Armén inskrifvas, yttrade Biskop¬
pen , Doctor Almquist, att då det för Rote- och
Rusthållare är af mycken vigt, att de karlar,
hvtlka för dryg lega af dem anskaffas , äro fri¬
ska och fullgoda , han icke ansåg det vara för¬
sigtigt, att inskränka vederbörande Läkares arf¬
vode for besigtningen och attesten , till de af
Ut könet föres lagné 12 sk. Banco; utan tillstyrk¬
te Bi ske open för sin del, att berörde arfvoda
måne forhöjas till belopp af 32 sk., eller åtmin¬
stone titl 24 sk. Banco.
Biskoppen, Friherre Doctor Mörner, ansåg
en sådan förhöjning i arfvodet vara så mycket
mera billig, som i alla fall RegimentsLäkaren är
förbunden, att resa många mil, för att verkställ
la ifrågavarande besigtning.
Med Biskoppen, Doctor Almquist förenade
sig Biskoppen, Doctor Faxe och Prosten Rabe,
men uppå framställd Proposition, blef Utskot¬
tets betänkande af Ståndet antaget.
§• 11.
Enär Allmänna Besvärs-- och Ekonomiut¬
skottets, den 24 dennes, på bordet lagde betan-'
kande, öfver Riksdagsmannen Wessinge, med
fleres begäran , att Westmanlands Regimente ic¬
ke matté commenderäs till arbete vid Götha Ca¬
nal, nu å nyo föredrogs, förklarade Prosten,
586 Den 27 Januarii.
Lector Fröberg, alt ehuru han godkände de väl
grundade skäl, uppå hvilka Utskottet tillstyrkt
Riksens Höglofl Ständers afslag å berörde ansök¬
ning, han likväl ansåg det vara underligt, att
Utskottet, som, jemlikt 7 §. af denna dags Pro»
tocoil, återförvisat Doctot Stolhammars Memorial,
rörande Rikets allmänna hushållning, upptagit
och utförligen yttrat sig öfver ofvanberörde an¬
sökning, hvilken, enligt hvad Urskoffet förkla»;
rat, är ett commando-niåj, deruti Riksens Siän¬
der, jemlikt RegeriugsFormens 7 §•, ingen pröf-
ningsrätt tillkommer.
Efter af Herr ErkeBiskoppen och Talman»;
nen framställd Proposition, blef Utskottets betän¬
kande af Ståndet godkändt.
§. 12.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Be¬
svärs och EkonomiUtskottets utlåtande , angåen¬
de yrkad rättighet, att, å Marknaderne i Riket,
få på den utsatte Marknadsdagen köpa och sälja
lofgifna producter, sorn af Landtmannen sjelf
förfärdigas, utan att afbida Marknadens kungö¬
rande vid trumslag, anmärkte Professoren Thyse¬
lius, att på några ställen i Riket vid Marknaders
början hålles ordentlig Gudstjenst, som uti Ore¬
bro de sednare åren blifvit förändrad till bön-
göring, och- hemställde han fördenskull, om ic¬
ke på sådana ställen borde hafvas anstånd med
all Marknads-handel, intill dess Gudstjensten,
eller böngöringen, blifvit behörigen förrättad.
Prosten Billdahl yttrade, att han, för vin-
Den 27 Januarii.
5*7
rande af nödig ordning vid Marknaderne, an-
såg det vara behöflig! , att ett lagligt kungöran¬
de af Marknaden bör verkställas så bittida om
Marknadsdagen , att det föregår all slags handel.
Herr E1 keBiskoppens och Talmannens fram»
ställda Proposition, till Infall af Utskottets be:
tänkande, blef at Ståndet bifallen.
§• 13-
Allmänna Besvärs och EkonomiUtskottets;
sedan den 3 1 dennes, hvilande betänkande, an-
gånde förhöjning i betalningen till inqvarte-
ringsgifvare, för det underhåll de lemna tågande
troupper, m. m., föredrogs å nyo, och blef, på fle¬
re Ledamöters hemställan, lagdt på bordet, in till
dess ait Vällofl. BorgareSiåndet och Hedervär-
da BondeStårrdet sig deröfver utlåtit.
