Protokoll
589
prästerskapet måst anwända deras egendom at köpa spanmåhl
före, och har mången jämwäl derföre måst sättia sig i stor skuld,
så at det wil falla altför swårt at göra nu någon bewilning; dock
at wisa deras undersåteliga plicht påtaga de sig som något äga,
så framt dhe få sittia i frid för fienden, at gifwa 100:de penningen
af gull, silfwer och penningar.
Af Wexiö stifft.
Landets trångmål är bekant, icke dess mindre conformera präs¬
terskapet sig gärna med andra, at nemi. göra effter rikzdagzbeslu-
tet 1686, och lärer sedan den som har någon förmögenhet, när
contributionen är betalt, öfrig eij undandraga sig at förskiuta
hwad han förmår.
D. Spegel: Wi af wårt stånd wilje lofwa för wåra perso¬
ner sielfwa och jämwäl göra wår flit och öfwertala de andra at
effter yttersta förmågo contribuera.
Westerås stifft.
Mag Tillaeus : Han med sina medbroder har kommit öfwer-
ens derom at blifwa wid 1686 års riksdagzbeslut, och i det öfrige,
om de få niuta lönen, wilja de gerna gifwä någon afgifft deruthaf,
med det willtor, at densamma blifwer friwillig.
Mag. Hagelberg: Och på det en likhet må ske, och ut-
gifften någorlunda jämkat, at consistorierna må undersökia, hwad
hwar och en kan tåla.
Strängnäs.
Mag. Strömer: Det är wår skyldighet at göra, hwad wi för¬
må, och fördenskul hwad andra stifften göra, det undandrage wi
oss icke heller; dock om det skulle lemnäs i hwars och ens dis¬
cretion, torde altför stor olikhet ske, och den bewilningen litet
förslå. För det öfrige, at prästerskapet få dilation dermed til hös¬
ten, då de kunna wänta något at gifwa uthaf.
Af Skara stifft.
Mag. Sanman: Der i landet är en stor nöd, de hafwa hafft
en swår durchmarche, hwaraf de blifwit så utblottade, at icke
månge hafwa säd at så sina åkrar med. Dock förmodas, at om de
få niuta 1709 års spanmåhls lön, sorn nu borta är, i så måtto, at
de få afräkna dermed contributionen, lära de något kunna åstad¬
komma til hielp och undsätning.
590 1710 års utskottsmöte
Linköpingz stifft.
D. Spegel: Om prästerskapet få niuta deras wanliga in¬
komster, lärer hwar och en af dem göra undsättning effter ytter¬
sta förmågo i penningar eller spanmåhl.
Mag. Collin: Allenast at de få rådrum.
D. Wallin : Hwem skal upbära sådan bewilning, fogdarna
eller consistorierna?
D. Spegel: R., at consistorierna lära wäl skola draga för¬
sorg derom.
Mag. Collin:: Han fruchtar, at när denne bewilningen är
utgiord, torde komma på prästerskapet en ny recrutering.
D. Swedberg: Han har fått kunskap derom, at de der ned¬
re i landet skola recrutera, och på det sättet blir det altför swårt.
H. Lars Wegner : Wid närwarande tider mächta präster¬
skapet i Upsala stifft icke at utgöra deras contributioner, och kan
således han å sina medbröders wägnar icke utlofwa någon bewil¬
ning, som de ej förmå utgöra.
D. I s e r : Wi wilja först blifwa wid riksdagzbeslutet af år
1686 och för det öfrige förnimma, hwartil de andra stånden sig
utlåta. Dock hwad de andra stifften göra, wilja wi icke undan¬
draga oss at göra med.
D. Spegel: Fördenskul wilje wi lofwa at hielpa så mycket
som möjeligit är, och hwad consistorierne kunna med fog öfwer-
tala prästerskapet at utgöra, och at den bewilning, som nu sker,
blir en för alla.
D. Molin: Här taltes om dragonehållet; om det skal con-
tinuera, så blifwa prästerskapet ruinerade.
D. Swedberg: Derföre wilje wi beswära oss deröfwer, at
prästerskapet icke längre uthärda med den tungan.
D. Spegel: Så wilja då alla praesides wara enige derom at
sökia undslippa denna gravationen.
När de wörö upståndne ifrån bordet och begynt gå bort, frå¬
gade d. I s e r, om någon har deremot, at han nu skal wara med
i deputationen til banquens reviderande, och sade ingen af the
närwarande något ther till.
Den 20 ejusdem.
Efftermiddagen kom secrete utskottet, som förmiddagen tillika
med de andra utskotten warit på riddarhuset, i wanliga rummet
tilsamman, då
Protokoll
591
1. H. praeses d. Spegel omtalte, at professor Ingemund
Bröms lefrerat en skrifft angående det så kallade pietisteriet, för¬
menande sig kunna erhålla kongl, senatens befalning til närwa-
rande biskopar och olerum at gifwa deras betänkiande om det han
sammanfattat och skrifwit, och imedlertid wil16 man samma skrifft
intet företaga.17
2. Berättade han, at doct. Gezelius ursächtat sig, at han icke
kan wara med wid banquens reviderande.
3. Inkom d. Gezelius och begärade, at det måtte antecknas,
at han tillika med h. Dahlberg och mag. Helsingius har i går uppå
prästerskapets wägnar aflagt lyckönskan till unga hertigen uppå
hans födelsedag, hwilken lyckönskan högbem:te hertig med stor
behagelighet emottog.
4. Mag. Brauner och mag. Norlind togo uppå sig at gå med i
banquen; så nämdes och dertill domprosten Gceding och mag.
Löfgren.
5. D. Swedberg begärade underskrifft af de andra för
them som til banquen äro deputerade, men andre mente det intet
wara brukeligit.
6.18
Den 21 ejusdém.
Kommo efftermiddagen19 deputerade af prästerskapet tillsam¬
man, då icke alle, som war ärnat, wörö tilstädes.
1. Omtalte h. praeses d. Spegel, huruledes Deras Excellen-
cier k. råden hafwa funnit för godt at låta jämwäl de andra, som
icke äro i secrete utskottet, höra en del af secrete propositionen,
som kan wara nyttigt at weta, på det de sedan må kunna under¬
lätta deras hemmawarande medbroder så mycket bättre om till¬
ståndet, och som probsten mag. Collin fått samma proposition
om handen, så läste han och effter befalning en stor dehl deraf
och aldrasidst slutet, som går der Ut uppå, at ständerne wille
tänkia på medel och utwägar, huru den almänna nöden och faran
må kunna afhielpas.20
2. Och som Hans Högwördighet d. Spegel upsat begynnelse til
swar uppå almänna propositionen, altså blef nu samma project
af honom sielf upläsit, warande detta in antecessum och derföre
16 Urspr. kan.
17 Orig. vol. I. 7, nr 73, Prästeståndets arkiv.
18 Tomrum i handskr.
19 överstruket: samtl.
20 Tr. R AP, 17, s. 101—111.
592
1710 års utskottsmöte
skedt, at när swar jämwäl skal gifwas på den secrete propositio¬
nen, man tå thermed så mycket snarare må wara färdig.21
3. Discourerades något öfwer de förslag, som på riddarhuset äro
proponerade och tilförende antecknade, hwarom jämwäl präster¬
skapet allareda sig här yttrat hafwa, och är deras mening nästan
i alla stycken lika med de andras.
Sidst gaf h. praeses wid handen, at emedan många kätter-
ske böcker blifwa hos oss mer och mer namnkunnige, i hwilka
brukas många ordeformer af libris symbolicis och orthod. theolo-
gis at bemantla deras surdeg med; derföre har han nu tänkt unga
präster och studenter til någon underrättelsse framgifwa sådane
misstänkta ordasätt, dem han sammanfattat på 7 å 8 ark, at de
måge weta så mycket bättre achta sig för sådana skadeliga böcker
och icke af deras läsande på någon galenskap komma.
Den 23 Aprilis.
Klockan 4 efftermiddagen kommo en del af samtl. deputatis
tillsamman i wanliga rummet.
1. Berättade h. praeses, huruledes biskopen Bilberg tillika
med mag. Brauner och mag. Strömer hafwa uppå prästerskapets
wägnar förledne torsdag helsat uppå Hans Excellence generalen
och gouverneuren grefwe Magnus Stenbock, och at han låtit för¬
stå, det han nu klockan 4 wille komma hit up och helsa på präs¬
terskapet igen, och war till at möta honom förordnad biskopen
Gezelius, mag. Camén.
2. Effter en liten stund infan sig wälbem:te Hans Excell. grefwe
Magnus Stenbock, tilltalande närwarande biskopar och cle-
rum på detta sättet: Högwördige herrar biskopar, hög- och ähre-
wördige probstar, samtel. af det andeliga ståndet med mig Swea
rikets medbroder.
Jag ärkänner med wördnad och respect den stora heder och
ära, som det högwördige clericiet behagat genom sina utskickade
temoignera emot min ringa person öfwer den genom Gudz nådige
tillskyndan erhålne victorien i Skåne emot konungens af Dan¬
mark krigzhär, hwars namn ware derföre af mig och hwart Swe-
21 Detta projekt är säkerligen identiskt med det utkast till svar på
allmänna propositionen, som återfinnes bland bilagorna till prästestån¬
dets protokoll för riksdagen 1713—14 (!), vol. A. 11, fol. 157, Präste¬
ståndets arkiv; handstilen är Spegels. Det överensstämmer, frånsett obe¬
tydliga divergenser, med det inledande avsnittet till prästeståndets svar
på allmänna och sekreta propositionerna (till orden staden Riga beläg¬
rat), jfr bil. 6.
Protokoll
593
riges barn ewinnerligen ärat! Lyckelig och mer än lyckelig är iag,
som blifwit beledsagad genom högwördige clericiets trogna för¬
böner, hwarigenom iag wiss och försäkrad är, at Gud har för¬
rättat detta wärck, och at han lärer än widare icke taga sin hand
ifrån Kongl. Maijits wapn. Gifwe Gud, iag kunde än ytterligare
wara til nöijachtig tiänst, som iag försäkrar at med et troget hierta
och oförskräckt mod min sidsta blodzdroppa hafwa ospard til
fäderneslandets förswar. Och som leken ännu icke all och faran
ännu icke öfwerstånden, så gör iag mig försäkrad, det högw. cle-
riciet icke läre underlåta med böner hos Gud anhålla om hans
nådige hielp och bistånd, hwartil och iag med hwar redelig mus-
queterare instämma skal at recommendera både mig och arméen
under Guds mächtiga beskydd. Jag hembär och det högw. clericiet
tacksäjelsse för den zéel de wisat med dragonernes prsesterande
til konungens tiänst i dessa beswärlige tider, och skal iag, om
Gud lifwet förunnar, ännu wisa tacksamhet emot Gud, trohet emot
konungen och wördnat emot samiel, prästeståndet, hwarom iag
mig i al min lifstid har beflitat.
Uppå thenna h. generalens grefwe Stenbocks tacksäjelse till
prästerskapet swarade h:r prseses doct. Spegel sålunda:
Then mycket gunstiga och icke mindre zirliga tacksäjelse, sorn
Eders Excellence täckes här göra och thermed betyga sit benägna
nöije uthaf wår enfaldighet, öfwergår wida den skyldige och wäl-
mente gratulation, hwilken prästerskapets utskickade hafwa bordl
hos Eders Excellence afläggia öfwer then beprisliga försichtighet
och ogemena tapperhet, som then högste Gud hafwer förlänt Eders
Excellence till at både snart och krafftigt förstöra then danska
krigzhärens skadeliga anslag och altså befria Skåne, Halland och
Bleking från widare öfwerwåld. Förthenskul wi och ärkänne oss
plichtige wara till at wid alla tillfällen wisa wår wördnad uti sielf-
wa wärket, som wi förmå intet göra med orden, samt troligen
önska, at Gud, som hafwer begynt bruka Eders Excellxe till et så
herligt och dyrbart wärktyg, hwarigenom hans guddomlige godhet
täckes igen uprätta Sweriges wälstånd och heder, wil alt framgent
styrkia Eders Excellxes helsa och krafter, ju längre ju mer ut¬
rusta Eders Excellxe med et oförskräckt hieltemod och låta Eders
Excellence icke allenast som härtils förachta all fara utan altid
lemna thensamma tillika med skada och fruchtan åt fienderna
men behålla ära och seger för sin konung, sig sielf och hela swen-
ska nationen. I synnerhet hoppas iag, at Eders Excellence icke
ogunstigt förmärker, thet iag thetta önskeliga tillfället nyttiar och
38 — Prästeståndets protokoll
594
1710 års utskottsmöte
nu offenteliga betygar, thet iag af then almänna glädien och lyck¬
saligheten, som är hela fäderneslandet wederfaren genom Eders
Exeellxes lofwärde conduite, tillägnar mig särskilt en liten del, be-
kännandes, at thet goda hopp, som iag och mångå med mig hafwa
giordt oss af Eders Excellences barndoms öfningar, är icke allenast
genom många Eders Excellices dygder och manliga bedriffter up-
fyldt utan och wida öfwerwunnit, ity Eders Excellxe långt förrän
ålderdomen kommer är icke allenast worden en så stor provinces
högstönskade gouverneur utan och eh så ansenlig krigzhärs högste
general, söm wisar i begge ämbetens beswärliga förrätningar, at
han är en rätt Palladis son (et lingua promtus & armis), som gör
eij mindre gagn med tungan än med swärd och är förthenskul
tacksamt mycken ära wärd.
3. Afsändes notarien mag. Schult till riddarhussecreteraren Gyl¬
lenkrok at afhämta ridderskapets och adelens förslag, dem han
lofwat med prästerskapet, sedan de äro skriffteligen fattade, jäm-
wäl communicera. Hwilken Skult effter en stund kom tilbakas
med berörde förslag, som nu uplästes och wörö af följande inne¬
håll, hwaröfwer man och strax något discourrerade:
1) At dhe förmögne wille antingen af god wilja något förära
eller göra förskott i penningar eller wexlar emot dhe wilker,- som
dhe sielfwä kunna sig betinga emot ständernas .försäkring om be¬
talningen.
D [iscurritu] r, af hwad medel skulle wäl et sådant förskott kom¬
ma at betalas, mon statscontoiret skulle gifwa assignationer der¬
till?
R. D. Molin swarade, at ingen lärer wilja göra försträck¬
ning, om dhe få höra, at de skola gå till statscontoiret och få
assignation på medel til betalningen. Så är och landet aldeles ut-
blottat, at dhe eij lärår någon widare contribution kunna sig på¬
taga. Dock oförgripeligen håller han före rådeligast, at män först
tänckte på fredzförslag, så torde man sedan kunna finna sig här¬
utinnan.
D. Gezelius: Synes nu intet wara de tempore för oss at
kunna sökia fred.
D. Spegel: Pax precaria semper est iniqua, och lemnäs till
widare betänkiande, om man detta ibland wära förslag skal an¬
föra.
Mag. Strömer : Han håller före det wara angeläget, alden-
stund prästerskapet så wäl som de andra stånden komma at stå
för betalningen.
Protokoll
595
Mag. Norlind: Contributionen lärer behöfwas till statens
| underhåll, kan han altså eij se, hwad deraf kan förslå till afbetal¬
ning på lånen.
D. Molin: Tillståndet är wäl bekant, men wi måste som
kloke hushållare uprätthålla wärket, det bästa man kan, til
dess husbonden sielf kommer, i förhopning at när man an-
wänder högsta flit och omsorg derwid, så lärer alt blifwa
nådigt uptagit.
D. Spegel. D[iscurritu]r: Skal man då anföra denna 1 punc-
ten ibland wära förslag?
R. D. Molin: Tycker det wäl kunna ske på det sättet, at dhe
som wilja göra någon försträckning kunna betinga sig wilkoren
till betalningen, som de tycka bäst wara.
2) At dhe som hafft stor winst af tiäre- och sockercompagniet
i wille i proportion emot deras profit hielpa något erkläckeligit an¬
tingen som en gåfwa eller som en försträckning.
D. Spegel: Man har allareda hördt, hwad som härtill swa-
rat är, så at litet eller intet är therigenom at wänta.
3) Om alt hwitt silfwer blefwe under försträckning till cronan
antagit till 3 d:r kopp:m:t lodet, så skulle stor quantitet deraf up-
låtas till Kongl. Maij:ts tiänst at upmyntas.
Mag. Norlind: Om detta förslaget går för sig, synes billigt,
at den som således lemnar sit silfwer, må åtminstone få en banco-
attest i försäkring, likasom han reda penningar i banquen insatt
hade; hwilken mening blef bifallen.
4) At pantegodzinnehafware afstå halfwa delen af detta årets
pantränta eller halfwa interesset i penningar, som i pantebrefwen
är förafskedat, utan twång och ändring i förpantningarna, en så¬
dan willig låter anteckna sitt namn hos landzhöfdingen etz., eller
om någon wille uplåta hela panteräntan som en försträckning, at
han derföre må få betalning.
Wid denna puncten hafwa prästerskapet intet at påminna utan
önska, at pantegodzens innehafware må kunna beqwämas at sam-
tyckia härtill.
5) Angående publique jouveler, medailler, stycken och tropaeer
hemställes Deras grefl. Excellencier, om dhe måge förpantas eller
försäljas.
Är och prästerskapets mening, at sådant hemställes till Deras
Excellenciers godtfinnande.
6) At kyrkiomedel, som nu icke behöfwas, af hwilka tillfören-
de lån skedde äro till privatos, måge nu försträckias till konungen,
596
1710 års utskottsmöte
dock utan twång och med consistoriernas, wederbörande präster-
skapz och församlingarnas goda wilja. Item at silfwer, som kan j
umbäras, antages til 3 d:r k:m:t lodet. Utestående skulder införd^
ras, och at sådana lån till capital och interesse skola öwägerligen
betalas. |
D. Spegel: Detta hafwe wi alle samtyckt, så wida görligit
är, allenast det wilkoret tilkommer, at när för sträckningen sker,
man får en bancoattest derpå, likasom hade man giordt et pen-
n ingelån.
7) At actores causse måge göra räkenskap.
8) Lemnäs Deras Excellencier at genom utlänskä negotiatiöner
bringa erkläckeliga medel tilsammän, och at dubbla contribu-
tionsplacatet må blifwa ändrat till enkelt för landets lamhet och
oförmögenhet skull, at det eij aldeles må gå under.
Alle önska, at detta må ske.
9) I anseende till tidernas swårhet och således sielfwa omöje- j
ligheten at kunna länge uthärda med krig, emedan en olyckelig j
händelsse kunde göra, at riket ei stöde at hielpas, anhålles hos (
Deras grefl. Excellencier, som wärket är anförtrodt, at lämpa sa- i
kerne derhän, at wi genom drägeligit fördrag till fridz med Dan¬
mar ck komma kunne. August har i Påhlen nog göra, at han eij
lärer kunna inbryta i provincierne, så at wi hade allena med
moscoviterne at kriga, den wi hoppas med Gudz hielp då komma
til rätta med.
D. Spegel: Man wil nu af alt detta införa i prästerskapets
förslag alt hwad sorn tyckes wara görligit och förswarligit. Eljest
påminna prästerskapet sig tillförene sagt wara, at om de andra
stånden göra någon bewilning af deras förmögenhet, så wilje wi
ochså göra detsamma med dhe wilkor:
1) At det eij drages til något exempel.
2) At hwar och en får niuta sin lön till egen fri disposition.
D. Molin: Om det går öfwer höga så wäl som låga.
Mag. Norlind: Så är det.
D. Spegel: Det skal blifwa en friwillig gåfwa, antingen at
man gifwer 1 pro cento af sin egendom, eller eljest man wil gifwa
så och så mycket.
Mag. Norlind: Det wore wäl, om prästerskapet. wille nu
wisa sig benägne at göra, hwad dhe förmå. De skulle derigenom
sättia sig i god credit, efftersom man eljest nog hafft säija på
prästeståndet.
D. Spegel: Hwad dhe wilja och kunna göra. j
Protokoll
597
Den 25 Aprilis.
Klockan 6 om morgonen kommo prästerskapet tillsamman i
wanliga rummet, då
H. praeses d. Spegel lät upläsa det underdånige swar, som
fattat war uppå then allmänna så wäl som den secreta proposi¬
tionen, berättande dernäst, at ständernas secrete utskott skola
klockan 7 komma tillhopa på riddarhuset, då jämwäl effter präs¬
terskapets swar frågas lärer, hwarföre han det först welat låta
här upläsas.
D. Molin: Han håller före betänkeligit, at dhe som hafwa
penningar på banquen skola lemna halfwa interesset för detta år,
och andre deremot, som förskott göra, niuta deras fulla interesse.
D. S p e g e 1 : Han har fattat af de andras förslag, hwad som
synts tiänligast wara, och tilsatt hwad sorn prästerskapet i synner¬
het mena och tyckia kunna låta sig göra.
D. Swedberg: Skulle man och icke göra et med borger-
skapet angående commerciernes och handelens frihet samt mono-
poliers och sådana manufacturiers afskaffande, som intet gagna,
på det riket må komma i det tilstånd, at man med tiden kan be¬
tala sin skuld.
D. Spegel: Anbelangande den puncten, så är den upsat på
et annat papper och nu af förseende förbigången.
Eljest, hwad manufacturerne widkommer, wet man, at konung¬
en aldrig samtyckt til deras inrättande, så framt han icke trodt, at
landet derigenom skulle wara hulpet, undersåtarne wänjas til
sparsamhet och den skadelige öfwerflödigheten hämmad blifwa,
när de icke kunde införskrifwa siden, sammet och annat slickt,
som til högfärd och pracht brukades.
D. Swedberg: Det borde göras en god klädordning, de må¬
ge sedan förskrifwa, hwad dhe wilja.
D. Steuchius: Nog kan man göra leges, men det är större
konst, at de må blifwa hålhe.
D. Molin: At förbiuda åtskilliga warors införsel, det gör
allenast tiufwar i landet.
D. Swedberg: Anbelangande den puncten om halfwa års
interesses cederande, så fruchtas, at bancocrediten derigenom
kommer at lida.
D. Spegel: Han kan eij se, huru det skal minska crediten,
at man cederar sit halfwa års interesse. Det tages intet något af
banquen, utan det gifwes af det som en sielf äger.
D. Steuchius: Detta blir swårast för änkior och fader-
598
1710 års utskottsmöte
i
och moderlösa barn, som allenast hafwa deras lilla interesse at
subsistera uthaf, det doch knapt kan tilräckia.
D. Swedberg: Wi wilje intet determinera något derom,
förrän wi få höra, hwad dhe andre stånden säija, och jämwäl för¬
nimma, om bancocrediten det kan tillåta.
D. Spegel: Kan wi ej se, at banquen har deraf den ringaste
afsaknad.
D. Swedberg: Det äro änkior, fremmande etc., som hafwa
sina penningar der; man måste tilse, at bancowärket intet lider
och går öfwerända.
D. Molin: Få se hwad som sker.
D. Swedberg: Wi wilje höra, om det låter göra sig, och
är det stor contribution nog, at en som til exempel äger 40000 d:r
i banquen, nu intet kan commendera en halföre.
D. Gezelius: Så måste då sättias i det förslaget en sådan
restriction, om det låter göra sig.
Den 26 Aprilis.
Kommo samtel. deputerade af prästerskapet tillhopa i wanliga
rummet kl. 8 förmiddagen.
1. Tå aldenstund prästerskapets swar uppå den allmänna så
wäl som secrete propositionen, som i går för kongl, råden blifwit
upläst, nu war renskrifwit, och effter förfrågan derom med allas
samtycke af högw. h. biskopen Spegel uppå samtl. prästerskapets
wägnar underskrefs, blef notarien mag. Holm åstadskickad det¬
samma till h. cantzlierådet Schmedeman at lefrera.22
2. Sedan frågade doctor I s e r, om han och icke är deputerad
till banquen, så wida uppå honom voterat är. Hwartill h. prae-
s e s swarade, at detta ärendet angående deputerade til banquen
är lemnat till biskop Suedberg.
3. Berättade d. Spegel, at professor Bröms lefrerat en
skrifft, til kongl, senaten upstäld, angående det så kallade pietiste-
riet, med begäran, at collegium wille låta densamma i högbem:te
kl. senat insinuera. Men effter något öfwerläggiande stadnade man
i den mening, at professoren aldrabäst och tiänligast kan draga
sielf försorg derom, hwilket notarien mag. Holm, som under den¬
na discoursen kom tillbakas, feck befalning honom at weta låta.
Afgingo doctor Swedberg och dhe med honom deputerade till
banquen.
22 Bil. 6.
Protokoll
599
4. Blef d. Spegel utkallad, då åter d. I s e r proponerade om
bancodeputationen, at han dertill blifwit voterad och nu likwäl
förbigången, hwilket honom tycktes illa wara, emedan lian håller
före, det en assessor wäl kan wara domare i andra saker, fast han
icke sitter i sin egen sak, och således han nu icke böre gås förbi,
sedan han dertil voterad är, fast han action har med banquen,
hwilken dock är utagerad, warande på andre sidan i den mening¬
en, at om någon skulle uteslutas och wid detta tilfälle intet tillåtas
at revidera banquen, så borde ofelbart de blifwa derifrån, som
sidst warit deputerade wid bancowärket och derwid usurperat
dictaturam och böra sannerligen derföre wara answarige. Ilwar-
uppå superintendens mag. Rudén sig utlet, at som wid ban¬
kens reviderande böra wara sådana personer, som det wärket wäl
förstå, så har han och voterat uppå doctor Iser, såsom den der om
bancowärket bästa kunskap hafwer, at han en deputatus til ban¬
ken wara skulle.
5. Biskopen Spegel kom åter in. Då blef omtalat, at en student
af Linköpingz stifft, benämd Södergren, skal åtskillige gånger
predikat i S. Maria Magdalena församling, och skal folket ei annat
weta, än at han är ordinerad präst, emedan han altid brukar kap¬
pa och kraga och sielf gifwer sig ut derföre; men som notarien
mag. Holm berättade sig hördt hafwa af capellanen mag. Lind¬
berg, så hafwa dhe misstanka, at han icke måtte wara ordinerad,
emedan han intet wil gå för altaret.
Hwartill biskop Spegel swarade, at han känner bemelte Sö¬
dergren, och at han icke är ordinerad. Han har wäl giordt ansök¬
ning, at han måtte komma til sacros ordines och det twenne
gånger, men för sin incapacitet skull har han icke kunnat dertill
admitteras. Och utlofwade doctor I s e r, at Södergren och den
präst, som honom brukat, skola till consistorium instämmas och
förhöras, at sådan förargelse må näpst och hämmad blifwa.
6. Sedan man til en del afgiordt de werdzlige ärender, holt h.
p r a e s e s nödigt något at tala om ecclesiastique saker, som til
Gudz församlingz tiänst och nytta lända kan.
I synnerhet hade h:r biskopen nu at påminna om en nyligen på
swenska uplagd kyrkohistoria, hwilken, ehuruwäl den är af cen-
sore publico approberad, och jämwäl effter höga wederbörandes
anordning kyrkiorne til dess upläggiande medel förskutit, hwar-
emot et exemplar til kyrkiorne bör lefreras, så har lickwäl han,
som befunnits, när man wärket nogare genomsedt, anstötelige
ordasätt och åtskillige feler, som icke kunna lemnäs opåtalte, dels
600
1710 års utskottsmöte
derföre at auctoris goda namn må blifwa conserverat, dels och at
man i anledning deruthaf må hos höga wederbörande anhålla, det
censura librorum theologicorum må med större flit i acht tagas
och densamme icke lemnäs till en man allena, utan at consistorier-
na til skiptes et den ena och et annat det andra året med censu¬
rerande beswär hafwa må.
Lät deruppå taga historiam Vet. Testamenti före och utwiste
sådana owanliga ordasätt i wårt swenska språk, stora felachtig-
heter i chronologia biblica och jämwäl anstöteligheter i wår rena
lära, hwilket alt högwörd. h. biskopen til et stort antahl hade up-
tecknat och utwiste, och det jämwäl i anseende till Kongl. Maij:ts
befalning, at man skal taga sig till wara för alt det sorn kan gifwa
någon förargelse samt wåra effterkommande, at de som til äfwen-
tyrs blifwa oculatiores än som wi, icke måge tänckia, at wi i wår
tid sådana felachtigheter icke märkia kunnat eller warit så wårdz-
löse, at wi dertil stilla tegat.
Efftermiddagen.
Kommo en del af prästerskapets deputerade tilsamman i wan-
liga rummet, då h:r p r a e s e s continuerade at upräkna och wi¬
sa de förr omtalte felachtigheter i bemelte nya kyrkiohistoria, med
förfrågan sedan till närwarande biskopar och clerum, om man
icke borde i anledning häruthaf göra påminnelsser å wederbörlig
ort, at med censura librorum theologicorum må rigtigare tillgå.
Och utlet sig en af stifftet, der historia auctor bodt, at han i sin
lifstid warit mycket flitig och arbetsam, och skulle warit wäl, at
dessa observationer blifwit giorde, medan han lefde, och då med
honom communicerade, på det han måtte hafft tillfälle sig thär-
öfwer at förklara, så godt som han kunnat, och en annan af sam¬
ma stifft berömde auctoris goda intention med alt sitt arbete, för¬
menande i det wärket, som nu omtalas, lära wara många trycke-
fel, som auctor för sin bräcklighet och siukdom skul icke kunnat
observera.
Hwartill h. praeses swarade, at han ingalunda sådant an-
drager den sahl. döda till någon last utan håller före wara både
christeligit och nödwändigt, för hans goda namn skul, at det må
blifwa conserverat och för posteriteten skul, emedan boken kom¬
mer i kyrkiorne at förwaras, at de derutinnan befintlige fehler
måge utmärkte och uptecknade blifwa, at icke någon sig deröfwer
må förarga, frågande, på hwad sätt man förmenar sådant kunna
bäst ske, och om man icke, som sagt är, må taga tillfälle häruthaf
Protokoll
601
at göra tiänlig påminnelse å wederbörlig ort, at med censura må
rigtigare tillgå.
Och tyckte episcopi Scarensis & Strengnensis
wäl wara, at felen äro uptecknade, för hwilken möda wederbö-
rande hafwa orsak at tacka Hans Högwördighet, och jämwäl nö¬
digt, at de måge tryckias och ad calcem wid wärket bifogas läsa¬
ren till underrättelse. Men angående bref til kongl, cantzliecollegi-
um om censura holt man rådeligit at deliberera, när samtel. bisko-
parne och clerus komma tilstädes.
Den 27 Aprilis.
Wörö deputati i banquen både före och effter middagen.
Den 28 ejusdem.
Wörö deputati förmiddagen i banken.
Efftermiddagen.
Klockan 2 kommo en del af prästerskapet tillsamman, då hög-
wördige hr praeses berättade, at i dag förmiddagen har en
skåtte wid namn Wilhelm Scott ingifwit en skrifft, som är stäld
till samtl. biskoparne och vener, ministerium, hwilken uplästes
och ad acta finnes.23
Derjämte framwiste han en engelsk bok, i hwilken första bla¬
det war nästan bortrifwit, at man eij kunde se antingen auctorem
eller året, när den tryckt war, bestående af 12 predikningar, 6 De
universali Dei misericordia, i anledning af Davids ord i Psalmen
145: 9, och 6 De fide justificante, förklarande Pauli ord af Roman.
3: 28.
Dernäst en skrefwen tractat De ecclesise festis & mystico euchari-
stise ritu, för hwilken tractat en epistola dedicatoria war satt till
sahl. erchiebiskopen doct. Benzelius, i hwilken Scott någorlunda
uprepat sit lefwarne och tillstånd, nemi. at han är född i Scott¬
land år 1662, in academia Andrapolitana educatus, laurea magi-
sterii donatus 1682, theologi® vacavit, a:o 1697 in Angliam venit
et festo Trinitatis ab episcopo Salisburgensi sacris ordinibus initia-
tus med mera. Dessutan war ibland hans inlagda skriffter et bref,
skrifwit i London 1708 ad regem Suecise; 2. et bref af samma år
till påfwen Clemens den XI; 3. et dito til professores i Leyden; 4. et
23 Vol. F. 2, fol. 29, Prästeståndets arkiv.
602
1710 års utskottsmöte
til professores Hallenses år 1709; 5. til academien i Wittenberg
samma år; 6. til academien i Rostock af Berlin 1709; 7. til präster¬
skapet i Berlin samma år; 8. til professores i Leipzig och 9. mini¬
sterium i Stralsund samma år. Och
Ehuruwäl nu icke månge af episcopis och dero wörö tilstädes,
förhindrade dels wid bancowärket, dels af andra bestälningar,
dock likwäl taltes de få närwarande wid så om sielfwa personen
som om de inlagde skriffterne och rådgiorde, hwad man skal gifwa
honom för swar.
Hr p r a e s e s frågade, om de hålla mödan wärdt at kalla ho¬
nom hit up, eller om man skal allenast gifwa en liten resolution,
hwad man tycker om hans person och skriffter, at han ei må al¬
deles gå härifrån utan swar, och kom man öfwerens derom, at
biskopen Gezelius tillika med en och annan jämte honom skal i
morgon klockan 8 tala med honom nedre i sacristian, då effter-
följande frågor kunna honom föreställas.
1. Om han ärkänner sig wara et membrum anglicanase ecclesise.
2. Om han har något emot dess libros symbolicos eller han hål¬
ler sig wid deras articulos et ritus.
3. Om han är en conformist eller presbyterian.
4. Om han har något emot reformationem anglicanam.
5. Om han instinctu proprio tagit sig denne resan före eller
auctoritate publica, magistratus vel episcopi cujusdam.
6. Om han är så fast och trygg i sin mening, at han ämnar der¬
uti altid förblifwa, eller han kommer anxia & dubia conscientia
at låta råda och lära sig, hwilket senare om han tillstår, wil man
tilse, huru han kan tilfridzställas.
Sedan taltes om ungdomen, som nu i stort sielfzwåld upwäxer,
huruledes mycket skulle hielpa till en bättre christendom ibland
oss, om ungdomen blefwe först wäl examinerad, innan den får
begå Herrans hel. nattward. Och är en mycket christelig sed, fast
den än hafwer beswär med sig, at prästerna resa hus från hus och
hålla catechismi examen. Wid man nu härom talade, proponerade
probsten i Bälinge h:r Olaus Huss, om man icke bör fråga
effter wår konung, emedan han menar hufwudsaken wid denna
sammankomsten af ständerna wara, huru man skal få konungen
hem i riket; han begärar, at detta må föras til protocoll, at han
må hafwa friat sit samwite; han tor sannerligen intet resa hem,
om han icke har någon underrättelsse till almogen, huru med
konungen tilstår, emedan de nu intet längre wilja wara nögde der¬
med, at de allenast höra honom må wäl, och tror han wäl, det
Protokoll
603
man kunde finna på medel och utwägar at få weta säkert om
hans tillstånd, med mera.
Hwartill h. praeses swarade, at ingen af oss är, som icke
önskar, det wår nådige konung må snart komma hem til sit rike,
och belangande at få underrättelsse om dess tillstånd, hafwa höga
wederbörande intet underlåtit at göra, hwad de kunnat; imedlertid
och som wi wäl kunna säija, huru wi wilje det hafwa men förmå
intet widare åtgöra till saken, så frågar wi oss deraf, at wi höre
konungen wara wid god helsa och wäl må, hwilket wi stadigt
önska skole.
Den 29 Aprilis.
Kommo alla 3 ståndens secrete utskott tilsamman på riddarhu¬
set, och kunde således den i går omtalte skotten intet förhöras,
men notarien mag. Holm har hemma hos sig honom förestält någ¬
ra frågor och fått af honom deruppå swar, hwilket effter högwör-
dige hr praesidis befalning är uptecknat och war sålunda
1. Q:o. Om han ärkänner sig wara membrum ecclesia angli-
canse, conformist eller non conformist.
R. Fatetur se esse ex ecclesia anglicana & agnoscere auctorita-
tem episcoporum.
Q:o. 2. Om han har något emot articulos Lambetanos et arti-
culos 39.
R. Articulos Lambetanos nunquam vidit, quod v. ad articulos
39 spectat in aliquibus ab iis dissentit utpote in articulis de sacra
coena et de prsedestinatione.
3. Q:o. Om han håller sig till arminianos eller Dordracenos.
R. Ab arminianis dissentit, quatenus nimium tribuunt libero
arbitrio, in reliquis cum iis consentit, Dordracenorum vero dog-
mata in libro suo impresso impugnat.
Q. 4. Om han accepterar Georgii Rulli sententiam de justifica-
tione in ejus libro, qui inscribitur harmonia Pauli & Jacobi, ubi
docet hominem fide et operibus simul justificari.
R. Legit Bulli Iibrum cum annotationibus d:ni Grebii sed non
ita accurate, nonnulla in isto libro ipsi placebant, alia non item
magis consentit cum d:no Le Blanck in ejus thesibus.
5. Q. Om han har något emot reformationem anglicanam quse
facta est tempore Elisabeta regina et Caroli II:di, quando illius
tempore papistica superstitiones sunt abrogata, hujus vero eccle¬
sia purgata est ab erroribus quakerorum, puritanorum presbyte-
rianorum & independentium.
R. Contra ecclesia; anglicana reformationem factam tempori-
604
1710 års utskottsmöte
bus Elisabet* et Caroli 2:di nihil habet, quatenus tum superstiti-
ones papisticae sunt abrogat* et ecclesia ab erroribus qusekerorum
etc. est purgata; quod vero tempore Edwardi 6:ti archiepiscopus
Cantuariensis sine consensu reliquorum episcoporum per legem
latam in conventu ordinum regni anglicani aboleverit sacrificium
christianum sicuti habetur in Canöne miss* purgato ab omni su-
perstitione & idololatria secundum lithurgiam compositam tem¬
pore Henrici octavi, et instituit merum sacramentum prout jarn
habetur in lithurgia anglicana, id sane non approbat.
Q. 6. Om han ex instinctu proprio har tagit sig denna resan
före eller auctoritate publica magistratus vel episcopi cujusdam.
R. Instinctu proprio hoc iter suscepit, existimans veritatem
propter suam auctoritatem esse amplectendam et apud homines
sinceros nihil adjumenti eam habere ab auctoritate humana.
Q. 7. Om han är så trygg och fast i sin mening, at han ämnar
derwid förblifwa, eller och om han kommer anxia et dubia con-
scientia at låta råda och lära sig, hwilket senare om han widkän-
nes, wil man tilse, huru han må blifwa hulpen.
R. Nihil quidem se h*sitationis et dubii habere de sua sententia,
ei tamen non ita esse addictum, quin si argumentis convinci pos-
sit, eam velit mutare. Pr*terea se nolle pacem ecclesi* turbare
sed eam quarn maxime colere, et nihil publice tractare velle quod
contradicat dogmatibus auctoritate ecclesi* stabilitis, modo libe-
rum ipsi permittant suam sententiam privatim retinere, si argu¬
mentis non possit convinci, ut eam mutet.
Den 30 Aprilis.
Wörö deputati i banquen.
Den 2 Maii.
Wörö äfwen deputati i banquen.
Den 3 Maii.
Kommo kl. 9 secrete utskotten af 3 stånden tillhopa på riddar¬
huset.
Efftermiddagen.
Wörö deputati i banquen.
Den 5 Maii förmiddagen.
Wörö de tre ständernas secrete utskott tillsamman på riddar¬
huset.
Protokoll
605
Efftermiddagen.
Wörö prästerskapets deputerade tillhopa i wanliga rummet, och
blef upläst extract af kongl, senatens protocoll af den 30 Aprilis
sidstledne, hwaraf copia ad acta finnes,24 och som Deras Excellen-
cier den 6:te puncten angående kyrkiornes penningar, skrud eller
egendom till alla des delar approberat, så förklarade sig präster¬
skapet ytterligare öfwer samma förslag angående kyrkiornes nu-
warande beskaffenhet effter stiffternes ordning således25 ifrån
Gottlands stifft berättade:
Mag. Matthias Köhler, ati kyrkiorne på Gotland finnes
intet silfwer, som kan mistas. Penningar äro icke heller at tillgå,
emedan församlingarna äro helt små, och kyrkiorna inga andra
inkomster hafwa än dhe penningar, som sammanskiutas af sock-
nemännerna wid visitationer, som årligen måste hållas, så framt
kyrkiorna några medel till dheras behof hafwa skola.
Om Hernösands stifft berättades af
Doctor Wallin, at uti kyrkiorna der i orten är intet mera
silfwer än som nödwändigt behöfwes. Dhe penningar, som der
finnas, samlas med hofwerna och af få, som gifwa något i testa¬
mente till 12 å 16 öre kopp:m:t, och lära icke wara öfwer 2 eller
300 d:r kopp:m:t i kyrkiorna på landet. Man hade tänckt, när
skrifwelse ankom om kyrkiomedlens upgifwande från högre ort,
at tillse hwad som kunde mistas och det utgifwa, men när doctorn
war resefärdig, kom tillhanda h:r landzhöfdingens bref, at älla
kyrkiomedel utan någon pant skulle utlefreras, och som doctorn
intet wille wara deremot, förmenar han nu, at sådant lärer wara
wärkstält. Eljest hwad stadzkyrkiorna såsom Hernösandz och dhe
andra angår, derest dhe niuta spanmål af konungen till bygningz-
hielp, tyckes wara billigt och christeligit, at dhe som hafwa några
medel deraf besparde, i dessa swåra tider och trångmåhl lemna
dem till konungens och fäderneslandets tiänst.
24 Tr. R A P, 17, s. 118—123.
25 Protokollet återges i fortsättningen (till s. 611 med obetydliga
ändringar i ett protokollsextrakt, dat. den 9 maj, som återfinnes i Riks-
dagsacta 1710, Prästerskapet, fol. 9—-16, RA. Det är av Holms hand och
är undertecknat både av Holm och Schult; titeln är ödmiuk förklaring
öfwer then siette puncten uti prästernas ingifne förslag. Jfr nedan, s.
611 f. (det inledande avsnittet är där även återgivet: Prästerskapet hade
wäl icke tänckt . . . här uptåcknat följer).
606
1710 års utskottsmöte
Wermelandz stifft.
Mag. F rykman sade, at der i kyrkiorna finnes hwarken
penningar eller silfwer at aflåta, emedan de icke mera silfwer äga,
än som till nödwändigt bruk betarfwas, och penningarna äro an-
wände till kyrkiornas reparation och byggnad. Skulle några kyr-
kior ännu äga 20 d:r kopp:m:t mer eller mindre, så äro kyrkiorne
hwarjehanda äfwentyr underkastade och kunne således deras
ringa medel intet umbära, aldenstund almogen aldeles är oförmö¬
gen nu till deras widmachthållande något at förskiuta. I Carlstads
kyrkia lära inga penningar finnas, emedan hon en lång tid städt
under byggnad.
Af Calmar stifft.
Mag. Nicolaus Brauner: Hwad silfwer angår, wet han
intet något finnas, som kan umbäras hwarken i Calmare stadz
kyrkia eller i dhe andra på landet. Något af penningar lära i kyr¬
kiorne finnas, och håller han före billigt wara, at så mycket som
deraf mistas kan, det må utgifwas till konungens tiänst med dhe
wilkor, som i prästerskapets swar anförde äro.
Götheborgs stifft.
Mag. Olaus Netzelius: I Götheborg har magistraten dis¬
position öfwer kyrkiornes medel och egendom, och wet han in¬
tet, hwad som deraf kan wara utgifwit.
Mag. Bagge: I Bohuslän finnes intet mera silfwer än som
till sacros usus behöfwes, och de penningar, som i kyrkiorne fun¬
nits, äro reda uttagne, warande wid detta tillfälle hans begäran å
kyrkiornes wägnar, at dhe som sina penningar utgifwit, måge niu-
ta samma wilkor med the andra kyrkior, som hädaneffter komma
at contribuera, angående deras betalning till capital och interesse.
H. Lars Dahlberg: I Halland äro alle kyrkiomedlen ut¬
tagne, så at dhe nu icke äga at köpa win före.
Wiborgs stifft.
Doctor Lund: Om kyrkiornes och stifftets tillstånd i Wiborg
är nu så mycket mindre at tala, som han thet tillförende giordt
och allom nogsamt är bekant, hurusom den orten nu af fienden
beängstas. Dock kan han thet om alla kyrkior i gemen berätta, at
ganska litet af silfwer och penningar i dem finnes, effter samma
landskap ligger långt afsides, dit eij synnerlige redbare medel af-
föras, och litet antahl af ridderskap och adel therstädes sig uppe¬
Protokoll
607
hållit, som annorstädes både af sölfwer och andra gåfwor ansen¬
ligt till kyrkiorna gifwit hafwa. Eljest är thet nu, Gud bättre, med
hela thet stifftet så beskaffat, at man ringa förslag therpå göra
kan, om ther och något wore at tillgå, såwida man theröfwer icke
kan hafwa disposition, sedan fienden förspörjes hafwa widt och
bredt ströfwat kring landet, serdeles i Carelen och Sawolax, och
thet förhärjat och förstördt och således alt i sit wåld tagit. I hwad
tillstånd i synnerhet stadzkyrkiorna, som något ägt, nu sig befinna,
är icke heller okunnigt, då man betänker, at Wiborgz stad häfftigt
beskiutes och hwad ther omkring ligger stadigt af fienden utmat¬
tas. Kyrkian i Kexholm wederfares thetsamma; äfwen står Weke-
lax i fara. Så är och Borgo kyrkia för detta utplundrat och up-
bränd. I Helsingfors står hon och i högsta fara. Om Gud wille för¬
läna den nåd, at någon del af stifftet blifwer fri för fiendens in¬
fall, och uti kyrkiorne någre medel skulle finnas förwarade, wille
man tå hädanåt effter undfången underrättelsse med wederböran-
den correspondera, huru the kunde effter bewilningen anskaffas.
Lunds stifft.
Doctor Steuchius: Kyrkiorne i Skåne äro af den beskaf¬
fenhet, at de disponeras af wissa tillsatte inspectorer, som derföre
i kongl, cammarcollegio göra räkenskap. Men uppå kyrkiomedlen
der i landet äfwensom och i Blekinge är intet at reflectera eller
göra sig något förslag, emedan de wid detsamma, at fienden in¬
föll i landet, eller näst tillförende uppå ankomne ordres äro ut-
gifne och sände till Malmö, och silfwer i kyrkiorne är intet at
mista.
Åbo stifft.
Doctor Gezelius: Domkyrkian i Åbo äger wäl wackert silf¬
wer, men effter branden är det pantsatt för detta till privatos och
nu till cronohospitalet. Penningar finnas der inga, utan kyrkian
är nog skyldig, som biskopen och sielf nyligen mäst försträckia
1000 d:r kopp:m:t till tornspetzens betäckiande; så äro och dom-
kyrkiotunnorna nu indragne.
Angående kyrkiorne på landet, så äro dhe af olika wilkor. Som¬
lige hafwa något silfwer, såsom der adel bodt och någon föräring
kan wara skedd, hwilke dock icke lära wara öfwer 6 st. i hela
stifftet, somlige äga intet silfwer och måste betiäna sig af bouteller,
ten- och glasflaskor. Hwad penningar angår, så kan något finnas
i Wasa, Uhleå och några landtkyrkior, der som en god administra¬
608
1710 års utskottsmöte
tion warit. Men kyrkiorne äro merendels af trä, som altid behöfwa
reparation och hafwa således intet at aflåta. När h. landzhöfding-
ens i Österbotn bref ankom om specification på kyrkiomedlen,
war biskopens råd och förslag, at prästerskapet skulle dem rigtigt
upteckna, behålla hwad som nödigt Wore till reparation och det
öfrige lefrera. Eljest anbelangande kyrkiornes silfwer håller han
före efftertänkeligit at röra det som till sacros usus kommit är.
Wäxiö stifft.
Domprosten h. Anders Goeding: Emedan nöden är stor,
så lärer ingen undandraga sig at göra till konungens och fäder¬
neslandets tiänst hwad som möjeligit wara kan, och altså kyrkior¬
ne jämwäl af dheras medel förskiuta hwad the hafwa och icke
brukas till gudstiänstens underhållande, n:l. silfwer, utan at få nå¬
got interesse derföre, så wida det eljest ligger et dödt capital, och
penningar, så mycket som kan umbäras emot skäligit interesse.
Dock kan han intet specificera, hwad som hwar och en kyrkia i
Småland kan förmå och mista, och tyckes dessutan litet göra till
närwarande institutum. Nog det man sig utlåter, at alt hwad som
kan umbäras uthaf silfwer och penningar det må lemnäs til
publique tiänst, sedan alt annat är tillgångit, och inga andra medel
finnas, dock med de wilkor, som ståndet tillförende kommit öfwer-
ens om. Han håller och före wid detta tillfället nödigt påminna,
at konungens betiänte måtte adsistera prästerskapet, at tijonden
rigtigt utgöres, då och konungen mycket större inkomst, än han
härtils niuter, af cronotijonden hafwa skulle.
Westerås stifft.
Mag. Tillaeus: I Westerås domkyrkia kan wara något silf¬
wer utom det som till nödwändigt bruk behöfwes, men det är alt¬
sammans donarier, och wet han intet, huru det kan röras. Pen¬
ningar äger kyrkian till 8 el:r 9000 d:r k:m:t, som stå i banquen,
deraf kyrkian intet synes något kunna umbära; hon har haff t en
stor skada och städt under en kostsam reparation. Dertillmed äro
och domkyrkiotunnorne borta, och är hel owist, hwad man der¬
före har at wänta. Hwad andra kyrkior widkommer, kan han eij
weta något silfwer finnas, som icke nödigt är, till äfwentyrs något
som kan wara gifwit i testamente, hwilket är swårt at rubba.
Kyrkiomedlen angående, så har h. landzhöfdingen begärat, at
prästerskapet skulle dem upgifwa, hwilka och sig förklarat, at in¬
tet mycket är at aflåta, några få kunna äga något af penningar
Protokoll 609
I
men äro dock af den beskaffenhet, at de antingen nu eller oför-
^ dröjel. behöfwa reparation. Något af penningar torde wäl kunna
mistas, om consistorium med prästerskapet och församlingarna få
disponera derom. Eljest är winsäden allestädes borttagen och för-
denskul nödigt, at wid kyrkiorna så mycket penningar behålla,
som till wins inköpande betarfwas.
Mag. Hagelberg: De kvrkior i Wessmanland, som äga silf¬
wer eller penningar, lära intet undandraga sig at utgifwa deraf så
mycket som de kunna mista och aflåta. Dock är hans mening, at
silfwer, som kommit till sacros usus, ej må röras.
H. Petrus Dahlborg: Kyrkiorne i Dalarne hafwa en stor
del ståt och ännu stå under reparation och lära således inga me¬
del hafwa at mista, men der som och något finnas kan, silfwer
eller penningar, hwarom han icke ännu kunnig är, hwilka dhe
1 kyrkior egenteligen kunna wara, wilja de gärna afstå hwad som
kan aflåtas till konungens och fäderneslandets tiänst.
Strängnäs stifft.
Mag. Johan Strömer: I Närke finnes i kyrkiorne litet
penningar, och äro de mäst utlånte på panter. Silfwer hafwa som¬
liga kyrkior kanske något, öfwer det sorn26 brukas, i kalkar och
slikt och kunna änteligen något umbära, men synes betänkeligit
låta det komma till upmyntning, som till sacros usus och på Her¬
rans altare brukat är. Kunde det lånas at hypotheceras till publi-
cum och sedan in natura till kyrkiorna restitueras, såsom dels til-
förende på riddarhuset discourrerat är, wore det en sak, som i
anseende till fäderneslandets höga trångmål synes kunna och bö¬
ra ske. Sammaledes at pantsilfwer och redbare penningar utlefre-
ras, så mycket möjel. umbäras kan, i liwarjo kyrkie och liälre för¬
länas till fäderneslandets höga tarf än privatorum bruk, allenast
dock derwid brukas den moderation, at wid dhe kyrkior, som be¬
höfwa reparation, behålles et wist quantum, som nödwändigt be¬
tarfwas.
H:r Olaus Huss: Prästerskapet i Sörmanland äro nögde
med den disposition, som h:r biskopen öfwer kyrkiornes medel
och egendom görandes warder.
Skara stifft.
Doctor Swedberg: Han är enig med dhe andra derutinnan,
at det silfwer och penningar, som i kyrkiorne finnas och kunna
umbäras, må i denna almänna nöden icke nekas. Domkyrkian i
26 Extraktet (jfr not 25): som nödigt behöfwes och.
39 Prästeståndets protokoll
610
1710 års utskottsmöte
Scara angående, så har hon penningar i banquen, och af interesset
hållas twenne stipendiater, en i theologia och den andre i medici¬
na, at resa uppå. Och såwida kongl, bref äro deruppå, kan man
med de medlen sig icke befatta. Eljest har kyrkian mistat sin
spanmål och domkyrkiotunnor, som wörö dess mästa inkomst. En
gulkalk är der, som kunde något förslå, och annat silfwer, anting¬
en gifwit i testamente eller eljest förwärfwat. Men han säger om
det såwäl som alla de andra kyrkiornes silfwer och käriler, som
kommit till sacros usus, at han håller före mycket betänkeligit det
at röra, och för sin del kan han intet samtyckia dertill. Om Deras
Excellencier wilja befalla, at det skal utttagas, så står det i deras
behag, men han som en prästman kan intet säija ja dertill.
Sedan äro i Läckö och Warnhem kosteliga saker af sahl. riks-
drotzen grefwe Magnus skänkte, så at der äro rikedomar,27 men
han wet icke, huru sådana kunna tillgripas utan wederbörander-
nas28 tillstånd. Det skulle och wid sådan händelse ingen finnas,
som sedan något gifwa wille. Man wet och, at christelige fiender
intet welat röra det som i kyrkiorne warit. Men äro några29 silf-
werpanter, och de af wederböranderna icke igenlösas på rättan
tid, så torde desamma kunna utlånas till publicum, äfwen och dhe
penningar, som kyrkiorne kunna umbära, utlånas med försam¬
lingarnas wetskap och samtycke. Är och icke at förbigå, at om det
rigtigt tillginge med tijonden, så skulle konungen hafwa dubbel
inkomst och prästen med, emot det som härtills fallit är.
Linköpingz stifft.
Doctor Haquinus Spegel sade domkyrkian hafwa wäl
några 1000 d:r sölf:m:t, hwilka som de stå i banquen, så äro de
reda under konungens disposition. Silfwer är der och något, men
alt skänkt och testamenterat besynnerligen af twenne sahl. bisko¬
par, hwilkas arfwingar, som än lefwa, kunne ansökias, om dhe
wilja samtyckia at det utlåna till konungens tiänst, dock alt under
dhe förr omtalte wilkor. I Wadstena län, som är nästan 1U del af
stifftet, har h. kongl, rådet och gouverneuren grefwe Gyllenstierna
för 3 månader sedan infordrat specification på alla i kyrkiorna
befintlige contante eller utlånte penningar, hwilken och till haupt-
mannen i Wadstena långt för detta inskickad är samt en ödmiuk
berättelse derom til högbem:te Hans Excellence affärdad. Uti de
27 Extraktet: som skulle mycket göra til saken.
28 Ib. arfwingarnas i st. f. wederbörandernas.
29 Ib. kyrkior, som hafwa.
Protokoll
611
till Calmar, Lind- och Jönköpingz län hörande kyrkior är af h:r
landzhöfdingarna ingen förteckning derpå begärad, och lärer näp-
ligen öfwer 300 d:r kopp:m:t finnas i någon kyrkia, emedan den
fattige almogen hafwer på sina ringa panter största delen til låns
tagit. Men hwad som kan af penningar eller silfwer utan stor af¬
saknad umbäras i kyrkiorne, det skal wid biskopens hemkomst
ofördröjeligen blifwa i ränteriet emot quittence lefvererat.
Upsala stifft.
Doctor Molin: Upsala domkyrkias tillstånd effter den be-
klagelige branden är nogsamt bekant, och wet man intet, huru
dess reparation skal kunna fulföljas, sedan de förskutne medlen
äro tillgångne, och domkyrkiotunnorne kyrkian till stor skada och
afsaknad äro borttagne. Hwad silfwer angår, så äro silfwercronor
öfwer konungagrafwarna, som eij kunna röras; item en silfwer-
kista, deruti S. Erics ben liggia, den konung Johan låtit förfärdiga.
Gulkalken, silfwerkronan etc. äro skänkte af stora familier. Till
Sturegrafwens widmachthållande äro nästan 200 d:r silf:m:ts år¬
lig inkomst, hwilken dock i detta år intet utfallit, efftersom bön¬
derna utrustat soldaten, och har kyrkian inga andra inkomster än
af det godzet. Pungpenningarne delas til de fattige effter gamla
kyrkioordningen.
Det silfwer, som brukas på altaret, är alt skänckt, är och nyli¬
gen skänckt en gullkalk af Hans Excellence generalen och gouver-
neuren grefwe Magnus Stenbock, och kan han intet se, huru så¬
dant gull och silfwer kan utan wederbörandes samtycke röras och
tagas. I de andra städerne och på landet lärer intet annat silfwer
finnas än det som är skänckt och nödwändigt behöfwes.
Hofpenningarna delas mäst ut till dhe fattige. Sedan winsäden
är borttagen, hafwa de knapt så mycket penningar, som dhe kun¬
na köpa win före, emedan dhe inga serdeles inkomster hafwa
utom det som i håfwarna faller och i testamente effter dhe döda
kan gifwit blifwa. Skulle dock några kyrkior kunna umbära pen¬
ningar, wet han wäl, at dhe gärna dem aflåta.
Denne berättelsse och utsaga wörö alle enige om, at den skal
öfwergifwas med en sådan titul och prsefation:
ödmiuk förklaring öfwer then siette puncten uti presternas in-
gifne förslag.
Prästerskapet hade wäl icke tänckt wid detta tillfälle gifwa för¬
slag på kyrkiornes penningar, skrud eller egendom, i synnerhet
612
1710 års utskottsmöte
effter then senare del är antingen af förnäma personer i testamen¬
te gifwin eller wid gudstiänsten länge brukad, men såwida de andre
stånden gifwit dertill anledning, har prästerskapet jämvväl welat
dertill lemna sit samtycke, lickwäl med the wilkor och förbehåll,
som i deras ingifne swar reda äro anförde, öfwer hwilket förslag
prästerskapet hafwer sig ytterligare sålunda förklarat, som effter
stiffternas ordning om kyrkiornes närwarande beskaffenhet här
uptäclcnat följer.
Sedan effter något öfwerläggiande kommo samtel. närwarande
biskopar och de andre wid bordet,30 undantagande någre få, öfwer-
ens at uti denna almänna nöden och landets stora trångmåhl af en
fri wilja förära till en liten krigzhielp på sätt och wis, som deras
egenhändige upsats ad acta det utwisar.31
Sidst omtaltes, huru man och nu wil wara omtänckt, at the ska-
delige och förargelige oseder, som uti klädedrägten i alla stånd
hafwa tagit öfwerhanden, måge blifwa hindrade och afskaffade,
och hwad prästeståndet i synnerhet angår, discourrerades om någ¬
ra stycken, som synes kunna och böra afläggias, ändras eller we-
dertagas, hwarom wid conferencen af de 3 ständernas utskott skal
widare talas och slutas.
Den 6 Maii.
Kommo deputerade af prästerskapet tillsamman i wanliga rum¬
met tå, äfwensom biskoparna och andre wid bordet dagen till-
förende giordt hade, uppå h:r prsesidis föreställande, at man wid
detta wårt allmänna trångmåhl wäl något godwilligt måste con-
tribuera, den öfrige clerus uptecknade på samma lista, huru myc¬
ket dhe, utan eller med wilkor, för sina personer sig uppåtaga af
en fri wilja at utgöra till en liten krigzhielp, utan at prsejudicera
deras hemmawarande medbroder, dem dhe dock wid hemkomsten
wilja sökia öfwertala at jämwäl göra detsamma, hwilket dock con-
sistorierna i synnerhet lärer draga försorg om.
Men doctor Molin sade sig intet kunna gifwa en halföre,
så länge den dubbla contributionen står, och fruchtar han, at man
med denne bewilningen gör det som lärer komma til större grava-
tion än någon tror.
Mag. Rhodin sade sig ei heller kunna något lofwa; dock om
prästerskapets wederlag, underhålsspanmål och probstetunnor för
år 1709 kan komma them så wida till godo, at bemelte års contri-
30 överstruket: med öfrige dero.
31 Bil. 7.
Protokoll
613
bution och halfwa 1710 års dito blifwer them afräknad effter
marckgången, då lemnar han och hwar pastor och prsepositus
tredie delen af resten, såsom wore then nu af cronan betalt med
reda penningar, hwilken spanmåhl, emedan hon ännu orörd lig¬
ger i wissa gårdar under förwar, kan i denna dyra tiden försäljas
och till en ansenlig summa penningar göras, warande äntå i för-
rådzhusen så mycket inkommit, som ifrån then dag, at flottan
kan blifwa segelfärdig, intill den nya årswäxten, wil Gud, för-
menes kunna förslå.
Mag. Strömer och h. Olaus Huss wille först tala med
deras biskop, som är opasslig, innan de sig i detta mål til något
utlåta.
Den 9 Maii.
Klockan 8 kommo deputerade af prästerskapet tillsamman i
wanliga rummet, och war en stor del af dem borta.
1. Ingaf notarien mag. Holm en afskrifft af protocollet, som
holts den 6 sidstledne angående förklaring öfwer den 6:te puncten
i prästerskapets förslag om kyrkiornes penningar, skrud eller
egendom, och blef samma extractum af begge notariis effter befal-
ning underskrifwit.32
2. H. prseses upwiste et utkast, huruledes de få närwarande af
prästerskapet fulmächtige, oachtat deras egit trångmåhl och
tryckande beswär, såsom en liten krigzhielp och till usus publicos
förärat33 d:r kopp:mt etc.33 och tycktes detta utkast
godt wara, allenast höll doct. Swedberg före nödigt, at man
och må föredraga om den indragne spanmåhlslönen, med begä¬
ran, at den änteligen må beräknas i utlagorne, och at jämwäl må
förmärkias, at prästerskapet reda hafwa mera mistat, än som and¬
re lära wilja nu contribuera.
3. Upläste h. praeses et project till en klädeordning så i gemen
som i synnerhet hwad prästeståndet angår, hwarwid allenast på¬
mintes, at det må tagas i nogare betänkiande hwad som nämnes om
prästerskapets skägg och om peruquer med en liten mössa uppå.34
32 Jfr not 25.
33 Tomrum i handskr.
34 Bil. 10. Några konceptartade anteckningar angående klädeord¬
ningen, synbarligen av Spegels hand, ha inbundits bland bilagorna till
protokollet för riksdagen 1713—14(1), vol. A. 11, fol. 158, Prästestån¬
dets arkiv. Projekt till klädesordning för adeln resp. borgarståndet (lik¬
som för prästeståndet) återfinnas i Riksdagsacta 1710: De tre högre
stånden, fol. 6 ff., RA; projektet till klädesordning är tr. R A P, 17, s.
215—219.
614
1710 års utskottsmöte
Efftermiddagen.
Proponerade h:r praeses, huru såsom prästerskapet nu
sammankommit at blifwa ense om hwad de till usus publicos wil¬
ja och kunna sammanskjuta såsom en friwillig gåfwa och för¬
äring eller och som en försträckning, och fördenskul, sedan om
banquen något war discourrerat, om några medel der wore at till¬
gå, och man wille hålla före, at banquen intet hade mera penning¬
ar at umbära och aflåta til konungens tiänst, frågade:
1. Om någon är af prästerskapet, som hafwa medel at försträc¬
ka till konungen antingen emot pant, der han kan finnas, eller
emot förskrifning och obligation, den ständerne taga på sig at be¬
tala, begärande, at hwar och en wille sig häröfwer utlåta och för¬
klara. Och swarade effterföljande häruppå således:
Af Gotlands stifft.
Mag. Köhler: At stora swårheter hafwa almänt utarmat
prästerna der i landet, at de mindre förmå än andra och lära altså
ingen försträckning göra kunna.
Af Hernösands stifft.
Mag. Johan Huss: At han intet wet, det någon af präster¬
skapet der i stifftet äger medel at göra deraf någon försträckning
till konungen.
Af Wermelands stifft.
Superintendens mag. Rudén: At han icke kan säja, om nå¬
gon der i landet har medel at försträckia, utan behöfwer han göra
sig bättre kunnig derom, när han, wil Gud, hemkommer.
Af Calmar stifft.
Mag. Brauner utlet sig, at om det skal ske försträckning, så
måste den wara något ansenlig, men der å orten kan til det högsta
finnas 1000 lod silfwer i någre prästhus, och deraf lärer ingen för¬
sträckning kunna ske.
Göteborgs stifft.
Biskop Nezelius: Wet icke heller någon der i stifftet, som
kan göra försträckning. H. Dalberg sade och detsamma.
Wiborgs stifft.
Doct. Lund: Wet intet öfwer 2:ne wara, som äga mer än
Protokoll
615
som de till nödtorfftigt och dageligit uppehälle kunna behöfwa,
och står allas wälfärd i fara för fienden.
Lunds stifft.
Doct. Steuchius: Han kan hwarken neka eller bejaka, om
prästerskapet i Skåne kunna göra någon försträkning till konung¬
en. Eljest är Skåne en ort, som ligger i fiendens mun.
& Mag. Orstadius: De som af prästerskapet der i landet kun¬
na äga några penningar, de hafwa dem på banquen.
Af Åbo stifft.
Doct. Gezelius: Wet ei heller någon som der i stifftet kan
göra försträkning.
.
Af Westerås stifft.
Mag. Hagelberg yttrade sig, at i Wesmanland icke någon
lärer finnas, som har förmögenhet at göra försträckning.
H. Dahlborg: Han kan intet weta, hwad Dahlprästerna
kunna äga; tror, at dhe icke äro af stora medel, det kan en och
annan hafwa några 1000:de d:r i banquen, til äfwentyrs någon
högst 8000 d:r, men35 sådana medel äro mäst barnpenningar, som
han kan säja om sig sielf, at han har i banquen några tusende d:r,
som komma hans styfbarn till.
Mag. Tillaeus: Prästerna der å orten sittia mäst alla för-
diupade i skuld och hafwa således intet at försträckia.
Af Strängnäs stifft.
Mag. Strömer: Han wet ej någon prästman wara i Nerke,
som kan göra någon försträkning. Det kan någon äga 1000 d:r
mer eller mindre, hwilka dock til nödwändige utgiffter behöfwas.
Af Skara stifft.
Doct. Swedberg: Han wet allenast en prästman sittia wäl
behållen, nemi. i Mariestad. Men om prästerne finge moderation
t med dragonehållande, och rigtigare ginge till med tijonden, så
torde någre hwar kunna göra försträckning.
Af Linköpingz stifft.
Doctor Spegel sade sig eij weta mera än twenne i hela stiff-
35 överstruket: han kan ej.
616
1710 års utskottsmöte
tet, som äga mer än som dhe nödtorfftigt behöfwa, och desamma
hafwa sina medel i banquen.
Sedan prästerskapet således sig hade förklaradt angående för¬
sträckning till konungen, frågades:
2. Om de hålla före, at den specification och upsats på de pen¬
ningar, som närwarande prästerskap, få undantagne, dels utan
och merendels med wilkor sig utfästat at gifwa till en liten krigz-
hielp, skal med ståndets heder och publico till någon tiänst kunna
framgifwas. Och swarade häruppå doctor Swedberg, at han
tycker det wäl kunna ske, emedan hwar och en lärer weta sit till¬
stånd och giordt, hwad han kunnat.
Hwareffter berättade h:r praeses doctor Haquinus Spe¬
gel, at när man på riddarhuset talade om förskott till krigzhiel-
pen och uppå landtmarskalkens frågan, hwad wäl prästerskapet
gifwa wille, swarat blef, at de så och så mycket kunde åstadkom¬
ma, har landtmarskalken sig utlåtit, at den summan ej stort för¬
slår, men om prästerskapet wille gifwa effter och afstå deras
prsetension till konungen för den indragne spanmåhlen, så kunde
det blifwa något ansenligit förskott, frågade altså:
3. Om prästerskapet wilja efftergifwa deras spanmåhlslön, som
för år 1709 är indragen.
Doctor Molin swarade, at på sådant sätt skulle prästerska¬
pet blifwa ruinerade serdeles wid academien, och kan han ingen¬
ting göra härtill, förrän han kommer hem och får tala med pro-
fessorerne.
Mag. Strömer utlet sig, at detta kan ei gå an, emedan som¬
lige af prästerskapet snart ingen annan lön äga än deras span¬
måhlslön, hwilken om dhe skulle efftergifwa, skulle ske en mycket
stor olikhet prästerne emellan och detta wara aldeles ingen pro¬
portion, at en del skulle mista snart altsammans och andre minsta
eller halfwa delen af deras lön.
D. Swedberg frågade, om någon af the andre stånden hafwa
gifwit något effter, sade sig warit sinnad at gifwa halfwa lönen
bort, om han den in natura kunde bekomma.
Mag. Collin utlet sig, at han wil lemna en tredjedel af sin
spanmålslön, om han får den in natura.
Mag. Strömer: Han menar, at dhe hafwa wärkeligen mis-
tat halfwa delen reda, så wida at de måst gifwa 36 d:r för
en tunna säd, och prästerskapet äro allenast tillsagde 12 d:r
t:n igen.
D. Steuchius: Han måste bort ifrån altsamman, och finge
Protokoll
617
man afkorta på contributionen hwad som är indragit, wil han
gärna gifwa altihop effter.
Mag. Rhodin påstod, at man måste begära summan på den
spanmåhl, som prästerskapet hafwa mistat, hwaraf lärer kunna
finnas, at de giordt den ansenligaste försträckning. Hwilket doct.
Swedberg med andre biföllo, utlåtande sig Swedberg ytterli¬
gare, at han wil gifwa uthaf tillkommande års spanmåhl, så myc¬
ket som han får disponera af sin spanmåhl, som nu der i orten
ligger i behåll.
H. Dahlborg holt och före, at månge skulle altför mycket
lida, om de cederade den indragne spanmålen, såwida somlige
nästan ingen annan lön hafwa. Probstetunnorna mente han, at
dhe kunna efftergifwas.
Mag. Norlind yttrade sig, at man wäl måtte eftergifwa den
spanmåhl, som reda är indragen, och det kunde man hafwa tack
före, efftersom och eljest näpligen något hopp kan göras at få
igen det som borta är. Hwaruppå d. Steuchius swarade, at
sådant torde låta sig göra, om wärket blefwe derigenom hulpit,
och är det tid nog at gifwa sådant förslag, när den qusestionen kom¬
mer, at spanmålen skal betalas. Men at begynna med den propo¬
sitionen, at man skal cedera sin lön, och lychta med den andra,
at man äntå skal bewilja och contribuera något, detsamma wil
blifwa altför swårt.
D. Spegel lade detta till: med mindre man wille säija, at så
mycket wil man cedera, thet är, så mycket skänckiä, som man
förmå eller tåla kan.
D. Steuchius: När wi komme hem, wilje wi gifwa hwar
sina 1000 d:r k:m:t.
D. Spegel: Detsamma har och han utlofwat at göra.
D. Swedberg sökte at öfwertala mag. Rhodin at något con¬
tribuera, för exempel skull, at hans hemmawarande medbroder
måge och sig dertill beqwäma. Men han sade sig wara aldeles
oförmögen dertill och skattade den lycklig, som något äger at
gifwa uthaf. Utan lön kan han ej lefwa.
D. Swedberg frågade, huru han wil öfwertala de andre
prästerne at något contribuera, när han sielf drager sig undan.
R. Dem får biskopen sökia at öfwertala.
Mag. Strömer: Om man finge dilation til hösten, tror han,
at när de fått tält med deras hemmawarande medbroder, skulle
wäl tredubbelt större bewilning kunna ske.
H. prseses lät upläsa projectet till bewilningen, och felade ei
618
1710 års utskottsmöte
mera derutinnan, än at summan blifwer införd, hwilket när det
skedt war, utlet sig doctor Molin, at det har warit och än är en
almän klagan, at man ej kan utgöra den dubbla contributionen;
huru skal man då kunna taga på sig något at skänkia och bewilja?
Hwilket är omöjeligit.
H:r Olof Huss hade samma tahl, at man utom dubbla con¬
tributionen intet kan något bewilja.
H:r prseses d. Spegel tyckte illa wara, at icke alle wilja wara
enige, och ser han nu gärna, at någon annan wille taga på sig at
remonstrera Deras Excellencier prästerskapets swaga wilkor och
tillstånd så, at de utan all bewilning kunde sig dermed åtnöja låta.
Dät äro 2:ne ting, som wi sökie, riksens tiänst och wårt egit stånds
heder, och måste wi tillse, at wi icke prostituere os. Nöden är för¬
handen, och om fäderneslandet skal blifwa frälst, måste man
något contribuera dertil.
D. Swedberg swarade deruppå, at man må öfwergifwa up-
satzen på hwars och ens gåfwa, at Deras Excellencier må få se,
hurudana den är. Men d. Molin sade, at han kan wisa präster,
som efter helgermässotiden intet hafft något bröd i deras hus, och
skulle intet wara klockt at utlofwa något, som man intet kan
prajstera.
D. Swedberg tyckte, at man lickwäl bör remonstrera, hwad
prästerskapet allareda igenom den indragne spanmålen contri-
buerat, hwartil lade h:r probsten Dahlborg, at om det blefwe
öfwerräknat, hwad som belöper effter marckgången för al den
spanmåhl, som af prästerskapet tagen är, så skulle den summan
öfwergå dhe andra ståndens försträckning.
D. Steuchius frågade, om icke alle äro enige derom at
betala den giorde bewilningen, när man kommer hem, och swara-
des ja deruppå. Men d. Molin yttrade sig åter, at det är omöje¬
ligit at taga på sig något utom dubbla contributionen. Hwarmed
prästerskapet skildes åt.
Den 10 Maii.
Förmiddagen wörö secrete utskotten på riddarhuset, och effter-
middagen wörö deputerade i banquen.
Den 11 Maii.
Efftermiddagen kommo deputerade af prästerskapet tillsam¬
man i wanliga rummet.
1. Berättade h:r praeses doctor Spegel, huru såsom, sedan
Protokoll
619
i går war slutit om afgifften för wagnar och annat, jämwäl och
något talat om kyrkiomedlen, är och af landtmarskalken frågat,
hwad prästerskapet för theras del uti denna almänna nöden wilja
gifwa och contribuera. Hwaruppå är swarat, at dhe lofwat gifwa
efter deras förmågo, warandes mångahanda beswärligheter, såsom
1. At åhörarena äro af sig komne och kunna ej göra theras rättig¬
het. 2 Månge präster stå i flera års skuld för utlagorne till cro-
nan. 3. Dragounehållet prästerskapet mycket graverat och owist,
när de den tungan qwitte blifwa.36 4. Lönen bort [t] agen och 5.
Dubbla contributionen pålagd, för hwilka orsaker och beswärlig¬
heter skull med deras bewilning man ej högre komma kunnat, än
som specificationen deruppå utwisa skal, och at man jämwäl wil
hafwa al möda ospard at öfwertala dhe hemmawarande at contri¬
buera hwad the förmå och kunna åstadkomma, ehuruwäl af för-
mälte orsaker de fläste lära hindras at kunna i wärket förklara
deras redebogne wilja, med förmodan at altsammans, hwad dhe
få närwarande här lofwat och de andre hemmawarande lofwande
och gifwande warda effter deras yttersta förmågo, lärer med nåde
blifwa ansedt. Hwilket swar man ej annat kunde märkia, än at det
till behag och nöije war.
2. Omtalte h:r p r a e s e s, at dhe som äro utsedde till at ta¬
las wid och förena sig om en wiss klädeordning skola i morgon
komma tillsamman och göra dertill begynnelsse, och som man
förnummit, det stånden sig förklarat, at det ena ståndet intet skal
föreskrifwa det andra någon lag i detta måhl, så förmodar man,
at hwad prästeståndets klädedrägt angår, lärer man snart kunna
blifwa enig derom, frågade således, om någon nu hade det ärendet
angående något at påminna, och swarade
Doct. Steuchius: Det wara et stort fel ibland oss, at wi wäl
se wära fel men äre dock icke mächtige dem at afskaffa. Ty hwad
som tillförende är förordnat om klädedrägten, det har aldrig kom¬
mit till någon execution och wärkställighet. Eljest bör thet wara
en åtskilnad emellan stånden, den man nu hos qwinfolken eij
finner.
D. Spegel: Menar, at sådant nu lärer blifwa i acht tagit
och föreskrifwas, hwad som i hwart stånd tiänar och brukas skal.
36 Ett koncept till prästeståndets förklaring angående rekryteringen
av ståndsdragoner och farhågor för konungens öde återfinnes i vol. I.
7, nr 81, Prästeståndets arkiv. Innehållet återgår i i ständernas svar på
sekreta propositionen i inrikes ärenden, se RAP, 17, s. 187—189 (art.
VII jämte det parti av konceptet, som återges i noten, samt slutavsnit¬
tet s. 189).
620
1710 års utskottsmöte
3. Discourrerades om den på swänska öfwersatte tractaten, kal¬
lad Vox peregrini ad peregrinum, huruledes i densamma många
anstöteligheter finnas. Hwilken d. Gezelius holt före wara d.
Breithaupts arbete, och är den förnämsta error de perfectismo et
regeneratione hominis. Novatores, sade d. Steuchius, tala och
mycket om sympathia, at de kunna känna hwarandra, fast dhe än
litet eller intet talats wid.
4. D. Spegel geck då bort men kom strax in igen, berättande,
at en cancellist lefrerat ständernas bewilningzinstrument angående
afgifften för wagnar, peruquer och fontanger, underskrifwit af
landtmarskalken Clerk, hwilket och wälbem:te d. Spegel å präster¬
skapets wägnar underskref, och afsändes dereffter notarien mag.
Holm at gifwa det till borgmästaren Hylten.
5. Begärade h. p r a e s e s, at man wille och säija sin mening
öfwer den nyligen uplagda lilla tractaten, kallad Sweriges olycka,
och utlet sig doct. Lund, som den igenomläsit, at predikan eljest
är god och flytande, men angående partes pcenitentise, så talas
der mycket om contritione, men om fide, som grundar sig på
Christi förtiänst, rätt litet.
D. Steuchius yttrade sig, at novatores lära prsepostere, för¬
ut om christeligit lefwerne och sedan om fide, der lickwäl bona
opera äro fructus fidei. Först wilja dhe, at synden skal bortläggias,
och sedan proponera de om trona. Så är det, sade d. Gezelius;
de tala mycket om sina prasparationibus, carnis mortificatione,
sui abnegatione etc. och läggia intet rätt fundament dertill.
D. Lund: Deras principium är, at man icke skal predika
evangelium.
D. Steuchius: Håller före, at evangelium skal först predi¬
kas, hwarpå tron sig grundar, och sedan läras om bonis operibus
af lagen. Är och, sade han, mycket anstöteligit, det som läres de
missione filii Dei, at den är skedd till den ändan, at syndarna sko¬
la uptäckias, och nämnes intet Christi satisfactio pro peccatis, som
hörer till officium Christi sacerdotale. Och består felet i prseposte-
ra docendi methodo. Dessutan är och efftertänkeligit, at dhe sättia
imaginem Dei eller dess restaurationen! för finis theologia3, der
lickwäl fides, som grundar sig på Christum och hans förtiänst och
är finis theologiaj, icke hörer till imaginem Dei.
Sedan discourrerades om åtskillige efftertänkelige ordasätt i
denna predikan, hwilka om en wäl grundad brukat hade, så kunde
det wäl excuseras, så wida at en sådan, om han blefwe påmint
derom, skulle strax rätta sig och wara cautior, emedan man i dessa
Protokoll
621
farliga tider bör grant achta sig, at man blifwer wid formam
sacrorum verborum. Men at en novator, som har prseposteram
docendi methodum och är pertinax derwid, pro concione eller
eljest så talar och skrifwer, det är farligit och bör intet talas ser¬
deles för the enfaldigas skull, som snart kunna förledas och fatta
en willfarande och skadelig mening.
Och ligger sannerligen macht uppå at wara sorgfällig, det alle
misstänkte böcker och tractater med theras anstöteliga ordasätt
blifwa noterade och utmärkte, at ungdomen må för dem kunna
taga sig til wara. I synnerhet holts nödigt, at den så kallade trac-
taten Vox peregrini ad peregrinum må noga igenomläsas, och at
det må effterfrågas, om den är censurerat, förrän han til tryck är
blifwin befordrad.
Den 16 ejusdem efftermiddagen.
Kommo prästerskapet tillsamman i wanliga rummet, då
1. H. praeses omtalade, huruledes han är föranlåten at pro¬
ponera, om icke till Deras Excellencier kongl, råden må supplice-
ras om hemlof, emedan någre af prästerskapet sig beklagat öfwer
det långsamma drögzmålet, innan det kommer till slut med stän¬
dernas sammankomst, och deras lägenhet intet är at uppehålla
sig här längre, och somlige jämwäl redan fått tilstånd at resa hem;
serdeles har man förnummit, som pastor Wegner berättade,
at Hans Excellence gref Wrede i går frågat, om prästerna icke
wilja resa hem, och uppå pastoris swar, at man gärna det åstunda-
de, sig utlåtit, at det intet under är, emedan dhe hafwa theras för¬
samlingar at sköta, hwarom de ansökning göra måtte, så at sådant
icke lärer wara Deras Excellencier emot. Men nu frågas, om hwar
och en för sig, som det är angelägnast före, må göra ansökning
derom, eller och prästerskapet i gemen anhålla om gunstigt afsked
och hemlof.
Och när en stund häröfwer war discourrerat, stadnade man
derwid, at prästerskapet i gemen må icke just begära afsked utan
bedia om gunstigt slut och skyndesamt hemlof.
Orsakerne, hwarföre sådant begäres, äro åtskillige, hwilka alla
h. praeses reda uptecknat, och dicterade han för notarierne,
huruledes skrifften till morgon skulle förfärdigas, hwilken ad acta
finnes.37
2. Sedan befaltes notarierne at hafwa prästerskapets bewilning
37 Bil. 9.
622
1710 års utskottsmöte
til krigzhielpen färdig och den ex protocollo underskrifwa. Origi¬
nalet deraf finnes ad acta.38
3. I lika måtto skulle och prästerskapets förslag angående det
som för deras stånd i klädeordningen synes wara tiänligit, blifwa
renskrifwit.39
Den 17 ejusdem.
Klockan emellan 7 och 8 om morgonen församlades secrete ut¬
skottet i wanliga rummet, och blef då adjusterad suppliquen til
Deras Excellencier kongl, råden angående at få skyndesamt slut
och gunstigt hemlof, hwilken, så snart notarien Holm den ren¬
skrifwit, skulle effter samteligas mening och begäran h. praeses å
prästerskapets wägnar densamma underskrifwa,40 hwarpå präster¬
skapet strax effter kl. 8 trädde med de andre ständernas secrete
utskott tillsamman på riddarhuset.
Den 18 Maii.
Klockan 3 efftermiddagen sammanträdde deputerade af präster¬
skapet i wanliga rummet.
1. Proponerade biskopen Suedberg uti h. praesidis från-
waro, som förhindrad war, huruledes ständerna kommit öfwer-
ens at afsända wissa personer till Hans Maij:t, wår allernådigste
konung. Och som ridderskapet hafwa gifwit förslag på någre per¬
soner dertill, så begäres, at prästerskapet wille säija sin mening,
hwilka af dem de tycka wara tiänligast till sådant ärende. För¬
slaget war gifwit på desse effterföljande:
1. Generalmajor Duker. 2. Cammarherren Eric Sparre. 3. Fabri¬
tius. 4. Coyet. 5. Block. 6. Grefwe Bonde. 7. Secret. Staude. Och
holt han, h. biskopen, före, at wäl icke så månge kunna brukas
dertill, utan äro de så månge upsatte, at man må utwälja 2 eller 3
deruthaf.
Hwad den 1. widkommer, säijes han wara en klok och förstån¬
dig herre, som jämwäl om wägarna kunnig är, och hålles han alt¬
så nog skickelig till det ärendet, om han här hemma i konungens
tiänst kan umbäras.
Cammarherren Sparre kunde man för wissa orsaker skul intet
nämna dertil. Fabritius såsom en gammal och förfaren man, den
der 2:e gånger warit till Persien, tyckte man wäl kunna komma
38 Bil. 8.
39 Bil. 10.
40 Bil. 9.
Protokoll
623
till rätta med den resan. Secreteraren Staude, som skal wara en
mogen man, syntes intet otiänlig dertill. De öfriga mentes wara för
unge till en sådan bestälning.
Eljest är prästerskapets mening, at mogna män böra utses och
tagas härtill, som hafwa kunskap om ut- och inrikes wäsendet
och jämwäl af protocollerne weta om riksens tillstånd. Och såda¬
na lära Deras grefl. Excellencier aldrabäst kunna utnämna.
2. H:r praeses war nu tillstädes kommen, men d. Suedberg
proponerade dok, huruledes jämwäl i dag är omtalat, at ständerna
måtte ännu i 14 dagar blifwa tillsamman och icke åtskiljas, efter¬
som man förhoppas innom den tiden kunna få någon underrättelsse
om eller ifrån Hans Maij:t. Frågade, hwad prästerskapet säija här¬
till, om man skal samtyckia dertill at blifwa qwar så länge.
Men de wörö uti åtskillige meningar härom, somlige höllö före,
at man måste afbida slutet, at man må weta, hwad som nu är
giordt och afhandlat. Andre åter mente, at sedan prästerskapet
fulgiordt, hwad dem blifwit förestält, och således intet mera Hafwa
här at uträtta, så kunna de wäl få dimission och hemlof, hwarom
och aldenstund prästerskapet til kongl, senaten supplicerat, så
måste man nu afwachta Deras Excellentiers swar och utlåtelsse
deröfwer.
3. Uppå anmodan derom afgingo superintendenten mag. Rudén,
mag. Collin, mag. Tillaeus och h. Petrus Dahlborg till bönderna
at låta dem weta, det ibland andra förslag at skaffa medel tilsam-
man i denna almänna stora nöden, är och detta et, at kyrkiernes
medel, hwilka til deras och gudstiänstens uprätthållande nu strax
intet kunna behöfwas, skola försträckias till konungens och fäder¬
neslandets tiänst, dock utan wederbörandes twång, äfwen och alt
kyrkiernes silfwer, som kan mistas och umbäras, hwilket antages
till 3 d:r lodet, och har man welat sådant dem tillkänna gifwa.
Hwaröfwer bönderne sig således yttradt, som de effter en stund
återkomne berättade, at de först tackade prästerskapet för guns¬
tig communication af detta ärendet; sedan bedia de, at präster¬
skapet wille sörja för kyrkiornes bästa i så måtto, at dhe få be¬
hålla så mycket silfwer och penningar, som nödwändigt behöfwes
at blifwa qwar, och i synnerhet at det silfwer ej må röras, som till
kyrkiorna skänckt är.
Den 20 ejusdem efftermiddagen.
Omtalade biskopen Suedberg, huruledes i dag blifwit i
kungl, senaten proponerat, om icke i denna allmänna nöden kloc¬
624
1710 års utskottsmöte
kor wid kyrkiorne kunna aflåtas till konungens och fäderneslan-
des tiänst, så at der tvvå äro, der må en lemnäs.
Och aldenstund ganska få af prästerskapet nu kommo tillstä¬
des, och lickwäl alla höras måste och säija sin mening, innan
man sig öfwer denna frågan kan utlåta, ty blef för denna gången
intet widare härom talat.
Imedlertid och medan man wäntade, at flere skulle komma till¬
samman, omrörde h. p r a e s e s, at han öfwerkommit en tractat,
kallad Antiquitates ecclesiasticse, som är skrifwen af assessor Dik¬
man och i Stockholm uplagd, i hwilken finnas åtskillige besynner¬
liga explicationes öfwer terminis ecclesiasticis, som icke äro så
rigtige, nämnande några exempel och prof deraf.
Den 23 Maii efftermiddagen.
Kommo biskoparne och clerus tillsamman i wani. rummet, och
berättade
1. "H. praeses, huruledes, sedan prästerskapet inför kongl,
senaten skriffteligen gifwit deras åstundan tillkänna, at et önske-
ligit slut måtte med snaraste göras med denna sammankomsten,
och Deras Excellencier låtit sig förmärkia wara benägne till at
skyndesamt befrämja detsamma, hafwa dhe andre stånden uti
secrete utskåttet och sedermera gifwit anledning, at prästerskapet
måtte nämna någon wiss dag dertill, hwarföre han är föranlåten
at kalla prästerskapet tillsamman at härom deliberera. Och när
en liten stund häröfwer war discourrerat, kommo alle således
öfwerens, at prästerskapets åstundan och önskan är, det om på
något sätt möjeligit är, bemelte slut må ske om fredagen effter
pingeshögtiden, efftersom i följande weckan 3:de bönedagen infal¬
ler, då prästerskapet gärna wilja wara hemma wid dheras för¬
samlingar. Hwilken prästerskapets mening man holt före bäst wa¬
ra att skriffteligen fatta och ingifwa, och det på sätt och wis, som
effter h:r pnesidis dicterande utkastet dertill ad acta innehåller.41
2. Omtalte h. praeses, at theologi® professoren Ingemund
Bröms har uppå consistorii ecclesiastici wiignar i Pernau anhållit
hos kongl, senaten, at de dersammastädes insinuerade religions-
saker angående professoren Johan Folcker och pastoren Salomon
Westring, såwida de kunna komma under theologorum ompröf-
wande, måtte wid denna sammankomsten af biskoparna företa¬
gas, och de säija sina tankar öfwer the[t] theologiske betänkiande,
41 Vol. F. 2, fol. 42, Prästeståndets arkiv. Jfr eljest nedan s. 726, not
41.
Protokoll
625
som consistorium deröfwer fattat, och at bemelte professor er¬
hållit Deras Excellenciers resolution, den han upwisat, af sådant
innehåll, at Deras Excellencier remittera hela den saken och acten
till samtelige wid detta ständernes möte tillstädes warande bisko¬
parnas undersökiande och skärskådan samt entelige afgörande
effter kongl, i dy måhl utgångne befalningar och förordningar, och
är resolutionen daterat d. 10 Maii sidstledne, den prof essoren be¬
hållit hos sig och ärnar densamma ingifwa, så snart han kan få
acterne utur cantzliet.
3. Proponerade h:r praeses, om icke det synes tiänligit at in¬
komma å ^vederbörlig ort med en wälment påminnelse angående
den hel. biblien, som nu förnimmes wara 3:die gången under pres¬
sen och in octavo blifwa uplagd, at den editionen, som mycket lä¬
rer effterfrågas, må så mycket mera blifwa correct och fri för
de många och förargeliga tryckefel, som i den första editionen in
folio finnes, på hwilka fel jämwäl en upsats må bifogas, at så
mycket bättre kunna förmärkia, det en sådan påminnelse intet
sker utan orsak.
Och tyckte alle wäl och nödigt wara, at detta må ske.
Den 25 Maii.
Klockan 8 om morgonen kommo prästerskapet tillhopa i wan-
liga rummet, då uti h. praesidis frånwaro, hwilken opasslig war,
1. Biskop Suedberg proponerade, om det icke är allas me¬
ning, at prästerskapet icke kunna samtyckia dertill, 1) at kyrkior-
nas silfwer, som är consecrerat och kommit till sacros usus, må
borttagas och anwändas til publicum; och 2) det som är skänkt
och gifwit i testamente till kyrkian skal röras utan wederböran-
dernas tillstånd. Och som de alle wörö enige derutinnan, hwar-
om äfwen uti extractum protocolli, som angående kyrkiornes me¬
del och egendom är ingifwit, är förmält wordet.
2. Berättade biskopen, huruledes ständerne kommit öfwerens
at öfwerskicka en man till Hans Maij :t, hwilket Deras Excellencier
jämwäl och bijfallit, och at till resepenningar skola behöfwas
15000 d:r k:m:t, dem ständerne wäl komma at sammanskiuta,
men han håller före, at icke, som somlige wilja, prästerskapet kun¬
na eller böra contribuera så mycket dertill som adelen och borger-
skapet, som till antalet starkare äro, såsom til exempel i en stad
kunna wara 2 eller 3 präster och deremot 100 och flera borgare
och förmögne etc., och är detta, sade han, äfwenwäl biskop Spe-
40 — Prästeståndets protokoll
626
1710 års utskottsmöte
gels mening, tyckande begge nog wara, om prästerskapet påtaga
sig 3000 d:r af den summan, eller om det skal högst wara, lade
d. Suedberg till, 4000 d:r, och tyckte alle billigt wara, at en
sådan moderation sker i anseende till prästerskapet, som till an¬
talet få äro emot adelen och borgerskapet och kunna således icke
contribuera lika med them.
Till at få närmare underrättelsse och kunskap såwäl om perso¬
nen, som resa skal, som om summan till resepenningar, åstadsän-
des notarien mag. Holm at förnimma derom hos secreteraren Gyl¬
lenkrok, hwilken strax kom igen med swar, hwad det förra wid-
kommer, at generalmajoren Duker är af ridderskapet och adelen
utsedd dertill; men anbelangande summan, som till resan behöf-
wes, är icke ännu något wist förordnat, utan har bem:te Duker
lofwat inkomma med sit memorial derom.
3. Uplästes en skrifft, den Hans Excellence grefwe Magnus
Stenbock ingifwa låtit, af innehåll, at som han tillförende hos alla
3 stånden anhållit, det till soulagerande af hans tillstånd, de wille
gunstigast derhän contribuera, at hans lån på sin fasta egendom
i banquen emot cession af hans stenhus på Blasieholmen måtte
benägnast blifwa efftergifne, altså beder han, det prästerskapet
wille derhän arbeta, at sådant wilfarande genom dheras benägna
consenterande ske måtte, med mera.42
Och när en stund häröfwer talat och discourrerat war, kommo
samtel. närwarande således öfwerens, at de höllö för billigt wara,
om ellies möjeligit är, och banquens tillstånd det någorlunda tåla
kan, at honom, som så mycket wäl har tiänt fäderneslandet, må
skänkias och efftergifwas så mycket, som till datum han i ban¬
quen kan häffta före, 18000 r:d:r eller deromkring, hwilket stän¬
dernas deputerade lemnäs at taga i consideration.
4. Blefwo och biskoparna och clerus enige derom, at för god
ordning skull och till at förekomma mycket owäsende och för¬
argelse, som nu offta föröfwas wid begrafningar, skrifteligen an¬
hålla och begära, det man må få stride blifwa wid Kongl. Maij:ts
lag och förordningar, antingen at begrafningen sker effter gamla
maneret med predikan, eller om i stillhet, at den må ske om husa
dagen och icke om nätterne, åtminstone när om wintren mörkt är,
förrän folket går till sängz, och änteligen, om någon sermon skal
hållas eller personalia upläsas, at sådant icke sker utan på pre¬
dikstolen.
42 Orig. vol. F. 2, fol. 47, Prästeståndets arkiv.
Protokoll
627
5. Sammaledes holt biskop Suedberg nödigt at påminna
och begära, at dhe som hafwa at beställa med marcherutan, må
inrätta densamma, at icke marcherne ske på sabbatsdagarne, så¬
framt icke nöden är altför stor.
Och berättade probsten Sanman, at när Hans Excellence
grefwe Horn commenderade i fäldt, anstälte han altid marcherne
så, at när söndagen infalla skulle, måste soldaterna marchera i 3
i dagar, att dhe måtte hafwa söndagen fri, der de eljest allenast
marcherade i 2 dagar och hwilade på den 3:die. Och tyckte man,
at en sådan påminnelsse wäl kan och bör ske.
6. Proponerade doctor Molin följande casus:
1) Om en prästman skulle dricka sig drucken om söndagzmor-
gonen eller någon annan högtidsdag, at han intet kunde göra sin
tiänst, huru man då håller före en sådan derföre böra ansedd
blifwa, berättande, at et sådant exempel nyligen sig i stifftet till¬
dragit.
2) En adelsman har lägrat sin husjungfru och gifwit henne en
skrifft, at det war skedt under ächtenskapzlöffte, på det hon som
en fästeqwinna måtte blifwa kyrkiotagen, hwilket ochså skedt är,
i at lion som en trolofwad hustru är kyrkiotagen af sockenprästen,
utan at han sagt consistorium, icke eller sin probst till derom.
Sedan har bemelte adelssman gifwit sig an wid tinget, aflagt
böter för lägersmåhl och till at undslippa plichtepallen gifwit till
kyrkian 150 d:r kopp:m:t men de öfrige 150 d:r behållit at sielf
effter egit behag dem utdela ibland dhe fattiga. Och som adelss-
mannen berättat, skal sockneprästen gifwit anledning till alt så¬
dant. Änteligen är denne sak kommen för Upsala domcapitel. För-
denskul frågas, hwad consistorium har at göra härwid.
Häruppå swarades, anbelangande den förre casum, at derom
lärer finnas stadgat i kyrkioordningen, och angående den senare,
at sådant synes böra angifwas i kongl, hofrätten, söm lärer låta
anställa wederbörlig ransakning deröfwer etc.
8. Omtalte mag. Daniel Brauner, at uti hans församling
en ung dräng besofwit en bondedotter, och uppå tillfrågan, om
han icke wille taga henne till hustru, sig jämwäl utlåtit med så¬
dana ord: Kanske, far, iag skal wäl så göra, men sedermera och
som bröllop icke kom at hållas, emedan hennes fader wille wänta
och uphålla dermed, till dess dottren skulle blifwa frisk, har
drängen, twifwelsutan af andra dertill intalter, åtrat sig, at han
nu aldeles nekar sig wilja ächta henne. Frågas altså, om drängens
tillstående och utlåtelsse inför honom, kyrkioherden Brauner, som
628
1710 års utskottsmöte
nu nämdt är, skal kunna binda honom till at fulborda ächtenskap
med henne. Hwartil swarades, at sådan hans utlåtelse lärer wist
binda honom dertill, emedan man har nu förklaring och lag derpå,
at lägersmannen bör uprätta den förnedrade, antingen han har
lofwat henne ächtenskap förr, eller sedan hon af honom häfdad
är.
Q:o. Huru är det dömt i saken? R. Saken är wid werdzlig rätt,
och war ingen dom fallen, när Brauner reste hemmanifrån.
9. Biskopen Suedberg gaf tillkänna, at han wil begära af
Stockholms consistorio, det ingen student ifrån hans stifft må till¬
låtas at predika i någon församling här i staden, som icke kan
upwisa biskopens attest, at han har lof och tillstånd at predika,
och derjämte, at den som har erhållit veniam concionandi och här
kommer at låta höra sig, må blifwa förmanter och tillhållen at
bruka alfwarsam klädedrägt och icke, som offta sker, sedan han
lagt kappan uthaf, kläda sig så gran, at det är hel oanständigt och
ingen måtta med.
10. Uppå någre puncter, som probsten mag. Tillaeus pro-
ponerade,43 swarades som följer: angående q:o 1. Huruwida hh:r
landzhöfdingarne hafwa sig med kyrkiomedlen wid närwarande
tillstånd at befatta.
R. af d. Suedberg, at prästerskapet blifwa wid thet wilkor,
som uti deras swar angående den puncten är infördt, nemi. at con-
sistorierne med prästernas och församlingarnas wetskap och sam¬
tycke måge förordna therom, och till at förekomma den twist
och owäsende, som kunde förorsakas wid en sådan casum, den
h:r Dahlborg ponerade, at landzhöfdingarne skulle wilja hafwa
så mycket penningar af kyrkian, och prästerskapet med försam¬
lingen theremot påstå sig icke kunna mista så mycket utan be-
höfwa dem till kyrkians reparation och annor nödwändighet, holt
han före rådeligit wara at ytterligare sig härom utlåta och begära,
det landzhöfdingarne icke måge befatta sig med kyrkiomedlen.
Men d. Gezelius mente, at det är til landzhöfdingarna alla-
reda skrifwit om kyrkiornes medel at inquirera.
Q:o 2. Huruwida med hh:r landzhöfdingarne må corresponde-
ras om präste- och scholsetiänster, som intet äro regale.
R. af d. Gezelius, at Hans Kongl. Maij:t har sig deröfwer
förklarat den 27 Augusti 1692, at nemi. det som i kyrkioordning-
en stadgas om kyrkioherdewahl, hwarest pastoraterne intet äro re-
43 Memorialet (ej undertecknat) i vol. F. 2, fol. 46, Prästeståndets ar¬
kiv. Frågorna ha i protokollet samma formulering som i memorialet.
Protokoll
629
gäle, bör jämwäl observeras och iachttagas wid capellanewal. Och
således behöfwa intet consistorierne at correspondera med landz-
höfdingarna om sådana tiänster. Biskopen lofwade gifwa copia af
samma kongl, bref och förklaring.
Q:o 3. Huruwida pastor, som måst sit wederlag till cronans
tiänst updraga, må wara förplichtad at gifwa sin capelian dess
spanmålsquantum fyllest ut in natura, och om icke capelianen i
så beskaffat tillstånd skäligen må afstå antingen en wiss dehl af
spanmålen eller hela quantumet och niuta betalning derföre effter
cronowärdering, så at pastor, som öfweralt tyngre lasten af dessa
tiders swårhet känner, må härwid hafwa någon lindring.
