HEDERVÄRDA
BONDE-STÅNDETS
PROTOKOLL
vid
den lagtima Riksdag, som började i Stockholm den
15 Oktober ur 1862.
Nionde Bandet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI.
1864.
Den 21 Oktober.
1‘lrniun hl. 10 f. m.
§ >.
Justerades det protokoll, som fördes i ståndets plenum
den 5 nasti, september.
§ 2.
Nedannämnde ståndets ledamöter erhöllo nu begärd le¬
dighet från riksdagsgöromålen nemligen: Carl Johan Leonard
Lönnberg från Ostergötlands lön, under 8 dagars tid, tran
den 23 innevarande månad ; Herman Öbom oeh Josef Oscar
Älmqvist från Norrbottens Ian. hvardera under 3:ne veckors
tid, räknad för den förre fran den den 27 och för den senare
från den 28 i denna månad; Gustaf Johansson från Krono¬
bergs län under 3 veckor frän den 31 i samma månad; äf¬
vensom Ails Petter Bäckström från Kalmar och Olaus
Eriksson från Göteborgs län, hvardera under 3 veckor frän
den 3:dje instundande november.
§ 3.
Pä hemställan af vice talmannen Anders Eriksson beslöt
ståndet, med ändring af den i bordlistan upptagna ordning,
nu låta till behandling fiirst förekomma det af stats-utskottet
afgifna memorial n:o 180, med förslag till sammanjemkning
och voterings-propositioner, i anledning af liks-ståndens skilj¬
aktiga beslut rörande anslagen under riks-statens nionde huf-
vudtitel.
Ståndet godkände ej mindre de uti memorialets 4:de,
6:te, 8:de, 12:te, 13:de och 14:de punkter föreslagna voterings-
4
Den 51 Oktober.
propositioner än äfven hvad utskottet i punkferne 2 och 5
hemställt; hvaremot, beträffande dels Kongl. Maj:ts af utskot¬
tet i dess utlåtande n:o 153 afstvrkta framställning, det rikets
ständer måtte till kongl, theaterns och hofkapellets pensions¬
kassor anvisa ett årligt bidrag af 3,000 rdr åt deni hvardera,
dels ock den af enskild motionär gjorda men af utskottet i
samma utlåtande likaledes afstyrkta hemställan, att det pen-
sionsunderstöd å 375 rdr årligen, sorn vid 1853 —1854 års
riksdag beviljades aflidne koorektorn J. E. Lyth’s enka, Chri¬
stina Elisabeth Anna Lyth, måtte, sedan hon i maj månad
innevarande år aflidit, på dessa makars frenne efterlefvande
oförsörjda barn öfverflyftas, ståndet, under utalaude af den
åsigt, att det ålegat utskottet att uppställa sådana voterings-
propositioner, hvarigenom bonde-ståndets beslut i dessa frå¬
gor kunnat komma under omröstning i förstärkt stats-utskott,
beslöt på hemställan af Ola Jönsson från Malmöhus län, att
låta bero vid de af utskottet uti lista och 15:de punkterna
af förevarande utlåtande framställda voterings-propositioner.
Hvad utskottet i öfrigt yttrat och hemställt i punkterna
3, 7, 9 och 10 lades till handlingarne, hvaremot utskottets
i punkten 11 gjorda hemställan, att rikets ständer må å all¬
männa indragningsstaten låta uppföra professoren Sven Petter
Ågrens enka, Märtha Christina Ågren, till åtnjutande för åter¬
stående lifstid af en ärlig pension af 500 rdr, afslogs af stån¬
det, som vidhöll sitt i ämmt förut fattade beslut.
§ 4.
Sedan den 17 innevarande månad hade på ståndets bord
varit hvilande stats-utskottets utlåtande n:o 109, i anledning
af väckt motion, angående revision af nya Trollhätte kanal-
bolags-räkenskaper samt statens bidrag till kanalbyggnaden
och utredande af statens andel i bolagets inkomster m. m.
Vid nu förnyad föredragning af detta utlåtande, uppstod i an¬
ledning deraf diskussion och yttrade:
Paul Frit* illciljgel från Upsala län: Det vill
förefalla mit;, som om utskottet, vid förehafvande af denna
kinkiga fråga, gjort sig till uppgift att behandla densamma
med så len hand, sorn möjligt. I följd af detta behandlings¬
sätt har utskottets framställning om en framtida revision blif¬
vit afgifven i allt för sväfvande ordalag och likasom med
en tyst önskan att de revisorer, som komma att utses, i sin
grankningsrätt af bolagets förhållanden, icke måtte erhålla
någon aunan än en begränsad myndighet. Tvifvelsutan äro
Den 21 Oktober.
5
bolagets delegare härutinnan af alldeles samma mening, sorn
stats-utskottet, och torde helst se, att statens revisorer i bo¬
lagets räkenskaper endast komma att titta lagom djupt. För
åstadkommande af en revision utaf detta slag synes den nu
gjorda framställningen företrädesvis egna 6ig, då deremot det
underdåniga utlåtande, som kammarrätten i detta ämne ny¬
ligen afgifvit i afseende å bemälde revisorers granskningsrätt
innehåller sådana hänvisningar för revisionens förrättande,
att, om samma hänvisningar följdes, det afsedda ändamålet,—
jag menar en noggrann och genomgående granskning af bo¬
lagets hela ställning, — med största sannolikhet skulle kunna
vinnas. Hvad kammarrätten i denna del af sitt utlåtande yt¬
trar synes mig vara väl förtjent att här åter omsägas och jag
tager mig derför friheten att ur samma utlåtande uppläsa
följande:
Direktionens förvaltning granskas af två revisorer, som
bolaget utser. Deras åliggande, är att i maj eller sist i juni
månad hvarje år förrätta revision af det näst förflutna årets
förvaltning och räkenskaper; att besigtiga kanalverket och
med noggrannhet undersöka, huru underhållet besörjts och
nödiga anstalter för fartens säkerhet och beqvämlighet blifvit
handhafde; att taga kännedom af uppbördsmetoden och tillse,
huru taxan eftertöljes, samt genomläsa direktionens protokoll
för det räkenskapsår, som är föremål för deras granskning
och dervid tillse huru bolagets förbindelser mot staten och
enskilde blifvit af direktionen uppfyllda;
dels och att för vinnande af tillsyn derå, att staten må
oafkortadt erhålla den andel af behållna årsinkomsten, sorn
statsverket hädanefter tillkommer, Kongl. Majit mätte åt kon¬
vojkommissariatet eller den styrelse, som framdeles kan kom¬
ma att öfvertaga dess befattning, uppdraga att ärligen utse,
tvänne i räkenskapers granskning och förvaltningsbestyr er-
farne, redbare och pålitlige personer, med åliggande enligt
den serskilda instruktion, som torde böra för dem utfärdas,
att f(>r granskning af bolagets förvaltning och räkenskaper för
det sistförflutna året infinna sig å Trollhättan antingen sam¬
tidigt med de af bolaget utsedda revisorer eller ock å annan
lämplig tid, dock ej senare jin att revisionsförrättningen kan
vara afslutad, och den derom, enligt hvad här nedan sägs
upprättade berättelse afgifven så tidigt före nästinfallande bo¬
lagsstämma, att bolaget dervid må erhålla underrättelse, om
anmärkningar blifvit af revisorerne gjorda eller ej, eller i (if¬
rigt något ämne hos revisorerne förekommit af beskaffenhet,
att före bolagsstämman delgifvas; att under granskningsför-
rättningen, med iakttagande jeni väI i tillämpliga delar af de
6
Oen 9 1 Oktober.
i bolagsreglornas 35 § meddelade föreskrifter, icke blott tillse
att alla af bolaget under det förflutna året bestridda utgifter
äro till verkligheten styrkta och af beskaffenhet att ej böra
af deleearnes enskilda vinst gäldas; äfvensom att den fond,
sorn blifvit för större reparationer afsatt, uppgått till eller bi¬
behålies vid det derför bestämda belopp och rnot fullgod sä¬
kerhet på lämpligt sätt göres räntebärande, utan äfven under¬
söka, om beloppet af de fastställda kanalafgifterna är lämp¬
ligt och med bolagets och statens fördel öfverensstämmande,
samt i öfrigt med en noggrann uppmärksamhet följa alla af
direktionen eller af bolaget under samina år vidtagne åtgär¬
der, så att revisorerne må kunna tillförlitligen bedöma huru¬
vida bolagets förbindelser mot staten och enskilda blifvit upp¬
fyllda, och om genom origtig eller felaktig förvaltning af
kanalverket och de inkomster deraf influtit elier dessas använ¬
dande till ändamål, som för knnaldriften äro främmande, den
behållna inkomsten blifvit obehörigen minskad; i hvilket af¬
seende direktionen har att tillse, att räkenskaperna jemte der¬
till hörande protokoller samt öfriga för granskningens verk¬
ställande erforderliga handlingar hållas revisorerne på anfor¬
dran tillhanda, äfvensom, att de upplysningar, som af revi¬
sorerne angående förvaltningen äskås, varda dem meddelade,
samt att öfver revisionsförrättningen upprätta skriftlig berättelse,
upptagande jemväl de anmärkningar, hvartill densamma må
hafva föranledt och dem revisorerna ej ansett böra lill följd
af vunna upplysningar förfalla, äfvensom förslag tillförändrin¬
gar eller rättelser i verkets organisation eller förvaltning, derest
anledning dertill kunde anses förekomma i ändamålet att be¬
reda minskning i förvaltnings- och underhållskostnaden, eller
i öfiigt ökad inkomst; börande denna berättelse derefter til!
handels- och sjöfartsfonden» styrelse aflemnas och beledsagad
af dess underdåniga yttrande till Kongl. Majit ingifvas. på det
att Kongl. Majit må blifva i tillfälle att vid ärendet foga vi¬
dare åtgärd, som af omständigheterna må påkallas.
Slutligen hemställer kammarrätten ej allenast, att direk¬
tionen må erhålla föreskrift att tillhandahålla de af Kongl.
Majits och kronans vägnar utsedde revisorer alla för revisions-
förrättning erforderliga räkenskaper och handlingar, äfvensom
att tillse, det revisorerne i öfrigt må meddelas de upplysnin¬
gar angående förvaltningen, som de anse nödigt erhålla, utan
ock närmare förordna om tiden och sättet för liqviderandet
af de särskilda ersättningsbelopp, hvilka, enligt ofvan åbero¬
pade privilegium, skola af bolaget till statsverket betalas, nem¬
ligen dels det belopp af 15.000 rdr som ovilkorligen bör re¬
dan under löpande året gäldas, dels dessutom allt hvarmed
Den 91 Oktober.
7
behållna årsinkomsten öfverstiger 150,000 rdr, hvilket öfver¬
skott bör årligen efter bolagsstämmans hållande för nästförflutna
året utgifva».
Efter uppläsande häraf, fortsatte ]?Teilgel: Hvad
kammar-rätten sålunda föreslagit, synes mig vara på en gäng
mera fullständigt och för statens intresse mera betryggande
än utskottets hemställan, om hvilken jag nästan ville säga,
att densamma tillkommit mindre i följd af något synnerligt
nit från utskottets sida än såsom en åtgärd, den der icke
kunde undvikas, sedan den i ämnet väckta motionen åstad¬
kommit ett allt för stort och allmänt uppseende, för att icke leda
åtminstone till någon påföljd. Med anledning af hvad jag nu
anfört, vill jag derför föreslå, att ståndet med godkännande
i öfrigt af förevarande utlåtande, hvad serskildt beträffar den
föreslagna revisionsåtgärden, bifaller densamma med förbehåll
om dea fullständighet, som kammar-rättens förslag innehåller.
I Mengels yttrande hördes flere af ståndets ledamöter
instämma.
Carl »Tohan Cronard Liinnlierg frän
Östergötlands län: Jag kan icke neka, att jag delar föregä-
gående talares åsigt derom, att det sätt hvarpå och de ordalag
hvarmed den ifrågasatta revisionen blifvit af utskottet tillstyrkt,
icke äro alldeles tillfredsställande. Utskottets hemställan i
denna del innefattar nemligen icke något annat eller mera än
hvad kanalbolaget sjelft, efter en i januari månad hållen bo¬
lagsstämma, lies Kongl. Majit begärt. Det var med anled¬
ning af denna begäran, som Kongl, kammarrätten, efter er¬
hållen remiss, afgaf det märkliga utlåtande, derur föregående
talare anfört åtskilligt och hvarur jag, till belysning af de
skäl som legat till grund för kammarrättens förslag, (ror mig
böra ytterligare citera följande. I fråga om dessa skäl heter
det i kammarrättens utlåtande:
”Att den åtgärd, som i sådant afseende blifvit af bolaget
föreslagen och hvilken öfverensstämmer med hvad bolags-
reglorua för eu del andra bolag, de der, pä sätt nyss är an¬
märkt, dock icke stå i samma förhållande till staten som det
förevarande, angående revisionen föreskrifva, är för det af-
8odda ändamålet tillfyllestgörande, vill dock synas kammar¬
rätten i hög grad tvifvelaktigt. Enligt kammarrättens åsigt
är statens rätt alt utöfva tillbörlig tillsyn derå att, i följd af
en ändamålsenlig och omsorgsfull förvaltning, staten må er¬
8
Den 17 Oh t ober.
hålla betingad ersättning för sina uppoffringar, af beskaffenhet
att icke i någon mån kunna vara beroende af bolagets sam¬
tycke till införande i dess bolagsreglor af nytt stadgande eller
till förändring af redan befintlig, utan lärer det tillkomma
E. K. M„ som för bolaget utfärdat privilegium, att i före¬
nämnde ämne meddela nådiga föreskrifter, särskilda från bolags-
reglorna. I annat fall, eller om de i detta afseende nödiga bestäm¬
melser skulle, såsom direktionen föreslagit, komma att inflyta i
bolagsreglorna, komme sådant att hafva til) följd att, äfven om
det senare befunnes att stadgandena vore olämpliga eller icke
motsvarande ändamålet, ändring deri endast kunde vinnas med
bolagets begifvande och genom förändring af sjelfva bolags¬
reglorna; och vidare att de anmärkningar, hvilka under revi-
sionsförrattningen blifvit framstäida af den eller de revisorer
E. K. M. skulle förordna, komme att af bolagsstämman
med afgörande rätt pröfvas och behandlas, så att, afven om
dessa anmärkningar vore af deri mest befogade art, det dock
ankomme uteslutande på bolaget att bestämma huruvida de
med anmärkningarna åsyftade rättelser borde vidtagas eller
icke. Härmed vore dock statens rätt och värdighet inga¬
lunda tillbörligen afsedd. Slutligen skulle det föreslagna nya
stadgandet att, derest vid revisionsförrättningen anmärkning ej
blifvit gjord mot beloppet af statens andel i kanalverkets be¬
hållna inkomst under det förflutna året, samma andel borde
auses vara till siffran fullt bestämd och någon vidare gransk¬
ning i afseende derå ej ifrågakomma, föranleda dertill att,
afven örn det sedermera befunnes att statens rätt blifvit vid
en föregående revision förbisedd och att en större andel af
behållningen bort densamma tillkomma, staten ej egde att
derför af bolaget erhålla godtgörelse, hvarigenom den för
fordringsrätt i allmänhet stadgade preskriptionstid skulle på
ett betänkligt sätt och till ensidig förmån för bolaget förkor¬
tas. Denna uppfattning af frågan är, såsom kammarrätten
föreställer sig, fullt berättigad och framgår föröfrigt äfven af
de ofta åberopade bolagsreglorna, der saknaden af all före¬
skrift huru tillfälle skall för staten beredas att närmare granska
förvaltningen från den tidpunkt, då den årliga ersättningen af
bolagets vinst borde vidtaga, onekligen förutsätter afsigten
att åt framtida särskildt förordnande af E. K. M. öfverlemna
hvad härutinnan kunde behöfva stadgas.»
Jag finner dessa skäl vara talande och så sanna, attjag
måste påyrka att utskottets utlåtande varder fiterremitteradt,
med dervid meddeladt förklarande att ståndet såsom sin me¬
ning upptager det af Kongl, kammarrätten afgifna förslag.
Den SI Oktober.
9
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings och Olaus
Eriksson från Göteborgs län instämde med Lönnberg.
Carl dollan Svensén från Kalmar län: Före¬
gående talare hafva fästat sig blott vid de närvarande för¬
hållandena med detta bolag, vid ben tid som är, samt den
som kommer eller framtiden, men med sin granskning förbi¬
gått det förflutna; dertill sannolikt föranledda af utskottets
framställning, som egentligen sönderfaller i frenne momenter
eller, rättare sagdt, tidskiften. Om den förflutna tiden hand¬
lar emellertid första momentet, hvilket onekligen utgör frågans
vigtignste och mest upplysande del. På inkomstafdeluingen
har jag icke deltagit i frågans behandling och i utskottet var
jag icke i tillfälle att vinna de upplysningar, som för bedöm-
inandet är af nöden. Dessa har jag sedan förskaffat mig och
nu förvånas jag deröfver att utskottet så beställsamt dragit
glömskans och dechargens täckelse just öfver sagde tid, så¬
som nu icke varande något föremål för ständernas pröfning
och bedömande. Mig synes likväl att rikets ständer egalika
skäl och befogenhet till anmärkningar öfver bolagets förflutna
verksamhet, som öfver den närvarande ställningen och det
sätt hvarpå statens lagliga rätt i detta hänseende skulle, be¬
tryggas.
Trollhätte kanalbolag erhöll sina privilegier och bolags¬
reglor den 2 februari 1838 och skulle, enligt de förras 3 §,
»vidtaga sådana åtgärder att arbetena kunde börja under lop¬
pet af maj månad detta år» och fullbordas på 7 är. Endast
så framt dessa åligganden i allo fullgjordes, skulle bolaget
tillaodonjuta de beviljade förmånerna och rättigheterna. Aktie¬
beloppet skulle i mån efter byggnadsbebofvet inbetalas. Häraf
synes, att de sju byggnadsåren tiliändagingo med maj 1845
samt att frihetsåren följaktligen voro tillända med maj 1862
års utgång. Genom sednare terminens godkännande förlorar
staten sin andel i 7 månaders intrader och tiden för reparations¬
fondens uppbringande, jemlikt privilegierna 9 g, till 150,000
rdr framflyttas äfven med dessa sju månader.
Dessa staters intrader lära dock, enligt utskottpts upp¬
fattning, bero af bolagets skön och godtycke och skulle der¬
för ej vara mycket att tala om, derest dess åsigt vore rigtig.
Genom ett Kongl, bref den 19 november 1845 linde nemligen
regeringen, med annulerandet af 1838 års öfverenskommelse och
vilkor, att högst 5 procent på det verkligen tillskjutna bolagskapi-
talet skulle få årligen utdelas på egen hand utan ständernas hö¬
rande medgifvit, att bolaget finge sjellt bestämma utdeluingeus be¬
10
Den SI Oktober.
lopp för hvarje serskildt år. Derigenom bortskänkte rege¬
ringen till aktieegarne hela öfverskottet. Som likväl denna
regeringshandling föga öfverensstämmer med 60 § regerings¬
formen, att Konungen må ej statens inkomster förpakta eller,
till vinning för enskilda personer och eorporationer, några
monopolier fastställa; borde bestämmelserna i 1845 års bref
upphöra att vara gällande, derest staten någonsin skall komma
i åtnjutande af sin ratt. Rikets ständer borde ingå med un-
derdäning framställning i detta syfte.
Huru befogad en sådan framställning vore, med hvad
ytterligare i saken borde åtgöras tili beredande af statens er¬
sättning för uppoffringarna till nya Trollhätte-kanalbolag, sy¬
nes deraf, att bolaget hittills förtjenat pä denna affär lOåll
millioner rdr. Af utskottets utlåtande och en framställning uti
gårdagens tidningar inhemtas nemligen, att bolaget sannolikt,
aldrig behöft utbetala mer än omkring 2 millioner rdr, deraf
419,875 rdr till gamla Trollhätte-bolag och 1,624,000 rdr för
ombyggnaden. Då denne upptog 7 års tid och kanalafgifter
derunder ständigt inflöto, kunde man uppskatta bolagets hela
uppoffring med beräknande af ränta pä ränta ä det verkliga
utbetalda beloppet under cirka 20 års tid till omkring 6 \
millioner rdr. Men deremot har bolaget alltifrån 1838 till
1862 års slut uppburit: 1) från handels- och sjöfartsfonden
90,000 rdr ärligen i 25 års tid, hvilket också beräknandet
med 6 procent ränta på ränta gör 4,937,760; 2) i behållna
kanalafgifter 5,534,822 rdr tillsammans, hvilka ock böra för
likhetens skull beräknas efter samma räntegrund och derför
fin- summornas jernnande med all säkerhet kunna antagas till
minst 9.062,240 rdr. Bolagets behållning under de 25 åren,
utöfver 6 procent — reglorna tilläto likvist blott 5 procent —
på utbetalda medel, skulle sålunda utgöra 7,585,769 rdr. Men
detta är ändock icke hela vinsten på denna affär. Nuva¬
rande Trollhätte-kanal och slussverk, sorn är bolagets egen¬
dom, lärer val ock ega ett icke obetydligt värde. Detta må
man, enligt förut åberopade tidningsartikel och en kapitali—
seringsgrund af 10 procent årlig behållning af inkomsterna,
kunna anse värdt 3^ millioner rdr. Bolaget, skulle sålunda
hatt behållna inuomster för omkring 14 millioner, men ut¬
gifter blott 6 och sålunda förtjenat 7 £ millioner utom egan-
derätten till det nya sluss- och kanalverket. Hade icke
1845 års Kongl, bref mellankommit, skulle således efter van¬
lig beräkning statsverket längesedan kommit i åtnjutande icke
allenast af fyllnaden, nu återstående 70,000 rdr. i reparations¬
fonden jemlikt 8 § i privilegierna, utan äfven från maj må¬
nad 1862, enligt 9 §, den der bestämda årsafgiften af 15,000
Den 21 Oktober.
11
rdr samt allt, hvarmed behållna inkomsten öfverstege 150,000
rdr, allt riksmynt.
Hvad nu angår mom, 2 af utskottets framställning ifråga
om reservationsfonden så vill utskottet jemväl efterskänka
bristen i densamma. Denna brist utgör nu som sagdt, är 70,000
rdr i rundt tal. Utdraget ur reparationsfondens konto, som,
finnes fogad vid detta utlåtande upplyser, huru bolaget här¬
utinnan fullgjort sina förpligtelser i 8 § af privilegierna. En¬
ligt desamma ålåg det, bolaget att, sedan arbetena fullbordats,
hvilket skedde i maj månad 1845, för större reparationer är¬
ligen afsätta minst 5,000 rdr banko, som skulle »accumuleras,
d. v. s., ökas, med ränta på ränta, till dess reparationsfonden
vuxit till 100,000 rdr sagde mynt. Häraf synes mig påtag¬
ligt, att denna fond ej fick röras, förrän den vuxit till före-
skrifna beloppet samt att den elter de 25 åren — räknadt
från maj 1838 — ovilkorligen skulle vara fullt accumulerad.
Reparationer under tiden måste väl bolaget bekosta utan rätt
att anlita fonden och afskrifva kostnadsbeloppen. Att Kongl.
Majit anbefallt de verkställda reparationerna är väl sannt,
men har Kongl. Maj;t också befallt elier medgifvit, att kost¬
naden drabbade reparationsfonden? Jag vill ej tro det, eme¬
dan ett sådant medgifvande icke rimligen utan ständernas
hörande gerna kunnat ske. Men i fall så likväl är händelsen
så torde härpå vara tillämpligt hvad jag nyss sagt om 1845
års Kongl. bref. Bolaget tyckes bort hålla kanalen vid magt
utan några kungliga befallningar. Emellertid finnes nu blott
80,000 rdr i denna fond. Äfven denna punkt tarfvar således
närmare granskning af stats-utskottet.
Vidkommande 3 mom. af utlåtandet så har jag derom
instämt med föregående talare, men vill nu uppläsa hvad de
vid en uppläsning ur kammarrättens förenämnde yttrande för¬
bigått. Kammarrätten yttrar:
”Af hvad direktionen i den underdåniga skrifvelse!) an-
dragit visar sig att bolaget ansett bestämmelserna i de nu
gällande bolagsreglorna icke utgöra tillräcklig kontroll derå,
ntt kanalverkets behållna inkomst vigtig beräknats och att
statens andel deri kommer denna tillgodo. Så är äfven för¬
hållandet. Imellan detta bolag och andra, sorn med bidrag
af allmänna medel verkställt kanalbyggnader och andra kom¬
munikationsleder, är den väsendtlig!» olikhet ali, medan dessa
senare bolag icke åtagit sig att till statsverket afstå större
eller mindre del af sina inkomster, Trollhätte kanalbolag der¬
emot, enligt ordalydelse») i 9 § af det för bolaget utfärdade
privilegium den 2 februari 1838, är förbundet att från och
med innevarande år lemna staten ersättning för de bidrag
12
Den SI Oktober.
bolaget af staten erhållit. Denna ersättning är, såsom nyss¬
nämnde paragraf närmare visar, dels bestämd att ovilkorligen
utgå med 15,000 rdr om äret och dels obestämd för sä vidt
bolaget jemväl till statsverket skall betala allt hvarmed be¬
hållna årsinkomsten öfverstiger 150,000 rdr. Hvad sålunda i
en, en gång för alla bestämd, summa bör utgå måste afven
upptagas bland årets utgifter och således jemväl under lö¬
pande året liqvidera?, då åter det öfriga ersättningsbeloppet
först kan bestämmas, efter det räkenskapen hunnit afslutas
och i behörig ordning granskas. Härigenom blir det för sta¬
ten nödvändigt att å bolagets verksamhet utöfva en fullstän¬
dig och noggrann tillsyn. Endast på sådant sätt kan staten
vara förvissad att. denna dess inkomst ej varder till större
eller mindre del minskad genom en felaktig förvaltning å bo¬
lagets sida, och torde en dylik tillsyn derför här så mycket
mera vara af nöden, sorn staten, ehuru berättigad till en viss
andel af behållningen och följaktligen intresserad deraf att
denna genom en klok, och ändamålsenlig förvaltning upp¬
bringas till högsta möjliga belopp, icke uti styrelsen och för¬
valtningen af bolaget, som å sin sida ej har någon fördel af
behållningens uppbringande utöfver förenämnde 150,000 rdr,
eger deltaga annorlunda än genom den Eders Kongl. Maj:t
förbehållna rättigheten att utnämna direktionens ordförande, i
afseende å hvars åligganden sådana närmare föreskrifter dock
saknas, som förefinnas i 17 § af de för Göta kanalbolag den
27 januari 1852 utfärdade bolagsreglor.»
Den ersättning som bolaget är förbundet att lemna sta¬
ten har kammarrätten ansett böra utgå från och med inneva¬
rande år. Jag har här förut sökt visa att den bör utgå från
maj månad 1862.
Med anledning häraf och med synnerligt afseende å hvad
kammarrätten andragit, mäste jag yrka återremiss äfven å 1
och 2 momenten af detta utlåtande och förenar mig i öfrigt
med föregående talare om återremiss af 3 morn., sä att hela
betänkandet blifver till utskottet återremitteradt och taget i
förnyad t öfvervägande.
I Svensén? hemställan om återremiss instämde Johan Gu¬
staf Dahlgren från Kalmar län:
Öfverläggni ngen förklarades slutad. Talmannens propo¬
sition på bifall till utskottets nu föredragna utlåtande besva¬
rades allmänt med nej; hvarefter, uppå derom framställd yt¬
terligare proposition, utlåtandet återremitterades; och skulle
utdrag af det i denna fråga förda protokoll vara utskottet
meddeladt.
Den S1 Oktober.
13
§ 5.
I anledning af Kongl, Maj:ts nådiga proposition, angående
inrättandet af en pensionsanstalt för befälhafvare, styrmän och
annat sjöfolk å svenska till utrikes fart använde segel- eller
ångfartyg, äfvensom maschinister och eldare å sistnämnde
slags fartyg, hade stats-utskottet, i sitt bordlagda och nu ånyo
föredragna utlåtande n:o 172, hemställt, dels att rikets stän¬
der måtte lemna bifall till bildande af en pensionsanstalt in¬
rättad i öfverensstämmelse med det af Kongl. Maj:t framlagda
förslag, dels ock att rikets ständer måtte, vid tillkännagifvande
af detta beslut, uttrycka den åsigt, att det bidrag, som utöf¬
ver nämnda summa kati blifva för pensionsanstalten erforder¬
ligt, bör till fulla beloppet utgå af handels- och sjöfarts-fonden,
derest denna dertill lemnar tillgång, så att endast i motsatt
fall anslag af statsmedel bör ifrågakomma.
Ofver detta utlåtande uppstod diskussion och yttrade:
JollUll liekbeB’g från Nerikes län: På de skäl
som finnas auförde i herr Hiertas vid utlåtandet fogade re¬
servation, yrkar jag, att utskottets hemställan måtte afslås.
Paul Fril* Vlengel från Upsala län: Med all
aktning för de skäl sorn nämnde reservant anfört, kan jag
dock ieke godkänna hans mening. Skeppsfolkets ställning är
så svår och så sorglig, att den lilla uppoffring som till deS3
bästa här ifrågasattes, icke synes mig vara något annat eller
mera än hvad billigt är. Dessutom tror jag det vara allde¬
les nödvändigt att vidtaga någon åtgärd i den rigtning hvar¬
om här är fråga, emedan annars är fara värdt, att svenska
handelsflottan kommer att sakna den personal, som dess ut¬
rustning kräfver. Att i ungdomen och mannaåldern slita ondt
samt, då ålderdomen nalkas, öfverlämnäs åt betryck och
elände, är nemligen icke något just så lockande lefnadsmål,
att ju icke förklarligt må vara, om antalet af sjömansyrkets
idkare befinner sig i aftagande. Ju flere bemödanden en
nation ådagalägger att betrygga alla deras ställning som, oak¬
tadt ett oklanderligt lefnadssätt och ett verksamt arbete, lik¬
väl ingenting hafva kunnat samla för deras ålderdom, dess
mera trefnad har denna nation inom sig sjelf fått röna, och
tvertom, ju mindre dessa bemödanden varit, dess större och
allmännare har missnöjet försports. Jag tror att den uppoff¬
ring hvarom här är fråga, skall inom få år finnas vara väl
använd och jag biträder för min del utskottets förslag.
14
Den §1 Oktober.
Carl Casper Nettelbladt från Stockholms, Erik Johan
Hudberg från Kalmar och Olaus Eriksson från Göteborg*
län instämde med Mengel.
lYIiltfs Persson från Stockholms län: Inom ut¬
skottet har jag biträdt den meningen, som finnes uttalad i
utskottets utlåtande, och jag har dess hellre trott mig kunna
godkänna förslaget, som behofvet af en dylik pensionsanstalt
länge varit erkändt. Dessutom skulle, såsom vi af utlåtandet
finna, denna pensionsinrättnirigs grundfond bildas af den eljest
till sjöfolket utgående s. k. fölingen, hvilken icke vidare borde
till sjömännen utbetalas, och vore det alltså med sjöfolkets
egna medel sorn pensionsanstalten skulle komma till ständ.
Statens åtgörande skulle således hufvudsakligen inskränka sig
till att såsom besparingar reservera de medel, som nu under
namn af föling kontant utbetalas till sjöfolket och betraktas
mera som en drickspenning än såsom aflöning och derför i
de flesta fall nu varder gagnlöst förstörd. Jag instämmer
alltså med Mengel och yrkar att utskottets hemställan måtte
bifallas.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län: Denna
fråga är långt ifrån ny. Redan för mer än 20 år sedan bör¬
jade densamma göras till föremål för öfverlägningar, äfvensom
en för ärendets utredande serskildt nedsatt kommitté afgaf sitt
underdåniga utlåtande. Derefter har saken flerfaldiga gånger
förekommit till behandling dels hos regeringen och dels hos stän¬
derna, sorn, då nu frågan genom förevarande förslag ändtligen
blifvit nöjaktigt utvecklad och löst, väl icke böra, genom ett af-
slag till utskottets hemställan, helt och hållet omintetgöra alla
de åtgärder, som i saken förut blifvit vidtagna. Sjömannayrket
är svårt och egendomligt och berättigar honom enligt mitt
förmenande, efter 25 ärs oförvitlig tjenst vida hellre till någon
pension, än mången krigare i vära fredliga tider. Dessutom
skulle, såsom en föregående talare redan anmärkt, denna
pensionsanstalt bringas till utförande hufvudsakligen genom
tillvaratagandet at sjöfolkets egua gratifikationsmedel, och följ¬
aktligen blifva för staten föga betungande. På grund af alla
dessa omständigheter och dä reservanten inom utskottet fäk-
tade ensam för sin mening, har jag ansett mig böra biträda
det af utskottet i detta utlåtande uppställda förslag.
Vice talmannen Anders Eriksson, Erik Magnus Falck
och Johannes Svensson från Skaraborgs, Lars Daniel An¬
dersson och Georg Nyqvist från Vermlands, Josef Oscar
Den 2/ Oktober.
15
Almqvist från Norrbottens, Nils Olsson från Malmöhus, Hå¬
kan Pettersson från Blekinge län jemte flere at ståndets le¬
damöter förenade sig med Bjerkander.
Erik Ersson från Gefleborgs län: Det var ett
oväntadt påstående den sista talaren gjorde, då han yttrade,
att reservanten inom utskottet var ensam om sin mening. Jag
får då förklara, att jemväl jag, och jemte mig flere andra
utskottsledamöter, delade reservantens åsigt och utgingo der¬
vid frän den uppfatttning att, vid pensioners beviljande, en
sträng och bestämd åtskillnad måste göras mellan dem, som
äro statens eller den enskildes tjenare. Med samma rätt som
nu sjöfolket skulle hvarje enskild mans arbetare kunna fram¬
komma med pensionsanspråk, och hvart skulle väl ett sådant
system taga vägen. Man har härvid förespeglat, att nu ifråga¬
varande pensionsanstalt skulle genom tillvaratagande af sjö¬
folkets besparingar kunna underhålla sig sjelf, så att af staten
egentligen ingenting annat begäres än dess ordnande med¬
verkan för pensionsinrättningens första åvägabringande, men
lät blott denna anstalt fortgå några är, sä få vi nog se att
staten ingalunda slipper att till densamma lemna väsendtliga
bidrag. Jag skulle mindre haft att anmärka, om fråga varit
att staten för en gång skolat till anstalten skänka en summa
såsom grundfond, meri att staten, på sätt nu blifvit föreslaget,
skall för all framtid åtaga sig att upprätthålla denna pensions¬
anstalt, kan jag för min del icke godkänna.
Flere af ståndets ledamöter hördes instämma med Erik
Ersson.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Jemte det
jag instämmer med Erik Ersson, vill jag, i anledning af ut¬
skottets yttrade farhåga att sjömansyrket, om icke någon utom¬
ordentlig åtgärd i denna riktning varder åvägabringad, skulle
snart sakna idkare, endast hemställa, hvilka åtgärder som
väl då må vidtagas för att åt jordbruket och läbrikerne bibe¬
hålla de många arbetare, som årligen från fäderneslandet ut¬
vandra och söka sin lycka i främmande länder. Jemväl
dessa utvandringar böra väl hindras genom inrättande af pen-
sionsanstalter för nämnde arbetare. Jag kan nemligen icke
finna någon skilnad mellan desse arbetare och sjömännen.
Begge äro de, icke statens, utan enskildes tjenare. Hvad
fabrikanter eller possessionater äro för de förre, det äro rede¬
rierna för de senare, och dä nu dessa rederier icke vilja
lemna något bidrag för ett ändamål, som dock afser deras
I<5
Den Si Oktober.
enskilde tjenares trefnad, synes mig som om staten icke borde
taga sig denna angelägenhet så ifrigt an, som förevarande
utlåtande visar. Då sålunda de, som företrädesvis borde nit¬
älska för sakens framgång, lemna densamma alldeles å sido,
finner jag i denna omständighat en ökad anledning till afslag.
Åtskilliga af ståndets ledamöter instämde.
Jonas Andersson från Östergötlands läu: Lika¬
som Brik Ersson kan icke heller jag underlåta att göra min
anmärkning mot Bjerkanders påstående det herr Hierta skulle
inom utskottet hafva varit ensam om den mening hans reser¬
vation innehåller. Tvertom var den pluralitet ganska ringa
som, vid votering inom utskottet, utföll til! förmån för utskot¬
tets förslag. Afven jag tillhörde deras antal, som icke delade
pluralitens mening och grundade jag dervid min åsigt hufvud¬
sakligen på de skål dem Erik Ersson framhållit. Att staten
pensionerar en enskild persons eller en serskild näringstjenare
kan hvarken vara ekonomiskt eller politiskt klokt, och inne¬
fattar i och för sig ett ganska vådligt prejudikat, som tvif¬
velsutan skulle hafva flere dylika framställningar rätt snart i
släptåg. Skulle sjömannens ställning vara så bekymmersam,
som man velat antaga, bör det väl tillhöra dennes principaler
d. v. s, rederierne, men icke staten, att så förbättra vilkoren
som för undanrödjande af en dylik klagan kan finnas rättvist
och behöfligt. Den brist på sjöfolk, och den mängd af rym¬
ningar, hvarom utskottet nämner, skall icke vidare vara att
befara, om rederierne, i förening med ett bättre behandlings¬
sätt än det som på åtskilliga handelsfartyg nu lärer vara det
vanliga, derjemte bestode manskapet en något ökad aflöning,
samt på denna aflöning gjorde innehållningar att användas
till sjöfolkets pensionerande vid dess utträde ur tjensten. Min
mening är derför densamma som deras hvilka yrka afslag.
Jemväl med Jonas Andersson hördes flere af ståndets
ledamöter instämma.
Carl Johan Leonard lönnberg från
Östergötlands län: Jag vill visserligen icke underskatta de
talares betänkligheter, sorn yttrat sig emot stats-utskottets
förevarande förslag, men innan man afslår utlåtandet, bör man
erinra sig att rikets ständer, i en år 1854 aflåten underdånig
skrifvelse, pä det högsta förordat just en sådan pensionsan-
stalt som den af utskottet föreslagna. Under sådana förhål¬
landen och då Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet har
sin grund i ständernas berörde skrifvelse, skulle ett afslag
Den Si Oktober.
17
förefalla minst sagdt besynnerligt. Den anmärkning som här
blifvit gjord derom att sjömän, tillhörande svenska handels¬
flottan, endast äro enskildes men icke statens tjenare, eger
visserligen sin riktighet, men å andra sidan må jemväl erinras
derom att. enligt kongl, kungörelsen den 13 november 1860,
allt det till rikets handelsflotta hörande sjöfolk är pligtigt att
under krig tjenstgöra å Kongl. Majds flotta från och med
året näst efter fyllda 20 år till och med det år, då 35 års
ålder uppnås. Således kan äfven ur synpunkten af att vara
statens tjenare åtminstone någon anledning hemtas för bifall
till utskottets förslag. Någnn af de talare, som yttrade sig
emot förslaget, tillkännagaf derjemte sin farhåga, att inom en
icke aflägsen framtid skulle denna pensionsinräftning antaga
dimensioner, som icke nu kunde förutses. Men då pensio-
nernes både antal och klasser äro pä förhand bestämda och
då dernäst blifvit föreslaget, att till pensioneringens upprätt¬
hållande skulle användas, först och främst den s. k. föringen,
dernäst bidrag från handels- och sjöfartsfonden, samt först der¬
efter tillskott af statsmedlen tiil det belopp som må finnas
erforderligt, kan jag icke deltaga i nämnde talares farhåga
om denna pensionerings vådliga eller för staten så synnerli¬
gen betungande beskaffenhet. Hvad som emellertid, framför
allt annat, föranleder mig att bifalla utskottets förslag, är just
det varma förord för samma förslag, som blifvit inlagdt i ri¬
kets ständers ofvan åberopade skrifvelse.
I Lönnbergs yttrande förenade sig Håkan Pettersson
från Blekinge och Johannes Nilsson från Göteborgs län.
Jan Andersson från Kopparbergs län: Jag åter
är af motsatt tanke med nästföregående talare och tror att
förslaget icke bör bifallas. Sjöfolket förfjenar under större
delen af året jemförelsevis mera än andra arbetare och borde
då af sin rikligare aflöning kunna göra besparingar för sina
äldre och orkeslösare dagar. Många andra arbetare finnas,
exempelvis vill jag nämna grufvuarbetare, hvilka, med lika
svårt arbete, hafva lägre aflöning, och ändock icke hos ri¬
kets ständer kommit i åtanka till någon pensionsrätt. Jag
vet alltså icke, hvarför just sjömännen mer än andre enskilda
arbetare skola af ständerna ihågkommas med pensioner.
Carl Jolian Svenson från Kalmar län: Att de
ledamöter af ståndet, som hafva hemman i det inre af landet
och sålunda ega mindre kännedom om sjöfolkets vilkor och
Bonde-Sl:s Prof. vid 1862—63 årens riksdag. IX. 2
18 Den St Oktober.
ställning, motsätta sig detta förslag, vill jag icke finna under¬
ligt, men då jag sjelf ar boende i kustens granskap, och vet
hvilket ansträngande och försakande lefnadssätt som sjömän¬
nen måste föra, ser jag mig för min egen del manad att be¬
hjerta deras ställning. Jag bifaller alltså förslaget, hvilket,
efter det alt en serskild kommitté i frågan afgifvit sitt utlå¬
tande samt vederbörande kollegier blifvit hörde, synes mig
vara nog eranskadt och utredt för att nu kunna bifallas, helst
staten först i tredje rummet, eller sedan såväl den s. k. fölin¬
gen sorn handels- och sjöfartsfondens bidrag blifvit för ända¬
målet använda, kommer att lemna något tillskott till pen¬
sioneringen.
Nils Petter Bäckström från Kalmar län instämde.
Änders Medin från Kronobergs län: På de af
Erik Ersson anförde skäl yrkar jag afslag, och hoppas att
rikets ständer, genom bifall till detta förslag, icke må beträda
en bana som lemnar utsigt att framdeles få pensionera fabriks¬
arbetere, grufvuarbetare och alla andra arbetare, utom dem
som sysselsätta sig med jordbruket. Det rätta synes väl an¬
nars vara, att rederierne få aflöna sitt sjöfolk, att något utaf
deras aflöning må kunna afaättas till pensioner. Någon talare
nämnde något om sjöfolkets större förpiigtelser i militäriskt
hänseende, och ville ur detta förhållande hemta skäl för sin
åsigt om statens skyldighet att åt sjömännen egna en större
omtanka, men jag tror att deras militära förpiigtelser böra
helt och hållet skilj as från denna sak, ty komma de att tjena
såsom militärer, blifva de jemväl tvifvelsutan i sådan egenskap
pensionerade. Jag förenar mig alltså med de talare som
yrkat afslag.
Gustaf Bolin från Upsala och Erik Andersson från
Elfsborgs län instämde med Medin.
Johan Bergström från Kopparbergs län: Äf-
ven jag är af samma mening som Medin och tror, att rikets
ständer icke må till den grad vara bundna af 1854 års skrif¬
velse, att utskottets förslag ovilkorligen måste bifallas. Kari
pensioneringen åstadkommas utan statens betungande, har jag
deremot intet att erinra, men alldenstund meningen symes
vara att staten skall upprätthålla denna pensionering genom
bidrag, hvilkas storlek icke låter sig ännu beräkna, ser jag
mig nödsakad yrka afslag.
Den SI Oktober.
19
Gustaf Hultman från Nerikes samt Bälter Sven Ersson
och Liss Lars Olsson frän Kopparbergs län voro af samma
åsigt sorn Bergström.
Sveil ÄilSSOIl från Kristianstads län: Sedan jag
begärde ordet, hafva så mångå talare fullständigt angifvit de
skäl sorn böra grunda ett afslag å utskottets hemställan, att
jag, utan att vidare uppehålla diskussionen, endast vill hän¬
föra mig till dessa talares yttranden och yrka afslag.
Anders Augnst Andersson från Östergöt¬
lands län: Jemväl jag kan inskränka mig att uppå de skäl,
dem Erik Ersson med flere talare anfört, yrka afslag å ut¬
skottets hemställan. Pensionsanstalter kunna visserligen vaia
goda, men att vilja fordra det staten skall skapa sådana kas¬
sor åt korporationers eller enskildes tjenare, synes mig vara
för långt gänget; och tillhör, enligt mitt förmenande, en så¬
dan omtanka icke staten utan vederbörande principaler.
Bj erka udel* S Min mening, då jag sist hade ordet,
var icke sådan som den af Erik Ersson och några andra
talare blifvit fattad, eller att herr Hierta skulle inom utskottet
hafva varit den ende, som härom hyste en annan åsigt. Ett
dylikt påstående kunde jag så mycket mindre haft för afsigt
att framställa, som af utlåtandet inhemtas att jemväl Jonas
Andersson och Erik Ersson låtit anteckna sig såsom reser¬
vanter. Med talet om herr Hierta afsåg jag endast att an¬
tyda, det han hufvudsakligast och ilrigast inom utskottet be¬
kämpat pluralitetens mening. För öfrigt står det ju en hvar
öppet att förfäkta sin mening och jag har nu sagt hvad jag
tanker om saken. Att ståndets pluralitet hyser en annan åsigt
i frågan, har jag trott mig finna af diskussionens gång. Vis¬
serligen kan jag lemna min mening å sido, men såsom en
ogentlighet mäste jag anmärka, att ståndet nu synes vilja afslå
inrättandet af en flere gånger förut från ständernas sida för¬
ordad pensionsinrättning. Likaledes vill jag erinra, att den
jemförelse som någon föregående talare uppställde mellan
grufvuarbetare och sjömän, såsom idkande ett ungetärligcn
lika besvärligt yrke, haltar ganska betydligt, ty grufvuarbeta-
rens göromål, om än förenade med hvarjehanda besvärlig¬
heter, äro likväl icke af beskaffenhet att, såsom sjömannens,
sätta honom under flere månader, ja i hela år, utom kretsen
af sin familj och närmaste anlörvandter.
20
Deri 21 Oktober.
I Bjerkanders yttrande instämde Johannes Svensson från
Skaraborgs län.
Matts JPersSOli: Jag förutser, att ståndets plura¬
litet kommer att afslä utskottets hemställan. Alla de skäl,
sorn mot utlåtandet blifvit anförde, äro dock utan all egent¬
lig betydelse. Sålunda torde den farhåga, som yttrades af
några föregående talare, om omöjligheten att kunna beräkna
vidden af den pensionsinrättning hvarom här vore fråga, icke
förtjena någon uppmärksamhet, då såväl pensionernas antal
sorn klasser blifvit i förslaget bestämda. Vidare torde, hvad
nian än vill säga om eller mot sjöfolkets militära skyldigheter,
det icke kunna förnekas att dessa skyldigheter, som väl äro
skyldigheter i det allmännas tjenst, i sjelfva verket äro större
för sjömannen än för hvarje annan svensk medborgare. Hvad
man dernäst sagt om sjömännens pligt att sjelfve vara be¬
tänkte att samla något för sin ålderdom, veta vi något hvar
huru litet en dylik samlingslusta ingår bland sjömannaegen-
skaperne, till hvilka såsom ett utmärkande drag hörer att å
land lustigt förstöra hvad som under svårt arbete blifvit ä sjön
förtjenadt. Allt hvad mot lörslaget blifvit erinradt torde alltså
förtjena ringa afseende och för min del har jag icke funnit
någon anledning att frånträda min åsigt derom att utskottets
hemställan bör bifallas.
Erik »lohan Mildberg: Äfven jag vill lifligt
förorda utskottets förslag. Hvad man här talat 0111 pensione¬
ring till obegränsadt belopp, synes vara fullkomligt oriktigt,
då af utlåtandet tydligen iuhemtas, att den högsta summa,
hvarmed staten, i ogynnsammaste fall, skulle komma att kon¬
tribuera, icke kunde under något vilkor blifva större än 24,000
rdr årligen, och i förhållande till det ändamål, som med denna
summa skulle kunna åstadkommas, tror jag att dessa pen¬
ningar knappast kunde bättre användas. 1 min hemort finnes
en mängd gamla sjömän, sorn icke ega något medel att för¬
sörja sig, ulan ligga fattigvården till last. Kunde åt dessa
och deras likar beredas något annat understöd, vore sådant
en stor välgerning och vill jag derför bifalla utlåtandet.
Carl Anders Carsson: Mengels och Lönn¬
bergs uppträdande till försvar för utskottets förslag finner jag
förklaradt af deras i alla frågor så synnerligen liberala äsig-
ter. Matts Perssons och flere andras förordande finner jem¬
väl sin förklaringsgrund, dä man tager i betraktande, att lian
och de med honom lika tänkande äro bosafte i kusttrakter
Den 21 Oktober.
21
och förslaget alltså afse deras hemorters eget bäsfa. Men
deremot finner jag alldeles oförklarliga de sympatier för ut¬
skottets mening, som yttrats af Bjerkander, hvilken, boende
långt in i landet, icke borde hafva någon anledning att från¬
gå den åsigt om sparsamhet med statens medel, som af ho¬
nom annars och alltid blifvit vidhållen. För min del är jag
af samma mening som Brik Ersson jemte de talare i öfrigt,
som yttrat sig mot förslaget och tror, att den inkonseqvens
som man velat finna mellan ständernas år 1854 aflåtna under¬
dåniga skrifvelse och ett afslag till utskottets ifrågavarande
hemställan, måste förfalla, då denna skrifvelse antagligen icke
afsåg någon sådan direkt mellankomst från statens sida som
utskottet nu ifrågasatt, utan fastmer endast ett sådant mora¬
liskt stöd sorn kunde gifva rederierne och sjömanshusen jemte
sjömännen sjelfve en väckelse att med denna pensionsinrätt¬
ning en gång göra en allvarlig början.
Med Larsson instämde Johan Magnus Lundahl från
Skaraborgs, Garl Johan Johansson från Östergötlands, Per
Tjernlund från Vesternorrlands och Herman Öbom från Norr¬
bottens län.
Sven Kosenlierg från Kristianstads län: Jag
ar född i en ort der sjöfart idkas och har förut varit bosätt
i en sjöfartsidkaude ort och borde kanske derför vara gynn¬
samt stämd för förslaget, men ser mig likväl, hufvudsakligen
af tvänne skäl, förhindrad att förorda detsamma. Jag finner
nemligen förslaget behäftadt med tvänne fel. Det ena att
pensionskandidaterne sjelfve icke hafva sig ålagdt att lemna
något bidrag till pensionsinrättningen, och det andra att ingen
skillnad blifvit gjord mellan deni, som verkligen behöfva och
dem, som alldeles icke behöfva ett sådant understöd hvarom
här är fråga. Exempelvis vili jag nämna, att en pensions¬
inrättning för folkskolelärare jemväl varit ifrågasatt, dervid
likväl ansågs att något annat understöd icke kunde af staten
begäras, än allenast till en grundfonds bildande, utan skulle
inrättningen sedermera vidmakthållas genom delegarnes egna
bidrag. Något annat eller mern torde icke heller ständerna
hafva afsett med sin år 1854 aflåtna skrifvelse, ty i motsatt
fall, det vill säga 0111 staten skulle lemna årliga tillskott, vore
nästan bättre att staten helt och hållet samt direkte verk¬
ställde pensioneringen, då åtminstone pröfningsrätten af hvars
och ens verkliga behof stöde staten öppen. Min åsigt om
denna pensionsinrättning och rätta sättet för dess bildande
och vidmakthållande går eljest derpå ut, att i främsta ruin-
22
Oen 21 Oktober.
rnet redt-rierne i män af deras fartygs lästetal och dernäst del-
egarne i mån af deras aflöningsbelopp borde till pensionsanstalten
lemna årliga bidrag. Ginge förslaget derpå ut, skulle jag
icke motsätta mig att staten för en gång och såsom grund¬
fond förärade anstalten ett bidrag i rund summa. Men i sa¬
kens nuvarande skick måste jag afslå utskottets hemställan.
Erik. Ersson: Jag kan icke nu erinra mig, huru¬
vida bonde-ständet för sin del biträdde den underdåniga skrif¬
velse, soln rikets ständer år 1854 i detta ämne afläto till
Kongl. Majit. Deremot tror jag mig med visshet kunna säga, att
i denna skrifvelse icke alsägs ett sådant förslug, som det hvil¬
ket här b 11 f \ i t framställdt. Det må väl vara att, såsom några
talare anförde, sjöfolkets beväringsförpligtelse är långvarigare
än det öfriga beväringsmanskapets. Men dervid stadnar jem¬
väl deras militäriska skjddighet, så framt icke krig inträffar
och är alltså, under fredliga tider, närmast att anse såsom
en skyldighet endast på papperet utan motsvarande betydelse
i verkligheten. Skulle åter krig inträffa, torde vara rätta
tidpunkten att tala om den pensionsinrättning, hvarom här är
fråga. Ditintills vill jag stå fast vid mitt yrkande om afslng.
Nils Pettersson från Kalmar och Fredrik Hallström
fråi^ Stockholms län instämde.
Anders Willielm BIlP från Nerikes län: Då
min mening är för utslag, skulle jag, enär ståndets beslut, att
döma af den hittills hållna diskussionen, tvifvelsutan varder
afslående, kunna afstå från vidare yttrande. Jag skall också
icke vara mångordig Man har till stöd för förslaget velat
anföra, de större faror och de hårdare besvärligheter, för
hvilka sjömannen i sitt yrke är utsatt. Arbetarne i våra
grufvor, äfvensom flere andra yrkens idkare, äro lika väl utsatta
för lika stora faror. Vidare skulle denna pensionsinrättning
vara ett medel att förekomma de nu så täta rymningarne
från svenska fartyg. Men hvad i detta fall manstukten om¬
bord icke förmår uträtta, det torde icke heller någon pensions¬
inrättning kunna åstadkomma. Enda skälet att pensionera
sjöfolk skulle, enligt min uppfattning, kunna finnas i den vinst
som sjöfartens idkare onekligen tillskynda landet; men skulle
man utgå från denna synpunkt borde man väl i främsta rum¬
met pensionera herrar redare och grosshandlare, hvilka främst
bidraga till vinsten och sätta sin förmögenhet på spel liksom
sjömannen sätter lifvet. Huru jag än vill se saken måste jag
finna förslaget oklokt och kan med min röst icke biträda
detsamma.
Den 21 Oktober.
23
•lons Rundbäck från Göteborgs län: Oaktadt
en talare nyss visade, huru haltande den jemförelse var, som
gjordes mellan sjömannen och grufvuarbetaren, i afseende å
risken och besvärligheten af hvarderas yrke, har likväl samma
jemförelse nu ånyo blifvit framställd. Jag vill icke göra mig
den fruktlösa mödan att söka vederlägga, der ingen veder¬
läggning hjelper, men deremot önskar jag att till ståndets
allvarliga behjertande anmäla alla de omständigheter, som
tala till sjömännens förmän. Inskrifven på ett sjömanshus
är sjömannen lemnad utan värd och hem. Ingen kommun
anser sig förpliglad att om honom taga värd, och ehuru han,
jemförelsevis mera än mången annan, bidragit till den all¬
männa nationalvälmägan, har han, likväl efter ett lif af mö¬
dor och besvärligheter, en högst bekymmersam ålderdom att
emotse. Näst efter vårt jordbruk och vår bergshandtering
finnes ingen näringsgren som för värt land är af större vigt
oell betydenhet än handeln. Bland de flere invändningar,
som man mot förslaget fått höra är jemväl den, att endast
de fattigaste och mest behöfvande sjömännen borde komma
i åtnjutande af de pensioner hvarom här är fråga. Men na¬
turen af en pension iir icke alldeles densamma som af ett
fattigunderstöd, ty till karaktären af den förra hörer, att jem¬
väl vara en belöning för gjorda tjenster åt staten, och jag
frågar huru många af våra tjenstemän i de högre graderna,
såsom t. ex. generaler, amiraler, presidenter m. fl., någonsin
skulle blifva hugnade med pensioner, om dessa icke finge
annorledes betraktas än såsom fattigunderstöd. Vidare har
man invändt att rederierne i främsta rummet vore skyldiga
att bidraga till sjömännens pensionerande. Men sjömännen
äro ett rörligt slägte och taga sin hyra än af det ena rede¬
riet och än af det andra, hvadan någon förpligtelse i berörde
hänseende svårligen kan dessa senare åläggas. Farhågan att
de utgifter, som denna pensionsinrättning skulle förorsaka,
kunde komma att uppgå till oberäkneliga summor, är, då
man rätt läser detta utlåtande, skäligen öfverflödiga, ty, på
sätt utskottet pag. Ii hemställt, skulle under intet vilkor, sta¬
tens årliga bidrag komma att öfverstiga 24,000 rdr. Till
denna utskottets hemställan, som följaktligen icke erbjuder
några sådana vådor sorn man här velat förespegla, får jag
derför pä det lifligaste tillstyrka bifall.
Carl Ifvarsson: Med anledning af Kundbäcks
yttrande vill jag endast erinra, att sjömän, då de finnas i
behof stadda, hvarken mer eller mindre än medlemmar af
andra samhällsklasser blifva föremål för vederbörande kommu¬
24
Den 21 Oktober.
ners fattigförsörjning. För öfrigt vidhåller jag mitt förra yt¬
trande och får ännu mera accentuera min farhåga rörande
vådan af den hann, man nu synes vara på väg att beträda
och sorn. om man vill vara konseqvent, väl bör leda derhän
att, sedan först sjömännen blifvit pensionerade, pensioneras
dernäst bergsverksaibetarne och vidare fabriksarbetarne, eller
mod ett ord alla utom jordbrukets idkare.
Erik Andersson ooh Josef Smedberg frän Elfsborgs län
instämde med Carl Ifvarsson.
Henrik Hansson från Vesternorrlands län: Nyt¬
tan af den ifrågasatta pensionsinrättningen vill jag icke be¬
strida, men tror dock, att densamma bör åstadkommas icke
genom statens försorg utan på det sätt som Erik Ersson nyss
föreslog. Bland motiven för inrättandet af denna pensions-
anstalt har man jemväl uppräknat de nu sä ofta förekom¬
mande rymningsförsöken, sorn göras af svenskt sjöfolk och
dem man trott sig kunna förekomma genom de lockelser, som
en inrättning af detta slag skulle hafva att erbjuda. För min
del tror jag likväl att dessa rymningsförsök oftast äro föran¬
ledda af knap]) kost och dålig aflöning, samt hård behand¬
ling, men sådant kan staten icke hjelpa. Att sjömännens
yrke är sträfsam! och att de ofta slita ondt, vill jag icke
bestrida, men såsom en egenhet vill jag likväl anmärka, att
föregående sjöresors besvärligheter aldrig afskräcka dem att
företaga nya sjöfärder och måste jag således antaga, att de
mödor som de utsätta sig för häst öfverensstämma med de¬
ras egen önskan och böjelse. Jag förenar mig med de talare,
som yrkat afslag.
Erik Hanssen från Gefleborgs län: Jag vill dess
hellre rösta för afslag, som jag tror att jemväl andra sam¬
hällsklasser skulle kunna hafva lika stort behof af och vara
lika berättigade till sådana pensioner, som här äro i fråga
att inrättas för sjömännen. I min hemort, hvarest bergsbruk
idkas, ser man dagligen personer, som, under göromålen i gruf¬
vorna, tagit sådan skada till helsa och lemmar, att de antingen all¬
deles icke eller endast obetydligt kunna bidraga till sin berg¬
ning. Jag kan icke se, hvarför icke staten, om nu en all¬
män pensionsinrättning skall inrättas för sjömännen, då icke
må vara lika förpligtad att jemväl om dessa skadade arbetare
taga vård. Sådan föreställer man sig likväl icke i min hem¬
ort statens skyldighet vara, utan sörja hruksegarne derstädes
kjelfva för sina orkeslöse arbetare, och på samma sätt böra
Den 21 Oktober.
25
väl rederierne draga försorg om de sjömän, sorni deras tjenst
blifvit utslitne.
Svante Bergstrem från Östergötlandslän: En¬
ligt min uppfattning har man i denna fråga beträdt en all¬
deles ovigtig väg. Jag tror nemligen att rätta sättet för åstad¬
kommande af den ifrågasatta pensioneringsanstalten, vore att
i en bättre rigtning och i noggrannare öfverensstämmelse med
deras ursprungligen afsedda ändamål utveckla den goda idée,
som gifvit anledning till sjömanshusinstitutioneu. Genom dessa
sjömanshus, väl inrättade, skulle mycket godt kunna åstad¬
kommas och den omständigheten att vara inrullerad på ett
sjömanshus skulle då för mången sjöman vara en välgerning,
i stället för att, såsom saken nu står, snarare vara motsat¬
sen genom den svårighet som en sålunda inrullerad sjöman
ofta får erfara vid sökandet af den kommun, sorn må kännas
skyldig att gifva honom fattigunderstöd. Det är således af
princip och derför att jag anser det staten med denna sak
alls icke har att skaffa sorn jag yrkar afslag. För öfrigt och
då 1854 års skrifvelse blifvit af flere föregående talare så
tolkad och förstådd, som ginge det icke an att i strid med
denna skrifvelse nu fatta ett från dess innehåll afvikande be¬
slut, vill jag endast anmärka, att ett föregående riksdagsbeslut
och åsigter icke böra lägga hinder i vägen för kommande
ständers fria beslutanderätt. En sådan uppfattning of saken
torde vara fullkomligt öfverensstämmande med grundlagen,
hvars stadgande att t. ex. grundlagsfrågor skola vara hvilande
från den ena riksdagen till den andra just har sin anledning
deri, att grundlagsstiftaren antagit att åsigten om en grund¬
lagsändrings nytta eller nödvändighet kunde intill en föl¬
jande riksdag undergå förändring och derför borde först då
samt efter moget öfvervägande afgöras.
Hobert Fredrlk Gross hån Kaimar län, som
begärt ordet, förklarade att han instämde i det yttrande som
afgifvits af Svensén.
•Volian lekberg från Nerikes län: Utskottets
förevarande hemställan erinrar lifligt om den motion, som för
ett par riksdagar sedan väcktes inom detta stånd, och som
afsåg att bereda pensioner åt orkeslösa jordbrukare. Denna
motion, blef då af utskottett afslagen, och jag medger att i
detta afslag låg icke någon orättvisa. Men för att skipa lika
rätt mot alla hade utskottet jemväl denna gång bordt yttra
26
Den 21 Oktober.
si» afstyrkande och för min del vill jas afslå utskottets hem¬
ställan.
Georg byqvist från Vermlands lån: Med afseende
a det stora inflytande pä en nations välstånd och trefnad som
sjöfarten onekligen medför, vill jag vara af den menin¬
gen att staten icke borde undandraga sig allt biträde vid
ordnandet af den angelägenhet, hvarom här är fråga och
tror, ätt ett sådant biträde lämpligast skulle kunna lem¬
näs derigenom att staten för ändamålet anvisade någon
större grundfond, ty att ett förslag sådant som det af utskottet
nu framlagda icke har att påräkna ståndets sympatier synes
mig vara tydligt. Emellertid anhåller jag att till protokollet
få antecknad min nu yttrade åsigt derom att sjömansyrket, i
man som detsamma finnes vara för statens intressen gagne-
ligt, må komma i åtnjutande af allt det understöd som denna
näring, i förhållande till andra näringar, kan finnas förtjena.
I Nyqvists yttrande instämde Carl Tholsson från Skara¬
borgs län.
Rundbäck: I anledning af Larssons anmärkning
vid mitt sednaste yttrande vill jag endast erinra, att då en
arbetare, i allmänhet blifver orkeslös intrader vederbörande
kommuns skyldighet att) gifva honom underhåll, men för
en sjöman, sorn blifvit å sjömanshus inrullerad, finnes der¬
efter ingen iörsörjningsskyIdig kommun. Det var denna
skillnad jag i mitt förra yttrande ville antyda.
Öfverläggningen förklarades slutad. Talmannens propo¬
sition på bilall till utskottets förslag besvarades med blandade
ja och nej; i anledning hvaraf och dä votering begärdes föl¬
jande voteringsproposition uppsattes justerades och anslogs
nemligen:
Den, som vill bifalla stats-utskottets utlåtande n:o 172, i
anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition, angående in¬
rättandet af en pensionsanstalt för befälhafvare, styrmän
och annat sjöfolk å svenska till utrikes fart använde segel-
eller ångfartyg, äfvensom maskinister och eldare ä sistnämnde
slags fartyg; röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet afslagit omförmälda ut¬
låtande.
Den i vanlig ordning verkställda omröstningen utvisade, vid
voteringsedlarnes sammanräknande att 28 ledamöter röstat ja och
Deri 21 Oktober.
27
67 nej och hade bonde-ståndet alltså afslagit utskottets före¬
varande hemställan.
Såsom reservanter mot detta beslut läto anteckna sig
Paul Fritz Mengel frän Upsala, Carl Casper Nettelbladt
frän stockholms, Gustaf Bjerkander frän Skaraborgs, Johan
Gustaf Dahlgren, Carl Johan Svensén, Robert Fredrik
Gross, Erik Johan Rudberg och Nils Petter Bäckström
från Kalmar, August Carlberg från Hallands samt Johannea
Nilsson och Jöns Rundbäck från Göteborgs län.
§ 6.
Till förnyad handläggning förekom stats-idskottets utlå¬
tande n:o 173, i anledning af Kongl. Majits nådiga proposition
om anvisande af anslag till betäckande at kostnaderna för
Sveriges deltagande dels i 1862 års allmänna industri- och
konst-exposition i London, dels ock i den flir landtbruksalster
och redskap innevarande års sommar anordnade internationella
utställning i Hamburg.
Vid detta utlåtande, deri utskottet tillstyrkt bifall till de
af Kongl. Majit för ifrågavarande ändamål äskade summor,
fanns fogad en af herr L. J. Hierta inom utskottet afgifven
reservation, innefattande följande förslag till lydelse för rikets
ständers beslut i ämnet nemligen:
»Ehuru eti jemförelse mellan utgifterna för Sverges del¬
tagande uti den näst föregående industriutställningen i Paris
»och uti den som sistlidet år 1862 egde rum i London, ut-
»visat att den sednare förorsakat staten en tillökning i kost-
enad, hvars belopp syr.es anmärkningsvärd!, så hafva rikets
»ständer dock ansett sig böra bifalla den af Eders Kongl.
»Majit äskade ersättning för dessa utgifter, under uttryckande
»af den underdåniga önskan, att i händelse Eders Kongl.
»Maj:t vid ett framtida dylikt tillfälle, dä rikets ständer icke
»äro församlade, skulle finna skäligt att med understöd af
»allmänna medel befordra deltagandet i en dylik utställning,
»all den hushållning, som med ändamålets vinnande är löreu-
»lig, dervid må iakttagas.»
Sedan denna reservation, uppå derom gjord begäran,
blifvit uppläst, yttrade:
Ola Jönsson från Malmöhus län: Jag hemställer
till ståndet, huruvida icke skäl skulle förefinnas att antaga en
sådan motivering för beslutet, sorn finnes innefattad i herr
Hiertas reservation.
28
Den 21 Oktober.
1*CP A lisson från Malmöhus län: Den åberopade
reservationen biet inom utskottet ganska lifligt diskuterad.
Men då den ansågs innefatta ett misstroende-votuin och dess¬
utom, vid granskning af läkningarne, detaljposferne icke lem-
nade runi för anmärkning, samt uppdraget för öfrigt blifvit
till alla delar vfil genomfördt, ansågs något sådant tillägg sorn
det herr Hiertas reservation innehåller, icke böra ifrågakom¬
ma och får jag för min del, förklara det jag ämnat bifalla
utskottets förslag oförändradt.
•lonas Andersson från Östergötlands län: Det
må vid mänga tillfällen vara i sin ordning att framhålla nöd¬
vändigheten af sparsamhet, men serskildt i denna fråga skulle
ett sådant ordande vara olämpligt, såsom innefattande ett,
visserligen indirekt, men i allt fall orättvist klander. Alla
öro ense derom, att dessa ganska kinkiga uppdrag blifvit af
de män, sorn dervid varit Sverges ombud, fullgjorde pä ett
alldeles utmärkt sätt, och de utgifter som under sådane för¬
hållanden blifvit gjorde, torde icke vara gjorda förgäfves. I
likhet med nästföregående talaren, kan jag alltså icke god¬
känna den form för beslutet, som blifvit af reservanten före¬
slagen.
Gustaf Hultman från Nerikes och Nils Andersson från
Vermlands län instämde med Jonas Andorsson.
Anders Angust Andersson från Östergöt¬
lands län: Jag instämmer med nästföregående talare och
finnér en sådan formulering af beslutet, som reservanten före¬
slagit, vara dess mindre på sin plats, som vid föregående ex¬
positioner en allmän klagan hörts deröfver att landets intres¬
sen ej blifvit rätt bevakade, dä deremot, beträffande nu ifrå¬
gavarande expositioner, man varit allmänt ense om det ut¬
märkta sätt hvarpå ombuden till alla delar fullgjort deras
uppdrag.
ftin .Bousson: Då sjelfva den äskade summan be-
\iljas, kan väl beslutet derom svårligen få namn af att inne¬
hålla något misstroende-votum. De ordalag dem reservanten
begagnar äro dessutom af ganska foglig beskaffenhet. Hvar¬
för icke, jenn väl i en fråga sådan som denna, må kunna sä¬
gas ett ord om nyttan af sparsamhet, kan jag icke rätt förstå.
Tvertotn menar jag, att ett instämmande i herr Hiertas mo¬
tion skulle bäst lampa sig för och öfverensstämma med de
åsigter om hushållning med statens medel, hvilka armars all¬
tid hos detta stånd gjort sig gällande.
Den 21 Oktober.
29
Förre vice talmannen Per Eriksson från Vermlands,
Per Östman från Vesternorrlands och Per Nilsson från Kri¬
stianstads län instämde med Ola Jönsson.
Paul Mengel från Upsala län: Antingen
måste herr Hiertas reservation anses innebära ett klander
eller också innebära ingenting. Jag anser likväl herr Hierta
vara en ali,för klok man för att jag må kunna våga
den sednare tolkningen, utan måste jag derför antaga
den förra. Och jag tror mig, utan alltför stor orättvisa,
kunna sträcka detta antagande icke blott till herr Hierta,
utan jemväl till alla dem som vilja med honom instämma, och
som nog äro medvetande deraf att, då de instämma med re¬
servanten, de i sjelfva verket uttala ett klander. Jag tillåter
mig att betitla detta åtgörande såsom otacksamt. A ena si¬
dan äro vi stolte öfver vår exposition, wien akta, å den an¬
dra, icke för rof att kasta bort citronen sedan vi vederbör¬
ligen kramat den. Känner jag den mannen rätt, som haft
detta kinkiga uppdrag om händer, åtager lian sig icke samma
omak omigen. Hvad han derpå skördat består i stora en¬
skilda uppoffringar och skulle han nu, oaktadt det allmänna
vitsord han erhållit om att hafva väl fullgjort sitt uppdrag,
likväl uppbära otack till lön af rikets ständer. För att nu
icke afskräcka andra, som möjligen kunna vara hugade för
och skicklige till ett dylikt uppdrag, hemställer jag att, med
ogillande af herr Hiertas reservation, utskottets förslag mätte
utan all förändring antagas.
Med Mengel förenade sig åtskilige af ståndets ledamöter.
Carl »Polian Cronard Cönnlierg från
Östergötlands län: Det är visserligen sannt såsom reservanten
säger att Sverges utgifter för dess deltagande i londoner-
expositionen varit större än dess kostnader i och för pariser-
expositionen, men härvid torde böra komma i betraktande,
icke allenast att England i och för sig är ett vida dyrare
land än Frankrike, utan jemväl och hufvudsakligen att Sverge
haft en ojemförlig större nytta och — jag må jern väl säga —
heder af expositionen i London mot expositionen i Paris.
Skulle nu rikets ständers beslut formuleras efter herr Hiertas
reservation, kunde lätt en dylik hushåilsaktighet blifva af re¬
geringen så tolkad och förstådd, att densamma, när härnäst
någon dylik exposition ifrågakommer, anser sig icke kunna
lemna ens någon åtgärd för Sverges deltagande deri. På
dessa skäl, i förening med den som anförts af föregående
30
Den 2f Oktober.
talare, anser jag ganska betänkligt att bidräda reservationen,
utan vill jag för min del godkänna utskottets förslag oför-
ändradt.
Ett stort antal af ståndets ledamöter instämde med
Lönnberg.
•föns Persson från Blekinge län : Likasom Ola
Jönsson finner ieke heller jag något anstötligt i reservationen,
och då jag för öfrigt icke kan inse, att hårmer än annorstä¬
des det skulle vara opassande att påyrka sparsamhet, vill jag
biträda den mening som i reservationen finnes uttryckt.
Wils Pettersson från Kalmar län: Äfven jagar
af den mening, att reservationen gerna må kunna antagas,
Ett sådant beslut skulle hvarken vara nedsättande för ståndet,
eller deruti ligga något hinder för framtida expositioners un¬
derstödjande.
Per WilSSOll från Malmöhus län: Man må dispu¬
tera, bäst man vill, denna reservations natur att vara ett miss-
troende-votum, blir dock förhållandet sådant. Men pä samma
gång mitn sålunda begär en orättvisa, begår man jemväl en
oklokhet, ty med ett sådant beslut som det af reservanten
föreslagna, torde sannerligen icke blifva lätt att finna skicklige
och villige ombud vid en framdeles blifvande exposition.
Garl Tholsson från Skaraborgs, Nils Magnus Pettersson
från Kalmar, Sven Rosenberg frän Kristianstads och Bengt
Johan Holmlin frän Göteborgs lärt voro af samma åsigt som
Per Nilsson.
Vice talmannen Anders Eriksson: Hvad som
skulle kunna vinnas med ett sådant tillägg, som det af reser¬
vanten föreslagna, kan jag icke fatta. Kongl. Maj.t kan ju
icke på förhand bestämma utgifterne för de kostnader, som
ett dylikt deltagande må kunna kräfva. Således är ju rege¬
ringen förhindrad att annorledes handla, än hon i denna sak
gjort och bitr följaktligen icke få uppbära några underdåniga
erinringar. Hvad åter beträffar den kommissarie, som i Lon¬
don var Sverges ombud, finnes icke mer än en mening om
det utmärkta sätt, hvarpå han fullgjorde sitt uppdrag oell
hans räkenskaper hafva post för post befunnits oklanderliga.
Följaktligen önskar jag att utskottets hemställan måtle, utan
all förändring, varda bifallen.
Den 21 Oktober.
31
Carl Anders Earsson; Om något misstroende¬
votum skulle anses vara uttaladt genom en sådan mening,
som den reservanten föreslagit, gäller naturligtvis ett dylikt
klander icke kommissarien utan regeringen. Men då nu me-
ningarne äro ense derom, att regeringen för ifrågavarande
uppdrag valt just den person, som varit för detsamma före¬
trädesvis lämplig, finnes ju icke heller något skäl att mot re¬
geringen uttala eris det lenare missnöje, sorn reservationen må
anses innebära. Jag skall derför biträda de talares mening
sorn vilja bifalla utskottets förslag utan förändring.
Johan Olof Sundgren frän Stockholms och Bälter Sven
Ersson från Kopparbergs län instämde med Larsson.
Ola •Iönsson: Af den nu hållna nog långa dis¬
kussionen har jag icke kunnat öfvertygas om origtigheten af
mitt förslag rörande reservationens antagande. Så alldeles
utan fel, som man här velat påstå, torde likväl den svenske
kommissarien icke hafva varit, om man nemligen får antaga
såsom sanning, hvad som allmänt berättas, att det nemligen
var genom hans förvållande, som en del svenska industri¬
alster blefvo allt för sent uppställde, för att komma under
täflan. Dä nu härtill kommer, att utgifterne äro oerhördt
höga, synes mig som om det lena klander reservationen inne¬
håller, alldeles icke varit mera än hvad gerna och rättvis¬
ligen kunnat sägas.
Ofverläggningen förklarades slutad; och blef, uppå der¬
om af talmannen framställd proposition, utskottets hemställan.
bifallen.
S 7.
Till bordläggning anmäldes stats-utskottets nedannämnde
utlåtande och memorial, nemligen:
utlåtande n:o 188, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position angående krigskollegii ombildning till en
arméförvaltning;
utlåtande n:0 196, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position, angående tillökning i arméens nuvarande
kavalleristyrka;
utlåtande n;o 197, i anledning af vackt motion om inlösen för
statens räkning af Hebbeska egendomen på Riddar¬
holmen ;
32
Den Si Oktober.
memorial n;0 201, angående inlösning af ytterligare anmälde,
forst efter prescriptionstidens slut hos riksgäldskon¬
toret företedda riksgäldssedlar;
utlåtande n:o 202, i anledning af Kongl. Majds nådiga pro¬
position, angående en den svenska beskickningen i
Turkiet, i Pera belägen fastighet;
utlåtande n.o 203, i anledning af Kongl. Majds nådiga pro¬
position, i fråga otn afsöndring af jord frän Eskils¬
tuna kungsladugård till utvidgande af Eskilstuna
stads samt Klosters och Forss församlingars begraf¬
ningsplats; och
memorial n:o 204, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga
beslut rörande stats-utskottets utlåtande ri;o 147, i
fråga om väckt motion om kyrkoherden G. A. von
Zweigbergks enka, Maria Hseggrens bibehållande
intill sin död vid åbo- och besittningsrätten till eller
arrendet af indragna predikantsboställena vid Vest¬
göta f. d. kavalleri-regemente Törnestorp f:dels man¬
tal och Hofstena Lunnagården ^:dels mantal i Skara¬
borgs län.
§ 8.
Från högloflige ridderskapet och adeln hade ankommit
och blefvo, efter skedd anmälan, nu lagde till handlingarne
utdrag af nämnde stånds protokoll n:ris 445—453; hvaremot
det från samma stånd inkomna protokolls-utdraget, n:o 4G2,
såsom innefattande en inbjudning i afseende å sammansatta
banko- och lag-utskottets utlåtande n:o 5, på begäran bord¬
lädes.
Efter fattat beslut att åter sammanträda kl. £6 åtskildes
nu ståndets ledamöter kl. 2 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den Si Oktober.
33
1'leiium kl. half 6 e att.
Föredrogs och bifölls stats-utskottets utlåtande n;o 175,
angående ersättning för sådane af Kongl, statskontoret för¬
skottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag ej blifvit af
rikets ständer beviljade.
§ 2.
Föredrogos stats-utskottets utlåtande n:o 178, i anled¬
ning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående anvisande
af medel till betäckande af kostnaden för iståudsättande af
åtskilliga broar å den s. k. Carl-Johans-vägen i Jemtland m. tn.,
hvaruti utskottet hemställt att rikets ständer måtte dels för
nämnde ändamål pä riksgäldskontoret anvisa ett belopp af
tillhopa 19,139 rdr, och dels, vid anmälan af detta sitt beslut,
i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Majit, i afseende
å framtida underhållet af denna väg och dithörande broar,
meddela sådana föreskrifter, att bidrag af statens mede! för
berörda ändamål ej vidare må ifrågakomma.
Härvid begärdes ordet af (oljande ståndets ledamöter,
hvilka yttrade:
Paul .'l.lHlerSSOll från Jemtlands län: Stats¬
utskottets tillstyrkan i öfverensstämmelse med Kongl. Majits
ifrågavarande proposition, angående beviljande af det för bro-
reparationer m m. föreslagna belopp af 19,139 rdr, anser
jag böra godkännas; men deremot kan jag ej förlika mig vid
det af utskottet gjorda tillägg, angående Carl-Johans-vägens
framtida underhåll, af den anledning att härigenom en alltför
dryg taxa skulle läggas pä de trafikerande; ty det ligger
nära nog utom möjlighetens område att lägga underhållsbör-
dan pä omkringboende allmoge, hvilken dessutom blifvit här¬
ifrån genom Kongl, bref serskildt befriad. Då man på när¬
liggande hemman således icke kan pålägga skyldigheten att
underhålla vägen, sä återstår ej annat än att beskatta de re¬
sande, hvilket naturligtvis, såsom ett stort hinder för trafiken,
bör på allt möjligt sätt undvikas. Om man deremot afslår
Bonde St:s Prot■ vid 1862—63 åren» riksdag. IX. 3
34
Den 21 Oktober.
utskottets förslag i sista punkten, så visas derigenom altman
icke vill begå den obilligheten, att lägga hela denna tryc¬
kande underhållstunga på några magra närliggande fjellhemman.
Dä vägen blifvit anlagd på statens bekostnad och för statens
skull, samt trafiken å densamma i dessa glest bebodda trak¬
ter icke är den lifligaste, så är väl rättvisast att också sta¬
ten sjelf bekostar vägeDs framtida underhåll. Med anledning
häraf yrkar jag på bifall till första punkten och afslag å andra
punkten.
Med denne talare förenade sig Olof Nilsson från Vester¬
bottens och Olof Larsson från Jemtlands län.
Per ffilsson från Malmöhus län: För min del får
jag gifva tillkänna, att jag, då staten icke allenast bekostat
anläggningen af denna väg, utan äfven nu skulle komma att
med 19,139 rdr bidraga till vägens underhåll, anser det inga¬
lunda vara obilligt eller för mycket begärdt, om man fordrar,
att staten må slippa vidare kostnader för vägen. Det finnes,
enligt mitt förmenande, ingenting hardt eller orättvist uti att.,
under sadana förhållanden, låta kringliggande hemman, med
den hjelp som kan erhållas genom erlagda vägpenningar, sjelfve
underhålla vägen. Är det åter sä att ingen trafik finnes å
denna väg och den således är utan någon nytta, då vet jag
sannerligen ej hvarför man skall offra så stora summor på
den, utan dä är onekligen klokast att låta hela vägen för¬
falla. Jag röstar för bifall till utskottets förslag i sin helhet.
Häruli instämde Jöns Andersson från Malmöhus, Anders
Johan Sandstedt från Jönköpings, Lars Gustaf Andersson
från Elfsborgs och Olof Olsson i Olebyn fran Vermlands län.
Sven ESoseillierg från Kristianstads län: Äfven
jag röstar för bifall till utskottets hemställan i sin helhet. Jag
anser det vara ganska besynnerligt att den ifrågavarande vä¬
gen icke skulle kunna underhållas på annat sätt, än genom
statens mellankomst. Begagnas icke vägen och den således
är utan ändamål, så må den läggas ned, ty det är icke rätt,
att staten skall både bekosta anläggningen och underhållet.
Fördenskull yrkar jag, att den föreslagna underdåniga fram¬
ställningen i lista punkten af utlåtandet måtte till Kongl.
Majit afgå.
Erik Ersson från Gefleborgs län: Angående ut¬
skottets hemställan i sista punkten var icke någon fråga vid
ärendets behandling inom utskottsafdelningen, utan denna
Den 21 01 taber.
punkt tillkom först vid frågans behandling i utskottets plenum.
Om man besinnar att ifrågavarande väg blifvit anlagd icke
på ortens, utan ensamt pä regeringens begäran, och tillkom¬
mit helt och hållet i militäriskt afseende, så vore det väl
allt utom rättvist att pålägga omkringboende innevånare un¬
derhållsskyldigheten af denna, genom fjellen gående väg, helst
sedan en annan kommunikationsled mellan Jemtland och
Norge nu skall öppnas, så att någon serdeles hjelp genom
vägpenningar icke kan åvägabringas. Af nämnda skäl anser
jag det vara i sin ordning att bifalla första punkten och af-
slä den andra.
Olof Pd*SS01l från Gefleborgs län: Den nu ifrå¬
gavarande vägen är en fortsättning af den, som genom Verm¬
land, Dalarne, Helsingland och Jemtland går in i Norge.
Vägen går genom fjellen i Jemtland uti alldeles obebodda
trakter och kan, enligt mitt förmenande, omöjligen underhållas
på annat sätt, än genom statens mellankomst, så vida denna
väg skall fortfarande komma att ega bestånd. Som jag der¬
för anser sista punkten icke passa riktigt i stycke, sorn man
säger, så röstar jag för alslag af denna punkt.
Härmed förenade sig Per Östman från Vesternorr¬
lands län.
Paul Fritz mengel från Upsala län: Jag har
en gång färdats den nu ifrågavarande vägen och känner såle-
ledes någorlunda till de trakters beskaffenhet den genomgår.
Mellan Ostersuud och Norska gränsen äro sexton mil, och
af dem utgöres de närmast Norge gående fyra och en half
milen af den s. k. Carl Johans vägen. Vägen löper genom
trakter der inga menniskor finnas och således ingen kultur.
Någon vegetation kan man icke märka och öfverallt synas
endast stora nakna grusåsar och kärr samt deremellan dal¬
sänkningar med svåra islossningar. Ofta ser man i dessa
trakter snö och is mellan fjellen äfven under midsommars¬
tiden. Vägen kan i vanliga fall underhållas genom de bro-
nfgifter, sorn af resande erläggas, men i svåra snöfallsår, då
islossningen blir för våldsam, behöfves statens mellankomst,
emedan vägen omöjligen kan indelas till underhåll på den
fåtaliga befolkning, sorn finnes i närheten. Såsom Erik Ers¬
son nyss uppgifvit, har vägen helt oell hållet politiska anled¬
ningar att tacka för sin tillkomst. För öfrigt är jag fullkom¬
ligt öfvertygad derom, att de ledamöter af detta ständ, hvilka
gillat utskottets hemställan i sista punkten, skulle afstå från
36
Den S1 Oktober.
det påyrkade bifallet till nämnde punkt, örn de egde känne¬
dom om huru förhållandet verkligen vore.
Matts Pci'SSOIl från Stockholms län: För min
del kan jag ej finna att det ligger något ondt uti att antaga
den gjorda hemställan i sista punkten. Det kan visserligen
vara möjligt att, genom starka vårflöden, broar å den ifråga¬
varande vägen kunna ryckas bort eller skadas, men detta
bör väl icke drabba statskassan. Då jag en gång färdades å
denna väg var den i ganska godt skick. Är vägen obehöflig,
hvilket den tycks vara, då å densamma finnes föga eller in¬
gen trafik, så må den gerna förfalla; och om staten anser
den fortlarande vara i politiskt hänseende nödvändig, så kom¬
mer nog ny proposition om anslag till densammas iståndsät-
tande vid annan riksdag. För min del vill jag bifalla utlåtan¬
det i siu helhet.
«fÖllS PerSSOll från Blekinge län: Jag anser in¬
gen fara ligga deruti, att godkänna äfven utskottets hem¬
ställan i andra punkten. En skrifvelse må gerna afgå till
Kongl. Majit, som eger att på deri anförda motiv fästa det
afseende, omständigheterna kunna kräfva. Man skulle kunna
säga att på många ställen inom värt land, vägarries under¬
hållande af närmast boende innevånare vore en omöjlighet
af samma skäl, som uti nu ifrågavarande fall. Jag röstar för
bifall tili förslaget i sin helhet.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län: Det
är sorgligt att höra, det vi inom vårt land nu hafva så godt
om kommunikationer, att man måste lägga ned dylika Om
man genomläser sista punkten, så synes klarligen att menin¬
gen icke är, att blott se efter hvarthän de, till ifrågavarande
ändamål, anslagna penningarne taga vägen, utan hufvudsak-
ligaste meningen är att förekomma, det bidrag af statens me¬
del vidare måtte ifrågakomma till vägens underhållande. Jag
tycker det vara besynnerligt att en landsort icke skulle hafva
sä mycken nytta af en derigenom löpande väg, att denna
skulle kunna af orten underhållas utan bidrag af staten; och
är verkliga förhållandet att vägen icke är till någon serdeles
fördel, så må den fä läggas igen. Jag bifa lior båda punk¬
terna.
Per WllSSOll t jag har visserligen icke haft nöjet
att färdas den nu ifrågavarande vägen oell kan således icke
yttra mig om den närliggande ortens beskaffenhet. I ut¬
Den 21 Oktober.
37
skottet hörde vi alldeles samma skäl och motskäl vid frågans
behandling, som nu blifvit uttalade. Sedan en större kom¬
munikationsled blifvit öppnad mellan Jemtland och Norge,
så är ju nu ifrågavarande väg icke af serdeles nytta i poli¬
tiskt hänseende heller, och då anser jag sä mycket mera
skäl för bifall till sista punkten. Är deremot vägen af verk¬
lig nytta och icke bör få förfalla, så kan ju regeringen före¬
skrifva att bro- och vägpenningarne skola höjas. Jag yrkar
fortfarande bifall till sista punkten.
Häruti instämde Gustaf Bolin från Upsala samt Erik
Andersson och Olof Thorell från Elfsborgs län.
Paul Andersson: Beträffande underhållsskyl¬
digheten af vägar, så äro så många undantag förut gjorda i
detta afseende, att nu ifrågavarande ingalunda blefve det för¬
sta. Man har sagt att denna väg numera vore obehöflig,
sedan en ny kommunikationsled blifvit öppnad mellan Jemt¬
land och Norge, men att förhållandet så icke är, torde vara
lätt i ögonen fallande, då man besinnar huru långt aflägset
dessa kommunikationsleder gå ifrån hvarandra och dessutom
på hvar sin sida om Areskutan. Det har förut blifvit nämndt
att vägen dessutom underhåller sig sjelf, så att det icke torde
ofta behöfvas att härför anlita statskassan. Då här på för¬
middagen i dag ordats så mycket om grannlagenheten, tror
jag just att denna kräfver, att man icke ingår till Kongl,
Maj:t med någon skrifvelse uti förevarande hänseende, sedan
innevånarne i orten genom serskilda kongl, bref blifvit
befriade från skyldigheten att underhålla ifrågavarande väg.
Parl alvarsson från Hallands län: Man kan verk¬
ligen säga att anspråken blifva väl öfverdrifna, då man för¬
drar att, sedan staten på egen bekostnad anlagt en väg, den¬
samma jemväl bör af staten underhållas. Kunna icke inne¬
vånarne i vägnrten sjelfve underhålla vägen, och kan detta
icke heller ske genom de erlagda bro- och vägpenningarne,
så må vägen få förfalla. Jag bifaller utskottets hemställan i
sin helhet, och i synnerhet bifaller jag gerna den gjorda hem¬
ställan i sista punkten, serdeles sorn det visat sig att, för af-
hjelpande af tillfälliga brister å denna väg, icke fordras så
obetydliga summor.
Häruti instämde Ola Olsson från Blekinge och Liss
Lars Olsson frän stora Kopparbergs län.
38
Den 21 Oktober.
Mengel: På svenska sidan är vägen för närvarande
i bättre skick än på den norska, serdeles öfver den s. k. Carl
Johans klefven, men enligt stortingets beslut skall denna väg
i Norge nu komma att betydligt förbättras, i det oen stig¬
ning skall fä ega runi af endast en fot på tjugu. Åtskilliga
inom ståndet vilja gifva sig min af att vara starka hushållare
med statens medel, och häri ligger ju alltid något vackert.
• •
Ostman: Då ifrågavarande väg aldrig blifvit begärd
af Jemtlänningarne, och då den tillkommit för statens skull
och på statsverkets bekostnad, så är det, enligt mitt förme¬
nande, orätt att fordra det Jemtlänningarne skola underhålla
vägen. Det är farligt att biträda en sådan princip, att en
kommun skall vara skyldig underhålla en anläggning, som
staten endast af eget intresse gjort och bekostat. Af dessa
skäl röstar jag för bifall till första punkten och för afslag
till den andra.
Med Östman förenade sig Erik Hansson från Gefle¬
borgs län.
Erik Ersson: Det är långt ifrån att jag af något
eget intresse talar för att sista punkten måtte afslås af bonde¬
ståndet; emedan, huru med frågan än månde aflöpa, jag deraf
för egen del icke kan få hvarken nytta eller skada, men jag
är fullt förvissad derom, att, orri de ledamöter, som här talat
för bifall till sista punkten, sett huru det står till i dessa
trakter i Jemtland, der vägen går fram, de skulle draga mer
än engång i betänkande, innan de ifrågasatte att lägga un-
derhållsbördan på de få enstaka och magra hemman, sorn
finnas i vägens närhet. Om vägen icke kan såsom obehöflig
undvaras, så måste staten bidraga till densammas underhåll,
ty på annat sätt, låter det sig ej göra. Jag yrkar fortfarande
afslag af sista punkten.
Rosenberg: Det malte väl icke vara så alldeles
enligt med sanna törhållandet, att den ifrågavarande vägen
icke skulle vara till någon nytta; ty då man af pag. 17 i ut¬
låtandet ser, att vägafgifterna årligen lemiiat en inkomst af
1,518 rdr, så tycks man böra komma till den slutsats, att
vägen icke obetydligt måtte anlitas af resande. Hvarför or¬
tens representanter äro rädda för att man vill undandraga
statskassan skyldigheten att underhålla vägen, behöfver man
icke vara någon trollkarl att förstå. Sedan nu en ny väg
blifvit anlagd mellan Sundsvall och Levanger, så må, enligt
Den 21 Oktober.
39
min åsigt, Carl Johans vägen gerna förfalla, om den icke
kan underhållas utan statsbidrag.
Häruti instämde Anders Persson från Nerikes, Josef
Smedberg och Carl Dahlgren från Elfsborgs samt Johan
Fredrik Fredriksson frän Upsala län m. fl.
Uss Ears Olsson: Jag har visserligen i detta
afseende ingen lokalkännedom, men om jag ej bedrager mig,
så är ifrågavarande vägsträcka en fortsättning af den s. k.
Kårböle vägen, som är indelad på tvänne socknar i mitt kom-
mittentskap; och denna väg anser jag kunde gerna få för¬
falla, enär den begagnas sä godt som af ingen. Jag bifaller
förslaget i sin helhet.
Diskussionen förklarades vara afslutad; och blef, uppå
derom af talmannen framställd proposition, första punkten af
ståndet godkänd, hvarjemte, sedan framställning om bifall
äfven till utskottets hemställan i andra punkten blifvit med
blandade ja och nej besvarad, samt votering begärd, angå¬
ende denna punkt, uppsattes, justerades och anslogs en så
lydande voferings-proposition:
Den, som vill bifalla hvad stats-utskottet uti senare de¬
len af dess utlåtande ir.o 178 yttrat och hemställt, eller att
rikets ständer, vid anmälan af sitt beslut i anledning; af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition, att medel måtte anvisas till att be¬
täcka kostnaden för iståndsättande af åtskilliga broar å den
så kallade Carl Johans vägen i Jemtland m. m., tillika måtte
i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Majtt i afseende
å framtida underhållet af denna väg och dithörande broar
meddela sädane föreskrifter, att bidrag af statens medel för
berörda ändamål ej vidare må ifrågakomma, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bondc-ståndet afslagit utskottets nu ifråga¬
varande hemställan.
Voteringen i vanlig ordning anställd, utföll med 78 ja
mot 16 nej, och hade ståndet alltså bifallit äfven sista punk¬
ten uti förevarande utlåtaude.
Emöt detta beslut anmäldes reservationer af Paul An¬
dersson, Erik Ersson, Per Östman och Paul Hedström
frän Vesternorrlands län samt Olof Larsson från Jemt¬
lands Ian.
40
Den 21 Oktober.
§ 3.
Vid föredragning af stats-utslcottets utlåtande n:o 179,
i anledning af motion om anvisande af mede] för upprättande
al en fullständig plan till Norrbottens kolonisation, uti hvil¬
ket utlåtande utskottet hemställt att förenämnde motion icke
måtte till någon rikets ständers åtgärd föranleda, begärdes
ordet af och yttrade:
Robert Fredrik Gross från Kalmar län:
Denna (råga, som egentligen rörer jordbruket, är af en obe¬
räknelig vigt oell bör i sanning noga uppmärksammas. Ge¬
nom anslags beviljande skulle Norrbotten möjligen i en fram¬
tid kunna blifva uppodladt, och den vinst, som härigenom
skulle tdlskyndas Sverige, blefve icke ringa. Utom det att
jorden blefve fruktbringande, så ästadkommes genom odlingar
ett betydligt förbättradt och mildare klimat. Motiven i mo¬
tionärens framställning anser jag vara så talande, att jag,
med afslag af utskottets hemställan, kommer att rösta för bi¬
fall till motionärens förslag.
Poul Hedström från Vesternorrlands län: Med
hänseende till det stora antal sökande, sorn ständigt finnBS
till uppkomna nybyggeslägenheter, tror jag att odlingarne i
norra orterna nog skrida framåt, utan vidtagande af nu före¬
slagna åtgärder. Af denna anledning röstar jag för bifall till
utskottets hemställan.
Ola Jönsson från Malmöhus län: .Tåg instämmer
till alla delar med Hedström och yrkar bifall till hvad ut¬
skottet tillstyrkt. Klimatet i en ort torde väl bäst göras sun¬
dare genom att utdika s. k. myrar, efter hvad erfarenheten
gifvit vid handen. Hvad Norrland egentligen saknar, är väl
arbetskrafter, och häri står det ingalunda ensamt, ty äfven i
i Skåne är ofta brist pä arbetsfolk. För nu begärda 10,000
rdr lärer man väl icke kunna serdeles öka arbetsstyrkan i
det vidsträckta Norrland, och om utlänningar någongång sla¬
git sig ned der, så hafva vi sett att deras bemödanden en¬
dast gått ut pä, att på kort tid kunna skrapa till sig så myc¬
ket penningar, som möjligt, för att sedan begifva sig hem
med vinsten.
Häruti instämde Johan Olof Sundgren från Stockholms,
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings samt Bälter Sven
Ersson och Anders Andersson från Kopparbergs län.
Den 21 Oktober.
41
Josef Oscar Almqvist från Norrbottens län:
Jag är Gross tacksam för hans uttalade åsigfer i frågan,
hvilka jag till alla delar godkänner; men detta oaktadt tror
jag att man för närvarande icke kan vinna hvad man åsyftar.
Hedström har sagt att det finnes så mänga sökande till ny¬
byggen. De behöfva sannerligen ej söka länge, ty brist pä
odlingsbar jord hafva vi ej i Norrland. Den nu ifrågavarande
motionen alser icke direkt att öka befolkningen i de norra
orterna, utan den åsyftar upprättande af en plan till kolonisa¬
tion derstädes. För min del tror jag annat för närvarande
icke vara att åtgöra, än att låta bero vid utskottets hem¬
ställan.
Med Almqvist förenade sig Per Östman från Vester¬
norrlands och Olof Nilsson från Vesterbottens län.
Paul Frit* Mengel från Upsala län: För¬
hållandet är såsom Almqvist uppgifvit, att motionen afser att
upprätta en fullständig plan för Norrbottens kolonisation. Det
förefaller anmärkningsvärdt, att motionen icke tyckes behaga
vissa personer, sorn man tycker borde dela motionärens åsig-
ter. Ola Jönsson är visst rädd för att skånska arbetare skola
begifva sig upp till Norrbotten i stället för att, såsom de nu
göra, resa öfver till Danmark. Detta erinrar mig om en mo¬
tionär vid sisth riksdag som ville att förbud skulle stadgas
för tjenstfolk att flytta till Norige, derför att arbetare behöf-
des här i landet. Så ser man hur det kan hända att en
ultra liberal blifver en ultra despot, när han vill se sitt eget
bästa till godo. En vacker idé genomgår herr Hedenbergs
motion, och den kommer nog att framdeles, som jag hoppas,
vinna gehör, då man skall förundra sig öfver att förslaget
icke genast antogs.
Häruti instämde lierman Jönsson Öbom från Norrbot¬
tens och Johan Gustaf Odelberg från Vestmanlands län.
GrOSS: I anledning af Hedströms yttrande att det
skulle finnas så stort öfverflöd på sökande till nybyggen, vill
jag blott erinra honom om att uti förevarande utlåtande dock
står att läsa, att kronans odisponerade och till stor del od¬
lingsbara marker i Norrbottens län uppgå till en areal af ol¬
ver sexton och en half millioner tunnland. Det förefaller
mig besynnerligt att folk från södra Sverige så mycket ut¬
vandrar, om, enligt hvad Ola Jönsson vill göra troligt, äfven
der skulle vara folkbrist. För öfrigt var det ej oväntadt, att
frågan iuom bonde-ståndet icke skulle finna några serdeles
42
Den SI Oktober.
sympatier, då här icke finnes flera än två ledamöter från
Norrbotten.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Utan att vilja misskänna motionärens välmenande afsigter med
motionen, tror jag likväl att de omordade fördelar, som skulle
vinnas, komme att till största delen stanna på papperet. Då
nu medel blifvit af staten lemnade för verkställande af större
afdikniugar i Norrland, och härigenom odlingen kommer att
höjas och befolkningen så småningom att tillvexa, så tror jag
att ifrågavarande anslags beviljande icke är af nödvändig¬
heten pakalladt, helst man derigenom troligen icke skulle
vinna hvad man åsyftade. Af dessa skäl röstar jag för bi¬
fall till utskottets hemställan.
Ola •Iönsson : Jag är icke, såsom Mengel trodde,
rädd för några utflyttningar från Skåne till Norrland, ty så-
dane lärer val ej komma i fråga, i synnerhet som jag tror
att arbetsfolket i Skåne icke har skäl att klaga öfver sin ställ¬
ning. Till Danmark flyttar högst sällan någon numera, sedan
flertalet af dem, som der skulle söka sin lycka, återkommit
såsom tiggare. Jag vill ej misskänna motionens goda syfte,
men jag aoser densamma icke vara lämplig och derför vill
jag godkänna det beslut, hvartill utskottet kommit.
lif Otts Persson från Stockholms län: Jag är
Gross tack skyldig för det han vågat förorda motionen, oak¬
tadt han kunde antaga, att sympatierna här i ståndet icke
skulle vara serdeles stora för densamma. Jag tror att mo¬
tionen, som åsyftar upprättande af en plan för Norrbottens
kolonisation, har ofantligt mycket, sorn talar till sin fördel.
Innan motionären reste från Stockholm, var han hos mig och
utvecklade sina skäl för framställningen, hvilka jag till alla
delar anse välbetänkta. Jag vill derför bifalla motionen.
Hedström t Då jag förra gängen talade om att
det var god tillgäng på sökänder till nybyggen, så afsåg jag
härmed icke ensamt Norrbotten utan hela Norrland. Då jag
emellertid fortfarande är af den öfvertygelse, att utskottet hand¬
lat rätt, då det afslagit motionen, så yrkar jag fortfarande bi¬
fall till utskottets hemställan.
Sven Rosenberg från Kristianstads län: Jag är
förekommen af Ola Jönsson och förenar mig med honom.
Den SI Oktober.
43
Östman: Det är klart att motionärens framställning
icke skulle vinna gehör, då Norrbotten ännu är så föga känd.
Per Laestadius är den enda, mig veterligen, som spridt nå¬
gon kännedom om dessa nordliga trakter. Han uppgjorde
en plan för nybyggesanläggningar derstädes. I frågans nu¬
varande skick tror jag ej annat vara att göra, än att lägga
utlåtandet till handlingarne, utan att utfula något bifall till
utskottets hemställan.
Häruti instämde Paid Andersson från Jemtlands och
Carl Tholsson från Skaraborgs län.
(■FOSS: Jag vill endast gifva tillkänna, att motionä¬
ren, som är för mig alldeles obekant, icke samtalat med mig
i frågan, som han gjort med Matts Persson. Jag har för¬
fäktat hans motion för sakens, men ej för personens skull.
Anders Willielm l ill* från Nerikes län, an¬
höll få antecknadt, att han förenade sig uti de två första af
Gross hafde yttranden.
Öf verläggningen förklarades nu vara afsiutad; och på
talmannens derom gjorda frarhställning, blef ifrågavarande ut¬
låtande af bonde-ståndet godkändt.
§ 3.
Föredrogs stats-utskottets utlåtande n;o lill, i anled¬
ning af motion om anslag till förhöjning i häradsnämndernas
s. k. tingsgästningspenningar; deruti utskottet hemställt, att
nämnde motion ej måtte till någon åtgärd föranleda.
Härvid yttrade:
Per ÖsllHSIH från Vesternorrlands län: Jag kan
ej godkanna det slut, hvartill utskottet i frågan kommit, och
jag tror att en tillökning i nämndemännens aflöning vore på
sin plats och af behofvet påkallad. Troligen skulle mången
skicklig nämndeman, som nu tager afsked efter två år, bibe¬
hålla sin nämndemansbefattning länge och kanske hela sin
lifstid, om han erhölle någon mot besväret svarande lön. För
närvarande torde dock icke vara annat att i saken åtgöra,
än att lägga utlåtandet med ogillande till handlingarne.
Sven Rosenberg frän Kristianstads län: För
min del anser jag, att vi hafva alldeles tillräckligt med tjen¬
stemän förut, utan vi behöfva göra nämndemännen till tjen-
44
Den ål Oktober.
steman Nämndemännen böra, enligt mitt förmenande, lika¬
som hittills, äfven hädanefter anses såsom kommunalmän, och
dessutom så veta vi ju att en nämndeman, som tjenat ut
sina två år, aflöses af en annan, så att man ej behöfver be¬
fara någon brist. Vi böra ej gifva oss in på en ny bana,
hvilket skulle blifva följden om vi beviljade nämndemännen
lön på stat, och af denna anledning kommer jag att rösta
för bifall til! utskottets hemställan.
Mils Kasilia Pettersson från Kalmar län:
Jag är Östman tacksam för haus välvilliga förslag, men se¬
dan nämndemännen numera komma att erhålla rese- och
traktaments-ersättniugar för extra förrättningar i kronans ären¬
den, så är dock något vunnet, och jag tror derför det vara
bäst att bifalla utlåtandet.
Erik ErSSOll från Gefleborgs län: Jag kommer
visserligen att rösta för bifall till utskottets hemställan, men
jag kan ej underlåta att gifva tillkänna, det jag ingalunda
gillar de äsigter, Rosenberg tycks vilja förfäkta, eller att
man skulle godkänna det förfarande, att ledamöterna i en
kommunalstyrelse gerna kumle ombytas hvartannat år. Efter
latitudsystemets införande i vår lagstiftning, vore det. af ser¬
deles fördel att för täta ombyten af nämndemän ej skedde.
Häruti instämde Robert Fredrik Gross och Johan Gu¬
staf Dahlgren från Kalmar, Bälter Sven Frsson från stora
Kopparbergs, Paul Andersson från Jemtlands och Anders
Wilhelm Uhr från Nerikes m. fl.
«c
Ostman: Het hinder ju ofta att nämndemännen
hafva flera md täll sina tingsställen, och, enligt min tanka, är
det obilligt hegardt att de, utan ringaste godtgörelse, skola
vara skyldige att göra dessa resor. Under det alla aflöningar
till andre personer blifvit betydligt förhöjda, så hafva ända
tills nu tingsgästningspenningarne stätt pä samma punkt. Jag
vidhåller mitt förra yrkande.
Sven MilsSOll från Kristianstads län: Jag medger
visserligen att nämndemännen borde hafva ersättning för sina
besvär, men icke erhåller en nämndeman godtgörelse genom
att erhålla här föreslagne 12 rdr 50 öre, ty det är ju det¬
samma som intet. De flesta, som komme att längre tider
fortfara med utöfning af sin nämndemansbefattning, komme
Den ål Oktober.
45
utan tvifvel att göra detta af helt andra bevekelsegrunder än
för att erhålla aflöning till nämnde låga belopp.
Georg MyCJTist från Vermlands län: Jag är af
samma äsigter i hagan, sorn vännen Erik Ersson. Bästa be¬
viset pä att nämndemansbefattningen är onerös är att om¬
byten så ofta ske, der ej någon är nog tokig att sätta
värde på befattningen för hedern skull och derföre stannar qvar.
Härmed förenade sig Paul Fritz Mengel från Upsala och
Gustaf Hultman från Nerikes län.
Rosenberg: Jag yttrade icke, som Erik Ersson
antydde, att jag gillar täta ombyten af ledamöter i eu koni-
munal.-tyreise, utan jag sade endast att en nämndeman kunde
taga afsked efter två års tjenstgöring, då han efterträddes af
en annan. Angående Nyqvists anförande vill jag endast nämna,
att jag känner nämndemän, som tjenat i tjugo år och der¬
öfver utan att dock kunna på minsta sätt kallas tokar. Skälet
hvarför jag röstade för bilall till motionens afstyrkande, var
endast att jag ansåg att man ej bör förvandla någon kommu-
nalhefattning, till tjenst med lön på stat. När det blifver
fråga om en förändrad organisation af häradsrätterna, så kom¬
mer nog förevarande fråga åter å bane.
Hellrik. Hansson från Vesternorrlands län: Vis¬
serligen äro nämndemännens direkta inkomster små, men
deras, om jag sä får kalla dem, indirekta löneförmåner hafva
ju nu blifvit betydligt ökade, och då det finnas ganska många
nämndemän, som tjenat i öfver tjugo år, så visar ju detta
att de icke äro missbelåtna med befattningen. Jag röstar
derför för bifall till ifrågavarande hemställan.
Per MilSSOll från Malmöhus län: Jag vill endast
gifva tillkänna att, om motionen blefve bifallen, och nämnde¬
männen således blifva tjenstemän på stat, de hädanefter icke
blefve valbara till riksdagsmän.
Paill Hellström från Vesternorländs län: Jag
anser det vara ganska billigt att nämndemännen erhålla för¬
höjd aflöning. Angående Per Nilssons inkast vill jag endast
anföra, att om nämndeman icke vore valbar till riksdagsman
för det han erhöile ärligen 12 rdr 50 öre, så skulle han väl
iclte nu heller vara valbar, dä han, som vi veta, uppbär år¬
ligen 2 rdr 50 öre.
46
Den 21 Oktober.
Lika med östman vill jag lägga utlåtandet till hand-
lingarne.
Anders Medin från Kronobergs län: Att motio¬
nären haft skäl till sin gjorda framställning kan väl ej gerna
förnekas, ty det är väl ej orätt att åtnjuta ersättning för
hafde kostnader och besvär för det allmännas skull. Då lik¬
väl en nämndeman numera kommer att erhålla godtgörelse
för s. k. extra förrättningar, samt han troligtvis både kan
hafva och mista föreslagne tolf och en half rdr, så anser jag
nu annat ej vara att göra, än att lägga utlåtandet till hand-
lingarne.
Carl Anders Ifarsson från Östergötlands län: Jag
vill blott gifva tillkänna, att det är förvånande att ståndet så
länge kunnat tänja ut diskussionen angående denna obetyd¬
liga fråga.
Häruti hördes många ledamöter instämma.
Diskussionen förklarades vara afslutad; och på derom af
talmannen gjord framställning, biföll bonde-ståndet nu ifråga¬
varande utlåtande.
§ 4.
Föredrogs stats-isbskottets utlåtande n:o 182, i anledning
af motion om berättigande för vissa embete- och tjenstemäns
sterbhus att erhålla s. k. begrafningshjelp, uti hvilket utlå¬
tande utskottet afstyrkt bifall till nämnde motion.
Härvid yttrade:
Paul Fritz Mengel från Upsala län: Oaktadt
jag tager för alldeles gifvet, att jag ej får någon att dela
mina aeigter angående förevarande fråga, vill jag likväl gifva
tillkänna och hafva i protokollet antecknadt, att jag icke kan
gilla det slut, hvartill utskottet kommit. Den s. k. begraf-
ningshjelpen har uppkommit derigenom, att staten, derför att
den velat att en tjensteman, som dör, också må blifva be-
grafven, för att till begrafningskostnaden kunna Jemna någon
hjelp, ädelmodigt anammat första halfårets lön. Ar 1851 upp¬
hörde ändtligen skyldigheten för tjensteman, att tjena de sex
första månaderna efter utnämnandet endast för äran, i
det han fick uppbära lön äfven för denna tid. Här¬
efter skulle staten icke heller bidraga med någon hjelp
till kostnaden vid tjenstemännens begrafning. Det tyckes
väl dä vara temligen klart, att de, som före 1851 tjenat lön¬
Den 21 Oktober.
47
lösa ett halft år för att erhålla saranti på att blifva efter dö¬
den begrafda, sedan denna garanti nu upphört, också skulle
vara berättigade att erhålla godtgörelse för den halfårslön,
som de gått miste om. Så tycker emedlertid icke utskottet.
Hos en enskild person kan man få ut en fordran, men hos
staten nästan aldrig, och orsaken härtill är den, att staten
uppträder såsom sin egen domare. Som man vet, så är man
icke omild och hård, när det gäller eget skinn. Det är lik¬
väl icke första gången, som staten på detta sätt gör upp sina
skulder.
Med Mengel förenade sig Ola Jönsson från Malmöhus län.
Öfverläggningan var afslutad ; och på talmannens propo¬
sition blef förevarande utlåtande godkändt af ståndet.
§ 5.
Vid föredragningen af stats-utsJcottets utlåtande n;o 183,
i anledning af motion om inköp af medicine doktor N. P
Hambergs samlingar af natur- och konstprodukter, uti hvilket
utlåtande utskottet afstyrkt bifall till nämnde motion, begärdes
af ordet och yttrade:
Per Alisson från Malmöhus län: Jag har visser¬
ligen1 icke reserverat mig mot det beslut, hvartill utskottet
kommit, men jag får detta oaktadt bekänna, att jag ej kan
gilla detsamma. Doktor Hamberg har i mera än tio år rast¬
löst sträfvat för hopbringandet af ifrågavarande samlingar,
hvilka äro af högt värde. I utskottet talade jag för motio¬
nens antagande, men rönte der motstånd, mest af domprosten
Sundberg. Jag hemställer om man icke borde bifalla motio¬
närens framställning och således afslå utskottets hemställan.
