1720 den 25—27 maj.
295
tes at blifwa verkstält, när ståndet härnäst sammankommer.
5. Påmintes om h:r lagmannens grefwe Olof Gyllenborgs tilförne Grefwe 01.
insinuerade begäran at få utaf ståndet en underdånig föreskrifft til Ansökning'*
Hans Kongl. Maj :t om ytterligare nådig befordran, til hwilken ända
han ock nu communicerat copier af the ifrån borgare- och bonde¬
stånden för honom expedierade underdåniga recommendationer;
och yttrade sig åtskillige utaf ståndet, at the tyckte honom wäl
kunna härutinnan wilfaras. H:r doctor Molin war i then tankan,
at ståndet ei må sig thermed befatta.
6. Uplästes the anmärkningar öfwer adeliga privilegierna, hwilka Om adelens
privilegier.
borgerskapet kortare sammandragit at effter åstundan lefwereras
til ridderskapet och adelen, och hafwer thesförinnan welat höra,
om presterskapet skulle hafwa therwid något at påminna. Och fun-
nos thesamma sådane, at the uti alla punctar förtiena bifall, alle¬
nast fordrar § 7 ang:de jus patronatus at blifwa ändrad efter thef
project, som här blifwit fattat och af ståndets deputerade jämwäl är
wordet hos borgerskapet andragit, och hwad som är påmint til §§
29, 30, at en borgaredotter, som gifter sig med en frälseman, skal
blifwa alt sit arf förlustig, thet lemnäs til borgerskapet såsom theras
enskildte at bedrifwas, såsom them bäst synes.
7. Achtades för godt, at et bref må upsättias och affärdas til su- Om contin-
perintendenten i Hernösand h:r doctor Wallin, at honom täckes Hernösands
göra någon anstalt til the penningars lefwererande, sorn för Hernö- stifft til
sands stift til ståndets nödiga omkostningar här wid riksdagen
böra erläggas.
D. 27 Maji förmiddagen.
1. Berättade h:r ärchibiskopen, thet han uppå ståndets begäran Om slut up-
efterfrågat, huru snart man skal kunna få slut uppå riksdagen, menpå riksdagen.
ei fått annat swar än at thermed i thet möjeligaste skal skyndas, och
efter all apparence hafwer man thet icke förrän framåt midsomma¬
ren at wänta. Åtskillige utaf ståndet klagade sig öfwer et så långt
dröjsmål, önskande, at thet kunde snart blifwa färdigt med privile¬
gierna och beswären, hwilket the förnäml:n hafwa för sina hemma-
warande medbroder at answara. H:r ärchibiskopen lofwade med
all flijt drifwa theruppå, och at någre, hwilkas lägenhet så wara
kan, måga blifwa qwar öfwer thet som synes wilja uppå tiden wi¬
dare utgå. H:r professor Benzelius mente, at sådant wäl kan ske
med alla instructioners öfwerseende och annat thylikt.
296
1720 den 27 maj.
Ang:de sup- 2. Förestälte h:r årchibiskopen, thet han wäl tänkt, at suppliquen
presterskap ^ Kongl. Majit angide hedersrum för ståndets ledamöter skulle nu
pets heders- kunna aflefwereras, men hafwer sedermera gifwits tilfälle til en
och annan påminnelse, at therwid torde möta någon swårighet, om
thermed hastas, och i så måtto saken blifwer af Hans Majit remit¬
terad til secrete utskottet, ther then torde mycken twist förorsaka,
och at förthenskuld nödigt wara wil uti thetta ärendet med mycken
försichtighet at umgå och således med thes insinuerande dröja, til
thes thet lider närmare til slut uppå riksdagen, försäkrandes, at han
för sin del skal wara om thes befrämjande högst sorgfällig.
Betalning för 3. Upwiste notarien thet exemplar af cancellieordningen, som en
ningens af- hofretten benämd Porath hafwer uppå riddarhuset för preste-
skrifft. ståndet afskrifwit och collationerat, och bewiljades honom til we-
dergällning för thetta sit hafde omak 15 daler koppit, hwilka no¬
tarien låter honom utaf ståndets cassa tilställas.
Om privi- 4. Påminte hir årchibiskopen om privilegierna, at såsom thet går
iegierna. ajtför långt uppå tiden och åtskillige efter handen skaffa sig tilstånd
at resa härifrån, så wil högnödigt wara at komma med thet ärendet
til slut, och at förthenskuld hoos Hans Excellice hir landtmarskal-
ken måtte åter andragas, thet presterskapet ei hafwer uti sina pri¬
vilegier några ändringar utan allenast någre formulairer, lämpade
effter thenna tidsens beskaffenhet, hwilka gierna skola communi-
ceras, allenast at tiden til at erhålla theras confirmation i thet möje-
ligaste kan winnås. Sedermera uppå ens och annars ytterligare på¬
minnelse achtades för godt, at i morgon, wil Gud, i secrete utskottet
skal enhällelin theruppå yrkias, at thetta ärendet ofördröijelin må
warda afhulpit.
Deputerade 5. Utnämndes hir superintendenten doctor Bröms, hir kyrko-
ti^gscommi!s-ker<^en Geringius och hir probsten Lithovius at toiwista then för-
sion. ordnade deputationen til öfwerseende af the medels administra¬
tion, som flychtingscommissionen hafft under händer.
Om adelens 6. Frågade notarien, om borgerskapet skal få swar, som lärer af
privilegier, ^em wantaSj angide theras communicerade anmärkningar öfwer
adeliga privilegierna, hwilke blifwit i förgår här upläste, och lem-
nades förthenskuld til them som sidst wörö uti thetta ärendet til
borgerskapet deputerade, at gifwa them thet swar, thet prester¬
skapet ei hafwer wid thessa theras anmärkningar mera at påminna
än hwad i protocollet d. 25 hujus § 6 är anfördt.
1720 den 27 maj.
297
7. Androg h:r superintendenten doctor Bröms, thet commercie- Ang:de fri
collegium inkommit med thet förslag, at til handelens uphielpande öfning5"
och manufactoriers befordrande wil nödigt wara at tillåta en fri
religionsöfning. Hwilket såsom icke allenast stridande emot Kongl.
Maj:ts försäkring utan ock med mycket äfwentyr bebundit, achta-
des böra med all flit emotstås. Och såsom bem:te förslag, hwilket
Hans Excell:ce h:r landtmarskalken lofwat skola blifwa commu-
nicerat, icke ännu kommit ståndet tilhanda, så får man widare
giöra sig kunnigt, hwad thermed wil företagas och wara omtänckt
med all beskedelighet och fasthet thet at bemöta.
8. Emottog h:r biskopen doctor Nordlind that underskrefna me- Om memori-
morialet til kongl, cammarcollegium ang:de en och annan dags ^'^ma^code™"
hållande til at föredraga the angelägenheter, som finnas nödige i gium.
anledning af Kongl. Maj:ts nådige remissorialer, hwilket memorial
han lofwade i följe med någon utaf presterskapet til kongl, cam-
marcollegium insinuera, emedan thet i dag, tå adelen är in pleno
tilhopa och altså kongl, cammarcollegii ledamöter icke alle uppe,
ei wil låta sig giöra.
9. Uplästes probstens i Sörala mag. Laurentii Halenii skrifwelse Om probs-
af d. 29 Apr. sidstl. ang:de hans concordantz-arbete, thet han åstun-tens Halenii
concordantz-
dar blifwa til trycket befordradt1; och tycktes godt wara at ther- arbete,
uppå swara, thet presterskapet gärna önskade, at werket kunde
komma til gångs, men finner tidernas conjuncturer så swåra, at nu
icke så snart någre medel thertil kunna upbringas, såsom äfwen
Kongl. Maj:ts nådiga tilstånd sökas måtte, om thertil utaf kyrkiorna
skal något förskiutas, kunnandes han imedlertid med hela arbetet
til Upsala inkomma och efter thet sätt, som ther finnes bäst, låta
trycka några profark at therifrån sändas til alla consistorier i riket,
tå hwar och en biskop kan uti nästa synodo öf:rlägga med sit stiffts
presterskap, hwad medel thertil möjeligast kunna anskaffas.
Wid samma tilfälle påminte h:r biskopen doctor Lundh, at then Om doct.
allareda bewiljade inlösen af sal. biskopens doctor Gezelii bibel-
arbete til kyrkorna ei måtte härigenom komma i någon måtto at
lida eller sätjas tilbaka utan först winna sin richtighet, såsom thet
til en god del redan är aftryckt, och skal med all flit skyndas til
fulbordan, så snart thet införskrefne paperet kan hijtkomma.
10. Uplästes conceptet til then af h:r lagmannen grefwe Olof Om gr. 01.
Gyllenborgs
ansökning.
1Orig. i vol. F. 5, nr 62, Prästeståndets arkiv.
298
1720 den 27—30 maj.
Gyllenborg sökte recommendationen til Kongl. Majit om ytterligare
befordran, och wardt i synnerhet af h:r doctor Molin theremot an-
fördt, at medan han äger konungens nåd och sitter i en hedersam
tienst, kan han icke see, hwad orsak ståndet kan hafwa at giöra för
honom någon intercession. H:r superintendenten doctor Bröms
hade therwid samma betänkiande och frågade, om han fått någon
recommendation utaf ridderskapet och adelen, hwilket h:r archi-
biskopen berettade så skedt wara, men at h:r grefwen sagt sig ei
welat thensamma communicera, emedan han blifwit therutinnan
excessive berömd. Och biföll tå bemrte h:r superintendent, såsom
ock the mäste utaf ståndet, at så ske må, men at doch til så mycket
större säkerhet wid extraderandet må begäras, at then af ridder¬
skapet och adelen undfångne recommendationen upwisas.
Förslag til n. Sammaledes uplästes et conciperat bref til superintendenten
stifftcns
samman- i Hernösand h:r doctor Wallin om anstalts förfogande til the pen-
skott. ningars lefwerering, som för thet stifftet til ståndets omkostningar
här böra tilskiutas. Wid hwilket tilfälle ock framteddes et förslag
til 150 d:rs sammanskott af hwarf stifft, men allenast 100 d:r af
Calmar och Carlstads stiffter samt consistorio Holmiensi. Och tyck¬
tes h:r ärchibiskopen med the öfrige herrar prsesidibus, at äfwen
utaf thessa måga gifwas 150 d:r, såsom ock at discretionen til h:r
secreteraren Schantz ei kan blifwa mindre än 600 d:r nu som förlit
år, emedan omaket är alt samma, fast beswärspunctarna äro til an¬
talet mindre.
Om bonde- 12. Berettade h:r biskopen doctor Nordlind, thet han fått af Hans
ståndets be-gx j2 grefwe Renschöld förnimma, thet bönderna allareda fått
swar.
afslag i the beswärspuncter, som beröra presterskapet, och at så¬
ledes then begärte conferensen såsom onödig nu icke kommer at
werkställas.
Påminnelser- 13. Uplästes och justerades påminnelserna til cancellieordningen
na td cancel- t thereffter reenskrefne och til riddarhussecreteraren af-
lieordningen
justeras, lefwererade.
D. 30 Maji förmiddagen.
Om privi- 1. Utlät sig h:r ärchibiskopen, thet han skulle gierna see, at stån-
legiema. cjets privilegier, såsom the här blifwit projecterade, måtte blifwa
til ridderskapet och adelen extraderade, med begäran at, såsom uti
them inge synnerlige ändringar äro, som gå ifrån the gamla privi-
1720 den 30 maj.
299
legierna, the tå måtte utan drögsmål öfwersedde warda, at på them
må kunna erhållas en nådig confirmation, hwilket blef af ven. clero
äfwen för godt funnit såsom ländande til en nödig drifft och på¬
minnelse uti thenna så länge omrörda saak. Och mentes thetta ären¬
det i morgon, wil Gud, kunna werkställas. Wid samma tilfälle be-
rettades utaf h:r probsten Asp, thet Hans Excell:ce h:r landtmar-
skalken sig utlåtit, thet han icke ser någon bättre utwäg at afhielpa
all twist om ståndens privilegier än at the i förl:t år utaf adelen
utwerkade aldeles uphäfwas, och at hwart stånd simpliciter blifwer
wid sina gamla privilegier, hwilket wäl holts godt men therhoos
nödigt at weta, hwilka adelen för sina gamla privilegier wil ut-
gifwa.
2. Uplästes kongl, commerciecollegii memorial af innehåld, at
then afgifften, som tilförne under namn af siörättspenningar warit
upburen och ännu upbäres, måtte efter gamla wanligheten hållas
oförryckt för bem:te collegio til thes staats aflöning.1
3. Inkommo 2:ne utskickade ifrån ibondeståndet, hwilke efter
anmält helssning yttrade sin åstundan, at emedan the try stånden
inbördes communicerat sina anmärkningar til the adel. privilegier¬
na och sedermera preste- och borgarestånden warit til conference
theröfwer med ridderskapet och adelen, men bondeståndet ännu
icke blifwit således til någon conference kalladt, så önskade the, at
thetta ståndet wille tillika med borgerskapet biträda them med en
deputation til ridderskapet och adelen, at thetta ärendet ang:de
privilegierna måtte komma til forderligit slut. H:r ärchibiskopen
tackade för theras betygade förtroende och lofwade, at om thetta
ärendet skal strax blifwa uti ståndet öfwerlagdt och sedan gifwas
til theras stånd et behörigt swar. Effter theras afträde begärte h:r
ärchibiskopen härutinnan höra ståndets utlåtelse. Probsten Strömer
mente thet wara betänkeligit at affärda någon deputation til adelen
in pleno, emedan thet skulle see ut, som man wille thermed forcera
Hans Excellrce h:r landtmarskalken, hwilken hafwer swårt at med-
giöra, utan at thet wore bättre honom enskildt therom at beskicka,
och om man skulle se, at uppå några dagar thertil intet blefwe
giordt, så kunde tå ske beskickning til ridderskapet och adelen in
pleno. H:r biskopen doctor Lundh holt äfwen betänkeligit at af¬
färda en sådan deputation. H:r ärchibiskopen holt före, at om thessa
1 Orig. i vol. F. 5, nr 63, Prästeståndets arkiv.
Commercie-
collegii me¬
morial om
siöretspen-
ningarna.
Om adelens
privilegier.
20—601227
300
1720 den 30 maj.
try stånden sig förena genom en deputation at begära hoos ridder-
skapet och adelen, icke allenast at ärendet ang:de privilegierna
utan ock at hwad öfrigit wara kan måtte skyndas til slut, så at man
kan komma härifrån, häldst emedan ock Hans Maj:t förnimmes thet
åstunda, at riksdagen kommer til ända, så seer han icke, at något
annat skulle ske än thet som är anständigt. Stadnade therwid, at
hwart stånd för sig må giöra hoos ridderskapet och adelen thenna
påminnelsen, hwilket kyrkoherdarna hrr Qwiding och h:r Bökman
gingo til at heretta först borgerskapet och sedan bondeståndet.
Hwilke kommo om en stund tilbaka och berättade, at bem:te bägge
stånden hade wäl med nöje hördt presteståndets tankar men åstun-
dade enhälligt, at samma deputation måtte ske conjunctim af alla
try stånden. Doch hade the therhoos omrördt, at the först wille af¬
bida, hwad som i dag kan blifwa giordt, emedan et anslag finnes nu
wid riddarhuset, at adelens deputerade öfwer privilegierna skola
kl:n 3 efftermidd. komma tilsamman, hwilket torde wara afsedt
på bondeståndet, emedan borgareståndet senast afsagt, at the icke
widare tänka sig til then conferencen infinna. Ändtelrn hade ock
bägge stånden sig så utlåtit, at om thet icke annorlunda synes wilja
blifwa slut, så nödgas the try stånden skrida til at upsätja the adel.
privilegierna sådana, som the både för them och riket finnas tien-
lige. The hade jämwäl yttrat sig, at the inga deputationer tänkia bi-
wista, förrän thetta för theras wälferd angelägna och så länge hand-
terade ärende om privilegierna först får slut.
2:ne bref un- 4. Praesenterades renskrefne och underskrefwos af h:r ärchibis-
derskrifwas.jj0pen j) recommendationen til Kongl. Maj:t för lagmannen h:r
grefwe Gyllenborg, hwilken doch icke extraderas, förrän han up-
wisar en slik recommendation ifrån ridderskapet och adelen, 2)
brefwet til superintendenten i Hernösand hrr doctor Wallin om
penningelefwerering för thet stifftet til ståndets nödiga omkost-
ningar.
Justitiaedepu- 5. Tog hrr ärchibiskopen afträde, och efter hans begäran wardt
tenkiande" sedermera upläst justitisedeputationens betänkande, at 1) then wid-
1) om lag- löfftiga lagsagan i Wästernorrlanden må delas i 2:ne, på thet lag
SäfCclRS del-
ning uti oc^ re** ^ler kunna behörigen skipas; 2) at i hwarje större län
Westernorr- måtte blifwa en särskildt lagman och i följe theraf någre flere til-
2) a^en lag- sattias, på thet genom lagmännerna må årlrn kunna hållas en in¬
man måtte qvisition, huru lag och rett i hwar province blifwit handhafde etc.1
blifwa i
hwarje stör- 1 Orig. i vol. F. 5, nr 64, Prästeståndets arkiv,
re län.
1720 den 30—31 maj.
301
Thesse ärender togos sedan i behörigt öfwerwägande; och hwad
widkommer thet första om lagsagans delning i Westernorrlanden,
tyckte samtlige utaf ståndet närwarande then wara nödig. Hrr
probsten Asp mente alla lagmän såsom onödige kunna indragas,
emedan thet så wäl kan wädjas til hofrätten ifrån häradstingen som
ifrån rådstugurne; men om the skola behållas, så kan en sådan del¬
ning i Westernorrlanden wäl behöfwas. Hrr biskopen doctor Lundh
androg theremot, at the gamlas inrättning uti lagmäns förordnande
hafwer sina goda skäl; och holt äfwen närwarande clerus före, at
både lagmansämbetet är nödigt och then projecterade delningen uti
Westernorrlands lagsagu grundad uppå fasta skäl. Anbelangande
thet andra om årlige inqvisitioners anställande uti alla provincier
höllö the mäste före, at thet är en ganska nödig ting såsom et medel
til rettwisans befordran, men at thet utan lagsagornas eller lagmän¬
nens förökande kan låta sig giöra. Hrr biskopen doctor Lundh öns¬
kade, at thet påsyftade ändemål skulle härigenom kunna erhållas,
men hwilket han fruchtar äntå blifwa tilbaka. Probsten Asp yttrade
sig, at omne novum är periculosum, och at thetta må therföre al¬
deles ogillas, så framt höga öfwerheten thet icke skulle annorlunda
finna. Hwaremot the öfrige utaf ståndet höllö thet för en otwifwel-
achtig sak, at thetta förslag är ganska tienligit til rettwisans be¬
fordran och bör therföre icke utslås.
6. Anmälte sig en utskickad ifrån hrr lagmannen grefwe Gyllen¬
borg och begärte then bewiljade recommendationen. Men emedan
hrr ärchibiskopen war tå nedergången och hade för sit afträde ut¬
sagt, at samma recommendation icke skulle extraderas, förrän re¬
commendationen af ridderskapet och adelen befunnos wara honom
meddeld, så swarades, at som hrr ärchibiskopen nu war neder¬
gången och äljes få tilstädes, så kunde thet nu icke ske, hwilket för-
thenskuld ursächtades.
D. 31 Maji förmiddagen.
1. Berettade hrr ärchibiskopen, at han tillika med the öfriga, som
nu förut warit i secrete utskottet, ther anfördt hela ståndets begä¬
ran, at med riksdagen måtte skyndas til slut, men theruppå icke
annorledes blifwit swarat än at hwar och en önskar thetsamma, och
at man får see, hwad thermed kan lida, kunnandes doch imedlertid
så mycket sägas, at the förekommande ärender, som kunna höra til
Grefwe 01.
Gyllenborgs
ansökning.
Om privile¬
gierna och
skyndande
til slut med
riksdagen.
302
1720 den 31 maj.
et eller annat collegium, warda nu genast tijt såsom til sin behöriga
ort remitterade. Ståndets projecterade privilegier hade ock h:r är-
chibiskopen lefwererat til Hans Excell:ce h:r landtmarskalken,
hwilken them ifrån sig gifwit i secreterarens händer och lofwat
theras forderliga öfwerseende.1 Therhoos omrörde h:r ärchibisko-
pen, thet han hafft tilfälle at tala med Hans Maj :t om samma privi¬
legier och rönt honom therutinnan mycket nådig, så at om tiden
skulle nu märkias blifwa utaf adelen härutinnan förhalad, är hans
tanke, at man tå wäl kan gå thermed til Hans Maj :t, hwilket ståndet
tyckte äfwen godt wara. I öfrigit påminte härwid h:r kyrkoherden
Qwiding, thet borgare- och bondestånden äro i then tankan, at om
adelen ei gior them nöije uti sina privilegiers ändrande, thessa try
stånden tå måga upsättia theras privilegier, såsom både them och
riket kan pröfwas tienligast. Hwilket h:r ärchibiskopen mente kun¬
na lemnäs orördt, til thes man får see, hwartut thet wil med wära
privilegier stadna.
En skrifft, 2. Företedde h:r doctor Cameen en skrifft, som til honom blifwit
gifwen til iefwerera(j af censore librorum h:r Rosenadler, hwilken henne
censur.
emottagit af Hans Excellrce riksrådet grefwe Lieven, hafwandes
bem:te h:r censor librorum begiärt, at hon här i stadsens consistorio
måtte öfrrsees, om hwilket h:r doctor Cameen begärte consistorii
comitialis utlåtelse, emedan sielfwa ti tulén är något sällsam, näml.:
”En rettskaffens biskops swar til sin son, som begärar, at han wil
skaffa honom adeligit sköldmärke.” Så fanns ei heller auctorens
namn wara tilsatt, och en och annan, som henne förr hade sedt,
betygade theruti wara åtskillige anstöteliga expressioner och fana-
ticismos, som ock sådant af h:r superint. doct. Bröms genast wid
thes påseende anmärktes ang:de notitiam irregenitorum, hwilke
ord uplästes; ty holts otilbörligit, at thesamma skulle giöras all¬
männare genom trycket, ändoch hon redan blifwit nog allmän, i thy
hon skal hafwa warit före på riddarhuset, kunnandes doch nu nå¬
gor taga henne til sig at see henne nogare igenom.
Ang:de auc- 3. Uplästes et memorial ang:de auctionswerkets inrättande på en
tinrettandetS 0C^ w*ss ^är * riket, sorn war med en bifogad recommen-
dation ståndet communicerat ifrån riksens ständers deputation til
commerciesakernas öfwerseende, uti hwilken thet blifwit insinuerat
1 Bland seler, utskottets akter återfinnas bl. a. påminnelser till präste¬
ståndets privilegier, Frihetstidens utskottshandl., Riksdagen 1720, vol. 4,
nr 76—77.
1720 den 31 maj.
303
af them som nu för tiden förwalta auctions- och adressecammar-
werket här i Stockholm.1 Holts före, at man först skulle inhämta
the andra ståndens betänkande, särdeles borgerskapets, hwilket thet
mäst synes angå, wiljande ståndet ei ogiärna conformera sig ther-
utinnan med the andra. Någre höllö före, at thet måtte nogare efter¬
tänkas, huruwida samma auctionskamrar i orterna skola dependera
af auctionscammaren här i Stockholm eller ock af landshöfdingarna
i länen.
4. Uplästes kyrkoherdens magister Hammarins bref af Wessland Sökes hielp
för the
d. 21 hujus, innehållandes begäran om någon hielp för sig och sinaförl:ne ,»ir af
medbroder, som i förledet år wid fiendans härjande sin egendom fienden för-
olyckådc
samt med hus och hem förlorat och således olyckelige blifwit.2 Ifrån prestmän.
Linköpings och Strengnäs stifft omrördes, huruledes thes prester¬
skap redan gripit sig an til at hielpa the stifftens i berörde måtto
förolyckade prestmän. Lectoren mag. Victorin androg, at om Skara
stiffts presterskap något kan åstadkomma, så skulle the thet gierna
giöra til then uprättelse, som behöfwes i Skara effter then wådelds
olycka, hwilken så publique som private hus thersammastädes äf-
wen beklagel:n undergått. Om Carlstad anfördes thetsamma. Be¬
slöts, at bref härom måtte framdeles afgå til consistorierna, som tå
lära uti sina stifft, hwad möjeligit är, härtil giöra.
5. Anmälte sig åter h:r lagmannen grefwe Gyllenborg at bekomma Grefwe 01.
... Gyllenborgs
then tilsagda recommendationen af ståndet, hwilken blifut inne- ansning,
hållen, til thes man skulle förnimma, om han ock af ridderskapet
och adelen likaledes blifwer recommenderad. När nu thet berätta¬
des än icke skedt wara, discurrerades theröfwer åtskilligt, hållan¬
des i synnerhet h:r superint. doctor Bröms, h:r kyrkoherden Ster¬
ne/ samt hh:r probstarne Wibiörnsson och Strömer tiletta betän-
keligit och gifwande anledning til ytterligare beswär af andra.
Doch såsom the fleste tyckte sig hafwa god kundskap om hans me¬
riter, särdeles the academiska, uppå hwilka näppel:n någor annar
lärer så kunna grunda sin begäran om någon recommendation, och
i synnerhet the af ståndet, som wid sit sitjande i commerciedeputa-
tionen märkt hans åhoga til the ther förekomne sakers utarbetande,
för honom sig utlade, hwarjämte ock probsten Dahlborg, som nu
tält med honom här nedre uti kyrkan, berättade, at han förnämlin
wäntar sig biträde utaf presteståndet, hwilkets ledamöter honom
1 Vol. F. 5, nr 65, Prästeståndets arkiv.
2 Orig. ib., nr 66.
304
1720 den 31 maj—1 juni.
bäst känna, såsom the ther större delen warit samma tid som han
wid academien etc., och at thet kan wara honom til witnesbörd
hoos ridderskapet och adelen, ther minste delen honom känner;
altså wardt nu samma recommendation honom bewiljad och af h:r
probsten emottagen honom at tilställas.
Protocoll 6. Uplästes protocollet ifrån d. 1 uti innewarande månad intil
upläsas. ,
thenna dag.
Om almo- 7. Framgaf h:r kyrkoherden Q widing et extract af the i kongl,
gens eswar-senaten projecterade resolutioner på almogens almänna beswär,
hwilket han undfått af Hans Excelhce grefwe Rehnschöld, til hwil-
ken the i dag ifrån rådet blifwit communicerade; och hade Hans
Excell:ce tå stått på resande foot at fara ut på landet men lofwat
snart komma in igen. Imedlertid hade Hans Excell:ce utlåtit sig, at
bäst skulle wara, thet någre af ståndet strax ginge til Hans Excelhce
grefwe Liliestedt til at söka, at thet måtte igenom honom förtagas,
at icke theröfwer i rådet resolveras, förrän presterskapet fått til-
fälle at inkomma med sina påminnelser. Thetta åtogo sig h:r bis¬
kopen doctor Lundh, h:r probsten Tolstadius samt hh:r kyrko¬
herdarna Qwiding och Bökman til wälbem:te Hans Excelhce gref¬
we Lilli estedt eftermidd. kl, 2 at anmäla. I öfrigit holts af h:r år-
chibiskopen före, at en af hwart stifft måtte sammanträda til at up-
sättia the skäl och påminnelser, som äro nödige emot bem:te reso¬
lutioner at anföras.
D. 1 Junii förmiddagen.
Om thet- 1. Berettade h:r biskopen doctor Lundh, thet han med flera de¬
samma. pUterade warit i går hoos Hans Excell:ce grefwe Liliestedt, blifwit
af honom gunstigt undfångne och brachte i et särskildt rum, ther
the proponerat sit ärende och the skäl, som ståndet kan hafwa at
andraga emot the för almogen projecterade och af Hans Excell:ce
grefwe Renschöld communicerade resolutioner uti en och annan
punct, som presterskapet och theras rettigheter beröra, och hafwer
han lofwat therutinnan taga presterskapets rett i behörig acht och
tilsee, at inga sådana resolutioner skola utfärdas, förrän prester¬
skapet får tilfälle med sina ytterligare påminnelser at inkomma,
hwilket fanns alt godt, och at förthenskuld presterskapet är betänkt
thetsamma at upsättia, hwartil förnämhn åstundades h:r probstens
Strömers biträde.
1720 den 1—2 juni.
305
2. Förestälte h:r ärchibiskopen, thet honom blifwit i går af no- Om prester-
tarien föredragit, at presterskapet til en del skal wara i then tankan, sökning^1
at the åstunda, thet han med någon mehra utaf herrar biskoparnanågot heders-
måtte mundtel:n föredraga Hans Majit presterskapets ansökning om rum‘
hedersrum ibland andra ståndspersoner, hwilket såsom hos Hans
Majit han redan hafft tilfälle för några dagar sedan at giöra och
fått theruppå et nådigt swar, så ser han icke, at thet skulle nu tiena
thermed åter at framkomma, tå Hans Maj :t hafwer margehanda hin¬
der, ei heller at saken skulle genom widare mundteligit föredra¬
gande wara hulpen. Och wardt förthenskuld funnit för godt, at med
thetta ärendet anstår til effter helgedagarna.
3. Taltes om Brenner, at domen öfwer honom skal nu klin 10 Domen öf-
..... . ... , , . ....... wer Brenner.
uti standernas commission afsagas och han theruppå hijtskaffas,
at prestaämbetet honom må afklädas, och wardt förthenskuld af-
talt, at ståndet emellan 10 och 11 åter kommer tilhopa. Imedlertid
skildes the nu åt, och wederbörande afgingo til secrete utskottet.
4. Thereffter skedde klin 10 at h:r ärchibiskopen med the öf- Brenner pri-
veras crn—
rige hhir praesidibus och ven. dero samlades nedre uti sacristian, betet,
ther ock någre utaf ridderskapet och adelen sig instälte, tå bemite
Brenner sisterades och wardt af hir ärchibiskopen offentelin af¬
sagd ifrån thet presterliga ämbetet jämte föreställande at wäl be¬
sinna sina gröfwa och här i ståndet snart ohörde brott och rett
bereda sig til thet som nu återstår, så at han i en salig stund ifrån
thenna weridén kan skiljas, hwilket honom ock slutelin anönskades.
Den 2 Junii förmiddagen.
1. Företogs et memorial, som warit ingifwit i secrete utskottet Commercie-
ifrån kongl, commerciecollegio och therifrån blifwit remitterat til
presterskapet theröfwer at meddela sit betänkande. Samma memo- handtwärks
rial uplästes och war af thetta innehåld, at theruti först klagas öf- ”génonTfr!0
wer brist på nödiga manufacturister och handtwerkare i orterne, religionsöf-
jämwäl dels städer; sedan angifwes orsaken thertil wara then nm®ete'
swenska nationens, i gemen at tala, ringa håg och böijelse til manu-
facturer och liandtwerk men theremot benägenhet til ostadighet,
lättia och fylleri; widare omröres, hwad skada en sådan hushåld-
ning med sig förer, at then inländska materien til uparbetande skal
utföras och sedan mångfaldigt dyrare betalas, och ändtelin at ingen
annan utwäg sig framteer til afböijande af en så stor olägenhet och
306
1720 den 2 juni.
skada än genom fremmande manufacturisters inlockande så medelst
lemnad frihet til theras religionsöfning som genom några andra
billiga wilkor, skolandes äfwen nu wid thenna tiden et tilräckeligit
antahl af sådana manufacturister låtit förmärkia sig ei wara obe¬
nägne på sådant sätt hijt at inkomma och sig här stadigt eller åt¬
minstone til en wiss tid uppehålla.1 Häruppå blef thetta förslag tagit
i närmare öfwerwägande, hwilket stadnade uti följande punctar:
1) Hwad then begiärte religionsfriheten angår, så finner prester-
skapet sig i synnerhet föranlåtit at see uppå then omständigheten
och kan äfwen förthenskuld thetta förslag icke gilla utan håller sig
aldeles wid the förr utgångna religionsstadgarna, kyrkiolagen,
Kongl. Maj:ts nådigste försäkring och then nu nylin stadfästade re¬
geringsform, så at intet må ske emot thet som både så offta är stad¬
gat och bekräftat och igenom Guds nåd i en långlig tids bruk och
effterlefnad härtils hoos oss hafft en önskelig werkan til förekom¬
mande af allahanda irring och oreda i religionen, warandes thetta
en sak, som man hoppas, at hwar och en rett underwist lärer föra
sig til sinnes, och bör man ju om thetta dyra klenodets, then rena
religionens och gudstienstens widmachthållande och fortsättiande
med samma trygghet och wärn emot all förförelse och bländning,
jämwäl til efterkommanderna, såsom wi thet undfått af förfäderna,
framför alt annat så mycket mera wara sorgfällig, som intet annat
wärde theremot kan upsättias, utan then skadan skulle blifwa oför-
liknelin större, om religionen skulle lida meen och effterkomman-
derna störtas i siälawåda för några påsyftade timeliga förmoners
skuld, hwilka, fastän thetta wilkoret wore til theras erhållande
oundgängeliga nödigt, the ock ofelbart theruppå skulle följa, wörö
likwäl således altför dyrt köpta, emedan thet ock lätteligare kan
skee, at wäre af the främmande religionsförwandter kunna blifwa
förförde, såsom kött och blod altid är til then oretta wägen benäget
och then onde fienden icke underlåter at bewaka alla tilfällen til
förförelse, än at the wilfarande kunna winnås til wår retta och rena
religions wedertagande.
2) Synes thetta wilkor icke heller wara så oumgängeliga nödigt,
althenstund thet supponerar twänne betänkeliga omdömen, såsom
1 Orig. i vol. F. 5, nr 67, Prästeståndets arkiv; påteckning: Remitteras til
riksens prästerskap at meddela des betänkiande, om icke detta kongl,
commerciecollegii förslag kan i wärket ställas. Stockholm d. 1 Junii 1720.
ad mandatum. J. Wulfwenstierna. Memorialet är tr. BoP, 1, s. 522—526.
1720 den 2 juni.
307
först at inga sådana handtwerkare af wår trosbekännelse skulle ut-
ländes finnas eller med billiga wilkor kunna föranlåtas at komma
hijt öfwer, och til thet andra at then swenska nationen skulle til
handtwerk wara så oskickelig med mera, som thy tillägges, som
likwäl intetthera wil falla särdeles troligit. Ty at allenast nämna
om thet senare, som besynnerl:n yrkias såsom en grund til thetta
förslag, så synes thet wara et obilligt omdöme om the swenska i
gemen, at them skulle fela hug och böijelse til handtwerk samt sta¬
dighet, warandes the fast mehr af ålder bekandte för stadighet och
idkesamhet, och hafwa jämwäl swenske män utländes, ther the
stadnat, under tiden blifwit fundne af then mogenhet och drifft uti
sina professioner och handtwerk, at the thermed wärfwat sig et
godt beröm, såsom ock the, som applicera sig til studier, både ut¬
ländes gifwa wittra prof af sit bookwet och fäderneslandsens ung¬
dom wid academierne samt andra öfningsrum inländes behörigt
anföra och betiena.
Hwad thet widkommer, at, som nu tilgår, the effecter, som utan-
ifrån införas, wida öfwergå them som utföras, hwarföre årligen
mycket måste gå med af landsens redbara mynt, så kan man sig
thet nog föreställa så wäl som ock then skada, som publicum theraf
täger, ju längre ju större; theremot wore icke allenast til at önska
utan ock at tilsee, dels at en hoop onödiga stycker, som os tilföras
och utan hwilka wäre förfäder äfwen så wäl och anständel:n lef-
wat, måtte uteblifwa, såsom til en begynnelse wid thenna riksdag
är projecterat, dels at handtwerken så igenom the giorda förord¬
ningars eftertryckelige handhafwande som hwariehanda andra goda
förslag, som intet löpa emot religionsstadgarna, måtte til högre up-
komst och större drifft hoos os befrämjas, häldst the som äro be-
grepne uti then materiens förädlande, som här finnes, framletas och
först beredas.
3) Hemställes til the öfriga riksens höglofl. ständer, såsom the
ther egenteligare kunna thet afsee, huruwida thet är til förmodande,
at någre särdeles duchtige och förfarne handtwerkare lära wilja
flytta ifrån the orter, ther the sig nedersatt, jämwäl huru thet må
förekommas, at icke the fremmande igenom friheters åtniutande
äro them inhemskom til meen, som draga lasten, och fara så sedan
bort med sin egen förkofring, så at äntå then fruchten och nyttan
icke erhålles, som kongl, commerciecollegium berömhn satt sig til
syfftemål och ögnamärke.
308
1720 den 2 juni.
Om almogens 2. Påmintes om them som skulle upsättia swaret til förklaring uti
the punctar, som uti bondeståndets beswär finnas ländande preste-
ståndet til meen och intrång uti theras urgamla privilegier och ret-
tigheter, och utnämndes thertil h:r probsten Strömer, h:r probsten
Joung och h:r kyrkoherden Qwiding. Wid samma tilfälle omrörde
h:r probsten Junbeck, at han i secrete deputationen förmärkt, at
thet funnos the af bondeståndet, som intet visste om eller wille hafwa
del uti the beswären emot presteståndet, så at the således utom allas
theras instämmande af secreteraren måtte blifwit giorde allmänne.
Hrr ärchibiskopen berettade, thet han funnit tilfälle at giöra in
antecessum en förberedelse til godt utslag härutinnan igenom goda
befordrare, af hwilka Kongl. Majrt får närmare information härom;
och ehuruwäl en del rörde nu förnämligast presterskapet i Skåne
och Blekinge, så borde man doch giöra uti thet et almänt biträde
icke mindre än i thet öfriga, emedan dels sådant af bondeståndet
ibland the allmänna beswären blifwit infördt, dels hwad ändring,
som på et ställe sker, skulle framgent utwidga samma oreda til flera,
dels ock the gamla sedwäniornas bibehållande uti the förenämnda
länder är bekräfftadt uti the pactis, som för thetta emellan Swerige
och Dannmark äro uprättade; hwilket äfwen h:r kyrkoherden Q lui¬
ding tilläde wara af Hans Excellrce grefwe Rehnschöld såsom sär¬
deles angeläget at achta ansedt och recommenderat. För öfrigit ut¬
lät sig hrr ärchibiskopen, thet han funnit af nöden at resa i mor¬
gon, wil Gud, til Upsala och ther blifwa öfwer högtiden. Om så
skulle behöfwas, kunde förhem rte swar i thes frånwaro af them,
som qwar äro, i underdånighet framtees hoos Kongl. Majrt, men
äljes lofwade hrr ärchibiskopen genast effter högtiden komma hijt
tilbaka.
Fredsdeputa- 3. Inkom handelsmannen ifrån Götheborg hrr Sahlgren, utskickad
rettelse un- secrete utskottet, hwilken efter anmäld hälsning prsesenterade
derskrifwes.til hrr ärchibiskopen til underskrifft fridsdeputationens berättelse
til Hans Majrt och således et swar uppå Hennes Majrts nådiga pro¬
position wid riksdagens början. Samma document blef af hrr ärchi¬
biskopen på ståndets wägnar underskrifwit och så af bern rte ut¬
skickad tagit tilbaka.
Just. deputa- 4. Uplästes ständernas justitiaedeputations betänkande om börds-
^ånd^om" rätten1; och förekom therwid uti the punctar, som wid slutet til
bördsrätten.
1 Orig. i vol. F. 5, nr 68, Prästeståndets arkiv. Tr. BoP, 1, s. 515—522.
1720 den 2—4 juni.
309
samtl. riksens ständers ompröfwande hemställas, härifrån intet sär¬
deles at påminna, utan allenast at § 3 synes wara för swårt, at the
som kunna wara utländes stadde, hwilkas ombudsman antingen
icke kan så alt bewaka el:r kunde imedlertid dö, eller correspon-
dencen af hwariehanda tilfälle komma at studsa, skulle för sådan
okunnighets skuld lida, jämwäl at icke them omyndigom härigenom
må ske förnär. Och § 8, at ännu tydeligare utsättes om myntesorten
och valeuren, om thet ock är om skrot och korn tilförståendes, samt
huru med thet som för myntetekn är försåldt, och ifrån hwad tid
thenna stadga skal gälla.
D. 4 Junii förmiddagen.
1. Förestälte uti h:r ärchibiskopens frånwaru h:r biskopen iHansMaj:ts
Strengnäs doctor Nordlind såsom then närmaste i ordningen af the
närwarande hh:r biskopar, thet orsaken til sammankomsten then¬
na gången är förnämligast, at man hafwer at wänta et bref ifrån
riddarhuset, som här kommer at upläsas. Effter en stund ankommo
6 deputerade ifrån thet högl. ridderskapet och adelen, af hwilka h:r
landshöfdingen grefwe Gustaf Bonde, som förde ordet, efter anmäld
hälsning först öfwerlefwererade Kongl. Maj:ts nådiga skrifwelse af
d. 3 hujus til samtl. riksens ständer, som strax blef upläsen och in-
nehölt Hans Maj:ts nådiga omwårdnads och ömhets förklarande för
riksens wälferd och therhoos thes åstundan at med samtl. riksens
ständers samtycke få resa utur riket til at thermed under Guds mil-
derika wälsignelse så mycket mehr upmuntra och under eget an¬
förande sammanbinda then härsmacht, med hwilken flera utlänska
puissancer beslutit befrämja thet så högt angelägna fridswerket här
i Norden. Sedan utlät sig bem:te h:r landshöfdinge, thet ridderska¬
pet och adelen stadnat uti then mening at skiuta thetta högwichtiga
ärende til secrete utskottet, häldst emedan theruti måst sittia the
som warit i staats- och fridsdeputationerne, hwilke således bäst
hafwa sig the saker kunnoga, som böra therwid tagas i nogare öf-
werwägande, och kunna sedan upsättia swaret til Hans Majit, doch
så, at thet, förrän thet afgår, hoos ständerna in pleno blifwer up-
läset och gillat; och frågade, om icke presterskapet skulle wilja bi¬
falla samma mening. Hans Maj:ts bref tog deputationen strax til-
baka och lofwade, at presteståndet theraf hoos secreteraren skulle
få en afskrifft. H:r biskopen doctor Nordlind betackade på ståndets
310
1720 den 4 juni.
wägnar för gunstig communication af thetta ärende och lofwade
ståndets swar effter en liten stund genom en deputation tilbaka.
Och som wid anstalt deliberation alla kommo öfwereens at confor¬
mera sig med ridderskapets och adelens häröfwer yttrade mening,
så afgick h:r biskopen doctor Lundh med 5 andra af ståndet til
riddarhuset sådant at kundgiöra och kommo om en liten stund til¬
baka.
Om någre 2. Kom bud ifrån riddarhuset, at 2:ne af presterskapet måtte ut-
o°hniemori-sees til at jämte några deputerade af the andra stånden gå up til
alers pra;- Hans Maj :t at presentera then nya cancellieordningen, ordningen
SHans^Sajyppighets hämmande i klädedrächten, et memorial ang:de can-
cellieråden, at theras föreslående må stå til kongl, cancelliecolle-
gium, och et memorial ang:de ledamöternas utnämnande til stän¬
dernas commission, hwilka ordningar och memorialer af h:r bis¬
kopen doctor Nordlind på ståndets wägnar i går blifwit under-
skrefne. Thertil utnämdes och afgingo h:r biskopen doctor Braun
och h:r probsten Junbeck; och kommo effter en stund tilbaka.
Om almo- 3. Presenterade h:r probsten Joung then förklaring, hwilken han
Enkanneri^n^^^® mct^ ^:r kyrkoherden Qwiding upsatt til et swar uppå hon¬
om preste- deståndets allmänna beswär, särdeles ang:de then presterettigheten,
gårdsbygg- som ka]]as altarläge, och thet städsmål eller ock husbondehåld, som
erlägges af preste- och annexebönderna i Skåne, hwilken skrifft
blef upläsen och enhälligt gillad såsom wäl och grundel :n fattad.
Therhoos gåfwo bem:te h:r probst och kyrkoherde tilkänna, thet
the förnummit, at thet med thetta ärendet så hastar, at thet i dag
förmiddagen torde komma til resolutionernas fastställande i kongl,
senaten. Tå utlät sig h:r probsten Strömer, som åtagit sig at upsät-
tia förklaringen emot § 41 uti bem:te beswär ang:de prestegårdar-
nas byggnad, thet han meent sig först skolat få afbida the docu-
menter, som blifwit lofwade öfwersändas ifrån Upsala, at äfwen
thenna saken af grunden och med et sammanhang af documenter
ifrån uråldriga tider måtte blifwa deducerad; men sorn nu thermed
så hastades, trädde han på en liten stund tillika med notarien neder
i sacristian til at körtel :n fatta et swar til bem:te §, som ock skedde.
Hwilket blef sedan in pleno upläset och gillat och til then förra
förklaringen bifogat. Theruppå blefwo bägge thessa förklarings-
skriffter af h:r biskopen doctor Nordlind på ståndets wägnar un-
derskrefne och så tillika med sina allegatis til h:r probsten Joung
och h:r kyrkoh. Bökman lemnade til at i underdånighet insinueras
1720 den 4 juni.
311
lioos Kongl. Majit eller i then kongl, senaten. Af then förra förkla-
ringsskrifften lofwades en copia at blifwa lagd ad acta. Then senare
under titul ”Underdånigt memorial” lydde som följer:
Anbelangande § 41 och almogens begärte förklaring om the 7
prestegårdshus byggnad etc. så swaras theruppå: 1) Är med rik¬
sens gamla fundamentallag enligit, at åhörarenar prestegårdarna
byggia skola, häldst althenstund the icke äro theras utan publici
el:r sochnens egendom. 2) Ang:de the 7 laga hus, hwarom kyrkio-
balken förmäler, så är til at achta en stor åtskilnad wara emellan
the tider, tå then lagen giordes, och nu närwarande, i thy at pres-
terna tå uti catholiska tiden lefde utom ächtenskapet och således
icke behöfde widlöftig hushåldning, och ty kunde efter sådan be¬
skaffenhet the i lagen specificerade huus för them wara tilfyllest
giörande. Oförtegat, at nu är en helt annan beskaffenhet än thet
som the gamle enfaldige tiderna med sig förde. 3) Finner man utaf
gamla så wTäl som närwarande tider, som nog med documenter be-
wisas kunde, huruledes thesse 7 huus altid med något latitudine
förståndne blifwit samt äro wordne lämpade til hwart och et preste-
gälds nödtorfft och beskaffenhet, alt såsom the i anseende til
thes widlöfftig warande hushåldning sådant mehr eller mindre haf-
wa kunnat betarfwa. Såsom ock höglofl. i åminnelse k. Johan III :s
förklarade husesynsordning sådant uttryckel:n wid handen gifwer
och indigiterar, här bigående sub lit. A. Härtil kommer: 4) At i
en del länder och stifft såsom i hela Finland, hela Wesmanland och
Elfsborgs lähn af ålder hafwer warit och ännu är wanligit, at al¬
mogen hafwer så byggt och byggia prestegårdarna, at presterna al¬
deles intet sielfwe behöfdt byggia. Hwarföre presterskapet aldra-
underdånigst förmodar, at församlingarna böra och måga sielfwa
med nödiga hus byggia och underhålla prestegårdarna såsom publi¬
ci egendom på sätt och wijs, som härtils wanligit warit. Doch i fall
at ändtel:n någor wiss förordning, såsom begäres, häröfwer fast¬
ställas skulle, bönfalla the aldraunderdånigst at få förblifwa wid
åberopade konung John III:s förordning, samt ock at under namn
af fä- och laduhus måga förstås så många som effter sochnens och
prestegårdens beskaffenhet samt tilfallande tiondesäd pröfwas nö¬
dige til bergning och inrymmande. Warandes ju billigt, at almogen
sielfwe byggia och hålla huus för theras tiondesäd etc., så många,
som nödige pröfwas. För öfrigit, althenstund presterskapet finner
sig i åtskilliga mål blifwa graverat genom försökt förminskning uti
312
1720 den 4-—10 juni.
theras urgamla rättigheter, önskade man gierna tilfälle at få wid-
löffteligare deducera thetta och mera och imedlertid aldraunder-
dånigst förmodar, at them ingen ny lag må påbördas.
Camerera- 4. Inkom en skrifft ifrån h:r camereraren Jacob Ruuth, som \va-
ansökning! ^°re riddarhuset och therifrån widare blifwit remitterad til
härflytande the öfrige riksens ständer, ang:de then handel, som warit emellan
af Brenners
swek. bem:te camererare och Peter Johansson, för thetta kallad Brenner,
sökandes bem:te camererare genom anstalta publicationer i kyr-
kiorna blifwa entledigad ifrån then oreda, som han af förhem :te
person är förd uti, medelst obligationers utgifwande etc. H:r bis¬
kopen doctor Nordlind swarade, at then saken war honom så wäl
sorn ock merendels them öfrigom på riddarhuset redan blefwen be-
kandt, och som ingen hade något therwid at påminna, utan måtte
bem:te camererare hoos wederböranderna söka anstalt til slik pu-
blication, så blef notarien befalt at ställa samma skrifft til borgare¬
ståndet med effterrättelse, at hon hoos presteståndet warit upwist,
hwilket blef så strax werkstäldt.
D. 10 Junii förmiddagen.
Wäntas be- 1. Förestälte h:r biskopen doctor Nordlind, thet han uti h:r är-
ifr&n ridder ^biskopens frånwaro fått orsak äfwen nu at kalla ståndet tilsam-
skapet. man, emedan Hans Excellrce h:r landtmarskalken i går låtit förstå,
thet ridderskapet och adelen nu wil besöka presteståndet med en
deputation.
Om berusta- 2. Prsesenterade h:r probsten Strömer et memorial, som någre
bdhet^örTn-3^ ac^en ingifwit til secrete utskottet ang:de berustade säterier, för
qwartering. hwilka begäres frihet för inqwartering, och hemstälte til ståndets
öfwerläggande, om thet icke kunde finna skäligt samma begäran at
bifalla. Sedan thet war upläset, utlät sig h:r biskopen doctor Lundh,
at som samma begäran fanns grundad i förra kongl, resolutioner
samt i sådana säteriers egenteliga beskaffenhet, så kunde man icke
annars än gifwa thertil sit bifall, när thet förekommer.
Mäklare- 3. Företedde h:r probsten Junbeck en mäklareordning, som nu
»rdning. upsatt i ständernas deputation öfwer commerciesakerna,
hwilken blef upläsen.1 Och fann ståndet intet therwid at påminna
utan bifaller thet som the, hwilkom thetta närmare angår, funnit
skäligt och nyttigt.
1 Projektet i vol. F. 5, nr 69, Prästeståndets arkiv.
1720 den 10 juni.
313
4. Förestälte h:r biskopen doctor Nordlind, at som thet är be- Om börds-
rätten
kändt, hwad then förwäntande deputationens anbringande wil blif-
wa, näml:n ang:de bördsrätten, så kan ståndet förut theröfwer nu
sin emellan discurrera. H:r probsten Junbeck berettade, at borger-
skapet i går igenom en deputation til ridderskapet och adelen gif-
wit sit bifall til ständernas justitisedeputations betänkande häröf-
wer; jämwäl at hoos ridderskapet och adelen är öfwer thetta ären¬
det voterat och 160 vota bem:te betänkande bifallit. H:r doctor Ca-
meen berettade, thet honom blifwit sagt, at bondeståndet skal haf-
wa skutit thetta ärendet til lagcommissionen. H:r biskopen doctor
Nordlind utlät sig, at thet måtte wara skedt i then mening at alle¬
nast få höra lagcommissionens utlåtelse theröfwer, men icke at hem¬
ställa thy något utslag i thenna saak, som samtl. ständerna angår.
Andre påminte, at åtskillige af them som sittia i lagcommissionen,
warit med öfwer thetta betänkandes författande i justitisedeputa-
tionen, samt at the af almogen, som warit i samma deputation, bi¬
fallit förhem :te betänkande. H:r biskopen doctor Nordlind frågade,
om thet är tå ståndets enhälliga mening at conformera sig med ju-
stitiaedeputationens betänkande häröfwer. Thertil blef swarat med
et allmännelrt bifall.
5. Begyntes något at talas om privilegierna, och wid thet tilfället Ang:de fräl-
förekom och uplästes et swar uppå et aflemnat memorial emot § 27
uti adel. privil. af år 1719.1 Hwilket h:r landshöfdingen baron Con¬
rad Ribbing lefwererat til h:r probsten Joung ang:de frälsejords
besittande af inga andra än frälsismän. Therwid anmärktes, at
ber:de memorial icke war upsatt på hela ståndets wägnar, utan
hade allenast h:r kyrkoh. Qwiding sådant sig til minnes fördt och
blifwit en gång, tå han något theraf upläste i deputationen öfwer
adel. privilegierna, emot sin förmodan af Hans Excell:ce h:r landt-
marskalken obligerad at lemna part theraf. För öfrigit, såsom thetta
är et mål i the omtwistade privilegierna, utsattes thet til h:r ärchi-
biskopens återkomst.
6. Inkommo 6 deputerade ifrån ridderskapet och adelen, af hwil- Om börds-
ka hofjunkaren h:r baron Cederhielm, som förde ordet, näst an¬
mäld hälsning berettade, at ridderskapet och adelen tänkt i går
hafwa til presteståndet en deputation men förmärkt, at thet tå icke
war församlat; hade nu allenast at förständiga, at ridderskapet och
adelen i går kommit öfwerens at nu för thenna riksdagens slut af-
Ub., nr 123.
314
1720 den 10—13 juni.
H. archibis-
kopens åter¬
komst.
Om landtmä-
tares tilsät-
jande.
giöra then yppade qvsestionen om bördsretten och är nu äfwen ther-
utinnan begripit. H:r biskopen doctor Nordlind betackade för be¬
tygat gunstigt förtroende och afgifwen notification; och afgingo
thereffter til riddarhuset h:r probsten Strömer, h:r lectoren Victo¬
rin, h:r probsten Junbeck och h:r probsten Fridelinus til at heretta,
thet presterskapet finner sig wäl nögt thermed, at bem:te qvaestion,
medan then nu är för händer, föres til slut, och önskar, at thermed
efter giörligheten må skyndas.
D. 13 Junii förmiddagen.
1. Upkom h:r ärchibiskopen, som nu war återkommen ifrån Up¬
sala, och betygade sin fägnad theröfwer, at han fann ståndets leda¬
möter igen wid godt och helsosamt tilstånd. Theremot åter ståndet
fägnade sig öfwer h:r ärchibiskopens lyckeliga återkomst. Så om¬
taltes ock körtel:n, hwad som imedlertid warit före wid en och
annan sammankomst.
- 2. Uplästes et memorial, ingifwit til presteståndet af directeuren
wid landtmäteriwerket h:r Jacob Nordencreutz, ang:de fullmach-
ters utgifwande för landtmätarne hädaneffter som härtils af Kongl.
Maj.-t, hwarwid han åstundar, at thet måtte framgent förblifwa och
icke stå i thy mål under kongl, cammarcollegium effter then änd¬
ring, som skedde i förledit år.1 H:r biskopen doctor Nordlind utlät
sig, at thet ärendet warit före i secrete utskottet och ther blifwit så
discurrerat, at såsom cronofougdarne och registratorerne wid
kongl, cancelliet icke få kongl, fullmachter, så borde thet icke heller
ske med landtmätarne. H:r ärchibiskopen holt före, at så wida thet
ärendet ei war afgiordt, hwilket han icke wille förmoda, så borde
thet ännu närmare tagas i öfwerwägande, emedan dels til thenna
beställning fordras sådana personer, som hafwa en god kundskap
i the mathematiska wetenskaper, dels icke alla theras ämbetes för¬
rättningar egentelm höra under camarcollegium, såsom bem:te h:r
directeur deducerat i sit underdånigste memorial til Hennes Kongl.
Maj:t, hwaraf han bifogat en copia, dels framfarne konungar så¬
dana fullmachters utgifwande sig förbehållit, som wisas med bifo¬
gad copia af högstsal. k. Carl XI :s bref af år 1694. Hwilket nu synes
böra sammalunda stå hoos Hans Kongl. Maj:t H:r doctor Molin
1 Orig. i vol. F. 5, nr 71, Prästeståndets arkiv.
1720 den 13 juni.
315
tilläde, at hwad thet angår, at för 1680 icke så warit, så är til mär¬
kandes, at landtmäteriwerket först efter then tiden är kommit på
then foot, som thet nu står, och är forth, bäst, at thet blifwer wid
then inrättning, som theröfwer af högst bem:te k. Carl XI är giord.
Thetta blef altså bifallit och för godt funnit, at å ståndets wägnar
sker en sådan utlåtelse i secrete utskottet, när thenna sak ther åter
förekommer.
3. Berettade h:r biskopen d. Nordlind, thet han tillika med twen- Om almo-
gens beswär
ne af ståndet warit i förl. lögerdags uppe hoos Theras Excell:cer
hh:r riksråden, som sittia öfwer almogens beswär, til at recom-
mendera presteståndets angelägenheter uti thet som almogen rördt
uti sina almänna beswär. Tå hade Hans Excell:ce riksrådet grefwe
Lieven sig yttrat, thet han funnit, at presterskapet dels wil behålla
thet som warit brukeligit i the catholiska tiderna, såsom thet så
kallade maatskott el:r altarläge, dels icke wil therwid förblifwa,
såsom ang:de prestegårdarnas byggnad. Hwad thet senare el:r pres-
tegårdarnas byggnad widkommer, hade Hans Excell:ce sig utlåtit,
at Theras Excelhcer, som sittia öfwer almogens beswär, wäl wilja
tilsee, at therom så må blifwa resolverat, som för presterskapet be-
qwämt och tilräckeligit wara kan. Men emedan almogen så mycket
yrkar på en förklaring öfwer the 7 laga husen, som i gamla stadgar
omtalas, och thet för båda delar bäst är, at therom något tydeligare I synnerhet
utsättes, så åstundades, at presterskapet wille inkomma med et pro- gfrfobygg-
ject thertil, hwilket wälbem:te h:r biskopen sade nu förmiddagen nåd.
böra ingifwas. H:r doctor Molin anförde, at the orden af thet, som
förr är stadgat: ”Wil prester mehr hafwa” etc., gifwa tilkänna, at
prestegården bör aldeles så byggas af församlingen, at presten intet
behöfwer byggia; men skulle han mehr wilja hafwa än nödwändigt
behöwes, så må han thet sielf byggia och antingen sedan få betal¬
ning therföre af successoren eller thet borttaga; hwilket ock uti
kyrkiobalken uti lagboken hafwer sin klara grund. Sedan häröfwer
något war discurrerat, at thet är swårt i hast fatta et sådant project,
i anledning hwaraf något kan fastställas, som sedan torde finnas
icke så wäl låta sig lämpa til alla orter, så hemstälte doch h:r är-
chibiskopen häldst til them af dero, som hafwa sina lägenheter på
landet, thetta at föreslå och jämka; och blef så i följe theraf et
project upsatt och efter the närwarandes godtfinnande til h:r secre-
teraren Blomfeldt ingifwit, så lydande som följer:
Project til 7 laga huus uti en prestegård.
21—601227
316
1720 den 13—14 juni.
Ang:de fri
religions¬
öfning.
Om frelse-
jords besit-
jande.
Om thet-
samma.
Om preste-
gårds bygg¬
nad.
1) Sätesstuga med 2:ne kamrar på ena ändan samt kök och mat-
kamare på then andra; thertil förstugu under samma tak och en
gill källare.
2) Gästestuga med 2:ne kamrar och förstuga.
3) Bagar-, brygg- och drängehus utan förstugu.
4) Wisterhus och spanmålsbodar efter församlingens storlek och
gårdens nödtorfft.
5) Mälthus, badstuga och kölnan utom gården.
6) Nödige boskapshus, såsom stall, fä- och fårhus med skullar
samt höns-, gås- och swinhus.
7) Lador och logar samt foderhus efter prestegällets beskaffenhet
och nödtorfft.
4. Gafs tilfälle at tala om kongl, commerciecollegii förslag ang:de
en fri religionsöfning til fremmande manufacturisters inlockande
hijt in i riket. Theruppå blef upläset, hwad tlierom finnes tilförne
i protocollet af d. 2 hujus § 1, och befaltes, at theraf skulle tagas och
i beredskap hafwas et extract.
5. Prsesenterade h:r kyrkoherden Bökman en förklaring uppå
thet swaret, som omröres uti protocollet af d. 10 hujus § 5. Samma
förklaring blef först upläsen. Sedan delibererades, om hon under-
skrifwen eller ounderskrifwen skulle utgifwas, och til hwem hon
skulle lefwereras. Och wardt för godt funnit, emedan then skriften,
som med thenna wederlägges, icke war underskrifwen, at ock then-
na ounderskref:en lefwereras til h:r landshöfdingen baron Ribbing
och thet genom h:r probsten Joung, som then andra skrifften af
bem:te h:r landshöfdinge emottagit.
D. 14 Junii förmiddagen.
1. Effterfrågade h:r årchibiskopen, om then i går omtalte skriff¬
ten ang:de frälsehemman blifwit efter aftal aflefwererad, hwar-
uppå kyrkoh. h:r Qwiding berettade, thet borgerskapets tanke är,
at en deputation af alla try stånden går til ridderskapet och adelen
och låter thenna skriften in pleno them föreläsas; hwilket synes
wara thet bästa medlet at med eftertryck bedrifwa thenna saken
til slut, hwarom ock lärer en deputation ifrån borgerskapet hijt-
komma; hwilket alt tycktes godt wara.
2. Berettade notarien, thet han i går kl:n 12 lefwererat til h:r
secret. Blomfeldt thet fattade projectet til 7 laga hus uti prestegår¬
den, och at han lofwat thet uti rådet til thet bästa föredraga.
1720 den 14 juni.
317
3. Förestälte h:r ärchibiskopen, thet nödigt wara wil, emedan ti- Om privile-
den så långt utgår, at söka Hans Majit, så snart Hans Majit nu hem- gjj(!swarén^
kommer, om wåra privilegiers confirmation och beswärens expedi-expedierande.
erande, hwilket holts godt wara, och enhällelin påyrkades, at så
ske måtte, hwartil en skrifft imedlertid skal upsättias och theruti
jämwäl inryckas, hwad som angår presterskapets löningar, at ther-
med må blifwa efter förra wanligheten och theruppå lydande kongl,
förordningar och ei någon ändring therutinnan försökas, såsom ock
begäres, at, så wida adel. privilegierne af år 1719 ei blifwa til nöje
ändrade, thet må i riket utskrifwas, at ingenstädes effter them skal
dömas. Och achtades för godt, at thetta memorial tolifwer i morgon,
wil Gud, om Hans Majit så hemkommer, i underdånighet öfwerlef-
wererat, och at jämte hhir biskoparna en af hwart stifft kan til
följe sig inställa.1
4. Yrkades enhällelin uppå riksdagens slutande, och at med alt Yrkas uppå
alfwar måtte drifwas theruppå i secrete utskottet, at en wiss dag riksdagens
måtte thertil utnämnas, och om thermed intet kan uträttas, at Hans
Majit tå må i underdånighet therom sökas; och kan äfwen tiena til
thetta werkets så mycket eftertryckeligare pådrifwande, at man
icke går i någon deputation, förrän man får thet nödwändigaste af-
giordt och hwad som ei uppå tiden kan lemnäs.
5. Inkommo 2 ine deputerade ifrån borgerskapet. Ordet förde Om frälse-
borgmästaren i Westerås h:r Jernstedt och näst hälsnings anmä- ”
lande betackade presterskapet för undfången communication af the
ytterligare påminnelser, som blifwit författade öfwer then § uti
adeliga privil., som angår frälsehemmans besitjande, och hafwer
wäl borgerskapet tänkt theröfwer definitive sig utlåta, men som äf¬
wen ridderskapet låtit förmärka, at the wilja communicera med bor¬
gerskapet thet författade nya projectet til theras privilegier, så haf¬
wer borgerskapet funnit nödigt thet först at afbida och försäkrar
at giöra presterskapet i altsammans, som kan angå merita causse,
et behörigt biträde, ställandes imedlertid til presterskapets godtfin¬
nande at låta sina jämte borgare- och bondeståndens deputerade
afgå til riddarskapet och adelen at widare drifwa häruppå. H:r
ärchibiskopen tackade uppå ståndets wägnar för theras betygade
förtroende och lofwade om en liten stund swar. Holts ock efter
theras afträde godt, at man härutinnan sig med them conformerar,
och afgingo forth, kyrkoherdarna hir Qwiding och h:r Bökman
1 Bil. 20.
318
1720 den 14—15 juni.
med them om methoden uti thenna deputationen at öfwerläggia;
hwilke ock kommo om en liten stund tilbaka med berättelse, at 6
af hwartthera ståndet äro hoos them til thenna deputationen äm¬
nade, och blefwo förthenskuld äfwen utaf thetta ståndet thertil ut-
nämde: h:r biskopen doctor Braun, h:r doctor Cameen, probsten
Wibiörnsson, kyrkoherden Rosell, kyrkoherden Qwiding och kyrko¬
herden Bökman.
Betienterne 6. Uplästes underbetienternas i kongl, camarcollegio skrifftel.
coHegå™sökaans°kning om någon förbättring uppå sin ringa lön och thertil fat-
sina löners tade project, utan gravation för kronan och riksens cassa, medelst
förbätring. jjewilning til en wiss afgifft för alt enskildt, som i collegio expe¬
dieras, hwilket sedan kan komma them til delnings.1 Och tycktes
fuller wäl wara, om the kunde på något sätt blifwa hulpne, men
fruchtades, at thetta förslag wil binda til altför mycken gravation,
så at the sökande få först betala then som theras sak expedierar,
och sedan stå för thenna utgifften. Somlige höllö före, at sådant
wäl kunde förekommas och thenna afgifften inrättas på samma sätt
som taxan i kongl, cancelliecollegio.
Beskickning 7. Berettades borgare- och bondeståndens deputerade til riddar-
skapet. skåpet och adelen nu wara för handen, hwarföre ock the här ofwan-
före § 5 utaf thetta ståndet utnämnde til then förrättningen afgingo,
och the öfrige skildes med thetsamma åt.
D. 15 Junii förmiddagen.
Tå allenast någre få utaf presterskapet wörö tilstädes, emedan
uppå riddarhuset war hinder af secrete utskottet.
Om lands- 1. Berättade h:r årchibiskopen, thet någre bönder ifrån Norland
mets delning**ro hijtkomne at söka delning i sit landshöfdingedöme, hwilket
i Norrland, synes them för widlöftigt, och hafwer samma ärende warit före i
secrete utskottet, hwarest the fallit theruppå, at landshöfdingesätet,
som nu är i Gefle, kan blifwa mit i landet, antingen i Hudikswall
el:r Sundswall, och således länet blifwa odelt. Theruppå uplästes then
skrifft, som bem:te bönder uti thetta ärendet til presteståndet in¬
lagt, och syntes the theruti andragne skäl af then beskaffenhet och
wicht, at the aldeles förtiena bifall.2
Memorial til 2. Uplästes conceptet til thet underdånige memorial, som effter
Hans Majit
om privile- j Qrig. i vol. F. 5, nr 73 (med projekt), Prästeståndets arkiv,
gierna. 2 0rlg ib > nr 74-
1720 den 15—16 juni.
319
thet i går giorde aftal blifwit af notarien upsatt, och approberades
til at blifwa i sådan form renskrifwit och i dag, så snart Hans Maj:t
til staden inkommer, som nu förwäntas, underdånigst ingifwas.1
Hwilket h:r ärchibiskopen och lofwade sig wilja giöra, ehuru han
hade therwid thet betänkande, at doch torde nödigt wara til at först
låta ridderskapet och adelen ännu en gång förstå, at om the icke
giöra ståndet nöije ang:de privilegierna, hafwer thet ingen annan
utwäg än Kongl. Majit therom at söka, men hwilket närwarande
presterskap fruchtade allenast förordsaka tidsens widare utdra¬
gande, som härtils altför mycket fått rönas, och thet äfwen wisat
sig af thet swar, som man hördt i går wara gifwit thessa try stån¬
dens deputerade, nämlin at the icke ännu hafwa något nytt project
til sina privilegier, utan at the för riksens angelägenheters skuld
sit eget förgätit, och at förthenskuld är bäst til at hålla sig wid thet
som här in loco i går blef afgiordt, så at bemite memorial nu i dag
til Hans Majit i underdånighet öfwergifwes. Hwarwid thet ock
stadnade.
D. 16 Junii förmiddagen.
1. Berettade h:r ärchibiskopen, thet han med flera utaf ståndet
i går warit och til Hans Majit i underdånighet öfwerlefwererat thet2:ne ståndets
memorial, som tå blifwit förut här i ståndet justerat, och therjämte memorialer,
at H :s M :t
thet för pingeshelgden förfärdigade memorial ang ide hedersrum remitterade
för presterskapet ibland andra ståndspersoner, och hafwer Hans
Majit så thet ena som thet andra nådigt uptagit; och såsom man
sedermera förnummit, at bägge memorialerne blifwit strax theruppå
igenom h:r estatssecreteraren Bark til secrete utskottet remitterade,
så får man nu widare tilsee, hwad ther kan utrettas, och drifwa
uppå, at thesse ärender utan drögsmål warda afhulpne.
2. Producerade hir ärchibiskopen et betänkande öfwer scholse-
ordningen, som är wordet upsatt af facultate philos, acad. Aboensi Ang ide scho-
och ifrån k. cancelliecollegio med hir ärchibiskopen communicerat, Oordningen,
hwilket blef lagdt til the förr therom inkomna skriffter och docu-
menter. Sammaledes consistorii Arosiensis betänkande, hwilket hir
superint. doctor Bröms nu äfwen ingaf.
3. Inkom et ytterligare memorial til ståndet ifrån directeuren Om landtmä-
tures tilsät-
öfwer landtmäterijwerket hr Nordencreutz angide samma ärende, jantje
som omröres i protocollet af d. 13 hujus § 2, och hwarutinnan han
iBil. 21.
320
1720 den 16 juni.
begär thetta ståndets samtycke, såsom bondeståndet thet allaredan
bifallit och han ei heller om borgerskapets biträde twiflar.1 Sedan
thet war upläset, yttrade sig h:r doctor Molin, at thetta ärendet
warit före i secrete utskottet och thenna begäran blifwit ansedd så¬
som stridande emot regeringsformens § 40, hwilken lemnar tiens-
ters förgifwande uti samma skick, som thet warit för år 1680, och
i följe hwaraf allenast directeurer och inspectorerne i provincierna
komma at undfå kongl, fullmachter men andre landtmätare af
kongl, camarcollegio. Häröfwer blef något discurrerat, men tycktes
intet kunna slutas, förrän man fått höra borgerskapets mening.
Om lands- 4. Inkommo 3:ne bönder ifrån Gefleborgs lähn, hwilke uprepade
mets delningförr insinuerade ärendet ang:de bem:te läns delning, och be-
i Norrland, rettade then som förde ordet, huruledes the först i underdånighet
insinuerat thenna sin angelägenhet hoos Kongl. Maj:t; sedan hade
then blifwit remitterad til secrete utskottet och ther en rund tid
blifwit liggande men ändtel:n afslagen, hwarföre the nu kommit
på then tankan at anmäla thetta ärendet hos hwart och et stånd för
sig in pleno at således blifwa afhulpit, emedan tilståndet sådant
högelin kräfwer för ortens widlöftighets och beställningarnas myc¬
kenhets skuld, hwilka icke mindre synas fordra 2:ne landshöfding-
ar än til samma district tilförne äro projecterade 2 ine lagmän,
hwilke hafwa mindre at sysla än landshöfdingarna. Tyckes ock så
mycket lättare kunna bifallas, som cronan och publicum therigenom
icke graveras, såsom thet uti theras skrifft finnes utfördt. H:r årchi-
biskopen swarade theruppå, at wäl synes til någon theras förmon
wilja lända thet förslag, som är i secrete utskottet fattat, at flyttia
landshöfdingssätet ifrån Gefle til Hernösand eller Sundswall, tå thet
blifwer them så mycket närmare; men såsom syslorna äntå synas
widlöfftigare än at en landshöfdinge kan hinna them bestrida, så
wore wäl godt, at then åstundade delningen kunde beqwämlin
werkställas; hwilket ståndet wil taga i betänkande och sedan gifia
behörigt swar. Efter theras afträde, tå saken togs uti närmare öfwer-
wägande, syntes theras ansökning wara mycket billig, och så wida
thet icke länder til statens gravation elir theras prsejudice, som nu
sitter i tiensten, wäl kunna bifallas. Doch innan man widare här¬
öfwer sig yttrar, wil man först afbida, huru borgerskapet häröfwer
warder sig utlåtandes.
Äng:de her- 5. Inkom riddarhusfiscalen h:r Treffenhielm, utskickad ifrån
tigen af
Holsten. 1 Orig. i vol. F. 5, nr 71, Prästeståndets arkiv.
1720 den 16—18 juni.
321
ridderskapet och adelen, och öfwerlefwererade til h:r ärchibisko-
pen et project af thet betänkande, som samtl. riksens ständers de¬
puterade utarbetat til Kongl. Maj:t i underdånighet at hemställas
ang:de Hans Durchl:t hertigen af Holsten, hwilket, sedan thet war
upläset, blef af bem:te h:r fiscalen tagit tilbaka at widare communi-
ceras med borgerskapet, och therhoos lofwat, at en copia therutaf
skal sedermera lemnäs til thetta ståndet. H:r doctor Molin frågade,
huru thetta deputationens betänkande blifwit ansedt hoos thet högh
ridderskapet och adelen, hwaruppå han swarade, at han menar thet
liafwa funnit bifall. H:r ärchibiskopen yttrade sig, at thet höglofl.
ridderskapet och adelen wäl lärer gifwa ståndet therom kundskap.
6. Uplästes et extract af protocollet d. 2 hujus § 1, hwilket blef Äng:de fri
religions-
approberat at lefwereras til h:r secreter. Wulfwenstierna. H:r pro- öfning,
fessor Benzelius påminte therwid, och holts med honom af som¬
ligom nödigt, at wid slutet tilsättes en sådan mening, at ehuru pres-
terskapet förmodar, at the andra riksens ständer lära föra sig til
sinnes thetta ärendets höga wicht, så wida thet beträffar religionen,
och giöra härutinnan et med presterskapet, såsom hwartil then gior-
de eden uppå regeringsformen och the religionsstadgar, som ther-
utinnan åberopas, os alla äfwen förbinder, doch i all widrig hän¬
delse kan presterskapet icke annat än hafwa sig härigenom förbe¬
hållit at ei ställas therföre hos efterkommanderna i något answar.
7. Undfick kyrkoherden h:r Qwiding utkastet til thet memorial, Communica-
som i protocollet d. 14 hujus § 3 omröres, at thermed gå til borgare-^ger^k^etF'
och bondestånden och låta them thet föreläsas, at the måga hafwa
therom kundskap.
D. 18 Junii förmiddagen.
1. Inkommo 2:ne deputerade ifrån bondeståndet och på thes Om adelens
wägnar frågade, om någon kundskap är, hwad som blifwit giordt Privile£'er-
til adel. privilegierna, och om i dag någon sammankomst blifwer
til öfwerläggande om thet ärendet. H:r ärchibiskopen swarade, at
ännu hafwer man therom ingen särdeles kundskap, men menas, at
någon deputation therom ifrån ridderskapet och adelen lärer hijt-
komma, och skal tå strax gifwas thet lofl. bondeståndet therutaf
part. Wid samma tilfälle berettade probsten Joung, thet han i förgår
sökt secreter. Wulfwenstierna om communication af projectet til
skånska adelens privilegier, och haf:r han tå swarat, at altsammans
skal i dag komma ståndet tilhanda.
322
1720 den 18 juni.