R. af d. Molin, at fastän wederlaget är borta, så böra dock
capellanerna, hwilka wederlaget intet angår, hafwa theras lön af
kyrkioherdarna, efftersom wanligit är och dem kan wara lofwat
antingen i penningar eller spanmåhl eller et wist af them begge,
förmenande det intet stå i kyrkioherdarnas macht at göra någon
förändring deruti, såwida deruppå skal wara kongl, förordning.
Men biskopen Snedberg holt före, at kyrkioherden icke kan
förplichtas at gifwa capellanen spanmåhlslön, när hans spanmåhl
är borta, utan at capellanen må då nöja sig med penningelön.
Hwilket probsten mag. Rhodin och andre tyckte billigt wara,
och at pastores icke kunna gifwa capellanerne mera för spanmå¬
len, än som dem sielfwa derföre lofwat är, nemi. 12 d:r k:m:t t:n.
Q:o 4. Om det är rådeligit at extradera den nyligen af v [en.]
dero uptecknade bewilningen till skepzflottan och dylikt, innan
flere så af detta som de andre stånden sin benägenhet härwid
yttrat.
R. Härom wörö alle enige, at intet extradera specificationen på
det som prästerna nu bewiljat, förrän man får höra hwad andre
gifwa wilja.
Q:o 5. Om icke, innan flera af v [en.] dero skingras, borde up-
hämtas något för officiariernas omak, effter wanligheten.
R. Det är billigt, at de som resa bort, erlägga så mycket och
lemna till deras fulmächtige, som wanligit plägar wara at contri-
buera wid riksdagarna till officiarios.
D. Molin frågade, om och den skal contribuera i sådant måhl,
som intet har fått något af stifftet.
Biskop Suedberg swarade, at hwad som tillförende warit
brukeligit, det måste och nu ske, och kan man intet begära, at
någon skal hafwa heswär och omak för intet.
11. Sidst frågade doctor Molin, om något förrän han an¬
630
1710 års utskottsmöte
kom, är blifwit talat om bancomedlen och at bortskänkia något
theruthaf. Hwarpå swarade d. Swedberg, at prästerskapet
hafwa lemnat ständernas deputerade at taga i betänkiande, om
icke Hans Excelkce gref Stenbock må efftergifwas det som han
till banquen är skyldig, hwilket uppå votering lärer ankomma, då
maxima pars concludit.
Men doctor Molin höll före, at man intet har macht at gifwa
bort ens annars medel. Ilan fruchtar, at banquen således lärer
komma at lida, och håller före, at det warit nog, om man allenast
samtyckt till generalens begäran, nemligen at hans lån i banquen
blifwit efftergifne emot cession af hans stenhus på Blasieholmen.
Hwartil d. Swedberg sig utlet, at prästerskapet allareda kom¬
mit öfwerens om det som sagt är, § 3, at den omtalte summan
18000 r:d. honom efftergifwes och föräres. Hwarmed de skil¬
des åt.
Probsten i Örebro mag. Johan Strömer, som icke war
tillstädes denna gången, efftersom han af nödwändige sysslor och
bestälningar i banquen skal blifwit hindrad derifrån, har seder¬
mera begärat, det till protocoll föras måtte, at om något i hans
frånwaro skulle wara talat och slutit angående banquens medel
och någon gåfwa eller skånek deruthaf, så wil han i thy måhl
wara ursächtad för sin person nu och i framtiden.
Den 2 Junii.
Kommo någre af hh:r biskoparna och dero tilsamman i wan-
liga rummet.
1. Berättade h:r p r a e s e s, at professor Bröms om pinges-
affton skickadt till honom:
1) Consistorii ecclesiastici Pernaviensis betänkiande uti profes¬
sor Folckers sak angående hans disputation och någre hans pre¬
dikningar.
2) Consistorii Ösiliensis och besynnerligen superintendentens
d. Hermanni Wittes betänkiande öfwer några controversier.
3) Professor Bröms supplique till Kongl. Maij:t om det ärendet
och kongl, senatens resolution, som tilförende är upwisad.
4) Bem:te professors egit bref, deruti han begärar, at detta
collegium wille samma kongl, senatens resolution fulgöra och sa¬
ken företaga.44
44 I. Bröms’ skrivelse till H. Spegel den 28 maj 1710 i ärendet åter¬
finnes i orig. vol. F. 2, fol. 48 f., Prästeståndets arkiv.
Protokoll
631
2. Omtalte h:r p r a e s e s, huruledes han med d. Gezelii och
några andras samråd har efftertänckt at lemna till kongl, sena¬
ten en skrifft beträffande någre ärender, som angå religionen och
dess tillstånd, den han upsatt och fattat intet såsom dermed at
föredraga någre beswär utan in forma eucharistica at tacka kongl,
råden för det bistånd de hafwa giordt och dock derjämte någor¬
lunda gifwit tillkänna, hwad som ännu kan desidereras. Upläste
deruppå projectet dertill. Hwarwid blef öfwerenskommit, at i 5
sect. skal blifwa 6 puncten denne, at dhe som icke hafwa något
bewisligit nödfall, som är swår siukdom och dylikt, utan göra sig
sielfwa en orsak, måge den helige nattwardens sacramente till
skyldig wördnad och hela församlingen till andachts upwäckelse
densamma begå för altaret och icke, som nu mycket almänt blif-
wer, antingen i sacristiorne eller i sina egna hus, hwaraf the en¬
faldige icke ringa förargelse taga kunna, och alle sig effter hand
ifrån publica communione afhålla, kunnandes den ene såwäl som
den andre lätteligen uptänkia någon orsak.45
3. Frågades, om man icke, der Folckers sak kommer at tagas
före, må in antecessum, och medan det wäntas på acterne, något
tala om en method dertill. Hwartil swarade d. S t e u c h i u s, at
pröf. Folcker har för en tid sedan sig utlåtit, at han tå allareda
war färdig med sin förklaring, och undrade således så han som
äfwen h. prseses, hwarföre han icke lemnar acterna ifrån sig, och
hwad methoden widkommer, såwäl som och den frågan, huru
månge personer af collegio öfwer den saken sittia måge, så skal
derom discourreras, när flere komma tillstädes.
Den 3 Junii.
Klockan 2 efftermiddagen kommo någre af biskoparne och
dero tillsamman, då
1. H. praeses berättade, at cantzlierådet Schmedeman har
genom wachtmästaren låtit weta, at det icke skulle wara otiänligit,
om biskoparna wille utse en och annan text, som kunde upwisas
för Deras Excellencier kongl, råden at deruthaf utwälja någon
som skal förklaras wid slutet på denna sammankomsten, hwar-
uppå de kommo öfwerens at upsättia effterfoljande:
Psalm 33: 18 ad finem.
Psalm 37, v. 5, 6, 7, eller v. 37, 38, 39, 40.
45 Bil. 11.
632
1710 års utskottsmöte
Esaiie 30, v. 18.
Zachar. 4, v. 6.
Hwilka på en sedel notarien mag. Holm feck befalning till h:r
cantzlierådet i affton at lefrera.
2. Omtalte h. p r a e s e s, at secreteraren Gyllenkrok skickat
till honom följande skriffter:
1) Ständernas underdånige swar på den generale propositio¬
nen.40
2) Swar på den secrete propositionen.47.
3) Ständernas berättelse om deras nu för tiden warande slätta
tillstånd samt oförgripelige mening, huru det almänna bästa kan
igen uprättas.48
4) Samtelige ständernes almänne bewilning, bestående i 3
puncter:
ci. en försträckning eller gåfwa till usus publicos;
13. om panteräntor, som antingen efftergifwas till en hel eller
half del eller försträckias på ny förskrifning;
y. om penningar och silfwer i kyrkiorne.49
5) En berättelsse om egennyttighet, som befinnes hos them,
hwilka med cronones medel eller uphandlingar hafwa at be¬
ställa.50
Och när alle desse skriffter, undantagande den andra, som til-
förende hörd war, wörö upläste, frågade h:r praeses, om
prästerskapet tyckia sig kunna underskrifwa den sidsta angående
egennyttigheten, den de icke kunna hafwa så noga kunskap om,
äfwensom de andre ständerne komma at underskrifwa dhe öfrige.
Hwartill swarades af alla enhälligen, at ingen lärer kunna eller
wilja undandraga sig at underskrifwa densamma, såwida altsam¬
mans är sant, som deri förmäles, och icke eller kan fela bewis
theruppå, hwilket dock ständerna sig der icke åtaga, emedan det
har sina stora hinder, utan hoppas, at Deras Excellencier sättia
tro till dem, såsom konungens trogne undersåtare, hwilka från
alla orter äro hit komne och weta, at så tillgår. Och tyckte en och
annan wäl wara, om jämwäl ännu mera angående samma högst-
beklageliga och skadeliga egennyttighet deruti komme at specifi¬
ceras.
46 Tr. RAP, 17, s. 201—204.
47 Tr. ib., s. 175—189.
48 Tr. ib., s. 190—196.
49 Tr. ib., s. 169—174.
50 Tr. ib., s. 198—200.
Protokoll
633
3. Upläste h. praeses åter den skrifften, som man arnat
lemna till kongl, råden angående religionen och dess tillstånd,
med tillfrågan, om någon hade något at påminna derwid, hafwan-
de, som notarien gifwit wid handen, doctor Iser ment, at titulen
borde ställas til Kongl. Maij:t och icke til kongl, råden; wil han
altså höra, hwad de andre säija härom.
Hwartil swarade mag. Rudén och mag. Brauner, at
ehuruwäl det syntes bäst wara, om skrifften ståltes til konungen,
dock lickwäl, så wida några måhl äro, hwaröfwer resolution nu
kan behöfwas, torde wara tiänligast, at nu uti konungens från-
waro skrifwa Deras Excellencier till.®1
4. Sidst upläste h. praeses prästerskapets oförgripeliga förslag
till klädedrägten för prästeståndet,62 tillfrågande samtelige, om
man nu icke wid påfordran må detsamma lefrera tillika med
prästerskapets bewilning till krigzhielpen. Hwarpå swarades ja
af alla.
Den 6 Junii.
Klockan 2 efftermiddagen kommo prästerskapet tillsamman i
wanliga rummet, tå
1. H:r praeses berättade, at riddarhussecreteraren Gyllen¬
krok har begärat extractum protocolli angående prästerskapets
consens, at Hans Excellxe grefwe Stenbock må efftergifwas det
lån han i banquen giordt uppå sit stenhus på Blasieholmen, hwar-
om tillförende den 25 Maii här i collegio talat är, frågande, om
alle äro derom enige, at det må utgifwas, eller om någon är emot
den gåfwan. Hwartill swarade:
R. Biskopen Suedberg, at han läsit protocollet, som holts
berörde den 25 Maii, och befunnit det wara wäl och rigtigt fattat
i besagde mål.
Biskopen Bilberg utlet sig, at han wäl icke war tillstädes
den dagen, men lickwäl om något, som han hördt berättas, är be-
wiljat för wälbem:te Hans Excellice grefwe Stenbock, så är han
med de andre enig derutinnan och samtycker gärna dertill.
Doctor Gezelius och d. Steuchius tyckte, at dhe
penningar, som offtanämde Hans Excellxe efftergifwas och
skänckias, blifwa intet illa anlagda, och kan, sade the, den unge
herren således animeras at än ytterligare göra fäderneslandet
tiänst i dessa beträngda tider.
51 Bil. 11.
52 Bil. 10.
634
1710 års utskottsmöte
Mag. Norlind mente och, at man må blifwa wid det som en
gång slutit är i detta måhl.
Men doctor Molin och mag. Johan Strömer blefwo
wid theras mening, som tilförende på besagde datum i det ärendet
är antecknat.
Härpå kommo samtelige öfwerens at gifwa extractum protocolli
på följande sätt:
1710 den 6 Junii, tå prästerskapet åter talades wid om den ban-
coskulden, som Hans Excellence h:r fältmarskalken och gouverneu-
ren högwälbrne grefwe Magnus Stenbock åstundade, måtte ho¬
nom efftergifwas, och frågades, om icke det som reda bewiljat
war den 25 Maii, är så till at förstå, som borgerskapet sig sedan
uti secrete utskottet tillika med största delen af ridderskapet och
adelen sig hade förklarat, at den summa, för hwilken stenhuset på
Blasieholmen war pantsatt, som är emellan 18 och 19000 r:d:r,
skulle aldeles afskrifwas, och såwäl capital som interesse ifrån
ofwanbem:te dag wara efftergifwit, hwaröfwer prästerskapet sig
utlet, at derwid wilja förblifwa, lemnandes them sin mening, som
sig någon annan hafwa reserverat.
2. Giorde stifften sammanskott och gofwo hwartera ep:pus 12
caroliner, och äfwen så mycket superintendentia Hernosandensis,
men Calmar och Wermelandz superintendentier allenast 8 caroli¬
ner, tillsammans en summa af 277 d:r 16 öre kopp:m:t.
Hwaraf deltes till begge notarios
|
... 120: —
|
|
15: —
|
Till pedellen och för papper
|
15: —
|
Till Jacobus Boethius på barnhuset
|
60: —
|
Dem mag. Norlind emottog at till honom lefrera. Men the öfrige
|
67, 16 lemnades till notarien mag. Holm at effter consistorii Stock-
holmensis godtfinnande utdelas till de mäst torfftige och fattige.
3. Lefrerades genom riddarhuswachtmästaren de skriffter, som
den 3 Junii sidstledne blefwo här upläste och § 2 antecknade fin¬
nes, hwilka skriffter nu wörö sammanhäfftade och blefwo under-
skrifne uppå samtel. prästerskapets wägnar af h. biskopen i Lin¬
köping, högwörd. d. Haquinus Spegel, hwilken dem sielf sedan
til wachtmästaren återstälte.
4. Åstadsändes notarien mag. Holm at lefrera till h:r secrete-
raren Gyllenkrok extractum protocolli af det som § 1 fattat och
antecknat är.
5. Notarien mag. Schult effter befalning upläste den skrifft, som
professor Bröms för detta ingifwit angående novatores eller de så
Protokoll
635
kallade pietister och deras farliga och skadeliga läror med mera.53
6. Antecknas, at fulmächtige af Gotlands stifft, som fåt hemlof
och rest härifrån, intet hafwa lemnat några penningar till sam¬
manskottet.
7. Effter begäran föres och till protocoll, at h:r doctor Matthias
Iser warit opasslig och sängliggiande ifrån den 17 Maii till detta
datum, warande han nu någorlunda restituerad men dock icke
denna gången tilstädes.
Den 7 Junii.
Klockan 2 efftermiddagen kommo samtel. prästerskapet till¬
samman i wanliga rummet.
1. Berättade h:r praeses d. Spegel, at för en stund sedan
äro till honom lefrerade effterföljande documenter:
1) Protocollum consistorii ecclesiastici Pernawiensis uti prof.
Folchers religionssak.
2) Acta som höra till samma sak.
3) Profess. Folchers förklaring öfwer deras klagomåhl och
der jämte:
4) Hans supplique till konungen, i hwilken han anhållit, det
en och annan, för correspondence skul i saken, af närwarande må
blifwa therifrån och icke wara domare i thenna sak, hwarpå är
resolverat, at det ansökiandet remitteras til biskoparnas och präs¬
terskapets öfwerwägande, som till desse twistigheters afhielpande
förordnade äro. Som af suppliquen och sielfwa resol. af den 7
Junii är at se.
2. Discourrerades länge öfwer thenna saken, och effter marge-
handa meningar fattades sådant memorial at till kongl, senaten
ingifwa:
Edre grefl. Excellenciers gunstiga betalning, utfärdad den 10
sidstledne Maii, at the härwarande biskopar etc. skulle företaga
och afgöra then beklageligen upwuxne religionsstridigheten uti
Pernaw, hade man billigt och hörsamligen bordt fulgöra, om alle
thertill hörige skriffter hade tå tillika warit ingifne, men emedan
licentiaten Folcher icke hafwer sine förswarsacter lefrerat förrän
den 6 Junii samt upwisat thet uti kl. revisionen utfalne remissorial,
tå prästerskapet war om en nådig dimission härifrån förwissad
53 Orig. vol. I. 7, nr 73, Prästeståndets arkiv. Jfr skriften ”Catalogus
nonnullorum dogmatum quse a Pietistarum discipulis in Livonia tracta-
ta fuerunt, unde de fanaticismo novatorum judicari optime poterit”,
likaså av Bröms’ hand, vol. I. 7, nr 79, Prästeståndets arkiv.
636
1710 års utskottsmöte
och hade sig till hemresan beredt, så hafwer man intet kunnat
therutinnan företaga widare, än at en del af prsesides hafwa sin
oförgripeliga mening om thetta liögwichtiga ärendet således yttrat,
och Edra grefl. Excellenciers gunstiga omdöme bordt underställa.
1) Effter thenna sak är mycket swår och angelägen och en stor
myckenhet af personer, hälst the som i slika controversier icke
stort förfarne äro, kunna propter diversitatem votorum mera
hindra än främja en nödwändig skärskådan och et rättmätigt slut,
om tå icke må behageligit wara, at Edra grefl. Excellencier några
wissa män, antingen them som på bifogade cedul54 äro nämde,
eller andra utse, förordna och med krafftig fulmacht stadfästa, på
thet thesamme effter saksens beskaffenhet måge kunna med thess
större myndighet samt i bättre enighet och ordning alt uträtta.
2) Emedan h. Folcher i sin supplique till Kongl. Maij:t berättar
sig ännu hafwa någre skriffter under händer, them han icke så
snart hinner förfärdiga och menar likwäl till saksens uplysning
eller sit förswar tiäna, om tå icke med thetta ärendets skärskådan
så länge kan uppskiutas, och imedlertid the ingifne widlyfftige
acter af 2 eller 3 personer genomläsas och jämföras.
3) Effter h. generalsuperintendens Skragge och prof. Wirseus
äro af Folcher beskylte för äfwen så swåra wilfarelsser, som han
af them är angifwin före, therjämte är pastoren Salomon Henrich
Westring af prof. Bröms swårligen angifwin, såsom skulle han i
lika måtto wara uti gröfwa wilfarelser delachtig, om them
tå icke bör hafwa kunskap om slika retorsioner och beskylningar,
på thet the, så framt the sielfwa icke kunna wara här tillstädes,
måge någon fulmächtig förordna, hälst emedan h:r prof. Bröms
säijer sig thertill icke wara formligen constituerad.55
Hwarom såwäl som om annat, hwad till en ordentelig process
pröfwas nödwändigt, Edra grefl. Excellenciers gunstige förord¬
ning med ödmiukaste wördnad förwäntas. Hwilket memorial se¬
dan blef underskrifwit af h. pra3ses d. Spegel och d. Gezelius och
genom notarien mag. Holm i kongl, senaten ingifwit.
3. Medan denna saken hades för handen, inkom hrr cantzlierå-
det Schmedeman och upläste et bref ifrån Hans Kongl. Maijrt af
den 28 Aprilis uti Bender daterat och till kongl, råden skrifwit, af
innehåll, at Hans Maijrt fått 2:ne expresser ifrån Swerige, för¬
64 Bil. 12.
65 G. Skragges, I. Bröms’ och N. Wiraeus’ betänkande angående H.
Westring jämte övriga handlingar i målet samt Westrings påtalade
predikan återfinnas i vol. I. 7, nr 63 resp. 62, Prästeståndets arkiv (orig.).
Protokoll
637
nummit, at regementerne äro uprättade, de danske slagne; tackar
Gud för hans nådige bistånd, berömmer kl. rådens och undersåta-
renas sorgfällighet, flit och willighet; drager förtroende ytterligare
och twiflar intet om at ju effter Hans M:ts nådige befalningar lära
göras den anstalt och nådige författningar, det Hans Maij:t wid
sit snart närmare annalkande, wil Gud, må finna så mycket större
lätthet at dämpa den grymme fiendens ryssens förehafwande etc.
Öfwer hwilke hugneliga tidningar och at man hörde Hans Kongl.
Maij:t, wår allemådigste konung, ännu lefwa och wäl må, samte-
lige betygade en hiertans glädie och fägnad.
Deruppå upläste wälbem:te h:r cantzlierådet samtelige ständer-
nes fattade beslut, hwareffter han tog afträde.
Den 8 Junii.
Klockan 8 om morgonen blef gudstiänst och slutpredikan hållen
i Riddarhuskyrkian för ridderskapet och adelen och wid samma
tid i Stora lcyrkian, hwarest prästerskapets, borgerskapets och
böndernes fulmächtige wörö församlade. Texten, som då förklara¬
des af biskopen i Linköping högwördige d. Haquinus Spegel i
Riddarhuskyrkian och af kyrkioherden wid fransöska försam¬
lingen mag. Nicolaus Sternel i Stora kyrkian, war tagen af Zachar.
4: 6.
Hwareffter samtel. ständerne i wänlig ordning trädde tillsam¬
mans i den till deras sammankomst förordnade salen i Rosenha¬
nes hus, då landtmarskalken, högwälb:e baron Hans Clerck, bisko¬
pen högw. d. Haquinus Spegel, borgmästaren i Stockholm h. And¬
reas Hylten och bonden Hans Staffanson i Bärga och Näs s:n wid
Stäket höllö hwar och en på sitt stånds wägnar deras slutora¬
tioner, och när strax deruppå h. cantzlierådet wälb:e h. Johan
Schmedeman upläst samtel. ständernes fattade beslut, aldrasidst
kongl, rådet högwälbre grefwe Arwed Horn å samtel. Deras
Excellenciers kongl, rådens wägnar med et mycket zirligit tal
gofwo ständerne gunstigt afsked och hemlof, hwarmed Deras
Excellencier togo afträde och ständerne sedan effter wänlig ord¬
ning.
Klockan 4 efftermiddagen.
Kommo samtelige prästerskapet tillsamman i wanliga rummet, då
1. Ständernes beslut blef af alla underskrifwit och hwars och
ens sigill wid namnet satt, hwilket underskrefne beslut notarien
mag. Holm sedan lefrerade i kl. cantzliet.56
58 Bil. 13.
638
1710 års utskottsmöte
2. Så lefrerade han och effter befalning till h. secreteraren Gyl¬
lenkrok prästerskapets oförgripeliga förslag till klädedrägten för
prästeståndet tillika med härwarande prästerskapz giorde förskott
till en liten krigzhielp.
3. Uplästes consistorii Wiburgensis supplique til Hans Kongl.
Maij:t angående en benämd Andreas Luscinius, som oanständigt
angripit den lutherska religionen samt predikoembete! i Helsing¬
fors etc., hwaröfwer är resolverat i kongl, senaten den 10 Maii
sidstledne, at denna sak remitteras till samtel. här wid ständernes
sammankomst wistande biskoparnes och prästerskapets skärskå¬
dan och afgörande effter kongl, förordningar. Hwarhos fölgde åt-
skillige theses, som bem:te Luscinio äro förestälte.
Den 11 Junii.
Klockan 8 förmiddagen kommo ständernes utskott tillsammans
på riddarhuset.
Tå, sedan the om några angelägna ärender sin emellan talat och
öfwerenskommit, afgingo deputerade af stånden effter hwarandra
till kongl, huset, giorde deras underdånige upwachtning och togo
afsked ifrån Hennes Kongl. Maij:t änkiedrotningen, Hennes
Kongl. Höghet princessan och Hans Durchlauchtighet hertigen af
Holsten, och när ständerna åter wörö samlade på riddarhuset igen,
togo de inbördes med tiänligit tahl och slutorationer igenom deras
talemän afsked ifrån hwarandra. Och thermed ändades samman¬
komsten.
Johannes Holm.
Collegii, deri comitialis
& consist. Stockholm, notar.
Utskottsmötet i Stockholm 1710.
SCHULTS PROTOKOLL.
Anno 1710 d. 30 Martii kl. 8 förmiddagen effter biwistad wänlig
prädikan, som höls utaf mag:n Nauclero öfwer wers 14
Psalmi 118:vi, sammanträdde de af det wyrdige prästeståndet, som
til underdånigt följe af Deras höggrefl. Excellenciers, högwälbor-
ne herrars, kongl, rådens, i Hans Kongl. May:ts, wår allernådigste
herres och konungs, höga namn d. 9 Februarii sidstl:ne utskrefne
påbud sig här i Stockholm instält, det til denna dagen uthsatte
samptl. ständernas utskåttsmöte at biwista. Och skedde samman¬
komsten i S:t Nicolai kyrkia på wanligit rum och ställe. Begyn-
nandes rev:diss:us episcopus Lincop:sis doct. Haqvinus
Spegel med kort förstälning, at som H:s May:ts närmare betal¬
ning om detta mötets wissa begynnelse afwäntas, så är för denna
gången all sollennitet at gås förbij och wid detta tilfälle strax de
af ståndet församlades namn at anteknas, hwarpå effter stiffter-
nas ordning opnämndes följande.1
Upsala stifft.
Af Upsala consistorio doct. Laurentius Molin, Hennes Kongl.
rikzenkiedråtning:s öf:rhåfprädikant och theol, profess. prim.
Mag. Johannes Schult, fac. theol. adj. et cons. eccl. Ups. not. p.
temp. och sist comit. not. ordin.
H. Laurentius Vegner, pastor i Lena.
Och af Stockh, consistorio doct. Matthias Iser, pastor Holm:sis
primarius och consist. ibidem prseses ordin.
1 Jfr tvenne förteckningar över prästeståndets deputerade (den ena
är av Schults hand) i Riksdagsacta 1710: Prästerskapet, RA.
640
1710 års utskottsmöte
Mag. Daniel Norlind, past. Ridd:sis & prsepositus i Bromma con-
tract.
Mag. Sveno Camén, past. i S:t Catharina.2
Linköpingz stifft.
Doct. Haqvinus Spegel, episcopus.
Mag. Constans Collin, p. & p. in Sörköping.
Mag. Simon Löfgren, theol. lect. prim.
Skara stifft.
Doct. Jesperus Svedberg, episcopus.
Mag. Andreas Rhodin, proep. i Sköfde.
Mag. Johannes Sandman, p. & p. i Boråhs.
Strängnäs stifft.
D:nus Johannes Billbergh, episcopus.
D:nus Olaus Huss, p. & p. in Bälinge.
Mag. Johannes Strömer, p. & p. i örebro.
Wästerås stifft.
Mag. Petrus Tilkeus, theol. lect. prim.
Mag. Petrus Hagelberg, p. & p. i Felzbro.
D:nus Petrus Dahlborg, p. & p. i Tuna.
Wäxiö stifft.
D:nus Andreas Göding, archipra;p. i Wäxiö.
D:nus Johannes Ulmstedt, p. & p. i Tweta häradt.
Dinus Johannes Kankel, p. & p. i Konga häradt.
Åbo stifft.
Doct. Johannes Gezelius, episcopus.
Mag. Petrus Portinus, prtep. i Pihäjocki.
Mag. Daniel Hagert, pr sep. i Finström, Åland.
Lunds stifft.
Doct. Matthias Steuchius, episcopus.
Mag. Olaus Orstadius, prsep. i Carlshamn.3
2 Urspr. ha här även stått Schults och Vegners namn men sedermera
överkorsats. Också Holm är här upptagen i de i föreg, not nämnda
förteckningarna, medan han i Schults protokoll nämnes bland repre¬
sentanterna för Kalmar stift.
3 De i föreg, noter nämnda förteckningarna ha här även professor
Thomas Ihres namn; med tillägg, att han wäntas.
Protokoll
641
Wiborgz stifft.
Doct. David Lund, episcopus.
Mag. Georgius Helsingius, praep. i S:t Michel.
Göteborgz stifft.
Mag. Olaus Netzelius, episcopus.
Mag. Fridericus Bagge, praep. i Marstrand.
D:nus Laurentius Dahlberg, praep. i Warberg.
Calmar stifft.
Mag. Nicolaus Brauner, vic. episc.
Mag. Daniel Svebilius, p. & p. i Åby.
Mag. Daniel Brauner, pastor i Ålem.
Mag. Johannes Holm, consist. Holm:sis,
not. deri comit, vice Calmariensium not:us adjunctus.
Carlstads stifft.
Mag. Torstanus Rudén, superintendens.
Mag. Ericus Frykman, p. & p. i Wäs härad.
Hernösands stifft.
Doct. Georgius Wallin, superintendens.
Mag. Johannes Huss, graee. ling. leet.
Gotlands stifft.
Mag. Matthias Köler, pastor i Wänja.4
Dn. Jacobus Toftenius, pastor i Grötlingbo.5
2. Sedan gaf wälb:ne episcopus Lincop:sis samtl:e
församblade tilkänna, at här i förgår en liten sammankomst af
d:nis episcopis och praesulibus warit, tå, aldenstund H:s Kongl.
May:t ännu ingen archiepiscopum förordnat, som i sådant möte
kommer at föra ordet och wara prästerskapetz talman, och för-
uthan en sådana [!] detta wärk sig icke giöra låter, de närwarande
behagat sig dertil uthnämna, til hwilken bestälning, ehuruwäl han
4 Enligt riksdagsfullmakten Wänge (Riksdagsfullmakter: Prästestån¬
det 1710).
5 I st. f. dessas namn urspr. Derifrån mar ingen ankommen, alden¬
stund dhrsens til detta icke någon öfwerfart häremellan tillåtit. Av de
båda i föreg, noter nämnda förteckningarna har den ena dessa två
namn, medan det i den andra (av Schults hand) heter: Derifrån är
ingen (jfr Holms prot.).
41 — Prästeståndets protokoll
642
1710 års utskottsmöte
finner sig för swag, wille han dock för ordning och enighet skul
derifrån sig icke unddragra[!], med försäkran om samtl:es bistånd
i råd och hiälp, åtager sig dok detta ärende icke uthan under 2:ne
wilkor: 1. At när det kommer til delibererande, de wille skrifftel:n
fatta sina vota, och det både för sin egen skul, at desto klarare
inhämta hwars och ens mening, och för notariens, at desto rättare
den anföra. 2. Om detta ärende skulle sig ändå för swårt före¬
komma, at någon annan af de andre goda herrar biskopar, som
skickeligare wore, wille sig det åtaga, warande redo sådant enom
androm tiänligare at öfwerlämna, som han ok nu lämnar hwar
och en frihet at hwad honom synes härwid påminna. E p i s c o-
pus Scar:sis swarade, at på H:s Högwörd:ts skickelighet til
denna förrätning twiflas ingalunda; önskande dertil hälsas och
kraffters styrkio af högdene, med utfästande för sig och samptl:e
närwarande at effter yttersta förstånd och förmågo wilja honom
biträda.
3. Uplästes Deras höggrefl. Excelkciers härwarande högwälbor-
ne herrars, Kongl. May:ts råders kallelses bref til samptl. Kongl.
May:ts ständer at til detta utskåtzmöte afskeda och befulmächtiga
wissa utskåtzmän. Gifwit Stockh, d. 9 Februarii a:o 1710.
4. Discurrerades om collegii comit, notario adjuncto, som för
denna gång effter stiffternas ordning och omlåpp af Calmar stifft
erfordrades. Mag. Nicolaus Brauner ursäktade de an¬
komne prästmän af stifftet för en sådan bestälnings åtagande, så¬
som wid hwilken de icke öfwade och wäne wore. Hwarföre näm-
des och förordnades mag. Johannes Holm, consistrii Holmås not.,
at förträda vices Calmariensium wid detta möte, och ordin, nota-
rium från Upsala erkiebiskopzsäte med sit arbete wid protocollet,
som föres, understödia.
5. Frågades, om fulmakterna böra beläggias med charta sigilla-
ta, effter den om charta utgångne förordning, och der det så synes
böra ske, med huru dyr charta, eller om man skal genom någon
utskickad til hh:rar secreterare uti cantzli förfråga sig derom.
Herrar episcopi och prsesides voterade öfwer samma quaistion.
Ep:us S c a r : s i s : Man har anstånd at giöra förfrågning der¬
om, kunnande man förnimma, huru de andre stånden härutinnan
sig bete. Om charta behöfwes til fulmakterna, blifwe wi wäl derom
påminte. Åhr 1693 är hon icke påfordrad. Ep:us Strengn:
s i s : De äre almänne fulmakter ang:de almänne ärender, och wi
på befalning inkomne, ty synes charta dertil icke nödig. E p : u s
L o n d i n : s i s : Effter förordningen är consistorium icke bundet
Protokoll
643
til charta i publique måhl. De öfrige ep:i och prsesides samt de
flere wid bordet utleto sig i samma mening.
6. Framwistes fulmakterna:
Af Upsala stifft, för doct. Laurent. Molin af
1. Upsala domcapitel.
2. Södra Helsingelands contract.
3. D:o af samma contract.
4. Norra Helsingelandz.
5. Gästrikelands.
6. Elfkarby.
7. Börstels.
8. Simtuna.
9. Hagunda.
10. Waxala.
11. Wåla contract.
För mag. Daniel Norlind af följande:
1. Bromma contract. Item af Stockh:s consist:o
2. Solna. fulmacht för doct. Matth.
3. Frötuna. Iser, mag. Daniel Norlind,
4. Calmar. och mag. Sven Camén.
5. Odensala.
6. Eneköping.
7. Sånga.
För h:r Lars Vegner af
1. Norunda contract.
2. Almunge.
3. Widbo.
4. Litzlena.
5. Bälinge.
6. Wäddö.
7. Girista.
Linköpingz stifft.
Fulmacht för mag. Constans Collin och mag. Simon Löfgren af
consistorio Lincop:si på egna och stifftets wägnar.
Skara stifft.
Episcopus Scar:sis berättade, at hade han wäl strax
på unfånget inkallelses bref til stifftetz prästerskap om fulmach-
ter utskrifwit, men at de för des afresa icke inkommit. Wäntar
dagel. med påsten consistorii uttåg af prästerskapetz swar och så¬
644
1710 års utskottsmöte
ledes deraf en uprättad formel fulmacht. Hade dok imedlertid at
upwisa en fulmacht af Borås contract för mag. Andreas Rhodin
och mag. Johannes Sandman.
Strängnäs stifft.
1. Fulmacht för h:r Olof Huss af clericiet i Södermanland.
2. D:o för mag. Joli. Strömer för clericiet i Närike.
Wästerås stifft.
1. Fulmakt för mag. Petrus Tillaeus af consist:o Aros:si.
För mag. Petrus Hagelberg:
2. Köpingz contract.
3. Färnebo contract.
4. Wästerås contract.
5. Munketorpz.
6. Sala.
För h:r Petrus Dalborg af
7. Lexsands contract.
8. Tuna.
9. Fahlun, Rätwik, Mora, Norr- och Söderbärke.
10. Hedemora.
För mag. Hagelberg och h:r Dahlborg:
11. Af Arboga contract.
12. Nora.
För mag. Hagelberg af
13. Nya Kopparbärgz contract.
Wäxiö stifft.
1. Fulmakt för domprobsten h:r Andreas Göding af consistorio
Wexionensi.
För h:r Johan Ulmstedt och h. Joh. Kankel af föl:de härader:
2. Kongahäradt.
3. Upwigge6 häradt.
4. Albo häradt.
5. Kinnewals häradt.
6. Wista häradt.
6 Uppvidinge.
Protokoll
645
7. Ösbo häradt.
8. Wästra häradt.
9. Östra häradt.
10. Sönnerbo häradt.
11. Nedringe7 häradt.
12. Wäsbo häradt.
13. Fröerid.
Af Lunds stifft.
Episcopus Londin:sis gaf före, at påstående krigz-
oroen samt fiendens grasserande der i landet icke låtit at inkalla
fulmachter af prästerskapet. Men at han likwäl effter den genom
Gudz nåd erhålna seger förordnat, at consist:m drager derom den
försorg, som sig giöra låter.
Wiborgz stifft.
Ep:us Viborg:sis klagade, at detta stifft icke swäfwat
och swäfwar uti mindre krigzfara och oro, hwaraf skedt, at han
icke skulle haf:a kunnat, som sig bordt, fulmachter infordra, så¬
framt han i tid hafft part af påbudet, hwaraf han för sin person
icke hafft kunskap, der icke ep:us Aboensis genom express giordt
honom derom underkunnig.
Götheborgz stifft.
1. Fulmacht för hrr Lars Dahlberg af Himble och Faråhs hära¬
der.
2. D:o af Laholms län och södra Halland.
3. D:o af Halmstads läns pastoribus.
Calmar stifft.
1. Fulmacht för mag. Daniel Brauner af consistro Calmrsi.
2. Dro för mag. Daniel Svebilius af consistro Calmarrsi.
Wärmlands el. Carlstadz stifft.
1. Fulmacht för superint. mag. Torstanus Rudén af Norra och
Södra probsteriet i Daal.
2. Dro för hrr Eric Frykman af consro Carlstrsi.
Hernösands stifft.
1. Fulmakt för superint. doct. Georg. Wallin och mag. Joh.
Huss af Ångermanlandz prästerskap.
7 Norrvidinge.
646
1710 års utskottsmöte
2. D:o af Norra contractet i Ångermanland.
3. D:o af Medelpads.
4. D:o af Westerbotns Norra contract.
5. D:o af Jämtland och Herrdalarna.
6. Frågades, om det hindrar, at mag. Dan. Norlind är beful-
mächtigad både af stadzministerio i Stockh :m och någre probste-
rier i Upsala stifft, och syntes det ena icke hindra det andra, at
han ju af bägge kunde wara en utsedd fulmächtig.
7. R:diss. praeses berättade, at h. ep:us Strengn:sis hade
sig defererat en ordination af någre ministerii candidatis ifrån
Upsala stifft, som han wore anmodat at förrätta men befunne sig
dertil för sit bröst skul icke skickelig, frågande, om någon hade
något deremot. D:ni ep:i tykte detta wara en privat öfwerenskom-
melse, bägge biskoparna emellan, och ordination et ärende, som
icke hörer til collegii deliberation.
Hwarmed dero gafs orlåf at afträda, til des härnäst til sam¬
mankomst intimerad warder.
Högwörd. biskoparne och superintendenterne blefwo allena
qwar, tillika med dem som wid bordet suto, hwilka wörö: doct.
Laurent. Molin, doct. Matthias Iser och mag. Nicolaus Brauner.
8. Inkallades mag. Johannes Holm och anbefaltes wid proto-
collet understödia den från Upsala erkiebiskopzsäte wid sådana
almänna möten ordin, notarien, förträdande derutinnan vices Cal-
mariensium, hwilka ordningen tilkommer at hålla härwid en nota-
rium adjunctum.
9. Proponerade ep:us Strengnensis, om domprobsten
mag. Andreas Göding, som många åhr warit professor ordin, i Up¬
sala, icke borde kallas til bordet med. R:ss praeses begärade,
at collegium deröf:r Votera wille.
Mag. Brauner: Jag är nögd med det hlurar b:parna finna
för godt, för min del har intet deremot, at ju prof. Göding må
sittia wid bordet. Doct. Iser: Är tilfredz dermed. Doct. M o-
1 i n : Har intet deremot. Superintend. Hernös: s is :
Har ei ell:r något deremot: Ep:us Wiburg:sis: Sedan
domprobsten warit professor, synes det billigt. E p : u s L o n d :
s i s : Så mycket jag än wet, kan jag intet annat finna, än at det
är skäligt. Och tilläde, at sal. doct. Mart. Brunner hade åhr 1672
eli. 1673 på rikzdagen icke welat sittia wid bordet uthan satt sig
främst på bänken, men at derom blifwit in diversa discurrerat
och äntel:t slutet, at en professor theol, bör sittia wid bordet,
Protokoll
647
men nu är casus extraord., at professores transporteras til andra
lägenheter, hwilka dok icke synas böra hindra, emedan de åth-
minstöne skole skattas jämlika med deras förra. Man har prseju-
dicatum, at extraord. profess:ri skedt den hedern.
E p : u s A b o e n s i s : Det har warit wani: t, at en professor
theol, sitter wid bordet, och berättade, hwad hh:r ep:o Bilberg, tå
han praspositus örebr :sium war, på rikzdagen åhr 1697 skedt war,
nemi. at han kallades til bordet.
Episcop. Strengn:sis: The högw. herrar, som mig den
frihet gåf:o, lära bäst weta, hwad i detta måhl en som warit pro¬
fessor ske bör, men jag hade warit professor theol, men dom-
brobsten Göding allenast professor philosophiae.
Episcopus Scar:sis: Kongl. May:t har intet anseende
til faculteten utan til åldern ibland professorerna. Probsten Gö¬
ding har länge tiänt för professor, har ok nu 2 åhr fördt presi¬
dium i consist:o.
Flera ep:i: Professors charactern och meriter böra attenderas,
men icke at presidium föra i et consistorio för åtskilliga consequ-
entier skul.
Ep:us Lin c o p : s i s : Jag är af samma mening.
10. Sedan delibererades om de wanliga curialibus. Och som wid
ständernas sammankomst altid plägar wara wanligit, aldraförst at
nederläggia en underdånig hälsning hos thet kongl, huset och se¬
dan at wänligen hälsa de andra ständerna; altså utnämdes til för¬
rättande af det förra å prästeståndetz wägnar r:ss:us episcopus
Lincopensis, collegii comit. p. t. preses, uti följe af dem wid bor¬
det och de flere af dero, som häreffter skola utses. Til ridderska-
petz och adelns påhälsande utsågs ep:us Scarensis, til borgerska-
petz episcopus Strengnénsis, til bondeståndets doct. Laurent. Mo¬
lin, hwar ock uti följe af dem, som nedanföre nämnas skola.
11. Effter doct. Matthie Isers anmodan påminte r:diss. prae-
s e s, at effter wanligheten, som wid sådane sammankomster af
ståndet wedertagen warit, bör ock för denna tiden hållas prädik-
ningar för de kongl, personerne af hh:rar biskoparna och i Stor¬
kyrkan af dero, hwarwid det w.ore bäst, om man fölgde stiffter-
nas ordning.
D. 2 Aprilis.
Kl. 8 förmiddagen inlefrerade stiffternas fulffiächtige sina ful-
machter uti kongl, cantzlijet, eftersom thet genom publiquet an¬
slag af höga wederbörande 2:ne dagar föruth anslagit war.
648
1710 års utskottsmöte
D. 4 Aprilis förmiddagen.
1. Trädde biskoparna och de flere wid bordet tilsammans at
närmare öfwerläggia om de wanliga hälsningars förrättande, och
som det almänt förmärkt war, at de andre ständerna af ridder-
skapet och adeln samt borgarståndet sökt och wunnit sina wissa
tider i dag at nederläggia sina underdåniga hälsningar hos de
kongl, personerna; altså anmodades doct. Laurent. Molin at hos
hh. håfmarskalken å ståndetz wägnar anmäla des slik åstundan at
på någon läglig stund winna samma nåd. Wid hwilket tilfälle
kunde förfrågas om antalet af dem som sig til underdånig op-
wachtning inställa borde.
2. Imedlertid opkallades den öfrige clerus, och när de hade sine
rum intagit, efftersågos absentes, som wörö: d:nus Laurentius
Vegner, mag. Johannes Strömer, d:nus Petrus Dahlborg, d:nus
Laur. Dahlberg, doct. Georg. Wallin, d:nus Johannes Huss.
3. Doct. Laurent. Molin igenkom med tiänstl. hälsning
från hh:r håfmarskalken och berättelse, at wid samma tilfälle,
som han ridderskapetz och adelns samt borgerskapetz begäran
hos det kongl, huset om en underdånig opwaktning insinuerat, ha¬
de han anmält prästerskapetz äfwen derom underdåniga åstun¬
dan, ehuruwäl de ändå sig icke derom uthlåtit, hafwande han kun¬
nat säkert wänta, at prästerskapet detsamma innan kort begäran¬
de worde. Och hafwer altså fädt den nådiga tilsäyelse, at, när det
höglåfl. ridderskapet giordt sin underdåniga hälsning kl. 11 för¬
middagen, prästerskapet finge detsamma giöra kl. half try effter-
middagen af denna dagen. Men hwad angår theras antahl, som
dertil deputeras, det lämnades uti egit behag och godtfin¬
nande.
5[!]. Med r:diss. episcopo Lincopensi til den underdåniga häls¬
ning hos de kongl, personerna, til medfölje utnämndes effter-
skrefne:
Episcopi, doct. Jesperus Svedberg.
Drnus Johannes Billbergh.
Doct. Johannes Gezelius.
Doct. Matthias Steuchius.
Doct. David Lund.
Superintend. Torstanus Ruden.
Archiprsep. d:nus Andreas Göding.
Af dero: Mag. Constans Collin.
Mag. Petrus Tillaeus.
Mag. Olaus Portinus.
Protokoll
649
Jämte ep:um Scar:sem doct. Jesper Svedberg, til at hälsa på det
höglåfl. ridderskapet och adeln, utsågos föl ide:
Superintend. mag. Torstanus Rudén.
D:nus Laurentius Vegner.
Mag. Simon Löfgren.
Mag. Johannes Sandman.
Mag. Petrus Hagelberg.
Mag. Georgius Helsin [g] ius.
Mag. Olaus Orstadius.
Att giöra detsamma hos borgareståndet, tillika med ep:o Streng-
nensi d:no Johanne Billberg, nämdes dessa:
Mag. Nicolaus Brauner.
D:nus Olaus Huss.
D:nus Petrus Dahlborg.
Mag. Daniel Hagert.
Dinus Johannes Ulmstedt.
Mag. Fridericus Bagge.
Mag. Ericus Frykman.
Med doct. Laurent. Molin at hälsa bondeståndet skulle desse
giöra följe, neml:n:
Mag. Johannes Strömer.
Dinus Johannes Kankel.
Dinus Laurentius Dahlberg.
Mag. Daniel Svebilius.
Mag. Daniel Brauner.
6. Påmintes, at hh. doct. Iser wille giöra anstalt om stolerum
uti Storkyrkian för prästerskapet, som de måge intaga under prä-
dikan, hwilken före närwide utskottsmötes begynnelse i morgon,
Gud wil, sammastädes för de tre ständerna skal hållen blifia.
Efftermiddagen kl. 2V2.
Aflade deputati af ståndet sin underdånigste hälsning hos de
kongl, personerna, förande epius Lincopensis ordet, så¬
ledes som följer:
Stormäktigste allernådigste dråtning.
Om riksens prästerskap, hwilket nu genom os gior nu sin un¬
derdån. upwaktning och betygar sin diupeste wördnat, kunde för¬
650
1710 års utskottsmöte
klara med sin ord den glädie, som the hafwa i hiärtat deröfwer, at
Gud wälsignar Eders May:tt med större kraffter och bättre hälsa,
än hög ålderdom elliest plägar med sig hafwa, så fruchtar jag, at
mit ringa tahl blefwe mehra långwarigt än behageligit. Och om
wår önskan kunde wara så krafftig, som wår devotion är stor och
redelig, så skulle Eders May:tt näpligen förmärka then ringesta
swaghet i sin wälsignade ålder uthan dagekn känna sin hälsa til-
taga och sin styrka förnyas. Men emedan de höge i wärlden äro
ock wanskeligheten underkastade, så wilje wi nu och altid af et
troget hiärta bedia Gud, at han wille föröka Eders May:ts kraffter
både i andelig och lekamlig måtto, förlänga Eders May:ts lifztid i
många goda åhr och förbiuda döden inkomma i detta kongl, hu¬
set, til des Eders May:t haf:r fädt med mycken glädie see sin kä-
reste herr soneson, wår allernådigste konung, ifrån så aflägne or¬
ter komma hem i sit rike, och Eders May:tt hafwer sedan niutet
så mycken hugnad och wälmågo i wärlden, at Eders May:t intet
widare täckes åstunda af den jordiska uthan finner omsider sit
saliga nöje i den himmelska härligheten. Imedlertid försäkrar
med diupesta wördnat såwäl hela prästeståndet, som i synnerhet
wi blifwe til dödzstunden.
Eder May:ts
Durchleuchtigste och nådigste princessa.
At Eders Kongl. Höghet täckes tillåta, det wi länge präster måge
komma för Eders Kongl. Höghetz blida åsyn, erkänne wi med
diupeste wördnat, och at wi finne Eders Kongl. Höghet wid så
önskelig hälsa, förorsakar os en öfwermåttan stor glädie, men at
wi hafwe sökt den nåden at få giöra wår underdån. opwaktning,
sker icke allenast af den högnödiga skyldighet, at wi måge neder-
lägga en underdånig taksäyelse för all nåd och ynnest, som Eder
Kongl. Höghet altid täckes emot prästeståndet bewisa, utan ock
af en wördesam förundran öf:r Eders Kongl. Höghetz store och
rätt christeliga dygder, som af en sann gudachtighet hafwa både
sit ursprung och sin dageliga tilwäxt, men emedan wi fruchte det
ei wara tillåteligit eller behageligit at tala om dem uti Eders Kongl.
Höghetz egen närvarelse, så skal det wara wår plicht at både be¬
römma dem för andre i all wår lifztid och jämwäl giöra dem kun¬
nige för wära effterkommande i långliga tider. Önskandes nu, at
Eders Kongl. Höghet må snart niuta den hugnad at få fägna sin
älskelige herr broder, wår allernådigste konung, then wi alle hop¬
pas med frid och hälsa snart komma til sit rike igen, och at Eders
Protokoll
651
Kongl. Höghet aldrig må sedan sakna den glädie och lyksalighet,
som Eders Kongl. Höghetz dyre person samt höge dygder för¬
håna, hwilka ock förplichta os til at wara Eder Kongl. Höghetz
underdånige, ödmiuke och hörsamme tiänare.
Durchleuchtigste furste, nådigste herre.
Then nära och höga förwantskap, som är emellan Ed. Durch¬
lauchtighet och detta kongl, huset, förplichtar os at både betyga
wår ödmiukesta wördnat och förklara wår stora glädie öf:r Ed.
Durchleuchtighetz önskeliga wältrefnad samt berömliga framsteg
i alla förstliga dygder, önskande trol:n, at Gud wille yttermera
styrka Eders Durchleuchtighets kraffter, helga hiärtat, uplysa för¬
ståndet och låta Eders Durchleuchtigh. tilwäxa i ålder, wishet och
nåd för Gud och människiorne, ja, at Eders Durchleuchtighet må
altid hafwa försteliga tankar och blif:e deruti, på det Ed. Durch¬
leuchtighet icke allenast må wara sine egne arfwelige undersåta-
res långwarige fägnad uthan ok alla sina höga anhöriges store
glädie, hela detta rikes prydna och alle låfwärde regenters behage-
lige exempel.
D. 5 Aprilis förmiddagen.
Biwistade de 3:ne ständernas utskått, nemi. prästerskapetz, bor¬
gare- och bondeståndet, gudztiänsten kl. 7 om morgonen i S:t Ni¬
colai, intagande hwart stånd för sig sina föruth tilordnade stole-
rum. Prädikan holt pastoris i Stork :n och consist. praesidis, doct.
Matthia; Iser, p. t. vicarius, mag. Olaus Nauclerus, effter
tiden och tilfälle lämpkn förklarande den härtil utsedde text af
Ps. 118, v. [25], ”Hiälp, o Herre, låt wäl gå!” Sedan gudztiänsten
war ändad strax effter kl. 9, upträdde ständerna i den stora cantzli-
salen, först bonde-, sedan borgareståndet och dereffter prästerska¬
pet i den brukel:e ordning effter stiffterna samt ock de af det
höglåfl. ridderskapet och adelen, hwilka af wälb. herr håfqwarter-
mästaren anwiste blef:o til sina förutsedde rum.
Hwarpå effter en liten stund inträdde Deras höggrefl. Excelkcier
Kongl. May:ts högwälb. herrar rådén: gref Fabian Vrede, grefwe
Carl Gyllenstierna, gref Gabriel Falkenberg, gref Carl Gustaf Frö¬
lich, grefwe Knut Posse och grefwe Arved Horn, som stälte sig
wid sina för dem framsatte stolar nedanför kongl, thronen. Medan
ännu Deras höggrefl. Excelkcier wörö stående, tillika med hela
församlingen af ständerna, holt H:s Excelkce grefwe Horn et
ganska härligit tahl til ständerna, berättande, huru nödigt Deras
652
1710 års utskottsmöte
Excellxier beswärat ständerna med detta möte, wäntat förden-
skul til det yttersta på H:s Kongl. May:ts egen förordning men nu
icke längre kunnat undgå, fordrande det Kongl. May:ts tiänst och
riketz wälfärd. Förestälte olyckan wid Pultawa för Kl. May:ts
armé. Tackade Gud för Kongl. May:ts dyra persons conservation.
Förehölt det tilfälle fienderna tagit, sedan correspondence blef til-
sluten mellan Kongl. May:t och rijket, aldramäst sedan slaget mis-
lykades. Ryssens samlande af sin macht in i Lifland. Koningens
i Danmark oförmodel. infall. Flera ilwiljogas fara,8 at deremot
Deras Excelher effter Kongl. May:ts betalning giordt anstalt om
regementernes opsätiande til häst och foot. Utskrif:it contribution.
Uptäckt alla påtänkel. utwägar til nödiga medels sammanbringan-
de. Warit betänkte om flåttans utrustande, magaziners oprättande
etc. etc. etc. Berättade den af Gud förlänte härliga seger i Skåne,
berömde högw. generalens och gref:s Stenboks försichtige com-
mando samt de öfriga generalers och officerares trotz och stora
conduit samt ock de gemenes tapperhet. För allting tackande Gud
för sin erwiste nåd mit under straffande. Tilläggiande: at oachtad
alt detta regeringzbördan och riketz conservation fallit dem för
swår, at de förorsakade äro i förtrolighet at sammankalla detta
ständernas utskåt til närw:de möte, at med dem närmare om ri¬
ketz förswar samt medel och ämne dertil at communicera, medh
förmodan, at alt utfalle til H:s Kongl. May:tz behagel:e tiänst,
hwars bortowarande beklagades, med önskan til skyndsam er-
fordlig hemkomst til riket med des store nöje etc. etc.
När Deras höggrefl. Excellxier nu hade satt sig på sine stolar
samt ock hela mötet af ständerne, upläste vvälb. herr estatzsecrete-
raren h:r Johan Schmcdeman Deras höggrefl. Excellxiers almän¬
na proposition til ständerna, hwilken sedan öfxrlefrerades til
ständernas talemän copialiter, som ock wid acta finnes för-
warat.9
Effter opläsen proposition höllö ständernas talemän sina ora¬
tioner: för ridderskapet och adeln orerade landtmarskalken, land-
höfdingen och ammiralen högw. h. bar. Clerk, föreställande lyc¬
kans obeständighet, tackade Deras höggrefl. Excelhr för den
osparde omsorg för fäderneslandet. Bad til Gud för Kongl. May:ts
hemkomst, önskade til mötet lycka samt wälsignelse til rådslagen.
Försäkrade om ståndetz redebogenhet at understödia riket medh
sin hielp etc.
8 Här sidoskarv.
9 Vol. F. 2, fol. 4—18, Prästeståndets arkiv.
Protokoll
653
På prästerskapetz wägnar höll deras prseses, ep:us Linco-
p e n s i s, sådant tahl, som verbatim så lydde:
Högwälborne herrar grefwar,
Kongl. May:ts högtbetrodde råd,
höggunstige herrar.
Uti Hans Kongl. May:ts, wår allernådigste konungs, långwariga
frånwaru och högstbeklageliga afsaknad är det prästerskapetz så-
wäl som de andre ständernas stora tröst och hugnad, at de icke
allenast få se Edre höggrefl:e Excellxier uti et önskeligit och häl¬
sosamt tilstånd uthan ok dagel:n förnimma Edre höggreflx Excell:
ciers oaflåteliga försorg, ogemena försichtighet och bepriseliga
omvårdnat om alt det som länder Kongl. May:t til tiänst, fäder¬
neslandet til förswar, alle inbyggiare til förkåfring och inbördes
förtroende. Til hwilken ända emedan Edre höggrefl. Excell :cier
hafwa behagat, effter högwist och samhälligt betänkiande, å Hans
Kongl. May:ts wägnar sammankalla et utskått af ständerna til at
föreställa dem, hwad som riksens wälfärd och beskydd wid desse
farlige tider synes fordra, af10 prästerskapet jämwäl bordt sin un¬
derdånige och hörsamhet skyldiga bewisa, såsom ock nedläggia
med största wördnat sin allerödmiukeste taksäyelse för all bewist
ynnest och wälgärning, önskandes af alt hiärta, at hwad som nu
skal effter Eders höggrefl:e Excell:ciers gunstige anledning före¬
tagas, öfwerläggas och beslutas, må lända Guds helga namn til
prijs och ähra, Kongl. May.t til nådigt nöije och behag, hela des
rike til förswar och nytta, Edra höggrefl. Excellxier til et wälför-
tiänt, thet är, et odödeligit beröm, samtlx undersåtare, och särde¬
les os fattige präster, til lisa, hugnad och tryghet men wära fien¬
ders skadeliga anslag til et krafftigt hinder och motstånd och hela
christenheten til en högnödig fred och en almänt hugnelig rolighet.
Men såsom wi besinne, at med blåtta önskan kan icke alt detta
uträttas, så försäkre wi, at wår underdånigste lydna uti råd och
dåd skal, effter wår ringa förmågo, af trogne hiärtan altid wara
redebogen och redelig.
För borgareståndet orerade justitiaaborgmästaren i Stockholm
h. Anders Hyltén, föreställande, at effter Deras Excellxiers
befalning ock borgarståndet sig til detta möte instält, tackade Deras
Excellxier för oförtruten waksamhet för riket. Utlåfwade sin re-
denbogenhet til fäderneslandetz upräthiälpande i denna fahra.
Bondeståndetz taleman, häradzdomare i Bro härad, Hans
10 Bör vara har (jfr Holms version, ovan s. 555).
654
1710 års utskottsmöte
Staffanson i Bärga och Näs s:r, slöt acten med sit tahl: tac¬
kade för sit ståndz inkallelse til detta mötet samt för communice-
rad proposition, bad för konungens lif, Deras Excell:ers hälsa, an¬
förtrodde ståndet i Deras ExcelLers hiälp och omwårdnad.
H:r estatssecret:n Schmedeman öf:rlefrerade nu ständenias ta-
lemän hwar sin copia af proposition. Och så afträdde först Deras
höggrefl. ExcelLer, sedan de af ridderskapet och adeln, dernäst
prästeståndet i samma ordning, som det opkom, äntel. borgare¬
ståndet och sidst de af almogen, hwar til sina samlingzorter, un¬
dantagande prästeståndet, som wid Riddarholmsbron skildes åth,
gående hwar hem til sit.
Efftermiddagen kl. 3.
Koinmo samptl. deputerade af ståndet i consistorio tilsammans.
1. Lades til acta copien, som ep:us Lincopisis undfådt af den
almänna proposition, hwilken kunde med dem af ståndet, som
behagade, communiceras.
2. H:r cantzlistcn Schantz begärade få tala med r:d:o prseside
och lefrerade här Deras höggrefl. ExcelLciers opsatz på de depu¬
terade til det secrela utskåttet, at i cantzlisalen sig kl. 8 d. 6 Aprilis
inställa, och wörö utsedde föl:de:
Doct. Haqvinus Spegel. Doct. Jesper Svedberg.
Doct. Joli. Billbergh. Doct. Johannes Gezelius.
Doct. Matthias Steuchius. Doct. David Lund.
Mag. Olaus Netzelius. Mag. Torstanus Rudén.
Mag. Georgius Vallin. Doct. Matthias Iser.
Doct. Laurent. Molin. Mag. Nicolaus Brauner.
II:r Andreas Göding. Mag. Daniel Norlind.
Mag. Constans Collin. Mag. Andreas Rhodin.
Mag. Johannes Strömer. Mag. Petrus Tillams.
IL Petrus Dahlborg. II:r Johannes Ulmstedt.
Mag. Daniel Hagert. Mag. Olaus Orstadius.
Mag. Georgius Helsingius. Mag. Fridericus Bagge.
Mag. Daniel Svebilius.
Kl. 4V2 aflade episcopus Scarensis tillika med de dertil depute¬
rade hälsning hos det höglåfLa ridderskapet och adeln, hwilken
effter en liten stund igenkom med berättelse, at prästerskapet är
wäl worden bemött.
Något för kl. 5 kom bud från dem af ridderskapet och adeln
med förfrågan, om ståndet hade lägligit at emottaga deras häls-
Protokoll
655
ning. Tå utnämdes de som dem af ridderskapet uthskickade i
kyrkian skulle undfägna och ledsaga, nemi:
Kl. ö‘/4 inkommo de af ridderskapet och adeln, 8 til antalet,
hälsande prästeståndet. Ordet förde cammarherren, högwälb.
grefwe Carl Bonde, betygade fägnad öf:r detta ståndetz wäl-
mågo, förmodande prästerskapetz förtrogne samråd i det som skul¬
le fattas at befordra H:s Kongl. May:ts lycki, hemkomst må finna
et nådigt nöje. Försäkrade at wilja sig conformera med detta stån¬
det i det som kongens tiänst och fäderneslandet hälsosamt är.
önskade, at alt måtte lända Gudz namn til ähra, k:n och fädernes¬
landet til nytta, fienderna til motstånd och afbräk. Hwarpå
r:d:ss:us p r a e s e s swarade med föl:de ord:
Then stora ynnest och benägenhet, som det höglåfl. ridderska¬
pet och adeln täckes nu så wäl som altid tilförne emot prästestån¬
det betyga, erkänne wi på alla wära medbröders wägnar med skyl¬
dig wördnat och taksäyelse, såsom wi ock storligen hugne os öfwer
hwars och ens hälsa och wälmågo, önskandes, at densamme må
blifwa ju längre ju större, och emedan wi wist förmode, at allas
åhoga, råd och flit uti detta förordnade mötet skal genom Gudz
nådiga bistånd och styrelse theruthi sammanstämma, at Kongl.
May:t, wår allernådigste konung, må snart och lyckel:n komma
i sit rijke igen, fäderneslandet emot så många fiender förswaras,
krigzmachten til lands och watn bibehållas och uthur så mycken
farlighet räddas, freden med des liufliga frucht, som är almän
wälfärd och hugnad, återwinnas, så försäkre wi effter wår skyl¬
dighet, thet wi icke allenast skole det höglåfl. ridderskapetz och
adelens högwisa betänkiande, som til sådant nyttigt och nödwän-
digt ändamåhl syftar, med största heder fägna, när det os må
meddelt blifwa, uthan ock wäre enfaldige tankar redel:n yttra
samt wår mening therhän lämpa, at det höglåfl. ridderskapet och
adeln skal wärkel. förnimma, os såsom Gudz ordz tiänare och
Kongl. May:ts trogne undersåtare effter yttersta förstånd och
Doct. David Lund.
Mag. Sveno Camén.
Mag. Constans Collin.
Mag. Eric Frykman.
Mag. Torstanus Rudén.
Mag. Petrus Hagelberg.
Mag. Daniel Brauner.
Mag. Joh. Huss.
Hög- och wälborne herrar,
gunstige och förnäme gynnare.
656
1710 års utskottsmöte
kraffter dhet åstunda och befrämja wilha, som til Gudz åhre,
Kongl. May:ts behageliga tiänst och fäderneslandetz almänna wäl-
gång synes lända, wäl wetandes, at om den ene icke hiälper den
andre, tå stor nöd å- förde är, så måste the alla förgås, lämnandes
likwäl os, såsom de der til all hiälp och undsätning swagast äro,
med särdeles ödmiukt förtroende uti de hög- och wälborne her¬
rars wanliga gunst och benägenhet.
Sedan sändes bud til borgerskapet, at dem stodo fridt at komma
med sin hälsning, warande nu lägligast dem at emottaga. Imedler¬
tid til deras utskåts unfägnande nämdes: mag. Nic. Brauner,
mag. Sven Camén, mag. Petrus Hagelberg, mag. Constans Collin,
mag. Daniel Brauner, mag. Ericus Frykman, mag. Johannes Huss.
Kl. 5V2 aflade borgerskapctz utskickade hälsningen hos präster¬
skapet, och blef ordet fördt af borgmästaren i Göteborg h.
Silen tz sålunda: at finner borgerskapet wid detta mötet hos
prästeståndet med gratulation inkomma och förklara sin fägnad
öf:r deras hälsa, med trogen önskan til ständig continuation. Bad
Gud den högste, at hwad Deras Excellxer wid detta tilfälle ständer¬
na föreställande och förordnade warda, måtte lända Gudi til ähra,
fäderneslandet til nytta och Kongl. May:t til behagelig tiänst. Be¬
tygade borgerskapetz förtroende til ståndet at erfara des wanl:a
gunst, utfästande sit wiljoga biträdande til de förslag, som nödige
och nyttige äro. Recommenderar för öfrigit ståndet i prästerska-
petz gunst.
R:d:ss praeses erkände med taksäyelse thet låfl. borger¬
skapetz altid betygade förtroende, fägnade sig öf:r deras wälmågo
och önskade, det blef:e ju längre ju större; slöt i samma mening
som han til riddcrskapet och adelen.
Imedlertid wäntade bondeståndet neder i kyrkian på tilfälle at
få afläggia sin hälsning. Förordnades at deras utskickade bemöta
och ledsaga: mag. Andreas Göding, h. Johannes Ulmstedt, h. Pet¬
rus Dahlborg, mag. Olaus Huss.
När de af bondeståndet inkommo, aflade hälsningen talmannen,
Hans Staffanson i Bärga och Nääs s:n wid Stäke, således,
at hos det wyrdiga prästerskapet de af bondeståndet erachtat at
hälsa och tillika önske, at detta ständernas möte måtte träda til
Gudz ähra, H:s M:ts tiänst och nöje samt fäderneslandetz nytta,
recommenderande den fattige almogen.
R:d:ss praeses tackade dem för deras altid betygade goda
förtroende och goda wänskap och fulfölgde som i swaret til de
andre stånden.
Protokoll
657
Sedan afträdde episcopus Stregn. med de flere deputatis at hälsa
borgareståndet och litet dereffter doct. Laur. Molin medh de förr
utsedde at hälsa bönderna.
Hwarmed sammankomsten åtskildes.
D. 6 Aprilis förmiddagen.
Kl. 8 opträdde de af det secreta utskåttet i cantzlisalen, tillika
medh dem af secreta utskåttet i de andre twänne stånden.
D. 7 Aprilis förmiddagen.
Wörö de af det secreta utskåttet af samtl. stånden tilsammans
i riddarhuset.
D. 9 Aprilis.
Trädde de af prästeskapetz secreta utskått op i consistorio.
D. 12 Marth11 eller tredie dag påska.
Effter sluten afftonsång kommo deputati af ståndet til det se¬
creta utskåttet på wanligit rum uti S. Nicolai kyrkia tilsammans.
1. Lades åter til acta Deras höggrefl. Excelhs kongl, rådens up-
satz på de deputerade af prästerskapet til det secreta utskåttet, al-
denstund h. Schantz hade densamma af r:ss:o praeside tilbaka be-
gärdt, warande nu en ny utskåtzman tilsatt, pastor et prsep. i Bä¬
linge h. Huss, och som detta insättiande syntes en interpolerad
sak uti Deras Excelliciers första upsatz, och grunden til sådant
icke wäl wistes, hwadan det är här kommit, tykte dinus episco-
pus Strengnensis icke wäl derom, såframt h. Huss detta
på egen bestälning utan communication med sig utwärkat.
2. Sedan de flera af utskåttet, som neder i kyrkian wörö, på
bud sig instält, började rissis praeses sit, tahl af detta inne¬
håld. De af de gode herrar, som förleden lördagz här wörö tilstä-
des, lära sig påminna, hwad tå omtalt blef, nemi. 1. Om de ansen¬
liga medel, som til konungens tiänst och riksens wälfärd erfordras.
2. Om et och annat förslag, som nämde äro til medels samman-
bringande. Detta blef tå lämnat til deras widare betänkiande i dag.
Man wäntar altså för denna gång deras utlåtelser, som äro derföre
nödiga at ju förr inhämtas, at man ok för wårt stånd måtte wara
beredd at gifwa något swar, wil Gud, nästkide torsdag på deras
af det secreta utskåttet sammankomst af alla ständerna. Den al¬
11 Skall vara Aprilis.
42 — Prästeståndets protokoll
658
1710 års utskottsmöte
manna faran är för hand och allernärmast, och hwad til des räd¬
dande giöras skal, måste snart giöras; dermed at man med åtskil¬
ligt tahl oppehåller tijden uträttas intet. Ståndet kan icke undgå
at ju utlåta sig til något wist swar och förslag. Twiflar icke, at ju
prsesides med sine dicecesariis öfwerlagt om de utwägar, som de
finna böra tilgås til presente medels anskaffande. Förslag til me¬
del, som på riddarhuset nämdes, wörö föl:nde: 1. Om commer-
cierna kunde komma igång igen, och somliga manufacturier op-
höra. 2. Om contributionen skulle förhöjas i wissa stycken. 3. Me¬
nande dok andra, at ingen bättre utwäg wore, än at opnegotiera
medel antingen hos undersåtarena här i landet eller hos främ¬
mande republiquer, stater, städer och bancer. Huru lättelin dessa
förslagen kunna sig giöra låta, är nu at betänkia samt ok för wårt
stånd öf:rläggia, hwad wi til riksens wälfärdz uprätthållande wilje
sammanskiuta. Stiffterna hwar för sig utfäste senast sin wilioghet
at understödia det almänna wärket. De wille fördenskul nu när¬
mare sig yttra och påtänkia sådant förslag til medel, som är 1. al-
mänt, 2. billigt och christeligit, 3. giörligit, 4. skyndsamt, 5. oswik-
ligit, at publicum deraf icke komme at lida. Hwaröf:r i ordning de
behagade säya sina vota.12
Mag. Nicol. Brauner: Man kunde tänkia på en förhög-
ning på contribution i många orter. Jag håller före, at orterna äro
af åtskillig beskaffenhet. De närmaste til fienderna äro uti största
fahran. Här kunde tagas k [yrki] omedlen samt ock den ena med
den andre förskiuta af egna medel och det effter sit yttersta, eme¬
dan desse medel i all olycka äro dok det första fiendens rof och
sköf lande underkastade. För min person wil jag gärna samtyckia
til någorlunda förhögning på contribution i et och annat måhl.
H :r Göding: Af contributionens förhögning synes mig rätt
litet stå at förwänta, aldenstund den näpl:n til Vs del kan för¬
ökas, hwilket icke lärer giöra något erkläckekt. Men om careter
och peruquer belädes med wiss contribution, det torde draga nå¬
got ansen! :t in, kunde ok en pålaga på rökarna läggias och pro¬
portioneras effter ständrens wilkor.
Doct. I s e r : Jag har swårhet at utlåta mig häröf:r uthan alle¬
nast discursive. Nöden är stor. Hiälpen fordras helt promt. Qvib.
modis det skal ske, det är caput rei. Hwad os i Stockh, angår, sko¬
le wi träda tilsammans och tilse, hwad wi kunna skiuta til publici
tiänst. Jag kan betyga, at wi giöre den contribution, som wära an-
12 överstr. och röster.
Protokoll
659
tecessores giordt för 30 åhr sedan, der likwäl Stockh, för denna
tid icke är till V20 del så bemedlat, som den war i de tider. Oachtad
detta, måste wi i placatet bli noterade, såsom taxeradom wi os
siälfwa, ther likwäl wi utgiordt en contribution effter et [!] almän
rikzdagzbewilning, som af 2:ne sahe konungar är erkänd och stad¬
fäst. Wi försäkra, at wi i alla måhl giordt haf:e och giöre, hwad
wi någonsin förmå. Hwad angår förslag at utfinna presente och
redbare medel til de almänna tarf:rs ersättiande, ser jag intet
lämpligare än at opnegotiera penningar. Så är skedt i forna tider,
e. g. i dråtning Christinae tid. Här stå juveler och andre förseglade
dyrbare ting, hwarpå kunde lånas. Ständerna skole ändå bekosta,
hwad medel fås in- eller utrikes. At läggia en högre contribution
oppå är odrägebt. Wore önskande, at den påbudne dubbla gingo
uth. Och på hwad perseedel skulle den fördubblas? Och gick såle¬
des genom hwad en pastor contribuerar af mantahlen samt kåstar
på dragon, jämwäl ok hwad contribution frälsehemman äro belag-
de med, så at den pålaga at förhöija wore altför swårt, emedan det
reda sig icke bära kan.
Doct. Molin: Jag försäkrar, at Upsala stifft ähr så willigt
at til det almänna wärketz undsätning contribuera som någonsin
något annat men måste bekänna prästerskapets fattigdom wara
der i landet större än den beskrif:as kan. Och wore wäl, om den
kunde något närmare afhöras. Wore en skilnad emellan förmögne
och oförmögne, wore det en sak, at de förmögna effter sin råd con-
tribuerade, men för de oförmögne at något contribuera är omöy-
el:t. Jag wille önska, at de mäktade utgöra den utskrefna dubbla
contribution; föruthan at åhrl:n store utlagor dem afmattat, så
har i landet warit en almän miswäxt både hos präster och bönder,
så at hos prästerskapet är ingen råd och ämne. Dertil är wederla-
get i åhr indragit, hwaraf förorsakas stor oenighet mellan pastores
och capelianer, församl :na til förargelse. Dessa påstå sin lön. De
förra haf:a intet at betala med, emedan wederlaget, som pastores
förr lämnat capelianerna til belöning, är borttagit. Endesta medel
til at komma til penningar skulle man tycka, at opnegotiation är;
man kunde effter hand betala, börja strax något och så widare
med tiden; swårast är effter trygg säkerhet för dem, som päningar
försträckia skole. Torde hända, at peningar funnos i staden, om
man hade säkerhet.
Doct. Wallin: Det är bekant, Gud bättre, at morbus är com-
munis, men hwad medicin deremot af hwart stånd skal kunna bi¬
bringas, är icke lätt at se. Om en pastor har en näfwe penningar,
660
1710 års utskottsmöte
så äro 10, ja 20, som icke hinna at utgiöra sina utlagor. Skulle
här giöras en commun lag och påbud om hiälp, så sker icke annor¬
ledes än at största delen kommer at stå dermed tilbaka. Nu är en
difference emellan personerne i ståndet, nemi. b:par och pastores,
ja ok pastores sinsemellan. Om de förmögne skulle gifwa och de
oförmögne slippa afgifft, så är det swårt för det18 förre, jämte at ok
det förorsakar en swårhet: de förmögne skulle föregif :a sig wäl
haf:a någon päning i förråd men spard til undsätning i åkomman¬
de siukdom, ålderdom, för sin dödzstund etc., eller at deras p:gar
stå i bancen och kunna icke commenderas, så at wi alle äro lika
fattige, de som haf:a p:gar och de som inga haf:a. Blir intet annat
öfrigit än tänkia på en commun medicin, som komma måtte på
tilkommande tider. Opnegotiera medel synes bäst. Jag wil effter
mit råd och ämne contribuera til betalning samt ok för stifftet
låf:a hwad drägekt är. Jag ser ingen praesentiorem medicinarn.
Mag. Rudén: Jag kan försäkra för mit stifft, at de så williga
äro som de willigste at effter sin undersåtliga plicht contribuera
til Kongl. May:ts tiänst och landetz förswar i denna stora nöden,
men tror, at oförmögenhet är ingenstädes större än i den orten. Ty
det är en gräntzeort, hwarest krigzfolk hela tiden marcherat, och
landet måst dem uppehålla. Pastores och capelianer gifwa lika
gärd med böndren och i proportion til lika jordägors besitning
än större än böndren. Är ock hos os en stor peningnöd, at man
för den lilla ägendom, som man försälja wil, icke kan få p:gar,
ty Göteborgzborna twinga landet, wiljande icke giöra förlag til
den bergzlag, som icke aldeles wil wara dependant af dem. På
åkrarna har, Gudi ährat, i åhr warit god wäxt, men som de icke
hafft råd til at opgiöra swedioland och så råg, så är ingen råg i
landet. Prästens tijonde är införd i magazinerna, jag mistat all
min lön. Om bönderne föra något til bergzlagen, få de inga p:gar
derföre, ty bergzmän har siälf inga. Wil önska, at stifftet kunde
prestera den pålyste contribution. För prästerskapet kan jag in¬
tet låfwa, för nämde orsakers skul. Förslaget at opnegotiera medel
synes wara det bästa. Til säkerhet för dem som försträckia, tor¬
de finnas juveler, dyrbara stenar; kunde dertil komma ständernas
caution. Men at med tiden kunna betala opnegotiation, är nödigt,
det commercierna kommo i gång, derigenom landet kunde komma
til medel och afbörda skulden. Elliest är det omöyekt.
Mag. Netzelius betygade stifftetz underdåniga redebogen-
13 Bör vara de.
Protokoll
661
het at wilja contribuera. Beklagade de utståndne beswärligheter,
och at det ligger så när fienden. Wil sig icke undraga at biträda
de förslag, som pröf:as möyehe.
Doct. Lund: Man måste höra först, hwad de andre ständerna
låfwa, förän wi os yttra. Wiborgz stifftz tilstånd är bekant. Om
det wore i sit förriga wälstånd, wil jag försäkra, at det effter sin
undersåtliga devotion wore ibland Kongl. May:ts undersåtare de
förste, som effter sin förmågo något ansen]:t undsättiande worde.
Ty der at tacka Gud för god wäxt på säd samt är ok tilfälle at få
peningar derföre, men nu är tilståndet annorledes. Jag för min
person är snart förlustig min fattigdom, der wid Wiborg nu emot
ryssen, som det belägrat, skulle för de wäre i staden mislyckas.
Det andre prästerskapetz wilkor står i samma fahra. Fåhr ryssen
in Viborg, står landet icke mera under Swärjes disposition, och
wore fåfengt här med förslag och ord något för dem at nämna.
Der ok Gud staden befria skulle, det man wil förhoppas, så äro
prästerna öf:ralt af det långsamma kriget, som mehr än andre de
orterna trykt, aldeles utblåttade, dels af fienderna plundrade och
skingrade, dels haf:a de wåra dem fråntagit, hwad de ägt. Likwäl
at wisa stifftetz willioghet, wil man gärna lämpa sig til det om-
mälte förslag. Til medels presentiorske anskaffande, synes ingen
utwäg bättre än at opnegotiera dem, men på det sätt, at de som
hafwa råd och ämne, wille gifwa dertil, hwad de förmå, at sådant
bli betalt och clarerat och icke lända posteriteten til altför stor
gravation.
Doct. Gezelius: At oprepa de onödiga förslag, antingen om
contributions förhögning, som odrägl:t är, eller commerciernas
til rätta gång ställande, som går uth på tiden, eller om k[yrki]o-
medel och andra befintligheter, är icke mödan wärdt. Det är wist,
at icke böra wi wara censores och påläggia skatt och utgifft på
hwarannan. Dok, at säya mit wälmente ringa förslag, så kan jag
icke förhålla, at det opnegotierande af medel, som de flesta vota
falla på som den bästa utwäg thertil, det är helt betänkel:t i an¬
seende til den success, jämwäl ok utgång, som det hafwa will.
Uthan effter min oförgripeba tanka, skulle jag hålla rådel:re, at
sedan man erlagt hwad dem [!] utskrefne contributionsplacatet af
alla ständer i sina tiänster och wilkor fordrar, man ock deröf:r
ex proprio effter bästa samwete af sin egendom, undantagande
sina dagel:a nödwändigheter, contribuerade hwar 20:de, öde el.
2:dra pening af 100:de. Låt wara hwar öde pening af cento. Det är
skäld och drägeld. Låt os intet widare raisonera, ei eli. censera
662
1710 års utskottsmöte
hwars annars egendom. Giöre hwar effter sin förmågo, samwete,
kärlek och trohet för konungen och fäderneslandet. Har någon
icke p:gar, så låne p:gar på sit huus och fasta ägendom til 80:de
pening. Man skulle wäl få sådant lån men kunde wäl ok det med
tiden betala.
Desutan, ehuruwäl jag ger intet förslag derpå, likwäl wil jag
nämna min mening allenast at facilitera wärket, der andra stånd
skulle drif:a det förslaget: här äre tropheer, half:a cartauer etc.,
många p:gar warde; sådana kunde wändas til peningar. De äro en
gloire för Swärje, men det hindrar ey. De kunde bewisa detsamma,
om de afritades i pergament med all sin inscription samt af hwad
tilfälle de hitkommit med mera, som icke mindre, ja mehr tiana
til landetz gloire. För stifftet kan jag intet låf:a nu och i framti¬
den, men allena det för mig och andra föreslår, at hwar gripe til
sit egit. At opnegotiera medel, är draga en tunga på posteriteten,
som är fahrkt, ty hwar dag har sin egen plåga.
H:r biskop Billberg: Fattigdomen ibland prästerskapet i
mit stifft är altför stor. De kunna icke betala contribution för
1709, mindre för 1710. Som undersåtare äro at anses som barn,
synas de icke kunna beswäras öfwer förmågo. Kunde några medel
opnegotieras, wore wäl. Om bancen lånar konungen och ständerna
guarantera för bancen, så synes medel kunna winnås. Prästerska¬
pet kan intet anskaffa reda p:gar.
Doct. Svedberg: Jag wille först weta, i hwad tryghet wi
os här utlåta. Wi hafwa en konung i lifwet, som sig förbehållit at
göra och låta. Konungen har lämnat Deras Excelhcer at befalla i
des namn. Låt fördenskul os låta Deras ExcelLr föreslå förslagen,
huru de wilja, at wi skole gripa os an. Wi wilje sedan yttra os, om
förslagen äro möyehe. At riket lutar til undergång, det är wist,
men hwad är orsaken? Twifwelsuthan landsens synder. Men hwil¬
ka synder gå i swang? Jag wil nämna nu allenast 2:ne. 1. Är sab-
batzbrått. Här går almännel. för sig den synden, oachtad Gudz
och konungens lag. Låt os bedia, at Deras Excellxier skaffa boot
derpå. Inga förslag och medel kunna något uträtta, så länge syn¬
derna afwända Gudz hiälp. [2.] Sedan är gängse, at när fulmach-
ter utgif:as, skal mången spendera och niuta 6 eli. 8 gångor så
mycket, som han niuter i lön. Wore bättre at sättia en wiss taxa
på tiänsterna än så sälja dem. Denna osed bör afskaffas. Så är
altså mit råd: 1. begära af Deras Excelhcer weta, hwad de wilja,
at wi skole göra; 2. at de skaffa boot på synderna; 3. afwänta ny
befalning om det som är til giörande; 4. tilse om giörligheten. Präs¬
Protokoll
663
terskapet kan intet mehr draga, än de haf:a. Contribution är öde
peningen af lönen. Den man intet får förän Anders och Tomas-
mässa och måste likwäl föruth betala. Högsta tungan, som kan på-
läggias, är dubbla contribution. Är säkrast efterse, hwad i nödfall
hos andra potentater plägar ske. Och måste man i sådant fall icke
taga illa up, at man ger förslag på peruquer. Annat är, at en del
bära dem för sin hälsa skul; annat, at en ungdom, som har tiokt
hår, i oträngda måhl för högfärd tager til dem. Och kunde man
icke gärna contribuera litet för sin peruque, der man honom be¬
hof :r, eller ok der icke han behof:es, afläggiom. Man hörer, at så
sker i Brandenburg. Contribution är tilförene pålyst på alla capi-
taler, så at dermed kan intet widare kommas. Thet är betänkeld
pantsättia Gotland eller annat landskap, ei mindre at gripa til ju¬
velerna och tropheerna. Det ena är konungens så wäl som det
andra. Jag tycker om det anmälte förslag hälre såsom säkrare.
Sidsten af alt är, at som wi se, det Swärje lutar til undergång, wi
alle bedia, at här måste handlas om fred på hwad sätt, som ske
kan.
Doct. Spegel: Effter min enfallighet håller jag så före, at
wi måste hiälpa hwar för sin del. Ty ehwad förslag någonsin för¬
slås, så slippa wi dok icke. Hwar och en contribuere af sit egit.
Här är discurrerat om contrib:s förhögning, om opnegociation,
om commercier. Hwad angår opnegociation, som de mäste föllo
på, har sina stora swårheter, ty den skulle gravera rijket mehr än
något annat. Om 20 t:r guld opnegotieras, ack, hwad interesse
skal det af sig kasta? Man skulle knapt hinna det åhrl:n betala.
Hwarest skal ock et så ansen!:t lån, som betarf:as, ske? Hos un¬
der såtarne; om det är görl:t, lärer tiden. Om i Stockholm skulle
kunna opnegotieras 10 t:r guld, lämnar jag derhän. Men om i alla
Swärjes städer desuthom de andre 10 t:r, det behåller jag mig fri¬
het at twifla om. Så wil deremot ole wara stor försäkran, antingen
det skulle fordras et wist hypothec, som emot interesse och capital
skulle förslå — och hwarest skulle det tagas? — ell:r på annat
sätt, föruthan at både lärde och olärde ha altid hållit det för swårt,
at en undersåtare tager pant af sin konung, ty undersåtare äro
som barn och konungen som landsens fader. Och emellan barn
och föräld:r, hwad pant skulle fordras? Skulle man ock söka lån
hos främmande? Så är deremot:l.Urgens necessitas, som icke
tillåter så mycken tid, som fordras til correspondence med Eng¬
eland ell:r Hålland etc. 2. Torde ok föreslås conditioner, som äro
odrägelige, som ock icke kunna emottagas i konungens frånwaru.
664
1710 års utskottsmöte
Är altså intet annat medel öfrigit, än at hwar gifwer ex proprio,
så mycket han kan. När wi det giöre, så behage wi betygat wår
devotion och gå med godt samwete härifrå. Man stränger ingen.
Den intet har mehr än hwad han nödtorftigt behöfwer, han gifwe
intet. Men den deröf:r något äger, är det i banquen, så assignere en
wiss dehl både interesse och capital til konungens tiänst, ell:r äro
des medel annorstädes, gifwe ok af dem effter sit samwete, kärlek
och trohet. Jag tänker icke på prästerskapet i gemen, at wilja nå¬
got för dem låfwa, uthan låt os ex collegio här låfwa et wist. Den
ene conformere sig med den andra. Är icke at wänta at finna det
förslag, som wi alla äro lika nögde med.
Sedan discurrerades om en sådan ansökning.
Mag. Tillaeus: Der äro pupillers och enkors pänningar i
banquen, skal ock af dem gifwas?
Lincop. & A b : s i s : Desses peningar behöfwa samma sä¬
kerhet som andras, ty bör af dem til publicum något gifwas.
S c a r : s i s : Många hafwa sina medel utom banquen. Lincop.:
Förskiute derföre af dem, ehwarest de äro. S c a r : s i s : En be-
wilning borde wara general. Sedan är i åhr hela lönen in¬
dragen, hwaraf skal man gifwa? Lincop.: Nu måste man tänka
på fäderneslandets bestånd och på privat saknad. Stregn:sis:
Skal detta förslag effectueras, så är en taxering öf:r sin egendom,
och den ena får weta den andres egendom.
Lincop.: Gifwe hwar och en effter sit goda samwete, utan
at gif:a kunskap af sin egendom. S c a r : s i s : Låt os se, hwad
andra stånd giöra. Sådan afgifft bör wara general, seqval. L i n-
c o p.: In donis nulla est justitia commutativa. Scarisis: Låt
os gå löst på rökarna. Jag ger gärna 1 d. för hwar rök hos mig.
Doct. Molin: Den fattiga kan icke draga’t. Täger sig präster¬
skapet någon särskilt gravation på, så måste dock wi de sorn and¬
ra stånden åtaga, med dem sig conformera, och således lära för¬
dubbla sin börda. Låt os äntel. höra de andre ständerna. Lin¬
cop.: Thet är nog, at wi hafwe wist wår goda wilja, när han för-
skiuter, hwad han förmår. S c a r : s i s : Här är kyrkiosilfwer, som
stakar etc. Hwilket äfwen är expoliation underkastad. Låt os taga
til det. Wil i Stockh, giöra et ansenligit, finnes ock annorstädes en
god del deraf. Lincop.: Torde wara icke så obilligt. G e z je¬
lius] : Dessa äro res sacra;. Är icke rådel :t röra kyrkiosaker, ei
eller kongl, husets enskylte äro. Lincop.: Wore altså bäst gifwa
af sit egit. Säkrast at icke befatta sig med ens annans. Doct. I s e r :
Almänne förslag äro de bästa. Lincop.: Almänna äro långsam¬
Protokoll
665
ma, och långsamma förslag hafwa uti prsesentissimo periculo och
urgente necessitate intet rum. Skal Håttan utredas, måste det strax
ske. Wi äro ock elliest alle förgiorde, på contribution är för långt
at wänta. Doct. Molin: Banquewärket blir genom gifna för¬
slag förswagat, och ingen sätter sin egendom mehra derin. L i n-
c o p.: Hoppas annat.
Mag. Collin: Begärer, at denna qvaestion ock defereras til
clerum. För sin del kan icke förtiga, at dubbla contribution aldrig
öf:ralt går uth hos os. Finge man uth wederlaget i åhr, så kunde
man något giöra; elliest intet, ty 1709 åhr[s] contribution är obe¬
talt. Wi wore nögde, om wi finge Vsdelen af wederlaget i åhr igen,
wiljande man den andra 'Adelén skänka til cronan och derföre
aldrig någon betalning fordra. Doct. Molin: Det wilje wi ok
för Upsala stifft, allenast man finge ‘Adelén af wederlaget in na¬
tura igen, men wårt wederlag är reda lyfftat. Wore önskande, at
säden conserverades, som i magaziner införd är. Flera: Man
hörer, at hon på många ställen reda börjar bli skämd.
Lincop.: Wi stanne deruti, at wi wilja wisa wår wiljoghet
och hwar af sit egit gifwa, hwad han kan umbära. Wi komma til¬
sammans om torsdag, som jag tror. Om wi bli härwid, så kan jag
deras mening, der det fordras, utsäya. S c a r: s is : Wi behöfwe
betänka os än en dag samt höra de andre stånden. Plures wid
bordet: Wore bäst i riddarhuset swara generellt så länge, så
kan ock om commercierna anhållas, at de til sin gång komma.
D. 15 Aprilis.
Kl. 8 om morgonen trädde deputati til det secreta utskåttet til¬
sammans i consistorio, infinnande sig ok någre af ståndet, som
til detta utskått icke hörde.
1. Igenlefrerades til acta originalupsätzen på dem af det secrete
utskåttet, aldenstund ep:us Ab:sis densamma dagen tilförne af-
hämtat. Nu wörö deruti 2:ne personer tilsatte, nemi. mag. Petrus
Portinus och mag. Ericus Frykman, hwilket blef tilkännagifwit.
2. Begåfwo sina namn de ifrån Gotlandz stifft nyligen ankom¬
ne fulmächtige, mag. Matthias Köler, pastor i Wänjan14, och h.
Jacobus Toftenius, pastor i Grötlingbo, som dagen föruth sig ok
i riddarhuset prsesenterat, sedan de sina fulmachter i cantzliet op-
wist. Notarien mag. Holm befaltes enthera af dem anföra, at i
cantzliet bland dem af det secreta utskåttet inskrif:as och jura-
mentum taciturnitatis afläggia.
14 Vänge.
666
1710 års utskottsmöte
3. Episcopus Streng n. frågade, om här behof :es hålla
protocoll, emedan här intet förehaf:es ad communicandum uthan
allenast ad deliberandum. Wid det senare borde man haf:a frihet
at discurera uthan at det fattas i pännan. Fraes.: Wi wele intet
tala mehr, än wi kunna förswara, ty ser jag intet hinder, at ju
wårt tahl må protocolleras. Sedan, man discurere, så länge en wil,
wår discurs måste stanna uti et wist, om til saken elliest något
skal tilgiordt warda.
4. Til bancowärketz reviderande uthnämndes doct. Svedberg,
doct. Molin, mag. Sandman, mag. Petrus Hagelberg, mag. Porti-
nus, mag. Frykman, och syntes 6 personer wara nog.
5. Doct. Molin berättade sig uthdragit af prästerskapets i
Upsala inkomne klagoskriffter, deras egit föreställande af sit usla
och oförmögna tilstånd, hwilket uttog han åstundade, at närwar:de
genomögna wille, at deraf förnimma ogörligheten för dem at be-
wilja något öfwer det dem reda pålagt är, kunnande de icke en
gång med den contribut. uthkomma.
H. Vegner contesterade, at de til större delen icke hafwa
sädeskornet, och om åkern skal sås, icke hafwa något til bröds
öf:r sommaren. P r a e s. swarade denna klagan wara icke ny eli.
particulair uthan nu länge hörd och almän.
De utom det secrete utskåttet wörö afträdde.
[6.] P r a e s. begärade, at man så länge klagan lämna wille och
nu allenast uthlåta sig öfwer de förslag, som någre medel tildraga
kunde för riketz tarfwer. Förestälte, at emellan 36 personer, som
omtalt af detta utskått är, icke lärer swårt wara deri öfwerens-
komma, at antingen skriffteligen opgifwa sina meningar derom,
dem hwar för sig underskrifwit, eller ok här yttra sina tankar,
wiljande det icke anstå detta ståndet inlefrera något utan
namn och underskrifft, som af andre i går projecterat och propo-
nerat war.
7. Ep:us Ab:sis öfwergaf sit votum skrifftel:t, som notar. mag.
Schult öfwerliudt opläste. Praes. tackade biskopen för sit wäl-
mente communicerade förslag och den derwid hafda möda.
8. Doct. I s e r förmälte, at borgerskapet sig anlåtit at intimera
deras åstundan at få conferera med prästerskapet, hwarom de
siälf:a närmare lära anhålla. Res. Om dem behagar, kan confe-
rence ske kl. 8 i morgon.
Protokoll
667
9. Ep:us Scar:sis tog til sig Ab:sis memorial eli. votum och den
åter föreläste, tå öf:r hwar punct för sig discurrerades.
Ang:de dubbla contribution anmärktes, at wäl war påmint, det
de fattige och oförmögne wid des indrifwande fogl:n må handte¬
ras, och at hos Deras Excellencer derom äntel. borde anhållas.
Beträff:de bewilningen til 50:de peningen af sin egendom er-
hindrade p r a e s e s, at när samma förslag en gång högstsal. H:s
Kongl. May:t gifwit war och tillika remonstrerat des skadel :a fölgd,
han det icke påstådt utan lämnat hwarjom at gifwa, hwad han
hinner. Doct. I s e r : På det sätt skulle köpmännernas credit
strax falla och gå under, emedan således öppades, hwad de äga
och huru mycket, ägande en köpman åfftare minst af det han om
händer hafwer.
Londin:sis: Der hände, at ens ägendom genom eld eller
fiender enom fråntogos; om man dok skal gifwa 50:de peningen
af det han äger i dag och i morgon förlorar, han tå betager sig
sin enda subsistence.
Om afgifften af sina eapitaler. S t r e n g n. proponerade: Om
de, som hafwa päningar på bancen, cederade konungen 1 eli. Vä
åhrs interesse, capitalerne orörde; och de der inga p:gar haf:a,
må af det de äga gif:a til publicum.
Ang:de juveler discurrerades. S c a r : s i s : At röra konungens
eli. sal. hertiginnans juveler är en sak, som kan underkastad blifwa
sträng efterfrågan. Hos undersåtarena äro desuthan juveler nog
peningar wärde; för dem kunde contribueras. S c a r : s i s,
S t r e n g n., prof. Göding: På de syndige och öfwerflödige
ting skadar intet at läggia wiss afgifft, såsom juveler, meubler i
husen, wagnar etc., som til pråhl och pracht tiäna, i hwilket
wi från wära fäders och förfäders enfaldig- och sparsamhet
afträdt.
Anlang:de boskapen. Kunde något bewiljas af dem hela stute¬
rien eli. af dem, som hata stor myckenhet af dem. Dragare äro
elliest at considerera som en landtboes nödiga redskap.
9[!]. Som tiden med sådan discurs utdrogs, anholt åter prae-
s e s, at deputati wille utlilåta sig til något wist ang:de de nämnde
förslag, nemi. jämte det at man blir wid den påbudna contribu¬
tion: 1. antingen skaffar medel, huru man kan, dem ständerna se¬
dan betala, eli. 2. at hwar och en strax af redeligit hiärta för sin
konung och ömhet om sit i fara stående fädernesland griper til sit
eget och deraf gifwer til almän tiänst så mycket honom synes,
effter bästa sit samwete, af det han kan öf:r sin nödtorfft umbära,
668
1710 års utskottsmöte
hwilket senare tyckes mig det bästa förslag wara, emedan det på¬
kommer allenast dem förmögnare och wälwiljoge, och de andre
gif:a intet. Begärade at häröf:r ordine måtte voteras.
Mag. Brauner: Går en égale contribution öf:r ståndet, då är
ingen swårhet, men går det löst på tro och redlighet at opgif:a sin
egendom och deraf utgif:a et wist effter proportion, tor infalla
en casus conscientise, emedan kan hända, at sorni :e sig i förstone
förgripa, som sedan utbryter i samwetzängzlan. Wore bätre at
hwar gif:e af sit egit, under hwad titul, som honom synes. Allenast
ingen rigeur brukas, ei eli. den oförmögne stränges, eller der en
afgifft til 100:de peningen af sin egendom til ens egit fria sam-
wete lämnades, så är jag icke emot at ok consentera dertil.
Prof. Göding: Om prästerskapet får behålla sin spanmåls-
lön samt hafwa fri disposition öf:r des salu af det som således
enom står fridt at upbära och sälja, wil jag gärna lämna hälfften
til cronan; som hade jag i åhr fådt siälf handhaf:a och yttra min
spanm:l å 30 d. kopp. t:n, som hon gullit, hade jag gärna cederat
konungen 15 d. af hwar t:a och siälf kunnat af den andra hälfften
subsisterat. De som haf:a capitaler, kunna för dem låf:a. Jag är
ingen ägare af slikt. Likwäl har jag med min löns indragande i
höst så mycket som någon contribuerat til k[yrka]ns tiänst, nemi.
1500 d. s:r m:t förutan stor gärd och otrol. gästning af milicen,
som dessa tider med sig hafft.
Doct. Molin: Jag wet intet säya mehr härwid, än jag sagt.
Skulle de förmögne mächta at uthgöra contribution, så är det dok
intet at wänta af de oförmögne, mindre at för dem något deröf:r
skal bewiljas kunna. Blif: des. så den ena som det andra för dem
lika omöyePt.
Then öfriga clerus syntes böra säya sina meningar härom, hwil¬
ket dem tillåtit blef.
Mag. Bhodin: Är i samma mening med prof. Göding, nemi.
at der prästerskapet får sin sp:m:hls lön in natura och har frihet
densamma föryttra, det högsta de kunna, så wil han afgif:a til
cronan hälfften deraf.
Mag. Strömer tykte, at det projecterade förslag, at gif :a af
proprio hwar 100:de p:g, wil litet förslå. Håller upnegotiation för
den ginaste och tildrägePste utwäg, råder, at prästerskapet lisas
måtte. Beklagade deras oförmögenhet, som ökas af sochnemänner-
nas fattigdom och hemmanens ödesmåhl. Bekände sig näpl. haf:a
12 t:r öfrige, sedan capellanernas lön är betalt, ehuru des pastorat
skal wara et af de bästa i stifftet, och at kunde han af sina in¬
Protokoll
669
komster för tiänsten icke subsistera, om icke han hade andre ut-
wägar.
H. Petrus Dalborg: Om en bewilning gingo richtigt uth
och en likhet träffades, wore det en sak. Beklagade oförmögen¬
heten hos pastores i Dalarna. Opräknade dem i ordning, som blifåt
förlägne deraf at wederlaget är indragit, emedan detta är i de
knappa sädesorter deras enda brödsuppehälle. Förestälte bergzla-
gens pastors taxering af landzhöfdrn, dubbla tionde gifften af jär¬
net etc. Wil dok för sin dehl frambättre effter förmågo contribu-
era men är ännu icke i tilstånd at det kunna giöra.
Mag. Tillaeus : Håller före, at borde considereras sådan [a]
förslag, som äga de affectiones, som högw. praeses föreslagit, nemi.
sorn äro almänne, giörl:e etc., särdeles giörlige, så at man ansåge
tiden, hwad pro prsesenti låter sig giöra. I hwilket anseende ho¬
nom syntes opneg [oti] ationen wara det förnämsta och tildrägeli-
gaste förslag, effter annat icke förslå lärer wid et så stort landetz
utblåttande. För prästerskapet är thet omöyelrt något erläggia. Sy¬
nes ei obilligt at afgif:a 100:de p:gen af sin egendom, dok med
desse förbehåld: at ingen må komma at få weta then andres egen¬
dom, ingen lag och onus fastnar på ståndet, man icke råkar med
tiden i observationer, underkastas fiscaler, ja, om ock den fattige
slipper.
H. Ulmstedt: Kan säya på trygt samwete, at dubbla con-
tribution aldrig utgår i Småland. Kan fördenskul icke samtycka
til någon bewilning, men effter nödwändigheten fordrar päningar,
hålles rådeligit wedertaga den projecterade opnegotiation. Äntel:n
at de som machten haf:a effter det yttersta befordra fredens åter¬
ställande i riket. När war clerus tilfrågat, at den hade något annat
härwid at påminna än sin almänna oförmögenhet, och the swarat
sig intet annat haf :a; hemstältes voteringen åter til dem wid bordet.
Doct. Iser önskade, at måtte man påhitta de utwägar, hwar-
med riket kunde warda hulpet. Effter sin yttersta utsicht ser intet
bättre än opnegotiation. Kanske finge låntagas sal. hertiginnans
juveler och lämna dem til säkerhet och underpant åth banquetiers,
sorn på tre påstdagar deremot torde kunna anskaffa 4 å 6 t:r guld.
För wära personer at gifwa til publiqvum står i hwars och ens
behag. Wilja andre stånd samtyclcia til 100:de peningen, så måge
wi ok det giöra. Imedlertid är rådel :t at sig dertil icke yttra. Tör-
hända at af dem föreslås det som ole sedermera jämwäl pålagt
warder. Hwarjämte wi dok måste stå wår särskilte låf:en, om wi
til någon os i förtid utfäst.