§■ *4-
Till slutligt afgörande företogs Riksens
Höglofl Ständers Stat»Ui-skots betänkande, angå¬
ende förhållandet med Löfås Silfververk , då Pro¬
fessoren Forssell anförde den betänklighet, att
Utskottets förslag, det värdet af de friheter och
förläningar, hvilka hitintills varit Löfås Silfver¬
verk förunnade, inå , såsom en Statsverkets in¬
komst , uti StatsProjectet för nästkommande år
j8i9 upptagas, syntes vara allt för tidigt, då
Kongl. Majit icke ännu afgjort, huruvida den
af Höglofl. Kongl. Bergscollegium föreslagne
ytterligare undersökning borde verkställas.
588
Den 27 Januari i.
Prosten Hanngren yttrade:
Efter hvad jag liar mig bekant, i anseende
till Löfås Silfververk, får jäg äran nämna, att
Kongl. Majit, i gnledning af RiksdagsBrslutet
1769, genom nådigt Bref af den 5 April 1770,
tillagt innehafvaren deraf vissa iför möner och'
rättigheter, med försäkran att oqvald få bibehål¬
la dem, sä länge han drifver och v idrn.tgihål¬
ler verket, efter den föreskrift Kongl Bergscol¬
legium derom skulle utfärda. Dä nu fiåga upp-
stått om indragning af dessa förmontsr. och
Kongl Bergscollegium, enligt hvad tbatsUtskot¬
tets betänkande upplyser, ansett en undersök¬
ning på stället höra föregå, innan Kongl. Colle-
giurn kan stadga sitt yttrande, angående privi¬
legiernas indragning och verkets nedläggande,
anser jag denna fråga böra hvila till dess Hög.
vördiga Ståndet blir underrättadt, huruvida en
sådan undersökning skett, och hvad resultat
deraf uppkommit. Då äfven Kongl. Maj:t, vid
föredragningen af detta mai, i nåder befalltt att
innehafvaren af J.Öfås Silfververk skall inkom¬
ma med sin förklaring, men denna förvaring
finnes nämnd uti StatsUtskottets betänkande, och
ej eliev kommit till Högv. Siåndets kännedom, får
jag ödmjukast underställa Högvördiga Ståndets
rättvisa ompröfvinde, om icke, till forvaranda
af hvarje Medborgares rätt, att åtnjuta bevisnings.
rätten af sina innehafvanue förmoner, innan häri
derifrån blifver skiljd, denna fråga bör återre-
iniiteras till Högloft. StatsUiskottet.
Prosten Svedelius förklarade sig äga samina
Den 27 Januarii.
5*9
kännedom om Löfås Silfververk, som Prosten
Hanngren omförmält, och tillstyrkte, att när¬
mare underrättelse om de handlingar, hvaruppå
nu varande innehafvares rätt till besittning der-
af sig grundar, borde inhämtas.
Theol. Lectoren, Doctor Knös upplyste, att
Konsth Majit långt för detta låtit undersöka rätta
förhållandet med.Löfås Silfververk, samt att Kgl,
Bergs- och Kammar Co! legterne, efter utrönande
deraf, att innehafvaren icke uppfyllt de förbin¬
delser, hvilka utgjorde villkoret för hans bibe-;
hållande af jie rättigheter och betydliga förmå.’
ner, sorn voro honom förunnade, redan vid 1815
års Riksdag tillstyrkt Riksens Ständers da fattade
beslut, om dessa förläningars indragning. För
öfrigt anmärkte Doctor Knös, att innehafvaren
af Löfås redan blifvit hörd och sig förklarat, in¬
nan Kongl BergsCoIlegii yttrande afgafs, och
att den nu. begärda nya undersökning alldeles
icke rörer frågan om förläningarnes indragande ,
utan endast skulle hafva för ändamål, att utrö¬
na, om icke något nytt Silfverbrott kan finnas i
grannskapet med förra grufvan, sedan de fö.rut
drifna schachter funnits så litet lönande.
Häruti instämde Biskoppen och v. Talman¬
nen, Doctor von Rosenstein, med tillägg, att Kro¬
nans påräknade inkomst, 2o R:dr i Tiondesil fver,
sällan utgått till berörde belopp, men att dere¬
mot de förnaåner, sorn af Staten varit innehafva¬
ren förunnade, uppgått till nära 200 tunnor
Spannmål och öfver Ooo stigar Kohl, utom en
59° Den 27 Januarii.
stor mängd Krono-dagsverken, hvilka sistnäm d*
likväl rtdan blifvit indragne.
Uppå frarrstälid Proposition b’ef ifrågava¬
rande .Betänkande af Ståndet bilatlet.
§• 15.