Communica- 2. Inkom riddarhusfiscalen h:r Treffenhielm och lefwererade et
adelen exempl;lr af adeliga privilegierna, såsom thet nu blifwit af thet
thetsamma. högh ridderskapets och adelens deputerade ändrat, til at blifwa här
i ståndet upläst. Project til skånska adelens privilegier lofwade han
skola om par dagar blifwa communicerat.
Om memori- 3. Afgick biskopen h:r doctor Nordlind til kongl, cammarcolle-
3 marcolle™ gium> emedan han nu förnummit thet wara tilhopa, at aflefwerera
gium. thet för någon tid sedan honom committerade memorial och kom
igen med sådant swar, at nu ingen lägenhet är för bem:te collegium
at taga någon dag til skärskodande utaf ståndets angelägenheter,
emedan thet uppå hela tre månaders tid föga fått wara tilhopa, utan
måtte låta thet til annan lägenhet anstå. Imedlertid uppå ens och
annans begäran lofwade h:r årchibiskopen uppå thetta ärendet så¬
som för ståndet mycket angeläget i secrete utskottet widare at yrkia.
Resol. uppå 4. Framlefwererade h:r ärchibiskopen Kongl. Maj:ts nådiga re-
eli*"
manna be- solution uppå presterskapets allmänna beswär, hwilken blifwit ho-
swär. norn i går til handa stäld och wardt nu upläst. Sedan frågades, om
thet skal befordras til aftryckande, men hwilket icke achtades nö¬
digt, emedan ärenderne merendels äro remitterade til öfwerläg-
gande med the öfriga riksens ständer, hwarigenom man får see, om
något widare nu kan uträttas, waran des imedlertid nog, atén af hwart
stifft tager therutaf copia at komma i wederbörande consistorio ad
acta. Och kan i anledning therutaf om the bewiljade collecter och
stamböcker af hwart och et consistorio, som wederbör, skrifwas til
the andra consistorier i riket at således bringas til behörig werk-
ställighet.
Om adelens 5. Togs til upläsande thet uti § 2 förmälte projectet til adeliga
privilegier. prjviiegjernaj och emedan the theruti skedde ändringar funnos fast
litet giöra til saken, ty stadnade thet therwid, at kyrkoherdarne h:r
Qwiding och h:r Bökman affärdades til borgare- och bondestånden
at höra härom theras tankar, och wardt således afhandlat, at effter-
midd. kl:n 3 skola 6 deputerade af hwartthera utaf thessa try stån¬
den träda tilhopa uppå rådstugun til at projectera adelens privile¬
gier, såsom the närmast kunna komma intil theras gamla privilegier
och thet efter närwarande tids beskaffenhet kan finnas förswarligit
och drägeligit, emedan man icke finner at kunna på annat sätt här¬
med komma til ändskap.
Om anony- 6. Förestälte h:r professor Benzelius, om icke nödigt och nyttigt
later wara skulle at söka, thet ingen theologisk tractat måtte dvovu/Licog
1720 den 18—21 juni.
323
utkomma, såsom härtils under tiden skedt är, hwilket ei tycktes
orådeligit wara, och lade h:r ärchibiskopen thertil, at jämwäl wore
godt, om öfrralt så skedde, at ingen bok utan auctorens namn finge
utkomma.
7. Frågade notarien, om then meningen skal tilsättias, som någre Ang:de fri
utaf ståndet påminte, i thet extracto protocolli, som skal extraderas ^fninfT
ang:de then af kongl, commerciecollegio sökte religionsfriheten för
fremmande manufacturister, at presterskapet wäl förmodar the
öfriga riksens ständer skola härutinnan giöra med sig et, men wil
i all widrig händelse wara therföre utan answar. Och tycktes thet
wara tid nog at giöra en sådan reservation och thet med större ef¬
tertryck, när man får höra, hwaruti the andre stånden wilja stadna.
Imedlertid anmodades h:r professor Benzelius och med honom
probsten Joung at gå til borgerskapet och them föreläsa bem:te ex-
tract til at bringa them på then tankan at giöra presterskapet här¬
utinnan biträde; hwilke kommo tilbaka med borgerskapets hels¬
ning och tacksäijelse för then undfångna communication med be¬
tygande, at the skola sin skyldighet och ömhet för wår rena reli¬
gion icke förgäta, när the komma at taga thet ärendet före, hwilket
icke ännu är skedt.
8. Upwistes at läggas ad acta en til then ändan af Hans Excellice Affairernes
h:r landtmarskalken communicerad förtekning, huru affairerne, för^elni“S
° emellan rik-
öfwer hwilka riksens råd skola ordentelin sitja, them emellan äro sens råd.
fördelte.1
9. Framteddes en skrifft, hwarigenom assessoren h:r L. Weldt Assessor
sökt ståndets underdåniga recommendation för sig hoos Kongl. '^gknfngn"
Majit til någon sig anständig bestälning2; men hwarmed ståndet ei
kunde sig befatta.
D. 21 Junii förmiddagen.
1. Berettades,3 at i går i secrete utskottet wid landshöfdinge-Om böndags-
instructionens öfwerseende hafwa the andre stånden fallit th^uPP^krfngsäiidan-
at bönedagsplacater skola genom landshöfdingarna til publication de uti or-
uti orterna kringsändas, hwilket såsom stridande emot både an- terne-
ständigheten och förra wanligheten bör ännu sökas at bringas til
'Vol. F. 5, nr 77, Prästeståndets arkiv.
2 Orig. ib., nr 78.
31 st. f. Berettades urspr. Berettade h:r landshöfdingen.
324
1720 den 21 juni.
ändring, så at thet kommer under consistoriernas försorg; och
wardt förthenskuld funnit för godt at med Hans Excelhce h:r landt-
marskalken än ytterligare therom confereras, hwilket h:r ärchi-
biskopen lofwade sig wilja giöra.
Om instruc- 2. Påminte en och annan utaf ståndet, at nödigt wara wil, thet
tionernes
communi- instructionerne, hwilke blifwit i secrete utskottet upläste, och i
cerande. synnerhet cammarcollegii och landshöfdingeinstructionen måtte
communiceras med stånden in pleno, och skickades förthenskuld
h:r probsten Joung och h:r kyrkoh. Sandberg til at förnimma, om
icke borgerskapet wil giöra et med presteståndet thetsamma af rid-
derskapet och adelen begära, hwilke igenkommo med swar, at bor¬
gerskapet är thermed nögt men menar, at bondeståndet bör äfwen
få härutaf part. Hwilket nu holts af någrom betänkeligit. Och wardt
således för godt funnit, at häldre må härom ske påminnelse i se¬
crete utskottet, emedan utan communication med stånden in pleno
ingenting, som kan och bör wara almänt, ther bör afslutas.
Om thet- 3. Inkommo 2:ne deputerade ifrån borgerskapet och yttrade stån-
samma. menjng ang:de instructionernas communication med stånden
in pleno, at thet äfwen må ske med bondeståndet, hwilket them så
wäl som the andra stånden angår, och sådant jämwäl synes tiena til
enighets bibehållande emellan stånden; warandes i öfrigit borger¬
skapets tanke at häldre begiära thenna communication genom en
deputation til riddarskapet och adelen än i secrete utskottet, eme¬
dan ther tilförne blifwit härom påmint, men af Hans Excell:ce h:r
landtmarskalken så godt som wägrat. H:r ärchibiskopen lofwade
thetta ärendet skola tagas uti närmare öfwerwägande och sedan
gifwas therom swar. Wid deliberationen härutöfwer wörö somlige,
hwilke höllö oanständigt at gå härmed til adelen in pleno, utan at
man thet såsom en fulkommen rett kan i secrete utskottet sig för¬
behålla. Andre åter tyckte nödigt wara at giöra therom en deputa¬
tion til ridderskapet och adelen, emedan thet tilförne i secrete ut¬
skottet fåfängt påmints; och gingo forth, af then förra meningen
h:r probsten Dahlborg och af then senare h:r kyrkoherden Q widing
at höra, hwartil borgerskapet wil sig finna. Och kommo the om en
stund tilbaka med berettelse, at effter någon discurs hafwer thet
theruti stadnat, at h:r ärchibiskopen och h:r rådman Bunge efter-
midd. i secrete utskottet såsom ståndens talemän föredraga, at the
thenna communicationen sig förbehålla såsom rettwijs och enlig
med comitialstadgarna, hwilket the äfwen hålla nödigt såsom bon-
1720 den 21 juni.
325
destån det angående med them at communicera; och skulle ridder-
skapet el:r landtmarskalken thertil neka eller saken äljes synes
uppå tiden wilja ankomma, så är borgerskapets tanke at låta thet
häldre til en annan gång hwila med instructionernas fastställande
än at thet nu uppå en studs skal afgiöras. Therjämte hade the ock
sig utlåtit, at the gärna göra et med presterskapet til at förmå cam-
mar- och commerciecollegierna til the sakers afgiörande, som til
them äro remitterade. Ang:de instructionernas communication af-
gingo probsten Joung och kyrkoherden Sandberg at giöra bonde¬
ståndet kunnigt, hwaruti preste- och borgarestånden nu stadnat,
hwilket wardt hos them särdeles nöije uptagit.
4. Uplästes the ändringar, som i the try ståndens deputation
blif:it författade wid adel. privilegierna, hwilke funnos skälige, och
at bem:te privilegier, så snart man får inhämta the andra ståndens
utlåtelser öfwer thenna deputationens arbete, kunna thereffter ren-
skrifwas och med adelen communiceras. Imedlertid achtades ock
godt at communicera thetta ståndets privilegier med borgare- och
bondestånden, at the jämwäl måga öfwer them sina tankar yttra;
och afgick förthenskuld kyrkoherden h:r Bökman at lemna samma
privilegier til borgerskapet och therifrån sändas til bondeståndet
och sedan komma therifrån hijt tilbaka. Wid samma tilfälle skulle
ock bem:te kyrkoherde utaf borgarskapet höra, hwad thes tankar
wore om thet som nu blifwit giordt til adel. privilegierna; hwilken
igenkom med thet swar, at borgarskapet icke ännu hindt thet ar¬
betet igenomgå utan är therutinnan begrepet, och skal så therom
som om the nu communicerade presterskapets privilegier sin utlå¬
telse med thet första aflemna.
5. Uplästes öfwerdirecteurens wälb:ne h:r Jacob Nordencreutz
ännu ytterligare ingifne memorial,1 och i anledning therutaf fann
ståndet skäligt och emot regementsformen ei mera löpande, at landt-
mätarne, såsom härtils nu warit brukeligit, undfå kongl, fullmach-
ter än at så sker med landssecreterare, hwilket för år 1680 ei heller
practicerats. Och achtades förthenskuld godt, at sådant uppå stån¬
dets wägnar i secrete utskottet af h:r ärchibiskopen andrages.
6. Påmintes af h:r professoren Benzelius i anledning af § 4 uti
the adel. privilegierna, at ingom må tillåtas resa utländes, som icke
tilförne är förhörd och förswarlig funnen uti sin christendoms-
Om privi¬
legierna.
Om landt-
mätares til-
sätjande.
Om theras
examineran¬
de, som resa
utländes.
1 Orig. i vol. F. 5, nr 79, Prästeståndets arkiv.
326
1720 den 21—22 juni.
kundskap, och at härom mätte i underdånighet insinueras et me¬
morial til Kongl. Maj :t. Beslöts, at så ske skulle och theruti åberopas
the af höglofl. i åminnelse k. Carl XII therom utfärdade påbud.
Om siörets- 7. Inkom h:r commercierådet Sylvius och begärte få tala med
commercie- ^:r ärchibiskopen, som förthenskuld gick ut; och war hans ärende
collegium. at förnimma, om icke et betänkande ifrån ständernas deputation
öf:r commerciesakerna ang:de commerciecollegii frihet at behålla
siörättsmedlen til sin stats aflöning blifwit communicerat med pres-
teståndet, och huru thet här blifwit ansedt. H:r ärchibiskopen swa-
rade i anledning af protocollet d. 30 Maji § 2, at thet wäl warit här
före men blifwit utsatt til communication med the andra stånden.
Om lands- 8. Föredrogs, thet en af the bönderna, som här tilförne inkommit
met^Norr" mec* ansökningen om Gefleborgs läns delning, hwarom tilförne fin¬
land. nes i protocollet af 16 hujus § 4, war utanföre och anholt om något
swar. Theröfwer blef något discurrerat, men som thetta warit före
i secrete utskottet och ther blifwit slutit, at thermed skulle hwila,
medan ofriden påstår, så ehuruwäl thetta ståndet nog kunde finna,
at thenna delningen icke utan orsak nu yrkas, kunde thet sig doch
icke närmare häröfwer utlåta utan communication med the andra
stånden.
Et swar til 9. Ankom en utskickad ifrån Hans Exell:ce h:r landtmarskalken
Hans MaJ:t-och tjj h-,, ärchibiskopen öfwerlefwererade samtl. riksens ständers
deputations projecterade underdåniga swar uppå Kongl. Maj:ts nå-
digste bref af d. 3 hujus, hwarom förmäles i protocollet af d. 4 hujus
§ 1, berättandes han, at thet hoos ridderskapet och adelén blifwit
approberat. Samma bref blef här upläset, warandes af thet innehåll,
at thetta högwichtiga ärende ställes til Kongl. Maj:ts nådigast godt¬
finnande, och sammaledes approberat och therpå til utskickaden
återlefwererat.
10. Företedde h:r probsten Lampa et memorial, upsatt af h:r
öfrrst. lieut. Liliegren ang:de thes dispensation ifrån sin beställning.
Men som samma sak tilförne warit före i secrete utskottet och ther-
ifrån blifwit remitterad til statsdeputationen och krigscollegium, så
kunde sig ståndet thetta i synnerhet icke åtaga.
D. 22 Junii förmiddagen.
Om böndags- 1. Berettade h:r ärchibiskopen, at i går blifwit af honom uti se-
kringsändan crete utskottet andragit om sättet til höndagsplacaters utfärdande
de i orterne. och publicerande, och at tå blifwit ändrat thet som i landshöfdinge-
Öfwerstl:s
Liliegrens
sak.
1720 den 22 juni.
327
instructionen warit först projecerat, så at thet häreffter må ske ge*
nom biskoparna och consistorierna, som af ålder warit brukeligit.
Allenast påmintes, at för bättre tydelighets skuld thet ordet at pu¬
bliceras må theruti utsättias.
2. Sändes notarien til riddarhuset at begära communication af Communica-
instructionerna för kongl, collegierna och landshöfdingarna och ^ructio-'
kom tilbaka med instructionerna för kongl, staatscontoiret och cam- nema.
marcollegio samt therhoos berättelse, at instructionerna för kongl,
commercie- och bergscollegierna samt för cammarrevisionen och
landshöfdingarna wörö imedlertid skickade til borgare- och bonde¬
stånden, hwarifrån the skulle komma hijt til communication, såsom
ock the först hijtsända sedan med them communiceras. Instructio¬
nen för kongl, statscontoiret holts onödig heel och hållen at uplä-
sas. Tå instructionen för kongl, cammarcollegio heel uplästes, an- Påminnelser
märktes följande punctar, såsom innehållande något, som länder til
publici förfång: näml:n § 17 om bytesgods efter privilegierna, § 18
om förmedling på frelse, § 19 om sätesgårdars och theras apperti-
nentiers friheter, at såsom privilegierna icke kunna gillas, altså ei
heller thenna puncten, § 22 angående räkningar för gymnasier och
scholar, § 28 om reductionen.
3. Förfrågades, huru förhållas skal med nådåren, när antingen
inge oförsörgde barn finnas efterlefwande, utan alle äro försörgde,
eller när en del äro omyndige och oförsörgde, hwarwid skal wara
åtskillig praxis i åtskilliga stifft, hwarföre önskades, at i consistorio
regni therom måtte ske en förening. H:r årchibiskopen berättade
thet wara sig kunnigt, at thermed går olika til, jämwäl at kongl,
resolutioner, som wid slika tilfällen blifwit erhåldna, therom va¬
riera. Sedan häröfwer war discurrerat, tycktes bäst wara at tilsee,
at til § 13 uti presterskapets privilegier, hwarest nämnes allenast
barn, måga tilsättias the orden: omyndiga och oförsörgda. Och som
för änkornas och sådana barns skuld nådåren enkannerl:n åtniutas,
så syntes billigt, at samma nådår änkan och the oförsörgde barnen
enkannerl:n må tilhöra och af consistorierna i följe af bem:de pri¬
vilegiernas ord, när någon twist theröfwer inkommer, tilägnas.
4. Företog h:r ärchibiskopen thet memorial, hwilket notarien, Om deputa-
som hemtade instructionerna ifrån riddarhuset, hade fått med sig betensTfast-
til ståndet, uppå hwilket war upsatt: 1) At instructionerna måtte ställande,
upläsas, hwarom förmäles i föreg. § 2. 2) At secrete utskottet måtte
til tidsens winnande få afgiöra the saker, som äro uti deputationerne
til instruc¬
tionen för
cammar-
collegium.
Om nådårs
åtniutande
allenast af
omyndige
barn.
328
1720 den 22 juni.
utarbetade, utan at thet communiceras med ständerna in pleno,
hwilket holts betänkeligit, såsom thet ther en annan gång kan dra¬
gas til exempel; ty wardt efter h:r ärchibiskopens godtfinnande
såsom en medelwäg thet rådet tagit, at stånden in pleno få part
af thet som secrete utskottet afhandlar, och om något skulle tå
wara at påminna, kan thet skrifftelrn fattas och åter lemnäs til se-
Om reduc- crete utskottets afgiörande. 3) Om secrete utskottet får nämna per-
tionswärket. soner jji reductionswerkets utarbetande, hwilket nog ventilerades
och af mångom holts orådeligit, emedan thet dels fordrar medel til
theras wedergällning, som theröfwer komma at sittia, dels torde
rubba indelningswerket, hwilket för ingen del må ske, medan ofri¬
den påstår. Stadnades uti thet beslut, at thetta hwilar til nästa stän¬
dernas sammankomst, kunnandes the imedlertid sielfwe utarbeta
sina skäl, som förmena sig tilförne genom reductionen wara skedt
Om regale något förnär. 4) Om undersökningen om regale giälden, och hwilke
gpatronatus£ Som ^afwa ius patronatus? Thertil swarades, at thermed må förhål¬
las efter § 40 i regeringsformen. § 5 om publicationen ang:de thet
nu brukel. myntets owägerliga gångbarhet och § 6 om öfwerståthål-
larens och prsesidenternas i collegierna rang blefwo bägge sam¬
tyckte.1
Om landtmä- 5. Påmintes af notarien, at directeuren öfwer landtmäteriwerket
tanTe och mii^e®ärt extractum protocolli af thet som här i ståndet blifwit af-
skattlägg- handlat ang:de landtmätarnas fullmachter. Men som thet förmärk¬
ningar. teS) intetthera af the andra stånden förutom bondeståndet thertil
gifwit sit samtycke, så holts hetänkel:t at utgifwa något sådant ex-
tract, innan h:r directeuren upwisar bewijs om ridderskapets och
adelens eller borgarskapets samtycke. Wid samma tilfälle uplästes
et nytt memorial, ingifwit af bem:te h:r directeuren i anledning af
then projecterade k. cammarcollegii instruction2; men som man
icke såg, huruwida nu någon ändring kan ske uti bem:te instruc¬
tion, så holt ståndet före, at särdeles hwad § 2 och 3 angår, h:r di¬
recteuren hafwer at andraga thet hoos kl. cammarcollegium, hwar-
äst thet kan blifwa afhulpit.
Om privile- 6. Företogs til at upläsas et communicerat project til privilegierna
gieina. fgr ridderskapet och adelen i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus
lähn. Wid samma tilfälle förestälte h:r probsten Strömer, at som thet
synes ingen reda och ändskap nu kunna erhållas ang:de ståndens
1 Jfr bil. 22.
•Orig. i vol. F. 5, nr 81, Prästeståndets arkiv.
1720 den 22 juni.
329
privilegier, fallandes ogiörligit at i hast et sådant werk så sluta,
som wederbör, warandes ock oförswarligit at sluta något posteri-
teten til prsejudice, om tå icke bäst wore, at med thetta alt måtte
aldeles hwila til en annan sammankomst och imedlertid ridderska-
pet och adelen blifwa wid thet som warit i högl. i åminnelse k.
Carl Xllrtes tid, och presteståndet wid sina gamla privilegier och
kyrkolagen, hafwandes ridderskapet och adelen at skylla sig sielf-
wa, at thermed så länge är förhalat, at theruppå nu icke kan blif :a
slut, emedan nu halfwa året wid thenna sammankomstens påstående
snart är förbij; samt at instructionerna måga til nästa sammankomst
blifwa gällande sådane, som the nu äro, och stå til widare öfwer-
seende härnäst, men at imedlertid the nya adel. privilegierna måga
wara ogiltiga samt thet återställas i samma stånd, som i följe af
them skedt är. Thetta tycktes icke orådel:t, häldst emedan thet för-
nimmes, at Kongl. Maj :t åter i nåder sig yttrat, at Hans Maj :t skulle
gerna see, at med riksdagen må snart komma til slut.
7. Förfrågade h:r probsten Strömer, om icke bäst skulle wara, at Om et brefs
thet brefwet, som in Februario kom ifrån Wennersborg och tå blef förstörande,
försegladt, måtte här offentel:n förstöras. Hwilket holts godt, at thet
så ske må.
8. Ankom en utskickad ifrån borgareståndet och öfwerlefwere-2 :ne instrue¬
rade instruetionen för kongl, commerciecollegio, som them blifwit tlonej' corn"
° ° mumceras.
communicerad ifrån riddarhuset, tillika med the anmärkningar,
som toorgerskapet theröfwer fattat. Sedan kom ock instruetionen
för kongl, bergscollegio likaledes til communication.
9. Gingo efter ståndets godtfinnande h:r probsten Strömer och Communica-
notarien mag. Melander til borgerskapet at med them communicera, b^g^^pet
hwad här ofwanföre § 6 är förmält, såsom ock wid samma tilfälle om privile-
höra theras tankar om the puncter, som i anledning af thet ifrån glerna etc-
riddarhuset hijtkomne memorial här blifwit ventilerade och § 4
äro andragne, kunnandes hwad thetta ståndet therutöf :r sig yttrat,
them äfwen kundgiöras, at således förnimmas, om the wilja göra
therutinnan et med presterskapet. Och kommo the om någon stund
tilbaka med thet swar, at ei annat förmärkts än at borgarskapet så
i thet ena som thet andra är uti samma tankar, såsom åtskillige sig
tå utlåtit, men i öfrigit lofwats, at the wilja genom sina deputerade
gifwa tilbaka et behörigt swar. Om directeuren h:r Nordencreutz,
öfwer hwilkens andragande bem:te presterskapets deputerade hade
äfwen commission at höra borgerskapets mening, war thes utlåtelse
330
1720 den 22—23 juni.
sådan, at thet afslagit hans begäran om kongl, fullmachter för landt-
mätarne, och at hans sidsta memorial ännu icke kommit i theras
stånd at upläsas.
D. 23 Junii förmiddagen.
Om instrue- 1- Uplästes instructionen för kongl, commerciecollegio samt ther-
tionen för hoos borgerskapets thertil giorda påminnelser. Wid samma påmin-
commercie-
collegio. nelser fann presteståndet intet synnerligit at erindra utan allenast
wid thet 2: dra hufwudstycket, at § 5 om hospitals- och barnhus¬
medlen inrättas så, at spannemålen försäljes efter markgången, som
årl:n är i länet, til förekommande af egennyttighet. § 6. Om taxor
skola giöras för landtmannen öfweralt, synes ock thet böra ske för
them i städerna. Thet öfriga lemnäs til borgerskapets öfåläggande
med the andra stånden.
Någre corn- 2. Berättade h:r biskopen doctor Nordlind, thet han i går på se-
municerade cre^e utskottet, tå thet förekom om reductionen, uti h:r ärchibisko-
ärender med
adelen. pens frånwaru hade yttrat ståndets mening therom, efftersom här
blifwit discurrerat och slutit, at thermed måtte wara anstånd til en
annan sammankomst, hwartil h:r biskopen hade anför dt ibland an¬
nat, at allenast til then instructionens upsätjande, som nu först bör
wara författad, mycken tid och moget samråd wil erfordras. Ther¬
til hade Hans Excell:ce h:r landtmarskalken swarat, at then är re¬
dan författad år 1675. H:r biskopen hade förestält, at til en sådan
commission wilja erfordras medel, som publicum nu icke kan med-
gifwa. Hans Excell:ce h:r landtmarskalken hade swarat, at thet må
bestås af them som thymedelst komma til the gods igen, som the
finnas wara berettigade til. Således hade ther blifwit discurrerat
men intet slutet. Widare hade wälbem:te h:r biskopen thersamma-
städes öfwerlefwererat extractet af Kongl. Maj:ts nådiga resolution
uppå presteståndets almänna beswär, innehållande the punctar,
som blifwit remitterade til öfrrläggande med samtl. ständerna, samt
extractet af thet protocoll, som här holts d. 2 hujus ang:de then af
kongl, commerciecollegio föreslagna religionsfriheten för främman¬
de manufacturister. Men intetthera af thessa hade tå blifwit uplä-
set; och om thet senare föll then utlåtelsen, at thet är allenast et
stånds mening. Om thetta sidsta yttrade sig h:r ärchibiskopen, thet
i en så klar sak icke så mycket må sees på myckenheten af votis
som på skälens fasthet, ändoch man ännu icke förwisso wet här-
1720 den 23 juni.
331
■öfwer the andra ståndens tankar. I mörka mål kommer thet änd-
tel :n an på pluraliteten.
3. Föredrog h:r probsten Strömer, at åter är här utanföre en afOm landshöf-
the bönderna, som söka Gefleborgs läns delning, och begärer prés- , jJorrUmd4
teståndets swar. H:r ärchibiskopen lät honom komma in, och tå
han hade hördt honom uprepa sin åstundan, swarade, at ehuru pres-
teståndet tycker theras begäran ei wara oskälig, så kan thet doch
icke med någon effect sig theröfwer utlåta, om the andre stånden
äro theremot, och skulle förthenskuld gärna see, om theras sam¬
tycke kunde ernås och upwisas. Hwilket samme utskickade lofwade
förskaffa.
4. Berettade h:r probsten Strömer, thet rådmannen Bång, som Ang:de slut
honom i dag träffat på gatan, för honom omtalt, huruledes borger- '^agen”"
skåpet i går hafft en deputation up til Kongl. Majit. Och hade Hans
Majit sig tå yttradt, at om några dagar mer eller mindre til riks¬
dagens slut icke wore så mycket til giörande, allenast ständerna
med inbördes nöije och glada ansichten komma at skiljas.
5. Ankom ifrån riddarhuset et memorial uppå åtskilliga docu- Åtskillige
ifrån Rdclcn
menter, som dels nu fölgde med, dels komma ifrån the andra stån- communjce_
den här at upläsas: nämlin 1) ifrån borgerskapet commerciecollegii rade docu-
menter
instruction, som redan är skedt under § 1; 2) ifrån bondeståndet
cammarrevisions och landshöfdingeinstruction; 3) the puncter, som
hoos ridderskapet och adelen om börden äro faststälte; 4) et förslag
til ständernas contoirs reglerande; 5) ständernas estatsdeputations
betänkande angide lagmans- och häradshöfdingsräntans dispone¬
rande. Hwad angår ständernas contoirs reglerande i anseende til
en wiss fond, terminerne, methoden, capitalernes och interessernes
förnöjande etc., så emedan therwid är thet som icke må giöras all¬
mänt, så samtyckte presteståndet, at thet må ske uti och af secrete
utskottet. Angide thet communicerade ridderskapets och adelens
beslut om bördsretten, så blef thet upläset och fuller til punctarna
gillat, men hwad thet slutet widkommer anbelangande tiden, när
thenne lagen skal taga sin begynnelse til en regel i dömande, blef
theröfwer åtskilligt discurrerat, men thet ändtelin utsatt, til thes
man fått höra borgerskapets tankar häröfwer. Uppå bemite memo¬
rial stod ock, at cancellietaxan skulle upläsas; men then war icke
med ibland the documenter, som nu kommo ifrån riddarhuset. Icke
heller hindte estatsdeputationens betänkande om lagmans- och hä-
22—601227
332
1720 den 23 juni.
radshöfdingsrentans disponerande thenna gången komma at uplä-
sas och til afgiörande företagas.
Landshöf- 6. Inkommo 2:ne deputerade ifrån bondeståndet, hwilke commu-
^i11 /oiitrUC_nicerade exemplaret af landshöfdingeinstructionen, med begäran
at sedan få thetsamma igen, emedan the thet hafwa ytterligare af
nöden til sina påminnelsers inrättande. Tackades för communica-
tion och lofwades, at samma document skal lemnäs them tilbaka.
Yrkas uppå 7. Efter öfwerläggande, huru man skal kunna snart komma til
riksdagens
slut slut på thenna riksdagen, afgingo til borgerskapet h:r probsten
Strömer och h:r kyrkoh. Ullenius at andraga hoos them följande
skrifftel:n upsatte puncter:
1) At riksdagen nu utan widare drögsmål må skyndas til slut och
forth, the ärender, som äro af then widlyfftighet, at the utan god tid
ei kunna behörigen utredas, måga blifwa utsatte til nästa tilfälle, at
riksens ständer åter komma tilsammans, såsom (1) reductionswer-
ket, hwartil icke är lägenhet någon instruction nu at författa; (2)
privilegierna: så at 1719 års adel. privilegier blifwa uphäfne och
hwart och et stånd niuter sina förriga privilegier, til thes ämne blif¬
wa kan wid nästa sammankomst thet ärendet behörigen at jämka;
(3) at hwad som af deputationernes arbete och wid instructioner-
nes justerande finnes af then beskaffenhet, at thet fordrar någon
tid, må äfwenwäl upskiutas.
2) At riksdagsbeslutet påskyndas at blifwa författat och med
stånden in pleno communicerat, så at thet kan blifwa behörigen
reglerat och underskrifwit, förrän riksdagen afblåses.
3) At om presterskapet finner härutinnan thet högt:de borgare¬
ståndets och thet lofl. bondeståndets biträde, thet må blifwa thet
höglofl. ridderskapet och adelen in pleno genom deputerade ifrån
thessa try stånden skrifftelm föredragit.
Påminnelser 8. Uplästes projectet til landshöfdingeinstructionen, hwarwid
dYnSnsSth^c-skedde föliande Påminnelser:
tion. § 4. a. Synes icke anständigt, at landshöfdingen skal hetas för¬
mana biskopen och capitlet til at hämma, hindra och ifra förargelse
och oskickelighet, utan at thet ordet förmana utstrykes och sättes i
thes ställe, på thet the måga hämma, hindra och ifra thetsamma.
b. Likaså wil synas, at landshöfdingen ei tilkommer någor wård-
nad om academier, emedan the hafwa sin egen jurisdiction, och at
förthenskuld thet ordet academier utlåtes.
1720 den 23 juni.
333
c. Sammaledes utstrykas the orden, som thereffter följa dels med
academiens canceller, dels .
Ibid. Synes thet löpa emot regeringsformen, at landshöfdingarna
skola hafwa notification ifrån consistorierna, när förslag expedieras
til pastoraters besättiande, emedan thet är en sak, som för år 1680
ei warit förordnad utan är sedermera upkommen.
§ 13. d. I stället för ädle och oädle sättes frälse och ofrälse.
§ 23. e. Synes meningen böra så mitigeras, at orden öfwer alt
uteslutas och til Kongl. Maj:ts betiente på landet och i städerna til-
sättes, ”sorn under hans inseende egentel:n stå”, så at meningen
blifver thenna: ”althenstund landshöfdingen förer directionen öf¬
wer provincien och the Kongl. Maj:ts betiente på landet och i stä¬
derna, som under hans inseende egentel:n stå, äro plichtige honom
at lyda” etc.
§ 27. f. Wil meningen sålunda inrettas: ”at tilhålla cronones fog¬
dar samt nämden i närwaro af någonthera utaf sochnens prester¬
skap at årl:n wara tilstädes uti egna personer wid mantalsskrif-
ningens förrettande” etc.
§ 30. g. Citationen af adelens privilegier bör utelemnas, til thes
the blifwa reglerade och the saker, som endast uppå them äro grun¬
dade, til widare utelåtas. Likaså uti §§ 32, 51 och ehwarest thet
finnes.
§ 33. h. Tyckas cronohemman, som äro til capellansboställen för-
länte, böra utnämnas jämte them som äro militiae och landsstaterne
tilslagne.
§ 47. i. I stället för then meningen: ”när häradsfogden wil ut-
sätja stämmor til upbörder” etc., synes thenna mening kunna in¬
flyta: ”äljes hwad widkommer häradsfogdars och länsmäns publi-
cationer ang:de utlagors erläggande, restantielängder, möten, skiuts-
ningar, inqwarteringar, wägrödningar, gärder, stämningar til tinget,
dagswerken, körslor och mera thylikt, äro the sådane werldslige
saker, hwilke böra uti städerna uppå rådstugun men å landet uppå
kyrkiowallen eller i sochnestugun afkunnas.”
9. Påminte h:r probsten Strömer, at som eftermidd. kl:n 4 skal
ske en conference med bondeståndet ang:de the 7 laga husen, så
wore wäl, om therom nu förut något blefwe discurrerat. II:r probs¬
ten anförde utur husesynsordningen, huruledes et bondehemman
bör wara byggt, och holt före, at theraf kan tagas skäl til preste-
gårdarnas behöriga byggnad. Discurrerades något theröfwer, och
Om preste-
gårdsbygg-
nad.
334
1720 den 23—25 juni.
stadnades theruti, at the deputerade yrka the förr upteknade skälen
och thet här uti ståndet fattade project til 7 laga hus, så mycket ske
kan. H:r probsten Strömer frågade ytterligare, hwad som skulle
swäras ang:de thet at bondeståndet så mycket yrkar på 1681 års
Om 1681 års förordning om presterettigheter. Swarades, 1) at then är upsatt på
om°prestc- ^len händelsen, at presterna icke med sina åhörare skulle åsämjas;
rettigheter. 2) at höglofl. i åminnelse k. Carl XI samma år then med andra re-
scripter limiterat; 3) at then är ibland thet som är stadgat efter år
1680; 4) at Hennes Maj:t i sina nådigste resolutioner på prester¬
skapets beswär förledet år confirmerat the gamla plägseder här¬
utinnan.
Communica- 10. Inkommo 2:ne deputerade ifrån borgerskapet, af hwilka borg-
borgerskapet i Fahlun h:r Holen, som förde ordet, effter anmäld hälsning
sig utlät, at äfwen borgerskapets önskan är, at riksdagen må snart
komma til slut, men hemstälte til presteståndet, om icke thet som
uti vissa deputationer såsom öfwer justitise- och commerciesakerna
samt bördsrätten är utarbetat, hwilket icke skulle behöfwa så myc¬
ken tid, måtte thesförinnan bringas til ändskap och komma at fast¬
ställas. Warandes äljes borgerskapets tanke, at med reductionswer-
ket, privilegierna och instructionerna må ske anstånd til nästa riks¬
dag, häldst emedan the wid upläsandet af instructionerna och theras
jämförande med the gamla i högstsal. k. Carl XI:tes tid författade
instructioner måst förmärka, at thesse sidstbem:te äro mera inret-
tade til konungens och publici bästa än the som nu blifwit upsatte,
hwilke snarare syffta uppå wissa personers och et stånds förmon
och nytta. Men i anseende til thet öfriga, som tilförne är omrördt
och til äfwentyrs i thessa dagar kan afgiöras, håller borgerskapet
före, at med then ärnade deputationen ifrån thessa try stånden til
ridderskapet och adelen in pleno må ännu 2 el:r 3 dagar dröjas.
Hwarutinnan ock presterskapet them biföll, men achtade nödigt, at
doch imedlertid i secrete utskottet yrkas uppå riksdagsbeslutet, at
thet kommer at upsättias och är i tid til reds at komma til commu-
nication med stånden in pleno.
D. 25 Junii förmiddagen.
Påminnelser- 1* Uplästes och justerades anmärkningarna til landshöfdingein-
na 5*1 lan4s- structionen at thereffter renskrifwas och extraderas. Wid hwilket
instrucUon tilfälle notarien ock påminte, thet han observerat wid § 35, at ther
justeras, står: anten presterna el:r församlingarna fela med sin laga hus-
1720 den 25 juni.
335
byggning etc., hwilket ei synes kunna hafwa rum, om therwid blif-
wer, at presten slipper stå för -widare byggnad än han sielf wil för
sin beqwämlighets skuld. Tå berettade äfwen h:r doctor Molin, huru
i förgår wid conferencen om thetta ärendet ei längre kommit än at
bönderna ändtel:n welat påtaga sig 1) i stället för sätesstugu 2:ne
kamrar, 2) i stället för gästestugu 2:ne kamrar, 3) stegerhus, 4)
kornbod, 5) wisterhus, 6) lada, 7) stall och fähus, ehuru the als
intet hafft at swara til thet som blifwit af kyrkobalken och huse-
synsordningen them förestält til presternas befriande ifrån then
byggnad, the wedertarfwa. Och fanns, at med all flit bör tilses, at
hwarken uti thetta eller andra mål någor ny förordning til ståndets
prsejudice må utfärdas, såsom thet äfwen är med 1681 års upbörds-
ordning, emot hwilken äfwen blifwit protesterat uppå riksdagen
år 1682 och 1683, som af thet protocollet nu efterslogs, och hwar-
utinnan allenast få utaf almogen nu giöra oreda, så at, om the skulle
få sit fram, äro theremot andre, som åter skulle söka theruti ändring.
2. Inkommo 2:ne deputerade ifrån borgerskapet och läto uppå
ståndets wägnar weta, at en cancellist ifrån riddarhuset nu på stun¬
den warit och begärt, thet borgerskapets deputerade wilja kl:n 10
träda tilhopa med adelens deputerade öfwer privilegierna i secrete
utskottsrummet. Och emedan borgerskapet kommit med prester-
skapet öfwerens at få thetta ärendet upskutet til en annan riksdag,
så hafwer nu thetta bordt communiceras at fatta et samråd, hwad
theruppå må swaras. Effter något öfwerläggande stadnade thet
theruti, at borgarskapet gifwer thet swar, at thet icke allena kan
genom sina deputerade sig infinna, sedan thet så wida uppå tiden
är ankommit och saken är af then beskaffenhet, at then angår alla
stånden, utan måtte altså låta thermed heroo, til thes the andra stån¬
den äfwen anmodas at hafwa therhoos sina deputerade, såsom Hans
Excell:ce h:r landtmarskalken wid början af the särskildta con-
ferencer thet utlofwat, ther thetta werket ei skulle äljes til nöje
blifwa afhulpit.
3. Lefwererades landshöfdingeinstructionen til h:r kyrkoherden
Bökman at nu blifwa bondeståndet effter thes betingande åter til
handa stält.
4. Uplästes 1681 års upbördsordning, och emedan h:r professor
Benzelius wid samma tilfälle igenfann, hwaruti thet stadnat uppå
riksdagen år 1682 d. 16 Decemb. med presterskapets reservationer
emot thenna förordning, näml:n at altsammans tå blifwit lemnat til
Om adelens
privilegier.
Landsh.
instr. aflef-
wereras.
1681 års up¬
bördsord¬
ning.
336
1720 den 25 juni.
särskildt sammansättiande i hwar province uti landshöfdingens
och biskopens närwaro, ty begärte h:r doctor Molin et extract utaf
thetta protocoll at communicera med Hans Excelhce grefwe Lieven,
som ock skedde.
Om landshöf- 5. Uplästes et insinuerat memorial, underskrifwit uppå menige
^Norrland! almogens wägnar af theras taleman Jacob Olsson til befrämjande af
then ansökning, som almogens fullmächtige ifrån Westernorrland
andragit om thet länets delning, hwilke nu äfwen inkommo och
uppå thenna sin angelägenhet yrkade; men kunde, såsom tilförne, ei
annat theruppå swaras än at ståndet gerna seer, thet the kunna här¬
utinnan accommoderas, och i så måtto försäkrar, at om the kunna
winna the andra ståndens bifall, så skal thet hoos thetta ståndet
them icke fela. Hwarföre the ock råddes at än ytterligare hoos the
andra stånden in pleno häruppå yrkia.
Om prester- 6. Wid samma tilfälle frågade h:r doctor Molin thessa bönder,
nes upbörd. Qm tjle }lafwa något at klaga om sina presters upbörd och antingen
the wilja blifwa wid 1681 års förordning eller thet som tilförne
hoos them warit wanligit, hwaruppå the swarade, at the hafwa alts
intet at klaga utan blif:a härutinnan wid thet som af ålder hoos
them warit wanligit.
Om siöräts- 7. War en utskickad ifrån commerciecollegio at effterhöra stån-
oommercie- cIets utslaS ang;de siörättspenningarna, hwilka bem:te collegium
collegium. wil hafwa under sin egen disposition, hwaröfwer, såsom tilförne är
funnit, ståndet ei kan til något definitivt sig utlåta, förrän man får
höra the andra ståndens tankar och utlåtelser.
Om lagmans- 8. Uplästes estatsdeputationens betänkande ang:de lagmans- och
höfdingsrän-karadsh°fdingsrentan, a* then icke må komma under hofretternas
tans dispo- disposition, emedan både publicum och the fördrefne justitisestater
tippo riHo
skulle komma therigenom at lida. Och fanns wäl thetta betänkande
wara grundat uppå fasta skäl; men kunde doch ståndet til intet de¬
finitivt häröfwer sig utlåta, förrän thet får part af thet swar, som
förnimmes emot thetta betänkande wara upsatt, och hwartil the
andra stånden i anledning therutaf wilja inclinera.
Grefwinnans 9. Uplästes fru grefwinnans Maria Gustava Gyllenstiernas skrifte-
^tiernas^m"^§a ansökning om inlösande til kyrkorna af then uplagde första
sökning, delen af Josephi werk, på thet hon således måtte blifwa mächtig at
bringa the 4 återstående delar uppå trycket.1 Men under then swåra
1 Orig. i vol. F. 5, nr 84, Prästeståndets arkiv.
1720 den 25 juni.
337
brist, som nu är uppå penningar i kyrkorna, kunde presterskapet
thertil intet råd weta utan önskade, at ther framdeles kunde blifwa
någon tilgång til thet återstående sal. biskopens doct. Gezelii bibel¬
arbetes inlösande, som först wara bör, och sedan probstens Halenii
concordantzarbetes befrämjande uppå trycket.
10. Uplästes justitiaedeputationens betänkande öfwer almogens
memorialer och ansökningar1; och fanns, hwad § 1 angår om hä-
radsnämndens wedergällning för hwariehanda sit beswär, at bäst
är härutinnan blifwa wid thet som på hwarie ort warit härtils wan-
ligit, och nu icke giöra therutinnan någon ändring, hwarmed then
öfrige allmogen tor ei wara til frids. § 2 finnes aldeles billig. Uti
§ 3 wil tilsätjas: antingen in i städerna eller på landet, på thet ei
heller må tagas frihet at flytia the gamla tingsställen på landet ifrån
then ena orten til then andra. § 4. Synes ei heller altid nödigt, ther
omyndige barn äro, at arfskifften skola komma under häradshöf-
dingens gillande, näml :n ther ringa förmögenhet är.
11. Wörö 3:ne andre acter med justitisedeputationens betänkande:
1) öfwer kongl, hofretternas inkomna memorialer, 2) öf:r Stock¬
holms stads magistrats memorial til processens förkortande, och 3)
angående en ständig cämnärsretts inrättande i Götheborg, hwilka
ståndet icke holt nödiga at upläsas och lades forth, ad acta.2
12. Tog h:r ärchibiskopen afträde, och i thetsamma afgick effter
förfrågan och ståndets godtfinnande h:r kyrkoh. Qwiding til bor-
gerskapet at höra, hwad swar the fått hoos adelens deputerade
ang:de privilegierna, och kom igen med then effterrättelse, at bor-
gerskapet tänker låta themsamma, som warit til adelens utskott de¬
puterade, nu hijtkomma til at gifwa therom besked; hwaruppå ock
skedde, at bem:te deputerade, hwilke wörö 2:ne, inkommo och be-
rettade, huru the låtit adelens utskott förstå, at theras stånd allena
nu icke kan til någon conference öfwer thetta ärendet med them
sammanträda, sedan thet gått så långt uppå tiden och alla 3 stån¬
dens angelägenhet therunder verserar; hwaruppå swarats å adelens
sida, at the ei annat förmodat än thet skulle wara en faststält sak,
at hwart och et stånd särskildt skulle härutinnan komma med them
til slut. Så hade the ock sedan frågat, om thetta skal uptagas såsom
ståndets ultimatum, tå borgarskapets deputerade swarat sig ei wi¬
dare hafwa i commission än thet the nu andragit. Sedan hade the
Just. dep :s
betenkiande
öfwer någre
almogens
memorialer.
3: ne andre
acter ifrån
justitise-
deputation.
Om adelens
privilegier.
1 Orig. ib., nr 85.
- Orig. ib, nr 86—88.
338
1720 den 25 juni.
extra protocollum något discurrerat, hwartil lagman Creutz i syn¬
nerhet sig inlåtit och frågat, hwarföre thet nu skal studsa, när the
doch fått adelens ändringar sig tilhanda, hwaruppå swarats, at thet
icke må undras, när adelen i några månader hafwer hoos sig, hwad
the wilja föreslå, at the andre ei kunna sig finna at på en studs och i
några få dagar sig utreda eller säja thertil ja. I öfrigit hade theras
taal mycket gått ut theruppå at wilja flatera borgarskapet och win¬
na presterskapet och them til at trycka bondeståndet.
Communica- 13. Inkommo 6 deputerade ifrån ridderskapet och adelen och af
adelen om en skrifftel:n författad mening proponerade ridderskapets och ade-
någre ären-jens godtfinnande: 1) at häradshöfdings- och lagmansrentan måtte
der.
blifwa under wederbörande hofretters enskyldta disposition; 2) at
någre utwägar måtte sökas til theras förnöjande, som äro af Åbo
hofrett och andre fördrefne justitisestater etc.; 3) at til then ändan
en deputation eftermidd. kl:n 3 kunde träda tilsamman at om så¬
dana utwägar med hwarannan öfwerlägga. 4) Åstundades prester¬
skapets utlåtelse om börden. H:r superintendenten doctor Bröms
tackade uppå ståndets wägnar för undfången communication och
therhoos ursächtade, at emedan ordinarius prseses nu redan är ne-
dergången och jämwäl ståndets ledamöter til en del åtskilde, så kan
nu ingen deliberation til et wist swar härutinnan företagas, utan
wil man tilsee, at ståndet åter eftermidd. kan komma tilhopa och
hos sig thenna saken afgiöra; hwilket sedan skal communiceras.
Men såsom nödigt wara wil, at ock ståndet tå får part af thet swar,
som förnimmes wara fattat uppå statsdeputationens betänkande
ang:de lagmans- och häradshöfdingsrentans disponerande, så lof-
wade bem:te riddarskapets deputerade at skaffa thetsamma stån¬
det tilhanda. Imedlertid lefwererade the nu Dorpts hofretts leda¬
möters til riksens ständer ingifne memorial at blifwa til någor löns
åtniutande hulpne.
Samma dag efftermiddagen klåckan 3.
Om lagmans- !• Proponerades the ärender, som förmiddagen blifwit af ridder-
och härads- skåpet och adelen andragne, men såsom thet utlofwade swaret uppå
höfdings-
räntan. estatsdeputationens betänkande angrde lagmans- och häradshöf-
dingsrentan ei blifwit communicerat, så kunde nu thertil intet
giöras.
1720 den 25—27 juni.
339
2. Föredrog h:r docior Molin, thet han ian med booktryckaren Resol. på
ståndets ål-
Werner, at han wil aftrycka Kongl. Maj:ts resolution uppå prester- männe be-
skapets allmänna beswär och för then friheten gifwa til ståndet 100 swär skickas
exemplar utan betalning; och wardt förthenskuld funnit för godt, tryckande,
at exemplaret communiceres med honom til aftryckande.
3. Uplästes booktryckarens i Skara Herman Arendt Möllers skriff- Boktrycka-
teliga ansökning at blifwa hulpen til et nytt trycks uprettande, se-
dan han sit kostbara tryck jämte all annan sin egendom uti then
olyckeliga branden under sin frånwaro bortmist, hwilket ärende til
Kongl. Maj:t, h:r landshöfdingen och h:r biskopen i orten jämwäl i
underdånighet är insinuerat.1 Och fanns wäl wara en christelig ting,
om man skulle til thes hielp kunna något åstadkomma, men är swårt
i så medellösa tider at kunna finna thertil någon utwäg, utan måtte
lemnäs therhän, hwad nåd Hans Maj:t täckes honom wisa, och i
öfrigit synes thet wara en sådan sak, som wil enkannerl:n komma
til stifftets försorg genom något sammanskott at underhielpa, såsom
thet ther förnämligast hafwer at wänta therutaf frucht, warandes
thylike beswär, som andre uti sine stifft hafwa at widkännas.
D. 27 Junii förmiddagen.
1. Uplästes borgarståndets skriffel :n upsatte och communiceradeAng:de stän-
utlåtelse öfwer samtl. riksens ständers för tiletta satte deputations defnas c°™‘
r mission oi-
betänkande ang:de ständernas commissions fortsättiande öfwer wer uphand-
then för thetta warande upphandlingsdeputationen och i synnerhet t^ffoclTgr"
ang:de generalen grefwe von der Nät, om thes arrest skal continuera von der
eller ei, öfwer hwilket senare mål borgareståndet sig utlåtit, at thyNaths arrest-
ei är emot, om honom emot fulkomlig säkerhet någon lindring uti
arresten kan wederfaras, men sielfwa saken så wäl som alt öfrigit
liemställes til then förordnade ständernas commission. Beslöts at
härutinnan conformera sig med borgareståndets utlåtelse såsom på
billigheten grundad.
2. Uplästes ständernas justitiaedeputations swar uppå prsesiden-Om lagmans¬
tens i kongl, statscontoiret h:r baron Lagerbergs memorial emot °höfdings-"
samma deputations tilförne upsatte betänkande ang:de lagmans- räntan,
och häradshöfdingsrentornas enskildte disponerande af hofrätterna.
Ståndet holt bäst at i thetta mål conformera sig med the andra
1 Orig. i vol. F. 5, nr 83, Prästeståndets arkiv.
340
1720 den 27—28 juni.
ståndens mening. H:r superint. doctor Bröms påminte, at om thessa
medel skola komma under justitisestatens särskildta disposition, så
böra alla justitisebetienter niuta theraf sin lön, såsom justitisecan-
celleren, krigsauditeurer etc.
Fattas swar 3. Påminte h:r probsten Junbeck wid thet at hrr ärchibiskopen
i någre mål
til secrete oc^ ^le öfrige af ståndet stego up at gå til secrete utskottet, at thet
utskottet, är af nöden, förrän nu ståndet skiljes, at komma öfrrens uti wissa
slut om några puncter, öfwer hwilka genast lärer fordras ståndets
utlåtelse, så snart the nu komma i secrete utskottet; näml. 1) Om
the projecterade instructioner skola wedertagas elrr ei. 2) Om til
reductionen samtyckes elrr ei. 3) När thet som är stadgat om börds-
retten, skal taga sin begynnelse. Angrde thet första war ståndets
mening, at när the påminnelser, som här blifwit fattade, nu blifwa
ingifne, så får man see, huru thermed kan blifwa. Uti thet andra
håller ståndet sig wid thet som med borgarskapet blifwit aftalt, at
thet utsättes til en annan riksdag. Hwad thet tredie widkommer,
tyckes thet wara en medelwäg, om the saker, som för thenna riks¬
dag warit lagl:n incaminerade, dömas efter gamla lagen men the
sedermera incaminerade saker effter then förordning, som nu blif-
wer faststäld.
D. 28 Junii förmiddagen.
Om preste- 1. Androg h:r doctor Molin, at hwad angår the 7 laga husen i
gårna^ygg" Prestegårdarna, så är therom af Kongl. Majit i sitjande råd resol¬
verat, och thetsamma til secrete utskottet i samtl. ther warande
ständernas fullmächtigas närwaro communicerat icke til at widare
afgiöras, utan at secrete utskottet måtte förnimma, uti hwad tankar
Hans Maj :t med rådet häröfwer stadnat, hwarföre ock ståndet haf-
wer sig therwid at hålla.
Swar ifrån 2. Inkommo 2 :ne deputerade ifrån borgarskapet, af hwilka nota-
borgerskapet
om någre rien ^l:r Torpadius, som förde ordet, berettade, at borgareståndet
ärender. tagit i nogare öfwerwägande the puncter, som them blifwit af pres-
terskapet communicerade, i synnerhet ang:de 1) instructionerna för
collegierna och hh:r landshöfdingarna, 2) reductionen, 3) adeliga
privilegierna; och äf:en funnit them wara af then angelägenhet, at
the omöjelin uti en sådan hast kunna behörigt öfwersees och jäm¬
kas, och skulle förthenskuld gierna see, at the try stånden måtte uti
en deputation tilsamman upträda til ridderskapet och adelen och
1720 den 28 juni.
341
thetta föredraga, at med samma stycken måtte blif:a anstånd til en
annan sammankomst, om Gud wil, och nu med första thenna sam¬
mankomsten föras til slut. Theruppå företeddes et skrifftel:t pro-
ject, som hoos borgareståndet blifwit upsatt til samma puncters
föredragande hoos riddarskapet och adelen, hwilket blef upläset
och effter en och annan liten ändring, som strax skedde i följe af
en och annan påminnelse, samt en tilsats ang:de thet som blifwit
rördt om presterskapets inkomst och annat thylikt, samtyckt at i
then form hoos borgareståndet reenskrif :as. Widare utläto sigbem:te
deputerade, at borgareståndets tanke är, at 12 af hwartthera stån¬
det uti thenna deputation måga upträda, men at thet icke lärer kun¬
na ske förrän på nästk. torsdag, emedan adelen nu ei är in pleno
tilsamman. H:r ärchibiskopen swarade med tacksäjelse för bor¬
gareståndets communication och then utlåtelse, at presteståndet fin¬
ner sig härmed wäl förnögdt.
3. Uplästes et memorial til ståndet, upsatt och underskrifwit afom landshöf-
the 3:ne dannemän, som äro fullmächtige för Ångermanland, Me-
delpad och Jämtland, ang:de then förr begärta thessa provinciers Norrland,
söndring ifrån Gefleborgs län, hwaröf:r the åstunda at få et skriff-
teligit utslag af presteståndet antingen med bifall el:r med the or¬
sakers andragande, hwarföre ståndet thertil ei kan samtycka.1 Se¬
dan häröf:r war discurrerat, blef han, som memorialet insinuerat,
inkallad och honom förestält, at wäl thetta ståndet för sin deel fin¬
ner ansökningen skälig men kan thertil ei widare giöra, så wida the
andre stånden behagat stadna i then meningen, at landshöfdinge-
sätet nu strax kan flyttas ifrån Gefle til Sundswall, på thet the måga
haf:a sin landshöfdinge så mycket närmare, såsom för öfrigit theras
åstundan icke heller aldeles afslås utan upskiutes, til thes Gudi be¬
hagar förläna friden, tå thet wid en annan ständernas sammankomst
kan komma til at närmare öfwerwägas, huru thetta må jämkas och
fastställas. Och bewiljades härå effter bondens begäran extractum
protocolli.
4. Gafs tilfälle at ventilera then qvsestionen om bördsretten, och Om börds-
som man gierna wille weta borgarskapets mening härom, afgingo räntan.
h:r probsten Joung och h:r kyrkoherden Qwiding therom at för¬
nimma men kommo tilbaka med berättelse, at ståndet war tå åt-
skildt.
1 Orig. i vol. F. 5, nr 91, Prästeståndets arkiv.
342
1720 den 28-—30 juni.
Om preste- 5. Blef för godt funnit, at hrr probsten Tollstadius, hrr probsten
gårdsbygg-
nåd och J°unS> hrr probsten Fridelinus och hrr kyrkoherden Rosell skulle
presternas gå til bondeståndet och jämte presteståndets wänliga helsnings an-
rcttighctcFi
’ mälande tala med them, at som the begärt en närmare förklaring
öfwer the 7 laga husen i prestegårdarna och Kongl. Maj :t i sittiande
råd theröfwer resolverat och en nådig förklaring gifwit, the tå å
sin, som presteståndet å sin sida, wille therwid acqviescera, samt
at thet öfriga, som kan rördt warda angrde presterettigheterna,
måtte stadna af och blifwa wid thet som af ålder warit hafwer.
Effter en stund kommo the tilbaka med bondeståndets tienstligaste
hälsning och swar, at the äro nögde med then gamla wanligheten
och therwid gierna förblifwa.
Samina dag eftermiddagen.
Communica- i. Förrän hrr ärchibiskopen upkom, kom bod ifrån borgarestån-
tlon med
borgerskapetdet, och i anledning theraf at the förnummit, thet presteståndets
i et och an- deputerade sökt them förgäfwes förmiddagen, sedan the wörö skil-
nat ärende.
da, gåfwo tilkänna, at borgareståndet war nu församlat men skulle
strax skiljas åt, på thet, om så behagade, thesförinnan them måtte
communiceras, hwad som förmiddagen warit ärnat. Tå afgingo hrr
probsten Joung och hrr kyrkoherden Qwiding med samma ärende,
som ofwanföre § 4 förmäles, samt therhos at förnimma borgerska¬
pets tanka, medan anslag är, at the deputerade öfwer adelens privi¬
legier nu kim hy2 skola komma tilsamman, om man widare sig til
en sådan apart conference skal inlåta eller icke, eller om alla try
ståndens deputerade tillika nu skola upträda. Och kommo tilbaka
med swar angrde bördsretten, at borgareståndet i dag gifwit therom
sin utlåtelse, at thet strax må begynnas dömas effter thenna nya
förordningen. Men hwad conferencen om privilegierna angår, at
borgareståndet icke tänker sig särskildt thertil mera infinna. Och
som åtskillige anslag wörö til andra deputationer, så wardt ståndet
härmed åtskilt.
D. 30 Junii förmiddagen.
Communica- 1. Gingo efter ståndets anmodan probsten Joung och kyrkoherden
tborge^- Bökman til borgarskapet at med them communicera, thet prester-
skapet. skåpet gerna skulle see, at thet i förgår aftalte ärendet kunde kom-
1720 den 30 juni—1 juli.
343
ma til ''.verkställighet, så at thessa try stånden låta förstå sin ändte-
liga mening at få slut uppå riksdagen och förthenskuld upskiuta
the ärender, som ännu ei hunnit komma til afgiörande, och at then
skrifft, som til then ändan blifwit upsatt, må blifwa af alla try stån¬
dens talemän underskrifwen och i secrete utskottet til Hans Ex-
cell:ce h:r landtmarskalken framlefwererad, emedan ridderskapet
och adelen ei är tilhopa in pleno, at stånden kunna til them någon
deputation härom affärda.
2. Förehades åter qvsestionen om bördsretten, när thet som ther- Om börds-
om stadgat är, skal taga sin begynnelse til wederbörande domstolars rätsförord-
effterrättelse, och stadnade theruti, at ei synes någor widare åt¬
skilnad kunna giöras än at alle saker, som wäl blifwit incaminerade
men ei afdömde, måga slitas effter then förordning, som nu blifwit
fattad och strax effter riksdagens slut kommer at äga sin krafft.
3. Återkommo probsten Joung och kyrkoherden Bökman med Swar ifrån
thet swar, at borgerskapet gierna seer, thet riksdagen befrämjas til skåpet"
slut, men hafwer then thertil projecterade skriften icke ännu ren-
skrifwit, utan skal låta thet ske efter middagen at i morgon, wil Gud,
antingen föredragas ridderskapet och adelen in pleno, om the kunna
bringas til at komma tilhopa, el:r ock i secrete utskottet ingif:as, tå
thessa try stånden kunna komma tilhopa kl:n 7 thensamma at un-
derskrifwa. Och holts thetta altsammans godt.
D. 1 Julii förmiddagen.
1. Inkommo 2:ne deputerade ifrån borgarskapet, såsom ock Om privile-
ifrån bondeståndet, til at rådgöra med presterskapet hwad nu må glerna'
stå til görandes, emedan ridderskapet och adelen låtit anslå til con-
ference med alla try ståndens deputerade öfwer privilegierna; och
tycktes bäst wara, at 12 af hwarf stånd träda tijt til at förnimma,
huruwida någon giörlighet wara kan at nu komma til någon afhand¬
ling i thetta wichtiga ärendet, när thet är uppå sidsta tiden, och så
snart sig wisar, at thet icke kan låta sig giöra, afbryta altsammans
thermed at man förklarar, thet hoos thessa try stånden icke är nå¬
gon skuld, at thet nu måtte lemnäs ogiordt, och sedan framlefwerera
then skriften, som blifwit upsatt til at söka upskof uti thetta och
flere ärender til at winna et skyndsamt slut uppå riksdagen. Samma
skrifft wardt ock sedermera framtedd, och then meningen, som til-
sattes ang:de presterskapets inkomster etc., uttagen.
344
1720 den 1—4 juli.
Ang:de prés- 2. Inkommo någre deputerade ifrån bondeståndet och begärte, at
tornäs rcttifJ-
heter. tllen menin§en äng: de inkomster etc., som prester skåpet låtit in¬
flyta i then skrifften, som ämnats til ridderskapet och adelen, måtte
utelåtas, emedan the äro få, som thet kan angå, och i öfrigit är hela
bondeståndets mening at wilja blifwa wid thet som efter hwar
landsorts natur och beskaffenhet warit af ålder wanligit. Hwilket
äfwen presterskapet betygade wara sig til nöije och berettade, at
bem:te mening allareda blifwit utstruken.
Förslag til 3. Föredrogs justitisedeputationens förslag til lön för the utom
sUtkebetien- Swea och Götha hofretter warande justitisebetiente i så måtto, at
tes hielp. alle werkelig tienst görande utaf hwariehanda stater, som niuta full
lön til 200 d:r s:m:t och therofwer, måtte thertil bidraga 1 procent
af lönen. Men hwilket förslag presteståndet för sin del fann så myc¬
ket mindre kunna bifallas, som thet haf:r fast många flychtiga och
nödlidande utaf sit stånd til at undsätja.
Conference 4. Gingo til then uti § 1 omrörde conferencen med riddarskapet
”"gierna^6” 0ch ade^en högwördigste h:r ärchibiskopen, hrr biskopen doctor
Braun, h:r doctor Molin, h:r prof. Benzelius, probsten Tollstadius,
hrr kyrkoh. Ullenius, probsten Strömer, probsten Junbeck, probs¬
ten Joung, hrr kyrkoh. Qwiding, hrr kyrkoh. Bökman och hrr kyr¬
koh. Sandberg.
Om reduc- 5. Inlefwererades ifrån riddarhuset en projecterad instruction för
tionswärket. en hämnad riksens ständers commission öfwer reductions- och li-
qvidationswerket, hwilken uplästes, men kunde nu ingen definitiv
utlåtelse theröfwer falla, emedan få utaf ståndet wörö tilhopa. Holts
doch af en och annan betänkeligit at gifwa thertil bifall, emedan
thet hafwer et ganska widlöfftigt och kronan altför skadeligit ut¬
seende. Andre åter höllö före, at om thet ei går widare än at thet
rettas, som kan finnas wara uppenbar orett, så synes thet mycket
billigt, at sådant befrämjas.
D. 4 Julii förmiddagen.
Om lagmans- 1. Påmintes, at til secrete utskottet åstundas e*tractum proto-
och^härads- c0^> 'luru presteståndet sig utlåtit om häradshöfdings- och lag¬
rätten. mansrentan; och såsom ståndet tilförne ei widare härutöfwer sig
yttrat än at wilja conformera sig med the andra ståndens mening,
altså togs nu thetsamma uti widare öfrrwägande, och fans för godt
at låta bero wid thet, the andra riksens ständer såsom med rege-
1720 den 4 juli.
345
ringsformen enligit allareda hafwa bifallit, så at bem:te renta lem¬
näs under justitisestatens serskildta disposition, doch at therföre
göres behörig räkenskap, och hwad öfwerskott, som blifwa kan, an-
wändes til aflöning för the utom Swea och Götha hofretter warande
justitisebetiente, så länge then närwarande nöden thet fordrar.
2. Sammaledes föredrogs, huru såsom ibland andra ifrån riddar- Om börds-
huset d. 1 hujus communicerade puncter blifwit kundgiordt, at så-
som presteståndet conformerat sig med riddarskapet och adelen
^fwer bördsretten, at alla redan incaminerade bördstwister dömas
efter gamla lagen, hwarefter härtils procederat är, och alt hwad
efter d. 30 Junii inkommer, efter then nya förordningen, som på
bende dag dateras, så torde wara nödigt, at sådant uti protocollet
observeras hoos ståndet. Häröfwer utlät sig presterskapet, at theras
nening om thenna saken är redan skrifftel:n ingifwen, och wore
■nan ännu i samma tankar, icke wetandes, när en sådan conforma-
tion, som här förmäles, med riddarskapet och adelen skall wara
skedd, utan lärer theras mening i thet målet icke wara rättel:n fat¬
tad, hållandes presterskapet thet för rettwist och billigt, at uti the
incaminerade bördetwister, ther redan någon dom in meritis caussse
är utfallen, må thet therwid förblifwa, men alt öfrigit, som härtils
icke blifwit någorstädes afdömt, dömas efter then nu författade och
utkommande förordning. Så holts ock nödigt, på thet ståndets stilla¬
tigande härutinnan ei må för samtycke ansees, at thetta tilbaka til
h:r secreteraren WuLfwenstierna extraderas.
3. Framtedde h:r kyrkoh. Bökman projectet til riksdagsbeslutet, projectet til
nwilket han i går efter afftonsången låtit på riddarhuset för ståndet rik^®^be"
afskrifwas. Samma project blef theruppå upläset, och wörö the 8
första punctarna fullskrefne samt then 11, men 9 och 10 lemnade
öpne. Widare kom thet icke thenna gången at företagas eller några
påminnelser therwid giöras.
4. Berettade h:r doctor Molin, at tå han tillika med flere af stån- Om frelse-
det d. 1 hujus war til conference öfwer the adel. privilegierna, syn- sitiande.
tes wäl uti thet öfriga någorlunda kunna träffas en förening, men
uti § 27 ang:de frälsehemmans besittning af andra än frälsemän
wille the af ridderskapet och adelen intet begifwa sig utan til sin
förmente retts bestyrkande företedde och upläste åtskilliga reces-
ser, theraf han wäl hade begärt communication men then icke kun¬
nat bekomma. Ser ei heller för sin del, at samma åberopade recesser
wilja theras sak så synnerhn hielpa.
346
1720 den 4 juli.
Protocoll up- 5. Uplästes protocollet ifrån then 1 Junii til d. 23 ejusdem ex-
läsas. clusive. Och tå theruti af d. 4, § 3 förekom thet som här i ståndet
war afhandlat om the 7 laga husen uti prestegårdarna, påminte h:r
Oin preste- probsten Dahlborg, at han nyl:n sedt thet sorn lagcommissionen fat-
nad^chres ta* an§:c*e prestegårdarnes byggnad, och funnit thet komma när
ternas rettig-öfwerens med thet project, som här wid förb:te tilfälle blef upsatt.
heter. samma tilfälle omrörde ock bem:te h:r probst, at han uti re¬
solutionerna uppå almogens beswär år 1683 och 1689 märkt, thet
högstsal. konung Garl XI gifwit sit nådigste samtycke thertil, at thet
med presterettigheternas utgiörande i Dalarna och Wermeland
måtte förblifwa wid then gamla wanligheten, oansedt förordningen
af 1681 icke långt tilförne under Hans Maj:ts höga namn war ut¬
kommen.
Om lands- 6. Anmälte sig åter allmogens fullmächtige ifrån Jemtland, Ånger-
inet^Norr" manland oc^ Medelpad i sin förriga ansökning om thessa landska-
land. pers söndrande ifrån Gefleborgs lähn til et särskildt höfdingedöme
och hade nu at företee så wäl borgare- som bondeståndens skriff-
tel:n meddelte bifall til thenna sin åstundan, begärande förthen-
skuld, at äfwen thetta ståndet wille sin ändteliga mening härutöfwer
benäget utlåta. War dt altså thenna saken nu tagen i behörigt öfwer-
wägande, och i anseende så til then af bem:te lands widlyftighet
flytande stora nödwändighet, hwilken genom landshöfdingesätets
flyttande ifrån Gefle til Sundswall eller någon annan ort ei synes
kunna afhielpas, sorn til almogens redebogenhet at sielf löna lands¬
höfdingen och betienterna, så länge kriget påstår, så at staten ther-
igenom nu icke graveras, achtade presterskapet aldeles skäligt then¬
na ansökning at bifalla och skulle fast gerna see them kunna här¬
utinnan winna sit nöje, doch at personens utnämnande til lands-
höfdingeämbetet Hans Maj :ts nådigste wälbehag likmätigt regerings¬
formen i underdånighet hemställes.
Conference 7. Såsom klockan nu war 10, afgingo ståndets deputerade til con-
ÖfJegiernaVI" ferencen öfwer privilegierna, hwartil uppå riddarhuset war anslag,
och the öfrige skildes thermed åt.
Hwilken få- 8. Klockan inemot 12 kommo ståndets deputerade til conferencen
fängt aflupit-me(j a(jejens deputerade öfwer privilegierna tilbaka, emedan föga
liknelse welat sig wisa at nu kunna thet ärendet behörigen utreda
och then skrifften, som blifwit af preste-, borgare- och bondestånden
upsatt til at söka upskof med thetta och annat mera til en annan
riksdag och nu skynda thenna riksdagen til slut, förthenskuld blif-
1720 den 4—5 juli.
347
wit med adelens deputerade communicerad. Hwarföre ock nu h:r
probsten Joung och h:r kyrkoherden Q widing affärdades til borger-
skapet at med them höra, huru thessa try stånden sig måga förena
thenna sin angelägenhet äfwen Hans Kongl. Maj:t i underdånighet
at föredraga. Hwilke kommo om en liten stund tilbaka med beret-
telse, at borgerskapet tänker eftermiddagen låta ther projectera en
skrifft, hwilken i morgon, wil Gud, om stånden komma kl:n 7 til-
hopa, kan komma at justeras och underskrifwas och sedan Hans
Maj:t genom en deputation ifrån alla 3 stånden i underdånighet
tilställas, hwilket holts altsammans godt. Imedlertid såsom thet
fruchtades, at Hans Maj:t skulle thesförinnan bortresa, påtog sig h:r
probsten Joung hoos h:r estatssecreteraren Bark thetsamma at eff-
terhöra.
9. Framlefwererade h:r probsten Joung en skrifft, hwilken doch En ifrån
icke war underskrifwen men hade blifwit af bondeståndet til bor-bolJf?cständet
lamnad
gerskapet ingifwen, ang:de regeringsformen, genom hwilken bon- skrifft om
deståndet förmenar konungens macht altför mycket wara bunden
och således yttrar sina tankar at lemna Kongl. Maj:t all then rett och
macht, som förre ei souveraine Sweriges konungar, såsom konung
Gustaf Adolph och konung Carl X, hafft hafwa etc. Och hade äfwen
bondeståndets deputerade nu kommit til borgerskapet at förnimma
härutöf :r theras utlåtelse, tå samma skrifft blifwit them tilbaka lef-
wererad och af thet tilfället honom, probsten Joung, af en utaf
samma bönder sedermera i händer stäld. Skedde altså nu, at thenna
skrifften blef upläsen men såsom af et mächta ömt och grannlagadt
innehåld til widare aldeles lemnad.
D. 5 Julii förmiddagen.
1. Företedde h:r biskopen doctor Nordlind en i turkiskt paper Ang:de then
inbunden widlyfftig skrifft, som honom i går uti secrete utskottet P™ ***
blifwit i händer gifwen af borgareståndets taleman h:r rådmannen gionsöfning.
Bånge, hwilken therhoos sagt, at borgareståndet är af samma me¬
ning, som i then skrifften finnes förfächtad. Men tå h:r biskopen
therom frågat några andra af borgareståndet, tå äfwen närwarande,
hade the thertil swarat, at the samma skrifft icke läsit. Som nu sam¬
ma skrifft icke war underskrifwen, tycktes then wäl kunna lemnäs
såsom et löst charteque; men emedan uppå henne fans anteknadt, at
hon, fast dvovtf/juog utkommen, likwäl emot thet som förr stånden
23—601227
348
1720 den 5 juli.
emellan aftalt warit, blifwit i borgareståndet upläsen och innehål¬
let tycktes äfwen fordra, at thereffter något mehr måtte frågas, i
thy then neträffade then tilförne projecterade religionsfriheten för
fremmande manufactur ister til några tusende samt med 20 å 30
prester, som orden theruti observerades wara lydande. Altså acb-
fades godt wara at beskicka borgerskapet in pleno med en deputa¬
tion och förnimma, hwilken som månde wara auctor til samma
skruft, samt om bctgareståndet henne allmännel:n bifallit. Och af-
gingo til then ändan \:r prof. Benzelius och h:r probsten Joung och
kommo tilbaka med thetia swar, at 1) borgareståndet icke weet
auctorta til samma skrifft, utan hafwer hon til them inkommit för¬
seglad. 2) Hade hon wäl blifwit ther offentel:n upläsen d. 1 hujus,
men allenast få warit tå tilstädes, emedan the öfrige tå wörö wid
conferencen öfwer the adel. privilegierna. 3) Hade thetta ärendet
icke ännu hoos them warit til öfwerwägande, utan wille the thel
med första företaga och tå med presteståndet sina tankar communi-
cera. 4) Men hwad h:r rådmannen Bånges utlåtelse angår, war then
särskildt och thes egen, wiljandes ståndet then icke för sin almänna
erkänna el:r theruti någon del taga.
H. Q widings 2. Berettade h:r kyrkoherden Qwiding, thet honom i går händt,
och h. Bök¬
mans beswär.nar “an gå dt neder af justitiaedeputationen, at generalmajoren Ben¬
net, öfwersten Bild och generalkrigscommissarien Palmcreutz ho¬
nom med swåre ord tillagdt, at han allena är then som emot ridder-
skapets och adelens privilegier sig i synnerhet uplägger, och at the
öfrige af presteståndet wäl skulle kunna utaf ridderskapet och ade¬
len antagas för domare i saken etc. öf:r thetsamma beswärade sig
äfwen h:r kyrkoherden Bökman, at han måst höra thylik förtret.
Och wardt forth, af them bägge til samtl. presterskapet hemstält,
om the weta them antingen här i consistorio eller uti någon depu¬
tation hafwa annorlunda fördt sit taal eller giordt något, som ei
warit enligit med hela ståndets mening och the med fog och skäl
kunnat påstå, hwilket ingen kunde them tillägga, utan fast mera
betygade sig hafwa orsak theras wista flit och arbete at beröma.
Om lands- 3. Uplästes § 6 utaf thet i går håldna protocollet ang:de Gefle-
met f Norr- *30r8s lähns sökte delning, hwarwid professor Benzelius påminte,
land. at om Gud skulle innom ét är förläna friden, så skulle staten strax
blifwa graverad, förutan at thet hafwer then conseqvensen, at then
nu warande landshöfdingen i Gefle kommer therigenom i sin lön at
brista, hwilket wil strida emot regeringsformen, så wida han sielf
1720 den 5 juli.
349
thet icke samtycker, och at förthenskuld thetta protocolls extrade-
rande kan synas betänkeligit. Til samma mening inclinerade äfwen
h:r doctor Molin. Doch holts af the flesta före, at thesse omstän¬
digheter ei äro af then wicht, at man therföre bör lemna almogen
i en så twingande angelägenhet hielplös eller ändra thet löfte, som
them blifwit af ståndet gifwit, och wardt altså slutit, at bem:te ex-
tractum protocolli af notarien them meddelas.