670
1710 års utskottsmöte
Superintend. mag. Rudén: At opnegotiera medel finner jag
wara den bästa utwäg, men huru de opnegotierade medel måge
[betalas], håller jag bästa methoden wara, som 1686 åhrs rikzdagz-
beslutet föreskrift, och dereffter haf:e wi i det måhl at rätta os.
Men som det ögonskenl:t är, at sedan en hop medel äro opnegotie¬
rade, riket dåck i sin fattigdom och armod sticker, ty är at tilse, på
hwad sätt det må så hiälpas, at de må förmå betala. Til den ändan
synes böra prsecaveras, at i anledning af 1700 åhrs placat somlige,
mindre nödige collegier indragas, och dermed något bespares, se¬
dan, på det landet må komma til credit igen, som nu är förgången,
at commercierne ställas i fri gång, samt at manufactorier och som¬
liga monopolier så inrättas, samt winsten deraf så modereras, at
hwad nu någre få til godo kommer, må mångom tilfalla och til al¬
män näring lända. Derigenom skulle ske, at förutan det crediten
återställes, riket wunno de utlänskes goda affection och wälme-
nande. At afgif:a centonal af sin egendom öf:r contribution är icke
obilligt, men et är förnäml. nödigt, at Deras Excelhser wille för
alt arbeta på den ädla länge effterlängtade freden.
Ep:us Gothob:sis: Opneg[oti]ation är för tidsens ange¬
lägenhet skul nödwändig. En förhögning på contribution synes
icke wilja indraga något erkläckeligit, hälst som större delen ei
hinner uth med contribution allena. Är ei emot at gif:a centonalen
af sin egendom. Hälsosammast wore, at freden ju förr återstältes.
L o n d i n : s i s bekände sig ei hafft lägenhet informera sig om
stifftetz synnerliga uthlåtelser, men at icke desto mindre landetz
tilstånd i Skåne och Blekinge lärer allom wara bekant, nemi. at
genom fiendens hand och krigets börda deras egendom är sin koos.
Håller wara bästa förslaget, blifwa wid 6:te15 rikzdagzbeslut om
medels inskaffande, och låta det som deri sagt är, wara sagt. Ty
civitas non perit. Men som här fordras strax peningar, så synes
wäl opnegotiation giöra det tildrägeligaste. Men derwid moverade
den frågan: hwarmed skola opnegotierade medel sedan betalas?
Om med contribution, är res clara, men här fordras öfwer contri¬
bution än flera t:r guld. Sedan äro de förr påbudne och indrefne
contributioner icke anwände blif :it til konungens gälds betalning.
Är icke konungen ännu lika mycket skyldig i bancen som förr?
Contribution kan icke förhöjas, ty wi gifwa reda hwar öde
pening af lönen. Ang:de 100:de penningen af ägendomen, är något
farligit förslag. Ty derigenom kommer hwars och ens undersåta-
15 Skall troi. vara 1686 åhrs.
Protokoll
671
res egendom at oppas, som alla tider ähr hållit för betänkeht.
Discurrerade sedan både om säkerhet, hwarpå man skulle winna
credit til några medel, hållande godt, om ständernas credit erkän¬
des, och alramäst och medh flera ord om et [!] säker utwäg til
crediterade medlens richtiga betalning. Påstod, at härom måste nu
determineras, i annor händelse befarade, at ständerna en taxering
öf:rkomma skulle, som dem för swår blif:a måtte. Seende utom
contribution, som til riksens tarf:or icke förslår, intet annat öfrigt
wara än taxering. Lämnande åter til öf:rläggiande om sättet, huru
opnegotierade medel må betalas, såsom en qvaestion, den ännu är
indecisa.
A b o e n s i s : Hade opgifwit sit votum skriffteligit, lade nu in¬
tet dertil uthan allenast, at honom syntes, at för meubler, wagnar
etc. måtte wäl contribueras.
H. biskopens skrifftel:a votum lydde, som här föijer.16
Strengn :sis : Effter nöden fordrar redebara medel til
krigzmachtens underhåld och flåttans uthrustning, hwarmed fien¬
den skal afwärjas, ser jag intet, hwad mit stiffts prästerskap kun¬
na dertil hiälpa, aldenstund genom 1704 åhrs dubbla contribution
äro blefne så uthblåttade, at de icke sedan kunnat komma sig så
före, at de åhrl:e uthlagor mächtat afbörda. Finner intet wigare
medel at tilgå än opnegotierande hos någon inlänsk. Börande man
här tilse, hwilka i ständerna hafft dessa tider den tildragande pro¬
fiten, och så låta de förmögna giöra förskåttet. Den der intet har,
kan intet gifwa. Men är ock här en swårighet. Ty en dehl hafwa
med stor mödo och arbete spardt litet medel tilsammans; mången
åter hafft olyka på et annat sätt och sit bästa förlorat, och synes
den förmögnare swårt at betala för den fattige, tå af almän trygg¬
het den ene såwäl som den andre sig betiäna wik Icke desto mind¬
re warda här peningar erfordrade, böra ok för landetz conserva-
tion anskaffas. Jag tycker, at de höga herrar, som sittia wid de-
fensionswärket, måge gif:a förslag dertil. Wi äro plichtige giöra,
hwad wi hinne och förmå. Sedan låt os taga til de medel, som fin¬
nas. Wi hafwa exempel i Gust. I och effter den tiden, at man gri¬
pit til de [!] i landet17 befintha silfret. Ägaren har fädt deremot
en fulgiltig säkerhet och äntel:n sin nöjachtiga betalning. Kunde
ok nu hwar gif:a sit silf:r emot en wiss säkerhet och effter des
någorlunda wärde, at man icke altför stor skada derpå hade. Det
är nog, at man förlisar interesse. Hwad bewilning af 100 :de p:g
16 Ett par sidors tomrum i handskr.
17 Urspr. riket.
672
1710 års utskottsmöte
angår, lärer den icke förslå til de stora tidernas tarfwor, ty de
fläste af ståndet skulle icke kunna gif:a 1 d. kop:mt, emedan de
sittia almänl. i skuld och gäld. Jag wil önska, at de höga herrar,
som skola förstå wärket, wille finna på medel, som tildrägel:e äro,
de ok icke wille gravera wårt stånd öf:r det, det bära kan. Ingen
redlig man undrager sig at contribuera til publicum effter råd
och ämne. Wore dok bäst, om en aeqvalitas derwid kunde behållas.
Man kunde ok tala om bättre disposition öf:r medel och en för-
sichtigare hushålning i landet, som wisserl. mycket spara skulle
af det som elliest upgår. Slutel. reserverar jag det, at ens biblio-
thec skonas från afgifft, efftersom det icke til pracht tiänar uthan
är såsom en prästernas nödwändiga redskap.
Ep:us Scarensis: Förbehåller sig nu, som tilförne, at
icke weta, i hwad säker- och trygghet wi här tale och os utlåte,
fastän wi giöre det på Deras Excellxers befalning. Wi hafwe en
konung, som reserverat sig at ransaka öf:r wårt företagande och
wil deröf:r räkenskap infordra. Likwäl som kongl, råden os befalt
at anställa något samråd, så förmode wi ok, at de sådant förswara
låre. Men alt detta at förbigå och omtala, hwad wi erfare: riket i
ögonskenl. fara stadt är, armoden ok i landet är beklagel:re än
den kan beklagas. Crediten är förfallen, at et opnegotierande lärer
swårl. försiggå. Dok, efftersom wärket icke desto mindre måste
hiälpas, så är mit enfaldiga råd: 1. At de som machten hafwa för
alt anhålla om fred, hwartil torde nu wara tilfälle i Hålland, när
för tiden ther emellan de allierade och fransosen om fred tracte-
ras. Wil intet twifla, at ju desse potentater sågo gärna, at de nor¬
diske cronor blef:o sinsemellan fredige. Hoppas, at ingen fara är
at begära och påstå fred, när wi alle.giöre deruthi et. Och få wi
fred, så hiälper wäl Gud os widare. 2. Men som emedlertid til kri¬
gets tarf:r medel erfordras, så låt dem som en tid niutit stora för-
månerne i landet, på del höfligste ombedias, at de wille gripa sig
det närmaste an med undsätning af medel. Jag wil för min del
gif:a dertil, hwad någonsin af mig ske kan, ändolt jag har mäst
barnep:g:n i anförswar, men tycker billigt, at de mäst och ansen-
ligit hafwa först och rikeligast gifwa. Bifaller för min del den
100:de p:g:s afgifft, när de rijke och höge först det gif:a. Wiljan-
de tillika wid 100:de p:gens afgifft haf:a det prsecaverat, at derest
ingen lag blif:r, wära barn och efterkommande icke råka i swå-
righet effter wår afgång, ei ellrr wi siälf:e i lifztiden underkastas
en fiscal. 3. Låt os effterse de öf:rflödige syndting, som til stååt
och granlåt brukade warda, och dem med en wiss pänning beläg-
Protokoll
673
gia, såsom meubler, wagnar etc. etc., som sedan för en husbonde
och man, särdeles en prästman, kan anföras för skäl, när hustru
eli. barn sådant af honom begära, med förebärande, sig wilja icke
wara mehr än andra några apor. Jämte det at sådan pålaga wil
draga et ansenl:t til cronan, lärer den ock bringa mångå för tiden
til wära fäders och förfäders alfwarsamhet. Det wil bli et wälsig-
nat wärk Gudi, som må dämpa den almänna och öf:r hand tagan¬
de högfärden och ståten, och dermed wil mehr uthrättas än med
alla förslag, ty at Gud blidkat warder med wår bättring, det är
det bästa förslaget, uthan hwilket alla wära förslag utfalla til en
fåfenga. Hwad säyes om manufactorier och monopolier, har jag
hördt, som wärket förstå, at äro handeln skadel:e och förtaga de
elliest landet riktande inkomster. Och effter wi sammankomme at
samrådes öf:r det som skal ophiälpa almänna wärket, och wilje
göra det wi kunna swara för Gud och konungen, så synes intet
skada, at ok sådana saker rättade blif:a. Om ridderskapet med
borgerskapet uti detta förslag giöra et, at sådana manufactorier
och monopolier må bättre inrättas eli. afskaffas, eli. winsten til
almännare nytta modereras, hwad behof:r wårt stånd wara emot
det som riket gagnar? Riket blir sannerl. icke hulpet och skulden
qwit, om det icke kan komma til den förmögenhet, at det gälden
kan betala. Men härtil tiänar i synnerhet commerciernas fria gång.
At förtiga, det de utlänskas wälwilja och affection dermed win-
nes, och så kan bli både pro prsesenti och in futuru reipublicae
consultum. Desuthan tycker mig icke illa om det förslaget at på¬
stå, det man niuter sin wederlag in natura, och då wil man afgifwa
hälfften til konungen af det som man kan försälja wederlaget
före.
R:ss praeses: Jag säijer nu det jag förr sagt, nemi. at präs¬
teståndet bör giöra all flit at kunna utgiöra contribution, som
utskrif:en är. Kan man icke på en gång then afbörda, så giöre
hwar effter handen alt som det låter sig giöra. Genom Gudz wäl-
signelse på wår sanskyldige och upriktige boot och bättring för-
wänte wi bättre tider. Hwad fund det angår til den undsätning,
som giöres, är tryggast at låta blif:a wid 1686 åhrs rikzdagzbeslut,
der ständerna förplichtat sig, at alt hwad til riketz förswar om¬
tränger anskaffa, blifwande i nödfall låntagit, men wi och wåra
efterkommande komma at stå derföre och betala’t. Mit enfaldiga
råd för närw:de tid, såsom bland alla det skyndsammast och billi¬
gast, som jag påtänka kan, är, at hwar och en ex proprio efter et
godt samwete confererar til publicum, hwad han förmår. Hwarmed
43 — Prästeståndets protokoll
674
1710 års utskottsmöte
wi haf:e friat wära samweten och wisat wår wälwilioghet. At an¬
ställa censum bonorum och gif:a 100:de p:g:n af sin egendom, är
betänkel:t, och är tilförnde förbigådt, när det på förslag kommit.
De andra ständerna lära swårlin gå derpå. Men skulle något almänt
påtänkas, som ginge öf:r fattig och rijk, så wore en afgifft af eld¬
städerna i hwart hushåld, proportionerad effter hwars och eens
wilkor.
Discurrerades om förslaget at pantsättia juveler eli. länder.
Fraes.: Det är alt k [örninge] ns, os tilstår ei at pantsättia. Ang:de
länder remonstrerade, at deras förpantning i alla tider förorsakat
krig och allahanda swårheter, innan de18 kunnat restitueras. Wiste,
at det förslag om at på förseglade papper ingif:a sina förslag
ounderskrefne, wore detta stånd icke anständigt. Mente och rådde,
at man caute talar om fred och den påstår, som en sak den der
är k [onunge] ns enskylt, ei ell:r är pro tempore, när fienden nu
fast öf:rmodig är. Steuch., Svedb.: At det skulle skada tala
om fred in hoc statu patrias. Ep:us Ab:sis anmodades at hos h.
landtmarskalken påminna om ståndet tiänlie bänkerum i riddar¬
huset. Sear. holt före böra ei försummas för exempel skul i
längden.
D. 16 Aprilis.
Kl. 8 kommo de af det secreta utskåttet tilhopa uti consistorio.
1. R:ss praeses frågade, om icke allas mening wore at nu
afhöra uhr protocollet, hwad i går discurrerat och voterat blef,
samt deröf:r med confererat samråd så förenas, at i möjeligaste
korthet det författas, som tiänar til swar på secrete propositionen,
förbigående hwad egentelm dertil icke hörer. Hwartil öf:ralt sam-
tyktes.
2. Återstältes orig. upsatzen på secreta utskåtten af ståndet, der¬
uti nu tilsatt war utskåtzmannen för Gotlands stifft, h. Matthias
Köler.
3. Episc. Scar:sis berättade sig förnummit, at ridder-
skapet och adeln til bancorevision uthsedt af sina medel 12 per¬
soner; mente, at deputati til samma ärende af detta ståndet til et
lika antahl behöfdes, mäst för infallande voteringar, at ståndet
icke måtte derunder öfwerröstat blif:a. Tilläde, at der i detta måhl
stånden emellan ingen likhet anrättes, han wil för sin person från
den commission wara dispenserat. Tyckte, at åtminstone borde
18 Ordet de är dubbelskrivet.
Protokoll
675
man hos hh:r landtmarskalken derom anmälan göra, at ridder-
skapet wille med ferre personer til den deputation sig benöja. Doct.
Molin: Bancostaten ähr så inrättat, at man deraf ser, det mel¬
lan ständerna deruti achtas en likhet. 2:ne äro commissarierna af
hwart stånd, lika många ock fulmäktigerne, hwaraf synes följa,
at lika många af hwart stånd böra deputeras til revision. R : s s
p r a e s e s. Res. Man må härom giöra en beskikning til hh:r
landtmarskalken. Notarien mag. Holm blef altså til h. landtmar¬
skalken afsänd at förfråga. 1. Huru många af ridderskapet wörö
til bancen utsedde. 2. Om icke de wille låta öf:rtala sig at behålla
allenast 6, emedan myckenheten har olägenhet och hinder med
sig. Mag. Holm kom strax igen med berättelse, at han icke fun¬
nit h. landtmarskalken; ty sändes medh samma förfrågningar til
h. secret:n Gyllenkrok och återbrachte det swar: Först at af rid¬
derskapet til bancens öf:rsicht komma 12 deputati. Sedan at det
antahl icke kan ändras. Ridderskapetz deputatos [!] böra wara
til tahlet starkare, emedan det supponeras dem af ståndet wanare
wid bancowärket. Dok stå til prästerskapet fridt deputera lika
många eller ferre, allenast de requisita af en deputando i acht ta¬
gas: 1. At han är något wahn wid det wärket. 2. Hälst den som har
peningar i bancen. 3. Men synnerligst then som häfftar i ingen
action med bancen. Res. Man kan närmare ok hos borgerskapet
förhöra, om de wilja blif:a wid 6 st. Uppå h:r superint:s doct.
Vallins begäran anmälte r:ss p r a e s e s, at doct. Vallin kunde
blif :a en af deputatis til bancen. Så nämde sig ock doct. I s e r til
samma bestälning, som den der therwid så mycket som någon
annan wahn wore. Resol. Kunna altså bägge, både doct. Vallin och
doct. Iser, komma på förslaget om den deputation, och således
äro 8 personer dertil föreslagne, och wore wäl, om de andre stän¬
derna okså med lika antahl sig benöja wille.
Oplästes det den förra dagen hålne protocoll, som af samptl.
godtkiändes.
Emedan doct. Vallin wid voteringen, som i går skedde, icke war
tilstädes, ei ell:r doct. Lund, altså begärtes, at de nu wilja yttra si¬
na vota ang:de förslag om medel til den almänne undsätningen.
Doct. Vallins votum: Jag har af protocollet hördt fleras
gifna betänkiande derom. Acqviescerar i den mening, at om wi få
behålla wära sp:m:hlslöningar och wederlag in natura och deröf:r
haf:a en fri disposition, wil man gärna contribuera hälfften deraf
til publicum. Hwad de andre giöra med försträkning af sina medel
uhr bancen, wil jag gärna i proportion jämwäl giöra.
676
1710 års utskottsmöte
Doct. Landz votum: Märker både af det som förr discurre-
rat är och af det som nu är opläsit, at här talas om at contribuera
til publicum. Kan betyga för Wiborgz stifft, at deraf mehra wär-
kel. til publicum incasserat är än af andra lärer kunna contribue-
ras. All tertialen i magazinerna införd och kommit til almän tiänst,
som man intet wil twifla om. Kan altså intet för stifftet bewilja,
som ok detsamma icke mehr råder sig siälf, sedan största och bäs¬
ta delen är under fiendens hand, nemi. Carelen, Tavasteland och
Savolax. Hwad dessa orter öf:rgådt, hafwa de andre dagel:n at
befara. Jag för min del mera lidit och med Viborgz öf:rgång, der
Gud icke gior under och det förlåssar, widare lidande warder, än
någon annan kan Kittel:n utgif:a. Wil likwäl än widare contri¬
buera af mit endaste, som jag nu äga kan. Hwad andre giöra, wil
jag til det yttersta icke undandraga mig. Hwad 100:de eli. 50:de
peningen angår, kan jag icke se, at derwid är så stor swårhet, som
deraf giöres, om man den bewiljar. Ty när wi contribuere i god
mening, effter bästa samwete, under förr nämde förord och för-
behåld, ser jag intet, hwad fara deraf skal träffa os och wäre barn
i längden. Likwäl, som ok tå, när wi effter förmågo sammansku-
tit, det lärer til de stora tarfwer litet förslå, så blir allena öfrigit,
at opnegotiera medel, som de fleste fallit på. Ständerna måste sig
åtaga betalningen. Wid alt detta det ena återigen os förbehåller,
at wi om något häraf icke yttra os, förrän wi hördt de andre stän¬
dernas förslag, så at wi ock os effter dem i det som synes rådel :t,
lämpa kunna.
R:ss praeses : Som af det som upläsit är uhr protocollet,
samt hwad nu derutöf:r voterat är, man inhämtat många och åt¬
skilliga meningar ang:de den under händer warande undsätningen,
så är nödigt, at wi utaf altsammans fatte et sådant swar, som af
alla kan underskrif:as ell:r af en för os alla. Wore wäl, om man
nu kommer öf:ens derom, så at man kunde haf:a det projecterat
til nästa ständernas secrete utskått, då det torde erfordras och af
os antingen skriffte- ell:r munteligen föreställas kunde. Dock wil
man sådant project här under allas censur först lämna.
Doct. Svedberg, doct. Molin et plures: Effter borger-
skapet sig anmält til conference, låt os först höra dem. E p : u s
S c a r : s i s, Ab:sis: The töre hafwa funnit några andre och
bättre förslag.
R:ss praeses: Hwart stånd har frihet säya sin mening. Wi
för os, de för sig. Synes intet nödigt at os uphålla med wäntan
effter plägad communication medh dem. Och til facilitera upsät-
Protokoll
677
tiande af projectet til ståndetz förslag, hwarom discurrerades, sa¬
de r:ss praeses sig reda kastat någre rader derom tilsammans, hwil¬
ka han ock upläste, som af allom höllos för godt, allenast, at någ¬
re påminnelser tillädes om monopolier, at deras afskaffande nam¬
nes, om at man håller sig wid rikzdagzbeslutet af åhr 1686. Om
wederlagzsp:m:hl:n och belöningar, at der de niutas in natura,
half:a wiirde wil gif:as til publicum, undantagande belöningen
wid scliolor och gymnasier, som haf:a så knapt underhåld, at för
dem kan ingen afgifft bewiljas.
Discurrerades sedan om den olikhet, som i åhr passerat ang:de
wederlagen, at somlige pastores i somlige stifft niutit wederlagen
och somlige intet. Iiwarmed en del kommit at lida och synas icke
wara i stånd at göra en sådan bewilning som de andre. Hwarföre
holts rådel :t uthlämna ur förslaget hwad angår hälfftens cederan-
de af wederlag och belöningar, kunnande derom anmälas i beswä-
ren, om så synes.
H:r Matthias Köler frågades, om han på Gotlands stiffts
wägnar hade något harwid at påminna. Swarade, at der i landet
äro inge wederlag. Sade, at prästerskapet hade för sin afresa deri
öf:enskommit, at om de få åtniuta sin tertial utan öde p:g:s af¬
gifft, wilja de gif:a konungen i et för alles 200 t:r sp:m:hl.
Om den i förslaget införde afgifften af eldstader påminte flere,
at den war dem fattigom för swår. Andre sade, den kunde jämnas
effter hwars och ens förmögenhet.
R:ss praeses slöt denna session med begäran, at de kl. 4
effter afftonsångzprädikan wille här i consistorio wara tilstädes
och widare til censur taga, hwad i detta ärendet opsatt och då
föreläsit warder, förmodande i et så angelägit wärf de sig icke
absentera läre.
D. 17 Aprilis.
Kl. 4 war det secreta utskåttet tilsammans i consistorio.
R:ss praeses föreläste det utkast, som til swar på secrete
proposition upsat war, lämnande det til collegii ompröfwande.
Öfwer hwar punct discurrerades, och det andra syntes godt,
allenast ang:de afgifft af eldstader plures: Det är för swårt.
De andre ständerna läre aldrig det giöra.
H. Olof Huss: De andre ständerna begif:a icke en gång
til dubbla contribution, warande en ogörlig ting at prsestera. De
grunda sig derpå, at H:s Kongl. May:t med misnöje optog den
åhr 1704 påbudna dubbla contrib:n.
Ep:us Sear : sis : Än om andre ständerna nämna om eld¬
678
1710 års utskottsmöte
staderna först? Strengnrsis: Icke må wi begynna. Doct.
Molin: Kan för Uplandz stifft icke samtycka, ty det är omöyeLt
för dem sådant prsestera. S c a r : s i s : Kan icke neka, at de af
mit stifft klagat, at de icke hinna uth med dubbla contribution,
mindre med något mera.
Om friwiliogt samskått lil krigzhiälp taltes. S c a r : s i s,
Strengn:sis: Skulle confereras med borgerskapet, innan wi
dertil utlåte os, samt deras förslag höras.
Doct. Molin: Kan intet bewilja, sedan icke dubbla contri¬
bution icke [!] utgår. Låt os bli wid 1686 åhrs rikzdagzbeslut och
intet yttra os til annat. Komma andra med förslag, dem måge wi
sedan taga i betänk :de.
Doct. Vallin: Af sal. gref Lindsköld war det åhr 1689 på
rikzdagen wäl gif:it, at et rijke är likt et skepp, hwarpå månge
föras och segla, den ene har mindre, den andre mehra ombord,
som wid åkommande storm och fara hwar i proportion kastar sin
ting i sion, så måste ok wid en almän rikznöd hwar och en fattig
och rijk afgif:a, dok i proportion, ty alle wilja blifwa hulpne. Ty
håller jag rådl:st widtaga sådana förslag, som äro almänne och
proportionerade.
S c a r : s i s : Går bewilningen uth på fri gifft [effter] samve¬
te, så händer wäl, at om en följer samwete, 20 göra det intet, och
huru wil wärket dermed blif:a hulpit? Sedan skal något bewiljas,
bör det ei af slutas, innan des alla fulmächtigarna haf:a warit i
samråd och gifwit sit samtycke, börande de utom secreta utskåttet
ingalunda gås förbi.
R:ss praeses: Hafwa de från Gotland bewiljat 200 t:r
sp:m:hl, låt os ok något bewilja i penningar eller säd.
R[esp], Matth. Köler: Wi haf:e bewiljat, om wi kunne
undgå öde peningen af tertialen. Elliest intet.
Doct. Vallin: Det lärer den bewilning, som göres, stanna
på os här wid bordet. Prästerskapet lärer undandraga sig. R:ss
praeses: Om man finge fred, skulle man icke gärna aflåta
hälfften af alt det man äger, at allenast winna freden? E p : u s
L o n d : s i s : Skal en gif :a i det anseende, hwi skulle man icke
gif:a altsammans, som en äger? Ty hwad båtar mig behålla hälff¬
ten, om fienden skal dok komma och sköfla mit bo? Han tager
dok altsammans.
S c a r : s i s : Låt 8 af hwart stånd conferera först om sådan
bewilning. Strengn.: Eller kunna de 3 prsesides conferera och
taga ad referendum til secreta utskåttet först, sedan ad omnes.
Protokoll
679
R:ss praeses: Låt os gif:a för wårt stånd. De andre gif:e
för sig eli. gore, som de wilja, så tiänar ok at föregå andra med
godt exempel.
Plures: Wi wilja hålla os wid 1686 åhrs rikzdagzbeslut.
Behof :a tid häröf:r at conferera. Är icke nödigt at hasta.
Om contribution syntes wara 2:ne swårheter: 1. At man gif:r
öde peningen. 2. Och dok sedan mista altsammans belöningen.
Taltes åter om eldstaderna och afgifften deraf.
Scar:sis, Ab:sis tykte dem wara drägelig. Men plures
och alla utom bordet höllö then för odrägelig.
Lond:sis: För Skåne kan jag wäl samtyckia för röker och
skorstenar, ty de haf:a inga spisar.
H:r Matthias Köler beklagade Gotlandz stifftz fattiga
tilstånd, som förorsakas mycket af öde pening:s afgifft af tertia-
len. Begärte at slippa den summan. Itererade, at prästerskapet wil¬
le söka gif:a et för alt 200 t:r sp:m:hl.
Mag. Bagge begärde få säya sit förslag. Gaf förslag på opne-
gotiation, bewilning af redbart i guld, silf:rp:gar. Rådde til fri
commercie samt större acht på tullarne, emedan otrold myckna
persedlar stiäles tulfridt in, såsom tobak etc.
Härmed åtskildes närw:de. Och kunde man icke närmare öf:r-
enskomma. S c a r : s i s, plures förordade, at det angif:es icke
i riddarhuset, såsom positive af ståndet antaget, utan som et för-
slagzwijs opstält utkast. R:ss praeses contesterade, at man de¬
biterar det icke widare, än det är allenast et förslag.
D. 18 Aprilis.
Kl. 8 förmiddagen war det secrete utskåttet af de trenne stän¬
der tilsammans.
Efftermiddagen.
Kl. 3 infunno sig i consistorio samtehe prästerskapetz fulmäk¬
tige.
R:ss praeses begärade, at de af det secreta utskåttet täktes
wid handen gifwa, hwad hwar för sig kan sig påminna af det som
förmiddagen i dag uti ridderhuset föreläsit är. Warande nödigt, at
det uti en memorial fattat blif:r, aldenstund ändamåhlet til denna
sammankomst är, at wij med hwarannan må samrådas och öf:r-
680
1710 års utskottsmöte
läggia, antingen wi skole allena blifwa wid wårt förslag, eller om
wi kunne något af de förslagen, som de andre ständerna propone-
rat, wedertaga. Och påminte sig den ena med den andra föl:de
momenta:
1. At så många reda peningar, som finnas uti kyrkiorna, så
större som smärre, item silfret, som til gudztiänsten icke egente-
ligen brukas och behöfwes, må lämnas publico.
2. At de af betiänterna, som i dessa krigztider niutit sin fulla
lön, måge ihågkomma sin skyldighet at ok med någon tilsätning
understödia det beträngda fäderneslandet och nu halfparten af
den åtniutna lönen til cronan tilbaka lefrera.
3. Om juveler och tropheer, sorn här i förwahr äro, kunde för¬
säljas eli:r pantsättias.
4. At de som hafwa peningar i banquen och derwid uhrsäkta
sig at icke kunna göra någon undsätning, måge försträckia ko¬
nungen på det sätt, at de transportera sina bancozedlar in på
konungen til des behof, som sedan allestädes såsom reda p:gar
validera skola.
5. At de som i många åhr genom wissa contracter och com-
pagnier niutit stora fördelar, skola förskiuta til riksens tiänst nå¬
got ansenl:t 5 å 6 t:r guld.
6. Alla de som hafwa redebare medel i sit förwahr och posses¬
sion, skola på sit samwete gifwa det tilkänna, så kärt dem är at
anses för redliga undersåtare, och de der icke hålla med
fienden.
7. The som äga öf:r 4 och 500 lod silf:r, skola det här på kongl,
myntet inlefrera at opmyntas, blif:de utan anse[e]nde til arbetet
beräknat til 3 d. s:m:tt lod emot ständernas försäkring at
få derföre sin richtiga betalning, när riket kommer i bättre
stånd.
8. De stycken, som i dråtning Christinae tid af råkoppar äro
gutne, emedan de äro obrukeke, måge opmyntas.
9. At de som hafwa pantegods af cronan, wille antingen lämna
1 eli. V2 åhrs ränta deraf åth konungen eli. moderera interesset,
som är 6 pro cento til 4V2 vard: t bancointeresse.
10. At all cronokoppar förmyntas, giörande man derpå uthräk-
ning, huru det sig om månad bestiga kan, på det banquen deremot
må kunna fatta et wist förslag.
11. At de förmögnare i gemen wille hiälpa publicum af sin
egendom i guld, silf:r, peningar, jämwäl ok koppar.
12. At staten må indragas.
Protokoll
681
13. Om guld- och silf:r-galouner med mehra, som til öf:rflöd
och pracht tiänar, med en wiss afgifft beläggas.
Som de utom det secreta utskåttet icke hade hördt de förre da¬
garna här hålna discourser, ei ell:r utkastet til swar på secrete
proposition, så synes nödigt, at samma åter måtte föreläsas. R:ss
praeses upläste det siälf uti allas åhöro.
Sedan frågades, om icke fulmäktigarne wille blif:a wid rikz-
dagzbeslutet af åhr 1686 och dereffter contribuera, hwartil
samptl:e clerus swarade ja.
Derpå remonstrerades, at den i rikzdagzbeslutet fattade methode
at inskaffa medel går uth på tiden, men at närw:de riketz bi¬
stånd intet drögzmåhl tåhl uthan fordrar redebara peningar nu i
händren, hwarmed skepzflåttan må utrustas til siöns och siö-
kusternas säkerhet samt commerciernes och correspondences öp-
nande och succursens öf:rstyrande til det beträngda Riga etc. Och
at fördenskul nödwändigt är at påtänkia desuthom de förslag,
som strax må gif:a p:gar i händren. Hemstältes altså at för sig
och sina hemmawarande medbroder säya sina meningar, så om
dessa nämde förslag, som om hwilka andra de sielf:a kunna haf:a
betänkt.
Och voterades effter stiffternas ordning, begynnande af det
sidsta.
Gotlands stifft. Mag. Köler: Erkänner sin och sina med-
bröders skyldighet at undsättia fäderneslandet i den för handen
warande fahra men beklagade prästerskapetz oförmögna bistånd
at någon hiälp kunna åstadkomma. Skulle han här låf:a, worde
dok des hemmawarande medbroder icke mächtige at praestera så¬
dan låf:en. Sedan de måste gifwa 5:te peningen af bonden, äro de
blefne utarmade, aldenskul specification på tijondeinkomsten,
hwareffter de 5:te p:gen betala, är opsatt i de bättre tider, waran¬
de för swårt, at sedan bonden märkel, aftagit, ingen proportion
i öde peningen få åtniuta utan dok att lika betala. Hwaraf skedt,
at större delen icke kunna afbörda sina utlagor. Huru skal man
för dem någon friwillig afgifft bewilja? Wore wäl, om de kunde
oppehålla sig och de sinas lif öf:r sommaren, warande större de¬
len nödsakade at köpa sit bröd. Om de slippa den öde penningen
af 10:den, hafwa de bewiljat at i et för alt gif:a 200 t:r sp:m:hl.
Begärde, at pastoraternas ringhet måtte betänkas, stigande månge
bl 10, 12, högst 14 mantahl; at pastores niuta inga wederlag, at de
682
1710 års utskottsmöte
altså äro icke at confereras och jämföras med de andra pastorater
i riket. Wil gärna påtaga sig at, när han hemkommer, föreställa
sina medbroder, om der någon förmögen wore och wille til publi-
cum något bewilja.
Hernösands stifft. Superint. doct. Vallin: Har confererat
med sin stifftsman mag. Joh. Huss, som uthlåtit ganska friwilligt.
De finna det wara christel :t at i en så almän [nöd] ingen sig un¬
dandrager at undsättia hwad [han] kan. Oachtad at de bo i Nor¬
den, der åhrswäxten af köld som åfftast fördärf :as, särdeles i Jämt¬
land, der det hwart 2, 3 el. 4 åhr igenkommer. Tror dok, at der
ifrån Stockholm en utförl. och alf:rsam relation om almänna til-
ståndet til consistrm ankommer, consistorium sedan, jämte com-
municerande densamma med stifftet, lärer kunna förmå, at hwar
och en pastor af god wilja til publicum förskiuter 4 å 5 r:d:r ell:r
des wärde uthi annan sin egendom. Tiltror sig detta, dok under det
förord, at prästerskapet öf:r hela riket giöra detsamma, elliest icke.
Mag. Huss erkände detta wara sin mening och utfästelse.
Carlstadz stifft. Superint. mag. Rudén: Twiflar icke, at
prästerskapet i sit stifft skulle uti detta måhl göra, hwad de för¬
må, der de hade fri disposition om sit wederlag och belöning. Mag.
Frykman: Har nogsamt inhämtat sina medbröders klagan, at
dubbla contribution icke kan utgå, dok om de få niuta sit weder¬
lag och deröf:r disponera samt sittia i ro för fienden, så lära de
giöra, hwad de förmå. Superint. mag. Rudén: Denna gräntzor-
ten har i synnerhet warit beswärad, dels af wära egna milices
marcher, dels än warande inqvarteringar, tå på prästegården är
första och wissesta herbärget, hwar af gräntzpastores äre redan
aldeles utsugna. Begärde, at hwar prasses med sit stifft i consist:o
öf:rlägger och samråder, hwad hwar och en wil och kan bewilja,
hwareffter sedan sådana medel må insamlas och lefreras i nästa
ränterij.
Götheborgz stifft. H:r Lars Dalberg: Kan icke tilfyllest be¬
klaga, af hwad för stor armod den orten, särdeles Halland, tryc-
kes. Likwäl, om det lämnas til hwars och ens fria wilja, och all
taxering å sido sättes, så wil gärna samtycka, at den Gud wälsig-
nat, så at han kan, må öf:rtalas at understödia ex proprio det be¬
trängda fäderneslandet; om icke alla de förmå i p:gar, må det ske
uti en och annan victualiepersedel, som man til magazinerna kan
Protokoll
683
aflåta, ehuruwäl detta prästerskapet lika med bonden denna tiden
nödgatz arbeta på fästningzwärken i Halmstad och Warbärg samt
en ganska stor gärd til milicen afgif:a, neml:n 1 t:a råg, 1 t:a korn,
10 pund kött, humble, smör etc. af hwar helgärdz mantahl.
Wiborgz stifft. Mag. Helsingius: Skal ryssen få så con-
tinuera at inkräkta landet, som han nu härjar och bränner, så
kan för wårt stifft intet bewiljas. Wore mycket, om de af fienden
ännu lämnade orörde kunde betala contribution, ehuruwäl ok des¬
se haf:a dagelrn at befara den förstöring af sin egendom, som de
andra redan måst erfara. Likwäl, om Gud gör under, så at fien¬
den nu som förra gången nödgas wika landet, om Gud låter dem
någorlunda sittia i ro samt wälsignar åhrswäxten, wil icke wägra
sig för sit stifft låfwa, hwad de andre stifften bewilja. Dok med
förord, at de fattiga icke graveras.
Lunds stifft. Mag. Orstadius: Har tilförnde nämnt thetta
landetz tilstånd, der fienden nyl. grasserat och litet eller intet
effter sig lämnat. Hwad os i Blekinge angår, hafwe wi det bästa af
wår egendom tilsatt, jag för min del öf:r 3000 d. mistat, och mina
grannar utstådt samma fahra. Anlang:de Skåne, har der än swå-
rare tilgångit, aldenstund fienden der op och neder marcherat och
det så det ena som det andra medtagit. Är ok nu wår krigzmacht
öf:r hela landet inqvarterat, som wisserl. måste haf:a sit under-
håld. Wil icke underlåta at wid hemkomsten sina medbroder före¬
ställa, om någon skulle mächta något at gif:a. Gud gif:e, at contri¬
bution uthgingo, hwarpå stor orsak är at twifla, sedan almogen
är aldeles utblåttad, bonden få el. inga creatur har behålne, och
större delen gå allareda och tiggia.
Åbo stifft. Mag. Dan. Hagert: För Åbo och Nylands höf-
dingdöme har förr tilkännagif :it, at densamma fahran, som nu
tränger Wiborg, dem ok förestår, och at således deras lilla egen¬
dom är i stundelig fahra. Är altså för dem under slikt tilstånd icke
möyekt at något bewilja. Men skulle Gud afwända fienden och
wälsigna åkermannen, wil man i denne almänna nöden contri-
buera, hwad en förmår. Åstundar hälst bli wid sin högw. h:r bis-
lcopz förslag at gif:a 100:de peningen af egendomen, som redebar
är och består i p:gar, silf. eli. guld, undantagne redskapen, hus¬
geråd och linkläder medh mera, som icke nödt är och icke i p:gar
kan beräknas. På detta sätt allena kan en jämlik och proportione¬
684
1710 års utskottsmöte
rad såwäl som en almän afgifft träffas, som för myckenheten skul
af contribuentib. något lärer förslå.
Mag. P o r t i n u s : Om dem i Österbotn lärer wara bekant, at
dem från 1703 åhren swårare miswäxt plågat, så at den några
p:gar förr ägt, måst dem sedan til utlagor anwända, och hwad än
öfrigit warit til brödfödan. Ändok större delen måst lära af bor-
garne och sittia nu i otrol. gäld. Har altså orsak at för sina med¬
broder sölvia at undgå al bewilning. Likwäl at betyga sin under¬
sätta plicht samt wälwilja at understödia riksens tarf:r, samtyc¬
ker til 100:de p:gen, om man får sittia i ro för ryssen. Dok medli
förord, at först de fattige intet gif:a, sedan at denna bewilning för
1710 åhr icke kan utgöras, emedan man all belöning mistat.
Wäxiö stifft. H. Ulmstedt: Har förr tält om prästerskapetz
fattiga tilstånd, hwilket härflyter så af contribution som 10 åhrs
miswäxt. Dertil äro i åhr altför bes wärl: a durchmarcher tilkomna,
sorn prästerskapet aldeles utmärglat. Finner dok nödigt deri sig
conformera, at man begärer blif:a wid 1686 åhrs rikzdagzbeslut i
contribuer:de. Dock der någon skulle wara, som skulle förmå gif:a
något deruthöf:r, sådana som han fruchtar, at der få eli. inga fin¬
nas, så wil han icke undlåta, när han hemkommer, dem sådant
förehålla och dertil sökia at intala.
Wästerås stifft. Mag. Tillaeus: Ang:de Wästerås stifft haf-
we wi derifrån fulmächtige confererat och deri öf :renskommit, at
wi hålle rådligast förblif:a wid 1686 åhrs rikzdagzbeslut i contri-
buerande, men som yttermera medel fordras, så, der wi niuta wä¬
ra belöningar och wederlag, wilje wi gif:a til publicum, hwad
möyeUt är, under betingan, at ingen må stängd och prässad blif:a.
Allenast det lämnas consistorio medh probsternas samrådande
disponera prästerskapet at utfästa sig af fri wilja til något som
proportionerad är til någorlunda effter lägenheternes för-
månner.
Strängnäs stifft. Mag. Strömer: Undandrager sig icke at
giöra, hwad möyeht är. Beklagar stifftetz oförmögenhet; dok wil
ei sig undraga det, som andra stifft sig åtaga. Allenast man kunde
förekomma i bewilningen en altför stor olikhet, så at hwar och en
bewiljade någorlunda effter lägenheternas hurudan [het], ty han
befruchtar, at der det på hwars och ens discretion kommer, mång¬
en förmögen wisar sig knap nog, ehuruwäl han tycker, at med
Protokoll
685
slikt sammanskått lärer publicum mycket litet wara betiänt. Men
skal något bewilias, så begärer anstånd til hösten, emedan p:gar
icke mångestädes äro i förråd, så har man ei eli. förr någon
sp:m:hl at aflåta.
Mag. 01. Huss: önskar få blifwa wid 1686 åhrs rikzdagz-
beslut i öfrigit. Men ang:de någon bewilning, begärer anstånd til
hösten medh lefrering.
Skara stifft. Mag. Sandman: Beklagade fattigdomen i stifft.
2:ne pastores äro i sit contract på en liten tid utblåttade. Får man
afräkna 1709 åhrs wederlag i samma åhrs utlagor, så wil man til-
se, hwad en kan gif:a.
Linköpingz stifft. R:ss praeses: Har confererat medh sina
stifftsmän. Försäkrar, at om de få niuta wanka inkomsterna, der
Gud wälsigne åhret, så wilja de gärna giöra undsätning, antingen
i p:gar ell:r sp:m:hl. Mag. Collin: Beklagade tidernes knaphet,
betingade, at de andre ständerne wille til slik bewilning [z] förde¬
lar samtyckia. Skulle hålla swårt, at sedan sådan bewilning bli
I giord, om man skulle lika som härtils dereffter bli twingad med
dragonrecreuteringen. Holt detta för en odrägel. tunga för präs¬
terskapet.
Upsala stifft.
Af Upsala cons:o. H. Lars Vegner: Miswäxten har warit
i så stor, at pastores icke förmå at contribuera, hwad utskrifwit är;
kan fördenskul icke för stifftet låfwa, det han wet dem icke kunna
betala, ty det wore förgäf:es at låf:a, hwad de icke kunna hålla.
Af Stockhls cons:o. Doct. Iser: Han och collegse äro deri
enige, at man håller sig wid 1686 åhrs rilczdagzbeslut. Och när de
finna, at ständerna komma til förening at bewilja något, så wilja
ok de taga det i betänk:de och sig icke undandraga, såwida de
förmå.
R:ss praeses tackade dem som sig til någon bewilning
yttrat. Försäkrade at icke nämna derom til deras gravation, der
icke de andre ständerna til något slik sig uthlåta. Förtror, at con-
sist:ne öf:rtala prästerskapet til giöra alt det som möyel:t är. För-
wissar, at denna bewilning skal nu wara allenast semel pro sem-
per samt på alt sätt lämnas til fri wilja.
Ep:us Sear : sis : Fruchtar, at landzhöfdinge och fogde få
686
1710 års utskottsmöte
befalning derom, och utgifftet blir sedan et twång och ståndet satt
i nytt älende för sin goda wilja. P r a e s e s : Hoppas bättre.
Doct. Vallin: Ilo skal opbära en sådan bewilning? P r a e s.
resp.: Consist:ne måge insamla och aflefrera. Ep:usScar:sis:
Wore bättre hålla sig wid den i alla tider wanka methode at in¬
skaffa medel, thet är, en almän contribulion, så at den fattige hade
dehl deri med den rijke, så kunde bördan bli drägekre. Sedan blir,
törhända, denna fri bewilning en utskyld ständig, hwilket i andra
måhl befinnes wara skedt, ehuru noga det må wara prsecaverat.
Tycker mehr om borgerskapetz förslag, som andra medel och ut-
wägar wid handen gifwa at tilgå.
Discurrerades om dragonehåldet, at det är för prästerskapet
odrägekt och ogörligit, at de dermedh uthärda kunna. Praes.:
Är förbudit inkomma med gravaminib. denna gången, men kan
dröja medh den klagan, til des man hemkommer, tå kunna alla
consist.-ne inkomma med sina beswärsskriffter deröf:r. Doct.
Molin förestälte dragonhåldet med sin mångfaldiga beswärlig-
het. Doct. Steuch.: Är at skilja emellan dragonehåldet i sig
siälft och emellan offic:s och dragonsexcesser. Öf:r gravationerne
och excesserna må man sig beswära. Dragonhåldet kan intet wa¬
ra så swårt, när offic:ne sig benöja, som wår general, med häst
och karl ware huru de kunna. Recreutering skal intet kåsta så
mycket, efftersom ok den kan komma uth på en samma sätning
som bland andre rusthållare. Ep:us Scar:sis: Kongl. Maj :t
har i sit bref sig förklarat at icke wilja, det prästerskapet öf:r de¬
ras förmågo betungas med dragonliåld, som i beswärsskriffterna
bör allegeras.
Nu togs i betänk:de, hwad på de i ridderhuset afhörde förslag
beswaras skulle, nemi.:
1. Ang:de kyrkiomedlen i peningar eli. umbärkt silf:r, at de må
lämnas til publicum, discurrerades.
R:ss praeses: Man kommer öfwerens om 4 eli. 500 d. kop:t,
som må oförrykte förwaras til allahanda kyrkiornas nödwändig-
heter, och hwad finnes sedan deröf:r skiuta, kunde försträkias til
cronan. Doct. Vallin: I Norlanden äro redan alla kyrkiomedel
borttagne. Doct. Steuch.: I Skåne stå k[yrki]omedlen under
civil disposition, och hwad k[yrkio]nes förnödenhet öf:rstiger,
tager konungen åhrkn. Doct. Svedb.: K [yrki] omedel äro större
delen sochnens fria gifft. Ty wilja ock bönderna haka frihet at
lämna något, när dem omtränger. Rorde altså wara i behåld.
Doct. Hillberg: De äro på lån af almogen strax på spar-
Protokoll
687
gerad19 förordning om deras indragande uttagne, så at hos os
inga store sådana medel finnas förwarade. Doct. Molin: De til
bönderna giorde lån af k[yrkior]ne äro nu omöyel:t at incassera,
sedan bönderna äro aldeles oförmögna. Mag. Brauner: Tor
någorstädes finnas öf:rflödigt silf:r. Doct. Steuch.: Sådant är
gifwit til k[yrkio]rs heder, de dödas minne, ad sacros usus brukat.
Är betänkel:t at röra. All gifft skulle dermed ophöra. Momenta
antiqvitatis förgå. Scar:sis, Ab:sis: Sådana res sacra?
borde intet tiltagas. S c a r : s i s : Om icke de förståndna panter
måge opmyntas.
Res. De kyrkior, som så förmögne äro, at de kunna giöra sådan
försträkning, kunna det med consist:nes, wederbörande präster -
skapz och sochnars samtycke giöra.
2. Hwad angår dem som i desse krigztider niutet sin fulla lön,
at de nu wille gif:a tilbaka til cronan hälfften.
Resp. De präster, som fädt sin lön, haf:a effter påbud gif :it con-
tribution derföre, utrustat dragoner, utstådt flere onera, så at af
dem mehra icke wäntas, men de åter, som hafwa mistat sin lön,
haf:a derföre at fordra. Desuthom, om intet prästen får sin lön,
har han intet at lefwa utaf, aldenstund åhörarena för sin oförmö¬
genhet intet til honom gif:a kunna.
3. Om juvelers och tropheers förpantning eli. säljande. Resp.
Prästerskapet lämnar den sak til Deras Excell:cer och kan sig der¬
med icke befatta.
Doct. S v e d b., doct. Steuch.: För privatorum juveler kun¬
de wäl gif:as 100:de päningen.
4. At de som haf:a päningar i banquen, transportera något wist
deraf med zedlarnas transportation in på konungen, som må vali¬
dera.
D. S v e d b., doct. Molin: At röra banquemedlen och de
derom gifna försäkringar, är at omkulkasta wärket, som allena ex
fide publica dependerar. Så äro ök här icke allenast inlänskas
uthan ok främmandes peningar. Och desse skulle optaga en bru¬
ten säkerhet illa, och lämnas således en efftertänkel. fölgd.
Resp. Et så dyrbart wärk, som banquen är, bör warsaml:n
handteras; remitteras altså til deputation, som nu omställes öf:r
banquewärket, huruwida banquen tåla kan sådan transportation;
skolande sig til något wist icke yttra, förän man först inhämtat
deputatorum utlåtelse, huruwida det sig göra låter.
19 Urspr. utlyst.
688
1710 års utskottsmöte
5. Ang:de monopolier och compagnier, at de interesserade wille
deraf något ansenkt förskiuta.
S c a r : s i s, Stregn:sis: Prästerskapet bör häri giöra et
med borgerskapet. Praes.: Är allena de förras profession at för¬
stå detta, och således lämnas dem tala derpå. Doct. Gezelius:
Sedan är ock konungens auctoritet tilkommen, at de böra bibe¬
hållas. D. Steuch.: Skulle intet skada, om genom persvasioner
hos kongl, råden erhållas kunde, at denna sak tages i betänk:de.
Plures: Önskade, at sådane compagnier så inrättades, at win¬
sten lämnades almän, tyckiande en del af de warande compagnio-
ner, at de äro den almänna handeln skadel:e. Doct. Iser: Ska¬
dar icke at representera fölgden deraf. Deras Excelker måge giö¬
ra dermed, hwad de behaga. Doct. Svedberg: Alla stånd böra
påstå en fri commercie i landet.
Resp. De som sutit och niutet en tid bortåth stora förmånner,
må ombedias, at de wille nu gripa sig på det närmaste an til
k[onunge]ns tiänst.
6. Om redebara medel, at de opgif:as på samwete och eed.
Resp. Wi hafwe contributionsplacatet, som om detta måhl stad¬
gar, det lärer hwar redlig man rätta sig dereffter. Doct. S v e d b.:
Häruthinnan borde thet börjas af de högste och förmögnaste i
landet och så widare.
7. At opgif:a, hwad silf:r en äger öf:r 5 å 400 lod til at opmyn-
tas emot 3 d. lod öf:r huf:udet, hwad arbete det wara kan.
Strengn.: Man borde niuta mehr för utharbetat silf:r. Resp.
När prästerna gif:a friwillig gåf:a, och hwad dem elliest pålagt
är, så synes det nog. Dok de, som silf:r haf:a at mista och äro
wiljoga dertil, kunna gif:a sig siälf:a an.
8. Om de i dråtning Christinae tid af råkoppar gutne stycken
må opmyntas, effter de äro obrukl:e.
Resp. Lämnas til Deras Excelkr. Wi se intet, som hindrar.
9. Ang:de at den af pantgodz inlöpande ränta för 1 eli. V2 åhr
må cederas til konungen, eller det betingade interesset ä 6 pro
cento modereras til 4J/a pro cento effter bancoordning.
Resp. Är betänkkt at derpå drif:a, emedan således den gifna
försäkran skulle komma at vacillera och skulle sig aldrig någon
framte at göra någon försträkning. Man wille elliest önska, at de
af sig siälf sig dertil beqwämma wille,
10. At cronokåppar myntas.
Resp. Är redan opmyntat.
11. At de förmögnare gif:a sin egen kåpp:r etc.
Protokoll
689
Resp. Giöra de en bewilning, så är det nog.
12. Statens indragande. Resp. Lämnas at på behörig ort tagas
i consideration.
13. Om pracht och pråhl må beläggias med en wiss afgift. R:ss
praes., Stregn.: Man må lämna det til hwars egens refor¬
mation.
S c a r : s i s : Kan för sin dehl af samwetes drifft ei undlåta
tala på oppenbar synd och öf:rflödighet. Wore wäl, at de medh
någon contribution från sin ståt och pracht afskrämdes.
R:ss:us praes.: Reformere wi präster först wåre egna hus
och lämnom androm exempel, och det skal wara upbyggeligare.
Hwad discurrerat är för denna gång om desse förslag, kan se¬
dan med samptl. utskåttet communiceras och deröf:r allas utlå¬
telse höras. Prsesides kunna ok privatim med sina stifftsmän der-
öf:r conferera.
D. 19 Aprilis.
Förmiddagen war det secreta utskåttet af 3 ständren tilsam¬
mans i riddarhuset.
Efftermiddagen.
Kl. 3 aflade biskopen i Åbo doct. Gezelius å prästerskapetz wäg-
nar en ödmiuk gratulation hos H:s Durchläuchtighet, hertigen af
Holsten, på des födelsedag. Hade i följe h. Lars Dalberg och mag.
Georgius Iielsingius.
D. 20 Aprilis.
Kl. 7 om morgon sände r:d:ss praeses notarien mag. Schult til
ep:um Scar:sem, doct. Svedberg, och defererade honom direction
af den från ståndet afgående deputation til bancoöf:rseendet, och
aldenstund ang:de doct. Iser, i anledning af des action med ban-
quen, någon difficultet moverad war, at han dermed gör, sorn
förswarLt wore, giörande sig ock af h. borgm:e Hyltén kunnig,
huru många deputati från borgerskapet til detta ärendet afskickas,
och ifall at flera deputati behof:as skulle än för 6 personer, h:r
biskopen berätta, det härmed öf:rlämnades honom frihet at ut¬
nämna och til sig taga dem af prästerskapet, som han finner
hafwa de föreslagne reqvisita.
Ep:us Scar:sis sände derpå samma notarius til borgm. Hyltén
med förfrågan om antalet af deputatis samt berättar om den swår-
het med doct. Iser at wara deputatus i detta måhl för sin action
44 — Prästeståndets protokoll
690
1710 års utskottsmöte
skul. Hwarpå han erhölt det swar. 1. At borgerskapet deputerat 12
personer, aldenstund ridderskapet observerat det antahlet wid sit
deputerande. Och at det nödigt är för desse 2:ne stånden, at hwart
haf:r 12 personer, emedan det kan komma under deputationsun-
dersökningen til voterande, tå desse ständerna elliest skulle af
ridderskapet öf:rröstas. 2. At h. doct. Iser är raisonabel, och när
han hörer raisoner, lärer wäl afstå at begära, det han måtte wara
tilstädes, Hwilket alt strax h. b:pen i Skara tilbaka berättades.
Sedan på ep:i Sear :sis betalning war not. mag. Schult hos ep:um
Ab :sem med begäran, at han wille biwista bancodeputation. Hwil-
ken ok det sig åtog. Aflade näst tilför:de samma ärende hos ep:um
Lond:sem, hwilken wäl sig til en del uhrsäktade men lämnade til
närmare samtahl med h:r b:p Svedberg uti utskåttet.
Äntel:n giorde ep:us S c ar : s i s et förslag på dem af stån¬
det, som med sig måtte deputeras til at öf:rse bancen.
Då opsattes föl:de:
Doct. Jesperus Svedberg. Doct. Joh. Gezelius.
Doct. Matthias Steuchius. Doct. Georg Vallin.
Doct. Laurentius Molin.20 Mag. Dan. Norlind.
Mag. Constans Collin. Mag. Johannes Sandman.
Mag. Joh. Strömer. Mag. Petrus Hagelberg.
Mag. Petrus Portinus. Mag. 01. Orstadius.
Så lydande opsatz tog h. biskop med sig i riddarhuset.
Kl. 9 infunno sig de af det secreta uthskåttet från de 3:ne stän¬
derna uti riddarhuset.
Efftermiddagen kl. 3.
Infunno sig the af det secreta utskåttet för ståndet i consistorio.
1. R:ss prteses hade mig21 sig prof. Ingem. Bröms supplique til
consist:m comitiale om de i Lifland opkomne stridigheter med en
catalogo errorum pietisticorum, som lämnades här i förwahr til
widare högre befalning at det feck företaga.
2. Ep:us Scar:sis berättar, at r:ss prseses defererat sig
direction af deputation til bancen, som från ståndet afgår. Opwi-
sar den i förslagzwijs opsatte lista på de deputerade och densam¬
ma föreläser. Säde, at det är wäl, at den difficultet ang:de doct.
Iser är förmiddagen afgiord. Befalte not. mag. Schult taga til acta
des om deputation i ridderhuset förmiddagen hålne tahl.22
20 överstr. D: nus And. Gceding. Mag. Nicol. Brauner.
21 Skall vara med.
22 Bil. 4. Orig. vol. F. 2, fol. 27 f., Prästeståndets arkiv.
Protokoll
691
Doct. Gezelius uhrsäktar sig hos praBsidem skrifftelin at
icke kunna wara tilstädes wid bancorevision för åtskilliga hinder
skul. Des bref lades ad acta.23
Ep:us Scarisis begärade, at prästerskapet utnämna skulle
andra, som dem behagade at förträde denna sysla, och utnämndes
h:r Andreas Goeding, mag. Nic. Brauner.
Mag. Collin uhrsäktade sig, item mag. 01. Orstadius,
som tilförne af ep:o Londisi nämnd war. Och behagades den förr
nämnde mag. Ericus Frykman.
Hwarmed listan på de deputerade åter oplästes och blef appro-
berad.
Ep:us Sear isis begärade skrifftl. fulmacht för sig och de
med sig nu til depu[ta]tion utsedde.
Risspraeses: Han skal få, der ridderskapetz deputerade nå¬
gon skrifftl. fulmacht för sig hafia.
Ridiss praeses upläste projectet af swaret på general pro¬
position, som må wara föruth opsat och renskrifiet, när det på¬
fordras.
Sedan discurrerades om k [yrki] omedlens anwändande til pub-
licum. S c a r : s i s mente, at almogen ock härwid bör höras i
ridderhuset.
Om k[yrki]osilf:r, som in administratione coense är brukat, holle
samptl. före, at det icke borde tiltagas.
D. 21 Aprilis, förmiddagen.
War det secreta utskåttet af de 3 ine ständer uti ridderhuset.
Efftermiddagen.
Sammanträdde samptl. prästerskapetz utskått i consistorio.
Ridiss praeses berättade, at Deras Excellicer för godt fun¬
nit at låta samptl. utskåtzmän föreläsas större delen af den secrete
proposition, på det de om des innehåld icke skulle wara okunnige
utan deraf weta berätta sina medbroder, när de hemkomma.
Mag. Collin opläste den secreta proposition til samptl. stän¬
derna, dat. Stockh, d. 6 Aprilis a:o 1710.
Riss praeses gaf samptl. dero tilkänna, at secreta utskåttet
hade nu i 14 dagar arbetat at betänkia sig på swar til denna pro¬
position men ännu icke widare kommit, än at de opgifiit några
förslag.
23 Orig. vol. F. 2, fol. 52 f., Prästeståndets arkiv.
692
1710 års utskottsmöte
Och sedan upläste siälf det utkast til swar på almänna propo¬
sition, som ok förra dagen opläst war.
Sedan påminte p r a e s e s dem af secreta utskåttet de förslag,
som i ridderhuset förekomna wore, och oprepade dem allesam¬
mans, at prästerskapet weta skulle, huruwida härintil avancerat är.
Sidst giorde warning til clerum at wachta sig för de i riket in-
smygde pietistiska böcker, hwaruti äro en hop ordeformer stri¬
dande med libris symbolicis och rena läran. Berättar, at han siälf
med flit sammansökt sådane ordeformer och uti en [!] litet wärk
dem opsatt, som han wid tilfälle och läglighet wil consiståi
comitdis öf:rseende och omdöme underställa. Hwilket ep:i och
clerus tyckte samptl. rät wäl om, beklagande in ecclesia excitatas
turbas.
D. 24 Aprilis.24
Förmiddagen war samptl. secreta utskåttet af ständerna uti rid¬
derhuset.
Efftermiddagen.
Instälte sig samptl. prästerskapet i consistorio.
R:ss p r a e s e s berättade sig haf :a hafft bud, at generalen hh:r
gref Stenbok wille hälsa på ståndet.
Kl. 4‘A ankom wälb:te h. grefwe och mötte honom i kyrkian
b:pen från Åbo, doct. Gezelius, beledsagande honom med några
cavalliers, som wörö i des följe, in i consistorio.
Och förde H:s Excell:ce sit tahl af föl:de mening. Erkände den
genom utskickaden temoignerade heder, med takseyelse för des2ä
tiänst wid den i Skåne genom Gudz bistånd och wälsignelse allena
erhålna victoria. Skattande sig lyckel., som blif :it beledsagat ge¬
nom clericietz trogna förböner, hwarigenom han wiss och försäk¬
rat är, at Gud det märki:a wärk har giordt och ei eller lärer här-
effter taga sin hand från Kongl. May:ts wapn. önskade, at den
af sig anlagde tiänst kunde wara så til nöje, som han försäkrar
sig af oförskräkt mod och troget hiärta giordt, hwad han giordt,
och den yttersta sin blodzdråppe ospard hållit, och som, der Gud
ei faran afwänder, leken ännu icke ali är, så försäkrar signat
clericiet icke lärer med böner ophöra, hwartil häri af troget och
devot hierta tillika medh hwar redlig musqveter instämma skal,
recommenderar honom och armé Gudi, des förwahr och bistånd.
24 Skall vara den 23 april, se L. Thanner, a. a., s. 88.
25 överstr. som clericiet här (efter heder); bepröf:e conduit (efter des).
Protokoll
693
Hembär prästerskapet takseyelse för den til Kl. May:tz tiänst prse-
sterade zele med dragonernes ofördrögde utrustande.. För sin per¬
son skal, så länge Gud honom lif :t spar, altid påminna sig sin lyd-
na och plicht emot Gud, sin trohet emot konungen och sin wörd-
nat emot clericiet, för hwilket han ifrån sin barndom beflitat sig
at betyga en oskrymtad respect och kärlek.
R:d:ss:us praeses bemötte H:s Excell:ce med tiänlig och26
takseyelse å deri wägnar och i synnerhet för sig betygade sin
glädie och fägnad, at han icke allenast opfylt det om honom i
barndomen fattade hopp uthan ok det wida öf:rgådt etc.
Not. mag. Schult sändes til secret. h:r Gyllenkrok at afhämta
ridderskapetz förslag om medel, som låf:at war at denna tid blif:a
communicerad.
, Hwilket, när han det kl. 5V2 undfådt och dermed återkommit,
han ok opläste.
Hwaröf:r sedan discurrerat blef, punct från punct.
D. 25 Aprilis.
Kl. 6 om morgonen opträdde samptl. deputati uti consistorio.
R:ss praeses föreläste clericiet det projecterade swar på
proposition.
Kl. 7 gingo deputati til det secreta utskåttet at möta de andre
twänne ständernas uthskått uti ridderhuset och der tilsammans
pläga wänlig conference.
D. 26 Aprilis, kl. 8.
Wörö samtel:e utskåtzmötets män af ståndet tilhopa i consisto¬
rio.
Rlef berättat, at wissa utskickade i går efftermiddagen för De¬
ras Excelkcer opwist prästerskapets projecterade swar, som der-
wid intet påmint.
R:ss praeses framwiste swaret på så den almänne som
secrete proposition, sammandragit och renskrif :it, som denna gång
ei syntes nödigt åter opläsa, sedan deruti intet ändrat wore af det
som förr är föreläsit, med förfrågan, om alle wore dermed nögde,
om han på samptl. prästerskapetz wägnar allena underskrifwer
samma swar, hwarpå samptl. swarade ja. När swaret således af
r:ss praeside underskrifåt war, sändes mag. Holm at det hos estats-
secreteraren h:r Schmedeman öf:rlefrera.
26 överstr. skyldig.
694
1710 års utskottsmöte
Doct. I s e r begärade weta, om han icke är en af deputatis til
bancen. R:ss p r a e s. resp. detta ärendet wara committerat h.
biskop Swedberg. Doct. I s e r urgerade, at likwäl på honom der-
til voterat blif:it, och han fik intet swar, emedan andra saker strax
företoges.
R:ss p r a e s e s berättade, at professor Bröms genom en skrifft,
som han upwiste, begärer, at consistorium comitiale wille sig af¬
taga den emellan honom och de andra i Pernau opkomna stridig¬
het, samt at han bifogar en catalogum errorum.
Doct. Steuch.: Är en sak, som icke bör defereras, och ålig¬
ger clericiet taga henne i betänkiande. Likwäl som saken mellan
prof. Folker och prof. Bröms är ransakat, och dom deröfrr ut¬
fallen, wet jag icke, huruwida wi kunna saken os aftaga. Ähr bäst
lämna til kongl, senaten, och wi giöre, hwad os tilkommer, när
wi först derom Dheras Excell:ers befalning undfådt. Doct. Swed¬
berg: Kunna de icke siälfwa anhålla i kl. senaten, at den saken
här i consistorio må optagas, särdeles af dem som mena sig lida.
Hwad behöfwa anmäla deras begäran? När wi få kl. senatens be¬
falning, wilje wi giöra, hwad os derwid befalles, kunna ock des
bättre. Då wi intet må undraga os, emedan sådana saker äro ok
want at tagas före wid slika deri conventus. Doct. M o l i n : Är
en sak, som behof:r os anbefallas. Elliest är det wist, at deröf:r
dom fallen är, men at ock prof. Folker icke fädt communication
af actis förän sidstl. påsketid; säyes nu wara begrepen deri at in¬
komma med sin förklaring öf:r de sig tillagde beskylningar.
Medan tiden inne war, a t deputati til bancen skulle sammastä¬
des strax sig infinna, afträdde härmed doct. Svedberg med de öf¬
rige deputerade.
R:ss prseses blef utkallad. Imedlertid discurrerade doct. I s e r
om bancodeputation. Förtykte, at han war förbigången, mente
wara ohördt, at en assessor icke må tillåtas wara domare i andre
saker, ehuruwäl han icke sittia får i sin egen sak. Men ok sin ac-
tion med bancen wara utagerat. Sade sig på detta förfarande ei
förstå. Dok om någon borde wara uthe från bancorevision, så
borde ofehlbart denna gången de wara borta, som sidst wörö de¬
puterade och derwid haf:a usurperat dictaturam; de böra sannerl.
wara answarige för det de haf:a giordt. Superint. mag. Rudén:
Jag tycker, at på de deputatos böra alla votera, och på h. doct.
Iser ha ju samptke voterat, at han skulle wara deputatus. För min
person säyer jag, at som jag har at swara för et stifft, siälf ok icke
förstår bancowäsendet, så voterar jag gärna på den jag wet deruti
Protokoll
695
wara förfaren; kan altså til thet bästa derom förse mig til h. doct.
Iser och har i sådant afseende samtykt til des deputation i detta
måhl.
R:ss prseses kom åter in i consistorio, och när han intagit sit
säte, påminner h:r doct. I s e r, at han skrif :it til consist:m
Holm:se om en wid namn Söderberg, med förbod, at han icke
skulle tillåtas här prädika. Berättade, at han sedan til Linköping
tilbaka kommit och anhållit om tilstånd at prädika men är för sin
fåkunnighet i studierna återwist til acad:n at förbättra sig. På
trägen anhållan är tilstadd at prädika en afftonsångzprädikan,
hwilken befunnen så sammanhängia, at han holts owärdig prä-
dikstolen. Man fik ock af honom des concept, som til et bewis om
des incapacitet skickades til p. et p. i Sörköping, der han barn-
födder är, på det han der i orten til at prädika sig icke inträngia
måtte. Ehuruwäl man på en tid sedan i Linköpingz stifft icke
hördt af honom, förnimmes han dok nu här i Stockholm bruka
sig i prädikande, warande föga at icke träda til altaret, emedan
han här säyes gå med kraga och kappa på gatorna. Wore förden-
skul wäl, at en sådan person komme för närw:de consist:m, at
man med honom effter lag och förordningar i detta måhl andre
löpare til warnagel förfara måtte. Och påtog sig doct. I s e r at
kalla honom före, tyckiande hela collegium, at sådan förargelse
bör exemplariter corrigeras.
Sedan proponerade r:diss praeses, om icke, efftersom de
wärdzliga anförtrodde förrätningar wörö för sig gångne, man bor¬
de wid denna sammankomsten conferera något om et [och] annat
ang:de ecclesiastic wäsendet samt theologiska saker.
I synnerhet hade han något at påminna wid sal. probstens i
Jönköping mag. Erlandi Dryselii kyrkiohistoria, at ehuruwäl dem
censurerat war i Stockholm af censore publico sal. h:r Peringer
Lilieblad, hwarpå fölgdt höglåfl. cantzlicollegii approbation samt
höga kongl, senatens recommendation, at hon må köpas af kyr-
kiorna i riket, så finnas dok deri många anstötliga ting, dem man
icke förtiga kan och aldeles lämna opåtalte, dels på det den sal.
dödes goda namn måtte conserveras, dermed at de uti des wärk
befintliga fehl annoterade warda och läsaren derom i appendice
warnad; dels at man må pröf:a, om icke nödigt är hos höga kongl,
senaten ödmiukl. anmäla och begära, Theras ExcelLcer behagade
göra' någon påminnelse til höglåfl. cantzlicollegium at med flit
censurera de inkommande skriffter, samt at scripta, särdeles theo-
logica och de dertil hörande icke måtte anförtros en man allena
696
1710 års utskottsmöte
uthan ok consistorierna i riket, af hwilket det ena detta åhret, et
annat det föl:de åhret kunde sig beswäret med censurerande tillika
åtaga, hwilket nödwändigt är, så för religionens oförfalskade bi-
behållan sorn det swänska språketz renhet och förkåfring. Och
hwad detta Dryselii wärk angår, har altså af ingen annan orsak
utan allena i afseende på Gudz församlingz upbyggelse den H.
Skriffts richtiga förklaring samt ok i anledning af kl. förord:gar
genomgådt det arbete och uthmärkt, hwad synes behof:a någon
rättelse och warning, både för närw:de tid som mäst för efter¬
kommande posteritet, som törhända blif:r oculatior och skulle
elliest taga förargelse af sådant scripto.
Anförde sedan hela V[et]. T[estamen]ti historia igenom en hop
observationer, så ang:de några i formulär, som för läran syntes
anstötka, som uti swänska språket ei wäl gifna, dok mäst i chro-
nologicis, der sal. Dryselius gådt från calculo sacro biblico.
Hade ok at påminna et och annat om formulairen i sal. prof.
Fornelii postilla.
Efftermiddagen.
I samptl. deputatorum närwaro gikz fort med recension af ob-
servationerne öf:r sal. Dryselii Gl. T[estamen]tz historie, och frå¬
gade r:d:ss p r a e s e s, om icke sådana och slika annotationer
wörö krafftiga nog at förorsaka collegium at begära påminnelse
til höglåfl. cantzlicollegium om censura samt en annor förord¬
ning deröf:r. H:r Ulmstedt lade sig uth för säl, Dryselium
och berömde des store flit och arbetsamhet, medan han lefde.
Önskade, at sådana observationer hade i des lifztid warit giorde
öf:r des wärk och med honom communicerade, på det han måtte,
medan han än lefde, hafft tilfälle förklara sig, så godt som han
kunde. H. K a n k e 1 berömde des goda intention i alt sit arbete.
Ursäktade tryckiofelen, som kunnat inkomma wid des siukdom
samt tiltagande ålder, och tor hända, at mästa chronologiska sqval-
mata bestå deruti.
Praes.: Dok är betänkel:st, at et sådant kommer at ligga som
et inventarium wid kyrkiorna. Ab:sis, Scar:sis:Så tor r:ss
prseses ha den godhet och utgif:a sina påminnelser och emenda-
tioner uti et appendice, och torde sterbhuset ha försorg derföre, at
de tryckias, i alt så lagande, at den döde på sin mull icke beswä-
res. Ell:r kan ok tilk[omman]de biskopen draga försorg om pub-
lication deraf. Strengnrsis betackade h. prsesidi för sin häf¬
da möda wid öf:rseendet. H. praeses: Skal man icke affärda
Protokoll
697
et bref härom til cantzli? Resp. Det må lämnas til plenum consi¬
storium, sedan nu flera af dem wid bordet äro borta.
R:ss praes.: Q. om icke wore nödigt, at man öf:enskomme
om en epitome scandalosarum formularum pietisticarum. Har så¬
dant reda i god mening opsat, wil ok wid läglighet lämna til colle-
gii genomseende.
D. 27 Aprilis.
Wörö deputati i bancen, både för- och efftermiddagen.
D. 28 Aprilis.
Deputati wörö förmiddagen i bancen.
Kl. 2 efftermiddagen satte sig consistorium, och berättade r:ss
p r a e s e s, at en natione scotus, men sedermera wigd presbyter
anglicanus, dok nu officio priverad, wid namn Vilhelm Scott har
underkastat collegii censur sin tractat De eucharistise ritu mystico,
begärande collegii sentens derom, likasom han tilförne begärt det¬
samma af pontifice Romano, acad. Leidensi, Hallensi, Lipsiensi,
minist. Berlinensi, Vittebergensi, Rostochensi acad:a, deraf copi-
erna opwistes. Och syntes han icke böra komma til förhör öf:r det
ärendet för hela consist:m, sedan han wid alla acad:r fädt intet
swar, ei ell:r uti Upsala, utan kunde privatim wid en ledig stund
i consist:o neder i kyrkian under 2:ne eli. någre personers när-
waro förekallas och då pröf:as, om han har några dubii, som ho¬
nom vexera, ell:r om är pertinax och morosus in suis erroribus.
D. 29 Aprilis.
War secreta utskåttet af de tre ständerna tilhopa på ridderhuset.
D. 30 Aprilis.
Wörö deputati i bancen.
D. 2 Maji.
Förehades af deputatis bancorevision.
D. 3 Maji.
Kl. 9 kom det secreta utskåttet af de 3 ständer tilhopa på ridder¬
huset.
Efftermiddagen.
Wörö deputati på bancen.
698
1710 års utskottsmöte
D. 5 Maij.
Kl. 8 infunno sig de af de tre ständernas secreta utskått på rid-
derhuset.
Efftermiddagen kl. 3 kommo samptl. prästerslcapetz utskåtzmän
uti consistorio.
Tå förehades föl:de ärender.
D. 5 Maji. Kl. 3 efftermiddagen, sedan consistorium comitiale
hade satt sig, framsteg mag. Frykman och uhrsäktade doct. Iser,
at han utheblifwit för sin opaslighet.
R:ss praeses påminte samptke närw:de, at han åffta he¬
gardt, at de wille til någon wärkel. ansökning sig utfästa och til
den ändan gifwit förslag, at man på et papper hwar för sig wille
optekna, det han af fri wilja tykte sig kunna til publicum förskiu-
ta, hwarmed wi skulle icke allenast effter råd och ämne under-
stödia fäderneslandet i des store tarfwer uthan ok gifwa androm
et godt effterdöme at göra detsamma. Men kunde icke förhålla, at
med almän undsätningen icke widare kommit, än de utlåtit sig
wilja blif:a uti contribuerande wid 1686 åhrs placat, som åhr 1689
stadfäst är. Hwarutinnan allas mening wore enahanda; men at
ang:de bewilningen, så hade hwar sig utfäst wara dertil de willi-
gast, om de hade förmågan. At han dok desutom mångahanda för¬
slag i ridderhuset warit proponerade, de der här i consist:o kom¬
mit under deliberation, ibland hwilka det lista war om silfret,
som i k[yrkior]ne finnes och til gudztiänsten icke nödwändigt be-
höfwes, såwäl som om de i kyrkiorne befintliga pänningar. Och at
collegium sig deröf:r yttrat, at kunde lämnas publico af kyrkiorne
så mycket peningar, som umbäras kunna, samt af silfret det som
icke til gudztiänsten brukat är och således helgat ell:r ok elliest
testamenterat, dok under consist:nes, behörige prästerskapetz och
församlingarnes samtycke och disposition. Och at det alt inrykt
war i det til Deras Excelhcer inlefrerade swar, om hwilket fråga¬
des, om det icke med allas samtycke så opsatt och inlefrerat war,
hwartil tå samptl:e swarat ja. Berättade sedan, at detta swar wa¬
rit sedermera förehafft i kongl, senaten men i protocollo der an¬
norledes optagit, än man ment, hwaraf nu wäntas part effter rid¬
der hussecret:s låfwen; begärade altså, at prästerskapet wille nu
sig yttra, hwad de widare om kyrkiosilfir och pänningar hade at
påminna, som til en närmare förklaring tiäna kan.
Protokoll
699
Och gof:o närw:de hwar öf:r sina stiffts wilkor och förmögen¬
het i detta måhl sin berättelse, hwilken i en apart förklaring
öf:r den siette puncten, ty är icke eller der någre peningar
i förråd.
Calmar stifft. Mag. Brauner: Hwad silfwer angår, så wet
jag hwarken stadz- eli. landzkyrkia, som något kan mista, effter
de haf:a icke mehr än en kalk och betiäna sig der jämte af ten-
kanna eli. glasflaska. Päningar kunna der något wara. Och håller
jag före wara obilligt, om icke deraf giordes förskått. Sådana
p:gar måge lefreras i närmaste ränterijer, med consist:ii, präster-
skapetz och församl:ns samtycke, dem h. landzhöfd:n och ränt-
mäst:n qvittera, kunnande kyrkiorna åtniuta en bancozedel emot
sin goda försträkning och derpå niuta 4 pro centum.
Göteborgz stifft. Ep:us Nezelius: Magistraten i Göteborg
säyer sig haf:a specialt kongl, bref på disposition om domkyrlr:s
medel. Kan fördenskul icke weta, hwad der är at tilgå. Silf:r är ok
under deras disposition.
Mag. Bagge: I Båhuslän finnes intet silf:r, utan hwad til
sacros usus behöf:es. De ansenl:e i kyrkiorna befintliga p:gar äro
reda til konungens tiänst intagne. Begärer, at de såwäl som andre
stifft måtte få qvittence på huru mycket de lefrerat haf:a, det de
än icke fädt, samt at de äf:en få bancozedel emot sin försträkning
med åhrl:t interesse deraf. Mag. Dalberg: I Halland äro kyr-
kiomedlen redan indragna til konungens behof, och kyrkiorna
icke äga så mycket, som de kunna köpa wijn före.
Wiborgz stifft. Ep:us doct. Lund: Om Wiborgz stiffts kyr-
kiomedel är intet stort at tala, medan landet icke mehra står under
Swärjes disposition. Kyrkorna äga elliest inga reda p:gar, för
landetz oförmögenhetz skul. Silf:r haf:a de litet tilfälle at få, eme¬
dan ingen ridderskap och adel, som gif:a kan, der boendes är.
Carelen, Savolax och flera bästa orterna äro sköflade. Tilståndet i
Viborg och Helsingfors wet Gud, så at ifrån den orten är icke at
göra sig förslag på kyrkiomedel.
Lunds stifft. Ep:us S t e u c h i u s : Kyrkiorna der i Skåne äro
af annan27 än här op i landet. Deras medel wårdas af wissa utaf
27 Bör vara beskaffenhet e. dyl.
700
1710 års utskottsmöte
det höglåfl. cammarcollegio tilsatte inspectorer, som ok tijt gore
sin räkenskap. Wid fiendens inbrått uti landet inkallade h. gouv:n
alla kyrkiomedlen til Malmö. Samma beskaffenhet är ok med kyr-
kiorna i Blekinge, så at ifrå de orter äre kyrkiomedlen reda in-
casserade.
Åbo stifft. Ep:us doct. Gezelius: Beklagar, at det landet
råkat i öfwerswäfwande fahra. Öf:r nödwändigt silf:r finnes der
icke i k[yrkior]na. Åbo domkyrkia har wäl wackert silf:r, men
effter branden har det måst bortsättias i pant, och som det förr
städt i pant til privatos, så står det nu hos cronohospitalet. Så äro
ok domkyrkiot:na i åhr indragne. Hwadan sker, at kyrkian äger
inga p:gar utan nödgas blif:a mycket skyldig. Landkyrkiorna äro
af åtskilligt wilkor. Soml:e hafwa något, soml:e intet silf:r. Der
adel bodt, kan någon föräring wara skedd til kyrkiorna, men så¬
dana äro icke öf:r 6 st. i länet. Större delen haf:a intet silf:r utan
betiäna sig af boutellior och tenflaskor. Hwad peningar angår, så
är några p:gar i de kyrkior, som hafft god wård och disposition.
Elliest äro der mäst träkyrkior, som altid behof :a reparation och
kunna icke, hwad de äga, aflåta. När h. landzhöfd:s i Österbotn
bref utkom om specification på k [yrki] omedlen, gaf jag präster¬
skapet det råd och förslag, at de optekna altsammans richtigt men
behålla hwad [de] nödwändigt behof :a til reparation och annat. Om
k[yrki]osilf:r håller jag äntel:n det nödigt, at hwad til sacros usus
är helgat och brukat icke tiltages. Effter här talas om försäkring
för k[yrltior]ne mot de medel, som de försträckia, så är i den ort
bäst få wissa cronohemman, som för k [yrki] owårdarna lägliga
äro at niuta räntan af, ty med bancozedlar kan man icke en så
lång wäg ey [!] draga behörig disposition.
Wäxiö stifft. Domprobsten h. Göding: Emedan nöden är
stor, lärer ingen undraga sig giöra til k[onun]g:ns och fäderneslan¬
dets tiänst, hwad görl:t är, så kunna icke ell:r kyrkiorna draga sig
undan at göra förskått, sedan alla andre medel i landet äro tilgång-
ne och inga andre at finnas, och det af hwad som til gudztiänstens
underhållande icke nödwändigt behof :es. Och som kyrkiorna haf:a
2:ggehanda medel, i silf:r och guld etc., och sedan i reda p:gar,
så lärer det silf:r, som för gudztiänstens behof kan ombäras, för-
skiutas och det utan interesse, emedan det ock desutan är et dödt
liggiande capital. Men hwad p:gar angår, må ok de, som mistas,
kunna lånas, men emot interesse, som billigt är. Jag kan icke spe¬
Protokoll
701
cificera, hwad hwar kyrkia i Småland kan förmå at försträckia.
Hörer ok litet til närw:de institutum. Men det är at nödigt28 i at
betinga det förbehåld, som prästerskapet förr kommit öf:rens om,
at försträkning under detsamma och icke annorledes må ske.
Elliest är angelägit at påminna, at cronobetiänterna adsisterade
prästerskapet uti tionde infordrande. Ty om tionden richtigt uth-
gingo, skulle konungen deraf haf:a en ansenlig fördehl framför
det i dessa tider och härintil tilgådt.
Vesterås stifft. Mag. Tillaeus: I domkyrkian kan wiil wara
något silf:r, dok icke stort mehr än til gudztiänsten behof:es. Alt
är det donarier, och wet man icke, huru det må kunna tiltagas.
Til 8 eli. 9000 d. p:gar äger hon ok, men de stå i banquen. Hon
har stådt under en stor reparation, och så äro des medel medtag¬
na. Domkyrkiot:n har hon ok i åhr mistat. Hwar före ok det capi¬
tal, hon i banquen äger, hon icke någon del synes umbära kunna
utan sin märkel:a skada och saknad. Uppå h. landzhöfd:z utgång-
ne bref, at prästerskapet wille opgif:a k[yrki] omedlen, har präs¬
terskapet förklarat sig, at andre kyrkior har litet p:gar. Andre ha
en ounwikel. reparation för nöden. Så haf:a de ok intet silf:r, utan
hwad i test [amen] ten gif :it är. Begärte, at det måtte lämnas til
consist:ii, prästerskapetz och församl mes disposition, huruwida
och hwilka försträkningar af k[yrkior]na giöras måge. Elliest lida
ok många k[yrkio]r brist på wijn, emedan wijnsäden är indragen.
Mag. Hagelberg: De kyrkior i Wäsmanland, sorn äga silf:r
och p:gar, lära intet uiidraga sig tilskiuta, hwad de deraf mista
kunna. Dok synes helgat silf:r böra skonas.
Mag. Dalborg: I Dalarna haf:a merendeles kyrkiorne stådt
eli. stå under reparation och läre så inga medel haf:a at aflåta.
Om någre haf:a öf:rflödigt silf:r, lära de ei undraga sig deraf,
hwad görl:t är, förskiuta. Wil om alt giöra sig bättre kunnig.
Strängnäs. Discurrerades, om icke böndren borde inkallas at
höras, hwad de säya om bewilning af kyrkiornas silf:r och pening-
ar. Doct. S v e db.: Är et granlaga wärk och almogen öhrn derom.
Doct. Molin: Der äro få här, kunna dok höras.
A b : s i s, L o n d : s i s, plures: Låt os bli wid wårt förr
ingifna förslag om kyrkiomedlen med samma förbehåld. Hwilket
fördenskul med denne förklaring annecteras kan copialiter.
28 I st. f. nödigt urspr. märkia.
702
1710 års utskottsmöte
Sedan confererades kongl, senatens extractum protocolli af d.
30 Apr. om detta prästerskapetz ingifna förslag, och befaras i
många stycken wara derifrån gångit och icke effter deras mening
optagit.
Åter begynte talas om den friwilliga giften til publicum. R:ss
p r a e s e s tog et papper och yttrade sig wilja antekna, hwad han
af underdånig trohet och kärlek fan sig kunna bewilja, begärande,
at de andre herrar praesides wille göra detsamma. Hwarpå alla
herrar praesides och de wid bordet upskrefwo sina bewilningar,
dels uthan wilkor, dels med wilkor, som på den originaliter för¬
fattade bewilningzlista äro at se. Vid. document b[ooke]n.29
Ep:us V i b u r g : s i s ursäktade sig, at han icke kunde nå¬
got bewilja, efter han är så godt som huswill och flychtig.
Superint. mag. Rudén äfwen, emedan om sådana bewiliade
peningar strax erfordrades, han dem icke lefrera kunde. Hade ock
giordt kåstsamme långwäga flytningar. Men om betalningen har
anstånd, til des man kommer hem, begärer han först få communi-
cera med consistorio och stifftet, och sedan wil han göra, hwad
som ske kan. Beklagade, at all lönen wore indragen, som bestod
i sp:m:hl. Fruchtade, at de giorde förbehåld icke blef:e ansedde.
Doct. Molin sade sig icke wara i stånd at för sin person något
bewilja. Haf:a 4 gånger med kåstnat satt sit bo. Wille först samrå-
des med consistorio, hwad häruti wille låta sig göra.
Begärades af probsterna, at de wille bewilja något, men de uhr-
säktade sig, efter de icke hade at betala med. Wille göra, hwad de
kunde, om de finge sin lön. Kunde ock icke för sig siälf:e göra,
förän de först confererat med sina hemmawarande medbroder.
Mag. Holm sändes til borgm:e Hylten at berätta honom präster¬
skapetz påbegynle bewilning.
Ep:us Aboensis refererade sig låtit swara af boktryckia-
ren Verner, at h. b:p Spegel skrifåt den tryckte prädikan om
Swärjes olycka. H. doct. S p e g. nekade dertil och sade, at det
aldrig skal kunna bewisas. Ep:us Ab:sis et Viburg:
s i s : Är i henne hwarjehanda anstötekst anfördt, särdeles de
missione Christi etc.
Sedan begyntes discurreras om det som bör afskaffas uti präste-
ståndetz klädedräkter, som för tiden wedertagne äro.
Angående prästerna siälfwa. Man holt före, at för alt borde
perruquer afläggas. Kan för denna tid wara en annan sak med
29 Bil. 7.
Protokoll
703
dem som i största nödfall bära peruquer, antingen at de af natu¬
ren litet ell:r intet hår hafwe, eller at de wänjat sig från barn¬
domen til at draga them och altså icke uthan sin hälsas skada
kunna nu dem umbära. Men den som någorlunda hår haf:r och
kan komma til räita dermed, han drage egit hår eller, der behöf-
wes, betiäne sig af en liten callot ell:r perruque som hår at der¬
med hålla sig warma.
Hos de unga bör äntel:n förebyggias, at de icke i oträngda måhl
lägga sig til perruque.
Q., om icke alle häröfwer äro enige, at sådant i en förordning
införes och stadgas. Och samptel. swarade ja.
Sedan påmintes om skägg och hår, at pastores och prsepositi
läte wäxa sit skägg anständehn, samt at präster i gemen wille dra¬
ga lagom långt hår, item de för unga ei altför bittida taga sammetz-
mössor. Afläggas ok de af en dehl brukade galvenerade wästar,
blå byxor med fickor, utsatte råckar, altför långa och släpande
kappor, oseden at bära kappan på wänstra armen opweklet.
Om prästesöner och studerande i gemen. Desse böre hålla sig
från första åhren til alfwarsam dräkt. Hafwa at afläggia perruque
och wärja och i stället draga hår och studentkappa, och de som
äro eli. wilja bli theol, studiosi, tage icke an blå kappor. Q., om
alle wore härom ense och wille det wärkställa på sina söner.
Resp. Ja.
Om prästehustrur och döttrar. De hafwa at bortlägga de otiän-
lige hufwudbonader af mössor, phontanger, opsatte hår och tou-
rer, högfärgade dyre bandprydnader, örehängen af allehanda slag,
dyrbare diamanthringar, kåstbare pärlor, bäre halsar, utspänte
rep- och fiskbenskortlar, brokåte och sönderhackade förkläden, de
färgade muffar, borderade skor, de brede galouner och graman-
ter, mångfaldiga knytning och stikning, de stora widlöftige echar-
pes med mångfaldiga färgor och falda volante öf:r falda volante,
med falda volante öfwersatte och sönderdelte körtlar, stora och
långa släp på natråckar och manteaus; och i stället antaga alfwar -
samme, behålne, wiga och warachtige klädedräkter.
Sidst taltes om tiden, när sådan förordning borde taga sin be¬
gynnelse, äf:en om wijte och böterna för dem som lära understå
sig dem at öfwerträda, och tyktes af detta stånd icke determineras
kunna.
D. 6 Maij.
Kl. 8 infan sig prästerskapet i consistorio.
Mag. Holm berättade sig warit hos h. borgmästaren Hylten
704
1710 års utskottsmöte
och effter betalning communicerat honom ståndets methode til at
bewilja någon krigzhiälp, hwilken honom hade synts god, allenast
at det wille något dermed winnås hos de förnämste och förmög¬
naste. Borgm :n hade begärt, at prästerskapet wille samskiuta
effter sit förråd, hwad sig göra låter.
Discurrerades om at begära hemlåf, aldenstund borgerskapet
och bönderna berättas det hafwa giordt.
Oplästes förre dagens protocoll angående prästerskapetz för¬
klaring öfwer kyrkiornas silfwer och peningar, som skrifwes rent
och underskrifwit af notarierna öfwerlefreras til kongl, senaten.30
Mag. Tillaeus begärade, at i sådan förklaring måtte införas,
det pastores icke må obligeras at infordra uthestående kyrkio-
skuld och deraf giöra försträkningen, emedan gäldenärerne hafwa
i dessa tider intet at betala med.
Doct. Svedberg holt före icke wara orådel:t, at begäras
skulle af det secreta utskåttet, det h:r estatscommissarien ger op-
satz på den af prästerskapetz belöningar och wederlag indragna
spanmålen, emedan det lärer wara något ansenligit, som på det
sättet prästerskapet förskutet. Kan ok med detsamma anhållas om
moderation wid dragons uthrustning, aldenstund wi hafwa et
kongabref derpå, som måtte stå fäst.
Mag. Rhodin opläste et af sig opsatt betänkiande af det in¬
nehåld, at der prästerskapet tillåtes at betala sin contribution af
den sp:m:hl, som indragen är, så må man wilja Vä part cedera och
aldrig dereffter kräfja cronan. Doct. Svedberg tilläde, at i
Wästergötland är den sp:m:hlen ännu i behåld och kunde in na¬
tura åtniutas. Wore bättre, at den säden åter friges ell:r der i lan¬
det såldes, och annor säd til flåttan återköptes.
De af det secrete utskåttet gingo til ridderhuset, och session så¬
ledes ophörde.
Efftermiddagen kl. 4.
Kom åter prästerskapet tilhopa på wanligit rum.
R:diss p r a e s e s förestälte, at man denna gången samman¬
kommer at förmå och öf:rtala herrar praspositos at följa sina prse-
sidum exempel at underskrift den började bewilningen, contri-
buerande hwar och en icke mehr än han finner sig kunna mista
och utgiöra, och skal deras bewilning icke prejudicera de hem-
mawarande medbroder at giöra något i detta måhl emot sin wilja
och öf:r förmågo.
30 Jfr ovan, s. 605, not 25.
Protokoll
705
R:d:ss praeses och doct. Svedberg winlade sig med nå¬
gon widlöfftighet klarl:n föreställa, huru här en necessitas inevi-
tabilis förhanden är, at fäderneslandet och konungen bör hiälpas.
Lade til, at det icke wore möyel:t at winna någon af hemmawa-
rande prästerskap at giöra bewilning, om icke de härwarande wille
med enhällig bewilning gå dem före och lämna således dem et
säkert effterdöme.
Doct. Molin steg op och swarade för sig och Upsala stifft.
De hemmawarande consistoriales äro med mig i lika considera-
tion, och kan jag i detta måhl uthan samråd med dem intet giöra.
Wil uppehålla, til des jag hemkommer til consistorium. Ändok om
dubbla contribution skal i åhr gå uth, ser intet, hwad jag kan gif:a
eli. någon annan af os. Kan ok det betyga för Gud och männi-
skior, at om dubbla contribution skal gå uth, stifftet aldeles intet
har at bewilja. Elliest giöre ok os härmed större gravation, än nå¬
gon tror. Estatscontoiret giöre räkning för wår indragne sp:m:hl,
och säye hwar af dero sin mening härom. H. 01. Huss: Wårt
ändamåhl är icke denna gången at hit resa och bewilja, uthan wi
äro hitkallade allenast at höra. Af 1709 åhrs inkomst äro 3 contri-
butioner at erlägga. Är en ting, som i sig är omöjeht, så mycket
omöjeligare at deröf:r nu göra samskått. Wi wilje dok intet un¬
dandraga os, låt os först få åtniuta åhrswäxten, om Gud wil, deraf
wi måge haf:a at bewilja. Kan imedlertid af de förmögna bewiljas,
til hwilken ända måge sees i bancoböckren, ho den är, som wid
rupturet mästa penningarna uttagit.
R:ss praeses: Deras Excellxer haf:a släpt os til secretissi-
ma. Wi haf:ä sedt, at de giordt alt hwad de kunnat. Nu lämna de
til os at skaffa medel. Wilje wi intet finna utwäg, så står det til os,
säya de, at wärket förloras. Nu antingen skole wi låta händren
falla, eller skole wi contribuera. Låt os hwar för sig hälre af un¬
derdånig plicht något bewilja.
Doct. Molin: Jag för min person kan intet bewilja. Aldrig
har jag något ärfft ei eli. annat niutet i mina dagar än allena min
lön. Sedan har jag 4 gånger satt hushåld och flyttat mit bo. Den
sten, som åffta rörs, wäxer gräs på.
Mag. Collin: De andre stånden, hwad de contribuera, är
allenast en försträkning til cronan, och hafwa de ännu intet gifwit,
men af os praetenderas nu en gåfwa och bewilning.
Äntel:n begåf:o sig större delen at un [der] skrif :a sina bewil-
ningar, praecaverande dok alla, at deras hemmawarande medbro¬
der af deras exempel ei må praejudiceras, antingen at de twingas
45 — Prästeståndets protokoll
706
1710 års utskottsmöte
at bewilja ell:r at wilja mehr ell:r mindre, uthan dem må lämnas
fridt harwid giöra och låta.
Originalbewilningzopsatzen är de andra documenterna bifogad,
hwaraf är at see hwar och ens namn och bewilning, som har be-
wiljat.
Mag. Strömer och h. Olaus Huss ursäktade sig, at de
icke kunde underskrifwa bewilningen, innan des de confererat
med sin biskop, som nu är opaslig. Afgingo altså til honom at con-
ferera härom men återkommo med berättelse, at de för des an¬
sättande opaslighet icke fädt tala med honom. Tykte wara bättre,
om hades med denna bewilning anstånd til hösten, då man kunde
wänta något at bewilja utaf, då ok det wille mehra förslå.
D. 9 Maji förmiddagen.
Kom consistorium tilhopa, tå likwäl en stor dehl war borta.
Opwistes det af not. mag. Holm effter betalning renskrefne pro-
tocollet ang:de prästerskapetz förklaring öf:r k[yrkior]nas pening-
ar och silfri-, warande kortelrre författat, än det d. 6 hujus i
allas åhöro opläst och approberat war. Hwilket effter befalning
bägge notarii underskref :o.31
Discurrerades, at en particulair skrifft måtte opsättias och in-
gifras om prästerskapetz indragne sp:m:hl, at den äntelrn beräk¬
nas i utlagorna, och at för det man icke åtniuter, ingen ei ell:r må
twingas at gif:a contribution.
R:d:ss p r a e s e s opläste et utkast til et förtahl och inscription
öf:r den af prästerskapet opskrefne bewilning, som i öfrigit god¬
kändes. Allenast d:r Svedberg begärte, at den mening inryc-
kes, det prästerskapet har intet mehra gifwa kunnat, aldenstund
deras sp:m:hl är indragen. Många af närwrde mente, at när man
sammanräknar den öf:r hela rijket för prästerskapet indragne
sp:m:hl, så lärer befinnas, at detta ståndet mehra til publicum
reda aflåtit, än andra stånden låre wilja gifwa.
R:ss praeses opläste sit förslag eli. project til klädord:gen
för ståndet, inrättad efter det, som i consistorio d. 5 Maji discur-
rerat war och nu uhr samma protocoll wörö uthämtade de kläde¬
dräkter, som borde afskaffas. Och syntes wäl, at sådana stycken,
som wisa öfwerflödighet, kunde afskaffas, men ang:de peruquer
efter naturligit hår och under callot samt ang:de skägg wille någ¬
ra, at det skulle tagas i nogare betänkiande.
31 Jfr ovan, s. 605, not 25.
Protokoll
707
Efftermiddagen.
Tå consistorium af samptl. prästerskapet, som större delen wörö
tilstädes, hade satt sig, förehölt dem r:ss p r a e s e s, at sam¬
mankomsten sker nu fördenskul, at wi måtte närmare förenas om
wår giorde bewilning, aldenstund hwad reda är utlåfwat, är bun¬
det med sådana restrictioner och limitationer, hwaraf siälf:a be-
wilningen til större delen af sig siälf försmälter, och en så con-
ditionerad bewilning kan icke öfwerlefreras. Wi böre författa
wår bewilning på det sätt, at estatscontoiret kan göra förslag och
assignera derpå.
Doct. Svedberg: Man kan skilja den summa, som är bewil-
jad owilkorl:n och utlåfwad strax at betala, ifrån den summa, som
på wilkor och betingande utfästat är. Den förra kan estatscontoiret
gif:a assignation på.
Hwarmed begynte discurreras om medlen i bancen. R:ss
p r a e s e s frågade, om icke af dem kunde assigneras til konung¬
ens tiänst, sedan de som medel derinne haf:a, cedera dem til
konungen.
Doct. Molin: Bancen warder dermed ruinerat och konungen
icke hulpen. Der inkomma litet reda peningar i banquen, knapt at
privati för interessen kunna contenteras. Så står ok konungen bå¬
de capital och interesse skyldig i banquen.
Dokt. Steuch.: Om konungen skulle af wissa få både capital
och interesse uhr banquen och af räknas i des skuld til banquen,
så är wärket dermed intet hulpet, ty qusestio är om redbara medel
at tilgå, sådant som icke är i bancen något tilräckel:t at tilgå och
aflåta utan des ruin.
Doct. Svedb.: Om wi assignerade något af interesse eller
élliest af os, som här äro och kunna haf:a något i banquen, så
kunne wi dok icke låfwa det för wära medbroder hemma, och
wår assignation allena wil litet förslå.
R:ss praeses mente ändå, at banquen har intet så stor fara,
om än wissa medel deruhr skulle assigneras til konungen.
Widare frågade r:ss praeses prästerskapet, om någon af
ståndet, som har medel, wille försträckia konungen på reel pant
eller emot förskrifning och obligation. Regärade, at deröf:r voteras
skulle effter ordningen, som de nu kommit at sittia.
Mag. Joh. Huss: I Hernösandz stifft weet jag ingen, som
kan giöra försträkning.
Mag. Rhodin: I Skara stifft är ei ell:r någon, som har sär¬
deles medel. Kunde wara en eli. annan, men den har reda för-
708
1710 års utskottsmöte
sträkt och förpantat sig något, som mag. Bellander, så at han nu
ei mehr i händer har. Det öfriga af hans p:gar står i banquen.
Mag. Strömer: Uti Närike är ingen, som det kan göra. Om
en har högst 1000 d. kopb, så behöf:es de dagehn. I Söderman¬
land är samma beskaffenhet.
Mag. Hagelberg: I Wäsmanland wet jag ingen. ,
Mag. Löfgren : Hos os har ingen 1000 d. kop.-t, mindre at
aflåta något på försträkning.
Mag. Orstadius: Den som hos os har något, har satt det j
på banquen. i
H:r Petr. Dalborg: I Dalarna kan iag ingen weta. Om j
någon har 3 eli. 4000 d., högst 8000, stå de på banquen. Och är
dok mäst barnpenningar.
Mag. Tillaeus: Så är hos os, som af de andra gode herrar
sagt är. Större delen stå i skuld. Jag wet ingen wara i tilstånd at <
kunna försträckia.