Allmänna Besvärs och EkonomiUtskottets
på bordet hvilande Beiänkande, angående stamp,
ling och uppmätning af Brärlnvins-ti il verknings-
redskap, blef, efter ytterligare föredragning, af
PrestStändel gilladt.
§. 16.
Föredrogos å nyo och biföllos SfatsUtskottets
på bordet hvilande Beiänkanden, angående
l:o Det förslag, att Allmänna Brandförsäk-
ringslnrättningen ställes under tillsyn af Pikets
Ständers Fullniäglige i Banken och Riksgälds-
Contoiret.
q:o Ministern Herr C. LagerWSrds praeten-
derade fordran, härrörande från andelar uti Riks-
gäldsContoirets lån i Genua.
3:0 Uppskof med redovisningen af Krono.
Uppbörden.
4:0 Yrkadt åtal af vederbörandes försum¬
melse att insända de för Riks-Hufvudbokens upp¬
görande anbefallde Omslut,
5:0 Begärdt anslag af Statens medel till un«
^erhållande af Poltslnrättningen i Götheborg.
Den 27 Januarii.
591
6:0 Understöd af allmänna medel för Kyr¬
ko- och Prestgårdsbyggnad i Neder Torneå För¬
samling.
7:0 Häradsskrifvaren Rydströms Pension.
8:0 Tullgarns Kungsgårds öfverlemnande till
Hans Kongl. Höghet Prins Oscar.
g:o Sökt förbättring i afiöningsvillkoren för
Krigsrevisions-Betjeningen i Kongl. Kammar-
Rätten.
10:0 Utbetalning af innestående pension för
Kronofogden W estberg.
11:0 Tillökte Compagnie - Mötesplatser för
Blekinge Läns Båtsmanslndelning.
12:0 Afstyrkt tryckning af åtskilliga Hand¬
lingar, angående frågan om hämmande af luxe
och öfverflöd m. m.
13:0 Yrkad rättighet till Skattelösen af Lots^
hemman.
14:0 Jordransakningars verkställande m. m.
I 5:0 Askad postfrihet för Magistraternes Em¬
betsbref} m. m.
16:0 Afstyrkt ändring 1 nu gällande före¬
skrifter om Magistraternas skyldighet att förvara
en nyckel till Landt - Ränteriernes Cassakistor;
hvarjemte Ståndet ock lät bero vid StatsUtskot-
tets förnyade Utlåtanden, i frågan om afskrifnirg
utaf värdet med flere omkostnader i och för åt
jgs Dm 27 Januarii.
' A
skilliga på Kungsholmen belägna, (iil Carlius
upplåtna byggnader; dels ock om sökt lån af all¬
männa medel i och för .Landskrona Stads Kyrko-
byggnad.
§• 17-
Bevillnings-Utskottets Memorial, om all¬
männa grunderna för den blifvande Bevillnin-
gen, föredrogs å nyo, man blef, på fleres begä¬
ran, åter lagdt på bordet.
§. 18.
Till justering upplästes och godkändes af
Expeditions - Utskottet föreslagna underdåniga
skrifvelser till Kongl. Mjj:t, angående:
t:o Den senast fastställde Bevillningens fort¬
farande för år 18 1 8-
2:0 Tryckningskostnaden för ett Utdrag ur
BiksStaten år 1817.
3:0 Anstånd med indrifvandet af en å We*
sterbottniska lånet ännu återstående del, sorn skall
erläggas af invånarne i Norrbottens Län.
4:0 En Minnesvård öfver Svea Bikes utko-'
rade Kronprins, Carl August, på Qvidinge
Hed i Skåne.
§• 19* -
Jemlikt nu upplästa ProtocollsUtdrag, hade
Höglofl. Bidderskapet och Adeln
a:®
Den 27 Januarii. 393
l:o Instämt med Hedervärda BondeStåndet
lili Bemiss till StatsUtskottet, angående .årlig
Pension till Hans Kongl Höghet ArfPrinsens
fordna Informatorer , RegeringstRådet och Ridda»
I ren Le Moine samt Herr CaneliRädet och Rid.
daren 1 anus ireni.
2:0 Gillat StatsUtskottets Betänkanden: 1 :o
angående tryckning af Allmänna Indragnings-
staten, samt Specielle Sfcaterne; 2:0 orri kosina*
dens bestridande vid undersökningen > rörande
upprensning af Clar® Eif; 3:0 oin fortfarande af
Statsanslaget för Fattigvårdsinrättningen i Carls»
crona; samt LagUtskottets Utlåtanden, angående
ett härmare bestämmande af beskaffenheten utaf
Afvittringsbetyg , och örn yrkadt förbud för Kgl.
