1723 den 15 augusti
295
blef ock af the mäste samtyckt, at saken wäl må til Hans Maj :t i underdånighet
recommenderas.
10. Uplästes och justerades ståndetz påminnelser öfwer projectet til contri-
butionsbewillningen.9
11. Frågade magn Melander, om han nu må extradera til riddarhussec-
reteraren ståndetz påminnelser1 öfwer ridd:ts och adelens privilegier, af2 hwil¬
ka3 borgareståndet fått part nu för 3:ne dagar sedan; och achtades i så måtto
godt, at the nu äfwen blifwa riddarhussecreteraren tilhanda ståhe.
12. Uplästes af commerciedeputations memorial dat. d. [...] Julii sidstl.
thet, som theruti fans angå manufacturisters af främmande religioner indra¬
gande i riket med wilkor til fri och obehindrad religionsöfning; warandes uti
samma memorial andre ährender om marmorbergwärk samt taak- och mur-
tegelbrännerijer äfwen införde. Häruppå skedde sedermera, at h:r biskopen
Linnerius underskref alla 4 exemplaren af thetta memorial med sådant reser¬
vato, som förberördt är, och wille i öfrigit ståndet wara omtänckt at med thet
första til the andra stånden ingifwa, hwad sakens wigt och beskaffenhet ford¬
rar.4
13. Uplästes the af justitiae- samt cammar- och oeconomiedeputationerne
utsedde deputerades d. 3 hujus gifne betänckande, at ständernas commission
måtte ju förr ju hellre få tilstånd at ställa fordringar för bortmist järn under
then 4:de numern effter reglementet och således desto snarare afsluta deras
ansökningzwärk öfwer obligationerne etc. Ståndet 5~fann härwid intet at på¬
minna, såwida them, hwilke äga sin rätt effter the föregående numrerne, ei
kommer therigenom at skie något förnär och intet hinder lägges emellan, at
kyrkiors, hospitalers och scholors-5 fordringar pro annis 1709, 1710 och 1711
intil 1714 uti silfwer och redbart mynt måtte jämwäl komma under the förste
2:ne numrerne at begripas.
14. Uplästes et extract af thet i riksens ständers secrete utskott och secrete
deputation d. 10 hujus hällne protocoll och thermedelst gifne betänckande,
at, tå ständerne äro uppå rikzdagar tilhopa, the både kunna och böra gå Hans
Maj:t til handa med förslag til ledige praesidentskapers besättiande och at i
9 Bilaga 31.
1 Bilaga 26.
1 Köne. härefter överstruket Thetta fick ock hos the mästa af ståndet bifall, så at...
3 Köne.; i renskr. hwilket.
4 Köne. härefter överstruket Bewiljades probsten Heinricius i anseende så til then
långa wägen, sorn honom förestår, såwel flera honom ...
5-5 Köne. ändrat från achtade nödigt at först få se listan på numrerne, förän härutin¬
nan något faststelles, althenstund thet är til befarande, at kyrkiors och hospitalers ford¬
ringar komma at gå för långt ut.
296
1723 den 15—17 augusti
synnerhet praesidentskapet i cancelliecollegio aldrig må thessutom förgifwas.
Ytterligare uplästes et extract af protocollet hållit den 3 hujus i Kongl. Maj:ts
rådcammare på Carlberg såsom ock landzhöfdingarnas baron Scheffers och
baron Cederhielms underdånige suppliquer om praesidentskapet i Swea hof¬
rätt, hwilke blifwit tillika med berörde extract och Hans Majrts nådige förmä¬
lande om h:r grefwe Gustaf Cronhielm ang:de samma praesidentskap til rik¬
sens ständer lefrerade. Dock blef til alt detta för denna gången als intet åth-
giordt.
15. Inkom en deputation ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde h:r
borgmästaren Tellander, hwilken androg uppå stapelstädernas wägnar,
huru thet wore helt obilligt at wilja them betaga dispositionen öfwer inqwarte-
ringztolagen och at the i then händelse måtte slippa inqwarteringen; hwarom
ståndet wil gifwaet memorial til närmare uplysning, begärandes at präststån¬
det wil imedlertid öfwer then saken sig icke ytraehr be wilja, at thensammatil
secrete utskottet hänwises, som ridd. och adelen i dag sig utlåtit etc. H:r
p r a e s e s lofwade, at ståndet ingen utlåtelse häröfwer lemna skal, förrän
thet memorialet meddelas, som borgareståndet nu behagat til närmare uplys¬
ning i saken utfästa. Imedlertid lemnade bem:te h:r borgmästare en afskrifft
af et kongl, rescript utaf år 1688 thenna theras rättighet ang:de at til widare
hafwas ad acta.
16. Androg h:r probsten H e i n r i c i u s sin nödwändighet i anseende så til
then långa wägen, som honom förestår, som andra honom åliggande swårig-
heter at nu få giöra sig härifrån resfärdig, lofwandes at imedlertid, förrän han
kommer at afresa, inställa sig uti ståndetz pleno, enär hans tilfälle thet kan
medgifwa, samt secrete utskottet och the sig anförtrodde deputationer såsom
härtils biwista. Så fann och ståndet thetta hans andragande skäligt och för-
thenskull lemnade thertil sitt samtycke.
Den 17 Augusti för middagen.
1. Uplästes et extract af protocollet hållit d. 15 hujus hos högloft, ridd. och
adelen af innehåll, at ridd. och adelen har 1) bifallit secrete utskottetz och
secrete deputations betänckande, at ständerne måge i underdånighet föredra¬
ga Hans Maj:t, hwilka the finna wärdigaste och skickeligaste til the ledige
praesidentskapers besättiande; 2) funnit godt at äfwen remittera til secrete ut¬
skottet och secrete deputation til at inkomma med sitt betänckande ang:de
rikzrådetz gref Gustaf Cronhielms ansökning om praesidentskapet i Swea
hofrätt. Ståndet fann äfwen skäligt thetta, så thet ena som thet andra, at bi¬
falla.
1723 den 17 augusti
297
2. Berättade h:r praeses, thet han talat med h:r landtmarskalken ang:de
i thet försök, som nu är å färde at inkalla i riket manufacturister af främmande
religion, och har h:r landtmarskalken sig förklarat at wilja hielpa thertil, at
thet icke skall winna framgång, och försäkrat, at thet icke hos ridd. och adelen
til någon deliberation el:r slut skal företagas, förrän prästeståndet med sin ut¬
låtelse inkommer. Theruppå
3. gaf h:r praeses til at upläsas en skrifft, genom hwilken en wälsinnad
prästman har ytrat några oförgripeliga tanckar, huru prästerskapet torde swa-
ra, ther then frågan skulle upkomma, om rådeligit wara skulle at tåla i wårt ri¬
ke flera religioner til fri och offentelig öfning. Och fans thetta betänckande så
moget och wälgrundat, at ståndet achtade godt til at låta skrifwa therutaf 4 ex¬
emplar, så at et kan komma til hwart stånd.
4. Företogos åter the utaf ständernas commission afsagde domar öfwer no¬
tarien Dahleen, capitain Prange och för thetta feldtsecreteraren Brodzen, af
hwilka uplästes thet, som wid slutet innehöll sielfwa skälen och theruppå
grundade domar. Sedan discurrerades om och hwad lindring man må kunna
låta thessa delinquenter wederfaras. Somlige höllö före, at thet kan til månda¬
gen anstå och tå så mycket mognare slutas. Andre mente, at thet wäl nu kunde
afgiöras. The mäste tycktes theruti instämma, at thet icke må gå til blodsut¬
gjutelse. H:r kyrkioherden Lind sade sig nästk:de måndag wilja sin mening
skrifftehn ingif:a.
5. Inkom effter anmälande capitainen wid guarde h:r grefwe Polus och
öfwerlefrerade et memorial, thet han begärte blifwa upläsit. H:r praeses
förestälte, at för[l]eden6 påsketid är then terminen reda förbi, om hwilken
ständerne kommit öfwerens at ei emottaga nya memorialer, och om thet angår
placeringen, så är thet et wärk, som reda är fastställt. H:r grefwen swara-
de, at han icke klagar öfwer placeringen, men har ei eller förr kunnat thenna
sin angelägenhet föredraga, hwilken äfwen är af then beskaffenhet, at then
icke annorlunda än af ständerne kan afgiöras, och anholt således än ytterliga¬
re, at hans memorial måtte upläsas; hwilket honom tå lofwades. Flwarmed
han afträdde. Memorialet, som sedan uplästes, gick theruppå uth, at emedan
han genom placeringen kommit ifrån sitt compagnie och sålunda ei ser sig
kunna annat täncka uppå än försöka sin lycka utrikes, så beder han sig til ut¬
bekommande af innestående fordringar blifwa förhulpen. Ståndet fann thet
af sådan beskaffenhet, at han hafwer i secrete utskottet sig therom at anmäla.
Hwilket blef honom genom mag:r Hasselhun swarat.
6. Togz åter uti öfwerwägande, til hwad leuteration uti commissionens do¬
6 Köne.
298
1723 den 17 augusti
mar öfwer Dahleen, Prange och Brodzen ståndet må kunna sig utlåta; och be¬
gärte hrr p r a e s e s, thet hwar och en utaf ståndetz ledamöter wille nu först
säja sin mening om Dahleen. Hrr doctor Benzelius ytrade sig i then me¬
ningen, at han skulle hålla före, thet hans straff kunde så modereras, at, sedan
han här sedt sina skrifter upbrännas, han tå föres til Marstrand at ther förblif-
wa, men utan halsjärn och arbete til nästa rikzdag. Thetsamma biföllo hrr kyr¬
koherden Nordberg och hrr kyrkioherden Possieth.
Probsten Livin gaf sin mening sålunda, at han måtte sittia en månad på
watn och bröd, hans skriffter wid kåken upbrännas och ther han skulle på nå¬
got sätt igenkomma, saken stå h[o]nom öpen; warandes orsakerne til denne
mitigancen icke allenast hans fattige hustru och barn utan ock, at ämne är til
at täncka, thet hans fel til någon del af oförstånd och andras förledande här-
rördt.
Probsten Strömer, Junbeck och Unge7 begärteupskoftilnästkrde
måndag at thesförinnan få genomläsa the thertil hörige skriffter.
Probsten Nauclerus och kyrkioherden J ustus biföllo probstens Li-
vins votum.
Probsten Serlachius tyckte rättfärdigheten så med nåd kunna blandas,
at han må slippa med et års fängelse i Marstrand.
Probsten F egraeus biföll meningen om Marstrand til nästa rikzdag och
at han måtte slippa halsjärnet med the orden: riksens förrädare.
Kyrkioherden Lind sade sig wilja sin mening nästkommande måndag
skrifftelm ingifwa.
Probsten Croning mente honom kunna thermed skonas, at han sättes 14
dagar på watn och bröd och 1 åhr i Marstrand.
Mag:r Melander biföll meningen om fängelse i Marstrand til nästa rikz¬
dag.
H:r biskop Braun äfwenså.
Hrr biskop Linnerius sammaledes.
Hrr biskop Lund ytrade sig, at såsom här är swårighet på bägge sidor,
swårt at efftergifwa straff och thermed lika som styrka theras ondska, som
kunna hafwa sådant i sinnet, swårt at continuera alla rikzdagar med blodzut-
giutelser, som wil wara mycket omineust, altså håller han för samwetet tryg¬
gast, at honom wederfares then lindringen, at han får behålla ljfwet och at
hans skriffter i hans åsyn först upbrännas och han sedan föres til Marstrand at
ther blifwa til nästa rikzdag.
Hrr praeses gaf ock thenna meningen bifall.
7 Köne. ändrat från Fegraeus och Nauclerus.
1723 den 17 augusti
299
H:rar kyrkioherdarna Blanxius och Bookman, som under thenna
votering warit borta och nu igenkommo, förklarade sig äfwen för thenne me¬
ningen.
Sedan företogz deliberation om Prange. Kom dock icke til votering, utan
ytrade sig en och annan, at om han slipper, thet hans namn warder skrifwit
uppå kåken, kan thet i öfrigit blifwa effter domens innehåll med en månadz
fängelse uppå watn och bröd samt förwisande utur riket. Och blef thermed
upskutit til nästkrde måndag, at om honom och Brodzen widare öfwerlägga.
7. Afgingo til borgareståndet h:r doctor Benzelius samt 3:ne af ståndet til at
communicera med borgareståndet prästeståndetz conformitet med ridd. och
adelen uti thes gifne widare utlåtelse ang:de then uti borgareståndet yppade
skiljachtigheten berörande sättet til omröstande uti thet ståndet; lydandes
thet, som them skrifftekn medgafs i thetta ärendet at föreställa, såsom följer:
Sedan the öfrige städernes herrar fullmächtige utom Stockholms stad beha¬
gat med någon reservation til prästeståndet inkomma ang: de methoden til
then skiljachtighetens afhielpande, som them emellan upkommit berörande
sättet til omröstandet uti theras stånd; hafwer äfwen höglofl. ridderskap:t och
adelen med prästeståndet communicerat, hwad the funnit godt sig theröfwer
än ytterligare at utlåta; och såsom prästeståndet ei kan afse, at i then förra ge¬
mensamma utlåtelse, som jämte ridd. och adelen präste- och bondestånden
öfwer thenna saken lemnat, något annat inlupit än thet, som uppå sielfwa bil¬
ligheten sig grundar, altså finner ei heller nu prästeståndet annat til giörandes
än at conformera sig med berörde höglofl. ridd:ts och adelens senare utlåtelse,
önskandes för sin del hiertekn, at thenne skiljachtigheten til en inbördes god
enighets återställande måtte med thet aldraförsta, hälst inom ståndet uti god
wän- och förtrolighet, men i annor händelse uti riksens ständers deputation
öfwer riksdagzordningen warda afhulpen.
Wid samma tilfälle anmodades ock thesse ståndetz deputerade at före¬
bringa borgareståndet, thet prästeståndet täncker uti nästa session til ytterli¬
gare öfwerwägande företaga thet ährendet, som angår collegiernes besättian-
de med halfparten ofrälse män, hwaröfwer ståndet i quaestione an til bifall sig
utlåtit, men sedermera ei hafft tilfälle om modo något at öfwerlägga. Så kom-
mo ock om en liten stund bemälte deputerade tilbaka, tå h:r doctor Benze¬
lius berättade, at bägge ärenderne blifwit borgareståndet behörigen före-
brachte och af talemannen med tacksäjelse uptagne. Sedermera har borgmäs¬
taren ifrån Gefle h:r Palmborg sig ytrat, at ständernes fullmächtige skola
med all wördnad följa the andre ståndens godtfinnande, men at likwäl uti
thet, som skedt, är med skäl något at sakna och thet ex illo canone: omnis re-
solutio ex non communicato cadit in cassum. Hwaruppå h:r doctorn swarat,
20-10-311
300
1723 den 17 augusti
thet han ei hade in commissis sig häröfwer widare at ytra, utan wille h:r borg¬
mästarens ord tilbaka uti ståndet berätta at ther blifwa uti protocollet införde.
8. Inkommo 6 deputerade ifrån ridd. och adelen. Ordet förde hrr landzhöf-
dingen baron Creutz, hwilken näst aflagd hälsning androg, at såsom secre-
te utskottetz och secrete deputations betänckande om förslag af ständerne til
the ledige praesidentskapers besättiande hos ridd. och adelen har wunnit bifall
och thet, som angår riksrådetz grefwe Gustaf Cronhielms ansökning om prae-
sidentskapet i Swea hofrätt, äfwen blifwit af ridd. och adelen hemskutit til
secrete utskottetz och sec. deputatrs betänckrde, huru thet må kunna anses re-
geringzformen likmätigt, så skulle ridd. och adelen härutinnan ock gärna in¬
hämta prästeståndetz tanckar. Hrr praeses swarade, at ståndet bägge thes-
sa ärender nu äfwen förehafft och themsamma bifallit samt tänckt genom
extractum protocolli thetsamma kungiöra. Men effter nu ståndet hafft then
ähran, at genom en deputation ifrån höglofl. ridd. och adelen blifwa härut¬
innan besökt, så skal thet ock genom en deputation tilbaka wärkställas. Hrr
landzhöfdingen erböd sig at i sitt stånd kungiöra presteståndetz bifall och
achtade icke nödigt, at presteståndet härutinnan genom en deputations affär-
dande någon tid afbryter, utan at thet är alt nog, när sedermera genom extrac¬
tum protocolli thet nu ytrade samtycke skrifftelrn meddelas.
9. Uplästes öfwerstens hrr Stobees af d. 10 Aprilis sidstl. ingifne memorial,
hwilket ståndet höll före bäst kunna i secrete utskottet företagas, önskandes at
bemrte hrr öfwerste kunde blifwa både med någre medel hulpen som ock eljest
med någon ytterligare befordran hugnad.
10. Uplästes et ifrån riddarhuset communicerat memorial, som hrr öfwerst-
lieutenanten Carl M. De la Wall til riksens ständer har ingifwit; hwilket ridd.
och adelen har funnit godt at remittera til kongl, krigzcommission at nästkrde
måndag sammanträda och utlåta sig, huru med tienstgörandet wid regemen-
terne skal förhållas. Och wardt thetsamma utaf ståndet äfwen bifallit samt
memorialet sedan til borgareståndet afskickat.
11. Uplästes en skrifft, hwarigenom kyrkiohrn i S. Catharina magrr H.
Schröder, för thetta guardespastoren magrr Johan Alberg, capellanerne wid
Storkyrkioförsamlrn hrr Hans Gädda och magrr And. Bold samt capellanen i
S. Maria hrr Carl Kiellin hafra anmodat consistorium Holmense at genom sine
deputerade uti consistorio regni påyrkia, at then utaf riksens ständer ämnade
ecclesiastique deputation til sin önskeliga wärkställighet ju förr, ju heldre
komma måtte. Huru thenna ansökning måtte blifwa ansedd, lemnades til näs¬
ta session, emedan tiden nu war förliden.
1723 den 19 augusti
301
Den 19 Augusti för middagen.
1. Uplästes capitainens wid kongl, lijfguardie h:r Ridderstråles memorial,
hwaruti han anhållit om sin löns och passevolantspenningars betalning ifrån
then tid han blef beordrad at afträda sitt compagnie, til hwilket han genom
placeringsdeputationen nu blifwit restituerad. Ståndet fann thetta ährendet af
then beskaffenhet, at thet hörer til secrete utskottet, som hafwer at föranstalta
om thet, som staten och löningarne tilhörer.
2. Uplästes til communication med the andre stånden någre här i ståndet d.
15 och 17 hujus afgiorde ährender.
3. Uplästes et extract af protocollet hållit i secrete utskottet d. 1 hujus, inne¬
hållandes förslag till artollerieregementets nödwändige förstärkande öfwer
1696 åhrs stat och bibehållande wid 1722 åhrs stat samt något theröfwer me¬
delst någon indragning wid 4 wärfwade garnizonsregementer; hwilket blef så¬
som aldeles wälgrundat utaf ståndet bifallit.
4. Uplästes et annat extract af protocollet hållit i secrete utskottet d. 1 hujus
ang:de medel och utwägar at kunna hielpa lapparna ifrån then beklageliga sto¬
ra fåkunnigheten i christendomen; hwilket i alt öfrigit bifölls. Allenast giordes
therwid följande påminnelser, nämkn wid 2 § at aldeles intet bränwin må wid
marknaderne säljas, emedan, om thet sker til andre, lapparne ei heller kunna
therifrån utestängas; wid 7 § at hwart tredie åhr synes ei förslå til visiterande
utan sådant böra skie hwartannat åhr, nämkn i norra fögderiet thet ena åhret
och thet andra åhret i södra, samt then, som måste påtaga sig så långa resor,
niuta therföre någon skälig wedergällning, hwartil justitiariernes löningar, af
hwilka then ene reda blifwit indragen och then andra kommer at indragas, tor¬
de lämpekn kunna anslås. Sidst påmintes om n. testamentetz upläggande på
lapska språket, at thet wore önskeligit, at ock thet kunde bringas til wärkstäl-
lighet och therom något här jämwäl inryckas. H:r doct. Benzelius yrkade
härwid then swårigheten, at genom the myckna collecter bortgår thet, som af
hofpenningarne skulle komma socknens fattige til understöd etc. Dock fann
ståndet i en så beskaffad sak, som thetta är, sig icke kunna lägga något there-
mot, at thet ju må med the föreslagne 4 collecter hielpas.
5. Androg probsten Strömer, thet han fått in commissis af mag:r Öhr¬
ling, som nu icke har tilfälle at wara tilstädes, at föreställa, thet borgarestån¬
det genom sina enskylta beswär, såsom han förwisso wet af Wästeråhs stadz
fullmächtige skedt wara uti thet, som angår gårdars köpande i städerne, söka
at utwärka sig sådana resolutioner, som skola wara presterskapet til förfång.
H:r doct:r Benzelius erindrade härwid, huru h:r landtmarskalken wäl lå¬
tit tilsäja wederbörande secreterare at ei utfärda öfwer the enskylte beswären
några resolutioner, som kunna betarf:a communication med andra, men at
302
1723 den 19 augusti
dock kunde lättelrn hända, at theremot kunde något förelöpa, som sedan blef-
we swårt at få ändring uti. Hemstälte altså til ståndetz godtfinnande, om icke
rådeligit wara torde, at en el:r 2:ne uppå ståndetz wägnar gingo til hans
excellrce gref Baner, som sitter öf:r borgareståndetz beswär, thenna angelä¬
genheten at föredraga. Hwilket achtades godt, och påtogo sig h:r doctor Ben¬
zelius och hrr probsten C r on i n g thetsamma at wärkställa.
6. Uplästes et nu ingifwit memorial af hrr generalmajoren Bennet, hwarige-
nom han welat wisa, at han ei kan anses lika med hrr öfwersten grefwe Frölich
uti then handel, som them emellan har förlupit, recommenderandes sålunda
sin sak til thet bästa, så at han må slippa duellsbot, som kongl, hofrätten them
bägge tildömt. Häröfwer blef något discurrerat. En del tyckte thet icke höra til
ständerna utan wara en sak, i hwilken Hans Majrts nåd kan sökas. Andre höl¬
lö skäligt, såwida ingen skada är skedd, theras wälfärd at understödia. Stad-
nade dock nu theruti, at ståndet achtade godt til at afbida häröfwer ridd. och
adelens utlåtelse.
7. Uplästes krigzdeputations betänkrde angrde drabanteinquarteringen i
Köping och Arboga, hwarifrån bemrte deputation tyckt thesse städer böra
entledigas. Ståndet fann rådeligast med utlåtande häröfwer at upskiuta, til
thess man får tilfälle at höra härom the andre ståndens tanckar.
8. Berättade hrr praeses thet hrr generalmajoren Koskull låtit genom ca-
pitainen hrr Feiff nu på stunden kungiöra, thet hans swärfader rikzrådet gref¬
we Stromberg förleden freydagz affton genom dödt afgått. Hrr kyrkiohrn
P o s s i e t h och magrr Hasselhun påtogo sig å ståndetz wägnar at gå til
bemrte hrr general och thetta dödzfall condolera.
9. Uplästes et extract af protocollet hållit i dag uti riksens ständers secrete
utskott och secr. deputation angrde hans excellrces rikzrådetz hrr grefwe Gus¬
taf Cronhielms förordnande til praesidenskapet uti kongl. Swea hofrätt, at
thet är en ting, som synes aldeles löpa emot regeringzformen samt ständernas
påsyfftade ändemål med rådetz förstärkande och således ei wilja låta sig giöra.
Sedermera wardt ock om thenna saken något discurrerat.
Magrr Öhrling holt före, emedan thenne herren är tilförena skedt för
när genom 2:ne utan skuld bortmiste praesidentskaper, så är intet skäligare, än
at thet nu til hans honeur och hugnad redresseras, hälst han är en herre, som
för studier är så godt som then förnämste patronus. Af samma mening wörö
magrr Melander och magrr Plantin. Så höllö ock the flere före, at hans
meriter wäl fordra, at han blifwer på något sätt accommoderad, hwilket hwar
och en gärna skulle se och önska; men at thet ei kan ske genom thetta praesi-
dentskapz bewiljande, såsom thet löper emot regeringzformen; warandes äf-
wen ganska få utaf ståndet, som icke äro antingen i secrete utskottet elrr i sec.
1723 den 19 augusti
303
deputation, hwarest thetta allareda är sålunda befunnit, så at reda ståndetz ut¬
låtelse är så godt som fallen. H:r doctor Benzelius sade ock ther wara wäl
bekant, hwad han har härwid påmint. Stadnade altså theruti, at ehuru ståndet
ei kan gå ifrån bern:te secrete utskottetz och secrete deputations betänckande,
såsom thet ther uppå regeringzformen och ständernes så wid thenne som wid
1720 åhrs rikzdag påsyfftade ändemål sig stödier, önskar dock ståndet för sin
del, at then högtförtiänte herren måtte eljest någon hugnad wederfaras för
thet myckna så i kongl, lagcommission utan någon wederkänslo som eljest i
margehanda måtto til publici gagn och bästa hafde beswär men i så måtto til-
stötte olust, at han utan all sin skuld ifrån 2:ne praesidentskaper kommit at
skiljas.
10. Gafh:r praeses tilfälle at nu fullborda voteringen ang:de leuteration
uti domen öfwer Dahleen och8 sedan giöra thetsamma ang:de Brodzeen och
Prange, så at ståndet kan blifwa härutinnan färdigt til at gifwa sin utlåtelse.
Theruppå blef först upläsit kyrkioherdens Linds votum, hwilket han nu
skrifftekn insändt och theruti ytrat sig at ei kunna gå ifrån thet slut, hwaruti
commissionen stadnat, men om lifwet skulle skonas, at the tå måtte ställas på
chavott, medan theras skriffter förbrännas, och til 3 :ne åhr på sådana ställen i
riket fängzlige förwaras9, ther the icke kunna af ährligit folks commoditet sig
betiäna.
Probsten Strömer ytrade sedan sin mening sålunda: Såsom jag på mitt
samwete måtte öfwer thessa delinquenters straff mig utlåta, altså finner jag
för min del ingen annan orsak at giöra Brodzen och Dahleen olika eller at ther-
utinnan gå ifrån commissionens dom, enär jag noga skärskodar the them gra¬
verande omständigheter. I öfrigit hwad sielfwa straffet anbelangar, så emedan
thesse delinquenter såsom the förste in hoc statu ei kunnat sig så föreställa
thenna sakens swårhet och påfölgd, ei heller af Gudz ord någon anledning
hafwes til at med blodsutgjutelse slika förgripelser straffa, hwartil äfwen kom¬
mer förre konungars exempel, som altid slika brott til något annat straff mo¬
dererat, altså håller jag före, at the bägge, sedan theras skriffter domen likmä¬
tigt äro förbrände, ställas til Marstrand til nästa rikzdag, tå ständerne kunna
finna, hwad frucht thetta straff kunnat skaffa, så hos them sielf:a genom
ånger och bättring som hos andra til afskräckande ifrån slika högst förgripeli-
ga försök och effter sådana omständigheter straffet antingen tå efftergifwa
el:r widare förlänga. Med Prange förmenar jag aldeles böra blifwa effter ade¬
lens betänckande.
8 Köne.; i renskr. at.
9 Köne.; i renskr. föras.
304
1723 den 19 augusti
Probsten J u n b e c k biföll thet votum, som probsten Livin förleden löger¬
dag ytrat.
Probsten Nauclerus biföll meningen om Marstrand til nästa riksdag;
probsten Unge också; sammaledes mag:r Plantin och mag:r Öhrling.
Jämwäl ock h:r kyrkioherden Nordstedt.
Hrr biskopen Gezelius conformerade sig ock med samma mening.
Sedan företogz deliberationen om Brodzen.
Hrr kyrkioherden Nordberg voterade, at med honom måtte förfaras
effter adelens utsaga öfwer Dahleen.
Hrr kyrkioherden P o s s i e t h föll theruppå, at han måtte slippa cronan
och blifwa en lifztijdzfånge i Marstrand och at en tafla, uti hwilken the orden:
riksens förrädare äro skrefne, kan sättias öfwer hans hufwud, tå hans skriffter
upbrännas, i des ställe at sådane ord ämnats uti cronan.
Probsten Livin ytrade sig til 3 åhrs fängelse i Marstrand, tå wid nästa
riksdag ständerne kunna hafwa tilfälle thetta straff antingen at upgifwa elrr
ock förlänga, såsom omständigheterne tå kunna befinnas.
Probsten Junbeck biföll probstens Livins votum.
Probsten Nauclerus, kyrkiohrn Blanxius, kyrkiohrn Nordstedt, kyr-
kiohrn Böckman, kyrkioherden Justus, probsten Fegraeus, magrr
Hellstadius, magrr Plantin, magrr Öhrling, probsten Serlachius,
probsten Croning och magrr Melander utläto sig äfwen för samma
mening som probsten Strömer och probsten Livin.
Doct. Benzelius ytrade sig i then meningen, at såsom han ei annat finna
kan, än at Brodzens arghet warit större än Dahleens, så håller han före, at han
bör stå wid kåken, tå hans skriffter upbrännas och blifwa lifstidzfånge i Mar¬
strand.
Thetsamma biföll hrr biskop Braun.
Hrr biskop Gezelius biföll meningen om fängelse i Marstrand til nästa riks¬
dag.
Hrr biskop Linnerius tyckte sådan olikhet wara emellan Dahleens och
Brodzens förehållande, at thenne senares såsom swårare bör straffas thermed,
at sedan hans skriffter blifwit i hans åsyn upbrände, han föres til Marstrand at
ther blifwa i all sin lifstid elrr som ständerne wid nästa riksdag finnandes
warda.
Hrr biskop Witte gaf sin mening sålunda, at hans skriffter upbrännas
och han föres til Marstrand at ther förblifwa i alla sina lifsdagar.
Hrr biskop Lund föll äfwen theruppå, at hans skriffter i hans åsyn up¬
brännas och han sedan blifwer en fånge uti Marstrand i all sin lifstid, så framt
icke ständerne wid nästa rikzdag finna ämne til at giöra theruti ändring, om
han wisar bättring.
1723 den 19—20 augusti
305
H:r praeses ytrade sig, at han håller före, han wäl förtiänt i all sin lifstid sit-
tia i Marstrand, men fruchtar, såwida han är en argklok man, thet han kunde
practicera sig lös och på utrikes orter företaga stämplingar til riketz skada,
hwaremot hopp om befrijelse efter någon tid torde föra honom til bättring, så
at förthenskull han för sin del äfwen bifaller then meningen, at hans fängelses¬
tid i Marstrand må nu utsättias allenast til nästa riksdag och tå effter omstän¬
digheterna widare thermed betämjas.
Om domen öfwer Prange tyktes ei nödigt wara at skrida til votering, utan
ytrade sig the mäste at, hwad honom widkommer, bifalla ridd. och adelens ut¬
låtelse til at sättias en månad på watn och bröd, förwisas landet och om han
någonsin igenkommer tå fasttagas och sättias såsom en lifstidzfånge i Mar¬
strand.
11. Upwistes et numera med god hand renskrifwit, collationerat och i turskt
papper inbundit exemplar af then uti ståndet författade gymnasii- och scho-
laeordningen. Hwilket exemplar mag:r Melander fick i commission til hrr
landtmarskalken at öfwerlefwerera och therom påminna, at hon må befordras
til at blifwa, såsom hon nu är upstäld, interimswis gällande til nästa riksdag.
Den 20 Augusti för middagen.
1. Androghrrprobsten Heinricius, atsåsomhanigåreihaffttilfälleat
wara tilstädes, tå domarne öfwer Dahleen och Brodzenius blifwit leutrerade,
så wil han nu ytra sin tancka, at han äfwen bifaller then lindrigare meningen
om fängelse i Marstrand på et åhr elrr til nästa riksdag, hälst som han tilförena
kändt Brodzenius, at han warit en prästwän och hans förhållande ostraffeli-
git.
2. Uplästes och til communication med the andre stånden approberades
någre här i ståndet i går afgiorde ärender.
3. Inkom hrr borgmästaren Stobaeus, hwilken påminte, at för en liten
tid sedan har ifrån borgareståndet warit en deputation til presteståndet och
recommenderat en sak, som borgerskapet i Ystad hafwer at påstå emot en
lybsk köpman bernd Battram, om hwilkens beskaffenhet han funnit nödigt at
nu äfwen gifwa någon underrättelse; warandes sammanhanget theraf sådant,
at bemrte Battram en tid warit borgare uti Ystad och sedan utan at säja magi¬
straten til rest therifrån och tagit burskap i Lybeck samt gifftat sig, men någon
tid thereffter kommit tilbakas til Ystad med kram under sin swågers namn,
lagt thet up i huset och i minut försåldt; hwaruppå han af borgerskapet blifwit
angripen med formell process, i hwilken han både uti Ystad som ock uti com-
merciecollegio har tappat, men gådt theruppå til justitiaerevision, hwarest sa-
306
1723 den 20 augusti
ken blifwit uptagen och bägge domarne kullkastade; tå han sedermera gådt
löst på borgerskapet, praetenderandes sina waror tilbaka in natura, som är
omöjeligit, effter the genom auction gådt bort, såsom ock sökandes 900 dr öf¬
wer godsetz wärde samt 3000 dr silf:mt för expenser. Thetta mål recommende-
rade nu bermte h:r borgmästare at blif:a af prästeståndet til thet bästa beford¬
rat, såsom hwaröfwer ridd. och adelen samt borgareståndet sig reda utlåtit, at
thet må af justitiaedeputationen uptagas. H:r praeses lofwade, at thet
skall af ståndet ofördöjelm tagas under skärskodande etc.
Sedan uplästes af the lemnade extractis protocolli, huru både ridd. och ade¬
len såsom ock borgareståndet sig häröfwer utlåtit, och fann ståndet godt at ei
gå så wida som borgareståndet til at remittera saken til justitiaedeputations
betänckiande utan med ridd. och adelen allenast lemna til berörde deputation
at inkomma med sin berättelse om saksens beskaffenhet, utan at gifwa ther-
öfwer sitt betänkande, innan riksens ständer sedermera pröfwat, huruwida
then saken kan i följe af regeringzformen och den projecterade riksdagzord-
ningens 13 §, som på goda skäl tyckes wara grundad, åter uptagas och afgiö-
ras. Pröfwade ock äfwen nödigt, at af Hans Majit med råds1 råde, sedan we-
derbörande collegier hörde blifwit, en förordning giöras må, huru the anses
skola, som flytta bort utan at betala then andel, som the til städerna wid af-
flyttningen böra erlägga.
4. Inkommo 6 deputerade ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde hrr
landzhöfdingen baron Creutz, hwilken näst aflagd hälsning androg, at se¬
dan riksens ständer behagat stadna i thet enhälliga slut at wäija och föreslå til
the ledige praesidentskaper them the kunna finna wärdigaste och skickeligas-
te, så har ridd. och adelen hos sig öfwerlagt, på hwad sätt thet bäst skulle ske,
at the kunde blifwa utnämnde och för sin del funnit, såsom thet bästa och be-
qwämligaste sättet, at thet sker per electores äfwensom rådswalet, dock til
ståndens approbation in plenis, åstundandes gärna höra, om prästeståndet
skulle thet bifalla eller weta härtil något annat bättre expedient.
H:r praeses swarade, at i ståndet är wäl afgjordt thet, som angår quaes-
tionen an, men ännu ei warit tilfälle at få om sättet öfwerlägga; hwilket dock
skal med första ske och sedan blifwa behörigen kungiordt.
Sedan deputationen afträdt, berättade hrr praeses, thet ståndens talemän
effter Hans Majits befallning warit nu emellan 7 och 8 uppe hos Hans Maj:t,
tå Hans Majrt nämndt til the ledige praesidentskaper, n:l. i Swea hofrätt justi-
tiaecancelleren Stierncrona, i Göta hofrätt landzhöfdingen Cederhielm, i
cammarcollegio landzhöfdingen Strömfeldt, i statscontoiret ombudzrådet
1 Köne.; i renskr. rikz.
1723 den 20 augusti
307
Feiff och i cammarrevision landzhöfdingen Schaefer; hwarwid hrr landtmar-
skalken wäl gifwit något til förstå, at thet icke synes wara then rätta canaln
utan wilja något binda ständerna i thet frija wal, som the effter sina samweten
skulle härwid giöra; tå Hans Majrt swarat, at H:s M:t ei wil härmed binda
ständernas frihet utan lemna them til at sättia andra i stället, om the skulle
hafwa något emot någonthera af them, som nu blifwit nämnde; har dock ther-
hos ytrat, at han gifwit en och annan af them sin parole och wil therutinnan ei
manquere. Thetta tycktes wäl wilja något binda, men at stånden icke thes
mindre kunna exercera sin frihet at effter sina bästa samweten giöra Hans
Majrt sin underdåniga förestälning. Sedan företogz öfwerläggande om sättet
til theras utnämnande.2 Probsten Strömer höll före then bästa utwägen, at
någre af hwart stånd träda tilhopa icke at fullelrn wäija, utan at discurrera om
ämnen til thesse embeten, öfwer hwilka stånden in plenis kunna sedan sig utlå¬
ta. Thetsamma biföll magrr Melander. Hrr doct. Benzelius med flere
ytrade sig ock för then methoden, at thet sker genom electores. Dock wörö
theremot månge på then tanckan, at thet heldre må ske inom ståndet. Magrr
Plantin sade sig ei hafwa emot methoden per electores annat, än at thet
hafwer then swårigheten, om the blifwa så månge som öfwer rådswalet, at the
andre af ståndet äro thermed öfwerröstade och kunna sedan intet säja ther¬
emot. Under thetsamma blef anmält, at en deputation ifrån bondeståndet nu
wore för handen.
5. Inkommo 6 deputerade ifrån bondeståndet. Ordet förde ståndetz t a le¬
rn an, hwilken näst aflagd hälsning berättade, thet ridd. och adelen har ge¬
nom en deputation kungiordt bondeståndet sina tanckar om sättet til at wäija
skickeliga personer til the ledige praesidentskaper, hwilket bondeståndet hos
sig öfwerlagt och för sin del stadnat i then meningen til at winna tiden, at någre
af hwart stånd träda tilhopa at öfwerlägga och utnämna them, som kunna fin¬
nas til hwart och et rum skickeligast, som sedan lemnäs til ståndens plena, at
ther skärskodas och fastställas; men har dock icke welat fästa sig härutinnan
til et wist slut, förrän thet skulle få höra prästeståndetz tanckar. H:r prae-
s e s swarade, at presteståndet nu äfwen hafft härom en deputation ifrån ridd.
och adelen och är begrepet uti samma ährendes öfwerläggande, men ännu ei
kommit til at fatta theröfwer något wist slut, som dock icke skal dröja och tå
äfwen blifwa thet ährbara bondeståndet tilbaka kungiordt.
6. Sedan continuerades med öfwerläggandet om methoden til praesidenters
utnämnande, och fick ändteligen per pluralitatem votorum, som theraf ut¬
2 Köne. härefter överstruket och föllo the mäste theruppå, at thet ej må ske genom
electores utan inom stå ...
308
1723 den 20 augusti
märktes, at the upstodo, som wörö för methoden om electorer, then meningen
öfwerwigten.
7. Uplästes och approberades et projecterat tal at brukas hos bondeståndet
til at gifwa them communication af prästeståndetz tanckar ang:de leuteration
uti commissionens domar öfwer Dahleen, Prange och Brodzenius. Och wardt
sedermera godt funnit at äfwen bruka samma formulär mutatis mutandis hos
borgareståndet, lydandes thetsamma, såsom följer:
Såsom prästeståndet numera hafft tilfälle hos sig at öfwerwäga och stadna
uti något slut ang:de the uti riksens ständers commission afdömde delinquen-
ter Dahleen, Prange och Brodzenius, altså, til at äfwen fullgiöra thet förtroen¬
de, som thet ärbara och redeliga bondeståndet för några dagar sedan hos pres-
teståndet ytrat, at få härutinnan höra presteståndetz tanckar, såsom med
hwilka thet ärbara och redeliga bondeståndet skulle gärna instämma, warder
nu tiänstwänkn kungiordt, at ehuru presteståndet finner bem:te delinquenters
förgripelser wara så gröfwa och swåra, at the sig til straff och androm til sky
och warnagel wäl förtiänt til at aldeles undergå thet straff, til hwilket riksens
ständers commission uppå eed och samwete them hafwer fäldt, thet ock haf-
wer sin stora swårighet them brotzligom theras straff at efftergifwa och ther-
med lika som styrkia theras ondska, som kunna slika förderfweliga anslag i
sinnet hafwa. Docklikwäl såsom å andra sidan wil ei mindre wara betänckeli-
git at continuera then ena rikzdagen effter then andra med blodzutgiutelse och
thesse delinquenter såsom the förste i närwarande tilstånd til äfwentyrs ei kun¬
nat sig så föreställa thenna sakens swårhet och påfölgd; hwartil äf:en kommer
förra konungars exempel, som altid slika brott til något annat straff modere¬
rat; altså håller prästeståndet före, hwad Dahleen och Brodzenius widkom-
mer, at them then lindringen kan wederfaras, at sedan theras skriffter likmä¬
tigt domen blifwit förbrände, the ställas til Marstrand, dock utan halsjärn och
förplichtelse til arbete, at ther noga förwaras til nästa riksdag, tå riksens stän¬
der kunna finna, hwad frucht thetta straff kunnat skaffa så hos them
sielfwa genom ånger och bätring som hos andra til afskräckande ifrån slika
högstförgripeliga försök, och effter sådana omständigheter straffet antingen
tå efftergifwa el:r widare förlängia.
Hwad Prange widkommer, finner presteståndet godt at aldeles bifalla hög-
lofl. ridd:ts och adelens utlåtelse til at sättas en månad på watn och bröd, för-
wisas landet och om han någonsin igenkommer tå fasttagas och sättias såsom
en lifstijdzfånge i Marstrand.
8. Afgingo h:r kyrkioherden Nordberg samt 5 utaf ståndet at med bor¬
gare- och bondestånden communicera prästeståndetz tanckar 1) om leutera¬
tion uti domarne öfwer Dahleen, Prange och Brodzenius af ofwanförmälte
1723 den 20 augusti
309
thertil upsatte tal; 2) om methoden til praesidenters utnämnande, at thet må
skie genom electores af aila stånd och sedan til ståndens plena hemställas; och
3) påminna hos bondeståndet om wära privilegier. Hwilka ock kommo om en
stund tilbaka med sådana hälsningar, at borgareståndet sig ytrat, at thet nu
haf:r för händer, hwad leuteration angår, och menar sig snart skola wara ther-
med färdigt, och hwad praesidenternas utnämnande widkommer har borg¬
mästaren Bunge nämndt, om thet icke skulle löpa emot regeringzformen;
hwaruppå swarats, at deputationen ei hafwer therom i commission något wi¬
dare än at säja ståndetz mening. Bondeståndet har tackat för communication
af bägge målen och sagt sig snart skola wara färdigt med sin utlåtelse ang:de
leuteration, sedan the nu fått höra therom prästeståndetz tanckar. Med utlå-
telsen om praesidentswalet hafwa the ock warit wäl nögde och ment, at thet
kunde tillika genom the 3 ståndens deputerade ridd. och adelen tilbaka kun-
giöras. Om privilegierna har swarats, at the skola skynda them ifrån sig; hwar-
jämte the påmint om presteståndetz utlåtelse öfwer the projecterade resolu¬
tioner uppå theras allmänna beswär. Mag:r Melander berättade häruppå,
at reda för några dagar sedan blifwit bondeståndet både munt- och skrifftekn
kungiordt, at prästeståndet giordt theras bewär ifrån sig och at tå äfwen the
giorde påminnelser blifwit riddarhussecreteraren tilhanda stälte.
9. Uplästes professorens h:r And. Palmrots memorial om befordran at få
årligen niuta här i Stockholms län af exspectancemedlen sin för detta hafde
professorslön, til thes han kan blifwa med något annat accommoderad. Stån¬
det fann thenna hans ansökning böra remitteras til secrete utskottet och i anse¬
ende til hans wackra lärdom, goda förtiänster samt i långligit fångenskap ut-
stådde hwarjehanda swårigheter til et gunstigt biträde och all giörlig undsätt¬
ning recommenderas.
10. Afgingo effter begäran h:r biskop Braun samt 7 utaf ståndet til at kun-
giöra ridd. och adelen presteståndetz tanckar ang:de praesidentwalet. Hwilke
ock kommo om en stund tilbaka med hälsning och anmälande af ridderska-
petz och adelens betygade wälbehag i thet skedde conformerandet.
11. Uplästes et til Hans Maj:t upsatt underdånigt memorial ang:de åtskili¬
ge religionsmål3, hwilket nu uppå et och annat ställe justerades, men lemnades
ännu til widare öfwerseende och togs imedlertijd af h:r kyrkioherden Nord¬
berg emot at blifwa communicerat med h:r doctor Cameen, som för sin siuk-
lighets skull ei kan i ståndet upkomma.
12. Inkommo 8 deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde hrr
rådman Sal an, hwilken näst aflagd hälsning4 tackade för undfången com-
3 Köne. härefter överstruket och therjämte någre påminnelser, som ...
4 Köne. härefter överstruket androg, thet borgareståndet nu efwen kommit hos sig til
slut i then af ridd. och adelen förebrachte qvaestionen angrde methoden til ...
310
1723 den 20—22 augusti
munication af prästeståndetz tanckar ang:de methoden til praesidenters ut¬
nämnande och lät genom secreteraren Torpadius af et extracto protocolli
upläsa, i hwad mening borgareståndet theröfwer har stadnat, nämkn at thet
måtte ske inom ståndens plena, hälst som regeringzformen als intet tilfälle gif-
wer, at sådant skal ske genom electores, utan snarare tyckes wara theremot.
H:r praeses tackade för benägen communication och therjämte utför¬
de, huru presteståndet funnit sina skäl til then meningen, som reda blifwit
kungiord, och kan icke gå therifrån.
Widare berättade bermte h:r rådman, thet borgareståndet nu äfwen af-
giordt leuterationssaken och stadnat hos sig i thet slutet, at Brodzeen må sät-
tias 14 dagar på watn och bröd, hans skriffter af bödelen upbrännas och han
sedan föras til Marstrand til en behagelig tid; Dahlens skrifter sammaledes af
bödelen upbrännas och han sedan föras til Marstrand uppå 2:ne åhr; och änd-
tel:n Prange sättias 14 dagar på watn och bröd, förwisas landet, och, om han
igenkommer, blifwa lifstidzfånge i Marstrand.
Än ytterligare påminte bermte h:r rådman om prästeståndets biträde uti the
tilförena ifrån borgareståndet recommenderade mål ang:de 1) Ystadz borger-
skapz twist med lybske köpmannen Battram; och 2) collegiernes besättiande
med halfparten ofrälse männ. H:r praeses swarade, hwad thet första angår, at
thet äfwen i dag uti ståndet förehaffts, och skal per extractum protocolli stån-
detz utlåtelse theröfwer meddelas; och hwad thet andra widkommer, at stån¬
det ei skal underlåta, såsom quaestio an är tilförena afgjord, at nu äfwen med
thet första taga methoden i betänckande.
Den 22 Augusti för middagen.
1. Uplästes öfwerstens grefwe Frölichs nu ingifne memorial, hwaruti han
begärt riksens ständers leuteration uti kongl, hofrättens öfwer honom och
generalmajor Bennet fälte resolution. Ståndet fann icke rådeligit öfwer then-
na saken sig något at utlåta, förrän thet får tilfälle at höra therom the andra
ståndens tanckar.
2. Inkom öfwerstelieutenanten grefwe Frölich och til prästeståndet re¬
commenderade at blifwa i anseende til sina trogna tiänster på något annat sätt
hugnad än med capitainsindelning, hwarmed han ei kan wara hulpen; hwar-
om ridd. och adelen funnit godt, at han hos Hans Maj:t sig anmäler. Hwilket
äfwen af ståndet bifölls.
3. Berättade hrr doctor Benzelius, thet hans excellrce gref Baner, tå
han blifwit utaf honom och probsten Croning på ståndetz wägnar sökt angrde
resolutionerne öfwer borgerskapetz enskylta beswär, har utlåtit sig, at thet
1723 den 22 augusti
311
wore bäst, om 2:ne af ståndet gingo up til Hans Maj:t och i underdånighet
begärte, at med resolutionerne öfwer berörde beswär måtte anstå, til thes
prästeståndet blefwe theröfwer hördt. Och achtades i så måtto godt, at ti! then
ändan et underdånigt memorial warder upsatt, hwarmed 2:ne af ståndet kun¬
na sedan til Hans Maj:t i sittiande råd upträda.
4. Skedde påminnelse ifrån borgareståndet genom h:r borgmästaren Au¬
réen om thet ärendet, som angår collegiernas besättiande med ofrälse männ,
i anledning hwaraf thet memorial, som blifwit therom för en tid sedan com-
municerat, nu äfwen uplästes; och blef sedermera funnit godt at nu gifwa bor¬
gareståndet sådant swar, at såsom ståndet tilförena bifallit quaestionen an, så
är ståndet nu äfwen redo at företaga deliberationen om methodo et tempore,
men achtar nödigt, at thet sker i så måtto, at 3:ne af hwart stånd träda therom
tilhopa, som til äfwentyrs i morgon, wil Gud, kan låta sig giöra. Ståndet för¬
mente, at härigenom icke allenast methoden kan komma så mycket mera at
mognas, utan ock tiden något winnås, emedan thet ei wil båta at nu framkom¬
ma hos ridd. och adelen med thenna quaestionen, när thet står så godt som i
högsta gärdet med privilegierna.
5. Gingo h:r probsten Strömer, h:r probsten Junbeck, h:r probsten
Fegraeus och h:r kyrkioh:n Blanxius at antyda borgareståndet thetta förslag
om någras sammanträde af hwarthera ståndet och thet jämwäl med bonde¬
ståndet communicera, om borgareståndet skulle thet åstunda; och wid samma
tilfälle hos thessa stånden recommendera til biträde thet, som angår h:r bisko¬
pens Linnerii reservation emot justitiaedeputations betänckande öfwer Wil-
borns sak, til hwilken ända the fingo med sig til hwarthera ståndet et extrac-
tum protocolli, innehållandes ståndetz utlåtelse öfwer thenna saken.
6. Uplästes secreterarens Leonhard Klinkouströms memorial, at uppå någ¬
re wisse sig betingade friheter wilja påtaga sig at förse Stockholms stad med
nödige portechaiser. Ståndet fann thetta wara en sak, som förnämhn ankom¬
mer uppå theras utlåtande, hwilke äro inwånare i Stockholm.
7. Inkommo 6 deputerade ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde h:r
generalfäldttygmästaren Hamilton, hwilken näst aflagd hälsning androg,
thet ridd. och adelen hos sig förehaft deliberation ang:de hans excelkce grefwe
Leyonstedt, om för hans siukliga tilståndz skull någon annan må i hans ställe
förordnas til praesidentskapet i cammarrevision el:r ei.H:r praeses swara-
de, at thetta ärendet ännu icke warit hos presteståndet in quaestione, men som
nu gifwitz tilfälle at tänckia theruppå, så wil ståndet samråda sig och gifwa
swar.
Ståndet tyckte sedermera, at man wäl kan låta härmed anstå, til thes man
får höra borgareståndetz tanckar, hälst emedan ridd. och adelen sig ei heller
något definitive utlåtit.
312
1723 den 22 augusti
8. Uplästes cammar- och oeconomiedeputations betänckande öfwer åtskil-
liges af ridderskapet och adelen ingifne memorial, at theras i Stockholms län
belägne frälsebönder måtte undslippa bergningen på Diurgården här wid
Stockholm; hwilket deputationen bifallit men i öfrigit hållit före, at när tilfälle
ei är, at thet arbetet kan blifwa drifwit af kringliggande soldater, academiae-
och Danwikzbönder jämte the flera af allmogen måtte emot betalning thertil
skyldige wara.
Therjämte uplästes någre påminnelser, som h:r doctor Benzelius häröfwer
författat til at wisa, thet academiens bönder ei kunna mera än frälsebönder
härtil förplichtas. Hwilke biföllos at i ståndetz namn extraderas, och therjäm¬
te med några ord anföras, hwad Danwikzhemmanen angår, at som ståndet ei
hafwer om theras beskaffenhet någon särdeles kunskap, så lemnäs thet til the¬
ras utlåtande, som för them hafwa at tala.5
9. Igenkommo h:r probsten Strömer och hans följeslagare med berät¬
telse, at såsom borgareståndet betygat sitt wälbehag öfwer thet undfångne
swar och therhos begärt, at therom måtte äfwen communiceras med bonde¬
ståndet, altså hafwa the i följe med theras deputerade jämwäl warit til bonde¬
ståndet, som äfwen betygat theröfwer sitt goda nöje och sagt sig skola wara
tilredz med sina deputerade, när the få weta tiden och rummet. Om Willborns
sak har borgareståndet swarat, at såsom thet tilförena gifwit theröf:r sin utlå¬
telse, så ser thet icke, at thet kan then saken ånyo uptaga. Men bondeståndet
har sig ytrat at wilja taga thensamma under skärskådande.
10. Anmältes genom en utskickad ifrån borgareståndet, at thet nu utsedt
rum uti rådhuset för then lilla deputation, om hwilken thesse 3 stånden öfwer-
enskommit, och skulle gärna se, at wärkställigheten theraf läte sig giöra nu
effter middagen kl. 4. Hwaruppå h:r mag:r Hasselhun fick i commission at gå
och begära thermed upskof til i morgon, wil Gud, effter middagen kl. 4, eme¬
dan nu effter middagen blif:r hinder både af secrete utskottet och secrete de¬
putationen. Och påtog sig h:r probsten Wallerius, hrr probsten Livin
och hrr probsten Unge med the andra ståndens deputerade tå at samman¬
träda.
11. Uplästes thet här i ståndet den 1 hujus § 9 hällne protocoll angrde justi-
tiaedeputations betänckande öfwer then emellan gen.lieut. och landzhöf-
dingen baron Cronberg och stadzmagistraten i Upsala twistige saken angrde
besättiandet af en rådmanstiänst ther i staden. Och stadnade nu ståndet i thet
slutet, at then saken må til ransakning och afdömande i kongl, hofrätten
5 Prästeståndets påminnelser över kammar- och ekonomideputationens betänkande
tryckta som bilaga 34.
1723 den 22 augusti
313
hemställas, såsom hwilken egentelrn tilhörer at uptaga the mål, som något be-
swär öf:r h:rar landzhöfdingar i theras embetes förwaltning kunnat innebära.
12. Uplästes Hans Maj:ts nådige bref och swar af d. 7 hujus, at saken
ang:de Carl Hasselquist måtte ställas til riksens ständer, ifrån hwilka then sa¬
ken blifwit til consistorium regni remitterad. Ståndet fann i så beskaffat mål
bäst at låta här til widare anstå och hwila.
13. Togs i öfwerwägande, hwad ståndet må kunna sig utlåta ang:de praesi-
dentskapet i cammarrevision; och höllö the mäste före, at thet wil wara nog
betänckeligit at genom en annans tilförordnande stöta hans excelkce grefwe
Leyonstedt therifrån och at thet äfwen kan wara et praejudicatum utaf skade-
liga consequencer. H:r doct. Benzelius mente, om vicepraesidenten Theg¬
ner, som är en habil man, får någon douceur til at förestå wärket såsom gene-
raldirecteur, kan thet äntå wara hulpit. Andre höllö före, at ei heller thet så¬
som en nyhet må admitteras utan at han äntå såsom then näste i ordningen
kan och bör praesidentens ställe under hans siuklige tilstånd förträda.
14. Inkommo 2:ne ifrån borgareståndet, hwilke uppå Arboga och Köpings
städers wägnar föredrogo then angelägenheten, at bem:te städer måtte blifwa
befrijade ifrån drabanteinqwarteringen, med hwilken the ei kunna uthärda.
Inlefwererade ock nu en skrifft, som the blifwit föranlåtne uppå bem:te stä¬
ders wägnar til inprotocollerande i stånden at ingifwa them til reservation, om
i annor händelse någon irring och oreda skulle existera, för hwilken the ei kun¬
na råda. H:r praeses swarade, at krigzdeputations betänckande öfwer
thenna saken är i ståndet upläsit men ännu intet slut theröfwer fattat och at
ståndet ei skal underlåta at wara härwid uppå städernas bästa omtänckt.
15. Wid samma tilfälle recommenderade then ene af bemälte deputerade
then saken, som angår fru Winbladz donation, hwaröfwer cammar- och oeco-
nomiedeputation gifwit sitt betänckande, at prästeståndet wille thet såsom en
rättwijs sak til hennes bästa befordra. Hrr praeses lofwade, at hwad giörli-
git wara kan skal therwid icke underlåtas.
16. Inkommo 4 deputerade ifrån thet loflige borgareståndet. Ordet förde
hrr borgmästaren Ekebohm, hwilken näst aflagd hälsning communicerade
borgareståndetz skrifftel. utlåtelse angrde 1) delinquenterne Dahleen,
Prange och Brodzenius och 2) handelsmannens Kooks5” sökte befrijelse ifrån
betalning av 9300 dr silfrmt i plåtar, hwilket senare han hos ståndet til thet bäs¬
ta recommenderade. Hrr praeses tackade för godt förtroende och försäk¬
rade om all uprichtig wänskap tilbaka.
17. Uplästes 3:ne genom thesse tiders förändring tiänstlöse wordne krigz-
presters memorial om befordran at blifwa såsom tiänstlöse wordne officerare
hugnade med något underhåll, til thes the kunna med ständige lägenheter blif-
5“ Ms. Kroks.
314
1723 den 22—23 augusti
wa försedde. Ståndet fann thet wara en sak, som thet reda uti sine påminnelser
til contributionsförordningen har bewakat, och at i öfrigit them wil åligga uti
kongl, krigzcollegio om upförande til wissa regementer sig at anmäla, såsom
thet i gemen om alle exspectanter, hwilke skola komma at åtniuta half lön, är
wordet förordnat.
18. Kom bud ifrån h:r landtmarskalken, at the nu äro hos ridd. och adelen
theruti begrepne at wäija electores til praesidentewaletz företagande. I anled¬
ning hwaraf h:r p r a e s e s förestälte, om icke ståndet skulle äfwen behaga at
nu utse them, som med the andre ståndens deputerade kunna komma thetta
walet at förrätta. Hwaruppå först blef något discurrerat, hwilka ståndet skulle
finna tiänligaste at nu blifwa til the ledige praesidentskaper nämnde, på thet
the, som af ståndet komma thetta wal at biträda, måtte therutinnan någorlun¬
da weta ståndetz tanckar. Och kommo nu sålunda i förslag til Swea hofrätt
landzhöfdingarne Ribbing och Cederhielm samt justitiaecancelleren Stiern¬
crona; til Giötha hofrätt landzhöfdingarne Scheffer, Hylten och Creutz; til
cammarcollegium statssecreter. Barch, landzhöfdingarne Strömfeldt, Cron¬
stedt och Danqwart samt krigzrådet Palmfeldt; och til statscontoiret ombudz-
rådet Feiff och statscommissarien Rudecnhielm. Sedan företog ståndet til at
utse them, som med the andre ståndens deputerade skola til sielfwa waletz för¬
rättande sammanträda. Och blef för godt funnit, at ther måtte 4 af h:rar epis-
copis och 8 af thet öfriga prästerskapet utnämnas. Sålunda blefwo nu upsatte
af h:rar episcopis h:r praeses, h:r biskop Lund, hrr biskop Witte och hrr bis¬
kop Linnerius; och af dero ifrån the andra stifften probsten Wallerius, prob-
sten Unge, probsten Strömer, magrr Öhrling, kyrkiohrn Böckman, probsten
Iser och magrr Plantin. För Calmare stifft, emedan ingen är therifrån mer än
hrr biskopen, mente hrr biskopen sig böra upsättias, hwilket ock hrr prae¬
ses med the flere hrrar episcopis biföllo, Hrr doctor Benzelius och andre
af ståndet tyckte thet löpa emot thet tagne fundamentet, at 4 af episcopis och 8
af dero skola utnämnas. Hrr praeses mente thet fundamentet ei wara så fast,
emedan praxis wara skal ifrån förriga tider, at episcopi ei warit i slika mål ut-
slutne. Dock yrkiades uppå andra sidan, at thet tagne fundamentet bör hållas.
Den 23 Augusti för middagen.
1. Uplästes regeringsrådetz von Neugebauers memorial om någon undsätt¬
ning för sina långliga och trogna tiänster samt befordran wid the öpningar,
som nu timat effter the blefne hrrar rikzråden. Hwaröfwer riddersk. och ade¬
len sig utlåtit at remittera thenna hans ansökning til secrete utskottet, som ock
1723 den 23 augusti
315
hafwer et tilförena af honom infgifwit memorial om händer; hwilket äfwen af
ståndet bifölls.
2. Uplästes cammar- och oeconomiedeputations betänckande angående
Lars Kafles sökte befrijelse ifrån gravation af en häfftad caution för rege-
mentsskrifwaren Wolters. Ståndet fann i anseende til hans utfattige tilstånd at
skäligt wara wil til Hans Maj:t i underdånighet at hemställa, om icke honom
then sökte nåden må wederfaras.
3. Föredrogs capitain Pinellos skrifftelige ansökning om befordran at få be-
sittia capitainsbostället Scherwom och hugnas med et penningeaugment til
lieutenantslönen at quadrera emot förr häfd capitainslön etc. Ståndet fann
nog betänckeligit med någon sådan ansökning sig at inlåta; dock i anseende
thertil, at han är en man, som har gådt til wår religion och sålunda kan med
skäl wänta at blifwa så mycket mera understödd, achtades godt til the öfrige
riksens respective ständer honom til all görlig wilfarighet tienstlrn at recom-
mendera. Hwarjämte ock skedde thet förbehåll, at widare ingen ansökning,
som härrörer af placeringen, af ståndet skal uptagas.
4. Inkom en ung adelsman hrr Bonde, hwilken näst aflagd hälsning an-
drog, at såom han täncker i morgon, wil Gud, effter afftonsången uppå rid¬
darhuset hålla en oration til at wisa, hwad projecter han kunnat giöra under
then tiden han hafft den lyckan at få wistas wid academien i Upsala, så beder
han, at then gracen måtte honom wederfaras, at presteståndet behagade ther-
wid med sin närwarelse och gunstiga åhörande honom hedra. Hrr praeses
betygade theremot ståndetz tacksäijelse och skyldiga redebogenhet.
5. Inkommo 3:ne deputerade ifrån thet lofliga borgareståndet. Ordet förde
hrr borgmästaren L o 11 i gi u s, hwilken näst aflagd hälsning öfwerlefwerera-
de borgareståndetz numera upsatte deduction angrde tolagen och thet ärendet
til thet bästa recommenderade. Hrr praeses lofwade, at thet [med]6 första
tilfälle skal blifwa företagit.
6. Uplästes thet til Hans Maj :t upsatte underdånige memorial7 angrde reser¬
vation emot borgareståndetz enskylta beswär; hwilket sedermera af hrr prae-
side uppå ståndetz wägnar underskrefs och lemnades til magrr Hasselhun
at strax gå och aflewerera thetsamma til hrr statssecreteraren Barck, hwilken
wid återkomsten berättade, thet hrr statssecretrn swarat, at thet i dag icke kan
föredragas, emedan nu är revisionsdag, men at thet om måndag, wil Gud, skal
wara thet första, som skal blifwa i rådet föredragit.
7. Afgingo til riddarhuset the utaf ståndet deputerade til praesidentwaletz
företagande.
6 Köne.
7 Bilaga 35.
21-10-311
316
1723 den 23 augusti
8. Gingo h:r doct. Benzelius och 3:ne af ståndet at med ridd. och ade¬
len samt borgareståndet communicera och til thet bästa recommendera präste-
ståndetz påminnelser8 til academiaeböndernes befrijande ifrån dagzwärken
under kongz- och ladugårdarna. Hwilka om en stund igenkommo med then
hälsning, at å bägge ställen blifwit lofwat, at then saken skal tagas i behörigt
rättwist öfwerwägande.
9. Collationerades 5 renskrefne exemplar af betänckandet öf:r then frågan:
Om flere religioner måge i wårt rike tolas?s
Samma dag effter middagen.
1. Inkommo någre deputerade ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde
hrr praesidenten grefwe Gustaf Bonde, hwilken näst aflagd hälsning af
en skrifftelig författad mening androg, thet ridd. och adelen har förehafft
kongl, hofrättens fälte dom och utslag öfwer generalmajoren Bennet och öf-
wersten Frölich och i anseende thertil, at ingen rätt kunskap kunnat erhållas,
hwilken som warit aggressor, och the sålunda blifwit bägge lika fälde, men
dock tryggare wara wil at frija än fälla then, som ei hunnit fullelrn öfwertygas,
funnit skäligt at söka för thessa sina olyckeliga medbroder then lindringen, at
the hos Hans Maj:t i underdånighet recommenderas til then nådens åtnjutan¬
de at nu slippa med the 4 månaders kostsamma fängelse, som the redan måst
utstå, när the erlägga hwar sina 200 dr silf:mt, then ene til S:t. Catharinae och
then andre til S:t Jacobs kyrkia. H:r biskop Linnerius tackade för benä¬
gen communication och lofwade, när ståndetz ledamöter komma flere tilho-
pa, at thet skal tagas i behörigt öfwerwägande och gifwas behörigt swar. Så
begärtes ock til then ändan part af then upläste skrifften; hwilket1 äfwen lof-
wades.
2. Upkom h:r p r a e s e s och föredrog then votering, som af ståndens de¬
puterade blifwit nu för middagen skrifftehn författad til the ledige praesident-
skapers besättiande, warande per pluralitatem votorum af bem:te deputerade
nämnde til Swea hofrätt landzhöfdingen baron Conrad Ribbing och justitiae-
cancelleren baron Stierncrona, til Giötha hofrätt landzhöfdingen baron von
Hylteen och landzhöfdingen baron von Scheffer, til cammarcollegium landz¬
höfdingen baron Strömfeldt och statssecreteraren von Höpken och til statscon-
toiret landzhöfdingen baron Cronstedt10 och landzhöfdingen baron Creutz.
8 Bilaga 34.
9 Bilaga 36.
1 Köne.; i renskr. hwilken.
Ms. Cronfeldt; jfr s. 314.
1723 den 23 augusti
317
3. Berättade h:r biskopen Linnerius, huru här warit från ridd. och ade¬
len en deputation til at sondera presteståndet om biträde til lindring för h:r
generalmajoren Bennet och öfwersten grefwe Frölich. Öfwer thenna saken
wardt åtskilligt discurrerat. H:r doct. Benzelius med flere höllö före, at
thet är en sak, som fordrar moget betänckiande, at icke någon skuld må sam¬
mandragas af otidig barmhertighet, och begärte i så måtto anstånd med then¬
na saken til nästk:de måndag, hälst man ännu icke fädt part af ridd. och ade¬
lens skrifftel. utlåtelse, som blifwit lofwad. Theremot wörö h:r kyrkioherden
Possieth, h:r probst en Jun beck, hrr kyrkiohm Blanxius och hrr
kyrkiohrn Böckman i then meningen, at thet nu wäl kan afgiöras och är
skäligare at frija än fälla then, som ei kan wetas så aldeles skyldig; lade ock
thertil, at om thet ei nu blifwer hulpit, så gå fatalierne them utur händerna at
söka beneficium revisionis. Under thenna discurs hände ock therutaf, at hrr
doct. Benzelius sig något utlät, at thet är swårt til at tala uppå hofrättens dom,
såsom ei rättrådelrn afsagd, at hrr kyrkioherden Böckman theremot proteste¬
rade och sade, at then, som här sitter och hafwer at tala uppå sitt bästa sam-
wete, må ei hutas thermed, at han talar på hofrättens dom. Hrr doct. Benze¬
lius förestälte theremot, at han i anledning af hrr kyrkioherdens Blanxii ord, at
hofrätten ei dömt rätt, swarat, at thet wil wara swårt til at tala uppå en hof-
rättz dom, och wil thet wäl förswara, begärandes i så måtto at blifwa emot sli¬
ke öfwerfall förswarad. Hrr kyrkiohrn Blanxius frågade, om aldrig kan wara
elrr kunnat wara orsak at tala på hofrättens domar. Hrr doct. Benzelius sade
then frågan gå widare, än han kan swara uppå, och begärte, at altsammans
måtte komma til protocoll, emedan han altid är redo sin talan at förswara och
wil önska, at friheten ei måtte missbrukas.
4. Uplästes åter then uti ständernas deputation författade skrifftelige vote¬
ringen til the ledige praesidentskapers besättiande. Och blef sedermera något
discurrerat, antingen en elrr 2:ne måge Hans Majrt til hwarthera rummet i un¬
derdånighet föreställas; och om eljest kunde wara något at påminna wid the
personer, som blifwit af deputationen nämnde. Under thetsamma anmältes en
deputation ifrån borgareståndet. Hwaruppå sedan
5. inkommo 8 deputerade ifrån thet loft. borgareståndet. Ordet förde borg¬
mästaren ifrån Carlscrona h:r Ebbeltoft, hwilken näst aflagd hälsning
notificerade, thet borgareståndet nu förehafft then utaf ständernas deputera¬
de meddelte voteringen ang:de the ledige praesidentskapers besättiande och
för sin del funnit godt at aldeles bifalla deputationens förslag, så at thet aldeles
sådant, som thet är i deputationen fattat, må Hans Majrt i underdånighet fö¬
redragas. Hrr praeses frågade, om thet warit hos borgareståndet i öfwer-
wägande, såsom thet ifrån deputationen thertil gifwit anledning, om icke äntå
318
1723 den 23 augusti
en til hwarthera rummet må kunna nämnas, fastän deputationen har nämndt
2:ne. Hwaruppå h:r borgmästaren swarade, at thet warit hos borgareståndet
öfwerlagdt och så funnit, at man thermed skulle altför mycket föreskrifwa
Hans Maj:t och ei lämna ämne til något wal. H:r praeses tackade för benägen
communication och lofwade at tilbaka skal blifwa meddelt, hwad ståndet här¬
utinnan warder finnandes, som ännu ei hunnit så fastställas.
[6.] Sedermera achtades godt at skrida til votering, antingen en el:r twå må¬
ge Hans Maj:t til hwarthera rummet föreslås; hwilken skedde genom schedlar,
och befans wid theras öpnande then jämnwigten, at 13 stodo för twå och 13
för en. The, som stodo för en, wille, at h:r praeses, såsom altid sker, ther pari¬
tas votorum är, hafwer votum decisivium. H:r praeses förestälte, at såsom
ändemålet är til at få så angelägna tiänster wäl besatta och thet synes wara
utan twifwelsmål, at dhe blifwa bäst försörgde, om the, som fädt the mästa
suffragier, blifwa allena föreslagne, ther i annor händelse thet sättes på hazard
och äfwentyr, skulle altså för sin del tycka rådeligast, at the allena för hwart
rum blifwa föreslagne. Thenne meningen fick ock therigenom styrkia, at
probsten Wallerius, som voterat för 2:ne, förklarade sig för then andra
meningen. Under thet at sedan skulle öfwerläggas, om härom någon beskick¬
ning skulle ske til the andra stånden,
7. inkommo effter anmälan någre deputerade ifrån bondeståndet, af hwil¬
ka then, som förde ordet, gaf tilkänna, thet bondeståndet hafft för en stund
sedan beskickning ifrån borgareståndet uti then quaestion, om en el:r 2:ne
måge til hwart ledigt praesidentskap föreslås; och såsom the haf:a ytrat sina
tanckar at aldeles blifwa wid thet, som i deputationen blifwit öfwerenskom-
mit, så hafwer bondeståndet äfwen welat höra härutinnan prästeståndetz
tanckar och, om prästeståndet skulle så finna, är äfwen redo at med preste-
och borgareståndens deputerade foga sig tilsammans at nu gå up til ridd. och
adelen och thet kungiöra. H:r praeses swarade, at äfwen thetta ärendet är
nu wordet hos presteståndet öfwerlagt och at med thet ärbara bondeståndet
skal äfwen blifwa therom tilbaka communicerat.
8. Achtades godt at låta h:r landtmarskalken weta ståndets slut, at allenast
en til hwarthera rummet må föreslås. I hwilket ärende h:r probsten Jun-
beck och h:r kyrkioh:n Lind afgingo, the ther wid återkomsten berättade
ther hrr landtmarskalken sig ytrat, at thet ännu är hos ridd. och adelen under
disput och at til äfwentyrs tor kunna något hielpa, thet han nu fått weta härut¬
innan prästeståndetz tanckar.
1723 den 27 augusti
319
Den 27 Augusti a:o 1723.
1. Uplästes et extract af protocollet hållit hos ridd. och adelen d. 26 Julii
sidstl. ang:de at ingen åtskilnad uti räntans erläggande må göras emellan gam¬
malt och nytt skatte och at af the indelte såwäl som the oindelte cronohemman
måtte räntan gifwas in natura el:r lösas effter markgången. H:r kyrkioh:n
Scharf förestälte häremot, at skälen för thenna saken ei äro så klare, utan
at härwid bör komma uti öfwerwägande 1684 års reglemente och 1685 års för¬
klaring theröfwer, tå alt sådant blifwer noga examineradt. Hwilket begärtes at
blifwa utaf honom anskaffadt.
2. Uplästes landzhöfdingens hrr baron Germund Cederhielms memorial
om befordran til etthera af the ledige warande praesidentskaperne i hofrätter-
ne, såsom ock landzhöfdingens och cammarrådetz hrr baron Dankuarts til
praesidentskapet i kongl, cammarcollegio samt landzhöfdingens hrr baron
Törnflychts at jämwäl blifwa på förslaget til thesse vacancers besättiande up-
förd. Hrr praeses androg sedermera, huru hrr landtmarskalkens tancka är,
at til äfwentyrs thet skedde och under mycken disput stående praesidentwalet
kunde bäst hielpas, om thet komme til ny votering icke genom electores utan
särskilt i hwart och et stånd. Hrr doctor Benzelius förestälte, om thet skal
komma til ny votering, at tå torde wara bäst til at hålla sig efter regeringzfor-
mens 40 § och i underdånighet [ytra]2 sina tanckar öfwer the personer, som
Hans Majrt har utnämndt. Probsten J u n b e c k tyckte swårt wara at nu gå
ifrån thet, som the, hwilke warit theröfwer, uppå eed och samwete hafwa yt-
rat.
3. Kom bod ifrån riddarhuset genom riddarhusfischalen hrr Treffen¬
il i e 1 m til at effterhöra, om något slut hos stånden blifwit angrde generalma¬
jorens baron Bennets och öfwerstens grefwe Frölichs sak. Hwaruppå först
blef upläsit et memorial, som advocatfischalen hrr Wester ingifrit til förbehåll
af sin härinunder verserande rätt, om än publici skulle efftergifwas. Sedan be¬
gärte hrr doctor Benzelius, at thet protocoll, som förleden lögerdag uti
thenna saken blifwit hållit, måtte nu upläsas, som ock skedde; hwaruppå än
yttermera om sielfwa saken discurrerades, som ändtelrn stadnade i thet slutet,
at ståndet ei må gå til merita caussae elrr til leuteration antaga en til sitt forum
hemstäld och ther afdömd sak, utan allenast lemna en sådan utlåtelse, at om
the sielfwe uppå underdånig giord ansökning hos Hans Kongl. Majrt kunna
winna någon nåd och efftergifft, så skulle ståndet för sin del thet gärna se,
men understår sig icke något at omröra, på hwad sätt och wis Hans Kongl.
Majrt må täckas them at benåda.
2 Köne.
320
1723 den 27 augusti
4. Uplästes tyske pastorens i Norrköping mag:r Reineri Broocmans bref af
d. 24 samt memorial af d. 20 hujus ang:de befordran af then uppå wisse condi-
tioner sökte förhögning uppå förskottet til scriveriske wärket samt kunskapz
erhållande, hwilke böcker hälst skulle åstundas til at blifwa uplagde i thet tryc¬
keri, som han fädt Hans Majrts nådiga tilstånd för sig och sina arfwingar i
Norrköping at inrätta. H:r praeses recommenderade thessa hans angelä¬
genheter til thet bästa. H:r doct. Benzelius önskade, at han ei måtte i
framtiden finna sin räkning slå felt ang:de tryckerijs inrättande, hwilket han
för sin del ei annat kan än fruchta, såsom nog bekant om hwad sådant kan
hafwa at betyda af then tid han nu öfwer 20 åhr warit inspector öfwer bok¬
tryckerijet i Upsala. Hrr kyrkiohrn P o s s i e t h frågade, hwarest hans öfwer-
sättning af Scrivers Siäleskatt har blifwit censurerad, om thet skedt af någon
facultate theologica, emedan uti Scrivers tractater, besynnerlrn uti then, som
handlar om Gelassenheit, är til finnandes thet, som pietisterne kunna taga sig
til styrkio, icke betänckiande, at han, såsom then ther skrifwit ante mota ejus-
modi certamina, har ei warit i ordeformerne tilfyllest warsam; hwilket för-
thenskull nu borde wid öfrrsättiandet uppå swänskan mötas och förekommas.
Hrr probsten Unge lade thertil, at Scriver sielf för sin död har sådant funnit
etc.
Hrr praeses sade sig ei hafwa om censuren särdeles kunskap utan skola
skrifwa til magrr Broocman och ther effterhöra.
5. Uplästes commerciedeputations betänckande angrde Nåendahls stadz-
rättighet, at thensamme ei må staden betagas men thes landthandel inom wissa
skränckor sättias. Hwilket betänckande wardl utaf ståndet aldeles bifallit.
6. Togz åter under ventilerande then här i ståndet den 26 Julii sidstl. före-
hafde saken angrde thet skatteköp, som commissarien hrr Erasmus Clefwe
blifwit utaf kongl, cammarcollegio bewiljat uppå gårdarna Börringe3 och
Lindholmen; och achtades nu godt at extradera ståndetz slut uti sådan me¬
ning, at såsom han är bonae fidei possessor och genom laga slut med wederbö-
rande, som thet hafft i händer, kommit til thenna ägendom, så tycktes här
then gamla regeln böra komma i anseende, som dömer köp til [at]4 stå och icke
återgå; men om något egenwilligt skulle therwid wara förelupit, at tå them,
som sit embete theruti missbrukat, måtte i följe af 37:de § i regeringzformen
therföre tiltalas men fides publica dock lämnas oförkränckt.
7. Uplästes the af justitiae- samt cammar- och oeconomiedeputationerne
utsedde deputerades betänckjande angrde handelsmannens i Norrkiöping
3 Köne.; i renskr. Rörringe
4 Köne.
1723 den 27 augusti
321
Herman Diedrick Kooks4° sökte befrijelse ifrån 9300 dr silf:mt, som riksens
ständers commission dömt honom at betala och hwarifrån berörde deputation
icke heller funnit honom kunna befrijas. Therjämte uplästes thet lo fl. borga-
reståndetz öfwer thenna saken meddelta utlåtelse, som thermot utgick uppå
hans befriande i anseende thertil, at han bemrte summa af framledne baron
Görtz såsom privatus af privato i plåtar emottagit och utan någon bewislig
winning kommit themsamma i myntetekn åter at förwäxla. Om thenna saken
wardt sedermera något discurrerat. Hrr doctrr Benzelius och probsten
Strömer5 höllö betänckeligit at gå ifrån thet, som ständernas både commis¬
sion och deputation har funnit nog skäl at falla uppå och så lättelrn efftergif-
wa publici rätt, hälst tå man hafwer till ständernas contoir en så ringa fond.
Hrr praeses, probsten J unbeck och andre flere höllö före, at borgare-
ståndetz andragne skäl til hans befrijelse wilja wara nog gällande. Men kom
thenne gången ei til widare slut.
8. Framtedde hrr biskopen doctor Witte et ifrån matheseos professoren i
Greiffswall Jeremias Papke undfångit bref jämte et til consistorium regni samt
en supplique til Hans Majrt, som nu alle 3:ne uplästes och gingo theruppå uth,
at bemrte hrr professor skal hafwa mycken tort af sina collegis theraf, at han
sätter sig emot theras pietistiska lärosatzer, som jämwäl i facultate theologica
fått insteg. Och lemnades til widare betänckande, hwad af ståndet til thetta
hans andragande må kunna giöras.
9. Stadnade ståndet i thet slutet angrde then ifrån höglofl. ridd. och adelen
anmälte hrr generalmajorens baron Bennets och öfwerstens grefwe Frölichs
sak, at om the sielfwe uppå underdånig giord ansökning hos Hrs Mrt kunna
winna någon nåd och efftergifft, så skulle ståndet för sin del thet gärna se men
understår sig icke något at omröra, på hwad sätt och wis Hans Majrt må täc¬
kas them at benåda.
10. Framgaf hrr kyrkioherden Blanxius 5 renskrefne, collationerade och
i turskt papper inhäfftade exemplar af betänckandet emot mixtura religio-
num.6 Och blef för godt funnit at nu låta med thet första komma et exemplar
til hwart stånd under titul af Wälmenta tanckar öfwer then frågan, om flere
och främmande religioner måge inom riket släppas och tolas samt then under¬
skrift af notarien, at thetia betänckande är i consistorio regni upläsit och be¬
funnit i alla delar wälgrundat, blifwandes förthenskull til förbehåll emot rik¬
sens ständers commerciedeputations betänckande uti thetta mål af d. 26 Julii
sist/, til the öfrige riksens respective ständer utaf presteständet recommende-
rat.
4" Ms. Krooks.
5 Köne. härefter överstruket och magrr Melander.
6 Bilaga 36.
322
1723 den 28 augusti
Den 28 Augusti för middagen.
1. Uplästes mag:r Pet. Schislers memorial at få consistorii regni recommen-
dation til consistorium Upsalense at blifwa med något brödstycke snart för¬
sedd, emedan han måst lemna artilleriepreststjänsten til h:r Westadius, som
hemkommit ifrån fångenskapet i Ryssland. Ståndet fann skäligt, at han härut¬
innan må wilfaras.
2. Uplästes til communication med the andra stånden thet, som blifwit i går
slutit uti commissariens Clefwes sak.
3. Uplästes en af kyrkioherdens h:r Paul Scharff nu ingifen skrifft, hwaruti
han begärt prästeståndetz biträde at få utur kongl, cammarcollegio konung
Carl then elloftes förordningar af år 1684 och 1685 ang:de gammalt och nytt
skatte, tå han sedan widare wil föreställa, hwad skada thet wil medbringa at
ställa gamalt och nytt skatte uti lika consideration. Honom gafs theruppå til-
fälle at strax upgå i kongl, cammarcollegium och å ståndetz wägnar thenna
communication begära.
4. Discurrerades åter om praesidentwalet. Probsten J unbeck med flere
höllö före, emedan hos ridd. och adelen är så mycken skiljachtighet och änd-
tel:n per pluralitatem votorum blifwit thet utslag, at til hwartthera rummet
3:ne måtte föreslås, at nu wore bäst til at conformera sig med borgare- och
bondestånden, som reda utlåtit sig at wilja blifwa wid thet utaf deputationen
giorde förslag; tå man utan widare bry och tidspillan kunde komma ifrån
thenna saken. Andre mente thet ännu ei wara så klart hos borgare- och bonde¬
stånden och at the wäl tora wika ifrån then utlåtelse, som the förledne löger¬
dag lemnat; och såsom h;r kyrkioherden Böckman sig erböd at skaffa
therom någon effterrättelse ifrån borgareståndet, så lemnades honom thet at
giöra, tå han om en liten stund igenkom med berättelse, at han talat med hrr
secret. Torpadius, hwilken sagt, at nu i dag har hos borgareståndet om thenna
saken als intet talatz, utan at ther wäntas uppå ridderskapetz och adelens utlå¬
telse, tå presteståndetz skal få part af borgareståndetz tanckar, som dock lärer
blifwa thetsamma, som förleden lögerdag ytratz.
5. Anmältes en deputation ifrån ridd. och adelen; tåh:r praeses berät¬
tade, at theras andragande lärer blifwa om en gemensam deputation ifrån the
3:ne stånden til bondeståndet om nödwändigheten at påtaga sig 1/4-dels för-
högning af contribution til tiänstlöse officerares underhåll; hwilket fans utan
swårighet kunna bifallas.
6. Inkommo någre deputerade ifrån ridd. och adelen. Ordet förde h:r gene-
raifeldttygmästaren baron Hamilton, hwilken näst aflagd hälsning hade
at meddela ridd:s och adelens tanckar uti 2:ne måhl, som för bättre minne
skull blifwit skrifftehn författade, som nu uplästes, ang:de 1) praesidentwa-
1723 den 28 augusti
323
let, at ridd. och adelen håller för bäst, at til hartthera rummet 3:ne skickelige
män warda Hans Maj:t i underdånighet föreslagne; 2) at til bondeståndet må
ske en gemensam deputation af ridd. och adelen samt preste- och borgarestån¬
den til at sondera them om samtycke til 1/4-dels förhögning af contribution til
the tiänstlöse wordne officerares och betiäntes underhåll, hwilke eljest måtte
med inquartering accommoderas. H:r praeses tackade för benägen com-
munication och therhos ytrade, at hwad thet senare angår, är ståndet redo at
strax låta sina deputerade blifwa til bondeståndet följachtige, men ang:de thet
förra kan uppå ståndetz wägnar inte swaras, förrän thet får tagas uti närmare
betänckiande. Thermed
7. gingo 3:ne af ståndet at wara höglofl. ridd:s och adelens deputerade i
bermte ärende ang:de contribution til bondeståndet följachtige. Hwilke om en
stund igenkommo och berättade, at wäl bondeståndet låtit förmärkia, thet the
ei gärna thenna saken pågå, men dock tyckts, at the af fruchtan för inquarte-
ringen lära sig thertil finna.7
8. Uplästes af commerciedeputations under d. 26 Julii sidstl. gifne betänc-
kande thet, som angår projecterade privilegier för cancellierådet baron
Wrangel och commercierådet h:r Gyllengrip uppå 2:ne marmorberg samt i
gemen til taak- och murtegelbrennerijers inrättande. Hwarwid som ståndet in¬
tet fann något at påminna, allenast om någon moderation uti pris på murtegel
kunde härigenom winnås, altså achtades godt, at nu sådant skrifftelm upsät-
tes och tillika anföres, hwad ståndet hafwer emot thet, som berörde betänc-
kande i öfrigit innehåller ang:de manufacturisters af främmande religion in-
förskrifwande i riket, at genom en deputation the andre stånden föreställas
och therjämte et exemplar af thet i nästföregående protocoll § 10 förmälte be¬
täckande til hwarf stånd aflefwereras.
9. Inkommo någre deputerade ifrån bondeståndet. Ordet förde ståndetz
taleman, hwilken näst aflagd hälsning gaf tilkänna bondeståndetz tanckar
1) ang:de gen.maj. Bennets och öfwerstens grefwe Frölichs sak, at nämlm
bondeståndet funnit godt til at blanda rättwisan med nåd och förthenskull bi¬
fallit ridd. och adelens föreställande, såwida at til Hans Maj:t må i underdå¬
nighet hemställas til at wisa them nåd; 2) ang:de praesidentwalet, at thet alde¬
les må blifwa wid thet förslag, som i deputationen blifwit fattat, men therjäm¬
te h:rars landzhöfdingarnas Cederhielms, Törnflychts och Danqwarts hos
stånden inkomne ansökningar till Hans Majit äfwen hemställas. H:r prae-
7 Köne. härefter överstruket 8. Blef ytterligare discurrerat om praesidentwalet och
funnit för godt at conformera sig med ridd. och adelen.
324
1723 den 28 augusti
ses tackade för undfången communication och lofwade, at tilbaka skal blif-
wa kungiordt, i hwad slut presterskapet stadnandes warder. Bad i öfrigit, thet
bondeståndet wille skynda ifrån sig prästeståndetz privilegier; hwilket tale-
mannen äfwen lofwade skola med första ske.
10. Blef ytterligare discurrerat om praesidentwalet och funnit för godt at
conformera sig med ridd. och adelen uti 3:nes föreslående til hwart rum.
Tycktes ock the mäste falla theruppå at til hwartthera rummet behålla the
2:ne, som deputationen föreslagit, och genom voterande foga en thertil.8
11. Gick h:r biskop Nordlind med någre flere af ståndet at hos the öfrige
stånden andraga thet här ofwanföre § 8 förmälte ärendet, lydandes thet, hwil¬
ket them til then ändan skrifftehn medgafs, såsom följer:
Presteståndet har hos sig förehaft och tagit i behörigt öfwerwägande riksens
ständers commerciedeputations af d. 26 Julii sidstl. uti 3:ne mål gifne betänc-
kande. Och hwad theruti finnes angå the projecterade privilegier för cancellie-
rådet h:r baron Wrangel och commercierådet h:r Gyllengrip uppå 2:ne mar¬
morberg, såsom ock i gemen til tak- och murtegelbrännerijers inrättande, så
finner ståndet therwid intet särdeles at påminna utan är med deputationen en¬
se; allenast wore til önskandes, at ock någon moderation uppå priset på mur-
och taktegel therigenom kunde erhållas. Men hwad angår then förste puncten
i berörde deputations betänckande beträffande manufacturisters af främman¬
de religion och theras presters införskrifwande och tolande uti riket til fri reli¬
gionsöfning, thet har presteståndet welat förmoda skola wara en sak, som i
anledning icke allenast af förrige religionsstadgar utan ock wår nu regerande
allernådigste konungz försäkring samt then beswurne regeringzformen och
thet, som wid förre rikzdagen therom moverats, bordt achtas för aldeles afsla-
gen och ei billig at widare komma in quaestione. Imedlertid har presteståndet
funnit sig föranlåtit til thenne sakens ytterligare föreställande at öfwerlefwere-
ra thet härjämte följande betänckiande och begära, at thet uti höglofl. ridd.
och adelens/thet loflige borgareståndetz/det ärbara bondeståndetz protocoll
måtte inflyta.
Bemälte ståndetz deputerade wardt ock gifwit in commissis med thetsamma
at 1) kungiöra, thet ståndet conformerat sig med ridd. och adelen om 3mes fö¬
reslående til hwart rum af the ledige praesidentskaper; och 2) påminna om
scholaeordningens befordrande at blifwa, såsom hon nu är upstäld, interims-
wis gällande til nästa riksdag.
8 Köne. härefter överstruket Andre mente om alla 3 til hwartthera rummet böra i
ståndet voteras.
1723 den 28—29 augusti
325
12. Uplästes justitiaedeputations betänckande öfwer then twistige saken
emellan bergzrådct h:r Strömner och capitainen h:r Carl Henrich Skytte be¬
träffande rättigheten til Råbelöfs gods9. Så1 blef ock therjämte upläsit bermte
hrr capitain Skyttes memorial, hwarigenom han sökt wid berörde gods at bibe¬
hållas. Ståndet fann thet af justitiaedeputation härutinnan gifne betänckande
wara grundat uppå goda och fasta skäl och thet förthenskull aldeles biföll;
hållandes i öfrigit före, om hrr capitain Skytte skulle uti penningar hafwa nå¬
got större fordran än honom är godtgiord, at thet kan komma til behörig
liquidation.
Den 29 Augusti för middagen.
1. Berättade hrr praeses, thet han i afftons hafft bud ifrån hrr landtmar-
skalken, at ridd. och adelen ei giordt någon ändring om the 2:ne, som til
hwartthera af the ledige praesidentskaper af ståndens deputerade blifwit ut-
walde, utan allenast waldt en thertil at jämte them utnämnas, nämlrn til Swea
hofrätt generallieutenanten Gyllenstierna, til Götha hofrätt landzhöfdingen
Cederhielm, til cammarcollegium generalmajoren Fuchs och til statscontoiret
ombudzrådet Feiff. Lemnade sedan therhän, om ståndet skulle wilja härutin¬
nan med adelen sig conformera (rhwilket hrr biskop Nordlind tyckte bäst
wara:) eller ock häröfwer votera; hwilket the flere biföllo. Hrr praeses berätta¬
de widare, thet hrr landtmarskalken gärna ser, at med thetia ärendet skyndas,
emedan Hans Majrt täncker om lögerdag resa bort, och thetta fordrar thesför-
innan at afgiöras.
2. Uplästes et memorial, som nu blef af en major ingifwit uppå samtl. ex-
spectantzofficerarnes wägnar, om befordran til löners åtniutande effter werf-
wad stat etc. Til hwilken sak ståndet ei fann sig kunna något giöra.
3. Uplästes til communication med the andra stånden thet, som i går blifwit
här i ståndet slutit angrde bergzrådetz Strömners och capitain Skyttes sak.
Wid hwilket tilfäle för theras skull, som i går ei warit tilstädes, ånyo uplästes
then senare delen af justitiaedeputations betänckande såsom ock hrr capitain
Skyttes memorial. Hwarwid ei skedde ytterligare påminnelse, än at hrr kyr-
kiohrn Blanxius höll före, at saken bör i justitiaerevision åter upptagas.
Hwilket tycktes af andre onödigt at omröra, emedan justitiaedeputations be¬
tänckande sluter sig allenast thermed, at saken sättes i sitt förra stånd, som
9 Köne. härefter överstruket then deputationen funnit ej kunna hrr bergsrådet
Strömner bestridas.
1 Köne. härefter överstruket Fann ock ståndet thetta betenkande wara grundat uppå
goda och fasta skäl och thet förthenskul aldeles biföll.
326
1723 den 29 augusti
then warit, förrän 1693 åhrs resolution per male narrata blef utwärkad.
4. Voterades til 3:die rummet i hwartthera förslaget til the ledige praesi-
dentskapers besättiande, och blefwo sålunda per pluralitatem votorum ut¬
nämnde til Swea hofrätt generallieutenanten h:r grefwe Nils Gyllenstierna, til
Götha hofrätt landzhöfdingen h:r baron Germund Cederhielm, til cammar-
collegium generalmajoren h:r baron Fuchs och til statscontoiret statscommis-
sarien h:r Rudeenhielm.
5. Kom riddarhusfischalen hrr T r e f f e n h i e 1 m til at effterhöra ståndetz
slut i näst förberörde mål, som förthenskull blef per extractum protocolli com-
municerat.
6. Berättade hrr praeses, thet en god man af ståndet har påtagit sig then
mödan at upsättia et och annat, som kan wara at erindra angrde then ämnade
ecclesiastique deputation, hwilket wäl ännu ei blifwit2 aldeles til ända full-
fölgdt, men at dock thet, som reda är författat, kan nu upläsas, såat til tidsens
winnande kan med renskrifwandet begynnas och effter handen fullföljas.
Thetta betänckande wardt sedan upläsit, och thereffter af hrr praeside begärt,
at hwar och en wille andraga, hwad therwid kan wara at påminna. Ståndet i
gemen betygade sin fägnad theröfwer, såsom thet ther achtades wara moget
och wäl sammanfattadt .Hrr doct. Benzelius utlät sig, at såwida thet uti
ståndetz namn skal utgå, wil det fordra noga öfwerwägande och at på somlige
ställen tyckes wara något hårdt skrifwit, som kan skie med lindrigare ord och
alt thetsamma obtineras. Hrr praeses sade, at hwar och en står fritt til at giöra
sina påminnelser, och tog nu samma papper til sig igen.
7. Inkommo 8 deputerade ifrån thet lo fl. borgareståndet. Ordet förde hrr
rådman S a 1 a n, hwilken näst aflagd hälsning hade af et extracto protocolli
at förständiga borgareståndetz tanckar angrde the ledige praesidentskaper, at
nämlrn förutan the 2rne til hwarthera rummet, til hwilka the tilförena gifrit sitt
bifall, må til Hans Majrt i underdånighet föreslås til Swea hofrätt vice praesi-
denten baron Thegner, til Götha hofrätt landzhöfdingen baron Cederhielm,
til cammarcollegium landzhöfdingen baron Törnflycht och til statscontoiret
ombudzrådet baron Feiff.
Therjämte gaf ock bemrte hrr rådman wid handen, thet borgareståndet
hafft hos sig uti öfwerwägande thet, som blifwit ifrån ridd. och adelen anmält
för generalmajoren hrr baron Bennet och öfwersten hrr grefwe Frölich, samt
stadnat i the tanckar, at thet för sin del gärna ser, om Hans Kongl. Majrt wil
wisa them nåd.
2 Köne. härefter överstruket Uplästes en författad skrifft til at gifwa the andra stån¬
den wid handen åtskilliga puncter angrde then projecterade ecclesiastiqve deputatio-
nen.
1723 den 29 augusti
327
H:r praeses tackade för benägen communication och lofrade, at preste-
ståndetz tanckar uti bägge målen skola tilbaka skyldigast kungiöras.
8. Inkommo 3:ne deputerade ifrån thet lo fl. borgareståndet. Ordet förde
h:r borgmästaren Tellander, hwilken näst aflagd hälsning giorde å borga-
reståndetz wägnar påminnelse om thet, som tilförena blifwit anmält ang:de et
kongl, bergzcollegii memorial öfwer 19 § af adelens privilegier, som synes län¬
da städerne til praejudice. Öfwerlefwererade thermed et memorial thenna sa¬
ken angrde och thet til thet bästa recommenderade med hemställande, om
icke thet torde bäst kunna komma under öf[wer]wägande wid thet tilfället, at
the 3:ne ståndens deputerade, som ämnat warit, komma öfwer adelens privi¬
legier at träda tilhopa. Widare androg bem:te h:r borgmästare, huru the 3:ne
ståndens deputerade, hwilke warit tilsammans öfwer thet ärendet, som angår
collegiernes besättiande med halfparten ofrälse män, hafwa therom sina tanc¬
kar skrifftehn författat, hwilket han nu äf:en aflefwererade at i ståndets pleno
skärskodas och, om så behagas, lämnas til bem:te deputerade at i dag el:r
morgon träda ytterligare tilhopa och widare therom rådgiöra. H:r praeses
swarade, hwad sammanträdet öfwer adelens privilegier angår, at såsom stån¬
det sig tilförena utlåtit, thet wil wara något betänckeligit, och at i öfrigit så
thet ena som thet andra skal behörigen öfwerwägas och med borgareståndet
communiceras.
9. Inkommo 12 deputerade ifrån högloft. riddersk:t och adelen. Ordet för¬
de hrr landzhöfdingen baron Creutz, hwilken näst aflagd hälsning förestäl-
te, huru riddersk. och adelen med fägnad förnummit presteståndetz benägna
utlåtelse angrde gen.maj. baron Bennet och öfwersten grefwe Frölich och har
förthenskull projecterat et tal at för them genom en deputation af alla stån¬
den nu i dag uti sittiande råd Hans Majrt i underdånighet föredragas. Samma
tal wardt sedan af hrr landzhöfdingen upläsit och af ståndet bifallit samt följe
af 6 deputerade tilsagt.
10. Ytterligare sade bemrte hrr landzhöfdinge sig hafwa in commissis
at begära, thet secrete deputationen måtte häreffter dagelrn få bestridas, så¬
som tilförena skedt i placeringsdeputation, på thet the ther återstående ange¬
lägne ärender måtte kunna bringas til then ändskap, som högsta nödwändig-
heten fordrar. Hrr praeses lofwade, at thet skal af ståndet effter möje-
ligheten iachttagas.
11. Utnämndes hrr biskop Witte, hrr biskop Gezelius, probsten Wallerius,
probsten Nauclerus, magrr Öhrling och kyrkiohrn Böckman at hålla sig färdi¬
ga til at giöra ridd. och adelens samt the andre ståndens deputerade följe up til
Hans Majrt i gen.maj. Bennets och öfwerste Frölichs sak; som ock sedan
skedde.
328
1723 den 29 augusti—3 september
12. Gingo probsten Livin, kyrkioh:n Justus, kyrkioh:n Nordstedt och rege-
mentzpastoren Krok at communicera med borgare- och bondestånden preste-
ståndetz slut ang:de förslaget til praesidentskapernas beättiande och med thet-
samma kungiöra, at thesse ståndens deputerade måge, om så behagas, effter
middagen klockan 4 komma tilsammans uti ährendet ang:de collegiernas be-
sättiande med halfparten ofrälse män.
13. Uplästes hwad som blifwit af preste- samt borgare- och bondeståndens
deputerade projecterat ang:de nästber:de ärende, hwilket, sedan saksens skäl
och nödwändighet blifwit förestäld, theruppå utgick, at häreffter wid förefal¬
lande vacancer måtte i svite 3:ne ofrälse män tilsättias och then fierde af adels¬
ståndet, til thess talet blifwer af hwarthera halfparten, och sedan framgent al¬
terneras; samt at thetta ährendet måtte af ett stånd allena blifwa först incami-
nerat til förekommande at ei blifwa ansedt för någon complott. Theruppå fö-
restälte h:r doct. Benzelius, at ehuru han finner thetta kunna i sinom tid
wara rättwist och billigt, så håller han dock för sin del ganska betänckeligit at
nu thermed framkomma, emedan 1) ofelbart oenighet theraf upwäckes; 2)
secrete utskottet har upgifwit til Hans Maj:t lista uppå exspectanter, hwilka
böra utan åtskilnad hielpas; 3) tyckes thet binda Hans Maj:t händerna, ther
Hans Majit effter regeringsformen äger macht at gifwa tiänster til hwem ho¬
nom behagar; 4) blifwer sålunda swårt at balancera adelen, i thet man söker at
hålla them ifrån til at blifwa prester; och 5) fela icke exempel, at ofrälse män
blifwit thenne tiden i collegierne intagne, såsom Bromell och andre; så at nö¬
den ei särdeles wil tränga thenna ansöknig at göra. H:r praeses erindrade,
at ståndet reda i quaestione an med borgare- och bondestånden sig conforme-
rat, så at nu allenast återstår deliberation de modo et tempore. H:r doct.
Benzelius sade sig allenast ytra, hwad han för sin del oförgripehn finner, läm-
nandes gärna androm, hwad the pröfwa rådeligit och godt wara.
Den 3 Septembr. för middagen.
1. Uplästes et extract af protocollet hållit hos höglofl. ridd. och adelen den
20. Aug sidstl. ang:de twisten om Råbelöfs godz emellan bergzrådet h:r
Strömner och capitainen h:r Carl Hindrich Skytte; hwaröfwer ridd. och ade¬
len stadnat i thet slut, at thenne quaestion bör i kongl, justitiaerevision upta-
gas och 1693 åhrs kongl, bref intet ligga therwid i wägen utan saken effter thes
rätta beskaffenhet skyndsammast afgiöras. Ståndet fann thetta utgå uppå alt
thetsamma, som ock ståndet hafwer tilförena öfwer thenna saken sig utlåtit.
2. Förehades saken ang:de handelsmannen i Norrköping Herman Diedrich
Kook, hwilken utaf riksens ständers commission blifwit dömd til at betala til
1723 den 3 september
329
cronan 9300 dr silf:mt i plåtar; hwaröfwer the af justitiae- samt cammar- och
oeconomiedeputationerne utsedde deputerade äfwen gifwit sitt betänckande.
Och stadnade nu ståndet i thet slutet, at emedan thet icke är bewist, at Kook
gifwit någon revers för bem:te uti plåtar undfångne summa, utan har förut
praesterat theremot valuta uti mynttekn, som then tiden ei fingo hållas sämre
än plåtar, och thet sålunda ei annorlunda kan anses än en wexel, som Kook
med framledne baron Görtz har giordt såsom privatus cum privato, och han
therofwanuppå har kommit samma plåtesumma utan någon bewislig winning
i mynttekn åter at förwäxla, förthenskull tycktes thet wara swårt at nu wilja
honom för then summan fordra, utan pröfwas fast mera skäligt, at han för all
åhtalan i thetta mål warder aldeles befrijad.
3. Inkommo någre deputerade af alla stånden ifrån Skåne, sökandes preste-
ståndetz biträde uti then för någon tid sedan anmälte angelägenheten, at Mal¬
möhus- och Christianstads lähner måtte igen blifwa sammanfogade och the
betiänte, hwilke sålunda komma at afgå, hos Hans Maj:t til nådig ihogkom-
melse recommenderas. Begärte ock, at thet memorial, som ei länge sedan hä¬
rom ingifwits och theruti wisats såwäl nöd- och oumgängeligheten af thetta
ärendet som at thet icke strider emot regeringzformen, måtte nu blifwa upläsit
etc. H:r praeses uhrsäktade, at nu icke är tilfälle i theras åhöro memorialet
at upläsa; lofwade, at thet skal med första lägenhet ske och sedan ståndetz ut¬
låtelse theröfwer meddelas.
4. Uplästes och bifölls justitiaedeputations betänckande ang:de h:rcapitain
Larssons beswär emot generaladjutanten och commendeuren h:r Ulrich.
Sammaledes
5. uplästes och bifölls projectet til en kongl, förordning ang:de characterers
förbiudande och subordinationens iachttagande. Hwarjämte ock
6. uplästes et memorial ingifwit af betiänterne wid Stockholms stads rätter
och collegier, hwarigenom the andragit h:r Hiohlmans försök at transportera
sin rådmansbeställning uppå sin son och beklagat sin olycka, om sålunda an¬
dre utom werket skulle komma them at föredragas, hwilke endast hafwa at ar¬
beta uppå befordring til slike beställningar och thertil äfwen effter kongl, för¬
ordningar, stadsens styrelse och privilegier samt sielfwa regeringzformen be¬
rättigade äro. Ståndet ytrade sig härwid sålunda, at såsom thenne theras an¬
sökning är uppå sielfwa billigheten och rättwisan grundad och förthenskull är
uti nästber:de projecterade kongl, förordning äfwen tagen then praecautio-
nen ang:de tjänsters transporterande, at thet ei måtte ske utom via ordinaria
och så at thet icke länder androm til praejudice, altså wil man skäligen förmo¬
da, at ei heller uti thetta fall något intrång theremot lärer tillåtas.
7. Inkommo någre utskickade ifrån Stockholms stadz borgerskap öfwerlef-
330
1723 den 3 september
wererande et memorial, hwilket the för några dagar sedan lika lydande til
secrete utskottet ingif:it, berörande någon fond til betalning för theras giorde
försträckningar til cronan, thet the, såsom hwarå theras timmeliga wälfärd be¬
ror, til thet bästa recommenderade. H:r praeses lofwade, at memorialet
skal blifwa upläsit och tilses, hwad ståndet kan finna härutinnan til giörandes.