Lars Dalberg: Ingen präst är i Göteborgz stifft, som kan 1
giöra försträkning.
H. Köler: De store swårigheter i Gotland ha almänt uthar-
mat prästerna, at de mindre än andre stifft förmå.
Mag. Ni c. Brauner: Skal det wara en försträkning, måste
det wara något erkläckeht, så at estatscontoiret ok måtte kunna
göra förslag och assignation derpå, men hos os är sådant ei at
finnas. Til högsta är i en prästs hus 1000 lod silf:r, och det är in¬
tet at göra försträkning med.
Doct. Steuch.: I Skåne och Blekinge har kunnat finnas, men
nu är prästernas tilstånd bekant.
Doct. Molin: Kan för Upland säya, at ingen har at för¬
sträckia. Den några p:gar äger, har dem i banquen, och de äro så
godt som reda försträkte.
Superint. mag. Rudén : Behof:r häröf:r först conferera med
mina contractister men wet dok ingen, som kan det göra.
Episc. mag. Nezelius: Wet ingen i mit stifft, som kan för¬
sträckia.
Doct. Lund : Wet icke öf:r 2:ne, som ha mehra, än de be¬
hof :a til hushållet, men ok de ha på banquen.
Befaltes not. mag. Holm opläsa originalbewilningzförtekningen
med sina många reservatis och limitationer. Hwarpå h:r prae-
s e s begärade, at prästerskapet wille dok benäget efftertänka, om
ståndet til heder och publico til nytta en på sådana restrictioner
Protokoll
709
omstält bewilningzförtekning kunde til Deras Excellxer lefreras.
Resp. doct. Svedb.: Thet hiälper jntet; som prästerskapet sig
utfäst, så måste det lefreras. Man kan allenast ansee, at de giordt,
så wida de kunnat, antingen det optages med nåde ell:r onåde.
R:ss praeses sade, at h. landtmar skalken i ridder huset be¬
gärte, at prästerskapet wille efftergif:a sin praetention för indra¬
gen sp:m:hl.
Doct. Molin: Wil härom säya en gång för alla, at han sig
ei utlåta kan, innan des han confererat med professorerna, men ser
föruth, at om sådant sker, bli wi alle ruinerade, särdeles wid aca-
demierna.
Doct. Svedberg: Frågas, om de i andra stånden gifwit eff-
ter sina indragna belöningar. Jag kan intet neka, at jag warit sin¬
nat gif:a bort half:a lönen, om jag fädt henne altsammans in na¬
tura disponera.
R:ss praeses: De behagade votera i ordning.
Mag. Collin: Jag wil gif:a effter V3 del, om jag får min
sp:m:hl altsammans in natura disponera.
Mag. Tillaeus: Jag kan intet samtycka til efftergifft. Wi
lide således altför mycket.
Mag. Strömer: Wi miste mehr än V2 lönen, om wi få 12
d. t:n. Sedan wår sp:m:hl blef indragen, ha wi måst kiöpa siälf:a
til brödz sp:m:hl för 36 d. t:n.
Mag. Rhodin: Bäst är at begära räkenskap eli. summan på
den sp:m:hl prästerskapet har förskutet. Det wil wist wisas wara
en ansenlig försträkning.
Doct. Svedberg, doct. Molin, mag. Rhodin : Låt os
samsättia os at begära weta summan derpå.
Doct. Svedberg: Jag wil åth hösten låf:a konungen lika
många t:r sp:m:hl igen, om jag nu får min sp:m:hl in natura at
disponera.
Mag. Norlind : Det är bättre gif:a effter den sp:m:hlsprse-
tention, ty wi få den dok aldrig igen. Mag. Orstadius: Aldrig
lärer wi få det dok igen.
Doct. Steuch.: Om wi gifwe äntel. det effter, är sanner!,
wärket icke dermed hulpit.
Åter frågade r:ss praeses: Skal man lefrera från sig en så
limiterad bewilning, som denna är? Är o de dermed nögde alle?
Resp. doct. Svedberg: Så är allas utlåtelse. Elliest mente
andra, at kunde med öfwerlefreringen haf:as anstånd til närmare
conference med wära medbroder hemma ell:r til hösten, tå mehra
710
1710 års utskottsmöte
kunde bewiljas. Andra påstodo, at estatscontoiret bör först tilhål-
las at giöra räkning för den indragna sp:m:hl, och at alla deri bor¬
de giöra et.
Discurrerades om tiden, när man wille betala de anteknade be-
wilningzsummor. R:ss prses. doct. Spegel, doct. Svedberg,
doct. Steuch.: Wi kunna intet göra det, förän wi komma hem.
P r a e s e s : Wi wilja låta weta summan men in Junio eli. sidst
i Majo låf:a betalningen, när wi först kommit hem, och måge de
haf:a at hålla sig til consist:na om dessa p:gar.
Doct. Svedberg sökte at persvadera mag. Rhodin, at han
ok wille något bewilja. Han ursäktade sig för sin oförmögenhet.
Hade kåstat sig uth på sina söner, dem han 7 st. hållit i schola
och sedan soml:e til konungens tiänst utrustat. Kunde han lef:a
utan lön, så skulle han det gärna göra, men så länge han det ei
göra kan, så måste han afstå med bewilning. Gratulerar dem som
haf:a förmågan.
Hr. 01. Huss: När wederlaget är indragit, at begära deröf:r
bewilning, det är omöyePt. Wore bättre at laga, det wederlaget be¬
räknas emot den utgående contrihution.
Doct. Svedberg: Jag ser intet, at wi kunna intala de hem-
mawarande präster til at bewilja, så framt de icke få 1. lindring
på dragon, 2. richtighet uti tiondegifften, ty kunna ok desuthan
intet gif :a.
R:ss p r a e s e s opläste sit utkast af förtahlet til den giorde be-
wilningzupsatzen.
Hwarpå doct. Molin itererade, at det är en almän klagan,
som icke återkallas kan, at prästerskapet mäktar icke at utgöra
den dubbla contrihution, och de wilja ändå intala dem til en be¬
wilning. Det är omöyePt.
R:ss praeses betygade sin otålighet deröf:r, at han intet
uträtta kunde til ståndetz heder och nöje samt publici hiälp. Wore
fördenskul nögd at taga afsked, och de måtte taga sig en annor
talman, som bättre kan för Deras ExcelPcer remonstrera präster-
skapetz tilstånd och winna, at både ståndet blir wid heder bibehål¬
lit och publicum blir hulpet.
Hr 01. Huss inföll, säyande, at ridderskapet aldrig lära un¬
dergå den dubbla contrihution, och wi wilje bli derwid och der-
öf:r giöra bewilning? Alt det wi os klage bli intet framfördt. Adeln
har giordt sig en lista på dem af sit stånd, som medel haf:a, och
låta de andre blif:a otiltalte. Så låt ock os giöra i wårt stånd; är
synd begära, at den bewiljar, som siälf intet har.
Protokoll
711
R:ss p r a e s e s : Här sökas 2:ne ting: 1. fäderneslandetz hiälp
och 2. prästeståndets heder. Med denna giorda bewilning befräm-
I jas icke synnerl:n någonthera. Resp. doct. Svedberg : Then
opsatte bewilningzlistan må wäl lefreras, som hon är, at höga
kongl, senaten får deraf se tilståndet och häreffter intet brukia
| mehr om os, än wi förmå. Praes.: Är nu med riket som med en
fånge i Algier. Man må intet disputera, huru han kom i det til¬
ståndet, utan tänka på, at han må bli frälst och utan upskåf gif:a
p:gar til förlåsningen. Mag. Rhodin: Den har p:gar, bör det
giöra. Har ok intet, så blir det ingen förlåsning af. Ty det är
omögel :t lefrera, den intet äger.
Doct. Molin : Kan i Upland wisa präster, som hafft brödz-
' biten för sin mun sedan helgomässa, som han siälf ägt ell:r kun¬
nat betala.
Doct. Steuch.: Thet är intet klokt, at skrif:a på sig det en
intet kan betala.
Doct. Gezelius proponerade, at det kunde göra nog til sa¬
ken, om de, som i banquen, deraf contribuerade. Doct. Steuch.,
doct. Molin: Den intet har i banquen, kan lätt det säya om ens
annars. Doct. Lund: Jag har intet i banquen, kan altså ei ell:r
säya något derom. Doct. Steuch.: Det förslaget ruinerar ban¬
quen, som förr sagt är.
Doct. Svedberg: Kunde wi komma til wäga at remonstrera,
hwad prästerskapet reda förskutet med den indrag[n] a sp:m:hl,
så tror jag, at erses skal, at detta ståndet så mycket hedrat sig
som de andra, så ansenl :t hulpit som de andra stånden. Och
önskade flere, at det kunde ske.
Taltes litet om dubbla contribution, om man kan den ungå.
Doct. S p e g., doct. Svedberg: Det är een afgiord sak, at den
måste utgå. Doct. Molin: Andra stånd taga honom icke på
sig. Wilja ok intet bewilja, om de skola undergå contribution.
Och så skildes consistorium denna gången.
D. 10 Maji.
Förmiddagen war secrete utskåttet af de 3 stånden på riddar¬
huset.
Efftermiddagen wörö de deputerade öf:r bancen deri begrepne.
D. 11 Maji.
Kl. 8 wörö samptl. fulmächtige på riddarhuset, och en liten
stund allena effteråth det secreta utskåttet af 3 stånden.
712
1710 års utskottsmöte
Efftermiddagen.
Sammanträdde samptl. deputerade på det wanliga rummet i
kyrkian. I
R:d:ss praeses gaf tilkänna, at, sedan förslaget om afgifften
af peruquer etc. samt förklaringen om k [yrki] omedlen warit fär¬
dig giord, han tillika med h:r landtmarskalken opträdt och hos |
Deras Excelkcer giordt berättelse, särdeles, at försträkning af
k [yrki] omedlen ei wille så wida förslå, som man ment, och at wid
samma tilfälle Deras Excelkcer frågat, hwad prästerskapet af sig
siälfia bewilja wilja. Hwarpå han swarat, at prästerskapet sam-
hälligt betygat sin wälwilja at understödia fäderneslandet men be¬
klagade, at de icke ansenkn til wäga komma kunde, aldenstund
deras arbete icke bestod i medels sökiande och samblande utan '
i Ordet och lärdomen,32 samt fördenskul at deras inkomst ei annan
war än den tacksamma wedergälning,33 som de af åhörare niuta
kunde. Hwarföre de icke någon synnerl. förmögenhet kunna äga
at tilgå och deraf förskiuta. Och at ehuruwäl man sökt med alle¬
handa skähl at winna och öf:rtala dem til någon bewilning, de
dok föreburit sina skähl, sorn äro: 1. At prästerskapet klagar öfwer
sina åhörares utharmade tilstånd, som gior, at ock de icke sin
rättighet, som det bör, af dem åtniuta kunna. 2. At hos månge
präster innestå utlagor för flera åhr tilbaka obetalte, som icke an¬
norledes för deras oförmögenhets skul uthgå kunna än genom
execution, den de måste dagel. wänta, hwarmed som deras en¬
daste, som är boskap och redskap, dem afpantas, så kan ei annars
ske, än at prästeborden förfalla til ödesmåhl. 3. At dem är lagt
dragonehåld uppå, som de ei weta, när de slippa kunna, eller hwad
gravation det kan widare med sig haf:a. 4. Beklagar sig öf:r den
dubbla contribution, som erfordras, den dok ei utgå kan månge-
städes. 5. At man tagit lönen från dem förledit åhr, och de nöd¬
gats köpa dyrt sin föda. Icke thesto mindre, at de som här äro
och Gud har wälsignat, at de kunna, utlåtit sig til en fri bewilning
af et wist qvanto, som förmodas blif:a ansedd med nåde, alden¬
stund de få äro, som sämmanskutit. Haf:a dok låf:at öfwertala
flera att det göra, när de hemkomma. Sade, at så mycket han
märkte, sig intet kunnat annat förstå, än at det behagades, hwar-
om han på bästa termer anholt, sedan, at han anhållit om hemlåf
så för mångas trångmåhl skul effter uppehälle at här längre sig
oppehålla såwäl som för församlingarnas skötzels skul hemma.
32 I st. f. lärdomen urspr. des skipande.
33 I st. f. tacksamma wedergälning urspr. wälsignelse.
Protokoll
713
Doct. Lund tackade h:r prsesidi för häfd möda och goda före¬
talan för prästerskapet.
Sedan proponerade h:r p r a e s e s, at emedan de som til klä-
deord:n utsedde kl. 8 til deliberation skulle sammanträda, präster¬
skapet nu föruth wille gif:a wid handen, hwad de widare derwid
hade at påminna, förutan det som förr discurrerat och här op-
läsit blif:it.
Doct. Gezelius: Kan tilläggas om meubler i husen.
Doct. Steuch.: Bör ei wara jämlikhet i kläder uti alla stånd,
som härdis skedt, utan bör wara åtskilnad.34
Discurrerades om den på swänska öfwersatte och här trykte
tractaten, Vox peregrini ad peregrinum, och syntes hwarjehanda
i honom anstötel:t.
Doct. Lund: Boktryckiaren bör haf:a tiltahl, som lägger op
det som är contra analogiam fidei.
Doct. Gezelius: Jag tror, at den tractaten är Frankens.
Doct. Steuch.: Är likare at wara Breithaupts, ty han är caute
skrif:en. Doct. Lund: Quo cautiores, eo periculosiores. Doct.
Gezelius : Den förnämsta error, som jag finner hos sådana, är
de perfectismo, som de förfäkta.
Doct. Steuch.: Det är fund [amen] tet af deras errorib.
Doct. Lund: De tala ok mycket om sympathia fidelium, och
har det folket icke swårt at känna hwarannan, fastän de litet nog
talts wid.
H. prseses gik hem. Kom strax tilbaka och berättade, at [han] på
hemwägen mött en cantzlist med ständernes bewilningzinstrument
om afgifften af peruquer renskrifwet, hwilket som h. landtmar-
skalken underskrif :it på ridderskapetz wägnar, så war det ok här
lämnat at underskrif:as på prästerskapetz wägnar.
Samma bewilningzinstrument oplästes och af h:r prseside i
samptl:s namn underskrefs, och sändes not. mag. Holm at lefre-
ra det åth borgareståndet at underskrif:as.
R:ss praeses begärade, at h. doct. Lund wille säya sin cen¬
sur öf:r den utkomne prädikan Swärjes olycka.
Doct. Lund: Prädikan är elliest god och flytande, men som
wi weta, at de äro twänne partes pcenitentiae, så talas mycket om
den förra, nemi. contritione, men intet eli. litet de fide och det så
sparsamt om Christi förtiänsts krafft.
34 överstr. H. prceses, episc. Gothob. etc. utgingo til ridderhuset at
deliberera öf:r kläde.
714
1710 års utskottsmöte
Doct. Steuch.: Finner, at novatores tala prsepostere om acti-
bus supernaturalib. Sättia dem ante fidem, som re vera äro post.
Lära om et christeligit opsåt och lef:rne ante fidem, som intet är
rätt. Doct. Gezelius: De tala så mycket om prseparationibus
til fidem, såsom mortificatione, abnegatione sui etc. Doct.
Steuch.: Först måste fides wara, så komma bona opera. Med
et ord: de drifwa icke om bonis operibus i den ordning, som de
skulle. Doct. Gezelius: Fundamentet til b[ona] o[pera] bör
läggias rätt. Doct. Steuchius: De wilja, at först skal läggias
bort synd, och sedan ponunt fundamentum dertil, som är troon.
In hoc error est. Doct. Lund: Deras principium är, at man icke
skal prädika evangelium. Doct. Steuch.: Jag wil, at först skal
prädikas evangelium, som är trones medel, och så läras af lagen
de vita Christi.
Doct. Steuch.: Det anstöteligst är, som jag tycker i denna
tractat är, det som står de missione fibi Dei, at den är skedd in
eum finem, at han skulle uptäckia synder, ehuruwäl det triplex
officium Christi. Til propheticum hörer det om synders optäcki-
ande. Doct. Gezelius]: Det är alt sant, men så är officium
sacerdotale det förnämligst, och des finis, som är satisfactio, icke
förtiges. Doct. Steuch.: Jag ser allestädes, at felet består i prse-
postera methodo docendi, och ibland det culpableste håller jag
det, at det läres, det finis theologia; är imago Dei, då likwäl det så
icke är, utan fides, som icke hörer til imaginem.
Doct. Lund: P. 7. I den som han smörjer och sänder, nota
sermonem internum, som de skilja från verbo externo. Utom at
sådane formulär i detta wärk igenkomma, så är det suspect af
det, at auctoris namn förtiges. Naturliga människor, vel intelligitur
status purorum naturalium, vel, som de så mycket tala om, homo
carnalis. De homine irregenito och spiritus operationib. hos ho¬
nom, när han har notitiam rerum sacrarum, fara de wilse.
P. 21. Hwilka äro de botfärdige? I sit swar utslutes fides af ho-
minis pcenitentis description. Doct. Steuch.: Kanske der för¬
stås pcenitens stride sic dictus, då han tijt än ei hörer. Och är dem
ingalunda imputandum, at de glömma bort fidem, ehuru at de
fide non recte docent. Deras intentio är, at sub fide tegantur pecca-
ta. De tala för fridt in hoc negotio. Och kan en ungdom taga sig
något misförstånd i den saken deraf. Om en funderat man talar
så pro concione, så är det at ursäkta. Doct. Gezelius: Wärst
är, at de hålla, at fides bör wara och är operosa, etiam in actu
justificationis. Doct. Steuch.: Wist är fides viva. Doct. Speg.:
Protokoll
715
Quominus apprehendit Chr[ist]um. Doct. Steuch.: Est duplex
vita fidei: Doct. Gezelius : Spener talte icke rättehn härom.
Doct. Steuch.: Speners intention war mycket god. Taltes litet de
termino gratise. Doct. Gezelius : Boktryckaren Vemer måste gö¬
ra besked, hwilken censurerat det wärket, men har han utan til-
börl. censur utgif :it det, bör han plichta, eller han låtit det af nå¬
gon auctoriserat censurera det, så må man känna honom.
Doct. Lund: P. 24. Innerl. andel, förstå. Pekar på deras
distinction inter verbum internum & externum.
Doct. Gez[elius] : Omittunt expiationem Chr[ist]i.
Doct. Lund: P. 39. Ubi de fide. Uthi des definitione nämnes
icke Christus, utan fides describitur per abyssum sapi:se.
Doct. Steuch, läste igenom hela paragraphen och sade: Här
är intet emot orthodoxien. Doct. Spegel: Der förstås fides,
qu® creditur. Doct. Steuch.: Den är wist en abyssus sapi:se.
Doct. Lund: En simplex kan icke förstå det.
Doct. Lund: De citera orthodoxos mäst sceptice.
Doct. Gezelius et doct. Lund: Här står utrota, dämpa
synden. De wilja, at radix och sensus peccati i renovatione skal
extirpari; är för mycket. Doct. Spegel: Så äro ok i wåra col-
lecter anstötehe formulair, uti den om döpelsen: at honom skola
förgås alla onda lust ar. Doct. Steuch.: Concupiscentia p [otes] t
intelligi: 1. resp[ect]u actuum, 2.35 resp[ect]u originis. Man beder
der om den förra. Uti Aug. confess. står om den förra: nos nasci
cum concupiscentia. Doct. Gezelius: Wi se under i des rike,
som är inwärtes. Doct. Steuch.: Non dubitandum, at det är
underl:t. Doct. Gez[elius] : Non est miraculum. Doct.
Steuch.: Conversio hominis est actus supernaturalis, non tamen
miraculosus. Doct. Lund: Invertunt S [cripturam] sacram. Doct.
Speg.: Non ex proposito sed ex ignorantia. Doct. Steuch.:
Mäst sker, at de icke äro fundati, lingva prsecurrit mentem. Doct.
Speg.: De formera sig siälf:a conceptus de theologia. Doct.
Steuch.: Negligunt philosophiam. Om de skulle få fortfara, stu-
dia pereunt. Ty har jag afskaffat dem uhr mit stifft. Doct. Geze¬
lius: De tala om propria experientia. Doct. Steuch.: Non
bene. Doct. G e z e 1 [i u s] : Wi ha verbum de qvo docemur. Doct.
Steuch.: Det är wist, at fidelis habet testimonium Spiritus
Sancti, men est distingvendum inter sensum testimonii Spiritus et
Spiritum testantem. Hic non inest habitualiter, sed est actus testan-
di. Derföre in statu tentationis är intet at beropa sig. .
35 I handskr. 1.
716
1710 års utskottsmöte
Doct. Gezelius : Joh. 7 beropa de sig på. Doct. Steuch.:
Non bene.
Discurrerades litet om andra absurditeter, som hos dem finnas.
Doct. Gezelius: Secret. Brauner säyer, at han det icke censu¬
rerat, som han ei ell:r wil befatta sig med theologiska saker.
Doct. Steuch.: Det alt kan wara theologiaj sanse conform,
om en annan sagt det. Wi se det dagel., duo cum faciunt idem, non
est idem. Doct. Lund: Den ena kan tala exclusive, den andra
inclusive. Doct. Steuch.: Det kan så ske, jämwäl ok elliest.
Mäst är, at en person kan war[a] suspect. Det är wist theologi
samt locuti securius, controversia nondum mota.
Doct. Gezelius] : Om patribus uthi första seculis är klart,
at de tält incaute. Doct. Steuch.: Non observarunt formam
sanorum verborum. Om en skulle nu så tala, så gik det icke an.
Men om en talte så, och honom blef representerat, hwarwid man
sig stötte, och han det erkände, så är han at excuseras. Doct.
G e z e 1 [i u s] : Det är wäl, men pietisterna ell:r lectorii för denna
tiden, när errores dem representeras, erkänna dem icke utan de-
fendera deni.
Doct. Steuch.: Q. Om pietismus est secta. Doct. Lund:
Kan intet annars än så wara. Doct. Steuch.: Är ännu res qves-
tionis. Doct. Lund. Refererade, hwad sal. erkebiskopen högw.
doct. Benzelius för honom sagt om pietismo. Doct. Gezelius : Nu
är tid, at wi censura stringimus pietistas eorumque errores. Doct.
Steuch.: Dabitur occasio, när man får befalning derom, så kan
man göra med efftertryk. Doct. Speg.: Låt någon läsa igenom
de af prof. Bröms inlagda skriffter och läggia sit memorial dertil.
Doct. Steuch.: Är bättre, at man börjar af rätta grund och
med efftertryck söker extirpera errores. Börja på acad:na, at
auctores suspecti ei må läsas. Doct. Spegel: Wi ha kongl, för¬
ordningar. Doct. Steuch.: De äro in genere anstälte. Här måste
in specie determineras bökren, som äro suspecti. Doct. Geze-
l[ius] : Dem kunna acad:na och consistorierna utnämna. Wi se
det dok af andre reda gordt. Doct. Steuch.: Det är intet i allas
händer. Therföre leguntur non legendi, som Breithauptii Institu-
tiones. Doct. Gezelius] : Jag har twärtom befalt, at Schelvigii
Synopsis läses.
Doct. Steuch.: I Schelvig äro stor [a] fehl. Hwad kan wara
större än at göra articulos fidei ex omni qvasstione, som in theolo-
gia är ex incidenti? Hwadan är, at qvsestion gifwit qvsestion, och
hans arbete hlif :it et chaos qusestionum, som intet höra til funda-
Protokoll
717
mentum fidei. Mig infaller den controv[ersia] om notitia theolo-
gica. Om den disputeras på både sidor mycket och ifrigt. Grunden
är til all trätan, at på ingen sida de förstådt Musaeum rätt. Mussei
mening är denna: at offensus, som är en actus voluntatis, den(är
en operatio. Spiritus Sancti per verbum, men notitia och simplex
apprehensio dogmatum är facultatis naturalis och inhämtas kan af
samma verbo. Nekande dok intet verbi efficacium och Spiritus
Sancti operationem cum verbo. Men af detta är sedan opwäkte
åtskill:e qvsestioner, de der alla komne äro, at Musseus är icke för¬
stånden. Tror och säya, at näpl:n 3 theologi förstå honom. Beröm¬
de widare Museum samt des accuration wid de wärk, som han
utgaf, men at wid privat collegier och dictata honom något kunnat
förfalla, är det som Musaeus siälf altid påmint. Icke des mindre är
sedermera honom imputerat, och de conseqvenser af des de[duc-
tio]ne giord, som aldrig kommo i hans tankar, som i qvaest. mellan
honom och Vitteb. etc.
R:ss praeses, doct. Spegel : Wore wäl, om någon wille läsa
genom tractaten Vox peregrini och förfråga låta hos secret. Brau¬
ner, om han honom censurerat.
D. 16 Maji.
Kl. 2 efftermiddagen war prästerskapet tilsammans på wanligit
rum.
R:ss praeses: Emedan prästerskapet til en del beswärat
sig öf:r det långwarige dröjande här på orten samt om swårhet
effter medel at här längre uppehålla sig, hwarföre ok några reda
på begäran fädt hemlåf, q[useritur], om wi icke samptka måge an¬
hålla om afsked. H:s Excellxe gref Wrede har siälf gifåt dertil an¬
ledning, som pastor h:r Lars Vegner wet berätta, och sagt, at hwar
hade sina församhr at opwakta, så at han intet kunde undra, om de
wille slippa härifrå. Frågas fördenskul, i anledning af sådan för¬
tröstning wi anhålle om hemlåf, om hwar för sig det göra skal,
eli. at prästerskapet på en gång och för alla det gör.
Doct. Vallin: Är bäst at det sker i gemen för alle.
Doct. Svedberg: Jag ser intet hinder, emedan wi giordt
det wi warit kallade at göra. Doct. S p e g.: Om icke något effter-
kommer, såsom at man borde ha försäkring om banqvens tilstånd,
eli. at det må proponeras om bewilning af eldstadar. Doct. Sved¬
berg: Ingen kan påtaga sig mera. Despererar reda om den gior-
da bewilningen om krigzhiälp, emedan jag kan icke en gång få
subsidium til herrdagen utan måste af egna p:gar oppehålla herr-
718
1710 års utskottsmöte
dagzmännerne. Menar at med banqven skal effter 2 dagar wara
färdigt.
R:ss praes.: Suppliquen om hemlåf, antingen skal hon un¬
derskrifas af alla praesidibus ell:r af en på allas wägnar. Doct.
Svedb.: Wore bättre, om af alla praesidib.
H. praes.: Är lika, om en underskrift på sampths wägnar.
Tilläde, at han hördt af mag. Holm, at böndren inlagt supplique
om hemlåf men fädt swar, at effter få dagar bekomma alla ständ¬
ren hemlåf, hwilket honom sagt blifwit så af cantzlisten Pfeiff
som cantzlirådet h. Schmedeman. Men q[uaeritur], huru skal wår
supplique ställas. Resp. Kunna först anföras skälen til wår be¬
gäran.
Doct. Svedb.: Wi måste äntel. först ha slut om kyrkiosilfret
och peningar, elliest går det för hårdt, om det sker effter hwad
communicerat war från senaten. H. praes.: Lärer komma til
herrar landzhöfdingar et document.
Sedan dicterade h:r praeses momenta til supplique, som
om hemlåf skulle opställas. Se suppliquen i copieb:n.38
Imedlertid genomögnade doct. Svedberg det af d.37 hålne
protocoll, derest anförd war doct. Isers utlåtelse emot bancodeputa-
tion. Contesterade coram clero, at det wore för swåra utlåtelser.
Frågade, om protocollet hade sin richtighet. Prästerskapet, som or¬
den hördt, kunde intet neka dertil. Doct. Svedberg: Är för
swårt säya, at senaste deputati usurperat dictaturam. Hade wäntat,
at sådant, som i des frånwaro är i concessu tält och kommit til
protocoll, måtte honom blif :t communicerat, emedan ingen af
prästerskapet swarat derpå.
Doct. Steuchius kom tilstädes. H. praes. oprepade för hän¬
der,38 det som för händer hades, om anledning til hemlåf, samt
at är samtykt, at en supplique derom opställes. Doct. S t e u c h i-
u s : Det har altid warit brakel:t på herrdagar, at alla ständerna
inkomma med swar på propositionerne, sedan at af deras swar och
förslag af en kongl. secret:re giöres et, hwaraf blir et herdagzbe-
slut; hwaraf man kan weta, hwad uträttat. Sådant slut böre wi ok
nu haf:a, förän wi begära afresa. Uthan slut bör man icke skiljas.
Härutinnan måste alla ständren göra et. Låt os nu wänta, hwad
de andre ständer wilja göra, sedan de utlåtit sig haf:a något under
händren. På ridderskapetz bewilning står mycket, hwarmed de än
36 Bil. 9. En avskrift återfinnes i vol. I. 7, nr 87, Prästeståndets arkiv.
37 Tomrum i handskr. Se eljest ovan, s. 694.
38 Bör vara honom.
Protokoll
719
icke utkommit. Så länge wet jag icke, huru wi kunne almänt be¬
gära dimission.
Prof. Göding: Ansökningen kan göras under condition om
et wist slut. Doct. Steuch.: Låt os för allting icke hasta och
lämna wärket i sådan owisshet, at man icke wet, hwad man rest
effter. Allting bör gå ordentl. til. Tages afsked af kongl, huset, hål¬
les afskedzprädikan etc.
Doct. Svedberg: Wår mening är ingalunda at begära hem-
låf utan slut. Utan först slut och så hemlåf. Doct. Steuch.:
Elliest torde wi göra det wi ångre i alla wära dagar.
H. praeses: Skal opsatzen på bewilningen följa med supp-
liquen om hemlåf? Res. Kan innehållas, til des man ser, hwäd
andra stånd bewilja.
Doct. Steuch, påstod, at wi äntel. samhälligt med de andra
stånden afwänta äntel:t slut. Med prästerskapetz bewilning är in¬
tet39 bewändt, om icke de andre 2 stånden göra något ansenl:t.
Doct. Svedberg: Uti det opsatte förtahlet til bewilningz-
specification bör tilläggias, at den summan är bewiljad med de
wilkor och conditioner, som hwar och en sig betingat och i des
originalförskrifning stå. Ministerii Holmensis bewilning skulle slås
til stiffternas bewiljade summa, så blir den ansenhre.
Mag. Norlind: De begära få inlefrera sin bewilning å part,
emedan de erachtat remonstrera, at de utan orsak äro noterade,
såsom de der härtil uti contributionerna taxerat sig siälf:a. Hwil-
ket så mycket mindre skedt är, som de effterlefwat en rikzdagz af
sal. Kl. May:t och H:s Kongl. May:t approberat bewilning. Sedan
äro ock alle kyrkioherdar nyss tilkomne, förutan doct. Iser och
h. Lysing, och således icke kunnat taxera sig siälf:a.
Doct. Svedberg påminte åter om d:r Isers utlåtelse om de-
putatis öf:r banquen. Frågade, om doct. Iser war voterat af
samptl. dero til deputatum denna gång at sittia i banquen. Doct.
S p e g., doct. Steuch., plures sade, at de [t] ei war skedt.
Uthan oprepade doct. Svedberg, at h. praeses först utnämnt
doct. Molin, sedan sig, såsom senast begrepen i de affairerna, och
dereffter flera. Tilläde, at han för sin action med banquen kunde
icke wara deputatus, äntel. at ock deras bestälning i banquen an-
gådt d:r Isers sak; huru borde han dagel. afhöra protocollerna
deröf:r? Giorde en skilnad inter deputatos, som äro ständer, och
deras ombudzman; de förra äro principaler, the senare haf:a at
39 Orden bewilning är intet äro dubbelskrivna.
720
1710 års utskottsmöte
lefia effter principalens lag och göra honom räkenskap för sin
handtering.
Doct. S p e g.: Doct. Iser har icke ment h. doct. Svedberg. Doct.
Steuch.: Han må haf:a ment, hwem han wil, så är dok ei rätt
talat. Doct. Svedberg: D:r Iser är min wän, men i causa pub¬
lica har jag måst mehr anse skähl än wänskap, almän nytta mehr
än något privat. lag har måst hålla mig effter bästa samwete.
Superint. Rudén: Har harwid at förfråga mig, om deputati
af ständerna, som sittia öfwer banquen, ha jus arbitrandi öf:r ful-
mächtigerne. Doct. Steuch.: Den qva;stion är nu före i håf-
rätten. Superint. Rudén: Om d:r Isers sak inquireres nu i ban¬
quen, så borde han wara tilstädes. Doct. Steuch.: Non ut depu-
tatus. Mag. Rud[én].: Det är rätt, men man behöfde haf:a just
före det protocollet om Renstiernas sak. Resp. Det är den första
och angelägnaste saken der är och kan ei undgås. Doct. S t e u ch.:
Och ei wil jag säya om qvsest., som föresattes: om de som repra;-
senterat status och äro fulmächtige, böra göra räkenskap för stän¬
derna och deras deputerade. Ego affirmo. Jag med flera, som nu
sittia, wi äro status. Gud beware hwar och en at göra det wärket
af sig siälf och på sit egit answar. Doct. Svedb.: Gud beware
ock mig, men effter det är anbefalt, så göra wi det som status.
Doct. Steuch.: Härtil kommer, at ok ständerne och icke ful¬
mächtige äro guaranteurer för banquen. Ty böra ok de senare
göra de förre räkenskap, aldenstund dessa skola betala hwad bris¬
ter. Doct. Svedb.: Lefia intet fulmächtige öf:r dem den före-
skrefne lag, så kunna de ei annars än bli ständerna answarige.
Mag. Rudén: Jag tager mig icke deraf, ehuru at ok min sal.
swärfahr hade part i Renstiernas sak.
Hwarmed slötz session, sedan h. p r a e s. frågat, om icke alle
wore nögde, at project til suppliquen om afsked opsättes til mor¬
gon kl. 8.
D. 17 Maji kl. 8.
Consistorium satte sig, och opläste h. p r a e s. den til kongl,
senaten opsatte supplique om hemlåf. Frågade, om alla wore der¬
med nögde.
Doct. Steuch.: Jag har sagt min mening tilförne, at man
icke simpliciter bör begära afsked, utan anhållas först om slut.
Doct. Gezelius : Kunde införas, det man önskar, at detta
möte måtte komma til ett önskl:t slut, på det man måtte så få
hemlåf.
Protokoll
721
Doct. Steuch.: Om wi drage bort för wårt stånd, hwad wilje
sedan de andre ständer göra? Låt os höra, hwad de på ridder-
huset giordt.
R:ss praes införde den begärte mening om et godt och önskel:t
slut på ständernas förslag. Hwilken han opläste, och alla wore
nögde.
Doct. Svedb., Gez[elius], Steuch., h. prseses underskrift på
samptLe prästerskapetz wägnar. Och afträdde det secrete utskåttet
til ridderhuset, der de andre ständer ock församlade.
D. 18 Maji.
Förmiddagen war det secrete utskåttet af ständerna uti ridder¬
huset.
Efftermiddagen kl. 3 sammanträdde prästerskapet i consistorio,
ehuruwäl at många wörö borta.
Doct. Svedberg förde ordet i h:r prsesidis bortowaro. Uhr-
säktade h. prsesidis absentiam på en bestälning i S:t Clara. Sade
sig wara anlitat at förehålla prästerskapet, hwilka af de 8 i rid¬
derhuset nämde personer: generalmajor Duker, cammarherren
Eric Sparre, Fabricius, Cojet, Block, gr. Bonde, secret. Staube, de
wille utse och bifalla, at de utresa och upsökia konungen och ho¬
nom om landetz tilstånd berätta. Och utnämde de generalmajor
Duker såsom bekant i pålska wäsendet och de språken samt ok
om wägarna; Fabricius, såsom bekant af resor åth de orter; secret.
Staube, som en waker, lärd man och förfaren i staterna.
Inkom doct. Spegel, prseses, och discurrerade om hemlåf,
efter många mente, at ju längre wi blif:a här, ju swårare blir det.
The hade aldrig hördt sådan method, som nu företages. Elliest när
man swarat på propositionerne, plägar alt wara bestält. Nu hwar
gång man komme i ridderhuset, sättes nu af den ena, nu af den
andra nya propositioner, hwarpå swar begäres. Men emedan icke
äro ordentel. communicerade, antagna til deliberandum hos wårt
stånd, altså plägar iag sittia och tiga dertil. Ty som ståndetz tal¬
man kan jag icke swara för ståndet, så länge jag [icke] fädt in¬
hämta först prästerskapetz mening, ei eli. har wederbörlig betal¬
ning at deliberera derom. Hwar och en, som dessutom swarar och
talar, han får swara för sig.
Inkommo40 doct. Steuch.
Doct. Svedberg : Wore godt, om wi ju förr finge komma
40 överstr. doct. Gezelius och. Föreg, rad har ett NB i marg.
W — Prästeståndets protokoll
722 1710 års utskottsmöte
hem och söka at öf:rtala wära medbroder til bewilning, som wi
os påtagit, ehuruwäl de andre ständerna begära, at wi än wilja
dröja å 14 dagar och wänta närmare kunskap om konungens bi¬
stånd, förän wi skiljas åth. Men om det behof des, syntes nog, om
wisse deputerade blef:o qwar.
H:r praeses: Kongl, senaten har kallat os hit, har ok makt ]
at befalla os resa hwar til sit.
Inkom doct. Gezelius.
Doct. Molin: Om wi betänke orsaken, hwarföre ständerne
äro sammankallade, så är ännu intet slutel:n derwid än något
gordt. Wi äro hitkallade at få berättelse om fäderneslandetz bi¬
stånd och sedan at öf:rläggia om medel til des defension. Nu af os
som ständer äro medel begärte. Wi haf:a intet at gif:a, och nu
skole wi resa dermed bort och intet weta, huru det wil wara med |
wår defension. Ty rät så klok är jag nu om min defension och
tryghet, sorn jag war, när jag kom hit. Fäderneslandet bör intet
så lämnas.
Doct. Svedberg: Låt os resa hem at öf:rtala wära med¬
broder at bewilja, ändok jag despererar at winna dem thertil. Ty
de ha intet. Doct. Steuchius, doct. Molin: Det giöre wi
ok, desperere derom aldeles.
Doct. Steuch.: När wi få et slut, som en secret:re samman- ]
dragit af alla ständernas inlagda swar och förslag, och det alt är I
richbgt, så låt os sedan och icke förr tala om afsked.
Doct. Spe g.: Wi haf:e ingenting at mehr wänta effter, kunne
ei eli. mehr uträtta, än som skedt är.
Doct. Steuch.: Det kan wara essentialt nog, sorn för händer |
är och de andra stånden bedia och töf:a före.
Doct. Gezelius: Skulle så wara, kunde wara rådel:t, at j
wissa deputati blef:o qwar.
Doct. Steuchius: Wi böra intet separera os från hwar-
andra, ei eli. ifrån andre ständer.
Doct. S p e g.: Det ena ståndet har intet at föreskrift det and¬
ra. Doct. Steuch.: Bör dock ske med inbördes communication.
Aldrig har jag hördt, at det ena ståndet begärdt förlåf förän de
andra. Uthan de pläga alla på en gång taga afsked. Wi haf.e än
icke warit här så länge, at ju icke warit långwarigare samman¬
komster förr.
Doct. Spegel och doct. Gezelius: De andra ständren
synes haft en odieus materia före och wilja inwekla wårt stånd
med sig.
Protokoll
723
Deputati til banquen afgingo til sin bestälning, sedan öf:ens-
kommit war, at wissa utskickade afträda til böndren och berätta
dem, at bland andre förslag om medel är ok det opgif :it om kyr-
kiosilf:r och peningar, hwilket prästerskapet ei widare bifallit än
at wilja tala med församlingarne derom.
Superint. Rudén, mag. Tillaeus, mag. Collin, h:r Petrus Dalborg
af skickades i det ärende til bondeståndet.
Igenkommo med swar, at de tackat för communication; sade,
at der wore i kyrkorne litet at mista. Recommenderade til präster-
skapetz försorg, at kyrkiosilfr:t måtte bli förskont, som antingen
brukat til helig tiänst eli. lämnat til dödas åminnelse.
På gålfwet, när prästerskapet opträdt, remonstrerade h. prae-
s e s åter, hwarföre han sitter och tiger i ridderhuset wid de nya
propositioner, och sade sig wilja ock häräffter hålla samma ma¬
ner, hwarmed närwar:de doct. Gezel., mag. Rudén etc. wörö nögde.
D. 20 Maji.
Förmiddagen wörö deputati öf:r bancen på sin bestälning.
Kl. 2 efftermiddagen opträdde prästerskapet i consist:o. Waran-
de större delen borta.
Doct. Svedberg sade sig begärdt denna sammankomst, på
det han måtte berätta, det under det de förmiddagen wörö i ban¬
quen, kommit ifrån kongl, senaten betalning, at et utskått af den
deputation wille i kongl, senaten upkomma. Hwarföre han, doct.
Steuchius och doct. Molin opgådt, och at Deras Excellxers första
proposition war, at de hördt, det både prästerskapet och böndren
begära hemlåf, som kunde erhållas, efter det nödigt för deras äm¬
bete och konungens tienst, tå jag swarade, at wi wilje intet sking¬
ra os uthan skrif:a alt lika under, hwad som slutes, och at ingen
annan wår önskan wore, än at kongl, senaten och ständer wille
skynda på et godt slut, sedan prästerskapet giordt hwad dem an-
befalt och de kunna, i hwilket doct. Steuch, med mig ense war, at
wi ei resa hädan uthan slut öf:r det som uträttat är. Den andra
proposition war, at kongl, senaten stannat i den tanke, at skulle
tiltagas alla klåckor i riket, som mistas kunna och wändas til pen¬
ningar, och frågade os, hwad wi tyckte. Wi swarade, at wi intet
wörö beredde swara derpå uthan behof de i consist:o pleno först
öf:rläggas samt med böndren derom confereras.
Discurrerades något om det slut, som påstås at böra afwäntas
och underskrif:as. H. praeses betygade sig intet weta, hwad
det skulle wara. Sade, at wi reda giordt för mycket.
724
1710 års utskottsmöte
Om klåckorna togs til referendum in pleno cons:o.
Doct. Svedberg: Det bad jag ok kongl, senaten om, at
de wille låta sig föreläsa wår förklaring om kyrkiosilfret och
peningar, som icke än war skedt.
H. praeses opräknade några ogrundade explicationer på de
gl. swänska ord, som anföras i den utkomna tractaten, som heter
Dikmans Antiqvitates Ecclesiasticse.
D. 23 Maji.
Förmiddagen. Deputerade öfwer banquen wörö på samma sin
bestälning.
Efftermiddagen.
Kl. 3 infunno sig samptke prästerskapetz fulmächtige uti con-
sistorio, undantagande de til banquens öfwerseende deputerade,
som på äfwen denna tid dheröfwer wara måste. Wore dok deraf
i början af denna session några deraf tilstädes, som sedan til ban¬
quen afträdde.
R:d:ss praeses berättade, at riddarhusfiscalen kl. 9 förmid¬
dagen warit hos sig, utsänd af h. landtmarskalken bar. Cronhielm,
med begäran, at emedan prästerskapet ifrån senaste conference
icke hade låtit höra af sig, de wille forderligst låta weta sin mening
om dimission härifrån och tillika tydel. yttra sig om dagen, som
de dertil åstunda, wiljande Deras Excell:cer til den dagen, som ut¬
nämnd warder, wärket så lämpa, at slutet af denna sammankomst
samma dag fastställas och för sig gå må. Hrr p r a e s. tilläde,
hwad han förnummit om prästerskapet, näml:n at när de effter-
tänkt, huru snart detta målet effter deras förslag skulle kunna
slutas, de kommit at stanna deri, at det icke wille möjelrn låta sig
göra förän nästk[omman]de onsdag 14 dagar til. Mag. Ström,
sade, at onsdan, om hwilken termin är borgerskapet enigt med
ridderskapet.
H. praes.: Det sade fiscalen, at han ok warit hos borgerska¬
pet öf:r detta ärende.
Superint. Rudén: Är bäst lämna slutet til de terminer, som
ridderskapet föreslå.
H. praes.: Nu frågas allenast, om när hwar sagt sin mening
öf:r afskedzterminen, som Deras Excell:cer så gunstigt lämnat os
frihet at yttra os öf:r, antingen notarius skal muntel. berättelse
göra hos landtmarskalken om den mening, wi enhällel. stanna uti,
Protokoll
725
eli. om wi skole opsättia densamma skrifftel:n och således den från
os lefrera. Dy behagade närw:de först votera öf:r tiden och termin
til afskedet.
H:r K ankel: De högw. fäderna weta bäst, hwad ståndet
nyttigt är, ty hemställer dem utnämna termin. Jag önskar, at wi
finge et slut först med förnöjelse och så afskedades. Det är wist,
at jag och några med mig, som äro utom secreta utskåttet, kunna
ingenting uträtta här utan kunde uthan saknad dimitteras.
Mag. S v e b i 1.: De som bo som sådana orter som wi, der fien¬
den kan snart infalla, der han går i Östersiön, behöf:e förderl.
hemlåf. Elliest kunde wara lika mycket, om härmed utgingo
8:tta dagar.
Mag. Ström.: Som Deras Excelhcer finna, så kunde det ske.
Torde wära godt ju förr ju hälre, eller at det blir wid, som i rid-
derhusét projecterat war, til fredagen 8:tta dagar til.
Mag. Hagert: Kunde wäl en part resa bort och en part
blif:a qwar, om behof:es, at afbida slutet.
Doct. Gezel.: De warit i ridderhuset tilfredz med onsdag
nästk [omman] de.
Mag. Collin: Om onsdag nästk [omman] de lärer det wara li¬
ka nähr. Wi haf:a hördt, at ridderskapet föreskrifut os 2:ne dagar,
den nämde onsdagen och fredag 8 dagar til. Låt os bli wid den
sidsta, så kunde något hwar prästerne hemkomma at opwachta
stora bönedagen.
Doct. Lund: Hwad min person angår, så är stifftet i sådant
tilstånd, at jag intet kan bli hindrat at töf:a och bida slut. Ty jag
kan icke en gång för fiendens intrång komma tit. Hwad skähl wi
i wår skrifft om afsked ingif:it, är alt godt och geltegt. Likwäl
effter det effter de andre ständers förslag wil gå längre uth, än
man tänkt, och the sinsemellan derom ense äro, så är min oför-
gripel. mening, at wi accomodere os effter den dag för enighetz
skul och wänta än å 14 dagar. Wil det då ei komma til slut, så
må wi sedan nämna tiden. Om wi afbide tiden med den, så haf:a
de intet at säya på wårt stånd. Effter pingstewekan 1 eli. 6 mehr
eli. mindre kan wara lika mycket, när alt i enighet och til landetz
tiänst slutes.
Mag. Ström.: Wi wilja intet skiljas från de andra ständer,
men kunde medh slut skyndas och til den nämda dagen ske, wore
wäl.
H. praes.: Om slut sker i böndagzwekan, ei tilfälle til at göra
de ceremonier, som behof:as och wanl:n äro för böndagen skul.
726
1710 års utskottsmöte
Fördenskul, om det intet kunde ske om fredagen i pingstewekan,
så måtte det låta göra sig om måndagen näst dereffter.
Doct. Gezfelius] : Wår discurs härom är fåfeng. Ser intet,
hwad wi widare gore här. Wi haf:a giordt, hwad os är förestält.
Låt os begära slut til d. 6 Junii eli. måndagen näst effter pingste¬
wekan, så lämpe wi os så mycket wi kunne effter de andra stån¬
den.
Collin: Ständerna siälf:a haf:a begärt fredagen i pingst-
wekan, när wi sidst wore i hop.
Frågade h. praeses åter: Antingen skola wi detta muntel.
eli. skrifftel. berätta til h. landtmarskalken. Collin: Bättre
skrifftebn.
Hwarpå h. p r a e s. dicterade föhde til protocolls:41
Emedan prästerskapetz fulmächtige tilförnde haf:a uti sin un¬
derdånige supplique gif :it sin åstundan tilkänna, at et önskl:t slut
måtte med det snaraste göras på denna sammankomst och sina
skäl dertil oförgripel. bifogat, så hugnar man sig deröf:r hiärtehn,
at Deras höggrefl. Excell:cer täckas låta förmärka sin gunstiga
benägenhet til at skynda samt befrämja detsamma, hwartil wi lik-
wäl icke skulle fördrista nämna någon dag, så framt icke de andra
höga och wällåfl. ständer hade både i det secrete utskåttet och
jämwäl sedermera gifwit dertil anledning. Fördenskul beder wi
ödmiukligst, det icke med ogunst anses, at wi således yttra wår
ödmiukaste mening, at om något sätt möyeht är, b:te slut måtte
ske på fredagen effter pingst,42 ty om det skulle utdragas längre
och til43 wekan, som store böndagen infaller, så kan näpbn någon
af prästerna komma til sina församl :r och bewisa den tiänst, som
de åstunda och weta sig skyldige wara.44
H:r praeses berättade om controversen från Pernau emellan
prof. Bröms och Folker. Den senare blif:it suspect för noviteter
och blif:it instämd, fädt tiltahl af fac. theol. ibid. The tagit anled¬
ning af des disput. Pro licentia, som han hållit i Giessen. Jäm-
fördt des prädikningar, disputationer, collegia priv. Funnit con-
tinuation hos honom. Haf:r skrif :it höga öf:rheten til. Fädt swar
41 Med obetydliga skiljaktigheter återfinnes preses’ utlåtande i vol.
F. 2, fol. 42, Prästeståndets arkiv. Där heter det till slut: Denna skrifft
blef intet ingifwin, aldenstund riddarhussecreteraren gaf wid handen,
at de andre stånden kommit öfwerens, at onsdagen i weckan effter
pingeshögtiden md blifwa slutterminen.
42 Den i n. 41 cit. versionen: som är den Junii.
43 Ib. i st. f. til: in på följande.
44 Ib.: til at göra.
Protokoll
727
at taga des skriffter och examinera dem. Han wägrat gif:a dem.
Har begärt en formell process, at de wille föresättia de puncta,
som de skylte honom före. Derpå han wille swara. De tykt ei wara
enligt medh k[onunge]ns bref eli. sin föresatte process, när han
icke welat comparera, de dömt honom contumaciae. Derpå han
hitrest fädt communication af skriffterna, arbetat på förklaringen.
Prof. Bröms tykt, at det dröjer, begärt af kongl, senaten, at clerus
comitialis saken företager, och fädt resolution, att det bör så och
den afgöra. Effter det war res d[ivi]na et regia,45 holts nödig at
företagas. B. Spegel ursäktade sig derifrån.
Discurrerades om den owarsamhet, som i någras prädilcningar
denna tid blifwit anmärkt; särdeles påminte sig r:ss p r a e s e s
hafwa hördt en säya, at opus sacerdotis verbum Dei pure prsedi-
cantis est valde distinctum ab opere Sp. Sancti, och doct. Geze-
| 1 i u s, at han hade af twännes witnesbörd, det en annan sagt, at
om en intet wore föruth helgader, kan icke annat ske, om han
t aldrig så mycket läser Gudz ord, än at blir han wärre deraf. Hwil-
ket han skolat oprepat 2:ne gånger och slagit i prädikstolen der-
wid. Superint. Rudén sade sig hördt en prädika: Christum
satisfecisse pro peccatis qvidem, sed non qva sedificationem eccle-
sise. Och tyktes, at sådana saker borde närmare effterhöras.
R:ss praeses holt rådeligit, at äntel. wid detta möte giöres
på wederbörlig ort påminnelse om censura librorum edendorum.
Enkannerl:n om correctione exemplarium biblicorum, som bok¬
förarena nu testatim taga under händren, och skulle icke wara
otiänkt wid sådan påminnelse bifoga catalogum af åtskillige an-
stötel:e formulis, som finnas i wära nyare editioner samt ok andra
jtctQOQa'fiaoi, jämwäl ok af ostadig orthographie. Hwaraf h. prae¬
ses gaf flera prof.
Förestälte äntel. h. praeses, at Johan Brendz Lustegårdz
swänska version wore illa gifwen på swänska.
Praep. h. Ulmstedt ursäktade h. domprobsten Göding, at han
denna och flere gångor tilförne warit borta, berättande des siuk-
liga tilstånd, hwaruti han 1 weka eli. mehra häfftat, så at han
mäst warit sängeliggiande.
D. 24 Maji.
Förmiddagen war uthskåttet af de 3 ständer på ridderhuset.
45 Kan möjligen läsas res D[omi]ni et regni.
728
1710 års Utskottsmöte
D. 25 Maji.
Förmiddagen kl. 8.
Ep:us Scarensis ursäktade h. prsesidis absence för des
opaslighet skul och sade sig wara anmodad, denna gången före¬
träda des vices.
Q. Om icke prästerskapet deri wörö ense, at när nu k[yrkiJo-
silf:et tiltages til publici understöd, man ei bewiljar, det någon
rörer något af det, som consecrerat är eli. testamenterat. R. Wi
wilje bli wid wår förr ingifna förklaring öf:r bewilningen af
k [yrki] omedlen.
Q. At emedan Deras Excell:cer icke äro emot ständernas för¬
slag at affärda wissa til H:s May:t, om prästerskapet icke måtte
stå på sig och icke påtaga sig lika onus i resep:g:nes sammanskiu-
tande med de andra ständren. Ty först hafwa de andra ständerna
större och wissare inkomst, sedan är adeln och ridderskapet 4
gångor och borgerskapet 2 gångor starkare til talet än prästestån¬
det. Här begäras til resep:gar 15000 d. Mig tyckes, sade h. doct.
Svedberg, at wi icke kunna påtaga os mehr än V3 part emot et
annat stånd. Effter någon discurs stannade deri, at effter det an¬
går et så högwigtigt ärende, så wille prästerskapet af kärlek til
konungen tilse, om de kunde dertil bestå 4000 d:r kopp :t. Tilläde,
at h. biskop Spegel menar, at man til högsta för detta ståndet
kunde bewilja 4000 d., men at desse p:gar tages af den redan gior-
de bewilningen.
Och war clerus deröf:r ense.
Oplästes gouv. och gener. hh:r grefwe Magni Stenboks supplique
til ståndet, at ständren wille efftergif:a honom den skuld, för
hwilken han häfftar til banquen, wiljande lämna banquen sit hus
här i Stockholm, allenast des andre godz blef:e ograverade. Haf:er
den förtröstan til ståndet i anseende til den nyl. fäderneslandet
gorde tiänst i Skåne, som han ock wille än widare haf:a sit blod
ospard för k[onunge]ns och deras tiänst. H. biskop Svedberg
berättade, at des skuld til banquen war med capital och interesse
til 19000 r:d:r, men at det pantsatte huset war wäl så mycket, om
icke dubbelt mera wärdt. Lämnade til ståndetz betänkande, om de
wille taga huset i ställe för des skuld ell:r skänka honom altsam¬
mans och det af skrif :a i anseende til des goda giorda tiänst. För
sin dehl sade sig finna en swårighet at gif:a en general så mycket,
när man betygar sig ingen råd haf:a at gif:a konungen något. Men
underkastar sig Deras Högwörd:rs och deri mognare omdöme.
Tilläde, at deputati refererat detta til ständren, aldenstund der
Protokoll
729
något nu bortskänkes och banquen kommer sedan at brista, ständ¬
ren måste stå derföre och det ersättia. Ty haf:a deputati icke utan
samtl.s samråd häröf:r intet welat sluta.
Doct. Gezelius, doct. Lund: H. grefwen har sådan skänk
wäl förtiänt. Måtte dermed animeras, at han icke hädan afreser
ohugnad.
Prsep. Pet. Dalborg: Wore nog, at banquen tage huset i
betalning och lämnade andra des godz ograverade.
Mag. Sandman: At göra sådan skänk til en general est res
exempli.
Ep:us S c a r : s i s : Q. Wil icke ståndet påtaga sig ersättia
tillika banquens brist i detta måhl, der behof:es?
Mag. Collin: Wore wäl, om denna qvsestion refererades
til plenum consistorium. Här äro många borta.
Åter frågade ep :us Scarensis, om icke alle [wore] ense
deri, at denna skuld skänkes h. generalen. Och sade ingen tå wida¬
re deremot. Och wiste h. biskop Svedberg, at til den summans
betalning i banquen behöfdes icke mehra än at de som der peningar
haf:a, cedera 'U åhrs interesse, der banquen sig icke elliest bära
skulle.
Discurrerades, at borde man skynda på slut och afsked och låta
intet uppehålla detta mötet längre.
Q. Hwilken är i den deputation om crediters oprättande? Och
wiste ingen, och begärtes, at ständernes mötetz slut dermed icke
måtte utdragas. Andra mente, at den saken om contracter och mo-
nopolier, som hindra crediten, hörer til konungen. Andra åter, at
nöden har ingen lag, och at Deras Excell:r gif:it i secret proposi¬
tion der anledning til, tå de begära ständernes råd, huru fädernes-
landetz swårighet må ophiälpas.
Discurrerades om begrafningar, antingen de skola ske på gl.
eli. nya maneret, som kl. förord :r förmå, eli. på et särdeles och
modo intermedio, som de sig företagit här i Stockholm.
Och war clerus ense, at de hålla sig stricte wid kongl. förord:gar,
at eho som wil begraf :a sina döda, måste det göra antingen aldeles
på det gl. sättet eli. ok aldeles på det nya, i tysthet, utan persona¬
lier och sermon. Och tyktes bäst, at ok det senare skedde om da¬
gen, at unfly förargelser, som reda i Upsala är börjat. Doct. M o-
1 i n sade, at då warit want, at wid tysta begrafningar de få ring¬
ning och process, ehuruwäl ingen prädikan.
Taltes om hämmande på eder och swordom samt sabbatzbrått,
och wille prästerskapet enhällelm sådant förekomma.
730
1710 års utskottsmöte
H. doct. Molin proponerade 2:ne casus. Den första. At en
präst dricker sig drucken och gör mässefall en stor böndag. Q.
Huru praxis är i andra stifft at afstraffa en sådan? Doct. G e z[e-
lius] : Efter k[yrki]olagen, en sådan har misbrukat sit ämbete i
grofsta måtto. Måste suspenderas, aut in totum aut quoad tempus.
Den andra. En adelsman besof:r sin husjungfru. Ger skrifft på
at det skedt under ächtenskapzlöffte, men at derom äro de fören-
te, så at hon derpå ei talar. Hon k[yrki]otages som en fästeqwin-
na. Han plichtar för henne wid tinget som för et belägrat tiänste-
hion. Säyes, at pastor hafft collusion wid k [yrki] otagningen och
det giorda ingrep i k [yrki] olagen. Saken syntes böra angif:as på
högre ort.
Refererades om en gifftermåhlssak från Calmar stifft. Der
drängen tilstådt för prästen at wilja ächta pigan, som han belägrat,
men blif:it sedan afrådder samt wid tinget befriat från ächten-
skap. Res. Äro witnen dertil, at han låf:at henne ächta, bindes han
dok til fulbordan.
Ep:us Sear :sis berättade, at wore til at begära af minis-
terio Holm:si at icke tillåta studenter at prädika, utan de icke
opwisa deras biskopars tilstånd. Jag, sade han, påstår för mit
stifft, at ingen af Vestrogothis må släppas här på prädikstolen,
utan han icke har mit låf. Hwilket han begärte föras til protocoll.
Doct. Molin berättade, at a:ep:us och consist. Ups:se pläga
gif:a studenter af allahanda nationer effter föregångit prof veniam
concionandi, men uti stifftet, icke i Stock:s stad.
Taltes om en hop candidatis ministerii, som gå samma dag, de
prädikat, rätt wärdslige i kläder, som syntes oanständigt.
Mag. Nic. Brauner berättade om Åby pastorat i Calmar län,
huru capellan nu påstår lönen af hela församlm, tå tilförne en
del lämnatz til en adjunct wid moderkyrkian. Res. Måtte bli wid
första institution i det måhlet.
Lect. theol. prim. mag. Tillaeus inlade et memorial.
I. Huruwida h:r landzhöfdingar haf:a at befatta sig med k [yr¬
ki] omedlen, som äro bewiljade.
Prästerskapet wil gärna bli wid de betingade wilkor, at de medel
tiltagas medh wederbörandes samtycke och disposition, nemi. con-
sist:nes, prästerskapetz och församl:s.
2. Huruwida är at correspondera med hh:r landzhöfd:r om det [!]
lägenheter, som ei äro regale. Wi ha kongens bref, som ställer
capellaner expresse under biskoparnes disposition allena.
3. Om en pastor, som nu i åhr mistat sit wederlag, är plichtig
Protokoll
731
betala capellansp:m:hlslön in natura. Andra mente, at han må be¬
talas med 4 s:t t:n; andra, at man blir wid contractet.
4. Om officiariorum afbetalning.
Ep:us Sear :sis påminte, at ingen af prästerskapet reser
bort utan han icke befulmächtigar en annan i sit ställe.
Doct. Molin, som intet war tilstädes, när det taltes om gen.
och gouv. h. gref Stenboks begäran, anholt om underrättelse, hwad
härutinnan af tält blif :it. H. biskop Svedberg berättade ho¬
nom, at prästerskapet qua majorem partem bewiljat, at honom
des skuld i bancen skänkes, kunnande det intet wara så stor af¬
saknad, at der banquen siälf icke skulle kunna det bära, om alle¬
nast hwar och en som har peningar i banquen, cederade 1U åhrs
interesse.
Doct. Molin remonstrerade, at det wore betänkl:t för ful-
mächtigerna at göra sådan skänk, aldenstund det går löst på ens
annors peng. Romme bättre tider, och banquen wore i full gång,
wore det en sak. Wi äro intet komne och befulmächtigade at
skänkia til privatos något. Ei ell:r ha wi macht at gif:a bort and¬
ras medel.
B:p Svedberg, b:p Gezelius: Det är en af tald sak mel¬
lan större delen af prästerskapet, och major pars concludit.
Doct. Molin: H. gref:en är så hurtig, at han det intet begä¬
rer. Wore nog, wi cederade honom effter des begäran, och ban¬
quen för skulden behöllo huset, och begärade, at prästerskapet
måtte få votera häröf:r, effter en och annan det åstunda.
B:p Svedberg, b:p Gezelius: Det är en afgiord och
bewiljad sak och behof:es intet.
Oplästes en wanwetig students från Wästergötland supplique
om subsidio, at hålla sig wid surbrun.
Oplästes en b:d And:s Liungz supplique om ständernes inter-
position för honom emot h. generalfelttygmäst:s Siöbladz förtryck.
Res. Han kan om sådant söka kongl, råden.
D. 6 Junii.
Förmiddagen kl. 10 war secreta utskåttet af de tre ständerna
i ridderhuset.
Efftermiddagen kl. 2.
Kom prästerskapet tilsammans uti consistorio.
Discurrerades om den bewiljade återgifft til h. feltmarskalken
Stenbok af des skuld i banquen, huruwida prästerskapet den be-
732
1710 års utskottsmöte
wiljat. Mag. Holms protocoll af d. 25 Maji deröf:r oplästes, och
berättade h. b:p Svedberg, huru då passerat, nemi. at större
delen prästerskapet bewiljade. Fans rådel:t, at man utlåter sig
circumspect i detta måhl, emedan h. gref:en genom sin secrete¬
rare begärer extractum protocolli i detta ärende til sin säkerhet.
D:r Steuch., item b:p Bilberg, som effteråth inkom,
gåf:o nu sit samtycke til det som prästerskapet honom skänkt,
emedan de öf:r det ärendet i cons:o förr icke warit tilstädes.
Mag. Tillaeus erhindrade, hwad doct. Molin härom in-
wändt, nemi. at wi intet wore fulmächtigade at bortskänka något,
borde först communicera medh wåra medbroder derom. Sedan at
borde prsecavera os, at sådant icke drages in exemplum.
B:p Steuch., b:p Svedb.: Wore wi til alt fulmächtigade af
wåra medbroder, så äre wi ok til detta. För exempel haf:a wi intet
at fruchta. Sådana exempel af lika omständigheter komma sällan
igen, och när de komma, är tid nog at taga i deliberation.
Elliest syntes almännel:n nödigt, at summan, som skänkes, no¬
ga specificeras, samt datum på hwilket beräknande af denna skuld
ophörer, at den medh interesse icke effter datum kommer, der
nöden fordrar, ständerna til gravation. Och nämdes summan af
skänken wara mellan 18 och 19000 r:d:r eli. 30100 d. carol:r.
Påminte h. b:p Svedberg, at 3 personer kunde utnämnas
af ståndet såsom deputati i de nu warande 12 personers ställe,
som fulborda, hwad återstår i banquen, at man icke må oppehålla
dereffter flere än nödige äro. D:r Steuch.: Om wi gore wårt
bästa, wi som nu äro deputati, så skal effter denna weka icke
många syslor wara öfrige. Och om det blir, så må man sedan ut¬
nämna och befulmächtiga några.
B:p Bilberg begärde föras til protocolls, det han sagt här
och annorstädes, at om wi skola gif:a uth bewilningen, så kan
hwarken jag eli. mina medbroder påtaga os at betala dubbla con-
tribution.
Oplästes det som af protocollet extraderas skulle om skänken
til h. feltmarskalcken, så lydande.46
Doct. Molin: Jag säyer, som jag förr här och annorstädes
sagt: at jag har ingen fulmacht at gif:a bort något för en annan.
Och är at skilja mellan at gif:a publico något och skänkia til pri¬
vatos. Jag reserverar mig och mit stifft, at när det kommer at
46 Tomrum i handskr.
Protokoll
733
reparteras betalningen för de 19000 r:d til bancen, sorn nu andra47
äro bewiljade, at wi hwarken nu ell:r i framtiden stå derföre eli.
wilja haf:a någon dehl deruti. Wore capital uti banquen, så wore
det ingen nöd, men nu är bancens oförmögenhet mehr än bekant.
Låt ständerna betala public skuld tilbaka til banquen, som de förr
häffta före.
Giordes sammanskått til officiariorum afbetalning och de fatti¬
ga, af hwart stifft 12 carol., af superintendentier 8 carol., undan¬
tagande Gotland, hwarföre ingen betalte.
B:p Svedberg begärade weta, om prästerskapet wille wara
ense derom, at wid begrafningar, som kunna hemma i orterna
åstundas, man öf:ralt håller sig stricte antingen wid det gl. sättet
eli. det nya at begraf:a, och intet tillåter något intermedium. Res.
Och wore de deruti alla öf:rens, at de wille hålla sig stricte i alla
stifft effter kongens derom giorde förordning samt kl. senatens
bref och resolut., afgångit til Upsala i samma ärende, at begraf¬
ningar tillåtas icke at ske på något medelsätt uthan antingen effter
den [!] gl. eli. nya sättet at begrafia.
H. praeses förestälte, at effter prästerskapet komme at
skiljas, det wissa borde nämnas, som måtte afgöra controversen
emellan prof. Folker och prof. Bröms och hälst de som lägenhet
hade at blif:a här qwar. Utnämde altså b:p Billberg, b:p Gezelius,
b:p Steuch., b:p Lund, doct. Vitte, mag. Norlind, mag. Lutkeman,
mag. Humble. B:p Bilberg ursäktade sig, och syntes 7 wara
nog.48
Doct. Gezelius begärte, at prof. Bröms’ skrifft til hela colle-
gium måtte opläsas. B:p Spegel sade, at många reda hade läst
densamma. Och gik sin wäg.
Andra tykte, at han som nu för widlöfftig kunde då läsas, när
controversen med prof. Folker företages.
Doct. G e z e 1.: Denna skrifft är icke emot prof. Folker. Påstod
åter, at han äntel. läses.
Och opläste densamma not. mag. Schult.
B:p Svedberg: Q. Om biskopars barn i 4 och 5 led må få
låf begraf:as i deras förfäders graf:ar i choret. Res. Nej, icke barn
en gång.
Om prof. Folkers scripto discurrerades, och han borde nämna
personerne, som han håller suspect, emedan det kan hända, at
mången hålles suspect, som intet mindre förtiänar.
47 Urspr. af manga. Föreg, rad har ett NB i marg.
48 Jfr bil. 12.
734
1710 års utskottsmöte
B:p Svedberg påminte, at wiss dag måste anslås til proto-
colletz opläsande och justerande.
Extract af collegii ecclesiastici comitialis
protocoll, hållit i Stockholm d. 6 Junii
anno 1710.
Den 6 Junii, tå prästerskapet åter taldes wid om den banco-
skulden, som Hans Excellice h:r fältmarskalken och gouverneu-
ren, högwälborne grefwe Magnus Stenbock åstundade måtte ho¬
nom efftergifwas, och frågades, om icke det som reda bewiljat
war den 25 Maji, är så til at förstå, som borgerskapet sig sedan
uti secrete utskåttet tillika med största delen af ridderskapet och
adelen sig hade förklarat, at den summa, för hwilken stenhuset på
Blasiiholmen war pantsatt, som är mellan 18 och 19000 r:d:r,
skulle aldeles afskrifwas och såwäl capital som interesse ifrån
ofwanbemälte dag wara efftergifwit. Hwaröfwer prästerskapet sig
uthlät at wilja derwed förblifwa, lämnandes dem sin mening, som
sig någon annan hafwa reserverat.
Detta så wäl som alt det förra, som til protocollet hörer, wara
rätteligen effter tahl och swar författat, betygar
Johannes Schult
theol. fac. adj. & consist. eccles.
Ups. not. p. t. coll. eccles. comit,
notarius.
B I L A G O B.
1. Förteckning över prästeståndets ledamöter i sekreta utskottet.1
Hans Kongl. May:tz, wår allernådigste konungs,
samtl. härwarande råd hafwa för godt funnit att utsee effter-
skrefne af prästerskapet till det förordnade secrete utskottet,
som sig d. 6 April klockan 8 förmiddagen uti kongl, cantzelij-
sahlen läre hafwa at inställa, nembl.:
Doctor Haquinus Spegel.
Doctor Jesperus Swedberg.
Herr Johannes Bilberg.
Doctor Johannes Gezelius.
1 Prot. ovan, s. 556, 654. Orig. vol. F. 2, fol. 19, Prästeståndets arkiv;
påteckning prces. den 5 Aprilis 1710, kl. 3 pomerid.
Bilagor
735
Doctor Matthias Steuchius.
Doctor David Lund.
Mag. Olaus Nezelius.
Mag. Torstanus Ruden.
Doctor Georgius Wallin.
Doctor Matthias Iser.
Doctor Laurentius Molin.
Mag. Nicolaus Brauner.
Herr Andreas Gceding.
Mag. Daniel Norlind.
Mag. Constans Collin.
Mag. Andreas Rhodin.
H:r Johannes Huss. P. et p. i Bälinge[!].
Mag. Johannes Strömer.
Mag. Petrus Tillaeus.
H. Petrus Dahlborg.
Herr Johannes Ulmstedt.
Mag. Petrus Portinus.
Mag. Daniel Hagert.
Mag. Olaus Orstadius.
Mag. Georgius Helsingius.
Mag. Fredericus Bagge.
Mag. Daniel Suebilius.
Mag. Ericus Frickman. H. Matthias Köhler.
Datum Stockholm d. 5 april 1710.
Axel Julius de la Gardie. F. Wrede. Carl G. Gyllenstierna.
G. Falkenberg. Carl Gustaff Frölich.
Knut Posse. Arwed Horn.
Jah. Schmedeman.
Secrete utskottet af prästerskapet.
2. Jesper Svedbergs tal till adeln den 5 april 1110?
Högwelborne herrar grefwar och friherrar,
ädle och welborne herrar, gunstige och
högtährade herrar och gynnare.
2 Prot. ovan, s. 556, 654. Orig. (egenhändigt), vol. F. 2, fol. 27, Präste¬
ståndets arkiv. Annat ex. (även egenhändigt) i Adelns riksdagsarkiv,
Mötet 1710, Protokoll och handlingar, bil., fol. 114 f., RA. Jfr avskr.,
bilagd Schults prot., vol. A. 10, fol. 91, Prästeståndets arkiv.
Mitt tal til thet
höglofl. ridda-
reskapet i
Stockholm, när
ther helsningen
aflades af mig
ifrå prester-
skapet d. 5.
Apr. 1710.
736
1710 års utskottsmöte
Matth. 12.
Ps. 119.
Emädan Kongl. Maijitz, wår allernådigste konungs, stenders be-
fulmechtigade utskott til en herredag är, uppå Theras höggrefl.
Excell:ciers kongl, rådens gottfinnande och i kongl, namn utgifne
befalning, här i Herrans namn sammankommit; så fordrar prester¬
skapets skyldighet at här wisa sig för thet höglofliga riddarsltapet
til at afleggia en tienst- och wenlig helsning, jemwel at betyga
thess stora fägnad öfwer thet högloflige ridderskapets goda wel-
stånd. Önskande innerligen, at Gud alssmechtig techtes yttermera
och framgint thet höglofliga riddareskapet alt gott tilskynda, uti
alt gott förmera och welsigna. Är och presterskapets innerliga
önskan, thet och hwars och ens önskan lärer wara, at Herren
Zebaoth, som är stor i råd och mechtig i gerning, wille i nåder
biwista wår sammankomst. Och thet theste hellre, som wi billigt
påminnoms, thet wi hafwe til at giöra rekenskap före för wår
herredags werff och förrettning. För Sweriges rikes hemawarande
inbyggiare, ehwar the ock bo norr eller söder, öster eller wester.
För Sweriges stora konung, som är en enwold konung. Och för
himmelens och jordennes Herra. I så beskaffat mål önskar pres-
terskapet, önskar hwar rettsinnig, och hwar och en effter sitt fång
och emne här så tencker, så talar, så råder och så sluter, at när
han hemkommer, hans medbroder och medundersåtare motte
möta och umfamna honom med idel tacksäijelse och idel wel-
signelse. At konungen, tå han hemkommer, thet wi af hiertat
önske snart ske motte, kallar thet alt gott och finner ther nådigt
nöije wid. At Herren Gud, hwars Son sade: För hwart och ett få-
fengt ord, som menniskiorna tala, skola the giöra rekenskap på
domedag, motte på domedagen intet kalla oss för sin strenga dom
för något wårt herredags tal eller gierning. Nu äre wi menniskior
swage och syndare och fele i mong stycke; så är säkrast i så wår-
dande ährende trygga oss wid goda rådgifware. Hwar får man
them? Och hwilke äro the? Jag hafwer lust, säger konung David,
til tiri witnesbyrder: the äro mine rådgifware. Och när brödren
Moses och Aharon, effter Gudz förordning, styrde och rådförde
Israels folck, och the them lydde, tå gick thet wel til hos Gudz
folck. Presterskapet befaller för thet öfriga thet höglofliga riddar -
skapet i Gudz nåd. Och förblifwer thet höglofliga ridderskapet til
all tienst, tro, heder och förbön städze så beredwilligt som
skyldigt.
Jesperus Swedberg.
Bilagor 737
i
3. Prästerskapets betänkande angående sekreta utskottets förslag
den 18 april 1710 om medel till krigshjälp.3
1
öfwer de förslag, som d. 18 Aprilis äro uti riddarhuset af secre-
te utskåtten proponerade, är detta presterskapets oförgripeliga
mening.
Anbelangande
I. At thet silfwer och the reda penningar, som i kyrckjorna kan
nu finnas och icke behöfwes til gudstjensten, måge lemnäs publico?
R. At der sådana medel finnas och kunna umbäras, måge de
wäl lemnäs publico, doch med thesse wilkohr: 1. At thet skeer
med consistoriernas, kyrkjöherdarnas och församblingarnas sam¬
tycke. 2. At thet som är gifwit til åminnelse effter någon dödan
må icke utgifwas, emädan näpligen någon wil tå hädaneffter til
kyrkjan något förära. Ellies äro kyrkiornas medel mest utlänte
åth then fattiga almogen och kan uti hastighet icke indrifwas.
II. At de som i dessa åhren niutit sin fulla lön, måge gifwa
halfwa lönen tilbakars?
R. De som hafwa niutit sin fulla lön, hafwa och gifwit contri-
bution deraf och utståt andra beswär, så at the fögo meer och
kanhända mindre än en halfdel hafwa behållit.
III. Om jouveler och trophseer icke kunna pantsättias och för-
sälias?
R. Detta är en saak, som presterskapet icke dristar befatta sig
med utan lemnar thet kungl, senatens behageliga omdöme.
IV. At alla, som äga penningar i banqven, måge göra försträck¬
ning med bancosedlar, hwilcka skola gälla som reda penningar?
R. När de deputerade hafwa gjordt berättelse, huru med banco-
wärket tilstår, wil man sig öfwer detta förslaget sedan yttra.
V. At de som i många åhr genom wissa contracter niutit stora
fördelar uti sina compagnier, skola förskiuta något ansenligit, så¬
som til 5 å 6 tu:or gull?
R. Presterskapet önska, at de som niutit särdeles förmåner,
måtte och wid denna almänna nöden deraf til det almena bästa
något contribuera, men fogeliga måste the thertil öf:rtalas och
icke på annat sätt strängas.
VI. At alle de som äga redbara medel i sit förwar, skola på the-
ras samwete gifwa sådant tilkänna, så kärt dem är at anses för
redelige undersåtare och icke såsom de der hålla med fienden.
3 Prot. ovan, s. 585 f., 679 ff. Avskr. vol. I. 7, nr 83, Prästeståndets
arkiv.
47 — Prästeståndets protokoll
738
1710 års utskottsmöte
R. Contributionsplacatet innehåller nästan sådant, ty lare hwar
redelig man ställa sig det til underdånig effterrättelse, så wida han
förmår.
VII. At de som äga öfwer 500 lod silfwer, skola det öfriga lef-
werera til banqven effter 1 d:r silf:r m:ts wärde för hwart lod,
hafwande på ständernas försäkring at med tiden wänta betalning
derföre af ständernas contributioner?
R. Den som har något silfwer at umbära och wil det almänna
bästa wäl, lärer gärna lemna wid detta almänna trångmålet, hwad
han kan mista, allenast at derwid observeres; 1. At förgylt och
oförgylt silfwer ej blifwer lika räknat. 2. At the sorn på sådant
sätt något förskiuta, måge som andra, the ther något hafwa utlånt
til kronan, niuta någon underpant.
VIII. Om the metallstycken sorn blefwo gutne i drottning Chri¬
stinae tid, kunna, så wida de äro obrukelige, komma at opmyntas?
R. Om kongl, råden finna det förswarligit, tycka presterskapet
för sin del det wara nyttigt.
IX. At de som hafwa pantegods, lemna antingen it eller halfft
åhrs ränta åt konungen eller moderera interesset så, at de sorn få
6 pro cento, låta sig nöja med bancointeresse 4Mi pro cento?
R. Är til önskande, at man kunde öf:rtala panthafwande at be¬
hjerta landets beträngda tilstånd och gifwa härtil deras samtycke.
Eliest hwad prästerskapet i synnerhet widkommer, så ehuruwäl
fattigdomen är stor, at mången af them icke lärer kunna utgöra,
hwad som redan pålagt är, likwäl för den almänna nöden och fa¬
ran skull utlofwa the som något hafwa at tilgå, och om the få
njuta theras wanliga inkomster, til at göra någon särskild und¬
sättning och contribuera derutaf antingen i penningar el:r spanne-
måhl, hwad the effter theras förmågo kunna åstadkomma, wiljan-
de consistorierna påtaga sig at sökia öf:rtala deras hemmawaran-
de medbroder och presterskapet dertil, doch med förbehåll at
denna friwilliga afgifften utgöra, när deras lägenhet och wilkohr
det någorlunda tilsäger, at icke någon må blifwa strängder öf:r
sin förmågo, och at det må blifwa en gång för alla; samt at the
andre ständer äfwen thylikt hwart och en effter sina wilkohr be-
wilja.
X. At then holsteineska staten måtte kunna til sin ort transpor¬
teras?
R. Thetta bör lämnas Hans Kungl. May:t, som utan twifwel är
then unga hertigens höga förmyndare och hafwer sina ordsaker,
hwarföre han här i rijket skal upfostras etc.
Bilagor
739
XI. At the som hafwa hafft sådana ämbeten, som angåt medlens
administration, kunna giöra sådan reda, at man må see, om icke
några medel äro inbrachte och behålne.
4. Jesper Svedbergs tal på riddarhuset om bankodeputerades
val, den 20 april 1710.4
Såsom jag är af thet wyrdiga presterskapet utsedd och anmodad
at jemte flera biwista bancoöfwerseendet, och i anseende til bis¬
kopssätet blifwer theribland wårt stånd then fremste; så förmodar
jag, at ingen reknar mig til någon last, at jag talar, som thet ähren-
det angår, när nöden thet så fordrar. Emädan jag ther war en de¬
puterad åhr 1700, 1701, så kan jag med någon större wisshet och
säkerhet tala i thet ährendet. Och är thetta jag nu kortteligen wil
säija, med förmodan, när thet grundar sig på skiäl och rettwiso, at
thet motte gunstigt hördt och af sådana wisa och rettvisa herrar
och män bifallit blifwa. Uti hwad slett tilstånd banken war åhr
1700, tå kriget först begyntes med Danmarck och sedan med the
flera, är bekant. Man lopp tå med bancozedlarna på gatan och
böd them ut för halfwa werdet, hwilket förorsakade stenderna at
i underdånighet förestella Hans Kongl. M:t bankens släta tilstånd
och hotande undergång. Tå Hans Maij:t för rikets welstånd, som
intet litet theruppå beror, at få tilgå reda medel i banco til rikets
förswar effter 1686 åhrs rickzdagsbeslut, jemwel ock för hwars
och ens egendoms säkerhet, som thet hafwer på god tro ther in¬
satt, i nåder monde bifalla, at deputationen må ske; och monde
entehgen med sin kongl, myndighet och bref sa styrckia wercket,
at thet begynte få lif igen. Finnande deputerade, som ther uppå
wederbörandes richtiga och mogna wahl, uppå sin ed och sam-
wete suto, bancen så swag, at han låg i lägerwal och i siälatoget.
Men igenom herrar deputerades flitiga, försichtiga och alfwarsam-
ma bearbetande kom man thertil, at man såg, hwadan then stora
olägenheten kommen war. Rögde så then först ur wägen. Och se¬
dan stelte alt på then fot, som wara borde. Hwarigenom banken
innan kortt kom sig så före, at the icke allenast fingo sina interes-
ser och capitaler utan kunde ock ansenligit förstreckia til privatos
■
I
4 Prot. ovan, s. 690. Orig. (egenhändigt) vol. F. 2, fol. 27 f., Präste¬
ståndets arkiv. Jfr avskr., bilagd Schults prot., vol. A. 10, fol. 91 f., Präs¬
teståndets arkiv.
Mitt tal på
riddarhuset om
bancodeputera-
des wahl, d. 20
Apr. 1710.
740
1710 års utskottsmöte
och til konungens och ricksens tienst. Ja, thess credit tog så til,
at ock fremmande förtrodde sina medel therinn. Och banken, som
förr ei betalte 100 dahl. k:m., hade innom några åhr werfwat sig 50
el. 60 t:r gull. At komma til thet endamål, hwarföre jag thetta talar.
Nu är åter banken blefwen swag igen: så swag, at ther jag än hade
ther etthundradetusende rickzd:r, så kan jag theraf intet betala
ettusende dahl:rs giell. Så swag, at then ther moste til sitt fäder-
neslandz tienst upsettia knecht, dragon eller ryttare, han får intet
gå och taga af sina redbarasta medel i banco thertil, utan mongen
moste med suck och qwidan see sig hafwa blott papper i hendren.
Änkior och faderlös [a] barn, som mente sig ther hafwa en brödpen¬
ning, moste nu begiuta bancozedeln med tårar och äta tårabröd.
Ty är ock nu wisseliga en stendernas deputation af nöden, så wel
som förr. Tå är högst af nöden at taga i acht the try reqvisita,
som böra wara i en deputando.
1. At han förstår wercket. 2. At han sielf hafwer något capital
i banco. 3. At han intet motte wara interesserad: thet är, wercke-
Iigen befunnen en sådan, som banken hafwer action och rette-
gångssak med, och är således bankens wederpart och skademan.
I anseende thertil är frågan: när nu wåhlet skal ske, må man icke
öfweralt i alla try stånden hålla sig noga wid thessa try reqvisita?
Enkannerliga wid thet sidsta, som jag håller före thet förnemstä
och angelägnaste: at intet taga then som banken hafwer funnit
skadat wercket och werckeligen therföre är til retta förd, ei heler
thess nära anhöriga och adhserenter. Ty skulle then komma, så så-
ge then alla deputerades, på theras ed och samwete giorda deli-
berationer och beslut, och wore then således lenger ingen enkel
wederpart som förr; utan banken nödgades wisa honom alla sina
hemligheter, som under ed och sigil allenast them komma at wisas,
som såsom deputerade sökia förswara banken emot sådana sina
skadesmän. Ja, ock banken nödgades hysa och befrämja sin egen
fienda til bankens oundwikeliga undergång. Och tå skulle wi, som
hafwa hafft i följe med oss hit allas welsignelse, lada öfwer oss,
när wi hem komme, allas suck, qwidan, gråt, tårar och förbannel¬
se; lada öfwer oss konungens onåde och blifwa answarliga, hwi ett
sådant dyrt Sweriges klenod är igenom wårt ögonskinliga och
handgripeliga wollande förlorat wordet.
Jesperus Swedberg
biskop i Skara.
Bilagor
741
5. Projekt till prästeståndets svar pä den sekreta propositionen.5
Utkast til presterskapetz swar uppå then secrete propositionen.6
At Theras grefl. Excellxer, som hafwa behagat omständeliga
låta os föreställas wäre fienders store macht och skadelige upsåt,
riksens å alla sidor betungade tilstånd och the många medels
högsta nödwändighet å alla sidor,7 som til almänt förswar behöf-
wes, måge få en skyndesamt och, så wida möijeligit är, nöijachtigt
swar, så hafwe wi prästerskapetz fulmächtige effter wår ödmiuka
skyldighet och wårt bästa förstånd efftertänkt.
1) Hwad wi uti det secrete uthskåttet hördt af en och annan
talas om dessa angelägna är ender, förnimmandes någre högeligen
önska:
1. At commerciernes frihet måtte befrämjas och somlige mono-
polier, manufactorier, compagnier etc. efter handen genom kongl,
myndighet uphäfwas, emedan det synes wara at den almänne han¬
deln til större hinder än nytta och8 den ansenlig fördehl, som nu
säyes stanna hos någre få, kunde sedan flyta till månge, som deraf
sin näring skulle hafwa. Men som wi det wärket intet förstå, så bör
os billigt lämna thet uti andras omdöme, som uti sådant förfarne
äro och hafwa sedan9 H:s Kongl. Mayrts nådige förordningar bätt¬
re kunniga.
[2.] Är ock wid handen gif:it, at den påbudna contributionen
skal kunna i någre stycken ännu förhöjas; men oförgripel:n synes
det då wara tid nog til at giöra någon tilökning, när man befinner
det altsamman kunna richtigt, tidigt och fulleliga uthgå, hwad
som reda är pålagt wordet.
3. Är ock nämdt, at man skal taga store pänningesummor til
Iåns,10, hwilket måste ske, antingen hos Kongl. May:ts egne under¬
såtare och sielfwa riketz inbyggiäre, det Iikwäl widare behöfwer
öfwerläggias,11 om detsamma är giörligit, och om12 så store medel,
5 Vol. A. 3, fol. 93—97, Prästeståndets arkiv (bland 1660 års riks¬
dagshandlingar). Konceptet är av Schults hand, ändringar och tillägg
av Spegels. De senare angivas i noterna (Sp.), medan Schults version
återges i texten.
6 Rubriken är av Spegels hand.
7 Orden d alla sidor ha överstrukits.
8 Sp.: bettre skulle drifwas om (orden til större hinder än nytta och
äro överstrukna).
9 Sp.: sig (i st. f. sedan).
10 Sp.: och the almänna tarfwer thermed fylla.
11 Sp.: först.
12 Sp.: at (i st. f. och om).
742
1710 års utskottsmöte
som nu behöfwas, äro här at tilgå; sedan om det är nyttigt, at
Kongl. May:ts gods och räntor skulle hos H:s May:ts egna under¬
såtare pantsättias, hälst emedan de wanlige inkomster blifwe13 för
staten åhrlin minskade och riket sålunda märkelrn förswagat;14
någre förmögne kunna sig derigenom rikta, men de15 andres trång¬
mål kan16 på det sätt intet lisas: som det derföre17 säyes i andra
länder18 wara19 owanligit at läna sin öfwerhet något uppå pant
och interesse, så synes thet ock wara så swårt,20 som om21 barn
på sådant wilkor wille22 läna något åth23 fader och moder.
Skal man ock24 taga något til läns hos främmande, antingen
hos25 republiquer och städer eller hos26 förmögne personer, så27
synes det28 fordra et moget29 efftertänkiande, om det icke i fram¬
tiden kan blifwa så farligit som gagneligit. Ty uthan Kongl. May:ts
eget behageka samtycke och nådiga förordning weet man icke, om
ständerna kunna sig dertil fördrista, och de som något30 lån bru¬
ka bewilja, pläga fordra mycket starke förskrifningar, mycket31
stricte terminer och store hypotheqer uti land eller städer, hwaraf,
thet förfarenheten witnar, allehanda widlöfftighet är åffta op-
wuxen, som nogsamt kunnigt är, tå Gotland, Skåne, Finland etc.
fordom hafwa warit förpantade.
Emedan wi då wid detta ofwannämde finne sådane swårheter,
som wår enfallighet kan hwarken häfwa eller uthreda, så hafwe
wi os emellan tykt detta wara H:s Kongl. May:t, wår allernådigste
konung, behageligast, för os och wära medbroder förswarligast
och kanhända för samptlie ständerna rådsammast wara32 at33
ls' Sp.: tå.
14 Sp.: ty fastän.
15 Sp.: förkofra, sd kan docli (i st. f. rikta men de).
16 Ordet kan är överstruket.
17 Sp.: utan snarare förökas; thesutan (i st. f. som det derföre).
18 Sp.: sådant.
19 Sp.: sd.
20 Orden så synes thet ock wara sd swdrt överstrukna.
21 Sp.: thet är at i st. f. om.
12 Ordet wille överstruket.
23 Sp.: sin.
24 Sp.: eller och (i st. f. ock).
25 Sp.: hela.
26 Sp.: särskildte.
27 Sp.: men äfwen thet (i st. f. sd).
28 Sp.: och (i st. f. det).
29 Ordet moget är överstruket.
89 Sp.: stort.
31 Ordet mycket är överstruket.
32 Ordet wara är överstruket.
33 Sp.: hörsamlm.
Bilagor
743
hålla sig wid rikzdagzbeslutet, som giordes åhr 1686, och i någre
följande stadfästes, så at å Kongl. May:ts wägnar antingen uti
denna bancen ell:r annorstädes tages til läns hwad som tarfwas
til riksens förswar och krigets fortgång, och at ständerne effter
handen detsamma genom contributioner betala, så wida de någon¬
sin förmå: men som Kongl. May:t med åtskillige sina nådige för¬
säkringar hafwar täkts taga bancen i sin mäktiga hägn och be¬
synnerliga omwårdnat, så förmodar man wist, at det ärendet blif-
wer altid af wederbörande så wahrsamt handterat, och fides pub¬
lica icke warder bruten och et så dyrbart wärk omkulkastat; we-
tande hwar och en, at om bancen skulle blifwa aldeles uthblåttad,
så at hwarken främmande ell:r riksens inbyggiare kunna få sit
åhrliga interesse och sina medel någorlunda fridt disponerade, så
förmå hwarken nuwarande ständer eller deras effterkommande
sin åtagne försäkring34 fulgöra fördenskull5
Men emedlertid effter det är gunstigt tillåtit, at man uthi detta
mötet må framföra något skäligit förslag til en nödwändig36 und-
sätning uti en så stor trångmåhl37 in prsesenti hoc periculo et ur¬
gente necessitate,38 så hafwer wäl prästerskapet efftertänkt et och
annat, doch hälst önskat sig kunna opfinna något30 medel, som
kan wara almänt, billigt, görligit, skyndesamt och oswikeligit, och
sådant menar man detta wara:
1. At en wiss pänning gifwes af hwar och en eldstad uti alla
huus, intet undantagande, uthan hospitaler och andre siukstugor,40
hwillcen pening åboen uti de publiqvé husen men ägaren uti de
private, innom en kort termin, effter en rätsinnig proportion, läm¬
pade effter41 hwart och et stånd,42 riktigt bör betala.
2. Eller at hwar och en, som Gud hafwer med någon egendom
i löst eller fast wälsignat, gior et friwilligt samskått, det ware i
pänningar eller spannmåhl, och redel:n effter sit christeliga sam-
34 Sp.: tilbörligen.
35 Sp.: och it sådant werck igien uprätta (i st. f. fördenskul).
30 Sp.: och ofördröjelig.
37 Sp.: till en sd när för ögonen swåfwande fara (i st. f. uti en sd stor
trångmåhl).
38 Orden in prcesenti hoc periculo et urgente necessitate äro över¬
strukna.
39 Sp.: sådant (i st. f. något).
40 Sp.: samt ryttare och knechtetorp, jämwäl och oskatlagde torpares
boställen.
41 Sp.: thet år, efter (i st. f. proportion, lämpade effter).
42 Sp.: stånds wilkor (i st. f. ständ).
744
1710 års utskottsmöte
wete, såsom43 en nödwändig44 krigshiälp, afstår och45 uti det för
hwar och en närmaste ränterijet46 aldresenast til pingsthelgen le¬
vererar, wiljande47 nu prästerskapet lämna en liten förtekning på
det som hwar och en48 förmår til49 undsätning åstadkomma,50
dok med detta wilkor och förbehåld at
1. Hwad som nu utaf en fri wilja och51 godt hiärta af hwar och
en kan denna gången göras,62 aldrig hädaneffter drages til sådant
exempel, som kommer dem53 nu lefwandom eller deras64 poste-
ritet till55 beswär.
2. At hwar och en utaf prästeståndet, när han uthgiör de wan-
lige och bewiljade contributioner, må hädanäffter åhrlin56 och
wärkelin niuta och67 disponera sin i nåder tilordnade lön, ty det
wore58 elliest nu59 altför swårt60 och blefwe omsider61 omöyelit at
umbära så det ena som det andra.62
Doch är thetta intet annat än it wälmeent och enfaldigt förslag,
hwaraf som wi ödmiukeligst önske, at Theras grefl. Excellier
måtte finna it behageligt nöje, så betyge wi os thermed icke tänka,
thet wi63 wilia os emot the andre ständer os förgripa, mycket
mindre wägren något föreskrifwa, utan gerna see, at andre som
bettre, drägeligare och säkare utwägar weta, täckes them wid han¬
den gifwa, försäkrandes, at ändoch wår oförmögenhet är så stor
som wår förfarenhet i sådane mål är ganska ringa, så skal likwäl
wår kärlek och omwårdnad för fäderneslandet altid befinnas så
43 Sp.: thet är til (i st. f. såsom).
44 Sp.: högnödig (i st. f. nödwändig).
45 Sp.: en wiss summa förläner samt (i st. f. afstår och).
46 Sp.: penningarna.
47 Sp.: men spanmälen til nästkommande Septembr. uti närmaste
magazin levererar, wiljande (i st. f. levererar, wiljande).
48 Sp.: af the härwarande.
49 Sp.: sådan.
50 Sp.: och sedan hwad som af stiften kan förmodeligen bewiliat
blifwa.
61 Sp.: it.
62 Sp.: skal.
53 Sp.: os (i st. f. dem).
54 Sp.: wår (i st. f. deras).
55 Sp.: thylikt.
56 Sp.: niuta.
57 Sp.: få (i st. f. niuta och).
58 Sp.: blifwer os (i st. f. wore).
59 Sp.: icke allenast (i st. f. nu).
60 Sp.: utan.
61 Orden blefwe omsider äro överstrukna.
62 Sp.: lönen och äntå gifwa skatt och contribution (i st. f. sä det ena
som det andra). — Det följande slutavsnittet är av Spis hand.
63 Orden tänka thet wi äro överstrukna.
Bilagor
745
ömm och redelig som någors wara kan; hwaremot wi uti diupeste
wördnad äro förwissade, at Hans Kongl. Majit, wår allernådigste
konung, som wil genom sin nådiga hägn hafwa64 the andre sina65
ständer wäl behållne,66 täckes och67 läroämbetet nu och framgint
wid macht hålla, så at thet icke må af brist och trångmål undergå
eller i altför stort elende och föracht råka.
6. Prästeståndets svar på allmänna och sekreta propositionerna.68
Underdånigt swar uppå then almänna såwäl som then
secrete propositionen.
Ändock Kongl. Maijits trogne undersåtare och ibland them wi
uthaf prästerskapet fullmächtige icke hafwa wid thenna samman¬
komsten kunnat niuta den glädien, hwilken wi i timmelig måtto
billigt skatta för then aldra största, at få se Hans Kongl. Maijit,
wår allernådigste och älskelige konung, på sin thron och inför
Hans Kongl. Maijit betyga wår underdånigste wördnad, så hugne
wi oss lickwäl hierteligen theröfwer, at Theras höggrefl. Excellen-
cier, som uti Kongl. Maijits höga namn oss till detta mötet guns¬
tigt sammankallat, hafwa behagat:
I. Gifwa oss then önskeliga och säkra efterrättelsen, at Hans
Kongl. Maijit, wår allernådigste konung, utur så många farlighe¬
ter genom Gudz mächtiga beskydd befriad, är icke allenast ifrån
fiendernas grymma wåld och blodtörstiga försåt lyckeligen und¬
kommen utan befinnes och nu wid fulkomlig helsa och wälmåga,
blifwandes ibland och uthaf sielfwa christenhetenes fiender tur¬
64 Sp. har ändrat wil — hafwa till gerna wil, at.
65 Ordet sina är överstruket.
60 Sp. har ändrat wäl behållne till uti wålmågo tiltaga.
67 Sp. har ändrat och till jämwäl.
68 Prot. ovan, s. 598, 693. Orig. (av Holms hand, egenhändigt under¬
tecknat av Spegel) i Adelns riksdagsarkiv, Mötet 1710, Protokoll och
handlingar, bil., fol. 209—216, R A. En avskrift återfinnes i Riksdags-
acta 1710, Prästerskapet, fol. 1—8, en annan i vol. F. 2, fol. 21—26,
Prästeståndets arkiv. Avskriften i Riksdagsacta har följande påteckning:
D. 25 April 1710 är det wid ständernes deputerades af det secrete ut¬
skottet af h. biskopen doct. Spegel upläsit i rådet men sedan dagen effter
skriffteligen ingifwit, warandes originalet återlefwererat, sd at det som
angår secrete utskottet md conjunctim blifwa under skrifwit af alla
ständerne. Avskriften i vol. F. 2 avslutas med Uppå samtl. prester¬
skapets wägnar i st. f. På presterskapets fulmächtige utskdts wägnar.
746
1710 års utskottsmöte
karna med större wördnad betiänt och upwachtad än månge
christne, som nu till Hans Kongl. Maij:t et fienteligit sinne bära,
skulle wilja eller tänkia; hwilket alt wi med en innerlig frögd och
tacksäijelsse ärkänne för en serdeles Guds nåd och styrelsse, fat¬
tande theraf then wissa förtröstan, at Gud som hafwer warit med
wår nådigste konung i så margahanda nöd, wil i rättan tid taga
honom therut och låta honom till stor äro komma.
II. Hafwer thet täckts Theras höggrefl. Excellencier omstände-
ligen föreställa oss såwäl som thet öfrige fulmächtige utskottet,
huru farlige rådslag och wåldsamma förfatningar åtskillige Hans
Kongl. Maij:ts fiender hafwa tagit sig före, så snart the förmärkte
thet blodiga och olyckeliga slaget wid Pultawa till then swenska
krigzhärens undergång wara öfwerståndit; ty den ryske czaren
hafwer sedan al sin macht sammandragit, staden Riga belägrat,
fästningen Neumunde instängt, hela Lifland utplundrat, Inger¬
manland förhärjat, Wiborg angripit, Ösel sköflat, hotande jämwäl
Pernau, Rewal och flera orter, hälst effter han af sin stora krigz-
här och siömacht högmodig menar sig sitt skadeliga ändemål
lätteligen kunna wärkställa. I lika måtto hafwer konung August
emot ord och afsked utan skälig orsak inrykt i Påhlen, den pål-
niska cronan ånyo at efftersträfwa och med de uproriske leda¬
möter af republiquen Kongl. Maij:ts, wår allernådigste konungz,
armée, som til konung Stanislai understöd der lemnad war, at an¬
falla, så at högbem:te konung Stanislaus är nödsakad worden sig
tillika med samma armée till Pommern begifwa. Sammaledes har
och konungen af Danmarck, betiänande sig af lägenheten och till¬
fället, begynt et orätmätigt krig, med sin krigzmacht landstigit i
Skåne, der såwäl som i Rlekingen wåldsamligen framfarit och
hafft et förderfweligit anslag emot Kongl. Maij:ts örlogzflotta,
hwilket med flere hans hätske upsåt och fientlige tilrustningar Gud
hafwer lickwäl nådeligen afwändt och hastigt förskingrat, göran¬
des icke dess mindre samme konung ny anstalt at ifrån norska
sidan eller andre ställen inbryta, åtskillige gräntzeorter öfwerfalla
och inbyggiarena uti stadig fruchtan och ängzlighet hålla, såsom
och ingen twifwel är, at alle desse swåre sammangaddade fiender
ju warda sin yttersta flit görande, på thet the både med uppenbar
macht och hemliga stämplingar måge sitt enda och ochristeliga
upsåt til riksens och fäderneslandets förderf fullfölja, hwilket then
högste Gud af sin oändeliga godhet dock mildeligen afwärja och
afböija täcktes!