4. Ankom notarien i kongl, commerciecollegio och anholt ytter- om siörets-
ligare om presteståndets ändteliga utlåtelse ang:de -wälbem:te col- medlen f°r
° ° commercie-
legii sökte disposition öfwer siörettspenningarna til thes ledamöters collegium.
aflöning; hwaröfwer sedan något war discurrerat. Ståndet stad-
nade i then meningen, at med sielfwa medlens disposition må blifwa
efter förra wanligheten, men at bem:te collegii ledamöter til sin
löns åtniutande måtte blifwa uppå thessa medel, såsom för them the
wissaste, assignerade.
5. Ankommo 4 deputerade ifrån borgareståndet, af hwilka h:r Memorial til
notarien Torpadius, som förde ordet, hade med sig och upläste et Hans Maj:t
justeras.
project til thet memorial, som the try, näml:n preste-, borgare- och
bondestånden i går kommit öfwerens om at upsättia och genom en
deputation i underdånighet insinuera hos Kongl. Maj:t ang:de några
ärenders utsätjande til nästa riksdag och thenna riksdagens skynd¬
sama slut. Samma project blef här approberat at i then form ren-
skrifwas, allenast at ther som talas om the adel. privilegierna röres
också med et ord om then protest, som theremot skedde förledet
år. Och samtycktes således, at samma skrifft af borgerskapets de¬
puterade widare måtte communiceras med bondeståndet och ther-
uppå skyndas til renskrifning och underskrifft at kunna åtminsto
strax i morgon, wil Gud, til Hans Maj :t öfwerlefwereras.
Wid samma tilfälle proponerade bem:te borgareståndets depute-Ang: de bon-
rade, at åter bondeståndet i dag hafft hos them sina utskickade til
’ ° talan uppå
at höra borgareståndets mening om theras skrifft ang:de regerings- regerings¬
formens ändrande, så at konungen får större macht, hwilket borgar- formen-
skåpet, som wäl betänker sin nylin giorda ed på regeringsformen,
ei lättel:n finner, huru thet bäst skal kunna bemötas; och achtades
rådeligast, at man söker til at informera almogen, at then nu fat¬
tade regeringsformen i sig sielf ei mera inskränker konungens
macht än then gamla af år 1634 utan allenast thensamma til tidsens
1 Överstr.: Borgar
350
1720 den 5 juli.
Om contrib.
och krigs-
hielpen.
Myntets af-
slag och
tullen.
Almogens
beg. at kom¬
ma i sec.
utskottet.
Ang:de gr.
von der
Nath.
Om frelse-
hemmans
besittande.
Mag:r Flo¬
dins ansök¬
ning.
närwarande beskaffenhet närmare lämpar, och om the ei skulle äl-
jes härutinnan sig finna, måtte them föreställas, at thet är et werk
af stor widlöftighet, som fordrar mycken tid, så at nu, när man
med all flit wil skynda uppå riksdagens slut, ei möjeligit wara wil
thetsamma at företaga, utan måste forth, til en annan tid och lägen¬
het utsättias.
6. Förehades några ifrån riddarhuset communicerade puncter
och ärender, öfwer hwilka ståndet stadnade uti följande tankar:
1) Bifalles, at contribution och krigshielpen continuera til nästa
riksdag, emedan tarfworna sådant nog lära fordra.
2) Hwad som angår myntets afslag och tullen finnes nödigt, om
thertil komma skal, at thet imedlertid hålles aldeles tyst, på thet
icke i förtid theraf en swårhet i handel och wandel må förorsakas.
3) Samtyckes thet i secrete utskottet fattade swar uppå almo¬
gens begäran at komma i secrete utskottet och biwista deputationer
til riksråds wäljande.
7. Prsesenterade h:r doctor Cameen et memorial, som grefwe Gyl¬
lenborg honom tilstält och gick theruppå ut, at grefwe von der
Nath söker några lindrigare termer i then revers, som han skal
gif:a ifrån sig. Men såsom hrr ärchibiskopen berettade, at thetta
ärendet allaredan blifwit faststält och ei heller then sökte ändringen
synes hafwa särdeles skäl, fick h:r doctor Cameen samma skrifft
tilbaka igen, såsom hwartil ei widare är til görandes.
8. Uplästes en skrifft, som hrr kyrkoh. Bökman insinuerade emot
then wederläggningsskrift, som hrr landshöfdingen Ribbing sidst
communicerat, at inge andre än frelses män hafwa rett at besittia
frälsehemman. Samma skrifft wardt sedan af hrr kyrkoh. Bökman
igentagen med lofwen at lemna en lika lydande til at läggas ad acta.1
9. Uplästes et memorial, insinuerat af regementspastoren mag.
Flodin med ansökande om högwördigste hrr ärchibiskopens under¬
skrift under then remonstration, som honom blifwit bewiljad i
secrete utskottet til befordran hos Kongl. Majrt til någon lägenhet,
emedan han kommit at afgå ifrån thet regemente, hwarwid han här-
tils upwachtat, och nu är utan någon beställning etc.2 Hrr ärchi¬
biskopen holt betänkeligit at underskrifwa en sådan remonstration,
finnandes thet icke wara någon rett wäg til hans befordran utan
snarare lända til oordning, emedan honom åligger at söka sin egen
1Vol. F. 5, nr 125—126, Prästeståndets arkiv.
2 Orig. ib., nr 94.
1720 den 5—6 juli.
351
biskop, och om han skulle hafwa thet nödigt, kan til honom en re-
commendation för honom ifrån ståndet meddelas. H:r doctor Molin
lade thertil, at han ock imedlertid torde til någon löns åtniutande
kunna förhielpas.
10. Uplästes et memorial, som effter ståndets godtfinnande blif-Et memorial
wit upsatt at i underdånighet insinueras hoos Kongl. Maj:t ang:de:
1) theras förhör i sin christendom, som wilja resa utländes, 2) thet
inga böcker eller tractater utan auctorens namns utsättiande måga
tryckas. Och blef approberat at i then form reenskrifwas.
11. Uplästes en böneskrifft, ingifwen af en omwänd jude, ben:d Conv. juchei
Wilhelm
Wilhelm Christlieb, som anhåller om någon hielp uti sin torfftig- christiiebs
het.1 Fanns godt at recommendera honom til thet secrete utskottet, ansökning,
hwarest ståndet wil sig för honom utlåta, at honom måtte blifwa
något tildeelt utur kongl, statscontoiret af the medel, som uti staten
äro upförde för omwände judar, at han således måtte få något til-
räckeligare.
D. 6 Julii förmiddagen.
1. Inkommo 2:ne deputerade ifrån borgerskapet och hade med Suppliqve til
sig renskrefwen then i går här upläste skriften, hwilken nu åter rjts"*
uplästes, blef sedan af h:r ärchibiskopen underskrefwen och ther- dagens slut
uppå återstäld at blifwa af the andra tu ståndens talemän under- priviie-
skrifwen. Så wardt äfwen aftalt, at 6 af hwart stånd skola til thes gierna etc.
öf :rlefwererande sammanträda, antingen thet låter sig giöra här i
staden, at Hans Maj:t inkommer, eller ock at ståndens deputerade
fara thermed til Carlberg. Och blefwo thertil utnämde h:r biskopen
doctor Nordlind, h:r biskopen doctor Braun, probsten Tollstadius,
kyrkoherden Ullenius, kyrkioherden Sandberg och probsten Joung.
Ytterligare kom til öfwerläggande, om icke rådeligit wara skulle,
förrän thenna skrifften til Hans Maj:t insinueras, at genom en de¬
putation af thessa try stånden til ridderskapet och adelen in pleno
försöka, om man kan winna uti thessa mål theras biträde och så¬
ledes enigheten så mycket mera styrka, men i annan händelse haf¬
wa til Hans Maj:ts sökande så mycket större fog. Men såsom the
allareda wid conferencen öfwer privilegierna både mundt- och
skrifftel:n härutaf fått part, borgarskapet icke heller holt rådeligit
någon widare tid thermed at förhala, altså blef thet nu fast wid thet
1 Orig. ib., nr 95.
352
1720 den 6 juli.
fattade aftal at söka Hans Maj:t; och såsom förnams, at Hans Maj:t
i dag til staden ei inkommer, altså skulle ståndens deputerade hålla
sig färdige at fara strax eftermiddagen til Carlberg.
Ang:de bon- 2. Inkommo åter 2:ne deputerade ifrån borgarskapet och före-
deståndets stglte, thet bondeståndet hoos them åligger om swar uppå sin skrifft
talan uppå °
regerings- angående regeringsformen och konungens machts förökande, wa-
formen. ran(jes borgarskapet illa embrasserat, hwad them med godt maner
skal kunna swaras; och kunde theröfwer nu såsom i går ei annan
utlåtelse falla än at man söker them med fogelighet underwisa, huru
thetta är en sak, som är altför öm och rörer then plicht, til hwilken
wi alle hafwe oss edelin förbundit, och at nu icke wil möjeligit
wara något sådant at företaga, hwilket the ock lofwade giöra och
togo thermed afträde samt bondeståndets skrifft tilbaka.
Om myntets H:r probsten Lampa tog sig häraf tilfälle at andraga något om
tubens för myn*e*s af-s'aS och tullens förhöjande, sorn til Hans Maj :t skal hem-
höjande. ställas at med råds råde efter collegiernas inhemtade betänkande
thermed göra och låta, hwilket synes löpa emot regeringsformen,
som förbehåller alt sådant ständerna, men kan af collegierne med
flere wederbörande för särskildt interesse skuld wid theras löning-
ars undfående befrämjas, gifwandes i öfrigit then eftertankan, om
icke regeringsformen så uti annat som i thetta kan komma at änd¬
ras. Under thetsamma
Om reduc- 3. Inkommo 6 deputerade ifrån thet högl. riddarskapet och ade-
tions- och jen ocp nast anmäld helsning förestälte riddarskapets och adelens
liqvidations-
wärket. tankar, at såsom man i många år måste erfara en mycket swår re-
duction och liqvidation, som mången har tryckt och bracht om all
thes egendom och wälfärd, besynnerligen utaf riddarskapet och
adelen, men ock äfwen them utaf andra stånd såsom en och annan
af presteståndet och äfwen borgareståndet, medelst ofrie tomters in¬
dragande etc., så emedan thet strider emot the stadgar och riks¬
dagsbesluter, som om reductions- och liqvidationswerket blifwit i
the äldre tider formerade, och förledit års riksdagsbeslut innehål¬
ler, at thet måtte ändras och rettas, som kan finnas någon wara för
när skedt; ty wil riddarskapet och adelen förmoda, at thet nu kan
komma til werkställighet och af presterskapet såsom et christeligit
werk bifallas, kunnandes thet på thet sättet inrettas, at wisse per¬
soner, som hafwa bästa lägenhet här i staden sig at uppehålla, blif-
wa utsedde til at formera en commission eller hwad thet heta må
och emottaga samt utarbeta, hwad thertil hörer, hwilket wid nästa
1720 den 6 juli
353
riksdag kan komma under ständernas skärskodande, och hwad rett-
wist är winna sin kraft, men hwad annorlunda finnas kan, förkastas
och om intet göras. H:r ärchibiskopen tackade för benägen commu-
nication och lofwade effter någon stund, til ståndet therom får öf-
werlägga, genom en deputation tilbaka et behörigt swar meddela.
Hwilket sedermera theruti stadnade, at borgare- och bondeståndens
deputerade, hwilke 6 st. ifrån hwartthera ståndet strax efter adelens
afträde sig här instälte i mening at jämte thetta ståndets deputerade
nu gifwa sig til Carlberg, med thetta ståndet sig förenade at gifwa
theruppå et sådant swar, som är likmätigt then mening, om hwilken
the allareda kommit öfwerens i then skriften, som til Kongl. Maj:t
är upsatt. Wardt altså nu strax thetta swar skrifteligen författat och
för borgare- samt bondeståndets deputerade upläst, såsom ock lof-
wat, at med hwartthera ståndet skulle en copia theraf communice-
ras. Sedermera utnämdes hrr superintendenten doctor Bröms, hrr
professor Benzelius, hrr kyrkoherden Rosell, hrr probsten Lithovius,
hrr probsten Eurodius och hrr kyrkoherden Noreen, hwilke af-
gingo til at låta thet högl. riddarskapet och adelen thetta swar
kundgöras, såsom thet ord ifrån ord här följer r
Högwälborne etc.
Såsom presterskapet til ingen del wil taga uppå sig thet answar
at ei befrämja, hwad som rettwist och christeligit pröfwas kan, altså
hade ock warit thes önskan, at thet i förledit års riksdagsbeslut om¬
rörde reductions- och liqvidationswerket, hwarigenom en och an¬
nan kan wara skedt förnär, hade nu kunnat winna sin werkställig-
het, men beklagar, at thet nu uppå sidsta dagarna, sedan ständerna
warit et halft år tilsammans och i så måtto ei annat kunna än yrka
uppå riksdagens skyndsama slut, har kommit til at föredragas. Och
emedan the, hwilke til et så angeläget werks företagande, hwaruppå
rikets och undersåtarnes rett hänger, böra först och framför all ting
med wederbörlig instruction warda försedde, hwilket et noga och
moget öfwerwägande betarfwar, som uti hastighet sig icke göra
låter, altså hafwer presterskapet hållit rådeligast, thet man nu ut¬
nämner wissa owälduga, redeliga män af ständerna, the ther til
ständernas nästa sammankomst utarbeta instructionen och planen
til thet företagande reductionswerket, på thet man med et uti has¬
tighet upsatt reglemente sig icke må öfwerila och således et så
wichtigt werk på en lös och osäker grund fastställa. Kunnandes
imedlertid hwar och en, som förmenar sig wara skedd någon orett
354 1720 den 6 juli.
och kunna therutinnan någon ändring förwänta, för sig sielf sina
skäl utarbeta at jämwäl hafwa them til nästa sammankomst til reds,
tå strax wid riksdagens begynnelse en deputation utaf ständerna
kan utnämnas, at så thet ena som thet andra kan ther komma til
skärskodande och skyndesamt afgörande, försäkrandes presterska-
pet at ei undandraga sig til at giöra thet höglofl. riddarskapet och
adelen så i gemen som hwar och en wederbörande i synnerhet bi¬
träde uti alt, hwad som billigt och rettwisan likmätigt wara kan.1
Om slut uppå Bemäldte deputerade fingo äfwen i commission at skynda uppå
riksdagen, riksdagens slut och höra, hwad dag thet menas kunna låta sig göra.
Borgerska- 4. Tog h:r ärchibiskopen för någon sin angelägenhets skuld af-
pets tankar, träde, och inkommo sedermera 2 :ne deputerade ifrån borgarskapet,
hwilke af et extracto protocolli, hållit i theras stånd, förestälte bor-
Om myntets gerskapets tankar, at hwad som angår 1) myntets afslag och tul-
afslag och jens förhöjande håller borgerskapet före, at thet löper emot rege-
tullens för¬
höjande. ringsformen, om tilfälle gifwes at therom något sluta, utan när stän-
Bondest&n- derna äro tilsammans. 2) Bondeståndets begäran om sammanträde i
dets med- secrete utskottet och deputationer til riksråds wäljande synes bor-
warande i
secrete ut- garskapet, at thet förra så wida må bifallas, som ther förehafwes,
skottet och hwad sorn widkommer rikets almänna hushåldning, men thet senare
nksrådswal.
aldeles samtyckas, och thet så mycket mera, som the ifrån konunga-
Riksdags- wal ei kunna uteslutas. 3) Riksdagsbeslutet: achtar borgerskapet
beslutet, nödigt, at ther uttryckeligen specificeras alla förordningar, som nu
blifwit af ständerna faststälte och härefter skola gällande wara, så¬
som ock at theruti införes om reductionswerket then mening, som
thessa try stånden fattat, och äfwenså om privilegierna, at thet in-
ryckes efter then mening, om hwilken thessa try stånden kommit
med hwarandra öfwerens. H:r biskopen doct. Nordlind tackade
uppå ståndets wägnar för benägen communication; begärte ock, at
thetta extractum protocolli måtte blifwa ståndet meddelt; hwilket
äfwen lofwades.
Om reduc- 5. Igenkommo ståndets deputerade, som warit til riddarskapet
tionswärket. ocj^ a(jelen tillika med the andra 2:ne ståndens deputerade, tå
superintendenten h:r doct. Bröms berettade, at theras committe-
rade ärende blifwit behörigen aflagdt och ei annat kunnat märkas,
än thet blifwit med nöje uptagit. Så hafwer ock efter begäran lof-
wats, at en copia utaf thetta swar skulle blifwa h:r secreteraren
1 Memorialet är även tr. i BoP, 1, s. 535. Förslag till instruktion tr.
RAP, 1: 2, s. 335—340.
1720 den 6 juli.
355
Wulfwenstierna meddelt. I öfrigit hade the wid thetta tilfälle äfwen Om riksda-
Sens slut
förnummit, thet Hans Maj:t i dag inskickat en generaladjutant til
Hans Excellice riksrådet och landtmarskalken med befalning, at
riksdagen måtte i morgon, wil Gud, afblåsas, men riddarskapet och
adelen hafwer ei något sådant yttrat utan i thes ställe låtit sig för¬
märka, at the hoos sig kommit therom så öfwerens; men hafwer
jämwäl förnummits, at Hans Excell:ce h:r landtmarskalken jämte Deputation
6 deputerade utaf adelen rest ut til Hans Majit til Carlberg: och td Hans
Majit.
wardt således nu öfwerenskommit, at thessa try ståndens depute¬
rade, som skola lefwerera til Hans Majit förr omrörda underdåniga
skriften, skola samlas strax eftermiddagen och prsecise kim 1 wid
Rosenbad at gifwa sig therifrån til Carlberg.
6. Proponerade h:r professor Benzelius, om ståndet wil lemnaOm riksdags-
sina medbroder, som äro i secrete utskottet, at reglera och fastställa heslutets
reglerande.
riksdagsbeslutet, hwilket samtycktes med thet förbehåld, at inge
flere puncter än the som härtil blifwit communicerade, tilsätjas
men the 2:ne angide reduction och 1719 års adeliga privilegier
ändtelm påstås at inflyta efter then mening, som thessa try stånden
hafwa kommit öfwerens om.
7. Berettade h:r doctor Molin, at nu äfwen war en utskickad ifrån Om riksda-
rådet och lät weta, at hos Hans Excellice riksrådet och öfwerste- gens flå¬
sande.
marskalken grefwe Tessin skal eftermidd. kl. 2 undfås swar, an¬
tingen riksdagen kommer i dag eller i morgon, wil Gud, at afblåsas,
och anmodades förthenskuld notarien mag. Melander thetsamma tå
at efterhöra och thet h:r doctor Molin för predikans skuld kund-
göra.
Samma dag emot aftonen kim 6, tå ståndet, emedan riksdagen
efter middagen blifwit afblåst, åter kom tilhopa.
1. Inkommo 2 me cammarherrar och anmälte Hans Majits nådiga Invitation
helsning samt kallelse at i morgon, wil Gud, effter förrettad riks- UPga]er„ks"
dagsslutpredikan här i Storkyrkan uppå rikssalen sig inställa.
2. Inkommo 4 deputerade både ifrån borgare- och bondeståndet,Angide riks-
för hwilka borgmestaren h:r Holeen förde ordet, och giorde then'1
förestälningen, at såsom man oförmodeligen förnummit, thet riks- riksdags-
dagen i dag blifwit afblåst, så at ständerna i morgon, wil Gud, skola beslutet-
komma på rikssalen och riksdagsbeslutet tå äfwen upläsas, hwaruti
the 2 me stånden hafwa så mycket swårare sig at finna, som thet
356
1720 den 6 juli.
aldeles går ifrån then methode, som förr warit wänlig, i thet at
aldrig skedt, at någon riksdag blifwit afblåst, förrän samtl. stän-
derne haft therutaf part och riksdagsbeslutet blifwit justerat, hwil-
ket nu intetthera skedt, och hafwa förthenskuld the 2:ne stånden
ei kunnat underlåta at hemställa til presterskapet, om icke nödigt
wara wil at i dag genom en deputation föredraga Hans Majit, an¬
tingen Hans Majit täckes i nåder bifalla, at med riksdagsbeslutets
upläsande får i morgon, wil Gud, bero och thet sedan af ständerna
justeras, eller at med upträdet på rikssalen får anstå en dag, til thes
thetta justerande kan låta sig göra, hwilket the 2 ine stånden för
sin del funnit för en nödig utwäg at rätta thenna oredan, men haf-
wer doch welat til presterskapet hemställa, om thet behagar them
härutinnan at biträda eller kan til werkets hielp finna något annat
expedient. H:r ärchibiskopen bemötte thenna theras föreställning
thermed, at han gerna skulle önska til at finna thet som å alla sidor
kan lända til bästa nöje, men fruchtar, om man thetta således an¬
griper, at thet wil hafwa någon swår påfölgd. H:r biskopen doctor
Nordlind och flere utaf ståndet påminte, at riddarskapet och ade¬
len lofwat och h:r landshöfdingen Strömfeldt är färdig at inrycka
uti riksdagsbeslutet thet som thessa stånden påstå om reduction och
privilegierna, så at werket bäst kan hielpas, om man går neder på
riddarhuset och ther tilser, at beslutet blifwer justerat, hwilket lärer
snart låta sig göra. Och blef therwid, at thet förslaget antogs, så at
bägge ståndens deputerade togo thermed afträde.
Om instruc- 3. Berettade h:r biskopen doct. Brauner, at en ifrån camarrevisio-
'cammar^1' nen honom tilfälle at fråga, huru thetta ståndets mening är
revision, om instruction för samma collegio, om then som nu blifwit projec-
terad, icke må så fastställas, at then får til collegii efterrettelse
extraderas. Men hwaröfwer ei särdeles swar gifwas kunde, emedan
ståndet ei hållit så nödigt then instructionen under många andra
hinder här in pleno at upläsa.
Huru be- 4. Berettade h:r biskopen doctor Nordlind, at the try ståndens
^tU^Sans611 deputerade i dag kl :n 1 farit ut til Carlberg, tå Hans Maj :t tog myc-
Majitaf- ket nådigt emot them och befalte sielf, at the skulle läsa up then
skrift, som the hade med sig, som ock skedde. Wid then första och
andra puncterne om instructionerna och reductionswerket wardt
altsammans gillat; när the kommo til then tredie puncten om pri¬
vilegierna, berettade Hans Majit, thet landtmarskalken warit ther-
ute och begärt underskrift på adelens gamla privilegier, tå Hans
lupit.
1720 den 6—7 juli.
357
Maj :t sade sig lofwat them i morgon bittida, wil Gud, underskrifwa,
hwaruppå h :r biskopen swarat, att om så wore, skulle presterskapet
önska, at jämwäl Hans Majit täcktes thes gamla privilegier i nåder
underskrifwa, hwaremot the öfrige så utaf presterskapets som the
andra ståndens deputerade sagdt sig ei widare hafwa in commissis
än thet som skriften innehåller, tå Hans Majit i nåder begärt, at
stånden skulle härom widare in pleno öfwerlägga samt tala med
landtmarskalken och låta Hans Majit sedan weta, hwad samråd thet
blifwa kan. Hafir ock äfwen Hans Majit budit skriften tilbaka at
communicera henne med Hans Excellice grefwe Horn, hwartil swa-
rats, at om så skulle behöfwas, hafwer man samma skrift uti staden,
och hade ständernas deputerade thermed tagit sit underdåniga af¬
träde.
5. Sedermera proponerade hir kyrkoherden Qwiding, om i eke Om en ny be-
nödigt wara wil, at thessa try stånden åter i morgon, wil Gud, söka 'jj^^Ma.pt1
at upwachta Hans Majit, förrän han går uti rådet, til at widare i angide ade-
underdånighet påminna, at inga adelens privilegier måga blifwa
underskrefne, emedan man ei tilfyllest kan wara omhugsam, sedan
man så wäl försökt, huru the weta biuda til uppå hwariehanda sätt
at få sit fram. Hwilket äfwen fanns godt, och blefwo thertil ut-
nämde hir biskopen doctor Braun, hir probsten Lampa, hir probs-
ten Joung och hir kyrkoherden Qwiding, hwilke ock lofwade thet
i afton communicera med borgare- och bondestånden och i morgon,
wil Gud, klin 6 komma här i rummet tilhopa, men til sammankomst
in pleno beslöts, at anslag skal ske til klin 7.
D. 7 Julii om morgonen klin 7.
1. Berettade hir superintendenten doctor Bröms, at i aftons widOm riksdags-
riksdagsbeslutets justerande hafwer thet öfriga alt blifwit til nöjepj.*;yUegLrna
reglerat, men hwad privilegierna angår, hafwer adelen ei welat låta
sig thertil beqwäma at samtycka til theras restituerande, som i an¬
ledning af 1719 års privilegier blifwit depossiderade, eller at ordres
til landshöfdingarne therom skola affärdas, emedan thet wil löpa
emot then respect, som man bör hafwa för en fullmyndig drottnings
underskrift, hwaruppå doch swarats, at likaså låter thet sig argu¬
mentera, at man bör på en fullmyndig konungs döda mull respec-
tera thes höga författning och maintineras wid thet som i anledning
therutaf någon undersåte besitter. Ytterligare berettade hir ärchi-
biskopen, thet han fått en schedel ifrån estatssecreteraren, at 2 elir
358
1720 den 7 juli.
3 utaf ståndet skola nu kl:n 8 komma up til Hans Majit, hwilket
äfwen tor angå privilegierna, och blef förthenskuld h:r probsten
Joung anmodad at gå til borgerskapet och förnimma, om the äfwen
fått et sådant bud, kommandes strax igen med thet besked, at så
skedt wore, hwaruppå hrr ärchibiskopen samt hrr probsten Strö¬
mer, hrr probsten Dahlborg och hrr probsten Joung gingo up til
Hans Majrt, och thet öfriga presterskapet begaf sig neder i kyrkan
til gudstienstens biwistande, hwilket blef borgerskapet genom pe-
dellen kundgiordt.
Anslag til 2. Skedde efter notariens påminnelse anslag til penningeutdel-
P£delningUt nin8en emellan the fattiga sollicitanter, som sina attester och böne¬
skrifter til presteståndet ingifwit, nästkrde d. 9 hujus eftermidd.
kim 3.
Riksdags- 3. Klåckan 8 gick ståndet neder i kyrkan, hwarest under en hel
slutpredikan.^.mas rjngnjng ocjj se(ian under spelande uppå orgewerket snart en
half tima wäntades uppå borgare- och bondestånden, hwilke doch
icke sig instälte, utan gick tå gudstiensten för sig, tå theologiae pro¬
fessoren hrr mag. Jacob Benzelius predikade och hade til text the
utaf Psal. XXIX, v. 11 utsedde orden: Herren skal gifwa sino folke
kraft, Herren skal wälsigna sit folk med frid. Imedlertid korn först
näst för gudstiensten och sedan under sielfra predikan landtmar-
skalkens utskickade och lefwererade hwarthera gången en skrift,
som skulle med presterskapet communiceras.
Om borgare- 4. Efter sluten gudstienst trädde åter presterskapet up i sit wan-
och bond®' liga rum, tå hrr doctor Cameen berettade, at när pedellen, som först
SlällucIlS tlt.6-
blifwande blef skickad til borgarskapet, kom igen med thet swar, at the icke
lfra£a„redl" wille uti kyrkan sig inställa, förrän theras deputerade, som gått up
til Hans Majrt, skulle komma tilbaka, hafwer hrr doctorn sielf gått
til them och giordt them then förestälning, at the doch wille til
gudstienstens biwistande sig infinna, warandes samma beskaffen¬
het med presterskapet, som nu äfwen hafwer hos Hans Majrt sina
deputerade, men the theruppå swarat, at när sådan oenighet är,
weta the icke, huru the kunna wara skickelige at gå uti kyrkan;
hade doch ändtelrn bedit, at hrr doctorn wille låta ringa något
längre, hwilket, huru thet sedan skedt och tiden i thet möjeligaste
utdragits, är hwariom och enom bekandt.
2:ne skrift- 5. Sedermera uplästes the 2:ne skrifter, som neder i kyrkan kom-
tpri ifrån 3,dG*“
len ang-de landtmarskalken til ståndet, then ena en copia af et me-
theras privi-morial til Kongl. Majrt ifrån riddarskapet och adelen at genom cir-
legier.
1720 den 7 juli.
359
culairbref til landshöfdingarne må kundgöras, thet 1719 års adeliga
privilegier til nästa riksdag måtte hwila etc., then andra en mening,
at om någon fattig prestänka skulle i anledning af ber:de privile¬
gier wara ifrån någon frälsejord depossiderad, thensamma måtte
igen restitueras; men hwilket ei fans göra tilfyllest.
6. Inkom h:r ärchibiskopen och berettade, thet riddarskapets och Hans Maj:ts
adelens deputerade först warit inne hoos Hans Maj:t och rådet och a(jJiens0pri-
wäl fått confirmation och underskrifft på sina gamla privilegier, vilegier och
riksdags-
men sedan hade the andre 3:ne ståndens deputerade inkommit och j^^tet
i underdånighet remonstrerat, at hwarken 1719 års eller konung
Gustaf Adolphs privilegier måtte blifwa confirmerade, utan altsam¬
mans til widare anstå, at thet framdeles likmätigt regeringsformen
kan bringas til richtighet, tå thet ändtel:n theruti stadnat, at thessa
try stånden fått tilstånd at ännu göra til benthe privilegier sina på¬
minnelser. Och haf:r Hans Maj:t therhos i nåder betygat, at thessa
adelens privilegier ei blifwit widare än til nästa riksdag confirme¬
rade. Så hafwer ock länge disputerats om riksdagsbeslutet, at thet
icke måtte uppå rikssalen upläsas, emedan thet ännu ei kommit at
justeras. Men såsom thet funnits oanständigt, at ei något beslut
skulle blifwa upläst, så hafwer thet ändtel:n theruti stadnat, at thet
blifwer upläst, såsom thet nu är; men skal therföre icke ansees
såsom stadgat och faststält, utan får sedermera antingen i dag efter
middagen eller i morgon, wil Gud, komma at behörigen regleras.
Probsten Strömer påminte, at så wida förledit års privilegier för
adelen blifwit expedierade emot the andra ståndens protest och så¬
ledes emot regeringsformen, så wore thet wärdt at efterfråga, hwil-
ken then expeditionen förrättat, at han therföre må få et wälför-
tient tiltal. Och tycktes thet hafwa sina goda skäl, så at wäl kan
med borgerskapet therom confereras.
7. Klåckan 12 upträdde efter sin ordning uppå rikssalen först Ständernas
presterskapet och sedan borgare- och bondestånden och blefwo ^e^pp^riks-
hofqwartermästaren til sina rum anwiste, hwarefter, sedan guds- salen,
tiensten uppå kongl, hofwet, hwarest theol. prof. prim. h:r doctor
Molin predikade, wid pass kl:n 1 war äfwen til ända, först ridder-
skapet och adelen til sina rum sig instälte, sedan Theras Excell:cer
riksråden med Hans Kongl. Maj:t. Så wörö ock närwarande Hans
Kongl. Maj:ts h:r broder Hans Durchl:t printzen af Hessen, främ¬
mande ministrer samt andre cavallierer och fruentimber. Tå Hans
Maj :t hade satt sig på sin konungsliga thron, stego först hwar efter
360
1720 den 7—8 juli.
Huru thet
tilgådt med
adelens pri¬
vilegiers un¬
derskrift!.
annan fram alla fyra ståndens taleman och hade til Hans Maj :t sina
underdåniga afskedstal. Sedan blef riksdagsbeslutet af estatssecre-
teraren baron Barch upläst. Theruppå holt på Hans Maj:ts wägnar
riksrådet grefwe Meijerfeldt et afskedstal til samtl. ständerna, hwar-
efter ståndens talemän gingo fram och kyste Hans Maj:ts hand.
Sidst aflade Theras Excell:cer grefwe Gust. Cronhielm och grefwe
Nic. Tessin riksrådseden, hwilken them af grefwe Meijerfeldt före-
stafwades. Och tog thermed först Hans Maj:t med Theras Excell:cer
afträde och sedan stånden, hwart efter sin ordning.
D. 8 Julii förmiddagen.
1. Taltes om, huru adelens privilegier i går blifwit af Hans Maj:t
underskrefna, berettandes h:r probsten Joung, thet h:r lagmannen
Creutz warit först uppe och tält med riksrådet grefwe Duker och
wäl fått genom honom förnimma, thet Hans Maj:t skulle förmås til
underskrift, hwaruppå adelens deputation upkommit och strax
kommit in i rådet, tå the andra ståndens deputerade doch icke blif¬
wit inkallade utan måst dröja wäl en tima, förrän the inkommit,
och hafwa tå redan the förras privilegier blifwit underskrefne; men
uppå the andra ståndens deputerades anhållande hafwer doch bi¬
fallits, at the ännu skola få göra thertil sina påminnelser så wäl
som til riksdagsbeslutet, i hwad mål thet kan finnas nödigt, så at
thesse 2:ne puncter nu förnäml:n återstå at regleras, och therhos
hwad som angår them, hwilke blifwit i anledning af 1719 års ade-
liga privilegier ifrån någon egendom depossiderade, at hwar och
en utan åtskilnad må restitueras. Ytterligare achtades nödigt at
igenfordra ifrån riddarskapet och adelen ståndets ingifna project
til sina privilegier såsom ock ifrån secrete utskottet, hwad som är
öfwer ståndets tijt remitterade beswär ther resolverat. Af somligom
påmintes ock, at thet til secrete utskottet remitterade ståndets me¬
morial ang:de thes ordning med andra ståndspersoner måtte igen-
tagas. Några mente, at på thet ärendet kunde ännu hos Hans Majit
yrkas och i underdånighet föreställas, hwad förtreet ståndet ther-
utaf lider, at thet blifwit nederlagt. Andre höllö före ei widare wara
til görandes än begära memorialet igen af Hans Majit. Probsten
Lampa påminte härwid, at om thetta ärendet widare skal yrkas, så
wil äfwen tilsees, at borgerskapet ei får orsak at klaga, emedan
ibland them the som äro hederlige, kunna äfwen wara befogade at
wänta något hedersrum.
1720 den 8—9 juli.
361
2. Anmodades h:r professor Benzelius och h:r probsten Joung at Communica-
gå til borgare- och bondestånden och höra theras mening och tan- bo°ge™ka-
kar, huru man bäst må komma til ändskap och slut så med privi- pet ang:de
legierna som riksdagsbeslutet, så at alt kan med enighet aflöpa, omoch^iksdags-
man icke ännu må söka, at privilegierna til nästa riksdag hwila, beslutet,
och at man går i secrete utskottet så til thet ärendets befrämjande
som til riksdagsbeslutets justerande. Och kommo the om en liten
stund igen med berettelse, at borgareståndet ei war tilhopa och
bondeståndet förthenskuld ei kunnat til något sig utlåta.
3. Förestälte h:r probsten Dahlborg, om icke godt wara skulle at Ang:de sec.
conformera sig med borgerskapet, at bondeståndet må admitteras “tskottets
och nksrads-
til deputationer ang:de riksråds wäljande, ehuru ståndet tilförne bi- wals biwis-
fallit secrete utskottets betänkande, men hafwer tå tänkt, at borger- ta,nd?„af J)C*n“
deståndet.
skåpet skulle göra thetsamma. Holts doch bäst, at ståndet blifwer
wid then utlåtelse, som redan är yttrad.
4. Giorde h:r doctor Molin sin ursächt, at han i dag måtte werk- H. doctor
ställa sin resa til Upsala, men skulle, om hans helsa så tilläte, ännu M°1f"k^ger
en dag el:r annan dröja. Tog ock thermed utaf ståndets ledamöter
afsked.
5. Bewiljades öfwerdirecteuren hrr Jacob Nordencreutz extractOm landtmä-
af thet protocoll, som angrde hans begäran hållits d. 21 Junii sidstl. tar^njgSät"
och nu thesförinnan uplästes.
6. Gingo wederbörande af ståndet til secrete utskottet och togo Afträde til
med sig pro memoria the puncter, skrifftelrn författade, som nu
funnits nödige ther at andragas och äro § 1 förmälte.
D. 9 Julii förmiddagen.
1. Förestälte hrr ärchibiskopen, thet man wäl hafwer then tankan Om privile-
at komma om måndag, wil Gud, til slut, men imedlertid är swårt, Sierna.
at ei gifwes tilfälle at utreda thet som återstår om privilegierna,
utan måste aldeles märkas, at man blifwer illuderad och satt uppå
tiden med fåfänga löften och tilsäjelser, så at nu icke synes wara
annat til görandes än låta thet nu passera och sedan inlägga hoos
Hans Majrt en underdånig protest, at thet efter the förr giorda på¬
minnelser må med privilegierna til nästa riksdag aldeles hwila,
kunnandes man sig med borgare- och bondestånden therom sam¬
råda, och kan äfwen Hans Majit tå föreställas, at Hans Majit allena
tilkommer härutinnan at sluta och sådant ei föres til rådet, emedan
362
1720 den 9 juli.
thet uti thetta mål ei annorlunda kan anses än såsom et med riddar-
skapet och adelen. Kyrkoherden Rosell mente, at äfwen nödigt wara
wil til at begära af riddarskapet och adelen höra, hurudana the
privilegier egentel:n äro beskaffade, hwilka the nu fått confirme-
rade och underskrefne, och sedan i secrete utskottet theremot pro¬
testera. H:r årchibiskopen fruchtade, at theruppå intet annat foijer
än fåfängt afspisande med sådana löften, som doch i werket ute-
blifwa. Mente äljes, at wid riksdagsbeslutets reglerande, som i dag
lärer förekomma, kan blifwa tilfälle om thetta ärendet at tala, tå
man wil göra therwid sit bästa. Imedlertid, såsom thet achtades nö¬
digt at härom höra borgarskapets tankar, emedan man i går ei
kunde förnimma, hwad mesures the nu wilja taga, altså afgingo
kyrkoherden Rosell och probsten Lithovius thetta ärendet hoos bor-
garskapet at andraga, hwilke om en stund igenkommo med beret-
telse, at intetthera ståndet bäfwer warit tilhopa utan allenast någre
af bönderna, hwilke nog klagat theröfwer at the ei weta, hurudane
the privilegier äro, som adelen kallar för sina gamla och nu wun-
nit confirmation uppå, fruchtandes, at the under thet namnet ihop-
smält, hwad gamla privilegier och resolutioner the funnit sig för-
delachtigast, hwaremot the ei annat kunna än på thet högsta pro¬
testera.
Regem :ts- 2. Förehades regementspastorens mag. Samuel Flodins skrifteliga
PFlSodinTan:i'ans°^n''n® om recommendation til h:r biskopen och consisto-
sökningar. rium i Linköping, at förslaget til Hellestad och Lommaryds pasto¬
raters besättiande måtte hijt skyndas och han således komma at
niuta til godo Hans Maj :ts nådiga remiss, som han hafwer at blifwa
til etthera föreslagen; 2) om recommendation på wederbörlig ort
til underhålds åtniutande, til thes han blifwer til någon wiss lägen¬
het befordrad.1 Res. 1) Synes så mycket mindre nödigt och anstän¬
digt wara, at consistorium regni med någon sådan recommendation
sig befattar, som therigenom ingen wicht läggas kan til then nådiga
remiss, som af Hans Majit han för thetta undfått. 2) Til underhålds
åtniutande wil man gerna efter görligheten wara honom behielpelig
och thet förthenskuld hoos h :r prsesidenten Lagerberg til thet bästa
recommendera. Hwilket h:r årchibiskopen lofwade göra och lät sig
thet pro memoria uptecknas.
1 Orig. i vol. F. 5, nr 98, Prästeståndets arkiv.
1720 den 9—11 juli.
363
D. 9 Julii eftermiddagen kl:n 3.
Skedde utdelningen til the fattiga sollicitanter, hwilke sina attes- utdelningen
ter och böneskrifter til ståndet ingifwit, och skedde samma utdel- til fat"
tiga.
ning i h:r probstens Lithovii, h:r probstens Fridelinii, h:r probstens
Eurodii och notarii consistorii Aboensis h:r mag. Keppleri när-
waro, hwartil uppgingo trehundrade siu daler kopp:t, såsom then
tlieröfwer författade och ad acta lagde förtekningen utwiser.1
D. 11 Julii förmiddagen.
Riksdags-
1. Prsesenterades riksdagsbeslutet, skrifwit uppå pergament, beslutet,
hwilket blifwit ifrån riddarhussecreteraren communicerat at blif-
wa här utaf ståndet underskrifwit. Men såsom the förordningar,
som skola § 10 införas, stå ännu tilbaka och ei heller förutan Hans
Excelltce h:r landtmarskalken någon af riddarskapet och adelen
thet ännu underskrifwit, altså syntes presterskapet ei kunna ännu
med thes underskrifwande sig befatta, och wardt thet förthenskuld
genom h:r probsten Eurodius och h:r kyrkoherden Qwiding til
riddarhuset återstält.
Om prester-
2. Berettade h:r superintendenten doctor Bröms, thet Hans Ex-skapets sökte
celhce h:r landtmarskalken, när i förgår warit tält om rangen, haf- hedersrum,
wer sig utlåtit, at om han förr haft kundskap therom, så skulle han
tilsedt, at thet kommit til at företagas och afgöras, tå h:r superin¬
tendenten honom förestält, at presterskapet icke af någon ambition
thetta ärendet rördt, utan allenast at förekomma thet myckna för-
acht, som ståndet af många obetänkta tilfogats. Så hafwer ock toor-
garskapet wid thet tilfället påmint, at om något skal thertil göras,
bör ock theras stånd wara ihugkommit, men äljes hållit bäst, at all
rang uphäfwes, hwilket senare jämwäl någre utaf adelen yrkat.
Men Hans Excell:ce h:r landtmarskalken haf:r ändtel:n gifwit thet
förslag, at rangordningen kunde så wida inskränkas, at the orden
tilsätjas, at ”samma ordning allenast angår civil- och militairbe-
tiente”. I öfrigit höllö samtlige af stånden nu för godt, at thetta
ärendet nu lemnäs til at aldeles hwila, så framt ei then ändring,
hwartil, såsom förbemält är, Hans Excell:ce h:r landtmarskalken
gifwit anledning, skulle beqwäml:n låta sig giöra.
1 Ib., nr 99.
24—601227
364
1720 den 11 juli.
Om nödige 3. Påminte h:r doctor Cameen, at thet torde nödigt wara til at
d och me nt ers
hopdragande u*see n^Son som påtaga sig til nästa riksdag at sammansöka,
til nästa hwad som häldst finnas kan af then beskaffenhet, at thet kan tiena
riksdag
ståndet til någon efterrettelse och uplysning wid allehanda före¬
fallande mål och twister, kunnandes äfwen sådant i riksarchivo
sökas, hwarutinnan h:r secreteraren Schantz ei lärer wara obenä¬
gen at gå ståndet til handa. H:r probsten Strömer mente thet ock
wara et godt expedient at få tilgång af sådana documenter, om h:r
ärchibiskopen wille utfärda bref til alla consistorier i riket, at the
wille uti sina stifft utskrifwa och infordra, hwad hwar och en kan
hafwa utaf sådana gamla documenter, dels ståndet och thes rettig-
heter i synnerhet, dels riddarskapet och adelen angående, och thet
sedan til archivum consistorii regni införsända, hwilket h:r ärchi¬
biskopen lofwade skola blifwa werkstält med thetsamma, at och
scholseordningen någon curs til consistorierna kommer at expe¬
dieras.
Deliberation 4. Förestälte h:r professor Benzelius, om icke lärer nödigt wara,
om et memo-at presterskapet sig förenar med borgare- och bondestånden om et
rial til Hans
Majit ang ideunder dånigt memorials inläggande til Hans Majit angående adelens
adelens pri- priviiegier, så wida the icke äljes kunna komma therom med adelen
vilegier.
til et nöjachtigt slut. Så hade ock h:r professoren för handen et
thertil fattadt concept, hwilket förthenskuld uplästes och efter
några få skedde ändringar wardt genom bemite h:r professor och
h:r probsten Joung med borgare- och bondestånden communicerat,
hwilke ock kommo om någon stund tilbaka med then efterrettelse,
at bemite concept hoos borgarskapet blifwit jämkat til några ord
och formalier, nästan thesamma, som här warit observerade, men
at största öfwerläggandet hafwer warit om methoden, huru thet skal
föredragas, emedan 1) om man skulle med renskrifwandet sig för¬
hasta, torde något kunna inlöpa, som ei wore tilfyllest öfwerlagt.
2) Sedan afsked hos Hans Majit är tagit, ständerna ei kunna, såsom
ständer, något andraga. 3) Landtmarskalken för en och annan både
utaf preste- och borgarestånden sig utlåtit, at thet som återstår, skal
ännu blifwa jämkat, så at thesförinnan ei heller synes kunna något
andragas, så framt enigheten, hwaruppå oss ligger högsta macht,
i thet möjeligaste skal bibehållas. Och hafwer således funnits för
thet bästa expedient, at, när hos Hans Majit kommer at tagas af¬
sked, h:r ärchibiskopen tillika med the andra tu ståndens talemän
i underdånighet påminna, at såsom landtmarskalken gifwit förhop-
1720 den 11 juli.
365
ning, at thet som återstår ang:de privilegierna, skal ännu blifwa
rettat, så kunna the andra stånden icke ännu weta, hwad som wil
låta sig göra eller ei; men i then händelse, at stånden ei få sit nöje,
lärer Hans Maj:t ei onådigt uptaga, at under Hans Maj:ts frånwaro
thessa try stånden sit underdåniga memorial i senaten inlägga, at
Hans Maj:t wid sin återkomst täckes i nåder theröfwer resolvera,
och at imedlertid theröfwer extractum protocolli them meddelas.
Hwilket såsom thet fanns godt, altså afgick efter begäran h:r kyr¬
koh. Qwiding at göra thet borgarskapet kunnigt.
5. Beklagade h :r kyrkoherden Bökman, at thet icke synes liknelse Om resol.
til at bekomma utslag på the enskildta beswären nu för afresan. H:r upp& enskyl-
ta beswären.
ärchibiskopen föreslog, at en af hwart stifft måtte strax träda til
Hans Excellice h:r grefwe Rehnschöld och påminna therom, at
Hans Excellice wille wara så nådig och thet befordra. Men som thet
icke fanns aldeles nödigt, at en af hwart stift skulle gå, så utnäm-
des h:r probsten Lampa, h:r kyrkoh. Ullenius, h:r kyrkoh. Qwiding
och h:r kyrkoh. Bökman at gå up til senaten och söka tilfälle til
thetta ärendets insinuerande hoos Hans Excellice h:r grefwe Rehn¬
schöld. Och kommo tilbaka med Hans Excellices wänliga helsning
och swar, at resolutionerna på samma beswär redan blifwit upsatte
och renskrefne samt wisse af Theras Excellicer riksråden utnämde
til at sitja theröfwer. Men Hans Excell:ce finge sielf icke wara ther-
wid tilstädes, utan hade Hans Maj :t befalt honom följa med sig wid
thes bortresa, som lärer ske i dag. Resolutionerna hoppades Hans
Excell:ce med första skulle blifwa faststälte. Men hwad underskrif¬
ten angår, blifwer thermed anstånd til Hans Maj:ts hemkomst, kun¬
nandes the sedan igenom h:r doctor Cameens försorg blifwa uttag-
ne, hwarwid mag:r Oxelgren honom kan betiena.
6. Skickades mag:r Oxelgren til riddarhuset at förnimma, om Afskedsup-
icke thet höglofl. riddarskapet och adelen tänker til at göra hos Kungshuset*
Hans Kongl. Maj:t och Hennes Majit drottningen sin underdåniga
afskedsupwachtning, och hwad stund thertil blifwer utsedd, at
thetta ståndet kan therefter sig retta. Och tå han igenkom, instälte
sig äfwen riddarhusfiscalen h:r Treffenhielm och anmäldte h:r
landtmarskalkens helsning, at han nu med sit följe til then ändan
upgår. Hwarföre ock presteståndets ledamöter nu äfwen afgingo
thetta curiale at förretta, och war tå klåckan 10%.
7. Klåckan 11% kom ståndet tilbaka, tå h:r ärchibiskopen beret-Hans Maj:ts
tade, at Hans Majit nådigt uptagit thet förbehåld, som han uppåp^yjj^frna
366
1720 den 11—12 juli.
ståndets wägnar i underdånighet giordt, at få inlägga uti rådet til
Hans Maj:ts hemkomst et underdånigt memorial ang:de adelens pri¬
vilegier, i fall nöden thet skulle erfordra. Och wardt i then hän¬
delsen hemstält til hrr doctor Cameen och h:r kyrkoherden Sternel
at, när Hans Maj:t, som nu reser bort, kommer tilbaka igen, höra
efter at få uppå samma memorial en nådig resolution.
Deputerade 8. Utnämndes til at i morgon, wil Gud, om så låter sig göra, af-
tagand^hos Afskedshelsningen 1) hoos riddarskapet och adelen h:r super-
stånden. intendenten doctor Bröms eller, om thes hälsa ei skulle thet tillåta,
som han sielf theruppå mycket twiflade, hrr doctor Cameen med
11 utaf ståndet i följe, och 2) hos borgareståndet professor Benze¬
lius med 7 utaf ståndet, hwilke ock kunna med thetsamma 3) hos
bondeståndet sig inställa.
Et memorial 9- Praesenterades et memorial i följe af thet beslut, som finnes i
protocollet af d. 5 hujus § 10 renskrifwit angrde theras förhör i sin
christendom, som resa utländes, samt at inga skrifter, häldst theo-
logiska, måga utan auctorens namn utkomma, hwilket sblef åter up-
läset, approberat, af hrr ärchibiskopen på ståndets wägnar under-
skrifwit och lemnat til at wara i förwar hos hrr doctor Cameen, til
thes hrr ärchibiskopen hijt återkommer, tå han wil thet sielf hoos
Kongl. Majrt behörigt insinuera, men i händelse at thermed länge
skulle komma at dröja, kan thet ock ske af hrr doctor Cameen.1
En skrifft 10. Blef then ifrån Wennersborg inkomna skriften i ven. deri
förstörd, närwaro här i consistorio upbränd och förstörd.
D. 12 Julii förmiddagen.
Protocoll 1. Uplästes protocollet ifrån d. 23 Junii intil thenna närwarande
upläsas. ,jag samt § 7 af thetta dato, at them som sådant åstunda, måtte ther-
utaf meddelas extractum protocolli.
Angrde ade- 2. Producerade hrr probsten Lampa en afskrift af et bref, som i
1C°e ^er'1" riddarskapet oc^ adelen blifwit upsatt och ingifwit hos Hans
Majrt, uti hwilket the först aflägga sin tacksägelse för Hans Majrts
confirmation uppå sina gamla, af k. Gustaf Adolph gifne och sedan
af konung efter konung confirmerade privilegier, och sedan be-
gifwa sig thertil, at theras bönder måga wara lika delachtige med
1Orig. bland Riksens ständers brev 1720, nr 91, Riksdagsacta, RA. Tr.
SRA, ser. 2:1, s. 169—171.
1720 den 12 juli.
367
cronoalmogan uti påkommande skiutsning och inqvartering under
påstående krig.
3. Wid thet at protocollet af d. 25 Junii uplästes, befalte h:r ör-Swar til gref-
chibiskopen, at til fru grefwinnan Maria Gustava Gyllenstierna skalwinnan M- **•
Gyllen-
gifwas et skrifteligit swar uppå thes skriffel :n inkomna anhållande stierna.
af thet innehåld, at som kyrkorna nu äro dels igenom lån til cronan
och publicum, dels igenom mynteteknens afslag utblottade, så kan
hennes åstundan wid thenna tiden icke ske något nöje. Står ock
ännu inlösandet af sal. biskopens doct. Gezelii bibelarbete til större
delen tilbaka. Men så snart thet framdeles wil låta sig göra, skal
äfwen tilses, hwad anstalt kan fogas til fru grefwinnans wackra ar¬
betes inlösen til kyrkorna.
4. Wid thet at protocollet af d. 28 Junii uplästes, hwari förmäles Ang:de 2:ne
om the siu laga husens byggnad i prestegårdarna, efterfrågade h :r documenter,
sorn ej kun-
ärchibiskopen, om Kongl. Maj:ts nu gifne nådigste resolution här- nat fås utur
öfwer blifwit communicerad ifrån secrete utskottet, hwarest then secrete ut_
skottet.
warit för händer. Men befanns, at ehuru therom blifwit anhållit och
påmint, så hade man doch icke kunnat hijt bekomma hwarken
bem:te Kongl. Maj:ts resolution, ei heller Hans Maj:ts resolution
uppå memorialet om någon wiss ordning för ståndets ledamöter i
anseende til andra ståndspersoner, hwilken bestod uti en nådig
remiss til thet secrete utskottet. Hade likwäl bägge thessa docu¬
menter såsom original med rätta bordt komma hijt til consistorii
archivum at liggia för framtiden i förwahr. Wid samma tilfälle be-
wiljades them som thet utläto sig åstunda, extractum protocolli af
thet som på bemrte dag förehades ang:de prestegårdarnas byggnad.
5. Skickades uppå riddarhuset efter riksdagsbeslutet, at, om thet Riksdags-
som i går återstod, är sedermera inskrifwit och riddarskapet och underskrift
adelen thet jämwäl underskrifwit, thet måtte äfwen här uti ståndet
komma at underskrifwas, hwilket ock sedermera skedde.
6. Inkom en deputerad ifrån östhammar, hwilken berättade, at östhammars
wäl för thetta å samma orts wägnar wore i underdånighet skedd stadn;„g "
ansökning hos Hennes Kongl. Maj:t om theras förriga stads privi¬
legiers återbekommande, men hade tå några kongl, collegiers in¬
fordrade betänkande fallit theremot; likwäl hade Hennes Majit i
nåder resolverat, at samma orts inbyggare imedlertid måtte hlifwa
wid thet som härtils warit i följe af regeringsformen. War ock i så
måtto thenne deputerades anhållande, at ståndet wille gifwa til the¬
ras ansökning sit bifall, hwilket han berettade them redan bekommit
368
1720 den 12 juli.
af borgareståndet. Och tog thermed sit afträde. Efter något öfwer-
läggande fanns godt at gifwa honom thet swar, at som thetta nu
kommer så sent, sedan ståndet med sina deliberationer kommit til
slut, så kan man sig thermed icke befatta, utan hafwa the ifrån
Östhammar therom at wederbörlrn insinuera sin ansökning hos
Kongl. Maj:t och rådet. H:r professor Benzelius mente, at i secrete
utskottet wore redan til theras faveur resolverat, så at the kunna
hos secreteraren h:r Wulfwenstierna höra therefter.
Presterska- 7. Förestältes af en och annan, at emedan thet är ganska dyrt sig
pets full- här at uppehålla, så at theras hemmawarande medbroder torde thet
mechtiges
underhåld. icke kunna sig så föreställa, som thet sig werkelin hafwer, så wore
wäl, om här in pleno blefwe en determination til thet närmaste,
hwarmed en herredagsprestman om dagen kan utkomma, såsom
ock sådant för samma orsaks skuld jämwäl hoos almogen ifrån en
del orter förnimmes skedt wara. Efter närmare öfwerläggande fanns
at i anseende til bemrte dyrhet the här warande presteståndets full-
mächtige ingaledes ringare kunna utkomma än med 4 el:r 5 daler
silf:r:t om dagen för personen utom resepenningarna fram och
tilbaka. Wid samma tilfälle androg hrr probsten Joung, huruledes
superintendenten hrr doctor Humbla honom tilskrifwit, thet han
för sin del så för stads- som landsförsamlingarna wil wara undan¬
tagen ifrån thetta sammanskott, emedan han här haft sin egen full-
mächtig, hwilket som thet icke warit honom bekandt, så begärte
han nu få weta, om någor therom någon kundskap hade. Men wid
efterfrågandet befanns, at hwarken någor sådan fullmacht, af hrr
superintendenten utgifwen, af någon tilförne blifwit här i consi-
storio företedd, ei heller nu fanns hos någon at upwisa.
Afsked hos 8. Afgick hrr doctor Cameen tillika med 9 af ståndet til at på
ridderskapet.s^ncje|s wagnar ^aga afsked hos thet höglofl. riddarskapet och ade¬
len. Och kommo tilbaka med thet högl. riddarskapets och adelens
tienstliga helsning och tacksäjelse.
östhammars 9. Inkommo 2:ne deputerade ifrån borgareståndet, som berettade,
StlUningSÖk~a* ståndet funnit skäligt at recommendera inbyggarenas i Öst¬
hammar ansökning om sina gamla stadsprivilegiers återbekomman-
de, samt at bondeståndet äfwen bifallit thetsamma, och anhöllo för-
thenskuld om presteståndets biträde therutinnan. Hwartil uppå
ståndets wägnar af hrr ärchibiskopen swarades, at såsom prester-
skapet redan tagit et underdånigt afsked hos Hans Kongl. Maj :t och
nu äfwen ständerna sinsemellan therutinnan wore begrepne, så
1720 den 12 juli. 369
kunde man nu icke theröfwer närmare sig utlåta, utan hemställer
thet til Kongl. Maj :t och rådet, och är ståndet för sin del icke ther-
emot, om wederbörandom härutinnan kunde ske et åstundat nöje.
10. Uplästes et memorial, efter befalning upsatt å ståndets wäg- Recommend.
nar, til högh kongl, statscontoiret, innehållande intercession för tlJ atats*:!?n"
toiret for
regementspastoren mag:r Flodin til något underhålds bekommande, mag. Flodin
til thes han blifwer med någon wiss lägenhet försedd, samt för om- Wilhelm
Christlieb.
wände juden Wilhelm Christlieb til någon hielps bekommande af
thet som för sådana personer i staten är anslagit, hwilket blef ap-
proberat i then form at renskrifwas och til prsesidenten h:r Lager¬
berg ingifwas.
11. Inkommo 10 deputerade af borgareståndet, af hwilka h:r borg- Borgerska-
mästaren Holen, som förde ordet, näst borgareståndets tienstl. hels- Pet tage,r
hos ståndet
nings anmälande betackade presteståndet för thet förplägade för- afsked,
troende med theras stånd wid thenna wäl öfwerståndna riksdag
och begärte, at thet äfwen framdeles therwid måtte förblifwa, öns¬
kande för öfrigit hwariom och enom så en lyckelig hemresa som
at finna the sina hemmawarande uti et godt tilstånd och niuta en
beständig wälmågo. H:r ärchibiskopen swarade med tacksäjelse
och all sielfbegärlig wälmågos anönskan tilbaka. Sedan nämnde
bem:te h:r borgmästare något om thet underdåniga memorial, som om memo¬
ar ämnat på preste-, borgare- och bondeståndens wägnar ang:de rialet til
Hans Majit.
adelens privilegier til Hans Majit at ingifwas, och fanns godt, at
någon af presteståndet til thes justerande med h:r notarien Torpa¬
dius sammanträder.
12. Inkommo 8 deputerade ifrån bondeståndet, af hwilka under- Bondestån-
talemannen ifrån Hedemora af paperet förestälte bondeståndets af- de* täger
r r afsked.
skedstal til presteståndet, bestående uti en tacksäjelse för all betedd
wälwillighet och förplägat förtroende, lyckönskan til hemresan samt
sit stånds recommendation, hwilket blef af h:r ärchibiskopen med
et tienligit tal och inbördes lyckönskan beswarat.
13. Inkommo 10 deputerade ifrån thet höglofl. riddarskapet och Ridderskapet
adelen, af hwilka hof canceller en h:r grefwe Gyllenborg, som förde taSer afsked,
ordet, begynte med tacksäjelse til Gud, som låtit thenna riksdagen
och the theruppå förehafde många angelägna ärender komma til et
godt slut. Tackade för presterskapets wiste förtroende; försäkrade
om ridderskapets beständiga uprichtighet och önskade ståndet al¬
sköns hugnad och wälmågo; hwilket åter h:r ärchibiskopen med
behörig tacksäjelse och lyckönskan bemötte.
370
1720 den 12 juli.
Om et menio- 14. Ursächtade notarien mag:r Melander, thet han för beställning-
riäls iuste-
rande. arIlas myckenhets skuld nu wid slutet icke kan hafwa tilfälle at
sammanträda med notarien h:r Torpadius til at justera thet uti
§ 11 omrörde memorial, och påtog sig förthenskuld hrr probsten
Joungh thetsamma at förretta.
Någre pune- 15. Förestälte hrr professor Benzelius, thet wäl wore, om nu nå-
ter til min- g0j. ]emnades i protocollet angrde et och annat, som kan framdeles
nes at wara
i framtiden wara ståndets ledamöter til efterrettelse nödigt, emedan andre om
^ettelsT' SOm a^an^at ar okunnoge tå torde sammankomma. Hade til
then ändan upsatt några puncter, hwilka han upläste och hemstälte
til ståndets godtfinnande at theraf ändra eller tillägga, hwad som
kan godt synas. Och achtades i så måtto nödigt at til framtiden föra
sig här i protocollet följande puncter til minnesr
l)omprivi- 1) At en annan gång måtte strax wid riksdagens begynnelse,
Iegierna. förrgn något företages om instruetioner, reduetionen och annat thy-
likt, anställas en deputation öfwer adeliga privilegiernas rettande,
hwarutinnan, så framt the härtils håldne conferencer och af adelen
bewiljade ändringar blifwa attenderade, lärer ei synnerligit åter¬
stå mer än 4 puncter, näml:n (1) om frelsehemmans eller strögods
ägande, (2) om fri handel, (3) om skiuts, gärder och inqwartering-
ar i krigstider, (4) om bytesgods.
2) om rege- 2) At strax anställes en deputation, som examinerar, huru rege-
effteriefnadSr*n^s^ormen ar efterle^'wad riksdagarna emellan, tå ock senatens
protocoll af then 7 Julii sidstl:e bör komma at genomses.
3) om secre- 3) Ehuru bäst synas skulle, at intet secret utskott mera hålles än
te utskottet. auenasj thet sorn presse utarbetade secrete propositionen, och alt
thet öfriga komme til särskildta deputationer, som sedan refererade
sit arbete til plenum, likwäl, ther något secret utskott ändtel:n hål¬
las skal, måste thet praecaveras, at protocollet wid riksdagen ther-
näst af ständerna öfwersees, eller ock at the andra stånden jämwäl
hafwa ther wid protocollet sina notarier.
4) om vote- 4) Bör tilses, at i secrete utskottet något mera methodice tilgår,
té utskottet" a* f°rmaliter voteras af hwart stånd, så framt hwar för sig skal
kunna swara för sin förwaltning.
5) om ofräl- 5) Ther emot all förmodan härnäst någon ändring skulle ske i
^fordran6” regeringsformen, är til the andra ståndens säkerhet nödigt, at ock
the som ei äro adel, blifwa employerade i cancellie- och camarcol-
legio samt efter hand blifwa ansedde til andra riksens angelägna
tienster; så ock i the öfrige collegier och wid regimenterna förord-
1720 den 12 juli.
371
nas hälften betiente af frälse- och hälften af ofrälsemän, häldst eme¬
dan, när nu disputerats hoos adelen om theras privilegier, någre
af them welat skräma the andra stånden med krigsbefälet.
6) Bör hwar och en underretta sin herredagsman, förrän han hijt 6) om in¬
reser, om hwad sorn kan wara til at observera så wäl wid instruc- struct- och
reductions-
tionerna som reductionswerket. wärket.
7) Böra alla fullmachter så wara stälte, at intet ändras i rege- 7) om full-
ringsformen ang:de någon eventual successors utnämnande, religio-machter* in"
rettande.
nens renhet och frihetens bibehållande.
8) Böra alla, som för riksdagens slut resa bort, hafwa thertil 8) om hem¬
ståndets samtycke och therhos lemna fulmacht åt andra. resande ifrån
riksdagen.
9) Är nödigt, at til nästa riksdags begynnelse hwar pastor skaffar 9) om bön-
til sin prsepositum och han til herredagsmannen en attest, at soch-
nemänner[n]e ei hafwa något angrde thes wanliga rettighet och
annat at klaga.
10) Kan herredagsmäns wäljande icke absolute ske af consistori-10) om herr-
erna utan stå til wederbörande at genom prsepositum inkomma ther- smäns
ö 1 1 waljande.
om med sit betänkande.
11) Om i secrete utskottet, ther något blifwer, någors ansökning 11) om ab-
förekommer, bör then ei wara tilstädes, när hans sak förehafwes. sence 1 ®in
egen sak.
12) Emedan Hans Maj:t thenna gången icke allenast remitterat 12) om rang-
presterskapets petitum om en wiss ordning til hedersrum ibland ordnin8en-
andra ståndspersoner och the samma affaire företagit at skärskoda,
utan ock ständerna i andra mål slutit om rangen såsom om prsesi-
denternas i collegierna och fleras, så tyckes härefter all rang böra
af ständerna justeras, warandes bäst, om then aldeles uphäfdes el:r
åtminstone reduceras til sit förra stånd för souverainiteten.
13) Then i år uprettade stat anförtros prsesidenten i statscon- 13) om sta-
toiret och twå personer af hwartthera the try stånden at revideras ten”a^j'^ide~
och regleras efter tidens beskaffenhet, hwilket project, näml:n hwad
som personelle staten widkommer, sedan af stånden in pleno före¬
hafwes.
14) Är nödigt at påstås, thet i hwarie deputation ståndewijs vote- 14) om vo-
ras i hwarie qvsestion af någon wicht. ^dewis^”'
15) Bör en deputation anställas at upretta en riksdagsordning, 15) om riks-
som sedan kan komma til ratification antingen tå strax eller på daSsordning.
riksdagen thernäst.
16. Sändes pedellen til boktryckeriet at afhemta the betingade Resol. på al-
100 exemplar af Kongl. Maj:ts nådigste resol :n uppå presterskapets sfären ut¬
delas.
372
1720 den 12 juli.
allmänna beswär för thenna gången, hwilke strax blef:o utdelte
efter then repartition, som blef giord stifften emellan i anseende
til theras förr giorda sammanskott til ståndets omkostningar.
Om adelens 17. Inkommo 2:ne deputerade ifrån borgareståndet, af hwilka
privilegier. notarjen }l:r Torpadius, som förde ordet, förmälte borgareståndets
tacksäjelse för förplägad, förtrolig communication, på hwad sätt
beqwämligast må ske en reservation el:r protest emot the nu wid
thenna riksdagens slut utwerkade adel. privilegierna, hållandes the
före, at icke en sådan protest wäl kan inläggas, emedan thessa pri¬
vilegier icke skola wara andra än the gamla, med hwilka riddarsk.
och adelen enkannerl :n wil haf:a förståndit k. Gustaf Adolphs ut-
gifna adel. privilegier, hwarföre them syntes nog wara, at allenast
i underdånighet begäres, at med the tilsagda circulairbref :en til
hh:r landshöfdingarna må skyndas, så at 1719 års privilegier göras
krafftlösa.
Afsked hos 18. Afgick h:r prof. Benzelius tillika med 7 af ståndet at taga af-
^bondestån^s^e ö h°s borgare- och bondestånden och kom tilbaka med bägges
den. theras helsning och tacksäjelse.
Åter om ade- 19. Afgick h:r prof. Benzelius tillika med h:r probsten Joungh
gier och^het^ borgareståndet at höra, huruwida the ännu wilja sig finna til at
ämnade me- göra et med preste- och bondestånden til thet bekandta memorialets
Han^Ma/t förfärdigande och inläggande i rådet, warandes äljes nödigt, at
presterskapet gör hos bondeståndet sin ursächt, at thet icke är wål-
lande, om thermed kommer at stadna; och kommo the om någon
stund tilbaka med berettelse at efter något öfwerläggande hafwer
thet hoos horgerskapet theruti stadnat, at först sökes extract af råds-
protocollet, som holts d. 7 hujus, och sedan i anledning therutaf in¬
lägges et underdånigt memorial til the utlofwade circulairbrefwens
påskyndande, och hwad mera som kan finnas högst nödigt. Hwilket
holts godt och recommenderades af h:r ärchibiskopen til theras
försorg, som nu blifwa qwar; hwarföre han ock gaf uppå ståndets
wägnar sit namn på et blankt papersark, uppå hwilket samma me¬
morial kan skrifwas, emedan han tänker i afton, wil Gud, resa här¬
ifrån.
Deputation 20. Utnämdes til at på ståndets wägnar taga afsked hos Hans Ex-
tagamiebos cell:ce h:r landtmarskalken h:r professor Benzelius tillika med 5
landtmar- andra af ståndet, hwilke hafwa at förena sig om någon stund nu
skalken. e^er middagen til thet ärendets förrettande.
1720 den 12 juli.
373
21. Påtogo sig h:r kyrkoherden Qwiding och h:r kyrkoherden Om resol:s
Bökman at tala med Hans Excell:ce grefwe Liliestedt ang:de resö-p;öf^i^en^
lutionernas befrämjande uppå ståndets enskildta beswär. skylta be-
swären.
22. Holt h:r årchibiskopen sit afskedstal til ståndet, hwilket h:r Slut.
doctor Cameen uppå ståndets wägnar med behörig tacksäjelse och
lyckönskning bemötte. Hwaruppå söngs psalmen: Min siål skal lofwa
Herran etc. samt then wanliga bönen och wälsignelsen. Och tog
thermed h:r årchibiskopen och ståndets ledamöter med ytterligare
inbördes lyckönskan hwar ifrån annan afsked.
In fidem protocolli
Er. M. Melander Magnus Oxelgren
Fac. theol. adj. et cons. eccl. Ups. not. Adjunct, past. ad S. Claram Holm.
375
Bilagor
1. Prästerskapets från Lunds stift memorial i några mål.1
ödmiukt memorial.
Then högstberömliga nijt, som högwyrdigste h:r archiebiskopen
och ven. consistorium comitiale altijd betygat therföre, att alt måtte,
jämwäl wid sådane rijksens prästerskaps högstangelägna samman¬
komster, skickeliga tillgå, gifwer oss then säkra förtröstan, att hwad
wij i wår enfaldighet oförgrijpeligen tycker rådsamt i ödmiukhet
härmedelst anmäla, med wänlig ynnest uptagit blifwer.
1 :o. Ehuru nu för tijden mera tyckes böra handlas om thet som
rijket i gemeen och thet så länge effterlängtade fredswärket angår,
än hwad sorn hwart och ett stånds enskylta förmoner röra kan, på
thet eij både in- och uthländska sig öfwer oss förundra måtte; lik-
wäl, som till äfwentyrs the andra stånden torde bringa något sådant
på banen, så är wår ödmiuka begäran, att ven. dero comitiali måtte
proponeras, om eij rådeligt skulle wara, att med första en supplique
upsätties i hela prästerskapets nampn och hos Hennes Kongl. Maij :tt
i underdånighet insinueras, thet Hennes Kongl. Maij :tt täcktes wara
så nådig och eij resoluera något för the andra stånden uthi the
måhl, som prästerskapet på något sätt angå kunna, förrän präster¬
skapet fått communication theraf och hafft tillfälle at inkomma med
sina underdånigsta påminnelser.
2:o. Wij äre nog therom försäkrade, att hela ven. clerus comitia-
lis är på thet högsta angelägen om ett icke mindre skyndsamt än
önskeligt sluut på thenna nu i Herrans nampn påbegynte rijksdag.
Likwäl, emedan wij med wära hemmawarande medbroder, i an-
seendé till then långa wägen wij hafwe, känna then tyngste bördan
häraf, lefwe wij i thet fasta hopp, att eij obenäget uptaget blifwer,
om wij wördsamt anhålle, att inga propositioner måtte admitteras,
till hwilkas beswarande wij hwarken kallade eller befullmäckti-
gade äre, och till någon deel thet ädla fredswärkets tijdiga uth-
arbetande afskiära kunna.
3:o. Såsom wij eij äre af then skickelighet, att wij i swåra måhl
1 Proi. ovan, s. 179 f. Orig. i vol. F. 5, nr 7, Prästeståndets arkiv. Påteck¬
ning av E. M. Melander: prms:t d. 21 Jan. 1720.
376
oss i hastighet tillbörligen finna kunna, så bedie wij, att thet som
kan pröfwas wara af widlyfftigare effterfölgd, måtte en dag eller
annan föruth proponeras, alt effter saksens beskaffenhet, förrän
man kommer att isynnerhet uthlåta sig theröfwer.
4:to. Emedan wij icke mindre än andre här deputerade tänkiom
så genom Guds nådiga bistånd och effter wårt yttersta förstånd, i
thet som förefalla kan, oss uthlåta, att wij för wära hemmawarande
medbroder och effter wår död för then wälmeenande posteriteten
kunna answarige wara, men hafwa på all förefallande händelse intet
säkrare att tryggia oss wid än ett noga protocoll; altså wörö önske-
ligit, att en ordentelig votering inrättades öfwer the måhl, som an¬
gelägnare äro och under votering falla kunna, då ingen kunde hafwa
fog att klaga, ju han hafft tillfälle att yttra sin mening, som forma¬
liter kommer i protocollet att införas, kunnande ingen wara i någor
måtto answarig för mera, än thet han coram protocollo sigillatim
är tillfrågad om, och therpå sin mening förklaradt hafwer.
Jämpte thet wij anhålle, att thetta wårt wälmeente förslag måtte
oss till säkerhet både nu och i framtijden till protocolls fördt warda,
böönfalle wij till Gud then aldrahögsta, att alle till thenne rijksdag
deputerade måtte åsidosätta alla enskylta afsickter och endast sö-
kia att befrämia Guds nampns ähra, then beträngda euangeliska
religionens styrkio och wårt utharmade kära fäderneslands uprät-
telse. Förblifwande wij med stadig wördnad
högwyrdigste h:r archiebiskopens
och ven. consistorii comitialis
ödmiuke och hörsame tienare
samtlige deputerade presterskap
ifrån Skåne stifft.
2. Prästerskapets från Lunds stift betänkande angående
prästeståndets fullmäktige, som äro adelsmän.1
Underskrefnas oförgrijpeliga mening är then,
1 :o at then igenom borgerskapetz memorial å banen brachte pro¬
position ey så aldeles orijmlig är, som then til äfwentyrs någrom
wijd första påseendet kan förefalla. — Som then ock
1Prot. ovan, s. 196. Orig. i vol. F. 274, UUB. Påteckning av E. M. Me¬
lander: Upläst d. 10 Feb. 1720.
377
2:o efwen tilförene aldrig så månge tillijka gifwit tilfälle til thess
moverande, längst för thetta hafwer warit före in consistorio co-
mitiali, som torde kunna finnas af 1650 åhrs rijkzdagzprotocoll,
then thet förhanden wore. Men hålle wij therjämte och
3:o thet så före, at hwad påminnelse, som i thetta mål är nödig
til at giöra, tilkommer presterskapet allena sins emellan och ey
något annat stånd.
4:o. Som wij tilförene skrifftel. och coram protocollo begärt haf-
we, at ingen quaestion måtte företagas, som thet almenna wercket
och the deliberationer, som om wårt k. fäderneslandz tilståndz för-
bettrande böra föras, förhinderlig wara kan; så är ock wår tan eka,
at thenna kan stå oafgiord til lägligare tijd.
5. Som på then ena sijdan man med skiäl skulle mena thet wara
aldeles orijmligit, at någon, then ther i sin egen persoon adlad blif-
wit, skulle wijdare sökja at äga något votum i wårt stånd; så tyckz
ock på then andra skäligen böra giöras en skillnad emellan them,
hwilckas söner, en eller flere, för någon af them sielfwa redan be-
wijst märckelig trogen tienst emot höga öfwerheten och rijket ad¬
lade blifwa; och thesamma, hwilckas hela familie, allena för fad¬
rens meriter, med then hedern benådad är. Men hafwe wij lijk-
wäl nu
6 then säkra förtröstan och fasta förtroende til alla them som af
wårt stånd för sina barn wunnit adelig sköld, at the, såsom sann-
skyllige samwetzmän och i betrachtande af sin ämbetes både plicht
och eed aldrig lära underlåta at med al flijt befrämja thet som wår
lutherska religions manliga förswarande och prestämbetet, af hwilc-
ket the och theras barn sin förnämsta inkomst hafwa, i en eller
annan måtto elljest tilhöra kan: i anseende hwartil wij drage så
mycket större betänckjande, at ståndet nuförtijden på något sätt
skulle söndradt warda.