8. Inkom generalmajoren h:r baron Bennet, afläggandes tacksäjelse för
then gunst och benägenhet, som ståndet låtit honom wederfaras, i thet han
oförmodehn och emot sin wilja råkat i then bekante olycka; med betygande,
at han altid skal wisa sig wara en redelig och trogen patriot och betyga såwäl
ståndet i gemen som hwar och en particulier then tiänst och skyldighet, som
honom åligger.
9. Blef h:r praeses utkallad och hade sedan at andraga, thet en utskic¬
kad warit ifrån hans excelhce gref Gustaf Cronhielm och inviterat til thess af-
ledne grefwinnas begrafningzact nästk:de torsdag, wil Gud, kl. 3 effter mid¬
dagen. Hwaremot hrr praeses aflagt å ståndetz wägnar tacksäijelse.
10. Uplästes justitiaedeputations betänckande angrde 1720 års sollicitants-
placats förbättrande. Hwilket blef af ståndet i alla delar bifallit såsom ock
then tilsats, hwilken fans i brädden wid 3:die puncten utaf desse orden: eller i
vederbörande foro derföre til answar stånda. Men the andre förändringar
pröfwade ståndet icke nödige utan at häldre må blifwa, som deputationen thet
projecterat. I öfrigit mentes godt wara, om ock i thetta placat införes then me¬
ning, som är i riksdagzordningen influten, til oträngde sollicitanters hämman¬
de wid riksdagar elrr ständernas sammankomster.
11. Företogs krigzdeputationens betänckrde angrde husesyners förrättande
uppå indelte regements- samt öfwer- och underofficersboställen; och achtade
ståndet godt thetsamma at bifalla.
12. Anmälte hrr doctor Benzelius, thet kyrkioherden magrr Justus
hafft then olyckan at genom et fall bryta sin arm, så at han icke kan sig sielf
hielpa, och nödgas i så måtto bedia om tilstånd at få begifwa sig härifrån til sin
hemwist; hwilket ståndet ei fann kunna honom försaka, beklagandes then
olycka, som honom i så måtto har tilstött.
13. Föredrog hrr probsten Wallerius, om icke ståndet skulle finna godt
at genom underdånig skrifwelse til Hans Majrt söka at förekomma then olä¬
genhet, som therutaf wil hända, at dränger, som en och annan haft med sig,
låta sig bortstädia, häldst medan ock sådant finnes i riksdagzordningens 23 §
observerat, ehuru thensamme ännu ei hunnit til at blifwa aldeles stadfäst.
Ståndet tyckte bäst wara, om äfwen borgareståndet skulle wilja härutinnan
giöra et med presteståndet. Och gick förthenskull bemrte hrr probst jämte hrr
kyrkiohrn Böckman thereffter at höra, hwilke ock kommo om en stund
1723 den 3 september
331
tilbaka med berättelse, at thet ståndet lofwat härutinnan sitt biträde etc.
14. Uplästes et extract af justitiaedeputations d. 6 Aug. sidstl. hällne pro-
tocoll med hemställande til riksens ständer, om icke bermte deputation må
fordra communication ifrån alla expeditioner utaf alla sedan sidsta riksdag in-
komne förslag til tjänsters besättiande och hwad therå blifwit resolverat; hwil-
ket deputationen skal hafwa nödigt til sine påminnelsers gifwande öfwer justi-
tiaecancellerens memorial om thes ämbetes förwaltande. Ståndet fann thetta
så wilja uppå tiden utgå, at thet icke kan til thess bewiljande sig utlåta.
15. Uplästes krigzdeputationens betänckande ang:de öfwerstarnes h:rar
Wallenstiernas och Ramses ansökning om herredagzpenningar, warandes af
deputationen funnit billigt, om the kunde för thenna gången hielpas med tre
qvartals lön på theras löningzfordringar för the 1722 förutgående åren. Stån¬
det ytrade sig häröfwer sålunda, at thet gärna ser, thet the warda härutinnan
hulpne, och at thet i öfrigit wil ware en sak, som hörer til secrete utskottet.
16. Uplästes bergsdeputations betänckande angående Sahla bergzlag, at til
undersökande och upteckande af rikare ådrar och malmstrek hwarjom och
enom, som häldst wil, fritt måtte lemnäs på sådana försök at wåga sina medel,
dock at bergzcollegium inhämtar therwid ledamöternes tanckar i orten etc.
Hwilket betänck:de wardt utaf ståndet bifallit.
17. Uplästes et extract af bergzdeputations d. 313 Aug. sidstl. hällne proto-
coll ang:de expediternas handel och wistande i Swerige. Ståndet tyckte bäst
wara, at thet målet hemställes Hans Kongl. Maj:t och rådet.
18. Uplästes et extract af thet i dag hos ridd. och adelen hällne protocoll
ang:de företagande af expeditionsdeputation at upsätta riksdagzbeslutet och
thertil adjungera sig en af hwart ståndz ledamöter, som sittia i sec. utskottet,
secrete deputation och defensionsdeputation för the ärenders skull, som ei
gådt igenom expeditionsdeputation. H:r probsten Livin påtog sig thenna
förrättning. Hrr doct. Benzelius lofwade äfwen wara therwid, när han
ifrån andra occupationer kan thertil ledighet finna.
19. Uplästes samtl. ståndens deputerades ifrån Skåne ingifne memorial til
föreställande af then nödwändigheten, at Malmöhus och Christianstads läner
måtte igen blifwa sammanfogade til et lähn. Hrr doctor Benzelius mente
härwid böra komma i consideration 1) af hwad skäl delningen blifrit wid för¬
re riksdagen faststäld; 2) at sammanfogandet strider emot regeringzformens
38 §; 3) at ständerne wid början af thenne riksdagen faststäldt at ei träda en
fotbred ifrån regeringzformen. Hrr probsten Strömer achtade äfwen nö¬
digt, at the skäl, som delningen grundat sig uppå och hwilke äro i secrete ut-
3 Köne.; i renskr. 13. Jfr även extraklprotokollel (Prästeståndets arkiv 1723, ser. F,
vol. 8, nr 109).
22-10-311
332
1723 den 3 september
skottetz protocoll at tilgå, nu warda skärskodade. H:r kyrkioh:n Blanxius
förestälte theremot 1) at, sedan delningen kommit in praxi, har thet så mycket
mera kunnat erfaras, hwad olägenhet thet med sig hafwer; 2) at Skånelands
fullmächtige ei hafft wid förre riksdagen af sina hemmawarande medbroder in
commissis then delningen at begära; 3) at the nu utaf alle stånden ifrån Skåne¬
land yrkia uppå länens sammanfogande; 4) at the wisat sig hafwa thertil trän-
giande skäl och förthenskull reda wunnit 2:ne ståndz bifall; 5) at thet icke är
emot regeringzsformen in oeconomicis något at förbättra; 6) at äfwen wid
thenna riksdag tör gifwas exempel, at man gådt något ifrån regeringzformen,
och 7) at man icke wil stöta någon för hufwudet utan at thet är en ting, som
kan äntå låta sig giöra. H:r probsten W a 11 e r i u s tyckte äfwen böra skiljas
emellan essentialia och oeconomica i regeringzformen och thetta senare wäl
tåla någon ändring. Saken stadnade nu theruti, at ståndet låter med sin utlåtel¬
se bero, til thes man får höra om ridd. och adelen warder något widare än til-
förena häröfwer sig ytrandes.
20. Uplästes borgareståndetz per extractum protocolli under d. 7 och 8
Aug. sidstl. communicerade anmärkningar öfwer projectet til prästerskapetz
privilegier. Hwilke funnos sådane, at the ringa liknelse gifwa kunde at komma
thenne riksdagen med någre privilegier til slut. Imedlertid såsom bondestån-
detz påminnelser ännu icke inkommit, blef pedellen afskickad themsamma til
ståndet at begära.
21. Uplästes borgmästarens i Jacobstad3" Elias Hamns memorial, hwaruti
han begärt underrättelse, om then af Hans Maj:t för Brahestad öfwer hela ri¬
ket bewiljade collecten ännu blifwit i stiffterna upburen. Härom kunde dock
icke af the ifrån stifften närwarande någon särdeles kunskap gifwas.
22. Inkommo någre deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde
h:r rådman H e 11 e d a i, hwilken näst aflagd hälsning androg, huru borgare¬
ståndet förnummit, at i cammarcollegio skal arbetas uppå åtskillige bytens af-
giörande nu under warande rikzdag, och har förthenskull kommit på then
tanckan, at nödigt wore, thet kongl, cammarcollegium finge ordres at ei utfär¬
da några bytesbref, förrän then nya förordningen om byten utkommer; hem¬
ställandes i så måtto til prästeståndetz godtfinnande, om icke sådant nästa ple-
nidag kunde ridd. och adelen genom en gemensam deputation ifrån preste-,
borgare- och bondestånden föredragas, hwarom ock bondeståndet reda blif¬
wit beskickat. H:r p r a e s e s tackade för then wisade förtrolighet och lofwa-
de, at thetta mål skal tagas under betänckande och sedan behörigt swar med¬
delas. Härom blef sedermera något discurrerat, som theruti stadnade, at så¬
som thetta är et mål, som cronans interesse angår, och ståndet tilförena uti
3" Ms. Brahestad; jfr BgP 2, 1951, s. 11 f.
1723 den 3—4 september
333
hufwudsaken förklarat sig ense med borgareståndet, så är äfwen billigt, at
thetta bifalles.
23. Uplästes Stockholms stads borgerskapz genom sine utskickade i dag in-
gifne memorial til betalningz erhållande för sine giorde försträckningar til cro-
nan. Och lemnades til widare betänckiande, hwad man må theröfwer kunna
sig utlåta.
Den 4 Septembr.
1. Uplästes til communication med the andra stånden the i går här i ståndet
afgiorde ährender.
2. Uplästes the ifrån bondeståndet numera communicerade anmärkningar
öfwer prästeståndetz projecterade privilegier. Hwilke äfwen funnos sådane,
at ståndet höll fast bättre wara at nu icke påstå några nya privilegiers utfär¬
dande utan hålla sig wid the gamla.
3. Uplästes et extract af protocollet hållit hos ridd. och adelen d. 29 Aug.
sidstl. ang:de rusthållarnes sammanträdande til at förena sig om fonden til en
förrådscassa wid cavallerieregementerne.
4. Uplästes et extract af protocollet hållit i secrete utskottet d. 22 Aug.
sidstl. ang:de metallstyckens förytrande ifrån örlogsflottan och järnstyckens
igenköpande etc. Hwarwid ståndet fann als intet at påminna.
5. Uplästes et extract af protocollet hållit i secrete utskottet d. 20 Aug.
sidstl. ang:de pärlefiskerijerne här i riket, at the häreffter ei måge anses för re-
gale, undantagandes the strömmar, som cronan enskylt tilhöra. Thetta fann
ståndet äfwen skäligt at bifalla. 1 öfrigit achtades rådeligit, at sedan Hans
Kongl. Maj:t i nåder inhämtat cammarcollegii berättelse, en publication blef-
we utfärdad til undersåtarnes underrättelse om pärlefiskerijers drifwande, at
the ei af okunnighet måtte harwid komma at taga någon skada.
6. Uplästes justitiaedeputations betänckande af den 16 Aug. sidstl. öfwer
regementspastorens magir Kihlmarks klagemål emot öfwersten baron Bern¬
hard Reinhold von Delwig, som theruppå utgick, at bemite h:r öfwerste intet
resepass bör bewiljas, förrän presten blifwer af honom förnögd etc. Hwilket
betänckiande ståndet fann skiäligt at bifalla. Therjämte uplästes bende h:r
öf:rstes til ridd. och adelen ingifne och med presteståndet i dag communicera¬
de memorial. Hwaröfwer ståndet stadnade i följande slut, at hwad regements¬
pastorens Kihlmarks rätt widkommer, finner ståndet sig icke befogat thetsam-
ma som jus tertii på något sätt att efftergifwa, och hwad publici härunder ver-
serande rätt angår, håller ståndet före, at sådant bör af justitiaecancellers-
embetet effter regeringszformen och instructionen för justitiaecancelleren la¬
gelin utföras.
334
1723 den 4 september
7. Uplästes och bifölls den projecterade instruction för then til storförsten-
dömet af Finland bewiljade och förordnade commission, som i Åbo och Biör-
neborgz höfdingedömen kommer at hållas. Sammaledes
8. uplästes och bifölls justitiaedeputations betänckande angrde at sal.
kongl, rådetz och feldtmarskalkens grefwe Magnus Stenbocks sterbhusinte-
ressenter måtte få emot redbart mynt inwäxla de för professoren von Döbeln
deponerade 16000 dr silf:mt i zedlar med uplupit interesse.
9. Uplästes et extract af cammar- och oeconomiedeputations den 23 Julii
sidstl. héline protocoll ang:de öfwerauditeurens von Eccards påstående be¬
träffande thet uti Pommern reducerade godset Elmenhorst, at näml:n kongl,
cammarcollegium måtte effter Kongl. Maj:ts förordning af den 7 Octobr.
1687 hans rätt härutinnan skyndesamt befordra. Hwilket ståndet äfwen biföll.
10. Uplästes justitiaedeputations betänkande, at major Silwerswerd måtte
emot pantesummans erläggande ställas uti wärkelig possession af gården
Hammar med torpet Kås. Hwilket betänck:de ståndet fann jämwäl skäligt at
bifalla.
11. Inkommo 8 deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde h:r
rådman S a 1 a n, hwilken näst aflagd hälsning notificerade, thet borgarestån¬
det fattat sådan dessein ang:de contribution och fond til exspectantzofficerar-
nes aflöning samt creditens uphielpande, at i stället för 1/4 tilökning på con¬
tribution måtte bewiljas en betalningzafgifft på lika fot som tilförene fredz-
hielpen, men thensamma för innewarande åhr i anseende til then last, som wa¬
rit af riksdagen allenast till hälfften och sedan för the följande 2:ne åhren til
fullo betalas.
Hrr biskop Nordlind tackade för thenna communication och lofwade,
at tilbaka skal blifwa meddelt, hwad presteståndet kan för sin del finna härwid
wilja wara til giörandes.
12. Uplästes ryttmästarens hrr Gustaf Otto Billbergs memorial och bifoga¬
de förslag, huru mått och wigt med mindre landetz gravation, än härtils skedt
är, samt statens besparing kunde öfwer hela riket med likhet inrättas, erbiu-
dandes sig, ther han skulle få beställningen härom såsom öfwerdirecteur uti
Götha rike och thertil få allenast et kopparrunstycke af hwart matlag, at wara
therföre i then delen af riket responsable. Therjämte uplästes cammar- och
oeconomiedeputationens betänckande af den 8 Aug. sidstl. angrde förekom¬
mande af 2:ne orsaker til skiljaktighet i måhlet (rsom deputationen förment
kunna ske genom måltunnans öfweralt packande och wisse personers tilsät-
tiande i hwarje landsort til upseende af förordningarnas handhafwande och
executionr), til thes af Hans Majrt uppå wederbörande collegiers betänck-
ningar med råds råde en ny förordning angrde mått och wigt kan blifwa för¬
1723 den 4—5 september
335
fattad och wid nästa riksdag faststäld. Sidst uplästes öf:rinspectorens E. Ri¬
sings memorial berörande thenna saken och at Billbergs förslag ei måtte anta¬
gas. Hwaröf:r sedan något discurrerades, men blef altsammans utstält til wi¬
dare betänckiande och slut, tå en annan gång ståndetz ledamöter komma flere
tilhopa.
13. Uplästes et extract af thet i dag hos ridd. och adelen hällne protocoll, at
hos Hans Maj:t i underdånighet bör sökas, thet ingen må wara tillåtit at ifrån
the utur landsorterne til riksdagen komne herredagsmän utan husbondens lof
och minne leja el:r städia något tiänstehion.
Ståndet fann thetta icke giöra tilfyllest, utan at äfwen bör i thenna ansök¬
ning tilläggas, at ther något sådant tiänstehion sig redan bortstadt antingen i
staden el:r til landet, sådant måtte achtas aldeles olagligit och ogilt och städs-
lepenningen återställas.
14. Uplästes justitiaedeputations betänck:de af den 19 Junii sidstl. angrde
ryttmästarens h:r Gustaf Otto Billbergs beswär emot generalmajoren h:r Lö¬
wenstierna; hwilket blef såsom skäligt och wälgrundat aldeles bifallit.
Den 5 Septembr.
1. Inkom professoren h:r Anders Palmrot, recommenderandes til
ståndetz biträde, at han såsom then endaste literatus ibland them, hwilke ifrån
fångenskapet i Ryssland hemkommit, måtte, til thes han med någon sig an¬
ständig lägenhet kan blifwa försedd, komma at niuta hel lön af thet, som präs¬
teståndet såwäl som the andre stånden til exspectanters underhåll ansenhn
sammanskjuta. H:r praeses berättade, huru ståndet reda lagt handen har¬
wid och wil än ytterligare ei underlåta til hans nöje alt giörligit at bidraga.
2. Uplästes höglofl. ridd. och adelens i går fattade slut, at engen Bastwiken
måtte effter Kongl. Maj:ts therå gifne resolution förblifwa under Akers styc¬
kebruk och af kongl, cammarcollegio utses theremot wederlag för fendrichz-
bostället Ettersta. Hwilket blef af ståndet bifallit.
3. Uplästes regementspastorens mag:r Kihlmarcks nu i dag ingifne memo¬
rial, hwaruti han specificerat en hop saker och poster af h:r öfwersten baron
Delwig emot det 7:de budordet i Gudz lag undanhafwa. Til hwilken sak stån¬
det ei fann widare til giörandes än thet, som i går här blifwit afhandlat.
4. Uplästes såwäl the fleste städernas fullmächtiges såsom ock et på hela
borgareståndetz wägnar underskrifwit memorial, i hwilka åtskillige beswär
blifwit anförde emot brukspatronernes altför wida extenderade handel och
kongl, bergzcollegii den 27 Maji sidstl. theröfwer gifne memorial. Så wardt nu
äfwen thetta bergzcollegii memorial upläsit och sedermera theröfwer något
336
1723 den 5 september
discurrerat, som theruti stadnade, at ståndet merendels fann the tid effter an¬
nan utfärdade kongl, resolutioner, uppå hwilka kongl, bergzcollegii memorial
sig beropar, wara hälsosamme och nyttige, så at theruti ingen ändring synes
med skiäl kunna giöras, allenast noga hand theröfwer hålles, at the missbruk,
som jämwäl äro i berörde förordningar förbudne, behörigen hämmas och fö-
rekommas. Imedlertid achtades dock godt at til widare med extraderandet
häraf må innehållas.
5. Uplästes et extract af protocollet hållit i secrete utskottet d. 27 Aug.
sidstl. ang:de dockebyggnaden i Carlscrona och thet med ammiralen baron
Wachtmeister theröf:r slutne contracts uphäfwande. Hwilket blef af ståndet
bifallit.
6. Uplästes commerciedeputations betänckiande ang:de Ekesiö stads frihet
til marknads hållande uti Notebäck och Opwidinge härad, hwilken blifwit af
kongl, commerciecollegio uphäfren och åter Wexiö stad en ny marknadzfrihet
tillagd. Hwaremot borgmästaren h:r Hök samt någre therifrån orten här wa-
rande herredagsmän af thet ärbara bondeståndet sina memorialer ingifwit,
som nu äfwen uplästes. Öfwer thenna sak stadnade sedan ståndet uti sådant
slut, at then för Ekesiö stad stridande uhrgamla frij- och rättighet til berörde
marknad ei bör emot Kongl. Maijrts nådige försäkring och beswurne rege-
ringzformen i någon måtto kränckas och uphäfwas och at förthenskull hwad
theremot är skedt bör nu rättas och bringas i sitt förra stånd igen. H:r biskop
Lund höll före, at thet, som skedt är, borde blifwa beståndande och åtmin¬
sto landshöfdingen baron Creutz härwid höras, förrän något extraderas.
7. Togs uti ytterligare öfwerwägande thet, som hörer til then igår förehafde
saken angrde mått och wigt, och stadnade nu ståndet i thet slut, at hwad
cammar- och oeconomiedeputation i sitt betänckande af d. 8 Aug. sidstl.
angrde thetta ärendet i et och annat mål har andragit får aldeles bifall och at
äfwen ryttmästarens h:r Gustaf Otto Billbergs förslag synes icke wara til för¬
kastandes, men at i öfrigit thet, som är med thenna saken anhängigt och af öf-
werinspectoren Rising i en och annan måtto andragit, må til Hans Majrt i un¬
derdånighet hemställas at, sedan wederbörande collegier blifwit theröfwer
hörde, af Hans Maj:t med rådz råde afgiöras och ständerna wid nästa riksdag
til allmänt antagande föreställas.
8. Öfwerlades om then ifrån borgareståndet i förrgår anmälte saken angrde
cammarcollegii beordrande at ei afgiöra några byten elrr extradera bytesbref,
förrän then nya förordningen om byten utkommer; och achtades godt, häldre
än 4'at thef4 må höglofl. ridd. och adelen genom en deputation af the andre 3
4 4 Köne.; i renskr. thet at.
1723 den 5 september
337
stånden föreställas, hwilket kan hos ridd. och adelen upwäcka något bruit och
orolighet, om thet kunde på thet sättet ske, at the 3 ståndens talemän commu-
nicerade thessa tanckar med h:r landtmarskalken, så at cammarcollegium
kunde äntå få then påminnelsen, at med alle bytens expedierande til widare in¬
nehålla. Så gick ock effter anmodan h:r probsten J u n b e c k til borgarestån¬
det at utkalla h:r rådman Helledai, genom hwilken thetta ärendet blef här an¬
mält, och med honom thetta förslag communicera; tå sedan bemrte hrr probst
wid återkomsten berättade, at berörde hrr rådman then undfångne communi-
cation med tacksäjelse uptagit och sagt sig skola thetsamma uti ståndet strax
föredraga.
9. Uplästes borgareståndetz meddelte extractum protocolli, innehållandes
thet uti theras stånd fattade och äfwen i går genom en deputation här anmälte
förslag til bewiljande af en betalningzafgifft på samma fot som tilförena
fredzhielpen i stället för then ämnade tilökning af en fjerdedel uppå contribu-
tion. The mäste af ståndet tyckte thet swårlrn kunna skie at nu bewilja til en
sådan afgifft, som altför mycket graverar ståndzpersonerna; och såsom stån¬
det tilförena bifallit förslaget till 1/4-dels förhögning uppå contribution, så
achtades äfwen godt at blifwa therwid och afbida uti samma mål the andre
ståndens utlåtelse.
10. Uplästes et extract af protocollet hållit i secrete utskottet d. 30 Aug.
sidstl. angrde liquiderandet öfwer the ifrån est-, liff- och ingermanländske
orterne flychtade betiänters löner i så måtto, at när them tiänstgiörandom be¬
stås hel lön, thessom ei mera än half lön kan godtgiöras. Hwilket blef utaf
ståndet samtyckt.
11. Uplästes secrete deputationens memorial angrde storböndagarnes flyt-
tiande ifrån the bråda andetiderna til andre beqwämligare tider och tienste-
folks anbefallande at på apostledagar ei förwägra sig sedan kl. 10 för midda¬
gen thes angelägna anbefalta arbete at sköta och förrätta. Hwilket nu blef til
widare betänckande utstält.
12. Recommenderades af biskopen hrr doct. W i 11 e en conversus Iudaeus
benrd Christian Wolter Lenck til någon unsättning. Hwaruppå ock skedde, at
til honom strax giordes et wackert sammanskott och honom i händer lefwere-
rades.
338
1723 den 6 september
Den 6 Septembr. för middagen.
1. Uplästes til communication med the andra stånden the här i ståndet i går
afgiorde ährender.
2. Uplästes och bifölls krigzcommissions [memorial]40 af d. 26 Aug. sidstl.
ang:de förordningen, huru förhållas skal tienstgiörandet wid regementerne.
3. Uplästes krigzdeputations memorial och bifogade projecterade förord¬
ning, at alle ordonnancer måtte i fredztider och medan regementerne ligga i
qwarter indragas och wara förbudne. Öfwer hwilket project högloft, ridd. och
adelen sig utlåtit, at såsom thet icke kan lämpas til alla regementer,
besynnerkn i Finland, så bör thet remitteras til kongl, krigzcollegium at, sedan
wederbörande öfwerstar ifrån regementerne hörde blifwit, med et nytt project
lämpat til hwarje ort hos Kongl. Maj:t och rådet inkomma at ther fastställas
och utgå. Hwilket äfwen utaf ståndet samtycktes.
4. Uplästes majorens hrr Rotlöbens memorial och höglofl. ridderskapetz
och adelens therå projecterade resolution, at benrde hrr major må hos Hans
Majrt i underdånighet recommenderas at få det wid westgöthe cavallerie-
regemente först vacant blifwande compagnie och imedlertid honom tilläggas i
penningar then difference, som är emellan ryttmästare- och lieutenantslön,
emedan ryttmästaren Åkerhielm fått behålla compagniet, som honom warit i
placeringen tilämnat, och han således ei hafwer mera än lieutenants indelning
at tilgå. Ståndet fann äfwen skäligt thenna höglofl. ridd. och adelens mening
att bifalla.
5. Uplästes krigzdeputations betänckande angrde styckhandelen; hwaröf-
wer ståndet fann godt at suspendera sina tanckar, til thes man får höra the
andra ståndens utlåtelse.
6. Uplästes et extract af ständernes utsedde deputations öfrr ständernes
commissions arbete d. 2 hujus hällne protocoll angrde at bemrte deputation
måtte få remittera til secrete utskottet the ther förefallande åtskillige mål, som
äro af then beskaffenhet, at the i tysthet måtte öfwerläggas. Hwilket blef af
ståndet bifallit.
7. Uplästes bergzdeputations betänckrde angrde cammarherrens grefwe
Fredrich Gyllenborgs insinuerade memorial til erhållande af någon limitation
uti 1664 åhrs kongl, förordning och theruti giorde förbud, at ingen utom
bergsmansståndet måtte tillåtas at tilhandla sig elrr besittia något bergsmans¬
hemman etc. Ståndet fann thetta betänckande uppå nödiga praecautioner
grundat och thet i så måtto aldeles biföll.
8. Uplästes samtel. rusthållarnes wid kongl, lifregementet memorial, hwar-
uti the gifwit wid handen, huru the sinsemellan sig förenat om åhrlrn inflytan¬
de medel til förrådzcassor wid berörde regemente. Hwarwid ståndet fann als
4“ Köne.
1723 den 6 september
339
intet at påminna, önskandes at sådant wid {wid) the öfrige cavallerierege-
menter måtte äfwen kunna bringas i gång.
9. Uplästes ammiralens baron Wachtmeisters memorial ang:de slussporten
wid dockan i Carlscrona samt then återstående utsprengningens fullbordande
och 8 st. kädiepompars förfärdigande. Ståndet fann thetta wara en sak, hwil-
ken reda i går genom bifall til secrete utskottets theröfwer meddelte extractum
protocolli af d. 27 Aug. sidstl. är hos ståndet afgiord.
10. Inkom en deputation ifrån borgare- och bondestånden. Ordet förde h:r
borgmästaren E b b e 11 o f t, hwilken näst aflagd hälsning androg, huru thes-
se 2:ne stånden funnit godt, sedan nu blifwit i then lilla deputationen upsatt et
memorial ang:de collegiernes besättiande med halfparten ofrälse män, at
hemställa til prästeståndets godtfinnande, om icke thet må i sådana termer
kunna ridd. och adelen föredragas. Begärte ock, at thet til then ändan nu måt¬
te upläsas. Hrr praeses förestälte, at dock ståndet måtte hafwa någon
stund sig theröfwer at samråda, och förthenskull begärte, at thet måtte til up-
läsande och behörigt öfwerwägande qwarlemnas, som ock skedde.
11. Inkom effter anmälan landzhöfdingen uti Wästerbotn baron Grun¬
del, beswärandes sig öfwer then obillige klagan, hwarmed en bonde Anders
Hindersson Oravaine ifrån Calix5 sockn under warande rikzdag emot honom
och probsten Forbus uti Torneå har inkommit, upwiste therjämte attester
ifrån åtskilliga socknar til wederläggande af bemrte bondes ogrundade och
skamlige beskyllningar, altsammans härrörande theraf, at hrr landshöfdingen
ei annat kunnat än maintinera bemrte probst wid then rättighet af tijondelax
och andra pastoralier, som han effter uhrgamla kongl, förordningar såwäl
som et i hans tid ingångit sockncontract (: hwilket nu äfwen af magrr Plantin
uplästes:) är berättigad at åtniuta. Ytterligare anförde hrr landzhöfdingen,
huru merbrte bonde är en uppenbar falsarius, hwilken här i staden satt under
en skrifft the hemmawarandes namn och bomärken til bestyrkiande af sitt
falske och obillige angifwande, hwilket the dock icke weta utaf, som nu jäm-
wäl af en attest ifrån orten intygades; androg äfwen, thet han är en sådan fo¬
gel, som warit soldat, lupit gatulopp och med skälmstycken altid framfarit;
hafwer uppå sidsta tiden blifwit utnämd til herrdagzman, tå hrr landzhöf¬
dingen ei widare kunnat giöra än genomse the af allmogen honom committe-
rade beswär, wid hwilka hrr landshöfdingen allenast i bredden sina påminnel¬
ser annoterat, på thet icke skulle kunna säijas, at han för allmogen hållit tilba-
ka något beswär. Men til thenna obillighet och skamliga tilmäle har hwarken
tå funnitz, ei heller kan ännu finnas, at han ifrån orten någon anledning hafft.
Utan kan twärtom hrr landshöfdingen sig therwid tryggia, at ingen i lähnet ut¬
an thenne skamfogel och en hans adhaerent skal annat än thet, som godt och
5 Köne.; i renskr. Caling. Enligt J. Grundels memorial (Prästeståndets arkiv, ser. F,
vol. 10, nr 7, original) och mantalslängderna var Oravainen från Nedertorneå.
340
1723 den 6 september
förswarligit är, om honom hafwa att säja; kunnandes i så måtto h:r landzhöf-
dingen til sin heders och existimations förswar ei annat än påstå, at han måtte
1) namngifwa concipisten, som åth honom skrifwit, hwilken bordt effter för-
ordningarne sitt namn straxt undersättia; 2) framwisa originalet af then ähre-
förgätna skrifften och 3) ställas under laga ransakning och dom inför thet fo¬
rum uti landzorten, til hwilket saken effter processen hörer, och therwid en
domare af wederbörande utses, emot hwilken ingenthera parten något laga jäf
kan hafwa. Ståndet fann thetta h:r landzhöfdingens påstående högst billigt
och rättwist samt så mycket nödigare at befordras til skyndsam wärkställig-
het, som thet mera ligger macht uppå at ei lemna then ostraffad, hwilken
dierfwes inför riksens ständer med osanning och någon oskyldig försmädande
at framträda.
12. Inkommo någre deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde
h:r borgmästaren Palmborg, hwilken näst aflagd hälsning påminte 1) om
thet tilförena hos prästeståndet recommenderade ärendet angrde inqwar-
teringztolagen och communicerade, huru bondeståndet sina tanckar härutin¬
nan til bifall yttrat, med anmälande af borgareståndetz tilförsicht at finna hos
prästeståndet samma grace til bibehållande af theras rättwisa påstående; 2)
om brukzpatroners handel, at then måtte inskränckas effter the för souverai-
niteten utfärdade förordningar, så at thesamme ei måge genom 1700 åhrs för¬
ordning til städernes förfång blifwa håfne, emedan billigast är, at hwar och en
wid sina gamla rättigheter bibehålies. H:r praeses swarade, at wäl lärer fin¬
nas, thet prästeståndet i alla tilfällen haft thet ändemålet sig för ögonen men
måst finna wederspel uti thet lofl. borgareståndetz giorde påminnelser öfwer
prästerskapetz privilegier, så at man heldre måtte resolvera at ei begära några
nya privilegier utan hålla sig wid the gamla än låta them så förkränckas. H:r
borgmästaren wille theremot försäkra, at hwad prästeståndet kan therwid
hafwa at påminna, skal ännu blifwa rättat och godtgiordt. H:r praeses och
andre beklagade, at thertil föga liknelse wara wil, sedan man nu öfwer 8 måna¬
der fåfängt thermed förnött. H:r borgmästaren itererade sin giorde försäkran
och tog thermed afträde.
13. Uplästes thet uti lilla deputationen projecterade memorial ang:de colle-
giernes besättiande med halfparten ofrälse männ. H:r praeses stälte sedan
til ståndetz godtfinnande, emedan han tilförena talat med h:r landtmarskal-
ken om thetta ährendet, om icke han nu kunde taga thetta memorial och med
honom ytterligare communicera. Andre höllö thet betänckeligit och at thet
skulle ståndet illa uttydas, om the andre stånden skulle få theraf någon part,
som snart hända kan. Ytterligare discurrerades, emedan borgareståndetz de¬
puterade i then lilla deputationen sig utlåtit at wilja thetta memorial för sin
1723 den 6—7 september
341
räkning hos ridd. och adelen först ingifwa, at thet kunde wara thet bästa sättet
til thes anbringande och ei gifwa sak af någon complott, såsom om thet tillika
af alla 3 stånden skulle föredragas. The fleste af ståndet wörö ock af then me¬
ningen, at sådant nu strax borde borgareståndet tilbaka kungiöras. Men h:rar
biskoparne höllö före, at thet kan anstå til i morgon, wil Gud, emedan thet är
en sak, som fordrar moget öfwerwägande. Thenne deliberation wardt härmed
genom följande tilfällighet afbruten.
14. Inkommo effter anmälan h:r cammereraren Hederschöld, andra-
gandes at i justitiaedeputations betänckande, af hwilket han nyl:n fått part,
ang:de gården Hammar äro åtskillige resolutioner förbigångne, som klarkn
wisa, at bem:te gård är en pur donation och altså icke effter majorens Silfwer-
swärdz påstående reducibel; hwilket han ei kunnat undgå till sin rättz bewa-
kande at nu förebringa och til prästeståndetz rättwisa skärskodande recom-
mendera. H:r praeses swarade, at thetta är et mål, som i ståndet reda är af¬
gjordt och extraderat, med betygande at thet är ståndet helt okärt, om thet
skal wara förledt genom en ofullkomlig berättelse ifrån justitiaedeputation til
något rättwisans förkränckande, och wil wara omtänckt, på hwad sätt thet än¬
nu må stå til at hielpa. Ståndet stadnade sedan i thet slut at nu ytterligare ut¬
färda sin mening sålunda: Såsom cammareraren h:r Hederschöld gifwer wid
handen sådana skäl til vindicerande af gården Hammar emot hrr majorens
Silfwerswärdz påstående, som ei blifwit i justitiaedeputations betänckande
uptagne, altså på thet rättwisan ei må, som han föregifwer, genom et uppå
ofullkomlig berättelse grundat utslag komma at lida mehn, förbehåller sig
ståndet, at thes under d. 4 hujus extraderade bifall til berörde justitiaedeputa¬
tions betänckiande ei må hindra el:r liggia saken i wägen at uppå the senare
upwiste skäl ånyo skärskodas och afgiöras.
Den 7 Septembr. för middagen.
1. Företogs then öf:er Götheborgs, Uddewalla och Wärmelands bergzlags
twistigheter förordnade deputationens memorial af d. 5 hujus, och theraf öf-
[wer]wägades5“ thet häröfwer gifne betänckande til Uddewalla stadz och Wer-
melands bergzlags bibehållande wid the effter Hennes Kongl. Maj:tz uppå we-
derbörande collegiers och landzhöfdingars såwäl som secrete utskottetz befin¬
nande år 1719 grundade resolution them tilständige friheter. Hwilket ståndet
fann skäligt at bifalla.
5“ Köne.
342
1723 den 7 september
2. Föredrogo en och annan af ståndet, om icke nödigt wara skulle, at man
gofwe sina påminnelser til borgareståndet ang:de the af them giorde anmärk¬
ningar öf:r wära privilegier, emedan såwäl borgmästaren Palmborg i går här i
ståndet som thesutom andre låtit förstå, at ännu skulle therutinnan erhållas
ändring. H:r probsten Strömer, h:r probsten J unbeck, h:r mag:r
Ö h r 1 i ng och h:r kyrkioh:n Böckman lofwade i så måtto at träda effter
middagen tilhopa och upsätta, hwad som kan icke allenast wid borgare- utan
ock bondeståndetz giorde anmärkningar wara at påminna, så at man må wara
thermed färdig, när tilfälle blifwa kan härtil något widare at giöra.
3. Androg lectoren h:r mag:r Öhrling, thet bondeståndet torde snart ut-
wärka sig resolutioner uppå sina enskylta beswär och theribland något til präs-
teståndetz förfång, om icke theremot tages någon tilräckelig praecaution. Och
achtades i så måtto godt at begära, thet h:r landtmarskalken wil åter kalla sec-
reterarne, som hafwa ståndens beswär om händer i secrete utskottet, och them
ytterligare åtwarna, at the icke utfärda resolutioner uppå något mål, som kan
beröra et annat stånd, utan at thet först kommer til behörig communication,
så framt the skola äga then krafft, som wederbör.
4. Lefwererade h:r probsten Fegraeus6 tilbaka thet til genomläsande emot-
tagne krigzdeputations betänckande öf:r regementernes til häst ingifne all-
männe beswär; hwarwid gafs tilfälle at något discurrera om then 42 §, som
handler therom, at ryttare ei skola wara förplichtade at mera gifwa til sin kyr¬
koherde än uti et för alt 12 öre silf:mt el:r 3:ne dagzwärken. Och achtades
nödigt wid thetsamma at påminna, thet ryttare lika som soldater böra utom
thessa 12 öre silfrmt gifwa tijonde af sitt torp el:r af then grödan the bärga,
som kongl, resolutioner af d. 22 Aug. 1689 och d. 18 Aug. 1695 tydehn förmå;
och wore i öfrigit skäligt, at thet icke lemnades så blott uti ryttares och knech-
ters behag at utgiöra i stället för 3:ne dagswärken 12 öre silf:mt, sedan genom
tidernas och myntetz förändring nu blifwit en tämmelig åtskilnad i wärdet af
et dagzwärke emot 4 öre silfrmt och sådane personer, när the äro hemmastad¬
de, wäl kunde thessa dagzwärken åt sina siälesörjare in natura praestera.
5. Inkom cammarherren hrr Wennerstedt, recommenderandes til
prästeståndetz afhielpande then ansökning, som hans fader generallieutenan-
ten Wennerstedt til riksens ständer inlagt om bibehållande wid öfwerstelöns
niutande, hwilket ridd. och adelen remitterat til secrete utskottet, men hwar-
med han fruchtar, at saken icke är hulpen. Memorialet häröfwer wardt sedan
upläsit och af ståndet äfwen befunnit, at thet ei annat kan än til secrete utskot¬
6 Köne. ändrat från Unge.
1723 den 7 september
343
tet remitteras, seendes ståndet gärna, i hwad mål han som en wälförtiänt herre
kan blifwa accommoderad.
6. Inkom effter anmälan borgmästaren hrr P a 1 m b o r g och först berätta¬
de, huru han föredragit i sitt stånd, hwad han i går förstådt prästeståndet haf-
wa orsak at klaga öfwer, och kati nu ytterligare försäkra, at ståndet skal finnas
redeboget thetsamma ännu at hielpa. Probsten J u n b e c k föreslog thertil
sådant medel, at borgareståndet wille utse några få til at träda med några af
presteståndet häröfwer tilhopa, och hrr borgmästaren äfwen wara therwid;
hwilket achtades utaf honom godt. Sedermera upwiste han utaf några kongl,
förordningar in originali, huru inqwarteringztolagen altid warit lemnade un¬
der städernas enskylte disposition, och recommenderade then saken än ytter¬
ligare til ståndetz rättwisa afhielpande. Hrr p r a e s e s försäkrade, at preste¬
ståndet ei lärer underlåta så hädaneffter som härtils at wisa all billighet.
Nämnde ock wid samma tilfälle om thet, som presteståndet ingifwit emot
commerciedeputations betänckande om manufacturisters af främmande reli¬
gion införskrifwande i riket; hwarom hrr borgmästaren lofwade i sitt stånd
påminna.
7. Skedde effter något öfwerläggande, at hrr probsten Wallerius, hrr prob¬
sten Sarcovius, hrr 7-probsten Iser och hrr probsten Unge-7 gingo til borgare¬
ståndet at gifra thet swar i saken angrde collegiernes besättiande med halfpar-
ten ofrälse män, at ståndet är fuller såsom tilförena fast uti quaestione an,
men har ännu ei kommit sig at fästa om modo utan lemnar imedlertid til bor¬
gareståndet, at thet serskilt hos ridd. och adelen först andraga, så at thet icke
må få anseende af någon complott; wiljandes sedan ståndet med sitt bifall
wärket understödia. Så kommo ock bemrte deputerade om en stund tilbaka
med then berättelse, at borgareståndet sig ytrat at wilja taga thetsamma under
närmare betänckiande.
8. Kom bud ifrån borgareståndet, at borgmästaren ifrån Gefle h:r Palm¬
borg och borgmästaren ifrån Carlstad h:r Ringer blifwit utsedde at träda til¬
hopa med presteståndets deputerade ang:de anmärkningarna öfwer preste-
ståndetz privilegier och wilja wara thertil färdige, när the få weta thertil tid
och rum. Hwaruppå swarades, at thet nästkormde måndag, wil Gud, skal blif¬
wa kungiordt.
9. Lefwererade h:r kyrkioh:n Blanxius tilbaka thet til genomläsande emot-
tagne krigzdeputations betänkiande öfwer the swänske indelte regementers til
häst och fot allmänne beswär; och sammaledes lectoren h:r mag:r Öhrling
krigzdeputations betänckiande öfwer Österbotns regementetz inlagde beswär
med berättelse, at wid intetthera wore något at påminna.
7-7 Köne. ändrat från kyrkioh:n Blanxius och h:r kyrkioherden Bökman.
344
1723 den 7 september
10. Uplästes cammar- och oeconomiedeputations betänck:de ang:de en
wiss tijondesättning öfwer hela landet. Hwilket ståndet fann skäligt at bifalla
och allenast foga therwid then påminnelsen, at fundamentet til en sådan tijon¬
desättning måtte tagas såwäl effter staternas gamla och wäl proportionerade
inrättning som effter hwars och ens åbos utsäde och åkerens godhet, men icke
effter then härtils skedde tijonderäkningen, ei heller at then tijondesättning,
som på somlige orter för thetta är inrättad, må warda rubbad.
11. Inkom assessoren h:r Lars Benzelstjerna och af et skriffteligit
memorial förestälte, huru justitiaedeputation utfärdat sitt betänckiande öf¬
wer thet af handelsmannen Holsten och Weilandske sterbhuset sökte benefi-
cium revisionis utan at höra honom såsom thet Bromanske sterbhusetz full-
mächtig, recommenderandes i så måtto thenna saken til prästeståndetz benäg¬
ne rättande. Ståndet lät sedan af protocollet upslå och sig föreläsa, hwad här-
öf:r blifwit uti ståndet d. 15 Aug.8 sidstl. resolverat, och fann sig icke kunna
theruti något ändra, emedan thet allenast utgår uppå en underdånig recom-
mendation hos Hans Maj:t till fa[ta]liernes9 restituerande för Holsten och
Weilandske sterbhuset.
12. Uplästes cammererarens h:r Jacob Röks memorial, hwaruti han beswä-
rat sig theröfwer, at generalgouvernementz- och krigzsecreteraren Gabriel von
Seth blifwit honom til krigzcommissarietiänsten föredragen. Ståndet kunde ei
annat finna, än at bem:te h:r cammererare är härutinnan praejudicerad och
regeringzformen af kongl, krigzcoilegio icke så iachttagen, at thet icke förtiä-
nar åtal, men lemnade sig häröfwer widare at ytra, förrän man får höra, hwad
the andre stånden härtil görandes warda.
13. Uplästes et extract af thet i dag hos ridd. och adelen hällne protocoll af
innehåll, at ridd. och adelen förklarat sig ei obenägne at påtaga sig then af
borgareståndet projecterade betalningzafgifften, allenast thensamme blifwer
uthi thet, som nödigt är och skäligt finnes, modererat och the andre stånden
äfwen thertil samtycka; hållandes i så måtto före, at contributionsdeputation
bör theröfwer sammanträda. Ståndet fann thetta wara en sak, som wil altför
långt uppå tiden utgå, och at ei heller ståndet kan gå ifrån sin förra utlåtelse til
1/4-dels förhögning uppå contribution.
14. Uplästes justitiaedeputat:s bet:de ang:de öfwerstens h:r grefwe Dohnas
ansökning om intercession utaf riksens ständer hos H:s Kgl. Maj:t, at honom
tilstånd lemnäs måtte, utan at Kgl. M:ts resolution av d. 20 Decembr. förledit
år må ligga domaren i wägen, at effter föregången stämning uppå h;r ombudz-
rådet Feiff utföra 5 quaestiones juris ang:de Kägleholms cronosäterijrusthåll
8 Köne.; i renskr. Maji. Jfr s. 294.
9 Köne.; i renskr. faliernes.
1723 den 7 september
345
och domaren hafwa frija händer saken cum toto effectu at uptaga och lagl:n
afgiöra. Ståndet fann godt at låta thenna saken hwila, til thess man får höra,
at thensamma hos ridd. och adelen förekommer, tå h:r ombudzrådet Feiff ei
lärer med sina påminnelser blifwa tilbaka.
15. Uplästes justitiaedeput:s bet:de ang:de dråp uti brådom skilnad, när
2:ne el:r flere burit wåldsam hand på en person, hwilken therpå liutit döden,
at tå genom tärnkastning thesamme måtte ställas under dödsdomen, så at then
ene umgäller til lifwet och then andre med et straff, som skattas näst dödz-
straffet. Ståndet fann thetta deputationens betänck:de hafwa sina goda skäl1
och thet sålunda för sin del biföll.
16. Uplästes en skrifft, som rådman Helledal lefwererat til mag:r Melander
med begäran, at thensamme måtte uti prästeståndetz protocoll inflyta, waran-
des samma skrifft underskrifwen af 24 ledamöter uti thet lofl. borgareståndet,
hwilke therigenom betygat sin skiljachtighet ifrån thet, som uti berörde stånd
per pluralitatem votorum blifwit afgiordt til Malmöhus och Christianstads lä¬
ners sammanfogande igen til et höfdingedöme. Ståndet fann thet både wan-
ligit och efftertänckeligit, at the, som blifwa i sitt stånd öfwerröstade, skola
begära i et annat stånd sin mening inprotocolleras, wiljandes altnog wara, at
sådant sker i theras egit stånd.
17. Begärte h:r biskopen doct. Lin nerius föras til protocollum, at eme¬
dan han är en gammal man och nu öfwer 7 månader riksdagen biwistat samt ei
längesedan ifrån sin opasslighet, som i 16 dagars tid hållit honom stadigt wid
sängen och än widhänger, är upkommen, hösten-thesutom pågår, hwilken
effter wanligheten swår wederlek och beswärliga wägar plägar medbringa och
honom en widlyftig resa förestår, så ser han sig icke hafwa kraffter el:r lägen¬
het wid riksdagen längre at uthärda el:r utan sin ruin senare på åhret resa; utan
förorsakas i så måtto at gifwa tilkänna, thet han nödgas innan riksdagens slut,
som ock owist är, huru snart thet sker, sig härifrån begif:a, förmodandes thet
theras högwördigheter och thet öfrige höglofl. prästerskapet sådant ei missha-
geligit el:r olofligit wid slika omständigheter mera för honom än somliga an¬
dra af samma stånd lärer förekomma; hälst emedan en förståndig och beröm¬
lig man kyrkioherden mag:r Blanxius såsom riksdagzman af stifftet effter ho¬
nom lemnäs at observera på stifftets wägnar thet, som ännu kan restera af nö¬
diga afhandlingar.
1 Köne. härefter överst ruket men skulle dock hålla tryggast, förän
346
1723 den 10 september
Den 10 Septembr. för middagen.
1. Uplästes och collationerades 3: ne renskrefne exemplar af then uti stån¬
dets namn författade erindringzskrifft2 öfwer then projecterade ecclesiastique
deputation; och achtades godt, at tå ståndet härnäst kommer tilhopa then-
samma communiceras med the andra stånden och först med riddersk:t och
adelen på thet sättet, at thet sker genom en deputation, som låter bem:te
skrifft i sin närwaro upläsas.
2. Inkommo såsom deputerade ifrån Götheborg h:r praesidenten U t f al 1
och h:r borgmästaren Tellander, andragandes genom et skriffteligit me¬
morial uti saken ang:de twistigheten emellan Götheborg och Uddewalla med
Wermelandz bergzlag, at the hafwa therwid åtskilligt at påminna, som af then
theröfwer förordnade deputationen ei blif:it iachttagit; begärte ock i så måtto,
at ståndet wille imedlertid uppehålla och ei fälla härutinnan något utslag. H:r
p r a e s e s swarade, thet ståndet förmodar, at deputationen lärer noga iacht¬
tagit alt hwad til thenna saken hördt, och har i så måtto allareda deputatio-
nens betänckande bifallit.
3. Inkom effter anmälan h:r generalmajoren Duwall, sökandes ståndetz
befordran til at winna then fruchten af sina förtiänster och nu komma til
landzhöfdingebeställningen i Fahlun, ther hans fader2" ock warit för en rund
tid sedan landzhöfdinge. Hwaruppå blef swarat, at ståndet, i hwad som giörli-
git wara kan, wil se på hans bästa.
4. Inkommo 12 deputerade ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde hrr
landzhöfdingen baron Creutz, hwilken näst aflagd hälsning förestälte
ridd. och adelens tanckar och önskan at komma til slut med riksdagen, om
möjeligit wore, i nästkrde wecka och at förthenskull hwar och en i the sig til-
förordnade deputationer wille flitigt sig inställa och arbeta theruppå, at i god
enighet måtte blifwa afgiordt thet, som angår privilegierna, allmänna beswä-
ren, riksdagzordningen, contributionsbewilningen samt collegiernes och
landzhöfdingarnes instructioner. Item thet som berörer reductionswärket,
som alt synes wara oumgängeligit. Thernäst androg bemrtehrr landzhöfdinge,
hwad i synnerhet reductionswärket angår, huru han theruppå arbetat altsedan
sin hitkomst och therutöfwer författat et memorial, i hwilket han tagit til fun¬
dament 1680 års riksdagsbeslut af orsak, at ridd. och adelen wid then riksda¬
gen påtagit sig then största och yttersta reduction, som the någonsin kunde
undergå och icke allenast the sielfwe sig tå reserverat, at ingen annan reduc¬
tion skulle them någonsin påträngas, utan ock the andre stånden thetsamma
garanterat, så at förthenskull billigt förmodas, thet prästeståndet, som altid
2 Bilaga 37.
2° Gustaf Duwall.
1723 den 10 september
347
wisat en rättwis benägenhet, lärer icke underlåta at fägna ridd. och adelen
thermed, at the nu blifwa i theras skäliga och rättwisa påstående tilfredzstälte;
warandes icke ridd:s och adelens mening at blifwa in totum förnögde i thet the
hafwa bortmistat utan at någorlunda komma til ersättning af then stora sacri-
fice, som af theras ägendom skedt til publicum. H:r landzhöfdingen lofwade i
öfrigit communicera sitt häröfwer författade memorial, thet han sade wäl wa¬
ra så stält, at thet utwisar, hwad ridd. och adelen med högsta rätt har at begä¬
ra, men hwilket dock icke in totum utan in tantum påstås; ei heller at indel-
ningzwärket skal blifwa rubbat, utan kan eljest ske, at theremot gifwes weder-
lag, effter som skäligt pröfwas kan. H:r praeses uptog med tacksäjelse
then skedde communicationen, försäkrandes thet ståndet för sin del ei warder
underlåtandes at arbeta uppå thet, som kan hielpas thertil at skynda riksdagen
til slut och lända til en god förtrolighets bibehållande.
5. Inkommo effter anmälan generallieutenanterne Hård, Hierta,
Strömfeldt, von Essen och Silfwerhielm, föredragandes et me¬
morial om befordran thertil, at the nuwarande generalspersoner måtte kom¬
ma effter ordningen at niuta the uti 1696 åhr stat bestadde löner samt blifwa i
proportion emot civilbetiänte med större rang accommoderade. H:r prae¬
ses försäkrade theremot om ståndetz wälwilja etc.
6. Inkom en deputation ifrån bondeståndet. Ordet förde ståndetz tale¬
man, hwilken androg, thet bondeståndet i anseende thertil, at thet finner ti¬
den mer och mer utdragas, så at rikzdagen ei kommer til slut, fallit på then
tanckan, at inge memorialer måtte widare emottagas eller andra ärender än
the allmänne och högst nödwändige komma under skärskodande och therup-
på med all flit arbetas, at man dock måtte uti thenna månaden komma til slut.
Thernäst gaf han tilkänna, at bondeståndet nu förehafft secrete deputations
memorial angående någre i anledning af rådzprotocollernes genomläsande
fattade påminnelser, om the skola refereras til ståndens plena el:r af secrete
deputationen afgiöras med berättelse, at bondeståndet ei wil theröfwer ytra si¬
na tanckar, förrän thet först fått therom höra prästeståndetz mening. Sidst
blef af honom andragit, thet bondeståndet i går ingifwit til secrete utskottet et
memorial ang:de förhögningen uppå contribution, then the icke kunna sig på¬
taga, och har nu welat et lika lydande til presteståndet öfwerlemma, som ock
skedde.
7. Uplästes secrete deputations memorial ang:de någre i anledning af rådz¬
protocollernes genomläsande fattade och ännu ei til så fult nöje förklarade på¬
minnelser, om ändtelm skal nödigt wara, at the skola til ståndens plena refere¬
ras el:r thesutan af deputation få afgiöras. Hwilket senare blef af ståndet bi¬
fallit. Och gick h:r probsten Strömer at giöra bondeståndet thetta bifall kun¬
nigt.
23-10-311
348
1723 den 10—12 september
8. Sammaledes uplästes och bifölls secrete deputations memorial ang:de en
allmän kungiörelse, at ingen kröning på inkommande pertzedlar måtte häreff-
ter tillåtas utan alt effter lag och handelsordningen til torgz föras at ther up-
handlas och köpas.
9. Inkom effter anmälan ammiralen baron Wachtmeister och lemnade et
memorial med andragande af sina förtiänster, them han hos ståndet i then
händelse, at wid ammiralitetet en särskilt praesident skulle komma at förord¬
nas, til det bästa recommenderade.
Den 12 Sept. kl. 8 för middagen.
1. Utaf protocollet, som förledne d. 9 hujus uti ståndet blef hållit, uplästes
någre måhl, som skulle extraderas.
2. Lectorn mag:r Öhrling proponerade, at som borgerskapet hafwa ge¬
nom sina ledamöter, som i går wörö med någre af wårt stånd tilsamman at
jämka anmärkningarna öfwer presterskapetz privilegier, betygat mycken be¬
nägenhet at wilja conformera sig til all billighet, så skulle, kan hända, icke
orådeligit wara at på det sättet taga them på orden och löftet och nu genom en
deputation påminna them l:o om theras utlåtelse öfwer deductionen ang:de
1681 års förordning3 och 2:do om theras anmärkningar öfwer presteståndetz
privilegier, sedan the nu ånyo genom sina deputerade hafwa them jämkat;
thetta tycktes ei wara onyttigt, och skulle förthenskull fram emot middagen i
wärcket ställas.
3. Uplästes capellanens i S. Mariae M. församling h:r Myras supplique,
hwaruppå blef resolverat, at et promotorial för honom skulle til H:s Maj:t up-
ställas, hwaruti han til någon anständig lägenhet uti Westergöthland såsom
hans fädernesort recommenderes, såsom ock biskopen och consistorium i
Skara genom en föreskrifft anmodas at hafwa honom uti god och benägen
omtancka.
4. Inkommo någre deputerade ifrån borgareståndet, som hade adjungerat
sig 4 af bondeståndet. Ordet förde rådman S a 1 a n, hwilken näst hälsning an-
drog, huruledes borgare- och bondestånden hafwa öfwerenskommit, at sedan
thet ährendet om collegiernes besättiande med halfparten ofrälse männ är af
thesse 3 stånden bifallit, så skulle memorialet samma måhl angående af hwart
och et förbenämde ståndz talemän underskrifwas och theruppå hos höglofl.
ridd. och adelen föredragas, warande nu borgare- och bondeståndens åstun¬
dan, at som theras talemän hafwa bem:te memorial, som nu in 3plo praesente-
3 Köne. härefter överstruket 2:o om såldaternas rättighetz utgiörande, 3[:o] om ti-
jondesättningen.
1723 den 12 september
349
rades, redan underskrifwit, thet wille högwördige h:r biskopen och praeses
doctor Rudeen thet äfwen med sin hand undertekna. H:r praeses ytra-
de sig, at thet tilförene blifwit så afskiedat, thet lofl. borgareståndet skulle al¬
lena och för sig sielfft thetta måhlet hos höglofl. riddersk:t och adelen förmä¬
la, på thet at icke ridderskapet skulle thet anse för en complot af de 3 stånden,
och i samma tancka och mening är ståndet ännu, kunnande intet se, huru then
misstanckan skulle undwikas, om ståndet effter lofl. borgareståndetz påstå¬
ende offtanämde memorial underskrifwer. H:r rådman Salan reponerade,
at thet icke är borgare- och bondeståndens mening at hos ridd. och adelen in-
gifwa något af thesse memorialer, utan at the blifwa qwarliggande i stånden til
säkerhet i framtiden, at målet är af alle 3 stånden gemensamt öfwerwägat och
bifallit, och skal et å part af borgareståndet allena hos ridderskapet inlämnas.
H:r praeses swarade theruppå, at thet lofl. borgareståndet har ingen orsak at
twifla om presteståndetz fast- och ståndachtighet uti sin en gång ytrade tancka
om quaestione an; och som modus icke ännu hos ståndet är afgiord och me¬
morialet innehåller både thet förra och senare, så kan thet icke underskrifwas,
förrän thet ena med thet andra blif:r behörigen öfwerlagdt. H:rar deputerade
begärte, at högw. presteståndet skulle behaga straxt samråda sig med hwar-
andra om modo, så wille the imedlertid litet träda af neder i kyrkian och wänta
ståndetz utlåtelse; men hrr praeses utlät sig, at som måhlet är af wigt och eff-
tertancka, så behöfwes något längre rådrum thertil; utlofwade at ståndet skal
om en stund genom en deputation sin mening meddela. Deputationen af-
trädde.
Imedlertid discurrerades härom åtskilligt, och tyckte hrr praeses thetta wara
et äfwentyrligit ärende, som förutan thet, at buller, misstroende och oför¬
stånd lärer ofelbart stånden emellan förorsakas, så torde ridderskapet falla på
the tanckar, at äfwen ty bör frihet lämnas för thes barn at bekläda hälfften af
embeterna uti präste- och borgarestånden och altså fåfängt hwad ståndet uti
sina privilegier för sig och the sina förbehållit. Andre höllö så före, at thet så
mycket mindre kan hafwa någon fara, som härmed icke intenderas något nytt
utan thet, som gammalt och både för samt under souverainitetztiden wanligit
warit, och skulle thet wara högst praejudicerligit för the andre stånden, om al¬
lenast frälsemän skulle befordras til tjänster och the öfrige betagas all för-
måhn och beneficia, hwarföre ock probsten Wallerius intet holt betänc-
kande therwid, at ju the 3 stånden kunde samhälligt utlåta sig uti quastione an
och sedan deliberera om modo med alla 4 stånden. Probsten Strömer
war af then tanckan, at ståndet kunde underskrifwa memorialet, dock med
cautel och reservation om modo, som af alle stånden bör proponeras, jämkas
och fastställas. Doctor Benzelius förbehöldt sig thet, hwad han tilförne,
350
1723 den 12 september
tå thetta ärendet blifwit i ståndet handlat, låtit i protocollet inflyta, läggande
thetta thertil, at han för sin del icke finner nu wara de tempore härom at röra,
och om så wore, tycker han thet wara stridande med wära principier, at 3
stånd skal åtaga sig at föreskrifwa thet 4:de någon ny lag och genom pluralite-
ten utan föruth skedd communication så godt som påtwinga thy sitt behag,
hwilket icke annat kan än hitza sinnen til bitterhet. Hrr praeses will gärna för¬
moda, at ingen av ståndetz ledamöter må om honom hafwa then tanckan, at
han för then orsak skull icke bifaller borgerskapets förslag, at hans barn äro af
Hennes Kgl. Majrt benådade med adelig sköld och förmoner; ty han bedyrar
thet högelrn, at hans tancka och afsicht härtil är widare än himmel från jord,
förhoppandes han, at then gode Guden, som honom underlrn med sin försyn
har fördt, lärer ock hafwa sin nådiga försorg för hans barn. Men thetta är alle¬
nast, hwad han befarar, at wänskapen och enigheten, som man hela riksda¬
gen öf:r alt hijtintil har genom Gudz nåd bibehållit, torde af thetta tilfälle bry¬
tas och rubbas. Ändtelm stadnade ståndet theruti, at borgerskapet skulle ge¬
nom en deputation och et extractum protocolli förständigas thetta ståndz me¬
ning, näml:n at såsom tilförene quaestio an fått bifall, så finner ey heller stån¬
det något skäl at gå therifrån, utan är så wida med merbrte stånd aldeles ense,
förmodandes äfwen thet höglofl. ridd. och adelen lärer uti the härföre stridan¬
de krafftige skäl sig finna; men håller i öfrigit före, hwad sättet widkommer,
at therom als intet kan determineras och fastställas, förrän quaestio an först
blifwit höglofl. ridd. och adelen kungiord, och thet sedan kan komma under
gemensamt öfwerwägande af alla ståndens deputerade tillika. Doctrr Ben¬
zelius anmodades at jämte 5 adjungerade andraga thetta ärendet hos bor¬
gare- och bondestånden, tå äfwen per extractum skulle communiceras, thet
ståndet för godt funnit at giöra hos the andre respective stånden påminnelse
om wärkställigheten af Dahleens, Pranges och Brodzeens exequerande likmä¬
tigt ståndens therom affärdade utlåtelser; wid samma tilfälle skulle hos borga¬
reståndet påminnas om deductionen öfwer 1681 åhrs förordning samt om på¬
minnelse öfwer prästeståndetz privilegier, såsom ock hwad presteståndet
angrde 1) rättigheterne af soldater och 2) om wiss tijondesättning funnit nö¬
digt at påminna til bifall recommenderas. Om en liten stund kom d:r Benze¬
lius tilbakas och gaf tilkänna, at borgareståndet wisat något missnöje öf:r
then utlåtelsen, som ståndet gifwit och som deputati förnummo, at the icke
wäl lydde hos them, tyckte the onödigt wara at gå thermed til bondeståndet.
5. Uplästes samtel. rusthållarnes af Östgiötha cavallerieregemente memo¬
rial angrde reservscassor; ståndet biföll thetsamma, dock med reservato, at
icke stånden bör cavera för theras medel, utan kunna rusthållarne sielfwe giö¬
ra på behörigt ställe sin praecaution. D:r Benzelius mente saken thermed
1723 den 12 september
351
wara bäst hulpen, om uti statzcontoiretz instruction en tilräckelig artikel in¬
flöt, at ingen wid sin tiänsts förlust skulle hafwa macht at disponera och tilgri-
pa sådana medel, som til regementetz underhåll och behof äro af rusthållarna
sammanskutne.
6. Uplästes proviantmästarens Henric Hasselhuns insinuerade memorial,
hwaruti han beswärar sig öfwer kongl, cammarcollegii resolution, som påläg¬
ger honom at ifrå sig til sin contrapart fältbokhållaren Iggström lefwerera så-
wäl Lundqwistske sterbhusetz documenter som sina egna räkenskaper, anhål¬
lande bem:te Hasselhun, at samma documenter och räkenskaper måtte få blif-
wa uti hans händer och under hans förwar, til thes af riksens högloft, ständer
anordnade commissionen i Jämteland kommer at gå för sig el:r i widrig hän¬
delse både han och Lundqwistske sterbhuset blifwa nu och framtiden för alt
answar otiltalte. Ståndet fann prowiantmäst. Hasselhuns ansökning wara skä¬
lig, hållande sålunda före, at han, som åtskillige föröfwade egennyttigheter
med magazinerne i Jämteland angifwit, bör til sin tala[n]s4 styrka och bewis
äga documenterna och räkenskaperna hos sig oförryckte, til thes then förord¬
nade commissionen hwart mål för sig har behörigen skärskodat och afgjordt.
7. Inkommo cancellieråden h:rar Brauner och Wrangel och näst
hälsning inlefrerade et af Kongl. Maj:tz och riksens cancelliecollegio författat
memorial, uti hwilket wälbem:te collegium andrager, at som höglofl. ridd.
och adelen har uphäfwit cancellietaxan, riksens ständer skulle täckas wara be¬
tänkte på någon tilräckelig fond, hwaraf betiänterne wid et så angelägit och
arbetsamt wärk må kunna hafwa et nödwändigt underhåll. I lika måtto re-
commenderade h:rar cancellieråden samtel. subalternes widfogade memorial,
försäkrade sig så mycket mera om presteståndetz benägenhet härutinnan, som
cancelliecollegium med mycket nöje har redan förspordt ståndetz redebogen¬
het för offtastnämnde collegii fördel och wälfärd; h:r p r aese s gaf å stån¬
detz wägnar then försäkran, at thet skal med hugnad befordra thet ährendet
til god wärkställighet. Afträdde. Om thetta blef något discurrerat, och holtz
thet wara nog efftertänckeligit, at ridderskapet och adelen hafwer utan com-
munication med the andre stånden uphäfwit taxan; imedlertid achtades nö¬
digt at hänskjuta thetta måhl til secrete utskottet.
4 Köne.
352
1723 den 17 september
Den 17 Septemb. 1723.
1. Uplästes ånyo krigzdeputations betänckande ang:de styckehandelen;
hwilket blef af ståndet bifallit.
2. Uplästes til communication med the andra stånden thet här i ståndet d.
12 hujus hällne protocoll ang:de proviantmästaren Hasselhun.
3. Uplästes och bifölls krigzdeputations betänck:de öfwer thet byte, som
framkne landzhöfdingen Adlersten och des arfwingar ingått med Kongl.
Maj:t och cronan berörande 3:ne under norre skånske rytterijet indelte rust¬
håll samt 2 3/4 arbetshemman lydande til öf:rstesätet Herreswad kloster.
4. Uplästes Kongl. Maj:ts och riksens cancelliecollegii memorial af d. 19
Junii sidstl. ang:de at gifwa ministrerne utom deras ministrecharactere namn
af någon beställning här hemma, nämlrn extraordinaire envoyeer cancellie-
råds och residenter hofråds character; hwilket blef af ståndet bifallit. Prob-
sten J u n b e c k mente nödigt wara at reservera, thet ei måtte häraf någon an¬
ledning tagas til någon förökning uppå theras löner.
5. Uplästes kongl, cammarcollegii och statscontoirets gifne betänckande
öfwer en punct af borgareståndetz allmänne beswär ang:de the wid städerne
betiäntes nådåhr. Och wardt utaf ståndet befunnit, at effter thet lofl. borga¬
reståndets ansökning strax wid dödzfallen the nådåhrsmedel, som wederböra,
måge af städerna utan omgång til statscontoiret utassigneras.
6. Uplästes advocatfischalens i kongl. Swea hofrätt h:r Westers ingifne yt¬
terligare memorial om befordran til sin andels åtniutande uti the igenom
kongl, hofrättens dom hrr generalmajoren baron Bennet och hrr öfwersten
grefwe Frölich ålagde duellsböterne; hwilket mål blifwit af Hans Kongl. Majrt
til riksens ständer remitterat. Ståndet ytrade sig häröfwer i then mening, at så-
wida härunder verserar jus tertii, hwilket ingen kan bortgifwa, så kan ei heller
ståndet för sin del finna, at then kongl, benådning, som bemrte herrar är we-
derfaren, kan widare dragas, än med the af hrr advocatfischalen åberopade
kongl, förordningar will äfwen enligit wara. Hrr biskopen doct. Nordlind
(rsom nu hade i hrr praesidis ställe at föra ordet:) mente bäst wara, at ståndet
med sin utlåtelse häröfwer innehåller, till thes man får höra the andre ståndens
tanckar.
7. Lämnade lectoren magrr Aurelius at läggas ad acta sitt votum uti then
här i ståndet d. 7 hujus afgiorde saken berörande Götheborgs stads twistighe-
ter med Uddewalla stad och Wermelandz ber[gs]lag.5
8. Blef något omtalt, huru i går tilgått uti differentiaedeputationen med
presteprivilegiernes justerande effter the ifrån stånden inkomne påminnelser,
5 Köne.; Aurelius’ votum tryckt som bilaga 38.
1723 den 17 september
353
i synnerhet ang:de then 18:de §, at then icke blifwit så fattad, som med rege¬
ringsformen och kyrkiolagen wil enligit wara; hwaröfwer discurrerades, om
man ännu skal söka at få therutinnan ändring. Somlige fruchtade, at, ther så¬
dant skulle försökas, torde något mera blifwa uprifwit, som man ei wille
haf:a, och at förthenskull wore bättre låta härmed bero. Andre höllö före, at
thet dock kan med h:r landtmarskalken af h:r praeside härom öfwerläggas.
9. Inkommo någre deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde
hrr borgmästaren Palmborg, hwilken näst aflagd hälsning förestälte bor-
gareståndetz angelägenhet uti then tilförena gång och annan andragne saken
berörande inqwarteringztolagen, hwarutinnan så mycket nödigare wara wil at
nu erhålla presteståndetz goda biträde, som thet är en ting, hwilken lärer eff-
ter middagen uti differentiaedeputation ibland andra borgareståndetz allmän¬
na beswär under skärskodande komma, och skulle hafwa åtskillige swåra på-
fölgder, om thenna stapelstädernas rättighet skulle blifwa förkränckt. Hrr bis¬
kop Norlind lofwade uppå ståndetz wägnar, at thetta ährendet skal strax
blifwa til öfwerwägande företagit. Bemrte hrr borgmästare berättade ytterli¬
gare, thet ståndet kommit öfwerens til at sinsemellan jämka någon afgifft af
stapelstäderna at thermed understödia Kiöpingz och Arboga städer i draban-
teinqwarteringen, så at then swårigheten på thet sättet är häfwen, hwilket äf-
wen betygades af en och annan ifrån upstäderne, som til then ändan nu wörö
ifrån thet lofl. borgareståndet i thetta ährendet följachtige.
10. Uplästes thet lofl. borgareståndetz ingifne memorial angrde stapelstä¬
dernas rättighet til fri disposition öfwer then så kallade inqwarterings- elrr til-
ökningztolagen.
Ståndet fann skäligt at bifalla then utaf stapelstäderna härutinnan giorde
ansökning, hälst såsom thet lofl. borgareståndet äfwen låtit förstå, at the wilja
inom ståndet komma öfwerens at genom någon afgifft bidraga til Köpings och
Arboga städers understöd i then them åliggande last af drabanteinqwarte-
ringen.6
11. Uplästes then öfwer commissarien Osthoff förordnade commissionens
memorial, hwarmedelst blifwit til riksens ständers godtfinnande hemstält, om
icke 1) secreteraren wid Åbo hofrätt h:r Carl Liljestierna må förordnas at wa-
$ Köne. härefter överstruket Biskop Lund och biskop Witte förklarade sig eljest ense
uti saken men föllo emot then begärte underskrifften. H:r doctor Benzelius refererade
sig uppå thet, som han tilförena coram protocollo sig ytrat, hållandes före, så myckit
han kunnat af thet hastige upläsandet inhämta, at efwen uti thenna skrifften är så wida
infördt de modo.
På presterskapets wegnar uti h:r praesidis frånwaro til betygande af et öfwerensstem-
mande underskrifwer effter begäran Dan. Nordlind.
Förestelte h:r biskopen doct. Nordling, huru h:r probsten Iser ...
Anmälte hrr biskopen doct. Lund ... Benzelius ...
354
1723 den 17 september
ra therwid actor officiosus; och 2) leuterationen til Hans Maijrt med råds råde
måtte hemställas. Ståndet achtade godt at låta thenna saken hwila, til thes
man får tilfälle med h:r praesidenten grefwe Gustaf Bonde ang:de leuteratio¬
nen något at tala.
12. Uplästes et extract af thet i riksens ständers secrete utskottet d. 6 hujus
hällne protocoll ang:de ständernas contributionsränterijs fullmächtiges an¬
sökning at få af 1715 och the följande åhrens contributions och uphandlings
restantiemedel thet them och arbetarne tilbörande arfwode betalt, emedan
1713 åhrs them tilslagne restantiemedel merendels uti devalverade myntetekn
och mynteschedlar influtit. Ståndet fann skäligt at bifalla, hwad secrete ut¬
skottet til berörde fullmächtiges förnöjande härutinnan sig utlåtit.
13. Uplästes the af justitiae- samt cammar- och oeconomiedeputationerne
utsedde deputerades betänckande ang:de landträntmästaren Wikman. I hwil-
ken sak ståndet sig conformerade med thet slut, som höglofl. ridd. och adelen
låtit uppå samma betänckande antekna, at n:l:n commissionens dom bör blif-
wa ståendes och bem:te landträntmästare af advocatfischalen i cammarrevi-
sion för sin förwaltning behörigen tiltalas.
14. Inkommo 2:ne deputerade ifrån thet lo fl. borgareståndet, af hwilka
h:r rådman S a 1 a n näst aflagd hälsning berättade, at såsom borgareståndet
förstådt, thet prästeståndet något desidererat uti thet sidst communicerade
memorial ang:de collegiernes besättiande med halfparten ofrälse män, så har
nu borgareståndet uti thet til ridd. och adelen ämnade memorial något ändrat
och uteslutit, förmodandes i så måtto, at thet nu skal wara til nöje och af
presteståndet then begärte underskrifften icke förwägras. Bemelte memorial
wardt theruppå upläsit, och begärte sedan h:r biskop Norlind, at ståndet
allenast en liten stund måtte få om thetta ährendet sig samråda. Hwarmed be¬
rörde deputerade neder i kyrkian afträdde och saken ang:de then begärte un¬
derskrifften til ståndets godtfinnande hemstältes. H:r biskop Norlind ytrade
sig, at emedan thet, som i förra projectet warit infördt om modo, är numera
uttagit ser han ingen swårighet i then begärte underskrifften. H:r biskopen
doct. Lund förklarade sig uti saken ense men höll betänckeligit at bewilja
underskrifften. Sammaledes tychte hrr biskopen doct. Witte och hrr bisko¬
pen doct. Braun rådeligit wara at ei meddela någon underskrifft. Hrr doct.
Benzelius refererade sig uppå thet, som han tilförena coram protocollo
har ytradt, hållandes före, så mycket han kunnat af thet hastiga upläsandet in¬
hämta, at äfwen thet nu upstälte memorial innehåller modum, såwida ther ta-
ges för fast, at collegierne måtte besättias med halfparten ofrälse män. The öf¬
rige af ståndet påstodo enhällelrn, at underskriften nu måtte wärkställas, eme¬
dan ståndet flere resor betygat sig wara uti quaestione an med borgareståndet
1723 den 17 september
355
aldeles ense, så at om man än skulle lemna at tänckia uppå sine effterkom-
mandes wälfärd, som likwäl härunder verserar, kunde man dock icke utan
blygd draga sig ifrån thet, som blifwit med borgareståndet härutinnan gång
effter annan aftalt; warandes nu så mycket mindre orsak at förwägra under-
skrifften, som thet, hwilket memorialet innehåller til then satzens bestyrkan¬
de, at alle collegier med halfparten ofrälse män måtte besättias, icke berörer
quaestionen quomodo utan allenast quaestionem an, hwilken ståndet för
längst har bifallit. Häruppå fingo borgareståndetz deputerade tilfälle ånyo at
inkomma, tå h:r biskopen doct. Norlind frågade, om icke memorialet kunde
lemnäs qwar til i morgon, wil Gud, emedan tiden är nu thenna gången så förli¬
den, at klockan är reda slagen tolf; men hwaremot åtskilige af ståndet yrkiade
uppå underskrifftens wärkställande. Ändtekn tå sådant skie skulle, framgafs
thet förra memorialet, som äfwen innehölt modum, och blef förthenskull
swarat, at thet icke utaf ståndet kan underskrifwas utan thet, som i dag blifwit
upläst, såsom thet ther befinnes enligit med thet, som presteståndet uti sidsta
session per extractum protocolli om modi utelemnande ytrat. Theremot in-
wändes af borgareståndets deputerade, at thet, som i dag upläsits, är upstält
allena uthi borgareståndetz namn, at sålunda til ridd. och adelen ingifwas, och
såsom thet förre ei widare ämnas än at hafwas inom stånden til inbördes säker¬
het, at the äro med hwarannan uti saken ense, så förmodar borgareståndet, at
thet utan swårighet kan underskrifwas. Hwaruppå å presteståndetz sida än wi¬
dare yrkades, at såwida thet förra memorialet innehåller modum, om hwilken
man ei utan föregången communication med ridd. och adelen bör sig samsät¬
ta, kan presteståndet til thes underskrifwande sig icke begifwa. Skedde ock
sålunda, at sedermera h:r biskop Norlind thet i dag upläste memorial uppå
presteståndetz vägnar til betygande af thess öfverensstämmande effter begä¬
ran underskref, hwaraf och lofwades til ståndet en lika lydande afskrifft.
15. Androg h:r biskopen doctor Norlind, thet h:r probsten Iser hafwer
sina högwigtiga orsaker, som honom trängia at nu begifwa sig härifrån på
hemresan, then han eljest skulle nödsakas fram på winteren at upskiuta. Och
blef förthenskull til thenna hans begäran samtyckt.
16. Begärte hrr biskopen doctor Lund, at i protocollet införas måtte, thet
han nu andre gången nödgas anmäla, at han ei ser sig kunna här wid riksdagen
längre fördröja. Sammaledes
17. förestälte hrr doctor Benzelius, at emedan han hafwer wid acade-
mien at sörja för publique lectioner7, til hwilken syssla han så myckit mera
7 Köne. härefter överstruket etc., ser han ej eller annat til görandes, än at han måtte
numera begifwa sig härifrån.
356
1723 den 17—18 september
fordras, som doct. Molin nu måst resa til brunn, och sålunda uppå honom
ingen stat giöras kan, warandes äntå sex utaf Upsala stifft här qwar, ty ser han
ei annat til görandes, än at han numera måtte begifwa sig härifrån. Men thertil
wille intet samtycke gifwas.
Den 18 Septembr. för middagen.
1. Uplästes til communication med the andra stånden någre här uti ståndet i
går afgiorde ärender. Af hwilket tilfälle h:r doctor Benzelius berättade
ang:de advocatfischalens Westers påstående emot generalmajoren baron Ben¬
net och öfwersten grefwe Frölich, at han therom talat med bem:te h:r general¬
major, hwilken utlåtit sig at wilja försöka, thet berörde h:r advocatfischal skal
i wänlighet blifwa förnögd. Och achtades i så måtto godt, at med protocollets
extraderande i berörde sak må innehållas, til thes man får höra, om saken el¬
jest blifwer componerad.
2. Uplästes och approberades the promotorialer, som blifwit capellanen h:r
Myra bewiljade.
3. Uplästes then wid sidsta rikzdag förordnade commissionens berättelse
angrde reductions- och liquidationswärket. Hwilket mål fans af så stor wigt,
at ståndet pröfwade nödigt at låta med all utlåtelse theröfwer anstå, til thes
man får höra, hwad the andre stånden warda härutinnan företagande, eme¬
dan eljest kunde snart giöras et steg, som skulle hafwa i längden en swår con-
sequence; hälst man ser så nu som wid the förrige rikzdagar, at ridd. och ade¬
len ei framkommit med thetta ärendet förrän emot rikzdagens slut, at thet så¬
lunda på en studs skal komma at afgiöras, hwilket bör i et så wigtigt ärende fö-
rekommas.
4. Förestälte h:r kyrkioherden Böckman, huru the, som hafwa sina an¬
sökningar til kongl, cammarcoliegium remitterade, måtte finna then swårig-
heten, at theröfwer inge resolutioner ännu kunna erhållas, så at om riksdagen
skulle ändtelm hinna numera bringas til slut, äro the äntå ei hulpne, utan måt¬
te kanske flere wekor sig här uppehålla, innan the få tilfälle med expedierade
saker at resa härifrån. H:r p r a e s e s lofwade at wilja å ståndet wägnar tala
med hans excelhce h:r landtmarskalken, huru thenna angelägenheten må blif¬
wa hulpen.
5. Androg h:r p r a e s e s, thet han uppå riksens ständers större secrete de¬
putation begäran hafwer at inhämta ståndets tanckar ang:de 1) generalmajo¬
rens och extra ordinaire envoyeens hrr Dimmers rappel, til hwilkens begäran¬
de hos Hans Maj:t bemrte deputation funnit sig föranlåten, men hwaruppå
Hans Maj:t skrifftekn swarat och begärt, at thenne rappel ei måtte påstås, om
1723 den 18 september
357
'i eke ståndet skulle finna godt, at ock samma deputation then saken fullföljer,
Såsom för Hans Maj:t och riket kan pröfwas hederligast och säkrast wara,
bwilket blef utaf ståndet samtyckt; 2) thet swar, som til Hennes Kongl. Maijrt
bör gifwas uppå thet bref, som Hennes Maj:t lemnat til riksens ständer berö¬
rande titularsaken, om thet skal gifwas serskilt ifrån hwart stånd el:r uti samtl.
ytåndens namn ifrån bemälte större secrete deputation; hwilket senare äfwen
bifölls.
6. Uplästes thet til Hans Maj:t författade och numera renskrefne underdå¬
niga memorial angående religionens bibehållande uti sin tilbörliga renhet. Af
hwilket tilfälle h:r doct. Benzeliu s förestälte, om icke nödigt wara skulle
at ock i underdånighet lemna til Hans Maj:t et särskilt memorial, at inge främ¬
mande studenter måtte här få antagas til at läsa för barn, förrän the blifwit af
consistorio Holmensi examinerade och godkände.8 Andre erindrade, at så¬
dant är i scholaeordningen reda observerat och at dock saken wil thermed fö¬
ga wara hulpen, emedan then, som hafwer någon surdeg inne, wäl wet wid så¬
dana tilfäilen thensamma at dölja, som therupå ei fela exempel.
7. Blef thet uti ståndetz namn författade betänckande9 ang:de then ämnade
ecclesiastique deputation af dero underskrifwit, nämkn thet exemplar, som
här uti ståndetz archivo kommer at förwaras. Hwarjämte ock något discurre-
rades om the andre uppå ståndetz wägnar af h:r praeside underskrefne exem¬
plarens utlefrerande til the andre stånden. Hwilket en och annan höllö ännu
betänckeligit af orsak, at thet skulle wäcka ny oreda, sedan thet nu så tystnat,
at om ecclesiastique deputation als intet talas. Imedlertid slöts, at af thetta be¬
tänckande skal wid slutet utdragas, hwad som angår thet gifne förslag til h:r
erchiebiskopens förordnande at med bägge härwarande consistoriers biträde
ransaka och döma om then irring och oreda, som här i Stockholm uti religio¬
nen sig yppat, och sådant jämwäl införas uti thet til Hans Maj:t ämnade me¬
morial1, emedan owist är, ther thet ändtelm kommer til ständerna, hwad the
varda thertil giörandes, och om thet icke uppå tiden skulle blifwa lemnat.
8. Wardt äfwen beslutit at til Hans Maj:t i underdånighet lemna et serskilt
emorial om thet förbudets uphäf:ande, som d. 6 Maji sidstl. gifwitz til theo-
>giske faculteten i Gripswall at ei få til widare emot the reformerte något
rifwa el:r i dagsliuset utgifwa.
ä Köne. härefter överstruket H:r praeses erindrade, at såsom owist är, om stenderne
irda något görandes til thet förslag, som gifwits i then författade skrifften ang:de
desiastiqve deputation, om h:r archib ...
! Bilaga 37.
1 Bilaga 39.
358
1723 den 18 september
9. Erindrade h:r doct. Benzelius, hwad han tilförena andragit om nöd
wändigheten, at thenna stadsens presterskap måtte af consistorio regni upkal
las och åtwarnas at ei af predikstolarna emot hwarannan utfara och theme*
församlingen turbera och oroa. Hrr probsten Jun beck påminte, at i me
morialet2 til Hans Majrt angrde religionens bibehållande uti sin tilbörliga ren
het wore ock nödigt at begära, thet justitiaecancelleren måtte äfwen wårda, a
ei något emot religionsplacaterne får förelöpa. Warandes at förmoda, at ther
nu förordnade nye justitiaecancelleren hrr Fehman lärer wara en sådan man
som härutinnan är rättsinnig.
10. Förestälte hrr praeses och begärte föras til protocollet, at han inger
del wil hafwa uti thet, som han förnummit wara i går skedt angrde ärendet on
collegiernes besättiande med halfparten ofrälse män, emedan han billig
fruchtar, at then bewiljade underskrifften lärer för ståndet intet godt åstad
komma.
11. Inkommo effter anmälan 10 deputerade ifrån thet lo fl. borgareståndet
Ordet förde hrr borgmästaren H e 11 e d a i, hwilken näst aflagd hälsning be
rättade, thet borgareståndet har i dag communicerat med ridd. och adelen the
aftalte ärendet angrde collegiernes besättiande med halfparten ofrälse män
och har således ei kunnat underlåta at nu äfwen gifwa presteståndet thetsam
ma kunnigt. Hrr praeses tackade för benägen communication och ther
jämte önskade, at alt måtte så aflöpa, at ständerne kunna i god wänskap oel
inbördes enighet komma at åtskiljas.
12. Uplästes kongl, cammarcollegii d. 4 hujus gifne betänckande öfwer
borgareståndetz ansökning angrde accisens och bakugnspenningarnes återbe
kommande; och wardt utaf ståndet bifallit, hwad höglofl. ridd. och adelen sig
theröfwer utlåtit, at thet härmed wid 11 § i 1680 års riksdagzbeslut förblifra
[bör]2-.
13. Uplästes kongl. Swea hofrätts d. 6 hujus gifne betänckande öfwer några
med then kongl, rätten communicerade puncter utaf presteståndetz allmänna
beswär, hwarwid påmintes angrde then 7:de puncten om förfarande med the
mödrar, som olyckelrn råka at förqwäfja sina barn, at thet synes wara såsom
sten uppå börda them med tingförande at bekymra och at i öfrigit wil nödigt
wara, på thet med theras intagande må öfweralt kunna blifwa en likhet, sorn
nu uti stifften är mycket åtskilligt, at therom blifwer något wist förordnat, an¬
tingen the skola ställas uppå plichtepallen elrr eljest på något rum bak uti kyr-
kian, hwilket senare synes såsom härtils merendels practicabelt, altså ock me¬
ra anständigt wara.
2 Bilaga 39.
2“ Köne.
1723 den 18 september
359
14. Inkommo 8 deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde h:r
•orgmästaren Stobaeus, hwilken näst aflagd hälsning föredrog, huru som
ågra wissa utaf upstäderna funnit sig nödsakade at ingifwa et memorial
ng:de accisens och bakugnspeningarnas återbekommande, som the för a:o
686 hafwa åtniutit; hwilket ärende borgareståndet förthenskull funnit sig
öranlåtit hos presteståndet til thet bästa at recommendera. Blef ock theruppå
rpläsit såwäl hwad thet loft. borgareståndet til thetta ärendetz recommende-
ande låtit uppsättia såsom ock thet memorial, som upstäderne theröfwer för-
attat. Bemrte h:r borgmästare berättade sedermera, at i borgareståndet är un-
ler händer til at handla om något förslag, at dock cronan ei måtte komma här¬
genom något til korta, men hwaraf ännu ei något wist kan säjas. H:r p rae-
e s swarade, at hwad ståndet finner härutinnan til giörandes, skal blifwa til-
raka behörigen kungiordt. Hwarmed deputationen afträdde. Sedan ytrade sig
tåndet, at thet icke ser sig kunna gå ifrån then resolution, som härutinnan re¬
it dan är författad.
15. Inkommo 10 deputerade ifrån thet ährbara bondeståndet, af hwilka
hen, som förde ordet, berättade, thet borgareståndet för en stund sedan hos
hem kungiordt, huru ärendet ang:de collegiernes besättiande med halfparten
tfrälse män nu blifwit hos ridd. och adelen ifrån borgareståndet anmält; i an-
edning hwaraf bondeståndet nu äfwen welat förnimma, om icke prestestån-
iet warder härutinnan giörandes et med borgare- och bondestånden.
H:r praeses swarade, at såsom presteståndet tilförena sig utlåtit ang:de
quaestio an, at then är billig, men hafft något twifwelsmål de modo et tempo¬
re, så ser ei heller ståndet, hwad nu kan'wara til giörandes, förrän man får hö¬
ra, hwad ridd. och adelen warder sig utlåtandes öfwer then beskickning, som i
dag blifwit til them ifrån borgareståndet härutinnan giord, önskandes at thet
kunde med sådan warsamhet handteras, at ei nu, tå man täncker innan kort
kunna komma med riksdagen til slut, någon oreda emellan stånden måtte up-
komma.
16. Anmälte h:r biskop Gezelius sin nödwändighet at nu få begifwa sig
härifrån, emedan längre fram wil blifwa för swårt at komma öfwer sion, som
dock nu med någorlunda beqwämlighet kan låta sig giöra.
17. Androgh:r praeses, at ei heller han ser sig kunna här längre fördröi-
ja, utan måste så för hälsans skötande som för hwarjehanda andra angelägen¬
heters skull i nästkommande wecka begära at blifwa utaf ståndet licentierad.
The mäste utaf ståndet utläto sig at wilja tå äfwen resa härifrån, begärandes at
h:r praeses wille hielpa thertil, at dock ändtelm måtte blifwa et slut.
360
1723 den 20 september
Den 20 Septembr.
1. Uplästes commercie- och ammiralitetsdeputationernes memorialen
ang:de convoyerne; hwarwid ståndet fann als intet at påminna.
2. Ytrade sig ståndet öfwer secrete deputationens memorial ang:de store
böndagarnes flyttande til beqwämligare tider etc., at the finner bäst, om er
böndag sättes uppå hwart fierdedels åhr, n:l:n then första in Februario, ther
andre in Majo, then 3:die in Julio och then 4:de först in Octobri, allenast ter-
minerne så jämkas, at ingenthera kommer för när inpå stora högtider. Och
hwad i öfrigit angår tiänstefolks skyldighet at på apostledagar träda til arbete,
som af theras husbönder them warder anbefalt, sedan gudztiänsten är tidigt
förrättad, så är thet en ting, som kyrkiolagens cap. 14 § 1 såwäl som sielfwa
billigheten är likmätigt.3
3. Lemnade hrr praeses til at läggas ad acta et memorial, som praesiden-
ten grefwe Gustaf Bonde ingifwit at bifogas thet memorial, som generalitetets
deputerade för kort sedan insinuerat om proportionerande af generalers rang
emot praesidenternes, ifall thet ärendet skulle komma at tagas under delibera¬
tion, som dock icke lärer fordras, emedan hrr generalen Hård har thet uppå
generalitetets wägnar til ridd. och adelen härom ingifne memorial igentagit.
4. Uplästes krigzdeputations betänckande angrde [at]4 the beswär, som öf-
werstlieutenanten hrr Bröjer andragit, måtte ställas under commission i orten.
Hwilket blef af ståndet bifallit.
5. Uplästes krigzbefählets ingifne memorial, at the härwarande regemen
ternes fullmächtige i anseende til thenna owanligt långa och kostamma riksda¬
gen måtte komma at niuta något contingent så af gemenskapen som af
öfrr- och underofficerare.5 Ståndet fann thetta theras andragande 6'icke obil¬
ligt, kunnandes dock icke om sättet och quanto sig utlåta, utan thet til weder-
börandes bästa öfwerenskommande hemställa'6.
6. Uplästes et uti riksens ständers större secrete deputation i går författat
och i deras excellrcers rikzrådens närwaro justerat underdånigt memorial
angrde ärendernes, som i rådet böra företagas, skyndsamma föredragande,
utfärdande och wärkställande. Hwarwid ståndet hade als intet at påminna.
3 Köne. härefter överstruket hållandes i öfrigit consistorium regni före, at i Stock¬
holms stad såwel som annorstedes wil göra tilfyllest, at på apostledagar blifwer allenast
en predikan.
4 Köne.
5 Köne. härefter överstruket samt at i riksdagsordningen måtte efwen om krigsbefä¬
lets inkallande til riksdagar någon mening inflyta.
6-6 Köne. ändrat från aldeles skäligt och at, hwad thet förra widkommer, af krigscol-
legio och wederbörande landshöfdinge then åstundade afgifften må effter willigheten
proportioneras och jemkas.
1723 den 20 september
361
7. Uplästes et i lika måtto författat och justerat underdånigt swar till Hen¬
nes Kongl. Maj:t ang:de holstenske titulatursaken. Hwilket äfwen bifölls.
8. Inkommo någre deputerade ifrån bondeståndet. Ordet förde ståndetz
taleman, hwilken näst aflagd hälsning förestälte, huru bondeståndet i an¬
seende thertil, at thet finner riksdagen alt längre och längre utdragas och effter
handen som någre saker hinna afgiöras andre i stället utan ända inkomma,
pröfwar för sin del nödigt, at en wiss termin til riksdagens slut nu måtte utsät¬
tas, hwartil bondeståndet föreslagit slutet af nästkommande weka, hållandes
före, at the enskylte beswären, som ännu ligga uppå riddarhuset, böra sökas
therifrån at af Hans Maj:t likmätigt förordningar afhielpas, och hwad öfrigit,
som ei kan hinna at afgiöras, utom thet, som allmänt är och förmodekn innan
nästk:de weckas slut kan blifwa utredt, jämwäl til Hans Maj:t och rådet hem¬
ställas; warandes i så måtto bondeståndetz tancka, om presteståndet skulle be¬
haga, at thenna angelägenheten blifwer medelst en [gemensam]7 deputation
ridd. och adelen förestäld. H:r praeses swarade, at om presteståndet, som
tilförena 2:ne resor sådana sina tanckar anmält, tå fädt therutinnan biträde,
så hoppas man, at man längesedan warit härifrån; lofwade i öfrigit, at til bon¬
deståndet skal blifwa swarat, hwad man nu kan finna härutinnan til giöran-
des. Ytterligare lemnade bondeståndetz taleman til prästeståndetz betänckan-
de et memorial ang:de thet, at månge äro, som hafwa 2:ne tiänster och för-
thenskull borde dela med them, som äro wordne tiänstlöse, at publicum i thes-
se senares lönande måtte känna någon lisa. Hwarom äfwen lofwades swar.
Ståndet fann sedermera, hwad 1) thetta senare widkommer, at nu swårlrn kan
thertil något giöras; och hwad 2) thet förra angår, at man gärna wil alt möjeli-
git thertil bidraga men ock höra therutinnan borgareståndetz tanckar, förrän
til bondeståndet kan gifwas swar, och at imedlertid synes bättre, at thetta äh-
rendet hos ridd. och adelen serskilt af hwart stånd än igenom en gemensam
deputation anmäles.
9. Uplästes rusthållarnes utaf norre och södre skånske regementerne til häst
fattade föreningzskrifft om sätt till reservecassors inrättande wid bermte rege-
menter. Hwarwid ståndet fann als intet at påminna.
10. Inkom assessoren hrr E h r e n h i e 1 m, hwilken tackade för then assi-
stence, som hans fru swärmoder Catharina Stiernhök är härtils wederfaren uti
saken angrde Husbyborgz qwarn, och therjämte anholt om widare resolution,
af hwem penningarne skola henne återställas, på thet hon icke må blifwa så
olyckelig och komma i mistning både af godz och penningar. H:r praeses
lofwade, at ei skal fela, hwad härtil kan möjeligast åstadkommas. Ståndet
7 Köne.
362
1723 den 20 september
fann sedermera, at thet ei widare giöra kan, än thet tilförena til bem:te frus
förnöjande sig utlåtit.
11. Berättademag:r Öhrling, at 8"expeditionsdeputation åstundar weta,
om icke ståndet skulle behaga bifalla then tanckan om augmentshemmans
försäljande til skatte"8, at tå et augmentshemman ligger när til stammen och
til thes styrkia nödwändigt behöfwes, rusthållaren må wara närmast thetsam-
ma at köpa, men eljest åboen. Hwilket blef såsom i sig sielf billigt och äfwen
förre förordningar likmätigt utaf ståndet bifallit.
12. Gick h:r probsten Strömer jämte 3 :ne af ståndet til borgareståndet
at 1) höra, om the icke fått ifrån riddarhuset serskilte afskriffter af the 2:ne i
secrete deputation författade memorialer; 2) communicera skånske rusthål-
larnes föreningsskrifft til reservecassors inrättande; 3) påminna om borgare-
ståndetz utlåtelse öfwer presteståndetz deduction angrde 1681 åhrs förord- ,
ning; och 4) förnimma borgareståndetz tanckar öfwer bondeståndetz andra¬
gande om termin til riksdagens slut. Wid återkomsten wardt af bem:te hrr
probst berättat, at borgareståndet 1) fått de omrörde afskriffter; 2) utfäst all ‘
benägenhet i åtgiörandet til 1681 åhrs förordning; och 3) lofwat swar ang:de
bondeståndetz projecterade termin til rikzdagens slut; hwilket ärende nu ha- '
des under betänckande. ^
13. Förehades et memorial, som flychtige pastoren ifrån swänske församkn
i Stettin magrr Nicolaus Norrby ingifwit, och achtades godt, at til Hans Majrt
en underdånig recommendation för honom må upsättas.
14. Androg hrr p r a e s e s, at såsom numera är med privilegierna så wida
färdigt, at the böra med thet första renskrifras och Hans Majrt til confirme-
rande hemställas, men hwad den 18:de § angår, tyckes thensamma ei ännu wa¬
ra så justerad, at then kan antagas, utan wil med skiäl påstås, at thensamme ,
blifwer ännu så inrättad, som med regeringzformen och kyrkiolagen är enligit,
altså om ståndet skulle finna thet godt, wil hrr praeses öfwerläggia med hans
excellrce hrr landtmarskalken, huru thet bäst må blifra hulpit, antingen thet i
widare skal ställas till differentiaedeputation elrr eljest talemännerne emellan
kunna afgiöras; hwilket ståndet aldeles biföll och thet til hrr praesidis goda
försorg i så måtto recommenderade, at heldre hela puncten må uttagas, än nå- '
gon formalitet emot regeringzformen och kyrkiolagen bewiljas.
15. Bewiljades advocatfiscalen Wester extractum protocolli angrde hans
påstående emot generalmajoren Bennet och öfwersten grefwe Frölich.
8-8 Köne. ändrat från i går blifwit uti expeditionsdeputation öfwerenskommet at ta¬
gas ad referendum angrde augmentshemmans förseljande til skatte, hwarom ståndens ,
utlåtelser warit något differente.
1723 den 20—23 september
363
16. Föredrogs wach[t]mästarens9 i cancelliearchivo Johan Fogelbergs an¬
sökning om någon wederkänsla för sitt beswär wid presterskapetz samman¬
kallande til conferencerne öfwer beswären etc. Och tycktes bäst wara, at härtil
skiutes tilhopa et par caroliner af hwart stifft.
17. Uplästes rikzrådetz högwälb. grefwe Salomon Cronhielms memorial
om riksens ständers befordran at få genom andra medel betalte the för åter¬
stående lön wid öfwerstestallmästarebeställningen a: o 1720 wid riksdagen ho¬
nom tilslagne 2400 dr smt, emedan the uppå riksens ständers commission ther-
til anordnade medel ei kunna utfalla och han sålunda icke är thermed hulpen,
at secrete utskottet åter behagat uppå samma medel honom anwisa. Ståndet
ytrade sig härwid sålunda, at thet fast gärna ser, thet wälbem:te herre blifwer
med andra wissare medel accommoderad, och thet förthenskull til riksens
högloft, ständers secrete utskott för sin del til thet bästa recommenderar.
Den 23 Septembr.
1. Uplästes cammar- och oeconomiedeputations betänck:de ang:de com-
merciepraesidenten i Götheborg h:r von Utfalls ansökning om en wädersåge-
qwarns inrättande. Hwilket blef af ståndet bifallit.
2. Uplästes cammar- och oeconomiedeput:s bet:de ang:de Cronobergz läns
1715 åhrs löningzschedlar. Hwilket sammaledes fick bifall.
3. I lika måtto uplästes och bifölls cammar- och oeconomiedeput:s bet:de
öfwer bondens Olof Bengtssons sökte förmedling på Nålgården i Boterstena.
4. Uplästes cammar- och oeconomiedeput:s bet:de ang:de stallmästarens
Wudds enkiefrus Margareta Winblads ansökning at blifwa bibehållen wid sin
undfångne donation af Strandzgodset och andre til wederlag i Rådmansöbytet
nu projecterade hemman. Hwarjämte ock uplästes benthe deputations d. 31
Aug. sidstl. gifne förklaring uppå samma betänckande. Och fans så thet ena
som thet andra uppå sielfwa billigheten och rättwisan grundat, som förthen¬
skull aldeles bifölls.
5. Uplästes cammar- och oeconomiedeput:s bet:de ang:de generalmajorens
grefwe Abraham Brahes ansökning om Brahelunds gårdz återbekommande.
Hwilket äfwen fick ståndetz bifall.
6. Uplästes och bifölls commerciedeputations memorial ang:de fiskeriers
större idkande i Wäster- och Östersiön.
9 Köne.
24-10-311
364
1723 den 23 september
7. Uplästes justitiaedeputations per extractum protocolli af d. 26 Febr.
sidstl. ytrade betänckiande ang:de majoren Fredrich Ramfeldt. Hwarwid ei
heller fans något at påminna.
8. Uplästes the af justitiae- samt cammar- och oeconomiedeputationerne
utsedde deputerades betänckande ang:de handelsmännernes Grubbs och
Richmans ådömde gravation af 2026 dr silf:mt; hwilket blef af ståndet bifallit,
så at i följe therutaf liquidationen med cronan af kongl cammarcollegio oför-
dröjekn må wärkställas.
9. Uplästes justitiaedeput:s bet:de ang:de stipendium Flwitfeldianum.
Flwaröfwer ståndet ei fann sig kunna annan utlåtelse lemna, än at härmed lik¬
mätigt Kongl. Maj:ts nådige försäkringz 20 och 21 §§ må effter testatoris wil¬
ja, som är i testamentet uttryckt, stricte förfaras och theröfwer af wederbö-
rande noga upsicht hafwas.
10. Uplästes och bifölls krigsdeputations betänk:de ang:de Irfwingarnes
ansökning om Hessleby rusthålls återbekommande. Sammaledes
11. krigsdeputations betänckande ang:de gewährs hämmande at utifrån in¬
föras. Såsom ock
12. commerciedeputations memorial och betänckiande ang:de consulade-
penningars erläggande til consuler1 på främmande orter, såwida the traffique-
rande sig therwid finna och staten på intet sätt nu eller i framtiden therigenom
kommer at graveras.
13. Uplästes ammiralitetsdeputations memorial ang:de ammiralitetets
krigzmanshuscassas förwaltande. Ståndet höll för sin del före, at thetta me¬
morial bör communiceras med riksens ständers deputation öfwer bancowär-
ket at förnimma, om något skulle wara at påminna ang:de thet uti wexelban-
quen stående ofruchtbare capitalets wändande uti länebancosche[d]lar, och
hwad widkommer hufwudbokens öfwerseende til någre onyttige bancoposters
afskrifwande, så torde rådeligit wara, at thet til secrete utskottetz föranstal¬
tande hemskiutes.
14. Föredrogs assessorens Hedenquists giorde ansökning om promotorial
til en ledig häradzhöfdingstiänsts erhållande; hwilket fans wara en sådan sak,
med hwilken ståndet på intet sätt kan sig befatta.
15. Inkommo någre deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet för¬
de h:r borgmästaren Stobaeus, hwilken näst aflagd hälsning gaf tilkänna,
huru borgareståndet ytrat sina tanckar öfwer bondeståndetz giorde förslag
om termin til riksdagens slut, nämlm at borgareståndet ei finner thet kunna lå¬
ta sig giöra, utan at åtskillige rikswårdande ärender skola lemnäs oafgiorde,
1 Köne. ändrat från consulen Hermes i Lissabon; i renskr. consulers.
1723 den 23 september
365
och håller altså för sin del före, på thet dock måtte uppå slut skyndas, at depu-
tationerne måtte en wiss termin föreläggas, som förmodas kunna skie til d. 4
Octobris, om icke förr, at thesförinnan sina arbeten sluta, och sedan blifwa
öfwerenskommit, hwilka ärender skola innan riksdagens slut af ståndens ple-
nis afgiöras. H:r p r ae ses lofwade, at thetta andragande skal tagas i behö¬
rigt öfwerwägande och sedan ståndetz tanckar tilbaka theröfwer yttras. Se¬
dermera androg bem:te hrr borgmästare, huru them är äfwen gifwit in com-
missis at hos presteståndet påminna om thet ärendet, som blifwit hos samtl.
the andra stånden af borgareståndet anmält, hwarutinnan ock borgareståndet
wäl hafft tilfälle at inhämta presteståndetz tanckar, men åstundar äfwen, at
presteståndet wille samma tanckar hos the andra stånden kungiöra. Hrr prae-
ses beklagade, at thetta ärendet, som twifwelsutan angår collegiernes besät-
tiande med halfparten ofrälse män, måtte befruchtas, sedan man härtils bibe¬
hållit någorlunda enighet stånden emellan, at nu til slut wäcka en bedröfwelig
split och oro; lofwade i öfrigit, at tilbaka skal blifwa kungiordt, hwad preste¬
ståndet finner härutinnan til giörandes.
16. Effter thenna deputationens afträde yrkade en och annan af ståndet
theruppå, at man måtte sig med bondeståndet förena om skyndsam termin til
1 rikzdagens slut och nu gifwa bondeståndet therom swar, förmenandes, at d. 4
elrr 5 Octobr. nästkrde kan thertil föreslås, emedan man ser, huru borgare¬
ståndet wil låta uppå tiden ankomma.
