hede; It V Ä It l)A
BOVDE-STÅNDETS
PROTOKOLL
vid
\
den lagtima Riksdag, som började i Slockholm dea
15 Oktober ur ISO2.
Sjunde Bandet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI.
1864.
Den 22 Augusti.
(Melusin kl lO f m.
§ I-
Protokollen för den 14 och 25 nästlidne Juli justerades.
§ 2.
På begäran beviljades dels ledighet från riksdagsgö-
romålen under 3:ne veckors tid, räknadt från den 2(i den¬
nes åt Häkan Nilsson från Kristianstads Ian, och dels för¬
längning uti redan erhållen tjenstledighet åt Robert Fre¬
drik Gross från Kalmarlän till innevarande månads slut, åt
Anders Gudmundsson från Hallands län under 14 dagar samt
åt Anders Andreasson från Elfsborgs län under 3 veckor.
§ 3.
Börjades föredragningen af stats-utskottets utlåtande
n-.o 139, angående regleringen af utgifterne under rikssta-
tens åttonde hufvudtitel, dervid ståndet stannad^ i de be¬
slut, hvarom här nedan förmäles.
Uppå gjorda framställningar af talmannen biföVos utan
diskussion hvar efter annan punkterna:
l:o, hvaruti utskottet tillstyrkt att rikets ständer, så¬
som hyresersättning åt chefen för ecklesiastik-departe-
mentet. måtte bevilja 2,000 rdr årligen, samt att denna
ersättning måtte varda i riks-staten upptagen;
4
D( n 22 Augusti.
2:o med tillstyrkan att anslaget till gratifikationer åt
extra ordinarie tjenstemän jemte vaktbetjeningen hos eckle-
siastik-departementets expedition måtte, från nuvarande
beloppet 1.000 rdr till 2.000 rdr årligen förhöjas;
3:o hvaruti utskottet, med tillstyrkan af bifall till
Kongl. Maj:ts nådiga framställning, hemställt, att den pre-
sterskapet på Gotland tillförene anslagna kronotionde,
33,053 kubikfot 5 kannor indeld Span mål, måtte under
anslaget till Kleresistaten upptagas; och
4;o innefattande tillstyrkan, att, på satt Kongl. Maj:t
begärt, å riksstaten måtte uppföras såsom prostetunnor
åt prosten i Norra Wedbo kontrakt för Haurida försam¬
ling 6 kubikfot 3 kannor och åt prosten i Wikbolands kon¬
trakt, för Häradshammars och Rönö församlingar, 12 ku¬
bikfot 6 kannor oindeld spannmål att, efter 10 års medel-
markegångspris, utgå.
Uti den härefter föredragna punkten 5:o hade ut¬
skottet tillstyrkt, att rikets ständer måtte, med bifall till
Kongl. Maj:ts nådiga framställning, bevilja ett årligt an¬
slag af 400 rdr, att, såsom löneförhöjning åt kapellpredi¬
kanten i Jörns församling inom Hernösands stift, utgå,
intill dess Jörns kapellboer sjelfve förmå att predikanten
nöjaktigt aflöna, eller, vid allmän reglering af presterska¬
pets löneinkomster, tillgång dertill kan beredas.
I anledning häraf yttrade:
Carl Anderw Bjas-ss«il från Östergötlands län:
Då jag icke anser det vara af rikets ständer klokt hand-
ladt att under nuvarande förhållanden anslå medel till
komministrars och kapellpredikanters aflöning å ena eller
andra orter, så yrkar jag afslag å punkten.
lil SS Siäsrs ©lssMm från Stora Kopparbergslän;
Jag instämmer så mycket helldre med Larsson, som i
min hemort det inträffat att en kapellförsamling, hvilken
skiljt sig från moderförsamlingen, gått in till Kongl. Maj:t
med begäran om understöd men fått afslag.
IPaul I!e«Sslg 'öm från Vesternorrlands län: Jag
medgifver visserligen att principen att anslå statsmedel
till komministrar och kapellpredikanter väl ej är riktig,
men medgifvas måste det också att man kan få göra un¬
dantag från en dylik princip, och här bör ett sådant un¬
dantag komma i fråga, alldenstund det här gäller en glest
bebodd och fattig ort, sorn omöjligen sjelf kan aflöna en
Den 22 Augusti
5
själasörjare, men derför ej bör missunnas en sådan. Inne-
vånarne i dessa trakter hafva ej hopp om att få några
jernvägar, men detta oaktadt fritagas de icke från bidrag
till dessa, ja kanske till expropriationerne för jorden till
dessa. Det anslag här är i fråga att utgå kommer ej att utgå
till något oädelt ändamål, hvadan jag, helst behofvet är
noga undersökt och befunnet verkligt, bifaller punkten.
Maits IPerssma från Stockholms län: Äfven jag
bifaller punkten, såsom jag gjort på afdelningen och i
utskottet, hvarvid jag får upplysa, att detta fall betraktats
i utskottet såsom ett undantagsfall, hvadan i trots af prin¬
cipen, som visserligen är oriktig, anslaget bifallits. Sär¬
deles med-afseende å den stora prestbristen är det otänk¬
bart att få någon själasörjare till denna af endast nybyg¬
gare och fattigt folk bebodda trakt af landet, hvilken utgör
en gränsort mot lappmarken.
Cari ImSers JLrarsaSOss: Summan är obetydlig
och åskälen för beviljandet af anslaget, hvilka Hedström
framställt, äro behjertansvärda, men att statsverket skall
aflöna presterne är att beträda en vådlig bana. Vi kom¬
ma snart till en punkt om anslag af öfver 120.000 rdr till
komministrars aflönande. Bifalla vi dylika anslag, sa blif-
ver den beslutade organisationen af presternes lönevilkor
om intet. Dels af princip och dels derför att besparin-
garne af 8:de hufvudtiteln äro så stora att kapellet kan,
på den vägen, hjelpas, afslår jag anslaget fortfarande.
Härmed förenade sig Nits Magnus Pettersson, Johan
Gustaf Dahlgren och Nils Peter Häckström frän Kalmar län.
Sv©*» Kasenberg från Kristianstads län: Jag kan
gerna afstå från ordet och endast förena mig med Larsson.
Visserligen skulle detta utgöra ett undantag, men bifaller
man detta undantag, så dröjer det ej länge innan vi få
emottaga en massa dylika ansökningar undan lör undan,
som man säger. En vådlig bana komma vi att betiäda,
der det till slut blifver omöjligt att tillfredsställa de växan¬
de anspråken. Jag begagnar nu detta tillfälle lör att
hemställa till ståndskamraterne, att vi må gå skonsamt
till väga under våra öfverläggningar rörande detta digra
utlåtande mot hvarandra och respektera andras åsigter,
om de ock icke instämma med våra egna.
I
6
Den 22 Augusti.
Carl Dahlgren från Elfsborgs län instämde med Ro¬
senberg.
Svante Bergström från Östergötlands län: Jag
är förekommen af Rosenberg i fråga om sättet att gå till
väga under öfverläggningen. Hvad nu sjelfva saken be¬
träffar, så, ehuru jag ej hör till dein, som vilja helt och
hållet afslå punkten, då jag tror att utskottet, innan det
kommit till det framlagda resultatet, haft tillgång på hand¬
lingar, som utvisat anslagets behöflighet, vill jag likväl
anmärka utskottets åtgörande att ställa anslaget såsom
ett ordinarie eller ständigt utgående, utan att fästa sig
vid eller föreskrifva något om undersöknings anställande,
för utrönande af vederbörandes framtida förmåga att sjelfve
underhålla sin predikant. Någon föreskrift härutinnan
hade bort ske, och då så ej skett, föreslår jag att ståndet,
för den händelse det vill bifalla anslaget, gör det endast
för nästa statsregleringsperiod. Qvarstår behofvet än vi¬
dare, så bör församlingen komma med ytterligare anmä¬
lan härom.
Sven Custaf Johansson från Jönköpings län instämde.
Anders Medin från Kronobergs län: Att den
af Larsson uttalade princip är riktig kan icke bestridas,
men ingen regel utan undantag. Jag kan väl skönja att
ifrågavarande kapellförsamling haft stora svårigheter att
kämpa mot innan de kunnat öka prestens inkomster med
100 rdr ytterligare, så att han skulle få 600 rdr. Då ej
ens detta hjelpt för att skaffa dem en själasörjare, så tror
jag att de böra hjelpas något och Bergströms förslag sy¬
nes mig i berörde afseende vara serdeles godt, hvadan
jag, instämmande med honom, vill anslå beloppet för nästa
statsregleringsperiod.
Af lika tanka med Medin voro Johan Gustaf Was¬
muth från Stockholms, Sven Heurlin från Kronobergs, förre
vice talmannen Per Eriksson från Vermlands. Jöns An¬
dersson och Bälter Sven Ersson från Stora Kopparbergs,
Henrik Hansson från Vesternorrlands, Nils Svensson och
Håkan Petersson från Blekinge, Herman Öbom från Norr¬
bottens och Olaus Eriksson från Göteborgs län med flere.
Mils A ndersson från Vermlands län: Jag in¬
stämmer med Medin och Rosenberg. Det är ej första
gången som ständerna beviljat dylika anslag. Redan vid
Dm 22 Augusti.
7
1856 års riksdag anslogs understöd åt 3 kapellpredikanter,
i 2 församlingar med 1,000 rdr och i en församling med
ända till 1,200 rdr
Olof Nilsso 86 från Vesterbottens län: Icke heller
jag kan gilla det man anslår statsmedel till dylika ända¬
mål, helst man dymedelst orsakar tillkomst af kapellför¬
samlingar på moderförsamlingens bekostnad, men jag
inser billigheten af understöd åt den nu, ifrågavarande ka¬
pellförsamlingen och jag bifaller derför punkten.
liedström. Mången bär skulle kunna tro att jag
talar för anslaget för mina kommittenters intresse skull,
men så är ej förhållandet, ty Jörns kapellag är beläget
hela 30 milen från mitt hemvist; men om man betänker
att innevånarne i dessa trakter hafva 4, 5 ja 6 mil till
kyrkan att forsla lik på och dertill obanade och ofarbara
vägar, så skall man nog inse behofvet för dem att hafva
en egen själavård. Gerna skall jag instämma med Berg¬
ström, att anslaget må utgå endast för nästa statsregle¬
ringsperiod.
Carl »Jo9aan Svensen från Kalmar län: Den
grundsatsen i vår kyrkolagstiftniug att de särskilda för-
samlingarne ovilkorligen skola underhålla sina lärare har
utskottet också sökt bibehålla och endast gjort un¬
dantag derifrån i afseende på lappmarksförsamlingarne.
Vid föregående riksdagar har man äfven beviljat un¬
derstöd åt sådane församlingar, såsom åt Pajala, Malö,
Trehörningssjö kapellpredikanter. Det synes ock af det
efterföljande i utlåtandet att utskottet vidhållit grundsat¬
sen, som jag påpekat, hvadan denna icke blifver trädd
för nära om vi vid Jörns kapell göra ett undantag.
Någon votering eller något motstånd i fråga om det nu
tillstyrkta anslaget fanns ej inom utskottet.
•lonas Andersson från Östergötlandslän: Väl
synes det, som man i utskottet varit ense om beslutet i
förevarande fall, då någon reservation mot detsamma icke
finnes, men brist af reservationer innebär icke alltid att
man varit ense. Det är nemligen omöjligt att reservera
sig vid alla de punkter, hvarom man i ett dylikt stort utlå¬
tande, som det nu föreliggande, är af olika mening med
pluraliteten, och sådant skulle icke heller tjena till något
annat än måhända fördröja tryckningen af utlåtandet.
8
Den 22 /lugusti.
Visserligen finnas, i fråga om det tillstyrkta anslaget till
Jörns kapell, många ömmande skäl för bifall, men jag tror
att principen här är så vigtig, att man bör i det längsta
hålla på den. Det är dessutom omöjligt för utskottet och
riks-stånden att så noga pröfva behofvet i förevarande
fall, att man skall kunna säga det vara absolut trängande,
så att staten måste träda emellan. Man vet väl att för¬
samlingen är fattig, men ej om den är så fattig att den
omöjligen kan göra sig några utvägar, ledande derhän att
få sig en själasörjare. Då det religiösa behofvet är och
lefver varmt och verksamt, kan församlingen uträtta myc¬
ket och den skyr i så fall inga uppoffringar. Då det är
dessutom i fråga en allmän reglering af presterskapets
löneförmåner och i sammanhang dermed om kapellpredi-
kanternes, så synes det mig som borde man afvakta nå¬
got resultat af en sådan reglering, innan man låter staten
träda emellan, och ej kasta en vigtig princip så lätt öfver
bord. Visserligen kunde man göra såsom Bergström före¬
slagit, men efter nästa statsreglering står man då på sam¬
ma punkt som nu. Lika med Larsson tror jag att, om
verkligt behof förefinnes, det kan afhjelpas genom använd¬
bara besparingar på åttonde hufvudtiteln, hvadan jag rö¬
star för afslag å punkten.
Häruti instämde Nils Olsson från Malmöhus län.
•Iohan Lekberg från Nerikes län: Denna fråga
är behjertansvärd. Ser man på utlåtandet skall man finna
att församlingen gjort allt sitt till, då den, genom att yt¬
terligare tillskjuta 100 rdr fått aflöningen upp till 600 rdr,
utan att man dermed vunnit det man åsyftat, nemligen
att få en predikant. Här är väl skäl att hjelpa, dåför-
samlingsboerne icke kunna hjelpa sig sjelfva, och jag in¬
stämmer derför uti Bergströms förslag. Med antagande
af detta har man ej hyllat någon farlig princip, ty ansla¬
get kommer i så fall att inskränkas till nästa statsregle-
ringsperiod.
Anders Jonsson och Olof Olsson i Slängserud från
Vermlands samt Per Eriksson från Gefleborgs län instämde.
Custaf Kjer kander från Skaraborgs län: Jag
har inom utskottet icke motsatt mig detta lilla anslag
och jag gör det icke heller här. Det är i utskottet till¬
räckligt upplyst att församlingen är urståndsatt att al¬
lona en prest. Redogörelsen af utskottet utvisar, att för¬
Den 22 Augusti.
9
samlingen, med den ytterligare tillökningen af 100 rdr,
åtagit sig mer än de kunnat komma ut med. Bergströms
förslag kan jag icke heller gilla, ty hvar få en prest, som
vill söka kapellpredikantssysslan om aflöningen vore så
osäker. Bättre är att antaga ett sådant förslag än att
rent af afslå punkten, hvarigenom ingen blifver narrad.
Att tala om prejudikater bär tjenar till intet. Det är
ej första gången man lemnat dylika anslag. Vore försam¬
lingen belägen i södra orterne af riket kunde så vara,
men nu, då den ligger uti den fattiga och aflägsna lapp¬
marken, så kan jag ej annat än bifalla punkten.
Per Olof Hörnfeldt från Vesternorrlands, Per Anton
Nyström från Vesterbottens och Josef Oskar Almqvist från
Norrbottens län instämde.
Svea Sleurli U från Kronobergs län: Det är
ståndskamraterne nogsamt bekant att jag alltid varit för
besparingar med statsmedel, men, efter de upplysningar
jag fått uti förevarande Iråga, anser jag det för en sam¬
vetspligt att bifalla punkten. Längre fram uti detta evigt
långa skuldregistret, om jag så må benämna utlåtandet,
skall jag nog taga min skada igen och yrka på besparingar.
liedström: Upplysningsvis vill jag nämna, att
man förut varit så generös, att man bifallit anslag till bo¬
ställe och kapellet, men att Jörns församling sjelf skaffat
sig sådane. För öfrigt tala handlingarne för anslaget.
•Iohan Custaf Wsssmtalh från Stockholms
län: Jag får upplysa att uti mitt kommittentskap finnes
en kapellförsamling, der man ej kunde få någon sökande
till predikantsbeställningen, oaktadt 3:ne gånger derom
annonserades, och först efter 1 år, samt sedan konsisto¬
rium föreslagit en lön af minst 500 rdr till predikanten,
kunde en sådan erhållas. Församlingen utgjordes af blott 9
mantal. Jag bifaller punkten.
Ceorg Illy qvist från Vermlands län: Med
kännedom om svårigheten i vissa aflägse trakter att kom¬
ma till Guds lius och att kunna aflöna någon särskild
predikant, så kan man ej annat än bevilja det ifrågasatta
anslaget. Prejudikatet är icke farligt för framtiden, ty
är behofvet sådant, som det synes vara för Jörns försam¬
ling, så bör staten absolut träda emellan. Jag bifaller
punkten.
10
Dim 22 dagus ti
Olof Persson från Gefleborgs län instämde.
Carl »fohan laonard liWiinlicrg från
Ostergötlands län: Det är sannt att man bör hälla på
en grundsats, men ej så envist, att man öfvergår till pe¬
danteri eller hjertlöshet och hårdhet. Äfven jag anser att
församliugarne sjelfve skola underhålla sitt presterskap,
men förhållanden kunna inträffa, då undantag äro nöd¬
vändiga från denna allmänna regel. För öfrigt är det ej
första gången man gjort dylika undantag. Här är redan
taldt om Pajala, Malö och Trehörningssjö församlingar.
Dessa hafva blifvit understödda intilldess de förmått hjelpa
sig sjelfva. Man bör tänka sig en fattig fjellförsamling,
der befolkningen är så utfattig, att den ej ens har en bröd¬
bit att stilla sin hunger med, än mindre något att afstå
till presten. Jag bifaller punkten sådan den är.
Paul Fritz Mengel från Upsala, Carl Casper Nettel¬
bladt från Stockholms, Erik Jonsson från Vestmanlands,
Gustaf Hultman från Nerikes, Lars Daniel Andersson
och Olof Olsson i Olebyn från Vermlands, Per Ericsson
från Gefleborgs, Hål-an Petersson från Blekinge och Ola
Jönsson från Malmöhus län instämde.
Carl Anders ILarsson: De åberopade äldre
prejudikaterne voro visserligen åberopansvärda här, om ej
sedermera författning utkommit, som säger att reglering
af presterskapets löneinkomster skall ega rum, samt att
presterskapet skall underhålla sig sjelft. Så länge pasto-
rerne uppbära tionde och öfrige inkomster så böra de
sjelfve bekosta själavården inom sina pastorat. Jag fort¬
far derför att yrka afslag.
Svante Bergström: I anledning af Bjerkan¬
der erinran derom att det blifver svårt att få sökande
till kapellpredikants-beställningen så länge lönevilkoren
äro obestämde och ovisse, tår jag nämna att jag medgif-
ver detta, men jag tror att rikets ständer ej böra så myc¬
ket fästa sig dervid, enär vi måste erkänna något hvar,
att det bör jemväl i någon mån bero på församlingens
egen risk och omtanka att skaffa sig lärare, likasom
man icke behöfver frukta, att ju ej rikets ständer fort¬
fara att anslå lön, så länge behofvet för församlingen qvar¬
står. Jag fortfar i mitt yrkande.
Dvu 22 du gus ti.
I*er Bstman från Vesternorrlandslän: Om stån¬
det afslår denna punkten, så vore det att sila mygg och
svälja kameler, om jag så må uttrycka mig. Vi hafva
lemnat stora anslag till vetenskapliga föremål, till resor
till Spetsbergen samt för att visa det Sverge icke vill stå
efter andra nationer i bildning och upplysning. Det gäl¬
ler nu endast 400 rdr. Jag undrar om ej Jörns försam¬
ling också sträfvar efter upplysning, åtminstone i religiöst
hänseende Då dessutom ståndet under föregående riks¬
dagar alltid visat sig vara hjelpsamt emot fattige försam¬
lingar, så tror jag icke att man bör frångå en sådan vac¬
ker grundsats, hvadan jag bifaller punkten, dervid åbe¬
ropande de skäl för bifall Lönnberg m. fl. uttalat.
Nyqvist: Jag vill blott hafva anmärkt, att det
finnes församlingar, som tåla delning och böra delas, men
ibland dessa finnas det jemväl sådana, der moderförsam¬
lingen allt för väl behöfver de inkomster den eger och
icke kan afstå något deraf. I dessa fall är det statens
pligt att träda emellan. Så torde ock vara förhållandet
med den församling, deraf Jörns församling utgör ett
kapell.
/Anders Analid .Andersson från Östergöt¬
lands län: Ståndet har, efter mitt förmenande, ej annat
att göra, än att bifalla punkten, dock på sätt Bergström
föreslagit; ty bifalla vi den oförändrad, kan sådant möj¬
ligen verka' till men för den behöfliga regleringen af
presterskapets löningssätt.
Efter sålunda fulländad öfverläggning blef, uppå pro¬
position af talmannen, ofvannämnde öde punkt af ståndet
bifallen-.
Utan diskussion godkändes härefter följande trenne
punkter, uti hvilka utskottet hemställt, att till någon rikets
ständers åtgärd icke måtte föranleda:
6‘:o, en inom högvördige preste-ståndet af vice tal¬
mannen, biskopen Annerstedt, väckt motion, att till löne-
fyllnad åt den prestman, som uppehölle kapellpredikants-
tjensten å Muskö inom Strengnäs stift, mätte beviljas ett
årligt anslag af 500 rdr, att utgå intill dess, genom all¬
män reglering af presterskapets löner eller på annat sätt,
medel för en dylik löneförbättring kunde beredas;
7; i. kyrkoherden N. G. Wennerströms, inom högvör¬
dige preste-ståndet, uti motion gjorda framställning, att
12
Den £°2 Augusti.
tt årligt anslag, till ersättning för minskad kronotionde,
måtte med 1 tunna 15 kappar spannmål för framtiden
beviljas pastor i Botkyrka och Salems församlingar, sami att
enahanda godtgörelse för åren 1857 med 1863 måtte tilläg¬
gas nuvarande innehafvaren af dennapastorsbeställning; och
&.-o, en af doktor Säve, inom högvördige preste-ståndet,
väckt motion, deruti blifvit föreslaget, att ett årligt anslag
af 141,000 rdr, interimsvis och tills den i nåder anbefallda
regleringen af presterskapets löner kunde blifva verkställd,
måtte anvisas till ett sådant understöd åt de svagast af-
lönte komministrarne och kapellpredikanteme i riket, att
hvarje komminister, hvars behållna löneinkomst ej upp-
ginge till 1,000 rdr årligen, finge sin lön ökad till detta
belopp, samt att likaledes de kapellpredikanter, hvilkas
löneinkomster understege 700 rdr, erhölle en lönefyllnad,
motsvarande hvad som bruste i detta belopp
Uti punkten ft.o, hade utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer, under rubrik: domkapitlets expeditioner, måtte
uppföra ett reservationsanslag å 10,000 rdr årligen, att af
Kongl. Maj:t. efter pröfning af inom de särskilda stiften för
handen varande behof, på de eckesiastika konsistori-
erne disponeras, för att af dem användas till förbättring,
der så påkallades, af notariernes och amanuensernes af¬
löning. äfvensom till bestridande af öfriga för konsisto¬
riernas expeditioner nödiga omkostnader.
Härvid yttrade:
Clari »fohan Svcusril från Kalmar: län Då jag
påyrkar afslag å denna punkt anser jag mig böra bjuda
skäl för ett sådant yrkande. Beslutet är efter votering fat-
tadt i utskottet, och hafva vi sedermera fått ett betänkande
från stats- och lag-utskottet, deruti, bland annat ärsagdt:
»då förhållanderne alltmera påkalla en förändring i dom¬
kapitlens sammansättning och arbetssätt — och derest
i förra hänseenden en reform kan åvägabringas, arbets¬
ordningen och den möjligen behöfliga förbättringen af
konsistorie-tjenstemännens lönevilkor torde böra endast
i sammanhang med samma reform bestämmas, —men er¬
farenheten visat, att rikets ständer icke, innan vederbörande
myndigheter blifvit i ämnet hörda, kunna med hopp om
framgång besluta en så genomgripande förändring af
ifrågavarande kyrkliga institution m. m.» Man måste med¬
gifva olämpligheten deraf att rikets ständer, på enskild
motionärs yrkande, bevilja ett belopp af ej mindre än
Den £2 Augusti.
13
10,000 rdr till de eklesiastika konsistorierne. I stats-utskottet
påstods det till och med utan krus att domkapitlen ut¬
gjorde statens institutioner och borde förthy af staten
underhållas, .hvaremot stats- och lag-utskottet tydligen
ådagalagt att de utgöra kyrkliga institutioner. Jag yrkar
alltså afslag af punkten.
Carl Casper Nettelbladt från Stockholms sam Johan
Gustaf Dahlgren och Nils Petter Bäckström från Kalmar
län jemte många flera af ståndets ledamöter instämde.
Anders Meslåss från Kronobergs län: Jag vill
ej strängt yrka på bifall till- punkten, ehuru jag känner
väl till att konsistorie-notarierne äro klent aflönade, åt¬
minstone i vissa stift. Uti Wexiö stift utgör hans löne¬
inkomster 1,400 rdr om året och detta är väl ej mycket
att lefva på. Jag anser dock. såsom reservanten vid punk¬
ten, G. H. Stråhle, att man bort framställa behofvet af
understöd på annat sätt, än som skett.
9-.de punkten blef härefter af ståndet afslagen.
Härefter bifölls punkten 10;o. uti hvilken utskottet
hemställt, att en utaf herr P. J. von Ehrenheim hos rid-
derskapet och adeln uti motion gjord framställning, att
rikets ständer måtte för sin del besluta att spanmål, som
blifvit presterskapet på behaglig tid förlänad, finge, utan
hinder af förut gällande föreskrifter, af Kongl. Majt dispo¬
neras till löneförbättring åt det ordinarie presterskapet,
der detta derförutan icke kunde med anständig bergning
förses, icke måtte till någon rikets ständer åtgärd för¬
anleda.
Uti punkten Iko hade utskottet hemställt, att stän¬
derna icke måtte bifalla tvänne, hos höglofiiga prestestån-
det af doktor J. E. Falck och i detta stånd af Jöns An¬
dersson från Malmöhus län, väckta motioner, derom att
rikets ständer måtte för sin del besluta återlemnande till
kyrkorna i Skåne af den från dem till kongl. Karolinska
akademien nu utgående spanmål, samt anvisa medel till
fyllande af den sålunda uppkommande brist i bemälda
läroanstalts inkomster, hvarjemte uti doktor Falcks motion
äfven blifvit föreslaget, att rikets ständer, för den hän¬
delse de icke skulle finna skäl vidtaga ofvan omförmälda
åtgärd, måtte hos Kongl. Maj t begära en undersökning i
ämnet, till utredande af rättsgrunden och möjligen äfven
af kyrkornas förmåga att undvara berörda inkomster.
14
Den tJ2 Augusti.
Under öfverläggningen härom yttrade:
Jons Andersson från Malmöhus län skriftligen
sålunda:
Höglofliga stats-utskottet har motiverat sitt afslag på
herr doktor Falcks och mina motioner, om återgående till
kyrkorna i Skåne af den tionde, som derifrån blifvit an¬
slagen till underhåll för Lunds universitet, eller undersök¬
ning i ämnet till utredande af rättsgrunden för förfaran¬
det och kyrkornas förmåga att undvara sina inkomster,
på samma utskotts vid sistlidne riksdag meddelade utred¬
ning af frågan, i dess utlåtande n:o 14.
Man skulle häraf tro att detta betänkande verk¬
ligen inehölle en utredning af frågan; men denna tro
försvinner helt och hållet då man genomläser detsamma.
Utskottet erinrar deri, hurusom de af motionärerna om-
förmälda särskilda afgifter ifrån äldre tider fortfarande
utgått af kyrkorna uti Danska provinserna, och att an¬
ledningen, hvarföre dylika bidrag blifvit endast dessa kyrkor
affordrade, återfinnes i det väsendtligen olika förhållande,
som i kameralt hänseende af ålder egt rum emellan nämnde
provinser och Sverige». Sedan en berättelse intagits, huru
kyrkotionden i det öfriga Sverige (hvarom här ej är fråga)
> blifvit disponerad, och att det skulle vara endast de Skånska
kyrkornas öfverflöd, som anslagits till Lunds akademi, an¬
ser utskottet att, då afgifterne så länge utgått, det »torde
vara föga lärn pligt att numera ingå i någon pröfning af
grunderna för de beslut hvarigenom samma afgifter till¬
kommit.» Utskottet förnekar derefter icke att, »enligt de
grundsatser, som i sednare tider blifvit tillämpade, det må
tillhöra staten att sörja för universitets-lärarenas under¬
håll och aflöning», men erinrar att sådana dispositioner,
sorn häräro i fråga, »ingalunda stodo i strid med den tidens
åsigter» och såsom hufvudskål för sitt afslag anförer
utskottet slutligen, att det icke visats, om kyrkorna äro i
verkligt behof af sina inkomster, samt att beloppet, 2,354
tunnors återgång, skulle för statsverket medföra en ganska
betydlig uppoffring.
Det borde icke vara för utskottet obekant att vid re¬
formationen i Danmark, 1536, då tionden öfver allt i riket
delades i tre parter, en till socknepresten, en till kyrkan
och den tredje till konungen, så bestämdes att konungen
skulle gifva provision och underhåll till lärda män, som
skulle uppehålla skolor, der unga personer kunde lära latin
och andra tungomål, och att det således var just konun¬
gens eller kronans tionde, sorn till sådana ändamål anslogs,
men ingalunda kyrkornas, hvilken, likasom all egendom,
genom fredssluten och Malmö Recess, då provinserna Skåne,
Halland och Blekinge öfverlemnades till Sverige, uttryck¬
ligen förbehölls till sina rätta egare och ändamål. Ut¬
skottet finner således lika litet stöd för sitt afslag i åbe¬
ropande af forhållanderna med kyrkotionden i Skåne un¬
der Danska tiden, som uti att åberopa det olika förhål¬
landet i kameralt hänseende med det öfriga Sverige; ty just
derigenom att kronans och ej kyrkornas tionde, under
Danska tiden, användes till sådana ändamål, som här äro
i fråga, att, enligt fördragen, ingen förändring deri borde
ske och att provinsernas kamerala förhållanden äro, i det
fallet åtminstone, olika med öfriga Sveriges, finnes ostri¬
digt, att dispositionen från kyrkorna af deras tionde åt¬
minstone icke hvilar på rättsgrund.
Utskottet har icke heller sett sig i tillfälle påstå rätt¬
visan af detta ingrepp mot kyrkornas egande rätt. eller
haft annat till försvar derför att anföra, än att det exi¬
sterat länge, att det vore olämpligt nu pröfva grunderna
derför, att det ingalunda stod i strid med den tidens åsig¬
ter, att inkomsterna skulle vara obehöfliga för kyrkorna
och att deras återgång skulle för statsverket medföra en
ganska betydlig uppoffring; hvaremot utskottet medgifvit,
att efter senare tiders, det vill säga nu gällande, grund¬
satser det tillhör staten att bekosta universitets-lärarenas
aflöning. Emedan utskottet sålunda erkänt riktigheten af
de grundsatser, hvarpå motionerna äro byggda, eller att
staten bör underhålla universitetet, och som en orättvisa
icke förbättras genom sin ålder, eller derigenom att hand¬
lingen på den tiden ansågs rättvis, samt då en utgift, som
anses utgöra en betydlig uppoffring för hela staten, måste
kännas, i mon derefter, mycket mera betungande för några
kyrkosocknar, så anser jag att utskottet hade bordt kom¬
ma till annat resultat än som skett; men som jag ej har
hopp att, under denna nu långt framskridna riksdag, vinna
något bättre, så vill jag endast anhålla, det ståndet, med
ogillande af utskottets beslut, ville lägga det till handlin-
garne.
Carl »Bullan laonard ILönnlterg från
Östergötlands län: Jag vill icke bestrida att ju det
möjligen varit med öfverträdande af stipulationerne i
Malmö recess, som de 2,000 tunnorna blifvit anslagne och
använde till Lunds universitet, men man måste ihågkomma
16
Den 22 Augusti.
att det var en envålds, allom bjudande konung, hvilken
endast var Gud responsabel för sina gerning ar den der
vidtog den öfverklagade åtgärden. Mot en sådan aukto¬
ritet står den enskilde redlös. En förmildrande omstän¬
dighet vid spanmålsindragningen var val äfven det, att
den icke indrogs till statsverket, utan blef anslagen till
universitetet i Skåne. Annat var förhållandet med reduk¬
tionen i andra orter. Jag vill blott anföra ett exempel.
En prestson i Östergötland vid namn Chrysander, som
sedermera adlades och fick namnet Gripenstjerna, blef ge¬
nom sitt gifte en bland de rikaste penningeinän i Sverige
på sin tid. Denne utmärkte patriot använde sin förmö¬
genhet under dessa brydsamma tider så, att han un¬
der hela 12 årens tid försträckte statsverket omkring
6,700,000 daler silfvermynt kontant och 2,200.000 tunnor
spanmål. Då han skulle återfå sitt, så underkändes för-
sträckningarne, förpantningsgodsen indrogos och rätte¬
gångar, utmärkte genom förföljelser, väcktes mot honom
och han dog slutligen i fattigdom. Skulle nu denne per¬
sons efterlemnade arfvingar väcka rättegång mot kronan,
och många andra från den tiden förfördelade personers
afkomlingar göra på samma sätt; hvad skulle det blifva
af? Ar det ej bättre då att låta de igengrodda såren vara,
helst det numera ej tjenar till något att åter upprifva dem.
Gång efter annan hafva de Skånska representanterna väckt
fråga om den till Lunds universitet skänkta spanmålens
återgång till kyrkorna. Jag anser att då kyrkofonden är
så väl använd, som den är, så är det ej värdt att uppröra
himmel och jord för denna sak. Jag bifaller punkten.
Uti detta Lönnbergs yttrande förenade sig Erik Mag¬
nus Falck från Skaraborgs, Nils Peter Bäckström från
Kalmar, Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs, Gustaf
Hultman från Nerikes, Olof Olsson i Slängserud från Verm¬
lands samt Henrik Hansson och Paul Hedström från Ve¬
sternorrlands län med flere.
Anders Persson från Kristianstads län förkla¬
rade sig instämma med motionären Jöns Andersson, men
framställde det förslag, att ståndet åtminstone ville bifalla
det af en motionär gjorda alternativa förslaget, nemligen
att hos Kongl. Maj:t begära en undersökning i ämnet,
till utredande af rättsgrunden och möjligen äfven af kyr¬
kornas förmåga att undvara de inkomster, som öfverlem-
nats till universitetet.
Den 22 Augusti
Sven llosenliertt,- från Kristianstads län: Det
exempel som Lönnberg omförmält, passar ej hit till nu
förevarande fråga, ty Lönnbergs exempel omfattar ett en¬
skildt fordringsanspråk, som underkändes i följd af reduk¬
tionen. Här är åter fråga om att tillämpa den redan
erkända grundsatsen, att staten skall underhålla univer¬
sitetet utan att församlingarne till ett sådant underhål¬
lande behöfva bidraga. Kanske är det dock bäst att för
denna gång låta bero vid hvad utskottet hemställt, samt
att söka få saken bättre förspänd, om jag så må uttrycka
mig, nästa riksdag. Jag skulle dock hafva stor lust att
instämma uti Anders Perssons förslag att få frågan utredd
rörande rättsgrunden, för att få veta hvad man i framti¬
den kan hafva att hoppas.
Ola »lönsson från Malmöhus län: Det är all¬
mänt kändt att en orättvisa är begången mot kyrkorna i
Skåne uti ifrågavarande fall, om den ock har skett under
en envåldsregent. Orättvisan bör dock afhjelpas, och jag
kan försäkra att frågan åter kommer till behandling
ända till dess rättsgrunden blifver utredd. För närva¬
rande är det bäst att låta bero vid utskottets hemställan,
ehuru jag ock anser att ståndet borde besluta en skrif¬
velse i ämnet, sådan, som doktor Falck föreslagit.
Jöns Persson och Håkan Petersson från Blekinge län
instämde.
Per Nilsson från Malmöhus län: Dessa vid
hvarje riksdag återkommande, väl grundade motioner hafva
ej hittills fått röna välvilja af ständerne eller ens rättvisa
och sådant är klart, då det gäller en enskild provins,
hvars representanter naturligtvis äro fåtalige mot de öf¬
rige representanterne. Det är väl ej värdt heller nu att
vidare förfäkta de ifrågavarande kyrkornas rätt, men jag
hemställer att ståndet åtminstone så mycket ville gå de
Skånska provinsernes representanter till mötes, att ståndet
ej godkänner punkten, utan låter vid utskottets hemställan
för denna gång bero. Skåningarne få väl lof att gå en
annan väg, till Kongl. Majit, för frågans ordentliga utredande.
Per Ost,man från Vesternorrlandslän: Icke kan
man förtänka Skåningarne derför att de söka åter få till deras
kyrkor 2,000 tunnor spannmål årligen, men jag tror att
itontJe 8t;s Prut. vid 1S62— 63 uvens riksdag. VII. 2
18
Den 22 Augusti.
de böra lugna sig vid betraktande deraf, att öfverföringen
af spanmålen skett till Lunds universitet, och således till
stor gagn för provinsen Skåne. Kyrkorna i Skåne äro
rika och det är väl i sin ordning att man tager der det
finns i öfverflöd och lägger det, der det fattas. Blifva Skå¬
ningarne ej derpå rika så blifva de åminstone salige. Det
synes mig vara bäst att bifalla punkten. Att remittera
ärendet till undersökning tjenar till lika litet, som att fram¬
komma med frågan äfven nästa riksdag, då den kommer
att behandlas på samma sätt såsom nu skett.
V*anf Fritz Mendel från Upsala län: Det
ar synd om Skåningarne, hvilka äro vid riksdagarne både
fåtaliga och förtryckte, men lycka är det de reda sig
nog ändå. Det är icke så många år sedan helgonskyl-
den afskaffades allt för Malmö recess. Detta har upp¬
muntrat deni att jemväl komma med den nu behand¬
lade frågan till ständerne. Jag vet emellertid ett sätt att
losa frågan. Ora Skåningarne, nemligen, förklara att de
vilja afstå från de fördelar universitetet i Lund tillskyndar
provinsen i utbyte mot de 2,000 tunnorna, då tror jag
nog att rikets ständer skola blifva villige att afstå dessa
sednare, men jag är nästan öfvertygad derom att, om de
återfå dessa 2,000 tunnor, de komma med retroaktiva an¬
språk, nemligen med yrkande att utfå årligen allt sedan
år 1684, då spanmålen först ingick till universitetet, 2,000
tunnor. Det är emellertid ej så farligt med de flesta utaf
de Skånska kyrkorna. Kyrkoherdarne derstädes hafva icke
genomgått folkskolorna och äro alltså mindre räknekunniga,
hvilket gör att de ej tycka om kongl, kammar-rättens de¬
partement. Doktor Falck motionerade ock om departemen¬
tets granskningsrätts upphörande, och så väl rikets ständer
sorn Kongl. Maj:t nappade på kroken. Man har emellertid
kommit underfund med att åtskilliga kyrkor i Skåne hafva
utlånade medel till icke obetydliga belopp, ja understundom
till öfver 30,000 rdr, hvaraf kan synas att kyrkorna äro
väl behållna, om ej rika i allmänhet. Ehuru född i Skåne
kan jag dock ej afstå till provinskyrkorna de ifrågava¬
rande 2,000 tunnorna, med mindre Skåningarne afstå för¬
delen af universitetet och jag bestrider alltså utskottets
mening.
Sven Mälsson från Kristianstads län: Ingen af
de talare som yttrat sig för bifall till utskottets hemstäl¬
lan har nekat att ju kyrkorna blifvit orättvist beröfvad»
Den 22 Augusti.
19
de 2,000 tunnorna, men man har blott åberopat att en
envåldsregent indragit spanmålen och att åtgärden derför
bör stå fast. Jag vill härtill upplysa att envåldsregenten
endast befallt vederbörande biskop Hahr och generalgu¬
vernören Äscheberg att afgifva ett förslag. Biskopen upp¬
gjorde ett sådant förslag, hvilket sedermera underställdes
Asckebergs pröfning^ och gillades. Man kan sålunda icke
ens åberopa ett envåldsbeslut för spanmålens öfverlemnan¬
de, hvadan sjelfva grunden för öfverlemnandet svigtar, ty
konung Carl XI gaf aldrig något formligt beslut på huru myc¬
ket spanmål som skulle lemnäs från kyrkorna, utan berodde
beloppet på förvaltningen. Den 20 Oktober 1681 bestäm¬
des beloppet af nämnde herrar till 984 tunnor, och, se¬
dermera vid ett^ annat tillfälle, till 1,450 tunnor. Hvad nu
kyrkornas förmåga att umbära spanmålen beträffar, så
hör denna frågan ej till saken, utan här gäller det
hvem, som häfver rättvisan på sin sida. Många kyrkor i
Skåne hafva goda tillgångar, det erkänner jag gerna, men
många hafva intet, det vet jag också. I afseende å Men-
gels yttrande om universitetet och provinsen Skånes fördel
af detsamma, får jag nämna att universitetet anlades icke
för provinsen Skåne utan derför, att det skulle åstadkom¬
ma en sammansmältning af de eröfrade provinserne med
det gamla Sverige. Jag yrkar att utskottets hemställan i
nu föredragna punkt måtte läggas till handlingarne, med
ogillande, helst ärendet ej är så utredt att man kan grunda
något riktigt beslut derpå.
Pftlil E bellström från Vesternorrlands län: Det
är beklagligt att Skåningarne skola lida så mycket af sin
förening med Sverige. Malmö recess är för Skåningarne
en kostlig urkund, på grund af hvilken de vilja vara fria
från snart sagdt alla onera. De hafva fäktat för halm-
städj an, helgonskylden och Gud vet hvad de icke önskat
få bort. Jag förmenar att Skåningarne borde betrakta
sig i första rummet såsom Svenskar och jag håller med
Mengel deruti att, då de beqväma sig till att afstå från
universitetet, de må få spanmålstunnorna tillbaka. Jag
bifaller punkten och jag anser icke heller den ifrågasatta
undersökningen eller utredningen vara behöflig. Rättsfrå¬
gan bör på annat sätt utredas än genom motioner hos
rikets ständer.
Carl Anders Ifarsson från Östergötlandslän:
Jag vill icke nappa på den utlagda kroken uttman skulle
so
Den 22 Augusti.
låta bero vid utskottets hemställan, ty det vore detsamma
som att till hälften bifalla Skåningarnes anspråk. Icke
heller tror jag, såsom Mengel, att det är synd om Skå¬
ningarne eller beklagar jag dem, såsom Hedström gjort,
ty jag anser att de fått full valuta för de ifrågavarande
2,000 tunnorna spanmål, hvadan jag bifaller punkten.
Per Olof Hörnfeldt från Vesternorrlands län instämde.
I*er Mälsson från Malmöhus län: Man beklagar
Skåningarne. Det är ungefärligen detsamma som då räf¬
ven beklagade ödlan för det hon skulle falla i hans våld.
Mengel har tält om utbyte af universitetet med de 2,000
tunnorna. Jag tror nog att om det beslutas att univer¬
sitetet skall flyttas och gamla Sverige annammar det, så
anammar det nog också de 2,000 tunnorna spanmål.
KosenFierg: Det är väl bäst att Skåningarne
i denna fråga bjelpas åt, ty eljest komma vi till korta
mot öfvermakten. Mengel har sagt att Lunds univer¬
sitet tillkommit för och med afseende å provinsen
Skånes fördel och bästa. Jag får öppet förklara att
så är ej förhållandet. Skåningarne hafva icke långt
till Köpenhamn eller Roeskilde. Nej, Lunds universi¬
tet tillkom för att amalgamera Skåne med Sverige och
försvenska detsamma, hvartill Skåningarne sålunda fingo
betala fiolerna, som roan säger. Vidare har man sagt att
Skånska kyrkorna äro rika. Antag äfven att så är, så in¬
verkar det ej på saken. Om t. ex. Mengel har mycket att
fordra, men gäldenärerne svarade honom, då han ville få
in sina fordringar, att de ej ville liqvidera sina skulder
till honom, emedan han vore en rik man. Hvad skulle
Mengel säga derom? Här är fråga om rättvisa. Det är
jemväl sagdt att man bör dela ljuft och ledt med gamla
Sverige. Nåväl! Det är just det vi vilja Yi vilja hafva
Lunds universitet underhållet af staten likasom Upsala uni¬
versitet underhålles på statens bekostnad. Man har fram¬
ställt till oss det förslaget att afstå universitetet. Denna
fråga äro vi ej bemyndigade att yttra oss om, men lika
med Per Nilsson tror jag nog att om universitetet flyttas,
staten nog tager spanmålen med. För öfrigt får j ag nämna
att det finnes jemväl fattiga kyrkor i Skåne som haiva
skuld i stället för fordringar. Sådant är åtminstone för¬
hållandet i den församling jag tillhör. Jag hoppas emed-
Oen 22 Augusd.
21
lertid att blifvande landsting skall grundligt behandla frå¬
gan om skånska kyrkornas rätt i förevarande fall.
Ola J ansson: Mengel har tält om de Skånska
kyrkornas stora behållning. Jag vill nämna att det fin¬
nes i Skåne kyrkor med stor skuld men också med stor
behållning. . Hvem är det emedlertid som åstadkommit
denna behållning, oin ej församlingarne. Mengel har för¬
menat att ju mer Skåningarne få, ju mer vilja de hafva.
Ja visserligen, det är ju naturligt, förutsatt på rätt och
ärligt sätt. För öfrigt vill jag fråga honom,_ såsom född
Skåning, om sådant är Skåningarne medfödt. Man har
tält om universitetets flyttning. Jag håller ej på univer¬
sitetet, utan må det gerna få flyttas, men jag tror dock
att många röster skola höja sig mot flyttningen, i anse¬
ende till dermed förenade kostnader. Jag hoppas emed¬
lertid att den nu behandlade frågan ånyo skall förekom¬
ma samt att Skånska kyrkorna någon gång vederfares rätt¬
visa.
Östman: Jag föreställer mig att vid revisionen
det så gått till att envåldsregenten indragit två tredjede¬
lar af tionden, men låtit presterskapet behålla den åter¬
stående tredjedelen. Är så förhållandet, så hafva Skånin¬
garne ej det ringaste att klaga öfver, ty dem skedde då
ej större orättvisa än det öfriga landet Andra försam¬
lingar få bygga sina kyrkor sjelfve. Det synes mig vara
bäst att bifalla punkten och ej söka upprifva gamla sår.
Skåningarne böra nu vara så försvenskade att de icke
böra framkomma med dylika påståenden, som de nu fram¬
hållit.
Mengel! Jag har uppträdt i denna fråga derför
att jag känner till den, äfvensom att Skåningarne täfla
uti att se sin provins till godo framför öfrige provinsers
representanter. Det är dock kändt, att de förvärfvade
provinserne, och Skåne företrädesvis, beredts förmåner
större, än de öfriga landskapen i landet fått tillgodonjuta
Att representanterne från Skåne vilja blifva martyrer i sin
hemort, det ligger för öppen dager. Samma envåldsre¬
gent, som tog de 2,000 tunnorna från Skånska kyrkorna,
gaf provinsen i stället universitetet. Gjorde han detta ock
hufvudsakligen för att försvenska skåningarne, så låg väl
ej deruti något ondt. Jag skall undra om ej Skåningarne
genom föreningen med Svenskarue vunnit större lugn,
22
Den 92 Augusti.
större säkerhet än förut och fått mindre skatter än de
hade, då de voro förenade med Danmark. Om nu kyr¬
korna skulle återfå de 2,000 tunnorna; hvartill skulle de
användas? Kyrkostyrelserne skulle förvalta dem och, som
nian vet, förvaltas medel icke serdeles bra af dylika asso¬
ciationer. Man har sagt att universitetet i Lund ej in¬
rättats till Skånes fördel. Månne till dess nackdel då?
Akademikatalogen visar emedlertid att mer än hälften af
studenterne utgöras af Skåningar och då måtte det väl
vara en fördel för provinsen att hafva det förlagdt inom
densamma. Hvad beträffar rättvisan eller orättvisan uti
att beröfva kyrkorna de 2,000 tunnorna och skänka dem
till akademien, så får jag nämna att Wasa-familjen skulle
med samma skäl kunna återfordra de till Upsala akademi
öfverlemnade Gustavianska arfvegodsen, som kyrkorna
i Skåne kunna återfordra berörde spanmål. Jag fortfar
ått bifalla punkten.
Uti detta Mengels yttrande instämde Lars Lrsson och
Anders Söderholtz från Södermanlands samt Paul An¬
dersson från Jemtlands län
A»ldes*s WiJIaelss* I‘Iee* från Nerikes län: Jag
har under ofverläggningen ej egentligen hört skiljaktiga
meningar, ty antingen vi bifalla punkten eller låta vid ut¬
skottets hemställan i densamma bero, så kan det vara
eller göra detsamma. Jag hörde ett varningens ord från
Rosenberg vid början af detta plenum, uppmanande oss
till enighet och att vi ej skulle hugga på hvarandra. Man
bör ej väcka den björn som sofver. Detta är en varning
från mig. Det är lätt att förekomma en sjukdom, örn
man söker bota den i början. Så äfven med prat¬
sjukan. Låtom oss bota denna sjukdom så att vi få slut
en gång på våra förhandlingar, eljest få vi sitta qvar till
jul kanske och derutöfver.
Med Uhr instämde (rustaf Bolin från Upsala, Nils
Petersson och Nils Peter Backström från Kalmar, Henrik
Hansson från Vesternorrlands, Jöns Persson och Nils
Svensson från Blekinge samt Johannes Nilsson och Olaus
Eriksson från Göteborgs län.
•Sveas Milssess: Hedström har sagt att man ej kän¬
ner till Malmö recess. Jag får underrätta honom att jag tror
mig känna till stipulationerne i densamma, hvilka, bland an¬
nat, innehålla att de eröfrade provinserne skulle i fråga om
sin inre organisation få bibehålla alla de förmåner m. m.,
som de ditintills fått åtnjuta, så vidt sådant ej stred mot
Sveriges fundamentallagar. Östmans yttrande öfverlemnar
jag åt Rosenberg att besvara. Mengel uppräknade åt¬
skilliga fördelar, sorn Skåne tillskyndats af föreningen
med Sverige. Jag tror dessa fördelar åtminstone icke,
såsom han förmenat, utgöras af någon minskning i utgif¬
ter. Jag behöfver blott i detta fall hänvisa till vårt in¬
delningsverk. Ingen provins lider af detsamma eller är
så underkastad rustnings- och roteringsbördan, som Skåne
och hvad lugnet och säkerheten beträffar, så vill jag blott
erinra huru Skåne och de södra provinserne förhärjades
under Carl XILs tid. Uhr har talat. om att ingen skilj¬
aktighet skulle förefinnas uti våra åsigter i ämnet. Jöns
Andersson, med hvilken jag instämmer, har dock påyrkat
punktens läggande till handlingarne med ogillande. Detta
är väl dock ej detsamma som att bifalla den.
Hiöimlicrg : Jag vill till hvad Mengel yttrat, lägga
några ord. Man har sagt att Karolinska universitetets
förläggande i Lund icke skulle medföra någon fördel för
Skåningarne, som i allt fall hade Köpenhamns universi¬
tet att tillgå. Härtill får jag svara, att nog är det beqvä-
mare för Skåningarne att fara till Lund än att ligga i
Köpenhamn; hvartill kommer att Svenska staten svår¬
ligen kan lemna Svensk befordringsrätt till Köpenhamns
studerande. Sven Nilssons exkursioner på det historiska
området, vill jag lemna obesvarade för att ej trötta stån¬
det allt för mycket.
IVBatts Perssnn från Stockholms län: Man bör
ej klandra utskottet för detta förslag. Jag tror att det
är hvar och en ledamots skyldighet att granska noga mo¬
tionärens framställningar och påståenden och ej lemna
bifall till allt hvad man yrkar. Här är taldt om rättsgrun¬
den. Rättsgrunden är den att hvarje församling bör un¬
derhålla sina lärare. Jag må just undra på huru kyrkorna
blifvit så rika. Jo, genom prestlisten under katolska ti¬
den, och denna tiden hoppas jag vi icke önska oss till¬
baka. Bifalla vi hvad uti denna punkten är ifrågasatt, så
skola och kunna måDga ersättningsanspråk anhängiggö¬
ra». Då jag anser tionden tillhöra staten, så anser jag
ock att utskottet handlat rätt j den nu föredragna punk¬
ten, hvilken jag förthy bifaller.
Häruti instämde Erik Magnus Falch från Skaraborgs län.
24
Den 'éå Augusti.
16«senl>erj5: Med tiondens fördelning förhåller
det sig icke så som Östman förmenat, utan tionden för¬
delas så, att kronan får J. presten | och'kyrkan j. I af¬
seende å hvad Mengel anfört om den vinst Skåningarne
skulle hafva af deras förening med Sverige, kan det ej ne¬
kas, att denna vinst är ganska stor derigenom, att Skåne
upphört att vara ett trätofrö mellan båda länderne Be¬
träffande Wasagodsen, så förhåller det sig så med dem,
att de skänktes till Upsala akademi, då deremot här ifrå¬
gasatta 2,000 tunnor spanmål togos från kyrkorna. Detta
innebär väl någon skillnad. Jag är Uhr tacksam för
hans förmaning, men jag vill hemställa till ståndet att af¬
göra hvem det var, som föranledde denna långa diskus¬
sion. Jöns Andersson uppträdde i egenskap af motionär
med ett skriftligt anförande, deruti han försvarar sin mo¬
tion och strax derpå uppträda flera ledamöter med till¬
vitelser af alla slag mot Skåningarne. Man må väl ej
undra på att vi söka försvara oss örn vi ock icke äro nå¬
gra vänner till tvister och tvedrägt. Jag åberopar hvad
jag förut yttrat.
Per xdilsson från Kristianstads län: Jag he¬
gärde ordet för att gifva tillkänna det jag instämmer uti
Jöns Anderssons skriftliga andragande, hvarjemte jag vill
fästa en talares uppmärksamhet dervid, att vi icke begärt
några anslag till våra kyrkor, utan endast att dessa må
återfå den egendom man rättvist beröfvat dem.
(éstman: Någon afvoghet mot Skåne och dess
representanter hyser jag icke. Då jag, sist jag hade ordet,
yttrade mig rörande tiondefördelningen, afsåg mitt yttrande
,« p n • OJ J O 1/
olra sverige.
Öfverläggningen ansågs fulländad. Uppå proposition
af talmannen blef härefter den föredragna ll:te punkten
af ståndet bifallen.
Uti punkten 12 hade utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer måtte, med bifall till derom af Kongl Maj:t fram-
stäldt nådigt förslag, för Lappmarks ecklesiastikverk upp¬
föra ett belopp af 22,700 rdr årligen, hvilket måtte få bi¬
behålla den egenskap af förslagsanslag, som berörda an¬
slag hittills egt.
Härvid yttrade.-
Anders i?Eedin från Kronobergs län: Här kan
man se skillnaden af verkningarne af en enskild motion
Den 92 Augusti
och en nådig proposition. På grund af Hernösands dom¬
kapitels hemställan har Lappmarks ecklesiastikverk nu af
utskottet fått sig tillstyrkt ett anslag af öfver 22,000 rdr
sådant kan jag ej gilla, utan afslår jag punkten.
Carl Anders Carsson från Östergötlandslän:
Icke på det af Medin andragna skäl, utan derföre att eckle¬
siastikverket i Lappmarken hittills kunnat nöja sig med
ett mindre belopp, vill jag ej bifalla mer för det af ut¬
skottet afsedda ändamål, än hvad ecklesiastikverket hit¬
tills i anslag fått tillgodonjuta, plus räntan på dess samlade
men till riksgäldskontoret aflemnade fond.
Nils Peter Backström från Kalmar län med flere in¬
stämde.
Olof Alfsson från Vesterbottens län: Att stån¬
det skulle sätta i fråga att afslå hvad utskottat i denna
punkt föreslagit och som jemväl afser bildningsföremål,
fäst upp i Lappland, hade jag ej kunnat tro. På de af
utskottet anförda giltiga skäl och då man icke kan få
någon prestman att flytta till dessa aflägsna orter, om ej
aflöningen för honom blifver någorlunda öfverensstämman¬
de med hans lefnadskostnader, hvilket åter ej kan ske
utan statsbidrag, bifaller jag punkten.
Paul B i edström från Vesternorrlands län: Jag
medgifver visserligen att anslaget är betydligt, men om
man tager i betraktande ändamålet och svårigheten att
vara prestman i Lappmarken, så skall man nogsamt finna
att staten här bör träda emellan. För öfrigt skola prest-
männen kunna lapp skan och finskan för att i dessa orter
tjenstgöra och dessa språk lär man sig icke utan kostna¬
der. Statsverket har dessutom ann ammat Lappmarks
ecklesiastikverks hopsamlade fond, uppgående till ej min¬
dre än 36,500 rdr och någon ersättning bör väl lemnäs
derför. Jag bifaller punkten.
Paill Fril* Vlengel från Upsala län: Jag-
tror det ej vara lämpligt och nyttigt att, då statsmakterna
gjort så mycket som de gjort för de norrländska provin-
sernes materiella förkofran, afslå de anslag, som erfordras
för deras andliga utveckling, hvadan, och då det dessutom
ej är rättvist och billigt att beröfva dem, sorn vilja be¬
gifva sig till våra nordligaste trakter, dit eljest ingen an¬
Den 22 Augusti.
nan än den infödde gerna vill förirra sig, sitt tarfliga lifs¬
uppehälle, jag bifaller punkten och det så mycket heldre,
sorn man hör för Norrland göra allt hvad man kan, till
framtida gagn för hela landet.
Uti Mengels yttrande förenade sig Johan Gustaf Was¬
muth från Stockholms, Carl Dahlqren från Elfsborgs, Jo¬
han Gustaf Dahlgren från Kalmar, Gustaf Hultman och
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes, Paul Andersson från
Jemtands, Jöns Andersson från Malmöhus, Herman ti¬
bom från Norrbottens och Olaus Eriksson från Göteborgs
län.
Carl Anders Ifarsson: Då den allmänna
meningen inom ståndet synes vara för bifall till punkten,
vill jag förändra mitt yrkande så, att jag vill bifalla punk¬
ten endast med den förändring, att det föreslagna belop¬
pet 22,700 r:dr må utgå såsom reservationsanslag istället
för förslagsanslag, på det att summan vid en kommande
riksdag ej måtte ånyo fördubblas.
Uti detta yttrande instämde Sven Heurlin från Kro¬
nobergs, Anders Johan Sundstedt från Jönköpings, Lars
Gustuf Andersson från Elfsborgs, Anders Jansson från
Wermlands och Ola Olsson från Blekinge län.
B*er Östman från Vesternorrlandslän: Jag för¬
modar att man bär antagit för gifvet, att Lappmarks eckle¬
siastikverks fond uppstått genom statsanslag; men så är
ej förhållandet, utan har den tillkommit genom insamlin¬
gar vid bröllop, barndop, kollekter m. rn. Under sådana
förhållanden, och då den är indragen till statsverket, bör
väl något sättas i dess ställe eller någon ersättning lem¬
näs för den. Det är ej sagdt att hela det föreskrifna be¬
loppet 22.700 rdr utgår, hvadan det icke är något vunnet
med att förändra summan från ett förslags- till ett reser¬
vationsanslag. Jag bifaller punkten oförändrad.
Hukan Petersson från Blekinge och Georg JVyqvist
från Wermlands län afstodo från ordet och instämde med
dem, som biföllo punkten.
Sven liers från Kristianstads län: Äfven
jag vill bifalla punkten; helst sedan vi bifallit anslaget till
Jörns kapellpredikant. Det är ock af vigt att det blifver
afgjordt att Lappmarks ecklesiastikfond kommer att ingå
Den 22 Augusti.
27
till statsverket eller riksgäldskontoret. Helst vill jag dock
instämma med Larsson att, nemligen, anslaget må blifva
ett reservationsanslag.
Häruti instämde Per Persson från Wermlands, Sven
Nilsson och Per Nilsson från Kristianstads samt Anders
Per sson och Jöns Andersson från Malmöhus län.
Frik Magnus FaleSi från Skaraborgs län:
Oaktadt norrlänningarue vanligtvis motsätta sig både an¬
slag och lån till trakter i södra Sverige, vill jag dock ej
här handla på samma sätt, utan bifaller jag punkten.
Medin: Jag vet ej hvarför vi skola uppreta norr-
länningarne. Jag vill ändra mitt yrkande om afslag till
ett instämmande med Carl Anders Larsson deri att an¬
slaget må blifva ett reservationsanslag.
Gustaf Bolin från Upsala, Sven Gustaf Johansson
från Jönköpings, Anders Söderholtz från Södermanlands,
Erik Andersson från Elfsborgs samt Nils Svensson från
Blekinge län instämde.
©!»lanan: Man talar om grace mot norrlännin-
garne. Man bör dock ihågkomma att Lappland här icke
har någon representant men icke böra vi derför uraktlåta
se dem till godo, då behof vet sådant kräfver; förändra vi
anslaget till ett reservationsanslag, så fruktar jag för att
man kan komma att lefva i osäkerhet om, huru det kom¬
mer att gå med anslaget en kommande riksdag, och jag
påyrkar derföre, att anslaget må, blifva, såsom utskottet
föreslagit, ett förslagsanslag.
WedsfrSsss: Jag är förekommen af Östman. I
anledning af Falcks yttrande vill jag tillägga att vi samt¬
liga äro allmänna folkombud och måste såsom sådane
handla efter vår bästa öfvertygelse.
Fak* Si: Jag får gifva tillkänna att jag icke satt
mig emot anslaget utan tvärtom bifallit detsamma. Hade
jag följt mitt eget, och kommittenters intresseså hade jag
deremot skolat afslå punkten.
Efter sålunda fulländad diskussion framställde tal¬
mannen proposition på bifall till hvad utskottet tillstyrkt
uti ifrågavarande 12:te punkt, hvilken proposition med
28
Den 22 Augusti.
blandade ja och nej besvarades; hvadan, och då votering
begärdes, uppsattes, justerades och anslogs följande vote¬
ringsproposition :
»Den, som vill bifalla 12:te punkten uti statsutkottets
utlåtande n:o 139, deri utskottet tillstyrkt, att rikets stän¬
der måtte, med bifall till Kongl. Maj:ts nåd. framställning,
låta för Lappmarks ecklesiastikverk uppföra ett belopp af
22,700 rdr årligen, hvilket må bibehålla den egenskap af
förslagsanslag, som berörde anslag hittills egt, röste
JCl j
Den det ei vill. röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet, med bifall till punkten
i öfrigt, beslutat att omförrnälda belopp skall såsom re¬
servationsanslag uppföras».
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 24
ja och 50 nej; i följd hvaraf ståndet fattat sitt beslut i
öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
Emot detta beslut anfördes reservationer af Paul
Andersson och Per Byström från Jemtlands, Per Olof
Hörnfeldt från Vesternorrlands samt Olof Nilsson från Ve¬
sterbottens län.
13;de punkten, rörande utskottets hemställan att rikets
ständer måtte anvisa ett anslag af 4,500 rdr årligen till
en profession i fysiologi inom medicinska fakulteten i Up¬
sala, samt ett årligt belopp af 1,000 rdr till inköp af instru¬
menter och materiel för de fysiologiska och patologiskt-
anatomiska laboratorierne derstädes föredrogs härefter.
Under öfverläggningen härom yttrade:
Paul Pri<* Hl eugel från Upsala län: Då ri¬
kets ständer med stor pluralitet förklarat eller uttalat den
åsigten att Karolinska mediko-kirurgiska institutet bör ut¬
vidgas, så böra, enligt mitt förmenande, de anslag till ve¬
tenskapliga föremål i medicinskt och fysiologiskt hänse¬
ende, som kunna komma i fråga, företrädesvis utgå till
institutet, men som detta redan eger en profession sådan,
som här är i fråga, så anser jag anslaget onödigt och af-
slår alltså punkten.
En stor del af ståndets ledamöter instämde med
Mengel.
Den 22 Augusti.
29
Carl •Iohan Svensen från Kalmar län: Att
professionen är af vigt bör väl icke nekas, ty måhända
är kännedomen om lagarne för den organiska naturverk¬
samheten till och med vigtigare än om lagarne för den
oorganiska, och fysiologien hör till de förra. 1858 års ned¬
satta medicinska komité hade dock klassificerat denna ve¬
tenskap i 3:dje rummet, hvilket ock gjorde, att det under
sistlidne riksdag begärda anslaget till en dylik profession
afslogs, det vill säga, utskottet sade att med frågan skulle
»tills vidare» anstå. Vi böra ej så snart taga bort detta
»tills vidare» utan vill jag, för min del, afslå anslaget så
väl i ena som andra afseendet.
Carl Anders Charsson från Östergötlands län:
Vi behöfva blott kasta en blick på tillvexten af 8:de kuf-
vudtiteln för att inse vigten deraf att vi böra afslå allt
hvad som skäligen kan afslås. Då Karolinska institutet
är i bättre skick än medicinska fakulteten i Upsala, så
kan och bör äfven det nu ifrågasatta anslaget afslås,
hvarpå jag yrkar.
Johan Olof Sundgren från Stockholms. Johannes
Svensson från Skaraborgs, Erik Mallmin från Vestman¬
lands, Jonas Andersson från Östergötlands, Carl Dahl¬
gren från Elfsborgs samt Anders Jonssen och Lars Daniel
Andersson från Vermlands län förklarade sig instämma
med Mengel och Larsson.
Carl 'f«han Cronard Viömiher^ från
Östergötlands län: Då frågan om universitetets flyttning
mött motstånd, så synes det vara af nöden att universi¬
tetet ock tilldelas tillräckliga lärarekrafter. Detta äfven¬
som den omständigheten att en lärare numera icke är
tillräcklig för de båda vetenskaperna, anatomi och fysio¬
logi, gör att jag anser mig böra bifalla punkten.
Härmed förenade sig Anders Wilhelm Uhr från Ne¬
rikes och Elik Andersson från Elfsborgs län.
jflatts Persson från Stockholms län: Så väl i
afdelningen som utskottets plenum röstade jag för detta
anslag sedan jag af sakkunnig person erhållit sådan upp¬
lysning i ämnet att jag trodde mig böra tillstyrka det¬
samma. Professionen är af mycken vigt och jag bifaller
förthy punkten, oansedt jag väl känner till striden mellan
lakulteten och institutet.
30
Den $2 slaglist!.
Anders Aubust Andersson från Östergöt¬
lands län: Professionen kan väl vara nyttig, men hvar
skall man taga penningar ifrån för att kunna tillfredsställa
allas önskningar? Då anslaget kan undvaras, så instäm¬
mer jag med Larsson.
Jöns Avdersson från Malmöhus samt Anders Persson
från Kristianstads län instämde.
Gusrtaf Halisa från Upsala län: Jag kunde
gerna afstått från ordet och endast förenat mig med Lönn¬
berg. Emellertid vill jag anmärka att skall universitetet
vara qvar i Upsala, så bör det väl ock finnas tillräckliga
lärarekrafter derstädes. Flyttningen af universitetet skulle
komma att kosta långt mera, än om vi anslå medel till
fyllande af lärarnes i Upsala behöfliga antal. Jag bifaller
punkten.
Carl Auders larsson: Då anslag till ifråga¬
varande profession vid förra riksdagen afslogs hade man
icke den utsigt, som man nu har, att få karolinska me-
diko kirurgiska institutet i så väl ordnadt skick, som det
nu är och likväl afslogs anslaget. Man har alltså nu än
mera skäl att afslå anslaget, serdeles som i motsatt fall
institutet ej blifver så fullständigt, som det bör blifva. Jag
afslår alltså punkten, helst fakulteten hittills kunnat hjelpa
sig professionen i fysiologi förutan.
Häruti instämde Johannes Svensson från Skaraborgs
och Johannes Nilsson från Göteborgs län.
Ails IPeteB •sson från Kalmar län: Jag hem¬
ställer huruvida det kan vara välbetänkt att afslå ifråga¬
varande anslag. Skola vi hafva något universitet i Upsala,
så böra vi väl ställa så till att det kan uppfylla sitt ända¬
mål och att ynglingarne icke må behöfva att resa hit för
att fullborda sina studier. Att neka anslag till den nya
professionen vore att, som man säger, sila mygg och svälja
kameler. Hvad universitetens flyttning beträffar, så är
det en annan fråga, sorn ej hör hit.
Erik Andersson från Elfsborgs län instämde.
•HoMSSS Aii(les*sson från Östergötlands län: Uni¬
versitetens flyttning är en fråga, som ej hör hit, men
hvad man anslår till medicinska fakulteten i Upsala an¬
Den SS Augusti.
31
ser jag vara bortkastade penningar, ty gifvet är det, att
karolinska institutet kommer att dominera den medicinska
vetenskapen, och då för öfrigt en lärare hittills varit till¬
räcklig för bestridande af undervisningen i de anatomiska
och fysologiska ämnena, så kan han vara det jemväl hä¬
danefter. Jag afslår alltså punkten, helst våra medel äro
temligen starkt anlitade genom ändra nödigare auslag.
Sedan Carl Gustaf Sköldberg och Gustaf Hultman
från Nerikes, Per Persson och Olof Olsson i Slängserud
från Vermlands samt Olaus Eriksson från Göteborgs län
förklarat sig instämma uti detta Jonas Anderssons yttrande
blef, uppå proposition af talmannen, punkten af ståndet
afslagen.
Härefter godkändes utskottets i punkten 14 gjorda
tillstyrkan, att, på det lönerna för de vid Upsala universitet
anställde, tvänne språklärare måtte kunna, efter samma
grunder sorn adjunktslönerna i allmänhet, höjas hvardera
med 500 rdr, en årlig tillökning af 1,000 rdr i anslaget
till nämde universitet måtte för nämnda ändamål beviljas.
Uti punkten 15 hade utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer måtte, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, bevilja ett årligt anslag af 1,400 rdr att,
såsom arvoden, till lika belopp fördelas mellan fyra ama¬
nuenser, afsedde att biträda, en vid zoologiska museum,
en vid medicinska och en vid kirurgiska kliniken, samt
en vid fysiologiska professionens laboratorium.
Såsom en följd af ståndets beslut i fråga om 13pan¬
tén, afslogs jemväl det uti denna punkt af utskottet till¬
styrkta arvode till en amanuens vid den ifrågasatta nya
fysiologiska professionens laboratorium, hvaremot punkten
i öfrigt bifölls.
Härefter bifollos följande punkter:
ltr.o med hemställan, att löneförhöjning af 750 rdr
årligen måtte beviljas musices direktorn vid Upsala uni¬
versitet, med förbindelse likväl för denne lärare att, en¬
ligt af konsistorium academicum afgifvet förslag, utöfver
den honom hittills åliggande undervisningsskyldighet i
musik, tillika föreläsa i harmonilära eller musikens hi¬
storia ;
17\o hvaruti utskottet hemstält, att rikets ständer
måtte anvisa, dels ett årligt anslag af 350 rdr till arvode
åt en amanuens vid det patologiskt-anatomiska labora¬
toriet och dess samlingar vid universitetet i Lund, och dels
till löneförhöjning åt trädgårdsmästaren vid botaniska träd¬
gården derstädes ett belopp af 825 rdr;
18:o i hvilken punkt utskottet hemställt, att ständerna,
med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning, måtte å
Lunds universitets stat uppföra ett anslag af 2,046 rdr
årligen, att, såsom ersättning till universitetets löningsfond
för den minskade inkomst, densamma, genom frånskiljan¬
det från universitetet af Hardeberga och Sandby försam¬
lingars ledigvordna prebendepastorat, finge vidkännas, utgå
från den tid, då berörde pastorat varder universitetet från¬
skilj dt;
19:o innefattande hemställan, att till någon rikets stän¬
ders åtgärd icke måtte föranleda hvarken en af grefve G.
A. K. Hamilton väckt motion derom, att ett årligt an¬
slag af 9,000 rdr måtte beviljas till tvänne nya professio¬
ner i juridisk encyklopedi och romersk rätt, en vid hvart-
dera af rikets universiteter, eller friherre F. Hermelins uti
motionen framställda förslag, att ständerna måtte för sin
del besluta delning af professionen i national-ekonomi
och finansrätt vid Upsala universitet, samt anslå 4,500 rdr
såsom årlig Jon till en ny profession i national-ekonomi,
med hvilken sednare profession statistik möjligen kunde
förenas; och
20o hvaruti utskottet hemställt, att grefve G. A. K.
Hamiltons uti motion framställda förslag, det rikets stän¬
der måtte anvisa ett belopp af 2,000 rdr årligen, att, med
halfva-beloppet vid hvartdera af rikets universiteter, utgå
såsom stipendium åt en docent inom juridiska fakulteten
derstädes, icke måtte till någon rikets ständers åtgärd
föranleda.
Uti punkten 21:o hade utskottet hemställt, att rikets
ständer, uti det till stipendier åt studerande inom teolo¬
giska fakulteterna vid rikets universiteter utgående anslag
3,000 rdr, måtte bevilja en förhöjning af 5,000 rdr årligen,
samt att det sålunda anvisade beloppet måtte fördelas
emellan universiteten i Upsala och Lund, på sätt Kongl.
Maj:t, efter förslag, som af teologiska fakulteterna upp¬
göras och Kongl Maj:ts nådiga pröfning underställas, kunde
finna lämpligt.
I anledning af denna framställning yttrade C&rl
•Solisen Svensell från Kalmar län skriftligen:
Utskottets förslag att med 5,000 riksdaler årligen öka
stipendiefonden för teologie studerande torde böra afslås.
Den 22 .4ugn sfi.
33
Med dylika anslag lärer det åsyftade ändamålet, prestbri-
stens afhjelpande, icke vinnas. Den öfverklagade prestbri-
sten torde i alla fall mera förefinnas i inbillningen än i
verkligheten. Ville man blott så ordna presterskapets
verksamhet, att hvar och en af kyrkans tjenare finge sin
behöriga verkningskrets och alla öfverflödiga tjenster in¬
drogos, så klefve prestbristen ingen. Alla komministratu-
rer, hvars tjenstgöring inskränkes till ett och samma altare
sorn pastors, inom hvars pastorat inga anex- eller kapell¬
församlingar finnas, böra ovilkorligen indragas då nya
löneregleringen genomföres, och då tror jag att presterna
äro tillräckliga för kyrkans behof. Detta så mycket hel¬
dre, som presterne i följd af våra nya kommunallagar nu¬
mera äro befriade från en hel mängd bestyr med försam-
lingarnes angelägenheter, hvilka annars upptagit någon
tid och möda, och således äro i tillfälle att egna denna
tid åt det egentliga embetet. Prestbristen torde i så fall
ha något godt med sig och i sinom tid närma oss till
våra grannländer Norge och Danmark, hvilka på lands¬
bygden hafva hvarken komministrar eller adjunkter. Att
såsom allt hitintills skett, bemöda sig att anskaffa adjunk¬
ter eller medhjelpare åt friska väl aflönade prester, på
det att ordinarierna må vinna större beqvämlighet och
kunna mera egna sin tid åt sitt jordbruk eller andra för
tjensten främmande göromål, anser jag ganska olämpligt.
Det är snarare tid att reglera de oegentligheter som före¬
finnas, för att erfara hvad detta kan inverka på frågan,
innan man fortgår längre på denna bana. Jag yrkar följ¬
aktligen att utskottets förslag i denna del ogillas, och att
stipendifonden för theologie studerande för närvarande
bibehålles vid samma belopp som hittills.
Sedan Per Nilsson från Malmöhus och Anders August
Andersson från Östergötlands län, med hvilka 'Olaus Eriks
ton från Göteborgs län instämde, jemväl förklarat sig yrka
afslag på utskottets hemställan uti ifrågavarande 21:sta
punkten af utlåtandet, blef denna punkt, efter proposition
af talmannen, utaf ståndet a/slagen.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m. för att kl. half G åter
sammanträda.
In fidem
./. Sjöberg.
bonde Si:s Fröt. vid ISOS— 03 dreus riksdag. \ II-
*•>
a
34
Den 22 Augusti.
Plrniini kl. kalf B c ni.
§ I-
Fortsattes behandlingen af stats-utslcottets utlåtande n:o
139, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel; och förekommo dervid följande punkter,
I hvilka ståndet beslöt på sätt här nedan förmäles.
Punkten 22:o, i fråga om Karolinska mediko-kirurgiska
institutet.
mom. a), uti hvilket utskottet tillstyrkt, att rikets stän¬
der till uppförande å institutets tomt af en ny byggnad
för den pathologiskt-anatomiska institutionen och i sam¬
manhang dermed likbod, obduktionssal och begrafningska-
pell för serafimerordens lasarettets behof måtte anvisa ett
belopp af 84,000 rdr, att från riksgälds-kontoret, i mån af
behof utgå, bifölls.
Sedan, uppå hemställan af Carl Johan Sven¬
sén från Kalmar län, ståndet beslutat att låta bero med
handläggningen af
mom. b) intilldess beslut öfver öfrige i denna punkt
förekommande mom. hunnit fattas, fortsattes föredragnin¬
gen med
mom. c), deruti utskottet tillstyrkt, att å staten för
institutets lärare, tjenstemän och betjente måtte beviljas
en anslagstillökning af 19,900 rdr.
Med anledning af detta utskottets förslag yttrade
Per Milsson från Malmöhus län: Då utskottet
föreslagit nedsättning uti den af Kongl. Maj:t föreslagna
aflöningen till en bibliotekarie, en sekreterare och en kam¬
rerare, har jag förenat mig uti den af herr landshöfding
af Ugglas i denna punkt afgifna reservation och hemställer,
att ståndet måtte bifalla Kongl. Maj:ts proposition.
Paul Prita Vlengel från Upsala län: Jag har
begärt ordet, för att meddela ståndet, hvad jag från sä¬
kert och tillförlitligt håll erfarit, att det numera icke är
möjligt att, på sätt hittills skett, förena de här ifrågava¬
De/t 22 Augusti.
35
rande befattningarna. Institutets bibliotek är så tillökadt,
att det numera består af 20,000 volymer, och nar böcker¬
na icke få lånas hem, utan begagnas på biblioteket ofta
af flere personer på samma dag, måste bibliotekarien,
hvilken det dessutom åligger att föreläsa medicinens hi¬
storia, nästan hela dagen vara att träffa i biblioteket.
Sekreterarens och kamrerarens göromål hafva också
blifvit ökade, sedan institutets fonder blifvit skiljda från
sundhets-kollegii. Den, som skall kunna åtaga sig den
här ifrågavarande kamrerarebefattningen, skall hafva ge¬
nomgått juridisk examen, hvilket sannolikt icke någon af
våra svenska läkare gjort.
De af mig nu påpekade omständigheterna föranleda
mig att förorda antagandet af Kongl. Maj:ts proposition,
ty vi böra icke godkänna ett förslag, som icke är möjligt
att verkställa.
Carl Johan laeonard tjinnberg från
Östergötlands län: Jag är förekommen af Mengel och
har föga att lägga till hvad han yttrat. Han har visat,
att bibliotekarien måste vara läkare, då honom åligger
att hålla föreläsningar öfver medicinens historia. Att äfven
sekreteraren, hvilken icke kan påräkna några sportler af
sin tjenst, såsom t. ex. lösen för bevis m. m., skall hafva
studerat medicin, är tydligt, enär honom åligger att vid
ifrågavarande medicinska läroanstalt föra protokoll; och
som den person, hvilken skall kunna söka kamrerareplats
vid karolinska institutet, måste hafva genomgått sådan
examen, som erfordras för inträde i rikets civila embets¬
verk, anser jag den al Kongl. Maj:t äskade aflöningen för
ofvannämnde tjenstemän ingalunda vara för högt tilltagen;
hvarföre jag ock yrkar, att anslagsbeloppet måtte bestäm¬
mas till 20,000 riksdaler.
•lonas Andersson från Östergötlands län: Det
är väl möjligt, att den af utskottet i detta mom. föreslag¬
na aflöningsstat är för låg, men jag hemställer, huruvida
det kan anses vara lämpligt att etablera en serskild per¬
son för hvar och en af de här ofvan nämnda befattningar¬
na. För min del tror jag icke, att de ifrågavarande tjen-
stebefattningarna äro af sådan beskaffenhet, att de, hvar
för sig lemna en person full sysselsättning, och då jag
förmodar, att desse tjenstemän, om representationen nu
beviljar dem de löneförmåner, som här äro ifråga, i fram¬
tiden komma med större pretentioner, anser jag det vara
Den *23 Augusti.
lämpligast att anslå en viss bestämd summa att af lärare¬
kollegium fördelas emellan de personer, sorn bestrida de
ifrågavarande tjenstebefattningarne. Icke öfvertygad der¬
om, att den af en föregående talare påyrkade förhöjnin¬
gen är af beliofvet påkallad, vill jag till bestridande af
förenämnda tjenster bevilja 2,000 rdr att användas på det
sätt som utskottet föreslagit.
Anders IVO edin från Kronobergs län: Lika med
Mengel och Lönnberg, anser jag någon nedsättning uti
de lönebelopp, som Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition
föreslagit för ofvannämnde tre tjenstemän, icke böra ega rum,
isynnerhet som man har sig bekant, att göromålen, åtminstone
i hvad barnmorske-undervisningen angår, i så betydlig mån
ökats, att icke på långt när alla sökande till barnmorske-
elevplatser kunnat antagas. Jag kommer således att rösta
för antagande af Friherre Ugglas’, utlåtandet bifogade, re¬
servation.
Carl 'Helian Svensén från Kalmar län: Först
anser jag mig böra erinra, att karolinska mediko-kirurgi-
ska institutet och barnbördshuset äro tvänne vidt skiljda
inrättningar, och derefter får jag upplysa, att, enligt hvad
som blifvit utredt på den afdelning af stats-utskottet, som
behandlat denna fråga, bibliotekarien icke åtminstone
hittills haft mera än 6 timmars tjenstgöringsskyldighet i
veckan; att sekreteraren åtnjutit 350 riksdalers lön om
året; samt att någon kamrerare hittills icke funnits vid
institutet anställd. Om rikets ständer nu bifalla utskottets
förslag, i livad det dessa tjenstemän beträffar, så är jag
förvissad, att man vid nästa riksdag framkommer med be¬
gäran om fullständig aflöning för dem. Jag förenar mig
af sådan anledning uti Jonas Anderssons förslag och yr¬
kar ovilkorligen att summan ställes till lärare-kollegii dis¬
position och utdelas såsom arvoden till de personer, som
bestrida ifrågavarande tjenstebefattningar
Flere af ståndets ledamöter instämde.
Paill flellström från Vesternorrlands län: Att
döma af de upplysningar Svensén nu meddelat, äro de
ifrågavarande tjenstebefattningarne af sådan beskaffenhet,
att deras innehafvare kunna sköta dem jemte andra tjen¬
ster Man bör derföre vara försigtig och icke bevilja så
mycket, ty det är ganska troligt att vederbörande, om de
Dm SS Augusti.
37
nu finna ständerna frikostiga, icke skola underlåta att vid
nästa riksdag begära större anslag. Jag bifaller hvad ut¬
skottet här föreslagit.
Carl Andes*!» Carsson från Östergötlands
län: Vid ett enskildt sammanträde har den upplysningen
blifvit mig meddelad, att bibliotekarien vid karolinska
institutet visserligen har en mängd af böcker att vårda
och att han väl billigtvis borde få någon förhöjning uti
det arvode, som han hittills åtnjutit, men man ansåg, att
institutet, med fästadt afseende på den välvilja, som det
af rikets ständer åtnjutit, borde åtnöjas med den anslags-
tillökuing, som utskottet i denna punkt tillstyrkt. På grund
häraf och då så många andra anslag måste vid denna
riksdag beviljas, hemställer jag, att ståndet måtte stanna
vid den summa, som utskottet här föreslagit.
Samma åsigt delades af Henrik Hansson och Per
Olof Hörnfeldt från Vesternorrlands, Carl Dahlgren från
Elfsborgs samt Johannes Svensson från Skaraborgs län.
Sven Hogenberg från Kristianstads län: Jag
är hufvudsakligen förekommen af Carl Anders Larsson och
Hedström och vill göra Medin uppmärksam deruppå, att
det af honom anförda motivet för bifall till Kongl. Maj:ts
proposition icke håller stånd; ty i denna punkt hafva vi
icke något att göra med barnmorskor eller deras under¬
visning. Jag medgifver, att jag icke så noga känner till
denna sak, men jag är öfvertygad derom, att stats-utskottet,
för hvilket jag hyser stort förtroende, grundat sitt utlå¬
tande på tillgängliga handlingar, vid hvilket förhållande
och då vi nog på annat håll bättre behöfva statens pen¬
gar, jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Med Rosenberg instämde förre vice talmannen Per
Eriksson och Olof Olsson i Slängserud från Vermlands,
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Liss Lars Olsson
från Kopparbergs, Olof Pehrsson och Pehr Ersson från
Gefleborgs, Per Byström från Jemtlands. Sven Heurlin
från Kronobergs, Jöns Andersson från Malmöhus' samt
Johannes Erisson från Göteborgs län, m. fl
1TBengel: Det är mycket svårt ätt tvista om be¬
stämda föremål och faktiska förhållanden med personer,
som endast säga sig tro motsatsen. Emot en sådan tro
kan man icke anföra annat, än endast fråga, om densara-
38
DeJi 02°2 /lngusti.
ma kan befästas med erfarenhet. Ett faktum är emeller¬
tid, att de personer, som här äro i fråga, måste hafva
undergått examen både i juridik och medicin. Obekant¬
skapen om detta förhållande har gjort att utskottet kom¬
mit till det resultat, som detta betänkande utvisar. Så¬
dant är visserligen ledsamt, men som utskotts-ledamöterne,
liksom alla andra menniskor, med hvarje dag blifva visare,
kan ju rättelse här ega rum.
Den uppgift, som blifvit utskottet meddelad i fråga
om bibliotekariens tjenstgöring är alldeles oriktig, tj jag
har mig bekant, att han måste finnas på biblioteket flere
timmar för hvarje dag. Detta bibliotek, hvars utrymme
är så stort att större planchverk och dyrbarare böcker,
hvilka icke få lånas hem, kunna af dem, som sådant ön¬
ska,^ studeras på stället, är icke jemförligt med det kongl,
biblioteket, från hvilket man får låna och hemtaga böc¬
ker.^ Vid sådant förhållande och då vederbörande, som
så åstunda, ega rätt att på biblioteket studera der be¬
fintliga böcker, är ock bibliotekarien tvungen att ganska
ofta vara tillstädes.
En talare, som har sin plats midt emot mig vid ka¬
kelugnen, har förklarat sig hysa stort förtroende för stats¬
utskottet, men det var icke länge sedan, då det var fråga
om de i 11 :te punkten af detta utlåtande omförmälda 2,000
tunnor spanmål, han uttalade sin förkastelsedom öfver
stats-utskottet och dess utgöranden dervid.
Då jag grundat mitt omdöme i denna fråga uppå sak¬
kunniga personers yttranden och således är fullt öfverty-
gad, att de ifrågavarande tjensterna icke kunna samman¬
slås, fortfar jag att påyrka, att ståndet måtte fatta sitt
beslut i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t före¬
slagit.
liön 11 hera;: Svensén har sagt, att biblioteka¬
rien vid karolinska institutet icke har trägnare göromål,
än att han bör kunna åtnöjas med den aflöning, som han
hittills åtnjutit, men då, såsom Mengel upplyst, vid biblio¬
teket finnas planchverk och andra dyrbara böcker, hvilka
icke få lånas hem, utan skola studeras på stället, måste
bibliotekarien uppoffra ganska mycken tid för sin befatt¬
ning, med hvilken derjemte är förenad skyldigheten att
bålla föreläsningar i medicinens historia. För min del anser
jag således elen af Kongl. Majit föreslagna aflöningen in¬
galunda vara för högt tilltagen, och då man mindre bör
fästa sig vid tjensternas antal, än vid den summa, som
Den 22 Augusti.
39
för deras bestridande erfordras, hoppas jag, att ståndet
måtte bevilja hvad Kongl. Majit här äskat.
Svante Bergstrom från Östergötlands län:
Vissa skötebarn finnas, som framför alla andra skola gyn¬
nas, och till dessa räknar jag karolinska institutet, uti nit
för hvilket jag anser åtskilliga talare här till och med gått
för långt. Om man ser på de summor, som stats-utskottet
till nämnda institut föreslagit, skall man säkert finna, att
utskottet varit så generöst, att det icke gerna kunnat gå
längre. Det är högst besynnerligt, att de ledamöter, sorn
i förmiddagens plenum med sådan animositet motsatte sig
anslag till nya professorslöner vid Upsala akademi, nu
uppträda med så underhaltiga skäl till utskottets försvar
i denna fråga.
Om man tänker sig med hvilken lätthet sekreterare
och kamrerare här i Stockholm kunna anskaffas, så före¬
faller det mig högst besynnerligt, att icke 500 rdr skola
vara tillräldiga till desse tjenstemäns aflöning, åtminstone
till att börja med. Såsom hufvudsakligt skäl för lönetill-
ökning åt bibliotekarien har man anfört, att honom ålig¬
ger föreläsningsskyldighet, men jag tror, att, om föreläs-
ningarne hittills kunnat uppehållas, så bör det äfven hä¬
danefter kunna ske utan någon vidare uppoffring från
statens sida. Om, såsom en föregående talare uppgifvit,
biblioteket skall hållas tillgängligt alla söknedagar från
morgonen till qvällen och bibliotekariens tid till följd deraf
skulle blifva der helt och hållet upptagen, så är den för
honom äskade aflöning af 1,000 rdr rint alldeles otillräcklig;
men som jag icke tror bibliotekariens tjenstebefattning
vara så trägen, som man här velat låta påskina, bifaller
jag utskottets förslag.
Sven Gustaf Johansson från Jönköpings och Garl
Johan Johansson från Östergötlands län instämde.
Per Nilsson från Malmöhus län: Då frågan
om Karolinska institutets likställighet med universiteten i
Upsala och Lund förevar här i ståndet, uttalade plurali-
teten af ståndets ledamöter den åsigten, att en sådan lik¬
ställighet borde ega rum, och då förhållandet är sådant,
bör man ock se till, att vid institutet tillsättes ett erforder¬
ligt antal tjenstemän, ty när karolinska institutet fått sig
ålagd större och vidsträcktare undervisningsskyldighet, är
det nödvändigt, att rikets ständer vidtaga sådana åtgär¬
40
Deri 22 Augusti.
der. att institutet uppfyller det dermed afsedda ändamål.
För öfrigt förenar jag mig uti hvad sorn blifvit anfördt af
Mengel och Lönnberg, hvilka ingen vederlagt, samt påyr¬
kar antagandet af Kongl. Maj:ts i frågan afgifna nådiga
proposition.
Paill Mellström: Jag erkänner väl, att Men¬
gel i denna fråga besitter en sakkännedom, hvilken jag
saknar, men då utskottet icke heller lärer böra frånkän-
nas sakkännedom, får jag förklara, att jag hyser större
förtroende för utskottet, än för Mengel, och fortfar såle¬
des att påyrka bifall till utskottets förslag.
Moscnlier|g: Det är ledsamt, att, när man yttrar
något, som icke behagar åtskilliga personer här i ståndet,
man derför varder ganska strängt tillrättavisad men det
lärer icke kunna hjelpas, ty det har numera öfvergått till
vana för vissa personer att på sådant sätt förfara. Då
jag sist hade ordet, yttrade jag, att jag i denna fråga hade
föga sakkännedom och således måste lita på andra, och
jag får nu förklara, att jag, när jag skall välja emellan
tvänne auktoriteters omdöme, sätter större tillit till utskot¬
tets. än till Mengels omdöme i denna fråga.
Af en föregående talare har blifvit yttradt. att man
icke bör så mycket fästa sig vid tjensternas antal, utan
fastmer på de summor, som till deras bestridande erfor¬
dras, men jag är för min del fullt öfvertygad derom, att,
om vi nu bevilja hvad Kongl. Majit begärt, rikets ständer
vid nästa riksdag säkerligen få tillöka anslagen så, att
vederbörande tjenstemän kunna hafva sin utkomst af lö¬
nerna. Som jag anser utskottet hafva rätt i denna fråga,
fortfar jag att påyrka bifall till dess förslag
SveiB SS eurlin från Kronobergs län: Jag har
förut instämt med Rosenberg och har nu begärt ordet,
endast för att fråga mina värda ståndsbröder hvart det
skall leda, om ständerna riksdag efter riksdag fortfara att
skapa nya tjenster. Är det icke tillräckligt, att man vid
denna riksdag' ökat åttonde hufvudtitelns anslag med
743,900 riksdaler, eller tror man, att svenska folket skall
stå ut med att beständigt bevilja tillökade löneanslag. Det
finnes icke något land i bela verlden, som är så öfver-
svämmadt af tjenstemän, som vårt land. Det anslag, som
nu är rhär i fråga, utgör endast en »lockbit» och säkert
är, att för hvarje tjenst, till hvilken rikets ständer nu be¬
Den 22 Augusti.
41
vilja anslag, lönetillökning vid nästa riksdag begäres. Här
går det till på samma sätt, som då ständerna bevilja medel
till byggnader, för hvilkas uppförande falska byggnadsför¬
slag blifvit upprättade, att man vid den ena riksdagen ef¬
ter den andra får tillsläppa mera medel. Mig är det obe-
gripligt, att bondeståndet vill bevilja högre anslag, än ut¬
skottet tillstyrkt, och jag hemställer till ståndsbröderne,
att de måtte besinna och godkänna utskottets förslag i
denna punkt.
Henrik Hansson från Vesternorrlands län instämde.
•Simas ,tnile8'§§on: Jag fäster mig icke så
mycket vid den här ifrågavarande summan, som fastmer
vid det sätt, på hvilket detta anslag skall utgå. Man har
väl ansett sådana reservationsanslag, som detta, utgå endast
såsom arvoden, men så är icke förhållandet, ty det an¬
slag, som nu kommer att beviljas, varder uppfördt å ka¬
rolinska institutets stat. Ehvad summa ståndet här må
anslå, yrkar jag, att den måtte beviljas såsom arvoden
åt de ifrågavarande tjenstemännen och att den måtte ut¬
delas efter lärare-kollegii bepröfvande, ty säkert är, att,
då den föreslagna löneinkomsten är otillräcklig för en
tjensteman att lefva uppå, icke några andra personer
korn me att användas till dessa tjensters bestridande, än
sådana, som derjemte innehafva andra tjenster.
Det är sannt, att göromålen ökats och att, till följd
deraf, tjenstemännens inkomster böra ökas, men jag tror
dock, att ett anslag af 2,000 rdr bör vara tillräckligt, och
och jag är fullt öfvertygad derom, att till befattningarna
sökande skola anmäla sig, äfven om större summa icke
beviljas. På vederbörande auktoriteters utredning af frågan
bör man väl lita, men vi böra derjemte besinna, att dessa
icke kunna hafva så noggrann kännedom om våra tillgångar.
Carl •fohan Svenson från Kalmar län: Jag
anser mig vara skyldig upplysa, att komitterade väl an¬
sett lärarne vid karolinska institutet böra ställas lika med
lärarne vid universiteten, men i fråga om öfrige tjenste-
mäns vid institutet likställighet med dem vid universite¬
ten, hafva de icke yttrat något. Derjemte hafva korn-
mitterade föreslagit att sekreteraren, som hittills åt¬
njutit 600 rdrs årlig lön, skulle erhålla, jemte fria hus¬
rum, 2,000 riksdalers lön på stat, men icke ens rege¬
ringen har velat medgifva detta belopp annorledes, än så¬
som arvode. Då man nu beviljar en lönetillökning af
42
Den 22 Augusti.
1,400 rdr, böra de ifrågavarande befattningarne rimligtvis
kunna dermed uppehållas, isynnerhet som, på sätt en fö¬
regående talare anmärkt, det icke torde blifva svårt att
här i hufvudstaden anskaffa tjenstemän. Bondeståndets
ledamöter böra emellertid icke föregå de andra stånden
med beviljande af lönetillökningar, utan vi böra antaga
Jonas Anderssons förslag, hvilket åtminstone jag till alla
delar gillar.
Mengel: Jag har aldrig begärt att betraktas så¬
som någon auktoritet, likalitet som jag betraktar någon an¬
nan af ståndets ledamöter såsom sådan; men då man här
ansett det vara vådligt att antaga Kongl. Maj:ts proposi¬
tion, emedan man föreställer sig, att de nu ifrågavarande
beloppen skola vid nästa riksdag blifva förhöjde och be¬
stämmas såsom fixa löner, får jag förklara, att jag för min
del icke tror det vara så farligt, som man föreställer sig,
ty vi hafva ju erfarit, att uti de löner, som af rikets stän¬
der vid förra riksdagen beviljades, någon förhöjning vid
denna riksdag icke blifvit begärd. Om någon förhöjning
möjligen framdeles kommer i fråga, härleder sådan sig
deraf, att tjenstemännen fått mera arbete, och då bör man
väl ihågkomma, att arbetaren är sin lön värd. Man har
äfven talat om iakttagande af hushållning, men vid alla
de tre riksdagar, som jag bevistat, har sådan lära predi¬
kats, men man har aldrig vid tillämpningen af denna lära
kommit längre, än tilldess sådana anslag, som blifvit äska¬
de till ändamål, för hvilka man sjelf intresserat sig, blifvit
föremål för pröfning. Det är således en fras, som använ¬
des, då andra argumenter tryta.
l*er Wilsson från Malmöhus län: Med anled¬
ning af Jonas Anderssons uppgift, att här ifrågavarande
belopp icke skall utgå såsom arvode, får jag hänvisa ho¬
nom till betänkandet, hvaraf han tydligen skall finna, att
det anslås icke såsom bestämd lön, utan såsom arvode.
Winters /tugust Andersson från Öster¬
götlands län: Ingen lärer väl kunna förneka, att rikets
ständer vid innevarande riksdag beviljat så stor tillökning
i anslagen på åttonde hufvudtiteln, att man icke gerna
hör gå längre. Vid sådant förhållande och då jag san¬
nerligen icke vet, hvarifrån medel skola tagas till alla de
anslag, som redan äro beviljade, torde det vära nödigt
att stanna vid den summa, som utskottet här föreslagit
Den 22 s.htgnsli.
43
och derjemte bestämma, att den blott såsom arvode bör
utgå. Då det är ganska tydligt, att det af reservanterne
föreslagna beloppet icke heller förslår till full lön, torde
man böra vänta med beviljande af högre anslag, än ut¬
skottet tillstyrkt, intilldess tiderna möjligen framdeles blifva
mera gynnsamma.
»folias Andersson: Jag hemställer, huruvida
Per Nilssons sista yttrande kan anses vederlägga hvad jag
anfört. Beservanterne hafva föreslagit, att för ifrågava¬
rande tjenstemän skall å institutets stat uppföras ett be¬
lopp af 2,000 rdr. hvaremot den af utskottet tillstyrkta
summan, enligt utlåtandet, bör utgå såsom arvode enligt
lärare-kollegii pröfning Då detta kollegium, enligt min
åsigt, är den auktoritet, som bäst kan bedöma huru stor
del af anslaget, som bör tilldelas hvar och en af ofvan-
nämnde tjenstemän, fortfar jag uti mitt yrkande, att ut¬
skottets förslag måtte varda af ståndet antaget.
Mengel; Den tvist söm här uppstått emellan Jo¬
nas Andersson och Per Nilsson är af ingen betydelse, ty
det är klart, att det ifrågavarande anslaget skall uppfö¬
ras på institutets stat, ehuru, såsom Jonas Andersson rig-
tigt anmärkt, det, enligt utskottets förslag, skulle utgå så¬
som arvode, hvilket lärare-kollegium skulle ega att be¬
stämma. På det att tjensterna må kunna uppehållas,
måste rikets ständer anslå medel, ehvad dessa komma att
utgå såsom arvoden eller lön på stat.
Diskussionen var afslutad; och då talmannens propo¬
sition på bifall till utskottets förslag i denna punkt blef
med blandade ja och nej besvarad, uppsattes, justerades
och anslogs följande voterings-proposition:
Den, som vill bifalla hvad stats-utskottet uti 22:dra
punkten, litt. c af dess utlåtande n:o 139 yttrat och hem¬
ställt i fråga om an slagstillökning till belopp af 19,900
rdr åt Karolinska mediko-kirurgiska institutet, röste
Ja;
Den det icke vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bondeståndet beslutat att, med bifall
till Kongl. Maj:ts nådiga framställning i ämnet, anslå för
de i denna del af omförmälde utlåtande angifna ändamål
20,900 rdr.
44
Den 22 Augusti.
Voteringen, i vanlig ordning verkställd, utföll med 60
ja emot 8 nej; och var alltså utskottets förslag i detta
morn. af ståndet bifallet.
mom. d\, deruti utskottet tillstyrkt, att rikets ständer
måtte bevilja en årlig förhöjning af 787 rdr 42 öre i det
för närvarande till karolinska institutet utgående anslaget
till vård, underhåll och förökande af samlingar m. m.,
bifölls ;
mom. e) deruti utskottet tillstyrkt, att den på karo¬
linska institutets stat upptagna lön af 3,000 rdr åt lära¬
ren för barnmorske-eleverne i Stockholm måtte derifrån af-
föras och i stället varda uppförd under rubriken: »Barn-
inorske-undervisningen och barnbördshusen, bifölls; hvar¬
efter
mom. f), uti hvilket utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer till inrättande vid karolinska institutet af åtskil¬
liga tjenster mätte anslå medel till belopp, som här ofvan
blifvit omförmälda, la des till handling arne
Punkten 23, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer måtte bevilja 1,237,828 rdr 72 öre ärligen till af¬
löning, enligt redan gällande bestämmelser, lör samtlige
nuvarande rektorer, lektorer, adjunkter och kolleger, äf¬
vensom för öfningslärare vid de på endera eller begge li-
nierna fullständiga läroverken, föranledde diskussion, uti
hvilken deltogo och sig yttrade följande ledamöter:
Clari Anders Larsson från Östergötlands
län: Jag vet icke, hvartill det skall tjena, att i en klump
och innan vi pröfvat hvar och en af de i utlåtandet, i fråga
om anslaget till elementarläroverken, förekommande punk¬
terna, bifalla den summa, som utskottet här tillstyrkt. För
min del önskar jag åtminstone, att vi icke bevilja det ifrå¬
gavarande beloppet, innan vi pröfvat hvarje punkt sär¬
skildt.
('ari »fohan Svensén från Kalmar län: Jag
vill endast fästa föregående talares uppmärksamhet der¬
uppå, att den af utskottet i denna punkt tillstyrkta sum¬
man måste utbetalas efter den stat, som redan förefinnes.
Carl Anders Carsson: Af betänkandet kan
jag icke finna, att denne Svenséns uppgift är med verk¬
liga förhållannet öfverensstämmande, och vi skulle, om vi
Deri 22 Augus//.
nu godkänna utskottets förevarande förslag, icke kunna
bifalla någon motion, som möjligen längre iram i betän¬
kandet kan förekomma om indragning af en eller annan
lärareplats. Jag fortfar således uti min här ofvan utta¬
lade önskan isynnerhet som jag till min förvåning finner,
att summorna äro olika för hvarje år
Sven ISosenlierg från Kristianstads län: Det
är tydligt, att detta belopp måste först utgå, ty om vi af-
slå detta, så upphäfva vi i och med detsamma föregående
ständers beslut. De summor, som uti följande punkter af
utlåtandet förekomma, äro icke inberäknade uti det här
ifrågavarande beloppet, och derföre torde Carl Anders
Larssons yttrande icke förtjena afseende.