Med denne talare förenade sig Nils Olsson från Malmö¬
hus län.
Carl Johan Svenson från Kaimar län: Vid
behandlingen af denna fråga i utskottet, anser jag att man
borde gått mera grundligt tillväga, så att man kunde fått
mera reda och ljus i saken än som skett. Utskottet har gif-
vit en tillbörlig fingervisning åt hufvudstaden, då det säger
att, om något bidrag uti ifrågavarande hänseende skulle fin¬
nas behöfligt, sådant då skäligen borde åstadkommas af den
kommun, som af samlingarne hemtade fördel. Jag bifaller
emedlertid utskottets hemställan.
48
Den 2i Oktober.
Erik Ersson från Gefleborgs län: Då jag anser
aft staten icke, utom i utomordentliga fall, hör inköpa enskilda
personers samlingar, så röstar jag för bifall till utskottets hem¬
ställan.
Carl Johan Leonard Eöiinlterg från
Östergötlands län: Ehuru utskottet medgifva, att ifrågava¬
rande samlingar äro af stort värde och intresse, har utskottet
likväl ansett sig icke kunos understödja motionärens förslag.
Rikets ständer hafva visserligen ganska frikostigt lemnat un¬
derstöd åt slöjdföreningens skola vid denna riksdag, men
detta har varit till ny skollokal och således icke för att, ora
jag så må uttrycka mig, direkt befrämja undervisningen
derstädes. Uti hela landet finnes ingen skola, som på sed¬
nare tider gått så framåt som denna, och det är sannerligen
icke af ringa vigt för slöjdskolan alt ega doktor Ham¬
bergs utmärkta samlingar. Det vore allt för sangviniskt att
hoppas, det Stockholm skulle inlösa dessa. Då det emedlertid
vare en oersättlig förlust om samlingarne komme att skingras,
så röstar jag för bifall till motionärens framställning.
Öfverlä sgningen förklarades vara afslutad. På derom
framställd proposition af talmannen, bifölls utskottets ifråga¬
varande hemställan.
§ 6-
Vid föredragning af stats-utskottets utlåtande n:o 184,
i anledning af motion om anslag till ackords-ersättning ät
t. d. regementsläkaren doktor B. F. Levin, blef samma utlå¬
tande af bonde-ståndet godkändt.
§ 7-
Föredrogs stats-utskottets utlåtande n:o 185, i anledning
af motion om fortfarande anslag tili karneraren Carl Sandberg
för vårdandet och förökandet af hans historiska och kame¬
rala samlingar, uti hvilket utlåtande, utskottet hemställt att
nämnde motion mätte lemnäs utan afseende.
Härvid yttrade:
Per AilsSOJl från Malmöhus län: Jag hemställer
om icke detta utlåtande måtte få hvila på bordet, till dess
reglementet för riksgäldskontoret inkommit, emedan en para¬
graf i detta reglemente afhandlar just samma ämne, som bär
Den 21 Oktober.
49
är fråga om. Detta anser jag så mycket hellre böra ske,
som frågorna eljest kunna komma i kollision med hvarandra.
Talmannen tillkännagaf att någon vidare bord¬
läggning af ifrågavarande utlåtande icke kunde tillåtas, enär
detsamma nu blifvit föredraget och tillförne bordlagdt så
många gånger, sorn grundlagen medgifver.
Paul Eritz Mengel flå» Upsala län: Då jag
hör att det ej gär an att vänta med frågans behandling, så
vill jag i densamma yttra några ord. Det har blifvit upplyst,
att kamereraren Sandberg icke begagnat sig af det belopp,
anvisadt till användande för uppköp utål ifrågavarande sam¬
lingar. Detta förfarande har utskottet icke klandrat, men ut¬
skottet tycks draga i tvifvelsmål, huruvida samlingarne kunna
vara af det värde, att det anses behöfligt, att för statens räk¬
ning inköpa dem. Såsom en hög grad af oegennytta hos dtntie
man må anföras, att, då han för flera år sedan baft rättighet
att få sina samlingar ai staten inlösta, han likväl icke i della
afseende gjort sin rätt gällande, utan fortfarande offrat tid
och penningar för att göra samlingarne större och värderikare.
Härigenom har staten emedlertid inbesparats räntan å lösnings-
beloppet. Dessutom anlitas kamereraren Sandberg frän alla
möjliga håll för erhållande af handlingaroch upplysningar, och
alltid är han beredvillig att stå till tjenst, eho det vara må, som
begär denna. Jag skulle derför vilja hemställa om det ej vore
välbetänkt att afslå utskottets förslag och bifalla motionärens
framställning.
Med Mengel instämde Paul Andersson från Jemtlands,
Per Östman från Vesternorrlands, Josef Smedberg frän Elfs¬
borgs, August Carlberg från Hallands och Sven Rosenberg
från Kristianstads län in. fl.
AlldeB’S Medin från Kronobergs län: För hvar
och en sorn känner den nitiske tjensteman, hvarom nu är
fråga, skall det förefalla högst besynnerligt att utskottet kunnat
afslå doktor Colléns motion. Jag instämmer i allo med hvad
Mengel andragit i frågan.
Med denne talare förenade sig Anders Johan Sandstedt
från Jönköpings. Johan Olof Sundgren frän Stockholms och
Olaus Eriksson frän Göteborgs och Bohuslän m. fl
Carl Anders Earsson från Östergötlands län:
Afven jag instämmer med vännen Mengel, och detta så uiyc-
llonde-St:s Prut. vid 1862—63 årens riksdag. IX. 4
50
Den 21 Oktober.
ket hellre, som utskottet såsom skäl för afslag af motionen
endast anfört att någon utbetalning till kamereraren Sandberg,
utaf de för samlingarnes inköpande bestämda belopp, ännu
icke egt rum, ett skäl som jag på långt när ej kan godkänna.
Sandberg är alltid tillgänglig för upplysningars meddelande,
hvilket gör honom ofantligt anlitad och serdeles nyttig i mänga
fall. Man kan om honom med skäl säga att han är ett lefvande
lexikon.
Per Nilsson: Jag afstår och förenar mig med
Mengel.
Diskussionen förklarades vara afslutad; och på derom af
talmannen framställd proposition, blef, med afslag af utskottets
hemställan, den uti ifrågavarande motion gjorda framställning
af bonde-ståndet bifallen.
Härefter begärde JVKeilgCl ordet och förbehöll sig rätt
att, om omständigheterna dertill föranledde, få i nästa ple¬
num väcka förslag om inbjudning till med-ståndeu i syfte
al bonde-ståndets nu fattade beslut.
§ 8.
Föredrogs ståts-utskottets utlåtande n:o 186, i anledning
af motion om laudshöfdinge-residensets i Göteborgs och Bo¬
hus län förflyttning från Göteborg till Uddevalla, samt anvi¬
sande af medel till derför erforderliga byggnader, uti hvilket
utlåtande utskottet hemställt att nämnde motion icke måtte
vmua ständernas bifall.
Härvid yttradei:
Bengt dollan Holmlin från Göteborgs och
Bohus län: Oaktadt åtskillige talare inom utskottet erkände
nödvändigheten och nyttan af residensets i Göteborg flyttande
till Uddevalla, så hade man likväl nu slingrat sig ifrån saken,
genom att såsom skäl för afslag framställa, att frågan icke
blifvit i motionen tillräckligt utredd. För närvarande tror jag
emedlertid icke något vara att i saken åtgöra, utan hemställer
om det ej vöre bäst att med ogillande af beslutet, lägga ut¬
låtandet till handlingarne.
Olaus Eriksson frän Göteborgs län: Det lärer
väl ej vara värdi att begära återrerniss, men det kan ej nekas
att frågan rätteligen bort hafva fått en annan utgång i ut¬
Den 21 Oktober.
51
skottet, ty det är i högsta grad olämpligt att länet skall hafva
samma styresman med det, i rörelse och folkmängd alltmera
tillvexande Göteborg.
öfverläggningen var slutad : och på talmannens framställ¬
ning blef ifrågavarande utlåtande af ståndet bifallet.
§ 9-
Vid föredragning af banko-utskottets memorial n:o 71,
med förslag till förändring af 4 § af lagen för rikets ständers
bank, blef samma memorial af ståndet godkändt.
§ io.
Föredrogs banko-utskottets memorial n:o 72, angående
instruktion för rikets ständers banko-utskott vid nästa riksdag.
Härvid begärdes ordet af och yttrade:
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Under revisionen i banken upplystes det, att fullmäktige der¬
städes gjort framställning om försäljning af bankohuset. För
denna gången blef frågan visserligen afslagen, men en annan
gång kanske framställningen om försäljning bifalles. Då man
vet att frågor af dylik bsskaffeohet, och som kunna angå
millioner riksdaler, behandlas och afgöres af banko-utskottet
med rikets ständers rätt, enligt hvad åtminstone hittills varit
vanligt, så anser jag ett sådant förfarande icke vara väl¬
betänkt och kunna medföra menliga följder. Med anledning
häraf tager jag mig friheten föreslå, att såsom ett tillägg till
1 mom. i 5 S borde inflyta ett så lydande stadgande: »Så¬
dana förslag deremot, som afse försäljning af bankens fasta
egendom eller ny bankolokals uppförande skola underställas
rikets ständers pröfning.»
Jag tror att ett sådant tillägg vöre välbetänkt äfvensom
att en inbjudning afginge till med-stfinden i syfte att få detta
tillägg antaget.
Häruti instämde Olof Nilsson från Vesterbottens, Anders
Medin från Kronobergs och Olof Thorell från Elfsborgs
län m. fl.
Paul Frita Mengel från Upsala län: Jag är
i grundsatseu af alldeles samma tanka som Larsson, men icke
af samma skäl, ty jag tviflar på att en fråga, af nyss afhand-
lade beskaffenhet, skulle kunna afgöras af utskottet utan stan-
52
Den 21 Oktober.
demas hörande. Hellre likväl an att så här genast på stående
fot antaga den af Larsson föreslagna redaktionen röstar jag för
återremiss, hvarigenom jag tror man vinner största säkerheten.
Med Mengel förenade sig Johannes Svensson från Skara¬
borgs län.
Olaus Eriksson från Göteborgs län: För min
del tror jag ej att utskottet har sä vidsträckt makt, som Lars¬
son förmenar. Otn en banklokal skulle uppföras, så fordras
ju dertill i alla fall statsanslag, och dä mäste väl alltid stän¬
derna ega ett ord med i laget.
Sven Rosenberg från Kristianstads län: Jag
kan ej Hnna att det af Larsson föreslagna tillägg är nödvän¬
digt. Första momentet i femte paragrafen ger ingalunda an¬
ledning att antaga det utskottet skulle t. ex. få sälja banko¬
huset utan ständernas hörande, åtminstone kan jag ej Hnna
att detta är en fråga, som kan afse tillämpning utaf förut af
ständerna meddeladt beslut, utan att ett sådant blifvit fattadt,
och då hafva ju ständerna blifvit hörda. Jag tror derför man
kan bifalla utskottets hemställan utan något tillägg.
Carl Anders Earsson s Jag viii erinra stån¬
det örn att denna fråga kon och bör betraktas såsom en eko¬
nomifråga, och i en sådan eger utskottet att besluta med stän-
dernes rätt samt att använda bankovinsteu för verkställande
af sitt beslut. Jag var till en början äfven af den tron, att
utskottet ej hade en så vidsträckt makt, men blef om mot¬
satsen öfvertygad vid bankrevisionen. Då troligen älven i de
öfriga stånden är fråga om ett tillägg till 5 § af samma inne¬
håll, som det nu föreslagna, så tror jag det vara klokare att
nu fatta definitift beslut och utfärda inbjudning till med-
ständen, än att återremittera frågan.
Häruti instämde Gustaf Johansson från Kronobergs län.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Jag förenar
mig med Rosenberg och anser det föreslagna tillägget vara
öfverflödigt. Om man genomläser paragrafen i sin hehet, så
finner man ju tydligt, att utskottet icke eger denna vidsträckta
makt. Vore deremot förhållandet att utskottet verkligen egde
en sådan myndighet att göra och låta, om ej nu ifrågava¬
rande tillägg gjordes till 5 $, så skulle jag instämma med
Larsson.
Den 21 Oktober.
53
Ifleilgel: Ett tillägg till 5 § i syfte utaf det före¬
slagna, anser jag deremot vara af nöden af den anledning,
att banko-utskottet kan undertrycka hvarje förslag från fuII-
mägtige angående bankens ombyggnad. Sedan Larsson upp¬
lyst att fråga om ett dylikt tillägg till 5 § äfven skulle vara
väckt luis de andra stånden, så skall jag afstå med yrkandet
om återremiss och förena mig otn inbjudningen till med-
stånden.
Carl Anders Earsson: Om man genomläser
hvad grundlagen stadgar uti ifrågavarande hänseende, så skall
man finna att makten ligger helt oell hållet i händerna på
banko-utskottet under riksdagarne och på revisorerna mellan
dem. Derför vore det, enligt min öfvertygelse, nyttigt att
antaga mitt nn föreslagna tillägg, hvarigenom denna makt
något inskränktes.
Häruti instämde Anders Johan Sandstedt från Jönkö¬
pings och Matts Persson från Stockholms län.
SvCH Alisson från Kristianstads län: Jag tror vis¬
serligen att tillägget i fråga är oskadligt, men dä jag tillika
tror att detsamma icke är af behofvet påkaliadt, sä vet jag
ej hvarför man skall antaga det. Hafva rikets ständer ej gif-
vit något stadgande angående baokohusets ombyggnad, så har,
enligt min öfvertygelse, banko-utskottet ej heller rätt att verk¬
ställa någon sådan.
Erik ErSSOll från Gefleborgs län: Då hvarken
Larssons förslag eller en inbjudning till med-stånden kan med¬
föra någon skada, så vill jag biträda Larssons fisigter i frågan.
Häruti instämde Johannes Nilsson från Göteborgs oell
Bohus län.
Carl Anders Earsson; Vännen Mallmin upp¬
lyste mig nyss, att. utun rikets ständers hörande, en repara¬
tion här om året. som gick till 50,000 rdr, verkställdes ä
Tumba pappersbruk. Man ser således att en ändring är af
nöden i detta afseende.
Carl Ifvarsson: Jag har visserligen icke något
emot Larssons förslag, men jag anser det vara alldeles ölver-
flödigt. För att emedlertid få frågan utvecklad och klar, tror
jag det vore klokast att återremittera den till utskottet.
54
Den SI Oktober.
Olof tfllSSOn från Vesterbottens län: Efter de upp¬
lysningar, sorn blifvit här nu meddelade, anser jag Larssons
förslag vara behof]igt och nyttigt. Jag instämmer alltså uti
hvad han yrkat i frågan.
Diskussionen förklarades vara afslutad; och sedan tal¬
mannens särskilda propositioner på bifall och återremiss blif¬
vit med öfvervägande nej besvarade, så beslöt ståndet, uppå
förnyad framställning af talmannen, att, med godkännande af
memorialet i öfrigt, vid slutet af första momentet uti den före¬
slagna femte paragrafen, efter ordet »efterrättelse», borde
göras det af Carl Anders Larsson föreslagna tillägg så ly¬
dande: »Sådane förslag deremot, som afse försäljning af ban¬
kens fasta egendom eller ny bankolokals uppförande skola
underställes rikets ständers pröfning.»
Härefter hemställde Carl Anders Carsson om
ej den föreslagna inbjudningen finge till med-stånden afgå;
och på talmannens framställning, beslöts att öfrige riks-stånden
skulle vördsamt och vänligen inbjudas att i bonde-ståndets
beslut i frågan sig förena.
§ 11.
Föredrogs sammansatta banko- och lag-utskottets utlå¬
tande n:o 4, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut,
rörande vissa delar af utskottets betänkande n:o 1 med för¬
slag till lag om enskilda banker med rätt att utgifva egna
banksedlar.
Härvid blefvo utan diskussion lista, 2:dra och 3:dje punk¬
terna lagda till handlingarne, hvaremot 4:de 5:te och 6:te
punkterna biföllos
§ 12.
Föredrogs sammansatta banko- och lag-utskottets utlå¬
tande n:o 5, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut,
rörande vissa delar af utskottets betänkande n:o 2, med för¬
slag till lag om enskilda banker utan rätt att utgifva egna
banksedlar; i sammanhang hvarmed äfven föredrogs ett ut¬
drag, n:o 462, af ridderskapet och adelns denna dag hällne
protokoll, enligt hvilket nämnde riks-stånd, som med afslag å
utskottets i lista och 2:dra punkterna gjorda hemställanden,
beslutat vidblifva sina förut fattade beslut rörande §§ 1 och 7
i utskottets, uti betänkandet mo 2 afgifna förslag i ämnet, hvilka
Den SI Oktober.
55
beslut skulle vara upptagna i ridderskapet och adelns proto¬
kollsutdrag mo 404 för den 12 sistlidne september, inbjudit
de öfriga riks-stånden att i merberörde beslut sig förena.
Angående första punkten, hvaruti utskottet hemställt, att
§ 1 mätte bibehållas oförändrad, sådan densamma i betän¬
kandet n:o 2 blifvit föreslagen, begärdes ordet af och yttrade:
Paul Pritz jflengel från Upsala län: Jag anser
det vara lämpligt, uit i första paragrafen göres en förändring
i syfte, att Kongl. Majit må ega rättighet att tillse, om bolags-
reglorna äro af beskaffenhet att kunna godkännas eller icke.
Jag vill derför föreslå en redaktionsförändring sålunda, att,
mellan ordet »öfrigt» å fjerde raden och ordet »medelås» å
femte raden, uti ifrågavarande paragraf skulle införas detta
tillägg, »och finner Kongl. Majit dem eljest vara af beskaffen¬
het att kunna godkännas.» Härigenom har Kongl. Majit ej
fått någon pröfningsrätt af behöfligheten, utan endast om reg-
lorna äro sådana, att de med skäl kunna sanktioneras. Detta
tillägg till paragrafen skulle, enligt min öfvertygelse, betrj’gga
allmänhetens rätt på samma gång som det komme att befordra
bankens verksamhet.
Häruti instämde Daniel Danielsson från Jönköpings och
Per Nilsson från Malmöhus län.
Sven Bosenberg från Kristianstads län: Jag före¬
nar mig i Mengels yttrande, emedan jag anser att man icke
bör bygga på lösare grunder nu än hvad 1848 års bref före-
skrifver angående aktiebolag, samt Kongl. Majit dess¬
utom, genom det föreslagna tillägget, icke blifvit tillerkänd
någon pröfningsrätt angående nyttan eller behofvet i öfrigt af
banken.
Carl Jolian Peonard Trönnberg från
östergotlands län: Jag är af samilia mening som Mengel i
fråga, och tror att regeringen bör hafva tillsyn öfver icke
allenast om bolagsreglorna öfverensstämma med lag och för¬
fattningar, utan jemväl om de i öfrigt äro rimliga. Det utaf
adeln antagna tillägg återfinnes ordagrannt i vår aktiebolags-
förfaftning. Om bonde-ståndet antoge samma tillägg, så hade
åtminstone tvä stånd förenat sig om samma beslut. Jag hem¬
ställer derför om det ej vöre bäst att antaga den gjorda in¬
bjudningen från adeln.
Diskussionen förklarades vara afslutad; och på derom af
talmannen gjord framställning, beslöt bonde-ståndet, att, med
56
Den 2 / Oktober.
godkännande i öfrigt af första paragrafen i betänkandet n:o 2,
det at Mengel föreslagna tillägg skulle, mellan orden »öfrigt1»
och »meddelas», införas så lydande: »och finner Kongl. Maj:t
den derest vara af beskaffenhet att kunna godkännas»: hvar¬
efter ståndet, med antagande af utskottets förslag i andra punk¬
ten lade ridderskapet och adelns inbjudning i ämnet till hand-
lingarne.
Tredje punkten bifölls härefter, hvaremot yttrandet i
fjerde punkten lades till handlingarne.
§ 13.
Föredrogs lag utskottets betänkande n;o 72, i anledning
af motion om ändring af 2 och 8 §§ i 3 kap. kyrkolagen,
uti hvilket betänkande utskottet hemställt, att rikets ständer
matte för sin del besluta dels en sadan förändring af 3 kap.
2 § kyrkolagen, att tiden, inom hvilken barn skall till dö-
pelsen befordras, bestämmes till sex veckor efter barnets fö¬
delse, och dels den förklaring af 3 kap. 3 § nämnde lag, att
hvad i beiörde lagrum finnes stadgadt derom, att'det heliga
dopet skall förrättas i kyrkan, när icke nödfall eller andra
skäliga orsaker arn, som fordra att barnet skall döpas hemma,
ej utgör hinder derför, att dopet må, der skäl förefinnas, ske
i prestens bostad eller å annat lämpligt ställe.
Härvid yttrade:
Bengt .Johan Malmlin från Göteborgs och
Bohus län: Jag är utskottet tacksam för det resultat, hvar¬
till utskottet kommit; men jag skulle hellre hafva sett att frå¬
gan fått den utgång, sorn herr Henschen uti sin reservation
gifvit densamma.
Uppå talmannens framställning blef betänkandet härefter
af ståndet godkändt.
§ 14.
Vid föredragning af lkag-utskottets betänkande n:o 173. i
anledning af motion angående giltigheten af Kongl, brefven den
7 juni 1733 oell den 24 januari 1740, i fråga om handräck¬
nings meddelande för barns befordrande till dopet blef nämnde
betänkande af bonde-ståudet bifallet.
§ 15.
Föredrogs särskilda utskottets utlåtande n:o 3, i anled¬
Den 21 Oktober.
57
ning af de inom riks-stånden gjorda anmärkningar och fattade
skiljaktiga beslut, i afseende å utskottets betänkande n:o 2,
öfver Kongl. Majds nådiga proposition till rikets ständer med
förslag till ny sjölag.
Utskottets yttrande å sidan 2, rörande de af tre riks-stånd
godkända delar af förslaget, lades till handlingarne.
Utskottets hemställanden och förslag i afseende å:
§§ 31, 32 och 33 bifollos.
§ 38 lades till handlingarne.
§§ 42, 45 och 47 m. m. biföllos.
och § 55 första momentet lades till handlingarne, andra
momentet bifölls.
§ 60. Utskottet hade hemställt att första momentet skulle
erhålla denna lydelse: »I de fall §§ 56, 57, 58 och 59 om¬
förmäla eller om resan eljest -slutar å annan ort, än der sjö¬
folket blifvit förhyrdt, skall, då förhyringen egt rum i svensk
hamn, rederiet vara förbundet att bekosta svenskt sjöfolks
underhåll och resa till förhyringsorten, der ej tjenst å annat
till samma eller närbelägen ort bestämdt fartyg kan beredas,
då det åligger rederiet att bekosta sjöfolkets resa från detta
fartygs bestämmelseort till förhyringsorten, om dessa orter
äro skiljda. A utrikes ort förhyrdt svenskt sjöfolk, som i de
fall åberopade §§ förutsätta, på sådan ort afmönstras, skall,
derest ej annorlunda öfverenskomraet är, eiler tjenst å annat
till Sverge bestämdt fartyg erhållas kan, vara berättigadt att
på rederiets bekostnad fortskaffas till närmaste svenska hamn.
Ej vare dock någon af besättningen, antingen han å inrikes
eller utrikes ort förhyrd blifvit, skyldig att å annat fartyg
emottaga tjenst i annan egenskap eller på mindre förmånliga
vilkor än dem. under hvilka han förhyrd varit ä det fartyg,
hvarifrån afmönstringen skett.»
Härvid yttrade:
Bolleri F1 reti a-i k Bross från Kalmar län:
Första punkten i detta moment företer en oegentlighet. Den
är visserligen rigtig om man förhyr sjöfolk på månad eller
viss tid, men den innebär en orättvisa mot rederiet, om för¬
hyringen sker för viss resa till bestämd ort, ty i så fall borde
val rederiets skyldigheter vara slut i detta afseende, när den
bestämda resen är slut, och icke, såsom nu blifver förhållan¬
det, rederiet vara skyldigt att bekosta sjömannens resa och
underhåll till förhyringsorten. Jag vill derför föreslå, att,
58
Den 21 0kober.
mellan ordet »elmil» på andra raden, och ordet »då» på tredje
raden, måtte införas ett så lydande tillägg: »såvida ackord
för viss resa icke är uppgjordt.» Härigenom skulle troligen
förekommas mera än en rättegång, som eljest otvifvelaktigt
lärer blifva en följd.
Paill Fritz itleilgcl från Upsala län: Numera
uppgöras nästan aldrig kontrakter för viss resa utan för månad.
Jag tror derföre man kan bifalla momentet oförändradt.
Paul Hedström från Vesternorrlandslän: Äfven
jag anser det föreslagna tillägget öfverflödigt. För min del
tror jag dock att utskottets förra förslag var bättre än detta,
hvarföre jag röstar för att ståndet borde vidblifva sitt förut
fattade beslut i frågan.
Mengel: Jag tror att utskottets nu framlagda förslag
utgör en betydlig förbättring, och hemställer om ej bonde¬
ståndet vill godkänna detsamma. En hvar kontrahent ser
nog sina fördelar till goda och ett lagförslag kan ej ingå i
alla möjliga detaljer.
Diskusionen var afslutad; och på talmannens framställning
blef utskottets hemstiilan uti ifrågavarande moment godkändt.
Andra momentet i 60 § lades till handling arne.
§ 64 bifölls.
§ 66. Denna paragraf skulle, enligt utskottets förslag,
komma att lyda sålunda : »Dör sjöman i rederiets tjenst, håfve
hans sterbhusdelegare samma rätt till hans innestående hyra,
som till hans öfriga egendom, sedan begrafningskostnaden först
godtgjord blifvit. Förslår ej sjöminannens innestående hyra
till godtgörande af nämnde kostnad, åligge rederiet att fylla
bristen.»
Härvid yttrade:
Paill Fritz Mengel från Upsala län: Vid jem¬
förelse mellan utskottets förslag och den af herr C. F. af Ström
deremot afgifna reservation, så kan man ej undgå attfinnna,
det herr af Ströms förslag har vida mera för sig än utskottets.
Hans förslag lyder sålunda: Dör sjöman å utrikes ort i re¬
deriets tjenst eller i sjukdom, sorn föranledt hans afmönstring
från svenskt fartyg och förslår ej den aflidnes i dödsorten
efterlemnade hyra till begrafningskostnaden, åligge]rederiet att
Den 21 Oktober.
59
fylla bristen.» Jag hemställer om ej ståndet vill antaga denna
reservation.
Paill Hellström från Vesternorrlands län: Jag
förenar mig helt och hållet med Mengel, endast med den
skillnad att jag vill hafva orden »å utrikes ort», som åter¬
finnes i första raden af reservationen, uteslutna, enär jag an¬
ser att rederiets skyldighet bör vara densamma äfven om sjö¬
man dör ä inrikes ort.
Allgust Curlberg från Hallands län : Jag vill
blött tillkännagifva, att jag anser utskottets förslag hafva före¬
träde framför herr af Ströms, hvarför jag kommer att rösta
för bifall till utskottets hemställan.
Hedström: Då allmänna lagen lemnar föreskrifter
om död mans qvarlåtenskap, så anser jag att utskottets ytt¬
rande i denna del är öfverflödigt, och derför tror jag det vara
bättre att antaga herr af Ströms reservation, med uteslutande lik¬
väl af de ord, jag nyss omnämnde.
Mengel: Den af Hedström uttalade mening är ganska
billig, ty rederiets skyldighet bör vara densamma utan afse¬
ende på hvar sjömannen afliden Äfven jag röstar således
för de ifrågavarande ordens uteslutande ur reservationen.
MnttS Persson från Stockholms län: För min
del tror jag det vara klokast att antaga herr af Ströms re¬
servation alldeles oförändradt. För den händelse att sjöman
dör å inrikes ort, så blifver nog förhållandet det samma, som
det hittills varit, eller att den, som har liket ombord, får draga
försorg för och bekosta begrafningen.
Mils Magnus Pettersson från Kalmar län:
Jag tycker det vore bäst att sammanjemka de olika menin-
garne genom att antaga utskottets förslag.
Sven Rosenberg från Kristianstads län: Skill¬
naden emellan herr af Stiöms förslag och utskottets ligger
deruti, att det förra är mera till den aflidne sjömannens sterb-
husdelegares fromma än det sednare. Med uteslutande utaf
de af Hedström påpekade ord »å utrikes ort», antager jag för
min del den af herr af Ström afgifna reservationen.
Häruti instämde Johan Olof Sundgren från Stock¬
holms län.
60
Den 2 / Oktober.
Hedström: Jag är förekommen af Rosenberg och
förenar ting med honom.
Diskussionen var afslufad; och sedan talmannen derom
framställt proposition, beslöt bonde-ståndet, att. med ogillande
al utskottets hemställan, antaga det af herr C. F af Ström
uti reservation mot samma hemställan afgifna förslag, dock
med uteslutande af de a första raden förekommande orden
»å utrikes ort.»
§ 68 första momentet lades till handling arne. Andra
momentet bifölls.
§ 79. Utskottet hade hemställt att orden »sön- och» i
första momentet borde utgå, och orden »en rdr 50 öre» i
andra momentet ändras till »en rdr.»
Härvid yttrade:
MilttS PerSSOIl från Stockholm län: Beträffande
orden »son- och», så må de såsom ouödiga, gerna gä bort.
1 öfrigt anser jug dock klokast alt ståndet vidblilver sitt förra
beslut. Det är underligt att utskottet inbjudit de tvenne stånd,
som instämt i utskottets mening, att ändra denna och således
pä samma gång sin egen. Jag anser att ersättningsbeloppet
för öfverliggedagar icke blifvit satt för högt, dä det bestämts
till en rdr 50 öre om dagen, hvarför jag vidblifver ståndets
förra beslut i denna del.
Paul Hellström från Vesternorrlands län: För
min del antager jag utskottets nu gjorda hemställan. Skulle
ersättningsbeloppet för öfverliggedagar bestämmas till en rdr
50 öre per dygn, si skulle det fartyg, sorn fiege ligga stilla,
göra den mest lönande resan, och detta är val ej meningen.
Paill Fritz mengel frän Upsala län: Professor
Rabenius, hvilken, som vi veta, biträdt vid sjölagsförslagets
uppsättande, har sjelf medgifvit, då jag härom samtalade med
honom, att 1 rdr 50 öres ersättning vore val högt tilltaget.
Jag tror det alltså vara en medelväg att bestämma beloppet,
till jernt 1 rdr.
Häruti instämde Henrik Hansson från Vesternorrlands län:
Matts PerSSOll: Tiden fiir en sjöfarande är dyr¬
barare än för någon annan, och derför tror jag det icke vara
välbetänkt att nedsätta ersättningsbeloppet. För lastning på
Norrland ligger nu här vid hamnen ett fartyg och väntar.
Den 21 Oktober.
61
Det är möjligt och till och med troligt, att, om detta fartyg
får vänta längre, det icke kan komma hem i höst. och dä
undrar jag om fartyget, ej lider förlust äfven om ersättningen
vore 1 rdr 50 ör**. Hvad beträffar professor Rabenii yttrande,
så är det väl just ej sä mycket att bygga pä, dä han, såsom
varande i sjömansyrket alldeles opraktisk, troligen i denna
fråga ej har så alldeles reda på förhållandet.
Hedström: jag vill att ersättningen skall vara
lämplig och skälig, och det anser jag den vara då den be¬
stämmes till 1 rdr per läst.
Öfverläggningen förklarades vara slutad. På talmannens
framställning blef utskottets hemställanden i denna § af stån
det godkända.
§ 100. Utskottet hade tillstyrkt att denria § borde erhålla
följande lydelse: »Rättsförhållandena mellan befälhafvare och
befraktare bestämmes genom fraktaftalet. Befäihofvares och
lastemottagares rättigheter och skyldigheter bedömmas enligt
konnossemenlet; dock att, om detsamma i någon omständighet
hänvisar till fraktaftalet, det sednare skall i denna del vara
mot lastemottagaren gällande. Aro fraktaftalet och konnos-
sementet i något afseende mot hvarandra stridande, håfve
konnossementet derutinnan vitsord. Ej vare befälhafvare be¬
rättigad att emot lastemottagare invända att han tecknat kon¬
nossementet i god tro och under löfte om inlastning af de
varor, å hvilka det lyder.»
Härvid yttrade:
Matts Persson från Stockholms län: Jag anser
den af herr Börjesson i frågan afgifva reservation vara att
föredraga framför utskottets förslag; hvarför jag yrkar afslag
af detta sednare oell att herr Börjessons förslag måtte an¬
tagas.
Paul Hedström från Vesternorrlands län: An¬
gående denna paragraf är jag af lika åligter med Matts Pers¬
son och röstar således för antagande af herr Börjessons re¬
servation.
Paul Frit® Mengel från Upsala län: Den
enda förtjeusten nämnda reservation har framför utskottets för¬
slag, är densammas korthet, men då härigenom uteslutits åt¬
skilligt, som här i paragrafen finnes och sorn också finnes i
utskottets förslag, så anser jag att detta har företräde framför
62
Den Si Oktober.
reservationen och att detsamma således bör antagas, såsom
varande fullständigare.
Matts Persson: Ordandet i utskottets förslag
om fraktaftalet och om rättsförhållandena mellan befälhafvare
och lastemottagare, är, enligt mitt omdöme, alldeles öfverflödigt,
enär detta ligger i sakens natur och ej behöfver i iag föreskrifvas.
Uti herr Börjessons i reservatiouen framställda förslag står
deremot endast hvad som börstå i paragrafen, och derför är
detta förslag bättre.
Hedström: Ett skäl dessutom, hvarför man bör
antaga reservationen, är att sista punkten i utskottets förslag
är, enligt min tanka, alldeles för obillig och sträng.
Mengel: För min del kan jag ej finna att utskottets
förslag i denna paragraf är för vidlyftigt. Om man uppmärk¬
samt genomläser båda förslagen, skall man finna att i utskot¬
tets förslag återfinnes allt, som står i herr Börjessons. Men
då dessutom utskottets förslag är tydligare och fullständigare,
så anser jag fortfarande att detta bör antagas.
Svante Bergström från Östergötlands län: Då
det ovilkorligen är ett fel att uti ett lagstadgande upptaga
mera än hvad som oundgängligen behöfves, så röstar ja» för
antagande utaf herr Börjessons framställda förslag.
Diskussionen var slutad; och sedan talmannens proposi¬
tion på bifall till utskottets förslag i denna paragraf blifvit med
blandade ja och nej besvarad, samt votering begärts, upp¬
sattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, sorn vill bifalla serskilda utskottets uti utlåtande
mo 3, gjorda framställning om lydelse af § 100 uti det af
utskottet framlagda förslag till ny sjölag, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat att ifrågavarande
paragraf skall lyda på sätt herr Börjesson uti sin mot betän¬
kandet afgifna reservation föreslagit.
Voteringen, i vanlig ordning verkställt, utföll med 13 ja
mot 14 nej; hvadan bonde-ståndet alltså, med afslag af ut¬
skottets förslag i denna del, i stället antagit den lydelse af
paragrafen, som herr Börjesson föreslagit.
Deri Si Oktober.
63
§§ 103, 143, 234 samt 244 till och med 247 lades till
handling arne.
§§ 261 och 279 bifollos.
§ 302. Denna paragraf skulle, enligt utskottets förslag,
erhålla följande lydelse:
»Uppstår tvist om fartygs byggande eller förande, tjenste¬
befattning derå, eller sådant efter denna lag utgående skade¬
stånd, hvilket tillhörer dispacheurs urskiljande, gånge tvisten
till domstol i den ort, der fartyget finnes eller svaranden sitt
hemvist häfver, eller till rådstugurätten i den stad, sorn en¬
dera af dessa orter närmast är.»
»Hufvudredarens hemvist vare rederiets? finnes ej hu¬
vudredare, då räknas för rederiets hemvist den ort, hvarest
fartygets störste delegare, eller, om flera ega de större men
sins emellan lika lotterna, endera af samma delegare har sitt
hemvist.»
»Är för upptagande af tvist, som skall efter denna lag
bedömas, öfverenskommelse parterna emellan träffad om viss
ort, då må ock domstolen i den ort sökas.»
»I de mål, der fråga är om anspråk på fartyg eller frakt,
till följd af befälhafvarens görande eller låtande, må man söka
honom eller rederiet eller ock begge; oell vare i sednare
fallet den rätt behörig, der endera är skyldig att svara.»
Härvid yttrade:
Paill Hedström från Vesternorrlands län: Jag
är icke af samma åsigter som utskottet i dessa fall, utan då
anser jag Kongl. Maj:ts förslag vida bättre. Antager man
utskottets förslag, så står ju en kärandepart öppet att tvinga
svaranden ingå i svaromål vid hvilken domstol, som käranden
finner för godt. Att detta icke är rätt bör man väl lött
finna.
Svante Bergström från Östergötlands län: Jag
instämmer uti Hedströms yttrande. Första momentet är all¬
deles lika med Kongl. Maj:ts förslag, med den skilnad att
utskottet tillagt hvad som kommer efter orden »hemvist häf¬
ver»; och det är just genom detta tillägg, som käranden til¬
lagts sä stor rätt roed afseende på väljande af forum. Denna
kärandens rätt är ganska vådlig och öfverensstämmer allde¬
les icke med principerna i vår allmänna lag. Det är visser¬
ligen sanni att undantagsfall finnas såsom t. ex, med stäm-
64
Den 21 Oktober.
liing å förmyndare; men det ar också en stor skilnad emellan
förmynderskapstvister och sjorättsmål. Enligt inin tanka vore
derför bast, att hvad sorn kommer efter nyssnämnde ord ute-
slötes, och momentet i öfrigt antoges.
Paul Pritz Mengel från Upsala län; Jag har
alltid varit och är ännu af den mening, att det är bäst att
8jörättstvister handläggas och afdon»mas vid rådhusrätterna.
Andra hafva likväl varit af annan mening, och det är just
för att gå en medelväg, soin utskottet nu framkommit med
sitt ifrågavarande förslag. I allmänhet tror jag att en lagstif¬
tare bör mera gynna en kärande än en svarandepart, och
derför röstar jag flir bifall till utskottets förslag oförändradt.
Häruti instämde August Carlberg från Hallands och Jo¬
han Olof Sundgren frän Stockholms län.
Svante Ilcrgstrwill: Då frågan första gången
förevar inom utskottet, beslöts nästan enhälligt att Kongl.
Majda förslag icke skulle följas. Sedan likväl utskottets för¬
slag icke vunnit bifall i något stånd, så har en omarbetning
måst ske, och härvidlag har man på omvägar kommit till
alldeles enahanda resultat, ty jag må just undra örn ej för¬
hållandet äfven nu blifver att dessa mål komma att afgöras
vid rådhusrätt. Vi böra besinna att vi hafva glest mellan
städerna, stundom tio å tolf mil, och härigenom komma rätte-
gångarne ej obetydligt att draga ut på tiden, hvilket i syn¬
nerhet i sjorättsmål är af stor olägenhet.
Me(lstl*Öm: Detta förslag är icke alls bättre än
det utskottet förra gången framlade. Om käranden bor i
Göteborg och svaranden i Hernösand, så kan, enligt utskottets
förslag, käranden göra tvisten dem emellan anhängig vid Göte¬
borgs rådhusrätt. Detta innebär ju en uppenbar obillighet.
jflengel: På Bergströms och Hedströms yttrande kan
man ej svara annat, än att man måste tro, att de tänkt sig
alltid blifva de svarande och krånglande parterna, om tvister
med dem uppstå.
Sven Kusenberg från Kristianstads län: Jag
anser att förslaget blir antagas oförändradt. Här finnas nu
fyra serskildta fora att välja pä, nemligen: der fartyget finnes,
der svaranden bor, vid närmaste rådhusrätt och vid öfvereus-
kommeu domstol. Mera kan man väl näppeligen ej begära.
Den H Oktober.
65
Hedström: Det vore klokare af Mengel att hålla
sig till sak, än att utan anledning framkasta insinuationer.
Mengel: Det smältar mig, att jag kom att trampa
på Hedströms liktorn, men jag visste verkligen icke att jag
satt den så nära.
Öfverläggningen förklarades vara afslutad; och på tal¬
mannens framställning blef utskottets hemställan uti denna
paragraf af ståndet godkänd.
§ 16.
^ Till bordläggning andra gången anmäldes stats-utskottets
utlåtanden;
n:o 189, i anledning af motion om anslag af allmänna medel
till inrättande vid Höganäs och Torekow af stationer
för lifräddningsanstalter m. m.;
n:0 190, i anledning af motion angående statsanslag för upp¬
resande af en minnesstod åt Arkiatern C. von Linné.
>
n:o 191, i anledning af motion angående anvisande af ett
förslagsanslag till fyllnad i enskilda bidrag för upp¬
resande af ett monument öfver Konung Carl XII m. m.;
n:o 192, i anledning af motion om statsanslag till betäckande
af den förlust f. d. kaptenen N. U. Silfverbrand lidit
vid uppförandet af laudshöfdiDgeresidens-byggnaden
i Luleå; och
n;o 193, i anledning af motion om statsbidrag till staden
Oskarshamn för utlösen af tomtöreafgälden till egaren
af de hemman, från hvilkas områden stadens utmål
är afsöndradt.
§ 17.
Godkändes eospeditions-utskottets nedannämnde förslag
till rikets ständers underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit.
n;o 135, angående stämpelpappersafgiften;
n:o 136, angående ersättning till vederbörande för de i straff¬
lagen stadgade böters indragande till kronan ;
n:o 137, angående upphäfvande af rättigheten att börda jord
ä landet;
bonde St:> Prot. vid 1862—63 arens riksdag. IX. 5
66
Den 23 Oktober.
n:o 138, angående ändring i Kongl, förordningen rörande
städsel och lego af jord på landet af den 31 juli 1800;
no 139, angående ändring i nu gällande föreskifter, rörande
anmälan af missnöje emot sådana domstols i invänd-
ninsgsfrågor meddelade beslut, hvaremot klagan icke
får annorledes än i sammanhang med hufvudsaken
fullföljas;
n:0 140, angående ändring i 4:de kap. 2:dra § jordabalken;
n:o 141, angående förändrade föreskrifter i afseende på tiden,
hvarifrån utfärdade allmänna författningar skola vara
gällande;
n:o 142, angående förändring i föreskrifterna, rörande fjenste-
mannaeder och läkares edsförpligtelser; samt
n:o 143, i fråga om förändrade föreskrifter, rörande vården
och förvaltningen af distrikt- och socken-magasiner.
§ 18.
Uppå derom framställd begäran beviljade ståndet ledig¬
het från deltagande i riksdagsgöromålen åt E. J. Rudberg
från Kalmar län, under 3 veckors tid, frän den 3 nästkom¬
mande november, samt åt Johan Olof Sundgren från Stock¬
holms län, under 3 dagar räknade från och med den 23 i
denna månad.
Ståndets åtskildes klockan £ 12 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 23 Oktober.
Plenum kl. kalf G e. ni.
§ I-
Det i ståndets plenum den 22 nästlidue augusti förda
protokoll justerades.
Den 23 Oktober.
67
§ 2.
Uppå begäran beviljades ledighet från riksdagsgöromålen
at August Carlberg från Hallands län under 3 veckor från
den 28 samt åt Johan Persson från Upsala län under 4 da¬
gar från den 29 i denna månad; äfvensom åt Erik Ersson
från Gefleborgs län under 3 veckor från den 3 instundande
november.
§ 3.
Föredrogs ånyo och biföllos stats-utskottets nedannärnnde
utlatanden och memorial:
n:o 189, i anledning, af motion om anslag af allmänna
medel till inrättande vid Höganäs och Torekow af
stationer för lifräddningsanstalter m. m.;
n:o 190, i anledning af motion, angående statsanslag för upp¬
resande af minnesstod åt arkiatern C. von Linné;
n;o 191, i anledning af motion, angående anvisande af ett
förslags-anslag till fy 11 nad i enskilda bidrag för upp¬
resande af ett monument öfver Konung Carl XII m. m.;
n:0 192, i anledning af motion om statsanslag till betäckande
af den förlust, f. d. kaptenen M. U. Silfverbrand lidit
vid uppförandet af landshöfdingeresidensbygguaden
i Luleå;
n:o 197, i anledning af motion om inlösen för statens räkning
af Hebbeska egendomen på Riddarholmen;
n:0 201, angående inlösning af ytterligare anmälda, först efter
preskriptionstidens slut hos riksgäldskontoret före¬
tedda riksgäldssedlar;
n.o 202, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, an¬
gående en den svenska beskickningen i Turkiet till¬
hörig, i Pera belägen, fastighet;
n;o 203, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, i
fråga om afsöndring af jord från Eskilstuna Kungs¬
ladugård till utvidgande af Eskilstuna stads samt
Klosters och Forss församlingars begrafningsplats.
Af samma utskotts-memorial
n:o 204, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut rö¬
rande stats-utskottets utlåtande n:o 147, i fråga om
väckt motion om kyrkoherden G. A. von Zweig-
68
Deri 23 Oktober.
bergks enka, Maria Hseggrens bibehållande intill sin
död vid åbo- och besittningsrätten till eller arrendet
af indragna predikantsboställena vid Vestgöta f. d.
kavalleriregemente Törnestorp | mantal och Hafstena
Lunnagården -^mantal i Skaraborgs län blef l:sta punk¬
ten lagd till handlingarne, hvaremot 2:dra punkten
godkändes.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af stats-utslcottets, sedan den
20 i denna månad på ståndets bord hvilande utlåtande n:o
193, i anledning af motion om stadsbidrag till staden Oskars¬
hamn för utlösen af tomtöreafgälden till egaren af de hemman,
från hvilkas områden stadens utmål är afsöndradt, begärde
Em*l Jolia» Svense» från Kalmar län ordet
och yttrade: Utskottet har såsom skäl för sitt afslag anfört,
att, då förevarande fråga redan utgör föremål för Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, utskottet anser det vara olämpligt att nu
ingå i bedömmande af de framställda anspråkens befogenhet.
Då Kongl. Maj:t emellertid redan afgjort frågan och förklarat
någon åtgärd från regeringens sida icke kunna vidtagas, är
utskottets yttrande byggd! på skäl, sorn icke äro med sanna
förhållandet öfverensstämmande, hvarför jag anhåller, att ut¬
låtandet måtte återremitteras.
Öfverlä ggiiingen förklarades afslutad och förevarande ut¬
låtande blef, uppå derom af talmannen framställd proposition,
af ståndet bifallet.
§ 5-
På flere ledamöters begäran bordlädes andra gången
stats-utskottets utlåtanden
n:o 188, i anledning af Kongl. Majds nådiga proposition an¬
gående krigskollegii ombildning till en arméför¬
valtning; och
n;o 196, i anledning af Kongl. Majds nådiga proposition, an¬
gående tillökning i arméens nuvarande kavalleri¬
styrka.
§ 6.
Sedan bonde-ståndet, vid pröfning, den 21 innevarande
oktober, af stats-utskottets utlåtande n:o 185, i anledning af
inom preste-ståndet utaf doktor J. Collén väckt motion, att
kamereraren Carl Sandberg måtte, i öfverensstämmelse med
hvad rikets ständer vid de två sednaste föregående riksda-
Den 23 Oktober.
69
garne förordnat, äfven för instundande statregleringsperiod
anvisas ett anslag af 500 rdr årligen för vårdandet och för¬
ökandet af hans, redan för statens räkning inköpta historiska
och kamerala samlingar, beslutat, att, med ogillande af stats¬
utskottets afstyrkande af samma framställning, bifalla den
ifrågavarande motionen: så och efter det af nu inkommet
protokolls-utdrag inhemtåts, att borgare-ståndet vid detta
ärendes handläggning stadnat i enahanda slut, beslöt bonde¬
ståndet, uppå af Paul Fritz Mengel från Upsala län derom
gjord framställning, att vördsamt och vänligen iubjuda hög-
lofliga ridderskapet och adeln samt högvördiga preste-ståndet
att, lika med borgare- och bonde-stånden, lemna bifall till
doktor Colléns merberörda motion.
§ 7.
Anmäldes och inbeledsagades på öfligt sätt stats-rådet,
kommendören med stora korset af Kongl. Maj:ts nordstjerne¬
orden herr grefve B. J. E. von Platen, hvilken till ståndet
öfverlemuade Kongl. Maj:ts nådiga proposition, i fråga om för¬
säljning af nya varfvet vid Göteborg.
Sedan talmannen förklarat, det högstberörda nådiga pro¬
position skulle af ståndet i grundlagsenlig ordning behandlas,
samt anhållit, det herr stats-rådet och kommendören behagade
til! H. Majit Konungen återföra uttrycken af bonde-ståndets
undersåtliga vördnad och tillgifvenhet afträdde herr stats-rådet
på vanligt sätt utbeledsagad af flera ståndets ledamöter; hvar¬
efter den nådiga propositionen remitterades till stats-utsJcottet.
§ 8.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län fick
på begäran ordet och yttrade: Sedan bonde-ståndet i likhet
med preste-ståndet, beviljat till sänkning och upprensning af
Lida-ån ett låneunderstöd af 126,000 rdr hemställer jag, att
inbjudning måtte aflåtas till höglofliga ridderskapet och adeln
samt vällofliga borgare-ståndet att biträda preste- och bonde¬
ståndens beslut.
Med anledning häraf förklarade Erik ErSSOH från
Gefleborgs län, att han icke ansåg den föreslagna inbjudningen
lämplig, utan ville, att, enär votering öfver flere andra frågor
i förstärkt stats-utskott måste anställas, denna fråga äfven
måtte komma under votering.
70
Den 23 Oktober.
Öfverläggningen förklarades afslutad; då talmannens pro¬
position på bifall till Bjerkanders framställning med blandade
ja och nej besvarades och votering begärdes, uppsattes, ju¬
sterades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som vill bif alla den af Gustaf Bjerkander frän Skara¬
borgs län gjorda framställning att bonde-ståndet måtte in¬
bjuda ridderskapet och adeln samt borgare-ståndet att instämma
uti bonde-ståndet af preste-ståndet jemväl biträdda beslut att
till sänkning och upprensning af Lida-ån bevilja ett låneun¬
derstöd af 126,000 riksdaler under det vilkor, som i afseende
å andra vattenaftappningsarheten vid innevarande riksdag an¬
visade lånemedel varda stadgade, dock att utaf det beviljade
lånebeloppet under nästa statsregleringsperiod få lyftas endast
46,000 rdr och återstoden under den der påföljande; röste
J (X y
Den, det icke vill; röste
Nej;
Vinner nej har bonde-ståndet afslagit Gustaf Bjerkanders
ifrågavarande framställning.
Voteringen i vanlig ordning verkställd, utföll med 30 ja
emot 60 nej; och hade ståndet sålunda fattat sitt beslut i
enlighet med nej-propositionen.
• § 9-
Till bordläggning första gången anmäldes ståts-utskottets
memorial n:o 206, med ytterligare förslag till voteringsprosi-
tioner, rörande åtskilliga frågor under riks-stafens åttonde
hufvudlite); och
n:o 200, med förslag till de stadganden angående riksgälds—
kontoiets skulder och fordringar, som böra införas i det
nya reglementet för detta verk;
ståndets enskilda utskotts förslag till underdånig skrif¬
velse n:o 2, om uppskof med utfärdandet af författning, rö¬
rande penningeräntans frigifvande;
sammansatta stats-, bevillnings- samt allmänna be¬
svärs- och ekon omi-utskottets utlåtande n:o 51, i fråga om
förhöjning af folkskoleafgiften; äfvensom
lag-utskottets memorial n:0 %4, i anledning af erhållna
återremisser af utskottets memorial n:o 70, med förslag till
voteringspropositioner, i anledning af de inom rike-stånden
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af utskottets utlå¬
tande n:o 55, öfver gjorda anmärkningar och riks-ståndens
Den 23 Ok taber.
71
skiljaktiga beslut vid utskottets betänkande n:o 35, angående
införande af ny strafflag m. m.
§ 10-
Nedannämnde från resp. med-stånden ankomne protokolls¬
utdrag föredrogos och lades till handlingarne, nemligen:
från höglofliga ridderskapet och adeln n:ris 554—661,
» högvördiga preste-ståndet n:ris 464, 466—475 och
n vällofliga borgare-ståndet n:ris 456—460 och 462.
§ 11.
Uppå begäran beviljades Johannes Nilsson från Göte¬
borgs län, 3 veckors ledighet från riksdagsgöromålen, att be¬
räknas från den 3 instundande november.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. 7 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Deri 24 Oktober.
Plenum kl. lO f. ni.
§ 1.
Justerades de hos ståndet den 5 och 10 september e. m.
samt den 17 i samma månad f. m. förda protokoll.
8 2.
Uppå begäran beviljade ståndet Per Eriksson från Gefle¬
borgs län, ledighet från riksdagsgöromålen under tre veckors
tid, räknad från den 30 i denna månad.
72
Den 25 Oktober.
§ 3.
Föredrogs ånyo stats-utskottets utlåtande n:o 188, i an¬
ledning af Kongl. ]\laj:ts nådiga proposition angående krigs-
kollegii ombildning till en arméförvaltning.
Härom uppstod diskussion, derunder följande ståndets
ledamöter begärde ordet och yttrade:
Carl »lohan Svensén från Kalmar län: Frå¬
gan om krigskollegii ombildning är af så omfattande beskaffenhet,
att det inom utskottet varit svårt att sätta sig in uti densamma, men
efter hvad jag under frågans behandling derstädes kunnat inhemta,
vill det synas mig, som skulle ändamålet med den ifrågasatta för¬
ändringen bäst vinnas genom antagandet af det förslag, sorn
innefattas i herr Björcks reservation, till hvilket jag alltså yr¬
kar bifall. Detta förslag har det stora företräde framför ut¬
skottets att, enligt detsamma, en afdelning inom den blifvande
arméförvaltningen uteslutande skulle bestå af civila ledamöter,
hvilka der skulle handläggas alla de ärenden, till hvilkas be¬
handling militäriskt teckniska insigter icke erfordrades, samt
att arméförvaltningen skulle skiljas från befattningen med ar-
me'ens boställen och omsorgen härom öfverflyttas på kammar¬
kollegium.
Häruti instämde Lars Rasmusson från Göteborgs, Olof
Nilsson från Vesterbottens, Sven Nilsson frän Kristianstads
Per Olof Hörnfeldt och Paul Hedström från Vesternorrlands
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs och Sven Gu¬
staf Johansson från Jönköpings län.
Paul Frit* Mengel från Upsala län: Det är
utan allt tvifvel, att ju krigskollegium tarfvar en reorganisa¬
tion, men frågan är om det af landtförsvars-komitén upp¬
gjorda förslag till ombildning är det rätta. Äfven om man
icke i öfrigt hyste tvifvel i detta hänseende, så skulle man
kunna dertill hemta anledning af den omständigheten, att
Kongl. Maj-.t i dess skrifvelse till rikets ständer icke med ett
ord omnämner, att Kongl. Maj:t godkäDner samma förslag.
Nu kan väl sägas, att det dock vill synas, som hade Kongl.
Maj:t gillat berörda förslag, men' jag vill vill då erinra, att
det ganska ofta visat sig att regeringen i frågor, der hon
ännu icke deciderat sig, handlöst öfverlemnat förslag till för¬
ändring j en eller annan rigtning åt rikets ständer och att,
efter det rikets ständer tagit ärendet under behandling och
dervid möjligen förkastat det framlagda förslaget, regeringen
Den 25 Oktober.
73
vid en påföljande riksdag framkommit med ett mera motive-
radt förslag i ämnet. I en så vigtig fråga som denna hade
det bort tillkomma åtminstone krigsministern att yttra sig.
Tankegången i det framlagda förslaget är att upphäfva kol¬
legial- och införa chefs-styrelse eller att, i stället att fördela
makten emellan flera, anförtro densamma åt en enda person,
hvilken väl skulle vara ansvarig för sina tillgöranden men dock
blifva så godt som enväldig. De rön, som hittills gjorts i detta
hänseende, hafva just icke visat sig serdeles ändamålsenliga.
Det är företrädesvis i enväldigt styrda stater såsom Frankrike
och Preussen som regeringen funnit det med sin fördel öf¬
verensstämmande att anförtro chefskapet ät en i stället för
flera personer, tj1 det går icke så lätt att afsätta en hel myn¬
dighet, som att afskeda en enda person. I den plan till krigs-
kollegii ombildning, hvarom nu är fråga, ingar att lägga mak¬
ten i händerna pä cheferna för de serskilda byråerne. För
min del skulle jag visst icke draga i betänkande, att at nu¬
varande general-intendenten Sandels öfverlemna all den makt,
som utskottet föreslagit, och än mera,, om så skulle ifråga¬
sättas, ty det är en ovanligt rättrådig och i många hänseen¬
den utomordentlig man, men han har dock ett fel, som de¬
las af alla, nemligen att vara dödlig, och kan man derför
tänka sig möjligheten deraf, att han kommer att efterträdas
af en person med helt andra egenskaper, såsom t. ex. gene¬
ral Kléen, hvilken — jag fäster mig nu icke vid namnet vid be¬
dömandet af hans egenskaper — är känd såsom serdeles des¬
potisk och troligen komroe att i sådan anda bestrida sina
funktioner. Det är denna vada, att nemligen masten faller
i händerna pä en olämplig person, som åtföljer alla institu¬
tioner, der chefskapet anförtros åt en enda, och kan jag der¬
för icke biträda landtförsvars-komiténs, af utskottet biträdda
förslag.
På samma grunder skulle jag äfven vilja gå än längre
i restriktion än herr Björck i sitt förslag, men då jag förmodar
att detta senare biträdes af två stånd samt, derest detsamma
antages, det väsendtligaste med den åsyftade förändringen
vinnes, utan att dock samma förslag innebär de vådor, som
annars uppstå genom att lägga magten i eu persons hand,
förenar jag mig uti yrkandet om bifall till nämnda förslag.
Anders Wilhelm Uhr och Gustaf Hultman från Ne¬
rikes, Lars Gustaf Andersson, Olof Thorell, Josef Smed¬
berg och Carl Dahlgren frän Elfsborgs, Liss Lars Olsson
frän Kopparbergs och Per Östman från Vesternorrlands län
m. fl. ståndets ledamöter förenade sig med Mengel.
74
Den 24 Oktober.
Per Tjernlund från Vesternorrlands län: Jag
är förekommen af Svensén och Mengel och instämmer der¬
för med dem.
Ola »Jönsson från Malmöhus län: Det är i san¬
ning beklagligt, att sä vigtiga frågor som denna, skola be¬
handlas i riksdagens ll:te timma och derjemte företagas till
afgörande sä hastigt efter det utskottets utlåtande i ämnet
utdelats, att man knappt hunnit genomläsa, än mindre satta
sig in uti detsamma, — åtminstone erkänner jag för min del
villigt, att jag pä denna korta tid icke hunnit få klart begrepp
om saken i dess helhet. Att derför nu genast fatta afgörande
beslut i ämnet, vore lättsinnigt, synnerligast som ett beslut i
denna fråga icke gerna kan, i likhet med en lagförändring,
vid en kommande riksdag eller annars när sorn helst fram¬
deles upphäfvas. Då nu, såsom synes af utlåtandet, menin-
garne inom utskottet varit temligeu delade, så anser jag att
ståndet icke bör antaga hvarken utskottets eller Björcks för¬
slag, ehuru detta ^ednare onekligen har mera skäl för sig,
utan synes mig lämpligast att återremittera frågan till utskot¬
tet, och kan detta ske med uttryckande af den åsigt, att ut¬
skottet bör taga i öfvervägande sistberörda förslag, ty i så
fall kunde hända, att utskottets ledamöter blefve mera ense
om, hvilket förslag borde erhålla företräde, och vunnes dess¬
utom med en sådan återremis den fördelen, att ståndet under
tiden finge tillfälle att taga saken i närmare öfvervägande.
Med Ola Jönsson förenade sig Sven Rosenberg och An¬
ders Persson från Kristianstads, Jöns Andersson från Malmö¬
hus, Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar och Per Ryström,
frän Jemtlands län.
Per j\ il SS OII från Malmöhus län. Under den långa
diskussion, som föregick denna frågas afgörande i utskottet,
erkände alla behofvet af en reorganisation af krigskollegium,
och var det egentligen tvenne förslag, som gjorde sig gäl¬
lande, utaf hvilka det af herr Björck afgifna syntes ega ett
afgjordt företräde, hvarför också jag och många med mig
biträdde detsamma. En talare har påyrkat återremiss, men
jag kan svårligen inse hvartill sådant skulle tjena, ty icke
lära väl utskottsledamöterne nu så nära riksdagens annalkande
slut sätta sig bättre inuti frågan än de redan gjort. För min
del skulle jag derför önska att ståndet, med afslag å utlå¬
tandet, antog Björcks förslag.
Anders Persson från Nerikes, Jöns Persson från Blekinge
och Nils Olsson från Malmöhus län instämde.
Den 24 Oktober.
75
Anders Mellin från Kronobergs län: Att i en
sådan frfigaa som denna inlåta sig i detaljer skulle falla sig
temligen svårt såväl för mig som troligen för de flesta här
inom ståndet, hvarför jag också helst undviker sådant. Nöd¬
vändigheten af en omorganisation af Krigskollegium framstår
klart såväl af utskottets utlåtande som af herr Björcks i äm¬
net afgifna, utlåtandet vidfogade reservation, men deremot är
det för den i frågan mera oinvigde svårt att afgöra, hvilket-
dera förslaget, — landtförsvars-komiténs af utskottet upp¬
tagna, eller herr Björcks, — har företräde framför det andra;
dock synes det mig, sorn borde komitén besitta de största
insigterna i ämnet, hvarför jag också vill bifalla utlåtandet,
synnerligast som utskottet uttryckt sig ganska försigtigt och
Kongl. Maj:t ju i allt fall kommer att pröfva komiténs förslag.
Skulle emedlertid ståndet icke vilja gå in på denna åsigt, så
l>ar j;’g just 'cke heller något emot att bifalla Björcks reser¬
vation, men deremot anser jag det vara mindre välbetänkt
att återremittera frågan, ty detta skulle endast bidraga till
riksdagens förlängande.
Med Medin instämde Nils Svensson, Nils Persson och
Ola Olsson från Blekinge samt Anders Johan Sandstedt
fråu Jönköpings.
Per Östman från Vesternorrlands län: Jag har
förut instämt med Mengel och hyser fortfarande den öfver¬
tygelse!), att det är en farlig princip att göra chefen inom ett
embetsverk allenastyrande, och att det således är vida bättre
att fördela makten emellan flera. Af denna anledning är jag
också böjd att bifalla Björcks förslag. Orsaken, hvarför jag
begärde ordet, var annars egentligen för att bemöta Ola Jöns¬
sons yrkande om frågans återremitterande till utskottet; jag
anser nemligen en sådans åtgärd nu, vid riksdagens snart
annalkande slut, mindre lämplig, enär föga dermed kan stå
att vinna, hvaremot, om Björcks förslag bifölles, det vare
utsigt att detta, som troligen äfven biträdes af borgare-ståndet,
kunde blifva rikets ständers beslut.
Anders Augnst Andersson från Östergötlands
län: Att denna fråga är af stor vigt veta vi alla, men jag
anser det likväl utan ändamål att nu, så sent på riksdagen,
återremittera densamma, då hvad Björck i sin reservation an¬
fört redan förut är utskottsledamöterne bekant, hvilket bäst
synes deraf att densamma blifvit af så många omfattad. För
min del yrkar jag derför afslag å utskottets tillstyrkan och
bifall till herr Björcks förslag.
76
Den 23 Oktober.
Ola JiillSSOll* Jag har icke hört någon enda af
de föregående talarne uttrycka en egen fast öfvertygelse i
ämnet, utan hafva de blott antagit, att af de inom utskottet
framlagda förslag det ena i ett eller annat hänseende eger
företräde framför det andra; detta är emedlertid icke nog,
för att fatta beslut i en fråga af sådan vigt sorn denna. Så¬
som motskäl mot mitt yrkaride om återremiss af utlåtandet,
har man anfört, att detta endast skulle bidraga till riksdagens
förlängande, men härmed är dock icke någon fara, så länge
vi ännu fä mottaga propositioner från regeringen. Skulle
också genom en sådan återremiss riksdagen förlängas med
en eller annan dag, så föredrager jag dock detta framför att
fatta beslut nu genast i det skick frågan sig befinner.
Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar län instämde.
Vice talmannen AntlerS El*ik.SM011; Någon af
de föregående talarne yttrade, att man borde hysa mera för¬
troende till det af landtförsvars-koroitén afgifna förslag än
till herr Björcks, men denne talare ber jag att få erinra
derom, att den komité, som var nedsatt under åren 3 858 —
1859 kom till helt annat resultat än landtförsvars-komitén,
hvaraf vill synes, sorn vore båda kommitéernes förslag be¬
svärade med brister och ofullkomligheter. Detta kan visser¬
ligen äfven vara händelsen med herr Björcks förslag, men
detta senare synes dock närmast motsvara ändamålet med
den ifrågastälda omorganisationen. En återremiss tjenar icke
till något, ty innan beslut i ämnet fattades inom utskottet
diskuterades frågan derstädes under loppet af fyra dagar, så
att föga hopp är, att annat resultat inom utskottet står att
vinna. Icke heller kunna vi komma ifrån frågan genom att
helt och hållet afslå densamma, ty detta skulle då innebära,
att bonde-ståndet icke önskade någon förändring i krigs-kol-
iegii organisation, fastän rikets ständer vid flera tillfällen derom
framställ begäran. Således återstår, enligt min tanka, icke
annat att göra, än att afslå utskottets och bifalla herr Björcks
förslag.
Med vice talmannen förenade sig Per Persson, Lars
Daniel Andersson och Georg Nyqvist från Vermlands, Nils
Magnus Pettersson, Nils Pettersson och Nils Petter Bäck¬
ström frän Kalmar, Erik Hansson från Gefleborgs, Ola Las¬
son från Kristianstads, Bengt Johan Holmlin och Olaus
Eriksson från Göteborgs, Gustaf Bolin från Upsala och
Josef Holm från Stockholms län.
Den 23 Oktober.
77
Svensén: Den talare, som yrkade bifall til! utskot¬
tets tillstyrkan, vill jag ytterligare erinra om den betydliga
skillnad, som är mellan utskottets och herr Björcks förslag.
Till kommitféerne kan jag sä mycket mindre hysa obetingadt
förtroende, som desamma, enligt hvad vice talmannen nyss
påpekat, kommit till helt olika resultat. Enligt utskottets för¬
slag skulle eheferne blifva allenastyrande hvar inom sin af¬
delning; detta söker herr Björck i så måtto afhjelpa, att han
föreslår ett kollegialt arbetssätt inom den afdelning, som skulle
behandla alla de mål och ärenden, till hvilkas handläggning
icke erfordrades militäriskt tekniska insigter, hvaremot öfrige
ärenden skulle handläggas och afgöras af militär-cheferne pä
de tre andra afdelningarne. Derjemte vunnes genom herr
Björcks förslag den stora fördel att de fonder, hvaröfver krigs-
kolligum har förvaltningsrätt, skulle ingå till state-kontoret
och derifrån i män af behof reqvireras, då deremot enligt
utskottets förslag samma medel skulle odisponerade hvila i
kollegiet. Jag anser mig derföre ha alla möjliga skäl att
vidhålla mitt förra yrkande om bifall till herr Björcks förslag.
Jonas Andersson fråD Östergötlands län: Jag
hade till en början icke tänkt att yttra mig i denna fråga,
men då meningarne visat sig så delade att flera olika för¬
slag blifvit framhållne, vill jag äfven tillkännagifva mina tan¬
kar i ämnet. Det är naturligt att i en fråga, sådan som fö¬
revarande, den, som icke tillhör facket, har svårt att intränga
i sakens detaljer och bedöma hvad som i hvarje särskildt
fall kan vara bäst, men under den långa diskussion, som fö¬
regick frågans afgörande inom utskottet, hade äfven den pro¬
fane tillfälle att sätta sig in i frågan åtminstone så mycket,
att han kunde göra för sig klart de olika förslagens företräde
framför hvarandra. Det har förut blifvit antydt, att det egent¬
liga syftemålet med k riga - kollegii ombildning vore att åstad¬
komma en snabbare expedition af ärendena, på samma gång
nödig säkerhet bereddes. Utskottets förslag, hvilket helt och
hållet är grundad på kommittéernes utredning, synes ej till¬
fredsställande, enär det civila och militära der är så sam-
manblandadt, att det är svårt att skilja det ena från det an-
pra. Äfven skulle, enligt utskottets förslag, kollegium fortfa¬
rande såsom hittills ombesörja förvaltningen af arméens fon¬
der och boställen, hvaremot Björck vill skilja detta åliggande
från den af honom föreslagna arméförvaltningen. Såväl i nu
anmärkta som flera andra hänseenden faller det sig lättligen
klart för hvar och en, att Björcks förslag har stort företräde
framför utskottets, och hemställer jag'derföre att ståndet, med
78
Den 24 Oktubor.
ogillande af utskottets tillstyrkan i utlåtandet, ville bifalla
sam ina förslag.
Carl Tholsson och Johannes Svensson från Skaraborgs,
Johan Eriksson från Jönköpings och Karl Johan Johans¬
son från Östergötlands län instämde.
UiU*l Auders Larsson från Östergötlands län:
För min del hyser jag samma äsigter som Ola Jönsson och
beklagar, att en så vigtig fråga sorn denna qvarhållits i ut¬
skottet allt sedan April månad innevarande år, då Kongl.
Maj:ts nådiga proposition i ämnet ankom till ständerne; och
synes det mig som utskottet långt för detta kunnat aflåta
betänkande i ämnet, synnerligast som frågan visst icke är ny,
enär densamma bragtes å bane redan vid 1810 års riksdag
och sedermera under tvänne derefter följande riksmöten ut¬
gjort föremål för behandling af enkom derför tillsatta utskott.
Det förefaller mig, som skulle en väsendtlig förbättring åstad¬
kommas, om krigs-kollegium kunde ombildas i den syftning,
att bemälda kollegium befriades från förvaltningen af arméens
boställen och fonder och i stället så inrättades, att boställs-
förvaltningen öfverflyttades på kammar-kollegium och räken-
skapsförvaltriingen på stats-kontoret, helst detta sednare redan
nu härmed har lika mycket besvär, som den afdelning inom
krigs-kollegium, der sistberörda ärenden behandlas, samt det
vid sista statsrevisionen visat sig, att den invecklade räken-
skapsföringen medfört fel och olägenheter. Herr Björck har
väl icke i sitt förslag tillräckligt tydligt påpekat, att ofvan¬
nämnda civila ärenden skola öfverlemnas till ofvanbemälda
myndigheter, men detta synes dock ingå i motiverna till sam¬
ma förslag, hvarföre jag, heldre än att nu tillstyrka en åter-
remiss, bifaller detsamma. Bäst hade väl varit om en reor¬
ganisation af alla embetsverken samtidigt egt rnm, men då
nu sä icke skett, så böra vi väl till en början åtnöja oss med
den förändring, hvarom nu är fråga.
Henrik Hansson från Vesternorrlands län instämde.
Anders Willielm Ullr från Nerikes län: En
talare, med hvilken flere af ståndets ledamöter instämde, yr¬
kade bifall till utskottets tillstyrkan eller, i annat fäll och
derest detta icke vunne framgång, antagande af herr Björcks
reservation. Att emedlertid en stor skillnad råder emellan
dessa båda förslag, har redan af andra blifvit påpekadt. An¬
tingen nu ståndet beslutar i enlighet med Björcks reservation
eiler återremitterar frågan till utskottet i deu syftning, samma
Den 24 Oktober.
79
reservation angifver, så synes mig detta temligen likgiltigt,
enär frågan troligen i allt fall återkommer till utskottet för
sammanjemkning af olika meningar stånden emellan. Det har
af en talare blifvit anmärkt, att Kongl. Majit sjelf icke yttrat
sig i ämnet, utan endast öfverlemnat till ständerne landtför-
svars-komitéens förslag, men om äfven uti detta sednare ett
eller annat misstag skulle hafva insmugit sig, så blir detta
nog rättadt, innan den ifrågasatta förändringen bringas till
verkställighet. För min del antager jag herr Björcks reser¬
vation.
I*er AilSSOll från Malmöhus län: I anledning deraf
att två bland de föregående talarne klandrat utskottet för
dröjsmålet med expedierande af dess utlåtande i ämnet, vill
jag endast erinra derom, att Kongl. Maj:ts nådiga proposi¬
tion i ämnet genast blef till trycket befordrad och bland riks¬
ståndens ledamöter utdelad, så att de, som velat sätta sig in
i frågan, dertill icke saknat tillfälle.
Sedan diskussionen härefter förklarades slutad och tal¬
mannens serskilda propositioner dels på bifall till utskottets
tillstyrkan i föredragna utlåtandet, dels ock på återremiss af
samma utlåtande blifvit vid öfvervägande nej besvarade, be¬
slöt ståndet, uppå förnyad framställning äf talmannen, att,
med ogillande af utskottets hemställan, i stället godkänna den
af herr A. W. Björck mot utlåtande afgifna reservation.
§ 4.
Föredrogs ånyo stats-utskottets utlåtande n:o 196, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående tillök¬
ning i arméens nuvarande kavalleristyrka.
Härvid uppstod en längre diskussion, derunder följande
ståndets ledamöter begärde ordet och yttrade:
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län: Det
är icke utan ett visst obehag, som jag uppträder i denna
fråga, ty huru man än yttrar sig, kan man icke undgå att
inkomma på euskilda provinsintressen. För att undvika detta
väckte jag på utskottets afdelning till en början förslag, att
en utredning måtte ske till undersökning derom, huruvida det
icke skulle kunna luta sig göra att uppsätta ett värtvadt ka¬
valleri-regemente, hvilket förslag jag likväl icke fullföljde,
då detsamma, i anseende till de stora, dermed förknippade
kostnader icke lyckades vinna någon' framgång. Derpå fram¬
80
Den 23 Oktober.
ställde jag ett annat förslag, att nemligen lifregementets gre»
nadierkorps skulle uppsitta, och grundade jag detta på den i
Kongl, propositionen uttalade åsigt, att rusthållarne vid be¬
mäld» korps utan svårighet skulle kunna uppehålla rustningen
äfven till häst, — ett omdöme, som deremot icke kan fällas
om Vestergötland. Inom utskottet uppdöko emedlertid äfven
andra förslag, såsom till exempel ett af herr Björck, utgående
derpå, att frågan måtte anstå under 5 å 10 år, hvilken åsigt
äfven jag biträdde i hopp att, derest man finge betänketid,
äsigterne under tiden möjligen kunde ändra sig i afseende
pä nödvändigheten af tillökning i arméens nuvarande kavalleri¬
styrka. I min, utskottets utlåtande vidfogade reservation, har
jag redan framlagt mina betänkligheter emot att, under nu¬
varande politiska förhållanden, verkställa en dylik förändring,
som blifvit föreslagen och dymedelst åstadkomma en rubbning
i flera regementens tjenstbarhet under den tid förändringen
pågår. Dessutom, antingen vi bifalla den af utskottet till¬
styrkta förändring eller endast samtycka dertill, att Smålands
husar-regemente får afsitta och kavalleriet på annat sätt ökas
med 500 man, så är dock detta förenadt med stora kostnader,
hvarpå vi som äro representanter för det egentligen skattdra¬
gande folket, hvilket förut är tillräckligt tryckt under bördorna
af skattebidragen för krigsmakten, böra göra tillbörligt afseende.
Emedlertid, dä allmänna äsigten är stämd för Smålands hu¬
sarers afsittnine, vill jag icke motsätta mig utskottets tillstyr¬
kan i detta afseende. Deremot vill jag icke yttra mig i frågan,
hvilket regemente i stället bör uppsitta, utan öfverlemnar åt
ståndet att härom bestämma; dock kan jag, såsom represen¬
tant för den provins, som i detta hänseende ifrfigakommit,
icke underlåta att uttala den åsigt, att berörda provins icke
bort sättas i första rummet. Det är väl sannt att en del af
Vestergötland består af slättland, men detta gäller hufvudsak¬
ligen endast den norra delen deraf, hvarest kavalleri redan
är förlagdt. Som jag nyss hade äran nämna, vill jag icke
motsätta mig att Smålands husarer må afsitta, men deremot
kommer jag bestämdt att rösta emot all förhöjning i nuva¬
rande kavalleristyrkan. Helst skulle jag, i likhet med hvad
Josef Smedberg yttrade vid remissen af den Kongl proposi¬
tionen, önska att Smålands husar-regemente finge afsitta utan
att derför något annat regemente behöfde uppsitta.
•fosef Smedberg från Elfsborgs län: Att äfven
jag är emot den itrågaställda förändringen, bör icke vara
ståndet obekant, enär jag redan vid remissen af deD Kongl,
propositionen yttrade mig i sådan syftning fast utskottet härpå
Den it4 Oktober.
81
icke fästat något afseende. Emot förslaget, såvidt det angår
att Smålands husar-regemente må afsitta, har jag just icke
något, att anmärka, men om så skulle ske, bör man se till,
att icke en annan provins i stället betungas som möjligen ännu
mindre än Småland förmår att uppehålla rustningen. Detta
skulle blifva händelsen, derest lotten folie på Vestergötland.
Jag ber att., då man sökt framställa Vestergötland såsom »en
O ’ ...
rik och hördig slättbyggd», fä till bevis om ett motsatt för¬
hållande uppläsa följande ord ur en i ämnet nyligen utkom¬
men broschyr: »Af Vestgöta regementes 1,000 nummer fin¬
nas 791 förlagde inom Skaraborgs och resten inom Elfsborgs
län. Om också norra delen af förstnämnda län framställer
sig såsom bördigt och fruktbärande, så är detta dock långt¬
ifrån förhållandet med södra delen, och allraminst inom Elfs¬
borgs län, der stora landssträckor bära vittne om armod och
nöd. Det torde blifva mer än svårt att underhålla kavalleri-
hästar inom den del af Elfsborgs län, som omfattas af vest¬
göta regemente, och det synes vara en lifssak för dettas södra
hälft att blifva befrindt frän skyldigheten att uppsätta och un¬
derhålla häst. Må man pä ort och ställe göra sig underrättad
hos allmogen, ej blott hos herremännen, och det ofvansagda
skall blifva besannadt.» Detta vittnesbörd tror jag svårligen
kan jäfvas. Då nu derför Bjerkander icke framkommit med
något bestämdt förslag, så skulle jag vilja föreslå, att Små¬
lands husarer må afsitta, och andra lifgrenadier-regementet i
stället uppsitta, och anhåller jag att talmannen ville framställa
proposition på bifall, serskildt till hvardera, af dessa båda
yrkanden.
Carl Dahlgren, Erik Andersson och Oluf Thorell från
Elfsborgs län instämde.
Carl •loliail Svenson från Kalmar län: Jag
tillåter mig till en början att erinra ståndet om dess beslut
vid förehafvande till behandling af allmänna besvärs- och
ekonomi-utskottets betänkande n:o 18, i anledning af motion
om Smålands husar-regementes afsittande. Ståndet godkände
nemligen då, hvad utskottet i samma betänkande tillstyrkt,
»att rikets ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet an¬
mäla det rikets ständer, utun att ifrågasätta någon minskning
i kavalleriets varande styrka, funnit sig böra i underdånighet
förorda en sådan anordning, hvarigenom Smålands husar¬
regemente förvandlas till infanteri, i likhet med den redan
afsutna delen af detta regemente. Då nu ståndet bifallit denna
lionde-Slis Prof. vid 1862 — 63 årens riksdag. IX. 6
82
Den 24 Oktober.
utskottets tillstyrkan, så torde väl konseqvensen fordra, att stån¬
det äfven godkänner hvad i nu föredragna utlåtande blifvit
hemstäldt. Jag skulle väl icke förordat någon viss provins
för uppsättandet af den ifrågavarande kavalleristyrkan, derest
icke Kongl. Majit sjelf i dess nådiga proposition föreslagit
Vestergötland, men vissa skäl finnas, som tala derför att denna
provins, framför Småland, kan bära tungan af ytterligare ka¬
valleri. Så till exempel är jordegendomen i Vestergötland
enligt 1860 års jordebok, åsatt ett taxeringsvärde, som med
3,378,798 rdr öfverstiger det belopp, hvartill jorden i Småland
samma är blifvit uppskattad, hvarjemte denna senare provins,
om båtsmännen tagas i beräkning, har vida mera krigsfolk
att underhålla än Vestergötland. Småland kan dessutom icke
uppföda hästar, tjenliga till remonter, hvaremot, enligt hvad
jag har mig bekant vid endast ett markuadstillfälle i Sköfde
sålts bortåt 300 hästar till kavalleritjenst. Dä föregående ta¬
laren åberopat och citerat några ord uren i ämnet utkommen
broschyr, så vill jag upplysa att denna utgått från officerare
vid Smålands husarer och att argumenterna i densamma till
en stor del äro osanna. Dä der talas om, att regementet är
så gammalt och har så vackra anor, så tyckes man icke
hafva tänkt sig tillbaka till den tid, då dessa anor förvärfva-
des, ty i annat fall borde man väl hafva erinrat sig attgre-
nadiererne den tiden ock voro med, och att således en del
af äran tillkommer dem. Hvad angar uppgiften att rustningen
icke skulle vara så tryckande och att således klagan här¬
öfver är obefogad, så har det redan blifvit ordadt härom och
behöfver jag endast hänvisa dertill, för att påpeka det osanna
uti berörda uppgifter, hvilket äfven är förhållandet med den
i broschyren förekommande uppgifter vatt förändringen skulle
mottagas med ovilja”, för så vidt nemligen dermed menas
de rustande, ty flera än 100 af dessa hafva för mig uttryckt
sin önskan att blifva rustningen qvitt. Jag skulle kunna hafva
mycket än att tillägga, men vill nu icke längre upptaga stån¬
dets tid, utan slutar med hemställan till ståndet att bifalla
utskottets utlåtande i ämnet.
Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar län instämde.
Daniel Danielson från Jönköpings län: De
talare, sorn npptrådt emot utskottets förslag, är jag dock tack¬
sam i det hänseendet, att de medgifvit behofvet för Småland
af rustningens försvinnande, men kan deremot icke gilla de
motiv de i öfrigt anfört.
Den 24 Oktober.
83
Vid jemförelse emellan Vestergötland och Smålands rust¬
ning och rotering kommer man till följande resultat.
Vestergötlands indelning. Smålands indelning.
Skaraborgs regemente 1200 rotar. Kalmar regemente 1200 rotar.
Elfsborgs d:o 1200 » Jönköpings d:o 1200 »
Vestgöta Dahls d:o 1200 » Kronobergs d:o 1200 »
Vestg, kavikri d:o 1000 » Småkds husir d:o 500 »
Nerikes husarerdio 80 » d:o grenadierer d:o 500 »
Ett komp. båtsm.d:o 130 » af Östg. dtoiTjust omkr. 80 »
Summa 4,810 rotar.
4 komp. båtsmän 520 »
2:ne d:o på Öland 260 »
Summa 5,460 rotar.
Hvaraf synes att Småland har 650 rotar mera än Vester¬
götland ; om mau nu beräknar en kostnad af 150 rdr för
hvarje rote, får provinsen Småland utöfver Vestergötland vid¬
kännas en årlig kostnad af 97,500 rdr rint.
Enligt 1860 ars sammandrag i femårsberättelserna, har
Vestergötland, Elfsborgs och Skaraborgs län, ett uppskattnings-
värde af 61,433,500 rdr. Då Småland, Jönköpings, Krono¬
bergs och Kalmar län, är uppskattadt till endast 58,054.702
rdr, så öfverstiger Vestergötland Småland i uppskattnings-
värde med 3,378,798 rdr. Då rustning och rotering i
allmänhet medtager en kostnad, som minst motsvarar 3 pro¬
cent af uppskattningsvärdet, har Vestergötland en lindring
deri af öfver 100,000 rdr. Häraf symes att Småland är be-
rustadt och roteradt med omkring 200,000 rdr årligen mera än
Vestergötland, oberäknadt den lindring genom afsittuingen
som Vestergötland i så många år åtnjutit.
Det har talats om de stora kostnaderne, som skulle vara
förknippade med den ifrågasatta förändringen, roen dermed
tror jag det dock icke vara så farligt, då det i allt fäll blir
en öfvergångstid, inom hvilken förändringen skulle verkställas,
och som dessutom byTggnaderne vid Smålands husar-rege¬
mentes mötesplats arn i det skick att ombyggnad deraf med
det snaraste blir nödvändig, Bä kan det ju göra detsamma
om nybyggnaden verkställes der eller på Axvalla hed. Ett
vigtigt skäl för bifall är slutligen aft, då kontraktstiden är
tilländalupen. Kongl. Majit eger befalla hvilket regemente
han så froner för godt att uppsitta.
Anders Johan Sandstedt, August Pettersson och Johan
Ericsson från Jönköpings län instämde.
-%ll(lei’S Mcdill från Kronobergs län: Jag är
hufvudsakligen förekommen af Daniel Danielsson. Af den
84
Den 24 Oktober.
utredning i ämnet, denne lemnat, visar sig, att Småland är ser¬
deles svårt roteradt, ja snart sagt hårdast af rikets alla provinser,
och vore det derför att beklaga, om den nu ifrågasatta lindringen
icke skulle vinnas. Redan förut, då allmänna besvärs- och
ekonomi-utskottets betänkande n:o 18 behandlades här inom
ståndet, tillkännagaf jag tillräckligt mina tankar i denna fråga
så att det är öfverflödigt, att nu ytterligare upprepa deni. Den
broschyr, som här blifvit åberopad, framställer förhållandena
temligen partiskt; deri är framkallad af befälet vid Smålands
husar-regemente, hvilket finner det hardt att nödgas flytta
och lenina sina boställen, men, om också detta å ena sidan
kan tnedgifvas, sä får man val å andra sidan tillslå, att det
är vida värre att en hel provins derför skall lida. Jag tror
således, att den ifrågavarande broschyren gerna kan lemnäs
i sitt värde.
Då nu det icke blifvit af någon påyrkadt, att Smålands
husarer skola fortfarande qvarsitta, så och för den händelse
diskussion skulle uppstå i fråga om hvilket regemente i stället
bör uppsitta, skulle jag önska att särskild proposition blefve
ramställd på bifall till -målands husar-regementes afsittning.
Sven Gustaf Johansson från Jönköpings län instämde.
ISoliert Fredrik Gross från Kalmar län: Vid
remissen af den Kongl, propositionen instämde jag uti det
yttrande, Smedberg då afgaf till protokollet och förenar jag
mig nu likaledes i förra delen af hans muntliga anförande i
dag, men deremot kan jag icke biträda hans yrkande att, i
stället för Smålands husarer, andra lifgrenadier-regementet
bör uppsitta, ty min öfvertygelse är, att Sverge skulle kunna
undvara denna kavalleristyrka på 500 man, utan att något
annat regemente behöfde sitta upp. Jag utgår nemligen frän
den synpunkt, att Sverge icke gerna hädanefter kati komma
att föra krig utomlands, utan att vara linderstedt och tillför—
säkradt om subsidier af andra makter, och vid sådant förhål¬
lande bör det icke vara alldeles omöjligt att, vid utbrytande
krig, uppsätta en värfvad kavalleritrupp. Inom landet åter
kan något annat krig icke komma i fråga, utan emot en öfver¬
lägsen fiende, i hvilket, fall det blir ett nödvändigt vilkor att
undvika slättbyggden och i stället föra ett slugs guerilla krig
i skogsbyggden, der åter någon kavalleristyrka icke kan ma¬
növrera och således blir obehöflig. Evad Smedberg anfört
derom, att södra delen af Vestergötland är till sin jordmån af
så dålig beskaffenhet, att den icke kan underhålla kavalleri,
gäller äfven om en del af Östergötland, ty en del af andra
Den ZH Oktober.
85
lifgranadier-regementet är förlagdt inom Tjusts härad, hvilket
åter icke i något hänseende står öfver Småland. Dä man nu
hör, hurusom frågan betraktas mindre ur allmän ari enskild
syripnnkt, så protesterar jag emot försöket att vältra ytter¬
ligare rustning på Östergötland och bifaller utskottets tillstyr¬
kan i utlåtandet.
BSjCl‘liUII(8CI*: Jag har begärt ordet för att med
några ord bemöta Svenséns och Daniel Danielssons yttranden.
Dä icke någon här inom ståndet bestridt, att ju Smålands
husarer må afsitta, så lörstår jag i sanning icke, hvartill den
utaf dem uppställda jemförelse emellan de häda provinserna
Småland och Vestergötland skall tjena. Skulle en jemförelse ega
ruin, sä borde det ske emellan Vestergötland, Vestmanland
och Östergötland: en sådan jemförelse är jag väl icke beredd
att nu pä stående fot uppdraga, roen är dock fullkomligt öf-
vertygad derom, att, Vestergötland icke skulle komma att
intaga första rummet. Om derför ståndet nu beslular, att
Smålands husar-regemente skall afsitta, sä yrkar jag att ser¬
skild proposition inålte framställas derpå, hvilketdera af de
tre regementerna, lifregementets grenadier-korps, andra lif-
grenadier-regementet eller Vestgöta regemente i stället må
uppsitta, samt att dessförinnan likaledes genom serskild fram¬
ställning må afgöras, huruvida sstånriet anser någon tillökning
i arméens nuvarande kavalleri-styrka böra ega ruin eller icke.
Häruti instämde vice talmannen Anders Eriksson, An¬
ders Andreasson från Elfsborgs, Lars Ersson frän Söder¬
manlands samt Johannes Svensson och Erik Magnus Falck
frän Skaraborgs län.
Paill Fril* ItleilSfel från Upsala län: Hittills
har diskussionen forts uteslutande emellan de ledamöter af
ståndet, sorn äro direkt intresserade i frågan. För min del
tillhör jag, såsom bekant är, en provins, hvilken af sakens
utgång icke kan vänta nytta eller skada, men såsom repre¬
sentant anser jag det likväl vara min skyldighet att uttala
mina åsigter i ämnet. Till en början förekomma i recilen
till utlåtandet några yttranden, dem jag icke kan förlika
mig med. Så till exempel antager ut-kottet, att serskildta
provinsiella förhållanden göra att Småland icke är lämpligt
att underhålla kavalleri. Sjelf har jag emedlertid i flera år
bott i nämnda provins och under denna tid icke kunnat
komma underfund med annat, än att. i motsats till nvssberörda
antagande, provinsen är serdeles tjenlig att underhålla ka-
86
Den 24 Oktober.
valleritrupp. Folket i Småland dr nemligen lätt, lifligt och
läraktigt, hvarjemte fodret och betet, hvarpå sä väsendtligt
beror, är serdeles godt, hvilket sistnämnda förhållande be¬
kräftas deraf, att att icke någon annan provins producerar
sä mycken hornboskap sora Småland, och hornboskap
lefver, sorn vi veta, icke af månsken, utan tarfvar lika
godt foder sorn hästar. Nu är det väl sanct, att i Små¬
land uppfödes jemförelsevis ett mindre antal hästar, men
detta kommer sig deraf, att det lönar sig bättre att upp¬
föda hornboskap, emedan denna kan förr afyttras. Att
rustningen är en tung börda erkännes villigt, men hvilken
provins är icke betungad af onera ? Det har af åtskilliga
talare blifvit sagdt, att kavalleriet utan olägenhet kunde min¬
skas: jag har dock i detta ämne samtalat med sakkunnige
personer, hvilkas omdöme jag måste rälta mig efter, och
dessa hafva alla förklarat, att Sverge icke kan undvara nå¬
got af arméens nuvarande kavalleristyrka. Jag kan icke eller
finna någon fördel uti, att, på sätt Kongl, Maj:t föreslagit,
förflytta de olika vapnen, helst en sådan reorganisation, en¬
ligt hvad Kongl. Maj:t tillika förklarat, icke kan blifva fullt
verkställd inom loppet af 15 eller 20 år. Hvad vinnes väl
med en sådan förändring? jo! att en provins, som vill bii
qvitt rustningen, befrias derifrån, och att en annan provins
emot sitt bestridande tvingas att emottaga densamma. Att
riå:;on ekonomisk fördel derigenom icke beredes staten synes
af utlåtandet, der det (pag. 5) heter: »De årliga kostnaderna,
som af den ifrågavarande förändringen skulle för staten upp¬
komma, och hvaröfver landtförsvats-komitén oell krigs-kolle-
gium, hvar för sig, lemnat utredning, kunde approximativt
uppskattas till 79,832 rdr, på det sätt att 72,250 rdr beräk¬
nades för minskade hästvakansafgifter och för hittills bespa¬
rade indelda räntor, boställsafkastning m. m. från Vestgöta
regementes gamla kavalleristat samt 28,762 rdr upptages så¬
som nya utgitter för ökade möteskostr.ader, hvaremot å af-
löningen uppkommer besparing af 21,180 rdr. Dessutom
erfordrades till byggnader och invenfariepersedlar ett belopp
för en gång af 179 000 rdr, dervid dock borde tagas i be¬
räkning att för Smålands husarregemente, om det skulle bibe¬
hållas på kavallerifot, snart erfordrades nybyggnader till ett
värde af 61,000 rdr, så att den egentliga förhöjningen ut¬
gjorde endast 118,000 rdr,v Således i ena fallet 79,832 rdr
och i det andra 118,000, som å statens sida skulle uppoffras,
men, hvad som härvid icke blifvit nämndt, är, att rikets stän¬
der vid sistförflutna riksmöte anslogo icke obetydliga belopp
till nybyggnader för Smålands husarer, derför byggnader
Den 24 Oktober. 87
jemväl till hufvudsaklig del blifvit uppförde; om nu Små¬
lands husarer skulle afsitta och dessa byggnader, hvilka icke
gerna kunde flyttas, således skulle säljas, så skulle der¬
för icke betalas TO :del af deras ursprungliga värde. Jag
anser det således under närvarande förhållanden olämp¬
ligt, att vidtaga den föreslagna förändringen och derigenom
sätta två regementen i så godt som otjenstbart skick under
en tid af 15 år eller intill omorganisationen hunnit verkställas:
hvarför jag, på de skäl jag haft äran andraga, icke kan annat
afslå hvad utskottet uti förevarande hänseende tillstyrkt.
Johannes Svensson från Skaraborgs län instämde.
Gustaf tfoliansson från Kronobergs län: Det
är tillfredsställande att förnimma, hurusom Kongl. Majit äfven¬
som utskottet erkänt ett förhållande, som dessutom svårligen
kan bestridas, att nemligen Småland är serdeles olämpligt att
uppställa kavalleri. Då emedlertid en i ämnet utkommen af
Smedberg citerad broschyr uttalar den satsen, att provinsen
numera förmår att sjelf uppställa tillräckligt antal remonter,
så vill jag upplysa, att vid remontmöten vanligen så tillgår,
att sedan vid första och andra remontmötet de hästar, rust-
hållurne uppställt och hvilka vanligen äro inom provinsen
uppfödde, kasserats, såsom för små, samt befälet fått sig ålagdt
att från annat håll anskaffa till remonter dugliga hästar, rytt-
mästaren vid den sqvadron, der remonter skola insättas, be-
gifver sig till Skåne eller Östergötland och der uppköper
passande remonter. Sålunda hände innevarande år, att för
ett nummer, deri jag har del. först uppköptes en inom pro¬
vinsen uppdragen häst oell att, sedan denne kasserats, rytt-
mästaren från annat håll inköpte en annan för ^:del högre
pris; men denne sednare befanns vara så stor, att den icke
kunde föda sig på betet, utan måste fordras inne. Huru, vid
sådant förhållande, man kan säga att Småland är lämpligt att
underhålla kavalleri förstår jag icke; det är väl då vida bättre
att kavalleriet förlägges till en ort, som inom sig kari upp¬
draga hästar till remonter.
Hvad angar de Smålands husar-regemente tillhöriga bygg¬
nader, hvilka, enligt en talares förmenande, skulle komma
att sta obegagnade, derest ifrågavarande förflyttning bragtes
till verkställighet, så och för den händelse bemälde talare,
såsom jag förmodar, dermed menar kasernbyggnaderna, blifva
dessa ju .alltid behöfliga för den blifvande infanteribataljonen
och Komma således att användas. Jag yrkar på grund häraf,
att talmannen ville framställa proposition, först derpå, om Små¬
88
Den 24 Oktober.
lands husarer må afsitta oell sedermera, derest delta bifalles,
hvilket regemente i stället skall uppsitta.
©tiri Anders Lnrssoil från Östergötlands län:
I anledning af Smeubergs fingervisning, hurusom Östergötland
skulle vara serdeles lämpligt att uppställa kavalleri, har Gross
redan erinrat derom, att en del af Östergötland eller Tjust
härad är lika sterilt som Småland, och kan jag försäkra, att
mänga dylika trakter finnas inom provinsen. Derjemte vill
jag påpeka det olämpliga deruti, att de olika provinsernas re¬
presentanter, på satt. nu skett, utkasta träfolrön sig emellan.
Då allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets betänkande n:o
18, i anledning af motion örn Smålands husar-regementes af-
sittande, förevar till behandling här inom ståndet, meddelade
jag ståndet innehållet af ett kongl, bref af den 21 januari
1791, utvisande att Kongl. Maj:t, utan att höra rusfhållarne
vid dåvarande Östgöta kavalleri-regemente, befallt att rege¬
mentet skulle afsitta och förvandlas till infanteri, oell att nå¬
gon rubbning deruti icke skulle ega rum, såvida icke sådana
omständigheter och förhållanden skulle inträffa, sorn tillika uti
samma kongl, bref omtnrmäides, hvarjemte jag upplyste, att
först derefter afgick skrifvelse till Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i länet med befallning, att med rusthäliarne uppgöra
kontrakter om den vakansafgitt, som af dem borde erläggas.
Att Smaland nu vill bli qvitt rustningen kummer sig natur¬
ligtvis deråt, att det är mindre oneröst att betala vakansaf-
gift än att rusta, helst kostnaden tor rustningen i icke ringa
man förökes genom karlens och befälets kitslighet samt de
prejerier, hvarför rusthäliarne äro utsatta. Lika litet som det
således förundrar mig, att, Småland vill blifva be friad t från
rustningsskyldigheten, lika litet är jag förvånad deröfver, att
andra provinser sträfva emot för att slippa dermed betungas.
I)å det nu icke tillkommer oss att ingå i tvist derom, hvil¬
ken provins, i stället för Småland, bör uppställa kavalleri, så
anser jag annat icke vara att göra, än att bifalla hvad ut¬
skottet i utlåtandet tillstyrkt, helst utskottet, tydligen förklarat
att nuvarande kavalleristyrkan icke täler någon minskning.
Emedlertid anser jag det vara klokast att, i stället för Små¬
lands husarer, uppställa endast 500 man kavalleri och således
icke öka nuvarande numerärer af kavalleriet.
Garl Johan Johansson från Östergötlands län instämde.
]?Iengel: Hvad en talare anfört derom, att Småland
skulle uppföda så dåliga hästar, så jufvas detta hans påstå¬
Den 24 Oktober.
89
ende af det kända förhållandet, att Smålands husar-regemente
just utmärkt, sig vid flera tillfällen, sednast på storlägret i
Skåne för sin snabbhet; häsfarne göra raska rörelser och
hafva serdeles goda ben, hvilket troligen får t i 11 akri fv a s det
förhållandet, att de under somrarne gä pä bete i kuperade
trakter. Också är regementet erkändt för ett af de snabbaste
i arméen; det kan täfla med det. för lätthet och snabbhet i
sina rörelser, utmärkta Skånska husar-regementet och öfver-
träffas möjligen endast af konung Carl den XV:s husar-rege¬
mente. Carl Anders Larssons antydan, att officerarne skulle
misshandla rusthäliarne och att desse skulle vara utsatte för
prejerier, tror jag just icke mycket på; och, om så också
skulle vara förhållandet annorstädes, är jag, med den känne¬
dom jag eger om Smålänningarne, fullt öfvertygad derom,
att rusthäliarne inom nämnda provins icke under tystnad och
stillhet skulle dermed låta sig nöjas. .lag är sjelf, i likhet
med min länskamrat Johan Persson, rusthållare, och kan jag
intyga, efter den erfarenhet åtminstone jag eger, att, om
rusthållaren fullgör sina skyldigheter, befälet är välvilligt och
går rusthållaren till mötes. Hvad slutligen beträffar den an¬
tydda fattigdomen i Småland, sä är det äfven svårt att med¬
gifva ett sådant förhållande, synnerligast som under föregående
riksdagar, då fråga varit om anläggande af jernvägar inom
provinsen, representanterne från orten framhållit landets bör¬
dighet neli den framtid af välmåga provinsen sKulle gä till
mötes, derest lättade kommunikationer lomme densamma till
godo. Jag kan på grund häraf icke annat än vidhålla mitt
förra yrkande om afslag å utskottets förevarande tillstyrkan.
Svante Bergstrom Irån Östergötlands län: Jag
skulle väl icke hafva något emot at! instämma roed Mengel
i yrkandet om afslag å utskottets tillstyrkan på den grund,
att den ifrågaställa rubbningen i nu bestående förhållanden
kommer att medföra både kostnader och olägenheter; men
då ett sådant afslag i stg innebure ett upphäfvande »f ett
utaf ståndet förut fattadt beslut, så kari jag svårligen annat än
bifalla utskottets utlåtande. Då en talare framkommit med
påståendet, att Östergötland framför öfrige ifrågasatta provin¬
ser skulle vara lämpligt att uppställa och underhålla kavalleri,
så vill jag erinra om de skäl, som i den kongl, propositio¬
nen blifvit anförde och gjort sig gällande för en motsatt åsigt.
A 3:dje sidan af utlåtandet, hvarest förekommer en relation
af den kongl, propositionens innehåll, heter det nemligen:
»Vidkommande lif-regementets grenadier-corps, kunde säker¬
ligen rusthäliarne vid denna corps utan svårighet uppehålla
90
Den 24 Oktober.
rustningen afven till häst; men hvarken folk eller hästar i den
provins, der korpsen är hufvudsakligen förlagd, vore serdeles
lämplig för kavalleritjensten, hvartill komme att hvarje minsk¬
ning af infanteriet i mälaredalen hade sina betänkligheter.
Det om lif-regementets grenadier-korps sagda kunde i
hufvudsakliga delar äfven lämpas pä andra lif-grenadier-rege-
mentet. Således har Kongl. Maj:t förklarat, att hvarken folk
eller hastar i Östergötland äro till kavalleritjenst lämplige, och
hafva troligen de vederbörande, sorn gifvit anledning till ut¬
talandet af ett sådant omdöme, bättre kännedom om förhål¬
landet än vi. Samma skäl, sorn talar för att icke blotta
mälaredalen på infanteri, gäller äfven i fråga om Östergötland,
enär denna provins, deraf en stor del är belägen emellan två
hafsvikar. Slätbaken och Gråviken, ligger öppen för den första
fiende, sorn kommer, och således är i behof af tillräcklig
infanteristyrka. Slutligen vill jag tillägga, att då Kongl. Majit,
hvad nu angar frågan, om hvilket regemente, i stället tor
Smålands husarer, bör uppsitta, eger makt att göra och låta
huru han behagar, samt Kongl. Majit uttryckligen förklarat
hvilket regemente han önskar skola uppsitta, jag anser det
vara mindre lämpligt, att rikets ständer härom fatta några
beslut.
»f oll»Il Magnlis Tailtdalll från Skaraborgs
län: Visserligen kommer man lättast frän saken genom
att i likhet med Mengel afslå utlåtandet i dess helhet,
och talar till stöd för en sådan åtgärd det förhållandet, att,
enligt hvad vi hafva oss bekant, Kongl. Maj:t i allt fall har
rätt att i ämnet fatta det beslut, hau finner lämpligast, men
då afsigten med den kongl, propositionens utlåtande till stän-
derne förmodligen är, att inhemta folkrepresentationens åsig-
ter i frågan, sä anser jag det vara den enskilde representan¬
tens pligt att uttala sig. Flera talare hafva här framhållit de
stora kostnader i afseende på byggnader m. nu, som den
föreslagna förändringen skulle medföra, men deremot har, så-
vidt jag hort, icke någon enda talat om den mängd perso¬
ner, sorn senom förflyttning skulle, såsom oduglige att ombyta
vapen, afskedas. I min ort känner jag icke en enda soldat,
som skulle vara duglig att sitta upp. Det heter väl att förän¬
dringen skall ske successivt, men man kan dori. tänka sig
att en för närvarande ung soldat sitter qvar efter 20 års för¬
lopp med stor familj, och kommer då denna att falla fattig¬
försörjningen till last. Bäst är att vi besluta, att Smålands
husarer må afsitta och tillika hemställa till Kongl. Majit,
huruvida icke kavallerivapnet ma kunna anses tillräckligt re-
Den 21 Oktober.
91
presenteradt genom den nuvarande styrkan. Jag vet väl, att
hvar och en inom ståndet nog känner, hvilken provins bäst
eger krafter att bära den ifrågavarande bördan; och kan jag
derföre icke undgå att rösta i enlighet med Smedbergs för¬
slag, derest proposition på bifall till detsamma skulle komma
att framställas.
Lars GastaJ Andersson från Elfsborgs, Carl T/tolsson
frän Skaraborgs och förre vice talmannen Per Eriksson frän
Vermlands Ian instämde.
Sedan Ycllmaillieil härefter tillkännagifvit att, dä
hvarken Kongl. Majit i dess nådiga proposition uttalat, att
andra lif-grenadier-regementet må, i stället för Smålands
husar-regemente, uppsitta, ej eller enskild motion i sådan
syltning blifvit vackt, talmannen ansåge sig vora förhindrad
att framställa proposition i enlighet med Smedbergs, af Lun¬
dahl biträdda förslag om rustningens öfverflyttande på pro¬
vinsen Östergötland, fortsattes diskussionen, derunder vidare
sig yttrade:
SvdlSCIi: Jag begärde ordet för att bemöta några
af Mengels uppgifter. Till en början vill jag erinra honom
derom, att för Smålands husar-regemente, om det skall bibe¬
hållas på kavallerifot, snart erfordras nybyrggnader till ett
värde af 61,000 rdr; om nu denna summa användes för nyss¬
nämnda eller Vestgöta regemente, så kan ju detta vara unge¬
fär detsamma.
Vidkommande åter påståendet, att hornboskap tarfvar
lika god utfordring som hästen, så är detta stridande mot
verkliga förhållandet, ty på ljungbackarne tager sig hornbo¬
skapen rätt bra ut, hvaremot hästar icke kunna förskaffa sig
tillräcklig föda derstädes. Vidare har Mengel uppgifvit, att
hästarne vid Smålands husar-regementet skulle vara kände
för sin snabbhet, men detta kan väl icke räknas provinsen
till förtjenst, då största antalet föreskrifver sig från Vester¬
götland. Det har slutligen af samme talare blifvit förnekadt,
att rusthållarne på något sätt misshandlas eller prejas; men
jag kan dock intyga, att jag flera gånger funnit verklig miss¬
handling och stora trakasserier begås emot dem vid remon-
teringarne. Hästar, uppfödde inom Småland, blifva vanligen
kasserade, och i stället uppköpes hästar af hästhandlare frän
Vestergötland, hvilka på tillsägelse hålla i beredskap hästar,
dem mönsterherren förut utsett. Ett sådant förfarande kan
väl icke rubriceras såsom personlig misshandel, men det är
92
Deri 124 0hiob er.
dock ett sätt att trakassera, som rusthållaren svårligen kail
komma undan.
Häruti instämde Nils Magnus Pettersson från Kalmar län.
Daniel Danielsson: Jag vill blott upplysa
Mengel derom, att innan Smalands husar-regemente begat sig
till lägret i Skäne, utgailring egde rum, samt att blott 400
man kumle bevista lägret.
»fohan Leklierg från Nerikes län: Det kunde
visserligen vara önsavardt och billigt, att Småland bereddes
befrielse från sin ifrågavarande rustningssky Idighet, men lika
hardt kan det å andra sidan vara, att dermed belasta en
annan provins. Dä nu utredning saknas derom, hvilkendera
af rikets provinser bäst kan tåla en sådan tunga, kan jag,
med afseende jemväl fästadt på de stora kostnader, Som med
den föreslagna förändringen äro förenade, icke annat än afslå
utskottets tillstyrkan till samma förändring.
JVIcngeli I afseende på Sveuséns anmärkning om
byggnaderna, så viii jag erinra honom derom, att några
byggnader icke finnas pä den plats, der Vestgöta kavalleri
skulle hälla sina öfningar, och blefve det derför nödvändigt,
att bringa såilane i ordning. Att vid marschen till Skåne en
del hästar icke voro i tillbörligt skick, hvaraf förorsakades
att regementet icke kunde pä lägret uppträda fulltaligt, vill
jag visst icke bestrida, men detta härledde sig troligen der¬
ifrån. att rusthållarne gett för mycket af det goda höet åt
boskapen och i stallet svultit rustiiållshästarne.
linndahl: 1 anledning deraf, att talmannen förkla¬
rat det lian anser sig icke kunna framställa proposition på
bifall till Smedbergs yrkande att andra lifgrenadier-regementet
må afsitta, vill jag nämna, att herr Björek inom utskottet
gjort enahanda hemställan och hade till följd deraf utskottet
varit oförhindrad t, att framkomma med ett förslag i enahanda
syftning. Således bör, enligt min tanka, talmannen icke eller
vara förhindrad att framställa proposition i begärda alseendet.
Bjerkander: Jag är i det närmaste förkommen
af Lundahl. Sedan numera tre representanter frän Öster¬
götland, i och med detsamma de yrkat bifall tili utskottets
hemställan i utlåtandet, uttalat sin benägenhet att kasta tun¬
gan af ifrågavarande rustningsskyldigheten på Vestergötland,
Den 24 Oktober.
93
så anser jag mig icke längre böra af granlagenhet låta af¬
hålla mig från att biträda Smedbergs förslag, deri jag alitsa
instämmer, och anser jag mig dertill sfi mycket mera berät¬
tigad, som samma förslag redan inom utskottet blifvit väckt
af herr Björck. Jag yrkar derför proposition på antagandet
af herr Bjöicks förlag, sådant det återfinnes i hans utlåtan¬
det vidfogade reservation, samt derjemte serskild Iramställ-
ning derom, huruvida icke den nya rustningsskyldigheten bör
åläggas Östergötland.
Talmannen tillkännagaf att, då Björcks reservation icke
sammanfölle med Smedbergs förslag, ulan endast afsåge aflå-
tande till Kongl. Maj:t af en underdånig skrifvelse i anled¬
ning af Kongl. Maj:t3 ifrågavarande proposion, talmannen an-
såge sig icke vara förhindrad att framställa proposition pä
bifall till samma reservation.
Vidare yttrade sig:
IBeilgfel: Det är endast med anledning af Lundahls
yrkande om proposition på bifall till Smedbergs förslag, sorn
jag vill anmärka, att en sådan framställning icke kan vara i
öfverensstämmelse med grundlagen, ty i sä fall skulle vi kunna
komma att votera om rikets alla provinser, dervid görande
början med Norrland tills vi slutligen möjligen stadnade på
Gotland. Detta går dock icke ari, utan fä vi väl hålla oss
till de i ämnet framlagda förslag.
Erik Magnus Falk från Skaraborgs län: Se¬
dan nu talmannen förklarat, att något hinder icke möter för
framställande af proposition till antagande af herr Björcks
reservation, så föreslär jag för min del, att ståndet ville så¬
som sitt beslut godkänna densamma,
Smedberg:: Mengel yttrade, att mitt förslag kunde
leda derhän, att vi konime att anställa votering emellan rikets
samtelige provinser; men jag ber då att få fästa haus upp¬
märksamhet derpå, att jag icke omnämnt någon annan pro¬
vins, än dem Kongl. Majit sjelf i den nådiga proposition vid¬
rört. Då nu emedlertid talmannen förklarat, det han anser
sig icke kunna framställa proposition på mitt förslag, sä af-
står jag frän min begäran härom och yrkar i stället antagandet
af herr Björcks reservation. Upplysningsvis anhåller jag dock
att tå nämna, det östgöta regemente afsuttit längre tid än
vestgöta, ty det förstnämnda afsatt redan 1791 men vestgöta
regemente först 1811, och gäller om det sednare samma för¬
94
Den 24 Oktober.
hällande, som Carl Anders Larsson uppgaf rörande östgöta
regemente, att det nemi. utan/rusthållarncs hörande pä be¬
fallning inåste afsitta.
Bjerkander: Då jag hegärde antagandet af herr
Björcks reservation, sä var det ju tydligt, att jag äfven afsåg
deri deri förekommande hemställan, »att rikets ständer måtte
hos Kongl. Maj:t anhålla, att om uppsättning af ett kavalleri¬
regemente pröfvas nödig, Kongl. Maj-.t täcktes förordna, att
östgöta regementet skall uppsättas.»
IVJfedin: dag hemställer endast om det är lämpligt,
att proposition framställes rörande en sak, sorn hvarken Kongl.
Maj:t eller enskild motionär påyrkat.