Men i thetsamma kom til at talas om privilegierne, och wardt af hrr prae-
side berättat, thet landtmarskalken sig utlåtit, at then giorde påminnelsen
om ändring i then 18:de puncten ei kan emellan talemännerna afgiöras utan
måtte återställas til differentiaedeputation, som lärer ske i morgon, wil Gud.
Hrr probsten J u n b e c k anförde härwid om adelens privilegier, at i them är
ännu åtskilligt, som strider emot gammal lag, nämnandes til exempel, at om
en ofrälse man gior försträckning uppå sätesgodz, skal han dock icke få ther¬
uppå fasta, som likwäl effter gammal lag och all billighet ei bör förwägras,
, ehuru han kommer i mistning af säterisfriheten, säjande sig aldrig kunna til
sådant samtyckia. Andre höllö theremot före, at ingom sker härutinnan för¬
när, emedan uttryckelrn therhos förmäles, at en ofrälse man bör sålunda få
immission uti godset och thet såsom pant besittia, til thes han får sin för¬
sträckning betalt; achtandes i så måtto godt, at ei sådant omröres och at nu
imedlertid wära privilegier warda til then 18:de puncten renskrefne.
17. Inkom en deputation ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde h:r
landzhöfdingen baron Creutz, hwilken näst aflagd hälsning förmälte, huru
ridd. och adelen welat med presteståndet communicera om et ifrån thet lofl.
borgareståndet ingifwit memorial, hwilket funnitz nog efftertänckeligit, så at
366
1723 den 23 september
ridd. och adelen hafwer thet ännu hos sig uti öfwerwägande och ei hunnit at
theröfwer fatta något slut, warandes imedlertid ridd:s och adelens begäran,
som twifwelsutan et lika lydande memorial blifwit til prästeståndet ingifwit, at
prästeståndet ei wil fatta therutinnan något slut, förrän ridd. och adelen får
widare tilfälle sina tanckar theröfwer at ytra. H:r praeses swarade, at
presteståndet warit i thetta ärendet gång och annan af borgareståndet ansökt
och äfwen här i ståndet någon skiljachtighet theruti funnitz; men at framför
alt wil tilses, huru en god enighet emellan stånden må kunna bibehållas; för¬
säkrandes at prästeståndet lärer theruppå för sin del all möjelig sorgfällighet
anwända.
Sedan communicerade bem:te h:r landshöfdinge et af h:r öfwersten Dide-
ron ingifwit memorial at få niuta half öfwerstelön, hwilket ridd. och adelen
funnit skäligt at bifalla, och wardt nu äfwen af berörde h:r landzhöfdinge til
thet bästa recommenderat. H:r praeses lofwade, at thet strax skall tagas af
ståndet i behörigt öfwerwägande.
18. Uplästes bermte h:r öfwerstens Diderons memorial om befordran til
half öfwerstelöns niutande samt högloft, ridd. och adelens theruppå til bifall
lemnade utlåtelse. Ståndet ytrade sig häröfwer i sådan mening, at såsom thet
tilförena en gång för alla sig utlåtit at ei widare uptaga något til förändring i
thet, som blifwit af placeringsdeputation afgiordt och af samtl. riksens stän¬
der gillat och faststält, så blif:r ock ståndet för sin del fast therwid och kan til
bermte h:r öfwerstes ansökning intet samtycke gifwa.
Probsten Unge och kyrkiohm Lind, som suttit i placeringsdeputation,
lade thertil, at ei heller hos bermte öfwerste äro sådana meriter, som kunna
honom mera tilläggia.
19. Uplästes och approberades i anledning af protocollet under d. 20 hujus
upsatte 1) promotorial til Hans Maj:t för mag:r Nicolaus Norrby; såsom ock
2) memorial2 til Hans Maj:t ang:de uphäfwande af förbodet uppå doct. Ba[l]-
thazars3 skriffters utgifwande på trycket; samt 3) tilökningen uppå memoria¬
let4 til Hans Maj:t angrde hielpemedel til religionens bibehållande wid sin til-
börliga renhet.
2 Bilaga 40.
3 Köne.
* Bilaga 39.
1723 den 24 september
367
Den 24 Septembr. för middagen.
1. Öfwerlades, hwad af ståndet må bäst kunna giöras til then af bondestån¬
det för några dagar sedan anmälte saken om termin til rikzdagens slut, och
fans godt at genom en deputation föreställa höglofl. ridd. och adelen, thet
ståndet wäl finner then af bondeståndet projecterade terminen altför kort,
men förmenar, at thet dock skal kunna låta sig giöra til d. 5 Octob. nästk:de,
som är, wil Gud, nästk:de lögerdag 8 dagar til, och har förthenskull welat hö¬
ra theröf:r höglofl. ridd:s och adelens tanckar, förrän man gior härutinnan
något widare steg. H:r biskop Norlind gick effter anmodan jämte h:r biskop
Braun samt 10 utaf ståndet thetta ährendet hos höglofl. ridd. och adelen at an¬
draga.
2. Uplästes et extract af protocollet hållit i secrete utskottet d. 7 hujus
ang:de öfwersten Busqvet och öfwerstlieutenanten Harang, at the måtte uppå
exspectancelistan blifwa upförde och thereffter komma at niuta löner. Hwil-
ket blef af ståndet bifallit.
3. Igenkom h:r biskop Norlind och jämte hälsning berättade, thet ridd.
och adelen tackat för then undfångne communication och lofwat sina tanckar
tilbaka genom en deputation kungiöra.
4. Uplästes af thet här i ståndet d. 20 och 23 hujus hällne protocoll någre til
communication med the andra stånden afgiorde ärender, i anledning hwaraf
blef något discurrerat 1) om apostledagarne, at tilsättias kunde, thet så i
Stockholms stad som annorstädes måtte uppå them blifwa allenast en predi¬
kan. Men såsom thet förnams wara influtit i consistorii Holmensis enskylte
beswär och thet i öfrigit tycktes wara en sak, som beqwämligast skulle kunna
hielpas, tå kyrkiolagen en gång, til äfwentyrs wid nästa rikzdag, kan komma
at öfwerses, altså achtades godt at nu icke wid thetta tilfället therom något rö¬
ra. 2) Om subsidiemedel för regementernas härwarande fullmächtige; och blef
för godt funnit ståndetz mening theröfwer så at inrätta, at thet finner thetta
krigzbefähletz andragande icke obilligt, men kan dock icke om sättet och
quanto sig utlåta utan thet til wederbörandes bästa öfwerenskommande hem¬
ställa.
5. Uplästes commerciedeputations betänckrde ang:de pommerske surplu¬
sen; hwilket blef utaf ståndet bifallit. Allenast 5-skulle ståndet önska, om til
undwikande af the betänckelige edegånger någon annan tilräckelig utwäg til
lurendrägeriers förekommande finnas kunde.-5
5-5 Köne. ändrat från tycktes godt wara til lurendrägeriers förekommande, på thet
the betenkelige edegånger måtte kunna undwikas och dock lurendrägerier förekom-
mas, om et wist antal af ull och spanmål proportionerat effter thet, som the förre åren
kunnat af landet utgå, kunde blifwa utsatt, som skulle wara fritt för surplusens erläg¬
gande.
368
1723 den 24 september
6. Inkommo någre deputerade ifrån thet lo fl. borgareståndet. Ordet förde
h:r borgmästaren Palmborg, hwilken näst aflagd hälsning öfwerlefwere-
rade 1) scholaeordningen med the utaf borgareståndet therwid giorde påmin¬
nelser; och 2) the projecterade resolutioner öfwer borgareståndetz allmänne
beswär och så thet ena som thet andra til thet bästa recommenderade. Hwilket
blef afh:r praeside uppå ståndetz wägnar med tacksäjelse uptagit.
7. Inkommo någre och 30 deputerade ifrån höglofl. riddersk. och adelen.
Ordet förde h:r landzhöfdingen baron Creutz, hwilken näst aflagd häls¬
ning upläste thet swar, som blifwit af ridd. och adelen författat och i dag kun-
giordt borgareståndet uti then skedde propositionen om collegiernes besät-
tiande med halfparten ofrälse män, och theraf sedermera en afskrifft med
ståndet communicerade.
H:r prae ses tackade för then undfångna communication och therhos
beklagade, at nu, tå man skal tänckia uppå at ernå et ändtekt slut på rikzda-
gen, et sådant mål skolat upkomma, som skal wäcka chagrin och oro; sade
sig icke kunna neka, at presteståndet warit af borgareståndet flere resor här¬
utinnan requirerat, men wil med all flit arbeta theruppå, at hwad som wil nå¬
gon oenighet upwäcka, kan blifwa helat och botat, önskandes at thertill måtte
tienlige och gode utwägar påfinnas.
8. Effter deputationens afträde uplästes af protocollet, hwad som blifwit
här i ståndet d. 29 Aug. sidstl. samt d. 12 och 17 hujus i thenna saken före-
hafft. Sedan togs under öfwerwägande, huru then oro, som man finner häraf
wara upwuxen, måtte bäst kunna förekommas, men under thetsamma blef en
deputation ifrån borgareståndet anmäld.
9. Inkommo någre deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde
h:r rådman H e 11 e d ai, hwilken näst aflagd hälsning androg, huru borgare¬
ståndet i dag fått ifrån höglofl. ridd. och adelen efftertänckeligit swar uppå
then i ingen annan tancka än til fäderneslandetz allmänna bästa anmälte pro¬
position om collegiernes besättiande med halfparten ofrälse män, åstundan-
des förthenskull, at presteståndet, som förmodekn står fast wid sitt tilförena
gifne bifall ang:de quaestio an, wil thetsamma hos ridd. och adelen kungiöra,
tå sedan borgareståndet kan närmare ytra sina tankar öfwer ridd. och adelens
nu gifne swar, som går borgareståndet i en och annan måtto altför när och
hwarken kan el:r bör lemnäs owederlagt, såsom borgareståndet i alla tider wi-
sat sig så redelige undersåtare som ridd. och adelen etc. Hrr p r a e s e s tacka¬
de för benägen communication och med önskan at kunna häruti finna the ut¬
wägar, som kunna tiäna til en god enighetz bibehållande, lofwade at tilbaka
skal kungiöras, hwad ståndet finnandes warder. Sedan blef något litet ventile¬
rat, hwad nu må härutinnan stå til giörandes. Men som tiden reda war förli-
1723 den 24—25 september
369
den, ty blef til nästa session upskutit at härom såsom en ganska örn och wigtig
sak, then ther wil med mycken försichtighet handteras, widare öfwerlägga.
Den 25 Septembr. för middagen.
1. Delibererades, hwad man tryggast må kunna företaga i then oroliga sa¬
ken angående collegiernes besättiande med halfparten ofrälse män. H:r
p r a e s e s förestälte, at frågan, uppå hwilken nu bör til borgareståndet swa-
ras, ankommer theruppå, om ståndet sielf wil giöra ridd. och adelen kunnigt
thet bifall, som blifwit borgareståndet gifwit in quaestione an, el:r om man wil
lemna til borgareståndet thetsamma at anbringa. För sin del mente h:r praeses
bättre wara, at ståndet gior thet sielf, tå saken med sina omständigheter ifrån
första början kan andragas, huru nämhn presteståndet warit härutinnan wäl 9
resor af borgareståndet requirerat med mera, och at i öfrigit wore ganska wäl,
om saken genom amnestie kunde bringas til goda och förthenskull både ridd.
och adelen såsom och borgareståndet sonderas at för publici skull och then
ädla enighetens bibehållande, utan hwilken salus publica och wår förwärfwa-
de frihet aldeles pericliterar, låta falla, hwad the emot hwarannan kunna haf-
wa at påstå. Andre höllö före, at thet wörö nesligit taga skuld uppå sig och nu
lemna borgareståndet allena, häldst i en sak, som är i sig sielf billig. H:r prob-
sten Strömer förestälte, om icke thet skulle wara bäst, emedan man ei kan
draga sig ifrån borgareståndet utan at kasta sig i ännu större oreda, at låta bor¬
gareståndet weta, at hwad sielfwa saken angår, finner ståndet thensamma bil¬
lig och går så wida icke ifrån sitt gifna bifall i quaestione an, men skulle dock
hålla före til förekommande af then upwuxne orolighet, at saken kunde lem¬
näs til nästa riksdag, tå man sin rätt icke har bortgifwit, och får imedlertid se,
huru thet wil tilgå med ofrälse mäns befordrande och om thet tå kan nödigt
wara therom at handla. Mag:r Lind och mag:r Aurelius utläto sig näs¬
tan för samma mening. Probsten Wallerius tyckte orådeligit wara at lem¬
na saken til nästa riksdag, läggandes thertil, at om man adquiescerar i thet,
som ridd. och adelen nu wisat sig föra i skölden med then skrifft, som the gif¬
wit borgareståndet til swar, så följer theraf intet annat, än at the andre stån¬
den måtte bespetza sig uppå at blifwa sclawar under ridd. och adelen. Prob¬
sten Nauclerus och lectoren Plantin höllö före den bästa utwäg, at
man begärer, thet någre sachtmodige och förståndige män af alla stånden trä¬
da tilhopa thetta ährendet at bilägga. Thetsamma tycktes the flere til större de¬
len bifalla, och erindrade therjämte probsten Nauclerus, at ridd. och adelen
torde komma uppå bättre tanckar, om them blefwe förestält, at meningen ic¬
ke är, thet idel ofrälse män nu i rad skola tilsättias, som the lära sig inbilla.
370
1723 den 25 september
Doctor Benzelius mente saken bäst kunna sopieras, om ståndet wil
theruppå arbeta, at både borgareståndet wil sin skrifft igentaga såsom ock
ridd. och adelen sin och at thermed then laederade enigheten måtte blifwa
igen restituerad. Thetsamma tyckte h:r biskop Lund och h:r biskop L i n-
nerius godt wara.
Doctor C a m e e n höll före thet bästa expedient thet, som på stunden före¬
slogs, at någre sachtmodige och förståndige män af alle stånden måtte träda
tilhopa at öfwerlägga, huru thenna saken må bäst kunna sopieras. Thetsam¬
ma tycktes ock the flere bifalla.
H:r kyrkioherden Böckman ytrade sig, at såsom ridd. och adelen är til-
förena nogsamt bekant, thet presteståndet gifwit borgareståndet bifall i
quaestione an, så torde thet wara bäst, om prästeståndet thetsamma hos ridd.
och adelen tydekn förmäler och therhos sig utlåter, at såsom ståndet ei kunnat
tänckia, at theraf en sådan eld skulle upblåsas, så skulle nu ståndet för sin del
hålla för then bästa utwäg til thenna orolighetz dämpande, at thetsamma stäl¬
les til öfwerwägande af en gemensam deputation.
H:r probsten Strömer utlät sig åter, at honom synes rådeligast, om man
ginge til borgareståndet med en deputation och läte förstå, at som man tilföre-
na funnit quaestionem an billig, så går man ei heller therifrån, men såsom the
sielfwa se, hwad oro theutaf upwuxit, och man icke skulle utan flere månaders
förspillande kunna komma therifrån, så skulle ståndet hålla före wara rådeli¬
gast at nu ställa saken thermed, at hon lemnäs til nästa rikzdag, tå man imed¬
lertid får se, huru thet kan tilgå med ofrälse mäns hjelpande, och imedlertid
har man icke ifrån sin rätt sig begifwit. H:r kyrkioherden Blanxius yrka¬
de, at man intet må gå ifrån thet tilförenagifna bifall el:r låta sig af adelens ho¬
telser skräma, som wil i längden hafwa swåra påfölgder. Androg therjämte
uthaf ridd. och adelens skrifft et ställe, hwarest the med nog hårda och effter-
tänckeliga ord icke allenast borgareståndet utan alla 3 stånden hota.
H:r praeses berättade, thet han både i afftons och nu i morgonstunden ge-
nomläsit ridd. och adelens skrifft, och kan icke annat säija, än at hon är nog
hård, men af föga skäl, som kunna anses för essentielle. Sammalunda ytrade
sig the flere af ståndet, at ingen kan annat säja, än at skrifften är för hård, och
at ridd. och adelen gådt theruthinnan altför wida.
Häruppå blef thet swar, som nu til borgareståndet gifwas skulle, inrättat
och justerat på thet sätt, som följer: Uti then bekanta saken, som i thessa da¬
gar någon orolighet emellan stånden upwäckt, har presteståndet ei kunnat un¬
derlåta thet loB. borgareståndet följande sina oförgripeliga och wälmenta
tanckar tienstlm wid handen gifwa; warandes i så måtto presteståndetz me¬
ning, at såsom man tilförena uppå thet lofl. borgareståndetz flere resor giorde
1723 den 25 september
371
requisitioner sig förklarat uti quaestione an med thet lo fl. borgareståndet
ense, så wil man eij heller gå therifrån, och håller i öfrigit före, såsom ståndetz
tancka äfwen tilförena warit, at thenne saken, som nu beklagekn wäckt så
mycken oro, uppå hwilkens dämpande man för allting måtte wara omtänckt,
ställas under en gemensam deputation af sachtmodiga och förståndiga män
utaf alla stånden til at tagas i öfwerwägande, hwad med bästa maneer och läm¬
pa må nu stå härutinnan til giörandes. H:r doctor Benzelius wille, at then uti
thetta swar omrörde quaestio an, hwilken ståndet förklarar sig hafwa förr bi¬
fallit och ei wilja gå ifrån, måtte restringeras med the ordens tilläggande: så¬
som grundad i regeringzformen; sade sig eljest fruchta, at man nästlar sig för
långt in i saken och gör sig oskickelig til at sedan kunna uti saken mediera.
Thetsamma biföllo h:r praeses samt h:r biskop Nordlind, hrr biskop
Lund och h:r biskop Linnerius. Men the öfrige af ståndetz ledamöter höllö
thenna restrictionen onödig och allenast ländande til at giöra borgareståndet
twifwelachtigt om wårt gifne rena bifall til quaestionen an, som ei [är]6 emot
regeringzformen stridande, på hwilket sätt borgareståndet skulle uppå wår
mediation litet el:r intet reflectera.
2. Inkommo någre deputerade ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde
hrr öfwerst en grefwe Dohn a, hwilken näst aflagd hälsning communicerade
höglofl. ridd. och adelens swar angrde then af presteståndet föreslagna termin
til rikzdagens slut, at ridd. och adelen är thertil så mycket mera hugat, som tid-
sens utdragande them faller mera kostsamt, men såsom thet lofl. borgare¬
ståndet i thesse dagar förebracht et ährende, som wil lända ridd. och adelen
emot regeringzformen och theras privilegier til mehn, så kan ridd. och adelen
om någon termin til rikzdagens slut sig icke utlåta, förrän then saken blifwer
först utredd. I öfrigit lät ock bermte hrr grefwe förstå, at ridd. och adelen än¬
nu icke hafft ifrån bondeståndet om termin til rikzdagens slut någon beskick¬
ning.
Hrr praeses beklagade, at then omrörde orolighet skal wara upkom-
men, med önskan at thensamma måtte kunna rödias af wägen och i öfrigit sa-
kerne så fogas, at uppå thenna långsamma riksdag måtte et godt och forderli-
git slut kunna erhållas.
3. Gick hrr probsten Wallerius jämte 5 av ståndet at gifwa thet lofl. borga¬
reståndet part af thet uti § 1 omrörde och skrifftelrn författade swar, som ock
jämwäl gå til bondeståndet at låta them weta, huru presteståndet communice-
rat med ridd. och adelen sina tanckar om termin til riksdagens slut och hwad
swar the nu gifwit, med hemställande til bondeståndet, om thet wil theröfwer
6 Köne.
372
1723 den 25 september
widare rådgiöra och låta presteståndet sina ytterligare tanckar weta. Om en li¬
ten stund igenkom probsten Wallerius med berättelse, at theras andra¬
gande hos borgareståndet blifwit alt wäl uptagit och at thet sagt sig skola
straxt hafwa sin deputation tilbaka igen. Så kom ock något thereffter h:r
kyrkioherden Blanxius tilbaka, hwilken sedan warit til bondeståndet och
berättade, at thet til swar ei annorlunda sig utlåtit, än at thet wäl måtte med to-
lamod afbida, hwaruti thet widare wil stadna.
4. Uplästes generalmajorens och landzhöfdingens baron Faltsburgs memo¬
rial, at kungzgården Lindoff måtte honom under perpetuelt arrende uplåtas;
hwilket ock blifwit af ridd. och adelen redan bifallit. H:r doct. Benzelius
erindrade härwid, at thet synes swårt at kuna afgiöra thetta såsom et peculia-
re, förrän general quaestion om kongsgårdarnes arrenderande kommit under
skärskodande; wil eljest icke gärna contradicera, häldst han är en herre, som
enhälligt berättas hafwa af fäderneslandet sina goda meriter. H:r probsten
Strömer höll äfwen betänckeligit härtil at samtycka. H:r praeses med
the flere tyckte thet utan swårighet kunna bewiljas, emedan han är en wälför-
tient herre och cronan als intet afgår, tå han praesterar samma arrendesum¬
ma, som förr warit åsatt.
5. Inkommo 6 deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde h:r
rådman H el led a j, hwilken näst aflagd hälsning betygade uppå borgare-
ståndetz wägnar alt nöje uti thet, som blifwit ifrån presteståndet kungiordt uti
then bekante saken, men tager sig allenast frihet at therwid påminna, thet
presteståndet ei må uti kungiörandet hos ridd. och adelen om sitt bifall uti
quaestione an bruka the orden, at thet skedt uppå borgareståndetz flere resor
giorde requisitioner, emedan presteståndet lärer sig erindra, at thet strax för¬
klarat sig uti quaestione an ense, men at modus allena warit, som förorsakat
the sedermera giorde beskickningar; och hwad then upwuxne oenighetens
dämpande widkommer, så försäkrar borgareståndet, at thet med all flit och
sorgfällighet wil thet wårda etc. H:r praeses swarade, at ståndet icke ännu
så directe sig utlåtit om bifalletz kungiörande hos ridd. och adelen, och i öfri-
git uhrsächtade, at nu icke är tilfälle något särdeles at sluta, emedan ståndetz
ledamöter til stor del redan åtskilts.
6. Uplästes och til extraderande justerades utaf protocollet under nästföre¬
gående dato then 5 puncten ang:de pommerske surplusen.
7. Förestältes, huru uti expeditionsdeputation under jämkandet af the ifrån
stånden inkomne differente utlåtelser är wordet projecterat ang:de skattekö¬
pen 1) om hemman, som ligga när til bergwärk, at the ei utan kongl, bergscol-
legii bepröfwande och speciale tilstånd måge bortsäljas til skatte, och 2) om
augmentshemman, at ther the liggia när til rusthållen och äro them så til styre-
1723 den 25—26 september
373
kio, at the thessutom ei kunna bestå, måtte rusthållarne hafwa praeferencen
för åboerne at lösa them til skatte. Hwilke bägge mål blefwo samtyckte. Sam¬
maledes
8. bifölls en ifrån expeditionsdeputation giord påminnelse angrde rotebåtz-
mäns brukande wid convoyer och rotens förnöjande af convoymedlen til ny
karls anskaffande, ther en sådan båtzman skulle rymma etc. 1 lika måtto
9. wardt af the fläste bifallit, at i förordningen om characterers hämmande
then uti 2:dra puncten allegerade 42 § af regeringsformen må restringeras alle¬
na til afskedssökande, emedan eljest thet åstundade ändemål af characterers
hämmande står föga til at erhållas.
Den 26 Septembr. för middagen.
1. Uplästes riksrådetz grefwe Lievens memorial, at honom emot en skälig
taxation stipulerad arrendesumma måtte uplåtas enthera af cronans ladugår¬
dar Gripsholm, Tynnelsö el:r Dalby uti Skåne. Emedan ståndet fann någon
swårighet at kunna sig häröfwer utlåta, förrän thet får tilfälle at giöra sig när¬
mare underrättad så i gemen om thet, som kan beröra thet uti cammar- och
oeconomiedeputation projecterade kongzgårdarnes perpetuelle arrenderan¬
de, som i synnerhet hwad thessa gårdar widkommer, och therhos gafs wid
handen, at härom skulle kunna af assessoren von Bratt fås then bästa under¬
rättelse; ty gick mag:r Lind at anmoda bem:te h:r assessor at wilja på en liten
stund upkomma.
2. Gingo effter anmodan probsten J u n b e c k samt kyrkioherdarne mag:r
Plantin, mag:r Nordstedt och mag:r Blanxius7 at hos bondestån¬
det recommendera scholaeordningen och therhos kungiöra, huru the andre
stånden för thess provisionelle auctoritet til nästa riksdag sig utlåtit. Hwilka
ock kommo om en stund tilbaka med hälsning och berättelse, at bondeståndet
lofwat den communicerade scholaeordningen med thet första företaga och be¬
tygat sig tiltro presteståndet, at thet thenna saken bäst förstår.
3. Inkom assessoren hrr von Bratt, hwilken tå gaf effter begäran wid
handen angrde förberörde gårdar, at hofjunkaren Adlerstedt härtils hafft un¬
der arrende Gripsholms gård såsom ock Tynnels gård samt ammiralitets-,
stats- och cammarrådet hrr Lagerbielke Dalby gård uti Skåne, men at then
förre är på sitt arrende nog skyldig och lärer gå therifrån; och hwad Gripsholm
widkommer, at Hennes Majrt lärer thet til arrenderande åstunda, såsom ock
at Dalby kommer på en särskilt inrättning, i thy Hans Majrt wil ther hafwa
7 Köne. ändrat från Aurelius.
374
1723 den 26 september
stuterij, men at Tynnelsö ämnas til perpetuelt arrende, och har han äfwen för-
stådt, at ridd. och adelen ytrat sig benägne uti then af hans excellence gref Lie¬
ven giorde ansökning etc. Anbelangande arrendesumman uppå the kongsgår-
dar, som komma at uplåtas til perpetuelt arrende, utlät han sig, at then wäl
ämnas til at blifwa effter ref- och skattlägning taxerad, men at rättigheten til
perpetuelt arrende kommer thesutom såsom en besittningsrätt genom auction
then mästbiudande at uplåtas. Ståndet tog sedan hans excelkces grefwe Lie¬
vens ansökning i närmare öfwerwägande och stadnade theruti, at h:r kyrkio-
herden P o s s i e t h sig påtog at låta honom weta, huru med thessa gårdar
sammanhänger såwäl som med thet ämnade perpetuelle arrendet och arrende¬
summans förökande genom auction, samt at ståndet gärna ser thet hans ex-
cellxe kan få sitt nöje, hwarom torde rådeligit wara, at äfwen hans excelhce til
kongl, cammarcollegium sig adresserade.
4. Wid samma tilfälle, som nu bemälte hrr kyrkioherde gick til at utkalla
hans excelhce grefwe Lieven utur rådcammaren at med honom thessa ståndetz
tanckar communicera, blef han äfwen anmodad at utkalla hans excelhce gref¬
we Horn och af honom begära dag och stund, tå ståndet kunde få tilfälle at ge¬
nom en deputation föredraga Hans Majrt uti sittiande råd sitt underdånige
memorial angrde några religionsmål. Wid återkomsten berättade hrr kyr-
kioherden, at hans excelhce grefwe Horn hälsat och sagt, at om lögerdag kom¬
mer Hans Majrt sielf i rådet och at ståndet skal tå få tilträde. Men hans
excelhce grefwe Lieven har nu icke warit uppe i rådet.
5. Inkommo någre deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde
hrr borgmästaren Tellander, hwilken förestälte, huru borgareståndet be¬
klagar then orolighet, som sig yppat af thet hos ridd. och adelen anmälte ären¬
det angrde collegiernes besättiande med halfparten ofrälse män, och thet emot
all borgareståndets förmodan, som therwid intet annat syftemål hafft än thet,
som presteståndet äfwen funnit billigt och rättwist, tackandes therföre, at
presteståndet jämwäl, sedan berörde orolighet sig yppat, uti sitt förra gifne bi¬
fall persisterat. Och såsom thet är bekant, huru ridd. och adelen med en gan¬
ska swår skrifft til borgareståndet inkommit, så har borgareståndet ei annat
kunnat giöra än wara omtänckt at gifwa theruppå swar tilbaka. Har dock för
enighetens skull, then the på alt sätt wilja hafwa befordrad, gådt thet hårdaste
och swåraste förbi och sig om möjeligaste lindrighet beflitat. Har ock welat nu
förut låta presteståndet thetsamma höra; som ock theruppå skedde, at thet af
bem:te borgmästare blef upläsit; hwilken sedermera förestälte, at såsom bor¬
gareståndet täncker med thet första thetta swar til ridd. och adelen afgifwa, så
är ock thesutan, at presteståndet wil föruth antyda ridd. och adelen sitt gifne
bifall i quaestione an.
1723 den 26 september
375
H:r praeses swarade, thet presteståndet är mycket kärt, at borgarestån¬
det wil wara sorgfälligt til at stilla och dämpa then upwuxne orolighet kunnan¬
des h:r praeses, hwad then upläste skrifften widkommer, ei annat än lemna til
borgareståndetz eget bepröfwande, om icke ännu någre ordelag kunde lind¬
ras; och beträffande beskickningen härifrån til ridd. och adelen, så har man
icke kunnat ännu thensamma wärkställa, emedan ståndetz ledamöter, som
thesutom ei äro månge, warit i dag, af hwad händelse thet skedt, nog få för¬
samlade. H:r borgmästaren recommenderade widare, at dock thetta ärende
nu måtte til afgiörande företagas.
6. Blef utaf ståndet öfwerlagdt, huru thetta ärendet må kunna ridderskapet
och adelen uppå bästa maneer föredragas; hwartil mag:r Melander berät¬
tade sig hafwa författat et utkast, hwilket nu uplästes och justerades til at blif-
wa i morgon, wil Gud, wid sessionens begynnelse först med bondeståndet
communicerat (rsåsom nu genom 2:ne utskickade ifrån thet ståndet blef an¬
hållit:) och sedan genom en deputation til ridd. och adelen expedierat samt
wärkställigheten theraf til borgareståndet kungiord; lydandes thetsamma, så¬
som följer:
Hos höglofl. ridderskapet och adelen låter prästeståndet förmäla sin hör¬
samma och tienstliga hälsning och therjämte sina wälmenta och oförgripeliga
tanckar uti thet hos höglofl. ridd. och adelen för ei många dagar sedan ifrån
thet loft. borgareståndet anmälte ährendet i lika hörsamhet kungiöra. At af
thenna saken et sådant missförstånd skolat upwäxa, som man sedermera måst
förfara, thet kan presteståndet ei annorlunda än för sin del högekn beklaga
och sålunda uppå thess stillande samt then ädla enighetens uphielpande all
möjelig sorgfällighet anwända.
Presteståndet skulle hiertekn önska, at thet icke måtte fela i then tanckan,
at höglofl. ridd. och adelen fattat om thenna saken et annat begrep, än thess
syftemål egentekn warit, och stält sig thes påfölgd sålunda före, som skulle
meningen wara, at häreffter idel ofrälse män skulle i collegierne niuta beford¬
ring, til thess the komma emot frälsemän at giöra halfparten.8 Hwaremot så¬
8 Köne. härefter överstruket Man gör sig then goda förhopning, at om höglofl. rid¬
derskapet och adelen ej tagit saken af en sådan conseqvence, lärer höglofl. ridderskapet
och adelen aldrig kommit uppå sådana tankar, som höglofl. ridderskapet och adelen i
sit til thet lod. borgareståndet afgifne swar behagat ytra.
376
1723 den 26—27 september
som presteståndet gärna tilstår, at thet för sin del så wida bifallit 9~quaestio-
nem an, at thensamma kunde blifwa höglofl. ridd. och adelen föredragen,
förmenandes at i så måtto thet, som regeringsformen innehåller om hwars och
ens hjelpande effter förtiänst och skickelighet, skulle så myckit bättre kunna
bringas i wärkställighet, hwilket prästeståndetz förnämsta afseende har
warit,'9 altså har man hållit sig aldeles ifrån, at om modo något determinera
el:r fastställa, förrän thet skulle komma under samråd af alla stånden tillika;
kunnandes ei heller presteståndet, sedan nu thenna saken emot all förmodan i
någon orolighet utbrustit, uppå hwilkens dämpande man för all ting måtte
wara omtänckt, för sin del finna thertil någon tienligare utwäg, än at then¬
samma ställes under en gemensam deputation af sachtmodiga och förståndiga
män utaf alla stånden, til at tagas i moget öf:rwägande, hwad med bästa ma-
neer och lämpa må nu stå härutinnan til giörandes.
At höglofl. ridd. och adelen lärer thenna presteståndetz oförgripeliga wäl-
mening gunstigast biträda, therom gior sig presteståndet så myckit mera för¬
hoppning, som thet näst Gudz hielp wil wara then bepröfdaste wägen at kun¬
na en förkränkt enighet och wår therunder pericliterande allmänna frihet un-
derstödia och uphielpa; hwarutinnan höglofl. ridderskapet och adelen ei lärer
tillåta, at thess tilförena altid ådagalagde berömwärda sorgfällighet skall blif¬
wa saknad.
Den 27 Septembr. för middagen.
1. Uplästes krigzdeputationens betänck:de öfwer then ansökning, som
åboerne af 17 hemman uti Säfwedahls härad giordt at få i stället för sitt knech-
tehåll under Elfsborgz lähns regemente praestera antingen knechtar under
Götheborg el:r rotebåtzmän. Bemälte deputations betrde blef såsom wälgrun-
dat til alla delar af ståndet bifallit.
2. Uplästes cammar- och oeconomiedeputationens memorial öfwer asses¬
soren Lagerstolpes förslag til et richtigt och fullkommeligit bokslutz anstäl¬
lande af riksens ständers contoirs räkenskaper med mera. Ståndet upsköt med
sitt betänck:de öfwer thetta måhl, til thes the andre ståndens utlåtelse inkom¬
ma.
9-9 Köne. ändrat från then af thet lofl. borgareståndet giorde propositionen, såsom
then thertil ingen del kunnat finnas emot regeringsformen stridande utan snarare grun¬
dad uppå så goda skäl, at man ej wille twifla, at höglofl. ridderskapet och adelen skulle
sig jemwel theruti finna, allenast man komme til gemensamt öfwerleggande, huru thet
beqwemligast och utan någons praejudicerande skulle med tiden kunna bringas till
werkstellighet.
1723 den 27 september
377
3. Uplästes thet af mag:r Melander författade och i går af ståndet adprobe-
rade memorial, som hos höglofl. ridd. och adelen nu skulle inlefwereras,
ang:de thet ärendet, som af lofl. borgareståndet blifwit höglofl. ridderskapet
och adelen d. 18 hujus proponerat, nämkn om collegiernes besättiande til
halfparten med ofrälse män. H:r doct:r Benzelius påminte härwid, at
ståndet oförgripekn icke borde ytra sitt bifall uti quaestione an, aldenstund
man therigenom betoge sig then förmohnen at kunna mediera emellan the stri¬
dige stånden, finnande han ingalunda för sin del, at ståndet häruti subdole
agerar, om man til beqwäm tid tiger til thet, som tilgiordt är, emedan then tu¬
mult, som af en sådan myckenhet på riddarhuset torde yppa sig, kunde sedan
hos någre få deputatos lättare stillas och hindras. Men the andre gofwo före,
at som ståndet i går åtnögde sig med then jämkning, som tå skedde, så må
skrifften i dag, såsom hon nu är fattad, hos höglofl. ridd. och adelen upläsas.
Hwarwid thet dock förblef.
4. Probsten mag:r Unge anmodades at stiga til bondeståndet at läsa för
them ofwannämnde skrifft, hwaraf the effter sin åstundan må förstå, uti
hwad tanckar presteståndet stadnat. Om en liten stund kom probsten Unge
tilbakas, berättande huru bondeståndet tackat för then erwista förtroligheten
och genom talemannen ytrat sig, at bondeståndetz skrifft til höglofl. ridd. och
adelen, som uti samma måhl är fattad, är nästan af lika innehåll.
5. Uplästes commerciedeputationens betänckande öfwer wismariske depu¬
terades ansökning ang:de 1) nederlagzfriheten, 2) at humbla må få anses så¬
som nederlagsgods, 3) at the må slippa stora9” siötullens erläggande och alle¬
nast gie then lilla tullens afgifft, 4) at niuta samma förmohner för sine fahrtyg,
som the åt Spanien etle]1 gående och swänske undersåtarena tilhörige fahr-
koster. Thetta upsköts til widare betänckande.
6. Uplästes hrr biskopens doct. Norlinds hos Hans Majrt insinuerade och til
riksens ständer remitterade supplique angrde ansökning för Strängnes dom-
kyrkia, at äfwen henne som S. Jacobs och S. Catharinae kyrkior här i Stock¬
holm må lika förmohn förunnas at icke allenast fritt för crontullen och slag¬
skatten til plåtar få förmynta berörde förbrände kyrkias koppar utan ock
therjämte fritt för stora sjötullen och slagskattzafgifften få i Afwestad smida
så mycken koppar, som til oftanämnde kyrkias öfwertäckande betarfwas.
Ståndet fann thetta begär mycket skäligt och förthenskull thetsamma biföll.
7. Justitiaedeputationens memorial uplästes ang:de lagmannen h:r Simon
Lilljegreens ansökningar och bief i alla delar bifallit.
9“ Köne.; i renskr. södra.
1 Köne.
378
1723 den 27 september
8. H: rar biskoparne doct. Norlind och doct. Braun gingo med 16 ad¬
jungerade til höglofl. ridd. och adelen at af papperet betyga ståndetz hierteliga
bedröfwelse öfwer thet missförstånd, som emellan them och borgareståndet
upwuxit twifwelsutan theraf, at höglofl. ridd. och adelen icke måtte fattat
thet sanskyldiga begrepet af quaestione an om collegiernas besättiande, hwil-
ken presterskapet såsom med regeringsformen enlig och öfwerensstämande
bifallit utan thet ringaste determinerande af modo; önskande presteståndet in-
nerl:n, at thetta tumult, som wil förstöra then stånden emellan högnödiga
wän- och förtroligheten, måtte til then pericliterande frihetens räddande och
widmachthållande kunna fogelm dämpas, hwilket presteståndet för sin del
finner lämpeligast kunna skie genom en af sachtmodige och wälmenande af
alle stånden gemensam deputations mäklande. Bemälte h:rar deputati kom-
mo om en stund tilbakas och återbrachte höglofl. ridd. och adelens benägne
hälsning och förtrolighetz betygande.
9. Uplästes Kongl. Maj:ts och riksens cancelliecollegii memorial jämte sub-
alternernes supplique; hwaröfwer ståndet sig redan ytrade, at thet för sin del
finner godt, at cancellietaxan blifwer stående och kongl, cancelliesecreterare
med samtel. subalternerne såsom ock praesidentens secreterare samt under-
betiänte wid riksens archivum, såsom actuarien, registratoren, cancellisten
och copisten, blifwa theraf soulagerade, men the, som ther ofwanföre hafwe
sina beställningar blifwa af chartae sigillatae- och postpenningeöfwerskottz-
medel accommoderade, såsom thet tilförne blifwit af ståndet recommenderat,
10. Påminte h:r doct. Benzelius om criminalisterne Dahlen, Prange
och Brodzeen, huru thet är betänckeligit, at exequerandet af thet, som öf:r
them dömtz, så uppå tiden ankommer; och achtades godt at genom extractum
protocollii til expeditionsdeputation sig reservera, at ståndet wil wara
utan answar, om thet icke i anledning af the ifrån stånden inkomne utlåtelser
warder til expedition befordrat.
11. Uplästes lieutenantens h:r Gripenmarkz memorial at få til fullo betalte
855 dr 26 öre smt, hwilket blifwit af ridd. och adelen bifallit. Ståndet fann sig
icke kunna öfwer thenna ansökning annorlunda sig utlåta, än at thet blifwer
wid riksens ständers secrete utskottz resolution, ifrån hwilken synes wara
swårt at wika och thermed gifwa exempel til flere dylike ansökningar.
12. Inkom en ifrån bondeståndet utskickad, hwilken af en skriftelig förfat¬
tad mening upläste, huru bondeståndet nu tänker swara höglofl. ridd. och
adelen i then bekante saken ang:de collegiernas besättiande.
13. Uplästes thet uti differentiaedeputation öfwersedde och til en betal-
ningzafgifft projecterade bewillningsplacatet. Ståndet hade allenast thet at
påminna, at wid then första af the generale eftergående puncterna tyckes wara
1723 den 27—28 september
379
nödigt, at om grefwinnor, fruer och hustrur tilsättes, at the nu och i framtiden
blif:a ifrå thenna afgifften befrijade.
14. Uplästes commerciedeputations betänckande ang:de twisten emellan
garfware- och cardewansmakareembeten här i staden. Ståndet hade för sin del
therwid intet at påminna och förthenskull thetsamma biföll.
Den 28 Septembr.
1. Gick mag:r Hasselhun til at söka få tala med hans excelhce h:r grefwe
Horn utanför rådcammaren och af honom förnimma, hwad stund ståndet nu
skulle få Hans Maj:t i sittiande råd upwachta.
2. Androg lectoren mag:r Öhrling, at han förspordt ifrån the hemma-
warande lectoribus, at the icke äro aldeles nögde med thet uthi scholaeord-
ningen författade schema lectionum, och wardt i anledning theraf för godt
funnit, at på bem:te schema må tilsättas en mening, som theruppå lyda kan, at
wederbörande biskopar och consistorier må lemnäs fritt 1) at jämka stunder¬
na til lectionerne effter hwars och ens ortz beskaffenhet och nödtorfft; 2) at
utdela tiden til andra sysslor, ther thet icke behöfwes, at alle lectores skola
emendera exercitia stili.
3. Förestälte h:r praeses, emedan han förstådt, thet ridd. och adelen
skal hafwa sig tämmehn beqwämat och fallit uppå mildare tanckar, sedan the
i går fädt höra presteståndetz och bondeståndetz tanckar, om icke thet skulle
wara rådeligit, at genom en beskickning per modum consilii sondera borgare¬
ståndet at i sitt swar til ridd. och adelen bruka all möjelig lindrighet, på thet
sinnen[a]2 ei måtte til någon widare orolighet upwäckas och rikzdagen ther-
igenom jämwäl komma at utdragas. I thetta ährendet gick hrr kyrkioherden
P o s s i e t h jämte någre flere åstad, hwilke strax igenkommo med berättelse,
at borgareståndetz deputation war allareda til ridd. och adelen afgången.
4. Uplästes cammar- och oeconomiedeputations betänckiande angrde Bå-
tiske hrrars arfwingarnes ansökning om återwinnande af hemmanet Krenglan
etc., som blifwit lagd til ladugård under Örebro slott och kallat Ulricsberg.
Therjämte uplästes, hwad thet lofl. borgareståndet d. 3 hujus angrde thenna
saken påmint, såsom ock camererarens Petter Erichssons d. 3 Septemb. 1690
uti thetta mål gifne underrättelse. Och syntes icke allenast hafwa sin goda
grund, hwad thet lofl. borgareståndet härwid påmint, utan ock nödigt wara,
at til närmare undersökning kommer, om icke then af bemrte hrrar erfwingar
nu praetenderade skatträttigheten wid thes indragande på något sätt kommit
2 Köne.
25-10-311
380
1723 den 28 september
med cronan i afräkning; hwartil berörde cammererares Petter Erichssons me¬
morial gifwer temmelig anledning. Doch achtades godt, at ståndet med sin ut¬
låtelse häröfwer innehåller, til thes thet närmare kommer at företaga thet, som
angår reductionswärket; hwaröfwer h:r doct. Benzelius lofwade nästk:de
måndag, will Gud, at gifwa wid handen, hwad han kan hafwa tilfälle at på¬
minna.
5. Inkom h:r lieutenanten Gripenmarck och recommenderade til et
gunstigt utslag, thet han nödgats inlägga om betalning för 855 dr 26 öre
silf:mt, hwilka han til publici tiänst af sitt egit utlagt. H:r p r a e s e s swarade,
at hans memorial blifwit upläsit och skal än widare tagas i behörigt öfwer-
wägande, hwad som möjeligast kan finnas låta sig giöra. Ståndet fann seder¬
mera godt, såsom in caussa pia, at bifalla then af högloft, ridd. och adelen ho¬
nom bewiljade betalningen, dock at thet icke må dragas för någon annan til
exempel.
6. Igenkom mag:r Hasselhun med hälsning ifrån hans excellxe grefwe
Horn, at ståndet nu på stunden kan hafwa tilfälle Hans Maj:t i sittiande råd at
upwachta. Berättade ock therjämte, at han wid samma tilfälle uti förmaket
kommit til tals med hans excellxe grefwe Lieven, hwilken frågat effter then
saken, som han til ståndet recommenderat, och fått til swar thetsamma, som
h:r kyrkioherden Possieth i går blef committerat honom at antyda; hwaruppå
han sig widare ytrat, at han är nögd, allenast han får någon kongsgård at ar¬
rendera, ehwem thet ock wore, och har begärt thet til thet bästa recommende-
ras.
7. Anmodades mag:r Hasselhun at gå til riddarhuset och kungiöra h:r
landtmarskalken presteståndets upträde til Hans Maj:t, at thet sker uti enskyl-
te mål och något, som angår religionen, på thet at thet icke måtte giöra hos
ridd. och adelen någon ombrage.
8. Gingo samtel. ståndetz ledamöter up i rådcammaren, hwarest the af
ståndet författade 2:ne memorialer, thet ena ang:de flera mål berörande reli¬
gionen3, thet andra beträffande förbodet på doct. Ba[l]thasars4 skriffter i
Gripswall5, blefwo i underdånighet öfwerlefwererade och af statssecreteraren
baron Barck upläste, hwaruppå Hans Maij:t sig nådigst ytrade thet wara Hans
Maj;t kärt at förnimma, thet ståndet med sådan sorgfällighet wårdar, hwad
religionen tilhörer, och at thet skal effter all möjelighet hielpas.
9. Wid afträdet sökte h:r praeses tilfälle at få i förmaket tala med h:r
statssecreteraren Barck och til honom recommenderade at förekomma, thet
3 Bilaga 39.
4 Köne.
5 Bilaga 40.
1723 den 28 september
381
ingen resolution på the andra ståndens enskylte beswär må til någon annans
mehn expedieras.
10. Sedan ståndet war kommit tilbaka, blef strax anmäld en deputation
ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde h:r öfwersten grefwe Dohn a,
hwilken näst aflagd hälsning betygade uppå ridd:s och adelens wägnar et fäg-
nesamt nöje öfwer presteståndets ei mindre rättrådiga än benägna utlåtelse öf¬
wer then af thet lofl. borgareståndet andragne propositionen men at ridd.
och adelen ei kan til någon deputation öfwer thetta mål sig begifwa etc. Hwil-
ket han af en skrifftelig författad mening upläste, och thernäst berättade sig
hafwa in commissis at äfwen begära, thet presteståndet wille benägit meddela
et fordersamt swar öfwer thet af ständernas förordnade reductionscommis-
sion för riksdagen utarbetade och til alla stånden nu nyl:n remitterade betänc-
kiande. H:r praeses uptog altsammans med tacksäjelse; önskade, at thet
förra måtte i god inbördes enighet stadna, och sade thet senare wara här i stån¬
det upläsit men skola än widare tagas i betänckande.
Sidst gaf bem:te h:r grefwe wid handen, at honom jämwäl är wordet anbe-
falt til at tacka för then i dag undfångna benägna notification om prästestån-
detz upträde til Hans Maj:t, försäkrandes at aldrig ridd. och adelen skal giöra
något steg utan at pläga med presteståndet et godt förtroende. H:r praeses be¬
mötte ock thet med wederbörlig tacksäjelse och therhos begärte hos ridd. och
adelen påminnas om presteståndets skedde anmälande ang:de riksdagens
skyndsamma slutande.
11. Berättade mag:r Öhrling, at i expeditionsdeputation hafwa sig yp¬
pat så många swårigheter wid then saken, som angår räkenskapernas förkor¬
tande och jordebokens nya inrättande, at thet funnits bäst, thet hwar och en
skulle taga ad referendum i sitt stånd, om icke thet må utsättas til nästa riks¬
dag at widare mognas, och imedlertid then gamle jordeboken följas. Hwilket
blef af ståndet samtyckt.
12. Uplästes justitiaedeputations betänck:de öfwer borgerskapetz i Norr¬
köping anförde beswär uti åtskillige puncter emot politieborgmästaren Lehn¬
berg, för hwilka han blifwit af en förordnad commission ther i orten dömd
men sedan i kongl, justitiaerevision borgerskapet ohörd* merendels frikallad.
Ståndet kunde sig icke theruti finna, huru commissionens dom kunnat på så¬
dant sätt i kongl, justitiaerevisionen häfwas, men lemnade til widare betänc¬
kande, hwad nu lämpeligast til thenna saken må kunna giöras.
13. Androg hrr praeses probstens Garvolii nödwändighet at nu få begif¬
wa sig på then til Finland honom förestående långa hemresa. Hwilket ståndet
ei fann sig kunna honom förwägra utan med tacksäjelse för thes hafde goda
biträde önskade honom en lyckosam resa.
382
1723 den 30 september
Den 30 Septemb. för middagen.
1. Uplästes the 2:ne puncter, som i anledning af sidsta protocoll blifwit för¬
fattade at tilsättas under thet i scholaeordningen införde schema lectionum,
och blefwo utaf följande innehåll approberade. Härwid tages i acht: 1) then
uthi ofwanstående schemate författade utdelning af timarna hafwa weder-
börande ordentehn at ställa sig til effterrättelse, dock at biskopen och consi-
storio icke är thermed aldeles betagit at giöra någon ändring, ther omständig¬
het erne så kunna fordra och thet med wederbörandes samråd nyttigt pröfwas;
likwäl så, at kl. 1 effter middagen owägerlm anwändes uppå exercitia stili,
hwilke publice i gymnasio böra emenderas; 2) uti the gymnasier, hwarest icke
så stor frequence är, at nödigt pröfwas, thet alla 4 philosophiae lectores med
adjuncto samtel. wårda exercitia stili, kan then af them, som härtils icke
hafft then sysslan om händer, äfwen hädaneffter ei behöfwa anwända någon
tid therpå, som til flere lectioner kan wara angelägnare. Med thessa puncter
gick sedan mag:r Öhrling til ridderskapet at inhämta h:r landtmarskalkens
bifall til theras inskrifwande och kom igen med berättelse, at h:r landtmar-
skalken tagit thet ad referendum uti ståndetz pleno. Hwaruppå sedermera
skedde, at the blefwo igensände med then påskrifft, at ridd. och adelen them
bifallit.
2. Uplästes krigzdeputations betänckrde öfwer the beswär, som herrdags-
mannen Lars Hansson Woll inlagt å rusthållarnes wägnar i Bohuslähn, såsom
ock fullmächtigarnes ifrån Bohuslähn Jacob Olssons, Swän Uddesons5", Lars
Hanssons och Lars Börjessons ingifne specification uppå åtskillige penninge-
poster, för hwilka bermte rusthållare fordra at blifwa förnögde. Ståndet fann
bem:te deputations betänckrde wara för hrr öfwersten Dideron nog lindrigt
och at til egenwilligheters förekommande samt hwars och ens bibehållande
wid sin [tilstendiga]6 rätt torde nödigt wara, at til justitiaecancelleren hemstäl¬
les sådant lagligen at låta utföra. Doch achtades godt at låta med thenna saken
bero, til thes man får höra, hwad the andre stånden warda sig utlåtande.
3. Uplästes en ifrån riddarhuset ånyo communicerad förtekning uppå
them, som blifwit förordnade til commissionen i Finland,7 nämlrn uti Åbo och
Åland regeringsrådet Sandberg, krigzcommissarien Starkow, dito Nigrell,
actor häradzhöfdrn Grönlund och notarien Ruut. Uti Nyland och Kymmene-
gårdz lähn lagman Hederhielm, krigzcommissarien Drysell, dito Dunkamp,
actor häradzhöfdrn Tieronius och notarien advocaten Chytreen elrr auditeu-
ren Walleen. Ståndet fann härwid eljest intet at påminna; önskade allenast,
5“ Köne.; i renskr. Anderssons.
6 Köne.; i renskr. ständiga.
7 Köne. härefter överstruket Hwarwid ståndet achtade nödigt at påminna, at thet wo-
re önskeligit, om sådane män åtminsto til actores och notarier kunde thertil ...
1723 den 30 september
383
om thet wore så wäl, at förutan actoren och notarien jämwäl praeses eller åt¬
minsto en af assessorerne wore thet finska språket mächtig, hwilket skulle en
sådan commission mycket facilitera.8
4. Förehades åter saken ang:de allmogens i Bohuslähn ansökning om hielp
til Qwistrums bros och gästgifwaregårdz byggnad, och wardt utaf ståndet fun¬
nit godt at bifalla then projecterade brotullen, intil thess omkostnaden, som
uppå broens byggnad nu blifwit anwänd, warder betalt, men at thensamme se¬
dan måtte uphöra och broen af inbyggarne i orten wederbörkn underhållas.
5. Androgmag:r Öhrling, at nödigt wara wil til at pådrif:a hos ridd. och
adelen samt borgareståndet om theras ändtel. utlåtelse öfwer presteståndetz
deduction ang:de 1681 åhrs förordning, emedan thet är til befarandes, om
thet icke sker, förrän rikzdagen kommer til slut, som nu förliudes wilja om få9
dagar ske, at rådet uti resolutionerne uppå bondeståndets beswär grundar sig
uppå 1719 års resolution presteståndet til mehn. Thetta stadnade nu theruti, at
h:r praeses sig åtog at först tala härom med h:r landtmarskalken och rid-
darhussecreteraren.
6. Uplästes ammiralitets-, cammar- och oeconomie- samt defensions min¬
dre deputations ytrande ang:de båtsmansindeln- och roteringen uti Halland.
H:r kyrkioherden Böckman berättade sedermera, huru thet i början til-
kommit, at thet landet kommit til att hålla 400 ryttare, och the medel, som lan¬
det tilförena sig åtagit, n:l:n 20 dr silfrmt på hwar gård i södre Halland och 18
dr i norre Halland, för befrijelse ifrån all militiaehåll blifwit thertil indelte,
men sedan, när ber:de ryttarehåll åter uphäfwits, projecterats i thes ställe et
antal av 1600 båtsmän, hwilket är för landet omöjeligit, men at thet erbiuder
sig til at hålla ongefähr 430 båtsmän och thesutom erlägga til cronan bem:te
indelningzmedel, som gör en summa å 50000 dr silf:mt, samt i öfrigit stå för
enroullering. Probsten Strömer tyckte bäst wara, om thetta wärket så blif-
wer jämkat, at bördan af båtsmanshållet kan swara emot then börda, som til¬
förena warit af ryttarehållet. Saken stadne theruti, at deputations betänckan-
de fick bifall i förmodan, at then til indelningens förrättande ämnade commis-
sionen af owälduge män lärer therwid effter all möjelighet se uppå cronans
bästa.
7. Uplästes justitiaedeputations betänck:de ang:de för thetta kyrkioherden
Jonas Törnebom, hwilket i så måtto bifölls, at til consistorium Gothoburgen-
se må hemställas til at pröfwa, om han är af the kraffter, hälsa och skickelig-
het, at han mächtar sköta en församling, och tå med thet forderligaste honom
thertil förhielpa; men i annor händelse låta sig effter kyrkiolag. 19 cap. 30 §
8 Köne. härefter överstruket Uplästes thet lofl. borgareståndets extractum proto-
colli.
9 Köne. 8.
384
1723 den 30 september
therom wårda, at han på annat sätt kan blifwa [med något]1 tilräckeligit un¬
derhåll försörgd.
8. Inkommo 2:ne deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet, hwilke å sitt
ståndz wägnar 1) påminte om theras allmänne beswärs afhielpande och 2) be¬
rättade, at hos borgareståndet är under wissa deputerade lemnat, hwad som
angår deductionen om 1681 åhrs förordning, hwilket förmodas i morgon, wil
Gud, skola blifwa färdigt. H:r praeses tackade för thet senare och swarade
ang:de thet förra, at ståndet icke ännu haft tilfälle thet lofl. borgareståndets
allmänne beswär in pleno at genomläsa; men at thet dock skal med thet första
ske.
9. Inkom fältskären Immanuel Grossman med en följeslagare och
uppå Fahlu bergslags wägnar recommenderade til fordersamt afgiörande et
memorial angrde 1) hwilke personer blifrt föreslagne til then uti Fahlun ämna¬
de commissionen; 2) medel til commissionens underhåll; och 3) at en wiss ter¬
min til thenna commissionens wärkställande måtte utsättias.
10. Uplästes et extract af protocollet hållit i secrete utskottet d. 18 hujus
ang:de at Bråborgs kongzgård måtte af panthafwaren inlösas och sedan i af-
rächning på lönen anslås til boställe åt landzhöfdingen i Lindköping. Ståndet
fann nödigt at först giöra sig underrättad om then åberopade 1720 åhrs rikz-
dagsresolution, fruchtandes i öfrigit, at riksens tilstånd ei ännu lärer tilsäja, at
h:rar landzhöfdingarna, som flere äro utan boställen, kunna härutinnan ac-
commoderas, hwilket presteståndet skulle eljest för sin del gärna se.
11. Uplästes thet utaf fältscheren Immanuel Grossman ingifne memorial
med hosfogad förtekning uppå them, som the gärna skulle åstunda til at kom¬
ma med thet första at förrätta then i Fahlu bergzlag ämnade commissionen.
Och fann ståndet therwid för sin del intet at påminna, seendes gärna, at then-
ne commissionen kommer med thet första at wärkställas.
12. Tog biskopen h:r doctor Linnerius utaf ståndet afsked, och önska¬
des honom tilbaka en lyckosam hemresa.
13. Uplästes et ifrån thet lofl. borgareståndet communicerat extractum
protocolli af then 28 hujus, innehållandes bem:te ståndz utlåtelse til bifall uti
justitiaedeputations betänckande öfwer borgerskapetz i Norrköping ingifne
memorial uti saken emot politieborgmästaren Olof Lemberg med hosfogad
påminnelse, at berörde justitiaedeputation bör sig äfwen utlåta, huruwida
bem:te borgmästare Lembergs förfarande må kunna utan at gifwa et efter-
tänckeligit exempel lemnäs så aldeles utan någon beifring. Ståndet höll för sin
del betänckeligit at nu, tå man ändtekn gior sig förhoppning at kunna oför-
1 Köne.
1723 den 30 september—1 oktober
385
dröjehn med rikzdagen komma til slut, skiuta något tilbaka igen til deputa¬
tion, utan achtade i så måtto godt at falla uppå sådant slut, at merbende justi-
tiaedeputations betänck:de, hwarigenom then uti orten anstälte commissio-
nens dom uppå borgmästaren Lemberg pröfwats wara grundad uppå lag och
kongl, förordningar, sättes uti wärkställighet. 2'Probsten Strömer, mag:r
Melander och 3~probsten Unge"3 höllö före, at i öfrigit ock borde'2lem¬
näs til justitiaecancelleren at uptaga och til beifrande effter lag och förord¬
ningar utföra låta, hwad i thenna saken kan wara olagligen tilgångit.
Den 1 Octobr. för middagen.
1. Uplästes kongl, krigzcollegii memorial ang:de the til ägande hemmans-
bruks idkande lösgifne soldater samt en förordningz utfärdande til at härwid
hämma missbruk och sielfswåld. Hwilket reda blifwit af ridd. och adelen samt
bondeståndet bifallit och nu äfwen af ståndet bifölls.
2. Uplästes landzhöfdingens baron von Hylteens memorial, hwarigenom
han begärt under en deputations skärskodande ställas, thet han blifwit genom
sina illwiljare och afwundzmänn uppå riddarhuset bracht i et skamligit wan-
rychte. Ståndet fann sig icke kunna samtycka thertil, at thenne saken skal stäl¬
las under en deputation, utan til forum ordinarium, som är kongl, hofrätten,
hemskiutas.
3. Upläste h:r doct. Benzelius och til ståndetz censur och ompröfwan-
de hemstälte, hwad han uti några puncter skrifftebn författat ang:de reduc-
tion, och fans thetsamma wara moget betänckt.4 H:r probsten Strömer
påminte therwid 1) at thet skälet, som är tagit utaf kyrkiors och hospitalers til-
grepne medel, är wäl godt, men torde något mera kunna limiteras, så at ridd.
och adelen ei må therutaf kunna inferera, at emedan anstalt af ständerne giö-
res til kyrkiors och hospitalers förnöjande, böra ock the likaledes assisteras; 2)
at noga bör i cammarcollegio tilses, om icke mången, som beropar sig uppå at
hafwa orättwisligen mist sina godz, niutit therföre hos cronan någon afräk¬
ning; 3) at äfwen bör inquireras, huru richtigt skal tilgådt med et och annat
gods, som til datum blifwit restituerade. H:r probsten J u n b e c k ytrade sig,
at han menar, thet man bäst skulle kunna komma härifrån, om man ei widare
härmed ingår, än at man lemnar them af ridd. och adelen, som förmena sig
hafwa någon sådan rätt at påstå, at låta til nästa riksdag sin sak i kongl, cam¬
marcollegio utarbeta, som tå kan blifwa ständernas ompröfwande understält.
2"2 Köne. ändrat från ock at i öfrigit.
3-3 Köne. ändrat från någre flere.
4 Bilaga 41.
386
1723 den 1 oktober
H:r praeses begärte, at h:r probsten Strömer el:r någon annan, som äger
kunskap om thessa saker, wille med h:r doct. Benzelius genomgå thessa utaf
honom författade puncter, at närmare öfwerwäga, hwad som kunde nödigt
pröfwas thertil ytterligare at foga. H:r kyrkioherden mag:r Possieth tog thet
sedan emot at therwid upsättia sina påminnelser.
4. Berättade h:r praeses, huru til ståndens plena lärer komma en sak
ang:de statssecretariatets besättiande, hwartil Hans Majrt wil hafwa krigzrå-
det Åkerhielm, men at rådet står theremot och är för cancellierådet Brauner,
så at ståndet in antecessum kan wara något omtänckt, hwad til en så beskaffad
sak, när then förekommer, må stå til giörandes.
5. Uhrsäktade h:r praeses, at han för någre sine enskylte angelägenhe¬
ters skull måtte begära at nu thenna gången få taga afträde; som ock skedde.
6. Företogs the projecterade resolutioner öfwer borgareståndets allmänna
beswär samt the af mag:r Öhrling theröfrr författade anmärkningar, hwilke
punctewis blefwo öf:rwägade och af ståndet antagne til at blifwa extraderade,
såsom the häreffter följa: (lakun).
7. Uplästes af thet d. 28 och 29 Sept. sidstl. hällne protocoll någre ärender,
som nu bewiljades at blifwa til the andra stånden extraderade, undantagandes
thet, som angår öf:rsten Dideron, med hwilket fans godt än widare att inne¬
hålla.
8. Inkommo 12 deputerade ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde
h:r landshöfdingen baron Creutz; hwilken hade at skrifftehn gifwa wid
handen ridd:s och adelens utlåtelse til preste- och borgarestånden, särskilt för¬
fattade öfwer borgareståndetz swar uppå ridderskapetz och adelens förkla¬
ring emot theras ingifne memorial ang:de collegiernes besättiande med half-
parten ofrälse män. Lemnade ock samma skriffter, sedan the blif:it upläste,
ståndet tilhanda.
H:r biskop Nordlind betygade tilbaka, huru thet gior presteståndet
hiertehn ondt, at en sådan eld skal wara upkommen, och än wärre, at then-
samme, sedan thet tycktes wilja någorlunda sig sachta, skal ännu glimma och
låta sig röna, samt at presteståndet, om thet kan til thess stillande något åstad¬
komma, will med flit och böner theruppå arbeta.
9. Ytterligare androg bemrte hrr landshöfdinge, thet han hafwer in commis-
sis, såsom man numera wil gärna skynda med riksdagen til slut, at nu efwen
påminna om presteståndetz utlåtelse öfwer the 4 puncter angrde reductions-
wärket, emedan ridd. och adelen ei kan samtycka til riksdagens slut, förrän
thetta ärendet, som på 2:ne rikzdagar tilförena blifwit afskedat, warder af¬
gjordt. H:r biskop Nordlind swarade, at ståndet är ganska kärt til at höra
then tanckan at komma til skyndesamt slut med riksdagen och at ståndet har
1723 den 1—3 oktober
387
äfwen i dag förehafft thet, som angår reduction, förmodandes at i morgon,
wil Gud, kunna blifwa thermed färdigt.
10. Uplästes justitiaedeputations betänck:de ang:de then emot advocat-
fischalen Grundelstierna uti kongl, hofrätten anhängige wordne fischalssa-
ken; hwilket bet:de blef utaf ståndet bifallit, så at hela thenna actionen å alla
sidor cum toto effectu må uphäfwas.
Den 3 Octobr. för middagen.
1. Häradzhöfdingen W e i j 1 i inkom och gaf ståndet tilkänna, at han sine
oförgripel. tanckar om båtzmansindelningen uti Halland hos riksens höglofl.
ständer tilförene ingifwit, förmodandes han, at thet förslag, som han an-
bracht, skal icke allenast giöra en märkelig lindring uti staten utan ock tilskyn-
da cronan en stor fördel af penningars samlande i fredliga tider; och som han
harwid endast hafft sin afsicht på publici bästa, så har ock icke underlåta
bordt at äfwen hos högwördige prästeståndet thet ärendet recommendera, til
hwilken ända han et memorial med bifogade documenter nu wil öfwerlemna.
Lijkaså föredrog han såsom en för riket important sak thet ährendet om fis-
kerijetz uphielpande wid skånske wallen. H:r praeses ytrade sig, at thet
måhlet ang: de båtzmansindelningen uti Halland har redan uti ståndet blifwit
öfwerlagt och afgiordt, så at ståndet sig thermed icke widare kan befatta; men
thet senare ährendet om fiskerijet skal komma under närmare öfwerwägande.
Afträdde.
2. H:r praeses berättade, huruledes Hans Maj:t har i afftons beskickat
alle talemännerne med befallning, at the i dag kl. half 8:ta skulle hos högst-
bem:te H:s Maj:t infinna sig, hwilket the ock effterkommit, tå Hans Maj:t,
som sängliggande war, har förehullit talemännen, huruledes H:s Maj:t wore
med h:rar riksråden uti contradictoriis ang:de statssecreteriatet uti hofcantz-
lerens baron Dubens ställe, hwartil Hans Maj:t utnämdt krigzrådet Åker¬
hielm, men h:rar riksråden föreslagit cantzlierådet Brauner; nu som H:s Maj:t
förmenar sig uti förbenämde tiensts förgifwande följa regeringsformen effter,
och h:rar riksråden äfwen å sin sida förebära samma regeringsforms innehåll,
så wil H:s Maj:t, at ständerne såsom sin förespråkare måtte förklara then 40 §,
huru han uti sådan casu må wara at förstå. Och til then ändan har H:s Maj:t til
talemännerna öfwerlemnat protocollerna, som uti rådet ang:de thenna saken
äro hällne d. 16 och 21 Sept. nästledne. Om thetta ärendet discurrerades åt¬
skilligt. H:r praeses holt thet för en efftertänckelig sak at här in pleno upläsa
benthe rådzprocotoll, finnande han för sin del wara thet säkraste mått, at
ståndet in genere utlåter sig om sielfwa quaestionen, n:l:n huru förfaras bör
388
1723 den 3 oktober
med sådana tienster, som uti rådet komma at förgifwas. Thet som sidst med
praesidentskaperna passerade hos ständerna tyckes här kunna dragas til exem¬
pel, näml:n at 3:ne blifwa af h:rar riksråden föreslagne, af hwilka Hans Maj:t
utnämner en, tå saken är snarast afhulpen; skulle ock Hans Majit i nåder be¬
haga nämna någon utom thesse 3, så skrides til votering, tå hirar råden äga si¬
na vota exclusiva. Doct. Benzelius war ock af then tanckan, at rådzproto-
collen icke böra här in pleno upläsas, althenstund thet als intet nyttar utan al¬
lenast gior hos en och annan en kall blod. Magir Melander giorde ock här¬
uti et. Men en del höll thet så före, at thet lärer wara Hans Majits wilja, at the
skola för ståndet upläsas, ty eljest hade the icke blifwit communicerade. H:r
praeses påminte, at protocollet af d. 16 Sept. icke är uti ridderskapetz pleno
upläst, och thet enkannerlin för then orsak, at the personer, som thet angår,
sittia sielfwe på riddarhuset; men efftersom en del af ståndet påstår, at proto-
collerne må här upläsas, så ser han och icke, at thet kan förwägras; hwaruppå
the uplästes. Sedan blef then frågan af h:r praeside framstäld, om ståndet skal
in generalioribus något utlåta sig öfwer quaestionen elir ock skiuta thensam-
ma til secrete deputationens betänckande, som riddis och adelens tancka är,
hwaröfwer extractum protocolli meddelas, som nu äfwen uplästes. Doct. Ben¬
zelius erhindrade, at 5'i secrete deputationen är något ventilerat och afgiordt,
som är af then beskaffenhet, at thenne quaestionen bör thermed komma i
jämnförande, så at thet ena ei må stöta emot thet andra, och blef altså ther-
wid, at thereffter måtte i secrete deputationen höras, förrän ståndet häröfwer
widare sig utlåter.'5
3. Uplästes ånyo commerciedeputationens betide angide twisten emellan
garfware- och cardewansmakareembeterna här i staden. Therjämte uplästes
cardewansmakareembetetz theremot ingifne memorial; hwarwid kyrkoher¬
den magrr P o s s i e t h giorde thet förbehåll, at som cardewansmakarena
hafwa beropat sig på en af skomakareembetet utgifwen attest, så måtte ock
garfwareembetet lemnäs then frihet at wisa, hwarifrån dyrheten på hudarna
kommer etc. Doct. Benzelius utlät sig, at man i thetta mål icke reflecterar
på någon attest, utan afsichten är på publici förmohn och nytta, hwilken com-
merciecollegium uti sin på Hans Kgl. Majitz befallning giorde remonstration
och betänckande tyckes wäl tagit i acht och för godt funnit, at bägge embeten
böra wara tilsammans, warande af förfarenheten klart, at priset på warorne
faller och blifwer lindrigare, när bägge embeten tillika äga frihet at giöra til-
wärkningen. Ståndet stadnade nu uti then meningen, at bägge ämbeten blifwa
5-5 Köne. ändrat från quaestionen lärer uti secrete deputationen wara ventilerad och
altså bedst at effterse, huru thensamma ther är deciderat, hwilket kan effter middagen
skie, therwid skulle thet ock förblifwa.
1723 den 3 oktober
389
effter commerciecollegii hos H:s Maj:t giorde betänckande tilsammans.
4. Uplästes extractum protocolli hållit uppå riddarhuset d. 30 Sept. ang:de
then emot landzhöfdingen baron von Hylteen påstådde saken; hwaruti förmä-
les, at ridd. och adelen äro af the tanckar, at målet bör remitteras til justitiae-
deputationen, som har at tilse, om saken af en commission utaf riksens stän¬
der skal afgiöras el:r ock hemskiutas til kongl, hofrättens ransakning och ut¬
slag. En del af ståndet wörö af samma mening, tyckande thet wara swårt och
hårdt, om kongl, hofrätten skulle immediate taga målet up, förrän bewisligit
wörö, at causa agendi är klar. Andre höllö så före, at icke nödigt är med såda¬
na måhl utdraga then länge nog påstådde rikzdagen, utan ther så är, at thenne
saken icke kan afgiöras inom ståndet, må hon gå per ordinariam viam och så¬
ledes til kongl, hofrätten remitteras at ther skyndsamhn afgöras; uti hwilken
mening ståndet ändtelm stadnade.
5. Uplästes the anmärkningar och förändringar, som höglofl. ridd. och
adelen giordt wid skråordningen. Äfwen så uplästes commerciedeputations
betänck:de ang:de skrå- och gilleordningen. Kyrkoherden mag:r P o s s i e t h
hade thet at påminna, hwilket han begärte måtte flyta til protocoll, näml:n 1)
at dyrheten på hudarna icke kommer af handtwärkarnes stegrande utan egen-
tel:n af thet första swåra inköpet; ex.gr.: slachtaren köper en oxe af adelsman
för 18, 20 å 25 plåtar; när han säljer huden til garfwaren, wet han wäl at höja
priset, på thet han må komma therifrå oskadd; 2) om frijmästerskapet skal
effter adelens project wara i gång, så gå handtwärken öf:r ända och stadnar
altsammans uti bönhaserie.
Doct. Benzelius holt hufwudorsaken til dyrhet på förarbetade wahror
här i landet wara then, at handtwärkarne wilja både uti mat och kläder wara
herrar, och är nu then gamle högstnödige sparsamheten hos sådant folk alde¬
les afwiken. Ståndet fann skäligt at bifalla höglofl. ridd:tz och adelens såwäl
som commerciedeputations anmärkningar öfwer skråordningen såsom på en
god grund sig fotande.
6. Kyrkioherden mag:r Possieth upläste thet betänckande, som han
sammanfattat öfwer then af ridd. och adelen begärte och påstådde reductio-
nen6. Doct. Benzelius utlät sig, at thet är icke mindre billigt än christeligit
at låta then, som mistat hafwer, niuta ersättning och således icke allenast ridd.
och adelen utan kyrkior och hospitaler etc. få sitt igen, the förra sina gods,
som injusto titulo äro komne ifrå them, the senare sina penningar, silfwer
och guld, som them uti förflutne swåre åhr dels wåldsammeligen, dels genom
omwäxling af myntetekn äro afhändte, men man måtte hafwa ögnamärket på
6 Köne.; i renskr. deduetionen.
390
1723 den 3 oktober
thef allmänna bästa, at til äfwentyrs thet icke skulle härigenom blifwa spolie¬
rat och wi alle then ene med then andra bringas uti fattigdom och uselhet; ty är
1) tiden at achta, om thet nu låter sig giöra; 2) wägen, at man icke går genom
någon särskilt reductionscommission, utan hwar och en, som klagar, at han
mistat och lidit orätt, han kan sielf utarbeta sin sak och låta then komma
under cammarcollegii skärskodan och betänckande. Biskopen h:r doct.
Nordlind fann thet myckit skäligt, at hwar och en af adelen, som finner sig
förfördelad, han utarbete sin sak sielf til nästa riksdag, tå ständerne strax wid
sammankomsten kunna anordna en deputation, hwars giöremåhl tå blifwer at
sådant ransaka och afhjelpa. H:rprobsten Strömer kan icke tilfyllest för¬
undra sig theröfwer, at ridd. och adelen nu på slutet, äfwen som the giorde på
the 2 förflutne rijksdagarna, komma fram med thetta rijkswårdande ähren-
det.
H:r praeses ytrade sig, at thet är riddersk:ts egen skuld, at the hijtintil
drögt och icke ännu inkommit med speciale casus, hwaröfwer the i gemen kla¬
ga, och tycker han för sin del, at ståndet icke annorlunda kan utlåta sig än på
thet sättet, at then, som tiltror sig kunna bewisa, thet han lidit orätt, han må
utarbeta sielf sin sak til nästa rikzdag och tå söka hos riksens ständer sin tilhö-
rige rätt.
7. Hrr biskopen Nordlind gaf ståndet tilkänna, at borgmästaren Tolan¬
der warit här ute och berättat, thet borgareståndet fallit på the tanckar, at
krigzrådet Åkerhielm, som icke allenast wäl tiänt utan och emot lag och dom
blifwit ifrån tiensten afsatt, måtte blifwa wid statssecreterarebeställningen,
särdeles som therigenom sker Hans Majrt et nådigt nöje och man häruti utan
någon fara kan condescenderatil Hans Maj :tz behag. Hrr praeses holt thet
icke wara rådeligit, at ståndet uti thenna quaestionen censurerar någons per¬
sonalier, utan är thet nog, när generalia blifwa behörigt afgiorde. Hwilket alle
enhälligt biföllo.
8. Öfwersten Dahlheim inkom och beswärade sig theröfrr, at han icke
kommit at åtniuta sin i nåder förunte lön, begärade, at ståndet wille wara ho¬
nom uti hans begäran behielpeligit. Hrr praeses försäkradeåståndetz wäg-
nar, at hwad som möjeligit är til hans wilfarande, skal hos ståndet til biträdan¬
de icke fela.
9. Hrr kyrkioherden Böckman påminte om häradzhöfdingen Abra¬
hamssom begäran at blifwa hos Hans Majrt recommenderad til then effter
justitiaecancelleren Fehman ledige lagmansbeställningen i Södermanland. Hrr
doct. Benzelius fruchtade, at om man icke är sparsam uti recommenda-
tioner, särdeles för them, som äro utom wårt stånd, så torde hundradetals sol-
licitanter möta oss; han kan icke förtiga, at Oxenstierna och flere hafwa redan
sonderat honom. Hrr praeses holt ock mycket betänckeligit at ifrå ståndet
1723 den 3—4 oktober
391
utgifwa recommendationer. H:r probsten Strömer, probsten J u n b e c k
och the flere tyckte nu wara godt tilfälle at förspörja, huru med ofrälse mäns
avancementer efter regeringsformen kan förelöpa och at man så mycket sna¬
rare må söka at befordra Abrahamsson, som han utan all gensäjelse är en lärd
och habil man, hwilken med sine wackre och nyttige arbeten giordt riket en
stor tiänst.
10. Föredrogs åter riksrådetz h:r grefwe Lievens åstundan at få arrendera
någon kongsgård; hwaröfwer ståndet sig ytrade, at thet fast gärna seer, thet
hans excelhce kan blifwa härutinnan accommoderad, förmodandes at thertil
lärer någon lämpelig utwäg finnas kunna.
Den 4 Octobr. för middagen.
1. Inkom praesidenten grefwe Gustaf Bonde jämte en af hwart stånd
utaf ledamöterne i secrete deputationen, tå h:r praesidenten communicerade,
huru secrete utskottet ibland the anmärkningar, som blifwit giorde öfwer
rådsprotocollen, hafwa sig utlåtit ang:de förståndet af regeringsformens
40 §, at om Hans Maj:t icke faller uppå någonthera af them, som pluraliteten
af rådet nämndt, utan föreställer någon annan, at tå voteras af rådet, om en
sådans befordring på något sätt kan strida emot the omständigheter, som be¬
rörde § i regeringsformen innehåller.
2. Uplästes commerciedeputations betänckande ang:de köpmäns och
andras utborgade waror; hwilket blef i alla delar bifallit.
3. Förehades commercierådetz h:r Silvii memorial ang:de brand- och poli-
tieordningen, hwilket ährende ridd. och adelen funnit til Hans Maj:t böra up-
gifwas, at Hans M:t med råds råde må härutinnan förordna, som nödigt och
nyttigt wara kan. Hwilket äfwen blef utaf ståndet bifallit.
4. Företogs saken ang:de thet uti krigzexpedition vacante statssecretariatet,
tå först uplästes ifrån secrete deputation § 1 communicerade anmärkning be¬
rörande förståndet af regeringzformens 40:de §. Hwaröfwer sedan åtskilligt
discurrerades. Probsten Strömer mente bäst wara, at målet hemskiutes til
secrete deputation, ther thet aldraredigast kan afgiöras.
Mag:r Plantin och probsten Junbeck höllö före, at konungens
macht uti embetens förgifwande för mycket inskränckes. Hwaremot förestäl-
tes angelägenheten, at regeringzformen utaf ständerna handhafwes, så framt
thet skal kunna emellan riksdagarna utaf råden åstadkommas etc. Saken stad-
nade theruti, at thet tyckes bäst wara, thet ståndet i gemen förklarar sin me¬
ning, huru berörde § i regeringzformen synes tempel, kunna förstås och wär-
ket i slijka mål redigast hielpas, nämhn på thet sättet, at 1) theras excelhcer
392
1723 den 4 oktober
riksens råd hafwa at giöra sig underrättade om personernas skickelighet och
förtiänst, som kunna til then warande vacancen komma i consideration, före¬
nande sig sålunda om 3:ne personer af the skickeligate och bäst förtiänte i an¬
ledning af thet, som ständerna nu wid thenna rikzdag wid förslaget til praesi-
dentskapernes besättiande wisat exempel utaf; hwilka personer the 2) Hans
Kgl. Maj:t i underdånighet föredraga. 3) Faller Hans Maj:t uppå någonthera
af thessa, som rådet per pluralitatem föreslagit, så är saken thermed afgiord.
Sammaledes 4) om af Hans Maj:t någon annan blifwer förestäld och theras
excelhcer riksens råd hafwa therwid intet at påminna. Men 5) om then af Hans
Maj:t i nåder föreslagne personens befordring skulle på något sätt strida emot
the omständigheter, som regeringsformens 40 § innehåller, böra riksens råd
therom i underdånighet påminna, tå en sådan person kan per pluralitatem ex-
cluderas, och 6) af Hans Kgl. Maj :t en annan i nåder nämnas samt på thet sätt,
som förbemält är, widare förfaras, så at then Hans Maj:t i nåder faller uppå
och icke af förberörde orsak blifwer excluderad med fullmacht förses. Dock
warder thenna ståndetz oförgripeliga maning ang: de the öfrige riksens respec-
tive ständer til behörigt öfwerwägande communicerad.
5. Inkommo 6 deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde hrr
secreteraren Torpadius, hwilken näst aflagd hälsning communicerade
borgareståndetz tanckar, hwilke blifwit skrifftekn författade öfwer twisten
emellan Götheborg och Uddewalla samt Wermelandz bergzlag; gåendes ther-
uppå uth, at emellan bem:te orter til bägges conservation en billig förening
kunde åstadkommas; lofwade ock en afskrifft härutaf til ståndet. Hrr prae-
s e s swarade, thet ståndet ei funnit annat til giörandes, sedan thenne saken
blifwit så länge och noga ventilerad samt parterne å bägge sidor gång effter an¬
nan hörde, än bifalla deputationens betänckande och hafwer thetta sitt utslag
allareda extraderat, så at thenna saken ei kan utaf ståndet widare företagas.
6. Inkommo 4 deputerade ifrån bondeståndet, af hwilka then, som förde
ordet, androg, huru ridd. och adelen förmärkes i sitt swar angrde ärendet om
collegiernes besättiande med halfparten ofrälse män hafwa annorlunda upta-
git preste- och bondeståndens swar än rätta förståndet warit och at förthen-
skull bondeståndet welat til presteståndet hemställa, om thet skulle behaga
sammanfoga sina deputerade med borgare- och bondeståndens deputerade, at
ytterligare föreställa ridd. och adelen sin egentel. mening och yrkia uppå then
begärte deputationens wärkställande. Hade ock med sig et til then ändan i
thesse 3:ne ståndens namn projecterat tal til ridd. och adelen, som uplästes.
Hrr p r a e s e s swarade, at som ridd. och adelen förklarat sig at wilja för sin
del på alt sätt befordra, thet regeringzformen måtte blifwa i thet, som härtil
hörer, noga effterlefwad, och sålunda förmenar then ämnade deputationen
1723 den 4 oktober
393
wara onödig, högsta angelägenheten äfwen wil fordra at afrödia alt, som wil
lända til utdragande med riksdagens slut, så skulle man gärna önska, som man
ock welat förmoda, at thetta ährendet kunde nu afstadna. A bondeståndetz si¬
da swarades, at thes mening är, om thet nu icke skulle kunna afgiöras, at thet
dock måtte til nästa riksdag förbehållas. H:r praeses lofwade theruppå, at om
thenna saken skal af ståndet widare öfwerläggas och sedan gifwas swar til-
baka.
7. Discurrerades om thet, som angår reduction, i hwad mening ståndet tryg¬
gast må kunna sig theröfwer utlåta, och achtades bäst at ei bruka therutinnan
någon widlyfftighet utan allenast kortelrn förklara, thet man skulle fast gärna
sedt, at ridd. och adelen hade thetta wärket innan thenna riksdagens begyn¬
nelse utarbetat, så at tå strax kunnat sättias theröfwer en deputation; men som
sådant icke skedt och nu uppå sidsta dagarna, sedan rikzdagen så länge på-
stådt, är omöjeligit at kunna thet wärket utreda, så ser presteståndet för sin
del ei annat til giörandes, än at wederbörande af höglofl. ridd. och adelen,
som kunna sig tiltro at winna något tilbaka, låta thet til nästa rikzdag i kongl,
cammarcollegio utarbeta at tå strax wid riksdagens början en deputations
skärskodande underställas.
8. Föredrog h:r praeses biskopens h:r doct. Lunds trängiande förfall
at ei kunna til afbidande utaf rikzdagens slut sig längre uppehålla, utan tänc-
ker nu uppå hemresan sig begifwa. Hwaruppå ock benthe biskop sielf then ut¬
af ohälsa [sig]7 twingande orsak än widare förestälte och tog thermed utaf
ståndet afsked, som med tacksäjelse och lyckönskningar å bägge sidor skedde.
9. Uplästes then projecterade instructionen för them, som skola komma at
sittia i commissionen öfwer commissarien Osthof, såsom ock praesidentens
grefwe Gustaf Bondes memorial angrde secreteraren h:r Liljestierna at blifwa
actor i benthe commission. Hwilket, så thet ena som thet andra, bifölls.
10. Uplästes secreterarens hrr Liljestiernas memorial, hwaruti han anhåller
at blifwa frikallad ifrån then tungan at bestå sin substitut wid kongl, hofrätten
i Åbo någon wedergällning, medan han är här i publique förrättningar. Stån¬
det tyckte thet wara skäligt, at han slipper thenna tungan för then tid han wa¬
rit här wid rikzdagen; men som han effteråth kommer at wara actor i commis¬
sionen öfwer Osthoff etc. och får therföre åtniuta dagatractamente, så synes
han föga kunna undgå at för then tiden bestå sin substitut någon wedergäll¬
ning.
11. Uplästes rusthållarnes af Smålandz cavallerieregemente fattade före-
ningzskrifft til en recreuterings- och förrådscassas inrättande; hwarwid stån¬
det fann als intet at påminna.
7 Köne.
394
1723 den 4—5 oktober
12. Uplästes kongl, cammarcollegii uppå secrete utskottetz requisition gif-
ne betänckrde om fond til nådåren, therigenom at hwar och en, som avancerar
til annan tiänst, niuter thet första halfwa året ei mera än sin förra lön. Hwar-
wid påmintes, at presteståndet, som hafwer en årlig utgifft til enckiors under¬
stöd i sitt stånd, ei kan härunder begripas.
13. Förehades krigzdeputations betänck:de öfwer 1) samtl. indelte rege-
menternes til häst allmänne beswär; 2) Österbotns regementes beswär med the
utaf ridd. och adelen i bräddarna tilskrefne anmärkningar. Ståndet fann wid
intetthera något at påminna, förutan hwad tilförena ang:de then 32 § i thet
förra betänckandet ang:de presterättigheten af ryttare och knechtar blifwit
extraderat.
14. Uplästes cammar- och oeconomiedeput:s bet:de ang:de afradzspanmå-
lens betalande in natura af både nya och gamla skatten. Hwilket ärende nu
blef til widare betänckande utsatt.
15 Uplästes et extractum protocolli ifrån then sammanfogade deputationen
af justitiae- och krigzdeputationerne, at h:rar deputati wille, när anslag sker,
sig samhälligt infinna til at afgiöra Stael von Holsteins sak. Probsten
Unge och mag:r Blanxius lofwade at achta thereffter och sig behörigen
inställa.
Den 5 Octobr. för middagen.
1. Förehades krigzdeputationens betänckande och projecterade förordning
för saltpetersiuderiwärken i riket; hwarwid giordes följande påminnelser,
nämkn:
Wid 5 §. Finnes af höglofl. ridd. och adelen wara wäl påmint, at bondestån¬
det må höras öfwer then projecterade saltpetersiudarnas befrijelse ifrån con-
tribution etc. Imedlertid håller presteståndet före, at thetta folket, som meren¬
dels står sig wäl, kan såwäl som andre thessa utgiffter draga.
Wid 9 §. Emedan thenne puncten innehåller, huru man måtte kunna up-
muntra och underhielpa saltpetersiudarne, at med saltpetertilwärkningen så
mycket promptare måtte tilgå, ty synes thet böra ske en undersökning, huru
saltpetersiudarne thenne förflutne tiden blifwit betalte och hos hwem skulden
står, at theröf:r måtte höras klagan och lamentationer.
Wid 10 §. Sammaledes pröfwas nödigt at uti Skåne och the orterne, som i
thenne § omröres, en dylijk undersökning anställes.
Wid 12 §. Wid utcommenderingen på arbetet synes thet böra iachttagas, at
saltpetersiudarne få arbete thet närmaste the kunna til sine hemwister och icke
commenderas altför långt uhr wägen.
1723 den 5 oktober
395
2. Inkom borgmästaren ifrån Fahlun h:r H olenius, begärandes at pres-
teståndet wille taga i rättwis consideration, hwad han funnit at erindra och
skrifftel. författa emot thet, som han förspordt wara af fältskären Grossman
til presteståndet, men ei til the andra stånden, ingifwit. H:r praeses swara-
de, at ståndet lärer taga i öfwerwägande, om harwid kan wara något til giöran-
des. Ståndet ytrade sig sedermera, at thet icke kan med thenna saken sig wida¬
re befatta, emedan redo för thetta Grossmans memorial fått bifall.
3. Uplästes en ifrån riddarhuset nu i dag communicerad sextern af then
projecterade landzhöfdingeinstruction, warandes mera emot middagen lof-
wat. Imedlertid fans nu wid thetta als intet at påminna.
4. Frågade mag:r Melander, om icke ståndet skulle finna godt, at i solli-
citantsplacatet med några ord får inryckias, at när en stats- el:r revisionssecre-
terare afwiser en sollicitant til orten med sin ansökning, såsom med hwilken
Hans Maj:t ei bör bemödas, och sollicitanten för otidigt löpande plichta,
bem:te secreterare måtte wara förplichtad at på thes supplique skriftehn an¬
notera förwisningen til orten igen til förekommande therutaf, at ingen utan
fog och skähl må afwisas. Hwilken expeditionsdeputation pröfwat nödigt at
referera til ståndens plena. Ståndet fann nu äfwen godt thetta at bifalla.
5. Uplästes riksrådetz grefwe Gustaf Cronhielms memorial at få swar
ang:de thet han för 6 el:r 7 månader sedan til riksens ständer ingifwit. Ståndet
achtade godt at til honom extraderas, hwad ståndet har theröfwer sig utlåtit
och med the andra stånden förlängst communicerat.
6. Uplästes commissariens A. Tranbergs memorial om ståndetz befordran
til någon ständig tiänst, som han nu 23 års tid, sedan kongl, liquidationscom-
missionsstaten blef uphäften, måst wara förutan. Ståndet fann godt, at på
hans supplique warder skrifwit, thet ståndet gärna ser hans befordran, för¬
modandes at hans förtiänster lära uppå wederbörlig ort blifwa til hans hugnad
ansedde.
7. Uplästes cancellistens h:r Didrichssons memorial at blifwa af ståndet
hugnad med en föreskrifft til Hans Majit8. Ståndet pröfwade godt at i anseen¬
de til thess så tilförena med godt loford förrättade tjänster som nu wid riksda¬
gen för halfwa bondeståndetz enskylte beswär hafde upwachtning och arbete
honom härutinnan at willfara.
8. Sammaledes bewiljades, at häradshöfdingen h:r Abrahamsson får til
Hans Maj:t en underdånig föreskrifft i sin ansökning til then vacante lag-
mansbeställningen i Södermanland; hwarutinnan han redablifwit af borgare-
och bondestånden med föreskriffter accommoderad.
8 Köne. härefter överstruket i anseende så tilförena som nu wid riksdagen för halfwa
bondeståndets enskylte beswär hafde upwachtning och arbete.
26-10-311
396
1723 den 5 oktober
9. Upplästes the sedermera projecterade resolutioner öfwer 39, 40, 41 och
42 §§§ utaf borgareståndetz allmänna beswär, och fans wid themsamma intet
at påminna. Mag:r Plantin mente, at wid 39:de puncten borde påstås, at
städerne, om the få någon andel af accis- och bakungspenningarne, böra ther-
af komma the fattige scholarna til sublevation.
10. Uplästes ryttmästarens Sparrschiölds memorial at på något sätt blifwa
hulpen til betalning för then penningesumma, hwilken han med Kongl. Maj:tz
nådiga samtycke gifwit til majoren Frölich för et compagnies afträde, thet
dock han Sparrschiöld i följe af placeringsdeputations afgiörande numera
måst afstå. Ståndet fann sig icke kunna gå ifrån then utlåtelse, som thet tillika
med borgare- och bondestånden härutinnan tilförena lemnat; förklarade sig
dock i anseende til the utaf honom nu andragne omständigheter och thet lof¬
ord han om sitt wälförhållande hafwer at ei wilja wara emot, om hans ansök¬
ning kan på något sätt genom secrete utskottetz föreställande hielpas.
11. Proponerade h:r doct. Cameen, huru som ibland andre af consisto-
rio Holmensi andragne enskylte beswär och angelägenheter är äfwen thet, at i
Stockholms stad såwäl som annorstädes wil giöra tilfyllest, at på apostledagar
blifwer allenast en predikan, och huru thet måhlet nu uti rådet theruppå be¬
ror, at rådet får weta, hwad tanckar consistorium regni härom må hafwa.
Ståndet kan ei annat finna, än at thenna ansökning är grundad uppå goda
skähl, så at i Stockholms stad såwäl som i andre städer öfwer hela riket och
jämwäl i kongl, hofwet må wara någon åtskilnad i sådana dagars helgande
emot sön- och högtidesdagar och i öfrigit så skickas, at i stället för affton-
sångarna catechismi förhör uppå sådana dagar må anställas, som ei mindre
nytta wil medbringa. H:r kyrkioherden P o s s i e t h sade sig wilja sina påmin¬
nelser 9 härwid ingifwa, emedan han håller thenne förändring betänckelig.
12. Framtedde mag:r Öhrling några sammanfattade anmärkningar emot
thet loft. borgareståndetz utlåtelse ang:de barnhusetz 40:de del, at thensamme
bör utgå allenast af summa residui, som cammar- och oeconomiedeputatio-
nen i sitt betänckande thet funnit, men icke af massa communi, som borgare¬
ståndet theremot påstår. Och achtades godt, at thesse anmärkningar, som nu
uplästes och til några få ordalag justerades, blifwa uti ståndetz namn extrade-
rade.
13. Förehades et ifrån garfwareembetet ingifwit memorial at få communi-
cation af thet, som cardeuansmakareembetet emot them ingifwit. Wid hwilket
tilfälle h:r kyrkioherden Possieth och framtedde sitt skriffteliga votum uti
thenna twistsaken. Ståndet fann tiden nu icke tilsäja thetsamma at upläsa och
9 Bilaga 42.
1723 den 5—7 oktober
397
höll i öfrigit före, at garfwareembetet wäl icke kan förwägras med sitt memo¬
rial såwäl som cardewansmakareembetet at inkomma, men at dock icke thesse
senares inlagde skrifft kan blifwa med the förra communicerad, emedan här
icke är forum til någon sådan skrifftwäxling.
Den 7 Octobr. för middagen.
1. Inkom generallieutenanten9" h:r Freudenfeldt, anmälandes ifrån
Hans Maj:t en nådig hälsning om ståndetz forderlige utlåtande ang:de thet le¬
dige statssecretariatet. H:r praeses begärte tilbaka anmälas ståndetz un¬
derdåniga wördnad med berättelse, at så snart ståndetz ledamöter mera sam¬
las, skal thetta ärendet strax företagas.
2. Uplästes bondeståndetz til ridd. och adelen ingifne memorial ang:de at
the, som hafwa 2:ne tiänster, hwilka stiga öfwer 120 dr smts lön, måtte til
andras understöd och hielp lemna then ena ifrån sig, hwilket blifwit af ridd.
och adelen bifallit samt resolverat at ordres böra afgå til collegierne och lands-
höfdingarne at låta effterse, hwilke som 2:ne tiänster hafwa, at ändringen wid
åretz slut kan skie; dock at thetta intet förstås om sådana embeten, som efter
regeringzformen äro combinerade. Ståndet fann sig så mycket mindre kunna
annat än härtil samtycka, som thet är enligit med förr utgångne kongl, förord¬
ningar. Mag:r Melander mente, at dock casus borde afbidas til slike tjän¬
sters separerande, så at ingen stötes för hufwudet.
3. Förehade[s]‘ cammar- och oeconomiedeputations betänckande ang:de
huru nya och gamla skatte- och cronobönder böra betala theras afradzspan-
mål; med the påminnelser, som ridd. och adelen in margine therwid fogat,
nämkn at the alle böra betala thensamma in natura, men tå the för misswäxts
skull thet ei förmå, med 5 dr smt tunnan. Effter något discurrerande om then-
na saken pröfwade ståndet godt thetsamma såsom skäligt at bifalla.
4. Berättade h:r praeses om Hans Maj: ts nådiga beskickning til ståndet
angrde thet vacante statssecretariatet; hwaruppå thet, som protocollet under
d. 4 hujus ang:de then saken innehåller, blef med the andra stånden communi-
cerat.2
5. Lät h:r öfwersten S t o b e e sig anmäla at få inkomma och tacka ståndet
för then benägenhet, som honom ertedts. Hrr doct. Benzelius erindrade
therwid, at hos ridd. och adelen skal wara honom bewiljat at undfå 11600 dr
smt, så at förthenskull tor behöfwas någon warsamhet, at ei annorlunda än i
9“ Skall troligen vara generaladjutanten.
1 Köne.
2 Köne. härefter överstruket 4. Inkom effter anmälan hrr öfwersten Stobee, tackan¬
des för then utaf presteståndet wisade benägenhet, i thet han ...
398
1723 den 7 oktober
generale termer honom swaras, emedan ståndet ännu icke fått tilfälle sig ther-
öfwer at utlåta, och thet är en sak, som under närwarande publici trångmål
behöfwer noga efftertänckias. Sedermera inkom bem:te h:r öfwerste och af-
lade tacksäjelse therföre, at honom i anseende til the margehanda honom
öf:rgångne stora förföljelser blifwit af secrete utskottet bewiljade 11700 dr
smt och sådant jämwäl af presteståndet bifallitz etc. H:r p r a e s e s förklara¬
de theremot, huru thet är ståndet kärt, i hwad mål h:r öfwersten kan nå sitt
nöje.
6. Återstälte hrr kyrkioherden magrr P o s s i e t h the förleden lögerdag til
genomseende emottagne projecterade instructioner för kongl, krigzcollegium
och generalfeldttygmästaren med the anmärkningar, som höglofl. ridd. och
adelen låtit i brädden antekna, berättandes at han icke funnit therwid kunna
wara något at påminna. Hwaruppå ock ståndet achtade godt, hälst emedan så
thesse som the flere instructioner ei komma annorlunda än provisionaliter til
nästa riksdag at fastställas, at nu låta them komma til borgareståndet med
then annotation, at ståndet hafwer therwid intet at påminna.
7. Inkom hrr camereraren Hedersköld, recommenderandes til benägit
afgiörande thet, som angår hans ansökning emot majoren Silfwerswärd om
hemmanet Kås3, hwaröfwer ridd. och adelen sig nu utlåtit; hrr praeses
swarade, at när ståndet får therutaf part, wil thet tilse, hwad thertil må wara til
giörandes.
8. Uplästes et extract af protocollet hållit i secrete utskottet den 27 Sept.
sidstl. angrde 1) at the ifrån fångenskapet hemkomne officerare och betiänte
ei kunna crediteras mer än för half lön emot the tiänstgiörande; 2) at ford¬
ringar af pensionairers och gratialisters arfwingar icke med skiäl kunna consi-
dereras lika med obetalte löningar och at ingen, som är i wärkelig tiänst och
niuter lön på staten, kan therjämte få behålla sin pension. Hwilket blef, så thet
ena som thet andra, af ståndet bifallit.
9. Uplästes then utur fångenskapet i Ryssland hemkomne artilleriepredi-
kantens hrr Erik Westadii memorial at blifwa af riksens ständer bibehållen
wid then predikantsbeställning, som riksens ständers placeringsdeputation
pröfwat skäligt honom at tilägna. Ståndet kan ei heller annat finna, än at han
som en wälförtiänt och af många olägenheter försökt prestman bör härutin¬
nan accommoderas.
10. Inkommo någre officerare, hwilke uppå egne samt sine cammeraters
wägnar anhöllo om ståndetz biträde uti thet, som höglofl. ridderskapet och
adelen för them resolverat, nämlrn at the officerare, som antingen blifwit pla¬
cerade, satte på exspectance elrr fått afsked samt här tilstädes wid riksdagen
äro, måtte få et quartals lön på sine innestående löningar at utur sin skuld och
3 Köne.; i renskr. Kas.
1723 den 7—8 oktober
399
widlyfftighet sig hielpa. H:r p r a e s e s lofwade, at thetta theras andragande
skal tagas i betänckande och i morgon, wil Gud, gifwas swar. Ståndet ytrade
sig sedermera, at thetta är en sak, som synes höra til secrete utskottet. H:r
praeses tog förthenskull effter anmodan theras memorial at therom effter
middagen conferera med hrr landtmarskalken.
11. Förehades herredagsmannens Swan Olofssons supplique angrde hä-
radzhöfdingen (s) hrr Johan von Strokirck, at han hållit tilbaka then allmo¬
gen i orten welat hafwa til fullmächtig etc. Hwaröfwer riddersk. och adelen re¬
solverat, at thet til justitiaecancellerens åtgiörande remitteras. Hwilket ock
blef af ståndet bifallit.
12. Uplästes garfwareembetetz i dag ingifne memorial emot carduanmaka-
reembetetz påstående at blifwa med them uti et embete combinerade. Om
hwilket ärende wardt sedan åtskilligt discurrerat. The mäste af ståndet föllo
numera på then meningen, at the måtte blifwa åtskilde och garfwarne så här¬
efter som tilförena ei mindre än andre undersåtare i riket niuta sina privilegier
til godo. Hrr doctor C a m e e n föreslog, at the til nästa rikzdag kunna blifwa
åtskilde, at imedlertid finnas, om dyrheten på läder kan thermed aftaga. Hrr
praeses ytrade sig äfwen, at then förening, som åhr 1710 emellan thessa
embeten blifwit uprättad, kan på sådant prof til nästa riksdag fastställas. Hrr
probsten Unge höll före, at wärket är bäst hulpit, om the blifwa i et embete
sammanfogade. Theremot yrkiade the flere, at the heldre effter commerciede-
putations betänckande och the theruti anförde skäl måge blifwa åtskilde.
Hwarmed thetta mål nu blef til nästa sammankomst upskutit.
Den 8 Octobr. för middagen.
1. Th[eolog]iae lectorn magrr Plantin giorde then förfrågan, at som thet
i Norland nu händer, thet stommarna wid prestegårdarna, hwilka wid wissa
[orter äro]4 5 å 6, som tilförene blifwit af sochnen bebyggde, begynna at på-
twingas prästerskapet til byggnad, om man icke skulle härom giöra en weder-
börlig ansökning til förmodeligit godt utslag och lättande för presterskapet.
Hrr praeses ytrade sig, at then ansökningen torde äga then effterfölgd, at
thet öfweralt blefwe så stadgat, at presterskapet skulle bygga och widmacht-
hålla stommarna, aldenstund böndren hafwa för sig resolutionen om 7 laga
hus, hwarifrå the näpligen låta sig twingas. Af samma mening wörö ock the
öfrige af ståndetz ledamöter.
4 Köne.
400
1723 den 8 oktober
2. Inkommo 2:ne deputerade ifrå loft. borgareståndet, hwilka näst aflagd
hälsning påminte om krigsdeputationens betänkande öfwer Arboga och Kiö-
pings städers beswär ang:de drabanteinqwarteringen, hafwande bem:te depu¬
tation funnit thet wara skiäligt och rättwist, at berörde städer, som nu i många
år warit med den inqwarteringen til sin största skada graverade, böra in natura
blifwa honom frije, på thet the måge ifrån total undergång räddas och hielpas.
Nu ehuruwäl stapelstädernas fullmächtige hafwa utlåtit sig at wilja af inqwar-
teringztolagen bidraga til thenne swåra tungas understöd, så finna dock Arbo¬
ga och Kiöpingz fullmächtige, at ingen tillräckelig jämckning står at förmoda,
häldst som thet utfästade löfftet, tå thet uti ståndet omröres, merendels stad-
nar uti disputer. Förthenskull äro the förorsakade, at hörsamhn anhålla, thet
täckes hög- och ährewördige presterskapet ytra sina tanckar öfwer ofwanbe-
rörde krigzdeputationens betänckande, om icke theruti sådana skiäl och moti¬
ver äro bibrachte, som solklart wisa, at Arboga och Kiöpings städer böra in
natura entledigas ifrån drabanteinquarteringen. H:r praeses utlät sig, at
ståndet för sin del finner offtastnämde krigzdeputations bet:de wara wäl
grundat och icke annars kan än äga bifall; dock som the öfrige ständernes full¬
mächtige hafwa uti sitt påstående om tolagens frija disposition fått ståndetz
bifall med thet betingande, at the skulle på skäligit sätt bidraga til drabantein¬
qwarteringen, och sielfwe thertil consenterat, så wore wäl, om thet ärendet uti
theras stånd blef afgjordt; hwar thet icke skulle kunna skie, så kunde thet ge¬
nom en liten deputation afslutas. Afträdde.
3. Notarien mag:r Melander gick effter ståndetz anmodan at tala med
secreteraren Torpadius om reductionswäsendet och kom tilbaka med sådan
berättelse, at borgareståndet icke ännu fattat härutinnan något slut, men har
dock therom så discurrerat, at thes mening ohngefär är, at samma commis-
sion, som warit sedan sidsta riksdag, måtte lemnäs til at upsättia häröfwer in-
struction och plan til nästa riksdag och at imedlertid någre deputerade utses til
at utarbeta the få målen, som äro utaf then ostridigare och klarare beskaffen¬
heten; men at dock borgareståndet torde giöra et med presteståndet, at sådant
lemnäs til cammarcollegii utarbetande, om presteståndet sina tanckar härom
med borgareståndet ytterligare communicerar.