Carl Anders (iarsson: Jag kan icke finna
det vara nödvändigt att bifalla denna punkt, isynnerhet
som det är alldeles omöjligt att på förhand bestämma huru
stort belopp, sorn erfordras eller kommer att åtgå under
åren 1864—1866. Jag påyrkar således fortfarande, att
denna punkt måtte tills vidare förbigås.
Svensén: Enligt Kongl Maj:ts proposition är, i
enlighet med hvad som vid alla föregående riksdagar iakt¬
tagits, de här ifrågavarande beloppen inberäknade uti den
totalsumma, som för elementarläroverken erfordras Om
man nu skulle afslå denna punkt, så komme elementar-
läroverks-staten på bar backe. Då det finnes en bespa¬
ringsfond, behöfver man icke befara, att medlen, i hän¬
delse någon förändring uti hvad som nu beräknadt är
möjligen skulle komma att ega rum, nog tagas reda uppå
och komma statsverket till godo.
Alatts Pehrsson från Stockholms län: Det är
klart, att, om denna punkt nu icke bifalles, så blifver den
af föregående ständer beviljade stat för elementar-läro-
verken indragen. Att staten icke alla år kan till belop¬
pet vara lika, kommer derutaf, att under de olika åren
ett olika antal af lärarne komma att uppflyttas i högre
lönegrad. Jag bifaller punkten.
ISosenhcrgi Vännen Larsson har säkerligen
oriktigt uppfattat meningen i denna punkt, ty det kan väl
icke vara hans mening, att alla lärarne vid elementar¬
läroverken skola hädanefter tjenstgöra utan lön. Då lö-
46
Den 22 /lugns ti.
neraas belopp beräknas efter hvar och en lärares tjenst-
göringstid, är det väl möjligt, att, om under ifrågavarande
statsregleringsperiod några äldre lärare komma att afgå
och några yngre i stället inkomma i tjenst, någon be¬
sparing uti detta anslag kan uppkomma, men det har
alltid varit praxis vid föregående riksdagar, att man för
alla- de trenne år, som statsregleringen omfattar, uträknat
hvad som kommer att erfordras och att man sedermera
fördelat totalsumman på hvart och ett af nämnda år.
Carl »Tohan liconaiul IjöiinVicrg från
Ostergötlands län: Carl Anders Larsson har uttalat sin
förvåning deröfver, att de i denna punkt omnämnda sum¬
mor äro olika för hvarje af de år, som nästa stats¬
reglering omfattar, men mig synes det vara ganska na¬
turligt, att summorna skola vara olika, och att högsta
summan skall förekomma år 1866, då man vet, att ordi¬
narie lärare vid elementar-läroverken få 500 riksdalers
tillökning hvart femte år. Om man icke vill helt och hål¬
let öfverändakasta den af nästföregående rikets ständer
för elementar-läroverken uppgjorda stat, måste man bi¬
falla hvad utskottet i denna punkt föreslagit.
Häruti instämde Anders Johan Sandstedt från Jönkö¬
pings, Olof Nilsson från Westerbottens, Anders Medin från
Kronobergs, Erik Andersson från Elfsborgs, Erik Anders¬
son och Erik Jonsson från Westmanlands, Jolian Olof
Sundgren från Stockholms, Nils Svensson från Blekinge
samt Johannes Nilsson från Göteborgs län.
Carl Anders Tjarsson: Huru ledsamt och
beklagligt det än kan vara, att jag icke besitter samma
stora förmåga, som åtskilliga föregående talare, vill jag
dock försöka att bevisa, att jag icke har så orätt, som de
vilja påstå.
Statsutskottet har nemligen funnit, att för lärarnes
vid elementar-läroverken aflöning under åren 1864—1866
erfordras en summa af tillhopa 3,713,486 riksdaler 16 öre,
samt föreslagit, att nämnda belopp måtte af rikets stän¬
der beviljas att utgå med 1,237,828 rdr 72 öre för hvart
och ett af de ofvannämnda åren. Då utlåtandet derjemte
upplyser, att för år 1864 icke erfordras större belopp, än
1,182,028 rdr 72 öre, förstår jag icke, hvarföre man skall
onödigtvis skrinlägga skillnaden 55,800 rdr. Staten är
väl af föregående ständer bestämd och får icke rubbas,
Den 22 Augusti.
47
men jag fortfar uti min protest- emot uppställningen af
denna punkt. Jag kan alldeles icke, i likhet med Rosen¬
berg, finna, att lärarne vid elementar-läroverken härige¬
nom komma på bar backe, och jag kan icke eller finna
det vara nödvändigt att utbetala medlen tre år förrän de
egentligen behöfvas.
Anders Allgust Andersson från Östergöt¬
lands län: Jag är förekommen af Lönnberg och vill bi¬
falla hvad utskottet i denna punkt tillstyrkt, ty jag är öf-
vertygad derom, att, om några äldre lärare, som inne¬
hafva högre lönegrad, gå bort och ersättas af yngre lä¬
rare, som åtnjuta lägre aflöning, de på sådant sätt be¬
sparade penningarne nog komma statsverket till godo.
Anders Willielm Clir från Nerikes län: Jag
vill endast förklara, att jag, oaktadt Carl Anders Larssons
nu uttalade protest, anser mig lugnt kunna bifalla hvad
utskottet i denna punkt tillstyrkt.
•lonas Andersson från Östergötlands län:
Det är väl möjligt, att utskottets tillstyrkande i denna
punkt vid första påseendet kan förefalla besynnerligt, men
om man tänker sig in i förhållandet, skall man lätt finna,
att utskottets förslag är uppgjordt i enlighet med rikets
ständers förut gjorda bestämmelser. Jag bifaller punkten.
Sven Gustaf Johansson från Jönköpings län instämde-
Öfverläggningen förklarades afslutad och förevarande
punkt blef, uppå derom af talmannen framställd proposi¬
tion, af ståndet godkänd.
Punkten 24, uti hvilken utskottet hemställt, att rikets
ständer måtte, med afslag å en af herr Lindeström inom
vällofl. borgareståndet väckt motion, att bibliotekarie vid
elementar-läroverks- eller stifts-bibliotek, som innehåller
minst 10,000 volymer, må åtnjuta samma löneförmåner,
som läroverks-adjunkt, bifalla Kongl. Maj:ts framställning,
att det belopp af 3,000 rdr, hvilket vid sistlidne riksdag
ställdes till Kongl. Maj:ts disposition för att användas till
arvode åt bibliotekarier vid de högre elementar-lärover¬
ken, med vilkor att boksamlingarne vissa timmar i veckan
blefve för allmänheten tillgängliga, fortfarande måtte för
enahanda ändamål utgå, godkändes.
Den 22 .///gusf i.
Punkten 25. uti hvilken utskottet hemställt att rikets
ständer måtte till två nya lektorslöner och tjugofem nya
adjunktslöner. äfvensom till arvoden åt extra lärare an¬
visa tillhopa 52,000 riksdaler, föranledde diskussion, der¬
vid nedannämnde ledamöter, hvilka på begäran erhöllo
ordet, yttrade:
Carl hilders Mai sson från Östergötlands län:
Då jag icke inser någon möjlighet att, för närvarande,
anskaffa så många lärare, sorn här blifvit föreslagne, ty
vi veta ju, att man redan hittills varit tvungen att såsom
lärare antaga personer, hvilka icke varit passande, anser
jag att det här tillstyrkta anslaget icke bör beviljas.
Carl Johan Cronard tjinnberg från
Ostergötlands län: De af föregående talaren påpekade be¬
tänkligheter tror jag icke vara förtjenta utaf någon upp¬
märksamhet, ty de äro verkligen, åtminstone till största
delen, ogrundade. Det är visserligen sannt, att under de
sednare åren icke tillräckligt antal af kompetente sökande
anmält sig till lediga lärareplatser, men då vid sednaste
magisterpromotion i Upsala uti nästlidne maj månad pro¬
moverades 41 magistrar och efter nämnde tid flere stu¬
derande redan absolverat filosofie kandidat-examen; då
från Lund äfven kunna påräknas åtskilliga filosofie magi¬
strar: och då utskottet uti en följande punkt yttrat, att
ifrågavarande tjenster icke skola tillsättas förr än år 186C,
kan man med skäl hoppas, att, äfven om 15 eller 20 af
de magistrar, som jag förut omnämnt, icke skulle egna
sig åt skollärarekallet, tillräckligt antal af duglige lärare
kan påräknas; och är det på sådan grund, som jag bifal¬
ler denna punkt.
Matis* *'SS<£ 18 från Stockholms län: Jag in¬
stämmer med Lönnberg och tror, att, om staten anslår
tillräckliga medel, dugliga och skickliga lärare kunna er¬
hållas, ty de kunna vara mycket skickliga och lämpliga,
ehuru de icke tagit filosofie kandidat-examen. Jag bifaller
hvad utskott’, t i denna punkt föreslagit.
i*er Öslsnssn från Vesternorrlands län: Jag tror
det_ vara klokast att bifalla hvad utskottet här föreslagit,
ty jag vet sannerligen icke något läroverk, från hvilket
man kan hafva anledning att utmönstra någon lärare.
Det har, såsom jag i min motion påpekat, varit svårt att
De?) 22 Augusti.
49
anskaffa adjunkt i främmande lefvande språk vid Hernö¬
sands gymnasium, emedan lönevilkoren hittills varit så
ringa och obetydliga, men oaktadt utskottet ansett det vara
betänkligt att för närvarande tillstyrka inrättande a.f flere
lärareplatser, än Kongl. Maj:t föreslagit, kommer jag att
bifalla denna punkt.
Hukan Pettersson från Blekinge och Sven Nilsson från
Kristianstads län instämde
Cl«rl tnders ¥.<arsson: Jag kan icke finna
det vara något trängande behof att bifalla hvad utskottet
här tillstyrkt, ty om vi granska den af utskottet uppgjorda
och för ständerna framlagda kalkyl, skola vi finna, att på
hvarje lärare vid Upsala fullständiga läroverk belöpa sig
21' och vid Skara lika stort antal lärjungar o. s. v. Dä
vi tillförene förklarat oss anse, att på hvarje lärare bör
finnas 80 lärjungar, kan jag icke bifalla hvad utskottet
här förslagit, utan det är'mycket bättre, att vi vid behand¬
lingen af efterföljande punkter tillse, att lärarekrafter i
stället anvisas till skolor, som deraf äro i behof.
Ola Olsson från Blekinge län instämde.
Cimiilterg: Hvad Carl Anders Larsson nu anfört
bevisar icke hvad han ärnade dermed bevisa, ty i de läg¬
re klasserna finnas vid mångå läroverk ända till 60 k r<0
lärjungar, men lärjungarnes antal förminskas från och med
fjerde och femte klasserna, så att antalet uppgår ofta till
endast 8 eller 9. Sådant oaktadt måste dock i de högre
klasserna finnas lärare, som ganska väl kunde medhinna
att undervisa flere lärjungar. Då utskottet för öfrigt följt
den af Kongl. Majit i denna fråga för rikets ständer fram¬
lagda proposition och man med säkerhet kan antaga, att
behofven blifvit så noggrannt som möjligt pröfvade, för¬
nyar jag min anhållan, att ståndet måtte bifalla denna
punkt.
Flera af ståndets ledamöter hördes häri instämma.
Östman : Det är, såsom Lönnberg riktigt anmärkt,
icke möjligt att fördela ett visst antal lärjungar på hvarje
klass vid ett läroverk, ty uti olika klasser undervisas uti
olika läroämnen. Jag gillar äfven Carl Anders Larssons
åsigt att man icke bör anslå medel till löner åt en lärare-
Bonde-Stis Prat. vtd 1S62—63 årens riksdag. VII. 4
50
Den 22 Augusti.
personal, som icke ännu finnes och hvilken, enligt hvad
utskottet uti en sednare punkt yttrar, icke skall tillsättas
förrän vid slutet af vårterminen år 1866, men man har
velat vara förvissad derom, att medel till aflöning skall
finnas vid den tid platsernas tillsättande må komma i fråga.
Carl Anders Carsson: Den punkt, som
Ostman nyss omnämnt, har afseende på endast två- eller
tre-klassiga skolor, men de löneanslag, som nu äro i
fråga, skola utgå från nästkommande års början, och
man måste således, då lärareplatserna skola tillsättas
inom ofvannämnda tid, taga till lärare snart sagdt hvilka
personer sorn heldst.
Paul Frii* ]?■ en^el från Upsala län: Jag för¬
står icke hvarom man egentligen nu tvistar. Carl Anders
Larsson har förklarat sig icke vara obenägen att bifalla
hvad utskottet i denna punkt föreslagit, om han blott vore
säker derom, att lämplige lärare funnes att tillgå, men
det är ju klart, att, om rikets ständer icke anslå medel
till löner, några lärare icke kunna erhållas, ty vill man
hafva lärare, så måste man ock aflöna dem. Om kompe¬
tente sökande icke anmäla sig, så blifva lärareplatserna
icke tillsatta, och jag är fullt öfvertygad derom, att oskick¬
lige lärare icke antagas annorlunda, än på förordnande.
Jag bifaller denna punkt.
Carl Dahlgren från Elfsborgs län instämde.
Sven IS odenberg från Kristianstads län: De
af Carl Anders Larsson nu anförda motiv hålla icke
stånd, ty vi skulle ju på samma grund kunna neka an¬
slag till alla tjenster under förutsättning, att skickliga
personer till deras skötande icke finnas att tillgå. Den,
som vill blifva antagen till lärare, måste visa sig vara
dertill kompetent och säkert blifver icke någon till lärare
antagen, som icke styrkt sig innehafva fullkomlig skick¬
lighet dertill. Dessutom utbetalas ju icke någon lön förr,
än lärare är antagen. Den klagan, som föres öfver lär-
jungarnes stora antal vid åtskilliga utaf rikets elementar¬
läroverk, härleder sig derutaf, att i de två lägsta klas¬
serna läsas endast sådana ämnen, uti hvilka undervisning
i städernas folkskolor äfven lemnäs. Då det icke tillkom¬
mer rikets ständer att utse lärare, utan endast att anslå
Den 22 Augustt
51
medel till deras aflöning, anser jag, att vi icke kunna an¬
nat, än bifalla hvad utskottet i denna punkt tillstyrkt.
Samma åsigt delades af Johannes Nilsson från Göte¬
borgs. Gustaf Hultman från Nerikes, Gustaf Johansson
från Kronobergs, samt Erik Andersson och Olof Thorell
från Elfsborgs län.
Alls Pette: •sson från Kalmar län: Det skall
förefalla hvar och en eget och besynnerligt, om manjem-
för denna diskussion med den, som fördes här i ståndet,
då frågan om folkskolorna här behandlades. För min del
förenar jag mig uti den af Carl Anders Larsson uttalade
åsigt, att man bör afslå denna punkt, på det att rikets
ständer vid nästa riksdag må så mycket lättare kunna
besluta de två lägsta klassernas skiljande från elementar¬
läroverken och förenande med folkskolan.
Jöns Persson från Blekinge län instämde.
Anders Wilhelm Flir från Nerikes län: Men¬
gel har sagt sig icke begripa, hvarom tvistas, och Carl
Anders Larsson har förklarat sig icke vilja anslå ytterli¬
gare medel till de fullständiga läroverken, utan han vill i
stället öka lärarnes antal vid de lägre skolorna. Jag är
af alldeles motsatt åsigt och anser, att vid de fullständiga
läroverken bör anställas så stort antal lärare, som för
undervisningen är nödigt, på det att dervarande lärjungar
må kunna bibringas behöfliga kunskaper. Om vi nu be¬
sluta att öka lärarnes antal vid de lägre skolorna, så kan
man taga för afgjordt, att vid nästa riksdag framställning
göres om ytterligare anslag för sådant ändamål. Den an¬
märkning, som blifvit gjord derom, att det icke skall fin¬
nas tillräckligt antal af sökande till de lärareplatser, som
här äro i fråga, har Lönnberg besvarat. Om emellertid
sökande skulle fattas, får man väl gifva sig till tåls, men
icke tror jag, att man. såsom en föregående talare sagt,
behöfver antaga mediko-filosofie-kandidater till lärare vid
våra elementar-läroverk.
Carl Anders Carsson: Ehuru Rosenberg
medgifver, att åtskilliga eller de 2 lägsta klasserna vid
ifrågavarande läroverk äro jemnförliga med folkskolorna i
städerna, har han dock velat bifalla hvad utskottet här
tillstyrkt, Jag. för min del, kan likväl icke gilla de nu
framställda förnyade pretentionerna, isynnerhet som det
52
Den 2 2 /lugus li.
O
icke är så länge sedan rikets ständer beviljade de sum¬
mor, som då uppgålvos vara erforderliga. Oin man från
elementar-läroverken vill skilja första klassen, kail den
olägenhet undanrödja^, som nu öfverklagas, att nemligen
åtskilliga klasser äro alltför mycket öfverhopade med göro¬
mål. Jag anser fortfarande, att anslag i stället bör be¬
viljas de lägre skolorna och att hvad utskottet här före¬
slagit icke må tillämpas förrän år 1866.
Paul Hedström och Henrik Hansson från Vesternorr¬
lands samt Nils Petter Bäckström från Kalmar län in¬
stämde.
»Fffisx ESuntiftiscK från Göteborgs län: För egen
del bifaller jag hvad i denna punkt är föreslaget, och detta
derföre att jag anser, det lärarekrafterna vid alla läroverk
och skolor böra afpassas efter lärjungarnes antal; och när
inan nu, såsom i nästa punkt synes, finner, att lärlin¬
garne vid våra elementar-läroverk sedan år 1856 tillväxt
med 83 procent, så följer väl deraf, att det är nödigt för¬
stärka och öka lärare antalet. Ingen vill väl rimligen påstå,
att t. ex. i Göteborg, der lärjungarne vid elementarläro¬
verket ökat sig med 50 procent, eller från 200 å 300 till
öfver 500, att undervisningen der kunde och borde numera
handhafvas af samma fåtaliga lärarepersonal, som före
1856. Före sistnämnda år var lärare-antalet i Göteborg
så stort, att hvarje lärare, relativt till lärjungarne, icke
hade flere lärjungar att undervisa, än hvad utskottet här
rättvisligen anser hvarje lärare böra hafva; men så är
icke förhållandet nu, emedan, om så skulle vara. vid ele¬
mentarläroverket i Göteborg borde vara anställde minst
25 lärare, ehuru der icke finnes flere, än 21. Det skäl,
att lärarekandidater saknas, kullslår ingalunda den här af
mig uttalade princip, icke heller bör det inverka på oss att
bevilja tillökning af lärare, ty om än icke graduerade
lärarekandidater finnas att nu tillgå, så kan tillgång derpå
blifva framdeles och för öfrigt kan man ganska väl i de
lägre klasserna hjelpa sig med icke graduerade lärare;
och när så är, förfaller också detta sista af motsidan fram¬
kastade skäl
Mengel: Det förefaller mig. att dömma af diskus¬
sionen, som skulle några ledamöter frukta, att lärjungarnes
vid elementar-läroverken antal skall ökas och blifva för
stort, saint att man bör vidtaga åtgärder för att förhindra
och stäfja sådant. Jag deremot anser det vara en glädjande
företeelse, att lärarnes antal behöfver tillökas, hvaraf man
kan sluta till, att behofvet af kunskaper alltmera börjar
att inses. Om fallet vore med alla elementar-skolor, som
händelsen är med Skenninge skola, der det väl finnes
lärare, men icke några lärjungar, skulle jag instämma
med Carl Auders Larsson, men under nuvarande förhål¬
landen bifaller jag utskottets förslag i denna punkt.
IiöunbergS Jag föranlåtes att ännu en gång
åberopa den fullständiga utredning, som denna fråga er¬
hållit ej mindre i ecklesiastik-departementet, än i stats-
utsk ittet, och enligt hvilken utredning den tillökning i lä¬
rarnes antal, som utskottet här föreslagit, ansetts behöflig
och nödvändig.
Carl Anders Carsson: Hvaraf Mengel kan
draga den slutsats, till hvilken han nyss sagt sig hafva
kommit, är för mig ofattligt, men mig förefaller det högst
besynnerligt, att en filosofie magister icke skall kunna
undervisa flere, än 20 lärjungar, då en skollärare på
landet måste undervisa ofta 100 barn på en gång.
däeorjs Ayqvist från Vermlands län: Vi hafva
vid denna riksdag beviljat så många anslag till ändamål,
som äro af mindre värde, än det här ifrågavarande, och
då jag, lika med Mengel, anser det icke vara bondestån¬
det värdigt att lägga hinder i vägen för upplysningen,
böra vi icke här vara alltför njugga och sparsamma, helst
jag är ölvertygad derom, att, om denna punkt nu bifalles,
tolkskolorna ock i sinom tid komma i åtnjutande af de
anslag, som de behöfva.
Nils Matinus Pettersson från Kalmar samt Anders
Jonsson från Vermlands län instämde.
Mils Pellersson från Kalmar län: Jag kan all¬
deles icke erkänna, att jag vill motverka upplysningen,
men jag anser mig böra fästa ståndets uppmärksamhet
deruppå, att det icke är af så ringa vigt att få lägsta
klassen vid elementar-läroverken öfverflyttad till folkskolan,
och det är med anledning såväl deraf som ock på den
grund att, efter hvad Lönnberg upplyst, just de lägsta
klasserna vid elementar-läroverken upptaga största delen
54
Den 22 dagus ti.
af lärames tid och krafter, sorn jag yrkar afslag å denna
punkt.
Erik Magnus Falek från Skaraborgs län:
Sedan så inånga ledamöter yttrat sig i denna fråga, vill
jag, för att icke öka diskussionen, endast tillkännagifva,
att jag bifaller utskottets förslag, såsom, enligt min åsigt,
både nyttigt och nödvändigt.
Pehr Pehrsson från Vermlands län instämde.
fjföntsberfs;. Jag vill endast upplysa och anmärka,
att en rektor icke kan vägra lärjunge inträde vid lärover¬
ket. äfven om lärjungarnes antal skulle vara aldrig så
stort. I Göteborg t ex. har lärjungarnes antal under si¬
sta åren uppgått från 300 till 500, och då är väl nödvän¬
digt att förstärka lärarepersonalen.
Åtskilliga talare hafva lagt vigt uppå,
att vid folkskolan en stor mängd lärjungar kunna under¬
visas af en enda lärare, då deremot vid elementar-läro-
verken endast ett inskränkt antal delas på hvarje lärare,
men man bör icke så mycket fästa sig vid lärjungarnes
antal, som fastmera vid beskaffenheten af den undervis¬
ning. som dem meddelas. Säkert är, att med ju större
©förtrutenhet och kraft lärarne egna sig åt sitt kall, desto
bättre resultat kan man af deras verksamhet förvänta.
■losenberg: Då jag förut förklarat mig bifalla
denna punkt, kunde det väl vara öfverflödigt att nu vidare
yttra mig, men jag har begärt ordet, för att hembära
Carl Anders Larsson och Nils Pettersson min tacksägelse,
för det de uttalat en af mina älsklingsidéer om öfverflyt-
tande till folkskolan af den lägsta klassen af elementar¬
skolan. Jag hemställer dock, huruvida målet kan vinnas
på den väg, de föreslagit, ty man skulle få vänta ännu
4 eller 5 år, innan någon sådan åtgärd som de önska, kunde
vidtagas, och det skulle kunna hända, att många af all¬
mogens barn icke kunna intagas vid elementar-läroverken,
derest tillräkliga lärarekrafter der ej finnas att tillgå.
Svårigheten att undervisa i första och andra klassen af
elementarskolan är icke större, än att hvar och en kan
åtaga sig den. Jag bifaller emellertid för min del denna
punkt och böjer mig för öfrigt för det beslut, som rikets
ständer må finna sig befogade att i frågan fatta.
Den 22 dagas ti.
Öfverläggningen förklarades afslutad och förevarande
punkt biet, uppå derom af talmannen framställd proposi¬
tion, af ståndet bifallen.
Punkten 26, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att Kongl.
Ma:jts nådiga framställning om löner åt ytterligare en
lektor vid livartdera af läroverken i Norrköping, Weners¬
borg, Falun, Malmö, Kristianstad, Karlskrona, Östersund
och Umeå till ett sammanlagdt belopp af 16,000 rdr måtte
af rikets ständer bifallas, godkändes.
Punkten 21, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att en af
doktor Ljungdahl inom presteståndet väckt motion, att för
läroverket i Falun 4 lektorslöner eller åtminstone 2 så¬
dana måtte af rikets ständer lemnäs utan vidare afseende,
bifölls.
Punkten 28, uti hvilken utskottet med hemställan om
afslag å flere inom borgare-ståndet väckta motioner, till¬
styrkt, att rikets ständer måtte bevilja ett af Kongl. Majit
äskadt anslag af 10,000 riksdaler till lön åt en lektor i
främmande lefvande språk vid hvartdera af läroverken i
Hudiksvall, Westervik, Helsingborg och Luleå samt dess¬
utom vid sistnämnda läroverk, hvilket redan under näst¬
lidna läseår utvidgats till 6 klasser och under sednaste
vårtermin haft 69 lärjungar, åt en lektor i mathematik,
bifölls
Punkten 29, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer måtte för läroverkets i Nyköping utvidgning be¬
vilja det af Kongl. Majit äskade belopp 7,500 rdr, bifölls.
Med anledning af punkten 30, uti hvilken utskottet
tillstyrkt, att det, för utvidgning af Halmstads läroverk till
fullständigt eiementar-läroverk, af Kongl. Majit äskade
anslag, 11,000 rdr årligen, måtte af rikets ständer bevil¬
jas, dock att de nya lärarebefattningar, för hvilka löner
sålunda blifvit anslagna, icke förr än vid slutet af vårter¬
minen 1866 må tillsättas, begärdes ordet af nedannämnde
ledamöter, hvilka yttrade:
Sven Kusenberg; från Kristianstads län: Jag
kan icke förlika mig med eiler ens fatta skälen, hvarföre
utskottet tillstyrkt, att ifrågavarande lärarebefattningar
icke skola tillsättas förr än vid slutet af vårterminen år
1866. Om nu en. sådan mängd af lärjungar anmäler sig,
att de nuvarande lärarne icke medhinna att undervisa dem,
är det ju alldeles origtigt att icke ett tillräckligt antal
o G Den 2? /lugusIi.
lärare finnes. Jag kommer, på grund af hvad jag sålunda
anfört, att bifalla det tillstyrkta anslaget, men jag önskar,
att lärare blifva tillsatte så fort, som de behöfvas eller
kunna anskaffas.
August Carlberg från Hallands län imstämde.
Cws-I! «f»hs%n Lannard I<»ii!i(surs från
Östergötlands län: Jag skulle icke hafva något att erinra
emot hvad Rosenberg nyss tillstyrkt, om jag kunde inse
det vara möjligt att anskaffa erforderligt antal lärare.
Orsaken, hvarför utskottet föreslagit, att de ifrågavarande
lärarebefattuingarne icke skola tillsättas förr än år 1866,
är den, att utskottet vid den granskning, som der verk¬
ställdes, ansåg, att de i föregående punkter omnämnda
läroverk borde i främsta rummet hugnas med lärare.
Faran att uppskjuta med tillsättandet af lärare till den
tid.j som utskottet här föreslagit, är icke särdeles stor, ty
den lärarepersonal, som intill nämnda tid Iean blifva be¬
höflig, kan ju tillsättas endast på förordnande Jag vill
icke så hårdt hålla uppå utskottets förslag i nämnde af¬
seende, men jag betviflar verkligen, att tillgången på kom¬
petente lärare för närvarande är tillräcklig för att fylla
behofvet. Såsom jag förut yttrat, finnas endast omkring
40 promoverade magistrar att tillgå, utom dem, som efter
sista promotionen tagit filosofie-kandidat examen, hvar¬
emot de lärareplatser, som, enligt utskottets förslag, skola
tillsättas, uppgå till 68 eller 69, oberäknadt alla de va¬
kanser, som genom inträffade dödsfall kunna uppstå.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Jag kan icke
finna det vara nödvändigt föreskrifva, att lärare vid Halm¬
stads elementarläroverk icke skola tillsättas förr än år
1866. Om ock utskottet afgifvit ett sådant förslag, af den
anledning, att man trott lärare icke kunna anskaffas, vill
jag dock. att lärare måtte tillsättas i den mån, som de
kunna erhållas.
Erik Andersson från Elfsborgs län instämde.
fweorg rSiyqvist från Vermlands län: Lika med
Lönnberg anser jag utskottet hafva i denna fråga handlat
välbetänkt, hvarföre jag ock bifaller den förevarande
punkten.
Carl iffolian Svensell från Kalmar län: Hvad
särskildt vidkommer denna punkt, får jag förklara, att jag
obetingadt vill bifalla densamma, ty det blef inom utskottet
upplyst, att den ifrågasatta utvidgningen af Halmstads
lägre elementar-läroverk icke kan kompletteras eller blifva
färdig förrän alldraförst vid slutet af nästa år. Under så¬
dana förhållanden och då skolhuset icke förr, än vid nämn¬
da tid, kan upplåtas till begagnande, torde det af utskottet
gjorda bestämmandet vara i sin ordning. Det starkaste
argumentet för utskottets förslag var likväl den omstän¬
digheten, att, om endast en person söker lärareplats, denne
kan tvinga sig till platsen, äfven om han skulle befinnas
vara alldeles olämplig till densamma.
Koscnlierjs: Jag vill, med anledning af hvad
Lönnberg yttrat, erinra, att en yngling, så snart han af¬
lagt filosofie-kandidat examen, är kompetent till skollärare,
samt att icke någon promotion är behöflig för att få an¬
ställning såsom lärare vid ett elemeutar-läroverk. Om den
person, som anmäler sig till erhållande af lärareplats, icke
godkännes vid det specimen, som det åligger honom att
aflägga, så blifver han icke antagen, oell dä någon aflöning
icke behöfver utgifvas förr än läraren är anställd, synes
mig det af utskottet gjorda förbehåll vara alldeles öfver¬
flödigt. Huru skulle det väl gå, om vi i afseende påpro-
viucialläkare-befattningar m. fl. skulle bestämma sådana
vilkor, som här? Att vid Carl Johans skola i Göteborg,
der hundradetals lärjungar finnas, icke få antaga lärare
genast, som de behöfvas, vore att allt för mycket regle¬
mentera, och det är på sådan grund, som jag instämmer
uti hvad Carl Ifvarsson anfört.
Ciselera Carsson från Östergötlands län:
Sedan ståndet bifallit föregående punkten, är det nödvändigt
att strängt hålla på det vilkor, som utskottet här föresla¬
git, ty vi böra ihågkomma, att. sedan rikets ständer be¬
viljat löner till en sådan mängd af lärare, man säkert får
uppoffra måhända en million riksdaler för utvidgande af
läroverkshusen, hvilka på många ställen blifva alldeles
otillräckliga Då man förut hyllat den satsen, att städerne
sjelfve böra bygga läroverkshusen, har jag ansett, att man
bort gå mera varsamt till väga med anslag till lärare in¬
tilldess man fått se, huruvida städernas innevånare äro
benägna att en sådan byggnadsskyldighet sig åtaga. Jag
kommer således, enär jag icke finner det klokt eller än¬
58
Den 22 Augusti.
damålsenligt att skrinlägga penningar, att påyrka, att det
ifrågavarande anslaget icke måtte komma att utgå förr,
än vid den tid, som utskottet föreslagit.
Samma åsigt delades af Carl Gustaf Sköldberg och
Gustaf Hultman från Nerikes, Lars Ersson från Söder¬
manlands, Pehr Pehrsson, Olof Olsson i Olebyn, förre vice
talmannen Pehr Eriksson och Georg Nyqvist från Verm¬
lands, Liss Lars Olsson och Jan Andersson från Koppar¬
bergs, Anders Medin från Kronobergs, Johan Gusaf Was¬
muth från Stockholms samt Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs län m. d.
•Jona* A ndersson från Östergötlands län: Jag
kunde gerna afstå och instämma med den siste talaren,
men jag anser mig böra upplysa, att utskottets hemstäl¬
lan i denna punkt grundar sig derpå, att dels alla läro¬
verk icke, efter den beräkning, som i utskottet uppgjordes,
skulle komma i behof af lärare före den af utskottet om¬
nämnda tiden, dels ock att det skulle vara till läroverkens
fromma, om med tillsättningen af lärare uppskötes intill¬
dess flere kandidater hunne bildas, så att man icke blefve
tvungen att till lärare antaga mindre lämpliga personer.
Om lärareplatserna nu annonserades lediga, sä ansågs
det icke otroligt, att till erhållande af dem anmälde sig
personer, som måhända aldrig tänkt att egna sig åt lära¬
rekallet, hvaremot, om med tillsättningen uppskjutes till
slutet af vårterminen 1866, man komme i rikare tillfälle
att välja emellan sökanderne. Jag kommer således att
bifalla hvad utskottet här föreslagit.
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings och Johan
Olof Sundgren från Stockholms län instämde.
liimiklierjCt Hvad Rosenberg sednast anmärkt
grundar sig på ett missförstånd, ty nog vet jag, lika så
väl, som han, att filosofie kandidater äro lika kompetente
till lärareplatser, som filosofie magistrar. I öfrigt har
Svensén och Jonas Andersson anfört välgrundade skäl för
bifall till denna puukt, ty man bör icke tänka på och taga
i betraktande endast lärjungarues antal, utan äfven lärår-
nes beskaffenhet. Då Halmstads läroverk dessutom ännu
icke är färdigbygdt, anser jag det af utskottet tillstyrkta
uppskofvet med lärarnes tillsättning vara välbetänkt.
Den 22 Augusti.
59
Carl Ifvarsson* Då så många af ståndets leda¬
möter höras vilja bifalla denna punkt, vill jag icke så
strängt hålla på min förut uttalade mening, men jag får
förklara, att enda skälet, hvarföre jag frångår densamma,
är det, att läroverksbyggnaden i Halmstad ännu icke är
färdig.
Per Wilsson från Malmöhus län: På grund af
de upplysningar, som i utskottet meddelades, kan jag icke
annat, än bifalla denna punkt, och jag tycker, att veder¬
börande böra vara belåtna, då de i så god tid förut få
veta, att den tillökade lärarepersonalen icke kommer att
tillsättas förr, än år 1866.
Anders Angust Andersson från Östergöt¬
lands län: Det gläder mig innerligen, att landets läroan¬
stalter varda förbättrade och i enlighet med tidens kraf
inrättade. Ehuru ingen lärer kunna beskylla rikets stän¬
der för njugghet och återhållsamhet uti hvad angår anslag
till läroverken, höres man ändock på ett och annat ställe
icke vara belåten. För min del anser jag, att man bör
vara belåten med utskottets förslag i denna punkt, ty då
de ifrågavarande lärareplatserna icke tillsättas förr, än
ett eller annat år härefter, kommer man i tillfälle att förse
läroverket med bättre lärare, än om man skulle vara tvun¬
gen att till lärare antaga hvilken helst, som sig dertill
anmäler.
Anders ilhelm flir från Nerikes län: Ro¬
senberg har yttrat, att en promotion icke egentligen in¬
verkar på lärare-kandidaternas antal, enär filosofie kandi¬
dater äro lika kompetente, som promoverade magistrar,
till lärareplatser. För min del tror jag dock, att nmgi-
sterpromotionerna i så måtto bidraga till att få det kom¬
petenta lärareantalet ökadt, att de, som läsa på den filo¬
sofiska graden, arbeta med större ifver att absolvera sina
examina, ju närmare det lider till en promotion.
Öfverläggningen förklarades afslutad och förevarande
punkt blef af ståndet bifallen.
Punkten 31, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att de af
Kongl. Majit lör de i Landskrona och Kristinehamn be¬
fintliga treklassiga läroverkens utvidgning till femklassiga
äskade anslag, tillhopa 7,000 rdr årligen, måtte af rikets
ständer beviljas, bifölls.
r>o
Den $2 Augusti.
Punkten 32, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att för
Norrtelje skolas utvidgning till femklassigt elemeritar-läro-
verk ined rektor och 5 kolleger mätte beviljas en tillök¬
ning i skolans anslag af 5,000 riksdaler årligen, bifölls.
Punkten 33, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att för ut¬
vidgning af skolan i Carl Johans församling i Göteborg till
femklassigt läroverk ined rektor oell 5 kolleger mätte be¬
viljas en tillökning i skolans anslag med 5,000 riksdaler
ärligen, bifölls.
Punkten 34, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att, med
bifall till derom väckt motion, för Lidköpings läroverks
utvidgning till femklassigt läroverk med rektor och 5 kol¬
leger, måtte beviljas en tillökning i läroverkets anslag
nied 3,500 riksdaler årligen, bifölls.
Punkten 35, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att för
Oscarshamns skolas utvidgning till treklassiskt läroverk
med rektor och 2 kolleger måtte beviljas 1,500 riksdaler
årligen, bifölls.
Punkten 33, uti hvilken utskottet hemställt, att rikets
ständer måtte besluta, att vid de två- och treklassiga sko¬
lor, för hvilkas utvidgning anslag vid innevarande riksdag
kunna blifva beviljade, de nya lärarebefattningarne ej förr
än vid slutet af vårterminen år 1866 må tillsättas, bifölls.
Punkten 37, uti hvilken utskottet hemställt, att en af
herr L. R. Kistner inom vällofliga borgare-ståndet väckt
motion om en tillökning af 3,500 rdr för läroverket i Sö¬
derhamn, icke måtte tili någon rikets ständers åtgärd för¬
anleda, bifölls.
Med anledning af punkten 38, uti hvilken utskottet
hemställt, att särskilda inom vällofliga borgare-ståndet
och hedervärda bonde-ståndet väckta motioner om utvidg¬
ning af läroverken i Wadstena och Arvika måtte lemnäs
utan afseende, begärde nedannämnde ledamöter ordet och
yttrade:
efmiss* Åndersson från Östergötlandslän: Jag
har icke begärt ordet, för att påyrka bifall till de i ämnet
väckta motionerna ty det lärer väl icke linnas någon för¬
hoppning derom, så snart utskottet antagit lärjungarnes
antal såsom grund för och utmärkande behofvet af läro¬
verkens utvidgning. Denna grund är dock, enligt mitt
förmenande, icke fullkomligt riktig, ty så länge vid något
läroverk bibehållas endast de nuvarande tre lägsta klas¬
Dtn 62f Augusti
61
serna, är det gifvet, att dessa icke uppfylla behofvet af
den upplysning, som för hvarje medborgare är nödvändigt.
Heldre, än föräldrarne sätta sina barn uti en sådan
skola, sända de dem till något fullständigare läroverk,
äfven om detta skulle vara beläget på längre afstånd från
deras hemvist. Sådant är ock förhållandet i den ort,
hvarom fråga nu är, och det är ock af sådan anledning,
som skolorna i Wadstena och Skenninge, ehuru de äro
belägna i en landsort med en folkmängd af 46 å 47,000
personer, varit besökta af så fl? lärjungar. I Motala kö¬
ping hafva på enskilda personers bekostnad särskilda lä¬
roverk blifvit inrättade, och jag kan icke annat finna, än
att, så snart kommunerna beredt fullständiga och tillräck¬
liga läroverkshus, det bör vara statens åliggande att an¬
skaffa och aflöna ett ökadt och erforderligt antal lärare.
Då utskottet emellertid afslagit de anslag, som blifvit be¬
gärda till läroverk med äfven större antal af lärjungar,
än de här ifrågavarande, skall jag icke påyrka någon än¬
dring uti utskottets beslut, i den förhoppning, att man
skall hafva bättre lycka nästa gång.
Anders .1 ugust Alid ersso» från Östergöt¬
lands län: Lika med föregående talare kan jag icke gilla
det slut, till hvilket utskottet i denna punkt kommit, och
jag tror, att hvar och en, som känner till orten, skall
finna, att hvad, som blifvit af motionärerne föreslaget, är
af behofvet påkallat. Då jag emellertid inser, att icke nå¬
gon ändring kan vinnas, måste man väl låta sig nöjas för
närvarande samt hoppas på bättre lycka nästa gång.
¥®er Alisson från Malmöhus län: Emot hvad
föregående talare yttrat anser jag mig böra uppträda till
utskottets försvar och hemställa till dem att uppgifva något
annat, än lärjungarnes antal, efter hvilket utskottet vid
denna och likartade frågor skall och bör rätta sig. Då
5 lärare icke kunna behöfvas för 34 lärjungar, det antal,
som sednast funnits vid Wadstena skola, anser jag oss
hafva stort skäl att bifalla utskottets förslag i denna
punkt.
Per Nilsson från Kristianstads och Per Eriksson
från Gefleborgs län instämde.
Oloff Olsson i Olebyn från Vermlands län: Icke
heller jag är nöjd med den utgång, frågan om läroverket
6?
Den 22 Augusti,
i Arvika erhållit, men då någon ändring icke lärer kunna
vinnas, trode det vara bäst att låta vid utskottets hemstäl¬
lan bero.
Anderw Willielm Ilie från Nerikes län: I
denna fråga har det gamla ordspråket besannats, att Ost-
götarne visat, att de verkligen äro Östgötar Då Wadstena
och trakten deromkring är en väl befolkad och rik ort,
kunna barnen derifrån gerna och utan någon särdeles el¬
ler för föräldrane kännbar uppoffring sändas till läroverket
i Linköping. Jag bifaller den förevarande punkten.
Öfverläggningen förklarades afslutad och ifrågavarande
punkt blef, uppå derom af talmannen framställd proposi¬
tion, af ståndet bifallen.
Med anledning af utskottets tillstyrkan uti 39 punkten
att en af herr F. G Isberg inom vällofliga borgareståndet
väckt motion om anslag till lön åt en rektor vid Sken¬
ninge skola af 2,000 rdr rint, uppstod diskussion, dervid
sig yttrade:
•lonas Andersson från Östergötlands län:
Orsaken, hvarföre några lärjungar icke finnas vid denna
skola är den, att den anses vara af ringa eller intet värde.
Då någon lärjunge anmält sig till inträde i skolan, har
läraren oftast ansett den innehafva alltför ringa kunskaps-
mått och hänvisat honom att ännu någon tid qvarstanna
i folkskolan. Efter någon tid har lärjungen ånyo anmält
sig till inträda vid skolan, men då har läraren svarat:
»Ja nu kan du lika mycket, som jag är skyldig att lära dig.»
Det är naturligtvis icke möjligt, att skolan skall kunna
uppfylla det med densamma afsedda ändamål, då läraren
går till väga på sådant sätt. Den i Skenninge skola
anställde läraren är dock icke någon oduglig man, ty han
har inrättat en enskild skola, uti hvilken han lemnat sina
lärjungar sådan undervisning, att de kunnat direkte
till femklassigt läroverk.
Anders Willielm I lie från Nerikes län: Jag
vill icke bestrida, att ju förhållandet är sådant, som Jonas
Andersson uppgifvit, men jag tycker ändock, att det går
väl långt, då man begär ökadt anslag till en skola, der
icke några lärjungar finnas.
Den 22 Augusti.
63
Anders Angust Andersson från Östergöt¬
lands län: De af Jonas Andersson uppgifne förhållanden
kan jag vitsorda och vill derjemte upplysa, att förhållan¬
det var mycket bättre på den tid, då läroverket i Sken¬
ninge var tvåklassigt.
Carl Anders låorsson från Östergötlans län:
För att gifva en tillfredställande förklaring om orsaken,
hvarföre denna motion blifvit väckt, får jag upplysa, att
motionären, herr Isberg, till mig enskildt yttrat, att han
icke hade sig bekant, det icke några lärjungar funnos
vid läroverket i Skenninge.
Sven It osen lierg från Kristianstads län: Det
synes, som skulle Skenningeboerne vilja handla på sam¬
ma sätt, som en viss fru, hvilken, oaktadt hon icke hade
några barn, ville, att hennes man skulle skaffa en informator
till huset, ty sade hon: få vi blott informator, så nog få
vi barn. Efter de upplysningar, som Anders August Anders¬
son lemnat, skulle man nästan kunna antaga, att läroverket
i Skenninge fordom och på den tid, det var tvåklassigt,
var bättre, än det i Wadstena; men sådant oaktadt och
ehuru jag anser, att alla enklassiga läroverk böra afskaf-
fas, vill jag bifalla hvad utskottet i denna punkt tillstyrkt.
Jonas Andersson instämde uti sista delen af Rosen¬
bergs yttrande.
Geor$ Myqvi^t från Vermlandslän: Det skulle
vara mycket illa, om det på alla ställen skulle inträffa,
att de enklassiga skolorna icke uppfylla det med deni
afsedda ändamålet. Hvad värde skulle våra folkskolor då
hafva? Om förhållandet verkligen är sådant, som man
här uppgifvit, eller att lärjungarnes antal i sådana skolor
är alltför ringa, torde orsaken dertill få sökas i den om¬
ständigheten att skolorna äro belägna alltför nära intill
hvarandra. Af sådan anledning anser jag det icke vara
värdt att öka lärarnes antal vid sådana skolor, hvarföre
jag ock bifaller hvad utskottet i denna punkt tillstyrkt.
Öfverläggningen var afslutad och förevarande punkt
blef, uppå derom af talmannen framställd proposition af
ståndet bifallen.
Punkten 40, uti hvilken utskottet hemställt, att såväl
en af prosten Lundholm inom högvördiga presteståndet
G t
Den 22 Augusti
väckt motion, om inrättande af ett tre- eller två-klassigt
läroverk uti köpingen Wernamo, som ock ett af riksdags¬
mannen Lars Ersson från Södermanlands län inom
hedervärda bondeståndet framstäldt förslag derom, att
köpingen Malmköping måtte erhålla ett två-klassigt läro¬
verk måtte af rikets ständer lemnäs utan afseende, för¬
anledde diskussion, dervid följande ledamöter, hvilka på
begäran lingö ordet, yttrade:
Sven (cllSlnf iI»Iii)n§$on från Jönköpings
län: Då innevånarne i Wernamo numera åtagit sig att
uppbygga skolhus, anhåller jag. att ståndet måtte återre¬
mittera denna punkt.
S*er Ulfsson från Malmöhus län: En återremiss
af denna punkt tjenar icke till något annat, än att vi
ännu en gång under riksdagens lopp skulle komma att
trätfas i Wernamo.
Anders Willielm Illir från,Nerikes län: Det
var ledsamt, att Lars Ersson redan hunnit aflägsna sig,
ty eljest hade vi kunnat få afhöra en vidlyftigare diskus¬
sion äfven i afseende på denna punkt.
Öfverläggningen förklarades afslutad och förevarande
punkt blef, uppå derom af talmannen framställd proposi¬
tion, bifallen.
Punkten 41, uti hvilken utskottet hemställt, att rikets
ständer må för lärare vid elementar läroverken bestämma yt¬
ligare en lönegrad, så att. efter tjugu års för nit och skick¬
lighet vitsordad tjenstgöring, lektorer erhålla i lön 4,000
rdr samt adjunkter och kolleger 3,000 rdr, med vilkor lik¬
väl, att uppflyttning i denna lönegrad först med nästa
statsregleringsperiod vidtager och att i nämnde lönegrad
uppflyttas endast de, som då varit ordinarie lärare i 20
år eller derutöfver; dock utan att de lärare, som inne¬
haft ordinarie tjenst öfver 20 år, må ega anspråk att
nu eller framdeles åtnjuta den ifrågavarande löneförhöj¬
ningen för den tid utöfver 20 år, som de redan varit or¬
dinarie, samt att för berörde ändamål elementar-lärover¬
kens anslag höjes med 25,000 rdr, bifölls.
Punkten 42, uti hvilken utskottet hemställt, att rek-
torerne vid de fullständiga högre läroverken måtte, efter
10 års tjenstgöring i sådan egenskap, erhålla 500 rdrs
Den 22 Augusti.
tillökning i lönen; samt att rektorerne vid de tre-klassiga
efter 15 års och vid de två-klassiga läroverken' efter 20
års tjenstgöring, räknad från början af kalenderåret näst
efter det då de först erhållit full magt såsom ordinarie lä¬
rare, tilläggas ett lönebelopp lika med den högsta före¬
slagna kollegalönen, eller 3,000 riksdaler; dock att, i af¬
seende på beräkningen af tiden för tillgodonjutande af
denna tillökning i lönen lika beskaffadt förbehåll må blifva
gällande, som i föregående puukt finnes intaget; äfvensom
att det för bestridande af dessa aflöniugstillökningar be¬
räknade belopp, G,500 rdr, måtte läroverksanslaget tilläg¬
gas, bifölls.
Med anledning af punkten 43, uti hvilken utskottet
hemställt, att rektorerne vid de femklassiga läroverken i
Klara, Maria, Jakobs och Katharina församlingar istock¬
holm måtte tilläggas löneförhöjning med 500 rdr hvardera
och i följd deraf, anslaget till elementarläroverken höjas
med tillhopa 2,000 rdr, yttrade
B*er Wilsson från Malmöhus län: Emot hvad
utskottet i denna punkt föreslagit har jag reserverat mig.
Det kan väl vara sannt, att lärjungarnes antal vid de
ifrågavarande läroverken är stort och att lefnadskostna-
derna i hufvudstaden äro drygare, än på andra ställen,
men jag är öfvertygad derom, att, om vi nu bifalla detta
utskottets förslag, rektorerne vid alla andra femklassiga
läroverk skola framkomma med pretention om dylik löne¬
förhöjning, och det är af sådan anledning, som jag yrkar
afslag å denna punkt.
Flere af ståndets ledamöter instämde.
Öfverläggningen förklarades afslutad, och förevarande
punkt blef, uppå derom af talmannen framställd proposi¬
tion, af ståndet af sia gen.
Punkten 44, uti hvilken utskottet hemställt, att rikets
ständer måtte på det sätt bifalla derom väckta motioner,
att adjunkt eller kollega, som innehar högre lönegrad vid
elementar-läroverken, än lägsta lektorslön, må, om han
erhåller lektorsbefattning, komma i åtnjutande af enahanda
lönebelopp, som han ditintills innehaft, likväl utan rättig¬
het att uppflyttas till högre lönegrad för lektorer, förrän
efter tio års tjenstgöring såsom lektor, bifölls.
Punkten 45, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer, med afslag å friherre von Vegesachs motion der-
Jlonde St:s Vrot. vid 18G2 — CH årens riksdag. VII. 5
Den 22 Augusti.
ora, att gymnastik-lärarelönen vid de högre elementar-lä-
roverken måtte höjas till samma belopp, som det åt yng¬
ste adjunkten vid sådant läroverk nu anslagna, eller 1,000
rdr årligen, under de första 5 tjensteåren, med samma
gradvis skeende tillökning, som för adjunkter är bestämd,
måtte Kongl. Majrts i ämnet gjorda nådiga framställningar
på det sätt bifalla, att på stat uppföras
a) till löneförbättring och extra arvode för gymna¬
stiklärare vid de fullständiga läroverken 13,266 rdr 67 öre;
b) till löneförbättring för gymnastik-lärare vid de på
real-linien fullständiga läroverken 1,000 rdr; och
c) till gymnastik-lärares aflöning vid de lägre läro¬
verker 16,000 rdr, bifölls.
Punkten 46, uti hvilken utskottet hemställt, att en af
herr C. F. Ridderstad inom vällofliga borgareståndet väckt
motion, att rikets ständer ville besluta, att löneanslagen
skulle utgå till gymnastik-lärarne såväl vid elementar¬
läroverken, som vid rikets öfriga allmänna skolor, till lika
belopp och under samma vilkor såväl till dem, som blott
vore förordnade, som till dem, hvilka vore på ordinarie
stat uppförde, måtte af rikets ständer lemnäs utun af¬
seende, bifölls.
Punkten 41. uti hvilken utskottet hemställt, att åtskil¬
liga, i fråga om vapenöfningars införande vid elementar¬
läroverken, hos ridderskapet och adeln samt borgarestån¬
det gjorda framställningar icke måtte till annan åtgärd
föranleda, än att rikets ständer hos Kongl. Maj:t uti un¬
derdånig skrifvelse anhålla, att, då tillgång dertill förefin¬
nes, sådana äldre exercisgevär, som bäst lämpa sig för
ungdomens bruk, må, i likhet med hvad rikets ständer,
med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga förslag,
i afseende på skarpskytteföreningar medgifvit, från kro¬
nans förråder elementar-läroverken tillhandahållas, bifölls.
Punkten 4b, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att, med
bifall till Kongl. Maj:ts framställning, ej mindre en arvo-
desförböjning af 100 rdr vid Nyköpings och ett nytt ar¬
vode å 500 rdr vid Halmstads läroverk årligen måtte för
hvardera af lärarne i musik och sång samt i teckning å
stat uppföras, än ock ett arvode af 400 rdr måtte anvi¬
sas åt en lärare i musik och sång vid Luleå elementar¬
läroverk, eller att, för berörde ändamål, tillhopa 1,600 rdr
årligen måtte af rikets ständer beviljas, bifölls
Den 22 Augusti.
67
Punkten 49, uti hvilken utskottet hemställt, att, med
al slag å herr Alanders hos borgareståndet väckta motion,
att lärarne i musik måtte erhålla enahanda löneförhöjning,
sorn af Kongl. Maj:t blifvit för gymnastiklärarne begärd,
rikets ständer måtte medgifva, att det till lärare i musik
och sång äfvensom i teckning vid de lägre elementarläro¬
verken anvisade anslag 10,000 rdr årligen, måtte till oför-
ändradt belopp foi’tfarande utgå, bifölls.
Punkten 50, uti hvilken utskottet hemställt, att herr
Alanders uti njrss omförmälda motion äfven gjorda fram¬
ställning, att läraren i teckning vid Skara högre elemen¬
tarläroverk, musikdirektören J. A. Mankell, måtte, vid frå¬
gan om uppflyttning till högre lönegrad, få beräkna äfven
de år, han före 1860 vikarierat i berörda befattning, måtte
af rikets ständer lemnäs utan afseende, bifölls.
Med anledning af punkten 51, uti hvilken utskottet
tillstyrkt, att det af Kongl. Maj:t till vikarie-arvoden och
oförutsedda behof äskade belopp, 10,000 rdr årligen, måtte
af rikets ständer beviljas, begärdes ordet af nedannämnde
ledamöter, hvilka yttrade:
Carl Anders Carsson från Östergötlandslän:
Åled den erfarenhet, som jag under nu pågående statsre¬
vision vunnit derom, att ganska betydliga besparingar fin¬
nas på åttonde hufvudtiteins anslag, anser jag, att vi
kunna afslå hvad utskottet i denna punkt tillstyrkt.
Sven U osenl*er^ från Kristianstads län: Om
ock, såsom föregående talare uppgifvit, några besparingar
finnas, så vet man likväl icke, om dessa blifva tillräckliga
för kommande tider. Då vi dessutom veta, att undervis¬
ningen, åtminstone vid en del läroverk, skall uppehållas
genom vikarier ända till slutet af vårterminen år 1866,
vill jag bifalla denna punkt
Paul Peil* Mengel från Upsala län: De ar¬
gumenter, som här blifvit anförde för afslag till denna
punkt, äro tagna ur luften, hvarföre något afseende icke
bör å dem fästas, utan punkten bifallas.
Carl Anders Carsson: Om meningen är, att
dessa medel skola användas till aflöning åt de lärare, som
tillsättas år 1866, har jag ingenting emot att bifalla ut¬
skottets förslag; och vill jag, med anledning af hvad Ro¬
Den 22 Augusti.
senberg yttrat, derjemte erinra, dels att några vikarier ej
kunna eller behöfva förordnas, innan läraretj eustenia blifva
tillsatta, dels ock att de redan befintliga besparingarne på
denna hufvudtitel äro tillräckliga till aflöning af nuvarande
vikarier.
II osen It er Det är verkligen glädjande höra,
att besparingarne på denna hufvudtitel äro så stora, men
jag tror likväl, liksom Mengel, att man icke kan draga
vexel uppå, att de blifva tillräckliga för behofven. Så
dum är jag icke att jag menar, det dessa medel skola
användas till aflöning efter vårterminen 1866, men under¬
visningen vid läroverken måste uppehållas genom vikarier
intilldess man kommer i tillfälle att tillsätta ordinarie lä¬
rare. Det skulle verkligen vara hårdt, om Kongl. Maj:t
skulle när hos regeringen göres underdånig framställning
om förordnande af behöfligt antal lärare vid läroverken,
lemna det svaret, att några medel för sådant ändamål
icke finnas att tillgå.
Mengel* Jemte det jag instämmer uti hvad Ro¬
senberg nu yttrat, beder jag att få fästa ståndets upp¬
märksamhet dels deruppå, att det här ifrågavarande an¬
slaget skall användas icke blott till vikarie-arvoden, utan
ock till andra oförutsedda behof, dels ock att Kongl. Majit
icke är berättigad att använda medlen till andra ändamål,
än hvartill de blifvit anslagne, ty om de annorlunda an¬
vändas, lära rikets ständers revisorer icke underlåta att
derom göra anmärkning. Då vid förra riksdagen motsva¬
rande belopp blef af rikets ständer beviljadt till enahanda
ändamål, som nu är i fråga, har jag icke något skäl att
nu afslå hvad utskottet i denna punkt tillstyrkt.
Auders Augnst Andersson från Östergöt¬
lands län: Det är visserligen nödvändigt, att medel fin¬
nas att tillgå för oförutsedda behof, men då man icke
kan föreställa sig annat, än att åtminstone några af nu¬
varande ordinarie lärare under denna statsregleringsperiod
komma att afgå, synes mig, som skulle besparingar kunna
uppstå på de i 23:dje punkten beviljade anslag, hvilka här
böra och kunna användas.
Carl •Voliaii Sicnnard Usinlicig från Ö-
stergötlands län: Lika med Mengel och Rosenberg hyser
jag betänklighet att afslå det belopp, sorn utskottet i denna
Den 22 Augusti.
69
punkt tillstyrkt, och jag tror till och med. att 10,000 rdr
knappt blifva tillräckliga för ändamålet. Att så stora be¬
sparingar, som Carl Anders Larsson låtit påskina, verk¬
ligen finnas på åttonde hufvudtitelns anslag, tror jag icke
och kommer således att bifalla denna puukt.
Carl Auders Ivarssen: Att döma af hvad
sorn bär står skrifvet, kan jag icke finna, att något så¬
dant anslag vid föregående riksdagar blifvit af rikets stän¬
der beviljadt, och då, efter hvad som blifvit vid statsrevi-
sorernes sammanträde upplyst, Kongl. Majit eger rätt att
använda de hittills besparade medlen, anser jag det i
denna punkt tillstvrkta anslagsbeloppet vara öfverflödigt.
Ulendel: Med anledning af Anders August An¬
derssons förslag får jag fästa hans uppmärsamhet der¬
uppå, att de under 23:dje punkten anslagna medel skola
användas till aflöning för nuvarande lärare, och jag kan
icke föreställa mig, att ecklesiastikministern vågar att till¬
styrka de på denna punkt möjligen uppkommande bespa¬
ringar till andra, än dermed afsedda, ändamål. Jag an¬
ser hvad utskottet här föreslagit vara ändamålsenligt och
yrkar således bifall till detsamma.
SI ©senberg! Af Carl Anders Larssons räsonne-
mang kan man sluta, att han hyser den åsigten, att Kongl.
Majit eger rättighet att efter behag använda en till ett
visst ändamål beviljad anslagssumma till ett annat ända¬
mål, men så är icke förhållandet. Om en viss summa är
ställd till Kongl. Majits disposition, då kan det vigiieras
och då kan denna summa användas till hvad Kongl. Majit
för godt linner, men då pengarna äro anslagna till af ri¬
kets ständer bestämda ändamål, dä måste de användas
efter föreskrift.
Jag kan upplysa, att det här ifrågavarande anslaget
är så mycket mera behöfligt, som jag har mig bekant, att
undervisningen i Uddevalla skola varit nära att inställas
af den anledning, att icke några medel voro att tillgå till
aflönande af vikarier Skolans eforus, som antagit vika¬
rier under förhoppning, att af statsverket erhålla medel
till deras aflöning, blef tvungen att af egna medel betala
hvad som erfordrades.
CurE A liders litt I*ss«tl! Såvida jag icke är
lurad af de personer, sorn tillhandagå statsrevisorerna med
70
Pen Augusti.
upplysningar, skall ett Kongl bref finnas, sorn gifver stöd
för hvad jag härförut yttrat. Då det i 25:te punkten be¬
viljade anslag, enligt hvad der finnes tydligen uttryckt,
skall till någon del användas till arvoden för extra lärare,
nied hvilka, om jag icke alldeles misstager mig, måste
förstås vikarier, fortfar jag att yrka afslag å denna punkt;
tilläggande Larsson:
Om jag emellertid skulle vara förvissad derom att de
af mig omnämnda besparingarne icke blifva använda, der¬
est detta anslag beviljas, skall jag dock icke så strängt
hålla pi mitt yrkande om afslag.
cfilns Miindbäck från Göteborgs län: På de
af Mengel och Rosenberg anförda skäl samt då jag har
mig bekant, att behofvet af extra lärare är stort, bifaller
jag denna punkt.
j?Ieilgeli Jag vill blott upplysa Carl Anders Lars¬
son derom, att vikarierande lärare kallas de, som under
ordinarie lärares sjukdom eller annat förfall förestå hans
tjenstebefattning, hvaremot de kallas extra lärare, som,
när de ordinarie lärarne icke medhinna att undervisa alla
vid läroverket befintliga lärjungar, särskildt förordnas så¬
som biträden.
Diskussionen förklarades afslutad och förevarande
punkt blef, uppå derom af talmannen framställd proposi¬
tion, af ståndet bifallen.
Punkten 52, uti hvilken utskottet hemställt, att herr
Alanders i väilofiiga borgareståndet jemväl väckta förslag,
att något hundrade riksdaler kunde anslås till biträde i
skrifveri m. m. åt rektorer vid undervisningsverk med
minst 300 lärjungar, måtte af rikets ständer lemnäs utan
afseende, bifö li
Punkten 53. uti hvilken utskottet, i anledning af en
utaf R. Trägårdh hos borgareståndet väckt motion, hem¬
ställt, att, såsom ersättning för ett af Karlshamns stad
från och med år 1813 erlagdt årligt lönebidrag till stadens
elementarläroverk af 750 rdr, motsvarande belopp måtte
å elementarläroverkens stat uppföras, bijölls
Punkten 54 uti hvilken utskottet tillstyrkt bifall till
Kongl. Maj:ts nådiga förslag, att, enär de förmåner, hvaraf,
på domkyrkans i Westerås bekostnad, åtskillige ai ele¬
mentarläroverkets derstädes lärare vore i besittning, blif¬
vit i deras löner inberäknade med ett belopp af 734 rdr
28 öre årligen, läroverks-anslaget må frän och med ar
1864 varda med ett motsvarande belopp förhöj dt samt
nämnda belopp af rikets ständer beviljadt, bifölls:
Punkten 55 uti hvilken utskottet tillstyrkt, att Kongl.
Majrts nådiga framställning derom att, på det Weskinde
och Bro, till Wisby stift hörande pastorat, redan innan
nuvarande innehafvaren från sin lektorsbefattning afginge
eller erhölle annat prebende-pastorat, måtte komma i åt¬
njutande af de fördelar, som af en förändring till konsi¬
storiel! gäll påräknades, ett belopp af 1,063 rdr, utgörande
den i gällande stat under teologie lektorns lön upptagna
inkomsten af pastoratet, kunde varda uppfördt under an¬
slaget till elementarläroverken, för att ingå såsom fyllnad
i lönen för bemälde lektor, mätte af rikets ständer bifallas
och i följd deraf ett årligt belopp af 1,063 rdr påelemen-
tarverkens stat uppföras bifölls
Punkten 53. uti hvilken utskottet, på grund af
Kongl. Majtfs nådiga framställning och en i detta stånd
af Anders Wilhelm Uhr från Nerikes län väckt motion,
hemställt, att rikets ständer mätte medgifva, att de lä¬
rare, som under längre tid än fem år före verkställig¬
heten af den vid 1856—1858 årens riksdag beslutade re¬
glering af rikets elementar-läroverk varit anställde såsom
vikarier, vare sig i lektors-, adjunkts- eller kollega-befatt¬
ning och hvilkas tjenstgöring blifvit väl vitsordad, må be¬
rättigas att från och med år 1861, såsom grund för högre
löuetur, beräkna sig till godo jemväl det antal afslutade
läseår öfver fem, som de på sådant sätt tjenstgjort; samt
att för detta ändamål måtte anvisas dels ett årligt belopp
af 6,000 rdr att läroverksanslaget tilläggas och dels ett
anslag för en gång å 15,500 rdr att frän riksgäldskonto¬
ret utgå, bifölls
Punkten 57. uti hvilken utskottet, i anledning af herr
Alanders uti förut omförmälda motion gjorda förslag hem¬
ställt, att i afseende på den åt lärare »förunnade rött till
löneförhöjning heart femte år» måtte förordnas, att vid
sådan årsberäkning för uppflyttning till högre lönegrad,
hvarje lärare får tillgodoräkna sig äfven den tid efter in¬
trädet af nästa statsregleringsperiod. under hvilken han,
efter det han undergått filosofie kandidat-examen, må hafva
såsom extra lärare, duplikant eller vikarie varit vid ele-
mentarl-läroverket använd dock med undantag för de tre
första åren af hans så beskaffade verksamhet.
72
Pen 22 Augusti.
Denna punkt biet af ståndet bifallen; dock skulle iakt¬
tagas den rättelse uti interpunktionen, att det å andra
raden af utskottets hemställan emellan orden »löneförhöj¬
ning* och »hvart» förekommande komina borde utgå.
Punkten 58, deruti utskottet tillstyrkt, att rikets stän¬
der måtte lemna utan afseende väckta förslag, dels i pre-
steståndet af kyrkoherden Wennerström, att lektorer, hvilka
enligt efori uppdrag och beslut, under den tid de varit
kolleger, skött en lektors åligganden, måtte från början
af nästa statsregleringsperiod få såsom grund för högre
lönetur beräkna sig till godo det antal afslutade läseår,
dock icke öfver fem, som de med godt vitsord på sådant
sätt tjenstgjort, samt att för detta ändamål ett reserva¬
tionsanslag af 12,000 rdr måtte för nästa statsreglerings¬
period ställas till Kongl. Maj:ts disposition, dels ock i borga¬
reståndet af herr Alander, att de, som från lägre lärare-
tjenst blifvit till lektorer befordrade, måtte vid fråga om
uppflyttning till högre lönegrad få beräkna äfven de år,
de före 1858 innehaft ordinarie tjenst vid elementar-läro-
verket, bifölls.
Punkten 59, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer måtte lemna utan afseende ett af herr J. Börje¬
son i borgareståndet väckt förslag, att lektorer i lefvande
språk och naturvetenskap, hvilka förut varit vid offentligt
läroverk anställda under benämning gymnasii-lärare, måtte
i fråga om uppflyttning till högre lönegrad, få räkna sig
till godo den tid, de i nämnde egenskap tjenstgjort, bi¬
fölls.
Med anledning af punkten 60, uti hvilken utskottet
tillstyrkt, att rikets ständer måtto bifalla Kongl. Maj:ts
nådiga framställning, att det af rikets ständer, vid fast¬
ställandet af lönebeloppen för rektorer vid de fullständiga
läroverken, fästade vilkor, att rektor icke får innehafva
prebendepastorat, måtte upphöra att vidare vara gällande,
hegärde nedannämnde ledamöter ordet och yttrade:
Carl Anders Ifarsson från Östergötlands län:
För min del anser jag det icke vara.skäl att bifalla denna
punkt och på det sättet återgå till hvad som förut varit
stadgadt, ty om en rektor får prebendepastorat, skall lör-
samlingen säkerligen af honom betraktas endast såsom
ett bihang och icke vårdas med den omsorg som vederbör.
Johan Olof Sundgren från Stockholm län instämde.
O en 22 Augusti.
»SoimM Anderson från Östergötlands län : Hvad,
som i denna punkt blifvit tillstyrkt, bör, enligt mitt för¬
menande, icke bifallas. Utskottet har såsom skäl för sitt
tillstyrkande anfört, att, genom det nu gällande vilkoret,
en skicklig teologie lektor, som tillika skulle anses pas¬
sande och skicklig till rektor, icke skulle kunna emottaga
denna sistnämnda befattning, utan att afstå från sitt pre¬
bendepastorat, men jag håller före. att, om ock i något
enstaka täll det skulle inträffa, hvilket jag likväl icke tror,
att någon annan af lektorerne icke skulle vara skicklig
till rektor, man icke bör frångå de af rikets ständer i
detta afseende förut bestämda vilkor, ty rektors- och pa-
stors-befättningarne fordra, hvar och en för sig, sin man.
Om en rektor skall jemte denna sin befattning sköta pa¬
storalvården inom ett prebendepastorat, kommer både
skolan och församlingen att blifva lidande derpå. Då nu
till allt detta kommer, att en allmän klagan under nuva¬
rande förhållanden förspörjes deröfver, att både rektorer
och pastorer äro öfverhopade med alltför många göromål,
undrar jag just, huru det skulle komma att gå, om begge
befattningarna varda förenade i en persons hand. På
grund af hvad jag sålunda anfört, kommer jag att påyrka
afslag å denna punkt.
Samma åsigt delades af Garl Dahlgrén från Elfsborgs,
Jöns Andersson från Malmöhus, Ola Olsson tran Blekinge,
Pehr Alisson från Kristianstads samt Nils Petter Bäck¬
ström från Kalmar län.
S*ev ©stinan från Vesternorrlands län: Genom
antagande af denna punkt skulle rikets ständer, som en
gång förklarat, att rektorer vid de fullständiga elementar¬
läroverken icke skola få innehafva prebendepastorat, åter¬
taga sina orch Då jag vet, att missnöjet varit stort inom
prebendepastoraterna, hvilka alltid måst skötas genom vi¬
karier, anser jag oss böra i denna fråga handla försigtigt
och afslå hvad utskottet i denna punkt tillstyrkt.
IPer Wilsson från Malmöhus län: Med detta
förslag, som inom utskottet dikterades af en knapp majo¬
ritet, är jag alldeles icke belåten. Då de begge här ifrå¬
gavarande platserna äro af så maktpåliggande beskaffen¬
het, att de, hvar och en för sig, taga i anspråk en per¬
sons tid och krafter, påyrker jag, att föregående rikets
74
Den Augusti.
ständers beslut måtte förklaras beståndande och att denna
puukt till följd deraf måtte afslås.
darl Jalian Tjcoiistri! Ijönnlierg från
Ostergötlands län: Till en början vill jag fästa ståndets
uppmärksamhet deruppå, att ett bifall till denna punkt
skulle hafva inflytande på alla öfriga i riket befintliga full¬
ständiga elementar-läroverk, nied undantag af de i Upsala
och Lund. Det är väl sannt, att en teologie lektor icke
under läseterminerna har någon tid öfrig att egna åt pa¬
storatets angelägenheter och skötsel och att detta möjli¬
gen derigenom kan komma att lida något, men ett bifall
till punkten skulle dock bereda läroverket den fördelen,
att, 0111 teologie lektorn är den lämpligaste till rektor,
läroverket finge göra sig honom till godo. Jag hyser så¬
ledes icke sådana betänkligheter, som föregående talare,
emot punkten, hvilken jag bifaller.
Anders Wilhelm tili i* från Nerikes län: Jag
började att frukta, det jag skulle blifva ensam om min åsigt
i denna fråga, men jag har nu hört, att nästföregående
talare är al samma mening, som jag. Likasom flere före¬
gående talare, önskar jag, att prebendepastoraterna måtte
indragas, men så länge de finnas, anser jag det vara
olämpligt och origtigt, att en lektor icke skall få bli rektor
vid ett elementar-läroverk derföre, att han innehar pre¬
bendepastorat Jng känner specielt en rektor, sorn för
närvarande är innehafvare af ett prebendepastorat, och
jag får förklara, att det skulle vara en ren olycka, om
hail icke skulle kunna omväljas till rektor, enär han der¬
till är den lämpligaste, om icke till och med den ende
passande, af alla läroverkets lektorer Jag tror icke, att
det står så rasande till med prebendepastor,,terna, som
man bär låtit påskina, och jag hemställer derföre, att
rektor, som redan innehar prebendepastorat, må kunna
omväljas, utan att derföre behöfva afträda pastoratet.
Sven Ifioseiiherii; från Kristianstads län: Jag
delar Jonas Anderssons åsigter i denna fråga, ty presterna
äro väl till för folkets skull och icke -tvertom. Hvar och
en bör sköta sitt kall, men för en rektor vid ett fullstän¬
digt elementar-läroverk är det alldeles omöjligt att sköta
sin plats såsom rektor och sin kyrkoherde beställning inom
prebendepastoratet. Jag kommer på sådan grund att afslå
hvad utskottet i denna punkt tillstyrkt.
Den $'t! Augustt.
75
»lön*» lliiiulliäck från Göteborgs län: Den
föreskrift som rikets ständer vid föregående riksdag med¬
delat derom, att rektorer vid de fullständiga elementar¬
läroverken icke skola vara berättigade att innehafva pre¬
bendepastorat, tillkom af den anledning, att rektorerne
ansågos hafva så trägen sysselsättning, att de icke kunde
egna sin tid åt något annat, än sin rektorsbefattning. Att
en rektor skall kunna nu mera. än förr, sköta rektors-
och kyrkoherdebefattningarne, är icke antagligt. Olämp¬
ligt är det ock, att dessa befattningar skola få förenas i
en persons hand, ty det har till och med handt, att de
lärare, som innehaft prebendepastorat, knappt sett det,
och jag har mig specielt bekant, att en lektor, som var
innehafvare af ett sådant pastorat under loppet af 10 år
icke predikade derstädes flere, än 3 gånger, oaktadt han
var i fullt åtnjutande af sina både sjals- och kroppskraf¬
ter. Helst skulle jag se, om alla prebendepastorater bort-
toges, men intilldess sådant kan ske, är det bäst att bibe¬
hålla nu gällande föreskrift och således afslå hvad utskottet
här tillstyrkt.
Paul Frita Meli jsel från Upsala län: Det är
väl sannt, att rektorer, som innehafva prebendepastorat,
icke kunna egna så mycken tid, sorn andra kyrkoherdar,
åt pastoralvården, hvilken merendels skötes genom vikarier,
men om vid ett fullständigt elementar-läroverk teologie
lektorn är bland lektorerne den lämpligaste att bekläda
rektorsembetet, skulle det vara en mycket stor förlust för
läroverket, om han icke skulle kunna väljas till rektor,
endast derföre, att han innehar prebendepastorat. För
min del drager jag icke i betänkande att bifalla hvad ut¬
skottet i denna punkt tillstyrkt.
Svanje lFerjss<s*ölil från Östergötlands län:
Hvad Lönnberg och Mengel nu yttrat, är ett axiom, men
de hafva förglömt den princip, som en gång för alla är
bestämd, att nemligen skolan bör skiljas från kyrkan.
Det förevarande förslaget åsyftar en återgång till hvad
som förut gällande varit, och då all återgång är ett bevis
på svaghet i princip, kan jag icke gilla den. Mig synes,
som skulle utskottet här hafva börjat i rasande ända, och
jag får förklara, att, om utskottet föreslagit, att alla pre¬
bendepastorat skulle, i mån af innehafvarens afgång, upp¬
höra, jag gerna gillat ett sådant förslag, men hvad ut¬
skottet i denna punkt tillstyrkt, anser jag mig på goda
skäl böra afslå.
Öfverläggningen förklarades afslutad. Talmannens
proposition på bifall till denna punkt blef med nej besva¬
rad, hvarefter, uppå förnyad proposition, ståndet beslöt
att afslå hvad utskottet i denna punkt tillstyrkt.
Punkten 61, uti hvilken utskottet hemställt, att herr
Alanders uti oftanämnde motion väckta förslag derom,
att de reseunderstöd, som lemnades åt elementar-lärare,
för inhemtande i främmande länder af kännedom om der¬
varande läroverk, måtte så anordnas, att dylika understöd
älven blefve tilldelade årligen åtminstone tvänne lärare i
främmande lefvande språk, icke måtte till någon rikets
ständers åtgärd föranleda, bifölls.
Punkten 62, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att, med
bifall till en af biskop Bergman hos högvördiga preste-
ståndet väckt motion, rikets ständer matte åt magister
Zacharias Grape bevilja ett anslag för en gång af 1,500
rdr, att från riksgäldskontoret utgå, bifölls.
Punkten 63, uti hvilken utskottet hemställt, att rikets
ständer måtte lemna utan afseende en af herr Ridderstad
inom vällofliga borgareståndet väckt motion, att en summa
af 3,000 rdr årligen måtte beviljas att med lämpliga be¬
lopp användas till belöningar för författandet af de bästa
under året utkommande läroböcker, dock så, att ej iiere
än högst fyra sådana årligen blefve belönade, bifölls.
Med anledning af 64 punkten, uti hvilken utskottet
tillstyrkt, att, jemte det elementar-läroverkens särskilda
inkomster af donationsmedel m. m. fortfarande påräknas
till bidrag vid aflöningen, riksstatens anslag för dessa lä¬
roverk må bestämmas till en summa af 1,408,087 rdr 72
öre, yttrade:
Cs»5*l Anders fLarssois från Östergötlands län:
För min del anser jag det icke vara nödvändigt att bi¬
falla denna punkt, utan jag hemställer, att ståndet, med
afslag å densamma, måtte förklara, att riksstatens anslag
för elementar-läroverken må bestämmas efter de beslut,
som ståndet i fråga om anslagen till läroverken, fattat.
Per Östman från Vesternorrlands län instämde.
Öfverläggningen var afslutad och förevarande punkt
blef, uppå derom af talmannen framställd proposition,
Den 22 Augusti.
■77
godkänd, med iakttagande af de förändringar, hvartill stån¬
dets i föregående punkter fattade beslut kunde föranleda.
Punkten 65, uti hvilken utskottet hemställt, att ele¬
mentar-läroverkens anslag måtte såsom allmänt anslag å
riksstaten uppföras, bifölls.
§ 2.
Till bordläggning första gången anmäldes;
Sammansatta stats- samt allmänna besvärs- och eko¬
nomi-utskottets utlåtande n:o 40, i anledning af dels åter-
remisser å utskottets betänkande n:o 21, ifråga om skjuts-
ningsbesvärets ordnande, dels ytterligare väckt motion i
samma ämne; samt
Allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets memorial
n:o 125, med formulär till fyrktals-längd, till debiterings-
och uppbördslängd för kommunal-utskylder, samt till de¬
betsedel för dylika utskylder.
§ 3.
Nedannämnde från respektive medstånden ankomne
protokolls-utdrag föredrogos och lades till liandlingarne,
nemligen:
från högloliiga ridderskapet och adeln n:ris 361—366,
„ högvördiga preste-ståndet n:ris 369—374 och 376,
„ vällofliga borgare-ståndet n:ris 377, 378 och 380;
hvaremot protokolls-utdragen
n:o 375 från högvördiga preste-ståndet och
n:o 379 från vällofliga borgare-ståndet lades på bordet.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
78
Dm 24 Augusti.
Dm 21 Augusti.
Plenum kl. lialf 6 r. m.
§ I-
Talmannen tillkännagaf, att hemmansegaren Petter
Larsson i Fohle, hvilken i aflidne riksdagsmannen Olaus
Svebilii ställe blifvit utsedd till riksdagsman för Got¬
lands läns norra domsaga, efter verkställd legitimation
i nämnde hänseende, erhållit riksdagsmanna-polett till in¬
träde i hedervärda bonde-ståndet; och, sedan Petter Lars¬
son nu intagit den honom tillkommande plats, önskade
honom talmannen, å ståndets vägnar, lycka och välgång i
utöfvandet af den vigtiga befattning, hvartill medborgares
förtroende kallat honom.
§ 2.
Till lag utskottet remitterades, efter ånyo skedd före¬
dragning, Nils Anderssons från Vermlands län motion om
revision af nu gällande expropriationslag, äfvensom ett af
Sven Rosenberg från Kristianstads län till samina motion
gjordt tillägg, hvilket Nils Andersson jemväl såsom sin
motion upptagit.
§ 3.
Fortsattes föredragningen af stals utskottets utlåtande
n-.o 139, angående regleringen af utgifterna under rikssta-
tens åttonde hufvudtitel, dervid till behandling förekom,
under rubriken »Seminarium för bildande af lärarinnor.»
titi-.te punkten, hvaruti utskottet tillstyrkt bifall till
Kongl. Majtts i den nådiga propositionen gjorda begäran,
att det för detta seminarium uppförda anslag, 15,000 rdr,
måtte förhöjas med 5,000 rdr.
Rörande denna fråga uppstod nu diskussion, derunder
följande ståndets ledamöter begärde ordet och yttrade.
Den 24 Augusti.
73
Ola »Tonsson från Malmöhus län: Man skulle
väl kunna tycka, att det för ifrågavarande ändamål till¬
styrkta anslag icke borde gifva anledning till några an¬
märkningar; också är det endast emot två af de utförda
anslagsposterna, som jag har något att påminna, nemli¬
gen mot posten, 750 rdr, åt en sekreterare och kamrerare,
samt 000 rdr åt en vaktmästare. Mig synes nemligen,
att dessa befattningar vid ifrågavarande inrättning torde
vara temligen öfverflödiga, ty sekreterare och kamrerare-
befattningen skulle väl kunna ombesörjas af föreståndaren
eller direktionen utan någon särskild ersättning och, hvad
åter beträffar vaktmästaren, så förstår jag i sanning icke,
hvad åliggande denne skulle tillkomma, då föga troligt är,
att städning och eldning i rum, som uteslutande bebos af
fruntimmer, blifver honom ålagdt. Jag anser derföre dessa
båda poster böra bortfalla och förevarande anslag således
dermed minskas.
Sven M owen beris från Kristianstads län: Jag
vet icke, om jag kan ingå på Ola Jönssons åsigt. Han
synes antaga, att föreståndaren jemväl kan bestrida de
göromål, som skulle komma att åligga den sekreterare-
och kamreraresyssla, utskottet föreslagit, men vi böra ihåg¬
komma, att vid inrättningen icke finnes någon förestån¬
dare, endast en föreståndarinna och lör öfrigt lärarinnor,
hvilka svårligen kunna åläggas bestridandet af dessa gö¬
romål. lika litet som det torde tillkomma dem att fullgöra
de åligganden, som vanligtvis tillhöra vaktmästaren vid
offentliga inrättningar, såsom att elda och städa rummen
m. m. För ingen del vill jag derföre afslå de af utskottet
för ifrågavarande befattningar tillstyrkta anslag; möjligen
skulle dessa kunna nedsättas, dock vill jag i afseende härå
erinra, att vid sistförflutna riksmöte vida större summa,
än nu, begärdes för samma ändamål, och att denna af då¬
varande stats-utskott endast på den grund afstyrktes, att
utskottet först ville se, huru anstalten komme att utveckla
sig. För min del bifaller jag derföre punkten, sådan den¬
samma blifvit af utskottet tillstyrkt.
411a »0 <m§S4!>ii: Om det också icke skulle åligga
föreståndarinnan att föra räkenskaperna äfvensom proto¬
kollet vid direktionssammanträdena, så tager jag i allt
för afgjordt, att någon kommer att hafva öfverinseende
öfver det hela, och denne kunde väl då fullgöra berörda
funktioner. Då, hvad beträffar vaktmästaren, det hittills
80
Den 24 Augusti
gått för sig utan någon sådan, så torde han väl äfven för
framtiden kunna umbäras. Jag vidhåller derföre mitt förra
yrkande.
Häruti instämde Anders Persson, Jöns Andersson och
Per Nilsson från Kristianstads län.
Carl J«8b«ii lieonarrt liimiiSäcrg från
Östergötlands län: Nog är sparsamhet en vacker dygd,
men jag tror likväl att Ola Jönsson deri går alltför långt,
då han nu till och med påyrkar att anslaget till vaktmä¬
staren bör indragas, ehuru detta är en funktionär, som
finnes äfven vid våra minsta elementar-läroverk, så att
jag i sanning minst hade väntat, att här få höra någon
uppträda för att motsätta sig detta anslag. Angående
nödvändigheten af en person, som sköter sekreterare- och
kamrerare-göromålen har Rosenberg redan erinrat; och
då nu de för ifrågavarande befattningar föreslagna sum¬
mor icke tyckas vara för högt tilltagna, kan jag icke an¬
nat än bifalla punkten i dess helhet.
Nils Andersson från Vermlands, August Carlberg från
Hallands och Gustaf Hultman från Nerikes län instämde
häruti.
IPaiil Frhz jflengel från Upsala, län: Jag
kan verkligen icke föreställa mig, att det kan vara Ola
Jönssons allvar att strängt hålla på sitt yrkande, utan
förmodar jag att han framkommit dermed endast för att
af andra öfvertygas om orimligheten af detsamma. Att,
på sätt Ola Jönsson föreslagit, ålägga direktionen att be¬
strida sekreterare- och kamrerare-göromålen, innebure ju
i sig, att direktionen skulle kontrollera sig sjelf, hvilket
icke kan vara särdeles lämpligt. Vi böra dessutom ihåg¬
komma, att direktionen icke har någon aflöning, och kan
man derföre rimligtvis icke hellre begära, att personer,
som endast af intresse för seminariets framgång och ut¬
veckling deråt egna sin tid, tillika skola åläggas att utan
arvode ombesörja nu ifrågavarande göromål. Då lönen
är föreslagen till så lågt belopp, är det derjemte klart,
att denna befattning icke kan emottagas af annan änden,
som bar en annan tjenst bredvid.
Hvad åter angår anslaget till en vaktmästare, så fin¬
ues en sådan vid alla läroverk, åtminstone här i Stock¬
holm och har han sig ålagdt att ombesörja eldning och
städning af lärorummen, detta må nu sedau verkställas af
Dan 24 Augusti
81
honom sjelf eller hans hustru eller tjenare, och kan jag
icke inse annat, än att en sådan person äfven måtte för
nämnda ändmål anställas vid seminariet.
Vore slutligen Ola Jönssons åsigt riktig, att ifråga¬
varande befattningar äro obehöfliga derföre, att de icke
funnits hittills, så skulle man ju komma till den slutsats,
att hela inrättningen vore öfverflödig, enär den icke exi¬
sterat förut. Jag bifaller punkten i dess helhet.
Jonas Andersson från Östergötlands län: På
samma gång jag instämmer med Lönnberg och Mengel,
vill jag tillika uttrycka den önskan, att åminstone icke
bonde-ståndet måtte så förbise vigten af qvinnans bild¬
ning, att de förmena den första anstalt, som i detta syf¬
temål blifvit inrättad, hvad de utan prut beviljat till och
med de lägsta elementar-läroverk.
Med Jonas Andersson förenade sig Carl Johan Sven¬
sén, Nits Magnus Pettersson och Johan Gustaf Dahlgren
från Kalmar, Nils Olsson från Malmöhus, Erik Magnus
Falck och Johannes Svensson från Skaraborgs, Johan
Persson från Upsala, Matts Persson och Johan Gustaf
Wasmuth från Stockholms samt Carl Gustaf Sköldberg
från Nerikes län.
Olft. JöllSSOa»: Jemte erinran till en föregående
talare, att jag betraktar de saker, som här förehafvas,
alltför vigtiga, för att jag någonsin skulle tillåta mig att
uppträda inom ståndet endast för att gyckla med det ämne,
som behandlas, får jag tillika nämna, att jag verkligen
trott, att direktionen skulle kunna och vilja endast af rent
intresse bestrida sekreterare- och kamrerare-göromålen,
helst jag förutställt mig att härmed just icke torde vara
förenadt så särdeles besvär, något som, oansedt de upp¬
lysningar Mengel lemnat, äfven gäller rörande vaktmästare-
göromålen.
Hvad åter beträffar qvinnans bildning, hvarom Jonas
Andersson talat, så får jag förklara, att jag är lika varm
väu deraf, som trots någon, men att enligt mitt förme¬
nande ifrågavarande sekreterare- och kamrerare-befatt-
ning torde föga härtill bidraga. Jag har ansett anslaget
till nämnda befattning onödigt och af denna anledning
yrkat afslag å detsamma.
Bonde St:s Prat- vid i862 — l>!i drens riksdag. VII. 6
82
Den 24 Augusti.
Per Nilsson från Malmöhus län: Jag hade icke
förmodat, att någon inom detta stånd skulle motsätta sig
förevarande anslag, och alldraminst den, hvilken jag så
ofta förut hört yttra sig med intresse i ämuet angå¬
ende åtgärders vidtagande för befordrande af qvinnans
bildning. Jag vill emedlertid icke upptaga diskussionen,
utan hoppas att ståndet skall bevilja detta lika nyttiga som
nödvändiga anslag.
Sven Meurlin från Kronobergs län: Jag har
endast begärt ordet för att tillkännagifva, det jag instäm¬
mer med alla de talare, som yrkat bifall till den före¬
dragna punkten.
Med Heurlin förenade sig Håkan Pettersson från Ble¬
kinge, Anders Jonsson och Olof Olsson i Olebyn från Verm¬
lans, Urik Andersson och Olof Thorell från Elfsborgs, samt
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län.
Diskussionen förklarades nu vara slutad, och blef den
föredragna punkten, uppå framställning af talmannen, af
ståndet godkänd.
t>7 punkten, innefattande tillstyrkan, att för inrättan¬
de och underhåll af en med seminarium för bildande af
lärarinnor förenad normalskola för flickor måtte anvisas
ett årligt anslag af 5,000 rdr.
Härvid yttrade:
Sven Nilsson från Kristianstads län: Denna gång
är det jag som begärt ordet för att påyrka sparamhet.
Jag tycker nemligen att då vi bevilja 20,000 rdr åt sjelfva
seminariet för bildande af lärarinnor, så är det öfverflö¬
digt att ytterligare anslå 5,000 rdr för inrättandet af en
härmed förenad normalskola, utan, derest en sådan skola
är nödvändig och de i Stockholm redan befintliga flick¬
skolor dertill icke kunna användas, torde det väl tillkom¬
ma Stockholms kommun, som har största fördelen af se¬
minariet, att gå i författning om en dylik normalskolas
iordningställande. Följden af alla dessa anslag till ifrå¬
gavarande seminarium blifver, att hvarje lärarinna, sora
derifrån utgår, blifver staten dubbelt så dyr som en folk¬
skolelärare. På grund af hvad jag sålunda anfört, yrkar
jag afslag å punkten.j
Den 24 Augusti.
83
Per Nilsson från Malmöhus län: För min del
kan jag icke instämma med Sven Nilsson i att yrka afslag
å utskottets tillstyrkan till anslaget för en normalskola,
emedan jag finner en sådan ändamålsenlig och nyttig.
Särskildt vill jag erinra, att denna skola såväl som semi¬
nariet i dess helhet komma icke blott Stockholms stad
utan hela landet tillgodo, ty meningen är ju, att vid detta
sednare utbilda skickliga lärarinnor, hvilka sedan skola
spridas åt landsorten. Jag hoppas derföre att ståndet
måtte godkänna utskottets förslag.
Häruti instämde Anders Medin och Sven Heurlin från
Kronobergs, Daniel Danielsson från Jönköpings, Jöns
Persson och Håkan Pettersson från Blekinge, Carl Johan
Svensén och Johan Dustaf Dahlgren från Kalmar samt
Johan Gustaf Wasmuth från Stockholms län.
Paul Priia Mengel från Upsala län: Sedan
numera Per Nilsson yttrat sig och jag hört så många af
ståndets ledamöter förena sig med honom, hvaremot jag
icke förnam någon enda instämma med Sven Nilsson, så,
och jemte det äfvenledes jag förenar mig med Per Nils¬
son, har jag icke något annat att tillägga, än att jag fin¬
ner Sven Nilssons uppfattning af frågan vara så trång-
sinnad, att det alldeles icke förundrar mig att han icke
lyckades vinna något medhåll för sin åsigt.
Jonas Andersson från Ostergötlands län: Sna¬
rare än att motsätta mig förevarande anslag, skulle jag
vara benägen att bevilja hvad en af motionärerna begärt,
eller ett anslag af 12,000 rdr för inrättandet till en bör¬
jan af 4 allmänna flickskolor i landsorten. Inom detta
stånd hafva vid föregående riksdagar åtskilliga motioner
blifvit väckte rörande anslag till inrättandet af bildnings¬
anstalter för qvinnor och då man nu kommit så långt, att
frågan börjar utgöra föremål för statsmakternas uppmärk¬
samhet, så synes det icke vara skäl att motverka densam¬
ma. Sedan numera ett seminarium för bildande af lära¬
rinnor inrättats i hufvudstaden så blifver häraf, enligt min
tauka, en snar följd, att allmänna skolor för flickor kom¬
ma att inrättas i orterna. Då vi anslå millioner till -bild¬
ningsanstalter för den manliga befolkningen, så är det väl
icke för mycket om staten offrar några hundra tusen rdr
på dylika anstalter åt qvinnor, helst det i allt fall är hon,
som lägger första grundvalen till bildningen hos mannen.
84
Den 24 Augusti.
Vi hafva på sednare tider tillerkänt qvirin an en mera ut¬
sträckt verksamhet och då blifver det väl äfven nödvän¬
digt att staten drager försorg om inrättandet af sådana
anstalter, hvarest hon kan utbildas för denna nya verk¬
samhet. Jemte det jag bifaller punkten hemställer jag
tillika, om icke ståndet skulle vilja taga motionärernes
framställningar i öfvervägande.
Häruti instämde Anders Wilhelm Uhr från Nerikes,
Matts Persson från Stockholms, Erik Magnus Falck från
Skaraborgs, Nils Andersson från Vermlands och Olof
Thorell från Elfsborg län.
€'ai*3 ELeoitarri liUiinlicr^ från
Östergötlands län: På sednare tider har man alltmera
börjat inse det stora behofvet deraf, att de, som skola
bildas till lärare, man eller qvinna, icke allenast böra för¬
skaffa sig tillräcklig underbyggnad, utan äfven inhemta
pedagogisk erfarenhet. Hvad angår elementarläroverken,
så har ekonomiutskottet föreslagit i sitt betänkande n:o
118 innevarande riksdag att »ingen bör till ordinarie lä¬
rare antagas, som icke under minst ett läseår tjensgjort
vid högre elementarläroverk samt under dess rektors och
vederbörande lärares ledning följt undervisningens gång
och sjelf i densamma deltagit, elfer ock medelst tillförlit¬
ligt vittnesbörd styrker sig ega annorledes genom öfning
förvärfvad, emot nyssnämnda prof svarande undervisnings¬
skicklighet'). Någon dylik bestämmelse finnes väl icke
ännu stadgad rörande folkskolelärare men med seminari-
erne är nemligen förenad en högre folkskola, der de blif¬
vande lärarne ega tillfälle att förvärfva sig pedagogisk
skicklighet. Det är på sådan grund man ansett, att för
enahanda ändamål en normalskola bör inrättas i sam¬
manhang med seminariet för bildande af lärarinnor. I
Stockholm finnas visserligen flickskolor, men det är icke
säkert, att dessa motsvara det med ifrågavarande normal¬
skola afsedda ändamål. Jag finner derföre goda skäl för
att bifalla punkten.
Häruti instämde Gustaf Bolin från Upsala, Anders
Söderholtz från Södermanlands, Johan Gustaf Dahlgren
från Kalmar, Gustaf Hultman från Nerikes, Anders Jons¬
son från Vermlands, Henrik Hansson från Vesternorr¬
lands och Ola Olsson från Blekinge län
Deri 24 Augusti
85
Georg jHyqvist från Vermlands län: Lönnberg
har så tillräckligt och tydligt utvecklat skälen för att bi¬
falla ifrågavarande anslag, att jag för min del afstår från
ordet och förenar mig med honom.
Sven nilsson: Äfven med fara att blifva ansedd
såsom den der hyser trångsinnade åsigter, kan jag icke
annat än vidhålla mitt förra yrkande. Emot förslaget att
i landsorten inrätta allmänna bildningsanstalter för flickor
har jag icke något att anmärka, men, då hvarken motio-
närerne eller Kongl. Maj:t begärt anslag för anläggandet
af en sådan normalskola, som utskottet nu föreslagit, kan
jag icke tro att densamma är så nödvändig, helst, hvad
angår tillfälle att praktisera, detta väl måste lättare er¬
bjuda sig här i Stockholm, än i hvilken annan stad i riket
som helst. Om jag derföre också skulle blifva ensam om
min mening, så yrkar jag likväl afslag å utskottets till¬
styrkan i denna punkt.
Ulendel: Äfven den ende motståndaren till ut¬
skottets förevarande förslag tyckes vilja medgifva att prak¬
tisk öfning är nödvändig för de blifvande lärarinnorna,
fast lian hänvisar dem till de redan i Stockholm befint¬
liga flickskolor för inhemtandet af sådan öfning, men me¬
ningen med denna normalskola är ju, att förskaffa sig sä¬
kerhet om hvilken undervisningsmethod, som företrädesvis
kan anses ändamålsenlig och att derefter bibringa den¬
samma åt de blifvande lärarinnorna, samt på det före¬
ståndaren må kunna fästa dessas uppmärksamhet på sät¬
tet att handleda barn. De flickor, som komma att bevi¬
sta denna normalskola, böra icke anses förlorade, utan
blifva undervisade troligen lika bra om icke bättre än i
de vanliga folkskolorna. Orsaken hvarföre seminariet blif¬
vit förlagdt i hufvudstaden är den, att här finnes bättre
tillgång på lämpliga ämnen för lärarinnor än i landsorten,
men, liksom det blifvit nödvändigt att anlägga två uni¬
versitet och behofvet af ett tredje med hvarje dag gör sig
alltmera gällande, så blifver det troligen inom kort nödigt,
att äfven i landsorten inrätta bildningsanstalter för lära¬
rinnor, såvida vi icke på fullt allvar skola dekretera oss
såsom skapelsens herrar och således de enda, som äro i
behof af bildning.
Sven Götenberg från Kristianstads län: Det
förefaller mig som vore orsaken, hvarföre denna diskus¬
86
Den 24 Augusti.
sion tagit en sådan utsträckning, endast den, att man
icke gjort sig riktig klart, hvarom frågan egentligen är.
Man tyckes nemligen sammanblanda denna skola med en
vanlig folkskola, utan att besinna att ett helt annat än¬
damål är afsedt med ifrågavarande normalskola. Semi¬
nariet erhöll vid sistförflutna riksdag endast ett anslag af
15,000 rdr, emedan man först ville se, huru detsamma
skulle komma att gestalta sig; nu har emedlertid visat
sig att denna inrättning blifvit omfattad med synnerligt
förtroende, så att densamma redan vid början af sitt an¬
dra läseår räknade 76 elever. Att det icke är tillräckligt
för de blifvande lärarinnorna att inhemta en mängd kun¬
skaper, utan att de äfven måste förskaffa sig praktisk öf¬
ning och skicklighet, erkännes, tror jag, villigt af alla, och
är det från denna åsigt man utgått, då man föreskrifvit,
att folkskolelärare skola genomgå en kurs af två års teo¬
retisk och ett års praktisk öfning; men då nu denna
praktiska skicklighet icke kan förvärfvas i de vanliga folk¬
skolorna, emedan, utom det att man icke gerna kan be¬
gära att 8eminarii-eleverne skola springa omkring i de
olika stadsdelarne för att besöka samma skolor, hos de
blifvande lärarinnorna fordras kännedom om åtskilliga un¬
dervisningsämnen, hvilka icke förekomma i folkskolorna, så
kan jag icke annat än, pä jemväl af föregående talare
anförda grunder, yrka bifall till förevarande anslag.
Diskussionen förklarades nu vara slutad; och blef
ifrågavarande 67:de punkt, uppå framställning af talman¬
nen, af ståndet bifallen.
Pedagogierna.
68:de punkten.
mom. a), med tillstyrkan att rikets ständer måtte, på sätt
Kongl. Maj:t äskat, bevilja en förhöjning af 8,000 rdr i
det till pedagogierna för närvarande utgående anslag,
bifölls;
mom. b), innefattande hemställan, att dels hr Holmqvists
förslag, att pedagogien i Lindesberg måtte förändras till
tvåklassigt elementar-läroverk, dels herr Odmanssons
framställning, att pedagogien i Engelholm måtte förän¬
dras till ett lägre elementar-läroverk, dels ock Henrik
Den 24 Augusti.
87
Hanssons från Vesternorrlands län och doktor Runsténs
förslag, att den högre folkskolan i Sollefteå måtte för¬
vandlas till ett tvåklassigt elementar-läroverk, icke måtte
till någon rikets ständers åtgärd föranleda, bifölls.
mom. c), med hemställan, att nuvarande återstoden,
34,000 rdr, af det till löneförhöjning vid, samt utvidgning af
sådana pedagogier, uti hvilka undervisningen vunnit en högre
grad af utveckling, anvisade reservationsanslag måtte jem¬
väl under nästa statsregleringsperiod få för sagda ända¬
mål af Kongl. Maj.t disponeras, bifölls;
mom. d), innefattande afstyrkan af Carl Johan Sven-
stns från Kalmar län motion, att rikets ständer ville be¬
sluta, att, i stället för de så kallade högre folkskolor¬
na, pedagogier på landet måtte inrättas, der kommunerna
så åstunda, m. m.
Härvid yttrade:
Carl Johan Svenson från Kalmar län: Jag
har icke begärt ordet för att yrka afslag å utskottets
hemställan i detta moment, hvars behandling i utskottet
jag sjelf öfvervarit, men då jag icke kan förmoda, att
bondeståndet obetingadt bifaller hvad utskottet har yttrat,
skulle jag vilja hemställa, att ståndet måtte låta vid sam¬
ma yttrande bero. Ett obetingadt bifall skulle, enligt min
tanka, vara detsamma, som att säga, att icke något mera
hör åtgöras för den högre folkundervisningens befrämjande,
hvilket vore så mycket olämpligare, som det visat sig att
de högre folkskolorna, sadane de för närvarande äro in¬
rättade, icke vilja gå framåt; ett förhållande, som just
föranledt mitt nu väckta förslag. Detta sednare samman¬
faller i det närmaste med Jonas Anderssons förslag, att
folkskolorna skulle öfvertaga de läroämnen, som nu ut¬
göra föremål för undervisningen i elementar-läroverkens
l:a och 2:a klasser. Emedlertid hoppas jag den tid icke
vara långt borta, då folkundervisningen skall vinna mera
afseende än hittills.
Nils Olsson från Malmöhus och Henrik Hansson från
Vesternorrlands län instämde.
l*er nilsson från Malmöhus län: Jemte det
jag instämmer i Svenséns hemställan, att ståndet icke
måtte obetingadt bifalla, utan endast låta bero vid ut¬
88
Den 24 /higus ti.
skottets yttrande i detta moment, får jag tillika förklara,
att jag anser den fråga, som utgör föremål för Svenséns
ifrågavarande förslag, vara af sådan vigt för den allmänna
bildningens framtida befordran och utveckling, att jag hop¬
pas att densamma, fast den nu icke lyckats tillvinna sig
något afseende, skall komma igen, tills den slutligen går
igenom.
Diskussionen var slutad: och lät ståndet bero vid ut¬
skottets yttrande i detta moment.
Folkskolorna.
09:de punkten.
mom. a).
I anledning af ett af kontraktsprosten Janzon samt
åtskilliga motionärer inom bondståndet väckt förslag, att
hela den personliga skyddsafgiften måtte, dels till befräm¬
jande i allmänhet af folkundervisningen och dels till för¬
bättrande af folkskolelärarnes löner, efter folkmängden,
till kommunerna utdelas, äfvensom Kongl. Maj:ts gjorda
nådiga framställning 0111 den personliga skyddsafgiftens
anslående till folkundervisningens befrämjande, hade ut¬
skottet hemställt, att hvad i ofvannämnda hänseende blif¬
vit af Kongl: Maj t och af enskilde motionärerne föresla¬
get, icke måtte vinna rikets ständers bifall.