öfverläggningen var slutad. Sedan talmannens proposi¬
tion på bifall till utskottets förevarande utlåtande blifvit med
blandade ja och nej besvarad, samt votering begärts, likasom
begäran om votering af åtskilliga ståndets ledamöter fram-
stälts i fråga om den kontraproposition, vare sig bifall till herr
Björcks reservation elier efsing å utskottets ifrågavarande ut¬
låtande, som borde uppställas emot »ja»-proposition i huf-
vudvoteringeii, och hvilken »ja»-proposition, enligt talman¬
nens förklarande, komme att innefatta bifall till stats-utskot¬
tets utlåtande, skreds till en början till votering om kotrapro-
position, enligt en nu uppsatt, justerad och anslagen så ly¬
dande voteringsproposition:
Den, sorn mot bifall till stats-utskottets utlåtande n:o 196,
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående till¬
ökning i arméens nuvarande kavalleristyrka, vill uti slutlig
votering om samma utlåtande antaga den utaf herr A. W.
Björck mot detsamma afgifna reservation, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Ne);
vinner nej, har bondeståndet beslutat, att till kontraproposi¬
tion i hufvudvoteringeu uppställa afslag å stats-utskottets om-
förmälda utlåtande.
Sedan denna votering i vanlig ordning försiggått, och
letnnst det resultat, att 76 ledamöter röstat »ja» och 20 »nej»,
i följd hvaraf herr Björcks reservation blifvit antagen såsom
kontraproposition vid den slutliga voteringen, uppsattes der¬
näst, justerades och anslogs följande voteringsproposition :
Den, som vill bifalla stats-utskottets utlåtande n-.o 196 i
Den 24 Oktober.
95
anledning af Kongl. Majds nådiga proposition angående till¬
ökning i arméens nuvarande kavalleristyrka; röste
Ja;
Den, det icke vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat att godkänna den
af herr A. W. Björck mot samma utlåtande afgifna reser¬
vation.
Sistnämnda votering, dervid en omröstningssedel, såsom
dubbel, kasserades, utföll med 45 »ja» mot 47 »nej», och
hade alltså bonde-ståndet godkänt den af herr Björck emot
utlåtandet afgifna reservation.
Xielihers; hegärde härpå ordet och tillkännagaf, att han
ansett sig icke kunna deltaga i hufvudvoteringen, enär han i
frågans närvarande, outredda skick icke tilltrodde sig att
afgöra, hvilken provins bäst kunde bära den tuoga, man vore
betänkt att pålägga.
Svensell hegärde likaledes ordet och anmälde sin reser¬
vation mot ståndets vid hufvudvoteringen fattade beslut, för
sävidt deruti icke inginge åläggande för någon viss provins
att uppehålla den rustning, hvarifrån Småland skulle vinna
befrielse.
Uti denna reservation förenade sig Nils Magnus Petters¬
son och Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar, August Pet¬
tersson, Johannes Andersson, Daniel Danielsson och Johan
Eriksson frän Jönköpings samt Anders Medin från Krono¬
bergs län.
§ 5.
Bordlädes andra gången Stats-idskottets memorial:
n:0 200, med förslag till de stadganden angående riksgälds-
kontorets skulder och fordringar, som böra införas i
det nya reglementet för detta verk; och
n:o 206, i anledning af riks-ståndens beslut, rörande åtskilliga
i memorialet n:o 170 framställda sammanjemknings-
förslag och voteringspropositioner uti anslagsfrågor
tillhörande 8:de hufvudtiteln.
Sammansatta stats-, hevillnings- samt allmänna besvärs-
och ekonomi-utskottets utlåtande:
n;o 51, i fråga om förhöjning af folkskoleafgiften.
9C
Den 24 Oktober.
lag-utsottets memorial:
n\o 74, i anledning af erhållna åferrernisser af utskottets me¬
morial n:o VO. nied förslag till voteringspropositioner,
i anledning af de inom riksstånden fattade skiljaktiga
beslut vid förehafvande af utskottets utlåtande ruo 55,
öfver gjorda anmärkningar och riks-ståndens skiljak¬
tiga beslut vid utskottets betänkande n:o 35, angående
införande af ny strafflag m. n«.; samt
Enskilda utskottets förslag till underdånig skrifvelse
n:0 2, om uppskof med utfärdandet af författning rörande
penn ingeräntans frigifva u de.
§ 6.
Till bordläggning första gången anmäldes stats-utskottets
utlåtanden
n:o 194, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till
rikets ständer i fråga om kostnadsersättning till mili¬
täre, civile och ecklesiastike tjenstemän för en
del resor i tjensteärenden;
n:o 195, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, i
fråga om de till åtskilliga stadsskolor inom Lunds
stift äfvensom Hallands län utgående klockarepen¬
sioner samt landtgillen af klockarebol;
n:o 198, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, om
anslag för national-musei-byggnadens inredning, jemte
andra i sammanhang dermed erforderliga kostna¬
der; och
memorial n:o 199, om anvisande af de i regerings-formens
G3 § föreskrifna. kreditivsummor; samt protokolls¬
utdrag trän vällofbge borgare-ståndet, n:o 470, inne¬
fattande inbjudning rörande stats-utskottets utlåtande
n:0 l(J3.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
flen 27 Ok löher. 97
Den 27 0Ii löher.
lBlenuni kl. half G e. m.
§ 1-
Det hos ståndet vid sammanträdet den 29 sistlidne Au¬
gusti förda protokoll upplästes till justering och godkändes.
§ 2.
Uppå derom framställd begäran beviljade ståndet 3 vec¬
kors ledighet från deltagande i riksdagsgörornålen ät Olof
Nilsson frän Vesterbottens län. att beräknas frän den 4 in¬
stundande November, och åt Carl Ifvarsson frän Hallands
län att beräknas från den 9 i samma månad.
§ 3.
Vid nu ånyo skedd föredragning godkändes stats-utskot¬
tets memorial:
n.o 200, med förslag till de stadganden angående riksgälds-
kontorets skulder och fordringar som böra införas i
det nya reglementet för detta verk; och
vuo 206, i anledning af riks-ståndens beslut, rörande åtskil¬
liga i memorialet tr.o 170 framställda sammanjemk-
ningsförslag och voterings-propositioner uti anslags¬
frågor, tillhörande åttoude hufvudtiteln.
§ 4.
Föredrogs och godkändes sammansatta stats-, bevillnings-
samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottes utlåtande
ruo 51, i fråga om förhöjning af folkskoleafgiften.
§ 5-
Vid nu ånyo skedd föredragning godkändes lag-utskot¬
tets memorial n.o 7£, i anledning af erhållna återremisser af
llondn-St.-s Prof. vid 18(13—63 åren* riksdag. IA. 7
98
Den 21 Oktober.
utskottets memorial n:o 70, med förslag till voterings-propo-
sitioner, i anledning af de inom riks-stånden fattade skiljakti¬
ga beslut vid förehafvande af utskottets utlåtande n:o 55 öf¬
ver gjorda anmärkningar och riks-ståndens skiljaktiga beslut
vid utskottets betänkande n:o 35, angående införandet af ny
strafflag m. rn.
§ ö-
Till handläggning förekom ståndets enskilda besvärs ut¬
skotts under n:o 2 framställda förslag till underdånig skrif¬
velse i ändamål att utverka Kongl, Majits nådiga medgifvande,
att den af de andra riksstånden för rikets ständers del be¬
slutade författning om penningeräntans frigifvande icke måtte
tills vidare vinna nådig stadfästelse.
Sedan, uppå derom framställd begäran, skrifvelse-försla-
get blifvit uppläst, uppstod härom diskussion, derunder sig
sålunda yttrade:
Paul Fritz Mengel från Upsala län: Jag kan
visserligen fatta att enskilda utskottet ansett sig förpligtadt att
uppsätta denna skrifvelse, då frågan blifvit till utskottet re¬
mitterad, men jag hoppas tillika att ståndet kommer till in¬
sigt af oläinpligheten af allätandet af en dylik skrifvelse, som
den nu upplästa. Hvarpå går dä denna skrifvelse egentli¬
gen ut? Jo antingen derpå, att Kongl. Majit ej inätte fästa
något afseende på de öfriga 3:ne riks-ståndens beslut, eller
också på alldeles detsamma, som de öfrige stånden redan
föreslagit: skrifvelsen förordar nemligen i ena alternativet,
att upphäfva rikets ständers beslut, och i det andra kommer
den till alldeles samma resultat som rikets ständer redan be¬
slutat, eller att tiden för reformens införande skulle öfverläm¬
näs åt regeringens bedömande. En sådan skrifvelse måtte
val med allt skäl kunna anses olämplig att till Kongl. Majit
inlemna, helst petitionsrätten för hvarje stånd särskildt är af
så stor vigt, att den bör med särdeles varsamhet och urskilj¬
ning begagnas, och alldraininst bör komma i fråga till an¬
vändande, då man påtagligen kan se att intet resultat deraf
står att förvänta. För min del tvekar jag icke det ringaste
att lemua frågan i regeringens händer, ty just derför att den¬
samma är af så stor financiel betydenhet, är jag fullkomligt
öfvertygad att regeringen väljer just den lämpligaste tiden
för räntans frigifvande, om och när denna kan komma i fråga.
Derföre kan jag, i hvilket fall som helst, icke med min röst
Den 21 Oktober.
99
godkänna denna skrifvelse, och önskar fördenskull få denna
iniu mening i dagens protokoll antecknad.
Med denne talare förenade si» Nils Olsson från Malmö¬
hus, Sven Rosenberg och Per Nilsson frän Kristianstads samt
August Carlberg frän Hallands Ian.
Allder!^ Willielm Ulli’ från Nerikes län: Jag
har flere gånger tillförene uttalat den åsigt, att man bör vara,
så sparsam som möjligt på dylika skrifvelser till Kongl. Majit
och jag yttrade detta senast då denna fråga remitterades
till utskottets handläggning. Uti utskottets yttrande har jag
nu funnit endast ett naket förslag lill skrifvelse, utan att ut¬
skottet iidåtit sig i något bedömande huruvida en skrifvelse i
den föreslagna riktningen borde afgå eller icke. En dylik
utredning borde dock hafva föregått uppsättandet af sjelfva
skrifvclseförslaget, och för åstadkommande af en dylik pröf¬
ning af ärendet yrkar jag äterremiss af skrifvelseförslaget.
Skrifvelsen i fråga synes mig äfven innebära större inskränk¬
ning för Kongl. Majit än rikets ständers beslut i ämnet, hvil¬
ket är länet mer omfattande, och äfven af denna anledning
kan jag ej heller godkänna förslaget i den form det för när¬
varande eger.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Mengel tiar sagt, att skrifvelseförslaget innefattar i sitt sista
moment alldeles detsamma som rikets ständer beslutat, och i
sitt första allternativ en begäran att Kongl. Majit ej måtte
sanktionera detta beslut. Jag är för inin del icke af samma
mening, utan anser skrifvelsen utgöra ett sannt och sansadt
uttryck af den åsigt, som i ämnet delas såväl af pluraliteten
inom ståndet, sorn af den öfvervägande mängden af våra
hemmavarande kommittenter. Mengel har vidare ifrat mot
missbruket af rättigheten att inlemna petitioner till regerin¬
gen, men till något sådant mätte väl bonde-ståndet vid denna
riksdag icke kunna hafva ansetts gjort cig skyldigt då,
förutom i detta rnagtpåliggaride ärende, bonde-ståndets önsk¬
ningar allenast angående en enda obetydlig sak blifvit till
tronen framburne. Vi känna alla att. regeringen hyllar äsig-
ten om räntans frigifvande, dels genom regeringens vid se¬
naste riksdag derom aflätna proposition och dels genom fi¬
nans-ministerns, herr friherre Gripenstedt, deröfver offentligt
uttalade mening, och dä, enligt rikets ständers fattade beslut,
regeringen eger rätt, att, då hon finner sådant lämpligt, ge¬
nast utfärda förordning om räntans frigifvande, men plurali-
100
Den 27 Oktober.
11 ten inom ståndet varit och är ense derom, att denna åtgärd
vöre af vådlig beskaffenhet, så länge penningeställningen är
sä tryckt, som den thyvärr för närvarande är, sä kan jag för
min del icke tinna något obehörigt deri, att bonde-ståndet
härpå fäster regeringens uppmärksamhet, och uttalar sitt lif-
liga bekymmer öfver den äfventyrliga ställning, hvaruti lan¬
dets jordbrukande befolkning skulle komma genom en dylik
regeringshandling. Jag nämnde, att vi äro öfverens derom,
att räntans frigifvande under nuvarande konjunkturer icke
vöre fördelaktig; visserligen har en och annan påstått, dels
att derigenom räntefoten skulle nedgå, dels att härigenom
kapitaler i mängd skulle framlockas, men detta anser jag vara
ganska ovisst, både det ena och det andra, men hvad som
deremot är ganska säkert och bestämdt, det är att, till följd
af en dylik förordning, de alldra flesta lån, inteefenade i
våra jordbruksfastigheter, skulle nästan ögonblickligen upp¬
sägas, och jag ber en hvar allvarligt behjerta och betänka
hvarthän detta skulle leda, då våra hypoteks-föreningar ej
kunna lemna ut en enda slant, ej ens på fullgoda lånehand-
lingar, som legat derstädes i åratal, ja som år efter år hopas
hos desamma. Måhända är denna betänkliga ställning inom
landet regeringen känd; måhända ock motsatsen, men i in¬
gendera händelsen medförer det någon skada att härom göra
anmälan. Icke ett enda ord i skrifvelsen antyder det bonde¬
ståndet önskar att Kongl. Maj t måtte upphäfva rikets stän¬
ders besiut; nej meningen dermed är blott en underdånig
anhållan, att regeringen måtte uppskjuta verkställigheten deraf
till dess penningeställningen återkommit till sitt normala till¬
stånd. — Hvad angår Uhrs anmärkning derom, att enskilda
utskottet icke inlåtit sig i pröfning och bedömande huruvida
underdånig skrifvelse i ämnet borde afgå eller icke, sfi före¬
faller mig denna anmärkning särdeles underhaltig, enär stån¬
det, genom att till utskottet remittera en på dess eget afgö¬
rande allena beroende fråga, synes hafva beslutat att den ifrå¬
gasatta åtgärden skall vidtagas. Enligt min uppfattning har
enskilda utskottet härvidlag icke haft annat att göra än att
uppsätta förslag till den underdåniga skrifvelsen. Så har skett
nu och så skedde vid förra riksdagen. och längre tillbaka
sträcker sig icke min erfarenhet i denna väg. Emellertid
(inner jag icke någon lara att godkänna skrifvelseförslaget,
hvarå jag alltså yrkar obetingadt bifall.
Häruti instämde Johan Gustaf Wasmuth oell Josef
Ho/m från Stockholms, Erik Magnus Falk Iran Skaraborgs,
Johannes Andersson från Jönköpings, Ivari Johan Johansson,
Nils Jaensson och Johan Johansson från Östergötlands, Olof
Den 27 Oktober.
101
Olsson i Olebyn och Olof Olsson i Slängserud från Verm¬
lands, Nils Petter Bäckström, Erik Johan Budberg och
Nils Pettersson från Kalmar, Per Olof Hörnfeldt, Paul
Hedström och Henrik Hansson från Vesternorrlands, Olof
Lagergren från Gotlands, Olof Nilsson från Vesterbottens,
Erik Jonsson från Vestmanlands, Jan Andersson från Kop¬
parbergs, Per Byström trän Jemtlands och Anders Persson
från Kristianstads län, jemte en stor del af ståndets öfrige
ledamöter.
Anders ITCC<lfll från Kronobergs län: För min
del anser jag denna skrifvelse hafva goda saul för sig, och
tror den vara af behofvet påkallad, då den påpekar ett annat
alternativ, än det rikets ständers beslut föreslår. När vi nu
veta att det egentligen är den jordbrukande klassens bestånd
frågan egentligen gäller, så vet jag ej hvarför man sätter
sig emot skrifvelsens aflåtande. Man har visserligen talat
derom, att man bör vara sparsam på dylika skrifvelser, men
en dylik sparsamhet liar också bonde-ståndet visat undt r
denna riksdag, långt iner än vid föregående tillfällen. Jag
hoppas att majoriteten blir lika stor nu, som dä frågan förra
gången behandlades, dä blott 7 ledamöter af ståndet satte
sig emot afsändande af den underdåniga skrifvelsen, och vid
sådant förhållande kan jag icke finna några skäl att söka
lägga hillder i vägen för sakens bringande till ett godt slut.
Jag för min del önskar alltså förelaget all den framgång, det
i sä hög grad förtjenar.
Dessa åsigter delades af Håkan Pettersson och Nils
Svensson från Blekinge, Nils Magnus Pettersson frän Kal¬
mar, Johan Eriksson, Anders Johan Sandstedt och Sven
Gustaf Johansson frän Jönköpings, Lars Daniel Andersson,
Per Persson och Anders Jonsson från Vermlands samt
Josef Smedberg och Olof Thorell från Elfsborgs län m. fl.
fredrlk firwss från Kalmar läll: Filin
såväl mänga al mina kommittenter, som från andra innebyg¬
gare i Kalmar län. jemte personer, bosatte inom Östergötland,
har jag erhållit skrifvelser, uttryckande det lifligaste bekym¬
mer öfver del af rikets ständer fattade beslutet om räntans
frigifvande. Större delen af Sverge är beklagligtvis, som vi
val känna, mycket skuldsatt, och på många trakter har jord¬
brukaren redan nu mycken svårighet att balansera sina skul¬
der. Om man föreställer sig att eri svårt skuldbelastad jord¬
brukare får sina lån uppsagde, så nödgas lian luis någon ka¬
Den 27 Oktober.
pitalist söka få penningar mot huru hög ränta denne behagar
fordra. Antingen måtte imil alltså gå in på de«sa vilkor,
eller oek höja räntan till inteekningshafvaren, och i hvilket-
dera fallet som helst,'sä är det nästan gifvet att han stupar
pä kuppen. Hvad den nu föredragna skrifvelsen angår, så
medgifver jag att den är väl uppsatt, och i detta hänseende
icke gilver någon anledning till anmärkning, men en annan
fråga är, huruvida den kommer att medföra den verkan, vi
åsyfta. .Jag tviflar derpå, och tror att regeringen icke fäster
något afseende dervid, dä den egentligen icke innehåller nå¬
got annat än hvad likets ständer redan beslutat. Jag skulle
alltså vilja föreslå den förändringen deruti, att bonde-ståndet
framställde den underdåniga anhållan det Kongl. Maj:t täcktes
låta höra landstingen i ämnet först, innan något vidare i sa¬
ken åtgjordes. Sedan Kongl. Maj;t på detta sätt kommit i
tillfälle att lära känna opinionen härom inom landet, vore tid
uog att nästkommande riksdag framställa hvad åtgärd med
anledning häraf vore af behofvet påkallad. Jag yrkar alltså
återremiss å skrifvelseförslaget, samt att ett tillägg i denna
syftning mätte till detsamma fogas.
Häruti instämde Garl Casper Nettelbladt från Stockholms
och Johan Gustaf Odelberg frän Vestmanlands län.
Anders Angust Andersson från Östergöt¬
lands Ian: Under en tid, dä penriingeställningen är sa ned¬
tryckt, som den för närvarande är, vore säkerligen mycket
förderfligt att påbjuda införandet af räntans frihet, och ett
dylikt lagstadgande skulle förvisso mottagas med allmänt och
djupt bekymmer. Jag har icke kunnat finna annat, än att
skrifvelsen innefattar en anhållan det Kongl. Majit täcktes
uppskjuta sanktionerandet af ständernas ifrågavarande beslut
till lämplig tid inträdt, d. v. s dä landtmännen kunna, utan
att behöfva kasta sig i procentares händer, erhålla erforder-
lige lånebelopp i hypoteksföreningarne. Den allmänna fastig-
hetslånefonden indrages och landtbrukarnes Ifinetillgängar för¬
minskas alltmer och mer, år efter är, och då förefaller det
mig besynnerligt att man vill ställa upp sä starkt motsånd
till en så billig begäran, som denna, och jag begriper ej
huru reservanten kan påstå, det skrifvelsen innehåller, att
Kongl. Majit skulle alldeles vägra sanktion å rikets ständers
beslut, dä frågan blott gäller någon tids uppskof. Jag önskar
att skrifvelsen, sådan den nu är, mätte, enligt ståndets förut
fattade herluf, alga.
Gustaf Hultman frän Nerikes län instämde häruti.
Den 27 Oktober.
103
ifleilgel: Det förefaller mig, som skulle denna skrif¬
velse åsyftas blifva icke sä mycket till ledning och upplys¬
ning för regeringen, såsom här blifvit förespegladt, utan fast¬
mer till ett tröstemedel för kommittenterne. Skrifvelsen är
visserligen ratt väl hopsatt, ehuru anmärkningar deremot än¬
dock med fog kunna framställas, åtminstone kan jag för min
del icke godkänna och gilla åtskilliga derstädes framkastade
åsigter, såsom t. ex. dä der förnekas att penningen egent¬
ligen är en handelsvara, en sats som bonde-ståndet alldra-
tninst borde framställa. Väl är det sannt, att bonde-ståndet
vid denna riksdag icke aflåtit så mänga underdåniga enskilda
skrifvelser sorn vid föregående riksmöten, men jag tror att
bonde-ståndet kunde bespara sig äfven denna, till dess den¬
samma bättre kunde behöfvas. Kan bonde-ständet bestämma
den lämpligaste tidpunkten för reformens genomförande, sä
är det väl troligt att regeringen ännu bättre kan bedöma den
tidpunkt, som härför må anses lämpligast, helst jag tyckt mig
märka att, i vigtigare frågor, rikets ständer ej så ogerna ka¬
stat bördan frän sina egna på regeringens skuldror. Man har
vidare här yttrat farhåga för de intecknade länens uppsä¬
gande; ja! sådant låter visserligen tänka och äfven säga sig,
men hvart manne skola penningarne taga vägen? De, som
hafva kapitaler vilja val ej lemna bort dessa mot ringare sä¬
kerhet, än de förut hade, och erfarenheten vitsordar att, der
räntan är fri, densamma älven är låg, dä den stödjer sig på
real-säkerheter. Den mot reservationen framkastade anmärk¬
ningen kan jag icke dela, ty jag anser d. nsamma ganska
förtjenstfull! skrifven; då enskilda utskottet endast är en de¬
legation af ståndet, som, till följd af ståndets uttalade åsigter,
blott och bart uppsätter skrifvelseförslagen. så återstår för de le¬
damöter af utskottet, sorn icke dela majoritetens åsigter, endast
den utvägen att medelst reservationer lägga sina meningar i
dagen. Det skäl för återremiss af skrifvelseförslaget Uhr an¬
fört, anser jag af serdeles ringa värde, hvaremot återremiss i
den syftning Gross förordat torde vara lämpligare, ehuru jag
icke vill fördölja den tanken, att en dylik på rikets ständers
pröfning beroende fråga icke rätteligen bör hänskjutas till
bedömande af en rikets ständer underordnad delegation. För
den händelse ståndet beslutar att skrifvelsen skull afgå, för¬
behåller jag mig slutligen rättighet att mot densamma anföra
min uttryckliga reservation.
Kl'ik ErSSOII från Gefleborgs län: Ståndet, båt¬
icke att förebrå sig, att det i oträngdt mål ingått till Kongl.
Majit med sina ansökningar, eller att det under denna riks¬
dag alltför mycket anlitat petitiousrätten, ty blott i att pär
104
Den 21 Oktober.
frågor af underordnad vigt har denna nu blifvit begagnad.
Beträffande det af Uhr anförda skäl för återreiniss, må jag
tillstå, att detsamma ingalunda eger någon giltighet, dä det
är ståndet och alldeles icke utskottet sorn skall bestämma,
huruvida någon underdånig skrifvelse skall afgå eller icke.
Hvad deremot angar Gross’hemställan, så anser jag densamma
rätt befogad, och önskar äterremiss i den syftning han be¬
gärt, ehuru jag i öfrigt godkänner skrifvelsen i det skick den
frän utskottet framträdt.
Med denne talare förenade sig Olof Persson från Gefle¬
borgs. Jan Andersson, Bälter Sven Ersson och Liss Lars
Olsson från stora Kopparbergs, Erik Andersson från Vest¬
manlands och Petter Larsson från Gotlands län m. fl.
•föns l&lllltllmcli. från Göteborgs län: Till en
början utbeder jag mig ta tåsta ståndets uppmärksamhet pä
de skäl, som sistlidne riksdag uttalades för afslag ä ifråga-
raude fråga. Kongl Maj:ts proposition blef då af rikets stän¬
der förkastad, likasom den nu väckta motionen blifvit af bonde¬
ståndet ogillad, och skälen härtill finner man i majoritetens
uttalade åsigter. Men hvad gör man nu här? Uttalar man
i den nu föredragna skrifvelsen verkligen majoritetens åsigter?
Nej visserligen icke; man uppgifver gärdet, man erkänner
principen af räntans digifvande och önskar blott att Kongl.
Majit måtte dröja med sanktionerandet af beslutet tili dess
en lämplig tidpunkt derför blifvit funnen. Regeringen har
nog, enligt min åsigt, kännedom härom, utan att bonde¬
ståndet behöfver tillropa densamma ett varnande »se upp»,
och derför har jag reserverat mig mot skritvclsens utlåtande.
Bonde-ståndet erkänner dessutom i denna skrifvelse, hvad
majoriteten för sex veckor sedan pä det lifligaste bestred, och
derför tror jag att skrifvelsen åstadkommer motsatsen mot hvad
vi. åsyfta, helst regeringens åsigter i frågan äro tillräckligt kända.
A isserligen hafva under denna riksdag icke så många enskilda
skrifvelse!’, som under föregående riksmöten blifvit aftätna och
detta är ganska godt och väl, ty detta är i grunden endast
en nödfallsåtgärd, såsom vi kunna finna af förhållandet i värt
gamla syskonland Finland, hvarest vid den nu pågående landt-
dagen allt hvad som skall uträttas måste genom besvär och
skrifvelser från hvarje enskildt stånd läggas inför regeringens
ögon. Då jag emellertid, såsom jag förut nämnt, icke väntar
någon god verkan af den nu föredragna skrifvelsen mäste
jag uttala mitt ogillande af densamma och Koppas att ståudet
måtte afstå från dess utlåtande.
Den 21 Oktober.
105
Pcv MilSSOn från Kristianstads län: Jag kan icke
annatf än biträda den åsigt, sorn blifvit uttalad af de före¬
gående talare, hvilka godkänt skrifvelseförslaget, ty en gräs¬
lig villervalla skulle, åtminstone i min hembygd, uppstå, ifall
rikets ständers beslut i frågan nu oförtöfvadt bringades i verk¬
ställighet. Inteckningar man och maa emellan skulle då allmän¬
neligen uppsägas, och en mängd s. k. korta papper i stället kom¬
ma i svang, och hvarthän detta slutligen innan kort skulle
leda, kan en hvar lätteligen begripa; derigenom skulle en
verklig revolution uppstå, hvilken väl ingen skulle vilja med
godt samvete framkalla. I skrifvelseförslaget finnes icke annat
än framställningen af de betänkligheter, som sanktion af ri¬
kets ständers beslut för närvarande skulle medföra, då man
för öfrigt blott sagt att tiden ej är rätt lämplig för verkstäl¬
landet af idéen om räntans frihet, hvilket jag Iror så mycket
heldre, som en stor mängd af våra landtbrukare äro inveck¬
lade i svåra spekulationer och hafva svårt nog att reda sig,
utan att dertill behöfva befara ytterligare af dem oberoende
förvecklingar. Den invändning, som af Uhr blifvit framställd
mot utskottets förfarande i detta ärende, är helt obefogad,
ty det borde falla en hvar alldeles klart att, ifall utskottet
icke velat tillstyrka någon underdånig skrifvelse, så hade icke
heller något förslag dertill blifvit uppsutt, och en alldeles na¬
turlig följd af skrifvelsens uppsättande och aflemnande tilt
ståndet är, att utskottet ansett aft densamma bör till Kongl.
Majit afgå. Jag godkänner skrifvelsen och önskar densamma
all möjlig framgång.
Uhr: Sorn jag tror mig förut hafva tydligen ut¬
talat mili åsigt i denna fiåga, sä hoppas jag att icke vara miss¬
tänkt att tillhöra antalet af de sju; den åttonde Hugo vi
reda på vid remissen och den nionde är åtminstone icke jag.
Således hyser jBg mina tvifvelsmål om skrifvelsens ändamåls¬
enlighet på beit andra skäl, än dem Mengel för oss uppenbarar,
då jag anser skrifvelsen innebära en inskränkning i bonde¬
ståndets förut uttalade mening härom. Om i skrifvelsen kunde
inläggas något af Gross’ förslag, vore sådant alldeles icke
olämpligt, ty ofta heter det att Kongl. Majit mätte besluta,
»efter vederbörandes hörande» och jag tror verkligen att lands¬
tingen härvidlag äro de lämpligaste »vederbörande», och att,
sedan de gifvit sina åsigter tillkänna, Kongl. Majit svårligen
skulle finna i vår tid rätt passande att förordna om den fria
räntans införande och tillämpande.
»B olia lines Nilsson frän Göteborgs och Bohus
län: Den nu förda diskussionen förefaller mig alldeles öfver-
106
Den 21 Oktober.
flodig, och då ståndet, i och med detsamma det remitterade
frågan till handläggning af enskilda utskottet, afven erkånde
att skrifvelse till Kongl. Maj:t borde afgå, bör man nu icke
komma och ifrågasätta voin» skrifvelse skall aflåtas eller icke.
Man har talat nm olämpligheten häraf, då frågan är af rikets
ständer afgjord, meri jag vill då påminna och erinra om för¬
hållandet med slängselfrågan, vid hvilkens afgörande bonde¬
ståndet fann sin rätt förnärmad, och derför ingick till Kongl.
Maj:t med underdånig skrifvelse i ämnet samt verkligen lyc¬
kades vinna gehör, dag godkänner skrifvelse!) och önskar
alltså att den måtte afgå, för vinnande af det ändamål vi så
lifligt åstunda.
JÖ11S Persson från Blekinge län: Vid föregående
riksdagar har jag redan uttalat min tanka i denna fråga, då
jag erkänt giltigheten af principen om räntans frihet, men
sedan dess hafva omständigheter inträffat, sorn kunna ingifva
tvekau huruvida rätta tiden nu är inne att verkställa en dy¬
lik åtgärd eller icke. Hade skrifvelsen varit af det innehåll,
att anhållan deruti blifvit framställd, det Kongl. Majd alldeles
icke borde sanktionera rikets ständers beslut, sä skulle jag
helt och hållet hafva motsatt mig densamma, men då den nu
med erkännande af sjelfva principens vigtighet hlott innehåller
ett uttalande af de bekymmer som genomförandet för närva¬
rande deraf hos en stor del af landets innebyggare uppväcker,
så vill jag lemna mitt bifall till dess aflätande. Hvad angår
det af Gross framställda förslaget, sä är jag tveksam huru¬
vida något afseende derpå bör fästas eller icke, men då skrif¬
velsen i sin helhet är oskyldig, så torde lämpligt vara att
låta den förblifva i sitt närvarande skick, och sålunda afgå
till sin bestämmelseort.
(''ari Anders (iarsson: Bland de skäl Mengel
anförde för sitt ogillande af skrifvelseförslaget var äfven det,
att regeringen likaväl som bonde-ståndet kände ställningen
inom riket, meri för min del tror jag att bonde-ståndet, be¬
stående af ledamöter från alla delar af landet, bäst är i till¬
fälle att känna dess stallning och, då fyra ögon, såsom ordsprå¬
ket stiger, alltid se mer an två, så kan bonde-ståndet gerna
uttala sin erfarenhet, som från alla håll blifvit samlad. Vidare
har Mengel undrat hvart penningarne väl skulle taga vägen,
sedan inteckningarue blifvit uppsagde; troligt är val, att de
stadnade qvar i orlerna trien under helt olika förhållanden
mot förut, nemligen mot betydligt höjd ränta, sorn möjligen
kunde springa upp till 9 å 10 procent mot realsäkerhet, och
Den 21 Oktober.
107
dertill borgen utöfver den säkerhet inteckningarue förut er¬
bjödo. Ytterligare har Mengel misstagit sig, då lian påstår,
alt skrifvelsen icke erkänner penningen, d. v. s. silfver, så¬
som en handelsvara, fy tvertom innehåller skrifvelsen: »— —
lika litet som ståndet saknar kännedom om rigtigheten al den
princip, att penuingen, lika sorn andra varor, bör få gälla
hvad den kau och vara beroende endast af större eller min¬
dre efterfrågan.» Således synes detta Mengels påstående helt
och hållet vara gripet ur lotten. Erik Ersson har redan till¬
räckligt besvarat öhrs anmärkning, så derpå behöfver jag
icke vidare spilla några ord. Visserligen hafva vi vid denna
riksdag från regeringen erhållit förslag till författningar om
utvidgande af vårt bankväsende, men dermed är icke allt
gjordt, som kan göras, och skrifvelseförslaget fäster synnerlig
vigt vid förhållandet med vära hypoteksföreningar, som helt
och hållet blifvit försatte i beroende af rikshypoteksbanken.
Skrifvelseförslaget påpekar, att hypoteksföreningarne äro belt
och hållet bringade till overksamhet och jHg anser det allde¬
les icke otjenligt att fästa regeringens uppmärksamhet pä
denna omständighet, och att bonde-ståndet hyser den önskan,
att dessa kreditanstalter måtte sättas i tillfälle att fullgöra sina
förbindelser. Visserligen är det sannt, att mänga landtbrukare
äro sä skuldsatte att de måste anskaffa lån till högre belopp än
deras hypoteksvärderingar medgifva, men dessa må vara hem¬
fallna under den högre räntan, blott befolkningen i allmänhet
må fä sina billiga lånebehof tillfredsställda. Rundbäck säger
i sin reservation, att i rikets ständers nu aflåtna skrifvelse
uttryckes allt hvad i saken kan till Kongl. Majit sagas eller
hvad bonde-ståndet vill hafva sagdt, meu så är alldeles icke
förhållandet, t)’ rikets ständers skrifvelse kan lika väl tolkas
på det sättet, att författningen om den fria räntan må utfär¬
das sä snart som möjligt, som att dermed mä uppskjutas till
dess tidpunkten finnes lämplig för författningens trädande i
verkställighet. Delta är också naturligt när de andra stånden
ansett såsom en gifven följd af räntans frihet att de stora
kapitalerna derigenom skola lockås fram i dagen. Hvad ater
Gross förslag beträffar, så har derom förut aldrig varit någon
fråga; det är ett nytt uppslag sorn hvarken vid remissen till
utskottet eller inom utskottet varit ä bane, och då detsamma
synes innefatta, att bonde-ståndet hyser eif visst misstroende
till sig sjelft, och dess kännedom om förhållandena i landsor¬
terna, då det derom vill hafva vitsord från landstingen, så
vidhåller jag min förut uttalade åsigt, den nemligen, att skrif¬
velsen i dess nu befintliga skick må till Kongl. Maj:t aflåtas
och till dess nådiga bedömande öfverlemnas.
108
Den °>~l Oktober.
Carl »Hohan Svensén från Kalmar län: Då
ståndet till handläggning förehade sammansatta lag- och banko-
utskottets betänkande n:o 3, hvari räntans (ingifvande före¬
slogs, förklarade ståndets majoritet sig icke pä något sätt
vilja erkänna grundsatsen af räntans frihet, och i betraktande
af detta förhållande har äfven motionären i den fråga, som nu
varit under enskilda utskottets behandling, framlagt sitt för¬
slag om aflätande till Kongl. Maj:t af en underdånig skrif¬
velse i ämnet. Jag finner det alltså icke vara riktigt och på
sin plats, att utskottet uppsatt skrifvelseförslaget i annan sylt¬
ning, då detsamma blott talar otti ett uppskof med sanktio¬
nerandet af rikets ständers beslut, ty på samma gäng har
alltså ståndet erkänt giltigheten af grundsatsen om räntans
frihet. Mati hör ofta talas 0111 konseqvens och inkonseqvens,
men ett dylikt handlingssätt, som »let nu föreslagna, vore ett
så starkt exempel pä det senare slaget, att jag för min del
pä denna grund mäste yrka, att hellre ingen skrifvelse må
afgå, än att den må vara af sådan beskaffenhet, som en¬
skilda utskottet nu för ståudet framlagt.
H*ei* Wilsson från Malmöhus län: Jag har för egen
del aldrig kunnat erkänna grundsatsen om räntans Angifvande,
men lika litet kan jag biträda aflåtandet af en sådan skrif¬
velse sorn den nu föredragna. Orsakerna härtill arn flere,
af hvilka jag till en början torde få nämna, det jag icke vill
hos Kongl. Majit anhålla om vägran af sanktion å trenne
riks-stånds sammanstämmande beslut, utan möjligtvis i ytterst
vigtiga fall. Visserligen mäste det medgifves att ifrågavarande
ärende är af vigtig beskaffenhet, men icke till den grad att
det berättigar till en dylik åtgärd. Vidare erkännes, uti den
föreslagna skrifvelsen, den af de tre stånden uttalade grund¬
satsen om räntans frihet, ehuru uppskof med åtgärdens sät¬
tande i verket begäres tilldess hvpoteksföreningarne blifva
satte i tillfälle att utlemna amorteringslån till de jordegare,
som redan härom gjort ansökan och fått sine lånehandlingar
godkände, eller penningeförlägenheten inom landet blifvit på
annat sitt så nfhjnlpt, att icke någon stegring i det normala
räniebelopi et kan vara att befara. De andra stånden hafva,
dä de öfverlemna! åt regeringen, att bedöma när den rätta
tidpunkten vore inne för reformens genomförand , icke gått
så lånst som bonde-ståndet, hvilket i skrifvelsen tilltrott sig
kunna lemna regeringen en fingervisning derom, när denna
tidpunkt just kan anses vara för handen. Deremot vöre det
något skäl att lyssna till Gross förslag, ty möjligen skulle
Kongl. Maj:t kunna fästa något afseende vid eli framställd
Den 27 Oktober.
109
begäran om landstingens hörande, men nästan säkert är att
Kongl. Majit lemnar utan allt afseende skrifvelsen sådan som
den nu är uppsatt. Carl Anders Larsson har visserligen på¬
stått. att en dylik begäran skulle utvisa bonde-ståndets miss¬
tro till sig sjelf och dess kännedom örn landets förhållanden,
men dä, såsom jag nyss nämnde, min tro är, att Kongl.
Majit skulle fästa sig vid en dylik anhållan vill jag för när¬
varande förorda återretniss af förslaget till utskottet i den
den syftning Gross föreslagit.
Uti detta yttrande instämde Carl Tholson frän Skara¬
borgs län.
•Toltan fockberg från Nerikes län: Det förundrar
mig alldeles icke att talare bär uppträda mot mitt förslag,
nu liksom vid senaste tillfälle, dä genom votering utröntes
att motståndarnes antal besteg sig till 7; tvänne, hvilka dä
åtnjöto permission hafva sedermera tillkommit, och nu kan
jag ej rätt veta huru stort antalet af mina vedersakare möj¬
ligen kan vara. Då jag väckte den motion, som föranledt,
denna skrifvelse, var jag fullt öfvertvgad att densamma var i
bonde-ståndets och folkets sanna intresse, och jag tror ännu
fortfarande att aldrig någon tid skall kunna befinnas lämplig
för räntans Ingifvande, ty på samma gång skola tusendetals
skuldsatte medborgare nödgas gå från hus och hem och stupa
på ruinerna af sin fordna lycka. I likhet med Per Nilsson
och flere föregående talare anser jag, att skrifvelseförslaget
icke är uppsatt i enlighet med min motion, icke utgör ett
tillfredsställande svar pä densamma, då förslaget endast an¬
håller om uppskof med utfärdandet af förordningen till dess
hvpoteksföreningarne blifva i tillfälle att uppfylla sina förbin¬
delser, då motionen deremot bestämdt uttalar, att ingen tid
dertill kan befinnas passande. Mer värdigt hade det varit,
att vidhålla sin en gång uttalade åsigt, än att på detta sätt
vexla meningar med dagen, och på dessa af mig nu anförda
skäl vill jag yrka återremiss af skrifvelseförslaget, och tillika
tillkännagifva det jag för min del icke har något emot om
den af Gross uttalade åsigt blir uti detsamma inryckt.
Erik Andersson från Vestmanlands län instämde häruti.
Bengel* En talare nämnde att fyra ögon alltid se
mer än iva, och om vi, med godkännande af denna sats,
tillämpa densamma på liks-stånden, samt antaga att hvarje
ständ motsvarar ett öga, så måste de tre stånd, som ansett
saken nyttig, ofelbart hafva rätt mot det fjerde, som varit
110
Den 27 Oktober.
blindt och icke kunnat se en fördel som ligger i öppen dag.
Samme talare har låtit förstå, att, om ranten frigifven, den¬
samma äfven å realsäkerhet skulle springa upptill 10 procent.
Erfarenheten bekräftar dock icke ett slikt påstående. I Norge
har sedan 1857 räntan varit fri äfven på sådatie papper, som
hafva real säkerhet till hypotek, således friare än den här
varit föreslagen, men oaktadt penningebristen derstädes flere
gånger varit lika stor, som den nu är hos oss. sa liar dock
räntan icke stigit (ifver 6 procent, och der inteckning under
halfva taxeringsvärdet kunnat erbjudas och emottagits, till
blott 4 procent. Sådant lärer erfarenheten frän detta enda
håll, alla andra att förtiga. Jag begick nyss ett misstag, då
jag trodde att skrifvelseförslaget icke erkände den gamla be-
pröfvade satsen att penningen är en vara, sorn alla andra; toen
när så är, att skrifvelsen erkänner detta, så står den alldeles
icke tillsamman med det resultat hvartill utskottet i skrifvelst-
förslaget kommit; skrifvelsen strider mot sig sjelf, dä den sä¬
ger ett och yrkar ett annat, och vill man bevara konseqven-
sen, sä bör alltså detta skrifvelseförslag förkastas. Vidare
har man inom detta ständ tillåtit sig ett bittert klander öfver
hypoteksbankens åtgöranden, inom detta ständ, som alllid
varit särdeles ovänligt stänidt mot denria bank, men som
alldra minst borde klandra densamma, då bonde-ständet al¬
drig velat ge en enda skilling till dess bildande och verk¬
samhet. Jag vill dock nämna att denna bauk fullgjort sina
skyldigheter, då densamma ä län upptagit så stora summor,
som rikets ständer tillåtit den att upplåna. Jag vill slutligen
påminna alla dem, sorn bevistat (lo tre sednaste riksmötena,
huruledes vid hvarje vigtig frågas afgörande man blifvit mött
med det svaret, vatt det rätta ögonblicket för reformens ge¬
nomförande ännu icke vore inne.v Så har man nu upprepat
under trenne riksdagar samma skäl, vid handläggningen af
stängselfrågan, bränvinslagstiftnirrgen m. fl. dylika vigtiga äreu-
den. Man har erkänt principens vigtighet, (jag ber om för¬
låtelse, dock icke i bränvinsfrägan: det var ett förfärligt, ehuru
alldeles ofrivilligt misstag), och samma skäl skola vi fortfa¬
rande få höra sä länge nu varande representation förmår hälla
sig uppe.
Ola JÖllSSOll från Malmöhus län: Det förekommer
mig som skulle diskussionen hafva erhållit en skef riktning,
då man här byter ord om fördelen eller skadan af räntans
frigifvande; (lerum hafva vi förut diskuterat, och voro då
ense derom, att räntan icke borde frig ifvås, och att svåra
följder ovilkorligen skulle infinna sig om förordning härom
Den 27 Oktober.
1 11
nu utfärdades. Härom bör alltså nu fråga icke uppstå, utan
endast afgöras huruvida skrifvelse skall till Kongl. Maj-.t af¬
lätas med underdånig anhållan att utfärdande af den beslu¬
tade författningen må tills vidare uppskjutas. Hvad den nu
föredragna skrifvelsen beträffar, så vill jag visserligen icke
klandra hvarken motionären, som förorsakat, eller författaren,
som uppsatt densamma, men jag måste bekänna alt jag
finner densamma ytterst opraktisk och olämplig, då örn
den antages det en annan gång kan blifva vår tur att er¬
fara hvad en sådan skrifvelse kan hafva att betyda Om
i framtiden ett annat stånd beslutar sig för samma åtgärd,
som vi nu äro på vägen att vidtaga, så skulle möjligen då
någon af vära lifligaste önskningar kunna tillintetgöras, ehuru
vi befunne oss i majoriteten Om Kongl. Majit nu vill göra
afseende på bonde-ståndets önskningar, sä äro dessa nog
redan kända af regeringen, och då sker detta hvarje bonde¬
ståndets skrifvelse förutan: ja ännu mer, aldrig så många
skrifvelser skulle, enligt min tro, ej hjelpa saken ens ett tupp¬
fjät framåt. Om något skall göras, sä må det ske på
mera enskildt sätt, men ingalunda böra vi affärda en officiel
skrifvelse, i ändamål att förmå Kongl. Majit att upphäfva ett
rikets ständers beslut. På dessa af mig nu anförde grunder
yrkat jag afslag å hvarje skrifvelse i enahanda syftning med
den nu föredragna.
Carl Anders Carsson: J«g beklagar lifligt
att de talare, som skarpast klandrat ekrifvelseförslaget, ej voro
närvarande i utskottet när förslaget derstädes föredrogs och
diskuterades, dä mycket torde för utskottets öfrige ledamöter
hafva varit att inhemta af deras sakrika och grundliga an¬
märkningar. Man klandrar förslaget bland annat derför, att
det skall innebära ett direkt erkännande af principen och af
rikets ständers beslut, men enligt mitt sätt att se, är det blott
ett erkännande, att man måste böja sig under nödvändig¬
hetens ok, och jag kan icke fatta att mau vill se något annat
medgifvande af rikets ständers beslut uti förslagets ordaly¬
delse, än den jag nu uppgifvit. Skrifvelsen fordrar icke att
Kongl. Majit, efter det hypotekslöreningarne blifva i tillfälle
att uppfylla sina förbindelser, absolut genast skall sanktionera
den beslutade nya författningen, utan att med dess utfär¬
dande mä uppskjutas aldraminst den tid, sorn förflyter intill
denna tidpunkt inträffar. Hvad betraffar motionärens ordande
derom, att skrifvelsen icke utgör svar på tal, så vill jag erinra
derom, att den modifikation af motionärens förslag, som åter¬
finnes i skrifvelse!) är en gärd af uppmärksamhet åt ståndets
vid remissen af motionen uttalade åsigter, ty bonde-ständet
112
Den §7 Oktober.
förklarade sig då icke vara alldeles absolut obenäget mot det
väckta förslaget, utan blott hysa en visss fruktan för de bryt¬
ningar man kunde befara vid öfvergången tran det gamla till
det nya förhållandet. Mengel bar, som var att vänta, ganska
(ilflgI begagnat sig af mitt uttryck att fyra ögon alltid se mer
än tvä, men bar tillämpat detta, för sitt ändamål naturligtvis,
på de fyra stånden, ehuru jag tänkte dervidlag på förhållan¬
det mellan representationen och regeringen. Jag tror ock
ännu, att det tjerde ögat i förevarande fall är mer klarseende
än de öfriga, och jag är öfvertygad derom, att vära ögon i
fråga om detta ärende kunna mäta sig med den mest om¬
tänksamma regerings, ty det är otroligt hvad fruktan för och
bemödandet att undvika förderf och ekonomisk ruin har för
en förunderligt stärkande kraft på förutseendet hos dem, hvil¬
kas skinn det i sådana fall egentligen gäller. Slutligen får
jag förklara det jag tror, att de sorn yrkat återremiss, icke
hafva något egentligt allvBr härmed, utan att dessa yrkanden
blott äro lika många försök att hindra afsändandet af ifråga¬
varande skrifvelse.
Häruti instämde Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar*
Anders Andreasson från Elfsborgs samt Gustaf Bolin från
Upsala län, jemte flere ledamöter af ståndet.
•Volimmes Milsson: Med föranledande af här
uttalade åsigter, får jag tillkännagifva, det jag alltid ansett
penningen icke såsom en handelsvara, men väl såsom en
värdemätare, hvarför man kunde erhålla hvad man i ett eller
annat hänseende behöfde; likaledes anser jag räntan vara en
varurnätare, ej såsom en vara, och om jag köper en egen¬
dom så beräknar jag ju dess värde efter den afkomst eller
den ränta, den gifver mig, och ej efter någon annan grund.
På samma sätt om jag arrenderar en egendom o. s. v. Man
har sagt att Kongl. Majit känner bonde-ståndets önskningar
i detta fall, utan att genom någon skrifvelse behöfva derom
underrättas, men jag anser det icke skada att härpå fästa ve-
derbörandes närmare uppmärksamhet, och derför bör skrif-
velsen afgå.
Erik. EfSSOli: De, sorn talat för afslag, hafva för¬
klarat skrifvelseförslaget vara både onödigt och olämpligt,
men sådan är åtminstone icke min åsigt om saken. Man
har nämnt stängseifragan, och den visar oss verkligen ett
ganska slående exempel på hvad en dylik skrifvelse kan ut¬
rätta. Vi veta alla att boude-ståndets enskilda skrifvelse i
Den £7 Oktober.
113
detta ärende verkade, icke så obetydligt, ty till följd af den¬
samma bit regeringen höra hushållnings-sällskaprena i länen,
och frågan fick derigenom en helt annan utgång, än den man
hade anat. Det af Gross framställda förslaget, att höra lands¬
tingen i nu förevarande ämne, har man äfvenledes ansett
olämpligt på den grund att dessa församlingar skulle vara
stånden underordnade, men en dylik bevisningsgrund anser
jag vara särdeles underhaltig. — Hvad åter angår de tre
ögonen, som sött så bra, efter hvad åtskilige här hafva för¬
mält, sä biet jag ganska förvånad öfver detta påstående, då
jag dermed sammanställer det yttrande jag för någon tid se¬
dan inom stats utskottet hörde, att, ifall icke staten träder
emellan för att understödja bildandet af en hypoteksbank för
rikets städer, dessas innevånare snart skulle befinna sig utan
tak öfver hufvudet, och allt detta för den fria räntans skull.
Så förunderliga saker får man höra från flera håll, slit af
samma anledning. Jag önskar att talmannen nu mätte fram¬
ställa tvänne särskilda propositioner; den första huruvida nå¬
gon skrifvelse skall afgå eller icke, och den sednare, angå¬
ende skrifvelsens form, huruvida den nu föredragna skall i
oförändrad! skick afsändas eller icke.
(■COl’15 MyCJvist från Vermlands län: Ehuru jag
flere gånger uttalat den åsigt, att det fjerde ståndet ofta nog
haft väl grundade skäl att vända sig till Kongl. Maj:t med
framställningar i hvarjehanda hänseenden, så bör dock peti-
tionsrätten ej alltför ofta begagnas, och i de flesta fall böra
rikets ständers beslut blifva orubbade. De fleste inse noa att
• o . • .
den nu ifrågavarande reformen i en framtid går igenom, men
ännu behöives uppskof dermed, och för att åstadkomma ett
sådant tarfvar regeringen erhålla alia möjliga upplysningar för
frågans rätta bedömande. På denna grund bör skrifvelse¬
förslaget återremitteras på det att den af Gross väckta frågan
om landstingens hörande deruti mätte omnämnas, helst rege¬
ringen i alla öfrige fall plägar höra vederbörande auktoriteter,
och något nedsättande eller förringande af ståndets anseende icke
kan befaras ligga uti ett sådant hörande. Hvad Erik Erssons
förslag om framställandet af behörige propositioner angår, så
har ståndet redan beslutat att skrifvelse i ämnet skall afgå,
sä att derpå behöfves åtminstone icke proposition att fram¬
ställas. Således återstår endast frågan om skrifvelseförslaget
ogilius eller icke, samt derefter huruvida äterremiss eller icke
bör beslutas.
Sonde St:s Vrot. vid 1862—63 årens riksdag. IX. 8
114
Den 21 Oktober.
Sven MilsSOll flan Kristianstads län: Jag hade
trott, att vi icke vidare skulle inlåta oss på den frågan huru¬
vida principen är rigtig eller icke, utan endast besvara den
frågan om förslaget, sådant det nu är, bör godkännas eller ej.
Angående den förstnämnda frågan har jag redan yttrat mig
och vill till min öfriga skäl för godkännande af principen
lägga endast ett enda, det nemligen, att staten sjelf för 5 år
redan godkänt densamma, då den tog 8 procent för ur stats-
låuefonden försträckta medel, således högre ränta än den
gällande lagliga. Beträffande åter den andra frågan har jag
redan instämt med dem sorn yrkat afslag å skrifvelseförslaget.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad. Sedan tal¬
mannens härefter framställda proposition, huruvida ståndet
biföll, att en underdånig skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t
expedierades, blifvit med blandade ja och nej besvarad, samt
votering begärd, så uppsattes, justerades och anslogs en så
lydande voteringsproposition:
Den, som vili, att ståndet skall till Kongl Majit ingå med
underdånig skrifvelse i ändamål att utverka Kongl. Maj:ts nå¬
diga medgifvande, att den af de andra riks-stånden för rikets
ständers del beslutade författning om penningeräntans frigif-
vande icke mätte tillsvidare vinna nådig stadfästelse, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Ney,
Vinner nej, har ståndet beslutat att underdånig skrifvelse
i omförinälda syftning icke skall aflätes.
Voteringen härefter i vanlig ordning verkställd utföll med
68 ja mot 19 nej i följd hvaraf ståndet stadnat i det beslut
ja-propositionen innehåller.
Georg Moqvist erhöll på begäran ordet och an¬
förde: Dä ståndet vid föredragning af Lekbergs motion re¬
mitterat densamma till handläggning af stäridets enskilda be-
svärs-utskott, och detta utskott, med föranledande häraf, in¬
kommit med förslag till underdånig skrifvelse i ämnet, sä
hade detta skrifvelseförslag boit blifva föremål för omröstning,
icke den proposition, som af talmannen nu blifvit framställd
och af ståndet, godkänd. Genom den nu försiggångna om¬
röstningen har ståndet beslutat att en skrifvelse skall afgå,
huru den än må vara beskaffad till sin uppställning, och dä
jag icke kan gilla ett dylikt förfaringssätt, önskar jag fä denna
min åsigt i dagens protokoll förvarad.
Den 21 Oktober.
115
Sedan talmannen härefter framställt proposition på bifall
till utskottets nu framlagda förslag til! underdånig skrifvelse,
men denna framställning med öfvervägande nej blifvit besva¬
rad, blef ifrågavarande förslag, uppå derom slutligen fram¬
ställd proposition till utskottet återremitteradt.
Med föranledande af ståndets sistnämnda sålunda fattade
beslut anhöll:
Carl Anders Larsson få till dagens protokoll
göra erinran tili utskottets ledamöter, att, vid handläggningen
af den nu beslutade éterremissen, så mangrant som möjligt
till ärendets behandling i utskottet tillstå deskomma.
§ 7-
Uppå derom framställd begäran bordlädes andra gången ;
stats-utskottets utlåtanden:
n;o 194, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till
rikets ständer, i fråga om kostnadsersättning till mi¬
litäre, civile och elclesiastike tjenstemän för en del
resor i tjensteärenden;
om 195, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition i fråga
om de till åtskilliga sladsskolor inom Lunds stift
äfvensom Hallands län utgående klockarepensioner
samt landgillen af klockarebol;
n;o 198, i anledning af Kongl. Moj:ts nådiga proposition om
anslag för national-museibygguades inredning, jemte
andra i sammanhang dermed erforderliga kostnader;
samt
samma utskotts-memorial
n;o 199, om anvisande af de i regeringsformens 63 § före-
skrifna kreditivsummor; äfvensom
protokolls-utdrag ivo 470, från välloflig» borgare-ståndet
med inbjudning rörande stats-utskottets utlåtande mo 193.
§ 8.
Till bordläggning första gången anmäldes:
stats- idskottets memorial:
n:o 207, angående verkställda omröstning öfver åtskilliga sjette
och åttonde hufvudtitlarne tillhörande anslagsfrå¬
gor; och
116
Den 28 Oktober.
n-.o 209, i anledning al riks-ståndens skiljaktiga beslut ifråga
om statsbidrag för upprensning af Lida-ån; samt
särskilda utskottets memorial n:0 4. med förslag till voterings—
propositioner i följd af riks-ståndens olika beslut
vid behandling af uflatandet mo 3, i anledning af de
inom riks-stånden gjorde anmärkning och fattade skilj¬
aktiga beslut i afseende å betänkandet n.o 2 öfver
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till rikets ständer
med förslag till ny sjölag.
Ståndet åtskildes kl. £ till 9 e. m.
In fidem
J. Sjoberg.
Den 2(1 Oktober.
Plenum kl. 11 f. ni.
§ 1.
Justerades det i ståndets plenum den 12 nästlidne Sep¬
tember hållna protokoll.
§ 2.
Följande ståndets ledamöter begärde och erhöllo ledighet
från riksdagsgöromfilen, nemligen:
Sven Rosenberg och Sven Nilsson från Kristianstads län
under 3 veckors tid, att beräknas för den förre från den 3
och för den sednare från den 14 instundande november,
Per Nilsson och Anders Persson från nyssnämnde län
under 3 veckor från den 15 november;
Robert Fredrik Gross frän Kalmar län under 3 veckor
från den 12 november;
Nils Pettersson från sistnämnde Ian likaledes under 3
veckor.‘4frfin den 15 november;
Den 28 Oktober.
117
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län under 3 veckor
från den 4 november;
Erik Andersson från Elfsborgs län under 3 veckor från
den 5 november;
Per Tjernlund frän Vesternorrlands län under 3 veckor
från den 8 i samma månad; samt
Jöns Persson och Ola Olsson från Blekinge län, hvar¬
dera under 3 veckors tid, beräknad för den förre från den
15 och för den sednare från den 13 i meranämnde månad.
Derjemte blef, uppå derom gjord begäran, beslutadt, att den
ledighet som redan blifvit beviljad Anders Jonsson och Olof
Olsson i Olebyn från Vermlands län skulle framflyttas, så
att densamma toge sin början först med den 4 instundande
november.
Dessutom anmälde sig Gustaf Odelberg från Vestman¬
lands län till erhållande af ledighet från riksdagsgöromålen
från och med den 1 till och med den 11 november; och
blef denna anmälan, på flere ledamöters begäran, bordlagd.
§ 3.
Föredrogs ånyo stats-utskottets utlåtande n:o 194, deri
utskottet hemställt att den af Kongl. Majit, genom nådig skrif¬
velse till rikets ständer föreslagna kostnadsersättning till mi¬
litäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för en del resor i
tjensteärenden, icke måtte af rikets ständer bifallas.
Öfver detta utlåtande uppstod diskussion och yttrade:
Paill Fril* Mengel från Upsala län: Den ut¬
gång denna fråga erhållit bos stats-utskottet synes mig vara
något förhastad. Beslutet att afstyrka den ifrågavarande er¬
sättningen står åtminstone icke i öfverensstämmelse med det
beslut, enligt hvilket nämndemännen hädanefter skulle erhålla
godtgörelse för en del resor och förrättningar. Lika billigt
som jag ansåg detta sistnämnda beslut vara, lika obillig sy¬
nes mig utskottets nu gjorda hemställan, och för vinnande af
en skälig konseqvens yrkar jag återremiss.
Garl Gustaf Sköldberg från Nerikes län instämde.
Sven Koselllierg från Kristianstads län: Äfven
jag mäste erkänna, att jag icke anser detta betänkande vara
så alldeles välbetänkt. Då nemligen det af Kongl. Maj:t nu
118
Den 28 Oktober.
afgifna förslag grundar sig å en föregående framställning från
rikets ständer, hade samma förslag antingen hort bifallas eller
åtminstone bättre skäl framdragas för ett afstyrkande än de
som utskottet anfört. En föregående talares erinran om denna
riksdags beslut rörande rese-ersättning för nämndemännen vid
extra förrättningar må jemväl icke lemnäs å sido. Flere frå¬
gor, sorn å bonde-ståndets sida äro önskningsmål—jag näm-
der exempelvis skjutsfrågan — vinna ingen lättad lösning om
bonde-ståndet lemnar utan afseende de ärenden som, i lik¬
het med det nu förevarande, mera varmt intressera med-
stånden. Att här på stående fot framställa något förslag i
den af mig nu antydda riktning vägar jag väl icke försöka,
men biträder det yrkande om återremiss som Mengel, i ända¬
mål af frågans närmare öfvervägande, nyss framställde.
Carl »Toltan Svensén från Kalmar län: Den
jemförelse, soni en föregående talare uppställt mellan de tjen¬
stemän, hvarom här är fråga, å ena, samt nämndemän, å an¬
dra sidan torde i så måtto vara origtig, som, under det att
tjenstemännen hafva lön af staten, äro deremot nämndemän¬
nens befallningar icke åtföljda af några löneförmåner. Men
ur en annan synpunkt skulle jag vilja biträda den att före¬
gående talare begärda återremiss. Såsom vi veta anlita, nu
vid de förrättningar hvarom här är fråga icke mindre an
tvänne allmänna ombud, nemligen dels kronans och dels den
korporations ombud, hvars intresse förrättningen angår. Hä¬
danefter skulle ombudet endast blifva ett enda, nemligen kor¬
porationens. För min del tror jag att man härutinnan begått
ett misstag, och att tvertoin kronans ombud, med uteslutande
af korporationens, bordt bibehållas. Kronoombuden äro nem¬
ligen af alla allmänna ombud de, som kunna förvärfva både
de» största speciellu kännedomen om de boställen som äro
belägna inom deras resp. distrikter och derjemte en större
praktisk erfarenhet än den, som må kunna fordras af ett kon-
sistorii ombud eller i allmänhet af hvilken korporations ombud
sorn helst. Den återremiss jag påyrkar gå alltså derpå ut,
att väl kronans, men ej de särskilda korporationernes ombud
böra bibehållas.
IffattS PerSSOIl från Stockholms län: Stats-utskottets
beslut i denna fråga, har ingalunda, såsom Mengel velat an¬
tyda, tillkommit af förhastande. Diskussionen var inom ut¬
skottet både lång och grundlig, men icke dess mindre blef
beslutet sådant som detta utlåtande visar. De kostnader, som
skulle uppkommit, derest Kongl. Majds förslag antagits, hade
Den 28 Oktober.
119
blifvit allt för kännbara, och denna omständighet i förening
med hvad mera som inom utskottet anfördes mot förslaget,
bestämde mig att derstädes rösta med pluraliteten. Hvad
serskildt beträffar den jemförelse, som här blifvit gjord mellan
de ifrågavarande tjenstemännen och nämndemännen, har re¬
dan Svensén visat att denna jemförelse icke är hållbar.
Hils Pettersson från Kalmar län: Långt ifrån
att vara förhastadt, vill jag tvertoin anse detta utlåtande vara
särdeles välbetänkt och yrkar detsainmas bifallande dess
hellre, sorn ett motsatt beslut skulle innefatta ett ganska våd¬
ligt prejudikat i ett Iand, der man, enligt gällande rese-regle-
mente, tager betaldt för 3, 4 å 5 hästar, när man likväl be¬
gagnar endast en enda.
Carl Ifvai •SSOll från Hallands län. Ofta har stats¬
utskottet blifvit klandradt för frikostighet, men denna gäng
vill man deremot klandra dess sparsamhet. För min del vill
jag vara utskottet tacksam, som i denna fråga iakttagit icke
de privilegierade ståndens eller tjenstemännens utan de skatt¬
dragandes rätt. I fråga om bestämmande af reseersättning åt
de allmänna ombuden, synes mig, som borde man i främsta
rummet taga i betraktande huruvida dessa s. k. allmänna
ombud verkligen representera det allmännas rätt, ty endast
i sådant fall må det allmänna vidkännas någon utgift för sitt
ombud. Men icke kan man säga att regements- eller kon-
sistorii-ombud äro allmänna ombud i egentlig mening. Det
ena bevakar militärkorpsens och det andra presterskapets
bästa, men hvarken staten eller kommunen har någon fördel
af dessa ombuds närvaro. Det borde alltså vara icke till
dessa ombud utan till kronan, som ersättning vid syneförrätf-
ningar borde utgå. Denna ersättning ina dock icke bestäm¬
mas efter grunderne i rese reglementet, som vållat och ännu
vållar bland andra oegentlighetor äfven den att, då man reser
med en häst, man debiterar staten för 2, 3 eller 4. Hemstäl¬
lan har nu, såsom vi veta, blifvit hos Kongl. Majit gjord om
revision af nämnde reglemente, men innan en sådan revision
kommit till ständ och kostnaden för en sådan förändring som,
enligt detta utlåtande blifvit ifrågasatt sålunda må kunna nå¬
gorlunda beräknas, tror jag att utskottet handlat riktigt, då
det afstyrkt förslaget. Mig, likasom Svensén, vill det synas
som borde det allmänna ombudet icke vara korporationens
utan kronans. Skulle korporationen derutöfver önska sig ett
särskildt ombud, så bör detta ombuds aflönande blifva samma
120
Den 98 Oktober.
korporations ensak. Såsom saken nu står, anser jag att ut¬
skottet handlat rätt oell vill för min del bifalla betänkandet.
Med Carl Ifvarsson instämde flere af ståndets ledamöter.
Erik EVSSOH från Gefleborgs Ian: Ehuru utskot¬
tet härstädes blifvit klandradt vill jag likväl icke undanhålla
ståndet den upplysningen, att jag inom utskottet röstode med
plurnliteten. Det hufvudsakliga skälet för detta mitt åtgö¬
rande fann jag i resereglemente! och dess orimliga stadgande
om rätt till ersättning för ett större hästantal än som i verk¬
ligheten begagnas. Deremot och på det att den åt nämnde¬
män vid extra förrättningar förunnade skjutsersättning icke
må åberopas såsom någon inkonseqvens, skulle jag vilja med¬
gifva en sådan skjutsersättning för dessa ombud som bestäm¬
des efter beräkninar af en häst, men ingalunda efter grunder-
ne i resereglemente!.
Ett stort antal af ståndets ledamöter förklarade sig in¬
stämma med Erik Ersson.
Rosenberg: 'lill och med de talare, som slutat
med att bifalla utskottets hemställan, synas likväl allmänneli¬
gen vara af den meningen, att ersättning borde utgå, ehuru
densamma borde beräknas icke efter grunderna i reseregle¬
mente! utan efter det hästantal som verkligen begagnas. Med
dessa talare är jemväl jag ense, ty derigenom skulle rättvisa
vederfaras alta, och något ståtande med större antal hästar
än oundgängligen behöfves, har jag icke ifrågasatt. I de flesta
fall torde dock skjutsersättningen, jemväl om resereglemente!
tillämpades, icke blifva beräknad för mer än en häst, enär
länsman och underofficerare, som vanligen fungera såsom
allmänna ombud, icke äro berättigade till något större hästan¬
tal. Att åter fortfarande lemna dessa ombud utan all ersätt¬
ning är fullkomligt orättvist, och jag måste derföre vidhålla
mitt yrkande om aterremiss.
Mengel: Mot Erik Erssons yttrande om ersättning
för 3 å 4 hästar, vill jag göra den anmärkningen, att ett så
högt hästantal aldrig kan ifrågakomma, enär hvarken inom
de militära eller de civila korpserne väljas andra ombud än
de som hafva högst kaptensrang och följaktligen äro berätti¬
gade till skjuts efter allenast (vänne hästar. Att åter för alla
allmänna ombud bestämma godtgörelsen till det belopp som
utgör skjutslegari för endast en häst, torde väl ieke böra ifrå¬
gasättas aldra minst af dem, hvilka såsom statsrevisorer nå¬
Den 28 Oktober.
121
gon gång tagit betalning efter ett högre hästantal och det till
på köpet för resor de der aldrig i verkligheten blifvit gjorda.
Hobert Emirik Gl’OSS från Kalmar län för¬
klarade sig önska, aterremiss uppå de skäl, som af Erik Ers¬
son blifvit anförda.
Georg Nyqvist från Vermlands län: Å ena sidan
kan det icke nekas att en orättvisa nu vederfares de under¬
ordnade tjenstemän, hvilka utun all ersättning nödgas vid sy¬
ner m. fl. förrättningar bevaka det allmännas rätt, men å
andra sidan skulle genom tillämpning af resereglemente!
kunna tillskyndas staten utgifter, till ett belopp, som icke kan
pä förhand beräknas, isynnerhet som ingen säkerhet gifve»
att, om reseersättning kommer att utgå, till allmänna ombud
varda utsedde tjenstemän inom sådana högre grader, hvilka
äro berättigade till en mot deras grad svarande större skjuts¬
ersättning. Kunde mellan dessa begge ytterligheter väljas en
medelväg, vöre den utan tvifvel den bästa, och i sådant än¬
damål vili jag förorda en återreuriss.
Carl Tholsson från Skaraborgs, Sven Gustaf Johansson
från Jönköpings och Olof Olsson i Slängserud från Verm¬
lands län instämde med Nyqvist.
SveilSCIII För min del skulle jan vilja föreslå att
aldrig något större hästantal besiodes ett allmänt ombud än
högst 2:ne. Jag fonn'ar för öfrigt mitt yrkande derom att
de allmänna ombud, för hvilka någon ersättning kunde ifråga¬
komma borde vara kronans och icke de särskilda korpsernas
ty om dessa korpser, pä sätt bonde-ståndet vid flera tillfällen
yrkat, utarrenderade sina boställen, skulle derigenom högst
betydliga öfverskotter till löneförhöjningar för de inom samma
korpser svagast aflönade tjenstemännen kunna beredas.
Gustaf Ojerbailller från Skaraborgs län: Detta
ärende har inom utskottet blifvit, icke såsom någon talare an¬
tog, helt knapphändigt, utom tvertom ganska fullständigt be-
handladt. Afdelningetis förslag afsåg en skjutsersättning af
1 rdr 25 öre per mil, men i utskottets plenum blef ifrågasatt
att ersättning borde utgå nied 1 rdr 40 öre och då denna
mening icke ville veta af någon nedsättning under sistnämn¬
de belopp, blef häraf följden att flere utskottets ledamöter
och bland dem äfven jag röstade för afslag hellre än att be¬
tunga staten med en oskäligt dryg utgift. Här såsom annor¬
122
Den 28 Oktober.
städes torde emellertid en medelväg vara den rätta, och om
ståndet t. ex. bestämde skjutsersättning till 1 rdr 25 öre per
mil och derjemte stadgade att denna ersättning icke finge
beräknas för flere än 2:ne hästar, tror jag att en billig rätt¬
visa härigenom vore vunnen. Ty fullt rättvist är det väl
ändock icke att neka dessa allmänna ombud all ersättning.
För vinnande af ett sådant beslut som jag nu antydt skulle
jag derför önska att utlåtandet återremitterades.
Vice talmannen Anders Eriksson äfvensom Erik Anders¬
son och Olof Thorell från Elfborgs län instämde med Bjer¬
kander.
I*er Nilsson från Kristianstads län; Mina största
betänkligheter mot förslaget om skjutsersättning till dessa all¬
männa ombud härröra af den farhågan att om icke denna
ersättning bestämmes till ett skäligen lågt belopp äfvensom med
beräkning af minsta möjliga hästantal, skulle deraf lätt uppstå
det missbruk, att tjenstemän i de högre graderna, som enligt
reseregleinentet äro berättigade till skjuts efter 3 å 4 hästar,
skulle finna sin räkning vid att resa i sådana allmänna för¬
rättningar och uppdrag, som nu gifvas åt sergeanter och läns¬
män, Jag vill derföre biträda det af Erik Ersson framställda
förslag, eller att skjutsersättningen för mil icke mätte sättas
högre än 1 rdr 25 öre samt utgå för endast en häst, hvari¬
genom spekulationen att göra dessa resor till någon förvärfs¬
källa för de högre tjenstemännen skulle omintetgöras.
Erik. ErSSOli: Jemte det jag åberopar mitt förra
yttrande vill jag instämma i hvad Nyqvist nyss anförde.
Skulle rese-reglementets stadgandeti tillämpas på den ersätt¬
ning hvarom här är fråga, kunde man nästan taga för afgjordt
att de högre tjenstemännen hädanefter alltid kotnme att blifva
det allmännas ombud och resorna följaktligen dyra i mån af
ombudets rang. Någon gaf en antydan derom att riks-stån-
dens egna ledamöter vid vissa tillfällen såsom t. ex. vid stats¬
revisioner tillgodoberäknat sig ersättning för resor, de der i
verkligheten aldrig blifvit gjorda. Men de felaktigheter, som
sålunda må hafva förelupit, böra väl icke kunna åberopas såsom
skäl för ytterligare fel i samma riktning, ty att taga betal¬
ning för en resa, som icke blifvit gjord eller att taga betaldt
för 4 hästar då man endast begagnat en, kan komma unge¬
färligen på ett ut, enär båda betalningssättet) äro oriktiga.
Men dä denna oriktighet varit föremål för särskildt beslut
under innevarande riksdag och detta beslut åsyftar att deri
Den 28 Oktober.
123
vinna en rättelse hade denna antydan eller jemnförelse utan
förlust för diskussionens fullständighet gerna kunnat uteblifva.
Per Eriksson från Gefleborgs län förenade sig med Erik
Ersson.
Carl Ifvarsson? jag har förut yttrat den menin¬
gen att ingen annan ersättning i de fall, hvarom här är fråga,
borde beviljas än allenast åt kronans ombud och åt desse
endast för en häst. Om denna åsigt kunde hos utskottet
tillvinna sig någon uppmärksamhet och om jag dernäst finge
antaga, att utskottet kunde åstadkomma en fullständig utred¬
ning af frågan, skulle jag icke motsätta mig den återremiss, som
åtskilliga; ledamöter ifrågasatt. Men dä jag icke hyser någon
sådan förhoppning och då någon tillförlitlig kalkyl öfver kost¬
naderna icke lärer af utskottet kunna åstadkommas; då vidare
någon ändring i rese-reglementet icke lärer kunna utverkas,
eller en sådan kontroll åvägabringas, hvarigenom utgifterna
för staten icke blefve några andra än de utgifter, som ombu¬
den i verkligheten haft, kan jag icke biträda yrkandet om
återremiss. Först dä, när de nu anförda olagenheterna blifvit
undanröjda, torde vara tid att taga saken i närmare öfvervä¬
gande. Den jemförelse, som här blifvit gjord mellan nämn¬
demän å ena och allmänna ombud å andra sidan, häller icke
stånd, ty då nämndemännen biträda rätten såsom ledamöter
äro äter ombuden närvarande såsom parter å det allmännas
eller särskilda korporationers vägnar. Häraf skulle rättsenli-
gen följa, att nämndemännens ersättningsrätt borde utgå i
samma ordning som domarens, men ombuden åter ersätta9
af sina hufvudman samt staten följaktligen icke vidkännes
ersättning för andra än kronans ombud, och, hvad desse be¬
träffar, icke till högre belopp än som motsvarar den verkliga
utgiften. Då nu riksdagen med stora steg nalkas sitt slut
och en sådan genomgående utredning, som denna fråga förut-
sättes, innan deri med någon visshet kan beslutas, icke lärer
under detta riksmöte kunna åstadkommas, torde något annat
beslut icke heller för oss vara att fatta, än att bifalla utskot¬
tets hemställan, den jag åtminstone för min del vill godkän¬
na, under förklarande det jag håller utskottet räkning för det
slut hvartill utskottet, oaktadt all påtryckning från embets-
manua-intressets sida, likväl i saken kommit.
Åtskilliga af ståndets ledamöter voro af samma åsigt som
Carl Ifvarsson.
124
Den 28 Oktober.
Anders ^Vilhelm dill* från Nerikes län: Äf¬
ven jag är af samma mening som Carl Ifvarsson och vill bi¬
falla utlåtande!. Jag anser nemligen icke lämpligt att ersätt¬
ning för resor i tjensten bestämmes efter rese-reglementet
utan önskar att hvarje tjensteman må hafva sin lön så ställd
att densamma kan anses utgöra en fullständig och skälig
godtgörelse för allt hvad honom i tjensten åligger. Sa länge
rese-reglementet icke blifvit ändradt vill jag derföre icke
lyssna till de framställningar om ersättning, sorn i denna
fråga blifvit gjord, likasom jag icke kari finna mig vid att
särskildt i denna sak stifta något undantag från hvad nämnda
reglemente stadgar. Min åsigt är derföre densamma som flere
andras, eller att, intill dess en sådan utredning varder åstad¬
kommen, som visar ungefärliga beloppet af den utgift hvarom
här är fråga, samt dernäst rese-reglementet hunnit blifva än-
dradf, någon godtgörelse icke heller må till ombuden ifrå¬
gakomma.
Med Uhr förenade sig ett stort antal af ståndets leda¬
möter och förklarade Paul Hedström från Vesternorrlands
län, som begärt ordet, att han blifvit förekommen af Carl If¬
varsson och Uhr, i hvilkas yttrande han alltså instämde.
Carl Allder^ Carsson från Östergötlands län:
Det må vara fyndigt nog att, såsom någon talare gjorde,
ställa denna fråga i sammanhang med skjutsfrågan. Min me¬
ning om detta sammanhang är emellertid den, att innan vi
besluta någon ändring i det ämne, sorn nu är föremål för öf¬
verläggning, lior beslut först hafva blifvit fat ta d t om skjuts-
ningsbesvärets lyftande från jordbruket. Dernäst måste rese-
reglementet hafva undergått en väsendtlig omarbetning, ty,
såsom med detta reglemente nu är ställd t, skulle ett bifall
till den kongl, propositionen vålla oberäkneligt höga kostna¬
der. Exempelvis vill jag nämna, att för en resa i allmänt
uppdrag, verkställd pä en enda dag och med en enda häst
skulle med tillämpning af nu gällande reglemente det all¬
männa ombudet kunna tillgodoberäkna sig 3 dagars trakta¬
mente och i mån af tjenstens värdighet skjutsersättning för 2,
3 ä 4 hästar. Jag vill visserligen medgifva att åtskilliga tjen¬
stemän finnas, som äro svagt aflönade, äfvensom att desse
tjenstemän just äro de, hvilka vanligtvis få såsom allmänna
ombud verkställa resor, men så länge inga försigtighetsmått
blifvit vidtagne till förekommande af do missbruk hvilka lät¬
teligen skulle uppstå, derest den kongl, propositionen vunne
bifall, förenar jag mig mod dom som yrka bifall till utskot¬
Den 28 Oktober.
125
tets hemställan och anser dessutom att sedan vid de sedna-
ste riksdagarne ganska betydliga löneförhöjningar blifvit be¬
viljade, tidpunkten för ytterligare extra löneförhöjningar, dit
väl denna fråga måste räknas, icke blifvit lyckligt vald.
Johan Magnus Lundahl och Johannes Svensson från
Skaraborgs äfvensom Josef Smedberg från Elfsborgs län in¬
stämde med Carl Anders Larsson.
Anders Hedin från Kronobergs län: Jag håller
visserligen stats-utskottet räkning för dess i denna fråga vi¬
sade benägenhet för sparsamhet, dock förefinnes måhända
något skäl för en sådan eftergift, som åtskilliga talare föror¬
dat, då de uttryckt den önskan att ersättning visserligen må
beviljas, men icke beviljas för flere än högst 2 hästar. Det
klander en föregående talare framställde mot rikets ständers
revisorer och deras sätt att beräkna resor till och från revi¬
sionerna äfven i de fall der några sådana resor icke i verk¬
ligheten blifvit gjorda, drabbar åtminstone icke mig, ty vid
den revision, som inträffade under 1856 års riksdag och i
hvilken revision blaud andra ledamöter af detta ständ, jem¬
väl Erik Ersson, Bjerkander och jag deltogo, biel af oss in¬
gen rese-ersättniug ifrågasatt.
Utan att besvara alla de mer eller mindre
oegentliga anmärkningar sorn här blifvit framställda mot det
förslag, hvilket innehålles i den kongl, propositionen, vill jag
med anledning af en föregående talares yttraude endast fram¬
ställa den frågan, hvilket väl må vara rättast och staten vär¬
digast, antingen att en dess tjensteman utan ringaste ersätt¬
ning mäste resa hela 30 mil eller att han för en dylik resa
får af staten någon skälig ersättning. Jag måste vara af den
meningen att det sednare alternativet eger företräde, likasom
jag med anledning af en annan talares yttrande tager mig
friheten förklara, att äfven om det icke är så alldeles rätt att
der endast en eller två hästar blifvit begagnade, likväl med
anlitande af rese-reglementet, debitera för 3 eller 4, det lik¬
väl är vida oriktigare att der alldeles ingen resa egt rum,
likväl påföra staten sådana utgifter, som skulle resa verkligen
hafva blifvit verkställd.
Koseitberg: Äfven jag tillhör deras antal, som
anser att ersättning icke bör utgå efter rgee-reglementet,
ty då vid dessa resor icke behöfvas några vidlyftigare rese-
effekter bör under alla förhållanden en skjutsersättning be¬
126
Dan 28 Oktober.
räknad elter 2 hästar vara tillräcklig. Men dä jag sålunda å
eua sidan icke yrkar rese-reglementets tillämpning kan jag
pä samma gång icke annat än uttrycka min förundran der¬
öfver att, ehuru de flesta talare medgifva förslagets billighet,
de likväl icke vilja göra någon eftergift till de allmänna om¬
budens förmän. Det är tydligt att den tjensteman, som före¬
trädesvis eger lämplighet, varder oftast anlitad och hans skick¬
lighet, som borde lända honom till förtjenst, vållar i stället
uppoffringar, då han sålunda tidt och ofta varder anlitad för
uppdrag, som icke gifver honom ringaste ersättning.
•lonas Andersson från Östergötlands län: Bjer.
kander har redan upplyst om orsaken till den utgång, som
denna fråga erhöll i stats-utskottet och som hufvudsakligen
föranleddes deraf att vederbörande ställde sina anspråk allt
för höga. Dä emellertid de löneförhöjningar, som under de
sednast förflutna riksdagarne beviljats, hufvudsakligen kommit
de högre tjenstemäonen till godo, vore det billigt, om någon
reseersättning i sädane uppdrag, hvarom här är fråga, kunde
beredas de lägre tjestemännen. Om t. ex. denna ersättning
bestämdes att utgå med nuvarande högsta skjutslega 1 rdr
20 öre per mil, men blott för en enda bäst, tror jag, att ett
sådant bestämmande skulle leda till de lägre tjenstemännens
förmån, utan att innefatta någon lockelse för de högre tjen-
stemännen eller gifva anledning till några särskilda missbruk.
Anders Angnst Andersson från Östergöt¬
lands län: Det af Jonas Audersson framställda förslag finner
jag visserligen vara billigt, men då samma förslag, i händelse
af en äterremiss, antagligen icke vinner utskottets förord, torde
för närvarande utlåtandet böra bifallas.
Svensén t Antagligen kommer detta utlåtande att
blifva återremitteradt från såväl ridderskapet och adeln som
preste-ståndet, och dä dessa återremisser tvifvelsutan komma
att 6tällas i tjenstemännens intresse, skulle det icke skada
om en återremiss i motsatt syftning härifrån egde rum. Jag
vill derföre rösta för utlåtandets återremitterande.
Kils Pettersson från Kalmar län: De talare
som påyrkat återremiss hafva framställt ett- sådant yrkande
i förhoppning aft^ett undantag frånjjrese-reglementet skulle i
detta fall kunna beredas. Men då jag tror att något sådant
undantag icke kommer till stånd och då jag vidare tror, att,
genom bifall till Kongl. Majlis förslag, den högst nödvändiga
Den 28 Oktober.
127
förändringen af rese-reglementet skulle ytterligare fördröjas,
enär tjeustemännen då finge en ökad anledning att motarbeta
en dylik förändring, vill jag för min del bifalla utlåtandet
sådant detsamma af utskottet blifvit fram lagdt.
Nils Petter Bäckström från Kalmar län instämde.
Ola Jönsson från Malmöhus län: Utskottets för¬
slag kan jag icke bifalla, ej heller vill jag i likhet med en
föregående talare yrka legans bestämmande till 1 rdr 20 öre,
ty då skjuts-legan från stad nu är af rikets ständer föresla¬
gen till 1 rdr 50 öro och på landet till 1 rdr 20 öro, så skulle
medelpriset blifva omkring 1 rdr 30 öre. Detta sistnämnde
belopp ville jag alltså bevilja och hemställer till ståndet om
icke skäl förefinnes till en återremiss med dervid uttryckt
åsigt att legan bör utgå för en enda häst efter 1 rdr 30 öre
per mil.
Jöns Persson från Blekinge län instämde.
Uhr: Jag tillåter mig fästa Ola Jönssons uppmärk¬
samhet derpå att 1 rdr 50 öre frän stad samt 1 rdr 20 öre
på landet föreslagits al rikets ständer såsom ett maximum för
skjutslegans belopp, men dä denna lega sannolikt pä flere
stallen kommer att bestämmas lägre, torde, vid sökandet af
ett medelpris, det först föreslagna beloppet af 1 rdr 20 öre vara
lika riktigt, ja kanske riktigare än den summa af 1 rdr 30 öre,
som Ola Jönsson ifrågasatt.
Häri instämde Erik Magnus Falck från Skaraborgs län.
Öf verläggningen förklarades slutad. Talmannen framställ¬
de proposition pä bifall till utskottets utlåtande och förkla¬
rade denna proposition hafva blifvit med öfvervägande ja
besvarad. Dä likväl, i anledning häraf, begärdes votering,
blef följande voterings-pvoposition uppsatt, justerad och an¬
slagen :
Den, som vill bifalla stats-utskottets utlåtande mo 194, i
anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse tili rikets ständer
i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile och ekle-
siastike tjenstemän för en del resor i tjenste-ärenden, röste
Ja ;
Den, det icke vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat återremittera detta
ullätande till förnyad handläggning af utskottet.
128
l)en 58 Oktober.
Efter i vanlig ordning skedd omröstning och sedan vo-
terings-sedlarne blifvit öppnade befunnos 62 ledamöter hafva
röstat ja och 22 nej och hade alltså ståndet bifallit utskot¬
tets förevarande utlåtande,
§ 4-
Vid förnyad föredragning af stats-utskottets utlåtande
n:o 195, i anledning af Kongl. Majda nådiga proposition i
fråga om de till åtskilliga stadsskolor inom Lunds Stift äfven¬
som Hallands län utgående klockare-pensioner samt landt-
gillen af klockare-bo!, blef samma utlåtande bifallet.
§ 5.
Föredrogs ånyo stats-utskottets utlåtande n:o 198, i an¬
ledning af Kongl. Majda nådiga proposition, om anslag för
nationalmusei-byggnadens inredning, jemte andra i samman¬
hang dermed erforderliga kostnader.
Öfver detta utlåtande uppstod diskussion och yttrade, ef¬
ter fattadt beslut att denna diskussion skulle omfatta utlåtan¬
det i dess helhet,
Robert Fredrik Gross från Kalmar län
skriftligen: Innan jag går att med min röst biträda bevil¬
jandet af anslag för den så kallade »nationaimusei-byggna-
dens» inredning, kan jag icke underlåta att, (såsom skäl för
det förslag jag här nedan har äran till hedervärda ståndets
bedömande framställa), uttala mina tankar om det högst
klandervärda sätt, hvarpå denna byggnad blifvit utförd, och
tar mig derföre friheten framställa följande anmärkningar,
nemligen:
l:o. I afseende på den uppgjorda planen för byggnads¬
företagets utförande, tager jag för alldeles gifvet att en bygg¬
nad, hvaruti Sveriges konstalster från fordna och närvarande
tid skola förvaras, jemväl borde framställa ett prof pä hvad
punkt svenska byggnadskonsten stod under den tid en dylik
byggnad uppfördes, för att till efterveriden öfverbringa ett
minne af denna tids utveckling i byggnadskonst. För detta
unda mål fordrades naturligtvis att byggnadsmaterialet valdes
af sådana ämnen, som kunde trotsa tidens tand, hvarpå ej
heller någon brist förefinnes i våra urberg. Men för att er¬
hålla här antydda egenskap fordrades det äfven att ritning,
kostnadsförslag och byggnadsplan hade blifvit uppgjord af
svensk man, och min öfvertygelse är att man lika litet be-
Den 58 Oktober.
129
höft leta efter en sådan med erforderlig skicklighet, som efter
tjenligt byggnadsmaterial.
Oin denna supposition är riktig, huru står väl den till¬
sammans med det under byggnad varande så kallade natio-
nal-museum? I förra fallet gifver den redan började förvitt—
ringen af ornamenterna och beklädnaden ett bedröfligt men
dock sanningsenligt svar, och i afseende på ritningen visar
det sig. att fönsterna äro så högt anbringade, så att oberäk-
nadt den ovissa dager, som derigenom åstadkommes, den be¬
sökande nödvändigt skall falla på den tanken att han befin¬
ner sig i ett cellfängelse, emedan mao icke, utan tillhjelp af
stege, kan se något af byggnadens omgifningar, hvilket också
möjligen kan vara förenligt med byggmästarens afsigt, emedan
byggnaden skulle förlora allt sitt värde såsom prof på bygg¬
nadskonst i nittonde seklet, vid jemnförelse med den midt
för belägna och i sjuttonde seklet uppförda kongl, borgen.
Dessutom saknar byggnaden det utrymme, som erfordras för
inrymmande af nuvarande, och följaktligen ännu mer för blif¬
vande samlingar af konstalster, samt är således fullkomligt
förfelad för det ändamål, hvartill den blifvit uppförd. Såsom
den nu står der, är den ett prof på utländsk byggnadskonst,
hvilken, vid ofvannämnde jemförelse, tar sig uf såsom en
skolpojke på skampallen och likasom denne, söker leda skam¬
men ifrån sig pä svenska nationen.
2:o. Hvad kostnaden vidkommer och hvarom det här
egentligen är fråga, så beviljade rikets ständer vid 1845 års
riksdag 750,000 riksdaler till uppförande af ett national¬
museum, men af Kongl. Maj.ts af utskottet åberopade propo¬
sition visar det sig, att för samma ändamål af stats-verket
blifvit utbetald 1,775,844 rdr 6 öre, hvarjemte Kongl.
Majit för byggnadens inredning m. m. nu föreslår ett ytter¬
ligare auslag af 553,000 rdr rmt. Huru byggnadskostnaden
så mänga gånger kunnat öfverstiga det ursprungliga förslaget,
torde byggnadschefen herr generalmajor Kléen bäst vara i
tillfälle att upplysa, men dä de menskliga beräkningarne, i
förevarande fall, visat sig vara sä otillförlitiiga, torde det ur¬
säktas om jag icke obetingadt vill bifalla det nu äskade an¬
slaget, emedan ingen säkerhet förefinnes att detta anslag ens
förslår till tredjedelen af det dermed afsedda ändamålet.
Pä grund häraf tager jag mig friheten föreslå, att det
äskade anslaget beviljas med vilkor att det återstående arbe¬
tet för den så kallade national-museibyggnadens fullbordande,
bortslutes på entreprenad-auktion till den minstbjudande, emot
nödiga garantier för arbetets utförande efter upprättade rit-
Bonde-Stu Prat. vid 1862—63 åren* rtksdaij. IX. 9
130
Den 28 Oktober.
ningar och förslag, samt att redovisning i vaulig ordning upp-
göres för de sålunda beviljade medlen.
Nils Petter Bäckström från Kalmar län m. fl. af stån¬
dets ledamöter instämde med Gross.
IVi* Tjernlund från Vesternorrlands län: Det
är egentligen mot utlåtandets 3:e punkt sorn jag vill jdtra
mig. I denna punkt har utskottet föreslagit att för ordnande
af omgifningarne kring national-museuin ett belopp af 95,657
rdr 75 öre må af rikets ständer beviljas. Jag tror likväl att
detta anslag utan skada må kunna nedsättas till det belopp,
som erfordras för sjelfva tomtens lämpliga anordning och som
herr Björck i sin reservation föreslagit till 25,000 rdr.
Carl Jolian Svensell från Kalmar län: Jemte
det jag delar den af Tjernlund yttrade åsigt om 3:e punkten,
och anser atf de kostnader, sorn ytterligare må erfordras för
platsens kring national-museum fullständiga ordnande, lämpli¬
gen må kunna nedsättas till det af honom föreslagna belopp,
vill jag i afseende å 7:e punkten, der utskottet föreslagit en
summa af 20,000 rdr att utbetalas till geheimie-rädet A.
Stirler såsom slutlig godtgörelse för hans biträde i egenskap
af architekt vid nationalrnusei-byggnaden, äfvenledes fram¬
ställa några erinringar. Minoriteten inom utskottet hade i
denna punkt, såsom mig synes på goda grunder, föreslagit
en lägre summa. Såsom af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
i ämnet inhemtas, skulle geheinrie-rådet Stillers architekt-arf-
vode motsvara 2 procent af byggnads-summan. Men från
denna summa borde afräknas åtskilliga utgifts-poster, hvilka
icke kunde anses tillhöra sjelfva byggnaden. Arbetsredskap,
modeller och öfriga inaterialier, hvilka vid ett så stort bygg¬
nadsarbete blifvit inköpta till högst betydliga belopp, borde
väl icke inräknas i byggnads-summan, äfvensom åtskilliga ar¬
beten, som visserligen verkställts i sammanhang med bygg¬
nadsarbetet, men icke kunna sägas tillhöra sjelfva byggnaden,
likaledes torde böra frånräkoas. Utskotts-rninoriteten fann
jemväl vid en dylik efterräkning att det återstående arfvode,
till hvilket geheimie-rådet Stiller kunde anses berättigad, föga
öfversteg 10,000 rdr rint, men då frågan gällde en utländ¬
ning, som icke borde ega anledning klaga öfver någon ovil¬
lig behandling, ville i allt fall denna minoritet icke bestämma
det återstående arfvodet till lägre belopp än 16,000 rdr rint,
motsvarande efter pari-kurs 6000 preussiska thaler. Till denna
åsigt hörde inom utskottet jemväl jag, och dä jag icke haft
Den 28 Oktober.
131
något skäl att härom ändra mening, får jag begära att pro¬
position måtte framställas på bifall till den af mig nu om¬
nämnda lägre arfvodes-summan.
Anders August Andersson från östergot¬
lands län: Oaktadt allt det missnöje, som rikets ständer vid
så många tillfällen haft anledning uttala angående national¬
museum och dess byggnadsarbeten, finnes väl ingen annan
utväg än att fullborda detta dyrbara arbete. För min del
vill jag än en gäng hatva uttryckt den meningen, att, derest
arbetet blifvit annorledes uppfattadt af byggnadschefen, kost¬
naden då icke skulle hafva blifvit så orimligt hög. Byggna¬
den lär dessutom befinna sig i det skick att, innan densam¬
ma ännu hunnit blifva färdig, hafva reparationer derå befunnits
behöfliga. Jag nödgas antaga att dessa reparationer alltjemnt
komma att fortgå, och torde denna byggnad, likasom hvarje
annan statens pensionär, rättast böra nedflyttas till 9:de huf-
vudtiteln, såsom ett föremål för kommande riksdagars fortfa¬
rande omsorg.
Carl Anders Aarssim från Östergötlands län:
Jag skall icke trötta ståndet med ett förnyadt upprepande, af
de många klagomål som blifvit anförda mot national-musei-
arbetet. Vi hafva med detta arbete nu kommit på den punkt
att detsamma måste fullbordas. Men vid ett sådant fullbor¬
dande är att tillse, det vi åtminstone må slippa undan för
bästa möjliga pris, och i sådant hänseende hemställer jag, att
vid denna riksdag endast måtte beviljas den för byggnadens
inredning afsedda summa, med afdrag likväl af de 20,000 rdr
som blifvit afsedda för inköp af en samling gipsafgjutningar.
Den samma som nu borde anslås skulle alltså stanna vid
229,370 rdr 76 öre, men deremot alla öfriga föreslagna arbe¬
ten anstå tills man får se hvad slutet må kunna blifva utaf
den efterräkning, som på grund af sednast församlade reviso¬
rers anmärkningar sannolikt kommer ait anställas mot chefen
för byggnadsarbetet.
Erih. KrSSOll från Gefleborgs län: Efter så mångå
utgifter för national-museum och sedan arbetet kommit på
den punkt det sig nu befinner, torde någon annan nedsättning
icke böra ifrågakomma, än den Tjernlund föreslagit. Vi skola
annars jemväl nästa riksdag hafva att emotse en ny propo¬
sition i detta föga angenäma ämne. Hvad särskildt beträffar
arfvodet till geheimie-rådet Stiller yttrades derom flere olika
meningar i det att somlige utskolts-ledamöter ville hafva
132
Den 28 Oktober.
summan nedsatt till 12,000 eller 16,000 rdr, men andra åter
densamma höjd till 24,000 rdr. Inom utskottet röstade
jag: och mina ståndskamrater för 16,000 rdr, men vill nu icke
påyrka någon nedsättning i det belopp af 20,000 rdr, hvarvid
utskotts-pluraliteten stannat. En votering om den ena eller
andra af dessa summor skulle jag knappast anse vara stån-
det värdig, och anhåller derför, att någon sådan icke må
komma i fråga.
Vice talmannen Anders Eriksson, Matts Persson från
Stockholms, Johannes Svensson från Skaraborgs samt Gustaf
Hultman och Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes län in¬
stämde med Erik Ersson.
Pes* Nilsson från Malmöhus län: Ämnet är vis¬
serligen obehagligt, men just för att ändtligen en gång blifva
detsamma qvitt, synes mig vara bäst om vi nu på en gång
anslå medel till arbetets fullbordande. Inom stats-utskottet
blef annars ifrågasatt, om icke skäl skulle vara, att nu endast
fullborda nedersta och öfversta våningarne. Men häremot
invändes, såsom mig ville synas, icke utan skäl. att mycket
af det gjorda arbetet skulle förstöras vid det framtida afslu-
tandet af mellan våningen och på sådan grund blefvo jemväl
samtlige utgifterna nu föreslagna till utbetalning. För min
del tror jag att utskottet häruti förfarit riktigt och bifaller
jag utlåtandet i öfrigt, utom 3:dje punkten, hvars föreslagna
summa jag, på sätt Tjernlund hemställt, ansett kunna ned¬
sättas till 25,000 rdr.
Med Per Nilsson förenade sig Gustaf Bolin från Upsala,
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings, Erik Mallmin
frän Vestmanlands, Brik Andersson frän Elfsborgs, Olof
Olsson i Olebyn från Vermlands och Per Nilsson från Kri¬
stianstads län, äfvensom Anders Medin från Kronobergs län,
hvilken sistnämnde begärt ordet, men nu förklarade sig före¬
kommen af Per Nilsson.
Olof Thorell från Elfsborgs län: Hvad 3:dje punk¬
ten beträffar är jag af samma mening som Tjernlund och i
afseende å 7:de punkten inslämmer jag med Svensén och
tror att det återstående arvodet till geheimerådet Stiller så
mycket snarare må kunna utan orättvisa nedsättas till det af
Svensén föreslagna beloppet, som hela byggnaden till en bör¬
jan icke var beräknad att kosta mer än 750,000 rdr och
byggnads-architektens besvär icke blifvit större derigenom
Den 28 Oktober.
133
att man sedermera inköpt dyrare materialier. Med dessa
undantag vill jag bifalla utlåtandet i öfrigt.
Pei* PerSSOH från Vermlands län: Nödtvunget
måste jemväl jag gifva mitt bifall till detta utlåtande, dock
att, hvad beträffar 3:dje punkten, den deri föreslagna summa
nedsättes till 25,000 rdr, äfvensom att de 20,000 rdr, som
blifvit afsedde för inköp af en samling gipsafgjutningar,
varda från kostnadsförteckningen uteslutne.
Paul Hellström från Vesternorrlands län: Jag
skall icke förlänga diskussionen, utan endast tillkännagifva,
att jag i afseende å 3:dje punkten yrkar sådan nedsättning som
Tjernlund föreslagit, äfvensom, beträffande 7:de punkten, biträ¬
der Svenséns åsigt om byggnadsarvodets bestämmande till
16,000 rdr. I öfrigt bifaller jag utlåtandet.
Svante Bergström från Östergötlands län: Se¬
dan man, beträffande national-museum, fått i 15 är svälja ka¬
meler, lönar sig nu icke att sila mygg. Också finner jag
alla de afprutningar som här blifvit ifrågasatta, vara af ringa
betydelse vid sidan om möjligheten att, derest -detta utlå¬
tande i sin helhet bifalles, rikets ständer då måhända skulle
för några riksdagar kunna slippa den ledsamheten att tvista
om detta museum. Hvad serskildt beträffar 3:dje punkten
torde åtskilliga svårigheter möfa i fall den summa som till
omgifningarnes ordnande blifvit i denna punkt föreslagen, icke
skulle varda i sin helhet beviljad, ty någon förpligtelse i detta
fall kan icke i vidsträckiare mån åläggas Stockholms stad än
staden sjelf finner lämpligt ikläda sig en dylik förbindelse.
Att återigen vilja med 4,000 rdr nedpruta den i 7:de punk¬
ten föreslagna ervodessumma skulle enligt mitt förmenande
icke vara staten värdigt, helst dermed vore så litet vunnet.
Jag vill alltså bifalla utlåtandet i dess helhet och skulle till
och med icke haft något att erinra mot beviljandet af de
17,470 rdr, sorn blifvit begärde för stora vestibulen och trapp-
armarnas beläggning med stucco lustro, men hvilken post ut¬
skottet afstyrkt.
Carl Auders Charsson: Visserligen vöre det
en god sak, om man hädanefter kunde slippa att hafva natio¬
nal-museum till ett vidare öfverläggningsämne vid våra riks¬
dagar; men då denna lycka säkert icke kommer att veder¬
faras oss, äfven om vi nu bevilja alla de af utskottet före¬
slagna summorna, hade jag trott att bästa sättet vöre, på sätt
134
Den 27 Oktober.
jag nyss nämnde, att nu bevilja det minsta möjliga, intilldess
man fatt se, först huru denna dyrbara byggnad toge sig ut,
och dernäst hvad följden må kunna blifva af en skeende
efterräkning med bj'ggnadschefen. Ståndet må för öfrigt be¬
sluta huru som helst. Att åtminstone 3:dje punkten icke har
med sjelfva byggnaden att göra, synes mig alldeles klart.
•ffOllilll liCliberg från Nerikes län: Hvad be¬
träffar 3:dje punkten, biträder jag den reservation, som inom
utskottet blifvit uttalad af herr Björck, hvaremot i afseende ä
7:de punkten, någon nedsättning icke torde böra ifrågakomma,
utan vill jag för min del bifalla utskottets hemställan i denna
punkt.
Hedström: Då jag i afseende å byggnadsarfvodets
belopp och dess nedsättande till 16,000 rdr i mitt förra yt¬
trande förklarade mig instämma med Svensén, berodde detta
instämmande så till vida på ett missförstånd, som, då Sven¬
sen ansåg att återstående byggnadsarfvodet måtte bestämmas
till 16,000 rdr, min åsigt deremot var att samma arfvode i
dess helhet borde stanna vid detta belopp. Då öfverenskom-
melsen träffades med herr Stiller var nemligen byggnaden
beräknad att kosta endast 750,000 rdr, hvarå 2 proc. icke
utgör mer än 15,000 rdr och om herr Stiller i ett för allt
erhåller 16,000 rdr bör han alltså dermed vara fullt belåten.
Svensén: Jag kan så mycket mindro finna något
opassande i mitt förslag om nedsättande af det återstående
byggnadsarfvodet tili 16,000 rdr, som en ganska trovärdig
ledamot af sta (s-utskottet, hvilken är personligen bekant med
gebeimerådet Stiller, förklarade att denne vore belåten med
en till 6,000 thaler nedsatt arfvodessumma. Att i en sådan
nedsättning ligger något för staten ovärdigt kan jag icke finna,
likasom mera ömtåliga frågor än denna torde hafva varit
föremål för omröstning i förstärkt stats-utskott. Jag fortfar
alltså att yrka proposition på mitt förslag.
Vice talmannen All<lei'S Eriksson: Det är vis¬
serligen sannt att gebeimerådet Stiller icke skall hafva mer
än sin lagliga rätt, men öfverenskommelsen med honom är
* så affattad, att det just icke är så alldeles gifvet hvad hans
rätt i detta fall må vara. Att geuom arbetets fördyrande
men framförallt genom arbetets fördröjande herr Stiilers be¬
svär i verkligheten blifvit större, torde väl dessutom icke
kunna förnekas. Jag vill på sådan grund och med afseende
Den 28 Oktober.
135
å den relativa obetydligheten af den nedsättning som yrkats
i 7:de punkten bifalla denna punkt oförändrad, hvaremot jag
i afseende å 3:dje punkten biträder herr Björcks reservation.
Öfverläggningen förklarades slutad. Vid härefter af tal¬
mannen framställde serskilde propositioner blefvo lista och
2:dra punkterna, deri utskottet angifvit planen för inredningen
af national-museum samt för denna inrednings verkställande
föreslagit en summa af 249,370 rdr 76 öre, af ståndet bifallen.
I 3:dje punkten hade utskottet hemställt att för ordnande
af omgifningarne kring national-museum måtte beviljas en
summa af 95,657 rdr 75 öre.
Denna hemställan afslogs, under förklarande att ståndet, i
öfverensstämmelse med den af herr A. W. Björck afgifna
reservation, ansåg att det i denna punkt omförmälda anslag
borde nesättas till 25,000 rdr rmt.
För gipsorneriuge m. fl, arbeten samt för åskledare, vatten¬
ledning m. m. hade af utskottet i 4:de punkten föreslagits
83,233 rdr 8 öre.
Denna summa, likasom den i 5:te punkten omförmälda
ersättning till kongl, stats-kontoret för ett derifrån utgifvet
förskott å 5,026 rdr 76 öre, biföllos.
Dernäst blef jemväl af ståndet bifallen den i 6:te punk¬
ten föreslagna summa 70,120 rdr till fullbordande af åtskilliga
återstående byggnadsarbeten, till underhållskostnad, samt in¬
köp af mattor äfvensom till aflöningar och arfvoden.
Beträffande 7:de punkten deri utskottet såsom slutlig godt-
görelse till geheimerådet A. Stiller för hans biträde i egen¬
skap af architekt vid national-musei-byggnaden, föreslagit
20,000 rdr, begärdes votering af Svensén, som förnyade sitt
under diskussionen framställda förslag, att berörde arfvode
icke måtte bestämmas högre än till 16,000 rdr.
I anledning häraf uppsattes, justerades och anslogs föl¬
jande voteringsproposition:
Den, som vill bifalla stats-utskottets uti 7:de punkten af
dess utlåtande mo 198 gjorda hemställan, att 20,000 rdr rmt
måtte anvisas geheimerådet A. Stiller såsom slutlig uppgörelse
för hans biträde i egenskap af architekt vid national-musei-
byggnaden, röste
Ja;
Den, det icke vill, röste
Nej;
136
Den 28 Oktober.
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat att för omför-
mälda ändamål må anvisas ett belopp af 16,000 rdr rmt.
Voteringen anställdes i vanlig ordning och utföll med 45
ja mot 24 nej, och hade ståndet alltså bifallit utskottets
framställning i denna punkt
Slutligen blef jemväl 8:de punkten på det sätt bifallen
att sammanlagda beloppet af de anslag, sorn enligt utlåtan¬
dets föregående punkter blifvit af ståndet beviljade, skulle till
Kongl. Maj:t disposition anvisas ä riksgälds-kontoret samt
deraf, på sätt Kongl. Maj:t begärt, under loppet af innevarande
år utgå 73,000 rdr samt återstoden i män af behof under
åren 1864, 1865 och 1860.
§ 6.
Vid förnyad föredragning af stats-utskottes memorial
nio 199, om anvisande af de i regerings-formens 63 § före-
skrifna kreditivsummor, blef samma memorial af ståndet bifallet.
§ 7.
Föredrogos ånyo och blefvo för andra gången bordlagda
stats-utskottets memorial nio 207, angående verkställd om¬
röstning öfver åtskilliga G:te och 8:de hufvudtitlarne tillhörande
anslagsfrågor; och
nio 209, i anledning af räks-ståndens skiljaktiga beslut
i fråga om statsbidrag för upprensning af Lida-äu ; äfvensom
serskilda utskottets memorial nio 4, med förslag till
voteringspropositioner i följd af riks-ståndens olika beslut vid
behandlingen af utskottets utlåtande n:o 3, i anledning af de
inom riks-stånden gjorda anmärkningar och fattade skiljaktiga
beslut, i afseende å utskottets betänkande n:o 2 öfver Kongl.
Majits nådiga proposition till rikets ständer med förslag till
ny sjölag.
§ 8.
Vid föredragning den 24 innevarande månad af stats¬
utskottets utlåtande nio 193, i anledning af motion om stats¬
bidrag till staden Oskarshamn för utlösen af tomt-öre-afgälden
-till egaren af de hemman, från hvilkas områden stadens ut¬
mål är afsöndradt, hade vällofl. borgare-ståndet, enligt utdrag
af dess protokoll för nämnde dag n:o 470 med afslag ä ut¬
låtandet, för omförmäida ändamål beviljat och på riksgälds¬
kontoret anvisat dels ett anslag af 37,500 rdr och dels ett
Den 28 Oktober.
137
lån till enahanda belopp, under vilkor i öfrigt, som i sagde
protokolls-utdrag funnos närmare angifne; hvarförutan borgare¬
ståndet inbjudit öfrige riks-stånden att i detta beslut sig
förena.
Bonde-ståndet, som bifallit stats-utskottets utlåtande n:o
193, ansåg sig böra vidhålla detta beslut och blef den ifråga¬
varande inbjudningen alltså icke antagen.
§ 9-
Anmäldes till bordläggning första gången:
stats-utskottets memorial nio 205, med förslag till stad-
ganden i reglementet för riksgälds-kontoret, angående de vid
föregående riksdagar beviljade men ännu icke utbetalda stats¬
bidrag;
sammansatta stats-, lag- samt allmänna besvärs- och
ekonomi-utskottets utlåtande n:o 52, i anledning af gjorda
anmärkningar samt riks-ståndens skiljaktiga beslut vid före¬
hafvande af sammansatta utskottets betänkande n:o 34 öfver
dels Kongl. Majrts nådiga proposition med förslag till uyjagt-
stadga, dels ock enskilda motioner i fråga rörande jagt;
lag-utskottets memorial nio 75, med voteringspropositio¬
ner i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut vid före¬
hafvande af utskottets betänkande n;o 33 öfver väckta motio¬
ner om förändring i stadganderna angående giftomannarätt;
lag-utskottets utlåtande nio 76, i anledning af riks-ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af utskottets betänkande n:o
69 öfver motioner om arfsrätt för oäkta barn; och
sistnämnde utskotts memorial nio 77, med voterings¬
proposition i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut, vid
förehafvande af utskottets utlåtande n:o 37, öfver väckt mo¬
tion om ändring af kyrkolagens stadgande i fråga om sättet
att begrafva sjelfspillingar och dem som i lifstiden fört ett
ogudaktigt lefverne.
§ 10.
Anmäldes och lades till handlingarne ankomne proto¬
kolls-utdrag :
från höglofl. ridderskapet och adeln n:ris 463—469, 471,472,
474—476;
från bögvörd. preste-ståndet mris 476—478 samt 480—483;
138
Den 50 Oktober.
från vällofl. borgare-ståndet n:ris 461, 463—466, 468, 469
och 471—474:
hvaremot de protokolls-utdrag som under n:ris 470 och 473
ankommit från ridderskapet och adeln samt under n:o 467
från borgare-ståndet, blefvo, med afseende å de deri fram¬
ställde inbjudningar till med-stånden, begärda på bordet.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem
./. *Sjöberg.
Den 30 Oktober.
Plenum kl. G e. ni.
§ !•
Efter derom gjorda framställningar beviljades ledighet
från riksdagsgöromälen under 3 veckors tid: åt Henrik Hans¬
ton från Vesternorrlands län, räknadt från den 13 och åt
Per Olof Hörnfeldt från samma län frän den 15 instundande
november, åt Fredrik Hallström från Stockholms län under
8 dagar från den 31 innevarande månad saint åt Erik Mall¬
min från Vestmanlands län från och med denna dag till och
med den 10 instundande november; hvarförutan meddelades
förlängning i förut erhållen ledighet åt Anders Gudmundsson
från Hallands län under 3 veckor samt framflyttning af sådan
ledighet för Nils Magnus Pettersson från Kalmar och Jo¬
hannes Andersson frän Jönköpings län, att taga sin början,
i stället för den 31 innevarande, den 15 instundande månad.
§ 2.
Föredrogs ånyo Johan Guataf Odelbergs från Vest¬
manlands län bordlagda ansökan om ledighet, som beviljades
för 14 dagar, räknadt från morgondagen den 31 innevarande
oktober månad.
Den 30 Oktober.
139
§ 3.
Föredrogos stats-utskottets memorial:
n:o 207, angående verkställd omröstning öfver åtskillige 6:te
och 8:de hufvudtitlarne tillhörande anslagsfrågor,
lades till handling arne; och
n;o 209, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut i fråga
om statsbidrag för upprensning af Lidaån.
Utskottets förslag till voteringsproposition i frågan god¬
kändes.
§ 4-
Föredrogs serskilda utskottets memorial n:o 4, med för¬
slag till voteringspropositioner, i följd af riks-ståndens olika
beslut vid behandlingen af utskottets utlåtande n:o 3, i an¬
ledning af de inom riks-stånden gjorda anmärkningar och
fattade skiljaktiga beslut i afseende å utskottets betänkande n:o
2 öfver Kongl. Maj:ts nådiga proposition till rikets ständer
med förslag till ny sjölag.