Bilagor
747
III. Men wi hafwe theremot med hugnad förspordt, huruledes
Deras höggrefl. Excellencier, Kongl. Maij:ts herrar råd, hafwe
effter Hans Kongl. Maij:ts allernådigste förordningar om riksens
styrelsse uti Hans Maij:ts frånwaro och inkommen wiss kunskap
om krigzhärens nederlag warit högst bekymrade om kära fäder¬
neslandets förswar, icke allenast utrikes hos Kongl. Maij:ts höga
wänner och wälsinnade oförsummeligen befordrat hwad som till
Hans Maij:ts tiänst och höga interesse lända kunnat utan och hem¬
ma i riket alla landtregementerna till häst och foot jämte adels¬
fanan uprätta låtit samt beflitat sig om at besättia och försörja
fästningarna, såsom och en dehl af örlogsflottan till handelens
säkerhet och ryska flottans hinder utredt; sammaledes genom
hwarjehanda förlänte friheter i tullen befrämjat såwäl tilförslen
af nödige waror som utförsslen af undersåtarenas egna effecter.
Hwilken Deras höggrefl. Excellenciers stora sorgfällighet och
margfalliga möda Hans Kongl. Maijrts undersåtare icke kunna til-
fyllest med wördnad och tacksamhet beprisa, utan Hans Kongl.
Maij:t warder thet sielf aldrabäst med besynnerliga nådes teckn
erkännandes, såsom och the andra sina trogne generalers och alla
både officerares och gemena krigzfolkets redeliga tiänst i sinom
tid belönandes.
IV. Hafwe wi wäl någorlunda kunnat efftertänkia men af The-
ras grefl. Excellenciers gunstiga berättelse mycket bättre för-
märckt, thet sådant alt icke hafwer kunnat eller widare kan ful-
följas utan stora medel, som oumgängeligen måst härtill anwän-
das och än yttermera fordras, såwäl til rikets almänna förswar
som till andra, wid hwarjehanda händelser förekommande, marg-
fallige tarfwor; fördenskul kan man icke undra på at Deras grefl.
Excellencier, tå riksens inkomster befinnas så förminskade, å
Hans Maij:ts wägnar, när hans egen nådige befalning icke kan i
sådan påträngiande nöd afbidas, hafwa måst påbiuda en dubbel
contribution för ridderskapet och adelen samt alla ståndzpersoner
och en enkel för almogen.
V. Men emedan wi förnimme, thet sådant kan likwäl icke förslå
til alla the osäijeliga stora och många utgiffter, hwilka både kriget
och staten fordra, och oss är befalt såwäl med oss sielfwe som
med the andre ständer noga öfwerläggia, hwad råd, medel och ut-
wägar man widare kan wid handen taga till fäderneslandets al¬
männa wälfärd och förswar; altså hafwe wi effter wår ödmiuka
748
1710 års utskottsmöte
skyldighet och wårt bästa förstånd efftertänckt, hwad uti thet
secrete utskottet är af en och annan talat om dessa högwigtiga
ärender, förnimmandes thet någre högeligen önska:
1. At commerciernas frihet måtte befrämjas och somlige mono-
polier, manufacturier, compagnier etc. genom kongl, myndighet
snart uphäfwas, emedan den almänne handelen synes bättre skulle
drifwas, om den ansenliga fördehl, som nu säijes stadna hos några
få, kunde flyta til många, som deraf sin näring skulle hafwa: men
som wi det wärket intet förstå, så bör oss billigt lemna thet uti
andras omdöme, som uti sådant förfarne äro och hafwe sig Hans
Kongl. Maij:ts nådiga förordningar bättre kunniga.
2. Är och wid handen gifwit, at den påbudne contributionen
skal kunna i några stycken ännu förhöijas; men oförgripeligen
synes det då wara tid nog til at göra någon tilökning, när man be¬
finner det altsanunan kunna rigtigt, tidigt och fulleliga utgå, hwad
som reda är pålagdt wordet.
3. Är och nämdt, at man skal til the almänna tarfwors fylnad
taga stora penningesummor til låns antingen hos Kongl. Maij:ts
egne undersåtare och sielfwa rikets inbyggiare eller och hos främ¬
mande republiquer och städer eller hos särskilte förmögne perso¬
ner, hwarwid efter wi lickwäl finne sådana swårheter, som wår
enfaldighet kan hwarken häfwa eller utreda, så hafwa wi oss
emellan tyckt detta wara Hans Kongl. Maij:t, wår allernådigste
konung, behagligast, för oss och wära medbroder förswarligast
och kanhända för samtel. ständerna rådsammast at hörsamligen
hålla sig wid riksdagzbeslutet, som giordes år 1686 och blef år
1689 samt några följande år stadfäst, så at å Kongl. Maij:ts wäg-
nar antingen uti denna banquen eller annorstädes tages til låns,
hwad som tarfwas til riksens förswar och krigets fortgång, och at
ständerna effter handen detsamma genom contributioner betala,
så wida de någonsin förmå; men som Kongl. Maij:t med åtskillige
sine försäkringar hafwer täckts banquen i sin mächtiga hägn och
besynnerliga omwårdnad taga, så förmodar man wist, at det ären¬
det blifwer altid af wederbörande så warsamt hanterat, at fides
publica icke warder bruten och et så dyrbart wärck omkulkastadt;
wetande hwar och en, at om banquen skulle aldeles blifwa ut¬
blottad, så at hwarken fremmande eller riksens inbyggiare kunna
få sitt ärliga interesse och sina medel någorlunda fritt disponera,
så förmå hwarken nuwarande ständer eller deras effterkommande
sin åtagne försäkring tillbörligen fulgöra och et sådant wärck igen
uprätta.
Bilagor
749
Men imedlertid effter det är ständerne gunstigt tillåtit at uti
detta mötet framföra några förslag till en nödwändig och oför-
dröjelig undsätning uti en så när för ögonen swäfwande fara, så
hafwer prästerskapet äfwensom the twenne andre högloflige stån¬
den samhälligt dock oförgripeligen tyckt thet wara billigt och gör¬
ligt:
I. At hwar och en uthaf Kongl. Maij:ts undersåtare, som Gud
hafwer med någon egendom utöfwer hans nödtorfft wälsignat, gör
antingen en friwillig föräring och ofördröjeligit sammanskott i
penningar eller spanmåhl, som han finner för sig nu eller i in¬
kommande höst lägligast wara, ehwad han wil gifwa en penning
effter hwart hundrade, som han äger, eller eljest effter sin rede-
lighet och sit samwete, så mycket som han tycker för sig och the
sina wara drägeligit, eller bewiljar någon ansenlig försträkning
genom reda penningar eller wäxlar emot the wilkor, som hwar och
en kan sig hos kongl, statscontoiret betinga, och ständerna wilja
påtaga sig at fulgöra.
II. At the som hafwa oförgylt silfwer, lefrera på myntet det
som de utan sin stora afsaknad kunna umbära och få til sin för¬
säkring om rigtig betalning en bancoattest, såsom hade the insatt
så många d:r sölf:r m:t, som the hafwa lof af silfwer försträckt,
niutandes derföre sitt ärliga interesse, efftersom banquen nu för
reda penningar består och utgifwer.
III. At the som hafwa penningar i banquen lemna til Hans
Maij:ts behof half delen af detta års interesse, enär the thet uttaga
wilja effter attesternas terminer, dock måste sådant förslag up-
skiutas til thess bancowärket är skärskådat, men the som hafwa
pantegods af cronan måste öfwertalas til at antingen afstå halfwa
räntan i detta året, såsom en friwillig gåfwa, hwilket the hos we-
derbörande landzhöfdingar tidigt låta afskrifwa, at densamma må
Kongl. Maij:t förbehållas, eller hela räntan såsom en ny försträck¬
ning till the almänne tarfwor uplåta, hwaremot man förmodar, at
them förunnes effter oryggelig förskrifning så länge sittia uti
pantegodzet orubbade, till thess the få både sitt capital och inte¬
resse rigtigt betalt.
IV. At de reda penningar, som nu för tiden kunna finnas an¬
tingen uti kyrkiorne och icke snart behöfwas til byggnad eller an-
750
1710 års utskottsmöte
nät stort trångmål, kunna antwardas i närmaste ränteri emot
landzhöfdingens och räntemästarens quittence, för hwilket kyr-
kiorne, som äro i hwart höfdingedöme, kunna förmodeligen be¬
komma en bancoattest, theruti summan af hwar kyrkias för-
sträkning specificeres, och alle samteligen om betalning och årli-
git interesse försäkras.
I lika måtto kan thet silfwer, som i några kyrkior står obruke-
ligit och til gudstiänsten icke behöfwes, til rikets nytta och för-
swar lemnäs med thet wilkor, som i andra puncten förmält är,
dock at thet som förnäme personer til sin och sin familias heder¬
samma åminnelse är i testament gifwit, blifwer lemnat och be¬
hållit.
Sammaledes menar man, at halfdelen af the capitaler, som någ¬
re domkyrkior hafwa i banquen stående, kunna til Kongl. Maij:ts
nådiga disposition lemnäs, och sådant på bancoattesten anteck¬
nas, med tilsäijelsse, at samma del skal wid första tilfälle fulleliga
samt med räntan betalas; dock synes tryggast, at alt thetta för-
bemelte sker effter consistoriernas förordning med prästernas så-
wäl som församlingarnas wetskap och samtycke.
V. At the stycken, som i drotning Christinae tid äro af råkoppar
gutne och berättas wara aldeles obrukelige, kunna upmyntas till
plåtar och altså komma riket til godo.
VI. At the som hafwa hafft sådana embeten, som på et eller an¬
nat sätt angå Kongl. Maij:ts inkomster, och icke hafwa reda giordt
nöijachtig räkning therföre, måge tillhållas at skyndesamt sådant
göra, på thet wederbörande kunna förnimma, om publicum kan
något understöd theraf hafwa.
Men Theras grefl. Excellenciers eget högwisa betänkiande under¬
ställe wi ödmiukligast icke allenast thetta ofwanskrefne utan och
enkannerligen thesse följande måhl.
I. Om thet är rådsamt och görligit at emot några ansenliga me¬
dels försträkning utsättia kongl, jouveler, tropseer, medailler, af
gull och silfwer slagne, allenast på en behagelig tid och till Kongl.
Maij:ts egen nådige adprobation, för the skäl skull, som finnas i
the andra ständernas förslag införde.
II. Om icke riket uti thenna undersåtarenas almänna medellös¬
het kan wara någorlunda hulpet med enkla contributionerna i
Bilagor
751
detta och the följande åren, så länge kriget påstår, och om the
penningesummor, som oundwikeligen betarfwas, kunna icke til
låns tagas på utlänska orter emot ständernas guarantie om betal¬
ning och sådane hypothequer, som möjelige äro och förswarlige.
III. Men förnemligast lemnar prästerskapet tillika med the and¬
re ständer uti Deras grefl. Excellenciers gunstige omdöme och
medlidande försorg, huruwida thef kan wara möjeligit at winna,
om icke så skyndesam fred, som wäl behöfwes, lickwäl et önske-
ligit stillestånd med Dannemark, på thet man må hafwa råderum
till at inhämta Kongl. Maij :ts nådiga behag och andra regenters
förmedling.
Ty oansedt wårt käre fädernesland hafwer af then fienden
äfwensom af the åtskillige andra lidit största orätt, mycket föracht
och en osäjelig skada, så måste lickwäl wi, som christne äro, lem¬
na Gudi, hwilken rätt dömer, then fulkomlige härndén och skicka
oss uti tiden och lyckan, som han täckes gifwa, ödmiuka oss un¬
der hans mächtiga hand, bekänna, at wi hafwe förtiänt straffet,
och wänta med tålamod en nådig förändring, när wi genom alf-
warsam bäfring ändre wårt lefwarne och wäsende.
Men huru swart thet wil falla at nu kunna uthärda emot så
många fiender tillika, weta Deras grefl. Excellencier aldrabäst,
som thet öfwermåttan stora bekymmer och otroliga beswär hafwa
i 10 års tid måst utstå, at alt hwad som till rikest förswar och kri¬
gets tarfwor fordras efftertänkia, förordna och anskaffa. Doch
när alt thet är med största möda giordt, som genom mennisklig
krafft och förstånd kan uträttas, så står lickwäl utgången i Guds
alwisa och obegripeliga råd, kunnandes man, som förfarenheten
wisar, icke altid förmoda, at en god sak hafwer strax en god och
lyckosam ända. Therföre wilje wi, som präster äre, både med
exempel och förmaning beweka alla som oss höra, at the skola
fara effter thet som till frids tiänar och thet som tiänar till för¬
bättring inbördes, warandes tå försäkrade om Guds nådelöffte, at
wår förlossning skal ske icke genom någon här eller macht utan
genom hans Anda.
Om och imedlertid måtte stadgat blifwa, som likmätigt Guds
heliga ord och förre kongl, förordningar kunde hämma och för-
biuda then fåfängelige och aldeles öfwerflödige prachten, hwilken
i många måtto tilltager och riksens styrkia oförmärkt förtärer, ja,
thet som mer är, Guds nåd och wälsignelse ifrån oss wånder, så
wore thet wisserligen Gudi behageligit, wår christendom anstän¬
752
1710 års utskottsmöte
digt och alla Sweriges inbyggiare ganska nyttigt, hälst emedan
thet nogsamt synes, at många icke sielfwe kunna förrän altför
sent med sin egen undergång förmärkia, at the icke weta rätt bru¬
ka thet som Gud them förlänar och the eller theras förfäder med
swåraste möda förtiänt, utan inbilla sig, at den almänne landzens
heder och wälgång består deruti, at man sin egen lusta förnöijer,
ther dock sådant som länder allenast till ögonens och kötzens be¬
gärelse samt et högfärdigt lefwarne borde så mycket mindre be¬
haga oss christne, som wi bättre wete, at sådant är icke af Gudi
utan af werldenne, och then bäfwer et ringa omdöme hos alla
rättsinnige, som finner större nöije uti sitt egit huses eller kropz
prydnad än i hela rikets förswar och wälstånd.
Stockholm d. 26 Aprilis. På presterskapets fulmächtige
utskåts wägnar
Haqvinus Spegel.
7. Prästeståndets bevillning till krigshjälp.69
Utaf underdånig skyldighet men af en fri wilia och i anseende
til thet almänna trångmålet gifwer Haqvinus Spegel såsom en
ringa krigshielp — 1000 d:r kmt
när Gud hielper mig til Linköping.
Försträckning — Gåfwa.
Jesperus Swedberg — gifwer 1000 d. k:m.
Johannes Bilberg kopp. 1000 d.
när Gud hielper mig med helsan hem. Men såsom mine redbare
medel stå på lånebanken til Kgl. M:t[z] tienst, om det då ey kan
skee i reda peningar, betalar iag i silfwer det ey strax ske kan på
myntet, med den betingan, at det ey 3 d:r k:p lodet beräknas, så
framt iag slipper den dubbla contributionen.
Jo. Gezelius, om Gudh beskiärmer Åbo — — gif:r 1000 k:m.
M. Steuchius. Om Gud beskyddar oss i Skåne för fiendens widare
intrång, ock iag kan komma til mitt fattige hus ock hem igen,
låfwar iag 1000 d:r köp.
Olaus Nezelius lofwar — 1000 d:r k:m:t.
Georgius Vallin lofwar af dee medel, han har
på bancho 1000 d. k. m.
And. Gceding gifwer wälment kopparmynt — 300 d. k:t
Nicolaus Braun gifwer contant kopparmynt — 300 d:r.
69 Prot. ovan, s. 612, 702, 705 f. Orig. vol. F. 2, fol. 36 f., Prästestån¬
dets arkiv (egenhändiga underskrifter).
Bilagor
753
Närwarande prästerskapets fulmägtige hafwa för sine personer
beviljat til någon krigzhielp utan at dermed föreskrifwa de hem-
mawarande, hwilka biskoperna och consistorierna lära sökia
öfwertala effter deras förmögenhet wid denna almänna nöden at
contribuera, på följande sätt:
Oansedet undertecknad hafwer många åhrs rest på sigh till
cronan och innewarantes åhrs dubla contribution, som iagh intet
förmår betala, förän Gud wälsignar åhrswexten, att iagh fåår
skiära, hafwer och mist wederlaget; lijkwel effter mitt swaga wil-
kor, uthan någon prsejudice för the hemmawarande, will iagh uth-
gifwa tiugu d. kopparm:t. Stockholm den 6 Maji anno 1716.
Laurentius Wegner
past. i Leena i Upland.
Constans Collin p. et p. Sudercop. Kan intet mehra
utlofwa än 30 d. köp.
emedan den förnämste lönen wid pastoratet, som
består i cronotionden, wederlaget och prostetun-
norne, äro til cronans tienst för åhr 1709 indragne.
Simon Löfgrén 30 d. kopp. m:t.
Johannes Sandmann, p. et p. i Boråhs, för sin
egen person, och uthan att undergå någon ny
taxering, gifwer effter yttersta kraffter och för-
mågo — — — 120 d:r kop-
parmyndt.
I afseende på pastoratets ringheet, som består
af skärebönder och ringa seminanter, gifwer
Olaus Huss, past. in Bälinge, uthan andres prsejudice 60 d. köp. m:t.
P. Dahlborg, p. et p. i Tuna, wille af högsta plicht giärna gifwa
något anseenligare, men i anseende till de påkomne och närwa¬
rande swårheter förmår ei mehra, utan att prsejudicera de hem¬
mawarande medbroder, än — — 150 d. köp. m:t.
Uti desse fast swåre och wijdtutseende krijgztijder utlofwar Pet¬
rus Hagelberg, past. et prsep. Felsbr., frijwilligt utan at i någon
måtto prsejudicera mine hemmawarande herrar medbroder, at
ehrläggia till militiens behof i höst, will Gud, d. 100 k. m:t.
Petrus Tillaeus, ss. theol, lector i Wästeråhs, utlofwar till rijk-
sens så oumgängelige tarfwor effter des ringa wilkor 40 d. k:t.
Min allernådigste herre och konung är iag skyldig lijff och
blodh, godz och ägendomb, och fördhenskull af underdånigste
plicht uthlof:ar af godt hierta 30 d:r kopp. m:t, i dhen fasta för-
48 — Prästeståndets protokoll
754
1710 års utskottsmöte
tröstan att blij för wijdare taxering förskont, och uthan prsejudice
af mine medbroder hemma.
Johan Ulmstedt — — — 30 d:r köp. m:t.
Oanset dhet kongl, huset och det höghlofl. cammercollegium
mit tilstånd är ganska wäl bekant, och jag nu tillijka med mina
andra medbroder, som wid landswägen boo, många swåra pressu-
rer hafft af marcherna och med allahanda victualiers tilförsel til
Wexiö, doch lijckwäl aff den underdånigste plich[t] jag är för¬
bunden konungen och rijket, uthlof:ar för min person 30 d. k. m.,
doch uthan mine medbröders i det stifftet och i synnerheet i Cro-
nebergs lähn, dher sedes belli så wida warit, prsejudice. Doch för¬
modar, dher Gudh wälsignar landet, hwar och en af sin fria wilia
dhertil lähr effter sit ämne contribuera.
Johannes Kankel 30 d. k. m:t.
Petrus Portinus, prsep. och pastor i Pyhäjoki,
gifwer 100 d. k. m:t.
Daniel Hagert, prsep. Alandensis 100 d. k. m:t.
Så wijda jag, som pro tempore hemma i orten sitter under fien¬
dens fötter, icke weet, om jag dett ringaste af min egendoom haar
behållit, så kan jag och icke simpliciter lofwa något; icke des
mindre, om jag wed heemkomsten, om Gud will, finner än något
wara in saivo uthaf det som redbart är, contribuerar jag och giörer
härtill 1 — —- — — 100 d. kopp.
och härtill will man och intala effter möyeligheeten dhe andre
mine medbroder, nembl. the som redbare medel hafwa.
Georg Helsingius
Aff min ringa förmögenheet gifwer aff wällwilligste hierta till
riksens tröst i denna swåra tiden 60 dr k:mt.
L. Dahlbergh
I betrachtande af min allernådigste konungz beklagelige från-
waru och fäderneslandetz bedröflige tilstånd gifwer jag af et got
och friwilligt hierta —— — ; 70 d. kopp.
Daniel Svebilius
D. Brauner — 30 d. k:mt.
Där undertechnadt får ograverad njuta den löhn och under-
håld, Kungl. May:t allernådigst består, förskjuter han gerna i den¬
ne swåre och beträngde tijd — ; — —• — 30 d. k:mt.
Joannes Huss
lector i Hernösand.
Af underdånighetzplicht efter mit pastoratetz ringa legenhet
offererar underteknadt tiugu d:r kopp. m:t, förmodandes, at mine
Bilagor
755
medbroder heema i stiftet lärer och af en god willia något hwar
efter sin legenhet proportionaliter contribuera.
Matthias Köler
Dersom iagh undertäcknadt kan, för innewarande åhr, uthbe-
komma dhe 300 d:l:r k. m., som effter öfwerhetenes anordningh
iagh hertill åhrligen bekommet af Marstranna kyrkia, sampt dhe
150 d:l:r k. m., som på staten migh hittill äro beståndne, will till
Kongl. Majrttz tienst iagh underdånigst afstå dhen halfwe dhee-
len, nembl. 225 d:l:r k. m. Men skulle begge dhe poster migh un¬
dandragas, understår iagh migh, iche att, sub hoc titulo, mehr
lofwa än 40 d:l:r k. m. och will wedh heemkomsten disponera
mine contracter till att jämwell slikt giöre.
Friederic Bagge
p. et p. Marstrand.
8. Protokollsextrakt den 16 maj 1710 om prästeståndets bevill¬
ning till krigshjälp.70
Till at betyga en underdånig wälwillighet och någon hielpsam
sorgfällighet uti detta swåra riksens tillstånd, hafwa the få när-
warande uthaf prästerskapet fullmächtiga, oachtadt deras eget
trångmåhl och nogsamt tryckande beswär, såsom en liten krigz-
hielp sammanskutit således at
kopprmt d:r
Haquinus Spegel gifwer wid sin hemkomst
|
1000: —
|
Jesperus Swedberg —
|
1000: —
|
Johannes Bilberg wid sin hemkomst
|
1000: —
|
eller om det eij kan ske med reda penningar, beta¬
|
|
lar han så mycket i silfwer, med betingan, at det be¬
|
|
räknas till 3 d:r lodet.
|
|
Johannes Gezelius, om Gud beskärmer Åbo, gif:r —
|
1000: —
|
Matthias Steuchius, när Gud hielper honom hem —
|
1000: —
|
Olaus Netzelius lofwar — — —
|
1000: —
|
Georgius Wallin lofwar af the medel, som han har i
|
|
banquen
|
1000: —
|
Andreas Goeding gifwer
|
300: —
|
Nicolaus Braun gifwer
|
300: —
|
Laurentius Wegner lofwar, när Gud wälsignar års-
|
|
wäxten, at han den fått berga — 20: —
70 Prot. ovan, s. 621 f. Riksdagsacta 1710, Prästerskapet, fol. 17 f.,
RA (av Holms hand); påteckning insinuerat d. 8 Junii 1710. Ett annat
ex. (även av Holms hand), vol. F. 2, fol. 38 f., Prästeståndets arkiv.
756
1710 års utskottsmöte
Constans Collin lofwar 30: —
Simon Löfgren 30: —
Johannes Sandman lofwar, med förbehåll at intet un¬
dergå någon ny taxering — 120: —
Olaus Huss gifwer 60: —
Petrus Dahlborg lofwar — 150: —
Petrus Hagelberg lofwar till nästkommande höst 100: —
Petrus Tillaeus utlofwar 40: —
Johan Ulmstedt lofwar, med förhopning at blifwa för
widare taxering förskont : 30: —
Johannes Kankel lofwar 30: —
Petrus Portinus gifwer 100: —
Daniel Hagert — 100: —
Georgius Helsingius lofwar, så framt han wid sin hem¬
komst finner något i behåll af det som redbart — 100: —
Fridericus Bagge, om han kan utbekomma de 300 d.
k:m:t, som han härtil årl. bekommit af Marstrands
kyrkia, samt de 150 d. k:t honom hitintill på staten
äro bestådde, lofwar han deraf hälfften, nemi. 225
d:r k:m:t, men eljest allenast 50: —
Laurentius Dahlberg gifwer 60: —
Daniel Swebilius lofwar 70: —
Daniel Brauner 30: —
Joannes Huss, om han får niuta sin lön och underhåll,
gifwer 30: —
Matthias Köhler 20: —
Thessutan skola praesides i consistorierne hafwa al flit och
möda ospard till at öfwertala de hemmawarande präster, at alle,
som någre medel weta at tillgå och kunna utom den påbudna
dubbla contributionen något åstadkomma, måge jämwäl hwar
effter sitt wilkor sammaledes något erläggia och till krigets många
nödtorffter wälwilligt antingen försträckia eller förähra, ehuru-
wäl man mycket fruchtar, at then stora afsaknad, som präster¬
skapet känna deruthaf at deras löningzspanmål, wederlag och i
Wiborgs stifft sielfwa tertialen är för år 1709 aldeles indragen,
hindrar the fläste, at the icke kunna sin redebogna wilja med
sielfwa wärket förklara och fullgöra.
Stockholm den 16 Maii 1710.
Ex protocollo
Johannes Holm
colleg. comit, notar.
Bilagor
757
9. Prästeståndets skrivelse till rådet om utskottsmötets snara av¬
slutande.71
Högwälborne herrar grefwar, Kongl. Maij:ts högdtbetrodde råd.
Ehuruwäl thet är ganska ringa, hwad wi prästerskapets full-
mächtige hafwa wid thenna ständernas sammankomst här i Stock¬
holm kunnat uträtta, så hafwe wi lickwäl bewisat all möjelig lyd-
na uti thet som oss hafwer warit befalt och förestält. Ty 1. Swaret
på båda propositionerne hafwe wi redan effter wår enfaldighet
författat och riddarhussecreteraren tillstält. 2. Den ringa krigz-
hielp, hwilken någre uthaf oss hafwa förmått bewilja, är äfwen-
wäl på en specification färdig. 3. Afgifften för wagnar och annat
är jämwäl faststäld och offenteligen kungiord. 4. Wårt oförgripe-
lige förslag uppå det som för prästeståndet kan i klädordningen
synas tiänligit wara, är i lika måtto upsatt, hwilket alt wi hoppas
af the andra hög- och wällofliga ständerna wara bättre utarbetat
och fullgiordt. Icke dess mindre åstunde wi högeligen, at med et
slut gunstigt kunde skyndas, helst efftersom 1. En stor högtid åter
tillstundar. 2. Månge hafwa en lång wäg till sina boställen. 3.
Thenna ort är dyr at lefwa uppå, och medlen för många redan
åtgångne. 4. Den fara, som öfwerhänger åtskilliga orter, beweker
och många till at wårda sina anhöriga samt sin ringa egendom i
någon säkerhet sättia. 5. Hwar och en hafwer sitt ringa hushåll,
för hwilket man bör draga bekymmer, at man lofligen må sig och
dhe sina försörja, hälst effter siukdom uti någras hus hindrar the
hemmawarande, at the hwarken sig sielfwa eller annat sköta kun¬
na. Serdeles hafwa och praesides uti consistorierna sit särskilte
ämbetes omsorg, för hwars skull de önska sig kunna med skynde-
samt hemlof hugnas. Ty några församlingar behöfwa präster, som
snart skola förhöras och ordineras i deras ställen, hwilka antingen
befordrade äro eller med döden afgångne; i scholarna bör och
snart examen hållas, förrän ungdomen åtskiljes; prästemöten
måste jämwäl förrättas med wanliga öfningar, och i stifften nå¬
gon visitation ske, mädan tiden dertill nu är beqwämligast. Hwil¬
ket alt man ödmiukeligen beder och förmodar, at Edra höggrefl.
71 Prot. ovan, s. 621 f., 718. Orig. (av Holms hand, egenhändigt under¬
tecknat av Spegel) Riksdagsacta 1710, Prästerskapet, fol. 19 f. RA; det har
påteckningen Upläsit d. 17 Maij 1710. En avskrift återfinnes i vol. I. 7, nr
87, Prästeståndets arkiv. Tidigare tryckt av A. Lignell, Bidrag till svenska
kyrkans och riksdagarnes historia ur presteståndets archiv, 3 (1835),
s. 84 f.
758
1710 års utskottsmöte
Excellencier täckes behierta, och såwida möjeligit är af wår un¬
derdånige begäran gunstigt tillåta, som skyldigst förblifwe
Edra höggrefl. Excellenciers
ödmiuke och hörsamme tiänare
Haqvinus Spegel
på samtlige presterskapets ful-
mächtigas wägnar.
10. Projekt till klädeordning för prästeståndet.72
Oförgripeligit förslag till klädedrägten
för prästeståndet.
Man skulle wäl tänkia, thet hwar och en, som hafwer et sundt
förnufft, will gärna undvika det som honom till fördärf och af¬
saknad länder, hälst när Guds egen befalning uti hans hel. ord,
wår nådigste öfwerhets stora exempel och alfwarliga stadgar samt
riksens almänna swårhet och trångmål therifrån afråda. Ty den
sig sielfwan skada gör, honom håller man billigt wara både arg
och dårachtig, men emedan thet liclcwäl af dagelig och långsam
förfarenhet nogsamt förmärkes, at förargeliga exempel mera gälla
hos somliga än then bästa lag, och at många uthaf en ond wana,
genom margahanda pracht och syndig öfwerflödighet uti marga¬
handa måtto förorsaka sin egen skada och för en snöd wällust
skull minska sin wälfärd, så hafwer man bordt, till at befrämja
christelig ordning och fäderneslandets nytta, wara omtänkt, huru
de skadeliga och förargeliga oseder, som uti klädedrägten och i
andra stycken hafwa öfwerhanden tagit, måge tidigt hindras och
afskaffas, hälst emedan man ser de förra kongl, stadgar,73 medelst
hwilka sådant och annat förderfweligit öfwerflöd är offta och
strängeligen förbudit, äro förgätne och likasom krafftlöse wordne.
Fördenskul när man hafwer noga betrachtat:
1. Hwad uti hwart och et stånd bör anses för otiänligit öfwer¬
flöd och 2. Huru alle måge kunna wänja sig wid måttelighet och
sparsamhet, så hafwer man befunnit thessa reglor böra till en
god ordnings fundament fastställas och i granna acht tagas.
72 Prot. ovan, s. 613, 622, 633, 706. Orig. (av Holms hand, egenhändigt
undertecknat av Spegel) Riksdagsacta 1710, De tre högre stånden, fol.
12—15, RA. Köne., vol. I. 7, nr 85—86 (avskr. nr 88), Prästeståndets ar¬
kiv. Tidigare tr. av A. Lignell, a. a., 3, s. 85—88.
73 I föreg, not cit. köne. o. avskr. (i marg.): Ar 1617, 1664, 1669.
Bilagor
759
I. At barnen, ehuru förmögne föräldrar the hafwe, hållas ifrån
sine första åhr till alfwarsamhet och ärbarhet i kläder och åthäf-
wor74 men icke till flärd och yppighet, hwilken Sweriges wilkor
icke kan tåla, icke eller den swenska nationen wäl anstår.
II. At uti sielfwe klädebonaden bör ögonskenligen synas en åt¬
skilnad tiänlig emellan stånden, så at the förnämste af ridderska-
pet och adelen, hälst de som upwachta wid kongl, hofwet, både
manspersoner och fruentimret, behåller sin anständiga prydnad,
den adels-, präste och borgarefolk ingalunda bör bruka och efter¬
följa.
III. At pärlor och jouveler, som många qwinspersoner bruka,
hwilka wäl kunna wara dem förutan, emedan hwarken deras
stånd eller wilkor genom sådan prydnad hedras, måste wändas
till pänningar, och dliesamma till annan deras nödtorft brukas.
IV. At all ståt och prål uti kläder bör allestädes minskas men
uti Guds hus aldeles borto wara, och hiertans ödmiukhet och bot¬
färdighet wisas med sielfwe kläderne och åthäfworne; ty dermed
kan man och någorlunda låta se, at man kommer till at afbedia
synden men icke till at föröka densamma; till at lära och lyda
Guds bod men icke till at wanwyrda them; kunnandes man wäl
sluta, at hwad den helige Gud icke wille lida uti Zions döttrar,
thet behagar honom icke heller uti Sweriges; om han straffade
thet, at the wijste sin högfärdiga prydning på Jerusalems gator,
mycket mera förtörnas han nu, om man låter se sådant uti hans
tempel och wid hans tiänst, ty helighet är hans huses prydna och
icke öfwerflödigt pråhl.
Prästerskapet effter inbördes samtycke och uppenbart löffte
wid sin sammankomst wil beflita sig om:
1. At alla präster skola bortläggia the långa och mycket kru-
sota perruquer, och at dhe som nödwändigt behöfwa them för
sin helsa skull, skola skaffa sig små perruquer, som äro naturli¬
gt hår lika.
2. At präster, besynnerliga the som äro komne till något heder¬
ligt embete, icke raka sig så, at dhe måge synas följa ungdoms
lusta och ostadighet; och ändock the till sitt stånds åtskilnad måste-
bära långa kappor, låta dem lickwäl icke skäras så sida, at the
74 Ib.: Prov. 22, v. 6.
760
1710 års utskottsmöte
släpa på jorden; ty hwad det är för fåfängelighet, kan hwar och
en märkia, samt huru andre med slikt exempel sin öfwerflödig-
het ursächta.
3. At studenter, scholepersoner och andre ynglingar uti präste¬
ståndet wänja sig wid at hyfsa sitt egit hår, så at dhe icke i oträng¬
da mål påbörda sig den omkostnaden at köpa perruquer och på
sådant anwända penningar, som the wäl kunna behöfwa till an¬
nat, som nödwändigare är.
4. Präste- och professorshustrur och döttrar måste ingalunda
bruka 1. brokötta och färgade kläder, eller på så fåfängeligit sätt
giorde, som månge nu bäre. 2. Otiänlig hufwudbonad af krusade
myssor, ehwad namn the hafwa, antingen de äro giorde effter
franskt eller engelskt påfund; icke heller gå bara i nacken och
med pudrat hår utan skyla och pryda hufwudet höfweliga. 3. Dyr¬
bara och brokota band. 4. Örehängen eller öreringar och kosteliga
halsband. 5. Styfwa utspända kiortlar. 6. Brokota och samman-
styckade förkläden. 7. Broiderade eller med galouner beprydda
skor. 8. Margehanda knyttning, som intet skyler, hwad som dem
borde öfwerhölja. 9. Stora escharpes med mångfaldig bräm uppå
eller falda volante, antingen af en eller åtskillig färg. 10. Wida och
långa, men på många sätt ihopknippade och hopfäste manteaus,
hwaraf likasom et stort bylte ligger på ryggen. 11. Kiortlar,som be¬
stå af många krusade och kringhängiande stycken, så at dhe synas
nästan dubbla wara. 12. Armkrus eller de rimsor, som i många ryn-
kior hopsatte, hängia mer till hinder än till prydnad. 13. Hwarken
slätt eller faconnerat flor, hwitt eller swart, till at kasta öfwer
hufwudet och ansichtet i kyrkiorna. Utan bruke sådan drächt,
som prästeståndet wäl höfwes, och at mödrarna måge hålla sina
döttrar till alfwarsam och stadig drägt, så bör dem sielfwa pryda
sig i höfwelig klädebonad, med blygachtighet och kyskhet etc.,
såsom the qwinnor höfwes, som gudachtighet bewisa med goda
gärningar.
Någon påminnelse af dhe andre hög- och wällofl. ständer kun¬
de och behöfwas.
Om husgeråd:
Kostbare speglar, skilderien, ritade glas, porcellaine kärill, främ¬
mande skåp och stolar, cabinetter, många wagnar, som kostbara
-äro, förgylte hästetyg etc.
Om gästebud:
Allehanda dyrt win, främmande confect, théeservicer etc.
Om coffehus, gulldragare, perruquemakare, sockerbagare etc.
Bilagor
761
Om tiden, då stadgan skal med krafft begynnas, och böter på
dem som stadgan i någon måtto öfwerträda.
På samtlige presterskapets fullmächtigas
wägnar
Haqvinus Spegel.
Stockholm d. 19 Maji
år 1710.
11. Prästeståndets tacksågelseskrift till rådet för dess omvårdnad
om religionen och kyrkan m. m.75
Högwälborne herrar grefwar, Kongl. Maij:ts högtbetrodde råd,
mächtige befordrare.
Thet skulle billigt räknas os til en stor last, om wi, som på
samtlx prästerskapets wägnar hafwe nu warit her tilsamman,
skulle skilias åt och resa herifrån, förrän wi med ödmiukaste
wördnad och skyldigste tacksäijelse hafwe betygat then glädien,
hwilcken Eders grefl. Excellxrs mycket gunstiga omwårdnad om
Guds församling och wårt stånd samt hwad som til thes wälgång
länder hos os hafwer förorsakat, ty uti Kongl. Maij:ts76 mycket
långsamma frånwarelse hafwe wi med största hugnad förnummit:
I. At Eders grefl. Excellxr draga it christeligit bekymmer om
wår rätta evangeliska religion, så at thensamma måtte ifrån the¬
rns wilfarelser, hwilcke genom skrymteri tala lögn, befrias och
effter Guds heliga ords sanning reen och oförfalskad hos os be¬
hållas, til hwilcken ända alt hwad Kongl. Maij:t af en gudelig om¬
sorg hafwer stadgat, blifwer stadigt af Eders grefwelige Excellxer
med största alwar fulgiordt, alla kätterska meningar strängeligen
förbudna samt alla mistänckte böcker och skriffter, hwilcke så-
dane innehålla, i al möijelig måtto utestängde, kunnandes wi ther-
af giöra os aldeles försäkrade, at Eders grefwelige Excellxer aldrig
wilia tillåta, thet någon må uthi läroämbetet brukad eller beford¬
rad blifwa, förrän han uthaf sine förmän är tillbörligen bepröfwad
och altså genom it sanferdigt witnesbörd til Kongl. Maij:ts nådige
befordran wärdig befunnen, warandes biskopar och consistorierna
75 Prot. ovan, s. 631, 633. Köne. vol. I. 7, nr 80, Prästeståndets arkiv.
76 överstr. itgwärrl
762
1710 års utskottsmöte
skyldige til at swara inför Gud och Kongl. Maij:t, om the någon
föreslå, som icke är dugelig til at lära andra och rätt kan dela
sanningenes ord.
II. Med lika fägnad hafwe wi jämwäl förspordt then beprisliga
åhogan, som Eders grefl. Excellxer täckes bära för studiernas för-
kofring, utan hwilkas idkesamma öfning hwarcken religionen eller
regimentet kan hafwa sin beständiga tiänst och nödwändiga
skötsel;
Ty Eders grefl. Excellxer besinna rätwisligast:
1. At ingen bör wid academierna förordnas til at underwisa
utan the som genom wälgrundade studier, ärbart lefwerne och
wederbörliga prof utaf sin orthodoxie hafwa sig thet goda om¬
dömet förhwerft, at the medelst oweelde och skiäliga waalröster
uti faculteterna befinnas wärdige och beqwäme til at förrätta
professorsämbetet, academien til heder och ungdomen til nytta,
uti the stycken, som the skola them föreläsa.
2. At constitutiones academicse noga bör i acht hållas och inga
ibland studenterne antagas, utan the som i scholar och gymnasier
hafwa lagt en nödwändig grund uti the lärde språken och weten-
skaper samt bekommit theruppå af sine prseceptorer it fulkomligit
witnesmål.
3. Eders grefl. Excellxer behiärta i lika måtto, at til academier-
nas wälstånd och anseende hielper mycket, när wid scholarne i
acht tages then goda ordning, hwilcken Kongl. Maij:t hafwer ut-
gifwit, så at the som förrätta then beswärliga, trötsamma och nu
nästan förachteliga tiänsten at informera barnen, kunna niuta sit
nödtorfftiga underhåll och blifwa, när the troligen hafwa tiänt
och skickeliga lefwat, med befordran tidigt hugnade.
III. Thet förtiänar icke heller mindre beröm och påminner os
om wår wördsamma tacksamhet, at Eders grefwelige Excellxier
wisar stor ynnest och ömhet för prästeståndet i gemeen och lider
icke, at thens Helge Andes ämbete skal warda förachtat eller un¬
dertryckt, utan christeligen betäncker, at thet altid men besynner¬
liga i thenna yttersta tiden, tå säkerhet och waantro tager öfwer-
handen, är högnödigt och at the som theruti med största möda och
siälawåda tiäna, ansees sorn the ther effter Christi egna ord äro
sit uppehälle wärdige; ty the som förkunna evangelium, skola och
hafwa sin näring af evangelio, och såsom the skiöta altaret, måge
jämwäl altaret åtniuta; förthenskull wi och giöre os then goda
Bilagor
763
förhopningen, at Eders grefl. Excell reier wid alla tilfallen hos
Kongl. Maijrt gunstigt behaga Guds församlings lärare her i rijket
benäget förfordra och theras wilckor af medlidande så föredraga,
at icke flere utlagor och beswär blifwa them påbördade, uthan
fast heller the wanlige något lindrade för the fattige och i synner¬
het dragonehållet77 alla presterne efftergifwit; icke allenast ther-
före, at om the, för sit trångmål skull, icke förmå hålla sina söner
til studier, ja nästan nödga them til at blifwa wid thet fattiga och
likwäl angelägna ståndet, så synes både öfwerheten och försam¬
lingarna med tiden sakna them som kunna sådane tiänster före¬
stå, hwilcka utan lärdom icke kunna wäl förrättas, utan och ther-
före, at åhörarenar [!] äro nu mycket oförmögnare (men trögare
wilia wij icke säga) än the tilförena warit hafwa til at meddela
prästerna hwad Gud och öfwerheten hafwer förordnat til theras
underhåll.
IV. Eders grefl. Excellxier täckes och draga it christeligit be¬
kymmer om hospitalerna, i hwilcka månge elendige menniskor
äro härtildags försörgde och kunna hedaneffter äfwen wäl blifwa,
så framt then förlänte kronotijonden icke allenast warder them
förund utan och något richtigare och ymnigare utgiord än nu en
tijd bortåt skedt är; ty thet är så beklageligt som ofeelbart, at
månge handla therutinnan beswikliga, och i thy the giöra sig en
liten fördeel med the fattigas afsaknad, draga the öfwer sig och
hela landet then fattigdom och wantrifnad, med hwilcken Gud i
then helga Skrifften hotat hafwer. Men om the som årligen för¬
ordnas til at räkna såwäl konungens som presternas tijonde, rätt-
och redeligen thermed umgå och ält underslef så afwäria, at hwar
sin tilhörige deel må undfå, så blifwer wisserliga både prästers
och hospitalers tilstånd bettre och landsens wälsignelse större.
V. Eij mindre åhoga låter Eders grefl. Excellxier förspörias om
booktryckerier uti rijket, hwilcka på en tijd äro mycket förökte,
så at många nyttige böcker kunna nu her i åtskillige landsorter
tryckas både til almän gudachtighets öfning och andra studiers
förkofring; ty intet synes nu widare therwid fordras eller bettre
behofwas än 1. At hwar booktryckare håller en sådan person, som
hafwer förfarenhet til at rätt corrigera hwad som af trycket skal
utgå, så at the många och rätt anstöteliga tryckfeel, hwilcka i åt-
77 Urspr. dragone- och knechtehållet.
764
1710 års utskottsmöte
skillige böcker, ja i sielfwa biblierna äro lemnade, måge icke fram-
gient befinnas och stor oreda med tiden förorsaka. 2. At ingen
book eller skrifft må blifwa på något tryckeri emottagen, förrän
censor publicus med sin påskrifft betygar thetsamma wara af ho¬
nom skärskodad och i kongl, cancelli-protocollet anteknad, för¬
modandes man, at thet blifwer consistoriema tillåtet hwarannan
inbördes påminna, tå något scriptum theologicum skal utgå, at
theras censur må jämwäl inhämtas, och andras eenhet sålunda
hållas genom fridsens band. 3. At ingen disputation eller annan
tractat wijd academier må utgifwas, förrän wederbörande decanus
hafwer thensamma gillat och godkiänt, samt all splijt, som nyfi¬
kenhet uti theologien eller philosophien kan upwäcka, afwärgt
medelst förtroligt samråd uti faculteterna.
VI. Om almän och enhällig ordning uti Guds församling och
wid hans heliga tiänst förmerckes nogsamt Eders grefl. Excell:cer
med största alwar och waksamhet låta sig wårda, så at man icke
något widare skulle kunna therwid åstunda, så framt praesides uti
consistorierna wille samhelligt hand theröfwer hålla.
I. At then uniformitet, som föreskrefwen är, warder öfweralt
granneliga iachttagen.
II. At barnadoop måtte uti församlingens närwaru, som kyrkio-
lagen biuder och gammal christelig praxis warit hafwer, förrättas,
ther icke största nödfall sådant hindrar.
III. At begrafningar icke annorlunda skee än Kongl. Maij:ts
nådige förordning tillåter, thet är antingen med prädikan och wan-
liga ceremonier eller aldeles i tysthet, så at inga andra seder och
nya påfund måge införas, hwilka omsider en altför stoor och åt¬
skillig egenwillighet förordsaka.
IV. At inga personer, unga eller gamla, til skrifftermål och af¬
lösning anammas, utan the som äro i sin christeliga lära förut wäl
förhörde och effter kyrckioordningens anledning antecknade, så
at presterna känna och weta, hwem the til absolutionen och then
h. natwarden komma låta.
V. At de som icke hafwa något kunbart eller bewisligit nödfall,
som är swår siukdom och dylikt, utan giöra sig sielfwe en fåfeng
Bilagor
765
förewändning, böra hela församlingen til andachts upwäckelse
och den heliga natwardens sacramente til skyldig wördnad det¬
samma begå för altaret och icke, som nu mycket almänt blifwer,
antingen i sacristiorne eller i sina egne hus thet undfå, hwaraf de
enfaldige icke ringa förargelse kunna taga, och alle effter handen
sig ifrån publica communione afhålla, kunnandes den ene så wäl
som den andra lätteligen uptänckia sig något skiäl til at thermed
ursächta egenwilligheten.
VII [!]. Man hugnar sig och billigt heröfwer, at Eders grefl.
Excellxer wisa it stort misshag til thet gräseliga swärjande och
altför dristiga sabbatsbrott, som föröfwas och utan twifwel länders
och städers förderf åstadkommer, therföre wi och hoppas, at sådan
ogudachtighet genom något medel må hämmas, och at Kongl.
Maij:ts christeliga stadgar emot sådane grofwe synder blifwa wer-
keligen fulgiorde; besynnerliga wörö önskeligit, at lcrigzfolck som
toga skall, må, när icke nöden är thes större, hwila om sön- och
helgedagar, på thet the såwäl som almogen må kunna sin gudz-
tiänst med andacht förrätta och hans wälsignelse tilbörligen söka,
utan hwilken wära werck ingen god framgång hafwa.
VIII. Then milda och miskundsamma omsorg, hwilcken Eders
grefl. Excellxer bära för the fattige i thenna swåra tiden och på
åtskillige orter ömkeliga hungersnöden, kan icke tilfyllest af os
beprisas, mycket mindre på något sätt genom wår sorgfällighet
förökas, så framt thet icke må täckas Eders grefl. Excellxer
gunstigast ansee thetta wårt wälmente förslag, at om Gud wälsig-
nar landet med något ymnogare årswäxt, hwar och en må tå til-
hållas til en skyldig tacksamhet för sådan wälgerning leverera,78
som hwars och ens wälwilia och förmågo kan wara, någon säd79 i
fattigstugorna på en wiss tijd, på thet the många usla barnen,
hwilcka dels gå omkring för dörrarne, dels (wår christendom til
icke ringa blygd) liggia på gator och wägar, i odygd upwäxa och
offta förgås i sina synder, måge ther kunna niuta icke allenast sit
torftiga lifsuppehälle utan och sin högstnödiga siälawård och
Guds ähra, theras salighet samt fäderneslandets gagn genom the-
ras christeliga uptuchtelse sålunda befrämjes.
IX. Om swenska språket och thes orthographi — at någre
måge förordnas som thet i acht taga.
78 överstr.: een half span säd eller.
79 I st. f. någon säd urspr. meer eller mindre.
766
1710 års utskottsmöte
12. Förslag på de ledamöter av prästeståndet, som skulle under¬
söka och avgöra uppkomna religionstvister.80
Oförgripeligt förslag på the män, som synes beqwämlige wara
til at undersöka och afgiöra the upwuxne religionstwister.
H. biskopen Bilberg i Strängnäs.
D. Gezelius i Åbo.
D. Steuchius i Lund.
D. Lund i Wiborg.
Profess. d. Edsberg.
Pastor m. Nordlind.
Mag:r Lutkeman.
Mag:r Humla.
13. Prästeståndets underskrifter vid utskottsmötets beslut.81
Haqvinus Spegel
episc. Lincop.
Jo. Gezelius
episc. Ab.
Georgius Vallin
And. Gceding.
archiprsepos.
Wexion.
Constans Collin
p. et p. Sudercop.
Jesperus Swedberg J. Bilberg
episc. Sear. ep. Strengnes.
Matthias Steuchius David Lundh
episc. Lundens. episc. Wiburg.
Torst. Rudeen
sup.int. Carlst.
Dan. Norlindh
Laurent. Molin
H. K. M:tis contion.
aul. supr., th. prof.
prim. archipraep.
past. Upsal.
Sven B. Cameen
past. Ridderholm. pastor wid Cath. förs.
pr asp. Brom.
Simon Löfgrén And. Rhodijn
s. theol, lector p. p. i Skiöfde
in gymn. Lincop.
Olaus Nezelius
episc. Göteb.
Nicolaus Braun
v. episc. Calm.
Laurentius Vegner
past. in Lena Up-
landor.
Johannes Sandmann
p. et p. i Boråhs
80 Prot. ovan, s. 636, 733. Orig. (Spegels hand) vol. F. 2, fol. 54, Präs¬
teståndets arkiv. Påteckning Copia häraf är ingifw. i kl. senaten tillika
med memorialet, vid. protocol, p. 19i.
81 Prot. ovan, s. 637. Orig. Ständernas beslut och försäkringar, nr
73 b. Tr. hos Stiernman, Alla riksdagars och mötens besluth, 3, s. 2158—
2161 (s. 2160, r. 5 nedifr., står hemma, i orig. haar).
Bilagor
767
Johannes Strömer
p. et p. örebroens.
Johannes Ulmstedt
p. et p. in Swartorp
Petrus Portinus
prsep. pastor Pyhse-
jokiensis
Frederic Bagge
prsep. in Elfsyszell
Ericus Frykman
past. et prcep. i
Wäse härad
Olaus Huss
past. et prsep.
in Bälinge
Petrus Tillaeus
ss. theol, lector
primär. Aros. gym¬
nasii, jämwäl på
probstens i Felsbro
m. Hagelberg
wägnar
P. Dahlborg
p. p. in Tuna
Dalekarl.
Johannes Kankel
past. in Weckelsång
Daniel Hagert
past. in Finstr. et
prsep. Alandensis
Matthias Steuchius
på m. Olai Orstadii
wägnar som fulmek-
tigat af stifftet Skåne
Laur. Dahlbergh Daniél Swebilius
p. et p. in Warberg p. et p. in Åby
David Lundh
på m. Georgii
Helsingii wägnar
såsom fullmächtiga
af Wiborgz stifft
D. Brauner
p. in Åhlem
Uppå de fullmächtiges
wägnar ifrån Gottland
Johannes Holm
consist. Stockh, notar.
Riksdagen i Stockholm 1713—1714.
PROTOKOLL.
Såsom Hennes Kongl. Höghet arfprincessan och Deras greflige
Excellencer Kongl. Maij:ts råd hafwa wid närwarande bistra, far¬
liga och widtutseende tider samt Hans Kongl. Maij:ts ännu påstå¬
ende frånwaro i dess höga kongl, namn låtit förskrifwa och hit
til Stockholm kalla Kongl. Maij:ts ständer til en sammankomst
den 14 Decemb. 1713 at effter inhämtat nogare kunskap om när¬
warande tiders och sakers beskaffenhet öfwerläggia och utwägar
sökia till anskaffande af det som til riksens och fäderneslandets
förswar och upräthållande oumgängeligen tarfwas och fordras.
Altså uppå reverendissimi archiepiscopi doct. Haquini Spegels
anmodan den 13 Decemb., at så månge hh:r biskopar och prsesides
consistoriorum, som nu til denna orten effter befalning samman-
komne äro, wille låta sig behaga at församlas benemde den 14
Decemb. kl. 9 förmiddagen i Stora kyrkian till at öfwerläggia om
et eller annat, som kunde til detta angelägne wärkets beredelsse
finnas nyttigt och nödwändigt, infunno sig å besagde dag och
tima i Stora kyrkians sacristie wälbemälte h:r
Erchiebiskop doctor Haquinus Spegel.
Biskoparna doctor Jacob Lang,
doct. Jesperus Swedberg,
h:r Joannes Bilberg,
doctor Matthias Iser,
doctor David Lund,
doctor Matthias Steuchius,
mag. Nicolaus Brauner.
Superintend. mag. Torstanus Rudén,
Protokoll
769
doctor Georgius Wallin.
Prof. theol. doct. Laurent. Molin.
Prseses consist. Stockh, mag. Samuel Törling.
Då rever. a r c h i e p. först betygade sin fägnad öfwer sam-
tel. wälmågo, at de med hälsa och sundhet kommit hit til denna
orten, önskade det Gud wille så wälsigna alt förehafwande, at det
må lända Gud til äro, Kongl. Maij:t til nådigt wälbehag och k. fä¬
derneslandet til lycksalighet och fromma, hwilket förmodas, at så
ske skal, när alt företages och förrättas i gudsfruchtan, med bro¬
derlig samhällighet samt al möjelig flijt och försichtig betänk¬
samhet.
Sedan gafs tilkänna orsaken, hwarföre han bemödat Deras
Ährewördigheter at komma i dag tilsamman, nemi. emedan en
och annan torde wara, som wid sidsta sammankomsten icke warit
tilstädes, jämwäl och de som tilstädes wörö, icke kunna så minnas,
hwad som då förehades, så wil rev. archiepisc. korteligen uprepa
detsamma, hwilket kan wara en liten hielpreda, om något dylikt
nu skulle förefalla.
I. Uti almänna propositionen innehölts berättelse om:
1. Konungens tilstånd och åtskillige bref.
2. Krigets swårhet och margehanda brist både i manskap och
medel.
3. Om ständernes nödwändige bistånd både med råd och dåd,
så framt riket skal förswaras.
II. Uti secrete propositionen förestältes:
1. Om fiendernas många stämplingar, thermed the wilja hindra
konungens hemresa och ödeläggia riket.
2. Om rådets bekymber och flitige correspondence.
3. Om alliancen med åtskillige potentater, och huru therom må
corresponderas, samt huru somlige wackla.
4. Om religionens conservation.
5. Om justitien.
6. Om commercier och crediten.
7. Om cammar- och estatswärket, reduction, liquidation och
andra collegier.
III. Deruppå ingafs prästerskapets swar.
IV. Widare inlades ständernas förslag om sätt och maner at
förskaffa ansenliga medel genom försträkningar af them som
hafft monopolier, tiära, socker, tobak eller eljest sittia med store
capitaler; genom panträntor, genom kyrkiomedel.
49 — Prästeståndets protokoll
770
1713—1714 års riksdag
V. Derpå fölgde memorialer:
1. Om ständernas swaga wilkor, och huru thet ene ståndet haf-
wer medlidande med thet andra.
2. Om någras egennyttighet, som hantera konungens medel, ut¬
dela tiänster etc.
VI. Ingafs instrument om bewilningen af wagnar etc. af kyrkio-
medel.
VII. Giordes förslag til klädeordning.
VIII. Ingafs prästerskapets memorial om kyrkiosaker.
IX. Förehades ransakning om banquen.
X. Förekom grefwe Stenbocks begäran och ständernes swar
deruppå.
XI. Intercessionen för grefwe Piper, Renschöld, Leijonhufwud,
at de måtte utwäxlas.
XII. Giordes påminnelse om religionens beskydd.
XIII. Om myntet och
XIIII. Om swenska språket.
Detta alt blef då förestält, somt uträttat och somt uppskutit,
och skulle nu något sådant förekomma, så kan man hafwa det i
minne och så mycket snarare wara beredd deruppå at swara.
Biskopen doctor Lang tackade för erhållen kunskap härom.
2. Omtalte reverendis. archiep., huruledes wid sidsta sam¬
mankomsten något förelopp, som icke alle höllö före wara tiänli-
git, i det allehanda förslag ingofwos suppresso nomine, hwilket
man nu tycker böra afböyas.
Och wörö samtel. biskoparne i samme mening, at sådane skriff-
ter icke böra emottagas.
3. Påminte rev. a : e p., at wid sidste sammankomsten måste
prästerskapet esomofftast wara på riddarhuset och fingo sällan
sielfwa wara tilhopa at rådgöra om det som swaras borde.
Och tycktes nödigt wara at begära lof, det måtte prästerskapet
få träda tilsamman, när så behöfwes at hafwa egne consultationer.
4. Upnämdes fullmächtige af prästerskapet wid denna sam¬
mankomsten af
Upsala stifft.
Erchiebiskopen doctor Haquinus Spegel.
Prof. theol, primär, doct. Laur. Molin.
Prseses consist. Stockh, mag. Samuel Törling.
Pastor wid S. Clara mag. Daniel Norlind.
Past. wid Kungzholmen m. Johannes Borck.
Protokoll
771
Past. & prsep. i Almunge, h:r Andreas Tolstadius.
Pastor i Uglebo mag. Petrus Grise.
Pastor i Tierp mag. Nicolaus Wallerius.
Linköpingz stifft.
Biskopen doctor Jacob Lang.
Lect. theol. mag. Andreas Wibiörnsson.
Past. & prsep. i Norköping mag. Petrus Asp.
Past. & prsep. i Skeninge mag. Claudius Liwin.
Skara stifft.
Biskopen doctor Jesperus Swedberg.
Lect. theol. mag. Andreas Unge.
Probsten i Sunnerby [!] mag. Nicolaus Lechander.
Strängnes stifft.
Biskopen herr Joannes Bilberg.
Lect. theol. mag. Johannes Broling.
Probsten i Nyköping mag. Josephus Thun.
Probsten i Axeberg mag. Leonardus Gadd.
Westerås stifft.
Biskopen doctor Matthias Iser.
Domprobsten i Westerås mag. Nicolaus Barchius.
Probsten i Köping mag. Petrus Browallius.
Probsten i Lexand h:r Laurentius Siljeström.
Probsten i Tuna hrr Petrus Dalborg.
Probsten i Munketorp mag. Laur. Croning.
Wexiö stifft.
Biskopen doctor David Lund.
Lector theol. mag. Johannes Agrell.
Probsten i Ultsiö1 mag. Andreas Liungman.
Pastor i Nybbele2 mag. Johannes Helin.
Åbo stifft.
Biskopen doctor Johannes Gezelius.
Probsten i Loi jo hrr Abraham Justenius.
1 Enligt riksdagsfullmakten Hultsiö (Riksdagsfullmakter: Prästestån¬
det 1713).
2 Enligt riksdagsfullmakten Nöbbele (ib.).
772
1713—1714 års riksdag
Probsten i Töfsala mag. Andreas Bergius.
Probsten i Sund h:r Salomon Alanus.
Probsten i Biärno mag. Gabriel Salonius.
Probsten i Eura Åminne h:r Jacob Garlovius[!].
Lunds stifft.
Biskopen doctor Matthias Steuchius.
Prof. theol. mag. Jonas Linnerius.
Probsten i Gönje3 härad h:r Petrus Tomaeus.
Pastor i Hammarlöf h:r Målto Brock.
Wiborgs stifft.
Probsten i Helsingfors mag. Johannes Serlachius.
Lectores gymnasii mag. Ericus Brumerus.
H:r Johannes Wång.
Göteborgs stifft.
Lector gymnas. mag. Herman Schröder.
Probsten i Halland m. Andreas Collinius.
Probsten mag. Strömner.
Calmare stifft.
Biskopen mag. Nicolaus Brauner.
Pastor i Ryssby mag. Georg Swebilius.
Carlstads stifft.
Superintendens mag. Torstanus Rudén.
Hernösands stifft.
Superintendens doctor Georgius Wallin.
Lect. theol. mag. Georgius Wallin.
Probsten i Nore mag. Andreas Asp.
5. Blef slutit, at hos Hennes Maijit riksänkiedrotningen, kongl,
arf-princessan och hertigen skola samtel. biskoparne och prsesides
consistoriorum göra deras underdånige upwachtning.
Hos ridderskapet och adelen skola afläggia den wanliga helss-
ningen biskopen doctor Lang och superintend. mag. Rudén tillika
med 10 andre präster, en af hwarf stifft, så at de til talet blifwa 12.
3 Enligt riksdagsfullmakten Göinge (ib.).
Protokoll
773
Hos borgerskapet biskopen doctor Lund med 9 andre präster,
och
hos almogen biskopen mag. Brauner tillika med 7 präster,
hwilke alla härnäst skola nämde blifwa.
6. Berättade rev. archiep., at alle fullmachterne böra i
morgon lefreras i kongl, cantzliet emellan klockan 10 och 12 til
actuarien h:r Steuchius, hwarom herrar biskoparne hos wederbö-
rande påminnelsse göra.
7. Blef öfwerenskommit at nu wid kongl, hofwet skola predika
om nästkommande söndag d. Molin,
1 juledagen doctor Lang,
2:e juledagen doctor Lund,
4:e dag juhl mag. Brauner,
nyårsdagen mag. Ruden,
13:de-dagen doctor Swedberg etc.
Men i Store kyrkian komme at predika pastores effter stifftens
ordning, skolande past. och praepos. i Almunge h:r Tolstadius gö¬
ra begynnelssen nästkommande söndag etc.
Den 15 Decemb.
Klockan emellan 10 och 12 förmiddagen lefrerades prästerska¬
pets fullmachter i kongl, cantzliet hos secret. Steuchius.
Klockan 2 efftermiddagen.
Församlades h:rr biskoparna och prsesides consistoriorum i Sto¬
re kyrkian, och uppå erhållen kunskap, at nu wore lägligit göra
underdånig upwachtning och helssning wid kongl, hofwet,
afgingo wid pass kl. V2 til 3 wälbemelte h:rr biskopar och
med dem någre af v [en], dero samma underdånige upwacht¬
ning at förrätta.
Talet, som reverendis. archiep. doctor Haquinus Spegel
höll til riksänckiedrotnihgen, war detta:4
Stormächtigste allernådigste drotning.
Ehuruwäl thet hopp, söm så länge fördröjes5 om Hans Kongl.
Maij:ts önskeliga återkomst, gör ängzlan i hiertat, så är thet lick-
4 Beträffande talen till änkedrottningen, prinsessan och hertigen jfr
en avskrift i vol. Fol. nr 18, fol. 249 f., Växjö stiftsbibliotek (här cit.
Avskr. I; rubriken fol. 248, Tahl hållit inför kongl, raden d. 17 Decembr.
1713 af archiepiscopo Haqvino Spegel, täcker endast den förra de¬
len av avskriften) och en annan avskrift i Palmsk. sami., vol. 56, s.
427 ff., UUB (här cit. Avskr. II).
5 Avskr. II: som börjar fördröias (i st. f. som så länge fördröjes).
774
1713—1714 års riksdag
wäl en stor lisa uti samma ängzlan, at undersåtarne höra och få
nu se Eder Maij:t wara wed god helsa samt wisa sin wanliga nåd
och ynnest.
Som therföre the andra Hans Kongl. Maij:ts ständer hafwa stor
orsak til at hugna sig öfwer Eder Maij :ts wälmåga, effter Eder
Maij:t altid hafwer en nådig omwårdnad och mildrik kärlek för
alla trogne undersåtare, så bör prästerskapet betyga sig hafwa än¬
tå en besynnerlig orsak til at förklara sin hugnad, emedan E.
Maij:t med sin stadiga gudsfruchtan och wida6 lysande exempel
så märkeliga befrämjer Guds ära och wår christeliga religions för¬
mon, at thetta kongl, hofwet är icke allenast på thenna orten en
herlig dygdeschola utan och hela rikets efftersyn, ja hela christen-
hetenes prydna, hwilket at länge må så wara, och at Hans Kongl.
Maij:t, wår allernådigste konung, må snärt theraf hafwa sin fäg¬
nad, thet önska wi samtel. präster, sorn med diupaste wördnad äre
Eder Kongl. Maij:ts etc.
Talet til Hennes kongl, höghet arfprincessan:
Durchleuchtigste och nådigste princessa.
Så litet behag, som man wet Eder Kongl. Höghet hafwer til
mång och widlyfftig ord, så ringa beqwämlighet finner iag hos
mig til at framföra them; förthenskul hoppas iag, at E. Kongl.
Höghet nådigt anser, thet iag på samtelige prästerskapets wägnar
korteligast gör först en underdånig tacksäjelse för all then nåd,
som E. Kongl. Höghet hafwer täckts emot prästeståndet altid be-
wisa, hållandes thet embetet i hägn och wärde, som rätfärdighet
och försoning prädikar.
Sedan bifogar en trogen lyckönskan, at E. Kongl. Höghet, som
hafwer behagat sin högtälskade h:r broders [!],7 wår allernådigste
konung, en stadig huldhet och kärlek bewisa, må uti alla sina
christeliga och högtpriseliga gärningar, som lända Hans Kongl.
Maij:t til tiänst och nöje, förmärkia Guds nådiga bistånd och
krafftige uplysning, på thet almän frid må befordras, inbördes
sämja wid macht hållas, rätwisa och al god ordning styrkas och
alla odygder dämpas, til thess Kongl. Maij:t sielf kan wid sin hug-
neliga återkomst alla sit rikes undersåtare under sit wanliga milda
beskydd församla och i många wälsignade år bibehålla etc. samt
med glädie se then herliga stammen, af hwilken Hans Kongl.
6 Ib.: andra (i st. f. wida).
7 I Avskr. I är bokstaven s överstruken; Avskr. II: broder.
Protokoll
775
Maij:t hafft sit ursprung, stå wid macht och under Guds wälsig-
nelse trifwas.8
Til hertigen.
Durchleucht. hertig, nådigste herre.
Ändock Eders Durchlauchtighet nu uti sin blomstrande ungdom
hugnel. tillväxer uti alsköns herlighet, så befinner lickwäl Eder
Durchleuchtighet icke allenast uti historien och genom dageliga
studier utan och genom sin egen förfarenhet, at the höge och
mächtige på jorden hafwa jämwäl sina swårheter, som them
trycka. Förthenskul wil thetta prästerskapet tillika med mig tro¬
ligen önska, at E. Durchleuchtighet må icke allenast stadigt niuta
then helsa, wältrefnad och lycksalighet, som Gud härtildags för¬
länt, utan och snart må hugna sig af the höga förmåner, hwilka
ännu kunna återstå, så at Eder Durchleuchtighets käre undersåtare
i thess berömlige furstendöme snart måge hafwa sin önskeliga fri¬
het och under Eders Durchleuchtighets milda styrelse et trygt
förswar och margehanda förnöjelse.
2. Sedan rev. archiep. med biskoparna och några af dero, som
med them warit, wörö til Storkyrkian i sacristian återkomne, om¬
taltes, at cantzlierådet h. Leijonstedt begärat förslag på dem af
prästerskapet, hwilka til secrete utskottet tyckes wara tiänligaste.
Förthenskul blef öfwerenskommit at thertil nämna följande af
Upsala stifft.
Doctor Haquinus Spegel.
Doct. Laurentius Molin.
Mag. Samuel Törling.
Mag. Daniel Norlind.
Linköpings stifft.
Doctor Jacob Lang.
Mag. Petrus Asp.
Mag. Andreas Wibiörnsson.
Skara stifft.
Doctor Jesperus Suedberg.
Mag. Andreas Unge.
Mag. Nicolaus Lechander.
8 I Avskr. II ingår det avslutande avsnittet samt med glädie se . . .
trifwas i stället i talet till änkedrottningen.
776
1713—1714 års riksdag
Strängnäs stifft.
H:r Joannes Bilberg.
Mag. Josephus Thun.
Mag. Johannes Broling.
Westerås stifft.
Doctor Matthias Iser.
Mag. Nicolaus Barchius.
Mag. Petrus Browallius.
Wexiö stifft.
Doctor David Lund.
Mag. Andreas Liungman.
Mag. Johannes Agrell.
Åbo stifft.
Doctor Johannes Gezelius.
H:r Abraham Juslenius.
Mag. Andreas Bergius.
Lunds stifft.
Doctor Matthias Steuchius.
H:r Petrus Tomasus.
H:r Målto Brock.
Wiborgs stifft.
Mag. Johannes Serlachius.
Mag. Ericus Brumerus.
Göteborgs stifft.
Mag. Herman Schröder.
Mag. Andreas Collinius.
Calmare stifft.
Mag. Nicolaus Brauner.
Mag. Georgius Swebilius.
Carlstads stifft.
Mag. Torstanus Ruden.
Hernösands stifft.
Doctor Georgius Wallin.
Mag. Andreas Asp.
Mag. Georgius Wallin.
Protokoll
777
Gotlands stifft.
Doctor Johannes Esbergius.
3. Blefwo utsedde och förordnade at afläggia de wanlige helss-
ningar.
Hos ridderskapet och adelen.
Doctor Jacob Lang.
Mag. Torstanus Ruden.
Mag. Johannes Borck.
H. Andreas Tolstadius.
Mag. Claudius Liwin.
Mag. Nicolaus Lechander.
Mag. Leonard. Gadd.
H. Laurentius Siljeström.
Mag. Johannes Helin.
H:r Salomon Alanus.
H:r Petrus Tomaeus.
H:r Johan Wång.
Mag. Arwed Strömner.
Hos borgerskapet.
Doctor David Lund.
Mag. Petrus Grise.
Mag. Andreas Wibiörnsson.
Mag. Andreas Unge.
Mag. Johannes Broling.
H. Petrus Dalborg.
Mag. Johannes Agrell.
Mag. Gabriel Salonius.
H. Målto Brock.
Mag. Andreas Asp.
Hos almogen.
Mag. Nicolaus Brauner.
Mag. Nicolaus Wallerius.
Mag. Petrus Asp.
Mag. Josephus Thun.
Mag. Laurentius Croning.
Mag. Andreas Liungman.
H:r Jacob Garvolius.
Mag. Georgius Wallin.
778
1713—1714 års riksdag
4. Befaltes notarien mag. Holm afskrifwa förslaget på präster¬
skapet til secrete utskottet och det sedan i affton til h. cantzlie-
rådet Lejonstedt lefrera, hwilket och blef effterkommit, men me¬
dan det afskrefs, lät h:r biskopen doctor Gezelius, hwilken för nå¬
gon opasslighet skul icke kunnat wara tilstädes, genom en ut¬
skickad, n:l. probsten h. Jacob Garvolius, förmärkia, at han i stäl¬
let för h. Justenius, hwilken är siuklig, wil hafwa insatt i förslaget
probsten ifrån Pedersöre mag. Johannes Gezelius, som nu nyligen
ankommit, och jämte honom benemde h. Garvolius.
Den 16 Decemb. kl. 9 förmiddagen.
Kommo tilsamman i wanliga rummet.
Reverendis. archiep. med hh:r biskoparne och de andre wid bor¬
det samt de öfrige prästerskapets fullmächtige.
1. Berättade biskopen doctor Lund, at probsten i Pedersöre
mag. Johannes Gezelius är hit ankommen; sade och, at biskopen
doctor Gezelius är ännu något opasslig.
2. Opskickades notarien m. Holm på riddarhuset at förnimma,
när det måtte wara lägligit, at prästerskapets deputerade få hos
ridderskapet och adelen audience, och återkom notarien strax med
sådant swar, at prästerskapet äro nu wälkomne, hwarpå
3. Afgingo til ridderskapet och adelen at göra den wanliga på-
helsningen de tilförende dertil utsedde och förordnade. Ordet för¬
de biskopen i Linköping doctor Jacob Lang.
4. Borgerskapet läto genom en utskickad förfråga, när det wore
tid, at prästerskapet kunde emottaga deras påhelssning, och blef
swaret, at man wil sända dem bud derom.
5. Återkom wälb:e biskop Lang med sit följe och berättade,
at ridderskapet och adelen betygade deras fägnad öfwer samtel.
prästerskapets wälmågo och begärade, at prästerskapet wille nu
gå them tilhanda med råd och dåd etc.
6. Förordnades at beneventera och möta ridderskapets och
adelens utskickade i kyrkiodören.
Mag. Nicolaus Brauner. H. Målto Brock.
H. Petrus Dalborg. H. Joh. Wång.
Mag. Laur. Croning. M. Georg Swebilius.
Mag. Gabr. Salonius. Mag. Georg Wallin.
H. Jacob Garvolius.
7. Inkom lagmannen högwälb:e grefwe Olof Gyllenborg
med några af riddersk. och adelen och aflade den wanlige hels-
ningen på följande sätt:
Protokoll
779
Högwördige och höglärde h:r erchiebiskop, högwördige och hög¬
lärde h:r biskopar, högährewördige, högwällärde och högdtärade
samtel. prästerskapets deputerade.
Ridderskapet och adelen ärkänna med al skyldig wördnad och
tacksäjelse den äran, som prästerskapet hafwa behagat göra rid¬
derskapet och adelen förmedelst deras benägne felicitation och
lyckönskan, och ehuruwäl de beklaga tilfället til denna samman¬
komsten, som är Kongl. Maij:ts långliga frånwarelsse och fäder¬
neslandets högst beträngda tilstånd, lickwäl fägna de sig af hiertat,
at på Hennes Kongl. Höghets arfprincessans och Deras Excellen-
cers kongl, rådens försorg man kunnat komma tilsamman, och at
de nu finna prästerskapet wed god helsa. Och såsom ridderskapet
och adelen hafwa alt härtill hafft alting osparde til konungens och
fäderneslandets tiänst, så försäkra de och at jämwäl hädaneffter
hafwa dertil alting osparde.
De hoppas och förmoda, at prästerskapet med goda råd och
trogne förböner wilja gå dem tilhanda at skaffa konungen och
fäderneslandet al wälsignelsse.
Häruppå swarade reverendis. arckiep. å samtel. präster¬
skapets wägnar således:9
Högwälborne, ädle och wälborne herrar, högdt¬
ärade och gunstige gynnare.
Then stora ynnest och benägenhet, hwilken thet högl. ridder¬
skapet och adelen nu och altid täckes emot prästerskapet betyga,
ärkänner man med skyldig wördnad och tacksäjelse och wil then-
samma med al möjelig tiänstwillighet gärna bibehålla och förtiäna.
Then fägnad, som riddersk, och adelen förklarar sig hafwa
öfwer prästernes helsa och närwaro, hafwe wi och utöfwer the
hög- och wälb:ne herrars wälgång, önskande, at thensamma må
icke allenast blifwa långwarig utan och ju längre ju större och
hugneligare.
Then förtrolighet, som högl. riddersk. och adelen tilbiuder och
utlofwar wid alla rådslag, skal prästerskapet med lika uprichtig-
het bemöta och wid alla tilfällen låta förmärkia, ty til sådant för¬
binder oss 1) Then almänna nöd och fara, i hwilken wi alle
swäfwe, hwarutinnan om thet ena ståndet förgås, så kan thet and¬
ra therigenom intet räddas.10
2) Än mera förplichtar oss til inbördes trogen samhällighet then
9 Även detta tal återfinnes i de ovan, n. 4, nämnda avskrifterna.
10 Avskr. I: (i st. f. räddas) winna någon wärkan.
780
1713—1714 års riksdag
kärlek, som wi äre skyldige wår frånwarande allernådigste konung
och thet närwarande beklageliga tilstånd i wårt förtrykta fäder¬
nesland,11 hwilken wi tå redeligen wisa, när then ene hafwer et så
menlöst upsåt som then andra til at främja konungens tiänst och
riksens wälfärd.
Men aldramäst bör os til enighet och godt förtroende beweka
wår christendoms plicht, som wil, at alt skal ske uti kärlek utan
misstankar, afwund, wederwilja och högmod, ty om wi, som äre
lemmar inbördes, skulle bita och fräta hwarannan, tå blefwe wi
snart upätne, så at fremmande fiender kunna spara sin wåldsam-
het, från hwilken Gud os nådeligen beware och uppehälle högh
ridderskapet och adelen uti alsköns wälsignelse, wälmågo, förtro¬
ende och kärlighet.
8. Pastor i Tierp mag. Wallerius blef åstadsänd til rådstu-
gun at gifwa tilkänna, det nu wore lägligit at emottaga borgerska¬
pets påhelssning.
9. Inkommo deputerade af borgerskapet borgmästaren i Göthe¬
borg hrr Siléns och 8 med honom, då bemelte Siléns å borger¬
skapets wägnar påhelsade prästerskapet således.
At Deras Högwördigheter och samtel. deputerade af prästerska¬
pet äro med god hälsa til detta mötet sammankomne, deröfwer
fägna sig samtel. borgerskapet; önska, at Gud wille uppehålla
dem widare med helsa och wältrefnad.
önska och, at Gud wille nu lämpa alla rådslag derhän, at dhe
må lända Gud till äro, Kongl. Maijrt til nådigt nöje och kära fä¬
derneslandet till lycksalighet. Sidst recömmendera dhe sig i präs¬
terskapets gunst och benägenhet.
Häruppå swarade reverendis. a r c h i e p. som tilförende til
ridderskapet och adelen, mutatis mutandis.
10. Gingo deputerade och tilförende uptecknäde til borgerska¬
pet at afläggia wanliga helssningen.
11. Nedgingo 4 af prästerskapet at undfägna almogens ut¬
skickade.
12. Inf unno sig almogens utskickade och aflade sådan hälss-
ning:
Dhe som af bondeståndet på höga öfwerhetens betalning äro
hitkomne, göra nu dheras skyldige upwachtning hos högwördige
prästerskapet, betygande deras stora fägnad öfwer prästerskapets
hitkomst och wälmåga. De önska med al redelighet och rätt
11 Ib. (i st. f. och . . . fädernesland): then thetta närwarande bekla¬
geliga tilstånd i wårt förtryckta fädernesland intet kan afböija.
Protokoll
781
swänskt hierta, at alt hwad sorn företages wiel detta mötet må län¬
da Gud til ära och konungen samt fäderneslandet til trogen tiänst
och wälfärd. I det öfriga bedie de, at högwördiga prästerskapet
wille altid hafwa them uti gunstigt minne.
Och swarade äfwen reverendissimus a r c h i e p. dem med tiän-
ligit och mycket bewekeligit tahl, önskande til slut, at Gud wille i
nåder förskona oss för almänt förderf och altid uppehålla det
ståndet wid hälsa och wälstånd.
13. Återkom biskopen doctor Lund med de andre deputerade
och sade, at borgerskapet läte anmähla dehras tacksägelse och
ödmiuke helsning.
14. Rev. a r c h i e p. omtalte, at en af prästerskapet effter
stifftens ordning komme at predika i Stora kyrkian, nemi. näst¬
kommande söndag h. Tolstadius af Uplands stifft,
2. juledagen mag. Wallerius,
4:de dagen mag. Petrus Asp,
13:de dagen mag. Unge,
söndagen dereffter mag. Gadd,
och om bönedagen h:r Petrus Dalborg.
15. Reverendis. a : ep. giorde påminnelse å sina och biskopar¬
nas wägnar til närwarande prästerskap, at the
1) Wille nu androm til godt exempel wara flitiga at gå i Guds
hus.
2) Retänkia, at nu fordras en stor försichtighet wid alla råd¬
slag, så at om något höres, som bör wara tyst och lönligit, det
icke må utspridas, och de på något sätt göra sig misstänkta.
3) At hwar och en beflitar sig om en chrästelig ärbarhet, så at
dhe så här å orten som eljest gifwa godt effterdöme i alting.
16. Afgingo deputerade til at helsa på almogen.
17. Refaltes h:r Andreas Tolstadius at förnimma, om icke super-
intendens på Gotland d. Esberg wil predika i hofwet om 3:de dag
juhl.
18. Igenkom biskopen mag. Brauner med dem som honom
fölgt hade, berättande, at almogens fulmächtige låta anmähla de¬
ras ödmiukaste respect och tacksäijelse.
Den 17 Decemb.
Sedan effter Hennes Kongl. Höghets och Deras Excellencers
förordning prästerskapets fulmächtige tillika med borgerskapet
och almogen klockan half otta kommit tilhopa i Stora kyrkian
och med wänlig gudstiänst giordt beredelse til närwarande stän-
782
1713—1714 års riksdag
demas sammankomst, då predikan blef hållen af kyrkioherden
och prseses consistorii mag. Samuel Törling, warande texten
beskrefwen i Domarebokens 10 cap., 15 vers, trädde erchie-
biskopen med biskoparne och the öfrige prästerskapets fulmäch-
tige effter stiffternes ordning klockan inemot 10 til kungzhuset
uti Rikssalen, sedan strax deruppå borgerskapet och almogen;
men ridderskapet och adelen ankommo en stund dereffter ifrån
kungzhuset, derest hofpredikanten mag. Gustaf Humble pre¬
dikat hade, och sidst Hennes Kongl. Höghet arfprincessan Ul¬
rica Eleonora med Deras Excellencer kongl, råden, grefwe Carl
Gyllenstierna, grefwe Gabriel Falkenberg, grefwe Nilss Gyllen¬
stierna, grefwe Carl Gustaf Frölich, grefwe Nils Stromberg, grefwe
Arwed Horn, grefwe Spens, baron Gustaf Cronhielm, baron Fersen,
baron Jacob Renstierna, baron Nicodemus Tessin. Då Hans Excel-
lence grefve Horn med et tiänligit tal först aflade en underdånig
tacksäijelse til Hennes Kongl. Höghet arfprincessan, at hon täckts
låta sig öfwertalas at antaga det stora beswäret at biwista de al¬
männa rådslagen och gifwa dem krafft och efftertryck, och se¬
dan förestälte de wigtige skäl och orsaker, hwarföre Hennes Kongl.
Höghet och Deras Excellencer äro föranlåtne at kalla ständerna
tilsamman, med trogen lyckönskan och bön til Gud, at alt måtte
aflöpa hans namn till äro, Kongl. Maij:t til trogen tiänst och det
beträngda fäderneslandet til lycksalighet och fromma.
Hwareffter cantzlierådet h. Andreas Leijonstedt upläste almänne
propositionen til samtel. ständernes fulmächtige.12
Therpå fölgde ständernas tal och orationer, hwilka höllö uppå
ridderskapets och adelens wägnar landzhöfdingen öfwer Nyland
högwelb. h. baron Creutz, uppå prästerskapets wägnar erchie-
biskopen högwörd. doctor Haquinus Spegel, uppå borgerskapets
wägnar justitiseborgmästaren i Stockholm h:r Andreas Hylten
och uppå almogens wägnar domaren ifrån Upland och Bro härad
Hans Staffanson.
Talet, som wälbem:te h. erchiebiskop då höll, war det¬
ta.13
Uti it swårt och farligt tilstånd at wara aldeles modfäld, är intet
mindre skadeligt än at wara tå förmäten, ty thet förra wisar, at
man intet wil hielpa sig sielf, thet senare, at man wil intet blifwa
hulpen af andra. At als intet röras eller bewekas af någon olycka,
är antingen en dårachtig stålthet eller en beklagelig dårskap, at
12 Tr. RAP, 17, s. 307—328.
13 Jfr de ovan, n. 4, nämnda avskrifterna.
Protokoll
783
aldeles misströsta uti olyckan, thet är en sådan swaghet, at man
icke allenast öfwergifwer sig sielfwan, förty man är oförmögen,
utan och försakar Gud, som är likwäl altsmächtig.14
Förthenskul hafwa the wise gifwit thet rådet, at man uti mot-
gångztid bör lida med frimodighet, hoppas med sachtmodighet
och bruka alla tiänliga och lofliga medel med försichtighet, ty
then som så gör, kan både öfwerwinna olyckeliga händelser, när
the komma, och jämwäl uthärda, om the länge wara. Men ingen
kan thet rätteliga göra, med mindre han hafwer en fast förtröstan
på Gud och wisar then förtröstan med stadig bön och åkallan,
helst emedan al menniskelig frimodighet kan minskas, sachtmo¬
dighet förachtas, försichtighet förstöras, såframt icke Gud styrker,
föröker och uplyser.
Wi Swea rikes inbyggiare hafwa nu i lång tid, effter Guds heliga
wilja, utstådt mycken wedermöda och försökt åtskillige medel,
thermed wisandes för then ärbara weridén, at ändock mycket är
förlorat, så hafwer lickwäl hoppet warit behållit, i hwilket wi tåle-
liga hafwe wäntat antingen en hugnelig utgång på kriget eller en
önskelig framgång med wapnen.
Men althenstund the förslag, som göras på jorden, äro fåfänga,
så framt the icke få sin krafft i himmelen, wi och therföre ögon-
skenliga befunnit, at mennisklig macht eller frimodighet icke kan
alt uträtta, jämwäl och at christelig sachtmodighet kan wåra hög¬
modiga fiender icke blidka eller beweka, så fordrar omsider tiden
och nöden en sådan försichtighet, at wi icke aldeles undergå och
förderfwas, hwilken effter wi icke finna hos oss sielfwa, så är
nödwändigt, at wi sökan hos Gud genom en san förtröstan på
hans nådiga hielp och uplysning, ty han allena kan göra öfwer
alt thet wi alle kunne tänkia eller bedia. Oss bör ingalunda twifla,
at icke Gud hafwer ämnat thetta långwariga straffet til wår nytta
och förbättring, men om wi kunna se, hwad Gudi behageligit,
konungen hugneligit och oss nyttigt är, så at wi måge frälsas utur
thenn stora faran, så wisar thet sig theruti, at wi nu undwike thet
som hafwer härtildagz förorsakat wårt förderf, och i thenne wår
motgång afskaffa det som hafwer förstördt al wår wälgång.
Huru sådant kan och bör beqwämliga ske, förmodar man, at the
månge förståndige herrar och och män ärna wid thenna almänna
sammankomsten med samhällig flit efftertänkia och i gudsfruch-
14 I st. f. at man icke . . . altsmächtig urspr. at man både öfwergifwer
Gud och förkastar sig sielfwan (Holms handstil). Den nya formuleringen
är ett tillägg av Spegels hand.
784
1713—1714 års riksdag
tan med fult alfwar wärkställa, wisandes thermed, at the både
kunna och wilja skicka sig effter tiden, thet är, ödmiuka sig under
Guds mächtiga hand, på thet han oss uphöjer i sinom tid.
Thensamma alsmächtige Gud låte sit ansichte lysa öfwer Hen¬
nes Kongl. Höghet, som gör nu it så stort lius i thetta ansenliga
mötet.15 Then store råds ängel styrke och styre högwelb:e herrar
kongl, råden, at the måge wachta sig för arga menniskiors oråd,
som hafwa ingen annan wishet än then som jordisk är, och hålla
sig allena intil Gud, som är stor i råd och mächtig i gerningar!
Gud ware os allom blid och främje wåra händers wärk med oss!
Ja, Guds gode ande före oss på en jämnan wäg, så at wi icke
wandre i the ogudachtigas råd och icke träde in uppå the syndares
wäg, hwilkas fötter löpa til thet som ondt är, och hwilkas tungor
föra sådant tal, Låt oss göra ondt, på thet godt må komma theraf,
Rom. 3. Ty om wåra wägar behaga Herranom, så gör han wåra
owänner til freds med os, thet wi af hans oändeliga nåd och god¬
het wilje sökia och hoppas.
Den 18 Decemb.
Kom reverendis. archiep. med biskoparna och de öfrige prester¬
skapets fulmächtige tilsamman i wani. rummet.
1. Antecknas, at biskopen ifrån Åbo doctor Gezelius war nu til-
städes.
Item superintendens på Gotland doct. Joh. Esberg.
2. Befalte rev. a : e p. upteckna, at almänne propositionen
lemnäs här til presterskapets tiänst, så at den som behagar den
afskrifwa, kan hafwa tilstånd dertill. Eljest har archiep. utur
samma proposition giordt et extract, hwaraf jämwäl copia kan
tagas af den som åstundar det at hafwa.
3. Påminte rev. a : e p., at prästerskapet, som kunna hafwa nå¬
gon angelägenhet antingen angående den almänna welfärden eller
hwar landzort i synnerhet, de wille ingifwa deras memorialer, at
sådant wid detta tilfälle må kunna föredragas.
4. Notarien Holm afsändes til riddarhuset at förnimma af sec-
reteraren, om något i dag wore at förrätta etc., och kom tilbakas
med swar, at ridderskapet icke ännu undfåt förordningen angå¬
ende secrete utskottet, men at densamma wäntades nu förmidda¬
gen, och mente han, at i morgon lärer secrete propositionen blifwa
föreläsin.
15 Avskr. I: at wij hoppas, thet genom Eders Kongl. Höghetz stora
mildhet skal wara oss Swea barn til lius och frägd, glädje och öhra.
Protokoll
785
5. Upläste rev. a : e p. det extract, han utur almänna propo¬
sitionen fattat hade.
6. Påmintes, at de som kunna återstå och icke hafft lägenhet at
lefrera sina fulmachter, de wille det göra kl. emellan 2 och 3
efftermiddagen.
Samma dag förmiddagen.
Klockan effter 11 ankom til reverendis. a:ep. förordning angå¬
ende secrete utskottet af prästerskapet, och blef effter befalning
samma förordning klockan 2 efftermiddagen för dem som då uppå
anslag derom kommo tilstädes af notarien upläst,16 hafwande
samma deputerade sig i morgon, wil Gud, som är den 19 Decemb.
klockan half nije förmiddagen, uti kongl, huset at inställa, n:l:
Doctor Haquinus Spegel.
Doctor Jacob Lang.
D. Jesperus Suedberg.
H:r Joannes Bilberg.
D. Matthias Iser.
D. David Lund.
D. Johannes Gezelius.
D. Matthias Steuchius.
M. Nicolaus Brauner.
M. Torstanus Rudén.
D. Georgius Wallin.
D. Johannes Esbergius.
D. Laurent. Molin.
M. Samuel Törling.
M. Daniel Norlind.
M. Petrus Asp.
M. Andreas Wibiörnsson.
M. Andreas Unge.
M. Nicolaus Lechander.
M. Josephus Thun.
M. Johannes Broling.
M. Nicol. Barchius.
M. Petrus Browallius.
H:r Petrus Dalborg.
H. Lars Siljeström.
16 Bil. 1.
50 — Prästeståndets protokoll
786
1713—1714 års riksdag
M. Laur. Croning.
M. Andreas Liungman.
M. Johannes Agrell.
M. Joh. Gezelius.
M. Andreas Bergius.
H. Jacob Garvolius.
H. Petrus Tomaeus.
H. Målto Brock.
M. Joh. Serlachius.
M. Ericus Brumerus.
M. Herman Schröder.
H. Andr. Collinius.
M. Georg Swebilius.
M. And. Asp.
M. Georg. Wallin.
Den 19 Decemb.
Wörö samtel. deputerade til secrete utskottet tilsamman på
kungzhuset at afhöra secrete propositionen.
Den 21 Decemb.
Wörö samma alla ständernas deputerade förmiddagen på
kungzhuset och eftermiddagen på ridderhuset.
Den 22 Decemb. kl. 8.
Kommo samtel. deputerade af prästerskapet til secrete utskottet
tilhopa i wanliga rummet.
1. Uplästes förteckningen på prästerskapet til secrete utskottet
och blef påmint, at ingen annan af prästerskapet må wid secrete
utskottet inställa än the som äro thertil förordnade.
2. Omtalte r:ss p r a e s e s, huruledes i afftons af h:r landt-
marskalken blef föreställt at öfwerläggias, n:l. thet som grundar sig
på slutet af begge propositionerne, at ständerna wille wara om-
tänkte på medel och utwägar, som fordras, at thet beträngde fä¬
derneslandet må kunna ryckias utur dess stora fara och sättias i
et bättre tilstånd; och at borgmästaren Hylten då syntes limitera
denna proposition och sig förklara, det han förmärkt, at borger-
skapet hålla före wara nödwändigt at först få weta af wederbö-
rande, som wärket förstå:
1) Huru stor milice och manskap nu nödwändigt behöfwes til
fästningarnas och gräntzernas förswar.
Protokoll
787
2) Huru mycket medel egentel. och oumgängeligen tarfwas til
militiens underhåll samt til flottans och escadrernas utrustning
och underhåll i några månader, då man
3) sedan wil rådgöra, på hwad sätt samma medel må kunna
förskaffas i penningar, spanmål och andre proviantpersedlar.
Frågades, om och prästerskapet må blifwa i samma mening.
Och när häröfwer en stund war discourerat, utan at något proto-
coll blef hållit, yttrade sig änteligen r:ss p r a e s e s, at han uti
utskottet ärnar gifwa sådant swar:
1) At prästerskapet tackar ödmiukl. för det at tid och råderum
är förundt til at efftertänkia och öfwerläggia, hwad som thess
oförgripeliga mening kan wara, om thet som blef i afftons före¬
stält, då man
2) uprepar propositionen, nemi. huru then fienden, som os när¬
mast är och med swåraste undergång hotar, må genom Guds nå¬
diga bistånd kunna afwärjas, och wi uti någon trygghet wid then-
na tiden och framgent få lefwa, samt huru borgmästaren sig då
förklarat men
3) innan prästerskapet yttrar sina tankar härom, tyckes nödigt
wara at förut bedia twenne ting:
a. At inga förslag måge blifwa ther ingifne eller emottagne, un¬
der hwilka ingen hafwer skrifwit och tilstådt sitt namn, ty huru
mycket ondt deraf kan följa, wisar förfarenheten, och andra för¬
stå thet bättre, än man behöfwer säija.
(i. At thet må behaga samtel. ständerna rådgöra, om thet icke
nu befinnes så högnödigt, som thet i senaste sammankomsten 1710
pröfwades rådeligit, at afsända til Kongl. Maij:t en eller twenne til
sådant ärende tiänlige personer, som kunna omständeligen förkla¬
ra ständernas underdåniga och menlösa upsåt wid denna sam¬
mankomsten, til hwilken the i Kongl. Maij :ts höga namn äro kalla¬
de, nemi.
1) At befordra med råd och dåd thet som til Kongl. Maij:ts
tiänst och thess rikes förswar lända kan.
2) At wisa, huru önskeligt och högnödigt det är, at Kongl.
Maij:ts undersåtare effter et så långwarigt krig måge hugnas med
frid, hwartil man bör sökia Kongl. Maij:ts nådige samtycke, hög-
wisa förordning och behageligaste sätt, huru thensamma winnås
må och med hwad wilkor thensamma skal slutas.
3) At bedia, thet Kongl. Maij:t wil nådigst anse the oförgripelige
förslag, hwilka ständerna kunna wid thenna tiden gifwa wid han¬
den, effter faran är stor, medlen så ringa, at wi icke kunna twinga
788
1713—1714 års riksdag
fienden til fred, mycket mindre winna af them några fördelar, för-
fattandes dertil en plan, efftersom affairernes situation nu befin-
nes.
Om man på detta sättet niuter något nådigt och skyndsamt
swar, tå hafwe wi en trygg wäg uti wära rådslag och et gladt hierta
i wår förrätning; om intet, så äre wi för then ärbara weridén ur-
sächtade, i synnerhet i wåra egna samweten. Men om wi thetta
försumma, tå kan hända, at wi draga öfwer oss Kongl. Maij:ts
onåd, bryta wår underdåniga trohetsed, underkasta os hela chris-
tenhetens swåra omdöme, och thet som swårast är, förtiäna Guds
straff och wrede.
Häröfwer blef en stund talat, utan at protocoll fördes. Omsider
blef öfwerenskommit at afsända 2:ne af prästerskapet at förnim¬
ma borgerskapets mening angående detta sänningebodet, hwilket
ärende biskopen d. Swedberg och kyrkioherden m. Törling på sig
togo at uträtta, de och effter en stund återkommo med be¬
rättelse, at borgerskapet sade sig therutinnan wara med prås
terskapet enige.
Hwad thet andra angår, huru fienden på thenna sidan må kun¬
na igenom Guds bistånd afwärjas och wi få blifwa wid hus och
hem utan flycht och fara, så will r:ss a:ep. på prästerskapets
wägnar ödmiukl. bedia, det deras enfaldige tankar måge utan
missgunst förmärkias, ty at man skal rätt kunna döma om en sak,
den man intet rätt förstår, är näpligen at wänta, men så-
wida man mins thet lofl. borgerståndets betänkiande, så war
thet sådant:
1) At man åstundar weta, huru stor milice thet behöfwes til
fästningarnes och gräntzornes förswar etc. 2) Huru mycket thet
behöfs til theras underhåll och belöning och utrustning i några
månader. 3) Sedan wil man rådgöra, huru medel måge samman-
skaffas.
Och at thetta är jämwäl presterskapets oförgripel. mening.
Och tycktes så godt wara, at wid detta swaret må förblifwa.
3. Uppå r:ss:i a : e p : i giorde påminnelse åtog sig biskopen
doctor Lang at såsom collegii deri comitialis decanus öfwerse
protocollet och laga, at acterne hållas och komma i rigtig ordning.
4. Klockan 10 afgeck secrete utskottet på riddarhuset.
Efftermiddagen wörö samtel. ständernes secrete utskott på rid¬
darhuset.
Protokoll
789
Den 23 Decemb. klockan 8 förmiddagen wörö samtel. präster¬
skapets fulmechtige tilsamman uti wanliga rummet.
1. Proponerade r:ss p r a e s e s, at som the andre ständerna
komma nu alle tilhopa, så har han och welat kalla samtel. präster¬
skapets fulmächtige tilsamman, enkannerligen at låta them weta,
huruledes samtel. ständerna blifwit enige therom, at 2:ne personer
skola affärdas til Hans Kongl. Maij:t at i underdånighet be¬
rätta:
1) At samtel. ständerna äro på Hennes Kongl. Höghets arfprin-
cessans och Deras Excellencers kongl, rådens betalning hit komne
i det underdånige upsåt at kunna förfrämja Kongl. Maij:ts gagn
och höga rätt i alla måtto och göra then författning, som wår för¬
mögenhet och förstånd kan til wäga komma.
2) Omständeligen berätta, hurudant wårt tilstånd nu är, och
huru thet mer och mer blifwer förwärrat, så at wilkoren effter
14 års förlopp äro ganska mycket förswagade, och derföre i under¬
dånighet föra Hans Kongl. M:t til sinnes, om Hans M:t icke wil
i nåder tenkia på en drägelig frid, at undersåtarne måge litet få
respirera, samt hemställa Hans Kongl. Maij:t, hurudana fridz-
handling han antingen sielf täckes föreskrifwa eller lemna sine
undersåtare at efftertänkia, hwad som kan wara Hans Maij:t til
behag och för riket drägeligit.
3) I underdånighet bedia, om Hans Maij:t i nåder wil tillåta,17
at ständerne må wisa en oförgripelig plan eller enfaldigt utkast,
huru freden må kunna erhållas, emedan faran är ganska stor och
os närmare än wi kunna tänkia, fienden grym och mächtig, med¬
len ringa och swage, så at the intet kunna förslå til alt thet som
kan tarfwas och behöfwas. Ty intet hafwe wi nu then machten
at upsättia en sådan armée, hwarmed fienden kan skrämas til fre¬
den, icke kunne wi eller göra os thet hoppet at winna något af
fienden, utan wore wäl, om wi behålla, hwad wi haft hafwe. Hwil-
ket alt likwäl underställas Kongl. Maij:tz högwisa omdöme och
nådiga behag.
Detta tänker man at föreställa Kongl. Maij:t och theruppå för-
wänta et nådigt swar, på thet wi icke må förgripa os och draga
öfwer os et swårt omdöme.
Til äfwentyrs, sade han, kunde en begynnelse göras genom
17 I marg. N B. Se Kongl. Maj:ts nådiga bref frän Bender dr 1711 d.
3 Febr., at fred md sökas men ingen som neslig år. Såväl denna margi¬
nalanteckning som satsen Hwilket alt .. . behag äro tillägg av Spegels
hand.
790
1713—1714 års riksdag
fångarnes utwäxling och igenom någon commercietractat, at sin-
nerne måge på något sätt kunna blidkas.
Detta är det förnämsta, som man nu har welat låta samtel. präs¬
terskapets fulmächtige weta.
Angående personerne, som wid detta angelägna ärendet komma
at brukas, sades, at för prästerskapet är ännu okunnigt, hwilka de
blifwa skola, men som resan är farlig, lång och kostsam, så måste
man wäl wara förtänkt på medel til resepenningar; 2000 r:d. lärer
åtminstone behöfwas för 2 personer, hwilka sedan komma at de¬
las emellan de 3 ständerna, ty almogen wil man billigt för någon
utgifft i detta måhl hafwa förskont.