4. Uplästes öfwersten Fickes memorial ang:de tröskemachin.
5. Återstältes af kyrkioherden mag:r Blanxius cammar- och oeconomiede-
putations betänck:de öfwer the beswär, som handelsmannen Baltzar Beduvar
på Christianstadz wägnar anfördt emot lille tullen i Åhus och om thes afskaf-
fande effter berörde stadz privilegier, och berättade bem:te Blanxius, at
han therwid intet har at påminna, och achtades förthenskull godt, at thet til
loB. borgareståndet afsändes med then annotation, at ståndet bifaller höglofl.
1723 den 8 oktober
401
riddrs och adelens utlåtelse, at inrättningen sker effter deputations betänck:de
och thet således practiceras til nästa riksdag.
6. Uplästes praesidentens wid wissmariske tribunalet gref Dohnas memo¬
rial ang:de befordran til löns åtniutande för praesidentskapet antingen genom
pomerska ständernas bidragande eller genom thet ledige oberhauptmanska-
petz combinerande med praesidentskapet; ståndet fann til en så beskaffad sak
sig ei widare giöra kunna än til secrete utskottetz öfwerläggande thensamma
hemställa.
7. Afgingo h:r kyrkioherden mag:r P os s i e t h samt 5 utaf ståndet at son¬
dera borgareståndet om biträde at medelst en gemensam deputation til ridd.
och adelen yrka uppå riksdagens slut i thenna weka. Hwilke ock kommo om
en stund tilbaka, berättandes at borgareståndet lofwat genom sine deputerade
ofördröjelm gifwa härom swar.
8. Uplästes then numera i anledning af ståndens påminnelser5 justerade och
renskrefne riksdagsordningen. Ståndet hade härwid följande at påminna:
Wid 13 § påstås then förr giorde påminnelsen, at äfwen landzhöfdingarne
böra för riksens ständer giöra besked för sina förrättningar.
Wid 14 § bör sättias klarare, at ridd:t och adelen icke må uti deputationerne
giöra större antal än dubbelt emot et stånd.
Item, at voteringen bör ske per ordines och icke per capita.
Item, at uti secrete utskottet icke må insläppas någon utlänsk och af främ¬
mande religion.
Wid 15 § wid slutet bör stå: mästa ståndens stämmor.
Wid 16 § påstås then förra anmärkningen om communicationer stånden
emellan, antingen the böra skie genom deputationer el:r per extracta proto-
colli.
Wid 18 §, at slutet uti secrete utskottet beror på 2:ne ståndz röster.
Sidst, at förordningen blifwer strax gällande, men förbehålles, hwad til näs¬
ta riksdag kan finnas nödigt at ändra och förbättra.
9. Inkom en deputation ifrån lofl. borgareståndet. Ordet förde rådman
H e 11 e d a i, hwilken näst hälsning och tacksäijelse för then erwista förtrolig¬
heten gaf wid handen, at borgareståndet har under närmare betänckande tagit
then hugnel. propositionen, som högwördige presteståndet genom sine depu¬
terade hos them giordt om riksdagens ändtel. slutande. Thet är icke mindre
theras än förmodehn alle the öfrige ståndens hiertel. åstundan at i Herrans
namn ju förr ju hellre få skiljas åth; men som the ock gärna wilja weta, huru
thet ärbara bondeståndet är häruti sinnat, och the i dag icke äro tillsammans,
5 Prästeståndets påminnelser tryckta som bilaga 23.
402
1723 den 8—9 oktober
så hafwer borgareståndet icke definitivt kunnat i dag utlåta sig, men skal dock
i morgon, wil Gud, skie. Imedlertid kan borgareståndet för sin del icke under¬
låta at påminna, at them synes någre måhl wara af then wigt, at the owägerkn
böra för riksdagens slut afgiöras, såsom 1) ammiralitetswäsendet, hwaruppå
riketz förswar och säkerhet beror; 2) tullwäsendet, som riksens drätzel och in¬
komst angår; 3) Arboga och Kiöpings städers beswär ang:de drabanteinqwar-
teringen, hwaruppå bermte städers wälfärd ankommer; och 4) ståndens en¬
skylta privilegier, hwaribland thet bekanta måhlet om collegiernas besättiande
hos presteståndet recommenderas til gunstigt biträde. Kunnande thet icke för¬
tigas, at thet gior borgareståndet hiertelm ondt, at här i staden skal omföras et
sådant tal och rychte, som skal borgareståndet 13 å 14 gånger soliciterat pres¬
teståndet, innan thes the fått theras bifall uti quaestione an; hwilket af hwad
sanning sådant är, lärer ståndens protocoller utwisa. Ytterst hwad deductio-
nen öfwer 1681 åhrs förordning beträffar, så är thensamme under händren,
och skal borgareståndetz utlåtelse theröfwer ofördröjekn och förmodelm til
nöje inkomma. H:r biskopen Norlind tackade för then betygade wänskap
etc. Hwarmed the afträdde.
Den 9 Octobr. för middagen.
1. Förehades commerciedeputations betänck:de ang:de Wismars stads 1)
nederlagsfrihet, 2) humlehandel, 3) frihet för surplusen och 4) skepzfart til
Wästersiön, såsom ock kongl, cammarcollegii betänckrde ang:de humlehan-
delen; hwilket så thet ena som thet andra blifwit af ridd. och adelen bifallit,
och nu äfwen af presteståndet bifölls.
2. Gick h:r probsten Serlachius til bondeståndet jämte några i följe at
sökia theras biträde til at medelst en gemensam deputation hos ridd. och ade¬
len påstå, at riksdagen i thenna weckan måtte afblåsas. Berättade wid åter¬
komsten, thet bondeståndet lofwat om en liten stund gifwa swar.
3. Uplästes och justerades the promotorialer, som blifwit häradshöfdingen
Abrahamsson och cancellisten Didrichsson bewiljade.
4. Inkommo någre deputerade ifrån bondeståndet; af hwilka then, som för¬
de ordet, androg bondeståndetz tacksäjelse för then undfångna communica-
tion angrde en wiss dags begärande til riksdagens slut; betygade therjämte
bondeståndetz önskan, at thet måtte kunna låta sig giöra på thet sätt, at ut-
blåsningen sker, wil Gud, nästk:de lögerdag, så at riksdagspredikan kan ther-
på gå för sig nästk:de måndag; hwarom bondeståndet och communicerat med
borgareståndet, förmodandes at thet äfwen lärer sig theruti finna, allenast
presteståndet genom sin beskickning wil theruppå widare yrkia, tå sedan bor¬
1723 den 9 oktober
403
gare- och bondeståndens deputerade, 6 af hwarthera ståndet, kunna här i kyr-
kian kl. 10 sig infinna at sammanfoga sig med presteståndetz deputerade til at
gå i thetta ärende til ridd. och adelen. H:r praeses uptog thetta å ståndetz
wägnar med behörig tacksäjelse. Och skedde sedan, at h:r kyrkioherden Pos-
sieth samt någre flere til borgareståndet afgingo thenna angelägenheten at
främja.
5. öfwerlades om Arboga och Kiöpings städers fullmächtiges ansökning
beträffande drabanteinqwarteringen, ifrån hwilken the sökia at blifwa befri-
jade. Ståndet ytrade sig theröfwer i then meningen, at thet ei annat kan än
pröfwa then tungan wara för swår them allena at påligga, så at sielfwa billig¬
heten kräfwer, at the blif:a therutinnan understödde; och 6'at sådant warder
emellan stapelstäderna och them innan riksdagens slut inom thet lofl. borga¬
reståndet afgiordt, såsom thet genom sina deputerade sig hafwer ytrat.'6
6. Slötz om the ifrån fångenskapet hemkomne officerare, hwilka städt
uppå wärfwad fot och antingen blifwit placerade, satte på exspectance el:r fått
afsked samt här wid riksdagen äro, at ståndet gärna ser, om the kunna effter
höglofl. ridd. och adelens utlåtelse blifwa hulpne med et quartals lön i afräk¬
ning på theras innestående löningar, kunnandes i öfrigit ei annat finna, än at
thet är en sak, som bör til secrete utskottet remitteras, at en wiss förtekning
uppå bende officerares antal bör inrättas och thereffter tilses, hwad tilgång til
theras undsättning wara kan.
7. Uplästes och justerades thet, som mag:r Melander upsatt ang:de reduc-
tion at blifwa effter föregången communication med borgareståndet til ridd.
och adelen expedierat.7
8. Kom bud, at borgare- och bondeståndens deputerade nu wörö nedre i
kyrkian. Hwaruppå strax h:r biskop Nordlind samt 5 utaf ståndet gingo at
foga sig med them tilhopa och gå til ridd. och adelen om dagens utsättande til
riksdagens slut. Berättade wid återkomsten, at hans excelkce hrr landtmar-
skalken swarat, at thet strax skal blifwa ridd. och adelen föredragit och utan
drögzmål gifwas swar tilbaka.
9. Föredrog magrr Melander, huru han til at skynda expeditionen af re-
solutionerne uppå ståndetz allmänna beswär har sammandragit the 4 puncter,
öfwer hwilka kongl, hofrätten gifwit sitt betänckande och differentiaedeputa-
tionen såwäl som ståndet sig sedermera utlåtit, i et kort begrep til at införas
ibland bemrte resolutioner med beropande theruppå, at öfwer samma puncter
6-6 Köne. ändrat från om thet ej skulle eljest emellan stapelstäderna och them kunna
komma at afgöras, såsom therom gifwits förhopning, finnér ståndet för sin del ingen
annan utwäg, än at någre deputerade utaf alla stånden theröfwer sammanträda, tå thet
förmodas kunna utan widlyfftighet afhielpas.
7 Bilaga 43.
404
1723 den 9 oktober
en särskilt förordning kommer at utfärdas, såsom thet uppå kongl, hofrättens
föreställande för godt funnits. Och wardt nu samma project approberat at i
differentiaedeputation til intagande ibland the andre projecterade resolutio¬
ner företes.
10. Uplästes projectet til en kongl, förordning ang:de dels the indelte rege-
menternes aflöning för år 1722, dels the indelte och oindelte regementers aflö¬
ning för innewarande år 1723, såsom ock huru med fardag wid boställen skal
förhållas. Ståndet fann härwid intet at påminna, allenast anteknades wid 1 §
num. 5, at presteståndet håller före, at the ther nämnde officerare böra för
then tid the tiänt blifwa bibehållne wid lönen i orten och the andre, som ei
kommit til regementerne, heldre förwisas uppå andra medel.
11. Uplästes häradshöfdingens h:r Hugo Weilis memorial ang:de nödwän-
digheten, at then år 1720 begynte men sedan afstadnade inquisitionen öfwer
sjöexpeditionen wid Götheborg åhr 1719 under h:r ammiralens Örnfeldts
commendo måtte komma at gå för sig och at imedlertid Hans Maj :t täcktes ic¬
ke benåda någon med pardon och efftergifft, som i fruchtan för answar torde
sig therom anmäla. Så fölgde ock therjämte en förtekning uppå the personer,
som til thenna inquisitionens wärkställande blifwit projecterade. Ståndet
pröfwade thet wara nödwändigt, at thenna inquisition kommer til wärkställig-
het, och hade för sin del wid the föreslagne personer intet at påminna. Erind-
rade sig i öfrigit, at h:r ammiralen Örnfeldt skal hafwa hos cronan en ansenlig
fordran, och höll i så måtto före, at theruppå ingen betalning til honom bör
skie, förrän thenna inquisition blifwit öfwerstäld.
12. Uplästes secrete deputations meddelte relation til samtl. riksens ständer
ang:de thes förrättning, såsom ock et annat bem:te deputations memorial, in¬
nehållandes några puncter, som förmenas, utom thet cancellieordningen för¬
mår, kunna iachttagas och tiäna til en behörig redighet wid protocollen och
ärendernas expedierande i rådet. Ståndet fann härwid als intet at påminna.
13. Inkommo 12 deputerade ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde
h:r landzhöfdingen baron Creutz, hwilken näst aflagd hälsning af en
skrifftelig författad mening communicerade, huru ridd. och adelen fast gärna
skulle se, at thet effter the 3:ne respective ståndens förklarade mening kunde
låta sig giöra at få nästkrde måndag komma på rikssalen, men at ridd. och
adelen ei kan finna thetsamma giörligit i anseende til åtskillige ännu återståen¬
de mål, hwilka äro högstangelägne at afgiöras, förrän ständerne åtskiljas, så¬
som riksdagzordningen, bytes- och reductionssakerne, krigzbefähletz allmän-
ne beswär, commerciecollegii instruction, secrete deputations relation, pres¬
terskapets allmänne beswär, siötullsstaten och lurendrägerier, hela ammirali-
tetet och dess instruction, 1681 åhrs upbördzförordning för presterskapet, om
1723 den 9—10 oktober
405
Wiborgs el:r Kymmengårdz lahn skal hålla cawallerie el:r infanterie, regle¬
mentet för ständernas contoir. Skulle altså för sin del hålla före, at terminen
til riksdagens slut må utsättas til nästk:de lögerdag 8 dagar til och lemnäs ther-
hän, om thet kan något förr låta siggiöra. H:r praeses swarade, thet stån¬
det förmodar, at höglofl. ridd. och adelen lärer täckas äfwen falla uppå then
termin, som the 3:ne stånden föreslagit och inom hwilken man hoppas thet
nödwändigaste blifwa afgiordt. Lade thertil, at ståndetz ledamöter ei se sig
kunna längre uthärda, sedan then gång och annan gifne förhopning om slut ei
nådt sin fullbordan, finnande i så måtto ingen annan utwäg, ther thet ei nu
skulle annorledes låta sig giöra än at hos Hans Maj:t i underdånighet söka et
nådigt afsked etc.
14. Förehades cammar- och oeconomiedeputations betänck:de, at the af
prowiantmästaren Hasselhun anförde klagemål emot prowiantmästaren Per¬
ment, feldtcamereraren Iggström och commissarien Westman för åtskillige
föröfwade egennyttigheter och otilbörlige procedurer och tilgrep wid magazi-
nernes förestående ei måge nedertystas utan til laga ransakning och dom före¬
tagas, och sådant genom kongl, cammarrevisions föranstaltande til skyndsam
verkställighet befordras, såsom ock af kongl, cammärcollegio skyndas på
framledne prowiantmästarens Lundquists samt Hasselhuns räckningars för¬
färdigande och tilräckelige medel af kongl, statscontoiret thertil anordnas.
Ståndet fann härwid als intet at påminna utan pröfwade skäligt thetsamma at
bifalla.
Den 10 Octobris för middagen.
1. Inkommo någre deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde
lur borgmästaren L e j e 1, hwilken androg, huru borgarståndet tagit i öfwer-
wägande höglofl. ridd. och adelens andragande och riksdagzterminens utsät-
tiande til nästk:de lögerdag 8 dagar til och för sin del funnit sig ei annat kunna
än thetsamma bifalla, på thet man icke, sedan man legat här så långan tid, för
några dagars skull måtte resa ifrån the högt angelägna ärender, som kunde på
the dagarne afgiöras. H:r praeses swarade, at ståndet ei ser sig kunna gå
ifrån then termin, om hwilken man reda kommit öfwerens, och med skäl
fruchtar, om thet widare går på upskof, at thet som tilförena intet slut äntå
blifwer, så at ståndet i then händelsen ei ser sig kunna annat än söka hos Hans
Maj:t underdånigt afsked etc,
2. Inkom cammarherren h:r Wennerstedt och recommenderade til
ståndetz biträde och benägne afhielpande, thet ridd. och adelen för hans fader
sig utlåtit, at han måtte på exspectancelistan upföras til half öfwerstelöns niu-
406
1723 den 10 oktober
tande, emedan then honom tillagde pension å 400 dr silftmt är honom för
ringa. H:r praeses lofwade, at thet skal företagas, så snart flere af ståndet
komma tilhopa.
3. Inkom hrr majoren S i 1 f wers we r d, upwisandes thet bondeståndet
bifallit justitiaedeputations betänckrde öfwer hans ansökning emot camerera-
ren Hederschiöld om gården Hammar och torpet Kås och thet hos ståndet til
thet bästa recommenderade. Hrr praeses lofwade, at thet skal tagas i be-
tänckande.
4. Berättade biskopen hrr doct. Braun, thet han i dag warit hos hans ex-
cellrce grefwe Horn, tå ryske ministern Bestuschef och holstenske ministern
Bassewitz warit äfren hos honom, effter hwilkas8 bortgång hans excellrce be¬
gärt, thet hrr biskopen wille kungiöra först hrr praeses och sedan, om så godt
synas skulle, jämwäl i ståndet, at bemrte minister hos honom andragit, thet
the förnummit, at riksdagen nu i en hast skal afbrytas, hwilket the uträckna
wara theruppå utsedt, at them skal betagas tilfälle at få swar uppå något, som
the nyligen inlagdt; och har hans excellrce sig therhos utlåtit, at han i så be¬
skaffat mål achtar thet wara högst skadeligit at nu afbryta riksdagen, utan fast
heldre tola thermed ännu några dagar, til thess ministrernes propositioner
kunna blifwa afgiorde, emedan eljest hända kan, at ständerne skola oförtöf-
wat igen återkallas. Ståndet fann dock icke, at thet kan gå ifrån sin tancka at
nu sluta riksdagen, tå sedermera ministrernes propositioner wäl kunna blifwa
af Hans Majrt med rådz råde afgiorde.
5. Förehades öfwerstlieutenantens grefwe Wasaborgs ansökning angrde
Adö gård etc., och blef af ståndet bifallit, hwad thet lofl. borgareståndet sig
utlåtit, at thet remitteras til kongl, cammarcollegium, som undersöker såwäl
om el:r9 hwad h:r grefwen och öfwerstenl. rättehn kan hafwa at fordra som
ock tillser, thet Kongl. Maj:t och cronan ei må härwid komma at lida.
6. Togs uti öfwerwägande höglofl. ridd. och adelens utlåtelse för h:r gene-
rallieutenanten Wennerstedt til half öfwerstelöns niutande. H:r doct. Ben¬
zelius höll betänckeligit at samtycka til någons sättande uppå exspectance-
listan, som är för gammal at kunna widare tiana, såsom ock at gravera staten
mera än then kan tola. Mag:r Melander och magrr Lind wörö af samma
mening. Men the öfrige achtade godt i anseende til berörde h:r generallieute-
nants långliga och beröml. förtiänster at bifalla höglofl. ridd. och adelens ut¬
låtelse.
7. Gick h:r kyrkioherden Norberg jämte några af ståndet at kungiöra
borgare- och bondestånden presteståndetz skrifftehn författade mening om
8 Köne.; i renskr. hwilken.
9 Köne.; i renskr. n:l:n.
1723 den 10 oktober
407
reductions- och liquidationswärket, ställandes sin tour så, at the först gå til
1 bondeståndet och ther med thetsamma förnimma, om bondeståndet skulle
wara nögdt, at thef med rikzdagens afblåsande til nästktde måndag upskiutes,
tå sådant kan ock sedermera hos borgareståndet kungiöras. Wid samma tilfäl-
le blef them ock gifwit in commissis at förnimma af bem:te 2:ne stånd, om the
skulle wilja samtyckia til höglofl. ridd. och adelens nu meddelte skrifftel. ut-
( låtelse för h:r ryttmästaren Sparrschöld at få af publique medel betalte the
1000 rdr, som han med Kongl. Maj:ts nådiga minne gifwit til majoren Frölich
för et compagniets afstående, thet ock han nu måst genom placeringen quitte-
, ra. Item at communicera med borgareståndet gen.lieut:s Wennerstedtz och
med bondeståndet öfwerstlieut:s grefwe Wasaborgs sak. Wid återkomsten ha¬
de the ei mera at berätta, än at thet lofwatz uthi bägge stånden genom depute-
' rade tilbaka at swara.
8. Uplästes the projecterade resolutioner öfwer presteståndetz allmänna be-
swär, och giordes therwid the påminnelser, at then 1_ 11 och 15 §§_1 måge oför-
dröjekn utföras i then form, som wederbör,2 samt then 16 § kortekn inrättas
med beropande uppå thet, som contributionsbewilningen i thet fallet innehål¬
ler, men then 14 § aldeles uteslutas. Hwarmed the blefwo til borgareståndet af-
skickade.
9. Uplästes et extract af protocollet hållit på riddarhuset d. 9 hujus, inne¬
hållandes höglofl. ridd. och adelens påminnelser öfwer projectet till riks¬
dagsordningen. Hwilka ståndet fann hafwa sina goda skäl, kunnandes then
giorde anmärkningen öfwer den 24 § ei annorlunda uptagas, än at thet måtte
förstås, såwida giörligit är, och at ei 3:ne stånd utan communication med thet
fierde kan förena sig om rikzdagens slut.
10. Beswärade sig åtskillige af ståndetz ledamöter, at oachtat then påmin¬
nelse, som af hans excelkce h:r landtmarschalken gifwitz til kongl, cammar-
collegium, blifwa the dock icke uti sine ansökningar mer än tilförena hulpne.
Achtades altså godt, at h:r praeses än ytterligare föredrager h:r landtmarskal-
ken thenna angelägenheten och at jämwäl någre uppå ståndetz wägnar ther
söka h:r praesidenten Strömfeldt. Hwilket h:r kyrkioherden Blanxius och
h:r kyrkioh:n Böckman sig åtogo at giöra.
11. Förehades thet ifrån riddarhuset communicerade exemplar af ammirali-
tets-, cammar- och oeconomie- samt defensions mindre deputations betänc-
kande ang:de båtzmansindel- och roteringen i Halland, i hwilket blifwit wid
slutet hos höglofl. ridd. och adelen infördt, at ridd. och adelen ifrån Halland
förklarat sig at ei kunna undergå then projecterade rotering; och 2) at wid
1-1 Köne. ändrat från 11, 15 och 17 §§.
2 Köne. härefter överstruket men 14 och 16 §§ aldeles uteslutas.
408
1723 den 10 oktober
thetta tilfället blifwit resolverat, at af then räntan, som Kongl. Maj:t tilfaller,
bör hållas 30 st. cadetter wid ammiralitetet, af hwilka duchtige officerare wid
flottan sedan bekommas. Ståndet fann hwad thet förra angår, at thef icke kan
emot wederbörandes privilegier widare strängas, än the sielfwe kunna sig ther-
til finna, och hwad thet senare widkommer, at thet är en sak, som ståndet för
sin del icke kan bifalla el:r thermed wika ifrån sin tilförena gifne utlåtelse til
bifall i deputationens betänckande, at then räntan blifwer för cronan en årlig (
besparing.
12. Inkommo 6 deputerade ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde h:r
öfwersten grefwe D o h na, hwilken näst aflagd hälsning communicerade et
extract af ridd. och adelens protocoll ang:de thet, som warit agiterat beröran¬
de förståndet af then 40 § i. regeringsformen, hwilket af honom uplästes och
fans uppå alt thetsamma utgå som presteståndetz therom för thetta commu¬
nicerade mening, allenast at riksens råd ei måge bindas til något wist antal af
the personer, som Hans Maj:t i underd:t föreslås. Therjämte recommendera-
de han til ståndet, som nu riksdagen lider til slut, at thet wille ofördröjelm
lemna sin utlåtelse angrde bytes- och reductionsgodsen. H:r praeses tacka¬
de för benägen communication och sade ståndet med thet första skola afgifwa
sitt swar om reductionswärket.
13. Inkommo 12 deputerade ifrån bondeståndet, hwilketz taleman ytra-
de sig, at bondeståndet förblifwer wid then utsatte dagen til riksdagens slut
och wil ingen dag tillägga etc. H:r praeses förestälte, om icke utblåsningen
skulle kunna til måndagen upskiutas, men han yrkade, at bondeståndet ei kan
någon dag til upskof bewilja etc.
14. Förehades hrr camererarens Röks memorial, hwarigenom han sig be-
swärat, at secreteraren von Seth blifwit til krigzcommissariibeställningen i
kongl, krigzcollegio honom utan skäl föredragen. Ståndet stadnade theröfwer
i sådant slut, at thetta mål lemnäs til wederbörande, som hafwa at tilse, huru
regeringzformen therutinnan är effterlefwad.
15. Inkommo någre deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde
hrr rådman Hel ledai, hwilken näst hälsningz förmälande [berettade]3
borgareståndetz tanckar, at ehuru thet gärna skulle se i anseende til the åtski¬
lige ännu återstående högt angelägna ärender, om någre dagar ännu kunde to-
las med riksdagens slutande, wil thet dock gärna foga sig til hwad som af
andre kan finnas giörligit och skulle altså hålla bäst, på thet alt må skie i god
enighet, at en deputation träder effter middagen tilhopa och sig om en wiss
dag förenar. Therjämte androg bemrte hrr rådman om borgerskapetz i Ystad
3 Köne.
1723 den 10—11 oktober
409
incaminerade sak emot Battram, at om thenne samme ei nu skulle hinna afgiö-
ras, then måtte til näste riksdag lemnäs i thet stånd, som then nu är, på thet
borgerskapet ei må blifwa ruinerat. H:r p r aese s betygade tilbaka ståndetz
bered willighet.
16. Inkommo någre deputerade ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde
h:r capitain Fe i ff, hwilken anmälte, huru ridderskapet och adelen warit
besökt af thet lofl. borgareståndet med then utlåtelse, at thet är nögdt i anse¬
ende til the åtskillige ännu återstående högt angelägne ärender, at med riksda¬
gens slutande några dagar upskiutes, och at förthenskull är ridd. och adelens
tancka, at secrete deputation antingen nu effter middagen el:r i morgon, wil
Gud, kl. 6 kommer tilhopa at conferera om samma ärender och thereffter ut¬
sätta dagen. H:r praeses swarade, at såsom förfarenheten nogsamt utwi-
sat, thet genom slike conferencer intet annat än tidens utdragande åstadkom¬
mits, så kan presteståndet ei annat än påstå sin förra gemensamma utlåtelse
med borgare- och bondestånden och i så måtto gärna önska, at höglofl. ridd.
och adelen wil sig äfwen beqwäma at låta wid then dagen förblifwa, til hwilken
thet högst angelägna kan förmodekn wara afgiordt. H:r capitain Feiff lofwa-
de thetsamma tilbaka höglofl. ridd. och adelen kungiöra.
17. Uplästes landzhöfdingens baron von Hylteens memorial ang:de några
riksdagzmän, hwilka han namngifwit såsom nödige at wara tilstädes wid hans
saks företagande i kongl, hofrätten, och förthenskull sökt therutinnan biträ¬
de, at the måtte blif:a här qwar, fastän riksdagen kommer til slut. Ståndet
fann thetta h:r landshöfdingens påstående ei kunna annorlunda än skäligt an¬
ses och förthenskull böra rättwisan til styrkio befordras.
Den 11 Octobr. för middagen.
1. Förehades samtl. rusthållarnes af wästgiöthe cawallerieregementet
skrifftelige förening ang:de en reservecassas inrättande wid berörde regemen¬
te; hwarwid ståndet ei fann sig kunna hafwa något at påminna.
2. Förehades the af h:r majoren Silfwerswärd och h:r camereraren Heder-
schöld inlagde documenter ang:de rättigheten til gården Flammar och torpet
Kås, then the bägge påstå, och hwarutinnan riksens ständers justitiaedeputa-
tion för den förra sig utlåtit. Ståndet ytrade sig theröfwer i sådant slut, at eme¬
dan thetta måhl är en reductionssak, som thet ock blifwit genom Kongl.
Maj:ts nådigste resolutioner af d. 13 Sept. och 13 Decembr. 1720 uttryckekn
förklarat, så kan ei heller ståndet finna therwid annat til giörandes, än at thet
går samma wäg, som riksens ständer ang:de reductionsmålen hafwa förordnat
el:r ytterligare förordnande warda.
410
1723 den 11 oktober
3. Inkommo någre deputerade ifrån bondeståndet, af hwilka underta-
1 e m a n n e n, som förde ordet, androg, huru bondeståndet ei kan samtycka
til thet af borgareståndet gifne förslag til något upskof med riksdagens afblå-
sande, emedan hösten pågår, wädret och wägarne blifwa swåre samt provian¬
ten allsammans förtärd, utan i så måtto gärna önska, at presteståndet wil med
them stå fast och hålla sig therwid, at riksdagen blifwer i morgon, wil Gud, af-
blåst och om måndagen sluten. H:r praeses swarade, at ståndet icke an- ]
norlunda utlåtit sig för the andra stånden än at hålla sig wid then en gång ut¬
nämnde dagen; men om thet skulle med alla ståndens goda öfwerenskomman-
de kunna ske, at afblåsningen til måndagen upskiutes, så skulle ei heller thet
wara ståndet emot.
4. Wid samma tilfälle lemnade bem:te bondeståndetz deputerade et memo¬
rial, som en af theras medbroder ifrån Blekingen bernd Pär Johansson begärt
til thet bästa recommenderas. Thetta memorial wardt sedan upläsit, hwilket
theruppå utgick, at riksens ständer wille befordra båtzmansindelningen uti
Blekingen til en likhet emot andra orter. Ståndet fann thet wara en sak, hwar-
med thet nu wid rikzdagens slut ei kan sig befatta, hållandes i så måtto före, at
thet til Hans Maj:t och rådet kan hemställas.
5. Uplästes justitiaedeputations betänckande öfwer walborne h:r Carl de
Geers ansökning at få jus patronatus uti Tegelsmora och Hollnäs församling¬
ar. Ståndet fann 4-skäligt5 i anseende til the för wälbem:te herre stridande be¬
synnerlige omständigheter thenna hans ansökning at bifalla, dock på sådana-4
wilkor, at 1) wälbermte herre och thess effterkommande arfwingar thenna rät¬
tigheten behålla, så wida och så länge the uppfylla the nu utfäste wilkor; 2) at
the utfästa sig at wid existerande vacancer uti prestelägenheter hålla sig til
stifftetz barn; och at 3) thetta bewiljande ei må dragas til exempel för herrar af
främmande religion uti slike ansökningar.
6. Proponerade h:r doctor Benzelius, om icke nödigt wara skulle ge¬
nom et memorial begära, at ifrån expeditionsdeputation måtte nu innan riks¬
dagens slut refereras til ståndens plena, hwad som nödigt pröfwas kan i anled- 1
ning af the ifrån stånden wid åtskillige saker giorde påminnelser, så at seder¬
mera theras expedierande ei må theruppå studsa.
H:r praeses förestälte, at thetta är wäl en sak, som kan hafwa sina goda
skäl, men föga giörlig på så kort tid at wärkställas. Imedlertid achtades godt at
4-4 Köne. ändrat från sig ej annorlunda kunna gifwa bifall til thenna ansökning än på
the.
5 Köne. härefter överstruket i anseende til the förbem:te herres frikostiga gåfwor och
widare utfästelse til thesse kyrkiors prydnad och uprettelse thenna hans ansökning at bi¬
falla, dock stridande bes ...
1723 den 11 oktober
411
försöka, hwad som wil therutinnan låta sig giöra, och therom med andra stån¬
den communicera.
7. Inkommo någre deputerade ifrån bondeståndet, af hwilka then, som för¬
de ordet, berättade, huru the i anledning af thet, som blifwit af presteståndet
för en stund sedan swarat, med sine medbroder ytterligare öfwerlagt, hwilke
ändtekn utlåtit sig at wara nögde, ther riksdagen nästk:de måndag kommer at
afblåsas och slutet blifwa om tisdagen; men i annor händelse och ther thetta ei
skulle wist öfwerenskommas, hålla the sig wid sin förra utlåtelse och ärna at gå
therom til Hans Maj:t. H:r praeses uptog thetsamma med behörig tacksä-
jelse.
8. Inkommo någre deputerade ifrån höglofl. ridd. och adelen. Ordet förde
h:r capitain Feiff, hwilken näst hälsnings förmälande, huru ridd. och ade¬
len förehafft then ifrån secrete deputation meddelte förtekning uppå the ären-
der, som pröfwats nödige innan riksdagens slut at afgiöras, och funnit them
sådana, at thet omöjehn kan låta sig giöra uppå så få dagar, som preste- och
bondestånden påstådt, warandes förthenskull af then tanckan, at riksdagen
nästk:de tisdag må afblåsas, och ther imedlertid så finnas skulle, at man ei
kunde hinna dagen thereffter komma på salen, at tå utblåsningen sker til tors¬
dagen, öfwer hwilken dag ridd. och adelen ei wil riksdagen utdraga. Så lemna-
de han ock nu en förtekning på bemrte ärender, hwilke funnos til antalet 42 st.
H:r praeses swarade, at ståndet genom sin deputation skal gifwa med
thet första swar.
9. Uplästes justitiaedeputations betänckrde ang:de fru Margareta Törn-
flychts ansökning om jure patronatus uti Össmo församling; hwilket deputa-
tionen funnit skäligt henne at tilägna och nu äfwen af ståndet bifölls.
10. Afgick probsten Strömer jämte 3:ne utaf ståndet, at hos borgare¬
ståndet 1) begära theras utlåtelse om reductionswärket; sammaledes 2) om
presteståndetz deduction angrde 1681 åhrs förordning; såsom ock 3) om scho-
laeordningens provisionel^ gällande til nästa riksdag; 4) yrkia uppå, at the
communicerade resolutioner öfwer presteståndetz allmänna beswär måtte
skyndesamt expedieras och hielpas til bondeståndet; 5) communicera preste¬
ståndetz utlåtelse öfwer h:r De Geers ansökning om jure patronatus i Hollnäs
och Tegelsmora; sammaledes 6) om projectet til cadetter wid ammiralitetet;
såsom ock 7) om then här ofwanföre § 6 giorde påminnelsen ang:de expedi-
tionsdeputation; och ändtehn 8) om terminen til riksdagens slut, at preste¬
ståndet ei kan giöra et med ridd. och adelen uti thet på stunden proponerade
upskof til odens- el:r torsdagen, utan at bondeståndet wil thet bifalla. Wid
återkomsten berättade bemrte hrr probst, thet borgareståndet lofwat om the
communicerade ärender forderligit swar, och har nu allenast sig utlåtit angrde
27-10-311
412
1723 den 11 oktober
1) expeditionsdeputation, at thet ei wore illa, om thet kunde hielpas til wärk-
ställighet, men at therwid torde nödigt wara, at någre wisse reglor blefwo för¬
fattade; och 2) ang:de riksdagens slut, at borgareståndet gärna skulle se, eme¬
dan thet uppå så få dagar ankommer, at man conformerade sig med ridd. och
adelen, at ingen skull må skjutas på the andra stånden för thet, som eljest måt¬
te blifwa tilbaka.
11. Företogs then utaf ridd. och adelen communicerade secrete deputatio-
nens förtekning uppå the ärender, som skattatz nödwändige at nu wid rikzda-
gen afgiöras; och funnos thesamme til en stor del ifrån ståndet afgiorde, the
öfrige dels private, dels sådane, at the snart kunna wara afgiorde el:r ock med
remitterande til Hans Majit och rådet afhielpas, såsom tull- och ammiralitets-
sakerne, hwilke ei kunna utan at wederbörande collegier först höras warda af-
slutne.
12. Afgick6 h:r biskop Nordlind jämte 77 af ståndet til ridd. och adelen at
ther kungiöra presteståndetz tanckar om reductionswärket i then mening, som
följer:
Thet af höglofl. riddersk:t och adelen för kort tid sedan communicerade
memorial, hwilket then af riksens ständer år 1720 förordnade commission har
författat ang:de reductions- och liquidationswärket, har presteståndet effter
then lägenhet, som nu kunnat medgifwas, tagit i behörigt öfwerwägande; och
skulle wäl för sin del högel :n önska, at nu möjeligit wore thetta wärket til nöje
at utreda. Torde ock förmodekn låtit sig härutinnan något widare giöra, om
höglofl. ridd. och adelen funnit sitt tilfälle wid riksdagens början thenna sa¬
ken at anmäla, tå strax kunnat theröfwer sättas en gemensam deputation.
Men såsom thet ei skedt och nu är med riksdagen så långt uppå tiden ankom¬
mit, at ei giörligit synes et så wigtigt och högt granlaga wärk med then mogen¬
het, som wederbör, at skärskoda och fastställa, thet ei heller wil pröfwas för-
swarligit at på cronans bekostnad sättia någon sådan commission, hwars på-
fölgd wil wara, at cronan torde komma något at afgå, altså finner prestestån¬
det icke at thet nu öfwer thenna saken något serdeles sig kan utlåta widare, än
at the af höglofl. ridd. och adelen, som kunna sig tiltro genom klara och ostri¬
diga skäl ifrån cronan något at återwinna, sådant i 8"wederbörande collegier8
ingifwa och therföre sielfwe sörja, at thet blifwer fullkommehn utarbetat9 til
at blifwa wid nästa rikzdags första begynnelse med alla sina omständigheter
riksens ständer til ytterligare skärskodande och bepröfwande föredragit; uppå
6 Köne. härefter överstruket kyrkioh:n Possieth.
7 Köne. ändrat från någre.
8 8 Köne. ändrat från kongl, cammarcollegio.
9 Köne. härefter överstruket så til godsets förra art och natur som til utrekningen, hu¬
ru the nu måge kunna betalas.
1723 den 11 oktober
413
hwilket sätt å then ene sidan kan undwikas att hålla en kostsam reductions-
commission och å andre sidan wägen lika fult stå öpen, at then, som förmenar
sig hafwa lidit orätt, kan blifwa effter möjeligheten och i proportion emot
andra, som genom framflutne tiders bedröfwelige förändringar och omskiff-
ten måst sättia sin egendom i sticket, undsatt och afhulpen. Dock tyckes nö¬
digt wara at praecavera, thet bem:te collegier1 sig icke måge befatta med andra
reductions- el:r liquidationsmål än allenast the, 2"hwilke uti commissionens
memorial wid slutet såsom angelägnaste anföras;"2 och i öfrigit ei heller något
utslag giöra, hwarigenom cronan något kommer at afgå, förrän hwar sak i
synnerhet på följande riksdag kan blifwa skärskodad och gillad.
Wid samma tilfälle blef ock gifwit in commissis at 1) communicera med
ridd. och adelen presteståndetz utlåtelse öfwer h:r Carl De Geers ansökning
om jure patronatus uti Hollnäs och Tegelsmora; 2) kungiöra, at ståndet bifal¬
lit justitiaedeputations betänckande för fru Margareta Törnflycht om jure
patronatus uti Össmo församling; 3) begära, at ridd. och adelen wil utlåta sig
öfwer thet redan uti Augusti månad ingifne memorial ang:de academiaebön-
dernes befrijande ifrån dagswärken; och 4) låta weta, at ståndet förehafft then
communicerade förtekningen uppå the ärender, som skattatz nödige innan
riksdagens slut at afgiöras, och funnit them til en stor del hos sig reda afgiorde
samt wil om the öfriga ofördröjelm sig utlåta.
13. Afgick h:r kyrkioh:n Possieth jämte 3:ne af ståndet til bondeståndet at
1) begära theras utlåtelse om reductionswärket; 2) recommendera til skynde-
samt afhielpande resolutionerna uppå presteståndetz allmänna beswär, så
snart the ifrån borgareståndet blifwa communicerade; 3) meddela ståndetz ut¬
låtelse ang:de h:r De Geers sökte jus patronatus; 4) kungiöra, at äfwen fru
Margareta Törnflychts sökte jus patronatus fått bifall; och 5) förnimma, om
bondeståndet skulle wilja conformera sig med ridd. och adelens tanckar om
terminen til riksdagens slut.
14. Igenkom h:r biskop Nordlind med sine följeslagare, anmälandes til-
baka ridd. och adelens hälsning med berättelse, at ei annat kunnat förmär-
kias, än alt warit til behag.
15. Igenkom h:r kyrkioherden Possieth med then hälsning ifrån bonde¬
ståndet, at thet nu hafwer under händer at deliberera om reductionswärket,
som sedan skal blifwa kungiordt, sammaledes presteståndetz allmänna be¬
swär, så snart the tit komma, utan drögsmål afhielpas. Har i öfrigit tackat för
communication af the andra målen och ytrat sig at ei gå ifrån sin utlåtelse om
riksdagens afblåsande nästktde måndag.
1 Köne. ändrat från kongl, cammarcollegium.
z"2 Köne. ändrat från som äro af then beskaffenhet, at fordring göres uppå sådana
gods, som borttagits utom reduetion och allenast til indelningswerkets completerande.
414
1723 den 11 oktober
16. Uplästes et af h:r biskopen doctor Witte författat bref3 til riksrådet
grefwe Mejerfeldt at såsom cancellarius academiae i Gripswall hos Hans Maj:t
befordra then af professoren Papke in puncto pietismi andragne saken. Hwil-
ket bref nu wardt af h:r praeside uppå ståndetz wägnar underskrif:it och ther-
hos godt funnit, at i ståndets namn jämwäl upsättes härutinnan et kort memo¬
rial til Hans Majrt.
17. Inkommo ifrån thet loff. borgareståndet h:r borgmäst:n Tellander
och h:r borgmäst. Tolander, hwilke gofwo wid handen, thet borgarestån¬
det förehafft 1) thet, som angår reductionswärket, och wäl funnit något litet
at påminna utom thet, som presteståndet gifwit wid handen, men går dock
icke therifrån; sammaledes 2) presteståndetz allmänna beswär; 3) deductionen
ang:de 1681 års förordning; 4) scholaeordningens provisionelle gällande; 5)
expeditionsdeputationens faciliterande, och wil i morgon, wil Gud, sina tanc-
kar så om thet ena som thet andra skrifftekn meddela.
Androg sedermera borgareståndetz tanckar om riksdagens slut, at thet gär¬
na såge, at man kunde sig therutinnan med ridd. och adelen conformera; och
sidst communicerades borgareståndetz skrifftelige utlåtelse til bifall uti com-
mercie- och tulldeputationernes betänck:de öfwer Malsunds tullcammare
samt Hallandsboernes seglationsfrihet och then saken til thet bästa recom-
menderade.
18. Uplästes bem:te thet lofl. borgareståndetz extractum protocolli ang:de
Malsunds tullcammare. H:r doct. Benzelius mente, at thet såwäl som the
flere saker tullwäsendet tilhörige kan remitteras til Hans Maj:t och rådet.
19. Berättade h:r praeses, thet h:r biskopen doct. Witte sig påtagit at
bewaka en ifrån superintendenten i Wismar communicerad sak ang:de at en
catholisk arrendator inkommit uti amptet Pöln, som funnits nödigt för hwar-
jehanda efftertänckeliga påfölgders skull til Hans Maj:t i underdånighet at re¬
fereras.
20. Påminte h:r doctor Cameen och wardt i anledning theraf för godt
funnit, at man låter i consistorii regni namn afgå bref4 til alla consistorier i ri¬
ket med tiänlig föreställning, huru thet ligger högsta macht uppå i anseende til
the nuwarande farliga tider af thet inritade malo pietistico, at presterskapet al¬
le i gemen och hwar och en i synnerhet noga stå på sin wacht etc.
21. Ventilerades åter then twistiga saken emellan garfware- och carduans-
makareembeten här i staden; hwarutinnan bondeståndet sig utlåtit, at thet
måtte förblifwa wid thet, som Hans Maj:t förledit år them emellan resolverat,
1723 den 11 oktober
415
men ridd. och adelen samt borgareståndet bifallit commerciedeputat:s be-
tänckrde, at thet måtte blifwa wid then förening, som emellan thessa embeten
år 1710 blifwit träffad och af stadsens magistrat stadfästad. H:r doct. Ca¬
mé e n och h:r Benzelius androgo, at ridd. och adelens bifall skal wara
utwärkat genom en falsk berättelse, at alle 3 the andre stånden skulle tilförena
thetsamma bifallit, och at sålunda är til at tänckia, thet ridd. och adelen, när
the få höra wederspelet, snart warda fallande uppå andra tanckar. Mag:r
Melander höll före, at riddarhussecreteraren ei extraderat ridd. och ade¬
lens bifall, om han icke wefat thet wara et fast slut, hälst ei heller i thet ståndet
felat the, som warit af andra tanckar. H:r p r a e s e s och flere yrkiade uppå
publici nytta, som theraf wil härflyta, at thesse embeten blifwa combinerade,
emedan ju flere arbetarere äro, ju bättre måtte priset uppå wahran blifwa.
5~Mag:r Öhrling'5, kyrkioh:n Lind och andre mente thet wara hel owist,
at härigenom kan pris åstadkommas, men theremot wist, at garfwarne i sine
privilegier lida, hwarwid dock the såwäl som andre böra maintineras. Mag:r
Melander androg then påfölgd af bönhaseri, som synes theraf styrkias, at en
skal blifwa mästare i et embete, thet han icke af grunden lärdt, utan måtte så¬
lunda draga til sig annars folk at arbeta el:r anlita andra mästare, hwarigenom
dyrheten mera ökas än minskas, tå waran kommer at gå genom flera händer;
höll altså före, at then, som wil wara mästare uti 2:ne embeten, bör ock i them
bägge giöra mästarstycken; anförde i öfrigit, thet garfwarne hafwa attester af
både sadel- och skomakare, at the sedan mynttekenstiden såldt läder och sol-
botn för så lindrigt pris, at thet icke kan straffas. Probsten Unge ytrade sig
för bägge thessa embetens combinerande, hållandes före, at publicum är
therigenom bäst hulpit. Saken skred ändtebn til votering, tå för embeternas
combinerande blefwo 12 vota men för theras åtskiljande 8, theribland inräk¬
nade kyrkioh:n Possieth och probsten Strömer, hwilke effter voteringen in-
kommo. Dock mente hrr doct. Benzelius, at hrr kyrkiohrn Possieth såsom
i saken interesserad ei kunde härutinnan votera. Bemrte hrr kyrkioherde bero¬
pade sig theremot på thet han skrifftel:n ingifwit, begärandes at thet måtte up-
läsas.6 Hrr probsten Strömer och andre påminte, at någre af ståndetz leda¬
möter äro nu borta och at förthenskul saken ei må achtas genom then skedde
voteringen afgjord, förrän the få jämwäl tilfälle sin mening at ytra.
5-5 Köne. ändrat från Probsten Strömer.
6 Bilaga 46.
416
1723 den 12 oktober
Den 12 Octobr. för middagen.
1. Continuerades med then projecterade landzhöfdingeinstructions uplä-
sande; och tog sedan mag:r Öhrling honom emot at gå honom hemma til ända
och giöra sina remarquer.
2. Inkom borgmästaren ifrån Uddewalla h:r Lars Silen tz, uppå hwil-
kens anhållande blef upläsit et memorial, hwarigenom han begärt i protocollet
införas sin reservation, at om thet lo fl. borgareståndet uti repartitionen til Ar¬
boga och Kiöpings städers förnöjande uti inqwarteringen skulle pålägga Ud¬
dewalla stad för drygt contingent och tiden ei blefwe at sedermera få therut-
innan taga tilflycht til riksens ständer, thet tå icke må gravera staden, förrän
Hans Kongl. Maj:t warder sig utlåtandes, om staden är therutinnan skälighet
wederfaren. Ståndet pröfwade thetta andragande af sådan beskaffenhet, at
thet icke fann sig kunna thertil något göra.
3. Uplästes thet projecterade ytterligare reglemente för riksens ständers
contoir; hwarwid ståndet fann als intet at påminna; pröfwandes jämwäl skä¬
ligt, at commissarien7 bibehålles wid den lön af 1000 dr smt, som honom wid
förre riksdagen blifwit bewiljad oachtad then annotation, som nu finnes i
brädden, af 700 dr silfwermynt.
4. Uplästes et extract af större secrete deputations i dag hällne protocoll
ang:de någon närmare successions förhoppning för hertigen af Holstein, om
icke riksens ständer skulle finna godt, at til bem:te större secrete deputation
lemnäs at upsättia och til Hans Maj:t afgå låta et un[der]dånigt8 swar, som rik¬
sens fundamentallag, Theras Kongl. Majesteters och riksens heder, rätt, sä¬
kerhet och bästa kan pröfwas wara enligast. Hwilket blef utaf ståndet bifallit.
5. Uplästes et extract af protocollet hållit i secrete utskottet d. 23 Septembr.
sidstl. med resolution för h:r öfwersten Stobee at få af publique medel betalte
then honom af domaren i then emot honom förde ohörde processen tildömde
expensesumma å 11700 dr silf:mt; hwilket ock blifwit af höglofl. ridd. och
adelen bifallit. Åtskillige af ståndet höllö betänckeligit at honom af publico en
så stor summa bewilja, hälst när tilgången nu är så liten; dock blef för godt
funnit, i anseende til thenne herrens myckna oskyldiga lidande och at assigne-
ringen är uppå extrautgifftsmedel, at nu gif:a härtil bifall och samtycke.
6. Inkom krigzrådet Åkerhielm, hwilken 1) androg något berörande
then consideration, i hwilken han kommit til then uti krigzexpedition vacante
statssecreterarebeställningen och hwad presteståndet i anledning af thet målet
sig ytrat;9 2) begärte, at en undersökning må ske, hwilken thertil wållande wa-
7 Köne. härefter överstruket Hedengran såwel som the flere.
8 Köne.
9 Köne. härefter överstruket om han therigenom skal wara excluderad.
1723 den 12 oktober
417
rit, at han år 1719 utan ransakning och dom blifwit stött ifrån sin secreterare-
beställning. H:r praeses swarade, hwad thet förra widkommer, at ståndet
med målet in specie sig icke befattat utan allenast ytrat sin mening om rege¬
ringsformens förstånd, och hwad thet senare angår, at han ei kan weta, hwad
ståndet thertil göra kan, seendes gärna, om man nu kan undgå private måhl,
tå man är med publique på alla sidor öfwerhopad etc.
Hrr krigzrådet frågade, om han är genom berörde presteståndets betänc-
kiande excluderad. Hrr praeses swarade, at ståndet honom hwarken ex-
cluderat elrr includerat utan, som sagt är, allenast yttrat sin mening om för¬
ståndet af then 40 § i regeringsformen.
7. Inkom hrr öfwersten von Ficke och upwiste et modell til en tröskmachin
samt therhos sina förtiänster och wälmening för publico til thet bästa recom-
menderade. Ståndet betygade sitt nöje öfwer thenna hrr öfwerstens invention
såsom tiänande til publici bästa och at thet för sin del gärna ser, i hwad mål hrr
öfwersten så therföre som i anseende til thes öfrige wackre förtiänster någon
hugnad kan wederfaras.
8. Inkommo 4 deputerade ifrån bondeståndet, af hwilka then, som förde
ordet, näst aflagd hälsning androg, thet bondeståndet nu welat förnimma, om
presteståndet wil giöra med them et, som the ock tänckt gå therom til borgare¬
ståndet, så at alle 3 stånden kunde conformera sig til at låta ridd. och adelen
weta, at the wilja gå til Hans Majrt och rådslå om riksdagens slut, antingen
thet kan ske om måndag elrr sidst om tisdag. Hrr praeses swarade, at som
ridd. och adelen i går förklarat sig at ei gå öfwer torsdagen och således mött
the andra stånden likasom på halfwa wägen, så synes ock bäst wara, at man
möter them igen, så at alt må kunna i godt förstånd och önskelig enighet aflö¬
pa. Skulle altså för sin del wilja råda thertil, at som hrr landtmarskalkens för¬
slag är, at nästkrde måndag alle ständerne skola upgå til Hans Majrt och tå
hafwa med sig privilegierna och allmänna beswären samt tå begära dag til riks¬
dagens afblåsande, at man ock låter therwid bero. Bondeståndetz deputerade
inwände, at thet på sådant sätt kommer ock tå på upskof, som man nog har
orsak at fruchta. Hrr praeses swarade, at man tämmelrn är försäkrad, at thet
icke är utsedt på widare upskof, och försäkrade, at ståndet skal om måndag
icke blifwa tilbaka at giöra bondeståndet följe, tå thet tidigare kan företagas,
warandes nu tiden allaredan så utur händerna, at innan man hinner med the
andra stånden pläga härom communication, är stunden förbi at kunna Hans
Majrt i rådet upwachta. Härmed wisade sig sedan bondeståndetz deputerade
förnögde och togo sålunda afträde.
9. Inkom hrr öfwercommissarien Nordenfeldt, recommenderandes til
ståndetz biträde, hwad han genom et inlagt memorial i et och annat mål an-
418
1723 den 12 oktober
dragit, besynnerlrn ang:de Dylta swafwelbruk; hwaröfwer ock cammar- och
oeconomiedeputation gifwit sitt betänckande. H:r praeses begärte uhrsäk-
tas, om ståndet ei skulle hinna thesse mål effter önskan igenomgå; lofwade
dock uppå widare h:r öfwercommissariens anhållande, at thertil alt möjeligit
göras skal. Regementzpastoren h:r Krok tog sedan the härtil hörande skriffter
emot at them igenomgå och gifwa wid handen, om therwid kan finnas något at
påminna.
10. Upwiste h:r probsten Fegraeus Kongl. Maj:ts nådige remiss uppå
ryttmästarens Sparrschölds ansökande at få af publico betalte the til majoren
Frölich för et compagnies afträde gifne 1000 rdr samt at bondeståndet numera
gifwit thertil sitt bifall. Ståndet fann i så måtto godt at nu äfwen låta skrifwa
uppå hans supplique, at presteståndet wil ei heller wara emot, om han kan
blifwa härutinnan accomoderad.
11. Uplästes af protocollet någre här i ståndet i går afgiorde ährender; wid
hwilket tilfälle äfwen bewiljades carduansmakareembetet extractum protocol-
li, at ståndet har stadnat i theras twistige sak med garfwareembetet uti sådant
slut, at thet effter kongl, commerciecollegii betänckande finner nyttigast wa¬
ra, at thesse 2:ne embeten blifwa häreffter combinerade, hwarigenom förmo¬
das, at then härtils owanlige dyrheten uppå läder lärer falla.
12. Inkommo någre deputerade ifrån thet lofl. borgareståndet. Ordet förde
h:r rådman Salan, hwilken näst aflagd hälsning androg borgareståndetz
tanckar uti thet ifrån then större secrete deputation i dag communicerade mål
ang:de någon närmare successions förhoppning för hertigen af Holstein, at
nämkn borgareståndet stadnat i thet slut, at bem:te större secrete deputation
lemnäs frihet, sedan theras excellenser riksens råd blifwit i den saken hörde, at
therom gifwa til Hans Maj:t underdånigt swar, såsom thet med regeringzfor-
men, [walacten]1 etc. kan enligit wara. Hrr praeses tackade för benägen
communication och therhos berättade, at presteståndet är äfwen utaf samma
mening och har tänkt genom extractum protocolli sådant kungiöra.
13. Gick magrr Hasselhun til riddarhuset at insinuera presteståndetz extrac¬
tum protocolli i nästbenrde mål, som thet uti 4 § är infördt, med uhrsäkt at
thet icke sker genom en deputation.
14. Förehades cammar- och oeconomiedeputrens betänckrde öfrr gen.-
lieutrs och geheimerådetz baron Johan Baners ansökning om betalningz
erhållande för then bro han wid Stocksund år 1715 uppå egen bekostnad låtit
färfärdiga, hwaruppå ridd. och adelen sig utlåtit, at wäl billigt finnes, thet hrr
generalen Baner bör tilfredzställas; men på hwad sätt thet ske må, theröfwer
1 Köne.
1723 den 12 oktober
419
lärer Kongl. Maj:t med råds råde, sedan wederbörande collegier blifwit ther-
öfwer hörde, i nåder slutet. Thetta fann och ståndet skäligt för sin del at bi¬
falla.
15. Förehades then projecterade opbördsförordningen för presterskapet i
Skåne; hwarjemte uplästes kyrkioherdens mag:r Blanxii memorial2 med reser¬
vation, at thenne förordning, til hwilken han måst sig begifwa, må allenast
fastställas till nästa riksdag och hans hemmawarande medbroder ei wara beta¬
git at tå få giöra the påminnelser, som kunna nödige wara och nu icke warit
tilfälle at utföra. Ståndet pröfwade skäligt thenna h:r kyrkioh:s reservation at
bifalla.
16. Förehades kongl, krigzcollegii memorial och therhos fogade project til
1723 års stat för the regements- och compagnieofficerare, som äro satte til ex-
spectanter wid regementerne likmätigt riksens ständers placeringsdeputations
utfärdade förtekningar; och fans effter thetta project til hela thenna staten
fordras 69890 dr smt. Någre påminnelser wörö ock härwid af ridd. och adelen
giorde, hwilke fingo såwäl som det öfriga ståndetz bifall och samtycke.
17. Inkommo någre deputerade ifrån bondeståndet, af hwilka t al eman¬
ne n näst hälsning föredrog, thet bondeståndet förehafft then i dag ifrån stör¬
re secrete deputation communicerade angelägenheten ang:de hertigen af Hol¬
stein och för sin del funnit godt, at thet [målet]3 lämnas til bem:te större secre¬
te deputations afgiörande, önskandes thertil Gudz wälsignelse, at thet måtte
alt lyckehn aflöpa. H:r praeses berättade, at presteståndet är utaf samma
tanckar, ursächtade, at communicationen therutaf täktz giöras allenast ge¬
nom et extractum protocolli, och slöt med samma önskan.
18. Inkommo 6 deputerade ifrån höglofl. ridd. och adelen, af hwilka then,
som förde ordet, näst aflagd hälsning lät genom secreteraren von Carls¬
son upläsa, huru ridderskapet och adelen funnit godt, at thet angelägne må¬
let berörande närmare successions förhoppning för hertigen af Holstein må
lemnäs til större secrete deputation, dock at therifrån kungiöres til ståndens
plena, i hwad slut deputationen stadnat, förrän thet til Hans Maj:t affärdas.
Therjämte begärtes presteståndetz utlåtelse ang:de reductionswärket, och
sidst anmältes, huru ridd. och adelen resolverat uppå h:r öfwerstens grefwe
Axel Spens memorial ang:de wisse officerares innestående löningar, at the
uppå reglementet för ständernas contoir måtte upföras näst pupillmedel sub.
n:o3. H:r praeses begärte uhrsächtas, at ståndet icke genom någon depu¬
tation utan allenast genom extractum protocolli sina tankar i thet första målet
til höglofl. ridd. och adelen kungiordt. Berättade sedan, at ståndet för thetta
2 Bilaga 47.
3 Köne.
420
1723 den 12—14 oktober
meddelat sin utlåtelse om reduction; tå theruppå swarades, at thet nu kommit
wilse til at blifwa här nämndt, utan wore anteknadt at hos bondeståndet an-
dragas. Om thet sidsta lofwade h:r praeses, at thet med nästa tilfälle skal af
ståndet företagas.
19. Uplästes och approberades thet til Hans Maj:t upsatte underdånige bref
i then af professoren Jeremias Papke ifrån Gripswall andragne saken.4
20. Uplästes et extract af protocollet hållit hos thet ärbara bondeståndet d.
5 hujus ang:de hrr öfwerstens Mejers ansökning at winna utom auction perpe-
tuelt arrende uppå kungzladugården wid Laholm i Halland; hwilket blifwit af
thet ärbara bondeståndet bifallit. Ståndet kom af thetta tilfälle at taga uti när¬
mare öfwerwägande thet, som i gemen angår kongsgårdarnas perpetuelle ar¬
renderande, och fann thet wara en sak, som wil med myckin warsamhet och
moget betänckande handteras, så at cronan, ifrån hwilken bemrte gårdar
komma på thet sättet så godt som ewerdelrn at abalieneras, ei må skie för när.
Tyckte altså för sin del rådeligast wara, at thet ärendet lemnäs til nästa riksdag
och at imedlertid hrrar landzhöfdingarne hwar å sin ort göra sig om kongsgår¬
darnas beskaffenhet noga underrättade, så at wid nästa riksdag kunna therom
wara fullkommelige underrättelser wid handen och tå slutas, hwad som kan
pröfwas cronan tildrägeligast och riket nyttigast wara; men thesförinnan inge
sådane gårdar til perpetuelt arrende uplåtas, ei heller til landzhöfdingebostäl-
len anslås.
Den 14 Octobr. 1723.
1. Inkommo någre deputerade ifrån bondeståndet, hwilke påminte om then
för presterskapet i Skåne projecterade upbördzförordning, at then snart måt¬
te blifwa ifrån ståndet expedierad. Hwilket lofwades strax skola ske. Gick ock
sedermera h:r kyrkioh:n Blanxius och thensamma jämte sin reservations-
skrifft5 til borgareståndet aflefwererade.
2. Förehades h:r generalens Creutz memorial om herrdagzpenningars be-
wiljande af regementerne för the här wid riksdagen warande officerare; hwar-
uppå ridd. och adelen sig utlåtit, at the gemene för thenne gången måtte hwar-
thera [contribuera]6 thertil 8 öre silf:mt etc. Ståndet fann godt at låta theruppå
skrifwa, at thet tycker thetta förslag ei wara oskäligt.
3. Uplästes projectet til riksdagzbeslutet, hwaruti dock icke ännu hunnit
införas the förordningar, som skola för wedertagen lag erkännas; och fattades
4 Bilaga 48.
5 Bilaga 47.
6 Köne.
1723 den 14 oktober
421
thesutom en och annan punct, som berättatz skola än widare tilföras. Imed¬
lertid fann ståndet wid the nu författade 11 puncter intet at påminna.
4.7 Androg hrr pr a e ses, thet hans excellence riksrådet grefwe Gustaf
Cronhielm åstundar et annat extractum protocolli än thet af d. 19 Aug. sidstl.,
som honom genom magrr Melander praesenterats, i thy han allenast
åstundar ståndetz utlåtelse öfwer sitt ingifne memorial, wiljandes icke hafwa
theruti inblandat något angrde praesidentskapet i Götha hofrätt, hwilket han
icke sökt utan lemnat therhän, hwad Hans Majrt behagat i nåder föreställa
etc. Ståndet fann godt, at til honom må meddelas, hwad som finnes i proto-
collet d. 7 Augusti öfrr hans memorial anfördt, wetandes intet widare härtil at
giöra.
5. Bewiljades krigzrådet Åkerhielm at få extract af thet, sorn d. 12 hujus
uppå hans andragande här i ståndet kommit til protocollet.
6. Inkom riddarhusfischalen hrr Treffenhielm och med hälsning
ifrån hans excellrce hrr landtmarskalken samt höglofl. ridd. och adelen notifi-
cerade, at ridd. och adelen utsedt 12 af sitt stånd at med hrr landtmarskalken
upgå til Hans Majrt och begära, at riksdagen i morgon, wil Gud, må afblåsas,
wäntandes förthenskull, at 6 af hwarthera the andra stånden utom talemän-
nerna komma i följe, skolandes tiden effter middagen blifwa kungiord. Ther-
jämte wardt ock utaf honom anmält, thet hrr landtmarskalkens tancka är, at
en deputation utaf alla stånden bör upgå til theras excellrcer riksens råd at tac¬
ka för then til riketz bästa wisade oförtrutna möda och sorgfällighet, som
ständerne hafft tilfälle wid rådzprotocollernes genomseende med hugnad at
förmärkia; och at förthenskull någre deputerade thertil äfwen utses. Hrr
p r a e s e s uptog så thet ena som thet andra med tacksäjelse och begärte tilba-
ka ståndetz hörsamma hälsning anmälas.
7. Sedermera blefwo til then förra förrättningen utnämnde jämte hrr prae-
ses hrr biskop Witte8, hrr probsten Nauclerus, hrr probsten Unge9, hrr magrr
Öhrling, hrr probsten Junbeck och hrr magrr Plantin; och til then senare hrr
biskop Braun, hrr doct. Cameen, hrr probsten Serlachius och hrr probsten
Fegraeus.
8. Inlefwererades af riddarhuscancellisten Frise the renskrefne exemplaren
af privilegierne så för ridd. och adelen som för presteståndet, såsom ock reso-
lutionerne öfwer borgareståndetz allmänna beswär jämte et til Hans Majrt up-
stält underdånigt bref til en nådig confirmations och underskrifts begärande
uppå bemrte privilegier och beswär. Hwilket bref reda blifwit af hans excellrce
7 § 3 i både köne. och renskr. Även de efterföljande paragraferna fe/numrerade.
8 Köne. ändrat från Braun.
9 Köne. ändrat från Fegraeus.
422
1723 den 14 oktober
h:r landtmarskalken underskrifwit och nu äfwen af h:r praeside underskrefs
samt til borgareståndet sedan afskickades.
9. Föredrog lectoren h:r mag:r Öhrling, huru han genomgådt landzhöf-
dingeinstructionen och hwad påminnelser han funnit nödige theröfwer at för¬
fatta; hwilke nu togos under skärskodande och til störste delen approberades
at blifwa i ståndetz namn extraderade.1
10. Uplästes höglofl. ridd. och adelens uppå öfwerstens grefwe Axel Spens
memorial meddelte skrifftelige bifall thertill, at alle officerares och betiäntes
löningsfordringar, som ei fått lika proportion i lönen med sina wederlikar,
måtte komma under n:o 3 uti reglementet för ständernas contoir. Ståndet yt-
rade sig theröfwer i sådan mening, som ock strax blef påskrefwen, n:l:n at
ståndet reda förehafft och bifallit thet projecterade reglemente för ständernas
contoir och kan altså thenna föreslagne ändring icke bifalla.
11. Förehades commercierådets h:r Schönbergs memorial om befordran til
betalning af sine innestående löningar at kunna thermed hielpa sin son1” utur
et bedröfweligit fångenskap i Ryssland, i hwilket han för giäld skul måste
häffta. Ståndet fann sig icke kunna til thenna hans ansökning widare giöra än
til secrete utskottet hemställa, om til hans hielp någon utwäg finnas må.
12. Berättade h:r probsten Unge, thet han genomsedt justitiaedeputa-
tions betänck:de ang:de at the af magistraten här i staden esomofftast förord¬
nade wärderingzmän måtte wid slika tilfällen wara frije [för]2 at aflägga eed
utan thet på sin en gång aflagde domare- och embetseed förrätta och har fun¬
nit, at wid thetsamma kan als intet wara at påminna. Hwilket betänckiande
blef förthenskul af ståndet bifallit.
13. Sammaledes berättade h:r lectoren mag:r Plantin, at wid ammirali-
tetsdeputations betänckiande ang:de knechte- och båtzmanshållscontracter-
ne, at the måtte blifwa oförändrade, samt projectet til commerciecollegii in-
struction, hwilka bägge documenter han til genomseende emottagit, wore in¬
tet, som någon påminnelse tarfwa kunde; ty fann ståndet godt, at jämwäl
thessa ärender til bifall expediera.
14. 1 lika måtto bifölls uppå h:r probstens S e r 1 a c h i i upgifwande cam-
mar- och oeconomiedeputations betänckande ang:de Tawastehus och Ekenäs
städers i Finland sökte friheter.
15. Androg h:r p raeses fru grefwinnan Bondes åstundan, at henne af
hwarje kyrkia måtte bewiljas något contingent til then utaf henne förswän-
skade Josephi tryckiande, och thet til thet bästa recommenderade. Ståndet
önskade, at fru grefwinnan kunde härutinnan wilfaras, men fruchtade, at
then snart allgemena kyrkiornas medellöshet, som ligger i wägen, at the för
1 Prästeståndets påminnelser tryckta som bilaga 49.
lo Carl Schönberg.
2 Köne.
1723 den 14—15 oktober
423
i thetta af Hans Maj:t i nåder recommenderade tractater på många ställen ei
^ kunde inlösas, wil sådant förmena.
[
Den 15 Octobr. för middagen.
1. Communicerade h:r lectoren mag:r Öhrling, hwad han skrifftelm upsatt
^ ang:de camererarens i Fahlun Johan Urlanders ansökning samt regeringzfor-
mens rätta förstånd uti den 34:de §. Och blef thetsamma gillat at i ståndets
namn extraderas sålunda lydande:
Althenstund then gravation, som afledne regementsskrifwarens Urlanders
sterbhus häfftar före, är en ballance, med hwilken hufwudboken slutes; ty bör
then ock i krafft af regeringsformens 34 § skyndesammast indrifwas, så långt
sielfwa giäldenärens och thess löfftesmans egendom tilräcker; kunnandes
presteståndet således för sin del ei annat än bifalla cammar- och oeconomie-
deputations betänkande i thetta mål såwäl som thess förklaring öfwer rege¬
ringsformens 34 § angående efftergifwande af the observationer, som, tå rege¬
ringsformen utgafs, wörö dels icke extraderade, dels utgifne men ei förklara¬
de, dels förklarade men äntå icke i cammarrevision slutekn afgiorde; i thy be¬
rörde deputations betänckande uppå goda och wederbörliga skäl sig grundar.
2. Sammaledes blef uppå h:r mag:r Öhr Ungs andragande af ståndet
funnit godt ang:de borgmästarens Kyllenii ansökning för Nora stad om hem¬
manet Gyttorp och cammar- och oeconomiedeputms theröfwer gifne betänc¬
kande i följande mening sig at utlåta: Såwida hemmanet Gyttorp ei brukas un¬
der Pershyttegrufwan, i anseende hwartil dock Kongl. Maj:t a:o 1694 d. 31
Jan. bewiljade, at thetta hemman måtte staden afhändas, utan är af öfwerjäg-
mästaren Åkerhielm bortsåldt til en privat bernd Sundell, hwilken thet under
et annat hemman Bergzäng och intet under Pershyttan nyttiar och brukar,
emedan han uti bermte grufwa ingen andel el:r bergzbruk hafwa skal, ty håller
presteståndet för sin del före, at stadsens inwånare böra få thetta hemman til-
baka, som the icke allenast af drotning Christina genom donation erhållit utan
ock af glorwyrdigst i åminnelse konung Carl XI för 80 rdr in specie wärkelm til
skatte köpt år 1674 d. 21 Octobr., hwilka penningar ock intil thenna dag sta¬
den ei fädt tilbaka; börandes öfwerjägmästaren Åkerhielm taga sin utlagda
köpskilling igen i statscontoiret, 160 dr 9 öre silf:mt, som han för skattelösn
deponerat, althenstund sådant skatteköp är tilwägabracht med stadens prae-
judice under förebärande at hielpa Pershytte grufwa, hwarifrån hemmanet
dock sedan är försåldt uti andras händer. Enär ock staden betalar förpant-
i ningssumman 285 dr 2 öre 5 1/3 penningar silf:mt, synes skäligt wara, at thes
inwånare framför någon privat må räntan theraf nyttia och behålla.
424
1723 den 15 oktober
3. Omtaltes, at i går effter middagen warit anslag til then så kallade ecclesia-
stique deputation, utan at ståndet fädt therom någon kunskap, och at preste-
ståndetz betänckande ang:de projectet til berörde deputation, hwilket blifwit
med h:r landtmarskalken serskilt communicerat, skal tå wara ther upläsit.
Achtades altså godt, emedan man måste förmärkia thenna saken emot förmo¬
dan åter röras, at nu af hans excelhce h:r landtmarskalken låta begära, thet
bem:te presteståndets betänckiande måtte blifwa hos ridd. och adelen in pleno
upläsit; och gick effter anmodan mag:r Hasselhun thetta ärendet h:r landt¬
marskalken at föredraga.
4. Pröfwade ståndet skäligt at bifalla thet lofl. borgareståndetz utlåtelse
ang:de ledamöterne af then commission, som i Fahlun kommer at anställas,
n:l:n at hans excelhce h:r landtmarskalken såsom å både sidor utsedd och god¬
känd praeses associerar sig bisittiare, sådana som han finner thet wärket kun¬
na förstå och eljest owälduge wara; hållandes ståndet i öfrigit före, at til acto-
ris officiosi beställning samt räckningens giörande och protocollets förande
sådane män böra antagas, som på intet sätt ther i orten äro interesserade.
5. Kom mag:r Melander ifrån riddarhuset och berättade, at med pres-
teståndetz privilegiers upsändande til Hans Maj:t måtte dröjas til effter mid¬
dagen, tå först skal uti differentiaedeputation om et ord i then 4 § confereras.
6. Wardt cammar- och oeconomie- samt bergz- och commerciedeputatio-
nernes utskotts gifne betänckande ang:de Dylta swafwelbruk i Nerike såsom
grundat uppå gode skäl aldeles gillat och samtyckt.
7. Blef uppå kyrkiohrns h:r Böckmans andragande bergz-, commercie- och
tulldeputationernes betänckrde angående tullhusens upbyggande och tulljag-
ters inrättande i så måtto bifallit, at thet pröfwades til lurendrägeriers före¬
kommande wara mycket nödigt, allenast thesse medellöse tider ei wörö i wä¬
gen, som synes wilja hindra, at et så nyttigt betänckiande ei kan på en gång
utan successive wärckställas; börandes jämwäl kongl, collegierne härom hö¬
ras samt hwars och ens stads wälfångne privilegier intet förkränckas.
8. Hwad ock angår berörde deputationers betänckiande ang:de betiänter-
nes löner, som sortera under stora siötullsstaten, samt om stora siötullstaxor-
nes och gräntzetulltaxans reglerande med mera tullwäsendet tilhörande, håller
ståndet före, at wederbörande collegier böra theröfwer höras, innan sådant til
något slut kan företagas, och at förthenskull thetsamma til Hans Maj:t och rå¬
det må hemställas, tå förmodehn thet, som pröfwas publico nyttigast, warder
i wärket stält.
9. Förehades commercie- och tulldeputationens betänckiande angående
Malsundz tullcammar och Hallandzboernes seglationsfrihet, hwilket h:r kyr-
kioh:n Böckman jämwäl igenomgådt och sina tanckar skrifftehn författat, i
anledning hwaraf ståndet, pröfwade godt sig at utlåta:
1723 den 15 oktober
425
, 1. Angående Malsundz tullcammare, at thensamma synes effter deputatio-
* nens betänckiande kunna afskaffas, althenstund staten wid samma tullcam-
mar är större än sielfwa inkomsten, som Kongl. Maj:t och cronan årligen til-
, faller; dock at the betiänte, som nu äro wid thenna tullcammar och i synnerhet
tullnären Axelsson, hwilken skal wara en skickelig och wälförtiänt man, war¬
da i så måtto wid anständige öpningar försedde.
' 2. Ang:de Hallandsboernes seglationsfrihet, at thet wil betänckeligit wara
Wiske och Fiäre härader thensamma aldeles at betaga; emedan 1) thesse hära¬
ders åboer äro til störste delen med så swage hemman besutne, at theras
; gårdzbruk til theras uppehälle omöjekn kan förslå; ty måste the 2) söka til at
försörja sig af thet tilfälle, som Gud och naturen them gifwit til fiskeri och fle¬
ra förmohner, som the af seglationen hafwa kunna; dock så modererad, at the
altid böra wara plichtige at låta sig hyra af stapelstäderne Göteborg och War¬
berg och wid confiscation af skepp och godz ei tillåtas at inlöpa i någon af sina
hamnar utan til besagde stapelstäder ther at visiteras och sin tull erlägga; wa-
1 randes 3) så mycket skäligare, at the thenne modererade friheten åtniuta,
som Kongl. Maj:t och cronan ei allenast kan hafwa therigenom förfarit siö-
manskap, utan ock 4) när them förunnas then forna friheten skepp och fartyg
at byggia, tilfaller Kongl. Maj:t och cronan then förmohn at kunna ifrån then
orten altid hafwa at tilgå duchtige och förfarne skepzbyggmästare, af hwilka
flottan wid Carlscrona i långan tid sig betiänt och publicum stor nytta funnit.
I öfrigit synes deputationens betänckande om tobakzspinneri, repareba-
nen, som ligger i aska, och theras kramhandel helt rättwist, så at then hande¬
len såsom stapelstäderne skadelig bör aldeles förbiudas; men theremot span-
målshandelen såsom til deras och andras uppehälle nyttig och nödig tillåten
warda.
10. Gingo effter anmodan h:r biskop Braun samt någre flere af ståndet at
med borgareståndet communicera presteståndetz betänckande ang:de eccle-
i siastique deputation och, om tilfälle så skulle gifwas, låta thetsamma i sin när-
' warö upläsa, hwilket kyrkioh:n h:r mag:r Nordstedt lofwade giöra.
11. Sammaledes gingo til bondeståndet h:r doctor Cameen, kyrkioh:n
Scharf, regementzpastoren Krok samt mag:r Hasselhun, hwilken sig åtog
1 thetta betänckiande ther at upläsa.
12. Igenkom h:r biskop Braun med sine följeslagare, berättandes at hos
borgareståndet ei gifwitz tilfälle berörde betänckande at upläsa, emedan thet
händt, at strax effter deras ankomst en deputation ifrån ridd. och adelen warit
förhanden, som ei kunde therigenom uppehållas.
13. Wardt til the förrige påminnelser2" öfwer projectet til landzhöfdingein-
2“ Bilaga 49.
426
1723 den 15 oktober
structionen uppå doct. B e n z e 1 i i föreställande ännu tillagd en anmärkning,
berörande then 4:de § och then upsicht, som theruti blifwit h:rar landzhöf-
dingarne öfwer academiers hus och hemman tillagd. Achtades ock godt at ge¬
nom 2:ne deputerade thessa påminnelser med borgare- och bondestånden
communicera och therhos kungiöra, at ståndet skulle heldst se, at thenne in-
structionen aldeles finge anstå til nästa riksdag, emedan thensamma kommit
så sent til communication och nu icke kan wara tilfälle honom så at genomgå,
som thes angelägenhet kan fordra.
14. Inkommo ifrån borgareståndet h:r borgmästaren Ekebom och h:r
borgmäst:n Palmborg, begärandes at i ståndets protocoll måtte införas en
skrifftelig reservation, som the funnit nödigt jämte the flere städers fullmäch-
tige at inlägga ang:de en fri och oinskränckt handel och seglation städerne
emellan inrikes, emedan thel uppå theras andragande ei kunnat wid thenna
riksdag komma til slut. Wardt ock uppå en likalydande skrifft, som nu härom
lemnades ad acta, strax attesterat, at then blifwit i ståndet upläsen.
15. Berättade h:r praeses, thet Hans Maj:t wid thet tilfället, at h:r prae-
ses i går warit uppe med the flere at begära rikzdagens afblåsande, har kallat
honom sedermera til tals och tå ytrat sig om presteståndetz utlåtelse angående
förståndet af then 40 § i regeringzformen, hwaröfwer Hans Maj:t wisat sig nå¬
got missnögd, och har tå h:r praeses ei kunnat annorlunda theruppå swara, än
at ståndet funnit sitt faciendum allena at gifwa sina tanckar om förståndet af
bem:te § i regeringzformen, tå Hans Maj:t i nåder ytterligare begärt, at stån¬
det wille sig conformera med the andre 2:ne stånden, som bifallit Hans Maj:tz
nådiga yttrande för Åkerhielm, hwarutinnan Hans Maj:t förmenar sig hafwa
fölgt regeringsformen och then praxin, som sålunda i 3:ne åhrs tijd har warit
opåtald. Theruppå har h:r praeses swarat, at presteståndet ingen communica¬
tion hafft ifrån borgare- och bondestånden om theras utlåtelse i thenna sak,
och tå Hans Maj:t widare i nåder begärt at höra, huru presteståndet härutin¬
nan sig utlåtit, har han swarat, at han thet ei så noga minnas kan, utan om
Hans Maj:t skulle i nåder behaga at fordra therutöfwer extractum protocolli,
kunde thet theraf inhämtas, hwilket Hans Maj:t tå icke försakat, men i öfrigit
förestält sin nådige åstundan, at thenne saken måtte så afgiöras, at Hans
Maj:t kan finna therutaf nöje, at ständerne ei annorlunda åtskiljas etc. Stån¬
det achtade i en så granlaga sak nödigt, innan thet sig widare utlåter, at först
begära communication af thet, som borgare- och bondestånden härutinnan
sig ytrat, hwilket holtz före kunna bäst skie med thetsamma, at ståndet hafwer
til them sin beskickning om the öfwer landzhöfdingeinstructionen giorde på¬
minnelser.3
3 Bilaga 49.
»
►
’ 1723 den 15 oktober 427
i 16. Afgingo effter anmodan mag:r Öhrling och mag:r Lind thessa ährender
hos borgare- och bondestånden at andraga.
17. Inkommo h:r generalmajoren Duwall och en annan officerare, up-
wisandes thet ridd. och adelen uppå bem:te h:r generalmajors memorial för
honom och the flere officerare, hwilke blifwit placerade wid thet regemente,
som under hans commendo uti Finland skulle komma at uprättas, och the
, imedlertid på then inrättade exspectancelistan upföras, at the böra niuta lön,
intil thes the blefwo förde på exspectancelistan. Ståndet ytrade sig theröfwer
sålunda, at thet ei skulle wara ståndet emot, thet the blifwa hulpne, om någre
. medel äro at tilgå.
18. Förehades hans excelhces riksrådetz grefwe Liewens memorial, hwaröf-
wer ridd, och adelen resolverat, at hans excelhce, så framt han wil gifwa så
1 mycket, som en annan biuder för någon af the gårdar, som komma at bortar-
renderas och ei under perpetuelt arrende försäljas, må wara närmast til at ar¬
rendera en sådan kongs- eller ladugård. Ståndet pröfwade ock godt thetsam-
ma at bifalla.
19. Uplästes et extract af protocollet hållit d. 12 hujus i riksens ständers
större secrete deuptation såsom ock en copia af theras excelhers4 riksens råd
meddelte skrifwelse til intygande, at saken ang:de propositionen om någon
närmare successionsförhoppning för Hans Kongl. Höghet hertigen af Hol¬
stein blifwit med all försicht- och warsamhet afgjord.
20. Inkom en gemensam deputation ifrån höglofl. ridd. och adelen samt
borgare- och bondestånden. Ordet förde h:r praesidenten grefwe Gustaf
, Bonde, hwilken förestälte, huru för någon tid sedan warit talat om en eccle-
siastique deputation; presteståndet har ock utlåtit sig, at när thet finge weta
bem:te deputations faciendum, wille thet äfwen sig therom ytra. Och som
rikzdagen nu skyndar til slut, så hafwa the i afftons warit någre tilhopa och
fattat en plan, hwad som skulle blifwa bem:te deputations faciendum, hwilket
1 blifwit i dag med the andra ståndens plenis communicerat, och intet funnitz
therwid at påminna, blifwandes således med presteståndet nu jämwäl commu¬
nicerat etc. H:r p r a es e s swarade, at presteståndet ei kan weta, huru thet til-
kommit, at om thenna deputation ei talatz utan på sådana tider, tå man welat
giöra sig tancka at kunna komma med riksdagen til slut, som thet ock nu är al¬
deles förhanden, och at presteståndet härtils aldrig förmärkt, thet meningen
skulle wara at sättia någon sådan deputation emellan riksdagarna, thet man
hwarken kan weta, uppå hwilkens kostnad thet skulle ske, el:r huru thet i öfri-
git wil låta sig giöra. Kunnandes i så måtto ei annat än referera sig uppå sitt
4 Ms. härefter excelhrs.
28— 10-311
428
1723 den 15 oktober
meddelte betänckande5 ang:de en sådan deputation med tiänstlig begäran, at
thetsamma hos höglofl. ridd. och adelen måtte blifwa upläsit. Sedermera up-
lästes then af höglofl. ridd. och adelen nu medbrachte plan, som allena ther-
uppå utgick, at thenne deputationens faciendum skulle blifwa at til nästa riks¬
dag öfwerse och utarbeta thet, som kan lända kyrkiolagen til förbättring.
Hwaruppå h:r praeses sig ytrade, at ståndet skal taga i betänckande, hwad
häruppå må kunna widare swaras, itererandes ånyo then begäran, at preste-
ståndetz meddelte betänckande ang:de ecclesiastique deputation måtte uti
samtl. stånden upläsas och tagas uti rättwist betänckande; hwarmed deputa-
tionen afträdde. Sedermera discurrerades något öfwer thetta mål, huru thet
kan anses som en complott af the andra stånden och wisserhn har widare utse¬
ende än thet nu blifwit rubricerat, så at theruppå wil med moget betänckande
swaras.
21. Inkom borgmästaren Stobee och recommenderade thet ärendet,
som angår thet nödlidande borgerskapet i Ystad uti theras beswär emot lybske
köpmannen Battram, at the, som äro af ståndets ledamöter uti justitiaedepu-
tation, wille effter middagen komma tilstädes, tå then saken i thet, som åter¬
står, på en tima rum kan wara afgiord.
22. Inkom en utskickad ifrån h:r envoyen Bassewitz, med hwilken följde
assessoren hrr Nordenmark, och öfwerlefwererade et bref ifrån Hans Kongl.
Höghet hertigen af Holstein, som skulle innehålla tacksäjelse för then af pres-
teståndet wisade bewågenhet, at kongl, höghetstitulen blifwit honom bewil-
jad. Hrr praeses uptog sådant med behörig tacksäjelse; och tycktes sedan
godt wara, emedan inge ministrer böra immediate addressera sig til stånden,
at thetta bref, hwilket ock war förseglat, icke utan i hrr lantmarskalkens när-
waro af hrr praeside upbrytes.
23. Förehades hrr generalens Creutz uppå krigzbefähletz wägnar ingifne
memorial, hwaruppå ridd. och adelen sig utlåtit, at thet bör med generalslö-
nerne förblifra effter secrete utskottetz disposition; men när någon af them
blifwer employerad, emellan hwilka bende löner nu äro fördelte, bör then
äldste generalen sådant til godo komma, så at wederbörande komma at niuta
lön effter 1696 års stat; warandes i öfrigit annoterat, at hwad rangen widkom-
mer, talas af hrrar generalerne intet widare therpå. Ståndet pröfwade äfwen
godt thenna höglofl. ridd. och adelens utlåtelse at bifalla.
24. Androg hrr probsten J u n b e c k, huru han genomgådt justitiaedepu-
tations betänckiande öfwer the af kongl. Götha hofrätt andragne 17 förfråg¬
ningar och thetsamma i et kort begrep sammandragit, som nu uplästes, och
5 Bilaga 37.
1723 den 15—16 oktober
429
k fans therwid intet särdeles at påminna;6 allenast tycktes nödigt wara at obser¬
vera wid then 17:de §, hwad som blifwit tilförena ang:de wäxel- och siörättz-
sakers uptagande och afdömande utaf stånden tilförena resolverat.
| 25. Uplästes cammar- och oeconomiedeputations memorial ang:de actua-
riens Thims wärk och arbeten riksens oeconomie ang:de, hwilka deputationen
achtat nyttige at komma under några wissa thertil förordnades öfwerseende
’ och bepröfwande samt at han, actuarien Thim, emot et sådant sitt anwände
arbete med något af publico soulageras borde. Ståndet fann thet wara en sak,
hwarmed thet icke kan sig befatta, utan achtar rådeligast thensamma til
kongl, cammarcollegium at hemställa.
26. Blefwo ifrån riddarhuset genom cancellisten Frise communicerade 1)
the effterblefne resolutioner uppå 5 puncter af presteståndets allmänna be-
’ swär och 2) thet utaf ståndens deputerade i dag hällne tacksäjelsetal til theras
excelkcer riksens råd, såsom ock theras theruppå meddelte swar; som strax
uplästes och sedan til communication med the andra stånden återstältes.
Den 16 Octobr. för middagen.
1. Uplästes deputationens öfwer riksdagsordningen memorial af d. 18 Julii
sidstl. ang:de huru wida the, som nu söka at blifwa nobiliterade, kunna wid
närwarande tid blifwa thermed benådade el:r icke. Ståndet fann godt thet af
deputationen härutinnan gifne betänckiande til sparsamt bewiljande utaf
thessa ansökningar aldeles at bifalla.
, 2. Berättade h:r praeses, huru han talat med h:r landtmarskalken om
thet ifrån Hans Kongl. Höghet hertigen af Holstein i går inkomne bref, hwil-
ket h:r landtmarskalken ment kunna i ståndet upbrytas, emedan thet allenast
skal innehålla en tacksäjelsecomplement för then bewiljade kongl, höghetsti¬
teln; men såsom h:r praeses thessutom wiste berätta, thet han af säker hand
förnummit, at Hans Maj:ts nådige wilje är, at thet blifwer i hans närwaro up-
brutit, altså achtades rådeligast, at thet går sådan wäg; och gingo förthenskull
h:r praeses samt h:r doct. Cameen thetsamma til Hans Maj:t at upbringa.
3. Föredrog mag:r Öhrling, hwad han upsatt öfwer cammar-och oeco¬
nomiedeputations betänckiande om ofwangiorde bytens afslutande, och
wardt sålunda för godt funnit at theröfwer utgifwa ståndetz mening af följan¬
de innehåll: Såsom presterskapet tilförena ytrat sin mening om reductions-och
liquidationswärket, at the, som så finna, låta utarbeta sine bewis i wederbö-
rande collegier til nästa riksdag, altså finner ock prästeståndet för sin del ei
6 Bilaga 50.
430
1723 den 16 oktober
giörligit wara i thessa medellösa och beträngda tider antingen effter hrr gene¬
ralmajorens Sten Arfwidssons förslag förordna några serskilta betiänter eller
effter cammar- och oeconomiedeputations betänckiande anställa en commis-
sion, som thet wärket företager; utan kunna wederbörande i höglofl. kongl,
cammarcollegio sådana mål angifwa, som them til wederbörligit och skynd¬
samt slut hafwer at befordra; twiflandes man icke, thet ju wälbemrte collegi-
um lärer finna råderum hwar och en til sin rätt at förhjelpa, sedan Gud nume¬
ra med then hugneliga freden oss täckts wälsigna, tå hwarken merberörde col-
legium elrr hrrar landzhöfdingarne och underbetiänterne genom så mångfalli-
ga extrasysslor som under krigztiden förhindras; warandes så myckit säkrare
at förmoda, thet kongl, cammarcollegium lärer kunna thessa syslor bestrida,
som the 528 st. afgiorde byten nästan allesammans kommit at stadna dels ge¬
nom h:rars landzhöfdingars och underbetiänternes i orterne drögsmål at in¬
komma med nödige underrättelser, dels ock genom frälsemännens egen för¬
summelse och uteblifwande at fullgöra sin plicht och skyldighet. Hwarföre
thet ock wörö nödigt, at cammarfischalen6° blefwe anbefalt at laghn tiltala
them, som otilbörhn i sådana mål warit orsaken til en så märkelig publici
skada.
4. Sammales blef uppå h:r mag:r Öhr 1 ings andragande för godt fun¬
nit ang:de cammar- och oeconomiedeputations betänckiande om7 kongs- och
ladugårdarnas perpetuelle arrenderande at stadna uti följande slut: At uplåta
kongs- och ladugårdar til skatte el:r, hwilket föga therifrån skiljes, til perpetu-
elt arrende kan prästeståndet thenne gången icke bifalla; utan håller rådeligit,
at kongl, cammarcollegium til nästa riksdag genom correspondence med we¬
derbörande landshöfdingar inskaffar en noga förtekning och underrättelse
om alla cronolägenheter, huruwida the kunna abalieneras i anseende til hwar-
jehanda omständigheter, tå äfwen the bruk eller annan ägendom, som genom
åtskillige orsaker nu kunna wara utelemnade, på the insände listorna böra ta¬
gas i consideration. Sedermera synas tå riksens ständer med mera säkerhet
kunna sig om alt thetta utlåta. Imedlertid förbehåller sig presteståndet at til
ingen del wara answarigt för then guarantie, som ständerne pålägges i then
8:de § af formuläret til perpetuelt arrendecontract. Hwad förthenskull the åt¬
skillige wid thenna riksdag uti slike mål giorde ansökningar beträffar, synas
thesamme i wederbörande collegier til nästa riksdag böra utarbetas, tå stän¬
derne kunna sig theröfwer utlåta, och imedlertid med thessa gårdar under
kongl, cammarcollegii anstaltande förblifwa.
6“ Albin Grundelstierna.
7 Köne.; i renskr. och.
1723 den 16 oktober
431
5. Uplästes thet lofl. borgareståndetz meddelte extracta protocolli af den 3
och 4 hujus, innehållandes thet förra, at borgareståndet ei annat finna kan, än
at regeringsformens 40:de § är wäl och noga iachttagen wid then effter hofcan-
celleren baron von Duben ledigwarande statssecreterarebeställningen, serde¬
les som ingen af theras excelhcer riksens råd hafft något emot h:r krigzrådets
Åkerhielms person, och at förthenskull thet ärendet til Hans Maj:ts egit wäl-
behag och nådiga afgörande af borgareståndet hemställes; thet senare, at intet
votum exclusivum hafwer rum, tå Hans Maj:t utnämner någon af them, som
rådet föredragit, utan at pluraliteten tå gäller til excluderande, om Hans Maj:t
nämner någon, hwars befordran strider mot the uti regeringzformens 40 § an¬
förde omständigheter.
6. Igenkommo h:r praesesoch h:r doct. Cameen, tåh:r praeses berätta¬
de, thet Hans Maj:t ganska nådigt uptagit then skedde communication och
begärt något litet behålla brefwet, thet han lofwat skicka om en stund tilbaka.
7. Inkommo h:rar cancellieråden och h:rar secreterarne af riksens cancellie,
hwilke8 recommenderade til ståndets goda biträde, at them icke måtte skie en
så cruent injustice, at en annan utom collegio skal blifwa them föredragen til
thet vacante statssecretariatet, hwilken sak lärer i dag ånyo bringas til stån¬
dens plena; hwarföre the ei kunnat underlåta prästeståndet med thenna solli¬
citation at bemöda och therom anhålla, at presteståndet wille rättwisligen blif¬
wa wid then mogna utlåtelse, som presteståndet tilförena härom gifwit etc.
H:r praeses önskade, at til theras nöje måtte kunna utaf ståndet något
åstadkommas, försäkrandes at ståndet med all möjelig omtäncksamhet then¬
na saken härtils handterat och än widare handterandes warder.
8. Inkommo 7 deputerade ifrån högloft, ridd. och adelen. Ordet förde h:r
praesidenten baron Cederhielm, hwilken näst aflagd hälsning föredrog,
huru alle stånden bewiljat, at the til exspectance upförde officerare måtte ac-
commoderas med half lön, men hwad widkommer hwar medel thertil skal ta¬
gas, så äro wäl the 3:ne stånden ense om en thertil fattad fond, men bonde¬
ståndet icke welat sig thertil finna, och har förthenskull ridd. och adelen pro-
jecterat et tal, som thet förmenar medelst en gemensam deputation af the 3:ne
stånden kunna bondeståndet föreställas til at winna härutinnan theras bifall
och samtycke. Bemälte tal blef sedermera upläsit, och fann ståndet therwid in¬
tet at påminna.
Sedan lefwererade wälbem:te h:r praesident et til Hans Maj:t upsatt under¬
dånigt memorial om theras forderlige hjelpande, som äro på exspectan-
celistan, at sålunda staten må kunna efter handen lisas.
8 Köne. härefter överstruket cancellierådet h:r Brauner.
432
1723 den 16 oktober
Sidst androg h:r generalkrigzcommissarien Palmcreutz8”, som ock
war med thenna deputationen i följe, at han icke wetat af förslaget til civilbe-
tiänternes upförande uppå exspectance och at sålunda komma til half löns
niutande; begärandes förthenskul, at han icke måtte anses, såsom then ther
sin rätt förtegat, utan at han måtte ännu befordras til at blifwa på berörde
exspectancelista upförd.
9. Inkom h:r statssecreteraren baron Barck, anmälandes Hans Maj:ts
nådige hälsning, och lät sedermera genom secreteraren Ehrenkrok upläsa thet
i går uti rådet hällne protocoll angide 1) thet ledige praesidentskapet i Swea
hofrätt och 2) statssecretariatet i krigzexpedition. H:r statssecreteraren före-
stälte sedermera ang:de thet första målet, at thet äro 2:ne momenta quaestio-
nis, näml:n a) om ständerna wilja åtaga sig then saken och /3) om tå ständerna
wilja nämna någon mera el:r blifwa wid the 2:ne, som förre gången jämte
Stierncrona blefwo föreslagne; och ang:de thet andra, at Hans Maij:t befalt
jämwäl muntelin föreställas thet, som i protocollet och blifwit infördt, at
nämkn Hans Majit i nåder förmodar, at ståndet nu wid riksdagens slut lärer
göra Hans Majit i thet målet nöje. H:r praeses begärte tilbaka anmälas
ståndetz underdåniga hälsning och therhos uhrsäcktes, at ståndet ei strax kan
häruppå swara, emedan thet nu är af fast margehanda hinder öfwerhopadt,
skolandes dock tilse at få härom ofördröjelin öfwerlägga.
10. Inkommo 2:ne hofjunkare, anmälandes Hans Majits nådige hälsning
och invitation til ståndet at i morgon, wil Gud, effter sluten predikan wara
Hans Majit til mötes uppå rikssalen at ther afhöra, hwad nu blifwit af riksens
ständer beslutit. H:r praeses begärte, at ståndetz underdånige tacksäjelse
måtte blifwa tilbaka anmält.
11. Inkommo någre deputerade ifrån borgare- och bondestånden, af hwil¬
ka borgmästaren i Wästerwijk h:r L e f 1 e näst aflagd hälsning förestälte, hu¬
ru thesse stånden funnit nödigt at giöra hos ridd. och adelen en tiänlig reserva¬
tion angide then bekänte quaestionen om collegiernes besättiande med ofrälse
män, til hwilken ända the ock författat en skrifft, som the nu welat med pres-
teståndet til gemensam underskrift recommendera. Samma skrifft wardt
theruppå upläsen och sedermera til presteståndet hemstält, om icke thet skulle
behaga kl. 11 elir inemot 12 sammanfoga sina deputerade med the andra stån¬
dens at til ridd. och adelen i thetta ärendet upträda. H:r praeses beklaga¬
de, thet tiden är nu så trång, at man föga wet säja, hwad man kan hinna, hälst
ock h:r statzsecreteraren Barch nu på stunden äfwen warit ifrån Hans Majit i
et angelägit ärende, som ock fordrar ofördröjeligit afgörande, lofwade dock,
at thet skal tagas i betänckiande och sedan gifwas behörigt swar.
Sedermera anförde bemite h:r borgmästare, huru thet wore högst nödigt, at
e“ Ms. Palmcrantz.
1723 den 16 oktober
433
man hade något afgjordt, huru thet skal gå med expedition, tå 2:ne stånd fallit
emot 2:ne etc. H:r praeses swarade, at thet warit fast önskeligit, om sådant
förr kunnat bringas til reda, som nu swårligen kan wara på sidsta slutet at
wänta etc.
12. Inkom effter anmälan h:r generaladjutanten Freudenfeldt, anmä-
landes Hans Maj:ts nådiga hälsning och tacksäjelse för thet af presteståndet
wisade goda förtroende, i thet at Hans Kongl. Höghets hertigens af Holstein
bref blifwit oupbrutit til Hans Majit upburit med försäkran, at Hans Majit
med all nåd och kongl, ynnest thet erkänner och låter nu brefwet följa tilbaka.
Therjämte androg bemite h:r generaladjutant, thet Hans Mit sig i nåder för¬
säkrar, at ståndet nu wid riksdagens slut ei lärer underlåta at giöra Hans Majit
nöje i thet, som i dag blifwit af rådsprotocollen communicerat. Berättade
therhos, at hos ridd. och adelen har Hans Maj :ts nådige åstundan strax fått bi¬
fall. H:r praeses begärte ståndetz underdånige wördnad tilbaka anmälas.
13. Gick effter anmodan h:r probsten Unge til riddarhuset at förnimma af
h:r landtmarskalken, om ridd. och adelen bifallit the af Hans Majit skedde
propositioner angide praesidentskapet och statzsecretariatet.
14. Uplästes och ad acta lämnades bemite Hans Kongl. Höghets hertigens
af Holstein skrifwelse dat. Petersburg d. 31 Aug. sidstl.
15. Inkom Arboga stads fullmächtig9, föreställandes thet krigzdeputations
betänkande angide drabanteinquarteringen innehåller 2:ne momenta, thet
ena, at Arboga och Köpings städer befrijas ifrån thenna inquartering, thet
andra, hwar[est]9“ medel skola tagas til thenna inquartering; thet senare sade
han wara afgjordt genom inquarteringstolagen, och hwad thet förra widkom-
mer, at the andre stånden jämwäl then quaestionen bifallit, men at theröfwer
ännu saknas presteståndetz utlåtelse, hwarom förthenskull bemite städers
fullmächtige flitelin anhålla. H:r praeses swarade, thet man förmodat så
thet ena som thet andra wara afgjordt genom then lemnade utlåtelse, at sta-
pelstäderne borde af inqwarteringztolagen komma thesse städer uti thenna in-
qwarteringen til understöd. Han påstod ickethes mindre, at presteståndet så-
wäl som the andre stånden wille öfwer then förra quaestionen allena sig utlåta;
och wardt sedermera för godt funnit sig såluna theröfir at ytra, at om the
andre stånden bifallit krigzdeputations betänckide uti thetta mål, så wil ei hel¬
ler ståndet wara theremot.
16. Inkom riddarhusfischalen h:r Treffenhielm och communicerade 2:ne
ytterligare projecterade puncter til riksdagzbeslutet, then1 ena angide re-
9 Johan Loo.
9“ Köne.
1 Köne.; i renskr. thet.
434
1723 den 16 oktober
duction, hwilken war i generale termer upsatt med beropande uppå et af thetta
dato til Hans Maj:t therom afgående memorial; then andra ang:de termin til
nästa riksdag, som blifwit satt til 1726. Presteståndet giorde härwid the på¬
minnelser 1) at thet åberopade memorial ang:de reduction måtte med ståndet
communiceras; och 2) at termin til nästa riksdag synes billigt kunna uthsättias
åtminsto til år 1727. Hwarmed desse puncter blefwo strax til communication
med the andre stånden återstälte.
17. Uplästes instructionsdeputations memorial ang:de werdien Michel Pol,
hwilken funnits af bem:te deputation böra uppå myntet få husrum och niuta
wid probercammaren the instrumenter och wärktyg, som han til sin sysslas
fullgiörande nödiga hafwer. H:r doctor Benzelius höll före, hwad hus¬
rummen uppå myntet angår, at thet wil wara swårt themsamma emot weder-
börande collegiers betänckande honom at uplåta etc.2 Kom dock thenna gång¬
en til intet slut.
18. Företogs til öfwerwägande then af borgare- och bondestånden § 11
communicerade reservationsskrifften, hwilken tycktes af the mäste wara wäl
upsatt och ingen ändring behöfwa utan wäl kunna i then formen underskrif-
was. Dock skedde uppå h:r praesidis och någre fleres föreställande, at
hon blef omskrefwen och med någre ord inryckt ståndets förrige beropande
uppå regeringsformens så myckit bättre bringande i wärkställighet samt någre
trotzande ord utslutne.
H:r praeses höll icke thes mindre för sin del betänckeligit, sedan ståndet til-
förena gifwit sin skriffteliga utlåtelse om sin mening uti thenna saken at nu
härutinnan widare sig inlåta.
H:r doct. Benzelius mente ginaste wägen wara at genom et memorial i
underdånighet söka Hans Maj:t om ofrälse mäns ihugkommande effter rege¬
ringsformen.
H:r biskop Witte biföll h:r doct. Benzelii mening. H:r probsten Strö¬
mer mente thet giöra tilfyllest, om allenast simpliciter anmäles sakens up-
skiutande til nästa riksdag, at sålunda finnas af thet, som imedlertid kan pas¬
sera, om tå nödigt wara wil eller ei om thenna saken något röra. Magrr Öhr¬
ling höll före, at någre termer kunde ännu lindrigare i skrifften anföras och
til äfwentyrs ei mera behöfwas än at förklara, thet presteståndet uti then up-
komne twistigheten emellan ridd. och adelen samt borgareståndet kan nu icke
se annat til görandes än at reservera sig allan rätt til nästa riksdag.
The flere af ståndet anhöllo, at h:r praeses wille thenna skrifften, som hon
2 Köne. härefter Overstruket Ståndet fann dock skäligt thetta betenkiande at bifalla
(ändrat från och kom med thenne saken til intet slut).
1723 den 16 oktober
435
nu är justerad, underskrifwa, så at thetta ärendet, hwilket berörer hwars och
ens barns och effterkommandes wälfärd, måtte ei lemnäs utan giöras härutin¬
nan et med the andre stånden. H:r praeses sade sig uppå ståndetz begäran ei
wilja sig underskrifften undandraga, men effter han är af en annan mening,
måtte han tillägga, at han thet uppå presteståndets wägnar såsom taleman un-
derskrifwer.
19. Inkommo h:r generalen Creutz och h:r generallieutenanten
Strömfeldt, begärandes at ståndet wille taga i öfwerwägande en reserva-
tionsskrifft, som the på samtl. här warande wid rikzdagen chefs af regemen-
terne wägnar funnit nödigt at ingifwa emot thet, som h:r capitain Pinello
bracht å bane, at h:rar öfwerstar skola uti förslagers fattande til officersplat-
sers besättiande höra regementsofficerare och capitainer t wärt emot alla tiders
praxin såsom ock regeringsformen etc. H:r praeses berättade, at ståndet
reda utlåtit sig öfwer denna saken, och thet i så måtto, at man refererat sig
uppå regeringsformen och thet therutinnan åberopade kongl, rescript etc.
H:r general Creutz uptog thet med tacksäjelse och therhos begärte, at thet
ingifne memorial nu måtte upläsas och at presteståndet wid tilfälle, at någon
deputation kommer til ridd. och adelen at afgå, wille sin mening häröfwer
kungiöra. Theruppå blef bermte memorial upläsit, och lofwade sedan h:r
praeses at til ridd. och adelen skal blifwa effter åstundan kungiordt, thet stån¬
det ei går härutinnan ifrån sin tilförena gifne utlåtelse.
20. Inkommo åter någre deputerade ifrån borgare- och bondestånden, af
hwilka h:r rådman Sal an förde ordet och ytterligare yrkade uppå preste¬
ståndets biträde i then ämnade deputation til ridd. och adelen. Hwaruppå ock
skedde, at först androgs, i hwad mål presteståndet funnit nödigt then commu-
nicerade reservationsskriften at förändra och låta omskrifwa; hwarmed äfwen
bemelte deputerade wisade sig förnögde och offererade sig at taga henne til
underskrift uti sine stånd. Blef altså thenna skrifften af h:r praeside uppå
ståndetz wägnar underskrifwen och til the andre ståndens underskrift aflef-
wererad med tilsäjelse, at ståndet wil hafwa sina deputerade til redz at blifwa
the andre ståndens deputerade til ridd. och adelen följachtige, så snart the för¬
nimmas thertil färdige wara.