Härvid yttrade:
Sven Bosenberg från Kristianstads län: Uå uti
det föredragna memorialet förekomma förslag till endast 2:ne
voteringspropositioner uti det eljest nog digra sjölagsförslaget,
samt dä, hvad första voteringspropositienen beträffar, den väl
lärer förfalla, då, efter hvad jag hort, både ridderskapet och
adeln samt preste-ståndet ingått på hvad borgare- och bonde¬
stånden i 3:dje momentet af 38:de §:n beslutat, så synes det
mig ej vara skäl att tillställa val af förstärkt serskildt utskott,
endast för att få votera om uttrycken: »å utrikes ort» utan
föreslår jag att bonde-ståndet förenar sig med adeln och
presterna i deras beslut, rörande 66:te §:n af förslaget, hvar¬
igenom all votering blifver öfverflödig.
Johannes Nilsson från Göteborgs län instämde med
Rosenberg.
Paul Fritz Mengel från Upsala län: Äfven
jag instämmer uti Rosenbergs förslag. Den afton, då fråga
här inom ståndet var före om ordalydelsen af 66:te §:n i
förslaget, gjorde jag visserligen ett medgifvande i den anda,
som sedermera blef ståndets beslut, men jag insåg straxt der¬
efter det origtiga i ett sådant medgifvande och de förveck¬
140
Den 50 Oktober.
lingar, sora skulle åstadkommas derigenom att bonde-ståndets
beslut i detta fall blefve gällande.
Med Mengel förenade sig Henrik Hansson från Vester¬
norrlands, August Carlberg från Hallands samt Olof Nilsson
från Vesterbottens län.
IVIilttS PerSSOll från Stockholms län: Jag biträ¬
der så mycket hellre Rosenbergs förslag, som. sist frågan om
66:fe §:n var före till behandling inom ståndet, jag yttrade
mig mot att de ifrågavarande orden skulle utgå.
Öfverläggningen ansågs fulländad. Sedan af inkomna
protokolls-utdrag blifvit upplyst att ridderskapet och adeln
samt preste-ståndet, med frånträdande af sine i ämnet fattade
beslut, i likhet med borgare- och bonde-stånden numera god¬
känt momentet 3 i 38:de §:n af förslaget till ny sjölag, an¬
sågs den af utskottet i första punkten af memorialet framställda
voterings-proposition i frågan hafva förfallit.
I afseende å 2:dra momentet af memorialet, rörande 66:te
§:n af samma förslag, frånträdde ståndet sin förut yttrade me¬
ning om uteslutande af de på första raden af herr af Ströms
vid denna § afgifna reservation förekommande orden: nå ut¬
rikes ort;» och instämde uti ridderskapet och adelns samt
preste-ståndets beslut härutinnan; i följd hvaraf den af ut¬
skottet föreslagna voteringspropositionen i ämnet ansågs äfven
hafva förfallit.
Sedan, hvad talmannen nu jemväl upplyste, 3:ne riks¬
stånd lemuat sitt bifall till utskottets framställningar, rö¬
rande §§ 33 och 79 af merberörde förslag, så att detsamma
å dessa delar numera utgjorde rikets ständers beslut, blef
borgare-ståndets, i sammanhang med memorialet föredragne,
genom protokolls-utdrag n:o 4G7 de öfrige riks-stånden del-
gifne inbjudning att förena sig uti borgare-ståndets, i berörde
protokolls-utdrag antecknade beslut, rörande ordalydelsen af
samma §§, lagd till handling ar ne.
§ 5.
Efter ånyo skedd föredragning bifölls stats-utskottets
memorial n:o 205, med förslag till stadganden i reglementet
för riksgälds-kontoret angående de vid föregående riksdagar
beviljade, men ännu icke utbetalda statsbidrag.
§ 6.
På flera ledamöters derom framställda begäran bordlädes
andra gången stats-, lag- samt allmänna besvärs- och elco-
Den 30 Oktober.
141
nomi-utskottets utlåtande n:o 52, i anledning af gjorda an¬
märkningar samt riks-st&ndens skiljaktiga beslut vid förehaf¬
vande af utskottets betänkande n:o 34 öfver dels Kongl. Maj:ts
nådiga proposition med förslag till ny jagt-stadga, dels oek
enskilda motioner i frågor rörande jagt.
§ 7.
Föredrogos lag-utskottets memorial n:o 75, med voterings-
propositioner i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut
vid förehafvande af utskottets betänkande n:o 33 öfver mo¬
tioner om förändring i stadgandena, angående giftomannarätt.
Med godkännande af den af utskottet föreslagna vote¬
ringspropositionen, lades memorialet i öfrigt till handling arne;
memorial n;o 76, i anledning af riks-ståndens skiljak¬
tiga beslut vid förehafvande af utskottets betänkande n:o 69
öfver motioner om arfsrätt för oäkta barn, bifölls; samt
memorial n:o 77, med voteringspropositioner i anledning
af riks-ståndens skiljaktiga beslut, vid förehafvande af utskot¬
tets utlåtande mo 37, öfver motion om ändring af kyrkolagens
stadgande i fråga om sättet att begrafva sjelfspillingar och
dem som i lifstiden fört ett ogudaktigt lefverne.
Med godkännande af den af utskottet föreslagna vote¬
ringspropositionen, lades memorialet i öfrigt till handlingarne.
§ 8.
Föredrogs protokolls-utdrag från högloflige ridderskapet
och adeln för den 23 innevarande månad n:o 470, deruti de
öfrige riks-stånden blifvit inbjudna att förena sig uti först¬
nämnde riks-ståuds, vid pröfningen af stats-utskottets utlåtande
n:o 183, i anledning af väckt fråga om inköp af medecine
doktor N. P. Hambergs samlingar af natur- och konstpro¬
dukter, fattade beslut att, med afslag å utskottets deri gjorda
hemställan, en summa af 9,000 rdr skulle ställas till Kongl.
Maj:ts disposition, på det, derest Kongl. Maj:t så pröfvade
nyttigt, ifrågavarande samlingar måtte kunna ä tid och på de
vilkor, Kongl. Maj:t funne lämpliga, för statens räkning in¬
lösas.
Sedan talmannen upplyst, att 3:ne riks-stånd redan bi¬
fallit utskottets berörde utlåtande, lades protokolls-utdraget
med deri gjorda inbjudning till handlingarne.
142
Den 30 Oktober.
§ 9.
Föredrogs hög!oflige ridderskapet och adelns genom pro¬
tokolls-utdrag för den 24 innevarande månad n:o 473 de öf¬
rige riks-stånden gjorda inbjudning att förena sig uti först¬
nämnde riks-stånds, vid behandlingen af stats-ufskottets ut¬
låtande n:o 196, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga propo¬
sition, angående tillökning i arméens nuvarande kavalleri¬
styrka, fattade och i nämnda protokoll intagna beslut.
I anledning häraf yttrade:
(justaf lljerkamler från Skaraborgs län: Då
inbjudningen afser att öka kavalleriets styrka, hvilket bonde¬
ståndet förut bestridt, samt derjemte blifvit hemstäldt att va-
kansafgifterne skola höjas, så föreslår jag att vi vidblifva vårt
förra beslut i ämnet och afslå inbjudningen.
Med vidblifvande af sitt beslut i denna fråga, afslog
bonde-ståndet omförmälda inbjudning och lade protokolls¬
utdraget till handling arne.
§ io.
Föredrogos och godkändes expeditions-utskottets förslag
till rikets ständers underdåniga skrifvelser till Kongl. Maj:t;
n;o 145, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om
full dispositionsrätt för Stockholms stad och län till
den åt stadens och länets gemensamma kurhusin-
rättniug år 1815 aflåtrie egendom å Kungsholmen;
n:0 146, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, an¬
gående afsöndring af jord från majors-bostället
Hammar vid Vermlands regemente till begrafnings¬
plats ät Hammarö församling i Vermlandslän; samt
n:o 147, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, an¬
gående upplåtande af en del utaf kronoängen Tysk¬
hagen i Vestmanlands län till byggnadsplats för
Kungs- Barkarö församlings folkskolebyggnad.
S 11.
Till bordläggning lista gången anmäldes:
stats-utskottes utlåtande n:o 208, om godkännande af
förslag till förordningar, dels angående en hypoteksbank för
rikets städer och köpingar, dels angående allmänna grunder
Den 3 0 Oktober,
143
vid bildandet af hypoteksföreningar emellan egare af stads¬
fastighet ;
stats- och lag-idskottets memorial n;o 49, i anledning
af återrerniss å betänkandet me 38, i fråga om stiftande
af en lag om afskedande af statens embets- och tjenstemän,
som i följd af vansinne, lamhet, blindhet eller annan obotlig
sjukdom längre tid varit urståndsatte att deras tjenster be¬
strida,
stats- lag-, samt allmänna besvärs-och ekonomi-utskottets
betänkande n:o 50, om förändrade föreskrifter i afseende å
skogshushushällningen i riket; samt
lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets
memorial
n:o 34, i anledning af återrerniss af betänkandet n:o 5 öfver
motioner om ändringar i nu gällande föreskrifter, rö¬
rande vilkoren för afsöndring af jord;
n:o 35, i anledning af återrerniss utaf vissa punkter i be¬
tänkandet n:o 6 öfver motion om ändring af gällande
stadganden i fråga om skyldighet att bygga och un¬
derhålla vägar och broar;
n:o 36, i anledning af återrerniss af två punkter i betänkan¬
det n:o 12, rörande väckta frågor om förändring och
förklaring af gällande stadgande:), angående skyldig¬
het att bygga och underhålla kyrko-, prestgårds- och
andra i 26 kap, byggninga-balken omförmälda all¬
männa byggnader;
n:o 37, i anledning af återrerniss af en punkt i betänkandet
n:o 25 öfver motioner om förändrad röstberäknings-
grund vid prestval samt tillsättande af klockare, or-
geluister och folkskolelärare;
n:o 38, i anledning af återrerniss af betänkandet n:o 27 öf¬
ver motioner om afskaffande af prest- och pastoral¬
examen inför konsistorierna m, m., och
n:o 39, om förändrade stadganden i afseende å frejdebetyg.
§ 12.
Lades till handlingarne ankomne protokollsutdrag
från höglofliga ridderskapet och adeln n:ris 477—482 samt
484 och 485 samt
från högvördiga preste-ståndet u:ris 479 samt 484—496;
144
Den 31 Oktober.
hvaremot protokolls-utdragen från förstnämnde stånd mris
483 och 486, innehållande inbjudningar, bordlädes.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. 7 e. m.
/
In fidem
J. Sjöberg.
Den 31 Oktober.
Plenum kl. 1 e. m.
§ I-
Det i ståndets plenum den 9 nästklidne September förda
protokoll justerades.
§ 2-
o
At nedannämnde ledamöter beviljades på begäran ledig¬
het från riksdagsgöromålen nemligen åt Nils Jansson och
Carl Johan Johansson från Östergötlands län under tre vec¬
kors tid, att beräknas från den 10, Erik Magnus Falck
från Skaraborgs och Anders August Andersson frän Öster¬
götlands län under tre veckor frän den 16 samt Per östman
och Paid Hedstrom från Vesternorrlands län uuder 3 vec¬
kor frän den 15 allt nästkommande november; hvarjemte
följande ledamöter, hvilka undfått, men icke ännu begagnat
sig af erhållen permission, skulle få beräkna sig densamma
till godo frän nedannämnde dagar, nemligen Josef Smedberg
från Elfborgs län frän den 3, August Carlberg frän Hal¬
lands län från den 4 samt Per Persson från Vermlands
län frän den 7 nästkommande november.
§ 3.
Då till förnyad behandling föredrogs sammansatta stats-,
lag- samt allmänna besvärs- och elconomi-utskottets ut¬
Den 31 Oktober.
145
låtande n:o 52, i anledning af gjorda anmärkningar samt riks¬
ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande af sammansatta
stats-, lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets be¬
tänkande n:0 34, öfver dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition med
förslag till ny jagtstadga, dels ock enskilda motioner i frågor
rörande jagt, blef utskottets anmälan å pag. 1 lagd till hand-
lingarne.
Vidare förekom § 7.
Ståndet, som beslöt att lägga utskottets hemställan till
handlingarne, godkände den i fråga om denna paragraf före¬
slagna voterings-propositionen.
Med anledning af utskottets förslag till förändrad lydelse
af § 11, yttrade
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes län: Då
utskottet här föreslagit förbud mot jagt efter ejder från och
med den 16 mars till och med den 10 Juli, anser jag mig
böra upplysa, att ejder-hanen kan utan någon skada skjutas
under hvilken tid af året, som helst; och enär det här före¬
slagna förbudet skulle inverka ganska menligt för befolknin¬
gen i skärgården, hemställer jag, att förbudet emot jagt efter
ejder antingen mätte helt och hållet uteslutas, eller ock att
endast ejder-honan mätte fridlysas under den här ofvan¬
nämnda tiden.
Carl *folian Svensén från Kalmar län: Det
är väl möjligt, att jagt efter rapphöns kan i den sydligaste
delen af riket idkas under den tid, som utskottet här före¬
slagit, eller från den 10 augusti till den 1 november, utan
att man behöfver befara, att rapphönsslägtet utdödas, men
så är icke händelsen i rikets norra delar, ty om rapphöns
der skjutas i början af augusti månad och således innan un-
garne äro någorlunda utbildade, sä utdödas slägtet, och det
är af sådan anledning, som jag ville hafva fridlysningstiden
för dessa foglar utsträckt från den 1 november åtminstone
till den 1 september. Jag skulle till och med anse det lämp¬
ligast, att rapphönsjagten blefve tillåten under endast septem¬
ber och oktober månader. Man har väl hört invändas, att
rapphöns möjligen kan skjutas af misstag under den förbjudna
tiden, men de, som säga sådant, ådagalägga derigenom en
stor obekantskap med rapphönsjagten. För min del tror jag
sädant icke kunna komma i fråga och anhåller, att serskild
proposition på mitt förslag framställes.
Bonde St:s Brot. vid 1862—63 årens riksdag. 1^ 10
146
Den 31 Oktober.
Hvad jagten efter ejder beträffar, är jag af samma åsigt,
som Sköldberg, ty som det är egentligen af ejder-honan, som
vi få ejderdunet, är det ock hon, sorn i främsta rummet bör
skyddas. Ejder-banen deremot, som drifver ungarna ut till
sjöss, så snart de blifva flygfärdiga, bör få skjutas när som
helst.
Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar samt Olof Thorell
från Elfborgs län instämde.
Jöns Rundbäck från Göteborgs län: Det för¬
ändrade förslag, som utskottet här framlagt för rikets stän¬
der, anser jag ingalunda vara bättre, än det förra, af bonde¬
ståndet återremitterade, förslaget. Det förefaller mig högst
eget och besynnerligt, att utskottet, sedan två stånd förklarat
sig anse rapphönsjagfen böra vara förbjuden emellan den 1
november och 20 augusti, samt bonde-ståndet återremitterat
frågan, för att få fridlysningstiden utsträckt till den 1 sep¬
tember, föreslagit till lag den åsigt, som endast ett riks-stånd
gillat. De skäl, hvilka utskottet anfört för sitt åtgörande, äro,
om jag så får säga, sä afvita, att jag knappt vill tala om
dem. Att en jägare skall kunna af misstag skjuta rapphöns
i stället för annan fogel, är lika omöjligt, som att en jägare,
hvilken går ut att skjuta varg, kan i stället af misstag skjuta
en elg. Jag kommer, på grund af hvad jag nu anfört, att,
lika med Svensén, påyrka, att rapphöns måtte fridlysas från
den 1 november till den 1 september.
Hvad ejderslägtet beträffar, vill jag gerna medgifva, att
hanen får skjutas under hvilken tid af året, som helst, men
deremot anser jag, att ejder-honan bör vara helt och hållet,
eller för alltid, fridlyst, enär det är egentligen af henne, som
man erhåller det i handeln dyrbara ejderdunet.
Matts Persdon från Stockholms län: Då man
vet, att icke foglarna förändra sin natur, ehvad jagt-lagar vi
än må stifta, kan jag icke till alla delar gilla utskottets för¬
slag. Såsom skärgårdsbo, har jag mig bekant, att ejder-fogeln
vid islossningen, som vid våra kuster i allmänhet inträffar i
början af maj månad, ankommer frän de södra länderna och
qvarstannar ungefär 6 veckor. Om det skulle vara förbjudet
att under nämnde tid skjuta ejder-banen, skulle naturligtvis
icke någon sådan blifva fälld. Jag hemställer derföre, att
ejder-honan måtte fridlysas, men att ejder-hanen måtte få
skjutas under den korta tid af året, sorn han vistas viri våra
kuster.
Den 51 Oktober.
147
f^veil Rosenberg från Kristianstads län: Hvad
föregående talare föreslagit har sä mycket skäl för sig, att
jag anser det böra antagas. Jag vili endast, med anledning
af det förbehåll, som utskottet i slutet af denna paragraf före¬
slagit, hemställa, atr den regeringen der lemnade rättigheten
att utsträcka eller'inskränka fridlysningstiden å vildt, icke
mätte få utöfvas förr, än landstingen i orterna blifvit deröf¬
ver hörde.
Sedan PitllllOlllieii erinrat, att den del af para¬
grafen, emot hvilken Rosenberg nu framställt anmärkning, re¬
dan tilllförene blifvit af ståndet och sannolikt äfven af de
öfrige riks-stånden godkänd, fortsattes diskussionen af
Jonas Andersson från Östergötlands län: 1
fråga om fridlysningstiden för de uti förevarande paragraf om¬
nämnda djur, har jag hört så många olika meningar, föran¬
ledda af olika ortiörhällanden, uttalas, att jag veikiigen har
svårt att göra klart för mig, hvilkendera åsigten må varaden
rätta. Inom utskottet var pluraliteten ense om den tid, som
det förevarande förslaget utvisar, och jag hemställer, att stån¬
det måtte antaga det. För att icke ännu mera inveckla frå¬
gan och möjligen förlänga riksdagen, vill åtminstone jag, för
min del, godkänna utskottets förslag.
Erik Ersson från Gefleborgs, Johan Johansson frän
Östergötlands, Paul Hedström frän Vesternorrlands. Per Pers¬
son och Anders Jonsson från Vermlands, Carl Casper Net¬
telbladt frän Stockholms samt Erik Andersson från Vest¬
manlands län m. fl. instämde.
Carl Ilva esson fräu Hallands län: Da denna
fråga sednast förevar här i ståndet, förklarade jag mig anse
det vara lämpligare, att fridlysningstiden för rapphöns mätte
utsträckas till augusti månads slut. Som summa mening blef
ståndets beslut och frågan till följd deraf återremitterades,
förefaller det mig besynnerligt, att utskottet, i stället för att
utsträcka fridlysningstiden för rapphöns, inskränkt densamma
till den 10 augusti. Lika med Rundbäck, önskar jag, att
jagt efter rapphöns må förbjudas frän den 1 november till
den l september, enär dessa foglar dels äro svåra att kunna
skjuta medan säden står på marken, dels icke kunna med
någon egentlig fördel användas förr, än vid början af sep¬
tember månad. Dä den af mig och flere föregående talare
påyrkade utsträckningen af fridlysningstiden för rapphöns, kan
synas vara af mindre betydelse, skall det vara mig likgiltigt,
148
Den 31 Oktober.
om ståndet vill bifalla utekottets förslag, men det synes mig
vara oegentligt atl stifta en lag, som icke är passande för
vårt land.
I afseende på ejder-fogeln och jagten efter densamma
vill jag icke yttra mig, enär jag icke känner till den. Hvad
Rosenberg föreslagit, kan nog hafva skäl för sig, men då jag
är öfvertygad derom, att Kongl. Maj:t infordrar landstingens
yttrande, der så nödigt finnes, torde någon ändring i den de¬
len af paragrafen icke erfordras.
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län instämde.
Carl .Fohan Cronard Lonnberg från
Östergötlands län: Det är egentligen emot de 2 punkter i
denna paragraf, hvilka angå rapphöns och ejder, som man
har framställt anmärkningar. Hvad sorn blifvit, erinradt, i
fråga om fridlysningsliden för rapphöns, har mycket skäl för
sig, ty nos svnes det väl vara olämpligt och oegentligt att
bestämma denna fridlysningstid lika för Skåne och Dalarne,
uti hvilken provins rapphöns under de sednare åren äfven
börjat visa sig.
Då, hvad ejder-fogeln angår, dennes kött är så segt och
tranigt, att det knappt kan förtäras af menniskor, och då man
vet, att detta fogelslägte, hvilket icke i någon mängd före¬
finnes vid våra kuster, ändock af våra skärgårdsboer så
strängt hålles efter, att någon förökning icke är möjlig, tror
jag det vara i sin ordning, att afven ejder-hanen under den
af utskottet föreslagna tiden varder fridlyst. Skärgårdsboer¬
nas förlust skulle, enligt mitt förmenande, icke derigenom
blifva serdeles stor.
Hvad Rosenbergs hemställan angår, så är densamma re¬
dan till en del besvarad af Carl Ifvarsson, och jag har såle¬
des blott att fästa ståndets uppmärksamhet deruppå, att uti
denna fråga, hvilken är af ekonomisk natur, Kongl. Majit
eger att besluta huru han för godt finner; och dä sakkunnige
mäns utlåtande säkerligen infordras, innan något beslut fat¬
tas, vili jag bifalla sista delen af paragrafen.
Sven Gustaf Johansson från Jönköpings och Erik
Hansson från Gefleborgs län delade samma åsigt.
Henrik finnsson från Vesternorrlandslän: Här
är visserligen fråga om en jagt, sorn aldrig eger rum i Norr¬
land, men då olika åsigter här uttalats, anser jag mig i egen¬
skap af ledamot af utskottet, bina upplysa, alt man, i fråga
om rapphönsjagten, var inom utskttott enhälligt ense derom,
Den 31 Oktober.
149
aft man icke borde för olika provinser stadga olika tider, på
hvilken denna jagt borde förbjudas.
En och annan föregående talare har väl ansett jagten
efter ejder-hanen böra lemnäs fri under alla årstider, men
jag hemställer, om sådant kan vara klokt, ty om den allde¬
les utrotas, kan slägten naturligtvis icke fortplantas. Tvärt
emot hvad man här framhållit, upplystes det inom utskottet,
att ejder-fogeln på ganska få ställen inom riket finnes och
att af ejder-honan erhålles mycket obetydligt qvantum af
dun, hvarföre jag hemställer, att ståndet måtte godkänna
utskottets förslag oförändradt.
Per WilSSOlt från Malmöhus län: Ehuru ståndet,
vid behandlingen af utskottets betänkande n:o 34, uttalade
den åsigten, att jagt efter rapphöns icke borde tillåtas förrän
den 20 augusti, tror jag likväl icke det vara förenadt med
serdeles fara, om ståndet skulle bifalla utskottets förevarande
förslag, helst detsamma icke menligt inverkar för slägtets
fortplantning.
Anders Willielm Ulir från Nerikes län: Äfven
jag vill bifalla utskottets förslag oförändradt. Man har väl
sagt, att rapphönsslägtet skall varda utrotadt, om det tillätes
att skjuta ungarna, eller om jsgten får börjas den 10 augusti,
men jag kan icke förstå annat, än att slägtet lika väl kan
utrotas, om man nedskjuter rapphönsen, sedan de blifvit äl¬
dre och matnyttiga. Om man tillåter jagt efter rapphöns till
långt in på hösten, eller till den tid, då det blifver kallt och
snö fallit, tror jag det vara mycket sämre, ty dä kan ninn
skjuta hela kullen, som vanligtvis samlar sig tillhopa på nå¬
got ställe, för att skydda sig emot kylan.
Hvad ejder-fogel beträffar, skall jag icke motsätta mig,
att hanen får skjutas när som helst, men jag föreställer mig,
att den, som under förbjuden tid skjuter ejder-honan, då
kommer att förebära, att sådant skett af misstag och att han
icke trott annat, än utt det varit en hane, på hvilken iian
skjutit.
Wils Pellersson från Kalmar län: Vid förra riks¬
dagen föreslog jag uti en af mig väckt motion, att rapphöns-
jagten skulle förbjudas från den 1 november till deri 1 sep¬
tember, men detta mitt förslag vann icke bifall. Jag hyser
fortfarande samma åsigt, gom jag uti den ofvannämnda mo¬
tionen uttalat och åberopar till stöd för densamma hvad före¬
gående talare här anfört.
Den 31 Oktober.
MftttS PerSSOll* Någon föregående talare har sagt,
att ejder-fogeln icke till någon mängd förekommer vid våra
kuster, men om nämnde värde talare skulle vilja göra sig
besvär att vårtiden besöka skeppsbron och fiskarehamnen här
i Stockholm, skall han få se, att der finnas hundratals sådana
foglar, hvilka skärgårdsboerne derstädes hålla till salu. Att
deras kött är sämre, än andra sjöfoglars, kan jag icke med¬
gifva, men att deras dun är bättre, än andra foglars, lärer
icke af någon kunna bestridas. Jag vidhåller af sådan an¬
ledning hvad jag förut yttrat.
Hellrik. Hansson: Då Matts Persson nyss ytt¬
rade, att någon föregående talare påstått, att ejderfogeln icke
var af något serdeles värde, mente han med nämnde talare
sannolikt mig, ty han såg så strängt på mig, och jag får i
anledning deraf erinra, att jag icke sagt annat, än att den
fjäder, som samlas ur ejder-foglarnas bon är så smutsig, att
den har föga värde, eller att ganska obetydlig del af den¬
samma kan användas.
Öf verläggningen förklarades afslutad, och beslöt ståndet
uppå derom af talmannen framställde särskilda propositioner, att
bifalla utskottets förslag, rörande de delar af denna §, hvilka,
med paragrafens godkännande i öfrigt, blifvit vid frågans förra
behandling återremitterade; i följd hvaraf utskottets förslag i
denna del nu var i sin helhet antaget.
Utskottets yttrande i fråga om § 15 lades till hand¬
ling arne.
§§ 16, 18 och 19 (sista mom.) biföllos.
§ 21 mom. 2.
Med godkännande af utskottets förslag om aflåtande af
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, beslöt ståndet att lägga
utskottets öfriga framställningar i denna paragraf till hand-
lingarne.
§ 4.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången stats-ut-
skottets utlåtande:
n:o 208, i anledning af motion om godkännande af förslag
till förordningar, dels angående en hypotheksbank
för rikets städer och köpingar, dels angående all¬
männa grunder vid bildande af hypotheks-föreningar
emellan egare af stadsfastighet;
Den 51 Oktober.
151
sammansatta stats- och lag-utskottets memorial:
n:o 49, i anledning af återremiss å sammansatta stats- och
lag-utskottets betänkande n:o 38, i fråga om stif¬
tande af en lag om afskedande af statens embets-
och tjenstemän, som i följd af vansinne, lamhet,
blindhet ellen annan obotlig sjukdom längre tid va¬
rit urståndsatte att deras fjenster bestrida;
sammansatta stats-, lag- samt allmänna besvärs- och
ekonomi-utskottets betänkande
n:o 50, i anledning af motioner om förändrade föreskrifter i
afseende å skogshushållningen i riket;
sammansatta lag- samt allmänna besvärs- och ekono¬
mi-utskottets memorial ■■
n:o 34, i anledning af återremiss af sammansatta lag- samt
allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets betänkande
n:0 5, öfver väckta motioner om ändringar i nu
gällande föreskrifter rörande vilkoren för afsöndring
af jord ;
n:o 35, i anledning af återremiss utaf vissa punkter i samman¬
satta lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskot¬
tets betänkande n:o 6, öfver väckta motioner om än¬
dring af gällande stadganden i fråga om skyldighet att
bygga och underhålla vägar och broar;
n:0 36, i anledning af återremiss utaf två punkter i sam¬
mansatta lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi¬
utskottets betänkande n:o 12, rörande väckta frågor
om förändring och förklaring af gällande stadganden
angående skyldighet att bygga och underhålla kyrko-,
prestgårds- och andra i 26 kapitlet byggninga-balken
omförmälda allmänna byggnader;
n:o 37, i anledning af återremiss utaf e:i punkt i samman¬
satta lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi¬
utskottets betänkande n:o 25, öfver väckta motioner
om förändrad röstberäkningsgrund vid prestval samt
tillsättande af klockare, orgelnister och folkskolelärare ;
n:o 38, i anledning af återremiss af sammansatta lag- samt
allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets betän¬
kande n:o 27, öfver väckta motioner om afskaffande
af prest- och postoral-examen inför konsistorierna
m. m.; samt
162
Den 4 November.
betänkande n:o 39, i anledning af motionei om förändrade
stadganden i afseende på frejdebetyg; äfvensom
protokolls-utdrag från högloflige ridderskapet och
adeln n:ris 188 och 194.
§ 5.
Föredrogs och godkändes expeditions-utskottets förslag
till rikets ständers underdåniga skrifvelse n:o 144, angående
reglering af utgifterna under riks-statens femte hufvudtitel.
§ 6.
Nedannämnde från respektive med-stånden ankomne pro¬
tokolls-utdrag föredrogos och lades till handlingarne, nemli¬
gen från högloflige ridderskapet och adeln mris 487 och 488
samt välloflige borgare-ståndet mris 475—480, hvaremot n:o
481, innehållande en inbjudning, bordlädes.
Ståndets ledamöter åtskildes klockan £ 3 e. m.
In fidem
,/. Sjöberg.
Den 4 November.
Plenum kl. lO f. m.
§ 1.
Justerades det hos ståndet den 30 sistl. september f. m.
hållna protokoll.
§ 2.
Uppå begäran beviljade ståndet Ola Lasson från Kri¬
stianstads och Olof Persson från Gefleborgs län, tre veckors
Den 4 November.
153
ledighet från riksdag9göromålen, räknadt, för Olof Persson,
från den 14 och, för Ola Lasson från den 16 innevarande
månad.
§ 3.
Föredrogs och godkändes expeditions-utskottets under
n;o 148 afgifnn förslag till rikets ständers underdåniga skrif¬
velse till Kongl. Maji, angående tullbevilloingen.
§ 4.
Genom protokolls-utdrag för den 27 nästlidna oktober,
n:o 483, hade höglotliga ridderskapet och adeln inbjudit de
öfriga riks-stånden att förena sig i förstnämnda stånds beslut
öfver stats-utskottets utlåtande n;o 188, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition angående krigs-kollegii ombildning
till en arméförvaltning, hvilket beslut funnes intaget i proto¬
kolls-utdraget n:o 472, för den 24 i nämnda månad: hvar¬
förutan vällofliga borgare-ståndet, uti protokolls-utdrag för
den 28 i samma månad n:o 481 — under förmälan att stån¬
det, vid pröfning af stats-utskottets ofvanberörda utlåtande,
beslutat, bland annat, såsom orden lydde: »det skola rikets
ständer uttrycka den åsigt rörande behandlingen af frågor om
tjenstetillsättningar m. m., hvilken på sid. 18 i nämnda utlå¬
tande omförmäles i det stycke, som börjas med orden : »I följd
af» och slutas med orden: »vid gemensamma sammanträden
afgöras» — inbjudit de öfrige riks-stånden att borgare-stån¬
dets berörda beslut biträda.
Då nu dessa båda inbjudningar till behandling i ett sam¬
manhang föredrogos, begärdes ordet af:
Vice talmannen Anders Eriksson, som yttrade:
Ehuru på det hela taget det kan vara temligen likgiltigt, hvil¬
ken mening i denna fråga gör sig gällande, anser jag likväl
borgare-ståndets beslut vara att föredraga. Biträdes denna
åsigt af bonde-ståndet, och derigenom 2 stånd komma att
fatta enahanda beslut, så blir det dessutom vida lättare att
uppställa voteringsproposition i förstärkt utskott. Jag skulle
derför önska att ståndet antoge borgare-ståndets inbjudning
och lade det från ridderskapet och adeln ankomna protokolls-
utdrag till handlingarna.
Uppå framställning af talmannen beslöt härefter bonde¬
ståndet att antaga borgare-ståndets ifrågavarande inbjudning,
154 Den i November.
men i öfrigt vidblifva sitt i ämnet redan fattade beslut; i följd
hvaraf det från ridderskapet och adeln ankomna protokolls¬
utdrag med deri gjorda inbjudning lades till handling arne.
§ 5-
Föredrogs stats-utskottets utlåtande n:o 208, i anledning
af motion om godkännande af förslag till förordningar, dels
angående en hypoteksbank för rikets städer och köpingar,
dels angående allmänna grunder vid bildandet af hypoteks-
iöreningar emellan egare af stadsfastighet.
Härom uppstod nu diskussion, derunder följande ståndets
ledamöter begärde ordet och yttrade:
Paul Pritz Mengel från Upsala län: Det re¬
sultat, hvartill utskottet kommit i denna fråga, kan jag
för min del icke finna billigt eller rättvist. Föregående
riksdag tillstyrkte stats-utskottet det då väckta förslaget om
inrättande af en allmän hypoteksbank för landet, och hade
derför utskottet äfven bort understödja ifrågavarande förslag,
som har till syftemål att bereda städerne bättre ordnade
låneanstalter och hvarigenom stora fördelar komme att till—
skjmdas icke blott städerne utan, indirekte, äfven landet, ty
ju bättre städerne berga sig, ju fördelaktigare för landsbyg¬
dens befolkning. Då det emedlertid är en gammal erfarenhet
att en fråga vanligtvis först tredje riksdagen den återkommer,
lyckas vinna uppmärksamhet och bifall, samt jag således en¬
dast i frågans nyhet, ser orsaken till det öde den nu fått
inom utskottet, anhåller jag att få till protokollet antecknadt,
att jag anser frågan hafva förtjenst mera uppmärksamhet in¬
om utskottet, än som nu kommit densamma till del.
Pel’ J%i 1SSOU från Malmöhus Ian: Jag vill börja med
det slut, hvari föregående talare stadnade, att nemligen frågan för¬
tjenst mera uppmärksamhet, och vill jag i anledning deraf nämna,
att jag för min del åtminstone egnat densamma stor uppmärk¬
samhet och att jag just derigenom kommit till det resultat,
som innefattas i utskottets utlåtande, hvilket är fotadt på så
grundliga motiv, att de synas mig fullkomligt tillfredsstäl¬
lande. Det har blifvit sagdt att förevarande utlåtande inne¬
bär en orättvisa emot städerna, men vi skola komma ihåg
den stora säkerhet landet erbjuder framför städerna; på lan¬
det är det jorden ensamt, som utgör föremål för belånings-
rätt, hvaremot husen icke ingå i densamma, dä deremot i
Den 4 November.
155
städerna det blott är de brandförsäkrade husen, sorn belånas.
En stad kan visserligen för tillfället vara stadd i utveckling,
men förhållanden kunna dock snart nog inträffa, som göra
att rörelsen dragés från stället tili ett annat, hvilket åter när¬
mast har till följd att egendomarne falla i värde och staden
slutligen råkar i lägervall. Icke heller kan en stadsfastighet
förbättras såsom en landtegendom, hvilken uppodlas och dy¬
medelst bereder sin egare större inkomst. För egaren af en
stadsfastighet finnes endast ett medel att öka afkastningeu af
egendomen, nemligen att höja hyran, men om icke någon
vill samtycka att betala dylik, stegrad hyra, sä duger icke
heller detta sätt. För min del kan jag således icke annat än
bifalla utskottets tillstyrkanden.
Med Per Nilsson förenade sig Johannes Andersson, An¬
ders Johan Sandstedt och Sven Gustaf Johansson frän Jön¬
köpings, Nils Magnus Pettersson från Kalmar, Johan Fre¬
drik Fredriksson från Upsala, Johan Olof Sundgren från
Stockholms, Garl Johan Johansson från Ostergötlands, An¬
ders Persson från Nerikes samt Per Nilsson och Anders
Persson från Kristianstads län.
Carl (austaf Sköldberg från Nerikes län:
Ehuru jag hör, att ståndet tänker bifalla utlåtandet, kan jag
likväl icke underlåta att yttra den åsigt jag hyser, att det
nemligen är obilligt att neka städerna garanti för den obetyd¬
liga summa, hvarom fråga är. Skulle icke städerna i sig
innebära säkerhet för detta belopp, så vore det i sanning
icke stort bevändt med riket i dess helhet. De obligationer,
banken skulle ega rätt att utgifva, skulle blott cirkulera inuti
landet, sä att någon fara häri icke kunde uppstå för krediten
vid uppnegociering af lån. Helst skulle jag derför önska
återremiss af utlåtandet, men då jag nogsamt inser, att här¬
med icke något vinnes, så får jag väl nöja mig med att frå¬
gan anstår till en annan riksdag, i hopp om bättre framgång
framdeles.
Mengel* Det är egentligen endast för att bemöta
några inkast af Per Nilsson, som jag ånyo begärt ordet. Det
bör icke vara Pi r NiIs°on obekant, att största antalet af ri¬
kets städer eger betydliga jordegendomar, hvilka äfven skulle
komma att ingå i den nya hypotheksbanken. Hade stats¬
utskottet med välvilja omfattat frågan, hade det lätt kun¬
nat inhemta, att städernes odlade jord sammanlagdt upp¬
går till vida högre värde, än den nu begärda garantisumman.
156
Den 4 November.
Det är således icke denna omständighet, som bort utgöra hin¬
der för Bakens framgång. Dessutom vill jag erinra Per Nils¬
son, hurusom det icke är ovanligt att höra en representant
ena riksdagen yttra sig emot och en annan riksdag tala för
samma fråga, och hemtar jag häraf anledning till den för¬
hoppning, att vid en kommande riksdag då opinionsströmmen
möjligen är för förevarande förslag, detsamma äfven skall bi¬
trädas af Per Nilsson.
Per Nilsson: Jag tilltror mig visst icke att se så
klart i framtiden som Mengel, och vill således icke heller
bestrida möjligheten deraf, att jag i detta ämne framdeles än¬
drar åsigt, men jag ber Mengel i allt fall vara öfvertvgad
derom, att jng icke kommer att handla så för att följa med
oppositiousströmmen.
jVIeilgcl: Jag vill endast anmärka, att Per Nilsson
mi3Stydt mina ord. Jag begagnade nemligen ordet »opinions¬
strömmen», men bar deremot icke tält om »oppositionsström-
tnen» såsom Per Nilsson lät förstå.
Diskussionen var slutad ; och blef utlåtandet, uppå fram¬
ställning af talmannen, af ståndet bifallet.
§ 6.
Föredrogs och lades till handlingarna sammansatta
stats- och lag-utskottets memorial n:o 49, i anledning af
återremiss å sammansatta utskottets betänkande n:o 38, i fråga
om sliftande af en lag orri afskedande af statens embets- och
tjenstemän, som i följd af vansinne, lamhet, blindhet eller
annan obotlig sjukdom längre tid varit urståndsatte att deras
tjenster bestrida.
§ •
Föredrogs sammansatta stats-, lag- samt allmänna
besvärs- och ekonomi-utskottets betänkande n;o 50, i an¬
ledning af motioner om förändrade föreskrifter i afseende å
skogshushållningen i riket.
Sedan, uppå framställning af talmannen, ståndet beslutat,
att betänkandet skulle punktvis föredragas, företogs till en
början till behandling utskottets å pag. 7 af betänkandet
gjorda hemställan, att rikets ständer icke måtte fästa afseende
ä herr Ljungbergs motion om antagande af förslag till för¬
Den 4 November.
157
ordning rörande skogarne i riket och dermed sammanhän¬
gande serskilde författningar, såvidt genom samma motion
äskades en fullständig pröfning af berörda författningsförslag.
Härvid begärdes ordet af följande ståndets ledamöter,
hvilka yttrade:
Vice talmannen NllflerS Eriksson: Jag hade
trott att betänkandet skulle i ett sammanhang behandlas, helst
detsamma icke innehåller något bestämdt lagförslag, utan
meningen dermed är att rikets ständer malte uttrycka sina
tankar i ämnet, så alt, med ledning deraf, regeringen vid
nästa riksdag må kunna framlägga ett detaljerad! förslag i
ämnet. Sedan derför diskussionen punkt för punkt fortgått,
anser jag att man gerna kan lägga hela betänkandet till hand-
lingarne.
Olof Nilsson från Vesterbottens län, skriftligen:
Detta utskottets utlåtande, hvarigenom en föreslagen skrif¬
velse till Kongl. Maj:t åsyftas, anser jag vara med så mänga
brister förenad, att jag icke kan godkänna detsamma.
A kronoskogar, i den ort jag representerar, finnes flera
gamla på 1700:talet afvittrade byar, som äfven då genom af¬
vittring icke undfingo sitt lagligt berättigade utmål i skog,
utan ännu i denna dag ega fordran af kronan å flera hun¬
drade tunnland skogsmark, hvarom uti deras afvittrings-
domar blef föreskrifvet, att de framdeles borde desamma undfå.
Oaktadt klagomål öfver denna fordran blifvit till lokalmyndig¬
het och regering insände, anse sig skattemänueu vänta för¬
gäfves att erhålla denna fordran, åtminstone i skog.
Det finnes äfven det förhållande i Norrland, att inom på
1700:talet afvittrade gamla byalags egande skatteskog, troligt¬
vis af okunnighet ä byamännens sida att bevaka sin lött,
kronan anlagt flera nybyggen, hvarigenom skattemans skog ytter¬
ligare blifvit skattlagd, och med abo försédd. Dervidlag torde
väl icke de enskilde hafva sköflat det allmänna utan tvärtom.
Man har väl äfven exempel på att den enskilde begått oloflig
åverkan på kronoskog, dock tror jag att det icke varit sä
vådlig sköfling som en och annan motionär förespeglat, då,
som jag tror, krono-och jägeribetjeningen med nit efterspa¬
nat, upptäckt och försålt det mesta af det äverkade virket till för¬
mån för kronan, i synnerhet fullmogen skog. Det har äfven handt
att sedan den enskilde efter konungens befallningshafvandes till¬
stånd mot afgift till kronan hopsamlat stubbar och vindfällen
och bortfört det till kärubränuiug, detta ändå genom kronobe-
158
Den 4 November.
tjeningens nit, blifvit för kronans räkning å auktion såldt till
annor man, och följden blifvit den, att kronan erhållit betal¬
ning bade af den som först erhöll rättighet till skogseffekterna,
och äfven af inroparen. Men att anlägga kronoparker, pä
sätt utskottet föreslagit tror jag icke kan förekomma oloflig
åverkan, ty nog biter stälet pä träd om det kallas kronopark,
eller kronoallmänning, men högre böter för åverkan än som
hitintills, anser jag vore nyttigt, för att mera afskräcka den
brottslige, och ehuru man icke i allo kan förekomma densamma,
sä tror jag att åverkan icke skall bli för det allmänna våd¬
lig. För öfrigt tror jag att för anläggande af kronoparker,
skulle erfordras stora kostnader, många tvister och rättegångar
om bötesrätt uppkomma emellan den enskilde och det allmänna,
och ett stort men för landets kolonisation och hinder för nyhem-
mansanläggning, hvilken anläggning jag anser vara af största
nytta för landets uppodling och befolkning. En nybyggesanlägg-
ning utsynas på dertill tjenlig lägenhet, och nybyggaren und¬
får emission med vilkor att, emot borgen för fullgörande af
odlings-och byggnadsskyldigheten, vid äfventyr af besittnings¬
rättens förlust, och gällande åverkans ansvar, icke begagna
skogen till annat än husbehof, och kronan åtnjuter stubböre-
afgift, för hvad sorn med skogens bestånd afjägeri-befjening,
och efter konungens befallningshafvandes tillstånd får alver-
kas. Utskottets förslag att iugripa i eganderätten, anser jag
äfven vara obehöflig!, ty då laga skiften nu nästan allmänt
fortgått, har jag funnit i min ort att, helst der hvar och en
fått sin andel, både hushållning och sparsamhet iakttages.
Jag tror således, att man bör afbida den tid, då både lands¬
ting, och embetsmyndigheter till Kongl. Maj:t ingifva förslag
om serskilda orters förhållande och behof, då jag tryggt hop¬
pas att Kongl. Majit utverkar lämpliga skogsförfattningar efter
tidens och ortens allmänna nytta. Såsom skäl förafslag vill jag
i öfrigt åberopa herr Cygnei reservation, och yrkar att
detta betänkande måtte med ogillande läggas till handlingarne.
Henrik Hansson frän Vesternorrlands län: Före¬
gående talare har yttrat sig angående hela betänkandet, men
för min del vill jag hålla mig allenast till den nu föredragna
punkten, den jag anser ståndet icke kunna annat än gilla.
•Tillis Persson från Blekinge län: Då förslag till
förordning rörande skogarne i riket redan är utarbetadt och
denna fråga, elter kammar-koliegii och chefens för general-
landtmäteri-konloret utlåtanden hinna till regeringen inkomma,
beror pä Kongl. Maj:ts pröfning, anser jag det olämpligt, att,
Den 4 November.
159
ständerne för närvarande dermed vidtaga någon åtgärd, utan
skulle helst se att betänkandet i dess helhet lades till hand¬
lingarna. Annars hyser jag i likhet med Olof Nilsson den
åsigt, att staten icke bör inblanda sig i den enskildes rätt
att hushålla med sin skog.
Per Östman från Vesternorrlands län : Sedan Ljung¬
berg i sin motion upptagit det af skogs-styrelsen den 26
april 1862 afgifua förslag till förordning om skogarne i riket
samt öfrige å pag. 6 i betänkandet uppräknade författnings-
förslag, sfi har utskottet, som, med förbigående af en del. en¬
dast yttrat sig om vissa af dessa frågor, i nu föredragna
punkten hemställt, att afseende icke mätte fästas å berörda
motion, sävidt derigenom äskades en fullständig pröfning af
de ifrågavarande författningsförslagen. Genom bifall till denna
punkt äro vi således icke hindrade från att pröfva utskottets
följande hemställanden, och vill jag derför godkänna punkten.
Paul Fritz Mengel från Upsala län: I an¬
ledning af en föregående talares yrkande, att betänkandet i
dess helhet måtte läggas till handlingarne, vill jag nämna att
derest, emot all rimlighet, ett sådant beslut här skulle fattas,
sä förfelades ju derigenom hela ändamålet med utskottets för¬
slag. Vid det allmänna sammanträde på börsen, som egde
rum i frågan, uttalade ju chefen för finans-departementet den
önskan, att ständerne ville uttrycka sina åsigfer i ämnet, så
att detta kunde tjena regeringen till ledning vid uppsättande
af förslag till lag rörande skogshushållningen. Om nu stän¬
derna lade betänkandet till handlingarne, så vore ju detta
ungefär detsamma, som alt säga, att ständerna icke önskade
någon kongl, proposition i ämnet, eller att ständerna saknade
förmåga, att derom uttala sig. Då nu icke någotdera här är
förhållandet, så yrkar jag och hoppas, att betänkandet, enligt
hvad ståndet dessutom redan beslut.it, punktvis behandlas.
Anders Söderholtz från Södermanlands län instämde.
Carl •Toltan Svensén från Kalmar län: Att
nu i riksdagens elfte timma framkomma med ett förslag så
vigtigt, som det förevarande, anser jag vara serdeles olämp¬
ligt, ty en grundlig pröfning af detsamma, såsom vederbort,
kan numera svårligen ifrågakomma. Det är visserligen godt
och väl att de äsigter, ständerna rtu uttala, kunna tjena re¬
geringen till ledning vid uppsättande af förslag till förordning i
ämnet, men detta hade dock enligt min tanka bäst kunnat ske, om
160
Den i November.
regeringen infordrat utlåtanden i ämnet från de olika lands¬
tingen, hvilka i detta fall ega största sakkännedom rörande
de olika orternas intressen. Hvad serskildt angår den iiu
föredragna punkten, så är det väl så godt att bifalla den¬
samma, men jag vill dock genast afvisa den längre fram i
betänkandet af en motionär uttalade åsigt, att skogen icke
eges af den nu lefvande generationen, — en åsigt, som tyd¬
ligen strider mot det sunda förnuftet.
Häruti förenade sig Johan Gustaf Dahlgren från Kal¬
mar län.
Carl Jolian laeonard Rönnberg från
Östergötlands län: Jag begärde ordet med anledning at några
talares yrkande, att betänkandet i dess helhet måtte läggas
till handlingarne. Det är visserligen en sanning, att betänkau-
det endast innehåller vissa allmänna satser, men det har dock
sin stora nytta med sig, att rikets ständer derom uttala sina
åsigter, dessa må nu utgå på bifall eller afslag, ty detta blir
alltid en ledning för regeringen och kan derigenom betydligt
arbete inbesparas vid en kommande riksdag.
Anders August .Andersson från Östergötlands
länj: Jemte det jag icke kan underlåta att uttala mitt ogil¬
lande deröfver, att ifrågavarande betänkande blifvit så sent
afgifvet, får jag tillika förklara, att det enligt min tanka icke
står värre till med skogshushållningen i riket, än att frågan
gerna kati anstå till nästa riksdag, då vi i allt fall hafva ett
fullständigt förslag i ämnet att förvänta från regeringen; och
vill jag derför i likhet med vice talmannen lägga betänkan¬
det till handlingarne.
Sven Rosenberg från Kristianstads län: Jag
begärde ordet egentligen derför, att jag hörde några röster
höja sig för afslag å punkten, då densamma föredrogs, lika¬
som ett par talare sedermera yrkade att hela betänkandet
måtte läggas till handlingarne. För min del kan jag icke gä
in på nägotdera af dessa yrkanden. Man må nu hysa hvilka
betänkligheter som helst i afseende å öfriga delar af betan¬
det, så hade jag dock icke trott att någon röst skulle höja
sig mot bifall till nu föredragna l:sta punkten. Om hela be¬
tänkandet lades till handlingarne, så hade ju regeringen icke
någon ledning för bedömande af ständernas åsigter vid upp¬
sättande af den proposition i ämnet, som alla tyckes förvänta
sig. Må vara att, på sätt en föregående talare yttrat, ifråga¬
Den i November.
161
varande betänkande framkommit först i riksdagens elfte eller
till och med tolfte timma, så kan man väl ändå uttala sitt om¬
döme rörande de af utskottet gjorda hemställanden.
Jöns Persson: Derest ståndet redan en gång
bestämdt beslutit, att betänkandet skall punktvis föredragas,
så har jag icke något i detta fall att invända, men jag
tror dock icke att så skett. Beträffande sjelfva saken, sä
hafva rikets ständer redan vid 1856 års riksdag tillräckligt
uttalat sina åsigter i ämnet, hvarför vidare ordande nu är
öfverflödigt, synnerligast som frågan ligger under behand¬
ling hos regeringen. Jag anhåller derför, att talmannen ville
framställa proposition derpå, att betänkandet i dess helhet
mätte läggas till handlingarne.
Sedan härefter talmannen förklarat att, sedan ståndet
redan fattat beslut derom, att betänkandet skulle punktvis
föredragas och behandlas, talmannen till följd häraf såge sig
förhindrad att framställa proposition i den syftning Jöns Pers¬
son här ofvan begärt, fortsattes diskussionen, dervid yttrade:
-Anders Willielm Alie från Nerikes län: Ju
längre vi stå här och preludiera, ju senare få vi slut på sa¬
ken. Om betänkandet ock är framkommet i riksdagens elfte
ja till och med trettonde timma, så hindrar icke detta, att
vi ju böra uttala våra utsigter i ämnet.
Diskussionen förklarades slutad, och blef, uppå framställ¬
ning af talmannen, utskottets hemställan uti ifrågavarande lista
punkt af ståndet bifallen.
I anledning af herr Witts yrkande »att rikets ständer
mätte hos Kongl. Maj:t framställa en underdånig önskan, att
nästa riksdag ett förslag till skogslag, grundad pä den sats,
att skogen ej eges af nu lefvande generation, måtte blifva
ständerne ineddeladt», hade utskottet å pag. 8 af betänkan¬
det tillstyrkt, att herr Witts berörde yrkande icke måtte bi¬
fallas.
Härvid yttrade:
Robert Predrik. Gross frän Kalmarlän: Jag
kan icke förbigå denna punkt, utan att nedlägga min allvar¬
liga protest emot herr Witts ofvanberörde yrkande; bifallan¬
de jag i öfrigt utskottets tillstyrkan.
Höride St:s Pro/, vid 1S62—63 årens riksdag. IX. 11
162
Den i November.
Flere bland ståndets ledamöter bördts häruti instämma.
Matts PerSSOl» från Stockholms län: Jag harie
tänkt att stillatigande smälta motionärens ofvannämnda på¬
stående, att skogen icke eges af nu lefvande generationen,
men då en af ståndsbröderne öppnat diskussion i ämnet an¬
ser jag det vara på sin plats att begagna sig af tillfället att
i tid tillbakavisa ett sådant uttryck, som förestående, hvilket
är af helt och ballet rysk natur. Det vore i sanning svårt
för svenska folket om en dylik sats skulle göra sig gällande,
att nemligen den enskilde icke har dispositionsrätt öfver hvad
lian köpt och med egna penningar betalt.
Diskussionen var slutad, och bief uppå framställning af
talmannen utskottets tillstyrkan i nu föredragna punkten af
ståndet bifallen.
Till förökande af kronans skogar i de norra länen hade
utskottet öfverst å pag. 18 hemställt: »om icke sådana trak¬
ter ä kronans öfverloppsmarker och oafvittrade skogar i stora
Kopparbergs, Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vester¬
bottens och Norrbottens län, hvilka finnas dertill tjenliga,
borde för kronoparker förklaras, stallas under vård och för¬
valtning af ekogs-styrelsen samt behandlas efter sådana, på
vetenskapliga reglor grundade hushållningsplaner, sorn afse
skogens framtida bestånd och högsta afkastning.
Härom uppstod nu diskussion, hvarunder följande stån¬
dets ledamöter begärde ordet och yttrade:
Anders jfledill från Kronobergs län: Det kan
vä! i visst afseende tyckas öfverflödigt att jag yttrar mig i
denna fråga, då densamma på det hela taget icke rör min
ort, men som jag varit närvarande i utskottet under frågans
behandling derstädes och jag icke kunde godkänna de äsig-
ter i flera riktningar, som der gjorde sig gällande, så vill
jag nu endast nämna att jag fortfarande omöjligen kan bjdla
åsigter, sorn afse att göra ingrepp i den enskildas eganderiitt,
hvarför jag också yrkar afslag å utskottets hemställan i före¬
varande punkt.
Med Medin förenade sig Jöns Persson, Ola Olsson och
Påkan Pettersson från Blekinge, Per Hyström, från Jemt¬
lands, Johan Olof Sandgren och Johan Gustaf Wasmuth
frän Stockholms, Anders Johan Sandstedt fiån Jönköpings
samt Johan Persson och Gustaf Bolin från Upsala län.
De/i 4 November
163
»Jona* Andersson från Östergötlands län : Knap¬
past torde väl någon kunna undgå att medgifva, att en bättre
hushållning med rikets skogar i allmänhet är af behofvet pä-
kallud. Detta har äfven blifvit af rikets ständer förut erkändt
och ut,taladt, men rörande sattet att komma till det önskade
målet hafva menitigarne visat sig delade. För att göra sig
ett klart begrepp derom, huruvida tidpunkten nu är inne, att
till Koogl. Maj:t ingå med en skrifvelse i ämnet, torde det
icke vara ur vägen, att erinra om skogslagstiftningsfrägans
gång på senare tider. Redan vid 1853—1854 årens riksdag
utgjorde denna fråga föremal för rikets ständers uppmärk¬
samhet och med anledning af ständernas sistlidne år till Kongl.
Majit aflåtua underdåniga skrifvelse i ämnet nedsattes den
8 k. skogs-komitén, hvarefter, och sedan bemälda komité uf-
gifvit sitt betänkande, samt vederbörande auktoriteters utlå¬
tanden deröfver blifvit infordrade, Kongl. Majit medelst nådig
skrifvelse den 30 Maj 1857 Öfverlemnade ärendet till rikets
då församlade ständers pröfning, med tillkännagifvande, att
en serskild skogs-styrelse vore af behofvet påkallad, och blef
en sådan styrelse orgaoiserad genom kongl, brefvet den 21
januari 1859 samt åt densamma uppdraget, att utarbeta för¬
slag till lag rörande skogshushållningen. Detta har äfven
sketf och enligt upplysningar från kongl, finans-departements-
expedition står nu ärendet på den punkt, sorn utvisas af pag.
5 och 6 i betänkandet, och hvaraf inhemtas, att man ännu
håller på att från vederbörande auktoriteter infordra utlåtan¬
den öfver skogs-styrclseiis lagförslag, för att sedan öfverlemna
alltsammans till rikets ständers pröfning. Vid sådant förhål¬
lande förefaller det mig tvifvelaktigt, om det verkligen är
lämpligt att gå regeringen i. förväg. Utskottets betänkande
anger endast vissa hufvudbestämmelser utan att ingå i de¬
taljer, och torde det till följd deraf kanske blifva svårt för
kommande rikets stander att fatta beslut i detaljfrågor, då
vissa allmänna grundsatser redan äro bestämde. Jag erkän¬
ner villigt, att betänkandet innehåller flera bestämmelser, som
äro ganska lämpliga, men jag tror likväl att det för närva¬
rande är öfverflödigt, helst Kongl. Majit redan i bref af den
25 maj 1800 föreskrilvit vissa åtgärder till skogsförödelsens
hämmande, till en del i samma syftning som de försigtighets¬
mått, utskottet nu föreslagit. Då nu således Kongl. Majit
tagit om hand saken och ämnar framkomma med ett detal-
jeradt förslag i ämnet, så synes det mig vara välbetänkt, att
låta med beslut i frågan anstå till nästa riksdag, då den
kongl, propositionen efter all sannolikhet är att förvänta, och
164
Den 4 November.
detta så mycket heldre, som frågan kommit alltför sent för
att kunna genomgripande behandlas.
Hvad nu serskildt angar utskottets hemställan i föreva¬
rande 3:dje punkt, så är det väl svårt för dem, som icke
tillhöra de norra orterria, att härom fatta ett fullstiindiut om¬
döme, men då utskottet i en annan punkt af betänkandet,
nemligen den som afhandlar den enskilde jordegarens dispo¬
sitionsrätt öfver hans skog, drifvit sin ifver derhän, att vilja
sätta denna rättighet under kontroll, så har man skäl att
misstänka, att utskottet äfven här i fråga om de norrländska
skogarne gatt något för långt. Då jag således önskar, att
frågan för närvarande må uppskjutas, enär densamma, långt
ifrån att gå förlorad, derigenom snarare vinner i klarhet, ta¬
ger jag mig äfven häraf anledning att yrka afslag, för när¬
varande, å utskottets hemställan i förevarande 3:dje punkt.
Carl Johan Johansson från Östergötlands, Johan Custaf
Wasmuth frän Stockholms och Carl Ifvarsson frän Hallands
län instämde.
•Iohan Bergstrom från Kopparbergs län: Ifrå¬
gavarande punkt kan jag icke godkänna. Utskottet har i
samma punkt sammanblandat två olika saker. Utskottet har
nemligen föreslagit att ej mindre öfverloppsmarker än äfven
oafvittrade skogar i de norra länen skola ställas under vård
och förvaltning af skogs-sty reisen. Hvad nu först angår öfver¬
loppsmarker, så har icke någon bestridt en sådan skogs¬
styrelsens kontroll öfver dessa, och icke heller behöfvas några
uttalanden i sådan riktning, då Kongl. Maj:t redan härom ut¬
färdat nådigt bref. Beträffande deremot utskottets hemställan
angående de oafvittrade skogarne, så är denna icke på sin
plats, åtminstone för närvarande och intill dess, efter det af-
vittringarne fortgått och afslutats, man får veta hvad som
verkligen tillhör kronan. Jag kan på sådan grund icke bi¬
falla denna punkt, vid hvilket förhållande det äfven faller af
sig sjelft, att jag yrkar afslag å utskottets hemställan i näst¬
följande 4:de punkt.
Alla representanterna från Kopparbergs län instämde.
Paul liedström från Vesternorrlands län: Jag
är förekommen af Bergström och instämmer med honom
deruti, att utskottets ifrågavarande hemställan är alldeles rig-
tig hvad angar öfverloppsmarker, synnerligast i trakter der
dessa kunna med fördel för kronans räkning bibehållas, men
deremot olämplig i fråga om oafvittrade skogar, innan ännu
Den 4 November.
165
afvittringarne blifvit afslutade. De personer, sorn biträda vid
dessa afvittririgar, inse nog om tillfälle til! nyodling finnes
eller icke: och, hvad angar inkomsten för staten i en fram¬
tid, så är det vida bättre att nyhemman anläggas, än att sko¬
gen bibehålles för statens räkning. Jag yrkar derför afslag
å såväl ifrågavarande 3:dje som 4:de punkten.
Per Tjernlund från Vesternorrlands län instämde.
Paul Fril* mengel från Upsala län: För min
del tvekar jag alldeles icke att bifalla det föredragna momen¬
tet. Jag inser ganska väl, huru ytterst obehagligt syftemålet
uti detsamma skall vara för sågverksegarne i Norrland och
trävaruexportörerna; men framför deras enskilda intressen
ställer jag landets, statens rätt och bästa. Man klagar och
icke utan skäl deröfver, att statens utgifter ständigt ökas;
men är det icke en representants pligt att tillse, att äfven sta¬
tens inkomster kunna ökas, och detta kan ske om förslaget
i afseende på en bättre skogshushållning blir antaget och
tillämpadt jemväl i afseende på Norrland. Man förebär vis¬
serligen att det vore ett groft väld, om man hindrade nybyg-
gesväsendets utsträckning lör någon tid, intilldes afgjordt blef,
huru och hvar kronoparker på kronans öfverloppsmarker och
oafvittrade skogar kunna afsättas för en bättre behandling;
men hvad är väl ett stort antal af dessa nybyggare egent¬
ligen? Jo lifegna under sågverksegarne. Dessa åter äro
föga bättre än lifegna under trävaruexportörerna. Sannt är
att dessa begge kategorier bereda nybyggenas penningeför-
Ijenst; men de draga försorg om att äfven den återkommer
till dem. Nybyggena anläggas icke uteslutande för att be¬
främja jordbruket, utan afse mest skogsförödelse till eågverks-
egarnes fromma. Mångfaldiga nybyggen, anlagda för skogs-
sköfling, råka i ödesmål sedan skogen af verkats. Författ¬
ningsenligt skulle ingen nybyggare få öppna mer än 700 —
högst 3,000 tunlands areal; men exempel fiunas i mängd
derpå att ända till 18,000 tunland öppnats till ett nybygge
derför att sågverksegare vetat så bedrifva saken. Jag frågar
är det icke statens rätt och pligt, att staten tBger vård om
sin egendom, då den är af beskaffenhet att genom en klok
behandling kunna i all framlid bereda staten en betydlig in¬
komst? Denna fråga skall utan tvifvel besvaras med ja af
hvar och en som ej efteisträfvar en ögonblicklig vinst för
egen del. I afseende på 3:dje punktens andra inoment,
sä torde det vara likgiltigt om det af ståndet antages eller
1 66
Deri 4 November.
icke, enar Kongl. Maj:t oger rättighet att fatta beslut i äm¬
net, och tvifvelsutan icke skall underlåta att så göra.
Johannes Svensson från Skaraborgs. Johan Fredrik Fre¬
driksson från Upsala, Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar,
Anders Söderholtz frun Södermanlands, Sven Gustaf Johans¬
son från Jönköpings och Erik Åndersson från Elfsborgs län
förenade sig uti det yttrande, Mengel tiar ofvan afgifvit.
Olof från Gefleborgs län: Angående nu
föredragna punkten åberopar jag den af mig afgifna, betän¬
kandet vidfogade reservation. Hittills har deri satsen varit
ansedd såsom ett axiom, att all jord bordo upparbetas och
att utan borde befordra detta på allt sätt; nu tyckes det tvert-
om, sorn man ansäge det skadligt att odla samt bättre att
bibehålla skogen; ja utskottet går så långt, att påyrka, att
äfven nnfvittrade skogar skola till kronoparker inrättas och
detta innan ännu afvittringen försiggått, hvilket likväl icke
gerna är möjligt. Nybyggare äro dessutom icke så farliga
för skogen, ty de fä icke använda skogen utan till husbehof,
derest de icke hos Kongl. Majda befallningshafvande kunna
förskaffa sig tillstånd att deraf något försälja. Jag yrkar emed¬
lertid fortfarande afslag å utskottets hemställan i denna punkt.
Carl »Polian laeonard Lönnlierg från
Ostergötlands län: Att för ett land, sådant som Sverge, be¬
läget nära polarcirkeln, skogarne äro af stor vigt, är obestrid¬
ligt, helst någon utsigt hittills icke yppat sig att påträffa nå¬
gra ymnigare stenkolslager. Angående skogarnes nuvarande
beskaffenhet öro deremot åsigterne olika. En del säga att de
befinna sig i ganska godt skick, andra deremot att nöden re¬
dan står för dörren och att det blir nödvändigt att staten in¬
griper i den enskildes dispositionsrätt öfver skogen. För min
de) tror jag, att någon öfverdrift ligger å båda sidor. Derom
äro likväl alla öfverens, att icke allt är välbestäldt, såsom det
nu är, samt att isynnerhet staten sjelf bör bättre än hittills
vårda sin skog, individen till en föresyn och de skoglösa or¬
terna till stöd. Hvad angår södra och inedlersta delarne af
riket, sä synes så redan vara förhållandet, tv staten har in¬
köpt jordsträckor för att derå plantera skog, hvilket kan i en
framtid blifva af stor nytta för dessa orter. I norra Sverge
deremot eger staten redan skog och frågan är nu att bibe¬
hålla densamma för statens räkning och icke utlemna åt enskilda
till brukande. Om skog är af nytta för sydliga och medler-
sta delen sf riket, så nr den deremot alldeles nödvändig för
de norra orterna. Dä i Skåne erfordras en tid af 80 år in¬
Den 4 November.
167
nan en skog uppvexer. så åtgå i Norrland för samma ända¬
mål 200—280 är. Man har sagt att i Norrland ännu finnes
skog, så att bekymret för denna provins torde vara öfverflö¬
digt; att skog ännu tinnes derstädes är visserligen sannt, oell
väl är det, ty annars vore landet icke möjligt att bebo, men
den kan snart taga slut, såsom exempel hvarpå jag vill nämna
ön Island, som äfven förut egt skog, men hvarest för närva¬
rande endast finnes 4 å 5 tvinande träd för att ge innevå-
narne ett begrepp om huru ett träd ser ut, samt Spanien och
Portugal, hvilka riken numera äfven äro skoglösa. Det är
svårt att uppdraga skog på ett ställe, der den engång blifvit
sköflad. Då nu utskottet med sin hemställan i förevarande
punkt endast afser, att kronan hädanefter icke rnå upplåta
all sin skog åt enskilde, utan bibehålla för egen del, så tyc¬
kes det icke böra vara så vådligt att bifalla samma hemställan.
Det har blifvit sagdt, att genom utskottets förslag intrång
skulle göras för nybyggare, och kan det väl vara möjligt, att
på ett eller annat ställe tillfälle till nybygge kunde finnas,
der sådant hädanefter icke finge ifrågakomma, men då man
besinnar, att Norrbottens län har 81 innevånare på qvadrat-
milen samt Malmöhus län 7.002, äfvensom att Norrbottens
län utgör ^del af hela riket, så tyckes det i sanning, som
tillfällen till nybyggen icke skulle saknas. På grund af hvad
jag sålunda haft äran andraga, yrkar jag bifall till utskottets
förevarande hemställan, med den redaktionsförändring likväl,
att efter ordet vicke» å Usta raden insattes ordet »af», samt
att efter ordet »fjenliga» å 4:de raden, inflickas orden »vissa
delar.» Slutligen är det en omständighet, hvarpå jag skulle
vilja fästa uppmärksamheten. Om någon i sydlig a eller med-
lersta delen af riket skulle vilja anlägga ett nybygge på en krono¬
park, så skulle iian på sin ansökning derom tvärt erhålla nej till
svar. Nu hemställer jag likväl, huruvida det val kan anses sä far¬
ligt, att äfven i nämnda orter bereda möjlighet till en nybyggts-
anläggning. Emedlertid anhåller jag om proposition på bi¬
fall till utskottets ifrågavarande hemställan, med den af nog
föreslagna redaktionsförändring.1
Häruti instämde Johan Magnus Lundahl och Jo¬
hannes Svensson från Skaraborgs, Johan Johansson från
Östergötlands, Angust Pettersson från Jönköpings, Sven Bo¬
senberg och Anders Persson från Kristianstads, Jöns Anders¬
son och Nils Olsson från Malmöhus, Per Persson från Verm¬
lands, Anders Persson från Nerikes, Lars Ersson frän Sö-
manlands och Carl Casper Nettelbladt från Stockholms län.
168
lien 4 November.
Hellrik Hansson från Vesternorlands län: Jemte
det jag genast lår förklara, att jag är sinnad att bifalla ifrå¬
ga varande punkt, vill jag tillika yttra några ord till genmäle
åt några bland de föregående talares yttranden. Jonas An¬
dersson förmenade, att det skulle vara mindre välbetänkt att
i denna tråga gå Kongl. Majit i förväg, men dä chefen för
finans-departementet vid ett offentligt sammanträde tillkänna¬
gifva, att det vore önskligt om representationen ville uttala sig
i ämnet, så tyckes denna anmärkning förfalla af sig sjelf. Vi¬
dare anmärkte Jonas Andersson, att åtgärder till skogsförö-
delsens hämmande redan blifvit vidtagne genom Kongl, bref¬
vet den 25 maj 1860, men jag får då fästa Jonas Anderssons
uppmärksamhet derpå, att en stor olikhet förefinnes emellan
innehållet af nämnda Kongl, skrifvelse och de förslag, som
innelattas i förevarande betänkande. 1 skrifvelsen äro nem¬
ligen Kongl, kammar-kollegium och skogsstyrelsen anbefallde
att gä i författning om kronoparkers inrättande pä öfverlopps-
marker, der sådant lämpligen kunde ske, men då man snart
nog fann, att till följd af dessa markers oformliga beskaffenhet
och belägenhet emellan enskildes egor, hvarigenom det blefve
hardt nära omöjligt att om dem taga vård, de voro för dy¬
lika parkers anläggande föga egnade, så har skogsstyrelsen
begärt, att sådana parker måtte inrättas äfven på kronans
oalvittrade skogar, och är det förslaget härom, som utskottet
nu tillstyrkt. Skulle vi nu dröja med verkställandet af detta
förslag, till dess afvittringen öfverallt blefve afslutad, så torde
fä för ändamålet lämpliga platser återstå, dem kronobyggarne
icke redan uppsökt och vöre det derför välbetänkt, om sta¬
ten genast toge vara på en del af dessa marker, synnerligast
sorn det är i fråga att i södra delen af riket uppköpa mark
för stålens räkning i och för trädplanteringar; att på ett håll
uppköpa ödemarker för att derå plantera samt på samma
gäng på annat häll till enskildes disposition afhända sig skog,
synes mig nemligen temligen oklokt. Nybyggesanläggningarna
hafva onekligen förr i tiden varit till mycken fromma och har
jag sett ödemarker derigenom förvandlade till fruktbärande
fält, men numera är det ett annat förhållande, ty för närva¬
rande uppsökes till detta ändamål blott sådana trakter, der
man lättligen kan åtkomma och sköfla skogen. Det har handt,
att trakter blitvit utsedde och förklarats lämplige till njföyg-
gen, der marker icke kunnat gifva utsädeskornet, utan snart
nog måst läggas igen, och visar det sig häraf temligen klart,
att nybyggesanläggningen blott begagnas såsom förevändning
för att åtkomma skogen. Olof Persson yttrade, att förut
hatva odlingar ansetts nyttiga, men att en annan åsigt härom
Den 4 November. 169
nu tyckes hafva gjort sig gällande; detta är likväl icke för¬
hållandet, utan vill man blott se till att staten, medan ännu
tid är, täger vara på den skog, som finnes. Pä grund af
hvad jag sålunda haft äran andraga yrkar jag bifall till ut¬
skottets hemställan i denna punkt, dock med den förändring
Lönnberg här ofvan angifvit. äfvensom följande tillägg, hvar¬
om, för att lättare åstadkomma beslut i frågan, öfverenskom¬
melse träffades förliden gårdag på allmänna sammanträdet,
nemligen »dock att hinder derigenom ej må läggas för af¬
vittring af skogsanslag till redan anlagda hemman och ny¬
byggen.»
Jöns Rundbäck från Göteborgs län instämde.
Hobert Fredrik Gross från Kalmar län: I
motsats emot föregående talaren vill jag afslä utskottets hem¬
ställan icke blott i förevarande 3:dje punkt, utan äfven i 4:e
och 5:e punkterna. Man har sagt, att kronans öfverloppsmarker
redan blifvit ställde under skogsstyrelsens värd; detta är sau-
ning, men rättighet har likväl blifvit förbehållen de jord¬
egare, som icke fått afvittring, att tillgodonjuta denna för¬
mån. Huru detta skall tillgå, om slaten förut utväljer all den
mark, som kan finnas lämplig till anläggande af kronoparken
förstår jag i sanning icke, ty det kunde då inträffa att deri
enskilde jordegaren fick siri skog på flera mils afstånd frän
sina öfriga egor. Det har äfven blifvit föreslaget, att inlösa
jord i de norra länen för statens räkning, för att deraf bereda
staten större inkomst, och hafva vi förut behandlat en motion
af herr Hedenberg i sådan syftning, hvilken likväl afslogs,
och som gick ut derpå, att staten måtte lemna ett anslag af
10,000 rdr för anläggande af en kolonisation i Norrbottens
län; huru skulle nu en slik kolonisation kunna någonsin verk¬
ställas, derest icke nybyggen finge anläggas? Det har vid
flera tillfällen blifvit vitsordadt af representationer, att Norr¬
bottens län är ett bland de bördigaste i riket; lägger man
nu hinder i vägen för nybyggen, så komma ju dessa 690
qvadratmil. hvaraf länet består, att ligga obegagnade. Chefen
för finans-departementet yttrade vid det allmänna samman¬
trädet å börsen, att nvbyggsanläggningarne numera äro före¬
mål för spekulation och en representant från de norra orterna
har här inom ståndet låtit förstå detsamma, men detta här¬
leder sig ju från fel i den författning, som föreskrifver hvad
iakttagas må vid tillstånds erhållande till ny bygges anläggande,
och får man väl se till, att dessa föreskrifter på lämpligt sätt
andras. Hvad angar den befarade skogsbristen, så är väl
170
Den 4 November.
dermed icke heller så farligt, ty då landet eger 16 millioner
tunland skog, så och derest man antoge att 16,000 tunnland
ärligen afverkades, åtgitige i allt fall 1,000 år, innan allt var
slut, men under denna tid kunde skogen hinna att uppvexa
5 gånger. Inkomsten för' staten af de föreslagna krouopar-
kerne blefve också temligen tvifvelaktig, ty utom det att det
vanligen alltid går baklänges, då staten uppträder såsom indu¬
striidkare, böra vi besinna att då på dessa 690 qvadratmil,
hvarom jag här ofvan baft äran tala, erfordras minst 1 karl
pä hvar 3:dje mil för att tillse och vårda skogen, så behöfdes
för detta sednare ändamål ett helt regemente och dessa kom-
mo troligen att, upptaga hela den inkomst, skogarne kunde
lemna, och statens vinst blefve att få en ny, talrik tjenste-
mannacorpR; Norrbottens län komme emedlertid att stå pä
samma punkt som förut och klimatet derstädes att förblifva
lika oblidt. Vill slaten tillegna sig rättigheten att hafva öfverin¬
seende öfver den enskildes skog, så må hon vara förpligfad
alt inlösa densamma, om så skulle påfnrdras; ett sådant på¬
stående kan visserligen förefalla absurdt, men utskottets före¬
varande förslag är icke stort bättre, och afslår jag fiir min
del detsamma.
Per Tjernlund från Vesternorrlands län instämde.
faGOFg My*|vist från Vermlands län: Jag är af
af samma åsigt, som de, hvilka anse det fördelaktigt att sta¬
ten besitter skogstrakter, samt att staten i och för plantering
af skog inköper marker såsom till exempel Svältorna i Vester¬
götland, hvilka annars skulle blifva utan nytta för landet,
hvarför jag också finnér det vara i sin ordning, att staten
förbehålller sig någon obetydlig del af skogsmarken i de norra
länen, trien deremot kan jag icke gå in på att detta sednare skulle
ske i så stor utsträckning, som utskottet nu föreslagit. Att staten
skulle bibehålla all skogen i nämnde län är dock icke utskottets
mening, och kommer således icke heller så stor tjenstemannaper-
sonal för skogarnes skötsel och vård att användas,som Gross före»
speglat. Icke heller har det varit utskottets afsigt att för framtiden
helt och hållet förhindra anläggning af nybyggen, utan gäller
väl detta endast under den tid, som åtgår att tillse hvilka
trakter derför äro lämplige, hvilket sednare är nödvändigt, ty
skulle jemväl under denna tid hvarje nybyggare ega rättighet
att utsöka den plats, honom behagade, så blefvo trakterna
så sönderplockade, att någon rigtig plan för inrättandet af
kronoparker icke kunde uppgöras. För min del bifaller jag
således utskottets hemställan i förevarande punkt med de af
Den 4 November.
17 L
Henrik Hansson och Lönnberg föresfagne ändringar och
tillägg.
Amlcrs Wilhelm Uhr från Nerikes län: Från
början af donna frågas uppkomst innevarande riksdag har jag
varit tvehogse, huruvida det af utskottet uppgjorda förslag skulle
kunna medföra den nytta, som dermed af-åges, men sedan
ja» på det allmänna sammanträdet afliört en 1 timmar lång
diskussion, har jag hunnit att stadga min öfvertygelse i ämnet.
Under nämnda diskussion fick jag bevittna, hurusom förfäk-
tarne af de olika åsigterne uppträdde med misstänksamhet
mot hvarandra, De talare, sorn uppträdde och försvarade
nybygges-anläggningarne, påstodo att utskottet hade för af¬
sigt att slä under kronan all skogsmark, hvilket påstående
ater bestreds of motparterne, tills man slutligen kom derhän
att, genom en förändring i ordställningen i utskottets föreva¬
rande hemställan, man trodde sig kunna göra båda parterne
nöjde. De, som försvarade nybyggesanläggningarne, kunde
dock icke bestrida nyttan deraf att kronoparker för statens
räkning inrättades, helst genom dylika mönsterparker kunde
förekommas, att staten, såsom nu är händelsen, nödgas in¬
köpa mark til! skogsplantering, likasom ä andra sidan de
talare, som önskade att en del skog skulle för statens räkning
bibehållas, icke ville förneka nyttan af nybyggen. För min
del har jag vid öfvervägande af dessa olika åsigter kommit
till det resultat, att det är ändamålsenligast att bifalla förslaget
mod de af Lönnberg och Henrik Hansson hemställde förän¬
dringar och tillägg, helst en sådan åsigt har utsigt att i så
fall kunna blifva rikets ständers beslut.
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes län instämde med
Per Östltlfill från Vesternorrlands län: För min
del är jag förekommen af Gross. Jag bor väl icke så i gran-
skapet af de trakter, der nybyggen företrädesvis anläggas, att
jag har någon erfarenhet huru dervid tillgår, men jag tror
dock att, äfven om skogarne skulle minskas, detta på det
hela taget icke gör något, blott den mark, der skogen blifvit
fälld, vederbörligen odlas, ty menniskans lycksalighet är dock
icke uteslutande beroende af skogarne, och anser jag att man
icke bör lägga hinder i vägen för nybyggare, utan låta en¬
hvar i detta fall råda sig sjelf, helst nybyggarnes lott i san¬
ning icke är afundsvärd. Orsaken till oviljan mot Norrland
samt ryktet om misshushållningen med skogarne derstädes,
172
Den 4 November.
härleder sig derifrån att 9ågverksegarne gått så illa åt krono-
skogarne. Följdes emedlertid de uppgjorda kontrakterna och
skogsbetjeningen tillsåge, alt den sågverken tillkommande af-
verkningsrätten icke öfverskredes, sa vore det icke så farligt.
Sågverken hafva dock äfven medfört något godt; jag minnes
trakter, som förut voro skogbevuxne, men numera äro upp¬
odlade och bebos af bergadt folk. Utgående från denna
synpunkt förenar jag mig med dem, som yrkat afslag å före¬
dragna punkten, helst nästa riksdag en Kongl, proposition i
ämnet är att förvänta.
Olof .Wilsson från Vesterbottens län: Jag vill en¬
dast erinra, huruvida det kan vara lämpligt att nu, innan af-
vittringsverket är fulländadt, anlägga kronoparker i Norrland,
der flera hundra nybyggare äro spridde öfverallt i provinsen,
och om icke följden blefve, att en mängd tvister emellan
detri och kronan uppstode. I öfrigt förundrar det mig huru
man kunnat förfäkta , deu åsigt, att ny byggesanläggning nöd¬
vändigt skall föranleda misshushållning med skogen. Då
ansökning om rättighet att å kronoskog anlägga nybygge
göres, åligger ju sökanden, att prestera borgen för åboskyl-
digheterua, och om ieke nybyggaren fullgör dessa eller af-
verkar skogen, sökes hans borgesman och han sjelf skiljes
från åboskapet, som kungöres ledigt. Såsom bevis på nyttan
af dessa nybyggesanläggningar vill jag dessutom nämna, att
inom en tidrymd af ganska få år omkring 600 nybyggen
öfvergätt från krono till skatte. Under åberopande af hvad
jag redan förut i ämnet anföit, yrkar jag ogillande af utskot¬
tets hemställan i föredragna punkten.
Olltin lieklicrg från Nerikes län: Då utskottet
i Usta punkten afsfyrkt herr Ljungbergs motion, hvilken i sig
innefatt.ir och upptager det af skogsstyrelsen afgifna förslag
till förordning angående skogarne i riket, och vi bifallit denna
utskottets hemställan, så hade jag föreställt mig, att någon
vidlyftig diskussion icke vore erforderlig angående de efter¬
följande punkterna, utan att vi helt kort kunde afsla dem,
hvilket jag för min del påyrkar.
Hedström* Då jag förra gängen hade ordet er¬
kände jag villigt, att staten bör taga vård om sådana öfver-
loppsmarker, som annars ligga obegagnade, men deremot
nämnde jag icke ett ord, såsom en sednare talare tycktes
vilja antylia, utgående derpå, att anläggning af nybyggen
borde tillåtas, förrän vederbörlig undersökning å marken egt
Den 4 November.
173
ruin. Mengel yttrade att nybyggarne äro lifegne under såg-
verksegarne; om så är, så kommer detta sig deraf, att ny¬
byggaren icke af någon annan än sågverksegaren erhållit kre¬
dit för hvad han behöft till nybyggets uppodling. Någon
jemförelse emellan kronoparkerue i norra och södra delarne
af riket kan icke gerna ega rum, ty för stor olikhet förefin¬
nes dem emellan. Serdeles intressant skulle det dessutom
vara att få veta, huru stor afkastning kronoparkerne lemna
statsverket. Vid en af statsrevisionerne, deruti jag deltog,
kom man tili den erfarenhet, att jägeribetjeningen, utom sin
ordinarie lön, tager 16 procent af försäljningsbeloppet. Det
stora antal jägeribetjening Gross förespeglat såsom erforderligt,
derest de i förevarande punkt uttalade satser skulle vinna fram¬
gång, torde möjligen behöfva fyrdubbla», utan att ändå kanske
blifva tillräckligt. Vidare yttrade Mengel, att nybyggen fin¬
nas med en areal af 18,000 tunland, men jag ber då att få
fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå, att afvittrings-
stadgan icke tillåter högre areal än högst 2,500 tunland. Henrik
Hansson sökte bevisa skadan af nybyggen, och jag får der¬
för upplysa honom derom, att endast i det tingslag, inom
hvilket jag är boende. 475 seland öfvergätt från krono till
skatte. Endast sädane trakter, som icke kunna begagnas till
nyhemman, må användas till kronoparker. Sorn vi veta hafva
sägverksegarne haft privilegium på vissa träd, och torde uti
denna omständighet orsaken få sökas till den så öfverklagade
skogsförödclsen i Norrland, äfvensom uti det sätt, hvarpå ut-
syningar tillgått och hvarvid då 10 träd stämplats, ofta tre
gånger så stort antal afverkats, men deremot äro nybyg¬
garn e dertill oskyldige, ty desse vårda sin skog bäst.
l*er WilSSOll från Malmöhus län: Jag hade icke
tänkt yttra mig i detta ämne, såsom i sig innefattande för¬
hållanden, hvilka det är svårt att sätta sig in uti, men då så
mycket ogillande emot utskottets förslag uttalats, anser jag
mig dock böra nämna några ord. Då ifrågavarande punkt
läses i sin helhet torde det vara svårt att finna deruti uta-
ladt något förbud emot nybyggesanläggningar för framtiden,
inon deremot åsyftar punkten att man i tid bör söka taga
vara pä sådaue marker, som lämpligen böra till kronoparker
begagnas. Det har här talafs om den ofantliga jägeribetje¬
ning, som skulle erfordras, derest utskottets ifrågavarande för¬
slag komme att blifva lag; men ett sådant påstående har jag
svårt att förstå, ty enligt min åsigt behöfves en vida mindre
skogsbetjening att bevaka några stora kronoparker än att
tillse en mängd små kronan tillhöriga skogsmarker. För min
174
Don 4 November.
sdel vill jag derför bifalla punkten med de af Lönnberg och
Henrik Hansson föreslagna ändringar oell tillägg.
Urik 179 a $11 lis Falck från Skaraborgs län:
Lönnberg, Henria hansson och Uhr hafva, sedan jag begärt
ordet, redan uttalat mina tankar i ämnet och bifaller jag så¬
ledes punkten mod de föreslagna tilläggen. Då det icke är
meningen att staten för framtiden skall bibehålla all sin skog
och anläggning af nybyggen förvägras, torde så stor jägeri¬
betjening, sorn här blifvit oss förespeglad, icke heller behöf-
vas. Det har talls otn den ringa vinst staten skulle ega af
kronoparkerne, men det torde vara vinst nog att skogar i
riket derigenom komma att bibehållas, så att, sedan den en¬
skilde törstört sin egen skog, han må vara i tillfälle att köpa
ved frän kronans.
Petter Larsson från Gotlands län instämde.
Jonas Andersson: Uti mitt förra yttrande gaf
jag tillräckligt tillkänna, att äfven jag hyllade den åsigt att
en förbättrad skogshushållning borde komma till stånd, och
iiyste jag betänkligheter endast i det afseende, att närvaran¬
de tidpunkt icke vöre lämplig för fattandet af beslut härom.
Detta nödgas jag vidhålla. A pag. 15 af betänkandet in-
hemtas att Kongl. Majit, i anledning af landshöfdingen Wid-
inarks framställningar, redan vidtagit åtgärder, hvilka utgå på
alldeles detsamma, utskottet nu föreslagit. På grund såväl
häraf sorn de af utskottet begagnade motiv kan jag icke bi¬
falla punkten, och ber jag serskildt att få fästa ståndets upp¬
märksamhet å nämnda motivering, hvilken tager sin början
ä pag. 15 och sedermera förtsättes. Skogarne jemföras der
med luften, vattnet och andra elementer och accepteras i öf¬
rigt de skäl, herr Witt i sin motion anfört. Jag anser det
icke heller lämpligt att på detta sätt gå Kongl. Majit i för¬
väg. Jag medger att, pä sätt Henrik Hansson nämnde, chefen
för finans-departementet i sammanhang med sitt yttrande att
frågan icke förlorade derpå, att den uppskötes, äfven till-
kännagaf, att det vore önskiigt, att rikets ständer uttalade
sina åsigter i ämnet och dymedelst gäfve regeringen stöd,
och förstår jag ganska väl, att sådant kail vara önskiigt för
regeringen, men en annan fråga är det deremot, huruvida
det kan vara nyttigt för rikets ständer att nu binda sig ge¬
nom vissa uttalade grundsatser, då möjligen innan nästa riks¬
dag andra åsigter i skogslagstiflningen kunna hinna göra sig
gällande. Deremot kati utskottets förevarande betänkande
Den 4 November.
157
och den diskussion, som med anledning deraf egt runi inom
de olika riks-stånden, möjligen medföra sin nytta. Skulle vi
nu ingå i noggran pröfning af hvarje punkt i betänkandet,
sä är jag öfvertygad att riksdagen derigenom betydligt b k n 11 o
komma att förlängas, ty olika beslut komma då troligen att
fattas inom de olika stånden, hvilket äter har till följd åter-
remisser och sammanjemkningsförslag. Jag vidhåller således
hvad jeg förut yttrat.
Häruti instämde Olof Persson från Gefleborgs, Nils
Magnus Pettersson och Nils Pettersson frän Kalmar, Bälter
Sven Ersson och Liss Lars Olsson från Kopparbergs, Per
Nilsson frän Kristianstads, Håkan Pettersson frän Blekinge
och Johan Persson frän Upsala län m. 11. ståndets leda¬
möter.
Mengel: Jag begagnar detta tillfälle att betyga
Henrik Hansson min högaktning både för hans sakkännedom
i denna fråga, som för hans mod att uttala sin öfvertygelse.
Det är en ringa konst, och alls icke någon förtjenst, att simma
med opinionsströmmen; det kan ju hvar och en göra och det
ar både lätt och beqvämt att upprepa hvad som förut under
en diskussion blifvit yttradt och vunnit bifall. Men att väga
uppträda emot en åsigt, sorn, vare sig af ett eller annat skäl,
inom ståndet vunnit sympatier, att försvara sin mening och
stå fast vid den med sådan frimodighet sorn Henrik Hansson
gjort, det är aktningsvärdt. En talare har förundrat sig der¬
öfver att staten nu böljar intressera sig för skogarnes bibe¬
hållande, då den förut befrämjat jordbruket. Men bör då
icke staten intressera sig för alla näringsgrenar, och bör man
icke fägna sig deröfver att staten omsider äfven vårdar sig
om skogarna? Vårt lund skall ju blifva obeboeligt örn den
tillvexande folkmängden kommer att lida brist på byggnads-
oeh bränslematerial? Är det icke uppenbart att den odlade
jorden taller i värde, om skogen inom samma trakt sköflas?
Man har vidare sagt att om förslaget rörande kronoparkers
afsättande bifölles, sä skulle staten få så stora vidder dålig
mark. Men i värsta fäll, vore det något sorn borde af dem
missunnas hvilka ifra fri r ny bygges-väsendets och skogssköf-
lingens ohejdade fortgång? På den dåliga marken kan ju
inga nybyggen anläggas, och ingen skog växa vidare. Det
är ju en påtaglig fördel för skogsafverkurne att staten beko¬
star skogsuppdragande på den dåliga marken. Det är dock
sannolikt att om kronoparker anläggas, kommer det att ske
på sådana oafvittrade och öfverloppsmarker, som är o eller kunna
176
Den 4 November.
blifva skogsbärande, och just det fruktas af dem, som helst
se att skogssköflingen alltjemt skall få fortgå. Man har
antydt att denna sköfling icke är så stor, men jag skulle lätt
kunna meddela en mängd fakta, bevittnande det varma intres¬
set för en ohejdad och oberättigad skogsafverkning i Norr¬
land. Sugverksegarne uppmana sina arbetare till att uttaga
iorepenmngsbref på nybyggare, ingalunda för att framkalla
verkliga nybyggen, utan för att åstadkomma en legalierad
skogssköfling. Landsekreteraren tager en dryg lösen för in—
repenningsbrefveu; kronobetjeningen har också sitt intresse af
skogsförödelsen, och kontrollerna äro få eller inga. Hedström
har, troligen mot sin vilja, meddelat så mycket, att vi nog
kunna fatta i huru stor skala den olofliga sKogSafverkningeu
bedrifvts; men också afbröt han sitt yttrande när lian blef
alltför öppenhjertig. Om beslag på olofligt afverkad skog
göres någon gång, så förstå sågverksegarne mästerligt att äf¬
ven göra sig dessa beslag till godo, och exempel saknas icke
derpå, ait verkställda beslag jemte deraf följande utgifter icke
blifvit till fyllets ersatta genom det beslaglagda virkets för¬
säljning. Det är emedlertid lika som en förbannelse hvilade
på denna skogssköfling. Nybyggarne, som i första band be¬
drifva den, vanvårda sitt jordbruk och blifva fortfarande i
fattigdom, och mångfaldiga sågverksegare, sorn bedrifva rörel¬
sen i stor skala, skulle ega en vida bättre ekonomisk ställning oin
de icke kastat sig in på skogsaffärerna. — Hvad jag nu ytt-
radt skall naturligtvis misshaga mångå äfven inom detta stånd;
men enligt min uppfattning är en representants pligt att uttala
sin öfvertygelse, och jag har aldrig fördolt den. Min in¬
nerliga öfvertygelse är att staten både bör taga vara på ett
så dyrbart kapital, som det, hvilket ligger i kronans skogar,
och att detta kapital, rätt vårdadt, kan lemna en betydlig och
fortfarande inkomst, som deremot skall uteblifva om skogs¬
förstörelsen får fortgå såsom hittills.
Xi»llllberg: En föregående talare yttrade, att kro¬
nans öfverloppsmarker uppginge till 16 millioner tunnland och
förundrande mig danna uppgift så mycket mera, som i skogs¬
styrelsens berättelse till Kongl. Majit står att läsa, att samma
marker uppgå till en areal af endast 566,200 tunnland, såle¬
des ^del af hvad här ofvan uppgifvits. En uppgift, likaså
oriktig, är, att berörda marker skulle ligga inströdda bland
enskilde egor; att detta är förhållandet endast med högst
obetydli» areal, synes af landshöfdingen Widmarks embetsbe¬
rättelse till Kongl. Majit, och lärer väl icke någon vdja be¬
strida att Widmark lika väl som trots någon annan kände
Den 4 November.
177
Norrland och dess förhållanden. När nu slutsatser byggas
på sä oriktiga premisser, så är det icke underligt om man
kommer till ett befängdt resultat. Hedström önskade veta
hvad afkastning kronoparkerue lemna statskassan, och synes
älven detta af landshöfdingen Widmarks ofvannämnda berät¬
telse, deri uppgifvas att nettobehällningen uppgått till 43,207
rdr. Hedströms förutsättning, att kronoparkerna skola drab¬
bas af hela kostnaden för skogsbeljeningen är oriktig, ty alls
statens skogar stå under denna betjenings kontroll och är
jag dessutom öfvertygad derom, att kostnaden för den stora
här af skogsbetjening, som man här förespeglat, icke kom¬
mer att uppgå tiil en obetydlig bråkdel af hvad i riket olof-
ligen afverkas från kronoskogarne. Äfven har det blifvit
sagdt, att, om vi nu börja att diskustera och pröfva hvarje
serskild punkt, detta endast skulle tjena till att förlänga riks¬
dagen; detta påstående kunde vara riktigt, derest bonde¬
ståndet ensamt beslutade med rikets ständers rätt, men då
nu dessutom 3 stånd finnas och jag tager för alldeles gifvet,
att dessa skola behandla betänkandet i dess helhet, så blif-
ver besväret för utskottet detsamma och riksdagen lika lång,
ifall bonde-ståndet behandlar och pröfvar betänkandet eller
lägger detsamma genast till handlingarna. För min del bi¬
träder jag Henrik Hanssons förslag.
Henrik Hansson: Åtskilliga talares uppgifter
hålla icke streck. Lönnberg har redan besvarat en del af
hvad i sådant hänseende blifvit framstäldt och vill jag nu
endast tillägga några ord. Gross yttrade, att Norrbottens län
var ett bland de bördigaste i riket; detta var i sanning nå¬
got nytt för mig, som alltid trott att Skåne i dettu fall hade
företrädet, till hvilken min öfvertygelse jag hemtat stöd deri¬
från, att Skåne exporterar mycket säd, men Norrbotten
deremot köper betydliga qvantiteter spanmål, äfvensom att vi
sednast nu under riksdagen sammanskjutit penningar till inköp
af säd åt Norrbotten, hvilket sednare redan alltför ofta förut in¬
träffat, för att man med skäl skulle kunna om provinsen fälla det
af Gross uttalade omdöme. Beträffande vidare Gross’ påstående
att det är omöjligt att utöda skogarne i riket, emedan de äro
så vidsträckta till arealen, så har redan Lönnberg visat ho¬
nom hans misstag häruti. Vore ali skog i Norrland åtkomlig,
sä skulle den väl ännu kunna räcka någon tid, men åtskil¬
liga skogstrakter lionas, hvilka ligga pä 20—30 mils afstånd
från all kommunikation. Öfver dessa trakter behöfves åtmin¬
stone icke tillsyn af skogsbetjening, ty,säkert finge man kon¬
tant betala dem, som skulle kunna förmås att resa dit och
Vonde-Stss Prot. vid ISOS—03 årens riksdag. IX. 12
178
Den 4 November.
afverka skog. Östman förmenade, att menniskans lycksalighet
icke är beroende af skogarnes vidsträckthet, men bestridas kan
dock icke, att trakter i Sverge finnas, der den enskildes ut¬
komst är beroende af skogen. Toge denna slut skulle menni-
skorna, i saknad af andra förvärfskällor, ovilkorligen svälta
ihjel, såvida icke välvilliga menniskor komme emellan och
lemnade bistånd. Att nybyggesanläggningarne gjort mycket
godt har jag aldrig bestrid t, men jag tror att missbruk der¬
med på sednare tider egt rum. Serskildt vill jag erinra Hed¬
ström derom, att inom hans kommittentskap finnas nybyggen,
på hvilka i flera mansåldrar suttit nybyggare, utan att likväl
dessa nybyggen kunna föda sin man. Jonas Andersson an¬
såg det icke vara välbetänkt att nu fatta beslut i frågan,
emedan rikets ständer derigenom, enligt hans förmenande, skulle
bindu händerna pä sig, och viii jag medgifva att, derest ri¬
kets ständer icke hafva större förtroende till sina egna beslut,
än att de frukta att de skola nödgas upphäfva dem nästa
riksdag, så vore det kanske bäst att nu icke bestämdt uttala
sig i ämnet; men jag tior att utskottets framställningar i be¬
tänkandet äro så ändamålsenliga, att det icke är farligt att
bifalla dem, och hoppas jag detta ännu bättre komma att
visa sig nästkommande riksdag.
•Polian Bergström: Alt anlägga kronoparken
på kronans öfverloppsmarker har hvarken jag eller, såvidtjag
kunnat förnimma, någon annan här inom ståndet motsatt sig,
men deremot anser jag det fortfarande högst olämpligt att till
sådana kronoparker begagna oafvittrad mark, ty innan ännu
afvittringen afslntats, har hvarken den enskilde eller kronan
någon \iss sig förbehållen skog, utan är all gemensam. Först
sedan skattebonden fått den skogsareal, som bör tillkomma
hans hemman, har kronan rätttigbet att anse resten vara sig
tillhörig. Att derför nu, innan afvittringen är slut, anlägga
kronoparker på kronans oafvittrade skogar skulle lända till för¬
fång för såväl nybyggaren som skattebonden, ty medgifvas
får väl, att det skulle ligga en stor orättvisa deruti, om de,
som suttit måhända 100 år på sitt hemman, vid afvittringen
icke kunde fä lämplig skog till detsamma, emedan kronan
anlagt parker. Henrik Hansson har visserligen föreslagit en
modifikation, utgående derpå att utskottets förslag icke må
lägga hinder i vägen för afvittring af skogsanslag till redan
anlagda hemman och nybyggen, men jag hemställer likväl,
om sådant är möjligt, innan ännu afvittringen i dess helhet
blifvit fullbordad. För min del anser jag således förslaget,
äfven med Henrik Hanssons modifikation, overkställbar! och
Den 4 November.
179
yrkar derför afslag å utskottets hemställan såväl i denna sorn
nästföljande punkt.
Dälter Sven Ersson från Kopparbergs län instämde.
Per Olof Hörnfeldt från Vesternorrlands län:
Jag har egentligen hegart ordet för att få till protokollet an¬
tecknadt, alt jag instämmer med Gross. Det kan väl vara
möjligt, att Gross misstagit sig rörande arealen af den kro¬
nan tillhöriga öfverloppsmarken i Norrland, men hans anfö¬
rande innehöll så mycket sanning i öfrigt, att jag icke kan
annat än förena mig med honom. De, som hafva talat för
bifall till utskottets ifrågavarande förslag, hafva ansett det
vara med god hushållning öfverensstämmande att äfven de
oafvittrade skogarne ställas under skogsstyrelsens förvaltning
men med den kännedom jag eger om den nuvarande förvalt¬
ningen af kronoskogarne, kan jag icke dela eu sådan åsigt
Förhållandet är nemligen att, sedan Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande, med bifall till gjord ansökning om tillstånd att af¬
hugga ett vi-st antal timmer, beordrat vederbörande jägeri¬
betjening att utstämpla detta antal, så utstämplas och hugges
vanligtvis ett mångdubbelt större antal, än hvad som blifvit
begärdt, och är detta missbruk svårt att förekomma. För
min del afslår jag punkten.
He<lstl*Öm« Jag ville endast påminna derom, det
jag uppgaf orsaken till skogsförödelsen ligga dels deruti, att
sågverksegarne hafva rätt till vissa träd, dels oek uti underslef
vid utstämplingen. Det är just de s. k. brukspatronerne och
sågverksbolagen, hvilka Mengel, såsom sjelf delegare i elt såg¬
verk tyckes känna såväl till, som närmast orsakat förödelsen.
Beträffande afkastningen af kronoparken^, så uppgaf Lönn¬
berg visserligen denna till siffran, men deremot nämnde han
icke hvad aflöningen till skogsbetjeningen kostat staten.
Hils Pettersson från Kalmar län: Att det för
närvarande står illa till med skogshushållningen i riket och
att något bör göras till hämmande af skogsförödelsen lärer
väl icke någon vilja bestrida, men deremot torde det vara
tvifvel underkastadt om missbruken kunna förekommas genom
de af utskottet framstälda förslag, helst sedan nu blifvit upplyst,
att det just är tjenstemännen, sorn begå underslefven. Jag
hade annars trott att Kongl. Maj:t, ständerna förutan, kunde
lagstifta i detta ämne, såsom varande af ekonomisk natur.
Hvad angår Mengels omtanka i afseende på tillräcklig tillgång
180
Den 4 November.
på ved, b& tror jag att Norrlands skogar äro så rika att de
lemna tillräckligt häraf för de norra orternes behof och någon
transport af ved söderut lärer väl icke löna sig. Serskildt
kan jag försäkra Mengel att han i min ort skall få så stora
qvantiteter ved han vill, och det för serdeles godt pris. På
sednare tider insparas dessutom rnycket ved genom de nya
spisar, sorn numera allmänt begagnas. Då vi nästa riksdag
hafva att vänta en Kongl, proposition i ämnet, sä afslår jag
för min del för närvarande utskottets förslag i förevarande
betänkande.
Carl Johan Svenson från Kalmar län: Jag
har alltid ansett 1824 års cirkulär, innehållande åtgärder, som
skulle bidraga till nybyggens anläggande oell folkökningens
tilltagande, vara af välgörande inflytande för kulturen, men
detta sednare synes deremot utskottet genom sitt förevarande
förslag vilja motverka. Väl har man sagt att skogarne hålla
på att ödeläggas, inen detta är en gammal visa; redan i de pä
sextonde århundradet utfärdade skogsordningar heter det, att
förordningen var utkommen för att hämma skogsförödelsen.
Skulle vi stilla, lagar i den anda, utskottet här antydt, så skulle
vi gå tillbaka i illiberal riktning. Vi hafva hyllat fria grund¬
satser i fråga om exporter af skogsprodukter, och böra vi
väl derför icke nu visa oss såsom prohibitistiskt sinnade. För
min del värderar jag mera ett nybygge på en kronopark, än
hela parken, hvars förvaltning vanligen uppslukar hela afkast-
uingen. Medan jag är inne på förevarande ämne vill jag
erinra om ett bref af Kongl. Majits befallningshafvande i något
af länen, jag minnes nu icke hvilketdera, deruti allmänheten
uppmanas att odla potates, sä att man icke beböfde afverka
de unga tallarne till bröd. I hufvudsaken är jag af samma
åsigt som Jonas Andersson, att det nemligen blir tillfälle nog
att diskutera och fatta beslut i detta ämne, sedan Kongl.
Maj:t deruti afgifvit nådig proposition. Vill man på förhand
inhemta den rådande opinionen i landet, så kan detta bäst
ske genom att infordra utlåtanden från landstingen. Att göra
parker af ali kronans skogsmark skulle, såsom af en före¬
gående talare redan blifvit antydt, endast lända derhän att vi
frammanade en väldig här af tjenstemän äfvensom drängar,
ty det erfordras armar till upprödjningar och afverkningar.
Att staten förbehåller sig en och annan kronoskog kan der¬
emot icke klandras, för sä vidt dermed åsvflas att föregå den
enskilde med godt exempel i skogshushållningskonsten. Af
hvad jag sålunda anfört, följer, att jag för min del afslår ut¬
skottets hemställan i denna punkt.
Den 4 November.
181
Gl*OSS* Jag har fått på pälsen både fram och bak¬
ifrån. Det sednare fäster jag mig dock icke vid, och är det
äfven i öfrigt med motvilja som jag åter tar till ordet, ty
jag har blifvit på ett inhumant sätt bemött. Jag hade annars
väntat mig mera humanitet hos en filosofie magister, om han
nu också vore från Östergötland. Källan för mina uppgifter
rörande arealen af kronans skogsmark återfinnes i herr He¬
denbergs motion, och kan Lönnberg der sjelf se efter om jag
framkommit med origtiga uppgifter. De förslag rörande skogs¬
hushållningen, som blifvit afgifna, hafva icke blifvit af ut¬
skottet vederbörligen granskade, utan är förevarande betän¬
kande ett missfoster, hvars fader, herr Witt, öfverallt skönjes,
ty det är hans idéer, som utskottet utvecklat. Jonas Anders¬
son har redan påpekat, att det icke är välbetänkt att gilla
de motiver, som ligga till grund för betänkandet, ty detta
kail då blifva i framtiden bindande för regeringen vid upp¬
sättande af förslag till proposition i ämnet.
Ösfmail: Sist jag hade ordet yttrade jag, att det
just icke vore sä farligt om också skogarne i Norrland skulle
till någon del minskas till arealen, emedan lycksaligheten
dock icke vore uteslutande beroende af skog, men detta tyc¬
kes icke hafva smakat Henrik Hansson. Våra förfäder hade
god tillgång på skog, men fingo dock äta barkbröd, emedan
de saknade jordbruk. Ju mera derför detta sednare kan ut¬
vecklas, ju lyckligare. Man har sagt att skogstrakter finnas,
så aflägse liggande, att de äro oåtkomliga, men i så fall bör
det väl icke heller löna sig stort att å dem anlägga krono¬
parken
Olof Nilsson: Jag vill till genmäle å Henrik Hans¬
sons sednaste yttrande endast nämna, att utsyning till anlägg¬
ning af nybyggen verkställes af kronobetjeriingen med bi¬
träde af 2 nämndemän, och dä får man väl icke antaga, att
dessa skola aflemna origtiga uppgifter.
litfllllberg: För att bemöta Bergströms farhågor i
fråga om bekymmer för skattemannen, derest utskottets för¬
slag med modifikationer skulle antagas, anser jag mig böra
nämna, att samma förslag icke afser att inskränka den skog,
som skall tillkomma skattemannen, utan åsyftas dermed att,
i stället för de kronan tillhöriga kringspridda skogslotterna,
kronan må få en enda sammanhängande mark, och kunna ju
undersökningar till utrönande, huruvida en skogsmark är tjen¬
lig för anläggning af park eller icke, ske i sammanhang med
182
Lien 4 November.
afvittringen. Hvad angar Gross’ sista yttrande, så vill jag,
för sä vidt det gällde mig personligen, icke besvara detsamma,
utan endast hålla tnig till sak. Jag fattade nemligen hans
uppgift angående de 16 millionerna tunnland skog, som afsåge
den öfverloppsmark, hvilket deremot icke är meningen i Heden¬
bergs motion, hvarest handtas om kronans oafvittrade skogar.
Detta ansåg jag mig icke behöfva påpeka för Gross, som här
inom ståndet bäst torde känna skilnaden emellan dessa båda
slag af skogsmark.
]fj[eilgel; En talare har yttrat, att det vore hvarken
nyttigt eller ensidigt om bättre kontroll infördes vid skogsafverk-
ningen i Norrland. Nyttan afen sådan kontroll är dock obestrid¬
lig; men att den icke önskas, att den motverkas ifrigt af dem
som heldre vilja på fri hand hugga skog, kronan tillhörig, kan
iag nog fatta. Man erkänner att tillsynen å kronoskogarne
är otillräcklig; men man motsätter sig ifrigt att den skall bli
bättre. Bevisar icke det att kärleken för den okontrollerade,
den olagliga afverkningen är öfvervägande? Man återfinner i
Norrland samma åtrå att öfverträda gällande skogsförfattningar
som man i Skäne iakttog rörande tullförfattuingarnesöfverträdan-
de. Denna åtrå insupes med modersmjölken och den utvecklas
sedan under arens lopp. Hedström har gjort mig en stor
tjenst, då han anfört att jag är delegare i ett Norrlands såg¬
verk; ty derigenom har jag kommit i tillfälle att upplysa, det jag
på detta företag, i hvilket jag ofrivilligt blef indragen, har
gjort lika förlustbringande affärer som Hedström pä sina skogs-
spekulationer. Jag skulle till och med vilja betala Hedström
en hederlig dusör om man kunde skaffa mig reel köpare till
mina sågverks aktier och dessa kan jag desto lättare und¬
vara, sedan både mig och ett par af ständs-kamraterna er¬
bjudits att få ved af Nils Pettersson för ett par öre famnen,
ett anbud som är af stort värde, så vida veden får tagas på
Nils Pettersons egna och ej på hans komitenters skogar.
Myqvist: Ehuru från en annan provins känner jag
temhgen till Dalarne och har mig bekant, att de hemmans¬
egare, hvilka äro skyldige att hålla soldat, äfven äro berät¬
tigade till visst skogshygge för hvarje rote. De hafva så¬
ledes rätt till skog, fast denna icke är utvisad. Nu skulle det
kunna hända, att genom utläggning till kronopark, dessa hem¬
mansegare finge sina skogar på flera rails afstånd, med kronO-
parker emellan. Det torde derför vara nödigt att ett tillägg
göres till utskottets förslag, i hufvudsaklig syftning att bereda
hemmansegarne säkerhet derför, att de få sin skog utlagd
Deti 4 November.
183
på lämpligt ställe. Att lemna kronan rättighet att före afvitt¬
ringen uttaga sin skog, vore ju detsamma som att vid laga
skifte tillerkänna deu störste delegaren rättighet att utvälja
den mark, han ville, och tvinga de andra att dermed låta
sig åtnöjas.
Henrik HftllSSOn: östman påminde derom, att
i fordna tider invånarne i de norra orterna fingo åtnöja sig
med barkbröd, ehuru de hade sä god tillgång på skog, hvar¬
emot numera växer säd på ställen, der förr var skog. Att
i undantagsfall så skett vet jag ganska väl, men jag vet
också att detta äfven inträffat sistlidne vinter, ehuru skogs-
förödelsen på sednare tiden varit så stor; huru skall det då
gå, när all skog är upphuggen? Östman yttrade vidare, att
någon skogsbrist icke så snart vore att förvänta; äfven jag
tror, att någon verklig brist icke inträffar i östmans och min
tid, men det är icke otroligt, att menniskor kunna finnas till
efter oss, och då vore det ju synd om desse skulle frysa
ihjel i brist af bränsle.
Johan Bergström: Lönnbergs förslag, att kro-
noparkerne skulle kunna utläggas i sammanhang med afvitt¬
ringen, är nog bra, men detta ingår icke i utskottets fram¬
ställning, ty utskottet föreslår ju, att dylika parker äfven skola
utläggas pä de afvitlrade skogsmarkerne, d. v. s. att kronan
först skall taga sitt och hvad sedan är qvar tillfalla byala¬
gen. Det kan då hända, att dessa få färdas flera mil, öfver
kronoparkerne, efter ved. Då afvittringen i flera af de norra
länen redan är afslutad och i Kopparbergs län blott återstå
4 socknar, samt rikets ständer anslagit medel till densammas
fortgång, så anser jag dess fullkomliga afslutando böra afvak-
tas, innan beslut om kronoparkers anläggande å sådan mark
fat as.
Bälter Sven Ersson och Liss Lars Olsson från Kop-
derbergs län instämde.
Nils Pettersson: Med anledning af Mengels
sista yttrande och för att icke anses såsom ljugare vill jag
till bevis derom, att det icke är brist på ved i södra orterna
nämna, att flera hundra famnar ved ligga och ruttna ned på
mina egna egor. Mengel tyckes sålunda sakna all kännedom
om förhållanderne nere hos oss.
JÖIIS Ifundlläcli från Göteborgs län: Då här
blifvit framhållet att i följd af nybygges-anlägguingarne en
J 84
Ven 4 November.
välsignelserik odling uppblomstrat i riket, tager jag mig fri¬
heten att såsom ett motbevis anföra några strofer ur ett tal
hållet af dåvarande preeses i kongl, vetenskaps-akademien
prosten Högström rörande »landtmannanäringar i Vesterbotten».