Frågades altså, om icke bod må sändas til borgerskapet at för¬
nimma, huru stor summa the förmena thertil skola fordras, och
huru stort quantum til exempel af 2000 r:d. the på sig taga i sitt
stånd, och hurudana repartition the sinsemellan göra. Förslag til
prästerskapets sammanskott tyckes så kunna ske, at hwar biskop
gifwer 2 r:d., hwar professor och pastor i större städerne 1 r:d.,
hwar lector och kyrkioherde 1 d. s:t. Hwaruppå effter samtel. godt¬
finnande åstadgingo lil borgerskapet biskopen mag. Brauner, su-
perint. d. Esberg och probsten m. Browallius thetta ärendet at för¬
rätta, hwilka och effter en stund återkommo med liclssning och
berättelsse, at borgerskapet begärar anstånd sig häröfwer at ut¬
låta, til dess the komma på riddarhuset. Icke thess mindre hafwa
the upwisat thet förslag, som år 1710 til 2:ne personers resa gior-
des, nemi. uppå 15000 d. k:t, hwilken summa skulle lika reparte-
ras emellan ständerna.
2. Omtalte r:ss p r a e s e s för samtel. prästerskapets fulmäch¬
tige, huruledes thet förnämsta ärendet, som wid secrete utskottet
blifwit förestält, angår förswarswärket och krigztilrustningen,
hwarwid äro 2:ne puncter:
1) Huru stort manskap nu behofwes, och at förslaget är giordt
på 50000 man.
2) At en ganska stor summa penningar fordras til at underhålla
sådant manskap och befordra flottans utredning.
När man nu anser wår oförmögenhet, huru omöjeligit thet är at
förskaffa så mycket medel, som behöfwes, så måste man wäl sökia
en medelwäg, efftersom wår skyldighet fordrar och wära wilkor
kunna tillåta at effterkomma.
3)Tredie puncten, sade r:ss a : e p., kan och nämnas, at som
contribution och wissa sammanskott måste göras, så kommer nu
at öfwerläggias, hwilket sätt man bör hålla för thet bästa, antingen
Protokoll
791
thet förra effter 1686 års beslut och thertil läggia förhögningar på
et eller annat eller thet nyare effter egendomens taxering.
Och man förmodar, at Kongl. Maij:t med nåder uptager, thet
man följer thet contributionssätt, som gör största indrägt, hälst
efter thet befinnes: 1) At Kongl. Maij:t tillåtit frihet at gifwa wid
handen, om man wet någon bättre method, och 2) At then förra
contributionen stigit til 4V2 t:r guld större än then senaste, hwilket
at efftertänkia synes nödwändigt, ty thet är för godt funnit, at 6
personer af hwart stånd skola träda tilsammans at öfwerläggia
therom, och wore bäst at weta samtel. prästerskapets mening.
Hwaruppå efter något samtal härom kunde förmärkias, det största
delen af presterskapet gärna önska, at det må förblifwa wid den
sidsta skattningzordningen, hwilken til äfwentyrs på något sätt
kan lättas eller förbättras, begärande biskopen d. Swedberg i
synnerhet, det til protocoll föras måtte, at detta wore Skara stiffts
presterskapz enhälliga åstundan.
3. Deputerades hh:r biskoparne h. Johan Bilberg, d. Matthias
Iser, d. Johannes Gezelius, d. Matthias Steuchius, superint. mag.
Rudén och lect. theol. mag. Schröder at komma tilsamman
med de andra 6 af ridderskapet och borgerskapet öfwer
thetta ärendet.
4. Kl. 10 afgeck secrete utskottet af prästerskapet på riddar¬
huset.
Efftermiddagen wörö ständernes secrete utskott på riddarhuset.
Den 24 Decemb. kl. 8.
Kommo ständernas secrete utskott tilsamman på riddarhuset,
men klockan inemot 9 gingo 6 af hwart stånds utskott på kungz-
huset, hwarest the förblefwo intil klockan 3 efftermiddagen.
Den 29 Decemb. kl. 9.
Församlades prästerskapets secrete utskott uti wanliga rummet,
då
1. R:ss praeses berättade, huru thet bör kungiöras för wårt
stånd, hwad the personer, som af ständernas utskott wörö på
kungzhuset sidstledne den 24 hujus, fingo ther höra sig föreläsas,
nemi.:
I. Hurudana skäl hafwa bewekt kongl, senaten til at underdå¬
nigt sökia, det Hennes Kongl. Höghet wille påtaga sig det beswä-
ret at biwista rådslagen häreffter, hwilka wörö rätt efftertänkelige,
såsom
792
1713—1714 års riksdag
1) Then tunga börda, som Kongl. Maij:ts råd åligger, hwarut-
innan the måst sökia bistånd.
2) Riksens stora nöd och fara å alla sidor, och
3) Det förnämsta, H. Kungl. Höghets gudsfruchtan, förstånd
och kärlek til Kongl. Maij:t och fäderneslandet, hwarigenom the
wänta, at Gud wil wälsigna theras rådslag.
II. Hwad som bewekt Hennes Kongl. Höghet at samtyckia til
kongl, senatens begäran och låta sig öfwertalas at sig åtaga det
stora beswäret. Det förnämsta war, at hon i al sin tid hafft en stor
och innerlig kärlek til Hans Kongl. Maij:t, sin högdtärade herr
broder, och wil derföre i hans frånwaro hafwa al möda ospard,
om Hans Kongl. Maij:ts och thes rikes tiänst therigenom kan be¬
fordras. 2) Riksens stora nöd och undersåtarnes förtröstan, at hon
något skal kunna uträtta til theras gagn och bästa.
III. Angeck kongl, senatens stora flit och outsäijelige bekymber,
the dragit så många åhr för rikets wälfärd, och hurudana berättel¬
ser kongl, senaten hafwer tid effter annan både i the förra åhren
och enkannerligen i thetta nu framledna af färdat til Kongl. Maij:t:
1) Om riksens beklagelige tilstånd och fiendernas wåldsamhet
å alla sidor.
2) Undersåtarenas medellöshet och swaghet at längre kunna
draga och uthärda thenna swårhet, förorsakad af margfallige ut¬
lagor, handelens hinder, provinciernas förminskning, så at hela
tyngden ligger nu på the öfrige.
3) Så blef och berättat om flottans kostbara utredningar och
intet altid lyckelige expeditioner.
4) Widare om pommerska armeens tilstånd och de tyska pro¬
vinciernas äfwentyr.
5) Ytterl. är och gifwet wid handen om fredshandlingen och
sorni, potentaters åtskillige förslag, hwilka til Kongl. Maij:ts be¬
hag äro lemnade.
2. Proponerade r:ss p r a e s e s, at emedan swar bör oför-
dröjeligen gifwas uppå almänna propositionen, och hufwudpunc-
ten angår contribution, så wil wara nödigt något therom at öfwer-
läggia, men förrän man skrider til deliberation, frågas, om man
icke först må inhämta bonde- och borgareståndets mening, hwar-
uti de tänkia stadna. Och skickades pedellen åstad at förnimma,
om böndernas utskott wörö tilsamman på gillstugan, hwilket kom
tilbakas med swar, at the klockan 10 skola komma tilhopa.
Begärade altså r:ss a : e p., at hwar och en för sitt stifft wille
säija sin mening, hwad dhe tyckia i wårt stånd för Kongl. Maij:t
Protokoll
793
och dess rike wara gagneligast och nyttigast, saivo tamen semper
jure regio.
Hwaruppå stifftens prästerskap i ordning voterade och sig ut¬
leta således af
Gotlands stifft.
Hernösands stifft.
Biskopen doctor Wallin: At om wi skole hafwa pro fine
Kongl. Maij:ts nytta, så tycker han, at den förra contributionen
importerar mera än den senaste.
Carlstad stifft.
Calmare stifft.
Biskopen Brauner: Tycker wäl, at taxeringen effter egen¬
domen är rätmätig, men om qusestio är, hwilkenthera contribu¬
tionen skal wara gagneligare, så håller han före, at den förra skal
wara drägtigare.
Göteborgs stifft.
Lector mag. Schröder sade det wara samtel. prästerskapets
mening i det stifftet, at thet må förblifwa wid thet nya contribu-
tionssättet, hwilket kommer öfwerens med Kongl. Maij:ts afseen¬
de, at hwar och en contribuerar effter sin förmågo, hwilken con-
tribution och synes blifwa så drägtig som den förra, om derwid
alt riktigt tilgår, och äntå större, om then gamla contributionen
tilkommer på legofolket, och handtwärksmännen blifwa taxerade
effter näringen och inkomsten och icke effter egendomen etc.
Wiborgs stifft.
Probsten mag. Serlachius biföll samma mening, önskande
allenast, at the medel, som utgöras måge, blifwa wäl anwände.
Lunds stifft.
Probsten h:r Målto Brock yttrade sig, at om det nyare
sättet mera importerar, wil han med sina medbroder blifwa ther-
wid, hwar och icke, tyckes thet förra sättet wara bättre.
Åbo stifft.
Probsten mag. Johan Gezelius sade, at i Österbotn har
then förre contributionen mera importerat än then senare.
794
1713—1714 års riksdag
Probsten m. Bergius tyckte wara för swårt för prästerska¬
pet i den orten at blifwa wid den gamla contributionen.
Wexiö stifft.
Lector mag. Joh. Agrell biföll den meningen om nya con-
tributionssättet och
Probsten mag. Ljungman, at om man kunde slippa med 2
pro centum, wore bäst at blifwa wid det nya etc.
Westerås.
Probsterne mag. Croning, Dalborg, Siljeström och
Browallius wörö alle i samma mening, at det wore bäst at
blifwa wid den sidsta contr.
Af Strengnäs stifft.
Probsten mag. Thun och lector theol. mag. Broling vote¬
rade detsamma.
Skara stifft.
Probsten mag. Lechander och lector m. Unge blefwo
wid samma mening, then och biskopen Swedberg tilförende
låtit inprotocollera.
Linköpings stifft.
Lector m. Wibiörnsson tycker böra sees på det impor-
tanteste; dock önskar at blifwa wid det senare, efftersom förme¬
nas, at det lärer kunna indraga så mycket som det förra, när det
på något sätt kan blifwa förbättrat.
Probsten mag. P e t. Asp wet icke, 1) om det är lofligit at få
votera i en sak, som af Hans Kongl. Maij:t så absolute synes wara
determinerad; 2) hwilketdera sättet kan wara drägtigare, och för-
denskul 3) för sin person hällre lika mycket, hwilketdera sättet
som följes, lemnandes till r:ss a:ep. och de andre förmän at tilse,
hwad som kan wara gagneligast, men 4:o) kan eij under¬
låta at berätta, det hans medbroder önska få blifwa wid det
senare.
Upsala stifft.
Kyrkioherden wid S. Clara mag. Norlind utlet sig, at för
Stockholmsprästerne kan det wara sak samma, antingen det blif-
wer wid den nya eller gamla contributionen; allenast om åter til
Protokoll
795
det garni, komma skulle, the tå undgå måtte borgmästare och råds
taxering. Men för öfrigt conformera the sig med the andras me¬
ning. Kyrkioherden och prseses consist. mag. Törling war och
i samma mening, lade till, at interesserne i banquen måge försko¬
nas, och wil han gifwa sitt votum skriffteligen.
Äntel. r:ss a:ep. doctor Haquinus Spegel conformerade
sig med pluralitate votorum.
3. När slog klockan 10, afsändes notarien m. Holm til bonde¬
ståndet at förnimma hos secreteraren: 1. Om något wore hos al¬
mogen talat om contributionssättet och 2. Om han förmärkt,
hwartill de wörö benägna. Och kom notarien igen med berättelse,
at secreteraren icke ännu war tilstädes.
4. Påmintes ånyo, at the som hafwa några angelägenheter at
föredraga, wille therom conferera med sina förmän och ingifwa
theras skrifftelige memorialer, på thet man sedan må in pleno
consessu kunna therom deliberera.
Klockan 2 efftermiddagen kommo samtel. prästerskapets ful-
mächtige tilsamman.
1. Berättade r:ss p r a e s e s, huruledes han förnummit, at
borgerskapet hafft theras utskickade förmiddagen at wilja tala
med prästerskapet angående någon angelägenhet, hwarföre sän¬
des bod til rådstugun at låta weta, det prästerskapet wore nu till¬
hopa, hwareffter
2. Inkom stadzsecreteraren Olof Brehmer tillika med
2:ne af borgerskapet och effter af lagd hälssning och betygat för¬
troende förestälte, huru såsom borgerskapet under theras sam-
tahl om contributionssättet wörö komne på förslag, dock utan at
de något wist derom slutit hade, om icke wissa deputerade i alla
landzhöfdingedömen af hwarf stånd skulle träda tilsamman at för¬
rätta skattningen, tagande wäl någorlunda fundament af senaste
skattningzsummorna, men lickwäl at the måge hafwa macht at
skatta, efftersom de tyckia hwars och ens förmögenhet kunna tåla,
til exempel en som har upgifwit sin egendom til 3 å 4000 d:r s:t,
har nu derföre kommit at betala 30 å 40 d. sölf:r, men om skatt-
ningzmännerna säkert wiste, at densamma borde och kunde med
högre summa beläggias, at the tå måtte hafwa tilstånd och macht
thertill, hwilket dock allenast skulle ske denna ena gången för
ricksens stora nöd och angelägenhet skull, och at ständerna sig
förbehålla at få sedan träda tilsamman at regulera skatningen wi-
796
1713—1714 års riksdag
dare. Begärade, at prästerskapet wille yttra sina tankar öfwer det¬
ta förslaget.
Hwaruppå r:ss a : e p. betygade, at prästerskapet hugnar sig
öfwer det förtroende borgerskapet emot dem behaga wisa, utlofwa-
de, at så snart man litet fåt betänkt sig och talts wid härom, wil
presterskapet uprichtigt säija deras mening. Och togo de utskicka¬
de afträde.
3. Såsom wid afträdet förmiddagen riddarhussecreteraren mött
prästerskapet i kyrkian med begäran, at twenne af h:r biskoparne,
som den 24 hujus wörö på kungzhuset, wille med ridderskapets
deputerade upträda i kungl, senaten, och biskoparne Bilberg och
Gezelius sig påtagit samma ärende; altså berättade wälb:te hh:r
biskopar, hwad som i kongl, senaten är blifwit förestält, nemi.:
1) Uppå et ingifwit memorial är swarat, at de som wörö på
kungzhuset om julaffton, få tilstånd at communicera med sina
medbroder, hwad som tå är talat om fredzwärket, dock med inga
andra än the som äro af secrete utskottet, och det allenast genera¬
litet
2) Uppå frågan om kongl, senatens tankar angående contribu-
tionen, at konungens bref derom skal blifwa communicerat.
3) Är tält om generalernas förslag, hwarom och snart skal
blifwa närmare kungiordt.
4) Är berättat, at et bref är kommit ifrån Hans Kongl. Maij:t til
h:r envoyen Engelbrecht i Uttrecht, hwilket och skal communiceras.
5) Är sagt, at penningar måste ofördröjel. skaffas, och finska
flottan må kunna wara färdig at utgå i Martii månad med för¬
maning, at ständerne wille skynda sig ju förr ju helre.
6) Är och påmint, at de som af ständerne deputeras til banco-
wärkets öfwerseende, wille effterse, om der wore något öfwer-
skott, at thet kunde komma til Kongl. Maij:ts tiänst.
7) Är omtalat, uti hwad för stor fara städerna Stralsund och
Wismar äro stadde, så framt de icke in Januario blifwa undsatte
med proviant och penningar, hwarom generalerna Duker och
Schultz skrifwit hafwa.
4. Uplästes copia af Hennes Kongl. Höghets och Deras Excellen-
cers bref af den 16 Decemb. til h:r landshöfdingen Höghusen, af
innehål, at adelen, prästerskapet och almogen i Upland hafwa fri¬
het at til magazinet här i Stockholm införa spanmål, råg och korn
eller gryn samt hafra i afräkning på contribution.18
18 Skrivelsen återfinnes i Senatens registratur 1713 nov.-dec., fol.
512—516.
Protokoll
797
5. Frågade r:ss p r a e s e s, at som man i morgon bör gifwa
borgerskapet swar uppå deras fråga om contribution, och präster¬
skapet hafwa reda förmiddagen sagt sin mening, om fördenskul
icke alle äro enige therutinnan, at man önskar blifwa wid det se¬
naste contributionssättet effter egendomens taxering, och at sam¬
ma mening må skriffteligen fattas, hwaruppå alle swarade ja, at
the thet åstunda. Och befaltes notarii at hafwa et utkast derom
färdigt i morgon.
6. Proponerades, om icke nödwändigt synes at påminna, det
en klädeordning må ske, efftersom och wid senaste sammankoms¬
ten förslag dertil giordt är, på thet then syndige prachten må kun¬
na hämmas och afläggias. Och tyckte alle wäl wara, om någon
wiss förordning derutinnan fattad blefwe.
Den 30 Decemb. kl. half nije wörö samtel. prästerskapets ful-
mächtige tilhopa i wani. rummet.
1. Uplästes det fattade utkastet angående prästerskapets oför-
gripelige mening om contribution af sådant innehåll.19
Om contribution är prästerskapets oförgripelige mening:
1) At man fuller hälst wil så contribuera, som man tycker mäst
kunna förslå til Kongl. Maij:ts tiänst och riksens många tarfwor,
såwida närwarande medellöshet kan tillåta, men 2:o) Emedan
man fruchtar det icke wara tillåteligit, utan Kongl. Maij:ts egit
allernådigste påbud at förändra den methoden, som genom be¬
skattningen eller egendomens taxering är inrättat, så bör man un¬
derdånigst effterfölja thensamma. Dock til inkomsternas förök¬
ning och bristens fyllnad underställer man Kongl. Maij:ts nådigste
behag:
1) At legofolkets förra contribution må continuera.
2) At hantwärksmännerna taxeras icke effter egendomen utan
effter deras näring och förtiänst. Och om något mera wore at till-
läggia, som den nödwändigste summan kan föröka, såsom om för-
swarskarlar, krögare, löst folk, som sittia inhyses etc., blifwa
taxerade, tyckes och rådeligit wara det at efftertänkia och bifoga.
Men om the andre hög- och wällofl. stånden måge sig något sär¬
skilt af kongl, nåd betinga, eller deras förslag kunna finnas bättre,
rigtigare och nyttigare än wårt, så bör oss med underdånig wörd-
19 En avskrift utlovades av ärkebiskopen att bifogas sekreta utskot¬
tets protokoll som bilaga (nr 12; se Sekr. utskottets protokoll 1713—
1714, fol. 46, jfr registret över bilagorna), men den saknas; i ett band
Allegater (avskrifter) är antecknat: N. 12 blef af erckiebiskopen seder¬
mera eif inlefwererat.
798
1713—1714 års riksdag
nät lemna det til Kongl. Maij:ts nådigste och behagelige förord
ning.
Och som samtel. prästerskapet wörö alle enige i thenna mening¬
en, förthenskul togs en afskrifft deruthaf och
2. Afsändes doct. Molin, mag. Thun och mag. Browallius at
thensamma för borgerskapet upläsa och sedan återtaga, hwilka
och effter en stund återkommo med berättelse, at borgerskapet nu
icke äro tilhopa på rådstugun, emedan borgmästaren och secrete-
raren äro med ridderskapet och adelen tilhopa at justera det bref,
som förr är omtalat.
Klockan 3 efftermiddagen kommo the af secrete utskottet til¬
hopa i wani. rummet i Stora kyrkian.
1. Berättade r:ss a : e p. orsaken til närwarande sammanträde
wara denne förnämligast, at man effter den i riddarhuset giorde
proposition bör deliberera öfwer 2:ne puncter:
1) På hwad sätt prästerskapet förmenar contributionen i til-
kommande år böra utgöras etc. Och som allareda förmiddagen är
öfwerenskommit, huru prästerskapet dertil swara skal, så blifwer
2) At öfwerläggias, huru och på hwad sätt promte medel må
kunna förskaffas til finska flottans utredning, hwilken i Martii
månad bör wara färdig, innan contributionerne kunna komma at
utgå. Hwartil wäl r:s a:ep. redan på riddarhuset swarat, at af wårt
stånd lära ganska få finnas, som några medel äga i förråd, mera
än som effter handen kunna behöfwas, men icke thes mindre, som
man är plichtig at göra effter yttersta förmågan i sådan almän
nöd och ganska stora fara, så ståltes til ven. clerum at betänkia,
om och huru mycket hwar och en wille och kunde förut betala
och erläggia, som sedan skal komma at afräknas på tilkommande
1714 års contribution.
Hwaruppå närwarande sig således yttrade och förklarade, som
förteckningen deröfwer ad acta utwisar.
Den 31 Decemb. wörö ständernas secrete utskott på riddarhuset.
Klockan 2 efftermiddagen in absentia r:ss:i prsesidis wörö präs¬
terskapets fulmächtige tilhopa i wani. rummet, då
1. Blef öfwerenskommit, at hh:r biskoparne d. Lang, d. Swed¬
berg, m. Brauner, tillika med h. Sal. Alanus, m. Liungman och m.
Brumerus skola i morgon, wil Gud, på konungzhuset afläggia en
underdånig nyårslyckönskan.
2. Continuerades med anteckningen af dem som bland närwa-
Protokoll
799
rande prästerskap wilja förut betala i afräkning på 1714 års con-
tribution.
3. Inkom stadzsecreteraren Brehmer och upläste det bref, som
ifrån samtel. ständerna skal afgå til Hans Kongl. Maij:t, och be¬
tackades secreteraren för sit beswär, hwareffter
4. När han war utgången, frågades, om icke alle äro therutin-
nan enige, at bemelte bref må i den form, som det nu upläsit är,
blifwa underskrifwit, så på deras egne som på deras hemmawa-
rande medbröders wägnar.
Och swarade alle ja thertill.20
4(o:5). Blef sagt, at et formulair skal fattas, hwareffter samtel.
biskoparna kunna hwar i sitt stifft låta det hemmawarande präs¬
terskapet tidigt weta om detta förskott, och huruledes the likaså
komma at förut betala effter högsta förmågo på 1714 års contri-
bution.
År 1714, det Gud läte fridsamt blifwa!
Den 2 Januarii, klockan 8.
Kommo de af secrete utskottet tilsamman i wani. rummet.
1. Påminte åter r:ss:s a : e p : s, at clerus comitialis wille in¬
komma med thet förr omtalte memorial uppå thet hwar och en
ifrån sit stifft kan hafwa ibland beswären at andraga.
2. Afsändes notar. m. Holm at förfråga först hos riddarhussec-
reteraren, och när ther icke fans, sedan hos borgmästaren Hylten,
om thet ifrån contributionsränteriet ankomne förslaget till con-
tribution icke kunde communiceras at igenomläsas. Och kom no¬
tarien med samma förslag effter en stund tilbakas, hwilket och,
så snart det war upläsit, genast til h:r borgmästaren återstältes.
Klockan 3 efftermiddagen wörö ständernes secrete utskott till¬
hopa på riddarhuset.
Den 4 Januarii kl. 8 förmidd.
Kommo samiel, prästerskapets fulmächtige tilsamman i wani.
rummet.
1. Frågade r:ss:s p r a e s e s, om något wore ännu at påminna
angående prästerskapets oförgripelige mening om contribution.
Och swarades almänt, at man wid then redan skriffteligen fattade
meningen wil förblifwa.
20 Tr. H S H, 27 (1845), s. 353—363. Det av ständerna undertecknade
exemplaret har tidigare tillhört bilagorna till sekreta utskottets proto¬
koll (nr 8) men uttagits därifrån; det har icke kunnat påträffas.
800
1713—1714 års riksdag
2. Upläste r:ss praeses en af honom fattad widare förkla¬
ring öfwer sielfwa förskottet, som nu snart fordras, nemi.:
1) När the andre ständerne hafwa sig om et wist contributions-
sätt förenat, så wil och prästerskapet sig thereffter lämpa, så wida
någonsin möjeligt är, men något wist och ansenligit förskott kan
man nu icke utlofwa. Ty ändock månge 100:de kyrkioherdar äro i
Swerige, så finnes dock wid thenna sammankomsten icke öfwer
50, ibland hwilka the fläste hafwa lickwäl, efter sin lägenhet, för¬
säkrat, thet the snart skola något på contributionen lefrera. Men
som the nu icke kunna weta sina hemmawarande medbröders
wilkor, så fördrista the sig icke å theras wägnar något utfästa, för¬
modandes at när almänt påbud warder utfärdat, skola alle, som
något weta at tilgå, fulgöra sin skyldighet och i acht taga den til-
ordnade terminen. Dock önska the präster, hwilka bo på gräntz-
orterne, hwarest jämwäl förskottet ofördröjeligen behöfwes, at
the ther måge lefrera sin andel.
2) När man får then nådige försäkring, at hwad som nu blifwer
förut betalt, skal ofelbart blifwa i sielfwa contributionen afräk-
nat och godt giordt, tå quittencet framwises, skal man wara rede¬
bogen til at skaffa medel at något leverera.
3) När man förnimmer, at the andre ständerne begynna sin
leverance först, så skola the präster, hwilka nu hafwa sina namn
antekna låtit, ingalunda wara the sidste.
Och tyckte alle wäl om thenne förklaringen.
3. Blef för godt funnit at försända notarien til secreteraren för
almogen at förnimma, om bönderna hafwa slutit något wist hos
sig angående contributionen. Och kom notarien effter en stund
tilbakas med swar, at secreteraren sig utlåtit, det bönderna en¬
hälligt åstunda at få blifwa wid thet gamla contributionssättet.
4. Klockan 10 afgeck secrete utskottet på riddarhuset.
Efftermiddagen wörö ständernes secrete utskott tilsamman på
riddarhuset.
Den 5 Januarii.
Wörö åter ständernas secrete utskott tillhopa på riddarhuset bå¬
de före och effter middagen.
Den 7 Januarii kl. 8.
Kommo prästerskapets fulmächtige tilhopa i wanliga rummet, då
1. R:ss:s a : e p : s berättade för dem som icke äro af secrete
utskottet, at i desse 2:e förledne dagar på riddarhuset
Protokoll
801
1) Är förelåsen en berättelse, huru Kongl. Maij:ts krigzmacht
nu för tiden kan wara i stånd at möta fienden och hwad förslag
wederbörande giordt til rikets defension wid gräntzerne, hwilket
dock ännu är så faststält, at icke deruti kan ske ändring.
2) Är förmärkt, at 6 personer af hwart stånd blifwit utwalde at
öfwerläggia, huru contributionsmethoden må kunna inrättas, och
förmodas at i thenna wecka komma til slut dermed.
2. Påminte åter r:ss:s p r a e s e s, at prästerskapet wille in-
gifwa deras skriffteliga memorialer öfwer de desiderier the kunna
hafwa at föredraga.
3. Klockan 9 geck secrete utskottet på riddarhuset.
Efftermiddagen wörö de 6 af hwart stånd deputerade personer
tilhopa på riddarhuset.
Den 8 Januarii.
Klockan 3 efftermiddagen gingo 3:ne af ståndet deputerade,
nemi. biskopen d. Suedberg, domprosten m. Barchius och pastor
mag. Grise på riddarhuset at med et lika utskott af adelen och
borgerskapet tilse, huru militien må kunna inrättas.
Den 9 Januarii kl. 9.
Kommo samme deputerade tilhopa på riddarhuset.
Klockan 2 efftermiddagen.
Wörö samtel. prästerskapets fulmächtige tilhopa kallade, då af
dem som tilstädes kommo, blef underskrifwit det bref, som i stän-
dernes namn til Hans Kongl. Maij:t afsändas skal.
Kl. 3 afgingo de 3 deputerade på riddarhuset.
Den 10 Januarii effter afftonsången.
Kommo de öfrige af prästerskapet, som förra dagen icke wörö
tilstädes, och underskrefwo det omtalte brefwet.
Den 11 Jan. kl. 8 förmid.
Kom secrete utskottet tilsamman i wani. rummet.
1. Uplästes extract af några stiffts ingifne beswär, hwilka synts
kunna blifwa almänna.
2. Kl. 9 afgingo de 3 deputerade på riddarhuset och strax der-
effter secrete utskottet.
51 — Prästeståndets protokoll
802
1713—1714 års riksdag
Efftermiddagen.
Wörö ständernas secrete utskott tilhopa på riddarhuset.
Den 12 Januarii.
Wörö de 6 af hwart stånd deputerade tilsamman på riddarhu¬
set för- och eftermiddagen at bringa contributionsmethoden til
slut.
Den 13 Januarii.
Kom secrete utskottet tilstädes i wanliga rummet.
1. Uplästes extract af de inkomne stifftens beswär och ansök¬
ningar, hwilka synts wära enskylte, och befaltes notarii at tydeli-
gen utsättia och renskrifwa begge extracten.
2. Kl. 9 afgeck secrete utskottet på riddarhuset.
Efftermiddagen.
Wörö ständernas secrete utskott tilhopa på riddarhuset.
Den 14 Januarii.
Kommo prästerskapets fulmächtige tilhopa i wani. rummet.
1. Af sändes notarien til secreteraren på riddarhuset at undfå
den fattade contributionsmethoden, hwilken nu för samtel. präs¬
terskapet kommer at upläsas, men han kom tilbakas med utkast
til et bref, det secret. mente förut kunna upläsas, til dess sielfwa
methoden effter en stund kunde blifwa färdig, hwaruppå r:ss:s
a : e p : s berättade, huruledes samma bref innehåller, at ständerne
gifwa i underdånighet tilkänna några wigtiga skäl, hwarföre de
helre wilja contribuera effter det gamla och wanliga sättet än effter
den nya methoden, hwilket bref som störste delen tilförende hördt,
så holts nu onödigt det at upläsa.
2. Proponerade biskopen d. I s e r, huruledes prästerskapet i
Westerås med serdeles grämelse uptagit det bref, som i Julii må¬
nad ifrån kongl, senaten är ankommet, hwarutinnan förmäles, at
en stor del af prästerskapet skola sig fördristat i sina predikningar
och eljest raisonera och döma om de saker, som dem och deras
embete intet angå, i synnerhet om publique wärkets tilstånd, om
öfwerheten samt de förfatningar, som Kl. Maij:ts råd til rikets för-
swar måst göra, ja, om Kl. Maij:ts egen höga person etc., hwilket
bref biskopen wid sidsta prästemöte samtel. prästerskapet före¬
läsa låtit, med alfwarsam förmaning, at ingen af dem måtte un¬
derstå sig således oreda etc. åstadkomma eller upwäckia klenmo-
Protokoll
803
dighet hos undersåtarne utan upmuntra alla til ståndachtighet och
lydno emot sin höga öfwerhet, hwilken förmaning prästerskapet
erkände men beklagade, at de skulle wara hos Kl. M:t i den wid-
riga tankan komne, som skulle de icke bättre weta och förstå de¬
ras embete eller deras undersåtelige plicht emot öfwerheten, fruch-
tandes, at hela ståndet således i längden kommer at lida. Och som
på närmare effterfrågan i hela stifftet icke funnits någon, fast
mindre en stor dehl, som på sådant sätt sig försedt, så önskade
alle, at höga öfwerheten måtte hafwa et mildare omdöme om sit
oskyldige presterskap och låta den brotzlige wederbörligen straf¬
fad blifwa med mera, hafwande consistorium Arosiense et bref
härom til kl. senaten fatta låtit, hwilket biskopen nu upläste och
lemnade bland andra stifftets gravamina at i underdånighet insi¬
nueras.21
3. Discourerades om den origtighet, som öfwerhanden tager wid
tijondens utgörande, hwilket kommer at annoteras, at ifall widare
skulle proponeras, det prästerne borde mista halfwa lönen, så är
til swarande, at det redan på detta sättet skedt är igenom tijonde-
afgifftens origtighet.
4. Afskickades notarien Holm andra gången at begära den ut-
lofwade contributionsmethoden och kom effter en stund tilbakas
med berättelsse, at den icke ännu wore färdig utan skulle effter
en 1h tima hitsändas. Imedlertid hade secreteraren medsänt stän-
dernes betänkiande om militiens inrättande och rikets defension,
hwilket betänkiande aldenstund största delen af prästerskapet och-
så tilförende hördt hade, så höll och r:ss:s a : e p : s för onödigt
det nu at upläsa låta.
5. Frågades, om icke prästerskapet nu förut måtte förekomma
den olägenhet, som torde instunda af krigzfolks inquarteringar.
Då biskopen Bilberg upwiste en copia af kongl, senatens bref
af den 17 Decemb. 1712, hwaraf copia til acta lägges, at således
denne quaestion nu icke röres.
6. Åstadgick notarien 3:de gången at afhämta contributions¬
methoden men kom tilbakas med det swaret ifrån landtmarskal-
ken, at prästerskapet icke kunde få densamma förrän efftermidda-
gen, emedan den nu uplästes för ridderskapet och adelen, hwar-
uppå presterskapet åtskildes.
21 Rådets skrivelse till konsistorierna den 30 juni 1713 i Senatens re¬
gistratur 1713 maj—juli, fol. 687—690. Västerås konsistorii skrivel¬
se till rådet den 2 november 1713 i orig. bland Västerås konsistorii skri¬
velser till Kungl. Majit, vol. 3 (1709—1720).
804
1713—1714 års riksdag
S. d. efftermiddagen kl. 3 kommo samtel. fulmächtige tilhopa,
då notarien åter, som det drögdes, geck på riddarhuset at afhämta
offtanämde project til contributionsmethoden och effter en half
stund äntel. igenkom och hade samma project med sig, det han
och effter befalning för samtel. prästerskapet upläste,22 hwarwid
prästerskapet giorde den påminnelsse, at § 1023 på sådant sätt må
blifwa stält:
Pastores, capellaner etc. i städerna etc. förblifwa wid den taxe¬
ring, som 1712 giord är etc. och alt det andra utelemnas.
Item. Sammaledes pastores i bergzlagen blifwe åfwen inål wid
manligheten.
Och blef detta på en sedel skrifwit och fastsatt wed bem:te
h[and]s[krifft].
Den 16 Januarii förmiddagen wörö ständernes secrete utskott
tilhopa på riddarhuset.
S. d. efftermiddagen kl. half try kommo samtel. prästerskapets
fulmächtige tilsamman i wanliga rummet.
1. Inkom stadzsecreteraren Olof Brehmer, då reverendiss.
a : e p : s berättade, huruledes i secrete utskottet förmiddagen är
gifwit wid handen något förslag i synnerhet af borgerskapet til at
utom wanliga contributionen kunna få några medel tilsamman
nu allenast för en gång, hwilket förslag man wil låta samtel. präs¬
terskapet få höra. Hwaruppå
2. Bemelte Brehmer först upläste et förslag, som h. Magnus
Palmquist ingifwit, af detta innehåll, at en almän krigzgiärd nu
som i förledit år må utgöras, dock så, at någorlunda likhet må
träffas emellan contribuenterne, nemi. adelen och ståndzpersoner,
som tilförende gifwit 3 d. sölf:t, skola nu fördelas i 3:ne classer,
af hwilka den sidsta classen gifwer 3 d. sölf:t och de 2 förre pro¬
portionaliter deremot, så at den första classen såsom grefwar etc.
utgöra 20 d. silf:t och deras grefwinnor och fruer halfparten
mindre och så widare. Med prästerskapet och borgerskapet, som
utgiordt mindre än 3 d. sölf:t, blifwer som thet tilförende warit,
men de öfrige, som befinnas hafwa någon större förmögenhet, sko¬
la blifwa taxerade dereffter til högre utgiärd. Med almogen och
tiänstefolket synes kunna förblifwa.
Sedan upläste secreteraren borgerskapets förslag, at de wäl alle
22 Tr. RAP, 17, s. 348—358.
23 Motsvarar § 5 i det slutliga projektet, ib., s.. 352.
Protokoll
805
äro öfwerens at förblifwa wid den gamla contributionsmethoden,
hwarwid de dock nu om det giorde projectet hafwa at påminna, at
afgifften af capitaler i banquen tyckes böra uteslutas, emedan
derpå intet är at byggia, sammaledes afgifften af hushyror, eme¬
dan Kl. Maij:t sielf skal den ogillat.
Så synes och ingen förhögning kunna ske på lilla tullen, accij-
sen etc., aldenstund med wissa personer är contraherat om en wiss
summa årligen för samma inkomst, på hwilken summa de altid
förut ansenl. betala, wiljande samma contrahenter gå ifrån con-
tractet, om det på något sätt blifwer rubbat.
Likaledes skal och contributionen af wagnar och eldstäder wara
af Kl. M:t sielf ogillat för hwarjehanda orsaker skull etc.
Wid contributionen af löningar påminna de, at alle måge niuta
lika rätt, dock prästerskapet undantagne, som borgerskapet coram
protokollo på riddarhuset sig skola utlåtit.
Men lickwäl at i stället för omtalte afgiffter och contributioner
kunna skaffa några medel tilsamman, lemna borgerskapet til
öfwerwägande:
1) Om icke den ordinarie contributionen kunde fördubblas, så
at städerne, som utfäst sig til 100000 d. sölf:t, gifwa nu 200000 d.,
hwilken contribution utfordras, så långt som den kan utgå, eme¬
dan contingentet sålunda fördubblas.
2) Om icke dessutan en almän nöd- och krigzhielp må faststäl¬
las således:
1. At et wist quantum sätties, det almogen, capelianer, klockare
etc. skola utgöra, item frå tiänstefolket, men
2. De öfrige af alla 3 stånden, som byggia och bebo landet, sko¬
la af wissa dertil af alla stånden utwalde män i alla orter taxerade
warda, huru mycket hwar och en i denna hielpen bör utgöra, til
exempel, när några wissa personer äro förordnade at taxera, då
kalla desamma up dem de taxera skola och fråga, hwad han gifwa
will; om den då utlåter sig til 20—30 d. s:ts afgifft, och taxeringz-
männerne finna det skäligt wara, så förblifwer derwid, men om
de och weta, at han äger capital och stor egendom, och pröfwa
rätwist at påläggia honom högre summa, at de då hafwa macht at
sluta och säja: Du skal så stor summa erläggia.24 Och utan sådan
taxering, sade han, synes omöjeligit at kunna några ansenlige me¬
del få tilhopa, til exemp. den som i förledit år här i staden effter
egit angifwande af egendomen kommit at contribuera 2000 d.
24 NB i marg.
806
1713—1714 års riksdag
sölf :t, skulle nu utan sådan taxering knapt komma at betala 100 d.
s:t. Secreteraren betackades för sit beswär och tog afträde, hwar-
effter
3. R:ss:s a : e p. frågade:
1) Om icke samtel. prästerskapet wilja samtyckia at för denne
gången utgöra en krigzhielp. R. Swarades almänt ja.
2) Om de weta någon tiänligare method dertil än at 2:ne be-
skedelige och rätrådige män uti hwart stånd taxera sina medbro¬
der på hwar ort.25 R. Neij, de äro nögde, at så sker.
Q. 3) Skal då icke denna deras mening och utlåtelse kunnat
fattas skrifftel.? R. Ja. Hwarmed de åtskildes, och secrete utskottet
geck på riddarhuset.
Den 18 Januarii kl. 9.
Kommo prästerskapets fulmächtige tillhopa i wanliga rummet.
1. Proponerade r:ss:s a : e p : s angående prästerskapets in-
gifne beswär:
1) Om icke rådeligast är at gå alt thet förbi, som icke egente-
ligen hörer til gudstiänsten eller prästernas embete och underhåll,
lemnandes thet til landshöfdingars och domares omsorg och an¬
swar.
2) Om icke thet som uti höga öfwerhetens stadgar offta påbu-
dit eller förbudit, må utelemnas och icke nu åter uprepas och nya
stadgar begäras utan helre på wederbörlig ort sökias, at the förra
måge wärkställas, så at the som theremot bryta, blifwa
straffade.
3) Hwad som uti consistoriis effter kyrkiolagen eller andra
kongl, förordningar kan rättas, thet är, främjas eller hindras, nu
icke heller må angifwas, emedan therigenom näpligen annat win-
nes än hänwisning til wederbörligit forum etc.
4) Om icke then swårhet, hwilken ännu trycker många präster,
som återstå med någon utgifft til dragoners utredning, hwarige-
nom en stor del är redan utarmad, kan uti en bewekelig böne-
skrifft författas och förmodeligen afbedias, jämwäl och annat
som them för hårdt åligger.
5) Om icke i wära postulaters första punct må införas en be¬
wekelig påminnelse om sabbatens wanhelgande, om swordom,
catechismi försummelse.
Och en ängzlig klagan, at alle stadgar och förbud så litet uträtta,
25 Orden beskedelige och råtrådige män uti och pä hwar ort äro till-
lägg av Spegels hand.
Protokoll
807
emedan the ogudachtige låta intet skråma sig, så framt the icke
se strax straffet följa på synden.
6) Bör angifwas, at månge präster lida afkortning i sit weder-
lag samt the som tiäna i gymnasier och scholar i sin förlänte
tijonde etc.
Hwilket alt r:ss:us a : e p : s förestälte til öfwerwägande. Men
skulle, sade han, presterskapet åstunda, at alle theras ingifne be-
swär måge föredragas, så skal thet och ske. Hwaruppå aldenstund
månge sig utleto, at de sådant begära, ty blef af notarien upläst
extract af alla inkomne beswären, då sedan r:ss:us a : e p : s
frågade:
1) Om de förmärckt något wara förbigångit, som af notarien
icke är antecknat i extractet. Och swarades almänt neij.
2) Om nu samteliges wilja och åstundan är, at altsamman, som
uptecknat är, skal blifwa föredragit. R. Hwartil bejakades.
Dock tyckte biskopen Bilberg, at man skulle taga generalia
deruthaf, och om någon will hafwa specialia föredragne, må den¬
samme dem sielf i underdånighet insinuera. Och sade r:ss:us
a : e p : s sig wara i samma mening, men som prästerskapet påstå,
at alla deras gravamina måge förekomma, så kan dem sådant icke
wägras.
Änteligen blef öfwerenskommit, at hwad som om dragonen af
en och annan kan wara anfört, det skal utelemnas, äfwen och an¬
sökningen om medel til consistoriernes förnödenhet. Och åtog sig
biskopen d. Lang at revidera extractet, förrän det til secretera-
ren Palmschöld lefreras.
2. Sändes notarien til riddarhuset at begära af secreteraren for¬
muläret på contributionen angående prästerskapet, det at få läsa
innan det blifwer renskrifwit, och kom han tilbakas med swar, at
kl. 3 efftermiddagen skal samma formulär meddelt blifwa.
Klockan 2 efftermiddagen.
Kom secrete utskottet tilsamman i wanliga rummet.
1. Berättade r:ss:s a : ep : s, at secreteraren Palmschöld begä-
rat få prästerskapets gravamina til sig, och at honom swarat är,
at de aldrasidst kl. 5 skola lefrerta blifwa.
2. Inkom borgmästaren Hylten med secreteraren Brehmer
och å borgerskapets wägnar angående fredswärket något propo-
nerade, för hwilket prästerskapet tackade.
3. Kom bud ifrån landtmarskalken, at ridderskapet och adelen
wörö tilsammans och uppå presterskapets secrete utskott wänta-
808
1713—1714 års riksdag
de, hwarföre detsamma strax, kl. 4 nemi., til riddarhuset af-
geck.
Den 19 Januarii kl. 9.
Kommo ständernas secrete utskott tilhopa på riddarhuset.
Den 20 Januarii förmiddagen war secrete utskottet på riddar¬
huset och et serdeles utskott deruthaf uppe i kungzhuset.
Den 21 Jan. wörö ständernes secrete utskott tilsamman på rid¬
darhuset.
Efftermiddagen klockan 3 kommo prästerskapets fulmächtige
tilhopa i wanliga rummet.
1. Påminte r:ss:us a : e p : s, at prästerskapet måtte ju förr ju
helre lefrera de penningar i banquen, som de i afräkning på inne-
warande års contribution utfäst at först betala.
2. Befaltes notarien at hos riddarhussecreteraren förfråga,
hwarest man räntemästarens quittencer på sådana penningar, dem
och r:ss:s a:ep:us för sin person redan i banquen insättia låtit,
skal upwisa eller lefrera.
3. Omtaltes, at man bör wara färdig med swar uppå almänne
och secrete propositionen, och som biskopen d. Lang, hwilken nu
icke war tilstädes, sig redan åtagit något at författa, så anlittes
jämte honom biskopen mag. Brauner, äfwen och probsten mag.
Thun at hielpa til, det berörde swar uppå propositionerne snart
må blifwa upsatt.
4. Proponerade r:ss:us a : e p : s, huruledes extraord. professor
i Gripswald m. Tobias Schubart ingifwit en skrifft, i hwilken han
wil wisa en konst, som icke allom kunnig är, och skal wara ars
combinandi omnes scientias per harmoniam et analogiam rerum
per processum natura;, hwilken til at fatta han förut fordrar 3:ne
principia i synnerhet, som äro: a) Sincerus Dei cultus et crebra
invocatio. /3) Sincera simplicitas animi. y) Cognitio rerum & inda-
gatio veritatis. Frågande a:ep., hwad prästerskapet tycka, man
bör gifwa honom för swar häruppå, hälst han tilförende förnim-
mes här i Stockholms consistorio för många år tilbakas giordt an¬
sökning samma sin nya methodum at föredraga, hwarom acta
consistorii någon uplysning gifwa kunna. Och blefwo effter be-
falning consistorii acta hämtade af år 1698, af hwilka i synnerhet
Protokoll
809
uplästes et bref och relation ifrån detta consistorio i Stockholm
til s. reverendiss. a:episcopum, huruledes m. Tobias Schubart sig
då förehållit och jämwäl fått sit afskedspass ifrån consistorio, då
han sagt sig wilja resa härifrån.
Hwareffter, när om honom något war discourerat, blef för godt
funnit honom, mag. Schubart, således at swara:
1) At man önskar, det han wille sig påminna, hwad som til-
förende är förelupit i consistorio Stockholmensi, och huru han då
är affärdader med resepass, så at denne consessus nu icke kan
hans sak widare företaga.
2) At man förmärkt, det han sig företagit et annat vitae genus
och begynt låta bruka sig som advocat.
3) At han skal hafwa fullmacht at wara translator och vertera
böcker af tyskan på wårt swenska språk, och
4) Hwad som angår hans ars combinatoria, så fördristar sig
prästerskapet intet at göra någon ändring uti scholaeordningen,
mycket mindre in constitutionibus academicis, och samtyckia til
något nytt sätt och method at informera ungdomen.
Den 26 Januarii kl. 10 kommo samtel. prästerskapets fulmäch-
tige tilhopa i wanliga rummet.
1. Upwiste r:ss:us a : e p : s förteckning på dem som af ridder-
skapet och adelen äro förordnade at öfwerse bancowärket,
nemi.:
Baron Conrad Ribbing.
Baron Axel Baner.
H. Mårten Liljehök.
H. Clas Bonde.
H. Gyllencreutz.
H:r Silfwerstråhle.
Och blefwo nu til samma ärende af prästerskapet nämde och
utsedde biskopen doctor Suedberg, bisk. d. Gezelius, prof. d. Mo¬
lin, domprosten m. Barchius, probsten mag. Liungman, probsten
mag. Serlachius, hwilka klockan 3 efftermiddagen skulle sig i
banquen infinna.
2. Påminte r:ss:us a : e p., at de af prästerskapet, som här i or¬
ten kunna något förut betala i afräkning på detta års contribu-
tion, wille aldrasidst om torsdag wisa sina quittencer, at man se¬
dan kan gifwa en förteckning derom på riddarhuset.
810
1713—1714 års riksdag
Den 28 Jan. kl. 9 kommo prästerskapets fulmächtige tilhopa i
wanliga rummet, då the som något förut betalat i afräkning på
contributionen, upwiste sina quittencer.
Den 29 Januarii wörö ständernes secrete utskott tilhopa på rid¬
darhuset.
Den 30 Januarii kl. 8 kommo prästerskapets fulmächtige tilsam-
man i wanliga rummet.
1. Berättade r:ss:us p r a e s e s, at emedan Hennes Kongl.
Höghet och Deras grefl. Excellencer kongl, råden hafwa låtit för-
märkia sin nådige och gunstige omwårdnad för undersåtarenas
wälfärd, så i annor måtto, som enkannerligen deruti, at de gärna
wilja befrämja det som länder til en önskelig och nödwändig fred,
ity at de hafwa derom affärdat sina bref til Kongl. Maij:t sielf och
jämwäl til Hans Excellence kl. rådet grefwe Wellingk; altså
hafwer secrete utskottet funnit nödwändigt, at man inför Deras
Excellencer skulle framställa:
1) En ödmiuk tacksäijelsse för en så stor och priswärdig om¬
wårdnad etc.
2) En samhällig önskan, at riksens inbyggiare måge blifwa
hugnade med en skyndesam fred, hwilken man wäl wet, at Gud
allena kan af nåde gifwa och Kongl. Maij:t allena tilkommer slu¬
ta, men allas swårt åliggiande nöd twingar dem til underdånigst
derom bedia och påminna etc.
3) En bewekelig ansökning, at Kongl. Maij:ts höga herrar råd
wilja gunstigt underrätta ständerna, om de ännu hafwa förmärkt
konungens nådige behag, at sådan deras önskan snart kan ful-
bordas och fredzwärket hafwa någon framgång, så at deras hopp
kan nu wid hemresan någorlunda styrkias och deras bekymber
minskas.
2. Uplästes et ifrån riddarhuset communicerat memorial angå¬
ende den bewiljande krigzhielpens utgörande, hwaraf copia ad
acta finnes.26
3. Til text at förklara, när, wil Gud, ständerna komma at åt¬
skiljas, blef utsedd Psalm. 80, v. 15, ”Gud Zebaoth här¬
till”* och påtog sig biskopen Svedberg at predika på kungz-
huset, men för predikan i Storkyrkian lärer praeses consistorii dra¬
ga försorg.
26 Tr. RAP, 17, s. 363—365
Protokoll
811
Den 1 Febr. wörö ständernas secrete utskott på riddarhuset.
Den 3 Febr. kom secrete utskottet tilhopa på riddarhuset, äfwen
wörö de och på kungzhuset.
Den 4 Febr. kommo prästerskapets fulmächtige tilsamman i
wanliga rummet, då27
1. Reverendiss. praeses sig således yttrade:
The påminna sig wäl, hwad som senast i thetta rummet blef
omtalt och i wårt protocoll intecknat, nemi. at thet secrete ut¬
skottet hade hållit samtal med Theras Excellencer Kl. Maij:ts
hh:r råd, tå theras wälmente upsåt war:
1) At ödmiukligen tacka för then omwårdnat, hwilken Theräs
Excellencer låtit förmärkia öfwer riksens wälfärd i margehända
måtto.
2) At samhälligt önska, thet undersåtarne måtte hugnas med
en drägelig fred för mångahanda drifwande orsaker skull.
3) At wyrdsammast begära, det Deras Excellencer täcktes gun-
stigast meddela ständerne, hurudana kunskap the nu hafwa om
Kongl. Maij:ts benägenhet til fredswärket etc.
Men som tå förmärktes, at största delen af secrete utskottet ha¬
de en dubbel fruchtan:
1) At ryssens framgång uti Finland blifwer ju längre ju större,
så at hans armée sägs nalkas riksens gräntzor.
2) At Hans Kongl. Maij:ts långwarige frånwarelse torde hindra,
at fredzhandlingen kan intet så snart och krafftigt företagas, sorn
nöden nu fordrar. Förthenskul förestälte ständerne til senatens wi¬
dare betänkiande, om icke Hennes Kongl. Höghet med Deras
Excellencer och ständerna wille och kunde företaga fridzwärket
och altså afwärja rikets undergång etc., sökiande näst Gudz bi¬
stånd främmande potentaters bemedling etc.
Men Theras Excellencer, besynnerl. grefwe Horn, winlade sig
med åtskillige skäl at afböija sådan fruchtan, wisandes både med
yngre och äldre bref:
a) At konungen är benägen til fred,
27 Bland bilagorna till protokollet återfinnes (vol. A. 11, fol. 189 f.,
Prästeståndets arkiv) en redogörelse för sekreta utskottets behandling
av fredsfrågan (P. Grises handstil), undertecknad av J. Bilberg och J.
Serlachius och med påteckningen Exhib. d. 4 Febr. 1714. Den överens¬
stämmer med lantmarskalkens motsvarande redogörelse på riddarhu¬
set den 4 februari, tr. RAP, 17, s. 254—256.
812
1713—1714 års riksdag
(3) Hafwer sielf giordt en begynnelse, ity han skingrat fiendens
samband.
y) Key sarén och Frankrike lofwat sit bistånd.
Tyckte fördenskul rådsammast: 1) At intet hasta i thetta wär-
ket, ty thet kunde mera hindra än främja konungens goda
upsåt.
2) At intet misströsta om Guds hielp, ty han wil hafwa sin tid.
Es. 30: 15—18, cap. 8: 11, 16, 17.
3) Skynda med the medel, som behöfwas til rijksens förswar
etc.
4) At prästerskapet måste styrkia åhörarena i et godt hopp etc.
Omsider lemnade kongl, senaten til ständernas samhällige råd¬
slag, om the wille författa en skrifft uti moderate termer och ther-
uti förtro Hennes Kongl. Höghet och senaten at draga försorg om
fredzhandlingen, så framt
1) Hans Kongl. Maij:t af siukdom och andra händelser skulle
hindras.
2) Främmande potentater wore för kalsinnige eller långsamme
eller widrige emot konungen och os.
3. Fienderna så hårdt inträngia, at the afskiära os alt samråd
med wåre grannar.
4) Om wårt förswarswärk blefwe olyckeliget och kraftlöst, så
at riket kunde icke annorlunda ansees än en belägrad, wär[n]lös
och uthungrad stad, som nödgas betinga sig the wilkor, som drä-
geligast och mögeligast äro. Docli måste konungens höga macht
och rättighet altid iachttagas.28 Detta, sade r:ss:us a : e p : s,
tycktes wara meningen, och biföllo alle, at then war rigtigt fattad
och framförd.
2. Ankom en skrifft ifrån riddarhuset angående samma ärende,
hwilken uplästes, och begärade sedan r:ss:us a : e p : u s, at präs¬
terskapet wille hwar och en så tydeligen och redeligen säija sin
mening härutinnan, som thet inför Gud, Kongl. Maij:t och then
ärbara weridén kan wara förswarligit, då effter stifftens ordning
prästerskapet sig utleto, som följer.
Af Hernösands stifft.
Mag. Georgius Wallin: Ehuruwäl thet förnimmes, at
Kongl. Maij:t skal begynt något angående fredzwärket, så fruchtas
28 Punkterna 3 och 4 urspr. en: Fienderna så hardt inträngia och
wårt förswarswärk blefwe olyckeliget (Holms handstil). Den nya for¬
muleringen är ett tillägg av Spegels hand.
Protokoll
813
dock, at then stora nöd, som oss öfwer hufwudet hänger, icke kan
tåla långt drögzmål, och at fördenskul torde godt wara, om man
sänder til fremmande potentater och anhåller om theras bistånd,
äfwen och til czaren sielf, at förnimma, om han skulle wara be¬
nägen til fred, hwarigenom hans fientlige sinne emot oss torde
emollieras. Skulle han icke wilja beqwäma sig thertil, så lärer han
kunna påminna sig thet han sielf tilförende skal hafwa sagt om
oss: Högfärd går för fallet.
Mag. And. Asp tyckte oförgripeligen wara bäst at blifwa wid
thet förslag, som Deras Excellxer och i synnerhet grefwe Horn
förestält, at ständerna lemna effter sig en skrifft til Hennes Kongl.
Höghet och senaten, at handla om frid med sådana wilkor, som
r:ss:us a:ep:us omtalat.
Calmare stifft.
Mag. Georg. Swebilius utlet sig wara i den meningen,
at H. Kungl. Höghet och Deras Excellencer måtte hos främmande
potentater äfwen arbeta på fredzwärket som Kongl. Maij:t sielf,
hwilket icke kan wara Hans Kongl. M:t emot.
Göteborgz stifft.
Mag. Schröder holt före, at wissa deputerade måge dröja
här qwar at biwista rådslagen och taga i acht, hwad som kan län¬
da til fredzwärkets befordran.
Collinius war af samma mening, at fredzwärket må drif-
was med alfwar och någre af ständerne blifwa här qware, til thess
något kan blifwa giordt til saken.
Strömner sade sig hafwa samma tankar.
Wiborgs stifft.
Mag. Serlachius mente oförgripeligen, at ständerna, förr¬
än the skiljas åt, måge göra några praeparatoria til freden, och at
såwäl här hemma arbetas theruppå som hos Hans Kongl. Maij:t,
hwilket icke lärer wara Hans Kongl. Maij:t emot, och at frem¬
mande potentaters bistånd må sökias; han tror, at czaren sielf är
benägen til fred och skulle lättel. kunna persuaderas thertil af
bem:te potentater.
Ty eljest at underkasta sig hans discretion är swårt; wore altså
nödigt, at någre praeparatoria til freden kunde göras, hwilket
icke skulle hindra Hans Kongl. Maij:ts desseiner.
814
1713—1714 års riksdag
Lunds stifft.
H. Tomaeus säde, at the i Skåne åstunda högeligen, at frid
må erhållas, men sättet, huru det skal ske, wet han icke at före-
skrifwa, och är wäl wist, at konungen sielf allena äger at sluta
fred, men lickwäl, när högsta nöden är på färde, tycktes oförgripe-
ligen för många wigtiga orsaker skul wara nödigt at sända depu¬
terade til czaren och förnimma, om han wil afstå med thet onda
han emot oss går hafwande med, ty skulle man komma hem och
intet annat hafwa at berätta än om contribution, blefwe man icke
mycket wälkommen.
Af Åbo stifft.
Mag. Bergius tyckte intet orådeligit wara at anhålla hos
czaren om et armistitium; eljest synes en total ruin tilstunda.
Wexiö stifft.
Mag.29 Ljungman holt rådeligit at sända til fienden och
låta honom förmärkia wära fredztankar. Skulle han intet wilja
sig thertil beqwäma, så kunde riksens inwånare sedan så mycket
tapprare strida, när de tilbudit och giordt, hwad dhe någonsin
kunnat.
Westerås stifft.
Mag. B r o w a 11 i u s tyckte oförgripeligen, at något här hem¬
ma måste göras til fredzwärket, och at någre deputerade af stän¬
derna correspondera med Theras Excellencer derom.
Probsten Dahlborg holt rådeligit i en så stor nöd, wi äre
stadde, at begära armistitium, och at til czaren någon måtte sändas
at anhålla therom, hwarigenom hans sinne kunde röras och boijas
thertil at samtyckia.
Ty fastän Gud skulle hafwa ämnat något serdeles straff öfwer
oss, så är oss lickwäl lemnat at förebyggia, hwad wi kunne, först
genom en sen bot och bättring, och sedan at wi bruke the medel,
som en försichtig klokhet kan åstadkomma.
Angående brefwet och skrifften, så tyckes nödigt wara serdeles
för wårt stånd therutinnan at anföra, huruledes wår religion står
i yttersta fara, och at fördenskul högst nödwändigt är, at freden
må sökias til at rädda många tusende siälar.
Eljest mente han, at samtel. secrete utskottet bör talas wid här¬
om, innan något wist slutit blifwer.
29 överstr.: Browallius.
Protokoll
815
Probsten Siljeström holt före, at til Hennes Kongl. Hög¬
het och Deras Exceliencer må lemnäs at handla om fred, dock så
at några de förnämste af ständerne måge biwista rådslagen.
Mag. Croning tyckte och, at samråd om fredens ärhållande
är nödwändigt, och om någon skrifft skulle här lemnäs af stän¬
derna, at den tå med stor caution stäld blifwer.
Af Strängnäs stifft.
Mag. Thun sade sina enfaldiga tankar wara, at wi wäl alle
åstunde och längta effter fred, men at wi dock intet understå oss
utom Kl. Maij:ts nådige wilja och samtycke at sluta therom, utan
måste wi sättia oss i motwärn etc.
Skara stifft.
Mag. Lechander tyckte rådeligit at lemna til Hennes
Kongl. Höghets och Deras Excellencers försorg at på det högsta
befrämja fredzwärket.
Mag. Unge holt före, at som wi stå i fara at blifwa öfwer-
rumplade af ryssen och dansken, så måge ständerna göra några
praeparatoria til fred och altså skicka til czaren och låta weta, det
wi hafwe fridztankar, och at jämwäl fremmande potentater måge
anlitas at bemedla, det wi måge få et armistitium, och sedan på
fredens erhållande arbetas.
Af Linköpingz stifft.
Mag. Wibiörnsson mente, at som Kl. Maij:t sielf finnes
benägen til fred och redan lagt grunden dertil, så wore bäst at
intet hasta med fredzwärket, men skulle nöden blifwa altför stor,
tycker han Deras Excellencers tankar wara et godt råd, och at
nödigt är lemna en sådan skrifft, som omtalt är, eller och några
deputerade af hwarf stånd, som kunna wara wid handen, emedan
alla omständigheter icke kunna i skrifften så författas.
Mag. P e t. Asp sade sina enfaldige tankar wara, at wi wäl
alle böre längta och sökia effter fred, men sättet och igenom hwad
medel then skal kunna erhållas, det må man underställa 1. Guds
försyn, 2. Kongl. Maij:ts försorg och 3. i dess frånwaro Hennes
Kongl. Höghet och kongl, senaten, och tycker han, at Theras
Excellencers råd är så moget, at wi hwarken kunne eller böre gå
therifrån, utan at wi allenast lemna en sådan skrifft, som r:ss:us
a:ep:us gifwit förslag till.
816
1713—1714 års riksdag
Mag. L i vv i n biföll samma mening men lade till, at någre de¬
puterade synes böra lemnäs, om någon serdeles casus skulle emer-
gera.
Af Upsala stifft.
Mag. Wallerius sade sig wara i samma mening med mag.
Asp.
Mag. Norlind tyckte, at thet må lemnäs til Hennes Kongl.
Höghet och senaten at draga försorg om fredzwärket.
Mag. Borck war och i samma tanka.
Doct. Molin holt rådeligit, at ständerna måge först öfwer-
läggia härom, innan man i et så angelägit ärende yttrar sina
tankar.
Superint. mag. Rudén tyckte wärkets angelägenhet fordra
thetsamma, och som wi icke ännu hafwa någon försäkring at
blifwa frie för den fara, som riket swäfwar uti, så tyckes wår
obligation wara at icke lemna detta ärendet, förrän wi äre förwis-
sade, at fridzwärket drifwes med fult alfwar; synes och nödigt, at
czarens tankar måge sonderas.
Biskopen Braun holt före, at man bör förtro fridzwärket til
Hennes Kongl. Höghet och Deras Excellencer, emedan the äro så
örne therom, som någonsin ske kan, dock at någre deputerade
måge adjungeras för inkommande circumstantier skull.
Biskopen d. Steuchius sade sig wara i de tankar, at han
förblifwer wid thet som upläst är wid sammanträdet med kl. se¬
naten; deras mening går der ut på at wi wänta på yttersta nöden,
och när then kommer, at man tå griper wärket an med alfware.
Ingen sade, han är så enfaldig, som icke wet, hwad jura majestatis
fordra. Men när exercitium juris ei kan ske, tå plägar nöden excu-
sera et och annat, som tå göres, och följer intet theraf, at man
gripit jus majestatis an, ingalunda. När konungen får weta alla
omständigheter, så skal han säija, at wi hafwe giordt som redelige
undersåtare.
Biskop Gezelius: Wi önske alle effter freden, och är intet
annat medel, än at wi först sökie Gud then at erhålla, men 2. är
en swårhet at kunna conciliera ständernes desideria med kongl,
senatens förslag, at Kongl. Maijits höga rätt må blifwa bibehållen.
Dock tyckes nöden fordra, at til fredens erhållande något förut
måtte tenteras, hwilket icke kan wara Hans Kongl. Maij:ts wilja
emot.
Protokoll
817
Biskopen d. Lund yttrade sig, at wi wäl alle böre tänkia på
fred, men angående sättet så hemställes Hennes Kongl. Höghet
och Deras Excellencer at tänkia på medel, huru then må kunna
winnås.
Biskopen Bilberg sade sig redan hafwa förklarat sin me¬
ning, tå han i går war i conference om samma ärende.
Biskopen Suedberg tyckte, at wi borde hemställa til H.
Kongl. Höghet och kongl, senaten wärket af fredzhandlingen och
bedia, at det icke må släppas, förrän något slut blifwer therutin-
nan, men sättet, huru thet skal ske, förstår han intet.
Biskopen Lang: Som wi funnit, at Kongl. Maij:t kommit på
fredztankar, så behöfwe wi intet at hasta oss altför mycket, dock
som faran är stor, at wi lemna en skrifft effter oss och hemställa
Deras Excellencer, at när nöden mycket swår blifwer, the tå gripa
wärket an med alf ware.
R:ss:us a : ep : s lade til thet förra, at som Deras Excellencer
hafwa rädt at afbida Kongl. Maij:ts ordres och widare kunskap,
hwad af Hans Maij:t blir uträttat, samt närmare förmärkia, huru-
dana framgång fiendernas anslag kunna än hafwa, så önskar man
giärna och järn wäl hoppas, at samtelige ständerna, när the effter
moget samråd hafwa sig förenat, både wilja och kunna tryggeli¬
gen thetsamma bifalla.
2. Inkom riddarhussecreteraren och berättade, at
någre af ridderskapet och adelen, som icke äro i secrete utskottet,
ärna anhålla hos kongl, senaten at få höra de ifrån Turkiet nyli¬
gen ankomne brefwen, med begäran, at någre af prästerskapet,
som icke äro i secrete utskottet, wille göra följe, äfwensom och
någre af borgerskapet gå med them i samma ärende.
Hwaruppå afgingo mag. Grise, m. Wallerius, mag. Liwin, mag.
Salonius etc.
3. Förekom stadzsecreteraren Brehmer med 3 andre af borger¬
skapet och hade något samtal med prästerskapet om fredzwärket,
utan at något protocoll blef hållit; allenast antecknas, at B r e h-
m e r sig utlet, det hos borgerskapet är så godt sorn afgiordt, at ful-
mächtige blifwa så länge här tilhopa, til dess den expressen kan
ankomma, som säijes wara på wägen.
Kl. 3 efftermiddagen.
Kommo ständernes secrete utskott tilhopa på riddarhuset.
Den 5 Febr.
Wörö ridderskapet och adelen tilsammans på riddarhuset.
52 — Prästeståndets protokoll
818
1713—1714 års riksdag
Den 6 Febr. kl. 8.
Kommo prästerskapets fulmächtige tilhopa i wanliga rummet.
1. Gaf r:ss:s a : ep : s tilkänna, at innan wi skiljas åt, något
bör talas om religionen och decenti in ecclesia ordine.
2. Berättades, at på riddarhuset är et memorial upläst, som
några fattat och ärna hos Hennes Kongl. Höghet och Deras Excel-
lencer ingifwa, hwilket de nu communicerat med prästerskapet,
äfwen och med borgerskapet, och begära deröfwer få weta deras
mening, om det må kunna insinueras, som det nu stält är. Och blef
samma memorial upläsit, hwaraf copia ad acta finnes.30
Derutinnan äro twenne puncter, den förra angår fredzhand-
lingen, hwarom ridderskapet och adelen sine undersåtelige tankar
upskiuta, den andre, at ständerne måge blifwa här längre, til thess
man om alt, hwad som til et så wigtigt ärende nödigt är at wara
förut fulkomligen underrättad om, har kunnat inhämta, at man
thess bättre må sina underdåniga tankar therom tillkänna-
gifwa.
3. Theruppå uplästes et extract af hwad som tilförende voterat
är, af sådant innehåll. Af föregående votis kan nogsamt skönjas,
det prästerskapets, såwäl som de andre ständers samhällige åstun¬
dan är, at de måge snart hugnas med frid och rolighet. Men huru
man densamma winna skal, derom wörö deras meningar något
åtskillige, ity somlige höllö rådsamt wara at affärda någon til
czaren, som skulle förklara ständernes benägenhet til frid och för¬
nimma, om thensamma och funnes hos honom, hwarjämte icke
bör försumas, genom tiänlige sänningebod at sökia andre potenta¬
ters krafftige förmedling och bistånd. Andre, at man skulle för-
blifwa wid Deras Excellencers gunstige giorde löffte och förslag,
at de wilja effter yttersta förstånd befrämja fredzwärket, effter-
som de se det wara inför Gud, Kongl. Maij:t och den ärbara weri¬
dén förswarligit, wiljandes dermed granneligen i acht taga Guds
egit heliga ord, som wisar rätta wägen och medel, Kongl. Maij:ts
redan föreskrefne eller ännu wäntande ordres och sielfwa tidsens
förefallande lägenhet, men några af prästerskapet tyckte och nyt¬
tigt wara, at wissa personer af hwarf stånd skulle här qwarblifwa
och gå Hennes Kongl. Höghet och Deras Excellencer tilhanda,
så framt deras råd och mening skulle fram bättre i någon måtto
behöfwas och påfordras.
Och frågades, om icke meningen wore rät fattat, hwartil beja¬
30 Vol. A. 11, fol. 182 f., Prästeståndets arkiv (avskriften är av kyrko¬
herden Petrus Grises hand). Tryckt RAP, 17, s. 370 f.
Protokoll
819
kades; allenast påmintes, at och somlige hade den tankan, det man
må anhålla om et armistitium.
4. Begärade r:ss:us a : e p : s, at hwar och en wille säija sin
mening om alle måge här längre qwarblifwa eller eij, och swarade
Af Hernösands stifft.
Mag. And. Asp: At han eij kan finna, huru det behöfwes,
at prästerskapet blifwa här längre qwar, utan menar wara bäst, at
näst Gud lemna til Hennes Kongl. Höghet och Deras Excellencer
at ställa alt i god ordning.
Af Calmare stifft.
Mag. Swebilius hade samma mening.
Göteborgz stifft.
H. Collinius tyckte nödigt wara, at de närmaste af präster¬
skapet anmodas at blifwa här qwar, om så behöfwes.
Af Wiborgs stifft.
Mag. Brumerus mente, at sakerne skulle kunna drifwas
med bättre efftertryck, om någre här qwarblifwa.
Af Lunds stifft.
H. Tomaeus tyckte bäst wara at lemna några deputatos af
wårt stånd, de nemi. som bo närmast til Stockholm.
Af Åbo stifft.
Mag. Bergius mente det wara rät farligit at längre dröja
med fredzhandelen, emedan framdeles man torde få göra alt hwad
fienden will.
Af Wexiö stifft.
Mag. L i u n g m a n höl före, at man bör hafwa det förtroende
til Hennes Kongl. Höghet och senaten, at de bestyra om fredz-
wärket, och at prästerskapet får afsked härifrån.
Mag. Agrell biföl samma mening.
Af Westerås stifft.
Mag. Croning mente, at alle ständerna måge wara ense och
intet skiljas åt, förrän wi få något närmare slut angående fredz-
wärket.
820
1713—1714 års riksdag
H. Silleström sade sig lemna wärket til Hennes Kongl.
Höghet och Deras Excellencer, Kongl. M:ts höga rät oförkränkt,
dock at någre deputerade måtte här blifwa wid handen.
Mag. Browallius tyckte och, at någre deputerade måge
blifwa här qwar.
H. Dalborg mente, at efftersom detta angår bonum publi-
cum, så wore bäst at conformera sig med ridderskapet och adelen;
tiden fordrar wäl oss hem til församlingarna, men at skilja oss
ifrån de andra ständerna tyckes wara eftertänkeligit.
Mag. Barchius; Om man skulle se på privatum commo-
dum, så wille han wäl resa hem. Men som man innom någon tid
torde få närmare uplysning, så tyckes wäl wara, om31 ständerna
komme öfwerens at blifwa en wecka eller annan tilsammans, til
dess man får se, hwad som kan blifwa af, men kommer derpå an,
at någre deputerade skole blifwa qwar, så begärar han at få resa
hem så snart som någon annan.
Af Strengnäs stifft.
Mag. Thun sade sig hålla med mag. Barchius, at wi intet
kunna söndra oss ifrån de andra ständerna.
Af Skara stifft.
Mag. Lechander höl före, at någre deputerade måge blifwa
här qwar.
Af Linköpingz stifft.
Mag. Petrus Asp sade sig hafwa yttrat sin mening til-
förende.
Mag. L i w i n tyckte wara betänkeligit, om ständerna skulle
separeras och skiljas.
Af Upsala stifft.
Doctor Molin sade, at han eij kan se, huru prästerskapet
kan skilja sig från de andra ständerna.
Superint. mag. Rudén sade sig hålla med doct. Molin, och
tyckte han litet wara uträttat, om intet något blifwer begynt at
arbetas på freden. Och skulle intet wara wäl, om wårt stånd skiljer
sig från de andra, fastän en och annan långwägad kunde få lof
at resa hem.
31 Ordet om är dubbelskrivet.
Protokoll
821
Biskopen mag. Braun mente, at om en deputation blir här
qwar, kan icke säjas, at prästerskapet sig separera från de andra
stånden.
Biskopen doctor Steuchius sade sig intet weta, af hwad
fundament denne proposition är kommen, antingen af et enhälligt
slut, som et stånd har giordt, eller af det som några personer hål¬
lit före; han wet intet, om adelen är enhällig derutinnan, men
quicquid sit, när man swarat en gång, at wi wilja wänta och höra,
hwad som tiden kan gifwa, så bör det wara allas mening och una
vox omnium. Om tiden gifwer det, at Hans Maij:t intet kan sielf
något uträtta, så säger han för sin dehl, at han wil blifwa här
qwar hela året, om så skulle behöfwas; tror, at ingen kan sestimera
det för något ingrep i konungens höga rätt, när Hans Maij:s från-
wara gör det, at eij annorlunda ske kan. Dock måste man wäl
höra borgerskapets mening, at ständerna kunna conformera sig
hwar med annan.
Biskopen doct. Lund mente, at som wi äro hitkallade, så
kunne wi eij eller just sluta om at blifwa qwar eller resa bort, utan
måste wi wäl uppå afsked wänta af dem som oss kallat hafwa.
Dock wil man intet aldeles gå ifrån adelen utan höra, om
de äro enhällige på deras sida, innan man sluter något wist
hos oss.
Biskopen Bilberg tyckte, at som ingenting är kommit til
slut ännu, så wore samwetswärk at resa härifrån, förrän något
blifwer giordt til saken; dock för församlingarnes skötzel skull
torde wara nog, om en och annan af hwart stifft kunde här qwar-
blifwa.
Biskopen doct. Lang: Som det berättas, at någre bref torde
wara på wägen, som kunna gifwa närmare uplysning, så håller
han före wara rådeligit at intet så snart skiljas åt, men hopen
torde kunna minskas för de långwägade skul och någre af deras
medbroder lemnäs såsom fulmächtige etc.
R:ss:us a : ep : u s : Efftersom Hennes Kongl. Höghet och se¬
naten kallat oss hit som ständer til at rådgöra om det som kan
framställas för oss, så skole wi wänta på gunstig dimission, enär
de behaga densamma gifwa.
5. Uplästes thet fattade swaret til almänna propositionen.
6. Klockan 4 geck secrete utskottet på riddarhuset.
Den 8 Febr. kl. 9.
Kommo ständernes secrete utskott tilsamman på riddarhuset.
822
1713—1714 års riksdag
Den 16 Febr. förmiddagen.
Wörö ständernes secrete utskott tilhopa på riddarhuset.
Klockan 3 efftermiddagen.
Kommo samtel. prästerskapets fulmächtige tilhopa i wanliga
rummet.
1. Inkom stadzsecreteraren Brehmer, då biskopen doctor
Lang, loco presidis, hwilken war opasslig, berättade, at sedan
det brefwet, som något effter ständernas sammankomst är upstält
och färdigt blifwit at afsändas til Flans Kongl. Maij:t, hafwa stän-
derne i anseende til de conjuncturer, som sedermera yppats, funnit
nödigt at ännu upsättia et annat, som tillika afgå skal. Hwilket
at afhöra prästerskapets fulmächtige nu äro sammankallade.
Och blef samma bref af bemelte secreterare upläsit.82
Den 22 Febr. kommo samtel. prästerskapets fulmächtige tilho¬
pa i wanliga rummet, då
Biskopen doctor Lang påminte, at förrän prästerskapet åt¬
skiljas, de wille effter förra wanligheten något af hwart stifft
contribuera, som til åtskillige betiänter så wäl som til de fattige
kommer at utdelas, med begäran, at samma penningar måtte til
notarien lefreras.
Den 25 Febr. kommo prästerskapets fulmächtige tilhopa i wani.
rummet.
1. Uplästes twenne ifrån riddarhuset ankomne skriffter och
memorialer til Hennes Kongl. Höghet och Deras Excellencer an¬
gående fredshandelen, hwaröfwer blef discourerat, men icke nå¬
got wist slutit, och boros samma memorialer sedan til borger-
skapet.
Den 1 Martii kl. 8 kom secrete utskottet tilhopa i wani. rummet.
1. Proponerade biskopen doctor Lang, at som man förmärkt,
det ständernas sammankomst icke ännu på någon tid kommer
at slutas, så måste man komma öfwerens, hwilka af prästerskapet
skola blifwa här qwar och representera ståndet, emedan sorni,
allareda fått tilstånd, och flera ännu lära sökia at resa härifrån,
med wilkor at wid första bud och kallelse wara här tilstädes igen.
öfwer hwilket ärende något talades, giordes och jämwäl förslag
32 Tr. H S H, 27, s. 364—372.
Protokoll
823
på dem som af prästerskapet skulle här förtöfwa, men blef dock
icke wist aftalt derom utan lemnades til widare öfwerläggiande,
sedan man hördt de andra ståndens mening.
2. Giorde närwarande sammanskott til någon hielp för mag.
Boetius således.
Biskoparne. Doct. Lang gaf 1 carol.
D. Suedberg 4 carol.
Bisk. Bilberg 4.
D. Gezelius 1.
D. Steuchius 1.
D. Molin 4.
På m. Törlingz wägnar lof :de 4.
M. Norlind 3.
M. Barchius 4.
Dahlborg 4.
Croning 3.
Lechander 1.
Unge 1.
Siljeström 1.
Browallius 1.
Liungman 1.
Wibiörnson 1.
M. Wallin 2.
Agrell 1.
Tomaeus 2.
Desse penningar tog bisk. Suedberg emot, däta til Boetius at
lefrera.
Den 2 Martii förmiddagen war secrete utskottet på riddarhuset.
Kl. 3 efftermiddagen kommo prästerskapets fulmächtige tilhopa
i wanliga rummet.
1. Blef öfwerenskommit, at hwad som angår ständernas beslut
wid denna sammankomsten, så wilja prästerskapet med de andra
stånden träda tilsamman och sig derom förena.
2. Blef enhällel. slutit, at det hålne protocollet skal upläsas och
justeras, förrän de åtskiljas, så at hwar och en får höra sin me¬
ning, wiljande eljest och, förrän det slcedt är, ingen ärkänna för
giltigt hwad som protocollerat är, som skal äga något witzord.
3. Ankommo ifrån riddarhuset några deputerade af ridderska-
pet och adelen, hwilka wörö 13 til antalet, och förde gener, major
Leijonhufwud sitt tahl således:
824
1713—1714 års riksdag
Som ridderskapet och adelen warit i går tilsamman, altså til at
betyga den wänskap, de med prästerskapet altid pläga wilja, hafwa
närwarande fåt i commission samtel. prästerskapet at kungöra,
huruledes ridderskapets och adelens mening är, at nu icke längre
kan upskiutas med fredshandelen, hwartil som et fundament bör
läggias, innan någon potentat skulle wilja sig antaga at bemedla
wår sak, så hafwa ridderskapet och adelen bifallit böndernas be¬
gäran, at Hennes Kongl. Höghet arfprincessan må anlitas at taga
sig styrelsen an.
Och som icke allenast wår timmeliga utan och wår ewiga wäl-
färd står i fara, så wille prästerskapet så mycket mera taga detta
i noga öfwerwägande, och det så mycket snarare, som periculum
är in mora, och wi icke hafwa lång tid, innan fienden må wäntas
på alla sidor.
Cammarherre Sparre utlet sig, at wi böre betänkia de plå¬
gor, wära medbroder äro underkastade, och skulle wara altför
hårdt och cruelt, om wi icke låta deras älende gå oss til hiertat.
Och är nu intet längre tid at wänta, det något skal slutas af Hans
Maij:t sielf; wi kunde imedlertid råka i yttersta förderf och un¬
dergång allesamman.
Biskopen doctor Lang tackade ridderskapet och adelen för
deras gunstigt betygade wänskap och förtroende; anbelangande
detta ärendet, sade han, at prästerskapet wilja yttra deras tankar,
när de härom något sin emellan öfwerlagt.
Grefwe Leijonhufwud sade ytterligare, at han förhoppas,
det prästerskapet nu som tilförende blifwa enige med ridderska¬
pet och adelen i en så angelägen sak; hwarmed de togo afträde.
4. Omtalades sedan, huruledes propositionen är denna, at Hen¬
nes Kongl. Höghet, saivo jure regio, må taga sig styrelsen an och
tillika med kl. råden och ständerna bearbeta, at wi kunna få en
önskelig fred, och riket såmedelst blifwa conserverat.
Hwareffter biskopen d. Steuchius sig yttrade, at om wi
med den post, som förnimmes wara ankommen, icke få någon sä¬
ker underrättelse och kunskap om Kongl. M:t och hans förehaf-
wande, så kunna wi ej annat än bifalla ständernas mening, at
Hennes Kl. Höghet må anlitas at taga sig styrelsen an och tillika
med kl. råden och ständerne sökia i Herrans namn at göra fred,
at således kunna rädda riket och hålla det Hans Kl. Maij:t tilhan-
da. Skulle någon wilja uttyda wårt upsåt annorlunda, som skulle
wi gripa i Hans Maijrts auctoritet, densamme gör orätt; wi gore
det som skal lända konungen och hans rike til conservation, och
Protokoll
825
kan hela weridén se det, at wårt upsåt är uprigtigt och redeligit
härutinnan.
Biskopen doctor Suedberg utlet sig, at så framt icke några
tilförlåtelige tidningar nu ankommit, at Hans Maij:t sielf redan
giordt något til freden, så är intet annat medel och utwäg för oss
än at bedia Hennes Kl. Höghet at taga sig styrelsen an, på det de
främmande machterne måge kunna hafwa någon reflexion derpå.
I samma mening wörö och de öfrige af prästerskapet.
Biskopen d. Gezelius sade sig wilja först höra, hwad den
nyl. ankomne posten medbracht angående fredzhandelen, då han
sedan wil yttra sina tankar.
Det sade och biskopen d. Lang sig wilja göra.
Den 12 Martii.
Kommo samtel. härwarande prästerskapets fulmächtige tilsam-
man i wanliga rummet.
1. Berättade biskopen doctor Lang, at ridderskapet och ade¬
len åstunda swar och utlåtelse öfwer deras sidst giorde proposi¬
tion, och som borgerskapet sagt sig wilja tala med prästerskapet
i samma ärende, så blef för godt funnit at afskicka notarien och
låta dem weta, at prästerskapet nu äro tilhopa.
2. Inkommo stadzsecreteraren Brehmer och borgmästaren
Starling, hwilka å borgerskapets wägnar gofwo tilkänna, hu¬
ruledes städernes fulmächtige stadnat i den tanken, at som man
obtinerat en förbindelse och enighet emellan kongl, arfprincessan,
råden och ständerna angående fredzhandelen, så må man låta bero
dermed, til dess något kan blifwa giordt til saken, utan at nu be¬
gära, det Hennes Kongl. Höghet skulle antaga någon större aucto-
ritet, på det til äfwentyrs derigenom icke måtte förorsakas någon
remora i fredzhandelen.
Biskop Lang tackade, at borgerskapet behagat yttra deras
mening härutinnan; sade, at prästerskapet wilja och taga detta i
betänkiande, och togo förhem :te utskickade afträde. Sedan dis-
courerades om thetta ärende, och tyckte biskopen d. Lund, at
detta är försichtigt giordt af borgerskapet.
Biskop doctor Lang mente, at prästerskapet måge blifwa med
them enige härutinnan.
Domprosten B a r c h i u s yttrade sig, at han aldrig warit i
andra tankar, än at kl. arfprincessan, råden och ständerne skulle
göra et corpus uti fredzhandlingen, men hwad som angår inwär-
tes styrelsen af riket, så är hans tanke, at så snart fridznegotia-
826
1713—1714 års riksdag
tionen är expedierat, då må anhållas, at Hennes Kongl. Höghet
må sittia med voto decisivo, ty om det eij sker, så fruchtar han,
at upror blifwer i landet, contributionerne icke utgöras, och altså
ingen defension kommer at wärkställas, och önskar han, det han
må war en falsk prophet i detta måhl.
Biskopen d. Suedberg: Bönderne hafwa sielfwa begynt at
yrkia häruppå, och finge de effter åstundan Hennes Kongl. Hög¬
het til styrelsen, så skulle de blifwa behiertade och \villige effter
yttersta förmågo.
M. Barchius: Angående fredzwärket håller han före wähl
wara, at det som utfärdas blifwer af alla underskrifwit, princes¬
san, råden och ständerne, men sedan anbelangande inwärtes sty¬
relsen tycker han nödigt wara, at Hennes Kongl. Höghet får votum
decisivum. Begärade, at detta måtte föras til protocoll.
Änteligen blef öfwerenskommit, at prästerskapet conformera sig
med borgerskapets mening härutinnan, hwaruppå afgingo bisko¬
pen d. Suedberg och någre med honom at gifwa ridderskapet och
adelen swar på deras proposition.33
Den 10 Aprilis kl. 9 förmiddagen kommo af härwarande präs¬
terskapets fulmächtige tilhopa i Stora kyrkians sacristia, nemi.:
Biskoparna doctor Lang,
doctor Iser,
doctor Gezelius.
Kyrkioherden wid Nicol. mag. Sam. Törling,
probsten Dalborg,
probst:ne Serlachius, Bergius och Garvolius.
1. Berättade biskopen d. Lang, huruledes på riddarhuset är
omtalat, det Hans Kongl. Maij:ts wäxlar böra betalas, och til at få
medel dertill af Hans Excellence grefwe Horn är proponerat, hu¬
ru kongl, senaten kommit på det förslag, at man antingen må
gripa til klockorna, som tilförende skedt är til Elfzborgz lösn, eller
och tropseerna. Och som detta är remitterat til ständernas öfwer-
läggiande, hwilket de tycka wara rådligast, så begärade biskopen,
at närwarande wille yttra theras mening häröfwer, då
Probsten Garvolius sig utlet, at han håller före nyttigt wa¬
ra, om klockorna blifwa förskonte, för den swåra påfölgd det
torde med sig hafwa, om de tilgripas skulle.
33 Bil. 2.
Protokoll
827
Probsten Dahlborg sade, at hwad tropaeerne och styckerna
widkommer, så lemnäs til Hennes Kongl. Höghet och Deras Excel-
lencer derom at sluta, som de bäst förstå, huruwida de kunna rö¬
ras eller eij.
Anbelangande klockorna, är han icke fulmächtig sig om dem
at yttra; tycker dock rådeligit wara at låta dem blifwa, emedan til
befruchtande är, at almogen, som gör största hopen i landet, torde
blifwa orolig, om allenast för dem proponerat worde, at klockorna
skola dem ifråntagas; icke wil han, om dertil komma skulle, wara
då tilstädes. Tyckes och ingen wälsignelse wara dermed, utan så¬
dant läggies i en ihålig pung.
Probsten Serlachius: Saken är af stor consequence, och
är efftertänkeligit at göra arbitrium om hela rikets klockor.
På landet hafwa de allenast nödige klockor och således inga at
umbära, hwilka at röra och borttaga synes hafwa en swår på-
fölgd hos gemene man.
Men med tropaeerna och styckerna är en annor beskaffenhet;
dock om desse komma at försäljas, håller han före, at priset bör
blifwa högre, än man förnummit projecterat wara, serdeles wåre
egne anbiuda sig dem för högre pris at köpa; berättade, huru
handelssmannen Grubb i dag sig derom utlåtit.
Kyrkioherd. mag. Törling sade sig bifalla, hwad Deras
Ährewördigheter behagat anföra; om klockorna skulle tilgripas,
fruchtar han, at stort buller förorsakades ibland gemene man; de
skulle och litet förslå at afbörda den stora skulden med.
Men tropaeerna lära göra en ansenlig summa til 8 å 9 t:r gull,
och förmodas, at Hans Maij:t intet lärer undra, at de blifwit til-
grepne, när han blifwer underrättat om landets usla tilstånd och
fattigdom; tyckes och bäst wara, at helre sälja dem til wära egne
än til holländare, hwilka torde strax låta dem komma i ryssens
händer, serdeles om wåra egne kunna mynta dem til plåtar. I an¬
nor händelse torde rådeligit wara at sökia upnegotiera penningar
på tropaeerne hos konungen i Frankrike eller Preussen etc.
Biskopen doct. Gezelius: I Åbo stifft lära icke månge kloc¬
kor wara behålne, och de få som kunna wara salverade, synes
swårt wara at tilgripa, emedan de til gudstiänsten äro förordnade.
Ty som i Gl. Testamentet brukades basuner, så brukas nu klockor
at kalla menigheten tilhopa.
Man ser och prof uppå, at ingen wälsignelse warit med det som
från kyrkiorne tagit är.
Tropaeerne tycker han snarare kunna anwändas til den nöd-
828
1713—1714 års riksdag
wändighet, som nu fordras. Och är ofelbart, at almogen blefwe
orolig, om klockorne dem ifråntagas skulle.
Bisk. doctor Iser: Angående klockorne, så är hans mening,
at han icke är fulmächtig at samtyckia til deras borttagande, tyc¬
ker dock, at de skulle litet förslå til de nödwändige utgiffter, at al¬
mogen derigenom kunde upwäckias til larm och upror, ty om
klockorna äro de mycket örne, så at ehuru swåre contributioner
de eljest hafwa, så äro de dock benägne at sammanskiuta, när så¬
dana betarfwas, och skulle de nu röras, hade man wisserligen et
uplopp at befruchta. Dessutan äro klockorne et appertinent til
kyrkiorne, och som bisk. d. Gezelius påmint, äro nödwändige at
kalla folket tilhopa med til gudztiänsten, äfwensom med basuner
skedde i Gl. Testamentet; förutan det at ogörligit synes kunna så
snart få dem ifrån alla orter, som penningar nu behofwas; skulle
och omkostnaden at föra dem absorbera en stor dehl af sielfwa
wärdet, at förtiga det fienden då blefwe altför mycket kunnigt
wårt ynkeliga tilstånd.
Men at få medel til wexlarnas betalning tyckes tropseerna sna¬
rare kunna tilgripas, sorn äro af hel annor beskaffenhet.
Och tror man, at Hans Maij:t, som är en gudfruchtig konung,
är så örn om klockorne som tropaserne, hwilka han helre
skal tillåta at anwändas til de nödwändigste wexlarnes be¬
talning, serdeles man dem för åminnelsen skul kan hafwa
i kopparstycken.
Torde och i sådant nödfal någon provintz kunna pantsättias,
såsom Gotland, Skåne eller Halland, hwilket sedan den po¬
tentat, som derpå låna wille, kunde förswara för fiendens
invasioner.
Äntel. wore och bättre at låna penningar på de kostbara skatter
och jouveler wid kl. hofwet, än at Hans Maij:ts höga person skul¬
le lida.
Biskopen d. Lang sade sig wara i samma mening, at närwa-
rande prästerskap icke kan consentera dertil, at klockorna skola
tilgripas, hwilka församlingarna tilhöra, och skulle de äfwen litet
förslå til det som betarfwas.
Angående tropaserne tycker han, at de helre måge försäljas at
betala wäxlarna med. Wore och wäl, om något annat medel kunde
påfinnas at skaffa penningar.
Til äfwentyrs kan af krigzhielpen något tagas eller och några
skatter och jouveler finnas, som kunna umbäras.
2. Blef öfwerenskommit, at påminnelse skal göras om en kläde¬
Bilagor
829
ordning, åtminstone om man icke mera kunde uträtta, at de onö¬
dige silfwer- och gulspetzar på kläderne måge afskaffas.
3. Skal och anhållas om en wis förordning för legofolket, huru
stor lön de undfå böra, med strängt och alfwarsamt wite för både
dem som taga eller gifwa mera än förordnat blifwer.
4. Begynte biskopen Lang at upläsa protocollet ifrån begyn-
nelssen och kom denna gången alt til pag. 47.
Den 7 Junii.
Kommo tilsammans i sacristian bisk. d. Lang, d. Iser, d. Geze¬
lius, kyrk. mag. Törling, mag. Serlachius, m. Berg, h. Garvolius,
m. Brumerus, mag. Wång, då
Biskopen Lang proponerade, at som wårt stånd bör draga
ömhet om religionen och dess conservation, hwarom allareda en
gång tält är, och man sedermera har förnummit, huru skadelige
anstöter äro på färde för wår rena lära, så har man nu welat kom¬
ma tilhopa at rådgöra, på hwad sätt sådant kunde förhindras. Be¬
rättade, at en skrifft derom är upsatt, hwilken och biskopen Lang
upläste, derutinnan i underdånighet anhålles, det en ständig com-
mission må förordnas, som de existerande casus kunde afgöra,
och at en wiss actor caussc må constitueras.
Och tyckte alla detta wäl wara, önskande, at det måtte blifwa
wärkstält.
Den 11 Junii.
Lät bisk. d. Lang bära til sig protokollet, hwilket han, så snart
det altsammans war igenomläsit, sedan återstälte.
BILAGOR.
1. Förteckning över prästeståndets ledamöter i sekreta utskottet.1
Hennes Kongl. Höghet och Kongl. Maij:tz samtelige härwarande
råd hafwa för gott funnit att utsee effterskrefne af prästerskapet
till det förordnade secrete utskottet, som sig d. 19. Decemb. kloc¬
1 Prot. ovan, s. 785 f. Orig. vol. A. 11, fol. 163 f., Prästeståndets arkiv.
830
1713—1714 års riksdag
kan half nye förmiddagen uti kongl, huset hafwa att inställa,
nembl.:
Doctor Haqvinus Spegel.
Doctor Jacob Lang.
Doctor Jesperus Svedberg.
H:r Joannes Billberg.
Doctor Matthias Iser.
Doctor David Lund.
Doctor Johannes Gezelius.
Doctor Matthias Steuchius.
Mag. Nicolaus Brauner.
Mag. Torstanus Rudeen.
Doctor Georgius Wallin.
Doctor Johannes Esbergius.
Doctor Laurent. Molin.
Mag. Samuel Törling.
Mag. Daniel Norlind.
Mag. Petrus Asp.
Mag. Andreas Wibiörnson.
Mag. Andreas Unge.
Mag. Nicolaus Lechander.
Mag. Josephus Thun.
Mag. Johannes Broling.
Mag. Nicolaus Barchius.
Mag. Petrus Browallius.
H:r Petrus Dalborg.
Mag. Andreas Liungman.
Mag. Johannes Agrell.
Mag. Johannes Gezelius.
Mag. Andreas Bergius.
H:r Jacob Garvolius.
H:r Petrus Tomaeus.
H:r Målto Brock.
Mag. Johannes Serlachius.
Mag. Ericus Brumerus.
Mag. Herman Schröder.
H:r Andreas Collinius.
Mag. Georgius Svebilius.
H:r Lars Sillieström.
Mag. Laurentius Croning.
Bilagor
831
Mag. Andreas Asp.
Mag. Georgius Wallin.
Datum Stockholm d. 18 Decemb. 1713.
Ulrica Eleonore.
Carl G. Gyllenstierna. G. Falkenberg. N. G [yllen] stierna.
Carl Gustaf Frölich. N. Stromberg.
Arwed Horn. J. Spens. Gustaf Cronhielm.
R. J. Fersen. J. Reenstierna. N. Tessin.
A. Leijonstedt.
Förordning ang:de secrete utskottet af prästerskapet.
2. Jesper Svedbergs tal till adeln den 12 mars 1714.2
Högwelborne h:r baron och landtmarskalck, högwelborne,
ädle och welborne herrar, Kongl. Maj:tz stånd af ridderska-
pet och adelen.
Then stora ähro, jemwel thet förtroende, som thet höglofl. rid-
darskapet och adelen på thenna stendemas allmenna samman¬
komst städze emot presterskapet wisat hafwer och enkannerliga
sidst, när theras ansenliga utskott oss besökte, uptage wi med
skyldig wyrdnat och tacksäijelse. Och såsom theras werff theruti
egenteliga bestod, at the effter longt och mogit öfwerwägande i så
beskaffade bistra tider, tå fäderneslandet lutar til ömkelig under¬
gång eller ganska bedröfwelig förändring, funnit sig af yttersta
nöden twungne at bifalla bondeståndet uti thet the så skriffteligen
som munteligen en och annan gång här på riddarehuset enhelligt
utlåtit hafwa; nemi. såsom förmedels Kongl. Maij:tz bedröfweliga
fierran longwariga frånwaro halfwa riket alla redo af fienderna
är borttagit, och then öfriga delen såsom hiertat står i yttersta
fahra at sammaledes borttagas och i lika elende bringas, äro the
nödsakade at underdånl. anmoda, beweka och öfwertala Hennes
Kongl. Höghet arfprincessan at taga sig rikets styrelse mera och
2 Prot. ovan, s. 826. Orig. (egenhändigt) i Adelns riksdagsarkiv, Riks¬
dagen 1713—14, Protokoll och handlingar, bil., fol. 339 f. Jfr köne. i
Riksdagsacta 1713—14: 2, Prästerskapet. RA.
832
1713—1714 års riksdag
werckeligare an och på Kongl. Maij:tz wegna såsom en huld före¬
ståndarinna med rådens råde och några af stenderna utwaldas
samråde styra sitt arfrike, tils Kongl. Maij:t, hwilkom thetta
egenteliga tilhörer, kommer i thet önskeliga tilstånd at sin af Gud
förlänta kongl, myndighet öfwa. Och således med Gudz nådiga
tilstånd3 enhelligt arbeta til at frelsa thet ifrå thy öfwerhengiande
undergång. Bearbetande och yrkiande strax jemte krigsförfatt-
ningen på freden, som numera, näst Gudz underliga hielp, thet
endasta werldzliga medlet öfrigt synes. Och såsom thetta är ett
ganska wårdt och högwichtigt ährende, så hafwer presterskapet
hafft thet i longt och diupt betenckiande. Kunnande endteligen
intet annat se än thet af ett mehnlöst och Gudi behageligit upsåt,
endast at hålla riket konungenom til trogen handa, kommer.
Hwartil then undersåteliga plicht, wi genom dyr ed ärom wår
allernådigste konung och kungeliga huset effter successionsord¬
ningen högst förbundne, jemwel effter bätsta förstånd och med
yttersta kraffter afwerja rikets undergång och Sweriges barns för-
skrechelige elende oss förbinder. Förthenskul ärom wi af ofwan-
talde skiäl, effter Gudz innerliga åkallan och mogit öfwerwägan-
de, stadnade i the tanckar at intet undfalla bönda- och riddare¬
ståndet. Och thet jemwel therföre, som wi prester bäre namn af
Herrans tienare och siälasörjare. Emedan4 altför stora siälanöd,
som wåre elendige medundersåtare, så store som små, til tusend
tusendtahls äro försatte uti. Kanske och ganska monge redan
brachte och häreffter brachte warda til förlorande af sin ewiga
salighet. Hwilket och oss, wära hustrur, barnom och effterkom-
mandom effter alt menniskeligit afseende, thet Gud doch nådeli¬
gen afwende, synes förestå. Hwilken rikets, kropsens och siälen
nes nöd twingar oss, som af höga wederbörande i konungens namn
ärom hit kallade, at bidraga alt thet wi kunne med råd och dåd til
sådan undergångs afböijande och lenda kan, at i Herrans Zebaothz
namn yrckia på samma helsosamma slut. Doch försichteligen och
wahrsamligen, och intet förrän stendernas bewiljande begäran an¬
gående fridzwercket med stendernas deputerades biråd, som nu i
wercket är, faststellt blifwer. Så at wi icke förhaste oss med thetta
och således thet förra rubbe eller til intet giöre. Sedan kan thetta,
när och på hwad sett stenderna pröfwa rådeligast och giörligast,
i underdånighet förestellas och begäras. På thet wi icke med wi-
3 Köne.: bistånd (i st. f. tilstånd).
4 Ib.: wi icke utan hiertans sorg, grämelse och tårar behierta then.
Bilagor
833
dare tidens förhalande, hwaraf fienderna sig betiena at oss när¬
mare och närmare nalkas, at sitt slcadeliga upsåt fortsettia, oss
skade. Och således ladde öfwer oss fahrligit answar för Gud och
konungen, och kaste oss i widrigt omdöme och stort äfwentyr hos
wära egna, ther wi utan thetta skulle skiljas åt.
Jag påminner mig nu Simsons historia. Simson war, som be¬
kant är, af en dråplig och öfwematurlig föhrlek, som bestod i
hans siu hårlockar. Lockarna wörö så i hop toflade, at icke ett
hår kunde skiljas ifrå thij andro. Så lenge han behölt lockarna,
kunde Delila, i hwars skiöt han låg och kärliga sof, intet lefwe-
rera honom i fiendernas hender. Utan tå han med tog bunden war
och hon ropade, The philisteer öfwer tig, Simson, slet han banden
sönder och blef wid styrckio och lif. Och ingen fiende, ehuru
starck han och war, kunde honom någon skada tilfoga. Men efftei
Delila låg honom alla dagar bedrägeligen hårdt öfwer, uppenba¬
rade han henne, hwaruti hans föhrlek bestod. Hwaruppå hon skär
af hans 7 lockar, wid han i diup säkerhet i hennes skiöte sof, och
ropade: The philisteer öfwer tig, Simson! Si tå fingo the sitt upsåt
fram, med hans största skada och yttersta undergång. Swea och
Giötha rike är såsom en starck och modig Simson, som nu af fien¬
derna efftersettes. Ther äro 7 lockar. Then förnemste är nu för
tiden konungen, then Gud i nåder beware och oss åter stelle! Ther-
näst är Hennes Kongl. Höghet. Sedan kongl, råden och sidst the
fyra stender. När wisdomsens ande och enighetennes Gud, then
Helige Ande, binder them starckt tilsammans, så blifwer ther ett
starckt sammanknippat band och en sådan dråplig styrckia, at
ingen Delila, ingen konst, ingen fiende Simson öfwerwinna
kan.