7. Wij nämne thet fast ogerna men twingas doch klageligen gifwa
wijd handen, huru såsom wij, som ther neder ifrån landet til sidsta
rijkzdag deputerade wore, måst af wåra hemmawarande medbroder
förnimma then beskyllning, at antingen genom wårt stillatigande
eller annan hwarjehanda orsak thet höglofl. ridderskapet och adeln
wunnit confirmation på sina privilegier; hwaraf månge, jämwäl af
presterskapet, allaredan mycket lijdit hafwa. Bedje wij förthenskul,
at, när thet allmenna wercket tilbörl. examineradt är, thenna irring¬
en med al efftertänckelig krafft måtte sökjas at rättad blifwa.
378
8:o. Emedan höghnödigt wara wil, at äfwen med borgerskapet
ett godt förtroende hålles, så skulle man mena, them lämpeligast
kunna betagas al misstancka,
a) om thet secrete uthskottet uti wårt stånd en annan gång1
waldes lijka som i the andra;
p) om uti alla the deputationer, som öfwer ett eller annat mål
under warande rijkzdag komma at anställas, the af presterska-
pet flere äro, som i sina barn intet adlade äro, än the på thet
sättet nobiliterade;
7) när them antydes, huru praxis i wårt stånd är, at ingen uth-
låtelse skeer i the angelägnare mål uthan föregånget betänck-
jande med the flera; samt at aldrig något hoos oss afgiöres, i
thet som på något sätt kan röra borgareståndet, uthan öfwer-
läggjande in pleno.
Jac. Benzelius. Th. Joungh. P. Qviding.
3. Drottning Ulrika Eleonoras brev till prästeståndet om arvprins
Fredriks delaktighet med henne i rikets styrelse.2
Ärewyrdige och wällärde.
Det har altidh ock besynnerligen sedan jag kommitt att igenom
Gudz nåd beträda den konglige tronen, warit min hierteliga och
högsta åstundan at se detta rickets inbyggiare, mine trogna under¬
såtare, försatte uti ett fredsamt ock roligt tilstånd, samt att gudz-
frucktan och goda seder hos oss altid mer ock mer måtte tiltaga,
hwilcket som det bäst skie kan wid fiendeliga tider, så ser jag den
endesta utwäg wara til at både erhålla en så ädel skatt, som freden
är, så wäl som och at styrckia wårt regemente ock sackernes drift,
om samteliga ricksens ständer behagade sammanträda med Oss i ett
upsått och önskan at giöra Hans Konglige Höghet, min kiäre ge¬
mål, jämte mig såsom konung licka delacktig uti ricksens styrelsse,
ock detta nu så mycket hällere och snarare, sedan min högtärade
gemål redan wist så store prof af sitt hieltemod jämte de andra
cristeliga ock kongliga dygder, så att näst den Högstas kraftiga ibi¬
1 Orden en annan gäng ha tillfogats ovan raden.
2 Prot. ovan, s. 204 f. Orig. i vol. F. 274, UUB. Påteckning av E. M. Me¬
lander: Uplast d. 27 Feb. 1720.
379
stånd wi nog orsack hafwe til [att] tacka Hans Konglige Höghet,
som afwärt wår altför nära fiendes widare företagande och såle¬
des jämwäl upmuntrad krigsmännerna til deras wanliga ock red¬
lige gamla swänska tapperhet i framfarne sommar, som oss allom
nogsamt är bekandt, så att jag ey twiflar, det Wäre och ricksens
biskoppar ock prästerskap lären fatta samma tanckar med mig och
ännu uti denna dag med de öfrige utaf ständerna wilfara mig i min
skiäliga ock nyttige begiäran, hälst när jag kan hugna dem med
det att min kiärälskelige gemål på det kraftigaste öfwertygande sätt
lärer ställa wår rena ock oförfalskade ewangeliska gudzdyrckan
uti al nödig säckerhet emot alla hemliga och uppenbara stämp-
lingar, så att densamma blifwer til alla delar oförkränckt, således
att Hans Konglige Höghet lär för sin egen persson sielf antaga wår
sanna luteriska lära til [att] så mycket mera bestyrckia wår körckia
ock rätta cristeliga försambling. Jag wil och täncker också til intet
aldeles mitt kal förlåta, i hwilcket Herran mig satt hafwer, utan
twertom, så snart Wår kiäre gemål torde wara frånwarande, jag då
lickasom för, förän styrelssen dock utfördes, alle sackerna så länge
uti bägges wäre namn, fastän Hans Konglige Höghet dem allena
underskrifwer och älliest wäre bilder ock namn kommer at bruckas
såwäl uppå ricksens mynt som annorstädes. Jag skal för det öfriga,
så länge mitt lif warar, wisa, det jag är icke allenast alle Wåre
trogna undersåtares utan och synnerlig Wåre ock ricksens biskop¬
par och prästerskappets
helt wälbewågne ock nådiga
drotning
Ulrica Eleonora.
Stockholm
den 22 Februarii
1720.
25—601227
380
4. Prästeståndets skrivelse till drottningen angående ”religions-
oväsendet” i Umeå och lapparnas undervisning i kristendom.1
Stormechtigste allernådigste drotning.
Til underdånigste följe af Eder Kongl. Maj:ts nådigste befalning,
gifwen den 19 Februarii sistlme, har iag stält til thet härwarande
presterskapets öfwerwägande, såwäl consistorii i Hernösand hos
Eder Kongl. Maj:t inkomne underdånige berettelse af d. 30 i nasti :ne
Novembris månad angående et i Umeå sig tildragit owäsende i re¬
ligionen och kyrkiodisciplinen, som thet andra ärendet ang:de lap-
parnes underwisning i christen domens kunskap samt generallieute-
nantens och landshöfdingen, baron Cronbergs underdånige bref
om thet Nya testamentets tryckiande på lapska språket. Och låter
Eder Kongl. Majit samtl. presterskapet underdånigst betacka för
then höga sorgfällighet, som Eder Kongl. Majit så uti thetta som
hwarjehanda andra tilfällen för Guds ords rena och oförfalskade
lära til thess bibehållande och förkofring teckes betyga; görandes
sig så myckit större förtröstan, at then uti Umeå upwuxne irring
och oreda, hwilken är fast myckit til beklagandes, skal kunna med
så myckit större efftertryck botas och afhielpas. Hwartil thet för¬
menar then tienligaste utwäg skola wara at i orten någon inqvisi¬
tion blifwer anstäld, til hwilkens biwistande en af theologie doc-
toribus uti Upsala och jämte honom twå eller tre beskedlige män af
prsepositis och pastoribus uti orten kunde blifwa utsedde; och för-
thenskul til Eder Kongl. Majits allernådigste wälbehag och högwise
förordnande thetta sit underdåniga betenkiande hemställer. Hwad
thet andra ärendet widkommer, angående lapparnes underwisning i
christendomens kunskap, så har presterskapet tagit uti öfwerwä¬
gande och til alla delar bifallit thet enfaldiga betenkiande, som til
Eder Kongl. Majit af d. 12 Novemb. sistlie iag i underdånighet in-
gifwit och nu här innelyckt åter afföljer. Warandes ock allas önskan
at til understödiande af et så nyttigt och hälsosamt werk någre
medel och utwägar finnas måtte. Hwartil såwäl gifwes i förslag
någre collecters upbärande uti Lapmarken, hwarest eljest inge col-
lecter pläga härtils utlysas; såsom ock föreställes af them som haf-
1 Prot ovan, s. 208. Orig. bland Uppsala konsistorii skrivelser till Kungl.
Maj :t, vol. 6, av E. M. Melanders hand. Påteckning Upläst d. 11 Martii
1720, av S. Barcks hand; denne synes även ha gjort understrykningarna
(här kursiv.).
381
wa tilståndet i then orten sig närmare bekant, om icke the medel,
hwilke äro uppå staten disponerade til visitationers och skrifft-
resors anställande uti Helsingelands Finnmarker, kunde hårtil an-
wändas, emädan thet ärendet numera ej synes hafwa någon nöd-
wändighet, sedan finnarne ther i landet äro öfweralt thet swenske
språket mechtige, och jämwäl sitja uti orten 2:ne pastores utaf
finska nationen, näml:n Magn.1 Fant i Alffta och h:r Collander i Fä-
rela. Huruwida werket kan nu blifwa härigenom hulpit, eller hwad
andra och flera utwägar, som til efwentyrs kunna thertil finnas,
thet warder til Eder Kongl. Maj:ts allernådigste ompröfwande med
underdånigste wördnad hemstält. Fönblifwer intil yttersta döds¬
stunden
stormechtigste allernådigste drotning
Eder Kongl. Maj:ts
allerunderdånigste och troplichtigste
undersåte
Matthias Steuchius
Stockholm d. 5 Mart. 1720. Er. M. Melander.
5. Projekt till Fredrik I:s konfessionsformulär.2
Then retta ewangeliska kyr-
kian tror och bekänner:
1. At allena Guds ord eller
then heliga skrifft är grunden
till wår salighets kunskap, och
at alt förnufft, som sig theremot
uphäfwer, bör under Christi
lydno tilfångatagas, ithy then
naturlige menniskian förnim¬
mer intet af thet Guds anda til-
hörer. 2 Cor. 10: 5. 1 Cor. 2:14.
Then reformerta kyrkian tror
och bekänner:
1. At3 jämte Guds ord menni-
skians naturlige förnufft hafwer
at säja uti trones hemligheter,
och at Gud icke altid wil thet
som han i sit ord hafwer uppen¬
barat, utan låter genom Ordet
annat förkunnas och annat i sin
heliga wilja sig förbehåller.
1 Bör vara: Michael.
2 Prot. ovan, s. 219. Köne. i vol. F. 5, nr 110, Prästeståndets arkiv,
E. M. Melanders hand (även rättelserna).
3 Meningen är efter At överstruken och ändrad till: Gud uti sit beskref-
na ord inga trones hemligheter uppenbarat, thet icke menniskians natur¬
lige förnufft, sedan thet är af Guds ord underrettat, kan märkel:n be¬
gripa (här inskjutet: och måste således äfwen trones saker dömas efter
förnufftets begripande), så at, hwad Gud i then heliga skrifft uppen¬
barat, ei emotsträfwar natursens lius.
382
2. At Gud icke är någon or¬
sak, ursprung eller uphof til
synden, ty han är icke then Gud,
hwilkom et ogudachtigt wäsende
behagar; utan diefwulen, hwil-
ken, när han talar lögnena, ta¬
lar han af sit egit; och menni-
skiorne sielfwe, hwilke ej blef-
wo i sin medskapade helighet
och retferdighet beståndande
utan genom Guds bods otwungna
och friwilliga öfwerträdelse thet
åstadkommo, at synden och, för
syndenes skul, döden är kom¬
men öfwer alla menniskior. Ps.
5:4. Joh. 8:44. Rom. 5:12.
3. At Guds nådige wilje om
thet falne menniskioslächtets
uprettande och saliggörande är
en algemen och1 alfwarlig2 wilje,
som als3 ingen, eho han wara
må, ifrån nådenes delachtighet
utesluter, utan wil, at alle men¬
niskior skola frelste warda och
komma til sanningenes kun¬
skap,4 1 Tim. 2:4. 2 Pet. 3:9.
Ezech. 33.
4. At, såsom Gud alfwarligen
wil,5 thet alle menniskior skola
2. At Gud hafwer wära första
föräldrar6 thertil skapat, at the
skulle7 falla i synd, och at Gud
hafwer thet icke annorlunda
förutsedt, än at han i sit ewiga
råd beslutit, at så äntel:n ske
måste. Ja, at Gud har8 föranlåtet
och drifwit them9 til at falla uti
synd.10
3. At thet icke är Guds alfwar-
lige utan allenast i Ordet beteck¬
nade wilje, thet alle menniskior
skola salige warda, och at för-
thenskul the Skrifftenes språk,
som theruppå lyda, äro at för¬
stå allenast om the utwalda men
icke om the öfriga.11
4. At, såsom thet icke är Guds
alfwarlige wilje, thet alle men-
1 Orden algemen är ändrat till alman samt och är struket.
2 Här ha inskjutits orden: och kraf ftig.
5 Ordet als är ändrat till slätt.
4 Orden och frelste warda ha flyttats hit.
5 Orden Gud alfwarligen wil äro ändrade till: Guds nådige och orygge-
lige upsåt och wilje är.
6 Orden wära första föräldrar äro strukna och ändrade till menniskian.
7 Orden the skulle äro strukna och ändrade till hon icke annars kun¬
de, än.
8 Ordet har är ändrat till jemwäl.
9 Ordet them är ändrat till menniskiorna.
10 Orden falla uti synd äro ändrade till synda.
11 Orden men icke om the öfriga ha strukits.
383
salige warda, så äro ock the utaf
honom förordnade salighetsur-
sprung1 och medel til alla men-
niskior sig sträckiande; nämhn
Jesu Christi fullkommeliga för-
tienst och förskyllan, hwilken
är försoningen för hela werlde-
nes synder, så2 ock theras, som
förtappade warda; och then He¬
lige Andes nådiga wärkan, som
genom Ordet och sacramenterna
thenna nådenes delachtighet al¬
lom menniskiom tilbiuder3, at i
trone anammas och til trones
ändalycht, som är siälenes sa¬
lighet, stadfästas.* 1 Joh. 2: 2.
1 Tim. 2:4. Ebr. 2:9. 2 Cor.
5:14, 15. Rom. 14:15. 2 Pet.
2: 12.5 Matth. 28:19. Marc. 16:
15. Rom. 10: 16.6
5. At thet icke sker genom
något Guds förwållande, at Gud
icke erhåller sit ändamål, til at
göra alla menniskior saliga, utan
af menniskiornas egen skuld,
hwilke af wrånghet och ondsko
emotstå Guds nådiga kallelse
och antingen förhindra, at ej
tron får uti theras hiertan ge-
niskior skola salige warda, så
strecker sig icke heller Christi
förtienst och then Helige Andes
kallelse genom Ordet och sacra¬
menterna7 til alla menniskior
utan allenast til the utwalda, så
at Christus ej lidit döden för
andra än allenast the utwalda,
och ej heller evangelii nådelöff-
ten tilhöra androm utan alle¬
nast them utwaldom.
5. At Guds alfware icke är til
at uptända eller behålla trona
uti theras hiertan, som blifwa
förtappade, utan at han genom
theras kallelse allenast låter
them förstå, hwad them borde
iachttaga, om the skulle salige
warda.8
1 Ordet ursprung är ändrat till grundorsaker.
2 Ordet så har ändrats till altså.
3 Här inskjutet: och krafftel:n meddelar.
4 Här inskjutet: Joh. 3: 16.
5 Överstruket: 2 Pet. 2: 12.
0 Tillfogat: 17, 18.
7 Här ha inskjutits orden: med någon fullkommelig wärkan.
8 Hela meningen: Guds... warda är överstruken och ersatt med föl¬
jande: ehuruwäl Gud låter sit ord förkunnas för alla, så är dock icke hans
upsåt och wilje at gifwa allom trona utan them allena, som utwalde äro,
hwilke ock sedan til ingen tid kunna thensamma trona fullkommelm
förlora.
384
noin Ordet och sacramenterna
uptändas eller, sedan hon är up-
tänd. genom1 motwilliga synder
thensamma fördrifwa. Jes. 65:2.
Prov. 1: 24. Matth. 23: 27.2
6. At Gud hafwer utwaldt oss
uti Christo, förän werldenes
grund lagder war, och3 hafwer
grundat samma sit nådewal
uppå4 then af ewighet förutsed¬
da trona uppå Frelsaren Jesum
Christum5; så at til thetta beslut,
som Gud af ewighet fattat haf¬
wer, äro inge andre bewekande
orsaker, än efwen thesamme,
genom hwilka han oss uti tiden
retferdiga och saliga gör. Eph.
1:4.
7. At hwad Christus hafwer
uti tiden undfådt6, thet hafwer
han undfådt7 effter then men-
niskliga naturen, och alltså i
krafft af then personliga för¬
eningen, eger effter then men-
ninskliga8 naturen alla macht i
himmelen och på jordene, såsom
6. At Gud8 utan något afseen¬
de til trona uppå Christum af et
sin wiljas blotta behag, och al¬
lenast til at wisa uppå them si¬
na barmhertighet, har af hela
menniskioslächtet utwaldt som¬
liga til ewinnerligit lif, och se¬
dan förestält Christum och thess
anammande genom trona, såsom
medel til thetta sit besluts utfö¬
rande uti tiden; men the öfriga
af et lika blott behag, och alle¬
nast til at wisa uppå them sina
retferdighet, til ewig förtappel¬
se bortskutit.
7. At Christus til sin mennisk-
liga natur ej hafwer genom then
personliga föreningen blifwit
delachtig af al guddomsens ma¬
jestet och härlighet, och är ifrån
oss så wida skild, som then högs¬
te himmelen är skild ifrån jor¬
den.
1 Här äro inskjutna orden: upsåteliga och.
2 27 är ändrat till 37.
3 Ordet och är ersatt med: thet är, at han.
4 Orden then af— uppå äro strukna och ersatta av: med trona fattade
och til ändan behåldne, vilken senare ändring åter strukits.
6 Här är det inskjutet orden: med trone intil ändan omfattad.
6 Ordet hafwer är struket; Christus är ändrat till Christo, undfådt till
är gifwit.
7 Orden hafwer han undfådt äro ändrade till år honom gifwit.
8 Orden effter then menniskliga äro ändrade till thenna.
8 Hela punkten efter ordet' Gud är struken och ersatt med: utaf ewighet
fattat et absolut eller owilkorligit beslut til at wisa uppå somliga utaf
menniskioslächtet sina barmhertighet, til theras salighet, men uppå the
andra sina retferdighet, til theras fördömelse.
385
ock1 uti honom bor al guddom-
sens fullhet lekamliga, och han
förthenskul är hos oss närwa-
rande alla dagar intil werldenes
ända. Matth. 18. Col 2: 93. Matth.
28:18, 20. Eph. 4:10.
8. At sacramenterne äro kraff-
tige nådemedel, hwilke wärka
och stadfästa hos oss trones til-
försicht om en nådig Gud, syn¬
dernas förlåtelse, lif och salig¬
het.
9. At Döpelsens sacrament är
et krafftigt medel til nya födel¬
sen och förnyelsen i then Heliga
Anda, så at alle the som döpte
äro hafwa iklädt sig Christum
och äro genom thetta sacramen-
tets krafft i nådeförbundet med
Gud uptagne. Tit. 3:5. Eph.
5:26. Gal. 3:27.
10. At uti altarens sacrament3
Jesu Christi sanna lekamen och
blod, effter hans egna sanna och
alsmechtiga instifftelsesord, wä-
sentl:n äro tilstedes och med,
jämte1 och under thet wälsig-
nade brödet och winek dock på
et sacramenterligit5 sätt, med
munnen anammas, så wäl af the
owärdige sorn” wärdige gäster-
8. At sacramenterna allenast
beteckna Guds anbudna nåd til
syndernas förlåtelse, lif och sa¬
lighet.
9. At dopet är allenast et7 tec¬
ken til then nya födelsen, hwil-
ken Gud hos the utwalda allena
innerl:n och utan thetta medlet
wärkar.
10. At Christi lekamen och
blod icke äro uti natwarden we-
sentligen tilstedes utan genom
brödet och winet betecknas, och
allenast på et andeligit sätt8 af-
the utwalda eller wärdiga gäs¬
ter anammas.
1 Orden macht i... såsom ock äro strukna och ersatta med: guddome-
liga egenskaper, ty såsom.
- Raderna och han... Col. 2:9 äro strukna och ändrade till: Col 2:9,
så lyda och på then naturen effterföljande språk.
3 Orden altarens sacrament äro ändrade till then heliga natwarden.
4 Orden med, jämte äro ändrade till uti med.
“Här inskjutet: och öfwernaturligit.
"Tillfogat: the.
7 Här inskjutet ordet utwärtes.
8 Här inskjutet: genom trona.
386
na, ändock thesse1 allena niuta
then himmelska spisen sig till
fromma och salighet, men the
andre äta och dricka sig sielf-
wom domen, icke åtskiljandes
Herrans lekamen. Matth. 26.
Marc. 14. Luc. 22:1. Cor. 11.
11. At thet hel. predikoembe-
tet,2 i krafft af Jesu Christi in¬
stiftelse, eger then machten, at
uppå Guds wegnar aflösa the
botfärdige ifrån theras synder
och the obotfärdiga therutinnan
binda. Matth. 16: 19. Joh. 20:22,
23.
11. At predikoembetet utaf
Christo ej meddelad är then
machten at lösa eller binda syn¬
dare utan allenast at förkunna,
hwad Gud til theras lösande el¬
ler bindande uti himmelen slutit.
6. Fredrik I:s konfessionsformulär,3
leli glaube und bekenne flir dem alhvissenden Gott, mitt der rei-
nen evangelischen lutherischen Kirche.
1. Das allein Gottes Wort, oder die heilige Schrifft, der eine
wahre Grund zu der Erkäntnis von unser Seeligkeit sey, und das
alle Vernunfft, die sich dawieder erhebet, unter dem Gehorsahm
Christi muss gefangen genommen werden, weill der natiirliche
Mensch nichts vernimt von dem Geiste Gottes, es ist ihm eine Thor-
heit, und kann es nicht verstehen. 2 Cor. X: 5. 1 Corinth. II: 14.
2. Das Gott keine Ursache, oder auff einerlei Ahrt und Weise der
Sunden Ursprung sey, denn Er ist nicht ein Gott, dem gottloses
Wesen gefält, sondern der Teuffel, welcher, wann Er Lögen redet,
redet Er von seinem eigen; und die Menschen selbst, welche nicht in
der anerschaffenen Heiligkeit und Gerechtigkeit bestehen geblieben,
sondern durch ungezwungene und freiwillige Ubertretung des gött-
lichen Gebohts, es verursachet und dahingebracht haben, das die
1 Ordet thesse är ändrat till the wärdige.
2 Överstr.: etz.
3 Prot. ovan, s. 222 ff. Orig. i vol. F. 5, nr 27, Prästeståndets arkiv. På¬
teckning av E. M. Melander: Upläst i consistorio regni d. 2b Mart. 1720.
387
Sunde, und durch die Sunde der Todt, zu allen Menschen durchge-
drungen. Psalm. V: 5. Joh. VIII: 44. Roman. V: 12.
3. Das Gottes gnädiger Wille, zu des gefallnen menschlichen Ge-
schlechts Auffrichtung und Sehligmachung ein allgemeiner, ernst-
licher und kräfftiger Wille sey, welcher schlechter Dinges keinen
einzigen, er sey, wer er wolle, von der Gnaden Theilhafftigkeit aus-
schliesset, sondera will, das allen Menschen geholffen werde, und
sie zur Erkäntnis der Warheit kommen und sehlig werden. 1 Tim.
II: 4. 2 Petr. III: 9. Ezech. XXXIII.
4. Das, nachdem Gottes gnädiger und unveränderlicher Raht-
schluss und Wille ist, das alle Menschen mögen sehlig werden, also
auch die von Ihm zur Seeligkeit verordnete Haupt-Ursachen und
Mittel zu allen und jeden Menschen sich erstrecken, nemlich: Das
vollkommene Verdienst und Gehorsahm Jesu Christi, welcher ist
die Versöhnung fur der gantzen Weit Siinde, und also auch fur die,
welche verlohren werden; des Heiligen Geistes gnädige Wirkung,
welcher durch das Wort und die Sacramenta, sölcher Gnadentheil-
hafftigkeit allen Menschen anbeut und kräfftiglich mittheilet, die-
selbe im Glaube anzunehmen, auch stärket und befestiget den Glau-
ben bis ans Ende, zu der Seelen Seeligkeit. Joh. III: 16. 1 Tim. II: 4.
Ebr. 11:9, 2 Corinth. V: 14, 15. Rom. XIV: 15. Matth. XXVIII: 19.
Marc. XVI: 15. Rom. X: 16, 17,18.
5. Das Gott nimmer Schuld daran sey, wann Er seinen Endzweck
nicht erreiche, zu aller Menschen Seeligkeit, sondera die Menschen
selber, welche aus Rosshaft und Wiederspenstigkeit dem Ruffe Got¬
tes wiederstehen, und entweder verhindern, das der Glaube durch
das Wort und die heiligen Sacramenta in ihrem Hertzen nicht
kann angezundet werden; oder denselben, wann Er angezun-
det ist, durch versetzliche und muhtwillige Sunden von sich stossen
und vertreiben. Jes. LXV: 2. Proverb. I: 24. Matth. XXIII: 37.
6. Das Gott uns in Christo auserwehlet hatt, ehe der Weltgrund
geleget wahr, das ist: das Er sothann Gnaden-Wahl auff den Er¬
löser Jesum Christum, im Glauben bis ans Ende umfasset, gegriin-
det habe, so das zu diesem Schluss, welchen Gott von Ewigkeit ge-
machet, keine andere bewegende Ursache sey, als eben dieselbe,
durch welche Er uns hie in der Zeit rechtfertiget und sehlig ma-
chet. Eph. I: 4.
7. Das was Christo in der Zeit gegeben, ihm nach der mensch¬
lichen Natur gegeben und mittgetheilet sey, und also, Krafft der
388
persöhnlichen Vereinigung, erwehnte menschliche Natur alle gött-
liche Eigenschafften, besitze, zumahlen in ihm die ganze Fulle der
Gottheit leibhafftig wohnet. Coloss. 11:9. So zielen auch auff diese
Natur folgende Spriiche: Mir ist gegeben alle Gewalt in Himmel und
auff Erden, und siehe, ich bin bei euch alle Tage bis an der Weit
Ende. Matth. XXVIII: 18, 20. Der hinunter gefahren ist, das ist der-
selbige, der auffgefahren ist, tiber alle Himmel, auff das Er alles
erftillet. Eph. IV: 10.
8. Das die Sacramenta kräfftige Gnaden-Mittel sind, welche in
uns wircken und befestigen des Glaubens Zuversicht zu einem gnä-
digen Gott, Vergebung der Stinden, Leben und Seeligkeit.
9. Das das Sacrament der heiligen Tauffe ein kräfftiges Mittel zu
der Wiedergebuhrt und Erneuerung des Heiligen Geistes sey, so das
alle die getauffet worden, Jesum Christum angezogen haben, und
krafft dieses Sacramenti in dem Gnaden-Bunde Gottes auff- und
angenommen sind. Tit. III: 5. Eph. V: 26. Gal. III: 27.
10. Das in dem heiligen Abendmahl Jesu Christi sein wahrer
Leib und Bluht nach dessen eigenen warhafftigen und allmächtigen
Einsetzungs-worten, wesentlich gegenwärtig sey, und in, mitt und
unter dem gesegneten Brödt und Wein doch auff eine sacrament-
liche und tibernattirliche Weise mitt dem Munde, so woll von denen
unwtirdigen alss wtirdigen Gästen empfangen werde; obschon die
wtirdigen allein diese himmlische Speise zu ihrem Nutzen und See¬
ligkeit geniessen, die anderen aber essen und trincken ihnen selbst
das Gericht, damitt, das sie nicht unterscheiden den Leib des Herrn.
Matth. XXVI. Marc. XIV. Luc. XXII. 1 Cor. XI: 29.
11. Das das heilige Predigambt krafft der Einsezung Jesu Christi
die Macht habe, von Gottes wegen die Bussfertige von ihren Stinden
zu lösen, und die Unbussfertige darinnen zu hinden. Matth. XVI: 19.
Joh. XX: 22, 23.
Ausser der von mir denen sämtlichen Reichsständen, bereits ins
gemein gegebenen Versicherung, das ich mich zu der reinen evan-
gelischen lutherischen Kirche freiwillig bekandt, so habe inson-
derheit gegen die sämtliche Priesterschafft dieses Reiches mich
hiemitt auff das kräfftigste erklären wollén, das obengesezte Lehr-
Sätze und Glaubenspuncta, alss in dem göttlichen offenbahrte Worte
des Herrn fest gegrtindet, und in denen Symbolischen Btichern deut-
lich verfasset, ich nicht allein in meinem Hertzen ftir wahr halte
389
und annehme, sondern auch mich dazu öffentlich bekenne, und
alles dasjenige was von reformirter Seiten oder anderen Reli-
gions-Verwandten, wieder offtgedachte Lehr-Puncta streitet, hie-
mitt gäntzlich verwerffe, dagegen aber bei der jetzt angenommenen
und bekandten evangelischen Warheit, unter gottl. Krafft und Bei-
stand bis ans Ende meines Lebens verbleiben will.
Friedrich P[rinz] z[u] Hessen.
7. Projekt till 1720 års konungaförsäkran.1
Alldenstund Hennes Kongl. May:tt, min högtällskelige gemåbl,
har medelst dess skrifwelser af d. 22 och 29 Februari sistledne hem¬
stält samptel. riiksens stender, om icke dem skulle behaga att upp¬
draga mig konungamacht och wärdigheet sampt lemna Hennes
May:tt att åter få träda till den kongl, thronen och regeringen, ifall
mig någon dödeligheet förähn Hennes May:tt tiimade; fördenskull
och på den händelsen riiksens här församblade ständer till denne
Hennes May:ttz giorde proposition skulle samtyckia och mig till
Swea rikets konung friwilleligen antaga, warder iag medh mycken
ährkientzlo een sådan Swerges riikes stenders emot mig betygade
ähra och särdeles benägenheet upptagandes, med krafftigaste för¬
säkran, att mitt rätta och alfwarsama uppsåht skall wara riketz
upprättelse och wällgång effter yttersta förmågo att2 befrämia, samt
fölliande starka förbindelser hålla och effterlefwa.
1.
Sedan iag under mitt wistande här i riiket hafwer inhämptadt
någon närmare och grunddeligare kundskap, ähn iag för detta hafft
om den rena evangeliska läran; så finner iag mig icke alenast för¬
anlåten densamma att antaga och den reformerta läran afsäja, utan
och uhtlofwar och försäkrar till min dödsstund därwed stadigt att
fönblifwa, samt att låta mine liifsarfwingar, som Gudh mig med
Hennes May:tt, min nuwarande gemåhl, förlänandes warder, uti
den lutterska religion uppforstra; hwarföre iag och i alla dehlar
8 Prot. ovan, s. 222 ff. Orig. i vol. F. 5, nr 27, Prästeståndets arkiv. På¬
teckning av E. M. Melander: Uplåst d. 22 Mart. 1720.
- Ordet att är struket.
390
stadf astar och bekräfftar den af Hennes May:tt, min högtällskelige
gemåhl, åhr 1719 d. 21 Febr. underskrefne försäkringzskrifft och
då upprättade regeringzform, angående den rena och oförfalskade
evangeliske religionen, som är grundat uti dhe prophetiske och
apostoliske skriffter, i den oförändrade ausburgiske bekiennelsen
förklarad, in libro concordiae och sedan åhr 1593 uti Upsala möte
af alla riiksens stender samtyckt och wedertagen, till hwilken effter
konung Gustaf den förstes slutne arfsförening med riiket, alla dess
successorer Swerges konungar såsom till en fundamental lag be-
bundne1 äre. Jag lofwar och tesslikest att willie holla, handhafwa
och beskydda alla Swerges riikes stender, andelige och werl[d]slige,
högre och lägre, wed förenemde lutterska religion, Guds rena och
klara ord och dhe högwärdige sacramentens rätta och sanskylldige
bruk, alldeles som det i konung Gustafs sidsta och konung Johans
första regementztiidh i detta riiket hafwer warit uti öfning; men
sedan uti Upsala möten åhr 1593 och 1693 förmedelst allmenne och
enhällelige slut gillat och bekräfftat blef: och skall iag ingen af
stenderne eller andre af undersåtarne i Swerge och dess underlig¬
gande lender, högre eller lägre, en el:r flere, någon annan religion
anten med lockande eller trugande anmoda eller påbiuda, ey heller
någon af hwad nation, stånd eller hwillkohr han wara må, offentel.
eller hemligen tillstädia någon annan religionsöfning uti riiket och2
eller dess tillhörige provincier ähn den förbe :te evangeliske läran,
hwilken iag uti en oförendelig renheet will biibehålla och emot alt
kätteri och uppenbart wåld redeligen förswara och beskydda, och
därtill, enär det ährfordras, hafwa liif och blod ospard.
2.
Ingen af annan religion, det ware sig papistisk, anabaptistisk3,
callvinisk el:r reformerte,4 photinianisk och den så kallade pie¬
tistiske secten6, eller någon annan ähn den som förbemält är, en¬
kannerligen den sig till uppenbahr ogudachtigheet och förargelig
atheismum slår och märkia låter, skall brukas i något riiksens äm¬
1 Ordet bebundne är ändrat till förbundne.
- Ordet och är struket.
3 Ordet anabaptistisk är struket.
4 Ordet anabaptistisk är tillskrivet över raden.
6 Orden den så kallade pieti- äro strukna och ändrade till alla swärme-
rijer.
391
bete, anten i rådh, i collegier, på slott och fästningar, i land och stä¬
ders regerningar, hwarken i högre eller mindre kall, mycket mind¬
re måge sådane liidas eller brukas uti kyrckio- och scholewäsendet
eller ungdomens upptuchtand; i synnerheet skall ingen som af an¬
nan lära finnes ähn uti föregående articel beskrefwen står, förord¬
nas eller brukas till biskop, superintendent, hofpredikant, professor
i academierne och lector wed gymnasier, kyrckioherde i städerne
eller på landsbygden, scholemästare eller i andre läroämbeten och
ungdomens eller åhörares information, det ware sig barnescholar
eller privat huus, så att Guds försambling i fäderneslandet och dess
underliggande provincier må reen, oturberad och i en stadig enig-
heet till Guds namns ära, församblingens uppbyggelse samt rikets
wällfärd ährhollen warda.
3.
Hwad sålunda föreskrefwet är, will iag i riket och dess under¬
liggande provincier holla och handhafwa samt icke tillstädia, att
något sielfswåld enom eller androm häremot tillätes, efftersom dhe
till dess biibehollande giorde förordningar, särdeles 1655 åhrs re-
ligionsstadga och 1686 åhrs kyrkioordning, i detta måhl af mig all¬
deles gillas och stadfästas; hwilka iag och effter stendernas gott-
finnande skall låta förmera och förbättra: och böra fördenskull
gouverneurer och landshöfdingar, biskopar, superintendenter, con¬
sistoriel så och andre af magistraterne, högre och lägre, så på lan¬
det som i städerne, hafwa därpå ett flitigt och noga inseende; på
det dhe som giöra däremot, måge förekommas, afskaffas och wär-
keligen hindras, i tiidh förähn alt riitar inom sig; så att allting så¬
ledes genom Guds nådige försyn må förblifwa uti dess rätta lag.
Men alldenstund twenne swårigheter därwed möta, först att främ¬
mande potentaters och republiquers sändebod eller residenter, som
äre af annan religion, sendas hiit in en tiidh sig här att uppehålla
eller straxt resa tillhakars igen, hwilkom deras gudstienst att för¬
mena icke skiähligt synes för mångahanda orsaker skull; hwarföre
man dem deras religionsöfning uti sine huus för sig och sitt med-
fölliande folk och tienare icke kan förwägra; sedan inkomma och-
så andre fremmande, hwilka för kiöpenskap, handell, liandtwerk
och annan näring sig här nedsättia eller wistas, dhe måge wäll för
sig sielfwe i sine huus giöra hwad deras gudstienst fordrar, så
392
lenge dhe in privato stilla ock utan förargelse sig förholla och deras
skiählige förehafwande förrätta; men inga samqwämer, hwarken
hemligen eller uppenbarligen, måge effterlåtas dem att hålla, eller
någon lärare in i landet eller deras huus att draga under hwarje-
handa praetext, antingen till religionsöfning, deras barns upptuch-
telse eller uti annat uppsåht, wed det straff, som förordningarna
inneholla. Jämbwäll skohla deras barn, såframpt dhe willia niuta
burskap i föllie af detta rikets stadgar och förordningar, uppfost¬
ras uti förr omtahlte christelige lära. Skulle någon, af hwad re¬
ligion han och wore, finnas i riiket och dess provincier, som bruste
uht med ord eller gerninger att förtahla eller försmäda Guds ordh
och wår christell gudstienst, den skall som en Guds ords försmä¬
dare effter föregången domb ifrån sin tienst afsättias samt effter
brottet och dess omständigheter till lifwet eller elliest utan nåder
straffas.
4.
Uhtlofwar iag icke alenast till min dödsstund att ällska, ära och
uti wyrdning holla min högtällskelige gemåhl, den stoormächtigste
furstinna Ullrica Eleonora, Swärges, Giötes och Wendes drottning
etc. etc., utan och med skyldigste wyrdnat ährkienna den gunst och
wällwillia, som hon1 till min upphöjelse uppå den kongl, thronen
welat anwenda,2 förklara och å daga gifwa.
5.
Jag will ey heller ifrån riiket afsöndra något furstendöme, land,
stadh, slott eller lähn igenom arfskiffte, donationer eller förläningar,
på det Swea riiket med dess underliggande provincier ey må deh-
las utan alltiidh under den regerande konung förblifwa en kropp
tillhopa; men ifall Gudh med min nuwarande gemåhl, Hennes
May:tt drottning Ullrica Eleonora, några lifsarfwingar beskiära
skulle, då bör åht arffurstarne, som till regementet ey komma, inga
furstendömen eller lender anslås, som i forna tider med riikets
skada skiedt är; utan måste dhe, jämbwäll och princessorne, låta
sig benöja med den stat och underhåld i penningeinkompst, som
1 Ordet hon är ändrat till H:s May:tt.
2 Ordet anwenda är struket.
393
med riiksens rådhs och stendernes samtycke dem kan tillagdt war¬
da; och princessorne, då dhe uhtgifftas, undfå deras wanliga brud¬
skatt.
6.
Såsom iag städse är benägen till Swea riiketz goda styrsell samt
min och stendernes rätts biibehållande, att alltiidh instämma med
samptel. riksens stender, såsom macht ägande, nu och framdeles,
att giöra sådane besluter, stadgar och förordningar om sig och rii-
ket, som dhe pröfwa tienliga till det allmenna bästa samt deras säll-
och tryggheet; altså försäkrar iag härmed allmenneligen och uppen¬
barligen att willia bruka den kongl, macht, som mig uppdrages,
effter yttersta förmåga till att befordra rikets allmenna sampt hwars
mans besynnerliga wällgång; tänkiandes grunda min myndigheet
med mildheet och rättwiisa uti undersåtarnes hierta, såsom och att
styra och regera effter riksens stadgar, besluht och i synnerheet
effter den regeringzform, hwilken samptel. riiksens stender förledet
åhr författadt hafwa, heller nu och framdeles till deras säkerheet
och wällgång pröfwa nödigt att förbättra och stadga.
7.
Jag kan ey heller gifwa riiksens stender och samptel. inbyggare
ett krafftigare och meer öfwertygande prof af sådan min upprich-
tige wällmening, ähn därigenom att iag med dem betygar ett rätt-
wist misshag och billig osmak för den så kallade souverainiteten
el:r det oinskränckte konungzlige enwälldet, hwars wärkan på
mångahanda sätt har skadat, förminskat och märkeligen förswagat
riket: fördenskull och på det ett sådant skadeliget enwällde, nu och
i tillkommande tiider, alldeles må förqwäfwias och till intet giöras,
förklarar iag, äfwensom riksens ständer det gjordt hafwa, den bör
wara kongl, thronen förlustig samt ansees som en riiksens fiende,
hwilken antingen genom uppenbart wåld el:r förborgade stämp-
lingar kunde willia sig till enwälldig upphäfwa; och bör den som
en landsförädare utan alla nåder afstraffas, hwilken af undersåtare
beträdes med slike stämplingar omgå; hwarf öre ingen till andelig
eller werldslig större eller mindre beställning och förwaltning i
riiket och des underliggande länder komma skall, den där icke
föruht med liflig eedh, effter det uppsatte formulairet, har afswuret
394
sådant förderfweliget emot landetz nöje och wällfärd löpande en-
wåldsregemente. Och till att betaga undersåtarne all misstanka till
dess återinförande; så skulle iag gerna see, att riksens stender med
fast starkare band och tryggheet densamma döda och uhtstengia,
ähn uti den förledet åhr upprättade regeringzform uhtfördt är, och
kunde wäll sådant effter mitt tyckio på fölliande sätt förebyggas1.
8.
'
Och till att2 förekomma ali3 misstancka till4 souverainitetens in¬
förande, så uhtlofwar iag, att inga5 angelägne saker (hwilka riik-
sens stender uti regeringzformen och cancellieordningen uhtnämna
och förklara) ey skohla uti cabinettet företagas, emädan det och för
öfwerheten är omöjeliget att alltiidh kunna påminna sig alla sakers
omständigheter, då ärenderne för wissa afsichter uti cabinettet tor¬
de förebringas, och till undwikande af alt sådant förebringas8 måste
ingen wed sin tiensts förlust understår [!] sig inför öfwerheten ale¬
na7 att föredraga något angeläget måhl, af hwad art och beskaffen-
heet det wara må, ähn uti sittiande rådh; hälst för en gudfruchtig
och rättsint konung är alltiidh säkrare, att riiksens rådhs tancka
och mening öfwer alla slike ärende[n] inhämptas, så att alt effter
pluraliteten af rösterne afslutes, ähn att låta någon saak ankomma
uppå en persons enda föreställning.
9.
Uhtfäster iag att willia styra och regera riiket med riiksens råds
råde, och således icke utan, mindre emot deras rådh; ey heller blif-
wa någon ogunstig och med wederwillia upptaga, fastähn icke alt
det8 säjes, mig wore behageliget, mycket mindre illa uhttyda, om
icke alt nådde den wärkan, man påsyfftar: blifwandes rådén riik¬
sens ständer answarige, om något medelst deras omröstande emot
regeringzformen, fundamentallagen och stendernes rätt och friheter
1 Meningen: Och till sätt förebyggas är struken.
2 Tillfogat över raden: ähn widare.
3 Ordet all är struket.
4 Ordet till är ändrat till om.
5 Ordet inga är ändrat till sådana.
6 Ordet förebringas är struket.
7 Ordet alena är ändrat till annorledes.
8 Efter ordet det är inskjutet ordet som.
395
stier och1 företages. Jag försäkrar äfwen att ey giöra något intrång
uppå riiksdagar och stendernes sammankompster uti deras delibe-
rationer; ey heller någon af dem tillra ekna och till misstyckio taga,
hwad samtahl, rådslag och sluht wed slike tillfällen kunna före¬
löpa; utan förklarar härmed att willia hafwa en allmen wällwillia
och kiärleek för riiksens inbyggare; så att alt hwad hwar och en
af patriotisk zele för det allmenna bästa har tahlt eller hädaneffter
tahlandes warder, ingalunda skall lenda honom till meen och för¬
fång; utan will fast hellre wed alla tillfällen sådane niitällskande
män med nådh och ynnest ihugkomma och belöna. Skulle någon
herredagzman under warande riiksdagar af en eller annan med ord
eller gierning antastas och illa handteras, så bör sådant med eds-
öres plicht ansees och afstraffas; ey heller bör någon herrdagzman
inmanas uti hächtelse, där icke han beträdes med särdeles gröfwa
förgripelser, hwarom ständerna2 behörig kunskap gifwes. Stenderne
lemnäs alltiidh fritt icke alenast sielfwa att uhtsee och wällia deras
uhtskickade till riiksdagar; utan och wed riiksdagen sielfwa att
förordna deras secrete uhtskott och öfrige deputationer. Samma¬
ledes tillkommer och3 ridderskapet och adelen sielfwe att uhtnämna
landtmarchalken och dhe öfrige stånden att wällia deras tahlmän;
men emädan bondeståndet behöfwer en som förer pennan wed
riiksdagzsyslorne, fördenskull kunna tahlemännen af alla 4 stånden
träda tillsamman och wällia en secreterare, hwilken, sedan han så¬
ledes är wald, sama förrättning sig antaga skall; doch måste ingen
secreterare emot hehla bondeståndets willia dem påtwingas.
10.*
Skole5 inga wed riiksdagar hollne protocoller, antingen wed
hwart och ett stånds8, hwarken uti stånden eller uti7 secreta uht-
skotten och deputationerne, skohla8 af mig uhtbegiäres8, utan måge
dhe på sina orter i gott förwahr orubbade liggia.
1 Ordet och är ändrat till eller.
2 Efter ordet ständerna är inskjutet ordet genast.
s Ordet och är struket.
‘Följande § har tillagts punkt 9; 10 har strukits.
5 Ordet Skole är struket.
6 Orden antingen wed hwart och ett stånds äro strukna.
7 Ordet uti är struket.
8 Ordet skohla har tillagts.
8 Ordet begiäres är ändrat till fordras.
26—601227
396
10.
Wed riksens råds sampt högre och ringare ämbetens besättiande
och handhafwande lofwar iag i alla dehlar att föllia den reregerningz-
form, som riiksens stender förledit åhr upprättadt, så wiida den
icke genom denne försäkringzskrifft är förändrad eller ännu widare
af alle riksens ständer kan förbättras; såsom och hålla ämbeten i de¬
ras skiählige och laglige heder och wärde; på det riksens angelägne
syslor och ärender med så mycken större myndigheet och effter-
tryk måge kunna förrättas. Och som en oinskränkt macht och wäll-
de wed tiensternes förgifwande af mången torde anses såsom ett
medell till souverainitetens införande i framtiden; så uhtlofwar
iag, att alla tienster ifrån och med öfwerstar till fältmarchalker och
alla desse ofwannemdes wederlikar skohla af mig uti sittiande
rådh, effter plurali teten af rösterna, bortgifwas: hälst en öfwerheets
förnämsta afseende bör wara, att tiensterne besättias med1 lärde,
skickelige och förståndige män; hwilket härigenom tyckes winna
sitt ändemåhl, enär riiksens rådh, som hafwa sig follket bäst be¬
kant, uppå deres samwete, eed och answar coram protocollo för¬
klara deras meningar om personernas egenskap och skickeligheet:
men med alla öfrige tiensternes2 bortgifwande förblifwer det wed
reregerningzformen; dock så att dhe alltiidh af mig i sittiande rådh
uhtdelas, på det iag må förnimma riiksens råds tancka och uhtlå-
telse öf:r dhe föreslagne personer, och blifwer3 sedan ey mig4 be¬
taget af dhe föreslagne att befullmächtiga den som iag finner där¬
till skickeligast. Till att befordra bokelige konsters drifft och öf¬
ning uti riiket, så att ymnigheet af tienlige ämnen till riiksens an¬
gelägne syslor och ämbeten måtte förökas, så will iag5 wed Wens¬
ternäs besättiande, ansees6 så under civil som krigzstaten, till lands
och watn, förnembligast ansees personernas bepröfwade ehrfaren-
heet och förtienst, hwilke igenom studier, krigzförrättningar och
flere nyttige wetenskaper giordt sig till befordran wärdige; men
särdeles däruppå acht hafwas, att till hwart och ett ämbete inge
andre sättias, ähn dhe som till det slagz syslor tienlige äro och där¬
1 Efter ordet med är tillfogat ährlige.
2 Ordet tiensternes är ändrat till tiensters.
3 Efter ordet blifwer är tillfogat mig.
* Ordet mig är struket.
5 Orden will iag äro ersatta med ordet skall.
6 Ordet ansees är struket.
397
till all nödig kundskap hafwa; emädan det allmenna bästas sanfär-
diga nytta och hällfärd, som för alle andre afseenden bör gå, kräf-
wer, att dugelige ämnen till liwart och ett riiksens angelägne wärk
förordnas; men icke att någons förwärfwade högheet, gunst och an¬
seende må gifwa honom insteg i sådane syslor och ämbeten, hwar-
till han ingen skickeligheet och ährfarenheet haf:r.
11.
Skall ingen utan föregången laga ransakning på någon tiidh af-
hollas ifrån dess ämbetes wärkelige förrättning; ey heller utan före¬
gången domb sättias därutur, så lenge han förmår detsamma skicke-
ligen att förwalta. Ey heller emot sin willia flyttias.1
12.
Riiksens stender, andelige och werl[d]slige, högre och lägre, wil¬
lie Wii bibehålla wed Swerges beskrefne lag, deras rätt och frihe¬
ter, förmohner och privilegier, så att dhe därwed oförkränckte
handhafwas; skolandes inga privilegier ett hehlt stånd angående
utan samptel. stendernes wetenskap och giorde påminnelser uht-
gifwas och meddehlas.
13.
Alla2 riiksens inkompster och3 medell till större och mindre sum¬
mor* skohla disponeras med råds råde och effter behörigt omrös¬
tande, hwarwed all möjelig sparsamheet iachtages, så att uhtgiff-
terne alltiidh lämpas effter inkompsterne.
14.
Jag förbinder mig inga främmande och uhtlendske, det ware sig
furstar, printzar eller andre personer, här uti riiket att indraga5
och till några riiksens beställningar in- el. utomlands att bruka,
hwarken uti civil- eller militairståndet0, widare ähn någre få, som
1 Denna mening är tillskriven av annan hand.
2 Ordet Alla är struket.
3 Orden inkompster och äro strukna.
‘Tillägg i marg.: utom ständernes författade stat.
5 Här är tillfogat ordet naturalisera.
'Tillägg i marg.: ey heller uti de angelägnare tiensterne wid hoff et.
398
iag för dhe casselske affairerna oum[gän]geligen behöfwer, hwilka
ey hafwa att befatta sig med riiksens mindre eller större ärender.
15.
Skall iag1 till ingen, ehoo det wara må2, afstå dhe lender och herr-
skaper, som mig igenom arfsrätt i Tyskland kunna tillfalla, utan
att detta riket äfwen däraf må3 hafwa dess nytta och förmohn att
förwenta.
16.
Och på det alla ärender, som uti rådet effter pluraliteten äre af-
giorde, måge genast och utan drögzmåhl uhtfärdas; så böra riiksens
rådh, ifall iag wore siuk, hindrad eller frånwarande, äga macht ex¬
peditionerna att underskrifwa, hwilka så giällande wara skohla,
som wore dhe af mig sielf underskrefne.
17.
Förklarar iag härmed, det ingen successionsrätt till detta riiket
må sträckia sig till mina herrar bröder och anhörige; emädan dhe
ingen rätt eller prsetension till Swerges riike och dess crona på nå¬
got sätt äga eller förebära kunna: utan hafwa samptel. riiksens
stender till större säkerheet att uhtnämna uti deras successionsord¬
ning, där dhe så nödigt pröfwa, hwilken dhe förmena böra komma
till cronan effter mig, Hennes Kongl. May:tt, min nuwarande högt-
ällskelige gemåhl, eller mina manliga bröstarfwingar, där Gud mig
dem med henne förlänandes warder.
18.
Jag skall icke heller något krig och örlig begynna, ingen ny lag
giöra eller stenderne påträngia, ey heller någon gammall och we-
dertagen lag förwandla eller afskaffa, förutan riksens råds råde
sampt menige stendernes ja och samtycke; ey heller någre påbudh
1 Ordet Skall är ändrat till Uhtlofwar och försäkrar; tillfogat över ra¬
den: att.
2 Här är tillfogat orden willia eller skohla.
3 Ordet må är ändrat till skall.
399
och förbudh uhtgå låta eller ordningar giöra, som menige riiket an¬
gå, det ware sig anten med krigzhielper, gierder, tullar eller andra
pålagor, uhtskrifningar eller flere allmenne beswär, förutan riiksens
råds råde och stendernes samtyckio; mycket mindre skall någon
gouverneur och landshöfdinge eller1 annan befällhafware, högre
eller lägre, läggia å landet någon giärd eller hielp, stoor eller liten,
skiutsningar och slikt utan öfwerhetens befallning och annorledes,
ähn hwart och ett stånds wällfågne privilegier samt dhe wed riiks-
dagarne af riiksens stender giorde sluht och bewillningar sådant
kunna medgifwa. Enär en ordning således lageligen giord är, eller
förbud och påbud skiedt, så will iag det, så lenge det wara skall,
icke förändra heller upphäfwa, och någrom någon särdeles friiheet
däremot tillstädia, widare ähn hwart och ett stånd allment kommer
att niuta; icke heller någon stendernes bewillning widare och på
lengre tiid extendera, ähn den i sielfwa bokstafwen lyder.
19.
Riksens mynt i gull och silfwer will iag, så snart någonsin giör-
liget och nyttigt är, återställa på den foot, som det war i högstsahl.
Hans May:ttz konung Carl d. 11 des tiidh, och handhafwa förre
giorde mynteordningar, samt således därutinnan ingen förändring
giöra utan med riiksens råds och ständernes samtyckio, sedan iag
däröfwer inhämptad wederbörande collegiers betänckiande.
20.
Uti archiebiskopzwahle[t] skohla alla consistorier i riiket hafwa
sine röster; men wed dhe öfrige biskopernes och superintendenters
uhtnemnande förholles således, att 3:ne af dem som äga stifftets
mästa vota blifwa öfwerheten af consistorio föreslagne; hwilka an¬
gelägne tienster med råds råde besättias, på det af dhe föreslagne
den måtte förordnas, som igenom grundelig lärdomb, niit om den
evangeliska religionen och ett exemplariskt lefwerne giordt sig där¬
till skickelig och wällförtient. Dessutan skall dem tillbörlig och lag¬
lig macht och myndighet till deras ämbetes rättmätige uhtförande
tilläggas och gifwas2. Med kyrkioherdernes tillsättande will iag
1 Efter ordet eller är tillfogat ordet någon.
“Orden och gifwas äro strukna.
400
låta förblifwa wed det sätt, som för åhr 1680 warit hafwer, till
hwilken ända archiebiskopen, biskoperne, superintendenterne med
consistorierne skohle uppgifwa, hwilka giäld för den tiden warit
regale eller hafft jus patronatus, och hwilka effter församblinger-
nes wahl af consistorierne med kyrkioherdar med1 försedde blifwet;
hwarföre en commission bör förordnas utaf några riksens råd, bis¬
kopar och andre redelige män, som densamma öfwersee och effter
skiähl och bewiis därutinnan ett slut giöra, hwaremot biskoperne
och consistorierne ey måge giöra församblingerne något intrång.
Jag will och kyrkorne, academierne, gymnasierne, scholerna, hospi-
talerne sampt barnehuusen wedmachthålla, och2 wed deras fundatio-
ner, anslagne inkompster och rättigheter handhafwa, och hwarken
sielf därutinnan giöra någon förändring eller tohla andras egen-
williga intrång, jämbwäll biskoperne, superintendenterne, professo-
rerne, probster och pastor[er]ne i städerne och på landet schole-
mästare med dhe öfrige prästerskapet wed sine underhåld för-
wahra, så att dhe sina ämbeten förutan trångmåhl wäll uhtföra
kunna. I liika måtto skall iag och bära omsorg om domb- och andra
kyrkors samt scholars och hospitalers byggnadt, så att dhe i gott
stånd uppehållas.
21.
Stipendierne, antingen af forne Swerges konungar eller private
personer instichtade, skall iag hålla hand öfwer, så att dhe icke
emot första instichtarens rätta mening sampt testamenternes tyde-
lige ord och innehåll måge anten dragas till andra behof eller an¬
norledes administreras och uhtdehlas; särdeles will iag sielf icke
tillägna mig någon disposition öfwer dhe stipendier, som af cronan
ey härflyta, och där någre sådane dispositioner uti framfarne ko¬
nungars tiidh skulle wara förelupne, emot testatorernes mening och
testamenternes innehåll, så skall sådant, när med skiähl däröfwer
klagat warder, ändras och alt till sin rätta instichtelse bringas.
22.
Och på det samptel. riiksens stender så mycket mera måge wara
försäkrade om min upprichtige tancka och ömheet för det allmenna
1 Ordet med är struket.
2 Tillfogat: dem.
401
bästa; så förklarar iag, det stenderne alldeles skohla wara frie ifrån
dheras huld- och troheets eedh, i fall iag å min siida skulle finnas
hafwa öfwerträdt den eed och försäkring, iag riiksens stender här¬
medelst gior, heller hwadh stenderne wiidare pröfwa nödigt till
deras religions, wällfärds och säkerheets biibehållande att fastställa.
hwilket.1
23.
Sorn2 iag finner nödigt denne hoos mig faststälte uhtlåtelsen
hwarjom och enom att kundgiöra och till underrättelse lemna; altså
skulle iag och med särdeles misshag för3 och onåde förspöria, där
någon mot förmodan illa betänckt skulle finnas ibland riiksens in¬
byggare, hög eller låg, inhemsk eller främmande, ehoo det wara
må, som wille mig till behag påstå häruti4 heller föreslå häruti nå¬
gon ändring eller tillskynda mig större macht och myndigheet ähn
ofwannemde puncter innehålla och förmähla, emädan iag ingen
högre myndigheet begiärer ähn på ena siidan winna alla redelige
och förståndige mäns hierta och på andre siidan sielf wara deras
starkaste förswar emot alt inbrott uti deras rättmätige och ädla
friiheets biibehållande och stadfästande; hwilket alt5 med min
egenhändige hands underskrift och lifliga eed bekrefftar att°
obrotzligen att effterlefwa och fullgiöra, så sant mig Gud hielpe till
liif och siähl.
8. Prästeståndets namnunderskrifter under valakten.7
Matthias Steuchius Torst. Rudeen
aepisc. Upsal. episc. Lincopensis
Ingemund Bröms
superintend. Carlstad
1 Ordet hwilket är struket.
2 Ordet Som ändrat till Såsom.
3 Ordet för är struket.
4 Ordet häruti är struket.
5 Tillfogat: iag.
8 Ordet' att är struket.
7 Orig. Ständernas beslut och försäkringar, nr 76. Tr. av A. Brusewitz,
Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar, s. 98-—102. Koncep¬
tet i vol. F. 5, nr 29, Prästeståndets arkiv, överensstämmer, frånsett obe¬
tydliga divergenser, med originalet; påteckning av E. M. Melander: Uplast
d. 24 Mart. 1720.
402
Jacob Benzelius
s. s. theol, professor
in acad. Carolina
Petrus Asp
praep. et p. Norcop.
Joh. Strömer
p. et p. in Örebro
Theodorus Junbeck
p. et p. Junecopens.
Petrus Qviding
pastor i Qvidinge och
Skåne
A. Noreen
p:r in Nyedh
David Lund
ep:s Wexion.
Nicolaus Sternel
kyrckioherde wid
S:t Jacob
Andreas Wibiörnsson
s. s. th. lect. Lincop.
past. in Slaka et
praepositus in
Norra Tiust
Andreas Geringius
past. Betn.
Zach. Lithovius
praep. et past. Uhloéns
Petrus Lamberg
s. s. theol, lector in
gymnasio. Gothoburg
Andreas Tolstadius
pr. et past. Almung:is
Andreas Victorinus
graee. lit. lector in
gymnas. Sear.
Petrus Dahlborg
p. et praep. Tunensis
Nicolaus Fridelinus
p. et praep. Korpoéns.
Severin Böckman
pastor i Winbergh
och Stafsinge
Uppå kyrkioherdens i Berg i Jemtland, h:r Eric
Huss wegnar Er. M. Mellander
Laurent. Molin
S. K. R:ti a sacris
suprem. s. th. d. & in
acad. Upsalens.
profess. primär, etc.
Nicolaus Brauner
episc. Calm.
Sven B. Cameen
pastor primarius och
praeses consistorii
i Stockholm
Uppå probstens i Boldnäs mag:r Nic. Clewbergs
och kyrkioherdens i Wesland, mag :r Israel Ham-
marins wegnar Er. M. Melander
s. theol. adj. et cons. eccl. Upsal, notar.
Harald Ullenius
p. i Bogesund och
Timelhed
Petrus Lampa
p. et praep. Arbog.
Thomas Eurodius
past. in Grönby et
praep. territorii
Waepmanh :sis
Arvidr Alopajus
p. et praep. i Borgå å
Wibor [g] ska stifftets
wegnar
Johannes Rosell
p. in Acklinge och
Ångarp
Th. Joungh
past. et praep. Bleking.
Nicolaus Sandberg
pastor i Madesiö
För Gothlandz stifft
M. Lundzbergh
403
9. Prästeståndets allmänna besvär.1
Samtl. presterskapets almänne beswär och ansökningar, i under¬
dånighet ingifne wid riksdagen i Stockholm d. 2 Aprilis år 1720.
1.
Genom framfarne glorwördigste konungars högstbepriseliga om¬
sorg för Guds församlings wälstånd äro tid effter annan utgångne
åtskillige hälsosamme förordningar til styrkio af en nödig kyrkio-
disciplin och befrämjande af et christeligit lefwerne. Men är til be¬
klagandes, at et så godt och Gudi behageligit ändemål så myckit
mindre kan erhållas, som thet swårare är at finna handräckning til
slike förordningars widmachthållande och theras straffande, som
themsamma egenwilligt öfwerträda. Kunnande härwid enkan nerlin
nämnas stadgan om eder och sabbatsbrott, förordningarne om cate-
chismi förhörs samt biskops- och probstetings försummande etc.,
hwilke mer än offta öfwerträdas men af cronobetienterne til dom och
execution sällan befordras. Förthenskul hos Eder Kongl. Maj :t samtl.
presterskapet i underdånighet anhåller, thet Eder Kongl. Majit i
nåder teckes alla slika christeliga förordningar icke allenast förnya
och stadfästa samt i anledning af Linköpings stiffts undfångne re¬
solution d. 19 Maji 1693 böterna i the senare målen skärpa, besyn-
nerl:n för ståndspersoner, hwilke genom sit föracht af catechismi
förhör och visitationer gifwa almogen en stor förargelse, utan ock
såwäl högre befälhafwande som ringare cronobetiente strängelin an¬
befalla at hafwa uppå sådana förordningar noga acht och inseende
och aldrig nedlägga utan i rettan tid angifwa samt til dom och exe¬
cution skyndsammei :n befordra the theremot löpande förbrytelser.
Hwarwid ock nödigt synes, at the gifwa wederbörande prester wid
handen, när något sådant mål til tinget instämmes, på thet the,
hwilke hafwa bästa kunskap om thet som i theras församlingar kan
förelöpa, måge kunna lämna actori och domaren sina påminnelser
til saksens uplysning och retwisans befordran; såsom ock at ifrån
tingen meddelas en specification uppå the mål, sorn kyrkian och
disciplinen angå, effter kongl, resolution af d. 22 Decemb. 1697.
1 Prot. ovan, s. 238 f. Orig. i Riksdagsacta 1720, påtecknat Insin. d. 5
April 1720, föredragit d. 12 dito. Koncept i vol. F. 5, nr 75, Prästeståndets
arkiv. Såväl köne. som orig. äro av E. M. Melanders hand.
404
2.
Såsom i synnerhet Guds namns missbruk och sabbats ohelgande,
hwilke synder nu äro altför gängse och beklagel:n ju längre ju
mera tiltaga, draga öfwer land och rike hwarjehanda straff och
plågor, altså wil ock nödigt wara, at til hämmande af thenna swåra
syndawana al flit och sorgfällighet anwändes. Och wore förthen-
skul önskeligit, såsom Hennes Kongl. Maj:ts nådigste resolution
uppå presterskapets underdånige almänne beswär wid sidste
riksdag § 2 theruppå lyder, at med thet första et förnyat påbud om
the tilförena ang:de eder och sabbatsbrott utgångne förordningars
noga iachttagande kunde komma at utgå och i thetsamma alla eff-
tertenkeliga anstalter göras til thess handhafwande och efterlef¬
nad. Hwarwid ock til Eder Kongl. Maj:ts allernådigste godtfinnande
i underdånighet hemställes, om icke utom thet som then förrige
stadgan af år 1687 myckit wackert innehåller uti thenna förord¬
ningen thesse 2:ne puncter såsom nyttige och nödige måge tilläggas:
(1.) At et alfwarsamt straff sätjes uppå them som utan orsaker
och af sielftagit öfwermod, androm til förargelse, öfwergifwa sin
socknkyrkia, til hwilken the lyda, och hålla sig til en annan kyr-
kia, tå theras ordentelige siälesörjare ej kunna, såsom sig bör, draga
försorg om theras andeliga wälfärd eller göra therföre räkenskap.
(2.) At wid alfwarsamt straff til görandes, så för then som hin¬
der som för then som kommer, inge så kallade slåtteröl eller andre
almogens samqwämer måge hållas uppå lögerdagarna eller andra
högtids- och helgedagar näst föregående afftnar, tå effter fulländat
dagswärke icke allenast then påföljande natten utan ock offta
sielfwe sön- eller helgedagen uti ätande, drickande och dantzande
förnötes eller åtminsto sker, at the blifwa aldeles obeqwäme til en
andächtig gudstienst then påföljande dagen. Samma beskaffenhet
är med tingsterminer och andre stämningar, hwilke, när the uppå
helgedagsafftnar anställas, hafwa en dhylik påfölgd och förthen-
skul önskas blifwa ifrån sådana dagar afhåldne, wid straff ther
annorlunda sker.
3.
Såsom presterskapet åligger at draga al möjelig omsorg, thet the¬
ras åhörare icke allenast måge höra Guds ord i kyrkian utan ock
thet betrachta och göma samt för sina barn och tienstefolk hemma
405
i husen igentaga och flitel:n efftertenkia, huru thet predikade Guds
ord af them warder achtat och effterlefwat, men härutinnan ej
ringa hinder förorsakas af the åtskillige slags publicationer om
werldsliga ärender, offta til antalet ganska många, hwilke Guds ords
predikan omedelbart påfölja och således gifwa then listiga fienden
tilfälle at stiäla Ordet bort utur theras hiertan och i thess ställe
hwad werldsligit och jordiskt är til bekymmer och omtanka in¬
smyga, så at theras samtal och förehafwande tå strax och sedan
hela dagen endast theruppå utgår; altså finner presterskapet sig
föranlåtit at söka Eder Kongl. Maj:ts nådige förklaring, huru såwäl
kyrkiolagens cap 2, § 5, som Hennes Kongl. Maj:ts nådige resolu¬
tion uppå presterskapets underdånige almänne beswär wid sidste
riksdag § 32 må egenteligen förstås, om icke til exempel publica¬
tioner ang:de utlagors erläggande, restantielängder, möten, skiuss-
ningar, inqwarteringar, wägrödningar, gärder, stämningar til tinget,
dagswärken, körslor och mera dhylikt äro sådane werldslige saker,
hwilke böra uti städerna uppå rådstufwun men å landet uppå kyr¬
kowallen eller i socknstufwun afkunnas. Hwilke ärender dock dra¬
gas utaf cronobetienterna uppå predikstolen, hwaremot en prest¬
man ej hafwer at tala.
4.
I anledning af Hennes Kongl. Maj:ts nådigste resolution uppå
presterskapets underdånige almänne beswär wid sidste riksdag § 3
åligger wäl presterskapet at öfwerlägga med the andra riksens stän¬
der, huru thet aldrasnarast och beqwämligast må låta sig göra, at
betalning kan erhållas för the utaf kyrkiorna år 1710 och följande
åren til publicum giorde anseenlige försträckningar uti silfwer och
redbart silfwermynt samt giorde omsätning af caroliner, femörs-
stycken och plåtar uti mynttecken; hwartil ock kommer then ford¬
ran, som kyrkiorne uppå många orter ännu hafwa för theras til
magazinerne indragne win- och byggningssäd år 17091 och the föl¬
jande åren. Men såsom i thesse bistre och ganska medellöse krigs¬
tider fast ringa liknelse wara wil, at ännu en sådan betalning öf-
weralt kan erhållas; och theremot åtskillige kyrkior, hwilke äro
med ringa winsäd försedde, then ock blifwit för år 1718, twärt
II Köne. står: 1709, 1710 och 1711 men de båda sista årtalen ha över¬
strukits och ersatts med orden och the följande åren.
406
emot Kongl. Maj:ts nådigste resolution uppå presterskapets almänne
beswär § 47, uppå många orter them ifråntagen och med idel mynt¬
tecken betalt, finnas numera så aldeles utblottade, at the icke äro
mechtige til at hålla sig nödigt mässewin, än mindre genom repa¬
ration och byggnad then bofällighet afhielpa, som mångestedes är
ganska stor och snart hotar en äntelig undergång; altså til Eder
Kongl. Maj :t underdånigst hemställes at i nåder förordna, thet dock
någre medel utses måtte til the kyrkiors skyndsamma betalning,
hwilke bewisligen häffta i et sådant trångmål och thenna betalning
oumgängel:n betarfwa; såsom ock at the måge befordras til at niuta
af wederbörande en nöjachtig betalning för 1718 års winsäd, ther
sådant icke ännu är skedt.
5.
Ännu mera är til beklagandes thet swåra tilstånd, i hwilket the
kyrkior äro försatte, som förledit år genom fiendens grymma fram¬
farande, såsom ock genom olyckeliga wådeldar, blifwit aldeles af-
brände, och jemwäl församlingarnes ledamöter genom samma we-
derwärdighet aldeles utblottade, så at til at winna then hugnaden
och få sina kyrkior ånyo upbygda the ej weta någon annan utwäg
än fly till Eder Kongl. Maj:t med en underdånig förtröstan at blifwa
til bem:te sine fordringars ofördröjelige utbekommande i nåder
förhulpne, såsom ock undfå Eder Kongl. Majrts nådigste tilstånd at
upbära hwar sin collect öfwer hela riket samt thessutom genom
stamböcker christmilde menniskior om undsätning och hielp be¬
söka.
6.
För hospitaler, gymnasier och scholar, hwilke genom samma
olycksfall blifwit förderfwade, warder ock i underdånighet anhål¬
lit, at the genom samma nåds åtniutande måge efwen hielpas til at
blifwa igenbygde och uprettade.
7.
Måste esomofftast rönas, enär kyrkioherdar äro genom döden af-
gångne, at publiqve documenter och annat, som kyrkian eller pres¬
tegården egentel:n angår och tilhörer, blifwer skingrat och förfarit,
innan åter en ny kyrkioherde tilkommer. Hwilken olägenhet at
407
förekomma, ingen tienligare utwäg finnas kan, än om Eder Kongl.
Majit teckes i nåder förordna, at när någon kyrkioherde i städer
eller på landet genom döden är afgången, thet efwen må ske, at bis¬
kopen eller then prestman, som honom begrafwer, tå strax effter
lcyrkians inventariibok, i hwilken sådana documenter böra jemwäl
wara antecknade, låter framsökas alla the publiqve documenter,
som i sterbhuset befindtlige äro, och antingen kyrkian eller preste¬
gården angå, i hwad mål thet wara kan, och til förwar uti sacri-
stian inläggas.
8.
Uppå riksdagen år 1686 d. 8 Martii är på samtl. presterskapets
underdånige ansökning allernådigst resolverat, at någon del af bi-
beltrycktunnan skulle blifwa til scholaeböckers tryckiande anslagen
och sådant komma til at werkställas, enär consistorierne gifwit på
sådana böcker förslag uti kongl, cancellie. Och såsom nu wid scho-
laeordningens öfwerseende sådant förslag kommer i underdånighet
at upsättas: altså warder sammaledes anhållit, at the bibeltryck-
tunnor, som härtils hördt under antiqvitetscollegium (them undan-
tagne, hwilke til scholsestaternes lön äro anslagne), ej måge til andra
tarfwor anwändas än at scholarne, hwilke lida uppå nödiga scholse-
böcker altför myckin brist, kunna blifwa therigenom understödde.
Warandes eljest at befara, thet studierne här i riket aldeles förfalla.
9.
Fordrar thet usla tilstånd, i hwilket merändels effter sine mäns
frånfälle prestenkior och theras barn warda försatte, at för them
måtte fällas en underdånig förbön, thet Eder Kongl. Majit teckes
them i nåder thermed hugna, at ther the ega eller kunna förwärwa
sig något hemman, hwilket the sielfwe bruka, thet ej måtte med the
almänna beswär, såsom skiuss, gärd och inqwarteringar, betungas
och the i öfrigit effter privilegierna therwid orubbade handhafwas.
10.
Uti the stifft och landsorter, ther bruk finnas belägne, är någon
tid tilbaka skedt, at en och annan bruksegare utwärkat sig kongl,
bref at få ifrån moderkyrkian och then gamla församlingen aldeles
sig afsöndra; hwarigenom såwäl sielfwe kyrkian som then ordi-
408
naire kyrkioherden och capelianen i sine inkomster och rettigheter
måst komma at brista. Hwilket dock synes strida så emot preste-
privilegiernas § 21 och 1672 års resolution uppå presterskapets be¬
swär,1 hwarest all prestegiälls söndring förbiudes, som emot kyr-
kiolagens cap. 19, § 31, hwilken icke tillåter någre extraordinaire
presters antagande utan med thet förord, at then som en sådan prest
antager och begärar, intet må therföre minska eller afkorta något
i then rettighet, som kyrkioherden och capellanerne i församlingen
tilkommer. Förthenskul til Eder Kongl. Maj:ts nådigste ompröf-
wande i underdånighet hemställes, om icke thesse af wederbörande
bruksegare utwärkade kongl, bref kunde i så måtto inskränkias, at
hwar och en får dock niuta, hwad honom effter kyrkiolagen til-
hörer, men häreffter inge slike friheter tilstädias. Hwilket efwen
om capeller och cap elisf ör samlingar i underdånighet påminnes, at
the icke tillåtas ifrån moderkyrkian sig afsöndra utan blifwa wid
thet som af ålder wanligit warit.2
11.*
Såsom tilförena i underdånighet är andragit, thet 1718 års win-
och byggningssäd twärt emot Kongl. Maj:ts nådige resolution uppå
presterskapets underdånige almänne beswär § 47 blifwit kyrkiorna
mångestedes ifråntagne och therföre ingen richtig betalning prse-
sterad: altså är efwen til beklagandes, at then4 underhåldsspanmål,
af hwilkens åtniutande in natura effter hoghem :te resolutions § 25
11 Köne. har satsen och 1672 års ... beswär tillfogats.
2 Ibidem har tillagts efteråt meningen: Hwilket ... warit.
3I Köne. urspr. § 12, som ändrats till 11. — Den ursprungliga § 11 har
strukits: Är en almän klagan at, sedan en bruksegare tilhandlat sig et
hemman, som kan för bruket ligga honom lägligt, går han allena lös uppå
skogen och söker sin fördel i kålning, sätjandes theruppå en dreng eller
landtbonde, som offta sielf näppel:n eger en ko eller häst, hwarigenom
ladugården förfaller, och åkern kommer i wanryckt och offta så godt som
i ödesmål, hwilket sedan then olägenheten medförer, at både Kongl. Maj:t
uti cronotionden såsom oclc presten i sin ordinaire rettighet til sädes- och
qwicktionde med mera kommer at lida; hwilken dock lika fult måste
prestera alla onera, såsom för ef bondehemman, hwilket är i sit fulla
bruk. Wore förthenskul önskeligit, thet bruksegaren, tå han sig något
hemman förwärfwar, må wid hemmanets förlust thertil förplichtas at
göra then anstalt, thet hemmanet må blifwa med boskap och al annan
eultur så brukat och häfdat, som thertil fordras, at thet kan hållas i sit
retta flor och wara i stånd at kasta utaf sig både til cronan och presten
sina retta årliga utskylder.