Han säger i detta tal bland annat följande: .»Det vet jag
för sednaste tidehvarfvet, a.tt vid början af detta århundradet
torde våra handlande ännu ärligen spanmål sorn en handels¬
vara till Stockholm; att då Vesterbotten 1714 och de följande
åren rikligen förmådde underhålla hela finska krigsmakten;
då indelningshafvare hade svårt att i landet få afsättning på
sin räntespanmål och då omkring år 1739 härifrån på Piteå
fartyg fördes till Norrköping 1,000 tunnor kronotionde, sedan
den i socknarne varit utbjuden, men blifvit utan köpare».
Är förhållandet sådant nuV Vi veta alla att så icke är!
Men hvad hafva då dessa nybyggare uträttat och hvad lefva
de nu af? Jo endast af skogen, medan odlingarne försum¬
mas. Jag anser på sådan grund det föreslagna stadgandet
med de här framställda tillägg vara välbetänkt och önskar
bifall.
Carl Ami ers Ifarsson från Östergötlands län:
Att vigtiga intressen söka å båda sidorna göra sig gällande
synes nog af den nu pågående diskussionen. Utskottets för¬
slag utgår derpå, att rikets ständer skulle i skrifvelse till Kongl.
Majit uttrycka den åsigt, att kronoparker borde anläggas på
kronans öfverloppsmarker och oafvittrade skogar i vissa län;
men jag vet icke om detta kan anses af behofvet på ka liad t,
ty äro nämnda marker och skogar verkligen kronans egen¬
dom och detta har t. ex. vid omläggning af nybyggen alltid
blifvit erkändt, så behöfver ju sådant nu icke ytterligare för¬
klaras, och, hvad angår att inrätta dylika parker för att skyd¬
da skogarne från förödelse, så lemna ju redan nu gällande
författningar regeringen makt dertill; och är det ur en sådan
synpunkt, som jag anser utskottets förevarande förslag hvar¬
ken nyttigt eller nödigt.
ITldlgel: Carl Anders Larssons nyss afgifna yttrande
skulle vara af stort värde, om det icke hade det stora felet
att vara bygdt på en alldeles falsk grund. Han har nemligen
förbisett stadgandet i 77:de § regeringsformen, deri föreskrif-
ves bland annat att kronoskogar och parker, samt kronans
öfriga lägenheter »skola förvaltas efter de grunder riksens
ständer derom föreskrifva». Kongl. Majit eger således icke
uti någon form inrätta kronoparker utan med ständernas bifall.
Den 4 November.
185
Carl Anders Carsson: Den af Mengel lcm-
nade upplysningen var alldeles öfverflödig och anser jag att
deu åberopade § snarare utgör bevisning för riktigheten af
mitt yttrande. Det heter ju i § att de personer och menig-
heter, som, efter hittills gällande författningar, sådana (förut
i § uppräknade) kronans tillhörigheter nu innehafva eller nyttja,
må njuta laglig rätt derå till godo; om således provinsen
Norrland har rätt till skogarne derstädes, så bör ju, enligt §,
samma rätt komma dem till godo. För någon tid sedan ge¬
nomläste jag i Backmans lagsamling författningarne angående
hvad som bör iakttagas vid stockfångst äfvensom vid anlägg¬
ning af nybyggen och fann jag de i samma författningar lem-
nade föreskrifter så tydliga, att, om de efterföljas, någon
skogsförödelse icke gerna böra kunna ega rum.
iTfCIIpt*!: Äfven Larssons sednare yttrande hvilarpå
ett misstag. Han har nemligen förmenat, att den mark, hvarå
kronoparker skola anläggas, tillhör någon annan än kronan.
Jag vet väl att man i Norrland gerna vill anse kronans sko¬
gar som ett eommune bonum; men att Larsson gillar en sådan
uppfattning af eganderätten kan jag icke föreställa mig såsom
»ns tänkbart. Han har således äfven i sitt sista yttrande
gjort sig skyldig till en misstydning af ett obestridligt faktum.
CÖIllll)£l'g: Med anledning af Larssons första ytt¬
rande ber jag att ytterligare få fästa uppmärksamheten derpå,
att denna punkt endast afser att den mark, som, efter det
afvittringarne försiggått, återstår såsom kronans tillhörighet,
må fill kronopark användas, på det deraf måtte kunna blifva
ett sammanhängande helt, men icke att i något afseende be¬
taga den enskilde hans eganderätt.
Carl Anders Carsson: J ag ber om ursäkt,
att jag för tredje gängen uppträder, men Mengel har ju till¬
bakavisat båda mina föregående yttranden såsom grundade
på misstag. Jag föreställde mig och tillkännagaf äfven till en
början den åsigten, att staten vöre egare tili ifrågavarande
skogar, men då Mengel till bevis derom, att hvars och ens
eganderätt, äfven hvad anginge skog, skulle lemnäs oförkränkt,
åberopade 77 § i regeringsformen, sä gick jag äfven in på
denna åsigt och yttrade att just detta bevisade sanningen af
hvad jag yttrat.
Vlengel: Hvad Larsson nu anfört år allenast en
fyndig, men icke hållbar advokatyr för att öfverskyla en föy-
vrängdning af grundlagen.
186 Den 4 November.
Diskussionen förklarades riu vara afslutad ; och sedan tal¬
mannens proposition om bifall till utskottets hemställan i fö¬
revarande punkt med de af Lönnberg och Henrik Hansson
föreslagna ändringar och tillägg blifvit med blandade ja och
nej besvarad, samt votering hegard, uppsattes, justerades och
anslogs denna voteringsproposition :
Den som, på sätt under öfverläggningen om samman¬
satta stats-, lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskot¬
tets uti betänkande n:o 15 öfverst å sidan 18 gjorda hemstäl¬
lan blifvit yrkadt, vill att af kronans öfverloppsmarker och
sådana trakter af oafvittrade skogar i Stora Kopparbergs,
Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och
Norrbottens län, hvilka finnas dertill tjenlige, vissa delar böra
för kronoparker förklaras, ställas under vård och förvaltning
af skogsstyrelsen samt behandlas efter sådana, på vetenskap¬
liga reglor grundade, hushållningsplaner, som afse skogens
framtida bestånd och högsta afkastning; dock att hinder der¬
igenom ej må läggas för afvittring af skogsanslag till redan
anlagda hemman och nybyggen, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet afslagit omförmälda yr¬
kande.
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 31 ja
emot 42 nej till följe hvaraf utskottets ofvanberörda hemstäl¬
lan med dervid inom ståndet föreslagne ändringar och tillägg
var af ståndet a/slagen.
Hellrik. Hansson hegärde ordet och anhöll att
få till protokollet antecknadt, att lian emot förestående beslut
nedlade sin reservation.
Ståndets åtskiljdes kl. f 3 e. m. för att kl. £ 6 åter
sammanträda.
In fidem
./. Sjoberg.
Den 4 November. 187
l*leimm kl. half G e. m.
§ 1.
Fortsattes föredragningen af sammansatta stats-, lag-
samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets betänkande
n:o 50, i anledning af väckta motioner om förändrade före¬
skrifter i afseende ä skogshushållningen i riket, dervid början
gjordes med den å sidorne 18—19 af betänkandet förekom¬
mande. 4;de punkten, deruti utskottet föreslagit, vatt det för¬
bud mot nybyggens anläggande å öfverloppsmarkerna i de
norrländska länen, intilldess undersökning och reglering af de¬
samma försiggått, som genom Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse
till kammar-kollegium den 25 November 1860 meddelats, måtte
utsträckas jemväl till kronans blifvande öfverloppsmarker i
Stora Kopparbergs län samt oafvittrade skogar i Stora Kop¬
parbergs, Vesterbottens och Norrbottens län, att gälla intill¬
dess undersökning försiggått, huruvida desamma i sin helhet
eller till någon del må för kronoparker förklaras.o
Denna utskottets hemställan blef af ståndet afslagen.
Uti den å sid. 19 derefter förekommande punkten 5, hade
utskottet hemställt, att rikets ständer måtte godkänna den
åsigt, att i orter, der sådant af klimatiska eller ekonomiska
orsaker kan vara erforderligt och tillfälle dertill sig yppar,
skogbärande eller till skogsodling tjenliga marker må för
kronans räkning förvärfvas, i den mån medel för sådant ända¬
mål redan af Kongl. Majit disponeras eller af rikets ständer
dertill anvisas.
Härom uppstod diskussion derunder sålunda sig yttrade:
Johan Bergström från Kopparbergs län: För
min del kan jag icke inse att denna punkt bör bifallas, då
det heter att staten af klimatiska eller ekonomiska skäl bör
inköpa skogsmarker eller till skogsodling tjenlig jord. Väl
är det nödigt någon gang af klimatiska orsaker, såsom då
slaten besått flygsaudfälten i våra södra provinser och »Sväl-
torna» i Vestergötland, men af ekonomiska skäl bör staten ej
inblanda sig i handel med skog, ty den bringar då snarare
förlust än vinst. Om för något tillfälligt behof staten måste
188
Deri 4 November.
inköpa skog, så kan ju framställning derom serskildt göras,
men icke är det skäl att staten i öfrigt lägger sig i skogs-
affärer. Jag yrkar afslag å denna punkt.
Häruti instämde Liss Lars Olsson och Jan Andersson
från Kopparbergs Per Östman från Vesternorrlands och Oloj
Nilsson från Vesterbottens'län med flera.
Carl Johan Theonard Lönnberg' från
Östergötlands län: Utskottet förordar i denna punkt godkän¬
nande af en åsigt, som af regeringen redan blifvit tillämpad,
nemligen att kronan inköper sådane marker, som af enskilde
helt och hållet missvärdas och i detta sitt vanskötta skick
skulle menligt inverka på den omkringliggande traktens vext-
lighet. Detta stadgande afser egentligen det södra och mel¬
lersta Sverige och endast undantagsvis Norrland. Så har sta¬
ten inköpt svälforna i Vestergötland och större flygsandsfält
i sydvestra delarne af riket och vigten häraf för dessa skog¬
fattiga orter ligger för öppen dag. Medlen som härtill kunna
af regeringen disponeras böra tagas från skogsplanteringskas-
san och jag finner allt skäl att bifalla ifrågavarande punkt.
Med denne talare förenade sig Anders Söderholtz från
Södermanlands samt Carl Dahlgren och Drik Andersson
från Elfsborgs län med flere.
Svante Bergström från Östergötlandslän: Just
i den omständigheten att regeringen redan tillämpat det stad¬
gande, hvarom utskottet gjort hemställan, ligger beviset att
denna punkt är obehöflig. Man ser att regeringen aldrig
saknat medel härtill när giltigt behof varit för handen, men
jag tror det vara ett vådligt stadgande att regeringen, stän¬
derna ohörda, kunde efter tycke och smak inköpa skogsmar¬
ker af här omnämnd beskaffenhet. Jag yrkar afslag å punkten.
Häruti förenade sig Johan Johansson och Carl Johan
Johansson från Östergötlands samt Olof Persson från Gefle¬
borgs län med flera.
Johan Magnlis linndahl från Skaraborgs
län: Sedan ståndet nu afslagit föregående punkten och dy¬
medelst tillåtit utrotandet af de norrländska skogarna, böra
vi väl snart nog finna esvältor» äfven der. Derför blir det
ock af allt större och större vigt att fä utrymme och tillfälle
till ny skogsodling, utförd genom regeringens försorg. Vi
veta nog litet hvar huru det tillgår i landsorterna, hvarpå jag
gom exempel vill anföra, att det icke ännu är 20 år sedan i
Den 4 November.
189
Vestergötland en stor kronoskogspark på Billingen uppläts åt
den kringliggande orten, som trodde att det aldrig skulle taga
slut pä den sköna skogen. Men huru har det gått måntro?
Jo nu få de misshusliållande gä för att bryta stubbar der,
hvarest förut reslig skog höjde sig mot skyn, och på detta
sätt följer fattigdomen öfverflödet tätt i spåren, och detta icke
på ett utan på mångfaldiga ställen inom värt land. Då me¬
ningen aldrig är eller kan vara att regeringen skulle, rikets
ständer ohörda, kunna inköpa skogsmarker af den beskaf¬
fenhet i nu föredragna punkt ornförmälas, så yrkar jag bifall
till densamma.
Häruti instämde Henrik Hansson från Vesterbottens län.
Georg MyC|vist från Vermlands län förmälde sig
vilja instämma i de åsigter som af Lönnberg och Lundahl
nu blifvit uttalade.
Wils Pettersson från Kalmar län: Jag förenar
mig uti hvad som blifvit anfördt af såväl Johan Bergström
från Kopparbergs som Svante Bergström från Östergötlands
län, hvilken sednare, tydligen ådagalagt att punkten ur öfver¬
flödig, då regeringen redan tillämpar hvad deruti blifvit före¬
slaget. Af Lönnberg har blifvit sagdt, att statens vinst ligger
för öppen dag, men jag för min del vågar högligen betvifla
detta. Någon skogsbrist uppstår icke i det mellersta och
södra Sverge, ehuru mycket man derom ordar, hvadan jag
yrkar afslag å punkten.
Jöns Persson frän Blekinge län: Jag är före¬
kommen af Svante Bergström. Visserligen är det ett faktum
att en del orter finnas, som redan äro skoglöse, såsom t., ex
svältorne, och det förundrar mig således icke att represen-
tanterne fran dessa orter, som sä illa handterat sin skog, vilja
hindra andra trakter att fritt disponera öfver sin egendom i
denna del. Då nu regeringen der redan inköpt tusendetals
tunland, sä vet jag ej hvartill det tjenar att bifalla denna punkt,
som visserligen icke är skadlig, men som är sä obetydlig,
att den icke förtjenar en skrifvelse till Kongl. Maj:t. Jag
yrkar alltså att densamma måtte af ståndet förkastas.
Paul Prit* Mengel från Upsala län: Ej förrän
rikets ständer gifvit sitt bifall och bemyndigat regeringen att
inköpa sådan skogsmark, som här är i fråga kan regeringen
börja att derom gå i författning; och derför har ock utskottet
190 Den 4 November.
önskat att rikets ständer ville uttala den grundsats, att Kongl.
M»j:t vore oförhindrad att vid lämpliga tillfällen inköpa dy¬
lika marker. Då man sagt, att ett dylikt förklarande vöre
öfverflödigt, alldenstund regeringen redan inköpt svältorna,
vill jag erinra, att detta .skedde på grund af rikets ständers
viden föregående riksdag fattade beslut, och att rikets ständer
anvisade dertill erforderliga medel. För min del bifaller jag
punkten, men inser nog alt den blir af ståndet afslagen, ty
af så upphöjda åsigter och grundsatser i nationalekonomiska
ämnen, 60m man här fick höra vid handläggningen af 3:dje
punkten kan man verkligen vänta sig hvad som helst.
I senare delen af Mengels yttrande instämde Jöns Pers¬
son från Blekinge län hvarefter Henrik Hansson från Vester¬
norrlands län, förklarade sig instämma med Jöns Persson.
Jonas Andersson flön Östergötlands län: På
grund af de skal, sorn jag under förmiddagens öfverläggning
anförde, önskar jag afslag å punkten. Förslaget är dessutom
icke af någon brådskande beskaffenhet och kan gerna hvila
till nästa riksdag.
Anders Medin från Kronobergs län: Ehuru jag
icke, såsom flere töregående talare, tror att »svältor» någon¬
sin uppstå i Norrland till följd af vårt i förmiddagens plenum
fattade beslut, anser jag dock icke skadligt att bifalla nu före¬
dragna punkt. Det finnes nemligen orter inom vårt land af
likartad beskaffenhet med svältorna, såsom till ex. Sunnerbo
härad i vestra delen af Kronobergs län, på hvars flygsands-
fält skog aldrig kommer att växa utan statens mellankomst.
Jag vill alltså bifalla punkten.
Sveil lfOSeillierg från Kristianstads län: Huru
än ståndets beslut mä utfall», anser jag för en skyldighet att
till protokollet uttala mitt bifall till utskottets förslag. Visser¬
ligen hörde jag i dag pä förmiddagen att så väl Kalmar län
som Norrland hade sådant öfverflöd på skog, att den der¬
städes aldrig kommer att tryta, men sådant är icke förhål¬
landet i det öfriga Sverge, och derför bör man vara betänkt
pä att åter förskaffa skog der den tagit slut. Jag har sjelf
erfarenhet om nyttan och nödvändigheten häraf, då jag vet
att genom statens mellankomst, trädplantering blifvit verkställd
på flygsandsfälten kring Engelholm, hvilken plantering nu
uppvext till grof furuskog, som förser hela den omkringlig¬
gande trakten med byggnadstimmer, hvilket är en synnerligt
stor fördel. Hade man der icke brådskat, som någon här
Den 4 November.
191
uttryckt sig, så hade man derstädes nu haft tomma flysands-
fält, i stället för vackra skogsparker. Att dylika arbeten icke
medföra någon direkt vinst för staten är sannt, ifall man der¬
med menar någon gifven inkomst i penningar, men man må¬
ste här räkna något längre framåt i tiden än en statsregle-
ringsperiod. Man får icke heller tro, att dylika saker rangera
sig sjelfva, och statens pligt ar att göra så mycket den kan
för att hålla vår jord vid vextlighet. Den omständigheten
att regeringen redan inköpt marker på svältorna kan icke
anses tillfyllestgörande, ty många andra orter finnas af lik¬
artad beskaffenhet.
Med denne talare förenade sig Nils Olsson frän Malmö¬
hus, Anders Persson från Kristianstads, Carl Gustaf Sköld¬
berg från Nerikes och Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar
län m. fl.
Carl Ifvarsson från Hallands län : Jag är af
alldeles motsatt tanke mot den Rosenberg uttalade, ty hvad
angår flygsandsfälten, så behöfver staten alldeles icke inlösa
dem, ty om egaren ej besår dem så afstår han dem säker¬
ligen utan lösen. Det är icke tjenligt att staten lägger sig i
dylika affärer, som icke leda till vinst utan snarare lill mot¬
satsen. Att hela befolkningen i en framtid skulle kunna er¬
hålla sitt vedförråd af statens skogar anser jag för en omöj¬
ligt. Om någon viss trakt behöfver inköpas, så kan man ju
vid hvarje särskildt tillfälle underställa detta rikets ständers
pröfning, utan att nu, en gång för alla, derom behöfva fatta
beslut, helst, för den händelse skogsplanteringskassans till¬
gångar icke förslå, en dylik inlösen, icke kan ega rum utan
att rikets ständer dertill bevilja medel. När vi nu en gång
börjat afslå utskottets hemställanden, .så må äfven denna punkt
förkastas, helst jag förmodar att näst sammanträdande rikets
ständer kunna fä emottaga den Kongl, propositionen i ämnet
nog tidigt, att de hinna åt densamma egna en allvarlig pröf¬
ning och granskning.
Häruti förenade sig Petter Larsson från Gotland, Paul
Hedström från Vesternorrlands, Johan Olof Sundgren från
Stockholms och Per Nilsson från Kristianstands län m. fl.
I*er Nilsson från Malmöhus län: I motsatts till
nästföregående talare måsre jag gifva min röst till bifall åt
ifrågavarande punkt, då den innehåller en billig önskan att
regeringen måtte fortgå på den en gång beträdda vägen. Vi
känna alla att skogsplanteiingskassan eger ganska betydliga
192
Den 4 November.
tillgångar och nu afser punkten blott att bemyndiga Kongl.
Maj:t att pä bästa och fördelaktigaste sätt använda dessa
kapitaler. Här är icke blott fråga om svältorna och med dem
likartade marker, utan äfven om flygsandsfält, och ju längre man
dröjer med planterandet af dessa, desto mer förstöres marken
deromkring. En stor del äf oss här närvarande hafva skådat
huru svältorna se ut och huru nakna de stå. De hafva dock
fordom varit bevuxna med herrlig skog, enligt hvad gamla
sägner veta att berätta. I Sunnerbo härad finnas stora ljung¬
fält, som äfven i forna dagar burit frodig och grof skog,
men under de förödande krigen mellan Danmark och Sverge
för flere hundrade år sedan uppbrände en dansk fältherre allt
hvad som kom i haris väg, och ännu efter denna långa tids
förlopp liar den enskilda företagsamheten icke förmått göra
någonting för återställande af den forna vextligheten. Der¬
för tillhör det nu staten att häri ingripa med sin verksamhet.
Den, som sjövägen rest från Göteborg till Malmö, har varit
i tillfälle att iakttaga huru vid sundet den danska kusten nästan
prålar med sina rika skogar, under det att Skånes, Hallands
och Bohusläns kuststräckor framvisa endast oländiga stränder,
företeende en torftighet ja, fattigdom i vegetationen, som är
sannerligen högst bedröflig. Derför vore det mer än väl om
regeringen komme i tillfälle att åvägabringa något bättre.
Häruti instämde Olof Larsson från Jemtlands, Johan
Fredrik Fredriksson från Upsala, samt Olof Thorell och
Erik Andersson från Elfsborgs län m. fl.
Anders» Willielm till* frän Nerikes län: Just
emedan jag förutser att punkten blir afslagen, vill jag yttra min
åsigt vara den, att densamma bör bifallas. Jag kan icke be¬
gripa hvad man egentligen har emot denna punkt, ty hvad
som härutinnan yttrats förefaller mig vara af intet synnerligt
värde. Man talar om svältorna i Vestergötland, men dylika
marker linnas både i Skåne och på flere andra håll. Punkten
innehåller visserligen, att till skogsodling tjenliga marker böra
af kronan förvärfvas då sådant kan vara af »ekonomiska»
skäl erforderligt, men härmed menas naturligtvis »statsekono¬
miska» skäl, således icke för att staten derpå skall göra enskild
vinst, utan tili förmån för det hela, för det allmänna. Man
bur tält om ait staten icke bör köpa; i punkten förekommer
ordet: »förvärfva», och det är klart, att marken icke gerna
kan erhållas för intet, men är marken af dålig beskaffenhet
gä blir väl priset derefter.
Den 4 November.
193
Johan Persson från Upsala län instämde med denne
talare.
Georg Ayqvist: Jag har förut förklarat mig vilja
instämma med Lönnberg och Lundahl, men då frågan tagit
den vändning, att det ser ut, som om skogsförödelsens vänner
»kulle få öfvertaget, så mäste jag vidare yttra några ord. Om
vi bete oss sä, att det omdöme kommer oss till del att vi
behöfva förmyndare, sa kan det i en knapp vändning hända,
att vi äfven komma under förmynderskap i denna fråga for¬
tare än man annars hade faukt, och man går verkligen bra
långt, då man vill motsätta sig detta förslag. Att klimatet
skulle vinna på en ordnad och väl skött skogsodling är något
som icke kan disputeras, äfvensom att densamma skulle med¬
föra äfven en ekonomisk vinst för det hela. Äfven jag kan
frän min hembygd åberopa exempel derpå att ej obetydliga
skogsfält genom misshushållning och vanvård gått förlorade, och
klokast vore det om vi fattade sadaue beslut, att vår mening
syntes vara att reparera hvad förfädren brutit. Jag får pä
det varmaste förorda bifall till denna utskottets hemställan.
Häruti instämde Olof Olsson i Slängserud från Verm¬
lands och Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar län m. fl.
Sven Ailssoil från Kristianstads län: Till en bör¬
jan vill jag instämma med Nyqvist i det bifall han till punkten
fordrat. Man bör för öfrigt fästa sig icke allenast vid sväi-
tovna och med dem jemförliga marker, utan äfven taga något
i betraktande flygsandsfält m. m., hvilka orsaka stora förluster,
om icke staten träder emellan för att åstadkomma deras be¬
sående och plantering, ty att lemna sådant åt den enskilda
företagsamheten duger alldeles icke. Icke har staten någon
direkt nytta af jernvägarne'? Nej visst icke, men en livar af
oss erkänner dock att de äro mycket nyttige och indirekt
tillföra de staten goda fördelar. Ingen enskild jordegare lä¬
rer väl afstå sin jord alldeles för intet, ty äfven om den icke
har något större värde, så begäres viii ändock alltid någon
ersättning och derför behöfver regeringen medel till sin dis¬
position i dessa fall. Jag yrkar att punkten mätte bifallas.
JOHS I*erSSOIl! Redan då jag förra gången harie
ordet, medgaf jag att denna punkt vore så oskyldig, att
jag icke ansåg densamma förtjena en skrifvelse till regeringen,
och då vi vid nästa riksdag kunna vänta nådig proposition i
Ii onde-St :s Prat. tid 1862—63 årens riksdag. IN. 13
191
Den i November.
ämnet från regeringen, så kan ärendet till dess gerna anstå.
Mig är det för öfrigt likgiltigt hvad beslut som än fattas,
men jag tror att frågan bör fullständigt utredas, innan vi bi¬
falla en och annan del deraf.
Bobci't fredrik Gross från Kalmarlän: Icke
för att motsätta mig utskottets förslag har jag begärt ordet,
utan tvertom anser jag principen vara ganska sund och
rigtig, men jag vill erinra derom, att vi vid nästa riksdag
hatva att förvänta förslag till oy författning om skogarue i
riket, deri äfven någon bestämmelse om nu förevarande fråga
utan tvifvel kommer att inflyta, och jag hemställer, huruvida
det vid sådant förhållande är välbetänkt, att vi nu obetingadt
uttala oss för utskottets förslag. Jag gillar, som sagdt är, prin¬
ciperna, men jag anser att ståndet bör afslå punkten, för att
kunna lemna regeringen fria händer att framdeles inkomma
med det förslag i frågan, som må anses kunna vara lämpligast.
Anders Perion från Kristianstads län: Jag
kan icke i likhet med Jonas Andersson tillstyrka ett obetingadt
afslag, ty saken är för vigtig att öfverlämnäs åt den enskilda
företagsamheten, om hvilken man här mycket talat, men till
hvars verkande .kraft jag i detta fall icke hyser serdeles för¬
troende. Vid Alius finnas nu 100 tunland af ett flygsandfält
planterade, och jag är förvissad derom att, om staten icke
besått dessa 100 tunland, ej blott dessa, utan ytterligare många
tusende tunland mark deromkring nu varit förvandlade tiil
ödsliga och förhärjande flygsandsfält. Jag bifaller utskottets
hemställan uti ifrågavarande hänseende.
Svante Bergström: Denna sak har likasom
alla andra tvä sidor, af hvilka de, som vilja bifalla förslaget,
blott framhålla den ena, eller den stora nytta förslaget inne¬
bär. Denna har icke heller någon förnekat och alidia minst
känner jag mig fallen härtill. Den andra sidan af saken gäl¬
ler dock anskaffandet af de erforderliga medlen och denna
synes mig vara af något betänkligare beskaffenhet, och jag
måste tillstå att det förundrar mig icke sä obetydligt, att
bonde-ståndet i en hast blifvit så liberalt, att det, snart sagdt,
utan kontroll, vill öfverlemna skogsplanteringskassari till re¬
geringens disposition för ofvanåberopade ändamål. Jag skulle
visserligen icke ifrågasätta att lemna mitt bifall till förslaget,
ifall skrifvelsen gällde endast och allenast, att inköp af jord
tiil plantering anses nyttig, samt tillika antydes att dylikt in¬
köpande bör ske endast i den mån rikets ständer dertill be¬
Den 4 November.
195
vilja medel, men som ej så skett, och då riksdagen nalkas
sitt slut samt återremiss således icke gerna kan komma i
fråga, finnes ingen annan utväg än att afslå punkten. Häruti
ligger ieke heller något riksfarligt, dä frågan säkerligen åter¬
kommer vid nästa riksdag.
Matts Persson från Stockholm län instämde häruti.
Carl »Iohan Leonard Lönnberg: Man
fordrar att staten ined sin hjelp skall träda emelian, då frå¬
gan gäller att tappa ur sjöar, dika ut mossar och anlägga
vägar m. fl. dylika allmänna arbetsföretag, då den enskilda
företagsamheten icke förmår uträtta allt, men dä nu frågan
rörer att förvärfva ödemarker för att derå uppdraga skog, dä
vill man icke höra talas om statens mellankomst. Synnerligen
har det förvånat mig att höra, huruledes en af representan-
terne fran den provins, som, bland alla i vårt land, nästan
värst är hemsökt af flygsandens härjningar, motsatt sig an¬
tagandet af utskottets förslag. I Halland, som räknar så manga
och så stora flygsandsfält, är det företrädesvis af vigt att jor¬
den får sig en skogskappa till skydd mot den utpinande
vestanvinden, och skördarna skulle derstädes säkerligen icke
vara sä klena, sorn de nu tyvärr mestadels äro, om ej flyg-
sandsfältens närhet för dem vore ett alltför ohelsosamt gran¬
skap. I Kristianstads län finnas likaledes dylika fält att beså
och fruktbargöra. Äfven ur ekonomisk synpunkt betraktad
bär sig statens inblaudning i skogshushållningen ganska väl,
såsom man ser till exempel i Preussen, hvarest statens in¬
komster till en stor del bernias ur kronoskoganie, och der
dessa inkomster stiga till högst betydliga belopp. Man
kan ock med skäl undra huru det skulle sett ut med fly 8-
sandsfälten derstädes, ifall staten icke tagit hand om desamma.
Visserligen hör man talas om att alli sådant tillhör den en¬
skilde att besörja, men den enskildes lif är begränsadt inom
en alltför kort tidrymd för att kunna något stort uträtta i ett
fall, der årtionden försvinna utan att knapt lemna synbar frukt
af en ansträngd verksamhet, hvaremot statens lif fortvarar och
är, så att säga, odödligt. Jag yrkar fortfarande bifall till
punkten.
Carl Ifvarsson: Jag måste vidhålla mina förut
uttalade äsigter i ämnet, till dess vi få se ett detaljeradt för¬
slag till skogsförfattning, och hvad flygsandsfälten beträffar,
så finnas nog i denna stadga bestämmelser derom. För min
del kan jag icke gå in pä att regeringen får disponera öfver
196
Dan 4 November.
skogsplanteringskassan. Man har sagt att jordegare gerna af¬
stå siu jord, sorn är af ringa vextlighef, men i min liembyggd
hafva jordegarne sjelfve böljat plantera flygsandsfälten, och
bäst vore om sådant komme allmänt i bruk. Att för öfrigt
jordegare i trakter, der marken icke eger något egentligt
värde, äro nöjde att få afstå sin jord till regeringen mot dryg
lösen, är alldeles ingenting att förundra sig öfver, ty att alla
söka förtjena på statens bekostnad är numera en hvardaglig
sak, sorn .af mångfaldiga exempel bestyrkes. Ingen af före¬
gående talare har, efter hvad jag kunnat finna, ännu veder¬
lagt mig, och ingen har visat att denna puntst är vigtigare
au de föregående. När man får se förslaget frän regeringen
i sin helhet, dä kan det vara tid att bedöma detsamma och
derför är det bäst att vänta till nästa riksdag, helst det icke
är möjligt att denna riksdag behandlar frågan så, som veder¬
bör, dä alla handliugarne i ämnet ännu lära hvila hos rege¬
ringen. Jag bekänner öppet, att jag icke har tillräcklig reda
på frågan för att tilltro mig kunna bedömma densamma, och
då förhållandet torde vara enahanda med flera andra leda¬
möter af ståndet, anser jag bäst att afslå ifrågavarande punkt.
Erik Mil^llllg Enick från Skaraborgs län: Jag
vill endast gifva tillkänna det jag kommer att rösta för bifall
till punkten, ty det är af vigt att regeringen tar hand om
vissa trakter, hvarest skogsodling är af högsta behof påkallad,
och hvilka derförutan aldrig kunna ega hopp attia någon sådan
verkställd. Medin har tult om dylika trakter i Småland, an¬
dra talare omnämnt sådane i Skåne, Halland och Vestergöt¬
land, således finnér mau att frågan är väl värd att af rikets
ständer behjertas.
IIOSCllkerg: Det vill här nästan synas, som om
åtskilliga talare tagit till utgångspunkt den gamla välkända
satsen; eden som vinner tid, vinner allt.» Jag för min del
tror dock, att det vore i sin ordning att, i stället för att hala
ut på tideu, likets ständer uttalade sig flir vissa gruudpiinci-
per i frågan och derigenom lemnade regeringen någon led¬
ning vid dess fortsatta handläggning deraf, och jag vill vän¬
ligen hemställa till alla dem, sorn äro nog lycklige att hafva
skog i öfverflöd, att ej sätta sig emot hvarje förslag, som
åsyftar någon förbättring och fordel för dem, som befinna
sig i en alldeles motsatt ställning. Jag vill åter till besva¬
rande upptaga en åsigt, som ånyo idislats af min gode vän
här till höger, om fördelen att lemna omsorgen om dylika
markers förseende med skog åt den enskilda företagsamheten,
Den 4 November.
197
och fråga honom, huru härmed skall tillgå, i den händelse
sådan mark ligger i byalag, och eges till 3 å 4 tunnland af
en livar i byalaget? Månne man kan vara säker pä att
hvarje delegare planterar sin bit, och om, såsom alltför tro¬
ligt är, plantering blott undantagsvis kommer till stånd, kom¬
mer icke en dylik samfällighet då att taga sig lika plottrigt
ut, som bönsängarne i en kryddgård, der den ene sängen är
risad, den andra icke? Vidare har man ordat om de stora
BUinmorne, sorn antagas komma att åtgå, men dessa äro att
betrakta såsom rena obefydligher vid jemförelse med den
nytta de kunna åstadkomma. Dessutom kan det tillgå pä
flere ställen såsom då t. ex. Höja församling afstod sinaflyg-
sandsfält till staten utan lösen, och då blir kostnaden ej så
stor, som då marken dyrt skall lösas. För min del vidhåller
jag mitt yrkande att rikets ständer måtte uttala sina åsigter
om de principer, på hvilka de vilja hafva denna lasgtiftning
grundad, och slutligen får jag blott i föregående erinra, att
här icke nu är fråga om att förhindra förstörelse af skog,
utan i stället att anskaffa skog åt dem, sorn derpå lida brist.
Olof Thorell från Elfsborgs läns Jag har förut
instämt med Per Nilsson i Espö, och vill nu blott upplys¬
ningsvis tillägga, beträffande den uppkastade frågan huruvida
de, som ursprungligen afstått jorden, vid möjligen uppstående
fråga om återlösen, skola ega förmånsrätt, att, vid nfhändan-
det af marken i Svälforna, en dylik förmånsrätt stadgades i
kontrakten, hvarigenom också lösesummorna betydligt för¬
minskades.
Per PerSSOll från Vermlands län: I likhet med
Jöns Persson anser jag visserligen denna punkt ganska oskyl¬
dig, roen i olikhet med honom vill jag, just af denna anled¬
ning, och på de skäl, som of flere föregående talare här
blifvit för bifall anförde, äfven godkänna hvad utskottet i nu
föredragne puukt hemställt.
Uhr: Jag har förut uttalat mina åsigter i ämnet och
vill nu endast uttrycka min förundran öfver de skäl man an¬
fört för betänkligheterne att aflåta en underdånig skrifvelse i
ämnet. En talare har låtit förstå att lian gillade prineiperne
hvarpå utskottet byggt sin hemställan, men ändock villo han
afslå densamma 1 Jalia! just så folio orden. En annan har
sagt ait äfven lian gillar utskottets framställning oell skulle
bifalla densamma, för så vidt deri icke bemyndigade rege¬
ringen att använda skogsplanteringskassan, hvadan han önskar,
198
Den 4 November.
att regeringen för hvarje gång sådant är af nöden, gör fram¬
ställning till rikets stänner i ämnet. Men detta tycker jag
åter icke är sä farligt, ty då regeringen blifvit pank, så be¬
gär den nog större anslag, och då kan man ju knäppa näf-
ven omkring pungen, ifall man tycker att åtgången varit allt¬
för stark. Somlige talare orda ock derom, att det icke är
sa brädt, utan att ärendet kommer tids nog nästa riksdag,
men flygsandsfälten gripa allt vidare omkring sig, år etter år,
och derför ju förr hjelpen kommer, desto bättre är det, efter
gamla ordspråket sorn säger: »snar hjelp är dubbel hjelp.»
Sven Nilsson från Kristianstads län förklarade sig vilja
instämma med Rosenberg.
•Sofian ILefillcrg från Nerikes län: Jag har trott
att punkten borde antagas, men jag vill fästa uppmärksam¬
heten på ett yttrande af tvänue talare, som pöstatt, att staten
kunde komma i besittning af jorden på annat sätt än genom
köp. Detta lärer väl icke kunna vara allvar, ty man kan
val icke med våld gripa jorden från egaren, och på något annat
sätt vet jag icke huru det skulle gå till. Emellertid vill jag
bifalla punkten.
HoSClllterg* tyckes som vännen Lekberg ej
skulle höra rätt väl, ty jag nämnde med ord, att Höja för¬
samling i Skåne afstod sina flygsandsfält utan någon ersätt¬
ning till staten, som der genast vidtog åtgärder för planterin¬
gars verkställande, och jag tror, ehuru j^ag ej är säker der¬
om, att samma förhållande inträffat vid Ahus och Engelholm,
m. fl. ställen i Skåne, och häri lärer man val icke lyckas
spana någon våda för det allmänna.
Carl Ifvarsson: Rosenberg har i detta fall nog
rätt, ty visst later det sig tänkas att staten på annat sätt,
än genom lösen för penningar kan komma i besittning af för
skogsodling tjenliga marker. Jag har visserligen intet att
anmärka deremot att lösen gifves, ty mitt kommittenskap
skulle deråt få sin goda del. men jag vill ej att statens me¬
del, sorn för annat äro afsedda, skola dertill användas. En
talare har uppmanat dem, som ännu hafva skog qvar, att
tänka pä dem, som ingen skog ega, men ehuru jag sjelf be¬
finner mig i den sistnämnde kategorien, kan jag ändock icke
gå ifrån de åsigter i frågan jag förut här uttalat.
Uhr: Det gamla ordspråket säger: »när man slänger
en käpp ibland en flock hundar, sä gnäller den som blir träf¬
Den 4 November.
199
fad», och nog märkte jag, att Lekberg satte ett par skarpa
ögon i mig, då jag nämnde, att staten kunde förvärfva egen¬
dom på annat sätt än genom inköp, och nog är han en sä
lagkunnig man, att han vet att flere sätt finnes, att åt¬
komma egendom än detta.
Henrik Hansson från Vesternorrlands län: Då
ståndet från förmiddagens diskussion känner att jag hyser
fisigter i denna fråga, som äro motsatta pluralitetens, så kan
det synas besynnerligt att jag nu yrkar bifall, men nu, som då,
jag är af den tanken att staten bör göra allt för att förekomma
skogsbrist. Vid flere föregående tillfällen har jag förundrat
mig öfver ståndets frikostighet och nu slår mig åter med för¬
våning ståndets småsinthet, då frågan är om ett så högst
magtpåliggande ämne som detta. En föregående talare har
upplyst att flygsandsfälten åtminstone på ett eller annat ställe
åstadkommits genom härjning och ödeläggelse af fiendehand
och dä är det väl icke för mycket om staten lemnar under¬
stöd att afhjelpa en olycka, hvilken kan spåras så långt till¬
baka i tiden, som denna.
Häruti instämde Gustaf Hultman från Nerikes län.
öfverläggningen förklarades nu vara afslutad, och som
talmannens framställda proposition bå bifall med blandade ja
och nej besvarades samt omröstning begärdes, så uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande voteringsproposition:
Den, som vill bifalla den af sammansatta stats-, lag-
samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet å sidan 19 af
dess betänkande n:0 00 gjorda hemställan, att likets ständer
malte godkänna den åsigt, att i orter, der sådant af klimati¬
ska eller ekonomiska orsaker kan vara erforderligt och till¬
fälle dertill sig yppar, skogbärande eller till skogsodling tjen¬
liga marker må för kronans räkning förvärfvas, i den mån
medel för sådant ändamål redan af Kongl. Majit disponeras
eller af rikets ständer dertill anvisas, röste
Ja;
Den, det icke vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet afslagit utskottets ifråga¬
varande hemställan.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll
med 41 ja mot 32 nej, i följd hvaraf utskottets ifrågavarande
hemställan var af ståndet bifallen.
200
Den 4 November.
Uti derefter följande 6de punkten af betänkandet hade
utskottet hemställt ”huruvida icke rikets ständer, utan afseen¬
de å herr Ljungbergs yrkande i denria del och innehållet af
Svante Bergströms motion, skulle finna lämpligt, att sedan
häradsallmäning, der sådant icke redan skett, blifvit genom
skngs-styrelsens försorg till regelbunden hushållning indelad,
och öfverenskommelse om dess skötsel blifvit delegarne emel¬
lan träffad på sådane vilkor, som af skogs-styrelsen pröfvas
vara med den antagna hushållningsplarien förenliga, allmän¬
ningen må, såvida delegarne icke ät skogs-styrelsen öfver¬
låta densammas vård och förvaltning, genom delegarnes för¬
sorg, under skogs-styrelsens uppsigt vårdas och förvaltas.”
Denna hemställan godkändes af ståndet, likasom utskot¬
tets i punkten 7 framställda förslag, »att den afkastning hä¬
radsallmänning lemnar, må, sedan deraf användts, hvad som
erfordras till betäckande af kostnaden för allmänningens in¬
delning och förvaltning, samt till broar och andra för all¬
männingens delegarne gemensamma byggnader, mellan dem,
som, enligt hittills gällande grunder, ansetts såsom delegare
i allmänningen, antingen in natura eller i penningar, på sätt
de derom sjelfve besluta, efter oförmedladt hemmantal för¬
delas.”
Vidare hade utskottet uti 8:de punkten hemställt:
”att skogar å kungsgårdar, kungsladugårdar, till kronan
indragna boställen samt andra hemman oe,h lägenheter, hvilka
förvaltas eller äro utarrenderade för kronans räkning, skola,
sä vidt de ej ligga i samfällighet med enskild egendom eller
annat hinder möter, till regelbunden hushållning indelas, samt,
der de äro af större betydenhet, ställas under serskild vård
och förvaltning af skogs-styrelsen, och der de icke ega sådan
betydenhet, men deras indelning till regelbunden hushållning
dock pröfvas böra ske, stå under uppsigt af skogs-styrelsen,
i hvilket senare fall vid hemmanens utarrendering bör stad¬
gas förbindelse för arrendatorn att, der indelning blifvit eller
varder verkställd, ställa sig vederbörligen uppgjord plan i af¬
seende på skogens behandling och värd till efterlefnad, mot
rättighet för honom att fä disponera hvad af skogens årliga
afkastning icke åtgår till hemmanets behof”; samt
»att skogar å allmänna inrättningars hemman och lägen¬
heter skola, sävidt ej sådane hinder, som här ofvan ornför-
mäla9, möta, till regelbunden hushållning indelas och stå un¬
der skogs-styrelsens uppsigt.”
Den 4 November.
201
Härom uppstod diskussion, derunder sålunda sig yttrader
Cai*I 9fvarSSOH: Då ståndet redan godkänt 2:dra
och 3:dje punkterna af betänkandet, så vill det synas som
äfven Usta momentet af nu föredragna punkt borde bifallas,
hvilket jag ock för min del gör, men hvad deremot 2:dra
momentet angår, i fråga om skogar å allmänna inrättningars
hemman och lägenheter, deras skötsel och ställande under
skogs-styrelsens uppsigt, kan jag icke gilla detsamma, såsom
icke rätt stående tillsammans med helgden af eganderätten,
då denna tillhör den allmänna inrättningen, men ingalunda
kronan. Visserligen har man trott sie på detta sätt kunna
kontrollera dessa inrättningar, men jag föranlåtes yrka afslag
ä 2:dra momentet i punkten, då jag icke kan gilla detta sätt
att åstadkomma tillsyn och kontroll.
Häruti förenade sig Håkan Pettersson och Ola Olsson
från Blekinge, Per östman från Vesternorrlands, Olof Nils¬
son från Vesterbottens, Sven Nilsson frän Kristianstads, An¬
ders Medin från Kronobergs och Petter Larsson från Got¬
lands län m. fl.
Olik •ToilSSOIl från Malmöhus Ian: Jemte det jag,
tillika med Carl Ifvarsson, yrkar afslag å 2:dra momentet,
kan jag icke underlåta att gifva tillkänna, det jag hyser vissa
betänkligher att bifalla första momentet; det blir nemligen
mycket svårt att vid en arrendeauktion på förhand bestämma
afkastningen af ett hemmans skog. För min del tror jag att,
om skogen ställes under förvaltning af skogs-styrelsen, så bör
denna äfven taga hand om försäljningen af afkastningen utan
att deruti inblanda arrendatorn. Jag yrkar alltså afslag å
punkten i sin helhet.
Jan Andersson från Kopparbergs län delade den af Ola
Jönsson nu uttalade åsigt.
Paul Fril* Hlengel: Med anledning af den
mot 2:dra momentet riktade anmärkningen, har jag begärt
ordet, och får förklara det jag anser den deri föreslagna åt¬
gärden vara ganska välbetänkt och ändamålsenlig. Denna
tillsyn afser alldeles icke att inskränka eller borttaga egande-
rätten, utan blott att tvinga allmänna inrättningar att sköta
sina skogar, och taga bättre vård om denna dyrbara egen¬
dom än hittills skett. Här finnas t. ex. i Stockholm allmänna
inrättningar, hvilka ega stora skogstillgångar, hvaraf disposi¬
tion e u tillhör en direktion, som mången gång kanhända icke
begriper en grand af skogshushållningen, och långt ifrån ett
202
Den 4 November.
befrämja en rationell skötsel af skogen, i stället årligen ut¬
lyser auktioner derå, utan afseende på skogens bestånd, och
blott med beräkning att derur taga allt hvad tagas kan. Jag
har sjelf hört arrendatorer af egendomar, tillhörande dylika
allmänna inrättningar, uttrycka sina bekymmer huru i fram¬
tiden skogens bestånd skall kunna förenas med ett dylikt
handlingssätt. Alldeles påtagligt är att stor fördel skulle till¬
skyndas dessa inrättningar, om staten öfvertoge vården af
deras skogar, och för min del finnér jag skäl icke vara för
handen att afstå hvarken det ena eller andra momentet, utan
bör punkten i sin helhet godkännas.
Häruti instämde Anders Söderholtz från Söderman¬
lands Ian.
Carl A lill ers Larsson från Östergötlands län:
Jag för min del kan icke upptäcka något annat nytt i denna
punkt, än att åtskilliga skogar nu skola ställas under skogs¬
styrelsens kontroll, om hvilkas skötsel förut varit stadgadt i
kontrakter o. s. v. Boställen på indelning m. fl. skola nu
anordna sin skog till trakthuggning, meri de hafva äfven förut
varit skyldige att ställa sig gällande föreskrifter till efterrät¬
telse. Att boställshafvaren eger rättighet till den afkastning
af skogen, som icke åtgår för hemmanets behof, finnes redan
förut i lag stadgadt, så att den enda nyheten, jag här kan
finna, består deruti, att skogar å allmänna inrättningars hem¬
man och lägenheter skola till regelbunden hushållning inde¬
las och stå under skogs-styrelsens uppsigt. Den enda följden
af detta stadgande blir enligt min tanka en förökad personal
i skogs-styrelsens tjenst, och huruvida det kommer att med¬
föra någon nytta, att allmänna inrättningars skogar komma
att ställas under förvaltning af staten, vill jag icke bedöma,
men visst är, att staten hittills aldrig gjort sig känd för att
väl förvalta fast egendom, och jag förmodar icke att något
undantag i detta fall kommer att ega rum. För min del vill
jag alltså, i likhet med Ola Jönsson, afslå båda momenten af
ifrågavarande punkt.
Cieorg Wy«lvis<: I motsatts mot den föregående
talaren vill jag bifalla utskottets ifrågavarande båda förslag.
Då undantag blifvit gjorde för skogar af mindre areal behöf-
ver man icke frukta att personalen skulle alltför mycket be¬
höfva tillökas, såsom man kan se af den utaf herr A E. Ros
betänkandet bifogade reservation, enligt hvilka skogar under
2,000 tunnlands vidd skulle stå under arrendatorns tillsyn,
likvisst under behörig kontroll af skogs-styrelsen.
Den 4 November. 203
Carl Ifvarsson: Hvad Ola Jönssons anmärkning
betraffar, så synes mig densamma höra förfalla, då man be¬
sinnar att stadgandet här icke lämpas på gamla redan kontro¬
llerade arrenden, utan blott vid afslutande af nya kontrakter,
då arrendatorn får betala högre arrende ifall honom tiller—
kännes någon förmån i nu afsedda fall. Således kan Irsta
momentet gerna bifallas. Vidkommande åter MengeD an¬
märkning, rörande 2:dra momentet, tror jag densamma icke
eller förtjena stort afseende, ty antingen man säger, att kro¬
nan skall hafva tillsyn öfver allmänna inrättningars handhaf-
vande af sina skogar, eller påstår att dessa böra stå under
statens förmynderskap, så kan detta komma på ett ut. Jag
förmodar att direktionerne, lika väl som staten, välja kunniga
och pålitliga personer att sköta sina angelägenheter, och då
blir resultatet alldeles detsamma, med undantag af litet större
kostnader för staten.
Nils Pettersson från Kalmar län instämde häruti.
Uhr: Då Mengel nu, såsom vanligt, yttrat sig med
stor sakkännedom, men deremot icke såsom han vanligen
plägar, begifvit sig på några extra, ämnet icke tillhörande,
utflygter, så vill jag allo instämma med houom och bifaller
alltså punkten i sin helhet.
Häruti instämde Paid Fritz Mengel och Johan Fredrih
Fredriksson från Upsala, Johan Gustaf Wasmuth från Stock¬
holms, Erik Magnus Falck och Johan Magnus Lundahl hno
Skaraborgs, Sven Gustaf Johansson från Jönköpings, Olof
Thorell och Erik Andersson fran Elfsborgs län m. fl.
Anders Anbust Andersson från Östergöt¬
lands län: För min del tror jag icke någon fara uppstode
derigenom, att någon förmån tillerkändes arrendatorerne, så
att dessa finge använda öfverskottet of afkastningen, d. v. s.
den delen, som icke användes för hemmanets behof, men
deremot är jag icke utan farhåga att, ifall alla här afsedda
lägenheter och hemman skulle ställas under statens tillsyn, en
förskräcklig hop tjenstemän skulle tillskapas, hvarför jag, in¬
stämmande med Carl Anders Larsson, yrkar afslag å punkten
i sin helhet.
Olo Jönsson: Jag förbisåg visserligen icke or¬
den : »der de icke ega en sådan betydenhet», men hvad
menas nu med betydenhet? Derom torde vara olika fisigter
på olika orter. Icke hedler beredes genom detta stadgande
204
Den 4 November.
någon minskning i antalet af skogsstyrelsens tjenstemanna-
personal, ty hemmanen skola ändock stå under skogsstyrel¬
sens uppsigt och här är endast fråga om huruvida arrendatorn
får någon andel i afkastningen eller icke. Hvad man än må
tänka och säga om detta lagstadgande, så är min tanka, att
det icke kommer att befrämja hushållningen med skogarne,
ty den utsynande tjänstemännen kan ju möjligen med arren¬
datorn träffa vissa för staten menliga aftal och öfverenskom-
melser, åtminstone later sådant väl tänka sig, och huru går
det då med den så beprisade hushållningen. Jag vill icke
öfverlåta skogarnes vård till hvem som helst, hvarför jag vid¬
håller mitt förra yrkande.
Georg Nyqvist: Huru stort antalet af dylika
boställen är, känner jag icke, och hvad beträffar skogsbetje-
ningsper8onalens antal, så är det klart och tydligt, att detta
ej behöfver vara så stort, när det blott är fråga om öfverin¬
seende, som om älven skogarnes skötsel af dem kom i fråga.
Om vid arrendets ingående bestämdes att arrendatorn efter
en viss tid finge begagna skogen vore dermed ingen fara för¬
knippad. Icke heller tror jag någon fara böra uppstå för be-
tjeningens ärlighet, ifall skogsstyrelsen ser upp, och underslef
kunna ej annat än undantagsvis komma i fråga. Enligt min
åsigt böra mindre skogar öfverlemDas till vård af arrendatorn
men de större till skötsel af skogsbetjeningen. Arrendatorn,
kari af sk ogens storlek, ifall han får begagna densamma, göra
vissa uträkningar och kalkyler för ett säkrare bedömande
af arrendets egentliga värde o. s. v.
•BÖHS Persson: Lika med Carl Anders Larsson
tror jag nog att allt kan bifallas, och vill ståndet ha en hel
armée af skogsbetjening att pensionera, så gerna för mig,
men för egen del vill jag hafva till protokollet antecknadt,
det jag icke kan biträda utskottets åsigt uti ifrågavarande
punkt.
dori Ifvarsson anhöll härefter det proposition matte
framställas å hvardera momentet särskildt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarades afslutad, blef
lista momentet af den föredragna punkten, uppå talmannens
derom serskildt framställda proposition ef ståndet godkänclt.
Vid derefter särskildt framställd proposition å bifall till
2:dra momentet, ropades omvexlande ja och nej; hvarefter,
Den 4 November.
205
och då omröstning begärdes, en så lydande voterings-propo-
sition uppsattes, justerades och anslogs,Jnemligerf:
Den, som vill bifalla 2:dra momentet af den af sammau-
satta“stats-, lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskot¬
tet uti dess betänkande n:o 50, sid. 33. gjorda hemställan i
fråga om förvaltningen och användandet af ue“skogar, som
tillhöra utarrenderade publika egendomar,, röste
Ja ;
Den, det icke vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet afslagit utskottets hem¬
ställan i denna del.
Voteringen, som härefter i vanlig ordning verkställdes,
utföll med 21 ja mot 46 nej, i följd hvaraf det ifrågavarande
momentet var af ståndet afslaget.
Härefter föredrogs punkten 9, deruti till reglerande af
hushållningen med bostallsskogarne, utskottet framställt det
förslag:
watt skogar å boställen skola, så vidt de ej ligga i sam¬
fällighet med enskild egendom eller annat hinder möter, till
regelbunden hushållning indelas»;
watt derest, vid indelning af boställes skog, densamma Annes
i betydlig man öfverstiga boställets behof af skogsfång, skogen i
dess helhet, eller lämplig del deraf skall ställas under vård
och förvaltning af skogsstyrelsen, med iakttagande att af sko¬
gens behållna afkastning i företa rummet ina tilldelas boställs-
hafvaren, hvad honom med afseende på dittills åtnjuten rätt
eller förhanden varande förhållanden skäligen bör tillkomma,
samt återstoden tillfalla Kongl. Majit och kronan, men vid
militärboställen disponeras af en vederbörande boställe—direk¬
tion och vid eklesiastika boställen användas till bidrag vid
reglerande af presterskapets inkomster»; samt
watt der boställes skog ej tages under vård och förvalt¬
ning af skogsstyrelsen, den bör, noder nämnda styrelses upp¬
sigt vårdas af boslälishafvaren, som i detta fall, och så framt
den vid indelningen föreskrifna hushållning af honom iaktta-
ges, må, der bättre rätt ej härförinnan blifvit honom särskildt
medgifveri, åtnjuta utöfver sitt husbehof högst halfva behållna
afkastningen af skogen, hvilken, till dess sådan indelning skett,
får af boslälishafvaren, såvida han icke för sin tjenstetid blif¬
vit bättre rätt tillerkänd, endast till husbehof begagnas; sko¬
lande, på sätt ofvan förmäles, den del af afkastningen, som
icke tillkommer boställshafvaren, antingen tillfalla Kongl. Majit
206
Den 4 November.
oeh kronan eller disponeras af regementenas boställsdirektio-
ner eller användas till presterskapets aflönande.»
Efter uppläsande häraf yttrade sig sålunda:
Carl Anders Ifarsson: Då denna punkt står
i konseqvens med den nästföregående, hvilken blifvit af stån¬
det förkastad, bör äfven denna afslås.
Ola >9Wilsson: På enahanda skäl, som vid nyss
föregående punkt, yrkar jag afslag ä denna. Här finnes före-
skrifvet att afkastningen bör användas till bidrag vid regle¬
rande af presterskapets inkomster, men dessa synas mig stora
nog ändå, utan att afkastningen af kronans skogar dertill be-
höfver användas.
Sveil Alisson från Kristianstads län: Oin punkten
icke afslås, så bör den åtminstone återremitteras, ty den in¬
nehåller inga bestämmelser om civil-statens boställen. Dock
förenar jag mig helst med dem, sorn yrkat afslag, enär detta
sätt att gä tillväga är vida enklare och beqvämare.
Per AilSSOll från Malmöhus län: Då vid föregå¬
ende riksdagen frågan om skogshushållningen förevarit, har
bonde-ståndet alltid uttalat den åsigt, att staten först bordo
införa en ordnad hushållning på krono- och boställsskogarne,
hvarefter man först kunde begära någon tillsyn på enskildas
skogar. Af denna anledning vill jag bifalla denna punkt.
Jonas Andersson: dag har redan förut uttalat
den åsigt att rikets stander nu icke borde fatta några beslut
i detta ärende, utan dermed uppskjuta till nästa riksdag;
men då ståndet nu redan uttalat sin mening rörande vissa
punkter, så är ingen annan råd än att gå vidare fort på den
beträdda banan, och ifall någon punkt förtjenar att man der¬
på tager vara, så är det just denna. Det har nemligen blif¬
vit upplyst, att högst betydliga skogsarealer tillhöra boställena ;
dessa skogar utgöra ett plus i tjenstemännens löner, hvilket
icke blifvit taget i betraktande vid löneregleringen, hvarför
allt skäl förefinnes att de må tagas under styrelsens vård.
Detta är oek ett prof på statens förmåga att sköta om sina
angelägenheter. Det är nu emellertid föreslaget att dessa sko¬
gar skulle ställas under skogsstyrelsens förvaltning, endast i
den händelse de äro af någon större betydenhet, och att så-
dane finnas, kan man se deraf, att man uppgifvit boställen som
Den 4 November.
207
hafva en skogsareal af ända till 4 k 5,000 tunland. Visser¬
ligen hyser jag någon betänklighet vid stadgandet att bo-
ställsiunehafvaren skall erhålla andel af afkastningen, men
heldre än återremiss för åstadkommande af ändring häri för¬
ordar jag bifall till punkten i sin helhet.
Carl »Tohan laeonard Tiönnberis: En
talare har påyrkat afslag pä den grund, att ingenting finnes
här nämndt om de civila boställena och deras skogar, men
detta eger ej någon grund, ty här förekommer att, vid tal om
boställen i allmänhet, återstoden af afkastningen skall tillfalla
dels Kongl. Maj:t och kronan, dels vederbörande bosta lis¬
ei irektioner och slutligen användas till bidrag vid reglerande
af presterskapets löneinkomster. Den förstnämnda bestäm¬
melsen afser sålunda de civila boställena. En annan talare
har åter fordrat afslag utaf den anledningen, att det nysså be¬
ropade öfverskottet af behällninnen vid de ecklesiastika bo¬
ställena skulle användas till bidrag vid reglerande af pre¬
sterskapets löneinkomster, men man bör besinna att så svaga
komministersboställen finnas, att det vöre för innehafvaren en
ren omöjlighet att lifnära sig deraf, ifall han ej hade tillstånd
att tillika disponera boställets skog, som någon gäng kan befinnas
vara af god beskaffenhet. Att ecklesiastika boställen äro uti
punkten intagne, anser jag vara ganska rigtigt, ehuru dessa
boställen vanligtvis uppkommit genom sammanskott af för-
samlingarne, och staten således egentligen icke har något öf¬
ver dem att säga. Alltså bifaller jag denna punkt.
Häruti instämde Paul Fritz Mengel från Upsala, Johan
Olof Sundgren från Stockholms, Gustaf Hultman från Ne¬
rikes och Nils Olsson från Malmöhus län m. fl.
ISoseilbcrg: En föregående talare har yrkat af¬
slag för att komma lätt ifrån saken, emedan, såsom han sade,
detta vore det enklaste och beqvämaste sättet att gå till väga,
men som jag vill bifalla punkten,.så tror jag att det går lika
fort det, som att afslå. Atskillige föregående talare hafva
påpekat de skäl, som äro för bifall, och jag vill blott tillägga
det, att om vi nu afslå denna punkt, så visar det sig tyd¬
ligen, att vi alldeles icke vilja hafva någon slags tillsyn öfver
vära skogar, och att en ordnad skogshushållning icke lyckats
förvärfva sig några sympatier inom vårt ständ. Vidare hafva
några anmärkare fästat sig dervid, att en del af den behållna
afkastningen af de ecklesiastika boställenas skogar skulle an¬
vändas till bidrog vid reglering af presterskapets inkomster,
208 Den i November.
tnen denna föreskrift synes mig alldeles naturlig och rigtig,
då just nu en dylik reglering är linder utarbetande. Pä alla
dessa och flere af föregående talare anförde skäl yrkar jag
bifall till den föredragna punkten
Med denne talare förenade sig Garl Tholsson och Johan
Magnus Lundahl från Skaraborgs län.
Henrik BBilllssoil frän Vesternorrlands län: Jag
instämmer med bosenberg och Lönnberg. Redan hafva på
de flesta orter boställsinuehafvarne erhållit betydlig afkastning
af boställesskogarne; nu ar föreslaget att de skulle erhålla
ena hälften af behållna afkastningen och den andra hälften till¬
falla kommunen eller staten. Detta är mycket bättre än att
skogen ruttnar bort eller tillgripes, hvadan jag bifaller punkten.
Ulli-: Jagar förekommen af de tre näst föregående talarne
och instämmer med dem. Man har talat 0111 boställsskogar, inne¬
hållande 4 å 5,000 tunnland; jag har mig bekant att sådane finnas
pä 20,000 tunnland, och det vore en vinst lika väl för kommunerne
som för boställsinuehafvarne om dessa komme under tillsyn af
skogsstyrelsen. Vidare ärdetafstor vigt att skogsafkastmngen
tages i betraktande vid regleringen af presterskapets lönein¬
komster. Här är ett tillfälle beredt till upphjelpande af de
mer vanlottade presternes Iönevilkor, och derför vill jag på
det varmaste yrka bifall till punkten.
Häruti instämde Per Östman från Vesternorrlands, Olof
Lagergren från Gotlands, Olof Thorell och Erik Andersson
frän Elfsborgs län m. fl.
Carl Amlers [iarsson: Då frågan nu galler
att uttala vissa grundsatser till rättesnöre för regeringen vid
uppgörande af en författning för skogsskötsel i riket, så kan
jag icke anse det vara rigtigt och lämpligt att uttala den
grundsatsen att boställsinnehafvaren bör åtnjuta hälften af den
behållna afkastningen, ty på en areal af 5,000 tunnland gör
detta en afverknirig af 20 tunnland om året, motsvarande i
min hemort en årlig inkomst af 10,000 rdr. Dessutom hafva
innehafvare af mindre boställen hittills alltid fått utsyning på
de större boställsskogarne, och dessa förstnämnde skulle möj¬
ligen väcka anspråk på ersättning för sålunda förlorad utsy¬
ning, hvarför det alldeles icke synes vara skäl att röra pä
denna sträng.
Med denne talare förenade sig Gustaf Bolin, från Up¬
sala, Olof Persson från Gtfleborgs, Ola Olsson frun Blekinge,
Den i November.
209
Per Nilsson från Kristianstads, Olof Nilsson från Vester¬
bottens, Per Byström frän Jemtlands och Per Olof Hörn¬
feldt från Vesternorrlands län 111. fl.
Ails Pettersson från Ival mar län: Om någon
punkt af detta betänkande borde bifallas, så vore det väl
denna, ty att hushållningen med våra boställsskogar alldeles
icke är den rätta och rigtiga, detta är en iner än väl känd
sak. MVn om nu beslutas, att de ecklesiastike boställsinne-
hafvarne få använda boställsskogarne, så skulle socknarne
snart nog icke få mycket att b3’gga med. Socknarne hafva
nemligen haft rätt att begagna boställsskogarne til! att bygga
och bättra prestgårdarne, men skulle denna rätt nu annuleras
genom en förändrad lagstiftning, skulle detta ske till stort
men för sockenboerne. Då nu Lönnberg upplyst att prest¬
gårdarne vanligtvis uppkommit genom försainlingarnes till¬
skott, så synes det ock som församlingarne vöre närmast berät¬
tigade till att öfvertaga vården af dessa boställsskogar. Då nu
fråga är att åstadkomma en opinionsyttring i ämnet, så röstar
jag för afslag å hela denna punkt.
Paill Hedström från Vesternorrlands län förkla¬
rade sig vilja instämma med Carl Anders Larsson och af-
slog hvad utskottet i nu föredragna punkt hemställt.
Sven Nilsson från Kristianstads län: Det var icke
allenast af beqvämlighets skäl, som jag yrkade afslag, utan jag y-tt-
rade mig pä detta vis, af den anledning, att jag trodde det ingen
diskussion härom behöfdeuppstå. Mina betänklighetergällaegent-
ligen sista momentet, der det säges att boställsinuehafvarne skola
vårda skogen ; men detta är att sätta bocken till trädgårds¬
mästare, åtminstone har jag mig förhållandet bekant inom
irenne byar, hvarest alla bönderne hafva sina skogslotter qvar
i oförderfvadt skick, men hvarest alla boställsinnehafvarne
hafva i grund utplundrat deni tilldelade skogsandelar. Jag
iiuskar alltså afslag ä sista momentet.
Carl Ifvarsson: Det kan val icke förnekas att
boställsskogarne böra ställas under vård och tillsyn, och möj¬
ligen vore mest lämpligt att statens tjenstemän toge harid
härom. Då här frågan gäller ej allenast bosfällshafvarerjs, utan äf¬
ven församlingarnas rätt, sä biir man icke förhasta sig. Om något
kunde vinnas genom aterremiss, så ville jag, att så väl denna som
nästföljande punkt skulle återremitteras, men då det icke är möj¬
ligt att få någon förändring denna riksdag och då i alla fall
Bonde St:s Brot- vid 1862—03 årens riksdag. IX 14
210
Den 4 November.
fråga nu icke är att få förslaget antaget såsom lag, så är det,
enligt min tanka, bäst att afslå såväl denna som följande
punkt.
Ayqvist t Jag gillar fullkomligt utskottets förslag att
boställsskogarne böra ställas under bättre skötsel och til isy n
än de hittills åtnjutit. Då ståndet uttalat sig om de öfrige
punkterne, bör sä ske älven här, oell jag tror att i sådant
fall afslag är den lämpligaste åtgärden, emedan den visar att
ståndet ogillar förslaget om afkastuingens användande. Af
betänkandet ser man att 17 boställen finnas som hafva skogs¬
areal öfver 4,000 tunnland. Jag kan tillägga att jag känner
ett ecklesiastikboställe som bar 21,600 tunnland skogsareal.
Nu skulle denna massa skog under styrelsens direkta värd,
men man vet ej hvar gränsen skall sättas mellan styrelsens
och boställsbafvarens vård. Enligt herr Ros’ förslag skulle
boställe ställas under presterskapets vård med tillsyn af sty¬
relsen. Detta kan icke gerna vinna bifall af förståndigt folk. Väl
kunna komministrarne behöfva någon förbättring i sina vilkor, men
pastorerna med sina 5 å 6,000 rdr i inkomst för äret, kunna väl an¬
ses skäligen bergade. Jag vill tillägga att då de församlingar, som
hafva stora boställsskogar, gemenligen äro de folkrikaste,så är det
nödigt att dessa skogar uteslutande användas till löneförbättring
åt presterskapet, för att pä detta sätt få själavården'fullstän¬
digt ordnad; säger man förut att boställsinnehafvaren förutom
sitt husbehof skall hafva hälften af behållna afkastningen, så
tages detta och lägges till grund för regleringen. Om sko-
garne blifva rätt skötta, så räcka inkomsterna deraf väl till
ät både pastor och komminister och jag känner specielt att
man i ett pastorat lyckats ait, medelst utarrendering af en
större sådan skog, fördela inkomster mellan annexerne, så att
dessa kunnat blifva sjelfständiga socknar. Jag vill ha detta
i protokollet antecknadt, på det att regeringen må fästa af¬
seende pä de upplysningar, som i dessa fall kunna af repre-
sentanterne meddelas.
Henrik Bit)IlSMOll : Tvänne talare hafva ansett
att boställsinnehafvarne skulle få alltför stor inkomst ifall denna
punkt godkännes, men jag vill erinra, att hälften af den be¬
hållna afkastningen kommer i fråga att aflemnas, eudast vid
de mindre boställena. Inom utskottet uppstod fråga att be¬
stämma tunnlandtalet dä nedsättningen skulle ske, men någon
dylik bestämning var ej så lätt att stadga, då skogens be¬
skaffenhet är sä betydligt olika på olika orter, och derför
borde pröfning och uppskattning ske för att jemföra hvad
Den 4 November.
211
inkomst bostället i öfrigt kunde gifva. Sven Nilsson ansåg
att hittills sköfling af boställsskogar fortgått i stor skala, ända
derhän att åtskillige boställen blifvit rakt utplundrade pä skog
och att framdeles kunde gå på samma vis, men han tyckes
hafva glömt den kontroll af jägeribetjeningen, som nu är
föreslagen.
©ari Johan (Leonard LSnulierg: Man
har anmärkt att boställshafvarne skulle fä, utom skog till hus¬
behof, hälften af den behållna afkastningen, men detta kom¬
mer dock, hvad de civila boställena angar, att tagas i be¬
traktande vid löneregleringen, och komma derefter de civila
tjensernännens löneförmåner att bestämmas. Beträffande åter
de ecklesiastika boställena, så kunna ej inkomsterna förryckas
frän församlingarne, och om prestgården har stor skog så
kan vid löneregleringen någon del af inkomsten derifrån till¬
delas komministern, och dä är ju detta snarare till fördel än
till men för församlingen. En talare har vågat det påståen¬
det att församlingen sköter siua boställsskogar bättre än skogs¬
styrelsen, men jag är af motsatt tanka; och på dessa skäl
anser jag icke någon fara vara att godkänna punkten i det
skick den nu är redigerad.
Ulli*: Jag begärde ordet för att bemöta yttrandet, att
boställsinnehafvarne skulle erhålla alltför orimligt höga löner,
ifall de finge uppbära hälften af behållna afkastningen af bo-
etällsskogen, men då jag i detta fall blifvit förekommen af
Lönnberg, nöjer jag mig med att instämma med honom. En
talare har såsom skäl för afslag anfört, att boställsskogarne
blifvit alldeles vanvårdade af boställsinnehafvarne; detta synes
mig fastmera utgöra ett talande skäl att sätta boställsskogarne
under skogsstyrelsens tillsyn och vård, hvadan jag äfven på
den grund bifaller den nu föredragna punkten.
Rosenberg: Då jag är alldeles förekommen af
Uhr, sä instämmer jag med honom, och på samma skäl, som
Sven Nilsson användt för afslag, vill jag grunda mitt bifall
till ifrågavarande punkt.
Jonas Andersson: Om första momentet synas
tneningarne icke vara delade, och hvad andra momentet be¬
träffar, enligt hvilket ett boställes skog, endast i det fall att
densamma befinnes i betydligare män öfverstiga boställets behof
af skogsfång, kommer att ställas under vård och förvaltning af
skogsstyrelsen, sä bör man göra boställsinnehafvaren intres¬
212
Den 4 November.
serad uti skogshushållningen ty annars går den del af öfverskot-
tet, sorn skulle reserveras, för vederbörande förlorad. Huruvida
bestämmelsen, att halfva afkastningen bör tillfalla boställsinne-
hafvaren, är den rätta, lemnar jag derhän, rnen den synes
ändock vara bättre än ingen bestämmelse i denna väg. Jag
anser således bast att bifalla denna punkt.
Carl Dahlgren från Elfsborgs län hördes häruti instämma.
Sveil Nilsson: När jag omnämnde huru i min
hembyggd boställsskogarne vårdades, trodde jag det icke
vore okändt här, att innehafvaren numera icke har rätt att
hugga ett stort träd innan det till honom varder utstämpladt.
Är skogen icke af den storlek att den helt och hållet kan
ställas under skogsstyrelsens vård, så icke är det värdt att
låta den stadna under innehafvarens vård blott till en del.
!*er Nilsson från Kristianstads län: Bäst är att
bifalla första ocii andra momenten, men deremot vill jag af¬
stå 3:dje momentet, enär afkastningen af boställsskogarne icke
bör tillkomma boställsinnehafvarne utan det allmänna.
Mobert Fredrik Gross: Enligt min åsigt är
det särdeles vådligt att öfverlemna hälften af behållna afkast¬
ningen åt boställsinnehafvaren, ty då ligger det i hans in¬
tresse att så stor afverkr.ing, som möjligtvis kan åstadkommas,
blir verkställd. Jag vill belysa detta med ett exempel från
min hemort. En boställsinnehafvare ålades för åverkan af
skogen böter till ett belopp af 1,000 rdr, men kort tid der¬
efter anlade en hans torpare skogseld, hvarigenom en del af
skogen strök med. Innehafvaren begärde då hos konungens
befallningshafvande tillstånd att afverka återstoden af skogen
till boställets nytta, hvilken begäran äfven biel' beviljad. Jag
anser fördelaktigast att afslå hela denna punkt.
Öfverlägga ingen förklarades nu vara afslutad. Uppå tal¬
mannens derefter framställda propositionen blef första mo¬
mentet af den föredragna 9:de punkten af ståndet godlcändt.
Talmannens derefter på bifall till andra momentet fram¬
ställda proposition blef med blandade ja och nej besvarad,
och då votering begärdes, uppsattes, justerades och anslogs
följande voteringsproposition:
Den, som vill bifalla andra momentet af den af samman¬
satta stats-, lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi¬
utskottets i dess betänkande n:o 50, sid. 42, gjorda hetn-
Den 4 November.
213
ställan med förslag till reglerande af hushållningen med bo-
ställsskogavne; röste
Jet,
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner ner har bonde-ståndet afslagit utskottets hemställan
i denna del.
Voteringen i vanlig ordning verkställd, utföll med 21 ja
mot 38 nej, i följd hvaraf momentet var af ståndet afslaget.
Mot detta ståndets beslut anmäldes reservation af Anders
Wilhelm Uhr frän Nerikes län.
Äfvenledes tredje momentet af samina punkt blef af stån¬
det, efter framställde propositioner, afslaget.
Mot ståndets sednast fattade tvänne beslut reserverade
sig Carl Johan Leonard Lönnberg från Östergötlands, och
Per Nilsson trän Malmöhus län.
Uti punkten 10 hade utskottet tillstyrkt:
»att när socknemän skola kyrka eller prestgård b}7gga
eller bättra, de må från prestebolets eiler annat dertill hö¬
rande hemmans skog, efter utsyning af vederbörande skogs¬
tjensteman, njuta nödigt timmer och virke, såvidt med sko¬
gens bestånd, efter antagen hushålluingsplan, utsynirigen kan
ega rum utan inskänkning i den rätt till afkastningen, som
blifvit boställshafvaren tillerkänd.»
Talmannens å bifall till denna hemställan gjorda propo¬
sition besvarades med blandade ja och nej, hvadan, dä vo¬
tering begärdes, följande voteringsproposition uppsattes, ju¬
sterades och anslogs:
Den, som vill bifalla den af sammansatta stats-, lag samt-
allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet uti 10.de punkten
.af dess betänkande n:o 50, sidan 43, gjorda hemstälan, i
fråga oin utsyning för byggande eller bättrande af kyrka
eller prestgård frän prestebohl eller annat dertill hörande
hemmans skog; röste
Ja;
Den, det icke vill, röste
Nej;
Vinner Nej har bonde-ståndet afslagit utskottets ifråga¬
varande hemställan.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, visade
det resultat; att 29 ja slädnät mot 29 nej, till följd hvaraf
214
Den 4 November.
den förseglade sedeln öppnades, och då den innehöll nej, var
alltså denna punkt af ståndet afslagen.
Mot detta beslut reserverade sig Per Östman och Paul
Medström från Vesternorrlands, Jolian Gustaf Wasmuth
och Matts Persson från Stockholms, Jonas Andersson frän
Östergötlands och Nils Olsson från Malmöhus län m. fl.
Föredragningen af sammansatta stats-, lag-samt allmänna
besvärs- och ekonomi-utskottets betänkande n:o 50, afbröts
nu för att i nästa plenum åter fortsättas.
§ 2.
Uppå derom af Anders Medin från Kronobergs län fram¬
ställd begäran, beviljade ståndet Sven Heurlin från samma
län 3 veckors förlängning, att beräknas fran den 1 inneva¬
rande månad, utaf honom redan förut medgifven frihet från
deltagande i liksdagsgöromålen.
§ 3.
Till bordläggning första gången anmäldes:
stats-utskottets memorial n:o 210, angående verkställd
omröstning i åtskilliga till statsregleringeu hörande frågor;
banko-utskottets memorial:
n:o 73, om kungöraude af åtskilliga föreskrifter”i bankoregle¬
mentet;
n:o 74, angående förhöjd pension åt kassören i banken C.
M. Sehön; och
n:o 75, i anledning af handlanden D. Sehedwins enkas ansök¬
ning om eftergift af skuld till bankodiskontverket; samt
lag-utskottets memorial
n:o 78, angående verkställd omröstning i anledning af de hos
riks-stånden fattade skiljaktiga beslutvid förehafvande af
betänkandena n:ris 35 och 55, öfver dels Kongl. Maj:ts
nådiga proposition med förslag till nj7 strafflag dels ock
enskilda motioner rörande brottmålslagstiftningen.
§ 4.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lades till liand-
lingarne följande protokolls-utdrag nemligen:
Den 6 November.
215
från häglof], ridderskapet och adeln n:ris 489—494.
» högvördiga preste-ståndet mris 497—502.
» vällofliga borgare-ståndet rnris 482—488.
Ståndet åtskildes härefter kl. £ 10 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Deri 6 November.
Plenum kl. lialf 6 e. m.
§ 1.
Uppå derom gjord begäran beviljades ledighet frän riks¬
dag sgöromåien under 3 veckors tid, åt Anders Medin från Kro¬
nobergs län från den 15, åt Olof Lagergren från Gotlands län frän
den 17 samt åt Jonas Andersson frän Östergötlands län frän den
22 innevarande månad; hvarjemte Sven Rosenberg från Krisfian-
stadsoch Anders August Andersson från Östergötlands län hvil¬
ken förut fått sig ledighet beviljad, den före från denna dag
och den sednare från den 16 i denna månad skulle ega att
beräkna samma ledighet sålunda att den för Rosenberg toge
sin början den 10 och för Anders August Andersson den 22
dennes.
I sammanhang med nu fattade beslut om ledamöters
permitterandc anmäldes en af Anders Persson från Malmöhus
län gjord anhållan om 3 veckors förlängning i den ledighet
från riksdagsgöromålen, hvaraf lian för närvarande vore i åt¬
njutande.
I anledning häraf yttrade:
l*er MilSSOll från Malmöhus län: Mot Anders Pers¬
sons nu anmälda begäran om ytterligare ledighet måste jag
göra den erinran, att ingen af ståndets ledamöter vid inne¬
216
Den 6 November.
varande riksdag varit så ofta permitterad sorn just Anders
Persson, hvilken, om jag ej räknar orätt, hela 15 veckor
varit från riksdagsorten frånvarande Sålunda var han borta
hela våren likasom han hela hösten vistats hemma. På så-
dan grund och då jag tycker att lian nu varit i åtnjutande
af tillräcklig ledighet, bestrider jag den sökta förlängningen.
Anders Medin från Kronobergs län: Jag åter
lyckönskar en hvar af ståndets ledamöter, som icke behöft i
likhet med Anders Persson gång efter annan af serskilda sorg¬
liga anledningar söka ledighet från riksmötet. Under riks¬
dagens lopp har nemligen 2 dödsfall timat bland denne stånds¬
bröders närmaste anförvandter och då orsaken till hans hem¬
resa varit sådan, böra vi icke i riksdagens sista stund tvinga
honom att hit återresa. Jag kan alltså icke betrakta den nu
gjorda framställningen om ett afslag annorlunda, an såsom en
oginhet, dea jag icke gillar och alltså för min del icke vill
biträda.
Pläri hördes flere af ständes ledamöter instämma.
Paul Frii* Mengel från Upsala län: Jag är
af den siste talarens mening och kan icke finna något skäl
att förvägra Anders Persson den fortsatta ledighet, som han
nu begärt.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Jemte det jag biträder Medins och Mengeis yttranden vill
jag derutöfver hafva uttryckt den önskan, att vi allesammans
ju förr dess hellre mätte blifva härifrån permitterade. Inga¬
lunda vill jag tvinga någon att komma hit, då jag sjelf ifrigt
önskar att ju förr dess hellre fö slut på riksdagen och sålunda
komma hän.
Sven flosen berg från Kristianstads län: Jag
är af samma åsigt som Carl Anders Larsson och tror mig
dessutom såsom provinskamrat med den stånds-ledamot, hvar¬
om här är fråga, vara serskildt förbunden att icke motarbeta
honom.
Per Alisson från Malmöhus län: Jag åter kan
icke såsom Rosenberg anse ett tillfälligt länskamratskap i en
fråga sådan sorn denna medföra några förbindelser, utan må¬
ste jag se saken ur den synpunkt att då andra ledamöter
finnas, sorn haft föga eller ingen ledighet, men möjligtvis
Den 6 November.
217
önska att mot riksdagens slut blifva permitterade, de icke
härutinnan må förhindras genom gång efter annan bevil¬
jade förlängningar i sådana ledamöters ledighet, hvilka
tidt och ofta varit frånvarande. Det är på sådana grunder
och med afseende å nödvändigheten att kunna behörigen
fylla de förstärkta utskotten, sorn jag yrkar afslag.
Medin: Med kännedom derom, att det varit dödsfall
inom Anders Perssons familj, sorn 2 gånger förut påkallat
hans närvaro i hemmet, var det oväntadt, att några erinringar
skulle framställas mot den förlängning i ledigheten, som iian
nu begärt, och alira mest oväntadt var det, att dessa erinrin¬
gar skulle göras af en bland hans egna länskamrater. Sävidt
jag känner är hvarken i banko-utskottet eller i förstärkta
bevillnings-utskotfef, inom hvilka 2 utskott Anders Persson
tjenstgör, någon brist på ledamöter af detta stånd och torde
alltså, ur synpunkten af utskottens fulltalighet, icke finnas nå¬
got hinder för den sökta ledighetens beviljande.
Mengel: Mig förefaller denna diskussion något ku¬
riös och ännu kuriösare, att 2 ledamöter frön Malmöhus län,
hvilka annars alltid pläga komma väl öfverens rörande inne¬
hållet Bf den så ofta utaf dem åberopade Malmö recess, nu
råkat blifvit oense om just den punkten i samma recess, der
det heter, att de åtagit sig, att manneligen och granneligen
hjelpa hvarandra, ty hvad jag nu för (ifrigt må begripa af
oenna diskussion, det begriper jag åtminstone, att Per Nilsson
icke just vill hjelpa Anders Persson.
Per Alisson från Malmöhus län: Taht om Malmö
recess må väl i denna fråga kallas något sökt, ty frågan i
sig sjelf är ganska enkel och reducerar sig derhän, att jag
icke vill åt någon stånds-ledamot, han må vara min läns-
karnrat eller icke, bevilja någon förmån, som ieke kan åstad¬
kommas utan andra ledamöters förfång.
öla »Tonsson från Malmöhus län: Jag tror atf Per
Nilsson i så måtto har rätt, som man i denna fråga bör fästa
sig icke vid landsmanskapet, utan vid hvad billighet och rätt¬
visa fordrar, och då nu rikdagen antagligen når sitt slut vid
samma tid som Anders Persson skulle kunna hinna hit till¬
baka, hemställer jag, om det väl må vara billigt att tvinga
honom till en dylik återresa. Jag skulle derför önska, att
Per Nilsson ville afstå från sin vägran.
218
Den 6 November.
öfverläggningen förklarades slutad; talmannen framställde
derefter proposition på bifall till Anders Perssons ifrågava¬
rande begäran och förklarades samma proposition hafva blif¬
vit besvarad med öfvervägande ja. Då likväl Per Kilsson
härom begärde votering, blef följande voteringsproposition
uppsatt, justerad och anslagen :
Den som medgifver, att Anders Persson från Malmöhus
län må tillgodonjuta askad förlängning under tre veckor uti
den honom förut beviljade ledighet från riksdagsgöromålen: röste
Ja;
Den, det icke vill; röste
Nej;
Vinner nej, har ifrågavarande framställning blifvit afslagen
Efter i vanlig ordning anställd omröstning och voterings-
sedlarnes öppnande befunnos 54 ledamöter hafva röstat ja
och 6 nej, hvadan ståndet beviljat den begärda förlängningen.
Härefter hemställde HlCIlgel, att den hållna diskus¬
sionen skulle ur protokollet uteslutas, men då sådant bestreds
af Per Nilsson, begärde Mengel, ett hans hemställan om dis¬
kussionens utelemnaude måtte antecknas till protokollet.
§ 2.
Fortsattes föredragningen af sammansatta stats-, lag-
samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets betänkande
n.o 50, i anledning af väckta motiöner om förändrade före¬
skrifter i afseende å skogshushållningen i riket.
I föregående plena hade blifvit behandlade de första tio
punkterna af detta betänkande och förekom nu till handlägg¬
ning utskottetsi 11 punkten sid. 47 och 48, gjorda hemställan watt
wskog å krono- och allmänna inrättningars hemman och lagen-
wheteri mellersta och södra delarne af riket, hvilka med stadgad
»åborätt innehafvas, må, derest icke för något fall serskilda med-
wgifvanden och föreskrifter annat förmå, hädanefter endast tili bus-
vbehof användas, så framt icke, på derom gjord ansökning, Kongl.
»Maj.ts befallningshafvande åt kronoåbo eller den myndig-
whef, under h\ars vård bär ifrågavarande öfriga hemman och
vlägenheter stå, åt deras innehafvare vidsträcktare rätt till
vskogens begagnande meddelat, med dervid fastadt vilkor
vatt, innan denna förmån får åtnjutas, skogen, på sökandens
vbekostnad, skall vara indelad till regelbunden hushållning,
»för att under skogsstyrelsens uppsigt vårdas och nyttjas efter
»fastställd plan och gifna föreskrifter för afverkning och sköt-
Den 6 November.
21(1
»sel, samt att angående den rätt till skogens nyttjande utöf-
»ver husbehofvet, som bör tillkomma kronoåboer samt ny-
»hemrnans- och nybyggesinnehafvare i de norra länen, mätte
»serskildt varda sålunda förordnadt, att de bibehållas vid de
»större friheter, som de jemförelsevis mot andra åboer hittills
»åtnjutit under den noggranna kontroll, sorn till förekom-
»mande af missbruk kan varda föreskrifven.»
/
Under den diskussion, som uppstod angående denna
punkt yttrade: ,
Carl Anders Carsson från östergotlands län.-
Da kronoåboers rätt att blifva skattebönder är fri och obe¬
hindrad, endast att föreskrifven skatteköpeskilling af dem er¬
lägges, ser jag icke något skäl förefinnas för en sådan in¬
skränkning af kronoåboernes dispositionsrätt till skogen, som
i denna punkt blifvit föreslagen och yrkar jag alltså, att ut¬
skottets ifrågavarande hemställan icke måtte bifallas.
Flere af ståndets ledamöter instämde med Carl Anders
Larsson.
Carl Johan Leonard Cönnherg från
Östergötlands län: Dä det torde fä anses för den allmänna
hushållningen vara nyttigt och önskvärdt, att de nuvarande
kronohemmanen ju förr dess hellre öfvergå till enskilde egare,
samt ett stadgande sådant som det i denna punkt föreslagna
onekligen skulle fortskynda en sådan öfvergång, vill jag för
min del bifalla utskottets förslag.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Det är vis¬
serligen klart, att det i denna punkt föreskrifna stadgande
icke är afsedt att lägga något hinder mot fortsatt utöfvande
af den nuvarande rättigheten att lösa ett kronohemman till skatte.
Men då den nuvarande lagen rörande kronoåboers rättigheter
och skyldigheter torde få anses fullständig kan jag icke rätt se
något skäl för den inskränkning i äborätten, som blifvit af
utskottet föreslagen, utan hemställer jag att ståndet, i konse¬
qvens med dess vid en föregående punkt af betänkandet fat¬
tade beslut, jemväl ville afslå utskottets i denna punkt gjorda
hemställan.
Per Ostman frän Vesternorrlands län instämde.
Paul Hedström från Vesternorrlands län: En
sådan förändring, som den utskottet i denna punkt ifrågasatt,
skulle erfordra en vida talrikare skogsbetjening än den som nu
220
Den 6 November.
finnes. Vid sådant förhållande och då alltså förslaget icke
låter sig genomföra utan ganska betydliga kostnader, torde
saken böra närmare öfvervägas innan vi deri fatta något be¬
slut och ämnet sålunda lämpligen göras till föremål för. en
blifvande nådig propositition vid nästa riksmöte. För närva¬
rande yrkar jag afslag.
Med Hedstiöm förenade sig Anders Persson från Kri¬
stianstads län.
C»eoi'g Ayqvist från Vermlands län: Mig åter
synes föga vigt ligga deruppå om förevarande fråga vinner sin
slutliga handläggning vid denna eller vid nästa riksdag, men
destomera vigijgt anser jag vara, att någon större skyldighet
än den som nu finnes stadgad varder ålagd kronans åboer i
afseende å vården af kronans skog, och i öfverensstämmelse
med denna åsigt önskade jag heldst att utskottets förslag
vunne bifall.
S*il5il Fritz Mengel frän Upsa! a län: Jemväl
jag tillhör dem, som gilla de i denna punkt uttalade grund¬
satser och anser skogens vårdande väl förtjena de skydds-
stadganden, sorn här blifvit föreslagna. Jag skall för öfrigt
inskränka mig att instämma med Lönnberg och yrkar bifall
uppä de af honom anförde skäl.
Med Mengel instämde Anders Söderholtz från Söder¬
manlands och Erik Jonsson från Vestmanlands län.
Antiers Angust Andersson från Östergötlands
län: Det är visserligen sannt att. antagandet af detta förslag
icke lägger något hinder i vägen för kronohemmanens lö¬
sande till skatte ; men med afseende å de stora svårigheter,
som onekligen möta vid det praktiska utförandet af ifrågava¬
rande förslag, kan jag för min del icke bifalla detsamma-
Hobert Fredrik C*ross från Kalmarlän: Mig
förekommer denna punkt något dunkel. Om jag rätt upp¬
fattat dess mening skulle den ébo, som erhållit värdskap ä'
ett ^kronohemman, jemväl kunna erhålla rätt till en viss del
af skogen n.b. sedan samma skog blifvit behörigen indelad,
hvilken indelning jag åter måste föreställa mig såsom afsedd
att af åboen sjelf bekostas, en kostnad, som, der skogen vore
vidlyftig, kunde blifva ganska dryg. Förslaget går alltså, om
jag rigtigt förstått detsamma, derpå ut, att en kronoåbo skulle
fä vidkännas mer eller mindre betydliga utgifter förattfram-
Den 6 November.
221
gent komma i åtnjutande af en rätt, som lian lagligen redan
eger. Ett sådant förslag finner jag för min del icke vara rätt¬
vist och måste derför afstyrka dess antagande.
Fat‘l Anders laursson: Lönnberg synes hafva
missförstått mitt förra, yttrande dä han synes hafva antagit
det jag trodde fråga vara om någon inskränkning i nuvarande
kronoåb/iers lösningsrätt. Tvertom afsåg jag det förhållande
att då kronoåbo endast genom skatteköpeskillingens erläg¬
gande kunde vinna likställighet med skattebonde!), någon syn¬
nerlig anledning icke vore för handen, att ytterligare öka den
serskilda lagstiftning, som redan finnes för åbo pä kronohem¬
man. Förslaget, bragdt till verkställighet, skulle välla åboen
utgifter genom kostnaderna för skogens indelning pä samma
gång som deraf skulle uppstå förluster för staten, enär genom
detta förslag kronoåboen skulle så godt som tvingas att ovil¬
korligen afverka en del af skogen hvarje år, antingen nu denna
skogsandel vore för afverkaren behöflig eller icke. Ett sådant
sätt att vårda skogen kan jag för min del icke godkänna.
Hedström: Till de af mig förut anförde skäl vill
jag lägga jemväl den omständigheten, att förslaget, om det
antogs, möjligen skulle påskynda skatteköpen. Men med de
grunder sorn för närvarande gälla i fråga om dessa köp, fin¬
ner jag ett dylikt påskyndande icke just så synnerligen önsk-
värdt, ty hvem som än vinner på dessa skatteköpeskillingar,
ingalunda torde det vara staten.
Anders Willielm Ulir från Nerikes län: En
väsendtlig skillnad melbin lagens nuvarande stadganden och
det af utskottet framställda förslag ligger likväl deri, att då
en nuvarande kronoåbo endast eger rätt att till husbehof be¬
gagna hemmanets skog, skulle deremot, enligt utskottets hem¬
ställan, han jemväl under vissa vilkor få afverka skog till af¬
salu. Dä nu så är och dä i intet fall en kronoåbo kommer
att tvingas till de utgifter hvartill förslaget kunde leda, utan
tvertom den ifrågasatta rättigheten blifvit gjord beroende af
bans egen ansökning och följaktligen icke kommer att till-
lämpas i amira fall, än der åboen sjelf pröfvar att rättigheten
må kunna vara värde med dess vinnande förenade kostna¬
den, finner jag för min del ingen anledning att förkasta ett, för¬
slag, som synes vara egnadt att skipa en billig rättvisa mellan
kronan å ena sidan och åboen å den andra.
222
Den G November.
Henrik Hansson håu Vesternorrlands län instämde med
Uhr och förklarade Lönnberg, sorn begärt ordet, sig vara af
Uhr förekommen.
MengelS Jemte det jag instämmer med Uhr och
Lönnberg, vill jag endast fästa uppmärksamhet på de fördelar
som ett förslag sådant som detta, skulle i några enskilda fall
kunna medföra ej mindre för staten, genom en mera regel¬
bunden skogshushållning, än jemväl för kronoåboen genom en
utvidgad skogsafverkningsrätt i alla de fall der en sådan rätt
vore med skogens bestånd förenlig.
byqvist: Sedan jag begärde ordet hafva de sista
talarne och bland dem företrädesvis Uhr vederlagt föregående
talares missförstånd, och har jag till denna vederläggning in¬
tet annat tillägg att göra, än att den bästa hushållning med
skogen' onekligen mäste bestå i densammas trakthuggande,
enär ingen annan skogshushållning i samma mån som denna
[einnar tillfälle att bedomina skogens resurser och sålunda
företrädesvis garantera dess bestånd. Jag förblifver alltså af
den mening att punkten borde antagas.
l*er MilsSOll från Malmöhus län: Då jag i ett före¬
gående plenum yrkade bifall till det förslag, som utskottet
framställt rörande kronoparken afsåg jag med ett sådant bi-
full att åstadkomma mönterfarmer. Men då utskottet nu ut¬
sträckt enahanda förslag jemväl till rena kronohemman, hvilka
när som helst kunna lösas till skatte, måste jag på en sådan
hemställan yrka afslag; ty då en ständig åborätt jemväl nr
förenad med rättigheten att lösa jorden, kan jag icke finna
nyttan af ett sädant reglementerande som utskottet föreslagit,
utan må då hellre dispositionsrätten öfver skogen förvärlvas
genom hemmanets friköpande till skatte.
Johan Fredrik Fredriksson och Gustaf Bolin från Up¬
sala län instämde med Per Nilsson.
Gross: Då några af de sednaste talarne uppgifvit
att kronoäboers nuvarande rätt till skog icke sträcker sig
längre än till husbehof är detta påstående icke alldeles rig-
tigt, ty enligt nu gällande författningar kan en åbo, uppå serskild
ansökning, erhålla konungens befallningshafvandes begifvande
till skogsafverkning jemväl utöfver husbehof. Enligt utskottets
förslag skulle åter en dylik afverkningsrätt icke kunna vinnas
utan serskilda och stora kostnader. Den rätt som enligt för¬
Den 6 November.
223
slaget tillerkännes en kronoåbo är följaktligen mindre eller
sämre än den rätt samma åbo för närvarande åtnjuter.
•tolian Iaeklierg från Nerikes län: Enklaste
sättet att skilja meitan de olika meningarne i denna sak vore
tvifvelsutan att godkänna skatteförenklings-kommittéens hem¬
ställan derom, att alla kronohemman utan undantag och utan
löseskilling varda för skattehemman förklarade. Härigenom
skulle all serskild lagstiftning rörande sådane kronohemman,
hvarom här är fråga, blifva öfverflödig, och i tron på en så¬
dan öfverflödighet anser jag mig böra afslä utskottets hem¬
ställan.
My t|vist • Det må vara att svårigheterna för ett
hemmans lösande till skatte icke äro större än att de i all¬
mänhet må kunna af en åbo åstadkommas. Men så länge
någon skatteköpeskilling icke blifvit erlagd är dock kronan
jordens fortfarande egare och bör i sådan egenskap hafva
rättighet att bestämma de vilkor, hvarunder åboen eger
att begagna jorden. Till svar å hvad Gross i sitt sednaste
yttrande anfört om kronoåboens rättighet att redan nu i vissa
fall erhålla afverkningsrätt utöfver eget behof, vill jag erinra
att de resolutioner som i sådant afseende gång efter annan
af konungens befallningshafvande kunna gifvas, blifva i läng¬
den lika dyrbara men vida mindre tillfredsställande än de ut¬
gifter som fiir en gång göras i och för skogens indelning till
trakthuggning.
Öfverlägningen förklarades slutad. Talmannen framställde
proposition på bifall till utskottets hemställan i denna punkt,
hvilken framställning besvarades med blandade ja och nej
och då derjemte begärdes votering, uppsattes, justerades och
anslogs följande voteringsproposition:
Den, som vill bifalla den af sammansatta stats-, lag-
samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet, uti dess be¬
tänkande n:o 50, sid. 47—48, gjorda hemställan i frågan om
hushållningen med och vården af skog å krono- och allmänna
inrättningars hemman och lägenheter i mellersta och södra
delarne af riket; röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej har bonde-ståndet afslagit utskottets omför-
mälda hemställan.
224
Den 6 November.
Voteringen anställdes i vanlig ordning oell utföll med 12
ja mot 47 nej, hvadan bonde-ståndet afslagit inskottets ifråga¬
varande hemställan.
I dernäst följande puukt af betankandet sid. 48—49 bade
utskottet hemställt watt kostnaden för utdelning af sådana
»skogar, hvilka ieke befinna sig under Kongl. Mnj:ts och
»kronans omedelbara disposition, må förskottsvis bestridas af
»allmänna medel, der sådant i anledning af gjord framsläll-
»ning af Kongl. Majit pröfvas erforderligt, samt att sådant
»förskott sedermera skall af den indelade skogens afkastning
»sålunda till Kongl. Maj:t och kronan återgäldas, att dertill
»i främsta rummet användas försäljningsmedlen för det virke,
»sorn vid skogsindelningen fälles i mätnings- och skifteslinierna,
»der de sistnämnda vid indelningen begagnas, men, om dessa
»medel dertill icke föreslå, bristen fylies antingen efter hand
»genom skogens årliga afkastning utöfver bevaknings- och
»förvaltningskostnaderna eller ock, genom afsättande vid in-
»delningen af sä tillräcklig skogstrakt, att ståndsskogen derå
»i värde motsvarar återstoden af indelningskostnaden, hvilken
»trakt omedelbart afv.erkas till afsalu, hvarefter åtgärder till
»ny skogs uppdragande skyndsamt vidtagas.»
Härvid yttrade:
I*er Uffman från Vesternorrlands län: Såsom en
följd af vårt rörande nästföregående punkt fattade beslut, torde
emväl denna punkt böra afslås.
Paill Pritz Mengel från Upsala län: Visser¬
ligen nödgas jag antaga, alt om vi i denna punkt skrida till
votering, resultatet blifver enahanda som i nästföregående punkt,
men i öfverensstämmelse med de äsigter jag yttrade dä
nämnde punkt förevar tili behandling, mäste jag jemväl nu
yrka bifall till utskottets hemställan.
Carl Jolian Leonard Lönnberg från Östergötlands län
förklarade sig instämma med Mengel.
Efter sålunda slutad diskussion och sedan talmannens
proposition på bifall till utskottets förslug besvarats med öf¬
vervägande nej, Lief, uppå ytterligare proposition,: utskottets
hemställan i denna punkt afslagen.
I näst derpå följande punkt af betänkandet sid. 50 hade
utskottet hemställt, att en af Johan Johansson från Öster¬
götlands län inom detta stånd afgifven motion rörande
Den 6 November.
225
frälse-rånteegares skyldighet att taga lösen för de å hemma¬
nets egor vexande bärande träd mätte lemnäs utan afseende.
Det af Johan Johansson i hans berörda motion afgifna
förslag innehöll: »l;o att, såvida egare lili räntan å skotte-
»frälse eller frälseskatte visar, att han jemväl eger de å
»hemmanets egor vexande bärande träd, han måtte vara både
»berättigad och skyldig att derför taga lösen, antingen elter
»de grunder, som för lösen, af bärande träd å kronoskatfe-
»hernman gälla, eller efter annan billig och lämplig värderings
»eller beräkningsgrund, samt 2:o att en författning matte ut-
»färdas, som påbjuder, att frälserättsegaren skall vara skyldig,
»att efter jordegareus derom honom bevisligen gjorda till—
».sägelse antingen låta sjelf nedhugga och bortföra det eller
»de bärande träd, sorn äro till hinder för uppodling, eller ock
»vara pligtig att efter matis mannaordom elier annan hehurig
»uppskattning för dem taga lösen.»
Under den diskussion, som uppstod öfver denna punkt,
yttrade:
Carl Johan Leonard Löiuiltcrg frän
Östergötlands Ian: Utskottet antur såsom skal tor sitt afslyr-
kande utt motionärens förslag icke skulle kunna vidtagas utan
ett uppenbart våld mot ränteegarens eganderätt till de ifråga¬
varande trädslagen, hvarförutan utskottet accentuerar sin erin¬
ran derom att frälseskatte-hemmansegaren redan eger lösnings¬
rätt såväl till räntan, som den dermed följande eganderätten
till de bärande träden, när räntan går i köp. Mig synes lik¬
väl som om det väld, hvarom utskottet talar, icke just vöre
så synnerligen svårt, dä motionärens förslag endast går derpå
ut att full löseu skulle i penningar erläggas, och då nu der¬
jemte mänga frälseskatteegendomar linnas der räntan aldrig
går i köp, såsom t. ex. alla de frälseskatte, hvilka tillhöra
fideikommisser eller allmänna inrättningar, vill det synas mig
som hade motionärens förslag bordt af utskottet tagas i när¬
mare öfvervägande.
Slånga af ståndets ledamöter instämde med Lönnberg.
Carl Johan Svenson fran Kalmar län: Äfven
jag har vid en föregående riksdag vackt förslag i ungefär¬
ligen enahanda rigtning men räntegarens eganderätt hade dä
likasom nu varit i vägen. Lika svåra våldsåtgärder sorn
denna torde dock flerfaldiga gånger hafva blifvit beslutade.
Exempelvis vill jag nämna beslutet om räntepersedlarnes för-
livnde-Sl:s Prof. vid ISGZ—Gli årtns riksdag. 15
‘226
Den 6 November.
vamiiing, hvarigenom åtskilliga räntetagare förlorat ganska be¬
tydligt. L)å sådant gick an den gången vet jag icke hvarför
ifrågavarande förslag just skall vara så omöjligt. För toin del
bifaller jag motionärens förslag och afsiär utskottets hem¬
ställan.
Nils Pettersson från Kalmar läu instämde.
Kollert Fredrik Gross från Kalmar län: Ut¬
skottets vtliande i denna punkt är ganska passande vid sidan
af de flere underhaltiga yttranden, som detta betänkande i
öfrigt innehåller. Att utskottet likväl icke vid alla tillfällen
iakttager en lika stor respekt för eganderättens helgd kan
man finna, om man läser hvad utskottet i anledning af herr
Ljungbergs motion å förevarande betänkandes 60 sida före¬
slagit. För närvarande vill jag likväl bifalla denna punkt ty
min mening är, att man icke bör tvinga en person att mot
sin vilja afstå från en rätt den han lagligen eger.
Vice talmannen Anders Eriksson fråu Elfsborgs län in¬
stämde.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Om vi anse oss icke kunna godkänna utskottets förslag i denna
punki borde väl punkten rätteligen återremittcrsa. Men då
en återremiss så nära riksdagens slut icke är önsklig, hem¬
ställer jag i stället om vi icke skulle kunna, uppå de af
Lönnberg anförda skäl, låta vid utskottets yttrande bero.
Jonas Andersson från Östergötlands län: Inom
utskottet försökte jag att skaffa bifall åt motionärens förslag,
hvilket enligt mitt förmenande ingalunda är af den vådliga
beskaffenhet, som utskottet velat antyda, helst en ganska vä¬
sendtlig skillnad torde vara mellan en jordegare? mera ome¬
delbara samt en ränteegares mindre väsendtliga egauderätt.
Nekas kan icke heller, att dessa växande träd ofta nog öro
af föga gagn i jemförelse med den skada och det hinder, som
odlaren deraffår vidkännas. Jag önskar alltså att motionärens
förslag måtte bifallas.
Med Jonas Andersson förenade sig åtskilliga af ståndets
ledamöter.
Öf verläggningen var slutad och blef, uppå derom af tal¬
mannen framställde serskilda propositioner, utskottets hemställan
af slagen-, men deremot det förslag bifallet, som innefattas i
Johan Johanssons otnfönnalde motion.
Den 6 November.
2‘2 7
A pag. 55 af betänkandet hade utskottet vidare till¬
styrkt »att allt svedjande i skog och å betesmark må vara
»förbjudet, dervid under svedjande ej må förstås förbränning
»af qvistar och ris inom skog, der regelbunden hushållning
»är införd eller å betesmark; dock att sådan åtgärd ej må
»företagas under tiden från maj månads början til) september
»månads slut, med undantag för ort, hvarest, af anledning att
»snö\ ännu den 1 maj och redan den 1 oktober plägar be-
»täcka marken, utsträckning af liden varder af Kongl. Maj:ts
»befallningshafvande beviljad, samt att ljungbränning under
»hvilken årstid som helst må vara förbjuden.»
Härvid yttrade:
Per ÖstlMftit från Vesternorrlands län: För mina
kommittenter är denna fråga jemförelsevis af ringa vigt, enär un¬
der de senaste åren svedjandet inom min ort blifvit ganska säll¬
synt, men då utskottet sförslag onekligen innefattar ett ingrepp i
eganderätten och alldenstund trakter finnas der svedjande med
forman kan verkställas, såsom fallet onekligen är i fråga om
en mängd nyodlingar, hvarest just genom svedjandet nybyg¬
garen tidigare erhåller en odlad mark, yrkar jag att utskot¬
tets hemställan måtte afslås.
Med östman förenade sig Anders Andreasson frän Elfs¬
borgs län.
Paill IIc<lsll*3»m/rån Vesternorrlands län: Äfven
jag är af samma tanke sorn Östman och eger speciel känne¬
dom derom, att i många trakter skulle nyodlingar vara all¬
deles ovärkställbaia, derest icke svedjande vore tillåtet. Jag
yrkar alltså afslag
CiJe«rg Ayqvist från Vermlands län: Äfven jag
yrkar afslag och detta icke allenast uppå de skäl som Öst¬
man och Hedström uppgifvit, utau jemväl på den grund, att,
om man förbjuder svedjande, man på samma gång förhindrar
skogens återvext. Derför och då man numera använder större
urskiljning och icke tillåter sig svedjande på olämplig mark,
samt dä man dessutom för missbruks skull icke bör förbjuda
det gagneliga, yrkar jag lika med föregående talare afslag.
Johan Olof Sundgren och Johan Gustaf Wasmuth
från Stockholms, Gustaf Hultman från Nerikes och Per
Tjernlund från Vesternorrlands län förenade sig mod Nyqvist.
228
Den 6 November.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Enligt min
uppfattning skulle man med ett stadgande sådant sorn detta
just åstadkomma motsatsen »f hvad man åsyftar, ty den an¬
tagliga följden skulle blifva, att man underdel) häftigaste tor¬
kan anställde olofligt svedjande äfvensom ljungbränning. Jag
har anledning till detta antagande till följd af de förhållanden,
att inom min hemort flera enskilda egare förbjudit sina under¬
hafvande all ljung bränning, men just på dessa personers egor
hafva ärligen under den hetaste tiden uppstått eldar, om hvil¬
kas anläggning man aldrig kunnat fått någon närmare upp¬
lysning, men hvilka anstiftade i otjenlig tid varit vida farligare
än det lofgifna svedjande, sorn med egarens goda minne an¬
norstädes fått ega rum, dessutom skulle, utan rättighet till
ljungbränuing, flera fattiga orters innevånare icke kunna lif¬
nära sig. Uppå dessa skäl och med afseende å det ingrepp
i den enskildes dispositionsrätt som förslaget innebär, yrkar
jag i likhet med föregående talare afslag.
Per Nilsson från Kristianstads län: Jag instämmer
med Nyqvist och anser uppå de af honom anförda skäl att
förslaget bör förkastas. Att efter svedjande skogen återvexer
fortare torde icke kunna förnekas, likasom jag med visshet
känner att för min hemort skulle behöfva köpas flera tusen
tunnor spannmål, derest rättighet till svedjande blefve dess
innevånare fråntagen.
Nils Pellersson från Kalmar län: Då ingen sökt
försvara utskottets mening vore måhända allt vidare ordande
öfverflödigt, men frågan är likväl uf för stor vigt för att vi
icke böra uttala skälen för värt afslag. Hvad beträffar dessa
skal, åberopar jag för min del Nyqvists anförande och får
för egen del göra det tillägg, att skogs-styrelsens farhåga
för svedjandet icke synes hafva sin grund i någon om dess
skadlighet vunnen erfarenhet, utan endast i en fix idé, som
synes något svår att försvara, ty att svedjandet har sin nytta
öfverallt, der det med urskiljning användes, torde svårligen
kunna bestridas, och förslaget skulle alltså åstadkomma mot¬
satsen af hvad som dermed åsyftas. Alla skäl tala alitsa för
afslag.
Ciss Cars Olsson från Stora Kopparbergs län:
Jag är af samma mening som föregående talare och finner
detta ingrepp i eganderätten högst orättvist. Inom vissa trak¬
ter skulle utan rätt till svedjande all odling vara omöjlig,
hvarom den, sorn reser i Dalarnes finnmarker, icke har svårt
Den C November. 229
att öfvertyga sig. Hvad skogens atervext beträffar, lider intet
tvifvel, att denna företer vida större frodighet der svedjande
egt rum. Jag finner alitsa utskottets förslag alldeles oantagligf.
Paill Olise Mengel från Upsala län: Såvidt
jag vet arn 2:ne slag uf svedjande brukliga; det ena, sorn
eger rum under hetaste sommaren, då betydlig matjord
går förlorad, och detta sätt att svedja matte väl alltid anses
fördömligt, hvaremot det svedjande, som eger rum på våren
eller hösten, kan anses medföra öfvervägande fördelar. Inom
Blekinge begagnas allmänneligen svedjning såsom det säges
till ortens allmänna båtnad, hvarom någon af detta läns repre¬
sentanter torde kunna lemna oss närmare upplysning. På
grund af hvad jag nu anfort vill jag antaga, att utskottet haft
för afsigt att utestänga det skadliga men bibehålla det nyttiga
svedjandet, och under sådan förutsättning ser jag för mig
intet hinder att bifalla utskottets förslag.
»lillis Persson från Blekinge län: Oberoende af
den serskilda uppmaning som Mengel gifvit mig, hade jag
ämnat i denna fråga tillkännagifva min mening. Hvad be¬
träffar svedjningsrnethoden inom Blekinge, förfares dermed så¬
lunda, att den skogstrakt sorn' blifvit för svedjning afsedd,
nedhugges om sommaren, sedermera bortföres det gröfre tilt
ved eller virke användbara delarne af träden, hvaremot
skötar och ris få ligga qvar öfver vintern och uppbrännas
påföljande vår, då potatis sättes å platsen, näst derpå följande
äret skördas råg och vid den tid då denna råg skördas är
svedjelandet redan fullt af frodiga och starkt vexande trädtel¬
ningar. Man har sagt att svedjandet är så skogsförödande.
Blekinge är likväl ett bevis på motsatsen. Der har alltid
idkats svedjande, men icke destomindre liar denria provins
skog icke allenast till husbehof, utan skickar årligen af denna
vara många tusen famnar till Skåne. Må skogs-styrelsen först
experimentera med de allmänna skogarne innan den gör sig
till förmyndare, öfver den enskilde i hushållningen af hans
skog. När veden i min hemfrakt mil från lastageplats kostar
3^ rdr, samt något längre upp i landet endast 2å 2j rdr,
synes ännu ingen skogsbrist vara å förde, likasom just ingen¬
ting ondt ligger deri att en sådan vara bräones, som icke
eger något pris, men hvars användande till svedjning i manga
hänseende medför nytta.
Of rise representanterne från Blekinge län äfvensom Sven
Gustaf Johanssonh-Au Jönköpings län instämde med JönsPersson
230
Den 6 November.