Men skulle Gud af sitt heliga och outransakeliga slut låta oss
för wäre och wäre fäders synder skul lida til gods och lif. Så läse
wi morgon middag och affton: Fader wår, som äst i himblom, ske
tin wilje! Så- lide och dö wi, som trogne undersåtare och redelige
patrioter, med gott samwete. Wi skole doch en gång dö. Men wårt
ährliga namn dör icke. Utan wära ben liggia i grafwenne med
thetta ähreminne: här ligger en åhrlig och redelig swensk man.
Gud frögde hans siäl! Gud welsigne hans barn och effterkomman-
de, som war en konungens trogne undersåtare och åhrlig Swea-
man. Siälen blifwer af englarna förd i Abrahams skiöte. Och the
som således igenom wårt christeliga, undersåteliga och lofwerde
förehållande til sina siälar frelste, äro för oss i himmelen gångne,
komma med fegnad oss emot och anamma oss i ewinnerliga hyd-
53 — Prästeståndets protokoll
834
1713—1714 års riksdag
På riddarehu¬
set medfölgd af
145 prester, d.
12 Martii 1714.
dor. Och tå få wi samlas med inbördes frögd i theras antahl, som
sitt lif för sanningena och monga siälars frelsning wågat hafwa
och therföre af Gudz englar upwachtade, ährade och prisade blif-
wa, ä och ä förutan all enda. Amen.
Uppå presterskapets wegna
Jesperus Swedberg
episc. Sear.
5 Köne. (i st. f. Ii): 8.
835
Personregister
Personer med verkliga släktnamn ha registrerats på dessa, övriga på
förnamn. I registret ha de regerande konungarna, Karl XI och Karl XII,
icke medtagits. Prästernas namn ha i regel stavats i överensstämmelse
med deras namnunderskrifter, adliga namn enligt G. Elgenstiernas Den
introducerade svenska adelns ättartavlor. Stavningen av ofrälse -son-
namn har normaliserats.
Aalgreen, Nicolaus, lektor i Sträng¬
näs, 1693 kyrkoherde i Kung
Karl, 1714 i Kumla, 323, 325, 345,
385.
Achtscheldingh, Gilius, kyrkoherde
i Hälsingborg, prost, 462, 464,
486, 500, 531.
Aelianus, Claudius, romersk förfat¬
tare, 344.
Agander, Thomas, kaplan i Viborg,
1685 kyrkoherde i Nyslott och
Sääminki (Viborgs stift), 30—36,
251, 252, 463, 486, 496, 500, 531.
Agrell, Johannes, lektor i Växjö och
kyrkoherde i Vederslöv, slutl.
prost, 771, 776, 777, 786, 794, 819,
823, 830.
Agricola, Abrahamus, kyrkoherde i
Uskela (Åbo stift), 462, 496, 500,
531.
Alanus, Salomon, kyrkoherde i
Sund (Åbo stift), 1720 kyrkoher¬
de i Jomala, prost, 772, 777, 798.
Albogius, Johannes, kyrkoherde i
Borgå, prost, 219, 221, 245, 250,
306, 307.
Alftanus, Israel, kyrkoherde i Stor¬
kyro (Åbo stift), 323, 325, 385.
Algrerus, Laurentius, kyrkoherde i
Åsheda (Växjö stift), prost, 462,
464, 486, 496, 500, 531.
Alstadius, Carl, kyrkoherde i Räv¬
sund (Härnösands stift), 324, 325,
386.
Alstedt, Ingrid (Anna Skiönström),
gift med Paul Sesman, 49, 104.
Alstrin, Laurentius, kyrkoherde i
Leksand (Västerås stift), prost,
323, 330, 385, 406, 408, 411, 454,
462, 465, 469, 488, 496, 508, 531.
Ambrosius, biskop, kyrkolärare,
315.
Anander, Daniel, kaplan, 247, 358,
359.
Anberg, Nicolaus, fullmäktig för
Viborgs konsistorium, 19, 159,
168.
Anders Bengtsson i Vånsjö, bonde i
Torstuna (Uppl.), 113, 114.
Anders Johansson (Jonsson), råd¬
man, 30—-34.
Anders Svensson i Skeby (Lysings
härad, Östergötl.), riksdagsbonde,
talman 1693, 409, 410.
Andreas Simonsson, lektor i Linkö¬
ping, kyrkoherde i Skeda, 1700 i
östra Husby (Linköpings stift),
prost, 461, 464, 466, 467, 469, 486,
508, 531.
Anna Mårtensdotter, 110.
Arcadius, östromersk kejsare, 314.
Arenchil, Michael, kyrkoherde i
Kjellstorp (Lunds stift), prost,
341, 361, 407, 408, 427, 455.
Aristoteles, grekisk filosof, 302, 304.
Arnell (Arnelius), Jonas, kyrkoher¬
de i S:ta Maria förs. i Stockholm,
1704 superintendent i Karlstad,
322, 325, 345, 360, 385.
Aroselius, Laurentius, kyrkoherde i
Sala, prost, 159, 161, 168.
Artaxerxes I, konung av Persien,
174.
836
Askebom, Haraldus, kyrkoherde i
östra Husby (Linköpings stift),
prost, 461, 465, 497, 531.
Asp, Andreas, kyrkoherde i Nora
(Härnösands stift), prost, 772, 776,
777, 786, 813, 819, 831.
Asp, Petrus, kyrkoherde i Norrkö¬
ping, 1723 superintendent i Här¬
nösand, 771, 775, 777, 781, 785,
794, 815, 820, 830.
August II, konung av Polen, 596,
746.
Augustinus, Aurelius, biskop, kyrko¬
lärare, 186, 315.
Aulin, Johan, kyrkoherde i Gillber¬
ga (Strängnäs stift), 406, 454.
Aulin, Olaus, kyrkoherde i Åhus
(Lands stift), 324, 325, 386, 407,
408, 455.
Aurivillius, Christophorus, kyrko¬
herde i Alfta (Upps. stift), prost,
461, 465, 475, 476, 497, 500, 531.
Auriviliius, Petrus, professor, 54,
344, 346.
Baazius, Johannes, d.y., ärkebiskop,
1, 3—18, 20—27, 29, 30, 32—39,
42—47, 49—64, 66—72, 75, 76,
78—81, 83—97, 99—105, 107—111,
115—117, 119— 124, 126, 135, 139,
146, 148, 149, 151, 157.
B alstadius, Petrus, kyrkoherde i
Estuna (Upps. stift), prost, 405,
408, 454.
Bagge, Fridericus, kyrkoherde i
Marstrand, prost, 3, 4, 30, 219,
221, 223, 239, 306, 307, 407, 455,
463, 464, 497, 500, 531, 543, 547,
551, 556, 584, 606, 641, 649, 654,
679, 699, 735, 755, 756, 767.
Bagge, Laurentius, conrector i Gö¬
teborg, 1690 kyrkoherde i Onsala
(Göteborgs stift), 219, 221.
Bagge, Fridericus eller Laurentius,
241, 250.
Banér, Axel, friherre, landshövding,
slutl. greve, riksråd, 809.
Banér, Elsa, friherrinna, gift med
riksrådet Gustaf Kurck, lil, 120.
Barchius, Johannes, domprost i
Västerås, 462, 464, 469, 472, 478,
508, 523, 531.
Barchius, Nicolaus, domprost i Väs¬
terås, biskop där 1729, 771, 776,
785, 801, 809, 820, 823, 825, 826,
830.
Barfodius (Barfoth), Hilarius (Ej¬
lert), kyrkoherde i Glemminge
(Lunds stift), prost, 463, 497, 531.
Bellander, Andreas, kyrkoherde i
Mariestad, prost, 406, 408, 411,
454, 708.
Benzelius, Erik, d. ä., teol. prof. i
Uppsala, 1687 biskop i Strängnäs,
1700 ärkebiskop, 1, 6, 17, 24, 29,
30, 34, 37, 38, 40—43, 50, 53—57,
60, 62, 63, 68—71, 81—83, 86, 90,
95, 100, 102, 126, 140, 148, 151,
249, 251, 253, 254, 264, 266, 267,
323, 329, 332, 359, 360, 362, 373,
384, 406, 411, 412, 415, 419, 429,
430, 432, 433, 452, 453, 462, 469,
475—478, 486, 490, 493, 495, 496,
499, 508, 513, 530, 541, 601, 716.
Berg, Bengt Olofson, ryttmästare,
31, 43, 46.
Berg, Jakob, borgmästare i Uppsala,
101.
Bergh, Gertrud Dorotea von, gift
med överste Arvid Gyldenär.
Bergenhielm, Johan, hovråd, slutl.
friherre, hovkansler, 126, 162,
223, 264, 266, 274, 275, 326, 329,
330, 358—360, 373, 409, 410, 434.
Berger, barberare, 255, 256, 259.
Bergius, Andreas, kyrkoherde i
Norrbärke (Västerås stift), prost,
2, 4, 19, 24, 99, 106, 108, 140, 152.
Bergius, Andreas, kyrkoherde i Töf¬
sala (Åbo stift), 772, 776, 786, 794,
814, 819, 826, 829, 830.
Bergius, Nicolaus, kyrkoherde i
Fransk-lutherska församlingen i
Stockholm, 1700 superintendent
i Ingermanland, 1701 generalsu¬
perintendent i Livland, 417, 451,
473—475, 489, 493, 509—514, 540.
Bergius, Olaus, kyrkoherde i S:ta
Clara förs. i Stockholm, 124, 158,
161, 167.
Bergman, Christianus, kyrkoherde i
Kumla (Strängnäs stift), prost,
218, 221.
837
Bilberg, Johannes, professor, kyrko¬
herde i örebro, 1701 biskop i
Strängnäs, 461, 462, 465, 467, 469,
472, 478, 486, 496, 498, 500—503,
508, 523, 530, 543, 545, 548—551,
556, 563, 564, 566, 567, 571—573,
576, 577, 581—584, 587, 592, 601,
613, 633, 640, 642, 646—649, 654,
657, 662, 664, 666, 667, 671, 672,
678, 686—689, 696, 706, 732—734,
752, 755, 766, 768, 771, 776, 785,
791, 796, 803, 807, 811, 817, 821,
823, 830.
Bille, Matthias, kyrkoherde i Umeå,
463, 500, 532.
Birger, konung av Sverige, 175.
Björn, Olaus, kyrkoherde i Kumla
(Västerås stift), prost, 218, 221,
223, 307.
Blanckenhagen, Justus (?), pastor i
Reval, 73.
Block (senare adl. von Block), Mag¬
nus Gabriel, med. dr, sluti. riks-
translator, 622, 721.
Blom, Catharina, gift med Erik Jo¬
hansson, 60, 61, 123.
Bock, Frans, värd, 79.
Bodinus, Olaus, kyrkoherde i Väs¬
tervik, 218, 221, 241, 306.
Rogstadius, se Bsestadius.
Boethius, Jacob, konsistorienotarie,
kyrkoherde i Mora, prost, 158,
160, 488, 634, 823.
Bogman, Samuel, kyrkoherde i Gi¬
resta (Upps. stift), prost, 405, 408,
454.
Bohlin, Haquin, kyrkoherde i Själe¬
vad (Härnösands stift), prost, 324,
348, 386.
Bonde, Carl, se Bonde, Gustaf.
Bonde, Claes, landshövding, slutl.
greve, riksråd, 809.
Bonde, Gustaf, greve, kammarherre,
slutl. riksråd, 557, 622, 623, 655,
721.
Borcardius, se Burchardus.
Bornanter, Sveno Laur., kyrkoher¬
de i Saleby (Skara stift), 158, 168.
Borning, Johan, riddarhusfiskal,
724.
Botler, Elisabeth, gift med Peter
Häckert, 33, 36, 38, 39, 60, 76,
81, 89, 92, 107, 112.
Brahe, Abraham, greve, generalgu¬
vernör, 360, 557.
Brahe, Nils, greve, riksråd, amiral,
95, 134, 135—137, 149.
Brahe, Per, d. y„ greve, riksdrots,
37, 41, 42, 58, 71.
Brandelius, Joh. Arv., kyrkoherde i
Acklinga (Skara stift), 20, 22.
Brandt, Johannes, författare, 727.
Brandt, Olaus) kyrkoherde i Ed
(Linköpings stift), 323, 325, 385.
Brandt, Petter (?), kanslist, 435,
466.
Braun, Nicolaus Brodderi, kyrko¬
herde i Madesjö (Kalmar stift),
prost, 219, 221, 223, 225, 233, 236,
237, 245, 247, 307, 407, 408, 455.
Brauner, Daniel, kyrkoherde, i Ålem
(Kalmar stift), prost, 543, 547,
548, 551, 556, 627, 628, 641, 645,
649, 655, 656, 754, 756, 767.
Brauner, Hans (Johan), slutl. fri¬
herre, sekreterare, senare censor
librorum, landshövding, 716, 717.
Brauner (Braun), Nicolaus, inte-
rimsbiskop i Kalmar stift, 1711
biskop, 543, 544, 551, 556, 560,
561, 573, 606, 614, 641, 642, 646,
649, 654, 656, 658, 668, 687, 690,
691, 699, 708, 730, 735, 752, 755,
766, 768, 772, 773, 776—778, 781,
. 785, 790, 793, 798, 808, 816, 821,
830.
Brauner, Daniel eller Nicolaus, 588,
591, 592, 633.
Bredberg, Magnus, lektor i Marie¬
stad, prost, 462, 464—466, 469,
496, 508, 531.
Brehmer, Olof, stadssekreterare i
Stockholm, 795, 796, 798—800,
804, 805, 807, 817, 822, 825.
Breithaupt, Joachim Justus, tysk
teolog, professor, 620, 713, 716.
Brita Gunnarsdotter, 434.
Brita Hansdotter, gift med Erik
Johansson, 60, 61, 108.
Brock, Målto, kyrkoherde i Ham¬
marlövs pastorat (Lunds stift),
838
slutl. prost, 772, 776—778, 786,
793, 830.
Brockenius, Zacharias, boktryckare,
201.
Brodinus (Brodin), Johannes, bis¬
kop i Västerås, 18, 93.
Broling, Johannes, lektor i Sträng¬
näs, kyrkoherde i Öster-Selo,
prost, slutl. kyrkoherde i Eds¬
berg (Strängnäs stift), 771, 776,
777, 785, 830.
Broman, Erland, superintendent i
Karlstad, 1, 4, 7, 15, 17, 18, 29,
100, 102, 103, 105, 106, lil, 115,
119, 122, 124, 126, 140, 151, 160,
167, 217, 222, 223, 241, 267, 275,
306, 324, 329, 332, 343, 385.
Browallius, Petrus, kyrkoherde i
Köping (Västerås stift), prost, 771,
776, 785, 790, 794, 798, 814, 820,
823, 830.
Brumerus, Ericus, lektor i Viborg,
772, 776, 786, 798, 819, 829, 830.
Brunnerus, Martinus, professor, 51,
53, 54, 187, 548, 646.
Bröms, Ingemund, professor, 1717
superintendent i Karlstad, 591,
598, 624, 625, 630, 634, 635, 690,
694, 716, 726, 727, 733.
Bröms, Petrus, lektor i Linköping,
218, 221, 223, 250, 306.
Bröstfält, Olof, 41.
Bull, George, engelsk teolog, biskop,
603.
Buller, Martinus, kyrkoherde i Sö¬
dertälje, prost, 406, 408, 418, 454.
Burchard!, Georg Gottlieb, boktryc¬
kare, 458, 472, 473, 475, 480, 482,
488, 489, 491, 494, 504, 540.
Burchardus, Johan Otto, pastor i
Tyska församlingen i Göteborg,
45, 49.
Bureå, Christina, änka efter ärke¬
biskop Lars Stigzelius, 187.
Burensköld, Jakob, friherre, lands¬
hövding, 611.
Burman, Abraham, kyrkoherde i
Offerdal (Härnösands stift), prost,
463, 464, 469, 496, 509, 532.
Busmontana, Elisabet, änka efter
kyrkoherde Daniel Lundius, 99,
100.
Byrelius, Henricus, kyrkoherde i
Rasbo (Upps. stift), 461, 465, 496,
531.
Bysing (senare adlad von Bysing),
Johan, häradshövding, 266.
Båll, Andreas A., kyrkoherde i öre¬
grund, slutl. i Östra Lövsta (Upps.
stift), prost, 218, 221, 234, 241, 245,
256, 306, 405, 408, 421, 454.
Bång, Petrus, superintendent i Nar¬
va, 1681 biskop i Viborg, 33, 35,
50, 74, 95, 148, 217, 221—223, 225,
228, 230, 231, 238, 241, 243, 249,
250, 252, 254, 257, 264, 265, 269,
270, 275, 278, 306, 324, 329, 345,
354, 360, 373, 385, 391, 437, 476.
Böhme, Jakob, tysk filosof, 331,
341.
Borck, Johannes, kyrkoherde i Ul¬
rika Eleonora förs. i Stockholm,
770, 777, 816.
Calovius (Kalau), Abraham, tysk
luthersk teolog, 42, 43.
Calsenius, se Kalsenius.
Cameen (Camsenius), Benedictus,
1693 superintendent i Karlstad,
407, 408, 411, 418, 425, 452, 453,
461.
Caméen, Daniel, sekreterare, borg¬
mästare i Stockholm, borgarstån¬
dets talman 1686 o. 1689, 55, 72,
245, 261, 269—271; 326, 353.
Caméen, Sven, kyrkoherde i S:ta
Catharina förs. i Stockholm, 1725
biskop i Västerås, 542, 545, 556,
592, 640, 643, 656, 766.
Canutius, Johannes, kyrkoherde i
Alva, Vamlingbo (Visby stift) 1684,
prost, 3, 15, 30, 139.
Canutius, Sveno, se Sven Knutsson.
Carlberg, Johannes, domprost i Gö¬
teborg, 1689 biskop, 121, 463, 469,
477, 478, 492, 493, 495, 499, 508,
513, 530, 541.
Carl Carlsson, kyrkoherde i S:t Ni¬
colai förs. i Stockholm och pastor
primarius, 1680 biskop i Västerås,
1, 4, 7, 12, 17, 18, 26, 27, 30, 36,
38, 39, 47, 48, 56, 57, 61, 69, 75—
839
79, 81, 84, 95, 96, 101, 103, 104,
110, lil, 116, 118, 121, 124, 126,
140, 149, 151, 160, 167, 217, 222—
224, 226—228, 234, 236, 237,
260, 261, 263, 264, 266—269, 271,
273, 275, 277, 306, 323, 329, 331,
384, 406, 411, 415, 418, 428, 452,
453, 462, 477, 478, 486, 499, 513,
523, 530, 541.
Cartesius (Descartes), Renatus,
fransk filosof, 238, 242, 243, 246,
266, 274, 278, 301—305, 360.
Catharina, piga hos Elisabeth Bot-
ler, 38.
Catonius, Olgerus (Holger), kyrko¬
herde i Torsås (Kalmar stift),
prost, 407, 408, 421, 425, 455.
Cavallius, Olaus, kyrkoherde i Vire¬
stad, domprost i Växjö, 1703 bis¬
kop, 406, 408, 411, 421, 454.
Chemnitz[ius], Martin, tysk luthersk
teolog, 52.
Christiernin, Daniel, borgmästare i
Gävle, 5.
Christiernin, Petrus, lektor i
Västerås, kyrkoherde i Väster¬
färnebo (Västerås stift), prost,
323, 325, 332, 338, 345, 349, 385.
Christierninus, Johannes, kyrkoher¬
de i Fellingsbro (Västerås stift),
prost, 2—4, 6, 12, 17, 30, 34, 39,
56, 69, 87, 95, 96, 98, 99, 110, 152,
218, 221—223, 227, 229, 230, 232,
241, 263, 275, 307.
Christiernus Christophori, kyrko¬
herde i Söderköping, 2, 13, 15, 25,
64, 65, 69, 70, 81, 82, 86, 96, 152.
Christina Alexandra, drottning, 24,
76, 262, 562, 564, 585, 586, 659,
680, 688, 738, 750.
Clerck, Hans, friherre, landshöv¬
ding, lantmarskalk 1710, slutl.
president i Göta hovrätt, k. råd,
554, 580, 616, 619, 620, 637, 652,
674, 675, 709, 712, 713, 726.
Clerck, Lorentz, friherre, general¬
major, landshövding, slutl. gene¬
rallöjtnant, 608, 700.
Cleverus, Laurentius, kyrkoherde i
Götene (Skara stift), prost, 22, 40,
42.
Clo, Anna Lenaeus, gift med biskop
Carl Lithman, 44, 45.
Collin (förut Besseth), Constans,
kyrkoherde i Söderköping, prost,
542, 546, 550, 556, 590, 591, 616,
623, 640, 643, 648, 654—656, 665,
685, 690, 691, 705, 709, 723, 725,
726, 729, 731, 735, 753, 756; 766.
Colling, Johan, slottspastor på
Gripsholm, kyrkoherde i Marie¬
fred, slutl. i Fogdö (Stangnäs
stift), prost, 323, 325, 385.
Collinius, se Kollinius.
Collinus, Olaus, kyrkoherde i Tu¬
ringe (Strängnäs stift), 108.
Comerus, Henricus, kyrkoherde i
Långaryd (Växjö stift), 406, 408,
418, 425, 454.
Cormann, Johan, 232, 233.
Coyet, Gustaf Vilhelm, friherre,
överstelöjtnant, slutl. generalma¬
jor, 622, 623, 721.
Cranmer, Thomas, ärkebiskop av
Canterbury, 604.
Creutz, Ernst Johan, friherre, pre¬
sident i Åbo hovrätt, riksråd, lil.
Creutz, Johan, friherre, landshöv¬
ding, lantmarskalk 1713—14, slutl.
greve, president i Åbo hovrätt,
riksråd, 782, 786, 803, 807, 831.
Cronhielm, Gustaf, friherre, lands¬
hövding, vice lantmarskalk 1710,
slutl. greve, riksråd, 608, 701, 724,
782, 831.
Croning, Laurentius, kyrkoherde i
Munktorp (Västerås stift), prost,
771, 777, 778, 786, 815, 819, 823,
830.
Cronström, Isak, kammarråd, lil.
Crucelius, Nicolaus, kyrkoherde i
Sånga (Upps. stift), prost, 461,
464—466, 486, 497, 531.
Crusebjörn, Mårten, major, 58.
Dahlberg, Laurentius, kyrkoher¬
de i Varberg, prost, 543, 547,
550, 551, 588, 591, 606, 614, 641,
645, 648, 649, 682, 683, 689, 699,
708, 754, 756, 767.
Dahlborg, Petrus, kyrkoherde i
Stora Tuna (Västerås stift), prost,
543, 546, 550, 551, 556, 575, 609,
840
615, 617, 618, 623, 628, 640, 644,
648, 649, 654, 656, 669, 701, 708,
723, 729, 735, 753, 756, 766, 771,
777, 778, 781, 785, 794, 814, 820,
823, 826, 827, 830.
Decker, Brita, gift med Mikael Kö¬
nig, 239, 240.
De Geer, Louis, bruksföretagare,
232.
De Gray, Sara, gift med Barthold
Sadelin, 255, 256, 259.
De la Gardie, Adam Carl, greve,
landshövding, slutl. generallöjt¬
nant, 611.
De la Gardie, Axel Julius, greve,
generalguvernör, k. råd, 735.
De la Gardie, Magnus Gabriel, gre¬
ve, rikskansler, 1680 riksdrots, 5,
41, 50, 58, 125, 231, 234, 610.
De la Gardie, Maria Euphrosine,
grevinna, gift med Magnus Gab¬
riel De la Gardie, 231, 234.
Deleen, Niclas, 237, 244, 249, 277.
Hans mor Margareta Nilsdotter,
237, 249, 277.
Descartes, René, se Carstesius, Re¬
natus.
Dijkman, Daniel, kyrkoherde i Alm¬
unge (Upps. stift), kontraktsprost,
40.
Dijkman, Petter, assessor, författa¬
re, 624, 724.
Diodorus Sicuius, grekisk historie¬
skrivare, 182.
Drosander, Johannes, konsistorie¬
notarie i Strängnäs, 1684 kyrko¬
herde i Julita, 2, 55, 71, 100, 101,
117, 126, 138, 140, 149, 152.
Dryselius, Erlandius, kyrkoherde i
Jönköping, hovpredikant, prost,
kyrkohistoriker, 108, 323, 325,
346, 385, 462, 464, 465, 469, 472,
478, 508, 523, 531, 600, 695, 696.
Durseus, Ericus, lektor i Linköping,
1686 kyrkoherde i Landeryd, 1692
i Kuddby, prost, 159, 168.
Hans dagbok 1682—83, 160, 162,
166, 173, 189, 190, 192, 196, 202,
208.
Duwall, Gustaf, friherre, landshöv¬
ding i Kopparb, län, 16.
Duwall, Hans, 39.
Hans hustru och son, 39.
Dwan, Nicolaus, kyrkoherde i Alfta
(Upps. stift), i Köping 1691, slutl.
domprost i Västerås, 159, 168, 406,
408, 411, 421, 426, 454, 462, 464,
469, 472, 478, 500, 502, 508, 523,
531.
Ducker, Carl Gustaf, generalmajor,
slutl. greve, riksråd, president i
krigskollegium, 622, 626, 721, 796.
Dyk, Andreas, kyrkoherde i Skän¬
ninge, 218, 221, 232, 237, 256, 277,
306.
Edenberg, Herman, häradshövding,
113, 114, 121, 124.
Edvard VI, konung av England,
604.
Eek, Daniel, 92.
Eek, Jonas, kyrkoherde i Edsberg
(Strängnäs stift), prost, 47—49,
55—57, 92.
Ekius, Petrus, kyrkoherde i Björ¬
säter (Skara stift), 159, 161, 168.
Ekman, Olaus (Olof), domprost i
Strängnäs, slutl. prost i Falun,
218, 221—223, 233, 240, 245, 248,
255, 256, 259, 265, 275, 307.
Elfving, Samuel, kyrkoherde i Norr¬
bärke, prost, 462, 465, 484, 497,
531.
Elisabet I, drottning av England,
603, 604.
Elisabeth Matsdotter, gift med Lars
Nilsson, 43, 45, 46.
Endislöv, Hans Nilsson, dansk su¬
perintendent i Visby, 17.
Enevald, doktor, se Suenonius, Ene-
valdus.
Enevald [us], mag., se Widebeck,
Enevaldus.
Engelbrechten, Georg Bernhard von,
regeringsråd, svenskt sändebud
vid kongressen i Utrecht, 796.
Enholm, Peter, sekreterare, 256,
260, 261, 269, 270, 272.
Enhörning, Ericus, kyrkoherde i
Enhörna (Strängnäs stift), 108.
Ensköldh, Samuel, ryttmästare, 256,
260, 261.
841
Erik den helige, konung av Sve¬
rige.
Hans relikskrin, 611.
Erik XIV, konung av Sverige, 66.
Erik Johansson (Jönsson), soldat,
60, 61, 108.
Eritz, Karl, advokatfiskal i Svea
hovrätt, senare assessor, 270.
Ernestius, Hemmingus, kyrkoherde
i Mönsterås (Kalmar stift), 158,
168.
Esberg, Johannes, professor, 1711
superintendent i Visby, 766, 777,
781, 784, 785, 790, 830.
von Essen, generaladjutant, 31.
Eusebios, biskop, historieskrivare,
174, 180.
Fabricius, Aeschillus, kyrkoherde i
Åby (Linköpings stift), prost, 159,
168.
Fabritius, Ludvig, överstelöjtnant,
envoyé, 622, 623, 721.
Fagrell, Johannes, magister, senare
skolmästare, 361.
Falaiseau, Pierre von, branden -
burgsk envoyé i Stockholm, 352,
353.
Falander, Isaacus, kyrkoherde i
Gamlakarleby (Åbo stift), 3, 4,
24, 30, 71, 153.
Falander, Jacob, kyrkoherde i
Kronoby (Åbo stift), prost, 462,
464, 465, 469, 472, 478, 486, 497,
508, 523, 531.
Falck, Johan, kyrkoherde i Ruöko-
laks (Viborgs stift), 407, 408, 418,
455.
Falkenberg, Gabriel, greve, Åbo
akademis kansler, k. råd, 554,
651, 735, 782.
Fegraeus, Torbernus, kyrkoherde i
Mariestad, prost, 2—4, 12, 38—
42, 51, 54, 59, 60, 62, 64, 70, 81,
86—88, 99, 101, 103, 107, 108, 110,
119.
Fersen, Reinhold Johan von, greve,
generalfälttygmästare, k. råd,
slutl. president i Svea hovrätt,
782, 831.
Fischer, Johan, generalsuperinten¬
dent i Riga, 97.
Fjellman, Jonas, compastor i Ryr
(Karlstads stift), 148.
Fleming, Claes Hermansson, fri¬
herre, kansliråd, lantmarskalk
1680, k. råd, 46, 56, 59, 71, 73—
76, 85, 88, 109.
Fleming, Jacob, friherre, landshöv¬
ding, 94.
Fleming, Lars, friherre, president i
Dorpats hovrätt, riksråd, 134, 138.
Flodman, Olaus, kyrkoherde i Tuna
(Upps. stift), 461, 465, 486, 497,
531.
Florander, Johannes, domprost i
Göteborg, 415.
Florenius, Torstanus, kyrkoherde i
Frändefors (Karlstads stift), 3, 4,
12, 24, 30, 65, 82, 87, 140, 153.
Florinus, Henricus, kyrkoherde i
Pemar (Paimio), 1689 i Kimito,
1699 åter i Pemar (Åbo stift), 3,
4, 71, 82, 87, 110, 153.
Fock, Claudius, lektor i Kalmar,
1697 kyrkoherde i Högsby (Kal¬
mar stift), prost, 407, 408, 411,
418, 455.
Folcher, Johan, estnisk professor,
624, 630, 631, 635, 636, 694, 726,
727, 733.
Folcker, Bergerus, lektor i Kalmar,
1690 amiralitetssuperintendent i
Karlskrona och kyrkoherde i
Ramdala och Jämjö (Lunds stift),
3, 12, 24, 33, 66, 95, 110, 116, 123,
124, 153, 324, 325, 332, 338, 345,
349, 354, 386.
Folkungarna, 180.
Fontelia, Anna, änka efter kyrko¬
herde Jacob Rönquist, 463, 464.
Fontelius, Petrus, kyrkoherde i
Gävle, prost, 1.
Fornelius, Lars, professor, 696.
Forsselius, Laurentius, kyrkoherde
i Rångedala (Skara stift), 1698 i
Alingsås, prost, 406, 408, 421, 453.
Forsterfus], Johann, d. ä., tysk
luthersk teolog, 41, 50.
Fortelius, Gabriel, kyrkoherde i
Ulfsby, prost, 218, 241, 307.
Francke, August Hermann, profes¬
842
sor och kyrkoherde i Halle, Tysk¬
land, 713"
Fredrik IV, konung av Danmark,
592, 652.
Fredrik, holsteinsk prins, senare
hertig Fredrik IV, 326.
Fredrik Vilhelm, kurfurste av Bran¬
denburg, 268.
Fremling, Petter, borgmästare i Vi¬
borg, 349, 350, 360.
Frijs, Weient, 55.
Frisius, Petrus, kyrkoherde i Jout-
seno (Viborgs stift), 463, 465, 486,
497, 532.
Frondin, Erik, komminister i S:t
Nicolai förs. i Stockholm, 1682
kyrkoherde i östervåla (Upps.
stift), prost, 47, 48.
Frykman, Ericus, kyrkoherde i Väse
(Karlstads stift), 463—465, 469,
472, 478, 497, 508, 523, 532, 543,
547, 551, 556, 567, 587, 606, 641,
645, 649, 655, 656, 665, 666, 682,
691, 698, 735, 767.
Frölich, Carl Gustaf, greve, presi¬
dent i Dorpats hovrätt, k. råd,
554, 651, 735, 782, 831.
Funck, Gabriel, 16.
Fålda, magister, 424.
Gadd, Leonardus, kyrkoherde i Ax¬
berg (Strängnäs stift), prost, 771,
777, 781.
Gadelius, Andreas, kyrkoherde i
Torestorp (Göteborgs stift), prost,
3, 12, 24, 30, 65, 82, 87, 110, 153,
219, 221, 307.
Gallerius, Jonas, kyrkoherde i Ul¬
rika Eleonora förs. i Stockholm,
440.
Gammal, Johannes, präst i Frille¬
stad (Lunds stift), 219.
Gangius, Petrus, kyrkoherde i St.
Tuna (Västerås stift), prost, 2,
15, 30, 43, 46, 55, 57, 81, 88, 97,
99, 110, 152, 406, 408, 411, 418,
454.
Garvolius, Jacobus, kyrkoherde i
Euraåminne (Åbo stift), prost,
772, 777, 778, 786, 826, 829, 830.
Gassendi, Pierre, fransk naturfors¬
kare, filosof, 243.
Gerhard [us], Johann, tysk luthersk
teolog, 42, 52.
Gertner, Christopher, 31.
Gezelius, Johannes d. ä., biskop i
Åbo, 1, 4, 6, 7, 12, 30, 33—35, 39,
41, 43, 55, 58, 71, 81, 82, 85, 94,
95, 126, 139, 148, 160, 167, 192,
217, 222, 223, 238, 243, 244, 247,
248, 251, 253, 258, 261, 275, 277—
281, 306, 316, 344, 363.
Gezelius, Johannes, d. y., 1681 su¬
perintendent i Narva och över
Ingermanland, 1690 biskop i Åbo,
192, 238, 243, 247, 251, 278—281,
306, 329, 406, 408, 410, 411, 414,
416, 418, 422—425, 427, 428, 436,
441, 452, 453, 460, 462, 469, 471,
474, 477, 478, 486, 494, 495, 499,
508, 513, 518, 530, 541, 543, 547,
548, 550, 556, 560, 561, 563, 564,
566, 568—571, 579, 583, 584, 591,
592, 594, 598, 607, 608, 615, 620,
628, 629, 633, 636, 640, 645, 647,
648, 654, 661, 662, 664, 666, 667,
671, 674, 676, 679, 683, 687, 689—
692, 696, 700, 702, 711, 713—716,
720—723, 725—727, 729—731, 733,
734, 752, 755, 766, 771, 776, 778,
784, 785, 791, 796, 809, 816, 823,
825—830.
Gezelius, Johannes, kyrkoherde i
Pedersöre (Åbo stift), prost, 778,
786, 793.
Goeding, Andreas, domprost i Växjö,
543, 546, 548—550, 556, 560, 561,
573, 574, 591, 608, 640, 644, 646—
648, 654, 656, 658, 667, 668, 690,
691, 700, 701, 719, 727, 735, 752,
755, 766.
Graahn, Esaias, kyrkoherde i Ar¬
näs (Härnösands stift), senare i
Luleå, 159, 168,
Graan, Petrus, komminister, 1691
kyrkoherde i Piteå, 81.
Grabe (Grabius), Johannes Ernst,
anglikansk teolog, 603.
Granander, Jonas, pastor i Hedvig
Eleonora förs. i Stockholm, 17,
19.
Grandelius], Johannes, kyrkoherde
i Nykarleby (Åbo stift), 159, 168.
843
Graverjus], Albert, tysk luthersk
teolog, 42.
Gravius, Johan, kyrkoherde i Bot¬
kyrka och Salem (Strängnäs stift),
19.
Grekius (o:Grabius), se Grabe, Jo¬
hannes Ernst.
Gregorius I den store, påve, 315.
Grimsteen, Jonas, lektor i Sträng¬
näs, kyrkoherde i österhaninge
(Strängnäs stift), prost, 218, 221,
246, 250, 307, 462, 464, 500, 531.
Grip, Sveno, kyrkoherde i Fogdö
(Strängnäs stift), 99, 100, 777.
Gripenhielm, Nils, friherre, lands¬
hövding, lantmarskalk 1697, slut!,
k. råd, 468, 470, 483, 485, 487,
496, 502.
Grise, Petrus, notarie i Uppsala
konsistorium, 1709 kyrkoherde i
Ockelbo, 436, 450, 461, 466, 474,
482, 484, 485, 490, 491, 493, 494,
504, 509, 513, 516, 523, 531, 537,
771, 801, 811, 817, 818.
Grospelius, präst, 73.
Grubb, Anders, köpman, 827.
Grubb, Petrus Petri, kyrkoherde i
Jäder (Strängnäs stift), prost, 2,
3, 7, 24, 30, 43, 64, 87, 88, 96, 99,
100, 110, 126, 152.
Grund, Arvid, slutl. kyrkoherde i
Ör (Karlstads stift), 361.
Gråsten, Simon Nicolai, kyrkoherde
i Kuddby (Linköpings stift), prost,
159, 168.
Grönvall, kapten, 98, 109, 110.
Hans hustru, 110.
Gudmund Jonsson i Mörja (Björke¬
kinds härad, Östergötl.), riksdags-
bonde, talman 1689, 326, 353, 360.
Gustaf I, konung av Sverige, 9, 58,
62, 64, 76, 88, 89, 139, 175—177,
184, 191, 207, 263, 380, 432, 671.
Gustaf II Adolf, konung av Sverige,
7, 67, 84, 89, 143, 145, 161, 171,
175, 181, 199, 207, 262, 263, 268,
300, 432, 510.
Gustaf Henriksson, 49.
Gyldenbring, Erik, sekreterare, 230.
Gyldenstolpe, Nils, greve, hovkans¬
ler, lantmarskalk 1689, slutl.
kanslipresident, 326, 346, 353,
360, 373, 414, 415, 482, 509.
Gyldenär, Arvid, överste, 58, 96, 99.
Hans hustru Gertrud Dorotea von
Bergh, 58, 99.
Gyllenborg, Jacob, greve, landshöv¬
ding, lantmarskalk 1693, slutl. k.
råd, 409, 410, 481, 485.
Gyllenborg, Olof, greve, lagman,
slutl. landshövding, 778, 779.
Gyllencreutz, Carl Gustaf, lagman,
809.
Gyllener, se Gyldenär, Arvid.
Gyllengrip, Christoffer, assessor, hä¬
radshövding, 59, 63.
Gyllenkrok, Johan, riddarhussekre¬
terare, slutl. revisionssekreterare,
355, 356, 469, 475, 580, 594, 626,
632—634, 638, 675, 693, 698, 726,
757.
Gyllenstierna, Carl, greve, general¬
guvernör, k. råd, slutl. president
i Svea hovrätt, 360, 554, 610, 651,
735, 782, 831.
Gyllenstierna, Christoffer, greve,
överståthållare, k. råd, 428, 509.
Gyllenstierna, Conrad, friherre,
landshövding, ordförande i Stora
kommissionen 6, 84, 85.
Gyllenstierna, Göran, greve, över¬
ståthållare, riksråd, 39, 47.
Gyllenstierna, Johan Nilsson, fri¬
herre, president i Svea hovrätt,
riksråd, 58.
Gyllenstierna, Nils, greve, fältmar¬
skalk, president i krigskollegium,
k. råd, 782, 831.
Gyllenstierna, 101.
Gärffelt, Anna Maria, gift med
överstelöjtnant Knut Lilliehöök,
106.
Götrik, 244.
Häckert, Peter, 33, 36, 38, 39, 60,
76, 89, 92, 98, 103, 108, 107, 112,
124.
Hagander, se Agander.
Hagelberg, Petrus, lektor i Väster¬
ås, 1707 kyrkoherde i Fellingsbro,
prost, 406, 408, 454, 543, 546, 551,
556, 559, 567, 589, 609, 615, 640,
844
644, 649, 655, 656, 666, 690, 701,
708, 753, 756, 767.
Hagert, Daniel, kyrkoherde i Fin¬
ström (Åbo stift), prost, 543, 551,
556, 588, 589, 640, 649, 654, 683,
684, 725, 735, 754, 756, 767.
Hagman, Anna, gift med Johan
Cormann, 232, 233.
Hagman, Maria, 319, 320.
Hahn, Canutus, biskop i Lund, 160,
167, 217, 222, 228, 267, 274, 275,
306, 312.
Hambraeus, Nicolaus, kyrkoherde i
Malmö, prost, 219, 221, 223, 241,
306, 307.
Hammar, Erik, präst i Töfsala (Åbo
stift), 159, 160.
Hammarinus, Erik, kyrkoherde i
Närtuna (Upps. stift), prost, 158,
168.
Hammerus, Casparus, kyrkoherde i
Karlshamn, prost, 463, 465, 496,
531,
Hans Staffansson, riksdagsbonde
från Berga i Uppland, talman
1710 och 1713—1714, 554, 558,
637, 653, 654, 656, 782.
Hasselgren, Harald, lektor i Skara,
senare kyrkoherde i Alingsås,
prost, 32, 90, 218, 221, 241.
Hasselqvist, Andreas, kaplan i
svenska förs. i Åbo, 1691 kyrko¬
herde i Pargas (Åbo stift), 3, 30,
139.
Hastfer, Jakob Johan, greve, överste
för Livgardet, 1690 fältmarskalk,
k. råd, 47, 48, 57, 409.
Hedvig Eleonora, änkedrottning av
Sverige, 4, 6, 271, 324, 326, 408,
437, 465, 468, 472, 499, 507, 509,
534, 545, 550, 552, 638, 639, 649,
650, 667, 669, 772—775, 779, 781.
Hedvig Sofia, hertiginna av Hol-
stein-Gottorp, 188, 381, 408, 437,
499, 507, 534, 576.
Heeckeren, Walraven van, hol¬
ländsk envoyé i Stockholm, 494.
Heinsius, Michael, kyrkoherde i
Savitaipale (Viborgs stift), 324,
325, 386.
Helin, Johannes, kyrkoherde i Nöb¬
bele (Växjö stift), slutl. prost,
771, 777.
Hellman, Andreas, kyrkoherde i
Kristianstad, prost, 462, 464, 465,
496, 531.
Helsingius, Georgius, kyrkoherde i
S:t Michel (Viborgs stift), 1722 i
Borgå, 543, 551, 556, 588, 591, 641,
649, 654, 683, 689, 735, 754, 756,
767.
Henrik VIII, konung av England,
604.
Hermannus, Martin Friedrich, pas¬
tor i Tyska församlingen i Göte¬
borg, 45, 49, 324, 325, 385.
Hesselius, Laurentius, lektor i
Strängnäs, 1694 kyrkoherde i Sto¬
ra Malm (Strängnäs stift), prost,
406.
Hildebrand, köpmanna- och bankir¬
familj, 576.
Hiphof, se Hyphoff.
Hircinius, Gudmund, psalmförfat¬
tare, 342, 348.
Hof, Johannes, kyrkoherde i Fågel¬
ås, 23, 36—43, 50, 52, 53, 60, 90,
92, 122, 218, 221, 241, 306, 307.
Hoffrenius, 363.
Hofsten, Erland, lektor i Karlstad,
1708 kyrkoherde i Filipstad, prost,
407, 421, 425, 455.
Hofwerberg, Johannes, kyrkoherde
i Landskrona, 1698 i Malmö,
prost, 219, 221, 232, 307, 324, 362,
386, 407, 408, 418, 435, 436, 455.
Hofwerberg, Salomon, kyrkoherde, i
Ragunda (Härnösands stift), prost,
407, 455.
Hofwerberg, Johannes eller Salo¬
mon, 419.
Höghusen, Henrik, kansliråd, 61, 96,
101, 126, 141, 146, 149, 156, 161,
438.
Höghusen, Johan, friherre, lands¬
hövding, 479, 796.
Holm, Johannes, konsistorienotarie
i Stockholm, 1715 kyrkoherde i
Hedvig Eleonora förs., 542, 544,
548, 567, 580, 598, 603, 605, 613,
620—622, 626, 632, 634, 636—638,
640—642, 646, 665, 675, 693, 702—
845
704, 706, 708, 718, 732, 745, 756,
757, 767, 778, 783—785, 795, 797,
799, 800, 802—804, 807, 808, 812,
822, 825.
Holmgren, statskontorsbokhållare1,
486.
Holmström, Gustaf, borgmästare i
Stockholm, borgarståndets tal¬
man 1697, 468, 502.
Holmström, Israel, registrator i
kansliet, skald, slutl. kansliråd,
485.
Holstenius, Gabriel, lektor i Väs¬
terås, 1683 kyrkoherde i Mora,
1693 i Hedemora, prost, 2, 3, 94,
110, 126, 139, 140, 152.
Honorius, västromersk kejsare, 314.
Hontherus, Laurentius, kyrkoherde
i Alunda (Upps. stift), prost, 461,
464, 486, 530.
Horn, Arvid, greve, kanslipresident,
k. råd, 554, 627, 637, 651, 652, 735,
782, 811, 813, 826.
Horn, Christer, friherre, fältmar¬
skalk, generalguvernör, riksråd,
46.
Horn, Gustaf, friherre, viceamiral,
45.
Horn, Henrik Henriksson, friherre,
generalguvernör, riksråd, 244.
Hultlienius, Petrus, kyrkoherde i
Vinnerstad, 323, 325, 385.
Humble, Gustaf Adolf, hovpredi¬
kant, 1730 biskop i Växjö, 733,
766, 782.
Huss, Joannes (Jöns), lektor i
Härnösand, 1711 kyrkoherde i
Gudmundrå (Härnösands stift),
544, 547, 550, 556, 559, 614, 641,
645, 648, 655, 656, 682, 707, 735,
754, 756.
Huss, Olaus, kyrkoherde i Bälinge
(Strängnäs stift), prost, 543, 546,
551, 559, 602, 603, 609, 613, 618,
640, 644, 649, 656, 657, 677, 685,
705, 706, 710, 753, 756, 767.
Hutterjus], Leonhard, tysk luthersk
teolog, 39.
1 Möjl. avses Erik Holmgren, som
emellertid var aktuarie i kam¬
marrevisionen.
Hulsemann[us], Johann, tysk
luthersk teolog, 122.
Hyltén, Jonas, borgmästare i Ny¬
köping, 8, 57, 58.
Hylthén (adlad von Hylteen), An¬
ders, riddarhusfiskal, borgmäs¬
tare i Stockholm, borgarståndets
talman 1710 och 1713—14, 355,
486, 554, 620, 637, 653, 689, 702—
704, 782, 786, 787, 798, 799, 807.
Hyphoff, Gottfrid, kyrkoherde i
Bara (Lunds stift), 341.
Hyphoff, Jacob Melchior, rektor i
Landskrona, 330, 341.
Hästesko, Per (?), överstelöjtnant,
113.
Hök, Magnus, kyrkoherde i Tådene
(Skara stift), 462, 465, 497, 531.
Höök, Anders, guldsmed, 75, 115.
Höök, Catharina, änka efter bok¬
tryckare Heinrich Keyser, 488,
489.
Ihre, Thomas, professor, slutl. dom¬
prost i Linköping, 550, 640.
Iser, Johannes, kyrkoherde i Fryks¬
dalen (Karlstads stift), 158, 161,
168, 219, 221—223, 245, 275, 307.
Iser, Matthias, kyrkoherde i Maria
Magdalena förs. i Stockholm, 1681
vid Storkyrkan, 1711 biskop i
Västerås, 1, 3, 6, 12, 15, 17, 19,
30, 33, 43, 46—48, 55—58, 87, 115,
116, 122, 124, 126, 140, 151, 158,
161, 167, 217, 222, 230, 231, 275,
306, 316, 322, 325, 329, 339, 340,
350, 351, 353—355, 359, 363, 364,
385, 405, 408, 411, 413, 414, 417,
434, 435, 439, 440, 452, 454, 461,
467, 469, 470, 472, 473, 480, 489,
499—504, 508, 513, 530, 541, 542,
544, 545, 548, 553, 556, 560—563,
570, 571, 575—577, 580, 590, 598,
599, 633, 635, 639, 643, 646, 647,
651, 654, 658, 659, 664, 666, 667,
675, 685, 689, 690, 694, 695, 698,
718—720, 735, 768, 771, 776, 785,
791, 802, 803, 826, 828—830.
Iser, Johannes eller Mathias, 223,
232, 233, 237, 252, 257, 261—263,
269, 277.
Isogseus, Simon, kyrkoherde i S:ta
846
Clara förs., Stockholm, 461, 464,
469, 475, 480, 486, 500, 502, 508,
530.
Isokrates, grekisk filosof, 344.
Jerfällt, se Gärffelt, Anna Maria.
Johan I Sverkersson, konung av
Sverige, 175.
Johan III, konung av Sverige, 175,
177, 611.
Johan Georg I, kurfurste av Sach¬
sen, 268.
Johan Vilhelm, kurfurste av Kur-
pfalz, 473, 511, 512, 515.
Johannes Magni (Magnus), ärke¬
biskop, historiker, 175.
Jonas Anderson, tobaksinspektör,
30.
Jonas Petri, biskop i Linköping,
205.
Judichserus, Nicolaus, kyrkoherde i
Stenkyrka (Visby stift), prost,
463, 465, 496, 500, 532.
Juhlbeck, Johannes, konsistorieno¬
tarie i Strängnäs, 1688 domprost,
159, 167, 168.
Justenius, Abraham, kyrkoherde i
Lojo (Åbo stift), 1717 i Närtuna
(Upps. stift), 771, 776, 778.
Justinianus I, östromersk kejsare,
174, 314.
Halsenius, Olaus, kyrkoherde i Sö¬
derbärke (Västerås stift), prost,
406, 408, 454.
Hänkel, Johannes, kyrkoherde i
Väckelsång (Växjö stift), slutl.
prost, 543, 546, 551, 640, 644, 649,
696, 725, 754, 756, 767.
Karin Bengtsdotter, gift med Nils
Olofsson, 240, 265.
Karl (VIII) Knutsson, konung av
Sverige, 139, 181.
Karl IX, konung av Sverige, 175,
191.
Karl X Gustaf, konung av Sverige,
167, 181, 188—191, 210.
Karl II, konung av England, 603,
604.
Karl VI, tysk-romersk kejsare, 812.
Karl Fredrik, hertig av Holstein-
Gottorp, 553, 576, 591, 638, 651,
689, 738, 772, 773, 775.
Keckonius, Johannes, kyrkoherde i
Hvittis (Åbo stift), 160, 167, 168.
Kejsaren, se Karl VI, Leopold I.
Kellander, Daniel, kyrkoherde i
Källa (Kalmar stift), 219, 221, 241,
250, 307.
Kellander, Petrus, kyrkoherde i
Stora Lundby (Göteborgs stift),
prost, 324, 326, 332, 338, 343, 386,
407, 408, 411, 415, 418, 453.
Kctler, Christ. Arndt von, 61.
Kexelius, Magnus, kyrkoherde i
Sandsjö (Växjö stift), 2, 4, 24, 57,
110, 140, 153.
Keyser, Heinrich, tysk boktryckare,
201, 477, 488, 489.
Kiellinus, Laurentius, kyrkoherde i
Sund på Åland (Åbo stift), 323,
385.
Kiernander, Jonas, kyrkoherde i
Kättilstad (Linköpings stift),
prost, 461, 465, 472, 478, 523, 531.
Kiällman, stadsfiskal, 428.
Kiällman, Nicolaus, se Tiällman.
Klemens XI, påve, 601, 697.
Klemming, Lars, advokat, 90—93,
97, 98, 103, 109, 110, 112, 117,
119—121.
Kollinius, Andreas, kyrkoherde i
Snöstorp (Göteborgs stift), prost,
772, 776, 786, 813, 819, 830.
Kollinius, Nicolaus, kyrkoherde i
Tranemo (Göteborgs stift), prost,
159, 168, 220, 221.
Kolmodin, Israel, konsistorienotarie
i Uppsala, 1686 kyrkoherde i
Uppsala-Näs, 1692 superintendent
i Visby, 2,12, 50, 140,148, 149,152,
158, 162, 168, 173, 186, 187, 190,
217, 243, 254, 265, 272, 273, 276,
278, 280—282, 284, 290, 295, 300,
306, 311, 322, 325, 329, 336, 338,
346, 360, 365, 381, 385, 408, 410,
412—414, 420, 425, 430, 431, 434—
440, 452, 454, 460, 461, 463, 469,
473—476, 480, 482, 485, 486, 490,
499, 509, 513, 530, 541.
Kolmodinus, Laurentius, kyrkoher¬
de i Torshälla, prost, 218, 221,
241, 307.
Homerus, se Comerus, Henricus.
847
Konstanlin den store, romersk kej¬
sare, 174.
Krakcwitz, författare, 174.
Kristian V, konung av Danmark,
334, 341.
Kristian Albrekt, hertig av Holstein-
Gottorp, 334, 341, 342.
Kristina, se Christina Alexandra.
Kristofer av Bayern, konung av
Sverige, Danmark och Norge, 175.
Krook, Thomas, domkyrkosysslo¬
man i Uppsala, kyrkoherde i
Knutby (Upps. stift), 98, 187.
Kurck, Elisabet, friherrinna, g. m.
överste Axel Posse, 100.
Kurck, Gabriel, friherre, landshöv¬
ding, 20, 22.
Kurck, Gustaf, friherre, generalgu¬
vernör, riksråd, 44, 89, 109, lil,
120.
Kylander, Johannes Andreae, kyrko¬
herde i Lommaryd (Linköpings
stift), 2, 4, 139, 140, 152.
Kyle, Elisabet Catharina, f. von
der Liihe, gift l:o med Hans Kyle,
2:o med Erik Soop, 261.
Kyle, Hans, landshövding, 261.
Källcndalil, Lars Nilsson, 43, 45,
49.
Köler, Matthias, kyrkoherde i Vänge
(Visby stift), 17, 408, 455, 556,
567, 579, 583, 587, 605, 614, 641,
665, 674, 677—679, 681, 682, 708,
735, 754—756.
König, Mikael, vinskänk, 239, 240.
Lagerhjelm, Johan, häradshövding,
22.
Laibeck, Johannes, kyrkoherde i
Pyhäjoki (Åbo stift), 407, 408,
454.
Lanerius, Laurentius, kyrkoherde i
Källby (Skara stift), 2, 24, 64, 68,
72, 82, 99, 140, 152.
Lang, Jacobus, 1701 biskop i Reval,
1711 i Linköping, 768, 770—773,
775, 777, 778, 785, 788, 798, 807,
808, 817, 821—826, 828—830.
Langelius, Olaus, lektor i Linkö¬
ping, domprost, 405, 408, 411, 418,
453.
Lantmarskalkar, 1680 se Fleming,
Claes, 1682—83 se Wrede, Fabian,
1686 se Lindschöld, Erik, 1689 se
Gyldenstolpe, Nils, 1693 se Gyllen¬
borg, Jacob, 1697 se Gripenhielm,
Nils, 1710 se Clerck, Hans, 1713—
14 se Creutz, Johan.
Lars Nilsson, se Källendahl.
Lauraeus, Josephus, kyrkoherde i
Orivesi (Åbo stift), 323, 326, 329,
332, 344, 346, 362, 385, 435.
Laurbecchius, Petrus, 1696 biskop i
Viborg, 463, 468, 469, 475, 486,
487, 499, 508, 513, 530, 541.
Laurentinus, Petrus, domprost i Ska¬
ra, 2, 3, 6, 15, 19—23, 30, 37, 39—
42, 50—54, 59, 60, 64, 72, 92, 98,
110, 112, 118, 123, 126, 152.
Laurentius Petri (Nericius), ärke¬
biskop, 315.
Laurin[us], Christophorus, kyrko¬
herde i Törnevalla (Linköpings
stift), prost, 406, 408, 454.
Laurinus, se Laurentinus, Petrus.
Le Blanc, Augustin (?), författare,
603.
Lechander, Nicolaus, kyrkoherde i
Sunnersberg (Skara stift), prost,
771, 775, 777, 785, 794, 815, 820,
823, 830.
Leijon, Samuel, judisk köpman, 232.
Leijonhufvud, se Lewenhaupt,
Adam Ludvig; Gustaf Fredrik.
Leijonmarck, Sven Agricola, sekre¬
terare, slutl. landshövding, 415.
Leijonstedt, Anders, slutl. greve,
protokollssekreterare, kansliråd,
slutl. president i kammarrevisio¬
nen, riksråd, 393, 475, 500, 775,
778, 782, 831.
Lenander, Augustin, kyrkoherde i
Börstil (Upps. stift), 159, 168, 322,
325, 385.
Leopold I, tysk-romersk kejsare, 14.
Lettmatt, Casper Fridrik, löjtnant,
49.
Leufstadius, Andreas, kyrkoherde i
Veckholm (Upps. stift), prost, 322,
325, 329, 385.
Lewenhaupt, Adam Ludvig, greve,
general, 770.
Lewenhaupt, Gustaf Fredrik, greve,
848
generalmajor, slutl. generallöjt¬
nant, 823, 824.
Lichton, Robert, greve, generallöjt¬
nant, president i Åbo hovrätt, k.
råd, 359.
Lidman, Olaus, kyrkoherde i Tuna
(Härnösands stift), prost, 3, 4, 15,
24, 30, 34, 66, 71, 82, 87, 106, 108,
110, 153.
Liebman, Turo, kyrkoherde i Löde¬
rup (Lunds stift), slutl. i Kris¬
tianstad, prost, 463, 465, 497, 531.
Lillieblad, Gustaf Peringer, censor
librorum, 494, 695.
Lilliehöök, Anders, friherre, lands¬
hövding, 166.
Lilliehöök, Knut, överstelöjtnant,
slutl. överste i venetiansk tjänst,
106.
Lilliehöök, Mårten, krigsråd, 809.
Lind, Johannes, kyrkoherde i Bol¬
stad (Karlstads stift), prost, 324,
325, 386.
Lindbergius], Abraham, kyrkoher¬
de i Glanshammar (Strängnäs
stift), prost, 406, 408, 454.
Lindbergius, Daniel Danielis, kyrko¬
herde i Lindesberg, prost, 2, 4,
24, 82, 87, 110, 140, 152, 159, 168.
Lindbergius, Johannes, kyrkoherde
i Glanshammar (Strängnäs stift),
159, 168.
Linde, Joh. Ambom, 61.
Lindeberg, Johan, komminister i
Maria Magdalena förs. i Stock¬
holm, 599.
Lindevall, Johan, kyrkoherde i
Korsberga pastorat (Växjö stift),
158, 168.
Lindhielm, Anders, slutl. friherre,
kammarråd, slutl. landshövding,
86, 88.
Lindhielm, Mårten, friherre, lands¬
hövding, 611.
Lindscliöld, Erik, greve, lantmar¬
skalk 1686, k. råd, 231, 245, 251,
252, 257, 261, 271, 349, 353, 354,
356, 359—361, 373, 377, 582, 678.
Linnerius, Jonas, professor i Lund,
domprost, 1714 biskop i Lund,
407, 408, 411, 421, 427, 431, 436,
439, 440, 452, 454, 461, 462, 469,
472, 474, 478, 482, 486, 488, 500—
503, 508, 523, 530, 772.
Lithenius, Martinus, kyrkoherde i
Borås, prost, 2, 4, 9, 24, 40, 57,
60, 61, 108, 110, 123, 139, 152, 159,
168, 218, 221—223, 232, 250, 252,
269, 273, 275, 307.
Lithman, Carl, biskop i Strängnäs,
1, 9, 14—17, 29, 44, 45, 52, 53, 55,
57, 62, 63, 68, 70, 74, 77—79, 82,
83, 89—91, 93, 98, 100, 104, 105,
108, 110, 112, 115—117, 119—122,
139, 151, 160, 167, 217, 245.
Hans hustru Anna Lenaeus Clo,
44, 45.
Dottern Margareta, se Skunck,
Samuel.
Lithman, Christina, gift med Justus
Henrik Oldekop, 44, 52, 55, 70,
74, 77—80, 82—84, 90, 91, 93, 94,
98, 103—105, 109, 110, 112, 117,
119, 120, 121.
Liung, Anders, 731.
Liungman, Andreas, kyrkoherde i
Hultsjö (Växjö stift), slutl. prost,
771, 776, 777, 786, 794, 798, 809,
814, 819, 823, 830.
Liviin, Magnus, kyrkoherde i Säby
(Linköpings stift), 2, 4, 30, 65,
103, 110, 152.
Livin, Claudius, kyrkoherde i Skän¬
ninge, 1727 i Norrköping, prost,
771, 777, 816, 817, 820.
Livonius, Petrus, kyrkoherde i Fä¬
rentuna (Upps. stift), prost, 1, 17,
19, 71, 87, 140, 152.
Ljung, Ericus, professor, kyrkoher¬
de i Gamla Uppsala, prost, 461,
469, 486, 497, 500, 508, 530.
Loccenius, Johannes, professor,
rikshistoriograf, 93.
Lohrman (senare adl. Lohreman),
Gustaf, livmedikus, slutl. arkia¬
ter, 26.
Lothigius, Johannes, kyrkoherde i
Eksjö, 218, 221, 222, 245, 252, 273,
275, 306.
Lovisin, Erik, friherre, revisions¬
sekreterare, slutl. landshövding,
70, 71, 320, 321, 373.
849
Ludvig XIV, konung av Frankrike,
268, 270, 334, 572.
Lund, David, 1705 biskop i Viborg,
1711 i Växjö, 543, 547, 548, 550,
556, 561, 563, 581, 606, 607, 614,
615, 620, 641, 645, 646, 648, 654,
655, 661, 675, 676, 699, 702, 708,
711, 713—716, 725, 729, 733, 735,
766—768, 771, 773, 776—778, 781,
785, 817, 821, 825, 830.
Lund, Jacobus, kyrkoherde i Bjerno
(Åbo stift), 407, 408, 421, 424, 454.
Lundebcrg[ius], Gabriel, kyrkoher¬
de i Väckelsång (Växjö stift), 2,
3, 12, 65, 81, 82, 87, 152, 158, 167,
168.
Lundcbergjius], Nicolaus, konsisto¬
rienotarie i Växjö, kyrkoherde i
Tolg (Växjö stift), prost, 218, 221,
241, 250, 254, 273, 274, 286, 307,
312.
Lundelius, Brynolf, kyrkoherde i
Habo (Skara stift), 41.
Lundell, Martin [us], kyrkoherde i
Sunne (Härnösands stift), prost,
158, 168.
Lundius, Daniel Olai, kyrkoherde i
Fogdö (Strängnäs stift).
Hans änka Elisabet Busmontana,
99, 100.
Lundius, Ericus, kyrkoherde i Bä¬
linge (Strängnäs stift), 218, 221,
232, 307.
Luscinius, Anders, kaplan i Hel¬
singfors, 638.
Luther, Martin, 249, 251, 267, 428—
432, 476.
Lutteman, Johannes, kyrkoherde i
Burs (Visby stift), prost, 219, 221,
225, 232, 241, 307, 463—465, 497,
532, 733, 766.
Lyselius, Gudmund, kyrkoherde i
Dalstorp (Göteborgs stift), prost,
407, 408, 455, 463, 465, 532.
Lysing, Andreas, kyrkoherde i Kvil¬
linge (Linköpings stift), 1695 i
S:t Jacobs förs. i Stockholm, 218,
221, 241, 261, 307, 323, 325, 349,
385, 719.
Löfgren, Ericus Simonius, kyrko¬
herde i Vadstena, 2—4, 6, 15,
57, 76, 87, 110, 124, 126, 139, 152.
Löfgren, Petrus Simonius, dom¬
prost i Linköping, 322, 325, 330,
332, 338, 358, 384.
Löfgren, Simon, lektor i Linköping,
1712 kyrkoherde i Söderköping,
prost, 542, 546, 551, 591, 640, 643,
649, 708, 753, 756, 766.
Lohrman, se Lohrman, Gustaf.
Magnus Birgersson (Ladulås), ko¬
nung av Sverige, 175, 180.
Malmberg, Petrus, kyrkoherde i
S:ta Catharina förs. i Stockholm,
hovpredikant, 409, 410.
Marchellus, Nicolaus, kyrkoherde i
Blacksta (Strängnäs stift), 2, 4, 6,
12, 16, 24, 44, 57, 65, 67, 82, 83,
86, 95, 103, 109, 110, 116, 117, 140,
152.
Margareta Nilsdotter, se Deleen,
Niclas.
Maria Baltzarsdotter, 20.
Maximilian II Emanuel, kurfurste
av Bayern, 230.
Meisner, Maria, gift med Peter En¬
holm, 256, 260, 261.
Mellin, Jurgen, greve, generalguver¬
nör, k. råd, 480.
Mellinus, Laurentius, kyrkoherde i
Jönköping, prost, 158, 161, 168.
Mentzer, Balthasar, tysk luthersk
teolog, 39.
Meurer, Ingnatius, boktryckare, 201.
Micrandcr, Ericus, kyrkoherde i
Sala, 462, 465, 486, 496, 531.
Micrander, Julius, professor, 1695
superintendent i Härnösand, 322,
329, 332, 345, 360, 362, 363, 385,
461, 463, 469, 477, 478, 486, 492,
495, 497, 499, 508, 513, 530, 541.
Molander, Andreas, kyrkoherde i
Sulkava (Viborgs stift), 219, 307.
Molin, Laurentius (Lars), professor,
överhovpredikant, domprost i
Uppsala, 542, 545, 548—551, 556,
561, 566, 567, 570—574, 580, 582—
584, 586, 590, 594—598, 611, 612,
616, 618, 627, 629, 630, 634, 639,
643, 646—649, 654, 657, 659, 664—
666, 668, 675, 676, 678, 686, 687,
54 — Prästeståndets protokoll
850
690, 694, 701, 702, 705, 707—711,
719, 722, 729—733, 735, 766, 769,
770, 773, 775, 785, 798, 809, 816,
820, 823, 830.
Mollerus, Benedictus, kyrkoherde i
Rappestad (Linköpings stift), 461,
464, 486, 500, 531.
Mollerus, Mathias, kyrkoherde i
Mäntyharju (Viborgs stift), prost,
407, 408, 455.
Moraeus, Henricus, domprost i Väs¬
terås, 218, 221, 223, 307.
Muncthelius, Martinus, kyrkoherde
i Säter, 218, 221, 223, 241, 250,
307.
Muskus, Johann, tysk luthersk teo¬
log, 717.
Muschovius, generalauditör, 106.
Muller, handskrivare, 110.
Hans mor, 110.
Måns Jönsson, bonde från Brusala
(Aspeboda socken), Stora Tuna
pastorat (Västerås stift), 5.
Mörner, Hans Georg, friherre, ge¬
nerallöjtnant, guvernör, 76, 147,
221.
Nauclerus, Olaus, adjunkt i Stor¬
kyrkan i Stockholm, slutl. kyrko¬
herde i Delsbo (Upps. stift), prost,
553, 639, 651.
Netzelius, Olaus, kyrkoherde i Väst¬
ra Vingåker (Strängnäs stift),
prost, 1703 biskop i Göteborg,
461, 462, 486, 497, 500, 530, 543,
556, 563, 576, 577, 606, 614, 641,
654, 660, 661, 670, 699, 708, 713,
735, 752, 755, 766.
Nicolaus Brodderi, se Braun.
Nils Andersson i Svensarva, riks-
dagsbonde från Morkarla i Upp¬
land, talman 1697, 467, 468, 502.
Nils Olofsson, soldat, 240, 265.
Noraeus, Ericus, kyrkoherde i
Värmdö (Upps. stift), prost, 405,
408, 418, 454, 461, 472, 478, 479,
500—502, 523, 531.
Norby, Christiernus Petri, kyrko¬
herde i Martebo (Visby stift),
prost, 158, 167, 168.
Nordberg, Petrus, kyrkoherde i
Frändefors, prost, 463, 469, 497,
500, 508, 532.
Nordenhielm, Anders, kansliråd,
statssekreterare, 360.
Norlindh, Daniel, kyrkoherde i
Riddarholmens förs. i Stockholm,
1717 biskop i Strängnäs, 542, 545,
548, 554, 556, 591, 595, 596, 617,
634, 640, 643, 646, 654, 690, 709,
719, 733, 735, 766, 770, 775, 785,
794, 795, 816, 823, 830.
Oldekop, Justus Henrik, superin¬
tendent på ösel, 17, 44, 45, 52, 55,
57, 63, 68, 70, 74, 77—80, 82—84,
89—94, 97—99, 103—105, 109, 110,
112, 115—117, 119—121.
Hans hustru, se Lithman, Chris¬
tina.
En son, s. 110.
En dotter, s. 93.
Olivecrantz, Johan, generalguver¬
nör, 271, 272.
Omacnius, Andreas, biskop i Skara,
19, 20, 40, 41, 50, 52, 53, 90.
Hans svåger, 41.
Omamius, Erik, rektor i Skara,
kyrkoherde i Tunhem (Skara
stift), 2, 19, 22—24, 36, 37, 52—
54, 112, 115, 117—119, 122—125.
Orraeus, Johannes Andreae, kyrko¬
herde i Hollola (Viborgs stift), 3,
4, 24, 34, 71, 82, 153.
Orstadius, Olaus, kyrkoherde i
Karlshamn, prost, 543, 551, 556,
588, 615, 640, 649, 654, 683, 690,
691, 708, 709, 735, 767.
Oxenstierna, Axel, greve, rikskans¬
ler, 7.
Oxenstierna, Bengt, greve, kansli¬
president, kansler för Uppsala
universitet, k. råd, 5, 223, 243,
268, 302, 326, 359, 409, 410, 468,
487, 498, 509.
Oxenvaldt, Georgius, kyrkoherde i
Vall, 1686 i När (Visby stift),
prost, 3, 18, 84, 85, 408, 421, 425,
455.
Pacchalcnius, Andreas, kyrkoherde
i Euraåminne (Åbo stift), 462,
464, 486, 497, 531,
Palmqvist, Magnus, friherre, gene¬
851
ralmajor, slutl. president i bergs¬
kollegium, 804.
Palmskiöld, Elias, sekreterare, 807.
Papke, Christian, biskop i Lund,
323, 329, 340, 341, 360, 361, 364,
373, 385, 407, 411, 429, 430, 452,
453.
Paulinus, Laurentius, ärkebiskop,
271, 272, 480.
Peder Eriksson, bonde, 351.
Per Olsson, Gladhammar (Kalmar
stift), bondeståndets talman 1686,
242, 246.
Peter I, rysk tsar, 813—816, 818.
Petraus, Nicolaus, lektor i Västerås,
462, 465, 493, 497, 531.
Pfeiff, Johan Jacob, kanslist, slutl.
expeditionssekreterare, 718.
Phalander, Isacus Erici, se Falan¬
der.
Phoenix, Ericus, lektor i Linköping,
1683 kyrkoherde i Risinge (Lin¬
köpings stift), prost, 2, 3, 24, 34,
50, 54, 62, 64, 71, 72, 78, 86, 152.
Phoenix, Johannes, kyrkoherde i
Målilla (Linköpings stift), prost,
159, 168.
Phragmenius, Jonas, kyrkoherde i
Delsbo (Upps. stift), 405, 408, 454.
Pihlman, Isaac, rektor i Åbo, slutl.
professor, 406, 408, 421, 425, 454.
Piper, Carl, greve, statssekreterare,
k. råd, 445, 446, 453, 465, 466,
468, 486, 509, 536, 537, 770.
Piscator, Johannes, tysk teolog, 38.
Plantinus, Zacharias, kyrkoherde i
Offerdal (Härnösands stift), prost,
3, 4, 12, 24, 30, 34, 66, 110, 153,
219, 221, 223, 275, 307.
Pontinus, Magnus, kyrkoherde i S: t
Jakobs förs. i Stockholm, 1681
biskop i Linköping, 1, 6, 30, 34,
43, 46, 47, 55—57, 63, 64, 95, 105,
124, 126, 139, 149, 151, 159, 160,
167, 217, 222, 253, 258, 260, 261,
275, 306, 319, 320, 348.
Pontinus, Samuel, lektor i Linkö¬
ping, kyrkoherde i Vadstena,
prost, 322, 325, 330, 332, 345, 354,
385.
Portinus, Petrus, kyrkoherde i Py¬
häjoki (Åbo stift), prost, 543, 550,
556, 567, 588, 640, 648, 665, 666,
684, 690, 735, 754, 756, 767.
Posse, Knut, greve, överståthållare,
k. råd, 554, 651, 735.
Printz, Andreas, sjöfarare, 423.
Printz, Jacob Andree, kyrkoherde i
Särestad (Skara stift), 159, 167,
168.
Prytz, Georgius, kyrkoherde i Kor¬
po (Åbo stift), 406, 408, 411, 454.
Quast, änka, 31.
Rahm, Laurentius, domprost i
Strängnäs, 406, 408, 411, 454.
Rattrey, Jacobus, kyrkoherde i Bo¬
hus och Kungälv (Göteborgs stift),
hovpredikant, 324, 326.
Reenstierna, Jacob, greve, president
i kammarkollegium, k. råd, 720,
782, 831.
Rehnskiöld, Carl Gustaf, greve, fält¬
marskalk, k. råd, 770.
Repplerus, Olaus, kyrkoherde i Åby,
slutl. i Ljungby (Kalmar stift),
158, 168.
Rhodin, Andreas, kyrkoherde i Vä¬
nersborg, i Skövde 1698, prost,
323, 325, 385, 462, 464, 472, 478,
486, 497, 500, 502, 523, 531, 542,
546, 556, 574, 582, 612, 613, 617,
629, 640, 644, 654, 668, 704, 707—
711, 735, 766.
Rhodin, Laurentius, kyrkoherde i
Lyrestad (Skara stift), prost, 406,
408, 418, 425.
Rhydelius, Daniel, kyrkoherde i
Motala, 1699 i Vinnerstad och
Motala, 406, 408, 453.
Ribbing, Conrad, friherre, lagman,
slutl. president i bergskollegium,
809.
Ribbing, 32.
Riddarliusfiskalen 1680 (namnet ej
känt)1, 74, 82, 114.
Riddermarck (före adl. Wetter-
hamn), Lars, krigsfiskal, 259, 422,
423, 441.
Riksmarskalken, 1686, se Stenbock,
Johan Gabriel.
1 Jfr Sveriges riddarhus, red. av
C. Hallendorff (1926), s. 440.
852
Rivelius, Jonas, kyrkoherde i Tore¬
sund (Strängnäs stift), 108.
Rivelius, Martinus, kyrkoherde i
Malax (Åbo stift), 407, 408, 454.
Rosendalius, Olaus, kyrkoherde i
Nyköping, prost, 8, 17, 159, 161,
168.
Rosenhane, Bengt, friherre, hov¬
marskalk, 223.
Rosenhane, Johan, friherre, presi¬
dent i Wismarska tribunalet, 222.
Rudbeck[ius], Petrus, prof. i Upp¬
sala, domprost, 1692 biskop i
Skara, 17, 95, 148, 186, 187, 362,
363, 406, 411, 413, 414, 416, 425,
429, 436, 439, 452, 453, 462, 469,
486, 489, 492, 499, 508, 512, 530,
541, 545.
Rudberg, Benedictus, lektor i Ska¬
ra, slutl. domprost, 40, 51, 53, 54,
118.
Rudberus, Jonas, kyrkoherde i Lid¬
köping, prost, 323, 325, 330, 332,
385.
Rudén, Torstanus, 1708 superinten¬
dent i Karlstad, 1719 biskop i Lin¬
köping, 543, 547, 551, 556, 563,
576, 587, 599, 614, 623, 633, 641,
645, 648, 649, 654, 655, 660, 670,
682, 694, 695, 702, 708, 720, 723,
724, 727, 735, 766, 768, 772, 773,
776, 777, 785, 791, 816, 820, 830.
Rugier, kalvinsk präst, 9, 11, 127,
232, 281.
Runius, Arvidus, kyrkoherde i Larv
(Skara stift), 2, 4, 12, 25, 64, 76,
81, 102, 116, 152.
Ryting, Nicolaus, fältpredikant, 1695
kyrkoherde i Gagnef (Västerås
stift), 16.
Rådberg, Andreas, vicenotarie i
Skara konsistorium, 1699 kyrko¬
herde i Vänersborg, 406, 408, 453.
Råfelt, Erik, räntmästare, 808.
Römer, Ole, dansk astronom, pro¬
fessor, 503.
Rönnow, Castanus, kyrkoherde i
Halmstad, 1688 i örebro, 159,
168, 219, 221, 223, 240, 241, 245,
307, 323, 325, 330, 332, 349, 385.
Rönnow (senare adlad Dublar),
Magnus, translator regni, 490.
Rönquist, Jacob, kyrkoherde i Alfta
(Upps. stift), 405, 414, 420, 440,
446, 454.
Hans änka Anna Fontelia, 463,
464.
Sabbcl, Gabriel, 84, 85.
Sadelin, Barthold, 255, 256, 259, 260,
269, 270, 272.
Svebelius, Laurentius, kyrkoherde i
Romfartuna (Västerås stift), 323,
325, 385.
Sahlström, Nicolaus, båtsman, 29.
Salonius, Gabriel, kyrkoherde i
Bierno (Åbo stift), prost, 772, 777,
778, 817.
Sander, se Tzander.
Sandman, Johannes, kyrkoherde i
Borås, prost, 542, 546, 551, 567,
589, 627, 640, 644, 649, 666, 685,
690, 729, 753, 756, 766.
Scarinius, Jonas Johannis, biskop i
Växjö, 1, 3, 5, 9, 16, 35, 42, 45, 47,
54, 58, 73, 78, 79, 83, 94, 95, 99,
103, 109, 112, 116—119, 123, 126,
139, 147, 148, 151, 160, 167, 217,
220—222, 234, 240, 259—261, 267,
271, 273, 275, 306, 312.
Schäder, Johan Henric, hovpredi¬
kant, kyrkoherde i Gävle, prost,
360, 405, 408, 411, 425, 426, 454,
461, 464, 469, 508, 530.
Schantz, Johan Fredrik von, kans¬
list, slutl. överpostdirektör, 555,
654, 657.
Schartau, Andreas, kyrkoherde i
Hälsingborg, prost, 324, 325, 332,
386.
Schefferus, Johannes, professor,
universitetsbibliotekarie, 93, 94.
Schelwig, Samuel, tysk luthersk teo¬
log, 716.
Schlösser, Johan Philipp, evange¬
lisk pastor i Heidelberg, 515.
Schmcdeman, Johan von, kanslist,
kansliråd och statssekreterare,
116, 232, 492, 554, 598, 631, 632,
636, 637, 652, 654, 693, 718, 735.
Schröder, Georgius, lektor i Göte¬
borg, kyrkoherde i Säve (Göte¬
853
borgs stift), prost, 244, 245, 407,
408, 421, 425, 455, 463, 464, 469,
497, 508, 532.
Schröder, Herman, lektor i Göte¬
borg, 1729 biskop i Kalmar, 772,
776, 786, 791, 793, 813, 830.
Schubart, Tobias, professor i Greifs¬
wald, 808.
Schult, Johannes, konsistorienotarie
i Uppsala, 542, 544, 548, 588, 594,
605, 613, 621, 622, 634, 639, 640,
642, 646, 666, 689, 690, 693, 704,
706, 733—735, 739, 741.
Schultz, Martin, friherre, general¬
löjtnant, guvernör i Wismar, 796.
Schwede, Simon, borgmästare i En¬
köping, 498.
Schiitte, Henning, biskop1 i Kalmar,
1, 17, 18, 24, 35, 58, 78, 83, 85,
95, 100, lil, 116—118, 124, 139,
148, 151, 160, 167, 217, 222, 223,
260, 267, 272, 275, 306, 324, 325,
329, 360, 385, 407, 411, 425, 430,
452, 453, 461, 463, 469, 486, 499,
508, 513, 530, 541.
Schiitz, Henrik, professor, universi¬
tetsbibliotekarie, teologiska fakul¬
tetens dekanus, domprost, 217,
222, 227, 228, 232, 235, 237, 242,
243, 245—249, 251, 253—255, 257,
264, 272, 274, 275, 302, 306.
Scott, Vilhelm, skotsk teolog, 601—
604, 697.
Sebelius, se Sabelius.
Serlachius, Johannes, lektor i Vi¬
borg, 1711 kyrkoherde i Helsing¬
fors, 1715 i Östra Husby (Linkö¬
pings stift), prost, 219, 221, 232,
250, 307, 772, 776, 786, 793, 809,
811, 813, 826, 827, 829, 830.
Serlachius, Petrus, kyrkoherde i
Perno (Viborgs stift), 463, 464,
469, 472, 508, 531.
Ses[e]man, Paul, handelsman i
Stockholm, 49, 104, 124.
Sevallius, Johannes, lektor i Väs¬
terås, 1693 kyrkoherde i Svärd¬
1 Kallas av gammal vana ofta
superintendent.
sjö (Västerås stift), prost, 159,
168.
Hans journal 1682, 158, 160.
Sigismund, konung av Sverige och
Polen, 176.
Sigrid Ragnvaldsdotter, änka efter
kyrkoherden Joannes Busmonta-
nus, 56, 57.
Sigtunius, Johannes, kyrkoherde i
Arboga, 56, 323, 325, 330, 385, 406,
408, 421, 454.
Silentz, Vilhelm, borgmästare i Gö¬
teborg, 558, 656, 780.
Silfverstråle, Isak, assessor, 809.
Siljeström, Laurentius, kyrkoherde
i Leksand (Västerås stift), prost,
771, 777, 785, 794, 815, 820, 823,
830.
Simming, Marcus, kyrkoherde i V.
Vingåker (Strängnäs stift), prost,
2—4, 10, 12, 15, 17, 24, 30, 42, 50,
57, 58, 65, 70, 78, 81, 83, 86, 87,
95, 98, 100, 116, 117, 120, 140, 152,
323, 325, 330, 355, 385.
Simonius, Ericus, se Löfgren, Eri¬
cus.
Simonius, Petrus, se Löfgren,
Petrus.
Siöblad, Carl, generalguvernör, 44,
45, 80, 89, 93, 97, 98, 104, 105.
Siöblad, Johan, friherre, general¬
fälttygmästare, 488, 731.
Skiönström, Anna, se Alstedt, Ing¬
rid.
Skragge, Gabriel, generalsuperinten¬
dent över Livland, 636.
Skunck, Samuel, professor i Upp¬
sala, 17, 19, 45, 74, 122, 159, 161,
167.
Hans hustru Margareta Lithman,
45, 74.
Smedman, se Schmcdeman, Johan
von.
Soop, Erik, landshövding, 261.
Sozomenos, Hermias Salamanes,
bysantinsk kyrkohistoriker, 174.
Spalding, Anders, borgmästare i
Göteborg, 492.
Sparre, Erik, friherre, kammar¬
herre, 622, 623, 721, 824.
Sparrman, Johannes, kyrkoherde i
854
Tuna och Stavby (Upps. stift),
prost, 1, 9, 12, 15, 24, 30, 81, 87,
101, 140, 151.
Sparrman, Olaus, kyrkoherde i
Tillinge och Svinnegarn (Upps.
stift), 159, 167, 168.
Spegel, Haquin, superintendent i
Visby, 1685 biskop i Skara, 1691
i Linköping, 1711 ärkebiskop,
1, 95, 97, 148, 158, 161, 167, 217,
220—222, 226, 229, 230, 233, 235,
237, 238, 247—251, 253—256, 265,
275, 276, 278, 306, 316, 323, 325,
329, 338, 342, 345, 350, 356, 384,
405, 411, 420, 427—429, 434—436,
453, 460, 461, 464, 466, 467, 469,
473, 474, 477—480, 486, 488, 489,
491, 492, 499, 508, 512, 518, 530,
542, 544, 548—561, 564—568, 570—
579, 581—584, 586—603, 610,
611, 615—626, 630—637, 639—651,
653—658, 663—668, 673—681, 685,
686, 688—698, 702, 704—728, 734,
741, 745, 752, 755, 757, 758, 761,
766, 768—775, 778—804, 806—813,
817—819, 822, 830.
Spener, Philipp Jacob, tysk präst,
pietismens upphovsman, 715.
Spens, Jacob, greve, president i
bergskollegium, k. råd, tf. över¬
ståthållare, 782, 832.
Spole, Anders, professor, 46, 438,
497, 498, 502, 503.
Staaf, Eric, kyrkoherde i Lovö
(Upps. stift), slutl. i Enköping, 85.
Stachseus, Laurentius, lektor i Vi¬
borg, 1695 prost i Borgå, 407, 408,
411, 421, 422, 437, 440, 453.
Stam, Vilhelm, borgmästare i Ny¬
köping, 326, 335, 409, 410, 469,
497, 498.
Stanislaus Leszczyhski, konung av
Polen, 746.
Starbeckius, Israel, kyrkoherde i
Fagerhult (Kalmar stift), prost,
463, 464, 497, 500, 532.
Starling, Johan, borgmästare i Upp¬
sala, 825.
Staude, Christian von, sekreterare,
622, 623, 721.
Stenbergius, Gabriel, kyrkoherde
i Ingå (Åbo stift), 462, 465, 497,
531.
Stenbock, Fredrik, greve, lagman,
326, 409, 412, 413, 467, 498, 499.
Stenbock, Johan Gabriel, greve, riks¬
marskalk, k. råd, 229, 258, 409,
496.
Stenbock, Magnus, greve, fältmar¬
skalk, k. råd, 592, 593, 611, 626,
630, 633, 634, 652, 692, 693, 728,
729, 731, 732, 734, 770.
Sterncll, Nicolaus, kyrkoherde vid
Fransk-lutherska församlingen i
Stockholm, superintendent i Här¬
nösand 1728, 637.
Steuchius, Matthias, superintendent
i Härnösand, 1695 biskop i Lund,
1714 ärkebiskop, 161, 167, 217,
221, 222, 224, 227, 230, 231, 234,
236—240, 243, 245—248, 252, 256,
257, 259—265, .267—278, 306, 311,
312, 324, 329, 331, 333, 340, 345,
349, 354, 359, 360, 364, 365, 373,
385, 407, 411, 412, 419, 420, 422,
425—427, 430, 432, 434—437, 452,
454, 460, 462, 465, 469—471, 477,
486, 488, 497, 499, 508, 513, 530,
541, 543, 545, 547, 548, 550, 555,
556, 559, 567, 570—573, 577—
579, 583, 584, 597, 598, 607, 615—
620, 633, 640, 642, 643, 645—648,
654, 667, 670, 671, 674, 678, 679,
686, 687, 690, 691, 699—701, 707—
711, 713—723, 732, 733, 735, 752,
755, 766—768, 772, 776, 785, 791,
816, 821, 823—825, 830.
Steuchius (senare adi. Steuch), Mat¬
tias, aktuarie i kansliet, proto¬
kollssekreterare, 773.
Stiernman, Petrus, kyrkoherde i
Torstuna (Upps. stift), 1685 su¬
perintendent i Visby, 2, 101, 104,
110, 113, 114, 121, 124, 139, 152,
217, 221, 222, 230, 234, 253, 256,
259—261, 275, 306, 316, 329.
Stigelius, Henricus, kyrkoherde i
Karis (Åbo stift), 159, 160, 167.
Stigzelius, Lars, ärkebiskop, 187.
Hans änka Christina Bureå, 187.
Stockenberg, assessor, 44.
Storfelt, Johan, major, 26, 28.
855
Streng, Anders, kyrkoherde i Sibbo
(Viborgs stift), 160, 168.
Strokirch (senare adl. von Stro¬
kirch), Johan, kamrerare, 233.
Stromberg, Alexander, friherre,
landshövding, 605.
Stromberg, Nils, greve, president i
kammarkollegium och statskon¬
toret, k. råd, 782, 831.
Ström, Olof Pärsson, borgmästare i
Hudiksvall, 61, 75, 106, 115, 116,
124.
Dottern Catharina, 75, 115.
Strömer, Johannes, kyrkoherde i
örebro, 543, 546, 550, 551, 556,
559, 574, 582, 589, 592, 594, 609,
613, 615—617, 630, 634, 640, 644,
648, 649, 654, 668, 669, 684, 685,
690, 706, 708, 709, 724, 725, 735,
767.
Strönmehr, Arvid, kyrkoherde i
Stora Lundby (Göteborgs stift),
772, 777, 813.
Stålarm, Axel, greve, landshövding,
president i Göta hovrätt, k. råd,
277, 360, 495.
Suenonius, Enevaldus, teol. profes¬
sor i Åbo, 41, 95, 149.
Sundelius, Nicolaus, kyrkoherde i
Håtuna (Upps. stift), 55, 218, 221,
233, 306.
Svanberg, Olaus, lektor i Härnö¬
sand, 1694 kyrkoherde i Nätra,
1704 i Skellefteå, prost, 407, 412,
421, 455.
Svanhiclm, Johan, sekreterare, 365,
386.
Svebilius, Daniel, kyrkoherde i Åby
(Kalmar stift), prost, 543, 547,
551, 556, 645, 649, 654, 725, 735,
754, 756, 767.
Svebilius, Georg, kyrkoherde i Ryss¬
by (Kalmar stift), slutl. prost, 772,
776, 778, 786, 813, 819, 830.
Svebilius, Olaus, biskop i Linkö¬
ping, 1681 ärkebiskop, 1, 11—14,
17, 27, 34, 35, 48, 64, 69, 92, 95,
96, 101, 108, 109, lil, 113, 114,
116, 119, 122—124, 126, 139, 151,
158, 160, 167, 169, 186, 192, 217,
219—137, 239—249, 251—273,
275—288, 306, 316, 320, 322, 326,
329—343, 345—355, 357—364, 369,
372, 373, 384, 405, 409—417, 419—
435, 437—446, 449, 452, 453, 455,
458, 460, 461, 463—480, 482—490,
492—494, 496, 499, 500, 505—508,
512, 513, 516, 522, 523, 530, 532—
536, 541, 641.
Svedberg, Jesper, professor, 1702
biskop i Skara, 405, 408, 411,
413—415, 418—421, 427, 429—434,
437—441, 452, 454, 490, 542, 544,
546, 549—551, 556, 557, 559, 560,
563—567, 570—575, 577—583, 590,
591, 597, 598, 601, 609, 610, 613,
615—618, 622—630, 633, 640,
642—644, 647—649, 654, 662—667,
672—679, 685—691, 694, 701,
704—707, 709—711, 717—724,
728—736, 739, 740, 752, 755, 766,
768, 771, 773, 775, 785, 788, 791,
794, 798, 801, 809, 817, 823, 825,
826, 830—834.
Sven Knutsson (Canutius), kyrko¬
herde i Hellestad och Dalby
(Lunds stift), prost, 219, 221, 241,
250, 307.
Söderberg, studerande, 695.
Södergren, Nicolaus, komminister i
Östra Tollstad (Linköpings stift),
599.
Söderman, notarius publicus, 104,
110.
Taijard, Andreas, kyrkoherde i
Ekerö (Upps. stift), 1688 i Munk¬
torp (Västerås stift), prost, 322,
325, 385, 406, 408, 418, 454, 462,
465, 466, 468, 497, 531.
Tammelinus, Gabriel, kyrkoherde i
Lojo (Åbo stift), 218, 221, 223,
232, 241, 245, 307.
Tawast, Johan, kyrkoherde i Pyhä¬
joki (Åbo stift), 218, 221, 307.
Teodosius I den store, romersk
kejsare, 314.
Tersér (Terschére), Elof, banko¬
kommissarie, 340, 341, 352.
Tersér (Terschére), Peter, sekrete¬
rare, 434, 470.
Terserus, Joannes (Jöns) Elai, bis¬
kop i Linköping, 352.
856
Tessin, Nicodemus, d. y., friherre,
slutl. greve, hovmarskalk, slutl.
överstemarskalk, riksråd, 549,
550, 648, 782, 831.
Thegner, Olof Arvidsson, borgmäs¬
tare i Stockholm, borgarståndets
talman 1680, 49, 55, 59, 69—71,
102.
Thelin, Carl, student, 424.
Thelin, Johan, postmästare i Göte¬
borg, 423.
Theophilus, Antecessor, översättare,
314.
Thermaenius, Johannes, kyrkoher¬
de i Svärdsjö (Västerås stift), 159,
168.
Thomaeus, Petrus, kyrkoherde i
Osby, prost, 772, 776, 777, 786,
814, 819, 823, 830.
Thun, Josef, prost i Nyköping, 771,
776, 777, 785, 794, 798, 808, 815,
820, 830.
Thuronius, Johannis, kyrkoherde i
Kangasala (Åbo stift), prost, 3,
15, 24, 57, 71, 153.
Tiesenhausen, Hans Henrik von,
friherre, landshövding, 391.
Tilas (Tilaceus), Erik, kyrkoherde i
S:ta Catharina förs. i Stockholm,
17, 19, 116, 158, 161, 167.
Tillaeus, Petrus, lektor i Västerås,
slutl. domprost, 543, 546, 550, 556,
559, 575, 589, 608, 609, 615, 623,
628, 640, 644, 648, 654, 664, 669,
684, 701, 704, 709, 723, 730, 732,
735, 753, 756, 767.
Tiällman, Nicolaus, präst, senare
komminister i S:t Olofs förs. i
Stockholm, 348.
Toftenius, Jacobus, kyrkoherde i
Grötlingbo (Visby stift), 567, 641,
665.
Tolstadius, Andreas, kyrkoherde i
Almunge (Upps. stift), prost, 771,
773, 777, 781.
Tolstadius, Ludvig, kyrkoherde i
Kristinehamn, prost, 407, 408,
411, 455.
Torsk, Jonas, kyrkoherde i Väster¬
haninge (Strängnäs stift), prost,
108, 218, 221, 241, 307.
Torstenson, Anders, greve, general¬
guvernör, riksråd, 95, 134, 149,
162.
Tranaeus, Gottschalk, kyrkoherde i
St. Mellösa (Strängnäs stift), prost,
2, 4, 10, 12, 22, 64, 65, 71, 87, 152.
Trogelius, Andreas, lektor i Göte¬
borg, 460, 463, 486, 492, 493, 502,
532.
Tvet, Andreas (Anders), conrector
i Skara, 1689 kyrkoherde i Säre¬
stad, 1704 i Hassle, 19—23, 36,
37, 51—54, 59, 63, 92, 98, 112,
117—119, 123—125.
Tzander, Johannes, kyrkoherde i
Höreda (Linköpings stift), 406,
408, 421, 453.
Törling, Samuel, kyrkoherde i S:t
Nicolai förs. i Stockholm, 769,
770, 775, 782, 785, 788, 823, 826,
827, 829, 830.
Törne, Michael, borgmästare i Stock¬
holm, borgarståndets talman 1693,
409, 410.
Tömevall[ius], Petrus, kyrkoherde i
Gladhammar (Linköpings stift),
406, 408, 453.
Ulmstedt, Johannes, kyrkoherde i
Svarttorp (Växjö stift), prost, 462,
474, 486, 497, 531, 543, 546, 551,
556, 575, 640, 644, 649, 654, 656,
669, 684, 696, 727, 735, 753, 754,
756, 767.
Ulrika Eleonora, d. ä., drottning av
Sverige, 4, 6, 99, 102, 124, 142,
188, 210, 268, 269, 271, 274, 324,
326, 370, 412, 413, 416, 435, 437,
442, 446, 447, 525.
Ulrika Eleonora, d. y., svensk prin¬
sessa, senare drottning, 324, 326,
381, 408, 437, 499, 507, 534, 552,
553, 576, 638, 650, 651, 768, 772—
775, 782, 784, 789, 791, 792, 796,
810—813, 815—822, 824—827, 829,
831—833.
Unge, Andreas, lektor i Skara, slutl.
domprost, 771, 775, 777, 781, 785,
794, 815, 823, 830.
Unger, Daniel, kyrkoherde i Munk¬
torp (Västerås stift), 1688 i S:ta
Catharina förs. i Stockholm, hov¬
857
predikant, 124, 159, 161, 167, 168,
323, 325, 330, 332, 385, 405, 408,
411, 425, 453, 454.
Urban I, påve, 180.
Wadstenius, Petrus, kyrkoherde i
Askeryd (Linköpings stift), 159,
168, 323.
Wagner[us], Mathias, kyrkoherde i
S:t Jakobs förs. i Stockholm, 217,
221, 222, 234, 275, 306.
Wagncr[us], Petrus, kyrkoherde i
Köping, prost, 218, 306, 307.
Valdemar Birgersson, konung av
Sverige, 175.
Waldman, Petrus, kyrkoherde i
Hudiksvall, prost, 217, 221, 223,
225, 232, 250, 306.
Walingius, Abraham, kyrkoherde i
Nyköping, prost, 8, 108.
Wallenstedt, Lars, greve, president
i Svea hovrätt, riddarhussekrete¬
rare, 15, lil, 112, 117, 119, 319,
330, 365, 509.
Wallerius (Wallerman), Daniel,
biskop i Göteborg, 3, 5, 11, 43, 45,
46, 49, 82, 85, 95, 103, 126, 139,
148, 151, 160, 167, 217, 221, 222,
232, 234, 244, 245, 260, 263, 267,
275, 306.
Wallerius (Wallerman), Nicolaus,
kyrkoherde i Högsby (Kalmar
stift), prost, 3, 12, 15, 66, 82, 95,
153,
Wallerius, Nicolaus, kyrkoherde i
Tierp (Upps. stift), prost, 1730
amiralitetssuperintendent i Karls¬
krona, 771, 777, 780, 781, 816, 817.
Wallerman, Daniel, se Wallerius,
Daniel.
Wallerman, Johannes, kyrkoherde i
Torsås (Kalmar stift), prost, 3,
30, 66, 153.
Wallerman, Nicolaus, se Wallerius,
Nicolaus.
Wallin, Georg, d. ä., kyrkoherde i
Gävle, överhovpredikant, 1701 bis¬
kop i Göteborg, 1702 superinten¬
dent i Härnösand, 322, 325, 329,
332, 338, 349, 385, 488, 504, 544,
547, 548, 550, 556, 559, 564, 565,
580, 581, 583, 587, 590, 605, 641,
645, 646, 648, 654, 659, 660, 675,
678, 682, 686, 690, 717, 735, 752,
755, 766, 769, 772, 776, 785, 793,
830.
Wallin, Georg, d. y., lektor i Härnö¬
sand, 1736 superintendent i Visby,
1745 biskop i Göteborg, 772, 776,
778, 786, 812, 813, 823, 831.
Wallinus, Olaus, kyrkoherde i Kö¬
ping (Kalmar stift), prost, 463—
465, 468, 469, 496, 508, 532.
Walhaven, Georg, statskommissarie,
slutl. krigsråd, 475, 704.
Wangelin, Bernard Christian, gu¬
vernör, 244.
Wankijf, Nils, boktryckare.
Hans änka, 502.
Wattrang, Jacob, revisionssekrete¬
rare, lil, 259.
Wattrang[ius], Isacus, kyrkoherde i
Södertälje, prost, 108, 159, 168.
Watz, Sven, kyrkoherde i Bollnäs
(Upps. stift), prost, 2, 24, 87, 110,
140, 152, 322, 330, 385.
Weber, Aug. Augustin Badolphi de,
ungersk adelsman, 7, 28.
Wegner, Laurentius (Lars), kyrko¬
herde i Lena (Upps. stift), 542,
546, 550, 551, 567, 590, 621, 639,
640, 643, 648, 649, 666, 685, 717,
753, 755, 766.
Vellingk, Mauritz, greve, generalgu¬
vernör, k. råd, 810.
Vcnusinus, Arnoldus, kyrkoherde i
Vinberg (Göteborgs stift), 3, 65,
66, 82, 139, 153.
Werner, J., boktryckare, 702, 715.
Vestring, Salomon Henricus, estnisk
pastor i Pernau, 624, 636.
Wetterhamn (adl. Riddermark),
Andreas, professor, 361.
Wetterhamn, Lars, se Riddermark,
Lars.
Wettersten, Petrus, lektor i Skara,
1700 kyrkoherde i Borås, 20, 22,
50, 54, 90, 159, 160.
Wibjörnsson, Andreas, lektor i Lin¬
köping, slutl. prost, 771, 775, 777,
785, 794, 815, 823, 830.
858
Widebeck, Enevaldus, lektor i
Växjö, domprost, 2, 4, 15, 24, 30,
65, 140, 152, 218, 221—223, 232,
237, 241, 244, 274, 275, 277, 307,
312, 323, 325, 330, 332, 345, 348,
385.
Wijström, Carl, korrektor, 473, 480.
Windrufva, Johan, borgmästare i
Borås, 61.
Wingius, Johannes, lektor i Sträng¬
näs, kyrkoherde i Överselö
(Strängnäs stift), prost, 462, 465,
496, 531.
Winter, Henricus, lektor i Viborg,
3, 12, 15, 24, 30—33, 36, 57, 65,
110, 153.
Wiramius, Alexander, kyrkoherde i
Virserum, 1687 i Halmstad, 2, 4,
12, 30, 48, 72, 76, 87, 152, 324,
325, 330, 386, 463, 465, 484, 496,
532.
Wirenius, Samuel, överhovpredi¬
kant, 1688 biskop i Växjö, 316,
323, 326, 329, 331, 335, 350, 384,
406, 408, 411, 412, 418, 419, 425,
435, 452, 453, 462, 469, 472, 474,
477, 478, 486, 492, 496, 499—503,
508, 513, 523, 530, 541.
Wirseus, Nicolaus, estnisk profes¬
sor, 636.