21. Uplästes thet lot. borgareståndets i dag meddelte extractum protocolli
af d. 11 hujus ang:de 1) 1681 års förordning om presterskapetz upbörd, at
nämkn borgareståndet stadnat i then tanckan, at ther conventioner förr äro
ingångne, bör therwid förblifwa, och ther inge conventioner äro, thesamme
effter orternas beskaffenhet ännu åstadkommas eller eljest förblifwa effter
wanligheten til nästa riksdag; 2) scholaeordningen, at nämkn thensamme, så¬
som hon nu är författad, må sättias i bruk til nästa riksdag, dock utan at hon
436
1723 den 16 oktober
blifwer tryckt, på thet man imedlertid af sielfwa praxi må finna, hwad ännu
kan wara theruti at förbättra.
22. Inkommo någre deputerade ifrån högloft, ridd. och adelen. Ordet förde
h:r landzhöfdingen baron Creutz, hwilken näst aflagd hälsning utaf en
skrifftelig författad mening förestälte, huru ridd. och adelen beklagar, at med
reductions- och liquidationswerket kommit at utdragas til riksdagens slut,
fägnar sig dock, at presterskapet ei wil hafwa them, som kunna sådan rättig¬
het innehafwa, ifrå thes erhållande uteslutne, men finner för sin del icke, at
thet wil låta sig giöra, at sådane mål skiutas til kongl, cammarcollegium, som
thet ock är uti instructionen för kongl, cammarcollegio annorlunda förord¬
nat, utan föreslår i thess ställe, at 4 personer, en af hwarthera collegierne utom
cammarcollegio, samt 2:ne af the här i staden boende utaf preste- och borga¬
restånden måtte utses til at företaga och til nästa riksdag uppå ed och samwete
utarbeta, hwad som kan angå the 4 mål, som commissionen i sitt betänckande
omrördt; wiljandes the, som kunna therigenom komma til sin egendom, sielf-
we löna the betiänte, som thertil tagas måste, och altsammans til riksens stän¬
ders approbation wid nästa riksdag hemställas. H:r praeses lofwade, at sa¬
ken skal tagas i behörigt öfwerwägande och sedan kungiöras, hwad ståndet
kan hafwa tilfälle at swara. Ståndet tog sedermera thenna saken i betänckian-
de och tyckte skäligt wara sig theröfwer sålunda at utlåta: Såsom preste-
ståndet befinner höglofl. ridd. och adelens ytterligare andragande berörande
reductions- och liquidationswärket merendels instämma med then tilförena
öfwer thetta mål utaf ståndet gifna utlåtelse, altså finner ståndet så myckit
mindre betänckiande at nu bifalla thet gifna förslag i så måtto, at af samtlige
kongl, collegierne en ledamot af hwarthera samt twänne af the här i staden bo¬
ende utaf preste- och borgarestånden måge utses til at företaga och til nästa
riksdag uppå ed och samweten utarbeta, hwad som kan angå the 4 mål, som
commissionen i sitt betänckiande wid slutet omrördt, samt at the betiänte,
som til thetta arbetet tagas kunna, blifwa af them lönte, som kunna therige¬
nom någon ägendom återwinna; och at til cronans afgång als intet fastställes,
förrän thet wid nästa rikzdag til samtl. ständernes skärskodande och approba¬
tion blifwit hemstält; finnandes prästeståndet härwid intet ytterligare at på¬
minna, än at actor caussae uppå Kongl. Maj:ts och cronans wägnar synes ock
böra wid thessa ärender wara tilstädes.
23. Kom bud, at borgare- och bondeståndens deputerade nu wörö neder i
kyrkian samlade at wärkställa then aftalte deputationen til ridd. och adelen.
Hwaruppå hrr biskop Norlind samt 5 utaf ståndet afgingo at giöra them följe,
hwilkom blef committerad at med thetsamma kungiöra: 1) at presteståndet
har tilförena gifwit sin utlåtelse om3 regeringzformens effterlefwande uti för-
3 Köne. härefter överstruket Creutz, Pinello.
1723 den 16—17 oktober
437
slagers fattande til ledige officerstiänster och blifwer wid thetsamma faststå-
endes; 2) at presteståndet nu hafwer under ytterligare öfwerwägande thet, som
angår reductions- och liquidationswärket, och lärer i thet närmaste sig confor¬
mera med thet,4 som högloft, ridd. och adelen sig i dag öfwer thet målet ytrat.
24. Igenkom h:r probsten Unge med h:r landtmarskalkens hälsning, at
the ifrån Hans Maj:t communicerade ärenuer ang:de 1) praesidentskapet i
Swea hofrätt och 2) thet vacante statssecretariatet icke ännu blifwit hos ridd.
och adelen afgiorde utan skola ånyo företagas och theras tanckar sedermera
communiceras.
25. Taltes något om thessa ärender, huru ståndet må kunna sig öf:r them
tryggast utlåta. The mäste biföllo h:r praesidis förslag angående praesident¬
skapet, at til the 2:ne, som förre gången blifwit nämnde, h:r landzhöfdingen
Scheffer såsom then 3:die af ståndet må föreslås. H:r doct. Benzelius
mente bäst wara at hålla sig allena wid the 2:ne, som then förra gången blifwit
föreslagne.
Den 17 Octobr. för middag kl. 7.
1. Slöts om then ifrån Hans Maj:t i går communicerade saken ang:de prae¬
sidentskapet i Swea hofrätt, at til the 2:ne, som then förrige gången til thetta
rummet blifwit nämnde, h:r landzhöfdingen Scheffer såsom then tredie må nu
blifwa Hans Maj:t i underdånighet föreslagen. Kyrkoherden Possieth
holt betänckeligit någon widare än the 2:ne förre at nämna; thetsamma biföll
ock probsten Strömer.
2. Achtade ståndet godt ang:de thet uti krigzexpedition vacante statssecre¬
tariatet, hwarom Hans Kongl. M:t låtit begära ståndetz utlåtelse, uti följande
mening sig at ytra: nämkn at ståndet för sin del hafwer als intet emot hrr krigs¬
rådet Åkerhielms person, 5~allenast har man af rådsprotocollet [förnummit]6,
thet andre berättas hafwa äldre meriter, hwaröfwer ståndet icke finner sig be¬
fogat at döma. Skulle hrr krigsrådet Åkerhielm thertil blifra befordrad, torde
the, som klaga sig förbigångne, wid the första sig gifwande anständige vacan¬
cer komma i nådig consideration'5; kunnandes ståndet för öfrigit icke ändra
elrr gå ifrån sin förriga oförgripeliga utlåtelse om förståndet af regeringsfor¬
4 Köne. härefter överstruket Wid återkomsten Wallerius.
5-5 Köne. ändrat från at han icke kan wara meriterad til thenna bestelning, om icke så
åtskilige andra wore, som tyckas wara utaf äldre och större förtienster, och at förthen-
skul, ther Hans Majrt skulle äntelrn i nåder behaga hafwa bem:te h:r Åkerhielm til
thenna bestelningen employerad, Hans Kongl. Maj:t lärer i nåder teckas them, som sy¬
nas therigenom blifwa efftersatte, wid görligaste tilfellen nådigst befordra.
6 Köne.
438
1723 den 17 oktober
mens 40:e §. H:r probsten Strömer holt betänckeligit i thetta speciale mål
sig så wida at utlåta.
3. Inkom secreteraren h:r Bonneauschöld, upwisandes thet Hans
Maj:t underskrifwit presteståndetz privilegier, och lofwade at skaffa therutaf
et exemplar uppå pergament af Hans Majit underskrifwit.
4. Inkom öfwersten h:r grefwe Carl Emil Lewenhaupt, upwisan¬
des huru ridd. och adelen för honom resolverat at blifwa hos Hans Majit i un¬
derdånighet recommenderad wid första existerande öpning af något regemen¬
te och at imedlertid komma uppå exspectancelistan til öfwerstelöns åtnjutan¬
de; hwilket blef af ståndet bifallit.
5. Inkom hofjunkaren baron Cederhielm, upwisandes ridd. och adelens
meddelte extractum protocolli för h:r generalmajoren och öfwersten baron
Törnflycht at få niuta taffelpenningar och theras quantum af secrete utskottet
determineras. Hwilket äfwen utaf ståndet bifölls.
6. Företeddes och approberades the projecterade formulairer 1) til full-
machter för herredags (dagz) män och 2) edegånger för landtmarskalken
och talemännerne at blifwa uti rikzdagsordningen införde.
7. Förehades öfwerstlieutenantens Georg Didrich von Essens memorial
angide at ingen, som icke är infödd i wår rena evangeliska lära, måtte komma
uti konungawal; hwaröfwer högloft, ridd. och adelen sig utlåtit at wilja hafwa
thetsamma uti riksdagzordningen infördt. Ståndet fann sig icke kunna öfwer
en så beskaffad sak, hwad thes införande i riksdagzordningen angår, som ei
förrän nu uppå sidsta stunden blifwit anmäld, sig utlåta, warandes dock
sielfwa propositionen sådan, som ståndet håller före wara med Sweriges
fundamentallag enlig och til religionens trygghet böra understödias; hållandes
imedlertid före, at man kan sig trygga wid thet, som regeringsformen om
konungawal innehåller.
8. Ytrade sig ståndet öfwer lurars expeditionssecreterarnes af den 9 Sep-
tembr. sidstl. ingifne memorial, at 7“thet icke skulle wara ståndet emot, om the
kunna uppå sin rang winna någon förbättring. Vid. infra d. 18 hujus
§ 6.-7
9. Förehades majorens M. Hindrich Häijs memorial, hwaruppå högloft,
ridd. och adelen för honom resolverat at wid första öpning blifwa hulpen til
compagnie wid cavalleriet och imedlertid niuta utur statscontoiret capitains-
lön. Hwilket blef utaf ståndet bifallit.
7-7 Köne. ändrat från ståndet ei finner oskäligt, thet them en lika rang och heder, som
theras wederlikar turar revisionssecreterarne allareda är förunnad, må til theras embe-
tens så myckit bättre både drifft, efftertryck och anseende blifwa tillagd.
1723 den 17 oktober
439
10. Bifölls justitiaedeputations betänckande ang:de öfwersten h:r Stael von
Holstein, uppå hwilket betänckiande höglofl. ridd. och adelen reda låtit sitt
bifall annotera.
11. Gingo probsten Wallerius och lectoren Öhrling til riddarhuset
at communicera med hrr landtmarskalcken thet lofl. borgareståndetz gifne
utlåtelse angrde 1681 års förordning och thet uppå ståndetz wägnar til dylikt
biträde hos höglofl. ridd. och adelen recommendera. Hwilke ock strax igen-
kommo med then berättelse, at hrr landtmarskalken lofwat thet ärendet hos
höglofl. ridd. och adelen til thet bästa föredraga och gifwa hrr praeses effter
middagen therom swar.
12. Bewiljades magrr Melander et underdånigt promotorial til Hans Kongl.
Majrt at blifwa ansedd til kyrkioherdebeställningen i Upsala, som likmätigt
ständernas utlåtelse om sammanfogade tiänsters separerande torde nu kom¬
ma ifrån professionen at åtskiljas wid then vacance utaf thesse bägge beställ¬
ningar, som genom hrr doctor Molins frånfälle existerat.
13. Bifölls instructionsdeputations memorial för werdien Michel Pohl at få
husrum uppå myntet och niuta wid probercammaren the instrumenter och
wärktyg, som [han]8 til sin sysslas fullgiörande nödiga hafwer.9
14. Gingo samtelige ståndetz ledamöter neder i kyrkian, hwarest sedermera
borgare- och bondestånden sig jämwäl instälte, och effter afhörd predikan,
hwilken holts af hrr kyrkioherdens och praesidis consistorii doctor Cameens
adjuncto magrr Stricker öfwer 1 Chron. 28, v. 8, allesammanstil rikssalen up-
trädde, tå ock strax höglofl. ridd. och adelen sig jämwäl instälte och sederme¬
ra theras excellrcer riksens råd samt Hans Kongl. Majrt. Hwaruppå, sedan
Hans Kongl. Majrt satt sig uppå sin kongl, thron, hrr landtmarskalken och the
öfrige ståndens talemän först höllö til Hans Majrt sin underdånige tacksäjel-
se-, lyckönsknings- och afskedstal. Sedan uplästes riksdagsbeslutet; och när
thet war til ända, framträdde utaf theras excellrcer riksens råd grefwe Mauritz
Wellingk, grefwe Erich Sparre, baron Sven Lagerberg, grefwe Carl Gyllen¬
borg och baron Josias Cederhielm och inför Kongl. Majrts thron effter rikzrå-
dets och praesidentens i rikscancellie grefwe Arwid Horns förestafwande sin
riksrådsed lifligen aflade. Sidst holt riksrådet och praesidenten i rikscancelliet
grefwe Arwid Horn uppå Kongl. Maj:ts wägnar til samtl. riksens ständer et
wackert afskedstal. Hwareffter h:r landtmarskalken och the öfrige ståndens
talemän gingo til at kyssa Hans Maj:ts hand, och togo sedan Hans Maj:t med
theras excelkcer och sedan samtl. stånden hwar effter annan afträde.
8 Köne.
9 1 köne. har denna paragraf ursprungligen varit placerad efter § 14 nedan.
440
1723 den 18 oktober
Den 18 Octobr. för middagen.
1. Förehades regeringzrådets h:r Neugebauers memorial, hwaruppå ridd.
och adelen för honom resolverat at få en underdånig föreskrifft til Hans
Kongl. Maj:t, thet han måtte få någon tiänlig employ och sine utlagde pen¬
ninger betalte. H:r doctor Benzelius föll aldeles theremot, at ståndet nu¬
mera något mål til resolverande uptager; hwilket äfwen the flere höllö betänc-
keligit, men achtade dock godt i anseende til hrr Neugebauers goda förtiens-
ter, torfftige tilstånd och wid riksdagen långlige ansökning med höglofl. ridd.
och adelen sig at conformera och låta thet utan dato påskrifwa.
2. Communicerades ifrån hrr landtmarskalken, thet Hans Majrt är i dag
helt opasslig och at förthenskull afskedzupwachtningen kommer til i morgon,
wil Gud, at upskiutas.
3. Uplästes af the föregående dagars protocoller åtskillige ärender til at blif-
wa til expedition communicerade.
4. Inkommo ifrån borgareståndet hrr borgmästaren Palmborg och hrr
borgmästaren S t o b e e, af hwilka then förre förestälte nödwändigheten, at
thet, som är utarbetat angrde tullwäsendet, hwilket borgareståndet hos sig no¬
ga genomgådt och nagelfarit samt funnit, at publicum therigenom skulle kom¬
ma anseenligit at winna, måtte hielpas til at komma så wida uppå fast fot, at
thet til nästa riksdag settias thereffter i wärket; hwaruppå hrr praeses
swarade, at ståndetz tancka är, thet wederbörande collegier böra först öfwer
thessa mål höras, och the sålunda til Hans Majrt och rådet hemställas. Then
senare begärte ståndetz biträde, at then twistige saken emellan borgerskapet i
Ystad och lybske köpmannen Battram, emedan then ei kunnat komma til slut,
måtte så utsättias til nästa riksdag, at imedlertid all action them emellan må
hwila. Hrr praeses swarade, at han myckit twiflar, om ståndet numera kan
härtil något giöra etc.
5. Wid tilfälle at af the föregående protocoller uplästes thet, som angår thet
ledige statssecretariatet, begärte hrr doctor Benzelius föras til protocolls,
at han för sin del finner then utlåtelsen myckit betänckelig och at theruti är
then contradiction, at thet in speciali casu uphäfwes, hwad som i den generale
satzen blifwit faststält. Hrr kyrkioherden Possieth och hrr probsten
St römer ytrade sig sammalunda, at thetta steg har en swår consequence
och på thet sättet föga at wänta, thet regeringsformen kan under ständernas
frånwara af riksråden handhafwas. Hrr praeses berättade, at han reda i
går effter ståndets gifne tillåtelse har kungiordt Hans Majrt thenna ståndets i
går fattade mening.
Hrr doctor C a m ee n ytrade sig, at om thet ei wore reda så wida avancerat,
torde thet wara nödigt at taga saken uti widare betänckiande, men ser nu icke,
1723 den 18 oktober
441
hwad annat wil wara til giörandes än at extradera thet, som blifwit beslutit.
Blef ock thetsamma nu til extraderande justerat.
6. Wid protocollets upläsande ang:de expeditionssecreterarenes sökte rang
begärte hrr doctor Benzelius, som i går ei warit tilstädes, at til protocolls
föras måtte, thet han icke kan i then saken sig finna och at i thes ställe man
thermed gior 3 personer til wiljes, får man 30, som blifwa theröfwer miss-
nögde. Dock tycktes thet kunna extraderas allenast med the orden, at thet icke
skulle wara ståndet emot, om the kunna uppå sin rang finna någon förbätt¬
ring.
7. Wid protocollets upläsande angrde husrum på myntet för werdien
Michel Pohl utläto sig hrr biskop Nordlind, hrr doct. Cameen, hrr
doct. Benzelius och hrr probsten Strömer, at the icke kunna thet sam-
tyckia, hållandes före, at banquen borde höras, om the achta honom wid
myntet nödig.
8. Bewiljades magrr Hasselhun uppå hrr doctor Cameens andragande
et underdånigt promotorial til Hans Kongl. Majrt at blifwa wid någon förefal¬
lande honom anständig öpning nådigst ihugkommen.
9. Inkom hrr öfwersten grefwe von Dohna jämte någre flere af högloft,
ridd. och adelen, upwisandes ridd. och adelens meddelte betänckiande, at i
anledning af samtl. ståndens utlåtelser til theras hielpande, som hafwa om re-
ductionen något at söka, må lemnäs til Hans Majrt och rådet at afhielpa några
få måhl, som kunna wara högst 3 å 4 st., hwilke äro för längst utarbetade och
til sina omständigheter så klare, at therwid ingen scrupel wara kan, emedan
thet ei annorlunda påstås, än om then ringaste scrupel skulle wara, thet icke af
Hans Majrt och rådet må therom något slutas. Hrr praeses begärte uhr-
säcktas, at ståndet numera icke kan någre mål til afgiörande uptaga.
10. Inkom hrr cammarherren von Duben, anmälandes Hans Maj rts nå¬
dige hälsning med berättelse, at Hans Maj :t blifwit i afftons så opasslig, at han
icke kan i dag någon afskedsupwachtning emottaga. Hrr praeses beklaga¬
de, thet man måtte hafwa then ohugnaden och höra Hans Majrt wara utaf
opasslighet häfftad, önskandes hiertelrn at ståndet måtte med thet första få af
Hans Majrts hugnel. restitution sig glädia.
11. Förestälte hrr doct. Benzelius, huru han förnummit, thet magrr
Melander fått ståndetz bifall til en underdånig föreskrifft til Hans Majrt om
befordran til stadzpastoratet i Upsala, som sålunda skulle komma at separeras
ifrån theologiske professionen, och at han sålunda ei kan underlåta at therwid
påminna, huru thesse beställningar warit af uhråldrige tider, snart hundrade
år, altifrån Wallij tijd, sammanfogade, och ändock han ei täncker thetta rum¬
met begära för them, som äro i faculteten äldre, kan han dock icke annat än
442
1723 den 18 oktober
giöra then förestälning, at han ei förmodar consistorium regni wilja til en så¬
dan separation anledning gifwa etc. Mag:r Melander giorde theremot sin
föreställning, at såsom han hoppas ingen skola kunna honom tillägga, at han
härdis welat söka någon otilbörlig befordran, så är han ei heller om framtiden
så misströstande, at han skulle til sin lyckas befrämjande wilja något försöka,
som ei skulle förswarligit wara. Hwad altså thetta målet widkommer, så är
aldrig hans tancka, om stadspastoratet i Upsala skulle genom academiske
constitutionerne warit bundit wid theologiske professionen, (:hwarom han
wäntar underrättelse:) at tå söka thereffter; men om thet skulle genom en blott
praxin warit thermed sammanfogat, ehuru thet ock wore en så rund tid, så
håller han före, at thet i anledning af thet, som ständerne uppå thenna riksdag
i gemen resolverat om combinerade tiänsters separerande, skulle nu komma
ifrån professionen at åtskiljas och ei allenast 2:ne wara thermed hederkn hull-
ne, utan ock hwarthera hafwa så mycket bättre ämne sina ämbetessyslor be¬
hörigen at skiöta etc. H:r doctor Benzelius mente, at om them, som förr hafft
thessa tiänster tilhopa, lärer ingen kunna annat säja, än at the them tilbörkn
förestådt. Mag:r Melander sade sig ingom tillägga någon skuld, men at icke
han är then förste, som säjer, at thesse embeten fordra hwar sin man, och un¬
derställer gärna så thet som hwad mera hwar rättsints omdöme, förmodandes
at thetta hans anmälande ei kan på något sätt läggas honom til last.
12. Kom ifrån riddarhuset en förtekning uppå them, som höglofl. ridd. och
adelen utsedt af sitt stånd til at biwista then til utarbetandet af reductions- och
liquidationswärket ämnade ständernas commission, nämkn h:r landzhöf-
dingen Törnflycht til at föra praesidium och til assessorer h:r assessor Plan,
h:r cammarrådet Wattrang, h:r gen.audit. Dahlman och h:r assessor Bratt;
warandes therjämte annoterat, at Kongl. Majit och rådet utnämner, hwilken
som Kongl. Maj:ts och cronans rätt skal observera, och at the öfrige respecti-
ve stånden behagade sielfwe utnämna sina deputerade. H:r doctor Benze¬
lius höll myckit betänckeligit at samtyckia til någon sådan commission.
Mag:r Melander föredrog af thet d. 16 hujus hällne protocoll, at thet så
godt som samtyckts, och upwiste therjämte af et ifrån bondeståndet commu-
nicerat extracto protocolli, at thet conformerat sig uti ridd:s och adelens gior¬
de proposition; erindrade ock, at h:r biskop Nordlind, tå han then dagen war i
et annat ärende til ridd. och adelen, hade jämwäl in commissis at låta weta,
thet presteståndet worde i thet närmaste med ridd. och adelen uti thet målet
sig conformerandes. I så måtto höllö nu the flere utaf ståndet före, at man
swårl:n kunde annat än thetsamma bewilja.
13. Undficks ifrån riddarhuset rikzdagsbeslutet, at af ståndet tilses måtte,
om wid the til approbation införde förordningar skulle wara något at påmin¬
na. Hwilket lemnades til magir Melander at blifwa efftersedt.
1723 den 19 oktober
443
Den 19 Octobr. för middagen.
1. Androg h:r praeses, huru han är bekymbradöfwer thet mål, som an¬
går thet vacante statssecretariatet, huru thet i tryggaste termer må kunna ex-
traderas; hafwer ock förthenskull låtit innehålla med extraderandet af thet i
går justerade protocoll och sedermera fattat thertil et annat project, som nu
uplästes. The utaf ståndet närwarande tyckte sådant godt wara, önskandes at
thet ei måtte löpa emot thet, som h:r praeses i thetta mål för Hans Maj:t mun¬
telin ytrat, så at han icke på något sätt må prostitueras. H:r praeses sade sig ei
hafwa hos Hans Majit sig widare utlåtit, än at ståndet förklarat sig icke hafwa
något emot Åkerhielms person, så at thetta wäl kan med hans muntliga utlå¬
telse concilieras. Blef altså för godt funnit, at ståndets tanckar i berörde mål
extraderas under den 17 Octobris, såsom följer: Såsom ståndet redan genom
extractum protocolli ytrat sin tancka til alla ständerna om then 40:de § i re¬
geringsformen, så kan thet icke gå therifrån; hållandes sålunda före angide
praesidentskapet i Swea hofrätt, at til the 2:ne, som then förrige gången til
thetta rummet blifwit nämnde, h:r landshöfdingen Scheffer såsom then tredie
må nu blifwa Hans Majit i underdånighet föreslagen. Men til then utlåtelse,
som fordras om h:r krigsrådet Åkerhielms person, wet ståndet för sin del intet
at påminna utan, som i rådzprotocollet berättas, at andre skola hafwa äldre
meriter, hwaröfwer ståndet finner sig icke befogat at döma, så lemnäs thet
Hans Kongl. Majits och rådetz nådige och högrättwise afgiörande.
2. Föredrog h:r praeses, huru h:r secreteraren Bonneauschöld ändtelin
anhåller om någon förändring i thet undfångne extracto protocolli af d. 17 hu-
jus, nämlin i så måtto, at i stället för the orden: Presteståndet skulle icke wara
emot, om the kunna uppå sin rang winna någon förbättring måtte sättias:
Presteståndet skulle i anseende til the af htrar expeditionssecreterare andragne
skäl gärna se, at the uppå sin rang winna then åstundade förbättring.
H:r doctor Benzelius och h:r kyrkioherden Norberg höllö före, at
the borde sig åtnöja med then rang the hafwa och med hwilken andre, som
hafwa ei mindre meriter, äro tilfredz etc. Ståndet achtade dock godt i anseen¬
de til angelägenheten af theras expeditioner at bewilja them extractum proto¬
colli uti sådana termer, at ståndet i anseende til the af hirar expeditionssecrete-
rarne andragne skäl skulle gärna se, om the kunde uppå sin rang winna någon
förbättring.
3. Uplästes krigz-, cammar- och bergsdeputationernes utskotts memorial
angide h:r cammarrådets Wattrangs sökte tilstånd at få til Åkers styckebruks
tilbörlige fortsättiande tilbyta sig några på militien indelte hemman emot an¬
dra cronohemman; hwilket ståndet fann skäligt at bifalla och låta sådant uppå
sielfwa betänckandet skrifwa men thet af d. 16 hujus datera, såwäl som thet
29-10-311
444
1723 den 19 oktober
mera, öfwer hwilket ståndet kan nödigt pröfwa nu effter riksdagens slut sig at
utlåta.
4. Inkom h:r generaladjutanten Freudenfeldt med Hans Maj:ts nådi¬
ga hälsning och berättelse, at ehuru bägge Theras Majesteter äro siuklige och
måtte hållas wid sängen, så är dock Hans Maj:ts nådiga wälbehag, at stånden
få i dag kl. 11 1/2 giöra sin underdåninga afskedsupwachtning. Communice-
rade sedermera, huru h:r landtmarskalkens mening är, at ståndens deputerade
stadna i förmaket och hwart ståndz taleman allena el:r med någon i följe går in
at wid sängen hålla sitt underdånige afskedztal och at ståndens deputerade
samlas så när inpå hwarandra, at när then ene talemannen går uth, kan then
andre strax gå in.
H:r praeses begärte ståndetz underdåniga hälsning och wördsamma
tacksäjelse tilbaka anmälas.
Sedermera androg bem:te h:r generaladjutant, at honom blifwit af Hans
Maj:t tillika anbefalt at effterhöra ståndetz utlåtelse öfwer communicerade
saken ang:de thet vacante statssecretariatet. Hwaruppå h:r praeses swarade,
at thet skal blifwa i dag underdånigst communicerat. Och blef sedermera
mag:r Melander committerat at effter middagen tilställa merbemälte h:r gene¬
raladjutant et extract af thet här ofwanföre § 1 justerade protocoll och et lika¬
lydande til riddarhussecreteraren Wulfwenstierna.
5. Biföls cammar- och oeconomiedeputations betänck:de ang:de fru Elsa
Sparres och hennes medarfwingars sökte liquidation.
6. Föredrog mag:r Öhrling, om icke nödigt wara skulle, emedan man ei
kunnat erhålla något swar ifrån ridd. och adelen öfwer presterskapetz påstå¬
ende emot bondeståndet ang:de 1681 års förordning, at med Hans Maj:t i un¬
derdånighet communicera borgareståndetz ytrade mening och reservera stån¬
det sin rätt. Ståndet achtade dock rådeligare at nu icke uti thenna saken wida¬
re röra.
7. Biföls ammiralitetsdeputations memorial ang:de disposition af bespa¬
ringsmedlen utaf ledige båtzmanshåll i Blekingen och Södermöre. Sammale¬
des
8. bifölls cammar- och oeconomiedeputat:s betänck:de öfwer the af bor-
gerskapet i Carlshamn ingifne beswär öfwer then dryga löningsstat, som ma¬
gistraten therstädes wid 1719 och 1720 års riksdagar utom borgerskapetz sam¬
tycke sig skal utwärkat.
9. Effterskickades boktryckaren Björckman, hwilken påtog sig, när
kongl, cancelliecollegium gifwer thertil lof, at taga til aftryckande prestestån-
detz privilegier. Skulle thet blifwa 4000:de exemplar, sade han sig icke kunna
lofwa mer än 1 ark i weckan färdigt, men 2:ne ark, om thet ei skulle blifwa me¬
ra än 2000 exemplar.
1723 den 19 oktober
445
10. Gick effter ståndetz anmodan h:r doct. Benzelius til kongl, cancellie-
collegium at förhöra, om icke thenne boktryckaren skulle få tilstånd at aftryc¬
ka presteståndetz privilegier, och med thetsamma recommendera til gunstig
wärkställighet, thet man förspordt genom kongl, cancelliecollegii goda för¬
sorg härtil såsom til et publiqvt document papper och omkostningar komma
at bestås. Begäres ock, at h:r doctorn wille med thetsamma något nämna om
resolutionen uppå ståndetz allmänna beswär, om then i lika måtto til aftryc-
kande må kunna befordras.
11. Androg h:r biskopen doct. Witte, huru professoren Celsius i sin al-
manach infördt några cartesianiske principier och til theras bestyrkiande jäm-
wäl andragit några dicta biblica såsom til bewis, at i skrifften uppå åtskillige
ställen är talat ad erroneum vulgi captum; hwilket han såsom anstöteligit ei
kunnat underlåta at til ståndet hemställa, huru thet må kunna hielpas. Ståndet
ytrade sig i then meningen, at thet lemnar slika controversier i sitt wärde, men
kan intet tycka therom, at sådane saker uti almanacher införas, och skulle fö-
thenskull önska, at reverendissimus archiepiscopus med ven. consistorio el:r
ven. facultas wille skaffa theruti ändring, emedan ei kunna fela andre tiänliga-
re saker at blifwa uti almanacherne införde.
12. Förehades krigzdeputat:s betänck:de öfwer the wärfwade regementers
allmänne beswär. Hwarwid ståndet fann als intet at påminna. Kyrkioh:n
mag:r Lind mente wid then 15 § böra påminnas, at i guarnizoner liggande
officerares tiänstefolk ei böra i krigsrätter utan i wederbörande stadzrätter
swara för sina brott och förseelser. H:r kyrkioherden Possieth war af
samma mening och androg til exempel, at ändock hofbetiänterne stå under
borgrätten, måtte dock theras tiänstefolk wara i stadzrätterne.
13. Upwisade kyrkioherden Lind 2:ne ifrån riddarhuset communicerade
förtekningar, then ene uppå prestman, then andre uppå civilbetiänte, som ge¬
nom fångenskaper el:r hwarjehanda andra tilfällen utom sitt förwållande blif-
wit tienstlöse och förthenskull nu blifwit upförde på exspectance och imedler¬
tid half löns åtnjutande. Uppå then förra blev uppå mag:r Linds förestäl¬
lande tilförd slottzpastoren på Eda skantz h:r Daniel Lind. Widare kommo
the icke thenne gången at förehafwas.
14. Klockan half 12 afgingo med hrr praeside samtl. ståndetz ledamöter up
til kongl, hofwet at hos Theras Majesteter aflägga ståndetz underdåniga af-
skedscomplement; och wardt för godt funnit, at när ståndet går therifrån ned¬
er, hrr biskop Nordlind och hrr biskop Witte1 samt 8 af ståndet med thetsam¬
ma upgå til riddarhuset at ther taga hos ridd. och adelen uppå ståndetz wägnar
afsked.
1 Köne. ändrat från Braun.
446
1723 den 19 oktober
15. Wid återkomsten ifrån thessa förrättningar igenkom äfwen h:r doct.
Benzelius med berättelse, at hans excelkce grefwe Horn med tacksäjelse
uptagit thet skedde anmälande om privilegiernes tryckande och lofwat then
saken til presterskapets nöje wårda samt gifwa therom swar genom secretera-
ren Bonneauschöld, så snart boktryckaren Werner blifwit hörd, hwilken ock
therföre blifwit strax effterskickad.
16. Inkom secreteraren Bonneauschöld, anmälandes kongl, cancel-
liecollegii wänl. hälsning, och lät therjämte weta, at wälbemrte collegium har
nu hafft directeuren Werner uppe och at han tå lofwat hwarje 24 timar lefrera
et ark, så at han innom 14 dagar skal lefwerera så många 1000:de exemplar,
som begäras, hafwandes förthenskull kongl, cancelliecollegium låtit honom
nu följa med, at ståndet kan med honom tala, men dock therjämte honom an-
tydt, at thet icke stöter emot hans privilegier, om presteståndet skulle för sin
beqwämlighet skull wilja taga härtil någon annan boktryckare, och at
förthenskull thet icke kan förwägras.
17. Under thetsamma anmältes en deputation ifrån höglofl. ridd. och ade¬
len. Ty afträdde h:r secreteraren Bonneauschöld och bermte deputation in¬
kom. Ordet förde hrr landshöfdingen baron Creutz, hwilken näst aflagd
hälsning uppå ridd. och adelens wägnar tackade för all förtrolighet och god
wänskap, försäkrade, at thet skal wara uti et beständigt minne och kärligit
omdöme, så at ridd. och adelen skal altid wara om hiertat at wisa essentiele
prof af sin reciproque wänskap; önskade i öfrigit, at hwad som på thenne rikz-
dag är wordet öfwerlagdt, slutit och stadfästat, måtte til Guds ära och fäder-
neslandetz wälfärd tiäna och således en wälsignad frucht kunna hafwas af
then möda och arbete, som under warande riksdag måst dragas. Hrr prae-
s e s bemötte altsammans med behörig tacksäjelse och önskan tilbaka.
18. Blef uppå magrr Plant i ns andragande för en fattig lappgosse benrd
Thurenius, som reda warit någon tid i Upsala och har hog til at fortsätta stu¬
dierna, om icke fattigdomen twingar honom therifrån, funnit för godt at låta
för honom afgå til Hans Majrt et underdånigt promotorial om någon undsätt¬
nings erhållande.
19. Inkom boktryckardirecteuren hrr Werner, tå honom af hrr prae-
side förestältes, huru kongl, cancelliecollegium täcktz sig benägit utlåta
angrde presteprivilegiernas tryckiande; hwaruppå han utfäste sig at inom 8 da¬
gar hafwa them färdige, 3000 exemplar, allenast han blifwer med papper oför-
dröjelrn försedd, hwilket hrr doctor Benzelius lofwade hos statssecretera-
ren Barck til wärkställighet befordra. Hrr kyrkioherden Nordberg lofwa¬
de öfwerse the första correcturen, allenast the blifwa honom tilskickade; kom¬
mandes the sidste, effter som wid publique acters tryckande är wanligit, under
1723 den 19—21 oktober
447
kongl, cancelliecollegii försorg. H:r doctor Benzelius förestälte, om icke
thet så är, [när]2 något tryckes, som är publi(li)qut, som nu thetta är, at h:r
directeuren ei hafwer för aftryckandet at praetendera någon betalning.
Hwilket h:r directeuren jämwäl sade så wara.
20. Förestälte h:r kyrkioherden Possieth, huru thet wisserkn skulle
hafwa sin goda nytta, om wäre symboliske böcker blefwe uppå swänskan öf-
wersatte, och at förthenskull wore wäl, om til then angelägenhetens wärkstäl-
lande någon anstalt utaf ståndt nu fogades. H:r mag:r Plantin sade sig för
thetta hafwa et sådant arbete begynt; önskade, at flere wille sig thet påtaga.
Den 21 Octobr. för middagen.
1. Upwisade hrr pr ae ses, huru riksrådet och ammiralgeneralen grefwe
Sparre undfått borgareståndetz extractum protocolli af d. 25 Sept. sidstl.
angrde at flottan måtte förblifwa i Carlscrona och han såsom praesident ther
förblifwa etc. Ståndet fann sig nu icke kunna öfwer thenna saken utlåta. Har i
öfrigit aldrig dragit thetta ährendet uti twifwelsmål.
2. Kom cancellisten Frise ifrån riddarhuset och lefwererade thet uppå per¬
gament skrefne exemplar af riksdagsbeslutet til at blifwa af presteståndet un-
derskrifwit; hwilket reda af höglofl. ridderskapet och adelen til en del war
skedt. Thenna underskrifft wardt ock sedermera wärkstäld, och blef theruppå
sielfwe exemplaret til borgareståndet afskickat.
3. Inkommo 10 deputerade ifrån bondeståndet. Then som förde ordet öns¬
kade, at thet, som nu blifwit på thenne wäl öfwerståndne riksdag slutit och af-
skedat, måtte lända til Guds ära och fäderneslandetz wälfärd; tackade för alt
biträde och godt förtroende, som blifwit bondeståndet ertedt. Önskade til slut
öfwer allesammans then heliga Andas nåd til bibehållande af en god sämja
och enighet stånden emellan och at hwar och en utaf presteståndet måtte ge¬
nom Gudz wälsignelse blifwa til sin hemwist igen lyckekn och wäl beledsagad.
H:r praeses bemötte thet med et wackert swar, kortekn uprepandes, hu¬
ru then onde fredsförstörande anden frambracht margehanda försök til then
önskeliga enighetens rubbande och huru thet är så mycket mera orsak at tacka
then alswåldige Guden, som så dämpat thessa eldar och förenat allas sinnen,
at wi få uti sämja och enighet åtskiljas; slöt med tacksäjelse och önskan til-
baka.
4. Inkommo 12 deputerade ifrån lofl. borgareståndet. Ordet förde h:r
borgmästaren Palmborg. Hwilken näst aflagd flitigste hälsning betygade
2 Köne.
448
1723 den 21—23 oktober
borgareståndetz hugnad theröfwer, at man hunnit til et önskeligit slut uppå
thenna beswärliga riksdag; tackade för the många och faste wedermälen, som
borgareståndet hafft af presteståndets förtroende och wälmening för borgare¬
ståndet med försäkran, at sådant både hos sig sielfwa och sina efterkomman¬
de uti et tacksamt och redeligit hierta förwara; önskade til et slut all nåd och
wälsignelse af Gud, at hwar och en måtte lyckekn til sitt hemkomma och med
the sina få af beständig wälgång [sig]3 hugna. H:r praeses förklarade ther-
emot presteståndet tacksamhet, försäkrade, at thet altid i samma uprichtiga
wälmening skal continuera, uprepade något om the wid thenna riksdag til-
stötte och genom Gudz nåd öfwerwundne margehanda swårigheter; och til
slut önskade så i gemen Gudz nåd och wälsignelse til wårt allmänna wärks up-
rätthållande, som hwar och en af thet lofl. borgareståndet at få af en lyckelig
hemresa och allsköns wälgång sig hugna.
5. Uplästes then til Hans Maj:t upstälte recommendationsskrifften för
lappgossen Thurenius, til hwilkens undsättning ock nu utaf ståndetz närwa-
rande ledamöter sammansköts 15 caroliner, hwilka mag:r Plantin emottog at
til hans bästa anwända.
6. Uppå mag:r Melanders andragande achtades godt, at then ämnade
åtwarningsskrifften til samtl. presterskapet i riket angående kyrkiowäsendet
på thet sättet expedieras, at af biskopens h:r doct. Lunds theröfwer gifne be-
tänckande utdragas the thertil hörige puncter (:hwilke ock nu uplästes:) och
fogas therwid et litet bref at sålunda med alle consistorier i riket communice-
ras.4
7. Wardt nu i Herrans namn thenna riksdagssammankomst med sång och
bön besluten. Hwareffter h:r praeses holt til ståndet et wackert och bewe-
keligit afskedztal; hwilket biskopen h:r doctor Witte uppå ståndetz wägnar
med tacksäjelse och lyckönskning tilbaka bemötte.
A:o 1723 den 23 Octo bris.
Närwarande: h:r biskopen doctor Witte, h:r doctor Cameen, h:r doctor
Benzelius, h:r probsten Wallerius, h:r probsten Serlachius, hrr probsten Un¬
ge, hrr probsten Strömer och hrr kyrkioherden Blanxius. Författades följande
swar uppå the ifrån riksens ständers expeditionsdeputation meddelte skriffte-
lige förfrågningar och sedan uppå sielfwa memorialet in margine annoterades.
1723 den 23 oktober
449
1. Thesse mål, om the äro af then beskaffenhet, at the kunna(s)5 lemnäs
til nästa riksdag, synas tryggast thertil upskiutas; men om the oumgängelin
fordra at blifwa expedierade, tyckes bäst wara, at the de simplici et piano
hemställas Hans Maj:t och rådet, lika som ständerne aldrig lagt handen
therwid. Och hwad thet speciale målet widkommer ang:de Prången, synes
thet utan swårighet kunna på thet sättet jämkas, at intetthera ståndet kan
säjas hafwa sig ifrån sin rätt begifwit.
2. Om 3:ne6 stånd äro uti sina utlåtelser samhällige och målet ei berörer thet
4:de ståndetz privilegier och förmohner, måtte thet twifwelsutan blifwa expe¬
dierat; men äro the 3:ne stånden i sine utlåtelser skiljachtige eller allenast 2:ne
om et mål sig utlåtit, synes thermed på samma sätt, som näst förberördt är,
böra förfaras.
3. Tyckes thet, som effter riksdagens slut igenom dimission uppå rikssalen
kan wara i något stånd afgiordt, ei böra anses för krafftägande.
4. Approberades.
5. När thet warder iachttagit, som wid the föregående puncter är andragit,
synes thetta icke behöf:as.
Widare kunna wi få utaf presteståndet, som ännu tilstädes äro, uppå wäre
bortreste medbröders wägnar oss icke tryggelin utlåta.
Stockholm den 23 Octobr. 1723.
7'Er. M. Melander Es. Hasselhun
Cons. eccl. Upsal, notar. Ven. cons. Hol. not."7
5 Köne.
6 Köne.; i renskr. 2ine.
7-7 Köne. Ad mandatum Er. M. Melander.
BILAGOR
TILL
PRÄSTESTÅNDETS RIKSDAGSPROTOKOLL
1723
453
1.
Prästerskapets allmänna besvär 1723
(Utskottshandlingar 1723, vol. 58,fol. 203 ff.)'
Protokollet, s. 15, 191, 196, 199 m. fl.
Samtel. prästerskapetz allmenne beswär och ansökningar i underdånighet
ingifne wid rikzdagen i Stockholm d. 25 Julij åhr 1723.
§1.1 anseende till then fruckt och nytta, som ungdomens tijdige och
flitige underwisning i christendomens kundskap medbringar, men å andra
sijdan förestående öpna wäg till hwarjehande saker och ogudacktighet,
ther thenna högstnödige öfning försummas, kan presterskapet eij undgå i
underdånighet att föredraga, thet åtskilligestädes måtte klagekn finnas så
tredske och motwillige åhörare, att the eij kunna bringas till att låta sina
barn tillbörl:n läras och underwijsas. Nu kunna presterne härtill eij mera
giöra än såsom examinatores efterfråga, förmana och såwida tiden tillåter
underrätta om sielfwa ordaförståndet. Men hos klåckaren el. andra böra
the dagel. underwijsas att lära innan- och utantill. När nu sådant blifwer
försummat, händer theraf, emedan härwid intet annat wite är, än att the.
som intet kunna sina christendomsstycken, böra effter kyrkiolagen afhål-
las ifrån Herrans nattwardz begående, att således barnen (:hwilka sielfwe
sitt bästa intet weta:) komma framdeles att lijda för sina förälldrars wårdz-
löshets skull, som låta sig föga angeläget wara sina barn till denna kundska¬
pen at befordra. Wörö förthenskull önskeligit, att någon plickt kunde
förordnas, hwarmed the föräldrar borde anses, som hwarken med förma¬
ningar el. hotelser kunna förmås at låta lära sina barn läsa ifrån barndo¬
men. medan the ännu intet annat giöra kunna, ty sedan the mehr till åhren
kommit, förefalla fast många hinder af andra sysslor, at them omöijekn
then tid. som wederbör. thärtill lämbnas kan, och att samma plicht kunde
efwen extenderas till förmyndare och husbönder, tå hos them i slika måhl
tredskhet spöries.
§ 2. Oansedt Kongl. Maij:tz allernådigste utfärdade förordningar tydeli-
gen förmå och innehålla, att inga lappar nedre på landzbygden heller i
städerne böra tåhlas, utan sådane genom wederbörande landzhöfdingar
1 Original. När i den inledande noten till bilagorna anmärkts att handlingen i
fråga är ett koncept, åsyftas med detta ord det exemplar av handlingen som
prästeståndet behållit i sitt arkiv.
454
och cronobetiente förwisas upp i lappmarkerne; doch som förfahrenheten
gifwer wid handen, att lapparne eij allenast i Westernordlanden och Wes- I
terbottn utan snart på de fläste orter i riket kringströdde i församblingarne
under den titul sig uppehålla, att the anten för sin fattigdoms heller bräck-
lighetz skul ingen utkombst i willa fiället kunna finnna, förmenande sig för
the ordsakerne wara frigifwit att wanka ifrån den ene staden och soknen till
den andra utan att hålla sig till någon wiss präst eller kyrkia, hwarmedelst
och skier, att the igenom hwarjehanda inwenningar wetta wid effterfrågan-
det af theras christendombzöfning konstekn förebära sig nu ther nu annor¬
städes bijwistadt gudztiensten och begåt sine sahlighetzmedel, doch utan
att kunna giöra det ringaste beskied om det hopp, som i them är, heller
upwisa prästerskapetz attest på sin utsago. Ty anhålles i underdånighet, at
then hellsosamma förordningen till det usla släcktetz uphielpande utur
dhes fåkunnoghetz mörker kunde författas, hwilken sådane fattige lappars
frija kringströfwande eij allenast afskure utan och them till wissa församb-
lingar i the landzorter the sig uppehölle förbunde att ther för predikoembe¬
te! giöra redo om sin christendomb, åliggandes tå wederbörande kyrko¬
herde att efwensåwäll wårda sig om lapparnas förkofrande i Gudz kund¬
skap som om sine öfrige åhörares. Skulle och för infallande swåre miss-
wäxteåhr i wissa provincier sådane fattige lappar eij i sine wissa församb-
lingar kunna sig framgent uppehålla utan för brödfödan nödgas sökia till
the orter, som tillreckeligare underhålld kunde åstadkomma, anhålles un¬
derdånigst, att sådane flyttningar eij måge utan wederbörande prästers
wettenskap och om thes förehållande och christendomb meddelte attester
skiee. Och emedan ibland tiggarehoparne efwen sådane finnes, som af
motwillig tredsko eij wilha underkasta sig presterskapetz förhör under
förebärande, att de eij det swenska språket mäcktige äro, ther the doch i
then delen offtast fela om sanningen, underställes i wederbörlig underdå¬
nighet, om icke en sådan egenwillighet kunde antingen med förwisande
utur soknen eller stochstraff beläggias, hälst när hon af pur ondska och
afwoghet hafwer sin upprinnelse och härkombst. Sammaledes wörö önske-
ligit, att med allehanda annat löst folk såssom the så kallade trådragare,
zigenner och tattare, hwilka fara omkring landet och pocha af then enfal¬
diga allehanda förplägning, hotandes med olycko på menniskior och fänad,
ja och judar, som under sken att wara omwända till landetz olägenhet nog
månge omkring stryka, kunde förhållas och the uti slika måhl tillförena
utgångne förordningar alfwarsamhn handhafwas.
§ 3. Ehuruwäll presteståndet tillförende nogsamt med underdånigst
nöije och demödig tacksamhet hafwer sig bekant then oryggel. försäkran.
455
som till dess embetes bibehållande wid sin rättmätiga heder nådigst gifwen
är, doch som namnlösa skriffter tid effter annan af trycket utkomma, som
giöra i giörligaste måtto sin flijt att sättia thet i förackt och misswyrdning
hos andra så innom som utom läroståndet. thet man likwäll eij annorlunda
än en bepröfning af the oskyldigas ståndacktighet i tålamod will ansee, ty
anhålles i underdånighet, att eij allenast the. som förmena sig äga fog för
een och annan förseelse presteståndet att tilltahla, kunde wid straff tillgiö-
randes förbindas uppenbarligen att tillsättia sina namn, och thesutan inga
skriffter till trycket befordras utan igenom the wägar, som lag förmår, samt
och när namnlösa tractater utkomma angående dels ståndet i gemeen, dels
en person i synnerhet och begynna skrefne heller utomlandz tryckte löpa
emellan folketz händer, att tå icke allenast samma skriffter måtte strax
inhiberas och theras utspridande alfwarsamkn förekommas utan och
theras upphofzmän och förläggiare med forderligaste upspanas ock dyme¬
delst så den brottzlige umgiälla, hwad Gudz ock wärldzlig lag, i synnerhet
kongl, placatet ang:de pasqviller och smädeskriffter af d. 21 Aprilis a:o
1665, förmår, som och den oskyldige niuta till sin heder och existimation
ett nådigt beskydd och sin oskyldighet till godo.
§ 4. Uti trolofningz- och ecktenskapztwister, hwilka esomofftast i con-
sistorierne förekomma, måtte merendels förnimmas, huru antingen brud¬
gummen el. brud blifwit bedragen genom starka förskrifningar och bref,
hwilka doch sedermehra, när twisten uppkommer, eij kunna legitimera
förlofningen, när therwid fela the wittnen. som kyrkiolagens 15 cap. 10 §
äro förmälte. Förthenskull emedan doch eget tillstående och starka skriff-
tel. försäkringar synas eij mindre än wittnen sanningen styrkia, emedan
wittnen eij giöres behof, ther egen bekennelse och ådaga liggande skriffte-
lige försäkringar giöra sanningen ostridig, men sådant likwäll icke will
blifwa acktadt, utan tå en ostadig sitt löffte igentager, kommer han
thermed af, att hans giorde och offta i långan tijd genom brefwäxling
underhålldne ecktenskapzlöffte effter bern:te rum uti kyrkiolagen eij kan
dömas för en laglig trolofning, ty håller presterskapet oförgripel. före. att
thet spott och förackt, som en dehl obetänkte eij sky före att drifwa med
gifftermåhlsärender, skulle kunna therigenom markeim förekommas, om
Hans Kongl. Maij:t täcktes i nåder förklara, att ther eget tillstående el.
skrifftelige försäkringar ligga å daga, thet måtte lika bindande wara, som
ther sanningen uti slike måhl af wittnen är worden bestyrkt.
§ 5. Utij kyrkiolagens 15 cap. 14 § är rättwisligen stadgat, om någon
låckar en möö till lägersmåhl under ecktenskapzlöffte och wäll tillstår
löfftet, men doch motwilli^en öfwergifwer henne, att hon tå skall niuta lika
456
rätt som en trolofwad festemöö och han straffas som then, ther utan sak en
sådan öfwergifwer. Men emedan uti ingen lag är utsatt, huru och med
hwad straff thenna motwillighet skall anses, ty händer, när en slik casus
blifwer fördt till werldzligit forum, att domaren antingen fäller dhen brottz-
lige såssom för simpelt lägersmåhl, hwaruppå exempel och gifwas kan,
eller förfrågar sig i kongl, hoffrätten, med hwad straff en sådan må kunna
beläggias, tå consistorierne blifwa af then kongl, rätten anmodade att sökia
genom alfwarlige förestellningar bringa then motwillige till sin plicktz
fullgiörande, hwilket dock nogsamt skiedt, förrän han ställtz till den
werldzliga domaren, så att han genom ett slikt tidzens winnande offta i sin
ondsko mera förhärdas och å andra sidan then oskyldigt öfwergifne så
mycket mehra kommer att lijda. Warandes ännu intet praejudicatum wet-
terligit, att öfwer någons motwillighet i thetta måhl ett wist straff blifwit
determinerat. Hwarom presterskapet förthenskull underdånigst anhåller,
att thet till wederbörandes warning och effterrättelse nu kunde utsättias
och alfwarsambligen skärpas, hwarigenom mångens ostadighet skulle för-
modekn kunna förekommas och i annan händelse then oskyldigt öfwer¬
gifne få hugna sig af en billig och skyndesam handräckning.
§ 6. Thet hafwer wäll glorwyrdigst i åminnelse konung Carl XI både uti
krigzartiklarne tit. 3 art. 18 et 20 som och genom särskilte rescripter
såssom till consistorium i Westerås dat. Kongzöhr d. 21 Jan. 1682 nåd-
rettwisligen täckts icke allenast confirmera sahl. konung Gustaf Adolphs
påbudh, at alle the prester, som brukas under krigzfolket, skola förordnas
af biskopen uti thet stifftet ther folket är hemma och ingen öfwerste el.
officerare hafwe mackt at antaga någon regementz- el. compagniepräst af
egen godtycko, som icke är af biskopen och consistorio godkänd och
gillad, utan och befalla, det krigzpresterne, innan de såwäll antagas wid
regementet som promoveras therifrån till pastorater, skola uti consistorio
undergå wederbörlig examen. Doch har i desse senare tider helt annorlun¬
da tillgådt, i thy krigzpresterne blifwit antagne, utan att wederbörande
consistorio har blifwit lemnat therutaf part; hwaraf händt, att månge skic-
kel. och lärde män, som sökt lagliga wägar till sin befordran, blifwit
förfördelade af them, som gådt sine förmän förbij och utan att genom
examen wijsa thet prof, som wederbordt, blifwit antagne. När tå sedan
consistorium med godt samwete eij kunnat sådana okända och utan dess
communication antagne präster, så snart som de sielfwe uträcknadt, till
pastorater befordra ock androm meriteradom uthi promotorialer till va-
cante lägenheter föredraga, äro the wordne otohlige och offta Hans Kongl.
Maij:t med immediate ansökningar oroad. Förthenskull på thet sådan
457
oordning må kunna wederbörkn hämmas, anhålles i underdånighet, det
högstbemite konung Gustaff Adolphs och konung Carl Xlf :s] förordningar
i desse måhl måge alfwarsamblm handhafwas, så att biskoparne och con-
sistoriis eij må betagas then mackt, som them effter billighet och lag
tillhörer. Tå med Gudz hielp regementerne med nöijacktige lärare skola
blifwa försedde och prästerne efwen sedan wederbörkn ihugkommas med
befordran effter skickelighet och förtjenst. Hwilket så mycket säkrare är
att förmoda, som tå inge andre warda antagne än the, som äre af the stifft,
uti hwilka regementerne kunna wara begrepne. Hwarwidh then billighet
kan efwen acktas, när regementet står uti flere stifft, att predikanterne utaf
samma stifft till skifftes antagas.
§ 7. Genom kongl, hofrättens universaler af d. 8 Dec. 1719 är ifrån förra
tiders bruk then förändring skiedd, att the, som olyckeligen råka uti söm¬
nen sina barn förqwäfia, skola therföre tingföras, innan the få utstå kyrkio-
plickt. Theraf hender, som man sedermera måst förmärka, icke allenast att
månge mödrar heldre döllja sin gerning och sitt samwete dymedelst be-
swära utan och att med kyrkioplickten drages offta alltför långt på tiden,
serdeles i the landzorter, ther eij mer än 1 å 2 gånger om åhret ting hålles,
tå thet beswärligit faller för domaren att resa långa wägar att i dhy måhl
hålla extraordinarie ting; och om det uppskiutes till ordinarie tinget, lender
thet the bedröfwade föräldrarne till altför stor ängzlan och hierteångest.
Hwilka olägenheter doch kunde förekommas och äntå icke någon
wårdzlöshet styrkas, om så häreffter som tillförene warit wanligit, blefwo
af Hans Kongl. Maij:t effterlåtit, at af prästerskapet uti församblingens
äldstas samt häradzfogdens el. ländzmans närwaro ransakas om mödrar¬
nas barnaförqwäfiande och the thereffter få till församblingens gemenskap
intagas.
§ 8. Händer offta, att the, som criminaliter, i synnerhet med lägersmåhl,
sig försedt och blifwit therföre wederbörligen angifne och af cronobetien-
terne lagförde, kunna för en och annan omstendighetz skull eij första
gången få dom, tå the sedan antingen flyttia uti andre sokner och härader,
ja ock stundom uti andre höfdingedömen, eller ock elliest genom andras
fierran wistande, som äro uti saken delacktige, komma att lämbnas hela
åhret, under tiden och flere åhr, utan att blifwa för sitt begångne brott
dömde och exeqverade, kommandes således hela tiden att stå ifrån kyr-
kiones friheter uteslutne, hwaraf the offta stadna antingen uti desperation
el. säkerhet och sahlighetzmedlens förackt. Förthenskull wörö högst nö¬
digt, att wederbörande domhafwande och cronobetiente, när sådane de-
linqventer blifwit en gång angifne, måtte på allt görligit sätt bringa theras
458
sak till skyndesamt slut, så att the utan tidzens utdragande kunna komma
till att stå sitt straff ock till kyrkiones gemenskap intagas.
§ 9. Finnas uppå åtskillige stellen å landet, ther små kyrkiowallar äro,
thesamma till marknadzplatzer uptagne, såssom och marknadzbodar inpå
kyrkiorne och klåckstaplarne bygde. Hwarigenom 1) rummet till the afkun-
ningar, som böra skie på kyrkowallen, förtages, tå then öfwerallt bebygd
warder och elliest folketz frie in- och utgång förhindras. 2) När klåckstap¬
larne ock kyrkiones hus antingen nybyggnad el. reparation betarfwa, äro
uti sådant fall the närstående bodar till meen och hinder. 3) Är stor fahra
för eldzwåda, när eld uti the inpå klåckstaplarne och kyrkiohusen upp-
bygde bodar hafwes och gemeni, wårdzlöst handteras, hwilket besynnerkn
skier uti the bodar, ther öhl- och brännwinssälljande samt tobakzrökande
för hender hafwes; blifwandes och thessutan offta eldar ute på platzarne
antände, i synnerhet om höstetiden, tå thet är kallt, hwilka lettel. kunna
inpå kyrkiorne ock klåckstaplarne en stor skada förorsaka; hwartill kom¬
mer 4) thet grufwelige drickande, swärjande ock slagzmåhl, som widh
marknaderne gemenligen föröfwas och hittilldagz intet kunnat afstyras.
Hwilket förer en stor förargelse med sig, häldst det skier så när inpå Gudz
hus ock offta lämnar sielfwa kyrkiowallarne med blod besölade. Allt thetta
att förekomma warder af presterskapet i underdånighet anhållit, at alla
marknadzplatzer med thertill hörige bodar måge ifrån kyrkiorne till andra
stellen bortflyttas.
§ 10. Uppå åtskillige orter finnas beklagel. så skogzlösa prestegårdar,
att aldeles ingen tillgång är af gärdsle och stör samt nödtorfftig wedbrand,
eij heller tillåteligit att köpa ifrån omliggande skogar slikt tarfweligit
gärdzler och hyggen, hwaraf hender, att desse prestebord genom brist på
gerdefång aldeles blifwa ruinerade twertemot den åboende kyrkioherdens
wilha. Förthenskull warda the af presterskapet, som i slikt trångmåhl
stadde äro. förorsakade i all underdånighet att bönfalla, thet the måtte
winna tillstånd, åtminsto emot en skiählig afgifft. på nästliggande crono-
ägor låta till sin nödtorfft hugga det gärdefång, som de omöijel. kunna
umbära till prestebordetz widmackthållande, på det de icke måtte blifwa
platt förderfwade. Och på det att underslef och otillbörlighet må kunna
afböijas, kunde under landzhöfdingens i orten direction wederbörande
cronobetiente härom ransaka ock öf:r alltsammans alfwarsam hand hålla.
§11. Sittia merendels cappellanerne wid mäckta ringa och knappa wil-
kor, hwilka torde uppå ett och annat stelle kunna något förbättras, om i
nåder blefwo bewilliadt, ther i församblingen något beqwämligit ödes¬
hemman skulle finnas belägit, at tå comministern måtte få ett sådant
459
hemman upptaga och successive nyttia; helst och en kongl, förordning af
åhr 1644 d. 4 Juli uttryckekn gifwer thertill anledning, såssom och effter
frihetzåhrens förlopp niuta then frihet af räntan, som andre cappelansbo-
ställen äga.
§ 12. Såssom Kongl. Maij:t allernådigst såwäll borgerskapet i städerne
som bondeståndet för tagne skador, antingen af fiendens härjande och
brännande eller olyckel. wådeld. till deras upprättelse wissa frihetzåhr
tillagdt, alltså anhålles i underdånighet, emedan prästerskapet med tess
änkior såwäll i städerne som på landet wid sådane förefallande skadel.
händelser äro lika i mistningen, ja ock offta mere satte i sticket än the
förre, att the och kunde uti hwarjehande förmåhners åtniutande warda lika
ansedde.
§ 13. Wid executioners anställande öf:r grofwe syndare ock delin-
qventer, hwilka sin brott med lifwet umgälla skohla, händer understund¬
om, att prästerskapet blifwer öfwerilat med then till executionen beram¬
made terminen, i thy thensamma blifwer af cronobetienterne antingen för
sent kundgiordt, så att prästerskapet till syndarens beredande föga tid och
råderum hafwer, eller och utsatt alltför när inpå någon sön- eller helgedag,
som samma oläglighet medbringar. Förthenskull är presterskapetz under¬
dånige anhållande, thet cronobetienterne måtte i nåder anbefallas wid
sådana tillfellen förut att correspondera med prästerskapet om tiden och
terminen, på thet eij något uti embetzförrättningen. som till en sann bere¬
delse för syndaren fordras, må blifwa efftersatt.:
2 Ms. härefter överstruket § 14. Thet hafwer någon tid tillbaka uppå en och annan
ort wid husesyners förrättande uppå prestegårdar något missbruk sig inritat, i thet
att icke allenast kyrkioherdarne blifwit pålagd[e] årlig byggnad nu för 2:ne, nu för
flere eller ringare mantahl, effter som prestegården utom befallning blifwit skattlagd
till, utan och all befindtlig byggnad i prestegården blifwit utan åtskillnad för huusröta
uppförd, hwarigenom the fattige afträdande altför mycket komma att lijda och offta
dragas med then tillträdande uti twist och rettegång. Såssom nu till slika misbrukz
förekommande och ett lagligt förfarande wid prästegårdzhusesyner hafwes en rick-
tig grund uti husesynsordningen af d. 18 Juli 1681, hwilken i d. 32 § icke nämner
andra hus till plikt för röta utan allenast socknens siu laga hus, om the eij blifwa af
prästen widmackthållne, sedan the lefwereratz honom färdige i händer, ock thess¬
man uttryckehn förmäler, at om prästebord behöfwer flere hus, så hafwer prästen
att bygga af egen bekostnad ock förbättra prestebordet uti hwad som behöfwes med
hägnad, ängerödning. dikning ock annat mehra, som honom sielf till godo kommer,
hwaraf klarligen fölljer, at om then byggnad ock förbättring, som är utan socknens 7
laga hus, hafwa af- ock tillträdande pastores såssom om en särskilt ägendomb
sinsemellan att åsämjas ock att dhen afträdande eij kan belastas med någon husröta
widare än then kan befinnas wara skiedd uppå soknens 7 laga huus, alltså anhåller
prästerskapet underdånigst, thet berörde missbruk måtte blifwa hämmadt, så att när
en pastor är förnögd med dhe 7 laga hus, som församblingen i prestegården upp-
bygdt, ock them behörigen wårdar ock widmackthåller, han eller hans arfwingar tå
icke med någon widare husbyggnadt måge blifwa graverade.
30-10-311
460
§ 14.3 Begäres i lika underdånighet, att thet oskick, som i städer och på
landet sig inritat med bröllop om nattetijd, må behörigen ock kongl, förord-
ningarne likmätigt hämmas ock bröllopen hädaneffter om dagen anställas,
på dhet att thet oskick ock owäsende med flere timade olägenheter, som
slike nattebröllop både i huus ock på gator förorsaka, må af wägen skaffas
och hwar ock en i rättan tijd wara hemma i sitt huus. Och som äfwen den
oseed särdeles i städerne är inkommen, att begrafningarne skiee långt in på
afftnarna ock theraf mycken oreda ock äfwentyr är att befahra, särdeles
wid mörka höstetijden, ty anhålles underdånigst, att stadgas må, thet ingen
begrafning med predikan el. utan, lika hwad det ock är, må skiee senare än
kl. 7 om afftonen, så att wid wite till giörandes ingen kläcka må röras sedan
ringt är i wård.
§ 15.4 Med ödmiukaste wördnad ärkenner gymnasii- och scholaestaten
den synnerlige ynnest och bewågenheet, som rikzens höglofl. stender
behagat emot them förklara medelst gifwen förtröstan att deras usla och
knappe wilkor förbättra genom någon tillökning på löhnen. Men som i
desse swåra tijder näppekn någon så tillreckelig summa lärer kunna finnas,
hwarigenom de många nödlidande fullkomhn utur sitt älende ock fattig¬
dom måge förhielpas, hemställes i underdånig ödmiukheet, om det icke
utan någon serdeles publici afsaknad kunde i nåder bewillias gymnasii- ock
scholaestaten att slippa contributionsafgifften, hällst som de åhrlin måste
utan ersättning brista dels 1/2, dehls 3/4, ja ock mehr af sin löhn, ock de
intill 1683 för contributioner warit frikallade. Hwilket klari :n är att see så af
forna rikzdagzbesluter som enkannerlin 1680 d. 22 Nov. § Vill ock 1683 d.
3 Jan. § XVI.
§ 16.5 Synes sielfwa billigheten medgifwa, att presterskapet för sina
stommar måtte blifwa förskont för the herredagzpigir, hwilka af cronobe-
tienterne till underhålld för allmogens deputerade uttagas, emedan pres-
terne sielfwa ock icke allmogen uppå rikzdagarne swara för sina stomme¬
hemman, ther någon twist och stridighet skulle om them i något måhl
uppkomma.
På presteståndets wägnar
Torst. Rudeen.
1 Ms. undrat från 15.
4 Ms. ändrat från 16.
5 Ms. ändrat från 17.
461
2.
Memorialanteckningar vid prästeståndets sammanträde den 8 mars 1723
(Prästeståndets arkiv, ser. A, vol. 14 a)
Protokollet, s. 66
D. 8 Martii för middagen.
Androg probsten Corvin, at såsom ridderskapet och adelen ifrån Skåne,
Halland, Bohuslähn och Blekingen uti adelens privilegier infördt, hwad
them serskilt widkommer, så åstundar ock presterskapet ifrån orterna.
R. o. a. warit i dag tilsammans i några angelägna ärender och ibland
annat berettat landtmarskalken, huru wida. Til och med den 26:te. Och
som man blifwit föranlåten at in pleno förehafwa den 27:de §, förän.
Emädan uti deputationen förmärkts, at jemwel bönderne wilja påstå, så
har r. och a., som wil i alla mål bibeholla förtroende och wisa all wilja.
Uplästes then projecterade 27 §.
Bondeståndet blifwit tacite förbigångit, emädan r. och a. anser thet för et
aldeles obefogat påstående, at bondeståndet wil trenge sig in i adelens
frelsegods, såsom thet ther ock kunde hafwa i framtiden icke allenast för r.
och a. utan ock för preste- och borgarestånden en swår conseqvence.
H:r praeses tackade för benägen communication. Therhos androg. at
wel en och annan af presteståndet, som warit med i secrete utskottet, i går
sedt thetta projectet, men ej warit tilfelle. Emädan uppå beskickning til h:r
landtmarskalken. Til nästa plenum. Allenast i then puncten, hwad skatt¬
skyldig allmogen betreffar, åstundes swar.
Thernäst om the förordnade til defensionsdeputation. Intet at påminna.
Sidst androgs, at cammarrådet Hägerflycht warit och berettat r. och a.,
thet riksens regalier med then stora rubinen myckit förbätrade, så at the nu
äro i betre stånd. Genom en deputation af riksens stender tacka. Stund kan
utsettas, förän man får förnimma, när thet skulle falla Theras Majiter
behageligit. Och såsom H:s M:t wid regaliernes afhemtande låtit förmerka,
at thet gör H:s M:t myckit til sinnes, at H. K. M:t förspordt et rychte wara
utkommit, som skulle bem:te regalier til någon del wara utsatte. H:r
praeses betygade. 1 the ärendene, som angår defensionsdeputation och
regalierne, sammanfoga sina deputerade at gå til bondeståndet. Tyktes
godt wara.
Effter theras afträde togs i betenkande, huru wida man kan strax gifwa
462
swar ang:de almogen. Kyrkiohin Blanxius androg, at om man härutinnan
bifaller adelen, förän man. Bondeståndet emot oss. Flere biföllo. Probsten
Strömer holt före, at man ej behöfwer härutinnan scrupulera.
Doct. Benzelius påminte, at wij måtte achta oss före at wara domare i
wår egen sak utan noga effterse, om lagen utestenger bondeståndet ifrån
frelsejords besitjande.
Landshöfdingen Creutz har wel nämndt såsom et skäl, at almogen heter
uti lagen skattskyldig.
Holts nödigt, förän man hos r. och a. sig häröfwer utlåter, at höra
härutinnan borgerskapets tankar, om the wilja i dag gifwa therom swar
eller begära råderum til nästa sammankomst in pleno, hwilket prestestån-
det håller för thet tryggaste; och fick förthenskul h:r kyrkiohin Nordberg in
commissis thetsamma tillika med the förr omrörde ärender hos borgare¬
ståndet at andraga.
Androg för sal. superintendentens doct. Broms enkia.
Androg h:r praeses, thet biskopen i Wexiö h:r doct. David Lund begärt,
at regementspresten h:r Johan Krok måtte blifwa uti ståndet intagen,
emädan han är utaf stifftet och h:r biskopen sielf för opasslighets skull
sellan kan wara tilstedes; hwilket ej fans låta sig gärna göra, utan at han
med behörig fullmacht är försedd.
Föredrogs sal. cancellierådets h:r Pering[schöldz].
Återkommo kyrkiohin Nordberg. Förklarat sig, hwad thet första angår.
Allenast the almenna beswären. Men the öfriga, som kunna wara en-
skylte, stelles til riksråden. Såsom the efwen fädt förteckning uppå them,
som blifwit til theras beswärs uptagande utnämnde.
Treffenhielm.
H:r praeses biskop Rudeen, biskop Swedberg, biskop Braun, kyrkoher¬
den Possieth, probsten Nauclerus, probsten Unge, probsten Serlachius,
probsten Garvolius, probsten Corvin och probsten Heinricius.
Inkom hofjunkaren baron Cederhielm. Upläste et projecterat swar. På¬
minte h:r doct. Benzelius.
463
3.
Stämning den 26 mars 1723 på Johan Esberg att infinna sig inför präste¬
ståndet
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 4f
Protokollet, s. 84
Stämning uppå superintendenten ifrån Gottland doctor Johan Esberg.
Såsom riksens härwarande biskopar och samtel. presterskap til sin stora
sorg och grämelse måtte förspörja, thet superintendenten ifrån Gottland
doctor Johan Esberg genom et mechta oskickeligit lefwerne icke allenast
sig sielf förderfwar utan ock hela ståndet wanhedrar och ej ringa förargelse
åstadkommer, altså emädan ståndet ej bör lämna et sådant oskick och
förargeligit wäsende opåtalt och bern:te superintendent uppå then i dag
undfångne beskickning ej welat sig instella, ty warder han härmed ytterli¬
gare citerad och stämd, at han, wil Gud, d. 29 hujus, som är näst instun¬
dande fregdag, om morgonen klockan 8 praecise här i consistorio regni uti
egen persohn owägerligen sig infinner wäl wetandes, at ther han utan til at
wisa lagliga förfall skulle thenna peremtorie stemning försitja och ute-
blifwa, hafwer han at skylla sig sielf för then olägenhet, som theruppå
widare följa kan. Stockholm d. 26 Martii a:o 1723.
På consistorii regni wegnar
Torst. Rudeen.
6 Koncept.
464
4.
Johan Esbergs ursäkt den 27 mars 1723 för sitt uppträdande
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 29)1
Protokollet, s. 84
Högwyrdige herr doctor, biskop och praeses.
Jag bekänner, att jag mig förgripit med drickande. Det är nu skedt men
skall aldrig mera skee. Så sant mig Gud hielpe till lijf och skiäl! Och beder
ödmiukekn, att herr biskopen både detta förseende förlåter som och intet
widare derpå talar och intet i consistorio regni mera härom glamar. Mig är
omögeligit att utkomma för min siukdom. Jag förblif:r
eder högwördighetz tienstskylldigste tienare
Joh. Esberg.
Stockholm d. 27 Martii a:o 1723.
PS. Min gunstigste herr biskop, bijlägg denne saken med tysthet. Jag skall
weta min skyldighet. Ita mihi Deus sit propitius!
5.
Prästeståndets skrivelse den 29 mars 1723 angående Johan Esberg
(Riksdagsacta 1723, vol lf
Protokollet, s. 84
Stormäcktigste allernådigste konung.
Eders Kongl. Maij:t föranlåtes prästeståndet i diupaste underdånighet
icke utan bedröfwelse tilkännagifwa, huruledes superintendenten af Gott¬
land doctor Johannes Esberg, som icke långe sedan till detta allmenna
ständernes möte sig infunnit men under ursäcktande af sin siuklighet icke
mer än en sammankomst i wårt stånd biwistat, berättes förleden weka
någre dagar å slag, enkannerligen d. 22 och följande dagen, af dryckande
öfwerlastad hafwa på gatorna gifwit tillfälle till mycken förargelse samt
1 Original medpåteckningen Upläsit i consist. comit. d. 29 Mart. 1723.
8 Original med påteckningarna Praesent. d. 2 Aprill 1723 och Resolverat d. 3
Aprill 1723 ut in litteris.
465
både sin persons och ståndets förklening hos them, som thy thesutan icke
äre synnerligen gunstige. Och ehuru man sökt först genom consistorii
betjente och sedan genom twänne af ståndet utskickade at komma d. 26
hujus med honom till tals at uti praesidum närwarelse honom en så grof
förseelse alfwarligen föreställa, han sig likwäl icke instält, utan ståndet
blifwit föranlåtit genom en skrifftelig citation, som här sub lit. a9 bifogas,
till i dag, som är d. 29 Martii honom för consistorio regni inkalla, hwaruppå
h:r superintendenten wäl straxt genom en hillet till talmannen, som jämwäl
här bifogas sub lit. b1, tillstådt sin förseelse, betygat sin ånger, lofwat
bättring men föreburit sig för sin sjuklighet icke kunna i ståndet infinna, det
han jämwäl i dag genom en chirurgi insände attest, som copialiter härhos
fölger sub lit. c2, sökt bestyrka, at man således icke kunnat komma till thet
föresatte ändemåhl, som enkannerligen war at lemna h:r superintendenten
et alfwarsamt tilltal och förmaning, medan hwarken tiden för riksens
allmenne ärender tillåter, ey heller oförgripeligen wårt göremåhl wid riks¬
dagen är sådane enskilte måhl uptaga och judicialiter afgöra, dock har
ståndet detta så mycket mindre bordt eller kunnat förtiga, som det ingen
delacktighet will eller kan hafwa i h:r superintendentens förseelser. Såsom
likwäl wårt stånd tycker sig härigenom mycket hafwa lidit och således föga
förtroende till sådant h:r superintendentens opförande kan hafwa, jämwäl
föga hielp af honom kan förmoda vid närwarande tillfälle, altså Eders
Kongl. Maijrts allernådigste och högrettwisa ompröfwande prästerskapets
härwarande fullmäcktige allerunderdånigst hemställa, huruwida ståndet
under warande riksdag kan widare admittera superintendenten Esberg till
sina sammankomster eller bruka honom wid någre deputationer samt hwad
härwid widare wore att göra, med diupaste devotion förblifwande
stormäcktigste allernådigste konung
Eders Kongl. Maij:ts
allerunderdånigste och troplichtigste
undersåtare
uppå presteståndets wägnar och enhälleliga begäran
Torst. Rudeen.
Stockholm d. 29 Martii 1723.
9 Se bilaga 3.
' Se bilaga 4.
2 Attesten har följande lydelse: Att superintendenten högwördige h:r doctor Jo¬
hannes Esberg är med en morbum chronicum behäftad och i synnerhet nu i någre
dagar igenom någre dertill slagne accidentier så swårt angrepen blifwit, att han intet
är uti det tillståndet till att gå uti lufften utan måste under sin begynte cur hålla sig
inne uti wärman, hwarder härmed utaf mig undertecknad på embets wägnar atteste¬
radt. Stockholm d. 27 Martii 1723. Salomon Schutzer. Anatom, et chirurg, operator
publicus.
466
6.
Prästeståndets memorial den 30 mars 1723 om kollekt till de evangelisk¬
lutherska i Kurpfalz
(Kanslikollegii arkiv, ser. E II, Från rikets ständer och deras utskott
översända protokollsutdrag 1723—52)3
Protokollet, s. 89
Hörsamt memorial.
Såsom generalsuperintendenten i Pomern doctor Albert Joachim von
Krakewitz hafwer genom bref til samteliga biskoparna daterat Grypswald
d. 3 Februarii sistl. gifwit tilkenna wära religionsförwanters the evangelisk¬
lutherskas i Churpfalts förtryckta och beklageliga tilstånd som ock genom
någons berettelse sig hafwa förnummit, at corpus evangelicorum i Regens¬
burg hade beslutit at inkomma hos Kongl. Majit wår allernådigste konung
med ödmiuk ansökning, at jemwel här i Swerige en almän collect måtte
påbiudas til the evangelisches i Churpfalts understöd, och at thet wore til
befara, thet samma collectmedel komme sedan ther ute af them at utdelas,
som lika om icke mer gynnade the reformerta, och sålunda the ewangelisk-
lutherske ringa hugnad kunna wenta theraf, altså hafwer consistorium
regni welat hörsammast af edre grefl. excellicer och Kongl. Majits samt
riksens cancelliecollegio begära, at ifall sådan collect skulle af Hans
Kongl. Majit i nåder bewiljas i thessa tider, tå så monge andre collecter
samlas til afbrende städers, kyrkors, gymnasiers, scholars och hospitalers
uprettelse, thensamme tå måtte tilstellas consistorio lutherano i Heidel¬
berg eller öfwerkyrkorådet hos Hans Durchleuchtighet hertigen af Sach-
sen-Gotha doctor Ernest Salomon Cyprianus, hwilkens berömwärda nit
om the arma och förtryckta wära religionsförwanter nogsamt bekant är.
Therjemte har ock consistorium regni hörsammast welat begära af edre
grefl. excellicer och Kongl. Majits samt riksens cancelliecollegio at få liten
underrettelse, til hwem i Tyskland kunna wara sende och til hwad qvantum
sig bestigit the collecter, som i thessa nästförflutna år äro effter Kongl.
Majits nådigste befalning antingen uti alla stifften öfwer riket eller i några
uphemtade för wåra religionsförwanter i Tyskland såsom wid församling¬
3 Original med påteckningarna Praes. d. 4 April 1723 och Upl. i colleg. samma
dag.
467
arna i Bacharach, Freinsheim och Weingarten etc., på thet man måtte
kunna gifwa bem:te generalsuperintendent och flera förnäma theologis
orthodoxis in Germania sådant tilkenna och thymedelst lämna them prof af
wårt fäderneslands åstundan at i alla görliga mål understödia the nödtorff-
tiga och förtryckta wära religionsförwanter och stella them uti god tanka
om wår nit och åhuga.
Stockholm d. 30 Martii a:o 1723.
Uppå presteståndets wegnar
Torst. Rudeen.
7.
Johan Eshergs försäkran den 2 april 1723 att ej vidare
nyttja brännvin
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr32f
Protokollet, s. 96
Reverendissimi domini patres, consistorii regni respective
praeses et assessores.
Kyrkolagens ord i det XXIV cap. § XIV lyda så: Om någon biskop
(:superintendens:) försummar sitt embete och genom dryckenskap eller
annan otilbörlighet efftersätter sin plicht eller yppar några willfarande
meningar uti läran och religionen, tå skola consistoriales honom beskedeli-
gen förmana och warna, och om han theras förmaning utslår, gifwa thet
ercebiskopen tillkenna, som honom åtwarna skall, att han thermed afstår.
Bättrar han sig äntå intet, så gifwes oss saken an, och tå skall han effter sitt
brott tillbörligen straffad och ifrån sitt embete satt warda. Huruwida desse
admonitionis gradus, som grunda sig uppå Christi ord, Matth. 18, v. 15, 16,
17, äre blefne iachttagne uti den process, som man med mig brukat, det
lemnar iag aldeles opåtaldt. Det är wisst, att aldrig hafwa mina consisto¬
riales hafft orsak mig att förmana och warna utan altijd att hedra och tacka;
aldrig har ey heller min högste andelige förman och erchiebiskop hafft
orsak mig att åtwarna; mycket mindre är iag hos Hans Kongl. Majestet för
4 Original medpåteckningarna Upläsit i collegio episcoporum d. 3 April 1723 och
Upläsit i consist. comitiali d. 5 April 1723.
468
halsstarrighet och framhärdande i någon fördömelig synd worden angif-
wen. Men iag uptager doch med wyrdnad reverendissimi consistorii cor-
rection och påminnelse. Bestående alt mitt brott therutinnan, att tå till min
swåre flusses och olijdelige tandewärkz dämpande iag drack aqvam vitae
(må heta mortis) oc iag hemgå skulle till mitt herberge och wägen war lång,
blef öfwerfallen af ett dignande och swimmande. Härutinnan består mitt
förseende, hwilket iag af hiertat ångrar och afbeder. Noach och Loth
råkade i samma synd men blefwo förthenskull icke förkastade, emedan the
sig bättrade, och bägge warda i skrifftenn rosade, den förra såsom rättfär-
dighetenes predikare och den senare warder kallad den rättfärdige Lot
plågad af skämliga menniskior, 2 Pet. 2: 5, 7. Så är icke heller mig mera
förment genom bättring att finna nåd hos Gud, tillgifft och ynnest hos
menniskior. Och förplichtar iag mig härmed på det krafftigaste och bedyrar
och betygar inför Gud och rev. regni consistorium att aldrig någon aquam
vitae eller bränwin att smaka intill min dödzstund, aldrig att taga något rus
utan mig på det högsta beflita om ett christeligit, oförargeligit, ostraffeligit
och heligt lefwerne i alla mina dagar. Hwad kan mera och högre af mig
äskas och fodras? Fördenskull drager iag till reverendiss. consistorium den
säkra och ödmiuka tillförsicht, att det emot denne starke och oskrymtade
revers och förskrifning försäkra mig om dess ynnest, gunst, wenskap och
tillgifft och det igenom någon dess utskickade, helst kyrkioherden på
Gottland, wälehrwyrdige och högwellärde herr mag. Jöns Broander, eme¬
dan iag sielf icke utkomma kan. Ty iag är illa siuk och brukar medica-
menter. Sker det, så warder en stor sten bortwältad af mitt hierta och min
kropz siukdom effter handen lijsad och lindrad och, om Gudi så behagar,
förswunnen. Jag förblifwer med all respect och wyrdnad
reverendissimi consistorii regni
ödmiukaste tienare
Joh. Esberg.
Stockholm d. 2 April a:o 1723.
469
8.
Zacharias Plantins memorial den 9 april 1723
om tryckning av nya testamentet på lapska
(Prästeståndet, arkiv, ser. F, vol. 12, nr 57)s
Protokollet, s. 98
Ödmiuckt memorial.
Uti hwad hedniskt mörker lapparna här förut ock till anseenligare delen
ännu swäfwa, lärer öfweralt wara bekant; ock det så mycket beklageligare,
att sådant skall mitt uthi christenheten ock lutheranismo finnas. Till före¬
kommande theraf hafwer consistorium Hernosandense effter sin skyldig¬
het giordt sin flijt ock föruthan the förslagen, som om en heller annans
lappscholas förordnande till then, som i Umeå af ålder faststäld warit,
jämwäll ock thet tillagt, att nya testamentet, som af swenskan in uppå
lappskan af framledne kyrkioherden i Pitheå lappmarck h:r Laurentio
Rang öfwersat är, skulle till trycket befordras. Hafwer ock Kongl. Maij:tt
1719 uppå consistorii underdånige föreställande af thenne sakens angelä-
genheet sig så i nåder förklarat, att prästerskapet förr ju heldre skulle
inkomma med tienlige förslag på nödige medel thertill. Ock som detta
nådige yttrande ey lärer blott Hernosands stifftz prästerskap anrora, som
gierna härwijd bekienner sin oförmögenheet, har iag ey bort så angelägit
ährende åsijdosättia, under försäkran att det högwyrdige prästerskapet
lära sig häraf till att gifwa wärcket så mycket större efftertryck med
samnad hand taga deel. Anhåller ock förbemälte d:ni Laurentii Rangii
qwarlåtne äncka ödmjukeligen henne under thes fattiga tillstånd i afseende
på thes framledne mans med transfererande hafde beswär någott under¬
stöd kunde meddelas. Stockholm d. 9 April 1723.
Zacharias Plantin
5 Original medpåteckningen Upläsit uti cons. reg. d. 9 Apr. 1723.
470
9.
Prästeståndets skrivelse den 24 april 1723 angående Johan Esberg
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 24)6
Protokollet, s. 104, 122
Högwördige och höglärde herrar ven. consistorii Wisbyensis assessores.
Såsom superintendenten ifrån Gottland doctor Johannes Esberg genom
drickande sig så försedt, at sedan han uppå 2: ne beskickningar ifrån
ståndet sig icke instelt, hafwer consistorium regni ej funnit annat til gö¬
randes än at i underdånighet hemstella thenna saken til Hans Kongl. Maj:ts
allernådigste och högretwise ompröfwande; och Hans Kongl. Maj:t genom
skrifwelse af d. 3 hujus behagat i nåder theruppå swara, at consistorium
regni hafwer härutinnan aldeles at retta sig effter kyrkiolagens tydeliga
innehåll. Altså emädan bem:te kyrkiolag cap. 24 § 14 gifwer anledning til
wisse förmanings- och åtwarningsgraders iachttagande men consistorium
regni ej kan weta, hwad med honom ther i orten kan wara therutinnan
passerat, och likwäll låtit sig berätta, at sådane förseelser jämwäll der
torde hafwa förelupet, ty är consistorium regni föranlåtit härmed at begära,
thet ven. consistorium wil meddela ofördröjelig kunskap, om honom af
ven. consistorio någon åtwarning har blifwit gifwen och om icke hwarje-
handa orsaker thertil wara kunnat samt hwad eljest ven. consistorium
ang:de hans persohn och förhållande i embetet kan på sit samwete gifwa
wid handen. Consistorium regni wentar härom med thet aldraförsta ven.
consistorii tilförlåteliga swar, förblifwandes stedse
venerandi consistorii
Stockholm d. 24 April 1723.
6 Koncept.
471
10.
Erik Meländers memorial den 5 maj 1723 om Johan Esberg
{Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 33)7
Protokollet, s. 122
Ödmiukt memorial.
Wid skärskådandet af superintendentens doctor Johan Esbergs be-
gångne otilbörlighet skulle iag fast gärna önska at kunna mig trygga wid
thet, som lindrigast föreslås och i hans heder thet minsta ingrep göra kan.
Hafwer ock förthenskul, hwad then saken tilhörer, effter min ringhet sökt
til at öfwerwäga och mig efwen med samma lindrighets bifallande tilfreds-
stella. Men ju mera iag theruppå tenkt, ju mera har mit samwete welat mig
oroa och i then fruchtan försetja, at alt hwad med honom utaf ståndet
lindras thet både hos Gud och menniskior til ståndets answar och wan-
heder skärpes. Effter Hans Maj:ts nådigste befalning åligger presteståndet
med honom at förfara effter kyrkiolagens tydeliga innehåll. Nu äro uti
kyrkiolagen 2:ne rum, hwarest therom handlas, huru dryckenskapslaster
skola näpsas, nämhn cap. 19 § 23 och cap. 24 § 14. Blifwer altså hufwud-
frågan, til hwilketthera rummet thenne casus må skäligen dragas. Wore h:r
superintendentens brott sådant, at honom har någon gång händt, thet han
genom dryckenskap sin plicht efftersatt, så wore ingen twifwel, at han ju
borde effter thet 24:de capitlet anses. Men skulle hans brott wara af then
beskaffenhet, at han slagit sig til swalg och dryckenskap och theraf giordt
en slem och förargelig wahna, så kan iag så myckit swårare begripa, huru
han ifrån thet 19:de capitlet kan undantagas, som thet ej wil falla troligit, at
lagstifftarens mening i thesse begge rum skal hafwa warit at tillegga en
biskop något privilegium til at gifwa genom liderligit förehållande offentelig
förargelse och thermed framför en annan prestman ostraffad slippa, ther
dock både Guds och naturssens lag är mera likmätigt, at ju större ens plicht
är til at lära och föregå andra med godt exempel, ju hårdare bör thet anses,
om han träder på förargeliga wägar. Hemsteller altså thet högwördige
consistorii regni mognare bepröfwande, huru en superintendens för samma
brott, hwilket en annan prestman effter kyrkiolagens tydeliga förmående
bör thermed umgella at första resan setjas til en tid ifrån sit embete, kan
7 Original medpåteckningen Upläst uti cons. comitiali d. 6 Maji 1723.
472
med blott correction och åtwarning sleppas och om icke orsak är i så måtto
at fruchta thet lastarenom, hwilkom nu wisserkn är hög tid med all görlig
sorgfellighet at stoppa munnen, skulle gifwas öpet ämne til hwarjehanda
förklenligit efftertal och förwiteligit jemnförande emellan then alfwarsam-
het, som för thetta har kunnat wisas eller ännu wisas kan i beifrande af ej
så richtige lärosatzer och then flathet, som i öfwerseende med et syndigt
och förargeligit lefwerne wil låta sig röna. Är altså för min ringa del i then
oförgripeliga mening, at om h:r superintendenten finnes skyldig til thet
brott, som i kyrkiolagens 19 cap. 23 § är retwisligen beifrat (:til hwilkets
bepröfwande ej lärer någon widlyfftig ransakning betarfwas:), man tå bör
antingen utan anseende til hans biskopsembete med honom positive förfa¬
ra effter, som ther är stadgat, eller om hans biskopsembete på något sett
skal anses til Hans Maj:ts ytterligare skärskådande i underdånighet hem-
stella, om han för thet embetets skull ännu hårdare må fellas. Faller tå et
lindrigt utslag, så kommer thet icke för ståndets räkning, effter hwilkets
alfwarsamhet i förargelsers utrensande nu wisserkn fast månge lystra. Gud
är mit witne, at mig ej mindre än andre rettsinte merbem:te h:r superinten¬
dents wanrychte och fall bedröfwar. Hafwer ock förthenskul ej funnit
något nöje at röra pennan i en sådan sak utan fast heldre then mödan
spardt. Men hwad samwetet biuder och för Guds dom skal answaras, thet
får för hwarjehanda timelig afsicht eller hotande olust af menniskiors
missgunst ej lämnas tilbaka. Gör mig altså förwissad, ehuru sielfwe saken
kan blifwa ansedd och widare tilgiord, at dock min enfaldige och för Gud
och hans församling uprichtige wälmening af högwördige consistorio regni
höggunstekn uptages. Stockholm d. 5 Maji a:o 1723.
Er. M. Melander
473
11.
Prästeståndets skrivelse den 15 maj 1723 angående religionsoväsende i
Umeå
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 16)8
Protokollet, s. 125, 141, 229
Stormechtigste allernådigste konung.
Eder Kongl. Maj:t lärer i nåder teckas låta sig underdånigst föredraga,
hurusom allareda år 1720 i Martii9 månad uppå consistorio Hernösandensis
underdånige andragande om något owäsende i religionen och kyrkiodisci-
plinen uti Uhmeå församling i Westerbotn Hennes Kongl. Maj:t effter
infordrat betenckande af thet wid riksdagen tå församlade presterskap
nådigst behagat förordna, at till dempande af bem:te irring och oreda skulle
en ransakning uti orten anstellas; hwartil ock blefwo genom Hennes Maj:ts
nådigste constitutorial theologiae professoren doctor Daniel Lundius och
tåwarande philosophiae professoren, numera superintendenten i Carlstad,
doctor Joannes Steuchius ifrån Upsala utnämnde, hwilke skulle ther uti
orten några lärda och alfwarsamma män uti thetta ärendet sig associera.
Thenna commission, ehuru han warit nödig ofördröjekn at werkstellas, har
dock kommit dels genom fiendens uti orterna skedde infall, dels genom
andra hinder at blifwa tilbaka. Imedlertid hafwer probsten i Uhmeå mag:r
Nicolaus Grubb, hwilken hålles före at hafwa i bem:te owäsende ej ringa
delachtighet1, låtit af trycket utgå en skrifft under titul af En sanfärdig
berettelse om thet så kallade owäsende i religion och kyrkiodisciplin, för
hwilket Uhmeå församling genom några dels ärosinnades, dels oförstån¬
diges falska meningar kommit i förklenligit rychte, men hwilken dock i
sielfwa werket wisar en otidig egen berömelse och andras förklening2. Och
är thet icke nog, utan tå sedermera är händt, at en alfwarsam prestman
mag:r Johannes Telin hafwer sammanfattat en skrifft til at wederlegga the
, uti thenna omtalte probstens Grubbs tractat befundne orimligheter och
thensamma til offenteligit meddelande i dagsliuset först af consistorio
8 Koncept.
9 Ms. ändrat från Februarii.
1 Ms. härefter överstruket och står i så måtto ännu sub reatu.
2 Ms. härefter överstruket och smädande och sålunda til förswar af sådana uptog,
som ingen rett christen och än mindre en effter Guds ord nitelskande prestman
anstå, så ...
474
Stockholmensi och sedan af h:r archibiskopen öfwerse låtit men dock icke
hunnit få h:r censoris librorum tilstånd thensamma at trycka, hafwer
probsten Grubb åter tagit sig före at utgifwa til bem:te mag:r Telins
wederleggande en annan tractat, hwilken föregår et nog widlyfftigt och
efftertenkeligit företal, som d. 27 Martii sistl. blifwit af riksens stender med
consistorio communicerat. Såsom nu then förre probsten Grubbs tractat
nog oro förorsakat 3"och hade warit önskeligit, at han ei befodrats til
trycket, men ännu mera'3 är til befarandes, at thenne senare lärer fräta
omkring sig, altså har consistorium regni effter then sig åliggande plicht at
wårda thet, som härstellande af religionens renhet samt församlingens
wälferd och frid tiena kan, funnit sig nödsakat hos Ed. K. M:t underdånigst
at anholla, thet Ed. K. M:t teckes allernådigst så förfoga, at then i början
omrörde commission, utan hwilkens werkstellande ej synes möjeligit at få
ändskap uppå thenna oreda, motte med thet aldraförsta komma at gå för
sig och at probsten Grubb motte alfwarligen anbefallas at imedlertid al¬
deles afstå några skriffter at utsprida, på hwad sett thet heldst wara må,
medan the til intet annat än til split och owäsendes utwidgande tienar, och
at ofördröjekn begifwa sig hem igen til sin församling, ifrån hwilken han
4‘nu så lång tid bortowarit'4. För öfrigit såsom doctor Joannes Steuchius,
emädan han then sig anförtrodde superintendentien Carlstad nu skal an¬
träda, lärer näppekn kunna häreffter komma thenna commissionen sig at
åtaga, lärer Eder Kongl. Maj:t med nåde anse, at consistorium regni effter
förra tiders wanlighet wid slike undersökningar i thess stelle i underdå¬
nighet föreslår förnämligen biskopen i Åbo doctor Herman Witte och
therjemte probsten i Tierp mag:r Nicolaus Wallerius samt Eder Kongl.
Maj:ts hofpredikant mag:r Magnus Sahlstedt, at Eder Kongl Maj:t i nåder
teckes antingen thessa tilhopa, som ärendets wigt och angelägenhet wäl
synes fordra, eller ock jemte bermte h:r biskop enthera af the andra
prestmän såsom begge med grundelig och stadig lärdom försedde thertil ,
förordna, at the tillika med ofwanförmälte theologiae professoren doctor !
Daniel Lundius til berörde commissions werkstellande samt förbe:de ther¬
til hörige skriffters skärskådande med hwad mera therwid förefalla kan nu i
thenna sommar måtte sig begifwa och til then ändan med nödige resepen-
ningar allernådigst blifwa försedde. Herren Zebaoth, som sig en församling
här i Norden uprettat hafwer och oss sanningenes ord rent och oförfalskat
3-3 Ms. ändrat från och förthenskul wäl behöfdes, at then, som bewiljat then¬
samma at tryckas, blefwo therföre tiltalad, men ännu mera.
4-4 Ms. ändrat från ursprungligt utan all trengande orsak här å orten sig uppe¬
håller och, som efwen förmenas, utan wederbörandes tilstånd.
475
härtils lysa låtit, hålle thet wid macht, som hans högra hand planterat
hafwer, och gärde omkring sin wingård, 5"att then må ren behållas intil
werldenes enda'5.
Stormechtigste allernådigste konung
Eder Kongl. Maj:ts
underdånigste och troplichtigste
undersåtare
Torst. Rudeen, J. Swedberg, Dan. Nordlind, Dav. Lund, Hermannus
Witte, Jonas Linnerius, Nicolaus Braun, Laurent. Molin, Sven B. Ca-
meen, E. Benzelius.
Stockholm d. 15 Maji a:o 1723.
12.
Andreas Heinricius’ memorial den II maj 1723 om Viborgs stift
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 68f
Protokollet, s. 138
Ödmiukt memorial.
Rijkzens högwyrdigste öf:rconsistorio lärer bekant wara, hurulunda Wi-
borgz stift hela krigztijden icke allenast warit på en gräntzeorth och således
framför andra stift mehra af kriget kändt en osmak, än det kunnat tåhla,
utan och till en dehl 12 och till mästedehlen 8 åhr under fiendens ruine¬
rande pressurer och wälde underkastad, hwarmedelst ibland andra bedröf-
weliga och utståndne beswärligheter händt, att prästerskapet och lähro-
ståndet blifwit qwitte all sin egendom dels genom flychtande, dels genom
fångenskap, men mästedels genom fiendens spolierande pressurer och
practiquer, och nu efter ehrhållen fred taga på som qwickna op och bäst
sambla sig till sina lägenheter och ställen, den ädla freden haf:r förorsakat,
att de slupit fiendens händer och få intaga sina rum, men att de kunnat få
5-5 Ms. ändrat från at han icke utaf räfwar motte förderfwas utan emot alle hins
ondes ränker och listiga anlopp intil werldenes ända uti lärans enhet och trenes
renhet blifwa beståndandes.
6 Original medpåteckningen Upläsit i consist. regni d. 11 Maji 1723.
31-10-311
476
sig kläder på kroppen, nödwändiga böcker i händer och draga omsorg om
sina barns uptuchtelse, det hafwer intet än låtit giöra sig; dy är deras
allerödmiukaste ansökning, att det högwyrdigste öfwerconsistorium nå¬
digst tächtes sådant Kongl. Maij:tt föreställa och i betrachtan af åf:nrörde
orsaker för Wiborgz stiftz prästerskap och scholbetiente förmå befrijelse
if:n taxeringzpengars och alla andra utlagors erläggiande tili nästa rickz-
dag, att det bedröfwade folket doch kunde hugna sig af en nådig öf:rhet och
finge tijd att giöra en begynnelse på sin inrättning.
Förmedelst fredzfördraget är händt, att biskopzsätet, huuset och de
därunder liggiande hemman af Wiborgz stift, äro blefne jemte gymnasium,
lectorum praebendehemman, några mindre scholor och en dehl af stiftet
uthom rickzens gräntzer; dy anhålles ödmiukast, det högwyrdigste
öfirconsistorium tächtes nådigst hoos Kongl. Maij:tt förmå, att det skulle
fastställas, hwarest gymnasium, biskopzsätehuus och derunder liggiande
hemman, lectorum praebendehemman skola blif:a, fåås och byggias, samt
att till biskopzhuusens och gymnasii upbyggiande en collect öf:r hela rijket
med håf:r och stomböcker skulle bewiljas samt af stiftet efter g. wanlighe-
ten några ören sölfirmynt peng:r af hwart hemman gifwas och det, som
öfirskiuter af domkyrkiotunnorna i stiftet, sedan det blifwit afdragit, som
bör afdragas, kunde lemnäs till samma wärckz befordrande. Kongl, consi-
storii och prästerskapetz begiäran i berörde stift är, att biskopzsäte och
gymnasium skulle blifva i Borgå stad och biskopzgårdn och hemmanen på
kongzgården Strömsberg, som ligger när intill Borgå stad, hwarifin och
lättelm biskopen till consistorialsessioner kunde komma och öf:r gymnasi¬
um hafwa inseende.
Såssom Wiborgz stift är en gräntze- och aflägen orth och till sin största
dehl förstörd, så förefalla och där presterskapet, besynnerlm probstarne,
uti flere ährender att hafwa correspondence än uti ett inrättadt stift, därtill
så äro kyrkiorna medelst kiärr, moras, ödemark och stora insiögar mycket
widt aflägne if:n hwarandra och dermedelst stiftet wijdt begripit, så att
probstarne, som några sochnar under sina probsterijn hafwa, till största
delen äro if:n consistorio 20, 30, 40 och stundom 50 mijhl, altså anhålla
samtel. probstarne, besynnerhn de långwägade, allerödmiukast, att de
förmedelst högwyrdigste öfirconsistorii tillskyndan måtte af Kongl. Maij:tt
allernådigst förrsees med frijbrefzböcker och få niuta påstfrijhet uti Kongl.
Maij:ttz och rickzens tienst, hwarwid de så mycket mindre twifla om '
Kongl. Maij:ttz allernådigste bönhörelse, som de derigenom Kongl.
Maij:ttz och rickzens ährender sökia att beställa och probsteembetet intet
någon synnerlig wederkäntzlo af publico är tilldelt för de deraf härflytande
477
beswär, tijdzspillan och omkåstningar. I öfrigt, näst all prosperitetz trog¬
naste anönskan, framhärdar med högsta wördnad
rijkzens högwyrdigste öfwerconsistorii
ödmiuke tienare
Andr. Heinricius.
Stockholm d:n 11 Maji 1723.
13.
Prästeståndets skrivelse den 15 maj 1723 angående Johan Esberg
(Riksdagsacta 1723, vol. 1f
Protokollet, s. 141
Stormechtigste allernådigste konung.
Af Eder Kongl. Majits nådiga skrifwelse och swar daterat d. 3 Aprilis
sisth hafwer consistorium regni underdånigst inhämtat, thet Eder Kongl.
Majit i nåder behagat åter hemskjuta til consistorium regni then hos Eder
Kongl. Majit i underdånighet andragne saken angide superintendentens
ifrån Gotland doctor Johan Esbergs förbrytelse at therutinnan aldeles retta
sig effter kyrkiolagens tydeliga innehåll. Thenna Eder Kongl. Majits nå¬
dige befalning underdånigst at hörsamma hafwer consistorium regni
thenna saken ytterligare efftertenkt och noga jemnfördt the 2: ne rum uti
kyrkiolagen, hwarest therom handlas, huru dryckenskapslaster skola näp¬
sas, nämlin 19 cap. 23 § och 24 cap. 14 §, samt tagit i behörigt öfwerwä-
gande, til hwilketthera rummet thenne förbrytelse må skäligast dragas. Nu
synes wäl thet senare rummet, såwida thet egentelin handlar om en bis¬
kops förseelse, wilja i första åskådandet tillägga bemite superintendent at
få niuta en och annan warningsgrad til godo; dock såsom orden i thet
rummet allenast theruppå lyda om en biskop genom dryckenskap sin plicht
efftersetter och the således synes peka uppå en förseelse, som någon gång
kunnat sig tildraga; hwaremot orden i thet förra rummet, hwilke theruppå
lyda at slå sig til swalg och dryckenskap wilja utmärka en sådan odygd, at
man giordt af berörde last en slem och förargelig owana; man ej eller finna
kan, när ther nämnes i gemen thet ordet prestman, at therifrån någon kan
1 Original med påteckningarna Praesent. d. 20 Maji a:o 1723 och Resol. d. 12
Junii 1723.
478
undantagas, som under en sådan voce generali begripes; heldst thet icke
wil synas rimligit, at lagstifftarens mening i thesse begge rum skal hafwa
warit at tillägga en superintendent eller biskop något privilegium til at
gifwa genom oanständigt förehållande offentelig förargelse och thermed
framför en annan prestman ostraffad slippa; i thy både Guds och naturs-
sens lag är mera likmätigt, at ju större ens plicht är til at lära och föregå
andra med godt exempel, ju hårdare bör thet anses, om han träder på
förargeliga owägar. Altså emädan merbem:te superintendent, i thet han
flere dagar å slag wid et almänt ständernas möte, ther han wisserkn bordt
taga sig så myckit mera i acht, hafwer genom dryckenskap gifwit en ganska
stor och offentelig förargelse, ej annorlunda kan anses, än at han wisat sig
skyldig til en sådan odygd at hafwa slagit sig til swalg och dryckenskap;
hwartil ock kommer et swårt rychte af thenna owana, som honom beklage-
ligen widhänger. Ty kan consistorium regni icke finna, at et sådant brott,
hwilket en prestman effter kyrkiolagens tydeliga förmående uti 19 cap.
23 § bör thermed umgälla at första resan sätjas til en tid ifrån sit embete,
kan hos honom med något skäl lindrigare anses utan snarare för biskops-
embetets skull mera skärpas, så framt i förargelsers utrensande then alf-
warsamhet skal rönas, som Guds egen ära, församlingens wälstånd och
embetets heder fordra. För öfrigit emädan Eder Kongl. Maj:t uti kyrkiola¬
gens 24 cap. 14 § är förbehållit at förordna om en biskops afsätjande,
hafwer consistorium regni ej kunnat härtil widare göra utan til Eder Kongl.