Auders Medi» från Kronoberg? län: Utan alt
åler upprepa föregående talares skäl, vill jag nu endast åbe¬
ropa dessa skäl såsom stöd jemväl för min mening derom,
alt svedjandet under mångå förhållanden är nyttigt. Med den
urskiljning och de försigtighetsmått, sorn numera iakttagas,
de is genom att lämpa svedjandet efler årstiden, dels genom
att hålla svedjan inhägnad, dels ock slutligen genom att en¬
dast svedja ä sådan mark, sorn är för återvexl tjenlig, torde
den enskilde kunna lemnäs i fri disposition af sin mark. Mot
utskottets förslag vill jag dessutom anmärka att (le deri om¬
nämnde restriktioner äro alldeles detsamma som totala förbud,
fy att svedja före den 1 maj eller efter deri 1 oktober torde
svårligen talla någon in. Hvad serskildt beträffar ljungbrän¬
ningen måste densamma ovilkorligen, såvida innevånarne skola
kunna lefva inom vissa orter, fortfarande tillåtas.
•lons (lil(lil»di från Göteborgs län: Det må
vaia att utskottets förslag i viss mån gör en inkräktning på
eganderätten, men då, enligt hvad flere talare upplyst, sved¬
jandet i allt fall håller på att försvinna, torde denna inkräkt¬
ning vara af föga betydenhet. Man har talat om jordens för¬
måga af en större alstringskraft der svedjande egt rum, men
oro än omedelbart efter svedjandet trädplantorna de första
åren vexa frodigare lärer förhållandet, efter hvad jag af er-
farne personer hört, inom få år blifva motsatt, så att, efter ett
eiler annat tiotal af år visar sig frodigheten störst der ingen
svedjriing egt rum. Uppå dessa skäl och då jag har mig
bekant, att svedjandet ganska ofta medfört stor skada, vill jag
bifalla utskottets förslag.
PCB* AilsSO» från Malmöhus län: dag kan ej bi¬
träda utskottets förslag emedan jag anser detsamma vara all¬
deles ändamålslöst. Skogen får med hvarje år allt mer och
mer sitt tillbörliga värde, och i mån sorn detta värde ökas
kommer svedjandet att ske både med urskiljning och med
sparsamhet utan att härom behöfver serskildt lagstiftas. Jag
förenar mig alltså med dem, som yrkat af-lag på utskottets
hemställan. Tilläggningsvis vill jag nämna, att hvad Rundbäck
yttrade om skogens minskade återvext i följd af svedjning,
innefattar en erfarenhet alldeles motsatt den jag sjelf i detta
fall haft tillfälle förvärfva, ty det är icke blott under de för¬
sta åren, utan jemväl under hela den följande tiden, som al¬
stringskraften å svedjad mark synes vara större, än å den
mark der svedjande icke förekommit.
Den 6 November.
231
Anders Persson från Kristianstads och Petter Lars¬
son från Gotlands län instämde med Per Nilsson.
Gröns! Utskottets förslag skulle måhända haft sina
förtjenster, endast att utskottet, i sammanhang med detta för¬
slags meddalande, haft godheten lemna oss någon anvisning
om rätta sättet att svedja under silö. Kanske om vi åter¬
remittera betänkandet skulle utskottet i detta hänseende kunna
lemna oss någon lärdom, annars ligger enligt mitt förmenan¬
de ett afslag närmast till hands, ty bättre öde förtjenst’ icke
en sådan hemställan som den utskottet i denna punkt framlagt.
Ayqvist: De trakter af vårt land der skolhushåll*
ningen bäst skötes torde tvifvelsutan vara våra bergslager.
Men att svedjande der idkades red m för 40 år tillhaka har
jag haft tillfälle att i min ungdom erfara. Den åsigten att
svedjandet, användt med urskiljning, innebär någon skogsför-
ödelse torde alltså få anses vara ett misstag och den minsk¬
ning i svedjande, hvarom man talat, bevisar icke att man
numera anser melhoden oriktig, utan endast att skogen fått
ett högre värde, hvarjemte det i vissa fall begagnade gallrings-
systemet utesluter möjligheten af svedjning. På samma gång
jag bekänner dessa åsigter i frågan, vill jag tillägga, att ehuru
jag i 15 år varit jordbrukare, jag likväl aldrig begagnat mig
af svedjandet, ur det enkla skäl att denna hushållningsmethod
speciclt icke lämpade sig tdl min ekonomi, men icke af någon
öfvertygelse om svedjandets skadlighet. Jag fortfar i min
önskan om alsing.
Per ÖsJlllSlH: Ehuru i min ungdom svedjandet
var moia allmänt, hörde jag likväl icke deröfver förås någon kla¬
gan, likasom jag icke tror, att, någon skada för landet deri¬
genom i verkligheten eger rum. 1 öfverensstämmelse med
dessa åsigter ingick jemväl bonde-ståndet vid 1856—58 års
riksdag till Kongl. Maj t med en underdånig skrifvelse i äm¬
net, och då, sedan den tiden, några förändrade förhållanden
inom detta område icke timat, torde honde-ståndet icke hafva
skäl att frångå sin dä yttrade åsigt rörande svedjandet och
dess nytta.
CJSS!'! lfvitrS^Oll ■ Det kan visserligen hända att
inom jordbrukarnes klass likasom inom andra samhällsklasser
personer finnas som behöfva förmyndare, men derför böra
icke andra, som kunna rätt sköta sig, stå under förmyndare-
värd. I en fråga, sådan som denna, ligger det dessutom icke inom
232
Den 0 November.
möjlighetens gräns att kunna stifta en generel lag. Må der¬
för en hvar på det, som lian efter sin egen uppfattning finner
vara uet förmanligaste, fritt sköta ej mindre sin skog ån sin
ölrtga välförvärfvade egendom. Alla hinder sorn häremot läggas
hafva ingen annan påföljd än att skapa lagbrytare, dag yr¬
kar fortfarande och lifligt, att förslaget icke måtte godkännas.
Häruti instämde Dengt Johan Holmlin från Göteborgs län.
^ilSS JiSirs €?IsSOH: Likasom Gross finner jemväl jag
utskottets förslag 0111 risbranning före den 1 maj knappast
kunna vara allvarligt menudt. 1 början af maj månad ligger
de flesta år snön ännu qvar i en stor del af landet, oell
trakter finnas der vintern knappast den 1 juni kan sägas vara
riktigt slutad. Ett stadgande, sådant som det af utskottet
föreslagna, låter sig derför mångenstädes icke genomföra, utan
den fattiges totala förstörelse. Jag åberopar hvad jag nyss
yttrade och instämmer i öfrigt med Per Nilsson och Nyqvist.
öfverläggningen förklarades slutad. Af talmannen fram¬
ställdes proposition på bifall till utskottets förslag, samt, då
denna proposition hesvarades med öfvervägande nej, dernäst
propsttion på sfslag; och blef, i öfverensstämmelse med denna
senare proposition, utskottets hemställan cifslagen.
I derpå följande punkt af betänkandet har utskottet (pag.
50) vid besvarande af en utaf herr Ljungberg inom borgare¬
ståndet väckt motion bland annat derom att skatteman, i
öfverensstämmelse med 10:de kaj). 8:de §:n byggninga-balken
och 18:de §:n i 1805 års skogsordning, ej må ega nyttja siri
skog så, alt hemmanets förmåga a 11 utgöra skatt derigenom
nfventyrades, på anförde skäl hemställt att denna del af herr
Ljungbergs motion måtte lemnäs utan afseende; och blef ut¬
skottets hemställan härom bifallen.
I anledning af de förslag, som dels sistnämnde motionär
inom borgare-ståndet dels äfven inom detta stånd Henrik
Hansson från Vesternorrlands län framställt i fråga om in¬
skränkningar uti den enskildes dispositionsrätt till sin skog, hade
(pag. (30) utskottet tillstyrkt »att om någon egare vare sig
»till frälse- eller skattejord skulle den honom till begagnande
»af hemmanets skog medgifna rätt och frihet missbruka, ge-
»nom ntt skogen, å till skogslund egnad mark, utan ända-
»mål af odling, sköfla och föröda, såsom här nedan sågs; då
»må Kongl. Majds befallningshafvande ega, att, sedan af ho-
»oom utsedde sakkunnige män jemte öfverjägmästaren eller
»jägmästaren i länet meddelat sitt på undersökning fi stället
Den 6 November.
233
»grundade yttrande, samt jordegaren erhållit tillfälle att sig
»förklara, vid verksamt vite tills vidare förbjuda skogens an¬
litande till annat än hemmanets oundgängliga hellof, samt
»om detta förbud icke hörsammas, med vilets förhöjande ställa
»skogen, pä viss kortare tid af högst tre månader, på ega-
»rens bekostnad, under serskild uppsigt, för att sålunda bringa
»förbudet till åtlydnad, — att sådan åtgärd, hvilken må efter
»omständigheternas föranledande förnyas, skall vara lika be-
»fogad, ehvad förödelsen verkställes af hemmansegaren sjelf
»eliev af annan person, som till skogsafverkriingen kan hafva
»betingat sig hans lof, — samt att den skogsförödelse, som
»sålunda förbjudes, skall anses vara för hand, då skogstrakt,
»i strid mot vilkoren för ordentlig hushållning, så afhrukas,
»att hvarken fröträd, ungskog eller vexande plantor finnas qvar
»å marken til! den mängd och beskaffenhet, sorn sakkunnige
»män pröfva erfordras för fullgod ätervext med afseende å
»skogens art och öfriga naturförhållanden.»
Vid föredragningen af denna punkt, och sedan åtskilliga
af ståndets ledamöter hemställt, att utskottets deri framställda
förslag, utan vidare diskussion, måtte förkastas, yttrade:
Henrik HsillSSOll från Vesternorrlands län: Af
flere skäl kan jag icke gä deras önskan till mötes, som vilja
med tystnad förbigå denna punkt, ty först och främst harjag
af mina kommittenter blifvit anmodad att väcka deri af ut¬
skottet i denna punkt omförmälda motionen; dernäst tror jag
att ämnet alltför väl bt hofver att bringas under öfverlägg¬
ning, pä det alt någon bättre kännedom deri må kunna vin¬
nas; och slutligen vill jag icke gerna genom ett tigande gifva
mitt samtycke, så länge jag icke fått höra något skäl, sorn
öfverbevisar mig om oantagligheten af mitt förslag, sorn emel¬
lertid innefattar något helt annat än del resultat, hvartill ut¬
skottet kommit. Min motion går nemligen derpå ut, att det
skulle vara skattebonde förbjudet att muntligen eller skrift¬
ligen uppgöra kontrakt om försäljning och afverkning af sko¬
gen på dess egande och innehafvande skattehemman för längre
tid än fyra är i sender, och atl, derest dylikt kontrakt är för
längre tid uppräftadt, det ina i alla afseenden vara ogiltigt.
Skälen för detta mitt förslag finnes fullständigt anförda i min
vid betänkandet fogade reservation, till hvars innehåll jag
alltså fager mig friheten hänvisa, under yrkande att det för¬
slag, som i slutet af denna reservation blifvit framställdt, mätte
af bonde-stäudet antagas.
234
Den 6 November.
Carl Johan Svensen från Kalmar län: På
sätt sig redan visat under behandlingen af flere föregående
punkter i detta betänkande, är bonde-ståndet, och det med
rätta, ingen vän af statens förmynderskap i fråga om den
enskddes dispositionsrätt öfver sin egendom. Men då nu icke
kan nekas, att ju jemväl Henrik Hanssons förslag afser ett
dylikt förmynderskap, må han förlåta om lika litet hans för¬
slag, som det af utskottet gjorda, kan påräkna något understöd
inom detta ständ. Jag yrkar åtminstone afslag å begge.
Anders Medin från Kronobergs och Petter Larsson från
Gotlands län instämde med Svensén.
Cas*l dollan E.roiitti*«I ELömihci •g från
Östergötlands län: Då denna punkt nyss företogs till hand¬
läggning, hördes allmänt det yrkande framställas, att den¬
samma, utan vidare diskuterande borde ogillas. Jag åter är
af den meningen, att då man sålunda ogillar, bör man vara
män om att jemväl uppgifva skälen för sitt ogillande. Mitt
hufvudsakliga skäl ligger deri, att då ett lagbud framför allt
bör vara ett troget uttryck af det allmänna folkmedvetandet,
men det vida öfvervägande antalet bland menige man obe¬
stridligen ännu icke anser tiden vara inne för antagande hvar¬
ken of ett sådant förslag sorn utskottet, eller ett sådant som
Henrik Hansson framlagt, man jemväl ifråga om det ena elior
andra förslagets godkännande torde böra afvakta den tidpunkt,
då den stora allmänheten icke längre mot förslagets anta¬
gande gör någon invändning. För närvarande kan jag alltså
icke biträda någotdera af dessa förslag, ehuru jag vill er¬
känna, att åtskilligt talar för Henrik Hanssons förslag, och
bland annat det kända förhållande, att Vesternorrlands läns
landsting nyligen ingått till Kongl. Majit med en underdånig
petition i samma sylte sorn den af Henrik Hansson afgifna mo¬
tionen. Jag lemnnr dock derhän, om icke den af bemälde
motionär föreslagna åtgärden lätteligen låter sig eludera, samt
hoppas för öfrigt att, med stigande upplysning, en hvar skall
finna med sin egen nytta bäst förenligt att icke vidare sköfla
sin egen jord
Vice talmannen Anders Eriksson äfvensom Carl Thols¬
son från Skaraborgs, Carl Dahlgren från Elfsborgs, Gustaf
Hultman frän Nerikes, samt Håkan Pettersson och Ola Ols¬
son från Blekinge län, voro af samma åsigt som Lönnberg.
Per Ostman från Vesternorrlands län: Ehuru jag
tillhör samma län sorn Henrik Hansson kan jag likväl icke
i Den 6 November.
235
biträda hans förslag, och då Vesternorrlands läns landsting samt
dess åtgörande i denna fråga blifvit åberopade till stöd för
Henrik Hanssons förslag bör jag upplysa, att tankarne inom
landstinget voro ganska delade orri saken. Derför att en un¬
derdånig skrifvelse afläts till Kongl. Majit äfvensom en upp¬
maning utgick till länets innevånare att framgent iakttaga sko¬
gens bättre vårdande, är dermed icke sagdt att man i ett
amne, sådant som detta, vill hafva staten till förmyndare. En
sådan utväg vore enligt min uppfattning icke att eftersträfva,
och jag yrkar derför afslag å så viii Henrik Hanssons motion
som fi utskottets hemställan.
Per Tjernlund och Per Olof Hörnfeldt från Vester¬
norrlands län instämde.
JOHS Persson från Blekinge län förklarade att
han förenade sig i Lönnbergs yttrande.
Paul Pb'Hk jIIengel från Upsala län: Denna
fråga är ny och således är det icke underligt om densamma
behandlas md en viss misstro för att icke säga ovilja. Så¬
dant har emellertid varit flera andra vigtiga frågors öde. De
lufva till en början blifvit förkastade men slutligen godkända.
Exempelvis vill jag naina folkskolefrågan, äfvensom förslaget
om utsträckt valrätt inom bonde-ståndet. Dessa frågor hade
svåra strider att. bekämpa, men hafva nu begge segrat. Äfven
denna är en fråga, som enligt min uppfattning tvifvelsutan
kommer att framdeles bana sig väg, lika visst sorn sympatierna
för densamma ännu icke blifvit nog allmänna. I vårt grann¬
rike Danmark, finnes en lag, som uttryckligen förbjuder så¬
dana skogsförsäljningar, som endast ske på vissa år och i
ändamål af skogens afverkande. Samma land företer exemplet
af en väl ordnad skogshushållningens fördelar, ty ehuru den
skog, som vexer i Danmark, till större delen är odlad, har likväl
detta land på sodnaste tiden haft ved icke allenast för eget,
behof, utan jemväl för export till utlandet. Jemväl hos oss
torde nödvändigheten en gång bjuda, att bättre hushålla med
våra nu till förödelse dömda skogar, och då om icke förr
lärer väl utskottets förslag kunna påräkna bifall. I öfrigt före¬
nar jag mig i den åsigt Lönnberg uttalat om Henrik Hans¬
sons motion under tillägg, att jag vill hålla Henrik Hansson
räkning för hans kurage, att. utan alla konsiderationer gå emot
en ström, som ännu tyckes vara för stark att kunna stäfjäs.
Menrik Hansson: Då Svensén mot mitt förslag
framställde den anmärkningen att detsamma afser, att åstad¬
236
Den 6 November.
komma ett statens förmynderskap öfver den enskilde, vili jag
i min ordning erinra det ett förmynderskap i detta fall vöre
lika mycket och annu mer pä sin plats,- än dä frågan gäller
kontanta medel af jemförelsevis obetydligt värde. Jemväl
Ostman har ejorf sina anmärkningar mot mitt förslag. Ho¬
nom bör det likväl icke vara otrekant huru ytterst förderfliga
de skogsafverknings-kontrakter äro, som nu i allmänhet
upprättas, och huru önskvärdt det skulle vara om någon åt¬
gärd kunde vidtagas mot ingåendet af dylika aftal. Allt detta
har jag likväl i min reservation så fullständigt anfört, att jag
nu icke anser mig böra härmed längre upptaga ståndets tid.
•lonas .llltlCrSSOll frun Östergötlands län: Hvad
Lönnberg yttrat vill jag hufvudsaligen biträda, och mitt in¬
stämmande i hvad hail anfört skulle vara fullständigt, derest
ur samma anförande icke skulle möjligen kunna dragas den
slutsats, att det här ifrägnsafta förmynderskap möjligen kunde
framdeles blifva behöfligt. Jag hyser nemligen den förhopp¬
ning, att ett- sådant statens intrång i den enskildes hushåll¬
ning aldrig någonsin må blifva behöfligt, utan tvertom allt
mindre nödvändigt ju tuera upplysningen blifver allmän, Lika¬
som Henrik Hansson vill jemväl jag åberopa en reservation
mot denna punkt, som jag funnit mig befogad afgifva, oell
skulle nu verkligen inom Vesternorrlands län förhållandet vara
sådant sorn Honrik Hansson antydt, må detta län då erhålla
sin serskilda skogsiagstiftning, men icke tvinga inevånarne i
rikets öfrige provinser att lida för följderna af Vesternorr-
iändningarnes misshushållning med sina skogar Det är dess¬
utom icke på sådant sätt utan pä upplysningens väg den
bättring bör vinnes, sorn man i detta fall söker.
I Jonas Anderssons yttrande instämde ett stort antal af
ståndets ledamöter.
Gefflrg byqvist från Vermlands län: Jag vill icke
bestrida att Henrik Hanssons beskrifning oro skogsförödelsen
i Norrland är ganska rigtig, men deremot tillåter jag mig be¬
tvifla rigtigheten af det botemedel han föreslår till förödelsens
förekommande. Jag tror mig nemligen hafva funnit att vår
skogshushållning befinner sig ett ganska märkbart stadium af
förbättring, och full anledning är således till det antagande,
att det afsedda ändamålet må kunna vinnas utan någon statens
inblandning i den enskildes affärer. För öfrigt skall jag icke
upptaga ståndets tid med vidare ordande, utan endast instämma
nied Jonas Andersson,
Den 6 November.
237
Maits Persson från Stockholms län: Äfven jag
är af samma åsigt som Jonas Andersson, och tror att den
stora allmänheten icke bör lida för hvad en eller annan skogs¬
egare möjligen må hafva brutit, eller rikeis öfrige län vid¬
kännas olägenheter, derför att Vesternorrlands läns innevå¬
nare illa sköta sina skogar. Jag kan »Utså icke godkänna hvar¬
ken Henrik Hanssons eller utskottets förslag, och jag skulle
önska att då dessa förslag nu af böjas, sådant måtte ske i så
kraftiga ordalag, att något nytt försök i den vägen icke så
brådtom måtte göras. För öfrigt kail jag icke ti liba k ali ä lia
en anmärkning derom, att min värde ståniiskamrat Mengel,
som annars gerna vill anses vara de liberala ideérnas kämpe
i detta fall, nog mycket synes iuta ät den konservatism, som
han annars städse klandrar.
Hedström: Det lärer väl slutligen blifva min skyl¬
dighet att försvara mitt läns innevånare mot den opinion om
enfald och misshushållning, som synes hafva blifvit enda fruk¬
ten af Henrik Hanssons motion. Att inom Vesternorrlands
län, likasom annorstädes, ett eller annat enfaldigt kontrakt kan
varda upprättadt, må väl icke bestridas, men pä det hela ta¬
get torde omtänksamheten icke vara mindre der än annor¬
städes, och att dessutom fall kunna gifvas då sådana afverk-
ningskontrakter, Henrik Hansson klandrar, äro ganska lämp¬
liga och vinstgifvande lärer icke kunna bestridas. Mot Hen¬
rik Hanssons, äfvensom mot utskottets önskan, att sätta den
enskilde skogsägaren under en sorts polisuppsigt af skogsbe-
tjeningen mäste derför jemväl jag protestera.
Svenson: Vi hafva, såväl för utskottets mening i
dess betänkande som för de derifrån afvikande åsigter i de
afgifna reservationerna, sä fullständiga skäl framlagda för både
den ena och andra meningen, att allt detta ordande synes
mig skäligen öfverflödigt. Försöket att sätta alla landets
skogsegare under förmynderskap, derför att en eller annan
skogsegare hushållat illa, förtjenar- dessutom icke vidare upp¬
märksamhet.
Mengel: Afskillige falare hafva mycket ordat om
rict obehöriga förmynderskap, som skulle komma att påtvingas
landets innevånare, derest detta förslag vunne bifall. Denna
varning kommer likväl något försent, ty det kan ju icke ne¬
kas, att landets befolkning redan befinner sig under ett gan¬
ska käubart förmynderskap, jag menar det som rikets ständer
vid våra riasdagar utöfvar, och som hufvudsakligen endast
238
Den 6 November.
derutinnan skiljer sig frän hvarje annan förmyndareförvaitning,
att någon redovisning af de medel, sorn denna förmyndare
får om händer, alldeles icke ifrågakommer. Till svar å Matts
Perssons yttrande oell den beskyllning han deri gjorde mig
för konservatism, vill jag endast nämna, att en sådan kon¬
servatism, hvars ändamål är att konservera skogen, icke för
mig eger något motbjudande.
91 enrik linusson» Då Hedström beklagat sig
öfver den målning jag i min motion lemnat om skogshushåll-
ningssättet i Norrland, torde måhända den upplysning här vara
på sia plats, att de personer, som ifrigasl uppmanat att väcka
denna motion, just varit Hedströms egna kormnitfenter, hvil¬
ket åter föranleder mig till det antagande, att jemväl inom det
distrikt, hvars ombud Hedström är, förhållandet mäste vara
någorlunda sådant sorn jag min motion skildrat.
Diskussionen förklarades slutad. Talmannen framställde
propositiou på bifall till utskottets förslag och biet denna pro¬
position besvarad med nej. Dernäst besvarades jemväl med nej
Talmannens framställning huruvida ståndet, med afslag ä utskot¬
tets hemställan, ville bifalla det af Henrik Hansson i dess motion
gjorda förslag, hvaremot med ja svarades å talmannens slut¬
ligen framställda proposition på afslag å denna punkt i be¬
tänkandet, varande alltså utskottets meranäinnde hemställan
utaf ståndet afslagen.
I anledning af en hos ridderskapet och adeln af herr P.
W. Dalman, vackt motion hade (pag. 62) utskottet dernäst
hemställt »om icke, der hemman eller lägenhet har rätt till
»skogsfång mulbete, torftägt eller dylikt å annans skog, och
»skogens egare vill sådan last från sig lösa, denne må ega
»vitsord att äska utbrytning deraf, efter de i skiftesstadgan
»lagda grunder, utan sammanhang med laga skifte oell utan
»hinder deraf, att sådant skifte å hans egor förut fastställd t
»blifvit.» Härvid yttrade:
IjIsS Olsson från stora Kopparbergs län:
Denna punkt kan jag för min del på intet sätt bifalla. Pitt
stadgande, sådant som det här föreslagna, skulle åtminstone i
min hemort åstadkomma svårigheter, om hvilka andra orters
innevånare icke kunna hafva något begrepp. De fäbällen,
som i många trakter utgöra ett vilkor för allmogens hushåll¬
ning, skulle ju genom delta stadgande kunna när som lieldst
omintetgöras. Jag mäste på det allra ifrigaste yrka afslag pä
denna puukt.
Den 6 November
239
Carl »Tohan Iiconard loiinhcig från
Ostergötlands län: Jag mäste i ståndets minne återkalla hvad
här nyss yttrades och beslutades då fråga var om rättighet
för egare af frälseskattehemman att få lösa de pä hans mark
vexande bärande träd. Ståndet uttalade sig då för en frihet, sorn
jag fann vara fullkomligt i sin ordning, och jag önskar endast
att enahanda åsigt jemväl nu måtte göra sig gällande ty den
servitut, hvarom här är fråga, synes mig lika stor, om icke
större, än den egaren af ett frälseskattehemman i afseende ä
hemmanets bärande träd är underkastad. Iför min del vill
jag alltså bifalla utskottets förslag.
GC01'jHj JSy*|\Tist från Vermlands län: Det kan
visserligen icke nekas att Lönnbergs uppfattning af frågans
princip är rigtig, men mera än principen gäller här det prak¬
tiska utförandet, och i afseende derå lärer vid denna punkt
samma eriuringar kunna med fog göras, som vid flere före¬
gående punkter af detta betänkande blifvit framställde, eller
att den skogslagstiftning, som är lämplig för en eller annan
provins, likväl icke eger lämplighet för hela landet. Deiför
att stadgandet duger för Östergötland är icke gifvet att det¬
samma jemväl duger för Dalarne, och då jag eger någon
egen erfarenhet om vigten af de betänkligheter, dem Liss
Lars Olsson nyss antydt, vill jag för min del afslä utskottets
hemställan.
Med Nyqvist förenade sig Paul Hedström från Vester¬
norrlands län.
I3ollCl‘t Fredrik Gross från Kalmer län: De
olika meningar, som här låtit höra sig, torde hafva sin egent¬
liga grund i det mindre exakta uttryck, som utskottet råkat
välja. Det är nemligen icke meningen att ekogsegaren skulle
vara berättigad, att för penningar köpa sig fri från de servi-
tuter, som här nämnas, utan skulle ett sådant friköpande ske
genom egoutbyte, hvarigenom ömsesidig beqvämlighet kunde
vinnas. Då nu ett sådant utbyte icke får ega rum, om å ena
eiler andra sidan någon olägenhet deraf skulle uppstå, torde
icke heller några sådana vådor vara att befara, som Liss
Lars Olsson förespeglar. Jag finner följaktligen icke något
hinder att bifalla utskottets förslag.
Med Gross instämde Johan Olof Sundgren från Stock¬
holms, Garl Johan Svensén från Kalmar och Carl Dahl¬
gren från Elfsborgs län, hvarjemte vice talmannen Anders
240
Den 6 November.
Eriksson, som begär! ordef, förklarade alt han vore förekom¬
men af Gross, hvars yttrande han alltså biträdde.
Oss ILars (Alsson: Af den diskussion, som liar
nu föres, finner jag alltför val, att med undantag af Nyqvist
öfrige respektive talare icke ega någon kännedom om hvad
en fäbodlägenhet vill säga. Huru utskottets förslag otn ut¬
byte skall kunna verkställas mellan byar sorn ega hundra¬
tusentals tunnland betesmark, men deremot föga odlad jord
kan jag icke latta, eller rättare sagdt, jag fattar mycket väl
att ett sådant byte är alldeles omöjligt, och jag fortsätter
följaktligen mitt yrkande om afslag.
JfSaltS PerSSOH från Stockholms län: Med afse¬
ende ej mindre ä hvad Liss Lars Olsson nu anfort om de för
Dalarne egendomliga förhållanden, än jemväl ä förslagets jem¬
förelsevis ringa vigt i allmänhet, yrkar också jag afslag.
Svante Bergstrom från Östergötlands län: Vis¬
serligen är förslaget ganska lämpligt för rikets sydligare orter,
men då inom andra orter, enligt hvad Liss Lurs Olsson upp¬
lyst, förhållandet är ett annat, kan jag ieko biträda utskottets
mening. Den praktiska svårigheten företer sig dessutom, att
då vid verksteldt skifte mulbetesrätten icke tagits i betrak¬
tande, skulle, då samma rätt sedermera önskas utbruten, så¬
dant icke kunna ske utun att det gamla skiftet helt och hål¬
let förändrades. Denna svårighet ger mig ökad anledning
att instämma i deras mening, sorn Önska afslag.
Persson från Blekinge län: Jag hade vis¬
serligen trott att det i denna punkt föreslagna stadgande vore
af skäligen underordnad och oskyldig beskaffenhet, men då
härom, enligt hvad sig nu visat, finnas olika meningar, så och
då en ytterligare bekräftelse i denna punkt lemnäs al hvad
vi förut trott oss veta, nemligen att en för hela landet gemen¬
sam skogslagstiftning blifver omöjlig, förenar jag mig med
dem, som yrkat afslag.
Jollftlt Lekberg från Nerikes län: Då, på sätt
Gross antydt, den al utskottet föreslagna redaktion är i viss
måtto förvillande, sä torde lättast vara utt nu afslå punkten,
på det att, om förslaget i öfrigt finnes godt, detsamma tili en
annan riksdag må blifva bättre forniuleradt.
Den 6 November.
241
taSrOSS* Det är ett fullkomligt misstag om man tror,
att sådana rättigheter, hvarom här är fråga, skulle kunna utan
ersättning bortgå derför, att desamma vid ett föregående skifte
icke blifvit tagna i beräkning. Skiftesstadgan säger nemligen
att för dylika servituter skall lemnäs full ersättning. Ehuru
jag alltså icke hyser några betänkligheter att antaga sjelfva
förslaget, vill jag, med afseende å den brist i redaktionen, som
här anmärkts, icke motsätta mig det afslag sorn allmänt synes
önskas.
IriSS Mj»rS Olsson: Det är visserligen godt och
väl att t. ex. skog skulle kunna erhållas i stället för mulbete,
men jag lemnar derhän, huru mycket den, som förut hade
mera skog än han behöfde, men deremot otillräckligt bete,
väl vore med ett dylikt byte belåten. Det är just betets
otillräcklighet, som vållat fäbodlägenheternas anläggande, och
att då borttaga dessa lägenheter, äfven mot mångfaldig er¬
sättning af skog, vore i högsta grad orättvist.
Jonas Andersson från Östergötlands län: Med
afseende å de svårigheter Liss Lars Olsson antydt, och hvilka
måhända icke sakna sin vigt, skall jag nu icke förorda utskot¬
tets förslag, hvilket jag annars uppfattat såsom å ömse sidor
fördelaktigt, likasom vådan af ett utbyte torde vara ringa då
grunden för samma utbyte koni me att ställas i Öfverensstäm¬
melse med skiftesstadgans föreskrifter.
Den sålunda diskuterade punkten blef härefter af ståndet
afslagen.
Utskottets i nästföljande punkt (sid. 64) gjorda hemstäl¬
lan, att en af Erik Andersson frän Vestmanlands län afgifven
motion, rörande bland annat ansvar för skogsåverkan måtte
lemnäs utan afseende, blef af ståndet bifallen.
Vidare hade utskottet (pag. 66) hemställt watt serskilda
warfvoden mä af disponibla medel anvisas ät revier-förvaltare
»inom de distrikt, der landtbruksskolor äro belägna, mot
»skyldighet för dem att vid landtbruksskolan meddela prak-
»tisk undervisning i skogshushällningsläran, enligt Kongl, reg-
»lementet den 14 januari 1851.» Med anledning af utskot¬
tets hemställan i denna punkt yttrade:
Carl Anders B iarsson från Östergötlands län:
Då ifrågavarande förslag onekligen är nyttigt, bör måhända de
medel, sorn för samma förslags genomförande ifrågasättas, icke
vägras.
Bonde-St:s Vrot. vid 1S62—63 årens riksdag. 16
242
Den 6 November.
Hobert Fredrlk Gross från Kalmar län: Jag
åter är af en motsatt mening, och tror att då vi öfverallt
hafva skogsparker, af hvars uppsyningsmän den enskilde skogs-
egaren kan hemta nödig upplysning, i fråga om skogens vård,
några sådana serskilda arfvoden, sorn här ifrågasättas, icke
böra beviljas.
Carl IfVnrSSOIl från Hallands Ian: I allmänhet
hatva de flesta punkterna i detta betänkande varit sådana,
att jag måst motsätta mig dern, men hvad serskildt beträffar
denna punkt vill jag till den deri gjorda hemställan lemna
bifall, enär jag anser det hur framställda förslag innuefatta
icke blott det bästa utan snart sagdt det enda medlet att
åstadkomma en förbättrad skogshushållning.
Gustaf Hultman från Nerikes, Carl Jolian Svensén och
Nils Pettersson från Kalmar samt Håkan Pettersson från
Blekinge län instämde med Carl Ifvarsson.
Carl Johan leonard Jiönnherg från
Ostergötlands län: Det må väl vara sannt att skogsskolor
finna8, der undervisning i skogshushållningen kan inhemta?,
men denna undervisning tillgodokommer endast några få, och
vanligtvis inga andra än dem, sorn sedermera blifva de större
possessionaternas skogvaktare, då deremot genom en anord¬
ning sådan som utskottet i denna puukt ifrågasatt, en rätt
kunskap om skogens vårdande skulle kunna blifva mera all¬
mänt spridd. Jag yrkar derför punktens bifallande, dock med
uteslutande af orden »enligt kongl, reglementet den 14 janu¬
ari 1851», enär detta reglemente redan blifvit upphäfdt.
•Johan Persson från Upsala län: Såsom motio¬
när i detta ämne är jag tacksam för do sympatier förslaget
fått röna. Mot den af Lönnberg ifrågasatta förändring af re¬
daktionen har jag intet att erinra.
•Jonns Andersson från Östergötlands län: Det
vore måhända icke rätt att afslä denna punkt, hvars antagande
jag skulle vilja förorda, bland annat jemväl ur det skäl, alt
derigenom måhända kunde afböja? alla vidare försök från
det allmännas sida alt ingripa i den enskildes hushållning
och vara hans förmyndare. Att undanbedja oss ett dylikt
förmynderskap är fullkomligt i sin ordning, men deremot
böra vi icke visa från oss det medel till bättre insigt i skogs-
hushäilningeo, som förevarande förslag innehar. Liand be¬
Den 6 November.
243
tänkandets många punkter är måhända denna den bästa, och
jag vill desshellre förorda dess antagande, som den under¬
visning i skogshushållningen, hvilken nu meddelas vid våra
skogsskolor, endast har ett mera inskränkt och specielt än¬
damål.
O no
Åtskilliga af ståndets ledamöter instämde med Jonas
Andersson.
Svante Bergström från Östergötlands län för¬
klarade sig vara förekommen af Lönnberg och yrkade alltså
bifall till punkten med den uteslutning, som af Lönnberg för¬
ordats.
Öfverläggningen förklarades slutad, och blef den nu di¬
skuterade punkten bifallen, med den förändring i redaktionen,
som föreslagits af Lönnberg, eller att orden: »enligt kongl,
reglementet den 14 januari 1851 v borde utgå.
Slutligen hade i sista punkten af detta betänkande ut¬
skottet hemställt, »att i händelse rikets ständer till någon del
»eller i allo godkänna de af utskottet nu framställda förslag
»till införande af en förbättrad skogshushållning, rikets stän-
»der måtte uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit med
»anmälan örn de af rikets ständer sålunda hyllade åsigter i
»ämnet, tillika anhålla, det Kongl. Majit täcktes i öfverens-
»stämmelse med desamma, dels vidtaga de åtgärder, som
»på Kongl. Majit bero, och kunna med de till Kongl. Maj:ts
»disposition ställda medel verkställas, dels ock för rikets häst
»sammanträdande stander framlägga nådig proposition i de
»delar af ämnet, der rikets ständers beslut kunna erfordras.»
Under den diskussion, sorn uppstod rörande denna punkt,
yltrade:
Kollert Frédrik CJrOSS från Kalmar län: Då
al den här nu hållna diskussionen sig visat, att en för hela riket
gemensam skogslagstiftning icke torde vara önskvärd, vill jag
hemställa huruvida icke skäl kunde vara att rikets ständer i
den nu föreslagna underdåniga skrifvelsen framställde någon
önskan derom, att för utrönande af de olika orternas olika
meningar, Kongl. Majit ville låta höra de serskilda landstin¬
gen, och först efter inhemtande af deras yttrandeu afgifva
nådig proposition i ämnet.
Carl Jokan Svenson från Kalmar län tillkänna-
gaf sig hafva ämnat väcka samma förslag sorn det af Gross
nu framställda, hvilket Sveusén alltså förordade.
244 Den 6 November.
Carl Jolia» Theonard liönnberg från
Ostergötlands län: Det ifrågasatta tillägget är visserligen oskyl¬
digt. men torde likväl icke vara alldeles nödvändigt, dä de
serskilda orternas representanter i allt fall vid ett blifvande
riksmöte komma i tillfälle att säga sin mening. Jag tror der¬
för att detta tillagg kan undvaras, och att förslaget oförän-
dradt kan bifallas.
JÖ11S Persso» frän Blekinge län: Då icke något
ondt ulen möjligtvis något godt kan vara att hemta af ett
sådant tillägg som Gross föreslagit, vill jag förena mig i hans
framställning om ett sådant tillägg.
Diskussionen förklarades slutad, och blef utskottets ifrå¬
gavarande hemställan bifallen, likväl med det tillägg, att mel¬
lan de i utskottets förslag förekommande orden: »i öfverens¬
stämmelse med desamma”, samt orden: »dels vidtagas de
åtgärder” skulle införas orden: sedan landstingen hörde blifvit.»
§ 3.
Till bordläggning anmäldes stats-utslcottets nedannämnda
memorial och utlåtanden nemligen:
memorial n:o 211, i anledning af erhållen återremiss å 26:te
punkten af stats-utskottets utlåtande n:o 100, angående
utgifterna under riks-statens 7:de hufvudtitel;
memorial n;o 212, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga
beslut, i fråga om inrättande af en pensionsanstalt för
sjömän;
memorial n:o 213, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga
beslut, rörande af Kongl. RIaj:t äskad tillökning i ar¬
méens nuvarande kavalleristyrka;
memorial n:0 214, i anledning af erhållna äterremisser ä stats¬
utskottets utlåtande n:o 169, angående revision af nya
Trollhätte kanalbolags räkenskaper m. m.;
utlåtande n:o 215, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position, i fråga om försäljning af nya varfvet vid Gö¬
teborg;
memorial n;o 216, med förslag till voteringsproposition i an¬
ledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut rörande stats¬
utskottets utlåtande n:0 194, i fråga om kostnadsersätt¬
ning till miltäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för
en del resor i tjeiisteärenden;
Den 7 November. 245
memorial n;o 217, med förslag till voteringsproposition i an¬
ledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut rörande 6:te
punkten i stats-utskottet utlåtande n:o 198, i fråga om
anslag för nationalmusei-byggnaden; och
memorial n:o 218, angående en gratifikation åt herr stats-
kommissarien O. F. af Sillén;
äfvensom
sammansatta banko- och lag-utskottets memorial:
n:o 6, i anledning af riks-ståndens beslut öfver de af ut¬
skottet framställda förslag rörande lag om enskilda
banker, utan rätt att utgifva egna banksedlar; och
n:o 7, angående serskildt arfvode åt den person, hvilken i
egenskap af sekreterare biträdt sammansatta banko-
och lag-utskottet.
§ 4.
Frän respektive med-stånden hade ankommit följande
protokolls-utdrag, sorn nu lades till handlingarne nemligen:
från höglofl. ridderskapet och adeln n:ris 495—498;
från högvörd. preste-ståndet n:ris 503—511 ; och
från vällofl. borgare-ståndet n:ris 489 och 490.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. £ 11 e. m.
In fidem
,/. Sjoberg.
Deri 7 November.
(Memmi kl. lialf 1 e. m.
§ 1*
Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar län erhöll, efter
derom gjord framställning, 3:ne veckors ledighet från riks-
dagsgöromålen, räknadt från den 14 innevarande månad.
246
Den 7 November.
§ 2.
Föredrogos lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi¬
utskottets memorial:
n:o 34, i anledning af återremiss af utskottet» betänkande
n:o 5, olver motioner om ändringar i nu gällande
föreskrifter, rörande vilkoren för afsöndring af jord,
bifölls ;
n:o 35, i anledning ef återremiss utaf vissa punkter i utskot¬
tets betänkande n:o 6, öfver motioner om ändring
af gällande stadganden, i fråga om skyldighet alt
bygga och underhålla vägar och broar, lades till
handling arne;
n:o 33, i anledning af återremiss utaf två punkter i utskottets
betänkande n:o 12, rörande frågor om förändring och
förklaring af gällande stadganden, angående skyldig¬
het att bygga och underhålla kyrko-, prestgårds-och
andra i 26:te kap. byggninga-balken omförniälda all¬
männa byggnader, lades till handling ar ne ;
n:o 37, i anledning af återremiss af en punkt af utskottets
betänkande n:o 25, öfver motioner om förändrad
röstberäkningsgrund vid prestval samt tillsättande af
klockare, orgelnister och folkskolelärare, lades till
handling arne; samt
n:o 38, i anledning af återremiss af utskottets betänkande
n:o, 27 öfver motioner om afskaffande af prest- och
pastoralexamen inför konsistorierna nr. ni., lades till
handlingarne.
§ 3.
Vid förnyad föredragning af lag- samt allmänna be¬
svärs- och ekonomi-utskottets betänkande n;o 39, i anledning
af motioner om förändrade stadganden i afseende å frejde-
betyg, blef, uppå hemställan af Johan Magnus Lundahl
frän Skaiaborg», Sven Rosenberg från Kristianstads och Ola
Jönsson frän Malmöhus län, med hvilka flera af ståndets le¬
damöter sig förenade betänkandet bifallet med den ändring
i utskottets tillstyrkan uti första momentet fi sidan 12, att
efter ordet: »meddelas» fi 4:de raden af momentet skulle
borttagas orden: »lagligen är i åtnjutande af medborgerligt
förtroende eller genom domstols utslag, deri ändring ej skett,
är dömd sådant förlustig, och i sistnämnde fall, huruvida
Den 7 November.
247
han för alltid är förlustig medborgerligt förtroende eller»
och i stället införas följande mening: ”dtr genom domstols
utslag, deri ändring ej skett, dömd medborgerligt förtroende
förlustig för alltid eller för viss tid och i sistnämnde fall";
och skulle, efter derom jemväl gjord hemställan af Lundahl,
de öfrige riks-stånden vördsamt och vänligen inbjudas att i
detta beslut sig förena.
§ 4.
Föredrogs och lades till handlingarne stats utskottets
memorial:
n:o 210, angående verkställd omröstning i åtskilliga till stats-
regleringen hörande frågor.
§ 5.
Föredrogos och biföllos banko-utskottets:
memorial n:o 73, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i
banko-reglementet; och
memorial n:o 74, angående förhöjd pension för kassören i
banken C. M. Schön; samt
utlåtande n:o 75, i anledning af handlanden D. Schedvins
enkas ansökning om eftergift af skuld till bankodiskont-
verket.
§ 6.
Lades till handlingarne efter ånyo skedd föredragning
lag-utskottets memorial;
n:o 78, angående verkställd omröstning i anledning af de hos
riks-ständen fattade skiljaktiga beslut vid behandlin¬
gen af lag-utskottets betänkanden mria 35 och 55 öf¬
ver dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition med för¬
slag till ny strafflag, dels ock enskilda motioner rö¬
rande brottmålslagstiftningen.
§ 7-
Föredrogos stats-utskottets:
memorial n:o 211, i anledning af erhållen återremiss å 26:te
punkten af utlåtandet n:o 100, angående utgifterna un¬
der riks-statens 7:de hufvudtitel, bifölls;
248
Den 7 November.
memorial nio 212, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga be¬
slut, i fråga om inrättande af en ny pensionsanstalt för
sjömän, lades till handling arne;
memorial n:o 213, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga
beslut, rörande af Kongl. Maj:t äskad tillökning i ar¬
méens nuvarande kavalleristyrka, lades till handlin-
garne;
memorial nio 214, i anledning af erhållna återremisser å ut¬
skottets utlåtande n:o 169, angående revision af nya
Trollhätte kanalbolags räkenskaper m. m., bifölls;
utlåtande nio 215, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position i fråga om försäljning af nya varfvet vid Gö¬
teborg, bifölls;
memorial n:o 217, med förslag till voteringsproposition, i
anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut, rörande 6:te
punkten i utskottets utlåtande n:o 198, i fråga om an¬
slag för nationalmusei-byggnaden, voteringspropositionetj
godkändes; samt
memorial nio 218, angående en gratifikation åt herr stats-
kommissarien O. F. af Sillén, bifölls; hvaremot samma
utskotts memorial nio 216, med förslag till voterings¬
proposition i anledning af riks-ståndens skiljaktiga be¬
slut, rörande stats-utskottets utlåtande n:o 194, i fråga
om kostnadsersättning till militäre, civile och eeklesia-
stike tjenstemän för en de) resor i tjensteärenden, på
flera ledamöters begäran bordlädes andra gången.
§ 8.
Föredrogos banko- och lag-utskottets memorial;
n-.o 6, i anledning af riks-ståndens beslut öfver de af utskot¬
tet framställda förslag, rörande lag om enskilda ban¬
ker utan rätt att utgifva egna banksedlar, voterings-
propositionerna godkändes; samt
nio 7, angående serskildt arfvode åt den person, hvilken i
egenskap af sekreterare biträdt utskottet, bifölls.
§ 9.
Godkändes expeditions-utslcottets förslag n:o 150, till
rikets ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, i an-
Den 11 November. 249
ledning af vackt förslag otn förändring af lagstiftningen rörande
jord eller lägenhets afstående för allmänt behof.
§ io.
Till bordläggning första gången anmältes lag-utskottets
betänkande ■.
nio 79, i anledning af motion om förändring i lagstiftningen,
rörande äktenskapsförord samt mannens målsmanna-
rätt för hustrun.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. % 2 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
I)cn II November.
Plenum kl. 18 mield.
§ 1-
Protokollet för den 7 nästlidne september justerades.
§ 9.
Uppå derom gjord begäran beviljades Carl Tholsson
från Skaraborgs län tre veckors ledighet från riksdagsgöro-
målen, att beräknas från den 20 i denna månad; hvarjemte
förre vice talmannen Per Eriksson och Nils Andersson från
Vermlands samt Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län
undfingo tre veckors förlängning uti deras förut erhållna per¬
missionstid.
§ 3.
Uppå hemställan af Per Nilsson från Malmöhus län be¬
slöt ståndet, att de af ståndet vid riksdagens början valde
250
Den 1 / November.
suppleanter i ordinarie stafs-utskottet skulle, i händelse sådant
blefve erforderligt, äfven vara suppleanter i förstärkt stats¬
utskott, hvarjemte ståndet ytterligare utsåg till suppleanter i
detta förstärkta utskott:
Johan Persson frun Upsala län,
Johannes Andersson frän Jönköpings län.
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län,
August Pettersson från Jönköpings län,
Erik Mallmin från frän Vestmanlands län,
Bälter Sven Ersson från Kopparbergs län,
Anders Person frän Nerikes län,
Jöns Persson från Blekinge län,
Anders August Andersson frän Östergötlands län,
Petter Larsson från Gotlands län, och
Liss Lars Olsson från Kopparbergs län;
hvarom protokolls-utdrag skulle uppsättas och i vanlig ordning
expedieras.
§ 4.
Föredrogs ånyo ett från högloflige ridderskapet och adeln
ankommet den 28 nästlidne oktober hållet och sedan den 30
i samina månad på ståndets bord hvilande, protokolls¬
utdrag n:o 486, deruti förstnämnde riks-stånd, med anmälan,
att det, vid föredragning af stats-utskottets utlåtande n:o 194,
i anledning af Kongl. Maj:t nådiga skrifvelse till rikets ständer,
i fråga oin kostnadsersättning till militäre, civile och eckle-
siastike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden, afslagit
utskottets hemställan och antagit det förslag, som friherre af
Ugglas uti sin vid utlåtandet fogade reservation framställt,
endast med den förändiing, att ordet »statsmedel» å 6 raden
sidan 9 utbyttes emot orden »ofvannämnde anslag,» inbjudit
de öfrige riks-stånden att i nämnde beslut med ridderskapet
och adeln sig förena.
Med anledning häraf yttrade:
Carl Carsson från Östergötlands län:
Då denna inbjudning afser en altför kännbar tillökning uti
landets redan nog dryga utgifter och med fästadt afseende
jemväl derå,’ att tjenstemänrien för icke sä länge sedan er¬
hållit tillökning uti sina löneförmåner, hemställer jag, att stån¬
det mätte afslå denna inbjudning.
Flera af ståndets ledamöter hördes häruti instämma.
Den 1/ November.
251
Paul Fril* Mengel från Upsala län: Det är
visserligen likgiltigt hvad beslut ståndet fattar i frågan, då
tre stånd redan godkändt förslaget til! voteringsproposition,
men då jag varit af den åsigt, att kostnadsersättning för de
resor, sorn militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän vid
vissa tillfällen måste företaga, bör desse tjenstemän tillkomma, så
vill jag desto heldre godkänna voteringspropositionen, som
jag anser konseqvensen fordra, att berörda kostnadsersättning
bör af ståndet beviljas, sedan ståndets anspråk på ersättning
för nämnde- och fjerdingsrnäns resor bifallits. Den af före¬
gående talare omnämnda lönetillökning, som vid en före¬
gående riksdag beviljades, afsåg alldeles icke en ersättning
för vissa tjenstemäns resekostnader i embetsiirenden.
Beträffande de åsigter, som i reservationen uttalats anser
jag dessa hvila på en origtig uppfattning af just den paragraf
i regeringsformen, sorn reservanterne åberopat.
Sedan ståndet härefter, uppå hemställan af talmannen,
beslutat, att i sammanhang med förenämnda inbjudning till
behandling företaga stats-utskottets memorial n:o 216, med
förslag till voteringsproposition i anledning af riks-ståndens
skiljaktiga beslut rörande stnts-utskottets utlåtande n:o 194, i
fråga om kostnads-ersättning till militäre, civile och eckle¬
siastike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden, fortsattes
diskussionen af
Ullers Medin från Kronobergs län: Det var
för att anhålla derom, att inbjudningen och stäts-utkottets
ofvannämnda memorial måtte i sammanhang föredragas, sorn
jag begärde ordet. Sedan ståndet numera beslutat ett sådant
föredragningssätt, får jag tillkännagifva, att jag icke vill an¬
taga inbjudningen, hvaremot jag icke motsätter mig anta¬
gandet af den föreslagna voteringspropositionen, ty om vi
afslå den och förklara Irågan varn af ekonomisk natur, komma
vi in på andra förhållanden, som ingalunda öro bättre, än
det närvarande.
/
•lonas Aisderssoil från Östergötlands län: Då
jag reserverat mig emot utskottets beslut uti förevarande me¬
morial, anser jag rnig böra uppgifva mina skäl derför, isynner¬
het som man sagt, att reservanterne origtigt uppfattat grund¬
lagens föreskrift.
Då grundlagen bör tolkas efter ordalydelsen och denna
lag antagit såsom den allmänt gällande regeln för frågors af¬
görande inom representationen, att tre stånds beslut utgöra
252 Den ii November.
rikets ständers, inen att, der två stånd stadna emot två, ett
väckt förslag, äfven om det icke är af ekonomisk natur, skall
anses förfallet, med undantag endast för de fall, hvilka om-
förmälas i 69 § regeringsformen och hvilka der uttryckligen
finnas uppräknade, nemligen förslag rörande statens reglerande,
eller bevillningens derefter lämpade hela belopp, eller hvad
till riksgäldskontorets utgifter och inkomster hörer, eller grun¬
derna för riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, hvilka
mål skola, oär två stånd stadna emot två, afgöras genom om¬
röstning i förstärkt utskott; då det nu ifrågavarande ärendet
icke lärer kunna hänföras bland förslagen till statens regle¬
rande vid innevarande riksdag, enär icke ett enda öre af de
redan bestämda statsutgifterna kommer att rubbas, ehvad vi
bifalla eller afslå hvad som här är i fråga, anser jag icke
något stöd finnas i grundlagen för utskottets förevarande för¬
slag; och kommer jag således att påyrka, att ståndet måtte
afslå den af utskottet föreslagna voteringspropositionen.
Samma åsigt delades af Per Nilsson från Malmöhus,
Daniel Danielsson från Jönköpings, Jan Andersson från
Kopparbergs, Per Östman och Henrik Hansson från Vester¬
norrlands, Carl Dahlgren och Olof Thorell frän Elfsborgs,
samt Ola Olsson från Blekinge län.
Carl .lolian Leonard Lönnhcrg från
Östergötlands län: Jag var icke närvarande, dä stats-utskottets
utlåtande n:o 194 »i fråga omkostnadssättning, till militäre,
»civile och ecklesiastike tjenstemän för en del resor i tjenste-
ärendenv föredrogs till behandling inom ståndet. Jag var
då hemrest med vederbörlig permission. Hvad jag då skulle
hafva andragit, vill jag i ali korthet framställa nu dä ett nytt
uppslag blifvit gifvet genom ridderskapet och adelns inbjud¬
ning i denna fråga.
För min del kan jag ej finna det vara annat än fullkom¬
ligt med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att nyss
uppräknade tjenstemän erhålla en sådan ersättning, som Kongl.
Maj:t föreslagit till följe af rikets ständers egen skrifvelse vid
1856—1858 årens riksdag. Och detta så mycket mera, som
här är icke fråga om andra förrättningsresor än sådana,
hvilka tili följe af serskilda förordnanden af vederbörande
inom deras tjenstgöringsdistrikt företagas. Man bör lägga noga
märke härtill. Vi kunna föreställa oss t. ex, en fattig subal¬
tern- eller underofficer erhåller order att infinna sig vid en
torpsyn eller såsom ombud vid en landtmäteriförrättning in. rn d.
Han måste hörsamma ordren och derför resa, till och med i
Den i i November.
253
mellersta Sverge, mången gång 8 å 10 mil, allt utan er¬
sättning. Icke är detta billigt? Visserligen hafva de förbe-
mälta tjenstemännens löner i åtskilligt blifvit förbättrade, dock
icke i den grad, som motsvarar den stegrade lefnadskostnaden.
Den föreslagna kontrollen synes mig äfven vara tillräck¬
ligt betryggande för att förekomma underslef.
Då jag emellertid på förhand anar den utgång frågan
röner inom ståndet, vill jag icke längre uppehålla tiden, utan
blott tillkännagifva att jag bifaller den gjorda inbjudningen.
Hvad angår det af stats-utskottet i dess memorial u:o
216 framlagda förslag till voteringsproposition i nyssberörde
fråga tyckes icke vara mycket att derom säga, dä redan 3
stånd bifallit samma förslag. För egen del vill jag också
godkänna nämnde memorial. Dermed vill jag dock icke all¬
deles bestrida, att icke representanterna i någon män haft
skäl för sina anmärkningar, litet hvar torde dock erinra sig.
att vid våra riksdagar utbildat sig en alltmera häfdvunnen
praxis, sorn eger stöd af grundlagen, att hvarje fråga, som
pä något sätt afser disposition af statsmedel, icke ensamt
hänskjutes till stats-utskottet& behandling, utan derjemte att
samma fråga blir afgjord genom votering i förstärkt utskott,
derest 2 stånd skulle hafva stadnat emot 2. I full öfverens¬
stämmelse härmed synes det mig otveydigt, att nu afhand-
lade fråga bör lösas på samma sätt Misstager jag mig icke
alltför mycket, hafva redan vid denna riksdag, voteringar i
förstärkt stats-utskott egt rum rörande ämnen, som ännu mindre
berör statsregleringen än denna fråga.
Tillfälligheten har så fogat, att denna gång är det bor¬
gare- och bonde-ståndets representanter inom stats-utskottet,
som öro de återhållande, som helst önska att man vidblifver
det gamla bestående. Men icke utgör detta något skäl för
ståndet att underkänna voteringspropositionen. En annan
gång kan förhållandet gestalta sig omvändt, som äfven skett.
Ett bifall till Kongl. Maj:ts proposition skall otvifvelaktig!
utöfva inflytande på riksgäldskontorets inkomster och utgifter
eller på de inbördes liqviderne emellan samma kontor och
statskontoret. 69 § regeringsformen är sålunda fullt tillämplig.
Enligt hvad jag redan nämnt, kan jag derför ej annat än
godkänna förslaget till voteringsproposition.
Olä »Ionsson från Malmöhus län: Att det nuva¬
rande representationssättet är ytterst olämpligt, är en känd
sak och bevisas ytterligare genom riksdagens egna förhand¬
lingar. När man icke genom vanliga remisser och inbjud¬
ningar m. in. kan vinna hvad man önskar, så tager man sä-
Den 11 November.
sorn del sista medlet sig friheten att genom hvarjehanda be¬
synnerliga tydningar af grundlagen försöka att komma från
saken. Sä liar skett förr, och att här ånyo år en grundlags-
kränkning i fråga, kan ej beBtridas, ty ett af två, antingen
har stats-utskottets grundlagsstridig! fö*farit vid uppsättandet
af nu föredragna förslag till voteringsproposition, eller ock
måste reservanternes försök att afslå den vara grundlagsvidrigt;
hvilketdera sorn är fallet, återstår för ständerna att afgöra.
Jag anser emellertid, att utskottet vid uppsättandet af nämnda
voteringsproposition endast fullgjort sin skyldighet. Det sä-
ges visserligen, att frågan icke inverkar på statsregleringen,
emedan icke någon hufvudtitel i följd deraf blifver hvarken
större eller mindre, men här är väl ändå fråga om en stats¬
utgift. G9 § regeringsformen är väl icke så tydlig och be¬
stämd, som man kunde önska, men som allmän grundsats
har antagits, att, dä frågan är af beskaffenhet att böra remit¬
teras till och behandlas af stats-utskottet, den icke, dä två
stånd stadnat emot två, kan anses hafva förfallit. Denna
praxis är i allmänhet tillämpad vid föregående, sorn vid denna
riksdag, äfven dä fråga icke varit om anslag. Klart är äf¬
ven, att, om denna (råga förekommit och vunnit ständernas
bifall i början af riksdagen eller innan staten å hvarje af de
hufvudtitlar från hvilka reseersättningar skulle utgå blifvit regie- -
råd, utskottet, vid, bestämmandet af utgifterna under dessa huf¬
vudtitlar, nödvändigt mäst taga hänsyn till ett sådant ständernas
beslut hvilket då onekligen inverkat på stats-regleringen, och
märkvärdigt vore, om en fråga, derför att den uppstår vid
slutet af riksdagen, icke skall få röna samma behandling, som
om den framkommit vid riksdagens början.
Man må i fråga om sjelfva saken hysa hvilka åsigter,
som helst, och må frågan gerna falla, men må detta ske pä
grundlagsenlig! satt; något annat vill jag icke vara med om.
Grundlagens bud bör hällas i helgd. Kommer man en gång
derhän, att måhända regering och ständer hvar för sig tyda
grundlagen godtyckligt, då har man kommit alltför långt pä
en farlig väg, och hvem som derpå kati vinna, icke blifver
det bonde ståndet eller den stora, allmänheten. Jag god¬
känner fördenskull förevarande förslag till voteringsproposition.
Hvad deremot beträffar den’ föredragna inbjudningen, sä
anser jag den gerna kunna afsläs.
Häruti instämde Hukan Pettersson från Blekinge. Sven
Gustaf Johansson frän Jönköpings samt Per Nilsson och
Anders Persson från Kristianstads län.
Den i i November.
255
Carl tfftliail Svensén från Kalmar län: Äfven
jag .anser, att grundlagen bör hällas i helgd, och vill, enär
jag hör denna fråga olika uppfattas, endast med några ord
gifva min mening tillkänna.
Då inom do serskilda hufvudtitlarne redan finnas be¬
stämda anslag till rese- och traktamentsersättningar för tjedste-
ttiännen, hvilka icke i den aldin lingaste män kunna för¬
ändras, ehvad beslut rikets ständer uti förevarande fråga än
må fatta; dä, enligt 09 § regeringsformen, endast sådana frå¬
gor, som röra statens reglerande, eller bevillningens derefter
lämpade hela belopp, eller hvad till riksgäldskontorets utgifter
oell inkomster hörer, eller grunderna för riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning, utgöra föremål för omröstning i för¬
stärkt stats-utskott;| samt då denna fråga icke lärer kunna
hänföras till någondera af de nu uppräknade, synas mig re-
servanterne hafva haft skäl för den afgifna reservationen, uti
hvilken jag således instämmer. Att nu inlåta sig i diskussion
om sjelfva hufvudfrågan, anser jag icke vara lämpligt, utan
jag inskränker mig till att endast påyrka afslag å förevarande
såväl inbjudning, som memorial.
•fjilie f®ea'SS01l frän Blekinge län: Jag är före¬
kommen af Ola Jönsson, med hvilken jag instämmer, och
önskar, att denna diskussion icke måtte göras alltför vidlyftig.
•fohan E£er£StK‘Öm från Kopparbergs län: Uppå
de at Lönnberg och Oia Jönsson anförde skäl godkänner jag
den af utskottet föreslagna voteringspropositionen, men vill
deremot afslå ridderskapet och adelns inbjudning.
Gustaf Hultman från Nerikes och Liss Lars Olsson
från Kopparbergs län instämde.
Anders Augnst Andersson från Östergöt¬
lands län: Om ock, såsom en föregående talare yttrat, in¬
genting kan åtgöras, sedan tre ständ godkänt den föreslagna
voteringspropositionen, anser jag dock, enär nämnda voterings¬
proposition enligt min åsigt år stridande emot grundlagen,
något hinder icke möta för bonde-ståndet att, i enlighet med
hvad Jonas Andersson föreslagit, afslå densamma.
JVfengvi: Några talare tyckas anse G9 § regerings¬
formen vara otydlig och jag anhåller derför att få uppläsa den.
Sedan nämnde grundlagsparagraf blifvit af talaren upp¬
läst, fortsatte han: kail väl någon påstå, att i denna paragraf
256
Den 11 November.
förekommer någon otydlighet, eller kan man bestrida, att det
anslag, som erfordras till resekostnads-ersättning, om sådan
blifver beviljad, icke utgår af statsmedel? Eller hvarifrån
skola de medel tagas, som till ifrågavarande utgift erfordras?
Lönnberg har redan erinrat om huru praxis förut varit i så¬
dana anslagsfrågor, då två stånd stadnat emot två. Kan me¬
ningen nu vara att slå in på en alldeles ny väg för detta
fall? Och skall ej följden deraf blifva, alt man måste förklara
en mängd äfven af detta stand hittills godkända voterings-
propositioner i anslagsfrågor grundlagsvidriga.
»Tohan Viekberg frun Nerikes län: Oaktadt Men¬
gel nu upplåst t>9:de §m regeringsformen, kan jag icke af
densamma finna annat, än att den af reservanterne uttalade
åsigten är rigtig. Rikets ständer hafva ingalunda förklarat
denna fråga tillhöra statsregleringen, utan tvä ständ hafva
derutinnan stadnat emot två, och då bör ock frågan anses
hafva förfallit. Jag anser således stats-utskottet hafva grund¬
lagsvidrigt förfarit och yrkar, att ståndet måtte afslå den
föreslagna voteringspropositionen.
Per Östman frän Vesternorrlands län: Enär stån¬
det, vid behandlingen af stats-utskottets utlåtande n:o 194, ,
förklarat sig icke vilja bevilja det anslag, sorn här är i fråga,
anser jag, att vi böra afslå ridderskapet och adelns inbjud¬
ning. Hvad beträffar den af utskottet föreslagna voterings¬
propositionen, torde densamma, såsom stridande emot grund-
lagen, böra, uppå de af Jonas Andersson anförda skäl, af
bondeståndet afsiås.
Mils Pettersson från Kalmar län: Någon före¬
gående talare har förklarat sig icke vilja afslå den ifrågava¬
rande voteringspropositionen, emedan han ansett sådant vara
stridande emot grundlagen. Jag är af alldeles motsatt åsigt
och kommer således, på grund af de goda skäl, som åter¬
finnas i reservationen, att afslå densamma.
Anders Willielm Uhr fran Nerikes län: På
de skal, som jag vid behandlingen af stats-utskottets utlåtan¬
de o:o 194 uttalat, vill jag afslå ridderskapet och adelns in¬
bjudning, hvaremot jag, för att icke omsäga hvad åtskillige
talare före mig yttrat, i få ord får tillkännagifva, att jag bi¬
faller den af utskottet föreslagna voteringspropositionen.
•Tonas Andersson: Ehvad mening vi i denna
fråga än må hysa, böra vi dock hälla oss till de faktiska för¬
Den 11 November.
hållanden, som här förefinnas, att nemligen denna fråga icke
rörer statsregleringen och att i afseende på densamma två
stånd stadnat emot tvä. Då så är och då meningen icke kan
vara att ändra en enda siffra af den redan bestämda stats¬
regleringen, kan jag icke gilla Mengels åsigt, utan jag anser,
att vi, om vi vilja efterlefva grundlagens tydliga föreskrift,
böra afslå deu af utskottet föreslagna voteringspropositionen.
Mengel: I anledning af Jonas Anderssons yttrande
vill jag gerna medgifva, att ett anslag af 15 å 20,000 riks¬
daler icke inverkar pä den redan uppgjorda statsregleringen;
men beloppet skall ju, om förslaget bifailes, utgå af stats¬
medlen? I går voterades i förstärkt stats-utskott öfver två
anslag, hvartill två stånd icke velat lemna bifall; men godkändes
icke voteringspropositionerna ändä.
Carl Anders Unesson: Då Ola Jonsson lågt
så stor vigt uppå, att grundlagen skall efterlefvas, får jag
fästa hans uppmärksamhet deruppå, att samtlige riks-stånden
under en ganska lång tid uraktlåtit att ställa sig densamma
till efterrättelse. Enligt densammas föreskrift skall riksdagen
räcka högst fyra månader och tili följd deraf böra alla an¬
slagsfrågor, sorn icke inom nämnde tid blifvit väckta, icke
behandlas af ständerna, för såvidt man icke vill anses handla
godtyckligt. Lönnberg har åberopat den praxis, som i all¬
mänhet blifvit följd vid behandlingen af sådana frågor, som
den förevarande, men man såg huru det vid förra riksdagen
gick med det anslag af 600,000 riksdaler, som var i fråga för
skjutsningsbesvärets ordnande. Då förklarade de öfriga riks¬
stånden votering icke grundlagsenlig! kunna ega rum och frå¬
gan fick förfalla. .lag anser, att vi, hvad förevarande fråga
beträffar, kunna handla på samma sätt, ty vi känna alltför
väl, att de stora anslagen ganska lätt drillas igenom i för¬
stärkt stats-utskott. Pä goda skäl och på grund af den före¬
syn, som med-ständen lemnat oss, hemställer jag, att ståndet
måtte afslå voteringspropositionen.
Samma åsigt delades af Paul Hedström, från Vester¬
norrlands, Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar, Ola Lasson
från Kristianstads och Olof Thorell från Elfsborgs län.
Per Ailssoil från Malmöhus län: Mengel höres
vilja inbilla oss, att med denna fråga är samma förhållande,
som med de frågor, om hvilka å gårdagen voterades i för-
Bonde St:s Prot■ vid 1862 — 63 årens riksdag, IX 17
258
Deri 1 / November.
starkt stats-utskott, men så är alldeles icke händelsen, ty,
ehvad beslut rikets ständer uti förevarande fråga må fatta,
kommer statsregleringen icke att höjas eller sänkas, och be¬
slutet kommer icke att, inverka pä statens uppgörande vid
denna riksdag.
•lonas Andersson: dag vill endast fästa Men-
gels uppmärksamhet deruppå, att de å gårdagen genom vote¬
ring i förstärkt stats-utskott afgjorda frågorna inverka på riks-
gälds-kontorets utgifter.
IVIengel: Både Per Nilsson och Jonas Andersson
hafva endast gatt omkring, men alldeles icke lemnat svar pä
hvad jag anmärkt. De hafva nemligen icke kunnat upplysa,
om de penningar, som här äro i fråga skola tagas frän må¬
nan eller från Barthelemy, och sålänge de icke kunna upp¬
gifva någon annan källa, hvarifrån medlen kunna erhållas,
måste de tagas från statsverket. Jag vidhåller på sådan grund
hvad jag förut yttrat och påyrkar bifall till den af utskottet
framställda voteringspropositionen.
Olif »Iönsson: En föregående talare, Carl Anders
Larsson, har förmenat, att allt, hvad ständerna beslutat, sedan ,
4 månader af riksdagen tilländalupit, skulle vara stridande
emot grundlagen. Huruvida han derutinnan har rätt, derom
vill jag icke yttra mig, men beklagar blott, att han icke fram¬
kommit med den vigtiga upplysningen förut och medan det
ännu var tid. Måhända skulle derigenom en ganska betydlig
förkortning af riksdagen kunnat åstadkommas.
Att med-ständen vid förra riksdagen afslogo voterings¬
propositionen i skjutsfrågan, det vet äfven jag, men jag torde
fä i minnet återkalla, att denna de andra ståndens åtgärd
på det skarpaste klandrades här i ståndet. Nu är ståndet
likväl på god väg att göra sig skyldigt till samma beteende,
för hvilket det klandrat med-sfånden, och sådant bör icke
ske. Jag tror det heller icke vara ståndet värdigt att följa
ett så dåligt exempel.
Såsom bevis derpå, att frågor, som icke afsatt anslag,
förut afgjorts i förstärkt utskott, vill jag åberopa frågan om
lektorers uppfattning till högre lönegrad. Der var icke fråga
om något anslag för närvarande, men ändock hänsköts denna
frågas afgörande till förstärkt utskott, och någon reservation
deremot har icke synts till. Nyss hafva vi fått utdeladt för¬
slag till voteringsproposition i fråga om krigskollegii ombild¬
ning; icke heller der är fråga om anslag för närvarande, men
Den i 1 November.
259
ändock har ingen reserverat sig emot propositionen. Att af-
slå den ena och bifalla den andra frågan, vore således in¬
konseqvent, hvadan jag fortfarande yrkar bifall till proposi¬
tionen.
Jöns Persson och Håkan Pettersson från Blekinge läu
instämde.
Svante Bergström från Östergötlands län; Då
vissa äsigter här vidhällas med en envishet och hätskhet, som
icke är tillbörlig, vill afven jag yttra några ord och gifva
tillkänna, att jag bifaller den af utskottet föreslagna voterings¬
propositionen, men afslår deremot ridderskapet och adelns
inbjudning. Jag ina dock medgifva, att mitt bifall tili vote¬
ringspropositionen icke är grundadt deruppå, att jag anser
den vara strikte enlig med grundlagen, ty jag kan alldeles
icke inse, att denna fråga har, såsom Mengel påstått, något
ovillkorligt sammanhang med statsregleringen, åtminstone icke
förrän Kongl. Majits i ämnet aflåtna skrifvelse blifvit af rikets
ständer afgjord och godkänd.
Om man frågar sig hvad denna fråga innebär eller afser,
så lärer svaret icke blifva något annat, än att den afser en
förmån, som skall tillerkännas vissa klasser. Det är så¬
ledes en ekonomisk och en lagfråga, hvilket bort af samman¬
satt stats-, lag- och ekonomi-utskott behandlas; meu då gam¬
mal praxis här gjort sig gällande och vi vid andra frågors
behandling handlat på samma sätt, vill jag dock här underkasta
mig en vid sidan af grundlagen uppkommen praxis.
Med anledning af det yrkande om afslag, som under di¬
skussionen blifvit framställd!, yttrade
Talmaillieu: Efter samråd med sekreteraren och
då, enligt Kongl. Majrts förslag, de ifrågavarande ersättningarne
skulle anvisas på rese- och traktamentsanslagen å vederbö¬
rande hufvudtitlar och frågan sålunda inverkar icke allenast
på de belopp, hvarmed dessa anslag, som äro förslagsanslag,
i verkligheten komma att utgå, utan till följd deraf äfven pä
riksgäldskontorets utgifter och inkomster i liqviderua med
statskontoret, samt frågan således, enligt föreskriften i 69:de
§:n regeringsformen bör, sedan tvä stadnat emot två, under-
kustas omröstning i förstärkt utskott, men ett afslag å voterings¬
propositionen afser att förhindra sådan omröstning; sä anser
jag mig icke grundiagseuligt kunna framställa proposition
på afslag.
260
Dun 11 November.
Carl Anders Larsson, hvilken på begäran er¬
höll ordet, förklarade, att han icke ansåg någon proposition
på afslag behöflig, utan hemställde, huruvida icke, derest tal¬
mannens proposition på bifall till det förevarande memorialet,
blefve med nej besvarad, detsamma icke kunde läggas till
handlingarne och talmannens propositionsvägran således und¬
vikas.
öfverläggningen förklarades afslutad, och ridderskapet
och adelns ofvannämnda inbjudning blef, uppå derom af tal¬
mannen framställd proposition, af ståndet afslagen.
Talmannen förklarade sig vilja, innan han framställde
proposition pä bifall till stats-utskottets förevarande memorial,
inhemta, huruvida ståndet delade talmannens åsigt att vägra
proposition om afslag till nämnda utlåtande.
Med anledning häraf yttrade:
Carl Anders Carsson: Utan att vilja under¬
skatta talmannens skäl, kan jag icke neka, att det förefaller
mig besynnerligt, att man skall på förhand bestämma eller
votera om, huruvida den af talmannen uttalade åsigten är
rigtig, eller icke. För min del har jag ansett det vara tids
nog att besvara talmannens nu gjorda framställning, sedan
man fått se, huruvida stats utskottets memorial blifvit af stån¬
det bifallet, och jag kan icke annat, än protestera emot en
slik manöver, hvilken icke har något stöd i grundlagen.
Häruti instämde Matts Persson från Stockholms, Daniel
Danielsson från Jönköpings, Anders August Andersson trän
Östergötlands samt Nils Pettersson från Kalmar län m. fl.
Sedan talmannen förklarat sig hafva, på grund af före¬
skriften uti 55:te §:n af riksdagsordningen, gjort den ifråga¬
varande framställningen, och denna nu med blandade ja och
nej besvarats, blef, enär votering begärdes, följande voterings¬
proposition uppsatt, justerad och anslagen:
Den, som instämmer i den af talmannen uttalade upp¬
fattning af grundlagens föreskrift derutinnan, att talmannen
ansett sig vara förhindrad att framställa proposition om afslag
ä stats-utskotlets memorial n:o 216, med förslag till voterings¬
proposition i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut rö¬
rande stats-utskottets utlåtande n:o 194, i fråga om kostnads¬
ersättning till militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för
en del resor i tjensteärenden, röste
Den 11 November.
26 l
Ja;
Den, det icke vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet förklarat sig icke instäm¬
ma uti talmannens vägran att framställa omförmälda proposition.
Voteringen, i vanlig ordning verkställd, utföll med 22
ja emot 43 nej, till följd hvaraf och enär, i anseende till vo¬
teringens utgång, ståndet sålunda fortsatte yrkandet, att pro¬
position äfven på afslag å stats-utskottets meranärnnde utlå-
låtande, måtte framställas, talmannen förklarade öfverläggnin¬
gen hvilande med tiltkännagifvande, att målet komme att för¬
visas till konstitutions-utskottet, som hade att senast näst¬
kommande onsdag den 18 innevarande månad inkomma med
sådant utlåtande, som sistnämnde grundlagsparagraf föreskrif-
ver; och skulle, för sådant ändamål protokollet i ämnet, så
fort ske kunde, utskottet meddelas.
Emot. detta beslut reserverade sig Jöns Rundbäch från
Göteborgs län, under uttalande af sin förvåning deröfver, att
de ledamöter, sorn så ofta och så ifrigt uppträda för riksda¬
gens snara afslutande, vilja medverka till sådana beslut, ge¬
nom hvilka riksdagen komme att förlänga?.
Häruti instämde vice talmannen Anders Driksson från
Elfsborgs, Johan Olof Sundgren och Johan Gustaf Wasmuth
från Stockholms, Carl Johan Leonard Lönnberg och Svante
Bergström från Östergötlands, Ola Jönsson från Malmöhus,
Jöns Persson och Håkan Pettersson från Blekinge, Johan
Persson och Paid Fritz Mengel från Upsala, Anders Pers¬
son och Per Nilsson från Kristianstads, Liss Lars Olsson
och Johan Bergström från Kopparbergs, Per Byström från
Jemtlands, Erik Jonsson från Vestmanlands samt Erik Mag¬
nus Falek från Skaraborgs län m. fl.
§ 5.
Föredrogs och bifölls lag-utskottets, den 7 i denna må¬
nad bordlagda, betänkande n:o 7,9, i anledning af motion om
förändring i lagstiftningen, rörande äktenskapsförord samt man¬
nens målsmansrätt för hustrun.
§ fi¬
lin bordläggning första gången anmäldes:
stats-utskottets memorial:
n:o 219, med förslag till voteringspropositioner, i anledning
af riks-ståndens skiljaktiga beslut, rörande Kongl.
262
Den 11 November.
Maj:ts nådiga framställning om krigs-kollegii om¬
bildning till en armé-förvaltning;
n:o 220, med förslag till stadganden i det nya reglementet
för riksgäldskontoret, angående de under nuvarande
riksdag på nämnde kontor anvisade statsutgifter, äf¬
vensom angående de för jemvägsbyggnader bevil¬
jade anslag och lån samt om anskaffande af der¬
till nödiga medel;
n:o 221, med förslag till stadganden i det nya reglementet
för riksgäldskontoret, angående de vid föregående
riksdagar beviljade anslag till folkundervisningen; samt
n:o 222, angående inlösning af ytterligare anmälda, först
efter preskriptionstidens slut hos riksgäldskontoret
företedda riksgäldssedlar; äfvensom
lag-utskottets utlåtanden och memorial;
n:o 80, i anledning af gjorda anmärkningar och riks-ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af utskottets be¬
tänkande n:o 57, öfver motion om förändring ef Kongl,
förordningen, angående vissa föreskrifter till kyrko¬
tuktens uppehållande, den 4 maj 1855;
n:o 81, i anledning af motion om upphörande af frälsemans
serskilda forum;
n.o 82, i anledning af återremiss af utskottets betänkande
n:o 73 öfver motion, angående giltigheten af kongl,
brefven den 7 juni 1733 och den 24 januari 1740,
i fråga om handräcknings meddelande lör barns be¬
fordrande till dopet; och
n:o 83, i anledning af återremiss af utskottets betänkande
n:o 72, öfver motion om ändring af 2:dra och 3:dje
§§ i 3:dje kap. kyrkolagen.
§ 7.
Föredrogos och godkändes eccpeditions-utskottets nedan-
nämnde förslag till rikets ständers underdåniga skrifvelser:
n:o 149, angående regleringen af utgifterna under riks-statens
6:te hufvudtitel;
n:o 151, i fråga om ersättning af statsverket till 3:ne officers-
enkor för innehållen aflöning för deras numera af¬
lidne män under krigs-fångenskap;
Den 12 November. 263
nzo 152, i anledning af Kongl. Maj;ts nådiga proposition om
anvisande af anslag till betäckande af kostnaderna
för Sverges deltagande dels i 1862 års allmänna in¬
dustri- och konstexposition i London, dels ock i
den för landtbruksalster och redskap innevarande
års sommar anordnade internationela utställning i
Hamburg;
n:o 153, angående ersättning för sädane af kongl, stats-kon-
toret förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka stats¬
anslag ej blifvit af rikets ständer beviljade;
n:o 154, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, an¬
gående reseersättning och dagtraktamente till ord¬
föranden och ledamöterne uti nämnderna för regle¬
ring af presterskapets aflöning ro. m.; samt
n:o 155, i fråga om förändrad organisation af domkapitlen.
§ 8.
Nedannämnde från respektive med-standen ankomna pro¬
tokollsutdrag föredrogos och lades till handling arne, nemligen:
från häglofl. ridderskapet och adeln n:ris 499—507 ;
» högvördiga preste-ståndet mris 512—518; och
v vällofliga borgare-ståndet n:ris 491—498.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 12 November.
Plenum kl. kalf 8 e. in.
§ I-
Justerades en del af protokollet för den 11 innevarande
tinnfl
m t»
264
Den i 2 November.
§ 2.
Uppå hemställan af Nila Magnus Pettersson från Kal¬
mar län utsag nu ståndet ytterligare till suppleanter i förstärkt
lag-uiskott:
Gustaf Bolin från Upsala län,
Fredrik Hallström från Stockholms län,
.Iohannes Magnus Lundahl från Skaraborgs län,
Daniel Danielsson från Jönköpings län,
Johan Eriksson från Jönköpings län,
Carl Anders Larsson från Östergötlands län,
Lars Ersson frän Södermanlands län,
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes län,
Petter Larsson från Gotlands län, och
Johan Olof Sundgren från Stockholms län,
hvarom protokolls-utdrag skulle i vanlig ordning expedieras.
§ 3.
Föredrogs och bifollos stats-utslcottets memorial:
n:0 219, med förslag till voteringspropositioner, i anledning
af riks-ståndens skiljaktiga beslut, rörande Kongl.
Maj:ts nådiga framställning om krigskollegii ombild¬
ning till en armé-förvaltning; och
n:o 222, angående inlösning af ytterligare anmälde, först
efter preskriptionstidens slut hos riksgäldskontoret
företedda riksgäldssedlar.
§ 4-
Bordlädes andra gången: stats-utskottets memorial:
n:o 220, med förslag till nya reglementet för riksgäldskon¬
toret, angående de under nuvarande riksdag pä
nämnde kontor anvisade statsutgifter, äfvensom an¬
gående de för jernvägsbyggnader beviljade anslag
och lan samt om anskaffande af dertill nödiga me¬
del : och
n:o 221, med förslag till stadganden i det nya reglementet
för riksgäldskontoret, angående de vid föregående
riksdagar beviljade anslag til) folkundervisningen;
sam lag-utskottets utlåtande mo 80, i anledning af
gjorda anmärkningar och riks-ståndens skiljaktiga
beslut vid förehafvande af utskottets betänkande
Den IS November.
265
n:o 57, öfver motion om förändring af Kongl, för¬
ordningen, angående vissa föreskrifter till kyrko¬
tuktens uppehållande, den 4 maj 1855.
§ 5.
Föredrogs ånyo lag-zdskottets utlåtande n:o 81, i anled¬
ning af motion om upphörande af frälsemäns serskilda forum.
Härvid begärdes ordet af
Svante Bergström frän Östergötlands län, som
yttrade: Jag anhåller, att utlåtandet mätte blifva hvilande
på bordet, intill dess ridderskapet och adeln hinner fatta sitt
beslut i detta ämne, ty i denna fråga, såsom varande af pri-
vilegii-natur, har bemälda liks-stånd ensamt beslutanderätt
och i dag har det förljudits, att förslag lärer vara å bane att
väckas hos adeln om förändring af ordställningen i sista punk¬
ten af utskottets författningsförslag. Om vi derför tillsvidare
uppskjuta behandlingen af denna fråga, så och för den hän¬
delse utlåtandet, möjligtvis med en eller annan förändring,
bifalles af adeln, står det oss öppet att instämma i detta
beslut.
Uppå framställning af talmannen beslöt härefter ståndet,
att med vidare behandling af förevarande utlåtande skulle
anstå, intill dess ridderskapet och adeln fattat sitt beslut i
ämnet och underrättelse om detsamma hunnit ankomma.
§ 5.
Föredrogos och lades till handlingarna lag-utskottets
memorial:
n:o 82, i anledning af återremiss af utskottets betänkande
n-.o 73, öfver motion angående giltigheten af Kongl,
brefven den 7 juni 1733 och den 24 januari 1740 i
fråga om handräcknings meddelande för barns befor¬
drande till dopet;
n:o 83, i anledning af återremiss af utskottets betänkande mo
72, öfver motion om ändring af 2 och 3 §§ i 3 kap.
' kyrkolagen.
§ 7-
Till bordläggning första gången anmäldes:
sammansatta stats-, lag- samt allmänna besvärs- och
ekonomi-utskottets utlåtande n:o 53, med föranledande af
266 Den 12 November.
riks-ståndens skiljaktiga beslut, i anledning af utskottets be-
tänkande n:o 29, i fråga om ändriug eller omarbetande af
landtmäteri-instruktionen och skiftes-stadgan m. m.;
betänkande n:o 54, i anledning af motion om ändring i Kongl,
kungörelsen den 4 maj 1827, angående beräkning och
fördelning af den ersättning, sorn boställsinnehafvare,
j anledning af verkställda egoskiften, kunna erhålla
eller få vidkännas;
betänkande n:o 55, i anledning af motion att folkskole¬
inspektör matte, dels för anställande af inspektions-
resor, berättigas till ledighet från annan ordinarie
tjenst, dels förklaras för sjelfskrifven medlem och
föredragande i domkapitlet vid behandling af folkskole¬
väsendet rörande mål m. m.;
memorial n:o 56, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga
beslut i fråga om lydelsen af 18 § sista mom. i för¬
slaget till nv jagt-stadga; och
utlåtande n:o 57, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga be¬
slut vid förehafvande af sammansatta utskottets be¬
tänkande n:o 50, öfver motioner om förändrade före¬
skrifter i afseende å skogshushållningen i riket; samt
bevillnings-utskottets betänkande n:o 26, angående beräk¬
ningen af tullmedlen, postmedlen, stämpelpappersaf-
giften och bränvinsbräriningsmedlen.
§ 8,
Föredrogs och godkändes expeditions-utskottets under
n;o 156 afgifna förslag till rikets ständers underdåniga skrif¬
velse till Kongl. Majit, angående vilkoren för bränvinstill-
verkning.
Ståndet åtskildes kl. £3 e. m.
In fidem
J, Sjöberg.
Den 13 November. 267
Den 13 November.
Plenum kl. 6 e. m.
§ I-
Det hos ståndet vid sammanträde den 19 sistlidne sep¬
tember förda protokoll blef till justering uppläst och godkändt.
§ 2.
Uppå derom framställd begäran beviljade ståndet förläng¬
ning under Irenne veckors tid utåt redan medgifven frihet
frän deltagande i riksdagsgöromålen åt Olof Larsson och
Paul Andersson från Jemtlands, samt Herman Jönsson Öbom
från Norrbottens län, hvarjemte talmannen, uppå derom af
Carl Anders Larsson från Östergötlands län framställd för¬
frågan, tillkännagaf att Olof Lindström från Vesterbottens
län vore af sjukdom fortfarande hindrad att vid riksmötet sig
inställa, och att läkarebetyg häröfver i vanlig ordning blifvit
till talmannen insändt.
§ 3.
Till handläggning förekom stats-utskottets memorial n:o
220, med förslag till stadgande;; i det nya reglementet för
riksgäldskontoret, angående de under nuvarande riksdag pä
nämnde kontor anvisade statsutgifter, äfvensom angående de
för jernvägsbyggnader beviljade anslag och lån, samt om an¬
skaffande af dertill nödiga medel.
Härvid yttrade:
Vice talmannen Anders Eriksson från Elfsborgs
län: Hvad jag i denna fråga kommer att yrka är, att i
reglementet måtte inflyta en ny § i fråga om de 30,000 rdr,
sorn blifvit anslagne till förbättrande af det lägre presterskapets
löner. Möjligen kan man säga att denna fråga icke är be¬
handlad i grundlagsenlig ordning, men obestridligt är väl; att
memorialet är i allmänt utskott utarbetadt. Lika ostridigt är
268
Den 43 November.'
att memorialet blifvit underställdt rikets ständers pröfning,
dervid rikets ständer ega göra de anmärkningar, hvartill fog
förefinnes, antingen införa eller utesluta någon §, alltefter
hvad behofvet fordrar; likaså kuuna redaktionsförändringar
beslutas. Ehuru jag skulle önska antingen Htt ståndet åter¬
remitterade memorialet, eller beslutade i enlighet med mitt
förslag, vill jag dock icke envist fasthålla dervid, utan fogar
mig elter ståndets åsigt i detta fall. Någon stor risk tror jag
icke man löper, afven om summan uppföres såsom ordinavie
utgift på statskontorets stat, ty det är ett reservationsanslag,
som ej kan till annat än bestämdt ändamål användas, och
äfven kan genom motion i ämnet vid nästa riksdag då upp¬
höra
Carl /tmlers Carsson från Östergötlands län:
Jag har hört sägas att dessa nu omnämnda 30,000 rdr skulle
af expeditions-utskottet, uti dess förslag till underdånig skrif¬
velse i fråga om åttonde hufvudtiteln, vara uppfördt såsom
ett anslag på extra stat och för en gång. Detta anser jag
ock i närvarande lall vara bäst, och finnes ingen annan an¬
märkning mot memorialet, bör det bifallas. En § härom kan
ju framdeles införas i reglementet.
Lars Ersson från Södermanlands län instämde häruti.
Jonas Andersson från Östergötlands län: Jag
hemställer huruvida leke granskningen kan fortgå, med lem-
nad öppen rätt för ståndet att sedermera om vice talmannens
framställning besluta.
Häruti instämde Carl Dahlgren från Elfsborgs län.
Anders August Andersson frän östergot¬
lands län: Jag är af samma tauke, som de 2:ne närmast
föregående talarne, att vi böra godkänna hvad som redan af
reglementet är utarbetadt, och att vi sedan, i tall af behof,
deri införa en ny paragraf.
Jöns Ilnndbäck från Göteborgslän: Med föran¬
ledande af den uppgift om expediticms-utskottets beslut, som
här blifvit meddelad, vill jag, såsom medlem af utskottet,
tillkännagifva, att utskottet kommit till det resultat, att, i dess
skrifvelseförslag angående åttonde hufvudtiteln, summan bör
intagas, såsom anslagen för en gång, och uppföras pä extra
stat. Endast en reservation häremot har framlemnats från
Den 13 November.
269
preste-ståndets ledamöter, hvilka vilja hafva anslaget årligen
utgående.
Carl Johun Svensén från Kalmar län: Jag
vill icke motsätta mig att denna fråga förklaras hvilande till
dess expeditions-utskottets skrifvelseförslag, angående åttonde
hufvudtiteln hinner till ståndet anlända, ty sedan nu Rund¬
bäck upplyst huru härmed eger rum, sä är det tydligt att en
ny § behöfver i reglementet införas. Deremot vill jag fästa
uppmärksamheten på en annan fråga, hvarom reglementet be¬
höfver innehålla några föreskrifter, nemligen den om gäldande
af expropriationskostnaden vid framdeles skeende byggnader
af statens jernvägar. Ståndet har återremitterat denna fråga,
i den syftning att kominunerne skulle vidkännas denna utgift,
men till någon åtgärd har denna återremiss icke föranledt.
Jag yrkar således att frågan om expropriationskostnaden må
upptagas i en serskild § i riksgäldskontorets reglemente, all¬
deles i öfverensstämmelse med förstärkta stats-utskottets der¬
om första gången fattade beslut, och på denna grund yrkar
jag äfven att denna fråga måtte hållas öppen.
Johan Cekherg från Nerikes län: Den sista
talarens framställning kan jag ingalunda gilla, ty den fråga
han omrör är längesedan afgjord, och bör nu icke längre
uppehålla oss.
Carl Anders Carsson: Dä det är svårt nog
att pä stående fot yttra sig om det af Svensén nu framdragna
förslaget, yrkar och hemställer jag att äfven detta må få bero
på framdeles skeende anmälan.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad; och uppå tal¬
mannens proposition blef nu föredragna memorial godkändt,
dock att samma godkännande icke skulle utgöra hinder för
att i den, uti samma memorial afbandlade del af riksgälds¬
kontorets reglemente, införa de tillägg rikets ständers beslut
kuuna föranleda.
§ 4.
Föredrogs och godkändes stats-utskottets memorial n:o
221, med förslag till stadganden i det nya reglementet för
riksgäldskontoret, angående de vid föregående riksdagar be¬
viljade anslag till folkundervisningen.
270
Den 13 November.
§ 5.
Vid nu ånyo verkställd föredragning af lag-utskottets
utlåtande n:o 30, i anledning af gjorda anmärkningar och
riks-ständens skiljaktiga beslut vid förehafvande af utskottets
betänkande n:o 57, öfver motion om förändring af Kongl,
förordningen angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens uppe¬
hållande, den 4 maj 1855,
yltrade sig sålunda:
Svante Bergström från Östergötlands län: Dä
ståndet, efter seduaste handläggning af denna fråga, återre¬
mitterade densamma till utskottet, skedde detta i akt och me¬
ning att fä förslaget ännu mer liberalt uppstäldt, än utskottet
då hade gjort, och tydligen uttalades den åsigten, att all s. k.
enskild kyrkoskrift skulle ur svenska lagen borttagas. Vid
granskning af det nu föreliggande förslaget finner man ock,
att utskottet väl kommit tili annat resultat än förra gången,
men till ett motsatt mot det man väntade, då utskottet nem¬
ligen vill återgå till det gamla förhållandet, och införa före¬
skrift derom, att den enskilda skriften bör bibehållas. Dt
den likväl nu är borttagen ur strafflagen, och meningen äf¬
ven var att den skulle försvinna ur förordningen om kyrko¬
tuktens upprätthållande, men sådant icke skett, så, och dä
man af två onda ting alltid bör välja det minsta, föreslår jag
att ståndet, med förkastande af nu föredragna utlåtande, mätte
godkänna utskottets i betänkandet n:o 57 framställda förslag i
detta ämne.
Häruti instämde Garl Johan Svensén. Nils Pettersson
och Nils Magnus Pettersson, alla från Kalmar län, samt
Georg Nyqvist fråD Vermlands län m. fl.
Öfverläggningeri förklarades nu vara afslutad, och sedan
talmannens proposition pä bifall blifvit med öfvervägande nej
besvarad, beslöt, uppå förnyad derom framställd proposition,
ståndet, att med förkastande af utskottets förslag i nu föredragna
utlåtande, godkänna hvad utskottet uti betänkandet n:o 57
hemställt och tillstyrkt.
§ c.
Föredrogs och godkändes sammansatta stats-, lag- samt
allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets:
utlåtande n:o 53, med föranledande af riks-sländens skiljak¬
tiga beslut, i anledning af utskottets betänkande n:o 29,
Den 13 November.
271
i fråga om ändring eller omarbetande af landtmäteri-
instruktionen och skiftesstadgan m. m.
betänkandet n.o 54, i anledning af väckt motion om ändring
i Kongl, kungörelsen den 4 maj 1827, angående be¬
räkning och fördelning af den ersättning, som boställs¬
innehafvare i anledning af verkställda egoskiften, kunna
erhålla eller få vidkännas; samt
betänkandet n:o 55, i anledning af motion att folkskoleinspek¬
tör mätte, dels för anställande af inspektionsresor, be¬
rättigas till ledighet från annan ordinarie tjenst, dels
förklaras för sjelfskrifven medlem och föredragande
i domkapitlet vid behandling af folkskoleväsendet rö¬
rande mål m. m.
§ 7.
Vid nu ånyo skedd föredragning af sammansatta stats-,
lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets memo¬
rial n:o 56, i anledning at riks-ståndens skiljaktiga beslut i
fråga om lydelsen af 18:de §:n sista mom. i förslaget till ny
jagtstadga, yttrade sig sålunda:
Carl Antiers Carsson från Östergötlands län:
Det förefaller mig i hög grad minutiöst att tvista om en så
lumpen fråga som denna, då den gäller endast, huruvida katt
må saklöst dödas, då han anträffas antingen ute ä mark, eller
ock endast ute i skog eller hage. Att remittera och åter¬
remittera en fråga af denna beskaffenhet ar enligt min åsigt
alldeles öfverflödigt, och då nu tvä stånd stadnat mot tvä,
så ät frågan förfallen, och gällande lag härom således qvar¬
stående. Jag hemställer alltså till talmannen, huruvida han
kan framställa proposition på antagande af en voteringspropo¬
sition, som jag, på anförda skäl, finner stridande mot grund¬
lagen. Den första delen af memorialet, eller inbjudningen till
lidderskapet och adeln samt borgare-ståndet, anser jag böra
läggas till handlingarne.
Talmannen förklarade att, enligt grundlagens bud,
endast vid det förhållande, att två stånd afslagit en fråga och
två stand beslutat något annat härom, frågan finge förfalla,
men att då, såsom här vore fallet, alla fyra stånden beslutat
förändring af nu gällande lag, frågan icke kunde förfalla utan
mäste genom votering i förstärkt utskott afgöras.
272
Den 13 November.
Svante Bergström från Östergötlands län: Jag
ämnade framställa samma anmärkning till besvarande af Lars¬
sons betänkligheter, sorn talmannen nu framskickat, och har
således dervid intet att tillägga; men deremot vill jag uttala
den åsigt, att det icke går an att afslå memorialet, ty man
kan ju hafva det hopp att något af de inbjudna ständen ger
med sig och antager inbjudningen; och genom ett afslag,
skulle möjligen riksdagen kunna förlängas ytterligare 8 dagar,
mot hvad behöfljgt är, hvilket ingalunda lönar mödan för en
så obetydlig sak, som denna i sjelfva verket är.
Carl Anders Carsson: Jag vill erinra der¬
om, att längre tid erfordras, ifall frågan skall i förstärkt lag¬
utskott afgöras, än om hela frågan med ens ogillas.
Svante Bergström: Till svar på Larssons se¬
naste yttrande vill jag omnämna, att förstärkt lag-utskott i
alla fall måste nästa vecka sammanträda, då äfven denna
fraga der kan afgöras, ifall vi nu godkänna voteringspropo-
sitionen.
Diskussionen förklarades nu afslutad, och uppå talman¬
nens derom gjorda framställning beslöt ståndet, som lade den
till ridderskapet och adeln samt borgare-ståndet framställda
inbjudningen till handling arne, godkänna den i ämnet fram¬
ställda voteringspropositionen.
Härefter godkändes jemväl samma utskotts utlåtande
n:o 57, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut vid före¬
hafvande af betänkandet n:o 50, öfver motioner om förän¬
drade föreskrifter i afseende å skogshushållningen i riket.
g 8.
Vid nu ånyo skedd föredragning godkändes bevillnings¬
utskottets betänkande n:o 26, angående beräkningen af tull-
medleu, post-medlen, stämpelpappersafgiften och bränvios-
bränningsmedlen.
§ 9.
Till bordläggning första gången anmäldes stats-utskottets:
memorial n:o 227, med förslag till voteringspropositioner i
anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut rörande
Kongl. Maj:ts nådiga framställning om tillökning i ar¬
méens nuvarande kavalleristyrka ; och
Den ii November.
utlåtande n:o 228, i anledning af motioner om beviljande af
understöd åt de i följd af den staden Warberg öfver-
gångna eldsvåda mest nödlidande bland nämnde stads
innevånare.
§ io.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lades till hand-
lingarne följande ankomne protokollsutdrag, nemligeu:
från höglofl. ridderskapet och adeln mris 508—512;
» välluf!, borgare-ståndet mris 499—503.
Ståndets åtskildes kl. 8 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Deri 14 November.
Plenuiui Kl. 1 ntidtl.
§ 1-
Uppå derom gjord begäran beviljades Josef Smedberg
från Elfsborgs län tre veckors förlängning uti den honom
förut meddelade ledighet från riksdagsgöromälen.
Likaledes erhöllo Nils Pettersson från Kalmar län och
Per Nilsson från Kristianstads län framflyttning of dagen,
hvarifrån erhållen ledighet skulle taga sin början, att beräknas
frän den 22 innevarande månad.
§ 2.
Carl Auders Carsson från Östergötlands län,
som på begäran fick ordet, yttrade: Då det är bekant att
hvar och en önskar att med det snaraste få riksdagstörhand-
Vonde-Stis Prot vid 1S6H—63 årens riksdag. IX. 18
274
Den 14 November.
lingarne afslutade, anhåller jag att /å göra en interpellation,
med förfrågan till talmannen, vid hvilken tid man kan rör-
vänta riksdagens slut, och hvilka åtgärder för äudamålet blif¬
vit inom talmanskonferensen vidtagne.
Med anledning af Carl Anders Larssons framställning
yttrade:
Talmannen, att man i den senast hållna talmans¬
konferensen väl ej kunnat utsätta någon bestämd dag för riks¬
dagens afslutande, inen att talmanskonferensen hyste den åsigt,
att man kunde hos Kongl. Maj.t i underdånighet anmäla, att,
med all säkerhet, något hinder ej borde möta för riksdägs-
göromålens bringande till slut under den vecka som börjar
med den 22 innevarande månad.
§ 3.
Sedan af nu inkommet protokolls-utdrag inhemtats, att
höglofl. ridderskapet och adein till pröfning förehaft lag-ut¬
skottets utlåtande:
n:o 81, i anledning af motion om upphörande af frälsemans
serskilda forum,
hlef detta utlåtande, i enlighet med ståndets beslut den
3 2 i denna månad, ånyo föredraget, dervid, och då först¬
nämnda riks-slånd afslagit utlåtandet, och frågan, såsom va¬
rande af privilegii natur, jemlikt 114:de §:n regeringsformen,
sålunda för det närvarande förfallit, bonde-ståndet beslöt att,
med godkännande af utskottets framställning, att den frälse¬
män medgifna rättighet att få vissa dem rörande mål och
angelägenheter omedelbart af hofrätt bedömde och hand¬
lamde, mätte upphöra m. m., lägga merberörde utlåtande till
handling arne.
§ 4.
Föredrogos ånyo och biföllos stats-utskottets:
memorial n:o 227, med förslag till voteringspropositioner, i
anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut, rörande
Kongl. Maj:ts nådiga framställning om tillökning i ar-
méens nuvarande kavalleristyrka; och
utlåtande n:o 228, i anledning af motioner om beviljande af
understöd åt de i följd af den staden Warberg öfver-
Den 14 November.
275
gångna eldsvåda mest nödlidande bland nämnde stads
innevånare.
§ 5.
Till bordläggning första gången anmäldes:
stats-utskottets memorial::
n o 223, angående upphörande af ljuspenningar för fullmägtige
i riksgäldskontoret, samt om bestämmande af bolop¬
pet dels af bemälde fullrnägtiges arfvoden, dels af
riksgäldskontorets embets- och tjenstemäns samt
vaktbetjentes aflöningsförmåner; och
n:o 226, i anledning af verkställd omröstning uti tvänne till
6:te och 8:de hufvudtillarne hörande anslagsfrågor;
lag-utskottets memorial:
n:o 84, med voteringsproposititioner i anledning af riks-stån-
skiljaktiga beslut vid förehafvande af utskottets utlå¬
tande mo 76, angående de olika beslut, som hos
riks-stånden fattats i fråga om utskottets betänkande
n:o 69, öfver motioner om arfsrätt för oäkta barn;
samma utskotts utlåtanden:
n-.o 85, i anledning af gjorda anmärkningar och riks-ståndens
skiljaktiga beslut, vid förehafvande af utskottets be¬
tänkande n:o 68, om närmare bestämmelse af sättet
att vinna inteckning för nyttjanderätt till tåst egendom ;
n:o 86, i anledning af gjorda anmärkningar och riks-ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af utskottets be¬
tänkande n:o 32, öfver motioner om förändrad lag¬
stiftning, angående förvaltning af omyndigs egen¬
dom äfvensom kontrollen derå; samt
ståndets enskilda utskotts förslag till underdånig skrifvelse:
n:o 3, om uppskof med utfärdande af författning rörande
penningeräntans frigifva tide.
§ 6.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd, lades till liand-
lingarne följande från de respektive med-ständen ankomne
protokollsutdrag, nemligen:
27 6
Den 6 November.
från högloft, ridderskapet och adeln mris 513 och 514;
» högvörd. preste-ständet n:ris 519—522; och
» vållofl. borgare-ståndet n:o 507.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. £ 2 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 16 November.
Plenum kl. 1 e. ni.
§ I-
Efter derom gjorda framställningar beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen under 3:ne veckors tid ät Håkan
Pettersson frän Blekinge län, räknadt från den 18, samt åt
Olof Thorell från Elfsborgs län, räknadt från den 20 inne¬
varande månad; hvarförutan förlängning uti förut beviljad
tjenstledighet meddelades, på begäran, under 3:ne veckors tid
ät hvardera af Olaus Eriksson, Lars Rasmusson och Jo¬
hannes Nilsson från Göteborgs samt Sven Nilsson från Kri¬
stianstads län.
§ 2.
Föredrogos stats-utskottets memorial; ■
n:o 223, angående upphörande af ljuspenningar för fullmäg-
tige i riksgäldskontoret samt om bestämmande af
beloppet dels af bemälde fullmagtiges arfvoden, dels
af riksgäldskontorets embets- och tjenstemäns samt
vaktbetjentes aflöningsförmåner, bifölls; samt
n;o 226, i anledning af verkställd omröstning uti tvänne till
6-.te och 8:de hufvudtitlarne hörande anslagsfrågor,
lades till handlingarne.
Deri 16 November.
277
Föredrogos lag-utslcottets memorial:
n;o 84, med voteringspropositioner, i anledning af riks-stån-
dens skiljaktiga beslut vid förehafvande af utskottets
utlåtande rno 76, angående de olika beslut, som hos
riks-stånden fattats i fråga om utskottets betänkande
n:0 69, öfver motioner om arfsrätt för oäkta barn;
voteringspropositionerne godkändes; samt
utlåtanden:
n:o 85, i anledning af gjorda anmärkningar och riks-stånden,s
skiljaktiga beslut vid förehafvande af utskottets be¬
tänkande n:o 68, om närmare bestämmelse af sättet
att vinna inteckning för nyttjanderätt till fast egen¬
dom, bifölls; och
n:o 86, i anledning af gjorda anmärkningar och riks-ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af utskottets be¬
tänkande n:o 32, öfver motioner om förändrad lag¬
stiftning angående förvaltning af omyndigs egendom,
äfvensom kontrollen derå.
Utskottets yttrande och hemställan godkändes.
§ 4.
Ståndets enskilda utskotts förslag:
n:o 3, till underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t blef på flera
ledamöters derom framställda begäran ånyo bordlagd.
§ 5.
Till bordläggning första gången anmäldes:
konstitutions-utskottets memorial:
n:o 17, angående talmanoens i bonde-ståndet vägran af pro¬
position i fråga om votering i förstärkt stats-utskolt
med anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut,
rörande ifrågasatt kostnads-ersättr.ing för en del resor
i tjensteärenden; samt
lag-utskottets memorial:
n:0 87, meri voteringspropositioner, i anledning af de olika
beslut riks-stånden fatfat vid förehafvandet. af utskot¬
tets betänkande n:o 80, öfver gjorda anmärkningar
278
Den 16 November.
och riks-ståndens skiljaktiga beslut i anledning af
utskottets betänkande n:o 57, rörande motion oro
förändring af kongl, förordningen angående vissa före¬
skrifter till kyrkotuktens uppehållande den 4 maj 1855.
§ 6.
Sedan konstitutions-utskottets memorial n:o 17, deruti
utskottet förklarat bonde-ståndets talman hafva grundlagsen¬
lig! förfarit vid sin vägran af proposition i fråga om votering
i förstärkt stats-utskott, med anledning af riks-ständens skilj¬
aktiga beslut, rörande kostnadsersättning för en del resor i
tjensteärenden, blifvit bordlagdt. första gången, föredrogs nu
anjo, stats-utskottets memorial nio 216, med förslag till vo¬
teringsproposition i nyssberörde, uti statsutskottets utlåtande
n o 194 afhandlade fråga, om godtgörelse för vissa tjensteresor
till ätskillige tjenstemän; oell blef den uti sistnämnde memo¬
rial af utskottet uppställde voteringsproposition godkänd.
§ 7.
Lades till handling arne ankomne protokollsutdrag:
fran högloft, ridderskapet och adeln mria 515—516 och 518; samt
» vallöf!, borgare-ståndet n:ris 504, 506 samt 508—511;
hvaremot protokolIsutdrBg från förstnämnde riks-ständ n:o 517
roed en inbjudning bordlädes.
§ 8.
Föredrogos och godkändes expeditions-utskottets förslag
til! underdåniga skrifvelser till Kongl. Maj.f:
n:o 157, angående utfärdande af förnyad inslruktion för ri¬
kets ständers revisorer öfver riksgäldsverket:
n:o 158, angående utfärdande af ny instruktion för rikets
ständers revisorer öfver bankoverket;
nio 159, angående utfärdande af instruktion för rikets stän¬
ders revisorer öfver lånekontoren i orterna;
nio 160, angående utfärdande af ny ansvarighetslag för rikets
ständers fullroägtige i banken;
n:0 161, angående utfärdande af ansvarighetslag för de af
rikets ständer förordnade styrelse-ledamöter för låne¬
kontoren i orterne;
Den 11 November. 279
nio 126. angående förändring af 4:de §:n i lagen för rikets
ständers bank; samt
nio 163, angående ändring af 2:dra och 3:dje §§ i 3:dje kap.
kyrkolagen.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. £2 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 17 November.
Plenum kl. 1 e. in.
§ I-
B’öredrog talmannen och uppläste nedanintagne i plenum
plenorum å rikssalen till honom öfverlemnade
Kongl. Maj:ts nådiga svar i anledning af åtskilliga utaf
rikets ständer vid innevarande riksdag antagna grund¬
lags- och andra lagförändringar; gifvet Stockholms
slott å rikssalen den 16 november 1863.
Välborne, ädle, och välbördige, ärevördige, vördige,
vällärde, äreborne, förståndige, välaktade, hedervärde och red¬
lige, gode herrar och svenske män.
Sedan j, gode herrar och svenske män, uti underdånig
skrifvelse den 37 december sistiidne år, till vinnande af mitt
nådiga bifall anmält de från sista riksdagen hvilande och «f
eder vid innevarande riksdag antagna förslag till förändringar
och tillägg i rikets grundlagar; men jag, sorn den 20 nästför-
flutne januari meddelat eder mitt godkännande af åtskilliga
bland dessa förslag, dervid tillika på andragna skäl förklarat
mig vilja tillsvidare uppskjuta att meddela mitt beslut beträf¬
fande eder framställning om ändrad lydelse af 52 § regrings-
forroen och 24 § riksdagsordningen, angående tillförordnande
af bonde-ständets sekreterare; af 14 § 4 och 5 mom. riks¬
dagsordningen, i fråga om fjerdepartsegares i Fahlu bergslag
280
Den 11 November.
samt bruksegares valbarhet; samt af 15 § riksdagsordningen,
angående hemmansegares representationsrätt; så har jag, efter
stats-rådets hörande, funnit mig nu böra gifva eder tillkänna,
att jag i nåder pröfva t skäligt att jemväl edia förenänsnda
förslag till förändrad lydelse af ofvanuppräknade §§ i regerings¬
formen och riksdagsordningen gilla och antaga.
Vidare håfven j, gode herrar och svenske män, å ser¬
skilda tider under loppet af innevarande riksmöte, till vin¬
nande af mitt nådiga bifall anmält ödra fattade beslut uti åt¬
skilliga lagfrågor; och bland dem af dessa, som hittills ge¬
nomgått grundlagsenlig behandling, har jag, efter stats-rådets
och högste domstolens hörande, i nåder gillat och antagit de
af eder uti nedannämnda skrifvelser öfverlemnade förslag,
nemligen:
l:o, uti skrifvelse den 4 februari innevarande år, om ut¬
färdande af en författning, angående upphäfvande af gällande
föreskrifter om utgående till de fattige af viss andel utaf död
maus bo■
2:o, uti skrifvelse den 28 sistlidne februari, om utfärdande
af en författning, hvarigenom förklaras, att 11 kap. 2 § kyr¬
kolagen upphört att vara gällande; och
3:o uti skrifvelse den 11 sistlidne april, om utfärdande
af en författning, angående ogift qvirinus rätt att vid viss ål¬
der vara myndig.
Likaledes håfven j, som i de flesta delar godkänt det af
mig i nådig proposition den 11 november nästlidne år fram¬
ställda förslag om antagande af en författning angående all¬
mänt kyrkomöte, men likväl ansett detsamma icke kunna
oförändradt bifallas, uti skrifvelse den 16 sistlidne maj, till
min nådiga sanktion öfverlemnat ett af eder antaget förslag
till författning i ämnet. Jemväl till detta edert förslag har
jag, efter inhemtande af stats-rådets oeh högste domstolens
yttrande, funnit godt lennia mitt nådiga bifall.