Majus Befallningshafvande att stadga vitén uti
Ekonomi- och Politi-mål.
3:0 Återremitterat Lag-Utskottets Pörslag,’
om Författningars uppläsande efter Gudstjen-
stens slut¬
bo Remitterat till StatsUtskottet! 1:0 Ett Me»
morial af Friherre Staél von Holstein, Corfits
Ludvig, innefattande anmärkningar vid åtskilli¬
ga den 9 dennes till StatsUtskottet remitterade
Memorial, angående Skånska Roteringetij jemte
yttrandena samma ämne af Friherrarne Staél Volt
Holstein, /Virsén, Gustaf Fredric, och Björnstjer¬
na, Mognus. 2:0 Anföranden af Grefvarne
Cronstedt, Claes, Mörner, Axel, Friherrarne Ko¬
skull, Gustaf Adolph, Koskull, Anders, samt Her¬
rarne von Fieandt, Danid /Vilhelm, Stjernschantä,
Pr. St. Prut. ilig. Del. 1. 38
'594
Den 27 Januarlil
Johnn Abraham, Ehrenström, Carl Arvid, Flach,
Carl Fredric, och Lagerheim, Lars Magnus, in¬
nefattande anmärkningar vid Friherre Anckar—
svärds , Carl Henric, den 9 dennes till Stats Ut¬
skottet remitterade Memorial, angående förminsk-
ning af den Indelta Arméen. 3:0 Yttranden af
Grefve Posse, Claes Fredric, samt Herr Munck
af Rosensköld, Eberhard, i anledning af den först-
nämdes till Stats* och BancoUtakotten d. 10 dennes
remitterade Memorial, innefattande dels anmärk-’
ningar vid Friherre IV'.'angels, Henning, Memo¬
rial, angående yrkadt vidtagande af det beslut, att
jnga nya utgifter må beviljas, samt dels i sam¬
manhang dermed förslag uti Financerna.
5:0 Lagt till handlingarne Stats-Utskottets
förnyade utlåtande, i frågan om den till Riks-
dagsutgifterna anslagna summa.
§• 20.
Af inkomna ProtocollsUtdrag inhämtades 7
att Vällofl. BorgareSiåndet
1:0 Bifallit StatsUtskottets utlåtande," i anS
ledning af 1:0 de vid dess förra Memorial, om
indragning af TalmänsTafflarne , gjorde anmärk¬
ningar. 2:0 Riksdagsmannen Sven Månssons från
Cal mare Län förslag om upprensning af Stångåen
samt om en ny Canal-anläggning i förening der¬
med. 3:0 Herr Prosten A. Fornanders Memorial,
om kostnaden för undersökning, huruvida Sten;
kohl finnas å Öland, 4:0 Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om uppförande af en Minnesvård öf,
ver Svea Rikes utkorade KronPrins Cahl A»;
Den 27 Jami aril.
595
gust, på Qvidinge Hed i Skåne. 5:0 Herr M\
Thunells Memorial om Lån af allmänna medel för
anläggningar vid Carlscrona Stad. 6:0 Herr Pro-’
fessoren Forssells Memorial, om kostnadens bestri¬
dande förtryckningen af LaodshöfdingeEmbetens
Kungörelser. 7:0 Kongl. Majus Nådiga Proposi¬
tion , om eftergift af en Statens fordran uti fram.
ledne Landshöfdingen von Echstedts sterbhus. 8:0
Riksdagsmannen C. F. Bergs Memorial, om
Brandförsäkrings-Verkets ställande under tillsyn
af Riksens Högloft. Ständers Fullmägtige, samt
9:0 Herr G. A. Silverstolpes Memorial, om er¬
sättning af cours-difference å Svensks Ministern.
Herr C. Lagersvärds genom RiksgnldsContoiret
liqviderade fordran , härrörrande från andelar uti
RiksgäldsContoirets fordna lån i Genua.
2:0 Antagit LagUtskottets Memorial om 1:0
ändring i 1 §. af 23 Cap. RättegångsBalken , i
afseende på domfört anta! Ledamöter uti Råd.
stufvu- och Kätnners-Rätter. 20 Förmyndares
skyldighet, att hvart tredje år öka Myndlingens
Arfcapital med den under tiden derå upplupna
ränta; samt 3:0 Föreslagen ändring af 5 Cap.