Maj:ts ytterligare högretwise bepröfwande en så beskaffad sak underdå¬
nigst hemsteller. Imedlertid kan ej eller consistorium regni obemält låta, at
merbermte superintendent har sedermera inkommit med et sådant bref,
som häijemte in originali medföljer, och tillika Eder Kongl. Maj:ts nådigste
wälbehag i underdånighet hemskjuta, ther Eder Kongl. Maj:t skulle finna
honom effter förbe:de kyrkiolagens 19 cap. 23 § böra anses, huruwida
honom til någon lindring tå komma kan, at han reda någon tid warit ifrån
consistorio regni utehållen. Förblifwe med all undersåtelig wördnad
stormechtigste allernådigste konung
Eder Kongl. Maj:ts
aldre underdånigste och troplichtigste
undersåtare och t:re
uppå samtl. presteståndets wägnar
Torst. Rudeen, J. Swedberg, Dan. Nordlindh, David Lund,
Hermannus Witte, Jonas Linnerius, Nicolaus Braun,
Laurent. Molin, Sven B. Cameen, E. Benzelius.
Stockholm d. 15 Maji a:o 1723.
479
14.
Jakob Öhrlings memorial om prästerskapets privilegier
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 81)
Protokollet, s. 166
Ödmiukt memorial.
1. At i privilegierna må inflyta, dät ock lectorum gårdar må af dom-
kyrckans inkomst byggas och hållas wid macht såwäl som biskopsgår¬
darna, aldenstund uthom andre kongl, bref glorwördigst i åminnelse ko¬
nung Carl XI d. 5 Decembr. 1682 dätsamma bewilliat och stadgat.
2. Angående gårdeköp i städerne är nödigt dät påstå, dät presterskapet
må äga lika rättighet med borgarne at köpa fast ägendom i staden och icke
blifwa trängde ifrån lagl. giorda köp effter deras behag, som föregifwa sig
(sig) gifwa borgareskatt, aldenstund denne åliggande utgifft eij kommer at
erläggas för gårdarna uthan den handel och wandel, som borgerskap hafwa
sin obeskrifweliga winning af. Elliest kan ock en prästman aldrig wara
säker om det han köper.
3. Aldenstund man kommit i erfarenhet, dät en dehl borgerskap äro så
swåre emot wårt stånd, at de wid innewarande riksdag täncka begära, dät
borgarne allena må hafwa tilstånd handla på torget de inkommande wah-
ror, på dät alle andre måge sedan wara plichtige at richta deras pung, wörö
wäl, om med några ord kunde förebyggas slickt oskäligt påstående.
4. Uthi § 20 af privilegierne 1675 talas om kyrckioceremonierne, förmo-
del. är ock den § i desse öfwersedde införd, hwarwid dock i ödmjukhet
påminnes l:o at i drott. Christinae utgifne privilegier nämnes ock, at
kyrckiogång bör förrättas i kyrckan, som dock i desse konung Carl XI:tes
är utheslutne, hwarföre synes ej skada, om ock dän nämnes; 2:o lider
presterskapet stor ledsamhet på landet af däm, som hederligare wilha
wara, de där begära sacramenternas nyttiande, kyrckiogång och dylik
kyrckiotienst antingen hemma i husen eller åtminstone i sacrestian. Till
skäl beropa de sig altid, at the hafwa den frihet i större städerna, hwarföre
wörö wäl, om i den S, hwarest handlas om likhet i ceremonierne. detta
oskick med alt efftertryck kunde förebyggas, hälst som ock presterskapet
derom så offta hafft alfwarsamma påminnelser.
8 Original.
480
5. Påminnes i ödmiukhet, at uthi den §, som handlar om regale gäld,
consistorium jemte biskopen måtte nämnas såwäl som i de öfrige paragra-
phis, hwarest handlas om slika ämbetessysslor.
15.
Anmärkningar över skolordningen
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 58)9
Protokollet, s. 167
Oförgripelige tanckar wid några puncter af scholordningen
underställe des h:rar revisorer.
I. Såsom en stor del af den studerande scholeungdomen äro fattige-
mansbarn, så lämnas i ödmiukhet till öfwerwägande, om icke till theras
upkomst följande wörö nödwändigt. nembligen:
l:o At godt förråd anskaffas af de böcker, som läsas i classerne för
någorlunda billigt prijs, så at något hwar förmådde them sig tillhandla. 1
synnerhet wore nödigt et godt lexicon sveco-latinum, hwarpå nu allestädes
är stor brist.
2:o At med beneficiis och sochnegången altid iachttages den billigheten,
at the, som fattigast och flitigast äro, niuta derwid någon förmohn, men
the, som förmögnare äro och kunna af egna medel bestå, benöja sig med de
ringare sochnar.
3:o At samma sochnegång kunde regleras til något wist och en någorlun¬
da likhet öfwer hela riket, emädan wäl på somlige orter allmogen äro för
sin benägenhet härwid at berömma men på andra deremot tröge och
owillige, räcknande detta för en friwillig ting, om the wilja gifwa eller ock
intet.
4:o At en billighet brukas med scholegällens utgifwande således, at
them förmögnare intet betages frihet wara hedersamme emot sina praecep-
torer, men en wiss taxa ordinerades för dem fattiga at deröfwer icke
strängas.
5:o Borgerskapet i städerne tillhållas wara nöjde med drägelig hushyra
af scholeungdomen, det wäl utan theras skada skee kan, emädan wid
9 Original.
481
scholarne äro tillsammans månge personer i en kammar, så at när the
skiuta tillsammans, blir ändå hyran större om åhret, än någon får i Upsala
för sina rum.
II. Terminerne angående tycks wara wärdt öfwerwägande, men de
twänne, som warat altsedan 1693, äro nyttigare än de gamble fyra om åhret
för den tiden. Och kunde wäl synas, at detta icke behöfde betänkande,
emädan de fyra för en och annan olägenhet äro afskaffade, doch under¬
ställes:
l:o At sedan de twänne långe terminerne blefwo inrättade, har man
aldrig förmådt ungdomen in termino praefixo sig infinna, förebärande
mästedelen omöjeligheten at så länge kunna uppehålla sig wid scholén.
2:o Afgår såwäl för collegis som scholeungdomen hälfften af lönen och
underhållet, emädan fåå äro the, som mera gifwa nu i sochnegång hwar
gång, tå the besökas, än då terminerandet skedde fyra gånger om åhret.
3:o Infalla twänne stora högtider. Påsk och Pingest, i wåhr- och som¬
marterminen. då hwar gång afgå åtminstone 2 wekor af läsetiden och offta
mer, emädan ungdomen då gemenligen reser hem till sina anförwanter, det
man på intet sätt kunnat hindra. Om då icke beqwämligare skulle falla at
förordna trenne terminer, såsom den första ifrån d. 20 Januarii till påsk,
den andra ifrån d. 1 Maji till missommaren, then tridie ifrån Bartholomaei
till juhletiden, som fuller blir den längste. Men så kunna likwist föräldrarna
den tiden bättre komma uth med at hålla sina barn, då all frucht och gröda
är burgen till husa. Är och en reen och beqwämlig läsetid, då inga särdeles
avocamenta äro. Men skulle ingen ändring ske med de twänne terminer, så
wörö angeläget, at något förordnades, hwarigenom ungdomen kunde för¬
mås in termino sig inställa. Ty af theras sielfbehageliga sammankomst
förordsakas mycken oreda och ojemhet i praelectionerne, hwilke man intet
så kan inrätta, at alle hafwa gangn deraf, då offta minsta parten äro
tillstädes, när man någon auctor eller disciplin begynner.
III. När gymnasia i högloft, konung Gustaf Adolfs tid inrättades, är
kunnigt, huru månge samt i hwad ordning lectionerne blefwo den tiden
med moget betänkande indelte, sålunda at hwar lector skulle hafwa alle¬
nast en tima om dagen, som alt intill nya scholordningen 1693 utkom är
fruchtsamligen practiseret wordet, då förordnat blef, at bägge lectores
theologiae och logicus böra läsa om dagen twå timar, hwaröfwer fuller
straxt blef klagat, men som det hade sit utseende på ungdomens större
förkofring och endast tycktes ankomma på någon egen theras fördel, som
häröf.r sig beswärade, ty blef dermed ingen ändring. Doch underställes it
mognare ompröfwande, såsom:
482
l:o Befinnes en mächta stor olikhet emilian arbetet, som theologi och de
andra theologiae lectores hafwa, emädan the förra hafwa myckit extra
gymnasium at giöra dels wid sina praebendepastorater, dels consistorial-
embetet, hwarest the altid äro assessores, men philosophi under tiden
derifrån dispenserade. Äga the desutan en swårare och diupsinnigare lec-
tion, uti hwilken man aldrig hinner blif:a fullärd. Deremot philosophi omgå
med sådana stycken, som the wandt sig wid ifrån ungdomen och behöfwa
liten eller ingen förberedelse, med sådant mera, som wisar, at härutinnan
är ingen aeqvitet observerad. Doch som detta än kunde uttydas på någons
egen nytta, hemställes
2:o om icke ungdomen med de månge lectionerne nästan för myckit
onereras och obrueras. Ty när man sammanräknar, äro ej mindre än siu
diverse lectioner, som för hwartdera auditorio i gymnasio komma dagel. at
föreställas, det man wäl skulle tro giöra en stor confusion, så at ock de
aldra qwickaste ingenia wed en sådan sammanrörning af theologicis, philo-
sophicis och det, som näst notitia articulorum fidei är mäst angeläget af
lingvis, kunna mattas, förwirras och ledsna eller åthminstone giöra en part
myckit owulige. Ty man må säkert tro det, at häraf kommer den stora
absentia under lectionerne denna tiden, framför fordom war, hwilken at
corrigera ingen förmår, ehwad flit derpå anwändes. Och utan dessa siu
ordinarie lectioner hafwa ungdomen sina exercitia privatim, så at när alt
sammanlägges, tycks hwar och en med sig sielf kunna finna, huruwida det
är möjeliget detta skiöta bene, som wid informerandet i synnerhet bör
iachttagas. Om therföre icke wörö bättre blifwa wed den första institution,
at hwar lector har allenast en tima om dagen och wisar derutinnan tilbörlig
flit, icke för någons egens förmohn, som uti publiqve embeten inget anse¬
ende bör hafwas till, utan ungdomens nytta at gifwa dem rena concepter
och jämwäl lämna dem någon smak af frihet, under hwilken studier bättre
trifwas och förkofras. Obj.: På det sättet uthelämnas något, som ungdomen
aldrig får höra wid gymnasium. R.: Thet är bättre, än at altsammans blir
illa giort, man kommer snarare in i wetenskaperne, om the läras succes-
sive, än om de blandas om hwarandra på en gång. Wörö ock något, som
blefwe uthelämnat och funnos myckit nödigt at lära wid gymnasium, kunde
med lectionen alterneras en wiss dag i weckan. ehuruwäl man intet mera
hinner i myckenheten än gifwa en försmak af det. som i äldre åhren bättre
bör begrundas.
IV. Otidiga flöttningar utur den ena classen i den andra samt för tidigt
afresande till academien äro för detta förbudne såsom en högst skadelig
ting. som det ock i sanning är. så at det behöfwes snarare skärpas än
483
lindras.
V. Wid it gymnasium behöfwes inga särdeles constitutioner såsom wed
en academia; doch wörö önskeliget, at scholordningen så inrättades, at
betienterna deraf tillika kunde hafwa rättelse, huru the wid hwariehanda
tillfällen böra skicka sig såwäl sinsemillan som angående scholedisci-
plinen. Kunde ock så öfwerenskommas om en fixo termino examinis
anniversarii och mutationis rectoratus, skulle en sådan uniformitet wid alla
gymnasia i riket intet se illa uth utan snarare pryda och hedra scholewär-
ket.
16.
Prästeståndets betänkande den 12 juni 1723 angående plikt pallen
(Bondeståndets arkiv 1723, vol. 3,fol. 2292 ff.)1
Protokollet, s. 198
Öfwer riksens höglofl. ständers förordnade justitiaedeputations betän¬
kande angående plichtepallens till en dehl afskaffande.
1. At plichtepallen skall wara en orsak till barnamord säges fuller men
bewijses icke, lärer eij heller kunna bewijsas, medan det ankommer blott
på barnamörderskornas egit förregifwande, som wijd slijka tillfällen hafwa
mångahanda at förebära, hwilkas utlåtelse, huru man skall kunna gifwa
större witsord i thetta än andra witnesmåhl, billigt bör komma i betänck-
jande. Kunnande aldrig en hälsosam lag uti och för sig sielf wara orsak till
öfwerträdelser, och skulle wähl sielfwa förfarenheten wijsa, hwad wij ock
wärkeligen spörja ifrån de orter, der plichtepallen icke brukas, at fast den
ock aldeles afskaffades, barnamord dock derföre icke blefwo tillbaka, så
länge de sanskyllige orsakerna dertill blifwa stående, som äro satans förle-
delse, den lättfärdigas fruchtan för wanheder och förnedring i all sin lifztid
samt hopp densamma at undwijka och synden fördölja genom fostrets
mördande. Sannerlig der en lättfärdig menniskia icke kan afhållas ifrån sin
otuckts bedrifwande af fruchtan för Guds wrede och den oafstrykelige
skam och wanära, i hwilken hon sig kastar för all sin lijfztid, eij eller ifrån
barnamördandet af thet föresatte swåra werldzige straffet, ignalunda af-
1 Original medpåteikningen 1723 d. 25 Junti inkommit på bondeståndet.
484
hålles hon therifrån genom thet, at hon wet sig frijkallas ifrån 2 el:r 3
timmars stående på pallen. Dock skönt så skulle wara, at plichtepallen
skulle hos en el:r annan hafwa gifwit till så grof missgärning något tillfälle,
som dock ännu är obewijst, så slår det dock icke den gamla regien omkull:
nullum bonum est omittendum ob aliquam mali formidinem.
2. När en syndare, som genom grof missgärning skildt sig ifrån försam¬
lingens gemenskap och förmåner, kommer till syndernas känslo och söker
i bootfärdighet at warda igen upptagen, måste ju församlingen hafwa sitt
sätt, sin lag och ordning så til at pröfwa hans bootfärdighet som at honom
åter i församlingen intaga. Hwarföre detta sättet, som nu sökes at afskaf-
fas, utaf wära gudfruchtiga, nijtälskande och försichtige förfäder med
moget öfwerwägande är wedertaget och i så långliga tider i wår församling
icke utan sin stora nytta idkat och derföre icke eller egentelm warder
kalladt en poena utan poenitentia ecclesiastica, hållande eij eller någon
rätteligen bootfärdig syndare för skam at således förödmjuka sig för Gud
och inför församlingen betyga sin hierteliga bootfärdighet. Det kan också
mycket mindre heta ett twång, som syndarens egit samwete och skyldighet
förbjuda honom, at om han åstundar återkomma till församlingens gemen¬
skap, som han med sitt onda exempel förargat och förtörnat, han ock
henne på det sätt, som han sielf föredrifwit, försonar.
3. Att säga thet the aldra mästas om icke alla delinquenters ja till de wijd
kyrkioplichten effter handboken förestälte frågor skulle wara blott skrym¬
teri, som föregifwes, tyckes wara ett ingrep i Gudz domar. När alla
utwärtes tekn af en sann bootfärdighet wijsa sig hoos en syndare, utan
hwilka han icke eller bör i församlingen intagen warda, hwem kan uptaga
det för annat än alfwar: de occultis non judicat ecclesia. Om något skrym¬
teri sig derunder fördölger, det kommer Gudi allena till at pröfwa och
döma. Imedlertid kan ordningen, som i sig sielf är både nödig och nyttig,
för en eller annans wanarts skull icke mehr rubbas och förkastas, än then
heliga nattwardsens bruk kan afskaffas therföre, at många owärdiga gå
thertill. At en hoop drifwa spel och gäckerij härwid, äro missbruk, som
genom presternes flitige, försichtige och alfwarsamme förestellningar samt
dom- och befallningzhafwandes handräckning kunna och böra förekom-
mas och ordningen blifwa i sin krafft. Ty skulle alt thet afskaffas, hwarwid
missbruk kunna förelöpa, så skulle ingen ehuru god och hälsosam ordning
blifwa bestående.
4. Är af alla tiders kyrckiohistorier bekant, at när några nyheter warit på
bahnan at införas till församlingens oro, har man altid sökt dertil göra
begynnelsen genom ändring i kyrckioceremonierne, hwarwid sedan aldrig
485
är stadnat, utan har den ena willewalan fölgdt på den andra. Hwilket, om
thet ock ick här är at befahra, till hwars och ens rättsinnig christens
mognare ompröfwande och tidsens utwijsande lemnäs åtminståne för-
tienar.
5. Så mycket mindre reflexion giöras på probsten Grubbs memorial,
som ingen lär wara obekant, at han wijd rijkzdagen 1720 är af consistorio i
Hernödsand angifwen för åtskillige irringar i sin anförtrodde församling.
Till hwilkas undersökande wähl då straxt utaf höga öfwerheten en commis-
sion wardt förordnat, men är det året för fiendens infall i orten och
sedermehra, man wet icke hwarföre, blifwen tillbaka. Fördenskull consi¬
storium regni såwäl deraf som af hans sedermehra utgifne skriffter funnit
sig föranlåtit at genom underdånigst bref till Hans Maij:ts wår allernådigste
konung af d. 15 Maii sidstledne påminna och i underdånighet anhålla om
samma angelägna commissions tidige warckställande.
6. At i stället för plichtepallen belägga otucktssynden med dubbla pen-
ningeböter eller arbete till kiörckian, som i betänckiandet föreslås, är så
mycket betänckligare, som det icke allenast gior denna poenitentiam eccle-
siasticam till en poenam civilem utan ock öpnar för denna elliest altför
gångbara odygden dören på wijd gafwel. Ty hwilken öfwerdådig menniskia
skulle afhållas ifrån sina kötzliga lustars förnöijande, när han wet det
kunna med penningar försonas? Man nekar icke, at the enfaldige hålla
kyrkioplichten för ett straff, och må the wäl hålla, såwida the thermed
kunna afskräckas ifrån synden, och disciplinen heller skärpas än afskaffas,
quia crescentibus delictis exasperandae sunt poenae.
7. Tyckes med en slijk förändring icke böra skyndas, förän alla consi-
storier samt presterskapet wid deras årlige möten blifwa hörde och få med
sina påminnelser inkomma, emedan det heter censendum ab omnibus,
quod tangit omnes.
8. Åtminstone finnér man de i betänkandet anförde skähl icke krafftige
nog at dispensera wårt stånd ifrån den eed, som förbinder oss till den
kongl, kyrkiolagens fullkoml. lydna och effterlefnad, hwilket wij af präs¬
teståndet till wära samwetens befrijelse och ursäckt för effterwerlden icke
bort lämna opåmint respective hörsam-, tjenst- och wänligast anmodande,
det de öfrige riksens högloft, ständer tächtes låta det i sina protocoller
inflyta.
Stockholm d. 12 Junii 1723.
Effter presteståndets enhällige samtycke
och begäran undeskrifwer
Torst. Rudeen.
486
17.
Prästeståndets påminnelser över kammar- och ekonomideputationens
och ridderskapets och adelns betänkanden om försäljning av skat-
terättigheter
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 6, nr 187f
Protokollet, s. 205, 214, 223
I. Presteståndets oförgripeliga påminnelser öfwer cammar- och oecono-
miedeputationens betänkande angående skatterättighetemes försäljande.
Wid 4: de puncten.
Såsom prästebohlen äller andre till pios usus ansslagne heman icke
kunna anses för corono, utaf hwad situation och beskaffenhet de ähro, så
böra icke häller de till skatteköp upgifwas.3
Wid 6:te puncten.
4‘ Skulle thet tillåtas att få winna 4 skattehemman åter under frälsefrihet,
så wore thet en ting, som gorde skatterättigheterne helt anskänkte och
owisse för ägarne, hwilka altid skulle stå öpne för frälsetz intrång, hwarwid
och publicum torde hafwa att befara skada i framtiden, hwilket kongl,
cammarcollegium twifelsutan lärer hafwa syfftat uppå, när de uti detta
ärende sig utlåta, att de saken eij kunna rätteligen begripa.
Wid 10:de puncten.
Det synes icke wara tiänligit att gifwa någon ny lag krafft, förän hon ähr
utferdad emot den gambla, som wunnit laga krafft. Altså synes icke någon
terminus a quo kunna sätjas för någon ny method till skatteköp annan än,
då den i landet blifwer publicerat, efftersom sådant skulle föda af sig i
framtiden högst skadeliga conseqvencer och förorsaka en märkelig stöt
emot den allmänna säkerheten, hwarwid hwar och en bör handhafwas. De
som bona fide effter den wedertagne och gällande lagen handlat och sijna
2 Koncept med påteckningarna Upläsit i consist. regni d. 6 Juli (ms. Juni) 1723
och Åter upläsit d. 12 Augusti.
3 Ms. härefter öv er struket utom med de wilkor, som prästerskapetz privilegier
förmähla.
4-4 Ms. ändrat från Så länge dett blifwer fast stående, att indelningswärket skall
blifwa orubbat, lärer swårligen tillåtas, att någon lärer få winna något.
487
hämningar utsat skulle derigenom altför mycket jämte fide publica komma
att lida. Fördenskull ähr skäligit, att alle de skatteköp, som ähro inkomne,
blifwa utaf cammarcollegio effter wanligheten igenomsedde och, såvvida eij
finnes emot dem något skähligit hinder, antingen emot den härtill brukelige
methoden äller och wärdet för lindrigt upsat, deröfwer wederbörlige skat¬
tebref forderligast utlefwereras icke allenast för dem af almogen utan och
alle andre ståndzpersoner, hälst efftersom större dehlén sijna skatteköp
effter härtill brukelig auction inlöst och de öfrige, som ähro hemanens
åboer äller med egen afwel dem bruka, ehwilke de wara måge, icke med
skähl lärer kunna förwägras at lika med dem af almogen, med hwilka de
alla onera wid förekommande tillfälle måste undergå, förmånen af 1719
åhrs resolution till godo niuta att sammaledes effter wärdering sig skatte-
rättighet förwärfwa, bifallandes ståndet i denna sak aldeles den 7:de punc-
ten uti wählbårne h:r lagmannens Stets öf:r cammar- och oeconomiedepu-
tationens betänkande widlöffteligen upsatte memorial, blifwandes altså
(:hwilket emot den 11 :te puncten uti deputationens betänkande observe¬
ras:) onödig den undersökning, hwilken utaf landshöfdingarna föreslås att
böra ånyo anställas, emedan förän skatteköpen ifrån landshöfdingsämbetet
ähro till kongl, cammarcollegium försände noga undersökning wid lands-
contoiret öf:r wårdén anstält och hwad wid dem warit att påminna förmo-
deligen iackttagit. Börandes icke häller någon ståndzpärson större swårhet
och äfwentyr härutinnan wara underkastat än de af allmogen. Och alden-
stund wähl ähr angeläget, att något mått bör tagas, att den fattiga allmogen
icke skall komma att lida igenom andras begärlighet till att besitja frukten
af deras swet och arbete, som ähr en swår himmesropande synd, så håller
ståndet betänkeligit att uphäfwa den år 1719 them allernådigst gifne frihet
att effter wärdering få lösa sijna bebodde heman, i synnerhet såsom de
skähl, hwilka bondeståndet till bestyrkande af sådan benådning hos präs¬
teståndet låtit anmähla, ähro bindige nog. Och den skadan, som publicum
förmenas hafwa tagit af skatteköpen, lärer wara nog drägelig, när man wid
de försålde skatterättigheter observerar summan på hemantahlet och icke
på köpebrefwen, hwilket uti kongl, cammarcollegii betänkande klarligen
nog ähr uträknat och förklarat. Men under denna frihet för allmogen böra
icke allenast förstås the af bondeståndet utan och hwar och en, som något
heman åbor, sielf brukar eller bruka låter. Och såsom efwen finnas hem¬
man, hwilke af cronan sålunda förpantade äro, at pantegaren är af kongl,
cammarcollegio en fri disposition uppå hemmanen tillagd, altså synes
skäligt, at pantegaren tå hafwer praeferencen för åboen, ther han thet
högsta budet til skattrettens lösande med åboen hålla wil.
488
II. Öfwer höglofl. ridderskapets och adelens d. 17 Julii sistl. fattade
mening och slut angående skatteköpen
1) wet presteståndet inga andra hemman, af hwilka presterskapet hafwer
at upbära räntan och hwilke uti knechtehåll indelte äro, än the så kallade
prestebordsstomner. Och förthenskul såsom thesse stömner uti andra clas¬
sen num. 3 äro aldeles undantagne at ej til skatte försäljas, så håller
presteståndet före at ej eller under thetta namn må gifwas anledning til
slike 5' stomners weljande.’5
2) Hwad augmentshemmanen angår, synes presteståndet skäligt, at
åboerne, hwilke uppå them kostnad och arbete underlagdt, måtte wara the
närmaste och hafwa praeferencen framför rusthållarne at lösa them til
skatte.
3) Anbelangande academiers, gymnasiers, scholars, kyrkiors, krigs¬
manshus och hospitalers hemman håller presteståndet betenkeligit at sam¬
tycka, thet the uppå något sett til skatte måge förseljas, emädan thet kan
hafwa hwatjehanda sådana påfölgder, at thet, som wid theras förseljande
kan för nyttigt och gagneligit utgifwas, lender dock i framtiden wederbö-
rande stater til men och skada. Hwaremot är thet tryggaste, at the blifwa
wid sin natur, i hwilken the först ti! slike usus blifwit donerade.
4) Ther mensalier och prestebordsstomner ifrån skatteköp undantagas,
wil efwen nödigt wara, at annexer och utjordar nemnas, såsom the ther äro
af enahanda natur.
5) Angående tiden, inom hwilken skattebrefwe-n kunna utur kongl, cam-
marcollegio expedieras, synas högst 3:ne månader nödige thertil at utset-
jas.
6) Håller presteståndet före, at 6 års rentas bereknande uti hemmanens
werdering kan wel hafwa sina goda skäl, men må dock icke så absolute
tagas för et sådant fundament, utan at orternes serskilte beskaffenhet, som
til efwentyrs ej alla kunna thet tåla, måtte jemwel komma i behörigt
anseende.
5-5 Ms. ändrat från hemmans bortseljande til skatte. Efter skatte överstruket
emädan om någon annan beskaffenhet wara skulle med the hemman, som här til
skatteköp upgifwas, the måste wara ganska få, så at thet icke meriterar at om them
serskilt något förordna, och the thessutom, ther the någorstedes finnas, kunna
nödige wara icke allenast til capellanen, ther intet capellansbord är, utan ock eljest
til barnaläraren, uppå hwilka för nödigt underhålds skul är öfweralt en stor brist,
emot rentans erleggande till kyrkioherden at uplåtas.
489
18.
Prästeståndets påminnelser över kammar- och ekonomideputatio-
nens betänkande om räkenskapernas avkortande
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 6, nr 188)6
Protokollet, s. 206
Presteståndets oförgripelige påminnelser öfwer riksens stenders
cammar- och oeconomideputations betenkiande om räkenskapernes
afkortande.
Thet hafwer riksens högloft, stenders cammar- och oeconomiedeputa-
tion til räkenskapernes afkortande uti dess betenkiande i den 5 § behagat
föreslå, at allenast 3:ne hemmansnaturer i jordeböckerne uti 3:ne serskilte
linier böra införas, nämp:n crono, skatte och frelse. Dock uti projectet
öfwer räkenskaperne i Skåne legges den 4:de linien til, som är frelséin-
sockne, uteslutandes altså the många titlar, som på hemman härtil warit
brukeliga, och ibland them praebende-, kyrkio-, hospitals-, preste- och
biskopshemman, hwilke alle skulle komma häreffter under titul af crono
uti linien at upföras. Ehuruwäl nu thetta kunde tiena til någon räkenska¬
pernes afkortning, skulle man dock oförgripekn therwid snart falla på then
tankan, at sådane til kyrkior, hospitaler eller presterskapet lydande hem¬
man lettekn skulle blifwa försatte uti annat tilstånd och natur, än hwartil
the i begynnelsen blifwit anordnade. Man har exempel, at effter sådana
titlar åtskillige hemmans natur sig med tiden hafwer förwandlat och emot
theras retta egenskap åtskillige resolutioner igenom sådana tilfellen äro
blefne utfärdade. Thet är oförnekeligit, at sådane hemman til then minsta
delen någonsin warit crono eller burit namn af crono, såsom ock prester¬
skapets förklaring på riksdagen a:o 1682 utwisar. Domkyrkian i Skåne och
hospitalerne hafwa sina egna gods större delen under frelse frihet. Mensal-
och annexehemmanens frihet är ock af en annan beskaffenhet både til sin
upkomst och theras urgamla häfd. Skulle sådane dragas under titul af
crono, skulle således all annan naturlig frihet i framtiden them förgås,
hwilken theras disposition tilkommer. Ja, thet kunde ock gå så wida, at the
efwen til andra usus torde angripas. Hwilket dock egentelin strider såwäl
emot Hans Kongl. Maj:ts allernådigst gifne försäkring som ock presterska-
6 Original.
490
pets privilegier. Och ehuruwäl uti högloft, cammar- och oeconomiedeputa-
tionens betenkiande införes, at igenom liggaren, som hwart siette år kom¬
mer at uprettas med sina wanliga titlar, sådant förfarande skulle synas
blifwa förtagit såwäl som igenom annotationen öfwer afkortningama och
anordningarna, är thet likwäl alt så myckit mindre at lita uppå, som
therwid åtskillige ting i framtiden kunna antingen förandras eller effterset-
jas, görandes thet icke heller tilfyllest at förtaga then irring, som igenom en
general titul af crono i framtiden kunde upwexa. Man måtte kalla thet
sedermera, hwad man wille, antingen kyrkio eller hospitals eller praebende
eller mensal, så komma thet dock under en generali conceptu af crono at
begripas, til at förtiga at thet, förmedelst hwilket några af högloft, ridder-
skapet och adelen sig tilegna jura patronatus, gingo them således undan
händerna.
Förthenskull är presteståndets oförgripeliga mening, at alle sådane gods
och hemman måtte få tilsammans en linia eller titul af kyrkiogods och
-hemman, som efwen 1642 års riksdagsbeslut § 8 en sådan delning af all
jord i riket, näml:n til skatte, kyrkio, crono och frelse, bestyrker, kunnan¬
des uti annotationen öfwer afkort- och anordningarna effter thet upret-
tade project widare thesse i gemen så kallade kyrkiohemmans beskaffen¬
het åtskiljas, antingen the äro kyrkior, academier, gymnasier, scholar eller
hospitaler tilhörige. Uti then 7:de § håller höglofl. deputationen tienligit, at
alle afhyste och underlagde hemman under städer, kongsgårdar och ade-
lige säterier skulle utur jordeboken aldeles uteslutas; hwilket såsom thet i
framtiden skulle synas draga några skadeliga påfölgder med sig och gifwa
irring i räkenskaperne, i synnerhet med tionderna i Skåne och annat, så
framt insocknehemman skulle ock wara afhysning underkastade, ty effter
någre års förlopp skulle ock den förgås. Förthenskul skulle wäl tyckas
wara angelägit til desto bättre underrättelse, at inge sådane hemman, som i
senare tider underlagde äro eller häreffter, så framt thet skulle blifwa
tillåtit underleggas kunna, utur jordeböckerna uteslutas utan fast heldre til
effterrettelse i framtiden om rette hemmanens egenskap åtminsto uti hwart
siette års liggare noga observeras och antecknas.
In fidem protocolli
Er. M. Melander.
491
19.
David Lunds memorial om kyrkoväsende
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 36j7
Protokollet, s. 211
Wälment betänckiande angående åtskilige stycken i kyrckiowäsendet
wid påstående rikzdag uti consistorio regni insinuerat d. 18 Maji a:o 1723.
Tå jag för hwarjehanda anstöter, som min hälsa hela denne påstående
riksdagztiden mycket hafwa anfäcktat och omsider så förswagat, att jag
under swåra plågor måst hålla sängen, icke förmåt något företaga, men nu
omsider genom Guds tillhjelp begynner igen fatta hopp att kunna än denna
gången och så länge Gud behagar öfwerwinna mine passioner, har jag
funnit nödigt att ock för min del mig härmed i några wicktige måhl kyrckio¬
wäsendet angående yttra, så i anledning af åtskilligt, som mig sielf wid ett
ock annat tillfälle förekommit uti samtal och conferencer med andra, som
ock af nyligen sporde berättelser, att nu å färde wara skall, det en särdeles
deputation, hwaruti ecclesiastica negotia kunde förehafwas, skal förord¬
nas. Af hwad angelägenhet slikt må wara, kan allenast däraf nogsamt
inhämtas, det under samma titul kan begripas, företagas och afhandlas
både hwad till internam och externam ecclesiae curam hörer. Mig före¬
kommer detta förehafwande så wicktigt, att det oss i wårt stånd om wårt
wäcktareämbete särdeles skall påminna och uppmuntra till att waka och
ropa, medan wi märke, at något särdeles torde å färde wara, Ez. 3, v. 338.
Därföre till att undwika den faran, som försummelige wäcktare i bemelte
rum förkunnas, samt den dumhets förbråelsen, som i Ps. 58, v. 1 utsättes,
har iag i min anhållande swaghet för min del acktat nödigt venerandi deri
comitialis betänkande effterfölljande att underställa.
1. Först om det, som wår christeliga läras renhet beträffar.
Thet acktas nödigt, att om wäre christelige trosartiklar intet dubium
anföras må eller några sådane propositioner eller samtal tålas, som i
ringesta måtto kunde gifwa tillfälle till de tankar hos en eller annan, att man
nu har ordsak och will giöra sig wissare om lärans renhet, än man förr warit
haf:r, effter wi Gudi lof den säkerhet därom i långliga tider hafft hafwa, att
7 Original.
8 Skall möjligen vara v. 17.
32-10-311
492
wi wisserliga ärom upbygde på propheternes och apostlarnes grund, där
Jesus Christus öfwerste hörnestenen är, Eph. 2:20, 21, så att wi önska
måge, det de måge warda afskorne, som oss häruti bekymre, Gal. 5:12.
Detta är icke allenast högst nödigt för de enfaldigas skul, att man ej må
gifwa dem någon förargelse eller lägenhet till bekymmersamma tankar och
twifwelsmål utan ock för närwarande tids beskaffenhet, tå wi redan i så
många beställningar oss fördiupat hafwa, att wi knapt hinna till slut med
det, som härtils företagit är, sorn oss wäl må beweka till att afböja, hwad
yttermera widlyfftighet kunde förordsaka. Så äro ock sinnen allaredan
blefne af mångehanda bekymmer orolige och tilståndet äfwen däraf buller¬
samt, som hindrar, att wi denne gången ej kunna giöra oss förhopning om
gott slut i alla stycker, i anseende hwartill rådeligare är i alla delar hellre
söka afkortning än ett och annat nytt begynna, som i någor måtto afböjas
kan.
Till denna mening anleder oss, det man intet förtiga må, att en prästman,
som då han icke längesedan af sin förman blifwet förmant att ackta sig för
noviteter, diärfweliga understådt sig så i en skrifwelse sig utlåta, att rikzda-
gen snart tilstundade, då man wordo erfarande, hwilken religion wörö
säkrast. En sådan och dylikom, som torde finnas åtskillige, skulle förmo-
deligen deras dårskap och förmätenhet så betagas, om deras hopp till
hwarjehanda utlåtelser uti deputationer och elliest blefwo tillintetgiordt
och desse ågupixtoi i följe af sin ed påminte om enighet och lydno och i
den händelsen, att de emot sin giorde bedyrelse förackta förmaningar och
råd, blifwa så ansedde, som lag förmår.
1 anledning af det, som både för detta allmänt tält är och än rådslås om
mångehanda manufacturers inrättande i riket, till hwilken ända allehanda
konstnärer af främmande folk och religion med sine familier skola inför-
skrifwas, har man ordsak högeligen att befara, det sådant med tiden stort
mörker i wår rena evangeliska lära samt förbistring i församblingen och
hela riket upwäcka skulle. Ty tå en numerosa turba af slikt folk in i Swerge
flyttiande wordo och därhos, såsom nu åtskillige ackta för skäligt och gott,
erhålla icke allenast liberum och publicum religionis exercitium utan ock få
tilstånd at förse sig med egne kyrckior och lärare, hwarwid utan twifwel
både sökas och winnås skulle, at ock deras barn i sådan gudztienst blefwo
upfostrade, kan hwar och en, som saken något litet med åhoga effter-
tänker, lätteligen sluta, att innan några tijo åhrs förlopp skulle man uti
Swerge hafwa nästan så månge inwånare och undersåtare af wilfarande
som den rena läran. Ty förutan det detta folk wordo sig sielft förökande,
skulle månge äfwen af wära infödde swenska af nyfikenhet, kitzlighet och
493
ostadighet sig äfwen därtill förföra låta, hwilket intet så lätt, som man sig
inbillar, kunde afböjas, sedan man sielf i riket uppehåller, hugnar och
förswarar den religion, som man dem inföddom will förbjuda.
Detta hafwa wäre för detta glorwördigste i åminnelse Swerges konungar
samt förfäder sedan reformationstiden wäl kunnat förutse; därföre hafwa
de icke allenast underlåtit att inkalla folkrikt tahl af främmande nation och
gudztienst utan ock, tå det för commercien och handels skul hafwer måst
tålas, genom förordningar och religionsstadgar förebygt, att hwarken deras
hoop skulle mycket förökas eller wära egne på något sätt warda förförde.
Nu tå oförgripeligen sagt ganska farliga anslag häremot hafwes, åligger
wårt stånd såsom arbetande i Herrans wingård med råd, waksamhet,
christeliga utlåtelser och andäckliga böner under wår Gudz milda styrelse
arbeta därpå, att wildswinen det icke måge upgrafwa eller wildiuren afbita,
hwad Gudz högra hand ibland oss planterat hafwer, Ps. 80. Till hwilken
ände oss ock åligger att med stadig alfwarsam och frimodig gensäjelse i
Herrans frucktan betyga, det wi hwarken böra, kunna eller weila i ringesta
mål gå ifrån det, som i religionsstadgan af åhr 1655 är slutit och faststält,
hwilket ock oss så mycket mindre anstår, som det icke utan wår samwetes
kränkelse ske kan, i ty wi uti wår prästerliga ed en gång dyrt, heligt och
högt utlofwat hafwa, det wi icke wele gå ifrån det Guds ord och wäre
symboliske böcker innehålla, hwaremot wi tå wisserligen bryta, om med
wårt samtycke och minne sådane i riket intagas, som däremot uppenbar¬
liga och fritt få tala, predika och sin bekiännelse giöra.
Sweariket har framför alla riken i hela christenheten den wälsignade
förmån, att allenast en och den rena evangeliska lutherska läran däruti
idkas, hwilket ock rätt betänkte politici allestädes skatta för en särdeles
gåfwa. Så framt wi nu utan betänkande wille friwilligt giöra oss däraf
förlustige, må man säkert tro, att jämte det wäre wederparter däraf myc¬
ken glädie hafwa skulle, tå de däraf till sin religions utwidgande sig betjena
wille, skulle de ock i sitt hierta hafwa om oss släta tankar, at, då både
kejsaren, konungen i Frankerike och flere catholiska puissancer samt de af
den reformerte kyrkan på det högsta beflita sig om att med mackt och
kånst förminska och utrota dem i sine länder, som annorledes än de sin
gudstjenst giöra, wi twärtom, som allenast en religion hafwa, foga sådane
anstalter, hwarigenom åtskillige religioner hos oss skulle tillwäxa. Det
någon wilja härwid föregifwa, att de af främmande religion kunde hos oss
blifwa omwände, är dess swagare, som näpeligen af förfarenheten därom
kan gifwas bewis, att sådant hos oss har lyckatz, utan har det twärtom
kommit den förargelse åstad, att både barnen jämte föräldrarne förblifwa
494
wid sin wanliga religion ibland oss. Så är ock det et slät infall af någre, att
lärarena således hos oss kunde blifwa öfwade till att convertera slika, ty
förutan det, att sådant folk, när de finge hafwa sin fria och publiqve
religionsöfning och sine egne lärare, litet wille hålla sig till wära lärare,
skulle det ock elliest wara så orimmeliget, som man säga wille, att man
borde släppa pesten i landet, på det medici skulle warda des bättre i sin
kånst öfwade.
Det förnämsta som härwid yrkias är rikets flor och upkomst, som genom
handel, wandell och kånstige manufacturers tillwärkande kunde sättias i
förmögnare och mäcktigare tillstånd, sedan det är råkat uthi stort obe¬
stånd, men då man märker, att i detta skähl det förnämligaste är förgätit,
som därwid först borde betracktas, om siälenes wälfärd härmed kan bestå
eller kommer at aldeles förbigås och efftersättias, måste man det med tårar
beklaga och därföre anföra frälsarens egna ord: Hwad hielper det menni-
skone, om hon förwärfwar hela weridén och tager skada till sitt lif? Math.
16: 26. Det wörö illa handlat, om man rikets lekammeliga wälmågo således
hadde befrämjat, at månge siälar tärmedelst blifwet försatte i ewigt qwahl.
Och wörö därpå intet at twifla, att så gå skulle, om det blefwo wärkstält,
hwad som härtill warit ärnat, warande det en ewig sanning, att litet af
surdeg försyrar hela degen, Gal. 5:9.
Samme skähl och språk hade ock den wärken uti högst sahlig i åminnelse
konung Carl XI:tes tid de åhren 1684, 1685 etc., att då de reformerade
blefwo häfftigt förfolgde och utdrefne utur Frankerike och äfwen i rådet
här öfwerlades, om icke sådane fördrefne, som till en del wörö swåra rike,
kunde effter sin åstundan få sättia sig neder wid Giötheborg och därjämte
hafwa sin egen kyrkia och til riketz förkofring drifwa sin handel, wardt
sådant aldeles afslaget, på det man ej skulle synas ackta någon lekammelig
nytta och winning högre än siälarnes salighet eller hos effterwerlden lemna
de tankar, att man den tiden i Swerge om det andeliga goda icke hafft
synnerlig wårdnad. Flerren Gud han wälsignade ock riket på den tiden, så
att oacktadt ett sådant förslag till des ricktande förkastades, det likwäl tå
och i följande åhren genom handel och wandel härliga tiltog och florerade,
som än lärer wara i friskt minne hos några af de trafiqverande och elliest är
bekant af utlänske seglationer och de många skepp, som wida högre till
antahlet tå utgingo, än någon tid före skedt är: hwilket ock än är att
förhoppas, om wi i sann bot och bättring under en oskrymtad gudzfrucktan
underhålla den kära af Gudi förlänta friden och om hans wäisignelse
anhålla. Han skal tå wisserligen på oss fulborda sit råd och löffte af Math.
6: 33. Ehwad det ock gäller på, så ware det långt ifrån oss, att sedan wi nu
495
för wåra margfaldiga synder hafwa dragit öfwer oss med Gudz wrede,
obestånd och fördärf i det lekammelige. wi på något sätt måge til sådant
samtyckia, hwarigenom wi sättia oss i fara till att jämte Guds nåde förlora
säkert hopp om wåra siälars ewiga salighet och således både det timmeliga
och ewiga, lekamliga och andeliga, jordiska och himmelska tillika förlus¬
tige warda. Detta goda betrodda godset skolom wi önskia at bewara genom
den heliga Ande, den uti oss bor, 2 Tim. 1:14.
11. Om wåra symboliska böcker.
Eho som rätt betänker, hwad förwirrelse, oro och willo i Gudz församb-
ling är afskaffat och hindrat igenom wäre dyre symboliske böcker, som uti
formula concordiae late sic dicta innehålles, kan aldrig tilfyllest därföre
tacka Gud eller den andeliga glädien nogsamt besinna, som han deröfwer
hafwa bör och oss, som lärare äro och af det andeliga ståndet i synnerhet,
tilkommer att betrackta, hwilket wi ock inhämta nogsamt i ackt wara tagit
af förträffeliga lärares dels öfwer dem utgifne utlägningar, dels utgågne
märkeliga förswarsskriffter. Wi öfwerlefwe nu de swåre och bistre tider,
att man desse så dyre clenodier, som wi näst Guds ord och däruti fast och
fulkommeligen grundade såsom wår bekännelses norm skulle anse och
högt achta. will begynna at förklena, ringa achta, ja icke i högre wärde
hålla än elliest andre de af berömmelige lärare utfärdade skriffter, där de
dock at den rena lutherska Gudz församblingz ständer i Tyskland äro
allmänneligen gillade, wedertagne och auctoriserade samt af alla rätt be-
hiertade lärare så i andra riken som Swerge altid i samma wärde hällne.
Den onde fienden söker således nu i sista werldenes tid mera än tilförne
såå ogräs ibland hwete och jämwäl de utwalda, om möjeliget wörö, förföra.
Detta måtte wi hafwa om hiertat, sucka, sörja och klaga häröfwer,
hwarannan inbördes förmana, till bön upmuntra och på hwarjehanda sätt
hos alla, som sig på saken förstå och därmed hafva at giöra, därhän arbeta,
att detta onda sinne och upsats emot så heligt och af himmelen förlänt
depositum må warda diimpat och tilintetgiordt genom hans mackt, som
därföre är uppenbarrat i werldene, at han skulle nederslå diefwulens gier-
ningar, 1 Joh. 3:8, ja fridsens Gud förträde satanam under wåra fötter
snarliga. Rom. 16:20. Jag förmoder, at alla rätsinnige Herrans tienare
warda finnande sit besynnerliga nöje i detta cordate och solide doct.
Selnecceri omdömme om wåra symboliske böcker, hwarföre iag ock de¬
samma mig och allom dem till hugnad och upmuntring utsätter:
Wir können dessen gewiss seyn, dass so lange man in diesen und andem
Landen, Kirchen und Schulen tiber dieser Bekäntniss und Erklärung so in
496
dem christlichen Concordienbuch verfasset halten wird, so lange werde
auch Richtigkeit in Gottes Wort oder in der Lehre öhne Schwermerey
neben andem Seegen Gottes bey uns seyn und bleiben, so bäld aber von
demselben richtigen Bekäntnis wird im9 geringstem abgesetz werden, dass
auch Gott, der unss diese grosse Wolthat noch zuletz erzeiget hat, von
unss absetzen und allerley Lästerung und Schwermerey unter unss einreis-
sen lassen werde.
III. Om kyrckiecerimonier och adiaphoris.
Det will ock förliuda, att uti wäre kyrckiobestälningar, hwad någre
wanlige ritus beträffar, någon ändring skall tilbiudas, och kunde det änteli-
gen tillåtas, om någon rätt nödwändighet därtill bewisas kunde; dock
såsom det lärer felas och man desutan af gambla tiders förfarenhet kan se,
att orolige hufwuden, när de hafwa welat något särdeles stämpla och
införa, då hafwa föruth begynt att sökia ändring uti cerimonierne — såsom
de reformerte i fordna tider, när de hafva welat erhålla sin falska lärosatz,
at fromma christnas barn, då de födes, hafwa en inwärtes helighet, hafwa
de till den ändan högeligen påstådt, att exorcismus skulle afskaffas - är
fördenskul mycket nödigt, att man detta förehafwande noga skärskådar
och sådant icke lätteligen tillstädiar, särdeles då man icke utan grund
frucktar, att denna tidzens novatores hafwa sitt spehl härunder och här¬
med sökia wäg till att företaga det, som swårare är. Wår christeliga frihet
bör oss härwid noga förswara och därföre, tå den anfäcktas eller med
stämplingar oss will afhändas, ingen del däraf efftergifwa. Sådane mening
hafwa rene och rättsinnige lärare alla tider hafft och i wärket observerat,
som kyrkiohistorien tydeligen oss det föreställer och enkannerligen berät¬
tar om det, som sig tilldraget så hos wära religionsförwanter i Tyskland, då
liber Interim dem wille påtwingas, som här uti riket och wårt kiära fäder¬
nesland under konung Johannis regimente, enär liturgiske motus påstodo,
att rättsinnige och rena lärare in statu confessionis för samwetet skull i
ingen måtto wille till slikt samtyckia utan blefwo fast ståndande wid
sanningenne, ehuru de ock därföre måste lida, fördrefne och lansflycktige
warda.
Herren Gud, som då wälsignade deras arbete, stod på deras sida, be¬
främjade sanningenes förfäcktande samt sin församblingz bästa och be¬
styrde alt til godt slut och önskelig utgång, warder ännu widare sitt wärk
med wälsignelse befordrande, allenast wi med frimodighet uti fast förtrös-
9 Ms. ein.
497
tan på hans gudommeliga bistånd tala, hwad rätt är, och det, som Gudz ord
os lärer, föredraga i desse angelägne stycken.
I synnerhet will man nu ett till exempel anföra, medan det med alfwar
allaredan skall wara ventilerat, att kyrckiostraf till att stå på plicktpallen
skall warda afskaffat. Häremot komma efterföljande skiäl at öfwerwägas,
om sådant utan samwetetz kränkelse, de swagas förargelse och församb-
lingens oroande kan sig göra låta, hwilka ordsaker i sanning äro af den
wickt. att de icke obiter och perfunctorie utan med synnerliget eftertän¬
kande skola anses; i ty hwad sådant angår och däremot fehlat warder, lärer
i sinom tid och då man minst tänker sådan swårighet upwäcka, att den med
alla de skähl, ja om de än tere warit hadde, medelst hwilka ändringen är
införd, icke kan afhielpas eller botas.
l:o Hafwe wi alle, som präster äro, oss edeligen förbundit till att hålla
och giöra, hwad kyrckiolagen oss i wårt ämbete pålägger, hwaribland ock
detta är att tillhålla delinqventer til att utstå sådan plickt. Förän wi ifrån
denne obligation kunna entledigas, måste änteligen bewisas denna senare
meningen wara bättre än den förra, hwilket icke kan ske, med mindre man
måste tillstå, att legislator i anseende till förre praxin har den utan grund
och moget öfwerläggiande infört.
2:o Ingen kan neka, att plicktepallens bruk mera afskräcker den säkra
ifrån lättfärdighet och otucht, än om den ej brukas; ty kan ej heller samma
straff utan samwetsrörelse afskaffas.
3:o Bör man i denna sista werldenes tid, då allehanda odygder tilltaga,
hällre skärpa än lindra straffen och disciplin, quia crescentibus delictis
exasperandae sunt poenae.
4:o Befarar man icke utan ordsak, om plicktpallen afskaffas, det tilfälle
gifwet warder, att otuckt och lösacktighet warder hädaneffter anten såsom
fordom hos hedningarne för ingen synd räcknadt eller ock allenast hållit för
ett peccatillo och därigenom mycket otuckt bedrifwen, där dock Guds ord
boleri, lätfärdighet och orenlighet så hårdeliga straffar.
5:o Det skähl, som till denna ändring anföres, att barnemord härigenom
kan förekommas, är aldeles swagt, emedan denna misgierning begås af
slike gudlöse och grymme menniskior till at aldeles fördölja barnefödzlen
och at de wilja warda hällne för oförkränkte, det af närmare undersökning
offta blifwer bekant och elliest däraf är att sluta, att ock barnemord på de
orter förnimmes sig tildraga, som plicktepall icke är i bruuk. Så måste ock
wähl härwid gälla detta den diupsinnige och högstberömde Dannhaweri
«|iopvTi|iövECTOV1: Nullum bonum omittendum est ob majoris mali formi-
1 Ms. å^iogrigovEUTOv.
498
dinem, fvide] pfaginajm 161.
6:0 Posito, att plicktpallen till denna grufweliga synd gåfvo något til-
fälle, kan straffet därföre icke warda aflagt, emedan alt lifsstraff på det
sättet borde afläggias, tå alla misdådare fast offta ett ock annat otilbörliget
för straffet skull sig företaga, antingen att de mörda andra eller sig sielfwa,
när deras skam warder uppenbar, såsom ock en tyfqwinna icke långesen
sig här har åtburit.
7:o Bör detta dess mindre ske, effter man tywärr har ordsak at fruckta,
det barnamord äntå likafult skulle förspörjas medelst olofligit sammanlag.
8:0 Blefwe kyrckiolagen härmedelst rubbat, som kunde bana wägen till
widare skadelig ändring så däruti som i religionsstadgan till många ny¬
heters fahrliga anstifftande, hwilket möjeligast bör förebyggas.
9:o Att månge skrymtare och ogudacktige, som kyrckioplickt utstå,
giöra slikt allenast med männen och i utwärtes måtto utan ångerfult hierta
och rätt bättring kan icke mera uphäfwa kyrckiorätten i detta måhl än de
owärdigas förhållande, som med sine salighetsmedel wanwyrdeligen
omgå, kan hindra de dyra nådemedels stadiga fortsättiande. De löse för-
acktare, som nåden häruti misbruka, samla sig wrede på wredenes dag, när
Gudz rättwisa dom warder uppenbar och han menniskones lönlighet döma
skall genom Jesum Christum, Rom. 2: 5, 16.
10:o Äro novatorernes funder och uptåg desse tider wäl bekante, det de
påstå, att exorcismus, absolutio, ordinatio ministrorum och wäre wanlige
exomologeses måge warda abrogerade. Och effter plicktpallens afskaf-
fande har likhet med slikt förehafwande och omsider torde utfalla till
swårare wärkan, än man nu kan eller wet sig föreställa, är wäl af nöden at
bibehålla det, som til farligare påfolgders afhållande på något sätt nyttigt
är.
11 :o Emedan wära förfäder denna kyrckioplickt således af moget betän¬
kande och med det loff, som Job utsätter, c. 12, v. 12, hafwa insett: ”När
fäderne är wishet och förstånd när de gambla”, må det, som de giort
hafwa, jämwäl därföre wäl förblifva orördt och i sitt fulla bruk. Vide Caroli
9:ni placat af åhr 1586 28 Maji.
12:o Annu sist bör detta icke annorledes afhandlas, än att alla consisto-
rier härom höras och deras mening inhämtas samt att in synodis dioece-
sanis in totius deri praesentia föruth proponeras til att afböja all elliest
entstående oreda: Qvia qvod omnes tangit ab omnibus est censendum.
IV. Om pietismo i gemen.
Det är så bedröfveliget som beklageliget att förnimma, hwad som för
499
tiden af en och annan utaf them, som wilja synas hafva god kundskap så
om den rena religionens rätta beskaffenhet som om det, som därifrån
afwiker eller däremot löper, [säges,] att de ännu wilja erhålla det, som af
pietisterne i begynnelsen, då detta owäsendet upkom, hårt är drifvet, att
det, som om pietisterne skrifves, är en fabel och kan icke heller af någon
definieras, ja ock ett skälsord, hwilket man därföre icke må bruka. Ty
genom sådan utlåtelse, som antingen af okunnighet, swaghet eller
wrånghet härrörer, wederfares l:o dem orätt, som om Gudz församblingz
skiötsel i utwärtes måtto sig skola wårda låta, likasom de hwarken hadde
kundskap eller wille bekymra sig om det farliga såret, hwarmed Gudz
försambling medelst pietismum är skadat; 2:o läroembetet uti riket, at det
med orätta beskyllningar någon graverar och således anten icke förstår
saken eller ock å andra sidan är intagit af praejudiciis och partium studiis
umgående så härmed wrångwisliga; 3:o orthodoxis theologis uthomlands,
som af nijt både för Gudz ähra och den evangeliska lärans renhet detta
ährendet numera så skärskodat, utfört och förestält hafwa, att ingen, som
om dess begynnelse, framgång och sammanhang sig ricktig underrättelse
förskaffat hafwer och därom opartiskt omdömme föra will, widare kan
twifla därpå och mindre neka at, ty wara, et malum religiosum eller in
religione, som kallas pietismus, (:Gud gifve, at det ock icke ett malum
civile et politicum af sig föda skulle:) sig i den lutherska kyrckian inritat
och däruti allareda förwirrelse, sinnens förbittring och en skadelig rämna
tilwäga kommit, at alla fromma och ömhiertade christne, så lärare som
åhörare, de där sig härom grundeligen welat underrätta, däröfver hierteli-
gen bedröfwes och sörja; hwarföre wi ock alle högsta ordsak håfve at
troligen och innerligen Herren wår Gud åkalla, att han för Christi skull
genom fridsens och enighetenes band nådeligen wille förbinda och läka
detta huggne såår, som hans dyrt kiöpte försambling härtils stor sweda och
obestånd tilskyndat häfver.
Att pietismus och pietistaenamnet icke är något fabelwärk, det ingen
grund hafwer, eller ock ett oqwädens ord, som någon oskyldig tillagd
blifvet, eller ock sådant, som man intet beskrifva kan, förebäres utan skähl
och grund, när alt, hwad i denna handelen ifrån första begynnelsen i
samfälta 40 åhr och aldremäst i de 30 sista sig tildragit haf:r, oprepas och
igenomgås, hwaraf ögonskenligen inses, att särdeles lärosatzer äro up-
komne, de där förr icke spordtz hafva, hwilke, medan de synas yrkia på
gudsfrucktan, äre nämde af pietate pietismus och deras auctores pietistae:
hwarken tiden eller närwarande upsåt tillåter härwid någon widlyfftighet,
hwilket ock förmenar mig mycket at andraga, hwad lärarna sin emilian om
500
de orden pietismus et pietista twistat hafva; dock kan härwid icke obemält
låtas, det många hafwa stött sig därpå, att de goda orden pietas och pius
blifve2 antagne och brukade til sådant bemärkande, som föreställer något
misbruk och det, som lastwärdigt är.
Men de, som dem i denna sak bruka förswara och förklara sig med det
sätt, som af ålder i Guds försambling och primitiva ecclesia har warit
öfligit, och wisa med de namnen deistae, euchetae, cathari, gnostici etc.,
som i sig sielfwa hafwa en härlig och god bemärkelse, att tå någre wiifa-
rande hafwa genom något begångit fehl i sådane stycker irrat och i sine
fattade meningar med halsstarrighet framhärdat, hafwa de af sådane goda
ord måst undfå och behålla namn sig till wälförtient last och näpst, på det
de med sine namn och wilfarelse skulle från andra warda utmärkte och
frånskilde. Nu hwad den wördiga ålderdomen har i så måtto utan gensä-
jelse funnit godt at bruka, håller man före säkert kunna effterföljas, då
därmed intet annat påsyfftas, än att man uthom ingens förolämpande söker
därmed att förwara Gudz försambling för förstörelse.
Det är angeläget at något närmare dock korteligen anföra, hwad härtil
hörer, så om sielfwa begynnelsen som framgången med pietismo, hwari-
genom den inbillningen lätteligen häfwas kan, som en del fattat härom: att
pietismus är ett vagum eller non ens. 1 anledning af det, att man först i gott
upsåt sig företagit hafwer det syndiga, ogudacktiga och ochristeliga wäsen-
det, som hos en stor dehl af dem, som wilja nämnas christne, tagit öfwer-
handen och i kallsinnighet, säkerhet, Gudz ordz förackt och andra gröfwa
laster sig wisat, att afhielpa och däremot yrkia på ett sådant lefwerne, som
med en san christendom öfwerensstämmer, har emilian wära lutherske
lärare hwarjehanda twister sig yppat, hwaraf oreda och buller äro up-
komne. Ingen cordat lärare är, som icke finner och tilstår, at detta arbetet
för de swåre i swang gående laster har warit ganska nyttigt och nödigt, så
mycket mera som gudfrucktige, nitälskande lärare alla tider hafva förehafft
och sökt at befrämja en sann christendoms öfning, hwarföre de ock uphögt
sin röst och med krafft och eftertryck predikat emot synden och däremot
likaledes drifwet därpå, att menniskorne till en sann gudzfrucktan skulle
upwäckte warda.
Och när någre således i detta wärket för dess nödwändighet warit be-
grepne, är de däruti så insänkte wordne, att de fast intet annat förestält
hafwa än pietatem och förmenat, hwad som om veritate och orthodoxia
med accuratione theologica i theologorum polemiska skriffter warit arbetat
och än förehafves, lände mera til pietatis hinder än dess befordring; hwari-
2 Ms. ändrat från af dem blifvet. Ovan raden äro.
501
genom en emotsträfwighet är blefven stifftat emilian veritatem och pieta-
tem och emilian veritatis och pietatis studium, så att desse twänne ting,
som i sig sjelfva äro och böra wara ouplösligen förknippade och enige, äro
hos desse auctorer wordne twänne emot hwarannan stridande ting.
Häruti hafva de gådt så widt och kommit till denn utlåtelse, det ingen
sanning finnes, med mindre gudsfrucktan är därhos, hwaraf sedan följer, at
sanningen har sin dependence af gudfrucktan, såssom och än flere orim¬
ligheter hafwa måst följa därpå och denne bland andra: att där gudsfruck¬
tan förmärkes, måste sanningen altid följa med, hwilket dock fast offta
felar, det allena af Pelagii exempel är bekant, om hwilken Dannhawerus
af Chrysostomi informatione förer detta utrop: Qvis ad speciem sandius
vixit Pelagio? Hwarföre han ock föruth så härom talar: Nemo igitur judicet
xat'öa|>iv ab externa övaggocpfj et vitae morumque ratione quae fallere
potest. [Vide] Hodos[ophiae] pag[ina]m 124.3.
Ibland alt detta är wederparternas hufvudlära, ja ett cor et palladium så
till säja, eller som en annan det utförer ett caput Medusae, hwarmed de
alla, som dem emotsäja, förmena sig kunna drifwa, att de giöra en åtskil¬
nad emilian en bokstaflig kundskab och uplysning på den ena sidan och en
andelig på den andra sidan med sådan uttydning därbredewid, att en
theologus orthodoxus non pius eller irregenitus, som de flesta tala, icke
hafwer någon rätt kundskap om Gud, kan icke heller lära och underwisa
andre eller wärkia sine åhörares salighet, ehuru han ock Gudz ord effter
den heliga skriffts mening rätteliga förkunnar och predikar, emedan han
icke har den helige Ande och andelig uplysning utan allenast en werdzlig
wishet i sin föreställning; neka så aldeles därtill, att en lärare, som förer ett
oheligt lefwerne, har någon den helige Andes nåde och hwarken assisten-
tem eller inhabitantem gratiam, ja icke heller dona Spiritus sancti mini-
strantia. Och ändock dem på den andra sidan gifwes anledning till att finna
sig härwid, då man wäl tilstår, at ogudacktige lärare icke hafva någon
salutarem, praegnantem och emphaticam notitiam, men måste därhos be¬
känna, att deras ägande notitia är likwäl vera och efficax, emedan de den
hafwa fattat af Gudz saliggiörande ord, som altid är lefwande och krafftigt i
sig sielfft, Heb. 4; wilja de det icke bifalla, ej heller wedertaga, hwad wära
gambla rena theologi af wår kyrkia i detta mål utsagt hafva, då de hafva
distingverat emilian internam och specialem illuminationem och generalem
et externam, så att den förre uplysningen dem frommom och gudfruckti-
gom allena tilkommer men den senare är jemwäl hos dem, som elljest Guds
3 J. C. Dannhauer publicerade skriften cOöoaocpta christiana, Strasbourg 1666.
502
ord hafwa, det läsa och förstå, at anträffa, i ty hos dem är att träffa lumen
medii fast icke lumen Christi et fructuum salutis. Så enwise och halstarrige
äro de i denna materien, at de absolute härwid förblifva och denna mening¬
en såsom en förmur framställa, när andre deras lärostycker tyckes wackta,
yrkiande därpå, att hwad häremot säjes är oricktigt och uphäfwer en san
christendom och bör därföre såsom en kettersk wilfarelse förkastas och
afsäjas, oachtadt det sådant påstående af Gudz anda klarliga tillintetgiöres,
Phil. 1: 15, Jac. 1:21, Rom. 1: 18.
På hwad sätt detta, som oprepat är, och mycket annat sedermera har
wäret lärarena emilian stridigt ifrån första begynnelsen intill dessa sista
åhren, är af de otaliga många skriffter och tractater, som de mot hwarandra
låtit utgå, så wist och klart, at ingen utan allmän gensäjelse kan det
förneka. Särdeles ligger för allas ögon, hwad d:r Schelvig och Const.
Schutze, d:r Schelvig och d:r Spener emot hwarannan skrifwet, så ock af
hwad d:r Majer, d:r Bucher, d:r Neuman4, d:r Alberti facultat. theol
Wittenb. och Lips. utgifwet är. Så är ock bekant, det d:r Fecht och doct.
Breithaupt hafwa låtit utgå skriffter emot hwarannan. Och emedan pietis¬
teri på sin sida länge hafva hafft fördrag at tydeligen och rent med sine
meningar framkomma utan hafva dem allenast då och då med förtäckta ord
låtit höra, är det omsider så wida kommit, at h:r d:r Joach. Lange på de
sinas anmodan och å deras wägnar i åtskillige sine widlöfftige skriffter fast
många sådane theses anfört och förswarat, som de tilförne ej så klart welat
widgå, (:ändock han ock fast offta i sine skriffter är föränderlig och osta¬
dig:) att man numera wet, hwad de låre och hålla och i hwilka lärostycker
de gå ifrån wäre orthodoxe lärare.
Enkannerliga har den widtberömde theologus d:r Loscher för tiden
superintendent uti Dresden i sin Unschuldige Nachrichten men omstände-
ligare i sin Timothei Verini förra och senare del härutinnan likasom in
Compendio gifwet den fulkomliga och wissa underrättelsen, att man däraf
ofelbart kan inhämta, hwad mening pietisterne hafva uti en och annan
trones articul och huruwida de i dem anten giöra ett med oss och wära
gamble orthodoxis theologis och symboliske böcker eller ock något emot
dem föreställa.
Det är en gång en oemotsäjelig sanning, at de wähl i 100-tahfls] satzer stå
in contradictoriis med oss och jämväl in articulis fundamentalibus föra
gensäjelse. Och ehuruwäl de i några dehlar ej weila det tilstå, så kunna de
likwäl icke frikallas från farlig ordasätt och bijläror, så länge de icke
4 Jfr dels avskrift i Växjö stifts- och landsbibliotek (ms. 4:o nr 43), dels nedan s.
589. Ms. Elmar el. dyl. Neuman, sorn den nämnda avskriften har, passar väl in i
sammanhanget.
503
tydeligen och med rena orestringerade ord betyga sin consensum med oss i
det, som de wilja hållas före att hafwa enahanda lära med oss. Emilian
trones artiklarne de justificatione och sanctificatione wilja de icke giöra
rätt skilnad utan anse tron i denna lära på enehanda sätt, där hon doch in
articulo justificationis icke har med sig bona opera utan har sitt lif allenast
af Herrens Jesu dyra förtjenst och förskyllan, men är däremot lefwande in
sanctificatione genom goda wärk och giärningar såsom sine nödwändige
och oskiljacktige fruckter, förutan hwilka hon ingen rätt tro wara kan utan
är en liflös, död och skrymtachtig tro. Så är det äfwen ganska farligit, at
man will förswara denna utlåtelsen, att det intet är så illa tält, om man
säger, att bona opera de äro nödwändige till saligheten: ty detta sätt till at
tala är ju förkastat in formula concordiae, förringar Jesu dyra förtjenst,
som är wår salighetz uphof, Act. 4: 12, strider emot det ende medium
salutis, som wi på wår sida hafwe, som är tron, quia sola ut justificat, Rom.
3: 28 et 4: 5, ita et salvat, P. 1:5.1 lika måtto löper det ock emot religionens
renhet at lära och förfäckta, det oskickelige och odygdige lärare hwarken
kunna rätt lära eller the heliga sacramenter utdela. Annat hafva wära
rätsinnige herdar för detta lärdt och än lära af Jesu prädikan hos Math. i det
23, v. 2 et 3, då han til folket och sine lärjungar sade: På Mosis stohl sittia
de skrifftlärde och phariser, det de biuda eder at giöra, det giörer; därföre
är sådan satz i den 8:de articulo i augsburgiska confession förkastat och
långt förre in primitiva ecclesia hos de donatister fördömmelig acktadt.
Genom en sådan wilfarande lära kan ock en enfaldig anfäcktadt siäl råka
i förtwiflelse, då hon begynner at efftertänkia, hwad för en lärare den må
hafwa warit, som henne har döpt eller de andre däreffter, som henne
underwisat hafwa i sin christendom eller ock den helga natwarden admini¬
strerat. 1 sådant tilstånd är sathan icke långt borta, som nu ett, nu annat til
qwal och förtwiflan ländande kan och söker att inskjuta i hogen på the
swaga. Men lofvat ware Herren ewinnerliga, som oss det ordet i wära
hiertan planterat hafwer, hwaraf wi weta, att wära dyre salighetsmedel
hafwa sin begynnelse, krafft och fulbordan af Gud den högtlofwade helga
Trefaldighet ipso auctore et caussa efficiente men icke af causa instrumen¬
tali och organica, som äro fattige syndige menniskor och allenast redskap,
dem Gud behagar bruka. Tydeliga utförer detta Danhawerus. [Vide] Ho-
dosfophiae] p[agina]m 1013, där han et säger med Thomae Aqui. ord:
Instrumentum agit non secundum propriam formam sed secundum virtu-
tem ejus, a quo movetur. Han slutar ock denna läran med desse efftertän-
keliga ord på samma ställe: Finge enim contrarium, jarn sacramentum,
quod debet esse åocpaXégaTov fidem baptizati suspendet, vel ob solam
504
sceleris occulti suspicionem in ministro.
Hwad desse novatores om det andeliga prästerskapet föregifva, att alla
christne i krafft däraf hafwa mackt til at lära och underwisa andra, när de
befinna sig hafwa lust och gåfvor därtill, tyckes i förstone wara plausibelt
och icke hafwa sådan fara med sig, som några därom tala och sig föreställa,
särdeles emedan alla christne äro förbundne at förmana sig inbördes. Icke
dessmindre kan hwar ock en uplyst, som saken i Herrans frucktan effter-
tänker, wäl förutse, hwad farliga effterfölgder denna meningen skulle
draga effter sig, om man en sådan satz slät och bart wil antaga och
efftergifva. Detta har warit qwäkarnes och andre fanaticorum egit princi-
pium, hwarigenom de hafwa begynt at tro och utsprida, hwad de hafva
wellat och dem har behagat. Om detta skielswåld tilstädies, så kan satan
snart ställa op sådane predikanter, som himmelen utöda och helfvetet
upfylla och til den ända, hwad honom sielf, weridén och köttet är til behag
och nöje, på alt sätt drifwa. Han kunde wäl igenom Gudz tillåtelse för sit
ordz och den goda ordningz, som han i sin försambling instichtat häfver,
förackt träda fram som en liusens ängel och bruka sig som en rak och
krokot orm, til des han omsider i wärket wisa skulle, hwem han är, at han
har fattat stor wrede mot Gudz försambling på jorden, slår menniskoner på
högra handen, på det han må stå dem emot och söka dem aldeles upsluka.
Men Gudi ware lof, som är ordningenes Gud och så förordnat hafwer, att
lärare icke skola sielfwa effter sitt behag löpa utan sände, kallade och
genom händers påläggiande därtill utkårade warde. Och sedan Gud prädi-
[kojämbetet således instichtat hafwer och det från andra stånd welat skilja,
kan ej någon utan hans instichtelses förklening sig till något sielf däruti
uphäfwa utan måste hwar och en ihogkomma Jacobs förmaning, cap. 3, v.
1: Mine bröder, farer icke hwar man effter at wara lärare, wettandes at wi
dess större dom få.
Hur kunde mångehanda dylike theras anstötelige theses framföras, så
framt närwarande bestälning det wille tåla? Men såsom därwid ganska
mycket annat nödigt förefaller, lärer ej mera kunna upteknas. Hwad redan
förestält är, lärer ock giöra tilfyllest til det ändemål, som föresatt är,
hwilket är, at man acktat wisa det wara ett ogrundat föregifwande, när man
will neka pietismi existentiam eller hålla det för skiäldzord at nämna
pietister. Effter deras wärk och satzer, såsom redan oprepat är, ligga för
hela den lärda werldens ögon, så måste ock auctores gifwas, som dem
upsatt och tilwägakommit, med mindre man absurde säga will, att fuller
något wärk och gierning gifwas kan. fast ingen wärkare och uphofsman
därtil warit häfver, och måste altså förblifva därwid, som canon philoso-
505
phicus af ålder lydt häfver: posito effectu ponitur causa.
Man slutar så i detta, at man mera icke neka kan, det pietismus finnes,
med mindre man alt, hwad i detta är skrifvet och förelupit, will i twifwels-
mål draga eller aldeles förneka. Man förklarar sig och ytterligare, att icke
allenast en pietismus in genere och non signatus är upkommen utan och en
pietismus specialis, signatus et circumstantiatus, den man af omständighe-
terne, tiden, rummet och sielfva personerne och deras arbete kan bewisa;
warandes detta af ophofsmännerne ett kånstigt påfund, at de welat sielfve
kalla och hålla pietismum för ett fabelwärk. eller sådant, som hwarken är til
el:r finnes in rerum natura. De hafva därmed, såsom de förståndige mena,
welat insöfva de enfaldige och okunige, på det de desto bättre skulle kunna
befodra och utwidga pietismum, hwilket de förment lämpeligast så kunna
wärkställas, om menigheten blefwo uppehållen i den mening, at det, som
om pietismo gingo i tahl, wörö ogrundat och utan såning, til dess sielfva
saken imedlertid wärkeligen wörö införd, såsom tywärr på månge orter
skedt är.
Fölljer ock nu widare, att emedan malum pietisticum oemotsäjeligen
existerar, så kan det ock beskrifvet och definierat warda, såsom det finnes
och församblingenes enighet, ro och wälfärd i många åhr warit til hinder
och meen. Beskrifningen blifwer sådan: Pietismus är ett malum religiosum
eller kyrkioplåga, som yttrar sig uti gudacktighetenes öfning, i det man
förehafwer at drifwa och befodra detta pietatis exercitium otilbörligen och
genom farlige wägar, hwarmedelst sanningen uti många trones lärostycken
icke allenast anfäcktas utan ock står i fara at warda förtryckt til den
christeliga kyrkians bedröfvelse, obestånd och skada, hwilket oumgängeli-
gen ske måtte, då ock saken så warder förwänd, att man väl på det högsta
söker at befrämja pietatem, men däremot ej allenast icke så är bekymrat
om veritate utan håller så före, att det är ett obstaculum in exercitio
pietatis; om man med alfwar och nijt utlägger sig pro veritate och ortho-
^ doxia til att henne föreställa och förswara på thetta sätt, warder pietas
ansedd såsom fundamentum och regula veritatis, där dock alt hvad til wår
[ tro, Gudz rätta dyrkan och gudacktigheten hörer skal inrättas och rättas
k effter den himmelska uppenbarade sanningen juxta illud ad legem et evan¬
gelium, Es. 8: 20.
> Det en sådan beskrifning numera bör gifwas öfwer pietismum är klart af
> det, som tilförne korteligen i denna lilla skrifft är upsat, och kunde med
åtskillige bewis widare läggias i liuset, särdeles medelst det, som om
> otilbörliga och skadeliga wägar och medel är utsagt, hwaraf novatores sig i
P wärket betiena, då de för pieteten strida, hwilka äro ganska månge och
506
irrige, dem man för korthets och tidens beskaffenhetz skull icke will eller
kan anföra. Det är nog, att detta alt hos dem både i lära och praxi föröfves,
hwilket och de med ögonen åskådat hafwa, som tilfälle hafft närwarande
sig om slikt at giöra underrättade. Fördenskul kunna de, som af okunnighet
och fåwisko här tillfört sådant tahl, det pietismus icke är till utan är ett
fabelwärk, när de sig om detta oprepade giordt närmare bekante, be¬
komma noga underrättelse, att med saken aldeles annorledes sig förewet-
ter, än de af andra, som kanske icke sielfwa hafft wiss kundskap om saken
eller henne wrångwisligen welat förtyda, blifvet intalte; warda och förmo-
deligen hädaneffter sig iackttagande för sådane utlåtelser, som dem sielf-
wom länder till förklening, androm til bedröfwelse och Gudz försambling
til skada.
Härwid måste ock med några ord påmint warda, att de, som wilja wara
novatorum patroner, mycket yrckia därpå och anföra för ett krafftigt
argument i detta ährendet, att man icke kan särdeles beskylla dem, som wi
beskriwe, för något fehl, effter de icke än äro af församblingen förklarade
att hafwa något fehl begått och mindre dömde för schismate eller haeresi.
Rfesponditujr: Wederbörande hafwa warit förplicktade at straxt i begyn¬
nelsen dämpa denna upkomne mishällighet; men at det icke är skedt,
såsom både veteris och recentioris ecclesiae praxis det hade fodrat, där-
öfwer klaga orthodoxi theologi uthomlandz högeligen än i denna dag, men
härtils förgäfwes och utan efftertryck. Och om man skal ex candore theolo-
gico yttra sig, så har detta malum bekommit krafft och tilwäxt däraf, at de
warit flere, som utan efftertänkiande fomenterat denna swåra siuka än
henne sökt at afhjelpa och läka, hwartill ock det kommer, att många
mäcktiga, som icke förstå sig på saken eller kunna på något sätt warda
därom grundeligen underrättade, torde hafwa antingen af praeconcepta
opinione eller persuasioner eller swaghet etc. sig företagit på det högsta at
tala för denne kyrckioolägenheten, hwarigenom hon sedan ju längre, ju
mer har tillwuxit.
Elliest såsom man wet, att desse nylingar äro mycket förunderlige uti
sine utlåtelser och wilja det ingalunda widgå, att de uti orthodoxien i någon
dehl afwika ifrån den rena lutherska läran, påstående twärtom, att de den
såwäl som andre lutherske lärare ren hålla och föreställa; därföre hafva de
af den andra sidan i den förhopning, at ock desse wordo sig betänkiande
och i ett och annat stycke sielfve finnande, hwarmedelst en conciliation
parterne emilian uthi påstående stridigheter stodo at träffa, icke welat eller
kunnat härtills gravera dem med något namn af schismate eller haeresi.
Imedlertid hafva rena lärare ex prudenti judicio metus i begynnelsen warit
507
sorgfällige til att med all flit och trohet waka i Gudz försambling och så
mycket möjeliget warit förekomma, att denna smitta icke aldeles skulle
taga öfwerhanden, intils de ock nu måste härwid föra ett judicium liquidae
veritatis och därmedelst äfven sökia at arbeta, hwad de kunna förstå
någerledz tiena til bot och läkedom härutinnan, om till äfwentyrs Gud af
nåde ännu wil see härtil, förbarma sig öfwer sin försambling, dess refwor
bota och det, som medelst twist och twedräckt är afsöndrat, genom enighe-
tenes band i Herranom Jesu igen sammanfoga.
Offtanämde malum religiosum pietisticum är nu beskrefvet effter den
beskaffenhet, som det uthdmlandz i de lutherska församblingar i Tyskland
hafft hafwer i anseende til dess begynnelse, framgång och continuation.
Hwad del wi oss däraf taga skolom, förstå wi af det, att wi med samma
wära religionsbröder äro lemmar i en kropp, hwars hufwud är Herren
Jesus. Hwad wi därwid giöra skolom, då de andra lemmar lida, böre wi
äfwen wetta, att wi skolom ömma deras nöd, hafwa medlidande med dem,
strida och lida med dem och nu och elliest altid hos Gud med trogne
förböner deras sak hielpa och befodra. Hwad de af oss täremot åstunda, är
af deras skriffter bekant och går därpå uth, att wi, som lärare ärom, skolom
bidraga [med] större flit, alfwar och försorg, att detta onda må kunna
afbögt warda. Hwad häruti af oss kan eller må tilgiöras, lemnäs härmed till
öfwerläggiande, då wi allmänneliga ärom sammankomne och torde något
godt råd finna, om wi, såsom oss åligger, därom ärom bekymrade, under
den alsmäcktigas styrelse, med trogen åkallan til hans gudommeliga Maje¬
stät, att han härtil sin milda wälsignelse förläna wille för sin sons wår
Herres Jesu Christi skull.
V. Om den i wårt kiära fädernesland inritade pietismo.
Såsom wi äre för trones enighet, som förmält är, förplicktade att wara
underrättade om wära trosförwanters tilstånd uthomlandz, om det sig
swårt eller liufft befinner, och deslikes böre taga del däraf, hwarföre är ock
pietismus, som dem vexerar, någorledes förestält blifwen. Doch är det ock
för den ordsaken skedt, att emedan samma malum sig til Swerge utwidgat,
man ock därom här af det, som andragit är, må hafwa någon kundskap och
dess constitution inhämta. Det är högst till at beklaga, att tå man tänkt, att
litet eller intet skulle i Swerge wara bekant af pietistiske satzer och at
namnet allenast kommit hos oss til att höras, man lell twärtom med
hiertans grämelse måste i wisshet förnimma, det altför mycket däraf bland
oss blifvet kundbart och antaget, ja så widt kommit, att ock enfaldige och
oskyldige siälar blifvet bekymrade och satte i twifvelsmål, hwad i tronessa-
33-10-311
508
ken wörö at wedertaga och följa eller ock neka och förkasta.
Jag såsom en ringa lärare, hwilken icke allenast af allmän plickt åligger
att hafwa kundskap om Christi hiordz wilkor utan ock nu til att genom råd
bidraga, hwad til dess wälfärdz befrämjelse hörer, har bort giöra mig
därom underrättat til det närmaste, som ske kunnat, då enhwar af oss i
synnerhet, som kallade och befalte ärom at komma hit til rikzdagen, hwad
han kan och förstår til församblingenes tienst bör andraga, har altsedan
min ankomst hit til orten beflitat mig til at erfara, hwad stycker hos de
enfaldige härstädes wörö bekante. Med flit har iag det giort, att iag icke
welat i detta något af dem inhämta, som af böcker och egit läsande kunnat
ett eller annat af novatorum meningar fatta, utan af sådane personer, som
iag är säker om, att de ingen pietistisk bok hafwa och hwarken förstå det
tyska eller latinska språket; hwaraf iag kunnat sluta, at de äro af andra
instituerade i det upsåt, at de skulle kunna dragas til sådanes hoop och
omwände (zeller rättare sagt förförde:) warda, warande härwid at märka,
det pietisterne icke allenast sielfwa sin mening prisa utan ock andra därtil
idkeliga öfvertala sökia, så att de ock wilja hafwa namn af convertenter.
Af beskrefne enfaldige christne, dem iag äfwen wisserliga wet wara
trowärdige och icke fara med flärd, såsom jag och för Gudz ansichte
härmed betygar, at icke heller iag annat nu anförer, än hwad jag med egne
öron af sådant trowärdigt folks mun hördt hafwer, har iag hört efterföl¬
jande satzer.
Om Herrans natwardz begående föres sådant tahl.
l:o Att det icke är af nöden offta begå den dyra måltiden, i ty det ordet
offta, som i instichtelseorden finnes, skal så uttydes: när det sker, at man
därtill går, skal man giöra det til hans åminnelse.
2:o Den som är kommen till mogenhet i sin christendom har icke så af
nöden at begå denna måltiden.
3:o Det är icke heller nödigt att noga efftertänkia desse orden: uthi, med
och under bröd och win, giörandes det tillfyllest, att man enfaldeligen
därtil går och icke heller synnerligen bekymrar sig om sättet eller hwad
mening papister eller calvinister hafva i denna artikelen.
Om kyrckiogång äro sådane utlåtelse gängse.
l:o Det är icke någon fulkomlig förplicktelse och nödwändighet, at man
oundwikeligen skal gå i kyrkian.
2:o Hwars och ens hierta är hwars rätta kyrkio.
3:o Att private conventicula, där enhwar så man som qvinna har frihet
509
fråga och säga, hwad han menar i sin gudstjenst och christendom, äro
> högstnödige, hwilket uthföres hafwa ecclesiolas in ecclesiis.
4:o Mot qwäkare, enthusiaster och andra secter wil man den mildhet
bruka, att man om dem och deras religion icke skall föra swåra omdöme.
Dessa satzer har iag sielf på ofwanskrefne wis erfarit, men härjämte ock
af wiss berättelse förnummit, att hos gement och oförfarit folk och särdeles
en wiss person widare effterföljande irriga meningar hägnas och framföras.
' l:o Många präster finnes, som icke äro af Gudi effter de l:o äro oom-
wände, 2:o komne thertil genom mutor eller 3:o genom gifftermål.
2:o Att slike icke kunna rätt lära, effter de icke äro sände.
3:o Påstår att den helige Ande icke är hos en sådan prästman, som icke
är född på nytt, hwarföre icke heller det prädikade ordet kan hafva en
, krafftig wärkan.
4:o Förer han klagan däröfwer, att private sammankomster förbiudas,
där wi dock alle ärom andelige präster och i krafft däraf böra och kunna
, lära och underwisa hwarannan.
5:o Föregifwer han sig icke kunna höra en ock annan prästman, såwida
de intet äro uplyste, eij heller tala om den inwärtes menniskan.
> En wiss handtwärkare påstår effterföljande satz: att en irregenitus icke
har rätt gudommeliga sakers kundskap, emedan den allenast är bokstafwe-
lig.
' Så har ock ett wist qwinfolk sagt, det hon hade. lust lära sig graekiska
språket, på det hon därigenom måtte rätteligen fatta sin salighetz kund-
1 skap, effter hon mente och påstod swenska versionen icke wara rätt fattat.
Flon skal ock effter sin utsago allaredan fattat lecturen.
N. b. Det wrånga och förmätna beteende, som en del af prästmän
^ offentel. å predikstolen föröfwa, då de sielfwa ståndet och sine förmän
utan åtskilnad med swåre beskylninger angripa, må wäl häribland uptek-
^ nas, i ty det äfwen från begynnelsen har warit pietisternes sätt så at
^ framfara, hwilket nogsamt är at intaga af de motibus, som de i Tyskland
hafwa upwäckt tijd effter annan uti Leipsigh, Hamburg, Halberstadt, Er-
, furt, Giesen och flerestädes, såsom en mag. Lange sig särdeles i Leipsich
> åhr 1690 höra låtit.
Må man nu icke se för ögonen, att slike personer dels äro anfäcktade,
> dels förförde af pietistiska underwisningar. Utan något nekande må här
* wäl säjas, at ovum ovo non est similius. Och om någon wille annat
förebära, så är detta lell så wist och sant. att skriffter och auctores kunna
y nämnas, i hwilka samma theses igenfinnas samt tid, åhretal och ort teknas,
* när och hwaräst sådane satzer äro utgångne, så att numera ingen utan
510
blygsel må låta sig höra eller säga, att pietismus är ett fabelwärk och
oqwädensord.
Härhos är icke annat att förmoda, än att alla rätsinnige, särdeles i wårt
stånd, som med Gudz ordz prädikande omgås, ej annat finna skola och
bekänna, än att desse oprepade satzer innehålla anstötelige, förföriske och
skaddige läror, som strida emot Gudz ord och wära symboliske böcker.
Och hwar någon emot förmodan har andra tankar och wil sig annars yttra,
blifwer det intet swårt en sådan att öfwerwinna och dess mun tilstoppa,
effter många af desse irrige stycken äro långt för detta af den christeliga
kyrckians dyre lärare, wära högt förtiente systematum auctoribus och
andra polemicis (:hwi!ka lell hos contradicentes hållas i föga warde:)
medelst Guds nåde, med hans ordz rättesnöre och krafft förlagde, då de
lärans renhet emot hwarjehanda secter til Gudz församblingz tienst med
härlig seger och högste heder städse hafwa förswarat. Och så framt något
gammalt med ny färg bestruket, det är nakaiå xamög, skulle framkomma,
blifwer det lika lätt slikt af samma sanningenes grund med Gudz hielp at
tilbakars drifva och tillintetgiöra.
VI.
Sedan det nu är klart och ostridigt, att desse nyheter sig jämwäl i wårt
kiära fädernesland insmygt, inträngt och utwidgat hafwa och efter sin
constitution är ett malum religiosum, som ej annat än willo och fördärf af
sig föder och allaredan förordsakat, warder ock ibland oss icke lönligen,
sällan eller med frucktan utan uppenbarligen, frimodeligen och stadigt
fortsatt och idkat, kommer nu härwid att öfwerläggias, om desse irregulari-
teter och corruptioner skola lemnäs så opåtalte eller något til hämmande af
tilwäxt företagas, warande bägge delar, hwilketdera som man utwäljer,
med stor swårighet och förtret conjungerat. Sker det förra, så är icke att
twifla på det alla med pietismo concurrerande wilfarelser och olägenheter
warda öfwerhanden tagande. Modet skulle tå hos hela detta anhang swåra
tilwäxa och dess förnämligaste ledamötter, som utan twifvel med råd och
subsidier från andra orter understödias, fatta däraf hwarjehanda mått och
utwägar til att sitt wärk krafftigast bedrifwa, hälst emedan bekant är, at de
mycket ärnat denne påstående rikzdag förehafva och giort sig synnerliget
hopp mycket uträtta til sine sakers inrättelse. Och i den händelsen, att icke
allenast pietismus pugnae och pietismus dependentiae, som sig klarligen
redan utwisa i de lärosatzer, som tilförna äro här anförde och hos många
bland os drifwes, få widare framgång utan ock pietismus absorptionis
kommer i full gång, hwilket oundwikeliga ske måste, om alt, såsom begynt
511
är, med detta malo får sig rota utan hinder, så warder wår rena lutherska
lära satt i största fahra at warda om intet.
Om man will blifwa wid det senare, så förekomma och därutinnan
sådane måhl, som det aldeles wilja afråda, särdeles att man tyckes som
föruth kunna se, det därmed intet gott kan uträttas. Uti ett och annat, som
tilförne är i slike saker förehafft, har icke något önskeliget swar utfallit
utan sakerne slut stadnat, som kunde sättia en i de tankar, att man anten
intet hinner skaffa med slikt owäsende eller will hålla det för sådant, som
intet meriterar något arbete eller den mödan att befatta sig därmed, hwar-
före det kunde förblifwa i sådant tilstånd, som det nu är, tå det på ett eller
annat sätt må aflöpa. Det gifwer icke heller ringa anfäcktning i detta
ährendet, at de, som äro denna oredan tilgifne, berömma sig och yfwas
däraf, att de hafva sine patroner ibland de mäcktige, af hwilka de förhop¬
pas att hafva patrocinium och kunna med sitt upsåth bryta sig igenom,
hwilket, så framt det skulle för dem lyckas, hade man mera skada än godt
tilwäga kommit med sin anwända flit.
Nu ehuruwäl man will hoppas, att alt icke skulle aflöpa effter wederpar-
ternes åstundan, och Gud förnämligast har sin gudommelige skickelse i
sådant, som hans ähra och församblingz beskydd och omwårdnad angår,
och bör härjämte hafwas sådane tankar, att de, som skulle komma at
hantera ett så högwicktigt andeliget måhl, wordo icke utan trogna böner til
Gud och saksens noga öfwerwägande sig något häruti yttrande och derhos,
emedan höge trones artiklar i detta förekommo, uti Gudz ord sökiande
uplysning samt ricktig och ofelbar underrättelse af högt uplyste orthodox-
orum theologorum skriffter, icke thesto mindre wil det dock hafwa det
utseende, at utgången blefvo twiflacktig, då man efftersinnar, huru sälsamt
och helt förunderligen det fast offta aflöper, som mången sig med grund
förestält, att det skolat wunnit en hel annan utgång.
Tå af desse och dylike infall och raisonementer sinnen warda mycket
distraherade, att intet fast och wist will sig framte, därwid man sig i detta
angelägna fästa må och stadna, måste man lell den säkrare delen wedertaga
och hwad med ett rent och roligt samwete synes instämma hälst angripa.
Så framt det wörö ett wilkorliget mål, som här handlas om, kunde det wäl
underlåtas och lemnäs ogiordt för de anförde motiver och til att undgå det
därmed följande beswär och äfventyr; men medan det rörer samwetet och
beträffar så månge siälars anten wälfärd eller obestånd, däreffter som man
sig härwid förehåller, tyckes det icke wara oss fritt lemnat att effter egit
behag därmed umgå utan oumgängeligen pålagt att giöra härwid tamqvam
in causa Dei effter wårt wäcktare- och herdaembetes beskaffenhet och
512
plickt, hwad wi förstå och förmå.
De inwänningar, som os härifrån wilja afskräckia, härröra af kött och
blod, då wi sielfwa saken rätteligen anse, hwarföre de icke heller något
böra gälla, utan wi dem såsom swagheter förbigå och på andra sidan i
förtröstan på Guds bistånd bestälningen försicktigt med trogne böner och
christeligit nit både begynna och befordra, försäkrade därom, at tå wi en
för allas ögon liggande och i Gudz ord fast[st]ält samt af Herrens nitäls¬
kande och trogne tienare rent utförde och förfäcktade sanning söka at
oförkränk och helig behålla, Gud icke warder oss styrckio och wälsignelse
undandragande utan därmed underligen och nådeligen bistående och dem
tillika til rätsinnighet dragande, at de det befrämja måste, som de tilförne
hafva satt sig emot, hwilket wi oss trösteliga af Pauli och fleras exempel
skolom till sinnes föra. Och må wäl härhos det oss beweka til medlidande
och alfwarsamt utläggiande häruti, att en stor dehl allaredo äro inficerade
af detta malo, såsom de anförde satzer det wid handen gifva och än
yttermera däraf slutas kan, at emedan de enfaldige menniskor, som aldrig
någon pietistisk bok sedt hafwa ock äntå deras läro fattat, måste fast mera
andra, som förståndige wara wilja och böcker äga, däraf wara intagne,
hwilket jämwäl af allmänt tahl och ryckte wil confirmeras. Och wil iag här¬
hos hafva berättat, att jag sielf förstådt och hört, det fromt folk, som sin
christendomskundskap enfaldeligen, dock förnöjeligen, lärt hafwa, genom
desse nye prädikningar så äro förwirrade, at de ej weta, hwarwid de sig
hålla skola, och begynna twifla, hwilken lära den rätta wara må, hwilket är
i sig sielf så beklageliget, att man det tillfyllest ej kan beskrifva, när man
därpå med flit tänker, och än farligare, då man betracktar, hwad wärkan
och utgång detta i anfäcktningenes tid och dödzstunden hafva kunde. Gud
ware os nådelig!
Min enfaldiga mening är i detta, att när alt wäl betänkes och det ena med
det andra jämföres, rådeligast wara synes, att i Herrans namn läggia
handen härwid och wärkeligen sökia hielpa saken samt wara betänkt
därpå, huru det bäst och med god framgång må låta sig giöra. Ehwad
utgång härpå må följa, så wete wi dock föruth, sedan wi wår yttersta
förmågo hafva därwid troligen anwänt, det wi inför Guds ansickte finne
nåd och medhåld, warde uti wära samweten lisade och hos Gudz församb-
ling och wära hemmawarande medbroder uhrsäcktade samt hos effterkom-
mande achtade för redelige, rättsinnige och ståndachtige Herrens tienare
och sanningenes bekiännare, hwilket alt os fela skulle, om detta nu blefwo
efftersatt och twärtom oss med rättone swåre wälförtiente tilmälen af
oförswarliget stillatigande, försummelse, frucktan, oförstånd och mera
513
lastwärdigt warda tillagde. Såsom ock de i förenämde malo delacktige och
bråtzlige skulle äfwen styrkias at häreffter mycket mera än förr att fram¬
härda i sine felacktigheter och dem sökia fortplanta. Men iag önskar, at wi
alle hwar sig måge med frögd wilja i wära hiertan säga: Dixi et salvavi
animam meam.
VII. Wälmente förslag hwarigenom nylingars eller de så kallade
pietisters biläror kunde hämmas, förekommas och omsider
aldeles afskaffas.
Hos Kongl. Maij:tt wörö i underdånighet at anhålla:
l:o Att Hans Kongl. Maj:tt, näst det allerunderdånigst tacksäjelse afläg-
gas skulle för det placat emot pietisteriet skal å wissa tider upläsas, täcktes
nådekn förordna, det därmed stadigt skal continueras.
2:o Att särdeles personer måtte tilsättias, som effterse, hwaräst conven-
ticula ecclesiastica, som förbudne äro, anställas, på det placatet med
efftertryck må handhafwas, emedan prästerskapet hwarken har där tid til
eller sådant anstår.
3:o Att slika måtte ansedde warda, såssom de där upsåteligen förbryta
Kongl. May:ttz förbod.
4:o Att då consistorierne här eller där med klagomål emot slikt inkom¬
ma, sådant måtte med giörligaste skyndsamhet afhielpas och icke bli
liggande.
5:o Att Kongl. Maij:tt wille hafwa allernådigst reflexion på consisto-
riernes i sådane mål giorde berättelser, emedan de på sin aflagde dyra ed
effter Gudz ord slike saker skärskåda och praesumeres, såsom af Gudz ord
uplyste, kunna genom Herrans nåd rätt finna sig i det, som om läran dömas
skal.
6:0 Att de präster, som förnimmes föra anstöteliga lärostycken och
genom förmaning icke wilja låta rätta sig, måge mista alt hopp om promo¬
tion och där de äntå framhärda aldeles blifwa afsatte.
7:o Att unge studenter, som begifwa sig på resor uthomlandz, måtte
yttermera förbiudas att resa til mistänkte universiteter och sig wid dem
uppehålla, effter de förspörjas aldeles intet ackta, hwad förr härom är
förordnat, hwilket så mycket nödigare är, som denne påstående oreda har
hafft sin begynnelse af obetänkt wistande på förbudne orter och under¬
hålles genom samma fehl.
8:0 Att både präster och studenter, som giort sig mistänkte i läran, måge
straxt ställas för consistorierne att examineras i slike stycken och om de
finnas hugna något schismaticum, att dem då må blifva antydt, det de ingen
promotion hafva at wänta, så länge de sine anstöteligheter behålla.
514
Detta med mera kunde hos Hans Kongl. Maij:tt medelst underdånigst
memorial insinueras.
Härjämte skulle ock det kanske till denna angelägenhetens afhielpande
något wärka kunna, om ock några påminnelser lemnades til wårt stånd att
iachttagas å alla orter, särdeles uti alla städer, hwaröfwer consistorierne
skulle hålla hand, att de flitigt måtte blifwa förestälte. Och är icke at twifla,
det detta råd, om det behaga skulle, hade någon efftertryck och krafft,
emedan det blefwo wederböranderne communicerat nomine et consensu
totius ven. deri comitialis, hwarom straxt slutas kunde, och tyckes sådane
positioner böra stå i effterföljande och andre dem like.
l:o Emedan novatores biuda till wid alla tilfällen at swärta och illaluch-
tande giöra hela wårt stånd, då en eller annan sig förser och gör sig skyldig
till last och skam, wore det nyttigt, att en åtwarning och förmaning allmän¬
neligen skulle utfärdas, det enhwar måtte taga sig til wara i sitt gemene
lefwerne för swordom, dryckenskap, slemt snack, girighet, kallsinnighet
och försummelse, på det de icke måge gifwa lastarenom rum till hädelse,
och däremot winläggia sig om alla christeliga dygders wärkställighet i alla
tilfällen och således genom den heliga Andes nåd wara upbyggeliga i
församblingen både med lärdom och lefwerne, då de i så måtto kunde wara
hiordenom til efftersyn och för allom betyga, det de i wärket wisa och
effterlefwa, hwad de sielfve wette och androm intrycker, hwarförutan de
icke allenast hindra lärans framgång utan komma och twifvelsmål tilwäga
hos åhörarne, om det sant är, hwad predikanten lärer, effter han sielfwer
icke rättar sig däreffter, hwilket en wiss åhörare på en ort friwilligt för sin
siälesörjare om sig sielf bekänt häfver.
2:o Såssom wi böre af christelig kärlek förhoppas, at de fleste Herrans
tjenare äro sådane såwäl i gierningen som effter namnet och därföre hvar
för sig gör en evangelisk predikares wärk och uträttar sit ämbete redelige,
så är det ock nödigt, at den, hvilkom dess samwete bär godt witnesbörd,
äfwen därom är bekymrat, at då han märker, det dess broder i ämbetet
beter sig oskickelig, densamma må warda förbättrat, icke återwändandes
därmed utan stadigt arbetandes, til dess, kan hända, Herren gifwer en
sådan bättringenes nåde.
3:o Wi warda och hårdt beskylte, at wi icke med nit drifwe den läran om
en sann gudzfrucktan; ty åligger ock oss at i detta wara warsamme och
waksamme och drifwa däruppå, at hos oss ej må finnas blott sken til
gudacktigheten och dess krafft försakes utan att hon må wara rotat i hiertat
och utwisa sig i tankar, ord och gierningar, til hwilken ände och flitigt
predikas skal om den inwärtes menniskans (: Heb. 12: 14 :) beskaffenhet
515
och rätsinighet, på det wi genom trone skolom warda förnyade til at
förneka oss sielfwa, strida emot wäre andeliga fiender, korsfästa wårt kiött
samt med lustar och begiärelser och beflita oss om goda wärk ock giärning-
ar, til hwilka wi ock i Christo Jesu ärom skapade, kommande altid ihog, det
wi skolom fara effter frid med allom och effter helgelse, förutan hwilken
ingen får se Gudh.
4:to Härwid märker iag för min del något, som i synnerhet bör acktas, att
då fromma menniskor beflita sig om et stilla och christeligit lefwerne,
wiljande skilja sig ifrån werldenes fåfänga wäsende, warda de därföre af
munchristne och dem, som werdzligen och kiötzliget äro sinnade, utro¬
pade för pietister, hwilket är en lijst och kånst, som den onde fienden til
gudzfruchtans förstörelse upfunnit häfver. Fördenskul och emedan pietis-
terne häraf emot oss inwända, at wi dem därföre emotsäje och förfölje, att
the beflita sig om en san christendom och at de wilja tiena Gud af alla
kraffter med inwärtes kärlek och frucktan, så ock med utwärtes åthäfvor;
ty är det ock en oumgängelig nödwändighet härwid, det lärarena allestädes
måge tydeligen och ljusligen föreställa sine åhörare en rätt åtskilnad emil¬
ian en san och falsk gudzfrucktan, och antingen warder för den ordsak
kallad pietist, at han på det högsta wil fruckta Gud och därföre så med
utwärtes åthäfvor som hiertans innerlige rörelse wil honom tiena och
fruckta, ty wi äre plicktige at dyrkia och tilbedia Gud både med kropsens
och siälenes kraffter; utan därföre kallas de pietister, at de drifva Gudz-
frucktans öfning på det sättet, hwarigenom den rena läran warder anfäck-
tat, såsom tå de til exempel läran om goda gierningar och med sådan
förestälning drifva, att de fast när sättias i lika grad och höghet med
Herrans Jesu dyra förtjenst.
5:o Då denna läran hos os drifves och goda wärk och gierningar yrkes,
skall därhos klart föreställas, att en rätt tro dem förutan icke wara kan hos
rättsinnige christne, emedan hon elliest är död och icke lefwande. Och
måste wäl härhos för dem enfaldigom predikat warda, att goda gierningar
intet wärka eller förtjena eller underhålla rättfärdiggiörelsen och sahlighet;
dock skola de nödwändigt af oss bewisas för Gudz wilja och befallning
skul, för wår christeliga plickt och skyldighets skul, at wi ärom Gudz barn,
som hans bod och befallningar wiljom effterkomma för godt samwetes skul
och för det afseende och sammanhang skul, som goda wärk och gierningar
hafwa på och med rättfärdiggiörelsen och trone, så at, rentut sägas, måste
det ingen rättfärdiggiörelse eller tro finnes hos dem, som icke hafwa
helgelsen med goda wärk och gierningar, hwilka äro effecter, fruckter och
egenskaper af de nämde nådewärk. Elliest är det härmed så beskaffat, att
516
där goda gerningar icke idkas, måste säkerhet, kallsinnighet och andra i
synd- och laster hafwa sin gång, som ounwikeligen störta menniskan uti *
ewig fördömmelse.
6:0 Sedan så många skaddige lärosatzer ibland gemene man warda .
utspridde och bekante, tyckes det wara ganska nödigt, att lärarena hwar på
sin ort flitigt effterspana, hwad af de misstänkte här och där kan utspridas,
och till att förekomma, det de enfaldige icke måge warda förförde, skulle j
de grundeligen uptaga och förläggia de irrige meningar och däremot af
skrifftenes språk stadfästa, hwad rätt är och tillika enfaldeligen med dem
bewisa, huru det felacktiga strider däremot och den rena sanningen. Och i
emedan alla hwarken hafva gåfvor eller full kundskap det lyckeligen til
upbyggelse at utföra, kunde prosten eller någon annan häradzman af
kyrckioherderne i probsteriet härom tillitas och någon god manuduction til 1
detta ährendetz richtighet af dem erhållas.
7:o Elliest effter detta bekante malum religiosum förnämligast är in- |
bräckt och i riket disseminerat wordet genom förföriska böcker och 1
skriffter, torde äfwen angeläget hållas, det herrar kyrckioherdar i alla
församblingar med försichtighet undersökia, om och hwad mistänkte <
böcker här eller där kunde finnas, det de sedan skulle consistorio notifi- *
cera, som wordo dragande försorg om slike förbiudne wärks indragande,
på det widare smitto måtte afwärjas.
8:0 Ibland alt sådant borde det ock tiena til wårt ändemåhlz ernående,
om hwar siälesörjare med fog och saktmodighet, då han förmärker irrige
utlåtelser å färde wara, anstälte trogna förmaningar, at ingen må förebringa (
främmande meningar, om hwilka han icke heller sielf häfver förstånd,
anten de äro ricktige eller oricktige, wettande at han i så måtto icke (
allenast sin egen skada söker och befrämjar utan warder därhos säker till ,
andras fördärf, dem han i sitt oförstånd förleder, och samlar på sig swår
skuld och straff. I
Genom Guds nådiga tilhielp torde den påstående och widare befarade {
oredan i närwarande malo kunna, om icke aldeles förtagas, dock i någor
måtto hindras och afböjas, så framt det andragne och mera sådant i san '
gudzfrucktan och med innerliga böner blifver practicerat, effter Gud ett "
ordenteliget, godt och godeliget upsåt aldrig låter aldeles frucktlöst aflöpa.
Åtminstone följer där altid godt samwetes förnöjelse med, tå man i enfal- 1
dighet alt hwad i ens förmågo städt budit till att wärkställa, så till att afstyra ^
thet, som skadeligit är, som till att befrämja, hwad till fromma länder.
i
I
<
1
<
|
517
VIII. Ännu skulle någre angelägne måhl, som synas wara allmänne,
tyckias böra förehafwas och om kongl, förordning uti dem anhållas,
effter de höra till wår christendoms tilwäxt och dess renhets bibe¬
hållande uti wårt lefwerne och dageliga omgänge, dem iag nu ihog-
kommer är följande.