Härvid yttrade:
Carl Ifvarsson från Hallands län: Ått folk¬
skolans befrämjande, vid riksdagens början rättvisligen
uppfattades såsom en af våra vigtigaste riksdagsfrågor,
derom bära de många, ej mindre än 32 till antalet, i äm¬
net väckta motionerna mer än tillräckligt vittnesbörd; men
det har gått med denna fråga, som det icke sällan går
med andra, då de börja att komma något på sned, den
har under tiden blifvit tämligen borttrasslad, och föga
hopp lärer numera finnas, att densamma för närvarande
blifver ändamålsenligt löst. Jag anser dock, att man ännu
kan och bör våga försöket, åtminstone så, att inga i äm¬
net väckta motioner blifva undertryckta, något som dock
måste förutsättas kommer att ske, derest den föredragna
punkten nu bifalles i alla dess afdelningar.
Vi veta alla hurusom motion väcktes om tillsättande
af särskildt utskott för behandlingen af folkskolefrågan och
huru denna framställning föll. Vi veta äfven huru mo-
Den 24 Augusti.
80
tionerne i sjelfva saken blifvit remitterade till olika ut¬
skott och huru statsutskottet, som på sin lott erhållit 24
af dessa, icke i öfverensstämmelse med 43 § R. O. kunnat
förmås aflemna dem till sammansatta stats- samt allmänna
besvärs- och ekonomi-utskottet, oaktadt detta, efter emot-
tagandet af de 8 till ekonomiutskottet remitterade motioner,
derom anhöll. Detta har gjort, att sistnämnde motioner,
bland hvilka äfven förekommer sådana, som åsyfta betydliga
statsanslag, såsom till exempel Heurlins af Pehr Thomasson
författade motion, ännu icke blifvit pröfvade; och häraf
följer ock, hvad jag redan nämnt, att, om utskottets före¬
varande förslag nu bifalles, vi undertryckt åtskilliga mo¬
tioner samt dertill afklippa oss tillfället att antaga bättre
förslag, i den händelse sådana i följd af de opröfvade mo¬
tionerna skulle framläggas; något som jag anser vara
högst orätt, olämpligt och oklokt.
Då nu härtill kommer att frågan, som synes mig både
inveckladt och tvetydigt afgjord i utskottet, enligt min
åsigt, kunnat lösas på ett enklare och på samma gång äf¬
ven både ändamålsenligare och klarare sätt; så och då
det icke torde vara särdeles lämpligt att låta denna punkt
hvila på bordet tills betänkande öfver de öfriga motioner-
ne kan inkomma, anser jag återremiss vara mest pas¬
sande. Kanske något skulle kunna på den vägen vinnas.
För min del tror jag, att det enklaste, rättvisaste och
med minsta omvägar förenade, samt således det ändamåls¬
enligaste, sättet för frågans lösning hade varit, om man
anslagit den återstående skyddsafgiften till folkskolan och
tillåtit densammas lyftning å landtränterierna på lika sätt,
sorn den förut anslagna folkskoleafgiften lyftas, utan att
andra vilkor dervid fästats, än det, att den kommun som
ville komma i åtnjutande af detta bidrag skulle med skol¬
inspektörs bevis styrka, att folkskolan vore så ordnad och
inrättad, att alla kommuners inom skolåldern varande
barn vore beredda tillfälle att få inhemta de kunskaper,
skolstadgan föreskrifver. Skulle man dertill af nit för
skollärarnes aflöning vilja lägga det vilkor, att hvarje exa¬
minerad sköllärare skulle hafva minst 4C0 rdr i årlig lön,
så tror jag att dermed vore gjort allt, hvad, i afseende på
vilkoren för medelns erhållande, skäligen borde göras.
Genom denna enkla åtgärd, hvilken dock förutsät¬
ter att särskilda medel skulle beviljas för seminarier, skol¬
inspektörer etc., på sätt utskottet i dessa fall föreslagit,
kunde man bespara alla de med vanliga ansökningar för
bidrags erhållande förenade besvär, de många olika och
90
Deti 24 Augusti.
ofta kinkiga beräkningar, värderingar och utredningar
af omkostnader för skolan, hvilka måste medfölja an-
sökningarne till konsistorium eller biskops-embetet;
man kunde bespara berörda embetsverk det vidlyf¬
tiga granskningsbesväret och Kongl. Maj:t besväret att
pröfva denna mängd af ansökningar; man hade lemnat
kommunerna tillfälle att efter lokala omständigheter på
lämpligaste sätt ordna sitt skolväsende, så att endast exa¬
minerade lärare kunde antagas, der sådant ansåges lämp¬
ligt, och ett mindre antal af dessa, jemte i rättstafning
kunnige lärare eller lärarinnor för öfrigt, der så ansåges
tjenligt; man hade åstadkommit den största rättvisa kom¬
munerna emellan, ity att bidraget till skolan blefve stort
i förhållande till folkmängden, likasom skolan måste stå fi
förhållande till antalet personer i orten, om den skall
kunna bereda tillfälle för samtelige barnen, att inhämta
de i skolstadgan föreskrifna kunskapsmått; man hade be-
redt kommunerna förmånen att kunna utfå bidragen for¬
tare, än annars; de hade ett bestämt bidrag att påräkna
och statens bidrag till skolan blefve bestämdt inom en viss
gräns; och man behöfde icke ens hålla kontroll öfver skol¬
kassan, enär man med visshet kan antaga, att kostnaden
för skolans ordentliga och fullständiga upprätthållande,
hvaröfver kontroll af inspektörerne borde hållas, alltid
skulle betydligt, om icke flerdubbelt, öfverstiga statsbidra¬
get. Korteligen, man hade varnat i alla rigtningar, samt
till på köpet kommit så på det klara med saken, uttman
holle kontroll på hufvudsaken, nemligen skolan, i stället
för, såsom nu, på bisaken, eller de medel som användas
för skolan.
Då nu utskottet, som det vill synas, mindre aktat på
alla de anförda, i min och andra ståndsbröders motioner
mer eller mindre påpekade, omständigheter, än på ett allt
för vidlyftigt och inveckladt reglementerande, som snarare
lär försvåra och motverka ändamålet, än befrämja det,
och då den enda förbättring i nuvarande förhållande, ut¬
skottet åstadkommit, är att vissa belopp blifvit på ordi¬
narie, stat uppförde, något som jag dock icke anser kan
uppväga olägenheterna; så, och på grund af hvad jag nu
yttrat, föreslår jag att, ehuru vissa delar af förevarande
punkt kanske skulle kunna antagas, hela punkten, den
59:de, till utskottet återremitteras, och anhåller jag om
proposition derpå. Orsaken, hvarför jag anser helapunk¬
ten bör återremitteras, är den, att, om ändring sker i vissa
delar, denna möjligtvis kan medföra nödvändig ändring
Dev 24 Augusti.
91
afven i någon annan del, fastän ingen anmärkning blifvit
gjord mot densamma.
Per Wilsson från Malmöhus län. Det är visser¬
ligen sannt att många motioner blifvit väckte angående
folkskolefrågan, samt att alla ännu icke blifvit behandlade,
men jag hemställer likväl, om det kan vara skäl att för
denna orsak återremittera hela förevarande punkt, då ut¬
skottet kommit till det, enligt min tanka, högst lyckliga
resultat, att största delen af anslaget för folkundervisnin¬
gen blifvit på ordinarie stat uppfördt. Det gick icke så
lätt att inom utskottet vinna detta mål, och förefaller det
mig derföre besynnerligt, att man nu framkommer med
yrkande att hela punkten må återremitteras till utskottet
för att der ånyo pröfvas, helst man derigenom utsätter
sig för möjligheten att få frågan på ett vida sämre sätt
löst. Jag skulle derföre önska, att ståndet bifölle såväl
förevarande, som öfriga momenter i paragrafen.
Hvad angår Carl Ifvarssons påstående, att utskottet
skulle invecklat frågan och att denna bordt kunna lösas
på ett vida enklare sätt, än som nu skett, så hemställer
jag till en och hvar, som något satt sig in uti frågan, hu¬
ruvida icke denna blifvit på ett särdeles klart sätt fram¬
ställd, och vågar jag påstå, att icke vid någon af de fö¬
regående riksdagarne statsutskottets betänkande angående
folkundervisningen varit så tydligt och klart affattadt, som
detta, hvilket åter hos mig väcker den glada förhoppning
att författningen i ämnet, då den en gång utkommer, skall
blifva lätt för allmänheten att förstå, och att vi ändtligen
skola bringa det derhän, att folkskolan kommer att hvila
på en fäst och säker grund. Skulle det åter visa sig, att
de nu anslagna medlen icke äro för ändamålet tillräck¬
liga, så må det tillhöra kommande ständer att höja an¬
slaget för folkundervisningen.
Uti detta Per Nilssons yttrande förenade sig Johan
Olof Sundgren från Stockholms, Johan Persson från Up¬
sala, Erik Mallmin från Vestmanlands, Lars Gustaf An¬
dersson från Elfsborgs, Gustaf Hultman från Nerikes, Olof
Ailsson från Vesterbottens, . Johan Gustaf Dahlgren från
Kalmar, Per Olof Hörnfeldt från Vesternorrlands, samt
förre vice talmannen Per Eriksson och Per Persson från
Vermlands län.
Den 24 Augus ti.
Per Östman från Vesternorrlands län: Viel bör¬
jan af rikdagen väckte jag en motion, hvilken finnes om¬
förmäld å pag. 98 af betänkandet, af innehåll hufvudsak¬
ligen att rikets ständer måtte af den till folkskolorna ut¬
gående personliga skyddsafgiften anslå ett särskildt löne¬
bidrag af 200 rdr till en examinerad lärare inom Hemsö
församling,^ och fästade jag tillika uppmärksamheten på
den vanlottade belägenhet, hvari samma församling, belä¬
gen på en ö i Ån germannaelfven inom Gudmundrå pasto¬
rat af Vesternorrlands län, sig befunne. Henna försam¬
ling, sorn endast består af 3| mantal förmedladt skatte,
fördeladt på 21 hemmansåboer, har genom stora uppoff¬
ringar byggt kyrka, inköpt boställsjord åt predikanten samt
inrättat nödig folkskolelokal. Då nu församlingen räknar
så få innevånare, är det äfven temligen klart, att den an¬
del af personliga skyddsafgiften, som tillfaller densamma,
icke kan blifva särdeles stor. samt att, till följd deraf, för¬
samlingen i och för sitt folkskoleväsende betungas mera än
de flesta andra, och är det af denna orsak, som jag åt för¬
samlingen begärt ett understöd till en lärare af 200 rdr.
Statsutskottet har emedlertid nu på en gång behandlat
och afstyrkt alla i detta ämne väckte motioner, och för¬
modar jag, att utskottet velat trösta mig härför, då det¬
samma i momentet k) tillstyrkt ett anslag af 75,000
rdr att användas till folkskoleväsendets utveckling
och förbättring i allmänhet uti de församlingar, hvilka
till lärares eller lärarinnors aflöning redan tillskjutit eller
åtaga sig att tillskjuta lika stort belopp, som den tillför¬
samlingen öfverlåtna andel af personliga skyddsafgiften
utgör, men jag hade likväl trott, att vid enstaka fall, som
detta, undantag bordt ega rum. Äfvenledes har ut¬
skottet uti momentet r) tillstyrkt ett anslag af 20,000 rdr
till understöd åt sådana församlingar, som, till följd af
medellöshet, icke kunna af egna medel till erforderligt be¬
lopp bekosta aflöning åt sin folkskolelärare, men för att
komma i åtjutande af understöd från denna fond erfor¬
dras, såsom jag nyss hade äran nämna, att församlingen
skall vara »meddellös», och som den församling, hvarom
nu är fråga, fast fåtaligt befolkad, är temligen välbergad,
så lärer väl densamma svårligen kunna erhålla understöd
från nyss omförmälda anslag. — Vid sådant förhållande
synes mig derföre afseende böra göras på lokala omstän¬
digheter.
På ett annat ställe i betänkandet har utskottet före¬
slagit, att skollärarnes löner hädanefter skola bestämmas
Den 24 Augusti,
93
till 400 rdr; delta finner jag visst icke orätt, men huru
sådana församlingar, sorn den af mig omnämnda, skola
kunna åstadkomma ett sådant lönebelopp, förstår jag san¬
nerligen icke.
Derest bondeståndet skulle, med bifall till min mo¬
tion, bevilja det föreslagna lönebidraget af 200 rdr till en
examinerad lärare inom Hemsö församling, så vågar jag
tillika hemställa, att inbjudning måtte utfärdas till de öf¬
riga riksstånden, att om detta bondeståndets beslut sig
förena.
Carl dollan Svensén från Kalmar län: Nog
skulle jag, i likhet med Carl Ifvarsson, önskat, att bonde¬
ståndets åsigter rörande folkskolefrågan i allo kunnat
göra sig gällande, men såsom denna fråga nu blifvit af
statsutskottet behandlad, var detta icke möjligt, ehuru bon¬
deståndets ledamöter inom utskottet gjorde allt hvad på
dem ankom, utan fingo vi anse oss ganska belåtne med
det i så måtto lyckliga resultatet, att anslaget till folk¬
undervisningen hufvudsakligen blef på ordinarie stat upp-
fördt, en lösning af frågan, hvartill nuvarande eckle¬
siastikministern i sin mån icke oväsendtligen bidrog. Af
detta sednare förhållande kunna vi äfven våga hoppas, att
vi, i frågans nuvarande skick, hafva regeringen på vår
sida, samt att, till följd deraf, folkskolefrågan går ett fram¬
åtskridande till mötes. Då det måste anses såsom ett
stort steg framåt, att utskottet tillstyrkt att medlen till
folkundervisningens befrämjande blifvit anvisade att på
ordinarie stat utgå, kan jag icke instämma i Carl Ifvars-
sons påstående, att utskottet invecklat frågan, helst ut¬
skottet låtit bero vid 1846 års författning angående per¬
sonliga skyddsafgiftens utgående och föreskrifvit under
hvilka vilkor understöd derifrån får åtnjutas. Visserligen
hade det varit bättre, om församlingarna kunnat komma
i åtnjutande af den dem tillkommande andel i personliga
skyddsafgiften med mindre omvägar, än nu är förhållan¬
det, men något enklare sätt kundo för närvarande icke
uttänkas. Att, såsom någon föreslagit, anvisa en viss be¬
stämd summa till hvarje serskild församling, kan jag icke
gilla, hvarföre jag äfven häruti biträder utskottets åsigt.
Beträffande slutligen Östmans motion om anslag till
en lärare i Hemsö församling, så har utskottet utgått från
den åsigt, att man icke borde anslå särskilda bidrag till
några vissa församlingar, utan anvisat ett bestämdt be¬
lopp att ställas till Kongl. Maj:ts disposition för att au-
94
Den 24 Augusti.
vändas till understöd åt sådane församlingar, hvilka, till
följd af medellöshet, icke kunna af egna medel bekosta
sina folkskolelärares aflöning; och kan jag icke annat än,
äfven i detta hänseende, godkänna utskottets åsigter.
IVIatts Persson från Stockholms län: Jag måste
tillstå, att jag blef icke så litet förlägen, då jag hörde en
talare här uppträda och emotsätta sig hvad utskottet i
förevarande hänseende tillstyrkt, och kunde jag icke för¬
klara det annorlunda, än att samma talare ansåge de af
honom till stöd för hans åsigter anförda motiv så till¬
fyllestgörande, att de skulle bryta sig väg framför de af
utskottet i detta utlåtande uttalade åsigter. Betraktar
man saken något närmare, så finner man lätteligen, att
utskottet, genom hvad detsamma i förevarande punkten
tillstyrkt, icke ogillat hvad Kongl Majit och de olika mo¬
tionärerna i sina framställningar yrkat, utan att tvertom
utskottet gått ännu längre än desse. Derjemte har ut¬
skottet fästat tillbörligt afseende derpå, huru folkskole-
medlen hittills blifvit använde af församlingarne. Af of¬
fentliga, på trycket utkomne tabeller öfver folkskolornas
ställning inom de olika stiften i riket har det visat sig,
att många församlingar finnas, hvilka icke allenast icke
gjort något tillskott för sitt folkskoleväsende, utan till och
med genom besparingar af den uppburna folkskoleafgiften
bildat kassan, hvaremot andra församlingar för sitt folk¬
skoleväsende fått vidkännas stora uppoffringar. Är det
då skäl att, genom att följa den gamla principen i afse¬
ende på folkskoleafgiftens fördelning, ytterligare öka dessa
besparingskassor? Då vi nu kommit så långt, att vi fått
anslagen till folkskolorna permanenta och på ordinarie
stat uppförda, så anser jag härmed mycket vara vunnet,
och, då staten tillskjuter hälften af hvad som erfordras
till aflönande af folkskolelärarne, bör det väl icke falla
sig så svårt för församlingarne att bekosta den andra
hälften. Skulle emedlertid församlingar finnas, som icke
kunna stå ut härmed, så har ju utskottet, genom särskildt
dertill anvisade medel, satt Kongl. Maj:t i tillfälle att bi¬
springa sådana församlingar. Derest Carl Ifvarssons för¬
slagom hela punktens återremitterande till utskottet vun¬
ne framgång, så vore det ovisst, hvad utgång frågan vid
förnyad behandling inom utskottet kunde erhålla, ty jag
vill erinra ståndet derom, att detsamma numera förlorat
ett godt stöd inom utskottet genom frånvaron af den man,
professorn, numera chefen för ecklesiastik-departementet,
Den 24 Augusti.
95
Carlsson, hvilken alltid visat ett så lefvande intresse för
folkundervisningen. Sjelf har jag följt folkskolefrågans
utveckling allt sedan 1840 års riksdag, och har under
denna långa tid kommit i erfarenhet utaf, huru många
svårigheter hon haft att bekämpa. På den punkt hon nu
står, synes hon gå en lycklig framtid till mötes. Jag hem¬
ställer derföre i allt sköns vänlighet till Carl Ifvarsson,
att han icke måtte envist förhålla sitt yrkande om åter-
remiss till utskottet af hela 69:de punkten.
•folias Andersson från Östergötlands län: Vid
första genomläsandet af utskottets yttrande i detta mo¬
ment, deruti utskottet hemställt att Kongl. Maj ds samt
enskilde motionärers framställningar i afseende på använ¬
dandet af den personliga skyddsafgiften icke måtte vinna
rikets ständers bifall, kan väl samma yttrande förfalla
hårdt och obilligt, men betraktar man frågan något när¬
mare och i dess helhet, så visar det sig snart, att dermed
icke är så farligt menadt. Äfven jag hade väckt motion
i ämnet och fann densamma härmedelst affärdad. Väl är
det sannt, att de fleste motionärers framställningar gingo
ut derpå, att hela den personliga skyddsafgiften måtte
användas till folkundervisningens befrämjande, men huf-
vudsyftemålet med samma motioner var väl i allt fall att
för nämnda ändamål vinna behöfliga medel, dessa må nu
utgå direkte från statskassan eller hemtas från skyddsaf¬
giften, hvilket, enligt min tanka, är alldeles likgiltigt, och
detta har utskottet i följande moment af punkten sökt
åstadkomma. Man har på sednare tider hyllat såsom prin¬
cip, att icke för ett visst ändamål anvisa vissa tillgångar,
utan stadgat såsom grundsats, att alla statens tillgångar
böra direkte ingå till statsverket, hvarifrån sedermera de
särskilda behofven böra fyllas.
I allmänhet anser jag de af utskottet i förevarande
punkt afgifna förslag till folkskolefrågans lösning vara
lyckligt och väl funna, och framstår deribland såsom det
vigtigaste utskottets, att de hufvudsakligaste anslagen till
folkskolorna må för framtiden uppföras på ordinarie stat.
Jag vill derföre icke påstå att icke vid de följande mo¬
menten ett och annat kan vara att anmärka, i hvilket
afseende jag sjelf förbehåller mig min anmärkningsrätt
öppen, men deremot kan jag icke ingå på Carl Ifvarssons
förlag att återremittera hela punkten, helst enligt min tanka
dermed icke något vinnes. Hvad som obestridligen för¬
tjena!’ klander vid folkskolefrågans behandling innevarande
riksdag är att åtskilliga i ämnet väckta motioner, till an¬
talet nio, ännu hvila oafgjorda i sammansatta stats- och
ekonomi-utskottet och således icke blifvit besvarade i sam¬
manhang med öfriga motionerna i ämnet, men då frågan,
såsom jag nyss hade äran nämna, i allmänhet blifvit på
ett lyckligt sätt löst, kan jag icke annat än, hvad nu till
en början angår förevarande första moment, yrka bifall
till detsamma.
Uti sistnämnde anförande instämde .förre vice talman¬
nen Per Eriksson och Olof Olsson i Olebyn från Verm¬
lands, Josef Smedberg och Olof Thorell från Elfsborgs
samt Nils Petter Bäckström från Kalmar län m. fl. stån¬
dets ledamöter.
Även Koseiilierg från Kristianstads län: Or¬
saken, hvarföre jag begärt ordet var att Carl Ifvarsson
begärde återremiss på hela punkten. Sedermera har jag
blifvit förekommen af andra talare, i hvilkas yttranden jag
instämmer. Att återremittera punkten i sin helhet skulle,
efter mitt förmenande, vara mindre välbetänkt. Nog inser
jag att icke alla motionärer i frågan blifvit genom utlå¬
tandet tillfredsställda, liksom att icke det är vunnet för
folkskolan, som bordt vinnas och varit ömkligt, och äfven
jag har mina anmärkningar att göra vid särskilta moment
hvarom vi få talas vid när vi komma dit. Men er¬
kännas måste dock, att utskottet fört den vigtiga frågan
in på och ett litet stycke framåt den riktiga vägen, i syn¬
nerhet dermed att de väsendtligaste anslagen för folksko¬
lan blifvit uppförda på ordinarie stat och statsverkets skyl¬
dighet i detta afseende sålunda definitivt erkänd. Detta
erkännande,, böra vi taga väl vara på.
Hvad Ostmans yttrande om Hemsö skola vidkommer,
så anser jag detta hafva kommit för tidigt... När vi hinna
till sidan 117, der utskottets svar på Östmans motion
förekommer, så få vi talas vid om den saken. Det
skulle leda till mycken tidsbesparing om vi blott ta¬
lade om en sak i sender, och läte diskussionen hålla sig
vid den del af betänkandet, som är föredragen. För min
del godkänner jag det nu föredragna momentet.
Sven Meurlin från Kronobergs län: Folkskole¬
väsendet har alltid legat mig ömt om hjertat, helst jag
varit den, som först väckt motion i denna fråga, hvilket
skedde redan vid 1834 års riksdag. Frågan väckte då
mycket motstånd, helst inom preste-ståndet. der man öppet
förklarade att folket icke hade behof af större vetande
hädanefter än förut. Vid 1840 års riksdag tog saken en
något bättre vändning, men ifrågavarande utlåtande
är dock det bästa, som någonsin utkommit i denna
fråga, synnerligast med afseende å den deri uttalade åsigt,
att anslagen till folkskolorna böra å ordinarie stat upp¬
föras. Jemte det jag derföre uttalar min hjertliga tack¬
samhet emot de ståndets ledamöter inom utskottet, hvilka
bidragit till detta resultat, hemställer jag tillika, att före¬
varande punkt i utlåtandet måtte oförändrad bibehållas,
och någon återremiss icke ske, ty derigenom uttsätter man
sig endast för möjligheten att få utlåtandet sönderplockadt.
Jag hade visserligen från början ämnat begära, att ifrå¬
gavarande 69:de punkt måtte af ståndet förklaras hvilande,
intill dess de hos sammansatta stats- och ekonomi-utskottet
hvilande motionerna, ibland hvilka äfven befinner sig en
af mig, hunnit blifva afgjorda, men efter de belysningar
af frågan Jonas Andersson lemnat, vidhåller jag icke län¬
gre denna åsigt.
Anders •!onsson från Vermlands län: Ehuru
jag nog inser, att det hade varit både enklare och rätt¬
visare om äfven den återstående delen af personliga skvdds-
afgiften öfverlemnats åt kommunerna; likväl och då en
del af anslaget uppförts på ordinarie stat samt stor för¬
enkling blifvit vidtagen i afseende på sättet att komma i
åtnjutande af understöd af dessa medel, kan jag icke annat
än bifalla utskottets yttrande i detta moment.
Carl Sivarsson: Det kan kanske vara detsamma
hvilket vi nu göra, antingen vi bifalla eller återremittera
punkten, ty då riksdagen numera är så långt framskriden,
kunna vi i allt fall icke förvänta oss något annat resultat,
men ett besynnerligt förhållande är det onekligen, att 8 å 9
motioner rörande folkskoleväsendet ännu hvila oafgjorde.
I afseende på Matts Perssons yttrande, att, derest hela
den personliga skyddsafgiften öfverlemnades åt församlin-
garne, det förhållande skulle kunna inträffa, att försam-
lingarne af dessa medel bildade en kassa och icke använ¬
de dem till det dermed afsedda ändamål, folkundervisnin¬
gens befordrande och utveckling, vill jag endast erinra
att, enligt min i ämnet väckta motion, församligarne icke
skulle ega att uppbära något af denna afgift, förrän de
Ilonde-St:s Prot. vtd ISO 2—03 ärms riksdag■ VII. 7
98
Dun 94 Augusti.
visat, att deras folkskoleväsende vore på behörigt sätt
ordnadt
Ståndet må nu i denna fråga besluta hvad sorn helst,
så har jag emedlertid uttalat mina åsigter i ämnet, och
får i öfrigt framtiden utvisa, om utskottets ifrågavarande
förslag verkligen äro så klara och eförtydbara, sorn några
talare tyckas förmena. I momentet k) hemställer t. ex.
utskottet, att ett anslag af 75,000 rdr måtte anvisas för
att användas till folkskoleväsendets utveckling i de för¬
samlingar, hvilka till lärares eller lärarinnors aflöning re¬
dan tillskjutit eller åtaga sig att tillskjuta lika stort be¬
lopp, som den till församlingen öfverlåtna andel af per¬
sonliga skyddsafgiften utgör; är det nu meningen, att dessa
medel få användas blott till understöd af de skolor, som
i framtiden komma att inrättas, eller äfven till sådane,
som redan äro i gång. Jag hemställer detta till besva¬
rande af dem, som påstå, att allt uti detta utlåtande är
så klart framstäldt.
Clc#rg Hfyejvist från Vermlandslän: Då det blef
bekant att de rörande folkskoleväsendet väckta motionerne
skulle skiljas och behandlas af olika utskott, uppstod hos
litet hvar farhåga, att resultatet möjligen icke blefve så
lyckligt, som man eljest haft skäl att hoppas, men, efter
det stats-utskottet numera afgifvit sitt utlåtande, nödgas
jag medgifva, att detsamma är så väl ihopkominet. att
man svårligen kunnat vänta något bättre. Det hade väl
icke varit så alldeles ur vägen, att man uppskjutit behand¬
lingen af denna punkt, tills sammansatta utskottet hun¬
nit afgifva sitt betänkande öfver de hos utskottet hvi-
lande, hithörande motionerna, ibland hvilka Heurlins mo¬
tion företrädesvis bordt af stats-utskottet ensamt behand¬
las, men emedlertid vill jag icke framställa något yrkande
i detta afseende, utan anser att vi i allmänhet taget böra
vara belåtne med de beslut, hvartill utskottet kommit; åt¬
minstone är jag det iör min enskilda del.
Sven Nilsson från Kristianstads län: Om stats¬
utskottet, vid behandlingen af de folkskolan'rörande mo¬
tioner, icke lyckats uppfylla allas önskningar, så bör detta
icke förundra någon, då man betänker hvilken mängd af
motioner utskottet haft att besvara. Emedlertid tycker
jag att utskottet kommit till ett ganska godt resultat, då,
detsamma till folkundervisningens befrämjande anslagit
Den 24 Augusti.
99
110,000 rdr mera än hval Kongl. Maj:t begärt i dess nå¬
diga proposition.
Anders Persson från Nerikes län instämde.
oPims Eliildbåck från Göteborgs län: Ehuru
jag icke kan gilla den vidtagna åtgärden, att de angående
folkundervisningen väckta motionerne blifvit skiljde och öfver-
lemnade åt olika utskott, kan jag likväl icke annat än,
på skäl, som blifvit framlagde i utlåtandet, godkänna ut¬
skottets hemställan i förevarande moment, emedan jag
tror utskottets förslag lända folkskolan till fromma. Det är
endast en anmärkning jag har att framställa, nemligen
emot den grundsats, hvarifrån utskottet utgått och hvil¬
ken sedan finnes uttalad på flera ställen i utlåtandet, att
det egentligen tillkommer kommunerna sjelfva att med egna
medel åvägabringa en tidsenlig utveckling af folkskolorna.
Denna grundsats har väl förut blifvit följd, men den är
numera frånträdd och kan jag derför icke stillatigande
samtycka dertill, att den fortfarande åberopas. Endast
till aflönande af elementar-läroverkens lärare äro anslague
af rikets ständer lf million riksdaler, och detta ehuru lär-
jungarnes antal icke uppgår till flera än 6,400, så att efter
denna beräkning hvarje lärjunge kostar staten per år öfver
200 rdr följes nu samma beräkningsgrund med afseende
på folkskolorna och deras lärjungar, sä visar sig, att hvarje
sådan lärjunge kostar staten årligen endast 43 rdr. Kan
detta anses rätt? Hvarje medborgare bör vara berättigad,
att genom statens försorg och på dess bekostnad er¬
hålla allmän bildning, och hoppas jag, att i en icke långt
aflägsen framtid staten, med frånträdande af ofvannämnda
grundsats, ensam skall bekosta folkskolan.
frii* Mengel från Upsala län: Enligt
hvad ståudets ledamöter i stats-utskottet upplyst, lärer
verkligen utskottet, vid afgifvandet af förevarande utlå¬
tande, hafva tagit i öfvervägande alla de i ämnet väckta
motionerne fastän en del ännu qvarligger hos sammansatta
utskottet. Att icke alla motionärerna funnit sig tillfreds¬
ställda med den allmänna förkastelsedom, som innehålles
i utskottets yttrande uti detta moment, är ganska natur¬
ligt; men tager man närmare kännedom om punkten i dess
helhet, så finner man att utskottet, såvidt sig göra låtit,
fästat afseende vid och tillstyrkt hvad motionärerne begärt.
Om man anställer en jemförelse emellan utskottets tillgö¬
randen i frågan, denna och föregående riksdagar, så sy¬
loo
Deri 24 [Augusti,
nes genast, att utskottet haft frågan, som onekligen tål
mycket att tänka på, vidare klarare för sig nu än förr,
och på densammas behandling nedlagt mycken möda. Jag
anser derföre icke välbetänkt, att återremittera punkten
hvarken i detta eller något af de följande momenterna,
och är det isynnerhet en omständighet, som gör, att jag
kommer att motsätta mig återremiss, nemligen den att,
derest punkten återremitterades och frågan således blefve
underkastad ytterligare bearbetning och pröfning hos ut¬
skottet, dertill åtginge så lång tid, att detta kom me be¬
tydligt att bidraga till riksdagens förlängning, hvilket i
sanning vore att beklaga. Kunde deremot riksdagen slu¬
tas med ett så godt resultat i folkskolefrågan, som inne¬
fattas i stats-utskottets nu diskuterade utlåtande, så hade
vi anledning att säga, att vi denna gång icke varit onyttigt
tillsammans.
Uti detta Mengels yttrande förenade sig Gustaf Botin
från Upsala, Anders Johan Sandstedt och Johannes An¬
dersson från Jönköpings, Auqust Carlberg från Hallands
och Johannes Svensson från Skaraborgs län.
Olans Eriksson från Göteborgs län: Jag anser
utskottet hafva kommit till ett så lyckligt resultat i denna
fråga, företrädesvis genom förslaget att på ordinarie stat
uppföra anslaget för folkskolorna, att vi alla dermed böra
vara belåtne, och bifaller jag derföre utlåtandet i nu
föredragna moment, helst jag anser det vida bättre att
den personliga skyddsafgiften ingår till statsverket och
och detta sedan bidrager till folkskolelärares aflöning, på
sätt utskottet föreslagit, än att samma afgift direkte öfver-
lemnas till församlingarne.
Earl A ullers Earsson från Östergötlands län:
För min del tycker jag, att man alltför omildt bedömer
Carl Ifvarssons yttrande. Han beklagade ju endast, att
den personliga skyddsafgiften icke blifvit direkte öfverlem-
nad åt församlingarne och sålunda omedelbart anvisad för
folkskolans utveckling. De skäl utskottet för en motsatt
åsigt anfört, äro sådane, att de svårligen torde kunna af
någon godkännas. Utskottet har nemligen bland annat
yttrat att, derest hela skyddsafgiften inginge till kommu¬
nen, man frånträdde den hittills följda grundsats, att kom¬
munerna sjelfva böra bekosta folkskolorna och staten der¬
till endast bidraga, men, man kan väl då med skäl fråga,
Den 24 Au gun ti.
101
hvem det är, om icke hvarje individ inom kommunen, som
utgör ofvannämnde afgift? Nu har man emedlertid icke
förlorat något, enär utskottet för ifrågavarande ändamål
anslagit vida högre belopp, än hvartill den personliga
skyddsafgiften uppgår, men deremot har man gjort det
vida besvärligare för församlingarna att åtkomma de dem
tillfallande bidrag och derigenom satt medel i händerna
på presterna att åstadkomma trakasserier. Emedlertid
och fastän äfven jag har anledning att beklaga, att icke
en utaf mig i ämnet väckt motion blifvit behandlad, hvil¬
ket jag väl måste sluta deraf, att densamma icke återfin¬
nes i hela hufvudtiteln, så vill jag dock beqväma mig till
att låta bero vid hvad utskottet i förevarande hänseende
föreslagit.
Häruti instämde Håkan Pettersson och Nils Svensson
från Blekinge, Olof Persson och Per Eriksson från Gefle¬
borgs, Ola Jönsson från Malmöhus. Liss Lars Olsson från
Kopparbergs, Erik Andersson från Elfsborgs, Karl Johan
Johansson från Östergötlands och Johan Gustaf Dahlgren
från Kalmar län.
Rosenberg; Om jag vågade göra mig förvissad,
att momentet blefve bifallet, så skulle jag ej vidare yttra
mig derom. Men då här från ett viss håll ifrigt yrkas på
återremiss, vill jag göra allt hvad jag förmår för att med¬
verka till bifall. Det är en lätt sak att här ropa på åter¬
remiss och äfven att besluta en sådan; det torde deremot
blifva mindre lätt, att i utskottet genomdrifva de åsigter,
som här uttalas, och alldeles omöjligt, att åstadkomma
ett resultat, som tillfredsställer alla. Om vi icke alltför-
mycket se på enskilda intressen, utan på den stora frågan
i sin helhet, så tror jag vi böra gifva oss tillfreds, då ut¬
skottets förslag förer frågan in på en väg som smånin¬
gom leder till målet.
Carl Ifvarsson tror att blott församlingarne få fri an¬
del i skyddsafgiften, så skall nog skolväsendet öfverallt
blifva behörigen ordnadt. Jag är af alldeles motsatt åsigt
och denna grundar sig på en temligen lång och icke så
litet omfattande erfarenhet. Redan 1842 utkom en kongl,
stadga om skoleväsendets ordnande och icke särdeles långt
derefter anslogos af statens medel rikliga bidrag för an¬
damålet. Huru har man väl på många ställen ställt sig
denna stadga till efterrättelse? Jo så, att man ingenting
gjort för saken, ingenting uppoffrat eller bidragit, utan i
102
Den 24 Augusti.
allsköns maklighet kapitaliserat de erhållna statsmedlen.
Skall man fortgå på denna bana oell gifva sådana för¬
samlingar ännu rikare statsbidrag? Man kan väl dervid
ej göra mera för verkställigheten, än att regering och
ständer ånyo föreskrifva att skolväsendet skall behörigen
ordnas. Men detta är föreskrifvet förut och en ny före¬
skrift åstadkommer säkert icke bättre verkan än den förra.
Man kapitaliserar penningarne och låter skolväsendet vara
som det af ålder varit häfver, eller på sm höjd afl önäs
några skolgummor, så långt statsbidraget räcker, utan att
man sjelf gifvet- ringaste bidrag dertill. Kraftigare åtgärder
måste i detta afseende vidtagas om ändamålet skall vin¬
nas. Jag bönfaller i svenska folkskolans namn, att stån¬
det, för sin egen heders skull, ville akta sig för ett skad¬
ligt sönderrifvande af det framlagda förslaget. Komma
vid en gång in på en riktig väg, så kan man hoppas att
hinna längre fram i sinom tid.
Häruti instämde Anders Persson och Ails Olsson frim
Malmöhus län.
AiMlerssou: Det är ganska naturligt,
att hvar och en af motionärerne i sitt förslag trott sig
hafva funnit det lämpligaste medlet lör folkskoleväsendets
ordnande, men den, som inom utskottet fått deltaga i frå¬
gans behandling och der betrakta densamma i hela dess
omfattning och vidd, insåg också snart, att icke något af
de framlagda förslagen på ett nöjaktigt sätt löste frågan
i dess helhet. Man måste vid behandlingen af en fråga,
som denna, icke blott hafva till syftemål, att så liten ut¬
gift som möjligt tillskyndas kommunen, utan äfven, och
i främsta rummet, söka bereda, att skolan lyftes till en
högre utveckling, och detta vinnes icke uteslutande genom
anslag.
Särskildt ber jag att få fästa Carl Ifvarssons upp¬
märksamhet derpå, att detta sednare eller folkskolans ut¬
veckling, just varit det mål stats-utskottet haft för ögonen,
och har utskottet dervid utgått från den grundsats, att
alla ytterligare anslag för folkskoleväsendet höra användas
att höja folkskolan utöfver den ståndpunkt, hvarpå den
sig för närvarande befinner, samt att endast de försam¬
lingar, som för folkskolelärares aflöning tillskjutit ett be¬
lopp minst lika stort med folkskoleafgiften, må erhålla un¬
derstöd från det för folkskoleväsendets förbättring anvi¬
sade anslag, hvilket understöd i så fall skulle utgå med
De/i 24 Augusti.
hälften mot hvad församlingarne förbunde sig att för än¬
damålet lemna.
Ostman: Med anledning af Rosenbergs yttrande,
att jag genom mitt anförande i fråga om anslag till Hemsö
kapellförsamling dragit diskussionen på sidan om det ämne,
som nu utgör det egentliga föremålet för diskussionen,
vill jag nämna, att så icke är förhållandet, ty uti utskot¬
tets yttrande uti föredragna momentet a) ligger ju på sätt
och vis ett afstyrkande af min motion i nyssberörda syfte,
hvarföre, om detta moment godkännes, utskottets afstyr¬
kande hemställan i fråga om min motion äfven, enligt min
tanka, är godkänd. Man hänvisar mig visserligen å pag.
117, der utskottet mera bestämdt uttalat sig angående
min ifrågavarande motion, till momentet r) å pag. 114,
uti hvilket utskottet anvisadt ett anslag till understöd åt
de församlingar, som, i auseende till medellöshet, icke af
egna medel kunna aflöna sina lärare, men, såsom jag re¬
dan haft äran nämna, härleder sig Hemsö församlings oför¬
mögenhet i detta fall snarare af dess innevånares fåtalig¬
het än egentliga fattigdom. Då emedlertid mitt yrkande
om anslag till nämnda församling icke lyckats vinna an¬
klang inom ståndet, afstår jag från min begäran att derpå
erhålla särskild proposition.
-Unders Ansust ^ndersseB» från Östergöt¬
landslän: Det är icke underligt om i en fråga, der så många
olika motionärer uppträdt, icke alla funnit den utgång,
frågan fått, efter siri smak; dock tror jag att utskottet,
såvidt det kunnat, sökt gå allas önskningar till mötes, och
anser jag derföre att vi nu böra bifalla, och icke återre¬
mittera punkten, ty i sednare fallet kunde annars inträffa,
att frågan icke blefve löst vid denna riksdag.
Matts Persson: Carl Anders Larsson yttrade
att det skulle vara vida bättre och enklare, om bela per¬
sonliga skyddsafgiften ginge till kommunerna; detta på¬
stående kan visst hafva sin riktighet,., men man får ju icke
alltid hvad man vill här i verlden. Äfven har man klan¬
drat utskottet derföre, att icke alla hithörande motioner
blifvit behandlade, och vill jag derföre upplysa, att stats¬
utskottet, förinnan detta utlåtande afgats, frän samman¬
satta utskottet reqvirerat och genomgått de folkskolevä¬
sendet rörande motioner, hvilka dit öfverlemnats, hvaref¬
ter samma motioner blifvit nämnda utskott återställde
104
Den 24 Augusti.
Sage i öfrigt hvad man vill, så är det emedlertid säkert,
att bondeståndets ledamöter inom utskottet kunna vara
lugne i medvetandet deraf, att hafva gjort allt, hvad på
dem ankommit, för folkskolefrågans framåtskridande.
Anders »Sensson: Jag vill endast af förekom¬
men anledning upplysa, att från ekonomi-utskottet icke
denna riksdag flera betänkanden äro att vänta, utan har
detta utskott redan afslutat sina arbeten.
Olof Alisson från Vesterbottens län. På de
skäl, som blifvit af föregående talare anförde, skulle jag
önska att ståndet bifölle utskottets hemställan i föreva¬
rande moment, helst, om återremiss beslutes, man riske¬
rar att se frågan återkomma i vida sämre skick.
Ola •Ionsson från Malmöhus län: För min del
anser jag Carl Ifvarsson icke hafva saknat skäl för den
af honom gjorda framställning. Medgifvas måste väl, att
det är en ganska stor fördel att anslaget för folkunder¬
visningen blifver på ordinarie stat uppfördt, äfvensom att
både frågan blifvit ställd på en klarare fot och sättet,
hvarpå försam lin garne ega att utfå de dem tillkommande
bidrag, förenkladt, men i detta sednare hänseende återstå
dock ännu ganska stora svårigheter. Ett vida enklare sätt
hade varit, att indela församlingarna i vissa skoldistrikter
och att åt hvarje sådant distrikt anslå en viss summa,
hvarigenom dessutom den fördelen vunnits, att man på
förhand vetat, huru stort anslag som i och för folksko¬
lorna erfordras, hvilket man deremot, såsom förhållandet
nu är, icke känner. Också vet jag icke, huru chefen för
ecklesiastikdepartementet skall reda sig, då ansökningar
om understöd från alla håll inkomma, emedan jag är fullt
öfvertygad om, att det nu ifrågasatta anslaget icke är till¬
räckligt. Emedlertid vill jag icke återremittera ifrågava¬
rande moment till utskottet, lika litet som jag kan obe-
tingadt bifalla detsamma, utan skulle derföre önska, att
ståndet läte bero vid utskottets hemställan i momentet, ty
derigenom har man icke bundit sig för framtiden.
Carl Ifvarson: Med anledning af Bosenberg?
anmärkning, att församlingar finnas, hvilka af folkskole-
medlen bildat kassor, får jag nämna, att. då det för åt¬
njutande af dessa medel hittills endast föreskrifvits, att
hvarje församling skulle aflöna minst en lärare, detta gjort
att vissa, synnerligast de större församlingarne kunna'.
Den 24 Augustt
göra besparingar och bilda öfverskott, hvilket åter icke
blir möjligt, om mitt förslag antages. Jonas Andersson har
visserligen förklarat momentet k), såsom det bör tydas,
men ingen garanti finnes derför, att. detsamma verkligen
kommer att så tillämpas. Icke derföre, att jag anser mig
vara vederlagd, utan endast eftergifvande för Rosenbergs
vackra bön, afstår jag från yrkandet om återremiss, un¬
der önskan att statsutskottets ifrågavarande förslag måtte
bära så rika frukter, som ståndets ledamöter deraf tyckas
förvänta sig.
T*aiil liedström från Vesternorrlands län: Di¬
skussionen har i sanning tagit en alltför besynnerlig ut¬
sträckning. Jemte det jag bifaller utskottets hemställan
i förevarande moment, skulle jag derföre önska, att man
icke längre diskuterade en sak, hvarom i allt fall vi alla
tyckas vara ense.
Anders IfEcdin från Kronobergslän: Hedström
må nu hafva rätt i sin anmärkning angående ifrågava¬
rande diskussions utsträckning, så kan man väl ändå svår¬
ligen betaga någon dess fria yttranderätt. Då alla de rö¬
rande folkskoleväsendet väckta motioner först skulle till
utskott remitteras, tillhörde jag deras antal, som ville re¬
mittera dem till behandling af ett särskildt utskott, men
vi blefvo öfverröstade. Sedermera har stats-utskottet af
dessa motioner utplockat och behandlat största antalet,
hvaremot den återstående delen, 9 till antalet, ännu hvi-
lar oafgjord hos sammansatta stats- och ekonomi-utskot¬
tet, och är detta sednare den egentliga grunden för Carl
Ifvarssons yrkande om återremiss. Såsom saken nu står
torde ej annat vara att göra, än att bifalla utskottets fö¬
revarande hemställan, och är jag med densamma hufvud¬
sakligen belåten Äfven om det skulle varit möjligt, att af¬
hjelpa alla de nuvarande svårigheterna, endast derigenom
att hela skyddsafgiften öfverlemnades åt församlingarna,
så vill jag likväl, för att icke rifva sönder utskottets för¬
slag, nu förorda bifall till en sådan förändring, fast jag
derföre icke kan instämma i den öfver Carl Ifvarssons
framställning uttalade förkastelsedom. Emedlertid är jag
utskottet tacksam för hvad det åtgjort i saken, och liem-
tar stöd af det intresse, nuvarande chefen för ecklesia¬
stikdepartementet visat för folkskoleväsendet, till den öf¬
vertygelse, att vi kunna emotse en författning i ämnet,
som kommer att tillfredsställa allas önskningar.
Erih Andersson från Elfsborgs och Nils Petter Back¬
ström från Kalmar län instämde.
Diskussionen förklarades nu vara slutad; och blef
utskottets hemställan i förevarande moment a), uppå fram¬
ställning af talmannen, af ståndet bifallen.
Momentet b), deruti utskottet hemställt, att kyrkoher¬
den Otterströms förslag, att staten måtte återtaga den
del af personliga skyddsafgiften som hittills varit ansla¬
gen att utgå till kommunerna under namn af folkskoleaf-
gift, och att staten deremot under förutsättning att lönen
för en examinerad folkskolelärare vid fast skola skulle
bestämmas till 400 rdr, för hvarje sådan lärare lctnnade
församlingarne ett understöd af 300 rdr årligen, icke måtte
till någon rikets ständers åtgärd föranleda, bifölls
Momentet c), deruti utskottet hemställt, att rikets stän¬
der måtte för folkskolelärare-seminarierna anvisa ett be¬
lopp af 65,000 rdr, att såsom reservationsanslag på åt¬
tonde hufvudtitelns ordinarie stat uppföras.
Härvid yttrade:
»fosef Osear Almqvist från Norrbottens län:
Innan jag vidare yttrar mig i denna fråga, anhåller jag
att bondeståndets ledamöter inom utskottet ville upplysa,
hvarföre, då utskottet tillstyrkt beviljandet af det utaf
Kongl. Maj:t för folkskolelärare-seminarierna äskade an¬
slag 65,000 rdr, utskottet icke, i likhet med Kongl. Maj:t,
ansett anläggandet af ett dylikt seminarium i Luleå behöfligt.
.11 st!liw f*ci'SS<!ib från Stockholms län: Med an¬
ledning af Almqvists framställning får jag meddela, att ut¬
skottet, delande den af Kongl. Maj:t i den nådiga propo¬
sitionen uttalade åsigt, att seminariernes antal torde kunna
inskränkas, i öfrigt öfverlemnat åt Kongl. Majit att be¬
stämma de platser, hvarest seminarier böra linnas.
»Sif-ns !5S«iiä«8!is? eSt från Göteborgs län: I mo¬
tiven till utskottets ifrågavarande hemställan heter det,
att föreståndare och lärare vid seminarierna hädanefter
skola vara graduerade personer, äfvensom att de skola
tillsättas al Kongl. Majit. Emot detta sednare har jag
väl icke något att anmärka, men vill endast erinra derom,
att uti det af Kongl. Majit sistlidet år för seminarierna
utfärdade reglemente, står, bland annat, att samma lära¬
Den 24 An^uslF.
107
rebefattningar skola af vederbörande konsistorier tillsättas.
Vidare förefaller det mig, som vore det för lärare i
sång och musik samt teckning m. m. anvisade anslag af
2,400 rdr alltför otillräckligt, enär detsamma, fördeladt på
alla seminarierna, endast utgör 120 rdr på hvartdéra; detta
anslag måste således höjas, ty vill man vinna ändamålet,
mäste , man väl också bevilja medlen. Ehuru jag slutligen
icke har något att påminna deremot, att seminarierna ut¬
vidgas, hyser jag likväl mina betänkligheter vid att, på
sätt utskottet föreslagit, inskränka deras antal till allenast
5, ty jag fruktar att, då man tager i betraktande den
dryga kostnaden, vistandet under flera år vid ett på långt
afstånd från hemorten beläget seminarium, samt resorna
fram och tillbaka, kommer att medföra, hvilket afstånd i
vissa orter torde uppgå till bortåt 30 mil, samt man å
andra sidan betänker, att den lön, som den blifvande lä¬
raren, efter slutad kurs. har att emotse, utgör allenast
400 rdr, få personer skola egna sig åt detta mödosamma
kall.
Almqvist Af de upplysningar, en föregående ta¬
lare lemnat var just icke mycket att inhemta. Då emed¬
lertid utskottet beviljat det af Kongl. Majit för seminari¬
erna begärda anslag och Kongl. Majit uti detta sednare
inbegripit kostnaden för anläggandet af ett seminarium i
Luleå, så har jag i sanning svårt att förstå, hvarföre ut¬
skottet förkastat Luleå såsom plats för en dylik anstalt.
Kundbäck nämnde, att, genom den föreslagna inskränk¬
ningen af seminariernes antal, kunde inträffa, att i vissa
orter eleverne finge resa ända till 30 mil för att uppnå
närmaste seminarium, detta är dock ingenting emot i
Norrland, hvarest afståndet på många ställen tili semina¬
rium blifver 60 mil. Dessutom möter elen olägenheten, att,
då vid seminariet i Hernösand icke någon at lärarne tor
står finska språket och således icke heller derstädes nå¬
gon undervisning uti f detta språk kan meddelas, löljden
blifver, att de finska och lappska socknarne, inom hvilka
för närvarande finnes blott en skollärare, blifva utan alla
lärare. Upplysningsvis vill jag dessutom nämna, att läro-
verksbyggnaden i Luleå är så tilltagen, att äfven ett se¬
minarium derstädes kan inrymmas.
eJGisjaais Andeasson från Östergötlands län:
De af Almqvist begärda upplysningar stå att finna bland
motiverna till statsutskottets ifrågavarande utlåtande,
108
Den 24 Augus!?'.
hvilka jag förmodar Almqvist genomläst Några andra
upplysningar kunna utskottets ledamöter icke lemna, och
torde dessutom icke vara af nöden, då samma motiv, en¬
ligt hvad ståndet sjelft kan bedomina, äro tillräckligt ta¬
lande Hvad åter angår det skäl, som blifvit anfördt för in¬
rättandet af ett seminarium i Luleå, att nemligen under¬
visning der kunde lemnäs i finska språket, så att de fin¬
ska och lappska socknarne icke, såsom nu är förhållandet,
måtte sakna lärare, yttrar utskottet derom: »om vid semina¬
riet i Hernösand, hvars lärjungeantal städse varit jemförel¬
sevis inskränkt och vanligen icke öfverstigit 20, en i finska
språket kunnig lärare anställdes, som serskildt ginge de
elever tillhanda, hvilka ifrån dessa socknar anmäler sig
till seminariet, så torde staten, i hvad på den ankommer,
hafva sörjt för undervisningen i detta afseende. Jag fin¬
ner äfven detta skäl tillfredsställande och bifaller derföre
förevarande moment
Per Nilsson från Malmöhus län instämde.
Anders Medin från Kronobergs län: Att nu
på stående fot inlåta sig i något reglementerande för se¬
minarierna och deras verksamhet, vill jag för min del icke
tillstyrka utan förlitar jag mig på. att den nya chefen
för ecklesiastikdepartementet kominer att ordna detta till
vår belåtenhet. Deremot kan jag icke underlåta att ut¬
trycka mitt missnöje deröfver, att utskottet tillstyrkt att
inskränka antalet af seminarierna i riket, ty vi skola kom¬
ma ihåg, att det till största delen är fattiga ynglingar,
hvilka egna sig åt folkskolelärarekallet, och att utgifterna
för deras studier, derunder de lefva på egen bekostnad,
skulle i icke ringa mån ökas, derest de nu tillika skulle
komma att göra en resa på 30 h 40 mil till seminariet
Jag kan derföre icke godkänna förslaget, att inskränka
seminariernes antal, men i öfrigt bifaller jag nu föredragna
moment.
Georg Nyqvist från Vermlands, Anders Persson från
Nerikes och P<-ter Larsson från Gotlands län instämde.
Svei» Hoséniter;£ från Kristianstads län: I fö¬
revarande fråga känner jag verkligen tvekan oin jag skall
säga nej eller ja. Jag hvarken underkänner eller missför¬
står förslagets goda sjdte. nemligen att sätta skollärare¬
elever i tillfälle att erhålla ett större mått af kunskaper
och skicklighet för sitt blifvande kall, än som med semi¬
Den 24 Augusti.
100
nariernas hittillsvarande organisation kunnat vara möj¬
ligt, och med en så rundeligen tilltagen tid, sorn nu gäl¬
lande seininariestadga föreskrifver, nemligen en kurs af
3 år och med ända till nio lärare i alla ämnen vid hvarje
seminarium, bör säkerligen icke så litet kunna uträttas i
detta afseendet. Men jag hyser mina betänkligheter mot
reformens allt för hastiga verkställande. Man kan väl icke
gerna så der en passent expediera de nuvarande seminari-
lärare och icke heller sätta dem på indragningsstat tills
de få någon annan för dem passande befattning. Svårt
torde det också blifva för många fattiga ynglingar, sorn
önska egna sig åt skollärarekallet, att hela tre år uppe¬
hålla sig å en från hemorten långt afiägssen stad, der de,
just för aflägsenhetens skull, icke kunna påräkna något
understöd, vare sig i matvaror eller andra lifsförnödenhe-
ter, från hemmet. Följden af detta arrangement kan lät¬
teligen blifva, att mången yngling med goda anlag låter
sig af svårigheterna afskräekas från beträdande af en bana,
hvars början är så besvärlig och hvars framtida utsigter
äro så klena.
Hittills har det gått an äfven för den obemedlade, att.
med något understöd hemifrån, bevista seminariun en ter¬
min och sedermera öfvertaga i en mindre skola, någon un-
derlärareplats eller något vikariat, och sedan, efter någon
tids förlopp och efter flitig hemläsning, åter begifva sig
till seminarium igen. Så länge frågan varit blott om er¬
forderliga kunskaper i det teoretiska och behörigen vits¬
ordad skicklighet i det praktiska af skollärareyrket, hafva
äfven de fattiga kunnat, som det kallas, arbeta sig ige¬
nom. Jag är nära bekant med en skollärare, som, efter
blott fem veckors vistande vid seminarium, tog en ganska
hedrande examen, hvartill han beredt sig genom sjelfstu-
diuin. När kursen blir till tiden bestämd, seminariet långt
aflägset och fordringarne betydligt höjda, torde mången
anse denna bana för sig stängd och bristen på sökande
till de lediga tjensterna kanske kännbarare än man nu
förmodar, hvarigenom skolväsendets förbättring torde gan¬
ska svårt förhindras.
Blifva skollärarelönerna behörigen upphjelpta, så torde
deri ligga någon uppmuntran, men skola de såsom hittills
i allmänhet stanna vid 250 å 300 rdr, så lära de vara föga
lockande till en så kostbar förberedelse för kallet, som
den nu föreslagna förändringen tyckes antyda. Helst
skulle jag vilja påyrka återremiss af momentet, på det
utskottet måtte få yttra sig huru snart och i hvad ordning
Den V 4 Augusti.
det anser denna genomgripande förändring bora sättas i
verket, hvarom betänkandet ingenting innehåller.
IPer Östman från Vesternorrlands län: Jemte
det jag instämmer med dem bland de föregående talarne,
hvilka hysa den åsigt, att seminariernes antal icke bör
inskränkas, får jag tillika förklara, det jag anser att Alm¬
qvist bjudit goda skäl för sitt förslag, att inrätta ett nytt
seminarium i Luleå, ty, utom den stora våglängden och
till följd deraf ökade utgifter för seminarie-elevernc af re¬
sor till Hernösand, möter äfven den olägenhet, att känne¬
dom om finska språket icke på sistnämnda ställe kan in-
herntas, hvaraf, på sätt Almqvist jemväl påpekat, följden
blifver, att de finska socknarne komma att sakna lärare.
Tager man deremot endast i betraktande lärjungarnes an¬
tal, så medger jag att ett seminarium der i stiftet kan
vara fullt tillräckligt. Emedlertid och ehuru Almqvists
förslag enligt min tanka är välgrundadt, torde dock nå¬
gon förändring uti hvad utskottet uti förevarande afseende
hemställt svårligen kunna åstadkommas.
•folias .% ndersson : Jag harvid behandlingen
af ett föregående moment fästat uppmärksamheten derpå,
att vi icke böra alltför mycket göra afseende på den större
eller mindre beqvämligheten för ena eller andra orten,
utan hufvudsakligen hålla oss vidi att ändamålet med se¬
minarierna och deras verksamhet vinnes. Då den af mig
väckta motion, att de läroämnen, hvari nu meddelas un¬
dervisning i Irsta och 2:dra klasserna af elementarlärover¬
ken, måtte i stället öfverflyttas till folkskolan, förevar till
behandling inom utskottet, anfördes hufvudsakligen såsom
skäl för afslag, att lärarne i folkskolan icke egde tillräck¬
liga kunskaper för att öfvertaga denna undervisning. Detta
skäl torde väl ändå få lemnäs i sitt värde, ty huru klent
än folkskolelärarne må vara utrustade på kunskapernas
vägnar, torde de väl ega tillräcklig underbyggnad för att
meddela undervisning i de kunskapsämnen, som inhemtas
i l:a och 2:a klasserna af elementarläroverken. Hurusom
helst blir det emedlertid nödigt, såvida folkskolan skall
kunna höja sig till en högre ståndpunkt än den för när¬
varande innehar, att bereda folkskolelärarne högre bild¬
ning.
Nu äro, såsom vi alla veta, seminarierna inrättade
såsom bildningsanstalter för folkskolelärare; men är det
väl möjligt för staten, att sätta 13 sådana anstalter, hvil-
Den 24 Augusti.
ket antal de för närvarande utgöra, i sådant skick, att de
kunna uppfylla det ändamål, som med dem afses? I likhet
med utskottet tror jag att sådant svårligen låter sig göra,
hvarföre också utskottet reducerat deras antal tili blott
fem; för min del hade jag föreslagit ett ännu mindre an¬
tal, nemligen allenast tre. Den största svårigheten vid
en sådan reduktion af seminarierna, nemligen det stora af-
ståndet, som i så fall skulle ega rum dem emellan, har
också numera försvunnit genom de på sednare tider i de
flesta orter lättade kommunikationerna, hvarförutan bör
erinras, att utskottet höjt fonden för stipendier åt de semi-
narii-elever, som deraf kunna vara i behof. Jag anser
derföre denna utskottets reform riktig, och bifaller mo¬
mentet såväl i detta som öfriga afseenden.
Med Jonas Andersson förenade sig Nils Olsson och
Jöns Andersson från Malmöhus, Olof Persson och Per
Eriksson från Gefleborgs, Sila Petter Bäckström från Kal¬
mar, Olof Thorell och Erik Andersson från Elfsborgs
samt Johun Olof Sundgren från Stockholms län.
Carl »Iilian Theonard löinibeig från
Ostergötlands län: För min del anser jag den af utskot¬
tet vidtagna åtgärd att inskränka seminariernas antal
vara ganska välbetänkt, ty det är obestridligt att vida
mera bör kunna uträttas på allenast 5 än på 13 ställen,
och måtte det väl då vara bättre, att hafva 5 väl ordnade
seminarier än 13 ofullständiga. Föregående talare hafva
påpekat olägenheten deraf att, derest seminariernes antal
inskränktes, afståndet dem emellan ökades; detta är onek¬
ligen sannt, men vi böra också komma ihåg, att de på sed¬
nare tiderna i de flesta orterna lättade kommunikations-
lederna göra, att 25 ä 30 mil nu för tiden icke kan anses
vara stort mera än 15 mil fordom. Då nu dessutom ut¬
skottet höjt stipendiifouden för behöfvande seminarii-ele-
ver, så finner jag åtgärden, från hvilken sida den än må
betraktas, nyttig och ledande till ett godt ändamål.
Almqvist har framhållit vigten af att förlägga ett
seminarium till Luleå, egentligen på den grund, att: i
Hernösand ioke funnes någon lärare, sorn kunde meddela
undervisning i de finska och lappska språken, men detta
kan ju, på sätt jemväl utskottet förmält, hjelpas derige¬
nom, att en serskild lärare i dessa ämnen anställes vid
seminariet i sistnämnda stad.
V<en 24 Augusti.
O
Med Lönnberg förenade sig Lars Ersson från Söder*
inanlands, Erik Magnus Falck från Skaraborgs, Paul Fritz
Mengel från Upsala och Johan Olof Sundgren från Stock¬
holms län.
S*er Mälsson från Malmöhus län: Sedan de båda
nästföregående talarne nu yttrat sig, har jag just icke myc¬
ket att tillägga. Det är tydligt att, sedan skollärarnes
löner blifvit ökade, anspråken på bildning och kunskaper
hos lärarne äfven stigit. Då nu ett mindre antal semi¬
narier synes bättre kunna bidraga till att höja skollä*
rarne i detta afseende, emedan lärarnes krafter då icke
behöfva spridas åt flera olika håll, så vill jag bifalla mo¬
mentet.
Custaf »Iohansson från Kronobergs län: Jag
kan icke biträda deras åsigt, som vilja inskränka semi-
nariernes antal, emedan jag tror att man genom en så¬
dan reform skulle motarbeta hvad man med densamma
åsyftar, eller seminariernes upphjelpande; ty om antalet
inskränkes till allenast 5, på sätt utskottet föreslagit, så
blifver följden, att mången fattig yngling låter afskräcka
sig från att beträda denna bana af det långa afståndet
från seminariet och de med resorna fram och tillbaka
förenade dryga kostnader, och att på så sätt skolan går
miste om krafter, som annars möjligen kunnat lända den¬
samma till båtnad. I utskottets förslag ingår tillika, att
ett seminarium skulle förläggas till Lund, och tyckes så¬
ledes utskottet icke hafva fästat något afseende å den
dryga lefnadskostnaden i nämnda stad. Man har väl ta¬
lat om stipendier och att anslaget härtill blifvit höjdt,
men hvad förslår väl i allt fall det stipendium, som kan
komma på hvarje elevs lott för den dryga kursen af tre
år. För min del tror jag derföre att, om skickliga folk¬
skolelärare skola kunna erhållas, det icke går an att in¬
skränka antalet af seminarierna, åtminstone icke såsom
utskottet föreslagit, till allenast 5, och yrkar jag af sådan
anledning, att momentet antingen måtte till utskottet åter¬
remitteras eller ock att ståndet måtte förklara, att stån¬
det, med godkännande i öfrigt af förevarande moment
ogillar hvad uti motiven till detsamma finnes hemstäldt,
angående inskränkning af seminariernes antal.
H«senher£>: Emot dem, sorn synas hafva allde¬
les oriktigt uppfattat mitt förra yttrande, ber jag få an¬
De/i 24 Augusti.
US
märka, att jag allsicke klandrat det, att man vill sätta
seminarierna i godt skick och ställa så till, att eleverna
få goda kunskaper och erforderlig skicklighet för sitt blif¬
vande kall. Ju bättre kunskaper lärarne få, desto bättre
skall skolan kunna uppfylla sin bestämmelse. Detta lärer
väl ingen, aldraminst jag, vilja bestrida. Men hvad jag
fruktade, nemligen att ett för hastigt genomförande af denna
förändring skulle vålla brist på skollärare och undervisnin¬
gen sålunda möjligtvis alltför mycket komma i händerna på
oskickliga gubbar och gummor, detta synes ingen hafva
velat upptaga till besvarande, enär ingen af stats-utskot-
tets ledamöter ännu yttrat sig huru utskottet tänkt sig
sakens genomförande, eller huru snart den ifrågavarande
omstöpningen af seminarierna skall ega rum.
Hvad de lättade kommunikationerna angår, så må
visst yttrandet derom tillerkännas sin riktighet hvad vissa
orter angår. Men skola gotlänningarné bevista seminarii-
undervisningen i Linköping, norrlänningarne i Upsala eller
dalkarlarne i Hernösand, så tror jag att kommunikatio¬
nerna, särdeles vissa tider på året, skola befinnas temli-
gen svåra och kostsamma. Att tillgodogörandet af semi-
narii-undervisningen blir vida mera betungande, än under
nuvarande förhållanden lärer icke kunna bestridas och
blifva icke lönerna betydligt höjda, så torde inom några
få år skollärarebristen kännas lika tryckande, som prest-
bristen för närvarande.
Siven Milsson från Kristianstads län: Flera ta¬
lare hafva här uppträdt emot förslaget om inskränkning
af seminariernes antal, hvilket så mycket mera förundrar
mig, som jag i sanning icke kan förstå, hvarföre vi skola
bekosta flera seminarier, än sora oundgängligen behöfvas.
Att det nuvarande antalet är för stort, synes af moti¬
ven till förevarande moment, der utskottet bland annat
säger: »under de sednaste åren har antalet manliga ele¬
ver vanligen utgjort emellan 300 och 400. och om detta
antal, i anseende till lärokursens ökade längd, skulle stiga
till omkring 500, blefve antalet af lärjungar inom hvart
seminarium att beräkna till ungefär 100, hvilket antal
icke torde kunna anses större, än att elevernes utveckling
kan af läroanstalten nogrannt och sned omsorgsfull vård
följas.» Då nu vid hvarje seminarium skola finnas nio
lärare, så böra väl dessa kunna medhinna att undervisa
omkring 100 elever. Man har talat om det blifvande
Ilonde 8tis Prot. vid 1862 — 63 urens riksdag. VII. 8
Dea 24 Augusti.
stora afståndet och svårigheten för ynglingarne att uppe¬
hålla sig vid seminariet, då för framtiden utsigt betages
dem att, såsom hittills vanligen egt rum, från hemorten
få sig tillsända erforderliga lifsförnödenheter; men månne
man vid bestämmandet af platser för seminarierna skall
ingå i undersökning angående blifvande elevernes större
eller mindre beqvämlighet, hvad angår dels resan till och
från seminariet, dels ock tillfallet att från hemorten er¬
hålla matpåsar. Enligt hvad af utlåtandet inliemtas, räk¬
nar seminariet i Hernösand vanligen endast 20 lärjungar,
och torde således ett ännu mindre antal elever kunna på¬
räknas i Luleå, derest, i enlighet med Almqvists förslag,
ett seminarium förlädes till denna, 60 mil nordligare än
Hernösand belägna stad. Om alla 13 seminarierna skulle
för framtiden bibehållas och inrättas, såsom utskottet nu
föreslagit, skulle anslaget endast i och för seminarierna
uppgå till 169,000 rdr, hvilket är mera än vi hafva råd
till; hvarföre jag också i allo bifaller momentet, äfven
i hvad detsamma angår inskränkning af seminariernas
antal.
Medin! Hvarken förut eller nu har jag velat mot¬
sätta mig, att seminarierna inrättas så fullständigt som
möjligt, på det att skickliga lärare derstädes må kunna
bildas, men jag föreställer mig att, derest antalet inskrän-
kes till 5, få ynglingar hafva tillfälle att hålla sig vid se¬
minariet under den långa tid af tre år, som erfordras till
kursens genomgående. Att en del talare här uppträdt för
utskottets förslag i förevarande hänseende, förundrar mig
mindre, då de i allt fall äro säkre att få ett seminarium
förlagdt till sin ort. Vill staten göra uppoffringar för folk¬
skolornas förbättring, så bör den ock se till, att kostna¬
derna för genomgåendet af den föreskrifna treåriga kur¬
sen vid seminariet icke blifva större, än att de ynglingar,
som skola bildas till lärare, kunna under samma tid uppe¬
hålla sig vid seminariet. Då det hädanefter, åtminstone
för de större församlingarna, blir nödigt att ytterligare
inrätta en skola utom den redan befintliga, och till följd
deraf ett ökadt antal lärare erfordras, så är detta äfven
ett skäl att icke för närvarande inskränka antalet af se¬
minarierna alltför mycket. Att likväl en sådan reduktion,
sorn utskottet föreslagit, kan blifva behöflig i en framtid
vill jag visst icke bestrida, men skulle i likhet med Ro¬
senbergs önska, att indragningen måtte komma att ske
successivt och icke på en gång verkställas; anhållande
Don 24 Augusti.
jag, att talmannen ville framställa proposition på bifall till
momentet under sådan förändring.
Häruti instämde Anders Johan Sandstedt från Jönkö¬
pings och Jöns Andersson från Malmöhus län.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Gillande den af utskottet uttalade åsigt, att seminarierna,
för att uppfylla sitt ändamål, måste på ett fullständigare
och ändamålsenligare sätt inrättas, än nu är förhållandet,
får jag tillika upplysa, att orsaken hvarföre de icke ge¬
nast ställdes på en sådan fot var den, att de öfver hela
riket nyanlagda skolorna skulle på en gång förses med
lärare, hvarföre flera seminarier också samtidigt mäste
inrättas och nya ovana lärare derstädes antagas. Då det
visat sig, att två akademier äro tillräckliga för den del af
rikets ungdom, som eftersträfvar en högre bildning, äf¬
vensom att många fattigmansbarn derstädes uppehålla sig
och idka studier, så bör det väl icke vara så farligt att
inskränka seminarierna till det af utskottet föreslagna an¬
tal eller fem. Platserna der dessa skola förläggas, äro icke
bestämda, utan kommer detta att bero på Kongl. Maj:ts
godtfinnande. Antager man, att en femtedel af seminarii-
eleverna befinner sig i medellösa omständigheter och att
hela antalet lärjungar uppgår till 500, så kommer hvar
och en, som deraf är i behof, att i stipendium uppbära
300 rdr, hvilket nära nog är lika mycket som den blif¬
vande lönen och synes böra kunna räcka bra nog till,
och hemtar jag häraf ytterligare skäl till de af utskottet
anförda, att bifalla momentet till alla delar.
Carl Custaf Sköldberg och Gustaf Hultman från Ne¬
rikes samt Anders Persson från Kristianstads län in¬
stämde.
Paul !fe«ls4r«ut från Vesternorrlands län: I
likhet med Medin skulle jag önska, att icke för många
seminarier på en gång indragas, ty ännu äro icke kom-
munikationsanstalterna öfverallt i riket, åtminstone icke i
Norrland, så utvecklade, att icke en sådan reform komme
att betydligt öka resekostnaderna för seminarii-lärjun-
garne. Om den af utskottet föreslagna indragning beslu¬
tas, så förenar jag mig tillika i Rosenbergs yrkande, att
densamma må ske successivt och icke samtidigt, ty annars
kunna många ynglingar, utrustade nied goda anlag, se sig
förhindrade att välja folkskolelärarekallet till lefnadsyrke.
116
Den 24 Augusti
För vinnande af en sådan ändring torde således antingen
momentet böra till utskottet återremitteras eller ock stån¬
det nu på stället fatta beslut i sådan syftning.
•lionas Anderssont Jemte det jag vill fästa
uppmärksamheten derpå, att det icke är sannolikt, att in¬
dragningen af de seminarier, hvilka anses obehöfliga, kom¬
mer att ske samtidigt med det beslutet om en sådan re¬
duktion fattats, får jag tillika hemställa, huruvida icke
just dessa seminarier, som sist skulle komma att indra¬
gas, torde minst blifva belåtne med en successiv indrag¬
ning, enär de under tiden komma att qvarblifva i samma
ofullständiga skick som nu. För öfrigt är jag öivertygad
om, att en yngling gerna föredrager att göra en några
mils längre resa, framför utsigten att vid närmaste semi¬
narium möjligtvis icke vinna sitt mål.
Rosenbergs anmärkning rörande svårigheten att verk¬
ställa en sådan indragning, torde vara mera sökt än all¬
varlig, ty vi veta ju, att föreståndarne och lärarne vid se¬
minarierna äro antagna endast för tre år i sender, och
blifver derföre följden, att vid den blifvande reformen lä¬
rarne vid de seminarier, som skola indragas, antingen
komma att förflyttas till ett af de qvarblifvande, om de
dertill befinnas skicklige, eller, om så icke är förhållan¬
det, få slå sig på något annat yrke. Jag anser således
denna anmärkning icke utgöra skäl för att ogilla försla¬
get om inskränkning af antalet utaf seminarierna i riket.
£!coi'{S Ayqvist från Vermlands län: Om man
genomläser utlåtandet i dess helhet, så finner man, att
detsamma äfven vidrör frågan om den ifrågasatta indragnin¬
gen skall verkställas genast eller först framdeles. Skulle
densamma ske successivt, såsom en föregående talare fö¬
reslagit, så blefve följden, att de seminarier, hvilka, till
dess en sådan indragning egde rum, komme att qvarblifva
i nu befintligt skick, blefve utan elever och att deremot
de, som undergingo den föreslagna ombildningen, företrä¬
desvis besöktes, ty en yngling vänder sig naturligtvis helst
åt det håll, der han får den bästa undervisningen. För
min del anser jag fern seminarier vara alldeles tillräckligt
och att således den ifrågaställda reduktionen är ändamåls¬
enlig, hvarföre och då åsigten om nyttan af många semi¬
narier enligt min tanka endast grundar sig på ett miss¬
tag, jag hemställer till dem. som uttalat denna åsigt, att
icke så strängt hålla derpå.
Deri 24 Augusti.
117
Riuulliäch: Uti den åsigt, som finnes uttalad
i utlåtandet och af föregående talare åberopats, att nem¬
ligen skolans mer eller mindre beskaffenhet är beroende
af lärarens större eller mindre duglighet, instämmer jag
fullkomligt; men deremot tror jag, i motsats mot hvad
föregående talare påstått att alla de nu befintliga 13 se¬
minarierna ganska väl skulle kunna ombildas. Om nu
likväl tre indrogos, på sätt Kongl, Majit föreslagit, och
10 bibehöllos, så böra vi väl icke hysa betänkligheter, att
till hvartdera af dessa 10 anslå en summa af 10,000 rdr,
eller således tillsammans i och för seminarierna etthundra¬
tusen riksdaler. Man anser det icke kosta förmycket att
inrätta 2 å 3 elementar-läroverk i hvarje stift, men der¬
emot är man alltid särdeles sparsam, då frågan gäller
folkskolorna. En föregående talares påstående, att genom
stipendiefondens förhöjning så blifvit bereclt, att hvarje
medellös yngling, som genomgår sin kurs vid ett semina¬
rium, skulle i stipendium erhålla 300 rdr årligen, håller
icke streck, ty Kongl. Majit har sjelf i den nådiga propo¬
sition förklarat 150 rdr böra vara det högsta årliga sti-
pendiebeloppet. Emedlertid och för att nu icke längre
upptaga ståndets tid, hemställer jag, att momentet måtte
till utskottet återremitteras, med uttryckande af den åsigt,
att seminariernas antal icke måtte inskränkas under det
af Kongl. Majit föreslagna, eller 10.
IP er Alisson från Malmöhus län: Jag kan icke
förstå, huru en del af föregående talare kunna tala om 13
seminarier, då det i sjelfva verket endast finnas 10. Ut¬
skottet säger ju tydligen å pag. 104 af utlåtandet: »grund¬
satsen att i hvart stift borde finnas ett seminarium är ock
numera bruten, sedan icke mindre än tvänne stift äro i
saknad af seminarier för manliga elever.» Återstår såle¬
des nio stift, försedde med seminarier, samt dessutom ett
bär i Stockholm, tillsammans 10, och vore det väl icke
så himmelsskriande, om nu dessa reducerades till 5, i
hvilket fall desse kunde förses med bättre lärare och i
öfrigt uppkjelpas. Jag yrkar derföre fortfarande bifall till
momentet.
Almqvist: Då jag begärde upplysning hvarföre
utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka ett seminariums
förläggande till Luleå, på sätt jag i min motion yrkat, upp¬
läste Jonas Andersson till svar härå utskottets i utlåtan¬
det intagna motivering för sitt yttrande, men detta hade
lii
(Jen 24 Augusti.
jag sjelf läst, så att Jonas Andersson kunnat spara sig
det besväret. Då nu Kongl Maj:t i den nådiga proposi¬
tionen i och för seminarierna äskat ett årligt anslag af
G5,000 rdr, och uti denna summa inbegripes kostnaden
för ett seminarium i Luleå, samt utskottet beviljat hela
den sålunda begärda summan, så skulle jag lia lust att
veta, hvartill de medel skola användas, som af Kongl.
Maj:t afsågos för seminariet i Luleå. De socknar, der
finska språket talas, räkna 19,435 innevånare och uti dessa
finnes för närvarande blott en skollärare. För min del
har jag icke annat att anmärka emot förevarande moment,
än att jag vill att det må öfverlemna^ åt Kongl. Maj:t att
inrätta ett seminarium i Luleå, derest Kongl. Majit skulle
finna sådant vara af behofvet påkalladt.
liosciilierg1; Sedan Larsson med siffrornas välta¬
lighet bevisat att de mindre bemedlade seminarii-eleverna
kunna erhålla 300 rdr stipendium hvardera om året, bor¬
de jag väl låta mig nöja och jag skulle det äfven om jag
blott kunde godkänna kalkylen. Men den är efter mitt
förmenande uppgjord alltför mycket på fri hand. Lika så
lätt kunde man, med antagande att de obemedlades antal
utgör blott T‘0 af det hela, bevisa, att de hvardera skola
erhålla 600 rdr årligen. Men erfarenheten aflägger här¬
vidlag ett helt annat, ja ett alldeles motsatt vittnesbörd.
Den torde nemligen visa oss att fyra femtedelar af semi-
naristernas hela antal utgöres af obemedlade ynglingar
och dermed gifver kalkylen ett helt annat resultat.
Ingen lärer väl på allvar vilja påstå att 400 rdr lön
och mensklighetens klander och otack jemte ett strängt
och dödande arbete, är så lockande att äfven förmöget folks
söner beträda denna bana. På tre års flitiga studier kan
man bli student och nog har man då ljufvare framtidsut-
sigter än med en seminriiexamen.
Min åsigt är att man borde så småningom förbättra
och utvidga ett seminarium efter ett annat af dem, som
äro mest öfverhopade af lärjungar och, i mån af lärarnes
afgång, indraga dem, som blifva dömde till indragning.
För den förmögne eller mera försigkomne ynglingen,
som hoppas på bättre betyg, vore det väl icke då så far¬
ligt att resa förbi det dåliga seminariet till det bättre,
och för de skolor, som ännu hafva ringa barnantal och
ringa löneförmåner att erbjuda, kunde det väl gå an
ännu någon tid att anställa lärare, som blott genomgått
ett ringare seminarium. På detta sätt skulle man ändå
Den 24 Augusti.
119
successivt komma till det föresätta målet, utan att komma
i förlägenhet för lärare.
Då emedlertid ståndet tyckes med mycken enhällighet
vilja godkänna både förslaget och de nu uppgjorda kalky¬
lerna, så lärer det föga löna sig att jag envisas, utan tor¬
de väl få låta mig nöja, ehvad jag vill eller icke.
(bustaf Johansson: Äfven jag är öfvertygad
om angelägenheten deraf, att folkskolelärarne beredas till¬
fälle att förvärfva sig så mycken bildning sorn möjligt.
Jag kan emedlertid icke undertrycka min förundran der¬
öfver, att, då frågan om anslag till elementar-läroverken
förevar härstädes, man icke fästade sig vid eller prutade
på millioner, hvaremot nu, då saken rör ett anslag åt
folkskoleväsendet på 50- å 60,000 rdr, en helt annan ton
låter höra sig. Vill man allvarligen sätta vårt folkskole¬
väsende i fullständigt skick, så tillhör det väl äfven att
tillse, att den fattige beredes tillfälle att för bästa möjliga
pris sätta sina barn i tillfälle att inhemta kunskaper.
Detta skulle enligt min tanka motverkas om man inskränkte
antalet af seminarierna och kan jag derföre icke bifalla
förslaget härom.
Hvad slutligen angår en föregående talares yttrande,
att fattiga ynglingar icke sällan studera vid våra univer¬
siteter, så kan ett sådant förhållande visst icke bestridas,
men jag ber att få fästa bemälde talares uppmärksamhet
derpå, att dessa ynglingar hafva en helt annan framtid
för sig än dem, som egna sig åt folkskolelärarekallet.
Diskussionen förklarades nu vara slutad, och sedan
talmannens proposition på bifall till utskottets hemställan
i detta moment blifvit med blandade ja och nej besvarad,
och votering begärts, blef, efter det ståndet förklarat sig
vilja till kontraproposition antaga återremiss af momentet,
följande voteringsproposition uppsatt, justerad och anslagen:
Den, som vill bifalla hvad stats-utskottet uti punkten
69, litt. c. af dess utlåtande n:o 139 hemställt, eller att
rikets ständer måtte för folkskolelärare-seminarierna an¬
visa ett belopp af 65,000 riksdaler, att såsom reservations¬
anslag på åttonde hufvudtitelns ordinarie stat uppföras;
röste
Ja;
Den, det ej vill. röste
Nej;
120
Oen 24 Augusti.
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat till stats-ut-
slcottet återremittera stats-utskottets utlåtande i denna del.
Vid voteringssedlarnes öppnande befanns, att 44 af
ståndets ledamöter röstat ja och allenast 19 nej; hvadan
aliså förevarande moment var af ståndet bifallet.
Emot detta ståndets beslut reserverade sig Per Ost¬
man från Vesternorrlands, Petter Larsson från Gotlands,
Anders Medin och Gustaf Johansson från Kronobergs samt
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län.
Momentet d), deruti utskottet föreslagit, att rikets stän¬
der måtte, i sammanhang med anmälan om sina beslut
angående folkskolelärare-seminarierna, i underdånighet
hemställa om revision af det för nämnda läroanstalter sed¬
nast utfärdade reglemente, bifölls;
momentet e), med hemställan, att till stipendier för
se min arii-elever måtte anvisas en summa af 30,000 riks¬
daler årligen, att å åttonde liufvudtitelns ordinarie stat
uppföras, bifölls;
momentet /), innefattande hemställan, att, med bifall
till hvad Kongl. Majit i berörda hänseende föreslagit, till
arvoden och resekostnader för folkskole-inspektörer måtte
beviljas 30,000 rdr årligen, att på åttonde liufvudtitelns
ordinarie stat uppföras, med underdånig anhållan, det in¬
spektionen måtte så ordnas, att, der icke särskilda hinder
möta, hvarje folkskola måtte i allmänhet en gång om året
besökas samt att inspektörernes berättelse måtte blifva på
allmän bekostnad tryckta, för att till samtliga konsistorier
och skolstyrelser i riket utdelas.
Härvid yttrade:
dau l JFtthan laonard liOiinhcrg från
Ostergötlands län: Då jag icke kan föreställa mig, att
någon härinom ståndet har något att anmärka emot nu
förevarande anslag, så behöfver jag väl icke heller förorda
detsamma; men deremot tror jag det kunna vara skäl att
närmare eftertänka, om det begärda beloppet verkligen
är för ändamålet tillräckligt. Antalet af folkskole-inspek¬
törer kan svårligen blifva mindre än 24 eller en i hvarje
län; delas nu emellan dessa den tillstyrkta anslagssum¬
man 30.000 rdr. så visar det sig att hvarje inspektör skulle
bekomma 1,250 rdr, en summa alltför otillräcklig, att der¬
för kunna erhålla fullt qvalificerade personer. Jag har
väl nu icke något bestämdt yrkande i detta hänseende att
Dan 94 Augusti.
121
göra, men ber emedlertid ståndet att taga min framställ¬
ning i öfvervägande.
Med Lönnberg förenade sig Sven Rosenberg från Kri¬
stianstads, Jöns Rundbäck från Göteborgs, Anders Medin
från Kronobergs, Paul Fritz Mengel från Upsala och Georg
Nyqvist från Vermlands län.
Carl »Solaan ivensen från Kalmar län: Vid
bestämmandet af folkskole-inspektörernes antal har man
icke tagit löner utan stiften till utgångspunkt, hvilket gjort
att, med beräkning af en för hvarje stift och dessutom
särskildt en för Stockholms stad, antalet af dessa inspektö¬
rer kommit att utgöra 13. För detta antal torde det ifrå¬
gavarande anslaget vara tillräckligt; till hvilken förmodan
jag liemtar stöd deraf, att offentliga räkenskaper utvisa,
att resekostnader m. m. för dem hittills icke öfverstigit
2.500 rdr, samt till och med för en del uppgått till endast
1.500 rdr. Jag vill visst icke bestrida, att det kunde vara
nyttigt, om folkskole-inspektörernes antal ökades; men
med kännedom derom, att stats-utskottet uppgjort beräk¬
ningen vid bestämmandet af ifrågavarande anslag med sär¬
deles noggrannhet och under förutsättning, att hvarje folk¬
skola minst en gång hvarje år kommer att af inspektö-
rerne besökas, anser jag det likväl vara bäst att utan nå¬
gra jemkningar bifalla utskottets förslag.
®f «nas Anderssn» från Östergötlands län : Utom
dugliga lärare utgör en väl ordnad inspektion ett nödvän¬
digt vilkor för folkskolans utveckling, men om en sådan
inspektion skall kunna åstadkommas, så måste antingen
inspektörernes antal ökas, mot hvad det för närvarande
utgör, eller också det nu befintliga antalet uteslutande
dermed sysselsättas, ty skall det fortfara på samma sätt,
som det hittills försiggått, att nemligen hufvudsakligen pa-
storerne i församlingarne bestridt dessa befattningar, deråt
de endast kunnat egna ett par månader om året, så ut¬
rättas dermed föga gagn. Skola derföre dessa inspektio¬
ner fortfarande anförtros åt personer, som förut ega an¬
dra tjenstebefattningar, så blifver det nödvändigt att öka
inspektörernes antal; dock skulle jag för min del helst se,
att dessa befattningar lemnades i händer på personer,
sorn deråt kunde uteslutande egna sin tid och sina krafter,
och ansei' jag det i hvilket Lill som helst nödvändigt, att
122
Den 24 Augusti.
höja det för folkskoleinspektörerna anvisade anslag till
minst 45,000 rdr.
På grund af hvad jag nu anfört vågar jag derföre
hemställa, att bonde-ståndet ville besluta: »att med bifall
till hvad Kongl. Maj:t i berörda hänseende föreslagit, till
arvoden och resekostnader för folkskole-inspektörer be¬
vilja 45,000 rdr årligen, att på åttonde kufvudtitelns ordi¬
narie stat uppföras, med underdånig anhållan, det inspek¬
tionen måtte så ordnas, att inspektörerne, så vidt möjligt,
utan hinder af andra tjensteuppdrag, må kunna verksamt
bidraga till folkskolans utveckling, dervid hvarje folkskola
måtte minst en gång om året besökas, samt att inspektö¬
rernas berättelser måtte blifva på allmän bekostnad tryckta,
för att till samtliga konsistorier och skolstyrelser i riket
utdelas.»
l*anl FYitv* Ulendel från Upsala län: Skulle
statsutskottet verkligen hafva trott, att en inspektör vore
tillräcklig för hvarje stift, så har dock ett sådant anta¬
gande redan blifvit af erfarenheten jäfvadt. I Upsala stift
hafva nemligen två inspektörer varit antagne, och det oak¬
tadt hafva icke desse, ehuru ganska nitiska i sin befatt¬
ning. hunnit att besöka alla inom stiftet befintliga folsko-
lor; huru skall det då blifva möjligt för en att medhinna
sådant? Jag tager derföre för gifvet, att inspektörernes
antal måste ökas minst till likhet med länens. För öfrigt
och derest man önskar, att till dessa befattningar måtte
utses personer, som kunna häråt uteslutande egna sin tid
och sina krafter, blir det också nödvändigt att höja ar¬
vodet. Skulle nemligen det gamla antalet bibehållas, eller
en på hvarje stift, och derjemte fordras, att dessa inspek¬
törer oafbrutet äro i verksamhet, så blir förhöjning i ar¬
vodet så mycket heldre nödvändig, som 1,000 rdr går åt
endast i resekostnader. Ökas deremot inspektörernas an¬
tal till en för hvarje län, med skyldighet för dem att un¬
der 8 månader af året vistas på inspektionsresor, så och
derest arvodet bestämmes till 500 rdr samt i resekost-
nadsersättning tillägges 3 rdr om dagen, skulle med be¬
räkning på 8 månader af 208 resedagar, helgdagarne oräk¬
nade, vid hvilket förhållande resekostnaden skulle utgöra
624 rdr, arvode och resekostnaden sammanlagdt uppgå till
1,124 rdr, hvilket tydligen är allt för ringa. Örn man der¬
före skall kunna hoppas att få dessa platser besatta med
skickliga och fullt lämpliga personer, så blir förhöjning i
aflöningen nödvändig, och instämmer jag derföre i Jonas
Deri 24 Augusti.
123
Anderssons framställning att höja ifrågavarande anslag till
45,000 rdr.
Sven Moseiiliery; från Kristianstads län: Imin
vid riksdagens början ingifna motion rörande folkskolan,
föreslog jag att anslaget till folkskole-inspektörer måtte
åtminstone fördubblas. Min önskan var att få det höjdt
till 35,000 rdr. Utskottet har dock icke gått längre än
till 30,000. Som jag anser detta vara ett ganska nödigt
och ändamålsenligt anslag, såvida det kan lyckas att finna
lämpliga personer för bestyrets utöfvande, så vill jag för
min del instämma med Jonas Andersson om anslagets hö¬
jande till 45.000 rdr årligen.
Dervid kan jag dock icke godkänna stiftsindelningen
såsom norm för anslagets hvarken belopp eller fördelning.
Lunds stift, t. ex., har mer än 800 folkskolor, och skulle
detta hafva blott en resande inspektör, så skulle denne,
änskönt skolorna i anseende till folkmängdens talrikhet
äro hvarandra i allmänhet ganska närbelägna, icke hinna
besöka hvarje skola oftare än hvart tredje år, änskönt han
ständigt vore på resande fot. Något bättre, men icke heller
tillfredsställande är läns-indelningen, då somliga län äro
mycket små, exempelvis Blekinge och Gotland, andra myc¬
ket stora, såsom i Norrland. Hufvudsaken för indelnin¬
gen är att man ställer så till, att inspektör kan åtmin¬
stone en gång hvarje år besöka hvarje skola. Kan ej
detta ske, så fruktar jag att institutionen är förfelad och
just för att komma till eller närma sig detta mål vill jag
instämma i Jonas Anderssons förslag.
Georg Nyqvist från Vermlands län: Om folk-
skoleinspektörerne skola kunna uträtta något gagn, så
torde det vara nödvändigt att de uteslutande egna sin tid
häråt och icke ega någon annan sysselsättning, ty vi skola
komma ihåg att det åligger dem icke allenast att inspek¬
tera utan äfven att uppsätta en skriftlig berättelse öfver
hvad de uträttat hvilket sednare, enligt hvad för mig upp¬
gifvits af en utmärkt duglig inspektör, med hvilken jag
för upplysningars vinnande satt mig i beröring, lärer för¬
orsaka icke obetydligt besvär. De böra derföre aflönas
bättre än hittills och icke större distrikt tilldelas hvar och
en, än han kan hinna att åtminstone en gång om året be¬
söka alla derinom befintliga folkskolor. Jag har hört upp¬
gifvas, att folkskolelärarne icke alltid rätta sig efter de af
inspektören gifna föreskrifter, under föregifvande att dessa
124
Den 24 Augusti.
varit för stränga, och vore det derföre icke illa, om in-
spektörerne kunde mera än en gång besöka sådana sko¬
lor, der de hade anledning förmoda, att läraren underlå¬
tit att ställa sig till efterrättelse honom vid visitation af
inspektören gifna föreskrifter.
Tili följd af de åsigter, jag sålunda hyser i detta ämne,
instämmer jag i allo uti det af Jonas Andersson afgifna
förslag och skulle önska att, derest detsamma antages,
ståndet tillika ville inbjuda medstånden att deruti sig
förena.
•Iohannes Wilsson från Göteborgs län: Hvad
angår den af Jonas Andersson föreslagna förhöjning uti
ifrågavarande anslagssumma, så går jag gerna in derpå,
ty en sådan förhöjning ä.r nödvändig, derest man skall
kunna påräkna att få dugliga inspektörer, men deremot
torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke det föreslagna
antalet, eller en på hvarje län, skulle kunna något inskrän¬
kas, helst somliga län hafva vida färre skolor än andra
och således icke komma att så särdeles taga inspektörer¬
nas tid i anspråk. Det torde derföre kanske vara bäst,
att öfverlemna åt Kongl, Majit att bestämma de blifvande
inspektörernes antal.
Svensoni Sedan jag numera hört Jonas Anders¬
sons förslag, förenar jag mig deruti och afstår således
från mitt yrkande om bifall till momentet oförändradt.
% 11 <lei*S Whilhelm Uhr från Nerikes län: I)å
Svensén nu afstått från yrkandet om bifall till momentet
i oförändradt skick, behöfver jag väl icke vidare yttra
mig, men jag begärde egentligen ordet, för att göra några
erinringar vid hans förra yttrande. Han sade nemligen
bland annat, att stats-utskottet räknat noga vid bestäm¬
mandet af ifrågavarande anslag; mig förefaller det der¬
emot. som utskottet räknat temligen knappt, hvilket sed¬
nare också ofta menas då man begagnar ordet noga. Vi¬
dare sade Svensén, att de af folkskoleinspektörerna afgifna
räkningar hittills icke uppgått till det belopp, som Jonas
Andersson nu föreslagit. Denna uppgift kan visserligen
vara riktig, men härvid torde dock få erinras, att samt¬
lige folkskolorna inom stiftet förr icke blifvit, såsom me¬
ningen nu är, hvarje år af inspektörerne besökte. För
min del biträder jag Jonas Anderssons förslag.
Den 24 Augusti
125
.lonas Andersson i Jag vill endast fästa Jo¬
hannes Nilssons uppmärksamhet derpå, att jag i mitt för¬
slag icke upptagit något visst antal inspektörer, utan går
det hufvudsakligen derpå ut att. jemte förhöjning i sjelfva
anslagssumman, den önskan uttalas, att de personer, åt
hvilka dessa befattningar komma att anförtros, måtte
deråt uteslutande kunna egna sin tid och sina krafter,
utan att störas af andra tjensteåligganden.
S*er Östman från Vesternorrlandslän: I anled¬
ning af Johannes Nilssons jdtrande, att antalet af inspek¬
törerne torde tåla inskränkning, får jag föiddara, att jag
för min del heldre skulle se att antalet ökades än min¬
skades, ty t. ex. i Hernösands stift, sorn är så vidsträckt,
måste de nödvändigt vara flera till antalet, om de skola
kunna uträtta någon nytta. Emedlertid biträder jag i allo
Jonas Anderssons förslag.
Anders Jonsson från Vermlands län instämde.
.Iohannes Wilsson: Mitt förra yttrande rö¬
rande antalet af de blifvande folkskoleinspektörerne här¬
ledde sig möjligen från en oriktig uppfattning af Jonas
Anderssons förslag, hvarföre jag i så fall rättar detsamma
och i öfrigt instämmer i sistnämnda förslag; anseende att
det bör öfverlemnäs åt Kongl. Maj:t att bestämma antalet
af inspektörerne.
Diskussionen förklarades nu vara slutad; och sedan
talmannens proposition på bifall till utskottets förslag i
förevarande moment blifvit med öfvervägande nej besva¬
rad, beslöt ståndet, uppå förnyad framställning aftalinan-
nen, att, på sätt Jonas Andersson föreslagit, med ogil¬
lande af vissa delar utaf utskottets hemställan, men med
bifall till hvad Kongl. Maj:t i berörde hänseende föresla¬
git, till arvoden och resekostnader för folkskoleinspektö¬
rer bevilja 45,000 rdr årligen, att på åttonde liufvudtitelns
ordinarie stat uppföras, med underdånig anhållan, det in¬
spektionen måtte så ordnas, att inspektörerne, så vidt
möjligt, utan hinder af andra tjensteuppdrag, må kunna
verksamt bidraga till folkskolans utveckling, dervid hvarje
folkskola borde minst en gång om året besökas, samt att
inspektörernas berättelser måtte blifva på allmän bekost¬
nad tryckte, för att till samtlige konsistorier och skolsty¬
relser i riket utdelas; hvarjemte ståndet uppå hemställan
af Georg Nyqvist från Vermlands län, beslöt, att vördsamt
126 Den 25 Augusti.
och vänligen inbjuda de öfriga riks-stånden att uti detta
bondeståndets beslut sig förena.
§ 4.
Bordlädes första gången från höglofliga ridderska-
2iet och adeln ankomne protokollsutdrag n:o 367 och
368, innefattande inbjudningar rörande 76:te och 89:de
punkterna i stats-utskottets utlåtande n:o 139, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvud-
titel.
Ståndet åtskiljdes kl. -J till 11 e. m.
In fidem
./. Sjöberg.
Den 25 Aufjusli.
SMeiiiian kl. Iialf 6 e. m.
§ 1.
Uppå begäran beviljade ståndet riksdagsmannen Carl
Dahlgren från Elfsborgs län ledighet från deltagande i
riksdagsgöromålen under en tid af 3:ne veckor, räknade
från den 5 nästkommande september månad.
§ 2.
Fortsattes föredragningen af stats-utskottets utlåtande
n:o 139, angående regleringen af utgifterne under riks¬
statens åttonde hufvudtitel, dervid början gjordes med mom.
g) uti punkten 69.
Ifrågavarande morn., innefattande hemställan att rikets
ständer måtte för anskaffande af undervisningsmateriel m.
m. åt folkskolorna anvisa ett årligt belopp af 10,000 rdr,
De/i 25 .fugl/sfi.
127
att bland åttonde hufvudtitelns anslag på stat uppföras,
blef utan diskussion af ståndet bifallet.
Likaledes godkändes mom. 7i), med hemställan, att ri¬
kets ständer måtte till understöd för högre folkskolor
för nästkommande statsregleringsperiod bevilja ett årligt
belopp af 6,000 rdr, att å riksgäldskontoret anvisas.
Uti mom. i) hade utskottet hemställt, att anslag till
högre folkskolor må beviljas endast under förbehåll, att
inga andra lärjungar der emottagas, än de, som visat sig
redan innehafva de kunskaper, hvilka i den fasta folksko¬
lan meddelas.
Härvid yttrade sig sålunda:
Ola »iönsson från Malmöhus län: Detta stad¬
gande förefaller mig mycket obestämdt, då kunskapsmåt-
tet utsattes till de kunskaper hvilka i fasta folkskolan med¬
delas. Något annat minimibelopp bestämmes icke och då
7 § i 1842 års skolestadga bestämmer ren och flytande
innanläsning af svenska språket, religionskunskap och bi¬
blisk historia, kyrkosång, skrifva, samt de fyra räknesät¬
ten i bela tal. såsom det kunskapsmått barnen böra hafva
inhemtat, då de lemna skolan, så anser jag det nu före¬
slagna stadgandet otydligt, och yrkar alltså derå afslag,
samt att i stället måtte stadgas: att anslag till högre folk¬
skola må beviljas endast under förbehåll, att der icke
emottages andra lärjungar än de, som visat sig innehafva
de mått af kunskaper, hvilket, enligt gällande stadga för
folkundervisningen, utgör det minsta lärjunge vid afgång
från folkskolan bör ega, på sätt finnes föreskrifvet uti ett
reglemente för högre folkskolor inom Lunds stift, tilläm-
padt vid Höganäs högre folkskola.
Sven Bloscnbertt; från Kristianstads län; Då
det nu föredragna momentet utgör svar på min motion i
detta ämne, så vill jag försvara utskottets åsigt lika myc¬
ket, som den föregående talaren ville ogilla densamma.
Ola Jönssons skäl för afslag är ingalunda tillfyllestgöran-
de, ty låt vara att också ett kongl, reglemente för Höga¬
näs skola inom Lunds stift härom finnes, så är detta ett
specialreglemente, som ingalunda är gällande för det öf¬
riga Sverige. Tvärtom anser jag stats-utskottet ganska
välbetänkt hafva fästat det uttryckliga vilkoret för ansla¬
gets åtnjutande, att i högre folkskolor må emottagas en¬
1-28
Den 25 slu gus ti.
dast de lärjungar, som innehafva de kunskaper, hvilka i
de fasta folkskolorna meddelas, och önskar derföre bifall
till detta utskottets förslag
Häruti instämde Carl Änders Larsson från Östergöt¬
lands, Sven Hewlin och Gustaf Johansson från Krono¬
bergs, Carl Johan Svensén och Nils Magnus Pettersson
från Kalmar samt Per Eriksson från Gefleborgs, län m. fl.
f*er Nilsson från Malmöhus län: Likasom Ro¬
senberg vill jag bifalla detta moment. Det af Ola Jöns¬
son åberopade reglementet är vordet af konsistorium upp¬
satt och sedermera af Kongl. Majit sanktioneradt. Då nu
anslag af rikets ständer beviljas för alla högre folkskolor,
så är det äfven i sin ordning att reglementet af Kongl.
Maj:ts upprättas lika lydande för alla. Här finnes icke
föreskrifvet att eleven nödvändigt måste hafva genomgått
den fasta folkskolan för att få intagas i den högre, utan
endast att han visar sig innehafva de kunskaper, hvilka i
den vanliga folkskolan meddelas och att ett sådant stad¬
gande måste föreskrifvas är nödvändigt, på det icke den
högre skolan må nedskjunka till den lägres ståndpunkt,
hvilket nödvändigt blef följden, ifall i den förstnämnda in-
togos barn, som knappt afslutat läsningen af abc. Af
denna anledning anser jag högst behöfligt att detta mom.
varder bifallet.
•J&iis Persson från Blekinge län: Det förefaller
visst icke oväntadt att stats-utskottets ledamöter tala till
förmån för dess förslag, icke eller finner jag något under¬
ligt deri, att Rosenberg vill försvara sitt barn, men nekas
kan emedlertid icke, att utskottets här framställda förslag
är ganska sväfvande. Jag vill fråga, om någon härstädes
kan meddela säker upplysning om huru stort kunskaps-
inått den vanliga fasta skolan meddelar. Månne icke
detta är ofantligt olika på olika håll, beroende på lärar-
nes duglighet m. m. dylikt. Jag tror att man hade ut¬
tryckt sig bättre och redigare ifall man sagt » ... . de
kunskaper, hvilka skolstadgan föreskrifver», ty då behöfde
tydningen häraf icke blifva olika på olika orter. Äfven
om jag, såsom jag förmodar, kommer att stanna i mino¬
riteten, vill jag påpeka detta förhållande och yrka propo¬
sition å denna förändring i redaktionen.