41 Köne. följa här orden wederlags- och annan, vilka sedan strukits.
409
presterskapet bordt hafwa sig til at hugna, blifwit jemwäl borttagen
under förewändande at wara antingen til brukens eller til magazi-
nernas förseende destinerad och sedan anten ingen betalning på-
fölgdt eller idel mynttecken, ja, ock effter theras afslag å 3 d:r st.
blifwit them i betalning påtwungne; thet ock somligestedes til
mindre pris än markgången then tiden warit. Förthenskul, emädan
presterskapet finner sig härigenom myckit förolämpat, synes med
största billighet kunna i underdånighet sökas, thet Eder Kongl. Maj :t
teckes i nåder förordna, at them ännu för bem:te spanmål måtte
af wederbörandom göras behörig reda och antingen then kommit
magazinerna eller bruken til godo, the dock blifwa til en nöjachtig
betalning förhulpne; hwarifrån bruken lära så myckit mindre kun¬
na sig undandraga, som the fädt samma spanmål i goda penningar
förwända, och thet mechta obilligt synes, at presterskapet til en
sådan theras winning skal sin lön och retta egendom umbära. För
öfrigit drager til Eder Kongl. Maj:t samtl. presterskapet then un¬
derdåniga tilförsicht, at the hädaneffter likmätigt privilegierna få
thenna såwäl som all annan sin lön och egendom oförryckt behålla.
12.1
Warder ifrån somlige orter klagat, at the prestegårdar, som kunna
hafwa någon nödwändig skog och borde therutinnan wid preste-
privilegierna och Kongl. Maj:ts skogsordningar bibehållas, likwäl
lida theruppå intrång; hwilket på the orter, som fiendens härjande
ödelagdt, innan the komma åter at bebyggas, ännu mera står at be¬
fara. Hwarföre i underdånighet sökes, thet Eder Kongl. Maj:t aller-
nådigst teckes prestegårdarnes rett härutinnan beskydda och we¬
derbörandom til sådant handhafwande anbefalla, at als ingom måtte
effterlåtas theras skog borthugga; hwarigenom på slutet sielfwe
prestegårdarne skulle blifwa ruinerade och lämnas obygde.
132.
Hafwer presterskapet orsak sig at beswära, at thet icke uppå nå¬
gon tid tilbaka fått niuta til godo riksdagsresolutionerne af d. 8
11 Köne. har här 13 strukits och ändrats till 12.
21 Köne. urspr.-beteckningen 15, som strukits och ändrats till 13. —
Överstr. Ii. Af then resolution, som förledit år blifwit utwärkad för lec-
torerne wid gymnasium i Hernosand, at när theras löningsspanmål för
410
Martii 1649 och d. 2 Martii 1660 ang:de frikallande ifrån gärdes-
penningar och andra utgiffter för säterierna och förthenskul i un¬
derdånighet anhåller at blifwa wid bem:te förordningar allernå-
digst handhafde.
142.
Beswära sig the utaf presterskapet, hwilke giordt lån och för¬
sträckningar til cronan uti thesse krigsåren och enkannerl:n år
1715, at the icke fädt sådant afräkna uppå sina skatter och utlagor
för följande åren thereffter, som dock blifwit lofwat, utan måst
themsamma med andra medel betala och månge therigenom uti
skuld och widlyfftighet sig sätja. Hwarföre the nu underdånigst
bönfalla, at en sådan afräkning på theras utskylder måtte them hä¬
danefter i nåder bewiljas. Men them som ther ofwanuppå then
swåra olyckan tilstödt, at the i förledit år genom fiendens härjande
och brännande kommit om sin timmeliga wälfärd, skulle thet lända
til en önskelig hielp och uprettelse, om någon utwäg thertil wore,
at the kunde til bem:te sine låns forderlige återbekommande blifwa
förhulpne.
misswäxt skul icke stiger effter staten til fullo, skola kgrkioherdarna i
samma socknar proportionaliter med them brista uti sine wederlag, kun¬
na efwen andre wid ggmnasierne och scholarne i riket taga anledning at
begära thetsamma; hwarigenom icke allenast wederbörande kgrkioherdar
skulle ske för när, hwilke fädt sådant wederlag i stället för bortmistade
prestebord eller prestebordsstomner och landtbönder, långt förän staten
för gymnasio eller scholan uti orten blef inrettad, och thessutom så myc-
kit mindre böra brista i ond tid, som the i god tid ingen del bekomma
med lectorerne i thet som staten för them tå öfwerskiuter; utan ock
mgckin oreda ske i räkenskaperne, hwarest afkortningarne effter manlig¬
heten blifwit årligen lika afförde. Ty bönfalles underdånigst, at förhem :te
resolution må warda uphäfwen och wederbörande kgrkioherdar få åt-
niuta sina wederlag oafkortade, effter som af ålder wanligit warit.
2 I Köne. har § 17 ändrats till li. Föregående §, nrspr. betecknad 16,
har strukits: Emädan somlige åhörare wisa sig myckit tredske med pres-
terettigheternas utgörande, så at presterne, ehuru the skola hafwa ther-
utaf sin föda, och therföre jemwäl i contributionen äro ansedde, nödgas
dock offta samma sin rettighet heldre cedera än til thess utsökande hos
domaren och executoren både tid och omkostnad spilla. Ty lärer Eder
Kongl. Maj:t finna retwist i nåder at stadga, thet al rest eller innestående
presterettighet, som effter yiord liqvidation uti almän socknstämma ej
kan af wederbörande förnekas, må utan widare lagsökiande af närmaste
cronobetiente uttagas och them som wederbör strax tilhanda ställas.
411
15\
Såsom landträntmestarne inga attester meddelat uppå the plåtar
och silfwerpenningar, hwilke effter deputationens förordnande blif-
wit i landtränterierne emot mynttecken inlefwererade, hwilket dock
torde nödigt wara; altså til Eder Kongl. Maj:ts nådigste godtfinnan¬
de underdånigst hemställes at pålägga bem:te räntmestare sådana
attester at utgifwa.
16”.
Warder ifrån åtskillige orter klagat, at the tid effter annan genom
kongl, nåd undfångne resolutioner ej warda tilbörligen effterlef-
wade och handhafde utan på åtskillige uptenkelige sätt antingen
ändrade eller åsidosatte; hwilket efwen gör, at orsakerne til Eder
Kongl. Maj :ts beswärande märkel :n förökas, ehuru gärna man skulle
se at kunna Eder Kongl. Maj :t thermed skona. Förthenskul, til före¬
kommande af en slik olägenhet i framtiden och at stadfästa then
hugnad, sorn af kongl, resolutioner med retta bör hafwas, warder
utaf samtl. presterskapet i diupesta underdånighet anhållit om Eder
Kongl. Maj:ts stränga befalning til hh:r landshöfdingar och alla
befälhafwande, så högre som lägre, at the, wid alfwarsamt straff
11 Köne. har § 18 ändrats till 15. — De efterföljande §§ 19 och 20 i
Köne. äro strukna: 19. Beklaga sig icke utan orsak capellanerne uppå
landet, at under then tunga, som the hafwa af soldate- och botsmansut-
redningar, hwilke them såsom sitjande i fast ringa wilkor aldeles utarma,
wil them falla för swårt at allena stå för sine capellansbords byggnad;och
förthenskul underdånigst bönfalla, thef Eder Kongl. Maj:t genom sit höga
föreställande teckes förmå the församlingar, för hwilka the uti Ordet och
lärdomen arbeta, at wara them til theras boställens byggiande behielpe-
lige, hwilket them en stor lisa men theras åhörare en ringa bekostnad
wara kan.
20. Althenstund kyrkiowärdarne på landet uti några provincier i riket
niuta then så kallade damspann, hwilken är utaf cronotionden i kyrkio-
herberget en liten spannemålsandel, uti andra åter en liten penninge-
afgifft, såsom wedergålning för thet myckna beswär, som samma bestäl-
ning medföljer, men uti andra provincier aldeles intet; hwaraf kommer,
at presterskapet uti thesse provincier kan med swårhet någon få, som wil
then bestälningen sig påtaga; ty anliålles underdånigst, at bemålte dam¬
spann måtte öfweralt i riket en kyrkiowärd bestås; men om thet uppå
någon ort ej skulle låta sig göra, emädan staten therigenom komme at
rubbas, icke heller någon penningeandel wore at tilgå, at tå kyrkiowär¬
darne måtte niuta samma förmåner som nämndemän merändels hafwa
med frihet för skiussning, inqwartering eller annat dhylikt och thet i
anledning af kongl, resolution uppå presterskapets beswär år 1672, på
thet the för sit myckna beswär måtte hafwa något at hugna sig wid.
21 Köne. har § 21 ändrats till 16.
27—601227
412
til görandes, hwarken uppå eget bewåg öfwerträda, icke heller
genom onödige förfrågningar gifwa förslag til at rubba och omintet¬
göra, hwad antingen presterskapet i gemen eller någon i synnerhet
i krafft af kongl, resolutioner, privilegier och riksdagsbesluter är
befogad at åtniuta, utan hwar och en utan hinder therwid skydda
och handhafwa. Hwarwid ock fogas then underdånige ansökning,
at Eder Kongl. Maj:t teckes i nåder beordra thet höglofl. cammar-
collegium samt herrar landshöfdingar skyndsammeligen at afgöra,
hwad til theras skärskådande antingen förledit år blifwit i nåder
remitterat eller nu af then beskaffenhet pröfwas, at thet thessutom
icke wil afhielpas.
Inför Eder Kongl. Maj :ts höga thron dristar nu icke prester¬
skapet i gemen med flera beswär at framträda utan i thessa mål,
som nu blifwit i underdånighet föredragne, en allernådigst bön¬
hörelse afwachtar, förblifwandes intil döden uti diupaste wördnad
stormectigste allernådigste konung
Eder Kongl. Maj :ts
allerunderdånigste undersåte
Matthias Steuchius
på presterskapetz wägnar.
10. Projekt till 1720 års regeringsform.1
Wij Fredrick med Gudz nåde etc. etc. gior witterligit, att såsom
Wij förmedelst den store Gudens nådige försyn och skickelse nu¬
mera af samtel. riksens råd och ständer äro antagne och förklarade
att wara regerande konung öfwer Swea rike och dess underliggande
länder, hwilken höga konungzliga makt och myndighet Wij eij wi¬
dare sträkja wele än rijket till uprättelse, styrkia och wälltrefnad
samt undersåtarne till säll- och säkerhet; altså hafwe Wij denne af
riksens ständer effter wällbetänkt öfwerläggande och enhälligt sam¬
råd uprättade regeringzform icke allenast welat wedertaga och be-
kräffta utan och försäkra densamma att effterlefwa såsom en all¬
1 Prot. ovan, s. 244 f. Köne. i vol. F. 5, nr 30, Prästeståndets arkiv. På¬
teckning av E. M. Melander: Uplast i collegio cleri comitialis d. 13 Aprilis
1720. Konceptet är av en avskrivares på riddarhuset hand. Adelns motsva¬
rande projekt återfinnes i Frihetstidens utskottshandlingar, Riksdagen
1720, vol. 2, fol. 6 ff. (uppgiften i Hist. tidskr. 1956, s. 395, not 13, korrigeras
härmed), borgerskapets i Borgarståndets arkiv 1720, vol. 3, nr 46.
413
män fundamental lag, på sätt och wijs, som den i sielfwa bookstaf-
wen lyder och ord ifrån ord häreffter följer.
Wij effterskrefne Sweriges rikes råd och ständer, grefwar, frij-
herrar, biskopar, ridderskap och adell, clerkerij, krigzbefähl, borger¬
skap och menige allmoge, som nu här församlade äro, för oss och
wära hemmawarande medbroder, giöre witterligit, att såsom Hen¬
nes Maijestät, wår nådigste dirotning, i anseende till närwarande
beswärlige och vidtutseende krigztider för gott funnit rijksens sty¬
relse medelst wårt enhällige samtycke Hennes Hongel. Maij:tts ge-
måhl, wår nuwarande konung, att öfwerantwarda, dock med förbe¬
håll at åter träda till den kongl, regeringen, i fall Hans Kl. Maije¬
stät för än Hennes Kongl. Maij :tt med döden skulle afgå, och wij
samtl:e här församlade rijksens ständer till denne af Hennes Maij:tt
giorde föreställning allmänneligen samtyckt och dh:n 24 sidstledne
Martii med frijwillig wördsam böijelse och endräktigt samråd an¬
tagit och förklarat Hennes Kongeliga Maij :tts högt ällskelige gemåhl,
den durchlauchtigste furste Fredrick etc., arfprintz till Hessen,
furste till Hirschfelt, grefwe till Catzen-Ellenbogen; Dietz, Ziegen-
heim, Nidda och Schaumburg etc. etc. att wara Sweriges, Giöthes
och Wändes konung etc. etc., hwars regemente den alzmäktige Gu¬
den läte blifwa lyckeligit, fredsamt och långwaraktigt!! Altså och
emedan denne wår allernådigste konung städze en billig osmak för
det oinskränkta konungzlige enwäldet el:r den så kallade souve-
rainiteten å daga gifwit, och derjemte nu en högtberömmelig sorg¬
fällighet betygat för sine trogne undersåtares sällhet och wällgång,
samt till den ända låtit sig behaga at en wäll grundad inrättning
till rijketz styrelse författas och upsättjas måtte, hwareffter rege¬
mentet lagligen, ordenteligen och försiktigt föras samt den rena
ewangeliska lährans bibehållande, rijketz uprättelse, Hans Kl. M :tts
egit nådiga nöije och undersåtarenas fromma och wällfärd mer och
mer befästas kunde;1 hafwe wij den wid förledne åhrs samman¬
komst opsatte och enhälleligen antagne regeringzform oss till wi¬
dare skiärskodande företagit och effter mogit öfwerläggande, be¬
tänkande och samråd uti wissa måhl förbätrat och efterföljande2
ordning och stadga om regementetz rätta styrelse här i rijket för¬
fattat, den icke allenast Hans Kl. M:tt försäkrat at antaga, stadfästa
och effterlefwa, utan och wij förbinde oss på egne och wära hemma-
1 Tillägg ovan raden: fördenskul; NB. i marg.
2 Ordet effterföljande ändrat till följande.
414
warande medbröders wägnar, till dess noga och skyldiga efterlef¬
nad, så att den ibland oss, som till denne regeringzformens uphäf-
wande och förändrande något hemligen el:r uppenbarligen före-
hafwer och stämplar1, bör aktas för den allmänne säkerhetens fien¬
de samt ansees och afstraffas som en ifrån fäderneslandet afsönd¬
rad ledamot och rijksens förrädare. Dock förbehålle wij oss, om
framdeles någon uttydning el:r förbättring härwid behöfwes, så¬
dant på allmän rijkzdag att giöra. Wij hafwe uti alt detta med tro¬
gen omwårdnat, redelig ömhet och nijtällskande åtanka låtit wara
wårt endaste ändemåhl, att Kl. Maij :tt wid dess högheet måtte blif-
wa oförkränkt, rijksens råd uti tillbörlig myndighet understödde,
och ständerne wid deras rätt- och frijheet bibeholdne, på det bud
och lydno ordentehn måge swara emot hwart annat och hufwudet
med ledamöterne till en oskilljaktig kropp förknippas och förenas;
hwilket alt wij förmode genom Guds bijstånd med trygghet kunna
skie på sätt och wijs, som följer.
1.
Enighet i religionen och den rätta gudztiensten är den första och
krafftigste grundwahlen till ett lofligit, samdräktigt och waraktigt
regemente: och som densamma oss till hugnad och förmon finnes
uti wårt kiära fädernesland icke allenast genom månge rijksens
stadgar, besluter och förordningar, utan och genom Hans Kl. M:tts
dyra försäkran wara tillsagd uti en oföränderlig renhet att bijbe-
hollas och emot alt kätterij2 samt wåld at förswaras: så förblifwe
wij wid sielfwa innehollet af det, som häröfwer tid effter annan
rättwisligen är stadgat, förklarat och försäkrat jämwäll uti 1686
åhrs kiörkiolag infördt, så at kiörkones rätt bör styrkias, oskaddan
allan konungzligan rätt, cronones och all Sweriges allmoga.
2.
Kongl. Maij :tt tillhörer lag, rätt och sanning att styrkia, ällska och
giöma, men wrångwisa och orätt förbiudä, afskaffa och nedertryc-
kia, ingen förderfwa till lif och lern,3 utan han ware lagligen för-
1 Ordet stämplar ändrat till stämpla skulle (E. M. Melanders hand).
2 Tillägg ovan raden: och swärmerij.
3 Orden lif och lem ändrade till lif och ära, lem och wälfärd (Melan¬
ders hand).
415
wimnell och dömder, eij heller något godz löst eller fast någon af¬
hända eller afhända låta, utan effter lag och föregången laga dom;
förswara, freda och frällsa den, som med spächt och med lagom
will lefwa, men näpsa, aga och straffa den ostyrige och wrångwijse.
Så äger och Kl. Maij:tt med rådz råde i alle måhl sanning utleta,
bryta skrock och offsochner, gifwa leijdebref, uppå inkommande
förfrågningar lagen till dess rätta förstånd förklara och sådanne
särskilte måhl, öfwer hwilka ingen lag finnes, at stadga och för¬
ordna1, återgifwa dem som till ährrörige böter sakfälte el:r och
wanbördige äro, deras heder, om de den nåden förtiena, och wid
dess konungzlige revision uptaga, samt afhielpa de beswär, hwilka
emot öfwerrätternes dommar, efter de derom giorde förordningar,
komma at andragas, så at lag och rätt owäldogt må skieppas, och
all rättwisa, såsom den andra grundwalen till rijketz wälltrefnad,
styrka och upprätthollande, befordras, men ingen olag öfwer rätt
lag gånga.
3.
Kongl. Maij:tts manlige bröstarfwingar, der Gud några med dess
nuwarande gemåhl, Hennes Maij:tt drottning Ulrica Eleonora, för-
länandes warder, blifwa arfwingar till rijket i följe af wår nu för¬
fattade föreningzact på samma sätt som 1650 åhrs rijkzdagzbeslut
förmår och inneholler. Dock träder ingen af dem på thronen, innan
han sine ett och tiugu åhr upfylt, wid ständernes sammankomst sin
försäkring ifrån sig gifwit, sig kröna låtit och eda sina gångit, som
Sweriges lag säger. Imedlertid äga ständerne makt med Kl. M:tts
nådige behag att utnämna och tillsättja skickelige personer och dem
med behörig underrättelse förse till de konungzlige barnens anstän¬
diga upfostran och underwisning uti den rena2 lutterska lähran
och alla konungzliga dygder, seder och wettenskaper såsom grund-
wahlen till en påfölljande ordentelig och förståndig regering. För¬
denskull böra och sådanne personer, hwilkom denna höga angelä¬
genhet till en rätt försorg och omwårdnad anförtros, wara rijlcsens
ständer answarige3, om igenom deras wårdzlözhet och försummelse
1 överstr. i marg.: hwarmed och sedan förhålles, som uti § 4 uttryckes
(Melanders hand).
2 Tillägg i marg. (Melanders hand): evangeliska; den ändrat till wår.
3 Tillägg i marg. (Melanders hand): och med swårt straff umgälla.
416
något1 skulle efftersätjas, ägandes och rijksens ständer makt, med
dem ombyte och förändring att giöra, när nödigt pröfwas.
4.
Ingen ny lag må stijfftas och ständerne påträngias emot deras ja,
samtycke och wedertagande, eij heller någon gammal lag, den med
goda wilja thera fångnan är, förwandlas, ändras eller afskaffas.
Men skulle Kongl. Maij :tt till rijketz oumgiängelige wällfärd behöfwa
emellan rikzdagarne några stadgar, reglementer och förordningar
med rijksens rådz råde at göra, så komma de2 wid nästa ständernes
sammankomst ats öfwersees och ordenteligen antagas, der de af
någon allmän och ständig lag skola äga krafft och wärkan.
5.
Kongl. Maij:tt äger freda och frällse sitt rijke, särdeles emot ut-
rijkes wåld och fiendernes inträngande makt, men må eij dertill
emot lag, konungaeeden och försäkringen påläggia undersåtarne
några krigzhielper, giärder, tullar, utskrifningar och andra afgiff-
ter, utan rijksens ständers wettskap, frija wilja och samtycke*, eij
heller sträckia dem wijdare5 och till längre tid, än som de komma
effter sielfwa bewilningens tydelige innehåld at utgiöras. Deremot
skole wij som trogne och rättsinte undersåtare ägnar och bör, grijpa
Kl. M:tt med yttersta förmågo och kraffter under armarne, och wår
ringa egendom icke spara6, till rijketz wärn och förswar, fiendernes
motstånd och en oförwitelig fredz erhollande gärna och willigt an-
wända.
6.
Så kan eij heller Kongl. M :tt utan rijksens ständers föregångne öf-
werwägande och samtycke begynna krig och angripa dess i frid
sittjande naboer med wapenskiffte eller örlig. Men skulle någon
ostyrig och wrångwis inlänsk el:r hätskefull utrijkes fiende med
1 Tillägg i marg: af theras ämbetes plicht.
-Orden komma de överstr.; tillägg i marg.: böra de strax (Melanders
hand).
8 Ordet at överstr.
‘Tillägg i marg.: widare än näst fälljande punct medgifwer.
5 Ordet wijdare ändrat till ytterligare.
0 Tillägg i marg. (Melanders hand): utan.
417
härsmakt och uppenbara wåld oroa rijket och öfwerfalla dess
gräntzor, så får sådant ondt sinne och upsått med rijksens rådz
råde, utan at först afwänta ständernes sammankomst och betän-
kiande, genast bemötas, rijket förswaras, fredas och frällsas1.
7.
Emedan afhandlingar om fred, stillestånd eller förbund, sällan
tåla det ringaste drögzmåhl af tiden och rijksens ständer icke altid
finnes wara här församlade, när sådant tillfälle det erfordrar, eij
heller så snart som wederbör kunna sig dertill inställa; fördenskuld
öfwerlägger Kl. M:tt uti sådanne wiktige måhl med rijksens råd, och
tager med dem sådanne utwägar, hwilka för rijket äro nyttige, an¬
ständige och drägelige, samt sätter dem genast i wärkställighet;
dock at oss sedermera wid påföljande nästa rijkzdag gifwes under¬
rättelse derom. Men under warande rijkzdagar företagas och slutas
inga sådanne ährender utan rijksens ständers wettskap och be¬
jakande.
8.
Riksens ständer skola med trogen ömhet lämna allan konungz-
ligan rätt,2 som Sweriges lag och denne regeringzform beskrifwer,
uti dess fulla makt och myndighet aldeles oförkränkt, och hwad på
det sättet den kl. högheten och myndigheten tillhörer, med nijt, för¬
sorg och omwårdnad handhafwa, förswara och styrkia.
9.
Det blifwer wäll cronones egen saak och en tillhörig rättighet at
låta slå mynt. Dock förbeholla sig rijksens ständer, när någon för-
höijning eller afslag till skrot och korn skulle ärnäs och förehafwas,
at sådan ändring eij utan deras wetskap och samtycke må skie,
och skall rijksens mynt, så snart giörligit och nyttigt är i anledning
af Kl. M:tts dyra försäkran effter föregången öfwerläggning med
wederbörande collegier på en god och skälig foot återställas.8
1 Tillägg i marg. (Melanders hand): samt nödwändig och oumgångelig
gård dertil utskrifwas, till dess rijkzens ständer (i st. f. rijkzens ständer
urspr. ständerne) kunna sammankomma.
2 Tillägg ovan raden: och wålde.
3 Avsnittet och skall rijksens mynt... återställas överstr. I marg.: ut-
slutes (Melanders hand).
418
10.
Eij må konunger resa utur rijke sino och dess landamerom utan
ständernes samtycke och bejakande.
ti.
Såsom rijket är widt, ährenderne många och wiktigare, än at ko¬
nunger förmår dem ensammer utreda; ty tarff han råd, embetzmän
och höfdingar, som honom bijstå.
12.
Näst konungens höghet bäfwer af ålder warit och förblifwer hä-
daneffter utan att något högre embete bör emilian komma största
wördning hos rijksens råd; hwilka ständerne af infödde swänske
män och undersåtare, sorn rijket med huldhet, trohet och manskap
förbundne äro, äga utnämna, och Kl. M:tt till wäljande, antagande
och befullmäktigande, i underdånighet föreslå. Hwarwid således
förfares, at ridderskapet och adelen göra ett utskott af tiugufyra
personer, prästerskapet af tolff och sammaledes borgareståndet af
tolff deras ledamöter, hwilka alla träda tillsammans och effter af-
lagd tysthetzeed rådgöra, öfwerläggia och sig förena om så månge
skickelige samt om fäderneslandet wällförtiente personers utwäl-
jande, at til hwart ledigt ställe tre till antalet uti förslaget kunna
namngifwas, hwilka pröfwas wara wärdige, tienlige och nyttige
sådanne höga rijksens embeten at bekläda. Detta utskottet, hwilket
ingen, den sielf under wåhlet komma kan, får bijwista, föredrager
sedermera hwar i sitt stånd till widare samtycke, gillande och stad¬
fästande, sådanne til rijksens råd ärnade och utsedde män, hwilka
effter de flestas1 öfwerenskommande Kl. M:tt i underdånighet före¬
slås samt dess egit nådige behag till utwäljande i sittiande råd dock
utan omröstande underställas. Blifwer någon öpning emilian rijkz-
dagarne, så får et sådant ledigt rijkzrådzembete eij förrän wid
nästa ständernes sammankomst besättjas; kunnandes emedlertid alla
den förrättningen widhängiande syslor drifwas, skiötas och wärk-
1 Orden de flestas ändrade till almänt. I marg. överstr.: flere stån¬
dens voteras (Melanders hand).
419
ställas på samma sätt som den här nedanstående 37 § förmäler1. Nu
blifwa rijksens råd til antalet tiugufyra, intill dess generalgouverna-
menterne och prsesidentskapen uti de af fienden inkräktade pro-
vincier effter en önskelig fredz erhollande åter igen behöfwa be-
sättias.2 Så måge och eij flere än twå af en släkt, hwilka med nära
blodz el:r swågerskapz band sammanbundne äro, fast än de hafwa
särskilt säte och stämma på riddarhuset, el:r öfwer twå bröder
tillika till rijksens råd antagas.
13.
Konunger äger styra rijke sino med, och således icke utan, mindre
emot rijksens rådz råde. Och som Sweriges fundamental lag icke
annorledes härutinnan kan eller bör förstås, så blifwer alt hwad
häremot på et el:r annat sätt kan wara förklarat, gillat och stadgat
härmed alldeles uphäfwit, ändratt och rättat.
14.
Rijksens rådz embete består förnämligast deruti, näst den trohet,
hwarmed konungen och rijket de förbundne äro, at de och Kl. M:tt,
utan att altid3 wänta intill dess de blifwa tillsporde och kallade,
sielfkrafde påminna om riksens rätt, effter deras bästa förstånd och
samwete råda til det som öfwerheten och rijket gagneligit är, tillse
at Sweriges fundamental lag, regeringzform, constitutioner, regle-
menter samt hwars och ens wällfångne privilegier och rättigheter
handhafwas och tillbörl:n iakttagas, styrka undersåtarne til trohet
och lydno, låta sig wårda om konungens och riksens höghet, stän-
dernes rätt och wällstånd samt sådant eij åsido sättja, för wändskap,
frändsämjo, hat, afwund eller fördehl skull, holla alt lönligit, hwad
1 Tillägg i marg. (Melanders hand): riksens råd utom generalgouverneu-
rerne uti de utrikes provincierne, hwilka tillika blifwa rådspersoner, sko¬
la hädaneffter wara allenast 16, hwarunder jemwäl prsesidenten i can¬
celliet och öfwerstemarskalken begripes; och komma fördenskul de nu wa-
rande riksråden til ofwan bem:te antal at förminskas, alt som de effter
handen kunna afgå, emädan prsesidentskapen uti hofrätterne och colle-
gierne såsom ock öfwerståfhäl/arembetet med erfarna och skickeliga män
utom rådet böra besättijas. Så måge ock etc.
2 Meningen Nu blifwa ... besättias överstr. Ordet igen är tillagt ovan ra¬
den av Melander. Tillägg i marg. (även överstr.) så sker det af skickelige
och wälförtiente män utom rådet. Öfwer thenna punct voteras uti stånden
(Melanders hand).
3 Ordet altid överstr.
420
eij uppenbaras bör, och således, som 1602 åhrs rijkzdagzbeslut talar,
råda som deras embete kräfjer, men eij regera. Så måste och rijk-
sens råd tillsee, hindra och afböija, att inga rådslag företagas, hwar-
igenom ständerne kunde underkufwas, deras frihet förkränkias,
och det oinskränkta enwåldzregementet åter införas: emedan den,
eho han wara må, hög el:r låg, andelig el:r wärdzlig skall hafwa
förbrutit lif, ähra och godz, som förgäten af sin edzplikt och fäder-
neslandetz wällfärd, igenom några stämplingar, oss detta envåldz-
wälde skulle sökia at åter påbörda. För öfrigit äro riksens råd för¬
bundne at wara riksens ständer answarige och göra hwar för sig
redo för deras rådslag, votering och förhollande, när ständerne så¬
dant af dem fordra. Dock att ingen olyckel. utgång, som emot deras
votering, förmodan, tanka och1 mening hända kan, dem må tillräk-
nas, särdeles om wärkställigheten af goda rådslag icke ärnår sit
påsyfftade ändemål igenom dess wållande, som det ålegat och warit
anbefalt at utföra och förrätta.
15.
Alla närwarande riksens råd, som kunna och böra komma tilsam¬
mans, få eij undandraga sig, när riksens ärender företagas, at in¬
ställa sig och bijwista rådslagen, åtminstone måste de wid sådanne
tillfällen wara sex2 til antalet, om inga flere finnas at tillgå, och
ingalunda låta angelägenheterne wid answar för deras olaga ute-
blifwande stanna, på det, utan drögzmåhl, efftersättiande och för¬
summelse, alt hwad till Kl. M:tts och rijketz nytta, rätt och tienst,
hwilka aldrig böra åtskiljas, lända kan, måtte i tijd wäl och orden-
tel:n öfwerwägas,3 slutas och afgiöras.4
När uti rådet el:r justitiserevision ärenderne med omröstande af¬
giöras,5 och meningarne blifwa lijka starka på begge sidor, så be¬
håller wäll den delen öfwerwikten, den Kongl. M:tt dess nådige
bijfall gifwer. Sammaledes få och igenom Kl. M:tts bijträde sådanne
ährender och saker ett utslag, när stämmorne äro så skieljaktige, at
twå af rijksens råd finns mindre å den ena än å andra sijdan.
Men blifwer en större olijkhet uti rösterne, så antager Kl. M:tt altid
1 Tillägg i marg.: och på skiäl grundade.
2 Ordet sex ändrat till siu.
3 Ordet och tillagt.
4 Orden och afgiöras överstr.
6 Orden omröstande afgiöras ha överstrukits. Tillägg i marg.: rådz råde
afgiöras, hwilcket förstås altijd med omröstande böra skee, och etc.
421
det rådet, som de flesta af riksens råd förklarat wara nyttigast, så¬
som effter all förmodan det säkraste och bästa; hälst som när någon
skadelig effterfölgd deraf hända skulle, de af rijksens råd, som
igenom förderfwelige rådslag dertill warit wållande, komma at stå
ständerne derföre till answar.
16.
Är konunger förrest1, siuk el:r hindrad och således eij kan el:r
förmår bijwista rådslagen2, då föra rijksens råd icke allenast rege-
mentetz styrelse, utan åligger dem jämwäll sådanne expeditioner,
som intet drögzmåhl tåla, att underskrifwa, hwilka så kraftige wara
skola, som wore de af Kl M:tt sielf underskrefne, och giälla uti alla
förekommande måhl de mäste rösterne. Men äro de till antalet lijka,
så rår den meningen, hwilken den äldsta rådzpersonen bijfaller.
Skulle och thronen igenom dödzfall blifwa ledig och inga arffurstar
till dess intagande3 finnas, hwilken olyckeliga händelse ifrån wårt
rijke Gud nådeligen wille afwända! så blifwer regeringen under
riksens rådz trogna wård och skiötzell, intill dess ständerne komma
tillsamman, at rådgöra om konungawahlet samt rijketz wällfärd
och säkerhet på sätt och wijs, som med mera uti wår föreningzact
afskedat, slutit och belefwat är.
17.
Och på det alle hoos Kl. M:tt förefallande mångehanda rijksens
angelägne ährenden och förrättningar med så mycken större drifft
och ordning måge afgöras, så komma syslorne rijkzråden emilian
således att fördelas, att sex4 af dem stadigt blifwa sittiande wid
justitiae och utrijkes sakernas afgörande, och hafwa eij att befatta
sig med flere rijksens ährender widare än den 19 § förmäler5, der-
1 Tillägg ovan raden: el. ock så.
2 Avsnittet el:r hindrad... rådslagen överstr. Tillägg i marg.: at han
med rijkzens sysslor eij beswäras kan, då föra etc.
3 Orden till dess intagande överstr.; ändrade till fhertil (Melanders hand).
4 Ordet sex ändrat till helfften.
5 Tillägg i marg.: Men skulle igenom någons siukdomb antalet uti den
ena el:r andra division af rådet eij blif:a så starckl, at siu rådzpersonel
kunna sig (i st. f. at siu rådzpersoner kunna sig urspr. som det swärd
bör) til ärendernes afgiörande dersammastädes infinna (i st. f. dersam-
mastades infinna urspr. el. siu til antalet), då bör det utur den andra divi-
sion förstärckjas och arbetet der hwila, hwarest Kgl, M:tt sielf eij är när-
warande el:r de minst angelägne sakerne (urspr. ärender) förehafwas.
422
sammastädes1 böra inga andre justities2 saker hädaneffter uptagas
och afgöras än de, som i följe af de redan författade revisionsstad-
gar egentl. dijt höra3, til dess revisionsstadgan framdeles kan blifwa
öfwersedd och i några måhl förbättrad.
18.*
Dess5 af rijksråden, sorn6 äro förordnade til’ prsesidenter i colle-
gierna8, infinna sig dageligen0 hwar och en i sitt collegio, dersam¬
mastädes med flit at befordra sakernes skyndsamme afgörande.
Sammaledes blifwer och öfwerståthållaren wid executionswärketz
bedrifwande och de angelägenheters afgiörande, som angå Stock¬
holms stadz styrelse och politie. Men praesidenten uti cancellie-
collegio kommer här under eij at förstås, utan bör han dageligen
wara tillstädes uti rådet, hwaräst utrikes el :r andre angelägne ären-
der företagas.
19.
De öfrige rikzråden, som icke sittia uti justitiaerevisionen eller
collegierne, komma dageligen tillhopa uti rådet sådanne rijksens
wärff och ärender, sorn utaf krigz- och inrijkes sta[t]ssecreterarne fö¬
redragas, med Kl. M:tts nådigste bijfall, lijkmätigt den 15 § att af-
giöra, börandes ingen utan laga förfall derifrån uteblifwa. Men när
något angelägit allmänt wårdande måhl förekommer, som angår
rijketz wällfärd, såsom förswarswärketz widmakthållande, fredz,
stillaståndz och förbundz slutande, krigzmaktens och regementers
upbådande, flåtans och esquaders utredande, förnämare tiensters
bortgifwande, sändebudz och ministrers utwäljande, rijksens an¬
senlige och angelägne utgiffters förordnande utom ständernes stat
med mera, då låter Kl. M:tt alla här tilstädes warande riksens råd
1 Ordet dersammastädes ändrat till uti justitia; re visionen.
2 Ordet justities överstr.
31 marg. (Melanders hand): eller andra sådane som icke kunna på nå¬
got annat ställe uptagas och afgöras.
* Överstr. i marg.: Denne puncten går aldeles ut (Melanders hand).
3 Ändrat till Intildess de (tillagt över raden).
8 Tillagt över raden: nu för tiden.
7 Överstr. f oordnade til.
s Tillagt över raden: afgå; i marg.: då med preesidentämbetens besätt-
jande förhålles eff ter tolff te paragraphens lydelse: böra bemälte rijksens
råd dageligen infinna sig hwar etc.
“Överstr.: infinna sig dageligen.
423
sammankalla om sådanne och dylijka angelägne ährender at råd¬
göra och sluta.
20.
Och sorn ärenderne äro så mångfaldige, at de näpligen med den
skyndsamhet som sig wederbör uti rådet hinna afgiöras, så blifwa
följande saker1 efftermiddagarne2 till dess särskilte nådigste afgiö-
rande föredragne, näml. lro alt hwad som angår Kl. M:tts hoff stat
och bctiente;3 2:o4 de private måhl som angå enskylte personer och
eij begripas under rijksens allmänne wårdande ährender, eij heller
under justitise saker; 3:o5 alla sådanne enskylte angelägenheter,
hwaröfwer collegierne eller andre wederbörande insändt deras
underdånige betänkande, men skulle Kl. Maij:tt wara sinnad att gå
ifrån collegiernes mening, då företages och afgöres saken med rådz
råde; 4:o6 alla de ämbetens och beställningars förgifwande, som af
collegierne och flere wederbörande föreslås, ankommandes det uppå
deras answar, om wid föreslåendet eij iakttages hwad den 40 § uti
regeringzformen föreskrifwer och innehåller. 5:o7 Militairtiensters
tillsättiande, i följe af wederbörande öfwerstars förslag hwarom
äfwen den 40 § förmäler. 6:os Kiörkoherdars förordnande likmä¬
tigt wederbörande 40:de §. 7:o9 Sammaledes magistratspersoners
och de landtbetienters beställningar, som med Kl. M:tts egne full¬
makter benådas, effter förutgången wederbörandes föreslående10.
Men alle öfrige ärender af hwad art och beskaffenhet de wara må¬
ge11, af göras af Kl. M:tt med rådz råde.12 Och på det Kl. M:tts beswär
härwid må lindras och hwarjehanda underrättelser erhållas, så
böra utaf hela rådet effter ordningen13 twenne rijkzråder tillskifftas
hoos Hans Kl. M:tt sig infinna; enär Hans Kl. M:tt behagar desse
1 Tillägg i marg.: wid laglige stunder och på den tijd, Kgl. M:tt sielf
därtil uthnämner.
2 Ordet efftermiddagarne överstr.; tillagt ovän raden: Kongl. Maij:t.
3 Avsnittet l:o alt... betiente överstr.
4 Ändrat till 1 :o.
5 Ändrat till 2:o.
6 Ändrat till 3:o.
7 Ändrat till i:o.
8 Ändrat till 5:o.
9 Ändrat till 6:o.
10 Tillägg i marg.: och på det Kgl. M:tz etc. pag. sequ.
11 Tillägg i marg.: Kgl. M:ttz hofstat och hofbetiente aldeles undantagn,e.
“ Tillägg i marg.: ad pag. preecedentem härefter till §:s slut.
13Tillägg i marg.: preesidenten i cancelliet doch härunder eij begrepen.
424
här anförde måhl att låta sig föredraga, hwarwid altid hålles behö¬
rigt protocoll.
21.
Uppå resor1 följa sammaledes Hans Kl. M:tt twenne af rijksens
råd tillskifftes, att wara wid handen, der Hans Kl. Maij:tt skulle
behaga sådanne ährender företaga, som näst öfwanstående § inne-
holler, och således uti ett el:r annat måhl deras råd behöfwer. Men3
prsesidenterne och öfwerståthållaren komma eij at följa Hans Maij:tt
på resor för de orsaker, som uti 18 § förmälas.3
22.*
Till syslornes idkesamma skiötzel, förrättning och drifwande äro
wisse collegier förordnade, hwilka lijka som armarne wid kroppen
sträckia sig till alt det som i riket göras och uträttas bör. De äga
rätt och makt hwar och en uti sin beställning, på konungens och
sitt dragande kall och embetes wägnar, at biuda och befalla sina
underhafwande, at påminna dem som stå under deras embetes för¬
sorg och lydno, om deras pliktz fullgiörande, fordra af dem besked
för deras förrättningar, och gifwa Kl. M:tt så derom, som ang:de
sine egne syslor, all nödig och åstundad underrättelse.
23.5
Uti hwar hoffrätt, som är konungens högsta nämd, är en prsesi-
dent, som igenom lärdom och lagfarenhet giordt sig till dommar-
embetet skickelig och hafwer till bijsittiare en vice prsesident och
de wanlige assessores,0 ibland hwilka uti Swea hoffrätt fyra de älds¬
ta förutan någon tillökning af löhn, eller befrielse ifrån wanlige sys¬
lor, niuta namn och heder af hoffrättzråd, men uti de öfrige hoff-
rätterne blifwa allenast twå hoffrätzråd uti hwarje hoffrätt. Desse
1 Tillägg i marg.: och i fäldt.
2 Överstr. i marg. (Melanders hand): Denne meningen utslutes; i stället
tillägg: preesidenten i cancelliet och the nuwarande pncsidenter i hofrät-
terne och collegierna såwäl som öwerståt. etc.
3 Orden uti 18 § förmålas ändrade till förr anförde äro.
4 Urspr. 23.
5 Urspr. 24.
3 överstr. i marg.: som eff ter första inretningen skola wara half parten
7f frälse- och half parten af ofrälse män. Voteras. (Melanders hand.)
425
höga domstolar äga hwar å sin ort hafwa upsikt och wård, at lag
och rätt förswarligen skieppas effter Sweriges beskrefne lag, stad¬
gar och förordningar, hwilka utan wrängiande, effter rätta orda-
förståndet måste iakttagas samt wid dömmandet följas, at således
hoffrätterna utan försyn, egennytta och andra afsikter giöra hwar
och en rätt, som inför Gud, hwars embete de föra, inför Kl. M:tt,
rijksens råd och ständer de kunna förswara, på det icke orättfär¬
dighet måtte förderfwa land och rijke. Eij må någon ridders- och
adelzman uti sådanne til måhlén, hwilka angå dess lijf och ähra,
dömas wid annan domstohl än hoffrätterne aldeles som privilegier-
ne och rättegångzprocessen af åhr 1615 sådant förordna, stadga och
biuda1. Hoffrätterne tillkommer och at hafwa noga inseende öfwer
underdommarne på landet och i städerne samt executorerne och
när af oförstånd, slumraktighet, arghet el:r penningagiru, något af
dem föröfwas, sådant effter hwart måhls särskielte beskaffenhet,
genast ställa under tilltal, dom och straff. Men om någon beträdes
hafwa upsåtel:n af haat, wänskap eller begärelse til mutor wrängt
rätten och således sargat sitt samwete, och skadat sin nästa till lijf,
ähra och wällfärd, en sådan bör icke med böter el:r afsättning al¬
lena2 utan med förlust af lijf,8 ähra som saken är till, umgälla sin
ondska och wanart. Så böra eij heller sådanna förbrytellser ned¬
tystas och genom medhold, flathet el:r otidig barmhärtighet skonas,
på det icke uti så granlaga måhl andre måtte föranlåtas till rätt-
wisans sielfzwåldige missbruk, när de se, att på feel, förseelser och
arghet eij följer en skälig näpst och et wälförtient straff; deremot
böra de som af illwillja, obetänksamhet och hämd med smädefulla,
ährrörige eller och anstötelige ord och skriffter angripa domare
och executorer wid deras embetens förrättande, utan att gitta full¬
tyga hwad de beskylt och förebrakt, med hårdt straff effter hwart
måhls beskaffenhet straxt ansees, på det att kitzlige, arge och wan-
artige människior sig deraf sky och warnagel taga måtte, skolandes
ingen ehoo han wara må länge hållas uti arrest, utan straxt ställas
under ransakning och dom. Och på det nöd och trångzmåhl hoos
dommaren icke måtte gifwa anledning til skadelig effterfölgd, och
'Till denna mening en överstruken anteckning i marg.: går aldeles ut.
Eljest tillägg i marg.: dock så at ransakningen sker in loco, och inga andra
criminalsaker, än de, som lif och ära angå, derunder måge dragas (an¬
teckningarna i marg. äro av Melanders hand).
2 Ordet allena är överstruket.
“Tillägg ovan raden: och.
426
blifwa et skeen och förwändning till embetes missbruk, så böra de
af allmogen till sina dommares löhner och underhold bewiljade
lagmans- och häradzhöfdingz samt tingzgästningzpenningar, aldeles
effter högstsahl. konung Gustaf Adolphs försäkring af åhr 1611
hållas oförrykte till sitt rätta ändemål och wederbörande domares
aflöningar effter staten. Konungens ombudzmän och fischaler skola
eij förrätta sine embeten med förolämpande egennytta och obeske-
delighet, och när det befinnes, at de således embetet missbrukat til
enskylte afsikter, den oskyldigas förtryck och egen fördehl och bått-
nad, då stånde de derföre till laga answar.1
24.2
Effter hoffrätterne följer krigzcollegium, hwaruti en af fältmar-
skalkarne prsesiderar, hafwandes till bisittare generalfelttygmäs-
taren, gener al quar termästaren, som utan widare gravation af staten
kommer detta collegio att bijträda, och twenne ordinarie krigzråd,
hwilka senare wid räkenskaperne altid måste wara wahne.3 Detta
collegium hafwer upsikt och wård om rijksens krigzmakt till landz,
artilleriet som brukas i felt och fästningar, samt fortificationsstaten
om stycken, factorier, wapen och wärjor, amunition och hwad der¬
till hörer, fästningarnes tillstånd, särdeles wed gräntzen, skantzar
och bygningar till kriget, om utskrifningar, wärfningar och mönst¬
ringar, regementernes beklädningar med mera, hwarom framdeles
med första som skie kan en instruction med reglemente skall för¬
fattas.1 Ehuruwäll militiseboken afslutes i krigzcollegio, så hörer
dock generalmilitise-afräkningzcontoiret under cammarcollegii lyd¬
no och inseende, hädaneffter som tillförende.
1 Tillägg i marg.: hwaröfwer jastitiecancelern bör hafwa ett waksamt
öga, hwilkom det åligger at hafwa inseende, huru lag och förordningar
effterlefwas, och therom wid ständernes sammankomst med thess uth-
förliga berättelse inkomma, samt tå föra tahlan, om något befinnes emot
regeringzf ormen wara föreluppit, och eij wederbörl. blifwit rättadt.
2 Urspr. 25.
3 Avsnittet en af... wahne överstr.; i stället tillägg i marg.: bli jr en
president och generalfeldttggmästarn, generalqvartermestaren, som utan
widare gravation af staten kommer detta collegio at biträda, samt 4 krigs¬
råd i krigs- men allenast 2:ne i fredstider, hwilka wid räkenskaperne
måste wara wäne (avsnittet fr. o. m. generalqvartermestaren ... av Me-
landers hand).
‘Avsnittet hwarom framdeles., . författas överstr.; i stället tillägg i
marg.: i anledning af den instruction och reglemente, som nu wid denna
riksdag skal författas (Melanders hand).
427
25.1
Hela riksens krigzmakt till landz och siös med2 högsta öfwer- och
underbefäl måste aflägga huld- och trohetzed, Kongl. M:tt, rijket
och ständerne effter det upsatte formuläret. Krigzmakten till häst
och foot så wäll som båtzmanshållet förblifwer wid sin indelning
och de med allmogen samt städerne uprättade contracter, hwilka
noga böra effterlefwas och iakttagas, intildes Kongelig Maij:tt och
ständerne nödigt finna någon ändring derutinnan att giöra, då all
olijkhet och oreda tillbörligen kommer att rättas. Skulle någon dess
egendom olagi:en wara afhänd, samt på officerarne och betienterne
indelt, så betages den eij at återwinna och igen bekomma densam¬
ma; dock at ingalunda under påstående kriget roteringen och rust-
hållen rubbas och ändras.3
26.*
Eij må utan Kungl. M:tts med rådz råde gifne befallning en öf-
werste eller annan af krigzbefählet upbåda något hemförlofwat man¬
skap till upbrått och tåg, utom wanlige regementz- och andre mö¬
ten, så framt icke sådant skier wid oförmodat infall af rijksens fien¬
der, då det Kl. M :tt genast bör berättas. Gör någon det elliest af egen
myndighet utan befallning, hafwe förwärkat sin tienst och jämwäl
lif, ähra och godz, om till rijkets osäkerhet och skadeliga stämp-
lingars utförande något dermed skulle sökias, påsyfftas och före-
hafwas; wid hwilken händellse, en sådan obetänkt befählhafware
ingen af dess undergifne officerare eller gemene någon hörsamhet
och lydno skyldig är.
27.'
Det tredje riksens collegium är ammiralitetet, hwaruti ammiral-
generalen prsesiderar6, hafwandes till bisittiare alla tillstädes wa-
1 Urspr. 26.
-Tillägg ovan raden: dess.
3 Avsnittet och igen bekomma densamma; dock at har först ändrats till
thensamma, doch må ingen komma i wärklig besittning deraf, innan så¬
dant samptl. ständerna blijfwit föredraget och gillat, skolandes; sedan
har hela meningen (från Skulle någon ...) överstrukits.
* Urspr. 27.
5 Urspr. 28.
8 Orden ammiralgeneralen preesiderar ha överstrukits och ändrats till
är en prsesident.
28—601227
428
rande amiraler och flagmän. Men som detta collegium kommer i
Carlscrona att hafwa sitt säte, så bör wid rådslagen hoos Kungl.
Maij:tt af riksens råd åtminstone wara en den der till siös hafwer
tiänt och uti siömanskap erfaren är, till nödige underrättelsers säkre
meddelande. Detta collegium hafwer upsikt, försorg och omwård-
nad om riksens siömakt, örligskiepp och flåttar, galeijer, strutzar,
båtar, lådjor, pråmar, skieppzbyggerij, lotzerij1, dykerij och pilo-
terij, samt all annan derunder hörande beställning och angelägenhet;
jämwäll öfwer alt siöfolk och des underhold, at skieppen äro för-
sörgde med tackell, tyg, stycken, ammunition, med hwad mera der-
wid ärfordras och detta collegii enskylta skiötzell tilhörer men
här eij så noga förteknas kan. Ammiralitetsstats-cammarcontoiret
blifwer på sådan foot och gång, som åhr 1692 inrättades, och haf¬
wer under sin omsorg och förwaltning ammiralitetsmedlen uti in-
drifwande, utdelande, förwandlande och beräknande, med hwad
mera denne statens huusholdz- och cammarwärk egentel:n och en-
skylt angår.2
28.3
Det uppå ammiralitetet följande collegium är rijksens cantzelie,
hwaruti en af riksens råd altid prsesiderar och hafwer till bisit¬
tare4 en hoffcanzeler, tre statssekreterare och fyra cantzellieråd.
Uti detta collegio författas och upsättes alla stadgar, ordningar och
recesser, som angå rijket i gemen eller och enskylte städers och
personers privilegier i synnerhet, fullmakter, skrifwelser, bud och
befallningar. Hit höra och alle rikzdagz och sammankomsters
handlingar, förbund med5 grannar och naboer8, samt fredzfördrag
med fiender, sändebudz föreslående och affärdning, alla ankom¬
mandes förhör, konungens rådslag med rijksens råd, och de deröf-
wer håldne protocoller, med hwad under Kl. M:tts hand och namn
utfärdas. Detta collegium äger jämbwäll hafwa all nödig försorg
och omwårdnat om påstwäsendet uti hela rijket7, så att det under
1 Ordet lotzerij är överstruket.
2 Tillägg i marg. (Melanders hand): och gör för medlen uti cammarcol-
legio behörig reda och räkning (i st. f. gör urspr. bör göras).
3 Urspr. 29.
4 Tillägg i marg. (Melanders hand): en riksråd.
r' Tillägg i marg. (Melanders hand): fremmande machter.
8 Orden grannar och naboer ha överstrukits.
'Tillägg i marg. (Melanders hand): och dess underliggande provincier.
429
den dertill förordnade öfwerdirecteurens inseende behörigen för-
waltas. Emellan statssecreterarne fördelas syslorne således, att en af
dem alla utrijkes ärender, den andra alla krigzsaker och den tredje
alla öfrige indländske angelägenheter förrättar. Hafwandes1 stats¬
secreterarne2 noga at iakttaga och tillsee, det expeditionerne effter
rådslagen jemlikt protocollerne skyndesamt, riktigt och i god ord¬
ning fullbordas och utfärdas, utan efftersättiande af det ringaste
för hwad afsikt det och wara må. Skulle och någon, eho den wara
må,3 hoos Kl. M:tt allena föredraga och utfärda hwad som med rådz
råde hade bordt afgiöras, den skall1 å färsk gärning11 utur dess tienst
sättjas och effter bråttet behörigen afstraffas, warandes6 för den¬
samma ingen giltig ursäkt7, at sådant blifwit honom anbefalt, eme¬
dan Kl. M:tts wilje aldrig är, att något emot dess dyra försäkring
samt regeringzformens innehold skall utfärdas.8 Och på det alle pri¬
vate ansökningar så mycket snarare och utan åtskielnad till perso-
nerne måge af göras, så kunna alla de suppliquer som till Kl. M:tt in-
gifwas effter dag och datum samt den i cancelliecollegio påsatte nu¬
mera föredragas, til hwilken ända en af cancellieråden ifrån klåc-
kan 7 til 9 förmiddagen uppå slottet dageligen sig infinner af Kl.
M:tt alla ingifne suppliquer at emottaga, hwilka sedan numera blif¬
wit påsatt, återställes statssecreteraren af den expedition dijt ären¬
det hörer, hafwandes cantzellierådet jämwäll att göra påminnelse
hoos statssecreteraren, så at alle sökande parter utan uppehåld måge
undfå swar. Befinnes något måhl wara af sådanne omständigheter,
at genom drögzmåhl ens wällfärd skulle komma at lida, då kan wäll
ett slijkt ärende utan den påsatte numera ofördröijeligen föredra¬
gas och afgöras.
29.°
Som ett rijke mycken förmån och sällhet tager af studiers och
wettenskapers grundeliga och solida idkande, men igenom deras
1 Ordet Hafwandes är överstruket.
2 Tillagt ovan raden : hafwa derwid.
3 Orden eho den wara må äro överstrukna.
4 Tillägg i marg. (Melanders hand) : effter ransakning och laga dom.
6 Orden å färsk gärning äro överstrukna.
8 Ordet warandes ändrat (ovan raden) till och skal (Melanders hand).
7Tillagt ovan raden: wara (Melanders hand).
8 Hela det följande avsnittet till §:s slut är överkorsat; i marg. är an¬
tecknat: observeras wid cancellieordningen.
8 Urspr. 30.
430
förakt, underkufwande och försummelse uti märkeligit oskick och
mörker förfaller, så lärer hwar som hafwer råd och1 hålla sina barn
til studier, hwartill ungdomen igenom scholaeordningens förbätt¬
rande och annan nödig inrättning, all möijelig anledning gifwas
skall, så mycket mera dertill upmuntras, som de derföre fram¬
steg, fördel och belöning skola hädaneffter hafwa att förwänta. Och
bör ingen lämnas tillträde och beställning uti Kl. M:tts cancellie
den icke wijst säkre prof af lärdom, förstånd och skickelighet,
hwarom cancellieordningen widare förmäler.
30.2
Uti cammarcollegio skall wara en president, och hafwer til bij-
sittjare de3 wanlige cammarråd. Här böra alla de som med ko¬
nungens och cronones upbörder och utgiffter hafwa at beställa,
anamma befallning och göra besked. Detta collegii omwårdnad, för¬
sorg och åhuga är at räntorne rättel:n och i tid inkräfjas och
formeras, landet wäll brukas, skiötes och förkofras genom rätt huus-
håldning och förbättring, så och att regalia fisci icke försnillas,
försummas och förloras, utan rijksens medell på alt sätt förbättras,
beqwämas till utgifterne, hållas till råda, skaffas i tid, och credi-
ten eij förloras, att Kl. M:tt i nödfall kan innom och utom rijket
hafwa understöd, bijstånd och hielp at förwänta. Stora siötullen
med dess upbörd och beräknande, jemte små tullarne och accijsen,
höra jemwäll under wederbörande öfwerdirecteurs skiötzell och
förwaltande till cammarcollegii upsikt och omwårdnat, hwaräst
för wederbörande tullnärer och opbördzmän fullmakter utfärdas,
och för Kl. M:tt al tillbörl. ärfordrad säkerhet sökes.
31.*
Uti statscontoiret blifwer hädaneffter en särskilt prsesident och
twenne statscommissarier. Härunder hörer medelens disponerande
och utdelande, hwaräst och alle, som hafwa cronones medel under
händer, böra i rättan tid inkomma med sine förslag, som deras in-
structioner sådant tydelrn biuda och befalla. Staten måste och åhr-
1 Tillagt ovan raden (Melanders hand): ämna at.
2 Urspr. 31.
2 Ordet de är ändrat i marg. till fyra (Melanders hand).
* Urspr. 32.
431
ligen och tidigt inrättas och 1696 åhrs stat derwid till en rättelse
och grund tagas, samt så lagas at betienterne af cronones drätzel
och inkomst sine löner åtniuta; men bemälte stat öfwerskrides och
förökes eij, med mindre Kl. M:tts och rijketz oumgiängelige tienst
och bästa sådant erfordrar. Uti staten blifwer icke allenast en wiss
summa handpenningar till Kl. M:tts enskylte behag och disposition
lämnad, utan och till extra utgiffter åhrlin en summa anslagen,
hwilken1 af Kl. Mitt med rådz råde kommer at disponeras, hwarwid
iakttages, at utgifterne altid lämpas effter inkomsterne.
32.2
Bergzcollegium hafwer jämwäll sin prsesident, och böra ledamö-
terne dersammastädes bestå af twenne bergzråder och fyra asses¬
sorer, samtl. sådanne, som igenom lärdom och förfarenhet både
giort sig skickelige till dommareembetet, så och all nödig och en
grundelig kundskap sig förskaffat uti alla de till bergzwäsendet
hörande stycken beträffande så wäll bergwärkens drifft som huus-
håldningen i gemen uti bergzlagerne, hwilket så mycket mera an-
gelägit är, som detta collegium hafwer under sin jurisdiction och
styrsel förnämsta grundwahlen til all utrijkes handell och wan¬
dell med de för Kl. Mitt och cronan, så wäll deraf, som utaf sielfwa
bergwärken flytande anseenlige inkomster, jemte landetz förkof-
ring. Hwarföre bemälte collegium åligger, at lijkmätigt den instruc-
tion, som detta collegio redan är meddelt elir och än widare kan
efter dess öfwerseende blifwa förbättrad och komma at utfärdas,
hafwa all behörig och efftersinnelig försårg om berörde bergwärkz
uprätthollande3, med hwad mera till deras skiötzel och förbättring
pröfwas lända. Och emedan bergzcollegium äger i lijka måtto makt,*
i anledning af berörde dess instruction, skiärskoda och afdöma de
twistige så civile som criminale måhl, som antingen immediate up-
tagne warda, eller och ifrån grufwe-, bergz- och nammartingen efter
processen inkomma; så kommer bergzcollegium, hwad de under
dess jurisdiction lydande underdommare angår, at öfwer dem haf¬
wa ett noga inseende, at de owäldigt förrätta deras dommareembe-
ten, och der de annorlunda skulle sig deruti förhålla, at då iakttages
'Tillägg i marg.: senare (Melanders hand).
2 Urspr. 33.
sÖverstruket i marg.: och handhafwande wid deras gamla walf angne
privilegier och rättigheter (Melanders hand).
‘Tillagt ovan raden: at (Melanders hand).
432
hwad som här öfwanföre uti den 18 I1 utförl:n står förmält, så att
med den bråtzligen intet blifwer igenom finger sedt, utan dess för¬
seelse lagligen och effter saksens beskaffenhet behörigen ifrat.
33.2
Commerciecollegium äger3 jämwäll en prsesident, som hafwer till
bisittjare twenne commercieråd och fyra assessores* samt twenne
commissarier, som niuta lön, men så öffta någre wiktige måhl före¬
falla ang:de handell och handtwärkzhusen, kommer collegium så
wäll sielf som igenom magistraterne at höra det handlande borger-
skapet och handtwärkzmän här och i andra städer, innan något slut
derutinnan giöres och wärkställes. Eliest åligger detta collegio att
hafwa omsorg, huru handelen måtte styrkias, förkofras, manufactu-
rier til god framgång befordras, och handtwärkzhuzen wäll inrät¬
tas, skiötas och underhollas samt att5 licent-, portorie-, tullordningar
och taxor utfärdas3, med hwad mera des omwårdnad åligger effter
den instruction, sorn derom kommer att öfwersees och inrättas till
rijketz upkomst, wälltrefnad och styrkia.7
34.
Cammarrevision behöfwer och med en särskilt prsesident at för-
sees, hwilken med des wanlige bijsittjare drager försorg, at eij alle¬
nast de der anhängige rättegångzährender blifwa med laga dom
och resolution afhulpne samt igenom fiscalerne till fullbordan
brakte, utan jämbwäll cronones åhrlige räkenskaper utan drögz-
mål ifrån den tiden de i kl. cammarcollegio inkomma och cammar-
revisionen derom underrättelse gifwes, öfwersedde, förklarade, ut¬
arbetade och sluteligen afgiorde. Desse begge collegier böre effter
118 § ändrat i marg. till 23 §.
2 Urspr. 34.
3I marg.: NB om vice preesidenter utan gravation af staten.
4 Tillägg i marg. (Melanders hand): som hafwa en grundelig kunskap
om handel och wandel.
5 Tillägg i marg. (Melanders hand): de utaf ständerna författade; or¬
den ha överstrukits och ändrats till: dhe af (överstr. Kl. Maij:tt och) stån-
derne gillade.
0 Ordet utfärdas ändrat i marg. till handhafwas (Melanders hand).
7 Överstr. i marg.: men intet at befatta sig med några domsaker ang:de
siö- och wexel-rett, som höra under wederbörande hoff rätter, eller de mål
och ärender, som städernas enskylte privilegier, constitutioner och ord¬
ningar angå (Melanders hand).
433
plägat samråd en utväg finna och til wärkställighet bringa, hvar¬
medelst räkenskaperne så måge förkortas och inrättas, at de till en
wiss förelagd tid komma at ärnå deras ofellbara riktighet, och ingen
sedermera1 må tilltalas el:r effteråt answarig giöras; hwaraf lättel:n
kunde hända, at å den ena sidan Kl. M:tt och rijket stannar i mist¬
ning, å den andra åter mången oskyldig råkar i mehn och skada,
den sine anhöriges el:r afledne förfäders förhollande eij gitter för¬
klara. Till undwijkande af sådanne olägenheter, böra alla till cam-
marcollegium allaredan inlefwererade landz- och hufwudböcker för
de förrige åhren till 1714 inclusive lämnas oreviderade, allenast
balancerne med hwilka samma landz- och hufwudböcker slutas
skyndesammast indrifwas, så långt sielfwa giäldenärens och dess
löfftesmans egendom tillräcker; men der ingen widare tillgång till
betalning finnes, bör sådant effter cammarcollegii föranstaltande
afskrifwas. De landz- och hufwudböcker, hwilka ännu intet äre uti
kl. cammarcollegio inlefwererade, måste ofördröijeligen insändas,
och wederbörande som med deras förfärdigande finnas hafwa warit
försummelige under plikt af suspension if[rån] embetet tillhållas de¬
ras skyldighet straxt at fullgiöra, kommandes sådanne härtilz oin-
lefwererade landz- och hufwudböcker med alle andre räkningar för
cronones medell if[rån] åhr 1700, men icke längre tillbaka, at öfwer-
sees och till slutelig riktighet bringas.
35.
Öfwerstemarskalken är en af rijksens råd, hvilken wårdar sig om
konungens hoff, slott och huus, förestår, ordnar och bestyrer om
dess taffell och hoffolk och stallstaten2 med hwad dertill hörer.3
36.
Öfwerståthållaren embetet4 tillkommer skiöta konungens slott och
huus innom Stockholms stacket, och som stadsens samt borgerska-
petz förman hafwa upsikt tillika med magistraten på stadsens och
1 Tillägg ovan raden: widare (Melanders hand).
2 Orden och stallstaten äro överstr.
3 I marg. (överstr.): blifwer hädaneffter under öfwerste stallmestarens,
som bör om sådana syslor ega en fullkommelig kunskap, wårdande och
skötsel, emot den utfördrings åtniutande, som i staten bestås. (Melanders
hand.)
4 Ordet embetet är struket.
434
malmarnes styrelse, god ordning och politie, privilegier, byggning-
ar, inkomster1, och hwad derwid hänger, försware horgerskapet
emot allehanda förtryck, öfwerwåld och intrång, hafwa upsyn på
deras munstringar och wapn, taga alla cronones regalier dersamma¬
städes i akt, at de eij förminskas eller afskiäras, samt fullborda låta
alla executioner med hwad mera som des embetes plikt ärfordrar.
37.
Alla collegier böra räcka hwarannan inbördes handen i alt det
som till konungens och rijksens gagn och goda länder, när så om¬
tränger och det begäres, men eij göra det ena det andra ingrep,
hinder och förfång, utan skiöta hwart och ett sitt wärk med till¬
hör!. drifft, skyldigt bekymmer, flit, trohet och försiktighet. Så
länge och prsesidenterne äro wid deras collegier tillstädes, niuta de
sin ordentl. makt och myndighet, men komma de uti konungens
eller egne ährender att wara frånwarande, så behålla de wäll deras
ähretitull med deraf hängande rum och willkor; men få ingalunda
något förordna, biuda och befalla, som prsesidentskapet angår, in¬
tilldess de åter komma tillstädes och inträda uti embetetz wärkel.
bruk. Imedlertid förrättar den äldsta af bisittjarne med lijka rätt,
krafft och wärkan de beställningen widhängiande syslor. Samma
lag ware, om någon president i collegierne med döden afgår, intill
dess en annan uti den frånfalnes ställe kallad och förordnad warder.2
Desse collegier äre pliktige at gifwa ständerne wid rijkzdagarne en
fullkomlig effterrättelse om deras förrätningars beskaffenhet och
frukt; och blifwa answarige, om de i någor måtto handla emot fun¬
damental lagen, regeringzformen, instructioner och förordningar.
Deremot böra alla de som stå under collegierne, särdeles general-
gouverneurer, öfwerståthållaren, landzhöfdingar, öfwerstar och
andre flera göra redo och räkning hwar för sin beställning, dijt
måhlet hörer, så offta sådant påfordras. Och som straff och belö¬
ning3 äro twenne band till det allmänna wärketz sammanfogande
och förknippande; så bör den som fullgordt sin embetes plikt haf¬
wa heder och belöning at förwänta, men den otrogne eller försum-
melige näpst, wahnähra och straff effter förtiensten, utan skons-
måhl at undergå.
1 Tillfogat i marg. ordet köp-handel.
2 Denna mening är överstr.
3 I marg. ett NB.
435
38.
Landtregeringen består af wisse höfdingedömmen, emedan inge1
gouvernamenten hädaneffter inrijkes skola wara, eij heller något
lijfgeding i land och låhn förgifwas, och komma således at fördelas
effter ordning och sätt som följer. 1. Är Uppland. 2. Rosslagen el:r
Stockholms löhn.2 3. Skaraborgz lahn. 4. Åbo och Biörneborgz lahn.
5. Cronebärgz lahn. 6. Jönkiöpingz lahn. 7. Wässmanlandz med
Strömsholms lahn. 8. Wijborgz och Nyslottz lahn. 9. östergiötland,
hwartill lägges3 Wadstena lähn. 10. Södermanland med Gripzholm
och Eskilztuna lähn. 11. Nyland och Tawastehuus lähn. 12. Ellfz-
borgz lähn. 13. Calmare lähn och öland. 14. Kopparbergz lähn. 15.
Närike och Wärmeland. 16. Wästernorland. 17. Wästerbottn. 18.
Österbottn. 19. Gottland. 20. Malmö lähn. 21. Christianstads lähn. 22.
Blekinge. 23. Halland. 24. Giötheborgz och Boohuus lähn.
39.
Collegiernes, generalgouveneurernes, öfwerståthållarens, landz-
höfdingarnes, öfwerstarnes och öfrige betienters instructioner skola
med första* öfwersees samt till detta regeringzsättet widare lämpas.
Desse förenämde böra befrämja landetz, och tillijka med magistra-
terne, städernes upkomst och förbättring, och i alla måhl sökia at
fullgiöra hwad igenom underrättelse och instructioner dem kan
anförtros, tillsee at ingom någon oförrätt eller wåld skier, jemwäll
tillhålla deras underhafwande med flit och redelighet at effterlefwa
instructionernes innehåld, så att de hwart åhr kunna wisa riktig
redo och räkning för alla förrättningar, hwilka dem warit anbefalte,
dem rättsintom till belöning men dem sniknom till5 och försum¬
ligom til wällförtient straff. Så får eij heller någon landzhöfdinge
resa utur sitt höfdingedöme utan Kl. M:tts särskielte nådige tillå¬
telse, wid answar tillgörandes.6
1 Tillägg ovan raden (Melanders hand): generalgouvernementen eller.
2 Tillägg ovan raden (Melanders hand): med Swartsiö lähn.
3 Orden hwartill läggs ha ändrats till med.
‘Orden med första överstr.; öVerstr. i marg.: af ständerna (Melanders
hand).
6 Ordet till är överstr.
8 Denna mening är överstr. Tillägg i marg. (Melanders hand), även
överstr.: Icke heller längre blifwa wid et landshöfdingedöme än G år.
Voteras.
436
40.
Alla högre tienster ifrån öfwerstar til fältmarskalkar, begge in-
clusive, och alla desses wederlikar både i andelige och wärdzlige
ståndet utdelas af Kl. Mitt1 med rådz råde, hälst som konungens och
rijketz största förmån, gagn och nytta är, att tiensterne toesättjas
med redelige, lärde, tappre, skickelige och förståndige män, hwilket
bäst kan ärhållas, enär rijksens råd, som hafwa sig personerne be¬
kante, uppå deras samwette, ed och answar coram protocollo för¬
klara deras meningar om wederbörandes egenskap och skickelig-
het. Och böra2 rijksens råd icke allenast wara answarige, om de på
något sätt sökia at föredraga deras anhörige, andre meriterade män
til praejudice och förfång, utan och om de befinnas wid slike til-
fällen eij påmint, i fall något skulle strida emot3 denne regeringz-
form. De skola och låta sig angelägit wara all underdånig efter¬
rättelse at meddela, så framt de wilja undgå answar, enär wid stän-
dernes sammankomster finnes nödigt at efterfråga, om någon lijdit
mehn. Til alla öfrige tienster föreslås Kl. M:tt af collegierne och
andre wederbörande tre de förståndigste, wärdigaste och till den
ledige beställningen tienligaste personer, som finnas at tillgå, hwar-
wid en el:r annan meriterad man utom collegium kan ihugkommas.
Wid regementerne förhålles med förslående til ledige beställningar
efter högst sahl. konung Carl den tolftes utgifne förordning* af
den 6 Sept.5 1716. Skulle wid föreslåendet befinnas någon wara för
1 Hela det följande avsnittet härifrån till meningens slut (...och skic¬
klighet) har överstrukits; av Melanders hand har tillagts ovan raden
uti sitjande råd på följande sätt och i marg. at när någon öpning sig Ut¬
drager, då höra riksens råd göra sig noga underrettade om alla sådana
personers skickelighet och förtienster, som wid sådane angelägne embe¬
ten böra komma i consideration och sådant Hans Kongl. Maj:t föredraga,
samt sedan Hans Kongl. Maj.t giort dess nådiga proposition uti rådet,
hwilken hos H:s K. M:t kommit uti nådig åtanka at befordras til samma
bestälning, då göra riksens råd derwid deras nödiga påminnelser inför
protocollet, och skrida icke til någon widare votering, så framt samma
persons befordring icke befinnes wara stridande emot Sweriges lag, re¬
geringsformen och andre redelige undersåtares wälfärd och förtienst, i
hwilket fall riksens råd böra deröfwer votera, då Hans Kongl. Maj:t i nå¬
digt afseende på de af riksens råd förebrachte skäl, sedermera någon an¬
nan dertil i nåder utnämner, som til Kongl. Maj:ts och fäderneslandets
tienst giordt sig wärdig at wid slikt tilfälle ihugkommas, och emot hwil-
kens person eller meriter intet med skäl kan förebäras eller inwändas.
- Ordet böra ändrat till skola.
3 Tillägg ovan raden (Melanders hand): Sweriges lag och.
‘Ordet förordning ändrat till ordres (Melandershand),sedan åter ändrat
till förordning.
5 Ordet Sept. ändrat till Nov. (i marg.).
437
nähr skiedt el:r utan skäl förbijgången, då komma wederbörande
derföre att ställas till answar. Utaf de föreslagne utwäljer och be-
fullmäktigar Kl. M:tt den som Hans M:tt dertill skickeligast finner.
Och lämnas uti Hans Maij:tts nådige behag att bortgifwa desse Wens¬
ter1 antingen i anledning av d:n 20 § eller ock uti sittiande råd till
at förnimma rijksens rådz tanka och utlåtelse öfwer de föreslagne
personer. Men alla de lägre tienster, hwilka collegierne, consisto-
rierne, öfwerstarne wid regementerne samt andre stater för åhr
1680 warit wahne at förgifwa, blifwa och hädaneffter til deras en-
skylte utdelande. Ei måge främmande utländske män, det ware sig
furstar, printzar eller andre personer, häreffter brukas el:r sättias
til någre rijksens beställningar in- el:r utomlandz hwarken uti civil-
el:r militairståndet. Så bör och wid alla embetens besättning för¬
nämligast ansees personernes bepröfwade ährfarenhet och förtienst,
hwilka igenom studier, krigzförrättningar och flere nyttige wetten-
skaper giort sig till befordran wärdige, men särdeles iakttagas at
inge till aldeles owane och med deras embeten2 eij öfwerensstäm-
mande syslor måge antagas, utan hwar och en befordras effter dess
naturlige böijelse och erfarenhet, så at dugelige personer til tiens-
terne förordnas; eij heller må någons förwärfwade höghet, gunst
och anseende gifwa en el:r annan insteg i sådanne syslor och em¬
beten, hwartill han ingen skickelighet hafwer, mindre må någon för
ringare3 härkomst förskiutas, när han elliest til tiensten bepröfwas
wara skickel. och wärdig*. Uti archiebiskopzwahlet skola alla con-
sistorier i rijket hafwa sine röster, men wid de öfrige biskopernes
och superintendenternes utnämnande förhålles således, at trenne
af dem som äga mästa stifftes vota blifwa Kl. M:tt af consistorio
föreslagne, hwilka angelägne tienster af Kl. M:tt med rådz råde be-
sättias, på det af de föreslagne den måtte förordnas som genom
grundel, lärdom, nijt om den evangeliska religion och ett exem-
plariskt lefwerne giort sig dertill wärdige. Med kiörkieherdarnes
tillsättiande förblifwer det wid det sätt, som för åhr 1680 warit,
dock skall igenom en commission af någre rijksens råd, biskopar
och andre redelige män undersökias, hwilka giäld för 1680 warit
regale eller ej, hwareffter sedermera wederbörande af adelen kunna
11 marg. ett NB.
2 Ordet embeten ändrat till ämnen (Melanders hand).
3 Tillagt ovan raden: stånd eller (Melanders hand).
‘I marg. ett NB (överstr.).
438
få niuta de dem tillhörige jura patronatus och frija wahl med der-
wid hängande förmohner till godo, samt1 consistoriernes och försam-
lingarnes de2 rättigheter3 som dem tillböra på sätt och wijs, som
kiörkiolagen förmår och innehåller.
41.
Beträdes någon konungens embetesman, eho han och wara må,
hög el:r låg, andel, eller wärdzlig, recommendera eller befordra en
el:r annan för egennytta, gofwor, skyldskap, wänskap, gunst och
höghet* etc., den bör effter föregången ransakning och dom utan nå¬
der genast sätt jas utur dess tienst och effter sakens omständighet
afstraffas.
42.