Beträffande deremot det af eder. uti skrifvelse den 24
januari innevarande är, öfverlemnade förslag till en författ¬
ning, hvarigenom skulle förklaras, att de i 2 kap. 5 och 6 §§
giftermalsbalken, sådana de lyda i förordningen den 10 april
1810, förekommande förbud för der uppräknade personer,
att utan konungens tillstånd med hvarandra ingå äktenskap,
upphört att vara gällande, dock utan att derigenom skedde
någon ändring i lagens stadgandeo i 13 kap. 1 § rättegångs¬
balken om jäf emot domare, och i 17 kap. 7 § samma balk
om jäf emot vittnen, i hvilka fall det komme att förblifva vid
hvad hittills föreskrifvet varit; så ehuru jag icke hyser några
betänkligheter emot borttagandet af det vilkorliga förbudet
Den /7 November
2S1
emot äktenskap inom de i omförmälda §§ nf giftermåls-balken
afsedda svågerskapsled; likväl och då den föreslagna lagför¬
ändringen, hvilken synes vara af ringa vigt, på sätt högste
domstolen vid granskning af förslaget anmärkt, dels icke är
pä ett fullt tydligt sätt affattad i fråga derom, att omförmälda
svågerlag borde fortfarande utgöra laga jäf för domare och
vittnen, oeh dels skulle medföra upphörandet af de laga jäf
flir landtmätare och gode män, som dylika svågerlagsförhål-
landen nu enligt skiftesstadgan utgöra; samt det förevarande
förslagets antagande skulle på det vid innevarande riksmöte
eder förelagda förslag till ny strafflag medföra deri inverkan,
att otukt emellan personer i svågerlag dels icke finge i all¬
mänhet af allmän åklagare åtalas, och dels blefve i de fall,
då åtal kunde ega rum, belagdt med lindrigare ansvar, än
som i förslaget varit afsedt, har jag, efter att jemväl hafva
inhemtat statsrådets yttrande, funnit mig förhindrad att edert
ifrågavarande förslag bifalla; men då bland skälen för den
ifrågasatta förändringen jemväl förekommer afseende! å den
kostnad, som är förenad med utverkande af mitt tillstånd för
besvågrade personer att med hvarandra ingå äktenskap, vilt
jag serskildt taga i öfvervägande huruvida icke till minskning
af berörde kostnad, giftermålsresolutioner för besvågrade må
från stämpelpappersafgift befrias.
Jag förblifver eder, gode herrar oeh svenske män, med
all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL.
och blef nämnda handling till expeditions-utskottet remitterad.
§ 2.
Uppå begäran beviljades 3:ne veckors ledighet från riks-
dagsgöromålen afl beräknas från nedannämnde dagar nemligen:
ät Anders Andreasson från Elfsborgs län från den 21, Jo¬
hannes Magnus Lundahl från den 24. Gustaf Bolin frän
Upsala och Jan Andersson från Kopparbergs län från den
25 samt Anders Andersson från sistnämnda län frän den 26,
Bilt i denna månad. Gustaf Johansson från Kronobergs län
undfick 14 dagars förlängning uli redan erhållen ledighet från
riksdagsgöromålen.
Föredrogs ståndets enskilda utskotts, sedan den 14 i
denna månad på ståndets bord hvilanda förslag till under-
derdånig skrifvelse n:o 3, om uppskof med utlärdandet af för-
282
Den 17 November.
attning, rörande penningeräntans fr gifvande; oeh yttrade, i
anledning af samma förslag.
«9ftllclll ÄidillCrg från Nerikes län: Då bonde¬
ståndet bitallit min motion oeh beslutat underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit med underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t
icke måtte sanktionera det beslut, som de öfriga tre riks-stånden
fattat, ifråga, om räntans frigifvande, och då ståndets enskilda
besvärs-utskott tillförene uppsatt ett förslag till underdånig
skrifvelse, hvilket, såsom icke öfverensstämmande med den
inom ståndet i frågan uttalade åsigt, blifvit återremitteradt,
kan det icke annat, än förundra mig, alt utskottet nu ånyo
framkommit med ett förslag, som föga eller intet afviker från
det föregående. Jag har föreställt mig det vara utskottets
pligt att ställa sig till efterrättelsejhvad ståndet beslutat, hvil¬
ket nu icke skett. Bland annat har utskottet uti förevarande
skrifvelseförslag uttalat, att boude-ståndet hyllar den principen,
att penningen är en vara, hvilken, likasom andra varor, bör
få gälia hvad den kan och endast bero af större eller mindre
efterlrågan. Att penningen är en varumätare, må jag gerna
medgifva, men så länge det icke står hvar och en fritt att
slå penningar eller köpa deni, kan jag icke finna rigtigt hvad
utskottet sålunda yttrat.
Utskottet säger vidare, att ett högst vinstgifvande pro-
centerisystem inrotat sig på sidan om den nu gällande lagen
mot ocker, men jag skulle anse det hafva varit rigtigare, om
utskottet yttrat, att, derest den af rikets ständer nu beslutade
nya räntelagen af Kongl. Majit sanktioneras, ett vådiigt pro-
centerisystem skulle uppkomma och utöfvas emot största de¬
len et rikets befolkning; och är det på grund deraf, som jag
hemställer, att detta förslag måtte återremitteras, med före¬
läggande för utskottet, att ställa sig ståndets beslut till efter¬
rättelse.
Paul Frii* Mengel från Upsala län: Hvad
beträffar utskottets motiv i de delar, emot hvilka Lekberg
gjort anmärkningar, får jag förklara, att jag ingalunda vill
försvara dem, isynnerhet an jag alltid motsatt mig denna
skrifvelse, och jag dessutom tager för afgjordt, att Carl An¬
ders Larsson, hvilken är ordförande i utskottet, kommer att,
så godt sig göra låter, uppträda till dess försvar, men jag
vill deremot yttra några ord emot utskottets förslag i andra
delar.
Att, på sätt utskottet föreslagit, innan den föreslagna för¬
fattningens utfärdande, låta öfver rikets ständers underdåniga
Den 17 November.
skrifvelse höra landstingen inom de serskilda provinserna, an¬
ser jag vara i högsta grad olämpligt samt icke ledande till
något resultat. Att landstingen uttala sin opinion i frågor,
som skola blifva föremål för rikets ständers behandling, anser
jag vara rigtigt, men att till landstingen hänskjuta frågor,
hvilka redan blifvit af ständerna afgjorda, är alldeles icke
passande. Hvad skulle dessutom följden af frågans hänskju-
tande till landstingen blifva? Naturligtvis ingen annan, än
den, än att landstingen uti en del orter förklara sig anse rän¬
tan böra vara fri, då rikets ständer så beslutat, då deremot
landstingen i andra orter, som icke anse penningen böra be¬
traktas såsom en vara, vilja vidblifva den hittills bestämda
räntefoten. Landstingen inom en oeh annan ort skola ock
säkerligen förklara detta vara en fråga, med hvilken de icke
hafva att skaffa. Regeringen skall sålunda på sin fråga, om
den varder till landstingen framställd, erhålla tre olika svar,,
och det skall under sådana förhållanden blifva ganska svårt,
att med ledning af den opinion, som af landstingen uttalas,
fatta beslut. Det är dessutom icke osannolikt, att måhända
flertalet af ledamöterne i landstingen hyser annan åsigt än
bonde-ståndets här uttalade mening, så att det måhända vore
skäl, att, om frågans afgörande varder uppskjuten till nästa
riksdag, begära, det allmogen äfven mätte höras på socken¬
stämman. Vi böra respektera rikets ständers beslut och hafva
det förtroende till regeringen, att den väljer den tid, som är
passande för räntans frigifvande, hvarför jag hemställer, att
vi, med tacksamt erkännande af det besvär, som enskilda
utskottet haft med denna skrifve Ises uppsättande, måtte lägga
densamma till handlingarne.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Utskottet har vid utarbetande af förevarande skrifvelse verk¬
ligen varit mellan tvänne eldar, då det å ena sidan haft att
taga i betraktande Lekbergs åsigt, hvilket utskottet dock an¬
sett alltför gammalmodig, samt å den andra den af Mengel
förfäktade meningen, hvilken af utskottet ansetts alltför liberal..
Under sådana förhållanden bör utskottet icke så strängt klan¬
dras, då det sökt att gå en medelväg emellan de begge of¬
vannämnda åsigterna. Lekberg vill, att en sådan lag, som
rikets ständer beslutat i afseende på räntan, aldrig skall utfär¬
das, emedan han ■ föreställer sig, att sådant icke skall vara
för landets innebyggare fördelaktigt, hvaremot Mengel håller
före, att, om räntan göres fri, utländska kapitaler skola strömma
in till landet och förorsaka, att räntefoten aldeles icke skalf
blifva högre, än hitintills. Svårt kan det val vara att säga
284
Den 17 November.
hvilkendera? åsigt är den rätta, dock har man sett pressen
klandra expeditions-utskottet derför, att den af rikets ständer
i denna fråga beslutade underdåniga skrifvelse ännu icke
blifvit expedierad. Då emellertid så få af bonde-ståndets le¬
damöter uttalat sig för räntans frigifvande, hemställer jag, att
ståndet mätte bifalla förevarande förslag, hvilket, efter hvad
jag tror, alldeles icke innehåller något, som står i strid emot
hvad som vid frågans förra behandling här uttalades. Lek¬
berg har anmärkt, att penningen icke är en vara, men der¬
uti misstager han sig, om han med penningar menar de i rö¬
relsen utelöpande sedlarna, ty endast silfver och guld äro pen¬
ningar, och då utskottet i denna del modifierat sitt i förra
skrifvelseförsleget hafda yttrande i så måtto, att det nu säger,
att penningen, likasom andra varor, bör få gälla hvad den
kan, och vara beroende endast af större eller mindre efter¬
frågan, anser jag, att Lekberg bör åtnöjas med det skrifvel-
seförslag, som utskottet nu framlagt.
Att utskottet föreslagit, det Kongl. Majit ville, innan den
föreslagna författningens utfärdande, låta öfver rikets ständers
underdåniga skrifvelse höra landstingen inom de serskilda
provinserna, kommer sig derutaf, att flertalet afsfändets leda¬
möter vid frågans förra behandling instämde uti den af Erik
Ersson och Gross i sådant afseende uttalade åsigt. Att Men¬
gel anser detina åsigt olämplig, förefaller mig ganska besyn¬
nerligt, då just han vid flere föregående tillfällen förklarat sig
anse landstingen, sorn tillkommit genom fria val, uttrycka det
inom landet rådande allmänna tänkesättet. Det är dessutom
ingalunda ovanligt, att Kongl. Maj:t uti åtskilliga allmännare
frågor infordrar auktoriteternas utlåtanden och i inånga fall
rättar sig efter dem. Så veta vi t. ex., att i stärnpelfrågan
hushållriingssällskapernas utlåtanden infordrades, och att vid
stängselförordningens utfärdande Kongl. Majit fästade mera
afseende på dessa sällskapers utlåtande, än på rikets ständers
beslut.
Det kan icke annat, än förvåna mig, att Lekberg vid
riksdagens sista timma vill så öfvergifva sitt eget barn, att han
påyrkar äterremiss af detta skrifvelseförslag, hvilket jag så.
mycket heldre vill bifalla, sorn icke något annat, eller bättre,
blifvit framlagdt af dem, sorn klandrat detta.
Samma åsigt delades af Lars Ersson från Söderman¬
lands, Olof Thorell och Anders Andreasson från Elfsborgs,
Nils Magnus Pettersson frän Kalmar. Per Nilsson från Kri¬
stianstads samt Anders Johan Sandstedt och Sven Gustaf
Johansson från Jönköpings län.
Den 17 November.
285
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes län: Det
lärer ej kunna förnekas, att utskottet och ståndet här kommit
i klämma, och att det ingalunda varit någon lätt s ik alt fram¬
lägga ett skrifvelseförslag, som skulle gillas af alla ledamöter.
Hvad det nu förevarande förslaget beträffar, tror jag detsamma,
såsom till största delen innehållande hvad de andra stånden
anfört såsom skäl för sina beslut, till ingenting tjena och
således böra återremitteras. Ehuru jag icke anser räntans
frigifvande vara för landet nyttigt, skulle jag dock helst ön¬
ska, att icke någon sådan skrifvelse, sorn Lekberg uti sin
motion föreslagit, varder till Kongl. Maj:t aflåten; men om nu
en sådan skrifvelse nödvändigt skall aflåtas, torde det vara
bäst, att de, som så ifrigt påyrka en sådan och icke nöjas
med det förslag, som utskottet framlagt, uppsätta ett nytt
förslag. Ju sämre ett sådant förslag kan blifva, desto bättre
verkan torde det hafva.
Johan Persson från Upsala län instämde.
Alls Pettersson frän Kalmar län: För min del
anser jag det vara ganska klokt, att höra landstingen i denna
fråga, och jag kan alldeles icke inse, att ståndet, genom den
i skrifvelseförslaget derom projekterade anhållan, på något
sätt degraderar sig. Att återremittera det förevarande skrifvelse¬
förslaget, anser jag icke lämpligt, utan må vi, när en skrif¬
velse frän ståndet nödvändigt skall aflåtas, gerna godkänna
detsamma.
Svante Bergströ lil från Östergötlands län: Jag
kan icke godkänna detta skrifvelseförslag, hvilket innehåller
just detsamma, som de tre med-stånden beslutat, och att
yttra sådant, är naturligtvis icke bonde-ståndets mening. Om
jag icke origtigt uppfattat ståndets diskussion, då denna fråga
sednast förevar och återremitterades, åsyftades med återremis-
sen, att det då af utskottets framlagda förslaget skulle omar¬
betas i den syftning, alt deruti begärdes, det Kongl. Majt:t
ville åtminstone icke före nästa riksdag vidtaga någon åtgärd
med anledning af den underdåninga skrifvelse om räntans
frigifvande, som rikets ständer beslutat. I stället för en sådan
skrifvelse har utskottet emellertid nu framkommit med ett
skrifvelseförslag, deruti man anhåller om uppskof med sank¬
tionerande af rikets ständers beslut endast intilldess landstin¬
gen hunnit yttra sig i frågan; och har man för öfrigt uti detta
skrifvelseförslag hufvudsakligen godkänt de principer, som
inom de öfriga riks-stfinden blifvit uttalade
286
Den il November,
Mengel och Carl Anders Larsson må för öfrigt säga hvad
de be! aga derom, att penningen är en vara, kan jag dock
aldrig dela en sadan åsigt, ty sä snart penningens värde inom
eit land kan bestämmas efter tvångskurs, kan den icke be¬
traktas såsom en annan vara. Under sådana förhållanden
och då det liberala partiet synes sträfva att drifva denna fråga
till det yttersta, yrkar jag återremiss samt hemställer, att
ståndet mätte, på det att utskottet icke må komma in pä
någon biväg, dels besluta, att från det förevarande skrifvelse-
fbrslaget måtte uteslutas hvad utskottet yttrat om ocker, dels
ock förklara, att bonde-ståndet icke erkänner den åsigten,
att penningar böra betraktas såsom en annan vara. Dessutom
bör uti den underdåniga skrifvelsen den anhållan fram¬
ställas, att Kongl. Maj:t behagar, sedan landstingen blifvit
hörde, i händelse dessas utlåtanden blifva i öfverensstämmelse
med den åsigt, som bonde-ståndets majoritet uttalat, upp¬
skjuta att fatta något definitivt beslut i denna fråga, innan
rikets ständer vid en kommande riksdag leinnats tillfälle att
vidare yttra sig.
Eri föregående talare, Mengel, har yrkat, att vi måtte
respektera det beslut, som af de tre öfriga stånden blifvit i
denna /råga fattadt, men det anser jag sä mycket mindre
vara vår skyldighet, som vi nyligen sett, huru litet icke alle¬
nast borgare-ståndet, utan äfven rikets finansminister respek¬
terat tre stånds beslut i tull- och andra bevillningsfrägor.
Johan Gustaf Odelberg från Vestmanlands län instämde.
Anders August Andersson från Östergöt¬
lands län: Jag anser den närvarande tiden mindre väl vald
för räntans frigifvande, ty åtminstone för deri jordbrukande
delen af rikets innebyggare kommer en sådan förändring att
medföra ganska svära föijer. Ehuru jag således önskat att,
utskottet något skarpare uttryckt sig emot räntans frigifvande,
vill jag dock, enär riksdagen är så nära sitt slut, godkänna
förevarande skrifvelseförslag i befintligt skick.
Mengel: Carl Anders Larsson har tillagt mig ut¬
tryck, som jag icke haft, men då han nu befinner sig i en
sä svår position, att han mäste begagna nödankare, vill jag
icke så strängt fästa mig dervid. Jag har alldeles icke sagt,
att landstingen åro ett sannt uttryck af den allmänna opinio¬
nen inom landet, ty institutionen är ännu för ny och måste
sätta sig in i sitt kall, men jag betviflar ingalunda, att de
framdeles kunna blifva det. Dessutom anser jag det icke
Den 17 November.
287
vara lämpligt eller i sin ordning att till landstingen hänskjuta
en fråga, sorn egentligen icke hörer dem till.
Att regeringen infordrade hushållningssällskapernas ytt¬
rande i stängselfrågan, var icke så underligt, då denna var
af ren ekonomisk natur, men äfven i den frågan u!föllo hus-
hållningssällskapernas yttranden ganska olika. Uhr har träffat
hufvudet på spiken, då han yttrat, att utskottet och ståndet
här kommit i klämma, och på utskottet kan i denna fråga
lämpas den gamla sagan om den, som ville tjena alla, att han
tjente ingen och fick slutligen stryk. Jag hemställer derför,
att vi mätte, om vi icke vilja alldeles begrafva detta foster,
bisätta detsamma samt således återremittera det till utskottet,
der det tills vidare må ligga ovidrördt, ty på sådant sätt
undgå vi, att till Kongl. Majit inkomma med en skrifvelse,
som, utom att den är oformlig, icke innehåller annat, än hvad
rikets ständer beslutat.
IiCklierg' Man har sagt, att jag vill öfvergifva
mitt eget foster, men det är alldeles icke händelsen, utan jag
önskar tvertoro, att ståndet måtte förelägga enskilda utskottet
att till nästa plenum inkomma med ett nytt utlåtande, som
öfverensstämmer med min motion och det beslut, som stån¬
det vid frågans förra behandling fattade. Då man vet, att
Mengel är en af dem, som röstat för räntans frigifvande, för¬
undrar jag mig icke öfver hans riu fällda yttranden, men jag
instämmer uti Bergströms yrkande om återremiss.
»föns ISiintlbäcli från Göteborgs län: Då jag
vid frågans föregående behandling här i ståndet gifvit mia
mening tillkänna, vill jag nu endast tillägga, att jag icke tror
det tillkomma landstingen att handlägga sådana frågor, som
den förevarande, hvadan en begäran om deras hörande icke
är lämplig. Med anledning af hvad som blifvit yttradt derom,
att expeditions-utsknttet skall hafva visat sig försumligt, då
det icke redan hunnit uppsätta den af rikets ständer, i fråga
cim räntans frigifvande, beslutade underdåniga skrifvelse!), anser
jag mig böra upplysa, dels att expeditions-utskottet varit tvunget
att använda hela sin tid för uppsättande af underdåniga skrif¬
velseförslag uti statsregleringen rörande frågor, dels ock att
utskottet ansett denna fråga halva sammanhang med lagstift¬
ningen angående enskilda banker, och således icke bort ensam
behandlas.
Om emellertid en underdånig skrifvelse från ståndet af-
lätes till Kongl. Majit, bör den ock innehålla en underdånig
begäran, att Kongl. Majit måtte, i händelse räntan skall fri-
288
Den 17 November.
gifvas, bestämma en prescriptionstid af 2 år, under hvilken
den nuvarande lagen angående räntan bör fortfarande gälla.
Jag yrkar återremiss.
Carl Anders Charsson: Jag anser mig böra
upplysa Lekberg derom, att de af honom i motionen anförda
motiver blefvo, punkt för punkt, föredragna inom ntskottet,
men att desamma blefvo af utskottets ledamöter ogillade.
Felet, att hans motion icke vann framgång, bör således icke
tillskrifvas mig. Alt utskottets förevarande förslag innehåller
detsamma, som rikets ständer beslutat, kan jag icke medgifva,
ty rikets ständer hafva ju förklarat räntans digifvande vara
nyttigt, då deremot utskottet framställt de vådor, som af ett
sådant digifvande skulle blifva en följd. Då man lärer fä
antaga, att de personer, som hafva inteckningar i fastig¬
heter emot 6 procents ränta, komma att uppsåga sådana in¬
teckningar, derest de kunna påräkna 10 procents ränta på
sina penningar, torde man finna, att den ifrågavarande skrif-
velsen icke är af så ringa vigt, i synnerhet för bonde-ståndet;
och då man dessutom har sig bekant, att hypoteksföreningarne
icke inom de närmast följande 2 åren få upptaga några lån,
synes det mig, som skulle det icke vara skäl att, innan nämnda
tid gatt till ända, frigifva räntan.
Om man således vill göra de inom detta stånd uttalade
åsigter pa ett förnuftigt sätt kända, bör mau godkänna detta
skrifvelseförslag, hvilket, efter hvad jag förmodar, innehåller
svenska folkets mening.
Nils Magnus Pettersson från Kalmar län instämde.
Lekberg: Med anledning af hvad Carl Anders Lars¬
son nu yttrat, åberopar jag mina föregående anföranden med
det tillägg, att jag anser utskottet hafva bort motivera detta
skrifvelseförslag i enlighet med ståndets i frågan fattade beslut,
sorn innehöll ett afslag på den om räntans frögifvande gjorda
framställningen.
Svante Bergström: Det är godt och val, att
utskottet här påpekat den inom landet rådande opinionen,
men dä utskottet erkänt den ifrågavarande lagens ultärdande,
har det pä samma gång erkänt det beslut, som de öfriga tre
stånden i frågan fattat. Vi böra akta oss för att göra ett
sådant erkännande, ty en lag om räntans frögifvande är åt¬
minstone i närvarande tid icke ändamålsenlig.
Den 17 November.
289
Johan Gustaf Wassmuth från Stockholms och Erik
Jonsson från Vestmanlands län instämde.
Mengel: I anledning af hvad Carl Anders Larsson
nyss yttrat i fråga om hypoteksbanken, vill jag upplysa, att,
då detina bank bildades, dess direktion fick i uppdrag att
upplåna ett visst begränsadt penningebelopp. Den summa,
som hypoteksbanken dä ansåg behöflig, har den äfven för¬
skaffat, men sedermera hafva flere hypoteksföreningar inom
landet bildats, de der anmält sig att från förenämnda bank-
inrättning erhålla lån. Som man ansåg, att förlust möjligen
skulle uppstå, derest konkurrensen af lånesökande blefve allt¬
för stor, ansåg man försigtighet vara af nöden och beslöt
derför, att de af banken upplånta kapitalen skulle under lop¬
pet af 2 är indragas. Man må derför icke beskylla hypoteks¬
banken för brist på förutseende, utan betrakta den sålunda
vidtagna åtgärden såsom en ganska nödig och välbetänkt för¬
sigtighet, hvarigenom skulle förekomnias, att länevilkoren icke
blefve alltför dyra. För min del tror jag, att de här uttalade
stridiga åsigter bäst och lättast kunna sammanjemkas, om ståndet
uppdroge åt Lekberg att uppsätta ett motförslag.
Ola JÖllSSOlt från Malmöhus län: Jag vill icke
inlåta mig i någon granskning af det förevarande skrifvelse-
förslaget utun jag vill endast hemställa, huruvida det kan an¬
ses lämpligt, att, sedan tre riks-stånd beslutat underdånig
skrifvelses aflätande till Kongl. Majit med anhållan om räntans
frigifvande, det fjerde ståndet skall ingå med en underdånig
skrifvelse i alldeles motsatt syfte. Bonde-ståndet, sorn klan¬
drat borgare-ståndets åtgärd att uti en annan, sistnämnda stånd
hufvudsakligen rörande, fråga ingå lill Kongl. Majit med en
serskild underdånig skrifvelse, bör icke sjelf handla på samma
sätt. Oaktadt jag vid behandlingen af sammansatta utskottets
betänkande, angående räntans frigifvande, yttrade betänklighet
att antaga en fri räntelag, kan jag icke finna annat, än att
bonde-ståndet bör respektera rikets ständers i frågan fattade
beslut och hemställer derför, att ståndet måtte besluta åter¬
remiss, för att pä sådant sätt få denna fråga undanskjuten.
Carl Johan Svensén från Kalmar och Nils Olsson från
Malmöhus län instämde.
Amlers Andreasson från Elfsborgs län: Då jag
är ledamot af ståndets enskilda utskott, hemställer jag, att de,
Bonde-St:s Prat. vid 1862—63 Arens riksdag. IX. 19
290 Den 17 November.
sorn så strängt klandra utskottets förevarande förslag, måtte
framlägga ett annat, på det att ståndet måtte komma i till¬
fälle att dem emellan göra sitt val. Helst godkänner jag
dock förevarande förslag.
Ulli*: Att Carl Anders Larsson, på sätt han upplyst,
icke undanhållit enskilda utskottet de motiv, sorn Lekberg
till stöd för sin motion framlagt, är icke mycket att tacka
för, ty det har ju varit hans skyldighet. Emellertid kan jag
icke finna, att Lekbergs motion blifvit besvarad, ty utskottet
har ju framkommit med ett helt annat förslag, och jag hem¬
ställer derför, om ståndet icke vill antaga det af Svante Berg¬
ström här förut afgifna förslaget, hvarigenom jag anser Lekbergs
och utskottets åsigter bäst kunna sammanjemkas. Oaktadt
Carl Anders Larssons med en viss hetta upptagit, att jag
erinrat, att de af utskottet framställda motiv stå nära till¬
sammans med de tre öfriga ståndens, anser jag mig böra vid¬
hålla hvad jag yttrat. Om den underdåniga skrifvelsen skulle,
på sätt Bergström föreslagit, tillika innehålla begäran derom,
att Kongl. Maj:t måtte, sedan landstingens yttranden inkommit,
ännu en gång höra rikets ständer innan nådig förordning ut¬
färdas, vunnes uppskof med räntans frigifvande åtminstone
intill nästa riksdag, och jag vill gerna biträda Bergströms
åsigt derutinnan, ty man bör väl icke sätta landstingen till
domare öfver rikets ständer.
Carl Anders CarsMon: Då Mengel yttrat,
att man icke har någon anledning att beskylla hj^oteksban -
ken för brist på förutseende, anser jag mig böra upplysa, att
denna bank, alldeles icke såsom Mengel uppgifvit, haft någon
begränsad lånerätt, d. v. s. icke haft någon summa bestämd,
utöfver hvilken lån icke finge upptagas, men den hur deremot
fått garanti af staten för 8 millioner riksdaler, hvilka skulle
upplänas, för att spridas inom landet. Vid de lån, som hy¬
poteksbanken pä grund deraf upptagit, har bankstyrelsen fä¬
stat sådana vilkor, att den icke skolat under loppet af 2 är
inlåta sig uti vidare lånetransaktioner. Antagandet af sådana
villtor, på hvilka styrelsen egt frihet att ingå, eller icke, åda¬
galägger sannerligen icke stort förutseende och har åstadkom¬
mit icke så ringa skada och förlägenhet inom landet.
Hvad Ola Jönsson yttrat om olämpligheten af serskild
skrifvelses aflåtande i detta ämne från bonde-ståndet, förtjenar
icke afseende, ty då de andra riks-stånden icke underlåtit att
uti sådana frågor, som för dem varit af vigt, begagna sig af
sin grundlagseuliga rätt att till regeringen ingå med serskild
Den 17 November. 291
underdånig skrifvelse, vet jag icke något hinder för bonde¬
ståndet att handla pä samma sätt. För min del anser jag
det vara bäst att godkäuna förevarande skrifvelse i det skick,
som den befinnes.
lidibcr^: Med anledning af Mengels förslag, att
jag skulle uppsätta projekt till en underdånig skrifvelse i denna
fråga, får jag förklara, att sådant så mycket mindre låter sig
göra, som ståndets enskilda utskott, hvars åliggande det är
att uppsätta de underdåniga skrifvelser, hvilka ståndet anser
böra aflåtas, derigenom säkerligen skulle finna sig ganska
mycket förnärmadt. Dessutom är jag öfvertygad derom, att
utskottet i häudelse af återremiss, är beredvilligt att innan
nästa lördag till ståndet inkomma med ett förslag, som är
antagligt.
Ifleilgel* Carl Anders Larsson har icke uti sitt
yttrande vidrört den stora vinst, som tillskyndats landet ge¬
nom det sätt, på hvilket hypoteksbanken skött lånetransak¬
tionerna, ty om hypoteksbanken icke förbundit sig att icke
inom 2 år upptaga ytterligare lån, skulle lfinevilkoren påtag¬
ligen hafva blifvit dyrare Då hypoteksbanken uppnegocierade
penningarne, ansågs den upplånta summan fullt tillräcklig,
och man hade till och med i början svårt att afsätta hypo-
teksbankens obligationer, men enär folkets behof ökas i samma
mån, sorn peuningetillgången tilltager, har man sedermera
funnit, att de upplånta kapitalen varit otillräckliga, hvilket
man dock icke kun eller bör tillskrifva hypoteksbanken såsom
något fel.
Uhr: Mengel och jag komma till samma resultat i
denna fråga, ehuru på olika grunder. Vårt enskilda utskott
och de öfriga tre riks-stånden synas likaledes komma till ena¬
handa resultat, ehuru af olika motiv. Jag hemställer emel¬
lertid hvad verkan en sådan skrifvelse skall hafva, då me-
ningarne höras vara så delade, och jag anhåller, att ståndet,
måtte åtterremittera förevarande skrifvelseförslag samt att
utskottet måtte läsa emellan raderna hvad jag med denna
återremiss menar.
Öfverläggningen förklarades afslutad; talmannens propo¬
sition till utskottets förevarande förslag blef med blandade ja
och nej besvarad, till följd hvaraf och då votering begärdes
följande voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs:
292
Den 17 November.
Den, som vill bifalla ståndets enskilda utskotts, i anledning
af en utaf Johan Lekberg från Nerikes län väckt motion, un¬
der n-.o 3 afgifna förslag till skrifvelse, med underdånig an¬
hållan hos Kongl. Majit om uppskof med utfärdandet af för¬
fattning rörande penningeräutans frigifvande, röste
Ja;
Den, det icke vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet till enskilda utskottet åter¬
remitterat ifrågavarande skrifvelseförslag.
Voteringen, i vanlig ordning verkställd, utföll med 14 ja
emot 32 nej, till följd hvaraf enskilda utskottets ifrågavarande
förslag var till utskottet återremitteradt.
Lekbergs härefter gjorda hemställan, att enskilda utskottet
måtte förläggas att innan nästkommande lördag uppsätta och
till ståndet aflemna ett nytt förslag, blef uppå flere ledamöters
begäran lagd på bordet.
§ 4.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne konstitutions¬
utskottets memorial
n;o 17, angående talmannens i bonde-ståndet vägnar af pro¬
position i fråga om votering i förstärkt stats-utskott
med anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut, rö¬
rande ifrågasatt kostnadsersättning för en del resor i
tjensteäreuden.
§ 5.
Vid förnyad föredragning godkändes lag-utskottets me¬
morial
n:o 87, med voteringspropositioner i anledning af de olika
beslut, riks-stånden fattat vid pröfning af utlåtandet
n:o 80 öfver gjorda anmärkningar och riks-ståndens
skiljaktiga beslut i anledning af betänkandet 11:0 57,
rörande motion om förändring af Kongl, förordningen,
angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens uppehål¬
lande den 4 maj 1855.
§ 6.
På flere af ledamöters begäran bordlädes andra gången
protokolls-utdrag
Den 17 November.
293
n;o 517, från höglofl. ridderskapet och adeln med inbjudning,
rörande stats-, lag- samt allmänna besvärs- och
ekonomi-utskottets betänkande n:o 53.
§ 7-
Till bordläggning första gången anmäldes stats-utskottets
memorial
n:o 232, med förslag till ett stadgande uti det blifvande reg¬
lementet för riksgäldskontoret.
§ 8.
Föredrogs och godkändes expeditions-utskottets förslag
till rikets ständers nedannämnde underdåniga skrifvelser:
n:o 165, angående rättighet för kyrkoherden G. A. von Zweig-
bergks enka, Maria Heeggren att uppbära arrendet
m. m. af indragna predikantsboställena Törnestorp
och Hofstena Lunnagården i Skaraborgs län;
n:o 166, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, an¬
gående med konungariket Belgien afslutade traktater
om upphörande af Schelde-fullen m. m.; och
n;o 167, angående beviljadt understöd i anledning af den sta¬
den Warberg öfvergångna eldsvåda.
§ 9-
Nedannämnde från resp, med-stånden ankomne protokolls¬
utdrag föredrogos och lades till handlingarne, nemligen
från högvördiga preste-ständet n:ris 523—526; och
» vällofliga borgare-ståndet n:o 512.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. { till 4 e. m.
In fidem
J, Sjöberg.
Den 18 November.
Den 1f{ November.
Plenum kl. 1 e. m.
§ I-
Justerades de hos ståndet den 15 sistlidne september
e. m. samt den 26 i samma månad f. m. hållna protokoll.
§ 2.
På begäran beviljade ståndet Anders Jonsson och Olof
Olsson i Olebyn från Vermlands län, åtta dagars förlängning
i den dem förut förunnade ledighet från riksdagsgöromålen.
Föredrogs ett från höglofl. ridderskapet och adeln an¬
kommet protokollsutdrag för den 14 innevarande månad n:0
517, af innehåll, att, sedan bemälda riks-stånd utaf ett frän
vällofl borgare-ståndet ankommet protokollsutdrag n:0 507
inhemtat, att borgare-ståndet, vid behandling af sammansatta
stats-, lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets
utlåtande mo 53, med föranledande af riks-ståndens skiljaktiga
beslut i anledning af utskottets betänkande n:o 29, i fråga
om ändring eller omarbetande af landtmäteri-instruktionen
och skiftesstadgan m. m„ afslagit utskottets å sid. 2 afgifna
hemställan och godkänt utskottets i betänkandet n:o 29, 6:te
punkten sidorne 10 och 11, framställda förslag jemväl i den
återremitterade delen, ridderskapet och adeln, vid behandlin¬
gen af förstberörda utlåtande, med vidblifvande af sitt förut
fattade beslut, afslagit utskottets hemställan å sid. 2 samt lagt
utlåtandet i öfrigt till handlingarne; hvarjemte ridderskapet
och adeln beslutat, det skulle högvördiga preste-ståndet och
hedervärda bonde-ståndet vänligen inbjudas att biträda ridder¬
skapet och adelns beslut, för så vidt det rörde utskottets å
sidan 2 gjorda hemställan.
Härvid yttrade:
Carl Jolian Svenson från Kalmar län: Jag
hyser fortfarande samma öfvertygelse, sorn då frågan sist före¬
Dnn 18 November.
295
var här till behandling, att det nemligen är olämpligt att, i
fråga om förordnande af landtmätare vid skiftesförrättningar,
lägga beslutande makten i händerna på konungens befall¬
ningshafvande, ty då blir följden, att sådane landtmätare,
hvilka stå väl hos bemälda myndighet, men nu, möjligen till
följd af bristande förtroende hos allmänheten icke föreslås,
blifva ibågkomne med förordnande. Jag skulle derför önska
att ståndet, med vidblifvande af sina uti ifrågavarande afse¬
ende förut fattade beslut, afsloge inbjudningen.
Matts Persson från Stockholms län: Jag är af
alldeles samma åsigt som Svensén och anser att det af ut¬
skottet föreslagna sätt för utseende af skiftesmän endast komme
att medföra hinder för skiftenas skyndsamma verkställande
samt kostnader för skifteslagen.
Diskussionen var slutad, hvarefter ståndet, med förkla¬
rande det ståndet vidhöll sina, vid pröfningen af sammansatta
utskottets ofvanberörda utlåtande och betänkande, uti nu ifråga¬
varande afseeende fattade beslut, afslog förevarande inbjudning.
§ 4.
Daniel Danielsson från Jönköpings län, he¬
gärde ordet och yttrade: Pä grund af den utgång frågan
om Smålands husar-regementes förvandling till infanteri för¬
liden gårdag erhöll i förstärkt stats-utskott och med stöd af
56-te §:n riksdags-ordningen tager jag mig härmedelst fri¬
heten väcka ny motion i ämnet.
Sedan Daniel Danielsson härpå uppläst och till talman¬
nen aflemmnat en i två exemplar upprättad motion, deruti
yrkades statsanslag för bildande af en remonteringsfond för
ofvanbemälda regemente, begärdes ordet af följande ledamö¬
ter, som yttrade:
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Ehuru jag önskar rusthällarne vid såväl Smålands husar-re¬
gemente som öfriga kavalleri-regementen inom riket all möj¬
lig lindring i de onera, hvarmed de äro betungade, tror jag
likväl det icke vara skäl att nu så nära riksdagens slut väcka
motion i ofvanuppgifna syftning, utan kan dermed gerna an¬
stå till nästa riksdag; hvarföre jag också nu motsätter mig
vidare behandling af Daniel Danielssons ofvannämnda motion.
Carl Joliail Svensén från Kalmar län: I mot¬
sats mot siste talaren instämmer jag med Daniel Danielsson
296
Den 18 Noveinber.
uti den af honom vackt;» motion och önskar densamma ali
framgång. Skulle man, på sätt Carl Anders Larsson hem¬
ställt, vänta dermed tills nästa riksdag, så är ju klart att den
inom Småland nu rådande betryckta ställningen äfvenledes
kornrne att fortfarande ega rum. Ett annat skäl för bifall
til! samma motion är att, i fråga om anslag, detta är den enda
begäran, som vid innevarande riksmöte blifvit framställd från
de orter, hvarom nu är fråga. Jag vill af denna orsak hoppas,
att motionen, såväl som så många andra, skall blifva af stats¬
utskottet, dit den vä! kommer att remitteras, välvilligt be¬
handlad.
Med Svensén förenade sig Johannes Andersson frän Jön¬
köpings och Nils Magnus Pettersson från Kalmar län.
Daniel Danielsson: Jag skulle val också
hafva delat de betänkligheter, som uttalats af Carl An¬
ders Larsson, derest jag icke visste, att stats-utskottet i allt
fall än ytterligare sammanträder, så att någon förlängning i
riksdagen icke förorsakas af förevarande motion.
Sedan diskussionen härefter förklarats slutad, blef mo¬
tionen, uppå framställning af talmannen, till stats-utskottet
remitterad.
§ 5.
Föredrogs ånyo och bifölls stats-utslcottets memorial
n:o 232, med förslag till ett stadgande uti det blifvande nya
reglementet för riksgäldskontoret.
§ 6-
Då nu till förnyad behandling förekom Johan Lekbergs
från Nerikes län den 17 innevarande månad inom ståndet
gjorda framställning om åläggande för ståndets enskilda ut¬
skott att till nästkommande lördag inkomma med förnyadt
förslag till skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om uppskof med
utfärdandet af författning, rörande penningeräntans frigifvaude,
begärdes ordet af:
Carl Antiers Carsson från östergötlands län,
hvilken, under anhållan att få detsamma i protokollet intaget,
uppläste följande skriftliga anförande:
Vördsamt anförande!
Då jag, af den behandling enskilda utskottets skrifvelse,
angående ständernas beslut om räntans frigifvande rönt, nogsamt
Den 18 November.
297
inser att flertalet af ståndets ledamöter numera kommit till
helt andra åsigter om denna angelägenhet, än de som all¬
männast uttalades vid frågans hufvudsaliga behandling inom
det ständ jag tillhör, och att en alltför mägtig nemesis hvilar
öfver de skrifvelseförslag, som från enskilda utskottet ema¬
nerat i syfte att fästa Kongl. Majda nådiga uppmärksamhet
pä, dels den olyckliga penningebrist, som är inom landets
flesta delar rådande, dels ock det förderfliga uti att räntans fri¬
gifvande skulle komma till utförande under en sä tryckande
penningeförlägenhet; så, och dä det icke finnes sannolikhet
för, att enskilda utskottet skall hinna uppsätta och ståndet
behandla en ny skrifvelse i detta ämne, ännu mindre att ut¬
skottet skall kunna uttänka något förslag som har utsigt att
vinna bifall inom ståndet; föranlåtes jag, enär grundlagen
icke tillstädjer att dylika skrifvelser intagas uti ståndets pro¬
tokoll eller dertill hörande bihang, vördsammast reservera
mig mot ståndets, under förliden gårdag fattade beslut angå¬
ende återreniiss af berörde skrifvelseförslag; och på det den
eller de sorn framdeles kan komma att genomläsa den vid¬
lyftiga diskussioner: icke må famla i okunnighet om innehållet
af det klandrade skrifvelseförslaget, så anhåller jag att få det¬
samma, såsom min enskilda mening, ordagrannt i protokollet
intaget, stående det sedermera hvar och en fritt att döma
öfver såväl befogenheten af det klander, enskilda utskottet
fått uppbäia vid båda de tillfällen dä de serskilde förslagen
varit föremål för behandling, sorn ock lämpligheten att åter¬
remittera frågan flere gånger i det af en del talare offentligt
uppgifna syftemål, att riksdagen skall hinna afblåsas innan
detta ärende hunnit slutligt afgöras. För min del har jag
icke, af grundlagen förmått inhemta att någon så beskaffad
olikhet mellan de uti 29:de, 30:de, 3l:sta, 32:dra. 33:dje, 34:de
och 35:te §§ riksdags-ordningen bestämda allmänna utskotten
och det enskilda utskott hvartill 36:te §:n 2:dra mom. riks-
dags-ordningen berättigar stånden, »hvart för sig» att icke
49:de §:n 3:dje mom. skulle ega sin fulla tillämpning pä dem
alla. Och då sistnämnde gruudlagsstadgande tydligt förmår,
att ett utskotts förslag, som en gång varit uterremitteradt för
sammanjeftikning af de olika meningarne, då det återkommer
till förnyad behandling inom ståndet, ovilkorligen måste till
afgörande företagas oller, som detigrundlagen uttryckligen heter,
»dock att ytterligare åtterromiss ej må ega rum»; så föran¬
låtes jag äfven reservera mig mot behörigheten att framställa
proposition på en så beskaffad återremiss.
Jag inser alltför väl att åtskiilige af mina ståndsbröder
skall beskylla mig för att hafva gjort skrifvelseförslagets ge«
298
Den 18 November.
nomdrifvande till en ambitionssak, och att sjelfva hufvudfrå-
gan är af så liten vigt för det allmännas bästa, att den icke
förtjenar ringaste uppmärksamhet; men jag hänvisar dem, som
tänka så, till de motiv, som under förra riksdagen uppställdes
i tre riks-stånd emot bifall till den då framställda propo¬
sitionen i alldeles enahanda syfte, som den enskilda motion,
hvilken på denna riksdag lagt grund till de tre ståndens god¬
kännande af hvad två ibland desse riks-stånd sä kort förut
hade ogillat. Och jag har för mycken kännedom om till¬
ståndet hos de skuldsatte jordegarne, för att icke ömma för
deras hjelplösa belägenhet den stund de höra sista slaget af
exsekutions-, eller konkurs-auktionsklubban öfver deras enda
fastighet. Ett slag som på en gång gör om tinte hoppet att
ega sitt nödtorftiga uppehälle så länge de fått haft sitt in¬
tecknade län stående mot en dräglig ränta. Jag förundrar
mig visserligen icke öfver dem, som ega kapitaler att utlåna,
att de anse sig berättigade af desamma draga den allra högsta
möjliga vinst, icke heller finner jag det besynnerligt att hvar
och en, som nödgats göra sig hemmastadd med omilda pro-
centares skamlösa prejerier önskar förändringen, lika litet sorn
det förvånar mig att handels- och fabriksidkaren ifrar att
draga penningarne in uti sin vinstgifvande, om än någon gång
äfventyrliga, affärsrörelse; men jag fruktar att om brytningen
sker under så ofördelaktiga konjunkturer, som de närvarande
skall den största svårigheten drabba just den jordbrukande
klassen, och det är detta, som jag hade önskat att bonde¬
ståndet uti en enskild skrifvelse bordt anmäla till Kongl. Maj:ts
nådiga behjertande.
Häruti instämde Nils Magnus Pettersson från Kalmar,
Per Alisson från Kristianstads, Olof Thorell och Anders An¬
dreasson frän Elfsborgs, Olof Olsson i Slängserud från Verm¬
lands, Johan Fredrik Fredriksson och Gustaf Bolin från
Upsala, Garl Casper Nettelbladt frän Stockholms, Johannes
Svensson frän Skaraborgs, August Pettersson från Jönköpings,
E)'ik Andersson från Vestmanlands, Anders August Anders¬
son från Östergötlands och Bengt Johan Holmlin från Göte¬
borgs län.
Talmannen yttrade: I anledning af Carl Anders
Larssons protest emot min åtgärd att framställa proposition
pä ytterligare återretniss af enskilda utskottets ifrågavarande
skrifvelseförslag, ber jag få erinra derom att 49:de §:o liks-
dags-ordningen, hvilken Carl Anders Larsson åberopat, endast
talar om sådana allmänna frågor, hvilka af alla fyra stånden
behandlas, men deremot icke förmäler något om dylika, en¬
Ven 18 November.
299
dast ett visst .stånd rörande ämnen, som förevarande, hvarföre
förbudet i samma § mot ytterligare återremiss af ett, till ut¬
skottet återremitteradt och derifrån ånyo inkommet förslag,
här icke kan vara tillämpligt.
Uppå framställning af talmannen blef härpå Lekbergs of-
vanomförmälda framställning af ståndet bifallen; och skulle,
med bifall till Carl Anders Larssons begäran, skrifvelseför-
slaget här intagas:
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Frågan angående upphäfvande af de lagstadganden hvar¬
igenom räntan å penningeförsträckningar hållits bunden och
ansvar följt på de brott, som i allmänna lagen kallas ocker,
har länge varit föremål för lagstiftarens omsorg och omsider
vunnit sådan uppmärksamhet, att Eders Kongl. Majit funnit
skäligt att till rikets ständer, på riksdagen 1859—60, afgifva
nådig proposition, åsyftande en fullkomlig frihet att vid pen¬
ningeförsträckningar på kort tid, ej öfverstigande sex måna¬
der, taga eller låta förskrifva sig större ränta, än sex för
hundra om äret.
Denna Eders Kongl. Majrts nådiga proposition vann dock
icke rikets sednast församlade ständers bifall, emedan på sätt
deras underdåniga skrifvelse af den 18 juli 1860 innehåller,
rikets ständer dä ansågo: att »ändamålsenliga kreditinstitu¬
tioner till betryggande af realkrediten här inom landet icke
vunnit så fullständig utveckling, som händelsen vore inom
andra samhällen, hvilka gått så framåt i kultur, att full frihet
i ränteaftal kunnat ät kapitalisten lemnäs; att den tendens,
som hos svenska kapitalister visat sig att låta penningarne
öfvergå frän den fasta till den rörliga kategorien, och att
hellre emot hög ränta utlåna sina kapitaler på korta tider
emot personel säkerhet, än emot inteckning på längre tid,
skulle vara ett kraftigt skäl emot den föreslagna räntefrihe-
ten; att det i följd häraf af ständerna icke ansågs rådligt att
tillåta högre ränta än sex procent på de rörliga kapitalen,
emedan de näringsidkare, som vore i behof af lån på längre
tid och omöjligt kunde vara beredde på återbetalning hvar
sjette månad, häraf skulle komma att lida betydlig minskning
i tillgång på nödiga rörelsemedel; samt slutligen att den nå¬
diga propositionen, enligt hvad ständerna erlärit, blifvit just
af de klasser, den afsåg att skydda, med bekymmer och oro
emottagen»; hvadan rikets ständer funno sig icke kunna til!
den nådiga propositionen lemna bifall.
300
Dejt 18 November.
Samma fråga har, på innevarande riksdag,, blifvit af en¬
skild motionär ånyo upptagen och lyckats, i strid mot före¬
gående ständers uttalade åsigt, vinna alla tre medståndens
bifall, samt utgör sålunda rikets ständers beslut.
I sammanhang med beslutet om uppbäfvande af hvad i
9:de kap. 6:te §:n handels-balken finues stadgadt om förbud
att taga eller låta förskrifva sig högre ränta äu sex för hun¬
dra om året, för såvidt nämnda förbud gäller försträckning,
som lemnäs mot förskrifning utan säkerhet af inteckning i
fast egendom, eller pant af i sådan egendom intecknadt skulde¬
bref, på visa tid, ej öfverstigande sex månader, hafva de
respektive inedstånden beslutat att ät Eders Kongl. Maj:ts
nådiga godtfinnande öfverlemna bestämmandet af den tid¬
punkt, då Eders Kongl. ftl»j:t må kunna finna lämpligt att
låta nådig författning härom träda i verkställighet.
Bonde-ståndet, som i de allra flesta sainhällsnyttiga re¬
former sökt gå i jemnbredd med sine respektive medstånd,
har dock icke kunnat frigöra sig från de betänkligheter, som
hos ståndet yppats vid fråga om penningeräntans Ingifvande
inom landet. Det har visserligen icke undgått ståndets upp¬
märksamhet, att ett högst vinstgifvande procenterisystem in¬
rotat sig pä sidan om den nu gällande lageu mot ocker, lika
litet som ståndet saknar kännedom om den numera uttalade
princip, att penningen, likasom andra varor, bör få gälla hvad
den kan och vara beroende endast af större eller mindre
efterfrågan. Men om ock båda dessa satser ega sin riktig¬
het, så må det dock icke förtänkas bonde-ståndet, om det
hyser större fruktan för följderna af en öfvergång från det
bestående under flere sekler häfdvunna bruket, till eu så ge¬
nomgripande förändring, som den af ständerna nu beslutade.
Det vill synas bonde-ståndet, som skulle handels- och fabriks-
tiliika med kapital-istintresset ega den mest fullständiga frihet
i ränteaftal genom en utsträckt tillämpning af nu gällande
vexellag, derutinnan räntan icke är på minsta sätt bunden,
utan beror på fri öfverenskommelse långifvare och läntagare
emellan. Skulle det täckas Eders Kongl. Majit att under en
tid, sådan som den närvarande, då bristen på rörelsekapital
från de flesta af rikets provinser förspörjes och egendoms af¬
trädande ibland den jordbrukande klassen tidt och ofta in¬
träffar, utfärda den af med-stånden beslutade lagen om rän¬
tans frigifvande för lån på högst sex månader, så är det allt
för sannolikt, att en stor del af de skuldsatte jordegarne
kamma i största förlägenhet för penningars anskaffande till
liqvideraride af sina eljest stående lån. Man kan visserligen
häremot invända, att en sådan brytning, förr eller senare, i
Den 18 November. 301
allt fall, måste ske; men härvid torde icke böra förbises den
omständigheten, att en betydlig del af fastigheterna inom lan¬
det betingade sina priser af det ymniga öfverflöd på pennin¬
gar, som uppkom under åren 1855 och 1856, och att deu obe¬
tänksamhet vid egendomsspekulationer, sorn under tiden in¬
träffade, lockade mången förut välbehållen fastighetsegare i
den mest äfventyrliga skuldsättning, ett missförhållande, som
icke ännu på långt när hunnit utjemnas, men som framträder
desto bjertare i samma män sorn kapitaltillgångarna dragas
till öfrige industrigrenar, hvarest en lifligare omsättning i pen-
ningerörelsen eger rum. Ett ytterligare, och måhända det
vigtigaste, skäl till betänklighet å bonde-ståndets sida, mot
den beslutade räntefriheten, förefinnes uti den omständigheten,
att nästan alla hypoteksföreningar inom riket blifvit försatte
i overksamhet, af brist på disponibla medel. Att säkerhets-
oeh amorteringslånehandlingar å flere millioner riksdaler ligga
beviljade hos hypoteksföreningarne, utan att penningar derpå
kunnat utlemnas, är ett faktum, sorn sannolikt är Eders Kongl.
Majit nogsamt bekant. De olyckor, sorn till följd af en längre
stagnation i hypoteksbankernas verksamhet, och hvilken tör-
modas ega sin orsak i bristande förutseende hos styrelsen
för rikshypoteksbanken, inträffat och än vidare komma att
inträffa, äro alltför behjertansvärda, för att icke bonde-stån¬
det skulle drista derå fästa Eders Kongl. Majtts nådiga upp¬
märksamhet vid pröfningen af en fråga sådan som den före¬
varande.
Ehuru sålunda rikets ständer, för sin del, fattat beslut i
öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposi¬
tion af deu 13 mars 1860, angående frihet att taga eller låta
förskrifva sig obegränsad ränta vid törsträckningar, utan in-
tecknings-säkerhet, pä viss kort tid, så föraulåtes bonde-stån¬
det, som icke bi träd t samma beslut, med hemtadt stöd af
det å ständernas sida underdånigst gjorda tillägget, i djupa¬
ste underdånighet bönfalla, det täcktes Eders Kongl. Majit af
nådig omtanka för alla sina undersåters välbefinnande, innan
den föreslagna författningens utfärdande, låta öfver rikets stän¬
ders underdåniga skrifvelse höra landstingen inom de ser¬
skilda provinserne, samt derefter, med fästadt nådigt afseende
å de upplysningar rörande penningeställniugen i landet, som
af berörde kommunalmyndigheter kunna komma att i under¬
dånighet meddelas, låta den beslutade lagförändringen vidtaga
först vid den tidpunkt, då nu öfverklagade penningeförlägeo-
het blifvit så afhjelpt, att någon oskälig stegring i det nor¬
mala räntebeloppet icke kan vara att befara.
Bonde-ståndet framhärdar etc.
302
Den 1S November.
§ 7.
Till bordläggning första gången anmäldes:
stats-utskottets:
memorial n:o 224, med förslag till stadganden i reglemeDtet
för riksgäldskontoret, angående de med ordinarie stats-
regleringen gemenskap egande utgifter, de å riksgälds¬
kontoret anvisade kreditiver samt utgifterna för riksdags-
och revisionskostnader, aflöningar och förvaltningskost¬
nader m. m.; och
utlåtande n:o 229, i anledning af erhållen återremiss å me¬
morialet n:o 200, med förslag till de stadganden, an¬
gående riksgäldskontorets skulder och fordringar, som
böra införas i det nya reglementet för detta verk; samt
sammansatta lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi¬
utskottets utlåtande:
n:o 40, i anledning af återremiss af sammansatta utskottets
betänkande n:o 39, öfver motioner om förändrade
stadganden i afseende å frejdebetyg.
§ 8-
Lades till handlingarne ankomne protokolls-utdrag:
från högloft, ridderskapet och adeln n:ris 519 och 520; samt
» vällofl. borgare-ståndet n:ris 513 och 516.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 19 November.
303
Den 19 November.
Plenum kl. 1 e. ni.
§ 1.
De hos ståndet vid sammanträdena den 3, 10 och 17
sistlidne oktober månad förde protokoll blefvo till justering
uppläste och godkände.
§ 2.
Uppå derom framställd begäran beviljade ståndet Anders
Persson frän Nerikes län, ledighet från deltagande i riksdags-
göromålen under 3 veckors tid, räknad från från den 25
innevarande månad; hvarjemte förlängning, under en tid af
3 veckor, uti redan erhållen ledighet, medgafs Josef Oscar
Almqvist från Norrbotteus, Per Anton Nyström från Vester¬
bottens, Anders Gudmundsson från Hallands, Per Eriksson
från Gefleborgs, Sven Heurlin från Kronobergs och Gustaf
Bjerkander från Skaraborgs län.
§ 3.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län,
åt hvilken på begäran ordet nu lemuades, anhöll af talman¬
nen erhålla underrättelse, huruvida i talmanskonferensen nå¬
gon bestämd dag blifvit föreslagen för riksdagens aislutande.
Talmannen tillkännagaf, att talmanskonferensen vore
af samma åsigt, som förut blifvit ståndet meddelad, eller att
riksdagen kunde nå sitt slut den 30 i denna månad, men
möjligen den 27 eller 28, i fall inga oförutsedda händelser
inträffade.
Carl Anders Carsson: Enligt hvad mig blif¬
vit berättad t, har talmanskonferensen påräknat, att sekrete¬
raren i expeditious-utskottet, som vid slutet af riksdagen är
304
Den 19 November.
alldeles öfverhopad af göromål, skulle kunna i sitt arbete er¬
hålla biträde af sekreteraren i konstitutions-utskottet, och
att i sådan händelse riksdagen skulle kunna afslutas förr än
annars vore möjligt. Konstitutions-utskottet har sedan längre
tid tillbaka ieke varit sainmankalladt, hvadan dess sekreterare
icke haft något att göra, oell då han under hela tiden dragit
ett drygt arfvode, sä hade man bordt kunna vänta, att han
ville gå en allmänt uttalad önskan till mötes ; men så har
icke skett. Man kan visserligen säga att han är i sin goda
rätt och icke juridiskt skyldig att uträtta mer än han sig
åtagit, men jag tror ändock, att det icke är rätt honett, att,
under sädane omständigheter, icke kunna gå till mötes en så
billig begäran, som att lemna ätta dagars hjelp, då biträde
såväl hehöfves. Man hade kunnat hatt rätt att vänta annat,
och under uttalande af denna åsigt, får jag anhålla att detta
mitt anförande må i dagens protokoll inflyta.
En stor del af ståndets närvararande ledamöter instämde
med denne talare.
§ 4
Vid nu ånyo skedd föredragning godkändes stats-utskottets
memorial n:o 144, med förslag till stadganden i reglementet
för riksgäldskontoret, angående de med ordinarie stats-
regleringen gemenskap egande utgifter, de å riksgälds¬
kontoret anvisade kreditv, samt utgifterna förriksdags-
och revisionskostnader, aflöningar och förvaltui ngskost-
nader m. m.; samt
utlåtanden:o 119, i anledning af erhållen återremiss å me-
moialet mo 200, med förslag till de stadganden, an¬
gående riksgäldskontorets skulder och fordringar, som
böra införas i det nya reglementet för detta verk.
§ 5.
Föredrogs sammansatta lag- samt allmänna besvärs-
och ekonomi-utskottets utlåtande
n;o 40, i anledning af återremiss af samma utskotts betän¬
kande ii:o 39, öfver motioner om förändrade stad-
gandeu i afseende å frejdebetyg.
Härvid yttrade sig sålunda:
Carl »Iohan Svensén från Kalmar län: Ifråga
om frejdebevisens beskaffenhet har ståndet redan tydligen
Den 19 November.
305
uttalat sin tinka, hvilken jag ock önskar att ståndet nu icke
måtte frångå. Af denna anledning är jag ock beredd att af
utskottets nu framställda förslag godkänna l:a momentet, till
och med orden:» när utslaget blifvit gifvet.» Men deremot
vill jag förkasta hvad sedermera följer från och med orden:
»skolande prestbevis» etc. etc. till och med: »af kyrkorådet
utöfvas.» — Deremot kan 2:dra momentet i sin helhet god¬
kännas, då det står i full öfverensstämmelse med ståndets
åsigt och beslut vid behandlingen af utskottets betänkande
nm 39.
Svante Oergströll» från Östergötlands län : Stån¬
det har förut icke haft tillfälle att yttra sig i afseende pä det
tillägg, som finnes infördt i sednare delen af l:sta momentet,
hvilket tillägg Svensén nu påpekat, ty då utskottet afgaf sitt
sednaste betänkande, hade utskottet förglömt att taga i be¬
traktande den lag, som rörer kyrkotukten. Då detta betän¬
kande var under behandling hos preste-ståndet, framställdes
äfven anmärkningar härom, oell utskottet ansåg sig, vid frå¬
gans förnyade handläggning, icke kunna undgå att svara på
dessa anmärkningar; ty om de icke blifvit besvarade, så hade
det gamla stadgandet om kyrkotuktens upprätthållande stått
qvar. Jag anser alitsa icke rätt välbetänkt att vidtaga den
åtgärd Svensén föreslagit, helst utskottet stadnat i det beslut
att inskränka de fall, för hvilka serskilda upplysningar i kyrko-
disciplinärt hänseende erfordras, till endast de tre, hvilka fin¬
nas här i förslaget angifne. Rättast aoser jag således vara,
att antaga förslaget, helst någon rätt väl måste tillerkännas
presten, att lenina underrättelse om åhörarnes ställning uti nu
ifrågavarande hänseende.
Häruti instämde Anders Söderholtz från Södermanlands,
Liss Lars Olsson. Bälter Sven Ersson och Anders An¬
dersson frän stora Kopparbergs, samt Petter Larsson från
Gotlands län m. fl.
Carl »fohan Leonard Cwnnlierg från
Östergötlands län: Lika med Bergström finner jag det vara
alldeles nödvändigt, att ståndet bifaller detta förslag, såvida
man önskar bättre bestämmelser i detta fall, än de som nu
finnas. Bergström har redan upplyst, att utskottet inskränkt
presterskapets rätt att lemna dylika intyg till endast tre fall,
och dä finnes icke heller någon våda att antaga förslaget. Så
länge lagen derom, att presterskapet kan förneka någon be-
Bonde-St:s Prot. vid 1863 — 63 årens riksdag. IX. 20
306
Den 19 November.
gåendet af deo heliga nattvarden, qvarstår, så böra väl på-
följderne häraf icke kunna undvikas, eller man i allmänhet
kunna undandraga sig all kyrkodisciplin, genom att flytta från
en församling till en annan. För min del är jag alltså böjd
att bitalia utskottets förslag.
Med denne talare förenade sig vice talmannen Anders
Eriksson och Olof Thorell från Elfsborgs, Johan Persson
fran Upsala, Johan Gustaf Odelberg från Vestmanlands,
Johan Bergström och Jan Andersson från Kopparbergs, An¬
ders Wilhelm Uhr och Gustaf Hultman från Nerikes saint
Per Nilsson från Kristianstads län jemte en stor del af.stån-
dets öfrige tillstädesvarande ledamöter.
Anders August Andersson från Östergöt¬
lands län: Väl är det sannt hvad Svensén nyss sade, och
visserligen vore det önskligt om ståndet kunde vidblifva sitt
förut fattade beslut i frågan, men jag kan det oaktadt icke
underlåta att instämma med de tvänne sednaste talarne, då
riksdagen nalkas sitt slut, och vi icke böra fördröja detsamma
genom återremisser och dylikt, samt den nu föreslagna för¬
ändringen alltid är bättre, än de stadganden härom, sorn för
närvarande finnas gällande.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Jag kan deremot icke biträda de äsigter, som af de 3 sist
föregående talarne blifvit framställde, utan vill nu blott i kort¬
het tillkännagifva, det jag instämmer med Svensén, och för¬
ordar hans förslag till antagande af ståndet.
Anders .Johan Sandstedt från Jönköpings
län: Dä Anders August Andersson ganska rigtigt, såsom
jag tyckte mig förmärka, återgifvit hvad som yttrats af de
2 talare, hvilka förordat bifall till utskottets förslag, så åtnöjer
jag mig med att instämma med honom.
Svensén. Sista gången frågan här förevar, var stån¬
det ense derom, att presternes vidrörande af nu afsedda för¬
hållanden skulle menligt kunna inverka på en persons med¬
borgerliga anseende, nu deremot låter det på helt annat sätt;
då ansåg ståndet ej lämpligt att lemna ett sådant prerogativ
i händerna på presterskapet, nu tinner man sådant deremot
ganska behörigt. Hvadan kommer denna förändring? hvadan
en sådan omkastning i äsigter och tänkesätt? Visserligen har
man sagt, att vi nalkas slutet af riksdagen, och mången gång
Den 19 November. 307
har man sett att man då ganska lätt halkar öfver frågor, äf¬
ven af större betydenhet, men så handlöst, som man nu for¬
drar, böra vi dock icke kasta bort ett af oss förut fattadt
sundt och välgrundad! beslut. Jag vidhåller alltså mitt yr¬
kande på afsiag af den del af utskottets hemställan, jag
förut angifvit.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad, och då tal¬
mannens proposition på bifall med öfvervägande ja besvarades,
var alltså ifrågavarande utlåtande af ståndet godkändt.
§ 6.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län,
erhöll på begäran ordet och yttrade: Med föranledande af
rikets ständers beslut om ersättning till embets- och tjenste¬
män för en del resor i tjeneteärender anhåller jag få väcka
ett förslag, hvarå jag jemväl utbeder mig remiss till ståndets
enskilda utskott.
Talaren uppläste härefter ett så lydande memorial:
Emedan, på sätt hvar och en lätteligen kunde förutse,
vid voteringen i förstärkta stats-utskottet, öfver frågan, an¬
gående kostnadsersättning till mitäre, civile och ecklesiastike
tjenstemän för en del resor i tjensteärenden, den mening,
som ridderskapet och adeln samt preste-ståndet godkänt, gjort
sig gällande med 67 röster emot 51, som voro för borgare-
och bonde-ståndets, af utskottet uppställda, afstyrkande förslag,
ett resultat så mycket mindre oväntadt, som flertalet af de
röstande, för egen eller underlydande tjensteinäns del hade
direkt fördel af ständernes beslut, så och då man genom
denna, i strid mot de folkvalda ombudens åsigt tillkomna,
skrifvelse har att emotse ett högst betydligt ingrepp i de för
statens öfrige behof afsedda inkomster, sannolikt uppgående
till flere hundra tusentals, om icke milliontals riksdaler, derest
deraf beroende frågor skola behandlas på enahanda sätt som
hittills; ser jag mig föranlåten hemställa, att bonde-ståndet
ville beslut i en enskild underdånig skrifvelse till Kongl Majit,
hvaruti ståndet, med förmälan om huru nämnde beslut till¬
kommit, ville för sin del uuderdänigst anhålla:
att Kongl. Majit ville förständiga dess befallningshaf¬
vande i länen att icke förordna mer än ett ombud, helst när¬
mast boende kronobetjent, till de syne-, skiftes- och besigt-
ningsförrättningar, hvarför resekonstader kunna ifrågakomma;
att Kongl. Majit ville i nåder bestämma att resekostnaden
i intet fall finge öfverstiga den i orten gällande skjutslega,
308
Den 49 November.
ellei' utgå för större antal hästar, än i verkligheten begagnats;
samt slutligen
att Kongl. Maj:t ville i nåder anbefalla vederbörande
redogörare, att årligen upprätta fullständigt sammandrag öfver
och till näst sammanträdande rikets ständer anmäla resultatet
af de utgifter, staten fått vidkännas, i följe af rikets ständers
ofvanberörde beslut.
Häruti instämde Anders August Andersson från Öster¬
götlands, Johan Fredrik Fredriksson och Gustaf Botin
från Upsala, Sven Gustaf Johansson från Kronobergs, An¬
ders Johan Sandstedt och Johan Eriksson från Jönköpings,
samt Olof Thorell från Elfsborgs län m. fl.
Memorialet blef på begäran hordlagdt.
§ 7.
Till bordläggning första gången anmäldes:
stats-utskottets memorial:
n:o 225, med förslag till stadganden i det nya reglementet
för riksgäldskontoret, angående det till Lidaäns upp¬
rensning beviljade lån samt om anslaget till ua-
tionalmuseibyggnadens inredning m. in.;
n:o 230, med förslag till stadganden i riksgäldskontorets regle¬
mente, angående detta verks inkomster samt upp¬
börden och redovisningen af dit ingående bevillnings-
med flera medel, äfvensom rörande riksgäldskon¬
torets styrelse och den vid kontoret anställda be-
tjening;
n:o 231, med förslag till pensionsstat vid riksgäldskontoret,
äfvensom expektansstat vid f. d. general-assistans-
kontoret;
n:o 233, angående serskilda gratifikationer till åtskilliga af
stats-utskottets tjenstemän;
n:o 234, angående den upprättade nya riks-staten; och
n:o 235, angående den under nuvarande riksdag verkställda
statsreglering samt den för riksgäldskontoret utgifter
erforderliga allmänna bevillning; samt
sammansatta lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi¬
utskottets memorial
n:o 41, angående serskildt arfvode åt den person, hvilken i
Den 20 November. 309
egenskap af sekreterare biträdt sammansatta lag-samt
allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet.
Ståndet åtskiljdes kl. |3 e. m.
In fidem
J. Sjöbers.
Den 20 November.
Plenum kl. 1 e. m-
§ 1.
Justerades de protokoll, som hållits i ståndets eftermid-
dagsplena den 7 och 17 nästlidne oktober.
§ 2.
Erik Ersson och Erik Hansson från Gefleborgs äf¬
vensom Erik Johan Rudberg från Kalmar län hade anmält
6ig till erhållande af 3 veckors förlängning i den ledighet från
riksdagsgöromälen, sorn enhvar af dem nu åtnjöt: och blef
berörde auhållan bifallen.
§ 3.
Vid förnyad föredragning af stats-utskottets memorial
n:o 225, med förslag till stadganden i det nya reglementet
för riksgäldskontoret, angående det till Lidaåns upprensning
beviljade lån samt om anslag till natioual-museibyggnadens
inredning m. m. blef ifrågavarande memorial bifallet.
§ 4.
Då till förnyad handläggning nu företogs stats-utkottets
förliden gårdag bordlagda memorial n;o 230, med förslag
310
Deri SO November.
till stadgande!) i riksgäldskonforefs reglemente, angående detta
verks inkomster samt uppbörden och redovisningen af dit
ingående bevillnings- m. fl. medel, äfvensom rörande riks*
gäldskontorets styrelse oell den vid kontoret anställda betje¬
ning, uppstod i anledning af detta memorial diskussion, och
yttrade:
Carl Gusfaf Sköldberg från Nerikes län:
Med godkännande af memorialet i öfrigt, vill jag endast hem¬
ställa, om icke det deri intagna förslag till 250 g i riksgälds¬
kontoret» reglemente i så matto innefattar ett misstag, som,
om samma förslag antoges, fullmagtige i riksgäldskontoret
skulle hvarje år välja en revisor, ehuru, om jag rätt förstått
de för Strömsholms nya kanalbolag fastställda reglor af den
27 sistiidne mars, revision af kanalverkets räkenskaper icke
kommer att ega rum mer än hvartannat år. Det revisons-
va), som fullmagtige hafva att verkställa, bör val, i öfverens¬
stämmelse med nämnde reglor, icke ega rum oftare än hvart-
aunat år.
Pd* Nilsson från Malmöhus län: Det torde för
ståndet vara svårt att, utan närmare kännedom af denna spe¬
ciella fråga, deri besluta en sådan förändring, som Sköldberg
föreslagit. Det kan ju vara möjligt att stadgandet om år¬
liga revisorsval tillkommit afsigtligt, och då vi nu sakna till¬
förlitlig grund att härom döma samt i allt fall bättre är, att
ett val för mycket än för litet göres, vill jag hemställa om
icke jemväl den föreslagna 250 § må godkännas.
Carl Anders i iarsson från Östergötlands län:
Jag är samma mening som Per Nilsson och tror att, afven
om bolagsstämma endast hålles hvart annat år, sådant icke
bör verka till ändring i hvad här blifvit föreslaget om årliga
revisorsval.
Diskussionen förklarades slutad och blef förevarande me¬
morial i dess helhet bifallet.
§ 5.
Vidare blefvo nu ånyo föredragna och bifallna stats¬
utskottets bordlagda memorial
n:o 231, med förslag till pensionsstat vid riksgäldskontoret
äfvensom expektansstat vid f. d. general-assistans-
kontoret och
Den SO November.
n:o 233, angående serskilda gratifikationer till åtskilliga af
stats-utskottets tjenstemän.
§ 6.
På hemställan af Garl Johan Svensén från Kalmar län,
beslöt ståndet, att nedannämnde tvänne af stats-utskottet af-
gifna memorial, n:o 234, angående den upprättade nya riks-
staten och n:o 235, angående den under innevarande riksdag
verkställda statsreglering samt den för riksgäldskontorets ut¬
gifter erforderliga allmänna bevillning, hvilka tvänne memo¬
rial, eljest, enligt bordslistan, nu skulle till handläggning före¬
komma, borde å ståndets bord blifva hvilande, intill dess att
från expeditions-utskottet hunnit inkomma dess snart förvän¬
tade förslag till underdånig skrifvelse angående regleringen af
utgifterna under riks-statens åttonde hufvudtitel.
§ 7.
Föredrogs ånyo och bifölls sammansatta lag- samt all¬
männa besvärs- och ekonomi-utskottets memorial n:o 41, an¬
gående serskildt arfvode åt den person, hvilken i egenskap
af sekreterare biträdt sammansatta lag- samt allmänna be¬
svärs- och ekonomi-utskottet.
g 8.
Till förnyad handläggning förekom den af Carl Anders
Larsson afgifna, å ståndets bord hvilande motionen, angående
aflåtande af underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, i^anled-
ning af rikets ständers vid innevarande riksdag fattade beslut
i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile och eckle-
siastike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden.
I anledning af denna motion yttrade:
Carl »fohan Svensén från Kalmar län: Då
Kongl. Maj:t i sin rörande detta ämne afgifna motion sjelf före¬
slagit, att endast ett ombud vid de förrättningar, hvarom här är
fråga, må å det allmännas vägnar vara närvarande, synes
motionärens önskan i denna del, äfven om ingen underdånig
skrifvelse aflåtes, hafva utsigt att vinna bifall, hvadan och då den
meningsskiljaktighet, som i detta hänseende förefinnes, in¬
skränker sig till den mindre .vigtiga frågan, huruvida det skall
vara ett kronans- eller ett korpsens ombud som bevakar det
312
Den SO November.
allmännas rätt, det icke synes vara skäl att i ett så under-
ordnadt mål besvära Kongl. Maj:t med någon underdånig
skrifvelse, och då jag dernäst är förvissad om att regeringen,
utan någon erinran derom från vår sida, icke underlåter tillse,
att lega varder godtgjord endast för det hästantal som i verk¬
ligheten begagnas, ser jag mig häraf föranlåten hemställa om
icke motionären må vilja återtaga sin motion.
«TÖ11S VS nini fläck från Göteborgs län: Likasom
Svensén och uppå de af honom anförde skäl, finner jemväl
jag motionen, i hvad densamma alser hemställan derom att
endast ett allmänt ombud måtte förordnas, vara alldeles obe¬
höflig. Hvad dernäst den för ett sådant ombud föreslagna
skjutslegan beträffar, kan jag, med afseende å hvad rikets
ständer i fråga om skjutslegans allmänna höjande vid denna
riksdag beslutat, icke annat än finna hela denna motion all¬
deles öfverflödig och yrkar att densamma, utan att någon
remiss derå varder meddelad, måtte läggas till handlingarne.
Paul Pritx Mengel från Upsala län: Utan att
ingå i någon närmare granskning af motionen, torde jag lik¬
väl kunna våga det påståendet, att ämnet icke är af den
allmänna eller framstående vigt, att någon petition i den af
motionären antydda syftning må ifrågakomma. Jag har alltid
varit och är fortfarande af den meningen, att petitionsrätten,
om den skall något gälla, endast bör med yttersta sparsamhet
och i verkligen vigtiga fall användas.
Johan Persson från Upsala och Carl Casper Nettelbladt
fran Stockholms lån instämde med Mengel.
•
Carl Anders Carsson: Det är visserligen sant,
att Kongl. Majit i sin proposition föreslagit att endast ett all¬
mänt ombud inä vid dylika förrättningar vara tillstädes, men
det är af vigt, att derförutan jemväl varder bestämdt att or¬
tens närmast boende kronobetjent bör till detta ombudsmanna-
skap förordnas, så att icke skjutspenningarne onödigtvis må
fördyras. Anmärkningen < rn skjutslegans belopp mäste förfalla,
då ännu ingen ändring i den hittills gällande skjutslegan kom¬
mit till verkställighet och ovisst är, om rikete ständers härom
fattade beslut har att påräkna Kongl. Maj.ts godkännande. Der¬
för bör väl den rekostnadsersättning, som tillkommer de allmänna
ombuden bestämmas icke till något fixt belopp, utan till lik¬
het med den inom hvarje ort gällande skjutslegan. Frågan
Den SO November.
313
huruvida ombudet må ega rätt att taga betaldt för flere hästar,
än som i verkligheten begagnas, är jemväl outredd och hade
jag trott att ståndet, synnerligen i denna punkt, skulle önska
att ega visshet. Skulle skrifvelseförslaget, när detsamma fram¬
deles inkommer från ståndets enskilda utskott, icke vinna
godkännande, är ju då tids nog att förkasta förslaget. Såsom en
sluterinran kan jag icke underlåta att antyda den otur, som
bondeståndet har att kämpa med hvarje gång någon fråga upp¬
kommer, sorn har gemenskap med skjutsen och skjutsskyldig¬
heten. Sålunda förlorades vid sistförflutne riksdag 200,000
rdr, å de skjutsskyldiges sida, genom en votering, som til¬
lämpade just motsatsen af den princip, hvilken denna riksdags
konstitutions-utskott nyligen i förevarande fråga förklarat vara
den rätta. Denna inkonseqvens har sålunda vållat dubbla för¬
luster för den skjuts- och skattskyldige, och mig synes derför
saken icke så alldeles ovigtig, som någon föregående talare velat
antyda, hvadan jag jemväl måste fortsätta min begäran om
remiss ä motionen.
Olft JÖHSSOU från Malmöhus Ian: Jag aral samma
mening som Svensén och Mengel, men då motionären icke
synes vara böjd att återtaga sin motion, och remiss till stån¬
dets enskilda utskott väl icke lämpligen bör vägras, har jag
med kännedom derom att flertalet af ledamöterne i detta ut¬
skott, hvars ordförande Larsson är, för närvarande åtnjuta
permission, trott mig böra hemställa att, innan motionen före¬
kommer till handläggning i utskottet, dervarande ledamöters
antal först måtte kompletteras.
-Anders Willielm l ill' från Nerikes län': Äfven
jag delar föregående talares mening om motionens obehöflig-
het, likasom jag instämmer i Ola Jönssons förslag om utskot¬
tets kompletterande. För öfrigt hyser jag den äsigten, att
en remiss till enskilda utskottet icke må förvägras, helst jag
hoppas att utskottet, om dess yttrande kommer att lenina
understöd åt motionärens förslag, noga och fullständigt angif-
ver skälen för sin mening, men deremot, om inga sådana skäl
stå att finna, afstvrker förslaget.
Mengel: Dä jag nyss hemställde till motionären,
om han icke skulle vilja återtaga sin motion, gjordes denna
hemställan derför, att jag för min de! ogerna vägrar remiss,
då sådan af en motionär begäres. Jag skalkicke heller nu vara
omöjlig, utan må för mig den ifrågavarande motionen gerna
remitteras. Dervid kan jag, i betraktande af hela förslagets
314
Den SO November.
obetydlighet och olämpligheten att i ett sådant mål förspilla
ståndets petitionsrätt, icke neka mig att, för den slående lik¬
hetens skull, reproducera det svar sorn Konung Gustaf I, en
gång då dalallmogen besvärade honom med någon skäligen
obetydlig framställning, fann lämpligt lemna, och hvilket svar,
naturligtvis i förmildrad upplaga, ganska väl skulle, motionä¬
ren och oss öfrige till uppbyggelse, kunna af vår nuvarande
regering utan synnerlig orättvisa användas. Det ifrågavarande
svaret var af följande lydelse: »Låtande vi Eder härmed
»veta vårt besynnerliga missnöje deröfver, att J så ofta oss
»med supplikationsskrifvelser besvära, de der af intet värde
»äro och till hvilka skrifvelser J af ill villige pennfäktare för-
»ledde blifvit, de der intet högre akta än att sig bland Eder
»förnämlige göra. Kommer någon rätt nöd vårt kära Dala-
»folk öfver, så måge J Eder till oss trösteliga vända och
»hjelp skall med Guds nådiga bistånd icke tryta, men bättre
»sysslor må J beskäftiga Eder med, än sådana skrifter till
»Oss låta framlemna, som den på hvilken J nu svar undfått.»
Jonas Andersson från Östergötlands län: Vig¬
tig eller ovigtig, anser jag likväl att, då motionären icke vill
återtaga sin motion, remiss derå icke heller bör vägras. Det
kan dessutom icke nekas att önskligt vore, det bestämmel-
serne i denna fråga blefve i möjligaste måtto enkla och tyd¬
liga, och då jag finner en sådan afsigt vara i motionen på
det tydligaste utpreglad, ser jag intet ondt deri att densam¬
ma kommer under närmare pröfning hos ståndets enskilda
utskott.
Öfverläggningen förklarades slutad, och blef, uppå der¬
om framställd proposition. Larssons ifrågavarande motion re¬
mitterad till ståndets enskilda utskott.
I anledning af Ola Jönssons, under diskussionen öfver
Larssons motion, gjorda hemställan om anställande af kom-
pletteringsval till ledamöter i ståndets enskilda utskott, beslöts,
efter någon öfverläggning, att något sådant val icke skulle
ega rum.
§ 9-
Till bordläggning anmäldes enskilda utskottets förslag
till underdånig skrifvelse, angående uppskof med utfärdande
af författning rörande penningeräntans ingifvande.
Den SO November.
315
§ 10-
Föredrogs och godkändes expeditions-utskottets förslag
till rikets ständers underdåniga skrifvelse n:0 164, i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till ny sjölag.
§ 11-
Anmäldes och lades till handlingarne från respektive
med-stånden ankomne protokolls-utdrag nemligen:
från höglofl. ridderskapet och adeln n:ris 521—525;
» högvörd. preste-ståndet n:ris 527—533; och
» vällofl. borgare-ståndet n:ris 517—519.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. ^ 3 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 21 November.
■“leiilim kl. G e. m.
§ I-
Protokollet för den 14 innevarande månad justerades,
§ 2.
På derom gjord framställning”meddelades Nils Petter
Bäckström från Kalmar län förlängning uti förut erhållen
tjenstledighet under 3:ne veckors tid, hvarjemte Anders
Persson från Nerikes län, som erhållit tjenstledighet under
3:ne veckor, räknadt från den 25 innevarande månad, erhöll
tillstånd att i stället få beräkna den erhållna ledigheten från
denna dag.
316
Den SO November.
§ 3.
Föredrogos oell godkändes expeditions-utskottets förslag
till rikets ständers underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit:
n;o 168, angående regleringen af utgifterne under riks-statens
sjunde hufvudtitel;
n:o 169, angående regleringen af utgifterne under riks-statens
åttonde hufvudtitel;
n:o 170, angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller destillerade spirituösa drycker;
n:o 171, angående fribrefsrätt för pastors-embetena i riket;
nio 172, angående förändrad anordning af böne-gudstjensterne
i städerne;
n:0 174, rörande undervisningen i elementarläroverken och
härmed sammanhängande ämnen;
n:o 175, angående statsbidrag för vägars anläggning och för-
_ _ bättring,; bro- och hamnbyggnader samt kanaler,
äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappnings-
företag, m. fl. dylika föremål; samt
n:0 176, angående allmänna vilkor och stadganden i afseen¬
de på de under denna riksdag beviljade statsbidrag
för väganläggningar och vägförbättringar, bro- och
hamnbyggnader samt vattenkommunikationer m. m.
§ 4.
Vid föredragning af expeditions-utskottets förslag n:o
173, till rikets ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angående förändring af lagens stadgande om ränta,
begärde Carl Anders Larsson från Östergötlands län att. dä
det var anledning till den förmodan, att Kongl. Majit komme
att bifalla rikets ständers berörde skrifvelse, ståndet ville i
sammanhang med denna skrifvelse till handläggning företaga
ståndets enskilda utskotts på bordet hvilande förslag, nio 4,
till underdånig skrifvelse rörande räntans frigifvande; och
biet', sedan 6tändet, pä proposition af talmannen, bifallit denna
Larssons begäran, buda ofvannämnda skrifvelseförslag upp¬
lästa, hvarefter nedannämnde ledamöter sig yttrade:
Carl Anders Carsson: Jag hemställer att
Ståndet ville nu jemväl besluta, rörande enskilda utskottets
Den SO November.
317
skrifvelse, helst den numera är så uppställd, som ståndet,
enligt senaste öfverläggningen derom, önskar.
Paul Pritz jflengel från Upsala län: Min
hemställan till ståndet går deremot ut på, huruvida icke stån-
det, sedan rikets ständers förslag till underdånig skrifvelse, om
ändring i lagens stadganden angående ränta, nu blifvit upp¬
läst, ville tillåta att ståndets enskilda utskotts förslag i ämnet
mätte förfalla. Uti detta senare förslag förekommer egent¬
ligen ej annat än upprepande af skälen för uppskof med sank¬
tionen af rikets ständers beslut, hvilka skäl redan i rikets
ständers skrifvelselörslag förefinnas. Jag anser det ej vara
lämpligt att bonde-ståndet skrytsamt vill låta påskina att det
förstår mera än de öfrige riks-stånden eller att vårt ständ in¬
ser sig räddare än dessa. Jag medgifver visserligen att det
skulle vara båldt att ej få bullan, som så ofta varit i ugnen,
färdiggräddad, men jas; vill för min del åtminstone hafva till
protokollet uttryckt den mening, att jag för ingen del finner
lämpligt att aflåta en så beskaffad skrifvelse, som den, hvil¬
ken är i fråga att afgå från ståndet.
Carl Anders Carsson: I motiven tili motio¬
nen förekommer ett uttryck: »snikenhetens utveckling'’, hvil¬
ket måhända bör utbytas mot lämpligare ordalag, hvarom vår
sekreterare torde anmodas, men med denna ändring föreslår
jag att skrifvelsen må få till sin bestämmelse afgå. Jag kan
för ingen del finna att något orätt ligger deri att vi låta Kongl.
Majit få kännedom om våra åsigter i ämnet.
Jolian Collberg från Nerikes län: Det förun¬
drar mig icke att en af de 7 ledamöterne inom ståndet, som
förfäktat annan åsigt i ämnet mot ståndets öfrige ledamöter,
söker att qväfva förslaget om en skrifvelses aflåtande, men
jag önskar dock att denna ledamot måtte ihågkomma, att
ståndet redan beslutat en skrifvelses aflåtande till Kongl. Majit
i ämnet, och för min del tror jag att det nu framlagda för¬
slaget gerna kan bifallas och till expedierande befordras.
Anders August Andersson från Östergöt¬
lands län: Af flerfaldiga skäl, som ej här torde behöfva upp¬
repas, anser jag expedrtions-utskottets förslag till underdånig
skrifvelse besynnerligt och alldeles icke innebära sanning i hvad
det framhåller derom t. ex. att allmänna tänkesättet i landet
skulle vara för räntans frigifvande. Att hypoteksföreningarne
i landet skola varu så ordnade att de tillfredställa behofvet af
Den SO November.
penningar kan jag icke heller förstå, då man numera från
deni knappast kan fä en skilling. Ifråga om enskilda utskottets
förslag måste jag medgifva att, om valet vore fritt för mig,
jag hellre ville bifalla förslaget sådant, sora det var innan
sista bearbetningen af detsamma.
IHengel: Gerna vill jag medgifva Lekberg att i sitt
namn inga till Kongl. Majit med en underdånig skrifvelse,
sådan han anser lämplig, men jag tänker mig här ståndets
position efter aflåtande af ett dylikt förslag, som det projek¬
terade. Ett riks-stånd bör ej uppträda under en form, som
kan, lindrigast sagdt, åstadkomma fiasco. Man bör noga taga
vara pä petitionsrätten.
Carl Anders Carsson: Jag hyser ej sådan
tanka om regeringen, att den icke skulle taga i betraktande
eller fästa afseende vid en önskan från bonde-ståndet. Tvärt¬
om tror jag att bonde-ståndets mening behjertas lika mycket
af Kongl. Majit sorn något af de andra tre riks-ständens.
Mengel: Skulle finans-ministern ej anse råtta tiden
vara inne att i verket sätta ständernas beslut om räntans di¬
gifvande, sä sker ej sådant, ehvad bonde-ståndets skrifvelse
inkommer eller ej, och den är förty obehöflig. Hvad jag
för öfrigt kan hafva mot dess innehåll att anmärka vill jag
ej framställa, då jag icke har någon del i densamma.
Efter sålunda fulländad diskussion, framställde talmannen
proposition på godkännande af expeditions-utskottets nu före¬
dragna skrifvelseförslag n:o 173, hvilken proposition med ja
besvarades; hvadan berörde förslag var godkändt.
Härefter framställde talmannen proposition på godkän¬
nande af ståndets enskilda utskotts nu föredragna förslag tili
underdånig skrifvelse i fråga om penningeräntan, med den
ändring, att i stället för orden: »något hinder mot sniken¬
hetens fria utveckling förefinnas» skulle införas följande af
ståndets sekreterare föreslagna mening: »något hinder före¬
finnas mot afla de beräkningar och planer, egennytta och
vinstbegär kunna uppställa;» och dä jemväl denna proposition
med ja besvarades, var alltså utskottets förslag med deri vid¬
tagna, här ofvan omförmälda ändring, af ståndet godkändt.
§ 5.
Vid förnyad föredragning af stats-utskottets memorial
n;o 234, angående den upprättade nya riksstaten yttrade:
Den SO November.
319
vice talmannen Anders Eriksson: Jag hemstäl¬
ler, att ståndet måtte återremittera det nu föredragna memo¬
rialet, då uti den upprättade nya riksstaten influtit något, som
ej öfverensstäinmer med rikets ständers beslut. Min önskan
är nemligen, att stats-utskottet mätte förständigas att utur
riksstaten borttaga de 90,000 rdr, som deri blifvit införda så¬
som reservationsanslag under kommande statsreglerinsspe-
riod till understöd åt svagt aflönade koministrar med flere,
samt i stället låta för berörda ändamål på riksgäldskontoret
anvisa ett anslag i ett för allt af 30.000 rdr, hvilket ock in¬
stämmer med innehållet af det förslag till underdånig skrif¬
velse i ämnet, som expeditions-utskottet aflåtit.
Med vice talmannen instämde Johan Fredrik Fredriks¬
son. Johan Persson och Gustaf Bolin från Upsala, Johan
Gustaf Wasmuth från Stockholms, Daniel Danielsson från
Jömköpings, Anders Wilhelm Uhr från Nerikes, och Per
Nilsson från Malmöhus län.
Carl »Vallan Svensén från Kalmar län: Jag
instämmer, hvad sjelfva saken beträffar, med vice talmannen,
men jag önskar att ståndet nu ville fatta definitivt beslut om
en sådan ändring i det nya förslaget till riksstat, samt derom
underrätta utskottet.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Jag påyrkar för min del, att ståndet nu ville fatta definitivt
beslut i enlighet med den memorialet bifogade reservationens
innehåll, hvarigenom återremiss torde blifva obehöflig.
Efter sålunda fulländad diskussion blef, uppå proposition
af talmannen, det föredragna memorialet till utskottet åter-
remitteradt.
§ 6.
Föredrogs ånyo stats-utskottets memorial:
n-0 235, angående den under innevarande riksdag verkställda
statsreglering samt den för riksgäldskontorets ut¬
gifter erforderliga allmänna bevillning.
Jonas Andersson från Östergötlands och Per Nilsson
från Malmöhus län, med hvilka flere af ståndets ledamöter
sig förenade, påyrkade återremiss af detta memorial såsom
följd af ståndets nyss fattade beslut att återförvisa stats-ut¬
skottets, angående ny riksstat, under n:o 234, afgifna memorial;
320
Den 23 November.
och blef derefter stats-utskottets nu ifrågavarande memorial,
uppå proposition af talmannen, till utskottet återremitteradt.
§ 7.
Till bordläggning första gången anmäldes:
stats-idskottets memorial:
n:o 236, angående verkställd omröstning, i anledning af riks¬
ståndens skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga med
statsregleringeus gemenskap egande frågor.
§ 8.
Lades till handlingarne ankomne protokolls-utdrag:
från höglofl. ridderskapet och adeln n:ris 526—530;
» högvörd. preste-ståndet n:ris 534, 535, 538 och 539, samt
» vällofl. borgare ståndet n:ris 520—522.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. £ 8 e. m.
In fidem
J. Sjoberg.
Deri 23 November.
(Memmi kl. t e. nt.
§ 1.
De i ståndets plena den 30 nästkommande oktober samt
den 7, 12, 16, 18 och 21 innevarande månad förda protokoll
justerades.
§ 2-
Anmäldes och inbeledsagades på öfligt sätt stats-rädet,
riddaren och kommendören af Kongl. Majrts orden, herr fri¬
Den 23 November.
321
herre J. A. Gripenstedt, hvilken till stäudet öfverlemnade
Kongl. Maj:ts nådiga proposition om beviljande af ett serkildt
kreditiv till försvarsverkets fullständiga ordnande.
Sedan talmannen förklarat, det högstberörda nådiga pro¬
position skulle af ståndet i grundlagsenlig ordning behandlas,
samt anhållit, det herr stats-rådet behagade till H. M. ko¬
nungen återföra uttrycken af bonde-ståndets undersåtliga vörd¬
nad och tillgifvenhet, alträdde herr stats-rådet, på vanligt
sätt utbeledsagad af flere ståndets ledamöter.
§ 3.
Den i föregående § omförmälda proposition blef, vid nu
skedd föredragning, remitterad till stats-utskottet.
§ 4.
Föredrogs och lades till handlingarne stats-utskottets
memorial
n:o 236, angående verkställd omröstning i anledning af riks¬
ståndens skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga med
stats-regleringen gemenskap egande frågor.
§ 5.
Till bordläggning första gången anmäldes:
lag-utskottets memorial
n:o 88, angående verkställda omröstningar i förstärkt lag¬
utskott, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut
angående åtskilliga lagfrågor; och
enskilda utskottets memorial
n:o 5, i anledning af C. A. Larssons från Östergötlands län
motion, om aflätande af underdånig skrifvelse tili Kongl.
Maj:t med anledning af rikets ständers beslut i fråga
oin kostnadsersättning till militäre, civile och eckle-
siastike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden.
§ 6.
darl Anders darsson från Östergötlands län,
fick pä begäran ordet och yttrade: Då, såvidt man kan för-
Bonde-St:s Prat. vid 1S62 — 63 arens riksdag. IX. 21
322
Den 23 November.
utse, den nu till ståndet öfverlemnade och tili stats-utskottet
remitterade nådiga propositionen icke lärer vara af vidlyftigare
beskaffenhet, än att den kan inom få dagar af utskottet be¬
handlas, saint således något hinder icke synas möta för ut¬
sättande af dag tor riksdagens nfslutande, hemställer jag, att
ståndet måtte gå i författning om sådan anmälan hos Kongl.
Majit, som i 81 § riksdagsordningen omförmäles, samt att
underdånig anhållan måtte framställas om riksdagens afslu-
tande den 30 i denna månad.
Med anledning häraf förklarade talmannen, att någon så¬
dan anmälan, som Carl Anders Larsson föreslagit, icke kunde
ske, så länge en så vigtig fråga, som den ofvannämnda, ännu
icke blifvit af rikets ständer afgjord.
§ 7.
Nedantiämnde från respektive med-stånden ankomne pro-
tokolis-utdrag föredrogos och la des till handling arna, nemligen
frän högvörd. presteståndet niris 536, 537 och 540; och
» vällofl. borgare-ståndet n:o 523.
§ 8.
Uppå hemställan af Anders Johan Sandstedt från Jön¬
köpings och Liss Lars Olsson från Kopparbergs län beslöt
ståndet att i morgondagens plenum företaga val af ytterligare
suppleanter i bevillnings- och banko-utskotten.
Ståndet ledamöter åtskildes kl. I 2 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 23 November.
323
Den 24 November.
Plenum kl. 1 e. m.
§ u
Justerades de hos ståndet den 23 nästlidne oktober e. m.
samt den 11 innevarande månad förda protokoll.
§ 2-
Uppå begäran beviljade ståndet Nils Svensson från Ble¬
kinge län tre veckors förlängning i den honom förunnade le¬
dighet från riksdagsgöromålen; hvarjemte ståndet beviljade
dylik ledighet åt Petter Larsson från Gotlands och Garl
Dahlgren från Elfsborgs län under 3 veckors tid, räknad,
för den förre, från den 28 innevarande månad samt för Dahl¬
gren, från den 1 nästkommande december.
§ 3.
Föredrogs och lades till handling ar ne lag-utskottets me¬
morial n;o 88, angående verkställda omröstningar i förstärkt
lag-utskott i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut uti
åtskilliga lagfrågor.
§ 4.
Vid ånyo skedd föredragning af enskilda utkottets utlå¬
tande n:o 5, i ariledniug af Garl Anders Larssons från Öster¬
götlands län motion om aflåtande från bonde-ståndet af un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Majit ined anledning af rikets
ständers beslut i fråga om kostnadsersättning till militäre, ci¬
vile och ecklesiastike tjenstemän för en del resor i tjenste-
ärenden, blef samma utlåtande af ståndet bifallet.
§ 5.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län,
begärde ordet, oell, under erinran hurusom det började blifva
alltmer ovisst när riksdagen möjligen kunde afslutas, uppläste
en af honom skriftligen uppsatt motion om aflåtande till Kongl.
324
Den 24 November.
Majit af underdånig skrifvelse rörande riksdagens afslutande
inom november månads utgång.
Sedan Carl Anders Larsson härefter till talmannen af-
lemnat samma motion, uti hvilken Nils Olsson från Malmö¬
hus och Olof Olsson i Slängserud från Vermlands län för¬
mälde sig instämma, blef motionen, uppå begäran, bordlagd.
S 6.
Uppå hemställan af Anders Johan Sandstedt från Jön¬
köpings län utsåg nu ståndet ytterligare till suppleanter i be-
villnings-utskottet:
Lars Ersson från Södermanlands län,
Fredrik Hallström från Stockholms län,
Sven Gustaf Johansson från Jönköpings län,
Erik Jonsson från Vestmanlands län,
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes län, och
Svante Bergström frän Östergötlands län;
hvarom protokolls-utdrag skulle i vanlig ordning expedieras.
§ 7.
Uppå hemställan af Liss Lars Olsson från Kopparbergs
län utsåg nu ståndet ytterligare till suppleanter i banko-utskottet:
Olof Olsson i Slängserud från Vermlands län,
Per Byström frän Jemtlands län,
Erik Jonsson från Vestmanlands län,
Josef Holm från Stockholms län; och
Jöns Rundbäck från Göteborgs län;
hvarom protokolls-utdrag skulle i vanlig ordning expedieras.
§ 8.
Föredrogos och godkändes expeditions-utskottets underne-
danstående nummer afgifna förslag till rikets ständers underdå¬
niga skrdvelser till Kongl. Majit, nemligen:
n;o 277, i fråga om nämndemäns och fjerdingsmans rätt till
ersättning för extra förrättningar;
UtO 178, angående anvisande af medel till betäckande af
kostnaden för isfändsättande af åtskilliga broar å
den s. k. Carl Johans-vägen i Jemtland.
n:0 179, angående en, den svenska beskickningen i Turkiet
tillhörig, i Pera belägen fastighet; och
Den 25 November.
3?ö
n:o 180, i fråga om afsöndring af jord från Eskilstuna kungs¬
ladugård till utvidgande af Eskilstuna stads samt
Klosters och Forss församlingars begrafningsplats.
§ 9-
Bordlädes första gågen expeditions-utskottets under
n:o 181, afgifna förslag till rikets ständers underdåniga skrif¬
velse till Kongl. Maj:t i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition angående försäljning af nya varf¬
vet i Göteborg.
§ io.
Lades till handlingarna frän respektive med-stånden
ankomne protokolls-utdrag, nemligen :
från högloft, ridderskapet och adeln niris 531och 532;
» högvördiga preste-ståndet mo 541 och
v vällofliga borgare-ståndet mris 524—526.
Ståndets åtskildes kl. f 2 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 25 November.
Plenum kl. knif 3 e. m.
§ 1
Protokollet, hållet vid ståndets sammanträde den 28 näst-
lidne september f. m., blef nu till justering uppläst och godkttndt.
§ 2.
Under företeende af ett sä lydande läkarebetyg:
Att riksdagsfullmägtigen herr August Carlberg, sorn li¬
dit af en svår halsinflammation, icke ännu är så återställd,
326
Den 25 November.
att honom kan medgifvas företaga en längre resa, intygas
på aflagd embetsed. Kongsbacka den 21 november 1863.
3. A. Carlsson
Provincial-läkare.
anhöll Jöns Rundbäch fran Göteborgs län om förläng¬
ning af den Carlberg förut meddelade ledighet från deltagande
i rik8dagegöromålen ; och blef sådan förlängning under 3:ne
veckors tid Carlberg af ståndet medgifven.
Dylik förlängning, likaledes för en tid af 3:ne veckor,
beviljades Carl Ifvarsson frän Hallands län, hvarjemte An¬
ders Johan Sandstedt och Sven Gustaf Johansson från
Jönköpings län erhöllo ledighet från deltagande i riksdags-
göromälen, under lika lång tid, beräknad att för båda taga
sin början den 30 innevarande november månad.
§ 3.
Vid ånyo skedd föredragning godhändes eccpeditions-
utskottets, under n.o 181 framlagda förslag till rikets stän¬
ders underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nå¬
diga proposition om försäljning af nya varfvet i Göteborg.
§ 4.
Till handläggning förekom härefter Carl Anders Lars¬
sons, från Östergötlands län, motion orri aflätande till Kongl.
Maj:t af underdånig skrifvelse, rörande riksdagens afslutande
inom november månads utgång.
Ordet begärdes af:
vice talmannen Anders ErlliSSOll från Elfsborgs
län, hvilken yttrade: Jag betviflar ingalunda det goda syftet
med motionen, men jag hemställer om icke motionerandet
om riksdagens upplösning motverkar syftemålet, och förlänger
riksdagen i stället för att förkorta densamma. Jag önskar ej
eller att en dylik skrifvelse måtte till Kongl. Majit afgå, och
då Carl Anders Larssons motion är fylld med politiska reso-
nementer, hvilka icke to de uthärda en närmare granskning,
föranlätes jag hemställa det motionären måtte återtaga sitt
memorial i ämnet. För egen del får jag tillkännagifva, det
jag icke kan gilla detsamma.
Med vice talmannen instämde Johan Gustaf Wasmuth
från Stockholms, Sven Gustaf Johansson från Jönköpings
Den 25 November.
327
och Petter Larsson från Gotlands län, jemte flere ledamöter
af ståndet.
MilttS PerSSOll från Stockholms län: Visserligen
kan nian icke förneka Carl Anders Larsson god vilja att ernå
det syfte vi alla eltersträfva, men sättet att gå tillväga bör noga
öfvervägas. och det sätt han valt, tror jag mera motverkar
än befrämjar hvad han vill. Det är mig ej rätt klart, till
hvilket utskott motionen bör remitteras, antingen allmänna be¬
svärs- och ekonomi-utskottet eller ståndets enskilda besvärs-
utskott. Dessutom kommer motionen ett par månader för sent,
ty riksdagen har säkerligen för länge sedan nått sitt slut, in¬
nan den åsyftade skrifvelsen hunnit till Kongl. Majit fram¬
komma. En annan sak vore om en dylik önskan skulle ge¬
nom en deputation, utsedd bland ståndets ledamöter, fram¬
bäras till Kongl. Majit, men något sådant vill jag icke eller
tillstyrka, med föranledande af den erfarenhet jag eger om
ett dylikt sätt att gå tillväga, som här förut en gång varit
försökt. Jag tror alltså det vara bäst att vi lugna oss och
se tiden an. Carl Anders Larsson har i sin motion sökt djupt
intränga och djerft ingripa i vår tids svåra diplomatiska för¬
hållanden, men med huru stor lycka lemnar jag derhän. Jag
är sjelf visst icke någon diplomat, roen jag har gifvit akt pä
huru fina de diplomatiska trådarne spinnas, och då man talar
om faror från Tyskland och Danmark, tror jag att den egent¬
liga faran hotar från ett annat håll, pä hvilket vi böra fram¬
för allt hafva blickarne spände. Diplomaterne hafva utelig¬
gare bland alla folk, och derför böra vi akta oss att alltför
mycket lägga oss ombord med deras förhandlingar. Pä nu
and ragna skäl kan jag icke pä några vilkor biträda motionen,
och önskar att motionären nu genast, så godt först sorn sist,
måtte återtaga sitt förslag.
Anders M ilhelm Ulir fiån Nerikes län: Då
fråga är om aflätande af enskild skrifvelse i ett ämne sorn
detta, hade Carl Anders Larsson verkligen gjort väl, om han
enskildt hade hört sig före om beskaffenheten af opinionen
härom inom ståndet, innan han rusade ås ad med framläg¬
gande af sitt förslag. Någon verklig mening härmed kan jag
icke utleta, om icke Larsson härmed vill göra sig verlds¬
kunnig, och finna sina djupsinniga diplomatiska funderingar
ätergifna i aila länders tidningar. Nekar Larsson att lyssna
till dem, som önskat att han mätte återtaga sitt förslag, så
hemställer jag att detsamma, utan all diskussion, måtte re¬
mitteras till ståndets enskilda utskott, hvilket i sådant läll
3^8 ^ Den 25 November.
måste förstärkas, sä att det icke vidare kommer att utgöras
af tvänne ledamöter utom ordföranden. Med anledning häraf
tager jag mig ock friheten föreslå något, sorn äfven förut
någon gång varit begagnadt, eller att alla de ledamöter af
ståndet, sorn sådant önska, må ega rättighet att i enskilda
utskottets öfverläggningar deltaga; ty pä detta sätt kunna vi
ju i utskottet, ifall vi sådant önska, få tillfälle att fortsätta en
diskussion, som nu här är till alldeles ingenting tjenande, utan
blott medför obehag och kostnader.
Häruti instämde Anders Johan Sandstedt från Jönkö¬
pings och Fredrik Hallström från Stockholms län.
•Iöns ltlimllnick. frän Göteborgs län: Jag vill
afstå från ordet, till dess jag fatt. höra huruvida Larsson åter¬
tager sin motion eller icke; i sistnämnde fall anhåller jag att
vidare få yttra mig i ämnet.
Carl Anders Ifarsson från Östergötlands län:
Beträffande de uppmaningar att återtaga motionen, som blifvit
till nng ställde, får jag till en början förklara, det jag icke
kan gå dessa till mötes, enär jag ingalunda kan finna mitt
förslag så riksvådligt, sorn man bär velat påstå. Hvad min
motion egentligen åsyftar är att stäfja den motionslnsta sorn.
på de senare dagarne uppenbarat sig i de öfrige stånden, så¬
som då hos ridderskåpet och adeln under denna tid 3 å 4
motioner blifvit väckte, hvilka, den ene elter (Ion andre, gä
löst på millioner. Alltså kan jag icke anse någon våda upp¬
stå, ifall en sådan skrifvelse beslutas, som den jag tagit mig
friheten föreslå. Att jag icke sprungit i ogjord! väder och
framkastat ett förslag, som är overkställbar!, synes deraf, att
talmannen sjelf på detta rum förklarat talmanskonferensens
åsigt vara, att riksdagen skall kunna afslutas senast den 30
innevarande månad, och jag tror detta ännu, ehuru det vis¬
serligen är sannt att vi emottagit en kongl, proposition till
handläggning; men denna proposition har i dag varit före i
stats-utskottet, och hinner nog behandlas inom den afsedda
tiden, men skynda vi oss icke snart hädan, torde flere följa
i den förras spår, allt till förökande af de onera, som redan
blifvit de skattdragande pålagde. Ej ett enda anstötligt ord
finnes i motionen, men remiss deraf behöfves icke, itali stån¬
det icke vill lemna bifall till någon skrifvelse i det afsedda
syftet. En sådan skrifvelse skulle icke behöfva ett ögonblick
fördröja riksdagens afslulande, ty vi måste i alla händelser
här qvargä, antingen vi hafva något att uträtta eller inte. Jag
Den 25 November.
329
anser min motion vara i fullkomlig öfverensstämmelse med
81:sta §:n riksdagsordningen; må nu ståndet uttala sitt mot
eller med, och om pluraliteten gillar förstnämnda åsigt, må
han då förfalla.
Paul Pritz ]?Idigel från Upsala län: Motio¬
nen kan visserligen vara välment, men är deremot ingalunda
välbetänkt, ty man kan med säkerhet antaga, att regeringen
icke vill hålla ständerna längre tillsammans än som behöfves,
men nu har ett sådant behof uppkommit af inträffade hän¬
delser, hvilka ingen menniska kunnat ana eller förutse. Bättre
är att representanterne stanna här ännu några veckor, än att
de nu resa och ny riksdag genast på våren behöfver ånyo
sammankallas. Kommittenterne skulle med ali säkerhet icke
finna sig belåtne, ifall sistnämnde anordning mäste vidtagas.
Vill bonde ståndet tillmäta sig ett visst politiskt inflytande,
så bör detta inflytande icke missvårdas, och ståndet bör i
allo iakttaga den besinning detsamma höfves. Det ar ingen
omöjlighet, att en framställning, sådan som den Larsson nu
gjort, skulle kunna tillgodogöras af fiendtliga fraktioner inom
utlandet, och detta i ännu högre grad, ifall denna framställ¬
ning funne någon genklang hos bonde-ståndet. Hvad repre¬
sentationen, under så kritiska tidpunkter, sorn den närvaran¬
de, har att iakttaga, är dels att efter förmåga gå regeringen
till mötes i anslagsväg, och dels att efter bästa förmåga un¬
derstödja regeringens politik, gent mot utlandet, så snart man
finner densamma fullt värdig och fosterländsk. Hade Larsson
tänkt härpå, är jag säker derom, att motionen icke framkom¬
mit, och dessutom inser Larsson sjelf mer än väl, att hans
förslag icke förmår hindra väckandet af en enda motion en
gång, ehuru han förebär det såsom hufvudanledningen till den
gjorda framställningen. Bättre iir att rikets ständer ännu nå¬
gon tid qvarstadna här och visa en fast hållning, än att fegt
vika undan för faran, ty det intresse sorn i nuvarande tid är
regeringens är jemväl landets.
Häruti instämde Jolian Persson från Upsala, Johan
Olof Sundgren, Josef Hohn och Carl Casper Nettelbladt
frän Stockholms, Erik Jonsson från Vestmanlands, Liss Lars
Olsson från Kopparbergs och Georg Nyqvist från Vern.lands
län m. fl.
•IÖ11S Rundbäck: Sedan nu motionären förkla¬
rat uft han ej vill återtaga sin motion, utan önskar få den¬
samma remitterad, så vida ståndets majoritet ej skulle mot*
330
Den 25 November.
satta sig denna önskans uppfyllande, så anser jag det vara
snart sagdt en skyldighet att man yttrar sig och derigenom
gör motionären till viljes. För egen del får jag då tillkänna¬
gifva, att derutinnan anser jag motionären hafva rätt, att
väckandet af motioner vid denna riksdag ar numera både
onyttigt och onödigt. Då jag i likhet med motionären utta¬
lar denna åsigt, vill jag dock dermed icke i likhet med ho¬
nom handla på ett alldeles motsatt sätt: ty uti hans tal och
handlingssätt ligger otvätydigt en motsägelse, men härtill vill
jag icke göra mig skyldig, ehuru det annars torde vara det
lättaste i verlden att få ihop en mängd skräp för att deraf
göra en motion. Ja, man kunde göra motioner i oändlighet
om man skulle i likhet med motionären göra alla frågor man
får utom riksdagen till frågor jnom densamma, men på så
sätt skulle man fä, hvilket motionären dock synes vilja mot¬
verka, en aldrig slutande riksdag. Att emellertid sådana för¬
frågningar föranJedt denna motion, det står att läsa i den¬
samma, såväl som mycket annat, hvilket jag kortligen vill
belysa, helst motionären påstår att de sorn hittills yttrat sig
icke talat i sak
Hvad först beträffar motionärens ångest deröfver att riks¬
dagen ej kommer att slutas i nästa vecka, sä är det ledsamt,
roen kan icke hjelpas att han har en sådan. För egen del
har jag ej ondt af densamma, emedan jag önskar och är fast .
öfvertygad om, att vi då blifva bemförlofvade.
Hvad åter angår motionärens tydning af riksförordnin-
gens 109:de § rörande riksdagens längd, sä visar det sig att
motionären blott läst elier fästat sig vid de första raderna i
§:n, ty läses §:n i sin helhet, så finner man ganska lätt, att
riksdag kan räcka längre än fyra månader och att riksdagen
det också gör, behöfver väl ej bevisas. Hvad i motionen yt¬
tras om den senast aflåfna kongl, propositionen, sä anser jag
att vi icke förr än stats-utskottet har behandladt densamma,
böra tala derom, och minst tillkommer det enskilda utskottet
att deröfver gifva utlåtande. Hvad nu slutligen det resono-
nient beträffar, som i motionen är hållet, rörande verldens
politiska ställning och de förvecklingar, som deraf kunna här¬
flyta, så får jag för min del förklara, att jag saknar såväl
insigt som förmåga att bedöma detta; men då det är att för¬
moda, att enskilda utskottet eger hvad jag och flera andra i
detta hänseende sakna, så har jag icke emot om motionen i
och för denna utredning af den politiska ställningen, serde¬
les den utländska, blefve till detta utskott remitterad, emedan
det skulle vara af stort värde om vi derifrån kunde erhålla
en lösning och förklaringaf dagens brännande frågor, hvilken, som
Den 25 November.
331
vi vefa, ej ens diplomaterna kunna gifva, nej kanske icke ens
ana. Jag skulle dock önska, att utskottet vid behandlingen
af dessa frågor ej inskränkte sig till de i motionen uppräknade,
utan äfven toge i noga öfvervägande hvilka orsakerna äro
till och hvad resultat kan blifva af upproren i China och på
Domingo, invasionerne i Cochinchina och på Japan, konun¬
gens på Madagaskar ömkliga ändalykt, o. s. v.
Som sagdt är, en sådan tydlig, klar och bestämd utred¬
ning skulle vara önskvärd och behöflig, och då, men först
då, skulle, som en talare yttrat sig, motionärens rykte gå öf¬
ver verlden. Att deremot, såsom i motionen blifvit föresla¬
get, bonde-ståndet skulle ingå til) Kongl. Maj:t med en un¬
derdånig skrifvelse i ämnet, anser jag öfverflödigt.