Vischer, Christoph (Piscator), tysk
teolog, 249, 254.
Witte (sen. adl. von Witten), Her¬
man, superintendent på Ösel, hov¬
predikant, 1721 biskop i Åbo, 630,
733.
Voigt, J. H., lcalendarieförfattare,
46.
Wrede, Fabian, greve, landshövding,
lantmarskalk 1682—83, k. råd,
169, 509, 554, 621, 651, 717, 735.
Wulfvenstierna, Jonas, riddarhus¬
sekreterare, slutl. kammarråd,
784, 796, 799, 802, 803, 807, 808,
817.
Vultfejus], Johannes, kyrkoherde i
Riddarholmens förs. i Stockholm,
116, 217, 221—223, 231, 232, 236,
238, 241, 246, 247, 275, 276, 306.
Wång, Johannes, lektor i Viborg,
rektor i Helsingfors, 1721 kyrko¬
herde där, prost, 772, 777, 778,
829.
Zenius, Per Hansson, lagläsare,
1680 häradshövding, 113, 114,121,
124.
Åkerhielm, Samuel, d. ä., sekrete¬
rare, slutl. statssekreterare, 360,
424.
Örn, Johan, kyrkoherde i Färnebo
(Upps. stift), 158, 168.
859
Ortregister
Namn på länder och orter, som ingå i den svenske konungens och
drottningens, biskoparnas och superintendenternas titulatur, upptagas
icke i registret. Den territoriella indelningen är den dåtida.
Acklinga, pastorat i Skara stift, 20,
22.
Akershus län, Norge, 16.
Alfta, pastorat i Uppsala stift, 168,
405, 440, 454, 461, 532.
Alger, stad i Algeriet, 711.
Alingsås, 194, 287.
Alibo, härad i Växjö stift, 158, 546.
Almunge, pastorat i Uppsala stift,
771, 773.
Kontraktet, 159, 546, 643.
Altendorf, 43.
Alunda, pastorat i Uppsala stift,
461, 530.
Alva, pastorat i Visby stift, 3.
Arboga, 194, 288, 323, 385, 406, 454.
Kontraktet, 546, 644.
Arnäs, pastorat i Härnösands stift,
168.
Askersund, 194, 287.
Askeryd, pastorat i Linköpings stift,
168, 323.
Aspeboda (”Aspeby”), socken i Da¬
larne, 5.
Aspeland, härad i Linköpings stift,
147.
Axberg, pastorat i Strängnäs stift,
771.
Bayern, tyskt kurfurstendöme, 230.
Bender, turkisk stad, 636.
Berga, gård i Näs pastorat (Upps.
stift), 637, 656.
Berghem, pastorat i Göteborgs stift,
197.
Bergslagen, 72, 81, 213, 293, 298,
309, 563, 660, 669, 804.
Berlin, 602, 697.
Bjerno, pastorat i Åbo stift, 407,
454, 772.
Björneborg, stad i Åbo stift, 195,
218, 288, 307.
Björsäter, pastorat i Skara stift,
168, 197.
Blacksta, pastorat i Strängnäs stift,
2, 16, 24, 44, 57, 67, 140, 152.
Blasieholmen, stadsdel i Stockholm,
626, 630, 633, 734.
Blekinge, 24, 427, 495, 531, 593,
607, 670, 683, 700, 708, 746.
Blomskog, pastorat i Karlstads stift,
82, 148.
Bogesund (nu Ulricehamn), 194,
287.
Bohus, fästning, 324, 386.
Bolms län, 73, 197, 198, 606, 699.
Bollnäs, pastorat i Uppsala stift, 2,
140, 152, 322, 385.
Bolmsö, pastorat i Växjö stift, 197.
Bolstad, pastorat i Karlstads stift,
324, 386.
Borgå, stad i Viborgs stift, 195, 219,
288, 307.
Stadskyrkan, 607.
Borgå län, Finland, 160.
Borås, 2, 60, 61, 108, 152, 159, 168,
194, 218, 287, 307, 542, 546, 640,
753, 766.
Magistraten, 61.
Borås kontrakt, 546, 644.
Brahestad, stad i Åbo stift, 194,
288.
Brandenburg, 14, 268, 352, 353, 663.
Bremen, provins i Tyskland, 270,
277.
860
Bro, härad i Uppsala stift, 554, 558,
782.
Bromma, kontrakt i Uppsala stift,
542, 545, 640, 643, 766.
Burs, pastorat i Visby stift, 219,
307, 463, 532.
Bräkne, härad i Lunds stift, 531.
Bälinge, kontrakt i Uppsala stift,
546, 643.
Bälinge, pastorat i Strängnäs stift,
218, 307, 543, 546, 559, 602, 640,
657, 735, 753, 767.
Böda, pastorat i Kalmar stift, 198.
Börstil, pastorat i Uppsala stift,
168, 322, 385.
Kontraktet, 545, 643.
Canterbury, engelsk stad, 604.
Cleve, se Kleve.
Dal eller Dalsland, 72, 198, 547.
Dalarne, 575, 609, 615, 669, 701, 708.
Dalslands norra prosteri, 547, 645.
Dalslands södra prosteri, 547, 645.
Dalstorp, pastorat i Göteborgs stift,
197, 407, 455, 463.
Danmark, 18, 234, 276, 334, 341,
503, 564, 592, 593, 596, 637, 652,
739, 746, 751, 815.
Delaware river, flod i USA, 423.
Delsbo, pastorat i Uppsala stift,
405, 454.
Dordrccht, holländsk stad, 603.
Dorpat, 74, 79, 91, 93, 97.
Ed, kontrakt i Uppsala stift, 158.
Ed, pastorat i Karlstads stift, 148.
Ed, pastorat i Linköpings stift, 323,
385.
Ekenäs, stad i Åbo stift, 195, 288.
Ekerö, pastorat i Uppsala stift, 322,
385.
Eksjö, 193, 218, 287, 306.
Elfsborgs län, 72, 147, 197, 237, 252,
277.
Elsass, 268.
England, 353, 579, 663, 760.
Enhörna, pastorat i Strängnäs stift,
108.
Enköping, 193, 286.
Kontraktet, 545, 643.
Eskilstuna, 194, 233, 287.
Estuna, pastorat i Uppsala stift,
405, 454.
Euraåminne, pastorat i Åbo stift,
462, 531, 772.
Fagerhult, pastorat i Kalmar stift,
463, 532.
Falkenberg, 289.
Falköping, 193, 287.
Falun, 16, 194, 288, 546, 644.
Jfr Kopparberget.
Faurås, härad i Göteborgs stift,
547, 645.
Fellingsbro, pastorat i Västerås stift,
2, 43, 152, 218, 307, 543, 640, 753,
767.
Filipstad, 195, 289.
Finland, 20, 22, 108, lil, 150, 153,
319, 320, 323, 344, 348, 358, 376,
382, 384, 396, 444—446, 452, 742,
796, 798, 811.
Finska församlingen, Stockholm,
193, 286.
Finström, pastorat på Åland (Åbo
stift), 543, 640, 767.
Flo, pastorat i Skara stift, 197.
Flännfors, se Frändefors.
Fogdö och Helgarö, pastorat i
Strängnäs stift, 99, 120.
Frankrike, 6, 14, 268, 270, 334, 572,
760, 812, 827.
Fransk-lutherska församlingen i
Stockholm, 451, 473, 489, 509,
510, 540, 637.
Frillestad, pastorat i Lunds stift,
219.
Fryksdalen (nu Sunne), pastorat i
Karlstads stift, 168, 198, 219, 307.
Frändefors, pastorat i Karlstads
stift: 3, 140, 148, 153, 463, 532.
Fröderyd, pastorat i Växjö stift,
546, 645.
Frötuna, kontrakt i Uppsala stift,
545, 643.
Fågelås, pastorat i Skara stift, 22,
36, 37, 41, 218. 307.
Färentuna, pastorat i Uppsala stift,
1, 140, 152.
Kontraktet, 158.
Färgelanda, pastorat i Karlstads
stift, 148.
Färnebo (nu Västerfärnebo), pasto¬
rat i Västerås stift, 168.
Kontraktet, 158, 546, 644.
861
Förstaden, se Siikaniemi.
Gamleby, pastorat i Linköpings
stift, 196.
Giessen, tysk universitetsstad, 726.
Gillberga, pastorat i Strängnäs stift,
406, 454.
Giresta, pastorat i Uppsala stift,
405, 454.
Kontraktet, 546, 643.
Gladhammar, pastorat i Linköpings
stift, 406.
Glanshammar, pastorat i Strängnäs
stift, 168, 406, 454.
Glemminge, pastorat i Lunds stift,
463, 531.
Glömminge, pastorat i Kalmar stift,
197.
Gotland, 18, 158, 219, 225, 232, 258,
307, 476, 532, 567, 583, 605, 663,
742, 767, 828.
Gotlands stift, 3, 219, 408, 463, 544,
567, 579, 587, 605, 614, 635, 641,
665, 674, 677—679, 681, 682, 708,
733, 755, 777, 793.
Greifswald, stad i Mecklenburg,
808.
Gripsholm, slott, 194, 287, 323.
Gryt, pastorat i Linköpings stift,
147.
Gränna, 194, 288.
Gräsgård, pastorat i Kalmar stift,
197.
Grötlingbo, pastorat i Visby stift,
567, 641, 665.
Gärdslösa, pastorat i Kalmar stift,
198.
Gästrikland, 134.
Gästriklands prosteri, 464, 545,
643.
Gävle, 1, 5, 193, 287, 322, 332, 385,
405, 425, 454, 461, 464, 530.
Gymnasium, 107, 150.
Göinge, härad i Lunds stift, 772.
Göteborg, 43, 45, 49, 119, 159, 195,
219, 244, 289, 324, 385, 423, 455,
492, 493, 503, 532, 558, 563, 656,
660, 780.
Konsistorium, 49, 407, 494, 495.
Gymnasium, 460.
Magistraten, 606, 699.
Göteborgs stift, 3, 82, 147, 195, 197,
219—221, 225, 234, 289, 324, 343,
352, 407, 460, 463, 543, 547, 550,
588, 606, 614, 641, 645, 682, 683,
699, 708, 772, 776, 793, 813, 819.
Götene, kontrakt i Skara stift, 158.
Hagunda, kontrakt i Uppsala stift,
158, 545, 643.
Halland, 82, 88, 153, 159, 197, 481,
547, 588, 593, 606, 645, 682, 699,
772, 828.
Halle, universitetsstad i Sachsen.
Universitetet, 602, 697.
Halmstad, 5, 7, 8, 10, 11, 13, 58, 69,
71, 72, 76, 77, 82, 83, 86, 87, 103,
108, 115, 129, 130, 132, 133, 136,
144, 168, 192, 195, 219, 240, 284,
289, 307, 315, 324, 386, 463, 484,
519, 532, 683.
Halmstads län, 547, 645.
Hammarlöv, pastorat i Lunds stift,
772.
Handbörd, härad i Kalmar stift,
158.
Harbo, kontrakt i Uppsala stift,
158.
Hedemora, 194, 288.
Kontraktet, 159, 546, 644.
Heidelberg, stad i Kurpfalz.
Evangeliska församlingen, 473,
474, 509.
Heidelbergska katekismen, 511.
Hellestad och Dalby, pastorat i
Lunds stift, 219, 307.
Helsingfors, 195, 288, 638, 699, 772.
Stadskyrkan, 607.
Hillersjö (Hilleshög), socken i Upp¬
sala stift, 39.
Himle, härad i Göteborgs stift, 547,
645.
Hisingen, ö i Göteborgs stift, 147,
197.
Holland, 6, 7, 14, 15, 19, 33, 67,
232, 268, 353, 477, 573, 579, 663,
672, 827.
Hollola, pastorat i Viborgs stift, 3,
34, 153.
Holmedal, pastorat i Karlstads stift,
82, 148.
Holstein-Gottorp, 326, 334, 341, 342,
638, 738, 775.
862
Hubbo, pastorat i Västerås stift,
385.
Hudiksvall, 75, 193, 217, 287, 306.
Hulterstad, pastorat i Kalmar stift,
198.
Hultsjö, pastorat i Växjö stift, 771.
Husby, kontrakt i Uppsala stift,
158.
Hvittis, pastorat i Åbo stift, 168.
Håtuna, pastorat i Uppsala stift,
55, 218, 306.
Kontraktet, 158.
Hälsingborg, 289, 324, 332, 386, 462,
531.
Hälsingland, 134, 159, 233, 258, 276,
351, 532.
Hälsinglands norra kontrakt, 159,
545, 643.
Hälsinglands södra kontrakt, 159,
545, 643.
Härjedalen, 148, 158, 198, 547, 646.
Härnösand, 66, 290, 324, 455.
Konsistorium, 682.
Domkyrkan, 605.
Härnösands stift (supcrintcndentia),
3, 66, 73, 82, 195, 198, 219, 290,
404, 407, 463, 544, 547, 550, 587,
605, 614, 634, 641, 645, 682, 707,
708, 772, 776, 793, 812, 813, 819,
Hässelskog, pastorat i Karlstads
stift, 148.
Högsby, pastorat i Kalmar stift, 3,
153, 198.
Höreda, pastorat i Linköpings stift,
406.
Ingelstad, härad i Lunds stift, 531.
Ingermanland, 746.
Ingå, pastorat i Åbo stift, 462, 531.
Jakobstad, stad i Åbo stift, 194, 288.
Joutseno, pastorat i Viborgs stift,
463, 532.
Julita, pastorat i Strängnäs stift,
240, 265, 266.
Jäder, pastorat i Strängnäs stift, 2,
152.
Jämtland, 148, 153, 158, 198, 307,
438, 547, 646, 682.
Järlåsa, pastorat i Uppsala stift, 89.
Jönköping, 51, 168, 194, 288, 323,
385, 462, 495, 531, 695.
Jönköpings län, 611.
Jönåker, härad i Södermanlands
län, 159.
Kajana, friherreskap i Finland,
194, 288.
Kalajoki, pastorat i Åbo stift, 159.
Kalmar, 153, 289, 332, 345, 386, 455.
Konsistorium, 58, 158, 168, 547,
645.
Domkyrkan, 606.
Kalmar, kontrakt i Uppsala stift,
545, 643.
Kalmar län, 64, 72, 76, 89, 147, 196,
198, 611, 730.
Kalmar stift, 3, 66, 82, 88, 148, 197,
198, 219, 234, 324, 333, 402—404,
407, 426, 463, 543, 544, 547, 548,
588, 606, 614, 634, 641, 642, 645,
646, 699, 708, 730, 772, 776, 793,
813, 819.
Kangasala, pastorat i Åbo stift, 3,
153.
Karelen, 607, 676, 699.
Karleby, Gamla, stad i Åbo stift, 3,
153, 194, 261, 288.
Karlshamn, 289, 463, 531, 543, 640.
Karlskrona, 289.
Karlstad, 289, 455.
Konsistorium, 407, 547, 645.
Domkyrkan, 606.
Karlstads stift (superintendentia),
3, 148, 195, 198, 219, 289, 324,
352, 407, 463, 543, 587, 606, 614,
634, 641, 645, 682, 708, 772, 776,
793.
Kastlösa, pastorat i Kalmar stift,
197.
Kexholm, stad i Viborgs stift, 195,
288.
Kyrkan, 607.
Kind, kontrakt i Göteborgs stift,
532.
Kinne, härad i Skara stift, 158.
Kinnevald, härad i Växjö stift, 158,
644.
Kjellstorp, pastorat i Lunds stift,
455.
Kleve, tyskt hertigdöme, 270.
Konga, härad i Växjö stift, 546,
640, 644.
Kopparberget (Falun), 233.
863
Korpo, pastorat i Åbo stift, 406,
454.
Korsberga, pastorat i Växjö stift,
168.
Kristianopel, pastorat i Lunds stift,
153.
Kristianstad, 289, 462, 531.
Kristinehamn, 195, 289, 407, 458.
Kristinestad, stad i Abo stift, 194,
288.
Kronoby, pastorat i Åbo stift, 159,
462, 531.
Kuddby, pastorat i Linköpings stift,
168.
Kumla, pastorat i Strängnäs stift,
218, 307.
Kumla, pastorat i Västerås stift,
218.
Kungsbacka, 195, 289.
Kungsholmen, församling i Stock¬
holm, 193, 196, 286, 290, 770.
Kungsör, kungsgård, 154, 269, 425.
Kungälv, 195, 289, 386.
Kurpfalz, tyskt kurfurstendöme,
473, 474, 509—516, 539.
Kvillinge, pastorat i Linköpings
stift, 218, 307, 323, 385.
Kymmenegårds län, 160.
Källa, pastorat i Kalmar stift, 198,
219, 241, 307.
Källby, pastorat i Skara stift, 2,
140, 152.
Kättilstad, pastorat i Linköpings
stift, 461, 532.
Köln, pastorat i Karlstads stift, 82.
Köln, tysk stad, 240.
Köping, pastorat i Kalmar stift,
198, 463, 532.
Köping, stad i Västerås stift, 194,
218, 288, 307, 406, 426, 454, 462,
531, 771.
Kontraktet, 159, 546, 644.
Ladugårdslandet, församling i
Stockholm, 193, 286.
Lagunda, härad i Uppsala stift,
159.
Laholm, 195, 289.
Laholms län, 547, 645.
Landskrona, 219, 289, 307, 324, 362,
386, 407, 455.
Landvetter, pastorat i Göteborgs
stift, 197.
Lappland, 230.
Larv, pastorat i Skara stift, 2, 152.
Lciden, holländsk universitetsstad.
Universitetet, 601, 697.
Leipzig, tysk universitetsstad.
Universitetet, 602, 697,
Leksand, pastorat i Västerås stift,
323, 385, 406, 454, 462, 488, 531,
644, 771.
Kontraktet, 546.
Lena, pastorat i Uppsala stift, 542,
546, 639, 753, 766.
Lerum, pastorat i Göteborgs stift,
239.
Lidköping, 193, 287, 323, 385.
Kontraktet, 159.
Linde bergslag, Västerås stift, 159.
Lindesberg (Linde), 2, 140, 152, 159,
168, 194, 288.
Linköping, 2, 76, 107, 193, 287, 306,
322, 332, 345, 385, 498, 532, 695,
752.
Konsistorium, 113, 165, 168, 233,
319, 354, 479, 546, 643.
Gymnasium, 152, 199, 766.
Domkyrkan, 610.
Linköpings län, 611.
Linköpings stift, 2, 71, 72, 81, 147,
159, 165, 193, 196, 218, 234, 258,
287, 322, 323, 333, 352, 405, 406,
428, 461, 466, 473, 474, 516, 542,
546, 590, 599, 600, 610, 611, 615,
616, 640, 643, 685, 695, 708, 771,
775, 794, 815, 816, 820.
Lista, pastorat i Strängnäs stift,
454.
Lister, härad i Lunds stift, 531.
Litslena, kontrakt i Uppsala stift,
546, 643.
Livland, 12, 31, 43, 70, 232, 348, 635,
652, 690, 746.
överkonsistorium, 43, 46.
Locknevi, pastorat i Linköpings
stift, 196.
Lojo, pastorat i Åbo stift, 218, 307,
771.
Lommaryd, pastorat i Linköpings
stift, 2, 140, 152.
London, 601.
864
Lovö, pastorat i Uppsala stift, 85.
Luleå, 195, 290.
Lund, 289, 341, 361, 407, 436, 452,
502, 766.
Konsistorium, 362, 547, 645.
Universitetet, 454, 530.
Domkyrkan, 341.
Lunds stift, 219, 289, 323, 324, 362,
399—402, 407, 462, 463, 469, 543,
547, 550, 588, 607, 615, 640, 645,
683, 699, 700, 708, 715, 767, 772,
776, 793, 814, 819.
Lundby, se Stora Lundby.
Lyderup, se Löderup.
Lyrestad, pastorat i Skara stift,
406, 454.
Långaryd, pastorat i Växjö stift,
406, 454.
Långlöt, pastorat i Kalmar stift,
197.
Läckö grevskap, 64, 72, 81, 147, 197.
Slottskyrkan, 610.
Löderup, pastorat i Lunds stift,
463, 531.
Löt, pastorat i Kalmar stift, 198.
Madesjö, pastorat i Kalmar stift,
219, 236, 307, 407, 455.
Malax, pastorat i Åbo stift, 407,
454.
Malmö, 106, 219, 289, 307, 607, 700.
Maria Magdalena, församling i
Stockholm, 1, 13, 140, 151, 193,
286, 322, 345, 385, 599.
Mariefred, 385.
Mariestad, 2, 107, 193, 287, 406, 454,
615.
Marstrand, 3, 195, 219, 239, 289,
307, 407, 455, 463, 532, 543, 547,
641, 755.
Kyrkan, 755, 756.
Martebo, pastorat i Visby stift, 168.
Medelpad, 66, 159, 547, 646.
Mellösa, se Stora Mellösa.
Mora, pastorat i Västerås stift, 488,
546, 644.
Morkarla, socken i Uppsala stift,
467, 468.
Motala, 406, 408.
Munktorp, pastorat i Västerås stift,
168, 323, 332, 385, 406, 454, 462,
468, 531, 771.
Kontraktet, 546, 644.
Mönster, tysk stad, 14.
Målilla, pastorat i Kalmar stift, 168.
Mäntyharju, pastorat i Viborgs
stift, 407, 455.
Mönsterås, pastorat i Kalmar stift,
168.
Narva, 74.
Konsistorium, 73.
Naverstad, pastorat i Karlstads
stift, 198.
Nederländerna, se Holland.
Nedre Satakunta, härad i Åbo stift,
159.
Neumunde, fästning i Livland, 746.
Nijmegen, holländsk stad, 7.
Nora, pastorat i Härnösands stift,
772.
Nora, stad i Västerås stift, 194,
288.
Kontraktet, 546, 644.
Nora bergslag, Västerås stift, 159.
Nordens riken, 441—443, 532, 672.
Norge, 16, 45, 746.
Norra Finlands lagsaga, 160.
Norra Möckleby, pastorat i Kalmar
stift, 197.
Norra Möre, härad i Kalmar stift,
158.
Norra Vedbo, härad i Linköpings
stift, 196, 237, 277.
Norrbärke, pastorat i Västerås stift,
2, 140, 152, 462, 531, 546, 644.
Norrköping, 193, 287, 771.
Norrköpings riksdagsbeslut 1604,
263, 315.
Norrland, 236, 258, 276, 344, 348,
382, 387, 391, 686, 682.
Norrmalm, i Stockholm, 479.
Norrtälje, 193, 286.
Norrvidinge, härad i Växjö stift,
546, 645.
Norunda, kontrakt i Uppsala stift,
158, 546, 643.
Nya Kopparberg, kontrakt i Väs¬
terås stift, 546, 644.
Nya Sverige, 423.
Nykarleby, stad i Åbo stift, 168,
194, 288.
865
Nyköping, 8, 58, 108, 129, 168, 194,
287, 335, 409, 469, 771.
Västra församlingen, 287.
östra församlingen, 287.
Nyköpings län, 159.
Nyland, 502, 531, 588, 782.
Nylands län, 683.
Nyslott, pastorat i Viborgs stift,
252, 463, 502, 531.
Nystad, stad i Åbo stift, 195, 288.
Nådendal, stad i Åbo stift, 195, 288.
När, pastorat i Visby stift, 408, 455.
Närke, 49, 64, 152, 159, 194, 546,
609, 615, 644, 708.
Närtuna, pastorat i Uppsala stift,
168.
Kontraktet, 158.
Näs, socken i Linköpings stift, 326.
Näs, pastorat i Uppsala stift, 637,
656.
Näsinge, pastorat i Karlstads stift,
198.
Nätra, pastorat i Härnösands stift,
455.
Nöbbele, pastorat i Växjö stift, 771.
Ockelbo (Ugglebo), pastorat i Upp¬
sala stift, 771.
Odensala, kontrakt i Uppsala stift,
545, 643.
Offerdal, pastorat i Härnösands
stift, 3, 153, 219, 307, 463, 532.
Oland, härad i Uppsala stift, 467,
468.
Oppunda, härad i Strängnäs stift,
159.
Orivesi, pastorat i Åbo stift, 323,
332.
Ostindien, 340, 364.
Paldamo, pastorat i Åbo stift, 159.
Pedersöre, pastorat i Åbo stift, 778.
Pemar (Paimio), pastorat i Åbo
stift, 3, 153.
Pennsylvania, 423.
Fernau, stad i Livland, 574, 624,
635, 694, 726, 746.
Konsistorium, 624, 625, 630, 635.
Teologiska fakulteten, 726.
Perno, pastorat i Viborgs stift, 463,
531.
Persien, 622.
Persnäs, pastorat i Kalmar stift,
198.
Piteå, 81, 195, 290.
Polen, 596, 721, 746.
Pommern, 746, 792.
Preussen, 827.
Provinserna, 64, 70, 98, 443, 522,
596, 792.
De skånska, 28, 828.
Pultava, rysk stad, 652, 746.
Pyhäjoki, pastorat i Åbo stift, 218,
307, 407, 454, 543, 640, 754, 767.
Ragunda, pastorat i Härnösands
stift, 407, 455.
Rappestad, pastorat i Linköpings
stift, 461, 532.
Rasbo, pastorat i Uppsala stift, 461,
532.
Raumo, stad i Åbo stift, 195, 288.
Resmo, pastorat i Kalmar stift, 197.
Reval, 234, 746.
Rhen, tysk flod, 510.
Riddarholmen, församling i Stock¬
holm, 193, 196, 217, 231, 286, 290,
542, 545, 554, 640, 766.
Riga, 60, 61, 78, 93, 97, 98, 592, 681,
746.
Romerska riket, 227, 270, 334.
Jfr Tyskland.
Romfartuna, pastorat i Västerås
stift, 323, 385.
Rommele, pastorat i Göteborgs stift,
197.
Roslagen, 140, 151.
Rostock, universitetsstad i Meck¬
lenburg.
Universitetet, 602, 697.
Runsten, pastorat i Kalmar stift,
197.
Ruokolaks, pastorat i Viborgs stift,
407, 455.
Ryr, pastorat i Karlstads stift, 148.
Ryssby, pastorat i Kalmar stift,
772.
Ryssland, 224, 230, 234, 276, 564,
579, 596, 637, 661, 683, 684, 746,
747, 811, 815, 827.
Rångedala, pastorat i Skara stift,
406.
Rännelanda, pastorat i Karlstads
stift, 148.
55 a — Prästeståndets protokoll
866
Räpplinge, pastorat i Kalmar stift,
197.
Rättvik, pastorat i Västerås stift,
546, 644.
Rävsund, pastorat i Härnösands
stift, 324, 386.
Rölanda, pastorat i Karlstads stift,
148.
Rönö, härad i Strängnäs stift, 159.
Sachsen, 268.
Sala, Salberga, 168, 194, 288, 462,
531.
Kontraktet, 159, 546, 644.
Saleby, pastorat i Skara stift, 168.
Salisbury, engelskt biskopssäte,
601.
Sandby, pastorat i Kalmar stift,
197.
Sandsjö, pastorat i Växjö stift, 2,
140, 153.
S:t Andrews (Andreopolis), skotsk
universitetsstad.
Universitetet, 601.
S:t Jacob, församling i Stockholm,
1, 13, 58, 106, 149, 151, 193, 217,
286.
S:t Michel, pastorat i Viborgs stift,
543, 641.
S:t Nicolai, församling i Stockholm,
826. •
S:t Olai, församling i Norrköping,
193, 287.
S:ta Catharina, församling (kyrka)
i Stockholm, 167, 193, 286, 376,
405, 454, 542, 545, 640, 766.
S:ta Clara, församling (kyrka) i
Stockholm, 61, 167, 193, 286, 376,
461, 502, 530, 721, 770, 794.
Savitaipale, pastorat i Viborgs stift,
324, 386.
Savolaks, 607, 676, 699.
Segerstad, pastorat i Kalmar stift,
197.
Scvede, härad i Linköpings stift,
147.
Sibbo, pastorat i Viborgs stift, 168.
Siebenbiirgen, 270.
Sigtuna, 193, 287.
Siikanicmi, norra förstadsförsam-
lingen till Viborg, 33, 288.
Silbodal, pastorat i Karlstads stift,
82, 148.
Sillerud, pastorat i Karlstads stift,
82, 148.
Simrishamn, 289.
Simtuna, pastorat i Uppsala stift,
261(7).
Kontraktet, 545, 643.
Själevad (Själa), pastorat i Härnö¬
sands stift, 324, 386.
Skanör, 289.
Skara, 2, 19, 23, 39—41, 50, 72, 76,
112, 123, 152, 159, 193, 287, 323,
332, 351.
Konsistorium, 20, 22, 37—43, 50,
52—54, 59, 61, 90, 118, 124, 152,
159, 406, 546, 643.
Domkyrkan, 609, 610.
Skara kontrakt, 158.
Skara stift, 2, 20, 64, 72, 81, 147,
161, 162, 193, 194, 197, 218, 220,
225, 234, 287, 323, 333, 406, 416,
462, 466, 516, 542, 546, 589, 609,
610, 615, 628, 640, 643, 644, 685,
707, 708, 730, 731, 775, 794, 815,
820.
Skaraborgs län, 197.
Skarstad, pastorat i Skara stift, 197.
Skattmansö, herrgård i Västerås
stift, 113.
Skedevi, pastorat i Linköpings stift,
196.
Skepplanda, pastorat i Göteborgs
stift, 197.
Skottland, 601, 603, 697.
Skåne, 48, 225, 289, 330, 333, 341,
357, 361, 388, 427, 438, 547, 572,
574, 577, 584, 592—594, 607, 615,
652, 670, 679, 683, 686, 692, 699,
708, 728, 742, 746, 752, 814, 828.
Skåne stift, se Lunds stift.
Skänninge, 193, 218, 237, 256, 277,
287, 306, 771.
Skövde, 193, 287, 542, 546, 640, 766.
Smedby, pastorat i Kalmar stift,
197.
Småland, 65, 72, 76, 81, 89, 108, 224,
237, 259, 474, 608, 669, 701,
Snökullen, by i Skara stift, 108.
Soitavala, pastorat i Viborgs stift,
195, 288.
867
Solberga, pastorat i Göteborgs stift,
289.
Solna, kontrakt i Uppsala stift, 545,
643.
Sparrsätra, kontrakt i Uppsala
stift, 158.
Stade, huvudort i hertigdömena
Bremen—Verden, 237, 479, 480.
Stegeborgs län, 108.
Sten, socken i Linköpings stift, 326.
Stenberga, pastorat i Växjö stift,
197.
Steneby, pastorat i Karlstads stift,
148.
Stenkyrka, pastorat i Visby stift,
463, 532.
Stettin, 13, 28, 58, 106.
Stockholm, 4, 5, 11, 22, 74, 76, 79,
80, 109, 110, 116, 124, 126, 127,
129, 135, 139, 140, 149, 151, 161,
167, 187, 192, 193, 195, 196, 199,
200, 203, 213, 217, 230, 238, 244,
252, 255, 263, 269, 272, 275, 286,
290, 306, 309, 312, 316, 320, 321,
330, 353, 363, 384, 385, 390, 400,
401, 409—411, 417, 425, 428, 437,
440, 441, 445, 446, 449—454, 460,
469, 473, 479, 490, 503, 509, 516,
530, 536, 537, 542, 554, 561, 565,
624, 628, 637, 639, 642, 653, 658,
659, 663, 664, 682, 691, 695, 719,
728—730, 734, 735, 752, 753, 756,
761, 782, 794, 796, 819, 831.
Riksdagsort, 1, 141, 147, 158, 169,
196, 217, 219, 322, 327, 333, 394,
405, 460, 505, 542, 639, 757, 768.
Konsistorium, 22, 33, 36, 38, 39,
47—49, 53—57, 60, 75—77, 103,
106, 112, 115, 116, 124, 140, 151,
158, 167, 217, 232, 240, 260, 261,
306, 315, 319, 320, 322, 352, 353,
385, 390, 404, 405, 452, 454, 461,
480, 499, 509, 530, 542, 545, 548,
599, 628, 634, 638, 639, 641—643,
646, 651, 685, 695, 767, 769, 770,
782, 795, 808, 809.
Stora Lundby, pastorat i Göteborgs
stift, 324, 332, 386, 407.
Stora Mellösa, pastorat i Strängnäs
stift, 2, 152.
Stora Tuna, pastorat i Västerås
stift, 2, 5, 43, 45, 46, 152, 406,
454, 543, 546, 640, 753, 767, 771.
Kontraktet, 159, 546, 644.
Storbärke, se Söderbärke.
Storkyrkan i Stockholm, 286, 651.
Storkyro, pastorat i Åbo stift, 323,
385.
Stralsund, stad i Mecklenburg, 602,
796.
Stranda, härad i Kalmar stift, 158.
Strassburg, 268.
Strängnäs, 44, 74, 77, 91, 194, 287,
307, 345, 385, 454, 531, 766.
Konsistorium, 2, 140, 152, 159,
168, 240, 265.
Strängnäs stift, 2, 64, 72, 81, 194,
218, 225, 266, 287, 323, 333, 396,
397, 406, 462, 509, 543, 546, 550,
589, 609, 615, 640, 644, 662, 668,
684, 685, 701, 708, 771, 776, 794,
815, 820.
Stäket, gård i Näs pastorat (Upps.
stift), 637, 656.
Sulkava, pastorat i Viborgs stift,
219, 307.
Sund, pastorat på Åland (Åbo stift),
323, 385, 772.
Sundsvall, 195, 290.
Sunne, pastorat i Härnösands stift,
168.
Sunne, se Fryksdalen.
Sunnerbo, härad i Växjö stift, 158,
546, 645.
Sunnersberg (”Sunnerby”), pasto¬
rat i Skara stift, 771.
Svartsjö, kontrakt i Uppsala stift,
531.
Svarttorp, pastorat i Växjö stift,
462, 474, 531, 767.
Svenljunga, pastorat i Göteborgs
stift, 197.
Svensarva, by i Morkarla, Uppland,
467, 468.
Svinnegarn, pastorat i Uppsala stift,
168.
Svärdsjö, pastorat i Västerås stift,
168.
Sånga, pastorat i Uppsala stift, 461,
464.
Kontraktet, 545, 643.
868
Säby, pastorat i Linköpings stift,
2, 152.
Särestad, pastorat i Skara stift, 168.
Särna, pastorat i Västerås stift, 575.
Säter, 194, 218, 288, 307.
Sääksmäki, härad i Åbo stift, 159.
Sääminki (Säminge), pastorat i Vi¬
borgs stift, 463, 531.
Söderby[karl], kontrakt i Uppsala
stift, 159.
Söderbärke, pastorat i Västerås
stift, 406, 454, 546, 644.
Söderhamn, 193, 249, 287.
Söderköping, 2, 152, 193, 287, 542,
546, 640, 695, 753, 766.
Södermanland, 140, 159, 230, 546,
554, 563, 609, 644, 708.
Södertälje, 159, 168, 194, 287, 406,
454.
Södertörn, prosteri i Strängnäs
stift, 159.
Södervidinge, pastorat i Lunds stift,
341.
Södra Möre, härad i Kalmar stift,
66, 158.
Södra Vedbo, härad i Linköpings
stift, 196, 237, 277.
Sölvesborg, 289.
Tanum, pastorat i Karlstads stift,
198.
Tavastehus, stad i Åbo stift, 195,
288.
Tavastland, 676.
Tengene, pastorat i Skara stift,
197.
Tierp, pastorat i Uppsala stift, 771,
780.
Tillinge, pastorat i Uppsala stift,
168.
Tjärstad, pastorat i Linköpings
stift, 531.
Töfsala, se Töfsala.
Tolg, pastorat i Växjö stift, 218,
307, 312.
Torestorp, pastorat i Göteborgs
stift, 3, 153, 197, 219, 307.
Toresund, pastorat i Strängnäs
stift, 108.
Torneå, 195, 290.
Torshälla, 194, 218, 287, 307.
Torslunda, pastorat i Kalmar stift,
197.
Torstuna, pastorat i Uppsala stift,
2, 152.
Torsås, pastorat i Kalmar stift, 3,
153, 407, 455.
Tranemo, pastorat i Göteborgs stift,
168, 197, 220.
Trehörna, pastorat i Linköpings
stift, 196.
Trosa, 194, 287.
Trögd, härad i Uppsala stift, 159.
Tuna, pastorat i Härnösands stift,
3, 153.
Tuna, pastorat i Uppsala stift, 1,
140, 151, 461, 531.
Kontraktet, 159.
Tuna, se Stora Tuna.
Tuna, 281.
Tunalän, härad i Linköpings stift,
147.
Turinge, pastorat i Strängnäs stift,
108.
Turkiet, 45, 334, 434, 745, 746, 817.
Tveta, härad i Växjö stift, 158, 543,
640.
Tyska kyrkan, Göteborg, 195, 289,
324, 385.
Tyska kyrkan, Norrköping, 193,
287.
Tyska kyrkan, Stockholm, 193, 286.
Tyskland, 6, 37, 52, 107, 227, 249,
264, 268, 270, 302, 353, 429, 510,
792.
Jfr Romerska riket.
Tådene, pastorat i Skara stift, 462,
531.
Töfsala, pastorat i Åbo stift, 159,
772.
Törnevalla, pastorat i Linköpings
stift, 406, 454.
Uddevalla, 195, 289.
Ugglebo, se Ockelbo.
Uleåborg, stad i Åbo stift, 194, 288,
607.
Umeå, 195, 290, 463, 532.
Ungern, 7, 270.
Uppland, 13, 150, 258, 409, 422, 467,
468, 554, 558, 567, 708, 711, 753,
766, 782, 796.
Upplands stift, se Uppsala stift.
869
Uppsala, 1, 2, 23, 40, 41, 44, 74, 79,
103, 109, 140, 148, 151, 167, 187,
192, 209, 217, 243, 246, 286, 306,
322, 332, 345, 385, 405, 437, 452,
454, 461, 490, 530, 548, 642, 646,
729, 733, 766.
Konsistorium eller teol. fakultet,
23, 37, 40, 51, 54, 103, 114, 124,
192, 242, 243, 247, 248, 256, 301—
304, 320, 321, 362, 363, 427,
432, 433, 461, 504, 532, 542, 548,
627, 639, 643, 685, 705, 730, 734.
Universitetet, 17, 29, 79, 232, 242,
243, 301, 303, 385, 616, 695, 697,
709.
Domkyrkan, 611.
Uppsala concilium 1572, 315.
Uppsala stift, 1, 64—66, 71, 81, 192,
193, 217, 218, 286, 287, 322, 333,
352, 394—396, 405, 461, 466, 476,
542, 544—546, 548, 550, 562, 590,
639, 640, 643, 646, 659, 665, 666,
678, 685, 705, 708, 730, 732, 733,
770, 771, 775, 781, 794, 795, 816,
820.
Uppvidinge, härad i Växiö stift,
158, 546, 644.
Uskela, pastorat i Åbo stift, 462,
531.
Utrecht, holländsk universitetsstad,
796.
Vadsbo, härad i Skara stift, 159.
Vadstena, 2, 152, 193, 200, 203, 287,
410, 412, 433, 438, 610.
Vadstena län, 409, 610.
Vaksala, kontrakt i Uppsala stift,
159, 545, 643.
Vall, pastorat i Visby stift, 3.
Valle, härad i Skara stift, 159.
Varberg, 195, 289, 543, 545, 641, 683,
767.
Varnhem, pastorat i Skara stift.
Klosterkyrkan, 610.
Vasa, stad i Åbo stift, 194, 288, 607.
Veckholm, pastorat i Uppsala stift,
322, 385.
Vehmo, härad i Åbo stift, 159.
Weimar, tysk stad, 419.
Vekkelaks, pastorat i Viborgs stift,
195, 288, 607.
Velden*, tyskt furstendöme, 511.
Vemmenhög, härad i Lunds stift,
407.
Vesilaks, pastorat i Åbo stift, 193.
Viborg, 195, 251, 281, 288, 349, 360,
581, 588, 606, 607, 661, 676, 683,
699, 746, 766.
Konsistorium, 31—36, 153, 159,
168, 251, 252, 307, 407, 638.
Gymnasium, 440.
Viborgs län, 391.
Viborgs stift, 3, 73, 87, 147, 168,
195, 219, 288, 324, 333, 351, 386,
387, 390, 391, 402, 407, 463, 543,
547, 563, 581, 588, 606, 607, 614,
641, 645, 661, 676, 683, 699, 725,
756, 767, 772, 776, 793, 813, 819.
Vickleby, pastorat i Kalmar stift,
197.
Vidbo, kontrakt i Uppsala stift,
546, 643.
Vimmerby, 193, 287.
Vinberg, pastorat i Göteborgs stift,
3, 153.
Vingåker, se Västra Vingåker.
Vinköl, kontrakt i Skara stift, 158.
Vinnerstad, pastorat i Linköpings
stift, 323, 385.
Virestad, pastorat i Växjö stift,
406, 454.
Virserum, pastorat i Linköpings
stift, 2, 152.
Visby, 289.
Visby stift, se Gotlands stift.
Wismar, stad i Mecklenburg, 796.
Tribunalet, 222.
Vista, härad i Växjö stift, 546, 644.
Viste, härad i Skara stift, 197, 277.
Wittenberg, universitetsstad i
Sachsen.
Universitetet, 602, 697, 717.
Vrigstad, pastorat i Växjö stift, 197.
Våla, kontrakt i Uppsala stift, 545,
643.
Vålsberg, se Vårdsberg.
Vånsjö, by i Torstuna och Härnevi
förs. (Upps. stift), 113.
Vårdsberg, pastorat i Linköpings
stift, 206.
Väckelsång, pastorat i Växjö stift,
2, 3, 147, 152, 197, 543, 767.
55 b — Prästeståndets protokoll
870
Väddö, kontrakt i Uppsala stift,
546, 643.
Vänersborg, 193, 287, 323, 385, 462,
531.
Vänge, pastorat i Visby stift, 17,
408, 455, 567, 641, 665.
Värmdö, pastorat i Uppsala stift,
405, 454, 461, 479, 501, 502, 531.
Kontraktet, 159.
Värmland, 65, 82, 88, lil, 258, 547,
559, 562, 587.
Värmlands Dal, se Dalsland.
Värmlands stift, se Karlstads stift.
Väse, härad i Karlstads stift, 463,
532, 543, 641, 767.
Väslbo, härad i Växjö stift, 158,
546, 645.
Västerbotten, 66, 198, 382, 387, 391.
Västerbottens norra kontrakt, 547,
646.
Västerdalarne, 159.
Västergötland, 158, 239, 355, 704,
730, 731,
Västerhaninge, pastorat i Sträng¬
näs stift, 108, 218, 307.
Västerrekarne, härad i Strängnäs
stift, 159.
Västersysslet (Karlstads stift), 148,
198.
Västervik, 193, 218, 287, 306.
Västerås, 2, 94, 140, 148, 152, 181,
194, 273, 288, 307, 323, 332, 345,
454, 493, 531, 753, 771.
Konsistorium, 94, 159, 546, 609,
644, 684, 701, 803.
Gymnasium, 168, 767.
Domkyrkan, 608, 701.
Västerås kontrakt, 546, 644.
Västerås stift, 2, 9, 72, 81, 148, 218,
225, 288, 323, 333, 397, 398, 406,
462, 543, 546, 550, 589, 608, 609,
615, 640, 644, 684, 701, 708, 771,
776, 794, 814, 815, 819, 820.
Västindien, 423, 424, 441.
Västmanland, 258, 498, 609, 615,
701, 708.
Västra härad, Växjö stift, 158, 546,
645.
Västra Vingåker, pastorat i Sträng¬
näs stift, 2, 99, 140, 152, 159, 323,
385, 461, 462, 530.
Växjö, 20, 147, 168, 194, 237, 277,
288, 307, 323, 332, 345, 348, 385,
548, 560, 640, 754, 766.
Konsistorium, 165, 549, 644.
Gymnasium, 140, 152.
Växjö stift, 2, 66, 82, 147, 165, 194,
197, 218, 225, 277, 288, 323, 333,
398, 399, 406, 462, 543, 589, 608,
640, 644, 645, 684, 700, 701, 708,
754, 771, 776, 794, 814, 819.
Ystad, 289.
Zweibriicken, tyskt furstendöme,
511.
Åbo, 3, 41, 149, 194, 288, 344, 435,
752, 755.
Konsistorium eller teol. fakultet,
22, 99, 281, 323, 344, 346, 362, 363,
385, 404.
Domkyrkan, 607, 700.
Åbo län, 683.
Åbo stift, 3, 65, 72, 73, 82, 147, 194,
195, 288, 323, 333, 346, 348, 362,
368, 399, 406, 407, 462, 543, 588,
589, 607, 608, 615, 640, 662, 683,
684, 700, 771, 772, 776, 793, 794,
814, 819, 827.
Åby, pastorat i Kalmar stift, 543,
547, 641, 730, 767.
Åby, Stora, pastorat i Linköpings
stift, 168.
Åhus, pastorat i Lunds stift, 324,
386, 407, 455.
Åkerbo, härad i Västerås stift, 159.
Åland, 323, 385, 543, 640, 754, 767.
Ålem, pastorat i Kalmar stift, 543,
641.
Åmål, 148, 195, 289.
Ångermanland, 159, 547, 559, 645.
Ångermanlands norra kontrakt,
547, 646.
Ås, pastorat i Kalmar stift, 197.
Åsheda, pastorat i Växjö stift, 462,
531.
Åsunda, härad i Uppsala stift, 158.
Älvkarleby, pastorat i Uppsala stift,
108.
Kontraktet, 545, 643.
Älvsyssel, kontrakt i Göteborgs
stift, 160, 767.
Ängelholm, 289.
871
Öland, 66, 74, 148, 158, 197, 532.
Ör, pastorat i Karlstads stift, 148.
Örebro, 194, 287, 323, 332, 385, 461,
462, 502, 503, 530, 543, 546, 549,
574, 630, 640, 647, 767.
örebro stadga 1617, 176, 185.
öregrund, 193, 218, 286, 306, 454.
Ösel, 44, 79, 98, 105, 109, 746.
Konsistorium, 630.
Össeda, se Åsheda.
Östbo, härad i Växjö stift, 158, 546,
645.
Österbotten, 153, 159, 307, 333, 382,
385, 564, 608, 684, 700, 793.
Österdalarne, 159, 281.
Östergötland, 252, 326, 377, 410.
österhaninge, pastorat i Strängnäs
stift, 462, 532.
Österrekarne, härad i Strängnäs
stift, 159.
östersjön, 725.
Östcrsysslet, Karlstads stift, 148,
198.
Östhammar, 16, 193, 287.
Östra Husby, pastorat i Linköpings
stift, 461, 532.
östra härad, Växjö stift, 158, 546,
645.
Östra Tollstad, pastorat i Linkö¬
pings stift, 196.
872
Sakregister
Registret gör ej anspråk på fullständighet beträffande anförda belägg.
Accis, 83, 170, 185, 224—226, 229,
230, 235, 245, 247, 249, 250, 294,
299, 311, 339, 383, 805.
Adelsfanan, 747.
Akademier, akademiska lärare, 64,
144, 195, 214, 228, 235, 240, 250,
266, 284—286, 301—305, 309, 344,
366, 367, 549, 646, 647, 709, 716,
762, 764, 790, 809.
Underhåll, 14, 62, 164, 176, 187,
200—202, 204, 236, 285, 366, 367.
Allianser, 14, 21, 143, 209, 223, 291,
296, 327, 769.
Med Brandenburg, 268, 270.
Med Frankrike, 6, 14.
Med Holland, 6, 14, 15, 21, 22, 67,
268, 270.
Med kejsaren, 6, 14.
Amiralitetet, 66.
Anglikanska kyrkan, 602, 603, 697.
Antikvitetskollegium, 7, 133, 198—■
208.
Apostladagar, 46, 47, 387, 391, 458.
Arkiv, prästeståndets, 466, 490, 491.
Arkiv, rikets, Kungl. Maj:ts, 69, 490.
Armén, dess underhåll, 14, 49, 67,
142, 230, 232, 235, 241, 270, 318,
517, 557, 574, 581, 587, 593, 637,
652, 668, 671, 682, 683, 692, 746,
747, 753, 765, 769, 786—790, 801,
803.
Arminianer, 603.
Arv och förmynderskap, prästbarns,
220.
Arvföreningen, 1604 års arvför¬
ening, 139, 188, 189, 212.
1683 års arvförening, 188, 189,
211, 212, 832 (?, ”successionsord¬
ningen”) .
Assignationer, 594, 664, 707, 708.
Augsburska trosbekännelsen, 38,
514, 538, 715.
Avvittring, 399, 494.
Bakugnspenningar, 226, 317.
Banken, bankväsen, 30, 39, 46, 48,
95—98, 102, 103, 105, 115, 124,
226, 227, 230, 231, 257, 266, 269,
272—274, 311, 312, 334, 335, 338,
340, 341, 383, 419, 430, 439, 440,
475, 478, 489, 499—503, 562, 565,
566, 568, 569, 571, 573, 580, 581,
585, 586, 591, 595—599, 601, 602,
604, 608, 610, 614—616, 618, 626,
630, 633, 634, 658, 660, 662, 664,
665, 669, 670, 675, 680, 687, 689,
694, 695, 697, 699—701, 705, 707,
708, 711, 717—720, 723, 724, 728,
729, 731—734, 737—740, 743, 748—
750, 752, 770, 795, 805, 808.
Bankofullmäktige, 95—98, 105, 124,
257, 269, 675, 720.
Bankokommissionen, 48, 94, 95, 227,
675.
Bankoordningen, 96, 257, 272, 688.
Bankoutskottet, 12, 16, 21, 97, 116,
223, 231, 269, 331, 332, 338, 340,
418, 419, 425, 440, 472, 475, 478,
482, 483, 489, 491, 492, 498, 499—
503, 567, 579, 580, 590, 591, 598,
599, 601, 604, 618, 626, 630, 666,
674, 675, 687, 689—691, 694, 697,
711, 718—720, 723, 724, 729, 732,
737, 739, 740, 796, 809.
Bannlysning, 403.
Barnamord, 10.
Barnhus, 133.
I Stockholm, 200, 203.
Barnhustunnan, 205.
Barnkvävning, 395.
Barnmorskor, 397.
873
Barnpenningar, 615, 708.
Begravning, Karl XI:s, 460, 484, 485,
492, 494, 525, 526, 528.
Begravning, Ulrika Eleonora d.ä:s,
435, 437, 447, 525.
Begravningar, 224, 356, 357, 387,
388, 392, 393, 397—401, 404, 415,
422, 425, 468, 479, 493, 494, 511,
518, 519, 626, 729, 733, 764.
Adliga, 107—111, 120, 121, 124,
154—157, 282, 401.
Begravningshjälp, 449, 529.
Bcgravningspcnningar, 437, 486.
Bergskollegium, 18.
Beskattning.
Av juveler, 562—564, 568, 572,
575, 576, 585, 586, 595, 659, 660,
663, 667, 674, 680, 687, 737, 750,
759, 828.
Av peruker, 560, 561, 564, 620,
658, 663, 712, 713.
Av skorstenar och eldstäder, 226,
229, 230, 560, 561, 564, 566, 578,
582, 584, 586, 658, 664, 674, 677—
679, 717, 743, 805.
Av tapeter, 575.
Av troféer, 563, 576, 585, 586, 595,
662, 663, 680, 687, 737, 750, 826—
828,
Av vagnar, 560, 561, 564, 575, 578,
619, 620, 658, 667, 671, 673, 757,
770, 805.
Beskickningar tili Karl XII i Tur¬
kiet. 1710, 622, 623, 625, 626, 721.
1713—14, 789, 790, 799, 801, 822.
Besvär (postulata, gravamina).
Prästeståndets (och svar därpå),
5, 7—10, 13, 15, 16, 18, 21, 115,
126—138, 161—165, 219, 221, 224,
233, 234, 238, 239, 246, 247, 251,
274, 281—284, 311, 330, 331, 336—
342, 365—369, 409, 412^15, 417,
418, 421, 460, 467, 469, 471, 472,
474, 475, 481, 489, 500, 516—522,
582, 677, 686, 799, 801—803, 806,
807.
Böndernas mot prästerskapet,
108, lil, 115, 336.
Adelns, 107, 128.
Ståndens i allmänhet, 13, 36, lil.
ISctjänte, löner, bevillning m.m., 27,
177, 185, 241, 285, 371, 378, 389,
608, 680, 701.
Bibclkonkordans, Schajfers, 360.
Bibclrevisionen, 419, 420, 427—433,
436, 438—441, 445, 446, 475—480,
482, 489—493, 536, 537, 600, 625.
Jfr Bibelverk.
Bibeltryckstunnan, 7, 133, 134, 138,
198—208, 220, 231, 283, 318, 333,
338.
Bibelverk, Gezelii, 192, 238, 243,
244, 247, 248, 251, 277—280.
Biskoparnas underhåll, 29, 63, 64,
69, lil, 132, 144, 149, 150, 164,
172, 175—177, 184, 187, 200, 201,
204, 206, 213, 236, 292, 297, 308,
367.
Biskopsval, 93.
I Västerås, 93—95, 148, 149.
Biskopsvigning, 421.
Blinda präster, 220.
Boktryckare, 200—202, 207, 238,
278, 458, 472, 473, 488, 489, 540,
541, 713, 763, 764.
Bordet, ”de vid bordet sitta”, 545,
548—550, 555, 559, 612, 643, 646—
648, 665, 669, 697, 702, 778.
Borgrätt, 93, 98.
Boskapspenningar, se Mantals- och
boskapspenningar.
Brudvigsel, bröllop, 4, 9, 45, 49, 99,
107, 129, 130, 395, 397, 399, 403,
426, 511, 627.
Bruk, bruksägare, 9, 11, 84, 232,
233, 413, 414, 569.
Brännvin, 130, 230, 231, 294, 299,
311, 339.
Bröllopshjälp, 29, 64, 68, 71, 72, 83,
84, 86, 88, 145.
Byggningshjälp, 14, 49, 62, 64, 67,
449, 529, 605.
Böndag, 387, 391, 404, 443, 494, 725,
726, 730.
Böncformcr, 63.
Cartesianska filosofien, se Carte-
sius.
Caution, garanti, 30, 46, 75, 96, 227,
266, 273, 312, 499, 500, 520, 562,
563, 565, 578, 579, 585, 594, 659,
660, 662, 663, 680, 688, 700, 738,
743, 748, 751.
874
Censur, 303, 304, 318, 319, 348, 357,
361, 435, 436, 480, 494, 504, 541,
599—601, 621, 676, 677, 695—697,
713, 715, 717, 727, 764.
Jfr Bibclrevision.
Census bonorum (förmögenhets¬
skatt), 225, 226, 578, 674.
Charta sigillata, 14, 230, 231, 235,
241, 276, 298, 299, 310, 339, 363,
383, 469, 545, 642, 643.
Clerus comitialis, 489, 504, 638, 641,
799.
Clerus regni, 473.
Collegium, 330, 332, 334, 338, 341—
346, 356, 361, 418, 419, 421, 464,
471, 483, 544, 548, 582, 598, 630,
631, 633, 638, 646, 664, 677, 695—
698, 733.
Collegium comitiale, 642, 647, 734,
756, 788.
Collegium episcopale, 473.
Consistorium, 44, 47, 52, 55, 69, 75,
78, 83—85, 93, 98, 104—106, lil,
116, 119, 120, 187, 220, 237, 245,
252, 258, 268, 270, 271, 324, 329,
341—345, 347—349, 355, 359, 361,
394, 395, 409, 411, 413, 419, 434,
435, 441, 509, 587, 642, 647, 654,
657, 665, 674, 677, 679, 690—695,
697, 698, 703, 706, 707, 711, 720,
721, 723, 724, 729, 731.
Consistorium comitiale, 330, 333,
336—338, 342, 351, 405, 409, 434,
439, 440, 471, 690, 692, 694, 698.
Consistorium ecclesise, 187.
Consistorium regni, 16, 20, 22, 24,
35—37, 39, 47, 50, 52, 74, 77—81,
89, 93, 99, 102, 104, 106, 115—117,
120, 124, 192, 220—221, 223, 243,
273, 280, 319—321.
Conventus, 422, 694.
Dalregementet, 26.
Danaarv, 180.
Deputerade, ständernas (efter riks¬
dagen), 813, 815, 816, 818—823,
832.
Directorium ecclesiasticum evange-
lico-lutheranum, 473, 511, 512,
515.
Domare- och lagmanspenningar,
337, 340.
Domareregeln, 93.
Domkyrkoinspektorer, 341.
Domkyrkosyssloman, 341, 404, 520.
Domkyrkotunnor, 132, 137, 163, 164,
607, 608, 610, 611, 700, 701.
Donationer, se Gods.
Dop, 45, 232, 256, 278, 347, 353, 397,
401—403, 511, 715, 764.
Oäkta barns dop, 401.
Dragonhåilet, 565, 590, 615, 619, 659,
685—687, 693, 704, 710, 712, 740,
763, 806, 807.
Jfr Knektehållet.
Dryckenskap, 404.
Prästs dryckenskap, 627, 730.
Dråp, se Mord.
Dukpenningar, 331.
Durchtåg, 64—66, 143, 215, 560, 587,
589, 627, 682—684, 754, 765.
Eder, svordomar, mened, 31—33,
53, 54, 70, 80, 82, 94, 98, 110, 138,
175, 211, 352, 354, 355, 369—372,
375, 376, 380, 388, 390, 456, 517,
522, 571, 729, 739, 740, 765, 788,
806, 832.
Entusiaster, 331.
Exekution, exekutionsordning, 8—•
10, 32, 132, 135, 137, 163, 165,
209, 212, 234, 235, 336, 376, 389,
404, 414—417, 481, 517, 518, 619,
712, 806.
Fadderskap, 397, 401, 403.
Fadderskap för en blivande tron¬
arvinge, 268, 271, 274.
Fattigdom, fattiga, 82, 144, 146, 170,
185, 201, 202, 204, 207, 215, 230,
236—238, 283, 294, 299, 310, 339,
357, 366, 370, 388, 393, 443, 481,
503, 555, 561, 562, 568, 575, 577,
578, 582, 584, 587, 588, 611, 614,
627, 653, 659—662, 664, 666, 667,
669—671, 674, 677—679, 683—686,
708, 712, 733, 737, 738, 752, 763,
765, 822, 827.
Fides publica, 248, 687, 743, 748.
Flottan, dess utrustande, 24, 36, 49,
66, 142, 143, 145, 171, 230, 232,
560, 566, 574, 613, 629, 652, 665,
671, 681, 704, 746, 747, 787, 790,
792, 796, 798.
Jfr Skeppstimmer.
875
Fred, 6, 13—15, 19, 21, 66, 133, 137,
138, 141—143, 171, 209, 213, 214,
235, 237, 276, 292, 296—298, 308,
309, 327, 328, 334, 350, 351, 381,
382, 442, 448, 449, 456, 504, 507,
527, 555, 557, 564, 574—577, 579,
594, 596, 653, 655, 663, 669, 670,
672, 674, 678, 751, 774, 787—790,
796, 807, 810—822, 824—826, 832.
Frälsehemman i prästers ägo, 298,
310, 659.
Fullmakt.
Fullmakt som riksdagsombud,
219, 322, 361, 460, 544—549, 567,
642—647, 665, 773, 785.
Fullmakt till tjänst, 564, 570, 662.
Fångars utväxling, 789, 790.
Fästningar, byggande och underhåll
av, 143, 171, 230, 234, 235, 276,
294, 299, 310, 383, 683, 747, 786,
788.
Förmyndarregeringen.
För Karl XI, 71. 115, 191, 209,
212, 262, 352, 356, 483.
För Karl XII, 465, 466, 487, 488,
507, 526, 534.
Förmyndarräfsten, 6, 12, 13, 15—18,
70, 71, 76, 84, 102, lil, 112, 209,
212.
Jfr Stora kommissionen.
Försvarsväsendet, 142, 169, 214, 327,
333, 382, 481, 527, 555, 557, 652,
655, 660, 671, 673, 722, 739, 741,
743, 747, 748, 750, 751, 768, 769,
787, 788, 790, 801—803, 812, 826.
Jfr Armén, Flottan.
Gods, 14, 24, 25, 29, 39, 48, 49, 62—
67, 83, 88, 89, 97, 98, 101, 102,
138, 169, 171, 180, 181, 256, 262—
264, 266, 274, 569, 572.
Jfr Pantsättning, Itcduktioncn.
Grammatik, svensk, 420.
Gravplatser, 220, 358, 387, 733.
Grev- och friherreskap, 83.
Gränsorter, 560, 563, 682, 746, 800.
Guds lag, jus divinum, 131, 172, 176,
185, 246, 261, 270, 363, 366, 374,
662.
Gudstjänst, gudstjänstformer, 4, 5,
11, 14, 46, 47, 62, 76, 128, 129, 131,
146, 155, 170, 174, 176, 181—183,
215, 220, 331, 332, 369, 371, 386,
387, 390—392, 394, 396, 397, 400—
402, 422, 423, 426, 436, 437, 451,
456, 467, 487, 516—520, 553, 554,
585, 602, 608, 612, 623, 631, 637,
651, 657, 680, 698, 700, 701, 737,
750, 765, 782, 806, 827, 828.
Gäldens betalning, 25, 29, 63, 67, 68,
143, 172, 212, 224, 226, 227, 233,
239, 241, 242, 245, 257, 274, 292,
296—298, 306, 308, 309, 339, 670,
704, 827.
Gärdpenningar, 521.
Gästning, 76, 86, 89, 133, 161, 233.
Handeln, 7, 67, 130, 223, 227, 228,
230, 231, 235, 247, 276, 456, 560,
563, 568, 569, 571, 574, 576, 578,
581, 584, 597, 658, 660, 661, 663,
665, 670, 673, 679, 681, 688, 741,
747, 748, 769, 790, 792.
Hantverkare, 136, 569, 793, 797.
Helgdagar, 46, 47, 130, 279, 332, 387,
391, 392, 394, 397—401, 404, 438,
466, 495, 624, 627, 765.
Hemkomst, Karl XII:s, 552, 553,
557, 602, 603, 637, 650, 652, 655,
736, 769, 773, 774, 832.
Herredagspenningar, 717, 718.
Hospital, 8, 11, 200, 201, 220, 282,
354, 357, 388, 393, 520, 607, 700,
743, 763.
Hovrätt, 19, 32, 34, 66, 113, 114, 118,
124, 125, 403.
I Dorpat, 74, 79. 80, 91—93, 97.
I Jönköping, 20, 22, 51, 53, 495.
I Stockholm, 14, 18, 105, 255, 256,
259, 260, 627, 720.
Hus, hyra, reparation, 236, 266, 276,
310, 569, 805.
Husesynsordningcn, 522.
Huspredikningar, 128.
Hyllningsed, ständernas, 496, 498.
Häradsfogdarnas instruktion, 367,
368.
Häradshövdingar, 18, 19, 266, 494,
495.
Indelningsverket, se Knektehållet.
Independentcr, 603.
Inkvarteringar, 682, 683, 803.
Inspektorstunnan, 199—207.
Interesse, se Ränta.
876
Jordeböcker, 67, 88, 184.
Jubelfesten 1693, 443.
Judar, 232, 281.
Justitien, se Rättskipning.
Justitierevisionen, 635.
Jägarstatcn, 18, 64.
Järnhandeln, 130, 563, 568, 569, 669.
Kaffehus, 572.
Kalendariet, 46, 438, 480, 497, 498,
502, 503.
Kalott, 30—32, 34, 35, 703, 706.
Kalvinister, 9, 11, 103, 127, 135, 232,
233, 259, 260, 265, 268, 269—271,
281, 302, 353, 392, 404, 417, 421,
426, 428, 436, 441, 450—452, 473,
492, 510—512, 514, 515, 539.
Kammararkivet, 184.
Kammarkollegium, 11, 18, 76, 86,
132, 134, 607, 700, 754.
Kanslikollegium, kansliet, 16, 126,
220, 318, 319, 322, 329, 368, 373,
420, 421, 460, 485, 488, 489, 492,
502, 521, 549, 559, 567, 601, 625,
637, 642, 647, 665, 695—697, 764,
773.
Kapitalister, 84, 228, 229, 239, 568,
570, 571, 573, 576, 585, 589, 594,
598, 663, 664, 667, 668, 680, 704,
742, 748, 769, 805.
Kaplaner, 31, 32, 62, 76, 89, 128,
129, 135, 170, 171, 183—185, 195,
196, 214, 220, 221, 247, 290, 294,
309, 317, 318, 330, 331, 337, 339,
365, 366, 387, 392, 394, 395, 399,
402, 412, 415, 418, 438, 479, 522,
562, 567, 629, 659, 660, 668, 730,
731, 804, 805.
Kassationer av förgripliga yttran¬
den, 1682, 189—191, 210, 211;
1689, 352, 353, 355, 356, 358, 384,
483; 1697, 483.
Katekeser, 238, 248, 249, 251, 253—
256, 264—268, 271, 318, 330, 346,
357, 358, 370, 371, 394, 398, 402,
423, 511, 806.
Katekesförhör, 7, 8, 258, 330, 332,
343, 346, 358, 377, 387, 391, 394—
397, 399, 414, 426, 427, 516, 518,
602.
Katoliker, romerska, 11, 39, 127,
135, 155, 175, 176, 178, 180, 184,
222, 238—240, 268, 281, 302, 380,
404, 417, 443, 511, 539, 603, 604.
Klockare, 196, 214, 220, 290, 294,
309, 395, 427, 805.
Klockringning, klockor, 357, 387,
388, 391—393, 397, 401, 416, 623,
624, 723, 724, 729, 826—828.
Klädedräkt, klädeordning, 10, 12,
15, 25, 36, 63, 67, 99, 230, 379,
496, 575, 578, 597, 612, 613, 619,
622, 628, 633, 638, 695, 702, 703,
706, 713, 730, 757—761, 770, 797,
828, 829.
Knektehållet, 86, 214, 221, 233, 236,
246, 277, 337, 418, 740, 763.
Jfr Dragonhåliet.
Kollegier, 576, 670, 769.
Kollekt, 28, 49, 58, 125, 234, 239,
282, 715.
Kommission angående prästeden,
373—381, 393.
Kompanier, 6, 7, 15, 36, 63, 67, 568,
574, 585, 586, 680, 688, 737, 741,
748.
Jfr Saltkompaniet, Tjär- och
sockerkompaniet, Tobakskompa-
niet.
Konformister, 602, 603.
Kontribution, se Krigshjälp.
Kontributionsplakatet, 561—563,
568—573, 577, 578, 586, 596, 659,
661, 688, 698, 738, 791, 800.
Kontributionsränteriet, 799.
Konungaförsäkran, 482.
Karl X Gustafs, 190.
Karl XI :s, 9.
Konventiklar, 127, 128, 135, 503,
631, 765.
Kosacker, 564.
Kredit.
Kronans, 227, 248, 383, 577, 670—
672, 729, 740, 769.
Enskildas, 233, 569, 572, 573, 667.
Jfr Banken, Upplåning av medel.
Krig, 7, 10—12, 17—19, 26, 28, 64—
66, 72, 73, 88, 128, 132, 133, 137,
138, 141, 142, 145, 148, 162—164,
171, 193—195, 197, 198, 213—215,
224—229, 231, 233, 241, 242, 246,
877
250, 256, 263, 268, 284, 291—294,
296—298, 308—310, 327, 328, 333,
339, 341, 342, 345, 347—351, 367,
382, 448, 449, 456, 457, 527, 547,
560, 566, 579, 581, 583, 588, 589,
592, 593, 596, 606, 607, 645, 652,
658, 660, 661, 667, 670—672, 674,
676, 678, 680, 682, 683, 687, 692,
700, 743, 745—748, 751, 753, 754,
756, 769, 780, 783, 786—790, 792,
801, 811—814, 817, 824, 828, 829,
833.
Krigsbefälet, 101.
Krigshjälp, bevillning, 7, 9—11, 13,
24, 29, 55—57, 62—73, 76, 80—89,
95, 98, 104, 109, lil, 132—134,
137, 138, 143—148, 151, 161, 164,
169—172, 179, 185, 192—198, 202,
205, 207, 213—215, 224—231, 233,
235—237, 239—242, 244—246,
249—252, 257—259, 262, 274, 276,
277, 284—290, 292, 293, 297, 299,
300, 308—311, 328, 334—339, 341—
343, 345—351, 359, 366, 367, 382—
384, 418, 426, 433, 438, 439, 449,
456, 535, 560—563, 565, 566, 568—
590, 594—596, 598, 605—622, 629,
632, 633, 652, 658—689, 693, 698—
702, 704—713, 717—719, 722, 728,
732, 737—739, 743, 744, 747, 748,
750, 752—757, 763, 769, 770, 790—
810, 814, 826, 828.
Krigsmanshus, 133, 469.
I Vadstena, 200, 203, 412, 433,
438.
Krigspräster, 400.
Krigsrätt, 43.
Kronogods, se Gods, Reduktionen.
Kronotionde, se Tionde.
Kröning.
Karl XI :s, 527.
Ulrika Eleonora d.ä:s, 10, 66, 97,
99, 102.
Karl XII-.s, 478, 483, 487, 496, 498.
Kröningshjälp, 29, 68, 71, 83, 84, 86,
88.
Kröningspardonsplakat, 31, 32, 34,
66.
Kunga- och kröningseder.
Gustaf I:s ed, 263.
Karl X Gustafs ed, 190.
Kvarntullsmantalspenningar, 226,
230.
Jfr Mantalspenningar.
Kväkare, 11, 603, 604.
Kyrkobönen, allmänna, 488.
Kyrkogårdar, 386, 387, 390, 415.
Kyrkohandboken, 4, 8—10, 13, 63,
347, 395, 396, 420, 421, 426, 458.
Kyrkohärbärge, 9, 62, 132, 133, 144,
150, 164, 176, 178, 199, 201, 203—
207, 213, 308, 367, 412.
Kyrkoinspektion, 165, 607, 700.
Kyrkoinvcntarium, 8.
Kyrkoinvigning, 421.
Kyrkoordningen, kyrkolagen, 4, 8,
9, 13, 14, 17, 63. 103, 107, 110, 120,
130, 146, 155, 157, 161, 165, 183,
187, 207, 220, 222, 231, 233, 234,
239, 248—250, 254—257, 259—261,
291, 296, 316, 319, 320, 330—332,
336, 340—344, 346, 348, 351—357,
363, 364, 369—373, 375—379, 386—
404, 413—415, 422, 425—427, 436,
493, 516—521, 539, 627, 628, 730,
764, 806.
1571 års kyrkoordning, 520, 611.
Evangeliska kyrkoordningar (när¬
mast den sachsiska), 315.
Kyrkoplikt, kyrkodisciplin, 8, 9, 39,
55, 132, 165, 244, 357, 378, 386—
. 390, 392, 395, 397, 403, 404, 473,
495, 514, 627.
Jfr Straff.
Kyrkoråd, 7, 8, 336.
Kyrkors byggnad och reparation, 8,
11, 129, 239, 413, 414, 510, 514,
606, 608, 609, 628, 700, 701, 749.
Kyrkoräkenskaper, 388, 468, 520.
Kyrkosilvret, 566, 585, 596, 605—
611, 623, 625, 632, 664, 680, 686,
687, 691, 698—701, 704, 706, 718,
723, 724, 728, 737, 750.
Kyrko-, skol- och hospitalsarkiv,
357, 388, 393.
Kyrkotagning, 32, 395, 403, 627, 730.
Kyrkovärdar, 8.
Kätteri, villfarelse, 23, 37—43, 50,
52—54, 59, 60, 73, 74, 90, 155, 238,
242, 243, 267, 278, 303, 305, 331,
341, 403, 417, 421, 434, 451, 479,
878
480, 494, 529, 540, 541, 592, 604,
620, 621, 697, 713—717, 761, 829.
Köpegods, se Gods.
Lagmans- och liäradshövdingsläng-
der, 368.
Lagmanspenningar, se Domare- och
lagmanspenningar.
Lagmän, 19.
Lagrevision, 179, 265, 274, 392, 413,
414, 416, 519.
Lagstiftning, lagstiftningsmakt,
166—168, 211, 377, 378.
Lambethartiklarna 1595, 603.
Landsflyktiga, deras underhåll, 4,
5, 8, 11, 450, 702.
Landshövdingar, 8, 137, 145, 215,
220, 258, 283, 294, 299, 311, 318,
336—338, 365, 366, 400, 404, 416,
471, 481, 517, 522, 570, 585, 595,
628, 629, 669, 685, 686, 699, 718,
730, 749, 750, 806.
Landstaten, 318.
Landtågsgärden, 14, 49, 62, 64, 67,
68, 87, 88, 97, 169.
Lantränteri, 611, 682, 699, 744, 750.
Lappar, 281.
Likstol, 12.
Likvidationskommissionen, likvida-
tionsverket, 166, 167, 209, 576,
769.
Lilla tullen, 18.
Litteratur, teologisk, 416, 417, 423,
433, 434, 444, 445, 599—601, 695—
697, 716, 727, 761, 763, 764.
Jfr Censur, Traktater.
Liturgi, anglikanska kyrkans, 604.
Liturgi, Johan III:s, 443.
Livgardet, 376.
Livgeding, drottning Christinas, 24.
Lutheraner, luthersk, 107, 155, 157,
172, 178, 238, 240, 259, 260, 265,
268, 270, 300—302, 305, 417, 423,
424, 429, 443, 449—451, 473, 474,
503, 509—515. 529, 537—541, 638.
Magistrater, 344.
Majestätsrättigheter, 47, 166, 167,
169, 172, 177, 352, 353, 356, 358,
380, 456, 483, 577, 793, 812, 816,
820, 821, 824.
Mantals- och biskopspenningar, 64,
144, 170, 185, 226, 235, 245, 247,
276, 282, 317, 569, 572, 659, 667.
Mantalsskrivning, 368, 522.
Manufakturer, 240, 244, 269, 274,
456, 560, 574, 578, 597, 658, 670,
673, 741, 748.
Markegång, 138, 239, 568, 613, 618.
Marknader, 8, 130.
Mediation, främmande makters,
811, 815, 818, 824.
Mediationen, den svenska i Rijswijk
1697, 529.
Mediatorer, rådet som, 117, 352.
Missväxt, 64—66, 143—145, 164,
170, 177, 200, 215, 237, 294, 562,
588, 659, 684, 685.
Monister, 11.
Monopol, 15, 19, 25, 574, 576, 578,
581, 597, 670, 673, 677, 688, 729,
741, 748, 769.
Mord, 16.
Myndighetsförklaring, Karl XII:s,
469—472, 528.
Myntväsen, 7, 10, 12, 15, 25, 36, 63,
478, 521, 523, 569, 573, 585, 586,
595, 609, 680, 687, 688, 738, 749,
750, 752, 770, 827, 828.
Mässfall, 627, 730.
Nattvarden (sacra ceena), 30—34,
39, 44, 79, 82, 98, 256, 282, 332,
394, 396, 398, 400, 401, 404, 426,
436, 459, 493, 503, 517, 602, 603,
631, 691, 764, 765.
Nattvardslängder, 402.
Nonkonformister, 603.
Nådår, 99, 100, 120, 132, 145, 195,
252.
Jfr Prästänkor.
Nöddop, 403.
Obligationer, 568, 614, 707.
Observationes Strengnenses, 431,
432, 490.
Offerdagar, offerpenningar, 179,
331, 355, 438.
Officersboställen, 282.
Ofrälse man, 39, 48, 97, 153, 154,
262, 263.
Omskärelse, 45.
Ordination, 17, 18, 43, 50, 130, 354,
402, 421, 548, 599, 646, 757.
Jfr Prästers tillsättning.
879
Ordningar och stadgar, 7, 9, 10, 16,
103, 108, 127—131, 135, 136, 143,
146, 157, 163, 165, 170, 176, 177,
184, 188, 203, 205, 206, 211, 212,
220, 245, 283, 300, 303, 305, 312,
333, 352, 356, 366, 371, 380, 388,
399, 414—416, 418, 420, 431, 438,
443, 451, 472, 474, 475, 481, 482,
516—519, 521, 522, 538—541, 626,
628, 629, 638, 696, 716, 729, 733,
747, 748, 751, 758, 765, 806.
Organister, 196, 290.
Ortografi, 420, 600, 727, 765, 770.
Pantsättning, pantegods, 39, 48, 63,
133, 227, 239, 241, 244, 255, 256,
259, 262—264, 266, 274, 565, 568,
569, 573, 576, 578, 579, 585, 586,
595, 605, 607, 609—611, 614, 632,
634, 663, 674, 680, 687, 688, 700,
707, 712, 728, 734, 737, 738, 742,
749, 751, 769.
Jfr Juveler.
Papister, se Katoliker.
Parlament, Englands, 604.
Patronatsrätt, 29.
Perikoperna, deras revision, 436,
438—440, 452, 453, 458, 459.
Photinianer, 43.
Pietism, 591, 598, 620, 621, 624, 625,
630, 631, 634—636, 690, 692, 694,
697, 713—717, 726, 727, 733, 766.
Postfrihet, konsistoriernas, 246, 281,
283, 284, 338, 368, 521.
Prebendegäll, 29, 144, 184, 206, 213,
214, 236, 246, 277, 282, 293.
Predcstinationen, 603.
Predikan, 11, 13, 129, 130, 135, 183,
247, 330—332, 354, 356, 370, 371,
376, 377, 387, 391, 394, 397—402,
404, 422, 437, 478, 599, 601, 620,
621, 626, 630, 695, 696, 702, 713,
714, 726, 727, 729, 730, 764, 802,
803.
Jfr Riksdag: Predikan, Tingspre¬
dikan.
Presbyterianer, 602, 603.
Privilegier.
Prästeståndets, 13, 75, 86, 88, 96,
120, 127—132, 136, 144, 146, 150,
154, 161, 164, 165, 176, 184, 204,
206, 235, 337, 338, 352, 357, 368,
386, 388, 434, 469, 470, 483, 491,
493, 518.
Adelns, 67, 181, 276.
Borgarståndets, 154.
Städernas, 129.
Ståndens i allmänhet, 48, 483.
Privilegium fori, 85.
Propositioner (och svar därpå),
1680, 5, 10, 14, 21, 24, 25, 29, 56,
61, 87, 90, 141—146, 151; 1682—
83, 208—216; 1686, 222—225,
232, 235, 237, 241, 247, 248, 251,
252, 257, 262, 273, 274, 276, 290—
299, 306, 308, 311; 1689, 322,
326—329, 332, 334, 341, 342, 345,
348, 381—384; 1693, 409, 410,
420—422, 424—426, 440, 441,
446—449, 453; 1697, 466, 468, 471,
475, 476, 482—486, 507, 523—530,
534; 1710, 554, 555, 581, 591, 592,
597, 598, 632, 652, 654, 674, 677,
681, 691—693, 718, 721—723, 729,
741—752, 757; 1713—14, 769, 782,
784—787, 790, 798, 808, 821.
Prostetunnor, 11, 133, 144, 163, 164,
201, 205, 236, 277, 284, 612, 617,
753.
Protokoll, (ändringar, kritik mot
protokoll etc.) 47, 48, 52—54, 78,
91, 92, 103, 118, 490, 520, 623, 698,
702.
Prästeståndets protokoll, 186, 187,
273, 312, 409, 410, 435, 440, 441,
544, 548, 555, 556, 559, 567, 579,
580, 602; 622, 630, 642, 646, 666,
674, 676, 704, 706, 718—720, 726,
730, 732, 734, 787, 788, 791, 794,
811, 817, 823, 826, 829.
Jfr Kassationer.
Provinsialmöten, 146.
Prästarv, 414.
Prästbol, Prästbord, se Prästers av¬
löning.
Prästeden, 354, 355, 369—381, 388,
389, 393.
Prästers avlöning, underhåll, upp¬
börd, 4, 5, 57, 62, 63, 68, 69, 75—
77, 87, 89, 104, lil, 132, 133,
143, 144, 146, 149, 150, 155, 164,
170—187, 199, 201, 203, 205—207,
213—215, 221, 236, 252, 283, 284,
880
292, 294, 297—301, 308, 311, 331,
333, 338, 347, 367, 371, 380, 383,
404, 423, 468, 469, 511, 562, 567,
573, 574, 580, 586, 589, 590, 596,
612, 616, 617, 619, 629, 659, 660,
664, 668, 675, 679, 681, 682, 684,
687, 704—706, 709—712, 730, 731,
737, 738, 744, 753, 754, 756, 803.
Prästers avsättning, 30—36, 40, 42,
43, 47—50, 55—57, 118, 251, 252,
359, 361, 730.
Prästers studier, 374, 375, 389, 397.
Prästers tillsättning, 9, 69, 128, 130,
131, 136, 137, 317, 354, 402, 417,
423, 424, 628, 629.
Prästeståndets betjänte (officiarii),
434, 486, 500, 629, 634, 731, 733,
822.
Prästgårdar, 62, 114, 148, 170, 172,
179—182, 197, 234, 241, 282, 298,
336, 403, 413, 414, 416, 587, 682.
Prästänkor, 9, 11, 13, 99, 100, 120,
132, 133, 145, 194, 195, 197 , 206,
215, 237, 252, 343, 345, 403.
Jfr Nådår.
Psalmboken, psalmer, 155, 342, 348,
399, 420, 421, 434—440, 445, 446,
453, 457—459, 472, 473, 475, 476,
478, 480, 489, 490.
Fransk-lutherska psalmboken,
540.
Puritaner, 603.
Pålysningar, 108, 262, 356, 387, 392.
Påskpenningar, 258, 282, 438.
Rang, 488, 491—494, 503, 504.
Reduktionen, 15, 18, 21, 24—30, 35,
49, 55, 56, 59, 62, 63, 67—69, 73,
75, 76, 83, 88, 96—98, 100—104,
138, 139, 149—151, 153, 169, 180,
181, 187, 209, 211, 212, 233, 263,
317.
Reduktionskollegium, 18, 576, 769.
Regala gäll (beneficia regalia), 69,
130, 131, 136, 137, 199, 201, 204,
220, 245, 317, 417, 628, 629, 730.
Regentskap, prinsessan Ulrika Eleo¬
nora d.y:s, 824—826, 831, 832;
Regeringsformen, 115, 117, 352.
Jfr Testamente, Karl XI :s.
Religionen, dess renhet och beva¬
rande, 5, 126—128, 135, 163, 171,
172, 283, 291, 295, 296, 300, 301,
305, 358, 392, 417, 424, 443, 448—
450, 456, 482, 483, 491, 492,
509—515, 519, 528, 529, 537, 541,
600, 631, 633, 692, 696, 761, 762,
764, 766, 769, 770, 774, 814, 818,
829.
Religionskrig, 274.
Religionsplakat, religionsstadga,
127, 128, 163, 240, 352, 417, 424,
451, 452, 538—540.
Religionsutövning, främmande, 5,
127, 163, 240, 269, 352, 353, 355,
388, 392, 403, 417, 421, 424, 426,
436, 450—452, 537—539.
Riksdag.
Avslutning, 67, 70, 81, 86, 88, 90,
96, 106, 231, 273, 359, 362, 437,
455, 487, 489, 496, 499, 504, 524,
532—535, 621—624. 635, 636, 638,
712, 717—726, 729, 757, 758.
Beslut, 214, 341; 1680, 71, 86, 90,
96—99, 101—104, 106, lil, 115,
134, 138, 146, 150—154, 161, 236,
277; 1682—83, 192, 215, 236, 247;
1686, 236, 245. 251, 265, 266, 274,
277, 294, 299, 306—317, 327, 328,
382, 383, 578, 582, 584, 589; 590,
670, 673, 677—679, 681, 684, 685,
739, 743, 748, 791; 1689, 342, 346,
350—352, 355, 748; 1693, 434,
453—455; 1697, 486, 489, 492, 502,
530—532; 1710, 637, 718, 719, 722,
723, 766, 767; 1713—14, 823.
Predikan, 5, 13, 221, 222, 326, 359,
408, 409, 466—468, 475, 487, 549,
553, 554, 579, 631, 632, 637, 639,
647, 651, 719, 773, 781, 782, 810.
öppnande, 5, 222, 223, 273, 326,
408—410, 441, 467, 468, 505, 524,
639, 651—654, 782—784.
Tidigare riksdagar och riksdags¬
beslut, 1527, 181; 1611, 236; 1627,
188, 189; 1650, 24, 28, 30, 139, 262,
263; 1655, 68, 96; 1660, 210; 1664,
84, 104, 129, 301, 414; 1668, 414;
1672, 13, 187, 317, 548, 646; 1675,
12, 13, 64, 69—71, 192, 209, 414;
1678, 5, 7, 8, 10—13, 58, 64, 69,
70, 72, 83, 86, 87, 107, 115, 129,
881
130, 132—134, 136, 144, 192, 284,
519.
Rotemästare, 398, 416, 516, 518.
Rotering, rote, 96, 161, 214, 518.
Rustning, rusthåll, 65, 81, 86—88,
101, 143, 169, 415, 569, 686.
Rådet, 14, 17, 21, 27, 38, 39, 41, 93,
95, 101, 104, 107, 112, 115, 117,
142, 143, 151, 191, 212, 220, 258,
260, 262, 263, 274, 326, 352, 355,
359, 360, 381, 409, 410, 426, 468,
472, 483, 493, 507, 534, 544, 546,
547, 554—556, 563, 564, 574—578,
586, 591, 595, 596, 598, 605, 610,
618, 621—625, 630—633, 635—639,
642, 651—654, 656, 657, 662, 667,
670, 672, 687, 688, 691, 693—695,
698, 702, 704, 705, 709—712, 718,
720, 722—729, 731, 734—738, 741,
744—747, 750, 751, 757, 758, 761—
766, 768, 769, 779, 781, 782, 784,
789, 791, 792, 796, 802, 803, 810—
822, 824—827, 832, 833.
Rådsdelegation, 134, 138.
Rådsed, 359, 360.
Rågarna, 164, 331, 338, 367, 412, 420.
Jfr Tionde.
Ränta (intresse), 64, 66, 95, 96, 214,
226, 227, 233, 237, 239, 241, 244,
250, 252, 255, 256, 259, 262—264,
266, 293, 298, 310, 334—337, 339,
349, 350, 439, 479, 522, 565, 566,
568, 571, 578, 585, 586, 595—598,
606, 608, 610, 634, 663, 664, 667,
671, 680, 688, 699, 700, 707, 728,
729, 731, 732, 734, 738, 739, 742,
743, 748—750, 795.
Rättskipning, 9, 10, 14, 15, 25, 36,
63, 66, 67, 130—132, 137, 386, 390,
395, 396, 398, 399, 402, 404, 443,
456, 476, 493—495, 517—519, 599,
628, 636, 730, 769.
Sabbatsbrott, 8, 21, 99, 129, 131, 136,
336, 354, 386, 390, 403, 564, 627,
662, 729, 765, 806.
Sakramenten, 14, 128, 163, 220, 232,
244, 258, 331, 370, 414, 493, 495,
515, 604.
Salpeterhjälp, 14, 49, 62, 64, 67.
Salthandcln, 235, 276.
Saltkompaniet, 6, 19.
Schola Lapponica (Skytteanska
skolan), 107.
Sekreta utskottet, se Utskott.
Sexmän, kyrkans, 8, 415, 517, 518.
Sjuka, sjukvård, 511, 518, 757, 764.
Sjöfart, 130, 223, 456.
Skadedjur, utrotning av, 236, 276.
Skattehemman, 281, 282.
Skeppshjälp, 67, 68, 84—87, 145.
Skeppsparter, 84, 568.
Skeppstimmer, 24,
Skjutsning, 76, 86, 161.
Skol- och gymnasiebetjänte, deras
underhåll och bevillning, 4, 8, 11,
62, 64—66, 71, 73, 107, 108, 132,
144, 149, 150, 155, 170, 187, 199—
207, 214, 220, 224, 231, 235, 236,
246, 247, 250, 258. 283, 284—286,
293, 304, 305, 309, 317, 331, 333,
337, 343, 344, 366, 367, 395, 495,
628, 807.
Skolor och gymnasier, 54, 55, 85,
106—108, lil, 149, 150, 164, 176,
199, 201—204, 206, 214, 226, 235,
238, 240, 246, 250, 266, 282, 301,
302, 305, 309, 318, 343, 344, 357,
366, 388, 393, 415, 468, 503, 510,
511, 514, 519, 539, 677, 710, 757,
760, 762, 807.
Skolordningen, 251, 304, 343—349,
353, 354, 417, 433, 452, 503, 809.
Skriftermål, skrift, 396, 398, 399,
403, 404, 426, 439, 764.
Jfr Uppenbar skrift.
Slottsbranden 1697, 492, 539.
Snapphanarna, 65, 66.
Socinianer, 302.
Sockengång, 283, 503.
Sockenstämmor, 5, 8, 11, 386, 390,
518.
Spannmålshjälp, se Krigshjälp.
Spörsmålsboken, se Katekeser.
Statskontoret, 203, 566, 594, 705,
707, 708, 710, 749.
Statsrättsförklaring.
Om regeringsformen och rådet
1680, 115, 117, 119.
Om lagstiftningsmakten 1682,
167, 168, 211.
Om län läna 1682, 167, 211.
882
Statsverket, 18, 21, 25, 28, 29, 56,
57, 59, 62—64, 66—68, 72, 73, 75,
106, 107, 138, 139, 144, 149, 164,
169—172, 175—177, 212, 213, 231,
232, 236, 277, 285, 293, 298, 334,
345, 367, 383, 481, 559—568, 591,
595, 652, 657—661, 666, 680, 689,
693, 705, 722, 738, 739, 742, 747,
755, 756, 769, 797.
Jfr Krigshjälp.
Stillestånd, ev. med Danmark, 751.
Stomnar, 62, 76, 89, 146, 161, 170,
172, 183, 184. 221.
Stora kommissionen, 16—19, 70, 71,
84—86, 94. 102, 107—112, 119,
212,
Stora sjötullen, 15.
Straff, straffordningen, 8—10, 14,
16, 31, 32, 34, 35, 43, 45, 46, 50,
54, 55, 59. 60, 66, 80, 99, 114, 129—
132, 136—138, 164, 165, 237, 244,
277, 336, 339, 340, 354, 356, 357,
363, 364, 372, 386—392, 395—397,
403, 404, 435, 436, 451, 471, 495,
516, 518—521, 807.
Stuterier, 235, 236, 276, 667.
Ståndspersoner, 414, 747, 804.
Successionsordningen, se Arvför-
cningen.
Svea hovrätt, se under Hovrätter.
Symbola ecclesiae, 38.
Symboliska böcker, 73, 592, 602,
692.
Synod (prästmöte), 21, 495, 757.
Synodaldisputation, 401, 402.
Sång, 155, 156, 394, 400, 401, 415,
420, 422, 425, 426, 504.
Säterier, 62, 64, 65, 153, 154, 169,
171, 177, 178, 202, 207, 282, 474,
521, 563, 569, 572.
Tax, taxa, prästerskapets, 143, 170,
171, 185, 338, 561.
Testamente, Gustaf I:s, 58, 139, 191.
Karl X Gustafs, 167, 190, 191, 210.
Karl XI:s (”regeringsformen”),
58, 81, 117, 210, 211, 433, 441, 465,
466, 507, 526.
Testamentspenningar, 605, 608,
610—612, 625, 698, 701, 728, 750.
Tiggeri, tiggare, 562, 575, 588.
Tingspredikan, 281, 337, 402, 519.
Tionde, 4, 5, 8, 11, 12, 25, 64—66,
104, lil, 143, 161—163, 170—172,
176—178, 184, 185, 200, 202, 204,
206, 207, 252, 413, 521, 522, 563,
582, 583, 608, 610, 615, 660, 669,
681, 701, 710, 753, 763, 803, 807.
Tiondefogdar, 522.
Tjänstefolket, 69, 96, 97, 101, 214,
215, 236, 242, 246, 258, 277, 293,
298, 310, 337, 339, 341, 355, 382,
394, 395, 401, 413, 793, 797, 804,
805, 829.
Tjär- och sockerkompaniet, 7, 19,
595.
Tobakshandel, 571, 584, 769.
Tobakskompaniet, 19.
Torpare, 88, 96, 97, 101, 102, 153,
154, 258, 298, 310, 341, 382, 413,
743.
Traktater, teologiska, 348, 473, 475,
480, 494, 504, 601, 602, 620, 621,
624, 702, 713. 714, 724, 764.
Trettioåriga kriget, 262.
Trollväsende, 32, 403.
Trolovning, 22, 23, 61, 75, 106, 108,
115, 116, 394, 396, 400, 402, 474,
627.
Tukthustunnan, 199—207.
Tull, 67, 170, 185, 224—226, 234,
235, 241, 245, 247, 249, 250, 276,
294, 299, 311, 383, 571, 584, 679,
747, 805.
Jfr Lilla tullen, Stora sjötullen.
Tullfrihet, adelns, 14, 67, 88.
Tysthetsed, 27, 59, 125, 160, 220,
222, 275, 329, 334, 411, 665.
Tystnadsplikt, 398, 781.
Uppbördsordningen, 252, 258, 259,
261, 262, 300.
Uppenbar skrift, 473, 519, 520.
Uppfostran, 15.
Upphandling, 632.
Upplåning av penningar, 95, 96, 233,
334, 335, 337, 349, 350, 382, 449,
560, 562, 563, 565, 566, 570, 571,
574—579, 581, 582, 584, 586, 588,
594—596, 614—618, 623, 632, 658—
663, 668—672, 675, 676, 679,
686, 687, 699—701, 704, 707—709,
712, 737, 741, 742, 748—750, 769,
827.
883
Uppsala öd, 179, 180.
Utlagor, se Krigshjäip.
Utskott.
Inom prästeståndet över särskil¬
da frågor, 316, 346, 351, 360, 420,
421, 428, 435—437, 440, 445, 446,
523.
Det sekreta, 1680, 6—8, 12, 15, 16,
18, 24, 56, 59, 67, 125, 126; 1682—
83, 160, 161, 172, 189; 1686, 222—
224, 226, 227, 232, 234, 235, 240,
242, 246, 247, 252, 262, 264, 265,
275, 306; 1689, 328—330, 332, 334,
342, 343, 346—353, 355, 363: 1693,
409, 411, 412, 414, 416, 418, 421,
441; 1697, 469, 471, 482, 484, 491,
508, 509; 1710, 556, 558, 559, 566,
568, 579, 582, 585, 590, 591, 597,
603, 604, 622, 624, 634, 654, 657,
665, 666, 674, 676—679, 681, 689—
693, 697, 698, 704, 711, 721, 725,
726, 731, 734, 735, 737, 741, 745,
747; 1713—14, 775—778, 784—786,
788, 790, 791, 796, 798—802, 804,
806, 808, 810, 811, 814, 817, 821—
823, 829—831.
Tillfälliga gemensamma ständer-
utskott, 30, 57, 83, lil, 117, 223,
612, 638, 651, 727, 791, 801.
Utskott från prästeståndet till
K.M:t, kungahuset och rådet,
1680, 3, 27, 30, 57—59, 68, 69, 95,
110, lil, 121; 1689, 324, 359; 1693,
408, 437; 1697, 461, 464, 485, 486,
499, 500; 1710, 549—552, 638,
647—651, 719; 1713—14, 772, 773,
798.
Till medstånden, 15, 71, 268, 324,
437, 461.
Till adeln 1680, 3—7, 12, 70, 71,
73, 82, 97, 98, 103, 105; 1686, 221,
222; 1689, 325, 360; 1693, 408, 409,
412; 1697, 464, 465, 467, 496, 497;
1710, 549, 551, 555—557, 647, 649,
654, 656; 1713—14, 772, 777, 778,
826.
Till borgarståndet 1680, 4, 5, 7,
12, 24, 28, 55, 57, 70, 97—99, 103,
105; 1686, 221, 232, 241, 245, 250;
1689, 325, 335, 349, 360; 1693, 408,
410, 413; 1697, 465, 468, 470, 497;
1710, 549, 551, 555, 558, 647, 649,
657; 1713—14, 773, 777, 778, 780,
781, 790, 798.
Till bondeståndet 1680, 4, 24, 25,
28, 57, 87, 101, 103, 108, lil; 1686,
221, 241, 245, 246; 1689, 325, 366,
408, 410, 413; 1697, 465, 467—469,
497; 1710, 549, 551, 555, 647, 649,
657, 723; 1713—14, 773, 777, 781.
Utskott till prästeståndet från
medstånden, 437.
Från adeln 1680, 4—6, 94, 95;
1686, 222; 1689, 326, 360, 1693,
409, 412, 413; 1697, 466, 467, 475,
498, 499; 1710, 556, 557, 654, 655;
1713—14, 778—780, 823—825, 831.
Från borgerskapet 1680, 5, 21, 26,
28, 55, 56, 69, 72, 96, 97, 100, 101,
105, 109; 1686, 228, 229, 241, 250,
269; 1689, 326, 335, 349, 350, 360;
1693, 409, 410, 412, 413; 1697, 469,
497, 498; 1710, 558, 656, 666;
1713—14, 780, 795, 796, 807, 817,
825.
Från bönderna 1680, 5, 10, 15,
24—27, 35, 36, 41, 49, 67—69, 76,
86—88, 97, 102, 103, 115; 1686,
225, 226, 242, 244, 246, 247; 1689,
326, 360; 1693, 410, 413; 1697, 467,
502; 1710, 558, 656; 1713—14, 780,
781, 795, 796.
Utskott från präste- och borgar¬
stånden till adeln, 81.
Utskott från adeln till K.M:t och
rådet, 27, 549, 550, 648.
Utskott från borgarståndet till
K.M:t, 648.
Utskott från bondeståndet till
K.M:t, 106.
Utskott från bondeståndet till
borgarståndet, 245.
Utskrivning, 25, 66, 68, 88, 96, 97,
161, 214.
Vapenstillestånd, 814, 815, 819.
Vederlag, prästerskapets, 9, 11, 62—
66, 68, 72, 75, 76, 80, 81, 86, 88,
89, 96, 132, 133, 144, 146, 161, 163,
164, 170, 172, 178, 183—185, 199,
201, 205, 221, 237, 277, 281, 284,
331, 337, 338, 347, 412, 563, 564,
567, 574, 582, 583, 587, 612, 629,
»
884
659, 665, 669, 673, 675, 677, 681,
682, 684, 685, 704, 710, 730, 753,
756, 807.
Venia, 11, 628, 730.
Westfaliska freden, 268, 511.
Vin- och byggningssäd, 132, 137,
163, 164, 276, 282, 413, 609, 611,
701.
Visitationer, 518, 605, 757.
Vägväsendet, 89, 183.
Värvning, 81, 227.
Västerås recess och ordinantia
1527, 179.
Åhörarelängder, 396.
Äktenskap, 363, 394, 398, 399.
I förbjudna led, 7, 10, 103, 129,
136, 240, 265, 266, 313—316, 363,
426.
Äktenskapsmål, 9, 15, 16, 22—24, 29,
31—33, 36, 38, 39, 43—46, 49, 50,
52, 55, 57, 58, 60, 61, 68—70, 74—
84, 89—94, 96—99, 103—110,
112, 113, 115—117, 119, 120, 124,
232, 233, 239, 240, 255, 256, 259—
261, 269, 270, 272, 339, 340, 351,
363—365, 386, 390, 396—400, 402—
404, 435, 436, 473, 474, 476, 494,
495, 627, 628, 730.
Äldste, 517.
Älvsborgs lösen, 69, 70, 86, 226, 228,
826.
Ämbetens försäljning, 564, 662.
Ärekränkningsmål, 30, 31, 40, 44,
52, 59, 60, 63, 74, 79, 80, 82, 91—
93, 97, 99, 105, 109, 110, 112—114,
117—121, 123—125, 358, 359.
Ödeshemman, 282, 318, 338, 366,
418, 668, 712.
Övervåld, 31, 45, 46, 79, 84, 85, 91,
98, 105, 106, 109, 110, 113, 114,
121, 129, 220.
Rättelser.
S. 49 rad 12 nedifrån Skillström skall vara Skiönström.
S. 210 rad 11 allerallernådigste skall vara ivar allernädigste.
S. 843 Götrik = Giithrie, Georg, kamrerare.
S. H. T.
Gjord uppmärksam på vissa fel i utgåvan Prästeståndets riksdagspro¬
tokoll del 3 [1668-1678], vill jag med rättelselistan nedan bringa dem
till Eder kännedom. Ev. kan listan fastsättas i Edert exemplar av nämn¬
da utgåva.
Sven Olsson.
Rättelser.
S. 10 rad 25 Laurentius’ skall vara Laurentii.
S. 14 rad 9 och 28 widrigare, wijdrigare skall vara nidrigare, nijdrigare.
S. 15 rad 21 b/eatil m/orti/ skall vara b/oncel m/emoricel.
S. 42 nederst evectuera bör vara evertuera.
S. 63 rad 10 thess/auriil skall vara thess/äurariil.
S. 73 fotnoterna: råd 3 och 4 omkastade.
S. 94 rad 9 impii bör vara impie.
S. 105 rad 12 comp/etentem/ skall vara comp/etens/.
S. 138 noten; refererar till rubriken s. 139.
S. 188 not 1: Historiska mårkwårdigheter skall vara Handlingar till
konung Carl XIdes Historia.
S. 205 rad 27 lillijka skall vara tillijka.
S. 303 noten; dess första rad skall lyda: Orig. med påskriften
Ptreelledulml in Senatu d. i:de.
S. 387 rad 4 nedifrån: riksskattmästare (död 1669) tillhör uppslags¬
ordet Bååt, Seved.
-