Och på det tiensterne eij måge komma i förakt, så5 önskade rijk-
sens ständer gärna, det Hans M:tt behagade ingom någon större
carachtere hädaneffter meddela, än dess tienst honom wärkekn
tillägger. Skulle en el:r annan som länge och wäll tient wilja taga
afskied, då må wäll honom någon förbättring på dess carachtere
gifwas, dock så, at en sådan förafskedad eij må återträda uti någon
beställning androm till prsejudice och förfång.
43.
Och som betienterne uti civil- och militairståndet betagas ali
lust och åhuga, enär andra extraordinarie dem blifwa föresatte, så
lärer Hans M:tt hädaneffter inga extraordinarie uti collegierne och
wid regementerne förordna5, så framt icke wederbörande sielfwe
skulle finna nödigt någon skickelig och erfahren man underdånigst
at föreslå.
1 Tillägg i marg. (Melanders hand): uti regale giäld Kongl. Maj:ts rett.
■ Ordet de är överstr.
3 Tillägg ovan raden (Melanders hand) : oförryckte bibehållas.
* Tillägg i marg. (Melanders hand): til andre båtre meriterades förfång.
6 Det följande avsnittet till meningens slut' (. .. tillägger) har överstru¬
kits; av Melanders hand har tillagts i marg.: tillägges hädaneffter ingom
någon högre caracter än then, som tilkommer thet ämbetet han wärkel:n
förträder. Dock warder Kongl. Maj:t ej betagit at med råds råde hugna
en och annan effter förtienst med charactere, hwilken någon annan warit
föredragen.
0 Orden lärer Hans M:t ha överstukits och ändrats till skole, förordna
till förordnas (Melanders hand).
439
44.
Det är wäll uti wårt rijke et urminnes bruk, at den, som igenom
dygd med1 tapperhet banat sig wägen til höga öfwerhetens nåd och
belöning, til dess efterkommandes heder, uti grefwe-, frijherre- och
adelzståndet försättes, hwilkas benådningzrätt wid den konungz-
lige höghet förblifwer. Men som uti Swerige redan är större myc¬
kenhet af adel än landet kan tåla, så lärer Hans M:tt wara så nådig2
att inga flere med adelig skiöld benåda än allenast någre få wid
dess kröning, hwilka medelst märkel, tienster för rijket giort sig
dertill wärdige och blifwa sedermera inge adelzmän giorde, till des
rijket sådant kan tillåta. Sammaledes bör eij heller i anseende till
tienster och caracliteren någon med frijherre- och grefwewärdig-
het behedras, innan han genom stora och besynnerlige förtienster
giort sig dertill wällförtient.
45.
Hwart tredje åhr in medio Januari böra rijksens ständer samman¬
komma och dess emellan3 när de af Kl. M:tt kallas,4 då alle tillbörl:n
sig inställa. Wid det tillfället uptäckes hwad sedan sidste rijkzdagen
är förelupit, och huru fäderneslandetz tillstånd kan wara beskaffat:
jämbwäll hafwa5 ständerne at effterfråga, huru rijksens råd stält
sine rådslag, til Kl.M:tts goda nöije, rijketz upkomst.wältrefnad och
förkofring och sig sielfwe til wällförtient heder och beröm. Hwad
till rijkets understöd, trygghet, gagn och säkerhet kan erfordras,
öfwerlägges och beslutas med inbördes samråd. Under Kl.M:tts från-
waru, siukdom el:r wid dess dödeliga afgång, hwarmed dock Gud
i nåder länge wille fördröija, el:r wid någon annan oförmodelig
händelse, då rijksens wällfärd och ständernes frihet sådant kan er¬
fordra, utskrifwes rikzdagarne af samtl. riksens råd. Men om till¬
1 Ordet med är överstr. och ändrat till (Melanders hand) studier (ovan
raden) ; efter tapperhet tillagt och erfarenhet (i marg.)
2 Det följande avsnittet till ordet huilka har först överstrukits och er¬
satts med orden (Melanders hand, i marg.): och sparsamt adelig sköld
och wapn utdela, och det allenast åt dem, hwilke; den sista satsen och
blifwa . .. tillåta även överstr. Sedan har emellertid dessa överstrukna av¬
snitt återställts och Melanders tillägg i marg. i stället överkorsats.
3 Tillägg ovan raden: antingen.
4 Tillägg i marg.: eller och dhe sielfwe uthi rikzdagzbesluten sig förbe-
hålle att blifwa sammankallade.
5 Ordet hafwa överstr. och ändrat till åligger det (Melanders hand).
440
lika thronen blifwer ledig till ett nytt wahl: så äro riksens ständer
skyldige förutan någon sammankallelse den 30:de dagen effter ko¬
nungens död sielfmante uti Stockholm sig infinna, som wår för-
eningz instrument af dh:n 24 Martii widare förmäler, med utsättjan-
de af det straff, som en sådan skall undergå, den wid detta tillfället
med stämplingar och sammangadningar torde biuda till något in¬
trång i ständernes fria wahl att göra. Wid den olyckel. händelsen
åligger riddarehuusföreståndarne, domcapitlet i Upsala och magi¬
straten i Stockholm sådant genast uti alla landzorter till wederbö-
randes effterrättelse almänt kundgöra. Och som landzhöfdingarne
då äro pliktige, hwar å sin ort, sådant dödzfall dem som i lähnet
bygga och boo, att berätta; så läre så många innom den föresatte
tiden kunna inställa sig, att rijksens frihet af dem förmår skyddas
och förswaras, intill dess de långwägande kunna sig infinna, wåh¬
let med allmänt samråd at företaga.
46.
Blifwer någen herdagzman oförskylt under påstående rikzdagar1
med ord el:r gärning antastad och illa handterad2, så skall sådant
med eedzöres plikt afstraffas. Eij heller bör någon herdagzman in¬
manas uti häktelse, der icke han beträdes med särdeles gröfwa för-
gripelser, hwarom ständerne genast behörig kundskap gifwes.
47.
Riksens adel utnämna altid sielfwa landtmarskalken, sammaledes
de öfrige stånden3 deras talmän. Ständerne hafwa icke allenast makt
sielfwa att utsee och wäija deras utskickade till rikzdagar, utan och
at förordna uti deras secrete utskott samt deputationer wed och
emilian rikzdagarne, sådanne personer, hwilka de med trygghet
slike ärender kunna anförtro. Men emedan bondeståndet behöfwer
en som förer pennan wid rikzdagzsyslorne, fördenskull kunna tale-
männen af alla fyra stånden träda tillsamman och wäija en secre¬
terare, hwilken sedan han således är wahld, samma förrättning sig
antager. Dock måste ingen secreterare emot hela bondeståndetz
wilja dem påtwingas.
1 Tillägg i marg. (Melanders hand): eller i fram- och återresan.
2 Tillägg i marg. (Melanders hand): då han gifmit tilkänna, at han i
sådant ärende more.
3 I marg. ett' NB.
441
48.
Skola inga wid rikzdagarne håldne protocoller, anten uti hwart
och ett stånd, el:r uti secrete utskottet och deputation erne, till någon
utlefwereras, utan böra de å sine orter uti godt förwahr orubbade
ligga.
49.
Kongl. M:t låter bijbehålla samtel. rijksens ständer wid deras för-
wärfwade1 gamla privilegier, förmoner, rätt och friheter2.
50.
Ridderskapet och adelens privilegier i Est- och Lijfland samt
ösell låter Kl. M:tt öfwersee, stadfästa och bekräffta samt i all skiä-
lig måtto bibeholla ridderskapet wid deras förwärfwade gamla fri¬
heter, förmoner och rättigheter.3
51.
Kl. M:tt drager en nådig försorg för de tyska länder, så att deras
wällfångne privilegier måge stadfästas, enär någre af desse länder
ifrån fienden återbekommas.
52.
Städerne i rijket förblifwa wid deras wällfångne privilegier och
rättigheter, som dem af forna konungar gifne och förlänte äre, dock
så att de* effter tidernes omständigheter lämpas! Städernes5 äga
och makt6 till aflöningar och publique byggnad effter staten och
privilegier att disponera deras medel, hwaröfwer å wederbörl. ort
redo och räkning göres,7 börandes öfwerskotzmedlen till inga andra
1 Ordet förwärfwade är ändrat till wälfångna (Melanders hand).
2 Tillägg i marg. (Melanders hand): skolandes inge nye privilegier et
helt stånd angående utan samtl. ständernas wetskap, giorde påminnelser
(tillagt: och samtycke) utgifwas och meddelas.
8 Denna § har överstrukits; i marg. antecknat: går uth.
‘ Tillägg i marg. (Melanders hand): af riksens ständer (urspr. af stän¬
derna).
6 Tillägg i marg. (Melanders hand): enskylte medel ega magistraterne
tillika med borgerskapet; härvid har städerne erhållit genitivform.
8 Orden äga och makt överstr.
7 Orden deras medel hwaröfwer... göres överstr. i stället (Melanders
hand) : dock göres för dem.
442
usus än til städernes uprätthollande, prydnad och förbättring an-
wändas.
Detta alt hafwe wij nu här församlade riksens ständer med enhäl¬
ligt samråd funnit wara nödigt til rijketz ordentl. styrelse för oss,
wäre hemmawarande medbroder och efterkommande så födde som
ofödde at stadga och besluta och förafskeda. Wij fägne oss billigt,
at Hans Hans Kl. M:tt, wår allernådigste konung, försäkrat denne
regeringzform at antaga, stadfästa och underskrifwa med nådig
wilje och befallning, at den hädanefter för en fundamental lag och
stadga skall aktas och efterkommas. Wij gore oss så mycket mera
försäkrade om et ordenteligit, lycksaligit och förnögt regemente,
som Hans Mitt med Gudz mäktige bistånd sig föresatt at grunda sin
myndighet med mildhet och rättwisa uti undersåtarnes hiertan, och
således med wälwilja, nåd och godhet uti et rätt konungzligit wål¬
de, öfwer oss at råda, styra och regera. Deremot skole wij efter
wår underdånige trohetz- och eedzplikt Hans Kl. Mitt rätta lydno
hålla, bud dess fullkomna i alla ty förswarligit är för Gudi och
mannom, honom at biuda och oss at göra, allan rätt hållnan hans
och wårom, som trogne män och undersåtare egnar och bör. Till
yttermera wissö hafwe wij Sweriges rijkes råd och ständer detta
med wåre namns underskrifwande och wäre insegelz undertryc¬
kande welat bestyrkia, stadfästa och bekräfta. Som skedde i Stock¬
holm den
månad år efter Christi börd 1720.1
Uppå samtl. ridderskapet och På presterskapets wegnar
Detta alt som uti denne regeringzform föreskrifwit står, hafwe
wij således öfwerwägat och godt funnit, at det må och skall till
wärkställighet bringas och för allmän wedertagen fundamental lag
adelens wägnar
Arwed Horn.
p. t. landtm.
Matthias Steuchius.
På borgareståndet wegnar
J. Bunge.
På bondeståndets wegnar
Jacob Olsson.
1 E. M. Melanders hand.
443
gälla, så at wij icke allenast det, som häruti wår konungzlige person,
makt och rättighet angår, med nåder och wällbehag uptaga, utan
jänvwäl stadga, biuda och befalla, at alla de som oss och wäre eff-
terkommande samt rijket med huldhet, lydno och hörsamhet för¬
bundne äro, denna regeringzform böra ärkiänna, iakttaga, effter-
lefwa och hörsamma. Till yttermera etc.1 hafwe wij detta med egen
hand underskrifwit och bekräfftat, samt wårt kongl, insegel låtit
weterl. hängia här nedanföre, som skedde i Stockholm den
år effter Christi börd ettusend siuhundrade tiugu.
Friedrich.
L. S.
11. Prästeståndets påminnelser angående regeringsformen.2
Presterskapets påminnelser til regeringsformen.
Wid § 1. Synes nödigt, at jämte the orden: emot alt kätteri samt
wåld at förswaras, tilsätjes thet ordet: swärmeri.
§ 3. At effter thesse orden: wid ständernas sammankomst sin
försäkring från sig gifwit, tilsätjes: therns privilegier confirmerat.
§ 12. Synes thet antalet af 24 riksråd, intil thess generalguverne-
menterne och prsesidentskapen uti the af fienden inkräktade pro-
vincier åter behöfwa besätjas, kunna effter handen minskas, när
the nuwarande genom döden afgå, så at 16 kunde wara nog, emädan
staten ock wäl behöfwer lisas. Ibid. Står en allegation til then 31 §,
som dock är then 37 §, och bör förthenskul ändras.
§ 18. Synes nödigt, så för statens lindring, som för andra orsakers
skul, at häreffter antagas til prsesidenter i collegierne, utom cancel¬
liet, the som icke äro riksråd.
§ 23. Pröfwas godt, at effter thet som angår förekommande af
obefogade klagemål öfwer domare, thenna eller någon thylik me¬
ning tillägges: dock bör häraf ej tagas anledning, at hindra then
fattiga ifrån klagande, öfwerwåld och oförrett, så at, när han i sin
enfaldighet förmenar sig wara förolämpad och theröfwer wil klaga,
han ej må wara nedqwafd at sökia sin hielp utan hafwa frihet, an-
1 Ordet etc. har ändrats till wissö, liksom det följande slutavsnittet av
Melanders hand.
2 Prot. ovan, s. 251 f. Orig i vol. F. 5, nr 38, Prästeståndets arkiv; av
E. M. Melanders hand. Denne har påtecknat akten d. 21 Aprilis.
29—601227
444
tingen hos justitisecancelleren eller then som står uti dhylikt em¬
bete, utan fruchtan för thet utsatte straff, sin nöd at andraga.
§ 25. Wid then meningen, sorn handlar om olagligen afhände
gods och theras återwinnande, achtas nödigt, at the orden tilläggas,
at, om någon tiltror sig med fulla skäl kunna sådant intyga, thet må
ske för ständerna wid almänne riksdagar.
§ 28. Til syslornas bätre drifft tyckes nödigt wara, at estats-
secreterarne blifwa 4 och cancellieråden allenast 3:ne, hwareffter
meningen kan sedan sålunda ställas: emellan estatssecreterarne för¬
delas syslorne således, at en af them hafwer alla utrikes saker; then
andre alla krigssaker; then tredje och fierde alla öfriga inländska
angelägenheter sinsemellan på wist sätt fördelta.
§ 35. Emädan här är inkommen en remonstration angående stall¬
staten, så skulle presterskapet gärna höra the andra ståndens utlå-
telser theröfwer; håller imedlertid Hans Excell:ce grefwe Salomon
Cronhielm för en sådan herre, som hafwer ifrån ungdomen bästa
förfarenhet om hwad thertil hörer, och i så måtto myckit tienlig,
at öfwerstallmestareembetet honom anförtros, helst medan han ock
hafwer theruppå kongl, fullmacht och til statens lindring allenast
begär then i staten bestådde utfordringen.
§ 49. Pröfwas godt, at the orden, förwärfwade gamla, utelåtas,
och wid slutet thesse orden tilläggas: hwilke utgifivas med samtl.
ständernas wetskap och samtycke.
Ad mandatum
Er. M. Melander.
12. Assessor Jonas Rothåfs memorial vid regeringsformen
angående religionen och prästeståndet.1
ödmiukt memorial.
Såsom ridderskapet och adelens, så wäl som de öfrige riksens
högl. ständers, ledamöter är lemnad frijhet, at wid det opläste pro-
jectet af den förnyade regeringzformen inkomma med sine påmin¬
nelser; så har iag för min ringa dehl ödmiukel. at gifwa fölliande
momenta wid handen, nemi.
1. Beträffande förbudet af religionsöfningen för de här i landet
antingen redan wistande eller framdeles inkommande fremmande,
1 Prot. ovan, s. 258 f. Orig. i vol. F. 5, nr 40, Prästeståndets arkiv.
445
som äro af annan än wår evangeliska religion, hwilkom blir igenom
religionsstadgarne förment at bijwista gudztiensten hoos deras här-
warande legater och ministrer; så synes sådant både för samwetet
skull såwähl som för andra considerationer wara mycket betäncke-
ligit. Ty först och främst kommer i öfwerwägande, at ingen har
mackt öfwer menniskians siäl och samwete utan den Alldrahögste
Guden allena, som henne skapat har. Hwaraf 2:do ofehlbart föllier,
at med twång ingen menniskia kan bringas till en annan religion,
än den lion sielf uti sitt förstånd och effter sine fattade principier
håller för den bästa. Sådant bekräftas 3:tio af Gudz heliga ordz lära
och den christna religionens alldra första plantering, som intet
skedde med twångzmedel utan igenom sanningens predikan uti
Gudz andes krafft; emedan och Gud, som religionen i weridén stiff-
tat, intet will hafwa skrymtan, som igenom twång förorsakas, utan
ett rättsinnigt och af sanningen sielf öfwertygat hierta. Så kan man
och 4:to intet see, huru sådant samwetztwång kan concilieras med
wår Herres och Mästares klara regel, sorn lyder: alt hwad I willien
menniskiorna skola giöra Eder, det giören I och dem. Alldenstund
wi som äre af den evangeliska lähran, ju willia hafwa frij religions¬
öfning hoos wära utlendske ministrer, när wi äre i fremmande land,
hwilcken frijhet wi ochså werckel., ja midt i sielfwa påwiske län-
derne åtniuta; deremot wi nu i wårt land willia förbiuda all reli-
gionsöfningz bijwistande hoos de fremmande ministrerne, utom
deras enskylte folck och betiente, för de andre religionsförwan-
terne, enär de här för hwariehanda angelägenhet sig uppehålla
måste, hwarutaf de kunna få skiälig orsak at klaga, det wi uti slikt
fall wedergiälla godt med ondo och Christi regel i anseende till
dem åsijdo sättia. Det är och 5:to af det som i förre tider och äfwen
nu nyligen utomlandz passerat, nogsamt bekant, hwad repressailler
jemwäl i religionssaker pläga brukas, så att enär ett partie af re-
ligionsförwanter med någon hårdhet handterar det andra partiet
och des religionsfrijhet helt och hållit betager, så gior det andra
partiet och religionssocieteten detsamma tillbakas; hwilcket, effter
alt anseende, wi evangeliske härifrån Swerige å de utlendske or-
terne med ingen ringa olägenhet torde förfara, då de religionsför-
wanter, som der hafwa öfwerhanden, kunde bli föranlåtne at i
detta fall mäta oss med samma mått igen, som wi dem mätit hafwa.
Hwartill och 6:to kommer, att en slijk förbuden religionsöfning för
de fremmande religionsförwanter hoos deras ministrer lärer af-
446
skrecka de utlendske at med sin egendom sättia sig här i landet
neder, emedan ingen kan prsesumeras wara så begifwen på sin
werldzliga förmon af des handtering, negoce eller hwariehanda
näringzmedell, som han här kunde idka, at han derföre skulle wil¬
ha uppoffra sin religion, sitt samwetes frijhet uti des öfning och
den deraf, effter des persuasion, flytande ewiga saligheten. Och som
de fremmande religionsförwanter såmedelst skulle komma at stäng-
ias ifrån sitt goda upsåt, at föra sin egendom hijt i landet eller här
qwarblifwa och winna burskap; så skulle och wårt kiära fädernes¬
land derigenom mista all den undsättning och förkofring, som det
af de fremmande wid närwarande swåra tillstånd och framdeles
kunde elliest hafwa at förwänta, om religionsöfningen hoos de här-
warande legaterne och ministrerne gofwes alldeles frij; hwilcket
ochså af de öfrige ofwan anförde skiälen iag i ödmiukhet förmodar
lärer finnas wara helt oumgiengeligit.
2. Anbelangande wår evangeliska religions rättighet uti des oeco-
nomie för des egna anförwanter här i wårt kiäre fädernesland, det
ware sig med lärares kallelse till enskyllte församblingar å landet
eller i städerne, eller och med biskops- och ärckiebiskopzwahl och
presentation; så ehuruwäl församblingarnes frijhet någon tid till¬
bakas och enkannerl. under souverainiteten derutinnan mycket har
lidit och offta blifwit betagen, kan likwäl det som i slikt måhl före-
lupit är, intet uphäfwa den rättighet, som den christeliga församb-
lingen af första börian hafft. Man anseer med all underdånig re-
spect1, sorn i kyrckiolagen af a:o 1686, cap. XIX, giord är emellan
de församblingar, som äre regal giäll, och de församblingar, som af
dåwarande Kl. May:tt, glorwyrdigst i åminnelse, och de förra ko¬
nungar erhållit något serdeles privilegium uti prästewalet, och åter
de församblingar, der någon äger jus patronatus uti; men så för¬
modas i underdånighet, at både uti regale giäll såwäl som der något
jus patronatus finnes, församblingens rättighet, som af första chris-
tendomens instichtelse utaf den öfwersta herden till des trogna
hiord gifwen är, lärer blifwa bijbehållen, så at ingen med fullmackt
till capellan, kyrckioherde eller probst måtte försees, förrän för-
samblingen om den till deras lärare ärnade personen fått giöra sig
kunnig samt des gåfwor till lärande hafwer hört och bepröfwat
samt af des gudachtighet och exemplariska lefwerne sedt och för¬
1 Tillfogat i marg. orden: den distinction.
447
nummit så gode prof, at de till en sådan lärares antagande förklara
sitt samtycke; emedan det på deras siälars ewiga salighet eller för¬
dömelse ankommer, huru han sitt embete förwaltar. Idy den ene
läraren med gudelig nijt och alfwar, trogen underwijssning och oför¬
truten försorg och handledande till en sann troo, gudachtighet och
christeligit lefwerne, kan gifwa dem en helsosam anwijsning, up-
muntring och uppbyggeligit exempel och således befrämia deras
ewiga sahlighet; men deremot en annan kan med en ogudachtig
wårdzlösshet, försumelse och förargeligit lefwerne dem till synder,
skam och laster och omsider till förtappelsen förföra, som den be-
klagelige förfarenheten nogsamt gifwer wid handen.
Hwad biskops- och ärckiebiskopswahl widkommer, så står, i an¬
seende till detsamma äfwen och församblingens rättighet uppå sam¬
ma grund, som i det förra målet om lärare i gemehn; dy om den
christelige församblingen intet bör påtwingas någon af de minsta
lärare, mycket mindre en som öfwerlärarne skall hafwa at råda och
befalla. Har en enda försambling af Gud rättighet at wällia sig en
lärare, mycket mehr hafwa många församblingar uti ett helt stifft
eller rike samma rättighet at blifwa hörde och gifwa sitt betänc-
kiande öfwer den som skall bli deras allmenna herde och opsy-
ningzman; alldenstund för dem och deras siälars wählferd lika an¬
gelägenhet derunder verserar.
Hwarföre och på det Gudz dyrt kiöpte församling, deraf och den
stora apostelen Paulus erkiende sig wara allenast en tienare, ey
må uti så högwicktigt mälh sättias utur sin af Gud förlänte rättig¬
het, såsom och till så mycket bättre handhafwande och befordran af
församblingens andeliga wähltrefnad i gemehn, är högnödigt, at
consistorierne här i landet såsom hoos de euangeliska utrijkes
skeer, jemte assessorer af prästeståndet ochså med assessorer af
det politiska ståndet, som gudfruchtige och i christendomen öfwade
äre, blifwa försedde; då desse samtel. så mycket bättre kunde öf-
werläggia med hwarannan, hwad till Gudz församblings bästa och
des andeliga förkofring tienar, och med sielfwa församblingarnes
föreståndare och äldsta conferera och correspondera uti alla måhl,
som församblingarne kunna angå. Som och detsamma äfwen wid
biskopps- och archiebiskopzwahl skee kunde och borde samt för¬
samblingarnes tanckar inhemtas, om de dertill utnemde personer,
innan någon prsesentation till Hans Kongl. May:tt derom af ginge,
wid hwilcken praesentation inga borde föreslås af consistorierne j
448
stifften, som de flästa församblingar wore emot, utan de som de
flästa hafwa samtyckt till.
För det öfrige, såsom alla collegier, societeter och höga embetz-
män, som hafwa landzens oeconomie at förwalta, hwart uti sina
sysslor och förrättningar, böra wid rikzdagarne giöra ständerne
redo och besked, huru de sin plickt emellan rikzdagarne till det all-
menna bästa hafwa trol:en effterkommit; altså är sådant så mycket
nödigare, at det äfwenwähl med consistorierne i hela riket skeer.
Emedan de hafwa den alldra förnemsta och dyrbaresta riksens skatt
om händer at förwalta, som är religionen, den der skall förbinda
oss med Gud, som är det alldrahögsta goda, hwilcken all andelig
och ewig lycksalighet samt lekamelig wählfärd gifwa kan, höran¬
des igenom den herrliga christeliga religionen, han oss af nåde
uppenbarat och anförtrodt, alla landzens inwånare ifrån ungdomen
beredas till ett dygdigt och christeligit lefwerne, och såmedelst dyg¬
den och gudachtigheten i alla stånd, embeten, tienster och beställ¬
ningar införas, så at både wid den publique styrelsen, såwähl som
i private lefwernet, alt wijssligen, ährligen och christeligen tillgår,
och deremot synder, skam och laster samt odygder utrotas, som
elliest draga förbannelsen och Gudz straff utöfwer hela rijket, och
så mycken och nästan otalig jemmer hoos inwånarne förorsakat
hafwa, jemwähl och änn förorsaka, som för ögonen är, kunnandes
synder och odygder med inga werldzliga straff alldeles af skaff as
utan allenast någorlunda hemmas, när de utbrista; men igenom den
heliga christna religionens rätta och sanskylldiga samt idkesamma
och troliga underwissning, under Gudz medwerckande nåd och in¬
nerlige böner, kan sådan syndapest krafftel. utrotas. Fördenskull
är min ödmiukaste tancka och mening, at consistorierne wid hwar
rikzdag borde giöra besked och berättelse, huru de i hwart stifft
befintelige lärare och sielfwa opsyningzmännen, som äre superin¬
tendenter och biskoparne, hafwe giort sin flijt, jemte uppbyggelige
predikningar, at ochså med catechismi förhör, lärande och troliga
underwisande af ungdomen, tienstefolcket och den öfrige okunniga
och till en stoor dehl ogudacktige hopen i församblingarne, läggia
en god trones grund och bringa dem på salighetens wäg och såme¬
delst befordrat wår christeliga euangeliska religion och den gud-
acktighet, som densamma kräfwer, börandes de derhoos gifwa wid
handen, hwad lefwerne i församblingarne fores af des lärare och
ledamöter, samt huruwida den ena den andra med goda och chris-
449
teliga exempel föregår eller icke; derjemte och anföra, hwad hin¬
der som liggia christendomens och gudacktighetens lopp i wägen,
på det man må kunna wara betänckt igenom goda och practicabla
utwägar, under Gudz den Alldrahögstes bistånd, at räckia dem han¬
den och befordra deras nijt och alfwar, som Gudz och Christi rij-
kes fortplantering sökia. Detta hoppas iag skulle innan kort tijd
hafwa en så hugnelig wärckan, at man skulle märckia en herrlig
förkofring uti gudacktigheten och ett christeligit lefwerne i landet;
hwilcket skulle tillskynda oss den Alldrahögstes wählsignelse uti
publique och private angelägenheter samt gie oss ett mäclctigt hägn
emot wära fiender, i det at Gud oss för sitt egit folck wärckel.
skulle erkienna och wårt förswar sig krafftel. åtaga. Men deremot
skulle wära timmeliga olyckor, uselhet och älende altmehra för¬
ökas och wårt andeliga förderf oundwikel. föllia, der wi wid land-
zens allmenna så och enskylta ceconomie endast eller förnembli-
gast på det werldzliga, som wi med döden innan få åhr måste lem¬
na, skulle arbeta och wår försichtighet och omwårdnad anwända
men för Gudz rikes befordran och det ewiga en helt kallsinnig om¬
sorg draga och icke fastmehr anleggia de af Gud förlänte medel och
utwägar, till den herrliga religionens utöfwande och utbredande,
som den Alldrahögste oss gifwit har till wår ewiga och oförgienge-
liga sällhet. I föllie hwaraf Gud af samtel. stånden wisserl. fordrar,
at de betyga en allfwarsam nijt om des ähra, och at de samtel. giöra
ett at utrota all ogudacktighet, som med den Högstes ähra intet kan
bestå; efftersom och å den stora dagen alla släckter, folck och tungo-
måhl samt stora och små skola ställas för Jesu Christi domstohl och
undfå, som de handlat hafwa, det ware sig godt eller ondt; då wi
samtel. önska, at den majestätelige domaren måtte kalla oss sina
trogne tienare, sorn de anförtrodde punden troligen och wähl an¬
lagt och förkofrat hafwa, och derpå få den nåden at ingå i Fadrens
glädie.
Jonas Rothoff.
Stockholm d. 21 April 1720.
450
13. Prästeståndets påminnelser angående vissa punkter i
regeringsformen.1
1. Om rijkzråden böra hålla dheras presidentskap i collegierne,
öf :rståthållare och generalamiral eli. ey.
2. Om generalgouverneurerne böra hädaneffter som härtills wara
rijkzråd eli. ey.
3. Om dhe åthminstone för desto större heders skull böra hafwa
rijkzrådz caracterer, fast dhe ey skulle hafwa votum och session i
rådet eli. ey.
4. Om dhe af rijkzråden, som nu sittia i presidentskapen, böra
dhem warande dheras lijfztijd behålla eli. ey.
5. Om i cancelliecoll. det är högstnödigt, att en [!] rijkzråd
blijf:r president, ehwad ändring skier i anseende till dhe öfrige
collegierne eli. ey.
6. I fall presidenter i collegierne förordnas uthom rådet, om rå-
detz anthal då bör förminskas eli. ey.
7. Huru stoort då anthalet af rådet bör wara.
8. Om dhe aparte presidenterne böra af ständerne eli. af colle¬
gierne föreslås.
9. Om i håfrätten assessorer böra wara halfparten frälse och dhen
andra ofrälse och således såsom tilförne i 2:ne classer fördelte; eli.
om thermed blijf :r som det nu är.
10. Om lagmans- och häradzhöfdingzpenning böra som härtils
disponeras af statzcontoret eli. af håfrätten.
14. Memorial angående tillsättning av biskopar och
superintendenter.
A.2
Hwad anbelangar wåhlet til en ny biskop, så är detta i wälment
enfalldighet effter plurimum venerandi consistorii comitialis till¬
städjelse underskrefnas mening. Såsom detta är et för Guds försam¬
ling så angeläget wärk och en den högste Guds store och dråpelige
wälgärning, hwarom man hos honom, sädenes herre, med innerlig
bön och åkallan effter dess gudommelige befallning anhålla bör;
1 Prot. ovan, s. 264 f. Vol. F. 5, nr 45, Prästeståndets arkiv. Påteckning av
E. M. Melander: pr&s:t d. 28 Aprilis 1720.
2 Prot. ovan, s. 271. Orig. i vol. F. 5, nr 48, Prästeståndets arkiv. På¬
teckning av E. M. Melander: prees:t d. 30 Aprilis 1720.
451
fördenskull, enär i stifftet medelst venerandum consistorium sam¬
ma votering presterskapet anbefallad blifwer, synes först nödigt, at
hwar och en pastor i sin församling sig och sine åhörare uppen¬
barligen i församlingen å predikostolen upmuntrar til innerlig bön
och åkallan til Gud den Allrahögste om den Helge Andes medwär-
kan och wälsignelse til detta wärket. Och sedan på wiss stund och
ort contractisterne komma tilsamman, de äfwen detta med bön och
åkallan til Gud samt inbördes christelig och kärlig förmaning be¬
gynna och så eden aflägga. Hwarpå hwar och en sit votum skriffte-
ligen med korta skäl för de personer, som honom effter bästa sam-
wet synas wärdige wara, författar. Hwilket wäljande, at det inga¬
lunda må förachtadt warda, såsom under souverainiteten skedt är,
då en sådan votering til stifften lämnades allenast pro forma, men
ey sedan det ringaste attenderades och war således et fåfängt wärk
at votera, nu af Hans Kongl. M:t och riksens ständer är iachttagit i
Hans Kongl. M:ts försäkring som ock i regeringsformen, på det alla
biwägar och sökte recommendationer må igenstängas och hindras
och merita endast i tilbörlig acht och öfwerwägande tagas.
Ingemund Bröms. Sven B. Cameen. Jac. Benzelius. Nicolaus Sternel.
Andreas Wibiörnsson.
Andreas Victorin And. Geringius. S. L. Fabricius.
graee. lit. leet. in gymnas. Sear. past. Betn[ensis] hist. et mor. lect.
Streng.
Harald Ullenius. Johannes Rosell.
p. in Acklinge.
Theodorus Junbeck.
Petter Lamberg. Petrus Qviding. S. Böckman. Th. Joungh.
M. Lundzbergh. J. Strömer. A. Noreen. Nicol. Fridelinus.
Arvid Alopaeus. N. Clewberg. Andreas Tolstadius.
452
B.1
Memorial.
Ad § 40 är undertecknades oförgripelige tankar, at med archi-
biskops, episcoporum och superintendentium wal må aldeles blifwa
effter kyrkiolagens cap. 20, § 3 et 4, som thet ock effter moget öf-
werläggande i förra års regeringsform är therwid lämnat, och är
med Augustana confessione enligast, men med den af Kongl. Majrt
allernådigst gifna försäkring i intet mål stridande.
I lika måtto hålle wij före, at hwad § 47 handlas om talemans-
walet, må icke sträckias til wårt stånd, utan at blifwer thermed så
hädaneffter som af urgamla tider härtil, at som archiepiscopus är
wald af alla consistoriis ock i följe deraf af hela dero regni, så må
han ock för embetets wördnad skul och wanligheten för prester-
skapet föra ordet wid riksdagarna, som hwilket icke heller i någon
måtto strider emot hoghem :te försäkring.
Stockholm d. 30 Aprilis 1720.
Matthias Steuchius Dan. Nordlindh Matthias Iser
a:episcopus Ups. ep. Strengn. ep. Aros.
Nicolaus Braun.
Laurent. Molin.
Petrus Asp. Petrus Lampa. P. Dahlborg.
Th. Eurodius.
C.s
I anseende till then särdeles nytta, som man med Gudz hielp hop¬
pas Gudz församling hafwa theraf, att biskoppars och superinten¬
denters tillsättiande skeer på thet sätt, som H:s Kongl. Maj:ts dyra
försäkring innehåller; så är wår mening att simpliciter blifwa wid
thensamma, såwäl i thetta måhl som angående prästeståndetz tale-
1 Orig. bland sekr. utskottets akter 1720, Frihetstidens utskottshandl.,
Riksdagen 1720, vol. 4, nr 17 (E. M. Melanders hand, egenhändiga under¬
skrifter).
2 Orig. i vol. F. 5, nr 50, Prästeståndets arkiv.
453
mans uthnämnande på rijkzdagarne. Och thet så mycket mehra,
som Hans Kongl. Maj:t sielf flere gånger sig aldranådigst uthlåtit,
thet Hans Maj :t hwarcken sielf will giöra eller tåhla någon ändring
i högstbem:te försäkring.
Ingemund Bröms. Sven B. Cameen.
Nicolaus Sternel.
Jacob Benzelius. Andreas Wibiörnsson. Petrus Qviding. S. Böckman.
Theodorus Junbeck.
Th. Joungh. A. E. Noreen.
Johan Strömer. Petter Lamberg.
Harald Ullenius. Andreas Victorin.
N. Clewberg. Andreas Tolstadius.
Arvid Alopseus.
S. L. Fabricius. M. Lundzbergh
And. Geringius.
Johannes Rosell.
Nicol. Fridelinus.
15. Formulär till prästeståndets hyllningsed.'
Prästerskapets eed.
Wij biskopar, clerkerie och menige prästerskap, som wid denne
allmänne riksdag, å egne och wäre hemmawarande medbröders
wägnar församlade äro, lofwe och swärje samtelige och hwar i syn¬
nerhet wid Gud och hans helige evangelium, at wi skole för wår
rätte lagkrönte konung hafwa och hålla den stormäktigste konung
Friedrich, Sweriges, Giötes och Wändes konung etc. etc., och effter
Hans Kongl. Maij:ts dödelige frånfälle, hwarmed Gud nådeligen
länge wille fördröja, Hans Kongl. Maij :ts högtälskelige gemåhl, den
stormäktigste drotning Ulrica Eleonora och hennes manlige bröst-
arfwingar, arfwinge effter arfwinge, aldeles som wårt beslut och
förening af den 24 Martii2 nästförledne stadgar och biuder. Wi sko¬
lom ock effter berörde förening och den nu inrättade regerings¬
formen3, hwilka wi ock oryggeligen hålla skole, allan konungzligan
rätt styrkia, Hans Kongl. Maij:tt rätta lydno hålla och bud thess
1 Prot. ovan, s. 279 f. Adelns riksdagsarkiv, Riksdagen 1720, Protokoll
och handlingar, fol. 1077 f., RA (borgerskapets ed är av samma hand).
Köne. i vol. F. 5, nr 56, Prästeståndets arkiv (av samma hand som adelns
och allmogens ed i Adelns riksdagsarkiv, anf. vol.).
2 Köne.: den 22 Marti.
3 Ib.: ock berörde förening (understruket).
454
fullkomna1, som swarligit wara kan både för Gudi och mannom,
Hans Kongl. Maij:tt at biuda och oss at giöra, allan rätt håldnan,
Hans Kongl. Maij:ts och wårom. Så lofwe och tillsäje wi ock, at wi
skole wara Hans Kongl. Maij :tt hulde och trogne undersåtare, så ock
wårt kall och ämbete med all flit och åhågo förestå; desslikes sökia
och styrkia allmännelig landzfrid och på det flitigaste förmana alla
wäre åhörare till hörsamhet, lydno och rättrådighet emot Hans
Kongl. Maij:tt samt styrkia allmogen, som af ålder hafwer warit
och än är skattskyldiger, at de alla cronones årlige utskylder gifwa
och utgiöra skola och them flyttia och föra effter cronones och
sielfwa thera rätt. Wid Guds klara och rena ord, som thet är uti the
prophetiske och apostoliske skriffter författadt, jemwäl uti de tre
hufwudsymbolis, Apostolico, Nicseno och Athanasiano, och uti den
oförändrade Augsburgiske bekiännelsen af år 1530, wedertagen i
Upsala conciliis 1593 och 1693, samt uti hela så kallade libro con-
cordiae förklarad, skola wi faste och stadige blifwa och med all flit
och trohet wäre åhörare uti Guds ord och en sann gudelighet un-
derwisa och de helige sacramenterne utdela effter Christi egen in-
stichtelse och ordning samt alle kiätterske lärdomar undfly såsom
siälenes förgifft. At wi detta troligen och obråtzligen hålla och eff-
terkomma skole, effter wårt bästa förstånd och yttersta förmågo,
lofwe wi med upräkte händer och bedie oss så Gud till hielp både
till lif och siäl, hwilken wi ock till wittne härutinnan kalle, som wi
det troligen effterkomma skole.
16. Kungl. Maj:ts skrivelse till Uppsala konsistorium
angående förslag till besättande av regala pastorat.2
Ulrica Eleonora med Gudz nåde, Sweriges, Götes och Wändes
drotning etc.
Wår ynnest och nådige benägenhet med Gud alsmäktig troman
och tienare, ärkiebiskop och samtel. consistoriales. Emedan Wi
nödigt pröfwe för hwariehanda orsaker skull, at när någon va-
cance sig yppar med regale pastoraterne uti Edert stifft, Wi måge
blifwa underrättade om hwars och ens persons förtienst och skicke-
1 Orden och bud thess fullkomna tillfogade ib. i marg.
2 Se ovan, s. 282. Orig. vol. E. I: 11, s. 93 ff., Uppsala domkapitels arkiv,
ULA. Påteckning av E. M. Melanders hand: Uplast i Collegio cleri comitia-
lis d. 7 Maji 1720 och i consist. ecles, Upsal. d. 29 Julii 1720. På omslaget
antecknat Ankom den 25 Mart. an. 1720.
455
lighet; så är härmed till Eder Wår nådige willie och befallning, at
när I till Oss insänden Edre förslag på de ledige pastoraterne, I
då därjemte bifogen det protocollet, som i consistorio wid det till¬
fället hållit warder, emedan Wi härmed förklare, at elliest och i
widrig händelse på Edert förslag aldeles ingen reflexion lärer giö-
ras. Hwarjemte ock Wår nådige willie är, at I ingen prästman hos
Oss måge föreslå, den I icke förut hafwen examinerat, på det så
wäl Wi som I sielfwe mågen om hwars och ens lärdom och skicke-
lighet wara försäkrade. Och Wi befalle Eder Gud alsmäktig nåde¬
ligen. Stockholm d. 19 Martii 1720.
Ulrica Eleonora.
S. Barck.
Till consistorium ecclesiast:m i Upsala.
17. Projekt till prästeståndets privilegier.l
Privilegia
först
af Hennes Maj :t drotning
Christina
år 1650 uti Stockholm gifne;
sedan af
höglofl. i åminnelse,
konung Carl then elloffte
år 1675 uti Upsala confirmerade
och numera af
then stormechtigste och allernådigste konung
Fredrich,
Sweriges, Göthes och Wendes konung etc. etc.
år 1720s uppå riksdagen i Stockholm åter
öfwersedde och ånyo stadfästade
för
biskoparne och menige presterskapet i
Swerige och thess underliggande
landskaper.
1 Prot. ovan, s. 284. Köne. i vol. F. 5, nr 115, Prästeståndets arkiv. E. M.
Melanders hand.
21720 har ändrats till 1723.
456
Wij Fredrich med Guds nåde Sweriges, Göthes och Wendes ko¬
nung etc. etc. gore weterligit, at1 såsom riksens råd och församlade
ständer hafwa af en wördsam benägenhet Oss riksens styrelse och
regering wärkehn öfwerantwardat och i händer stält, så och nu på
then i Herrans namn lyckel:n öfwerståndne Wår cröningshögtid
sin underdånige trohet, huldskap och manskap, edeligen effter Swe¬
riges lag bekräfftat, och Oss således för theras retta lagcrönta ko¬
nung erkändt och antagit; förthenskul såsom Wij Oss i synnerhet
til sinnes före, huruledes Gud alsmechtig hafwer bewist Oss och
framledne glorwördigste konungar en stor och hög wälgärning
therutinnan enkannerkn, at en rett och saliggörande tro och Guds
kunskap är worden här i riket igenom Guds ords trogne och ret-
sinnige predikanter och lärare, såsom sänningebod i Christi stad,
planterad, och Wij för Oss finne thet, glorwördigst i åminnelse,
konung Carl then elloffte, i betrachtande af samma nåd är bewekt
worden, at låta år 1675 stadfästa och förbätra för alla biskopar och
hela presteståndet här i riket the privilegier, förmohner och rettig-
heter, hwarmed forna Swea konungar och i synnerhet drotning
Christina år 1647 och 1650 och konung Carl then tionde år 1655
thet andeliga ståndet försedt, til at oqwalt bruka och nytja, dock
under förbehåll af widare öfwerseende och förbätrande. Så på thet
efwen under Wår regering (then Gud lyckelig gore) bem:te thet
andeliga ståndet må icke mindre än thet werldsliga i sielfwa werket
förnimma Wår synnerliga ynnest och benägenhet, thermed Wij them
samt och synnerltn bewågne äre och wara wele; hwarföre hafwe
Wij Gudi til äro, hans heliga ord och predikoembetet til wördning,
styrkio och trygghet, welat nådigst stadfästa, unna och effterlåta,
efftersom Wij ock i krafft af thetta Wårt öpne bref stadfäste, unne
och effterlåte alle biskopar i riket, superintendenter, theologi» doc-
toribus och professoribus i academierne samt hela presterskapet i
städer och å landet, så ock allom them som wid Wäre gymnasier
och scholar någon tienst bekläda uti hela Wårt konungarike och un¬
derliggande landskap, följande wilkor, privilegier, fri- och rettig-
1 Efterföljande stycke såsom . . . och antagit överstruket. I stället tillagt
i marg. följande ändring: ehuruwäl wid näst öfwerståndne 2:ne riksda¬
gar, så af Hennes Kongl. Maj:t, Wår högtälskel. gemål, som sedermera af
Oss wid Wårt regementes anträde presteståndet blifwit i nåder försäkrat
om the them tilkommande fri- och rettigheter, men theras öfwerseende
och sollenne confirmerande genom hwarjehanda emellankomne hinder ej
kunnat härtils bringas i werkstellighet.
457
heter, sorn effter skäl och framfarna tiders sedwana them tilkomma,
och effterskrefne articlar widare beskrifwa och innehålla.
Til thet första. Skal igenom Guds nåd then retta och rena evange¬
liska religionen, grundad uti Guds heliga ord, thet Gamla och Nya
testamentets prophetiska och apostoliska skriffter, författad uti the
try hufwudsymbolis, Apostolico, Nicceno och Athanasiano, samt
then oförändrade Augsburgiska bekännelsen, och förklarad uti hela
så kallade libro concordise, hwilken bok hos oss, såsom hos åtskil-
lige wäre religionsförwanter, pro normali et symbolico erkännes,
stedse hlifwa af Oss med sine christelige cerimonier widmachthål-
len, och ingen kättersk lära, ehwad namn hon hälst hafwa kan, i
någon måtto inom riksens gräntzor antingen med offentligit pre¬
dikande eller lönlige sammankomster blifwa liden, utan sådant alt
alfwarligen wara förbudit. Thertilmed skal ock ingen, som icke är
af wår religion och confession eller then wedertaga wil, blifwa
brukad här inrikes i något riksens embete, anten i råd, på slott och
fästningar eller i lands- och hofregering, myckit mindre uti thet
andeliga ståndet til biskopar, superintendenter, professores, lecto-
res, kyrkioherdar eller scholaemestare satte warda, såsom försäk¬
ringen a:o 1611 i Nyköping gifwen thet uttrycker. Dock ther någre
utlendske private personer wörö, som med annan religion funnes,
thensamme kan för krigstiensten så ock handel och wandel skul
icke wägras at lagligen och på lofligit sätt söka sit bröd, handel och
handtering här i riket, så länge the sig stilla och roligen förhålla,
sin wilfarelse icke utsprida och wår religion och gudstienst hwar-
ken med ord eller gärningar förtala eller försmäda. Och i fall någon
warder härmed beträdd och skäligen öfwertygad, tå wele Wij then-
samma tillbörligen straffa låta.1
Til thet andra. Och på thet Guds församling och regementet må
desto bätre försörgdt och med dugelige män uppehåldne blifwa, ty
skola the ecclesiae och reipublicse seminaria, nämligen academier,
gymnasier och schöler, som för thetta instichtade äro eller ock af
Oss framdeles uprettas kunna, med sine nödtorfftige personer blif¬
wa widmachthåldne, och thesse uti theras wilkor och lägenheter af
Oss befordrade, såwida riksens stat och tilstånd thet kan tåla och
medgifwa; såsom Wij ock äro i nåder benägne at låta scholseord-
1 Tillagt i marg.: och i alt effter wara tid effter annan utgångna re-
ligionsstadgar förfara.
458
ningen öfwerses och effter tidsens och ungdomens nödtorfft för-
bätras.
Til thet tredie. Lofwe och tilsäje Wij härmed, at alle the perso¬
ner, som i ofwanbem:te predikoembetet och läroståndet lefwa hwar
och en effter sin grad, dignitet och warde, skola oförandrat och
oförryckt niuta och behålla sine wäl och lagfångne härtildags åt-
nutne privilegier, friheter, donationer och förläningar samt andre
wilkor, lägenheter och ordinarie underhåld, som til theras embeten
intil thenne tid hafwa warit förordnade.
Til thet fierde. Wij effterlåte ock nådigst, at alle wåre biskopar,
superintendenter, theologise doctores, professores, pastores i stä-
derne och å landet, lectores i gymnasierne, rectores och conrectores
i scolarne och alle prester i gemen må oförandrat niuta och behålla
effter gammal häfd sine biskopsstifft, praebendesocknar och hem¬
man, prestegårdar i städer och på landet, indelningsstomner wid
theras annexer, tomter, capellanshemman och boställen, klockare¬
bord, utjordar, ängetegar, torp och qwarnställen med alle theras
tilhörige egor och lägenheter, ehwad namn the ock hafwa kunna,
som anten urminnes häfd är på eller af andre laglige skäl kunna
bewisas thertil lyda. Hwilka prestegårdars bem:te egor och tilegor
presterskapet skola til sit underhåld skäl- och lagligen utan andras
praejudicio bruka och häfda til watn och å landet. Jemwäl framför
någon annan, emot wänlig årlig afgifft, hafwa frihet at owägerlm
städja och åtniuta kyrkiohus, gårdar och egor, och them tilträda,
när så nödigt finnes. Sedan ock al wänlig och härtil åtnuten tionde
eller rettighet, som them effter Guds och wärldslig lag förunt är
eller af framfarne konungar med öpne bref confirmerat. Item: kyr-
kioherbergen eller konungstionden, som til biskopars, superinten¬
denters, professorers i academier, lectorers i gymnasier, rectorers
och conrectorers i scholar, kyrkioherdars och predikanters i städer
och på landsbygden, hofpredikanters, domkyrkiors, kyrkiors och
hospitalers underhåld och lön förordnat är, hwilket alt skal altid
blifwa them utan någon afkortning i en eller annan måtto förbehål¬
lit, så at inge rågar, som til kornhusen förordnade äro, skola af
theras tilslagne lön, wederlag, probst- och bibeltrycktunnan, win-
och byggningssäd, domkyrkio- eller hospitalers kyrkiotionde afdra-
gas och förminskas. Och skal biskopen och superintendenterne
hafwa inspection på samma domkyrkiotunnor såwäl som alle andre
kyrkiones handlingar samt inkomster och utgiffter, at the wäl blif-
459
wa anlagde, och låta sysslomannen för them årligen göra en richtig
räkenskap, then i consistoriis inläggas, öfwerses och förwaras skal.
Hwad i öfrigit prestetionden widkommer, then skal uti alle lands¬
orter af enom och androm som wederbör, owägerligen utgöras eff-
ter then ordning och riksdagsbeslut, som giordt och stadgat är år
1638, eller ock effter thet bruk, sorn specialbref af orternas be¬
skaffenhet kunna medgifwa. Och på thet alting theste richtigare
med samme konungs- och prestetiondes utgörande och infordrande
må tilgå, så skal presterskapet och consistoriis wara effterlåtit at
hafwa på et behörligit och beqwämligit sätt, genom sine utskickade
therpå et retmätigt och lagligt upseende, at Oss och cronan såsom
ock them sielfwom må bem:te tionde retrådigt och tidigt blifwa ut-
giord och lefwererad. Skolandes cronofogdarne och andre betiente
ej wara tillåteligit at tilägna sig någon disposition öfwer kyrkior-
nas win- och byggningssäd eller presterskapets1, wederlag och un-
derhåldsspanmål, och them som thetsamma är anslagit, under namn
af öfwermåls effterfrågande, eller hwad eljest föregifwas kan, något
men och hinder i thess2 oafkortade uttagande tilfoga. Thertilmed
hwad penningeränta en och annan kan wara tildelt, antingen wid
academier, gymnasier, scholar, pastorater eller andre kyrkiotiens-
ter, then skal them ock tilstält blifwa, effter then ordning och sätt,
sorn för thetta stadgat är.
Til thet femte. Ingen skal hafwa macht eller sig fördrista at bort¬
sälja eller köpa några retta kyrkio- eller hospitals-segor, som urmin¬
nes häfd är på, eller them under någon praetext klandra, qwälja
eller afhända, ej heller therpå någon dom taga, förän som saken är
gifwen capitlet tilkänna, och thess fullmechtig kan til nästa ting til-
stedes komma, när therom ransakas och dömas skal, efftersom sal.
konung Gustaf then förstes bref, daterat Stockholm d. 26 Maji år
1538 och therå uti Örebro a:o 1617 gifne confirmation thet widare
uttrycker, thet man sig i sådane fall skal hafwa til rettelse. Ther ock*
någon twist om kyrkio, hospitals och prestegårds5 egor upkomma
skulle, tå bör landshöfdingen tillika med en af consistorio träda
tilhopa och taga sig an samme egors laglige förswar, så at hwarken
1 Tillagt: tionde.
2 Tillagt: frije disponerande och.
3 Tillagt i marg.: academiee-, gymnasii- och scholeeegor.
* Tillagt i marg.: sådant redan skulle wara skedt, eller.
5 Orden: kyrkio, hospitals, och prestegårds äro överstrukna och ersatta
med: sådane.
30—601227
460
förlikning eller dom, som them oweterligen sker, må hafwa någon
krafft, ej heller kyrkioherden förbindas til at swara til saken, med
mindre the förenämnde, eller then jorden til kyrkio och prest kan
hafwa gifwit, och förthenskul eger theröfwer jus patronatus, är
stämd sorn lag förmå. Och hwad omkostnad i sådana mål anwändes,
then bör icke presten utan kyrkian eller sochnen draga lasten af;
så framt icke presten sielf utan wederbörandes wetskap och sam-
tyckio sig i then twisten inwecklat hafwer.
Til thet siette. Wij wele ock unna och effterlåta til församlingar-
nes och gudstienstens widmachthållande the små crono-hemman1
och stömner, som när wid kyrkiorna äro belägne och af capella-
ner och klockare2 altid för thetta och ännu äre brukade och häfdade
wordne, frie för al cronones beswär. Hwilka små crono-Tiemman
ingen skal hafwa macht at bortköpa under frelse eller skatte utan
til kyrkiotienarnes nödtorfftige uppehälle blifwa brukade. Och hwar
några sådane små crono-hemman,3 torp eller utjorder4 allaredo af en
eller annan bortköpte wörö ifrån kyrkian, så gifwes församlingen
härmed lof och tilstånd at gifwa köparen sine utlagde penningar
igen och således inlösa hemmanen tilbaka under berörde frihet.
Til thet siunde. Så skola ock alle pastores i städerne, scholEemes-
tare och capellaner samt klockare wara af städerne accommoderade
och försörgde med beqwäme publiqve hus och gårdar, och försam-
lingarne5 wara förplichtade them tilbörligen med laga byggning,
efwensom å landet, widmachthålla, aldeles som i kyrkiobalken ther-
om förmäles. Och skola borgmestare och råd i lika måtto wara för¬
plichtade, wid straff til görandes, at hålla hand häröfwer, och icke
låta sådana hus och gårdar förfalla. Men til biskopsgårdarnas nö¬
diga byggnad och reparation, så i städerna som på landet, ther
ingen biskopsgård är i staden,® bör af domkyrkiotunnorna någon
del användas, och göras therföre reda i domkyrkians räkningar.
Och på thet läroståndet sina embeten thesto bätre med större frucht
och utan hinder måge kunna förretta, så wele Wij hafwa sielfwe
1 Orden små crono- äro överstrukna.
2 Orden som när ... klockare äro strukna och ersatta med utjordar, som
af kgrkiobetiente.
3 Orden små crono- äro strukna.
4 Orden torp . .. utjorder äro strukna och ersatta med och egor.
E Tillagts: -sledamöter, så högre som lägre.
"Tillfogat i marg.: såsom ock lectorum gårdars widmachthollande, ther
så tilforena warit stadgat och wanligt.
461
biskops-, läsemästare- och prestegårdarne i städerne som ock kloc¬
karebohl frikallade för gästning, inqwartering, stackets upsätning
och wacht samt annor borgerlig beswär, ehwad namn thet heldst
hafwa kan. Så ock biskops- och prestegårdarne samt professorum
och lectorum prsebende och embetsgårdar å landet, i så måtto, at uti
them inge almänne stämningar, ting, utskrifningar, möten eller
mönstringar hållas skola, med mindre så är, at bem:te wederbö-
rande sielfwe thertil godwillelm bewilja och sådant effterlåta. Icke
heller skola bem:te preste^årdar å landet theras2 capellansgårdar,
stömner eller klockarebohl blifwa beswärade med wägrödning,
dagswerken eller skiussfärder, inqwarteringar och extraordinarie
gärder til durchmarcher, utan therföre wara obeswärade och fri¬
kallade. Item: skola ock capellaner och klockare, ehwar the bo,wara
likasom kyrkioherden befriade ifrån häradshöfdings- och lagmans-
penningar. Och skola biskoparne och superintendenterne wara här¬
med anbefalte, at the altid låta sådana personer til klockare anta¬
gas, som kunna brukas til at lära ungdomen i socknarne läsa och
skrifwa, på thet socknen må hafwa af them thess mera gagn, jem-
wäl the niuta theremot någon mera hielp til sit underhåld.
Til thet ottonde. Efftersom thet beswärliga krigswäsendet, som
riket och fäderneslandet en långan tid bortåt hafwer warit plågat
med, hafwer förorsakat, at kyrkioherdarne å landet hafwa måst wid
utskrifningar och andre extraordinarie hielpers utgörande förfär¬
diga och utlefwerera mantalslängderna på theras socknemän och
åhörare: så althenstund presterskapet sig beswär at, at the therige-
nom icke allenast blifwa myckit förhindrade uti theras embetens
förrettande utan ock offta råka uti owänskap och wederwilja med
sine åhörare och eljest thesförutan måste undertiden lida af ut-
skrifningscommissarierne hårda och wrångwisa tiltal; hwarföre
wele Wij hafwa them häreffter ifrån sådan längdskrifning nådigst
såwida befriade, at the thermed intet skola hafwa mer at göra, än
allenast när sådane längder behöfwas at skrifwas och utlefwereras,
tå skola the wara tilstedes them at underskrifwa och försegla, haf-
wandes ther et flitigt öga uppå, at thermed må richtigt och troligen
handlat blifwa. Och såsom presterskapet hafwa altid trägit anhål¬
lit, thet the nu och i framtiden måtte blifwa förskonte för knechte-
1 Ordet preste- är struket.
2 Ordet theras är struket.
462
båtsmanshåld och utskrifning; ty hafwa Wij tiletta theras under¬
dånige idkesamme anhållande tagit i nådig consideration; och
ehuruwäl Wij befinna sådant icke kunna tillåtas utan någon af¬
saknad i militien, dock likwäl til at så myckit mera bete Wår nå¬
diga gunst och benägenhet emot clericiet, så hafwe Wij äntel:n Oss
härpå sålunda förklarat, at biskopar, academi*-, gymnasii- och
scholsebetiente samt kyrkioherdarne med sine capellaner och kloc¬
kare skola häreffter och altid blifwa förskonte och befriade ifrån
bemite1 utskrifning och rotering för sielfwa prestebordet2 capel-
lans- och klockarestomnerne, och wele Wij jemwäl hafwa the ca¬
pellaner, som effter indelningswärket stå uti rote för sina boställen,
i nåder tilstadt at altid niuta en tienstedreng fri för soldat och’
botsman, allenast härunder icke förståendes theras egne skattegår¬
dar, som the anten kunna hafwa ärfdt eller til sig köpt. Dock hwar
någon af presteståndet eller klockare befunnes, som under thetta
privilegio frikallade flera drengar än han sielf nödtorfftel:n kan
behöfwa, then skal af then som wederbör rettas och förmanas, at
han med sådant privilegii missbruk wid tilbörligit straff och pri-
vilegii förlust til görandes afstår och fördrag hafwer.
Til thet nionde. Efftersom någorstedes uti riket under prestebor¬
den finnas store och widtbegrepne tilegor, som ligga obrukade til
ingen mans nytta och kunna likwäl göras nyttige therföre på thet
at prestebordsegorne måtte således upbrukade blifwa, ty effterlåte
Wij nådigst, at the kyrkioherdar och capellaner, som lust och til-
fälle thertil hafwa, må uppsätja torp på prestebordsegorne, dock
med sochnemännens wetskap, ransakan och nämndens lagliga til-
stånd, så at prestebordet therigenom intet men eller intrång i någon
måtto tilfogas. Samma torp måge sedan häfdas utan alt widare be-
swär under prestebords privilegio och behållas utaf then som thet
först uptagit uti hans och hans hustrus lifstid, och sedan af barnen
så länge niutas och besitjas, til thess af hans successore, om honom
så behagar, honom al kostnaden effter mätesmanna ordom återgul-
len blifwer, så at årlige nyttan af torpet emot omkostnaden jemn-
föres och skäligen beräknas, och ifall hans successor, som then
andra utlöst, skulle igenom döden afgå, förrän han fädt skäl för sin
1 Ordet bern :te är ändrat till all.
“Tillfogat: prmbendehemman.
’ Ordet och är ändrat till eller.
463
utlagde lössen, at ock han tå niuter therföre, hwad billigt pröf-
was kan.
Til thet tionde. Wij wele ock af särdeles gunst och nåde effterlåta
presterskapet samt academi*-, gymnasii- och scholsebetiente i stä-
derne sine lagfångne, ärfde, köpte och bygde eller för hyra af them
sielfwom bebodde gårdar med sine tilhörige egor och lägenheter i
åker, eng, qwarnar, hagar, trägårdar, humlegårdar och kålgårds¬
tomter, som innom stadsens jurisdiction äro belägne, frie för al
borgelig beswär och tunga, ehwad namn thet hafwa kan, så länge
the sielfwe eller theras enkior och omyndige barn effter them sam¬
ma theras egne gårdar besitja och icke någon borgelig näring eller
handtering drifwa, i hwilken senare händelse the måtte undergå
några emot theras handtering swarande onera realia til stadsens
bästa, ther handelen drifwes. Men så snart någon annan sätter sig
theri at bo, och anten under borgerslcapet hörer eller någon bor¬
gerlig näring drifwer och idkar, then skal under berörda frihet
intet wara begripen utan borgerlig beswär undergifwen. Och ther
så är, at någon prestman å landet nödgas1 bygga sig hus eller gård
uti the städer, ther academier, gymnasier eller gode scholar äro,
för sine barns uptuchtelse skul eller ock sine hustrurs enkiostånd,
the2 skola ock8 wara under ofwanbem:te frihet förståndne, såwida
the icke inlåta sig i någon borgerlig näring staden til praejudicium.
Hwar ock någre redelige prestmän, anten i städer eller å landet
boendes, af hwad condition the ock wara kunna, och til then för¬
mögenhet komne äro, at the en skattegård anten få ärfwa, förwärf-
wa eller sig tilhandla kunna, tå skal ingen wara tilåtit at köpa af
Oss och cronan bem:te gård under frelse eller donations- och för-
läningswis under sig förwärfwa, utan skatteganden sielf få then
oqwald för wanliga utskylder behålla och besitja. Och hwar någon
wore, som allaredan theras ärfde eller förwärfde skattehemman
hade köpt til frelse effter then tiden, som Wij presterskapet med
thetta privilegio först benådat hafwe, tå skal thensamme wara
skyldig at taga af cronan sina utlagda penningar igen, hwilka pen¬
ningar landshöfdingen öfwer det länet, ther gården belägen är,
honom igen lefwerera skal af Wäre och cronones räntor, och pros¬
ten sedan niute sin gård oqwald under skattemanna börd och för
1 Ordet nödgas har strukits och ändrats till åstundar köpa eller.
2 Ordet fhe har strukits och ändrats till skal thet honom icke förwägras
utan.
“Tillagt: slika.
464
sedwanliga utskylder. I lika måtto, ther någor skulle något1 frälse¬
hemman antingen allareda besitja eller häreffter ärfwa och2 för-
wärfwa, skal thensamme en sådan, såwäl som al annan, sin wäl-
fångne egendom oförryckt niuta, och med friheter, som jorden
följa, oklandrat behålla.
Til thet elfte. Ther ock någon prestenkia, hwilkens man något
länge tient och sig meriterad giordt hade, befunne sig effter sin
mans död uti sådan olägenhet och fattigt tilstånd, at hon ringa
medel hade at försörja sig och sine barn med uti sit enkiestånd
utan nödgades at söka Oss och cronan om någon hielp, tå wele
Wij, ther eljest riksens stat så medgifwa kan, intet finnas obenägne,
at komma henne med något til hielp och wederqweckelse. Såsom
Wij ock i nåder stadfäste och för al contribution befrie the förlä-
ningar, som them blifwit förunte antingen af cronotionde eller me¬
delst bewilningar af presterskapet och kyrkiorne, öfwer hwilkets
utdelande consistorierne böra hafwa upsicht.
Til thet tolfte. Om någon biskop, superintendens, doctor theologi»
eller eljest någon annan höglärd man wore, som länge hade warit
brukad wid academien och andre förnäme tienster och sit embete
wäl och troligen förestådt, thensamme wele Wij altid hafwa uti en
nådig ihugkommelse och låta honom uti en och annor måtto wärke-
ligen åtniuta Wår konungsliga nåde, enär Wij therom på behörigt
sätt besökte warda. Eljest tillåte Wij nådigst alle Wäre biskopar
och superintendenter i gemen, at the måge niuta och bruka theras
retta biskopssäten, så ock enskylte embetesgårdar, med theras rette
och tillydande egor, så å landet som i städerne under frelses fri¬
het och wilkor.
Til thet trettonde. Wij wele ock nådigst effterlåta alle preste-,
läsemestare- och scholaebetientes enkor, med sine egne så ock then
dödes3 barn, sig til tröst och uppehälle, at få niuta och behålla efter
theras mäns affall et nådeår effter gammal plägsed, så framt the
eljest förmå imedlertid försörja gället och tiensterne med en duge¬
lig man, som then framlednes embete ostraffel :n förestå kan, på
bede warande nådeår, såsom ock prestegården med sina egor för-
swarligen widmachthålla. Och skal futurus successor intet förr bi¬
träda sådant ledigt gäld eller enkian til förfång och bedröfwelse i
1 Ordet något är struket.
2 Ordet och är ändrat till eller.
3 Tillskrivet: omyndige och oförsörgde.
465
prestegården med sit bohag inflytja, än be :te nådeår helt förflutit
är. Eljest skal ock wara efterlåtit, at presteenkiorne uti arfskiptet
effter sina män måge dela godset löst och fast, ehwarest thet är be-
lägit, effter stadslag, så at hustrun tager halfparten emot barnen
och dotter så godan lott som son, syster som broder, efftersom så¬
dant för thetta gemenligen så practicerat och af sal. konung Johan
a:o 1569 bewiljat och confirmerat är. Men om så hände, at hon
effter sin mans död afträder ståndet och wräker sig uti förachteligit
echtenskap, genom hwilket hennes sal. mans effterlefda förmögen¬
het kan förslösas och ståndet förachtas, tå ärfwe enkian effter lands¬
lag men barnen sin emellan effter stadslag.
Til thet fiortonde. Effter lag och förre af Oss gifne resolution,
erachte Wij skäligt och nådigst bewilje, at eho som spannemål utur
kyrkioherbergen af Oss och cronan til sit underhåld bekommit haf-
wer och then häreffter niuter, skal hafwa macht at låta bönderne,
som samma kyrkiotionde utgöra, föra then til en eller annan ort
inom lagsagun, anten til näste köpstad eller hwart helst thet faller
honom beqwämligast, som spannemålen tillkommer. Och skal eljest
almogen wara skyldig, såwäl för kyrkiotionden som andra utlagor
at gifwa och betala porttullen, när then1 någon stad införes2, men
eljest intet.
Til thet femtonde. Med kyrkiodisciplinen och andra cerimonier i
församlingarne förblifwer effter 1686 års kyrkiolag, then Wij alde¬
les gille och stadfäste, warande dock i nåder benägne at låta then-
samma efter ständernas godtfinnande formeras och förbätras.
Til thet sextonde. Och emädan biskoparnes och consistorialium
åhuga enkannerligen bör wara, huru alla församlingar uti theras
ombetrodde stifft måge kunna besätjas med dugelige, wällärde och
gudfruchtige pr estmän; så skola the ock hafwa macht at rett utdela
effter lärdom, ålder och förtienst samt embetesgåfwor och dygde-
lefwerne beneficia ecclesiastica uti hwart och et stifft, såsom för
år 1680 warit hafwer (Oss förbehållandes dispositioner öfwer regal
gälden), dock at alting sker ordentel:n med consistorii wetskap och
församlingens friwilliga wal, consens och goda nöje, så att ingen,
som therutinnan bör wara interesserad, blifwer förbigången och
utesluten.
1 Tillfogat: genom.
- Orden stad införes ha ändrats till tull föres.
466
Til thet siuttonde. Ther någon prestman funnes, som sin biskop
och consistorium förachtade och förbiginge och icke ordentel:n
sökte sin promotion til något embete och lägenhet af sin biskop
och förman, utan löper och molesterar höga öfwerheten och andre
förnäme ståndspersoner om promotorial, then må citeras, ställas
til förhör och, efftersom hans brott wara kan, plichta och til lydno
hållas, såsom kyrkiolagen cap. 19, § 24 widare innehåller. Och skal
thet altid wäl och noga iachttagas uti alla stifft, at icke någon mind¬
re lärd eller meriterad person i en tienst eller annan blifwer them
föredragen, som lärdare äro och bätre en lägenhet förtient hafwa,
hwilket wäl af theras giorde och nederlagda prof kan aftägas och
dömas.
Til thet adertonde. Anlangandes then rettighet, som Wij wele
hafwa Oss förbehållen, at benåda någon lärd wälförtient prestman
och Wära hofpredikanter med et eller annat regal gäld; så wele
Wij thermed således hafwa hållit, at när något förnämligit gäld i
riket, anten i städer eller å landet, blifwer ledigt, tå skal biskopen’
med församlingen i thet stifftet låta Oss förnimma, hwad personer
han achtar ställa församlingen före til at kasta sit fria wal uppå och
sådant helst af them som tiena i academier, gymnasier och scholar.
Hafwe Wij tå någon annan at praesentera, så skal thet honom blifwa
tilkännagifwit och sedan med biskopens och2 församlingens con-
sens, thet som Wij skäligast och retwisligast pröfwe, theruti stadgas
och slutas, effter thet sätt och wis, som år 1569 uti sal. konung
Johans croning och sedan af konung Gustaf Adolph, glorwördigst i
åminnelse, anno 1611 uti Nyköping är wordet belefwat.
Til thet nittonde. Effter ock månge i högre och nedrigare stånd
wid thenna tiden hålla och försörja egne prestmän, och härtildags
något oordentel:n thermed är tilgångit; sådant nu at förekomma,
så skola biskoparne8 häreffteråt icke lättel:n och utan åtskilnad för¬
ordna prester åt hwar och en, som thet begärar, utan för wigtige
och högnödige orsaker skul, och i synnerhet til theras behof, sorn
til hög ålder komne och i siuklig lägenhet stadde äro. Thesse pres¬
ter skola icke ordinario ministerio (ther theras herrar och fruer4
1 Tillfogat: och consistorium.
”Tillfogat: consistorii samt.
”Tillfogat: och consistorierne.
‘Tillfogat: hwilka the med predikande betiena; theras har ändrats till
the.
467
boendes äro) låta bruka sit embete til meen eller förfång uti theras
laglige upbörd och inkomst. Blifwer någon thermed beslagen, må
han effter sin brott therföre tilbörligen straffas. Ej heller må her¬
ren och fruen för sin ålder eller siuklige lägenhet skul afhålla sit
husfolck, tienare och bönder ifrån then almänna kyrkiogången, tå
then ske bör, utan allenast bruka then för sig, samt utan the ordi¬
narie kyrkiotiderne til at hålla bön i huset. Och skola samma prester
wara under sin biskops1, ther the ordinerade äro, såsom ock thens,
ther the stadde äro, inspection, bewisandes honom tilbörlig hör¬
samhet och lydno, komma, ther så behöfwes och the utan laga för¬
fall äro, på biskopens kallelse til honom, såsom ock, så wida som
ske bör och skäligen pröfwas, söka sin promotion, ther han ordi¬
nerad är. Så skola ock the personer, som sådane presters tienst åt-
niuta, them wäl försörja och intet skiuta ifrån sig, utan the til an¬
nan lägenhet förhielpas, ej heller uti andre otienlige tienster bru¬
kas, hwaraf ståndet kan nesa och föracht lida. Ej heller må the
någon församling utan hennes och biskopens2 goda wilja och con-
sens uppåträngias.
Til thet tiugunde. Efftersom ock månge privat huspredikningar
och kyrkiocerimonier förorsaka en stor oordning och göra folcket
säkert och sielfswördigt, föda af sig Guds ords och predikoembetens
föracht och misswördning, ty wele Wij härmed alfwarligen hafwa
påbudit, at ehwarest ridderskapet och andre i riket bo och icke
något lag- och skäligit hinder kunna hafwa at förebära, skola the på
the tider, som gudstiensten hålles, anten uti theras egne socknkyr-
kior eller på andre orter, ther the kunna stadde wara, komma or¬
dinarie med sina tienare och husfolk tilstedes uti Guds hus och
Herrans tempel och thersammastedes gudel:n androm til exempel
göra sina böner och gudstienst, enkannerl:n thersammastedes låta
döpa sina barn och begå Herrans natward uti församlingens när-
waru och åsyn, på thet al härtil föröfwad oordning må therigenom
blifwa afhulpen. Men hwar nödfall är, ther måtte man altid lämpa
sig effter tiden, såsom i kyrkioordningen är utfördt.
Til thet tiuguförsta. Ingen af Wåre undersåtare i riket, högre
eller lägre, skal hafwa macht utan Wårt special och sin biskops3
consens och samtyckio at lägga sina gårdar, en eller flera, ifrån
1 Tillfogat: och consistorii.
2 Tillfogat: samt consistorii.
3 Tillfogat: och consistorii.
468
then ena socknkyrkian til then andra, effter godtyckio sino. Ej
heller må någon i thet ena stifftet trängia the thersammastedes or¬
dinerade prester, i högre eller nedrigare grad, in på et annat stifft,
ther the hwarken äro födde eller ordinerade, utan til bätre skils¬
messa och richtighet hlifwe ordinarie försörgde hwar effter lärdom
och meriter uti sit eget stifft.
Til thet tjuguandra. Wij wele ock härmed taga hela clericiet med
sina hustrur, barn och tienstefolk under Wår konungsliga hägn och
förswar til lif, gods och ära, och icke tilstädia, at them någon spott
och wanära tilfogas skal, eller när the troligen och af et retsinnigt
nit sit embete förrettat hafwa, at ingen må them försmäda, hota,
mycket mindre med hugg och andra injurier undsäja och öfwer-
falla. Warder någon öfwerdådig med någonthera utaf föregående
laster beslagen och öfwertygad, tå skal then icke undwika Wår
hämnd, lag och tilbörligit straff, som therom förmäles i landslagen,
kongabalkens 31 cap.
Til thet tiugutredie. Så skal ock presterskapet i städer och på
landsbygden (wäl förståendes, i fall någon stad eller ort icke med
specialt privilegio häremot försedd wörö)1 hafwa macht til at hålla
socknestämmor med theras råd, som wederbör, och socknens nöd-
torfft fordrar, uti sina socknestugur och sacristier, hwarest försam¬
lingen antingen i gemen eller thess fullmechtige kyrkiowärdar och
sexmän, hwilke af pastore med the fleras wetskap tilsätjas, och i
städerne någon utaf magistraten och the äldsta, utan någon end-
skyllan och wid arbitralt straff, om någon utan laga förfall ute-
blifwer, skola effter kyrkioherdens kallelse komma tilsammans och
thersammastedes rådslå och beställa om kyrkiones inkomst och rä¬
kenskap, hwilken allestädes i städer och å landet richtigt bör hål¬
las, i kyrkiones kista förwaras, thertil try lås och nycklar förfär¬
digas, hwaraf kyrkioherden altid skal hafwa en i sin förwaring och
bem:te räkenskap årligen låta förfärdiga. I samma socknstämning
skal ock handlas om kyrkiones och prestegårdens byggning och
liwad mera förefalla kan uti kyrkiodisciplinen och andre försam¬
lingen åliggiande tarfwor och bestälningar. Särdeles skal prester¬
skapet tå hafwa macht at ställa them för retta, som genom gröfwa
eder, swärjande och bannande sig försedt, eller eljest med sabbats¬
brott, Guds ords föracht och försummelse til at göra sin gudstienst
1 Parentesen wäl... wörö är överstruken.
469
på almänne årshögtider, söndagar och helgedagar, förargelse åstad¬
komma, hwilke, efftersom the skyldige finnas och theras lefwerne
tilförena warit hafwer, måtte tillbörligen plichta och straffas. Och
skal landshöfdingen wara förbunden at låta exeqvera thet som tå
slutes genom kyrkiowärdarne med borgmestare och råd i städerne
och på landet med länsmans och fierdingsmannens assistence, an¬
tingen thet tå sker genom then brotsligas ställande på något bät-
ringsrum eller förmedelst annat straff. Thenna bemälte socknestugu,
hwilken bör i the församlingar, ther sådane icke ännu äro, af för¬
samlingen nödwändigt byggas och widmachthållas, skal wara et
priviligerat rum, hwarest kyrkoherden ordinarie prsesiderar, förer
ordet och sakerna drifwer och utföra låter. Lider socknepresten
ther någon smälek och wåldsamlighet, ware banemannen fallen til
arbitral[t] straff. Kommer ock någon bråskilnad androm emellan,
ware alt dubbelt räknat och straffat, som the ther hemgång eller
kyrkiofrid bryta.