1 :o Jag har i min ungdom och sedan både uth- och inrikes hört talas om
lapparnas underwisning i deras christendom. Nu är wäl så, att höga öfwer-
heten i framfarne seculo härom dragit christeliget omsorg, så att detta folk
ock bekänna sig til den christeliga läran och något däraf förstå. Men som
ett stort mörker än torde hos dem finnas, som härrörer såwäl af deras
flycktiga och owissa kringfarande som af det, att de icke hafwa siälesörjare
tillfyllest, som dem allestädes hinna i deras underwisning och gudstjenst at
upwackta och betiena, meriterar det i sanning öfwerläggiande, huru de
bäst i denna siälewård måge blifwa hulpne, hwarom wårt stånd det första
och mästa bekymmer hafwa bör och å rikzdagen bäst kan beställas.
2:o Med tårar är till att beklaga, det allmän säkerhet och kallsinnighet
tager öfwerhanden i riket, så att man ej annat se kan, än at menniskorne
hålla et slät opus operatum för en rätt gudztienst och tyckia, att det gior
härutinnan tillfyllest, om de i utwärtes måtto förrätta sin gudztienst, gå i
kyrkian etc. Då man tänker på medel häremot, finnes ej något närmare
medel häremot, än att lärarena ouphörligen predika, lära och förmana idka
samt at föräldrarna hemma i husen måge denna förföriska säden och
meningen hos barn och husfolk söka utrota.
3:o Wid catechismi prädikningar, särdeles förhören, kunde ock denna
och all annan christendomslära och åtwarning med efftertryck drifwas.
Men emedan det är bekant, att sombliga icke wilja wara härtill förbundne,
fast både lag och ed därtill oss förplicktar, wörö wäl, om wi här kunde
komma öfverens, att denna wår plickt blefvo igenom consistorii regni
utlåtelse påmint, effter många uhrsäckta sig därmed, i synnerhet som bo
längst från consistoriis: Hwad är den ene mera förplicktat til detta arbetet
än andre i nästa pastoraten.
4:o Så mycket iag mig i enfaldighet kan föreställa, skulle ingen förstäl-
ning bättre kunna ske til desse skadeliga och felacktiga meningars afskaf-
fande än wid läsemöten, som på några orter kallas skriffthåld, där enhwar
af åhörarne särskilt kan i alt nödigt underwisas. Men såssom månge af
politicis, jämwäl de, som wilja wara förståndige, förmena detta wara
förbudit, fast uttryckelig anledning därtill gifwes i kyrckiolagen, tyckes
wara af nöden, det en så högst angelägen och upbyggelig förrätting genom
widare kongl, förklaring må warda stadfäst.
518
5:o Med största siälewåda torde denna meningen om opere operato in
praxi wara inritat wid den helige natwardsens bruk, hwilket man synes
hafva ordsak at sluta af den stora kalsinighet, som därwid hos största delen
förmärkes. Och emedan detta icke kan förekommas utan troget förhör och
underwisning, som intet kan anställas, med mindre I. det afskaffas, att
menigheten, som fast allestädes på stora högtider och bönedagar will gå
hopetals til Guds bord, afhålla sig ifrån denna oseden, hwarmed de wisa sig
begå den höga måltiden af en wana, då ock omöjeliget är, att dem alla
nöjacktigt underwisa, 2. att de, som wilja begå den heliga natwarden, måge
förplicktas, så den ene som den andra, att i wekoprädikningar föruth wara
tilstädes, låta sig anteknas och grundeligen underwisas om Herrans
nattwardz wärdiga nyttiande, kunnandes ett så högt wärk wäi utan swårig-
het låta sig giöra. Så framt härwid icke är enighet och likhet, kan i detta
ingen rättelse ske, utan blifwer denne bestälningen med stor siälewåda
förrättat.
IX. Effterföljande synder gå mycket i swang och taga aldeles öfwer-
handen, til hwilkas hämande gode och mogne samråd betarfwes.
1 :o Signeri och widskeppelse äro så mångehanda, att där är intet taal på,
och räcknas äfwen til en del såssom loflige medel samt blifva wäl afstraf-
fade wid werdzlig rätt, då de angifwas, men därmed kan förbrytelserne
icke utrotas utan fordras därtill andeliga medel. Må det icke wörö härwid
nyttigt, at man på prädikstolarne upräcknade alla arter af dessa synder,
som man wiste at nämna, och därhos förkunnade Gudz wredes straff, som
på det hos 2:dra bodetz öfverträdelse följa måste och plägar.
2:o De som får leda och ilwilja til sine makar bedrifwa offta hor, på det
de måtte dem slippa, och när de skilde äro, belägra de andra, dem de ock
sökia på alt sätt at få taga til hustru, på hwilket 3 exempel funnitz i Wexiö
stifft inom 1 åhr; sådane warda straffade såsom för lönskeläger, men om
straffet skarpas, torde det wara got remedium.
3:o Fast offta tildrager det sig, att äckta folk, när ett outsläckeligit hat
dem emilian upkommer, skiljas och flyttia sig långt från hwarannan. Ell¬
wad råd och förmaningar därwid brukas, hielper det intet, såssom man
icke heller förmärkt, at de medelst den method, som kyrckiolagen före-
skrifver, äro bräckte til bättring. Om på de arga, som ordsaken äro til
sådan oenighet, skulle af öfverheten effter ransakning statueras exempel
och de til en tid til Marstrand förwisas, wordo det hos mången skräck och
warsamhet wäckande.
4:o I wårt stånd kunnom wi icke utan samwetets oro lemna opåtalt
519
duellerande, som nu utan sky under tiden i löndom och offta uppenbarliga
föröfvas, hwarföre det wore af nöden hos Kongl. Maij:tt i underdånighet
anhålla, det öfver de härom utgågne placater kunde hållas hand, att med de
brotzlige effter deras innehåld skulle förfaras, hwarförutan skräckeliget
mord än mera häreffter är at befara, än som tywärr allareda skedt. Siäle-
mördaren diefwulen har beklageligst winning nog dessutan genom swåra
laster, att ju hans wärk ej må warda styrckt medelst så öfwerdådigt och
uppenbarligt företagande.
5:o Då stygge onde misgierningar och blodskulder begås, begifwer mis-
dådarna sig på flyckten och hålla sig undan till en tid och komma fram
omsider, effter de hafwa det hopp att slippa lifsstraff, då de således
friwilligt sig sielfwa angifwa. Men det tyckes, att skäligast wörö, det de
ingen lindring niuta skulle, emedan af sådan förskoning, blodskylder och
dess straff samlas på landet till dess undergång. Kunna sådane icke gripas
och afstraffas effter lag, måge de till wälförtient straff blifwa biltoge, då
öfwerheten med landet wäntar hos Gud wara enskyllat.
6:0 Trolofningar slutas och uprifwas öfweralt effter egit behag och godt-
tyckio, genom hwilket misbruk detta christeliga wärket kommer i förackt
och äfwen stora förargelser förordsakas, då offta händer, att sådane trolof-
wade af opkommen oenighet skiljas åt, sedan de några månader lefwat i bo
tilsamman och gifvet tilfälle till rop och ryckte, at de icke äro frie för
kiötzlig beblandelse med hwarannan. Om det blifwer öfweralt practicerat,
att de blefwo wärkeligen hindrade at wistas tilsamman för wigslen, wörö
mycket i detta tilgiort, men det har härdis ej wunnit framgång; ty conti-
nuerar både misbruket och förargelsen. Det kunde till någon ändring i
denna oredan wara, om trolofningar anställas i kyrckian effter gudztien-
sten uti prästernes och någre främmande wittnes närwaro, såssom jag
minnes, att härmed så blef förhållit i min ungdom, hwarmed bättre kunde
förekommas, att icke sådane personer kommo tillsamman, som hafva
hinder af släckt och skyldskap, omogenhet i åhren, okunnighet i sin
christendomskundskap och af annat dylikt.
Detta har iag effter mitt ringa omdömme såssom ganska angeläget til at
afböja det, som i wår christendoms lopp är hinderliget, och understödia
det, som til des tillbörliga fortsättiande tienar. welat anföra och till den
ändan hos venerand. clerum comitialem lemna, att mine enfaldige tankar,
dem iag för min opaslighet skuld wid tilfälle icke närwarande kunnat yttra,
måge wara bekanta samt nu på en gång bröderne uptäckte, särdeles medan
jag desutan warit sparsam i mine utlåtelser och altid hållit rådeliget till att
innehålla med tahl, då jag förmärkt, att andra, som däraf mera nöje hafwa,
520
welat något föreställa. Wi lefwe nu i de ytterste dagar och därföre i farliga
tider, det ock hwar rättsinnig med tårar warder befinnande, i synnerhet då
han märker, att önskan och irringar fast i allting, särdeles i sanningenes
anfäcktande, dageliga tiltager; därföre bör ingen, som för en rätt christen
acktas will, wara sömnacktig och fåfäng utan waka och arbeta, såssom
honom åligger och han det kan åstadkomma; på det han må wisa sig hata
mörkret och älska Huset och sanningen. I samma afsickt har jag detta welat
framgifwa och äfwen därmed betyga, huru man hierteligen bör låta sig till
sinnes gå denna tidsens wedermödo, då man allehanda förbistringar för sig
finnér och tycker hafwa än swårare att fruckta före, och wäl för effterkom-
mandenes skuld må man det giöra, att de märkia måge, det man föruth sitt
älende sedt hafwer och warit bekymrat om Josephs skada, då de, så framt
Guds ord ej fehla kan, warda mycket större älende seende, om weridén än
längre skal stå. Hwad jag således i brist på hälsan, tilfälle och alla subsidier
i swaghet, särdeles då min ögonslius mig fehlar och hufwudet är mycket
betungat, framter, förmodar jag warda wähl uptagit, emedan jag af wäl-
ment upsåth utan arga list ibland redeliga och icke falska bröder, som
annat föra i munnen, än de i hiertat hysa, mine enfaldeliga och oförgripe-
liga tankar communicerat. Herre förbarme sig öfwer oss, befodre, hwad til
hans ähra länder och läte sig mildeligen wårda om sin försambling, täncke
altid på oss til det bästa för Christi skull, at wi manneliga måge stå emot
diefwulen, på det han måtte fly ifrån oss, och nalkas Gudi, at han måtte oss
nalkas. Amen!
David Lundh
20.
Prästeståndets påminnelser över tjänstehjonsordningen
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 6, nr 189f
Protokollet, s. 213
Påminnelser öfwer tiänsthionsordningen giord hoos prästeståndet.
Uti § 1 wid orden Then som ike är siälf suten borgare etc. till hämmande
af öfwerflödigt öhl- och bränwinsmångleri wörö wähl, om then allena
blefwe borgare, som antingen kunde något handtwärk el:r hade något at
5 Koncept.
521
wederwåga. Uti thenne och fölliande §§, hwarest om böter tahlas, på-
minnes, at en 3-dehl må tillfalla kyrkian.
In medio, at lättingar må blifwa uti orten i publiqve tiänst ock then, ther
icke är kornen i tiänst, hoos then, som kan ock will hafwa then, och när
ingentera af thesse förenämbde gifwes, tå må the föras utur socknen och
lähnet.
Uti 3 §. Obs., at the personer, som bonden låter skrifwa för sitt fålk, the
böra ock wara uti hans bröd och tiänst ock icke, som offta skier, äga
tillstånd at sättia sig å backstuf.
Uti 4 § wid börian lyd orden 7 dagar effter stämmodagen tykes böra stå:
7 dagar åtminstone effter stämodag.
Uti 5 §. Obs. effter Larsmässodag bör 8 dagar wara frije, på hwilka ingen
äger macht at städia el:r taga städzell; tessförinnan böra tiänstehionen
inlefwerera sina orlofzsedlar till pastorem loci, hwilken söndagen theruppå
läser them up uti soknestufwan.
Uti 6§ in medio lyda orden Ther något tiänstehion under sin warande
tiänstetijd effter undfånge förmaningar etc. Thesse sidste orden effter
undfångne förmaningar tykes böra utslutas och aldeles wara förbiudit.
Wid logar, lador etc. tillsättias stall.
Orden effter socknemännens godtfinande ändras på thetta sätt: effter
godtfinnande uti socknestufwan.
1 gemen observeras härwid, at icke allenast tiänstehion förbiudas at
wårdzlöst hantera elden, utan eho then wara må skal wara förfallen till det
utnämde straffet.
Uti 7 §. Ståcksättiandet 3 söndagar å rad tykes kunna lösas med 3 d. smt
för hwar gång.
Uti samma § tahlas om edgång, hwilken hålles mycket betänkelig. wa¬
rande wähl, om then kunde undgås.
Uti 8§. Obs., at tiänstehionet, som flyttat till en annan socken, böre
upwisa straxt sitt pass och beskied hoos pastoren loci wid straff till giö-
randes.
Uti 10§. Obs. wid klädedrächten, at en tjänstedräng ock tjänstepiga må
bära samma drag, som son och dåtter har hema hos sine föräldrar.
Wid taxan påmintes
1) ifrån Skåne, at then upförde halsduken ey bör bestås, tå en dräng
tesutan har så ansenlig löhn;
2) ifrån Gotland, at en dräng icke bör få skor, strumpor ock dylikt, tå
han niuter 12 d. smt i löhn.
Ex protocollo
Es. Hasselhun.
522
21.
Herman Wittes memorial om Carl Hasselqvist
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 42f
Protokollet, s. 230, 251
Hörsamst memorial til summe venerandum consistorium regni.
Såsom iag tilförene utom de nödige underwisningar, som Carolo Has¬
selqvist uti några wälbetänkta colloqviis consistorialibus wälment til hans
efterrättelse så af mig som mina h:rar medexaminatoribus mundtehn
blefwo lämnade i åtskilliga stycken, som man i förstone förmodade hans
oförstånd hafwa rögt en obehagelig irring uti, men sedermera med ängslan
omsider förnam hans enwisa och upsåteliga förswar af samma wilfarelse,
hafwer äfwen utan al passion, hälst hans person och qvaliteten förr warit
mig aldeles obekante, skriftekn eij såsom någon wederpart utan såsom en
opartisk examinator och wälmenande informator medelst et theologiskt
betänckande tydel:n öfwertygat honom dels i hwad för en förwänd mening
skriftenes klara ord af honom blifwit brukade, efter hans mening för en
grund til des anbudna oförswarliga lärosatzer, dels huru obetänksamt han
til sit förmenta förswar anfört de lärares ordaformer, som i sin tid än eij
wetat utaf de sedermera upkomne skadeliga kätterijer, hos hwilka man
fördenskul tåhl och ursächtar sådana ordasät, som de utan någon wilfa-
rande mening derwid innocent brukat och til en del af androm kärkn
warnade demsamma åtrat, dem man twärtemot hos haereticos, the thär
med sådana ordasätt wilia öfwerskyla deras bedrägerij til menniskornas
förförelse ifrå den ewangeliska lärans helsosamma klarhet, billigt förkas¬
tar, altså har iag dock uti detta swar uppå summe venerandi consistorii
regni remiss af hans klagoskrift allenast kårtehn welat wisa, huru obilligt
bemälte Hasselqvist wil debitera mig för en orsak til des olägenhet, den iag
doch beklagar och önskar, at en behagelig ändring utaf des wilfarande
meningar måtte gifwa någon förswarlig anledning til en skiälig befordran
framdeles af hans wälfärd. Ty behagade summe venerandum consistorium
regni gunstigast förmärcka, hurusom
l:o oansedt hans vocation til Wårdöö capell på Åland war i så måtto
oordentelig, at densamma twärtemot kyrckioordningens cap. 19 § 9, som
dicterar, det consistorium äger at föreslå de personer, som til besättiande
6 Original medpåteckningen Upläsit uti consistorio regni d. 20 Julii 1723.
507
sorgfällige til att med all flit och trohet waka i Gudz försambling och så
mycket möjeliget warit förekomma, att denna smitta icke aldeles skulle
taga öfwerhanden, intils de ock nu måste harwid föra ett judicium liquidae
veritatis och därmedelst äfven sökia at arbeta, hwad de kunna förstå
någerledz tiena til bot och läkedom härutinnan, om till äfwentyrs Gud af
nåde ännu wil see härtil, förbarma sig öfwer sin försambling, dess refwor
bota och det, som medelst twist och twedräckt är afsöndrat, genom enighe-
tenes band i Herranom Jesu igen sammanfoga.
Offtanämde malum religiosum pietisticum är nu beskrefvet effter den
beskaffenhet, som det uthdmlandz i de lutherska församblingar i Tyskland
hafft hafwer i anseende til dess begynnelse, framgång och continuation.
Hwad del wi oss däraf taga skolom, förstå wi af det, att wi med samma
wära religionsbröder äro lemmar i en kropp, hwars hufwud är Herren
Jesus. Hwad wi därwid giöra skolom, då de andra lemmar lida, böre wi
äfwen wetta, att wi skolom ömma deras nöd, hafwa medlidande med dem,
strida och lida med dem och nu och elliest altid hos Gud med trogne
förböner deras sak hielpa och befodra. Hwad de af oss täremot åstunda, är
af deras skriffter bekant och går därpå uth, att wi, som lärare ärom, skolom
bidraga [med] större flit, alfwar och försorg, att detta onda må kunna
afbögt warda. Hwad häruti af oss kan eller må tilgiöras, lemnäs härmed till
öfwerläggiande, då wi allmänneliga ärom sammankomne och torde något
godt råd finna, om wi, såsom oss åligger, därom ärom bekymrade, under
den alsmäcktigas styrelse, med trogen åkallan til hans gudommeliga Maje¬
stät, att han härtil sin milda wälsignelse förläna wille för sin sons wår
Herres Jesu Christi skull.
V. Om den i wårt kiära fädernesland inritade pietismo.
Såsom wi äre för trones enighet, som förmält är, förplicktade att wara
underrättade om wära trosförwanters tilstånd uthomlandz, om det sig
swårt eller liufft befinner, och deslikes böre taga del däraf, hwarföre är ock
pietismus, som dem vexerar, någorledes förestält blifwen. Doch är det ock
för den ordsaken skedt, att emedan samma malum sig til Swerge utwidgat,
man ock därom här af det, som andragit är, må hafwa någon kundskap och
dess constitution inhämta. Det är högst till at beklaga, att tå man tänkt, att
litet eller intet skulle i Swerge wara bekant af pietistiske satzer och at
namnet allenast kommit hos oss til att höras, man lell twärtom med
hiertans grämelse måste i wisshet förnimma, det altför mycket däraf bland
oss blifvet kundbart och antaget, ja så widt kommit, att ock enfaldige och
oskyldige siälar blifvet bekymrade och satte i twifvelsmål, hwad i tronessa-
33-10-311
508
ken wörö at wedertaga och följa eller ock neka och förkasta.
Jag såsom en ringa lärare, hwilken icke allenast af allmän plickt åligger
att hafwa kundskap om Christi hiordz wilkor utan ock nu til att genom råd
bidraga, hwad til dess wälfärdz befrämjelse hörer, har bort giöra mig
därom underrättat til det närmaste, som ske kunnat, då enhwar af oss i
synnerhet, som kallade och befalte ärom at komma hit til rikzdagen, hwad
han kan och förstår til församblingenes tienst bör andraga, har altsedan
min ankomst hit til orten beflitat mig til at erfara, hwad stycker hos de
enfaldige härstädes wörö bekante. Med flit har iag det giort, att iag icke
welat i detta något af dem inhämta, som af böcker och egit läsande kunnat
ett eller annat af novatorum meningar fatta, utan af sådane personer, som
iag är säker om, att de ingen pietistisk bok hafwa och hwarken förstå det
tyska eller latinska språket; hwaraf iag kunnat sluta, at de äro af andra
instituerade i det upsåt, at de skulle kunna dragas til sådanes hoop och
omwände Oeller rättare sagt förförde:) warda, warande härwid at märka,
det pietisterne icke allenast sielfwa sin mening prisa utan ock andra därtil
idkeliga öfvertala sökia, så att de ock wilja hafwa namn af convertenter.
Af beskrefne enfaldige christne, dem iag äfwen wisserliga wet wara
trowärdige och icke fara med flärd, såsom jag och för Gudz ansichte
härmed betygar, at icke heller iag annat nu anförer, än hwad jag med egne
öron af sådant trowärdigt folks mun hördt hafwer, har iag hört effterföl-
jande satzer.
Om Herrans natwardz begående föres sådant tahl.
l:o Att det icke är af nöden offta begå den dyra måltiden, i ty det ordet
offta, som i instichtelseorden finnes, skal så uttydes: när det sker, at man
därtill går, skal man giöra det til hans åminnelse.
2:o Den som är kommen till mogenhet i sin christendom har icke så af
nöden at begå denna måltiden.
3:o Det är icke heller nödigt att noga efftertänkia desse orden: uthi, med
och under bröd och win, giörandes det tillfyllest, att man enfaldeligen
därtil går och icke heller synnerligen bekymrar sig om sättet eller hwad
mening papister eller calvinister hafva i denna artikelen.
Om kyrckiogång äro sådane utlåtelse gängse.
l:o Det är icke någon fulkomlig förplicktelse och nödwändighet, at man
oundwikeligen skal gå i kyrkian.
2: o Hwars och ens hierta är hwars rätta kyrkio.
3:o Att private conventicula, där enhwar så man som qvinna har frihet
509
fråga och säga, hwad han menar i sin gudstienst och christendom, äro
högstnödige, hwilket uthföres hafwa ecclesiolas in ecclesiis.
4:o Mot qwäkare, enthusiaster och andra secter wil man den mildhet
bruka, att man om dem och deras religion icke skall föra swåra omdöme.
Dessa satzer har iag sielf på ofwanskrefne wis erfarit, men härjämte ock
af wiss berättelse förnummit, att hos gement och oförfarit folk och särdeles
en wiss person widare efterföljande irriga meningar hägnas och framföras.
l:o Många präster finnes, som icke äro af Gudi effter de l:o äro oom-
wände, 2:o komne thertil genom mutor eller 3:o genom gifftermål.
2:o Att slike icke kunna rätt lära, effter de icke äro sände.
3:o Påstår att den helige Ande icke är hos en sådan prästman, som icke
är född på nytt, hwarföre icke heller det prädikade ordet kan hafva en
krafftig wärkan.
4:o Förer han klagan däröfwer, att private sammankomster förbiudas,
där wi dock alle ärom andelige präster och i krafft däraf böra och kunna
lära och underwisa hwarannan.
5:o Föregilwer han sig icke kunna höra en ock annan prästman, såwida
de intet äro uplyste. eij heller tala om den inwärtes menniskan.
En wiss handtwärkare påstår effterföljande satz: att en irregenitus icke
har rätt gudommeliga sakers kundskap, emedan den allenast är bokstafwe-
lig-
Så har ock ett wist qwinfolk sagt, det hon hade. lust lära sig graekiska
språket, på det hon därigenom måtte rätteligen fatta sin salighetz kund¬
skap, effter hon mente och påstod swenska versionen icke wara rätt fattat.
Hon skal ock effter sin utsago allaredan fattat lecturen.
N. b. Det wrånga och förmätna beteende, som en del af prästmän
offentel. å predikstolen föröfwa, då de sielfwa ståndet och sine förmän
utan åtskilnad med swåre beskylninger angripa, må wäl häribland uptek-
nas, i ty det äfwen från begynnelsen har warit pietisternes sätt så at
framfara, hwilket nogsamt är at intaga af de motibus, som de i Tyskland
hafwa upwäckt tijd effter annan uti Leipsigh, Hamburg, Halberstadt, Er¬
furt, Giesen och flerestädes, såsom en mag. Lange sig särdeles i Leipsich
åhr 1690 höra låtit.
Må man nu icke se för ögonen, att slike personer dels äro anfäcktade,
dels förförde af pietistiska underwisningar. Utan något nekande må här
wäl säjas, at ovum ovo non est similius. Och om någon wille annat
förebära, så är detta lell så wist och sant, att skriffter och auctores kunna
nämnas, i hwilka samma theses igenfinnas samt tid, åhretal och ort teknas,
när och hwaräst sådane satzer äro utgångne, så att numera ingen utan
510
blygsel må låta sig höra eller säga, att pietismus är ett fabelwärk och
oqwädensord.
Härhos är icke annat att förmoda, än att alla rätsinnige, särdeles i wårt
stånd, som med Gudz ordz prädikande omgås, ej annat finna skola och
bekänna, än att desse oprepade satzer innehålla anstötelige, förföriske och
skaddige läror, som strida emot Gudz ord och wära symboliske böcker.
Och hwar någon emot förmodan har andra tankar och wil sig annars yttra,
blifwer det intet swårt en sådan att öfwerwinna och dess mun tilstoppa,
effter många af desse irrige stycken äro långt för detta af den christeliga
kyrckians dyre lärare, wära högt förtiente systematum auctoribus och
andra polemicis (: hwilka lell hos contradicentes hållas i föga wärde:)
medelst Guds nåde, med hans ordz rättesnöre och krafft förlagde, då de
lärans renhet emot hwarjehanda secter til Gudz församblingz tienst med
härlig seger och högste heder städse hafwa förswarat. Och så framt något
gammalt med ny färg bestruket, det är ncdcnå xatvwg, skulle framkomma,
blifwer det lika lätt slikt af samma sanningenes grund med Gudz hielp at
tilbakars drifva och tillintetgiöra.
VI.
Sedan det nu är klart och ostridigt, att desse nyheter sig jämwäl i wårt
kiära fädernesland insmygt, inträngt och utwidgat hafwa och efter sin
constitution är ett malum religiosum, som ej annat än willo och fördärf af
sig föder och allaredan förordsakat, warder ock ibland oss icke lönligen,
sällan eller med frucktan utan uppenbarligen, frimodeligen och stadigt
fortsatt och idkat, kommer nu härwid att öfwerläggias, om desse irregulari-
teter och corruptioner skola lemnäs så opåtalte eller något til hämmande af
tilwäxt företagas, warande bägge delar, hwilketdera som man utwäljer,
med stor swårighet och förtret conjungerat. Sker det förra, så är icke att
twifla på det alla med pietismo concurrerande wilfarelser och olägenheter
warda öfwerhanden tagande. Modet skulle tå hos hela detta anhang swåra
tilwäxa och dess förnämligaste ledamötter, som utan twifvel med råd och
subsidier från andra orter understödias, fatta däraf hwarjehanda mått och
utwägar til att sitt wärk krafftigast bedrifwa, hälst emedan bekant är, at de
mycket ärnat denne påstående rikzdag förehafva och giort sig synnerliget
hopp mycket uträtta til sine sakers inrättelse. Och i den händelsen, att icke
allenast pietismus pugnae och pietismus dependentiae, som sig klarligen
redan utwisa i de lärosatzer, som tilförna äro här anförde och hos många
bland os drifwes, få widare framgång utan ock pietismus absorptionis
kommer i full gång, hwilket oundwikeliga ske måste, om alt, såsom begynt
511
är, med detta malo får sig rota utan hinder, så warder wår rena lutherska
> lära satt i största fahra at warda om intet.
Om man will blifwa wid det senare, så förekomma och därutinnan
sådane måhl, som det aldeles wilja afråda, särdeles att man tyckes som
föruth kunna se, det därmed intet gott kan uträttas. Uti ett och annat, som
tilförne är i slike saker förehafft, har icke något önskeliget swar utfallit
utan sakerne slut stadnat, som kunde sättia en i de tankar, att man anten
intet hinner skaffa med slikt owäsende eller will hålla det för sådant, som
intet meriterar något arbete eller den mödan att befatta sig därmed, hwar-
före det kunde förblifwa i sådant tilstånd, som det nu är, tå det på ett eller
annat sätt må aflöpa. Det gifwer icke heller ringa anfäcktning i detta
ährendet, at de, som äro denna oredan tilgifne, berömma sig och yfwas
däraf, att de hafva sine patroner ibland de mäcktige, af hwilka de förhop¬
pas att hafva patrocinium och kunna med sitt upsåth bryta sig igenom,
hwilket, så framt det skulle för dem lyckas, hade man mera skada än godt
tilwäga kommit med sin anwända flit.
Nu ehuruwäl man will hoppas, att alt icke skulle aflöpa effter wederpar-
ternes åstundan, och Gud förnämligast har sin gudommelige skickelse i
sådant, som hans ähra och församblingz beskydd och omwårdnad angår,
och bör härjämte hafwas sådane tankar, att de, som skulle komma at
hantera ett så högwicktigt andeliget måhl, wordo icke utan trogna böner til
Gud och saksens noga öfwerwägande sig något häruti yttrande och derhos,
emedan höge trones artiklar i detta förekommo, uti Gudz ord sökiande
uplysning samt ricktig och ofelbar underrättelse af högt uplyste orthodox-
orum theologorum skriffter, icke thesto mindre wil det dock hafwa det
utseende, at utgången blefvo twiflacktig, då man efftersinnar, huru sälsamt
och helt förunderligen det fast offta aflöper, som mången sig med grund
förestält, att det skolat wunnit en hel annan utgång.
Tå af desse och dylike infall och raisonementer sinnen warda mycket
distraherade, att intet fast och wist will sig framte, därwid man sig i detta
angelägna fästa må och stadna, måste man lell den säkrare delen wedertaga
och hwad med ett rent och roligt samwete synes instämma hälst angripa.
Så framt det wörö ett wilkorliget mål, som här handlas om, kunde det wäl
underlåtas och lemnäs ogiordt för de anförde motiver och til att undgå det
därmed följande beswär och äfventyr; men medan det rörer samwetet och
beträffar så månge siälars anten wälfärd eller obestånd, däreffter som man
sig härwid förehåller, tyckes det icke wara oss fritt lemnat att effter egit
behag därmed umgå utan oumgängeligen pålagt att giöra härwid tamqvam
in causa Dei effter wårt wäcktare- och herdaembetes beskaffenhet och
512
plickt, hwad wi förstå och förmå.
De inwänningar, som os härifrån wilja afskräckia, härröra af kött och
blod, då wi sielfwa saken rätteligen anse, hwarföre de icke heller något
böra gälla, utan wi dem såsom swagheter förbigå och på andra sidan i
förtröstan på Guds bistånd bestälningen försicktigt med trogne böner och
christeligit nit både begynna och befordra, försäkrade därom, at tå wi en
för allas ögon liggande och i Gudz ord fast[st]ält samt af Herrens nitäls¬
kande och trogne tienare rent utförde och förfäcktade sanning söka at
oförkränk och helig behålla, Gud icke warder oss styrckio och wälsignelse
undandragande utan därmed underligen och nådeligen bistående och dem
tillika til rätsinnighet dragande, at de det befrämja måste, som de tilförne
hafva satt sig emot, hwilket wi oss trösteliga af Pauli och fleras exempel
skolom till sinnes föra. Och må wäl härhos det oss beweka til medlidande
och alfwarsamt utläggiande häruti, att en stor dehl allaredo äro inficerade
af detta malo, såsom de anförde satzer det wid handen gifva och än
yttermera däraf slutas kan, at emedan de enfaldige menniskor, som aldrig
någon pietistisk bok sedt hafwa ock äntå deras läro fattat, måste fast mera
andra, som förståndige wara wilja och böcker äga, däraf wara intagne,
hwilket järn wäl af allmänt tahl och ryckte wil confirmeras. Och wil iag här¬
hos hafva berättat, att jag sielf förstådt och hört, det fromt folk, som sin
christendomskundskap enfaldeligen, dock förnöjeligen, lärt hafwa, genom
desse nye prädikningar så äro förwirrade, at de ej weta, hwarwid de sig
hålla skola, och begynna twifla, hwilken lära den rätta wara må, hwilket är
i sig sielf så beklageliget, att man det tillfyllest ej kan beskrifva, när man
därpå med flit tänker, och än farligare, då man betracktar, hwad wärkan
och utgång detta i anfacktningenes tid och dödzstunden hafva kunde. Gud
ware os nådelig!
Min enfaldiga mening är i detta, att när alt wäl betänkes och det ena med
det andra jämföres, rådeligast wara synes, att i Herrans namn läggia
handen härwid och wärkeligen sökia hielpa saken samt wara betänkt
därpå, huru det bäst och med god framgång må låta sig giöra. Ehwad
utgång härpå må följa, så wete wi dock föruth, sedan wi wår yttersta
förmågo hafva därwid troligen anwänt, det wi inför Guds ansickte finne
nåd och medhåld, warde uti wära samweten lisade och hos Gudz församb-
ling och wära hemmawarande medbroder uhrsäcktade samt hos effterkom-
mande achtade för redelige, rättsinnige och ståndachtige Herrens tienare
och sanningenes bekiännare, hwilket alt os fela skulle, om detta nu blefwo
efftersatt och twärtom oss med rättone swåre wälförtiente tilmälen af
oförswarliget stillatigande, försummelse, frucktan, oförstånd och mera
513
lastwärdigt warda tillagde. Såsom ock de i förenämde malo delacktige och
k bråtzlige skulle äfwen styrkias at häreffter mycket mera än förr att fram¬
härda i sine felacktigheter och dem sökia fortplanta. Men iag önskar, at wi
alle hwar sig måge med frögd wilja i wära hiertan säga: Dixi et salvavi
animam meam. ,
VII. Wälmente förslag hwarigenom nylingars eller de så kallade
pietisters biläror kunde hämmas, förekommas och omsider
aldeles afskaffas.
Hos Kongl. Maij:tt wörö i underdånighet at anhålla:
l:o Att Hans Kongl. Maj:tt, näst det allerunderdånigst tacksäjelse afläg-
gas skulle för det placat emot pietisteriet skal å wissa tider upläsas, täcktes
nådefin förordna, det därmed stadigt skal continueras.
2:o Att särdeles personer måtte tilsättias, som effterse, hwaräst conven-
ticula ecclesiastica, som förbudne äro, anställas, på det placatet med
efftertryck må handhafwas, emedan prästerskapet hwarken har där tid til
eller sådant anstår.
3:o Att slika måtte ansedde warda, såssom de där upsåteligen förbryta
Kongl. May:ttz förbod.
4:o Att då consistorierne här eller där med klagomål emot slikt inkom¬
ma, sådant måtte med giörligaste skyndsamhet afhielpas och icke bli
liggande.
5:o Att Kongl. Maij:tt wille hafwa allernådigst reflexion på consisto-
riernes i sådane mål giorde berättelser, emedan de på sin aflagde dyra ed
effter Gudz ord slike saker skärskåda och praesumeres, såsom af Gudz ord
uplyste, kunna genom Herrans nåd rätt finna sig i det, som om läran dömas
skal.
6:0 Att de präster, som förnimmes föra anstöteliga lärostycken och
genom förmaning icke wilja låta rätta sig, måge mista alt hopp om promo¬
tion och där de äntå framhärda aldeles blifwa afsatte.
7:o Att unge studenter, som begifwa sig på resor uthomlandz, måtte
yttermera förbiudas att resa til mistänkte universiteter och sig wid dem
uppehålla, effter de förspörjas aldeles intet ackta, hwad förr härom är
förordnat, hwilket så mycket nödigare är, som denne påstående oreda har
hafft sin begynnelse af obetänkt wistande på förbudne orter och under¬
hålles genom samma fehl.
8:0 Att både präster och studenter, som giort sig mistänkte i läran, måge
straxt ställas för consistorierne att examineras i slike stycken och om de
finnas hugna något schismaticum, att dem då må blifva antydt, det de ingen
promotion hafva at wänta, så länge de sine anstöteligheter behålla.
514
Detta med mera kunde hos Hans Kongl. Maij:tt medelst underdånigst
memorial insinueras.
Härjämte skulle ock det kanske till denna angelägenhetens afhielpande
något wärka kunna, om ock några påminnelser lemnades til wårt stånd att
iachttagas å alla orter, särdeles uti alla städer, hwaröfwer consistorierne
skulle hålla hand, att de flitigt måtte blifwa förestälte. Och är icke at twifla,
det detta råd, om det behaga skulle, hade någon efftertryck och krafft,
emedan det blefwo wederböranderne communicerat nomine et consensu
totius ven. deri comitialis, hwarom straxt slutas kunde, och tyckes sådane
positioner böra stå i effterföljande och andre dem like.
l:o Emedan novatores biuda till wid alla tilfällen at swärta och illaluch-
tande giöra hela wårt stånd, då en eller annan sig förser och gör sig skyldig
till last och skam, wore det nyttigt, att en åtwarning och förmaning allmän¬
neligen skulle utfärdas, det enhwar måtte taga sig til wara i sitt gemene
lefwerne för swordom. dryckenskap, slemt snack, girighet, kallsinnighet
och försummelse, på det de icke måge gifwa lastarenom rum till hädelse,
och däremot winläggia sig om alla christeliga dygders wärkställighet i alla
tilfällen och således genom den heliga Andes nåd wara upbyggeliga i
församblingen både med lärdom och lefwerne, då de i så måtto kunde wara
hiordenom til efftersyn och för allom betyga, det de i wärket wisa och
effterlefwa, hwad de sielfve wette och androm intrycker, hwarförutan de
icke allenast hindra lärans framgång utan komma och twifvelsmål tilwäga
hos åhörarne, om det sant är, hwad predikanten lärer, effter han sielfwer
icke rättar sig däreffter, hwilket en wiss åhörare på en ort friwilligt för sin
siälesörjare om sig sielf bekänt häfver.
2:o Såssom wi böre af christelig kärlek förhoppas, at de fleste Herrans
tienare äro sådane såwäl i gierningen som effter namnet och därföre hvar
för sig gör en evangelisk predikares wärk och uträttar sit ämbete redelige,
så är det ock nödigt, at den, hvilkom dess samwete bär godt witnesbörd,
äfwen därom är bekymrat, at då han märker, det dess broder i ämbetet
beter sig oskickelig, densamma må warda förbättrat, icke återwändandes
därmed utan stadigt arbetandes, til dess, kan hända, Herren gifwer en
sådan bättringenes nåde.
3:o Wi warda och hårdt beskylte, at wi icke med nit drifwe den läran om
en sann gudzfrucktan; ty åligger ock oss at i detta wara warsamme och
waksamme och drifwa däruppå, at hos oss ej må finnas blott sken til
gudacktigheten och dess krafft försakes utan att hon må wara rotat i hiertat
och utwisa sig i tankar, ord och gierningar, til hwilken ände och flitigt
predikas skal om den inwärtes menniskans (: Heb. 12: 14 :) beskaffenhet
och rätsinighet, på det wi genom trone skolom warda förnyade til at
förneka oss sielfwa, strida emot wäre andeliga fiender, korsfästa wårt kiött
samt med lustar och begiärelser och beflita oss om goda wärk ock giärning-
ar, til hwilka wi ock i Christo Jesu ärom skapade, kommande altid ihog, det
wi skolom fara effter frid med allom och effter helgelse, förutan hwilken
ingen får se Gudh.
4:to Härwid märker iag för min del något, som i synnerhet bör acktas, att
då fromma menniskor beflita sig om et stilla och christeligit lefwerne,
wiljande skilja sig ifrån werldenes fåfänga wäsende, warda de därföre af
munchristne och dem, som werdzligen och kiötzliget äro sinnade, utro¬
pade för pietister, hwilket är en lijst och kånst, som den onde fienden til
gudzfruchtans förstörelse upfunnit häfver. Fördenskul och emedan pietis-
terne häraf emot oss inwända, at wi dem därföre emotsäje och förfölje, att
the beflita sig om en san christendom och at de wilja tiena Gud af alla
kraffter med inwärtes kärlek och frucktan, så ock med utwärtes åthäfvor;
ty är det ock en oumgängelig nödwändighet härwid, det lärarena allestädes
måge tydeligen och ljusligen föreställa sine åhörare en rätt åtskilnad emil¬
ian en san och falsk gudzfrucktan, och antingen warder för den ordsak
kallad pietist, at han på det högsta wil fruckta Gud och därföre så med
utwärtes åthäfvor som hiertans innerlige rörelse wil honom tiena och
fruckta, ty wi äre plicktige at dyrkia och tilbedia Gud både med kropsens
och siälenes kraffter; utan därföre kallas de pietister, at de drifva Gudz-
frucktans öfning på det sättet, hwarigenom den rena läran warder anfäck-
tat, såsom tå de til exempel läran om goda gierningar och med sådan
förestälning drifva, att de fast när sättias i lika grad och höghet med
Herrans Jesu dyra förtjenst.
5:o Då denna läran hos os drifves och goda wärk och gierningar yrkes,
skall därhos klart föreställas, att en rätt tro dem förutan icke wara kan hos
rättsinnige christne, emedan hon elliest är död och icke lefwande. Och
måste wäl härhos för dem enfaldigom predikat warda, att goda gierningar
intet wärka eller förtjena eller underhålla rättfärdiggiörelsen och sahlighet;
dock skola de nödwändigt af oss bewisas för Gudz wilja och befallning
skul, för wår christeliga plickt och skyldighets skul. at wi ärom Gudz barn,
som hans bod och befallningar wiljom effterkomma för godt samwetes skul
och för det afseende och sammanhang skul, som goda wärk och gierningar
hafwa på och med rättfärdiggiörelsen och trone, så at, rentut sägas, måste
det ingen rättfärdiggiörelse eller tro finnes hos dem, som icke hafwa
helgelsen med goda wärk och gierningar, hwilka äro effecter, fruckter och
egenskaper af de nämde nådewärk. Elliest är det härmed så beskaffat, att
516
där goda gerningar icke idkas, måste säkerhet, kallsinnighet och andra
synd- och laster hafwa sin gång, som ounwikeligen störta menniskan uti
ewig fördömmelse.
6:0 Sedan så många skaddige lärosatzer ibland gemene man warda
utspridde och bekante, tyckes det wara ganska nödigt, att lärarena hwar på
sin ort flitigt effterspana, hwad af de misstänkte här och där kan utspridas,
och till att förekomma, det de enfaldige icke måge warda förförde, skulle
de grundeligen uptaga och förläggia de irrige meningar och däremot af
skrifftenes språk stadfästa, hwad rätt är och tillika enfaldeligen med dem
bewisa, huru det felacktiga strider däremot och den rena sanningen. Och
emedan alla hwarken hafva gåfvor eller full kundskap det lyckeligen til
upbyggelse at utföra, kunde prosten eller någon annan häradzman af
kyrckioherderne i probsteriet härom tillitas och någon god manuduction til
detta ährendetz richtighet af dem erhållas.
7:o Elliest effter detta bekante malum religiosum förnämligast är in-
brackt och i riket disseminerat wordet genom förföriska böcker och
skriffter, torde äfwen angeläget hållas, det herrar kyrckioherdar i alla
församblingar med försichtighet undersökia, om och hwad mistänkte
böcker här eller där kunde finnas, det de sedan skulle consistorio notifi¬
cera, som wordo dragande försorg om slike förbiudne wärks indragande,
på det widare smitto måtte afwärjas.
8:0 Ibland alt sådant borde det ock tiena til wårt ändemåhlz ernående,
om hwar siälesörjare med fog och saktmodighet, då han förmärker irrige
utlåtelser å färde wara, anstälte trogna förmaningar, at ingen må förebringa
främmande meningar, om hwilka han icke heller sielf häfver förstånd,
anten de äro ricktige eller oricktige, wettande at han i så måtto icke
allenast sin egen skada söker och befrämjar utan warder därhos säker till
andras fördärf, dem han i sitt oförstånd förleder, och samlar på sig swår
skuld och straff.
Genom Guds nådiga tilhielp torde den påstående och widare befarade
oredan i närwarande malo kunna, om icke aldeles förtagas, dock i någor
måtto hindras och afböjas, så framt det andragne och mera sådant i san
gudzfrucktan och med innerliga böner blifver practicerat, effter Gud ett
ordenteliget, godt och godeliget upsåt aldrig låter aldeles frucktlöst aflöpa.
Åtminstone följer där altid godt samwetes förnöjelse med, tå man i enfal¬
dighet alt hwad i ens förmågo städt budit till att wärkställa, så till att afstyra
thet, som skadeligit är, som till att befrämja, hwad till fromma länder.
517
VIII. Ännu skulle någre angelägne måhl, som synas wara allmänne,
tyckias böra förehafwas och om kongl, förordning uti dem anhållas,
effter de höra till wår christendoms tilwäxt och dess renhets bibe¬
hållande uti wårt lefwerne och dageliga omgänge, dem iag nu ihog-
kommer är följande.
1 :o Jag har i min ungdom och sedan både uth- och inrikes hört talas om
lapparnas underwisning i deras christendom. Nu är wäl så, att höga öfwer-
heten i framfarne seculo härom dragit christeliget omsorg, så att detta folk
ock bekänna sig til den christeliga läran och något däraf förstå. Men som
ett stort mörker än torde hos dem finnas, som härrörer såwäl af deras
flycktiga och owissa kringfarande som af det, att de icke hafwa siälesörjare
tillfyllest, som dem allestädes hinna i deras underwisning och gudstjenst at
upwackta och betiena, meriterar det i sanning öfwerläggiande, huru de
bäst i denna siälewård måge blifwa hulpne, hwarom wårt stånd det första
och mästa bekymmer hafwa bör och å rikzdagen bäst kan beställas.
2:o Med tårar är till att beklaga, det allmän säkerhet och kallsinnighet
tager öfwerhanden i riket, så att man ej annat se kan, än at menniskorne
hålla et slät opus operatum för en rätt gudztienst och tyckia, att det gior
härutinnan tillfyllest, om de i utwärtes måtto förrätta sin gudztienst, gå i
kyrkian etc. Då man tänker på medel häremot, finnes ej något närmare
medel häremot, än att lärarena ouphörligen predika, lära och förmana idka
samt at föräldrarna hemma i husen måge denna förföriska säden och
meningen hos barn och husfolk söka utrota.
3:o Wid catechismi prädikningar, särdeles förhören, kunde ock denna
och all annan christendomslära och åtwarning med efftertryck drifwas.
Men emedan det är bekant, att sombliga icke wilja wara härtill förbundne,
fast både lag och ed därtill oss förplicktar, wörö wäl. om wi här kunde
komma öfverens, att denna wår plickt blefvo igenom consistorii regni
utlåtelse påmint, effter många uhrsäckta sig därmed, i synnerhet som bo
längst från consistoriis: Hwad är den ene mera förplicktat til detta arbetet
än andre i nästa pastoraten.
4:o Så mycket iag mig i enfaldighet kan föreställa, skulle ingen förstäl-
ning bättre kunna ske til desse skadeliga och felacktiga meningars afskaf-
fande än wid läsemöten, som på några orter kallas skriffthåld, där enhwar
af åhörarne särskilt kan i alt nödigt underwisas. Men såssom månge af
politicis, jämwäl de, som wilja wara förståndige, förmena detta wara
förbudit, fast uttryckelig anledning därtill gifwes i kyrckiolagen, tyckes
wara af nöden, det en så högst angelägen och upbyggelig förrätting genom
widare kongl, förklaring må warda stadfäst.
518
5:o Med största siälewåda torde denna meningen om opere operato in
praxi wara inritat wid den helige natwardsens bruk, hwilket man synes
hafva ordsak at sluta af den stora kalsinighet, som därwid hos största delen
förmärkes. Och emedan detta icke kan förekommas utan troget förhör och
underwisning, som intet kan anställas, med mindre 1. det afskaffas, att
menigheten, som fast allestädes på stora högtider och bönedagar will gå
hopetals til Guds bord. afhålla sig ifrån denna oseden, hwarmed de wisa sig
begå den höga måltiden af en wana, då ock omöjeliget är, att dem alla
nöjacktigt underwisa, 2. att de, som wilja begå den heliga natwarden. måge
förplicktas, så den ene som den andra, att i wekoprädikningar föruth wara
tilstädes, låta sig anteknas och grundeligen underwisas om Herrans
nattwardz wärdiga nyttiande, kunnandes ett så högt wärk wäl utan swårig-
het låta sig giöra. Så framt härwid icke är enighet och likhet, kan i detta
ingen rättelse ske, utan blifwer denne bestälningen med stor siälewåda
förrättat.
IX. Effterföljande synder gå mycket i swang och taga aldeles öfwer-
handen, til hwilkas hämande gode och mogne samråd betarfwes.
1 :o Signeri och widskeppelse äro så mångehanda, att där är intet taal på,
och räcknas äfwen til en del såssom loflige medel samt blifva wäl afstraf-
fade wid werdzlig rätt, då de angifwas, men därmed kan förbrytelserne
icke utrotas utan fordras därtill andeliga medel. Må det icke wörö härwid
nyttigt, at man på prädikstolarne upräcknade alla arter af dessa synder,
som man wiste at nämna, och därhos förkunnade Gudz wredes straff, som
på det hos 2:dra bodetz öfverträdelse följa måste och plägar.
2:o De som får leda och ilwilja til sine makar bedrifwa offta hor, på det
de måtte dem slippa, och när de skilde äro, belägra de andra, dem de ock
sökia på alt sätt at få taga til hustru, på hwilket 3 exempel funnitz i Wexiö
stifft inom 1 åhr; sådane warda straffade såsom för lönskeläger, men om
straffet skarpas, torde det wara got remedium.
3:o Fast offta tildrager det sig, att äckta folk, när ett outsläckeligit hat
dem emilian upkommer, skiljas och flyttia sig långt från hwarannan. Ell¬
wad råd och förmaningar därwid brukas, hjelper det intet, såssom man
icke heller förmärkt, at de medelst den method, som kyrckiolagen före-
skrifver, äro bräckte til bättring. Om på de arga, som ordsaken äro til
sådan oenighet, skulle af öfverheten effter ransakning statueras exempel
och de til en tid til Marstrand förwisas, wordo det hos mången skräck och
warsamhet wäckande.
4:o I wårt stånd kunnom wi icke utan samwetets oro lemna opåtalt
519
duellerande, som nu utan sky under tiden i löndom och offta uppenbarliga
föröfvas, hwarföre det wore af nöden hos Kongl. Maij:tt i underdånighet
anhålla, det öfver de härom utgågne placater kunde hållas hand. att med de
brotzlige effter deras innehåld skulle förfaras, hwarförutan skräckeliget
mord än mera häreffter är at befara, än som tywärr allareda skedt. Siäle-
mördaren diefwulen har beklageligst winning nog dessutan genom swåra
laster, att ju hans wärk ej må warda styrckt medelst så öfwerdådigt och
uppenbarligt företagande.
5:o Då stygge onde misgierningar och blodskulder begås, begifwer mis-
dådarna sig på flyckten och hålla sig undan till en tid och komma fram
omsider, effter de hafwa det hopp att slippa lifsstraff, då de således
friwilligt sig sielfwa angifwa. Men det tyckes, att skäligast wörö, det de
ingen lindring niuta skulle, emedan af sådan förskoning, blodskylder och
dess straff samlas på landet till dess undergång. Kunna sådane icke gripas
och afstraffas effter lag, måge de till wälförtient straff blifwa biltoge, då
öfwerheten med landet wäntar hos Gud wara enskyllat.
6:0 Trolofningar slutas och uprifwas öfweralt effter egit behag och godt-
tyckio, genom hwilket misbruk detta christeliga wärket kommer i förackt
och äfwen stora förargelser förordsakas, då offta händer, att sådane trolof-
wade af opkommen oenighet skiljas åt, sedan de några månader lefwat i bo
tilsamman och gifvet tilfälle till rop och ryckte, at de icke äro frie för
kiötzlig beblandelse med hwarannan. Om det blifwer öfweralt practicerat,
att de blefwo wärkeligen hindrade at wistas tilsamman för wigsten, wörö
mycket i detta tilgiort, men det har härtils ej wunnit framgång; ty conti-
nuerar både misbruket och förargelsen. Det kunde till någon ändring i
denna oredan wara, om trolofningar anställas i kyrckian effter gudztien-
sten uti prästernes och någre främmande wittnes närwaro, såssom jag
minnes, att härmed så blef förhållit i min ungdom, hwarmed bättre kunde
förekommas, att icke sådane personer kommo tillsamman, som hafva
hinder af släckt och skyldskap, omogenhet i åhren, okunnighet i sin
christendomskundskap och af annat dylikt.
Detta har iag effter mitt ringa omdömme såssom ganska angeläget til at
afböja det, som i wår christendoms lopp är hinderliget, och understödia
det, som til des tillbörliga fortsättiande tienar, welat anföra och till den
ändan hos venerand. clerum comitialem lemna, att mine enfaldige tankar,
dem iag för min opaslighet skuld wid tilfälle icke närwarande kunnat yttra,
måge wara bekanta samt nu på en gång bröderne uptäckte, särdeles medan
jag desutan warit sparsam i mine utlåtelser och altid hållit rådeliget till att
innehålla med tahl, då jag förmärkt, att andra, som däraf mera nöje hafwa,
520
welat något föreställa. Wi lefwe nu i de ytterste dagar och därföre i farliga1
tider, det ock hwar rättsinnig med tårar warder befinnande, i synnerhet då'
han märker, att önskan och irringar fast i allting, särdeles i sanningenes
anfäcktande, dageliga tiltager; därföre bör ingen, som för en rätt christeni
acktas will, wara sömnacktig och fåfäng utan waka och arbeta, såssorw
honom åligger och han det kan åstadkomma; på det han må wisa sig hata’
mörkret och älska liuset och sanningen. I samma afsickt har jag detta welat
framgifwa och äfwen därmed betyga, huru man hierteligen bör låta sig tilP
sinnes gå denna tidsens wedermödo, då man allehanda förbistringar för sig
finner och tycker hafwa än swårare att fruckta före, och wäl för effterkom-
mandenes skuld må man det giöra, att de märkia måge, det man föruth sitt
älende sedt hafwer och warit bekymrat om Josephs skada, då de, så framt
Guds ord ej fehla kan, warda mycket större älende seende, om weridén än;
längre skal stå. Hwad jag således i brist på hälsan, tilfälle och alla subsidier!
i swaghet, särdeles då min ögonslius mig fehlar och hufwudet är mycket
betungat, framter, förmodar jag warda wähl uptagit, emedan jag af wäl-
ment upsåth utan arga list ibland redeliga och icke falska bröder, sorn1
annat föra i munnen, än de i hiertat hysa, mine enfaldeliga och oförgripe-1
liga tankar communicerat. Herre förbarme sig öfwer oss, befodre, hwad til
hans ähra länder och läte sig mildeligen wårda om sin försambling, täncke
altid på oss til det bästa för Christi skull, at wi manneliga måge stå emot
diefwulen, på det han måtte fly ifrån oss, och nalkas Gudi, at han måtte ost
nalkas. Amen! ¥
David Lundh i
20.
Prästeståndets påminnelser över tjänstehjonsordningen
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 6, nr 189f
r
Protokollet, s. 21:
n
Påminnelser öfwer tiänsthionsordningen giord hoos prästeståndet.
Uti § 1 wid orden Then som ike är siälf suten borgare etc. till hämmande
af öfwerflödigt öhl- och bränwinsmångleri wörö wähl, om then allena
blefwe borgare, som antingen kunde något handtwärk el:r hade något at
5 Koncept.
521
wederwåga. Uti thenne och fölliande §§, hwarest om böter tahlas, på-
ninnes, at en 3-dehl må tillfalla kyrkian.
In medio, at lättingar må blifwa uti orten i publiqve tiänst ock then, ther
eke är kornen i tiänst, hoos then, som kan ock will hafwa then, och när
ngentera af thesse förenämbde gifwes, tå må the föras utur socknen och
ähnet.
Uti 3 §. Obs., at the personer, som bonden låter skrifwa för sitt fålk, the
)öra ock wara uti hans bröd och tiänst ock icke, som offta skier, äga
illstånd at sättia sig å backstuf.
Uti 4 § wid börian lyd orden 7 dagar effter stämmodagen tykes böra stå:
1 dagar åtminstone effter stämodag.
Uti 5 §. Obs. effter Larsmässodag bör 8 dagar wara frije, på hwilka ingen
äger macht at städia el:r taga städzell; tessförinnan böra tiänstehionen
inlefwerera sina orlofzsedlar till pastorem loci, hwilken söndagen theruppå
läser them up uti soknestufwan.
Uti 6§ in medio lyda orden Ther något tiänstehion under sin warande
iänstetijd effter undfånge förmaningar etc. Thesse sidste orden effter
tndfångne förmaningar tykes böra utslutas och aldeles wara förbiudit.
Wid logar, lador etc. tillsättias stall.
Orden effter socknemännens godtfinande ändras på thetta sätt: effter
»odtfinnande uti socknestufwan.
I gemen observeras härwid, at icke allenast tiänstehion förbiudas at
vårdzlöst hantera elden, utan eho then wara må skal wara förfallen till det
tnämde straffet.
Uti 7 §. Ståcksättiandet 3 söndagar å rad tykes kunna lösas med 3 d. smt
3r hwar gång.
Uti samma § tahlas om edgång, hwilken hålles mycket betänkelig, wa-
inde wähl, om then kunde undgås.
Uti 8§. Obs., at tiänstehionet, som flyttat till en annan socken, böre
pwisa straxt sitt pass och beskied hoos pastoren loci wid straff till giö-
andes.
Uti 10§. Obs. wid klädedrächten, at en tjänstedräng ock tjänstepiga må
ära samma drag, som son och dåtter har hema hos sine föräldrar.
Wid taxan påmintes
1) ifrån Skåne, at then upförde halsduken ey bör bestås, tå en dräng
' esutan har så ansenlig löhn;
2) ifrån Gotland, at en dräng icke bör få skor, strumpor ock dylikt, tå
ian niuter 12 d. smt i löhn.
Ex protocollo
Es. Hasselhun.
522
21.
Herman Wittes memorial om Carl Hasselqvist
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 42)6
Protokollet, s. 230, 251
Hörsamst memorial til summe venerandum consistorium regni.
Såsom iag tilförene utom de nödige underwisningar, som Carolo Has¬
selqvist uti några wälbetänkta colloqviis consistorialibus wälment til hans
efterrättelse så af mig som mina h:rar medexaminatoribus mundteltn
blefwo lämnade i åtskilliga stycken, som man i förstone förmodade hans
oförstånd hafwa rögt en obehagelig irring uti, men sedermera med ängslan
omsider förnam hans enwisa och upsåteliga förswar af samma wilfarelse,
hafwer äfwen utan al passion, hälst hans person och qvaliteten förr warit
mig aldeles obekante, skriftelm eij såsom någon wederpart utan såsom en
opartisk examinator och wälmenande informator medelst et theologiskt
betänckande tydekn öfwertygat honom dels i hwad för en förwänd mening
skriftenes klara ord af honom blifwit brukade, efter hans mening för en
grund til des anbudna oförswarliga lärosatzer, dels huru obetänksamt han
til sit förmenta förswar anfört de lärares ordaformer, som i sin tid än eij
wetat utaf de sedermera upkomne skadeliga kätterijer, hos hwilka man
fördenskul tåhl och ursächtar sådana ordasät, som de utan någon wilfa- .
rande mening derwid innocent brukat och til en del af androm kärling
warnade demsamma åtrat, dem man twärtemot hos haereticos, the thär
med sådana ordasätt wilia öfwerskyla deras bedrägerij til menniskornas
förförelse ifrå den ewangeliska lärans helsosamma klarhet, billigt förkas¬
tar, altså har iag dock uti detta swar uppå summe venerandi consistorii
regni remiss af hans klagoskrift allenast kårtelm welat wisa, huru obilligt
bemälte Hasselqvist wil debitera mig för en orsak til des olägenhet, den iag
doch beklagar och önskar, at en behagelig ändring utaf des wilfarande
meningar måtte gifwa någon förswarlig anledning til en skiälig befordran
framdeles af hans wälfärd. Ty behagade summe venerandum consistorium
regni gunstigast förmärcka, hurusom
l:o oansedt hans vocation til Wårdöö capell på Åland war i så måtto
oordentelig, at densamma twärtemot kyrckioordningens cap. 19 § 9, som
dicterar, det consistorium äger at föreslå de personer, som til besättiande
6 Original medpåteckningen Upläsit uti consistorio regni d. 20 Julii 1723.
539
§ 21. Synes löpa emot billigheten, at wid adelsfahnan inge andre än
adelsmän skola blifwa förordnade til officerare, emädan samme officerare
undfå som andre sin lön af publico.
§ 27. Förwerfwat sig ther på laga medfart, fasta och sköte uti sit egit
namn. Här böra the orden tilsettas: eller ock hwar någon genom arf slik
egendom tilfallit eller häreffter tilfalla kan.
Ibid. At få köpa eller besitja sådana för adelen allena priviligerade
gårdar. Här tyckas the orden eller besitja böra uhr meningen uttagas,
emädan the synas röra thet, som tilförena är förmält, huruwida ofrelse män
slika gårdar kunna besitja.
Ibid. Med mindre någon medelst stora och märkeliga tienster giordt sig
etc. Orden: medelst stora och märkeliga tienster synas här böra utgå,
emädan meningen är äntå nog bindande och thet icke wil anstå at förtaga
Hans Maj:t then friheten at benåda någon wälförtient ofrelse man med
privilegio at besitja sätesgods, fastän han icke begär at blifwa adelsman.6
§ 28. Då bytesbrefwet jemte behörig immission ofördröjel.n bör utfär¬
das. Til så myckit större säkerhet för cronan at ej komma genom byten til
korta achtas godt, at inge byten förrän wid nästa riksdag stadfästas.
§ 29. Eljest inlåter sig någon son, enkia eller jungfru i ofrelst giffte utom
wår consence och wederbörande gifftomans samtycke etc. Här wil sam¬
manhanget af meningen fordra, at antingen the orden utom wår consence
och aldeles uttagas, eller ock, at i stellet för och wederbörande settes: eller
wederbörande gifftomans samtycke.
6 Ms. härefter överstruket: Ibid. Få til sig köpa et eller annat berörde frelsehem¬
man. Orden et eller annat böra såsom altför mycket bindande utur thenna meningen
uttagas.
35-10-311
540
27.
Prästeståndets påminnelser över projektet till instruktion
för bergskollegium
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 6, nr 193)1
Protokollet, s. 258
Presteståndets oförgripelige anmärkningar öfwer projectet til instruction
för kongl, bergscollegium.
§ 7. Macht och disposition lemnad icke allenast öfwer alla strömar,
skogar och almenningar, som uti bergslagerne belägne äro. At thetta ej
må til någons förfång kunna dragas för wida, synes nödigt, at här tilleggas
sådana ord: dock hwars och ens serskilte rett förbehållen. Så tor ock, när
skogsdeputationen med sit arbete inkommer, något mera gifwas wid han¬
den, som härwid kan wara at iachttaga.
§ 11. Hwad thet lofl. borgareståndet wid thenne puncten påmint om
nödwendigheten af en wiss förordning bruksidkarne och förleggarne emel¬
lan, finner presteståndet hafwa sina goda skäl och thetsamma förthenskul
bifaller.
Wid slutet. Sammaledes bifalles thet lofl. borgareståndets här giorde
påminnelse, at wid slutet både af thenna och alla andra instructioner bör
tilsettas: At stenderne förbehålla sig wid nästa sammankomst eller fram¬
deles, ther så nödigt pröfwas, at ändra och förbätra, hwad tilfellig- och
omstendigheterna kunna erfordra.
1 Koncept.
541
28.
David Lunds memorial om äktenskap mellan syskonbarn
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr47)8
Protokollet, s. 258, 275
Orsaker för hwilka ächtenskap emellan syskonebarn af högt uplyste lärare
äro håldne otillbörlige.
1. Är thetta skedt propter reverentiam sangvinis, att emedan ächtenskap
uttryckeligen emellan syster och broder i Guds ord förbudet, achtes sam¬
ma förbud thess bättre kunna styrckas och hållas wid macht, om och then
närmaste graden thertill, som är emellan syskonebarn, blifwer förbuden,
hwarföre och en sådan förordning än i dag warder kallat en förmur för thet
i Guds ord förbudne ächtenskap emellan syskon.
2. Emedan thenna graden, i hwilken syskonebarn stå, är närmast till
then första graden, som bröder och systrar stå uti, förekommer sammanlag
med syskonebarn i första anseende såsom sammanlag med syster och
broder. Fördenskuld hafwa rättsinnige både theologi och politici, som
denna saken med noga efftertänkande skärskådat, welat thetta ächtenskap
icke allenast afråda utan och hålla för förbudet.
3. Måste icke heller thet hållas för aldeles krafftlöst skähl, att någre af
wära i skrifften högt förfarne och elljest nitälskande lärare hafwa af grund¬
språkets egenskap. Lev. 18, welat deducera och erhålla, thet förberörde
ächtenskap wore i Guds ord förbudet, hwarutinnan åtminstone theras
omsårg i thetta måhl skall anleda oss till the tankar, att the sådant icke
förgäfwes giordt hafwa utan funnit i saken then wichtighet, att man wäl
hafwer orsak till att med nogaste omtanka sig uti henne att förhålla och
utlåta, hwarwid man therföre altid måste wäija och föllja then wägen, som
säkrare är.
4. Ändock thetta ächtenskap skulle tyckas wara tillåteligit effter lag,
såwida man wille täcka, thet eij förbudet wara i Guds ord, har man dock
hafft sky och fruchtan att samtykia thertill, emedan thet så när gränzar
tillsammans med thet, som aldeles olåfligit är och förbudet.
5. Har man hållit thenna constitution för en helsosam lag ifrån åhr 490
och ännu thereffter år 544 förbudet ächtenskap i then tredie graden in linea
8 Original med påskriften Praes:t i consist. regni d. 5 Aug. 1723.
542
inaequali, såsom och ächtenskap i samma grad in linea aequali är blefwet
förbudet åhr 619. Vide sic Menzerum de conjug.
6. Hafwa såwäl the graekiska och latinska som tyska församblingar ifrån
långliga tider bifallit och effterlefwat thenna stadgan, för hwilken och
Augustinus sig mycket utlagt hafwer.
7. Hafwa wåra redelige och trogne lärare i Swearijket alt stadigt hållit
med thenna meningen och therföre wid hwariehanda tillfällen yttrat sin
gensäjelse, när något häremot är blefwet försökt.
8. Anstår thet icke, att wårt stånd wisar någon laxitatem i sådant, som
wåra förfäder med stor alfwarsamhet hafwa påstådt.
9. Synes thet, som häremot lätteligen tillåtes, hafwa smak af nyhet, den
man så i detta som andra måhl måste söka att förekomma.
10. Är thet för oss, som i läroståndet ärom satte och skolom alt effter
samwetet skärskåda och sluta, icke så lätt att föllja werldsliga infall och
raisonnemens som för andra, i ty wij måste wara omtänkte att stå för
answar i alt sådant hoos Gud på then yttersta dagen, hwarföre wij och så
måste laga, att ingen, tå thet en gång gäller, med skähl må hafwa orsak att
skiuta skulden på läroståndet, såsom thet altid i thenna weridén gierna
försökes.
11. Har konung Carl d. 12 genom bref till consistorierna förbudet, att
man icke skall inkomma med ansökning om slike ächtenskap, hwilket icke
lärer wara skedt utan grund och goda skähl.
12. Så framt detta blefwe så fritt lemnat allom att härom ansökning göra,
skulle man tywärr hädanåt förnimma, att menige man hopetals wordo
sökande om sådana ächtenskap, medan the af sitt nära umgänge skulle
mehra, än tillbörligit wore, thertill hafwa och taga tillfälle, hwilket eij utan
förargelse skulle aflöpa, tå thet, som tillforena allmänt warit förbudit,
skulle nu så lätt tillåtas, såsom och elljest therpå torde spörjas, att andra
otillbörligheter thermedelst skulle sig tilldraga, thet man med gamla förord¬
ningars bibehållande bör söka att förekomma.
13. Är Gudi loff uti könen sådan ymnighet, att man sig i Herrans
fruchtan kan en tienlig maka utsee och wäija utan att i thet förehafwande
slikt företaga, hwarigenom hoos andra må upwäckas förargelse och enom
sielf förorsakas olägenhet och med tiden skadelig sårg och ångest.
14. Wijsar sielfwa erfarenheten, att slika ächtenskap sällan lyckas, i thet
hoos thessa personer hwariehanda wederwärdigheter sig infinna med alla¬
handa olycksfall, motgång, som och trätor och inbördes leda till hwaran-
nan, hwaraf och siälarna komma att stå i fahra, tå hwarken bön, rättsinnig
gudstjenst, förtrolighet eller tröst kan hoos them hafwa rum.
543
29.
Prästeståndets påminnelser över differentiedeputationens förslag till reso¬
lution på allmogens allmänna besvär
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 6, nr 191 f
Protokollet, s. 264, 265
Presteståndets oförgripelige påminnelser wid the uti deputationen öfwer
differencerne projecterade resolutioner öfwer en hop puncter af allmogens
almenne beswär.
§ 14. Emädan uti instructionen för kongl, cammarcollegio kommer at
stadgas, huru med byten häreffter blifwa skal, ty synes godt, at thenna
resolutionen så inrettas, at han sig theruppå beropar och i så måtto allenast
settes, at med byten kommer häreffter at förfaras på thet sett, som therom
blifwer i berörde instruction förordnat.
§ 37. Här synes sielfwa så nödwend- som billigheten fordra, at then
exceptionen tillegges, at ther then öfrige församlingen är så swag, at then
icke kan utan sin största swårighet prestegården bygga och underhålla,
måtte ' the under sätesgårdarne hörande torpare, bönder och andre swara
til prestegårdsbyggnaden likmätigt kongl, resolution på almogens beswär
a:o 1672 d. 13 Decemb. § 4 '. Hwilket h:rar wederbörande lära förmodekn
och sielfwe finna billigt och retwist.
§ 48. 1) Om änteligen skal tillåtas, at socknmennerne någorstedes få
hugga timmer uppå prestegårdsskog til sin byggnad i prestegården, wil
dock then praecaution nödig wara, at sådant icke må ske, utan ther skogen
är så tilreckelig, at til alla nödtorffter både nu och i framtiden kan wara
tilgång, och ej eller utan föregången laga syn och utmärkning något hygge
tillåtas, emädan eljest lettekn kunde hända, at prestegårdsskogen snart
blefwe utödd til saknad och brist wid prestebordet i framtiden.
2) Strider ej mindre emot lag och förordning än emot alla tiders lofliga
och oklandrade bruk, at socknmennerne ej skola hålla hus för sin tionde¬
säd; kunnandes then ladan ingalunda räknas för et ottonde hus i prestegår¬
den, emädan the 7 husen egentelin anse sielfwa prestegårdens nödtorffter,
med hwilka hus altså tiondeladan, som bör af socknen för thess tiondesäd
9 Koncept.
Ms. ändrat från åtminsto the under sätesgårdarne hörande torpare swara til
prestegårdsbyggnaden.
544
effter lag och urgammal häfd ofelbart byggas, als ingen gemenskap hafwer.
Thet wore skäligare, at under socknens hus i prestegården blefwe ock
källare inbegrepen, som gammalt har warit och ännu uppå åtskillige orter
ej skulle förwägras, ther icke 1720 års resolution genom thess utelyckande
gifwit thertil ämne, än at wilja än ytterligare prestegårdsbyggnaden för¬
minska och för then ladas skull, som prestegårdens nödtorfft utaf socknen
fordrar, efwen tiondeladans byggande sig undandraga. Förmodar altså
presteståndet, at thenne projecterade resolutionen warder i så måtto ret-
tad, at socknmennerne ej måge räkna uppå sin byggnad i prestegården,
som har sina enskylta nödtorffter, then skyldighet, som them åligger at
thessutom hålla en sådan lada, i hwilken tiondesäden kan bärgas. Wore
ock så billigt som önskeligit, thet 1720 års resolution ang:de prestegårds-
byggnad kunde blifwa i så måtto förklarad, att ^therander måtte efwen
förstås och inbegripas en dugelig källare likmätigt höglofl. i åminnelse
konung Johan den tredies och kon. Carl then niondes förordningar, som i
långlige tider hafft en oklandrad krafft.'2
§ 58. Synes billigt, at efwen consistorierne måtte ifrån härad shöfding-
arne undfå del af the för allmogen upsatte beswär, som kunna i någor måtto
röra presteståndet, at ock thet må kunna hafwa så myckit betre tilfelle i
sinom tid med sine underdånige påminnelser therwid at inkomma.
§ 65. Thenna resolution tyckes kunna stadna wid the orden så bör ock
therwid förblifwa, så at hela then följande meningen aldeles uteslutes eller
ock, om then skal behållas, blifwa så inrettad, at jämkandet emellan
staterne måtte ske icke af h:r landshöfdingen allena utan med alle weder-
börandes samråd och williga öfwerenskommande.
§ 76. Om then seglationsfrihet, hwilken somligom af almogen uti skären
och siökanten warit tilförena effterlåten men åter androm af wissa orsaker
aldrig tilstadd, skulle nu utan åtskilnad til alla extenderas, (:hwaruppå
ingen tilförena utgångna handelsordinantie eller kongl, stadga är weterlig:)
synes theraf en billig klagan upweckas hos them utaf städerne, som kunna
therigenom i sin retmätiga och cronan mera indragande handel komma til
korta. Tyckes altså tryggast och rådeligast wara, at både städerne och
almogen bibehållas wid sina gamla wanliga förmohner, som i anseende til
orternas olika beskaffenhet genom förrige kongl, förordningar them blifwit
2-2 Ms. ändrat från under sätesstufwubyggnaden måtte efwen förstås och inbegri¬
pas en dugelig källare, åtminsto ther thet alt härdis har warit utan klander wanligit.
545
tillagde, then ene på thet, then andre på et annat sett, så at ingen på
någonthera sidan måtte theremot ske för när, i thet at then enes förmohner
til then andras förfång warda utwidgade.
30.
Prästeståndets memorial den 31 juli 1723 om sina rättigheter
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 26f
Protokollet, s. 272
Underdånigt memorial.
Icke utan serdeles olust och bedröfwelse hafwer presteståndet jemwel
wid thenna riksdag måst erfara, at then lilla lön och rettighet, som prester-
skapet för thess arbete i ordet effter Guds och werldslig lag utaf ålder
tilhörer, ej lämnats utan klander och åtal. Man fruchtar ock billigt, at then
orolighet, som tid effter annan utbryter til at wilja mer och mer stympa och
afskära presterskapet thess tilbörliga underhäld, wil thet åstadkomma, at
uppå en hos ordets tjenare förorsakad lekammelig hunger måtte äntehn
följa en hunger i landet til at få höra Herrans ord. Et sådant embetets
förfång och hotande afsaknad i Guds och församlingenes tienst är man
förthenskul skyldig med all sorgfellighet at emotstå, flytandes therutaf
hwad här nedanföre kortekn är andragit til at wisa, huru thet försök, som
af en del nu göres til at påtwinga presterskapet 1681 års förordning såsom
en grundregel til theras inkomster och rettigheter, är efwen utsedt uppå
theras afkortande och förminskande och at thensamme med inge skäl för
en sådan regel kan anses eller af presteståndet therföre någonsin erkennas
och emottagas. Förmode, at Ed. Kongl. Maj:t warder efwen nådigast
finnandes thetsamma med sielfwe retwisan enligit wara.
1. Sedan höglofl. i åminnelse konung Gustaf Adolph hade år 1617 i
anledning så af Sweriges lag som af urgammal häfd och wanlighet låtit
affatta en förordning om presterskapets löning til sit och the sinas nödtorff-
tiga uppehälle, hafwer thensamme alle följande tider jämt och samt blifwit
effterlefwad, och thet så myckit mera, som then ock blifwit uppå almänne
riksdagar med alla ständernas nöje confirmerad, särdeles uppå riksdagen
3 Koncept.
546
a:o 1660 d. 28 Novemb. uti resolution på presterskapets beswär § 9 såwäl
som andra och flera resor.
2. Thetta förblef nu således uti god förtrolighet lärare och åhörare
emellan, så at icke bekant är, thet någon tid af något stånd warit proteste¬
rat emot thetta konung Gustaf Adolphs reglemente hwarken under samma
högbem:te konungs, ej eller under drotning Christinas och Caroli Gustavi,
ja icke eller Caroli XI regeringstid för souverainiteten.
3.4‘Fastmera har til thenne förordnings bestyrkiande, som ock sielfwa
thess rubriqve utwisar, ifrån första början warit ämnat, at thensamme
skulle uti kyrkioordningen införas, så snart then kunde hinna uti andra
stycken at öfwerses. Hwarföre ock glorwördigst i åminnelse konung Carl
then elloffte wid riksdagen år 1672 i nåder proponerat samtl. riksens
stender at deliberera och sluta, på hwad sett the allareda öfwer kyrkioord-
ningens revision fattade projecter skulle kunna bringas til fullkomlighet
etc. I anledning hwaraf ock stenderne uppå riksdagen år 1675 samma mål
förehaft, men kunde wid tåwarande orolige krigstider ej widare thermed
känna, som ses af riksdagsbeslutet d. 25 Sept. a:o 1675 § 2, än 4 förordna
wissa män, som samma wärk under händer taga måtte, alt til then ända, at
stenderne uppå nästa riksdag måtte med allas goda ja och samtycke kunna
samma kyrkioordning gilla och fullkomkn antaga.
4. Wid riksdagen år 1680 wardt om sama ärende utaf almogen i under¬
dånighet påmint; och torde wäl tå något syftas theruppå at wilja förminska
presterskapets uråldrige rettigheter, til hwilkas utgörande dels thet för-
flutne krigets swårigheter, dels then tå som nu mer och mer aftagande
kärleken til Guds ord och ordets tienare kunnat göra en och annan tröga
och owilliga; hwaruppå tå blef uti resolution på almogens beswär d. 22
Novemb. § 22 gifwit til swar, at som krigstiderna intet tillåtit thet utlof-
wade öfwerseendet af kyrkioordningen, så skulle presterskapet såwäl som
almogen retta sig effter the them emellan giorde förordningar, til thess
then bewiljade kyrkioordningen kunde fullkomkn blifwa gillad och weder-
tagen.
5. Huru sedermera är tilgångit och genom hwilkas bearbetande thet
skedt, at ändock högbem:te konung sålunda på en tåwarande almän rikdag
stadfäst presterskapet wid sine förrige rettigheter, til thess reglementet
4-4 Ms. ändrat från År 1675 begärte wäl stenderne uppå riksdagen, at then gamla
kyrkioordningen (:i hwilken ock förordningen om presterskapets upbörd effter 1617
års reglemente, som sielfwa thess rubriqve utwisar, borde införas:) måtte blifwa
öfwersedd. Men thetsamme kunde wid tåwarande orolige krigstider icke företagas,
som ses af riksdagsbeslutet d. 25 Septemb. a:o 1675 § 2, utan ständerne belefwade
at.
547
therom skulle blifwa i kyrkioordningen med wederbörandes samtyckio
infördt, gillat och wedertagit, likwäl föga mer än 2:ne månader thereffter,
nämkn d. 8 Feb. 1681. thenne twistbärande förordningen utkommit, thet
kan presteståndet ej så egentekn weta, mera än at thet tå kunde så myckit
lettare utwerkas af them, som företogo at legga handen therwid, som
konungens macht tå näst tilförena genom stendernas förklaring och ko¬
nungens therå gifne approbation d. 10 Decemb. 1680 war blefwen for¬
merad. Men
6. thet kan presteståndet nogsamt finna, at then, som hulpit til thenna
förordning i så måtto at utwärka, ej saken så noga efftersinnat, i thy at af
thess jemnförande emot then förr auctorizerade 1617 års förordning ögon-
skenhn rönes, huru af thensamme blifwit både et och annat til presterska¬
pets förfång och men dels aldeles uteslutit, dels i penningar ringare utfördt,
men theremot sådane meningar tilsatte, som åter presteståndet ^temmeli¬
gen röra'5. Och om någon skulle tenkia, (:som man efwen hafft tilfelle
thenne tiden hos en och annan at förmärkia, thet the wela med en sådan
förtydning göra 1681 års förordning något smakelig:) at thet mynt, som
nämnes i 1617 års förordning, skal ej wara ment annat, än som wij nu kalla
kopparmynt, så lärer thet förmodehn så myckit mindre wederleggning
behöfwa, som för år 1625 aldrig warit hos oss räknat rent kopparmynt utan
alt silf:mt, och således ofelbart är, at i 1617 års förordning et öre är
thetsamma som i 1604 års Norrköpings beslut § 3, nämkn allenast 36 öre
på en god riksdaler och altså dubbelt bätre än thet wij nu kalla et öre
silfimt, samt i proportion thereffter marker och svenske marker, som i
bem:te 1617 års förordning warda nämnde och hwilke tå wörö lika räknade
för 8 öre silfimt. Hwaröfwer åter en mark örtug, som i merbem:te förord¬
ning efwen nämnes, war myckit högre gällande.
7. Såsom nu berörde 1681 års förordning uppå förbemite sett aldeles
utom presterskapets förmodan och fastmera utom theras samtyckio och
wedertagande utkom, altså fann sig presterskapet högst förorsakat hos
högbem:te konung med sine underdånige beswär theremot at inkomma.
Och althenstund thenne retwise konungen fann presterskapet til thenna
klagan med största skäl befogat, ty swarade han ock ganska mildt och
nådigt til åtskillige biskopar och consistorier d. 28 Junii samma år 1681,
thet Hans Kongl. Maj:t hafft sit förnämsta afseende med berörde förord¬
ning på någre högst straffwärde missbruk, serdeles i Finland, tillåtandes
5-5 Ms. ändrat från nog förklenlige äro.
548
dock presterskapet at blifwa wid den gamla och goda wanan, n. b., af
konung Gustaf Adolphs fattade reglemente.
8. Icke desto mindre orsakades af then i förberörde måtto utwärkade
1681 års förordning såwäl som af hwarjehanda andra tilfellen, at efwen
ridderskapet och adelen år 1683 uppå tåwarande riksdag begynte at be-
swära sig öfwer presterskapets upbörd och underhåld samt continuerade
thermed uppå näste riksdag a:o 1686, tå dock högbermte konung, som sielf
hade utfärdat 1681 års förordning, ännu ytterligare fann henne otilreckelig
och förthenskul ingalunda förwisade sina undersåtare til thess effterlefnad
utan, som ses af förklaringen uppå ridderskapets och adelens beswär d. 25
Octob. § 1, i nåder försäkrade sig wilja draga then nådiga försorg, at et
wist reglemente uti hwarje province och sockn måtte författat blifwa i
närwaro af landshöfdingen och biskopen, som skulle wara et wist aftal, på
thet presterskapet som ock församlingen måtte weta sig thereffter at
retta.6
9. Såsom nu härom afgådt bref til alla h:rar landshöfdingar och biskopar
och thenne kongl, befalning the följande åren 1687 och 1688 blifwit uti the
fläste provincier werkstäld men wid riksdagen år 1689 äntå skedde, at
almogen undantagandes Westerås och Carlstads stiffter supplicerade at få
1681 års förordning effterlefwa, förbehöll dock konungen uti förklaringen
uppå almogens almenna beswär af d. 9 Martii § 5, 7 at til hwars och ens
effterlefwande dess nådige wilja och befalning wore at hålla sig effter
(:icke 1681 års förordning utan:) the föreningar, som emellan lärare och
åhörare effter Kongl. Maj.ts nådige ordres på somlige orter reda blifwit
treffade och i the öfrige ännu sökas skulle at blifwa treffade,'7 så at
almogen wist måtte weta, hwad the skäligen borde gie och presten skäli¬
gen fordra.
10. Härwid har ock sedermera framgent förblifwit under then följande
tiden af merhögbermte konungs så ock dess herr sons höglofl. i åminnelse
konung Carl den tolfftes regemente, så at presterskapet, ehwad the eljest
6 Ms. härefter överstruket Sedan nu högbem:te konung sielf, som thenna omtwis-
tade förordningen utgå låtit, befunnit thensamma såwäl d. 28 Junii 1681 som på
riksdagarna 1683 och 1686 otilreckelig, afgick äntehn bref och befalning til alla lurar
landshöfdingar och biskopar af d. 5 Nov. 1686 med befalning, effter förordningen af
år 1681 icke kunde å alla orter werkstellas, at the tå skulle i hwarje församling
häröfwer ransaka och upteckna, hwaruti presterskapets underhåld månde bestå med
mera.
7-7 Ms. ändrat från at, effter berörde stadga ej kunde til alla orter lämpas, dess
nådige wilja och befalning wore at hålla sig effter (:icke 1681 års förordning utan:)
the föreningar, som emellan lärare och åhörare uti landshöfdingens och biskopens
praesence uprettade wörö.
549
genom någras särskilte tröghet kunnat komma til korta, har dock icke hafft
någon widare anfächtning til sielfwa grundens omkullstötande.
11. Wid Hennes Kongl. Maj:ts wår allernådigste drotnings anträde til
regementet månde ock Hennes Kongl. Maj:t presterskapet nådigst försäk¬
ra at få blifwa wid the uti orterne giorde föreningar, som är til at se af
resolution uppå samtl. presterskapets beswär af d. 10 Martii 1719 § 12.
Thet myckna beropande, som å almogens sida tid effter annan skedt och tå
efwen skedde uppå 1681 års förordning, kom wel åstad, at thensamma i
högbem:te resolution nämnes, dock icke at kasta omkull the för särskilte
landsorter sedermera affattade resolutioner eller ock emellan presterska¬
pet och almogen uprettade föreningar; utan finnes fast mera uttryckekn
befalt, at håde lärare och åhörare skulle wid them handhafwas, så at ingen
på något t hera sidan måtte theremot ske för när.
12. Häremot strider ej eller Hennes Kongl. Maj:ts wid samma rikdag
utferdade nådige resolution uppå samtl. almogens beswär af d. 3 Junii 1719
§ 33, hwarest til wederbörande lands hofdinge och biskop remitteras at
afgöra then klagandes talan *'effter 1681 års reglemente, men ej blott
thereffter utan, som resolutionen efwen förmäler, [också] effter8 the emel¬
lan presterskapet och almogen uprettade föreningar, såsom ock i the
landsorter, ther ännu inge sådane föreningar treffats utan presterskapet
hållit sig wid gammalt wanligit bruk och sedwana, wissa föreningar affatta
och them til Kongl. Maj.ts nådigs te approbation insända.
13. Såsom nu Hennes Kongl. Maj:t hade sålunda i nåder dels confir-
merat the tilförena uppå kongl, befalning i wisse landsorter giorde för¬
eningar, dels dhylike föreningars affattande i the öfrige landsorter påbudit
och Hans Kongl. Majit wår nu regerande konung d. 2 Maji 1720 i nåder
försäkrat at bibehålla samtel. riksens stender och ty presteståndet wid
theras wälfångne privilegier, förmohner, rett och friheter, altså fann pres¬
teståndet ingen serdeles orsak wid 1720 års riksdag eller wille i underdå¬
nighet göra någon ansökning angide sina rettigheter el:r merberörde 1681
års förordning.
14. Hwad som tå föranlåtit almogen at åter utblanda sina beswär med
thenna sakens föresteilande, kan presteståndet icke weta. Men thet är
ögonskenkn klart, at then af Hans Majit therå gifne nådige resolution af d.
25 Maji 1720 § 42 ingaledes gör them befogade at antingen uphäfwa forna
medbrachta privilegier eller förriga föreningar och blott hålla sig wid 1681
års förordning eller öfweralt nya föreningar införa. Ty
8 8 Ms. ändrat från både 1681 års reglemente (ihwilket almogen presterskapet
ohördt så långt bedrifwiti) och.
550
1) är thet klart, at 1719 och 1720 års resolutioner uppå almogens beswär
ej kunna anses såsom stridige, heldst medan ock almogen uti 1720 års
beswär beropar sig uppå 1719 års resolution.
2) Följer theraf oumgängelm, at 1720 års resolution stadfäster och på-
biuder, at thet måtte effterkommas, hwad år 1719 har blifwit resolverat.
3) Wisar solklart 1719 års resolution, hwad som blifwit til landshöfding-
arna och biskoparna remitterat, näml:n at afgöra the utaf almogen kla¬
gandes talan icke blott effter 1681 års reglemente (:9'hwilket dock, som
förbemält är, utan presterskapets förmodan så wida brachts'9:) utan och
effter, n.b., the tilförena emellan presterskapet och almogen uprettade
föreningar; såsom ock at affatta nya föreningar, icke i the orter, ther
sådant tilförena skedt eller gamle wälfångne privilegier hafft sin okland¬
rade häfd, utan, n. b., i the landsorter, hwarest presterskapet sig beropar'
uppå gammalt wanligit bruk och sedwana. I the orter, och icke annor-
stedes, blef nu af Hennes Kongl. Majit år 1719 befalt, at lika som i the
öfrige orter wisse föreningar måtte uprettas; thet och intet annat påfordrar
almogen i sine beswär år 1720, i thy the begära, (:som theras egna ord i
resolutionen influtit:) at landshöfdingarne och biskoparne måtte en wiss
termin föreleggas, innom hwilkens förlopp the wid wite til görandes måtte
inkomma med then föreningen, somförledit år til them remitterad blifwit.
2~ För thesse orter allena och inga andra har Hans Kongl. Majit behagat tå
för tiden stadga, som resol. sedermera lyder, at 1681 års förordning skulle
gälla, til thess landshöfdingarne och consistorierne gifwit ämne til en annan
förordning lämpad til hwar landsorts beskaffenhet.'2 At tå wilja Hera mål
härunder begripa än werkelin theruti innefattade äro och häraf taga anled¬
ning til alle föreningars uphäfwande och öfweralt nyas stifftande, gamle
wälfångne och medbrachte privilegiers rubbande elir 1681 års förordnings
införande, thet är wisserlm en ting, som ögonskenlm sträfwar ej mindre
emot resolutionernas klara lydelse och Eder Kongl. Majits egen nådiga
försäkring än emot skäl och billighet. Warandes en helt annan sak, om
genom tidernas omskifften skulle någorstedes nödigt wara at öfwerse then
i orten auctorizerade gamla föreningen och thensamma i något betarf-
wande mål effter närwarande tids beskaffenhet jämka och hielpa, hwilket
presterskapet sig icke undandrager, allenast at sielfwe fundamentet och
9-9 Ms. ändrat från hwilket, såsom förbemält är, numera kommit genom almogens
yrkiande såsom til en del och såwida presterskapet uppå någon ort sig thertil
begifwit såsom krafft egande at nämnas.
1 Ms. härefter överstruket hwarken uppå 1681 års förordning ej eller uppå förra
föreningar utan allenast.
22 Ms. ändrat från så at thet wisserlm wore ej mindre.
551
grunden ej warder emot så många både förra kongl, resolutioner och
senare riksdagsbeslut såwel som sidste förklaringar uppå presterskapets
och almogens beswär af år 1719 och 1720 rubbad och häfwen; hwilket
presterskapet aldrig kan samtycka.
15. Så gör sig ock presterskapet betre hopp om riksens menige almoge,
än at the alle uti slike försök skola delachtige wara, kunnandes icke fela,
som man ock ifrån åtskillige orter med fägnad förnummit, at ju the ibland
them finnas och kanske mångestedes, om icke alle, dock the mäste, som af
christelig ömhet för sina lärare äro aldeles nögde at i underdånighet blifwa
wid the föreningar, som theras förfäder med moget och wälbetenkt råd
hafwa flutit och ingådt.
The öfriges förehållande, som af hwarjehanda afsichter med andra an¬
slag härutinnan angå, lägger nogsamt ådaga, at om sådane försök skulle
winna framgång och kunna öfwerända kasta, hwad långlige tider tilbaka
blifwit belefwat och genom åtskillige förordningar och besluter faststält, så
skulle aldrig någon fasthet härutinnan kunna erhållas utan åter effter någre
tider af dhylike missnögde thet, som nu kunde stadgas, blifwa klandrat,
rubbat och uphäfwit,3 hwilket af en naturlig påfölgd hwar och en kan fast
letteligen sig förestella, men presterskapet så myckit mera har orsak at
förekomma, som thet sålunda ser en öpen dör, hwarigenom then owiljoge
söker at äntel:n wända theras bekymmersamma föda i en ropande armod
och brödlösa.
16. Såsom man ock måtte höra til förfechtande af 1681 års förordning
och andra föreningars häfwande ibland annat inwändas, thet samme för¬
eningar utaf presterskapet skola någorstedes öfwerskridas, så kan ej eller
förbigås med et ord at nämna, at efwen thetsamma kan af en wanartig
tilbiudas, emot hwad lag eller förening, som nu kunde treffas; 4‘icke mindre
än å andre sidan förfarenheten utwisar, at fast mången, ehwad lag el:r
förening wilja skulle, med sin skyldighets fullgörande dock tilbaka blifwer.
Hwaröfwer dock presterskapet har gemeni :n försyn sig at beswära utan
heldre then af sådanas tröghet fundne förlust med tolamod dräger.'4 Och är
thessutom i sig sielfft högst obilligt för någons förseelse skull sielfwa lagen
och föreningen at kullkasta, utan fordrar ju theremot retwisan, at en slik
brotslig namngifwes och alfwarligen straffas men ej drages så widt, at then
oskyldige skal therföre komma med then skyldige at lida och sålunda
3 Ms. härefter överstruket emädan then, som tycker för myckit wara, hwad en
annan för sit arbete hafwer at upbära, aldrig blifwer klagelös, så lenge han i thet
sinnet framhärdar.
4'4 Ms. tillagt i marginalen.
552
lärarne i gemen förorsakas at göra sit embete icke med frögd utan med
suckan, hwilket aldrig warit och aldrig blifwer theras åhörarom nyttigt.
17. Häraf lärer Ed. Kongl. Maj:t förmodekn högretwist finna, at högst-
bem:te konung Gustaf Adolphs reglemente om presterskapets upbörd af år
1617 såsom grundat uti Sweriges gamla lag och i långliga tider oklandrat
bruk med högsta skäl påstås at blifwa ansedt såsom et fundament, så at,
ther föreningar icke äro eller ännu treffas kunna, thetsamma jemte ur¬
minnes bruk och sedwana effter hwaije orts beskaffenhet (: men ingalunda
1681 års förordning såsom twertemot almenne riksdagsbesluter utkom¬
men, af lagstifftaren sielf strax theruppå höfwen och af presterskapet aldrig
erkänd och wedertagen:) måtte hafwas til efftersyn och rettelse.
18. Sluteligen önskar ej mindre presterskapet, än thet efwen warit Ed.
Kongl. Maj:ts nådige afseende uti resolution uppå samtl. almogens beswär
a:o 1720 d. 25 Maji § 42, at almogen måtte uti thetta mål en gång stellas
klagelös; men annan utwäg kan presterskapet thertil intet weta, än at
gamle afhandlingar och uppå almenne riksdagsbesluter sig grundande för¬
ordningar blifwa nog handhafde och både presterskapet och almogen til
theras effterlefwande förplichtade. Ty hwar sådane stadgar få effter behag
åtalas, krenkias och rubbas, ther kan aldrig then stellas klagelös, som har
lust ens annans redighet at förminska. Och om han skulle therutinnan
wilfaras, så upweckes then andre til en billig klagan, ther dock begge böra
stellas klagelöse; hwilket kan med skäl sejas tå wara skedt, när så then ene
som then andre til laglige förordningars och gamle föreningars effterlef¬
wande förbindes. Stockholm d. 31 Julii a:o 1723.
553
31.
Prästeståndets påminnelser över kontributionsbevillningen
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 6, nr 190f
Protokollet, s. 275, 295
Presteståndets oförgripelige påminnelser wid then projecterade
almenne contributionsbewilning.
§ 8. Pröfwas skäligt, at lectores wid gymnasierne samt rectores och
conrectores wid scholarne i anseende til theras ringa löner och then brist,
som the therofwanuppå måtte finna uppå samma sina löner, blifwa hädan-
effter såsom för a:o 1680 och 1683 för contribution befriade.
Ibid. Wid slutet af thenne paragraphen synes thet göra tilfyllest, at
allenast nemnas i gemen til undantagande ifrån contribution andre och
therofwanföre icke taxerade academiae-, scholae- samt domkyrkio- och
hospitalsbetiente, utan at collegae och paedagogi blifwa serskilt nemnde.
§11. Synes nödigt, at här såsom i 1720 års contributionsbewilning måtte
införas, at jemwel kyrkioherdarne hafwa at effterfråga löst folk, såsom the
ther kunna framför andra hafwa tilfelle folket i sina församlingar at kenna.
§ 12. Lemnäs therhän, om icke såpsiuderi, som här är utelåtit, bör såwel
nu som 1720 ibland the andre werken nämnas.
§ 16. Strefwar aldeles emot presterskapets uråldrige privilegier samt
andre serskilt undfångne kongl, resolutioner, såsom för presterskapet i
Westerås a:o 1687 d. 15 Octob., för Linköpings stifft a:o 1719 d. 25 Martii
etc., at the åkrar och lägenheter, som presterskapet wid städerne besitter,
skola dragas under borgerskapets contingent, såsom thet ther allena anser
handel och borgerlig näring, förmodandes altså presterskapet at blifwa
härutinnan wid sine welfångne och gamle privilegier oförkrenkt bibehållit.
§ 20. 1) Lärer förmodekn finnas skäligt, at efwen tienstlöse wordne
krigsprester såwel som civil- och militairbetiente här warda nemnde til at
niuta half lön.
2) Pröfwas här then praecautionen nödig, at inge, som begärt afsked, än
mindre the, som för något elakt förehållande skull fådt afsked, icke eller
the, som erhållit pensioner6, måtte komma thetta beneficium af half lön at
åtniuta.
5 Koncept.
6 Ms. härefter överstruket eller ock äro af känbar förmögenhet.
554
3) Förän man kan om then projecterade förhögningen af contribution til
en fjerdedel sig utlåta, wil nödigt wara, at man får en pertinent lista uppå
alla them, som skola therutaf med halfwa löner hielpas til at finna, huru
thet kan jemkas tilhopa. Och om äntekn för thetta året förhögningen til en
fjerdedel warder bewiljad, synes thet dock för the följande åren böra i
någon proportion förminskas, efftersom the, hwilkom thet skal komma til
undsetning kunna effter handen dels blifwa til werkelige tienster befordra¬
de, dels ock genom döden afgå.
32.
Erik Benzelius’ promemoria om skatteköp
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 66)7
Protokollet, s. 280
Promemoria.
V. clerus lerer kunna samtyckja til ridderskapet och adelns mening och
slut utferdat per extractum protocolli af d. 17 Julii 1723 angående skatte-
kiöpen, allenast hemstelles, om icke thesse små måhl kunde therwid iackt-
tagas.
1. At wid then limitationen, at cronohemman anslagne til förbetring af
pastorum swage wilckor skulle kunna säljas til skatte, ther the ei kunna
komma at uplåtas capelianen emot räntans erläggande til kyrckioherden
måste tilläggas el:r barnaläraren, emedan på sådana är öfiralt en stor brist
för nödigt underhåll skull.
2. At augmentshemmanen wid rusthållen ei må innom 3 el:r 4 åhr
häreffter säljas til skatte, på thet rusthållaren, som öf:r hela kriget kiendt
en stor tyngd, må thesinnan wara i bettre stånd at lösa them, om thet
åstunda.
3. At til the orden publiqves husen måtte tilläggas el:r andra t heras
hemman och qwarnar el:r tegelbruk någon understöd etc.
4. At på wederbörandes, nembl. consistoriers, hospitalsföreståndares
etc. answar ei ankommer, om hemmanet medelst ett lagligen giort skatte¬
köp förwerras. Ty när någon kiöper ett hemman för skogen skull och
brukar honom til sågande el:r kåhlande för myckit, förwerras wel hem¬
7 Original.
555
manet, men dominus feudi synnes hafva rett thertil, sedan han kiöpt sig
dominium, och må ei tiltalas, när han betalar sina utlagor.8
5. Angående tiden, innom hwilcken skattebrefven kunna uthur kongl,
cammarcoll. expedieras, synes högst wara nödigt 3 månader.
E. Benzelius.
33.
Prästeståndets påminnelser över projektet till instruktion
för kammarkollegium
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 6, nr 192f
Protokollet, s. 293
Pre ste ståndets oförgripelige anmerkningar öfwer then för kongl,
cammarcollegio projecterade instructionen.
Wid 16 §. Hwad byten med cronan widkommer, achtas nödigt, at thet
sker både sparsamt och warsamt och at förthenskul inge byten måge
stadfestas utan uppå allmenne riksdagar, tå stenderne äro tilhopa och
kunna sig theröfwer utlåta, på thet cronans skada och afsaknad i görligaste
måtto må förekommas.
Wid 17 §. Med frelsehemmans förmedlande bör efwen sparsamt tilgå och
noga undersökas, hwilken må wara wållände, at hemmanet kommit af sig,
antingen egaren eller någon wådelig hendelse af wattuflod eller dhylikt, på
thet at cronan för egarens wårdslöshets skull ej må komma at lida. Så
synes ock hertil tiena, hwad öfwerdirecteuren h:r Nordencreutz i sit me¬
morial af d. 25 Maji sistl. wid skattleggningar ang:de byten och förmedling¬
ar har påmint och at thet må förthenskul iachttagas.
Wid 18 §. Thenne paragraph synes ej hafwa uti thenne instructionen
egenteligit rum. Men om så skulle påstås, at höglofl. ridderskapets och
adelens förmohner här mätte nemnäs, så böra efwen the andre ståndens
privilegier i lika måtto anföras.
Wid 19 §. Fortificationscontoiret tyckes icke här böra inmängas.
Hwad ock blifwit härutan så af höglofl. ridderskapet och adelen sorn af
thet lofl. borgareståndet wid åtskillige puncter påmint, thet har preste-
8 Ms. härvid tillagt i marginalen § 7 n. 3. Annexer tilsettas.
9 Koncept.
36-10-311
556
ståndet efwen igenomgådt och funnit skäligt så thet ena som thet andra at
bifalla; sammaledes öfwerdirecteurens, h:r Ehrenpreus wid den 8:de
§ giorde påminnelser. Men öfwer commerciecollegii och bem:te h:r öfwer-
directeurs giorde förestälningar ang:de siötullsbetienters föreslående och
befullmechtigande, som hörer til then 20:de, låter presteståndet med sin
utlåtelse anstå, til thess commerciedeputationen, som thet hafwer under
hender, theröfwer med sit betenkande inkommit.
I öfrigit, såsom ej fela kongl, förordningar, at the, som hafwa cronans
upbörd och medel om hender eller hwilkom upsichten theröfwer är anför¬
trodd, böra answara, om ej richtigt thermed tilgår, men förfarenheten dock
nogsamt wisar, at thet påsyfftade ändemålet ej erhålles utan cronan i
margehanda måtto kommer uti mistning, altså wore högstnödigt, at her-
emot något hielpemedel kunde utfinnas, som til efwentyrs kunde på thet
settet ske, at praesidenterne och någre ledamöter af alla collegier skulle
årligen någon wiss tid träda tilhopa at hålla en noga undersökning, genom
hwilkas förwållande något blifwit utestående, som til cronan bordt inflyta,
och huru cronan måtte komma at stellas therutinnan skadeslös. Hwarom tå
kunde, om så godt synes, någon mening i thenne instructionen inryckas.
34.
Prästeståndets påminnelser över kammar- och ekonomideputationens
betänkande om slåtterarbetet på Djurgården
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 6, nr 199)'
Protokollet, s. 312, 316
Presteståndets påminnelser wid cammar- och oeconomiedeputations
betenkande öfwer åtskilliges af ridderskapets och adelen ingifne memorial,
at theras i Stockholms län belägne frelsebönder måtte undslippa berg¬
ängen på Diurgården här wid Stockholm.
Riksens stenders cammar- och oeconomiedeputation ytrar sina tankar,
at wid infallande krigstider eller tå regementerna i rikets tienst äro upbå-
dade kongl, academiens i Upsala samt Danwiksbönder måge sig infinna
' Koncept.
557
och slåtterarbetet förretta men ridderskapets och adelens frelsebönder
effter privilegierna och gammal praxin wara befriade. Härwid fordrar
nödwendigheten at nu följande andraga.
I. Såsom höglofl. i åminnelse konung Gustaf Adolph år 1624 d. 31
Augusti genom et utferdat instrument och öpet bref skenkte til ewerdelig
altid blifwande egendom åt academien i Upsala the i samma donationsin-
strument utnemnde hemman afsina arf och egna gods och gårdar uti alla
wissa och owissa pertzedlar, dagswerken etc. och samma donation är
år 1635 d. 17 Nov., 1646 d. 22 Dec. af drottn. Christina,
år 1655 d. 27 Junii af kon. Carl Gustaf,
år 1675 d. 30 Sept. af kon. Carl then XI,
år 1706 d. 21 Nov. genom resol. af Altranstadt af kon. Carl then XII,
år 1719 d. 3 Oct. af Hennes Kongl. Maj:t drottningen,
år 1720 af Kongl. Maj:t wår nuwarande allernådigste konung i försäk¬
ringens 20 §
i nåder confirmerad och faststeld, altså synes ej wara skäligt, at acade-
miaebönder skola blifwa graverade med thet, som frelsebönder befrias
före; ty en konung må ju ega så stor rett öfwer sina arf och egna gods och
gårdar, som en frelseman eger öfwer the sig tilhöriga. Och fastän cronobe-
tienterne nu under warande krigstid beswärat academiaebönderna med
dagswerken under kongs- och ladugårdarna och thet lika med crono- och
skattebönder snörrett emot konung Carl then ellofftes resolutioner af d. 27
Nov. 1680 och d. 15 Oct. 1685, så gör dock kongl, academien sig försäkrad,
at höglofl. riksens stender ej wilja tillåta, at widare ingrep sker emot så
många kongl, privilegier och resolutioner, besynnerkn som thenne tungan
för academiaehemmanen är odrägelig, hwilkas åboer måste, sedan the lika
med skatte och crono giordt ofwanberörde dagswerken, åter göra dagswer¬
ken åt academien til thess flera hus och byggnader, qwarnar och dammar
så på landet som i staden.
II. Hwad Danwikshemmanen angår, så emädan presteståndet ej hafwer
om theras egenteliga natur och beskaffenhet någon serdeles kunskap, ty
lemnäs thet til theras utlåtande, som för them hafwa at tala.
558
35.
Prästeståndets skrivelse den 23 augusti 1723 angående borgarståndets
enskilda besvär
(Riksdagsacta 1723, vol. lf
Protokollet, s. 315
Underdånigst memorial.