SHa •Jonsson: Jag förutsåg nog att mili fram¬
ställning skulle möta motstånd, men ändock ansåg jag
Deri 25 Augusli.
mig skyldig att göra densamma. Hvad angår det regie*
mente jag nyss åberopade, så är nog sannt, att detsam-
ina endast gäller Lunds stift för närvarande, men jag an¬
ser att det är fullt tillämpligt äfven för de andra stiften,
och för de högre folkskolor, som komma att derstädes in¬
rättas. Beträffande det förhållande, att dessa skolor skulle
nedsjunka till lägre skolor, så befarar jag icke något så¬
dant, och icke eller lärer man behöfva frukta, att de
blifva alltför många till antalet, ty de åstadkomma alltför
stor kostnad för kommunerne, som måste bekosta, utom
husrum m. ra., åt läraren 500 rdr årligen, för att antalet
skulle stiga allt för högt, hvilket af erfarenheten redan
bekräftats. I öfrigt äro ännu de gamla fördomarne gan¬
ska starka, och kan pojken blott så mycket som far och
farfar före honom, så finna ganska många deruti allan
rättfärdighet uppfylld. Hvad angår det här begagnade ut¬
trycket : »de kunskaper, hvilka i den fasta folkskolan med¬
delas». så är detta verkligen sväfvande, ty man vet visser¬
ligen i hvilka kuuskapsgrenar undervisning i de fasta folksko¬
lorna lemnäs, men man känner icke maximum eller mini¬
mum af sjelfva vetandet, icke det egentliga kunskapsmåt-
tet, ty förmågan att inhemta ett visst förråd af kunskap
är ju him niels vi dt olika för olika individer. En dylik fö¬
reskrift är derföre lika olämplig, som om man ville stadga,
att ingen finge begifva sig till akademien förrän han in-
hemtat allt hvad som kunde honom i elementarläroverken
meddelas. För min del tror jag att motiverne till utskot¬
tets förslag ingalunda varit grundade på den beräkningen
att understödja den högre folkskolan, ty denna har dess
värre många fiender. Den fasta folkskolan står ännu på
en så låg ståndpunkt, att den ej ens kan lemna en nå¬
gorlunda fullständig undervisning i vårt språk, eller hvad
till det svenska tungomålet hörer, och derför synes väl
skäl vara för handen att uppmuntra den högre folksko¬
lan, der dylika ämnen kunna af allmogens barn få nå¬
got fullständigare inhemtas. Motståndarne till denna skola
säga väl, att den, som vill ha sina barn i någon högre
skola än den fasta folkskolan, må skicka dem till stads¬
skolan; men då dragas ju barnen från sina vanliga för¬
hållanden, och icke alla kunna blifva herremän, utan nå¬
gra måste finnas, som skola plogen drifva. De, sorn gått
igenom städernas skolor, få merändels sådana begrepp,
som göra dem odugliga till att förblifva bönder och egent¬
lige landtbrukare; annat är deremot förhållandet med
Bonde St:s Prat- vid 1S62—63 årens riksdag VII. 9
130
Den 25 Augusti.
dem, hvilka bevista de högre folkskolorna; der kan pojken
vara utrustad med sin matpåse samt vara utstyrd i trä¬
skor och tröja, utan att vara sämre än flertalet, och man
går der för att inhemta nödvändiga kunskaper, icke för att
lära sig blifva herre Som jag förut nämnt, beklagar jag
att man icke vill uppmuntra den högre folkskolan, och
bästa beviset härpå ligger deri, att rikets ständer ansett
sig. för nästa statsregleringsperiod, icke böra till under¬
stöd för dessa anvisa högre belopp än 6,000 rdr årligen,
då jag för min del tror, att vi bestämdt beträda en oriktig
väg, om vi hämma dess utveckling. Låtom oss söka höja
den fasta folkskolan så att den motsvarar den högre, och
låt dessa sednare sedermera blifva pedagogier. då först
kan _ man säga, att bildningsanstalterna på landet blifvit
temligen väl ordnade. — Ännu en gång upprepar jag att
jag anser de begagnade ordalagen sväfvande, ty det kunde
falla ett kittsligt skolråd in, att tillbakavisa en yngling,
som söker inträde i den högre skolan, med det förkla¬
rande, att han behöfde lära ännu mer i den fasta folksko¬
lan.' Sedan jag nu haft tillfälle afhöra Jöns Perssons
framställning, afstår jag från mitt förra yrkande, och för¬
enar mig med honom deruti, att minimum af kunskaps-
mått må bestämmas till hvad härom finnes föreskrifvet i
Kongl. Maj:ts nådiga stadga för folkundervisningens be¬
främjande.
Med denna talare förenade sig Johon Fredrik Fre¬
driksson från Upsala, Anders Wilhelm Uhr och Anders
Persson från Nerikes samt Anders Persson från Malmö¬
hus län.
Tffaltfs I*ca’SSOii från Stockholms län: Det har
ingalunda varit utskottets mening att degradera allmogens
barn, såsom den sista talaren påstod, och endast den,
som vill vanställa utskottets förslag, kan påstå att deruti
ligger något sväfvande. Ingen afvoghet mot den högre
folkskolan ligger deruti, men man har icke velat bevilja
större anslag åt de högre folkskolorne, då desamma icke
synas taga någon fart, utan man har trott att pennin-
garne skulle kunna göra bättre nytta på andra håll. Man
bör icke blifva förskräckt för den föreskrift om minimum
af kunskapsmått, som här finnes, nemligen att lärjungarne
skola, för att kunna intagas i den högre folkskolan, visa
sig redan innehafva de kunskaper hvilka i den fasta sko¬
lan meddelas; man har trott att denna föreskrift vore
Den 2o Augusti.
131
oundgängligen nödvändig, på det att lärarnes tid icke
måtte blifva upptagen af barn, som lära abc eller stafva
på tabeller. Utskottet har icke haft minsta tanke på att
utstänga dem, som komma till skolan utrustade med mat¬
knyten m. m dylikt, från undervisningen i de högre sko¬
lorna, men har blott velat fastställa ett visst minimum af
kunskaper såsom vilkor för emottagandet, ty ordning och
skick bör finnas uti allt. Då meningen härmed alltså
hvarken är sväfvande eller obegriplig, tillstyrker jag bifall
till utskottets hemställan i detta moment.
•lonas Andersson från Östergötlands län: Ef¬
ter den belysning af ämnet Ola Jönsson nyss lemnat oss,
hade jag väntat att han bordt komma till den slutsats,
att utskottets förslag borde i allo godkännas, men detta
har besynnerligt nog icke blifvit händelsen. Högre folk¬
skolan afser nemligen att lemna dem af allmogens barn,
som visa större anlag och fallenhet för inhemtande af
kunskaper, tillfälle att erhålla en något grundligare un¬
derbyggnad, än i de vanliga folkskolorna kan meddelas, i
de ämnen, som i borgerliga lifvet äro af nytta och största
vigten, utan att de behöfva för denna orsaks skull besöka de
i städerna förlagde läroverken. Lika så litet som abe-
darier kunna emottagas vid de lägre elementarläroverken,
lika litet kan deras inträde tillåtas i de högre folksko¬
lorna, och om detta förbehåll borttages, så blir syftemå¬
let med dessa läroanstalter helt och hållet förfeladt, och
gifvet är, att om man vill befrämja dylika skolor, så bör
man befria dem från skyldigheten att lemna undervisning
i de lägsta och enklaste ämnena. Någon otydlighet kan
jag ej finna i det nu föreslagna stadgandet, helst detsam¬
ma stödjer sig helt och hållet på den föreskrift om mini¬
mum, som finnes i 1842 års skolstadga intagen. Då jag
således finner föreskriften både ändamålsenlig och tydlig,
så vill jag på det högsta yrka bifall till utskottets nu ifrå¬
gavarande förslag.
Häruti instämde Johan Gustaf Wasmuth från Stock¬
holms, Daniel T)anielsson från Jönköpings, Anders August
Andersson från Östergötlands, Carl Gustaf Sköldberg från
Nerikes, Carl Johan Svensén från Kalmar, Erik Hansson
från Gefleborgs och Olof Thorell från Elfsborgs län m. fi.
f»er Alisson från Malmöhus län: I en föregå¬
ende talares yttrande framskymtade en tillvitelse mot dem,
132
Den 25 /Jugus ti.
som uppträda till försvar för utskottets förslag, att de
skulle vara mindre gynnsamt stämde mot den högre folk¬
skolan. Man kan naturligtvis icke förneka någon att hysa
de åsigter han behagar, men nog har jag i denna fråga
fattat saken alldeles motsatt denna värde talare, och tror
tvertom, att genom bifall till utskottets förslag den högre
folkskolans bästa skall i märklig mån befordras och be¬
främjas Ty ryck bort denna föreskrift och de högre folk-
skolorne skola genast sjunka ned till den vanliga folksko¬
lans låga ståndpunkt. När rikets ständer anslå medel till
bildande af dessa högre folkskolor, så böra de väl äfven
bestämma vilkoren, hvarunder de böra fullgöra sin verk¬
samhet, och tydligare uttryck för ett af dessa vilkor, än
det utskottet nu begagnat, kan jag icke finna af behofvet
påkalladt. Efter ordalydelsen gör det alldeles detsamma
livar eller på hvilket sätt lärjungen inhemtat de förbere¬
dande kunskaper, som erfordras, blott han innehafver dem,
hvilka i den fasta folkskolan meddelas. För min del vill
jag ock bifalla utskottets förslag.
Med denna talare förenade sig Johan Persson från
Upsala, Carl Dahlgren från Elfsborgs, Per Olof Horn¬
felt från Vesternorrlands och Nils Olsson från Malmöhus
län, m. fl.
Sven Rosenberg: Äfven med fara att räk¬
nas bland fienderne till den högre folkskolan, vill jag upp¬
träda till försvar för utskottets förslag härutinnan, och
jag gör det med full öfvertygelse om dess ändamålsenlig¬
het och nytta. Ola Jönsson uttryckte nyss den åsigt, att
vår folkskola står på en särdeles låg ståndpunkt, men
med anledning häraf frågar jag, om någon skada kan upp¬
stå deraf, att ett visst kunskapsmått fordras af de elever
som derifrån utgå till den högre folkskolan, om förhållan¬
det sådant är, som nyss nämndes? Jag tror det icke.
Den högre folkskolan är, om jag må begagna detta ut¬
tryck, en påbyggnad af den vanliga fasta och bör alltså
stå högre, icke parallelt med densamma. Jag har trott
mig märka, att ståndet vill upphjelpa folkundervisningen i
allmänhet, och då detta förslag leder derhän, bör det ock
godkännas. Den vanliga folkskolan är en mellanlänk mel¬
lan »kärringskolan» och den högre folkskolan, och den,
som är utrustad med mer än vanliga anlag för kunska¬
pers inhemtande, må kunna vidare från den sednare be¬
gifva sig till elementarläroverket. — Man har talat 0111 den
Den 25 Augusti.
133
stora kostnaden, men jag vet, att denna utgör icke något
hinder, der man är rätt lifvad för saken, och jag har sett
annonser för lärareplatser i dylika skolor, med utfästad lön
af 1,000 rdr, deraf dock 300 rdr utgingo i form af hus¬
hyra. Vidare har Ola Jönsson påpekat, att det nu bevil¬
jade anslaget, 6,000 rdr, vore alldeles för obetydligt; men
för närvarande behöfves ej mer, efter hvad man trott sig
kunna beräkna, och om behofven härpå vexa, så har ut¬
skottet hänvisat till besparingarne å de till folkundervis¬
ningens befrämjande anvisade tillgångarne, och alltså kan
jag icke eller häri spåra någon fiendskap mot de högre
folkskolorne. Det åberopade exemplet af förhållandena
vid afgång till universiteten duger alldeles icke, ty man
blir derstädes icke inskrifven, utan att innehafva vissa
kunskapsmått, och derom kunna prestera behöriga intyg,
och alldeles icke duger det att der komma och säga: »jag kan
lill-katechesen och derför vill jag nu bli student!» Sådant
vore ju naturligtvis rent nonsens, och bör derför icke eller
kunna på allvar såsom skäl och bevis andragas för befo¬
genhet af en förfäktad sats. Jag vill bifalla förslaget.
Häruti instämde Augnst Carlberg från Hallands län.
Sven Heurlin från Kronobergs län: Vid bör¬
jan af denna diskussion förenade jag mig med Rosenberg,
och sedan har jag, i hvad jag ämnade att säga, blifvit
förekommen af Jonas Andersson och Per Nilsson i Espö.
Hvarföre hafva desse undervisningsanstalter, hvarom nu
är fråga, fått namn af »högre folkskolor»? Jo! just der¬
före att allmogens barn der kunna inhemta större mått
af kunskaper, än som kunna i de vanliga fasta eller am-
bulatoriska folkskolorne dem bibringas. Och hvad är vi¬
dare orsaken att, såsom Ola Jönsson ganska riktigt an¬
märkte, våra fasta folkskolor i allmänhet befinna sig på
en ganska låg ståndpunkt? Jo! ingen annan, efter mitt
förmenande, än att man skickar dit barn, som ej ännu
lärt abc, utan måste börja med de aldra första elemen-
terne uti stafning och innanläsning. Huru kan man väl
då begära att tillståndet härmed skall vara bättre än det
är. Afslår man utskottets förslag i detta moment, så fin¬
nas icke vidare några högre folkskolor, och i följd deraf
bifaller jag hvad utskottet härutinnan tillstyrkt och är
stats-utskottet särdeles tacksam för det förslag sålunda
blifvit framstäldt.
134
Oen 25 slaglist).
•fölES Perion: Då jag först hade ordet be¬
gärde jag upplysning om hvad som menades med slutor¬
den i momentet, »de kunskaper, hvilka i den fasta folk¬
skolan meddelas.» Nu hafva allesamman af stats-utskot-
tets ledamöter, hvilka här uppf,rädt. talat så. att vi äro
fullkomligt ense, och sagt att meningen är alldeles den¬
samma jag åsyftade, men då vet jag också icke, hvarför
man ej kan bestämdt uttala sig i enlighet med det förslag
jag afgaf. Matts Persson har uttryckt sig så, att jag är
nästan färdig att instämma med honom, och vill till följd
häraf yrka, att ordalagen utbytas mot: »de kunskaper som
kongl, skolstadgan af den 18 juni 1842 föreskrifver», eller
ock att återremiss beviljas i denna syftning, hvarigenom
alla olika omdömen om kunskapsmåtten kunna undvikas.
Då vi således i sak äro alldeles öfverens och af enahanda
tanka, så anser jag att vi höra förena oss i den af mig
framhållna mening, hvilken iag alltså fortfarande vid-
blifver.
Guslaf fSjerliaiuler från Skaraborgs län:
En föregående talare, ledamot af såväl stats-utskottet som
dess utgifts-afdelning, har afgifvit en förklaring i detta
ärende, sorn jag icke kan anse fullt riktig, då han säger
att lärjungen för att komma i den högre folkskolan blott
behöfver hafva inhemtat minimum af hvad som i den lä¬
gre folkskolan förekommer. Jag tror att detta är alldeles
för litet, och finner likasom Ola Jönsson att uttrycken här
icke äro fullt bestämda. Detta är en stor olägenhet, ty
å andra sidan kan en kittslig lärare eller skoldirektör
fordra t. ex. att barnet skall kunna lika mycket, som dess
lärare kunnat bibringa detsamma, och det synes återigen
vara nog mycket begärdt; ty ehuru skollärarne väl i all¬
mänhet icke äro utrustade med alltför grundliga kunska¬
per, sä finnas dock de, som veta mycket nog. Ingen dy¬
lik föreskrift finnes för inträde i pedagogierne och elemen¬
tarläroverken, och då kommunen såväl som staten får bi¬
draga till upprättande af högre folkskolor, så är det icke
rätt att stadga alltför stränga fordringar för inträde i
dessa undervisningsanstalter, då intet finnes föreskrifvet
för inträde i de skolor staten sjelf ensam bekostar. Bäst
vore väl att återremittera momentet, men detta vill jag
icke påyrka. Att ingå på Jöns Perssons förslag anser jag
icke så alldeles fördelaktigt, ty skolstadgan föreskrifver
nog vissa läroämnen, men bestämmer icke huru lång kurs
uti dessa ämnen behöfver genomgås, och då minimum sy¬
fte» 25 Augusti. * 135
nes inig alltför litet och maximum deremot är alldeles
obestämdt, anser jag för närvarande intet annat vara att
i frågan åtgöra, än att bifalla momentet.
Uti detta yttrande instämde Sven Gustaf Johansson
från Jönköpings, Johannes Svensson från Skaraborgs, An¬
ders Jonsson från Vermlands och Lars Gustaf Andersson
från Elfsborgs län
Sven lellsson från Kristianstads län: Så vidt
jag, som alldeles nyss uppkommit i plenum, kunnat finna,
rörer sig diskussionen endast om de fordringar, som böra
fastställas för inträde i de högre folkskolorne, och utskot¬
tet föreslår, att inträdet må medgifvas endast dem, som
visa sig redan innehafva de kunskaper, hvilka i den fasta
folkskolan meddelas. Nu talar § 7 af gällande skolstadga
om geometri, fysik, linearteckning m. m. såsom läroämnen
i våra folkskolor, men jag känner i öfrigt ganska akt¬
ningsvärda skollärare, som ingen kunskap hafva, hvarken
i det ena eller andra af dessa ämnen, och då läraren
alltså icke eller kan meddela någon undervisning härut¬
innan, så skulle alltså en elev i en dylik folkskola, som
egde en så qvalificerad lärare som nyss nämndes, aldrig
kunna derstädes erhålla de kunskaper, som berättigade
till inträde i den högre folkskolan. Jag önskar alltså att
bestämmelserna härom måtte, så vidt görligt är. förtyd¬
ligas.
»»onsson: Jag har icke framställt någon an¬
märkning mot anslaget, ehuru jag vet att det är otillräck¬
ligt, men då jag känner att medel saknas, så är härvid
intet att åtgöra Här är nu endast fråga om vilkoren för
inträde i de högre folkskolorne. Rosenberg har lagt mig
till last, att jag anser våra folkskolor klena och obetyd¬
liga; jag nämnde blott att de mångenstädes stå på en så
lag ståndpunkt, att barnen derstädes ej ens kunna in¬
hemta svenska språkets stafning o. s. v. Alltid kan emel¬
lertid läraren med skäl säga sig veta och kunna mer än
lärljungen, men något maximum af kunskap lärer väl svår¬
ligen kunna bestämmas, då alltid något finnes att lära, äf¬
ven för den skickligaste. Man har framhållit att de hö¬
gre skolorne skulle egentligen vara till för de rikes harn,
men jag anser orätt att sä illa bedöma skolstyrelserna,
ty icke må vi anse dem så småsinnade eller trångbrö-
stade, att de vilja derifrån utestänga fattig mans barn,
136
Den 95 Augusti.
ifall desse kunna af denna undervisning sig begagna. Jag
tar mig friheten att, utur det af mig förut åberopade re¬
glementet, ytterligare anföra, att barn, hvars föräldrar
ega förmögenhet, erlägga 15 rdr om året i skolafgift, men
de mindre bemedlades barn erlägga icke någon sådan af¬
gift. De fattigare barnen kostar det alltså lika mycket,
nemligen föda och kläder, antingen de gå i den högre el¬
ler den vanliga folkskolan. Man talar om skollärareplat¬
ser som stå lediga, oaktadt man annonserar derom med
tillkännagifvande att lönen vore 1,000 rdr med afdrag af
300 rdr; men dessa 300 rdr utgöra ersättning för hus¬
rum, vedbrand, trädgårdsland o. s. v., hvarom domkapit¬
let, för den händelse de icke äro bestämde, eger pröfnings-
rätt. Man har talat om fiender till den högre folkskolan;
jag har icke nämnt någon, men nog vet jag att sådane
finnas. Vidare har man yttrat att en yngling icke fårin-
skrifvas såsom student vid akademien förrän lian visat sig
ega ett visst mått af kunskaper; detta är sannt, men detta
kunskapsmått är äfven bestämdt och det är just hvad jag
här vill. Såsom flere talare redan erkännt är stadgandet
bär otydligt, men hvad hindrar då att göra detsamma
fullt tydligt och bestämdt. Man har påpekat svårigheten
att visa ett visst kunskapsmått, men då i hvarje skola an¬
ställas årsexamina, hvarest prest och skolråd äro närva¬
rande, så bör det icke möta någon svårighet för barnen
att med betyg visa beskaffenheten af sina kunskaper. Jag
yrkar alltså fortfvarande att föreskriften måtte få den ly¬
delse jag föreslagit.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Jag anser
utskottets förslag icke vara så farligt, som en och annan
tror, då, enligt mitt förmenande, hela punkten är öfver¬
flödig, åtminstone alldeles icke inverkande på frågan, hu¬
ruvida statsmedel må till en högre folkskola lemnäs eller
icke. Man får väl antaga att reglementen komma att ut¬
färdas för dessa högre folkskolor, och att deri inflyta be¬
stämmelserna om kunskapsmåttet, som erfordras, lämpade
efter förhållandet med den fasta folkskolan i samma för¬
samling, och då vakar nog kommunen sjelf öfver efterlef-
naden af detta reglemente. Då jag således anser att alla
dessa föreskrifter böra i reglementena intagas, faller äf¬
ven af sig sjelft att jag anser denna punkt öfverflödig.
Per Nilsson frå Kristianstads län instämde häruti.
4
Den 95 Augusti. /37
>Vonas Andersson: Utaf Bjerkanders yttrande
stärkes jag ytterligare i min åsigt, att denna bestämmelse
som utskottet redan framlagt är den lämpligaste. Klart
är, att om icke något minimum föreskrifves för inträde i
den högre folkskolan, så sjunker denna ned i jemnbredd
med eller kanske till och med under den fasta folkskolan,
ty denna är stadd i utveckling och framåtskridande, och
om fordringarne på kunskaper i denna sednare höjas, så
måste sådant ske, i ännu större utsträckning, i den högre,
på det den förra icke måtte växa den senare öfver huf-
vudet. Ty, såsom Rosenberg ganska riktigt anmärkt, den
högre folkskolan bör icke stå parallelt bredvid, utan höja
sig öfver den fasta skolan. Då utskottet säger: »de
kunskaper, hvilka i den fasta skolan meddelas», så är detta
alldeles riktigt, då dermed ingalunda får eller kan för¬
stås: »de kunskaper, hvilka i den fasta skolan »kunna»
eller »böra» meddelas. Något bestämdt maximum eller
minimum duger icke att föreskrifva, utan bör utskottets
förslag, såsom särdeles lämpligt af ståndet godkännas.
Häruti förenade sig Karl Johan Johansson från Oster¬
götlands län.
•loiss IllilnIlstScSs från Göteborgs län: Mintanka
är att man bör utgå ifrån den principen, att inrätta un¬
dervisningsanstalterna efter undervisningens utveckling.
Läroanstalterna böra således icke löpa bredvid hvarandra,
utan den ene vidtaga der den andra slutar. För att så
skall ske måste reglementen upprättas, men föreskrifterna
deri få dock icke strida mot hvad allmän lag bestämmer.
I den fasta folkskolan meddelas mycket olika mått af
kunskaper; på ena stället nästan intet, på det andra rätt
mycket, alltefter lärarens skicklighet, och öfrige samver¬
kande omständigheter. Icke behöfver man frukta att den
högre folkskolan blifver öfverflyglad af lärljungar, ty, en¬
ligt anställde beräkringar innehar endast 4 procent af be¬
folkningen de kunskaper, som kunna anses utgöra mini¬
mum af hvad inom folkskolorna meddelas. Uti 7 § af
folkskolestadgan finnas tvenne olika slag af maximum och
minimum omnämnde. I den lägre folkskolan finnes myc¬
ket att lära, då det föreskrifves, att lärjungen här bör
lära katechesen, bibliska historien, physisk och politisk
geografi i säker öfversigt, fäderneslandets historia och huf-
vuddragen af allmänna historien, räkenkonsten såväl theo-
retiskt som praktiskt, till och med sammansatt regula di
Den 25 Augusti.
tri uti hela och brutna tal, allmänna begreppen af geome¬
tri och linearteckning samt naturläran. Detta är uti elen
lägre skolan, och nu frågar jag, om någon tror det vara
möjligt att meddela större kunskapsmått häruti i den hö¬
gre folkskolan? Min tanka är, att ifall ingenting bestämdt
stadgande i detta ämne finnes, så kunna svåra missbruk
inträffa. Af denna orsak önskar jag ock, i likhet med
Ola Jönsson, att någon bestämd gräns bör utsättas, och
detta hör icke vara någon omöjlighet för utskottet ifall
frågan til! dess förnyade handläggning öfverlemnas.
Pa«l Andersson från Jemtlands län: De bri¬
ster. som inom folkskoleväsendet förekomma, hafva fram¬
kallat försök att afhjelpa desamma, och ett af dessa för¬
sök är inrättandet af högre folkskolor, som dock icke sy¬
nes i allo hafva lyckats. I hela den del af vårt land, som
ligger norr om Stockholm, finnes, mig veterligen, icke mer
än en högre folkskola hvilket utvisar, att dessa läroanstalter
icke lyckats tillvinna sig särdeles stora sympatier. Nå-
gen fara finner jag icke vara för handen att antaga detta
moment, i det skick det för närvarande sig befinner, ty om
ett skolbarn blott lärer sig minimum af hvad i fasta skolan
meddelas, så finnes intet hinder för dess upptagande i
den högre skolan Jag bifaller alltså utskottets förslag.
Uti detta yttrande instämde Petter Auton Nystrom
från Vesterbottens län.
IS»se»sbeB;K! Om här icke under diskussionen
blifvit anfördt så mycket, som jag icke kan gilla, så skulle
jag icke vidare taga ståndets tid och tålamod i anspråk
men nu måste jag bemöta hvad af åtskiilige talare här
blifvit frarastäldt. Här står att inga andra lärjungar böra
i den lägre skolan emottagas än dera, som visa sig redan
innehafva de kunskaper hvilka i den fasta folkskolan med¬
delas men jag ber ståndet betänka, att, i den händelse såväl
högre, som lägre folkskola finnes inom en och samma
församling, det icke är lärarne vid dessa skolor, sorn ut¬
göra domare olver hvad som förstås med minimum af
kunskaper, hvilka erfoclras för förflyttning från den lägre
till den högre af dessa skolor, utan en helt annan aukto¬
ritet; alltså bör man icke rimligtvis kunna komma fram
nied det påståendet, att läraren af kitslighet eller annan
mindre hedrande bevekelsegrund vill qvarhålla barnen i
den lägre skolan. Sven Nilsson har sökt nedsätta folk-
Dev 25 Augusti. 1 39
skolelärarne så, att jag, ifall hans yttrande vore befogadt,
nästan skulle skämmas att räkna mig till deras antal;
han har dock behagat göra undantag, ehuru han förkla¬
rat, att folkskolelärare i allmänhet icke innehafva nog ve¬
tande fiir att bibringa sina lärjungar de kunskaper,
som berättiga till inträde i den högre folkskolan. Nåväl!
Författningen inlåter sig icke på något pröfvomål om lä-
rarnes kunskaper, utan säger blott att lärjungen skall in¬
nehafva de kunskaper som i fasta skolan meddelas, ritan
afseende på lärarens derstädes större eller mindre skick¬
lighet. Jag vill icke trötta ståndet med en längre och
vidlyftigare vederläggning af hvad här blifvit under diskus¬
sionen anfördt, men må det tillåtas mig att slutligen åbe¬
ropa en auktoritet i dessa ämnen, som svårligen lärer
kunna jäfvas, nemligen den ädle och patriotiske folkskole-
vännen grefve Rudenschöld, hvilken, då år 1856 fråga upp¬
kom om inrättande af högre folkskolor, yttrade att dessa
läroanstalter voro afsedde för dels mera förmögne föräl¬
drars barn, dels sådane, som på hufvudets vägnar voro
sina kamrater i folkskolan öfverlägsue För sådane fun-
nos i stad alltid ett par klasser af det högre läroverket
att tillgå, men på landet intet utom den högre folkskolan.
Det minimum skolstadgan bestämmer gäller endast dem,
som för fattigdom icke hafva råd att bevista skolan un¬
der hela den tid, i öfrigt finnes bestämd. Jag vill att
folkskolan skall göra allt det gagn den möjligen kan, och
då den ej vidare kan lemna tillräcklig underbyggnad, då
må ungdomen emottagas i den högre folkskolan, att eler
erhålla den vidare utbildning hvaraf den kan vara mäktig.
Johnn Olof Sundmyren från Stockholms län instämde
med Rosenberg.
fiJeerg Ayqvist från Vermlands län: Här har
yttrats, att vänner och icke vänner af folkskolan finnas,
och att den högre folkskolan företrädesvis har många fi¬
ender. Då jag är vän af all upplysning så följer äfven
deraf, att jag ock är välvilligt stämd för näinda undervis¬
ningsverk. Nyss åberopades såsom en auktoritet grefve
Rudenschöld och hans ord, att den högre folkskolan vore
företrädesvis afsedd för den mera förmögnes barn. Med
all aktning för den ädle, varmt kännande och tänkande
mannen, tror jag dock, att dessa ord icke hålla streck,
ty jag är förvissad derom, att tillträde till dessa läroan¬
stalter står öppet lika väl för den fattiges som för den
1 'JO
Den 25 Augusti.
rikes barn. Då man ser huru anslagen till den högre
folkskolan riksdag efter riksdag förminskas, så visar detta,
att den thyvärr har föga sympatier i den allmänna opi¬
nionen. Jag erkänner dock de välsignelsebringande fruk¬
ter denna skola kan åstadkomma, då mina egna barn be¬
vistat en sådan, och med kännedom häraf måste jag för¬
orda allt hvad som kan lända den till gagn och nytta,
helst som mili åsigt är, att den gagnar mer den fat¬
tiges än den mer förmögnes barn. Skolstyrelsen inom
den socken, hvilken jag tillhör, har för denna skola upp¬
rättat ett reglemente, som blifvit af domkapitlet stadfästadt,
och fastän deruti ingenting förekommer om det mått af
kunskaper, som är uti utskottets nu föredragna förslag
ifrågasatt, anser jag det ändock vara fullt ändamålsenligt.
Jag önskar alltså att skolstyrelserna må få uppgöra regle-
menterna, med afseende på för handen varande omstän¬
digheter, och yrkar att utskottets förslag i detta moment
mätte af ståndet förkastas.
Carl ifelian ¥.e«nar«l Tiönnherg från
Ostergötlands län: Då diskussionen öfver denna punkt
redan räckt nära 1| timma, vill jag icke vidare spilla
många ord derpå, helst densamma, enligt min åsigt, kun¬
nat godkännas utan all diskussion. En del talare hafva
yrkat att folkskolestadgans bestämmelser här borde åbe¬
ropas. men detta förekommer mig vara alldeles detsamma,
hvilketdera som sker, ty då barnet förvärfvat de kunska¬
per, som i fasta skolan meddelas, dessa kunskaper må
nu vara större eiler mindre, så må det ega rättighet att
inträda i den högre folkskolan. Man har anmärkt, att en
kittslig lärare kan af en eller annan orsak förmena bar¬
nen att flytta från den ena skolan till den andra, men
detta kan icke förekommas om fordringarne för öfverfiytt-
ningen göras aldrig så små. Jag för min del är nöjd med
utskottets förslag och vill gerna bifalla detsamma.
Häruti instämde Erik Marinus Falck frän Skaraborgs,
Liss Lars Nilsson från Kopparbergs, Anders Johan Sand¬
stedt från Jönköpings, Nils Svensson från Blekinge och
Olaus Eriksson från Göteborgs län m. fl.
Carl Anders larssen från Östergötlands länj
Så varm vän jag än är af den fria yttranderätten och så
gerna jag afhör en diskussion, som sakrikt och lugnt af-
handlar framställda ämnen, måste jag dock beklaga att
Den 25 Augusti.
141
en så lång diskussion som denna nu kunnat utspinna sig,
som till på köpet gått företrädesvis ut på personliga stri¬
der och utfall. Hvar och en finner, att den högre folk¬
skolan är i ett bestämdt tillbakaskridande, hvilket bäst
bedömes af de anslag som för densamma behöfts under
flere års förlopp. Vid 1856—1858 årens riksdag bevilja¬
des till dessa läroverk 24,000 rdr; vid sednaste riksmöte
anslogos för samma ändamål 12,000 rdr, och nu har dertill
blifvit anvisad en summa af 6.000 rdr. Nästa gång sjunker
anslaget möjligen till 3,000 rdr, och försvinner slutligen
kanske alldeles. Skola vi då, vid sådant förhållande,
strida så om vilkoren för anslagets utgående, att vi nära
nog nöta ut hela summan i en onyttig och ofruktbar di¬
skussion, helst intet skäl finnes för förkastande af sjelfva
huivudsaken? Jag kan med godt hjerta lemna mitt bifall,
till hvad utskottet härutinnan föreslagit.
Med denne talare förenade sig Gustaf Bolin från Up¬
sala, Johan Gustaf Odelberg från Vestmanlands, före vice
talmannen Per Eriksson, Olof Olsson i Slängserud och
Lars Daniel Andersson från Vermlands, samt Olof Nils¬
son från Vesterbottens och Paid Hedström från Vester¬
norrlands län.
Sven MIIssaii: Carl Anders Larsson har påstått
att diskussionen företrädesvis gått ut på personlig strid;
derifrån vill jag dock helt och hållet fritaga mig, ty nå¬
gon sådan har jag aldrig inledt, och icke annat jag kan
finna, hafva vi nu hela tiden sysselsatt oss med öfverlägg¬
ning om sak, icke person. Jag har nu begärt ordet för
att bemöta Rosenberg, som ville fästa uppmärksamheten
derpå att det icke är lärarne vid de inom församlingarne
befintliga skolorna, som döma öfver hvad som förstås med
minimum af kunskaper, hvilka berättiga till förflyttning
från den lägre till den högre af dessa, utan en helt annan
auktoritet. Menade han dermed prestens auktoritet, så
vill jag alldeles icke godkänna densamma, utan i dess ställe
sätta »lagens» auktoritet, hvilken jag vill antaga såsom
den ende rätte domaren i detta fall. Att tala om examen
såsom det bästa sättet att bedöma kunskapsmåttet, anser
jag ej heller rätt, ty en sådan kan ju rätt ofta misslyckas
för den, som eger tillräckliga kunskaper, men af tillfälliga
orsaker just då kan vara urståndsatt att göra elem gäl¬
lande. Jag anser det nu föreslagna yttrandet sväfvande
och vill derför hafva detsamma mera bestämdt.
142
De/i 25 Augusti.
Anders Aledi» från Kronobergs län: Jag har
under diskussionen varit endast en tyst åhörare, men då
jag är en varm vän af folkskolan, äfven den högre, så
ville jag med några få ord uttala min åsigt om det fö¬
redragna momentet. Jag har hört yrkande dels på bifall
dels på afslag, men jag vet sannerligen icke hvarom vi
tvista, då näst föregående moment, litt h) redan är af
ståndet godkändt. Utskottet har i motiverne till förslaget
uttalat den åsigt, att lärjungarne, sorn ämna i högre folk¬
skolan inträda, böra dessförinnan hafva inhemtat de kun¬
skaper, som i den fasta folkskolan »kunna förvärfvas,» ett
uttryck, sora är vidare skarpare än det i sjelfva förslaget
begagnade, nemligen »de kunskaper, hvilka i fasta skolan
meddelas», och med hänsyn såväl härtill, att utskottet så¬
lunda modifierat sin egen åsigt, som på grund att näst
föregående moment redan är godkändt, vill jag bifalla ut¬
skottets nu föredragna förslag.
Anders Willielm Ulir från Nerikes län: Jag
har förut icke deltagit i diskussionen och vill icke heller
nu förlänga densamma. Jag har under öfverläggningens
fortgång instämt med Ola Jönsson, emedan jag fann de
af utskottet begagnade ordalagen och uttrycken icke fullt
klara, och jag har icke heller af diskussionen kunnat kom¬
ma till någon annan öfvertygelse, men då jag vet och
känner att den nuvarande eklesiastik-ministern är en varm
vän af folkundervisningen och dess läroverk, såväl den
högre som lägre folkskolan, och då vi från honom med
all säkerhet kunna förvänta en klar och fullgod författ¬
ning i detta ämne, så vill jag, i betraktande häraf, för
närvarande godkänna utskottets förslag i dess nu befintliga
skick.
€51» iliiii^on: Hvad Medin sagt, i fråga om god¬
kännande af nästföregående moment, eger nog sin riktig¬
het, men der var fråga om anslaget allena, här om vilko-
ren hvarunder detsamma får begagnas, och detta utgör
väl ändock någon skillnad, skulle jag tro. Jag beklagar
att den väckta diskussionen blifvit något lång, men för
egen del har jag endast velat uttala min öfvertygelse, men
icke åsyftat att få utgjuta mig i långa och breda tal. Då
jag nu emedlertid hör att ståndet vill godkänna momentet,
skall jag icke yrka votering, men jag skall deremot icke
underlåta att mot beslutet anföra reservation.
Den 25 Augusti.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad; och sedan
talmannens proposition på bifall blifvit med öfvervägande
ja besvarad, var alltså ifrågavarande moment af ståndet
godkändt.
Emot detta beslut anmäldes reservation af Ola Jöns¬
son från Malmöhus och Jöns Persson från Blekinge län.'
Härefter föredrogos hvarefter annan och godkändes
utan diskussion, momenten:
k) med hemställan, att rikets ständer måtte till utgå¬
ende trän riksgäldskontoret, under näst ingående statsregle-
ringsperiod, anvisa ett årligt belopp af 75,000 rdr för att
användas till folkskoleväsendets utveckling och förbättring
i allmänhet uti de församlingar, hvilka till lärares eller
lärarinnors aflöning redan tillskjutit eller åtaga sig att
tillskjuta lika stort belopp, som den till församlingen öf¬
verlåta andel af personliga skyddsafgiften utgör;
l) afstyrkande förslag, att folkskolorna måtte indelas
i särskilda klasser, samt att i hvar och en af dessa un¬
dervisningen borde meddelas åt alla barnen gemensamt
under lärarens omedelbara ledning; samt
m) att, der småskolor finnas försedda med understöd
af allmänna medel, folkskolestyrelsen må ega föreskrifva,
att i den fasta eller ambulatoriska folkskolan i allmänhet
endast sådane lärjungar böra emott-igas, som redan kunna
hjelpligt läsa innantill.
Uti mom. n) hemställde utskottet, att rikets ständer
måtte för sin del besluta, det lönen för en examinerad
lärare, vare sig vid fast eller ambulatorisk folkskola, utom
husrum, vedbrand och kofoder, bör vara minst 400 rdr,
samt ställa till Kongl. Maj:ts disposition en summa af
120,000 rdr att å åttonde hufvudtitelns ordinarie stat upp¬
föras, för att åt de församligar. som fullgjort eller åtaga
sig att fullgöra de i momentet litt k) föreskrifna vilkor,
och som förbundit sig att till hälften fylla hvad som bri¬
ster i ofvansagda minimibelopp, såsom statsbidrag tilldela
den motsvarande hälften af denna brist.
Härvid yttrade sig sålunda:
Gustaf Bjerkander från Skaraborgslän: Jag
tillhör icke den afdelning inom utskottet, som handlagt
skolfrågorna, och jag måste bekänna att jag, vid deras fö¬
redragande i plenum, icke med nog uppmärksamhet kunde
144
Den 25 Augusti,
följa dem allesamman, då de utgöra en högst betydlig
mängd. Vid närmare granskning af detta moment anser
jag detsamma innefatta en orättvisa, då endast de för¬
samlingar, som fullgjort det i mom. litt k) föreskrifna vil¬
kor, d. v. s. tillskjutit eller åtaga sig att tillskjuta lika
stort belopp, som den till församlingen öfverlåtne andel
af personliga skyddsafgiften utgör, och som förbundit sig
att ytterligare till hälften fylla hvad som brister i det be¬
stämda minimibeloppet af 400 rdr, skulle, af detta anslag,
såsom statsbidrag erhålla den motsvarande hälften af denna
brist, hvaremot de församlingar, som redan aflöna sin
skollärare med 400 rdr eller derutöfver, och för uppehål¬
lande af undervisningen gjort alla möjliga ansträngningar,
icke häraf skulle erhålla något understöd. Så synes klar¬
ligen förhållandet vara enligt ordalydelsen af förslaget.
Dessa 120,000 rdr äro ej heller beräknade för alla exami¬
nerade lärare, ty man har undantagit en tredjedel af an¬
talet, hvilka, såsom varande prester eller klockare, anses
vara bergade och således mindre i behof af detta under¬
stöd, äfvensom dem, hvilka redan hafva lön, uppgående
till eller öfverstigande minimum. Om jag uppfattat detta
rätt, så innebär stadgandet, enligt min åsigt, en stor orätt¬
visa. För närvarande vill jag icke yttra mig vidare, förrän
jag får höra om någon kan öfvertyga mig, att jag miss¬
förstått förslaget, hvilket skulle hjertligen glädja mig, men
för den händelse jag skulle få rätt i min förmodan, an¬
håller jag få framställa förslag till redaktion sförändring af
detta moment som åtminstone synes mig vara ganska otyd¬
ligt; af hvilken anledning jag ock anhåller, det ståndsbrö-
derne måtte noggrant öfverväga detsamma, innan det till
afgörande företages.
Häruti instämde Ola Olsson från Blekinge län m. fl.
Carl »Tohan Svenston från Kalmar län: Med
verklig noggranhet blef denna fråga inom afdelningen be¬
handlad, och nog anser jag ordalagen skäligen klara och
tydliga. Då mom, litt k) stadgar, att bidrag lemnäs
de församlingar, hvilka till lärares eller lärarinnors aflö¬
ning redan tillskjutit eller åtaga sig att tillskjuta lika stort
belopp, som den till församlingen öfverlåtna andel af per¬
sonliga skyddsafgiften utgör, så hemställer utskottet att,
sedan detta bidrag utgått och de sålunda sammanlagda
medlen icke utgöra 400 rdr, kommunen och staten, då till
hälften hvardera, fylla bristen i nyssnämnda belopp. De
Den 25 Augusti.
145
församlingar, som redan hafva fullgjort vilkoren, få un¬
derstöd likaväl som de, hvilka ännu ej mäktat åstadkom¬
ma desamma, och således är ingen orättvisa skedd Ut¬
skottet säger härom: »Icke eller synes, om nämnda mi¬
nimilön stadgas, uppoffringen af de församlingar, som re¬
dan gifvit till folkskolelärarens aflöning lika mot den öf-
verlemnade delen af skyddsafgiften, kunna blifva betun¬
gande om staten gifver hälften af tillskottet. Att deremot
staten nu skulle gifva tillskott åt församlingar, hvilka, så¬
som den kongl propositionen upplyser, gjort intet för sitt
folkskoleväsende eller till och med samlat fonder af den
dem skänkta delen af skyddsafgiften, skulle icke ur nå¬
gon synpunkt kunna försvaras.» Detta är hufvudargumen-
tet för utskottets tillstyrkande, hvilket jag icke hyser nå¬
gra skrupler för att antaga. Beräkningen stödjer sig på
säkra grunder, och det enda man deremot kan hafva att
invända, är att summan möjligen är för liten. En del
församlingar finnas, som hafva sig anslagen så stor del af
skyddsafgiften, att densamma uppgår till 400 rdr eller der¬
utöfver, och att desse icke kunna blifva delaktige af nu
ifrågavarande anslag, är ganska naturligt. För min del
vill jag bifalla detta moment.
I detta anförande instämde Johan Gustaf Dahlgren
från Kalmar län.
Anders Willielm Clar från Nerikes län:
Lika med Bjerkander tycker jag att utskottets förslag är
mycket otydligt och dunkelt, om det ock icke är orättvist,
och derför instämmer jag med honom. Utskottet har t.
ex. sagt: »vid beräkningen af de bidrag, församlingarne
förbinda sig att lemna för lönens fyllande till det stad¬
gade minimum, torde afkomsten af donationer, som kunna
vara till skolans behof gifna, få i bidraget inräknas för
så vidt, som de trädt i stället för bestämda afgifter, hvilka
eljest bordt till folkskolekassan utgå, äfvensom kostna-
derne för skolor, inrättade af enskilda personer inom för¬
samlingen, endast till så stor del, som motsvarar beloppet
af sådane afgifter, som af dem eljest bordt tiil folkskole-
kassan betalas.» Att staten och icke församlingen skulle
draga nytta af enskilda donationer till församlingarnes
förmån kan jag icke gilla, hvadan jag måste förkasta den
härutinnan af utskottet uttalade åsigt.
Bonda-St-.s Pro!, vid l*itj2 — 63 årans rilsdag. VII 10
140
Den 2f) Augusti.
»Iöns ]tiiii<lh&ck från Göteborgs län: Det li¬
der intet tvifvel, att ju detta moment innehåller det vigti-
gaste stadgandet af alla de folkskoleväsendet rörande mo¬
menten, ty här gäller det skollärarnes vara eller icke vara.
Utskottet har sagt, att en folkskolelärare skall minst hafva
400 rdr om året, och detta är väl icke för mycket till
dagligt bröd, men utskottet har dervid fästat vissa vilkor,
som böra af församlingarne fullgöras innan de erhålla
hjelp till folkskolelärarens aflönande, till det belopp, som
sålunda blifvit bestämdt. Jag vill nu endast inskränka
mig till den frågan: om församlingen nekar att fullgöra
dessa vilkor, får då skolläraren sina 400 rdr eller icke?
Härå anhåller jag, till en början, om svar och vill sedan
yttra mig i ämnet, sedan jag erfarit huru detta svar månde
utfalla.
Josef Smedberg från Elfsborgs län förenade sig med
Rundbäck.
»lonas åndersson från Östergötlandslän: Om
man finge antaga att det vore en staten hufvudsakligen till¬
kommande skyldighet att aflöna lärarne i våra folkskolor,
så kunde jag medgifva att någon orättvisa skulle kunna
synas ligga i utskottets förslag, men då man är allmänt
ense om, hvilket utskottet äfven uttryckligen påpekar, att
denna skyldighet måste tillhöra kommunen, så får frågan
ett annat utseende. Jag har en gång uttalat den tanken,
att vi böra vara belåtna med hvad vi härvidlag kunna få.
Staten har sökt, så godt den kunnat, att upphjelpa folk-
skolelärarnes ställning, och äfven sökt locka kommunerne
att göra sammaledes. Emedlertid anser jag utskottets
förslag icke så otydligt, som man påstått, ehuru det verk¬
ligen förhåller sig så, som Bjerkander framställde saken,
då de församlingar, hvilka redan uppbringat folkskolelä¬
rarelönen till 400 rdr, ej få något med af detta anslag,
hvaremot de, sorn anslå lika mycket som skyddsafgiften
och dessutom fylla halfva bristen i minimisumman erhålla
den andra hälften deraf utaf staten. I nästföljande punkt
deremot har utskottet hemställt, att der församlingar,
hvilkas folkskolelärare redan i lön åtnjuta 400 rdr eller der¬
utöfver, förbinda sig att höja lönen utöfver nu utgående
belopp, ett statsbidrag till lika belopp med församlingar-
nes sålunda lemnade ytterligare tillskott, må åt dessa för¬
samlingar anvisas; dock har utskottet inskränkt detta be¬
lopp till 50 rdr årligen för hvarje lärare, men detta hjel-
Den i'd Augusti.
147
per sig nog ändock, ty det ligger i kommunens eget in¬
tresse att efter råd och lägenhet förbättra skolelärarnes
ställning, så snart bidrag dertill derjemte lemnäs utaf staten.
Grundtankan och hufvudsyftemålet med dessa alla stadgan-
den är att lyfta folkskolan, och derför böra de äfven god¬
kännas, helst, så vidt jag kan se, någon otydlighet härvid
icke kan anses ega rum. I den kommun, hvarest jag har
mitt hemvist, är skollärarens lön redan bestämd till 600
rdr af kommunens egna medel, så att denna församling
kan aldrig blifva delaktig af det bidrag, hvarom detta mo¬
ment handlar, och jag kan således icke sägas tala för min
kommuns intresse, då jag nu yrkar bifall till utskottets
förslag i förevarande hänseende.
l*er Östman från Vesternorrlands län: Jag har
icke uppfattat utskottets åsigt angående till församlingarne
gifna donationer på samma sätt som Uhr, utan tror att
ora kommunen rätteligen skulle utgifva 200 rdr, men en
person donerat 100 rdr till församlingen, så kunna desse
100 rdr afdragas från den summa församlingen är skyldig
att erlägga. Således antager jag, att alla de församlin¬
gar, som fullgjort det vilkor som i mom. k finnes före-
skrifvet, icke kunna uteslutas från utan måste komma i
åtnjutande af nu ifrågavarande bidrag. När staten aflö-
nar skollärarne vid läroverken i städerne, så vore det icke
eller för mycket om den åtog sig enahanda skyldighet äf¬
ven med afseende på folkskolelärarne å landet, men då
jag tvifiar på möjligheten att för närvarande åstadkomma l
en dylik förändring, torde det vara bäst att bifalla detta
moment i det skick, det för närvarande befinnes.
Bj erknmlcr: Jag måste beklaga, att de talare,
som här uppträdt för bifall till förslaget, icke kunnat
lemna mig andra upplysningar, än dem jag sjelf hade att
tillgå. Svensén har sålunda talat om mom. litt. fc, och
deri föreskrifna vilkor, hvilket allt jag väl måste känna
till, då jag just åberopade samma moment i mitt sednaste
yttrande. — Beträffande Rundbäcks framställda fråga, vill
jag lemna honom den upplysning, att hvarje folkskolelä¬
rare måste hädanefter tilldelas 400 rdr i lön, enligt hvad
denna punkt tydligen innehåller, antingen staten lemnar
något understöd dertill eller icke. — Jonas Andersson har
påstått, att kommunen har ovilkorlig skyldighet att af¬
löna folkskoleläraren, men detta framgår icke så alldeles
gifvet ur utskottets motiver, hvarest det 'heter: »den första
148
Dan '25 Augusti.
och mest ingripande åtgärden bör, efter utskottets tanke,
vara utstakandet af en gräns, under hvilken en examine¬
rad folkskolelärares lön ej får sjunka — beroende det se¬
dermera på församlingarnes goda vilja och önskan att be¬
hålla en duglig lärare, att öka detta belopp. Det sorn i
främsta rummet påkallar statens ingripande, är nemligen
förhanden varande nöd. Så länge en sådan på många
ställen verkligen förefinnes, synes det icke riktigt att sta¬
ten lemnar bidrag till förbättring af sådane lärares vilkor,
som kunna anses åtminstone någorlunda bergade. Har
man deremot vunnit en sådan fast grundval, kan seder¬
mera derpå vidare byggas.» Här erkänner således utskot¬
tet statens skyldighet att aflöna folkskolelärarne, der verk¬
lig nöd sådant erfordrar. Men örn nu skolläraren redan
uppbär 400 rdr i lön, då anses han temligen bergad, och
de församlingar, som gjort ansträngningar att komma der¬
hän med sitt folkskoleväsende, de erhålla icke något bi¬
drag för uppnående af ändamålet, ty utskottet säger vi¬
dare: »men staten kan icke ensam lemna detta bidrag
Den kan icke uppgifva den städse erkända grundsatsen
att folkskolelärarnes aflöning hufvudsakligen åligger kom¬
munen. Således kan staten icke gå längre än att gifva
lika mot kommunen.» Detta stämmer icke öfverens med
hvad nyss förut är anfördt. — Slutligen yttrar utskottet:
»de upplysningar, som äro tillgänglige lemna väl icke
full ledning att bestämma den behöfliga anslagssumman;
dock synes, enär, enligt en uppgift af år 1856, 1,047 folk¬
skolelärare voro tillika antingen prestman eller klockare,
hvilka i allmänhet kunna anses vara bergade och således
mindre i behof af ifrågavarande statsbidrag, samt dess¬
utom ett icke obetydligt antal lärare utan bidrag af stats¬
medel innehafva löner till nu ifrågavarande belopp, icke
mera än högst två tredjedelar af de examinerade folksko¬
lelärarne behöfva nu föreslagna lönefyllnad.» Jag har nu
uppsatt ett förslag till redaktionsförändring, som jag hop¬
pas må befinnas klart och tydligt, men om det icke tyc¬
kas tillvinna sig ståndets bifall, föranlåtes jag yrka åter-
remiss k\ momentet, på det utskottet må blifva i tillfälle
att. erfara hvad ståndets mening i detta fall är. Mitt för¬
slag är alldeles lika lydande med utskottets, till och med
till orden »föreskrifna vilkor och som» efter hvilka skulle
följa: »derutöfver, antingen redan förut tillskjutit, hvad
som brister i ofvansagda minimi-belopp, eller förbundit sig
att detsamma tillskjuta, såsom statsbidrag tilldelas hälf¬
ten af detta tillskott.» . Häraf synes mig klart framgå att
Dett 25 Augusti
149
alla församlingar, som fullgjort vilkoren, böra af anslaget
få del; dock synes detta vid sådant förhållande vara väl
knappt tilltaget, helst, enligt hvad utskottet upplyser, de
bidrag som för närvarande, under förbehåll af statens till¬
skott, af församlingarne utgå till folkundervisningens be¬
främjande, uppgå till ett belopp af 258.000 rdr årligen.
Anslaget är alltså för litet ifall alla församlingar skulle
ske lika rätt. Om mitt förslag antages, följer deraf att
äfven motiven behöfva undergå någon förändring; dock
vill jag ej strängt hålla häruppå.
Med denne talare förenade sig Anders Medin från
Kronobergs och Håkan Pettersson från Blekinge län.
Per Alisson från Kristianstads län: Jag är af
samma tanka som Bjerkander och kan ej finna innehållet
af detta moment, så tydligt och klart, som man här på¬
stått. Hvad angår donationer, som blifvit kommuuerne
tilldelade, så plägar räntan derå användas för skolans
behof, men skall denna inräknas i socknens bidrag eller
icke; derom lemnar förslaget ingen upplysning, och derför
anser jag återremiss vara den lämpligaste åtgärden i detta
fall. Kan ej sådan beviljas, vill jag förena mig i det af
Bjerkander afgifna yrkandet.
Pani Hedström från Vesternorrlands län:
Gerna medgifver jag att folkskolelärarnes löneförmåner
äro ganska klena och knapphändiga, och att de derföre
mer än väl tåla någon förhöjning; men ett besynnerligt
förhållande är det, att så snart frågan blir om löneför¬
höjning åt någon, som står folket nära, då bryr sig sta¬
ten icke om att betala detta utan lägger detsamma på
kommunen. Jag instämmer med Bjerkander deruti att
staten bör bidraga till hälften mot kommunen, till att
fylla återstoden å lärarelönerna, så snart skyddsafgiften
samt den af kommunerna erlagda lika stora anparten icke
räcker till. Vidare talas om en jordrymd af 1 tunland,
som bör folkskolelärarne tilldelas, men skall detta månne
räknas in i hans lön eller ej? Sådant finnes icke bestämdt
och af denna anledning yrkar jag återremiss för att få
allt fullt klart, hvad som nu i utskottets förslag förekom¬
mer dunkelt och outredt
(larl Aiäders Ifvarsson: För min del tror jag
icke att dessa hinder finnas, hvarom här blifvit så mycket
ISO
Den 25 sfugustt.
ordadt. På intet enda ställe finnes det minsta ord sorn
antyder, att de församlingar, som redan uppbringat folk¬
skolelärarelönen till 400 rdr, icke skulle erhålla del af
detta anslag, så vida nemligen skyddsafgiften ensamt upp¬
går till samma belopp. Det fordras att inom en försam¬
ling 334 män och 333 qvinnor skola vara skattskrifte in¬
nan skyddsafgiften uppgår till 200 rdr. och då i många
församlingar de skatteskrifnes antal uppgår till 700 och
vida derutöfver, hvilka betala skyddsafgift, så erhålla dessa
församlingar inga bidrag, med mindre de inrätta särskilda
skolor, för hvilka, en inom hvarje församling, bidrag kunna
erhållas. Bättre är att låta oss åtnöjas med hvad vi fått,
än att sönderkrångla förslaget, och då jag finner det så
uppställdt, att tvist deraf ej kan uppstå, samt så framt
vi med allvar vilja att våra fölkskolelärare skola erhålla
en årlig lön af minst 400 rdr, så, och ehuru jag icke
ogerna skulle hafva sett att staten bidragit med något
mera än nu blifvit föreslaget, vill jag, heldre än att åter¬
remittera detta moment, godkänna utskottets deri fram¬
lagda förslag.
Med denne talare förenade sig Johan Olof Sunde/ren
från Stockholms, Erik Mallmin från Vestmanlands, Karl
Johan Johansson från Ostergötlands, Anders Persson från
Nerikes, Nils Petter Bäckström- och Nils Magnus Petters¬
son från Kalmar, Liss Lars Olsson från Kopparbergs,
Carl Dahlgren från Elfsborgs, Henrik Hansson från Ve¬
sternorrlands, Petter Larsson från Gotlands och Herrman
Jönsson Öbom från Norrbottens län, jemte en stor del af
ståndets öfrige ledamöter.
Paul Amtersson från Jemtlands län: Bjer¬
kander anmärkningar hafva väckt min uppmärksamhet
på förhållandet i förevarande fråga, hvilken jag finner
vara långt ifrån klar och utredd, hvadan jag ock anser
återremiss deraf nödvändig. Såsom förslaget nu är upp-
stäldt möta många svårigheter, dels att kontrollera belop¬
pen af de bidrag staten skall gifva, dels för församlin-
garne att komma i åtnjutande af dessa bidrag. Bättre
vore, enligt min åsigt, att staten uppbure hela skyddsaf¬
giften och att sedermera ett visst anslag bestämdes att utgå
till hvarje folkskola. Detta skulle blifva en sporre, lör
församlingarne att ordna sitt folkskoleväsende,, då dertill
komme att, enligt mitt förmenande, oberäknadt den andel
som tillkomma skolorna af skyddsafgiften, staten alltid
Den 25 Augusti.
151
borde bidraga med hälften af allt hvad som behöfves till
folkundervisningens upprätthållande och förkofran. Jag
anhåller om återremiss och att detta mitt yttrande må till
utskottet åtfölja densamma.
Per Olof Hörnfeldt från Vesternorrlands län instämde
häruti.
Svensi*»»: Jag vill endast erinra derom, att det
förslag Paul Andersson nyss framställt alldeles icke är
verkställbar!, då den punkt, som afhandlar sättet för an¬
vändande af skyddsafgiften, redan är af ståndet godkänd.
De i motiven uttalade åsigterne rörande donationer, som
kunna vara till församlingarne skänkte, synas mig vara
temligen klara och tydliga, då deruti tydligen erkännes,
att dessa donationer träda i stället för församlingarnes
bidrag, och sålunda alltid räknas församlingarna till godo.
Beträffande de skolor, som blifvit inrättade af enskilde
personer, har utskottet tänkt sig dessa såsom fristående
från kommunens, och endast befriat desse personer från
utgörande af de belopp, som i annat fall skolat af dem
utgöras till sockenskolorne. — Vidare har jag icke något
att anmärka, men tror att återremiss ingalunda vore väl¬
betänkt i en fråga, der bonde-ståndets utskottsledamöter
gjort allt hvad de kunnat för att få den igenom, och deraf
behandlingen upptog hela tiden under ett af utskottets
plena, vid folkskolefrågans handläggning.
lsanl Frifx Moiijsel från Upsala län: För
min del tror jag icke att Bjerkanders betänkligheter äro
af det värde och den betydenhet, att återremiss af frågan
derför bör ega rum. Visserligen kan det synas betänk¬
ligt och vara påkostande för de församlingar, hvilka re¬
dan uppbringat folkskolelärarelönen till 400 rdr, att icke
få något med af detta anslag; men jag är öfvertygad om att
de äro belåtne med den fördel de redan åtnjuta, genom den
förhöjda lönen, uti att ega mera kunskapsrike lärare, ty
ju bättre platserne äro aflönade, desto bättre äro merän-
dels äfven de, som dertill anmäla sig såsom sökande, och
erfarenheten har visat, att skickligheten i många fall sjun¬
ker med aflöningen. Beträffande Rundbäcks tvifvel i fråga
om skollärarelönernes belopp för den händelse församlin¬
garne icke vilja deltaga i dess höjande till 400 rdr, så
kan jag lugna honom dermed, att, så snart nu föredragna
moment litt n), blifvit af rikets ständer godkändt, lönen
152
Dm 25 Augusti.
måste blnva miiist 400 rdr, jemte öfrige här uppräknade
förmåner. — Vidkommande derefter de af Uhr framställde
anmärkningarne vid utskottets åsigt i fråga om gjorda
donationer, så är det ganska tydligt att kommunerne få
räkna sig dessa till godo. — Alla de här under diskussio¬
nen anförde betänkligheterne äro ej af den vigt att de
kunna berättiga återremiss af ifrågavarande moment.
Per lilieson från Malmöhus län: Diskussionen
har blifvit långvarig och uttänjd, hvarför jag vill fatta
mig ganska kort. Här är nu af utskottet horttaget ett
vilkor, som vid sista riksdag fastades vid detta anslag,
och derför bör förslaget icke återremitteras, helst detsamma
helt säkert skulle återkomma icke i bättre, utan i försäm-
radt skick. Sedan nu det ifrågavarande anslaget blifvit
uppfördt på ordinarie stat, hvilket är en stor och obe¬
stridlig fördel, anser jag bonde-ståndet böra vara nöjdt och
belåtet med förslaget, hvilket jag åtminstone vill skänka
mitt obetingade bifall.
Flere af ståndets ledamöter instämde med denne
talare.
Maits Persson från Stockholms län: Jag hade
icke ämnat yttra mig i denna fråga, hvilken jag anser vara
fullkomligt klar och tydlig, men då olika tankar härom yppats,
vill. äfven jag härom tillkännagifva min åsigt. Här före-
skrifves tydligen, »att de som fullgjort de föreskrifna vil-
koren» få understöd; de som redan uppbringat folkskole¬
lärarelönen till 400 rdr hafva alltså fullgjort hvad som for¬
dras för att erhålla del af anslaget, och der skyddsafgift*»
ej räcker till 200 rdr, är alldeles gifvit, att understöd från
statens sida lemnäs. I den församling jag tillhör är skol-
lärarnes lön redan bestämd till 1.060 rdr, så att denna
socken kan aldrig hafva någon nytta af detta anslag, och
derför kan man icke eller gerna beskylla mig för att tala
i egen sak. Men församlingar finnas som uppbära 300
rdr i skyddsafgift, och ändock aflöna sin skollärare med
endast 100 rdr rmt. Sådane församlingar förtjena icke
något understöd, icke någon hjelp, men deremot bör man
unna dem, som redan gjort hvad de kunnat för upphjel-
pande af sitt folkskoleväsende, att få del af anslaget. Jag
har skaffat mig upplysningar från eklesiastik-departementet
och finner deraf att församlingar finnas, som i yttersta
grad försummat sin skyldighet i detta hänseende, ja till
Den 25 Augusti.
153
och med samlat kassor af den influtna skyddsafgiften i
stället för att använda den, enligt föreskrift, till folkun¬
dervisningens befrämjande, men sådane församlingar vill
jag på intet sätt understödja. Återremiss tjenar till in¬
genting, och Bjerkander sjelf bör bäst vara i tillfälle
att kunna upplysa huru liten sympathi hans åsigt inom
utskottet lyckades vinna. Hvad Uhr yttrade i fråga om
beräkningen af gjorda donationer vill jag godkänna, men
för öfrigt tror jag att vi böra bifalla hvad här blifvit fö¬
reslaget. När den man, hvilken nu innehar eklesiastik-
minister-portföljen, sjelf med lifligaste intresse och säll¬
spord sakkännedom deltagit i utskottets behandling af denna /
fråga, och utbredt hvarje detalj deraf, så hoppas jag att
den författning i ämnet, hvilken vi af honom med säkerhet
kunna förvänta, skall tillfredsställa alla välgrundade an¬
språk, och under denna förhoppning vill jag bifalla nu
föredragna förslag.
Ojerliamler■ jag hegärde egentligen ordet för
att rätta Larssons misstag, men då detta redan af före¬
gående talare blifvit gjordt, så behöfver jag deröfver icke
vidare yttra mig. I nästa punkt finnes bestämning om
bidrag för de församlingar, hvilka höja skolmästarelönen
öfver 400 rdr, men de församlingar, som gjort stora till¬
skott för att kunna bringa lönen till nämnde summa,
kunna ej med särdeles tillfredsställelse se, att de kom¬
muner. som ingenting gjort, belönas med understöd. Jag
låter icke skräma mig från mitt yrkande af Matts Pers¬
sons förklaring att ingenting vinnes genom en återremiss;
och hvad beträffar Per Nilssons från Espö anmärkning,
så gäller den egentligen utskottets hemställan under mom.
litt. k), hvilken redan är af ståndet godkänd. Jag har
nu yttrat mig till fördel för församlingarne och vill icke
längre upptaga ståndets tid, kommande jag för den hän¬
delse ståndet fattar beslut stridande mot mitt förslag, att
mot detta beslut anföra reservation.
Lars Gustaf Andei sson från Elfsborgs län instämde
med denne talare.
Mosen bera;: Äfven jag delar till stor del Bjer-
kanders åsigt, och "de skäl hvarpå densamma är byggd,
men då jag icke vågar hoppas någon fördel af en bevil¬
jad återremiss, slutar jag mig till dem, som yrka bifall
till momentet.
154
Den 25 Augusti
Carl .Ingier* Carsson: Då vännen Bjerkan¬
der så envist hänger fast vid sin mening, så lönar natur¬
ligtvis icke mödan att söka bevisa honom hans misstag.
Jag har emedlertid icke kunnat komma till samma resul¬
tat, sorn han, enligt en liten kalkyl, sorn jag i största ha¬
stighet och korthet uppkastat, öfver staten för en folk¬
skola, så lydande:
Inkomster.
Skyddsafgift för 334 mankön å 40 öre . 133: —
» 333 qvinkön å 20 öre . 67: — 20O:
af en donationsfond 10 tunnor råg å 10 rdr 100: —
personella afgifter 75: —
afgift af skolbarn 75: — 150:
» af församlingen å 50 öre pr fyrk ] . . 100: —
» af statsmedel 100: —
Summa rmt rdr 650: —
hvarföre skola bestridas Utgifter
för 1 examinerad lärare lön kontant .... 400: —
» 2:ne lärarinnor i Rotskolor å 100 rdr . . . 200: —
till materielens underhåll 50: —
Summa rmt rdr 650: —
Skolstyrelsen uppgör på detta sätt staten för året
samt insänder densamma till konsistorium, då jag är för¬
säkrad om att församlingen får sina 100 rdr. Nästa punkt
lägger icke något hinder i vägen härför, utan säger att
församlingarne få ytterligare bidrag ifall lärarelönerna för¬
höjas. Jag är fullkomligt nöjd med utskottets hemställan
i detta moment; och yrkar att ståndet måtte godkänna
densamma.
Bjerkander: Hvad Carl Anders Larssons kal¬
kyl beträffar, så vet jag icke huru tillförlitlig den kan vara,
men jag är fullkomligt öfvertygad, att i hvad fall som helst
folket alltid får betala ut penningarna.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad. Sedan
talmannens proposition på bifall blifvit med blandade ja
och nej besvarad, samt votering begärd, uppsattes, juste¬
rades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som vill bifalla stats-utskottets uti 69:de punkten,
litt. n, af dess utlåtande n:o 139 gjorde hemställan, att
rikets ständer måtte för sin del besluta, det lönen för en
examinerad lärare, vare sig vid fast eller ambulatorisk
folkskola, utom husrum, vedbrand och kofoder, bör vara
Den 25 Augusti,
minst 400 rdr, samt ställa till Kongl. Maj:ts disposition
en summa af 120,000 rdr att å åttonde hufvudtitelns ordi-
naxde stat uppföras, för att åt de församlingar, som full¬
gjort eller åtaga sig att fullgöra de i mom. litt Ic, före-
skrifna vilkor och som förbundit sig att till hälften fylla, hvad
som brister i ofvansagda minimibelopp, såsom statsbidrag
tilldela den motsvarande hälften af denna brist; röste
. 1u
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat att bifalla
omförmälda hemställan med den förändring, att efter orden:
»föreskrifna vilkor och som» skola följa orden: »derutöfver
antingen redan förut tillskjutit, hvad som brister i ofvan¬
sagda minimibelopp eller förbundit sig. att detsamma
tillskjuta, såsom statsbidrag tilldela hälften af detta till¬
skott.»
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll
med 50 ja mot 19 nej; iföljd hvaraf detta, om ifrågava¬
rande moment var af ståndet bifallet.
Emot detta ståndets beslut reserverade sig Bjer¬
kander.
Uti det härefter föredragna momentet, under litt. 0,
hade utskottet hemställt, att rikets ständer till Kongl.
Maj:ts disposition ställa en å riksgäldskontoret anvisad
anslagssumma af 30,000 rdr årligen under nu ingående
statsregleringsperiod för att, i mån af behof, användas på
det sätt, att der församlingar, hvilkas folkskolelärare re¬
dan i lön åtnjuta 400 rdr eller derutöfver, förbinda sig att
höja lönen utöfver nu utgående belopp, ett statsbidrag till
lika belopp med törsamlingarnes sålunda lemnade ytterli¬
gare tillskott, må, efter Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
anvisas; dock att statens bidrag för detta ändamål icke
må öfverstiga 50 årligen för hvarje lärare
Härvid yttrade:
Ola 'Iönsson från Malmöhus län: För att icke,
äfven i denna fråga, framkalla någon långvarig och vid¬
lyftig, samt, såsom sig visat, onyttig diskussion, vill jag
härom icke framställa något yrkande, utan blott fästa
ståndets uppmärksamhet på detta förslag, med anhållan
det ståndet ville taga detsamma i noggrannt öfvervägande
innan beslut fattas. Afsigten dermed är visserligen god
156
Den 25 Augusti.
O
och ädel, då den åsyftar förhöjning i skolelärarelönerne,
men jag tror att få församlingar skola finnas benägne att
medgifva en dylik förhöjning, som säkerligen dock af alla
skollärare kommer att påyrkas, hvarigenom detta stad¬
gande kommer att blifva ett trätofrö mellan församlin-
garne och deras ifrågavarande tjenstemän, som kan kom¬
ma mycket ondt åstad. Bättre är, att säga det de be¬
stämdt skola hafva 500 rdr, än att detta stadgande skulle
i författningen inflyta Jag gör, sorn sagdt är, icke något
yrkande, men enligt min tanka leder föreskriften icke till
något godt resultat, hvarför jag velat uttala min mening
derom.
Paul Frilz Mengel från Upsala län: Huru
man är i stånd att uttala några betänkligheter mot det
nu föredragna förslaget kan jag icke begripa Om en
församling har en skicklig skollärare, men denne får för¬
delaktigare anbud från andra håll så kan ju den först¬
nämnda församlingen förhöja lönen för att få den skick¬
liga mannen qvar, och då är ju ganska godt att ha den
utsigten att härtill få understöd från statens sida. Jag
tycker förslaget är så vackert att det på intet sätt bör af
ståndet förkastas. Då Ola Jönsson icke framställt något
yrkande hvarken på afslag eller återremiss, så begriper
jag sannerligen icke hvad han åsyftar med sin framställ¬
ning. Jag godkänner förslaget.
Häruti förenade sig Per Nilsson från Malmöhus, Jo¬
nas Andersson från Östergötlands, och Per Persson från
Vermlands län, jemte större delen af ståndets närvarande
ledamöter
Diskussionen förklarades härefter afslutad och ifråga¬
varande moment bifölls.
Vidare godkändes utskottets hemställanden i mo¬
menten
p. att ett väckt förslag om meddelande af den före¬
skrift. att för hvarje 1000:de innevånare i landet veder¬
börande församlingar skulle vara pligtiga att upprätta en
fast eller ambulatorisk folkskola, måtta förfalla; och i
q) att ett af doktor Landgren föreslagit stadgande i
den syftning, att ingen skulle till konfirmationsundervis¬
ningen admitteras, som ej visat sig hafva inhemtat det i
folkskolestadgan bestämda minimum af kunskaper måtte
lemnäs utan afseende.
Den 25 Augusti.
Utskottet hade uti mom. r) hemställt, att ett statsan¬
slag till understöd för sådane församlingar, sorn, till följd
af medellöshet, icke kunna af egna medel till erforderligt
belopp bekosta aflöning åt sin folkskolelärare, måtte af
rikets ständer till utgående från riksgäldskontoret anvisas
med 20,000 rdr årligen under nu ingående statsreglerings-
period.
Ordet begärdes nu af Per Ö still mt från Vester¬
norrlands län, hvilken yttrade: Detta moment är ganska
välgörande på det att fattiga församlingar må komma i
tillfälle att erhålla något understöd, men står icke särde¬
les väl tillsammans med utskottets yttrande å pag. 117,
angående min om särskildt lönebidrag till en examinerad
lärare inom Hemsö församling väckta motion. Tar man
saken efter orden, så skulle endast de församlingar, som
äro utfattige, få del af detta anslag; men sådant är icke
precist förhållandet med den af mig omnämnda Hemsö
socken, hvilkens innebyggare, till största delen bestående
af torpare och fiskare, icke kunna egentligen kallas utfat¬
tiga, men äro för fåtalige för att kunna underhålla veder¬
börande tjenstemän. Jag skulle derföre önska, att efter
ordet medellöshet tillädes orden: »eller ringa folkmängd»,
och jag hemställer att ståndet måtte bevilja denna min
anhållan.
Peter Larsson från Gotlands län instämde häruti.
Vidare anförde:
Carl Anders Ifarsson från Östergötlands län:
Jag är fullt öfvertygad att Östman vinner sitt syftemål med
motionen ändock, äfven om d<<ta moment blifver oför-
ändradt, ty bidraget beror på ansökningen, vid bedömande
hvaraf afseende kommer att fästas på såväl folkmängd
sorn församlingens öfriga förhållanden. Består densamma,
såsom uppgifvet är, endast af 3 mantal, så bör den verk¬
ligen blifva en bland de första att erhålla understöd. Vi
böra icke tillåta någon ändring af momentet, utan vara
tacksamme för innehållet deraf, och alltså godkänna det¬
samma.
Anders Augnst Anderssim från Öster¬
götlands län: Om några församlingar skulle kunna kal¬
las medellösa, så är det väl just sådane, som Östman nu
påpekat, och derföre tycker jag att han med lugn bör
158
Den 2 b Augusti.
kunna afvakta verkan af detta förslag. Syftemålet der¬
med är godt och jag godkänner momentet i det skick det
nu befinnes.
•iven 15 osen berg från Kristianstads län: För
min del vill jag visst icke hafva här intagna de ord Öst¬
man föreslagit, ty då skulle, i den provins jag tillhör , gan¬
ska många kommuner, med hänsyn till folkmängden, kunna
bli berättigade att njuta dylikt understöd, hvilka alldeles
icke bebos af fattigt folk. Afseende bör naturligtvis fästas
på församlingarnes förhållanden, relativt till andra försam¬
lingars och då jag finner att utskottet träffat ett ganska
riktigt uttryck för hvad det velat säga, vill jag godkänna
det nu föredragna momentet.
Georg Myqvist från Vermlands län: Äfven jag
måste motsätta mig Östmans förslag, på det skäl att, för
den händelse det af rikets ständer godkändes, många för¬
samlingar då skulle anmäla sig till erhållande af under¬
stöd, och säkerligen äfven undfå sådant, utan att vara i
behof deraf. Den, som verkligen behöfver hjelp, erhåller
nog sådan äfven om förslaget godkännes utan någon för¬
ändring, hvilket äfven jag för min del kommer att göra.
Östanån: Ett gammalt ordspråk säger, att sa¬
kerna äro som man tager dem, och nog tror jag, att ut¬
skottet kunnat hitta på lämpligare uttryck än som skett,
ehuru Rosenberg förklarat dem vara ganska ändamålsenliga.
Om nu Hemsö församling, och flere dylika kommuner i
samma omständigheter, komma att begära hjelp så kan
man icke kalla deni medellösa, och då måste de gå miste
om det understöd de verkligen borde vara berättigade att
erhålla. Der borde åtminstone stå en antydan om oför¬
måga till följd af ringa folkmängd. Församlingar, hvilkas
innevånare äro rike och förmögne, fastän fåtalige, böra
för skam skull afhålla sig från att begära något under¬
stöd, då de ej kunna lida af oförmåga att fullgöra sina
skyldigheter beträffande folkundervisningen, och då jag an¬
ser mitt tillägg ganska oskyldigt, yrkar jag fortfarande
proposition å mitt förslag.
I*jjul 'Fritz Mengel från Upsala län: Östmans
förslag vore visserligen godt nog, ifall man derigenom icke
utsattes för att råka ut för en ännu större olägenhet än
den man vill undvika. Det finnes nemligen socknar med
Den 25 Augusti
159
mycket litet hemmantal, och bebodda af en ringa folk¬
mängd, men hvilka egas till aldra största delen eller ock
helt och hållet, af förmögna och rika personer. Jag vill i
detta hänseende erinra om förhållandet inom Bro härad
af Upsala län, om hvilket jag specielt eger kännedom.
Detta är ett bland de minsta härader i riket, och består
af Bro och Lossa med några få församlingar till, af hvilka
Bro innehafves af 4 och Lossa af 3 jordegare. Grefvarne
Sparre och Björnstjerna ega till större delen hela häradet.
Om nu dessa jordegare gjorde anspråk på understöd, så
vore detta nog formelt riktigt, men det skulle vara en him¬
melsskriande orättvisa, om understödet beviljades. Dere¬
mot kunna å andra sidan frost och missväxt samt andra
olyckshändelser berättiga församlingar med stor folkmängd
att erhålla dylika bidrag, som nu äro i fråga, hvadan jag
anser Östmans förslag ingalunda vara antagligt, helst jag
tror att han, detsamma oaktadt, vinner hvad han åsyftar.
Per Hils§on från Malmöhus län: Utskottets me¬
ning med sitt förslag är, att 20,000 rdr ställas till Kongl.
Maj:ts disposition att understödja medellösa församlingar,
utan afseende på huruvida de äro större eller mindre.
Jag anser icke något tillägg behöfvas utan vill bifalla mo¬
mentet i det skick, det för närvarande befinnes.
Carl Anders Carsson: Enligt hvad jag kan
finna har Östman icke väckt motion i den syftning han
nu omnämner, utan endast begärt 160 rdr till lönetillök-
ning åt presten inom Hemsö kapellförsamling, och jag
hemställer huruvida Östman icke, till följd af de utaf Men¬
gel nu lemnade upplysningarne, ville afstå från sitt yr¬
kande.
Östanån: Carl Anders Larsson har misstagit
sig beträffande min motion ty jag har deruti begärt såväl
ett särskildt lönebidrag af 200 rdr till en examinerad lä¬
rare inom Hemsö församling, som ock en tillökning i pre¬
dikantens lön af 160 rdr årligen, till dess en ändamåls¬
enlig reglering af presterskapets löner kunde blifva genom¬
förd. Dock vill jag ändra mitt förslag så till vida, att
efter orden medellöshet läggas orden: »och ringa folk¬
mängd') i stället* för »eller ringa folkmängd», som jag fö¬
reslog sist jag hade ordet. Efter en dylik förändring tor¬
de ståndsbröderne finna skäligt att gå min önskan till möte.
160
Deri 25 Augusti.
KoseisSierj?: Då jag hör, att Östman fortfarande
är ihärdig och envis uti förfäktandet af sin mening, vill jag
framdraga ännnu ett», par exempel, som utvisa, att ända¬
målet icke vinnes genom hans förslag. I Småland känner
jag till en församling, som är mycket vidsträckt och folk¬
rik, men hvarest befolkningen är särdeles fattig, så att
den omöjligen kan uppehålla skolväsendet utan bidrag af
staten. Deremot känner jag äfven en församling i Skåne,
bestående af tillsammans 1TV mantal, och bebodd af rika
skeppare, ehuru naturligvis icke särdeles många till antalet.
Enligt Östmans förslag skulle nu denna sednare försam¬
ling undfå hjelp, men den förstnämnda icke. Alla sådana
omständigheter böra dock mätas och pröfvas mot hvaran¬
dra, och bäst synes mig utskottets mening uttryckt genom
ordalagen »till följd af medellöshet), hvilka alltså oförän¬
drade böra bibehållas. Vidare får jag taga mig friheten
fästa uppmärksamheten på uppgifterne i Östmans motion,
som förefalla mig mer än besynnerliga; så uppgifves t. ex.
att af befolkningen, utgörande 456 personer, 106 befunno
sig i skolåldern, således nära \ af hela församlingen, ett
förhållande så ovanligt, att det förgäfves torde söka något
motstycke, då raan annars i allmänhet plägar beräkna
knappt TVdel af folknummern, såsom tillhörande denna
åldersklass. Uppgifterna äi'o så sväfvande, att jag anser
dem ingalunda kunna läggas till grund för något beslut
af ståndet.
Östman: Jag har icke räknat barnen inom för¬
samlingen, utan endast följt de uppgifter deröfver, som
blifvit mig lemnade, och hvilka jag icke haft skälig anled¬
ning att misstro. Måhända finnas der flere barn än jem¬
förelsevis på andra ställen, ty der bo förnämligast fiskare,
hvilkas yrke är mödosamt och lifsfarligt, och föröfrigt »på¬
går nu som bäst folkökningen derstädes.»
Öfverläggningen förklarades nu vara a-fslutad och uppå
talmannens derom framställda proposition blef detta mo¬
ment härefter af ståndet godkändt.
Vidare godkändes utan diskussion momenten
s), afstyrkande doktor Säves motion, att ett förslå gs-
nnslng af 100.000 rdr måtte anslås till förhöjning, utan
kommunernas bidrag, till 500 rdr af de examinerade folk¬
skolelärares maximi-lön, som med vederbörandes vitsord
tjenat folkskolan såsom ordinarie lärare i 10 år och vidare
fortfara i skolans tjenst;
Den 25 Augusti.
161
i), tillstyrkande Kongl. Maj:ts förslag, dels att den
ännu återstående delen af den allmänna fonden för folk¬
skolelärares pensionerande måtte jemväl under näst in¬
stundande statsregleringsperiod och under samma vilkor
som hittills, ställas till Kongl. Maj:ts disposition, och dels
att till behöflig förstärkning af densamma måtte anvisas
den slutliga besparing, hvilken under nu löpande statsreg¬
leringsperiod kan å den personliga skyddsafgiften upp¬
komma; samt
u), tillstyrkande att rikets ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att det, på sätt Kongl. Maj:t
lämpligast finner, måtte undersökas på hvilka grunder
pensioneringen för folkskolelärare mest ändamålsenligt
skulle kunna ordnas.
Uti mom. å), hade utskottet hemställt, att till Kongl,
Maj:ts disposition måtte ställas en årlig summa af 4,500
rdr att af riksgäldskontoret under nu ingående statsreg¬
leringsperiod utbetalas, på det en särskild byrå inom ec-
klesiastik-departementet må kunna, om förslaget varder af
Kongl. Maj:t i nåder godkändt, inrättas för handläggning
af ärenden angående folkskoleväsendet.
Härvid yttrade:
»lonas Andersson från Östergötlandslän: Jag
har ej tänkt att begära afslag af denna punkt, utan blott
att till ståndets bedömande hemställa, huruvida tillsättan¬
de af en byråchef eller en öfverinspektor vore för folksko¬
leväsendets befrämjande det ändamålsenligaste. Utskottet
säger visserligen, att tillsättandet af en öfverinspektor icke
skulle vara den mest ändamålsenliga åtgärden i detta hän¬
seende, och anser det icke vara säkert, att derigenom vun¬
nes annat än tillskapandet af ännu ett högt och inkomst-
gifvande embete. Men jag frågar om icke byråchefsbefatt¬
ningen är ett högt embete, som är förenadt med hög af¬
löning, hvartill kommer att en byråchef behöfver flera per¬
soner till sitt biträde. Jag har föreställt mig att en öfver¬
inspektor kunde vara på mera rörlig fot, då deremot en
byråchef är, enligt min uppfattning, mera passiv, och jag
har hört aktade skolmän dela denna min öfvertygelse.
Emellertid vill jag icke göra något påstående utan endast
en hemställan till ståndets mogna ompröfning och bedö¬
mande.
Vonde-8t:s Prot. vtd 1862—63 å^ens riksdag. VII. 11
162
Den £5 siugus ti.
Per Milsson från Malmöhus län: Detta anslag
är ämnadt att utgå endast under nästkommande statsreg-
leringsperiod, och bäst är att saken ställes så som ut¬
skottet föreslagit. Byråchefen bör ställas under närmaste
ledning af chefen för ecklesiastik-departementet, och då
vi nu på denna höga och ansvarsfulla post hafva enman,
som, enligt hvad vi alla känna, med det varmaste nit
sträfvat och arbetat för folkskoleväsendets lyftning och ut¬
veckling, så vill jag på det lifligaste tillstyrka bifall till
utskottets ifrågavarande hemställan.
Carl »Joliaii Leonard Cönnherg från
Ostergötlands län: För min del vill jag visst icke bestrida
nyttan af en öfverinspektor, men jag tror att vi tills vidare
kunna vara belåtna med vårt, beträffande momentet /),
fattade beslut om tryckning och spridning af inspektörer-
nes berättelser, ty publiciteten och det allmänna omdömet
blir enligt min åsigt en ganska god öfverinspektor. En
särskild byrå för ärender, tillhörande folkskoleväsendet,
är af behofvet högt påkallad, då mängden af hithörande
mål dagligen tilltaga, och om detta förslag godkännes, så
håfve vi garanti, att dessa ärenden icke styfmoderligt be-,
handlas, hvilket annars möjligen kunde hända, ifall de
komme att med andra blifva sammanblandade. På dessa
skäl vill jag bifalla momentet.
Uti denna åsigt instämde Nils Svensson från Blekinge,
Paul Fritz Mengel från Upsala och Anders Wilhelm Uhr
från Nerikes län.
Diskussionen förklarades afslutad, och sedan talman¬
nens proposition pä bifall blifvit med öfvervägande ja be¬
svarad, var alltså ifrågavarande moment af ståndet godkändt.
Vidare biföllos utan debatt utskottets hemställanden i
momenten:
x) att, utom den summa af 65,000 rdr för folkskole¬
lärare-seminarier, som utskottet i morn. litt. cj föreslagit
att såsom särskildt reservationsanslag på stat upptagas,
öfriga anslag, hvilka utskottet tillstyrkt att blifva ordinarie
anslag, måtte å 8:de hufvudtitelns ordinarie stat uppföras
med den anmärkning, att deras sammanlagda belopp skall
såsom ett reservationsanslag anses, samt att de besparin¬
gar, som kunna uppkomma å de å riksgäldskontoret an¬
visade anslag, som för folkskoleväsendet blifva vid inneva¬
Den £5 Augusti.
163
rande riksdag beviljade, jemväl må af Kongl. Maj:t för
folkundervisningen tillhörande föremål disponeras;
y) att Per Östmans framställning, det särkildt löne¬
bidrag måtte anslås till en examinerad lärare inom Hemsö
församling, icke måtte till någon rikets ständers åtgärd
föranleda; samt
z) afstyrkande Jonas Anderssons motion om anslag af
3,000 rdr åt Geschwornern Busch emot skyldighet för denne
att å folkskole-seminarierna i riket hålla föreläsningar
öfver mnemonikens tillämpning, enligt Buschs metod, på
aritmetikens elementer.
Uti mom. å) hade utskottet hemställt, att Sven Rosen¬
bergs framställning derom, att medel måtte anslås till in¬
lösen af så många exemplar af de hittills utkomna häftena
af C. Georg Starbäcks »berättelser ur svenska historien»,
att åtminstone hvarje folkskola kunde deraf erhålla ett
exemplar, icke måtte af rikets ständer bifallas.
Härvid yttrade:
Sven !l$oseiil)es'g från Kristianstads län: Nog
hör jag många rop på bifall, men jag hoppas ändock få
yttra några ord, innan man vill begrafva denna fråga. Jag
kan icke förneka, att det ganska mycket förundrar mig,
att stats-utskottet, som i öfrigt visat sig temligen frikostigt
mot folkundervisningen, ådagalagt en sådan sparsamhet i
en så obetydlig sak, som denna. För folkbildningen är
det icke nog med att barnen få lära sig läsa lexor, ty
detta är liksom uppränningen vid en väf, endast en del
af det hela; liksom till uppränningen fordras inslag på det
att väfnaden måtte blifva fullständig, så fordras äfven till
undervisningens fullständigande ej allenast läroböcker, utan
äfven väl utarbetade läseböcker, afseende att utveckla och
göra fruktbärande den kunskap, man genom de förra erhållit.
Én sådan skrift, af alldeles förträfflig beskaffenhet, beträf¬
fande naturvetenskaparne hafva vi i professor Berlins lä¬
robok i naturläran, en bok som vunnit stor spridning isyn¬
nerhet i södra Sverige. Hvad åter vår svenska historia
angår hafva vi ingen rätt lämplig läsebok, ty Fryxells
berättelser hafva vuxit ofantligt i omfång, och äro der¬
jemte, på slutet, af mer vetenskaplig beskaffenhet, än som
väl lämpar sig för en bok, ämnad egentligen för den större
allmänheten. Jag har trott, att för den händelse staten
gjorde första uppköpet af Starbäcks berättelser, och dessa
164
Den 25 Augus ti.
således blefvo allmänt kände, kommunerne sjelfve nog skulle
förskaffa sig fortsättningen deraf, alltefter som den blefve
i tryck synlig, då man kunde vara förvissad om, att hafva
en verklig god och nyttig läsning spridd bland folket Utaf
staten hafva kommunerne redan erhållit arbeten i åtskilliga
ämnen såsom i mnemoniken af Busch och i lancltbruks-
bokhålleri af Wy-Bromander m. 111. dylikt, hvilka, enligt
min åsigt, i värde ingalunda kunna mäta sig med nu ifrå¬
gavarande arbete, hvarför det ock förundrar mig så myc¬
ket mer att utskottet å framställningen yrkat afslag. Jag
anhåller att ståndet måtte ogilla utskottets hemställan,
och antaga lonas Anderssons reservation, deri flere af
bonde-ståndets inom utskottet varande ledmöter instämt.
Det torde tillåtas mig att få uppläsa nämnde reservation
som är af följande lydelse:
»Då jag icke kan gilla de skäl, hvarpå utskottet grun¬
dat sitt, med anledning af Sven Rosenbergs inom bonde¬
ståndet (under n:o 393) väckta motion, afstyrkande beslut,
så anser jag mig skyldig att härför med några ord moti¬
vera min åsigt.
En i allmänhet riktigare uppfattning af folkskolans
vigt och betydelse synes nu mera genom de många motio¬
ner i ämnet, som vid innevarande riksdag blifvit väckta,
vara ådagalagd, och att stats-utskottet i de flesta delar
behandlat denna vigtiga fråga med tillbörlig uppmärksam¬
het, kan icke heller nekas Men så vida det medfolkskole-
institutionen åsyftade stora ändamålet i önskvärd mån skall
kunna vinnas, måste, efter mitt förmenande, hvarje sig
erbjudande förmåga, som, vare sig direkt eller indirekt,
med intresse vill medverka till folkbildningens sanna ut¬
veckling, tillbörligt uppmärksammas och uppmuntras. Till
en sådan uppmuntran från det allmännas sida tror jag,
att författaren till »Berättelser ur svenska historien» har
gjort sig väl förtjent. Magister Starbäcks nitiska och skick¬
liga verksamhet på folkupplysningens område är, så vidt
jag vet, allmänt erkänd och hans redan ådagalagda för-
tjenster, ej blott såsom skollärare, utan äfven såsom för¬
fattare, torde dessutom få anses såsom ojäfaktigt vittnes¬
börd om mannens sagda egenskaper. Hvad nu särskildt
angår värdet af ifrågavarande historiska arbete, så har
jag visserligen inom utskottet hört olika bedömande derom
uttalas, men att detta arbete blifvit af många aktade skol-
män bedömdt såsom en för folkskolan både lämplig och
ytterst behöflig läse- och lärobok på det historiska områ¬
Den 25 Augusti.
165
det, samt att de redan utkomna delarne deraf förekommer,
åtminstone för mig, såsom ett i sitt slag på samma gång
populärt och omfattande samt, jemförelsevis, det billigaste
arbete i den vägen, jag haft tillfälle lära känna, är hvad
jag med visshet kan säga. Utskottets föregifna skäl för af¬
slag, nemligen att arbetet ännu icke är fulländadt, och
att man icke skulle ha någon garanti för hvarken, att
detsamma kommer att fullbordas, eller huru möjligen blif¬
vande fortsättning kommer att gestalta sig, torde med fullt
skäl få anses såsom sökt, helst som hvarje del för sig kan
anses såsom ett afslutadt helt för den tid, berättelserna
omfatta; och då magister Starbäck, efter hvad jag från
tillförlitligt håll hört berättas, hädanefter mera uteslutan¬
de lärer ämna att egna sin författareförmåga åt folksko¬
lans och folkupplysningens tjenst, så kan väl antagas så¬
som säkert, att äfven det ifrågavarande arbetet kommer
att fortsättas, så vida nemligen författarens bemödande i
någon mon röna förtjent uppmuntran. Uppmärksammas
måste, att här icke är fråga om någon skänk, utan blott
en försäkran att på det föreslagna sättet få arbetet mera
kändt, för att efter förtjenst kunna bli afsättligt.
På grund af det anförda, och då ett band af berörda
arbete om 24 tryckta ark erhålles till det låga priset af
1 rdr 25 öre, och full valuta sålunda erbjudes för de be¬
gärda medlen, vågar jag ödmjukast hemställa,
att rikets ständer ville, för sin del, besluta, att
ett erforderligt belopp, beräknadt till 2,500 rdr,
af besparingarne på de för folkundervisningens
befrämjande anslagna medel, bör användas till
inlösen af nämnde arbete till så stort antal, att
åtminstone hvarje fast folkskola deraf må er¬
hålla ett inbundet exemplar.»
Med denne talare förenade sig Per Persson från Verm¬
lands, Petter Larsson från Gotlands, August Carlberg från
Hallands, Gustaf _J°liar,sson från Kronobergs, Karl Johan
Johansson från Östergötlands, och Anders Wilhelm Uhr
från Nerikes län m. fl.
»lonas åndersson från Östergötlands län: Jag
kunde visserligen helt enkelt inskränka mig till att in¬
stämma med Rosenberg och hänvisa till de motiv för
min åsigt hvilka jag i min reservation andragit, men jag
vill, till hvad Rosenberg yttrat, fästa uppmärksamheten
derpå, att, för elen händelse man skall kunna vinna något
166
Den 25 Augusti.
genom understöd åt och upplyftande af folkskolan, man
bör begagna alla de krafter, som finnas verkande i dess
syftning, helst vi icke hafva så stort öfverflöd derpå, att
vi böra försumma att taga reda på någon enda, som vi¬
sat sig vara af verkligt värde. Då mannen i fråga, i så
väl teoretiskt som praktiskt hänseende är af skolman väl
vitsordad, och då här icke är fråga att lemna honom nå¬
gon skänk, utan blott att lemna understöd till inköp af
ett lärorikt arbete, på det att detta måtte blifva kändt
och sedan vinna afsättning, så tror jag alla skäl tala för
bifall af motionen och afslag å utskottets förslag. Star¬
bäck har sjelf varit skollärare och gjort sig väl hemma¬
stadd äfven i folkskolan, samt nu föresatt sig att uteslu¬
tande använda sin tid och sina krafter på skriftställare¬
arbeten i och för folkskolans behof. Utskottets skäl äro,
enligt min åsigt, ganska sökta, då det säger, att endast
en mindre del af arbetet är fulländad, och att man af
fortsättningen känner hvarken planen eller utsträckningen;
men hvarje band är ett helt för sig, som kan anses af-
slutadt, och är med all säkerhet värdt 1 rdr 25 öre, som
är det högst billiga pris, hvartill arbetet säljes. Jag för
min del önskar att ståndet måtte bevilja det begärda an¬
slaget.
Carl »Tohan leonard Tionnherg från ö-
stergötlands län: Det är ganska sannt, att, såsom Ro¬
senberg redan anmärkt, vi hafva ganska få arbeten i sven¬
ska historien, som äro lämpliga till läro- och läseböcker
i folkskolan, och då Starbäcks ifrågavarande arbete, en¬
ligt hvad jag sport, blifvit ganska väl vitsordadt, vill jag
afslå utskottets hemställan och godkänna Jonas Anders¬
sons reservation. Genom kongl, cirkuläret af den 12 de¬
cember 1848 blefvo församlingårne i riket förständigade
att inköpa ett exemplar hvardera af Beckmans psalm¬
historia, hvaraf man finner att dylika anslag icke äro
ovanliga. Sistnämnda arbete, kan visserligen vara ganska
förtjenstfull!, men nog är min öfvertygelse, att ganska få
läsa detsamma, och att det icke kan i gagn och nytta
jemföras med det arbete, om inlösen hvaraf fråga nu upp¬
stått, derom tror jag icke att tankarne kunna vara delade.
T®er .Wilsson från Malmöhus län: I likhet med
föregående talare och på af dem andragne skäl, yrkar jag
afslag å utskottets hemställan och godkännande af Jonas
Anderssons reservation.
Den 25 Augusti.
167
Anders August Andersson från Ostergöt¬
lands län: En stor lycka anser jag skulle inträffa för
folkskolorna, ifall, för deras skull, flere böcker af så vär¬
defullt innehåll, som den nu anmälda blefve författade, ty
härigenom kunde verkligt intresse väckas hos barnen att
inhemta kunskaper, hvarifrån de nu afskräckas genom be¬
gagnande af torra schematiska läroböcker. Lika ined fö¬
regående talare afslår jag utskottets förslag under anta¬
gande af Jonas Anderssons reservation i ämnet.
Carl Johan Svensén från Kalmar län: Ut¬
skottet har sagt, att staten hitintills icke tagit befattning
med spridning af böcker afsedde för folket, men jag vill
erinra att staten i flere tusende exemplar inlöst det för¬
träffliga arbetet »Läsning för folket», hvilket ock blifvit till
församlingarna utdeladt. Vi hafva i ett föregående mo¬
ment anslagit 10,000 rdr till anskaffande af skolmateriel,
och dit kunde, väl äfven denna post föras. Väl har jag
hört sägas, att de prelatensiska intressena ej kunna tåla
de frisinnade åsigter i historisk väg, herr Starbäck uti sina
berättelser ådagalagt, och att endast derifrån obenägen¬
heten mot arbetet skulle härleda sig; men ingalunda har
jag förväntat att kunna få höra något dylikt från detta
stånd. -Till följd af hvad jag nu anfört instämmer äfven
jag i den af Jonas Andersson anförda reservationen såsom
jag redan tillförene i utskottet gjort.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Visserligen
vore det en bagatell, att inlösa dessa första banden af
ifrågavarande berättelser, men slår man en gång in på
denna väg, så komma ständiga anspråk på enahanda upp¬
offring från statens sida, och vi må noga betänka huru¬
vida icke dessa anspråk väckas, icke så mycket till folk¬
skolornas fromma, som icke mer och isynnerhet till för¬
fattarens förmån. Jag minnes lifligt, att Rosenberg för
icke så länge sedan inpreglade hos ståndet den åsigten,
att rikets ständer icke borde slå sig på bokhandel, och
under biträdande af denna, hans då uttalade mening,
vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
Med denna talare förenade sig Gustaf Bolin från Up¬
sala samt Johan Olof Sundgren från Stockholms län jemte
en stor del af ståndets öfriga ledamöter.
168
Den 25 Augusti.
Paul Hedström från Vesternorrlands län: Jag
är förekommen af Carl Ifvarsson, och ehuru jag ingalunda
vill lägga mig emot, att goda och nyttiga böcker inköpas
för folkskolans räkning, så anser jag, beträffande nu ifrå¬
gavarande arbete, som ännu icke är på långt närfullbor-
dadt. det icke vara fullt lämpligt till lärobok, och tror för
öfrigt det vara tids nog att inlösa detsamma, sedan det
blifvit afslutadt, utan att nu på förhand behöfva fatta be¬
slut härom, hvarför jag för min del godkänner hvad ut¬
skottet i denna fråga hemställt.
Anders Jonsson från Vermlands län instämde häruti.
Per Persson från Vermlands län: Jag kan icke
neka, att det förefaller mig märkvärdigt, att någon inom
bonde-ståndet sätter sig emot bifall till Jonas Anderssons
reservation, ty summan, hvarom fråga är, utgör en ren obe¬
tydlighet, och en hvar, sorn läst magister Starbäcks ifråga¬
varande, arbete, måste erkänna, att det är en särdeles pas¬
sande läsning i folkskolan. På dessa skäl yrkar jag af-
slag å utskottets hemställan och antagande af Jonas An¬
derssons reservation.
Sven Wilsson från Kristianstads län: För att
vinna sitt åsyftade ändamål talar Rosenberg väl och vac¬
kert, såsom alltid, om skolans bästa, då deremot Jönas
Andersson äfven framhåller den fördel Starbäck kunde
hafva af affären, och jag tror nog, att härigenom båda
kunna ses till godo. Jag har tagit kännedom om Star¬
bäcks berättelser, och erkänner att arbetet är godt, samt
vill således härutinnan instämma med Rosenberg, men der¬
emot kan jag icke finna det så alldeles nödvändigt att in¬
köpa arbetet och skänka det till kommunerna, såsom han
yrkar. De af Rosenberg och en annan talare här om¬
nämnda arbetena har jag, som dock en lång tid, såsom
ledamot i skolstyrelsen, haft befattning med folkskolans
ärender, aldrig sett till, med undantag af Bromanders
landtbruksbokhålleri, sorn han sjelf skänkte, och hvilket
arbete, enligt min åsigt, icke var af något högre värde.
Den af Svensén omnämnda tidskriftens »Läsning för fol¬
ket» har icke kommit alia församlingar inom riket till¬
handa, utan blott några vissa, ehuru det är mycket möj¬
ligt att staten fått erlägga lösen för så många exemplar,
att hvarje församling kunnat erhålla livar sitt exemplar
deraf. Hvad nu ifrågavarande arbete beträffar, så är jag
Den 25 Augusti.
169
öfvertygad derom, att detsamma nog sjelft röjer sig rum,
ifall detsamma är godt, och de församlingar, som i sådant
fall icke vilja inköpa densamma, äro icke värda att få det¬
samma till skänks, hvadan jag på nu anförda skäl anta¬
ger utskottets förslag.
fl osen bergs Åtskilliga yttranden, som under di¬
skussionens lopp blifvit fällde mot mig personligen, äro af
den beskaffenhet, att jag icke aktar bemöta dem med nå¬
got svaromål; men deremot vill jag upptaga till besva¬
rande några inkast, som röra sjelfva saken. Så har Hed¬
ström icke rätt fattat hvad frågan rörer, då han säger, att
nu ifrågavarande arbete icke är rätt lämpligt till lärobok;
detta är icke eller meningen, utan syftemålet är att er¬
hålla en god läsebok uti vår svenska historia, hvilket jag
tror mig hafva uti mitt första yttrande temligen fullstän¬
digt motiverat. Vidare har han yttrat, att man borde
vänta med den nu föreslagna åtgärden till dess hela ar¬
betet vore fullständigt utkommet; sannolikt hinner dock
Starbäck aldrig att fullborda detsamma under sin lifstid,
men hvarje band är ett afslutadt helt för sig. Om man
föreslagit att hela arbetet skulle inlösas, då vore en an¬
nan sak, men nu är meningen att inlösa endast första
bandet, på det arbetet måtte blifva kändt. Beträffande
Nils Svenssons anmärkning, att tidskriften »Läsning för
folket» icke kommer församlingame tillhanda, så förun¬
drar detta förhållande mig alldeles icke, då jag af konsi-
storii-notarien i Lund för icke längesedan erhöll den un¬
derrättelsen, att en stor del af tidskriften, sora vore för detta
stift afsedd, ännu befanns i domkapitlets vård, hvilket åter
berodde på försummelse af presterne, hvilka icke reqvi-
rerat de för deras församlingar bestämda exemplaren.