Til thet tiugufierde. Så skal ock ingen hafwa macht til at inmana,
mindre fängsla och wåldföra eller ock til lif och gods antasta någon
prestman, sorn icke genast på färske gärning gripes, förän han til
någon grof missgärning lagligen befunnen och dömder är. Och skal
hans sak först angifwas i consistorio för hans biskop och förmän
och sedan, ther han til någon capital sak bunden warder, sisteras
för werldslige domare, ther tå en fullmechtig giord af consistorio
skal wara tilstedes. Sammaledes skola ock studenter, gymnasister
och dieknar wara sin ordinarie och härtil brukelige rett wid aca-
demier, gymnasier och scholar undergifne och icke emot skäl dra¬
gas therifrån.
Til thet tiugufemte. Wij wele ock härmed hafwa alla Wära bis¬
kopar och superintendenter samt menige presterskap såsom et sär¬
deles stånd i riket confirmerat wid theras wanliga säten, uti alla
sollenne möten och samqwemder, efwensom the them i Wära förfä¬
ders tid,1 framfarne konungars tid hafft och nutit hafwa, så at ingen
skal hafwa macht them therutinnan något prsejudicium tilfoga.
Til thet tiugusiette. Skal presterskapet wara therom försäkrat, at
såsom Wij gärna se uti gemen landsens ungdoms wälfärd och fram¬
steg, så wele Wij, at när theras söner beflita sig om ära och dygd
och blifwa dugelige til at bekläda några embeten, in ordine eccle-
1 Orden Wära förfäders tid ha strukits.
470
siastico eller ock politico, at hwar och en af them skal hafwa til at
wänta och niuta promotion, efftersom han genom sin wäl anlagda
tid uti loflige studier och exercitier sig skickelig och capabel giordt
liafwer.
Til thet tiugusiunde. Lofwe Wij ock at wilja hålla samtlige pres-
terskapet wid Sweriges lag och rett och them wid alt thetta före-
skrefna nådigst handhafwa och beskydda, efftersom Wij härmed
biude och befalle alle Wäre generalgouverneurer, öfwerståthållaren
i Stockholm, landshöfdingar och befalningsmän samt borgmestare
och råd i städerna och alle andre, som wederbör, at the å Wåre
wegnar hålla hand öfwer alt thetta ofwanbemälte, icke tilstädjan-
des, at biskoparne eller presterskapet hwarken i gemen eller någon
i synnerhet må tilfogas häremot något prsejudicium, öfwerwåld,
orett eller despect uti sina embeten, samqwemder, hus, egor och
inkomster, utan at alt hwad thesse theras wälfångne privilegier in¬
nehålla, anses såsom en lag, hwareffter wid alla tilfällen bör dömas
och exeqveras. Bewisandes them ock eljest uti al billig måtto, när
så behöfwes och the therom besökte warda, al skälig assistence; i
synnerhet at när visitationes hållas af biskoparne, superintenden-
terne och probstarne i församlingarne, tå böra the högre såwäl som
nedrige ståndspersoner komma tilstedes och med sin myndighet
theras embete styrkia och them uti sit lofliga förehafwande handen
räckia, och til en retmätig execution på thet som afhandlas för-
hielpa.
Til thet tiuguottonde. Såsom Wij nu härmed hafwa låtit se och
påskina Wår nådige benägenhet och ynnest emot predikoembetet
och thet andeliga ståndet, så skola ock samtligen presterskapet
wara skyldige at låta sig troligen wårda om Guds församlings wäl-
färd och theras embete med et christeligit nit utföra, görandes sit
til at förtaga synden och låta sin åhuga wara at med alle saker må
ordent- och skickeligen tilgå, sielfwe föra et gudeligit lefwerne,
beflita sig om rolighet och enighet, gåendes sielfwe androm före så
i lefwerne som lärdom med goda exempel, bewisandes Oss och Swe¬
riges crono al trohet och retrådighet, så ock förekommandes hos
sina åhörare alt missförstånd, orolighet och wrångwisa meningar,
så at alting kan lända til Guds namns äro, församlingens upbyg-
gelse och et roligt tilstånd i riket, hwilket Wij med al kongl, nåde
emot them samt och synnerlig altid wele erkänna.
Til yttermera wissö hafwe Wij thetta privilegium med egen hand
471
underskrifwit och Wårt och riksens stora secrets weterlige under-
hängiande bekräfftat. Gifwit i Stockholm den dag uti månad,
år effter Christi börd, ettusend siuhundrade på thet tiugunde.1
18. Adelns förslag till ändring av % 7 (resp. § 27)
i adelsprivilegierna.2
A.3
I the bägge förre fallen hafwa the macht och frihet at wäija och
antaga4 en sådan kyrkioherde, then wid behörigt examen kan bestå,
hwilken biskopen och capitlet5 ej måge sedermera6 ogilla utan ho¬
nom uppå patroni, genom antagningen gifne fullmacht7, theras col-
lations- och stadfästelsebref meddela; men i thet senare at prsesen-
tera församlingen någon skickelig person, hwarwid consistorium
jemwäl eger utskicka twenne skickelige personer til församlingen
at göra ther sina profpredikningar, och sedan en sådan besuten
adelsman med församlingen en af thesse tre utwaldt, tå bör then, så
framt han wid examen dugelig finnes, til samma prästegiäll af bis¬
kopen och consistorio förordnas och befullmechtigas. Skulle samma
adelsman och församlingen ej komma öfwerens, tå bör then som
adelsman faller uppå, så framt församlingen intet skäligt jäf hafwer
emot honom, hwilket under consistorii pröfwande och afgörande
kommer, niuta företrädet.
Sammalunda äro the om then 27 § sålunda öfwerenskomne, at
icke allenast the prestmän, som nu sitja i possession af någre frälse*
hemman, skola uti sin lifstid och jemwäl theras hustrur samt barn
och efterkommande effter them, utan ock the presteenkior och
theras efterkommande, som slike frälsehemman innehafwa, blifwa
wid sin besitning orubbade af the frälsehemman, som the nu för
tiden ega och wärkel:n erhållit laga stånd och fasta uppå; men
intet effter thenna dag få tilhandla sig slika frälsegods, ej heller
til andra försälja them the nu innehafwa än til ridderskapet och
1 Tillfogat: och tredie.
2 Prot. ovan, s. 285 f.
3 Köne. i vol. F. 5, nr 118, Prästeståndets arkiv. E. M. Melanders hand;
påteckning av denne: Uplast d. 2 Maji 1720.
4 Orden wäija och antaga äro strukna och ersatta med: utse och kalla,
föreslå.
5 Tillfogat: tå.
0 Ordet sedermera är överstruket.
7 Orden genom .. . fullmacht äro strukna och ersatta med kallelse.
472
adelen och then af samma stånd mästbiudande, när eller fiermare
boende, på thet at frälset åter må komma til adelsståndet tilbaka,
uti hwars händer thet rettel:n wara bör.
B.1
I the bägge förre fallen hafwa the macht och frihet at wäija en
kyrkioherde, then wid behörigt examen kan bestå, hwilken bisko¬
pen och capitlet ej måge sedermera ogilla utan honom uppå patroni
kallelse theras collationsbref meddela; men i thet senare at prae-
sentera församlingen någon skickelig person, hwarwid icke allenast
consistorium eger utskicka efwen en skickelig person til försam¬
lingen, at göra ther sin profpredikan, utan ock församlingen kan
jemwäl kalla en, om så godt finnes, til at låta ther höra sig; och
sedan en sådan besutten adelsman med församlingen en af thessa
tre utwaldt, tå bör then, så framt han wid examen dugelig finnes,
til samma prestegiäld af biskopen och consistorio förordnas och
befullmechtigas. Skulle samme adelsman och församlingen ej komma
öfwerens, tå bör then som adelsman faller uppå, så framt försam¬
lingen intet skäligt jäf hafwer emot honom, hwilket under consi-
storii pröfwande och afgörande kommer, niuta förträdet.
19. Prästeståndets förslag till ändring av § 7 i adelsprivilegierna.2
Uti de prestegiäld och socknar, hwarest ridderskapet och adelen
nu för tiden hafwa, eller wid den undersökning, hwilken i följe af
den 40:de § i regeringsformen kommer at anställas, lagligen kunna
bewisa sig för år 1680 wärkehn hafft et dem tilhörigt jus patrona-
tus, anten igenom urminnes häfd eller förmåner, dem kyrkian åt-
nutit, hafwa de macht och frihet at wäija en kyrkioherde, den wid
behörig examen kan bestå, hwilken biskopen och capitlet ej måge
sedermera ogilla utan honom, uppå patroni kallelse, theras colla-
tions- och stadfästelsebref meddela. Men ther någon adelsman eger
någon sätesgård i socknen, ther hafwer han macht och frihet at
tillika med församlingen wäija kyrkioherde. Och hwar flere än en
utaf adelen uti et gäld eller sockn sätesgård ega, och the anten sins-
1 Vol. F. 5, nr 119, Prästeståndets arkiv. E. M. Melanders hand.
2 Prot. ovan, s. 285 f. Vol. F. 5, nr 120, Prästeståndets arkiv. E. M. Me¬
landers hand.
473
emellan eller med socknens innwånare icke förlika och förena
kunna, tå skal biskopen och consistorium i samma stifft hafwa
macht them emellan at dispensera; så at then må blifwa tagen til
kyrkioherde, som them synes thertil bäst tienlig och skickelig
wara; dock ingen prestman them uppåträngas emot theras samtycke
och goda wilja.
20. Påminnelser till 1719 års adelsprivilegier.1
Korta anmärkningar öfwer höglofl. ridderskapetz och adelens
privilegier, som straxt efter förra rijkzdagen 1719 emot allas wår
förmodan af trycket utgångne äro; och äfwenwäl twärt emot de 3
ständers hos Hennes Kongl. May:t, wår allernådigste drottning,
giorde underdånigste påminnelser, af ridderslcapet och adelen äro
begynte såsom en fullgilltig lag att practiceras, hwilket uppenbar¬
ligen och klarligen länder såwäl Kongl. Mays:t och cronan som
präste- och borgareståndet samt menige allmogen till förfång af den
rätt, som både Gudz, naturens och Sweriges beskrifna lag och den
nyligst wedertagne och confirmerade regeringzform, Kongl. May:tz
försäkringzskrifft och andra stadgar hwarjom och enom gifwer och
tillägger. I anledning hwaraf prästerskapet äro wordne föranlåtne
med desse få påminnellser hörsamt inkomma.
l:o. Påminnes, att adelige ståndet uti förtalet till privilegierna
kallas förnämsta styrkian af rijket. Hwilkett oförgripeligen synes
wara något för mycket sagt, emedan de andra stånden wäl så myc¬
ket, om icke mera, till riketz upprätthållande bijdraga. Kunde alltså
wara nog, att adelige ståndet kallas en hedersstöd af rijket, i syn¬
nerhet som det intet kan förslå hwad de contribuera emot det, de
andra stånden måste utgifwa, föruthan de beswär, de andra stån¬
den äro underkastade, som adelen en lång tijd och särdeles effter
desse nya privilegier willja draga sig undan före.
2:o. Uti 1 § brukas det ordet härlighet, hwilket uti konung Jo¬
hans privilegier af åhr 1569 synes involvera jurisdiction. Om nu
något sådant under dett ordet förborgat ligger, wörö wäl, att dett
antingen aldeles uteslötes el:r närmare förklarades, hällst som intet
regale till privatos lärer kunna bortgifwas och högst sahl. konung
Carl den XI genom sin gifne resolution af d. 21. Nov. 1691 all juris-
1 Prot. ovan, s. 317. Vol. F. 5, nr 122, Prästeståndets arkiv.
474
diction, så i werldzliga som andel, saker, ridderskapét och adelen
frånärkiändt.
3:o. Uthi den 2 och 3:die § stadgas, att med de mindre tiensters
besättjande, som efter collegiernas och öfwérstarnas förslag utdelas,
hällst de af ridderskapet och adelen böra ihugkommas, som äro af
lika skickelighet med andra utom adellsståndet. Detta synes wara
en nyhet, som strijder ey allenast emot drottning Christinae förkla¬
ring öfwer adelens privilegier af d. 10 Nov. 1650 och regeringzfor-
men af åhr 1719. Ty om intet skickelighet, meriter och långl. giorde
tienster endast considereras, så skulle ingen af de andra stånden
hwarken wara bekymbrad att låta sina barn till lärdomb och skicke¬
lighet upfostra, hel:r siellfwa sig derom winlägga, när de weta sig
ändå ingen befordran hafwa att förwänta, så länge någon qvalifi-
cerad adellsman är att tillgå; hwarpå uti sådan mängd wäl ingen
brist lärer blifwa; åtminstone lära få fundne warda, som sin tijd,
ungdombs kraffter och förmågo på ett så osäkert hopp anwända,
hwarigenom med tijden allt måste förfalla uti mörker och rijket i
helt oanständigt wäsende. Hwarföre emedan förra tijders historier
nogsamt wisa, att af de andra stånden stora och berömmeliga sub-
jecta äro utsprungne och upkomne; så förmodar man, att jembwäl
hädaneffter med befordringar må hafwas afseende på dygd, skicke¬
lighet och meriter mera än på någon härkomst, som uti alla wäl
inrättade stater och länder i hela Europa brukeligt är, hwarom och
otaliga forna Sweriges glorwyrdigste konungars resolutioner hafwa
ständerna försäkradt.
4:o. Hwad den 7:de puncten angår, handlande om jure patrona-
tus; så är kyrkioordningen cap. 19, § 13 klar och tydelig, att patro-
nus wid förefallande vacance äger jus prsesentandi men biskop¬
parna och consistorium jus collationis. Och som kyrkioordningen
af alla ständerna uti 1686 åhrs rijkzdagzbeslut § 1 är för en allmän
lagh förklarad och ärkiendt, man ey hel:r seer, att för någon den
ringaste förmohn för dett allmänna bästa, hwarpå endast bör haf¬
was afseende, när något uti en wedertagen lag skall ändras, en så¬
dan ändring skall giöras; så lärer wäll bäst wara, att biskopparna
och församlingarna bijbehållas wid den uti kyrkiolagen dem till-
lagde rättighet, hwarigenom både prädikoembetet conserveras wid
sin heder, församblingarna wid sin rätt och allehanda privat inte¬
resse uti alla men i synnerhet detta måhl högstskadeligt, syndigt
och förderfweligt genom Guds wällsignelse bäst förekommas.
475
5:o. Wijd den ottonde § förordsakas man och fölljande påminna:
att nya sätegårdar måge upbyggas och niuta samma friheter som
de gambla, synes böra hållas betänkeligt både att begära och sam¬
tycka till, hällst icke allenast högst sahl. kånung Carl den XI, hög¬
loft. i åminnelse, genom sin resolution på adelens beswär af åhr
1686, § 10, sådant förbiuder, utan och publicum, som utom des nog¬
samt är förswagat, derigenom kommer för mycket att lijda. Så lärer
och Kongl. Maij:t och cronan alltför mycket derigenom afgå, att alla
de hemman, som liggja i samma by som sätegården, skola få räknas
under råå och röörs frijheter. Ty som adelen i ansende till sådan
förmohn utan twifwel häreffter lära sökja sådana för sig belägliga
hemman antingen af cronan sig tillbyta el:r af privatis genom kiöp
el:r byte sig förwärfwa, så kan ey annat wara, än att Kongl. Maijs:t
och cronan derigenom komma märkel, att lijda, hwilket man så
mycket mera synes böra hindra och afböja, som publicum nu, Gud
bättre, är råkadt i sådant tillstånd, att dett ey kan tåhla någon för-
mistning uti sina ingiällder.
Att ridderskapetz och adelens sätes- och ladugårdar samt råå och
röörshemman skola wara frie för alla ordinarie och extraordinarie
utlagor och beswär, undantagande wägrödning och broobygnad,
och att landtboerna på råå och röörshemman ärlägga häradzhöf-
dingz- och tingzgiästningzpenningar och swara till kyrkio- och kyr-
kiogårdzbygnad samt wägrödning och brobygnad, till detta allt an-
föres såsom skiäl, att af ållder så warit. Men huru af ållder warit,
kunne wäl klarligen wisas. Ty att adelens sätes- och ladugårdar samt
råå och röörshemman af ållder som under frällsehemman warit
rustning underkastade, lär kunna bewisas af konung Magni Erichs-
sons förordning a:o 1345 och af lagboken af åhr 1442, såwäl som
dett beslut, som uti konung Gustavi l:mi tijd a:o 1525 giordes. Så
wisar och cap. 4, § 6, K. B. L. L., att wid infallande krig el:r andra
extraordinarie händellser, ridderskapet och adelen ey min[d]re än
de andra stånden gådt publico med extraordinarie hiellper tillhan¬
da. Det är och intet obekant, att uti konung Erichs tid åhr 1562 ey
widare frihet för rustningzbeswäret ridderskapet och adelen blif-
wit bewilljad, än att en adellsman skulle få en sätesgård derföre
fri, en friherre twå och en grefwe tree, men wijdare intet. Och
ehuruwäl uti konung Johans tid åhr 1569 men i synnerhet konung
Gustafvi Adolphi tid a:o 1617 sådana immuniteter och frijheter
mycket blifwit förökte, så att ridderskapetz och adelens sätes- och
31—601227
476
afwellsgårdar samt råå och röörshemman blifwit för rusttienst,
cronotijonde och andra utlagor frikiende, hafwa lickwäl uti de se¬
nare och derpå fölljande tider, wid förefallande krig och allmän
nöd i landet, ridderskapet och adelen ey undandragit sig att för
sina råå och röörshemman ärlägga contributioner, dur[ch]togz- och
andra gärdar, s[k]iutzningar, uthskrifningar och andra dylika cro-
nobeswär, att derigenom giöra bördan för de andra stånden sina
medundersåtare drägelig. Ty som extraordinarie1 swåra händellser
fordra extraordinarie utgiffter, och alla willja niuta beskydd och
förswar emot rijksens fiender; så hemställes dett höglofl. ridder¬
skapet och adelen att efftertänkja och christeligen öfwerwäga, om
någon riksens undersåte uti en allmän fattigdomb och sitt fädernes-
landz högsta nöd uthan synd och med godt samwete kan undan¬
draga sig före att effter sin yttersta förmågo konungen och fäder¬
neslandet tillhandagå el:r med sina medundersåtares säkra under¬
gång och förderf sökja sin lisa och förmohn. Ty wi äro ju lemmar
uti en kropp, hwi skulle då den ena lemmen, ehuru förnäm hon då
är, när hela kroppen lider anfäktning och hotas med undergång,
willja undandraga sig för det beswär, som kropsens conservation
med sig haf:r, och lämna hela bördan på de andra? Och är dett icke
hällsosamt, att när ellden är i huset, som flere hafwa deel uti, en
af interessenterna då lägger händerna om kors, och emedan des
medinteressenter arbeta med elldens utsläkjande, betingar sig en
hop förmohner och beqwämligheter deruti, hwaraf han dok, när
huset ligger i aska, alldeles intet kan betiena sig?
Att säterijer och herregårdar böra wara frie för kyrkio- och
kyrckiogårdzbygnad, vet man intet någon anledning till, antingen
af förra adel. privilegier el:r kongl, förordningar, men wäl att des
contrarium stadgas uthi Kongl. Maijs:tz bref till landzhöfdingarna
af d. 19 Nov. 1693 och Kongl. Maijs:tz resolution för skånska gouver-
namentet af d. 6 Augusti 1681.
Att och sätesgårdarne jemte råå och röörshemman skola wara frie
för tingstufwebygnad, dertill wet man ey helm af förra privilegier
och kongl, resolutioner någon grund; men contrarium för rå och
rörshemman finnes faststält uti Kongl. Maj:tz resolution på almo-
gens beswär, gifwen a:o 1672, § 4, att friheten för gästgifwaregårdz-
bygnaden tillägges wäl sätesgårdarne genom Kongl. Maijs:tz resolu¬
1 överstruket: utgiffter.
477
tion af d. 24 Aug. 1694 men inte råå och rörshemman, uthan att
allmogen, så frällse som skatte och crono, dertill förbindas effter
giästgifwareordningen 1664, § 6, såwäl som näst ofwanföre citerade
kongl, resolution af åhr 1672, § 4.
Samma beskaffenheten är med friheten för prästegårdzbygnaden,
som råå och rörshemmanen nu tillägges, twärt emot nyligst cite¬
rade Kongl. Maijs:tz resolution på allmogens beswär, gifwen a:o
1672. I anseende till detta allt, som emot friheten för publiqve husens
bygnad anfördt är, wörö högstönskeligt, att höglofl. ridderskapet
och adelen wille begifwa sig att låta i desse måhl forblifwa wid det
som wanligit warit el:r billigheten fordrar. Ty som alla willja
nyttja Gudz ord och de heliga sacramenters bruuk, alla willja niuta
lag och rätt, alla willja betiena sig af commoditeter af huus och
härberge på reesor, så böra och utan twifwel alla taga deel af dett
beswär, som slikt ändamål erfordrar.
Att afhysa råå och rörshemman under sätesgården lämnas ridder¬
skapet och adelen fritt: emedan Kongl. Mays:t och cronan derige¬
nom intet afgår, men man lär dock intet kunna neka, att ju mantals¬
penningar, lagmans- och häradzhöfdingzräntan afgå, förutan det att
lasten med kyrkio- och kyrkiogårdz- samt prästegårdz-, tingstufwu-
och giästgifwaregårdzbygnad för de öfrige landtboerna derigenom
förökas. Och om man än wille sättja detta tillsides, hwilket dock
billigheten ey tillåter, så bör dok skiäligen i consideration tagas,
att detta ey tienar till att giöra landet follkrikt, hwilket i anseende
till wära mächtige grannar, och alltid i roligste freden befruktande
krig, högstnödigt är, ty på et afhyst hemman lärer ingen familia in¬
rättas el:r kunna uppehållas.
6:o. Den 27 § uti privilegierna, som afskiär andra swänska un-
dersåtarne utom adellsståndet frihet att possidera de frällsehem-
man, som gienom kiöp, wadsättning el:r utmäthning de kommit att
äga, synes sträfwa emot Sweriges lag och tillintetgiöra de på red¬
lighet och allmän troo slutade contracter och alla actus legales, som
i lagen beskrifne äro1.
1) Ty dett första cap. förklarar Jordb, att kiöpas; dett tredje
laga fång; wadsatt jord det femte, när den lagliga förstånden är.
Hwad jordekiöp angår, så beskrif:r lagen i följande capitel, att när
upbuden äro å tree ting skedde, och dereffter natt och åhr förbi, så
1 Härefter av annan hand.
478
bör köpet af ingen bördeman qwäljas. Beträffande wadsatt jord, så
är 7 cap. Jordbi, klar, att om ägaren löser jord sin till dag före sag¬
dan, så har han ändå macht natt och åhr dett der att giöra; löser
han ey, äger bördeman lösa 6 wekor effter den dagen, löser ey då,
behåller den som fångit haf:r. Dett 10 cap. dito balck är äfwen i
detta fall för ständerna uthom adelen krafftlös giort, i dett både
upbud och fastan skall öfwerända kastas, och ofrälsesmannen ey
allenast afstå egendomen till bördemannen, uthan dett som effter-
tänckeligare är, till nästa frälsesman, som nästboendes är, där dock
bem:te cap. förmår, att om klander å jord åkommer, sedan fasta är
ågången och fasta wisas kan, skall häradzhöfding kiöpet stadigt
döma och ingen offtare mackt hafwa the[n] jord qivälja.
2) De i lagen beskrefne laga fång synes wara inverterade effter
den redan een gång köpte och lagstående, ja med häfd brukade
egendomen, skall behålla hädaneffter natur af pant, hwarigenom
siälfwa contracternes natur och egenskap, som på troo och låfwen
äro grundade, omintetgiöras, ty effter berörde 27 § af adel. privile-
gierne skall köp emot contrahenternas wilja wändas till pant. Till
grund af föregående är tagit lag och privilegier. Altså will man
effterse, hwad Sweriges lag om frälsesmannarätt i konungabalck ta¬
lar, huru bonde kan frälsesmanna warda. Dett 11 cap. kongbl. be-
skrifwer, huru frälsesmän skohla tiäna konunga med wapnom och
hästom och den wid wapnasyner framtee och sitt godz frälse. Jäm-
wäl omtalas der, att bonde kan frälsisman warda, när han sig till
wapnesyner reder med häst och wapnom därest skodas, skall hans
mandom, frägd, häst och wapn, och om han förmår dett frälse med
godz uppehålla. Dett 13, 14, 15 cap. innehålla, att gl. oför frälses¬
mans förfall wid wapnasyn skall skodas, när han will wider frälse
skiljas, äfwen när flere frälsesmän äro oskilde, såsom fader, son
och måg, så kan en med häst och wapn frälsa dem alla, men sedan
de skiljas, att tiäna hwar för sig. 21 cap. innehåller, att ridders el:r
swänners söner skohla med tiänst sin, godz sitt frälsa el:r giöra
skatt som bonde. Häraf seer man klari., att lagen dem kallar frälses¬
män, som för sitt godz holt mundering och siälfwe sig upsatte i
konungens tiänst, men när tiänsten intet uppehöltz, förföll och des
frälserätt och frälsesman måste skatta som bonde. Bonde kunde
blifwa frälsesman, när han war så förmögen, att han sig rusta kun¬
de och rustning uppehålla; hwarföre man och seer af icke så myc¬
ket gl:e handlingar, att de som sig för sine skattehemman upsatt i
479
konungens tiänst, därpå wunnit frälse. Skulle man nu jämföra
drottning Christinae och denne tidz adel. privilegier med lagen och
dem deruti grunda, wörö mången af adell, som aldrig effter lagen
kunde frälsesman heta. Hwilcket bestyrckes af k[onung] Johans
privilegier för ad. af d. 9 Juli 1569, att om någon adelsman ey war
så förmögen, att han kunde för sin ränta en full mundering prse-
stera, dett han sitt frälse mista, men högbemälte k[onung] effterlätt
då först adelen intet för oförmögenheten skull mista sin skiöld och
wapn, gaf dem och frihet, att de på nytt intet skulle behöfwa för-
hwärfwa sig frälse, när de blefwe så förmögne, att de kunne giöra
een rustning. Af thet såwäl som af lagen synes, att frälse warit med
de wildkor, som lagen dicterade indtill den tiden personelt.
De nyare förordningar om rusttiänstens praesterande tillåta och
befalla ofrälsemän, som något godz innehafwa, äfwen som frälses¬
män rusta, hafwa ey heller förmeent ofrälsesmän niuta den ordi¬
narie räntan af frälsehemman, som antingen förståndne el:r kiöpte
äro, ty konungarna hafwa ey funnet skiähl därmed längre att gå än
betaga ofrälsesmän den friheet, som de frälsesmän specialitet' tillå¬
tit. Hwarföre kan man nu ey heller finna skiähl, som grunda sig på
någen billigheet, att häreffter förmena andra swänska undersåtare,
som med sin trägna tienst, handel och wandel, sig så mycket för-
hwärfwadt, att de kunnat en frälseränta förpanta el:r kiöpa, den¬
samme behålla, när de lagliga förfaret, och meera än adelen där-
före till publicum prsestera; dy är för hårt afskiära dem possessio-
nen af sin lagståndna pant och befästade kiöp.
3) Hwilcket skulle hafwa den effterfölgd med sig, att ingen af
präste-, borgare- el:r bondeståndet skulle mera drista sig på jorde-
pant försträckia en adelsman penningar, effter ett sådant härtills
lagligit förfarande med pant är till intet giordt, och således har een
sådan creditor hwarcken för sig, hustru el:r barn någon termin
mehr öfrig för sig att blifwa säker i sin egendomb, och hwad ska-
deligare är, att länaren så länge skulle gå qwitt sitt capital, som
låntagaren nånsin behagade, fastän breef och indsegel till wiss dag
om betalningen försäkrade. Ty när man genom upbud och fasta sig
intet om äganderätten försäkra kan, ey heller den nu redan lag-
fångne egendom föryttra kan, så är ju intet mera lagligit medel öf-
rigit bringa een sådan löntagare till betalning, uthan har han frihet,
så länge han behagar, hafwa pänningarna borte, och när han beha¬
gar depossidera sin creditor.
480
4) Med hwad skiähl el:r naturlig billighet een annan nästboende
frälsesman skall hafwa förmon, enär debitor är oförmögen lösa
creditor uth och således sättias i äganderätt af de[t] han hwarcken
genom contract el:r förskrifning är berättigat till framför pantta-
garen, lämnas hwar och een till nogare betänckiande. Den mäste
egendomen afhändar som hulpit och försträckt debitor i sin nöd,
den andra, som hwarcken af debitoren el:r creditoren fått någon
rätt, skall blifwa possessor. Så skiähligit som närboendes adelsman
står fritt lösa panttagaren uth, när honom behagar, så skiähligit är
och däremot, att närboende adelsman, antingen wid uthsatt tid
effter contractet, el:r när creditor påfordrade, honom utlösa skulle,
antingen han wille el:r intet. Ty så billigt som pantägaren åth een
man, med then han intet har att beställa, emot sin wilja måste sin
pant och låhn öf:rlåta, så billigt är och, att adelsmannen, om han
will samma förmohn niuta, nolens volens, när pantägaren behagar,
skall gifwa honom penningar igiän, på dett han emot sin wilja öf:r
förelagdan tid ey må gå qwitt dessa capital, som han nyttigare och
säkrare anwända kunne. Som alla undersåtares förnämsta syffte-
måhl altid bör därpå grunda sig, att publicum Kongel. Maij:tt och
cronan blifwa skadeslösa, så frågas här, om Kongel. Maij:tt och
cronan deraf, att ofrälsemän något hemman köpt el:r pantewis in-
nehafwa, taga någon skada. Hwartill aldeles nekas, uthan twärtom
större indkomster och förmohner äga. Ty när ridderskapet och ade¬
len niuta frijheet på sine sätesgårdar sampt råå och rörshemman
för knechthåll, cronotionde och alle ordinarie cronoutskylder, så
måste en ofrälsesman prsestera alla onera ordinaria och extraordi-
naria, för hwilcka adelen äro frikallade, så att cronones indkomster
genom ofrälsemanna äganderätt intet förmindska uthan mera för¬
ökas, i anseende de frami :ne Sweriges konungar tålt och tillåtit
dess undersåtare uthom adelen äga räntan af en slik lag, förhwärf-
wad egendom, enär de så i contribution som rusttiänst prsesterat
prestanda. Hwarföre wore skiähligt, att man denne privilegiipuncts
innehåld ändrade och läto förblifwa wed dett som hittills wanligit
warit.
Näst detta, som af Swerjes beskrefne lag är anfört, wille och hög-
loflige ridderskapet och adelen följande i consideration taga, att
prästerskapet intet påstår äga säterier och herregårdar utan alle¬
nast ett el:r annat frälsehemman, hwilcket dock på mångå ohrter
näppel:n een blandt 50 förmår sig förhwärfwa, intet till rikedom
481
och ståt uthan allenast till nödtorfftigt uppehälle för hustru och
barn effter sitt frånfälle. Och wore icke obilligt, att högloflige rid-
derskapet och adelen med nöije befordrade dett, såsom en Gud wis¬
ser!. behagel. ting, att fattige prästeenckior och prästebarn opå
något1 anständigt maner blefwe försörgde, på dett de icke skohla
föröka hopen af dem som med betlande och tiggiande både öf:r-
heten och hela landet beswära. I gambla tider war adelsmannen så
liberal, att han uthan betalning wackra och anseenlige hemman till
pios usus gifwet. Hwi skulle man nu icke tala, om någon prästman
i lifztiden förmår emot betalning något bondehemman till pios usus
förhwärfwa? Hwad kiärlek då i kiärleekstiden giorde, måtte ju pän-
ningar nu i penningetiden kunna uträtta. Högloflige ridderskapet
och adelen wille och behiärta det, huru stort samwetzwärck dett
är att wilja aftwinga androm deras wälfångna och mistel :e egen¬
dom el:r missunna prästeståndet att äga ett litet rum hos sig på
jorden, till hustrus och barns hemwist effter sine mäns dödelre
frånfälle, besinnandes, hur många enckiors och faderlösa barns ey
frucktlösa tårar och suckningar de sig därmed kunna öf:rdraga.
Gå wi till Guds h. ord, så är Naboths exempel nog efftertäncke-
ligit, i synnerhet man därtill lägger hwad Gudz Ande uti Esaise 5
cap., v. 8, talar.
Detta är som prästeståndet denna gång funnit sig högel :en föran-
låtne emot de utkomne adel. privilegier skrifftel:n påminna, för¬
behållandes sig icke allenast muntelin sig häröfir widare förklara
uthan och skiäligt åtal giöra på alt hwad eljest uti samma privile¬
gier finnas kunna sådant förtiäna. Med wänlig och tiänsthörsam
ansökning höglåflige ridderskapet och adelen wille låta sig detta
till öfwerwägande förekomma och uthi så skiähliga måhl sig guns¬
tigt begifwa, till befordran af Gudz ähra och inbördes kiärlek och
enigheet, och sålunda till konungens och wårt förtryckta fädernes-
landz gagn, nytta och wälfärd.
1 överstruket: sätt.
482
21. Prästeståndets betänkande angående privilegierna, besvären
och prästerskapets löner.1
Underdånigt memorial.2
Sedan tiden numehra synes altför mycket wilja gå utur händerna
och the angelägenheter, som riksens här warande presterskap för-
näml:n åliggia på sina hemmawarande medbröders wägnar at be-
waka, hafwa doch icke kunnat blifwa afgiorde, hafwer til Eder
Kongl. Maj:ts nådigste afhielpande samtl. presterskapet funnit sig
nödsakat themsamma underdånigst at andraga, bestående uti föl¬
jande punctar.
1.* Är til thet höglofl. ridderskapet och adelen utaf presterskapet
lefwereradt et utkast til presterskapets privilegier, hwilket icke går
uti något hufwudsakeligit ifrån the gamla privilegierna utan är al¬
lenast i några ordalag til närwarande tider lämpat och klarare ut-
fördt. Ty4 drager til Eder Kongl. Maj:t samtl. presterskapet then
underdåniga tilförsicht, at Eder Kongl. Maj:t täckes aldranådigst5
infordra såwäl ridderskapets och adelens som the andra twänne
ståndens utlåtelse öfwer samma privilegier, på thet af Eder Kongl.
Maj :t the måge oförtöfwat kunna blifwa i nåder confirmerade,
hwilket presterskapets här warande fullmächtige så mycket mera
omtränger, som the ellies skulle hafwa wid hemkomsten hoos sine
hemmawarande medbroder för all sin möda fast ringa tack at för¬
ränta.
2. Äfwenså är med the i underdånighet ingifne såwäl ståndets
allmänna som hwart och et stiffts enskildta beswär och förthenskuld
i lika underdånighet anhålles, at med Eders Kongl. Maj:ts aldra-
nådigste resolutioner och förklaringar therutöfwer presterskapet
ofördröjel:n må hugnas.
1 Prot. ovan, s. 318 f. Orig. i Adelns riksdagsarkiv 1720: Protokoll och
handlingar, fol. 1226 f. R A. Köne. i vol. F. 5, nr 104, Prästeståndets ar¬
kiv. Köne. är av E. M. Melanders, orig. av M. Oxelgrens hand (egenhändigt
undertecknat av M. Steuchius).
2 Därefter följer i orig. en påtecknad remiss av S. Barcks hand, egen¬
händigt undertecknad av Fredrik I: Kongl. Maj:tt remitterar detta mem:et
til riksens ständers secrete utskotts underdånige betänkiande, hafwandes
i synnerhet ridderskapet och adelen sig öfwer den fierde puncten at utlåta.
Stockholm d. 10 Junij 1720. Friedrich.
3 Köne. överstr.: Hafwer presterskapet.
4 Köne. överstr.: Lefwer presterskapet.
6 Köne. urspr.: i nåder.
483
3. Hafwer presterskapet måst spörja, at til förmindskande af
theras löner och inkomster, ehuru the äro i sig sielfwa ringa nog,
et och annat wil förehafwas, dels genom återkallande af en del lö-
ningsspannemål under sken at thensamma i kongl, cammarcollegii
räkningar hafwer namn af behagelig tids förläning, dels genom then
rättighetens afkortande som presterskapet af sina åhörare af ur¬
åldrige tider efter gammal sedwänja härtils oqwaldt upburit men
någre få1 utaf almogen nu wilja klandra. Hwaremot presterskapet i
underdånighet sig hugnar af Eders Kongl. Maj:ts nådigste försäk¬
ring at blifwa wid sina underhåld förwarade, så at the sine ämbe¬
ten utan trångmål wäl utföra kunna;2 och i anledning therutaf fat¬
tar then underdåniga förtröstning, at hwarken i bern :te sin lönings-
spannemål, såsom för pastoraternes ringhet til en wälförtient lön
förlänt, eller elliest i sin wanliga uråldriga och med kongl, reso¬
lutioner confirmerade rättigheter komma något at lida, utan få
oförryckt niuta til godo, hwad såwäl genom högbem:te förriga
kongl, förordningar som genom Kongl. Maj:ts nådigste resolution
uppå presterskapets underdåniga allmänna beswär d. 10 Martii
1719 § 12 blifwit stadfäst och therutinnan til ingens förfång någon
ändring bewiljas.
4. Emot the privilegier,3 hwilka ridderskapet och adelen förledit
år sig utwärkade, har4 presterskapet tillika med borgare- och bon¬
destånden funnit sig nödsakadt icke allenast tå strax wid 1719 års
riksdags slut hoos Hennes Kongl. Maj:t med et underdånigt reser¬
vato at inkomma utan ock, emedan the sedermera icke thes mindre
utaf trycket utkommo och theruppå fölgt ibland annat then swårig-
heten, at både en och annan ofrälsesman, som hafft något frälse¬
hemman i besitning, blifwit til sin stora olägenhet therifrån dref-
wen, hafwa under nu påstående riksdag hoos Eder Kongl. Maj :t be-
mäldte 3:ne stånd samma sin angelägenhet underdånigst uprepat.
Och såsom ännu ingen annan utwäg til förekommande af en slik
olaglighet sig wisar, altså flyr til Eder Kongl. Maij:t samtl. prester-
1 Köne. urspr. (i st. f. någre få): somlige.
2 Köne. urspr. (i st. f. wid sina... kunna): bibehåldne wid sine wäl-
fångne och härtildags åtnutne förmohner och rettigheter.
3 Köne. urspr. (i st.f.Emot the privilegier): Är ifrån åtskillige orter klo¬
gel :n berettat, at sedan the privilegier utkommo.
4 Köne. överstr.: theruppå fölgdt, at både en och annan af prestestån-
det, hwilken sutit i possession af något frälsehemman, blifwit therifrån
drefwen och ut.
484
skåpet än ytterligare med then underdåniga förtröstan, at genom
Eders Kongl. Maj:ts nådigste ordres til alla domstolar i riket må
såsom krafftlöst uphäfwas och omintetgiöras hwad härtils är skedt1,
i anledning af bem:te adeliga privilegier, och i öfrigit stadgas, at
the icke måge gälla för någon lag, til thes effter then af Eder Kongl.
Majit aldranådigst stadfästade regeringsforms § 49 the kunna uti så¬
dant anseende komma.2
Thesse äro the mäst trängiande3 angelägenheter, om hwilkas af-
hielpande hoos Eder Kongl. Majit i all underdånighet så mycket
trägnare anhålles, som nu högre önskas*, at thenna uppå tiden så
långt utgående riksdag må doch ändtelin komma til slut, så at hwar
och en får återwända sig til sit igen; och man äfwen hoppas, at
thet skal låta sig giöra, så snart5 presterskap et får uti thessa mål af
et nådigt utslag sig hugnas.
Stormächtigste aldranådigste konung
Eders Kongl. Maj :ts
underdånigste och troplichtigste
undersåte
på samtlige presterskapetz wägnar
Matthias Steuchius.
Stockholm6 d. 15 Junii 1720.
22. Promemoria angående reduktionsverket, regala gäll m. m.7
Pro memoria.
1 :o. Upläsas instructionerne för collegierne ock landshöfding-
arne uti alle 3 de andre stånden.
2 :o. Proponeras, om icke alt det som deputationerne utarbetat,
får til at winna tiden företagas ock afgiöras i secrete utskåttet, utan
at det föredrages in pleno.
3 Köne. överstr.: eller häreffter kan fil efwentgrs påstås.
* Köne. överstr.: och blifwa af Eder Kongl. Maj:t allernådigst confir-
merade.
3 Köne. (i st. f. mäst trängiande) urspr.: förnämlige.
‘Köne. urspr.: åstundas.
5 Köne. (i st. f. så att... så snart) urspr.: och man ef men hoppas, at thet
skal låta sig göra, allenast hwarförinnan sielfwa nöden mil fordra at dock.
“Köne. urspr. Uppsala.
7 Prot. ovan, s. 328. Vol. F. 5, nr 80, Prästeståndets arkiv. Påteckning
av E. M. Melander: Upläst d. 22 Junii 1720.
485
3:o. Proponeras, om icke secrete utskåttet får utnämna de per¬
soner, som effter regeringzformen skola utarbeta til nästa samman¬
komst reductionswärcket, samt försee dem med behörig instruction.
4:o. Inhämtas ståndens tancka, om icke de som reductionswärc¬
ket företaga, kunna äfwen infordra beskied om regale giälden ock
hwilka som hafwa jus patronatus.
5:o. Inhämtas ståndens samtycke, om icke en publication bör ut¬
gå, at plåtar ock kåpparrunstycken skola owägerligen emottagas,
jämwäl de gira tolföres styckenen, som gå för 6 öre srmrt, såwäl
som det öfrige silf rrmyntet, hwarföre det nu går.
6:0. Förnimmes ståndens tancka, om icke öfwerståthållaren ock
prsesidenterne i collegierne böra få den rangen, som secrete ut¬
skåttet dem tyckt tilläggas böra.
486
23. Prästeståndets namnunderskrifter
Matthias Steuchius
archiepiscopus Ups.
Ingemund Bröms Sven B. Cameen
superintend. prseses consistorii et
CarolostadiCelnsis pastor primarius
Holmens.
Uppå probstens i Boldnäs mag:r Nic. Clewbergs
och pastoris i Wesland, mag:r Israel Hamma-
rins, wegnar Er. M. Mellander
Andreas Victorinus
graee. lit. lector in
gymnas. Scarensi
Thomas Eurodius
p. et praep. Scan.
Petrus Lameerg
s. s. theol, lector in
gymnasio Gothoburg.
Harald Ullenius
pastor i Bogesund
Petrus Lampa
p. et praep. Arbog.
Thomas Joungh
p. et praep. Bleking.
S. Böckman
pastor in Winberg et'
Stafsinge
Johannes Rosell
pastor in Acklinge
P. Dahlborg
p. pitus Tunensis
Petrus Qviding
past. i Qvidinge
A. Noreen
p. et p :tus in Nyedh
Uppå kyrkioherdens i
Berg h :r Eric Huss
wegnar
Er. M. Mellander
1 Orig. Ständernas beslut och försäkringar, nr 77. Tr. av Stiernman, Alla
riksdagars och mötens besluth, 3, s. 2429—2439. S. 2429, r. 18, har efter til
bortfallit wårt, s. 2430, r. 7, efter Kongl, orden Höghet, förrän Hennes
487
under 1720 års riksdagsbeslut.*
Daniel Norlindh
Strengnes. ep:us
Jacob Benzelius
s. s. theol, professor in
acad. Carolina
Andreas Wibiörnsson
s. s. th. leot. prim.
Line. past. in Slaka et
praspositus i Norra
Tiust
Joh. Strömer
Örebroens. p. et p.
Uppå lectoris i Strengnäs, M. Sam. Fabricii,
wegnar, underskrifwer Harald Ullenius
Theodorus Junbeck
p. et p. Junecopens.
Zacharias Lithovius
praep. & past. Uhloéns.
Nicolaus Fridelinus
prsep. et past. Korpoens.
Arvidr Alopzsus
p. et prsep. i Borgå
Martinus Lundsberg
past. et praip. i Medel-
tredingen och Gottland
Kongl, (haploskopi), r. 8 efter Maj:t orden då genast åter måtte tillträda
regeringen på samma sät som Hennes Kongl. Maj:t (d:o), s. 2433, r. 12,
står som, skall vara om.
489
PERSONREGISTER
Adelcrantz, Giöran (Georg) Jo-
suae, byggningsborgmästare i
Stockholm, 278.
Adlerstolpe, Donat, se Feif, D.
Ahlberg, Jakob, kyrkoherde i Vä¬
nersborg, prost, 7, 23, 52, 125.
Alanus, Abraham, professor i Åbo,
kyrkoherde i Lundo, Åbo stift,
8, 124, 167.
Alanus, Salomon, kyrkoherde i
Sund, Åbo stift, prost, 8, 52,
125.
Alopaeus, Arvid, kyrkoherde i
Borgå, Viborgs stift, prost, 251,
269, 279, 284, 402, 451, 453,
487.
Amelius, Johannes Matthias, kyr¬
koherde i Reval, flykting, 288.
Asp, Petrus, kyrkoherde i Norr¬
köping, prost, slutl. superinten¬
dent i Härnösand, 172 f, 176,
183, 186, 192, 202 f, 206, 214,
217, 221, 230, 233, 247, 253,
261, 264, 266 f, 269—271, 276,
281, 288, 299, 301, 402, 452.
Aurivillius, Magnus, kyrkoherde i
Maria Magdalena förs. i Stock¬
holm, slutl. superintendent i
Karlstad, 6, 74 f, 124, 167.
Baazius, Johannes, d. ä., biskop i
Växjö, 259.
Banér, Axel, greve, riksråd, lands¬
hövding, 96.
Barck, Samuel, friherre, statssek¬
reterare, slutl. greve, riksråd, 29,
45, 52, 65, 96, 98 f, 181—184,
263, 273—275, 281 f, 319, 347,
360, 380, 455, 482.
Barchius, Nicolaus, domprost i
Västerås, slutl. biskop där, 4, 8,
19 f, 24, 27, 30, 38, 46, 48, 55,
82, 125, 129, 219, 224, 380.
Bennet, Vilhelm, friherre, general¬
major, slutl. landshövding, 348.
Benzelius, Erik, d. y., bibliotekarie
i Uppsala, kyrkoherde, slutl.
ärkebiskop, 55.
Benzelius, Jakob, teol. professor i
Lund, slutl. ärkebiskop. 3, 6, 13,
22, 24, 82, 124, 172, 177, 179—
181, 186, 189, 196—198, 206 f,
219, 241, 252—254, 264, 266 f,
277, 286, 295, 321—323, 325,
335, 344, 348, 353, 355, 358,
361, 364, 366, 368, 370, 372,
378, 402, 451, 453, 487.
Bergius, Andreas, kyrkoherde i
Töfsala, Åbo stift, prost, 4, 8,
13, 23, 95,125,168.
Bielke, Ture, friherre, landshöv¬
ding, 293.
Bildt, Daniel, överste, 348.
Bjömsköld, Hans, överstelöjtnant,
280.
Blidberg, Petrus, kyrkoherde i
Bottnaryd, Skara stift, 7,125.
Blixencrona, Catarina Magdalena,
se Palmskiöld, E., 64, 66.
Blomfelt, Samuel Florin, sekrete¬
rare vid Kungliga biblioteket,
slutl. lagman, 260, 263, 315 f.
Bonde af Biömö, Carl, friherre.
— Hans hustru Maria Gustava
Gyllenstierna af Ericsberg, 83,
87, 336, 367.
Bonde af Säfstaholm, Claes, greve,
riksråd, rikskammarråd, 96.
Bonde af Biömö, Gustaf, greve,
landshövding, slutl. president,
riksråd, 236, 257, 309.
Boneauschiöld, Gustaf, sekretera¬
re, slutl. statssekreterare, 99,
282.
Borsenius, Arvid, kyrkoherde i
Vreta kloster, Linköpings stift,
prost, 4, 7, 13, 21, 23, 30, 52,
69, 72, 74, 79,125.
Bomander, Anders, kyrkoherde i
490
Bro, Göteborgs stift, 9, 78 f, 83,
99, 126, 168.
Boström, Johan, stadssekreterare i
Stockholm, slutl. handelsborg¬
mästare, borgarståndets sekrete¬
rare 1719, 96.
Brauner, Johan, kansliråd, slutl.
friherre, landshövding, 196.
Braun (Brauner), Nicolaus, biskop
i Kalmar, 9, 19, 35, 38, 41, 49,
52, 55, 70, 82, 97, 124, 128, 167,
172, 177, 183, 186, 191, 203,
206, 225, 236, 241, 248, 258,
262, 264, 266, 269, 278, 286,
294, 310, 318, 344, 351, 356 f,
402, 452.
Braunjohan, Carl Rutger von, hov-
junkare, slutl. kammarherre, 43,
280.
Bredberg, Sven, kyrkoherde i Få¬
gelås, Skara stift, 7, 125.
Brenner, Petrus Johannis, kyrko¬
herde i Vasa, Åbo stift, prost,
10, 73, 76, 78, 82, 84, 256, 294,
305, 312.
Bröms, Ingemund, superintendent
i Karlstad, 3, 9, 19, 21 f, 28,
31—33, 38, 48 f, 55, 64, 72, 82,
86, 90 f, 93, 100, 102, 124, 129,
167, 173, 178, 181, 183, 185—
187, 191, 198, 205, 207, 219 f,
244, 265 f, 270, 282, 284 f, 296
—298, 302 f, 319, 338, 340,
353 f, 357, 363, 366, 401, 451,
453, 486.
Buller, Martinus, kyrkoherde i
Södertälje, prost, 5, 7, 125, 167,
248.
Bunge (Bång), Jakob, rådman,
slutl. justitieborgmästare i
Stockholm, borgarståndets tal¬
man 1720, 30, 185, 324, 331,
347 f, 442.
Buxtorff, Johannes, d. ä., profes¬
sor i Basel, 183.
Bökman, Severin, kyrkoherde i
Vinberg och Stafringe, Göte¬
borgs stift, 173, 177, 186, 188 f,
200 f, 203, 208, 214 f, 217, 236,
242, 245, 248, 250, 259 f, 262 f,
274, 282, 287, 289 f, 300, 304,
310, 316—318, 322, 325, 335,
338, 342—345, 348, 350, 365,
373, 402, 451, 453, 486.
Caméen, Sven, kyrkoherde i Nico¬
lai förs. i Stockholm och pastor
primarious, slutl. biskop i Väs¬
terås, 6, 24, 38, 44, 48, 52, 54 f,
57, 76, 82, 124, 129, 167, 171—
173 f, 176, 181, 186, 190, 195 f,
202, 205, 207, 211—213, 217,
220, 230, 250, 262, 264, 267,
302, 313, 318, 350, 358, 364—
366, 368, 373, 402, 451, 453,
486.
Canutius, Israel, kyrkoherde i
Vamlingbo, Visby stift, 81 f, 84,
103, 169.
Carelius, Tomas, kyrkoherde i
Frustuna, Strängnäs stift, prost,
slutl. domprost, 7, 125,168.
Catonius, Johan Gabriel, lektor
och slottspredikant i Kalmar,
slutl. kyrkoherde och prost i
Kalmar stift, 4, 9, 23 f, 52, 99 f,
126.
Cedercreutz, Lars Fredrik, kanslist
vid handelsexpeditionen, slutl.
kammarherre, 63 f.
Cederhielm, Carl Gustaf, friherre,
hovjunkare, slutl. holsteinsk mi¬
nister i Paris, 313.
Celsius, Olof, d. ä., professor i
Uppsala, slutl. domprost, 55.
Christina, drottning av Sverige,
105, 109, 148 f, 181, 185, 455 f,
474, 479.
Christlieb, Wilhelm, jude, 351,
369.
Cicero, 60.
Clewberg, Nils, kyrkoherde i Boll¬
näs, Uppsala stift, prost, 6, 23,
124, 171, 176, 194, 207, 216,
241, 253, 258, 276, 402, 451,
491
453, 486.
Collander, Samuel, kyrkoherde i
Färila, Uppsala stift, 381.
Conradi, Georg Johann, andre
pastor i Tyska församl, i Stock¬
holm, slutl. generalsuperinten¬
dent, 202.
Coyet, Gustaf Vilhelm, friherre,
överste, slutl. generalmajor, 259.
Creutz, Ernst Johan, friherre, lag¬
man, slutl. greve, riksråd, 40, 97,
175, 205, 223, 234, 263, 268,
338, 360.
Creutz, Johan, greve, riksråd, pre¬
sident, 96, 237.
Cronberg, Fredrik Magnus, friher¬
re, landshövding, generallöjt¬
nant, slutl. generalfälttygmästa¬
re, 203 f, 241, 380.
Cronhielm af Flosta, Gustaf, gre¬
ve, riksråd, kanslipresident, 96,
209, 263 f, 268, 272—274, 278 f,
283, 285 f, 360.
Cronhielm af Hakunge, Salomon,
greve, riksråd, 95 f, 251, 444.
Cronström, Gustaf, vice ceremoni¬
mästare, kammarherre, slutl.
överceremonimästare, 69.
Cyprian, Ernst Salomon, professor
i Kiel, 246.
Dahlberg, Laurentius, kyrkoherde
i Varberg, prost, 9, 23, 68, 74,
126,168.
Dahlborg, Petrus, kyrkoherde i
Stora Tuna, Västerås stift, prost,
4, 8, 23, 34, 38, 63, 82, 90, 96,
125, 129, 168, 172, 177, 186,
200, 206—208, 213 f, 215, 217,
231 f, 242, 252, 255, 262, 264,
269, 271, 288, 303, 324, 346,
358, 361, 402, 452, 486.
De Ia Gardie, Adam Carl, greve,
landshövding, slutl. generallöjt¬
nant, 14, 96.
De la Gardie, Magnus Julius, gre¬
ve, generallöjtnant, riksråd, pre¬
sident, 271.
De la Roche, Nils, kyrkoherde i
Torslunda, Kalmar stift, 5, 9,
126.
Dernath, Gerhard von, greve, hol-
steinskt geheimeråd, 73, 84, 216,
339, 350.
Detterberg, Magnus, lektor i Ska¬
ra, kyrkoherde i Götene, Skara
stift, 4, 7, 13, 23 f, 30, 125, 129.
Drissel, Erik, kyrkoherde i Husby
och Skederid, Uppsala stift,
prost, 6, 30, 124.
Duben, Anders von, friherre, hov¬
marskalk, 228.
Ducker, Carl Gustaf, greve, riks¬
råd, fältmarskalk, 233, 360.
Dylander, Elias, bankokassör, 66.
Ecklef, Georg Henning, sekretera¬
re i upphandlingsdeputationen,
krigssekreterare, 68.
Een, Johannes Turesson, konsisto¬
rienotarie och gymnasieadjunkt
i Strängnäs, sekreterare i präste¬
ståndet 1719, slutl. kyrkoherde
och prost i Sköldinge, Strängnäs
stift, 4 f, 8, 13, 24, 50, 52, 82,
84, 95, 99, 102, lil, 114, 117,
120—122, 125,128 f, 141, 167 f.
Ehrenkrona, Erik, revisionssekre¬
terare, slutl. landshövding, fri¬
herre, president, 92, 94, 98 f.
Ehrenpreus, Hans, överdirektör
vid stora sjötullen, 196, 202.
Ekebom, Jakob, justitieborgmästa¬
re i Norrköping, 62.
Ekendahl, Johannes, kyrkoherde i
Riddarholms förs., Stockholm,
6, 23, 46, 66, 88, 124, 167, 190.
Ekendahl, Josef, 167.
Erik XIV, konung av Sverige, 104,
475.
Esberg, Johannes, superintendent
i Visby, 81 f, 84, 94 f, 167, 183.
Esberg, Zacharias, kyrkoherde i
Uddevalla, prost, 171 f, 177,
194, 203, 215.
Esping, Johannes, kyrkoherde i
32—601227
492
Stora Malm, Strängnäs stift,
prost, 4, 7, 75, 125, 168.
Eurodius, Thomas, kyrkoherde i
Grönby, Lunds stift, prost, 172,
177, 186, 189, 192—194, 196,
200, 203, 205, 231, 234, 236,
248, 275, 278, 284, 333, 363,
402, 452, 486.
Fabricius, Samuel, lektor i Sträng¬
näs, slutl. kyrkoherde och prost
i Över-Selö, Strängnäs stift, 171,
173, 176, 181, 200 f, 231, 236,
451, 453, 487.
Falkenberg af Trystorp, Gabriel,
friherre, kammarherre, slutl.
landshövding, 277, 280.
Fant, Michael, kyrkoherde i Alfta,
Uppsala stift, 381.
Favorinus, Jakob, komminister i
Houtskär, Åbo stift, 94, 101.
Fegraeus, Johannes, kyrkoherde i
Fägred, Skara stift, prost, 7,
125.
Fehman, Tomas, friherre, lagman,
slutl. justitiekansler, 201 f.
Feif, Casten, friherre, ombudsråd,
slutl. president, 54.
Feif, Donat, riddarhuskamrerare,
slutl. adlad Adlerstolpe, 43.
Feif, Gustaf, friherre, hovjunkare,
180.
Fersen, Hans von, greve, överste,
slutl. generallöjtnan, president,
33, 43 f, 267.
Flodin, Samuel, regementspastor,
350, 363, 369.
Folcher, Johan, professor i Pemau,
71, 74 f.
Folcker, Petter, justitieborgmästa¬
re i Gävle, 175.
Forelius, Daniel, kommissarie, 36,
53, 71.
Forslind, Peter Jonsson, bergsman,
Falun, 243.
Forss, Erik, kyrkoherde i Nykö¬
ping, Strängnäs stift, prost, 7,
125, 168.
Franc, Johan, friherre, hovjunka¬
re, slutl. lagman, 180.
Fredrik I, konung av Sverige, 12,
29 f, 33, 45, 54 f, 68, 70, 75, 96,
174, 181, 204, 208, 212—214,
218 f, 221—230, 233—241,
243 f, 246 f, 249, 252 f, 255—
258, 262—264, 267—270, 272—
274, 276—281, 283—286, 294 f,
300, 302, 305, 308—310, 317—
319, 329—331, 339 f, 346 f,
352, 355—362, 364—369, 371,
378 f, 381, 386, 389, 403—425,
427—431, 433, 435^139, 442 f,
447, 45i_456, 482-^184.
Fridolinus, Nicolaus, kyrkoherde i
Korpo, Åbo stift, prost, 174,
177 f, 200 f, 206, 208, 214, 217,
234, 236, 239, 290, 314, 342,
363, 402, 451, 453, 487.
Fult, Gustaf Adolf, amiralitets¬
pastor i Karlskrona, slutl. kyr¬
koherde i Hjortsberga, Lunds
stift, prost, 9,103.
Faegersten, Anders, kyrkoherde i
Särestad, Skara stift, prost, 7,
125.
Galle, Jonathan, kyrkoherde i
Funbo, Uppsala stift, 4, 6, 124.
Geisler, Johan Tobias, d. ä., mark¬
scheider, 56.
Geringius, Andreas, kyrkoherde i
Bettna, Strängnäs stift, 172, 176,
194, 201, 215, 236, 296, 402,
451, 453.
Gestrin, Sven, hovkvartermästare,
181.
Gezelius, Johannes, d. y., biskop i
Åbo, 20, 94, 99, 165, 256, 297,
337, 367. — Hans hustru Hed¬
vig Lietzen, 94, 99, 165 f, 256.
Gisselkors, Christiern, kyrkoherde
i Limingo, Åbo stift, 95.
Grandell, Sven, borgmästare i He¬
demora, 192.
Grubb, Nils, kyrkoherde i Umeå,
prost, 4, 9, 23, 30, 52, 54, 126.
493
Grund, Arvid, kyrkoherde i Ör,
Karlstads stift, 171, 178, 184,
186, 200.
Gustaf I, konung av Sverige, 103 f,
114 f, 123,153, 390, 459, 475.
Gustaf II Adolf, konung av Sve¬
rige, 105, 109, 135 f, 160, 347,
359, 366, 372, 426, 466, 475.
Gyllenborg, Carl, greve, hovkans¬
ler, riksråd, slutl. president, 369.
Gyllenborg, Olof, greve, lagman,
slutl. landshövding, 269, 284,
295, 297 f, 300 f, 303, 350.
Gyllenstierna af Steninge, Carl,
greve, riksråd, president, 96.
Gyllenstierna af Ericsberg, Maria
Gustava, se Bonde af Biörnö, G.
Goertz (Görtz), Georg Heinrich
von, friherre, holsteinskt gehei¬
meråd, 27, 40 f, 70, 73, 76, 84,
89, 201 f.
Haffenreffer, Matthias, professor
i Tubingen, 11.
Halenius, Laurentius, kyrkoherde i
Söderala, Uppsala stift, prost,
171, 173, 176, 183, 191, 200,
206, 213, 297, 337.
Hammarin, Israel, kyrkoherde i
Vessland, Uppsala stift, 171,
176, 182, 184, 186 f, 190, 201,
206, 216, 220 f, 232 f, 236,
275 f, 278, 303, 402.
Hansson, Olof, kyrkoherde i Bör¬
stil, Uppsala stift, prost, 6, 23,
38, 124.
Helin, Johan, aktuarie i riksarki¬
vet, slutl. sekreterare i antikvi¬
tetsarkivet, bondeståndets sekre¬
terare 1719, 51, 189.
Herweghr, Gustaf, lektor i Karl¬
stad, 9, 30, 126, 169.
Hinnel, Gabriel, kyrkoherde i Sol¬
na, Uppsala stift, prost, 3, 6,
124, 167.
Hiohlman, Carl, kanslist, bonde¬
ståndets sekreterare 1720, slutl.
protokollssekreterare, 246.
Höjer, sekreterare, 101.
Holenius (Holeen), Johan, justitie¬
borgmästare i Falun, 261, 334,
355, 369.
Holmqvist, student, 203 f.
Horn af Ekebyholm, Arvid Bern¬
hard, greve, riksråd och kansli¬
president, lantmarskalk 1720,
18, 20, 45, 55, 65, 67, 77, 80,
171, 173, 181 f, 184, 187 f, 192,
194 f, 200, 202, 208, 212 f,
217 f, 220 f, 223—231, 233,
235 f, 242 f, 245—247, 249,
255 f, 262—264, 266—269, 272,
279 f, 283 f, 286—288, 290,
294, 296 f, 302, 312 f, 323—
326, 330, 335, 343, 355—358,
363 f, 372, 442.
Horn af Rantzien, Henning Ru¬
dolf, greve, generalfälttygmästa¬
re, riksråd, 54, 96.
Humble, Gustaf Adolf, amirali-
tetssuperintendent i Karlskrona,
slutl. biskop i Växjö, 55, 368.
Humerus, Bonde, professor, dom¬
prost i Lund, 8, 13, 19, 24, 28,
38, 46, 49, 52, 55, 62 f, 71, 73,
82, 88, 93, 95, 97, 124, 129, 167.
Hummel, Jakob, kyrkoherde i
Halmstad, prost, 9, 91, 126, 168.
Huss, Erik, kyrkoherde i Berg,
Härnösands stift, 171 f, 178,
186, 188 f, 194, 206, 208, 236,
280, 402, 486.
Hylteen, Anders von, justitieborg¬
mästare i Stockholm, borgar¬
ståndets talman 1719, 18, 20, 36,
38, 63, 79 f, 93, 96, 182, 184 f.
Höpken, Daniel Niclas von, fri¬
herre, statssekreterare, slutl. pre¬
sident, 235, 239, 272.
Ihre, Thomas, domprost i Linkö¬
ping, 4, 7, 19, 24, 38, 84, 86,
124,129,167.
Iser, Matthias, biskop i Västerås,
8,19, 21, 27, 32, 34, 38, 52, 73 f,
82, 84, 124, 128, 167, 170, 176,
494
183, 220, 452.
Jemstedt, Jakob, borgmästare i
Västerås, 317.
Johan, hertig av Östergötland, 104.
Johan III, konung av Sverige, 104,
108, 115, 133, 158, 160, 311,
390, 465 f, 473, 475, 479.
Jonsson, Olof, Hedemora, Kopp.,
undertalman i bondeståndet
1720, 175, 369.
Joungh, (Jung, Liung), Thomas,
kyrkoherde i Fridlevstad, Lunds
stift, prost, 4, 8, 23, 46, 84, 88,
125, 172, 177, 186, 188 f, 203,
208, 214, 217, 263, 274, 287,
290, 308, 310, 313, 316, 321,
323—325, 341—344, 347 f, 351,
357 f, 360 f, 364, 368, 370, 372,
378, 402, 451, 453, 486.
Junbeck, Teodor, kyrkoherde i
Jönköping, prost, 172, 177, 186,
199 f, 203, 207 f, 236, 269, 284,
290, 308, 310, 312—314, 340,
344, 402, 451, 453, 487.
Justenius, Gabriel, professor i Äbo,
kyrkoherde i Botkyrka, Sträng¬
näs stift, 7, 103, 168.
Karl IX, konung av Sverige, 104 f.
Karl X Gustaf, konung av Sverige,
105 f, 109, 149, 347, 456.
Karl XI, konung av Sverige, 10,
15, 70, 106, 109, 113 f, 121,138,
148 f, 314 f, 334, 346, 399,
455 f„ 473, 475.
Karl XII, konung av Sverige, 20,
31, 34, 45, 47 f, 70, 74, 82, 84,
95, 108, 112, 138, 210, 215, 293,
326, 329, 436.
Karl Fredrik, hertig av Holstein-
Gottorp, 45, 55, 68, 70, 75,
252 f, 255—258, 262, 285, 321.
Kepplerus, Alexander, konsistorie¬
notarie i Åbo, slutl. kyrkoherde
där och prost, 67, 363.
Keyser, Henrik, boktryckare i
Stockholm. — Hans änka, 81,
89.
Kristiern II, konung av Danmark,
103.
Krook, David Abrahami, lektor i
Växjö, slutl. kyrkoherde och
prost i Urshult, Växjö stift, 4,
8, 19, 24, 30, 38, 52, 84, 95, 125,
129.
König, Peter, postsekreterare, 187.
Lacander, Haquinus, kyrkoherde
i Ystad, prost, 4, 8, 30, 49, 71,
125.
Lacander, Hemming Petri, ”falsk
predikant”, 250.
Lagerberg, Sven, friherre, presi¬
dent, slutl. greve och riksråd,
256, 269, 276 f, 339, 362, 369.
Lamberg, Petrus, lektor i Göte¬
borg, kyrkoherde i Lundby, Gö¬
teborgs stift, prost, 9, 13, 38, 52,
78 f, 81—83, 90, 124, 126, 129,
167 f, 172, 177, 181, 186, 200,
203, 205, 402, 451, 453, 486.
Lampa, Petrus, kyrkoherde i Ar¬
boga, prost, 4, 8, 13, 23, 30, 38,
52, 125, 129, 172, 177, 181,
185 f, 208, 211 f, 216. 218, 220,
225, 229, 245, 247, 252, 254,
270, 326, 352, 357, 360, 365 f,
402, 452, 486.
Landtman, 190.
Lang, Johan Matthias, bokförare,
64.
Laurelius, biskop i Västerås, 22.
Lebetin, Andreas, lektor i Sträng¬
näs, kyrkoherde i Aspö, prost,
slutl. kyrkoherde i Bälinge,
Strängnäs stift, 4, 7, 24, 75, 125,
168.
Leijonsiedt, Anders, friherre, högs¬
te ombudsman, slutl. greve,
riksråd, lantmarskalk 1719, 91,
96.
Lenaeus, Johannes, ärkebiskop,
286.
Letström, Sven, kyrkoherde i
Karlskoga, Karlstads stift, prost,
171, 178, 184, 200, 203, 208.
495
Lietzen, Hedvig, se Gezelius, J.,
d. y.
Liewen, Hans Henrik von, greve,
riksråd, 284, 290, 302, 315, 336.
Lilliegren, Efraim, överstelöjtnant,
326.
Lilienstedt, Johan Paulin, greve,
riksråd, slutl. president, 237,
304, 373.
Lind, Johannes, konsistorienotarie
i Karlstad, slutl. kyrkoherde i
Högsäter, Karlstads stift, 9, 38,
48, 56, 63, 99, 102, 126, 129,
169.
Lindhielm, Axel, friherre, hovjun-
kare, slutl. överkammarherre,
65.
Ling, Anders, rustmästare, 196.
Linnérus, Jonas, biskop i Lund, 8,
21, 23, 30, 38, 52, 55, 69, 75, 82,
95,124, 128,167, 183.
Lintrup, Sören, dansk biskop, 246.
Lithovius, Zacharias, kyrkoherde
i Uleåborg, Abo stift, prost, 4,
8, 68, 95, 125, 168, 177 f, 186,
201, 206, 296, 353, 362 f, 402,
407.
Ljungberg, Per Gustaf, kyrkoher¬
de i Eskilstuna, prost, 4, 8, 125,
168.
Lund, David, biskop i Växjö, 8,
21, 32 f, 35, 38, 47, 52, 58, 66,
82, 124, 128, 167, 171, 173 f,
177, 183, 186, 188, 195, 197,
203, 205, 207, 219, 221, 236,
249, 253—256, 273, 281, 297,
299, 301, 304, 310, 312, 402.
Lundblad, riksdagsman i bonde¬
ståndet, 231.
Lundius, Daniel, professor i Upp¬
sala, slutl. biskop i Strängnäs,
55, 241.
Lundsberg, Mårten, kyrkoherde i
Stenkumla, Visby stift, prost,
173, 178, 186, 203, 208, 236,
271, 288, 402, 451, 453, 487.
Luther, Martin, 25.
Liitkeman, Thimotheus, kyrkoher¬
de i Tyska förs., Stockholm,
slutl. generalsuperintendent, 222.
Magnus Eriksson, konung av Sve¬
rige, 475.
Malmberg, Jonas, justitieborgmäs¬
tare i Nyköping, 15.
Martinius, Matthias, kyrkoherde i
Hauho, Viborgs stift, prost, 9,
13, 47,103, 208.
Meijerfeldt, Johan August, greve,
riksråd, generalguvernör i Pom¬
mern, 181, 360.
Melander, Erik, konsistorienotarie
i Uppsala, slutl. professor där,
7, 24, 30, 38, 57, 66, 74, 82, 84,
102, 106, 114, 122, 124, 129,
131, 148, 152 f, 159, 161, 164,
170, 176, 184, 186, 189 f, 200 f,
204, 208, 210, 213 f, 217—219,
232, 242, 253, 262, 266, 275,
278, 281, 329, 355, 370, 373,
375 f, 378, 380 f, 386, 389, 401
—403, 412, 414—419, 421 f,
424—426, 428—433, 435—444,
450, 452, 454 f, 471 f, 482, 484,
486.
Melander, Zacharias, rådman i
Lund, 231, 289.
Molin, Laurentius (Lars), profes¬
sor, domprost i Uppsala, 6, 11,
13, 17, 19, 21 f, 25—28, 32, 34,
36—38, 46, 48 f, 65, 70, 73 f,
78, 82, 89, 91, 94, 99, 103, 124,
129, 167, 176, 186 f, 193, 198 f,
201 f, 206, 217—219, 223, 225,
229, 231—236, 240 f, 243, 245,
253—256, 259, 262, 267, 269 f,
272, 275, 278, 289, 295, 298,
314 f, 320 f, 335 f, 339 f, 340,
344 f, 349, 351, 355, 359, 361,
402, 452.
Mullern, Gustaf Henrik von, om-
budsråd, 54.
Möller, Herman Arent, boktryc¬
kare i Skara, 339.
Mörling, Johan, sergeant, 63. —
496
Hans hustru Elsa Margareta
Rönnow, 63.
Nordberg, Jöran, kyrkoherde i
Klara förs., Stockholm, 3, 6, 14,
23 f, 34, 38, 48 f, 52, 69, 87,
88 f, 124, 129.
Nordencreutz, Jakob, direktör,
slutl. överdirektör över lantmä-
teriet, 314, 319, 325, 328 f, 361.
Nordstedt, Gustaf, kyrkoherde i
Odensala, Uppsala stift, 6, 125.
Noreen, Axel, kyrkoherde i Nyed,
Karlstads stift, 4, 9, 13, 52, 126,
169, 172, 178, 194, 200, 203,
207, 236, 248, 282, 353, 402,
451, 453, 486.
Noreen, Magnus, 23.
Norlindh, Daniel, biskop i Sträng¬
näs, 4, 7, 16, 19, 21, 23 f, 32 f,
35, 38, 44, 52, 55, 58, 69, 75—
77, 82, 88, 97, 124, 128, 167,
170 f, 176, 180, 186, 188, 191,
201, 207, 221, 225, 230, 233,
252, 254—258, 261 f, 266, 269,
273, 275, 277, 285, 294, 297 f,
309 f, 312—315, 322, 325, 330,
347, 351, 354, 356, 452, 487.
Nyman, Nicolaus, kyrkoherde i
Ystad, 8, 125.
Olivecrantz, Johan Paulin, gene¬
ralguvernör, 164.
Olsson, (Olofsson), Jakob, bonde¬
ståndets talman 1720, 15, 182,
195, 336, 442.
Orell, Bernhard, uppbördskom¬
missarie, 289, 291.
Oxelgren, Magnus, pastorsadjunkt
i Klara förs., i Stockholm, sek¬
reterare i prästeståndet 1720,
slutl. kyrkoherde i Skärstad,
Växjö stift, 174, 176, 178, 201,
278, 365, 373, 482.
Oxenstierna af Korsholm och
Wasa, Gustaf, greve, överste,
198.
Palmcreutz, Peter, generalkrigs¬
kommissarie, slutl. krigsråd,
348.
Palmskiöld, Elias, sekreterare i
riksarkivet, 51 f, 63 f, 173. —
Hans hustru Catharina Magda¬
lena Blixencron, 64, 66.
Peter I, rysk kejsare, 258.
Petrelius, Johannes, pastorsadj. i
Nicolai förs. i Stockholm, slutl.
kyrkoherde och prost i Väster¬
vik, 96,174.
Peucer, Kaspar, professor i Wit¬
tenberg, 60.
Polus, Carl Vincent, greve, kam¬
marherre, 204 f.
Pontin, Gabriel, kämnär i Stock¬
holm, 65, 69.
Pontin, Magnus, 65, 69.
Poppelman, Johannes, biskop i
Göteborg, 9,13, 29, 183.
Porath, Nils, 296.
Qviding, Petrus, kyrkoherde i Kvi¬
dinge, Lunds stift, slutl. i Lands¬
krona, prost, 8, 23, 46, 91, 95,
99, 125, 173, 177, 194, 200, 203,
214, 217, 231, 233, 236, 238,
245, 260, 263, 274, 284, 289 f,
300, 302, 304, 308, 310, 313,
316—318, 321 f, 324, 337, 341 f,
344, 347 f, 357, 363, 365, 373,
378, 402, 451, 453, 486.