4 §. Utsöknings-Balken; men vid nu jemväl
skedd ytterligare föredragning af StatsUtskottets
Utlåtande öfver Herr G. Kjellanders inom Väl¬
lofl. BorgareSiåndet gjorda motion, om uppskof med
redovisningen af nu förestående Kronouppbörd.
3:0 Återremitterat Lag-Utskottets yttrande,
angående 1:0 väckt fråga om Domares och lire.
cutorers skyldighet i afseende på gäldenär förun-
nadt anstånd i skuldfordringsmål , och >:o före¬
slagen ändring uti det, genom J4 §■ af Kongl,
5 Q6 Drn 2 7 Januarii.
*
Förklaringen den 11 December 1766 stadgade
ansvar för Hållkarl, som affordrar Resande dricks¬
pengar , eller dem med otidighet bemöter.
4:0 Vid förnyad föredragning af Höglofl.
StatsUtskotiets Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid dess Betänkande, örn restitu¬
tion af Reger!ngsRådet von Schetffeiis Arfvingars
fordran hos SiatsVerket , funnit för godt att för¬
blifva vid sitt den 50 sisth December uti detta
Biål fattade Beslut.
§. 2 r.
Uti PrntocollsUidrag af den I g dennes till-
Jtännagifves, att, vid föredragning af LagUtskot-
tets Utlåtande, om yrkadt förbud för Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande att stadga vitén uti Ekono¬
miska Mål, Hederv. BondeStåndet beslutit, dels
att inbjuda MedStåuden derom med BondeStån-
det sig förena, att genom ett allmänt underdå¬
nigt B svar hos Kongl. Majit anhålla, det alla
sadane af Dess Befallningshafvande stadgade vi¬
tén i Ekonomiska Mål, hvarigenom de uti Lag
och Författningar redan bestämda böter ökas och
förböjts må förklaras ogillde, och Konungens
Befallningshafvande förbjudas att på sådant sätt
afvika från de i Lag gilne föreskrifter, dels ock
anmoda Lagutskottet att med förslag till den
underdåniga Skrifvelsen till Riksens Ständer in.
komma.
Efter uppläsandet häraf och emedan Prest¬
Ståndet redan under den 1 g innevarande Januarii
bifallit Utskottets ofvanåberopade Betänkande, samt
i funnbo af RederiogsFartnens 56. och Rtks-
Den 27 Januarii.
597
dagsOrdningens 36. §. §. fann PrestStåndet sig
icke kunna uti nämnde beslut med Hederv. Bonde-
Ståndet instämma.
§• 2 2.’ _
Medelst inkomne ProtocollsUtdrag under¬
rättades Ståndet derom, att Hedervärda Bonde-
Ståndet
I:o Återremitterat StatsUtskottets Betänkan¬
de, i anledning af Kongl. Majus Nådiga Remiss,
om fortfarande af Statsanslagen för Fattigvårds¬
inrättningen i Carlscrona, och LagUtskpttets Ut¬
låtanden, angående dels ett närmare bestämman¬
de af beskaffenheten utaf AfvittringsBevis, dels
ock Författningars och Kungörelsers uppläsande
från Predikstolen efter Gudstjenstens slut, och
a:o Remitterat till Lag-Utskottet Riksdags¬
mannen Eric Svenssom Memorial, angående öf¬
versigt och jemkning af nu gällande StängselFör-
fattningar, jemte Riksdagsmannen Botwid Jonssons
emot berörde Motion gjorde anmärkningar.
§• 2 3*
BancoUtskottets utlåtande angående präg¬
lande af en Skådepenning, till åminnelse af den
dag , då Hans Kongl. Höghet Hertigen af Söder¬
manland uppnådde myndiga år, upplästes och
blef af PrestStåndet enhälligt bifallet.
Ståndet åtskildes. _
In fidem
J. U. Almquist
Slut pä Första DdefC.
Rättelser':
Sid. 1^4 råd. 18 står behof ner —: läs: behöfva.
— 195 — 21 — mensklighcten försökt — menskligheten*
försök.
56i —• i4 forslas forslad
i— —• — i5 — betaltes .— betalts
te 377 — 19 — — Det
Protocoll,
håll n a
hos
Högvördiga
Prest-Stå ndet,
vid
Urlima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1817, 1818.
Andra Bandet.
STOCKHOLM,
tryckta hos Olof Grahn, 1818.