Vidare har man klandrat att jag talat om arbetets, om bo¬
kens värde, men Jonas Andersson om författarens, men
detta tycker jag är bättre än hvad man i de flesta fall
här får höra, då den ene efter den andre träder upp och
talar om samma sak, utan någon annan omvexling än
möjligen att ordalagen i någon mån skilja sig från hvar¬
andra.
Paill Prlg* Mensel från Upsala län: Egent¬
ligen är denna diskussion, liksom ett par tillförene angå¬
ende åttonde hufvudtiteln, intressant derför, att den visar, hu¬
ruledes bredvid intresset för folkupplysningen löper en röd
tråd af liknöjdhet, då man uppträder och söker göra sig po¬
170
Den 25 Augusti.
pulär genom motarbetande af smärre anslag för dess be¬
främjande. Till exempel på huru utgifvandet af dylika ar¬
beten i andra länder befrämjas, vill jag nämna, att i Nor¬
rige äro tryckta 40,000 exemplar af Berlins naturlära,
hvilka äro utdelade åt alla håll, och så snart en upplaga
är utgången, upplägges genast en annan. Man säger väl
att vi i allmänhet stå på en högre bildningsgrad, men det
förhåller sig icke så, ty i alla riktningar behöfva vi mera
upplysning, och det förekommer mig att alla de, som med
vackra fraser sätta sig emot dylika anslag, ville för sin
egen del behålla allt, utan att meddela något deraf åt an¬
dra. Det vore emellertid vackert om ståndet nu ville bi¬
falla Jonas Anderssons reservation, och då man sagt, att
jag ofta uttalat skarpa ord och hårda omdömen om bonde¬
ståndet, önskar jag nu, att man kunde säga det bonde¬
ståndet höjde sig öfver alla motståndarne till Rosenbergs
motion.
Carl Anders Ifarsson från Östergötlands län:
Den enda giltiga invändning mot anslagets beviljande vore
den, att värdet är alldeles för obetydligt, men då man vet
att det beror på presterskapet, om anslaget beviljas eller
icke, kan man vara säker att det ej kommer folkskolorna
till godo; derföre om första delen af nu ifrågavarande
arbete inlöstes, så sattes församlingarne sjelfve i tillfälle
att bedöma detsamma. Under flere riksdagar har ett an¬
slag af 2,500 rdr blifvit beviljadt åt Strinnholm för lifgif¬
vande af Svenska folkets historia, hvaraf äfven exemplar
blifvit för statens räkning inlöste, och icke har man an¬
sett detta vara bortkastade penningar. Detta arbete är
dock af långt högre vetenskapligt värde, än det nu an¬
mälda. hvilket jag äfven läst och synes vara i sitt slag
förträffligt. Att anslaget komme att beviljas mer i all¬
mänhetens än författarens intresse synes deraf, att priset
är så lågt, att en ganska stor upplaga fordras för att
kunna någorlunda betäcka utgifterna. Då nu anslag för
lärda verks utgifvande af staten vid hvarje riksdag bevil¬
jas, så vore det väl icke eller för mycket att något un¬
derstöd lemnades åt verk uteslutande för folkskolans be¬
hof, hvadan jag godkänner Jonas Anderssons reservation.
!*aul Hedström: Rosenberg har anmärkt, det
jag säde läroboken i stället för läsebok, men skillnaden
anser jag icke så stor, att den behöfver föranleda någon
anmärkning från hans sida. Då nu är fråga om inköp af
Den 25 Augusti.
171
första delen af arbetet, så vill jag icke gifva 2,000 rdr i
handpenning, då man sedermera kanske får lof att betala
lika mycket för hvarje del af ett arbete, som man icke
ens vet om det någonsin blir fullbordadt. Af denna an¬
ledning bifaller jag utskottets förslag.
Sven Alisson: Utan att röra vid den röda trå¬
den och utan att vilja höja mig öfver någon, på sätt Men¬
gel föreslagit, vill jag fästa ståndets uppmärksamhet derpå,
att förhållandet är mycket olika på olika orter; på vissa håll
känner man kanske icke alls till Berlins lärobok, under
det den i våra bygder finnes öfverallt, icke allenast i sko¬
lan, utan i hvarje gård, och allt detta utan att något an¬
slag från statens sida behöft ifrågakomma. Starbäcks be¬
rättelser äro redan starkt spridde, och blifva det säkerli¬
gen ännu mera, om de fortfarande förblifva af värdefull
beskaffenhet. Jag är lika varm vän af folkupplysningen
som någon annan, men jag önskar, att de anslag, som der¬
till beviljas, icke onödigtvis användas, hvarför jag nödgas
fortfarande yrka bifall till utskottets hemställan uti nu
föredragne moment.
♦Jonas Anderssen: På de grunder den sista
talaren androg, synes det icke vara skäl för staten att nå¬
gonsin medgifva någon uppoffring för folkupplysningens
befrämjande. Man har visat, att i flere församlingar folk¬
skoleväsendet står ganska lågt, till en del tydligen till
följd af bristande skolmateriel, och då nu fråga är att
afhjelpa denna brist åtminstone till någon del genom an¬
skaffande af ifrågavarande arbete till kommunernas nytta,
så bör staten äfven i sin mån dertill bidraga. Hedström
har sagt att detta blefve en handpenning på kommande
utgifter, men det är ju aldrig meningen att inlösa mer än
första bandet, således en utgift blott för en enda gång,
icke för framtiden. Med-stånden vilja för öfrigt visst icke
truga detta arbete på oss, ty i utskottet var det ingen
enda af de andra ståndens ledamöter som gillade försla¬
get, utan få vi nog sjelfve genomdrifva detsamma, ifall
sådant kan oss lyckas.
Mengel: Om så lyckligt är, att, i den näst sista
talarens, Sven Nilssons, ort, Starbäcks berättelser äro så
allmänna, att någon utdelning deraf icke behöfves, så
kunna ju de för dessa kommuner afsedda exemplaren,
lemnäs åt andra församlingar. I våningen härunder drif-
172
Den 25 Augusti.
ver man alltid och med förkärlek den satsen, att, ifall
allmogen ej sjelf med intresse omfattar och bekostar sina
folkskolor, så bör icke staten bekymra, sig om desamma,
och derför tror jag det icke vara skäl att afslå något,
sorn kan bidraga till folkskolans höjande och förkofran.
Möjligen vill man dock gå på detta sätt tillväga af samma
skäl, hvarför det katolska presterskapet så envist motsät¬
ter sig öfversättningen af bibeln, eller för att hindra upp¬
lysningens spridande bland folket.
Medström: Jag skulle tro, att Starbäcks berät¬
telser samt katolska presterskapet och bibeln äro tvenne
vidt skiljda saker, som icke nu behöfva omröras vid af-
görandet af förevarande fråga, hvarför denna jemförelse
gerna kunnat uteblifva, utan skada för diskussionens
grundlighet.
Mengel: Med Hedströms tillåtelse tar jag mig
friheten påstå, att Starbäcks berättelser, katolska prester¬
skapet och bibeln, äro »trenne» helt och hållet skiljda sa¬
ker, hvadan det torde befinnas, att Hedströms anmärkning
egde ännu mindre befogenhet än min jemförelse möjligen
kan anses innebära.
Öfverläggningen förklarades nu vara afslutad, och se¬
dan talmannens proposition på bifall blifvit med blandade
ja och nej besvarad, samt votering begärd, uppsattes, ju¬
sterades och anslogs följande så lydande voteringspro¬
position :
Den, som vill bifalla stats-utskottets uti 69:de punk¬
ten, litt. å), af dess utlåtande n:o 139 gjorda hemställan,
att den af Sven Rosenberg från Kristianstads län väckta
motion, att medel måtte anslås till inlösen för folkskolor-
nes räkning af hittills utkomna häften af C. Georg Star¬
bäcks »Berättelser ur svenska historien», icke måtte af ri¬
kets stånder bifallas, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat, att ett erfor¬
derligt belopp, beräknadt till 2,500 rdr af besparingarne
på de för folkundervisningens befrämjande anslagne me¬
del, bör användas till inlösen af nämnde arbete till så
Den 26 Augusti.
173
stort antal, att åtminstone hvarje fast folkskola deraf må
erhålla ett inbundet exemplar.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll
med 19 ja mot 22 nej; i följd hvaraf ståndet stannat i
det beslut nej-propositionen innehöll.
Emot detta beslut anmäldes reservation af Paul Hed¬
ström från Vesternorrlands län, hufvudsakligen på den
grund, att ifrågavarande läsebok icke blifvit, såsom lämp¬
lig, af någon auktoritet förordad.
Ståndet åtskiljdes härefter kl. f till 11 e. m.
In fidem
,/. Sjöberg.
Di n 20 Auijusli.
SM^niiin kl. half tO f. bii.
§ 1.
Justerades de protokoll, som hållits i ståndets plena
den 8 sistlidne juli och den 1 innevarande månad.
§ 2-
Följande ståndets ledamöter erhöllo på derom gjord
begäran ledighet från riksdagsgöromålen nemligen:
Sven Gustaf Johansson från Jönköpings län under 3
veckors tid från den 4 instundande september;
Anders Persson och Per Nilsson från Kristianstads
län under 3 veckor från den 5 i nämnde månad; samt
Per Nilsson från Malmöhus län likaledes under 3
veckor från den 10 september.
174
Dan 26 Augusti.
§ 3.
Fortsattes^ föredragningen af ståts-utskottets utlåtande
n:o 139, angående regleringen af utgifterna under riks-
statens åttonde hufvudtitel, och förekom nu i ordningen
samma utlåtandes 70;de punkt, i hvars l:a morn utskot¬
tet hemställt, att rikets ständer måtte uti gymnastiska
central-institutets nuvarande årsanslag bevilja en tillök¬
ning af 17,400 rdr.
Härvid yttrade:
Paul Andersson från Jemtlands län; Jag vill
visserligen icke bestrida nyttan af det anslag hvarom här
är fråga, men jag tror likväl, att detsamma mindre är af
behofvet påkalladt än månget annat. Det torde vara hög
tid att tänka på besparingar och för min del måste jag
yrka afslag icke blott å l:a utan jemväl å 2:a momentet
i denna punkt.
Johan Fredrik Fredriksson från Upsala, Johan Olof
Sundgren från Stockholms, Anders Söderholtz från Söder¬
manlands, Garl Gustaf Sköldberg från Nerikes, Anders
Jonsson från Vermlands, Jöns Andersson från Malmöhus,
Per Nilsson från Kristianstads och Johannes Nilsson från
Göteborgs län instämde med Paul Andersson.
Per iNfnian från Vesternorrlands län: Äfven
jag är af samma tanka som Paul Andersson och tror, att
gymnastiska central-institutet visserligen är en nyttig in¬
stitution, men likväl icke till den grad nödvändig, att i
afseende å samma institut sparsamhetsskäl icke kunna få
åberopas. Derför vill jemväl jag mana till hushållning med
statens medel och yrka afslag till hvad utskottet i denna
punkt hemställt.
Med Östman förenade sig Henrik Hansson från Vester¬
norrlands, Olof Nilsson från Vesterbottens, Nils Svensson
från Blekinge och Anders Persson från Kristianstads län.
Haniel Pitnielsson från Jönköpings län: Jag
är förekommen af föregående talare, i hvilkas yttrande
jag instämmer. Särskildt måste jag bestrida beviljandet
af det byggnadsanslag som i denna punkts 2:a mom. blif¬
vit af utskottet tillstyrkt, ty om det belopp som i samma
morn. ä ikats till ny- och ombyggnader å gymnastiska cen¬
Den 26 Augusti.
1 75
tral-institutets tomt af ständerna bifölles, kunde vi möj¬
ligtvis än en gång vinna samma erfarenhet, sorn vi redan
vunnit i afseende på national-museum; jag menar att ar¬
betet skulle komma att kosta mångdubbelt den summa
som nu blifvit begärd. Jag yrkar derföre afslag å såväl
detta som nästföljande mom. i denna punkt.
Flere af ståndets ledamöter voro af samma åsigt som
Daniel Danielsson.
Kven Heurlin från Kronobergs län: Äfven jag
delar föregående talarens mening och vill framförallt varna
mot beviljandet af alla anslag till nya byggnader, ty litet
hvar känna vi huru föga trovärdiga öfver-intendets-embe-
tets byggnadsförslag i allmänhet äro. Jag har lika stor
farhåga för nämnde embetes kostnadsförslag, som jag har
för åtskilliga af de byggmästare, dem staten använder och
hvilka visat sig mer än lofligt klena. På det högsta yr¬
kar jag alltså att såväl l:a som 2:a mom. i denna punkt
måtte afslås.
Paul Hedström från Vesternorrlands och Olof Nilsson
från Vesterbottens län instämde med Heurlin och förkla¬
rade Rosenberg, det hail delade Heurlins åsigt om otill¬
förlitligheten i allmänhet af de kostnadsförslag som upp¬
göras hos öfver-intendents-embetet,
Paul Pritz Mengel från Upsala län: Jag
är med föregående talare icke alldeles ense, utan vill för
min del bifalla denna punkts förra moni., hvaremot sed¬
nare morn. torde böra återremitteras. Ånmärkningarne
mot nationalmuseum må vara väl befogade, men använ¬
das emedlertid i tid och otid, och derför att en offentlig
byggnad råkat blifva illa handterad, skall man väl icke
taga såsom afgjord sak att alltid så skall ske vid alla
statens byggnadsföretag. Jag kan följaktligen i de gjorda
anmärkningarne icke finna skäl för afslag.
Auders Medin från Kronobergs län: Visserli¬
gen vill jag icke bestrida nyttan, men dessmer behofvet
af de anslag, hvarom här är fråga, och då graden af ett
anslags behöflighet i främsta rummet måste tagas i be¬
traktande, finner jag mig böra afslå såväl den tillökning
i gymnastiska institutets nuvarande årsanslag, hvarom ut¬
skottet i l;a mom. gjort hemställan, som jemväl det sär¬
skilda byggnadsanslag, som i 2:a mom. blifvit tillstyrkt.
176
Deri 26 Augusti.
Lars Ersson från Södermanlands, Lars Gustaf An¬
dersson och Josef Smedberg från Elfsborgs samt Nils Mag¬
nus Pettersson från Kalmar län voro af samma åsigt som
Medin.
Erik Magnus Falck från Skaraborgs och Carl Ifvars¬
son från Hallands län* förklarade sig instämma med de ta¬
lare som yttrat sig mot punktens bifallande.
östman: I anledning af Mengels yttrande bör
jag erinra, att ehuruväl en föregående talare råkat nämna
nationalmuseum, egentliga skälet för hans jemte öfrige
föregående talares yrkande på afslag icke uteslutande eller
ens företrädesvis varit det hufvudlösa sätt hvarpå arbe¬
tena vid nationalmuseum blifvit bedrifne, utan var dennes,
liksom öfrige talares, kardinalskäl å ena sidan statens
ringa tillgångar och å den andra det ifrågasatta anslagets
mindre nödvändiga beskaffenhet.
Svante Bergström från Östergötlands län:
Det må vara att utskottets hemställan i denna punkt icke
vinner bonde-ståndets bifall, men utskottet har i allt fall
handlat konseqvent då utskottet, i likhet med hvad som
skett i åtskillige andra frågor, tillstyrkt bifall till hvad
Kongl. Maj:t äskat, utan att dervid hvarken höja eller
sänka det begärda beloppet. En sådan konseqvens kan
bonde-ståndet deremot icke berömma sig af, ty under det
att ståndet nedsatt eller helt och hållet afslagit åtskilliga
begärda summor, har deremot andra blifvit af ståndet
ökade, såsom t. ex. anslaget till folkskole-inspektörerne,
utan att man om den praktiska nyttan af denna så nyss
inrättade institution hunnit komma till någon säker erfa¬
renhet. Då detta anslag af åtskilliga talare förklarats
vara obehöfligt, kan jag icke fullkomligt gilla en sådan
uppfattning, utan kommer jag, då jag nu likväl röstar för
afslag, att stödja detta afslag hufvudsakligen på statens
för så många andra föremål hårdt medtagna tillgångar.
Mengel: Jag får anmärka, att inom utskottet har
mot denna punkt icke någon reservation blifvit afgifven,
hvilket åter tyckes bevisa, att samtlige stats-utskottets
ledamöter och följaktligen jemväl de ledamöter af bonde¬
ståndet, som der äro tjenstgörande, utan undantag hyst
den åsigten, att anslaget varit väl behofligt och så menar
äfven jag.
Den 26 Augusti.
177
l*anl An (lersson»: Då Bergström i likhet med
de flesta föregående talare stadnade i den åsigten att
punkten borde afslås, synes mig som om den jemförelse
lian uppställt mellan stats-utskottets och bonde-ståndets
konseqvens gerna kunnat vara borta, ty vi behöfva icke
gå längre än till nästa punkt af detta betänkande, för att
finna, det jemväl utskottet understundom gör sig skyldigt
till inkonseqvenser. I sjelfva saken — och jag skulle ön¬
ska att vi uteslutande holle oss till densamma — har jag
redan tillförene gifvit mina åsigter tillkänna.
Carl Ifvarson: Att gymnastiska central-insti-
tutet är ett nyttigt föremål för statens omtanka, kan vis¬
serligen icke bestridas, men då staten icke eger medel
till anslag för allt hvad nyttigt är, så måste det gälla att
välja först och främst emellan det nyttiga och det nöd¬
vändiga och dernäst emellan det mer och det mindre nyt¬
tiga. Frågan om folkskole-inspektörerna var en fråga, som
afsåg allmogens undervisning och berörde ett af dess vig-
tigaste intressen, hvilket åter icke kan sägas vara händel¬
sen med gymnastiska central-institutet. Den af Bergström
uppställda jemförelsen förefaller mig alltså haltande och
bör af denna jemförelse icke kunna hemtas skäl för något
klander mot ståndet. Statens medel tagas på så många
håll i anspråk att, der besparingar kunna ske, dessa icke
böra lemnäs obegagnade. .Nödvändigheten af detta anslag
är ingen och dess nytta endast underordnad och finner
jag alltså fullt skäl vara för banden att vidhålla mitt yr¬
kande om afslag.
Erik Andersson från Elfsborgs län instämde.
Carl Jahan Evensén från Kalmar län: Så¬
som ledamot af det utskott, som afgifvit förevarande be¬
tänkande, bör jag upplysa, att bonde-ståndets ledamöter
inom utskottet till en början motsatte sig det äskade bygg-
nadsanslaget, men då åtskillige af utskottets ledamöter
inom de andra stånden syntes vara böjda att bevilja den
vida högre byggnadssumma som ett alternativt förslag in¬
nehöll, måste vi, för att icke blifva öfverröstade, bestämma
oss för det mindre byggnadsbeloppet, dervid vi trodde att
något afseende jemväl borde fästas å det förhållande att,
pä sätt betänkandet visar, Kongl. Maj:t afgifvit sin pro¬
position i ämnet till följd af rikets ständers egen fram-
Jiontle Stis Prat vid IS ti 2-<>3 årens riksdag. 'VII. 12
178
Deri 26 /Jugas (i.
ställning. Visserligen, om man uteslutande tager i be¬
traktande de stora statsanslag, som kommit Stockholms
stad_ till godo, finnes härutinnan ett skäl för afslag, men
då institutets verksamhet tvifvelsutan är af allmän nytta
och denna verksamhet dessutom bör kunna komma vårt
skarpskytteväsende till godo, ansåg jag mig, utan att med
någon förkärlek omfatta förslaget, likväl icke kunna undgå
att med min röst biträda till den utgång frågan erhöll i
utskottet.
Gusfaf Bjerkander från Skaraborgs län:
Det är sannt, såsom Mengel anmärkte, att ingen af ut¬
skottets ledamöter reserverat sig mot denna punkt. För
min egen del må jag bekänna, det jag icke kunde finna
motiv för en dylik reservation, helst i Kongl. Majrts pro¬
position voro framlagda sådana skäl, som billigtvis icke
kunde bestridas. Bergström sade att utskottet hvarken
höjt eller sankt den summa, som Kongl. Maj:t äskat, men
denna uppgift innefattar ett misstag, ty i första punkten
har utskottet verkligen föreslagit en nedsättning af 2,000
rdr i det af Kongl. Maj:t begärda anslaget. För bespa¬
rings skull ville jemväl jag att punkten måtte afslås, men
rätt giltiga skäl för ett sådant afslag kan jag dock icke
finna.
Jöns Pei *ssoit från Blekinge län förklarade att
han uppå de skäl, som anförts af Carl Ifvarson, yrkade
afslag.
Carl Anders» Carsson från Östergötlands län:
Jag vill med nöje erkänna det goda ändamål för hvilket
detta institut verkar och vore det mig tillåtet att ensamt
ur synpunkten af detta ändamål bestämma min mening,
skulle jag för min del icke tveka att bifalla denna punkt,
men då jag derjemte måste taga statens tillgångar i be¬
traktande, ser jag mig nödsakad att biträda deras åsigt
som yrka afslag.
Johannes Seensson från Skaraborgs, Johan Gustaf O-
delhery från Vestmanlands, Carl Dahlgren från Elfsborgs
och Lars Daniel Andersson från Vermlands län instämde
med Carl Anders Larsson.
Geor^; Ayqvist från Vermlands län.- Äfven jag
delar Larssons mening, men tror att, då denna punkt i
allt fall tvifvelsutan kommer att af de öfriga stånden bi¬
Den 26 stumnsli.
O
171)
fallas, bäst vore om bonde-ståndet jemväl för sin del bi-
fölle punkten och sålunda lade i dagen det ståndet vore
villigt att lemna sitt understöd åt en så nyttig institution
som den ifrågavarande.
Öfverläggningen förklarades slutad och blef den i 70:de
punktens l:a mom. föreslagna tillökning i gymnastiska
central-institutets nuvarande årsanslag af ståndet a/slagen,
mot hvilket beslut Mengel anmälde sin reservation.
I 70:de punktens 2:dra morn. hade utskottet tillstyrkt,
att rikets ständer måtte, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
äskat, å riksgäldskontoret anvisa ett belopp af 167,178 rdr
84 öre till uppförande af åtskilliga ny- och ombyggnader
på gymnastiska central-institutets tomt i enlighet med den
af öfver-intendents-embetet uppgjorda plan.
Utskottets hemställan i detta mom. blef, efter det att
talmannens proposition på bifall besvarats med öfvervä¬
gande nej, uppå derom framställd ytterligare proposition,
af ståndet afslagen.
Jemväl mot detta beslut reserverade sig Mengel.
I 7ha punkten hade utskottet hemställt att rikets stän¬
der måtte lemna utan afseende en af herr S. E. von Hof¬
sten afgifven motion derom, att ett anslag af 200,000 rdr
skulle under nästa statsregleringsperiod ställas till Kongl.
Majrts disposition, i och för uppförande i Stockholm af 4
gymnastikinrättningar för elementar-läroverkens, folksko¬
lornas och privata undervisningsverkens behof.
Utskottets hemställan i denna punkt bifölls.
Då dernäst till handläggning förekom 72:a punkten,
deri utskottet tillstyrkt att, i enlighet med Kongl. Majrts
nådiga framställning, rikets ständer för nästinstundande
statsregleringsperiod måtte uti anslaget för Sundhetskol¬
legium bevilja en tillökning af 8,000 rdr årligen att från
riksgäldskontoret utgå och af Kongl. Maj:t på lämpligt sätt
mellan ordföranden, medicinalråden samt kollega tjenste¬
män fördelas, uppstod öfver denna punkt diskussion och
yttrade derunder:
Carl Jolia» Svensén från Kalmar län: Jag
har icke begärt ordet för att yrka afslag, men deremot
skulle jag önska, att ståndet ville återremittera denna
punkt på det att ständerna sjelfva måtte sättas i tillfälle
180
Den 26 Au gus ti.
att bestämma den grund, enligt hvilken anslaget må för¬
delas mellan ordföranden, ledamöterne och tjenstemännen.
SPsiul Andersson från Jemtlands län: Jag är
förekommen af Svensén, i hvars yrkande om återremiss
jag instämmer.
»fosef Oscar Almqvist från Norrbottens län:
Stats-utskottets åtgöranden i denna punkt finner jag gan¬
ska anmärkningsvärd!, ty ehuru från Sundhetskollegii sida
icke någon löneförhöjning för ordföranden blifvit ifråga¬
satt, har likväl utskottet föreslagit, att jemväl ordföranden
skulle taga del af det löneförhöjningsanslag, som här blif¬
vit ifrågasatt. Mig synes som om utskottet sålunda gått
utom sin befogenhet, och jemväl jag hemställer derföre,
att punkten måtte återremitteras. Upplysningsvis hör jag
nämna, att borgare-ståndet redan beslutat återremiss.
Sven BBenräin från Kronobergs län: Likasom
borgare-ståndet torde jemväl bonde-ståndet böra besluta
punktens återremitterande, i ändamål att utskottet måtte
bestämma grunden för delningen af det nya anslag som
kan varda beviljadt Jag förenar mig alltså med föregå¬
ende talare i deras yrkande om återremiss.
Jonas Andersson från Östergötlandslän: Vis¬
serligen skall jag icke motsätta mig en återremiss, om
ståndets pluralitet så önskar, men då Sundhetskollegium
för närvarande står under organisation, är följaktligen
rätta tiden icke inne att nu bestämma någon defmitif lö-
nestat. En sådan stat kunde deremot måhända redan vid
nästa riksdag blifva färdig att framläggas för ständerna
och under sådant antagande synes mig, som det äskade
förhöjningsanslaget kunde anstå till den tiden och följ¬
aktligen någon löneförhöjning icke för närvarande beviljas.
Med Jonas Andersson förenade sig Johan Pehrsson
från Lpsala, Carl Casper Nettelbladt från Stockholms,
Olof Thorell från Elfsborgs samt Anders Persson och Per
Nilsson frän Kristianstads län.
Anders ifflcdin från Kronobergs län: Jagskall
visserligen icke klandra stats-utskottet, som nedsatt den af
Sundhetskollegium äskade löneförhöjningssumman med
1,623 rdr, men då den besparing, som sålunda blifvit gjord,
Den 26 Augusti.
181
jemförelsevis är för staten af ringa betydenhet och det
synes vara billigt att tjenstemännen inom det embetsverk,
som har öfverstyrelsen för rikets helsovård, åtnjuta aflö¬
ning i likhet med öfriga embetsverk hade, enligt mitt för¬
menande, någon nedsättning i den äskade summan icke
bordt ifrågakomma. Följaktligen önskar jemväl jag punk¬
tens återremitterande.
Nils Svensson från Blekinge län instämde.
B*ei* öhlman från Vesternorrlands län: Utaf de
talare som före mig haft ordet, har ingen yttrat sig för
bifall och vid sådant förhållande synes mig, sorn om en
återremiss vore skäligen öfverflödig, utan hemställer jag,
att vi redan nu måtte fatta detinitift beslut och afslå den
begärda löneförhöjningen.
Johan Olof Sundgren från Stockholms, Bälter Sven
Ersson från Kopparbergs och Per Olof Hörnfeldt från
Vesternorrlands län voro af samma åsigt som Östman.
Sven Mälsson från Kristianstads län: Då, enligt
hvad Jonas Andersson upplyst, Sundhetskollegium för när¬
varande är ställdt under reorganisation, torde tiden icke
vara rätt väl vald för beviljandet af en löneförhöjning.
Att ordförande och ledamöter i andra embetsverk hafva
större löner än deras vederlikar i Sundhetskollegium, torde
icke utgöra något giltigt skäl för höjande af de sednares
löner, enär väl lönerna böra lämpas efter det större eller
mindre arbetet, och denna måttstock antagligen utgjort
grunden, hvarför Sundhetskollegii embets- och tjenstemän
hittills varit lägre aflönade. Jag förenar mig alltså i Öst¬
mans yrkande om afslag.
Med Sven Nilsson instämde Per Eriksson från Gefle¬
borgs och Nils Peter Bäckström från Kalmar län.
Carl Anders larsson från Östergötlands lån:
Vid den allmänna lönereglering, som egde rum vid 1856
—1858 års riksdag blef jemväl åt Sundhetskollegii ordfö¬
rande och ledamöter beviljad någon lönetillökning, ehuru
densamma, med afseende derå att bemälde tjenstemän i
deras egenskap af läkare hade tillfälle att af enskild prak¬
tik skaffa sig ökad inkomst, icke beviljades till samma be¬
lopp som för de öfriga embetsverken. Mig synes sorn om
6,000 rdrs lön för en ordförande och dels 4,000 dels 3,500
182
Di7/ 25 Augusti.
rdr för ett medicinalråd, borde gifva dessa embetsman
skälig utkomst, då dervid tillika tages i betraktande hvad
de kunna hemta af läkarepraktiken. Af denna anledning
och då ett sådant exempel som detta lätteligen skulle
locka till efterföljd, vill jag för min del helt enkelt afslå
den ifrågasatta förhöjningen.
Med denne talare förenade sig Gustaf Bolin från Up¬
sala, Johannes Svensson från Skaraborgs, Sven Gustaf Jo¬
hansson från Jönköpings, Liss Lars Olsson från Koppar¬
bergs och Herman Öbom från Norrbottens län.
Olis »Hansson från Malmöhuslän. Den af flere före¬
gående talare begärda återremiss vill jag desshellre bi¬
träda. som jag finner det afgifna förslaget icke vara full¬
ständigt. Här talas nemligen om löneförhöjning endast
för ordföranden, medicinalråden och tjenstemännen men
nämnes icke ett ord om vaktmästaren. Jag vill likväl tro,
att om de förra behöfva lönetillökning, äro jemväl de sed¬
nare deraf i behof och i ändamål att förslaget i denna
del måtte kompletteras, begär jag alltså punktens återre¬
mitterande.
f^avl Ku^af Sköldberg; från Nerikes läns
Jag hade icke ämnat yttra mig öfver denna punkt, enär
jag på sätt och vis till följd af slägtskapsförhållanden må
kunna anses jäfvig. Larssons anförande har likväl gifvit
mig anledning att nämna några ord i ämnet. Grunden
till de lägre löner som hittills gällt för Sundhetskollegium,
har varit den, att ledamöterne inom detta kollegium varit
praktiserande läkare, hvilka haft sin förnämsta inkomst,
icke af sina tjenstebefattningar inom kollegium, utan af
läkarepraktiken. Detta förhållande har likväl under de sista
årtiondena undergått en väsendtlig förändring i det att, vid
de alltjemt växande göromålen, ledamotsplatserna inom
detta kollegium numera taga tjensteinnehafvarnes tid oaf¬
kortad i anspråk och alltså icke vidare medgifva någon
enskild praktik vid sidan om tjensten. Vi veta att våra
helsovårdsangelägenheter befinna sig i en jemn och snabb
utveckling. Sålunda beviljades vid sistlidne riksdag lö¬
ner för 20 nya provincial-läkare, hvilkas antal vid denna
riksdag sannolikt kommer att ökas med ytterligare 8. Vi¬
dare hafva en mängd nya apotek blifvit anlagda, hvilket
allt i förening med sjelfva kollegiets ställande på en mera
embetsmannamessig fot till den grad ökat göromålen, att
Den 25 sju gus ti.
183
af kollegii nuvarande ledamöter, enligt hvad jag har mig
bekant, ingen enda kan sägas vara praktiserande läkare.
Jag förenar mig alltså med de talare som yrkat punktens
återre m itter an d e
I de af Sköldberg uttryckta åsigter instämde Johan
Gustaf Wasmuth från Stockholms, Erik Magnus Falck
från Skarahorgs, Anders Wilhelm Uhr och Gustaf Hult¬
man från Nerikes äfvensom Sven Rosenberg från Kristian¬
stads län.
Anders Angust Andersson från Östergöt¬
lands län: Då så orimligt höga anslagssummor dels re¬
dan äro beviljade och dels ytterligare måste under denna
hufvudtitel beviljas, synes mig, som borde de belopp, som
kunna besparas, och dit räknar jag den summa, hvarom
i denna punkt är fråga, icke onödigtvis bortkastas. Jag
afslår alltså den ifrågasatta löneförhöjningen så mycket
heldre, som Sundhetskollegium för närvarande befinner
sig under reorganisation.
Almqvist: Då Östman nyss påstod ätt ingen af
de talare, som före honom haft ordet, yrkat bifall till ut¬
skottets förslag, tror jag att han misstog sig om samma tala¬
res åsigter. Åtminstone hade jag för min del ingenting
att erinra vid det af utskottet föreslagna anslagsbeloppet,
men jag önskade endast att andra bestämmelser om sum¬
mans fördelning måtte blifva stadgade än dem utskottet
tillstyrkt. Att ledamöterne i sundhetskollegium, hvilka på
en lång studiikurs offrat en mödosam tid och nedlagt icke
obetydliga kostnader, icke skola i löneväg blifva ens lik¬
ställda med kammarkollegii och statskontorets m. fl. em-
betsverks tjenstemän, de der endast aflagt en anspråkslös
kameralexamen, synes mig orättvist, och lika orättvist
torde vara att låta ett verks tjenstemän qvarstå vid sina
låga löner derföre att det embetsverk de tillhöra befinner
sig under en reorganisation, hvars påskyndande och afslu-
tande icke är af dessa tjenstemän beroende. Jag kan alltså
icke frångå den begäran om återremiss, som jag nyss
framställde.
Paul Andersson från Jemtlands äfvensom Anders
Persson från Nerikes län instämde med Almqvist.
I*er Milsson från Malmöhus län: Enligt de upp¬
lysningar, som erhöllos vid frågans behandling i stats¬
184
Den 26 Augusti.
utskottet, ansågs den begärda Iönetillökningen nödig, och
då rättvisan synes fordra att man icke alldeles lemnar
den i ämnet gjorda framställning utan afseende, torde,
då tor öfrigt meningarne äro delade, bäst vara att punk¬
ten återremitteras. Hvad beträffar den omnämnda reor-
ganisationen är jag i den delen af samma mening, som
Almqvist och tror att tjenstemännens lön bör bestämmas
icke med ledning af dylika tillfälligheter, utan i förhållande
till deras arbete.
Sven Alisson från Kristianstads län: Jag yr¬
kade nyss alslag, men för den händelse att ståndet skulle
besluta punktens återremitterande, vill jag hafva fram ställett
det tillägg till mitt förra yttrande, att den lönetillökning,
som beviljas, icke varder medgifven för längre tid än till
dess att den ombildning af kollegium, som nu är i fråga,
binner komma till utförande.
l*er Alisson från Malmöhuslän: Med anledning
af Sven Nilssons sednaste yttrande, vill jag blott erinra, att
utsk »ttets förslag endast afser nästinstundande statsregle-
ringsperiod och att den ifrågasatta Iönetillökningen följ¬
aktligen alldeles icke är ämnad att ingå i den ordinarie
lönen.
Cjse-B *¥oBian ILecssaral från
Ostergötlands län: För min del kan jag icke finna annat
än att den ifrågasatta Iönetillökningen är billig. Om le-
damöterne i Sundhetskollegium tillförene kunnat syssel¬
sätta sig med enskild praktik, är dock sådant till följd af
öfverhandtagande göromål dem numera icke möjligt, hva¬
dan jemväl vid dessa platsers återbesättande icke ringa
svårigheter uppstå. Icke kan man fordra att en ledamot
i Sundhetskollegium skall vara nöjd med en lön af 3.500
rdr. Mot den löreslagna tillökningssumman har jag alltså
ingen anmärkning att göra, men då borgare-ståndet redan
beslutat punktens återremitterande, samt flere ledamöter
af drtta stånd jemväl påyrkat återremiss, skall jag för min
del icke hafva något att erinra mot punktens återremitte¬
rande
Öfverläggningen förklarades fulländad. Talmannens
proposition på bifall till utskottets hemställan besvarades
med öfvervägande nej och den af honom dernäst fram¬
ställda proposition på återremiss med dels ja och dels nej,
Den 26 Augusti.
185
i anledning hvaraf och då votering begärdes, följande vo¬
teringsproposition uppsattes, justerades och anslogs.
Den, som vill, att stats-utskottets uti 72:dra punkten
af dess utlåtande n:o 139 gjorda tillstyrkan af Kongl. Maj:ts
nådiga framställning om tillökning för nästinstundande
statsregleringsperiod uti anslaget för sundhets-kollegium
skall till bemälda utskott återremitteras, röste
Ja;
Den det icke vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet afslagit stats-utpkottets
ifrågavarande tillstyrkan.
Omröstningen blef härefter i vanlig ordning verkställd
och befunnos, vid voteringssedlarnes sammanräknande, 30
ledamöter hafva röstat ja och 50 nej, och hade alltså bon¬
de-ståndet afslagit den af utskottet i denna punkt gjorda
hemställan.
Mot detta beslut reserverade sig Paul Fritz Mengel
från Upsala. Johan Guetaf Wasmuth från Stockholms,
Anders Medin och Sven Heurlin från Kronobergs, Carl
Johan Svensén från Kalmar,' Anders Wilhelm Uhr från
Nerikes. Carl Johan Leonard Lönnberg från Ostergötlands,
Georg Nyqvist från Vermlands, Nils Olsson och Per Nils¬
son från Malmöhus, Sven Rosenberg från Kristianstads samt
Paul Avdersson och Josef' Oscar Almqvist från Norr¬
bottens län.
I 13 punkten hade utskottet tillstyrkt, att rikets stän¬
der till inrättande af nya provincialläkare-befattningar inom
de orter i riket, der sådant är af behofvet mest påkalladt,
måtte bevilja ett årligt anslag af 12,000 rdr, att under
enahanda vilkor i afseende på kommunernas skyldighet
att åt läkaren anskaffa kostnadsfri bostad, som vid sär¬
skilda föregående riksdagar blifvit stadgade, af Kongl.
Maj .t användas till löner, hvardera å 1,500 rdr, för 8 nya
provincial-läkare inom de distrikter och med de stationer,
som Kongl. Maj:t efter vederbörandes hörande kan finna
skäligt bestämma.
Härvid anförde:
.lowef fiscal* Almqvist från Norrbottenslän:
Uti en till stats-utskottet remitterad motion hade jag be¬
gärt, att en ny provincial-läkaretjenst måtte inrättas i Pa¬
jala samt att för den läkare, som der toge anställning,
186
Den 96 Augusti,
skulle bestämmas en lön af 3,000 rdr, derunder man svår¬
ligen för denna högst upp i norden belägna ort kunde
påräkna att erhålla någon läkarevård. Jag hade trott att
denna hemställan icke skulle vägras, helst distriktets in¬
nevånare gjort allt hvad på dem kunnat ankomma, då de
erbjudit läkaren en sådan kostnadsfri boställslägenhet, som
kunde föda 8 kor, 2 hästar samt dessutom ett kontant
årligt löuetillskott af 1.000 rdr rrut. Det södra Sveriges
bättre bebyggda orter kunna knappast göra sig en före¬
ställning om den svårighet, som möter för läkares anstäl¬
lande i rikets nordligaste trakter. Sålunda har t. ex. Ka¬
lix provincialläkare-distrikt, oaktadt distriktsinnevånarne
förbundit sig att tillhandahålla läkaren utom kostnadsfri
bostad ett årligt tillskott af 1,000 rdr rmt, varit 9 gånger
förgäfves till återbesättande kungjordt. Jag vet väl att
någon ändring icke står att vinna i den af utskottet gjorda
framställning, men jag har likväl ansett mig böra fästa
uppmärksamhet å de uppoffringar, som af innebyggarne i
Norrbottens län blifvit inom de särskilda läkaredistrikten
gjorde, då andra mera lyckligt lottade orter gjort intet för
erhållande af nödig läkarevård.
Carl cfalian Svenson från Kalmarlän: Ikon¬
seqvens med det beslut, som fattades vid näst föregående
punkt, vore kanske lämpligast att afslå den punkt hvarom
nu är fråga, ty då man icke vill gifva Sundhetskollegii
ledamöter och tjenstemän någon tillökning å deras nog
knappa löner, torde det icke heller vara i sin ordning att
öka detta embetsverks göromål genom inrättande af flere
nya provincialläkare-befattningar, med en sådan konseqvens
har jag för min del likväl icke att skaffa, enär jag icke
hörde till dem som röstade för afslag å hvad utskottet i
?2:a punkten tillstyrkt, utan finner jag mig oförhindrad att
bifulla hvad utskottet i denna punkt förslagit.
Med Svensén förenade sig Garl Casper Nettelbladt
från Stockholms län.
Den nu föredragna 73 punkten blef derefter bifallen.
Vidare förekom till behandling 14 punkten, deri ut¬
skottet föreslagit, att rikets ständer måtte bevilja ett re¬
servationanslag å 6,000 rdr årligen att af Kongl. Maj:t
användas till löneförbättring under namn af tjenstgörings-
penningar vid de provincialläkare-stationer, der tillfälle till
Den 96 Augusti.
187
biförtjenst af praktik saknas och der tjensten ej kunnat i
brist på sökande tillsättas.
I anledning af utskottets hemställan i denna punkt
yttrade:
Paill Amtersson från Jemtlands län: Visser¬
ligen är jag tacksam, att utskottet genom ett sådant be¬
slut, sorn denna punkt visar, gått det förslag någorlunda
till mötes, som jag i afgifven motion framställt, men ännu
mera tacksam skulle jag hafva varit, om mitt förslag i sin
helhet blifvit af utskottet godkändt. Att den af utskottet
tillstyrkta summan varder otillräcklig, lider intet tvifvel,
enär större delen af Norrland icke kan påräkna att er¬
hålla fullständig läkarevård med mindre än att särskilda
förmåner kunna beredas de läkare, som derstädes taga
anställning. På 433 qvadratmil måste sålunda provinsen
Jemtland åtnöjas med endast 3:ne läkare. På dessa skäl
skulle jag, enligt hvad i min motion blifvit yrkadt, fortfa¬
rande önska att det reservationsanslag hvarom här är fråga
måtte höjas till 10,000 rdr.
Paul Hedström från Vesternorrlands, Per Byström
från Jemtlands och Olof Nilsson från Vesterbotfens län
instämde.
f*eor3C Ayqvist från Vermlands län: Jag
är helt och hållet förekommen af Paul Anderson, i hvars
yttrande jag, med kännedom om svårigheten att utan till¬
räckliga afiöningsmedel kunna för rikets aflägsnare orter
erhålla läkare, till alla delar instämmer. Från min egen
hemort har jag erfarit hvad det vill säga att, oaktadt alla
bemödanden från distriktsinnevånarnes sida, likväl icke
kunna erhålla en läkare. Såvida man vill, att de aflägs¬
nare byggderna skola åtnjuta någorlunda lika rätt med
landets rikare trakter, torde man jemväl få medgifva att
ett anslag af 10,000 rdr till det föremål, hvarom här är
fråga, alldeles icke är för högt tilltaget.
I Nyqvists yttrande förenade sig Per Östman och Per
Olof Hörnfeldt från Vesternorrlands äfvensom Josef Oscar
Almqvist från Norrbottens län.
Cari Amlers TLarsson från Östergötlands län:
Nyttan och nödvändigheten af en ordnad läkarevård vill
jag visst icke bestrida, men då stats-utskottet tredubblat
183
Den 26 /hi"nsti.
den af Kongl. Majit för detta ändamål äskade summa,
torde punkten utan ytterligare anslagsförhöjning kunna
bifallas.
En stor del af ståndets ledamöter voro af samma
åsigt som Larsson.
Nyqvist; Det må visserligen vara, att Kongl. Majit
icke äskat mer än 2,000 rdr för det ändamål, hvarom bär
är fråga, men om vi kasta en blick på kartan, finna vi
utan svårighet att icke blott nämnda summa utan jemväl
de 0,000 rdr. dem utskottet tillstyrkt, äro för ändamålet
otillräcklige. Jag förnyar alltså mitt yrkande derom, att
summan måtte ytterligare förhöjas med 4,000 rdr.
Paul Andersson: Till svar å hvad Larsson
haft att anföra vill jag erinra, att stats-utskottet i flera
andra anslagsfrågor, der behofvet varit allmänt kändt,
gått vida utöfver Kongl. Majits proposition, och då det i
utskottets motivering heter, att de upplysningar, som un¬
der frågans handläggning inom utskottet blifvit meddelade,
»gifva vid handen att på flera ställen inom landet och för-
»uämligast inom de nordligast belägna provinserna, med
»vidsträckta, af en gles ofta mindre bemedlad befolkning
»bebodda, distrikt icke sällan största svårighet möter att
»erhålla sökande till der ordnade läkarebeställningar, och
»detta hufvudsakligen af det skäl att inkomsterna derstä-
»des icke kunna antagas blifva tillräckliga för läkarens
»bergning», hade raan kunnat vänta, att det slutliga för¬
slaget jemväl skolat dermed stå i öfverensstämmelse och
de afgifna motionerna alltså i sin helhet tillstyrkas. Jag
måste följaktligen vidhålla mitt yrkande om summans hö¬
jande till 10,000 rdr.
Pei’ Nilsson från Malmöhus län: Jag hemställer
likväl till de ledamöter, som yrka anslagets höjande, huru¬
vida icke, då stats-utskottet tillstyrkt en tredubbelt större
summa än Kongl. Majit äskat, det skulle vara skäl att
bifalla utskottets förslag, helst ett annat beslut möjligen
skulle kunna likasom vid 72;dra punkten leda derhän, att
den redan vunna tillökningen i anslagets belopp ginge
förlorad.
Per ©sinaans: Visserligen vill jag med tacksam¬
het erkänna den tillökning i den af Kongl. Majit äskade
Den 26 Augusti.
181)
summan, som blifvit af stats-utskottet tillstyrkt, men så¬
dant hindrar mig icke att inse, det beloppet äfven, med
denna förhöjning, i allt fall är för litet. Här linnes i syn¬
nerhet i de norra orterna en del provincialläkare-tjenster,
som, ehuru ganska ofta annonserade, likväl icke finna sö¬
kande. Man må icke begära att läkare, som med dryga
omkostnader gjort långvariga studier, skola åtnöjas med
alltför små aflöningsbelopp. Många läkaredistrikter finnas,
der tjenstgöringen är högst besvärlig, men inkomsterna
af den enskilda praktiken obetydliga och i dylika distrikt-
ter, der läkaren följaktligen företrädesvis är hänvisad till
sin ordinarie lön, är det alldeles nödvändigt, att lönebe¬
loppen höjas. Vi hafva vid sednaste riksdagar genom an¬
slagen för våra folkskolor gjort icke så litet för det upp¬
växande slägtets andliga förkofran, hvadan mig synes som
inga tvifvelsmål borde möta för beviljande af det jemfö¬
relsevis obetydliga belopp, som motionärerne begärt i än¬
damål att vinna en inom många orter nu saknad möjlig¬
het att rätt sörja jemväl för kroppens välbefinnande. Jag
förenar mig alltså i Paul Anderssons yttrande.
Med Östman instämde Per Eriksson från Gefleborgs län
Paul Hellström från Vesternorrlands län: ^Äl¬
ven jag är af samma åsigt som Paul Andersson och Öst¬
man, samt anser, att en läkare, hvars studier kostat både
tid och penningar, bör kunna hafva skäliga anspråk på
åtminstone samma lön som en bruksinspektor, hvilken för-
tjenar 3 å 4,000 rdr och derutöfver. Att numera läkare¬
lönerna, åtminstone inom de mindre förmånliga distrikten,
äro alldeles otillräckliga, bevisar sig bland annat deraf
att, ehuru anslag till en särskild läkare för Fjellsjö socken
redan år 18ö7 beviljades, ännu i denna dag, efter mång¬
faldigt kungörande af ledigheten, icke någon ordinarie pro-
vincial-läkare der finnes anställd. Och att förhållandet
måtte vara enahanda jemväl inom åtskilliga andra rikets
orter tror jag mig kunna sluta deraf, att icke mindre än
5 annonser om lediga läkareplatser nyligen voro på en
och samma gång synliga i Posttidningen. Jag förordar alitsa
på det högsta Paul Anderssons motion.
Sven K »sellbergs från Kristianstads län: Jag
är af samma åsigt som Garl Anders Larsson och Per
Nilsson och fruktar att genom ett alltför högt spännande
af bågen vi möjligen skulle förlora hvad stats-utskottet
190
Den 26 slug lisli.
velat gifva. Enligt mitt förmenande har utskottet gjort
allt hvad utskottet rimligtvis kunnat göra och innebär ut¬
låtandet i denna punkt ett fortskridande på den under
sednare riksdagarue beträdda banan att förbättra läkar -
nes löner. Att en kännbar brist på läkare för närvarande
är för handen, kan visserligen icke bestridas, men jag tror
att denna brist mera består i en brist på personer, än i
en brist jm penningar och äfven om det nu ifrågasatta
anslaget tioaubblades skulle måhända icke dessmindre till
en del tjenster saknas sökande af det enkla skäl, att de¬
ras antal, som studera läkarevetenskapen, är för litet i
förhållande till tjensternas mängd. Jag måste alltså stanna
i den åsigt, att utskottet valt en lämplig medelväg och bi¬
faller jag för min del utlåtandet i denna punkt.
I Rosenbergs yttrande instämde Johannes Svensson
från Skaraborgs och Per Nilsson från Kristianstads län.
•foliaii Ijek!»erg från Nerikes län: Ehuru jag,
då nästföregående punkt förevar, hade haft anledning att
yttra mig, enär den motion jag enligt samma punkt väckt,
icke blifvit af utskottet förordad, ansåg jag mig likväl
kunna med stillatigande gå samma punkt förbi, då jag
visste att, ehvad jag än ordade om saken, någon ändring
i utskottets förslag icke var att emotse. Mig synes som
de ståndets ledamöter, hvilka enligt den nu ifrågavarande
punkten afgifvit motioner, jemväl utan fara kunnat följa
mitt exempel och låta utskottets hemställan oanmärkt pas¬
sera, ty huru mycket om denna sak än ordas, står deri
tvifvelsutan ingen ändring att vinna. För min del bifaller
jag punkten.
♦fosef k linqvist från Norrbottens län:
De uppmaningar, sorn här blifvit ställda till innevånarne i
rikets nordliga provinser, att vara tacksamme för den ut¬
gång frågan erhållit hos stats-utskottet, skulle måhända
ega befogenhet, derest icke statsanslagen så ytterst ojemnt
delades mellan de olika orterna inom vårt vidsträckta land.
På grund af denna olika fördelning, och då rikets med-
lersta och sydligaste provinser erhållit många millioner
till jernvägsanläggningar, synes det mig icke vara förmyc-
ket, om läkaredistrikterna i Norrland erlålla de 10,000 rdr,
hvarom i denna punkt är fråga. Att det belopp af 6,000
rdr, som utskottet föreslagit, varder otillräckligt, lider icke
tvifvel. Inom det län jag tillhör äro för närvarande 3 or¬
iJu/i 26 s.'higusH.
19!
dinarie provincialläkare-tjenster lediga och för ett 4:de di¬
strikt har jag, ehuru utan framgång, vid denna riksdag
väckt motion, om ny läkares anställande, dervid jag med
afseende å ortens afskilda läge ansett mig icke kunna fö¬
reslå lönen lägre än 3,000 rdr. Då förhållanderne inom
ett enda län äro sådana, vill häraf synas vara klart, att
det anslag å 6,000 rdr, som utskottet tillstyrkt skulle blifva
alldeles otillräckligt. Följaktligen hör jag till deras antal,
som instämma med motionären.
Antiers Persson från Kristianstads län: Ehuru
jag tillhör ett af rikets sydligaste län, finner jag likväl,
i betraktande af de norra orternas vidsträckthet och bil¬
ligheten af deras begäran att erhålla nödigt läkarebiträde,
öfvervägande skäl tala för bifall till Paul Anderssons för¬
slag, det jag för min del biträder.
Daniel Danielsson från Jönköpingslän: Äfven
jag finner mig böra instämma med motionären och bifaller
den högre summa, som af honom blifvit äskad, i samman¬
hang hvarmed jag tager mig friheten hemställa, om icke
skäl skulle vara att i stället för utskottets förslag, i den
snart förekommande 76 punkten, bevilja förhöjning af extra
provincial-läkarnes löner till 1,500 rdr.
Häruti instämde Anders Johan Sandstedt från Jönkö¬
pings län.
Clari Anders {Larsson: I likhet med Rosen¬
berg, hyser jemväl jag den åsigten, att bristen på sökande
till lediga läkare-befattningar har sin hufvudsakliga orsak
icke i lönernas litenhet utan i läkarnes ringa antal, och
då nu riksdag ifrån riksdag läkaretjensterna ökas, måste
naturligtvis bristen på sökande, oberoende af lönernes be¬
lopp, blifva allt större och större. Icke destomindre äro
i denna stund alla eller nästan alla de provincialläkare-
befattningar tillsatta, för hvilka ständerna vid sistförflutne
riksdag till ett antal af 20 stycken beviljade nya löner, och
clet af Hedström omförmälda fall om en provincialläkare-
tjenst i hans distrikt, som stått ledig alltsedan år 1857,
torde hafva sin grund i särskilda förhållanden såsom att
nödig medverkan från distriktinnevånarnarnes sida i afse¬
ende å bostad och lönetillskott saknats. Allt bör således
icke skrifvas på de låga lönebeloppens räkning och för min
Hi 2
Dvn 96 Augusti.
del finner jag icke något skäl att klandra utskottet, hvars
utlåtande i denna punkt jag godkänner.
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes och Lars Gustaf
Andersson från Elfsborgs län voro af samma åsigt sorn
Larsson.
Sven Wilsson från Kristianstads län: Med allt
erkännande af de norra provinsernas billiga anspråk på
en ordnad läkarevård, kan det likväl icke nekas att vid
de sednast förflutna riksdagarne, liksom vid innevarande
riksmöte, åtskilliga åtgärder blifvit vidtagne i den allmän¬
na sjukvårdens intresse. En sådan åtgärd förefinnes jem¬
väl i utskottets förevarande tillstyrkan och anser jag, att
vi med denna tillstyrkan nu böra låta oss nöja och öf¬
verlemna åt nästa riksdag att vidare fortgå på den be¬
trädda banan.
Per Olof Hörnfeldt fian 1 e stei nori lan d s lån:
I hufvudsaken instämmer jag med Paul Andersson, men
då föregående talare allmänt synas antaga, att denna fråga
skulle vara en fråga uteslutande för provinsen Norrland,
vill jag erinra, att detta antagande innefattar ett misstag,
ty af betänkandet synes, att medlen skulle ställas till Kongl.
Maj:ts disposition och kunde följaktligen komma att an¬
vändas icke ensamt för Norrland, utan för hvarje läkare¬
distrikt i allmänhet, som icke utan särskildt understöd
kunde erhålla läkare. Med äfventyr att Rosenberg skulle
kunna blifva sannspådd i sin yttrade fruktan 0111 möjlig¬
heten deraf att allt för stora anspråk kunde medföra to¬
talt afslag, vill jag likväl biträda motionärens yrkande.
Osi.ea>ai»: Till någon del kan Larsson hafva rätt
i sitt påstående derom, att bristen på sökande vållas af
för liten läkarepersonal. Let kan likväl icke nekas i lo¬
kala förhållanden i dylika fäll uträtta mycket, ty till de
distrikter, som ligga inom tätt bebygda orter samt erbjuda
en beqväm och lönande praktik finnas alltid sökande, då
deremot sådana saknas till de distrikter, der inkomsterna
icke äro tillräckliga. Det är tydligt att ett sådant miss¬
förhållande icke kan annorledes bjeipas, än genom för¬
höjda löner, helst exempel icke saknas, att läkare, som
vunnit anställning i de norra orterna, lemnat sina befatt¬
ningar, enär missförhållandet mellan lönens litenhet och
distriktets besvärlighet varit allt för stort.
Den 96 Augusti.
193
Heilstfoni: Larssons antagande, att anledningen der¬
till, att sökande saknats inom det af mig omnämnda provin-
cialläkare-distrikt, skulle hafva härrört af bristande omtanke
från distrikt-innevånarnes sida, saknar all grund, ty inom
Fjellsjö distrikt har åt läkaren af distriktets innevånare blifvit
upplåten kostnadsfri bostad. Men läkarne anse löneför¬
månerna vara för små i förhållande till distriktets be¬
svärlighet, och häri ligger orsaken hvarför ingen sökande
erhållits. För öfrigt vill jag liksom Hörnfeldt erinra, att
jemväl andra orter än Norrland skulle kunna blifva del¬
aktiga af detta anslag, enär detsamma blifvit stäldt till
Kongl. Maj:ts disposition, att af honom efter omständighe¬
terna fördelas mellan de distrikter, som deraf kunde före¬
trädesvis vara i behof.
Pcb* Willson från Malmöhus län: Den klagan
är icke sällspord, som Norrlänningarne låta höra derom,
att de af staten stjufmoderligt behandlas. Jag tror likväl,
att om å ena sidan sättas deras bidrag till statens utgif¬
ter och å den andra de förmåner, som de af staten upp¬
bära, någon rimlig anledning till klagan, jemförelsevis med
andra orter, icke förefinnes. Liksom andra provinser böra
jemväl i Norrland distriktsinnevånarne biträda till sina
läkares aflönande och om de vederbörligen fullgöra en så¬
dan skyldighet, torde sökande till dervarande läkaretjen-
ster icke vidare komma att saknas.
I Per Nilssons yttrande instämde Anders Johan Sand¬
stedt från Jönköpings, Josef Smedberg från Elfsborgs,
Nils Petter Bäckström från Kalmar och Jöns Persson från
Blekinge län.
JLiss Olsson från Kopparbergs län: Äf¬
ven jag ser mig föranlåten att understödja Paul Anders¬
sons motion, enär jag med visshet kan antaga, att det
anslag af 6,000 rdr, som utskottet tillstyrkt för de provin¬
cialläkare, som äro svagast aflönade, är alldeles otill¬
räckligt. Många orter jemte Norrland göra nemligen an¬
språk att af dessa medel blifva delaktige och inom mitt
eget kommittentskap finnes en extra provicialläkare, som,
derest hans aflöning icke ökas, tvifvelsutan inom kort
kommer att lemna sin tjenst.
SSo§eiil)CB’g;: Jag vet ej hvarföre norrlänningarne
äro så rädda att vidkännas, det ifrågavarande punkt före-
1tionde SUs Prut. vid 1S62 — litt urens riksdag. VII. 13
194
Den 2G Augusti.
trädesvis angår dem. Skulle något bevis i den vägen er¬
fordras, ligger ett sådant just i den ifver, med hvilken mo¬
tionärens förslag af dem omfattas. Enligt utskottets mo¬
tivering skulle medlen användas företrädesvis till de di¬
strikter, hvilkas läkare saknade tillfälle till biförtjenst.
Men ett sådant förhållande kan icke gerna inträffa i de
södra orterna, utan måste derföre anslaget afse de orter
som äro glesast bebodda, nemligen först och främst Norr¬
land, dernäst Dalarne och så Vermland. För min del
skulle jag alls icke blygas att vidkännas anslaget, om det¬
samma, i stället lör Norrland, anginge Skåne. I öfrigt har
jag endast att åberopa mitt förra yttrande.
Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar län instämde.
Jonns Andersson från Östergötlands län:
Enligt utskottets egen motivering har ifrågavarande an¬
slag blifvit tillstyrkt, för att minska de svårigheter, som
mott att erhålla sökande till läkarebeställningarne inom
sådane distrikter, som hafva stora vidder, men en gles
befolkning. I sådant ändamål hade sundhetskollegium
föreslagit 6,300 rdr, men Kongl. Maj:t i sin proposition
nedsatt summan till 2,000 rdr. Då nu stats-utskottet åter
höjt beloppet till ungefärligen hvad sundhetskollegium be¬
gärt, synes mig, som borde vi icke än ytterligare på en¬
skild motionärs förslag höja summan. Jag vill derföre
bifalla punkten under erinran, med anledning af Liss Lars
Olssons yttrande, att, beträffande de läkare, som redan
äro i tjenst anställde, frågan om deras afiönande tillhör
icke denna, utan en annan punkt.
Med Jonas Andersson förenade sig Änders Söderholtz
från Södermanlands län.
Olof Persso» från Gefleborgs län: Oaktadt
bristen på sökande till lediga läkarefattningar under de
sednaste åren veterligen varit ganska stor, tror jag likväl
icke, att nian bör sträcka sina anspråk utöfver utskottets
förslag. Jag bifaller alltså utlåtandet, under förutsättning
att anslaget icke kommer att anlitas till höjande af de
extra provincialläkarnes löner, utan endast såsom en till¬
ökning i sådane nya provincialläkaretjenster, som utan
särskild tillökning icke kunna finna sökande.
Diskussionen förklarades slutad och blef punkten, uppå
derom framställd proposition, bifallen.
Dan 20 Augusti.
193
7S:te punkten, deri utskottet i öfverenstäm ruelse med
Kongl. Majds nådiga proposition hemställt att till löneför¬
bättring åt de 20 ordinarie provincialläkare, hvilka längst in¬
nehaft ordinarie eller extra provincialiäkarebefattning,måtte,
utan hänseende till de län inom hvilka de äro anställde,
beviljas 300 rdr för hvardera eller 10,000 rdr årligen, blef
likaledes af ståndet bifallen.
I 7ti:te punkten hade utskottet hemställt, att en af
herr W. Beronius hos borgare-ståndet väckt och till ut¬
skottet remitterad motion om uppförande på ordinarie
stat af hittills varande extra provincialläkare, med lön i
likhet med ordinarie provincialläkare, icke måtte tili nå¬
gon rikets ständers åtgärd föranleda.
1 sammanhang med denna punkt föredrogs jemväl ett
från ridderskapet och adeln ankommet protokollsutdrag
n:o 368, för den 22 innevarande månad, innefattande in¬
bjudning till öfrige riksstånden, att biträda det ridderska¬
pet och adelns beslut, hvarigenom, med afslag å utskot¬
tets i förevarande punkt gjorda hemställan, ridderskapet
och adeln ; ntagit den af herr L. G. Sandels afgifna, vid
utlåtandet fogade reservation, deri föreslagits, att rikets
ständer måtte bevilja ett reservationsanslag af 3,000 rdr,
att af Kongl. Maj:ts disponeras till löneförhöjning vid så¬
dane extra provincialläkaretjenster, vid hvilka, vid inträf¬
fande ledighet, ingen sökande sig anmält, oaktadt ledig¬
heten varit 3:ne gånger kungjord, och med vilkor dels att
dessa tjenster dä betraktas som ordinarie provincialläka¬
retjenster, med hvilka miiitärtjenst ej vidare får förenas,
samt dels att kommunerna åtaga sig, att för sådane pro¬
vincialläkare anskaffa och underhålla fri bostad.
I anledning af denna punkt och den från ridderska¬
pet och adeln aflåtna inbjudning uppstod diskussion, i hvil¬
ken nedannämnde ståndets ledamöter deltogo:
Georg' Ayqvist från Vermlands län: Då möj¬
ligtvis några större förmåner icke kunna vid denna riks¬
dag beredas extra provincialläkarne, än de som innefattas
i dea af herr Sandels afgifna reservation, vill jag, som
annars gerna hade sett om motionärens förslag i någon
vidsträcktare mån kunnat bifallas, åtnöja mig att för när¬
varande instämma i det af ridderskapet och adeln lättade
beslutet.
I 9G
Den SO Augusti.
Haniel Blanielstton från Jönköpings län: Så¬
som vi af utlåtandet tinna har, jemte herr Sandels, äfven
prosten Sondén reserverat sig och i sin reservation före¬
slagit, att åt hvarje extra provincialläkare, som icke inne¬
har annan tjenst, måtte beviljas en lönetillökning af 500
rdr, och alldenstund denna reservation synes mig stå i
bästa öfverensstämmelse med det beslut, som i afseende
å detta utlåtandes 73:e punkt blifvit af ståndet fattadt, är
jag, för min del, snarare böjd att antaga denna reserva¬
tion, än den, som herr Sandels afgifvit. Om ståndets be¬
slut utfaller i denna riktning, torde derjemte inbjudning
böra till med-stånden aflåtas.
Paul liedström från Vesternorrlands län instämde
med Daniel Danielsson
Carl Johan Svensni från Kalmar län: I
fråga om extra provincialläkarne och tillökning af deras
löner bör jag fästa uppmärksamheten derpå, att då dessa
läkare hafva mindre löner än de ordinarie provinciallä¬
karne, ega de deremot den förmånen att kunna med sin
innehafvande extra provincialläkarebefattning förena an¬
nan läkaretjenst. I Betraktande häraf och då denna för¬
mån synes uppväga skillnaden i en ordinarie och en ex¬
tra provincialläkares lön, vill jag för min del bifalla ut¬
skottets förslag.
I Svenséns yttrande förenade sig Johan Gustaf Dahl¬
gren från Kalmar och Nils Olsson från Malmöhus län.
Paul Fritz iVlcilgcl från Upsala län: Man
torde kunna antaga såsom säkert, att då en extra pro¬
vincialläkare anställes i en ort, der annan äldre läkare
förut finnes, måste han under längre tid åtnöja sig med
ganska små inkomster. Det är för honom nästan der¬
före en nödvändighet, att, med sin innehafvande extra pro¬
vincialläkarebefattning, få förena annan läkaretjenst och,
enligt min uppfattning, går prosten Sondéns förslag allt
för mycket derpå ut, att taga med den ena handen hvad
man gifver med den andra. Jag kan alltså icke godkänna
detta förslag, men förordar i stället den motion, som af-
gifvits af herr Beronius. Rättigheten att få förena en ex¬
tra provincialläkarebefattning med en bataljonsläkaretjenst
har dessutom det goda med sig, att, då ingen af dessa
tjenster hvar för sig skulle finna sökande, i anseende till
de alltför klena afiöningsvilkoren, deremot samma befatt¬
Den SO Augusti.
m
ningar kunna, då de förenas, blifva begärliga. Jag är der¬
före af samma mening, som herr Beronius, och yrkar bi¬
fall å hans förslag.
Med Mengel förenade sig Bälter Sven Ersson från
Kopparbergs och Nils Andersson från Vermlands län.
Myqvisti Att dömma af den hittills hållna dis¬
kussionen, är ståndet gynnsamt stämdt mot extra provin¬
cialläkare, och alldenstund denna mening jemväl är min
egen, vill jag följaktligen, med frångående af mitt förra
yttrande, förena mig i Mengels framställning om bifall till
herr Beronii förslag. Då extra provincialläkarnes gö¬
romål äro enahanda med de göromål, som bestridas af de
ordinarie provincialläkarne, synes mig som om lönerna
jemväl borde vara lika. Att åberopa en blifvande regle¬
ring är orättvist, ty mycket förloras och förloras orättvist
under väntningstiden. Jag förenar mig derföre i Mengels
framställning om antagande af motionärens förslag.
Med denne talare förenade sig Sven Gustaf Johansson
från Jönköpings, Erih. Mallmin från Vestmanlands, An¬
ders Jonsson från Vermlands och Henrik Hansson från
Vesternorrlands län.
Sven Blomen borg från Kristianstads län: Rid-
derskapet och adelns inbjudning kan jag icke biträda, ty
jag tror, att de vilkor, som innefattas i dess beslut, skulle
mera skada än gagna, hvarförutan jag är af den menin¬
gen, att det enligt samma beslut föreslagna reservations¬
anslaget af 3,000 rdr skulle vara alldeles otillräckligt.
Äfven mot prosten Sondéns reservation har jag mina an¬
märkningar att göra, enär, enligt samma reservation, in-
nehafvandet af hvarje annan tjenst, om än aldrig så obe¬
tydlig, skulle för extra provincialläkare!! utesluta möjlig¬
heten att erhålla den ifrågasatta löneförhöjningen. Då
sålunda motionären sträfvar åt ett håll, herr Sandels åt
ett annat och slutligen prosten Sondén åt ett tredje, sy¬
nes mig, vid så föga enighet, rättast vara, att bifalla ut¬
skottets förslag, och lernnar jag detta bifall dess hellie,
som Kongl. Majit förklarat sig anse frågan icke vara så
utredd, att proposition borde derom till ständerna aflåtas.
Förre vice talmannen Per Eriksson från Vermlands,
Lars Ersson från Södermanlands och August Carlberg
från Hallands län voro af samma åsigt som Rosenberg.
Dm 26 /hfjust!.
Iiiss Ij»rs Olsson från Kopparbergs län: Jag
har endast skolat tillkännagifva, att jag instämmer med
Mengel i hans yttrande. För Öfrigt kan jag icke under¬
låta att anmärka, huru ojemnt läkarevården blifvit förde¬
lad inom olika trakter af vårt land. Sålunda finnes i min
hemort ett läkaredistrikt af 27 qvadratmils vidd och med
en folkmängd af 33,000 personer, utan att den läkare,
som der är anställd, har annan befattning eller lön än
den som i allmänhet tillkommer extra provincialläkare.
Till en jemförelse härmed vill jag nämna Gotland, sorn
på ungefärligen samma areal och med en folkmängd af
50.000 personer, räknar icke mindre än 3 provincialläkare,
hvilka alla äro ordinarie, hvarförutan i Wisby äro bo¬
ende en om icke tvänne läkare I betraktande af dessa
ojemnheter tror jag mig böra bifalla herr Beronii förslag.
tnders llfeiliil från Kronobergs län: Ehuru
ståndet helt nyss ådagalade en viss obenägenhet mot tne-
dicinal-styrelsen genom afslag å den för samma styrelse
ifrågasatta löneförhöjning, finner jag likväl med nöje, att
ståndet icke vill utsträcka denna obenägenhet jemväl till
de extra provincialläkarne. För min del hade jag gerna
s' tt, om jemväl sundhetskollegium erhållit den lönetillök-
niug, hvarom 72:dra punkten i detta betänkande handlar,
och i fortsättning af denna åsigt önskar jag, att jemväl
de extra provincialläkarne måtte varda försedda med skä¬
lig lön och yrkar jag alltså bifall till herr Beronii motion.
Daniel Danielsson . Då jag nyss hemställde
att ståndet matte bifalla pimsten Sondéns motion, skedde
sådant derföre att jag var oviss, huru långt ståndet ville
sträcka sitt medgifvande, men då nu allmänna meningen
synes uttala sig till förmån för motionärens mera radi¬
kala förslag, afstår jag från min förra framställning och
förenar mig med de talare, som yrkat bifall till herr Be¬
ronii motion i dess helhet.
s*er Nilsson från Malmöhus län: Herr Beronii
motion må ega sina förtjenster. men någon skillnad torde
likväl böra göras mellan den läkare, som alltid och ute¬
slutande är ställd till disposition af den kommun eller
det distrikt, hvars läkare han åtagit sig vara, samt den
läkare som har annan, t. ex. militärläkarebefattning och
således icke kan hela året om sköta den civila läkare-
tjensten. Af sådan anledning skulle jag anse ridderska-
Den 26 Augusti.
pet och adelns beslut böra företrädesvis antagas, likasom
jag finner det till samma beslut fogade vilkor af kost¬
nadsfri bostad vara fullkomligt i sin ordning, ty då sta¬
ten gifver full lön, är det billigt att kommunen gifver fri
bostad.
Sven Nillson från Kristianstads län: Bland de
många olika meningar, som i denna fråga sökt göra sig
gällande, tror jag att utskottets förslag innebär den bä¬
sta konseqvensen och då i afseende å alla andra tjenste¬
män skillnad finnes mellan extra och ordinarie, ser jag
intet ondt, att samma skillnad jemväl existerar för herrar
läkare. På sådan grund och då för öfrigt ingenting torde
kunna vinnas med adelns inbjudning, bifaller jag utskot¬
tets förslag.
Nils Maarius Pettersson från Kalmar och Nils Svens¬
son från Blekinge län voro af samma åsigt som Sven
Nilsson.
Dellström : Då Daniel Danielsson numera från-
trädt sin först yttrade mening, i hvilken jag förklarade
mig instämma, vill jag nu endast tillkännagifva, att jag,
likasom han, med begagnande af den mening, som inom
ståndet synes vara mest allmän, frånträder det förmed¬
lingsförslag, som innefattas i prosten Sondéns reservation
och biträder i stället herr Beronii åsigter. Den jemfö¬
relse, som Sven Nilsson nyss gjorde mellan extra och or¬
dinarie provincialläkare samt extra och ordinarie tjenste¬
män i allmänhet, torde icke vara fullt riktig, ty då de
extra tjenstemännens tjenstgöringsskyldighet i allmänhet
icke är någon annan än den de sjelfve finna för godt att
åtaga sig. har deremot de extra provincialläkarne allde¬
les samma tjensteåligganden, som de ordinarie.
Ola •loil^OH från Malmöhus län: Då i denna
fråga, enligt mitt förmenande, mindre afseende torde böra
fästas å läkarens än folkets fördel, samt det onekligen föl¬
en väl ordnad sjukvård måste vara olämpligt, att civil-
och militärläkarebefattning finnes förenad hos en och sam¬
ma person, hvilken t. ex. under mötestiderna måste lemna
sin civila läkarebeställning och, om krig inträffar, kan
blifva för ganska lång tid frånvarande, ville jag i framsta
rummet hafva den grundsats uttalad, att ifrågavarande
extra provincialläkarebefattningar icke må med annan
Den Hi Angus Ii.
läkaretjenst förenas ock anser jag mig alltså, i valet mel¬
lan <!e olika meningar, som här blifvit yttrade, företrädes¬
vis böra omfatta prosten Sondéns reservation.
Siiss ILars Olsson: Med anledning af Ola Jöns¬
sons yttrande bör jag upplysa, att den extra provinciallä¬
kare, som har sitt distrikt i min hemort, icke eger någon
annan befattning utom sin extra provincial-läkarebeställ-
ning. Att kommunen bör skaffa sin läkare kostnadsfri
bostad anser jag rättvist. Den socken, inom hvilken jag
är bosatt, har jemväl till åstadkommande af en sådan bo¬
stad sammanskjutit och sammanskjuter årligen 300 rdr.
Det af Ola Jönsson öfverklagade förhållande, rörande för¬
ening af extra provincial-läkarebefattning och annan lä-
karebtställning, är mig icke okänd, ty innan Leksands och
Mora läkare-distrikter delades, hade desse distrikter, med
en folkmängd af 60,000 menniskor, icke mer än en enda
läkare, hvilken tillika tjenstgjorde vid Dalregementet. Detta
missförhållande existerar likväl icke vidare och eger jag
alltså ökad anledning att förorda herr Beronii förslag.
IVIeilgd: Det är visserligen sannt hvad man här
velat erinra derom, att en extra provincial-läkare, som till¬
lika är bataljonsläkare, nödvändigtvis måste under någon
tid af året lemna sin tjenstgöring inom orten, för att följa
sitt regemente, men då en sådan läkare i de allra flesta
fall, med anledning af ingångna årsackorder, måste ställa
vikarie för sin enskilda praktik, tror jag att risken af en
dylik tjensteförening just icke är så synnerligen stor och
bättre under alla förhållanden är att hafva någon än in¬
gen läkare Inträffar krig blir en vikaries anskaffande
ännu mera nödvändigt, eller också måste den bataljonslä¬
kare, sorn tillika är extra provincial-läkare, då taga af¬
sked från sin extra provincial läkarebefattning och låta
densamma blifva en tjenst för sig I den uttryckta åsig-
teu om kommunens skyldighet att skaffa bostad instäm¬
mer äfven jag.
Johan Persson från Upsala och Olof Lagergren från
Gotlands län voro af samma åsigt som Mengel.
§vciltién! Jag har förut förklarat mig biträda ut¬
skottets förslag. Dock skall jag icke strängt hålla på denna
åsigt, utan fogar jag mig efter den afvikelse från utskot¬
tets hemställan, som af ståndet må beslutas. I valet mel¬
Deu Stj Augusti.
lan de många olika meningarne och då somliga talare fö¬
reträdesvis omfattat herr Beronii förslag, andra åter pro¬
sten Sondéns reservation och ytterligare andra den reser¬
vation, som afgifvits af herr Sandels, hvilken mening jag
för min del anser ega företrädet, tror jag, att ett defini-
tift beslut af ståndet icke är på sin plats, utan torde denna
punkt böra till utskottet återremitteras.
•Sollftn Hökberg; från Nerikes län: Då herr
Beronius i sin motion föreslår, att alla nuvarande extra
provincial-läkare och deribland jemväl de, som hafva ba-
taljonsläkarebefattningar, skola åtnjuta löneförhöjningar,
kan jag för min del icke biträda detta förslag. Jag
tror nemligen, att man måste se denna sak icke blott ur
synpunkten af läkarens intresse, utan jemväl med fästadt
afseende på den orts bästa, derinom läkaren är statione¬
rad, och då framställer sig sjelfmant den fråga, huruvida
de extra provincial-läkare, som vissa tider af året i sin
egenskap af bataljonsläkare äro bortkommenderade, kunna
anses göra samma nytta i den civila sjukvården, sorn de
provincial-läkare, hvilka icke hindras af några militära lä¬
karebefattningar. Då nu härtill kommer, att Kongl. Maj:t
ansett denna fråga icke vara nog utredd för att derpå
grunda en nådig proposition i ämnet, finner jag i detta
förhållande ökad anledning att afslå ridderskapet och
adelns inbjudning och bifalla utskottets förslag
Olof Thorell från Elfsborgs län: Då i slutet af
denna punkt utskottet anser sig med samma skäl. som an¬
förts mot herr Beronii förslag, jemväl hafva besvarat den
af mig afgifna motionen derom, att extra provincial-läkare-
tjensten i Alingsås måtte uppföras å ordinarie stat, vill
jag mot detta utskottets sätt att argumentera göra den
anmärkningen, att min motion icke har ringaste samman¬
hang med herr Beronii förslag; ty då detta sednare afser
»en allmän» lönereglering för rikets alla extra provincial¬
läkare, har jag, med stöd af särskilda, för Alingsås distrikt
egendomliga förhållanden, icke gjort något annat eller
mera omfattande förslag, än allenast förändring af denna
»enda» läkarebefattning från extra till ordinarie och huru¬
ledes utskottet, vid sådant förhållande, kunnat åberopa
samma motiver för afslag till begge dessa sinsemellan så
olika motioner, förstår jag icke och måste jag alltså anse,
att min motion blifvit af utskottet behandlad på ett mera
knapphändigt sätt, än rätteligen vederbordt
202
Den 26 Augusti.
UCatts Persson från Stockholms län: Den väl¬
vilja som här blifvit uttalad för läkare, samt det intresse,
som här visat sig vara allmänt för en väl ordnad helso-
vård, vill jag betrakta såsom ett glädjande tidens tecken
och får härmedelst förklara, det jag, sorn tror, att, i en så
vigtig fråga som denna, svårligen från ständernas sida må
kunna göras för mycket fullkomligt instämmer i Mengels
förslag ej mindre i fråga om löneförhöjningen än kommu¬
nernas skyldighet att anskaffa bostad.
Sven dustaf Johansson från Jönköpings och Per Ost¬
man från Vesternorrlands län förklarade sig instämma med
Matts Persson.
Clari Jofr.tn laeonard Vjftunherg från
Ostergötlands län: Vi hafva här som det vill synas, att
afgöra företrädet emellan icke mindre än 4 särskilda för¬
slag, af hvilka hvart och ett synes ega sina sympatier Vi
hafva nemligen först och främst det af motionären herr
Beronius framlagda förslaget, hvilket här inom ståndet för¬
ordats af Mengel och flere med honom; dernäst utskot¬
tets hemställan, som jemväl funnit understöd härstädes af
Rosenberg och Lekberg; vidare herr Sandels reservation
som förordats af Svensén och slutligen jemväl en reserva¬
tion af prosten Sondén, som äfven haft sina förespråkare.
Jag skall nu icke upptaga ståndets tid med en redogö¬
relse för de olikheter, som förefinnas mellan alla dessa
särskilda förslag. För min egen del närmar jag mig sna¬
rast den mening, som finnes uttalad i prosten Sondéns för¬
slag, ty onekligen medför föreningen :.f civil- och militär-
läkaretjenst åtskilliga olägenheter och torde derföre, på
sätt prosten Sondén hemställt, endast sådane extra pro-
vincial-läkarebefattningar böra förses med löneförhöjning,
hvilkas innehafvare icke tillika aro bataljonsläkare. Då
jag begärde ordet hade jag för afsigt att påyrka en åter-
remiss, företrädesvis i ändamål att få prosten Sondéns re¬
servation närmare pröfvad samt i alla händelser saken hos
utskottet ånyo skärskådad, och till denna begäran om
återremiss tror jag mig ega ökad anledning, då jag just
nu erhållit dtn underrättelsen, att preste-ståndet antagit
prosten Sondéns reservation och borgare-ståndet bifallit
utskottets hemställan. Då nu adeln förut biträdt herr
Sandels resei-vation. finnes således i denna sak redan tre
olika beslut, hvilka skulle få sin,r!bästa lösning om af oss
nu klefve beslutad en återremiss.
Deri 26 . lugus ti
I Lönnbergs yttrande instämde Johan Gustat Odelberg
från Vestmanlands, Josef Smedberg och Lars Gustaf An¬
dersson från Elfsborgs, Gustaf Hultman från Nerikes samt
Olof Olsson i Slängserud och Olof Olsson i Olebyn från
Vermlands län jemte åtskilliga andra af ståndets leda¬
möter.
Öfver!äggningen förklarades fulländad. Talmannen
framställde proposition på bifall till utskottets hemställan,
men då härvid begärdes votering och tillika af ståndet
beslöts, att, mot bifall till utskottets förslag såsom ja¬
proposition. borde bland öfrige under diskussionen yttrad»
meningar, såsom kontraproposition uppställas punktens
återremitterande, blef nu uppsatt, justerad och godkänd
följande voteringsproposition:
Den, som vill bifalla stats-utskottets uti 76 punktens
af dess utlåtande n:o 139 gjorda hemställan, att en af
herr W. Beronius uti vällofliga borgare-ståndet väckt motion,
att hittills varande tjugusex extra provincial-läkarehefatt-
ningar måtte på ordinarie stat uppföras med lön af 1,500
rdr för dem hvardera samt att, för vinnande af detta än¬
damål, rikets ständer ville anslå en summa af 13,000 rdr
att årligen från statsverket utgå, icke måtte till någon
åtgärd föranleda, röste
Ja ;
Den det icke vill. röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat, att till stats¬
utskottet återremittera utlåtandet i denna del.
Voteringen anställdes i vanlig ordning och utföll med
25 ja mot 46 nej, och hade alltså bonde-ståndet för sin del be¬
slutat, att till stats-utskottet återremittera den nu diskute¬
rade 76:te punkten.
Såsom en följd af detta ståndets beslut blef ridderska-
pet och adelns ofvan omförmälda inbjudning lagd till hand¬
lin garne, och skulle utdrag af protokollet i denna fråga
varda utskottet meddeladt.
§ 4
Till bordläggning anmäldes bevillnims-utsJeottefs me¬
morial n;o 22, i anledning af riksståndens skiljaktiga he¬
slat rörande tullbestämmelserna för bränvin och sprit m. m.
204
Pen 26 Augusti.
Föredrogs och godkfindes expeditions-utslcottets förslag
till rikets ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t
n:o 119, angående sättet för stämnings delgifvande åt
byalag m. fl.
§ fi
Från högvördiga preste-ståndet hade ankommit och
Indes, efter skedd föredragning, till handlingar ne, utdrag
af bemälde stånds protokoll n:o 377.
Ståndet åtskiljdes kl { till 3 e. m.
In fidem
,/. Sjöberg.
rit iiiiiii Ul. listIf 6 e m.
§ l
Uppå derom gjord begäran beviljades Johan Persson
från Upsala län 3 veckors ledighet tran riksdagsgöromå-
len. att beräknas från den 11 nästkommande Sep¬
tember.
§ 2-
Fortsattes föredragningen af stats-vtskottets utlåtande
n:o 139. angående regleringen af utgifterna under rikssta-
tens åttonde hufvudtitel, dervid till behandling förekommo
de delar af betänkandet, som innefattas uti punkterna 77
till och med 97, i afseende på hvilka ståndet fattade de
beslut, som här nedan omförmälas.
Den JO Augusti.
Med anledning af utskottets förslag uti
Punkten 77, uti hvilken utskottet hemställt, att åtskil¬
liga inom bonde-ståndet väckta motioner om förhöjning i
provincial-läkarnes löneförmåner icke måtte till någon ri¬
kets ständers åtgärd föranleda, yttrade
Anders »Soimi! Sandstedt från Jönköpings
län: Vid denna punkt torde måhända icke så mycket
vara att åtgöra, sedan ståndet beslutat att återremittera
herr Beronii uti föregående punkt afhandlade förslag, men
jag skulle dock hemställa, att ståndet måtte, enär stats¬
utskottet, besynnerligt nog, icke fästat något afseende på
de af mig och flere ståndskamrater afgifna motioner, samt
då jag har mig bekant, att åtminstone inom mitt koinmit-
tentskap blifvit sammanskjutna 700 rdr till hushyra åt lä¬
karen, återremittera äfven denna punkt.
Diskussionen förklarades afslutad och förevarande
punkt blef, uppå derom af talmannen framställd proposi¬
tion, Infallen.
Punkten 78, uti hvilken utskottet hemställt, att en af
friherre af Ugglas väckt motion derom, att rikets ständer
måtte anslå ett belopp af 12,000 rdr om året, att använ¬
das till arvoden A 500 rdr för en förste provincial-läkare
uti hvarje län, icke måtte till någon rikets ständers åtgärd
föranleda, bifölls
Med anledning af punkten 79, uti hvilken utskottet
hemställt, att rikets ständer måtte, utan afseende på en¬
skilde motionärers framställda förslag, endast anvisa den
summa af 2,000 rdr årligen, som Kongl. Majit uti sin nå¬
diga proposition äskat till löner åt 4 nya djurläkare, å
500 rdr för hvardera, begärdes ordet af nedannämnde le¬
damöter, hvilka yttrade:
OTflttS Persson från Stockholms län: Denna
fråga har i stats-utskottet fått en egen och oväntad ut¬
gång, enär utskottsafdeluingen, med fästadt afseende på
den billighet, sorn motionärernas förslag ansågos innebära,
här tillstyrkt ett anslag af 6,000 rdr. Då man vet, att
jordbrukarens egendom till hufvudsaklig del består uti
hans husdjur, och att det är och varit mycket svårt att
förekomma kreaturs-sjukdomars spridande, af den anled¬
ning, att djurläkare icke funnits stationerade på andra
ställen, än i städerna, får jag, under åberopande af min
emot utskottets hemställan i denna punkt afgifna
206
Ihn £(j Augusti.
reservation, uti hvilken flere af detta stånds ledamöter
instämt, påyrka, att till inrättande af nya länsdjurläkare-
beställningar inom de län, der sådant är af behofvet mest
påkalladt, beviljas ett ärligt anslag af 6,000 rdr, att af
Kongl. Maj:t användas tili löner, å 500 rdr, åt 12 djurlä¬
kare inom de län och med de stationer, sorn Kongl. l\iaj:t,
efter vederbörandes hörande, kan finna skäligt bestämma.
Det förfaller mig högst eget och besynnerligt, att repre-
sentauterne från Stockholm och Göteborg, hvilka voro de,
som i utskottet egentligen motsatte sig afdelningens för¬
slag, icke skola vilja dela något med sig åt de smärre
kommunerna, och jag upprepar ännu en gång min anhål¬
lan, att ståndet måtte tätta sitt beslut i öfverensstäm¬
melse med afdelningens förslag.
August Carlberg från Hallands län instämde.
I’er Olof liörnfeldt fi •ån Vesternorrlands län:
Förekommen af Matts Persson, yrkar jag afslag å utskot¬
tets förslag i denna punkt samt antagande af hans reser¬
vation, eiler afdelningens förslag.
Per 11'ilsson från Kristianstads län: Äfven jag
påyrkar afslag ä denna punkt samt antagande af herr
Stråles reservation.
•loliiin (tilof Sundgren från Stockholms län
skriftligen sålunda:
»Ehuru utskottet här icke kunnat bestrida, att djur-
läkarevärden inom åtskilliga orter, på sätt jemväl är för-
mäldt, är otillräcklig, och att ökadt läkarebiträde i detta
hänseende pa åtskilliga, ställen erfordras har ändå utskot¬
tet afslagit utgifts-afdelningens förslag, och icke tagit i be¬
traktande de många motioner, som härom varit väckta.
Att det är för den jordbrukande klassen och landthushäli-
ningen af stor vigt, och af behofvet påkalladt att djurlä¬
kare uti landsorterna blifva tillgängliga, inses nogsamt,
men att utskottet kan föreställa sig att behofvet kan blif¬
va afhjelpt dermed, att öfver hela riket djurläkarnes antal
förökas med 4 är icke tänkbart; jag hyser åtminstone icke
den äsigten. Det motiv utskottet anfört för afslag synes
vara, att det förut finnes inom hvarje län en djurläkare.
Härmed vore nog godt och väl, om denne alltid vore till¬
gänglig för den orten der han skall finnas. Men så lärer
icke förhållandet inom aila län vara, åtminstone icke inom
Stockholms, emedan läusdjurläkaren derstädes är rege-
mentets-hästläkare vid dragonerna, och vid många tillfäl¬
len aflägsnad på möten. I öfrigt är det en omöjlighet,
att, inom ett vidsträckt län pä en omkrets af 7 å 10 mil,
en läkare kan vara alla behjelplig. Utskottet föregifver
äfven, att det bör ankomma pä vederbörande kommuner,
att ordna denna angelägenhet. Jag torde få erinra ut¬
skottet derom, att, alldenstund flere kavalleri-regementen i
landsorten äro förlagde på spridda håll, torde det väl icke
vara förmycket, att staten lemnade något bidrag till djur¬
läkares aflöning. Det torde väl erkännas vara ganska vig-
tigt för ett onereradt hemman eller rusthåll att, i händelse
en hastig sjukdom skulle påkomma en kavallerihäst, det
då i en närmare omkrets finnes djurläkare tillgänglig; alit¬
sa anser jag det icke vara annat än rätt och billigt att
staten träder emellan med dessa femhundra riksdaler, helst
kommunerna i alla fäll få bidraga dertill. Jag får på det
högsta ogilla utskottets hemställan, och yrkar antagande i
stället af utgifts-afdelningens förslag, som är enahanda
med den reservation, som mot denna punkt blifvit anförd:
att till inrättande af nya länsdjurläkare-beställ-
ningar, inom de län, der sådant är af behofvet
mest påkalladt, rikets ständer bevilja ett årligt
anslag af 6,000 rdr, att af Kongl. Maj:t använ¬
das till löner, ä 500 rdr at 12 djurläkare inom
de län och med de stationer, sorn Kongl. Maj:t
efter vederbörandes hörande kan finna skäligt
bestämma.
IPes’ Alisson från Malmöhus län: Lika med fö¬
regående talare och i öfverensstämmelse med Matts Pers¬
sons reservation, yrkar jag, att 6,000 rdr måtte ställas till
Kongl. Maj:ts disposition att användas till djurläkares af¬
löning i de orter, der sådana äro mest behötliga, med det
tillägg likväl, att orten skall bekosta djurläkaren fri bostad.
Ett sadant vilkor anser jag verkligen vara billigt, om sta¬
ten vill bistå med 500 rdr årligen, och jag tror, att, om
vi fatta ett sadant beslut, detsamma skulle biträdas af de
andra stånden, hvilka motsatt sig utskotts-afdelningens
förslag, hufvudsakligen på den grund, att de ansett jord¬
brukaren egentligen vara den, som drager största nyttan
af djurläkarue.
Samma åsigt delades af Johan Persson från Upsala,
Johanius Seensson fran Skaraborgs, Lars (Jusia/ Anders¬
208
Den SO Augusti.
son från Elfsborgs och Anders Medin från Kronobergs
län m ti.
Per Milsson från Kristianstads län: Jag får här¬
med rätta mitt förra yttrande och förklara att jag instäm¬
mer uti Matts Perssons emot utskottets förslag i denna
punkt afgifna reservation.
E®«nl Andersson från Jemtlands län: Då äf¬
ven jag är motionär i denna fråga, har jag med tillfreds¬
ställelse hört, att ståndet med värma omfattat Matts Pers¬
sons reservation, uti hvilken äfven jag instämmer.
•9ÖI1S ISnndhsick från Göteborgs län; Vigten
och behofvet af djurläkares anställande i landsorterna är
allmänt kändt och erkändt, och de vid denna riksdag väckta
många motionerna i denna fråga äro ett ytterligare bevis
deruppå. Gerna skulle jag med afslag å utskottets här
gjorda hemställan, vilja antaga Matts Perssons reservation,
men då jag vet, att rikets ständer vid denna riksdag in¬
gått till Kongl. Maj:t med en underdånig anhållan om ve¬
terinär-inrättningens ordnande och reglerande af djurlä-
kareväsendet, anser jag det vara bäst, att icke göra något
ät denna sak, innan Kongl. Maj:ts proposition i ämnet till
ständerna afgifves. Det är väl sanut, att mycket talar för
bifall till de väckta motionerna, men om vi nu bifalla
dem, så är det möjligt, att de nya djurläkarne icke blifva
stationerade på de ställen, der de bäst behöfvas, och det
är jemväl af denna omständighet, som jag hyser betänk¬
lighet att för närvarande antaga annat, än utskottets
förslag.
Sven Henrlin från Kronobergs län: Inom det
län, hvilket jag representerar, linues icke flere, än en djur¬
läkare, och denne har sin station i Wexiö, eller på ett af¬
stånd af b, 10 ja till och med 12 mil från många stora
byar. Om eu boskapssjukdom utbryter inom en sådan
provins, är det ju naturligt, att det läkarebiträde, som
man under sådana omständigheter kan påräkna, är alltför
ringa och otillräckligt, hvarföre jag instämmer uti Matts
Perssons reservation; och jag gör det så mycket heldre,
som jag tager för afgjordt, att högvördiga preste-ståndet
gerna skall biträda denna åsigt, enär kyrkolagen tillägger
vederbörande kyrkoherde rättighet att efter hvarje bonde,
sorn dör och efterlemna!- b kor, erhålla i likstol eu af dessa
Den 26 Augusti.
kokreatur, hvaremot, om icke så många kor finnes i bon¬
dens sterbhus kyrkoherden får åtnöjas med en likstol af
endast fyra daler silfvermynt.
Josef liskar Almqvist från Norrbottenslän:
Såsom motionär i denna fråga, får jag förklara, att jag
är fullt belåten, om ståndet vill antaga Matts Perssons
reservation; och anser jag mig direkte böra upplysa, att
mina kommittenter erbjudit djurläkaren icke allenast fri
bostad, utan äfven åtskilliga andra förmåner utan att ändå
kunna få någon, som velat åtaga sig djurläkarebefatt-
ningen.
Ifleilgel: Mig synes Matts Perssons reservation
vara välbetänkt och lämplig, men det torde dock vara nö¬
digt, att, om man skall hysa någon förhoppning om med-
ståndens biträde och medverkan i denna fråga, bonde¬
ståndet visar, att det vill göra någon uppoffring för må¬
lets vinnande. Om det vilkor, som Per Nilsson föreslagit,
eller att kommunerna förbindas att hålla djurläkaren fri
bostad, bestämmes, är jag fullt öfvertygad derom, att åt¬
minstone de fleste kommuner skola ingå på ett sådant
vilkor.
Med anledning af de betänkligheter, som Rundbäck
framställt, emot antagandet af Matts Perssons förslag, får
jag erinra att den af honom omnämnda, utaf rikets stän¬
der beslutade, underdåniga anhållan hos Kongl. Maj h afser
veterinär-väsendets fullständiga ordnande och i första hand
sjelfva veterinär-läroverket, men innan det hinner ordnas,
åtgår en så lång tidsrymd, att flere generationer af våra
husdjur dessförinnan hinna födas och dö. Jag kominer
således att påyrka antagande af Matts Perssons reserva¬
tion med det af Per Nilsson föreslagna tillägg.
Samma åsigt delades af Olof Olsson i Olebyn från
Vermlands, Carl Dahlgren från Elfsborgs, Sven Heurlin
från Kronobergs, Sven Rosenberg från Kristianstads, An¬
dei'.s Wilhelm Uhr från Nerikes, Gustaf Bd/in från Upsala
samt Johan Olof Sundgren från Stockholm län m. fl.
Matts Persson: Just de betänkligheter, som
Rundbäck nyss uttalat, synas mig gifva ytterligare stöd
för min uti reservationen uttalade åsigt, ty det är någon¬
ting helt annat att ordna veterinär-väsendet, än att skaffa
Bonde,-8t:s Prat. vid 1S62—63 arens riksdag, VII. 14
210
Den 26 Magust/.
och i provinserna anställa djurläkare. Dessutom får jag
förklara, att jag gerna går in uppå det tillägg, som Per
Nilsson föreslagit, ty om man vill bereda en sak framgång,
får man icke vara njugg, och när, såsom af utlåtandet synes,
en ledamot af preste-ständet reserverat sig emot utskottets
förslag, hoppas jag, likasom vännen Heurlin, att det af
mig uti reservationen framställda förslag skall vinna fram¬
gång hos preste-ståndet.
Anders lYledill från Kronobergs län: Jag har
förut instämt uti Matts Perssons reservation med det tillägg
till densamma, som Per Nilsson föreslagit, och jag skulle
icke nu hafva begärt ordet, om icke en talare motsatt sig
hvad desse sistnämnde föreslagit. För min del anser jag
det vara ganska billigt, att den kommun, som vill hafva
djurläkare, bör bestå honom fri bostad.
Rundbäck har ansett ingenting för närvarande böra
göras åt denna sak, derföre att rikets ständer nyligen be¬
slutat en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit om veteri¬
när-väsendets ordnande, men denna Rundbäcks åsigt kan
jag ingalunda gilla, ty rikets ständer hafva endast genom
nämnda beslut visat, att de äro måne 0111 att erhålla
goda och skickliga djurläkare, en åsigt, som ganska väl
öfverensstämmer med det förslag, som här är i fråga.
Gustaf Johansson från Kronobergs och Anders Johan
Sandstedt från Jönköpings län instämde.
SSimdliäck: Nyttan och nödvändigheten af Matts
Perssons förslag lärer väl icke någon kunna förneka, men
på det att hvar och en må blifva öfvertygad derom, att
jag icke misstagit mig om innehållet af den ofvannämnda
underdåniga skrifvelsen, anhåller jag att få uppläsa något
af hvad allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet uti sitt
bekänkande n:o 19 yttrar i anledning af väckta motioner
om vidtagande af åtgärder till veterinär-väsendets ord¬
nande.
Å pag. 10 af nämnde betänkande yttrar utskottet bland
annat: »Att afhjelpa denna brist anser utskottet vara ett
»trängande behof, men sättet derför tillkommer det ej ut-
»skottet att anvisa. Att uppoffringar från statens sida till
»en början erfordras, kan ej fördöljas, men att frukterna,
»här, om någonsin, skola ersätta dem, är lika visst. Då
»emellertid det magtpåliggande ärendet redan är föremål
»för Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, kunde det synas, som
Den 26 /fa gus ti.
211
»någon åtgärd från rikets ständers sida för närvarande ej
»påkallades. Härtill har likväl utskottet trott sig finna
»anledning dels i det förhållande, att Sundhets-kollegium
»gjort särskilda underdåniga framställningar, med anled-
»ning af det ökade behofvet af veterinärläkare i förening
»med stegrade fordringar på deras insigter, dels ock deri
»att, sedan numera en stor del af landets jordbrukare vid
»allmänt möte uttalat sina önskningar samt veterinär-insti-
»tutionernas vårdare instämt i begäran om en reorganisa-
»tion af veterinärväsendet, vidare dröjsmål härmed synas
»böra undvikas; och har utskottet med anledning häraf
»hemställt, det måtte rikets ständer, i underdånig skrif-
»velse till Kongl. Majit, anhålla, att Kongl. Majit täcktes
»låta genom vederbörande utarbeta och för rikets ständer
»framlägga ett förslag, hvarigenom, i öfverensstämmelse
»med tidens fordringar och landets behof, ej mindre under¬
visningen i veterinärkunskapen måtte höjas och utvidgas,
»än äfven djurläkarnes antal förökas och deras vilkor för-
»bättras.»
Jag frågar nu, om icke detta innefattar jemväl frågan
om förökande af veterinär-läkarnes antal, ehuru det icke
kan vara möjligt att bestämma, när någon åtgärd till följd
af den underdåniga skrifvelsen må af Kongl. Majit varda
vidtagen. Hvad jag nu anfört utgör skäl för mig att bi¬
falla stats-utskottets förevarande, utlåtande, hvarjemte jag
torde få erinra, att man icke kan upphjelpa veterinärvä¬
sendet eller förskaffa landet skickliga djurläkare, med min¬
dre i främsta rummet veterinär-skolorna upphjelpas.
l*er Persson från Vermlands län: Jag är före¬
kommen af Per Nilsson och Matts Persson och vill blott
hemställa, att ståndet måtte inbjuda med-stånden att för¬
ena sig uti Matts Perssons reservation.
Pani Andersson från Jemtlands län: Just hvad
Rundbäck nu anfört bekräftar, att det anslag, som i re¬
servationen omnämnes, är af behofvet påkalladt. Afsigten
är naturligtvis att nu vidtaga en nödvändighets- eller nöd-
hjelps-åtgärd, hvilken icke i ringaste mån hindrar det slut¬
liga ordnandet af hela veterinärväsendet. I öfrigt biträder
jag hvad Matts Persson och Per Nilsson här förut yttrat.
Samma åsigt delades af Jöns Persson från Blekinge,
August Carlberg från Hallands, Per Östman från Vester¬
norrlands och Nils Magnus Pettersson från Kalmar län.
212
Den 25 Augusti.
Carl »Inhaii laeonard JLöimberg från
Ostergötlands län: På utskotts-afdelningen var jag af
samma åsigt, som uti Matts Perssons reservation finnes
uttalad, och jag skulle icke nu hafva uppträdt, om icke
Rundbäcks betänkligheter gifvit mig anledning dertill. Det
är väl sannt, att rikets ständer vid innevarande riksdag
beslutat en underdånig skrifvelse till Kongl. Majrtmed an¬
hållan ora veterinär-väsendets ordnande, men dermed af-
sågs i första rummet ordnandet af sjelfva bildningsanstal¬
ten och i sednare rummet regleringen af djurläkarnes lö-
nevilkor. Då behofvet af veterinär-läkare, såsom vi alla
veta, är stort, anser jag det vara högsta skäl att bifalla
utskotts-afdelningens förslag, ty der ådagalades, att, när
kreaturs-sjukdomar af svårare beskaffenhet utbrutit i vissa
provinser, rese- och dagtraktamenten till de veterinärlä¬
kare, som blifvit beordrade att resa till sådana provinser,
oftast uppgått till vida högre belopp, än om ordinarie ve¬
terinär-läkare funnits i orten. Då många län här i Sve¬
rige äro vidsträcktare och större, än månget tyskt hertig¬
döme, synes mig, som skulle flere, än en veterinärläkare,
behöfvas åtminstone inom de större länen. Jag kommer
således att påyrka antagandet af Matts Perssons reserva¬
tion med det tillägg till densamma, som Per Nilsson före¬
slagit.