Rattrey, Anna Juliana, 237.
Rehnskiöld, Carl Gustaf, greve,
fältmarskalk, riksråd, 51, 63 f,
66, 81, 88, 227, 233, 237, 253,
284, 287, 290, 292, 294, 298,
304, 308, 365.
Ribbing af Zernava, Conrad, fri¬
herre, landshövding, slutl. pre¬
sident, 78, 313, 316, 350.
Ribbing af Zernava, Gabriel, fri¬
herre, generalmajor, slutl. gene¬
rallöjtnant, 221.
Ribbing af Zernava, Per, friherre,
landshövding, lantmarskalk
1719, 14, 17 f, 28, 31, 33, 38,
45 f, 48 f, 56, 65, 67, 69.
497
Rosell, Johannes, kyrkoherde i
Acklinga, Skara stift, 173, 176,
179, 194, 199, 203, 206, 216,
233, 236, 254, 274, 276, 318,
342, 353, 362, 402, 451, 453,
486.
Rosenadler, Johan, censor libro-
rum, slutl. statssekreterare, 196,
302.
Rosenbohm, jude, 49.
Ross, Herman, professor, dom¬
prost i Åbo, 8, 82, 124, 167,
178.
Rothåf, Jonas, assessor i Svea hov¬
rätt, 258 f, 444, 449.
Rudeen, Torsten, biskop i Linkö¬
ping, 3, 7, 13, 14, 19—21, 32,
38, 55, 62, 66, 74, 82, 97, 100 f,
124, 128, 167, 170, 172 f, 176,
182, 186, 192, 205, 207, 211,
213—221, 223—225, 229 f, 232
f, 235 f, 238, 240, 243, 249, 282,
308, 401.
Rutensköld, Fromhold, överste¬
löjtnant, 255, 267, 269 f.
Ruuth, Jakob, d. ä., kamrerare
tjärkompaniet, 312.
Råfelt, Erik, räntmästare, 84, 99,
183.
Rönnow, Elsa Margareta, se Mör¬
ling, J., 63.
Sacklinius (Zach-), Laurentius,
kyrkoherde i Virmo, Åbo stift,
prost, 8, 68, 125.
Sahlgren, Jacob, grosshandlare i
Göteborg, slutl. handelsborg¬
mästare, 308.
Sahlin, Olof, kyrkoherde i Dun¬
ker, Strängnäs stift, 4, 8, 23, 35,
52, 125, 168.
Salmenius, Johan, rektor i Björne¬
borg, slutl. kyrkoherde i Kimito,
Åbo stift, 288.
Salonius, Gabriel, kyrkoherde i
Bjerno, Åbo stift, prost, 4, 8,
125.
Sandberg, Nils, kyrkoherde i Ma¬
desjö, Kalmar stift, 172, 177,
186, 200, 203, 208, 236, 324 f,
344, 351, 402.
Sandman, Johannes, kyrkoherde i
Borås, prost, 4, 7, 125.
Schaefer, Johan Henric, kyrkoher¬
de i Gävle, prost, 253, 259.
Schaefer, Peter, fil. mag., pietist,
259, 282 f.
Schantz, Johan Fredrik von, re¬
gistrator, slutl. överpostdirektör,
173, 183 f, 233, 237 f, 242, 298,
364.
Scharff, Paul, kyrkoherde i Hölö,
Strängnäs stift, 7, 125, 168, 251.
Schmid, Erasmus, professor i Wit¬
tenberg, 183.
Schröder, Herman, lektor i Göte¬
borg, prost, slutl. biskop i Kal¬
mar, 4, 9 f, 23, 30, 34, 51 f, 54,
78 f, 126, 168.
Schubartsch, Tobias, fil. mag., 76.
Schultz, Israel, kyrkoherde i
Gärdslösa, Kalmar stift, prost,
4, 9, 13, 30, 48, 126, 129.
Schwerin, Filip Bogislaus von, fri¬
herre, generalmajor, slutl. fält¬
marskalklöjtnant, 211.
Serenius, Sven, kyrkoherde i Fä¬
rentuna, Uppsala stift, prost, 6,
124.
Seth, Martin, kyrkoherde i Habo,
Skara stift, prost, 4, 7, 19, 21,
34, 125.
Sigismund, konung av Sverige och
Polen, 104.
Silfverström, Johan Otto, kapten,
237.
Silvius, David, kommerseråd, 326.
Skraggensköld, Claes, postkamre-
rare, 187.
Sparre af Sundby, Erik, friherre,
riksråd, slutl. greve och fältmar¬
skalk, 51.
Spegel, Haquin, ärkebiskop, 89.
498
Staffansson, Anders, riksdagsman
i bondeståndet, Helgarö, Söd.,
96.
Staffansson, Hans, riksdagsman i
bondeståndet, Stockholms-Näs,
Upps., bondeståndets talman
1719,18.
Standaert, Hans Fredrik, sekrete¬
rare i slottskansliet, underståt¬
hållare, slutl. adl. Standaer-
hielm, 288.
Stanislaus Leszczyhski, konung av
Polen, 74.
Stephanus (Estienne), Henric,
fransk boktryckare, 183.
Sterncll, Carl, amiralitetssuperin-
tendent i Karlskrona, 9.
Sternell, Nicolaus, kyrkoherde i
Jakobs förs., Stockholm, slutl.
superintendent i Härnösand, 6,
75, 88 f, 102, 124, 167, 176, 186,
188 f, 193, 196, 199, 203, 206,
215, 219, 225, 253, 261, 266,
303, 366, 402, 451, 453.
Steuchius, Johannes, professor i
Uppsala, slutl. ärkebiskop, 55,
241.
Steuchius, Matthias, ärkebiskop, 3,
5 f, 10—22, 24—41, 43 f, 46—
60, 62—75, 77—79, 81—83, 85
—87, 89, 92—94, 96—98, 100—
102, 124, 128, 147, 167, 170—
176, 178—180, 182—205, 207—
214, 216—219, 222 f, 225, 229 f,
232 f, 235, 237, 240—268, 270
—283, 285—292, 294—296, 298
—302, 305, 308, 314—328, 330
f, 337, 340—342, 344, 350 f,
353 f, 356—359, 361 f, 364—
369, 372 f, 375 f, 381, 401, 412,
442, 452, 482, 484, 486.
Stierncrona, Gabriel, förste om¬
budsman, slutl. friherre, presi¬
dent, 282.
Stobée, Lorentz Christoffer, över¬
ste, slutl. landshövding, 252,
267.
Stromberg, Nils, greve, riksråd,
president, 50.
Strömer, Johannes, kyrkoherde i
Örebro, prost, 7, 23 f, 34, 38,
46, 48, 52 f, 63, 66, 70, 75, 97 f,
125, 129, 167, 172, 176, 179,
181 f, 186, 198, 207—209, 211 f,
214 f, 230, 236, 245, 247 f, 250,
255, 267, 273, 284, 290, 299,
303 f, 308, 310, 312, 314, 328 f,
331—334, 344, 358 f, 364, 402,
451, 453, 487.
Strömfelt, Otto Reinhold, lagman
och landshövding, slutl. friherre,
president, 356.
Ståhl, Zacharias, kyrkoherde i
Lommaryd, Linköpings stift,
prost, 4, 7, 23, 52,125.
Stålhös, Magnus, kyrkoherde i Al¬
gutsboda, Växjö stift, 4, 8, 13,
23, 52,125.
Svaretz, Petter, kanslist, slutl. ge¬
neraldirektör, 189.
Svebelius, Olaus, ärkebiskop, 21.
Svedberg, Jesper, biskop i Skara,
4, 7, 16, 23, 25 f, 31—34, 38 f,
41, 44, 49, 52, 66, 70, 82, 124,
128, 183.
Sylvin, Nils, överauditör, 87.
Tammelin, Henrik, borgmästare i
Helsingfors, 86, 98, 206, 264.
Taube, Gustaf Adam, greve, över¬
ståthållare, riksråd, fältmar¬
skalk, 202, 250.
Tegel, Erik Jöransson, historie¬
skrivare, 104.
Temeras, Petrus, kyrkoherde i
Vrigstad, Växjö stift, 4, 8, 125.
Tessin, Nicodemus, d. y., greve,
riksråd, överstemarskalk, 12, 26,
48, 51, 95 f, 233, 255, 278, 360.
Thun, Josef, kyrkoherde i Nykö¬
ping, prost, 4, 7, 13, 19, 30, 125,
168.
Thunman, Erik, komminister i
Bettna, Strängnäs stift, 24.
Tillaeus, Petrus, kyrkoherde i Rätt¬
499
vik, Västerås stift, slutl. dom¬
prost, 8.
Tolstadius, Andreas, kyrkoherde i
Almunge, Uppsala stift, prost,
172, 176, 199—201, 205, 208,
215, 217, 225, 234, 236, 241,
245, 261, 294, 304, 342, 344,
351, 402, 451, 453.
Torpadius, Elias, stadsnotarie i
Stockholm, slutl. handelsborg¬
mästare, borgarståndets sekrete¬
rare 1720, 340, 349, 369 f, 372.
Treffenhielm, Erik Gustaf, riddar-
husfiskal, slutl. riddarhuskam-
rerare, 320, 322, 365.
Troilius, Olaus, kyrkoherde i
Jämshög, Lunds stift, prost, 8,
30, 34, 74, 91, 98, 125.
Ulfsparre, Gustaf, överste, slutl.
generalmajor, 143.
Ullenius, Harald, kyrkoherde i
Timmelhed, Skara stift, prost,
172, 176, 186, 200 f, 208, 214,
217, 236, 262, 264, 284 f, 332,
344, 351, 365, 402, 451, 453,
486 f.
Ulrika Eleonora, d. y., drottning
av Sverige, 3, 10, 12—14, 16—
20, 25—29, 32—34, 36, 38 f,
41, 43, 45, 48—52, 61, 64—69,
71—73, 75—78, 82 f, 85—102,
105, 110—113, 127, 131, 133 f,
147—149, 165, 170 f, 173—175,
178—185, 187, 194, 197 f, 203
—208, 210, 213 f, 220—222,
225—228, 239 f, 249 f, 282, 308,
314, 334, 365, 367, 375, 378—
381, 389 f, 392, 398, 404 f, 408,
413, 415, 453—456, 473.
Unge, Jonas, vice pastor i Skarke,
Skara stift, slutl. kyrkoherde i
Lidköping, 4, 7,125.
Upmarck-Rosenadler, J., se Ro-
senadler, J.
Urbanovitz, Christopher, general¬
major, slutl. rysk general, 74.
Wallerius, Erik, kyrkoherde i Sto¬
ra Mellösa, Strängnäs stift,
prost, 8,125.
Wallerius, Nicolaus, kyrkoherde i
Tierp, Uppsala stift, prost,
slutl. amiralitetssuperintendent i
Karlskrona, 4, 6, 13, 52, 124.
Wallin, Georg, d. ä., superinten¬
dent i Härnösand, 9, 35, 38, 52,
64, 82, 86, 88, 91, 124, 129,
170 f, 178, 181, 183, 186, 203,
295, 298, 300.
Wallin, Georg, d. y., lektor i Här¬
nösand, slutl. biskop i Göteborg,
4, 9, 13, 21, 34 f, 38, 88, 91,
124, 126, 129, 167, 169.
Wass, David Valentin, kamrerare
i kammarkollegiet, 69.
Wattrang, Carl, assessor, slutl. lag¬
man, 47.
Weit, Lars Svensson, assessor, 323.
Wendalius, Jacobus, komminister
i Ingå, Åbo stift, slutl. kyrko¬
herde i Pojo, 39.
Werner, Johan Henrik, boktryc¬
kare, 90, 102, 339.
Westman, Lars, komminister i
Bromma, Uppsala stift, slutl.
kyrkoherde i Spånga, 190.
Wibjömsson, Andreas, lektor i
Linköping, kyrkoherde i Slaka,
Linköpings stift, prost, 172, 176,
181, 186, 188, 192, 208, 225,
249, 264, 294, 303, 318, 402,
451, 453, 487.
Victorin, Andreas, lektor i Skara,
slutl. kyrkoherde i Fogelås, Ska¬
ra stift, prost, 172, 176, 181,
185 f, 192, 203, 206, 257, 303,
314, 402, 451, 453, 486.
Victorin, Jonas, kyrkoherde i Se¬
gerstad, Skara stift, 7,125.
Wilhelm (troi.), prins av Hessen,
359.
Wolgenau, Gotthard, bokförare,
64.
Vulberg, Gustaf Otto, ryttmästare,
68.
500
Wulfwenstierna, Jonas, riddarhus¬
sekreterare, slutl. friherre, kam¬
marråd, 17, 19, 67, 73, 109 f,
112 f, 117, 184, 213 f, 233, 239,
269, 278, 281, 285, 289, 298,
306, 321, 345, 355, 368.
Zethrin, Ericus, konrektor, 253.
Åberg, Olof, kyrkoherde i Ros¬
lagsbro, Uppsala stift, 7, 125.
Åkerhielm, Samuel, d. y., sekrete¬
rare, slutl. friherre, riksråd, 63 f,
66, 81, 98 f, 131.
Östman, Nicolaus Brynolphi, stu¬
dent, slutl. kyrkoherde i Löde¬
rup, Lunds stift, 183.
ORTREGISTER
Acklinga, pastorat i Skara stift,
173, 176, 402, 451, 486.
Alfta, pastorat i Uppsala stift, 204,
381.
Allbo, härad i Växjö stift, 177.
Algutsboda, pastorat i Växjö stift,
4, 8, 125.
Almunge, pastorat i Uppsala stift,
172, 402.
Arboga, 4, 8, 125, 172, 177, 181,
186, 402, 486. Kontraktet, 177.
Asker, härad i Strängnäs stift, 8.
Aspö, pastorat i Strängnäs stift,
125, 168. Kontraktet, 176.
Berg, pastorat i Härnösands stift,
172, 178, 186, 402, 486.
Berga, by i [Stockholms-] Näs soc¬
ken, Uppsala län, 18.
Bergslagen, 145, 431.
Bettna, pastorat i Strängnäs stift,
24, 172, 176, 201, 402, 451.
Bjerno, pastorat i Åbo stift, 4, 8,
125.
Blekinge, 308, 328, 402, 435, 486.
Bogesund (nu Ulricehamn), 402,
486.
Bohus län, 23, 78 f, 182, 294, 328.
Bollnäs, pastorat i Uppsala stift,
124, 172, 402, 486. Prosteri, 176.
Borgå, stad i Viborgs stift, 251,
269, 279, 402, 487.
Borås, 4, 7, 125
Botkyrka, pastorat i Strängnäs stift,
168.
Bottnaryd, pastorat i Skara stift, 7,
125.
Braunschweig, tysk stad, 247.
Bro, pastorat i Göteborgs stift, 9,
126, 168.
Bro, härad i Uppsala stift, 18.
Bro (Roslagsbro), pastorat i Upp¬
sala stift, 125.
Bromma, pastorat i Uppsala stift,
190.
Börstil, pastorat i Uppsala stift, 38,
124. Kontraktet, 6.
Daga, härad i Strängnäs stift, 7.
Dalarne, 8, 346.
Dalsland, 178.
Danmark, 191, 246, 262, 308.
Dorpat, 338.
Dunker, pastorat i Strängnäs stift,
4, 125, 168.
Edsberg, härad i Strängnäs stift, 8.
Elfsyssel, kontrakt i Göteborgs
stift, 168, 177.
England, 32, 262, 281.
Eskilstuna, 4, 8, 125, 168.
Eskilstuna län, 435.
Estland, 441.
Estuna, kontrakt i Uppsala stift, 7.
501
Falun, 243, Gruvan, 56
Fellingsbro, kontrakt i Västerås
stift, 177.
Finland, 67, 82, 136,, 204, 284,
311, 381.
Finnmarken, i Hälsingland, 204,
381.
Frankrike, 27, 83, 87.
Fredrikshald, stad i Norge, 108.
Fridlevstad, pastorat i Lunds stift,
8, 125.
Frustuna, pastorat i Strängnäs stift,
7, 125, 168. Kontraktet, 176
Funbo, pastorat i Uppsala stift, 4,
124.
Fågelås, pastorat i Skara stift, 7,
125.
Fägred, pastorat i Skara stift, 7,
125.
Färentuna, pastorat i Uppsala stift,
124. Kontraktet, 6.
Färila, pastorat i Uppsala stift,
204, 381.
Färnebo (nu Västerfärnebo), kon¬
trakt i Västerås stift, 177.
Glanshammar, härad i Strängnäs
stift, 7.
Gotland, 435.
Gotlands stift, se Visby stift.
Gran, kontrakt i Uppsala stift, 7.
Gratist vallis, se Nådendal.
Grimsten, härad i Strängnäs stift,
8.
Gripsholms län, 435.
Grönby, pastorat i Lunds stift, 402.
Gärdslösa, pastorat i Kalmar stift,
9, 126.
Gästrikland, 6, 176.
Gävle, 175, 202, 204, 253, 259,
318, 320, 341, 346, 348.
Gävleborgs län, 289, 318, 320, 326,
331, 341, 346, 348.
Göteborgs och Bohus län, 435.
Göteborg, 44, 126, 144, 181, 308,
337, 402, 486. Gymnasium, 144.
Konsistorium, 78 f, 83, 177.
Göteborgs stift, 9, 13, 23, 48, 52,
61, 81, 90 f, 168, 177, 186, 189,
201, 254.
Habo, pastorat i Skara stift, 4, 7,
125.
Hagunda, härad i Uppsala stift, 6.
Halland, 23, 79, 328, 435.
Halmstad, 9, 126, 168, 293. Pros¬
teri, 177.
Hardemo, härad i Strängnäs stift,
8.
Hedemora, 175, 192, 369.
Helsingfors, 98, 206, 264.
Holland, 262.
Hudiksvall, 318.
Husby (-Erlinghundra), pastorat i
Uppsala stift, 125.
Husby Skederid, kontrakt i Upp¬
sala stift, 6, 124.
Hällestad, pastorat i Linköpings
stift, 362.
Hälsingland, 6, 191, 204, 381.
Härnösand, 126, 320. Gymnasium,
409. Konsistorium, 178, 191,
203 f, 380.
Härnösands stift (Superintenden-
tia), 5, 9, 13, 23, 30, 52, 132 f,
169, 178, 186, 203, 209 f, 254,
295, 298, 300.
Hästekälla, by i Morlanda socken,
Göteborgs och Bohus län, 182.
Hölebo, härad i Strängnäs stift, 7.
Hölö, pastorat i Strängnäs stift,
168, 251.
Jämshög, pastorat i Lunds stift, 8,
125.
Jämtland, 178, 341, 346.
Jönköping, 172, 177, 186, 199,
402, 487.
Jönköpings län, 177, 435.
Jönåker, härad i Strängnäs stift, 7.
Kalmar, 10 f, 126. Konsistorum,
248.
502
Kalmar län, 435.
Kalmar stift, 9, 13, 23, 30, 52, 168,
177, 186, 254, 298.
Karlberg, slott i Solna socken,
Stockholms län, 228, 230, 233,
351—353, 355 f.
Karlskoga, 178, 184.
Karlskrona, 9, 428.
Karlstad, 126.
Karlstads stift, 9, 13, 23, 30, 52,
144, 169, 178, 184, 186, 298,
303.
Kassel, stad i Hessen, 398.
Kind, kontrakt i Göteborgs stift,
177.
Konga, härad i Växjö stift, 177.
Kopparbergs län, 435.
Korpo, pastorat i Åbo stift, 174,
177 f, 402, 487.
Kristianstads län, 435.
Kronobergs län, 435.
Kumla, härad i Strängnäs stift, 7.
Kvidinge, pastorat i Lunds stift,
8, 125, 402, 486.
Köpenhamn, 191.
Köping, kontrakt i Västerås stift,
177.
Lagunda, kontrakt i Uppsala stift,
7.
Lappmarken, 203, 380.
Lappo, pastorat i Åbo stift, 95.
Limingo, pastorat i Åbo stift, 95.
Linköping, 104, 124, 167, 181, 249,
402, 486. Konsistorium, 362.
Linköpings stift, 7, 13, 21, 23, 30,
139, 141, 176, 186, 192, 249,
303, 403.
Livland, 441.
Lommaryd, pastorat i Linköpings
stift, 125, 362.
Lund, 167, 289. Akademistaten,
198. Konsistorium, 136, 177.
191. Magistraten, 198.
Lunds stift, 8, 13, 23, 30, 48, 52,
68 f, 91, 97 f, 124, 168, 177—
179, 186, 196, 376.
Lundby, se Stora Lundby.
Lundo, pastorat i Åbo stift, 124.
Madesjö, pastorat i Kalmar stift,
177, 186, 402.
Medelpad, 178, 341, 346.
Medelstad, kontrakt i Lunds stift,
125.
Medeltredingen, kontrakt i Visby
stift, 178, 186, 487.
Munktorp, kontrakt i Västerås
stift, 177.
Nora, kontrakt i Västerås stift, 177.
Norberg, kontrakt i Västerås stift,
177.
Norge, 54, 108, 191.
Norra Tjust, kontrakt i Linköpings
stift, 402, 486.
Norrköping, 11, 62, 104, 106, 109,
141, 172 f, 176, 183, 186, 402.
Norrland, 208, 318, 320, 326, 331,
336, 341, 348.
Norunda, härad i Uppsala stift, 6.
Nyed, pastorat i Karlstads stift,
126, 169, 178, 402, 486.
Nyköping, 4, 7, 15, 125, 151, 160,
457, 466.
Nyköpings län, 176.
Nylands och Tavastehus län, 435.
Nådendal (Gratiae vallis), pastorat
i Åbo stift, 124.
Närke, 23, 176, 435.
Näs, socken i Bro härad, Uppsala
län, 18.
Odensala, pastorat i Uppsala stift,
125.
Oppunda, härad i Strängnäs stift,
7.
Oppvidinge, härad i Växjö stift,
177.
Fernau, stad i Livland, 71 f. Kon¬
sistorium, 29.
Polen, 246.
503
Riddarholmen, församling (kyrka)
i Stockholm, 6, 23, 46, 48, 124,
167, 190.
Rosenbad, Stockholm, 355.
Rosenhaneska huset, Stockholm,
223, 233 f, 239, 243.
Roslagen, 204, 435.
Rättvik, pastorat i Västerås stift, 8.
Rönö, härad i Strängnäs stift, 7.
Sachsen-Gotha, 246.
Sala, kontrakt i Västerås stift, 177.
S:ta Clara (och Olai), församling
(kyrka) i Stockholm, 3, 6, 14,
21, 69, 124, 174, 176, 178, 201,
373.
S:t Jacob (och Johannes), försam¬
ling (kyrka) i Stockholm, 6, 124,
167, 186, 188, 402.
S:ta Maria (Magdalena), försam¬
ling (kyrka) i Stockholm, 6, 74,
75,124, 167.
Satakunta, Nedre, 136.
Segerstad, pastorat i Skara stift, 7,
125.
Selaö, kontrakt i Strängnäs stift,
176.
Selebo, härad i Strängnäs stift, 7.
Simtuna, kontrakt i Uppsala stift,
6, 176.
Skara, 125, 129, 172, 181, 303,
339, 402. Gymnasium, 451, 486.
Skara stift, 7, 13, 21, 23, 30, 52,
79, 133, 143, 173, 177, 179, 186,
192, 201, 254, 303, 339.
Skaraborgs län, 23, 435.
Skederid, se Husby Skederid.
125.
Skarke, pastorat i Skara stift, 4, 7,
Skåne, 97, 178, 189, 196, 289, 294,
308, 310, 321 f, 328, 376, 476,
486.
Slaka, pastorat i Linköpings stift,
402, 486.
Sollentuna, härad i Uppsala stift, 6.
Solna, pastorat i Uppsala stift, 124.
Kontraktet, 6.
Sotholm, härad i Strängnäs stift, 7.
Spånga, pastorat i Uppsala stift,
190.
Stafringe, pastorat i Göteborgs
stift, 402, 486.
Stockholm, 13, 18, 31, 44 f, 55, 70
f, 96, 103 f, 113, 121 f, 124, 131,
141, 148, 153, 163, 167, 180 f,
187 f, 196, 202, 289, 292, 303,
337, 355, 422, 440. Konsisto¬
rium, 24, 55, 63, 82, 89, 190,
250, 253, 271, 287, 298, 302.
Stockholms län, 435.
Stora Kopparbergsbergslagen, 56.
Stora Lundby, pastorat i Göte¬
borgs stift, 177.
Stora Malm, pastorat i Strängnäs
stift, 4, 7, 125, 168.
Stora Mellösa, pastorat i Sträng¬
näs stift, 125.
Stora Tuna, pastorat i Västerås
stift, 4, 8, 125, 168, 172, 177,
186, 402, 486.
Strängnäs, 167, 181, 451, 487.
Konsistorium, 7, 24, 176.
Strängnäs stift, 7, 13, 23 f, 30, 52,
58, 98, 132, 177, 186, 201, 303,
309.
Strömsholms län, 435.
Sund, pastorat på Åland, Åbo stift,
8.
Sundbo, härad i Strängnäs stift, 7.
Sundsvall, 318, 320, 341, 346.
Sunnerbo, härad i Växjö stift, 177.
Svartlösa, härad i Strängnäs stift, 7.
Svartsjö län, 435.
Särestad, pastorat i Skara stift, 7.
Söderala, pastorat i Uppsala stift,
173, 183, 212, 297.
Södermanland, 23, 193, 435.
Södertälje (Tälje), 5, 7, 125, 167,
248.
Tierp, pastorat i Uppsala stift, 4,
124. Kontraktet, 6.
504
Tillinge, härad i Uppsala stift, 6.
Timmelhed, pastorat i Skara stift,
176, 186, 402.
Torneå, 191.
Torslunda, pastorat i Kalmar stift,
5, 9, 126.
Trosa, 247.
Tuna, se Stora Tuna.
Tyska församlingen i Stockholm,
202.
Tyskland, 10, 246, 398, 441.
Tälje, se Södertälje.
Töfsala, pastorat i Åbo stift, 4, 8,
125, 168.
Uddevalla, 172, 177.
Uleåborg, stad i Åbo stift, 4, 8,
125, 168, 177 f, 186, 402, 487.
Umeå, 4, 9, 126, 137, 203 f, 208,
241, 380.
Uppland, 18, 435.
Uppsala, 10, 19, 25, 34, 36, 47,
50—56, 89, 114 f, 123, 148, 167,
235, 279, 291, 296, 380, 390,
454. Konsistorium eller teol. fa¬
kultet, 5, 24, 42, 55, 72, 124,
190 f, 204, 282, 287, 380, 402,
440, 454 f. Universitetet, 136,
201, 241, 291.
Uppsala län, 176, 182.
Uppsala stift, 6, 13, 17, 23, 52, 98,
176, 201.
Vadstena län, 435.
Vaksala, härad i Uppsala stift, 6.
Vamlingbo, pastorat i Visby stift,
81 f, 169.
Varberg, 9, 68, 126. Kontraktet,
177.
Vasa, stad i Åbo stift, 10.
Vassunda, kontrakt i Uppsala stift,
6.
Veckholm, kontrakt i Uppsala stift,
7.
Vemmenhög, kontrakt i Lunds
stift, 402.
Vessland, pastorat i Uppsala stift,
176, 183, 186 f, 303, 402, 486.
Viborgs och Nyslotts län, 435.
Viborgs stift, 9,13, 47,136 f, 143 f,
168, 208, 251, 402.
Wien, 257.
Vikorne, kontrakt i Göteborgs stift,
177.
Villand, kontrakt i Lunds stift,
125.
Villåttinge, härad i Strängnäs stift,
8.
Vinberg, pastorat i Göteborgs stift,
173, 177, 186, 402, 486.
Virmo, pastorat i Åbo stift, 8, 125.
Visby stift, 9, 81, 94, 169, 178, 186,
271, 288, 402, 487.
Wittenberg, stad i Sachsen, 60.
Vreta (Vreta kloster), pastorat i
Linköpings stift, 125.
Vrigstad, pastorat i Växjö stift, 4,
8, 125.
Våla, kontrakt i Uppsala stift, 176.
Härad, 6.
Vänersborg, 7, 125, 207, 329, 366,
386.
Värmland, 178, 293, 346, 435.
Västerbotten, 132 f, 178, 241, 289,
435.
Västerdalarne, 177.
Västernorrland, 300 f, 336, 435.
Västerrekarne, kontrakt i Sträng¬
näs stift, 8, 176.
Västerås, 10 f, 13, 125, 317. Kon¬
sistorium, 177, 319.
Västerås stift, 8, 23, 30, 52, 94,
145, 176, 186.
Västmanland, 133, 311, 435.
Växjö, 125.
Växjö stift, 8, 13, 23, 30, 52, 58,
132, 135 f, 144 f, 168, 177, 179,
186, 199.
Ystad, 4, 8, 71, 125.
Zweibriicken, 105.
505
Åbo, 71, 167. Hovrätt, 338. Kon¬
sistorium eller teol. fakultet, 10,
17, 29, 76, 82, 95, 178, 319, 363.
Åbo stift, 8, 13, 23, 52, 136 f, 139,
143, 168, 177 f, 186, 201, 208,
243 f.
Åbo och Björneborgs län, 435.
Åland, 125, 137, 177. Kontraktet,
136.
Ångarp, pastorat i Skara stift, 402.
Ångermanland, 178, 341, 346.
Älvsborgs län, 23, 311, 435.
Öknebo, härad i Strängnäs stift, 7.
Öland, 191, 435.
Ör, pastorat i Karlstads stift, 178,
184
Örebro, 7, 11, 103, 125, 153, 167,
172, 176, 181, 186, 196, 256,
402, 459, 486. Härad, 7.
Örebro län, 182, 256.
Ösel, 441.
Österbotten, 70, 73, 82, 136, 139,
177, 435.
Österdalarne, 177.
Östergötland, 435.
Österrekarne, härad i Strängnäs
stift, 8, 176.
Östhammar, 367 f.
SAKREGISTER
Registret gör ej anspråk på fullständighet beträffande anförda belägg.
ABC-böcker, 87.
Adeln, 41, 46, 119, 130, 192, 196
—198, 244, 287, 425, 437, 439,
467, 475, 479.
Adl. sköldemärke, 302. Se även
Besvär, Deputationer, Frälse,
Jus patronatus, Privilegier, Rid-
derskapet och adeln.
Adelsfanan, 130.
Akademier, akademiska lärare,
11, 49, 85, 115, 121, 134, 136,
140, 145, 150—153, 157, 159,
198, 239, 291 f, 307, 332, 400,
456—459, 461, 463 f, 466, 469.
Betjänte, 155 f, 462 f. Teol.
doktorer, 150 f, 456, 458, 464.
Se även Studenter.
Akademikansler, 272 f, 291, 333.
Allmogen, 128, 130, 136, 138, 147,
158, 292—294, 330, 367, 426 f,
454, 465, 475, 477.
Altare, 138.
Aitarläge, 130, 315.
Altarmat, 263, 293.
Amiralitetet, 427 f. Amiralitets-
konsistorium, 9. Amiralitets-
medlen 428.
Annexhemman, se Prästannex-
hemman.
Antikvitetskollegium, 407.
Apotekare, 439.
Arkiv. Riksarkiv, 85, 292, 364.
Kyrkoarkiv, 141, 406 f. Se även
Consistorium regni och Präste¬
ståndet.
Armén, militiestaten, 51, 112, 130,
136, 138, 143, 146, 155, 269,
276, 333, 363, 423, 426 f, 438,
462. Se även Mönstring, Möten.
Armianer, 32.
Arrende, 240.
Arrest, 425.
506
Arv, arvskifte, 117, 135, 158, 295,
337, 398, 465.
Arvfurste, 117, 392, 421.
Arvföreningen, 11, 15—17, 19 f,
23, 103, 106, 109 f, 113, 392,
415. 1544 års arvförening 114,
123, 390. 1604 års arvförening,
104, 106, 109. 1690 års arvför-
ening, 106, 110. Se även Suc¬
cessionsordningen.
Augsburgska trosbekännelsen, 22,
28, 59, 114, 123, 148, 150, 390,
452, 454, 457.
Auktionsverk, 302 f.
Aurea bulla, 58.
Avelsgård, 476.
Avkortning, 110, 152, 410, 458,
483.
Avvittring, 191.
Bakugnspenningar, 144.
Bankoförsäkringar, 80.
Bankoverket, se Rikets ständers
bank.
Barnhus, i Stockholm, 121, 400.
Barnhustunnan, 152.
Befordran, 233, 474.
Begravningar, 138, 247, 281, 288.
Begravningsmedaljer 82, 84,
210. Begravningspenningar 34,
99, 82, 138, 210.
Bergverk, bergsbruk, 10, 133, 145,
407, 409, 431.
Bergskollegium, 431. Instruktion
327, 329, 431.
Bergsting, 431.
Besvär. Prästeståndets (och svar
därpå), 10, 17, 20, 23, 34, 37 f,
49—53, 63 f, 66, 70, 72, 81, 88,
91 f, 95, 98—102, 131—147,
164 f, 173, 182—184, 199, 209,
229, 231—233, 236—238, 240,
243, 251—253, 259, 287, 293—
295, 317, 322, 330, 334, 339,
365, 482. Adelns, 74—76, 91 f,
99, 172, 194, 198, 208, 223, 441,
445, 475. Bondeståndets, 76,
260, 263, 274, 279, 284, 287,
290, 292, 294, 298, 304, 308,
310, 315. Krigsbefälets, 208.
Ståndens i allmänhet, 80, 187.
Betjänte, se Kronobetjänte, Skol-
och gymnasiebetjänte.
Bevillning, 80, 86, 88, 120 f, 145,
157, 257 f, 399, 464, 480.
Bibeln, på lapska, 380.
Bibelkonkordans, Halenii, 183 f,
213, 294, 297.
Bibeltryckstunnan, 152, 407, 458.
Bibelverk, Gezelii, 20, 28, 34, 81,
90, 94, 99, 165 f, 297, 367. Mo¬
lins, 34.
Bibliotek, 291.
Bibliotekarien, kungliga, se Kans¬
liet.
Biskop, 37, 48—52, 56, 60, 64, 72,
83 f, 90, 97, 107, 115 f, 121,
126, 137, 147, 149—152, 155,
157, 159—161, 163, 165, 173 f,
178, 194, 253 f, 255, 261 f, 270
f, 273, 285 f, 297, 302, 305, 317,
327, 332, 336, 351, 379, 391,
399 f, 407, 413, 437, 461 f,
464—467, 469—474. Biskops¬
gårdar, 107, 154, 158, 460 f,
464. Biskopsäng, 403. Biskops¬
val, 121, 265 f, 399, 437, 466—
448, 450—452, 456 f. Biskops¬
vigning, 25, 36, 55.
Bokbindare, 87, 100.
Bokförare, 64, 85.
Boktryckare, 85, 87, 90, 99 f, 253,
292.
Bondeståndet, 79, 86, 100, 119,
189, 200, 320 f, 335, 337, 347,
350, 354, 358, 368 f, 395, 413,
426, 440, 473. Se även Besvär
och Privilegier.
Borgare, borgerskap, 41, 157, 392,
432, 441, 446, 463.
Borgarståndet, 46, 73, 79, 170,
185, 192, 295, 320 f, 323—325,
329, 347, 353 f, 358, 360, 363,
507
369, 378, 413, 418, 473. Se även
Besvär och Privilegier.
Borgmästare, 132, 162 f.
Bouppteckning, 135.
Brudskatt, 104, 117, 393.
Brudvigsel, bröllop, 161, 293.
Bruksägare, 408.
Brunswikska kongressen, 247.
Bytesgods, 327.
Båtsman, 136, 143, 146, 155, 462.
Båtsmanshåll, 136, 155, 427, 462.
Bön, böneformulär, 72, 86, 138,
160 f, 227, 281 f.
Bönböcker, 87.
Böndagar, 136.
Böndagsplakat, 34, 323, 326.
Bönder, se Allmogen.
Börd, bördsrätt, 308, 313, 331,
334, 340—343, 345, 478.
Böter, 108, 128, 132, 142 f, 145,
159, 172, 288, 403, 415, 425. Se
även Dagsverken, Edsöresplikt,
Sakören.
Caution, garanti 127, 247.
Censor librorum, 292, 302.
Censur, 72, 85,183, 292.
Charta sigillata, 80.
Civilbetjänte, 75, 119, 276, 363.
Clerus comitialis, 78, 243, 454. Se
även Prästeståndet.
Clerus regni, 452.
Comitialstadgama, 324.
Consistorium, 5, 28, 49, 56, 69, 83,
85 f, 90, 92, 101, 116, 121, 123,
137, 141, 143, 146, 152 f, 157,
159, 161, 163, 172, 178, 181,
187, 190, 194, 248, 250, 254,
259, 265, 279, 282, 297, 303,
322, 324, 327, 332 f, 364, 399 f,
407, 437 f, 447 f, 451 f, 459,
464—467, 469, 471—474. Fält¬
konsistorium 143. Hovkonsisto¬
rium 63.
Consistorium comitiale, 172, 208,
302, 348, 375—377, 450.
Consistorium regni, 14, 165, 327,
362. Arkiv 364, 366.
Dagsverken, 138, 154, 288, 333,
405, 461.
Dammspann, 152, 411.
Defensionsverket, se Försvarsvä-
sendet.
Deputationer, 327, 332, 348, 354,
378, 395, 440 f, 484. Adelns
antal i deputationerna, 224,
229 f, 232, 238, 254. För adels¬
privilegierna, 208, 210 f, 214,
217, 223, 285 f, 313, 325, 335,
337, 342, 346. Till bankoverkets
överseende, 19, 54, 76. För de-
putationsverket, 80. För gransk¬
ning av flyktingskommissionens
förvaltning, 296. Över freds-
verket, 80, 308 f. Ang. hertigen
af Holstein, 262, 285, 321. Över
krigsbefälets besvär, 203, 214 f.
Ang. mynttecknens avskaffan¬
de, 49. Över regeringsformen,
arvföreningen och valakten,
36 f, 39, 41, 217, 253. Över
ständernas kommission, 201.
Se även Justitiedeputationen,
Kommersdeputationen, Kontri-
butionsdeputationen, Sekreta
deputationen, Statsdeputationen,
Upphandlingsdeputationen.
Domare, 128, 135, 163, 403, 425 f,
431, 443.
Domkapitel, se Consistorium.
Domkyrkor, 1521, 154, 458, 460.
Domkyrkosysslomän, 152, 459.
Domkyrkotunnor, 10, 12, 20, 107,
152, 154, 182, 458, 460.
Domstol, 142 f, 172, 198, 282,
300 f, 343, 425, 484.
Donationer, 117, 151,157, 392.
Dop, 161, 467.
Dragonhållet, 107, 292.
Dragonränta, 25, 134.
Duellsplakatet, 276.
33—601227
508
Durchmarscher, 107, 135, 154.
Durchtågsgärd, 86, 293, 461, 476.
Dykeriväsendet, 428.
Eder, svordomar, mened, 54, 99,
107, 113, 128, 132, 162, 172,
281 f, 321, 349, 403 f, 415 f,
427, 468. Se även Hyllningsed,
Prästed, Rådet och Konunga¬
försäkran.
Edsöresplikt, 395.
Exekution, exekutionsordning,
276, 422.
Faktorier, 426.
Fattigdom, fattiga, 50 f, 65 f, 68,
94, 108, 128, 130, 134, 137, 140,
144—146, 187, 290, 358, 363,
443.
Fiske, 137.
Fjärdingsman, 142, 162, 469. Se
även Kronobetjänte.
Flottan, 209, 422, 427 f.
Flyktingar, flyktingsmedlen, 26,
29, 39, 51, 60 f, 65—68, 94,
141, 344.
Formula concordia, 21 f, 25, 28.
Fortifikationsstaten, 426.
Fred, fredsverket, 58, 74, 80, 179,
193, 205, 308 f, 375.
Frihetsår, 143 f.
Frälse, 26, 39, 42, 46, 88, 92,
129 f, 144, 154, 157 f, 295, 313,
316, 327, 333, 345, 350, 463 f,
472, 478—480. Frälsegods, 91,
130, 144, 188, 471, 478. Frälse¬
jord, 317, 359. Frälseköp, 460.
Frälseränta, 479.
Frälsebönder, 42, 366, 477 f.
Frälsehemman, 39, 41 f, 46, 74,
88, 97, 129, 140, 154, 189, 239,
248, 255, 285—287, 294, 313,
317, 345, 350, 464, 471, 475,
477, 479—481, 483.
Främmande trosbekännare, 116 f,
281, 306, 323, 330, 391, 444—
449, 457.
Furstar 397. Deras underhåll 117,
392.
Fångar, 138.
Fältmarskalk, 396, 426, 436.
Fästningar, 115, 151, 391, 426,
457.
Föreningsakt, se Valakt.
Förläning, 117, 151, 240, 247, 392,
464.
Förordningar, kungl, plakater, 53,
108, 112, 130, 135, 137 f, 140 f,
276, 293, 354, 393, 404 f, 416,
436.
Förpantning, 240.
Församling, se Pastorat.
Försvarsväsendet, 35, 58, 198,
422, 427.
Generalamiral, 450.
Generalfälttygmästare, 426.
Generalguvernörer, 419, 434, 450,
470. Instruktion 435.
Generalguvernement, 435, 443.
Generalissimus, 29, 54, 63.
Generalkvartermästare, 426.
Generalmilitieavräkningskontoret,
426.
Generalstaben, 75, 80.
Gods, 444.
Gratial, 248, 256.
Gruvting, 431.
Gudstjänst, gudstjänstformer,
137 f, 142, 151, 154, 160—162,
273, 359, 404, 414, 460, 467 f.
Gäldcns betalning, 47, 257.
Gärder, 107, 120, 131, 135, 154 f,
292 f, 333, 399, 405, 407, 410,
416. Se även Durchtågsgärd.
Gästning, 154, 292, 461.
Gästgiveri, 476 f.
Hammarting, 431.
Handeln, 70, 73, 156, 297, 307,
391, 431 f, 463.
Hantverk, hantverkare, 31, 247,
260, 305, 307, 391, 432.
509
Helgdagar, 404.
Hemgång, 162.
Hemmansränta, 294.
Historiographus regni, 292.
Hospital, 53, 121, 132, 136, 152 f,
330, 400, 406, 458 f.
Hospitalshemman, 107.
Hovkansler, 85, 428.
Hovkonsistorium, se Consisto¬
rium.
Hovkvartermästaren, 359.
Hovpredikant, vid kungl, hovet,
115, 391, 458, 466. Huspredi¬
kant, 159 f.
Hovrätt, 35, 69, 146, 244, 275,
301, 336—399, 419, 424 f, 432,
450. Assessorer, 265, 276, 424,
450. Hovrättsråd, 276, 424. Pre¬
sidentskap, 424.1 Dorpat, 338.1
Jönköping, 178, 200, 344 f. I
Stockholm, 276, 296, 344 f, 424.
I Abo, 338.
Humlegård, 156, 463.
Husbondehåll, 310.
Husesyn, husesynsordning, 132 f,
146, 311, 333.
Hyllningsakt, 18; Ulrika Eleonora,
43, 58, 65 f. Fredrik, 277—281.
Se även Valakt.
Hyllningsed, ständernas, 223, 226,
279 f. Se även Prästeståndet.
Häradsfogde, 140, 333. Se även
Kronobe tjänte.
Häradshövding, 132, 146, 337,
478.
Häradshövdingeränta, häradshöv-
dingepenningar, 155, 200, 275,
338, 344 f, 426, 450, 461, 475.
Häradsnämnd, 337.
Häradsskrivare, 132.
Häradsting, 301.
Indelningsverket, 155, 328, 427,
462.
Inhysehjon, 138.
Inkvartering, 70, 84, 86, 107,
134 f, 143, 154, 189, 194, 292,
312, 233, 367, 405, 407, 411,
461.
Insocknehemman, 239.
Intresse, se Ränta.
Jordebok, 132, 294.
Jordepant, 479.
Jordköp, 477 f.
Josephi Judiska historia, 83, 87,
336.
Judar, 32, 49, 351, 369.
Jus collationis, 474.
Jus patronatus, 92, 107, 121, 153,
161, 172, 230, 246, 255, 285—
287, 295, 328, 400, 438, 446,
460, 471 f, 474, 485.
Jus prsesentandi 474.
Jus tertii 179.
Justitiedeputationen, 200, 203,
258, 275 f, 300, 308, 313, 334,
337, 339, 344, 348.
Justitiekanslern, 85, 259, 340, 426,
444.
Justitien, se Rättskipning.
Justitierevisionen, 51 f, 69, 74, 81,
90 f, 191, 244, 420, 422. Be-
tjänte, 49, 276, 340, 344 f.
Stadga, 422.
Justitiestaten 144, 336, 338, 340,
395.
Järn, 165.
Kalendariet, 53, 71.
Kammarkollegium, 42, 57, 68 f,
127, 130, 132, 145, 184, 287,
289, 291, 293, 297, 314, 318,
320, 322, 324 f, 412, 426, 430,
432 f, 483. Instruktion, 327.
Kammarråd, 430. President¬
skap, 430. Se även Generalmili-
tieavräkningskontoret.
Kammarrevisionen, 415, 432. In¬
struktion 327, 331, 356. Fiskaler
432. Presidentskap 432.
Kanslikollegium, kansliet, 51 f, 77,
80, 85, 127, 173, 175, 185, 194,
196, 244, 252 f, 263, 265 f, 269,
283, 286, 289, 291, 310, 318 f,
510
331, 407, 428—430. Biblio¬
tekarie, 291 f. Kanslibetjänte,
85, 127, 314. Kanslipresident,
77, 101, 127, 263 f, 268—270,
272, 419, 422—424, 428, 443,
450. Kansliråd, 291, 310, 428 f,
444. Expeditionsordning, 429.
Kansliordningen, 74, 80, 84—87,
229 f, 243, 250, 291, 296, 298,
310, 394, 429 f.
Kanslitaxan, 331.
Kaperi, 44.
Kaplan, 107, 134, 139, 154—156,
409, 411, 446, 460—462. Se
även Prästerskapet.
Kaplansbord, 140, 411.
Kaplansboställe, 107, 136, 145,
152, 154 f, 333, 411, 461 f.
Kaplanshemman, 136, 152, 458,
460.
Kaplansstom, 155, 460, 462.
Katekesen, 21, 25, 87.
Katekesförhör, 143, 403, 448.
Kirurg, 239.
Klockare, 131, 136, 154—156,
460—462.
Klockarebord, 152, 154 f, 458,
460—462.
Klockringning, 144.
Klädcordning, 231, 247.
Knektehållet, 136, 155, 427, 461 f,
480.
Kollegierna, 32, 77, 81, 115, 119,
265 f, 352, 367, 390, 399, 417,
419, 422—424, 434, 436—438,
448, 474. Instruktioner, 327,
340, 435, 484. Presidentskap,
424, 434, 443, 450, 485. Se även
Amiralitetskollegium, Bergskol¬
legium, Kammarkollegium,
Kanslikollegium, Kommerskol¬
legium, Krigskollegium.
Kollekt, 24, 86, 108, 141, 145,
203, 322, 380, 406. Se även
Sammanskott.
Kommersdeputationen, 200, 202,
231, 247, 302 f., 312, 326, 334.
Kommerskollegium, 80, 127, 268,
271, 279, 284, 286, 297, 299,
305, 307, 316, 323, 325 f, 336,
349, 432. Instruktion, 327—331,
432. Assessorer, 432. Kommer¬
seråd, 432. Kommissarier, 432.
Presidentskap, 432.
Kommissioner, 132, 201, 239.
Ang. kyrkoherdars tillsättning,
121, 400. Ang. pastoraten, 74.
Ang prästgårdshusen, 133. Över
upphandlingsdeputationen, 41,
76, 201 f, 211, 216, 239, 272.
Över P. Brenner, 256, 294, 305.
Över J. Folcker, 72. Över Görtz,
27, 40 f, 73, 76, 84.
Konfiskationsmedel, 49.
Konkordieboken, liber coneordiar,
58 f, 123, 148, 150, 390, 454,
457.
Konkordieformeln, formula con¬
eordiar, 21 f, 25, 28, 106.
Konsistorier, se Consistorium. Se
även resp. stift.
Kontrakt, knekte- och båtsmans¬
håll-, 427.
Kontribution, 25, 35, 41 f, 46 f,
58, 73, 79, 86, 89, 97, 120, 129,
136, 139 f, 157, 209 f, 216,
239 f, 257 f, 275, 292, 350, 399,
410, 416, 464, 476.
Kontributionsdeputationen, 23,
39, 44, 97, 194, 196, 198, 209,
216, 257.
Kontributionsplakatet, 26, 38, 47,
70, 80, 130, 209, 275, 278.
Kontributionsränteriet, 80.
Konungaförsäkran, 113—122 f,
252, 264, 268, 270 f, 281 f,
415 f. Gustaf II Adolfs, 151,
160, 426, 457. Karl X Gustafs,
106, 109. Karl XI:s, 114, 123.
Ulrika Eleonoras, 26, 28, 33,
35 f, 41, 43 f, 100, 390. Fredrik
I:s, 54, 222, 224—226, 229,
511
252, 267 f, 270 f, 281 f, 297,
306, 389—401, 429, 440, 451—
453, 473.
Konungamakten, 347, 349, 352,
419.
Konungaval, 104, 110 f, 113 f,
354, 421, 440.
Kredit, enskildas, 130.
Krig, krigstjänst, 35, 119 f, 131,
134, 151, 209, 398, 461.
Krigsauditör, 340.
Krigsbefälet, 44, 203, 208, 214,
218, 413, 427. Se även Besvär,
Deputationer.
Krigsgärden, 47, 120, 135, 148,
292, 294, 405, 410.
Krigskollegium, 326, 426. Krigs¬
råd 426, Presidentskap 426.
Krigsrätt, 143.
Kronobetjänte, 10, 107, 128, 132,
141 f, 145, 292, 333, 403, 405,
410, 431, 459. Se även Fjär¬
dingsman, Häradsfogde.
Kronofogde, 58, 141, 142 f, 314,
333, 459.
Kronohemman, 61, 134, 154, 333,
460.
Kronoräntor, 463.
Kronotionde, 133, 293, 408, 411,
464, 476, 480.
Kröning, 25, 34, 43, 47, 50—52,
54—56, 99, 149, 183, 235 f,
255, 274—277, 415, 439.
Kungsgårdar, 138.
Kvarnar, 152, 156, 458, 463.
Kyrkor, kyrkobyggnad, 121, 134,
136, 138, 140 f, 146, 152—154,
162, 166, 289, 367, 400, 405,
408, 458 f, 468, 475—477.
Kyrkobetjänte, 68, 131, 136, 154.
Kyrkoceremonier, 160, 465, 467.
Kyrkofrid, 162, 469.
Kyrkogård, 475—477.
Kyrkohemman, -gods, 133, 459.
Kyrkoherde, 132—134, 139, 142,
144—146, 151, 153—156, 158,
162, 188, 191 f, 285, 391, 406,
408, 410, 423, 451, 457, 460—
462, 469, 471—473. I städerna,
115, 121, 152, 154, 400, 407,
458, 460. På landet, 115, 121,
152, 155, 400, 407, 458, 461.
Tillsättning, 121, 399 f, 437,
446.
Kyrkohärbärge, 139 f, 152 f, 158,
411, 458.
Kyrkoinspektor, 289.
Kyrkoinventarium, 407.
Kyrkoordningen, kyrkolagen, 21 f,
28, 33, 58, 83, 107, 116, 121,
123, 132, 136, 144, 146, 152,
159, 161, 179, 191, 248 f, 252 f,
255, 261, 281, 285, 287, 289,
306, 329, 391, 405, 408, 414,
438, 446, 452, 465^67, 474.
Kyrkoplikt, 38, 132, 142 f, 145,
158, 162, 241, 380, 403, 465,
468.
Kyrkoråd, 162.
Kyrkoräkenskaper, 69, 132, 140 f,
146, 151, 162, 289, 406, 458 f.
Kyrkotionde, 152, 293, 456.
Kyrktagning, 160.
Kyrkvärd, 162.
Kålgårdstomter, 156, 463.
Kätteri, 244, 414, 443.
Köpgods, 477—479.
Ladugårdar, 311, 475.
Laga hus, se Prästgård.
Lagen, 27, 32, 112, 120, 129,
142—144, 146, 163, 190, 198,
235, 244, 249, 260, 300, 315,
391, 394, 397 f, 411, 414—417,
419, 421 f, 425, 434, 436, 442,
460, 474, 478. Guds lag, 129,
146. Landslagen, 158, 161, 465,
468, 475; jordabalken, 477 f,
konungabalken, 161, 267, 468,
475, 478, kyrkobalken, 154,
311, 315, 460. Stadslagen, 158,
465.
Lagkommissionen, 313, 346.
Lagman, 276, 300 f, 320.
512
Lagmansränta, lagmanspenningar,
154, 200, 275, 331 f, 336, 339,
426, 450, 461, 477.
Lagsaga, 158, 293, 300 f.
Landbönder, 247.
Landsböcker, 432.
Landsflyktiga, deras underhåll,
285, 288.
Landsfred, 147.
Landsförrädare, 118, 393.
Landshövding, guvernör, 28, 35,
137, 141, 143, 153, 157, 162 f,
199, 265, 320, 323, 333, 336,
341, 346, 348, 357, 359, 391,
399, 411 f, 434, 440, 459, 463,
469 f, 476, 485. Instruktion,
325 f, 325—327, 331 f, 334 f,
340, 435, 484.
Landshövdingedöme, 435.
Landssekreterare, 325.
Landsstaten, 333. Betjänte 423.
Lantmilitien, 136.
Lantmätare, 314, 325, 361. Full¬
makt 320, 328 f.
Lantmäteridirektör, 320, 328.
Lantmäteriinspektörer, i provin¬
serna, 320.
Lantmäteriverket, 314 f, 319.
Lantränteri, 132, 411.
Lanträntmästare, 411.
Lappar, 203, 208, 241. Språket,
203, 380. Undervisning i kris¬
tendom, 380 f.
Legohjonsstadgan, 133.
Lejdebrev, 415.
Leuteration, 69.
Licentordning, 432.
Likvidationsverket, se Reduktions-
och likvidationsverket.
Livgeding, 435.
Lotsväsendet, 428.
Lysning, 144, 281.
Läkare, 239.
Länen, 117, 300, 346, 392, 435.
Längdskrivning, 155.
Länsman, 162, 333, 469.
Magasin, spannmåls-, 182, 405,
409.
Magistrater, 29, 116, 154, 156,
162, 391, 432, 435, 441, 460,
468, 470. Magistratspersoner,
423. Magistraten i Sthlm, 440.
Mantal, 17, 86, 132.
Mantalslängd, 134,146,155, 461.
Mantalsskrivning, 107, 333.
Mantalspenning, 477.
Manufakturer, 297, 305, 432.
Manufakturister, främmande,
305 f, 316, 323, 348.
Markegång, 135, 330, 409.
Marknader, 137.
Matskott, 315.
Mened, se Eder.
Mensalier, 151. Mensales, 97.
Militiestaten, se Armén.
Ministrar, främmande staters, 85,
228, 359, 445 f. Svenska i utlan¬
det, 422, 445.
Morgongåva, 104.
Myntväsen, 26, 34, 44, 47—51, 58,
61—63, 66—68, 70, 73 f, 76, 80,
84, 94, 99, 121, 128, 132, 135,
165 f, 277, 290, 307, 309, 328,
352, 354, 367, 379, 399, 405 f,
409, 411, 417, 485.
Mått och vikt, 140,153, 459.
Mäklareordning, 312.
Mässvin, 406.
Mätismanna ordom, 312.
Mönstring, 154, 426, 461.
Möten, 131, 136, 154, 333, 405,
426 f.
Nattvarden, 161, 191, 228, 230,
467. Nattvardsvin, 58, 70, 146.
Skriftresor, 381.
Nådår, 158, 284, 327, 464 f. Se
även Prästänkor.
Nämnd, nämndeman, 333, 411,
462.
Obligationer, 132, 312.
Odalkvarn, 42.
513
Officerare, 132, 143, 146, 179,
281, 292, 427.
Ofrälse hemman, 129; inlösen av
154, 460.
Ofrälse man, 39, 42, 46, 74, 88,
91,129,130, 333, 480, 483.
Ombudsman, 426; högste 5.
Omyndiga barn, 337.
Organister, 131, 136.
V», "
Pantgods, 477, 479 f.
Papper, 87, 94, 165.
Pardonsplakatet, 190, 250.
Pass, 71.
Pastorat, församling, prästgäll,
47, 50 f, 61, 107, 121, 133 f,
139 f, 142, 145, 153 f, 158 f,
161—163, 253, 285, 292, 311,
333, 368, 400, 403, 406, 408,
411, 438, 446, 448, 459 f, 465—
468, 470, 472, 474. Se även
Regala gäll.
Patronus, 471 f, 474.
Pension, 248, 256.
Pergament, 36, 43.
Peruker, missbruk av, 181.
Pietism, 72,150, 259, 390.
Pios usus, 481.
Plikt, 38.
Pliktpall, 132, 141 f.
Portorieordning, 432.
Postväsendet, 80, 89, 187, 428.
Prebenden, 136 f, 154, 458, 462.
Predikan, 142, 150, 405. Huspre¬
dikan, 160, 405. Likpredikan,
138. Ottesångpredikan, 21. Pre¬
dikobön, 72, 86. Provpredikan,
471 f. Veckopredikningar, 137.
Predikstol, 138, 405.
Presidentskap, 265 f, 269, 283,
286, 328, 419, 422, 443. Se även
resp. ämbetsverk.
Privilegier. Allmänt, 244, 249,
260. Bergsprivilegier, 261. Stads-
privilegier, 93, 367 f, 428, 432,
441. Ståndens i allmänhet, 80,
96, 120, 217, 225, 261, 267 f,
299 f, 329, 332, 334, 397, 399.
Adelns, 71, 74 f, 91—94, 96 f,
172, 187, 194, 198, 208, 210 f,
213—217, 223, 229—234,
236—238, 240—242, 245—246,
248, 250, 255, 283, 285 f, 290—
291, 295 f, 299 f, 313, 317,
321 f, 325, 328 f, 332 f, 335,
340, 342—346, 348 f, 351,
354—362, 364—366, 369, 377,
441, 471—481, 483 f. Se även
Deputationer. Bondeståndets,
195, 302. Borgarståndets, 217,
302. Prästeståndets, 10, 13,
20—25, 36, 48, 50, 53, 56, 61,
64, 66, 71, 73, 75, 88, 90—92,
94, 97—99, 101, 106—108, 132,
134—136, 139, 144, 148—165,
217, 239 f, 258, 273, 276, 283,
288, 293, 295 f, 298 f, 301 f,
304, 308, 313, 317—319, 325.
327, 329, 357, 359, 452,455,
462 f, 470 f, 482.
1569 års, 473.
1617 års, 287, 359.
1675 års, 151,159, 161, 163.
Processordning, 178, 337.
Promotion, teol. dr, 55.
Propositioner, K. Majrts, 181,
184 f, 190; sekreta, 187.
Prost, 121, 139, 163, 400, 446,
470. Se även Prästerskapet.
Prosteting, 145, 403.
Prosttunnan, 152, 458.
Prästannexhemman, 68, 137, 152,
194, 239, 458.
Präst- och annexbönder, 42, 294,
310.
Prästbord, se Prästers avlöning.
Prästeden, 58, 83, 87,134 f.
Prästers avlöning, underhåll, upp¬
börd, 17, 39, 52, 107, 121, 132 f,
135, 139 f, 143, 145, 152 f,
156—158, 160, 163, 199, 240,
247, 262 f, 288, 293, 303, 310 f,
315, 317, 335 f, 341, 343, 368,
514
458 f, 462, 483. Se även Veder¬
lag.
Prästerskapet, 5, 26, 41, 46, 69,
73, 108 f, 121, 130, 132—147,
149—153, 155—157, 159—164,
178 f, 181, 191 f, 202, 238, 247,
260, 263, 274, 278, 292 f, 298,
305, 311, 315, 319, 334, 377,
379 f, 400, 404—407 f, 410—
412, 446, 451, 458 f, 461—463,
465 f, 468—470 f. Dess drängar,
107, 136. Finska präster, 82,
204, 381. Främmande präster,
348. Hjälppräster, 134. Präster
på landet, 143, 157, 161, 281,
333, 446, 454, 463, 468; i stä¬
der, 161, 446, 454, 463, 468. Re-
gementspräster, 144, 191 f. Exa¬
mination, 286, 455, 471. Full¬
makt, 107, 161, 172, 446, 471.
Ordination, 160 f. Prästval, 121,
159, 446, 472. Tillsättning, 160 f,
282, 454, 471, 482. Ämbete,
136, 160, 163 f, 305, 377. Se
även Hovpredikant, Kaplan,
Kyrkoherde, Prost.
Prästeståndet. Arkiv, 101, 222. Av¬
resa, 50, 88, 90. Edsformulär,
58, 65, 118, 208, 267 f, 453 f.
Fullmakterna, 3, 6, 35, 50 f, 58,
66, 78 f, 81—83, 88, 170, 175,
178, 185, 189, 368. Fullmäktige,
11, 26, 92, 165, 170, 174, 192,
368; som adelsmän, 192, 376—
378; i Ständernas kontor, 88.
Hedersrum, 279, 285, 288, 294,
296, 305. Hyllningsed, 58, 65,
147, 189, 226—228, 279, 281 f.
Kassa 244, 296. Notarierna, 6,
23, 44, 50 f, 60, 70, 101, 170,
172, 174 f, 178, 184, 201, 244,
246, 261, 266, 269 f, 280, 289 f,
296, 305, 310, 312, 323. Pedell,
47, 68, 101, 173, 204, 274, 358.
Protokoll, 5, 17, 58, 62, 71, 82,
89, 91 f, 99, 101, 170, 172, 174,
180, 185, 189, 196, 209, 221 f,
225, 240, 249, 256, 261 f, 266,
270 f, 278, 291, 296, 304, 341—
346, 348 f, 361, 365—367,
376 f. Riksdagskostnader, 78,
290, 295, 300. Riksdagsunder-
håll, 78. Sammanträdeslokal, 3,
170 f. Talman, 256 f, 265, 270,
324, 452 f. Val till herredags-
man, 78 f. Votering, 254, 257,
376 f. Se även Besvär och Pri¬
vilegier.
Prästgård, 39, 42, 107 f, 132 f,
136, 138—140, 143, 152—154,
156 f, 161—163, 189, 281,
292 f, 310 f, 315 f, 333—335,
340, 342, 346, 367 f, 446, 454,
458—465, 468, 477.
Prästänkor, 73, 134 f, 146, 156—
158, 163, 327, 359, 407, 465,
471, 481. Se även Nådår.
Psalmboken, 87, 252.
Rang, 238, 258, 328, 363, 485.
Regala gäll, 84, 90, 121, 137, 159,
230, 328, 400, 437 f, 446, 454 f,
465 f, 484 f. Se även Pastorat.
Reduktions- och likviditationsver-
ket, 90 f, 327 f, 330, 332, 334,
340, 344, 352—356, 485.
Regementen, 131, 426 f, 436—
438.
Regementspräster 144, 191 f.
Regeringsformen, 19 f, 23, 25, 27,
29—31, 33, 35—39, 41, 43 f,
57 f, 74, 85, 87, 92, 100, 112,
117—119, 126, 128 f, 225, 229,
243—245, 248 f, 251—254,
256—259, 261 f, 265—268,
270 f, 274 f, 277 f, 280, 306,
320 f, 325, 328, 333, 344, 346—
349, 352—354, 359, 367, 390,
393 f, 396, 412, 443, 451, 453,
484 f. Borgarståndets påminnel¬
ser, 260 f. Prästeståndets an¬
märkningar, 36 f, 126—128,
262, 264 f, 269—271, 443 f,
515
450. Jonas Rothofs memorial
444—449. 1634 års, 32, 252,
349. 1660 års, 126. Se även
Deputationer.
Residenter, främmande sändebud,
31,116, 391, 445.
Ridderskapet och adeln 37, 40, 52,
86, 88, 170, 245, 280, 287, 295,
321, 324, 337, 364—367, 395,
413, 418 f, 440 f, 471 f, 476.
Lantmarskalken 17, 91 f, 119,
365, 395, 440. Sekreteraren 201,
281, 288 f, 302. Se även Adeln,
Besvär, Frälse, Jus patronatus,
Privilegier.
Rikets ständers bank, 17, 19, 36,
54, 76, 80, 88—90.
Rikets ständers kontor, 88. In¬
struktion, 80, 88, 330.
Riksdag, 101, 104 f, 109, 11—120,
123, 127 f, 129 f, 141, 149, 257,
267, 352 f, 393—395, 397—401,
405, 413—421, 427, 434 f, 438—
440, 442, 444, 448, 450 f, 456.
Avresa, 50, 58, 84, 90. Beslut,
70, 79, 80, 88, 90 f, 95 f, 102—
104, 109 f, 113, 120, 126, 137,
199, 267, 332, 334, 345, 352, 354
—357, 359—362 f, 367, 412,
439. Bön, 3, 13, 31. Gudstjänst,
10, 358. Predikan, 3, 21, 42—44,
65, 69, 81 f, 96, 171—174, 181,
355, 358. Protokoll, 395, 441.
Riksdagshandlingar, 428. Riks¬
dagsmannaval, 78 f, 99, 119,
395. Underhåll, 78 f, 99. Utblås-
ning, 34, 43 f, 171, 173, 277,
332, 335 f. 1638 års, 152. 1686
års, 474.1714 års, 136.
Riksstyrelsen, förslag om arvprin¬
sens deltagande däri, 30, 378.
Rotering, 107, 136, 142 f, 155,
427, 462.
Rusthåll, 136, 427.
Rusttjänst, 42, 130, 475 f, 478—
480.
Ryttare, 142,146,179.
Ryttarehållet, 107,155, 292.
Rå- och rörshemman, 239, 475—
477, 480.
Rådet, 18, 32 f, 37—39, 4.1, 45,
48 f, 51—54, 56 f, 72, 77, 77,
80, 87, 89, 91, 100, 104, 112 f,
115, 117, 119—121, 127 f, 149,
151, 228, 263—266, 268 f,
274—277, 279, 294, 304, 310 f,
323, 350, 352, 354, 359—361,
365 f, 368, 391, 393 f, 396—
400, 413—424, 428 f, 433,
436—439, 442 f, 450, 456 f.
Protokoll, 396, 424, 428 f, 436.
Rådsed, 96, 269, 360. Tillsätt¬
ning, 396, 398 f.
Rådhusrätt, 301, 333, 405.
Rågarna, 107, 139, 152, 458. Se
även Tionde.
Ränta, 89, 153, 157, 459. Kronans
uppbörd, 430, 463.
Rättskipning, 68, 119, 178, 200,
248, 297, 332, 337, 397, 415,
423, 425, 431 f, 473 f.
Sabbatsbrott, 132, 162, 251, 430 f,
468.
Sakramenten, 148,150.
Sakristia, 148,150.
Sakören, 172.
Sammanskott, 53, 70, 78, 189,
288, 290, 298, 339, 368.
Sekreta deputationen, 208 f, 212 f,
277 f, 219, 221—223, 225,
229 f, 243, 254, 258, 261 f, 264,
269 f, 274—277, 281, 293 f,
292, 308.
Sekreta utskottet, 38 f, 47—51, 54,
61—65, 67 f, 73—75, 79, 81, 85,
87 f, 93, 119, 128 f, 180, 184—
193, 195 f, 198—202, 207,
209—211, 234 f, 237, 244, 249,
252, 259, 263, 272, 289, 291,
294, 296, 301, 305, 384 f, 312,
314 f, 318—320, 322—328,
330 f, 334, 340, 343 f, 347,
516
350 f, 354 f, 360 £, 362, 367 f,
370 f, 378, 395, 440 f, 484 f.
Sexman, 143,145,162, 468.
Sjörättsmedel, 299, 326, 336, 349.
Skattebonde, 147, 477 f.
Skattefrihet, 134, 460, 463.
Skattehemman, 62, 68, 154 f, 157,
462 f, 478.
Skatterättigheter, skatteköp, 120,
132—134, 136 f, 148, 154, 154,
157, 199, 328, 410, 460, 463,
473.
Skeppsbyggeri, 428.
Skjutsning, 112, 120, 131, 134 f,
154, 293, 333, 367, 399, 405,
407, 411, 461, 476.
Skogsordningen, 409.
Skol- och gymnasiebetjänte. Deras
underhåll och bevillning, 140,
247 f, 256, 407. Skolbetjänte,
107, 115, 121, 137, 144, 150 f,
154—156, 158, 162, 179, 391,
400, 457, 460, 462 f. Gymnasie¬
betjänte, 115, 136, 144, 151 f,
154—156, 410, 457 f, 462 f.
Skolor och gymnasier. Skolor,
10 f, 34, 53, 59, 74, 108, 115,
121, 131, 136—138, 150—153,
155, 157, 159, 162 f, 291, 327,
391, 400, 407, 410, 456—459,
463—466, 469. Gymnasier, 11,
34, 49, 86, 108, 115, 121, 136,
140, 150—153, 157, 159, 162 f,
291 f, 327, 391, 400, 406, 410,
456, 459, 463, 466, 469.
Skolordningen, 11, 24, 34, 42, 56,
107 f, 137, 151, 173 f, 181, 185,
194, 196, 218, 279, 282, 284,
319, 364, 400, 406 f, 430, 457 f.
Skrå, 80, 93. Skråordning, 96, 247.
Slott och kungsgårdar, 115, 117,
138, 151, 391 f, 433, 457.
Småtullama och accisen, se Tull¬
väsendet.
Socken, 133 f, 153, 155, 161, 311,
460, 472 f.
Sockengång, 137.
Sockenstuga, 108, 140 f, 161 f,
333, 405, 468 f.
Sockenstämmor, 108, 140, 145,
161 f, 410, 468.
Soldat, 136, 142, 146, 155, 179,
191, 462.
Soldathåll, 107,136, 155.
Spannmål, 133, 135, 139 f, 152,
158, 182, 247, 293, 330, 408 f,
411, 458 f, 465.
Språk(-et), svenska, 74, 83, 87, 381.
Stallstaten, 265, 433, 444.
Stamböcker, 322, 406.
Stapelstadsfrihet, 71.
Statsdeputationen, 80, 256, 279,
289, 291, 309, 326, 331, 336,
338.
Statskontoret, 50, 61, 84, 182,
276 f, 351, 369, 371, 430, 450.
Instruktion, 327. Statskommis-
sarier, 182, 430. Presidentska-
pet, 430.
Statssekreterare, 127, 357, 422,
428 f, 444.
Statsverket, 47, 80, 127, 140, 257,
269, 279, 371, 307, 422, 428,
430 f, 443, 457.
Stiften, 13, 42, 50 f, 60, 64—66,
70, 78, 92, 98, 108, 140 f, 145 f,
152, 159, 161, 165, 170, 173,
188 f, 208 f, 243, 257 f, 265,
281, 290, 297 f, 304, 311, 317,
322, 327, 339, 364, 399, 407,
437, 447, 451, 454, 458, 465 f,
468, 473, 482.
Stipendium, 122, 400.
Stomnar, 42, 68, 136, 152, 154 f,
410, 458, 460 f.
Stora sjötullen, se Tullväsendet.
Straff, 138, 142, 162, 288, 425,
440.
Studenter, 24, 108, 145, 262 f, 281,
469.
Ståndspersoner, 164, 279, 285,
294, 305, 360, 403, 466 f, 470.
517
Städer, 73, 80, 117, 128, 142, 154,
156—158, 162 f, 337, 391 f,
405, 427, 435, 442, 460 f, 463,
465, 468 f, 470. Se även Privile¬
gier.
Städja, 294, 310.
Successionsordningen, lif, 15 f,
17, 20, 23, 25 f, 33 f, 43—45,
87, 100, 103—106, 180 f, lil,
113, 117, 122 f, 147, 171, 212,
223, 225, 227, 252, 254—256,
258, 281 f, 287 f, 392, 401, 415,
421. Arvföreningar: 1544, 114,
123; 1604,106, 109.
Superintendenter, 115 f, 121,
150—152, 155, 157 f, 163,
252—255, 261 f, 270 f, 391,
399 f, 437, 448, 450—452,
456—458, 461, 464, 469 f. Val,
121.
Suveränitet, 18, 33, 45, 11—113,
117 f, 195, 267, 293 f, 396, 413,
420.
Svordomar, se Eder.
Symboliska böcker, 22 f, 25, 28,
59 f, 83, 106, 123, 148, 150,
271.
Synod, prästmöte, 297.
Sändebud, svenska, 428. Se även
Residenter.
Säteri, sätesgård, 42, 46, 92 f, 312,
327, 410, 472, 475^177, 480.
Säterifrihet, 42, 327, 475, 480.
Taxor, 133,199, 330, 432.
Testamente, 122, 400. Gustaf I:s,
104. Karl XI:s, 106, 109, 113,
149.
Tiggeri, 137, 480.
Ting, tingsrätt, 153 f, 333, 337,
403—405, 459, 461, 476 f. Se
även Bergsting, Gruvting och
Hammarting.
Tingsgästningspenningar, 426,
475.
Tionde, 133, 135, 137, 143, 145,
152 f, 157 f, 293, 311, 408, 411,
458 f. Se även Prästers avlö¬
ning.
Titel, 37, 83.
Tjänstefolk, 107, 133, 136, 155 f,
160 f.
Tjänster, 128, 396, 422, 436—438,
474.
Torp, 129, 152, 154. Prästgårds-
torp, 156, 458, 460, 462.
Torpare, 42.
Traktater, teologiska, 322.
Translator regni, 292.
Troféer, 61 f.
Trolovning, 179, 248.
Tross- och magasinshus, 138.
Tullväsendet, 120, 158, 352, 354,
399, 416, 465. Betjänte, 114,
429 f. Tullordning, 432. Tull¬
taxa, 80. Stora sjötullen, 61,
202, 430. Småtullarna, lilla tul¬
len, 430.
Tyger, 288.
Tysthedsed, 5, 10—12, 16, 78, 82,
103, 171, 178, 184, 189, 251,
418.
Uppbörd, 430; prästerskapets,
135, 293.
Uppbördsordning, 1681 års, 135,
335 f.
Uppfostran, 115, 144, 157, 281,
391 f, 415.
Upphandlingsavgiften, 47.
Upphandlingsdeputationen, 49,
165, 272.
Uppsyningsman, 142 f.
Utmätning, 477.
Utskrivning, 120, 136, 154 f, 399,
416, 426, 461 f, 476.
Vadsättning, av jord, 477 f.
Vapensyn, 478.
Vederlag, prästerskapets, 39, 42,
70, 107, 139, 152 f, 240, 247,
256, 288, 458 f.
Vin- och byggningssäd, 10, 12, 20,
518
58, 70, 107, 146, 152 f, 182, 184,
187, 405 f, 408, 458 f.
Visitationer, 163, 204, 381, 403,
470.
Vägväsendet, 154, 333, 405, 461,
475.
Värvning, 112, 426.
Äktenskap, 143 f, 146, 179, 237,
249 f, 281, 311, 465.1 förbjudna
led 190, 243.
Äktenskapsmål, 63, 178 f.
Ämbetsmän, ämbeten, 119—121,
151, 154, 158, 163, 396 f, 418,
437 f, 452, 464, 469.
Ödeshemman, 26,130,143 f.
Överflöd och yppighet, 180, 260,
287-289, 310.
Överstallmästare, 241, 433, 444.
Överste, 396, 423, 427, 434—437,
474.
Överstemarskalken, 251, 277, 419,
433.
Överståthållaren, 14, 35, 163, 250,
276, 328, 419, 422, 424, 433—
435, 450, 470, 485.