Emädan presteståndet kommit i erfarenhet, at ibland borgareståndets
enskylte beswär skal wara något andragit, som wil röra the fri- och rettig-
heter, hwilka presteståndet effter gamla privilegier och andre kongl, reso¬
lutioner ej mindre än effter skäl och billighet alt härtils oklandrat nutit.
Förthenskul hafwer hos Eder Kong. Maj:t presteståndet funnit sig nödsa¬
kat underdånigst at anhålla, thet Eder Kongl. Maj:t teckes med resolu¬
tioners utferdande uppå bern:te borgareståndets beswär i the mål, som
presteståndet på något sett kunna beröra, låta nådigst innehålla och lemna
presteståndet tilfelle at få therwid sina underdåniga påminnelser ingifwa;
hwaijemte ock et och annat torde så myckit betre kunna afhielpas, thess-
förinnan ståndens privilegier och förklaringarna öfwer the almenna be-
swären hinna at komma til en nådig stadfästelse. Förblifwer uti diupaste
wördnad
stormechtigste allernådigste konung
Eder Kongl. Maj:ts
aldreunderdånigste och troplichtigste
undersåtare
på samtl. presteståndets vägnar
Torst. Rudeen.
Stockholm d. 23 Aug. 1723.
2 Original medpåteckningarna Upläst i rådet d. 27 Augusti 1723 och Lefwreras til
rev.secreteraren Plan.
559
36.
Prästeståndets betänkande angående tillåtande av främmande religioner
(Bondeståndets arkiv 1723, vol. 3,fol. 2315 ff.f
Protokollet, s. 316, 321
Wälmente tanckar öfwer then frågan:
Om flere och fremmande religioner måge innom riket
sleppas och tålas.
Til att rätt komma under sielfwa grunden af en så wicktig och angelägen
saak, på hwilken många siälars andeliga och ewiga wälfärd både nu och i
framtiden hänger, så är nödigt att sielfwa frågan litet närmare förklaras, på
thet meningen af henne må sättias rätt i huset, hwilket alldrabäst skier, när
man ifrån henne afsöndrar och skilljer thet, som till henne intet hörer; ty
elliest kan man i swaret snart förgrijpa sig, efftersom then minsta omstän-
digheet wid en fråga kan förändra heela saken och gifwa henne ett annat
anseende sampt i föllje deraf skaffa uppå henne ett annat swar.
Så kan tå hwar ock en straxt finna thet af sielfwa frågan, att man här
intet sträcker henne wijdare uth än till wårt land och rijcke. Ty att thet,
som frågan går uth på, i somblige rijcken [och]4 stater skier, somblige åter
intet, thet wet man wäll; men som wij intet behöfwa att bry oss om andra,
altså fråga wij och nu intet effter, hwad andra giöra, icke heller om the
giöra wäll elfir illa theruti emot sig sielfwa, att the släppa in och tåhla
allehanda religioner hoos sig. Hwad som thet skier i det rommerska rijcket,
thet är faststält igenom fredzfördrag och går oss intet närmare an, än så
wijda wij äro ledamöter i det rijcket. The andre hafwe wij i thetta måhl intet
at beställa med, utan the måge sielfwa stå sitt kast, i hwad the giöra.
Therföre är ock icke frågan stälter i gemen och indefenite, om i ett land och
rijcke flera religioner böra släppas in och tåhlas, uthan i synnerheet och
praecise, om thet bör skie i wårt land och rijcke. Och bör äfwen, när frågan
så framställes, then omständigheten noga tagas i acht, att wårt land och
rijcke nu sitter i possession af den förmohnen, att icke någon annan
religion än den ena, som är den sanna och rätta, är här wedertagen och
hafwer här sin frija gång. Ty man supponerar nu, att dhe förra religionspla-
3 Original med påteckningen 1723 d. 28 Aug. inkommit till bondeståndet, d. 3
Sept. upläst.
4 Jfr avskrift i Prästeståndets arkiv (ser. F, vol. 12, nr 35).
560
cat och -stadgar äro nu i sin fulla vigeur, såwijda the intet äro omkullkas-
tade, och att dhe så stricte effterlefwas, som en förordning böör, sedan hon
en gång är utgifwen, hwilcken omständigheet af wårt rijckes tillstånd i
anseende till religionen är ganska märckwärdig wid thenna frågans skiär-
skådande och beswarande. Icke heller sträcker sig denna frågan så wijda
uth, att man under henne begrijper dhe mindre stridigheeter, som ibland
lärarena i wår evangeliska lutherska försambling kunna swara öf:r wissa
religionspuncter, som intet i någon måtto röra wid trones grundwalar. Thet
är illa och beklageligit nog, att sådane stridigheter ibland them wara
skohla. Fridzens Gud och Herre förene deras sinnen i Christo Jesu, som
öfwersta herden är, att the alla måga tahla ett och ibland them ingen
twedräckt wara må, uthan att the äro fullborde uti ett sinne och ene
mehning, 1 Cor. 1:10.
Men fastän man beklaga måste, att sådana stridigheeter ibland them
finnas, så giöra the lijckwäll intet någon skilljachtigheet uti religionen;
therföre syfftar och intet frågan egenteligen på them uthan hafwer sitt
afseende på religioner, som wärckeligen åthskilde äro ifrån then, till
hwilcken wij oss bekiänna.
Icke heller komma så i gemeen och uthan åthskildnad under thenna
frågan att begrijpas alla ifrån wår religion och lähra skilljachtige religioner,
att man ock sträcker henne til them, som uthom christenheeten äro.
Ty här frågas intet, om judar, turckar och hedningar böra släppas in i
riket och tillåtas att hafwa här sin frija religionsöfning, uthan här talas om
the religioner, i hwilcka christenheeten nu för tijden, Gudi klagat, är
fördelt och söndrat, och om the alla eller någon af them i synnerheet jemte
och tillijcka med wår bör hysas i wårt land och rijcke. Icke heller frågas
här, hwilckenthera af the religioner, som nu i christenheeten äre närmast
komna med wår öfwerens, eller om någonthera af them är så litet skild
ifrån wår, att han med thensamma kan förenas och altså uthan någon
gensagu bör släppas in. Ty på then frågan swarar man nu intet, utan här
supponerar man thet, som en ibland the lärde afgjord saak, att fastän then
ena kan wara mehra, then andra mindre skilljachtig ifrån wår religion och
lära, äro the lijckwäll alla i wissa måhl och stycken ifrån henne skilde, och
såwijda the en gång hafwa skildt sig ifrån wår och icke wilha träda tillbaka
igen till sanningen, then wår på sin sijda hafwer, så kunna wij uthan att
kränckia både henne och wåre sam weten icke så kiännas wid them, att wij
giöra ett med them, utan the blifwa så länge differente religioner ifrån wår,
till dess dhe träda till sanningen, ty att giöra ett enda steg ifrån henne för at
komma them närmare är oss alldeles intet tillåtit.
561
Icke eller frågas här, om wij skola taga emot them, som äro af främman¬
de religioner och giöra them till medlemmar af wår försambling, när the
bekiänna sig till henne, öfwergifwa sina willfarelser och wedertaga wår
rena evangeliska lära. Ty thet hafwer alldrig någon förnufftig menniskia
ibland oss nekat till, uthan thet wore wist en hiertans hugnad och glädje för
hwar och en rättsinnig christen ibland oss, om the, som med willfarelser in
i rijcket komma, wille låta sig upplysas af then himmelska sanningen, som
här i fullo liuse skijner, så att the icke allenast kiände henne uthan och
wandrade i thes skeen.
Icke eller frågas här, om wij skola twinga them, som hijt komma och äro
af en främmande religion till att antaga wår lära och sig till henne bekiänna.
Ty här är ingen ibland oss, som icke stygges wid thet sättet att fortplanta
then rätta läran. Gudz och Jesu Christi rijcke låter icke bygga sig på sådan
grund. Thet will icke weta af något sådant samwetztwång, hwarcken till
sitt inrättande eller bibehållande, uthan måste på annat sätt både byggas
och skiötas.
Icke eller frågas här, om någon, som är af en främmande religion och
sielf intet finnér sig så uti wår, att han thensamma will antaga, får och bör
släppas innom riketz gräntzor, i hwad ährende han och komma må. Ty
bewara Gud, att man skulle så stänga portar och dörar till för alt annat
folck, therföre att the hafwa en annan religion än wij, och thermed afskiära
både them och oss sielfwa then fördehl och beqwämligheet, som handell
och wandell folck och riken emilian med sig förer.
Icke eller frågas här, om sådane persohner i tystheet och för sig sielfwa i
sine huus enskylt få dyrcka och tiäna Gud, på thet sätt, som the lärdt
hafwa. Ty at släppa them in i rijcket och förneka them thet är hjeka
orimmeligit och obeskiedeligit, som att alldeles stänga them uthe.
Uthan här frågas, om them bör tillåtas att hafwa här sin offenteliga
gudztienst och frija religionsöfning, så att the icke allenast få bygga eller
intaga kyrckior till sina allmänna sammankomster, sön- och helgedagar,
uthan och inrätta scolar, mindre och större, till sina barns uppfostring och
underwisning i theras religion och lära.
Ty effterlåtes them thet förra, så kan hwar och en förnufftig menniskia,
som någon efftertancka hafwer, wäll see och finna, att thet senare icke
eller med skiähl kan nekas them; eller att man ännu klarare och tydeligare
må föreställa frågan blott [och]5 bar uthan någon anstruken färga, så frågas
här, om wij, som nu sittie i then fördelen, att här är i hela riket intet mehr
5 Jfr avskrift i Prästeståndets arkiv (ser. F, vol. 12, nr 35).
562
än enehanda religion, och intet eller weta eller hafwa hördt theruthaf, att
något folck af anna religion, som är fördrifwit uthur sitt land, har ännu hafft
sine uthskickade hijt och igenom them söckt att få komma in i rijcket och
här sättia sig neder, föruthan thet partiet, som för någon tijd sedan wän-
tades ifrån Madagaskar, thet frågas, säger iag, om wij uti så beskaffade
omständigheeter skola nu liksom öpna portar och dörar på alla sijdor och
gräntzor af wårt rijcke, låta alla them, som uthom oss äro, både närmare
och fiärmare weta, att nu är gärdet hoos oss uppgifwit, och om wij altså
skola på thet sättet biuda främmande religioner till oss in att här antingen
öfweralt eller på något wist ställe offentel. niuta frij och obehindrad öf¬
ning? Ty annorledes bör i sanning thenne frågan nu intet formeras; och
ställes hon fram så, som nu sagt är, tå lärer wisserl. hwar och en rättsinnig
patriot, som derjemte någon ömheet hafwer för Gudz ähra, kunna finna,
att hon med neij bör beswaras. Åtminstone är hon så altid beswarad
worden i wära fäders och förfäders tijd af them, som saken rätt hafwa
förstådt och noga efftertänckt. Ty det hafwer icke nu först begynt at
frågas, om andra och främmande religioner skola släppas in och tåhlas i
wårt land och rijcke.
Then som någon kundskap hafwer uti wåra gambla swänska handlingar,
honom kan thet icke obekant wara, att samma fråga offta tillförne har warit
framme, sedan wårt kiära fädernesland i then stora och aldrig tillfyllest
beprijste konungens, konung Gustafs den förstes tijd blef af Gud befrijat
ifrån det påwiska oket och mörckret och benådat med evangeli rena och
sanna lära. Men then som will sielf giöra sig den mödan och läsa dhe
religionsplacater och -stadgar, som af Swea rijckes forna glorwyrdigste
konungar tijd effter annan utgifne äro, han skall wäll finna, hwad för en
ogemen nijt och ömheet the hafwa hafft therom, att främmande religion till
frij offentel. öfning här i rijcket icke släppajs] skulle. The hafwa hållit så
före, att heela rijcketz wällgång, flor och lycksaligheet therpå berodde, att
icke mehr än then ena rena evangeliska lutterska religion i wårt kiära
fädernesland tolererades, efftersom license och tillåtelse af ^villfarande
secter plägar föda af sig [icke allenast]6 farliga strijder uthi religionen och
offta den högst fördömmelig atheismum uthan och allahanda obotel.
missförstånd och willerwaller uti regementet och huushållen förorsakar
och således draga öf:r heela landet Gudz straff och wrede, som orden lyda
i höglofl. i åminnelse konung Carl Gustafs stadga om religionen af åhr
1655, hwarföre det och i kongl, mandatet af åhr 1663 med ganska effter-
6 Jfr avskrift i Prästeståndets arkiv (ser. F, vol. 12. nr 35).
563
tänckelige ord förmäles, hwad för en stor nådegåfwa detta rijcket framför
alla andra haf:r att tacka sin Gud före, i thet han sin christeliga kyrckia
innom wara gräntzor haf:r bewarat ifrån all fallsk och kättersk läro och
skadel. noviteter, blifwandes thersammastädes then dyrbara och ädla in¬
bördes enigheeten och goda förståndet så öfwerheeten och undersåtarne
som thesse sin emilian näst Gud tillskrifwen enigheeten och samdrächten
uti lära och kyrckioseder såsom kiällan, uthur hwilcken slijck lycksaligheet
uti regementet härflyter och uthspringer. Att och denna frågan sedermehra
i den fromma och gudfrucktiga konungens högstsaligste konung Carl den
XI:tes tijd har ventilerat blifwit, thet lärer ännu wara i friskt minne hos
mången, men ehuruwäll man då söckt att färga och bestrycka henne med
thet fagra skienet af riksens fördehl och froma, så uthrättades äntå intet
thermed, uthan saken blef i förra stånd och skick och står ännu i thenne
dag på samme foot som förr, så att lijckmätigt the förra religionsplacater
och -stadgar ingen främmande religion sin frija och offentel. öfning i wårt
rijcke hafwer, emedan och wår nu regerande allernådigste konung igenom
sin dyra kongl, edh och försäckring oss i rijcket i then lycksaligheet satt
och stadfäst hafwer. Skulle någon beskylla prästerskapet före att hafwa
warit orsaken thertill, att thenne frågan således altijd intill thenne dag är
med neij beswarad worden, så tager wäll det ståndet den skullden på sig
och bär henne giärna; ty om så är, så hafwer thet derutinnan intet annat
giordt, än hwad som thess plicht och skyldigheet warit hafwer. Hade altså
wärckeligen hafft skuld uppå sig inför Gud, om thet annars hade giordt och
icke effter yttersta kraffter städt emot och hindrat det, att främande reli¬
gioner skulle till frij och offentel. öfning inom riket släppas. Wåre förfäder i
thet ståndet hafwa som nijtälskande Herrans tiänare derutinnan giordt rätt,
och wij, som theras effterträdare äro, måge tacka dem i grafwen för den
nijt dhe hafft hafwa om then rena evangeliska lärans bibehållande i wårt
rike igenom slikt hindrande och dämpande [af]7 det, som henne ofehlbart
hade kränckt, om thet hade framgång wunnit. The wore församblingens
wächtare i sin tijd och sågo wäll, hwad skadelig påfölgd det med sig haf:a
skulle, om flere religioner jemte och tillijcka med wår skulle här komma att
niuta frij och obehindrat offentel. öfning. Therföre hafwe the och med all
waksamheet söckt att förekomma thet i sin tijd. Folcket i then tijden war
och intet så sielfklockt, som thet nu är, uthan trodde Herrans präster,
hwilckom thet egentel. och förnämlm tillkommer att sölja för religionens
renheet och thess bibehållande, ty thet är theras embete, och derutinnan
7 Jfr avskrift i Prästeståndets arkiv (ser. F, vol. 12, nr 35).
564
bör them gifwas witzord, så att om och wij i therina tijden effter wäre
förfäders beröml. exempel lägga oss emot dhe skadeliga förslag, som af en
och annan gifwas kunna i det, som religionen angår, så bör ingen menni-
skia i weridén förtänka oss derföre. Ty wij wore stumbe hundar och
sömnige wäcktare, om wij thet icke giorde, och thet skall Gud wäll bewara
oss före. The som i thesse sielfkloke tijder inbilla sig, att the förstå then
saken bättre än wij, täncka intet så noga effter, hwaruti den så kallade
liberté de consciencie omsijder stanna skulle. Om the wille gifwa sig tijd
och råderum att sådant i Herrans fruchtan mognare efftersinna, så twiflar
man intet, att the skulle giöra ett med oss härutinnan och altså med ney den
förestälte frågan enhällel. beswara. Åtminstone gå wij alldrig therifrån,
som wij och härmed för Gud och hela weridén protestera, att om främman¬
de religioner nu innom rijcket släppas och wijdare tolereras än the förra
religionspuncter medgifwa, så skier thet alldeles emot wårt samtycke,
skuddandes wij ock härmed skulden uthaf oss på them, som thertill orsa¬
ken äro, hwilcka och inför Gudz domb oss therföre en gång skola answa-
rige wara.
Orsakerne hwarföre wij så enständigt blif:a wid denna mehningen, att
frågan nu som förr bör med ney beswaras, äro twäggehanda. Först hålla
wij det för en oryggelig sanning, at then christeliga kyrckan och församhn i
wårt k. fädernesland mår bätter derwid, att hädaneffter som härtills <att>
inga flere och främmande religioner innom riket släppas och tolereras.
Man skulle nästan hålla det för otrol., att någon infödd swänsk, som är
uppfödd i wår rena och rätta lära och derjämte har sundt förnufft, skulle
draga det i twifwelsmål och kuna öpna sin mun till at säija ett ord deremot.
Ty hwem skulle tro, att en sådan skulle bringas till den absurditeten och
täncka än mehra säija: Then evangeliska lutherska lära, som här i riket
wedertagen är, kiänner iag för att allena wara den rätta och saliggiörande.
Men iag tror och tycker lijckwäll, att om dhe andre ifrån henne skilljachtige
läror och religioner eller någon af them blefwe här i rijcket etablierat, att
hon finge sin förra frija och obehindrade öfning, så skulle wår rena ewan-
geliska lutterska lära therigenom få starckare rötter och komma till att stå
på fastare fötter. Thet wore ju lijcka klockt och förnufftigt tält, som man
wille säija: Om sanningen skall haf:a sin gång och hållas wid mackt, så
måste hon nödwändigt blandas uth med lögn. Nog blifir sanningen mehra
uppenbar, om lögnen sättes jemte och emot henne, men att sprida lögn uth
till att hielpa sanningen upp i liuset, thet skulle man nu tycka wara altför
mycket wågat. Then som wil hafwa deegen osyrat och lijckwähl låter kasta
suurdeeg uti honom, han är ju en dåre. Weten I icke, att litet suurdeeg
565
försyrar heela degen? frågar Paulus 1 Cor. 5:6. The som föregifwa, att
then christeliga kyrckan och församlingen i wårt rijcke skall må bättre
deruthaf, att främmande religioner släppas eller rättare sagt biudas in till
oss, the besinna icke altså hwad the säija. The läggia uth en snara och wet
intet, om inthet deras egne barn uti henne torde falla. Ty uppfostringen
uthaf barnen i gemen hoos oss är nu sådan, att man liten eller ingen orsak
haf:r till att hoppas, thet the i framtijden och i sin mognare ålder lära
mycket fråga effter, hwad religion och christendom är, så att man skulle
nästan tro, att om fler religioner blefwe nu i wår tijd inkallade i rijcket, så
skulle wåra barn effter oss tycka, thet wore lijcka mycket til hwilckenthera
the sig bekiände eller om the sig bekiände till någonthera. Mån wij icke då
hade sedt wåra barn wäll före och lagt en god grundwal till theras andeliga
och ewiga wällfärd, then wij lijckwäll framför allting borde sörja före, eller
må icke [tå]8 wåra egne barn hade orsak att ropa wee och förbannelse öf:r
oss, som hafwa lag<a>t [ut]9 then snaran, uti hwilcken the fallit hafwa.
Thet wörö prästernas skuld, torde någon häremot inwända, om the icke
effter wåra tijder lade sig winning om att wåra barn och effterkommande
intet blefwo förförde ifrån wår rena och rätta lära till en annan. Ty thet är
ju theras embete att waka theröfwer och så predika sanningen, att ingen
ifrån henne faller. Sanningen står wäll på sig, och thet hafwer ingen fahra
med wåra barn och effterkommande, allenast prästerne i theras tijd giöra
sitt embete rätt. Men till att swara theruppå behöfwer man allenast fråga
them, som af thesse tanckar äro, om någon hafwer gifwit them bref och
försäkring deruppå, att prästerskapet i theras barns och effterkommandes
tijd blifwer så godt, som thet nu är, att man intet må säija bättre; ty ju
större fahran för församblingen blifwer, ju waksammare herdar och lärare
behöfwer hon. Thet är Gud, som skall gifwa henne lärare then ena tijden
såwäll som then andra. Men hwem är, som wet, hwad domar han öf:r oss
och wåra församblingar här i Norden täncker i framtijden låta gå och
exceqveras. För thet snöda förackt, som nu giöres af hans ord och för then
kallsinnigheet, som nu är i wår förfallna christendom, är thet mycket likt,
att thet står wår försambling någon olycka före, hälst när thet är så troligt,
att samma föracht och kallsinnigheet hoos wåra barn och effterkommande
intet blifwer mindre utan snarare större. Och när Gud wil stöta liusastakan
bort ifrån sitt rum, therföre att folcket älskar mehra mörckret än liuset, så
förblindar han och lärarena i församblingen eller tager mod och hierta och
8 Jfr avskrift i Prästeståndets arkiv (ser. F, vol. 12, nr 35).
9 Se föregående not.
566
förstånd ifrån them till att förswara sanningen, på thet hans domar öfwer
henne må fullbordas. Är nu någon, som wet om, icke then rättferdiga
Guden sådant med oss eller med wåra barn i sinnet hafwer? Frestar tå icke
then Gud, som nu will hafwa främmande religioner inkallade i wårt rike
och litar theruppå, att prästerskapet effter wåra tijder skall sölja för bar¬
nen, att the icke falla ifrån then rätta? Thet klagas öf:r prästerskapet nu.
Men hoo hafwer warit Herrans rådgifware, Rom. 11:34, och wet, om han
ärnar gifwa thet, som bättre är, i framtijden? Thet är äfwen för then
orsakens skull, torde åter någon säija, att wij nu willie hafwa främmande
religioner in i riket, på thet wårt prästerkap hädaneffter och i framtijden
måge blifwa bättre och waksammare i sitt embete. Ty nu slå prästerna sig
på lättja och försummellse, effter ingen är, som anfäcktar them och håller
them muntre. Men tå finge the större öfning och skulle altså therigenom till
församblingens bästa och wällfärd blifwa muntrare till att stå uppå sin
wacht och uthföra sitt embete. Men hwad som swaras skall uppå thetta
uppsöckte skiälet, är klart af thet föregående. Ty ingen af oss wet nu, hwad
för en mensura gratiae el:r hwad för ett mått af nåd och anda honom effter
thenna dagen skall gifwit warda, mycket mindre hans effterkommande i
framtiden till att stå emot then anfäcktning, som tillstöta kunde af en
främmande religion, ther någon här finge sin frija och obehindrade offen-
tel. öfning. Ingen wet, huru then öfningen torde bekomma prästerskapet
och församlingen effter wåra tider eller hwad för kraffter prästerna skola tå
få till att arbeta sig opp och förkofra sig igenom then öfningen. Thet kan så
snart hända, att the falla, som the stå, effter Gudz rättfärdige dommar
öfwer ett syndigt folck. Skulle man wäl hålla then för en redelig och
rättsinnig patriot, som nu sedan Gud hafwer gifwit oss frid i landet, önskar,
att thet snart må blifwa krig och öhrlig igen, på thet militien åter må komma
i öfning och therigenom till landetz förswar blifwa skickeligare? Att för-
samblingen under förfölljellser och anfäcktningar har mådt bättre och
mehra tilltagit, än tå hon frid och roo har niutit, thet kan till någon dehl
wara sant. Men att önska och tillskynda henne någon oroo, på thet hon
skulle må bättre, thet är äntå intet annat än att fresta Gudh, man må sättia
therpå, hwad skien och färga man will.
Thet kunde till äfwentyrs säijas: Wij förskrifwa inga doctores theologiae
in i riket, af hwilcka man haf:r att befruckta någon reformation, eller om
the och skulle någon oroo uppwäckia, så wet man wäll utwägar till att
tuchta och hålla dem i huden. Men föruthan thet, att thet nyss anförde
skiählet emot oss mistar på thet sättet all sin krafft, ty för wäre prästers
öfningz skull måste ju främmande komma in, och om thet skall blifwa
567
någon öfning af för them, så måste ju lärdt folck förskrifwas, som kan
sättia them något giöra. Förutan thet säger man, så kan ju hwar ock en
finna, att om folck af främmande religioner skola kallas in i rijcket till att
niuta här frij och obehindrad religionsöfning, så måste them ju lemnäs
macht och frijheet att kalla sig präster och lärare in, icke allenast till theras
gudztienstz förrättande i theras kyrckior uthan och till theras barns under-
wisning i theras scholar, och af hwad kynne thesse främande lärare blif:a
samt huru the i framtiden warda håldne i tygelen, om the skulle uppwäcka
någon oroo, thet wet ingen uthan Gud allena. Förfarenheeten wijsar lijck-
wäll nogsampt, huru thet har gådt till och ännu i thenne dag går till på andra
ställen, besynnerkn uti Pfaltz. Man skulle tycka, att thet borde öpna
ögonen på oss och komma oss till att wara något betäncksammare, innan
wij skrida till then resolution att så kalla någon religion in i riket. Ty att
prästerskapet här i rijcket hafwer i förtiden lagt och lägger sig ännu så
hårdt deremot, icke så mycket för församlingens bästa och wällfärd, then
the förebära, som för theras egen lättia och beqwämlighetz skull, then the
älska, thet är intet annat än en calumnie och försmädellse öfwer wårt stånd
till thess förklenande af them, som nu wilha trampa them på nacken och
fördenskull socka alla tillfällen i weridén till at skiämma thet, betjenande
sig jemwäll thertill af then frijheet, som folcken i thenna tijden har hafft till
att uthan censur få låta tryckia, hwad dhe wilia, hwarigenom dhe oför-
skiämde pasqvillen äro utkomne öfwer prästerskapet, med hwilcka landet
är uppfylt, uthan att någon frågar effter, hwarifrån the komne äro, thet man
dock wisserkn giorde, om the rörde något annat stånd. Wij få träla och
arbeta tungt och surt nog, fastän wij nu intet hafwa them ibland oss, som
anfäckta oss i religionen. Wårt embete sätter oss wäll giöra nog thessför-
uthan. I församblingens roligaste tijder felar ändå intet arbete för oss. Om
någon prästman är lat och försumlig, så låt honom på wederbörligit sätt
blifwa tilltalt och straffad, men intet heela ståndet therföre blifwa beskylt
för lättia och wårdzlöshet. Lättingar lära finnas i alla stånd, så länge
weridén står. Af stora beqwämligheeter lära wij icke hafwa mycket att
skryta, om en och annan får sitt uppsåt fram af them, som i thessa tider
unna oss så godt. Att wij söka Gudz ähra och hans församlingz bästa nu
och i framtiden, men ingen beqwämligheet och roo för oss och wårt stånd,
när wij stå emot, att främmande religioner skohla släppas in i rijcket, thet
wete wij sielfwa bäst med wåra egna samweten, och thess är Gud wårt
wittne i himmelen. Men hoo ästu, som dömer ens annars tienare och will
bättre weta än han, i hwad uppsåt han gior thet, som hans embete tillhörer,
om tu icke ens förstår? Låter oss icke begiära fåfängelig prijs till att
568
förtörna hwarannan inbördes, Gal. 5:26, uthan hwar och en bepröfwe sin
egen giärning, och så skall han allenast uti sig sielfhafwa berömmelse och
icke uti androm: ty hwar och en skall draga sine bördo, Gal. 6:4, 5. Man
skulle storligen förundra sig, huru thet kommer till, att och ibland the nya,
uplyste och på nytt födde helgonen, som i thessa tijder eliest så mycken
gudligheet, så mycken nijt och ömheet för Gudz ähra och then förfalna
christendomens upprättellse påskina låta, lijckwäll finnas the, som tycka
thet wara mycket nyttigt för församblingen, om här blefwe en sådan liberté
de conscience etablerad, att och främmande religioner finge sin frija och
obehindrade offentel. öfning. Man skulle nästan intet tro, att sådana latitu-
dinarie skulle finnas ibland them, som elliest willia synas hafwa så mycket
trångt och ömt samwete. Men thet är ingen konst att räckna uth, hwarföre
the så efftergifne äro i thenna saken. Orthodoxien är sudes in oculis, en
nagell i ögat för thet folcket. Then kunna the intet lijda för sin död; ty hon
binder händerna på them och tillstäder icke theras frija anda så mycket
frijheet, som han will hafwa. Att nu han må slippa uthur twånget och blifwa
alla banden qwitt, så see the giärna, att giärdet blifwer uppgifwit öfweralt.
Att theras wäsende syfftar theruppå och jämwäll omsijder stadnar uti en
sådan libertinismo ell:r indiferentismo religionum, thet hafwer man altför
bedröfweliga bewijs och exempel uppå ibland them sielfwa. Men att ett
sådant religionsblandfoder är högst skadeligit och fördärfweligit för then
christeliga kyrckian och församlingen, thet lärer förmodeligen ingen hafwa
hierta att neka oss. Thet blifwer altså derwid, att församlingen mår bäst här
i Norden och i wårt kiära fädernesland, om hädaneffter som härtills inga
främmande religioner innom rijcket släppas till frij och obehindrad offen¬
tel. öfning. I wära ögon tyckes det nu härmed wara en bewister och afgiord
saak.
Then andra orsaken, hwarföre wij så enständigt blifwa wid den mehning-
en, är thenna, att wij ännu intet kunna see, hwad för en särdeles förmohn
och fördehl det wärdzliga regementet ell:r thet allmänna bästa theraf haf:a
skulle, att främmande finge här frij och obehindrad religionsöfning. Man
skulle elliest tro, att ett christeligit konungarijcke wäll hällre skulle låta
någon timmelig och werdzlig förmohn fahra för att conservera och bibehål¬
la sin andeliga wällfärd än wåga then till något äfwentyr för att bringa sig
upp till någon större timmelig mackt, fördehl och lycksaligheet. Af christne
skulle man sådant förmoda, som hafwa lärdt, att större wärde bör sättias
på det andeliga än på thet timmeliga och lekammeliga, lärt af Christi egen
mun, att the först skola söka Gudz rike och thess rättfärdighet, Matth. 6,
så skall them sedan alt thet andra tillfalla, så mycket som them tienligt och
569
nyttigt är. Men så långt wårt förstånd ännu kan sträckia sig, så begrijpa wij
intet, hwaruti then stora förmohnen består, som riket till sin uppkomst
hafwa skulle af främmande religioners frija öfning här i landet. Prästerska¬
pet förstår sig åter intet therpå, torde någon säija, eij heller gå i stadzsaker
them något an; låt dem blifwa wid sin book och skiöta sina församblingar
men intet blanda sig i statsaffairer; ty thet är intet theras handtwärck och
kommer them intet wid. [Responditur]1: Ja giärna, såwijda statssakerne
intet röra något wid religionen, lämna wij them giärna i theras händer, som
them bättre förstå och sig therpå lagt hafwa, besynnerl. rikzdagarne emil¬
ian.
Men när alla riksens ständer sammankallade äro till att handla och
rådgiöra om riksens wårdande ärender, så låta wij intet betaga oss then
frijheeten, att såsom ett stånd i riket wara med i the consultationer, som
angå rikzens bästa och wällfärd. Ty wij äro cives med uti republica och
lemmar i then politiska regementzkroppen, fastän wij intet hafwa samma
embete, som the andra lemmarna. Therföre bör oss intet förmenas,
hwarcken att bewista rådslagen, som tå företagas till thet allmänna bästa
och heela kroppzens wällmågo, eij eller att bijdraga, hwad wij kunne och
finne nödigt till thess conservation och widmackthållande. Wij roo i sam¬
ma bååt som the andra stånden. Therföre åligger thet oss såwäll som alla
the andra att see oss före, huru wij komma wäll till landz. Wid styret
begära wij intet att sittia. Wij tro och intet att något af the andra stånden
lärer tillwälla sig thet. Men när wij see, att thet bär af wägen och uthaf
kosan, så äre wij berättigade såwäll som the andre att säija wår mehning
och hielpa till rätta. Wij skonas intet för någon börda, som på the andra
lemmarna läggas, uthan få bära så mycket wij orcka och ibland mehr ändå;
therföre böra wij och niuta samma rätt som the. Om alla präster i hela
rijcket lämnade församling och predikestohl och rusade hijt till rikzdagen,
så kunde man säija, att ståndet öf:rgåfwe sitt embete och gingo wijdare, än
. thet borde gå. Men en annan saak är thet nu, när allenast någre få depute¬
rade ifrån heela ståndet till rikzdagen affärdas och theras församlingar lika
fult under theras bortowarande skiötas af theras hemmawarande med-
1 bröder och medarbetare i ordet. Att apostlarna och theras efterträdare i
embetet wid början af nya testamentets församling intet giorde något
särskilt stånd eller satte prästerskapet till ett wijst och serskilt stånd i
’ republiqven, som thet nu hoos oss är och härtills warit hafwer, thet wet
man mycket wäll. Men att argumentera ifrån ecclesia plantanda til planta-
1 Jfr avskrift i Prästeståndets arkiv (ser. F, vol. 12, nr 35).
570
tam är i många stycker absurd. Ty elliest skulle och nu inga andra än
fiskare till prädikoembetet kallas förutan många andra orimligheeter, som
theraf föllia skulle.
En annan saak war thet tå och en annan är thet nu. The som wilha, att alt
skall i församlingen sättias på then första foten, the besinna icke, hwad the
säija. Tackom hällre Gud, att församlingen är i thet stånd och skick, som
hon nu är. Ty nu är hon af en christelig öfwerheet incorporerad uti then
civile och politiske regementzkroppen till att niuta uti honom hans all¬
männa wällfärd i thet timmeliga godo, fastän hennes enskylte och andelige
wällgång flyter uthur ett annat och högre språng. Men så war thet icke tå;
therföre heeter thet: Skicker eder effter riden. Är wårt förstånd icke så
upplyst uti statsaffairer, så tacka wij lijckwäll Gud för ett sundt förnufft
och kunna sachta wara betrodde om att förstå och begrijpa så mycket
theraf, som en dehl af the andra stånden, hwilcka rikzdagarna emilian intet
hafwa tillfälle att sitta i statsaffairer mehr än wij. Thet wij icke förstå, thet
låta wij giärna rätta oss uti af the förståndigare. Men att alldeles stänga oss
uthe ifrån att hafwa något votum i statsaffairer på rikzdagar, thet är att
afskiära oss ifrån the andra lemmarna i then allmänna regementzkroppen,
och om thet wore förståndigt giordt, thet må Gud wara domare öfwer.
Att wij nu såsom präster och patrioter tillijcka måga förklara wår meh-
ning angående then fördehl och fromma, som riket till sin uppkomst hafwa
skulle af främmande religioners frija och offentel. öfning här i landet, så
måste 3 ting bewisas oss först, innan wij kunna öfwertygas therom, att land
och rike theraf skall må bättre: 1) att then allmänna roligheeten i riket och
regementet therigenom befordras; 2) att handelen och commercien blifwer
therigenom upprättad; 3) att manufacturerna therigenom uti bättre stånd
blifwa försatte. Hwad thet 1) widkommer, så hafwer man härtills altid
warit i then tanckan, att enahanda religion i ett land och rijcke tienar
ganska mycket till bibehållande af ett stilla och roligt regemente. Att
religionen är ett vinculum societatis humanae eller ett band, som håller
thet borgerliga samfundet ibland menniskiorna tillhopa och gior, att thet
blif:r roligt och samhälligt och icke faller åtskildt eller söndrar sig emot sig
sielf, så att thet warder scopae dissolutae uthaf altsammans på slutet, thet
tror man, att ingen lärer neka till. af hwad stånd han och wara må, så framt
han icke är en uppenbar atheist. Om nu ett band sammanflätas af åtskil¬
liga slagz trådar, så skulle man giärna weta, om någon tror, att thet blifwer
theraf starckare. Hwad som stifftar och styrcker thet inbördes förtroendet
såwäll emilian öfwerheeten och undersåtarena som thessa sinsemillan, thet
gior ju regementet stilla, lungt och roligt i rijcket. Enigheeten i religion
571
stifftar och styrcker thetta inbördes förtroendet, ja är näst Gud källan,
uthur hwilcken thet härflyter, som orden lyda i kongl, mandatet af åhr
1663, hwilcket redan anfört och citerat är i thet föregående. Står icke tå
slutet fast, att om regementet och styrslen af ett land och rijcke skall wara
stilla, fridsam och rolig, så mäste enigheeten i religionen conserveras.
Hwad för buller, oroo och willerwallor i riken och regementen äre upp-
komne theruthaf, at allehanda slagz religioner ther hafwa tolererade blif-
wit, thet wore lätt för oss att bewijsa. Men bewijsa the, som af andra
tanckar äro, att sådant tienar till then allmänna roligheetens befrämjande,
och grunda sitt bewijs på så fast och ricktig foot, som wårt är grundat på.
Ty elliest går wij alldrig ifrån wår mehning, hwilcken och altijd af saniori-
bus politicis har wunnit bifall och samtycke, alldenstund hon wärckeligen
har sin grund i sielfwa sunda förnufftet. Angående 2) thet, att handelen af
commercien skulle igenom frij religionsöfning för the främmande märckeli-
gen upprättas och förkofras här i rijcket, så hafwa wij och swårt för att tro
thet, fastän wij giärna tillstå, att wij alldraminst förstå oss på then saken.
Men uthan all twifwell kommer här allenast then utrikes handelen i consi-
deration, och om then omöijekn kunde hielpas opp, uthan att kiöpmän
kallas in i rijcket ifrån främmande orter, som äro af andra religioner, och
the icke skulle willa sättia sig här neder och drifwa någon handell med
mindre frij och offentel. religionsöfning blefwe them effterlåten, så wille tå
thet skiählet något säija. Men wij skulle nästan tro, att thet skiedde theri-
genom wära infödde swänske kiöpmän någon oförrätt och att det lofl.
borgareståndet, som bäst förstår commercen, intet lärer bifalla then meh-
ningen, att främmande handellsmän skola förskrifwas in i riket för hande¬
lens skull. Ty om wij intet fehla altför mycket i wära tanckar, så wore thet
wist bättre, att wära swänska kiöpmän söckte att profitera på the ut¬
ländska, än att thessa skola kallas in till att späcka sine pungar och richta
sig af the swenskas penningar, som härtills är skiedt, hwilcket man och
intet behöfwer att bewijsa för then, som kiänner wäre förnämsta kiöpmäns
huus i rijcket och wet, af hwad nation the äro. Och att profitera på the
uthländska, thertill lärer thet lofl. handels- och borgareståndet wäll weta
bättre och tienligare utwägar än att kalla them in i rijcket och accordera
them religionsfrijheet på kiöpet, att the måga blifwa här stadigt och aldrig
täncka sig bort. Man finge tå wäll see, hwilckenthera sloge mästa handelen
under sig, antingen the utländska eli:r the inländska. Kanskie the senare
kunde hinna till att blifwa bogesäller, skrifware och boockhållare åt the
förra. Längre skulle wäll intet många komma. Handel och commerce
kunna ju drifwas med the aflägnaste orter i weridén, uthan att kiöpmäner
37-10-311
572
komma hwarcken härifrån och tijt el:r therifrån och hijt. Commercen lärer
altså förmodel. intet gå öfwer ända, fastän the, som komma hijt in i riket
resande för att drifwa någon handell och kiöpenskap, intet få någon frijare
religionsöfning hädaneffter än the förra religionsplacaten dictera. Att thet
loff och berömmel. borgareståndet lärer kunna gifwa några förslag till
handellens upprättande, therom twifla wij intet. Men thet fasta förtroendet
hafwa wij till thet ståndet, att till handellens befrämjande lärer thet intet
finnas nödigt och oumgiängeligit, att främmande religioner skola släppas in
i riket till frij och obehindrad offentel. öfning. Ty när man kan igenom 10
säkra medell obtinera ett ändemåhl, så behöfwer och bör man intet grijpa
till ett, som osäkert är och kunde tusende resor mehr skada än gagna, om
thet misslyckades. Att 3) manufacturerna kunde therigenom komma i
bättre stånd hoos oss, om främmande handtwärckare blefwo förskrefne in i
riket och the fingo sätta sig här neder samt niuta frij och obehindrad
religionsöfning, thet låter äntel. wäll nog höra sig, och nekar man intet
heller alldeles thertill, att thet mycket till theras uppkomst giöra skulle. Men
frågan blifir I) om thet icke wore möijeligit, att wår egen infödde swänske
ungdom skulle på något sätt kunna bringas till att få större lust och drifft till
hwarjehanda manufacturer och handtwärckzkonster. än härtills är skiedt,
så att man intet behöfde för then orsakens skull kalla främmande in i riket,
intet af wår egen religion en gång, mycket mindre af en annan. Ty kunde
thet skie, så wore thet ju synd att praeferera främmande för wära egne
barn. Och att thet är en omöijelig ting, som alldrig låter practicera sig, thet
hafwer ingen ännu bewist, så mycket oss witterligit är. Huru högt wära
infödde swänska hafwa kunnat bringa sig upp i wetenskap och practiqve af
allehanda handtwärck och manufacturer, uthan att en gång i ungdommen
hafwa gådt i lära på them, thet hafwer man ett handgrijpeligit prof uppå
hoos wära uthur fångenskapen hemkomna bröder. Thet är nästan intet
handtwärck till, thet the i fångenskapen icke hafwa idkat och födt sig med,
then ena thet och en annan ett annat. Skulle nu en god huushållning och
inrättning här hemma i landet intet kunna sättia thet i gång, som nöden
hafwer bracht thessa till under fångenskapen i fiendeland? Men posito, att
thet wore en omöijelig saak och att manufacturister nödwändigt måste
förskrifwas utifrån, så framt annars manufacturier någonsin skola komma
på föttren här i rijcket, så blifwer frågan 2) om man icke utifrån skulle få så
många och goda lutherska manufacturister som reformerta och catholiska.
Ty att konsten och wetenskapen, till exempel att handtera en fijl, är
bunden mehra wid then ena religionen än then andra, thet kunna wij intet
inbilla oss. Kan man nu få manufacturister många och goda nog af wår
573
egen religion, hwarföre skall man tå förskrifwa catholiska och reformerta
och förthenskull släppa främmande religioner in till frij och offentel. obe¬
hindrad öfning? Och att man kan få lutherska, therom är ingen twifwell. Ty
the fördrifwas, Gud bättre, på många orter och ställen ifrån sina huus och
hem för religionens skull och flyttade wisserl. giärna hijt. allenast the
wiste, att the hade här sit bröd och wore här så nödige. Man skulle wäll få
them ifrån Silecien, ifrån Ungern, ifrån Pfaltz, ther tillståndet för the
evangeliska lutherska skall wara mächta slätt och bedröfweligit. Wore thet
nu icke ochristeligit af oss giordt, att wij skulle förskrifwa in i riket manu-
facturister af främmande religioner och lämna them frij religionsöfning, när
wij kunde få många reesor flere än wij nånsin behöfwe af wåra egna
religionsförwandter och bröder i trone, som skulle räckna thet för en
obeskrifwelig wällgiärning af oss, att wij togo them emot och läte them
hoos oss hafwa sin nähring och handtering, aldenstund the för then reli¬
gionens skull, som wij med them bekiänna, måste lemna huus och heem
och söka sitt bröd annorstädes? Sannerligen om wij gå them förbij och
förskrifwa andra, så hafwa the orsak att ropa öfwer oss inför Gud i
himmelen, och wij läte thermed heela christenheeten uppenbarl. see, att i
wår christendom är ingen kiärlek till bröderna, uthan ehuru gode och rätt
christne wij willie heetas wara, så hafwe wij dock ännu icke lärdt, hwad
Paulus säger, Galat. 6:10: Medan wij nu tijd hafwe, så låt oss giöra godt
emot hwar man, men aldramäst emot them, som wäre medbroder äro i
trone.
Wij hoppas altså nu, att wij uppå gode och fasta skiähl hafwa grundat
wårt ney till then förestälta frågan, när wij således hafwa bewist, att thet
wore för then christel, kyrckan och församlingen i wårt k. fädernesland
högst äfwentyrligt och för thet allmänna bästa intet gagneligit, att främ¬
mande religioner skulle släppas in i rijcket till frij och obehindrad offentel.
öfning.
Gud, som nu i samfälte 200 åhr hafwer undt wårt k. fädernesland then
lycksaligheeten, att icke mehr än then ena rätta och rena evangeliska och
lutherska läran här i rijcket hafwer offentel. hafft sin frija gång, han
förunne och wåra barn och efterkommande, så länge weridén står, samma
lycksaligheet, att thet himmelska huset, som här i Norden upptändt är, må
brinna klart och oförmörckat intill werldens ända!
Thetta betenkiande är i consistorio regni upläsit och befunnit i alla delar
wälgrundat, blifwandes förthenskul til förbehåll emot riksens stenders
commerciedeputations betenkiande uti thetta mål af d. 26 Julii sisth til the
574
öfrige riksens respective stender utaf presteståndet recommenderat.
Stockholm d. 27 Augusti a:o 1723.
Ad mandatum
Er. M. Melander.
37.
Prästeståndets påminnelser över förslaget till ecklesiastik deputation
(Bondeståndets arkiv 1723, vol. 3,fol. 2349 ff.f
Protokollet, s. 346, 357, 428
Öfwer den projecterade ecclesiastiqve deputationen har prästeståndet
funnit sig föranlåtit fölljande erhindring wällment wid handen gifwa.
1. Såsom ingen deputation kan eller bör anställas, utan att man först har
betänckt thess giöremåhl, af hwilcket man sedan må dömma, huru nöd-
wändig ell:r giörlig den månde wara, altså förmodar prästeståndet, det låre
rijkzens höglofl. ständer icke ogunstigt uttyda, det wij innehållet wårt bifall
till någon ecclesiastiqve deputation, till dess afgiordt blefwe, hwad enkan¬
nerligen der komme att afhandlas. Hwilcket och är, hwad wij flijteligen
effterfrågat, men intill denna stund ingen tydelig underrättelse erhållit.
2. Sielfwa namnetz natur och egenskap gifwa wäll wid handen, att
derwid endast och förnemligast borde sökas och befordras Gudz ähra samt
församlingens frijd och angelägenheeter och att wij, som genom Gudz
milda nåd sittia i egendom af den rena och enda saliggiörande evangeliska j
lutterska läran och religionen, hwilcken alt ifrån reformationstiden genom
samma Gudz nåd samt wära gudfrucktiga förfäders och lärares sorgfällige 1
flijt, endräckt och försicktigheet behållit sitt oförfalskade skien uti wårt k. '
fädernesland, wijdare måtte styrcka och fästa oss inbördes uti densamma,
alla endrägteligen arbeta derhän, att ständernes religionsföreningar och
-stadgar och dhe af wära christelige konungar tijd effter annan utfärdade
hälsosamma förordningar måtte kraffteligen och med efftertryck warda
handhafde. Förbinda oss till wära i heela den lutherska församlingen gode,
2 Original medpåteckningen 1723 d. 15 Oct. inkommit genom en deputation ifrån '
det högwördige prästeståndet, dito upläst.
575
erkiände och wedertagne symboliske böcker med samnad råd och mackt
söka att förekomma och utrota thet till oss insmugne och altför mycket om
sig frätande pietistiske wäsendet; tillsee, huru skaddige och förföriske
böckers införande, smädeskriffters tryckande och utspridande, särdeles
emot ett helt stånd, samt misstänckte sammankomster och winckellpredik-
ningar måtte hämmas, hielpa och understödia wära religionsförwandter i
andra länder med mehra sådant.
Thetta borde wara thess giöremåhl och alla ståndens åliggiande åhuga.
Och om rijkzens höglofl. ständer hade wid rijkzdagens begynnelse willjat
sig enhälleligen förena thetta ena sanskyldiga giöremåhlet samt dertill
uthsee gudfruchtige, i slike ährender förfarne, förståndige, foglige och för
nyheeter omisstänckte män af alla stånden, så hade wårt stånd icke alle¬
nast intet kunnat wara emot utan och så mycket häller sökt en sådan
nödwändig deputation befordra, som then skulle tiena till befrämjande icke
allenast af wår ewiga utan och jordiska sällheet och wällfärd; warande
aldeles oförnekeligit, hwad wij uti alla wåra regementzföreningar och
-instrumenter bekiänna, att enigheeten uti religionen och then rätta gudz-
tiensten är then fastaste och krafftigaste grundwalen till ett lofligit och
lyckosamt regemente.
3. Man twiflar ingalunda ju många herrar och män af hwarje stånd, som
Gud, hans ord och the sannskyldige saligheetzmedlen rättsinneligen
kiänna, kiära hafwa och wörda, i detta oskyldiga uppsåt hafwa gifwit till
denna deputationen deras bifall. Men kan och hända, det icke begripit ell:r
gifwit sig tijd att begripa och noga efftersinna. hwad nu enkannerligen
thenander sökes eli:r therpå följa månde. Ty thet är en gång wist och
bewijsligit af första begynnelsen. Härtill härrörer af them, som äro then
heligskinande pietismo tillgifne och icke allenast för nyheter utan och haat
och fiendskap emot wårt stånd allmänt bekante, the ther nu genom thetta
medlet förmena sig lättast kunna framfordra så sina skadeliga läresatzer i
församlingen som deras fiendteliga förehafwande emot ståndet och alla,
som theras satzer icke gilla eller skrymterij för heligheet hålla kunna.
Fördenskull the och icke allenast för rikzdagen giordt sina förslag och så
mycket hoos dem städt beredellser till thenna deputationen samt derom
sinsemillan flitigt corresponderat utan och sedermehra med stor häfftig-
heet derpå drifwit och wid åtskillige tillfällen med större dierfheet än någon
tijd wårt stånd thermed hotat. Till samma ända the och uthan all twifwell
utgiordt then unga magistern Erich Tollstadius att uti en offentlig predikan
dom. IV post epiph. uti S:t Jacobs försambling uppmana rijkzens ständer
thertill, önskande han af himmelens Gud, att en sådan deputation måtte
576
förordnas; om hwilcken predikan man framdeles får tillfälle wijdare att
tahla, emedan tå deputationsprojectet utflyter af thenna källan samt giöre-
målet så förborgat hålles, fordrar försichtigheeten att theremot hafwa
ögonen theste öpnare; ty ju mehr ett wärck will förborgas, ju misstäncktare
och äfwentyrligare är thet och måste med så mycket större försichtigheet
bemötas.
4. Såsom fördenskull hwarcken thet af oss utmärckte sannskyldiga giö-
remåhlet ell:r något annat directe et per positionem nämnas, men theremot
af the anförde omständigheeter nogsamt å daga ligger, att harwid sökes,
åtminstone följer, icke Gudz ähra utan wanähra, icke församlingens frid
utan ofrid, icke samwetens upprättande och helande utan förtryck och
sårande, icke sinnens förening utan förbistring samt andans embetes för-
acht, förklen- och misstydning, hwilcket allom rättsinnigom christnom
åligger med krafft hindra och styra samt alt thetta, enkannerligen hwad
religionen och then himmelska sanningen angår, icke är wår utan Herrans
saak, altså hemställes the höglofl. ständers rättsinnige betänckiande, huru
wij kunna underkasta denna Herrans saak en deputation, ther till äfwen-
tyrs större dehlén torde komma att wälljas af widrigt sinnade, en dehl icke
begripande ell:r illa om saken underrättade, minsta dehlén ägande så
genom wanan öfwade sinnen till att åtskillja godt och ondt, som apostelen
äskar, Ebr. 5: 14, och äntekn rösternas antahl mehr än skiählens wicktig-
heet torde blifwa ansedde, warande jämwäll thenna en process, som i alla
församlingens tijder aldrig är hörd eli :r practicerad worden. Till att förtijga
det wij för wära hemmawarande medbroder öf:r heela rijcket, som hafwa
härwid icke mindre rätt och plicht än wij skulle stå illa till swars, om wij till
någonting samtyckte, som kunde förorsaka ändring antingen i wår rena
lära eli:r dhe uti så långlige tijder med nytta och nöije öfwade kyrckiocere-
monier, hälst the oss thertill ingen fullmacht gifwit, ey heller wij öfwer
wåra samweten draga kunna; utan täncke wij så här- som hemmawarande i
förtröstan på Gudz nåd och bistånd (:ehuru wij weta wåra wederparter
hafwa stort anhang, stöd och förswar i alla stånd och stater:) strida för
sanningen i döden. Herren, hwars sak det är och lofwat har att hägna sin
församling, lärer aldrig tillstädja, att helfwetes portar blifwa henne öfwer-
mäcktige.
5. Dock ehuruwäll ingen tydelig och positif utlåtelse är kunnig giord om
giöremåhlet, har man dock så mycket förstådt l:o att i denna deputation
icke komma att upptagas några controversier i theologien och wåra tros-
articklar, 2:o förnemsta syfftemåhlet wore i gemen på then förfallna chris-
tendomens upprättellse utan att utmärcka, hwaruti detta förfall består, och
577
3:tio hwad tillfällewijs och under discourser kunnat en och annan undfalla
utom thet mag. Tollstadius offentligen therom predikat, nembl. att under-
sökia om biskoparnas förhållande wid deras embeten; wid hwilcka propo¬
sitioner såsom ett och annat nödwändigt bör upptäckas till theras underrät-
tellse, som icke hafft tillfälle om sakens wicktig- och beskaffenheet weder-
börligen informeras. Altså förmode och bedie wij tiensthörsammast, det
täcktes rijckzens högh ständer gunstigast medgifwa. det prästerskapet sig
deröfwer något bredare må utlåta.
6. Fördenskull hwad angår den första, att inpå theologiska controversier
der komma att upptagas, så ehuru man intet twiflar, (:så wijda thetta
förslag, som enkannerligen till wårt stånd giöres, är ett foster af the
nyhetzmakare:) ja detta är ett af deras grep att effter sin plägsed genom
prästeståndetz swärtande giöra sig heliga och hwitå och dermed inbilla
enfaldigt folck, det frucktan för controversier wore det, som afhöllo oss
ifrån deputationens bifall, är thet dock i sielfwa wärcket en mantell att
öf:rskyla then wederwillia och wämjellse, som the sielfwa hoos sig hysa för
theologiske controversier, dem dhe i grund fördöma och med oändelige
smädeord belasta. Theraf och skier, att the så ogiärna inlåta sig i tahl om
religionsmåhl med them, af hwilcka the täncka sig kunna blif:a emotsagde
och öfwertygade. Och wijsar äfwen förfärenheeten samt Stockholms con-
sistorii protocoll till öfwerflöd, att när dhe utaf wederbörande warda lik¬
mätigt förord ni ngarne uppkallade och tillhåldne att gifwa beskied om sin
lära, the sällan swara, hwad the skulle, men aldrig mehr än the willja,
warandes strax färdige att fråga effter angifwaren och söka tillfälle till jäf
och händell med domaren och stadnar så äntekn i personelles crimina-
tioner. Och som the sky för controversier, så hata och fördömma the
äfwen alla systemata theologica, ja sielf:a libros symbolicos, å hwilcka, om
the sig då och då beropa, ja uti sine predikningar företaga och för sig
uttyda, skiär thet dock genom ordens wridande, stympande och missty¬
dande, endast till att bedraga the enfaldige och att giöra sin suurdeeg
smakeligare. Men ingalunda therföre att the skulle erkiänna them för
någon oemotsäijelig sanning eli:r med Gudz ord öfwerensstämmande tros-
regul. Ty the wilha till ingen formulam confitendi bindas utan tro, täncka
och tahla, hwad the wilha, allenast the utwärtes kunna föra ett skienheligt
lefwerne uti christeliga dygders utöfwande, hwilcka dock gemenligen så
långt ifrån them äro, som himmelen ifrån jorden, och dagekn är att ärfara
af deras ochristeliga haat och försmädande, dömande och fördömande
öfwer alla dem, som icke kunna, som tillförne omrört är, bifalla deras
satzer eller hålla skrymterij för heligheet.
578
7. Angående thet andra, nembl. then förfallne christendomens uprät-
tellse, så är thet ett wärck, hwartill alla, som christne äro och för sådana
wilha hällne wara, all sin flit, åhoga, mackt och krafft böra bijdraga,
prästeståndet framför alla, både för sig sielfwa och andra, och skulle wara
wårt stånd en förtjent förwijtellse, om wij icke wörö the första, som therom
påminte, om så stor förmohn genom thenne deputationen stodo att förmo¬
da. Men förän wij gå wijdare, är billigt, wij giöra oss underrättade, hwad
the wilha hafwa förståndet genom christendomens förfall. Om thet består i
läran ell.r lefwernet. Hwilcka äro the wäsentligaste stycken af wår chris-
tendom. Hwad läran widkommer, wille wij höra mag:r Tollstadius, som
först och offentekn blåst alarme till denne deputation och häfftigast klagar
öfwer christendomens förfall. Han bekiänner uti föromtalte predikan, då
han undersöker om orsakerna till förfallet, att wij intet haf:a att skylla
läran. Wij hafwa den rent och klart i Gudi ord och wära symboliska böcker
författad och böra det för en oskattbar tint; werdera, att Gud oss genom
sitt dyra wärcktyg Lutherani, sin rena lähra, som under påfwedömet
förduncklat war, både klart och obesmittad till oss komma låtit, Itwaraf
alla sin saligheetz grund fatta kunna et seq. Om han nu så mehnar, som
han tahlar, wore wäll. åtminstone kan ingen sanningzälskare annorlunda
mehna ell:r tahla. Och är Gudz underliga nåd och wijsheet att tillskrifwa,
att såsom en fackla uthaf stormwäder snarare tändes än släckes, altså är
then himmelska läran så långt ifrån af thess mångfalldiga anfäcktningar
förduncklad eller förfallen, att then fast större hus och styrcka bekommit, i
thet att många skrifftenes språk, som af wederparterne äre missbrukade,
blif:t klarare utlagde och åtskillige religionshufwudstycken härligare uth-
förde och stadfästade.
Men han klagar enkannerhn i sin libell till rijkzens höglofl. ständer öfwer
en beklagelig okunnogheet i christendomens kundskap hoos största dellien
af landzens inwånare och then grufweliga siälawäda, uti hwilcken wara
arma medbroder dymedelst stå. Hwarwid är att undra, hwadan mag:r
Tollstadius lärdt, att så illa tillstår med christendomen i landet, medan hans
åhr icke lära warit tillräckelige att sielf derom så manngrant undersöka i
heela rijket. Som han och uti consistorio Holmensi d. 25 Febr. sidstl. uppå
den frågan, huru han kiänner församblingarnes tillstånd i städer och på
landet i heela riket, icke annat kunnat swara, än att han kiänner en och
annan försambling på landet och wet wäll, huru ther tillgår. Hwaremot tå
thet inwändes, att om han någon kiänner, så lärer thet wara then, som hans
fader förestår, har han icke williat sig theruppå yttra. Rijkzens höglofl.
ständer läre nu häruthaf rättwijsligast dömma, huru förnufftig en sådan
579
argumentation månde wara: Effter i en och twå församblingar står illa till,
derföre och i heela rijket. The som å embetes wägnar äga thereffter fråga,
hafwa, Gudi i lof, funnit saken annorlunda. Och om han för thet misstroen¬
de han har för biskopparna icke will sättia tro till theras wittnesbörd, må
han fråga them, som 50 ell:r 60 åhr lef:t och någorlunda giordt sig underrät¬
tade om tillståndet i theras ungdomstid, tå ganska få kunde ens läsa i
book, och jämföra deremoot det kundskapzlius, som wij för tijden genom
Gudz nåd äga, lärer han höra them snarare frögdas öf:r thess tillwäxt än
klaga öfwer något förfall. Wij kunna betyga, det ingen rättsinnig Herrans
tienare någon flit ell:r möda spar thetta angelägna wärcket att drifwa och
befordra, hwarwid man och förmodeligen skulle märcka större frucht och
framgång, om och befallningzhafwande och domare, i hwad them åligger,
en trogen hand skulle räcka; och der någon försummelig prästman (:som
man icke kan neka sådane finnes, men giöra dock. Gudi lof, minsta
hoopen:) sin plicht härwid skulle efftersättia, warder han ingalunda utan
tillbörl. påminnellse, warning och näpst lemnad, så att thet sannfärdeligen
är en osanfärdig beskyllning, som mag:r Tollstadius i thetta måhl så lärare
som största dehlén af landzens inwånare tillägger.
8. Angående lefwernet, som är thet andra stycket i wår christendom. så
kan wäll aldrig tillfyllest beklagas, att Christi utsago om thesse tijders
beskaffenheet Math. 24: 12 sannas nu altför mycket, att ondskan tager
öfwerhanden och kiärleken i mångom förkolnas, dock på en tijd och ort
mehr, på en annan mindre; och har wäll then heliga och lycksaliga tiden
effter det beklageliga fallet aldrig warit eli:r står att förmoda, då icke ogräs
och hwete wäxa tillsammans. Sunt mala mista bonis et bona mista malis.
Dock hwad råda prästerna therom, när the å sin sijda intet efftersättia,
hwad them åligger och i theras kraffter står med lärdom, förmaning och
egen efftersyn till en ostraffelig wandell'.’ Wij gifwa giärna och med begge
händerne med, det börén så regerande ogudacktigheet med all sannskyldig
ifwer, alfwar och krafft bemötas icke af prästerskapet allena, utan böra
alla, som Gud och saligheeten älska, såsom till en allmän wådelds släc¬
kande med samnad råd och mackt, hwar och en effter sin beställningz
egenskap bidraga alt, hwad the kunna. Dock alt i then ordning, som Gud
oss föreskrifwit i sitt ord. Ty med pietistiske principier och theras collegiis
pietatis är saken intet hulpen. Det förfarenheeten nogsamt gifwit å daga så
uti wårt k. fädernesland som annorstädes, att på många orter ingen annan
frucht har fölgt än then David uthmärckt. Psal. 12:9. Gudzfruchtan måste
befordras, dock får icke sanningen, thet är then rena saliggiörande läran,
sättias tillbaka. Sanningen, gudzfruchtan och freden äro tree himmelska
580
gåfwor. Men then första är grunden till the andra, och ther thesse icke
byggas på sanningen, tå äro the oäckta, falska och obeständiga. Menni-
skians wilha bör renas och förbättras, dock kan thet icke skie, förän
förståndet först upplyst warder genom Gudz ord. Kiärleken både emot
Gud och wår nästa bör sättias i öfning: dock måste man först lära rätt
känna Gud, oss sielfwa och wår nästa. Och ju större Gudzkiännedom, ju
renare hans kiärlek och ju heligare hans frucktan. Här hjelper och ingen
sjelftagen andelig- och ödmiukheet. Will ingen jordisk herre wara betient
effter tienarens godtyckio utan effter sitt behag och sin wilha, huru mycket
mindre herren öfwer alla herrar: och hwarföre har han uti sitt heliga ord
uppenbarat oss sin wilha, om icke han thereffter skulle af oss helgad och
dyrckad warda? Christendomens öfning består icke uti utwärtes christeliga
dygders utöfwande allena utan först och främst i öfningen afen oförfalskad
tro och owijkehn förtröstan på Christi förtjenst, hwilcken är then, som
gifwer then ömnigaste trösten i all anfäcktning och krafftigaste uppmunt-
ringen till Christi footspårs effterfölgd och ett nytt wäsende i Christo.
När Gudz ord och catechismi lähra med tillbörl. flit och troheet drifwes
(:hwaröf:r förmodeligen ingen rättsinnig med skiähl kan klaga:) samt
kyrckiolagen och andra många emot thet ogudachtiga wäsendet utfärdade
hälsosamme förordningar wederbörkn warda handhafde, misströstar man
intet om thetta ondas rättande och seer intet, hwad then ecclesiastiqve
deputation derwid mehr skulle kunna uträtta. Man kan och härwid icke
obemält lemna, att the bepröfdaste lärare, så ut- som innom fäderneslan¬
det, altijd upptagit thenne klagan om then förfallna christendommen för en
ökänning af den, som täncker föra något nytt å bahnen, theraf han som
foglen af sitt näf kan genast igenkiännas, kunnande the enfalldige söka
nogare underrättellse så härom och hwad thenne klagan har att innebära
som, hwaruti then pietistiske upprättningen och reformationen stadnat,
uthaf thet, som then berömmelige rostockiske theologus i Herranom sahl.
doct. Johan Fecht uti sine lectionibus theologicis in syllogen controver-
siarum, Select. disp. 45 § 1, pag. 520 sq., har upptecknadt.
9. Angående thet tredie, nembl. att undersöka om biskopparnas förhål¬
lande wid theras embeten, så talar mag:r Tollstadius therom sålunda i
extractet af förber:de sin predikan, thet han och till rijkzens höglofl.
ständer ingifwit: Ingen lärer förtäncka mig, att ia g framförer Lutheri ord,
som han i sin lijd hafwer anfördt om christendomens förfall uti förspråket
af sin större cateches, ther han gifvet■ biskopar och uppsyningzmän skit li¬
den för deras ämbetens försttmmelige förvaltande, ropande wee och för-
bannellse öfwer them till ewig tijd, vide verba. I applicationen till närwa-
581
rande biskopar specificerar han måhlén, hwaruti dhe försummeligen för-
walta sina embeten, nembl. att the tillsättia odugelige lärare, låta wårdz-
löst handlas med christendomens rätta drifwande; låta wårdzlösa lärare
bilf:a onäpste, när the till äfwentyrs hinna smörja sin biskop; låta präster¬
na hålla krogar wid kyrckiorna, att åhörarne må supa, när dhe gä uti och
utur kyrckian. Säger sig ingen skylla men uppmanar herredagzmännerne
och sine åhörare inständigt therpå begiära undersökning och förhör på en
allmän rikzdag, dä alla oordningar skola tagas i förhör och man äger
frijheet att giöra offentel. påminnelse om dhe fehlacktiglieter, som före¬
löpa hoos konungens råd, domare och höga embetzmän, och således
jämwäll på biskopars och upsyningzmäns fehlacktigheeter, påminnande
här icke wara om en handfull jordiskt gull och timmeliga håfor utan om
theras, theras hustrurs, barns, tienstefolckz och underhafwande siälars
äwiga salighet; i annor liändellse skulle thet synas wara ett papistiskt
wäsende ibland oss, att som hoos the catholiska ingen får säija: Påfwe
hwad gior tu?, så skulle man och mena sådan myndigheet wara hoos wära
herrar biskoppar, att ingen skulle få lof att efterfråga och säga: Biskop
hwad gior tu? Och önskar han tlierföre af himmelens Gud, att en sådan
deputation måtte förordnas. Thessa alle äro mag:r Tollstad» ord och
summan af hans beskyllningar och tillmålen emot biskoparna, them man
har måst bringa i thenna ordning, medan han sielf ingen ordning hållit utan
giordt språng ifrån en obewijst beskyllning till en annan, att swårt har warit
följa och få honom fatt. Häremot wore fast mycket att anmärcka, om man
holle den wärd att swaras, som anförer mycket men bewijsar intet. Så
mycket måste man dock påminna såwäll till sanningens upplysning som för
deras skull, hwilcka giöra af then unga magistern så stor fest och helge¬
dom, att the måtte förstå icke alt wara gull, som glimmar.
10. Till att bewijsa, thet biskoparna äro ordsak till christendomens
förfall, beropar han sig på Lutheri autoritet i förspråket till hans större
cateches, och det med sådan dierfheet. att han och remitterar åhörarne till
sielfwa booken, sägande vide verba. Hwem skulle twifla på en så dristig
utsago? Men af följande lärer man finna ordsak att twifla, om han sielf
någonsin sedt orden i booken, utan snarare citerat them på andras tro.
Lutherus har skrifwit twenne företahl till sin större cateches. Men uti
ingenthera nämnes en gång thet ordet biskop, mindre gifwer han them
skuld till något christendomens förfall ell:r ropar öfwer them förbannellse
till äwig tijd, eij eller tahlar han ther om annat än efftersättiandet af
catechismi läras drifft uthaf dåwarande parochis och concionatoribus
Oprästerna i städer och på landet:), hwilcka thenna angelägenheeten för¬
582
summat, en deel genom lättia och goda dagar, andra genom högmod och
egen fullkomblighetz inbillning, hwaraf the såsom upproppade och för¬
mätne helgon hade en wämjellse för cathechismi lära och hällo then
owärdig att alla dagar läsas och läras men sig sielfwa klokare än Gud
sielf än alla änglar, patriarcher, apostlar och alla c hris t ne, vide verba
pag. 395. Men uti företalet af sin mindre catechesi talar wäll then dyra
gudzmannen om then okunnogheet han funnit hoos åhörarne wid sine
visitationer och tillskrifwer den dhe dåwarande biskopar med desse ord:
Qvid hic Christo respondebitis episcopi, qvibus vel solis illa christianae
religionis calamitas debetur? Men sådane biskopar, som ännu hängde wid
de påfweska traditioner och påstodo nattwardens utdelande allenast under
ett element, som orden lyda: qvi unicam tantum speciem sacramenti ac
vestrås traditiones urgetis, vid. pag. 360. Dock så långt ifrån att ropa öfwer
them förbannellse till äwig tijd, som hans ord lyda twärtemot: nolo hic
qvidqvam mali vobis apprecari, så att the följande orden vae, vae vobis äro
mehr commiserantis än exsecrantis. Warande jämwäll orden icke stälte till
biskoparna allena utan och till parochos et concionatores, som följande
orden intyga: Per deum igitur omnes vos, parochos et concionatores, rogo
atqve obtestor, ut serio vestrum faciatis officium, p. 360, och att han
förstår sådane biskopar och präster, som förbemält är, intyga desse hans
ord wid slutet af samma företahl: Hoc igitur probe considerent parochi et
ministri verbi longé jarn aliud esse suum officium, qvam olim in papatu
fuit, pag. 365.
Men som Lutherus i samma praefation, p. 363, tillägger äfwen magi¬
strater och föräldrar icke mindre skuld i sådant förfall, som orden lyda:
Neqve dici potest, qvantum in hac parte a magistratibus et parentibus
nostro seculo peccetur. Non autem dubium est, quin id a satana flat eo
consilio, ut in maximam calamitatem Germaniam conjiciat; altså kan billigt
frågas, om mag:r Tollstadius har läset thessa orden eller finner saaken af
annan beskaffenheet i wår tijd och wårt fädernesland och att skulden
numehra icke stannar uthan hoos biskoparna allena. Wij hafwe således
hördt sielfwa Lutheri ord samt funnit, huru the af mag:r Tollstadius äro
allegerade, hwilcket inför rijkzens högl. ständer man derföre omständeli-
gare bordt föreställa, att the theraf måtte finna, med hwad troheet han
citerat Lutheri språk, med hwad sanning han them uttyder på nuwarande
biskopar samt huru han under then oskyldiga Lutheri namns mantell will
skyla sitt haat, förackt och bittra sinnelag emot biskopzämbetet.
11. Ibland the måhl, hwarigenom biskoparna skohlat förorsaka christen-
dommens förfall, anföres först, att the tillsättia odugelige lärare. Men thet
583
är ännu obewijst, eij ell:r troligt, att någon biskop så missbrukat sitt
ämbete. Dock der någon emot Gudz ord, kyrckiolagen och bättre samwet
komme att lägga händer på en owärdigan, icke bör han, än mindre alla
ohörde, oöfwertygade, uti en främmande försambling offenteligen af predi-
kestolen för sådane utropas och försmädas utan måtte wäll niuta samma
beneficia juris som alla andra undersåtare i riket, att på wederbörlig ort
angifwas, tilltalas och dömas. Men thet är mehr att beklaga, thet många
giöra sig sielfwa odugelige, sedan the undfådt ordines, i thet the antingen
slå sig till fyllerij, trätor, slagzmåhl, girugheet eller andra odygder eller
warda af sine gåfwors inbillning och andras flatterie uplåste, blifwa calum-
nianter och så sitt egit ståndz försmädare. Deruti kan biskopen så liten
skuld hafwa som Herren sielf, tå Judas Iscarioth, som af honom till
apostlaämbetet blef kallad, wardt en tiuf och sin Herres förrädare.
12. Samma saak är med thet andra, hwarmed biskoparna beskyllas
hafwa skuld i christendomens förfall, nembl. att the låta wårdzlöst handlas
med christendomens rätta drifwande. The hafwa Gudz ord, kyrckiolagen
och sin dyra edh, hwareffter the sig böra rätta. Är någon, som them icke
effterlef:r, så är och i kyrckiolagen föreskrifwit, hur med then bör proce-
deras, och icke för någon ecclesiastiqve deputation dragas, som mag:r
Tollstadius will hafwat.
Men huru bewijsar han sin tahlan? Tå han i consistorio Holmensi tillfrå¬
gas, om han ment biskoparna alla i gemen ell.r haff t sin afsicht på någon
särdeles, swarar han sig icke hafft afsicht på någon wiss person, ey heller
beskylt någon utan i följe af Lutheri ord i företalet till sin, n.b., större
cateches påmint åhörarne i församlingen att spöria och efftersöka, om
sådant ibland oss skiedde, hwaröfwer sahl. Lutherus klagar, så skulle de
(:n.b. åhörarne i S:t Jacob:) låta anställas en deputation öf:r sådant
oskick. Wijdare uppå samma fråga: Man har effecten i händerna, hwad
wore åth att fråga så mycket om causa, nembl. kallsinnigheeten i christen-
domen är skienbar; ordsaken thertill är okunnigheten af then rätta chris-
tendomen. Hwadan then kommer, är lätt till att döma. Utaf biskoparnas
försummelse mehnar han. Men säger 3 gånger i predikan, att han skyllar
ingen, och flere gånger i consistorio, att han har tält hypothetice och ingen
beskylt ell:r tillmält. Man will här föreställa ett lijka exempel. Om någon
skulle således utlåta sig om ett regemente, dess tillstånd han dock icke
kiände. Wid thet eller thet regementet går mycket oskickeliga till. Solda-
terne förstå intet sina exercicer. The lida nöd af hunger och nakenheet. 1
forna tijder har man i slickt måhl tillagt officerarne skulden, som försum¬
mat sitt embete, warit flåte med sine subalterner och innehållet the ge¬
584
menas sold. Han skyllar dock ingen utan allenast påminer solldaterna
anställa en deputation att theröfwer undersökia. Skulle wäll sådant hållas
honom till godo och han icke tillhållas att bewijsa både ett sådant tillstånd
wara wid regementet och att det af sådane orsaker härflute? Nu mehnar
magistern sig wara utan answar ell:r plicht att bewijsa sin beskyllning, när
han allenast sagt sig ingen skylla, der han dock eij eller någon frijkallar och
således skyller alla. Men alt utan bewijs, hwilcket dock rättwijst af honom
fordras och lärer framdeles på wederbörlig ort så mycket mehr påstås, som
han i förbende protocoll sig utlåtit att skola skaffa sig bewijs, så många han
kan, om thet blifwer honom pålagt.
13. För thet tredje, att prästerna hålla krogar wid kyrkorna, ther åhöra¬
rena få supa, när dhe gå uti och uhr kyrckian, som hans ord lyda och
anföres, jämwäll såsom en fehlacktigheet, hwarmed biskoparna förorsaka
christendomens förfall, thet är en ting, som ingen biskop lärer tåhla,
mindre tillåta, uthan alfwarligen altijd hämmat. Men att krogar af andra
wid kyrckiorna hålles, deröf:r hafwa så wäre förfäder som wij tijd effter
annan klagat, och önska ännu hierteligen, att theremot måtte alfwarlig bot
skaffas.
14. Till fierde beskyllningen, att wårdzlöse präster lemnäs onäpste, när
the till äfwentyrs hinna smörja sin biskop, må then swara, som wet sig
brotzlig, eller namngifwe magistern densamma. Emedlertijd kunna bisko¬
parna icke ansee detta för annat än en diefwulsk calumnie och osanning,
then han måtte bewijsa ell:r plichta.
15. Thesse och thylika är the måhl, hwilcka han angifwer som ett
giöremåhl till en ecclesiastiqve deputation, anförande så han som icke
länge sedan en annan uti en publiqve confess detta till ett besynnerligit
skiähl, att såsom en deputation wore anstält öfwer rikzrådens protocoll, så
bör man fast mehr effterfråga, huru biskoparna förestå sina ämbeten.
Man lemnar rikzens högl. ständer att sielfwa sig gunstigast utlåta, hwad
lijckheet månde wara emilian thessa måhl och huru thet ena kan följa af
thet andra. Rijkzens ständer hafwa uti regeringzformen sig förbehållit att
wid rickzdagen utaf theras höggrefl. ex:cer rikzråden såsom fullmächtige i
sin frånwaro giöra sig underrättade, hwad the emilian rikzdagarne i theras
namn och å theras wägnar förrättat. Therföre böra the och af biskoparna
fordra räckenskap för deras förrättningar af biskoparna, hwilcka icke mehr
än prästerskapet i gemen af ständerna utan af Gud hafwa sin fullmacht och
warda fördenskull kallade Gudz medhielpare, 1 Cor. 3:9, sänningebod i
Christi stad, 2 Cor. 5: 20, Christi tienare och skaffare till Gudz hemligheet,
1 Cor. 4:1, af then helige Anda satte till biskopar att regera hans försam¬
585
ling, Act. 20: 28. Man säger ännu biskoparna allena, inga andra embetes-
män, ehwad answar theras förrättningar kunde wara underkastade.
16. Thet andra mag:r Tollstadii skiähl är detta, att icke ett papistiskt
wäsende måtte finnas ibland oss och biskoparna må som påfwen hålla sig
infallibles, att ingen skulle drista sig fråga: Biskop hwad gior tu?
The som willa trodde warda i alt, hwad the säga, och icke förplicktade
till något bewijs, the willia wist hållas före wara infallibiles. Biskoparna
låta giärna hwar och en, som thertill befogad är, undersöka theras förrätt¬
ningar. Taga giärna förmahningar och rättellser, när the öfwertygas hafwa
fehlat, och så mycket mindre tillwälla sig någon infallibilitet, som the altid
påminna sig wara ofullkomblige menniskior och inge helgon, men att the af
uppsåt emot sin edh och bättre wetande giöra orätt ell:r försumma sin
plicht, thet måste ordenteligen och med skiähl bewijsas, innan the dömas.
Enkannerligen wore thet en ganska efftertänckelig saak, om the, som af
höga öfwerheeten äro kallade och effter regeringzformen hafwa instält sig
till en frij rijkzdag, att the med andre respective stånden rådslå om rijkzens
wårdande ährender, skulle häreffter någras kitzligheet och af pur miss-
tancka uthi en deputation utan att weta af någon anklagare ell:r förseelse
warda dragne till answar för sådane fehlacktigheeter, hwilcka, om the äro
begångne, måste wara begångne hemma i stifften och kunna således icke
annorstädes än in loco och på behörigt sätt undersökas och dömas.
17. Mag:r Tollstadius har uti sin predikan giordt sig sielf ett efftertäncke-
ligit inkast, som borde hafwa brutit hans förehafwande, om han hade hafft
ett ömare hierta, sägande: mig som en yngling skulle det wäll synas intet
anstå att här omtala. Ja, sannerliga har han som en yngling effter sine egne
ord ingen ähra lagt in thermed, att han så oförsynt och med så mycken
osanning angriper gambla bepröfwade män, som all sin tijd beflitat sig om
en rättsinnig wandell, sittia i egendom af ett ährligt namn och äro af ingen
anklagade, mindre öfwertygade till något missbruk wid theras ämbeten.
Men så oförsynte calumnier hade icke eller kunnat wäntas af någon annan
än en veocputci) rucpcoftévTi (:1 Tim. 3: 6:), en af egen fullkomligheetz
inbillan och andras flatterie uppblåst yngling. Wij förackte ingens ungdom,
medan man offta finnér hoos unga berömlig beskedenheet. Men när then,
som icke allenast är ung till åhren utan och till sinne, wett och seder, tager
sig före att mästra, wanfrägda och skända gambla försöckte män, då kastar
han sig sielf i föracht hoos rättsinnigt folck och har förtjent therföre en
alfwarsam näpst. Men huru redar magistern sig ifrån detta sitt inkast? Icke
annorlunda än så: Men iag har hedt minom Herre Jesu om nåd på thenna
dag och stund wid innewarande rijkzdag att öpna min mun för hans ähra.
586
Så måste en föreburen nijtälskan för Gudz ähra skyla hans wrångwisa
upsåt. Och sedan bifogar han thet föromrörde af sig oricktigt anförde och
så wrångwisligen, som anfördt är, lämpade Lutheri språk. Obilligt beropar
han sig på Herran Jesum. ty man wet, thet wår milda och rättwijsa Jesus
aldrig någon anleder eli:r öpnar någons munn till oskyldigt folckz upsåte-
lige förklening och skändande. Man märcker och af hans swar till consi¬
storium Holmense sub. num. 4 uppå biskopens d:r Svedbergs fråga, om
Tollstadius uti sin predikan hade ment honom, att thet nästan torde wara
hans favoritstudium att utsöka af alt det han läser allenast thet, som länder
till biskopars och ståndetz i gemen förklening, hwartill dombprobsten
Goeding bibracht honom ett mycket angenämt ämne uti den af sig under
Verelii namn utan censur och tillstånd och med många smädellser emot
wårt stånd upfylte tractat om Hierarchia ecclesiastica utgifwit i trycket och
till rikzdagen uppfärdat, som och förtienar effterfrågas och rättas,
hwilcken magistern och synes med besynnerligit nöije genomläsit och
wetat i bruk sättia; uti hwilcket swar, såsom han och beropar sig på kongl.
Giötha hoffrättz bref, hade han och bordt underrätta sig om consistorii
Lincopensis förklaring theröfwer. Men sielfswåldet har nu så wida kom¬
mit, att then hålles för then yppersta predikant och får tillopp ifrån söder
och norr, som oförsyntast kan lasta och försmäda the rättlärande och för
Gudz ähra samt församblingens wällfärd sanskylleligen nijtälskande pres¬
ter, som mäst kan utskrija them för trätosamme, werldslige, kiötzlige,
oandelige, opånyttfödde ulfwar och oändelige slike smädesmän, hållande
en dehl predickstohlen för thet rum, ther man fritt och saaklöst må utgiuta
alla sina egna passioners galla och offta med så gemena och af gatan
uptagne ordeformer, som the skulle blyas att bruka uti samqwäm af me-
dellmåttigt ärbara personer. Och när the således icke hafwa fördrag att
offentel. utfara i Herrans huus, huru skulle the sparat i sine private um¬
gängen? Hwaraf kommer, att en stor dehl (:man tager altid dhe rättsinniga
undan, hwilcka icke utan wämjellse förnimma ett så omenskligit, man will
intet säga ochristeligit utfarande, öfwer sine jemnchristne:) af samma
wanart anstuckne fägna sig öfwer ingenting högre än fabler, pasqviller och
smädeglosor öfwer prester, på alt sätt kringskiära theras heder, förmohn
och underhåld. utblåsa med starck basun, hwad feel och swagheeter hoos
them kunna märckas, men nedertysta, swärta och förklena, hwad till deras
beröm kunde talas, icke annorlunda än flugorna flyga förbij de sunna
kropsens lemmar men sättia sig neder och gnaga på såren, så att Christi ord
nästan aldeles sannas på wårt stånd, att hwem them dräper åtminstone
med tungans swärd menar sig giöra Gudi en tienst dermed.
587
18. Man må intet fråga effter orsaken. Then rena lutherska läran äfwen
som sielfwa ordet orthodoxie är them en nagell i ögat, som hindrar ett
frijare lopp för theras satzer; derföre wij ifrån tyska orterna förnimma, att
tå the alla andra religionssecter antingen berömma, fördraga eli :r ursäckta,
kunna the dock icke fördraga en rätt lutheran, ja mindre än judar, turckar
och hedningar. Och som ingen wäg synes them lättare att komma till sitt
ändemåhl än att bringa prästeståndet i allmänt föracht, begynna the på
biskoparna, derpå the andre snart måste följa effter. Therföre och consi-
storierna warda af them ansedde och utropade för sammelplatzer och
wärckstäder af all orättwijsa, egennyttighet, girugheet och sielfzwåld,
them the fördenskull högst arbeta uppå att få utblandade med politicis,
hälst af sine creatur, icke till Gudz ähras, som the förebära, utan sine
stämplingars befordran, icke till församblingens nytta utan ståndetz för¬
acht och all god ordningz hinder och förstöring.
19. Oss kan alt thetta så mycket mindre undersamt och främmande
förekomma, som rättsinnige lärare weta sig ingen annan löhn hafwa att
wänta af then wrångwijsa weridén. Äre apostlarna i sin tijd wordne wid-
under werldene, änglomen och menniskiom, äre the hällne för dårar för
Christi skull, blifwit kinpustade, bannade, förfölgde och hädde såsom
werldenes afskrap och hwars mans afhugg, som Paulus betygar, 1 Cor. 4: 9
sq., ja sielfwa Herren och Frälsaren kallad en wijndrickare, publicaners
och syndares wän etc., huru kunna wij hans tjenare större frijheet förmo¬
da? Allenast är thet wår tröst, att fast the kunna afskiära oss vårt goda
namn på jorden, kunna the dock icke betaga oss wår saliga löhn i himme¬
len. Imedlertid behagade rijkzens höglofl. ständer i gunstigt och rättwijst
betänckiande taga, att om skylla, misstänckia och utan undersökning och
öfwertygande fördömma wore tillräckeligit nog att giöra en criminel,
hwilcken domstohl. hwilcket collegium, hwilcket ämbete, ja hwilcken
menniskia kunde tå niuta sin oskyldigheet till godo?
20. Therföre begiärer och påstår wårt stånd den rätt, som effter Gudz,
naturs och all folckz lag ingen menniskia kan eli:r bör betagas, nembl. först
att wij måtte hällas för ährlige och redelige män, till thess oss annat
bewijses. Sedan att den förmohn dhe andre stånden niuta måjämwäll wårt
stånd förunnas, medan wij äre alla ledamöter i en regementzlekamen,
nembl. att såsom när en riddersman, en borgare, en bonde i någonting sig
förser, alt ankommer allena på thens räckning, som fehlar. Stånden lida
derföre ingen förwijtellse. Thet måtte äfwen så skie oss präster, att hwar
och en felande måtte bära sin egen brott och icke en enda prästz förseelse
hela ståndet förewitt och tillskrifwet warda, änteligen att hwar och en. som
38-10-311
588
med så stort nöije länar både öron att höra samt tunga att underhjelpa och
fortplanta the calumnier och försmädelser. som öfwer wårt stånd i gemeen
eller i synnerhet utgiutes, wille först sopa rent för sina dörar och ingen
uthan then oskyldiga kasta första stenen effter Christi dom, Joh. 8: 7. Thet
är en allmän siukdom, att wij see så noga grannet i wår nästas öga men icke
bielcken i wårt egit, ther dock hwar och en, som uthan smickrande med sig
sielf will ransaka sitt wäsende och hierta, lärer finna ordsak nog att sanna
apostelens Jacobs ord, cap. 3: 2: i mång stycke fele wij alle.
21. Wijdare angående denna deputationen kommer thet och för wårt
stånd mycket efftertänckeligit, att man icke begynt tahla om thensamma
förrän på femte månaden af rikzdagen, då något hwar begynt giöra sig
hopp, att sammankomsten skulle antingen slutas ell:r till någon tijd brytas,
men åter tystnat, sedan om thess continuation wardt öfwerenskommit, till
thess nu igen, när äntekn ett slut måste blifwa, till consistorium Holmense
inkommer ett memorial ifrån några af stadzens prästerskap, kyrckioher-
derne mag:r Herman Schröder och Johan Ahlberg samt capelianerna And.
Båld, Carl Kiellin och Hans Giedda, hwilcket med consistorio regni är
communicerat och förnimmes sedermehra i alla the andra respective stån¬
den wara ingifwit, uti hwilcket the sorgfälligt yrckia på wärckställigheten
af samma deputation såsom icke allenast högst nödig och hälsosam utan
och likformig med Gudz ord och wår evangeliska lutherska kyrckios sätt
och maneer till then ändan, att emedan prästerna här i staden predika emot
hwarandra å en sida om then förfallna christendomen, å then andra om
pietisterij till åhörarnes största confusion och owissheet, tå noga ransakas
måtte, hwad pietisterij och swärmerij är och hoos hwem thet befinnes,
samt undanrödjas måtte, hwad en sann christendoms öfning och kundskap
i wägen ligger. Af hwilcket alt ögonskienligit är, att thesse, som namngifwit
sig sielfwa att tahla ordet för the andra, intet betänckande draga att låta en
saak af så stor wicht och effterfölgd, som icke ell:r är menniskiors utan
Herrans och rörer eij allenast församblingens för nu och tillkommande
tijder utwärtes utan och samwetens inwärtes roo och siälarnas äwiga salig-
heet, ankomma på en studz att afgiöras uti en deputation, hwilckens
ledamöter förmodehn största dehlén lärer sielfwa pröf:a sig ringa lägenheet
hafwa hafft om desse twistigheeter sig så underrättade giöra, som ähren-
detz angelägenheet och en tillbörl. omsorg för wära effterkommande ford¬
ra. Och ther någon af the emotsäijande skulle tilltro eli:r utgifwa sig för
någon ägande uplystare kundskap, så lärer then dock ingen annan wara, än
then han af pietistiske böcker, af Arnolds, Dippels, twänne Längers,
Zierolds och dylike fleras skriffter, erhållit, som alla åhr till öfwerflöd
589
införskaffas, på wårt modersmåhl öfwersättas och till enfaldige åhörare
uthdelas och recommenderas och med stor begiärligheet mäst therföre
läsas, att the med så mångfalldige försmädelser emot wår rena evangeliska
försambling och orthodoxos lutheranos äro späckade. Theremot the
upricktige och för Gudz ähras och sanningens förswar berömwärdaste
män, en Fecht, en Majer, en Schelgvig, Bucher, Löscher, Neuman,
Wernsdorf, Janus och flera, hwilcke the förras willfarelser och försmä¬
delser icke allenast upptäckt utan och med krafftig anda och oemotsäyeliga
bewijs af Gudz ord, dock icke utan stor sachtmodigheet förlagt, the warda
föracktade, för ignoranter, scholaefuchser, trätosamme, med tusende flere
speglosor utropade och försmädde och således theras skriffter oläsne.
Theraf skier, at tå the förekomne af wrångwijst fattade mehningar tro sig
redan nog kundskap hafwa, anfäckta the sanningen så mycket dristigare
och tå the med skiähl blifwa öfwerlagde, gripes gemenligen till dhe wanlige
wapnen, som äro personernas lastande och försmädande.
22. Thet är ganska bedröfligt, att männ af oss sielfwa skolat uppkomma,
hwilcka, sedan the wid så anseenliga församblingar i så mång åhr arbetat,
skulle nu först (:ståndet aldeles oåtfrågat:) begiära sig genom en deputation
utmärckas, hwad pietistiskt och swärmeriskt wore, ther dock thetta för-
samblingens onda redan öfwer 30 åhr så in- som utrijkes allmänt är bekant,
satzerne uthmärckte och af så många lärde män krafftekn wederlagde.
Hafwandes the icke heller mehr behöfft till thenne wetenskapz ärhållande
än allenast läsa then åthwarningen, som Hennes Kongl. Högheet, nuwa-
rande wår allernådigste drottning, tillijka med dåwarande herrar kongl,
räder (:i anledning af högstsahl. Hans Maij:tz nådige befallning och bref
daterat Lusuc i Wolynien d. 7 Juni 1706 angånde hwarjehanda willfarande
biläror, swärmerijen och det så kallade pietisteriet samt deras straff, som
dermed beträdas:) hafwa utfärdat åhr 1713 d. 1 December, uti hwilcket
ellofwa thet pietistiska wäsendetz egenskaper wäll och grundel, äro ut-
märckte, och berörde lärare kunnat deraf hämpta utan att derom beswära
någon deputation, särdeles som en eller annan af thessa lärare äfwen
berättas wara consistorialiter för thenna nu bekl. altför högt jäsande surdeg
warnade och trolin förmante att icke Gudz wärda försambling med mörcka
och twetydiga ordelag, med irriga mehningar, med obetäncksamma predik¬
ningar, med namnlöse skriffters utfärdande, med styrckande till hemlige
sammankomsters anställande bekymra och oroa.
23. Men hwad sielfwa saken angår och thessa förenämbda lärares påstå¬
ende af en kyrckiodeputation, så förmode wij thet alt i thetta wårt hör-
samste memorial så noga wara bemött, att ingen recapitulation lärer behof-
590
was, enkannerl:n uti 3:die och 4:die §, der wij anfördt orsakerna, för
hwilcka wårt stånd hwarcken kan eller får gifwa till en slik deputation sitt
bifall. Och som thet är en res ecclesiae, en sak som angår församlingen,
hwilckens närmaste wård är anförtrodd wårt stånd, och i alla försambling-
ens tijder ordentligen aldrig annan process har warit, (:ehwad pastor
Schröder med sina adhaerenter theremot wilha inwända:) än att religions-
måhl mäst och förnemligast ankommit på the andeligas undersök- och
afgiörande; hwarmedelst och härtills religionens reen- och enheet har
genom Gudz nåd hoos oss bibehållitz, altså lefwe wij i then tillförlåtelige
förtröstan, det läre riijkzens höglofl. ständer i rättwijst betrachtande af alt
thetta ingen sådan skadel. nyheet tillåta eli:r tillstädja, det rikzdagen, som
redan till alles tröttheet och stora kostnad på nionde månaden är utdragen,
medelst en sådan deputations anställande längre må uthdragas, än mindre
några deputati dertill under ständernas namn effterlemnas, utan fast häldre
såsom wärdige och owansläcktande wära gudfruchtige förfäders effterträ-
dare med samnad flit arbeta theruppå, att thetta pietistiske ogräs måtte
utränsas och icke Otili wår blygd och förwitellse af heela christenheeten:)
hoos oss upphielpas, sedan thet någorlunda begynt sig sachta i the orter,
ther thet först uppwäxt, och att wij then heliga läran, som wij af bem:te
wäre förfäder undfådt och med så mycken swensk blod är förswarad samt
med så många föreningar och stadgar befästad worden, måtte uti samma
sin uhrsprungz renheet till wäre effterkommande framfordra och lemna, att
the icke omsider med suckande måtte förbanna wår mull, som thetta onda
icke emotstådt, tå wij kunnat. Att förtiga, hwad thet werldzliga regementet
framdeles af thenne oroliga och fridförstörande pieteten har att befara, ty
argheten stadnar aldrig, ther hon begynt. När prästeståndet är öfwer ända
kastat, går thet sedan ofehlbart löst på öfwerheten. Then munsterska
tragoedien och flere upproriska uptog böra i thetta måhl wara oss en war-
ning.
24. Imedlertid är icke wår tancka att opåtalt lemna thet otillbörl. och
mycket straffbare predikanternes sielfswåld att hwarannan å predikstoh-
larna Osom h:r Carl Kielin berättas tymedelst den VIII:de dom. trinit. uti
S:t. Mariae Magdalenae församling under afftonsången icke ringa förargel¬
se förorsakat:) angripa och försmäda ell:r hwad oumgängligit till försam¬
lingens wälfärd pröfwas handlöst släppa; utan hålla wij före wår skyldig¬
het fordra att hoos Hans Maij:tt wår allernådigste konung i underdånig¬
het anhålla, det måtte ju förr ju hell:r h:s högwördigheet h:r doct. och
ärckebiskopen förordnas att adjungera sig bägge härwarande consisto-
riernes h:rar praesides och assessores och, om så nödigt pröfwas, flere
591
gudfrucktige, lärde och försöckte män, som icke allenst thetta af hrr
pastoren Schröder och the flere ingifne memorial samt magrr Tollstadii
predikan utan och alt öfrigit, som till religionens renhållande, missbrukz
afskaffande och en sann christendoms i lära och lefwerne uphielpande
oumgiängeligit pröfwas, uptaga, undersöka och, såwijda them tillkommer,
afgiöra.
25. Och som thetta förmodel. är then renaste och ordenteligaste wägen,
förmode wij, det läre rikzens höglofl. ständer denna wår oförgrijpel. meh-
ning icke allenast rättwijsligast gilla utan och med deras krafftiga biträde
styrcka och befordra. I widrig händellse, som wij dock intet förmoda,
måste wij härmedelst förklara, det wårt stånd i betracktande af förr an¬
förde skiähl hwarcken kan ell:r får till then projecterade deputationen
samtycka ell:r deruti någon dehl taga, utan begiära respective hörsammast
och tienstligast, det wille de höglofl. ständer låta denne wår rättmätige
protest oss till beskydd i framtiden uti sine protocoller och acter infatta.
Effter samtl. här till rikzdagen församblade presterskapets
enhällige begäran underskrifwer
Torst. Rudeen.
38.
Johannes Aurelius’ votum den 17 september 1723 angående Göteborgs
och Uddevallas handelsförmåner
(Prästeståndets arkiv, ser. F, vol. 12, nr 67f
Protokollet, s. 352
Votum.
Sedan iag förnummit, dhet ständernas höglofl. deputations betänckande
angående Giötheborg och Uddevalla handelsförmohner och stappelrätz-
frijhet uthi consistorio regni icke allenast blefiet upläsit uthan och mästa-
dhelen bifallet, ty fordrar min plickt och skyldighet på mine hemmawar-
ande principalers och medbröders wägnar såwäl i consistorio Gothobur-
gensi som i hela dhen dhelen af Elfsborgs lähn, som hörer til Götheborgs
stifft, sampt prästerskapets i Norre Halland mitt votum här skriffteligen til
protocollet föra låta. Warandes aldraförst bekymrat ex actis wara under¬
3 Original medpåteckningen Praes:t i consist. regni d. 17 Sept. 1723.
592
rättad om dhen sakens egentel. beskaffenhet med alla dess mindre och
större omständigheter. På dhet iag och måtte fatta et rätt begrep om sielf:a
huf:udfrågan, då iag funnit effter nogare öfwerwägande, at cardo totius
controversiae hänger mäst på dhenna frågan.
Om dhet nu är el:r i framtiden för publico nyttigt wara månde at tillägga
dhet på öpna fältet wijd gräntzorten belägne Uddevalla äfwen jemnlijk
stappelrätsfrijhet sådan, som dhet in omkring andra rijkets gambla fäst¬
ningar liggande Götheborg af dhe store Sveries kongar hwareffterannan
länge ägt och såsom et dyrt testamente hafft confirmerat, dhetta är rätta
hufwudfrågan.
Skulle man här enfaldeligen rätta sig effter dhe lamentationer, som höras
från provincierne öf:er Götheborgs traficerande och dheras obilliga förhål¬
lande emot bergzslagen och herrar brukspatroner och allenast hafwa sitt
ögnamärcke på praesentia tempora, så synes för publico ingen fahra,
antingen stappelrätten är lijka frij wijd Uddevalla, Götheborg, Båhus och
Strömstad etc., allenast tullen och accisen uthfaller til publici nytta, hwar-
före man icke hade af nåden häruthinnan formera någon difficultet, mycket
mindre anrätta någon votering. Men effter saken är altioris indaginis och
förer större effterfölgd med sig, än i förstone synes, så tager iag mig dhen
frijhet på wår almänna rijksdag säya och skrijf:a min oförgripl. mening, ey
rättandes mig effter dhen klagan öfwer dhe handlandes egennyttigheter,
oricktighet el:r ricktighet (:som böra och kunna på mångahanda sätt hem¬
mas och hielpas:) uthan endast och allenast på sielfwa frågan, som rörer
publici nytta nu och i framtijden. Då iag på ofwannämbde mine princi¬
palers wägnar aldrig förr kan consentera, at Uddevalla, som hwarcken sielf
har någon fast mur, ey eller någon fästning, emällan Frijdrickshal och sig
hwarcken til siöss el:r lands, skal stå i parallel frijhetz linea med Göthe¬
borg, som ligger sielf kringmurader och dessuthan omkläd med dhe starck-
aste och nampkunnogste rijketz fästningar både til siö- och landsijdan.
Uthi dhetta, säyer iag, kan iag intet consentera, förän dhe annars sinnade
kunna giöra med öfwertygande siähl försäkring om effterföljande.
l:o Att en befäst stadz förmögenhet och sielfwa fästningswärcken och
omkringliggande slott aldeles ingen connexion och inbördes band med
hwarannan hafwa, som til publici nytta tiena kunde.
2:o At man i tilkommande åhren kan giöra sig säker om en stadigwa-
rande och så kallat ewig frijd för wära närliggande grannar.
3:o Att bergslagen, som öfwer några traficerandes egennyttigheter la¬
mentera, kunna i hastig påkommande ofrijds buller genom Uddevalla stadz
jemnlijk stappelrätt med Götheborg til publici nytta bättre uprätthållas.
593
4:o Att publici nytta bättre el:r så wäl befrämias uthi en öpen ort, dher
wahrorna så natt som dag obehindrade kunna införas, än dher wahror i en
med murar belagd ort allenast om Husa dagen inkomma kunna.
5:o Om man kan praesumera, at någon nu kunde dhetta rijkswårdande
ährende med större försicktighet, ömhet och kärlek til publici nytta hante¬
ra, än dhe högstsah:ge i lijfsztijden store Sveries konungar och oförlijkelige
hushållare giort, som af nijtälskanden och odödeligit zele alla sina dagar
efftertänckt, huru dhe på en viss ort wijd Götha rijke synnerl. förmohner til
(til) publici stadigwarande säkerhet nedlägga skulle. Hwilckas mogna
betänckande dhe widtberömde herrar generaler, som nu i wår tijd lefwa,
tillijka med hela krijgz- och ammiralitetscollegier enhälleligen bijfal gifwit.
Och i betracktan häraf sampt flere omständigheter slutas, at dhetta rijkz-
wårdande ährende är ibland dhe höga saker, hwilcka allenast och förnämli¬
gast höra til höga sinnen, som sådana saker döma icke effter vulgi captum
uthan se med högt uplyste ögon och förstånd icke allenast på praesentia
uthan tillijka på praeterita och futura. Hafwandes altijd sitt ögnamärcke på
rijkets och publici nytta nu och i framtijden. Med hwilcka prijswärdige
högt uplyste herrars votis iag och nu på dhe ofwannämbde mine hemwa-
rande principalers wägnar mitt votum conformerar och til wår säkerhet
och förswar nu och i framtijden beder, at dhetta i consistorii regni protocol
må infört warda. Förmodandes at sielfwa experientia lärer med tijden
dhetsamma confirmera och stadfästa.
Stockholm d. 17 Septembr. åhr 1723.
Joannes Aurelius,
deputerat af Götheborgs consistorio.
39.
Prästeståndets memorial den 23 september 1723 om religionsfrågorna
(Riksdagsacta 1723, vol. 7f
Protokollet, s. 357, 358, 366, 380
Underdånigst memorial.
Såsom hwar och en rettsinnig och om Guds församlings frid och wel-
stånd ömhjertad christen wisserkn har orsak sig at bedröfwa öfwer then i
4 Original med påteckningen Upläst i rådet d. 28 September 1723.
594
wår församling alt mer och mer sig nu inritande beklagelige irring, split och
oreda, altså måtte thet i synnerhet gå oss utaf presteståndet til sinnes,
hwilke hafwa oss then wårdén af Gudi anförtrodd at waka öfwer Zions
murar och med all sorgfellighet söka thess refwor at bota. Näst Guds
trogne och innerlige åkallande om hielp och welsignelse at kunna härtil
effter handen något godt skaffa och utretta göra wij oss efwen i underdå¬
nighet försäkrade at hos Eder Kongl. Maj:t ej sakna thet nådiga biträde,
som sakens wigt och höga angelägenhet fordrar. I sådant afseende kommer
nu hos Eder Kongl. Majit consistorium regni följande mål underdånigt at
andraga.
I. Är för en tid sedan skedt, at i the så kallade stockholmiske posttid¬
ningar under n:o 21 är wordet offentekn kungiordt, thet probstens i Umeå
h:r Nils Grubbs år 1721 här i Stockholm in 8:vo tryckte berettelse om
kyrkiodisciplin finnes til köps hos bokbindaren Klemm på Westerlångga-
tan. Thenne tractat är thensamme, om hwilken til Eder Kongl. Majit
consistorium regni d. 15 Maji sistl. underdånigst skrifwit och nu efwen har
orsak at beklaga, thet han så dristeligen göres almänn, ehuru han först
utkommit utan något consistorii censur och sedan warit såsom anstötelig
alt framgent påtalad. Och är thet icke nog, utan thet förehafwer ock bemite
probst, som han sielf genom skrifwelse til consistorium Holmense af d. 27
Maji sistl. låtit förstå at låta af trycket utgå the 2:ne skriffter, om hwilka
consistorium regni i bemite sin underdånigste skrifwelse efwen förmält,
nemlin 1) magir Thelins anmerkningar öfwer berörde probstens Grubbs
tractat och 2) hwad han probsten Grubb åter til magir Thelins förleggande
har sammanskrifwit. Hwilket såsom consistorium regni lettelin ser til intet
annat tiena än til et bedröfweligit utwidgande af then allareda omkring sig
frätande beklagelige split och twedregt, altså til möjeligaste förekommande
af et sådant owäsende finner hos Eder Kongl. Majit consistorium regni sig
nödsakat än ytterligare underdånigst at anhålla:
1) Thet Eder Kongl. Majit wil nådigst stella til wederbörande upsynings-
män öfwer boktryckerierne alfwarsamma ordres at hwarken thesse nu
sidst benemnde eller andre dhylike skriffter, som torde försökas, måtte
uppå något sett i dagsliuset blifwa befordrade.
2) At then i underdånighet sökte commissionen uti Uhmeå måtte med
thet aldraförsta til en så önskelig som högstnödig werkstellighet blifwa
befordrad. Hwarwid åter 2:ne omstendigheter sig yppat, hwilke böra Eder
Kongl. Majit i lika underdånighet föredragas: a) Hafwer theologiae profes¬
soren i Upsala doctor Daniel Lundius, hwilken tilförena warit förordnad
thenna commissionen at biwista, genom skrifwelse af d. 27 Junii sistl.