Mengel: Derest Rundbäcks nu hafda yttrande skulle
upptagas så, som att ingenting borde i denna sak åtgöras
intilldess hela vårt veterinärväsende hinner blifva ordnadt,
får jag fästa uppmärksamheten deruppå, att redan utgå
årligen ganska många elever från våra veterinärinrättnin¬
gar, och det är för dessas anställande, som de i denna
fråga väckta motionerna framkommit. Det synes mig icke
vara skäl, att vi kasta ifrån oss en fördel, som vi nu hafva,
och dessutom skola vi ihågkomma, att, ju flere veterinär-
läkare-platser finnes, desto flere ynglingar uppmuntras att
egna sig åt djurläkarekallet.
Lars Ersson från Södermanlands län instämde.
Cllof Persson från Gefleborgslän: Det synes mig
vara en klar sak, att en djurläkare för hvarje län är mer
för namnet, än för gagnet. Ehuru jag icke är någon äl¬
skare af stora statsanslag, anser jag dock utskottet hafva
i denna punkt handlat alltför hushållsaktigt; och enär,
enligt. hvad en föregående talare upplyst, vid inträffande
Den 26 Augusti.
213
allmännare kreaturssjukdomar staten får påkosta till rese-
och dagtraktamenten åt tillförordnade djurläkare mycket
större belopp, än som här är i fråga, föranlåtes jag biträ¬
da Matts Perssons reservation med det tillägg till den¬
samma, som Per Nilsson föreslagit.
Sedan diskussionen nu förklarats afslutad och tal¬
mannens proposition på bifall till utskottets förslag i denna
punkt blifvit med nej besvarad, beslöt ståndet, uppå för¬
nyad proposition, att, med ogillande till en del af utskot¬
tets uti punkten 79 gjorda hemställan, till inrättande af
nya länsdjurläkare-beställningar inom de län, der sådant
är af behofvet påkalladt, må beviljas ett årligt anslag af
6,000 rdr, att af Kongl Maj:t användas till löner, å 500
rdr, åt 12 djurläkare inom de län och med de stationer,
som Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, kan finna
skäligt bestämma; dock med förbindelse för vederbörande
kommuner att förse djurläkaren med nödig bostad.
Uppå hemställan af Paill Andersson från Jemt¬
lands län, beslöt ståndet derjemte, att vördsamt och vän¬
ligen inbjuda de öfrige riks-stånden, att ofvannämnda be¬
slut biträda.
Punkten 80.
1 morn., uti hvilket utskottet hemställt, att rikets stän¬
der, utan afseende å motionärernes yrkande, måtte, i en¬
lighet med hvad Kongl. Maj:t äskat, medgifva, att det åt
Farmaceutiska institutet bestämda anslag, som inbegripes
i sundhets-kollegii anslagssumma, må fortfarande och un¬
der enahanda vilkor, som hittills, få utgå med 3,750 rdr
årligen, bifölls.
2 morn., uti hvilket utskottet förklarat sig, på angifne
skäl, anse prosten Söndéns hemställan, rörande Apotheks-
privilegiernas upphörande efter 50 års förlopp, icke böra
till någon rikets ständers åtgärd föranleda, bifölls.
Punkten 81.
mom. a) deruti utskottet tillstyrkt, Kongl. Maj:ts för¬
slag, att den på karolinska mediko-kirurgiska institiitets
stat åt barnmorskeläraren i Stockholm uppförda lön, 3,000
rdr, måtte från nämnda stat uteslutas, samt att denna
jemte öfriga för barnmorske-undervisningen vid barnbörds¬
husen beviljade anslagssummor måtte i riksstaten uppforas
214
Den 26 Augusti.
under rubrik: »barnmorske-undervisningen och barnbörds¬
husen», bifölls.
mom. b) uti hvilket utskottet till bifall hos rikets stän¬
der anmält, hvad Kongl. Maj:t uti nådig proposition äskat,
att lönen åt en s. k. instruktionsbarmnorska] vid undervis¬
ningsanstalten i Stockholm måtte höjas med 150 rdr eller
till 600 rdr årligen, godkändes.
Punkten 82, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att en
tillökning af 8,028 rdr i nuvarande anslag för allmänna
barnbördshuset må beviljas, med vilkor att, på sätt Kongl.
Majit begärt, fri bostad upplåtes för en amanuens och
minst åtta på en gång derstädes tjenstgörande medicine
studerande, bifölls.
Punkten 83, uti hvilken utskottet hemställt, att herr
Cederschiölds motion, om beviljande af en årlig förhöjning
af 4,580 rdr uti nuvarande anslag för barnmorske-under-
visningen i Stockholm och Göteborg, icke måtte föranleda
till någon åtgärd från rikets ständers sida, bifölls
Punkten 84, uti hvilken utskottet tillstyrkt bifall till
Kongl. Majits proposition derom, att det årliga anslaget
af 8,250 rdr till »ortopediska institutet» måtte på enahanda
vilkor, som hittills, få fortfarande utgå, bifölls.
Med anledning af punkten 85, uti hvilken utskottet af -
styrkt bifall till en af herr Isberg inom vällofliga borgare¬
ståndet väckt motion om ett årligt anslag af 4,000 rdr
såsom understöd för en af doktor Oskar Sandahl i Stock¬
holm öppnad s. k. mediko-pnevmatisk anstalt med 2 styc¬
ken s. k. »klockor» för inandning af förtätad luft, begär¬
des ordet af nedannämnde ledamöter, hvilka yttrade:
Per Nilsson från Malmöhus län: Emot detta
utskottets förslag har jag anmärkt min reservation, hvilken
är i fullkomlig öfverensstämmelse med det utlåtande, som
utskottets afdelning i denna fråga afgifvit. Denna nya
medico-pnevmatiska anstalt har visat sig nyttig och för¬
delaktig i många sjukdomsfall, der läkarekonsten icke fun¬
nit några medel för sjukdomens botande. Vid sådant
förhållande, och när en enskild person med ganska stora
uppoffringar grundlagt och hittills uppehållit anstalten,
anser jag det vara rikets ständers pligt och skyldighet
att lemna understöd, isynnerhet som anstaltens egare,
doktor Sandahl, erbjudit sig, dels att årligen till Sundhets¬
kollegium afgifva berättelse om inrättningens verksamhet,
Den 26 .///gusti.
21 5
dels ock att dagligen lemna fribad åt minst 2 fattiga eller
obemedlade personer. Jag hemställer ock derföre, att
ståndet måtte bevilja hvad jag uti min å pag. 75 intagna
motion föreslagit.
Med Per Nilsson instämde Erik Magnus Falck och
Johannes Seensson från Skaraborgs, Anders Medin från
Kronobergs, Gustuf Hultman från Nerikes, Johan Olof
Sundgren och Johan Gustaf Wasmuth från Stockholms,
förre vice talmannen Per Errik sson, Olof Olsson i Olebyn
Nils Andersson och Per Persson från Vermlands län m. fl.
l*aul Fritz IM engel från Upsala län: Dessa
så kallade »klockor» eller, om man så vill, luftbad hafva
visat sig vara af ofantlig nytta och hafva gjort riktiga
underkurer, der läkarekonsten intet förmått. Såsom en
hvar utaf oss nog lärer hafva sig bekant, utveckla sig
lungsjukdomarne oftast ganska långsamt och äro förenade,
åtminstone i flera fall, med tung andedrägt, men jag har
sett flere af bröstsjukdom lidande personer, hvilka begag¬
nat de ifrågavarande »klockorna», blifva bättre för hvarje
gång. Läkare från landsorten hafva hitsändt både be¬
medlade och obemedlade patienter, för att undergå den
medico-pnevmatiska kuren, och doktor Sandahl har, så¬
som af redogörelsen synes, af 8,600 bad, som serverades
under förra årets lopp. gratis meddelat 3,300 bad åt obe¬
medlade personer. Under tiden från den 1 januari till
den 1 juli innevarande år har fribadens antal uppgått till
icke mindre, än 1,600. Om doktor Sandahls lynne vore
sådant, att han kunde afvisa de obemedlade och upplåta
inrättningen åt endast betalande patienter, skulle den sä¬
kert ganska väl bära sig, men doktor Sandahl är en så
hygglig man, att han låter anstalten begagnas till nära
hälften af personer, som icke kunna erlägga någon afgift.
För att i någon mån minska egarens förlust, och då
det är icke allenast Stockholm, utan hela landet,som bar nytta
af denna inrättning, hvilken redan uträttat mycket godt,
påyrkar jug antagande af Per Nilssons reservation.
Johan Fredrik Fredriksson och Johan Persson från
Upsala län instämde.
Anders Willielm Ulir från Nerikes län: Re¬
dan vid början af denna riksdag hade jag så mycken kän¬
nedom om och rekommendation till denna sjukvårdsanstalt,
att jag upptog herr Isbergs motion såsom min egen. Jag
216
Den 26 Augusti.
har sedermera under riksdagens lopp funnit, att jag icke
förhastat mig, ty jag har erfarit, att anläggaren, doktor
Sandahl, icke allenast gjort betydlig enskild uppoffring vid
anläggningen, utan äfven att han upplåtit och fortfarande
upplåter anstalten till obemedlade personers begagnande
utan afgift Åtminstone en eller annan af ståndskamra-
terna kan säkerligen vitsorda anstaltens förträfflighet, och
Erik Erssons sista ord till mig före hans afresa till hem¬
orten var, att vi icke borde underlåta att i anslagsväg
göra för denna anstalt hvad vi möjligen skulle kunna. Jag
instämmer uti hvad reservationen innehåller.
Samma åsigt delades af Sven Heurlin från Krono¬
bergs, Lars Ersson från Södermanlands, Nils Svensson
från Blekinge, Nils Peter Bäckström från Kalmar, Olof
Persson och Per Eriksson från Gefleborgs, Liss Lars
Olsson från Kopparbergs, Lars Gusta f Andersson från Elfs¬
borgs. Johannes Nilsson från Göteborgs samt August Carl¬
berg från Hallands län m. fl.
Per Ostman från Vesternorrlands län: Det kan
väl synas, som utskottet handlat i bonde-ståndets intresse,
då det afstyrkt bifall till det anslag, som här är i fråga,
eller till en inrättning, som, oaktadt den är ny, dock re¬
dan ulöfvat en välgörande verksamhet. En af mina kom-
mittenter, som af icke mindre än 3 läkare förklarats
obotlig, har för kort tid sedan här i Stockholm undergått
den s. k. klock-kuren, samt redan begifvit sig härifrån gan¬
ska frisk och tillfredsställd.
Då institutet för blinda och döfstumma inrättades, fö¬
reställde man sig ingalunda, att der skulle kunna åstad¬
kommas hvad man sedermera erfarit, och samma förhål¬
lande lärer otvifvelaktigt komma att inträffa med denna
inrättning, till följd hvaraf jag yrkar, att ståndet måtte så¬
som sitt beslut antaga den reservation, som blifvit emot
detta utlåtande afgifven.
Paill Nild ersson från Jemtlands län: Äfven
jag anser det vara nödigt att uppmuntra denna veten¬
skapsgren, hvilken, ehuru ny, redan åstadkommit nästan
underbara saker. Då svenska läkaresällskapet förklarat,
att anstalten omöjligen kan uppehållas utan understöd af
allmänna medel, vill jag bifalla hvad reservationen in¬
nehåller.
Den 26 Augusti.
217
Nils Magnus Pettersson från Kalmar, Lars Daniel
Andersson från Vermlands samt Josef Smedberg och Olof
Thorell från Elfsborgs län instämde.
Sven Nilsson från Kristianstads län: Att dok¬
tor Sandahl är en välvillig man och att hans sjukanstalt
kan vara ganska lyckad, betviflar jag ingalunda, men hans
välvilja må nu vara aldrig så stor, lärer den väl icke
komma de fattige i Norrland eller i Skåne till godo. Vid
sådant förhållande, anser jag utskottet hafva på mycket
goda skäl afstyrkt bifall till det ifrågavarande anslaget
och jag kommer, om jag ock blifver ensam i den åsigten,
att bifalla utskottets förslag.
Nils Olsson och Jöns Andersson från Malmöhus län
instämde.
Anders Persson från Kristianstads län: Lika
med utskottet, anser jag ifrågavarande sjukvårdsinrättning
icke kunna hänföras till sådana, som böra af staten un¬
derstödjas, hvarföre jag ock bifaller utskottets förslag.
•iven flosen berg från Kristianstads län: Jag
är icke personligen bekant med doktor Sandahl eller med
hans här ifrågavarande sjukvårdsanstalt, och det är en
lycka, att så är, ty jag kan då fritt yttra mig, utan att
några serskilda förhållanden dervid inverka på mig. Hvarje
ny inrättning till mensklighetens gagn bör erhålla under¬
stöd af det allmänna, om den skall kunna vinna fram¬
gång, och hvad läkarevetenskapen särskildt angår, der
ännu mycket återstår att göra, bör den omhuldas och un¬
derstödjas af staten. Då nu många skickliga personer
vitsordat den ifrågavarande anstaltens ändamålsenlighet
och det gagn, som den redan åstadkommit, förstår jag
icke, huru någon vill motsätta sig det anslag, som här
blifvit begärdt. Vi böra icke, uti en fråga., sådan som
denna, tala om skåningar eller norrlänningar, utan vi böra
endast tillse, att uppfinningen må komma alla till godo,
och det är på sådan grund, som jag med verkligt nöje bi¬
faller hvad reservationen innehåller.
Med Rosenberg instämde Olof Olsson i Slängserud
Per Persson och Nils Andersson från Vermlands, Per
Byström från Jemtlands samt Josef Oskar Almqvist från
Norrbottens län m. 11.
218
Dun 26 Augusti.
Ander!)» •Iohan Sandstedt från Jönköpings
län: Den ifrågavarande inrättningen har verkligen visat
sig vara välgörande. Till och med från min hemort hafva
personer begagnat sig af densamma, och jag har mig
specielt bekant, att en person, som nästlidne vinter, un¬
der loppet af 3 månader och en timma för hvarje dag, be¬
gagnade doktor Sandahls s. k. -klocka» blifvit fullkomligt
återställd till hälsan En af våra kamrater här i ståndet,
Gustaf Hultman från Nerikes län, torde ock kunna vits¬
orda denna sjukvårdsanstalt, hvarföre jag anser mig på
goda skäl kunna bifalla reservanternes förslag.
Carl dustaf Sköldberg från Nerikes län:
Ehuru jag vill vara försigtig att icke gerna inblanda sta¬
ten uti enskilda företag, kan jag dock icke neka, att den
opinion om doktor Sandahls s. k. klockor, som här blif¬
vit uttalad, ganska mycket gläder mig. Då den ifrågava¬
rande inrättningen är dyr att underhålla, samt då det icke
lärer vara så lätt för en så godhjertad menniska, sorn doktor
Sandahl lärer vara, att afvisa de fattige, som icke hafva råd
att betala något för det de begagna sig af hans kurmetod,
anser jag, att ståndet bör, utan afseende å hvad Sven
Nilsson andragit, bifalla hvad reservanterne föreslagit.
Ehuru det egentligen icke hörer hit, får jag förklara, att
jag tänker att med fredadt samvete afslå den pension, sorn
af utskottet blifvit föreslagen åt poeterna, af hvilka vi för
närvarande icke ega några, och jag anser, att nämnda
föreslagna pensionsbelopp bättre och ändamålsenligare kan
användas för den inrättning, som nu är föremål för vår
öfverläggning.
Anders Medin från Kronobergs län instämde.
Erik UBa&nus Ealck från Skaraborgs län:
Afven jag för min ringa del vill förorda reservationen, ty
jag har mig bekant att flere personer blifvit botade genom
doktor Sandahls ifrågavarande kurmetod. Att i denna
fråga tala om norrländningar och skåningar, är icke i sin
ordning, men ifrån hvilken sida jag än må betrakta saken,
anser jag, att det begärda anslaget bör af rikets ständer
beviljas.
Sven Heurlin från Kronobergs län: Jag får
först förklara, att jag är en varm vän af nyttiga och väl¬
görande inrättningar, och sedermera får jag, för att ve¬
Dev 26 Auqust!.
210
derlägga dem, som sagt. att denna inrättning skall nästan
uteslutande komma Stockholm och närmast derintill grän¬
sande orter till godo, erinra, att den, som saknar hälsan,
gerna roser, om det ock vore 100 mil, för att återfå den.
Jag påminner mig till och med, att en qvinna, som hade
häxerier och annat »hokus pokus» för sig, fick besök af
personer ända från Tyskland. Vår ståndskamrat Hultman,
som begagnat sig af doktor Sandahls kurmetod, torde
yttra sig om inrättningen, till hvilken jag gerna vill be¬
vilja det belopp, som reservanterne föreslagit.
Auders »Iansson från Vermlandslän: Jag be¬
gärde ordet för att vederlägga hvad Sven Nilsson yttrade,
men jag är numera förekommen af Rosenberg, med hvil¬
ken jag instämmer och önskar bifall till reservationen.
Carl Julian Cronard Ijomifierg från
Östergötlands län: Användandet af komprimerad luft är
en ny kurmetod, som visat serdeles vackra och välgörande
resultat. Den är ock serdeles väl vitsordad af svenska
läkaresällskapet Vid sådant förhållande, och då en en¬
skild person icke kan af egna tillgångar uppehålla anstal¬
ten, böra rikets ständer, om de icke vilja, att den skall
upphöra, med anslag understödja densamma. Med kän¬
nedom derom, att man till en dylik anstalt i Ryssland be¬
viljat 4,000 rubel silfver årligen, torde det här begärda
anslaget icke kunna anses vara för högt tilltaget.
En värd talare, som väl medgifvit, att denna inrätt¬
ning är nyttig, har dock motsatt sig anslaget till densam¬
ma dels af sparsamhets-skäl, dels ock på den grund, att
den hufvudsakligen skall komma Stockholm till godo. För
min del tror jag. att saken måste betraktas från en all¬
männare synpunkt, och jag är förvissad, att med de lät¬
tade kommunikationer, som vi nu ega, från många orter
inom riket äfven mindre bemedlade personer skola kom¬
ina i tillfälle att begagna sig af den nya kurmetoden. I
min hemort är det vanligt, att kommunen tillskjuter me¬
del, då någon fattig, som icke sjelf kan bekosta sin resa,
behöfver besöka brunns- eller badort, och man får väl gå
till väga på samma sätt med de fattige, som behöfva an¬
lita den här ifrågavarande inrättningen. Jag bifaller hvad
reservationen innehåller.
Paul Andersson! Jag är hufvudsakligen fö¬
rekommen af Rosenberg och Lönnberg och får fästa stånds¬
2:0
Oen ®G Augusti.
brödernas uppmärksamhet deruppå, att här är fråga om
anslag till en ny uppfinning, som står vid sidan af den
vanliga medicinen. Om en skåning eller norrlänning blif-
ver svårt ansatt af andtäppa eller annat bröstlidande, hvil¬
ket läkarne icke kunna bota, skall han säkert begagna
sig af tillfället att resa till Stockholm, för att undergå den
s k. klock-kuren. Dessutom måste man antaga, att, om
denna inrättning visar godt resultat, flere dylika komma
att på spridda delar af riket anläggas. Jag förenar mig
uti reservanternes förslag.
Öst man : Att döma af Sven Nilssons uppträdande
i denna och föregående frågor om anslag till sjukvården,
måste man antaga, att han hittills åtnjutit särdeles god
hälsa, men tiderna kunna äfven för honom i det fallet
förändras. Då erfarenheten emellertid visat, att denna
inrättning blifvit besökt af många landsortsboer, må man
icke påstå, att densamma kommer endast Stockholms in¬
nevånare till godo, och jag är förvissad derom, att, lika¬
som fattigvården bekostar resor för döfstumma och blinda
till Manilla, skall den ock betala resekostnad till denna
inrättning för sådana utfattiga personer, som, öfvergifna
af andra läkare, kunna påräkna att här varda till häl¬
san återställda. Jag förenar mig uti Per Nilssons reser¬
vation.
Mengel: Jag får meddela den för Sven Nilsson
sorgliga, men för oss öfrige glädjande, underrättelsen, att
detta anslag redan blifvit af ined-stånden beviljadt.
(■uslaf Hilllman från Nerikes län: Jag har
endast af grannlagenhet hittills afhållit mig från att del¬
taga i diskussionen, men sedan jag nu blifvit uppmanad
att yttra mig, får jag upplysa, att jag i 80 timmar be¬
gagnat doktor Sandals »klockor» och befunnit mig mycket
väl deraf. Då såväl sundhets-kollegium, som svenska lä¬
karesällskapet väl vitsordat denna inrättning, livilkeh på
alla, som begagnat sig af densamma, visat välgörande ver¬
kan, anser jag densamma vara väl förtjent af anslag, isyn¬
nerhet som äfven fattige kunna komma i åtnjutande deraf.
Jag bar mig bekant, att en person, som från min
hemort hitkom i ganska uselt helsotillstånd, sedan han
endast 4 dagar begagnat doktor Sandahls kurmetod, var
nästan fullkomligt frisk, och en annan af mina bekanta,
en ung man, som var så förstörd i sitt bröst, att han
Den £6 Augusti,
icke utan stor svårighet kunde gå till sitt hem, 2 trappor
upp, blef, efter att hafva i 50 timmar begagnat »kloc¬
korna», fullkomligt återställd till helsan.
Mils Ami ersson från Vermlands län: I allo
instämmande uti Per Nilssons och Rosenbergs yttranden,
anser jag mig, med anledning af en föregående talares
uppgift, att denna inrättning icke kommer de norra och
södra orterna till godo, böra upplysa, att en person från
Carlskrona just för närvarande begagnar sig af doktor
Sandahls ifrågavarande sjukvårdsanstalt.
(austaf Hjerkailllea* från Skaraborgs län:
Orsaken, hvarföre jag icke i utskottet, der så många le¬
damöter yttrade sig till fördel för den ifrågavarande an¬
stalten, reserverat mig emot beslutet, var dels den, att
jag då icke hade så noggrann kännedom om densamma,
som jag sedermera erhållit, dels ock den omständigheten,
att jag icke föreställde mig, att doktor Sandahl, hvilken
jag ganska väl känner, enär han är från min ort, skulle,
då han är en välbergad man, önska statens mellankomst.
Då jag emellertid nu hört de fleste af ståndets ledamöter
påyrka anslagets beviljande och då jag är öfvertygad om
den ifrågavarande inrättningens nytta och ändamålsenlig¬
het, vill äfven jag bifalla reservanternes förslag.
Johannes Svensson från Skaraborgs län, ra. fl in¬
stämde
Ullri När man rest från Skåne eller Norrland, för
att begagna denna kurmethod, har man, om man icke är
i desto bättre ekonomiska omständigheter, gjort en gan¬
ska stor uppoffring, och då är det godt att vid hitkomsten
få åtminstone baden gratis.
Sven lils$Oli: Det är smickrande för mig, att
jag, helt och hållet ensam om min åsigt, kunnat fram¬
kalla en så lång och isynnerhet för protokollsföranden
uppbygglig diskussion, som den förevarande. Man må nu
emellertid säga hvad man vill, så, enär af betänkandet
synes att af 8,653 luftbad icke mindre än 3,229, eller nära
halfva antalet, leranats utan afgift åt fattige och mindre
bemedlade personer, kan man med säkerhet antaga, att
icke många af de sistnämnda personerna varit från Norr¬
land eller Skåne. Vi böra icke beskatta hela landet med
Div/ $(> Augus!/'.
anslag till en inrättning, som åtminstone till största de¬
len kommer endast en ort till godo, och af sådan anled¬
ning vidblifver jag hvad jag förut yttrat.
Mengel: Det är verkligen för mig en stor tröst,
att den siste talaren varit ensam om den åsigt, som han
nttalat, men jag skall icke desto mindre hålla honom
räkning för det han så godt, han kunnat, velat stå på
sina kommittenters bästa; och jag skall icke hafva något
emot, att en liten kuku-klocka inrättades för hans räkning
i Skåne.
»Tohaniies nilsson från Göteborgs län: Med
anledning af Sven Nilssons sista yttrande, får jag för¬
klara, att jag alldeles icke finner någon heder uti att
uppkalla en lång och onödig diskussion.
Hvad sjelfva saken beträffar, anser jag att staten bör
med anslag understödja sådana experiment, som det ifrå¬
gavarande, ty om de lyckas och befinnas välgörande, är
jag öfvertygad derom, att de nog i sinom tid spridas både
till Norrland och Skåne.
Diskussionen förklarades afslutad; talmannens propo¬
sition på bifall till utskottets förslag blef med nej besva¬
rad, hvarefter ståndet, uppå förnyad proposition, beslöt, i
enlighet med den emot denna punkt anmälda reservation,
att till understöd för den af doktor 0. Sälldahl i hufvud-
staden inrättade mediko-pnevmatiska anstalt må anvisas
för nästa statsreglerings-period, å riksgälds-kontoret, en
summa af 6,000 rdr, att med en tredjedel under hvartdera
af åren 1864, 1865 och 1866 utgå, med vilkor likväl, att
anstalten ställes under tillsyn af sundhets-kollegium, dit
föreståndaren har att årligen om inrättningens verksam¬
het afgifva berättelse, äfvensom att dagligen vid denna an¬
stalt lemnäs fribad åt minst tvänne fattige eller obemed¬
lade personer.
Punkten 86, uti hvilken utskottet hemställt, att en af
J. Bergström från Kopparbergs län väckt motion derom,
att ett årligt anslag af 1,500 rdr måtte till lön åt ytter¬
ligare en adjunkt vid veterinär-inrättningen i Stockholm
beviljas, måtte lemnäs utan afseende, bifölls.
Med anledning af punkten 87, uti hvilken utskottet
tillstyrkt, att rikets ständer måtte bifalla, att på svenska
akademiens stat uppföres ett belopp af 6,000 rdr, deraf,
Den 26 Augusti.
enligt Kongl. Maj:ts nådiga proposition, må, uppå bein alde
akademis underdåniga förslag, användas 4,000 rdr till
pensioner åt vittra författare af utmärkt förtjenst och som
af dylikt understöd kunna vara i behof, samt 2,000 rdr till
understöd åt yngre, mindre bemedlade personer, som vi¬
sat mera framstående anlag för litterär verksamhet i of¬
vannämnda rigtning, begärde nedannämnde ledamöter or¬
det och yttrade:
I*anl Fritz Mengel från Upsala län: Det
kan visserligen så synas, som vi icke skulle hafva stort
sinne för poesi, men vi böra dock visa aktning för dem,
som hafva poetiska anlag, och då man i andra civilise¬
rade länder gjort oändligen mycket för poeterna, skulle
det vara Sverige och dess representanter ovärdigt att icke
söka till att lindra sina skalders ekonomiska bekymmer.
En af Sveriges största skalder lefver, efter hvad kändt är,
i så torftiga omständigheter, att han knappt har sitt dag¬
liga bröd, och jag hoppas, att ståndet måtte bifalla denna
punkt, hvilken de öfriga stånden redan godkänt.
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes län:
Det är väl möjligt, att jag icke har sinne för och sådan
kännedom om poesien i vårt land, att jag kan bedöma
densamma, men då jag icke har mig bekant, att här i
Sverge finnas några poeter, som äro jemförlige med an¬
dra länders, t. ex. Finlands, måste jag, mig sjelf må¬
hända till föga heder, afslå hvad utskottet i denna punkt
tillstyrkt.
Flere af ståndets ledamöter instämde.
Carl »Tohan laeonard Cöiinherg från
Östergötlands län: Man har en gång yttrat: »skalden be¬
gärde bröd och man gaf honom en sten». Detta yttrande
kan sannerligen tillämpas på flere af våra stora skalder,
åt hvilka svenska akademien rest mer eller mindre dyr¬
bara minnesvårdar och som fått förgås i elände. För att
förekomma sådant, böra vi, i likhet med hvad de öfriga
riks-stånden gjort, bevilja det ifrågavarande anslaget.
Nästföregående talare har väl sagt, att han icke känner
några egentliga skalder inom vårt eget land, men sådana
finnas nog, ehuru jag icke anser det vara lämpligt att här
uppgifva dem till namnet. För min del bifaller jag denna
punkt.
224
Den 26 Augusti.
l*er Östman från Vesternorrlands län: Onekli¬
gen är poesien en skön konst ock bör såsom sådan upp¬
muntras, men jag tror, att vi beträda en farlig väg, om
vi bevilja detta anslag, huru litet det än må synas, ty jag
är säker, att man vid nästa riksdag kommer med ytterli¬
gare anspråk. Snillet banar sig nog väg utan anslag och
ehuru, såsom jag förut sagt, poesien är en skön konst,
lemnar den dock icke någon materiel vinst, hvarföre jag,
lika med Sköldberg, yrkar afslag.
Ofverläggningen förklarades afslutad; talmannens pro¬
position på bifall till denna punkt blef med nej besvarad,
hvarefter, uppå förnyad proposition, ståndet beslöt att af¬
stå hvad utskottet här tillstyrkt.
Emot detta beslut reserverade sig Paul Fritz Mengel
från Upsala samt Carl Johan Leonard Lönnberg från
Östergötlands län.
Punkten 88, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att ett be¬
lopp af 4,750 rdr måtte, under benämning expensmedel,
vetenskaps-akademien beviljas, bifölls.
Punkten 89, uti hvilken utskottet hemställt, att en af
herr Lemchen inom vällofliga borgare-ståndet väckt mo¬
tion derom, att rikets ständer måtte anslå ett belopp af
30,000 riksdaler årligen till bekostande af offentliga före¬
läsningars hållande i hufvudstaden uti följande vetenska¬
per: politisk och allmän kultur-historia, statsrätt, stati¬
stik och statskunskap i allmänhet, biologi, fysik, minera¬
logi och praktisk lagfarenhet, icke måtte till någon rikets
ständers åtgärd föranleda, föredrogs nu och i samman¬
hang dermed en från höglofliga ridderskapet och adeln
uti protokolls-utdrag n:o 367 ankommen inbjudning till
bonde-ståndet, att förena sig uti ridderskapet och adelns
beslut, att bifalla det äskade anslaget.
Med anledning häraf begärdes ordet af nedannämnde
ledamöter, hvilka yttrade:
Paill WvitK Meinjjel: Jag befarar väl, att
mitt förslag skall röna motstånd, ty man ändrar så lätt
åsigter, men jag vill det oaktadt, framställa detsamma,
lia frågan om universitetets flyttning förevar här i stån¬
det, ville man icke medgifva en sådan flyttning, men man
hördes deremot vara böjd att framdeles ersätta eller gifva
hufvudstaden godtgörelse för den brist eller förlust, som
Den 26 Augusti.
225
för densamma uppkom derigenom, att universitetet icke
blef dit förlagdt. För min del tror jag, att det skulle vara
serdeles nyttigt, om sådana föreläsningar, som motionären
föreslagit, kunde komma till ständ, ty de studier, som
göras vid våra akademier, äro af mera speciel natur och
den allmänna bildningen får stå efter. Examensväsende!
vid våra universiteter är, såsom motionären rigtigt an¬
märkt, så ställdt, att hvar och en söker till att göra från
sig sin examen så fort, som möjligt, hvarefter den exami¬
nerade skyndar till hufvudstaden att praktisk tillämpa den
specialkunskap som han vid universitetet inhemta!. I
alla andra hufvudstäder, der universitet finnas, är man
satt i tillfälle att få höra föredrag i allmänna ämnen, och
jag är öfvertygad, att sådana föreläsningar, som motionä¬
ren föreslagit, skulle vara nyttiga till och med för roed-
lemmarne af representationen, hvilka, i stället för att till¬
bringa sina lediga aftnar på klubben i kortspel, kunde
bevista desamma. Jag skulle således önska, att ståndet,
om det icke nu vill bevilja något anslag, måtte åtminstone
fatta sådant beslut, som herr Björck i sin reservation fö¬
reslagit.
På vetenskaps-akademiens stat finnes uppfördt ett
anslag för offentliga föreläsningars hållande några gånger
om året, och dessa föreläsningar hafva varit så talrikt
besökta, att föreläsningsrummet icke varit tillräckligt för
alla dem, som velat afhöra dem. Så skulle ock förhål¬
landet blifva med de föreläsningar, som här äro i fråga,
att de säkerligen skulle blifva flitigt besökta, men när
man icke rimligtvis kan begära, att vetenskapsmännen
skola hålla föredrag utan ersättning, hemställer jag, att
ståndet måtte bevilja det anslag, som motionären äskat.
»föns KII lill höck från Göteborgs län: Den
nytta, som offentliga föreläsningars hållande i hufvudsta¬
den skulle medföra, föranleder mig att förorda antagan¬
det af den inbjudning, som ridderskapet och adeln till
bonde-ståndet aflåtit. Bristen af dessa föreläsningar, hvilka
skulle medföra nytta och nöje både för den fattige och
den rike, är kännbar för en och livar utaf oss, ehuruväl
Stockholm har mycket annat att bjuda uppå. Underjförra
vinterns lopp bevistade jag en offentlig föreläsning i De
la Croix’s salong, och jag fann denna föreläsning intres¬
sant, förädlande och utgörande ett angemänt tidsfördrif.
Må vetenskapen äras och låt den slå upp sin dörr på vid
Iionde-S:t$ Prat. vid IS62 — 1SG3 arent riksday. VII. 15
226
Den 26 Augusti.
Å
gafvel här i hufvudstaden, ty något lämpligare ställe tin¬
nes väl icke, enär der är samlingsplatsen icke allenast
för lärde män från akademierna, utan äfven för rikets
ständer och många utmärkte män från landsorterna. I
andra hufvudstäder, der sådana föreläsningar, som de ifrå¬
gavarande, hållits, har belåtenheten varit stor och allmän;
och då sannolikt är, att Stockholms stad icke undandra¬
ger mg att kostnadsfritt upplåta lokal för föreläsningarne,
hemställer jag, att ståndet måtte antaga den ofvannämnda
inbjudningen.
Carl Anders Carlson från Östergötlands
län: Vid denna frågas behandling i utskottet uppstod en
ganska häftig strid. En del trodde, att det af utskottet
för ändamålet tillstyrkta beloppet, 10,000 rdr, skulle vara
så otillräckligt, att man ioke kunde vänta någon nytta
deraf; andra åter anförde, att Stockholms publik vore
myöket nyckfull och att, om personer med lätthet att tala
ville uppträda utan anspråk på ersättning, den ifrågavaran¬
de föreläsningsfrågan bäst och lättast kunde regleras, hvar¬
emot ständige och aflönade föreläsares ämnen troddes
icke blifva behagliga eller smakliga för publiken. Under
sådana förhållanden‘yrkar jag bifall till utskottets förslag
i denna punkt.
Sven S5osenl»efi'g från Kristianstads län: Så¬
som riksdagsman har jag gjort till regel att, såvidt i min
förmåga står iakttaga sparsamhet med statens medel och
icke bevilja anklag till annat, än sådant, sorn jag anser
vara nödigt och för landet nyttigt, men att deremot icke
vara njugg vid beviljande af anslag till sådant, hvarigenom
landets förkofran vinnes. Om jag nu frågar mig, huru¬
vida det här ifrågavarande anslaget är så oundgängligen
nödigt, att det bör beviljas, måste jag svara, att det, i
förhållande till landets ekonomiska ställning, icke är nöd¬
vändigt. Jag må väl medgifva, att medel böra gifvas till
intellektuela föremål, då sådant oundgängligen tarfvas,
men då man besinnar, att riket för hvarje år skuldsättes
för fullbordande af de påbörjade jernvägarne samt för
jordbrukets upphjelpande, torde nuvarande tidpunkt icke
vara lämplig för beviljande af det anslag, som här är i
fråga. Bland reservanterue emot utskottets förslag i
denna punkt har den ene föreslagit en underdånig skrif¬
velse till Kongl. Majit, alldeles på samma sätt, som det
tillgick vid den riksdag, då fråga väcktes om uppförande
Den 26 Augusti.
af ett nationalmuseum, och den andre har- förordat ett
anslag af 10,000 rdr, men jag föreställer mig, att, om
dessa föreläsningar blifva populära och en professor skall
föreläsa uti hvart och ett af de ämnen, som motionären
föreslagit, man inom ganska kort tid härefter skall be¬
höfva statsanslag till och med till högre belopp, än 30,000
rdr. Jag underskattar ingalunda värdet af motionärens
förslag, ty om dessa föreläsningar göras populära, bereda
de Stockholms innevånare ett ädelt nöje, men då vi för
närvarande hafva så många andra nödvändiga utgifter,
kan jag icke annat, än yrka bifall till utskottets förslag.
Samma åsigt delades af Bälter Sven Ersson och Liss
Lars Olsson från Kopparbergs, Nils Andersson, Olof Ols¬
son i Slängserud och Per Persson från Vermlands, Lars
Gustaf Andersson, Josef Smedberg och Olof Thorell från
Elfsborgs samt Nils Svensson från Blekinge län m. fl.
Carl •folian Lconanl från
Ostergötlands län: Att en hufvudstad utöfvar ett väsendt¬
ligt inflytande på det öfriga landet, såväl till godt, som
ondt, är en känd sak, men på det att detta inflytande
måtte blifva till det goda, finnes intet verksammare me¬
del, än upplysningen, och för åstadkommande af denna,
bör hvarje medborgare i sin mån bidraga. För barnaun-
dervisningen i vårt land är det väl sörjdt, men ingenting
har man gjort för det fullvuxna slägtet. Att detta slägte
dock är kunskapssökande, synes deraf, att man i ordets
egentliga bemärkelse tränges om platserna, när något till¬
fälle erbjudes, såsom t. ex vid de Thamiska föreläsnin-
garne, och att sådana föreläsningar, som de här ifråga¬
varande, skulle hafva ett välgörande inflytande, torde icke
någon betvifla. I London och Paris finnas ock sådana in¬
stitutioner.
Då riklig tillgång finnes här i hufvudstaden på så¬
dana vetenskapsmän, som både kunna och vilja hålla före¬
läsningar och dä deras aflöning derför skulle komma att
utgå endast såsom arvoden, vill jag för min del antaga
ridderskapet och adelns inbjudning.
Andars Wilhelin Uhr från Nerikes län instämde.
•Voimitnes Mälsson från Göteborgs län: Jag
vill icke underkänna dessa föreläsningars vigt och värde,
men vid det förhållande, att vårt land för närvarande har
större utgifter, än det tål, kan jag, för min del, icke be-
228
Pen $ 6 st ugust!.
Tilja det ifrågasatta anslaget. Hvad Mengels anmärkning
vidkommer, så finner jag mig alldeles icke träffad af den¬
samma, ty jag besöker ganska sällan klubben. Dessutom
tror jag, att hvarje representant, som vill följa med riks-
dagsärendernas gång, måste egna så mycken tid åt stu¬
derandet af utskotts-betänkanden m. m., att han icke får
mycken tid öfrig till att sitta på klubben. Jag godkänner
utskottets förslag.
Carl Ifvai •»sol» från Hallands län: Vi hafva
vid denna riksdag beviljat så stor tillökning på åttonde
hufvudtitelns anslag, att vi icke böra bevilja mera, och jag
kommer således, för att icke förlänga diskussionen, att
förena mig uti hvad Rosenberg och Johannes Nilsson an¬
fört. Vännen Rundbäck har visserligen förespeglat, att
Stockholms innevånare otvifvelaktig! komma att upplåta
fria lokaler, uti hvilka de ifrågavarande föreläsningarne
få hållas, om blott rikets ständer bevilja detta anslag, men
jag tror icke det, utan vill, att man må uppskjuta ansla¬
gets beviljande åtminstone intilldess man blifvit förvissad
derom, att fria lokaler erhållas.
Svante Rerkström från Östergötlands län:
Man har yttrat tvifvel angående nyttan af ifrågavarande
föreläsningar, i händelse de blifva ålagde lärare såsom
en skyldighet. De af en föregående talare omnämnda
Thamiska föreläsningarne tror jag dock kunna åberopas
såsom ett exempel på motsatsen. Professor Edlund, som
åtnjuter inkomsten af den enskilda stiftelse, från hvilkens
grundläggare föreläsningarne hafva sitt namn, åligger
nemligen att hålla offentliga föreläsningar i åtskilliga äm¬
nen, såsom fysik m. m. Önskande uppfriska minnet af
mina akademiska studier, besökte jag under loppet af för-
lidne vinter nämnda föreläsningar och kan intyga, att de
voro talrikt besökta, ja! ända till en odräglig trängsel, så
att man måste infinna sig minst en half timma före den
bestämda tiden, om man ville komma inom dörren. Med
tanken på detta förhållande tror jag derföre med säker¬
het att åhörare nog skola infinna sig. 1 öfrigt och hvad
saken beträffar, talas här ständigt om jernvägar och an¬
dra materiela ting, hvarföre det ej vore ur vägen att
tänka på något, som kunde tillfredsställa anden och rikta
själsodlingen. I detta hänseende och med betraktande
af de vetenskaper, hvilka äro föreslagna såsom föreläs-
ningsämnen, hemställes, om ej de fleste af våra embets-
Den i‘6 Augusti.
229
män skulle hafva nytta af föreläsningar i statistik, stats¬
rätt och allmän statskunskap, såsom uppfriskande min¬
net af fordna studier och lemnande nya vyer, beträffande
föremålen för deras verksamhet; vidare hemställes, om ej
bruksegare, fabrikanter och handtverkare, jemte många
andra medborgare hafva behof af kunskaper i fysik, mi¬
neralogi oell praktisk lagfarenhet. Dylika föreläsningars
hållande torde således vara af högsta vigt för allmänhe¬
ten. För närvarande och med den ringa utredning, an¬
gående tillämpningen, som frågan likväl har, kan jag ty¬
värr hvarken tillstyrka tio- eller trettio-tusen riksdalers
anslag, utan förenar mig i stället om den åsigt, som ut¬
talas uti herr Björcks reservation. Derigenom åstadkom¬
mes icke något anslag för närvarande och ej heller kan
derigenom något ondt i öfrigt uppkomma, emedan rikets
ständer vid en följande riksdag blifva i tillfälle att noga
pröfva, huruvida de må bifalla eller afslå den proposi¬
tion, som Kongl. Maj:t då kan komma att i ämnet af¬
gifva.
Per Wilsson från Malmöhus län: Inom utskot¬
tet uppstod i denna fråga en lång och vidlyftig diskus¬
sion, och förhållandet synes blifva enahanda inom stån¬
det. Såväl inom utskottet, som ock inom ståndet, sluter
jag mig till dem, som vilja afslå motionärens framställ¬
ning. Jag vill icke derigenom hafva bestridt dessa före¬
läsningars nytta och fördel, men jag är icke öfvertygad,
huruvida staten eller den enskilda verksamheten skall
åstadkomma hvad som här är i fråga. Det skulle vara
mycket godt, om man genom ett årligt anslag af 10,000
rdr, skulle kunna åstadkomma en bättre anda inom Stock¬
holm, men om man nu utan något förbehåll beviljar denna
summa, så har man icke någon lokal, uti hvilken föreläs¬
ningarne kunna hållas, utan man måste antingen förhyra
en sådan eller ock måste, på statens bekostnad, en sådan
uppföras, hvarigenom statsverket ytterligare tillskyndas en
icke så obetydlig kostnad.
Man anförde i utskottet, hvad ock här blifvit yttradt,
att dessa föreläsningar skulle för den yngre tjensteman-
nen vara af serdeles stor nytta, emedan han genom de¬
samma skulle kunna utveckla sina studier och erhålla en
bättre samhällsanda, men jag kan icke föreställa mig, att
samhällsandan kan bero af dessa föreläsningar, ty huru
skulle det då gå i våra andra större städer, der icke nå¬
Deri 20 Augusti.
gra föreläsningar hållas. Jag kommer, på grund af hvad
jag sålunda anfort, att bifalla utskottets förslag.
Guataf Bolin från Upsala, Johan Olof Sundgren från
Stockholms och Anders Jonsson från Vermlands län in¬
stämde.
Gusfaf IS.j orkander från Skaraborgs län: Nyt¬
tan af sådana föreläsningar, som här äro i fråga, kan in¬
gen bestrida, men då vid hvarje riksdag mångfaldiga nya
anspråk på statens understöd framställas, kan man icke
bevilja allt hvad som begäres. Stockholms publik är den,
som egentligen finge draga nyttan och nöjet af dessa
föreläsningar, men de unge tjenstemännen äro, då de hit-
komma från akademien, så upptagna af göromål, att de
sällan, om ens någon gång, hafva ledighet att bevista
dem. Om tjenstemännens nytta afsåges med dessa före¬
läsningar, så borde sådana införas i hvarje stad. Me¬
ningen är icke någon annan, och den hade man gerna
kunnat rent uttala, än att förlägga ett universitet i huf-
vudstaden. Vi hafva nu skuldsatt riket så mycket, att
all möjlig sparsamhet bör hädanefter iakttagas, och Stock¬
holms publik kan, om den så för godt finner, sjelf föran¬
stalta om sådana föreläsningar, som här satts i fråga. Ehuru
jag således erkänner nyttan och nöjet af dylika föreläsnin¬
gar, kan jag dock icke annat, än bifalla hvad utskottet
på goda skäl föreslagit.
Jons Persson från Blekinge, Sven Gustaf Johansson
från Jönköpings, Johan Gustaf Wasmuth från Stockholms,
Nils Magnus Pettersson från Kalmar, Olof Lagergren
från Gotlands samt Per Olof Hörnfeldt från Vesternorr¬
lands län m. fl. instämde.
Gustaf *1 Allansson från Kronobergs län:
Afven jag hyser den åsigten, att de af motionären före¬
slagna föreläsningarne skulle vara långt nyttigare, än alla
andra förströelser, som finnas här i Stockholm, och jag
skulle derföre vilja föreslå en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t med hemställan, att hälften af det statsanslag
»om är beviljadt den Kongl, teatern, måtte användas till
det ändamål, som nu är i fråga, ty då kunde publiken
beredas ett alternerande nöje, då den, ena aftonen kunde
besöka teatern och den andra aftonen bevista en intres¬
sant föreläsning.
Den 26 Augusti.
Carl Anders liarsson; Jag måste motsätta
mig en så beskaffad skrifvelse, som Gustaf Johansson fö¬
reslagit, fy det är oss icke värdigt eller passande att sam¬
manblanda dessa ämnen.
Många af ståndets'ledamöter instämde.
Diskussionen förklarades afslutad och ifrågavarande
punkt blef, uppå derom af talmannen framställd proposi¬
tion, af ståndet bifallen, hvarjemte ståndet beslöt, att den
ofvannämnda inbjudningen skulle läggas till handlingarne.
Punkten 90, uti hvilken utskottet tillstyrkt bifall till.
Kongl. Maj:ts nådiga framställning, om anslaget till fria
konsternas akademi, 6,000 rdr, till inköp för statens räk¬
ning af inhemska konstnärers arbeten måtte såsom reser¬
vationsanslag i riksstateu uppföras, godkändes.
Punkten 91, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer måtte i anslaget för fria konsternas akademi be¬
vilja en tillökning af 4,000 rdr, på det att åt qvinnor må
beredas tillfälle till kostnadsfri undervisning vid nämnda
akademi och åtnjutande af de förmåner, som enligt aka¬
demiens stadgar, äro dermed förenade, bifölls.
Med anledning af punkten .92, uti hvilken utskottet
tillstyrkt, att rikets ständer måtte bevilja cien af friherre
Bonde, uti en hos ridderskapet och adeln väckt motion,
föreslagen tillökning i musikaliska akademiens anslag,
4,300 rdr årligen att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga dispo¬
sition, efter akademiens hörande, för undervisningens be¬
främjande vid akademien användas, uppstod diskussion,
dervid sig utläto:
!*er Nilsson från Malmöhus län: Innan jag ytt¬
rar mig i sjelfva saken, anhåller jag, att den af herr Stråle
emot utskottets förslag i denna punkt afgifna reservation
måtte uppläsas.
Sedan nämnda reservation blifvit af sekreteraren upp¬
läst, fortsatte
l*er Nilsson : Det hufvudsakliga skäl, som ma¬
joriteten inom utskottet anförde emot ifrågavarande an¬
slags beviljande, var det, att hvarken Kongl Majit eller
vederbörande auktoritet gjort framställning om detsamma.
Jag är icke så hemmastadd i denna sak, att jag med nå¬
gon större sakkännedom kan yttra mig, men jag vill afslå
232
Den 26 Augusti.
den här tillstyrkta förhöjningen i den fulla öfvertygelsen,
att musikaliska akademien nog reder sig med det anslag,
sorn den hittills åtnjutit, ty, om icke förhållandet vore så¬
dant, hade nog dess styrelse gjort framställning om an¬
slags erhållande.
Liss Lars Olsson från Kopparbergs, Olof Nilsson från
Vesterbottens, Olof Persson från Gefleborgs, Anders Me¬
din från Kronobergs, Johan Olof Sundgren från Stock¬
holms, Olof Thorell från Elfsborgs, Anders Perssonfivhn
Nerikes och Jöns Persson från Blekinge län m. 11. in¬
stämde.
Paill fril* Mengel från Upsala län: Det
händer understundom, att man, för att afslå tillstyrkta an¬
slag, åberopar, än den omständigheten, att Kongl. Maj:t
icke gjort framställning derom, än alldeles motsatta för¬
hållanden. Så är ock händelsen här. Knalleffekten i herr
Stråles reservation ligger deruti, att han icke kunnat göra
sig hemmastadd i frågan, men den upplysning och kän¬
nedom, som han säger sig sakna, skulle lian väl hafva
kunnat vinna, om han, medan frågan var beroende på ut¬
skottets behandling, begärt den tills vidare hvilande på
hordet. Det är alldeles icke någon ursäkt för en utskotts-
ledamot att säga sig icke förstå eller visa benägenhet att
taga kännedom om en sak och på grund deraf motsätta
sig ett anslag. Hvad man klokt använder på de sköna
konsterna, är icke bortkastadt eller förloradt, och svenska
nationen, hvars lynne är musikaliskt och från hvilken ut¬
gått sångerskor, hvilkas namn kring hela verlden nämnas
med aktning, bör icke undandraga sig beviljandet af an¬
slag till en inrättning, som bildat och bildar icke allenast
musikaliska utmärktheter, utan äfven orgelnister, som spri¬
das omkring i hela landet. Ju större lärarues antal vid
musikaliska akademien är, desto bättre resultater kunna
åstadkommas, hvarföre jag under uttryckande af min glä¬
dje deröfver, att så få reserverat sig emot utskottets för¬
slag, icke tvekar att bifalla detsamma.
Paul Andersson från Jemtlands län instämde.
•Iiins ISiindbiick från Göteborgs län: Då jag
om Kongl, musikaliska akademiens verksamhet och om
det här ifrågavarande anslaget har någon kännedom, torde
jag för en stund få taga ståndets uppmärksamhet i an¬
språk, för att häröfver yttra några ord.
Den 26 Augusti.
233
Att musiken, i sin vidsträckthet tagen, intager ett
af de förnämsta rummen bland de sköna konsterna
och är, såsom bildningsmedel betraktad, af alla hit¬
tills kända det mest förädlande, hoppas jag, att en
hvar har sig bekant. Om musiken i allmänhet, om dess
välgörande inflytande hos både kultiverade och okultive¬
rade nationer behöfver jag visserligen derföre icke mycket
orda, ty det är nog, om man vet och erkänner, att den
musikaliska konsten på det kraftigaste medverkat till våra
dagars civilisation och humanitet. Derest man inser och
erkänner detta, följer deraf, att man icke kan eller bör
behandla denna konst såsom den ofrias son. Aldraminst
bör sådant komma i fråga inom värt land, sorn har så
många musikaliska anlag att odla och uppöfva. Kunde
vi få komma derhän, att vi hemma kunde lemna landets
barn den nödiga undervisningen, hvarigenom de icke, såsom
nu är fället, behöfde resa utrikes, att utbilda sig, eller vi
icke behöfde införskrifva utländska konstnärer, så tror jag,
att man väl användt de medel, som härtill lemnats.
Besinna vi dessutom, att kyrkan, skolan, teatern, re¬
gementena och salongerna äro ständigt i behof af musi¬
kaliskt bildade män och qvinnor, så följer häraf, att nå¬
gon bildningsanstalt för dessa måste finnas. Vi hafva
också en, nemligen musikaliska akademien, men denna är
också den enda, hvarföre den också är af lärjungar och
läroämnen öfverhopad. Under den sista terminen lemnade
denna akademi undervisning åt icke mindre än 226 man¬
liga och qvinliga elever, ett antal alldeles för stort för lä¬
rarepersonalen och akademiens resurser i öfrigt. Detta
antal hade dock, om så kunnat ske, varit ännu större,
men utrymme och lektionstimmar räcka icke till, ehuru
man måste erkänna, att akademien på det mest oförtrutna
och hedrande sätt sökt använda alla henne till buds stå¬
ende medel, men dessa medel äro alltför ringa. Akade¬
mien skall nemligen för 18,000 rdr, det nuvarande ansla¬
get, hyra lokal, förse den med hvad som behöfves, tillhan¬
dahålla instrumenter m. m. samt derjemte underhålla elfva
lärare, hvilket antal ändock är för litet Till allt detta
är påtagligen det sistnämnda anslaget alldeles otillräck¬
ligt. Att akademien alltså är i största behof af det här
begärda anslaget, i fall den skall bestå och vidare kunna
utbildas, hoppas jag, att hvar och en skall erkänna, och
jag uppmanar derföre ståndet på det vänligaste att behjerta
detta och bifalla hvad som här blifvit begärdt. För egen
del bifaller jag punkten.
234
Den 26 Augusti.
Carl Anders darsson från Östergötlands län:
Af alla läroverk, till hvilka statsanslag beviljas, finnes in¬
tet enda, der så många af allmogens barn erhålla under¬
visning, som vid detta, ty de rikas barn slå sig merendels
in på andra och mera inkomslgifvande lefnadsbanor. Det
förundrar mig verkligen, att Per Nilsson vill motsätta sig
det anslag, som här är i fråga, då meningen icke är att
öka lärarnes löner, utan endast att utvidga akademien.
För min del kan jag icke gilla reservationen, utan jag
godkänner utskottets förslag.
Samma åsigt delades af Matts Persson och Johan
Gustaf Wasmuth från Stockholms .Eri k Mallmin från Vest¬
manlands, Lars Ersson från Södermanlands, Gustaf Hult¬
man från Nerikes och Anders Johan Sandstedt från Jön¬
köpings län m. fl.
Sven Hogenberg från Kristianstads län: Lika
ifrigt, som jag vid en föregående punkt motsatte mig ett
der tillstyrkt anslag, lika ifrigt vill iag förorda det anslag,
som här är i fråga, ty det är af verkligt behof påkalladt.
Ingen inrättning har börjat sin verksamhet och arbetat un¬
der så ogynnande omständigheter, som den här ifrågava¬
rande, men ingen har heller sedan den på sednare tider
blifvit något mera omhuldad, visat sig så tacksam och vär¬
dig de anslag, som man lemnat inrättningen.
Den utskot.tsledamot, som reserverat sig emot utskot¬
tets beslut i denna punkt och förklarat sig icke kunna be¬
döma hvilket gagn för det allmänna, som genom anslagets
beviljande kunde åstadkommas, har genom denna sin re¬
servation blottat sin egen oförmåga, ty här är icke fråga
om att endast skaffa njutning åt en skådelysten publik,
utan det är fråga om att förse rikets församlingar med
skickliga orgelnister, och anslaget kommer att användas
till deras gagn, sorn rest långa vägar och som, för att
lära sig något, påkostat belopp, som, i förhållande till de¬
ras ofta ringa tillgångar, måste anses ganska betydliga.
Då musikaliska akademien städse ådagalagt mycken flit
och skicklighet och jag dessutom redan vid förra riksdagen
hörcle7omtalas behofvet af flere lärares anställande vid
akademi n, anser jag mig på goda skäl böra bifalla hvad
utskottet i denna punkt tillstyrkt.
Olof Mil$$Oll från Vesterbottens län: I denna
fråga hyser jag samma åsigt, som Per Nilsson. Då jag
Den 26 Augusti.
235
hvarken i hufvudstaden eller från landsorten hört någon
påstå, att musikaliska akademien befinner sig på en låg
ståndpunkt utan tvertom utläudningar till och med förun¬
drat sig öfver densamma anser jag det vara alldeles öf¬
verflödigt att bevilja det här ifrågavarande anslaget, hvil¬
ket jag för min del afslår.
l*cr Alisson från Malmöhus län: Jag erkänner
att jag icke har så stor förmåga att bedöma denna fråga,
som tvänne föregående, musikaliskt bildade, ledamöter,
men det må ursäktas mig. Jag har endast utlalat min
åsigt och det står ståndet öppet att fatta det beslut, som
anses vara häst och nyttigast.
dustaf Bjerkander från Skaraborgslän: Se¬
dan tvänne ledamöter, som sjelfve erhållit musikalisk un¬
derbyggnad, så varmt förordat det här ifrågavarande an¬
slaget, kan det väl synas vågadt att uppträda emot det¬
samma. Man har sagt, att musikaliska akademien besö-
kes till större delen af allmogens barn, hvilka der få sin
hildning, men jag kan upplysa, att i många landsorter
tjenstgöra såsom orgelnister många personer, hvilka icke
åtnjutit undervisning vid nämnda akademi. Egentligen
derföre, att akademien sjelf icke begärt eller hos Kongl.
Maj:t gjort anmälan otr, behofvet at detta anslag, hvar¬
igenom bäst ådagalägges, att icke något verkligt behof fö¬
refinnes, har jag motsatt mig dess beviljande och jag yr¬
kar fortfarande afslag, intilldess närmare utredning hinner
åstadkommas.
Carl Anders Ifarsson: Att Kongl. Maj:t
icke hos rikets ständer anmält behofvet af detta anslag,
härleder sig derutaf, att Kongl. Maj:t haft så mångå an¬
dra frågor, åt hvilka han varit tvungen att företrädesvis
egna sin uppmärksamhet, men då friherre Bonde, som är
antingen ordförande eller ledamot i musikaliska akade¬
miens styrelse, anmält behofvet af ifrågavarande anslag,
böra vi hafva fullt förtroende till hvad han föreslagit. Att
det hittills varande anslaget. 18,000 rdr, skall vara allde¬
les otillräckligt för detta läroverk, der serskild lokal må¬
ste hyras och der så många lärare, i och för bildande af
skickliga musici, finnas anställda, synes mig böra ligga i
öppen dag för hvar och en, hvarföre jag ock anser, att
vi, sedan man beviljat så många andra anslag, äfven böra
bevilja hvad som här är i fråga. Att många orgelnister
236
Den 26 Augusti.
O
finnas i landsorten, hvilka icke undergått examen vid
musikaliska akademien, är nog sannt, men sådana få icke
söka orgelnisttjenst utom det stift, hvilket de tillhöra.
Jag bifaller utskottets förslag
Paill Medström från Vesternorrlands län: Att
man häri ståndet motsätter sig anslag till sådana inrätt¬
ningar, som endast komma städerna till godo, har jag icke
något emot, men att bonde-ståndet skulle motsätta sig
detta anslag till en inrättning, vid hvilken en stor mängd
af allmogens barn åtnjuta undervisning, föreställde jag
mig icke. Att Olof Nilsson, sedan han erkänt, att vår mu¬
sikaliska akademi blifvit högt uppskattad af utlänningar,
skulle motsätta sig anslaget, var alldeles oväntadt. För
min del finner jag det särdeles hugnande, att vi här i
landet ega en sådan anstalt, som den ifrågavarande, och
jag bifaller med nöje hvad utskottet i denna punkt till¬
styrkt.
Gustaf Hultman från Nerikes län instämde.
ISoseiälierg: Jag vill först upplysa, att jag med
den af mig påpekade reservation afsåg icke Per Nilsson
utan herr Stråle, och sedermera, med anledning af hvad
här blifvit anmärkt derom, att det ifrågavarande anslaget
blifvit tillstyrkt endast på grund af enskild motionärs fram¬
ställning, underrätta, att lärarne vid akademien alltjemt
uppmanat direktionen, som nästan uteslutande består af
högt uppsatte personer, att ingå till Kongl. Majit med un¬
derdånig -anmälan om behofvet af anslag, men att, då di¬
rektionen icke lyssnat till lärarnes anhållan, friherre Bonde,
som ock är ledamot i direktionen, ansett sig böra väcka
den motion, på grund af hvilken utskottet tillstyrkt det
här ifrågavarande anslaget. Musikaliska akademien är icke
till endast för att bereda Stockholms publik nöje, utan
den är till hela landets nytta.
Att orgelnisten finnas i landorten, hvilka icke vid aka¬
demien aflagt examen, härleder sig dets derutaf, att per¬
soner finnas i landsorten, som äro berättigade att gifva or-
gelnist-elever betyg öfver innehafvande skicklighet såsom
orgelnister, och dels af den omständigheten, att akademien
före år 1858 icke kunde ^emottaga så många elever, som
anmälde sig till inträde.
Kumi!»tick: Då man såsom skäl för afslag till
det begärda anslaget till musikaliska akademien an dragit,
Deri 26 Augusti
O > T
att motionärens uppgifter, rörande behofvet af anslaget,
icke blifvit af vederbörande vitsordade, torde jag få upp¬
lysa, att motionären, sjelf ledamot i styrelsen, just af
nämnda styrelse bekommit sitt förslag. Äfven får jag fä¬
sta ståndets uppmärksamhet deruppå, att äfven fruntim¬
mer och många af landsortens fattiga söner numera vid
akademien erhålla fri undervisning. Skola således vi, som
hitintills med så mycken värma omfattat alla tillfällen att
förbättra qvinnans ställning, icke här söka att bereda henne
en undervisning och verksamhetskrets, som är särdeles
passande för henne? Dessa jemte de förut af mig anförda
skälen tala i sanning tillräckligt för anslagets beviljande.
Mengel: Rosenberg har uppgifvit, att han med den
af honom påpekade reservanten afsett endast herr Stråle,
men jag måste uppriktigt tillstå, att jag klandrar icke
allenast herr Stråle, som skrifvit den morska reservatio¬
nen, deruti han uppenbarar föga begrepp om eller sinne
för musik, utan äfven alla dem, som med honom instämt.
Man har icke velat bevilja det ifrågavarande anslaget på
den grund, att Kongl. Majit icke gjort framställning om
behofvet af detsamma, men i konseqvens dermed skulle
icke några andra anslag af rikets ständer böra beviljas,
än sådana, som Kongl. Majit äskat. Vårt för en kort stund
sedan fattade beslut, i fråga om djurläkarne, skulle, enär
det icke var i öfverensstämmelse med Kongl. Majits pro¬
position, på samma grund icke bort fattas. Vi böra så¬
ledes låta den anmärkningen, att detta anslag blifvit be-
viljadt endast på enskild motionärs begäran, falla, och vi
böra, när vi nyss beslutat6,000 riksdalers förhöjning i anslaget
till djurläkare, icke afslå den summa, som här är i fråga,
ty det är hedrande för ett land att uppmuntra det musi¬
kaliska elementet.
Öfverläggningen förklarades afslutad, talmannens pro¬
position på bifall till utskottets förslag i denna punkt blef
med blandade ja och nej besvarad, till följd hvaraf och
då votering begärdes, följande voterings-proposition upp¬
sattes, justerades och godkändes:
Den, som vill bifalla hvad stats-utskottet uti 92 punk¬
ten af dess utlåtande nio 139 föreslagit derom, att rikets
ständer måtte bevilja tillökning i musikaliska akademiens
anslag, 4,300 rdr årligen, att enligt Kongl. Majits nådiga
disposition, efter akademiens hörande, för undervisningens
befrämjande vid akademien användas, röste
238
Den 96 /juvusti.
Ja;
Den, det ej vili, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat afslå hvad stats¬
utskottet i ofvanberörde afseende föreslagit.
Voteringen, i vanlig ordning verkställd, utföll med 37
ja och 31 nej, till följd hvaraf förevarande punkt var af
ståndet bijallen.
Punkten 93, uti hvilken utskottet tillstyrkt bifall till
Kongl. Maj:ts nådiga framställning derom, att de till in¬
köp af sällsynta föremål och till arbetsbiträde m. m. å
naturhistoriska riksmusei stat uppförda anslag mätte varda
i sin helhet på ordinarie stat uppfördt, bifölls.
Punkten 94, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att, i en¬
lighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, lönen för konser¬
vatorn vid naturhistoriska riksmuseum måtte höjas med
1,000 rdr och att för dennes biträden måtte ytterligare
anvisas 400 rdr, och att rikets ständer måtte bevilja de af
Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende äskade belopp,
tillhopa 1,400 rdr årligen, bifölls.
Paulun 95, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer måtte bifalla, att på riksmusei stat uppföres
dels såsom lön för en intendent vid musei palseontologiska
afdelning 3,500 rdr och dels till ordnande och förökande
af denna afdelnings samlingar samt till material och ve¬
tenskapligt biträde ett belopp af 2,500 rdr, bifölls.
Med anledning af 96:te punkten, uti hvilken utskottet
tillstyrkt, att rikets ständer måtte för instundande stats-
regleringsperiod på riksgäldskontoret anvisa ett årligt be¬
lopp af 15,000 rdr för underhåll af frielever vid allmänna
institutet för blinda och döfstumma, äfvensom att rikets
ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl.
Majit ville låta behörigen utreda de omständigheter, som
varit förenade med det nu utförda byggnadsförslaget, samt
för rikets näst sammanträdande ständer framlägga full¬
ständigt förslag till ordnande af institutets verksamhet,
begärde nedanämnde ledamöter ordet och yttrade:
Sven Itosenbeeg från Kristianstads län: Med
förevarande puukt kan jag för min del icke finna mig be¬
låten. Vid riksdagens början väckte jag motion om de
intellektuella lärarnes vid Manilla upptagande på stat och
om nödtorftig förbättring af deras alltför knappa löner
Den 96 /lugus ti.
239
samt om ett anslag af 15,000 rdr såväl för detta ändamål,
som för tillökning i lärarnes antal. På denna motion har
utskottet icke fästat något afseende. Väl har det, i föijd
af andra motioner, föreslagit just samma summa, .sorn jag
begärt, men för helt annat ändamål, nemligen för nya fri¬
elevers antagande, ehuru dervid icke ens blifvit föreskrit-
vet. huru många sådana skulle motsvara detta anslag,
hvilket lemnats åt direktionens godtfinnande att bestämma.
Tror man sig kunna utvidga institutets verksamhet
dermed, att man bygger ståtlig lokal och skaffar många
elever, utan att taga hänsyn hvarken till nuvarande lärarnes
belägenhet eller till förökande af lärarekrafterna, så vågar
jag tro, att man ganska illa bedrager sig. Lärarekrafter äro
vid hvarje undervisningsverk en så nödvändig faktor för verk¬
samheten, att brist på dessa nödvändigt skall göra hvarje
annat arrangement ändamålslöst. Isynnerhet gäller detta
om sådana undervisningsanstalter, som den ifrågavarande,
hvartill lärareämnen icke kunna tagas hvar som helst, enär
dertill fordras medfödda anlag, särskilda studier och en
långvarig, outtröttlig öfning.
Rikets ständer hafva, i hvad på dem ankommer, med
berömvärd huldhet och frikostighet omfattat institutet. Så
anslogs, enligt den tryckta årsberättelsen, vid 1810 års riks¬
dag 5,000 rdr, vid 1829 års 3,000 rdr, vid 1835 års 3,000 rdr,
vid 1840 års 4,000 rdr, vid 1844 års 7,500 rdr, vid 1850
års 9,500 rdr, tillsammans 32,000 rdr årligt anslag för
frielevers underhåll, samt vid 1844 och 1857 årens riks¬
dagar tillsammans 13,000 rdr till förbättrande dels af lä¬
rarnes löner, dels af institutets financiella ställning. Utom
detta årliga anslag af tillsammans 45,000 rdr beviljade
1853 års ständer 37,500 rdr till lokalens utvidgning. Vid
1856 års riksdag företeddes ritning och kostnadsförslag
till uppbyggande af alldeles ny lokal för institutet, erfor¬
drande en summa af 105,000 riksdaler banko eller 157,500
rdr rint. Äfven detta beviljades, naturligtvis under förut¬
sättning, att institutet med dessa frikostiga anslag skulle
försättas i ändamålsenligt och tillfredställande skick. Ri¬
kets ständer hafva således å sin sida icke gifvit skäliga
anledningar till klander.
Hvad har direktionen deremot gjort? Jo idkeligen dra¬
git vexlar på ständernas godmodighet och frikostighet,
ända derhän, att, när ständerna beviljat tillräckliga medel
för en byggnad efter behörigen faststäldt kostnadsförslag,
icke allenast denna summa användts, utan-den öfverskridits
ända till 200,000 rdr, hvarigenom de fonder, af hvars län-
240
Dm ?(> Augus Ii
tor lärarne skulle erhålla en nödtorftig aflöning, alldeles
bortsopats, allt under det hopp, att ständerna nog skulle
fylla bristen. Det är detta beteende emot ständerna, denna
ringaktning af deras beslut, som jag icke kan lemna
oklandradt
Dertill kommer den godtyckliga behandlingen af lä¬
rarne. En af dem har tjenstgjort vid institutet öfver 42
år, en annan i 24 år. en i 22 år och en i 17 år o. s. v.,
men ingen enda har ännu ens erhållit fullinagt på sin tjenst
eller trygghet för sin framtid, hvilket ju väl utan kostna¬
der kunnat åstadkommas. Orsaken härtill är, att direk¬
tionen består till det mesta af högt uppsatta personer,
som förmodligen hafva föga tid för frågor af så underord¬
nad beskaffenhet, och verkställigheten är lemnad åt en
person, hvilken måhända finner det ändamålsenligt att hålla
lärarepersonalen i en osäker och beroende ställning. Skulle
än tillgången till löneförbättring saknats, så hafva väl icke
medel saknats att gifva så bepröfvade lärare fullmagter
på sina tjenster, om ingenting annat legat derunder.
Ingen må väl förundra sig, att lärarne under så vansk¬
liga förhållanden börjat att se sig om något för framtiden
och icke längre finna sig vid att lefva på nåder. En af
dem har också redan tagit engagement vid ett annat in¬
stitut inom landet och två andra stå för närvarande i un¬
derhandling om dylik tjenst i Finland, der högre lön än
hvad de här innehafva, blifvit dem erbjuden. De hafva
endast förbehållit sig att icke dit afgifva definitivt svar,
innan sig visat hvilken utgång nu förevarande fråga får hos
rikets nu församlade ständer.
Att under sådana förhållanden, som stats-utskottet
nu föreslagit, bevilja anslag till ytterligare 60 fri-elever,
efter vanlig beräkning af 250 rdr för hvardera, och såle¬
des i betydlig mån öka lärarnes arbete, utan att i någon
mån förbättra deras ställning, kan jag för min del icke
godkänna. Jag tager mig derföre friheten anhålla, att
ståndet ville åtminstone besluta den förändring i utskot¬
tets förslag, att de 15,000 riksdalerna anvisas till nöd¬
torftig förbättring af lärarnes löner samt till underhåll af
fri-elever.
Jag medgifver gerna, att detta blifver blott en half-
mesyr, som alls icke uppfyller hvad jag med min motion
i ämnet afsett; men något är bättre, än intet, och åtmin¬
stone torde så mycket med denna halfmesyr kunna vin¬
nas, att lärarne stadna qvar vid institutet, under förhopp¬
ning att vid nästa riksdag genom behörigen uppgjord och
Dun ?f> Augusti.
241
fastställd aflöningsstat och behöriga fullmagters erhållande
se sig för framtiden tryggade, då de behörigen sköta de
de dem anförtrodda tjenstebefattningar.
En stor del af ståndets ledamöter instämde.
Paul Fril* iMeilgel från Upsala län: Bonde¬
ståndet har alltid visat stor välvilja mot denna läroanstalt,
de öfriga stånden likaså; men den har så tillvida varit
egendomlig, att den stundom bestått allenast i välönsk¬
ningar. Vid 1856 års riksdag väcktes emellertid motion
om anslag till ändamålsenligare byggnaders uppförande,
och anslag beviljades både då och vid påföljande riksdag.
Stats-utskottet har klandrat, och med skäl, den slösaktig¬
het, hvarmed den nya instituts-byggnaden blifvit uppförd,
men detta klander bör icke drabba lärarne, utan direk¬
tionen, ty de förra hafva icke haft något att skaffa med
byggnaden. Stats-utskottet har emellertid väl tillstyrkt
ett årligt statsanslag, stort 15,000 rdr, på det att ett
ökadt antal elever må kunna mottagas, men utskottet har
dervid förbisett både att lärarnes göromål betydligt förö¬
kas, och deras billiga anspråk på tillökning i de alltför
låga lönerna.
Direktör Borg, hvars utmärkta förtjenster om denna
läroanstalt äro allmänt kända och erkända, uppbär i lön
endast 3,000 rdr jemte fri bostad. De öfrige, äfven ut¬
märkt skicklige, lärarne äro i proportion lika illa aflönte.
Vid naturforskaremötet förliden sommar förevisade direktör
Borg åtskilliga af sina elever och bland dessa en gosse,
både blind och döfstum. Det enda sinne, som han eger
qvar, är känseln. Efter otroliga ansträngningar har det
emellertid lyckats direktör Borg att så upphäfva känsel¬
sinnet hos denne gosse, att han numera kan medelst detta
kommunicera sig med andra menniskor, och vid ofvan¬
nämnda möte uppställdes medelst rörliga bokstäfver enkla
satser, hvilka direktör Borg meddelade honom genom kän¬
seln. En utlänning, en utmärkt naturforskare, tillsporde
mig, om icke herr Borg. hvars förtjenster han högt upp¬
skattade, åtnöjt en ganska betydlig lön. Med känsla af
stor förödmjukelse nödgades jag upplysa, att herr Borgs
lön utgjorde allenast det ofvan anförda beloppet, och denna
utlänning förundrade sig öfver, att herr Borg velat qvar¬
stanna vid en inrättning, der han så uselt aflöntes. Men
icke nog med den ringa aflöning, som tilldelas institutets
Bonde Sts Prot. vid i86S-63 årens riksdag. VII. 16-
24 2
Den 24 Augusti
lärare, deras nit och skicklighet uppskattas alldeles icke
efter förtjenst af de mägtige inom direktionen, och till
samma fel har äfven stats-utskottet gjort sig skyldig. Det
af nämnda utskott tillstyrkta anslaget, 15,000 rdr årligen,
är jag billig bifalla, men jag yrkar återremiss i öfrigt, på
det att utskottet ma sättas i tillfälle att föreslå högre lö¬
ner åt lärarne, hvarförutan de sannolikt icke kunna för¬
mås att qvarstanna på sina platser.
Samma åsigt delades af Matts Persson från Stock¬
holms^ Gustaf Bolin från Upsala, Johan Gustaf Odelberg
från Vestmanlands, Sven Gustaf Johansson från jönköpings,
Paul Andersson fran Jemtlands, Lars Ersson från Söder¬
manlands, Olof Nilsson från Vesterbottens och Nils Svens¬
son från Blekinge län m. fl.
Anders Mellin från Kronobergs län: Af alla i
detta utlåtande förekommande punkter är icke någon så
behjertansvärd, som den förevarande, och jag måste be¬
klaga, att utskottet icke omhuldat den här ifrågavarande
inrättningen bättre, än som skett. Då Rosenberg och Men¬
gel redan uttalat min åsist i frågan, kan det vara öfver¬
flödigt att vidare orda, men jag anser mig pligtig uttala
hvad jag känner, att nemligen den, här föreslagna summan
är alldeles otillräcklig, hvarför punkten bör återremitteras.
Vi känna säkert alla, som besökt Manilla, hvilken möda
och arbete de der anställde lärarne, och i främsta rum¬
met direktör Borg, få nedlägga på undervisningen vid detta
institut, hvilken, oaktadt den är långt svårare, än all an¬
nan undervisning, dock lemnar lärarne mindre inkomst,
än åtskilliga skollärare hafva att påräkna.
Vännen Rosenberg har uttalat ett skarpt klander emot
direktionen för den dryga kostnad, som den nedlagt på
nybyggnaden; men då denna byggnad, utom det att den
är, om jag så får säga, ett mästerstycke och en stor pryd¬
nad på den plats, der den finnes uppförd, är högst ända¬
målsenlig, ty der finnas sådana lokaler, att man icke kan
klaga öfver utrymme, vill jag icke så hårdt klandra di¬
rektionen, om den ock till någon etel öfverskridit det upp¬
gjorda kostnadsförslaget. Vi hafva ett national-museum,
som, ehuru icke ännn fullfärdigt, kostar många gånger
den summa, som blifvit nedlagd på nybyggnaden vid Ma¬
nilla, och jag tror verkligen, att klandret skall blifva myc¬
ket mindre, om de, som uttalat det, på närmare håll be¬
trakta den uppförda byggnaden. För att emellertid icke
Den 26 Augusti.
243
alltför mycket öka diskussionen, inskränker jag mig till
att instämma med Mengel och yrka återremiss.
August Carlberg från Hallands län instämde.
Anders »fohan Sandstedt från Jönköpings
län: Jag har med verkligt nöje funnit att icke någon le¬
damot af ståndet vill uppträda emot det här ifrågavarande
anslaget, hvilket jag för min del gerna bifaller. Om ock
institutet vid Manilla kostar statsverket ganska betydliga
summor, böra vi icke fästa oss så mycket dervid, ty vi,
som hafva syn och hörsel, äro skyldige att göra något för
våra olyckliga bröder, hvilka sakna dessa sinnen. Då jag
dessutom har mig bekant, att åtskilliga ansökningar om
inträde eller plats vid institutet blifvit afslagna, emedan
utrymmet icke varit tillräckligt, instämmer jag uti hvad
Rosenberg och Mengel anfört.
S*er Milsson från Malmöhus län: Det är verk¬
ligen glädjande erfara, att den värma och det intresse för
ifrågavarande institut, hvilka tillförene gjort sig gällande
här i ståndet, icke svalnat. Jag vill icke klandra direk¬
tionen för det den låtit uppföra ett stort, vackert och väl
inredt hus, som inrymmer många flere elever än hittills,
men jag klandrar det sätt, på hvilket direktionen behand¬
lat de vid institutet anställde lärarne, hvilka, enligt min
åsigt, borde icke allenast erhålla större och för deras ut¬
komst tillräckliga löneförmåner, utan ock få fullmakt på
sina tjenster, så att de kunna hafva säkerhet att för fram¬
tiden få behålla dem.
Under uttalande af den önskan, dels att anslagen till
lärarne måtte ställas på ordinarie stat. dels ock att dessa
anslag må blifva bestämda till sådana belopp, att lärarne
kunna af dem påräkna sin tarfliga utkomst och bergning,
så att vi må undgå den skammen, att se dem, för att er¬
hålla sin utkomst, lemna fäderneslandet, påyrkar jag åter¬
remiss och hoppas, att ståndet icke måtte motsätta sig de
högre anslag, som utskottet, till följd af återremissen, möj¬
ligen må komma att här föreslå.
Carl Dahlgren från Elfsborgs och Nils Petter Bäck¬
ström från Kalmar län instämde.
Ansler* "Willielm Uhr från Nerikes län: Den
enighet, sorn i denna fråga förspörjes inom ståndet, var
icke oväntad, och det gör mig verkligen godt i hjertat att
244
Den 26 Augusti.
finna den. Om man uppställer en jemförelse emellan an¬
dra skolor och bland dessa Skenninge skola, till hvilken
man ville hafva anslag till lärarelöner, för att på sådant
sätt ditlocka lärjungar, och denna läroanstalt, der tyvärr
icke någon brist på lärjungar förspörjes, skall man säkert
finna, att lärarne vid Manilla böra, i hvad löneinkomster¬
na beträffar, sättas åtminstone i jemlikhet med andra lä¬
rare, hvilkas arbete och möda icke på något sätt äro jem-
förliga med lärarnes vid Manilla.
Jag förenar mig således med dem, som yrkat återre-
mis8, på det att åt lärarne vid Manilla må beredas högre
löneinkomster och fullmagter på sina tjenster; och jag är
fullt förvissad derom, att, om vi göra något för dessa lä¬
rare, deras fosterlandskärlek är så stor, att de icke öfver¬
gifva fäderneslandet.
liosesjljergs På förhand vill jag bedja ståndet
om ursäkt derföre, att jag ännu en gång begär ordet i
denna fråga; men jag får förklara, att få punkter, om ens
någon, finnes i detta digra betänkande, för hvilka mitt
hjerta klappar så, som för denna. Under förra riksdagen
var jag från hemorten anmodad att söka plats på insti¬
tutet för en döfstum gosse och fick redan då, samt se¬
dermera tid efter annan, så mycken kännedom om förhål-
landerna på stället, att jag kände ett verkligt behof att
göra det lilla, jag förmådde, för att få åtskilligt af insti¬
tutets inre ställdt på andra fötter. Af denna anledning
känner jag mig också uppriktigt tacksam mot de föregå¬
ende talare, som understödt mitt förslag om förbättring i
lärarnes vanskliga ställning och synas bättre hafva upp¬
fattat frågan, än utskottet.
Till de af Mengel meddelade upplysningarne beder
jag att få lägga den, att åtskillige af lärarne, deribland
en, som varit vid institutet anställd i 17 år, hafva blott
1,000 rdrs lön, och ändå är detta en lärare af sällsynt
nit och skicklighet, ända derhän, att han på egen bekost¬
nad gjort en resa till England, för att fullkomna sig så¬
som blindas undervisare och sjelf uppfunnit och genomfört
ett nytt alfabet och en ny metod för tryckning af böcker
för blindas begagnande. Hade denne person varit lärare
i Skenninge skola, så hade han, efter vanlig löneturs be¬
räkning, tjent upp sig till 2,500 riksdalers årlig lön. På
Manilla lefver han på svältkur med allt sitt nit för insti¬
tutets bästa. Visserligen kan han få bättre tjenst, om han
vill lemna fäderneslandet, men jag kan icke tro, att, sedan
Den 26 Augusti
2 45
kolossen i öster tagit vårt Finland ifrån oss, vi också
skola tillåta honom att rycka våra skickligaste lärare ifrån
oss. Det måste vara vår pligt att ställa så till, att desse
lärare, genom erhållande af behöriga fullmagter och en
skälig aflöning, blifva betryggade för framtiden och vi ej,
såsom Mengel antydt, behöfva blygas för vårt beteende
emot dem.
Hvad byggnaden angår, har j% alldeles icke klandrat
den, ehuru äfven dertill finnes giltiga skäl, men jag har
klandrat direktionen derför, att den visat ringaktning för,
ja rent ut gycklat med rikets ständer, genom att uppgifva
sig vilja och kunna bygga tillräckligt för 157,500 riksdaler
och sedermera frågat så litet efter hva?’ken kostnadsförslag
eller ständernas beslut, att hon godtyckligt öfverskridit
dessa med ända till 200,000 riksdaler efter alldeles ena¬
handa princip, som följts vid national-museibyggnaden.
Det är detta jag klandrar, och jag tror det förtjenar
klander.
l*er Östman från Vesternorrlands län: Jag kan
icke instämma uti det klander, som här blifvit uttaladt
emot direktionen, för det den låtit uppföra en stor, snygg
och ändamålsenlig byggnad, isynnerhet då man har sig be¬
kant, att till och med våra cellfängelser blifvit uppförda i
en storartad och ståtlig stil. Måhända ock att bonde¬
ståndet, som alltid med värma omfattat frågan om detta
institut, icke varit belåtet, om direktionen, i stället för att
verkställa nybyggnaden, höjt lärarnes löneförmåner. . Jag
instämmer emellertid gerna med dem, som påyrkat återre-
miss, på det att utskottet måtte komma i tillfälle att före¬
slå de åtgärder, som kunna finnas nödiga.
Gustaf Rjerkailder från Skaraborgs län: Jag
hade väntat, att någon af utskotts-afdelningens ledamöter
skulle uppträda för att besvara Rosenbergs och Mengels
ganska skarpa anmärkningar. Då jag icke öfvervarit frå¬
gans behandling på afdelningen utan endast i utskottets
plenum, och således icke kunnat så sätta mig in i frågan,
som de ledamöter, hvilka deltagit uti densammas behand¬
ling från början, kan jag icke gifva sådan upplysning eller
åstadkomma sådan vederläggning af anmärkningarne, som
vederbör, men jag tror dock, att åtminstone en del af an¬
märkningarne är obefogad, ty jag vet i sanning icke hvad
utskottet, då något förslag icke dit afgifvits, kunnat göra
246
Den 26 Augusti.
vidare, än hvad det gjort, att nemligen föreslå ständerna
att hos Kongl. Maj:t begära utredning i frågan.
Att den aflöning, som nu bestås lärarne vid det ifrå¬
gavarande institutet, är alltför ringa, torde icke kunna be¬
stridas, men det är svårt, om icke omöjligt för stats-ut-
skottet att föreslå lönernas belopp, då ej något förslag i
det afseendet till utslmttet inkommit. Här behöfves det
icke att anslå stånds™eamöternes känslor genom" långa
och vackra tal, ty jag är öfvertygad derom, att hvar och
en af oss, det förutan, ömmar för de olycldiga, som åt¬
njuta undervisning vid detta institut, och jag bar sj'elf vi¬
sat mitt intresse för detta institut genom en motion, som
jag vid en föregående riksdag väckt till institutets fördel.
Om någon del af de här föreslagna 15,000 riksdalerna
kunna användas till • förbättrande af lärarnes lönevilkor,
liar jag alldeles icke något att deremot invända, och jag
vill icke motsätta mig den af föregående talare påyrkade
återremissen, derest någon fullkomligare utredning derige¬
nom kan vinnas.
Carl Anders Harsson från Östergötlands län:
För alla dem, som stillatigande afhört denna diskussion,
har det förekommit besynnerligt, att vissa talare uppbju¬
dit hela sin. förmåga att anslå medlidandets känslor. Detta
låter så, som man föreställde sig, att flertalet inom stån¬
det vore stockar och stenar, hvars känslor man nödgades
uppröra, för att vinna deltagande åt ett så beskaffadt
barmhertighetsverk, som ifrågavarande institut. Samtidigt
härmed hafva vissa ledamöter utbredt sig i det älskligaste
beröm öfver en dirdktion, som dock i sjelfva verket hand¬
lat i uppenbar strid mot rikets ständers afsigter och beslut.
En helt annan lära predikades i utskottet. Motionerna
voro från utgifts-afdelningen afstyrkta och det var med
knapp nöd, som man kunde vinna pluralitet för det be¬
slut, soth sedermera af stats-utskottet antogs. Rådman
Björk och alla de ledamöter, som hylla hans grundsatser
inom stats-utskottet, ville för ingen del lemna några vi¬
dare statsanslag i händerna på en styrelse, som, genom
det uppenbaraste trots, visat sin ringaktning mot rikets
ständers beslut och föreskrifter. Man förde direktionen
till last, att den handlat på alldeles enahanda sätt vid in¬
stitut-byggnaden, som en annan auktoritet vid uppföran¬
det af national-museum. Sedan man vid 1856—1858 årens
riksdag erfarit, att den förut beviljade kostnadssumman,
25,000 rdr, vöre otillräcklig och i stället anslagit 105,000
Den “26 Augusti.
247
rdr banko, eller 157,500 rdr riksmynt, som erfordrades för
institutets nybyggnad i enlighet med fastställd ritning och
kostnadsförslag, så underlät direktionen under en hel stats-
regleringsperiocl att vidtaga någon åtgärd med byggnadens
uppförande. Häraf har ock följden blifvit, att kostnaderna
mera än fördubblats, och att direktionen tillgripit 200,000
riksdaler af institutets fonder, utan att derom göra någon
framställning till rikets ständer.
Det är i anledning af detta egenmägtiga förfarande,
som stats-utskottet framställt begäran om behörig utred¬
ning af de omständigheter, som stå i sammanhang med
detta godtyckliga förfarande å direktionens sida. Man an¬
såg det icke vara skäl, att obetingadt ställa några-.statens
medel till disposition af en direktion, som visat sig handla
på detta sätt, innan man kunde erhålla några mera be¬
tryggande garantier emot de missbruk, som hittills före-
lupit. Jag tror icke, att det skall finnas någon inom detta
stånd, som icke hyser lika stort medlidande med sina van¬
lottade likar, som vännen Rosenberg, men derföre bör
man icke tillsluta ögonen för slöseriet med institutets me¬
del. Det kan väl fördenskull icke vara obilligt, att man
gör sig underrättad, med hvad rätt direktionen till nybygg¬
naden användt de 200,000 rdr, hvarmed underhållsfonden
minskats.
Om rådman Björk och hans anhängare inom utskottet
fått råda, skulle icke ett öres anslag blifvit beviljadt förr,
än den påfordrade redovisningen för de redan använda sum¬
morna kommit ständerna tillhanda. Således, om ståndet
återremitterar denna punkt, finnes icke någon säkerhet
för att icke den sistnämnda åsigten segrar, hvadan och
då utskottet nu tillstyrkt ett belopp, som fullt motsvarar
räntan å den spolierade underhållsfonden, jag för min del
tror, att ståndet gör klokast uti att bifalla punkten, sådan
den är.
Carl >1011011 ILeoiiarii S öniiFsrrs från
Östergötlands län: Då jag, såsom suppleant, öfvervarit
denna frågas behandling på utskotts-afdelningen, får jag
upplysa, att anledningen, hvarföre utskottet hvarken på
afdelningen eller i plenum yttrat något om lärarnes vid
institutet löner, är den, att man icke ansåg sig befogad,
eller fann det fullt lämpligt, att, om jag så får uttrycka
mig, på rak arm uppgöra en aflöningsstat.
Det är sannt, hvad Carl Anders Larsson nyss upp¬
gifvit, att institutet, genom direktionens förfarande att an¬
248
Den 20 Augusti.
vända ett så stort belopp till nybyggnad, förlorat en ränte¬
inkomst af 12,000 riksdaler, hvilken brist eller förlust man
velat ersätta med den nu tillstyrkta summan af 15,000
rdr. Öfver detta direktionens åtgörande har utskottet ut¬
talat sitt ogillande, men det har icke af skäl, som jag
förut uppgifvit, kunnat för rikets ständer framlägga något
nytt förslag till aflöningsstat för lärarne.
Mengel: Om man vill bereda lärarne en verklig
skada, som i sin mån kan inverka på institutet, så skall
man bifalla hvad utskottet föreslagit i denna punkten:
men Larssons mening kan väl icke vara den att öka lä-
rarnes redan öfverdrifvet stora mödor, utan att härföre
gifva dem ett rättvist vederlag.
Rosenberg har, ehuru jag till min förvåning hört,
att någon utskotts-ledamot icke tagit reda derpå, i
sin motion tillräckligt antydt, i hvilken rigtning löne¬
förbättringen kan och bör åstadkommas; men jag in¬
ser ganska väl, att, just emedan utskottet med en
sådan ifver kastat sig öfver det nya byggnadsföretaget,
lärarne blefvo så oförsvarligt misshandlade. Man skall
icke med skäl kunna påstå, att utskottet varit oförmöget
att utöfva rättvisa äfven mot lärarne, ty jag känner, att
utskottet kan, då det vill, försätta berg; och derföre yrkar
jag återremiss af punkten, utom i hvad den angår ansla¬
get till underhåll för ett ökadt antal elever, hvilket jag bifaller.
•lonas \ lill er SS o il från Östergötlands län: Då
stats-utskottet här fått sig en ganska allvarlig tillrätta¬
visning, anser jag mig skyldig tillkännagifva, att jag icke
deltagit uti denna frågas behandling, hvarken på afdel¬
ningen eller i utskottets plenum. Hvad sjelfva saken be¬
träffar^ tror jag den lika litet nu, sorn vid något föregå¬
ende tillfälle, hafva rönt motvilja hos bonde-ståndets leda¬
möter. Hvarken vid 1856 eller 1859 årens riksdagar, då
fråga om anslag till ifrågavarande institut väcktes, höjdes
någon röst emot detsamma, utan bonde-ståndet har alltid
varit enigt, då det gällt att befordra institutets bästa.
Hvad man med skäl har att klaga öfver, är direk¬
tionen och hennes verksamhet. För utskottet har det
icke gerna varit möjligt att framlägga en aflöningsstat för
lärarne, hvilka verkligen gjort sig förtjenta af uppmuntran,
då icke någon myndighet väckt eller framkommit med nå¬
got förslag i den vägen. Klandret bör således drabba
styrelsen, men icke utskottet, hvilket, då hvarken Rosen¬
Uen 20 Augusti.
bergs motion, icke heller någon annan för utskottet till¬
gänglig officiel handling innehållit utredning om de lönein¬
komster, som lärarne vid Manilla hittills haft, eller förslag
om hvad dq,hädanefter borde erhålla, icke kunnat handla på
annat sätt, än som skett. Jag är fullt öfvertygad derom,
att hvilket rimligt förslag, som helst, blifvit af utskottet
bifallet, och jag skall derföre, om någon lönereglering för
lärare kan åstadkommas, icke motsätta mig återemiss; ty,
om en sådan beslutas, kan utgifts-afdelningen möjligen in¬
fordra direktionens utlåtande samt, på grund af detsamma,
uppgöra och för ständerna framlägga ett förslag till
lönereglering.
Ännu en gång finner jag det nö¬
digt nämna, att, då jag klandrat direktionens förfarande,
jag icke dermed klandrat byggnadens beskaffenhet. Detta
måtte väl vara två olika saker; och hvad stats-utskottets
ledamöter angår, så kan jag icke erinra mig, att jag om
dem fällt några omdömen, som kunna gifva dem anledning
att så bittert beklaga sig, som nu skett.
Beträffande Carl Anders Larssons yttrande, så är det
visst sannt, att utskottet föreslagit samma summa, som
jag begärt, men icke följer deraf, att jag bör låta mig
nöjas, då det föreslagna beloppet afser ett helt annat än¬
damål, än jag ifrågasatt. Om man tror, att lärarne blifva
tillfredsställda dermed, att man blott skaffar dem flere
elever och mera arbete, så är jag rädd, att man missräk¬
nar sig. Väl är det sannt, att utskottet föreslagit en un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, för att få frågan ut¬
redd, men resultaten deraf torde allt låta vänta på sig
ännu i några år, och vill man under tiden hålla lärarne
på svältkur, så må gå. Jag förmår icke att hindra det,
men aldrig skall jag erkänna, att det är rätt.
Sedan nu flera talare påyrkat återremiss, vill jag, med
frånträdande af mitt första förslag, äfven deruti instämma.
Skaili ESedström från Vesternorrlandslän: Jag
har endast velat uttala min förvåning deröfver, att diskus¬
sionen i denna fråga, om hvilken alla höras vara ense,
kunnat blifva så vidlyftig och jag hemställer, att kamra-
terne måtte, derest de önska, att åttonde hufvudtitelns be¬
handling någonsin skall kunna afslutas, icke vara så mång¬
ordiga, sorn hittills.
Carl Ifvarsson från Hallands och Per Olof Hörnfeldt
från (Vesternorrlands län m. fl. instämde.
250
Den 26 Augusti.
Bjerkander: Mengel har förvånat sig deröfver,
att jag ieke kände till Rosenbergs förslag. Jag å min sida
kan ej annat, än förvånas deröfver, att Mengel icke bättre
gifvit akt uppå mitt yttrande, deri jag sade, att något för¬
slag till aflöningsstat för lärarne icke komiAit utskottet
tillhanda.
Rosenberg har förklarat sig anse utskottets ledamö¬
ter icke hafva skäl till att beklaga sig öfver de yttranden,
som här blifvit emot dem fällda, men i det fallet hänvi-
sar jag till protokollet. Om någon lönestat för lärarne
kan af utskottet uppgöras, vill jag icke motsätta mig åter-
remiss och jag skall i utskottet verka allt hvad i min
förmåga står för åstadkommande af en lönereglering, men
nog tror jag, att man måste hafva någon bättre basis, än
Rosenbergs motion, att i det fallet bygga uppå.
Anders /Auäjaist .Andersson från Östergöt¬
lands län: Det är besynnerligt, att öfverläggningen om
vissa frågor aldrig vill taga något slut här i ståndet.
Denna fråga är visserligen ganska vigtig, men då alla hö¬
ras vara ense derom, att man bör göra allt hvad man kan
för det ifrågavarande institutet och dess lärare, trodde
jag icke, att en så vidlyftig diskussion, som den föreva¬
rande, skulle vara behöflig, utan att man kunnat med
mindre prat återremittera frågan till stats-utskottet, som,
då det visat sig så frikostigt uti andra anslagsfrågor, icke
kan antagas återlemna utlåtandet i sämre skick, än det
nu är.
Carl .Anders Carsson: Sedan Hedström nu
synes hafva aflägsnat sig, torde det icke vara så farligt
att yttra några ord, och jag får, sålunda endast förklara,
att jag icke finner det vara af nöden att i denna fråga
uttrycka sig så hjertnupet och ömmande, som Rosenberg
gjort, enär icke någon af ståndets ledamöter i detta fall
lärer vära döf eiler stum.
UMatfs Persson från Stockholms län: Då jag
deltagit i denna frågas behandling på utskottsafdelningen
och således måste anses såsom syndabocken, vill jag,
ehuru öfverflödigt det kan vara, yttra några ord. Lika
med Mengel, anser jag att lärarne vid det ifrågavarande
institutet behöfva förhöjning uti deras nog knappa aflö¬
ning, men utskottet har icke, i saknad af någon vägled¬
ning i det fallet, kunnat uppgöra något förslag. Dessutom
Den 26 Augusti.
251
får jag upplysa, att Rosenberg, som nog har munnen full
af vackra och granna fraser, förklarades af utskottet icke
utgöra någon auktoritet, efter hvilken man kunde rätta
sig, till följd hvaraf något afseende icke kunde fästas på
hans förslag. Då jag emellertid har mig bekant, att denna
punkt blifvit af borgare-ståndet återremitterad, förenar jag
mig med dem, som yrkat återremiss.
.Anders Wilhelm lilli* från Nerikes län: Jag
ville endast anhålla, att stats-utskottets ledamöter gifva
akt uppå -den af Jonas Andersson lemnade anvisningen,
att nemligen från direktionen infordra dels uppgift på lä-
rarnes nuvarande aflöning, dels ock förslag till ny aflö¬
ningsstat.
Anders Medin från Kronobergs län instämde.
Öfverläggningen förklarades afslutad. Talmannens
proposition på bifall till denna punkt blef med nej besva¬
rad ; hvarefter, uppå förnyad proposition, ståndet beslöt
att samma punkt till utskottet återremittera; och skulle
de under öfverläggningen i denna fråga afgifna yttranden,
genom utdrag af protokollet i denna del, utskottet med¬
delas.
Punleten 97, uti hvilken utskottet hemställt, att rikets
ständer måtte till understöd åt den af Jeannette Berglind
i hufvudstäden inrättade undervisningsanstalt för döfstum¬
ma barn, för en gång å riksgäldskontoret anvisa ett be¬
lopp af 4,500 rdr, bifölls.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. \ 11 e. m.
In fidem
./. Sjöberg.
252
Den 27 Augusti.
Den 27 Antius Ii.
(Memmi Ul. half G e. m.
§ 1
Uppå derom gjord begäran beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen åt Erik Mallmin från Vestmanlands
län under fem dagar från den 28 dennes; samt under
tre veckor hvardera åt Jonas Andersson från Ostergöt¬
lands län från den 9 nästkommande september; Anders
August Andersson från samma län äfven från sistnämnde
dag, samt Lars Daniel Andersson från Vermlands län från
och med dun 10 i sistsagde månad.
Fortsattes behandlingen af stats-utskottets utlåtande
n:o 139, angående reglering af utgifterna under rikssta-
tens åttonde hufvudtitel, af hvilket utlåtande de nittiosju för¬
sta punkterna redan förut blifvit afgjorda; och handlades de
i detta plenum till behandling förekommande delar af sam¬
ma betänkande på sätt här nedan följer.
Punkten 98, hvaruti utskottet tillstyrkt, att rikets stän¬
der måtte till Fölinge församlings kyrka i Jemtland be¬
vilja, såsom vin- och byggnadssäd, 7 tunnor eller 44 ku¬
bikfot 1 kanna säd årligen, bifölls.
Likaledes godkändes utskottets hemställan i 99:de
‘punkten, att anslaget till resestipendier samt läroböckers
och lärda verks utgifvande måtte till 20,000 rdr årligen
förhöjas
Punkten 100, i hvilken utskottet hemställt, att åttonde
hufvudtitelns icke särskildt omförmälda anslag måtte be¬
stämmas till enahanda belopp, som i nu gällande riksstat
äro upptagne, godkändes.
Beträffande den, nederst å sidan 167 af utskottet
meddelade upplysning, att åttonde hufvudtitelns slutsum¬
Den 27 Augusti.
25.1
ma, i följd af hvad utskottet i föregående punkter före¬
slagit, uppginge till 4,020,300 rdr rmt, enligt hvad när¬
lagd tabell utvisade, yttrade:
Paill Pritz Ulendel från Upsala län: Sedan
bondeståndet, enligt förut fattade beslut, vid behandlingen
af förevarande utlåtande, uti åtskilliga punkter höjt an¬
slagen och de uti denna slutpunkt, jemte deri åberopade
tabell, upptagne summor således blifva oegentliga och icke
komma att slå in med resultaten af hvad ståndet beslutat,
så hemställer jag att förevarande punkt bör antagas med
de förändringar, hvartill ståndets beslut må föranleda.
På talmannens derom framställda proposition blef
härefter hvad utskottet anfört godkändt, med de förän¬
dringar, hvartill ståndets förut vid de särskildta punkterna
fattade beslut kunde föranleda.
Härefter bifölls utskottets tillstyrkan i 101:sta punk¬
ten, att rikets ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga
framställning, måtte bevilja ett belopp af 98,681 rdr 30
öre för reparation och inredning af vetenskaps-akademiens
äldre hus.
Likaledes godkändes utskottets tillstyrkan uti 102:dra
punkten, att rikets ständer måtte, för bestridande af kost¬
naden för Sveriges deltagande i utförandet af en medel¬
europeisk gradmätning, bevilja det härför äskade anslag,
25,000 rdr.
Punkten 103. I denna punkt hade utskottet, med
hufvudsakligt bifall till hvad Kongl. fylaj:t föreslagit, till¬
styrkt, att rikets ständer måtte besluta en förhöjning af
fem rdr i den terminliga afgiften för lärjungar, som be¬
gagna elementar-läroverken och icke äro medellöse eller
af vederbörande skolstyrelse derifrån varda, såsom mindre
bemedlade, befriade, för att med denna förhöjning i af¬
giften vid hvarje läroverk bilda en byggnadsfond, hvil¬
ken ej utan Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd finge till an¬
dra ändamål än till nybyggnadsföretag och reparationer,
efter konsistorii hörande, användas, och hvilken skulle
kostnadsfritt förvaltas af rektor jemte en från läroverket
och tvänne från kommunalstyrelsen i den stad, der läro¬
verket är beläget, utsedde delegerade och granskas af re¬
visorer, utaf hvilka konsistorium utsåge den ene och kom¬
munalstyrelsen den andre.
254
Den °21 Augusti.