Carl .Imlers Carsson: Detta var allt ganska
mycket att besvara på en gång, men jag mäste genmäla åt¬
skilligt, som här blifvit helt lösligen framkastadt. Mengel ta¬
lar om kommittenternes missbelåtenhet ifall en urtima riksdag
helt tvärt behöfde sammankallas; jag tror dock icke att be-
hofvet häraf står så för dörren, men ifall så äfven skulle vara,
blefve bonde-ståndet då åtminstone mera fulltaligt än det nu
är, då ej mer än af ståndets ledamöter är närvarande,
och hvad kommittenternes missnöje angår, tror jag nog att
åtminstone mina kommittenfer ej skola visa sig alltför miss¬
belåtne. Vidare säger Mengel, att min motion icke kan göra
någon verkan, men om ett ständ säger ifrån, att det icke vidare
vill fortsätta riksdagen, så kan denna, i och med detsamma,
icke vidare fortfara. Ytterligare har Mengel sagt, att mäg-
tiga nationer skule tillgodogöra sig min framställning, men
jag kan sannerligen icke smickra mig dermed, att den skulle
vinna en sådan uppmärksamhet; jag har såsom redan nämndt
är, endast afsett, dels att icke några flera motioner skulle väckas,
dels att representanterne icke skulle längre än som behöfves
nödgas här qvarhlitva, och af en så anspråkslös sok behöfver
man icke göra sä stort buller som den värde talaren påstått.
Hvad Rundbäck ordade om utredande af aila de politiska
frågor, som nu äro på tapeten, hör alls icke hit och må få
stå för hans räkning; med anledning af allt detta myckna
prat om utländska förhållanden vill jag blott önska, att man
icke oroar allmänheten med påståenden att kriget står för
dörren och är alldeles oundvikligt m. m. Jag önskar blott
få veta ståndets mening och påyrkar icke någon remiss till
utskottet, för den händelse majoriteten beslutar att någon
skrifvelse icke skall afgå.
332
Deri 25 November.
Carl dollan laeonard Unnlierg tran
Östergötlands län: Motionären har förklarat sig icke vilja
återtaga motionen, men väl underkasta sig majoritetens beslut,
ifall denna funne för godt, att motionen ieke borde remitteras.
Jag har derför begärt ordet, på det att man icke skulle tyda
mitt stillatigande på det sätt, att jag gillade motionen. Fast
hellre instämmer jag med dem, som anse att lyckligast varit
ifall motionen aldrig framkommit, ty säkert är, att alla vilja
hafva riksdagen afslutad, så fort möjligt är, och detta hade
säkerligen äfven gatt i fullbordan, ifall icke händelser
timat, hvilka ingen kunnat förutse. För min del kan jag icke
annat än gilla, det regeringen under en tidpunkt, sådan som
denna, önskar se sig omgifven af representationen, och vi
veta mer än viii, att tider funnits, då regeringen helst sett att
representationen varit aflägsnad så länge som möjligt, ju längre
ju bättre. I full öfverensstämmelse med ett sanct konstitu¬
tionel! statsskick är det emellertid, att regeringen under bryd-
samma tider, önskar hafva landets representation vid sin sida,
och den enskilde representanten får vid sädane förhållanden
ej tänka på egna intressen och fördelar, utan lifligt ihåg¬
komma, att han är ett valdt folkombud, hedrad med det stör¬
sta medborgerliga förtroende, i hvilken egenskap han ock
framför allt annat endast bör se till och iakttaga statens, det
allmännas sannskyldiga nytta och fördel. Alltså önskar jag
ait motionen aldrig blifvit väckt, dä den gjort mer ondt än
godt, och man möjligen kan begagna sig af densamma för
att framställa den insinuationen, att det icke finnes så godt
förstånd och så god samdrägt mellan regeringen och repre¬
sentationen, som lyckligtvis verkligen för närvarande är rå¬
dande, och jag vill derför i det längsta hysa den förhoppning
att motionären slutligen tager tillbaka ifrågavarande fram¬
ställning.
GaCOrg Wyijvlst från Vermlands län: Genom att
instämma med Mengel har jag visserligen redan förut gifvit
mina tankar i detta ämne tillkänna, men jag har af ett par
yttranden funnit mig uppmanad att serskildt taga till orda.
Carl Anders Larsson har nemligen nyss offentligen förklarat
det han anser bättre att ständerna nu hemförlofvas, äfven om
urtima riksdag skulle om några månader förestå, än att de
med ens qvarstadna här någon kortare tid. Detta är ett
stort misstag, åtminstone med afseende på kostnaden, ty alla
återstående arbeten vid innevarande riksdag kunna fullbor¬
das med en kostnad, som ej uppgår till ens resekostnaden
för representanterne, ifall de nödgas begifva sig hit till urtima
Den 25 November.
333
riksdag, och jag tror att Larsson skulle få svårt att inför sina
kommittenter nöjaktigt redogöra för sin ifrågavarande uppgift.
Häller Sven Ersson från Kopparbergs län instämde
häruti.
Mengel: Lönnberg och Nyqvist hafva redan be¬
svarat Larssons nya påståenden, af hvilka jag vill nu blott
till bemötande upptaga tvänne, som icke böra lemnäs obe¬
svarade. Sä har Larsson sagt att bonde-ståndet borde resa
hem hvar och en till sitt, ifall icke riksdagen upplöses, ty
då omöjliggöres i och med detsamma någon vidare fortsätt¬
ning deraf. Jag tror verkligen att Carl Anders Larsson icke
skulle få särdeles många med sig på resan, och hoppas fullt
och fast det flertalet af ståndets ledamöter skulle inse, att,
då Kongl. Majit icke ansåge sig kunna afsluta riksdagen, det
icke vore med ståndets värdighet och pligt förenligt, att sjelf—
rådigt »pallra sig af» hem till sitt. Vidare har Larsson på¬
stått, det jag yttrat, att hans motion skulle väcka uppmärk¬
samhet hos »främmande nationer.» Ett fullkomligt misstag!
Jag sade att hans framställning skulle möjligen kunna till¬
godogöras af fiendtliga »fraktioner» inom utlandet, och här¬
uti ligger en väsendtlig skillnad, skulle jag tro.
Gustaf Hultman från Nerikes län förklarade sig in¬
stämma med Mengel.
Ullri Carl Anders Larsson har förklarat sig icke vilja
återtaga motionen, men förklarat det vara honom likgiltigt
huruvida densamma blifver till utskottet remitterad eller icke.
Dä han således visat sig så litet angelägen om framgången
af den sak han förfäktar, så vill jag i så måtto gå hans önsk¬
ningar till mötes, att jag nu genast begär, det motionen mätte
förkastas, hvadan icke heller remiss till enskilda utskottet är
af behofvet påkallad} hvilket sätt torde vara det fermaste för
att expediera hela denna obetänkt» sak. Hvad angår Lars¬
sons anmärkning om ståndets fåtalighet för närvarande, anser
jag densamma vara af mindre betydenhet, ty vi äro tillräck¬
ligt inånga, sä länge vi ega lyckan att här hafva Larsson qvar.
»Tohan Thellberg från Nerikes län: Egentligen
skulle jag icke hafva haft något emot att biträda motionen, men
dä vi veta, att den 30 innevarande månad är utsatt till riksdagens
sista dag, och då den kongl, propositionen redan är hand¬
lagd i utskottet, samt således i denna vecka kan afgöras hos
ständerna, utan att behöfva förlänga riksdagen, så anser jag
Den 25 November.
framställningen öfverflödig, hvarför den äfven kan och hör af
ståndet förkastas.
Diskussionen förklarades uu vara afslutad. Sedau tal¬
mannens, med anledning af diskussionens gäng framställda,
proposition, huruvida ståndet behagade nedlägga denna mo¬
tion, med blandade ja och nej besvarades, samt omröstning
begärdes, så uppsattes, justerades och anslogs en så lydande
voteringsproposition:
Den, som vill nedlägga den af Carl Anders Larsson från
Östergötlands län väckta motion, att bonde-ståndet måtte i
underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om riksdagens
afslutande inom november månads utgång, röste
J CL y
Den det ej vill, röste
Nej ;
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat till sitt enskilda
utskott öfverlemna ifrågavarande motion.
Omröstningen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll
med 32 ja mot 6 nej, i följd hvaraf ståndet stannat i det be¬
slut ja-propositionen innehåller.
5.
Till bordläggning första gången anmäldes stats-utskottets:
utlåtande n.o 237, i anledning af motion om anslag till
remouteringsfond för Smålands husar-regemente; och
memorial n:o 238, i anledning af erhållen återremiss å stats¬
utskottets memorial n:o 234, angående den upprättade
riks-staten.
Ståndet åtskildes kl. 3 e. m.
In fidem
J ■ Sjöberg.
Den 26 November.
335
Den 26 November.
Plenum Kl 6 e- m.
§ I-
Justerades de i ståndets eftermiddagsplena den 31 nasti,
oktober och den 23 innevarande månad förda protokoll, äf¬
vensom de §§ af protokollet för den 30 september eftermid¬
dagen, som icke förut blifvit justerade.
§ 2.
Med bifall till derom gjord begäran beviljade ståndet
Anders Persson frän Malmöhus län, 3 veckors ytterligare
förlängning af den ledighet från riksdagsgöromålen, hvaraf
han för närvarande vore i åtnjutande.
§ 3.
Vid nu förnyad föredragning af stats-utshotlets förliden
gårdag bordlagda utlåtande n;o 237, i anledning af motion om
anslag till en remonteringsfond för Smålands husar-regemente,
erhöll på begäran:
Haniel IlanielSSOll från Jönköpings län ordet,
och hemställde att ståndet, med ogillande af utskottets yt¬
trande, ville i stället antaga den af Daniel Danielsson afgifna,
vid utlåtandet fogade, reservation.
Då talmannen härefter framställde proposition på bifall
till utskottets förslag och förklarade att denna proposition
blifvit besvarad med öfvervägande ja, begärde Daniel Da¬
nielsson votering, som i vanlig ordning verkställdes enligt ennu
uppsatt, justerad och anslagen voteringsproposition, så lydande :
Den, som vill bifalla stats-utskottets utlåtande n:o 237,
i anledning af motion om anslag till en remonteringsfond för
Smålands husar-regemente, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej;
336
Dett 2G November.
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat i öfverensstäm¬
melse nied den af motionären i frågan, Daniel Danielsson
från Jönköpings län mot berörde utlåtande afgifna reservation.
Vid voteringssedlaroes sammanräknande befanns att 27
ledamöter röstat ja oell 14 nej, och linde alltså ståndet bi¬
fallit statä-utskottets ifrågavarande utlåtande.
§ 4.
föredrogs ånyo och blef för andra gången bordlagdt
stats-utsknttets memorial n:o 238, i anledning af erhållen
återremiss ä stats-utskottets memorial n:o 234, angående den
upprättade riks-staten.
§ 5.
Föredrogos och godkändes följande från expeditions-
utskottet inkomne förslag dels till rikets ständers underdåniga
skrifvelser till Kongl. Maj:t, nemligen:
n.o 182, angående beräkningen af statsverkets inkomster;
n:0 183, med förslag till lag för enskilda banker, med rätt
att utgifva egna banksedlar; och
n:o 184, med förslag til] lag om enskilda banker, utan rätt
att utgifva egna banksedlar;
och dels till paragrafer i riksdagsbeslutet nemligen:
n:o 1.5, angående ytterligare af rikets ständer beslutade och
af Kongl. Maj:t fastställda förändringar i grundlagarne;
n:o 16, angående Kongl. Maj:ts till nästa rikdag hvilande
förslag till ny riksdagsordning;
n-.o 17, angående till nästa riksdag hvilande grundlags-förslag ;
n:o 18, angående utarbetande af förslag till ny lag rörande
vattenrätten; '
n:o 19, om upphörande af den s. k Näs kungsgårdslijelp;
n:o 20, angående förändrade grunder för mjöl- och sågqvar-
nars beskattning;
21, angående ny författning rörande mantalspenningar
n:0
■ne;
n:o 22, angående förändring af föreskrifterna rörande ogi
qvinnas myndighet;
n:o 23, angående ny författning rörande allmänt kyrkoinöti
Den 2G November.
337
n:o 24, angående förändrade föreskrifter i afseende på vil-
koren för mjöl- och sågqvarnars anläggande m. rn.;
n:o 25, om bestämmande af viss tid för doms afkunnande i
rådstufvurätt; och
n:o 26, om åtgärder för tillvägabringande af ett för de tre
Skandinaviska rikena gemensamt mått-, mål-, vigt-
och myntsystem m. m.
§ 6.
Anmäldes och blefvo första gåugen bordlagde:
stats-utskottets:
utlåtande n:o 239, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position om anvisande af ett serskildt kreditiv till be¬
täckande af kostnaderna för ett fullständigare ordnande
af försvarsverket;
memorial n:o 240, angående beredande af tillgångar för det
till försvarsverkets fullständigare ordnande af Kongl.
Maj:t äskade serskilda kreditiv; och
expeditions-utskottets:
memorial n:0 15, med förslag till sammanjemknirig och vo¬
teringsproposition i anledning af riks-ståndens skiljaktiga
beslut rörande skrifvelseförslaget n:o 169, angående regle¬
ringen af utgifterna under riks-statens åttonde hufvudtitel;
kommande sistnämnde memorial enligt derom af Jonas An¬
dersson från Östergötlands län nu gjord framställning, att i
nästa plenum till handläggning först företagas och alltså a listan
öfver bordlagda ärenden främst antecknas.
§ 7.
Såsom icke erfordrande vidare åtgärd lades till hand-
lingarne aokomne protokolls-utdrag, nemligen:
från höglofl. ridderskapet och adeln mria 533—536; och
» högvörd. preste-ståndet n:o 542.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. 7 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Bonde St:t Prat- vid 1862 — 63 årens riksdan. ^
338 Den 27 November.
ben 27 November.
■Memmi k. kalf g e. m.
Efter föregående öfverläggning inom slutna dörrar beslöt
ståndet, att för ett af ståndet kändt ändamål skulle ur stån¬
dets enskilda kassa utbetalas och bankofullmägtigen Anders
Wilhelm Uhr från Nerikes län efter reqvisition tillhandahållas
femhundra (500) riksdaler riksmynt, hvilket, jemlikt ståndets
nu fattade serskilda beslut, borde uti protokollet öfver dagens
sammanträde intagas.
§ 2
Efter derom gjord framställning beviljades Per Persson
från Vermlands län, tre veckors förlängning uti redan erhållen
ledighet från riksdagsgöromålen.
§ 3.
Föredrogs ånyo expeditions-utskottets memorial n:o 15,
med förslag till sammanjeinkning och voteringsproposition i an¬
ledning af riks-ständens skiljaktiga beslut, rörande skrifvelse-
förslaget n:o 169, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel.
Inbjudningen lades till handlingarne och voteringspro-
positiouen godkändes.
§ 4.
Vid föredragning af stats-utskottets memorial n:o 238, i
anledning af erhållen återremiss å stats-utskottets memorial
n:o 234 angående den upprättade riks-staten, yttrade:
Vice talmannen Anders Eriksson: Då stån¬
det numera godkänt expeditions-utskottets memorial n:o
15, så torde, genom votering i förstärkt expeditions-utskott,
den t vistiga. saken, rörande anslaget till löneförbättring ät kom¬
Den 27 November.
339
ministrar m fl., komma att slitas och jag föreslår derför, att
ståndet nu lägger stats-utskottets ifrågavarande memorial till
handlingarne.
Carl »fohan Svensén från Kalmar län: Äfven
jag tror att vi hafva allt skäl att lägga det föredragna memo¬
rialet till handlingarne, helst, efter hvad jag hört berättas, rid-
derskapet och adeln lärer antagit inbjudningen uti expeditions-
utskottets memorial n:o 15 och frågan dymedelst blifvit
afgjord.
•lonas Andersson från Östergötlands län: Är
man allmänt ense derom, att svaret tili stats-utskottet på me¬
morialet n:o 238 är tydligt nog genom att memorialet endast
lägges till handlingarne, så skall jag ej hafva något emot en
sådan åtgärd, men tilläfventyrs är det nödigt att utskottet
derjemte meddelar upplysning om ståndets föregående be¬
handling af ämnet, och skulle jag i så fall vilja föreslå en
resolution från ståndet i ungefärligen följande ordalag. »Sedan
»bonde-ståndet godkänt expeditions-utskottets skrifvelse-för-
»slag n:o 169 jemte dervid fogade tabeller, rörande riks-
»stateus åttonde hufvudtitel, samt då det af rikets ständer
»beviljade anslaget 30,000 rdr till löneförbättring åt kommi-
»nistrar, kapellpredikanter m. fl. var upptaget uti ena tabellen
»litt. D, såsom utgående frän riksgäldskontoret för en gång,
»så har, till följd häraf, stats-utskottets memorial n:o 234,
»angående den nya riks-staten, blifvit till utskottet återemit-
»teradt för att, i öfverensstämmelse med bonde-ståndets före-
»nämnde godkännande, till sifferbeloppet rättas. I hvad så-
»lunda blifvit af bonde-ståndet beslutadt innefattas också stån-
»dets ogillande af stats-utskottets åtgärd att på åttonde huf-
»vudtitelns ordinarie stat uppföra nu ifrågavarande anslag;
»hvarom stats-utskottet såsom svar å dess memorial mo 238,
»skulle genom protokolls-utdrag underrättas.» Jag hemställer
om ej ståndet bör aflåta ett sä beskaffadt protokolls-utdrag,
helst utskottet begärt att ståndet mätte i denna fråga fatta
sitt beslut.
Uti detta yttrande instämde Anders August Andersson
från Östergötlands, Gustaf Hultman frän Nerikes och Olof
Olsson i Slängserud från Vermlands län.
Carl Amlers Earsson från Östergötlands län:
Ärendet må ock vara en ambitionsfräga, men jag anser dock
att ståndet tillräckligt uttryckt sin mening om memorialet
340
Den 27 November.
endast lägges till handlingame, helst om förhållandet är gå
sorn Svensén upplyst att adelö antagit expeditions-utskottets
inbjudning i ämnet.
Johannes Svensson från Skaraborgs län instämde.
Efter sålunda fulländad diskussion beslöt ståndet, uppå
proposition af talmannen, att lägga memorialet n:0 238 till
handlingame med förklarande, att utskottet, sorn i den nya
riks-staten på 8:de hufvudtitelns ordinarie stat uppfört det
till löneförbättring åt komministrar och kapellpredikanter m. fl.
af rikets ständer beviljade reservationsanslag af 30,000 rdr,
bade att iakttaga den rättelse, sorn öfverensstämde med stån¬
dets bifall till expeditions-utskottets under n:o 169 afgifna för¬
slag till underdånig skrifvelse, om regleringen af utgifterne
under riks-statens åttonde hufvudtitel.
§ 5.
Föredrogs och bifölls stats-utskottets idlåtande n;o 239,
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om anvisande
af ett serskildt kreditiv tdl betäckande af kostnaderne för ett
fullständigare ordnande af försvarsverket.
§ 6.
Vjd förnyad föredragning af stats-utskottets memorial n:o
240, angående beredande af tillgångar för det till försvars¬
verkets fullständigare ordnande af Kongl. Majit äskade ser¬
skilda kreditiv, uppstod diskussion, derunder nedauantecknade
talare yttrade sig på sätt här följer:
Carl dollan laeonard liöimlierg frän
Ostergötlands län: Nu föredragna memorial har ej kunnat
undgå att väcka en något obehaglig öfverraskning genom det
sätt, hvarpå stats-utskottet föreslår att medel skola anskaffas
till det af Kongl. Majit äskade och af ståndet för ett ögon¬
blick sedan bifallna serskilda kreditiv å 3 millioner rdr riks¬
mynt. Stats-utskottet tinner nu inga andra tillgångar vara
för handen, än att upplåning måste ske och att denna upp¬
låning måste betäckas genom förhöjning af allmänna be vi 11-
ningen, efter hvad det förljudas, till ett belopp af 40 å 50
procent. Med minne af det allmänna missnöje, som förspor¬
des inom landet för ungefär halftannat årtionde sedan, dä en
dylik förhöjning för ett snarliknande ändamål beslöts, synes
det oväntadt att stats-utskottet kunnat förorda en slik för-
iDen 27 November.
341
hadig åtgärd, då ingen trängande nöd dertill manar. Till
denna betraktelse tvingas man ovilkorligen, då man erinrar
sig stats-utskottets sätt att gä tillväga förut under riksdagens
lopp. Jag torde i sådant afseende böra återkalla i ständigt
minne samma utskotts betänkande nio 150, i fråga om an¬
skaffande af medel till jernväg sbyggnader. Der föreslås
af utskottet att jernvägslånesumman hör bestämmas till endast
32 millioner rdr riksmynt, ehuru i sjelfva verket ett vida
högre belopp erfordrades, ilan ansåg nemligen uppenb. tätt
bristen med lätthet kunde fyllas af riksgäldskontorets öfver-
skottsmedel. Nu har, såsom bekant är. jernvägslånesumman
blifvit höjd till 35 millioner riksmynt efter votering i förstärkt
stats-utskott. Då man naturligtvis icke får antaga att stats¬
utskottet inkommit till rikets 6tunder med några missledande
uppgifter eller att de påräknade öfverskottsinedlen skola för¬
dunsta, sä bör härigenom en tillgång uppkomma af 3 millio¬
ner eller just det belopp som erfordras. Det vore för öfrigt
högst märkvärdigt, om vid nu ingående statsregleringsperiod
inga öfverskottsmedel skulle uppkomma, då sådant alltid till¬
förene egt ruin. Jag vill bland annat påpeka, att enligt stats¬
utskottets memorial n:o 225 fur.nos den 20 oktober delta år
i riksgäldskontoret ännu innestående af rikets ständer vid före¬
gående riksdagar beviljade anslag och län 2,937,353 rdr 36
öre, hvilka i riksgäldskontorets för nästa statsregleringsperiod
upprättade stat äfven upptagas såsom utgifter. Men att af
detta belopp och af hvad rikets ständer vid denna riksdag
under en eller annan form beviljat, högst betydliga öfverskott
skola uppkomma, torde svårligen förnekas.
Men öfverskott uppstå icke endast genom minskade ut¬
gifter, utun äfven genom utöfver beräkning förökade inkom¬
ster. Från tillförlitligt håll har jag hört uppgifvas, att brän-
vinsskatten redan öfverskjuter med cirka 400,000 rdr och tuII-
medlen med omkring 200,000 rdr det kalkylerade beloppet.
Vid årets slut antager man öfverskottet i förra hänseendet
blifva ungefär 1 million och i det sednare nämnare 800,000
rdr. Dessa belopp kunna naturligtvis till siffran nu icke vara
fullt exakta, men man ser hvarthän det sträfvar, och att ut¬
öfver beräkning högst betydliga tillgångar uppstå.
Efter allt delta vill jag fråga, om någon anledning före¬
finnes att vidtaga en så extra ordinär åtgärd, som allmänna
bevillningens höjande ? Dessa bevillningsmedel kunna i alla fall
icke komina riksgäldskontoret till del förrän omkring 1 £är här¬
efter eller vid tiden af maj 1865. Riksgäldskontoret måste sålunda
i hvarje händelse verkställa en upplåning, om förhandenvaraode
342
Den 27 November.
tillgångar icke gro tillräckliga att göra det begärda kreditivet
ofördröjligen tillgängligt, sorn naturligtvis är meningen. För
att betacka en sådan upplåning bär jag sfi k t visa att fulla
tillgångar skola förefinnas hos riksgäldskontoret. Men skulle,
för att antaga det värsta, genom nu icke anade händelser en
brist sannolikt uppkomma, vöre det då så oförståndigt att
öfverlåta omsorgen derom åt näst sammanträdande rikets
ständer, hvilka gro bättre i tillfälle att bedöma ställningen än
med nuvarande ständer nu är fället? Man har dermed åt¬
minstone försökt att undvika en procedur, som skall sprida
missnöje öfver allt, då det visats att den icke är framkallad
8f tvingande nöd.
Såsom resultat af hvad jag nu anfört framstår, att jag
icke kan godkänna förevarande memorial, utsn måste påyrka
återremiss af detsamma och det i den syftningen, att, för be¬
redande af tillgångar till det af Kongl. Majit äskade serskilda
kreditiv å 3 millioner rdr riksmynt, samma föreskrift måtte be¬
stämmas, som i § 178 af det för riksgäldskontoret vid inne¬
varande riksdag antagna reglemente är stadgad rörande an¬
skaffande af medel till de i regeringsformens 63 g omför-
mälde kreditivsummor.
Med Lönnberg instämde Johan Persson från Upsala,
Josef Holm, Fredrik Hallström och Carl Casper Nettel¬
bladt från Stockholms, Johannes Svensson från Skaraborgs,
Anders Johan Sandstedt från Jömköpings, Johan Gastaf
Odelberg och Erik Andersson från Vestmanlands, Liss Lars
Olsson från stora Kopparbergs samt Nils Olsson frän Malmö¬
hus län.
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes län
Ehuru det kunde synas vara i sin ordning att för ifrågava¬
rande mede! serskildt debitering skulle ega rum, isynnerhet
som dymedelst en hvar finge genom bevillningen deltaga uti
utgiften i sin mån, kan jag dock ej annat an gilla det
man söker om möjligt så rangera denna affär, att ett ökande
af bevillningen förekommes och i fråga härom får jag upp¬
lysa, att ett sådan ökande ej är absolut nödvändigt. Riks¬
gäldskontoret kan sjelft göra upplåningen. Skola medlen upp-
debiteras under är 1804, så blifva de i allt fall ej tillgänglige
för än tidigast i maj månad påföljande året 1865 och dess¬
förinnan hafva nog jernvägslånen hunnit upptagas. Mig sy¬
nes det ej vara skäl att nu höja bevillningen för ifrägava-
i.:u. i
Den 27 November. 343
l*Cr .KilsSOIt från Malmöhus län: Då någon ytter¬
ligare handläggning af memorialet ej synes komma i fråga,
vill jag nu lemna några upplysningar, hur det tillgick i stats¬
utskottet vid anslagens beviljande till jernvägsanläggningarne,
dertill föranledd af första talaren. Bonde-ståndets ledamöter
inom utskottet likasom majoriteten voro visserligen för anslags-
beloppets bestämmande till 32,000,000 rdr, men andra ville
anslå 35.000,000 rdr. Måhända hade dessa sednare ej så orätt,
helst man bör taga i betraktande kapital-rabatten. Denna i
förening med de många anslagen, som under slutet af riks¬
dagen anvisats å riksgäldskontorets besparingar hafva med¬
tagit en ganska stor del af dessa. Väl är det ej att förmoda,
det alla anslagen skola utgå, men man har ingen säkerhet
att ju ej sådant kommer att ske och under sådane förhållan¬
den är det väl vår skyldighet att tillse det riksgäldskontoret
skall kunna uppfylla sina åtagna förbindelser. Det har alltid
varit vanligt, att dä riksgäldskontoret upptager lån, detta kon¬
tor gör sig beredt på annuitet vid medlens återbekommamle
och för sådant ändamål hade stats-utskottet ej annat att göra
än tillstyrka hevillningens höjande. Visserligen upptages så¬
dant ej väl i landet, men hittills hafva vi ej begagnat stats-
lånesystem för andra ändamål än för jernvägarnes byggande.
Det är farligt att beträda den banan att så snart brist uppstår
i ena eller andra afseendet, man genast tager till att läna.
Man lånar till ränta, till amortering och till Gud vet hvad
för något. På sådant sätt öka vi oupphörligt statsskulden och
lemna för stor tunga på våra efterkommande. Då det ifråga¬
satts att anslå medel för landets försvar har man hittills också
alltid sökt anskaffa dem direkte från landet. Skulle sfi olyck¬
ligt inträffa att krig på våren eller sommaren kommer att
uppstå, så hafva vi redan anvisat båda kreditiven, det lilla
sorn det stora, på riksgäldskontoret och då är det val nöd¬
vändigt för riksgäldskontoret att hafva några tillgångar att
använda. Jag ser ej någon fara uti att bifalla memorialet,
hvilket jag ock gör.
Vice talmannen All«lerS KriliSSOVi: Då man
ansåg 32,000,000 rdr utgöra ett tillräckligt kapital att upp¬
låna för jernvägarne, var det just derför att man ville antici¬
pera på möjliga öfverskott k riksgäldskontoret, men då der¬
efter en mängd nya anslag beviljades, blef deraf en följd, att
det numera är föga eller intet öfverskott att draga vexel på.
Möjligen kan brån vinstillverkningen lemna något öfverskott,
men något sådant kan man svårligen räkna på af tullintra-
derne med någon Säkerhet. En anledning till hvarför man
344
Den 27 November.
i utskottet beslöt sig för att höja bevillningen, var den, att
nian ieke gerna ville upplåna en så liten summa, sorn 3,000,000
rdr lör att ej minska statens kredit. Då för öfrigt det är ut-
räknadt att anslaget, derest det anskaffas sä sorn utskottet
föreslagit, kommer att i jemförelsevis ringa mån trycka
jordhrukarne, kan jag ej annat än bifalla memorialet, helst
jag icke anser det för farligt, utan tvertom helsosamt, att an¬
slaget synes på debetsedlarne.
Svnilte Bergström från Östergötlands län: .lag
instämmer med Lönnberg, 'lill svar å en talares yttrande
derom, att det ej var vanligt att taga lån för andra företag
än jernvägsanläggningar, vill jag upplysa att stora och lilla
kreditiven lyftas genom upplåning af riksgäldskontoret och
återbetalas sedermera enligt blifvande ständers beslut. Skulle
nu sä olyckligt vara, att det nu begärda kreditivet endast kom¬
mer att utgöra början till blifvande krigskostnader, så skall
ju i allt tall upplånas mera medel. Skulle äter den lyckan
förunnas oss att vi ej behöfva tillsläppa något vidare i och
för ett möjligen stundande krig, så kan jag ej inse det vara
med någon våda förenadt, att vi öfverlåta åt kommande stän¬
der regleringen af lånets återbetalning. Hvad angår uppgif¬
ten att vi icke skulle ega några behållningar i riksgäldskon¬
toret. så kan jag ej anse den sanningsenlig. Lönnberg har
visat att vi hafva omkring 2,900,000 rdr i besparingar för nu
löpande statsregleringsperiod i riksgäldskontoret och erfaren¬
heten gifver vid handen att besparingar ständigt uppstå och
besynnerligt vore det i sanning, om just nu ett motsatt för¬
hållande skulle inträffa. Jag skulle helst vilja helt och hållet
afslå 2:dra och 4:de momenten i memorialet, men måhända
är det bäst att memorialet återremitteras för en omarbetning
af detsamma i utskottet.
Uti Bergströms yttrande instämde Sven Gustaf Johans¬
son frän Jönköpings och Carl Dahlgren frun Elfsborgs län
Matts Persson från Stockholms län: Jag in¬
stämmer med vice talmannen. Första talaren har gjort leda-
möterne i stats-utskottet från bonde-ståndet djerfva tillvitelser.
Det är efter mitt förmenande ganska tvifvelaktigt, huruvida
det är bättre att taga län och försänka landet i ytterligare
skuhisättning, än att öka bevillningen. Det är nu tor tiden
modernt alt låna, men hvad som är säkert är det, att hvad
man lånar skall återbetalas. Betalning som betalning. Jag
finnér det ena sättet att betala ej en bit bättre än det andra,
Den 21 November.
345
sorn man säger. Då det gäller att anslå medel till landets
försvar, så säger man att det är skadligt att upptaga dessa
medel på debetsedlarne. Sådant förefaller mig besynnerligt.
Jag tror att ingen svensk säger något derom att lian får på
sin debetsedel sin behöriga anpart i kostnaderne för rikets
försvar. Att jag ej talar i eget intresse är så mycket kla¬
rare, som jag personligen kommer att blifva lidande betydligt
mera, derigenom, att medlen indrifvas genom bevillning, än
om de utgå af besparingarne. Jag bifaller memorialet och
anser det vara rätt att, då det gäller landets försvar, folket
sjelft får bestå medlen.
Anders Willielm llir från Nerikes län: Sista
talaren nära nog afskräckte mig från min föresats att in¬
stämma uti första talarens andragande, men jag gör det lika¬
väl. En talare har sagt att han röstade för endast 32,000,000
rdr till jernvägsanläggningarne, ehuru han visste att 35.000,000
rdr dertill åtginge, men han gjorde detta derför att han ville
taga resten frän riksgäldskontorets besparingar. Nu anslogs
dock efter votering i förstärkt utskott 35,000,000" rdr till jern-
vägsanläggningarne. Besparingarne hafva alltså icke behöft
tillgripas för jernvägarne, utan vi måste hafva dem, nemligen
besparingarne, qvar. Min önskan är också att vi skola slippa
att höja bevillningen, emedan sådant skulle vara så mycket
ledsamniBre, sorn vi fått en ny bevillningsförordning, fotad
på heit andra grunder, än förgående förordningar och eme¬
dan man skall vakta sig för att låta första påkänningen, om
jag sä må uttrycka mig, blifva allt för bitter. Käcka bespa¬
ringarne ej lill, så ställa uog kommande ständer sådant i lag
igen.
Anders August Andersson från Östergötlands
län: I det hela instämmer jag med första talaren. Man har
dock talat om besparingarne af tullintraderne och brftnvins-
bränningsmedlen. Dessa besparingar äro dock ej säkert att
räkna pä. Många bränvinsbrännare få minska på sin tillverk¬
ning, ja måhända upphöra med den till följd af dåliga kon¬
junkturer. orsakade af låga tullsatser på sprit m. m. Äfven
kan jag ej neka att ju jag gillar Per Nilssons åsigt derom,
att lån ej böra tagas, så snart någon brist i ena eller andra
fallet uppstår. De andra stånden skulle dymedelst föranledas
att blifva för frikostig t. Om de ifrågavarande medlen korame
att utgå genom ökad bevillning, så drabbade den t37ngsta
bördan utan tvifvel dessa ständ. Emedlertid och då bespa¬
ringar utan tvifvel komma att uppstå, så önskar jag att med
346
Den 27 November.
bestämmande på hvad sätt godtgörelsen för kreditivmedlen
skall ske, må få anstå och öfverlemnas till nästsa inman trä¬
dande rikets ständer och jag instämmer derför, som jag sagt,
med förste talaren.
Paul Hedström från Vesternorrlands län: Jag
instämmer med Lönnberg, Uhr och Sköldberg, serdeles sedan
denne sistnämnde upplyst att det ej är hinder för riksgälds¬
kontoret att anskaffa medel. Att någon skugga skall kastas
på dem, som i förevarande fall icke vilja höja bevillningen,
undanbedja vi oss. Vi äro lika patriotiskt sinnade, som de,
hvilka absolut vilja hafva bevillningen ökad. Jag vill ej för¬
länga den redan nog länga diskussionen, utau yrkar endast
återremiss på memorialet.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Då man synes vilja hafva återremiss på memorialet, så får
jag bekänna att med en återremiss jag anser intet rara för¬
loradt, men då jag i utskottet biträdt det nu framlagda för¬
slaget bör jag måhända lemna skäl för ett sådant åtgörande.
Jag var en ibland dem, sorn i förstone påyrkade, att i och
för det nu beviljade kreditivet skulle användas i första hand
de besparingar man kunde hafva att tillgå samt att riksgälds¬
kontoret för resten skulle utlemna obligationer i allmänna rö¬
relsen. På utskottsafdelningen påyrkade jag att obligationer,
löpande med viss bestämd ränta och med kapital-rabatt borde
utsläppas, obligationer å till och med 100 rdr, på det att man
inom landet skulle kunna få ett fondsystem i gång, helst jag
allt för väl vet att penningetillgången inom landet är klen i
förhållande till företagsamheten. Besparingarne ville jag an¬
vända till betalning af räntan, men jag blef på afdelningen
ensam i mitt yrkande och då frågan koni till utskottets ple¬
num, måste jag sluta mig till det förslag utskottet framställt.
Jag gjorde dock detta först efter det jag uppgjort en kalkyl,
som utvisade i hvad män de serskilda klasserne i landet
skulle komma att lida af beviilningens ökande och se här
hvad min kalkyl innehåller. De 3,000,000 rdr tili försvars¬
verkets ordnande skulle i proportion af bevillningen komma
att fördelas sålunda:
Efter lista art. personlig skyddsafgift .... 53C,947; 40
» 2:dra d:o a) fastighetsbevillning 757,763: 94
b) inkomst d:o 1,227,440: 58. 1,985.204- 52.
» 3:djo d:o diverse inkomster .... 160,913: 83-
Summa 2,683,065: To¬
den 27 November.
347
Om 37 £ procent af förestående bevillningsbeloppet utde-
biteras belöper det sig på följande artiklar:
1:0 art. ungefärligen 201,338.
2:o art.
d:o a) . . . 284,138
b) . . . 460,275 744,413.
3:je art 50,338.
Summa rdr 996,089-
Man ser af denna kalkyl att kapitalister och näringsid¬
kare få betala halfva summan af hela bevillningstillökningen
samt att fastighetsbevillningen skulle komma att utgöra till¬
hopa endast ungefärligen 284,138 rdr, hvarvid likväl är att
anmärka, att af detta belopp för jordfastigheterne på landet
utgöras endast 205,462 rdr samt resten för statsfastigheterne
78,675 rdr. Det är ett sådant för jordbruket gynnsamt för¬
hållande, som har orsakat att jag biträdt förslaget och då de
andra stånden vilja ingå på detsamma, så anhåller jag att
bonde-ståndet gör så äfven, samt ej arbetar mot sitt eget in¬
tresse. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Vice Talmannen: Man må nu uppställa hvilka
beräkningar sorn helst, sä och då vi redan godkänt kredi¬
tivet å de 3,000,000 rdr, så bör man ej ställa inbetalningen af
dessa medel pä förmodanden att penningar skola finnas.
Svante Bergström* Af ständernas beslut ifråga
om jernvägslänen synes, såsom Uhr ganska riktigt aumärkt,
att 3,000,000 rdr skola med full visshet finnas i besparingar.
För öfrigt må härmed vara huru som helst, så är det nu
likväl blott fråga om att uppskjuta med beviilningens ökande
till nästa riksdag. Det är ingalunda likgiltigt att onödigtvis
anslå stora summor till riksgäldskontoret, om derstädes förut
finnas besparingar. Att betunga folket med nya skatter bör
undvikas, så vidt ske kan. Hvad sista talarens kalkyler be¬
träffar, så vill jag ej derom inlåta mig med honom i någon
tvist. Jag endast beklagar, om kalkylerne äro sanna, de
klasser, sorn få släppa till mest. Vi äro ej på rätta väger,
om vi deråt visa någon skadeglädje, helst dessa klasser icke
hafva svårt för att gifva oss bakslag, om jag så må uttrycka
mig. Jag yrkar fortfarande på memorialets återremitterande.
Johan Cekherg' från Nerikes län: Då jernvägs-
betänkandena voro före till behandling och man öfverla.de
om hvarest medel till anläggningarne skulle tagas, då oppone¬
348
Den 21 November.
rade jag mig mot lån, serdeles som jag trodde, att, om man
tog sig för att öka bevillningen i och för jernvägsanläggnin-
garne, i stället för alt upplåna penningar för deras utförande,
så skulle jeruvägsfebern snart nog lägga sig. Nu hade det
varit godt att hafva de 3,000.000 rdr, sorn blifvit anslagne
till samnianbindningsbanan, att tillgå för försvarsverkets ord¬
nande. Då jag emedlertid hör att besparingar lära finnas, så
instämmer jag med Lönnberg och Sköldberg.
Jons llumlbäck fråu Göteborgs län: Jag in¬
stämmer med Lönnberg. Då det finnes besparingar, så må
nian för ändamålet tillgripa dem, men ej höja bevillningen
och att det finues besparingar lider intet tvifvel. Endast af
inkomsterne utaf jernvägarna hafva vi, efter hvad jag hört,
att beräkna omkring 900,000 rdr mer, än som är beräknadt.
Jag yrkar återremiss af memorialet.
liönilberg* Forskär man efter den innersta grun¬
den till den af stats-utskottet förordade åtgärden om allmän
bevillnings höjande, finner man den vara en afsigt att der¬
med stäfja krigslusten. Man bör låta folket känna, heter det,
att här är fråga om en krigsgärd,; folket bör få en för för¬
smak af hvad ett krig kostar. Jag har äfven hört uppgifvas
att det skulle vara ett sätt att ännu mera lifva sinnena för
representationsreformen. Troligen skall man också, om all¬
män beviljnings höjande Olifver riksens ständers beslut, blott allt-
förväl lyckas i sin förväntan, sålunda icke ensamt i att göra
det närvarande representationssättet förhatligt, utan äfven sjelfva
representanterne, något som man icke vill. Dä jag icke
är anhängare af den läran, att ändamålet helgar medlen, kan
jag icke biträda sådana fisigter.
Utom stats-utskottets egna i frågans behandling delta¬
gande ledamöter har ingen uppträdt till försvar för memoria¬
let. Af dessa talare har en isynnerhet väckt min förvå¬
ning. Huru ofta har man icke på detta rum hört samma
talare orda om. huru hardt folket tryckes af skatter, huru
lindring i desamma är nödvändig om icke folket skall digna
under bördan, huru det i landsorten icke gifves mera än en
tanke om resultatet af en stundande riksdag, och denna tanke
är förökning i skatterna. Icke destomindre förordar nu denne
talare en åtgärd, som afser att utan behof ur folkets fickor
framtvinga 3 millioner rdr.
Af allt hvad stats-utskottets försvarare i öfrigt andragit
finnes ingenting, som i ringaste män vederlägger mitt förra
yttrande. För att icke onödigtvis uttänja diskussionen och
Den 21 November.
349
upprepa redan sagda saker, får jag hänvisa till detta mitt an¬
förande. Blott en enda omständighet vill jag tillägga. Det
är, att då riksgäldskontoret icke anser det möta några svå¬
righeter att utan förhöjning i allmänna bevillningen anskaffa
medel till det serskilda kreditivet, stats-utskottets ledamöter
borde vara belåtna med en sådao upplysning, för att afstå
från hvarje yrkande på skatteförhöjning.
Häruti förenade sig Anders Johan Sandstedt från Jön¬
köpings, Liss Lars Olsson frän stora Kopparbergs, Gustaf
Hultman frän Nerikes, Olof Olsson i Slängserud från Verm¬
lands samt Paul Hedström från Vesternorrlands län.
Per Wilsson: Man har här ordat vidt och bredt
om de stora besparingarne vi ega. Jag vill härvid blott fråga
om någon vet när jeruvägslånen inkomma. Vi hafva nu be¬
viljat ett serskildt kreditiv på 3,000,000 rdr; och dä dessa
medel skola snart återbetalas, sä skall väl riksgäldskontoret
veta, hvarifrån betalningen skall tagas. Då riksgäldskontoret
utfärdar sina obligationer, måste kontoret hafva klart för sig
hvarifrån medlen skola tagas för att åter infria obligationerna
och man skall och kan icke dervid lita på förmodade pen-
ningetillgångar. Fä se hvilka öfverskott vi få om jernvägs-
lånen ej ordentligen ingå? För öfrigt må jag bekänna att
det måtte stå illa till med oss, om vi ej kunna bära den
tillökningen, som dessa 3,000,000 rdr komma att orsaka i be¬
villningen. Hvad oviljan beträffar mot de hemvändande re¬
presentanterne så fruktar jag för min del ej för någon sådan,
aldraminst för mitt handlingssätt i förevarade fråga.
Carl »lohan Svensén från Kalmar län : Ehuru
jag ej öfvervaro behandlingen af denna fråga pä riksgäldsaf-
delningen, vill jag likväl meddela detskäl, som inom utskottet be¬
stämde mig för den mening, som i detta memorial finnes uttalad.
Den afen talare här förutsatta obekantskapen med den ovilja, som
rådde i landsorten då bevillningen påfördes kostnaderna för Sver-
ges senaste krigsrustningar, förefanns icke; tvertom just detta
orsakade att ledamöterna, litet hvar, åtminstone af detta stånd,
drogo i betänkande att föra dessa tre millionerne jemväl pä
bevillningen. Men hvar taga medlen, då ingen kassa fin¬
nes, hvarpå anvisning med säkerhet kan göras? Väl kunde
man påräkna besparingarne om landet finge ha fred, men
kommer kriget så torde statens extra inkomster i icke så
ringa grad förminskas. Tullmedlen t. ex. skola dä otvif-
velaktigt nedgå till hälften, och hvar äro dä några besparingar
350
Den 27 November.
att använda? Dessa jemte öfrige af föregående talare om¬
nämnde skäl bestämde utskotttet för sitt nu framlagde förslag.
Den beräkning Larsson uppställt visar närmast huru kost¬
naderna skulle komma att drabba landets innevånare; äfven
jag har uppställt en beräkning, med förutsättning att summan
skulle ingå i statskassan på 3 år och 40 procent af hela den
ordinarie bevillningen dertill uttaxeras. Denna beräkning visar:
att pä Lsta art., persouelbev., belöper sig omkr. idr 200,000
» 2:dra art. mom. a) fastighetsbevillning
på landet 200,000
i städerna 100,000 300,000,
» moni. b) inkomstbevilln 500,000,
» 3:dje art. diverse afgjfter 50,000,
eller tillhopa rdr 1,050,000.
Häraf synes att endast 200,000 rdr eller en femtedel
belöper på landets jordbruksfastighet, oell att således tungan
af denna beskattning mera rättvist fördelas än pä annat sätt;
utgår den af besparingarne så bör man erinra sig att desse
äro tillkomne genom bidrag från samtelige landets innebyg¬
gare, i den mån de äro konsumenter af de varuartiklar, för
hvars införande tull blifvit erlagd o. s. v.
Detta oaktadt skall jag ingenting ha emot om memo¬
rialet återremitteras i den syftning, att lånet godtgöras af de
besparade medel, som förefinnas eller komma att stå till riks—
gäldskontorets disposition, emedan jag allt förväl vet att den
direkta beskattningen är förhatlig bland folket; likväl vidhåller
jag den öfvertygelsen att, så som i memorialet föreslaget är,
lider bonde-ståndet minst af beskattningen.
Carl Anders Carsson: I denna fråga befin¬
ner jag mig verkligen mellan två eldar. I Stats-utskottet
framhöll jag just den satsen att man borde anskaffa medlen
genom begagnande af ett s. k. fondsystem och undvika höj¬
ning af bevillningen; härför fick jag skarpa dufningar af en
ledamot på rikegäldsafdelningen, emedan jag råkade nämna min
förmodan att fullmägtige borde kunna sälja fondobligationer,
utan att kontrahera med bankirer och tdlskynda förlust på
provisioner. Herr Wallenberg fann sig häraf sårad och be¬
skärmade sig öfver en dylik insinuation; men jag försvarade
min åsigt så godt jag kunde, till dess jag fann mig stå all¬
deles ensam om min mening, då jag måtte åtnöjas med ma¬
joritetens beslut. Nu deremot har jag blifvit anfallen af min
egen länskamrat på ett sätt, som jag omöjligt kan lemna
obesvaradt. Vore det fråga om att vägra eller bifalla de
Den 27 November.
351
ifrågavarande tre millionerne, 6å skulle jag vara denne talare
tacksam för hans opposition; men att han nu söker motsätta
sig skyldigheten att anskaffa den beviljade summan, anser
jag mindre klokt, åtminstone från det hållet. Hvad vännen
Lönnberg sålunda ordar om min förmenta klagan öfver dryga
skatter och resultatet af en stundande riksdag, vöre på sin plats,
ifall det hade varit jag, som ifrat för bifall till, snart sagdt,
huru orimliga anslag, som helst; men då hvarken protokol-
lerna eller mina öfriga kamrater lärer kunna göra mig slika
tillvitelser, och då härtill kommer att samme talare, enligt
hvad jag kan erinra mig, icke motsatt sig något anslag, så
låter det minst sagdt besynnerligt, att han nu vill framställa
mig såsom den liberalaste i anslagsväg, under det han ger
sig sjelf min af att vara det återhållande elementet inom detta
stånd. Hvad som gjort mig böjd för utskottets förslag är
den öfvertygelsen, hvartill jag genom beräkningar kommit,
då jag deraf inhemtat att detta är det enda tillfälle, der öf¬
rige samhällklasser kunna komma i tillfälle att visa sin tro
med gerningar och i någon mon direkt bidraga till statsver¬
kets dryga utgifter. Men som jag hör att bonde-ståndets
majoritet är så skarpt häremot, anser jag icke mödan värdt
att härom vidare orda, serdeles som man har anledning tro
öfrige stånden med välbehag se att bonde-ståndet sjelft be-
röfvar dem ett tillfälle för att utgiften som vanligt skall drabba
de ordinarie intraderne, sorn eljest varit goda att ega för
produktiva ändamål.
Paul Hertström: i början af riksdagen hörde
man mycket talas om öfverskotten och beviljade derför till
likt och olikt. Nu synas dessa öfverskott vara försvunna.
Jag kan ej finna något behagligt uti bevillningens höjande
med omkring 50 proeeut och då i allt fall riksgäldskontoret
kommer att fa upplåna medlen, så synes mig att man gerna
kan uppskjuta med debiteringen. Jag yrkar fortfarande åter-
remiss å memorialet.
Öfverläggningen ansågs fnlländad. Talmannens fram¬
ställda proposition på bifall till stats-utskottets memorial n:o
240 besvarades med nej: och blef, uppå förnyad proposition,
memorialet till utskottet återremitteradt.
§ 7-
Föredrogs och godkändes expeditions-utskottets förslag
n:o 185, till rikets ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
352 Den 28 November.
Älaj:t, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med
förslag till ny strafflag.
§ 8-
Lades till handlingarne ankomne protokolls-utdrag
från högloflige ridderskapet och adeln u:ris 537 och 538 samt
» väilofliga borgare-ståndet n:o 527.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. | till 4 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Ven 28 November.
Plenum k. half S e. ni.
§ I-
Protokollet för den 14 nasti, oktober samt den 13 till
innevarande månad justerades.
§ 2.
Uppå begäran beviljades ledighet från riksdagsgöromålen
at Johan Eriksson och Daniel Danielsson frän Jönköpings
län, att beräknas för den förre från den 2 och för den
senare tran den 3 nästkommande december.
Olof Persson frän Gefleborgs, Jons Andersson från Mal¬
möhus samt Nils Jansson och Cart Johan Johansson från
Ostergötlands län, undfingo tre veckors förlängning uti deras
förut erhållna ledighet från riksdagsgöromålen.
§ 3.
Till bordläggning första gången anmäldes;
Den 38 November. 353
lag-utskottets betänkanden:
n:o 89, i anledning af motion om dels förändrad lagstiftning
rörande sättet för sökande af ändring i underrätts
eller hofrätts utslag i brottmål, dels ock verkställig¬
het af sådant utslag i fråga om ådömd ersättning; och
n:o 90, i anledning af motion om upphäfvande af lagens
stadganden om ställande af borgen för kostnad och
skada i och för fullföljd af talan i tvistemål, om ned¬
sättande af revisions-skilling och om fullgörande af dom.
§ 4.
Pöredrogos och godkändes expeditions-utskottets förslag
dels till underdånig skrifvelse:
n:o 186, angående regleringen af utgifterna under riks-statens
nionde hufvudtitel,
dels ock till paragrafer i riksdagsbeslutet;
n:o 27, angående sättet för stämnings delgifvande åt bya¬
lag m. fl.;
n:o 28, angående anslag och lån till jernvägsanläggningar
samt tillgångar derför;
n:0 29, angående ändringar i instruktionen för rikets ständers
revisorer af statsverket;
n:0 30, angående grundräntors kapitalisering;
n:o 31, angående indragning af ulldiskonten m. m.;
n:o 32, angående utsträckning af tiden, inom hvilken åtskil¬
liga underrätts-protokoll böra till hofrätt insändas;
n:o 33, om bestämmande af tid för klander emot till- eller
afträdeshusesyn å kronojord;
n:o 34, angående upphäfvande af föreskrifterna om offentliga
stadgars kungörande å tingen;
n:o 35, om ändring i författningarne, rörande handels- och
näringssätt m. m.;
n:o 36, angående stämplade pappers-afgiften;
n:o 37, angående ersättning till vederbörande för de i straff¬
lagen stadgade böters indragande till kronan;
n.o 38, om upphäfvande af rättigheten att börda jord å landet;
Bonde-SUs Prat. vid 18G2 — 63 årens riksdag. IX. 23
354 Den 30 November.
n:o 39, om ändring i kongl, förordningen, rörande städsel
och lega af jord på landet den 13 juni 1800;
n:o 40, angående ändring i föreskrifterna, rörande anmälan
af missnöje mot domstols beslut i invändningsfrågor;
n:o 41, angående ändring i 4:de kap. 2:dra §:n jorda-balken;
n:o 42, angående förändring i lagstiftningen, rörande jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof;
n:0 43, angående ändring af 2:dra §:n och förklaring af 3:dje
§:n i 3:dje kapitlet kyrkolagen; och
n:0 44, angående val af fullmägtige i banken och riksgälds¬
kontoret.
§ 5.
Nedannämnde från respektive med-stånden ankomne pro¬
tokolls-utdrag föredrogos och ladea till handling arne, nem¬
ligen:
från höglofl. ridderskapet och adeln n:ris 539 och 540;
» högvörd. preste-ståndet n:ris 543 och 544; samt
» vällofl. borgare-ståndet n:o 528.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. \ 3 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 30 November.
Plenum kl. half 3 e. m.
§ 1.
Justerades de hos ståndet den 24 nasti, oktober f. m.
samt den 20, 26 och 27 innevarande månad förda protokoll.
Den 30 November.
355
§ 2-
Uppå begäran beviljade ståndet Sven Rosenberg från
Kristianstads och Robert Fredrik Gross från Kalmar län, tre
veckors förlängning i den dem förut förunnade ledighet från
riksdagsgöromälen; hvarjemte ståndet nu beviljade Erik Jons¬
son från Vestmanlands län dylik ledighet under likaledes tre
veckors tid, räknad från den 2 nästkommande december.
§ 3.
Föredrogos och biföllos lag-utskottets betänkanden;
n:o 89, i anledning af motion om dels förändrad lagstiftning
rörande sättet för sökande af ändring i underrätts
eller hofrätts utslag i brottmål, dels ock verställighet
af sådant utslag i fråga om ådömd ersättning; och
n:o 90, i anledning af motion om upphäfvande af lagens stad-
ganden ofri ställande af borgen för kostnad och skada
i och för fullföljd af talan i tvistemål, om nedsättan¬
de af revisions-skilling och om fullgörande af dom.
§ 4.
Föredrogs och godkändes expeditions-utskottets under
n:o 187, afgifna förslag till rikets ständers underdåniga skrif¬
velse till Kongl. Majit, angående förändrade föreskrifter i
afseende å skogshushållningen i riket.
§ 5.
Till bordläggning första gången anmäldes:
stäts-utskottets utlåtanden:
n:o 241, i anledning af motioner angående serskilda anslag
för ordnande af rikets landt- och sjöförsvar; och
n:o 242, i anledning af erhållna återremisser å memorialet
n:o 235, angående den under innevarande riksdag
verkställda statsreglering samt den för riksgäldskon-
torets utgifter erforderliga allmänna bevillning;
lag-utskottets betänkanden:
n:o 91, i anledning af motion om förändring i 35:te och 125:te
§§ af konkurs-lagen den 18 september 1862; och
356
Den 1 December.
n:o 92, i anledning af motion om förklarings meddelande öf¬
ver kongl, förordningen den 8 oktober 1861, angå¬
ende ändring i vissa delar af 17:de kapitlet handels-
balken och andra författningar, rörande borgenärers
rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egen¬
dom; samt
stats-utskottets memorial:
n:o 244, i anledning af riks-ständens skiljaktiga beslut, rö¬
rande memorialet n:o 240.
§ 6.
Lades till handlingarne ankomne protokollsutdrag
från höglofl. ridderskapet och adeln n:o 541;
» högvörd. preste-ståndet n:o 545; och
” vällofl. borgare-ståndet n:ris 529 och 530.
Ståndet åtskiljdes kl. J 3 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den t December.
Plenum kl. 13 på dagen.
§ 1.
De hos ståndet vid sammanträdena den 19 och 25 näsf-
lidne november, förda protokoll blefvo till justering uppläste
och af ståndet godkände.
§ 2-
Carl 'loliau ivensen från Kalmar län erhöll
på begäran ordet och tillkännagaf det han, som tillfälligtvis
! Den 1 December. 357
varit frånvarande då ståndet till handläggning förehade lag¬
utskottets betänkande n:0 90, i anledning af motion om upp-
häfvande af lagens stadgaoden om ställande af borgen för
kostnad och skada i och för fullföljd af talan i tvistemål,
om nedsättande af revisions-skilling och om fullgörande af
dom, i en punkt icke vöre af samma mening, som ståndet
uttalat, nemligen i fråga om revisions-skillings nedsättande;
hvadan han beklagade att detta beslut blifvit fattadt; och
skulle på talarens derom framställda begäran, hans nu gjorda
framställning i dagens protokoll inflyta.
§ 3.
Uppå derom framställd begäran beviljade ståndet frarn-
flyttning af Anders August Andersson från Ostergötlands Ian
beviljad ledighet från deltagande i riksdagsgöromålen från den
22 nästlidne november till den 6 innevarande december må¬
nad; hvarjemte förlängning under 14 dagars tid i dylik le¬
dighet medgafs Olof Olsson i Olebyn samt Anders Jonsson
båda från Vermlands län.
§ 4.
Föredrogos och godkändes stats-utskottets utlåtanden:
n:o 241, i anledning af motioner, angående serskilda anslag
för ordnande af rikets landt- och sjöförsvar; och
n:o 242, i anledning af erhållna återremisser å memorialet
n:0 235, angående den under innevarande riksdag
verkställda statsreglering, samt den för riksgäldskon-
torets utgifter erforderliga allmänna bevillning.
§ 5.
Vid ånyo skedd föredragning af stats-utskottets memorial:
n:o 244, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut röran¬
de memorialet n:o 240, angående beredande af tillgångar för
det till försvarsverkets fullständigare ordnande af Kongl. Majit
askade serskilda kreditiv, begärdes ordet af:
Carl »fohan Cronard lönnberg från
Östergötlands län, hvilken yttrade; Som bär synes, sä upp¬
manar stats-utskottet ståndet att fatta beslut, men då icke
något skäl finnes anfördt, som bör kunna föranleda ståndet
358
Den 1 December.
att frångå sin förut uttalade mening, önskar jag att ståndets
beslut måtte fattas i full öfverensstämmelse med borgare-stån¬
dets, som är af följande lydelse: »att fullmägtige i riksgälds¬
kontoret må för bestridande af utbetalningen af de medel,
hvilka för det af Kongl. Maj:t äskade serskilda kreditiv å
3,000,000 rdr för försvarsverkets fullständigare ordnande erfor¬
dras,begagna riksgäldskontorets disponibla tillgångar, och, ifall
dessa icke äro tillräckliga, anskaffa derutöfver erforderliga
belopp genom upplåning, under de vilkor, som stadgas i 198:de
§:n af det för nämnde kontor nu gällande reglemente, eller
i 178:de §:n af det vid denna riksdag aDtagna.» Genom
fattande af ett dylikt beslut stadna 2 stånd mot 2, och frå¬
gan mäste dragas under ompröfning af förstärkt stats-utskott.
I sammanhang härmed får jag äfven hemställa att den i riks¬
gäldskontorets reglemente härom förekommande § måtte än¬
dras i öfverensstämmelse med det af mig nu framställda för¬
slaget.
Med denne talare förenade sig Paul Fritz Mengel, Johan
Persson och Johan Fredrik Fredriksson frän Upsala, Josef
Holm, Johan Gustaf Wasmuth och Olof Sundgren frän
Stockholms, Olof Olsson i Slängserud, Georg Nyqvist och
Lars Daniel Andersson från Verm\ands. Carl Gustaf Sköld¬
berg, Anders Wilhelm Uhr och Johan Lekberg från Nerikes,
Iåss Lars Olsson frän Kopparbergs, Paul Hedström från
Vesternorrlands, Anders Söderholtz frän Södermanlands, och
Nils Olsson från Malmöhus län m. fl.
Sven Alisson från Kristianstads län: För min del
önskar jag att utskottets nu framställda inbjudning måtte
antagas.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad; och sedan
talmannens proposition på bifall blifvit med öfvervägande nej
besvarad, beslöt ståndet, uppå af talmannen derom gjord förnyad
framställning, såsom sin mening antaga det af Lönnberg
framställda, till sin ordalydelse ofvan intagna förslag.
§ 6-
Efter skedd föredragning godkändes lag-utskottets be-
tänkanden:
n:o 91, i anledning af motion om förändring i 35:te och 125:te
§§ af konkurslagen den 18 september 1862; och
n:o 92, i anledning af motion om förklarings meddelande öf¬
ver kongl, förordningen den 8 oktober 1861, angå¬
Den 2 December.
359
ende ändring i vissa delar af 17:de kap. handels-
balken och andra författningar, rörande borgenärers
rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egendom.
§ 7.
Till bordläggning första gången anmäldes:
stats-utskottets memorial:
n:o 243, angående den nya riks-staten.
§ 8
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lades till hand-
lingarne följande protokolls-utdrag, nemligen:
från högvörd. preste-ståndet n:ris 546 och 547; samt
» vällofl. borgare-ståndet n:o 531.
Ståndet åtskildes kl. f t e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 2 December.
Plenum kl. half 2 e. m.
Justerades det protokoll, som fördes i ståndets plenum
den 28 nasti, november.
§ 2.
Uppå derom gjord begäran, beviljades åt Anders Pers¬
son från Kristianstads och Ola Olsson från Blekinge län
ytterligare ledighet från riksdagsgöromålen under 3 veckor,
eller för den kortare tid, som ännu kunde återstå innan riks¬
dagens afslutande.
360 Den 2 December.
§ 3.
Vid förnyad föredragning af stats-utskottets memorial;
n:o 243, angående den nya riks-staten, blef samma memo¬
rial bifallet.
§ 4.
Till bordläggning anmäldes stats-utskottets memorial:
n:o 245, med förslag till voteringsproposition, i anledning af
riks-ståndens skiljaktiga beslut rörande de i memo¬
rialet n:o 240 framställda förslag i fråga om beredan-
deaf tillgångar för det till försvarsverkets fullständigare
ordnande af Kongl. Maj:t äskade serskilda kreditv.
§ 5.
Föredrogos och godkändes följande af expeditions-utskot-
tet afgitna förslag till rikets ständers underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj.-t, nemligen:
n:o 138, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med
förslag till ny jagtstadga;
n:o 189, angående anslag för nationalmdsei-byggnadens in¬
redning, jemte andra i sammanhang dermed erfor¬
derliga kostnader;
n;0 190, angående deltagande framdeles för statens räkning
i revisionen af nya Trollhätte kanal-bolags räkeu-
skaper, styrelse och förvaltning;
n:o 193, angående ifrågasatt tillökning i arméens nuvarande
kavalleristyrka;
n:o 194, angående de i 63:dje §:n regeringsformen föreskrifna
kreditivsummor;
n:o 195, i anledning af kongl. Maj:ts nådiga proposition om
anvisande af ett serskildt kreditiv till betäckande af
kostnaderna för ett fullständigare ordnande af för¬
svarsverket;
n:o 196, angående skjutsningsbesvärets ordnande;
n:o 197, angående förändringar i skiftesstadgan samt arfvodes-
taxan för landtmäteriförrättningar;
n:o 198, angående ändring i kongl, kungörelsen den 4 maj
1827, rörande ersättning till och af boställshavare,
i anledning of verkställda egoskifteu m. m.
Den 2 December.
361
Derjemte godkändes samma utskotts under n:o 45, afgif-
na förslag till §§ i riksdagsbeslutet angående bankärenden;
likväl med den rättelse, att de å detta förslags andra sida,
raderna 10 och 11 förekommande orden: »detta och näst¬
följande tre år», skulle ändras till: »detta och nästföljande
två år.»
§ 6.
Anmäldes ett från höglofl. ridderskapet och adeln an¬
kommet utdrag af dess protokoll för den 30 nasti, november
n:o 542, med hvilket protokoll blifvit öfverlemnadt, för att
med de öfrige riks-stånden kommuniceras, ett af herr R. T.
Cederschiöld afgifvet yttrande, innehållande protest mot det
sätt, hvarpå stats-utskottet handlagt åtskilliga inom ridder¬
skapet och adeln väckta motioner rörande rikets landt- och
sjöförsvar, då utskottet företagit samma motioner till afgöran¬
de, innan de hos ridderskapet och adeln deröfver afgifna yt¬
tranden jemväl kommit utskottet tillhanda.
I anledning häraf yttrade:
Carl Anders Xjarssoil från Östergötlands län:
Om äfven protokollen öfver de diskussioner, som i förenämn¬
de ämnen hållits hos ridderskapet och adeln, icke hade blif¬
vit stats-utskottet officiellt delgifna, dä motionerne inom ut¬
skottet till behandling företogos, hade likväl utskottets leda¬
möter samma diskussioners innehåll sig nogsamt bekant, hva¬
dan det förbiseende af grundlagens föreskrifter, hvarom herr Ce¬
derschiöld i sin protest nämner, väl icke kan sägas hafva varit för
handen. Med större skäl må man då ifrågasätta, huruvida nu
ifrågavarande motioner varit grundlagsenligen berättigade. Att
härom nu anställa undersökning tjenar emellertid till ingen¬
ting, hvadan jag inskränker mitt yrkande dertill, att den nu
föredragna s. k. protesten måtte med ogillande varda lagd
till handlingarne.
Det nu anmälda protokolls-utdraget jemte det dervid fo¬
gade yttrandet blefvo derefter lagda till handlingarne.
Till handlingarne lades jemväl de protokolls-utdrag som
dels från höglofl. ridderskapet och adeln under mris 543—545
och dels från vallöf], borgare-ståndet under mris 532—534
till bonde ståndet inkommit.
362
Den 2 December.
§ 7.
Sedan åtskillige af ståndets ledamöter i förstärkt stats¬
utskott, med begagnande af erhållen ledighet, lemnat riksdags¬
orten, bie/, på begäran af Anders Wilhelm Uhr från Neri¬
kes län, oell i ändamål att tillse huruvida ett tillräckligt an¬
tal af ståndets ledamöter i utskottet ännu vore qvarvarande,
nu genomgången förteckningen öfver de i nämnda utskott
förut invalde ledamöter och suppleanter; och funnos af desse,
enligt hvad nu upplystes, följande närvarande:
vice talmannen Anders Eriksson från Elfsborgs län,
Matts Persson från Stockholms län,
Per Nilsson från Malmöhus län,
Jonas Andersson från Östergötlands län,
Daniel Danielsson från Jönköpings län,
Carl Johan Svensén från Kalmar län,
Bengt Johan Holmlin från Göteborgs län,
Johan Fredrik Fredriksson från Upsala län,
Johan Eriksson från Jönköpings län,
Sven Nilsson från Kristianstads län,
Paul Hedström från Vesternorrlands län,
Sven Gustaf Johansson från Jönköpings län,
Ola Jönsson från Malmöhus län,
Josef Holm från Stockholms län,
Olof Olsson i Slängserud från Vermlands län,
Lars Ersson från Södermanlands län,
Fredrik Hallström från Stockholms län,
Carl Anders Larsson från Östergötlands län,
Carl Johan Leonard Lönnberg från Östergötlands län,
Johan Persson från Upsala län.
Anders Johan Sandstedt frän Jönköpings län,
August Pettersson från Jönköpings län.
Erik Mallmin från Vestmanlands län,
Bälter Sven Ersson från Kopparbergs län,
Anders August Andersson från Östergötlands län, samt
Liss Lars Olsson från Kopparbergs län.
Då alltså endast 26 ledamöter och suppleanter af bonde¬
ståndet ännu funnos qvarvarande i det förstärkta utskottet,
blefvo såsom ytterligare suppleanter, i merannämnde utskott
att derstädes inträda i den ordning de här nedan finnas för¬
tecknade, följande ledamöter af ståndet nu utsedde, nemligen
Svante Bergström från Östergötlands län,
Johan Gustaf Odelberg från Vestmanlands län,
Gustaf Hultman från Nerikes län,
Den 3 December.
363
Nils Olsson från Malmöhus län,
Johan Bergströnq från Kopparbergs län,
Georg Nyqvist från Vermlands län,
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes län, och
Johannes Svensson från Skaraborg län;
och skulle om det val af utskottsledamöter, som sålunda egt
rum, protokolls-utdrag i vanlig ordning expedieras.
§ 8.
Uppå derom af Carl Anders Larsson framställdt förslag,
utsåg ståndet Jonas Andersson från Östergötlands län, att
anföra den deputation, som vid riksdagens slut komme att
till de respektive medstånden framföra bonde-ståndets afskeös-
helsuing.
Ståndet åtskildes kl. | 3 e, m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 3 December.
Plenum Kl, half 3 e. m.
§ 1.
Föredrogs och godhändes stats-utshottets memorial:
n:o 245, med förslag till voteringsproposition, i anledning af
riks-ståndens skiljaktiga beslut, rörande de uti me¬
morialet n:o 240 framställda förslag, i fråga om be¬
redande af tillgångar för det till försvarsverkets full¬
ständigare ordnande af Kongl. Majit äskade ser¬
skilda kreditiv.
364
Den 4 December.
§ 2.
Lades till handlingarne ankomne protokolls-utdrag:
från högvördige preste-ståndet n:o 548 samt
» välloflige borgare-ståndet n:o 535—537.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. f 2 e. ni.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 4 December.
Plenum kl kalf 3 e, in
§ 1.
De i ståndets plena den 24 och 30 nästlidna november förda
protokoll justerades.
§ 2.
Talmannen tillkännagaf, att, efter hållen talmanskonferens,
herr landtmarskalken och ståndens talmän i dag hos Kongl.
Majit anmält, att riksdagsgöromälen kunna afslutas till näst¬
kommande tisdag den 8 i denna månad, samt att Hans Majit
Konungen bestämt nämnda dag för riksdagens afslutande.
§ 3.
Uppå begäran beviljades Henrik Hansson från Vester¬
norrlands län 4 dagars ytterligare ledighet från riksdags-
göromålen.
§ 4.
Föredrogs och godkändes expeditions-Utskottets nedan -
nämnde förslag till rikets ständers underdåniga skrifvelse!1:
Den 4 December.
365
n:o 191, i anledning af Kongl. Majits nådiga proposition, an¬
gående krigskollegii ombildning till en arméför¬
valtning;
n:o 192, i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile
och ecklesiastike tjenstemän för en del resor i tjenste-
ärenden; och
n:o 199, med reglemente för bankens styrelse och förvaltning.
§ 5.
Talmannen meddelade, att, enligt ankommet tillkänna-
gifvande från herr stats-rådet och chefen för eivil-departe-
mentet, Kongl. Majit ämnade att tisdagen den 8 innevarande
månad, upplösa riksdagen och hemförlofva rikets ständer.
§ 6.
Till bordläggning första gången anmäldes i
stats-utskottets memorial n;o 246, angående verkställd om¬
röstning i anledning af riks-ståndens skiljaktiga beslut,
i fråga om beredande af tillgångar för det till försvars¬
verkets fullständigare ordnande af Kongl. Majit äskade
serskilda kreditiv.
Bevillnings-utskottets memorial n:o 27, med förslag till be-
villningssummans utgörande.
§ 7.
Nedannämnde från resp. med-ståndeu ankomne proto¬
kolls-utdrag blefvo, vid nu skedd föredragning, lagde till hand¬
lingarne nemligen:
från liöglofl. ridderskapet och adeln mris 546—548;
» högvörd. preste-ståndet mris 549—552 och
» vällofl. borgare-stånd et nio 548.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 5 December.
Den 5 December.
Plenum kl. 8 e. m.
§ 1-
Justerades de hos ståndet den 21 sistlidne oktober samt den
2 och 3 innevarande månad förda protokoll.
§ 2.
Uppå begäran beviljade ståndet följande dess ledamöter
förlängning i den deni förut förunnade ledighet från riksdags-
göromålen, nemligen: Jöns Persson från Blekinge och Gu¬
staf Johansson från Kronobergs län under 3 dagar, Per
Tjernlund (rån Vesternorrlands län under 9 dagar samt Per
Olof Hörnfeldt från sistnämnda län och Nils Magnus Pet¬
tersson från Kalmar län under 2 dagar.
§ 3.
Föredrogs och lades till handlingarne stats-utskottets
memorial,
n:o 246, angående verkställd omröstning i anledning af riks¬
ståndens skiljaktiga beslut, i frågan om beredande
af tillgångar för det till försvarsverkets fullständigare
ordnande af Kongl. Majit äskade serskilda kreditiv.
§ 4.
Föredrogs och godkändes bevillning s-idskottets memorial
n-.o 27, med förslag tiligbevillningssummans utgörande.
Den 5 December.
367
§ 5.
Till bordläggning första gången anmäldes:
expeditions-utskottets memorial
n;o 16, angående anvisande af medel till gratifikationer at
extra biträden vid utskottets kansli;
n',o 17, angående rättighet för utskottets kanslipersonal och
vaktbetjent» att uppbära aflöning någon tid efter
riksdagens slut; och
n:o 18, angående acceptering, efter riksdagens slut, af räknin¬
gar å tryckning och häftning af bihanget till riks¬
ståndens protokoll.
allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets memorial
n;o 132, angående serskildt arfvode åt en extra ordinarie
kanslist; samt
stats-utskottets memorial
n:o 247, med förslag till en § i|det nya^reglemcntet för riks¬
gäldskontoret; och
n:o 248, angående öfverlemnande till Kongl.’ Majit af det
nya reglementet för riksgäldskontoret.
§ 6.
Talmannen tillkännagaf att, enligt tvänne från Kongl.
Maj:ts tjenstförrättande öfverste kammerberre, talmannen
denna dag tillhandakomne skrifvelser, måndagen den 7 i denna
månad kl. 12 på dagen ankomma till bonde-ståndets sam¬
lingsrum tväune Hans Majit konungens öfverste kammarjun¬
kare, för att, enligt det för riksdagens afslutande utfärdade
ceremoniel, bjuda hedervärda bonde-ståndet, att följande
dagen bevista Gudstjensten i storkyrkan och derefter in¬
finna sig å riks-salen; samt att vice talmannen_ ochf SO le¬
damöter af bonde-ståndet, jemte ståndets sekreterare, voro
inbjudue att, efter slutad ceremoni på rikssalen,^intaga mid¬
dag å Kongl, slottet vid den för bonde-ståndet serverade
taffel i matsalen af gästvåningen, vestra slottshvalfvet 2 tr upp;
äfvensom att till samlingsrum för rikets ständers afskedsde-
putationer till Deras Majitr konungen och drottningen samt
enkedrottningen, tisdagen den 8 innevarande månad efter
slutad ceremoni å riks-staten, voro utsedde de s. k. råds¬
rummen 1 tr. upp från vestra slottshvalfvet.
368
Den 6 December.
§ 7-
Lades till handlingarne
från högvördiga preste-ståndet ankommet protokolls-utdrag
n:o 553.
Ståndet åtskiljdes kl: {4 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
I)en 6 December.
Plenum kl O e- m.
§ 1.
De hos ståndet vid sammanträdena den 1 och 5 inne¬
varande månad förda protokoll blefvo till justering uppläste
och godkände.
§ 2.
Uppå derom framställd begäran beviljade ståndet Johan-
nes Andersson från Jönköpings län förlängning under 2 da¬
gars tid af honom redan förut medgifven ledighet från del¬
tagande i riksdagsgöromålen.
§ 3.
Talmannen tillkännagaf att, sedan notarien i ståndets
kansli t. f. registratorn i justitie-kanslers-expeditionen A. L.
Frykholm, hvilken vid flere riksmöten haft ståndets förtroende
att upprätta register öfver ståndets protokoll och ombesörja
korrekturläsningen af den del af protokollet, som vid riks¬
dagens slut ännu icke vore färdigtryckt, anmält sin önskan
att till utförande af dessa arbeten icke vidare ifrågakomma,
ståndet nu beslutat lemna dessa uppdrag åt notarien i ståndets
kansli, K. H. Sahlström och ordinarie kanslisten dersamma-
Den 7 December.
369
städes R. Th. Arpi, hvilka alltså hade att, enligt eget åta¬
gande, så fort sådant ske kunde, dessa uppdrag påbegynna
och fullgöra, mot åtnjutande af de härför af rikets ständer
anslagna arfvoden.
§ 4.
Uppå derom, med föranledande af stats-utskottets, utaf
rikets ständer bifallna memorial n:o 94, angående aflöningen
åt den hos riks-standen och utskotten anställda kansli- och
vaktbetjent», utaf talmannen gjord framställning, beslöt stån¬
det, dels att de notarier, nemligen t. f. registratorn i justitie-
kanslers-expeditionen Axel Leopold Frykholm, vice hä¬
radshöfdingen Johan ] Söderholm, e. o. kanslisten i just.
rev. expeditionen Klas Herman Sahlström och vice hä¬
radshöfdingen Johan Fredrik Herman Husberg, hvilka del¬
tagit i uppsättningen af ståndets protokoll, äfvensom tvänne
af ståndets vaktmästare, nemligen Robert Pehr Fyrvald och
Carl Fredrik Berglund, skulle ega att uppbära de för dem
bestämda arfvoden och dagtraktamenten under 14 dagars tid
efter riksdagens och dels att kanslisterne Johan Erik Ölan¬
der, Ragnar Thorbjörn Arpi, och Fraus Krook skulle un¬
der lika tid, deras tjenstgöriugsskyldighet i ståndets kansli
fortsätta samt följaktligen jemväl i 14 dagar efter riksdagens
slut hvardera tillgodonjuta det, enligt ofvannämnda memorial,
bestämda kanslist-arfvode; hvarjemte vaktmästaren på ståndets
klubb J. A. Hillman berättigades uppbära dagtraktamente
fyra dagar efter riksdagens slut; och skulle dessa arfvoden
af talmannen i vanlig ordning, vid riksdagens slut, förskotts¬
vis uppbäras och qvittera» för att vederbörande tillhanda¬
hållas.
§ 5.
Ståndet beslöt, efter derom gjord hemställan, att upp¬
draga åt dess vaktmästare C. F. Berglund, att uttaga och qvit¬
tera samt till utdelning vederbörande tillhandahålla de riks-
dagshandlangar, hvilka icke hinna att före riksdagens slut till
ståndets iedamöter utdelas; och skulle Berglund för det med
bemälde uppdrag förenade besvär åtnjuta ett arfvode af 20
rdr rint att af ståndets enskilda kassa utgå.
§ 6.
Såsom vid föregående riksdagar öfligt varit beslöt stån¬
det, uppå hemställan af talmannen, att, såsom någon ersättning
Bonde-St:$ Prut. vid 1862—63 årens riksdag. IX. 24
370
Den 6 December.
till dem af Kongl, generalpoststyrelsens tjenstemän, hvilka under
loppet af riksdagen haft befattning med utsändande af bref, som
till ståndets ledamöter ankommit, en gratifikation af 75 rdr
skulle till ifrågavarande tjenstemän utbetalas: och skulle detta
belopp, genom ståndets kansli-direktion, utaf ståndets enskilda
kassa, vederbörande tillställas.
§ 7.
Jonas Andersson från Östergötlands län, hvilken blifvit
utsedd att anföra den deputation, som skulle till med-stånden
framföra bonde-ståndets afskedshelsning uppläste för justering
de tal, han vid nämnda tillfälle ämnade hålla; och blefvo
desamma af ståndet godkända.
'§ 8.
Likaledes godkändes förslag till de tal, hvilka af ståndets
talman komme att hållas till H. M. Konungen på rikssalen,
äfvensom på afskedsuppvaktningarne hos H. M. Konungen
och H. M. Drottningen samt H. M. Enkedrottningen; hvilka
förslag nu till justering upplästes.
§ 9.
Föredrogos och godkändes stats-utskottets memorial:
n:o 247, med förslag till en § i det nya reglementet för riks¬
gäldskontoret; och
:o 248, angående öfvelemnande till Kongl. Majit af det nya
reglementet för riksgäldskontoret.
§ 10.
Vid skedd föredragning godkändes allmänna besvärs-
och ekonomi-utskottets memorial:
n:o 132 angående serskildt arfvode åt en extra ordinarie
kanslist.
§ 11-
Föredrogos och godkändes eocpeditions-utskottets me¬
morial:
n:0 26, angående anvisande af medel till gratifikationer åt
extra biträden vid utskottets kansli;
Den 6 December. 371
n:o 17, angående rättighet för utskottets kanslipersonai och
vaktbetjening att uppbära aflöning någon tid efter
riksdagens slut; och
n:o 18, angående acceptering, efter riksdagens slut, af räk¬
ningar å tryckning och häftning af bihanget till riks¬
ståndens protokoll.
§ 12.
Likaledes blefvo, efter nu skedd föredragning, godkänds
expeditions-utskottets förslag till dels rikets ständers uuder-
dåuiga skrifvelser:
n:o 200, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition an¬
gående inrättande af en pensionsanstalt för fartygs-
befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk;
n:o 201, angående fortfarande anslag för kamereraren Carl
Sandberg;
n:o 202, med ny riks—stat;
n:o 203, angående förändring i stadgandena om giftomannarätt;
n:o 204, i anledning af dels Kongl. Majits nådiga proposition,
angående antagande af en författuing om nya straff¬
lagens införande och hvad i afseende derå intagas
skall, dels ock serskilda framställningar i dermed
sammanhang egande ämnen ;
n:o 205, angående ändring af kyrkolagens stadgande i fråga
om sättet att begrafva sjelfspillingar och dem, sorn
i lifstiden fört ett ogudaktigt lefverne;
n:o 206, angående närmare bestämmelse af sättet för inteck¬
ning örn nyttjanderätt till fast egendom; och
n:o 207, i fråga om arfsrätt för oäkta barn; samt till dels §§
i riksdagsbeslutet:
n:o 46 angående ny sjölag, och
n:0 47, angående förändring af lagens stadgande om ränta.
§ 13.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lades till handlingarne
från borgare-ståndet ankomne protokollsutdrag n:0 539 och540,
Ståndet åtskiljdes härefter kl. 8 e. m.
In fidem
F. Sjöberg.
372
Den 7 December.
Den 7 December.
■Memmi kl. kalf t midi!.
§ 1.
Anmäldes och inbeledsagades tvänne konungens öfverste¬
kammarjunkare, hvilka å H. M. Konungens höga vägnar in¬
bjödo bonde-ståndet att å morgondagen, efter bevistad riks-
dagspredikan i stadens Storkyrka, uppträda å riksalen till
plenum plenorum för riksdagens afslutande.
§ 2.
De i ståndets plena den 4:de och 6:to i denna månad
förda protokoll justerades.
§ 3.
Uppå hemställan af talmannen uppdrog ståndet dess
kansli-direktion, ej mindre att öfvervara justeringen af ståndets
vid riksdagens slut ännu icke uppsatta protokoll, än ock att
efter riksdagens slut, meddela accept å afgifvande räkningar
för tryckning och häftning af ståndets protokoll och regi¬
ster m. m.
§ 4.
Att åtfölja uti hälsnings-deputationen utsågos:
Johan Persson från Upsala län,
Johan Olof Sundgren från Stockholms län,
Johannes Svensson från Skaraborgs län,
August Pettersson från Jönköpings län,
Erik Audersson från Vestmanlands län,
Anders August Andersson från Ostergötlands län,
Lars Ersson från Södermanlands län,
Carl Johan Svensén från Kalmar län,
Liss Lars Olsson från Kopparbergs län,
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes län,
Den 7 December. 373
Lars Daniel Andersson från Vermlands län,
Paul Hedström från Vesternorrlands län,
Per Byström från Jemtlands län,
Nils Olsson från Malmöhus län,
tsven Nilsson från Kristianstads, och
Jöns Rundbäck från Göteborgs län.
§ 5.
Efter skedd föredragning godkändes expeditions-utslcottets
förslag till underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit:
n:o 208, angående ändringar i nu gällande föreskrifter, rö¬
rande vilkoret) för afsöndring af jord;
n:o 209, angående förändrade stadganden i afseende å frej-
debetyg;
n:o 120, med öfverlemnande af ny bevillningsstadga; och
n:o 211, angående upprätfadt nytt reglemente för riksgälds¬
kontoret; samt
förslag till §§ i riksdagsbeslutet;
n:o 4:1, angående vilkoren för bränvinstillverkning oell för¬
säljning;
n',0.49, angående statsregleringen m. m.;
n;o 50, angående riksgäldskontorets utgifter och inkomster;
n:o 51, angående beräkningen af statsverkets inkomster;
n:o 52, angående de i regeringsformens 63:djo § föreskrifna
kreditivsummor; >
n:0 53, angående skrifvelser, rörande statsregleringen m. m.;
n:o 54, i frågor, rörande rikets allmänna hushållning m. m.;
ix:o 55, angående allmänna bevillningen;
n:o 56, angående bevillningsmedlens beräknade belopp;
n;o 51, angående förändrade stadganden i afseende å frajde-
betyg;
n:o 58, angående ett serskildt kreditiv till försvarsverkets full¬
ständigare ordnande;
n:o 59, angående tullbevillningen;
n;o 60, angående underdåniga skrifvelser i bevillningsfrågor;
n;o 61, angående skogshushållningen;
374
Deri 8 December.
n:o 62, angående ny jagtstadgs;
n:o 63, angående ny strafflag m. m.;
n;o 64,' angående ändring af 18:de kap. 12:te §:n kyrkolagen;
n:o 65, angående förändring i stadganderne om giftomannarätt;
n:o 66, angående inteckning om nyttjanderätt till fast egendom;
n-.O 67, angående arfsrätt för oäkta barn; och
n:o 68, angående dag för nästa lagtima riksdags början.
§ 6.
Nedannämnde från respektive med-stånden ankomne pro¬
tokolls-utdrag blefvo, efter skedd föredragning, lagde till
handling arne, nemligen:
från höglofl. ridderskapet och adeln n:ris 549—553;
» högvörd. preste-ständet mris 554—557; oell
» vällofl. borgare-ståndet n:ris 541—543.
Ståndet ledamö ter åtskildes kl. § 2 e. ni.
In fidem
,/. Sjoberg.
Den December.
Plenum kl- j lO f m
§ 1.
Ståndet afgick, för att, tillika med de öfrige riks-slån-
den, i stadens Storkyrka, bevista gudstjensten, samt att der¬
efter uppträda på riks-salen för riksdagens afslutande och
ständernas hemförlofvande.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 8 December.
375
Den December.
Plenum kl. 6 e. m.
§ 1.
Protokollen för de plena, som hållits dels förliden gårdag
och dels denne dags förmiddag, justerades och godkändes.
§ 2.
Jonas Andersson från Östergötlands län, hvilken blifvit
af ståndet utsedd att anföra den deputation, sorn å ståndets
vägnar skulle till respektive med-stånden framföra bonde¬
ståndets afskedshelsning, afgick nu vid början af detta ple¬
num med bemälde deputation. Efter någon stunds förlopp
återkom deputationen och tillkännagaf dess ordförande, att
de afskeddsord, soni han å bonde-ståndets vägnar yttrat, blif¬
vit såväl af herr grefven och landtmarskalken som utaf öfrige
riks-ståndens herrar talmän besvarade med en vänlighet, den
deputationen funnit företrädesvis hjertlig inom rikets första
och tredje stånd; och hade deputationen från samtlige med-
stånden fått emottaga den anmodan, att till bonde-ståndet åter¬
föra de serskilda ståndens välönskningar.
Härpå betygade talmannen, å ståndets vägnar, deputa¬
tionen och dess ordförande ståndets erkänsla för det sålunda
fullgjorda uppdraget.
§ 3.
Efter anmälan företrädde en deputation från vällofl. bor-
gare-ståndet, anförd af dess vice talman, riddaren af kongl,
nordstjerneorden, herr P. Murén, som yttrade sig sålunda:
Högfärade Talman! Hedervärda Stånd!
Efter lyckligt slutade riksdagsarbeten öfverbringar bor¬
gare-ståndet genom oss. dess utsedde deputerade, sin hjert-
liga och uppriktiga afskedshelsning till det hedervärda bonde-
ståudet.
376
Den 8 December.
Med tillfredsställelse kunna vi se tillbaka på det nu till*
ryg§a'a"da ,ner an årslånga riksmötet, hvars förhandlingar,
om ock åsigterna derunder stundom varit delade, dock hafva
ledt till många vigtiga beslut, hvilka, såsom vi hoppas, skola
i sinom tid bära goda frukter.
Jordbruk, handel och öfriga näringar, — alla barn af
samma föräldrar, kulturen och arbetsamheten, — betinga
alltjemt ett ömsesidigt tillmötesgående och ega med hvar¬
andra så innerlig frändskap, att skilda intressen dem emellan
i verkligheten icke förefinnas. Ett otvetydigt erkännande af
denna sanning innefattas i de väsentliga förändringar uti vår
näringslagstiftning, om hvilka närvarande ständer förenat sig
att hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning.
Likasom sträfvandet till en i möjligaste måtto genomförd
afjemning af rättigheter och intressen öfverhufvud utgjort
grunddraget i detta riksmötes tillgöranden, så har åt denna
grundsats gifvits en ännu mera genomgripande och fullkom¬
lig utveckling genom det förslag till nationalrepresentationens
ombildning, hvilket vår älskade Konung till riksförsamlingen
öfverlemnat. De känslor af glädje och förhoppningar, hvar¬
med detta högsinnade konungsliga budskap blifvit inom re¬
presentationen emottaget, hafva funnit ett kraftigt gensvar i
hela folkets hjerta; och då vi nu med detta def käraste min¬
net från riksdagen återvända till våra hem, skola vi, hvar
på sin ort, mötas al talrika vittnesbörd om den allmänna till¬
fredsställelse, som det nådiga förslaget framkallat. Härom öf-
vertygade, göra vi oss ock förvissade att nästkommande stän¬
der, till hvilkas afgörande förslaget nu lemnäs i arf, skola åt
denna riksvigtiga fråga gifva en lösning, sora motsvarar re¬
presentationens värdighet och nationens rättmätiga förväntan.
Med sådana tänkesätt och önskningar bjuder borgare¬
ståndet nu det hedervärda bonde-ståndet sitt hjertliga farväl
och anhåller att fortfarande få påräkna dess högt värderade
vänskap och förtroende.
Härtill svarade:
Talmannen: Bonde-ståndet ar hjertligt tacksamt
för alla de sympatier och den vänskap, det erfarit från bor¬
gare-ståndet. Att det goda förstånd, som förut egt rum emel¬
lan dem båda, ännu mer blifvit stärkt under behandlingen af
frågor af den vigt och beskaffenhet, som vid denna riksdag
förekommit, är otvifvelaktig!. Det vackra exempel på fram¬
åtskridandets bana, hvarmed regeringen föregått och som af
borgare-ståndet efterföljts, genom inrymmande af ett antal
förut orepresenterade medlemnar af städernes innevånare, har
Den 8 December.
377
bonde-ståndet å sin sida sökt att iakttaga, genom att bland
sig inrymma ett antal förut orättvist ur representationen ute¬
slutne hemmansegare. Dessa beslut skola säkerligen blifva
goda förelöpare till en utjemning af vissa svårigheter, dem vi
gemensamt hafva att bekämpa, och i den förhoppning, att
det eftersträfvade målet skall vinnas, är det, som bonde-stån¬
det nu anhåller, att fortfarande få vara i besittning af vällof-
liga borgare-ståndets hjertliga vänskap och välvilja;
hvarefter deputationen utbeledsagades.
§ 4-
Dernäst blef i vanlig ordning inbeledsagad en deputation
från högvördige preste-ståndet under anförande af biskopen,
ledamoten af kongl, nordstjerne-orden, herr doktor E. G.
Ering, hvilken yttrade:
Högtärade Talman, Hedervärda Stånd!
Efter slutat riksmöte är det för preste-ståndet lika myc¬
ket ett behof som en pligt, att till hedervärda bonde-ståndet
säga sitt trofasta och hjertliga farväl. Att den ömsesidiga
afskedshelsning, som bonde-ståndets och preste-ståndets leda¬
möter i dag uttala, dock i grunden icke är tecken till skils¬
messa, utan fastmer till återförening, känner preste-ståndet
med glädje. I den landtliga hembygden, som är oss alla
så kär, stå ännu inga samhällsklasser hvarandra närmare än
svenskt presterskap och svensk allmoge. Till denna hembygd
skynda vi nu, hvar pä sin väg, för att i vära stilla hyddor
och våra ljusa tempel glade fira den store fridfurstens heliga
födelsehögtid. Vare Han ock sjelf med sin frid oss der till
mötes! Och må i hans namn nu och framgent få vara och
förblifva frid på jorden!
Med denna önskan, i hvilken vi visst alla med varma
och bedjande hjerten instämma, anhåller preste-ståndet att i
högtärade talmannens och det hedervärda ståndets vänskap
och förtroende städse fä vara inneslutet.
Talmannen svarade: Då prester och bönder nu
efter afslutade värf lemna riksdagen, är det mycket riktigt,
såsom herr doktorn och biskopen yttrat, för att snart återse
hvarandra — fastän spridda. Måtte vi det oaktadt länge be¬
hålla de angenäma minnena af vår sammanvaro och våra
gemensamma bemödanden tdi allmän upplysning och bild¬
ning. En fråga af stor betydenhet, och som vid denna riks-
378
Den 8 December.
(lag ej kunnat afgöras, hafva vi att arbeta för äfven i våra
hembygder, och det är bonde-ståndets förhoppning att preste-
ståndet i sin man härtill skall bidraga. Bonde-ståndet an¬
håller att i högvördiga preste-ståndets välvilja få vara inne¬
slutet. Deputationen utbeledsagades.
§ 5.
Slutligen blef jemväl frän ridderskapet och adeln anmäld
och inbeledsagad en deputation, hvars ordförande, presiden¬
ten, kommendören med S. K. a K. N. O, herr grefve Garl
Göran Detlof Mörner, utlät sig:
Högaktade talman! så ock samtliga ledamöter af det
hedervärda bonde-ståndet!
Den sextonde riksdagen efter införande af vårt närva¬
rande statsskick är nu slutad, och ridderskapet och adeln
delar den med längtan blandade tillfredstäHeise, hvarmed det
föreställer sig att äfven de öfriga riks-ståndens medlemmar
nu, efter fulländade arbeten, åtskiljas, för att återvända en
hvar till sitt och egna sig åt sina vanliga sysselsättningar.
Mera än fyra och femtio år hafva förflutit sedan begyn¬
nelsen af vårt närvarande statsskick, och denna tid är rik
på nyttiga lärdomar för den, som vill å dem gifva akt. Utan
att låta sig bländas af opröfvade teoriers skimrande glans eller
förledas af egenkärlekens nyckfulla hugskott, byggde detta
statsskicks stiftare detsamma pä grunden af det bestående,
men, fria från den förmätna inbilskhet att tro sig hafva åstad¬
kommit något fullkomligt, eller något, som undanröjt alla
brister, eller som skulle förmå att förekomma alla olägenhe¬
ter, voro de synnerligen angelägna att bereda möjlighet för
införande af förbättringar i statsförfattningen, samt att anvisa
medlen och sättet för dessas genomförande på laglighetens och
öfvertygelsens väg. Att grunden varit god och fast och att
den anvisade vägen för förbätfringarnes införande blifvit icke
utan framgång beträdd, derom lemnar den förflutna tidens
erfarenhet ett ojäfaktigt vittnesbörd, hvilket skall qvarstå lika
länge, som minnet deraf att det före början af ifrågavarande
tidskifte i tvångets tjettrar slutna, utarmade, försvagade, nära
förblödda Sverige, sedermera under tidens fortgång blifvit
förbytt till ett fritt, starkt och enigt samt i alla riktningar
kraftigt, inom sig sjelf sig utvecklande land. Under det i
flera andra stater papperskonstitutioner, uttänkta af snillrika
män, men saknande rotfäste hos sjelfva folken, bortblåsts
Den 8 December.
379
som agnar för vinden, bar hos oss samhällsbyggnaden stått
trygg och skänkt trygghet åt både öfverhet och folk. Det
är i skyddet af denna statsförfattning, som älven vid denna
riksdag de många, vidtomfattande och vigtiga ärenden blifvit
bragta till slut, hvilka utgjort föremål för rikets ständers hand¬
läggning och beslut, och vi skola hoppas att de utförda ar¬
betena skola lända till fosterlandets gagn och till befrämjan¬
de af dess allt framgent fortgående lyckliga utveckling. Vid
återblicken på det förut omnämnda tidsskiftet bjuder emeller¬
tid tacksamhetskänslan, lika mycket som rättvisan, att ej för¬
gäta att nästan allt ifrån detsaminas början en lyckliggörande
anda hvilat öfver Svea land, om hvilken Sveas skald med i
framtiden inträngande siareblick sjungit:
Han lyfter de fria
I faderlig famn,
Gör svärdet till lia;
Och frid är hans namn,
det är under dennes beskyddande hägn, som arbetet fått åt¬
njuta, icke blott sin välförvärfvade ära, utan ock sin välför-
tjenta lön, och som bättre skötta tegar samt vidgade och ny¬
vunna fält med allt rikare skördar belönat odlarens möda.
Nyligen har dock en annan ande börjat sina värfningar äfven
pä landsbygden. Måtte den ej ofördelaktigt inverka på det
allvar och den ihärdighet, hvarmed under närvarande förhål¬
landen landtmannen måste oaflåtligen egna sitt yrke, och
måtte de, som gifvit akt på den nya företeelsen, ej missför¬
stå dess betydelse, så att de uppfatta den nyvaknade lusten
för krigiska öfningar, sä som antydande en längtan efter
krig! Men om — det Gud afvände! — de moln, som börjat
uppstiga vid den politiska horizonten, skulle urladda sig uti
en krigisk åska, hotande icke endast att förhärja det välstånd,
hvartill landet under långa år hunnit mödosamt höja sig. utan
äfven att öfver detsamma bringa annan ofärd, måtte dä de
skrankor, inom hvilka de frivilliga krigarne nu begränsat sin
verksamhet, bortfalla, och de och alia svenska män för den¬
samma hafva blott ett mål och en gräns —ett älskadt foster¬
lands försvar!
Det är under uttalande af dessa önskningar, som ridder¬
skapet och adelu genom oss, dess deputerade, bjuder det he¬
dervärda bonde-ståndet ett hjertligt och vänskapsfullt farväl
och anhåller om dess fortfarande välvilja och förtroende.
Härå afgaf '6'ttlmanilCll följande svar:
Bonde-ståndet är höglofliga ridderskapet och adeln tack¬
samt. Den stora upplysning, ridderskapet och adeln besitter,
380
Den 8 December.
liar visat en välgörande inverkan på lösningen af de mera in¬
vecklade frågor, sorn vid denna riksdag förekommit. Bonde¬
ståndet har dervid haft att glädja sig åt den enighet, sorn
lyckligtvis emellan detsamma och ridderskapet och adeln va¬
rit rådande; en enighet, hvilken äfven till stor de! haft sin
grund i den enighet och den samverkan, som förefunnits mel¬
lan regeringen och representationen. Vidkommande den vig-
tigaste af de frågor, vi vid detta riksmöte till behandling före-
haft, sä tillkommer det den upplysta allmänheten att bedöma
den, och nästkommande ständer att besluta öfver densamma.
Måtte också den frid, som är så nödvändig för stora refor¬
mers afgörande, fortfarande få råda och bidraga till afgöran-
det af denna fråga, till hvars lösning bonde-ståndet utber sig
ridderskapets och adelns medverkan, pä samma gång det an¬
håller att fortfarande få vara inneslutet i höglofliga ridderska¬
pets och adelns vänskap och välvilja.
§ G-
Sedan den från ridderskapet och adeln anlända deputa¬
tion blifvit på öfligt sätt utbeledsagad, framsade tilllllSlll»
lidi följande afskedshelsning:
Ärade Ståndsbröder!
Då vi nu, efter för denna gång fulländade värf, stå redo
att räcka hvarandra handen till afsked, många ibland oss
kanhända för alltid, och vid det jag lemnar den befattning,
som jag hos detta hedervärda stånd under denna riksdag
innehaft, är det mig innerligen kärt att kunna, med full öf¬
vertygelse och dertill uppmanad endast af sanningens kraf,
uttala det omdöme, att edra öfverläggningar varit utmärkta
af den hofsamhet, den fördragsamhet vid bedömandet af skilj¬
aktiga meningar, den fosterländska anda och den sakkänne¬
dom i mängden af behandlade ärenden, som man har rätt att
fordra af en mera upplyst representantförsamling, och som
utgöra vilkoren för ett rätt uppfyllande af det stora förtro¬
ende, som edra kommittenter vid eder fästat. Bonde-ståndet
har sålunda också vid det nu tilländagångna riksmötet i sin
mån bidragit till åtgärder och beslut, egnade att bereda fram¬
steg åt svenska folkets, den stora allmänhetens, intellektuella
och moraliska krafter, att vidga äfven de materiella hjelp—
medlen för utvecklingen af landets näringar och industri, att
i flerfaldiga riktningar befordra den allmänna kulturens och
humanitetens intressen och att derigenom än ytterligare höja
det svenska folkets anseende bland civilicerade nationer,
Den 8 December.
381
Den ändring i 15:de §:n riksdagsordningen, sorn genom
Kongl. Maj:ts derå nyligen meddelade nådiga sanktion blifvit
gällande lag, och hvarigenom representationsrätt i bonde¬
ståndet blifvit tillerkänd vissa klasser af hemmansegare, hvilka
hitintills saknat en sådan rätt, räknar jag bland de beslut
som icke minst hedra representanterna af detta stånd. Att
det i tillämpningen skall utöfva inflytande på de kommande
valen, är otvifvelaktigt, — i huru vidsträckt mån, är dock
omöjligt att förutse; men blifve dermed huru sorn helst; be¬
slutet kan dock icke visa sig annat än helsosamt; ty det
hvilade på renaste grund; det var en gärd af rättvisa åt rätt¬
mätiga anspråk, ett i handling visadt erkännande af samma
hufvudprincip, som ligger till grund för, och ett förebud till
de vidsträcktare offer frän de nuvarande ståndens sida, som
måste vara oskiljaktiga från antagandet af det förslag till re¬
presentationens fullständiga ombildning, hvars framläggande
vi med sannaste erkänsla och tillfredsställelse helsat, och hvars
framgång vi så lifligt önska.
Om ock en eller annan fråga, som serskildt ligger bonde¬
ståndet om hjertat, icke ännu erhållit den lösning, som vi
ansett rätt och billighet påkalla, så har dock mycket blifvit
erkändt sf denna rätt och denria billighet, och vi kunna der¬
för lemna denna riksdag med tillfredställelse öfver de resul¬
tat i allmänhet, som derunder vunnits och med framtidshopp
öfver de utsäden, som blifvit nedlagda för att gro och mogna
till kommande skörd.
För mig har det varit en ära, större än jag den förtje-
nat, att under dessa förhållanden få vara det hedervärda stån¬
dets talman. Den vänskap och det förtroende, hvarpå jag
ej mindre vid utöfningen af denna befattning än ock eljest
under hela vår sammanvaro, från eder sida städse fått röna
så många och ojäfaktiga bevis, det välvilliga biträde, som jag
utaf min från gammalt bepröfvade vän, ståndets högt aktade
vice talman, haft att påräkna, hafva ock gjort befattningen
för mig lättare, än jag vid emottagandet af densamma ens
vågade hoppas. På samma gång, som jag derför till eder
alla hembär min innerligaste tacksamhet och under försäkran
om min uppriktigaste högaktning och min varmaste lyckön¬
skan till de värf, J nu, hvar och en för sig, gån att återtaga,
utbeder jag mig att framgent få vara omfattad af eder vän¬
skap och eder hågkomst.
Serskildt har jag att, såväl å egna som å ståndets väg¬
nar, uttala ett förbindligt och hjertligt tack till vår lika myc¬
ket älskade, som högt aktade sekreterare, herr kommerse¬
rådet och riddaren Sjöberg. Hans trofasthet i vänskapen
382 Den 8 December.
hafva vi alla erfarit, hana embetsmannaduglighet och vana
vid behandlingen af offentliga ärenden — allt egenskaper,
hvilka gjort honom väl skickad till den plats, som han ibland
oss innehaft — äro af eder alla för väl kända, för att här
behöfva med vidlyftiga ord omförmäla». Mig i främsta rum¬
met har förmänen af hans värderika biträde kommit tilldel;
på mig i främsta rummet ligger ock derför erkänsamhetens
skuld. Någon annan belöning har jag icke att gifva än den,
jag kan hemta ur hjertafs skattkammare; emottag, värderade
vän! denna erkänsla; den är uppriktig och tillut mig vara
förvissad derom, att den vänskap, som under vår samman-
voro icke kunnat rubbas, ej heller må efter skiljsmessan bort¬
glömmas.
Innan jag lemuar denna plats, uppfyller jag äfvenledes
en kär pligt, då jag i ståndets namn förklarar dess synner¬
liga tillfredsställelse öfver det sätt, hvarpå kansliets samtliga
tjenstemän fullgjort sina åligganden. Ingen önskan kan hos
bonde-ståndet vara uppriktigare än deri, att J. hrr notarier
och kanslister, måtte hafva funnit trefnad och belåtenhet i
denna eder tjenstgöring, men tillika tillfällen til) inhemtande
af ytterligare någon erfarenhet, sorn kan lända eder till gagn
på edra blifvande banor, dit våra hjertliga välönskningar så
gerna följa eder! Håfven tack för eder beredvillighet, för
edert nit!
Ärade ståndsbråderl Herr sekreteterare! Hrr notarier
och kanslister!
Förnyande min bön att hos eder alla framgent få vara
innesluten i en vänlig hågkomst, bjuder jag eder till slut ett
hjertligt farväl!
Gud bevare Konungen och fäderneslandet!
§ 7.
Vice talmannen A.Il(lei*S EriliSSOll begärde ordet
och yttrade:
»Jag är innerligt öfvertygad, att ståndet med mig till
alla delar instämmer i det erkännande jag nu går att lemna
vår utmärkte talman för det han, med en aldrig jäfvad oväld
och med en skicklighet, vida öfver mitt beröm, häfdat och,
om möjligt, än ytterligare ökat det anseende, som han, redan
i sin egenskap af representant, i så hög grad hos ståndet
förvärfvat. Honom och, jemte honom, vår förtjenstfulle se¬
kreterare vare ståndet skyldig dea från hjertats djup gående
innerliga tacksägelse, som jag å egna och ständskamraters
vägnar här vill hafva uttalat. Den lyckliga omständigheten,
Den 8 December.
383
att vid denna riksdag icke, såsom vid flere föregående, fun¬
nits några skiljda partier eller i allmänhet någon annan skilj¬
aktighet än den, som i vissa mindre detaljfrågor och utan all
hänsigt till politiken kunnat förekomma, länder visserligen
ståndet sjeltt till förtjenst, men torde likväl i väsendtlig mån
hafva varit frukten af de framstående egenskaperne och det
fredliga lynnet hos de tvänne män, hvilka haft den närmaste
ledningen af våra riksdagsförhandlingar sig anförtrodd; och
då jag nu för detta allt frambär dem ståndets hjertliga tack¬
sägelse, vet jag mig med säkerhet vara en sann tolk af allas våra
tänkesätt. Må deras lycka blifva dem blid efter förtjenst
och framgångsrik, efter ståndets önskan, och må de länge
få lefva för att gagna ett älskadt fosterland.
§ 8.
Sekreteraren helsade härefter ståndet:
Högt ärade talman! Hedervärda ledamöter af bonde-ståndet!
Den siste af konungen tillförordnade sekreterare bjuder
eder nu sitt hjertliga farväl. Främling kom jag till eder;
men, redan vid mitt första inträde här, möttes jag af en väl¬
vilja, ett förtroende, sorn under fortgången af våra arbeten
icke lidit några afbrott; och nu då den långa riksdagens slut
återgifver eder alla åt kära hem och eder vaniiga verknings¬
krets, hoppas jag att räkna mer än en vän bland eder. Den
goda anda och endrägt, som under denna riksdag varit rå¬
dande inom bonde-ståndet, har gjort mitt uppdrag lätt, och
derigenom har äfven saknaden hos mig af egenskaper, hvilka
under andra förhållanden varit erforderliga, icke blifvit märk¬
bar. Mina varmaste välönskningar likasom min tacksamhet
tillhöra eder alla och en hvar. Måtte trefnad och glädje
vänta eder i edra hem! Jag tillägger en önskan, som säkert
delas af eder alla. Måtte genom en lycklig lösning af den
stora frågan, omkring hvilken våra förhoppningar sluta sig,
bonde-ståndet snart upphöra att vara ett serskildt riksstånd!
Bien måtte, framför allt, de goda egenskaper, hvilka utgjort
och utgöra ståndets ära, alltid blifva bosatte hos Sveriges
dannetnän !
Dernäst är det mig ett dj’rbart åliggande att uttala de
förbindelser, hvaruti jag står hos dig, ståndets högtärade
talman! Om din utmärkta förmåga att uppfylla det kall,
konungen dig anförtrodde, är blott en tanke inom och utom
detta ständ. Dina egenskuper, uppburna af ståndets tillgif¬
venhet och aktning, i förening med ståndets odelade förtroende
till regeringen, har gjort riksdagsarbetet lätt och angenämt,
384
Den 8 December.
samt underhållit ett godt förhållande mellan talmansbordet
och bänkarne. Skulle vi hädanefter icke mötas till gemen¬
samt arbete, hoppas jag dock att i dig alltid hafva en vän.
Mätte huslig lycka fortfarande blifva din välförtjenta lön, dina
krafter ännu i många år tagas i anspråk för fosterlandets
tjenst, och ännu månget grönt blad flätas i din medborgare¬
krona!
Äfven till dig, ståndets vördnadsvärde vice talman, har
jag att aflägga en innerlig tacksägelse för mänga bevis af
vänskap och tillgifvenhet. Emellan oss båda uppstod snart
ett förhållande af ömsesidigt förtroende, som icke varit under-
kastadt några vexlingar. Din varma fosterlandskärlek, dina
ädla tänkesätt och ditt klara förstånd hafva berättigat dig till
den plats du intagit vid denna riksdag. Måtte du ännu få
räkna åratal af en nyttig och hedrande lefnad! Länge skall
du lefva i minnet hos det stånd, hvars prydnad du är!
Slutligen beder jag eder, bonde-ståndets notarier och öf¬
riga tjenstemän i ståndets kansli, emottaga min tacksägelse
för eder skicklighet, edert nit i fullgörandet af edia åliggan¬
den. Äfven från eder skiljes jag nu, med minnet af många
förbindelser. Varm är min önskan för eder fortkomst och
välgång på edra skilda banor i det allmännas tjenst. Statens
tjenare kan icke samla guld; för offret af sina bästa krafter,
för mången sviken förhoppning, är ofta medvetandet att. hafva
troget sökt uppfylla sitt kall hans euda belöning. Mig till¬
kommer ej en uppmaning till eder att förtjena denna belöning.
Att jag tillönskar eder all lifvets grönskande lycka, behöfver
jag ej säga; men jag ber eder att få vara i eder hogkomst
innesluten.
Mottagen ännu en gång alie och en hvar min från hjer-
tats djup utgående afskedshelsning! Måtta under den högstes
beskydd, alla goda krafter, hvarje redlig vilja förena sig uti
gemensamt arbete för det helas väl. Gud bevare konungen
och fäderneslandet!
§ 9.
Carl Anders Carsson frän Östergötlands läll
begärde slutligen ordet och yttrade: För att kunna ge ett
uttryck ät de känslor, jag å ståndets och egna vägnar har
att uttala, behöfde jag den siste talarens utmärkta förmåga.
Vi torde litet hvar påminna oss det första budskapet, att Nils
Larsson i Tullus var utsedd till vår talman. Det var oss en
ljusets stjerna, en kontrast mot hvad som mången gång va¬
rit. Särdeles glädjande var <>et också, då vi erforo att han
Den 8 December.
38ö
på högra sidan om sig, i vice talmannen Anders Eriksson er¬
hållit ett stöd uti den erfarna ålderdomen och den bepröfva-
de visheten, samt å sin venstra sida ett stöd uti den erkända
tjensfemannadugligheten, den vana vid ärendenas behandling
och den redbarhet, hvarför ståndets aktade sekreterare ut¬
märkt sig. Dessa trenne män skola också intaga ett vackert
rum i denna riksdags historia. De stå här framför oss, desse
män, utan vank, på det högsta förtjenta af vår aktning och
vår vänskap. Det är derföre jag, på ståndets vägnar, säger
dessa tre män ett innerligt och hjertligt farväl. Gud bevare
konungen och fäderneslandet!
Under ytterligare välönskningar öfver ståndets samtlige
medlemmar, nedlade nu talmannen klubban; och efter en
kort stund, egnad åt enskild tyst andakt, upplöstes ståndet
och åtskiljdes, under ömsesidiga afskedsheleningar, kl. f 9 på
aftonen.
In fidem
./. Sjöberg.
Detta protokoll, likasom protokollen vid ståndets sam¬
manträden den 20, 27 och 29 sisth Oktober, den 4 Novem¬
ber för- och eftermiddagen äfvensom den 6, 17 och 27 sist¬
nämnde månad justerades inför bonde-ståndets fullmägtige i
banken och riksgälds-kontoret den 20 februari 1864.
In fidem
./. Sjöberg.
Bonde-St:s Prot. vid 1862-63 årens riksdag IX
25