Härvid begärdes ordet af och yttrade:
Carl .lolian Svensén från Kalmar län: Då
jag hemställt att allmänna besvärs- och ekonomi-utskot¬
tets betänkande n:o 118, i anledning af motioner rörande
undervisningen i elementar-läroverken och dermed sam¬
manhängande ämnen, måtte i sammanhang med föreva¬
rande punkt .behandlas, så har detta skett af den anled¬
ning, att jag till alla delar gillar det resultat, hvartill sist¬
nämnda utskottet kommit i frågan. Herr Sommelius hade
framställt ett förslag,' att icke ensamt staten utan äfven
de, hvilka åtnjuta fördelarne af en förbättrad undervis¬
ning, skulle deltaga i kostnaden för ett fullständigt ord¬
nande af elementarläroanstalterna, så att den rike skulle
för sin son betala femtio rdr och den behållne tjugufem rdr i
hvarje termin, samt att alla, som icke kunde räknas till
någon af dessa båda kategorier, skulle erhålla kostnadsfri
undervisning för sina barn. Med anledning af detta för¬
slag säger utskottet, att det af flera lätt insedda skäl vore
mindre välbetänkt att emellan barn af olika förmögen-
hetsvilkor göra den af herr Sommelius föreslagna åtskill¬
nad. Utskottet yttrar: »en gradering i detta hänseende
vöre otvifvelaktigt också lika svår att verkställa, som den
är förhatlig; och då vid det förhållande att staten beko¬
star aflöningen åt alla lärare, vid ifrågavarande skolor,
den höga afgift, motionären påyrkar, således icke kan,
på sätt han antyder, anses behöflig för sistnämnde ända¬
mål; samt läroverkens öfriga behof, till hvilkas fyllande
nuvarande terminsafgifter användas, icke, så vidt för ut¬
skottet blifvit ådagalagdt, påkalla en sådan förhöjning i
samma afgift, sorn motionären föreslår, belöpande sig för
ett läroverk med t. ex. 300 lärjungar, om endast hälften
af dem befunnos hänförlig till de »behållna» och endast
omkring tiondedelen till de »rika», till mer än 5,000 rdr
årligen»; så funne utskottet sig böra till denna framställ¬
ning afstyrka bifall. Emot detta ekonomi-utskottets beslut
har icke någon af detta stånd reserverat sig, och detta,
enligt min åsigt, med rätta. Vid beviljande af nya skat¬
ter bör man väl följa någon bestämd grundsats och icke
antaga en tili principen bestämdt origtig beskattning, hvil-
ket jag anser den ifrågavarande terminsafgiften vara. Hit¬
tills har såsom regel varit gällande, att undervisning i
skolorna skall meddelas gratis, att lärarne skola aflönas
ni staten och att kommunerna skola bekosta uppförandet
och underhållet af läroverkshusen. Om man deremot an¬
Den °2l Augusti.
255
tager stats-utskottets förevarande utlåtande, så frångår
man den grundsats, man förut följt. En, kanske den stör¬
sta, ära för vårt land har varit att undervisningen i våra
skolor i det allra närmaste varit fri och att det stått så¬
väl kojans som palatsets son öppet att. utan några tryc¬
kande afgifter, fä tillegna sig hvarje mått af kunskaper
och vetande. Intet land i Europa kan i detta hänseende
jemföras med vårt fädernesland, och då detta just härut¬
innan framstälts såsom en prydnad, hvarföre må det då
icke så längre förblifva? Man har sagt att den begärda
förhöjningen af 5 rdr är en obetydlig penningesumma, och
detta medger jag att den är för den rike och millio¬
nären; men månne den är det för den fattige? Dessutom
gifver förevarande förslag anledning till förödmjukelser och
alstrar bland ynglingarne en rangskillnad mellan rik och
fattig, som icke kan hafva andra än menliga följder. Den
hittills erlagda afgiften har blifvit använd för skolmateri-
aliers inköp, hvilka af lärjungarne sjelfve förbrukas, men
icke lärer väl någon under sin skoltid hinna att förbruka
hela skolhuset. Principen att terminsafgiften skall an¬
vändas för bildandet af en byggnadsfond är således all¬
deles ny. Man har sagt att det är för mycket begärdt,
att en rik mans son skall åtnjuta kostnadsfri undervis¬
ning. Må så vara, men då bör han också betala afgiften
i mån af sin rikedom. För öfrigt anser jag det vara i
högsta grad olämpligt att bilda små kassor öfverallt i
landet och hvilka komma att uppgå till icke mindre än
sjuttiotre stycken. Förhållandet skulle dessutom blifva
att de läroverk, som erhållit statsanslag, icke skulle be¬
höfva denna afgift af lärjungarne, utan komme att bilda
ofantliga kassor, hvilket vore förhållandet t. ex. med Öre¬
bro elementar-läroverk med sina 4 å 500 lärjungar. Skulle
i ett sådant läroverk dispens få ega rum från afgiftens
erläggande? Detta vore väl icke förenligt med rättvisan;
och på grund såväl häraf som hvad jag förut yttrat, an¬
ser jag det vära bäst att kommunerne sjelfve, såsom hit¬
tills skett, underhålla sina läroverksbyggnader, isynnerhet
som en kommun icke har obetydlig fördel af att inom sig
hafva ett läroverk förlagdt. Jag yrkar afslag på hvad ut¬
skottet i denna punkt föreslagit.
Med denne talare förenade sig Sven Heurlin från
Kronobergs, Olof Lagergren från Gotlands, Herman Jons¬
ton Öbom från Norrbottens och August Carlberg från Hal¬
lands län.
256
Den 27 Augusti.
Paul Frii* ^Vlengel från Upsala län: Jag
kan så mycket mindre bifalla utskottets förslag i denna
fråga, som jag sjelf ingifvit motion om terminsafgiftens
afskaffande vid alla elementar-läroverk; men som tre stånd
redan bifallit hvad utskottet härutinnan föreslagit och nå¬
got vidare således icke finnes att i saken göra, så tror
jag det vöre bäst att ståndet för sin del afslog punkten
utan någon vidare diskussion.
Olof Olsson i Slängserud. Olof Olsson i Olebyn och
Lars Danid Andersson från Vermlands samt Nils Man¬
nus Pettersson och Nils Petter Bäckström från Kalmar
län, m. fl. instämde med Mengel.
Carl »folian ILeoiiarri liOimlierg från
Ostergötlands län: Jag kan icke uti förevarande fall god¬
känna den åsigt, hvartill utskottet kommit. Redan från
Gustaf den andre Adolfs dagar har det i vårt fädernes¬
land varit en genomgående grundtanka att göra under¬
visningen allt lättare och tillgängligare för folket, och
härifrån hafva vi det lyckliga och vackra förhållande, att
bildningen icke uteslutande tillhört den rikes son, utan
äfven den fattiges, som sålunda har kunnat lyfta sig upp
till statens äreställen. Om man granskar motiven till
utskottets förslag, så ser man att dessa varit föranledda
af de ständigt ökade beloppen, som blifvit beviljade till
lån och anslag för uppförande af läroverksbyggnader.
Man bedrager sig om man tror sig undgå dessa anslag
genom att antaga utskottets förslag, ty detta har afsett
att bilda kassor, som först i en aflägsen framtid kunna
bereda tillgångar härtill. Det bör vara en skyldighet för
kommunerna, att sjelfve bygga och underhålla sina läro¬
verksbyggnader och detta har förut varit den gällande
grundsatsen. Jag har icke begärt ordet för att bekämpa
den rike sonens fördel, ty den må gerna betala, utan det
är för arbetarens och den fattige tjenstemannens söner,
och det så mycket hellre, som man, vid granskning af ett
läroverks katalog, i allmänhet finner att de förmögnas
söner utgöra endast en bråkdel af lärjungarnes antal.
Tillämpningen af ifrågavarande beskattning är förödmju¬
kande, och jag tror att mången fäder, hellre än att emot¬
taga^ en godtycklig skänk, underlåter att intaga sina sö¬
ner i skolan. Den nuvarande afgiften, 4 rdr 50 öre, som
amvändes till inköp af skolinaterialier, är alldeles tillräck¬
ligt stor och densammas ökande kan leda till ledsamma
Den 27 Augusti.
2 >7
resultater. Exempelvis vill jag blott nämna: En kommi¬
nister hade sina två söner i skolan och då han icke egde
tillgång att erlägga deras terminsafgifter, som uppgingo
för året till 18 rdr, så uttogs denna afgift på exekutiv
väg, och följden häraf blef att fadren måste taga sina
gossar ur skolan. Den ene af dem sattes i smedslära
och den andre blef sjöman. Dessa yrken äro nog hvar
för sig icke att förakta, men studera lingö gossarne icke.
Många dylika exempel finnas och flera skola blifva med
antagande af punkten och ökande af termins af gifter na.
För min del yrkar jag afslag af utskottets betänkande i
förevarande punkt.
Häruti instämde Johan Olof Sundgren och Johan
Gustaf Wasmuth från Stockholms och Johan Lekberg
från Vermlands län.
darl Anders Ifarsson från Östergötlands
län: Det låter visserligen vackert att motsätta sig utskot¬
tets förslag, men konsten är att kunna åstadkomma de
penningebelopp, som erfordras för uppbyggandet och un¬
derhållet af läroverksbyggnaderne, och detta låter sig icke
göra på annat sätt, än som utskottet föreslagit. Man
skall veta att de för dessa ändamål begärda anslag upp¬
gingo till öfver en million rdr, och detta förhållande kan¬
ske ekonomi-utskottet ej kände. Jag har deltagit i be¬
handlingen af frågan inom utskottet och icke motsatt mig
det beslut, hvartill utskottet kommit, emedan jag ansåg
att, genom den föreslagna terminsafgiftens erläggande, en
icke obetydlig minskning skulle ske i de nog dryga anslagen
till uppförande af skolhus. Svensén har sagt, att man
vid afgiftens bestämmande icke följt någon grundsats, men
då måtte man väl icke följt någon grundsats vid bestäm¬
mandet af den nu föreskrifna terminsafgiften heller, ty det
är ju endast fråga om en förhöjning i denna afgift. Af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition finna vi att läroverks-
husen i äldre tider, och således väl äfven under Gustaf
den andre Adolfs tidehvarf, varit särdeles oansenliga och
trånga, hvadan dessa sednare således i dyrhet icke lära
tåla vid någon jemförelse med våra palatslika skolbygg¬
nader. Vissa stift hafva visserligen s. k. byggnadskassör,
men dessa äro alldeles otillräckliga och dessutom snart-
uttömda, och då finns ju ej annat medel än att anlita
statskassan. Vidare har Svensén anfört att undervisnin-
Honde-St:s Prot. vid tS62 —68 årens riksdag. VII. 17
Den 27 Augusti.
gen icke i något annat land är så fri, som hos oss, men
jag tycker att då vi, utan skäl, i så många andra fall
äro benägna att efterapa utlandet, så kunde vi väl göra
det någon gång, då skäl härtill verkligen finnas. Förden
händelse att läroverksbyggnaden i Örebro icke skulle vara
tillräckligt stor, i anseende till detta läroverks stora an¬
tal lärjungar, så skulle jag tro att det icke, för skolloka¬
lens utvidgning, är ur vägen att hafva en byggnadsfond,
som är bildad genom de många lärjungarnes terminsaf-
gifter; och hvad den anordnade förödmjukelsen beträffar,
så behöfver väl någon sådan icke inträffa här mera än i
hvarje annat fall, då man icke har tillgångar att betala
med. I min hemort lemnade jag en gång en tjensteman
bevis derom att han icke hade råd att för sina söner er¬
lägga den stadgade terminsafgiften, och hvarken han eller
jag kunde inse att någon förödmjukelse låg deri. Då vi
dessutom veta, att de öfriga tre stånden antagit utskottets
förslag uti förevarande punkt, så tycker jag det förefaller
underligt att detta stånd icke vill kontribuera såväl som
de öfriga uti ifrågavarande hänseende. Jag anser att vi
måste bifalla utskottets förslag, så framt vi vilja hafva
några nya läroverksbyggnader inom landet uppförda, mot¬
svarande sitt ändamål.
Med Larsson förenade sig Johan Bergström, Jan An¬
dersson, Liss Lars Olsson och Bälter Sven Ersson från
Kopparbergs, Erik Mallmin från Vestmanlands och Hu¬
staf Bolin från Upsala län, m. fl.
Olof Alisson fr ån Vestei’bottens län: Jag är
förekommen af Larsson, ty jag kan icke annat än på det
högsta gilla utskottets förslag. Detta förslag är både
rättvist och billigt, då det gäller icke allenast för städerna
utan äfven för landsbygden, och då afgiften endast drab¬
bar de förmögnares söner. Om en pojke har flera tusen
rdr i årliga räntor, så är det väl icke för mycket om han
erlägger den föreslagna afgiften. Om man vill motsätta
sig detta förslag, så anser jag att man på samma gång
motsätter sig bildningens framåtskridande inom vårt land,
och jag tycker att det icke är för mycket, att vi äfven
göra något för framtiden. Det är dessutom icke lönt att
spjerna mot udden, då de öfriga stånden biiallit förslaget.
Sven Alisson från Kristianstads län: Sedan
Larsson i frågan yttrat just det, sorn jag tänkt i densam¬
Den 27 Augusti.
2.') 9
ma anföra, så vill jag till alla delar instämma med ho¬
nom. I afseende på kommunernas skyldighet att upp¬
bygga läroverkshus, vill jag dock nämna några ord. Det
finnes nemligen kommuner, som icke hafva medel att upp¬
föra ett skolhus. Hur skall man då bära sig åt? —• Sta¬
den Strengnäs t. ex. med sina 1,500 innevånare kan ej
uppföra någon läroverksbygguad. Under sådana förhål¬
landen äro väl inga närmare att draga kostnaden, än de,
som bevista och draga fördel af läroverket. Som det nu
är stäldt, så får ju den rike fri undervisning på den fatti¬
ges bekostnad, ty alla äro icke rika, som skatta till sta¬
ten. Rangskillnaden emellan lärjungar är på långt när
ej så stor nu för tiden, som den var förr och härmed
tror jag har ingen fara. Beträffande den af Lönnberg
omordade komministerns söner, så medger jag att det
var dåligt handladt att på exekutiv väg uttaga terminsaf-
gifterna, om fadren verkligen härtill saknade tillgångar,
men tog han sina gossar från skolan af högfärd, så be¬
klagar jag honom ieke. Då ganska få af allmogens barn
bevista de högre elementar-läroverken, och bonde-ståndet
väl icke behöfver vara angeläget om att erlägga skatt,
för det att de rika ståndspersonernas söner må erhålla
fri undervisning, samt den fattiges son bör vara fri från
afgift såväl i den högre skolan, som folkskolan, så hem¬
ställer jag om man icke bör till utskottets förslag lemna
bifall.
•Bonäs A B» al ersso 18 från Östergötlands län:
Det är med denna fråga, som med de flesta andra, att
nian kan se den från flera än en sida. Jag har verkli¬
gen varit odeciderad till hvilken sida jag skulle öfvergå,
men efter noga bepröfvande, såväl af principer, sorn effek¬
ter, har jag kommit till den slutsats, att jag icke kan bi¬
träda utskottets förslag. Om man betraktar frågan endast
från materiel synpunkt, så har måhända Larsson rätt,
men man bör icke ur denna synpunkt betrakta föreva¬
rande ömtåliga och vigtiga ämne. Jag tror att ju större
terminsafgifterna äro, desto mera hämmas och läggas band
på undervisningen. Åtminstone vet jag att, då man i min
hemort gjorde ett försök med att låta lärjungarne för un¬
dervisningens åtnjutande erlägga en afgift, detta hade till
påföljd att lärjungarnes antal minskades, hvarföre man
också måste taga bort denna afgift. Under sednare åren
har antalet af elementar-läroverkens lärjungar så betyd¬
ligt ökats, att nästan alla de gamla skollokalerna blifvit
260
Den 27 Augusti.
för små, och lika glädjande, sorn detta är, lika sorgligt
skulle det vara om, genom band på undervisningen, yng-
lingarnes antal skulle smälta ihop, och detta blefve kan¬
ske en följd om lärjungarne skulle bekosta både skolhu¬
sens uppförande och skolmaterialiers anskaffande. Troli¬
gen skulle ingen i detta stånd vara böjd för att begära
fattigdomsbevis för att undslippa den föreslagna afgiftens
erläggande, äfven om denna kunde kännas ganska betun¬
gande. Det blefve dessutom städerna, som finge draga
nytta häraf, ty dessa undginge att bygga, men finge draga
den stora fördelen af att hafva läroverket hos sig för-
lagdt. Den massa med kassor, sorn komme att bildas,
skulle draga penningar ur rörelsen och en stor del åt-
ginge till aflöning af kassaförvaltare och andra kostnader,
sorn häraf blefve en följd. För min del röstar jag på af-
slag af utskottets ifrågavarande förslag af nu anförda
skäl.
bonnberg: I sitt försvar för utskottets förslag
har Larsson sagt, bland annat, att ekonomi-utskottet kan¬
ske ej kände de stora behofven, som nu skulle vara för
handen. Ekonomi-utskottet var ingalunda härom i okun¬
nighet, men man skall besinna att det i denna, såväl som
i alla andra frågor, nu är en ölvergåiigsperiod. Man vill
nu hafva byggnader af sten, som skola stå i många gene¬
rationer Att det dessutom icke är en omöjlighet för kom¬
munerna att bygga sina skolhus, se vi deraf att såväl
Wernamo, som Sollefteå, sjelfve bekosta uppförandet af
sina läroverkshus utan bidrag af statskassan; och då så
små kommuner icke anse sig härtill oförmögna, så böra
väl de stora också kunna mäkta med att bygga sina skol¬
hus. Larsson har vidare anfört att byggnaderne förr ej
voro så dyrbara, som nu för tiden, men om man besin¬
nar att resurserna kanske voro i samma mån mindre, så
blifver dyrheten densamma. En lärare har föreslagit att
terminsafgiften skulle uppgå ända till 50 rdr, och bara
man börjar, så vet man aldrig hvar det kan sluta. Nu
finnas jemlikhet och broderskap i skolorna bland lärjun¬
garne, men om utskottets förslag antages, så vet Gud hur
det härmed kan gå; ty t. ex. i grannriket Danmark, hvar¬
est terminsafgiften är betydligt större än hos oss, finnes
på långt när icke den broderlighet och det kamratskap
mellan skolynglingarne, som i vårt land är förhållandet,
enligt hvad en för folkbildning nitisk man har upplyst.
Den 27 Augusti.
261
Häruti instämde Per Östman från Vesternorrlands
län, m. fl.
Carl »Johan Svenson: Det är ganska vac¬
kert att höra, det städerna inom detta stånd fått så stora
förespråkare. Jag kan deremot icke dela dessas åsigter,
ty man skall besinna, hvilka ofantliga fördelar städerna
hafva genom att hafva skolorna inom sig förlagda, icke
blott derigenom att skolan kan begagnas af stadens egna
barn, utan äfven derigenom att landtbons barn komma in
och bo i staden största delen af året, för att kunna be¬
gagna sig af skolan. Dessutom skola vi erinra oss att
städerna kunna, för uppförande af skolhus, använda de
icke obetydliga bränvins-utskänkningsmedel, som städerna
genom vår bränvinslagstiftning hvarje år erhålla. Den
väg, som vi en gång beträdt för vår beskattning, kan på
intet vis föranleda, att vi nu skulle frångå vår gamla
grundsats och antaga utskottets förslag. Beskattning skall
utgå efter bevillning och endast på detta sätt. Jag vid¬
håller mitt påstående om afslag af utskottets förslag.
Svante Bergström från Östergötlands län:
Jag kan icke annat än beklaga att denna fråga hos åt¬
skilliga ledamöter inom detta stånd fått en alldeles skef
riktning. Jag vill likna dem, som här försvarar utskottets
förslag, vid strutsen, sorn är rädd att hinnas af jägaren.
Han gömmer sitt hufvud i sanden, så att han sjelf ej ser
sin förföljare och tror derigenom att han är räddad, un¬
der det han naturligtvis just på detta sätt blottställer sig
att blifva fången. Genom att antaga förevarande förslag
komma vi ovilkorligen att skjutsas ett icke obetydligt
stycke tillbaka på bildningens väg. En länskamrat har
anfört, att vi borde efterapa andra länders exempel uti
förevarande fall, men det är just för denna efterapning
jag vill på det allra högsta varna. Den låga punkt, hvarpå
andra länders frihet står i jemförelse med vår, har gjort
att befolkningen i dessa länder ej bestå af andra än mag¬
nater och proletärer, men någon så kallad medelklass
finnes ej, och det är just denna sistnämnda klass hos oss;
som komme att få bära hela tyngden af det absurda uti
förevarande förslag. Vår historia visar oss, att svenska
allmogen i alla tider deltagit i behandlingen af rikets an¬
gelägenheter och att allmogens harn ofta utgjort en icke
obetydlig del af vår tjenstemannaklass, och just härige¬
Den 21 Augusti.
nom har uppkommit en förmedling mellan envälde och
slafveri.
Urprincipen i denna fråga är lika gammal som verl-
den. Ju större bildning ett samhälle i fordna tider hade
tillegnat sig, desto friare var bildningen i detta samhälle
för alla. T. ex. i de gamla grekiska republikerna kunde
ej komma i fråga, att undervisningen var belastad med
afgift; också blef följden häraf, att denna nation utveckla¬
des till en bildningsgrad, som vi ännu icke på långt när
hafva upphunnit. Det är visserligen sannt att deras makt
dukade under i medeltiden, men orsaken härtill var, som
bekant är, att deras religion icke, liksom vår, var bygd
på sådan grund, som fordras för statens bestånd. Jag
vill visst ej neka att vi framgått ganska betydligt på bild¬
ningens bana, men vi hafva allt ännu mycket att lära.
För min del så ogillar jag den terminsafgift. som hittills
egt rum, och således ännu mer att någon förhöjning i
denna skall komma att ske. Om vi bifalla denna förhöj¬
ning i afgiften, så är icke godt att säga huru hög denna
i en framtid kan blifva. Ingen har här tyckts vilja offra
en tanke på den af mig omnämnda medelklassen mellan
rika och fattiga. Det är just denna klass man söker ute¬
stänga genom förevarande förslag från någon högre hild¬
ning, och detta anser jag vara både olyckligt och vådligt
för staten. Det lärer väl slutligen i alla fall icke kunna
gå på annat sätt, än att staten måste såväl uppföra läro¬
verkshuset som aflöna skollärarne, fastän man nu tycks
vara nog kortsynt, att vilja det lärjungarne skola bekosta
läroverkens uppbyggande och att kommunerna skola af¬
löna folkskolelärarne. Om utskottet satt sig in i frågan
och sett hvarthän resultaten föra oss, så hade troligen
förevarande förslag aldrig kommit under riksens ständers
ögon. För öfrigt vill jag icke inlåta mig i de enskilda
tvister, som angående förslaget uppstått, men jag vill
blott tillkännagifva, att man tycks hafva lemnat befolk¬
ningens medelklass i glömska då man påstår att någon
förödmjukelse ej skulle ligga uti att begära dispens från
terminsafgiftens erläggande. Jag afslår förslaget.
Mengel! Stundom har jag blifvit öfverräskad af
beslut, som fattats, och ofta äfven af här uttalade åsigter,
men aldrig har jag blifvit slagen med sådan häpnad som
här i afton, då jag hör åtskillige ledamöters inom detta
stånd åsigter i förevarande fråga. Detta har dubbelt
smärtat mig, emedan jag tillförene har hoppats och trott
Den 9.1 Augusti.
2 G 3
att de frisinnade grundsatserna skulle slagit djupare röt¬
ter inom bonde-ståndet. Hvad är meningen med denna
afgift? Om den vid denna riksdag höjes, så är början
gjord, och sedan blir den troligen ytterligare och ytterli¬
gare höjd vid hvarje riksdag, och utan tvifvel lärer man
nästa riksdag blifva slagen med häpnad öfver de åsigter,
som här blifvit nu uttalade. I Danmark och Tyskland
har afgiften höjts derföre, att man ansåg att så många,
som borde egna sig åt det lägre arbetet, egnade sig i
stället åt intelligensen, men så är icke förhållandet hos
oss. Elementar-undervisningen tycks här röna samma
ovilja, som Matts Perssons, Heurlins och Sahlströms mo¬
tioner i folkskolefrågan, ty man ville lägga desse motio¬
närer till last, att de arbetade för att göra arbetarne till
herrar, derföre att de ville sprida folkupplysning. De
åsigter man här uttalat för antagande af utskottets för¬
slag, äro alldeles i samma riktning. Jag anser mig inga¬
lunda kunna eller böra bifalla förslaget.
Med denne talare förenade sig Olaus Eriksson från
Göteborgs och Ails Olsson från Malmöhus län, m. fl.
<3 O II‘.3II I.ekhei'^ från Nerikes län: Då jag är
en stor vän af upplysning och bildning, så vill jag ej vara
med om att stifta lagar, som lägga hinder i vägen för
dem. Hvad är medellöshet? Enligt min åsigt kan nå¬
gon annan icke af skolstyrelsen erhålla betyg om medel¬
löshet, än den, som icke eger så mycket att han kan er¬
lägga sina årliga utskylder. Jag anser det vara kommu¬
nernas skyldighet att uppföra sina läroverkshus utan bi¬
drag af staten, samt att lärjungarne icke böra bekosta
mera, än hvad som åtgår till inköp af skolmaterialier.
Skulle likväl en kommun icke förmå att bekosta uppbyg¬
gandet af skolhus, så bör statskassan anlitas, men lär¬
jungarne skola icke härtill bidraga, ty undervisningen bör
vara så fri, som möjligt. Af dessa skäl afslår jag utskot¬
tets förslag.
Häruti instämde Erik Jonsson från Vestmanlands och
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes län.
Paill Mellström från Vesternorrlands Ian:
Man kan nu knappast våga att uppträda här, när man
är af en annan åsigt än dem, som fäktat mot förslaget,
men icke destomindre får jag tillkännagifva att jag är
böjd för att bifalla utskottets förslag uti förevarande af-
264
Den 27 /lugus ti.
seende. Härtill liar jag ansett mig uppmanad af utskot¬
tets tillstyrkan att alla medellösa blifva befriade från af-
gifts erläggande, och då man dertill besinnar att det egent¬
ligen endast äro stadsboernes och de rikare landboernes
söner, som genomgå elementar-läroverken, men icke all¬
mogens, så inser jag ej någon risk att antaga förslaget.
På hvarenda riksdag beviljas ganska betydliga anslag till
skolbyggnaders uppförande i städerna, under det att läro-
verkshusen på landet icke kosta staten en skilling, och
då man väl icke bör lägga alla onera på landsboen, så
bifaller jag utskottets ifrågavarande förslag.
Med denne talare förenade sig Sven Gustaf Johans¬
son från Jönköpings län.
Sven Nilsson: Åtskilliga här hafva uppträdt
och talat om principer och sagt att det icke är någon
riktig princip, som följes, när man gillar att lärjungarne
skola bidraga till att bilda en byggnadsfond för uppfö¬
rande af skolhus. Med principer kan man icke betala;
och jag vill fråga hvad man kan hafva mot den princi¬
pen, att hvar och en får betala i samma mån, som han
erhåller valuta för sina penningar. Den tycks vara gam¬
mal nog för att ej kunna så lätt slås omkull. Jonas An¬
dersson har sagt att i hans hemort ingen betalar för det
han erhåller undervisning. Det måste i sanning vara en
lycklig ort, men alla äro icke så lottade. Man kan väl
ej neka till att här finnas åtskilliga städer, som ej förmå
uppbygga sina läroverkshus, och då är det ju nödvändigt
att i dem bildas fonder för dessa byggnaders uppförande,
så framt man ej vill se statskassan uttömd bara för att
kunna tillfredsställa alla begärda anslag till skolhus. Man
har kallat oss för städernas förespråkare, men härvid har
man förblandat städerna med de fattiga, ty dessa sedna-
res förespråkare hafva vi varit och äro. Jag vill visst
icke bestrida att städerna hafva fördel af skolorna, men
vill man följa principen att de derföre skulle uppbygga
skolhusen, så hade väl också af samma orsak Stockholms
stad bort bekosta uppförandet af riksens ständers hus,
ty ingen lärer väl kunna förneka att stockholmsboarne
draga fördel af att vi ligga här under riksdagarne. Då
en liknat oss vid strutsar, så vill jag hemställa o.m detta
är passande i en riksförsamling, och för min del skulle
jag taga mig bättre till vara än så. Det händer ofta att
Mengel öfverraskas, och då han talar om att vi hysa
Den 27 Augusti.
ovilja mot vetenskaperne, så kan jag ej nog gratulera oss
att vi i honom fått en så förträfflig mentor. Jag röstar
fortfarande för bifall till utskottets förslag.
Tulin annell uppmanade ståndets ledamöter, att
hålla sig mera till sak samt att icke för mycket ingå på
personligheter.
Custaf Bjerka Uller från Skaraborgs län: Det
är snart obehagligt att deltaga i diskussionen, då man
hör att icke alla yttra sig sansadt och med lugn. Detta
bör man i förevarande fråga så mycket hellre göra, sorn
densamma blifvit bifallen af de tre med-stånden och såle¬
des ingenting uträttas med att man är så het om öronen.
Hur det än må bedömmas, så får jag tillkännagifva, att
jag inom utskottet, vid frågans behandling, deltagit i det
beslut, hvartill utskottet kommit; dock vill jag tillägga att
jag ej gjort detta utan motvilja. Jag anser nog att stä¬
derna böra vara skyldiga att bekosta uppförande af sina
läroverkshus, men då de ofta detta ej förmå utan stora
anslag till byggande af skolhus den ena riksdagen efter
den andra beviljas, så ansåg jag enda sättet att, i någon
mån förekomma detta, vara att biträda utskottets förslag.
Meningen med detta förslag är, att, om någon stad be-
höfver bygga skolhus och härtill icke har medel, så skall
statslån beviljas, men sedan skall den genom afgifternas
erläggande bildade byggnadsfonden användas till statslå¬
nets förräntande och amortering. Till följe af lärjungar-
nes förökade antal äro skollokalerna nästan öfverallt otill¬
räckliga och tillbyggnader måste ske. Föröfrigt kan man
väl ej gerna påstå, att det skulle vara endast städerna,
och icke landsbyggden, som skulle hafva nytta af städer¬
nas läroverkhus. Jag tror för min del icke att några för¬
äldrar, som vilja bibringa sina barn undervisning, härifrån
afhålla sig för utgifvandet af den föreslagna, ingalunda
dryga afgiften. Då diskussionen, enligt min mening, re¬
dan blifvit nog långvarig, så vill jag ej vidare upptaga
tiden, utan får derföre endast tillkännagifva, att jag rö¬
star för bifall till utskottets förslag.
Häruti instämde Gustaf Bolin från Upsala län.
l*er Nilsson från Malmöhus län: Jag kan ej fö¬
reställa mig annat än att detta utskottets förslag lägger
första grundstenen att få bildningen innestängd inom
Den 27 Augusti.
O
penningearistokratiens område. Det blifver minsan ingen
lätt sak att bestämma hvilka, som skola vara befriade
från att erlägga den stadgade afgiften. En talare har
sagt att han gifvit en tjensteman betyg om medellöshet,
på det denne skulle undgå at utgifva termin saf gift för sina
söner. Detta var visserligen godt och väl för honom, men
alla hafva icke sådana gynnare. Den pluralitet inom ut¬
skottet, som dikterade ifrågavarande förslag, gjorde detta
odisputabelt i städernas intresse. Det var ett stort fel af
utskottet att icke föreskrifva, att de samhällen, sorn ville
hafva högre elementarläroverk inom sig förlagde, sjelfve
skulle bekosta uppförande af nödiga skolhus. Om den
ena staden vägrar att bygga, så är det ju icke värre än
att skolan kunde flyttas till närmaste stad, och jag tror
icke att detta förhållande ofta skulle komma att inträffa.
Jag hörde en gång kalkyleras att den fader, som hade sin
son i skolan i det samhälle, der fadren vore bosatt, här¬
igenom skulle årligen bespara 400 rdr. Om nu. såsom jag
tror, detta är förenligt med verkliga förhållandet, så
vore det i sanning icke för mycket begärdt, att städerna
sjelfve uppförde sina läroverkshus. För min del tror jag
att städerna, antingen den föreslagna afgiften erlägges
eller ej, hädanefter som hittills nog skola tillvälla sig an¬
slag för uppbyggande af läroverkshus. Om icke förr, så
lyckas det dem nog i förstärkt stats-utskott. Dessutom
tror jag att afgiften kommer att höjas allt mer och
iner, och vi få kanske litet hvar upplefva en tid, då vi
skulle önska att den nu föreslagna terminsafgiften aldrig
blifvit ålagd. Af dessa skäl afslår jag förslaget.
Med denne talare förenade sig Juhan Persdon från Up-
sala och förre vice talmannen Per Eriksson från Verm¬
lands län.
Per Olof llöiiifeldl från Vesternorrlands län:
Jag anser mig vara lika varm vän för folkupplysning som
de, hvilka här talat för afslag af utskottets förslag, och
om jag ett ögonblick trodde att, genom förslagets bifal¬
lande. de från kojan utgående snillen blefve utestängda
från de högre skolorna, så skulle jag icke draga länge i
betänkande att höja min röst för att afslå förslaget. Men
jag tror icke att så blifver förhållandet, och derföre an¬
ser jag det icke vara någon risk underkastadt att votera
för bifall. Om vi afslå utskottets tillstyrkan i denna punkt,
så måste vi ju också afslå alla de anslag, som utskottet
Den 27 /Ingna ti.
267
förordat uti åtskilliga af kommande punkter. Detta går,
enligt min tanka, icke an, och fastän det icke tillkommer
mig att göra påminnelser, så vill jag dock uppmana stån¬
det att visa hofsamhet uti förevarande afseende.
Cas1! Aksislesrs ILarssim: Jag vill upplysa att
voteringen inom utskottet, angående denna fråga, utföll
med tjugosex ja emot nio nej, och likasom här, så äfven
vid ett annat amendement, der voteringen utföll med tret¬
tio ja emot fyra nej, var alltså en aktningsvärd majoritet
för bifall till utskottets förslag.
Beträffande Svenséns yttrande att vi löpa städernas
ärenden, så anslår han alltförmycket afundsjukans strän¬
gar, för att någon skulle fästa sig vid detta hans yttran¬
de. Då förslaget utgått från regeringen, så kan det al¬
drig kallas reaktionärt, hvilket man här antydt att det
skulle vara, och jag kan icke neka till att jag tycker det
förefaller besynnerligt, att man vill beskylla regeringen och
dem, som rösta för bifall till förslaget, för egennytta der¬
före, att de försöka bereda kommunerna läroverksbyggna-
der utan att betunga staten. Jag talar icke af egennytta,
ty jag har sjelf barn i Linköpings skola, och jag betalar
gerna den förhöjda afgiften. Jag anser mig främja men
icke motarbeta intelligensen, då jag talar för antagande
af utskottets förslag. Utskottet säger, att, då vid landets
stigande utveckling behofvet af undervisning och i sam¬
manhang dermed af rymliga och tidsenliga skollokaler allt¬
jemt ökats, och då staten blott undantagsvis bör betungas
med kostnaden för uppförande af läroverksbyggnader och
deras underhåll, så synes det utskottet vara högeligen
nödvändigt att på ett ändamålsenligt sätt bilda byggnads¬
kassör för de särskilda skolorna och sätta dem i tillfälle
att framdeles kunna bekosta uppförandet och vidmakthål¬
landet af nämnde lokaler. Detta utskottets resonnement
anser jag vara ganska klokt, och tror mig ingalunda hafva
inkommit på någon afväg genom att dela samma åsigter,
som utskottet uttalat såsom sina,
I folkskolorna tillgår ju på samma sätt. Der skall
hvarje barn erlägga en afgift för undervisningen, med un¬
dantag endast af de fattiga. Skillnaden är endast att af¬
giften der icke är så hög, som i elementarskolorna. Någon
vinst för städerna tror jag icke uppkommer, ty relativt till
folkmängden få dessa erlägga en betydligt större afgift
till skolorna än förhållandet blir med landsbyggden. Dess¬
utom kan jag svårligen tro att någon fader skulle rygga
2 68
Den"'97 Augusti.
tillbaka att låta sin son gå i skola endast för att termin s-
algiften blifvit förhöjd med 5 rdr rmt.
Beträffande Per Nilssons yttrande derom, att jag i
min hemort utgaf bevis om medellöshet åt en tjensteman
för undslippande af terminsafgiftens erläggande för sina
söner, så linner jag häruti icke alls något underligt, ty
jag, såsom boende med honom inom samma socken, borde
naturligtvis kunna väl känna till hans förmögenhetsvilkor;
och det kanske ej så sällan inträffar att en person, oak¬
tadt han är tjensteman, är så belastad med skulder, att
han icke ser några utvägar att kunna erlägga äfven en-
ringa afgift. Kostnaden för en sons underhållande i sko¬
lan uppgår till omkring 200 rdr, då fadren icke bor inom
det samhälle, der skolan är belägen, utan måste inackor¬
dera eller på annat sätt bekosta sin sons uppehälle vid
skolan, och då måtte det väl icke heller blifva större be¬
sparing för en fader att hafva sin son i skolan i det sam¬
hälle, der fadren är bosatt. Inom utskottet var jag jemte
flera med mig af den mening, att några anslag till upp¬
förande af läroverksbyggnader i städerna icke borde be¬
viljas, men vi gåfve likväl slutligen med oss i denna fråga.
Jag vidhåller min mening och röstar för bifall till för¬
slaget.
Antiers ^Retlin från Kronobergs län: Jag var
icke här tillstädes under diskussionens början, men jag
anser mig derutaf icke förhindrad att i frågan uttala min
mening. Denna min mening har jag icke ändrat, sedan
jag i ekonomi-utskottet öfvervar frågans behandling inom
samma utskott, och jag var då af den åsigt, att någon
förhöjning i terminsafgiften icke bör ega rum. Rektor
Sommelius har föreslagit att den rike skall för sin son
betala 50 rdr och den behållne 25 rdr, och börjar man
bara att höja afgiften, så uppgår den kanske snart till
nämnde belopp. Det är dessutom ytterst svårt för rektor
i en skola att känna till allas förmögenhets-vilkor, och
om han på ett ungefär kan göra detta inom ståndsper-
sonsklassen, så kan han ej göra det inom allmogen. En
bonde, som är fastighetsegare, kan ändå vara i torftig be¬
lägenhet, men jag undrar om rektor kan från afgiften,
detta oaktadt, befria en fastighetsegare; och på detta sätt
blir det ju ett svårt band på undervisningen. Då jag dess¬
utom till alla delar förenar mig uti herr Bergers uti sin
reservation uttalade åsigter, så behöfver jag icke vidare
Den °21 Augusti.
269
uttänja den förut mer än tillräckligt långa öfverläggnin-
gen å detta ämne.
Häruti instämde Erik Andersson från Vestmanlands län.
Jons Persson från Blekinge län: I denna fråga
tycks ingenting kunna åvägabringas genom en lång öfver¬
läggning, ty både afslags- och bifallspartierna hålla orubb¬
ligt vid sina från början uttalade åsigter, och tillåta på
dem intet intrång. För min del vill jag blott gifva till¬
känna att jag, lika med Medin, röstar för afgiftens afskaf-
fande, ty denna kommer städerna till godo, och dessa hafva
nog förut tagit broderslotten, då de liafva en million rdr
i tolag, utom en mängd andra inkomster, som landsbygg-
den får släppa tili. Af dessa skäl röstar jag för afslag
af utskottets förslag.
Sven Henrlin från Kronobergs län: Under in¬
nevarande riksdag har jag icke uppträdt med så stor leds¬
nad i någon fråga, som i denna fråga. Saken är af yt¬
tersta vigt, och jag vill derföre uttala mina tankar. Om
vi bifalla utskottets förslag, så sätta vi en gräns för den
högre bildningen och utestänga hyddans söner från en
högre upplysning. Kan detta vara rätt? Jag vill jemföra
bildning och upplysning med solens lifgifvande och välgö¬
rande strålar, ty de hafva samma verkan. Tag bort dem
och jorden skall förvandlas till en ödemark. Jag är i
sanning bedröfvad öfver att förslaget blifvet bifallet af de tre
med-stånden, och jag ser med ledsnad att deras åsigter hafva
sympatier äfven inom detta stånd. Mengel har rätt, då
han säger att jag här blef nedergjord angående min mo¬
tion vid 1834 års riksdag i folkskolefrågan, och jag var
sannerligen icke heller välkommen hem. Presterna sade
att vi skulle få våra barn bortskämda och att vi skulle
göra våra söner till odugliga halfherrar. Nu välsignas jag
för denna min motion, och verkningarne af folkskolefrå-
gans lyckliga utgång äro alltförväl kända, för att behöfva
här nu omordas.
Julias luttersson: Man har sagt att det vore
ej underkastadt någon risk att antaga förslaget, emedan
den omtalade afgiften icke skulle drabba den fattige, men
jag hemställer om denna befrielse verkligen kommer dem
till godo, ty man skall besinna att de fattiga högst sällan
sända sina söner i någon elementarskola. Nej, det är me-
270
Dan £7 Augusti.
delldassen och jordbrukaren, hvilka denna afgift egentli¬
gen drabbar, ty jag är säker på att, om någon af dem
vill hafva sina söner i elementarskola, han icke vill be¬
gagna sig af fattigdomsbevis, äfven om afgiften kännes
ganska tryckande, och då kan ju lätt hända att han i stäl¬
let låter bli att intaga sönerna i skolan. En hvar har
måhända hört, då han frågat sin granne, som haft en son
med framstående anlag, om han icke skulle låta sonen få
undervisning i en högre skola, att grannen svarat »det
ville jag allt om jag bara hade råd.» Under sådana för¬
hållanden är det sannerligen icke önskligt att få 5 rdrs
förhöjning uti de förut nog dryga kostnaderne, hvilka in¬
galunda stanna vid blotta terminsafgifterna. De verkligt
förmögne begagna nog undervisningen för sina söner om
afgiften vore dubbelt så stor; inen jag kan icke underlåta
att hysa fruktan för det meningen med förslaget varit, åt¬
minstone till en del, att utestänga medelklassens söner från
att kunna begagna sig af undervisningen i elementarsko¬
lorna. Som jag förut nämnt, borttogs skolafgiften i min
hemort derföre, att man kom under fund med att densam¬
mas erläggande lade hinder i vägen för ökande af lärjun-
garnes antal. Jag tror att man genom förslagets anta¬
gande hämmar det goda, som upplysningen medför, deri¬
genom att man utestänger mången hyddans son från en hö¬
gre undervisning, och derigenom går miste om flera än
en prydnad för vårt land.
Med denne talare förenade sig Olof Lagergren från
Gotlands län.
S®es* SPersMii» från Vermlands län: Likasom Me¬
din var jag icke här, när öfverläggningen angående denna
fråga börjades, men jag torde detta oaktadt få i densam¬
ma yttra mig, ehuru det icke lärer tjena någonting till,
då man vet att medstånden bifallit förslaget- För min
del anser jag termins-afgiften vara tillräckligt hög utan
någon tillökning. Om denna förhöjning blifver 10 rdr
om året, så gör detta endast på Carlstads läroverk, som
har 300 lärjungar, 3,000 rdr. Herr Bergers reservation an¬
ser jag fullkomligt vederlägga utskottets resonement i
denna fråga, och jemte det jag instämmer i herr Bergers
åsigter, kommer jag att rösta för afslag af förslaget.
Häruti förenade sig Erik Andersson från Elfsborgs
oell C ari Ifvarsson från Hallands län.
Dan £7 Augusti.
271
Sven S Omedelbart efter det jag förra
gången hade ordet, uppmanade talmannen, att man skulle
mera hålla sig till sak och icke ingå på personligheter.
Jag medgifver fullkomligt att jag förtjenade denna tillrät¬
tavisning; men jag hemställer om jag icke, åtminstone i
allmänhet uti mina föredrag, hållit mig till saken. Jag
har icke mer än menskliga egenskaper, och då jag oupp¬
hörligt hörde att man ville tillintetgöra de åsigter, jag i
förevarande fråga hyser, så ansåg jag mig uppmanad att
så godt jag kunde, försöka vederlägga mina motståndare.
Svante Bergström: I anledning af det ofta
åberopade förhållandet, att den äskade förhöjningen skulle
vara så obetydlig, vill jag blott erinra om en gammal hi¬
storia om den, som skulle köra ett lass ved och ansåg
oupphörligt att, om hästen orkade att draga den redan
pålassade veden, så måtte han väl orka med ett vedträd
till, och på detta sätt lastade på så mycket ved att hä¬
sten slutligen stupade. Man har sagt att en fader, sora
vill hafva sina söner i skolan, icke skall härifrån låta af¬
hålla sig derföre att en liten förhöjning skett i termins-
afgiften, men om en fader är i knappa omständigheter, så
är hvarje utgift, som han måste erlägga utöfver hvad
hans uppehälle kostar, ganska känbar äfven om denna
utgift icke uppgår till 5 rdr.
littlin berg: Några talare hafva fäst sig vid, att
det skulle vara mest städernas, 'men icke landsbygdens
barn, som skulle vara intagne uti elementar-läroverken,
men det är långt ifrån att detta alltid är förhållandet.
I Strengnäs skola t. ex. finnas 144 lärjungar, oaktadt
staden icke har flera än 1.500 innevånare och der måste
således de flesta vara från landet. Då frågan förevar i
ekonomi-utskottet, var en stor pluralitet inom detsamma
af den åsigten, att det vore olämpligt och obetänksamt
att höja termins-afgiften. Jag skulle ej haft något att
anmärka mot förslaget, om förhöjningen i afgiften blifvit
föreskrifven såsom en nödfallsafgift, eller, med andra ord,
att man ålagt denna afgift endast om städerna omöjligen
kunna bekosta sina läroverksbyggnaders uppförande. Nå¬
gon har sagt att en fader, som kan hålla sin son i sko¬
lan, också kan orka med att erlägga den förhöjda afgiften,
men denna kan blifva ganska känbar, ty detta är en pe¬
kuniär utgift, hvaremot gossen ofta kan få kläder och föda
ifrån sitt föräldrahem, hvarigenom dessa ej blifva så dyra.
272
Di n 27 Augusti.
Mengel: En talare har sagt att förevarande för¬
slag kommit från regeringen och att det således ej vore
reaktionärt. Jag erkänner regeringens stora förtjenster
om förslaget, men frångår _ ej min tankä att förslaget är
reaktionärt. Jag har blifvit angripen af Sven Nilsson och
ståndet har ogillat denna hans hjeltedat. Sorgligt nog
har han beträdt samina väg, som en hans landsman före
honom, och han talar om sina menskliga egenskaper utan
att veta hvaruti dessa bestå.
Ge#rg \)(|visl från Vermlands län: Utan af¬
seende på att tre stånd bifallit förslaget, anser jag att
frågan är af vigt och att vi böra besluta så, som vi anse
rättast. Genom hvarje pålaga uti ifrågavarande syftning
hämmar man upplysningen, och den är derföre olämplig
och förhatlig. Jag må undra om det icke är med termins-
afgiften på samma sätt, som med afgifter, som föreslås på
sockenstämmor, att de hafva de bästa förespråkarne ibland
dem, som icke blifva besvärade med deras erläggande.
Jag röstar för afslag af utskottets ifrågavarande förslag.
Öfverläggningen ansågs vara fulländad; och då tal¬
mannens proposition om bifall till utskottets hemställan
uti nu afhandlade punkt besvarades med blandade ja och
nej, samt votering blifvit begärd, uppsattes, justerades och
anslogs följande voteringsproposition:
Den, som vill bifalla stats-utskottets uti 103:dje punk¬
ten af dess utlåtande 11:0 139 gjorda hemställan, att rikets
ständer måtte, med hufvudsakligt bifall till hvad Kongl.
Majit föreslagit, besluta en förhöjning af 5 rdr i den ter¬
minliga afgifteu för lärjungar, som begagna elementarlä¬
roverken och icke äro medellöse eller af vederbörande
skolstyrelse på ofvananförda skäl derifrån varda befriade,
för att dermed vid hvarje läroverk bilda en byggnadsfond,
hvilken ej utan Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd får till an¬
dra ändamål än till nybyggnads-företag och reparationer,
efter konsistorii hörande, användas, och hvilken skall kost¬
nadsfritt förvaltas utaf rektor jemte en från läroverket och
tvänne från kommunalstyrelsen i den stad, der läroverket
är beläget, utsedde delegerade och granskas af revisorer,
utaf hvilka konsistorium utser den ene samt kommunal¬
styrelsen den andra, röste
Ja;
Den det icke vill, röste
Nej;
Den 27 Augusti.
273
Vinner nej, har bondeståndet afslagit stats-utskottets
ifrågavarande hemställan.
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 28
ja emot 49 nej, och hade ståndet aliså afslagit utskottets
hemställan uti 103:dje punkten.
Punkten 104, hvaruti utskottet hemställt, att rikets
ständer måtte anvisa ett belopp af 62,000 rdr, i och för
verkställande af nödiga förändringar å läroverkshuset i
Strengnäs m. m., att i mån af behof från riksgäldskonto¬
ret utbetalas, föranledde diskussion, dervid sig yttrade:
l*rr Milsson från Malmöhus län: Emot såväl
detta, som öfriga af utskottet tillstyrkta statsbidrag för
eleinentar-läroverksbyggnader, har jag anmält reservation,
af den anledning, att jag anser det städerna sjelfve skola
bekosta uppförandet af sina skolhus, då staten aflönar ele¬
mentarskolornas lärare; ty det är obilligt hegardt att sta¬
ten skall få släppa till medlen i båda fallen. Då rikets
ständer åtogo sig att aflöna lärarne, så borde de hafva
gjort det förbehåll, att kommunerna sjelfve borde bekosta
skolhusens byggande, ty detta är icke för mycket begärdt.
Är något samhälle i så ringa omständigheter, att det icke
kan bekosta uppbyggandet af skolhus, så anser jag det
heller icke vara i större behof af elementarskola, än att
denna kan förläggas i annan närbelägen stad. Om rikets
ständer t. ex. föreskrefvo att Strengnäs och Eskilstuna
skulle förena sig om en elementarskola, så skulle vi få se
hvilken täflan, som skulle mellan dessa städer uppstå,
emedan hvar och en af dem ville hafva skolan förlagd
inom sin stad, och de voro då villige till ganska stora
uppoffringar, under det de nu icke vilja uppoffra ett öre,
utan fordra allt af staten. För min del så af slår jag ut¬
skottets hemställan i denna punkt.
Med denne talare förenade sig Anders Medin från
Kronobergs, Anders Jolian Sandstedt frim Jönköpings, Nils
Peter Bäckström från Kalmar, Anders Persson från Ne¬
rikes och Johan Fredrik Fredriksson från Upsala län
m. fl.
I*Aiil Andersson från Jemtlands län: Jag är
i hufvudsaken af samma mening som Per Nilsson och för¬
enar mig derföre med honom, men här förekommer i
Sonde-S:ts Prot. vid lStl2 — 1S6S årens riksdag. VII. 18
274
Den 21 dagusli.
denna punkt en omständighet, som jag vill fästa uppmärk¬
samheten på. Å pag. 8 i utlåtandet är uti denna punkt
föreslaget, att staten skulle för 20,000 rdr inköpa ett dom¬
kyrkan i Strengnäs tillhörigt stenhus, för förvarande af lä¬
roverkets bibliotek och samlingar i öfrigt. Enligt min åsigt
är ju staten redan förut egare af detta hus och behöfver
väl således icke köpa af sig sjelf. För det andra så då
hela den kalkylerade kostnaden skulle uppgå till 72,000
rdr, och 20,000 rdr, utgörande kostnaden för den ofvan
omnämnda stenbyggnaden, skulle få afdragas, enär med
inbetalningen af sistsagde belopp skulle få tillsvidare an¬
stå, så mäste, enligt mitt sätt att räkna, det äskade an¬
slaget icke höra uppgå till mera än 52,000 rdr eller
10,000 rdr mindre än hvad utskottet föreslagit. Upphofs-
mannen till dessa misstag är troligen densamme, som
åstadkom villervallan i förstärkta statsutkottet. Då lär-
jungarnes antal i Strengnäs dessutom icke är större än
144, och behofvet således icke kan vara så trängande, så
röstar jag för afslag af utskottets hemställan, men jag
skall icke motsätta mig att rikets ständer må bevilja sta¬
den ett lån mot fem procents ränta för ifrågavarande än¬
damål.
Häruti instämde Gustaf Bolin från Upsala och Carl
Dahlgren från Elfsborgs län.
Paul Hedström från Vesternorrlands län: Jag
vill endast gifva tillkänna, att jag är af samma mening
som Per Nilsson och Paul Andersson uti förevarande fråga.
Jag skall icke vara mot om att bevilja statslån till sta¬
dens skola, sedan nödig utredning skett i ämnet och till¬
förlitligt kostnadsförslag blifvit upprättadt.
Per Östman från Vesternorrlands län: Sedan
föregående punkt blifvit af medstånden bifallen, så anser
jag att vi böra afslå utskottets hemställan uti denna punkt,
emedan staden gerna kan taga upp lån till det åsyftade
ändamålet, då den får terminsafgiiterna att amortera lå¬
net med.
Auders Ausust Andersson från Öster¬
götlands län: Mina åsigter uti förevarande fråga äro icke
i allo öfverensstämmande med föregående talares. Jag
anser visserligen att staten gör i allmänhet allt hvad man
kan begära, då den åtagit sig att aflöna elementarskolor¬
nas lärare, men den bör icke alltid säga bestämdt nej till
alla anslag för läroverksbyggnaders uppförande, ty om en
stads läge t. ex. är särdeles gynnsamt för ett läroverk,
så bör staten, vid ett sådant förhållande, sörja för att ett
läroverk äfven blifver der inrättadt, oaktadt staden sjelf
icke skulle vilja eller kunna bestrida kostnaden härför.
Hvad särskildt beträffar staden Strengnäs, så anser jag
denne bör skäligen kunna nöja sig med ett lån för ända¬
målet, isynnerhet, som denna stads affärer lära vara i
sådant skick, att någon svårighet för lånets amortering
icke uppstår.
Georg Ayqvist från Vermlands län: Icke jag
heller vill obetingadt biträda den åsigt, att hvarje stad
under alla förhållanden skulle behöfva bekosta uppbyg¬
gande af sina läroverkshus, men, beträffande nu ifrågava¬
rande hemställan om anslag till staden Strengnäs, så
vill jag på intet sätt bifalla denna begäran, emedan
få stift inom riket hafva blifvit rikligare begåfvade
med anslag och lån än Strengnäs stift. Vid sistlid-
ne riksdag hade man pretention, att erhålla anslag till
helt och hållet nytt läroverkshus, emedan det gamla
skulle vara alldeles odugligt, och nu ser man att så icke
måtte vara förhållandet, då ytterväggarne anses kunna
stå qvar, oaktadt mellanväggarne tagas bort. Emedlertid
lära förändringar behöfvas, ty somliga byggnader begag¬
nas till vedbodar åt lärarne in. m. dylikt. Till dess läro-
verksstyrelsen. framkommer med bättre, och efter verkliga
behofvet lämpadt, kostnadsförslag, så röstar jag emedlertid
för afslag af utskottets hemställan i förevarande punkt
Sliinssoai från Vesternorrlands län:
Jag är i hufvudsaken förekommen af föregående talare
och instämmer med dem. Jag anser mig så mycket min¬
dre kunna rösta för bifall till ifrågavarande hemställan,
som jag fick afslag på min motion om anslag till aflö-
nande af en lärare i Sollefteå, oaktadt denna köping er¬
bjöd sig att sjelf bekosta uppförande af sitt skolhus.
Per Persson från Vermlands län: I anledning
af hvad Paul Andersson i frågan anfört, anser jag fulla
skäl finnas för afslag af förevarande punkt, helst som vi
hafva åtskilliga, ännu icke behandlade, frågor om stats¬
bidrag till elementar-läroverksbyggnader, hvilka äro mera
af nöden, än det nu ifrågavarande, oaktadt utskottet icke
funnit skäl tillstyrka bifall till dem.
276
Den 2*7 Augusti.
Häruti instämde Per Eriksson från Vermlands och
Josef Smedberg från Elfsborgs län m. fl.
Cat*I kolian laeonard Lönnberg från
Ostergötlands län: Af alla punkter i förevarande betän¬
kande, uti hvilka begärts anslag till läroverksbyggnader,
finnes ingen, som så talar för understöds beviljande som
denna punkt. Såväl genom uppsatser i tidningarne, som
genom personers berättelser har sanningsenligheten blifvit
styrkt af livad utskottet uppgifvit, och när man således
vet att skol-lokalerne äro trånga, osunda och otillräckliga
samt i brist af ljus och luft, hvilket förhållande måste i
sanitärt hänseende verka menligt på skolyn glin garn es helsa,
så anser jag att bär finnas fulla skäl för att bifalla det
erforderliga anslag< t, i synnerhet som staden Strengnäs,
med sina 1,500 innevånare, troligen icke kan sjelf beko¬
sta den ifrågavarande förändringen af skolhuset. Dess¬
utom häftar stiftets byggnadskassa ju i skuld, så någon
byggnadshjelp från det Hållet icke står att erhålla.
Hvad Paul Andersson yttrat derom att det domkyr¬
kan tillhörande stenhuset icke skulle behöfva inlösas, der¬
före att det förut eges af staten, kan jag icke gå in på,
ty då kunde, på samma grund, staten tillegna sig en prest¬
gård på landet till exempel, men detta låter sig nog icke
så lätt göra.
Med denne talare förenade sig Paul Fritz Mengel
från Upsala län.
Olöf Alisson från Vesterbottens län: Då det
synes ovisst, huruvida man kan disponera det kyrkan i
Strengnäs tillhörande stenhuset utan att inlösa detsamma,
så synes mig som detta förhållande borde först utredas,
innan någon åtgärd vidtages för anslags beviljande, ©tvif¬
velaktigt tarfvar skolhuset en omändring och förbättring,
men jag tycker att Strengnäsboarne kunde verkställa dessa
reparationer sjelfve, om de af staten erhölle ett tillräck¬
ligt lån härtill.
Sven Milsson frår Kristiansiats län: Jag anser
det vara ådagalagdt, att verkligt behof af den föreslagna
förändringen med skolhuset är förhanden; och då man
icke gerna kan begära att 1,500 innevånare sjelfva skola
draga hela kostnaden härför, samt vi i föregående punkt
afslagit den föreslagna terminsafgiften, så anser jag skä¬
Den P7 Augusti.
277
ligt att, i bildnin gens intresse, bifalla utskottets ifrågava¬
rande hemställan.
€)la *3iinsson från Malmöhuslän: Uti förevarande
fråga kan visserligen göras många anmärkningar både för
och emot utskottets hemställan, men då det uti föreva¬
rande fall synes vara ett verkligt behof, så anser jag att
rikets ständer borde bevilja ett lån, motsvarande det be¬
lopp, Kongl. Majit föreslagit eller 50,000 rdr rmt.
Talniaiiiecil erinrade härefter, att, då här icke
vore fråga om beviljande af lån till staden Strengnäs för
vidtagande af erforderliga förbättringar af stadens läro¬
verkshus, utan om beviljande af anslag för nämnde ända¬
mål, så kunde någon proposition på låneunderstöd i om-
förmälda hänseende icke framställas.
Svante ISergstrism från Östergötlandslän: Då
jag, vid ett besök i Strengnäs, sett skolhuset derstädes, så
vill jag blott intyga, att jag fann detsamma till sitt än¬
damål alldeles olämpligt, enär jag aldrig sett några läro¬
salar så trånga och mörka som der. Huset har starka
ytterväggar men inredningen är under all kritik, och tarf¬
var odisputabelt en genomgripande förändring.
Läroverket har ganska vackra och dyrbara botaniska
och mineralogiska samlingar samt en fogelsamling, och
dessa måste förvaras i husets öfra våning, emedan de i
den nedre skulle taga skada af der befintlig fukt. Huru¬
vida Strengnäs mäktar att utan anslag bygga sitt skolhus,
kan jag icke yttra mig öfver, men tror det knappast. För
öfrigt vill jag hvarken till- eller afstyrka bifall till utskot¬
tets hemställan i denna punkt.
Sven Moseilliergfrån Kristianstads län: Ehuru
jag tager för alldeles afgjordt att utskottets hemställan i
denna punkt af bonde-ståndet afslås, så vill jag dock gifva
tillkänna, att jag för min del röstar för bifall till den¬
samma, och orsaken dertill är dels att staden Strengnäs,
enligt min tanka, omöjligen kan utan anslag åstadkomma
den ifrågavarande förändringen af skol-lokalen, och dels
att vi, genom att afslå nästföregående punkt, lagt hinder
i vägen för att genom tern-insafgifter amortera ett för än¬
damålet upptaget lån. Af denna anledning vill jag i lik¬
het med hvad två stånd redan lära hafva beslutat, före¬
slå att ett statsanslag, för uppgifne ändamålet, beviljas
278 Den 27 Augusti.
staden Strengnäs, icke af 62,000 rdr, på sätt utskottet
föreslagit, utan af 50,000 rdr. enligt Kongl. Maj:ts propo¬
sition. Beviljandet af lån kan naturligtvis ej komma i
fråga, då härom någon motion icke blifvit väckt.
Häruti instämde Erik Andersson från Elfsborgs län.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Jag har
blifvit förekommen af Rosenberg och förenar mig uti hvad
han yttrat.
Heorg byqvist: Förra gången jag hade ordet,
yttrade jag, att jag icke obetingadt ville biträda den åsig-
ten, att hvarje stad alltid skulle bekosta uppförande af
sina skolhus, samt att man icke borde bevilja ifrågava¬
rande anslag, förr än man framlagt ett efter verkliga be-
hofvet lämpadt kostnadsförslag. Det är minnsann ej un¬
derligt om man är misstänksam, då man betänker Streng-
näsboernes pretentioner vid sista riksdagen och huru för-
hållanderna då uppgåfvos. Då staten på stället eger hus,
som kunna användas, fastän de nu begagnas till andra
ändamål, så synes det mig temligen öfverflödigt att in¬
köpa något hus för skolans räkning. För Strengnäs stift
har staten gjort mer än för de flesta andra, och vi böra
väl se till att liåfvorna så mycket som möjligt delas lika
åt alla.
Herrman ti onsson Öbom från Norrbottens
län: Jag vill blott tillkännagifva att jag tycker att, då
staden Luleå, som icke är större än Strengnäs, på egen
bekostnad uppbyggt sitt skolhus, så kan man äfven fordra att
Strengnäs utan statsanslag uppför sin skolbyggnad. Jag
röstar för afslag af utskottets hemställan.
Ola <9onsson: Jag tror icke man handlar grund¬
lagsvidrigt, om man beviljar lån, under sådana förhållanden,
som det nu ifrågavarande, eller då anslag men icke lån
begärts. Om så skulle vara förhållandet, så blifva vi
tvungna att afslå de flesta uti efterföljande punkter i ut¬
låtandet begärda anslag. För min del vill jag bevilja ett
statslån af 50,000 rdr till staden Strengnäs under sam¬
ma vilkor, som blifvit betingade för det i nästföljande
punkt beviljade lån till staden Halmstad.
Den 27 Augusti.
279
Per Wilsson: Det förefaller mig besynnerligt
att skollokalen icke skall vara tillräcklig i Strengnäs, då
man vet att i den staden, för ej så länge sedan, var, utom
skolan, äfven gymnasium, och då lärjungarnes antal i
dessa läroverk troligen öfversteg deras antal i den nuva¬
rande skolan. Jag röstar fortfarande för afslag af det
begärda anslaget.
Anders Angust Andersson: Rosenberg
har anfört såsom skäl för bifall till utskottets hemställan,
att detta stånd afslagit den äskade förhöjningen i ter-
minsafgiften, men derigenom att tre stånd bifallit denna
förhöjning i terminsafgiften, anser jag ligga ett giltigt
skäl för afslag af utskottets hemställan, emedan jag icke
vet hvartill den i Strengnäs skola genom terminsafgifter-
nas erläggande, blifvande byggnadsfonden skall användas,
om icke med den skall betalas ränta och amortering på
ett för ifrågavarande ändamål upptaget lån. Afven om
stadsboarne derutöfver skulle komma att släppa till något
ur egen kassa, så uppväges detta af fördelen att hafva
skolan förlagd inom staden.
Henrik Hansson: De, sorn här uppträdt och
talat för bifall till utskottets hemställan, hafva utmålat
huru skröpligt skolhuset i Strengnäs är, och anfört att det
vore för sitt ändamål alldeles olämpligt, och då jag vet
att de i Strengnäs hafva en förträfflig utskänkningslokal
och stora inkomster af bränvins-utskänkningen i staden,
så kunde de ju använda dessa inkomster till att reparera
sitt skolhus med. Jag röstar för afslag af ifrågavarande
anslag.
Många af ståndets ledamöter hördes häruti instämma.
Carl Anders Carsson från Östergötlands
län: Utan att misstro riktigheten af uppgjorda kalkyler
eller lemnade uppgifter angående ifrågavarande skolbygg¬
nad, förefaller det mig, som skulle landstingen kunna bäst
ordna dessa förhållanden. Jag anser det icke vara rätt
att Norrland och Skåne skola bidraga till uppförande af
ett skolhus i Södermanland. Har staden icke ensam till¬
gångar härtill, så må länet gå i författning att skaffa bi¬
drag. Af denna anledning röstar jag för afslag af utskot¬
tets hemställan.
280
Den '2l /lugus ti.
Häruti instämde Johan Gustaf Dahlgren från Kal¬
mar län.
!*aul tiKier^on: Det synes att Strengnäs
stad har biskopen till morbroder, sora man säger, ty detta
är den enda stad, åt hvilken utskottet tillstyrkt begärdt
anslag. Denna bana om anslag till skolbus är farlig, ty
den är full af inkonseqvenser, i det att man åt en stad
beviljar anslag, åt en annan lån och åt en tredje gifver
hvarken det ena eller andra. Då tre stånd bifallit före¬
gående punkt om terminsafgifternas höjande, så fortfar
jag att rösta för afslag af det begärda anslaget.
Ofverläggningen förklarades vara fulländad; och se¬
dan talmannens proposition om bifall till hvad utskottet
uti ifrågavarande punkt hemställt, blifvit med öfvervägande
nej besvarad, blef nämnde punkt, uppå talmannens för¬
nyade framställning, af ståndet afslagen.
Punkten 105. Uti denna punkt bade utskottet hem¬
ställt, att rikets ständer måtte, såsom bidrag till uppfö¬
rande af en ny elementar-läroverksbyggnad i Halmstad,
dels bevilja, till utgående från riksgäldskontoret, ett an¬
slag för en gång af 25,000 rdr, och dels anvisa ett låne¬
understöd af 25,000 rdr att likaledes från riksgäldskonto¬
ret utbetalas, emot vilkor att, sedan detta lån, derför
borde aflemnas en sådan skuldförbindelse, som af full-
mägtige i nämnde kontor antages, under fem års tid fått
utan ränta inneliafvas, fem procent å detsammas ursprung¬
liga belopp skulle före slutet af hvarje år till riksgälds¬
kontoret inbetalas, af hvilka fem procent beräknades ränta
efter fyra procent för det obetalda lånekapitalet samt det
öfver skjutande beloppet kom me att såsom kapitalafbetal-
ning å lånesumman afgå, intill dess den blifvit till fullo
gulden.
Härvid yttrade:
Per Nilsson från Malmöhus län: Af samma
skäl, som vid nästföregående punkt, har jag äfven reser¬
verat mig mot nu ifrågavarande, af utskottet tillstyrkta,
statsbidrag, emedan jag anser att alla städer sjelfva böra
ikläda sig nybyggnadsskyldigheten af erforderliga skol-lo-
kaler. Här har utskottet föreslagit, att hälften skulle be¬
viljas såsom anslag och hälften såsom lån, men jag är
icke ens böjd för att till läroverkshus uppbyggande be¬
Dcri 2.1 Augusti.
281
vilja lån, ty man bör noga besinna, att vi måste på allt
sätt hushålla med statskassan, för att få statsregleringen
att gå ihop. Såsom skäl för bifall till den gjorda anhål¬
lan bar anförts, att staden Halmstad måst så betydligt
skuldsätta sig under sednare åren för uppförandet af of¬
fentliga byggnader inom staden, men detta är ju ett tyd¬
ligt bevis på att densamma bar en gynsam kredit och att
det således icke blifver svårt att upptaga ytterligare lån,
för att få det nu ifrågavarande, trängande behofvet till-
fredsställdt Af dessa skäl anser jag det vara klokast att
afslå utskottets hemställan i denna punkt.
B®er ©stinas» från Vesternorrlands län: På det
att staden Strengnäs icke måtte gifva oss beskyllning för
att vara inkonseqventa, så anser jag att vi böra afslå det
begärda anslaget, men bevilja det äskade lånet på de af
utskottet framlagda vilkor. Härigenom hafva vi dessutom
gått Halmstadsboarnes halfva önskan till mötes, då de ju
begärt lån, för den händelse anslag icke kunde dem be¬
viljas, och vi hafva icke tillstängt möjligheten för staden
att kunna låta uppföra den erforderliga skolbyggnaden.
Med denne talare förenade sig Gustaf Hultman från
Nerikes, Anders Jonsson från Vermlands, Liss Lars Ols¬
son från Kopparbergs och Johan Gustaf Dahlgren från
Kalmar län, m. d.
Carl Sivarsson från Hallands län: Jag bar
begärt ordet hufvudsakligast för att få uppmärksamheten
fästad å ett i utlåtandet förekommande tryckfel. Det af
utskottet begärda låneunderstödet upptages nemligen till
endast 2,500 rdr, ehuru man tydligen ser af meningen
att en nolla i slutet är uteglömd, så att det skall vara
25,000 rdr. Det är ej att undra öfver om man nu vill
spara, och tror att statskassan ej räcker till, sedan så
stora summor blifvit offrade på byggande af jerhvägar i
Skåne, och sedan staden Helsingborg vid sistlidne riksdag
fick ett statsanslag af 12,000 rdr för uppförande af skol¬
byggnad, men det förundransvärda är att någon skåning
då icke uppträdde och lade sig emot ett sådant slöseri
med statens medel. Om något anslag på sätt utskottet
föreslagit, icke kan till nu ifrågavarande ändamål bevil¬
jas, så tror jag dock att man icke gått sparsamheten för
nära, om man beviljar staden Halmstad ett lån på 50,000
rdr för uppbyggande af ett ändamålsenligt och efter ti¬
282
Den 27 Augusti.
dens fordringar lämpadt skolhus, hvarpå staden nu lider
total brist.
Häruti instämde Josef Smedberg från Elfsborgs, Paul
Hedström från Vesternorrlands, Sven Rosenberg från Kri¬
stianstads, Bälter Sven Ersson från Kopparbergs, August
Carlberg från Hallands och Nils Svensson från Ble¬
kinge län.
Paul Andersson från Jemtlandslän: Jag an¬
ser att man fullkomligt ådagalagt förhållandet att verk¬
ligt behof här är för handen, och då här tillika icke gö¬
res anspråk på annat än att för det ifrågavarande ända¬
målet erhålla statslån, så anser jag det vore obilligt att
icke gå detta anspråk till mötes, och jag vill derföre icke
motsätta mig att rikets ständer bevilja ett lån af 50,000
rdr till staden Halmstad, för uppförande af erforderligt
skolhus.
Anders Johan Sandstedt och Johannes Andersson från
Jönköpings, Anders Medin från Kronobergs, Gustaf Bolin
från Upsala och Per Olof Hörnfeldt från Vesternorrlands
län instämde med Paul Andersson.
Ola »lönsson från Malmöhus län: Vid förra
riksdagen voro rikets ständer af den mening, att städer,
som erhöllo nytt eller utvidgadt läroverk, sjelfve borde
ikläda sig all nybyggnads- och underhållsskyldighet af
erforderliga skolbyggnader, och äfven jag var af sam¬
ma åsigt, men att icke bevilja lån för nämnde ändamål,
då trängande behof är af nöden, anser jag vara obil¬
ligt, och af denna anledning vill jag bifalla beviljandet
af det föreslagna statslånet på 50,000 rdr till staden
Halmstad.
Häruti instämde Carl Dahlgren från Elfsborgs och
Nils Petter Bäckström från Kalmar län.
{■eors; Ayqvist från Vermlandslän: Jag vill en¬
dast tillkännagifva att jag anser att det minsta staten i
förevarande fall kan göra, är att bevilja det begärda lå¬
net af 50,000 rdr till uppförande af läroverksbyggnad i
staden Halmstad.
Med denne talare förenade sig Per Eriksson från
Vermlands län, m. fl.
Den 21 Augusti.
28 J
Olof Alisson från Vesterbottens län: För min
del anser jag att man gerna kan bevilja lån till uppbyg¬
gande af ifrågavarande läroverkshus, då rikets ständer
tillförne icke hesiterat att för jernvägars byggande anslå
flera millioner rdr, och man väl icke får antaga att våra
jernvägskommunikationer äro vigtigare än våra undervis¬
ningsanstalter.
Per Alisson: Det är visserligen sannt som Carl
Ifvarsson anfört, att staden Helsingborg, och dessutom äf¬
ven staden Lund, vid sistlidne riksdag erhöllo statsanslag
för upphjelpande af deras läroverkshus, men äfven då satte
jag mig emot dessa anslags beviljande, enär jag var af
samma åsigt då, som nu, nemligen att kommunerna sjelfva
skola bekosta uppbyggande af sina skolhus. När jag emed¬
lertid hör att bonde-ståndet vill bevilja staden Halmstad
låneunderstöd för ifrågavarande ändamål, så skall jag icke så
strängt motsätta mig detta låns beviljande, men att rikets
ständer skola härför lemna statsanslag vill jag icke gå in på.
Anders Jonsson från Vermlands län: Vid di¬
skussionens början angående denna punkt förenade jag
mig med ståndsbrodern Östman i dennes förslag, att stån¬
det borde afslå det begärda anslaget men bevilja lån af
25,000 rdr. Sedan jag likväl nu förnimmer att ståndet
är villigt tillstyrka, det rikets ständer skola lemna hela
den ifrågavarande 'Summan såsom lån till staden Halm¬
stad, så vill jag gifva tillkänna, att jag äfven är böjd för
att uti detta medgifvande förena mig, och således röstar
för att ett statslån af 50,000 rdr må beviljas staden Halm¬
stad såsom låneunderstöd för uppförande af lämplig skol¬
byggnad.
Matt!» Persson från Stockholms län: Jag vill
endast för ståndet gifva tillkänna, att jag delar deras me¬
ning, som vilja att rikets ständer skola bevilja staden
Halmstad ett låneunderstöd af 50,000 rdr till uppförande
af stadens skolhus. Härigenom anser jag likväl att man
i det närmaste gått in på att bifalla hvad utskottet uti
ifrågavarande punkt hemställt.
Carl Anders Ekarsson från Östergötlands län:
Då man såsom princip vill antaga, att icke, genom bevil¬
jande af anslag, direkte bispringa städerna, så bör man
bevilja lån i stället. Då Carl Ifvarsson är nöjd med att
28 4
Veu 27 singusti.
staden Halmstad endast såsom lån af staten bekom¬
mer den till uppgifna ändamålet erforderliga summan
50.000 rdr rmt, samt, enligt min mening, medel, som an¬
slås för att uppmuntra intelligensen, hvilket på sätt och
vis nu är i fråga, ofta användas lika nyttigt, som om de
anslås för materiella behof, så vill jag förena min röst
med deras, hvilka förklarat sig villiga för att rikets stän¬
der skola bevilja såsom lån ofvannämnda summa till sta¬
den Halmstad, för uppbyggandet af erforderligt skolhus
derstädes. Det blifver sedermera en landstingets omsorg
att bereda tillgångar för att kunna förränta och amortera
det sålunda lemnade låneunderstödet.
Häruti instämde Johannes Svensson från Skaraborgs
och Lars Daniel Andersson från Vermlands län.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad; och sedan
talmannens proposition på bifall till ifrågavarande punkt
oförändrad, blifvit med allmänt nej besvarad, beslöt stån¬
det, uppå förnyad framställning af talmannen, att, för upp¬
förande af en ny elementarläroverks-byggnad i staden
Halmstad, anvisa ett låneunderstöd af 50,000 rdr att från
riksgälds-kontoret utbetalas, emot de af utskottet föreslag¬
na vilkor.
Uppå härefter af talmannen gjorda framställningar god¬
kändes utan diskussion hvarefter annan punkterna:
106'ite, deruti utskottet hemställt, att rikets ständer,
såsom bidrag till uppförande vid läroverket i Kalmar
af en nybyggnad för inrymmande af gymnastiklokal, bi¬
bliotek, kemiskt laboratorium, m. m., måtte bevilja ett lå¬
neunderstöd af 40,000 rdr, att i mån af behof från riks-
gälds-kontoret utgå, emot enahanda vilkor för detta låns
åtnjutande, som i nästföregående punkt, rörande låneun¬
derstöd för läroverksbyggnaden i Halmstad, blifvit före¬
slagna;
107-.de, med hemställan, att ständerna, såsom bidrag
till uppförande vid Umeå läroverk af en nybyggnad för
inrymmande af gymnastiklokal, åtskilliga lärorum och an¬
dra för undervisningen nödiga lokaler m. m , måtte anvisa
ett belopp af 25,000 rdr, att såsom lån, i mån af behof,
från riksgälds-kontoret utgå, under enahanda vilkor, som
blifvit föreslagna för det staden Halmstad här ofvan till¬
styrkta låneunderstöd;
108:de, med tillstyrkan att rikets ständer likaledes
måtte, såsom bidrag för uppförande af ett nytt läroverks¬
hus i Falun, anvisa ett låneunderstöd af 40,000 rdr, att
utgå under enahanda vilkor som blifvit föreslagna för det
åt staden Halmstad tillstyrkta lån;
1 Oli.-de, deruti utskottet hemställt, att biskop Miléns
inom preste-ståndet väckta motion, angående statsanslag
till uppförande af nytt läroverkshus i staden Carlstad, icke
för närvarande måtte till någon rikets ständers åtgärd
föranleda;
110:de, uti hvilken punkt utskottet ansett sig icke kunna,
af anförda skäl, förorda hofpredikanten Lithners inom pre¬
ste-ståndet väckta motion, att rikets ständer måtte, i och för
uppförande af ett nytt bibliotekshus af sten i staden Oster¬
sund, bevilja ett statsanslag af 40,500 rdr rmt;
lilje, deruti, med anledning af inom ridderskapet och
adeln samt borgare-ståndet väckta motioner, att ständerna
måtte ställa en summa af 200,000 rdr till Kongl. Maj:ts
förfogande till inköp af tomt inom hufvudstaden och för
uppförande derpå af en fullständig elementar-läroverks-
byggnad, utskottet, af uppgifne orsaker, ansett förevarande
motioner icke böra till någon rikets ständes åtgärd för¬
anleda ;
112:te, deruti utskottet ansett sig för närvarande sakna
skäl att förorda bifall till särskilda, inom preste-ståndet
och borgare-ståndet väckta motioner om anslag af stats¬
medel till utvidgande af läroverksbyggnaden i staden Kri¬
stianstad ;
113 ide, deruti, med anledning af en inom borgare-stån¬
det uti motion gjord framställning, att ständerna, till be¬
täckande af den gäld, staden Norrtelje ådragit sig för upp¬
förande af skolhus för dervarande elementar-läroverk, måtte
anvisa staden ett låneunderstöd af 30,000 rdr, utskottet
hemställt, att förevararande framställning ej måtte af rikets
ständer bifallas; och
llå:de, uti hvilken punkt utskottet tillstyrkt, att en
inom borgare-ståndet väckt motion, att rikets ständer måtte
bidraga med ett anslag af 150,000 rdr, till uppförande i
staden Wennersborg af skol- och gymnastiklokaler för det
derstädes inrättade elementar-läroverk, icke måtte vinna
städernas bifall.
115-.de punkten, deruti utskottet förmält sig icke kunna
tillstyrka bifall till en inom detta stånd väckt motion om an¬
slag till ett skolhus i Arvika köping med bostad för rektor.
286
Den 27 Augusd.
Härvid yttrade:
Motionären Olof Olsson i Olebyn från Vermlands
län, sedan han uppläst biskop Milléns punkten bifogade
reservation: Utskottet har anfört, såsom skäl för afslag
på min motion, att uppgift skulle saknas på storleken af
den fond, som, till byggandet af det ifrågavarande skolhu¬
set, af köpingen blifvit samlad. Det förefaller mig besyn¬
nerligt att utskottet kunnat yttra sig så, helst jag, i samman¬
hang med ritning och kostnadsförslag till stats-utskottet
inlemnat äfven en skriftlig uppgift på beloppet af den sam¬
lade fonden, hvilken utgör 10,000 rdr rmt. Kostnadsför-
slaget till det 2-klassiga skolhuset i Arvika uppgår till
cirka 21,000 rdr och äro så väl ritningarne, som detta kost¬
nadsförslag af Kongl. Maj:t faststälde. Jag har i min mo¬
tion begärt 10,000 rdr till byggnadshjelp, på det att detta
lilla, mindre bemedlade samhälle skulle kunna så fort som
möjligt få sig ett ändamålsenligt skolhus, ty i saknad af
ett sådant lider skolan stort men. Jag skall, ehuru obe¬
tydligt det anslag är, som jag begärt, dock inskränka mig
till hvad herr biskop Millén i sin reservation vid denna
punkt föreslagit, nemligen 8,000 rdr och jag hoppas att
denna lilla summa skall af ståndet bifallas.
Per Persson från Vermlands län: Ehuru jag
ej representerar den kommunen, som den föredragna punk¬
ten angår, är jag dock från orten och känner till att Ar¬
vika köping utgör ett fattigt samhälle, som, i anseende till
dess mycket befolkade omgifning, Jösse härad, hvilket eger
omkring 30,000 själar, allt för väl behöfver en skola. Idet
är ej heller länge sedan en lägre dylik inrättades, som
besökes af mänga ynglingar, men som beklagligen saknar
eget skolhus, hvadan lokal för skolan måste förhyras. Är
det något samhälle man vill bispringa, så bör det vara
det ifrågavarande, som är till folkmängden m. m. fattigt,
ehuru landsorten omkring är mycket befolkad. På dessa
och de af herr biskop Millén i reservationen vid punkten
uttalade skäl vill jag bifalla för ändamålet ett statsanslag
af 8,000 rdr rmt, helst Arvika är beläget mer än 8 mil
från residensstaden Carlstad och således svårligen kan för
sina ynglingar begagna Carlstads läroverk, lika litet, som
landsorten omkring Arvika, och denna landsbygds innevå¬
nare, Jössehäringarne, hvilka bo ända till 15 mil derifrån,
kunna göra sådant.
Uti detta Per Perssons yttrande instämde Lars Gu¬
staf Andersson från Elfsborgs samt samt Anders Jonsson,
Deri 27 Augusti.
287
Olof Olsson i Slängserud och Lars Daniel Andersson från
Vermlands län.
Mils Andersson från Vermlands län: Äfven
jag vill instämma med Per Persson, helst jag känner or¬
ten och vet att den allt för väl behöfver ett läroverkshus.
På de skäl som Per Persson anfört och som finnas uti
biskop Milléns reservation, bifaller jag 8,000 rdr i anslag
för byggande af ett skolhus uti Arvika.
Per Milsson från Malmöhus län: Då här är begärdt
anslag för byggande af ett skolhus och detta så rymligt
att rektor jemväl der skulle få sitt boställe, så bifaller jag
utskottets hemställan i förevarande punkt.
Per Persson ■ Med 8,000 rdr lärer man väl ej byg¬
ga något öfverflödigt stort skolhus. Dessutom får jag upp¬
lysa, att Arvika köping aldrig fått något utaf staten, om
ej den gracen, att den fått köpings-privilegier; något som
dock ej är särdeles mycket att tacka för i våra tider, då
en friare handels-ordning är antagen, Under sistlidne
riksdag erhöllo Hera orter, jemförliga med Arvika sam¬
hälle, anslag till läroverksbyggnader, hvilket utgör ett skäl
till att Arvika nu bör få ett litet anslag. Jag hoppas att
ståndet måtte anse anslaget här i fråga såsom ett undan¬
tagsfall.
Ola Jönsson från Malmöhus län instämde med Per
Persson.
Paul Andersson från Jemtlandslän: Det väckta
anspråket synes ej vara stort, men för konseqvensens skull,
torde man ej böra bevilja något anslag i förevarande fall.
Jag vill deremot framställa ett medlingsförslag, det nem¬
ligen, att köpingen beviljas ett statslån på 10,000 rdr mot
vanliga vilkor. Om man finner att ett lån bör utgå, så
kan man antingen genast besluta derom, eller återremit¬
tera punkter för sådant ändamål.
Anders »Johan Sandstedt från Jönköpings
län: Det begärda anslaget är så litet och Arvika köping
är så väl i behof af detsamma, så att jag vill bifalla bi¬
skop Milléns reservation oiu 8,000 rdr anslag för ända¬
målet.
288
Den T Augusti.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Då staden
Halmstad icke fick något anslag för sin skolhusbyggnad,
så vill jag icke heller gå in på att Arvika köping får ett
sådant. Gerna skulle jag deremot vara med om att be¬
vilja köpingen ett lån å 10,000 i’dr för ändamålet, men då
sådant ej är hegardt, inskränker jag mig till att bifalla
utskottets förslag.
Johan Olof Sundgren från Stockholms och Sven Ro¬
senberg från Kristianstads län hördes instämma.
Carl dohau Svensell från Kalmar län: An¬
tingen lån är ifrågasatt eller icke, så tror jag att ståndet
kan besluta om ett sådant, helst det gick så till vid sist-
lidne riksdag. Beslutar sig ståndet för att lemna Arvika
köping ett lån för sitt skolhus, så torde det vara nödigt
att jemväl bestämma särskilda vilkor för lånet, särdeles
som domkapitlet ej förut är hördt och ritningarne icke
heller gillats af öfver-intendents-embetet. Detta är väl
sådant, som bör vara undangjordt innan lånet, hvilket jag
i så fall ej vill motsätta mig, beviljas.
•lonas A.11 (lersson från Östergötlandslän: Efter
min öfvertygelse har utskottet grundat sitt förslag på goda
skäl. Det är väl sannt, att den begärda summan är liten,
men någon utredning af vederbörande auktoriteter bör väl
föregå anslags beviljande. På den ståndpunkt denna fråga
nu står. har ej ståndet skäl att frångå sin förut antagna
princip, i fråga om anslag till lärohus. Jag bifaller punkten.
Med Jonas Andersson förenade sig Ola Olsson från
Blekinge län.
Anders Wilhelm lilis* från Nerikes län:
Ehuru jag är öfvertygad derom att äfven denna punkt
kommer att bifallas, hafva dock Vermlänningarne gjort
ett uppslag nu, som gestaltar sig så, som skulle vi få kom¬
ma att diskutera denna fråga till midnatt. Det är an¬
märkt att Arvika är beläget långt ifrån Carlstad. Jag
åter vill anmärka att Arvika får jernväg både till Carl¬
stad och till Norge, så att Arvikaboarne blifva i tillfälle
att skicka sina pojkar till Carlstad, eller till och med till
Kristiania, om de anse sådant styfvare. Jag bifaller ut¬
skottets hemställan.
Deri Ti Augusti.
289
Pani A11 »lersson: Då någon här synes för¬
mena att det ej skulle gå an att lemna låneunderstöd åt
Arvika köping, vill jag tillkännagifva att jag, för min del,
ser ej hinder mot att lemna lån, derest motionären, sorn
bär är sjelf närvarande, förklarar sig nöjd med att få ett
sådant, och borde i så fall punkten återremitteras, då grund¬
lagen ej trädes för nära.
Georg Ayqvist från Vermlands län: Jeniför
man andra län och stift med Vermlands, skall man finna
att läroverken i Vermland ej äro för många, utan samtlige
väl behöfvas. Icke heller jag vill ifrågasätta att få stats¬
anslag till Arvika, men lika med Paul Andersson vill jag
bevilja ett låneunderstöd af 10,000 rdr rint för ändamålet.
Man bör taga i betraktande att hvarje nytt samhälle har
stora utgifter och svårt att reda sig. Jag förutsätter att
ett läroverk är lika gagneligt för Arvika kommun, som
för andra kommuner.
Häruti förenade sig Daniel Danielsson från Jönkö¬
pings samt Bälter Sven Ersson och Johan Bergström från
Stora Kopparbergs län.
Per Persson: Jag är tacksam mot de ledamöter
af ståndet, som åtminstone vilja bevilja låneunderstöd till
det ifrågasatta skolhuset. Det må bero på motionären
om han tilltror sig att för det fattiga samhället antaga
ett sådant erbjudande. Hvarför jag begärde ordet var
anledningen att jag ville besvara Jonas Anderssons ytt¬
rande, deri förmenats att något kostnadsförslag och rit¬
ning å skolhusbyggnaden icke skall förevisats. Det före¬
faller mig besynnerligt att Jonas Andersson, sorn är leda¬
mot af stats-utskottet och som för öfrigt, såsom en hvar
af oss, har i handen utskottets utlåtande, deri tydligt står
att erforderliga ritningar och kostnadsförslag blifvit upp¬
gjorda och fastställda, kan yttra sig på det sättet. Man
har för konseqvensens skull ej velat lemna annat än låne¬
understöd. Jag vill dock erinra att det finnes ingen regel
utan undantag och här borde ett sådant undantag ifråga¬
komma. Uhr har talat om jernvägarne, som Arvika skulle
hafva fått. Någon sådan har köpingen ej fått, men jag
hoppas den skall få.
Mils Andersson: Man har tält om bristande
ritning och kostnadsförslag. Utlåtandet ådagalägger dock,
Bonde Stis Prat. vid 1862 — 63 arens riksdag. VII. 19
290
Den 21 Augusti.
att dessa handlingar blifvit till utskottet ingifna och vet
jag detta så mycket mer, som jag sjelf lemnat utskottets
sekreterare dem i handom, hvarjemte en skriftlig uppgift
nå huru mycket Arvika köping för ändamålet samman¬
skjutit, hvilken dock ej finnes i utlåtandet omnämnd, blif¬
vit af motionären till utskottet ingifven.
Olof Olsson i Olebyn: Då jag hör att stånds-
kamraterne temligen allmänt motsätta sig anslag till ifrå¬
gavarande skolhusbyggnad, så skall jag härmed afstå från
yrkande derom och i stället framställa den begäran att
ett lån å 10,000 rdr rmt må för ändamålet af statsmedel
beviljas på enahanda vilkor, som andra kommuner få dy¬
lika lån, samt anhålla att ståndet af denna anledning be¬
hagar återremittera den 115:de punkten af utlåtandet.
Svensén: Jag vill endast tillkännagifva, att jag på
stats-utskottets afdelning, hvarest jag var ledamot, såg
hvarken ritning eller kostnadsförslag, äfvensom att biskop
Millén, som ock tjenstgjorde derstädes, icke kunde lemna
erforderliga upplysningar i frågan, utan till och med syn¬
tes förundrad deröfver, att domkapitlet ej fått yttra sig i
ämnet. Jag har dock för min del ej något emot att det
begärda lånet å 10,000 rdr må erhållas.
•lonas Andersson: Jag vill endast erinra der¬
om, att inlemnade ritningar och kostnadsförslag ej inne¬
bära tillräckliga skäl för meddelande af statsanslag eller
fullständig utredning af frågan, hvadan jag fortfar att
anse det utskottets förslag är välgrundadt.
«lof Pea 'Sson från Gefleborgslän: Jag vill vara
med om att bevilja lån för ändamålet, men icke anslag
och torde det alltså vara förmånligast och rättast att stån¬
det återremitterar punkten, särdeles som fullständig utred¬
ning synes saknas.
Nils Olsson från Malmöhus län instämde med Olof
Persson.
m»r \iis*«»n från Vesterbottens län: Jag är
förekommen af Olof Persson. Staten har gifvit anslag åt
rika städer, då är det väl ej förmycket att, när man
ej v 11 lemna detta lilla fattiga samhälle för konseqven-
s-iis skull anslag, Arvika måtte åtminstone få låneunder¬
Den 28 Augusti.
stöd. Då emedlertid frågan synes icke vara tillräckligt
utredd, vill jag äfven hafva punkten återremitterad.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Om det förhåller sig så, som Nils Andersson förmält, att
han till utskottet inlemnat handlingar, som ej kommit ut¬
skottets ledamöter till handa, så vill jag gerna gå Verm-
länningarne så mycket till mötes, att jag instämmer uti yr¬
kandet om punktens återremitterande.
Per Persson: Jag är af Larssons mening och
begär förty ock återremiss af punkten, då man blifver i
tillfälle att införskaffa nödiga handlingar i frågan.
Efter sålunda fulländad öfverläggning blef U5:de punk¬
ten af stats-utskottets utlåtande n:o 139 af ståndet åter¬
remitterad; och skulle protokollet öfver den hållna öfver-
läggningen utskottet meddelas.
Ståndets åtskildes kl. half 11 e. m.
Ut supra
In fidem
J. Sjöberg.
Den 28 ÅugusH.
Plenum kl. half G e. m.
§ I-
Uppå begäran beviljade ståndet Johan Maqnus Lun¬
dahl från Skaraborgs län nio dagars förlängning i den
honom förut förunnade ledighet från riksdagsgörom ålen.
Fortsattes föredragningen af stats-utskottets utlåtande
n:o 139, angående regleringen af utgifterna under rikssta-
tens åttonde hufvudtitel.
292
Den 28 Augusti
ll6:de 'punkten, deruti utskottet hemställt, att rikets
ständer måtte lemna utan afseende herr C. G. Witts inom
borgare-ståndet väckta motion om ett anslag af 23,618 rdr
50 öre för tillbyggnad af skolhuset i Carlskrona, bifölls.
Hilde punkten, innefattande hemställan, att rikets
ständer, såsom bidrag till uppförande af ett nytt lärohus
i Sala, måtte anvisa ett låneunderstöd af 12.000 rdr att
utgå på samma sätt och under enahanda vilkor, som blif¬
vit föreslagna för det åt staden Halmstad tillstyrkta lån.
Härvid yttrade:
Sven i\ilss©il från Kristianstads län: Vid be¬
handlingen af I0i-.de punkten i utlåtandet, deruti utskot¬
tet tillstyrkt ett anslag af 62,000 rdr i och för verkstäl¬
lande af nödiga förändringar å Strengnäs läroverkshus m.
m., gjorde sig den åsigt inom ståndet gällande, att man
icke borde bevilja lån, då sådant icke blifvit begärdt, —
en åsigt, som äfven jag biträdde och fortfarande hyllar. I
förevarande 117:de punkt har nu utskottet tillstyrkt att,
till uppförande af ett nytt lärohus i Sala, måtte anvisas
ett låneunderstöd af 12,000 rdr, ehuru motionären herr
J. A. Bovin begärt denna summa såsom anslag. Fast jag
just icke vill motsätta mig bifall till utskottets nyssberörda
hemställan, kan jag dock icke undgå att finna det ståndet,
genom ett sådant beslut handlar temligen inkonseqvent och
i strid ined de åsigter, ståndet uttalat vid handläggningen
af 104:de punkten.
Uppå framställning af talmannen blef härefter före¬
varande 117:de punkt af ståndet bifallen.
Il8:de punkten.
Sedan uti en inom borgare-ståndet väckt motion
herr L. Dahlström föreslagit, att rikets ständer för full-
box-dande af elementar-läroverksbyggnaden i Oscarshamn,
dertill sistlidne riksdag beviljats ett anslag af 20,000 rdr,
måtte åt staden anvisa ett ytterligare understöd af 10,000
rdr, så hade utskottet, på anförda skäl, hemstält, att
denna motion måtte af rikets ständer lemnäs utan allt
afseende.
Härom uppstod diskussion, derunder följande ståndets
ledamöters begäran ordet och yttrande:
Cns*l •Iohan Svensen från Kalmar län; len
föregående punkt har utskottet tillstyrkt att, såsom bi-
Den 28 Augusti.
293
dräg för uppförande af ett nytt läroverkshus i Falun,
måtte anvisas ett låneunderstöd af 40,000 rdr, hvilken ut¬
skottets tillstyrkan bifallits af de stånd, som redan be¬
handlat denna fråga. Nämnda samhälle erhöll dock vid
nästförflutna riksmöte ett anslag för samma ändamål af
44,000 rdr. Då nu läroverket i Oscarshamn kan anses
stå på samma linea, som det i Falun, möjligen något efter,
synes mig som skulle äfven Oscarshamn, lika väl som
Falun, vara till understöd berättigadt, och vågar jag der¬
före anhålla att ståndet, med ogillande af utskottets hem¬
ställan, måtte besluta i enlighet med herr Dahlströms
motion, samt att talmannen ville framställa proposition
härpå.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Såvida jag
riktigt fattat innehållet af herr Dahlströms motion, har
han icke begärt ifrågavarande 10,000 rdr såsom lån, utan
i form af anslag; hvarföre och då vi i allmänhet följa den
princip att icke, till understöd för uppförande af läroverks-
byggnader, bevilja anslag utan återbäringsskyldighet, jäg
för mia del bifaller utskottets hemställan i denna punkt,
och detta så mycket heldre, som Oscarshamn vid sedna-
ste riksdag hugnats med ett anslag af 20,000 rdr för ifrå¬
gavarande ändamål.
Svensons Det är ganska rätt, hvad Carl Ifvars¬
son anmärkte, att motionären begärt summan såsom un¬
derstöd eller anslag, och icke såsom lån, men det är icke
något ovanligt, att vid afgörande af frågor utaf föreva¬
rande beskaffenhet, bonde-ståndet förändrar sjelfva grun¬
den eller vilkoret, hvarunder understödet meddelas, så till
exempel i fråga om läroverkshuset i Halmstad, till upp¬
förande hvaraf utskottet tillstyrkt 25,000 rdr såsom anslag
och en lika summa såsom lån, beviljade bonde-ståndet
hela beloppet under denna sednare form. Det förefaller
mig dessutom besynnerligt, att Falun, som är ett välber-
gadt samhälle, hvilket förut kommit i åtnjutande af stora
fördelar från statens sida, af utskottet hugnats med låne¬
understöd, men att deremot sådant förnekats Oscarshamn,
hvilken stad är helt nyanlagd, och, bestående till största
delen af ohemedlade innevånare, för närvarande betungas
med de många i och med stadens anläggande förenade
utgifterna. Jag hoppas derföre att ståndet noga besinnar
sig, innan det fattar sitt beslut i denna fråga, och hem¬
294
Den 28 Augusti.
ställer att ståndet ville bevilja det begärda beloppet,
10,000 rdr, i form af lån, under vanliga betalningsvilkor.
Häruti instämde Nils Magnus Pettersson, Johan Gu¬
staf Dahlgren oell Nils Petter Bäckström från Kal¬
mar län.
l*er Ost lil it II från Vesternorrlands län: Då man
tager i betraktande, att Oscarshamn sistlidne riksdag, så¬
som bidrag till uppförande af ett läroverkshus derstädes,
erhöll såsom anslag 20,000 rdr, mot skyldighet att sjelf
tillskjuta resten eller 25,000 rdr för att fylla den, enligt
uppgjordt kostnadsförslag, erforderliga summan 45,000 rdr,
men att samhället icke fullgjort detta, så synes mig ut¬
skottet hafva handladt fullkomligt rätt, då det afstyrkt bi¬
fall till det nu ytterligare åt Oscarshamn begärda anslag.
Jag vill visst icke förtänka Svensén, som bor i närheten
af Oscarshamn, att han söker förfäkta detta samhälles in¬
tresse, men för min del ser jag saken ur en mer allmän
synjmnkt och vill icke i oträngda mål lemna understöd
från statskassan. Hade staten sjelf penningar, så ginge
det väl ändå an, men då nu staten på svåra vilkor och
emot dryg ränta upptager lån, samt troligen sjelf erhåller
lägre ränta på de summor, densamma lemnar såsom lå¬
neunderstöd åt ändamål af förevarande beskaffenhet, an¬
ser jag mig icke ens kunna bevilja det begärda beloppet
att utgå såsom lån, utan bifaller utskottets afstyrkande
hemställan.
Sven Sfeurlin från Kronobergs län: Vid be¬
handlingen af denna fråga och under afhörandet af dis¬
kussionen härom faller mig i minnet skriftens ord: »him¬
melriket lider våld och de mäktiga rifva det till sig»; ty
ehuru Oscarshamn sistlidne riksdag såsom bidrag till sitt
läroverkshus erhöll ett anslag af 20,000 rdr, framkommer
man nu med nya pretentioner, och besannar sig således
äfven här det gamla ordspråket att »den som något fått,
vill mera ha». Då emedlertid Oscarshamns innevånare i
allmänhet äro bergadt folk och således sjelfve böra kunna
tillskjuta, hvad som brister i den beräknade byggnads-
summan, bifaller jag med gladt mod utskottets afstyrkande
hemställan i denna punkt.
Åltders IWedsEi från Kronobergs län: I likhet
med Svensén tror jag att Oscarshamn, såsom en nyanlagd
Den 28 Augusti.
295
stad, är i serdeles behof af understöd, men hemställer,
om det icke vore lämpligast att återremittera punkten till
utskottet, så att motionären kunde komma i tillfälle att
der gifva sitt ifrågavarande förslag en annan förm.
Daniel Danielsson och Anders Johan Sandstedt från
Jönköpings län instämde.
Amlcrs Willielm Ulli- från Nerikes län:
Sedan Kalmarboarne numera fullgjort sin länspligt, så
hemställer jag att frågan, utan alltför lång diskussion,
måtte varda afgjord. Kan saken hjelpas med en återre-
miss, så gerna för mig, men annars hafva vi väl icke an¬
nat att göra, än att bifalla punkten.
Svensén: Med anledning af Uhrs yttrande, ber
jag att få nämna, att det är första gången under nu på¬
gående riksdag, som Kalmarboarne varit i tillfälle att full¬
göra, hvad Uhr behagade kalla, deras länspligt, ty förut
har det icke varit fråga om ett enda öres anslag åt Kal¬
mar län. Emedlertid och till följd af Medins framställ¬
ning, afstår jag från mitt förra förslag, och inskränker
mig till att påyrka punktens återremitterande till ut¬
skottet.
Diskussionen förklarades nu vara slutad; och sedan
talmannens proposition på bifall till utskottets yttrande i
denna punkt blifvit med öfvervägande nej besvarad, beslöt
ståndet, uppå förnyad framställning af talmannen, att till
utskottet återremittera punkten; skolande protokollet öf¬
ver den i afseende derå hållna diskussion jemväl till ut¬
skottet öfverlemnas.
lllhde punkten, afstyrkande bifall till herr Hedmans
uti borgare-ståndet väckta motion att, till uppförande af
en ny läroverksbyggnad i Malmö, måtte anslås en summa
af 150,000 rdr.
Härvid yttrade:
S*er Milsson från Malmöhus län: Ehuru jag är
född och boende i Skåne samt Malmö stad är belägen
inom mitt kommittentskap, kan jag icke annat än bifalla
utskottets hemställan i denna punkt.
Häruti instämde Sven Rosenberg från Kristianstads län.
296
Den 28 Augusti.
Uppå framställning af talmannen blef härefter föreva¬
rande punkt af ståndet bifallen.
120:de punkten, deruti utskottet hemställt att rikets
ständer, såsom bidrag till uppförande af ett nytt gymna¬
stikhus vid läroverket i Eksjö, måtte bevilja ett anslag af
8,000 rdr.
Härvid yttrade:
Per Nilsson från Malmöhus län: På samma
skäl som jag ogillat det af utskottet tillstyrkta anslag för
förändring af läroverkshuset i Strengnäs, yrkar jag äfven
afslag å utskottets hemställan i denna punkt.
Daniel Danielsson från Jönköpings län: Det
är en gammal sats, att ingen regel finnes utan undantag,
och eger denna sin tillämplighet äfven vid nu förevarande
fall. Eksjö stad har efter den sista svåra branden nöd¬
gats upptaga lån till så stort belopp, att endast årliga
amorteringssumman uppgår till 16,000 rdr, hvarföre jag
anser det vara skäl att med ifrågavarande, till beloppet
obetydliga anslag, bispringa samhället i dess nödställda
belägenhet, helst detsamma förut icke erhållit något an¬
slag till dess läroverkshus.
Anders il ed in från Kronobergs län: Den, som
känner det svåra betryck, hvaruti Eksjö samhälle råkat
genom den derstädes sednast timade vådeld, skall säkert
ömma för dess belägenhet och, i likhet med mig, bifalla
förevarande anslag. Nämnda samhälle befann sig före
branden i goda ekonomiska omständigheter och har sjelf
uppfört sitt läroverkshus, men har numera till följd af den
timade olyckan råkat i stor skuld.
Med Medin förenade sig Erik Andersson från Elfs¬
borgs, Olof Olsson i Olebyn, förre vice talmannen Per
Erdhsson och Anders Jonsson från Vermlands, Nils Petter
Bäckström, från Kalmar, Ola Jönsson från Malmöhus,
Sven Heurlin från Kronobergs, Carl Johan Johansson från
Ostergötlands, Anders Wilhelm Uhr från Nerikes och Pet¬
ter Larsson från Gotlands län.
Anders •Vohisii Sandsted* från Jönköpings
län: Sedan Daniel Danielsson och Medin numera yttrat
Den 28 Augusti.
297
sig och uttalat mina åsigter, inskränker jag mig till att
instämma med dem och bifalla punkten.
Daul Fril* Ulengel från Upsala län: Till
hvad Medin redan anfört, vill jag endast tillägga, att Ek¬
sjö samhälle till följd af de olyckor, som öfvergått det¬
samma, nödgats skuldsätta sig för 300,000 rdr; i anseende
hvartill och då det begärda anslaget är afsedt för ett nyt¬
tigt ändamål jag icke tvekar att bifalla detsamma, lik¬
som jag hoppas, att icke heller ståndet skall motsätta sig
samma anslag.
Häruti instämde Sven Rosenberg från Kristianstads län.
Clari »fohan B.conard Viöniiberg från
Östergötlands län: Äfven om man i allmänhet uppställer
såsom grundsats, att städerna sjelfva böra sörja för sina
läroverksbyggnader, så kunna dock omständigheter finnas,
som göra, att undantag från denna regel måste ega rum.
Jag nämnde detta redan då fråga var om anslag till lä¬
roverkshuset i Strengnäs, fast jag då icke lyckades vinna
någon uppmärksamhet; men finner nu med belåtenhet, att
Eksjö tyckes bättre tillvinna sig ståndets sympatier. I
konseqvens med hvad jag yttrade angående anslaget till
Strengnäs, bifaller jag derföre också utskottets hemställan
i denna punkt.
Carl Bfvarsson från Hallands län: Jag hade
verkligen från början tänkt att bifalla det anslag, hvar¬
om nu är fråga, men under behandlingen af förevarande
utlåtande har jag hört uttalas så många påminnelser om
sparsamhet med statens medel, att jag nu, med afseende
såväl härå, som den omständigheten, att ett gymnastikhus
icke är så oundgängligen nödvändigt, äfvensom i betrak¬
tande deraf, att Eksjö förut erhållit stora bidrag af sta¬
ten, anser mig icke kunna vidhålla denna åsigt, huru öm¬
mande omständigheter bär än må framträda. Hade sta¬
den behöft anslag för uppförande af ett läroverkshus, så
hade det varit ett helt annat förhållande, men då det nu
blott gäller en gymnastiklokal, så torde inrättandet af en
sådan kunna uppskjutas, tills staden kommer i bättre eko¬
nomiska vilkor.
Sven Doscnberg från Kristianstads län: Jag
kan icke instämma med den siste talaren, ty, ehuru vän
298
Den 28 Augusti.
af den princip, han uttalat, att man nemligen bör vara
sparsam med statens medel, tror jag likväl, att man icke
så strängt bör hålla på en sådan grundsats, att ej un¬
dantag derifrån någon gång kunna ega rum, och, om
detta någonsin är fallet, så bör det väl vara här, då fråga
är om, anslag till ett samhälle, hvilket varit härjadt af
elden. Hvad åter angår det ifrågasatta behofvet af ett
gymnastikhus för Eksjö, så är det min åsigt och är äfven
på sednare tider allmänt erkändt, att en dylik lokal är
nödvändig för hvarje skola. Jag bifaller således punkten.
Sedan diskussionen härefter förklarats slutad, hlef, ut¬
skottets hemställan i denna punkt, uppå framställning af
talmannen, af ståndet bifallen.
12i:sta punkten, innefattande hemställan, att rikets
ständer måtte lemna utan afseende en af herr F. Roth
inom borgare-ståndet väckt motion, att en summa af
10,000 rdr måtte beviljas till uppförande af en ny gym¬
nastikbyggnad för elementar-läroverket i Helsingborg, bi¬
fölls.
122:dra punkten, deruti utskottet hemställt, att en af
grefve G. A. K. Hamilton väckt motion, att rikets ständer
åt Upsala studentcorps’ förening för vapenöfningar täck¬
tes anslå 12,000 rdr, att för en gång utgå till anskaffande
af exercis-lokal af sådan beskaffenhet, som af ett bifogadt
kostnadsförslag kunde inhemtas, icke måtte till någon ri¬
kets ständers åtgärd föranleda, bifölls.
123:dje punkten, med hemställan, att rikets ständer
måtte lemna utan afseende herr Börjesons motion om
ett anslag af 16,000 rdr, till uppförande af en ny byggnad
i och för veterinär-inrättningens behof å dess tomt n:o 2
och 4 vid Grefgatan här i Stockholm, bifölls.
124;de punkten, med hemställan, att rikets ständer
måtte på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts nådiga proposi¬
tion, att, utöfver de förut för ändamålet beviljade medel,
å riksgäldskontoret ytterligare anvisas för utförande af
den beslutade nya hospitalsbyggnaden vid Göteborg, för
en gång, en summa af 200,000 rdr, att från nämnda kon¬
tor, i mån af behof, utbetalas.
Härvid yttrade:
•föns Kimtllmck från Göteborgs län: Jag kan
så mycket mindre tro, att ståndet skulle vilja afslå nu
Den 28 Augusti.
förevarande anslag, som detsamma redan blifvit af de tre
andra stånden bifallet, samt den ifrågasatta hospitalsbygg-
naden, dertill plats redan blifvit inköpt, är alldeles nöd¬
vändig, enär det gamla hospitalet mera liknar ett fängelse
än ett sjukhus.
IPer Östman från Vesternorrlands län: Det
kan icke förnekas, att den af utskottet för ifrågavarande
hospitalsbyggnad tillstyrkta anslagssumma, ehuru mindre
än den Kongl. Majit för ändamålet begärt, ändock är af-
skräckande i anseende till sitt höga belopp, men jag an¬
ser mig likväl icke kunna motsätta mig densamma, enär
den gäller sådana olyckliga medmenniskor, hvilka icke
kunna vårda sig sjelfva. Sednare tiders lyftning har gjort,
att man mera än förr börjat sysselsätta sig med ordnan¬
det af hospitalsväsendet; och då nu det hospital, hvarom
fråga är, påkallas af behofvet, samt, såvida det skall på
ett ändamålsenligt sätt inrättas, det icke går an att vara
alltför njugg i afseende på kostnaden, anser jag mig icke
kunna annat än bifalla det af utskottet för samma hospi¬
tal anvisade anslag.
Balter Sven Ersson från Kopparbergs, Garl Gustaf
Sköldberg och Gustaf Hultman från Nerikes, Henrik Hans¬
son från Vesternondands, Per Eriksson från Gefleborgs,
Lars Rasmusson från Göteborgs och Johan Gustaf Odel¬
berg från Vestmanlands län instämde med Ostman.
Alt liers Medin från Kronobergs län: Ehuru
summan onekligen är ganska stor, så kan man dock icke
annat än bifalla densamma, då den afser ett sådant än¬
damål, som det ifrågavarande, ty vi skola betänka huru
obehagligt och ledsamt det är att, i brist af utrymme,
nödgas gifva en olycklig sinnessjuk nekande svar på hans
anhållan att varda å vårdanstalt intagen.
Nils Petter Bäckström och Johan Gustaf Dahlgren
från Kalmar, Anders Persson, Per Nilsson och Sven
Nilsson från Kristianstads, Jöns Persson, Nils Svensson
och Ola Olsson från Blekinge samt Johannes Nilsson från
Göteborgs län förenade sig med Medin.
€arl •leiistn Econard ljöiiiilicrsx från
Östergötlands län: Som man kan finna af den utredning
af frågan, utskottet lemnat i utlåtandet, befinner sig Gö¬
teborgs hospital för närvarande i det mest dåliga skick,
300
Deri 28 Augusti.
och synes den enda betänklighet utskottet hyst med ifrå¬
gavarande anslags tillstyrkande hafva varit, att i det nya
hospitalet skulle beredas plats för endast 150 patienter,
oaktadt kostnaden vid jemförelse vida öfverstiger hvad
hospitalet i Wadstena kostat staten; men då nu utskot¬
tet hemställt att, intill nästa riksdag, den uppgjorda bygg-
nadsplanen bör undergå ytterligare granskning och dervid
jemväl utrönas om, och i hvad mån, kostnaderna må kunna
minskas, samt det kan tagas för gifvet att den blifvande
kostnadssumman i allt fall kommer att uppgå till af ut¬
skottet nu tillstyrkta belopp, plus hvad rikets ständer re¬
dan för ändamålet anslagit, så torde ståndet icke kunna
undgå att bifalla utskottets förevarande hemställan.
Paul Fritz Mengel från Upsala, Daniel Danielsson
från Jönköpings, Carl Johan Svensén från Kalmar, Carl
Dahlgren från Elfsborgs, Johan Olof Sundgren från Stock¬
holms, Erik Mallmin från Vestmanlands, Olof Olsson i
Olebyn, från Vermlands och Nils Olsson från Malmöhus
län instämde.
Sedan diskussionen härefter förklarats slutad, blef ut¬
skottets hemställan i förevarande 124:de punkt, uppå fram¬
ställning af talmannen, af ståndet lif allen.
125:te punkten, mom. a), med tillstyrkan, att de af
Kongl. Majit för byggnadsarbeten vid hospitalerna i Wexiö,
Nyköping, Wisby och Upsala äskade belopp, utgörande för
hospitalet i Wexiö 30,269 rdr 10 öre, för Nyköpings ho¬
spital 8,257 rdr 50 öre, för hospitalet i Wisby 13,221 rdr
85 öre och för Upsala hospital 40,000 rdr, eller tillhopa
91,748 rdr 45 öre måtte af rikets ständer anvisas att från
riksgäldskontoret, i mån af behof, utbetalas.
Härvid yttrade:
Carl .1 olian Svenson från Kalmar län: På
grund af de skäl. herr Björck framlagt i den af honom
vid denna punkt afgifna. i utlåtandet intagna reservation,
hvilken jag biträdt, får jag hemställa till ståndet att, med
godkännande af de till öfriga tre hospitalerna tillstyrkta
summor, anslaget af 40,000 rdr till Upsala hospital måtte
afslås.
Uti detta Svenséns yttrande instämde Jonas Anders¬
son från Östergötlands, Johan Olof Sundgren från Stock¬
holms, Daniel Danielsson och Anders Johan Sandstedt
Den 28 Augusti.
301
från Jönköpings, Nils Magnus Pettersson och Nils Petter
Bäckström från Kalmar, Olof Nilsson från Vesterbottens,
Anders Persson från Nerikes och Lars Grustaf Andersson
från Elfsborgs län.
dustaf Rjerliaiulcr från Skaraborgs län; Se¬
dan Svensén yttrat sig, har jag icke mycket att tillägga.
Jag har instämt i Björcks reservation, hufvudsakligen der¬
före, att jag icke kan godkänna, att man utkastar pen¬
ningar på en byggnad, som kanske snart nog i allt fall
kommer att ombyggas.
Härn ti instämde Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar,
Anders Jonson från Vermlands, Per Eriksson från Gefle¬
borgs, Jöns Andersson och Nils Olsson från Malmöhus,
Ola Lasson från Kristianstads, samt Josef Smedberg och
Olof Thorell från Elfsborgs län.
Paul Pritz Mengel från Upsala län: Just
derföre att jag befarar att, derest rikets ständer nu bevilja
det af utskottet för Upsala hospital tillstyrkta anslaget
40,000 rdr, svårigheter framdeles skola möta att erhålla
medel till inrättande af ett fullt ändamålsenligt hospital
derstädes, kan jag icke bifalla ett anslag, som endast är
afsedt för verkställande af en tillbyggnad för afhjelpande
af behofvet för ögonblicket. Jag yrkar derföre afslag å
momentet, såvidt detsamma angår hospitalet i Upsala.
Deremot kan jag icke annat än förorda anslagen till de
tre öfriga hospitalen, hvarom nu är fråga, ty dessa äro,
med undantag af det i Wexiö, i särdeles bristfälligt skick
och således, för att upphjelpas, i behof af anslag, och,
hvad serskildt angår hospitalet i Wexiö, så är detta sed¬
nare serdeles anlitadt, hvilket hufvudsakligen får tillskrif-
vas den skicklige läkare, detsamma har lyckan ega, hvar¬
före och då det visat sig nyttigt, att sinnessjuke genast
och innan ännu sjukdomen hunnit antaga en svårare ka¬
rakter intagas å vårdsanstalt, man bör söka så bereda, att
en ändamålsenlig utvidgning af sistnämnde hospital, så
att ett större utrymme åstadkommes, varder verkställd.
Med Mengel förenade sig Olof Lagergren från Got¬
lands, Olof Thorell från Elfsborgs, Ola Olsson från Ble¬
kinge, Johannes Svensson från Skaraborgs, Johun Fredrik
Fredriksson från Upsala, Gustaf Johansson från Kronobergs,
Anders August Andersson och Carl Johan Johansson från
Östergötlands samt Anders Wilhelm Uhr från Nerikes län.
3 a 2
Den 28 yl ugns li.
Auders ftledin från Kronobergs län: Sorn di¬
skussionen hufvudsakligen vändt sig omkring Upsala ho¬
spital, samt jag icke eger någon kännedom om detsamma,
slutar jag mig i afseende härå till dem, som redan yttrat
sig. Hvad angår hospitalet i Wexiö, så är man serdeles
belåten med detsamma såväl som med dess direktion och lä¬
kare, men det har inträffat, synnerligast under sistför-
Hutna.<året, att flera, som derstädes sökt inträde, af bri¬
stande utrymme icke kunnat emottagas, och är det af så¬
dan anledning och för beredande af större plats, anslaget
begärts. Med undantag af anslaget till Upsala hospital,
bifaller jag således utskottets hemställan i detta moment.
Svante Bergström från Östergötlands län:
Af den diskussion, som uppstått angående det tillstyrkta
anslaget till Upsala hospital hemtar jag anledning att erinra
ståndet derom, att Upsala hospital icke tillhör eller har någon
gemensamhet med universitetet i nämnda stad, hvilket sed¬
nare inom detta stånd icke tyckes hafva någon nåd att
vänta. Då jag nu hört så mångå vackra saker yttras till
förmån för hospitalet i Göteborg, så förefaller det mig i
sanning underligt, att man vill afslå nu förevarande an¬
slag till Upsala-hospitalet, och det på så lösa grunder,
som innefattas i herr Björcks reservation. Herr Björck sä¬
ger deri, bland annat, »att styrelsen sjelf förklarat nämnda
liospitalsbyggnad icke kunna blifva lämplig, äfven om för¬
bättringar derå vidtagas»; detta är, rent ut sagdt, osan¬
ning, ty förhållandet är att, sedan serafimer-ordens-gillet
hos Kongl. Majit gjort underdånig hemställan derom att,
för uppförande af en ny hospitalsbyggnad vid Upsala ho¬
spital, med utrymme för 100 å 120 patienter, ett belopp
af 400,000 rdr måtte af rikets ständer begäras, men Kongl.
Majit, troligen i anseende till summans storlek, ansett sig
icke böra nu till rikets ständer derom aflåta proposition,
så har ordens-gillet till Kongl. Maj:t ingått med nu ifrå¬
gavarande framställning, hvaruti afses att utsträcka stora
hospitalshuset medelst uppförande af sidoflyglar, af hvilka
den ena, bland annat, skulle å nedra botten innehålla cel¬
ler för stormande, våldsamma och osnygga manspersoner,
samt den andra upptagas af hospitalsköket med tillhö¬
rande förrådsrum, vid hvilken anordning nuvarande köks-
lokal koinme att inredas till matsal och sofrum för qvinliga
konvalescenter, samt ytterligare utrymme beredas för 15 pa¬
tienter. Denna ordensgillets framställning i ämnet synes mig
Den 28 Augusti.
303
icke berättiga till det påståendet, att ordensgillet sjelft skulle
förklarat nuvarande hospitalsbyggnaden vara oduglig,
hvarföre jag också protesterar emot hvad i sådant hän¬
seende här uttalats. Jemte öfriga anslagen, hvarom nu
är fråga, bifaller jag således äfven det till Upsala hospi¬
tal af utskottet tillstyrkta beloppet 40,000 rdr.
Eric Andersson från Vestmanlands län instämde.
IVf edill: Bergströms erinran, att hospitalet och
universitetet icke hafva något gemensamt med hvarandra,
torde hafva varit öfverflödig, ty det inser nog en hvar.
Ehuru Bergström strängt klandrar reservanten, så tyckes
han likväl till slut utgå från samma synpunkt som denne, att
nemligen ifrågavarande hospital befinner sig i så bristfäl¬
ligt skick, att stora förbättringar erfordras till detsamma»
iståndsättande. Då nu, enligt mitt förmenande, dessa icke
kunna verkställas med den af utskottet tillstyrkta summa,
utan, derest densamma bifölles, följden blefve att man ef¬
ter 2 a 3 riksdagars förlopp inkomme med begäran om
anslag för ett nytt hospital, hvilket i så fall blefve svå¬
rare att erhålla, anser jag att man skulle göra hospitalet
en verklig otjenst med att bifalla det nu begärda beloppet.
Mengel: Få samma gång jag fritager mig från
misstankan att hysa mindre välvilja för det i universitets¬
staden belägna hospital, än öfriga dylika vårdsanster i
riket, får jag tillika förklara, att jag är af samma åsigt,
som Medin, att man nemligen skulle göra ifrågavarande
hospital en verklig otjenst med att anslå till detsamma
den nu tillstyrkta summan, enär denna i allt fall blir otill¬
räcklig och otjenligt använd, samt det för närvarande till
qch med ifrågasättes, huruvida icke den plats utmed Fyris¬
ån, der det gamla hospitalet är beläget, är osund och
olämplig för en dylik anstalt. Många skäl tala således
för att heldre dröja och möjligen längre fram erhålla ett
större anslag för inrättandet af ett fullt ändamålsenligt
hospital, än att nu på ett mindre nyttigt sätt använda det
af utskottet tillstyrkta belopp.
l*er 1%'IIssoii från Malmöhus län: För min del
tycker jag, att utskottet på ganska goda skäl tillstyrkt
ifrågavarande anslag. Vid genomläsandet af utskottets
utlåtande rörande denna punkt finner man. att, sedan se-
304
Den 28 Augusti.
rafimerordensgillets hos Kongl. Maj:t gjorda hemställan,
att, för uppförande af en ny hospitalsbyggnad vid Upsala
hospital, måtte hos rikets ständer begäras anslag till upp¬
gifvet belopp, icke lyckats vinna Kongl. Maj:ts bifall, så och
efter det hospitals-direktionen låtit uppgöra och till or-
densgillet ingifva nu ifrågavarande förslag, och detsamma
blifvit godkändt såväl af ordens-gillet, som äfven af Kongl.
Majit, har samma förslag blifvit i den kongl, propositionen
intaget. Då nu, efter hvad berörda förslag gifver vid han¬
den, hospitalet verkligen kan på ett ändamålsenligt sätt
iståndsättas för 40,000 rdr, så synes det i sanning besyn¬
nerligt, att man, sådant oansedt, föredrager att möjligen
i en icke långt aflägsen framtid dertill anslå 400,000 rdr.
Under diskussionens fortgång hörde jag så många repre¬
sentanter från Upsala län instämma med dem, hvilka af-
styrkt anslaget, att jag just icke tänkte tala för detsam¬
ma, men med afseende å frågans beskaffenhet, fann jag
mig likväl dertill föranlåten.
Svante Eiei'£?Kti‘öin: Med anledning af före¬
gående talares yttranden rörande otjenligheten af det gamla
hospitalet, tager jag mig friheten erinra, att detsamma
byggdes åren 1827 eller 1828 under min akademitid, hvar¬
före och då det icke är äldre, man icke gerna kan antaga,
att detsamma skulle vara i allo så olämpligt, som man
vågat påstå, ty redan den tiden hade man här i landet
begrepp om, huru dylika anstalter borde inrättas, och kan
man således våga hoppas, att genom vidfogande af för¬
bättringar hospitalet må kunna sättas i fullt ändamålsen¬
ligt skick. Af Mengels yttrande om platsens otjenlighet
framstår tydligen, hvad man egentligen vill, nemligen ho¬
spitalets förflyttning från den, visserligen fula men visst
icke olämpliga plats, det för närvarande innehar, och kan
man då snart vänta sig begäran hos ständerna om ett
vida högre anslag för inrättandet i Upsala af ett nytt ho¬
spital, beräknadt för ett större antal patienter. Denna
beräkning kan likväl blifva sviken, ty jag vill erinra der¬
om, att i en annan punkt af utlåtandet utskottet tillstyrkt
rikets ständer, att ingå till Kongl. Majit med anhållan att
låta undersöka, huruvida för det stora antal sinnessjuka,
sorn sakna vård, ett nytt hospital behöfver anläggas, afsedt
för landskaperna Vermlands, Nerikes och Dalarnes behof;
om nu ett sådant, skulle komma till stånd, så är det föga
troligt att Upsala hospital tarfvar någon utvidgning. Jag
Den 28 Augusti.
vidhåller derföre mitt förra yrkande om bifall jemväl till
anslaget till hospitalet i Upsala.
Fredrik Hallström från Stockholms län instämde.
Sven 13oscnV>eri£ från Kristianstads län: Om
jag blott kunde se, att det vore med verklig besparing
förenadt, att nu afslå förevarande anslag till Upsala ho¬
spital, så skulle jag visst icke dröja att instämma med
dem, som sådant påyrkat, men då jag i likhet med Berg¬
ström fruktar, att ett dylikt beslut konnne att tillskynda
statsverket snart nog förlust i stället för besparing, så
kan jag icke annat än bifalla samma anslag, helst ett af-
slag nu å denna mindre summa vore detsamma som att
säga, att vi till nästa riksdag förvänta en nådig proposi¬
tion med begäran om anslag till inrättandet af ett nytt
hospital i ofvannämnda stad. Ett sådant har visserligen
blifvit beräknadt att kosta endast 400,000 rdr, men vi veta
af erfarenheten, sednast hvad angår hospitalet i Göteborg,
att det icke alltid kommer att stadna vid det ursprungliga
kostnadsförslaget. Också antaget, att 400,000 rdr blir till¬
räckligt, så utgör dock räntan på detta kapital en nog
stor summa, för att, derest hospitalet iståndsattes med
nu tillstyrkta 40,000 rdr och, vid sådant förhållande, frå¬
gan om uppförande af ett nytt hospital i Upsala möjligen
klefve tills vidare uppskjuten, synnerligast om under tiden
en dylik anstalt uppfördes i någon af de vestra provinser¬
na, icke obetydliga besparingar komme statsverket tillgo¬
do. Det är på sådan grund jag för min del bifaller ut¬
skottets hemställan i detta moment, äfven hvad angår an¬
slaget till Upsala hospital.
Med Rosenberg förenade sig Gustaf Hultman från
Nerikes och Liss Lars Olsson från Kopparbergs län.
*?oims Andersson från Östergötlands län: Efter
den utredning af ämnet, som lemnades i utskottet, kom
jag till den öfvertygelse, att det skulle vara bortkastade
penningar att bifalla anslaget till hospitalet i Upsala. Jag
vill derföre icke hafva sagt, att ju icke möjligen genom
samma anslag hospitalet skulle kunna försättas i fullstän¬
digt skick, men, då den ifrågasatta tillbyggnaden hufvudsak¬
ligen afser att bereda plats för våldsamma och osnygga pa¬
tienter, för att få dessa afskiljda från de andra, så ber jag
att få upplysa, att på Conradsberg, hvilket icke ligger just
Bonde-St.-s Prot. vid 1863—63 årens riksdag. VII. 20
Den 28 Augusti.
så långt från Upsala, finnes utrymme för större antal
patienter, än som för närvarande der vårdas, och att det
således är tillfälle att dit förflytta .dem, som möjligen icke
rymmas på hospitalet i Upsala. Är det nu tillika fråga
om att, på sätt Bergström antydt, uppföra ett nytt hospi¬
tal för de vestra provinserna, och, vid sådant förhållande,
hospitalet i Upsala möjligen i en framtid kommer att blifva
öfverflödigt, så synes det ännu mindre vara skäl att der¬
städes nedlägga ytterligare kostnader.
A ullers Angust A (adersson från Östergöt¬
lands län: Min länskamrat Bergström upplyste väl, att
Upsala hospital skulle vara byggdt på sednare tider, men
nämnde tillika, att detsamma för närvarande befinner sig
i ett uselt skick; vid sådant förhållande anser jag detän-
damålslöst, att derpå nedlägga penningar, syrmerligast
som, på sätt Jonas Andersson påpekade, de patienter,
som icke kunna erhålla plats derstädes, lätteligen kunna
flyttas till Conradsberg, hvarest finnes stort utrymme. Jag
instämmer derföre i Mengels yttrande.
Guslaf Bolin från Upsala län: Jag är verkli¬
gen tveksam, om jag skall bifalla ifrågavarande anslag till
Upsala hospital eller icke, ty är förhållandet, såsom af
åtskilliga talare här blifvit påstådt, att i en snar framtid
i allt fall kominer att uppföras ett nytt hospital i nämnda
stad, så anser jag det föga lönt att lappa upp det gamla,
hvaremot, om det nuvarande hospitalet verkligen skulle
kunna så upphjelpas, att det i allo uppfyllde sin bestäm¬
melse och således något annat icke behöfves, det vore
med god sparsamhet öfverensstämmande att anslå det för
detsainmas iståndsättande nu tillstyrkta belopp. Emeller¬
tid får jag tillstå, att jag finner mig mera öfvertygad af
de i förra afseende uttalade åsigter, hvadan jag också
förenar mig med Mengel i dennes yttrande.
Svante Bergström: Under fortgången af di¬
skussionen börjar det allt mer och mer framlysa, hvad som
ligger under såväl yrkandet om afslag å anslaget till Up¬
sala hospital som Björcks i sådan syftning afgifna reservation.
Man vill nemligen genom förslaget, att till Conradsberg
förflytta de patienter, för hvilka utrymme saknas å Upsala
hospital, söka koncentrera hospitalsväsendet vid förstnämnda
ställe, för hvilket ändamål förmodligen nya byggnader der¬
städes komma att uppföras, och detta oaktadt man har en
Otin 28 Augusti.
så sorglig erfarenhet om sättet, hvarpå byggnadsföretag
å berörda ställe bedrifvas; i så fall kan man vara förvis¬
sad, att förevarande belopp 40,000 rdr kommer att sprin¬
ga flera gånger. Emellertid är man icke färdig denna
riksdag att verkställa några tillbyggnader vid Conradsberg,
lika litet sorn något förslag i sådan riktning ännu fram¬
kommit, hvarföre det torde dröja länge innan någon för¬
flyttning dit af patienter från hospitalet i Upsala kan ega
rum; men under tiden skulle, derest ifrågavarande anslag
afsloges, den felaktiga anordningen vid detta sednare ho¬
spital fortfarande ega rum, att de vilda och våldsamma
patienterna bo vägg i vägg med de andra sinnessjuka, till
stor plåga för dessa sednare. Detta finner jag ganska
omildt och föga öfverensstämmande med de menniskovän-
liga åsigter, som förut under aftonen härstädes uttalats.
Slutligen ber jag få nämna, att jag alldeles icke ytt¬
rat att hospitalet i Upsala är så odugligt, att det icke
står att förbättra, utan anser jag tvertom detsamma be¬
finna sig i ganska godt skick, med undantag allenast af
den omständighet, hvars afhjelpande är hufvudändamålet
med det nu begärda anslaget.
8*er Östman från Vesternorrlands län: Kunde
man vara förvissad att, genom det nu begärda beloppet,
40,000 rdr, Upsala hospital skulle kunna försättas i det
skick, att någon ombyggnad deraf i framtiden icke vore
att befara, så skulle jag visst icke motsätta mig samma
anslag, men jag fruktar att, om vi nu lappa på det gamla,
samma förhållande kommer att inträffa som i Hernösand,
hvarest ett ganska vackert hospital uppfördes, men hvilket
snart befanns vara alltför trångt. Då det nu blifvit upp¬
lyst, att godt utrymme finnes vid Conradsberg, så anser
jag det vara med klok hushållning öfverensstämmande, att
afslå förevarande anslag och i stället anslå medel till be¬
redande af platser för flera patienter vid Conradsberg.
•Jag bifaller derföre punkten med undantag af hvad angar
anslaget till hospitalet i Upsala.
Henrik Hansson från Vesternorrlands län instämde.
Svensén: Med kännedom af de stora behof, som
annu finnas, innan hospitalsväsendet här i riket kan an¬
ses ordnadt på ett tillbörligt sätt, har utskottet i en an¬
nan punkt i utlåtandet hemställt till rikets ständer, att i
underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
308
Den 28 Augusti,
Maj:t behagade låta undersöka huru dessa behof skulle
kunna varda afhulpne. Om nu denna utskottets hemstäl¬
lan bifalles och följden häraf tilläfventyrs blifver, att i
Vermland eller Dalarne ett nytt hospital framdeles kom¬
mer att inrättas, så har man tänkt sig möjligheten att
hospitalet i Upsala skulle kunna undvaras, särdeles som,
då de lättade kommunikationerna kommit till stånd, det
blefve endast ett par timmars väg emellan Upsala och
Conradsberg. Någon yttrade, att man icke är färdig att
bygga vid Conradsberg och att det således kunde draga
långt om, innan något sådant byggnadsföretag blefve verk-
stäldt, men jag vill i anledning deraf erinra, att vid Con¬
radsberg redan är byggdt så mycket, som det troligen kom¬
mer att byggas i vår tid och att det blott är inredning,
som återstår att fullborda. Det är dessutom i hospitalets
eget intresse, som jag anser att förevarande anslagssum¬
ma bör afslås, ty om det skall ligga qvar på samma ställe,
så behöfver det ändras och utvidgas, och är i sådant fäll
all lappning onyttig.
Per .Wilsson från Malmöhus län: I stället att
yttra något till vederläggning af hvad en del föregående
talare anfört, anhåller jag att blott få uppläsa följande
ur utskottets utlåtande.
Sedan talaren härefter uppläst, hvad utskottet, å
pag. 37 i utlåtandet, anfört till närmare utredning af äm¬
net äfvensom rörande ändamålet med deri ifrågasätta till¬
byggnaden, fortsatte talaren: Jag finner häruti goda
skäl att bevilja förevarande anslag, på det att de stac¬
kars uslingarne, hvilka nu plågas al granskapet utaf dc
mera våldsamma olyckskamraterna, snart måtte komma
till någon ro. Lika varmt, som föregående talarne ogillat
detta anslag, yrkar jag derföre bifall till detsamma.
Häruti instämde Carl Dahlgren från Elfsborgs, An¬
ders Persson från Kristianstads samt Johan Bergström och
Liss Lars Olsson från Kopparbergs län.
Sedan diskussionen härefter förklarats slutad, och tal¬
mannens proposition på bifall till utskottets hemställan i
detta moment blifvit med blandade ja och nej besvarad
samt votering begärts, uppsattes, justerades och anslogs
följande voteringsproposition:
Den, som vill bifalla stats-utskottets, uti 125:te punk¬
ten, litt. a af dess utlåtande n:o 139, gjorda tillstyrkan af
Den 28 Augusti.
309
Kongl. Maj:ts nådiga framställning, att för hospitalens i
Wexiö, Nyköping, Wisby och Upsala behof måtte anvisas
tillhopa 91,748 rdr 45 öre, att från riksgälds-kontoret i
mån af behof utbetalas, röste
Ja;
Den det icke vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet för hospitalen i Wexiö,
Nyköping och Wisby beviljat 51,748 rdr 45 öre; men af-
slagit utskottets tillstyrkan i öfrigt.
Voteringen, som i vanlig ordning anställdes, utföll med
38 ja och 32 nej, hvadan alltså utskottets tillstyrkan i
momentet a) var af ståndet bifallen.
mom. b), med tillstyrkan, att ej mindre det till be¬
täckande af en uppkommen brist i anslaget för Stockholms
hospital äskade belopp 12,370 rdr 17 öre
än ock den till förbättringar å denna
liospitalsbyggnad begärda summa . . 10,305 rdr 20 öre
tillsammans 22,675 rdr 37 öre
måtte af rikets ständer beviljas att, i mån af behof, från
riksgäldskontoret utgå, bifölls.
morn. c), med hemställan, att rikets ständer måtte hos
Kongl Maj:t i underdånighet anhålla, att, vid företagande
af allmänna byggnader, i framtiden noggrannare måtte
tillses, att utförandet deraf må kunna fullbordas inom
gränsen af de uppgjorda kostnadsförslagen, bifölls.
I26:te punkten, deruti utskottet hemställt, att rikets
ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta undersöka, huruvida för det stora antal
sinnessjuka, som sakna vård, ett nytt hospital behöfver
anläggas, eller om det må finnas mera lämpligt och eko¬
nomiskt fördelaktigt, att detta behof hjelpes genom utvidg¬
ning af redan befintliga hospitals-inrättningar, bifölls.
127:de punkten, innefattande hemställan, att friherre
von Diibens motion om anslag för byggnader och förän¬
dringar vid serafimer-lasarettet icke måtte vinna rikets
ständers godkännande, bifölls.
V28-.de punkten, innehållande hemställan, att rikets
ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition å riksgälds¬
kontoret anvisa ett reservations-anslag af 9,000 rdr för
att, under de vilkor i afseende å kommunens bidrag, som
Kongl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, med en tredje¬
310
Oeit SS Ai/gus li.
del årligen under nästa statsregleringsperiod användas så¬
som bidrag för vård och skötsel af de i provinsen Hel¬
singland befintliga, af sjukdomen spetelska, angripne per¬
soner, bifölls.
7 28:de punkten, afstyrkande dels herr E. L. Dahms
motion, att af statsmedlen ett belopp af 50 rdr för hvarje
jemt tusental af hela befolkningen inom hvarje län eller
kurhusdistrikt måtte ställas till de respektive lasarettsdi-
rektionernas förfogande, att af dem användas till beredan¬
de af kostnadsfri sjukvård för fattiga vid länens ofientliga
sjukhus, dels ock Anders Söderholtz^ från Södermanlands
län motion om ett statsanslag för en gång af 20,000 rdr
för anläggning af ett sjukhus i Strengnäs, bifölls.
130:de punkten, tillstyrkande bifall till det af Kongl.
Majit för bekostande af fullständig beklädnads-utredning
för samtliga hospitalerna i riket äskade kreditiv för en
gång af 60,000 rdr bifölls.
l3l:sta punkten.
morn. a), innefattande tillstyrkan, att rikets ständer
till hospitalfondens förstärkning måtte å riksgäldskontoret
anvisa ett kreditiv af 240.000 rdr att med en tredjedel
eller 80,000 rdr under hvartdera af åren 1864, 1865 och
1866 utgå, bifölls.
mom. b), med hemställan, att rikets ständer, jemte
förnyande af sin vid sistlidne riksdag hos Kongl. Majit
framställda underdåniga anhållan, det Kongl. Majit täck¬
tes låta tillse, huruvida icke en förändrad styrelse öfver
hospitalerna i riket må anses lämplig och böra införas,
tillika måtte begära, det Kongl. Majit ville för rikets näst
sammanträdande ständer framlägga förslag om indrag¬
ning till statsverket af sådana hospitalsfonders inkomster
af jordeboksräntor, tionde och arrendemedel m. m., i af¬
seende å hvilka sådant kan ega rum, mot det att stats¬
anslag för hospitalens fullständiga underhåll af rikets stän¬
der i stället beviljas, bifölls.
132:dra punkten, tillstyrkande, att rikets ständer måtte,
för fortsatt utgifvande af planclieverk öfver svenska, sigil¬
ler från medeltiden och öfver antiqvariska och historiska
märkvärdigheter i historiska riksmuseum, bevilja det här¬
för äskade anslag 6,000 rdr att, jemte det belopp, som
vid denna statsregleringsperiods utgång kan af det förut
Den SS Augusti.
beviljade anslaget återstå, i mån af behof till vederbörande
utbetalas, bifölls.
J33:dje punkten, med hemställan, att rikets ständer,
för flyttande af botaniska trädgårdeu i Lund, måtte anvisa
återstående 21,000 rdr att under nästa statsreglerings¬
period med en tredjedel eller 7,000 rdr årligen utgå.
Härvid yttrade:
Ola »Jönsson från Malmöhus län: Såvida icke
ståndet vill upprifva ett af föregående rikets ständer re¬
dan fattadt beslut, så kan väl ståndet icke gerna annat än
bifalla förevarande punkt.
Sven Elosenlierjs från Kristianstads län: Jag
vet i sanning icke, huru det skulle taga sig ut, om stån¬
det nu afsloge ifrågavarande anslag och således upprefve
ett förut fattadt beslut, ty hvad utskottet nu tillstyrkt och
åtgjort i denna fråga är ju så att säga endast en verk-
ställighetsåtgärd af hvad föregående ständer beslutat. Jag
säger detta, icke såsom skåning utan såsom riksdagsman.
Lars Ersson från Södermanlands län instämde.
•Johannes Milsson från Göteborgs län: Med an¬
ledning af föregående talares yttranden vill jag endast
nämna, att det förefaller mig besynnerligt att talmannen
kan framställa proposition på en fråga, angående hvilken,
om man får tro föregående talare, ståndet icke eger rätt
att uttala sig annorlunda än gillande.''
Diskussionen var slutad; och blef utskottets hemstäl¬
lan i denna punkt, uppå framställning af talmannen af
ståndet bifallen.
134:de punkten, afstyrkande professor J. G. Agardhs
i preste-ståndet väckta motion, att för en ny observatorii-
byggnad i Lund måtte anvisas för en gång en summa af
45.000 rdr, bifölls.
133.te punkten, innefattande tillstyrkan, att rikets stän¬
der till arvode åt en antiqvitetsintendent in. m. måtte för
instundande statsregleringsperiod bevilja årligen 5,500 rdr,
bifölls.
136.te punkten, med tillstyrkan, att jemväl för nästa
statsregleringsperiod måtte till uppsökande och afteck-
nande af runstenar samt desse teckningars utgifvande, an¬
312
Dun 28 Augusti.
visas ett årligt anslag till belopp af 1,500 rdr, eller för 3
år tillhopa 4,500 rdr, bifölls.
137:de punkten, deruti utskottet tillstyrkt, att ett år¬
ligt anslag af 3,000 rdr måtte, för nästa statsreglerings-
period, beviljas att användas till fortsatt utskrifning inom
de serskilda afdelningarne af Kongl. Maj:ts kansli af riks-
registratur till och med år 1856.
Härvid yttrade:
Carl »foliail Svensén från Kalmar län: Ifrå¬
gavarande anslag har länge utgått endast af gammal vana,
är i sig sjelft alldeles obehöfligt, hvarföre jag också yrkar
afslag å detsamma.
Carl Dahlgren från Elfsborgs län instämde.
Carl Antiers Carsson från Östergötlands län:
Då staten aflönar en så ofantlig mängd tjenstemän och
alla dessa tioligen icke hafva tillräckligt att göra, tycker
jag att ifrågavarande arbete gerna kan af dem ombesör¬
jas, hvarföre jag yrkar afslag å punkten.
Johannes Svensson från Skaraborgs, Bälter Sven Ers¬
son från Kopparbergs, Johan Olof Sundgren från Stock¬
holms, Sven heurlin från Kronobergs, samt Nils Svensson
och Ola Olsson från Blekinge län instämde.
Carl *1 olian fl.ernitr«3 liönnlicrg från
Östergötlands län: Att, såsom en föregående talare sagt,
detta anslag utgår af gammal vana, kan visserligen vara
sannt, men det arbete, hvarför detsamma är afsedt, är
dock af stor vigt för fäderneslandets historia och af ej
mindre behof nu än förr. Då således föregående rikets
ständer ansett sig böra bevilja anslaget, så skulle det se
underligt ut om man nu, då man i allmänhet mera vår¬
dar sig om dylika ämnen, afsloge detsamma.
Häruti instämde Paul Fritz Mengel från Upsala, Sven
Bosenberg från Kristianstads, Nils Olsson från Malmöhus,
Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar samt Nils Anders¬
son från Elfsborgs län.
Diskussionen var slutad; och blef utskottets tillstyr¬
kan i denna punkt, uppå framställning af talmannen, af
ståndet bifallen.
Den 28 Augusti. 313
138:de punkten, innehållande tillstyrkan, att rikets
ständer, äfven för nästa statsreglerings-period, måtte till
fortsatt utgifvande af »Svenska Språkets lagar» bevilja ett
årligt anslag af 1,500 rdr, bifölls
139:de punkten, med tillstyrkan, att återstoden af det
belopp, 9.000 rdr, som för innevarande statsregleringspe-
riod beviljats för utgifvande af sådana i riksarkivet samt an¬
dra allmänna och enskilda samlingar befintliga skrifter
och handlingar, hvilka vore af vigt för fäderneslandets hi¬
storia och offentliga förhållanden, måtte få för ändamålet
äfven under nu kommande statsregleringsperiod användas,
bifölls.
I40:de punkten, med tillstyrkan, att rikets ständer
måtte bevilja ett anslag för en gång af 2,000 rdr till in¬
lösen af 50 exemplar utaf professor Stephens planchverk:
»The Old Northern runic inscriptions of Scandinavia and
England», bifölls.
141:sta pM«Hcu,afstyrkande doktor Lindgrens, af An¬
ders Wilhelm Uhr från Nerikes län såsom egon upptagna,
motion, om ett understöd af 1,500 rdr åt artisten N. Man¬
delgren, bifölls
142:dra punkten, innefattande tillstyrkan, att, såsom
understöd för fortsatt utgifvande af planchverket »Sverige,
aquarell-litografier och tontryck», måtte åt litografen Bill¬
mark jemväl för nästa statsregleringsperiod, eller åren
1864, 1865 och 1866 beviljas ett årligt anslag af 800 rdr,
bifölls.
143:dje punkten, med hemställan, att till fortsatt ut¬
gifvande af arbetet »Forna och närvarande Sverige» måtte
för nästa statsregleringsperiod beviljas ett anslag af 400
rdr årligen, bifölls
144:de punkten, innefattande hemställan, att herr O.
E. L. Dahms förslag, att en summa af 4,000 rdr måtte
ställas till regeringens förfogande, för att såsom _ tryck-
ningshjelp tilldelas den, som utgåfve en handbok i sven¬
ska pomologien med plancber.
Härvid yttrade:
Carl »Tohan TiConartl Lönnberg från
Östergötlands län: Man hör så ofta sägas att Sve¬
rige är ett fattigt land, att man till slut gör sig alltför
öfverdrifna föreställningar i detta afseende. Vi äro vis-
314
Den 28 Augusti,
serligen omgifna af en karg natur, men att denna icke är
så svår, som mången tyckes inbilla sig, derpå utgör frukt-
trädsodlingen ett bevis, ty det bar visat sig att denna
kan utsträckas längre upp åt Norrland än man vågat ana,
endast man valt lämpliga fruktträdsorter. Genom de af
magister Eneroth verkställda undersökningar rörande frukt-
trädsodlingen i riket, har det blifvit utrönt, att vi besitta
en mängd goda fruktsorter, men att en kaotisk förbistring
råder i afseende på deras namn, så att samma fruktsort
går och gäller under olika benämningar, icke blott i olika
provinser, utan ofta nog i ett och samma landskap. Frukt-
trädsodlingen bärer sig ganska bra och kan för den min¬
dre jordbrukaren blifva en ganska bra inkomstkälla, så¬
som exempel hvarpå jag nu endast ber att få nämna, att
under sommaren 1861 en bonde, som sitter på en mindre
hemmansdel, sålde från en körsbärsdunge bär för 40C
rdr Isynnerhet utmärker sig Öland och trakten ikring
Kalmar för goda fruktsorter och har från denna sednare
ort frukt till och med exporterats till Tyskland, hvilket är
så mycket ovanligare, som annars, beklagligt nog, frukt
till riket importeras. Jag vill nu icke tala om Skåne, der
fruktträdsodlingen står på en ganska hög ståndpunkt, li¬
kasom på Gotland, hvilken ö borde kunna förse alla öster¬
sjöprovinserna med deras behof af frukt. Vissa sorter
äpplen äro hos oss vida bättre än i utlandet, till exempel
astrakaner, hvilka här blifva serdeles klara och vackra,
isynnerhet under somrar, då regn och solsken ofta om¬
vexla, hvaremot denna äppelsort i Tyskland är af ganska
dålig och underordnad beskaffenhet. Uti ifrågavarande
arbete skulle nu upptagas alla fruktsorter i riket och till¬
lika undersökas, hvilka af dem som verkligen förtjente att
odlas, hvarjemte deruti skulle lemnäs goda och tillförlit¬
liga teckningar af de olika fruktsorterna. Ett sådant ar¬
bete skulle äfven blifva af vigt i national-ekonomiskt hän¬
seende, om jag så får säga, ty genom fruktträdsodlingens
större utveckling skulle vi icke allenast kunna fylla vårt
eget behof af frukt utan äfven, synnerligast från medler-
sta och södra Sverige, deraf exportera till Finland och
Ryssland. Anslaget till detta arbete var tillstyrkt af ut¬
skottets afdelning, men föll i plenum, hufvudsakligen på
de skäl utskottet jemväl nu i utlåtandet anfört till stöd
för sitt afstyrkande, nemligen att länens hushållningssäll¬
skaper icke lära underlåta att lemna bidrag för utgifvan-
det af ett så beskaffadt arbete, derest detsamma skulle
vara behöfligt, samt att intresset för fruktodling bäst främ¬
re» 28 Augusti.
315
jas genom utställning af dylika alster vid offentliga expo¬
sitioner; men häremot kan å andra sidan anföras, att hus-
hållningssällskaperna föga bry sig om annat, än hvad
som närmast är af intresse för orten, hvaremot detta är
en mera allmän fråga, samt att, hvad åter angår de of¬
fentliga utställningarne, dessa uti ifrågavarande hänseende
lika litet kunna uträtta något, ty det heter der »se, men
icke röra», så att allmänheten dervid just icke sättes i
tillfälle att bedöma de olika fruktsorternes företräde fram¬
för hvarandra. Det är icke allenast olika slags fruktsor¬
ter, som till icke obetydligt belopp hit till riket införskrif-
vas, utan äfven en betydlig mängd fruktträd, hvilka, pas¬
sande för det land, der de uppdragits, ofta visa sig otjen-
liga härstädes, hvarigenom, helst om sådane misslyckade
försök upprepas, all lust till vidare fruktträdsodling snart
förtages.
På grund af hvad jag sålunda haft äran andraga och
med erinran, hurusom, då sjette hufvudtiteln förevar till
behandling härstädes, ståndet anslog medel till aflönande
af trädgårds-ingeniörer, ehuru denna fråga sedan icke
lyckades vinna framgång, får jag yrka att ståndet, med
ogillande af utskottets hemställan i denna punkt, ville, i
enlighet med motionärens förslag, bevilja 4,000 rdr till
tryckningshjelp för ifrågavarande handbok.
Uti detta yttrande förenade sig Paul Fritz Mengel
från Upsala, Anders Wilhelm Uhr från Nerikes och Jo¬
han Gustaf Dahlgren från Kalmar län, m. fl. ståndets le¬
damöter.
•Iöns Persson från Blekinge län: Äfven jag
begärde ordet för att yrka bifall till motionen, och är jag
derföre numera förekommen af Lönnberg. Utskottet har
hänvisat till hushållningssällskaperna, och medger jag
gerna att, om summan dem emellan fördelades, det icke
blefve ett serdeles stort belopp på hvarje, men en annan
fråga är huruvida det finnes tillräcklig sammanhållning
emellan de olika hushållningssällskaperna i riket, att en
sådan fördelning någonsin komme till stånd.
Nils Olsson från Malmöhus län instämde.
•fenas Andersson från Östergötlandslän: Jag
är af alldeles samma tanka som Lönnberg, och instämmer
derföre med honom. Serskildt ber jag att få fästa upp¬
märksamheten derpå, att trädgårdsskötsel är en sak, sorn,
3 16
Den 28 Augusti.
för den sora dermed sysselsätter sig, icke allenast medför
stort nöje, utan äfven bereder ekonomisk fördel. Hos oss
är den väl ännu i sin första linda, men vi börja likväl
på sednare tider vinna erfarenhet af, att våra trädgårds¬
alster i mångfaldigt hänseende ersätta en mängd förut
från utrikes ort hit införda produkter. Så till exempel
brygga vi numera utaf äpplen ett öl, hvilket är serdeles
välsmakande, äfvensom vi tillverka åtskilliga sorter vin,
som med en behaglig smak förena den egenskapen att
vara ganska helsosamma. Om derföre trädgårdsskötseln
kunde bringas till större utveckling, skulle detta minska
importen och således bespara oss mycket penningar, som
nu går till utlandet. Af sådan anledning bör det vara af
vigt, att taga vara på hvad som nu erbjuder sig för att i
någon mån härtill bidraga. Den person, som nu erbjudit
sin tjenst, är serdeles intresserad af trädgårdsskötsel och
har i sådant afseende gjort resor i alla landets delar, samt
utgifvit förträffliga skrifter såväl i detta som flera andra
med folkskolan gemenskap egande ämnen. Man kan nem¬
ligen säga att trädgårdsskötseln i viss mån står i sam¬
manhang med folkskolan, ty i denna sednare bör lemnäs
undervisning om trädgårdsskötsel, fäst sådant hittills med
svårighet låtit sig göra, då icke några tryckta arbeten i
detta ämne funnits att tillgå. Utskottet hänvisar till hus-
hållningssällskaperna, men dessa hafva icke sjelfva kän¬
nedom om hithörande ämnen och kunna således svårligen
derom meddela något åt andra.
I likhet med Lönnberg afslår jag således utskottets
hemställan och ingår på motionärens förslag.
Ksaii8 Medström från Vesternorrlands län: För
min del tror jag att hvarje arbete, om det är af verkligt
duglig beskaffenhet, nog går och vinner afsättning utan
särskilda bidrag, hvarföre jag icke kan annat än bifalla
utskottets afstyrkande yttrande i denna punkt. Tillika
får jag uttrycka min förundran deröfver, att, ehuru åt¬
skilliga utskotts-ledamöter nu höras förorda ifrågava¬
rande anslag, de likväl icke reserverat sig emot utskottets
beslut.
Sven Nilsson från Kristianstads län: Om ifrå¬
gavarande arbete verkligen är så af beliofvet påkalladt,
och kommer att blifva så väl utfördt, som man synes vilja
påstå, så bör det blifva en serdeles lönande affär för den
person, som kan åstadkomma detsamma, och bör staten
Den 28 Augusti.
317
derföre icke på annat sätt mellankomma, än att möjligen
inköpa ett visst antal exemplar. Skulle deremot arbetet
icke vara så nödvändigt och derjemte möjligen framdeles
befinnas icke fullt så väl affattadt, som man hoppats, så-sy-
nes det mig olämpligt att nu på förhand bevilja anslag
till detsammas författande, ty detta vore ungefär detsam¬
ma, som att köpa katten i säcken, som man säger. Jag
bifaller derföre utskottets hemställan.
5*er éistmail från Vesternorrlands län: Den
åsigt, Lönnberg och Jonas Andersson uttalat, är onekligen
ganska vacker, men icke vinnes målet genom det nu be¬
gärda anslaget, ty ifrågavarande arbete, derest det utgåf-
ves, skulle komma att blifva så dyrt, att endast några få
rika personer kunde tillegna sig detsamma, hvaremot den
stora allmänheten icke hade råd att köpa verket. Redan
nu finnas flera ganska goda arbeten i hithörande ämnen,
endast de kunde blifva mera spridda, likasom det äfven
inom hvarje län finnas personer, som gifva undervisning
uti trädgårdsskötsel. Jag anser derföre att utskottet på
goda skäl afstyrkt motionen, och kan jag icke annat än
godkänna utskottets hemställan.
Johannes Nilsson från Göteborgs län instämde.
Yiöimberg: En talare har yttrat att, derest ett
verkligt förtjenstmllt arbete uti förevarande riktning ut-
komme, detsamma nog finge afsättning, så att bidrag der¬
till icke vore af nöden; men jag vill med anledning deraf
erinra, att orsaken, hvarföre ett sådant arbete icke kan
utan understöd utgifvas, härleder sig från de dyra plan-
cherna, hvilka måste göras med omsorg och vara fullt na¬
turtrogna, om de skola duga till något.
En annan talare har yttrat, att, om man nu på för¬
hand beviljade ifrågavarande anslag, så vore detta det¬
samma, som att köpa katten i säcken, men jag tror lik¬
väl icke. att en sådan jemförelse är på sin plats här, ty
den ifrågavarande personen, magister Eneroth, har redan
dokumenterat sig såsom hemmastadd i hithörande ämnen,
för hvars studium han genomrest de flesta af landets pro¬
vinser, hvarföre han också anses såsom kanske den skick¬
ligaste fruktkännare i riket. Ett sådant arbete, hvarom
nu är fråga, skulle äfven vara af nytta för Norrland, ty
genom den närmare kännedom om de olika fruktsorterna,
som derigenom åstadkommes, sattes Norrlänningarne i till¬
318
Den £8 Jagus ti.
fälle ett undvika att, såsom nu ofta sker, begå misstag
vid val af fruktträd.
Då nu i motionärens förslag tillika ingår, att ansla¬
get skulle ställas till Kongl. Maj:ts disposition, så står det
ju Kongl. Maj:t öppet att bestämma, att ett visst antal
exemplar skola aflemnas för statens räkning, och kunna
dessa i så fall utdelas till folkskolorna.
Jag anhåller fortfarande, att ståndet måtte bevilja
ifrågavarande anslag å 4,000 rdr.
Georg Nyqvist från Vermlands län instämde såväl i
detta som Lönnbergs förra yttrande.
!®er Olof Hörnfeldt från Vesternorrlands län:
Jag är hufvudsakligen förekommen af Ostman och instäm¬
mer derföre med honom. Hade det varit fråga om ett
arbete, som innehölle upplysningar angående det äiula-
målsenligaste sättet för kålrot- och potates-odling, eller
sättet för potatessjukans hämmande, så skulle jag dere¬
mot icke hafva varit obenägen för att bifalla anslaget.
hilders Wilhelm Uhr från Nerikes län:
Jag har instämt i Lönnbergs första yttrande och förenar
mig äfven i hans sednare anförande.
Hvad angår påståendet, att bifall nu på förhand till
ifrågavarande arbete, skulle vara detsamma som att köpa
katten i säcken, så synes mig tvertom, som vore detta ett
sätt att få honom ur säcken och se huru han ser ut.
Den förbistring i afseende på namn rörande de olika frukt¬
sorterna, som nu råder, gör att, vid reqvisition af en sort,
man får sig tillskickad en helt annan, än den man be¬
gärt. Att våra svenska viner äro ganska goda. kan icke
bestridas, men de hafva dock två väsendtliga fel sorn hin¬
dra dem att finna sådan afsättning, de förtjena, nemligen
för det första, att de äro svenska och för det andra, att
de säljas till så lågt pris.
Häruti instämde Paul Fritz Mengel från Upsala, Gu¬
staf Johansson och Anders Medin från Kronobergs, August
Pettersson från Jönköpings och Henrik Hansson från Ve¬
sternorrlands län.
darl Anders darsson från Östergötlands
län: Hvar och en, som har sinne för trädgårdsodling,
torde icke kunna vägra att bevilja förevarande anslag,
ty vi skola ihågkomma, att ändamålet icke vinnes endast
Den £8 Ju gus ti.
319
dermed att ett arbete i sådan syftning, hvarom nu är frå¬
ga, utkommer, utan detta måste göras så pass billigt, att
det kan komma i den stora allmänhetens händer, och är
det just för att underlätta tryckningskostnaden, som det
ifrågavarande anslaget är hegardt. Sedan vi nu i föregå¬
ende punkter af utlåtandet beviljat anslag till utgifvande
af planchverk öfver svenska sigiller med flera andra verk,
så skulle det vara temligen inkonseqvent, och se illa ut
tillika, om vi afsloge ett för trädgårdsodlingens utveckling
begärdt anslag. Den man, som åtagit sig att utgifva ett
arbete uti ifrågavarande syftning, har redan förut gjort
sig känd för skicklighet i trädgårdsskötsel, hvarjemte han
utgifvit flera arbeten till nytta för folkskolorna. Jag ön¬
skar derföre att ståndet ville bifalla anslaget, och tillika
formulera sitt beslut härom i enlighet med den af grefve
Cronstedt m. fl. afgifna, utlåtandet vidfogade reservation.
Johan Fredrik Fredriksson och Gustaf Bolin från
Upsala, Erik Mallmin, Johan Gustaf Odelberg och Erik
Jonsson från Vestmanlands, Anders Johan Sandstedt från
Jönköpings och Gustaf Hultman från Nerikes län in¬
stämde.
Stenrik. Hansson från Vesternorrlands län: I
hufvudsaken är jag af samma åsigt som Lönnberg och
Larsson och instämmer derföre med dem. Jag hyllar vis¬
serligen sparsamheten såsom en dygd, men nu tror jag
likväl, att utskottet gått allför långt, då detsamma för ett
så godt ändamål afslagit en så ringa summa, helst om
man besinnar att utskottet under föregående punkter i
utlåtandet, utan gensägelse, tillstyrkt så många tusentals
riksdaler. Såsom bekant är, frambringas äfven trädgårds¬
frukter uppe i Norrland; och då det är ganska troligt, att
vi icke alltid odla de bästa och för klimatet mest ända¬
målsenliga fruktträdssorter, hvarom ett sådant arbete, som
ifrågavarande, kunde bereda oss närmare kännedom, så
är detta ett serskildt skäl för mig att bifalla anslaget, så¬
dant det blifvit tillstyrkt i afdelningens förslag.
Anders August Andersson från Öster¬
götlands län: På alla af de föregående talare framhållna
skäl för nyttan af afdelningens tillstyrkande förslag, före¬
nar jag mig med dem, som, med ogillande af utskottets
hemställan, vilja bifalla samma förslag.
320
Den 28 Augusti.
Sedan diskussionen härefter förklarats slutad, och tal-
mannens proposition på bifall till utskottets hemställan i
denna punkt blifvit med blandade ja och nej besvarad,
samt votering begärts, uppsattes, justerades och anslogs
följande voteringsproposition:
Den, som vill bifalla 144:de punkten af stats-utskottets
utlåtande n:o 139, deri utskottet afstyrkt bifall till en uti
borgare-ståndet väckt motion, att en summa af 4,000 rdr
måtte ställas till regeringens förfogande, för utgilvande af
en handbok i svenska pomologien; röste
Ja ;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet beslutat bevilja ett an¬
slag för en gång af 4,000 rdr, att, enligt Kongl. Majås nå¬
diga disposition, användas till tryckningslijelp för utgifvande
af en handbok i svenska pomologien med plancher.
Vid voteringssedlanes öppnande befann*, att 27 åf
ståndets ledamöter röstat jä, men deremot 41 nej, hvadan
alltså ståndet fattat beslut i enlighet med nejpropositio¬
nens innehåll.
Emot detta beslut reserverade sig Per Olof Hörnfeldt
från Vesternorrlands län, under förmälan, att med de
anslag, rikets ständer redan lemnat åt landtbruksskolorna
samt landtbruksakademiens experimentalfält, borde, enligt
reservantens tanke, de upplysningar kunna vinnas, som
med ifrågavarande arbete åsyftades, utan att serskilda
medel för sådant ändamål behöfde anslås; uti hvilken
reservation Paul Hedström från samma län sig förenade.
I45:te punkten afstyrkande herr Lallerstedts motion,
att rikets ständer måtte ställa till Kongl. Majås disposi¬
tion en till 30,000 rdr förslagsvis beräknad summa för att
sätta . professor Molin i tillfälle att i marmor utföra sin,
nu endast i brons gjutna grupp »Bältespännarne», bifölls.
146de punkten, afstyrkande herr Carlheim-Gyllenskölds
motion om anslag till understöd åt ett s. k. Magdalenahem
j hufvudstaden, bifölls.
I47:de punkten, afstyrkande herr von Schéeles fram¬
ställningar, att rikets ständer måtte dels anvisa ett årligt
anslag af 3,000 rdr till inrättandet af tvänne normal-un-
dervisningsanstalter i simkonsten för elever af båda könen,
Den 20 Augusti.
3-21
dels ock bevilja ett årligt anslag af 300 rdr åt hvardera
af simlärarne F. A. Gjörcke i Stockholm och J. Larsson i
Jönköping, att åtnjutas under bemälde personers återstå¬
ende lifstid, bifölls; hvarefter
148:de punkten, upptagande de af utskottet i samman¬
hang med den ordinarie statsregleringen tillstyrkta extra
anslagssummor, lades till hnndlingarna.
Slutligen förklarade bonde-ståndet, att, då de punk¬
ter i allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets betänkande
n:o 118, eller frågorna om terminsafgiften vid elementar¬
läroverken samt förhöjning af lärarnes vid dessa läroverk
löner äfvensom lärarnes förflyttning i högre lönegrad efter
vissa års tjenstgöring, hvilka punkter sedan den 3 sistlidne
juni hvilat på ståndets bord i afvaktan af stats-utskottets
ofvanberörda utlåtande, genom ståndets under behandlin¬
gen af samma utlåtande i dessa frågor fattade beslut för¬
fallit, omförmälda punkter numera icke erfordrade annan
åtgärd å ståndets sida, än att läggas till handlingarna.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. £ 9 e. m.
än fidem
,/. Sjöberg.
Den 2!) Augusti.
BM e ii ii ni kl. lO f. nt.
5 l
Uppå derom framställd begäran beviljade ståndet le¬
dighet från deltagande i riksdagsgöromålen åt följande
dess ledamöter nemligen:
Bonde-S:ts Prat. vid 1862 — 1863 årens riksdag. VII. 21
322
Den *29 Augusti.
Johannes Svensson från Skaraborgs län, under 3:ne
veckors tid, räknad från och med den 3 nästkommande
månad; och
Gustaf Bolin från Upsala län, likaledes under en tid
af 3:ne veckor, räknade frän och med den 10 i samma
månad.
§ 2-
Vid nu förnyad föredragning af stats-utskottets memo¬
rial n:o 142, angående verkställd omröstning i anledning
af riksståndens skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till
statsregleringen hörande frågor, blef samma memorial
lagdt lill handlingarne.
§ 3.
Föredrogos sammansatta stats- och lag-utskottets betcin-
kanden:
n:o 35, i anledning af motioner om förändrad organisa¬
tion af domkapitlen; som bifölls, och
n:o 36, i anledning af motion om ändring af kongl, kun¬
görelserna den 20 november 1845 och den 23
mars 1858, rörande ersättning till vittnen, som i
brottmål åberopas af allmän åklagare.
Härvid yttrade sig sålunda:
Alls Maguns Pettersson från Kalmar län:
Att jag deltagit i handläggningen af detta ärende synes
af min betänkandet vidfogade reservation, och jag vill i
korthet redogöra för grunden till densammas afiemnande.
Man erkände inom utskottet att motionen hade allt skäl
för sig, men ändock blef densamma, medelst 2:ne rösters
pluralitet afslagen. Motivet härför var, att man ansåg, det
allmänheten borde vara pligtig att underkasta sig den risk
och de stora kostnader, som utläggande af vittnesmål i
många fall medför. Jag tror icke att så bör vara fället.
Om en allmän åklagare obehörigen instämmer vittnen, så
bör han ersätta dem, lika väl som den enskilde parten får
ersätta sina vittnen; men om tillgång saknas hos åklaga¬
ren, så bli vittnena utan ersättning, hvilket är bra hårdt
och obilligt, isynnerhet som de roerändels äro obemedlade.
De/i 29 Augusta.
3-2.3
Jag anhåller att ståndet ville med ogillande lägga betän¬
kandet till handlingarne.
1'itil Anders Larsson från Östergötlands
län: Då Nils Magnus Pettersson yrkar, att betänkandet
måtte med ogillande läggas till handlingarne, vill jag fä¬
sta uppmärksamheten derpå, att utskottet till styrka för
sin åsigt bjudit skäl, som äro värda att tagas i betraktan¬
de. Så länge vårt bevisningssätt är sådant, som det för
närvarande är, så bör en hvar känna sig uppmanad att
medverka till uppdagande af begångna brott, och ehuru¬
väl det nog kan hända att vittnen icke erhålla någon er¬
sättning för sin inställelse inför domstolen, så får man
undeifkasta sig detta, i och för uppfyllande af sin medbor¬
gerliga pligt. Jag vill således föreslå den ändring i hvad
här blifvit yrkadt, att ståndet låter bero vid utskottets
hemställan, men icke uttrycker sitt ogillande deröfver.
A'ils Masinus Petterssons Jag vill ej hålla
strängt på min åsigt, utan öfvergår till Larssons mening,
under anhållan att Ståndet måtte vid utskottets hemstäl¬
lan låta bero.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad, och uppå
derom af talmannen gjord framställning, lät ståndet bero
vid utskottets i detta betänkande gjorda hemställan.
n;o 37, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
angående ersättning till domare och målsegande
i de fall, då flere härad hafva gemensam tingsstad
i brottmål.
Härvid yttrade:
Ola. •Iönsson från Malmöhus län: Det samman¬
satta utskottet har här endast yttrat sig om anslagsfrå¬
gan, men då jag tror att en lagförändring bör i samman¬
hang härmed förekomma, så anser jag att till följd häraf
återremiss bör ega rum.
Anders AV ilhelm lllir från Nerikes län: Jag
är af samma tanke som den föregående talaren, ty här
heter det att sammansatt stats- och lag-utskott yttrat sig
i ämnet, men enligt hvad jag kan finna har endast stats¬
utskottet besvarat kongl, propositionen i hvad den rörer
anslagsfrågan. Man borde hafva visshet om när, hvar och
324
Den 29 Augusti.
under hvilka omständigheter och vilkor anslaget skall utgå,
men sådana bestämmelser finnas här icke, och då det är
nödvändigt att hafva tydlig lag härpå, önskar jag återre-
miss å betänkandet.
Häruti instämde Anders Medin från Kronobergs, Jo¬
han Gustaf Dahlgren från Kalmar och Anders Jonsson
från Vermlands län ra. fl.
Olof Pei ■sson från Gefleborgs län: Föregående
talare hafva icke ogillat sjelfva saken, utan endast trott
något fel i forruelt hänseende vara begånget. Emellertid
finner jag, att det sammansatta utskottet först bifallit
Kongl. Maj:ts nådiga proposition rörande sjelfva lagförän¬
dringen och sedan bestämt sjelfva anslagssumman, såsom
tydligen framgår af sjelfva ordalagen i konklusionen. Ut¬
skottet har förfarit alldeles på samma sätt, som vanligt
varit hittills. Jag vet icke, att man kan på något annat
sätt gå till väga, och jag föreställer mig att vi gerna kunna
bifalla betänkandet, utan att behöfva besvära oss med nå¬
gon återremiss deraf.
Med denne talare förenade sig Erik Andersson från
Vestmanlands, Liss Lars Olsson och Bälter Sven Ersson
från Kopparbergs, Per Eriksson från Gefleborgs, Henrik
Hansjon från Vesternorrlands, Nils Svensson från Blekin¬
ge, samt Gustaf Holtman och Carl Gustaf Sköldberg från
Nerikes län m. fl.
Carl A liders !Lars»«m från Östergötlandslän:
För min del kan icke heller jag finna återremiss här vara
nödvändig. Det vill synas som Kongl. Majit grundat sin
proposition på kongl, förordningen den 20 november 1845.
rörande gemensam tingstad i brottmål, äfvensom på kongl,
förordningen den 17 september 1851, i fråga om ersätt¬
ning till nämndemän i de fall, då flere härad hafva ge¬
mensam tingsstad i brottmål, och då den kongl, proposi¬
tionen är i sin helhet af utskottet godkänd, anser jag allt¬
så bäst att äfvenledes godkänna betänkandet.
Häruti förenade sig Carl Dahlgren och Erik Anders¬
son från Elfsborgs, f v. talmannen Per Eriksson och Nils
Andersson från Vermlands, samt Nils Magnus Pettersson
från Kalmar län m. fl.
Den 29 Augusti.
325
Carl Ifvarsson från Hallands län: Jag anser
Carl Anders Larssons anmärkning ganska riktig, ty enligt
den nådiga propositionen föreslår Kongl. Majit, i öfver¬
ensstämmelse med hvad redan är i kongl, förordningen
den 17 september 1851 stadgadt om nämndemän, att do¬
mare och målsegare må i nu afsedda fall erhålla ersättning af
allmänna medel, och då således redan författningar i äm¬
net finnas, och utskottet nu beviljat anslaget, så vet jag
sannerligen icke hvartill återremiss skulle tjena, hvarför
äfven jag bifaller utskottets ifrågavarande betänkande.
Denna åsigt delades af Per Persson från Vermlands,
och Lars Rasmusson från Göteborgs län.
Ola Jönsso» Kongl, förordningen af den 17 sep¬
tember 1851 handlar endast om ersättning åt nämndemän,
men nu är fråga om att bereda dylik ersättning äfvensom
åt domare och målsegare, och af denna anledning måste
en ny författning i ämnet utgifvas. Visserligen kan detta
gå för sig utan återremiss af det nu föredragna betän¬
kandet, ifall man nu genast, på stående fot, vill anhålla
att Kongl. Majit utfärdar denna förordning; men att ett
tillägg till rättegångsbalken är alldeles nödvändigt anser
jag gifvet, ehuru det kan vara likgiltigt om detta åstad¬
kommes nu genast, eller medelst återremiss af betän¬
kandet.
Anilcrs Augnst Andersson från Östergöt¬
lands län: På de skäl Carl Anders Larsson anfört, vill
äfven jag bifalla detta betänkande, och jag hemställer till
Ola Jönsson, huruvida han icke skulle vara benägen att
frånträda sitt yrkande på återremiss, då riksdagen nalkas
sitt slut och vi icke böra uppehålla detta efterlängtade
mål, medelst opåkallade återremisser.
Cili*: Carl Anders Larsson har yttrat, att det vill
synas som Kongl. Majit grundat sin proposition på förut
utfärdade författningar, och att vi således kunna reda oss
med de förordningar i ämnet, vi redan hafva, men jag för
min del kan icke se klart huru härmed sig förhåller, och
tror, att .det vore bäst om man finge nu allt detta tydli¬
gen ordnadt och bestämdt, utan att behöfva öfverlemna
åt Kongl. Maj:t formulerandet af sjelfva författningen. Då
stats-utskottet sammanträdt med lag-utskottet, så har man
haft rättighet att vänta sig något förslag i ämnet, men jag
326
Den 29 Augusti.
vill dock icke strängt hålla på min mening, ifall ståndet
finner sig belåtet med utskottets hemställan.
Clari C Ullers (jarsson: Till skingrande af
Uhrs villrådighet och betänkligheter, tror jag det skulle
vara tillfyllestgörande att uppläsa de båda kongl, förord-
ningarne af den 20 november 1845 och den 17 september
1851, och då vi således ha lag i förevarande fall, så vet jag
icke hvad man afser med utfärdande af ytterligare författ¬
ning i ämnet. Hvad domare angår, så heter det ju, att
han må ega att af allmänna medel till det belopp, som
för resor i kronans angelägenheter, enligt författningarna
domare tillkommer, undfå ersättning, beräknad efter den
väglängd, hvarmed afståndet från hans hemvist till den
gemensamma tingsstaden må öfverstiga det till häradets
eller tingslagets vanliga tingsställe, och beträffande måls-
egare stadgas, att åt sådan, som å gemensam tingsstad
personligen sig inställer vid ransakning angående gröfre,
för allmänna säkerheten vådliga brott, ersättning, beräk¬
nad efter skillnaden i väglängd, såsom nyss är sagdt, får
för resekostnad och uppehälle, derest den tilltalade icke
frikännes, af allmänna medel utgå efter enahanda grund,
som angående sådan ersättning åt vittnen är föreskrifven.
Således finnas enligt mitt sätt att se, inga hinder att bi¬
falla detta betänkande.
Paid Hedström från Vesternorrlands län instämde
med denne talare.
<»!» .1 öusson: De af Carl Anders Larsson åbe¬
ropade författningarne innehålla icke hvad han nyss an¬
förde, utan äro endast åberopade i motiverne för den
kongl, propositionen, hvilket visserligen är godt och väl,
men icke tillfyllestgörande. Hvad Larsson deremot an¬
förde är just innehållet af den kongl, propositionen, och
då denna godkännes af rikets ständer, bör också ett för¬
slag till författning i enlighet dermed uppställas, ty Kongl.
Majit kan ej ensam utfärda en dylik lag, utan gemensamt
med rikets ständer. Vill ståndet afstå från denna rättig¬
het. må så vara, men jag kan icke gilla ett dylikt förfa¬
rande och yrkar alltså fortfarande återremiss.
Per Milsson från Malmöhus län: En talare har,
såsom skäl för bifall anfört, dels att slut på riksdagen nu
nalkades, och dels att frågan vore af mindre vigtig be¬
fi e// 29 Augusti.
327
skaffenhet. Jag anser deremot densamma vara. rätt vigtig,
då den gäller, huruvida en dylik lagstiftning bör uppdra¬
gas åt regeringen ensam eller icke. Antingen bör återre¬
miss ega rum, eller ock bör beslut genast fattas i ämnet, för
hvilket ändamål ståndet torde få uppdraga åt dess sekre¬
terare att uppställa ett förslag i den syftning Ola Jöns¬
son angifvit, och ehuru ogerna jag i vanliga fall biträder
deras åsigt, som önska inbjudningar, torde dock med-stån-
den, för den händelse bonde-ståndet kommer att förena
sig om ett uppgjordt förslag, böra inbjudas att i samma
beslut sig förena.
Johan Persson från Upsala län instämde häruti.
Carl ofoliftii Svenson från Kalmar län: Här
torde fråga icke behöfva uppstå hvarken om förändring i
gällande författningar, eller om stiftande af någon ny för¬
ordning i ämnet, då här egentligen gäller att tillse, om
medel finnas beviljade till erforderligt belopp. Då utgif-
terne å denna anslagspost nu utgått med omkring 13,000
rdr årligen, så bör naturligtvis anslaget nu icke sättas
lägre, utan i stället förhöjas, men då den af Kongl.Maj:t äska¬
de summan blifvit upptagen till ett belopp af 16,022 rdr 50
öre, endast för att jemna slutsumman, enligt hvad jag
ifrån tillförlitligt håll erfarit, så hemställer jag att densam¬
ma måtte nedsättas till jemna 16,000 rdr, och att således
betänkandet måtte med denna modifikation af ståndet
bifallas.
Sven Ho$enJ»erj£ från Kristianstads län: Att
något misstag blifvit begånget ligger för öppen dag, ty om
frågan gällt endast och allenast ett anslag, hvad hade då
lag-utskottet med densamma att göra? Således har me¬
ningen äfven varit, att någon förändring borde vidtagas
i gällande författningar i ämnet, och då frågan således
rör både tillägg i författningarne, och beviljande af anslag,
så kunna vi omöjligen bifalla betänkandet i det skick det
nu är, derest vi ej vilja efterskänka rikets ständers rät¬
tighet att lika med regeringen deltaga i stiftandet af dy¬
lika lagar Huruvida återremiss bör ega rum, eller beslut
i ämnet genast fattas, är svårt att afgöra; nog hinner
frågan äfven efter återremiss handläggas innan riksdagen
afslutas, dock torde vara bäst att genast fatta beslut och
inbjuda med-stånden att i detsamma sig förena. Lika ined
en föregående talare önskar äfven jag att sekreteraren
måtte yttre sin åsigt ämnet.
.328
Den 29 alugus ii.
Undertecknad, sekreterare, tiJlkännagaf, att, vid det
förhållande, att ståndet icke syntes hafva något att emot
sjelfva saken erinra, enligt hans åsigt frågan voro ganska
enkel och klar, ehuru formuleringen af utskottets betän¬
kande vore något ovanlig. Lämpligast torde formen iakt¬
tagas, ifall ståndet för sin del beslutade, ej mindre att
rikets ständer, med bilall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande
nådiga proposition, måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om
utfärdande af en kungörelse, hvarigenom stadgas, att, i
öfverensstämmelse med hvad redan är, i förordningen den
17 September 1851, stadgadt om ersättning till nämnde¬
män i de fall. då flere härad hafva gemensam tingstad
i brottmål vederbörande domare, som der håller ransak¬
ning med häktad person, må ega att af allmänna medel
till det belopp, som för resor i kronans angelägenheter,
enligt författningarne domare tillkommer, undfå ersätt¬
ning, beräknad efter den väglängd, hvarmed afståndet från
hans hemvist till den gemensamma tingsstaden må öfver¬
stiga det till häradets ejler tingslagets vanliga tingsställe,
dels ock att till målsegare, som å gemensam tingsstad
personligen sig inställer, vid ransakningen angående gröfre,
för allmänna säkerheten vådliga brott, ersättning, beräk¬
nad efter skillnaden i väglängd, såsom nyss är sagdt, får
för resekostnad och uppehälle, derest den tilltalade icke
frikännes, af allmänna medel utgå, efter enahanda grund,
som angående sådan ersättning åt vittnen är föreskrifven;
än äfven derefter, att nuvarande anslag å riks-statens an¬
dra hufvudtitel till ersättning åt vittnen och parter måtte
under titel: ersättning till domare, vittnen och parter, för¬
slagsvis upptagas till det af Kongl. Maj: t äskade, förhöjda
belopp, 16,022 rdr 50 öre.
Sven II osen lies'fortsatte härefter sitt föredrag
med yrkande att det af sekreteraren nu framställda för¬
slaget måtte af ståndet godkännas, samt medstånden in¬
bjudas att i detsamma sig förena.
Carl Ifvarsson: -Tåg betviflar icke att en ny
författning kan blifva af nöden i nu ifrågaställde hänse¬
ende, men att på stående fot uppgöra förslag till lagtext
duger alldeles icke, hvadan återremiss torde befinnas vara
den enda lämpliga åtgärden att nå syftemålet.
Carl Anders Ekarsson: Vill man onödigtvis
göra en sak vidlyftigare än som behöfves, så går nog så¬
Den 29 Augusti.
359
dant mycket lätt för sig, men hvartill sådant tjenar blir
en annan fråga, som kanske icke blir så lätt att på ett
tillfredsställande sätt besvara. Hvad är det nu Kongl.
Maj:t i sin proposition begärt? Jo, att i de fall, då flere
härad hafva gemensam tingsstad i brottmål, vederbö¬
rande domare, som der håller ransakning med häktad
person, må ega att af allmänna medel undfå ersättning,
beräknad efter den väglängd, hvarmed afståndet från hans
hemvist till den gemensamma tingsstaden må öfverstiga
det till häradets eller tingslagets vanliga tingsställe. Hvad
har Kongl. Maj:t vidare äskat? Jo, att till målsegare,
som å gemensam tingsstad personligen sig inställer vid
ransakning angående gröfre brott, ersättning, beräknad
efter skillnaden i väglängd, såsom nyss är sagdt, får för
resekostnad och uppehälle af allmänna medel utgå efter
enahanda grund, som angående sådan ersättning åt vitt¬
nen är föreskrifven. Uppå dessa båda af Kongl. Maj:t
gjorda framställningar har det sammansatta utskottet full¬
ständigt svarat, då det tillstyrker, det må Kongl. Maj:ts
ifrågavarande proposition af riket ständer bifallas, och om
utskottets tillstyrkan af rikets ständer godkännes, så be¬
höfves ju intet annat, än att Kongl. Maj:t, i likhet här¬
med, utfärdar förordning i ämnet, som alltså blir härut¬
innan gällande lag. Slutligen har utskottet tillstyrkt det an¬
slags höjande till det härför erforderliga belopp Kongl Maj:t
föreslagit, så att jag icke förmår inse hvarför man vill af ut¬
skottet fordra större vidlyftighet i detta ärendes behandling,
än som nu blifvit iakttagen. För min del anser jag det vara
tydligt och klart att betänkandet bör af ståndet godkännas.
Gustaf Bjerkander frår Skaraborgs län hördes häruti
instämma.
»loha» S.elilierg från Nerikes län: Mig synes
det, som det sammansatta utskottet nu endast beviljat
det af Kongl. Maj t äskade förhöjda anslaget, hvadan jag
för min del önskar att ståndet ville biträda Ola Jönssons
af sekreteraren nu närmare formulerade förslag.
Hogenberg: Carl Anders Larssons yttrande hvi-
lar på den förutsättningen, att denna fråga hörer till den
ekonomiska lagstiftningen, men så är dock icke förhål¬
landet. Den, som någon tid deltagit i lag-utskottets för¬
handlingar, får nog lära sig inse den ofantligt stora svå¬
righeten, att skilja emellan alla dessa olika ämnen, som
3:50 Den 29 Augusti.
ligga inom de särskilda områdena af ekonomisk, civil-,
kriminal-, kyrkolags- och militär-lagstiftning m. m., och
då denna fråga rätteligen hänföres till kriminal-lagstift¬
ningen, icke till den ekonomiska, så kan jag icke ingå på
att öfverlemna dess afgörande ensamt åt Kongl Maj:t, ty
för min del vill jag icke efterskänka det ringaste af stän¬
dernas rätt i lagstiftningsärender, vore saken i fråga än
aldrig så ringa och obetydlig.
fPrtul Medström från Vesternorrlandslän: Jag
kan alldeles icke finna att rikets ständer, genom bifall till
betänkandet, lemna bort sin lagstiftningsrätt, då det sam¬
mansatta utskottet helt och hållet godkänt den Kongl, pro¬
positionen i ämnet, samt dessutom anslagit de för ända¬
målet erforderliga medlen. Kongl. Maj:t kommer ganska
säkert att utfärda författning härom, och då vet jag san¬
nerligen icke, hvartill ytterligare bråk tjenar, genom fat¬
tande af särskilda beslut, återremiss o. s. v. För min del
godkänner jag betänkandet.
Häruti instämde Johan Gustaf Wasmuth från Stock¬
holms och Sven Gustaf Johansson från Jönköpings län.
Svante fferjsströlll från Östergötlands län:
Ehuru, enligt min öfvertygelse icke någon fara finnes att
bifalla betänkandet i det skick det nu är, vidlådes detsamma
onekligen af en brist i formelt hänseende, såsom sekretera¬
ren redan ganska riktigt påpekat, och om vi nu godkänna
detsamma oförändradt, så måste Kongl. Majit, i anledning
deraf, utfärda en författning såsom tillägg till 1851 års
Kongl, förordning Då blir det alltså ock Kongl. Majit
ensam som kommer att formulera författningen, men då
detta kan grundlägga anspråk för framtiden, så torde vara
häst att iakttaga alla lagliga former, helst vi dagligen se
prof och exempel på huruledes den ekonomiska lagstift¬
ningen vill allt mer och mer inkräkta rikets ständers rätt
act deltaga i den civila lagstiftningen. Af denna anled¬
ning föranlåtes jag yrka återremiss i ändamål att få ett
verkligt förslag utställdt till blifvande författning i ämnet,
hvilket icke nu genast lärer kunna formuleras, utan att
befogade anmärkningar deremot skulle kunna framställas.
CsJusfisf BSjerkrtiuIer från Skaraborgs län: Jag
har förut instämt med Carl Anders Larsson, och anser
såsom en verklig förtjenst hos utskottet, att här icke
Den 29 Augusti.
331
blifvit i betänkandet mer skrifvet än som nödvändigt be-
höfves. Å sidan 19 finnes ord för ord intaget hvad Kongl.
Majit begärt, och då utskottet derefter hemställt att detta
måtte af rikets ständer bifallas, så kommer ju detta att
utgöra innehållet af den nya väntade författningen, och
då vet jag icke hvad man ytterligare vill. Dessutom är
det vanligt, att utskottens betänkanden endast upptaga de
ändringar, som befunnits nödiga i de kongl, propositio-
nerne, hvilka för öfrigt tillstyrkas, men då något sådant
här icke behöfves, så vill jag bifalla betänkandet i det
skick det för närvarande befinnes.
•Jonas Andersson från Östergötlands län: Jag
är af alldeles samma tanka, som den min länskamrat
Bergström nyss uttalat. Ingen fara är att bifalla betän¬
kandet, men kanske hade, efter vanliga former, ett förslag
till redaktion af författningen bordt upprättas, ehuru huf-
vudsaken är af utskottet tillstyrkt. Nu är det just denna
redaktion, som öfverlemnas åt regeringen, och deruti lig¬
ger det ovanliga vid denna frågas behandling. Jag var
icke närvarande i det sammansatta utskottet när frågan
der förevar, utan endast när betänkandet justerades, och
kunde således då icke yttra mig deruti, men jag tror nu
att, för att åstadkomma en sammanjemkning, bäst vore
att antaga det af sekreteraren formulerade förslaget, hvar¬
igenom redaktionen blefve klar och tydlig, hvarefter in¬
bjudning till medstånden att i samma beslut sig förena,
kunde i vederbörlig ordning aflåtas.
Häruti instämde Sven Heurlin från Kronobergs och
Erik Andersson från Elfsborgs län.
I*stisl Andersson från Jemtlands län: Att frå¬
gan här gäller stiftande af civil-lag är klart och tydligt
för en hvar, och att således både rikets ständer och Kongl.
Majit böra gemensamt deruti deltaga, lider intet tvifvel.
Men ehuru jag erkänner, att betänkandet icke är uppstäldt
i full enlighet och öfverensstämmelse med de vanliga for-
merne, så kan jag dock icke inse att någon tvist rimligen
kan uppstå om hvad rikets ständer bifalla, då ifrån or¬
den: »dels att etc.» å 3:dje raden af sidan 19 finnes in-
fördt ordagrannt hvad Kongl. Majit fordrat, samt utskot¬
tet såväl tillstyrkt antagande häraf, som beviljande af det
härför erforderliga anslag- Om nu rikets ständer god¬
känna allt detta, så är ju hvad Kongl. Majit föreslagit, i
332
De/i §9 /lugusti.
och med detsamma gällande lag. Af denna anledning rö¬
star jag för bifall till betänkandet.
Ola Persson från Blekinge län instämde häruti.
Svensén: Att betänkandet är behäftadt med vissa
brister i formelt hänseende kan väl icke förnekas, men
jag tror dock att rikets ständer icke gå sin lagstiftnings¬
rätt för nära, ifall de godkänna densamma. Det hade
visserligen tillhört lag-afdelningen inom utskottet att fram¬
lägga ett förslag till författning, men möjligen är detta
öfverflödigt, då ett par af de öfrige riksstånden ansett att
betänkandet kan bifallas i det skick det nu är. Men der¬
emot önskar jag att summan blefve jemnad till endast
16.000 rdr, såsom jag vid mitt sista uppträdande yrkade.
Vid behandlingen al andra hufvudtiteln hafva rikets stän¬
der redan anslagit 7,500 rdr till ersättning åt vittnen och
parter, och då den nu begärda summan 16,022 rdr 50
öre är upptagen till detta belopp endast för att göra huf-
vudtitelns slutsumma mera jemn och afrundad, men detta
syftemål redan ernåtts genom jemkning på anslaget för
skrifmaterialier och expenser, så fortsätter jag mitt yr¬
kande om anslagets bestämmande till 16,000 rdr, samt
anhåller att proposition härå måtte af talmannen fram¬
ställas-
Diskussion förklarades nu vara afslutad. Sedan tal¬
mannens proposition på bifall blifvit med blandade ja och
nej besvarad, samt votering begärd, och ståndet derefter
förklarat, att Svenséns yrkande om anslagssummans be¬
stämmande till jemt tal af 16,000 rdr icke borde i kontra¬
proposition intagas, så uppsattes, justerades och anslogs
följande voteringsproposition:
Den, som vill bifalla sammansatta stats- och lag-ut¬
skottets betänkande mo 37, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till rikets ständer, angående ersättning
till domare och målsegande i de fall, då flera härad hafva
gemensam tingsstad i brottmål, röste
J'X y
Den, det ej vill, röste
Ne};
Vinner nej, har bonde-ståndet för sin del beslutat ej
mindre att rikets ständer, med bifall till Kongl Maj ts ifrå¬
gavarande nådiga proposition, måtte hos Kongl. Maj:t an¬
!)en £9 Augusti.
hålla om utfärdande af en kungörelse, hvarigenom stad¬
gas, att. i öfverensstämmelse med hvad redan är i förord¬
ningen den 17 september 1851 stadgadt om ersättning till
nämndemän i de fall, då flera härad hafva gemensam
tingsstad i brottmål, vederbörande domare, som der håller
ransakning med häktad person, må ega att af allmänna
medel till det belopp, som för resor i kronans angelägen¬
heter, enligt författningarne, domare tillkommer, undfå er¬
sättning, beräknad efter den väglängd, hvarmed afståndet
från hans hemvist till den gemensamma tingsstader., må
öfverstiga det till häradets eller tingslagets vanliga tings¬
ställe, dels ock att till målsegare, som å gemensam tings¬
stad personligen sig inställer, vid ransakning angående
gröfre, för allmänna säkerheten vådliga brott, ersättning,
beräknad efter skillnaden i väglängd, såsom nyss är sagdt,
får för resekostnad och uppehälle, derest den tilltalade
icke frikännes, af allmänna medel utgå, efter enahanda
grund, som, angående sådan ersättning, åt vittnen är före-
skrifven; än äfven att nuvarande anslag å riksstatens an¬
dra hufvudtitel till ersättning åt vittnen och parter måtte
under titel: ersättning till domare, vittnen och parter för¬
slagsvis upptagas till det af Kongl. Maj:t äskade, förhöjda
belopp, 16,022 rdr 50 öre.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, ut¬
föll med 41 ja mot 32 nej, i följd hvaraf betänkandet var
af ståndet godkändt.
Mot detta ståndets beslut reserverade sig Ola Jöns¬
son från Malmöhus län, på den grund, att frågan icke
vore på grundlagsenligt sätt behandlad, och att således
icke eller Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med grundla-
gens bud. egde rätt att utfärda förordning i ämnet.
n:o 38, i anledning af motion, om stiftandet af en lag,
rörande afsked an de af statens embets-och tjenste¬
män, som i följd af vansinne, lamhet, blindhet eller
annan obotlig sjukdom, längre tid varit urståndsatte
att deras tjenster bestrida, bifölls; och
n.o 39, i anledning af motion, om ändring eller förklaring
af Kongl, cirkulärbrefvet den 28 mars 1858, i fråga
om beräkning af tiden för lärares vid elementar¬
läroverken rätt till uppflyttning i högre lönegrad.
Uppå yrkande af Carl Anders Larsson och Carl Jo¬
han Leonard Lönnberg, båda från Ostergötlands län,
Den 29 Augusti.
blefvo atla tre momenten i detta betänkande af ståndet
godkände.
§ 4.
Föredrogs punktvis sammansatta bevillnings-, lag-
samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets utlåtande n:o
II, i anledning af dels gjorda anmärkningar mot vissa
delar, dels ock riks-ståndens skiljaktiga beslut i afseende
å andra delar af betänkandet n:o 4, angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker.
Utskottets hemställan angående § 1 godkändes, hvar¬
emot anmälan rörande § 2 lades till handlingarne.
Beträffande § 3 hade utskottet hemställt, att denna
§ måtte erhålla denna förändrade lydelse: »Vid denna han¬
del, som i förestående §§ omförmäles, må hvad såldt blif¬
vit icke i mindre belopp, än det minsta, sorn i livartdera
fallet säljas må, utlemnas eller mellan flere köpare förde¬
las; ej eller får något af det sålda å försäljningsstället
förtäras», äfvensom att för öfverträdelse af detta förbud, att
mellan flere köpare fördela bränvin, måtte stadgas det an¬
svar, som blifvit af utskottet i 41 g föreslagit.
Härvid yttrade:
tilof Persdon frän Gefleborgs län: Oaktadt tre
riksstånd hade ogillat den förändrade lydelsen af denna
§, som först vore framställd, har likväl det sammansatta
utskottet icke kunnat förmås att frångå sitt förslag derom,
att det bränvin, som såldt blifvit, icke får emellan flera
köpare fördelas. Vid detta förhållande, och då genom det
sålunda föreslagna stadgandet, det icke skulle vara tillåtet
en person, som köpte bränvin för sig sjelf, att jemväl, på
derom erhållet uppdrag, få köpa åt sin granne, så yrkar
jag att ståndet måtte vidblifva sitt förra beslut och såle¬
des afslå äfven detta utskottets förslag.
Häruti instämde Olof Nilsson från Vesterbottens, Per
Östman’ från Vesternorrlands, Per Eriksson från Gefle¬
borgs, Anders Willielm Uhr från Nerikes, Johan Gustaf
Wasmuth från Stockholms, Paul Andersson från Jemtlands,
Per Nilsson från Kristianstads och Nils Svensson från Ble¬
kinge län, m. fl. ledamöter af ståndet.
Den 29 Augusti.
335
Öfverläggningen förklarades nu vara afslutad och då
talmannens framställda proposition på bifall med blandade
ja och nej besvarades, samt omröstning begärdes, upp¬
sattes, justerades och anslogs följande voteringspropo¬
sition :
Den, som vill bifalla hvad sammansatta bevillnings-, lag-
samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet uti utlå¬
tandet n:o 11 under § 3 yttrat och hemställt, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet afslagit utskottets ifrå¬
gavarande hemställan.
Omröstningen, härefter i vanlig ordning verkställd,
utföll med 40 ja mot 32 nej, i följd hvaraf ifrågavarande
g var af ståndet godkänd.
Häremot anfördes reservation af:
Olof Pci •sson från Gefleborgs län, hvilken ytt¬
rade: Sedan nu ståndet bifallit hvad utskottet i denna
paragraf föreslagit, så torde det väl blifva rikets ständers
beslut; men jag hoppas dock att det icke skall blifva ko¬
nungens. Jag minnes alltför väl att rikets ständer, nem¬
ligen de tre andra stånden, icke bonde-ståndet, under sist-
lidne riksdag beslutade, att utlåning af bränvin skulle
vara lika med bränvinsförsäljning ansedd; men detta be¬
slut kunde icke vinna Kongl. Maj:ts sanktion. Jag vill
hoppas att det förevarande förslaget äfven skall röna sam¬
ma öde, då det innebär en väsendtlig inskränkning uti
menniskans naturligaste rättigheter och skulle blifva högst
olycksbringande för den stora massan af folket.
Uti detta yttrande förenade sig Johan Fredrik Fre¬
driksson, Johan Persson och Gustaf Bolin från Upsala,
Johan Gustaf Wasmuth från Stockholms, Sven Heurlin från
Jönköpings, Frik Andersson och Frik Jonsson från Vest¬
manland, Carl Johan Johansson från Ostergötlands, Liss
Lars Olsson och Jan Andersson från Kopparbergs, An¬
ders Persson och Johan Lekberg från Nerikes, Per Öst¬
man från Vesternorrlands, Herman Jönsson Öbom från
Norrbottens, Olof Nilsson från Vesterbottens, Nils An¬
dersson från Vermlands, Paul Andersson från Jemtlands,
Per Nilsson från Kristianstads, Ola Jönsson från Malmö¬
336
Den 29 Augusti.
hus, Nils Svensson och Ota Olsson från Blekinge samt
Lars Rasmusson från Göteborgs län, m. 11.
Vidare godkändes utan all diskussion utskottets hem¬
ställanden angående §§ 4, 5, 24 sednare morn., och 41
mora. 2); hvarjemte till handlingarne lades hvad utskottet
anmält i afseende å §§ 7, 14, 15, 10, 12, 24 förra mom.
25, 26, 37, båda momenten, 41, yttrandet å sista raden.
42—47, 52 och 54.
Den af utskottet framställda inbjudningen uti första
yttrandet, angående § 41, blef af ståndet antagen.
Vid nu skedd föredragning af bevillnings-idskotlets me¬
morial n:o 22, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga be¬
slut rörande tullbestämmelserna för bränvin och sprit m.
m., afslog uppå hemställan af Anders August Andersson
från Östergötlands län, med hvilken flere ledamöter in¬
stämde, ståndet den gjorda inbjudningen och antog den
framställda voteringspropositionen; hvarjemte ståndet god¬
kände utskottets, i frågan om artikeln ättika, gjorda hem¬
ställan.
§ 6.
Uppå derom framställd begäran bordlädes andra
gången:
sammansatta stats- samt allmänna besvärs- och ekonomi¬
utskottets utlåtande
n:o 40, i anledning af dels återremisser å utskottets be¬
tänkande n:o 21, i fråga om skjutsningsbesvärets
ordnande; dels ytterligare väckt motion i samma
ämne;
allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets memorial
n:o 125, med formulär till fyrktalslängd, till debiterings-
och uppbördslängd för kommunal-utskylder, samt
till debetsedel för dylika utskylder; samt
protokolls utdrag n:o 375, från högvördiga preste-ståndet
med inbjudning att instämma i samma stånds be¬
slut, rörande förändring i stadgandena angående
giftomannarätten; och
Den 29 Augusti.
337
protokolls-utdrag n:o 379, från vällofliga borgare-ståndet,
med inbjudning i fråga om ståndets beslut, vid
pröfning af lag-utskottets utlåtande n:o 48, be¬
träffande lagstiftningen om äktenskapsskilnad.
§ 7.
Till bordläggning första gången anmäldes :
stats-utskottets utlåtande
n:o 141, angående föreslagna statsbidrag för vägars an¬
läggning och förbättring, bro- och hamnbyggna¬
der samt kanaler, äfvensom sjösänkningar och
andra vattenaftappningsföretag, med flera dylika
föremål;
memorial n;o 142, med förslag till allmänna vilkor och
stadganden i afseende på de statsbidrag, som un¬
der denna riksdag beviljas för väganläggningar
och vägförbättringar, brobyggnader, hamnan¬
läggningar, kanaler och andra vattenkommunika¬
tioner, äfvensom för sjösänkningar och andra vat-
tenaftapp ningsföretag;
memorial n:o 144, i anledning af erhållen återremiss å
be-tänkandet n:o 84, angående ändring uti och
tillägg till instruktionen för rikets stäuders revi¬
sorer af statsverket den 17 april 1841; och
Alåtande n:o 145, i anledning af erhållna återremisser å2:ne
punkter af utskottets utlåtande n:o 87, angående
utförande af jernvägsarbeten för statens räkning
och anvisande af dertill erforderliga medel;
bevillnings-utskottets memorial:
n:o 19, i anledning af verkställda omröstningar, angående
ifrågaställa förändringar i förskrifterna om tull-
be villningen;
n;o 20, rörande verkställda omröstningar, i anledning af
riks-ståndens skiljaktiga beslut, angående stäm-
pelpappers-afgiften; och
n:o 21, angående verkställda omröstningar i anledning af
riks-ståndens skiljaktiga beslut i frågor rörande
allmänna bevillningen; samt
JJonde St:s Prat. vid 1862—63 årans riksdag. VII. 22
338
Den § September.
sammansatta lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi¬
utskottets memorial:
n:o 12, angående några ännu oafgjorda delar af frågan
örn vilkoren för tillverkning af bränvin.
§ 8.
I sammanhang med i nästföregående § omförmälda
bordläggning och uppå hemställan af Jonas Andersson
från Östergötlands län, beslöt ståndet, att ståts-utskottets
utlåtande n:o 146, skulle, såsom erfordrande skyndsam
handläggning, till pröfning förekomma före utlåtandet n:o
141, hvilket vore af större omfattning, och sålunda möjli¬
gen tarfvade längre tid innan det hunne af ståndet af-
göras.
Ståndet åtskildes härefter kl. | till 1 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 2 September.
Plenum kl. lO f. m.
§ I-
Justerades de protokoll, som hållits i ståndets plena
den 15 juli f. m. och den 29 samma månad e. m., samt
den 8 nästlidne augusti e. m.
§ 2.
Ståndets nedannämnde ledamöter begärde och erhöllo
ledighet från riksdagsgöromålen, nemligen:
Den ? September. 339
Robert iredrik Gross från Kalmar län under 8 da¬
gar, från den 5;
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes län under 3 veckor
från den 19;
Olof Olsson i Slängserud från Vermlands län Ender
14 dagar från den 9j\
Jöns Andersson från Malmöhus län under 3 veckor
från den 5;
Nils Olsson från sistnämnde län under 3 veckor från
den 13; samt
Jöns Persson från Blekinge län under 3 veckor från
den 19, allt innevarande september.
Ola Olsson från Blekinge län lät anmäla, det han af
sjukdom vore hindrad att vid detta sammanträde tillstä-
desvara.
§ 3.
Anders <9 »lian Sandstedt från Jönköpings
län begärde ordet och afgaf ett så lydande skriftligt me¬
morial:
»Med stöd af den rätt 56 § riksdagsordningen medgif-
ver, får jag, i anledning af det genom omröstning i för¬
stärkta stats-utskottet fattade beslutet, att, vid anläggnin¬
gen af statens stamjernbanor, vederbörande kommuner icke
behöfva kostnadsfritt upplåta dertill erforderlig jord, vörd¬
samt hemställa, att expropriations-kostnaderna för den till
jernvägen nödiga mark matte jemväl inom Vestra härad i
Småland, af staten sjelf vidkännas.
Sedan stats-utskottet i lista punkten af utlåtandet n:o
87, på grund af det medgifvande, som Vestra och Allbo
härads innevånare gjort i fråga om kostnadsfri upplåtelse
af jord till södra stambanan, sig utlåtit sålunda:
»Vidkommande härvid först södra stambanan, för hvars
fortsättande och fullbordande i den vid sistförflutne riks¬
dag beslutade sträckning, Kongl. Majit föreslagit rikets
ständer att anvisa det dertill, i enlighet med jernvägsun-
dersökuings-komitéens beräkningar, erforderliga belopp af
10,247,419 rdr, eller i jemn summa 10,250,000 rdr, så har
utskottet icke förbisett den omständigheten att, enligt
hvad rikets ständer vid sistförflutne riksdag, uti skrifvelse
af den 6 juni 1860, hos Kongl. Majit i underdånighet an-
340
Den S September.
malt, Vestra härads innevånare, för den händelse södra
stambanan skulle erhålla den nu mera beslutade riktnin¬
gen öfver Nässjö, vid sammanträde å häradets tingsstad
förklarat sig beredde att kostnadsfritt upplåta jord till ba¬
nan, äfvensom innevånarne i åtskilliga socknar af Allbo
härad vid utlyste allmänna sockenstämmor beslutat att
dels kostnadsfritt upplåta jord till nämnda bana, dels ge¬
nom penningeafgifter bidraga till förminskande af expro-
priationskostnaderna; och bar af sådan anledning fråga
uppstått, om och med hvilket belopp det af Kongl. Maj:t
för banans fullbordande äskade anslag, i följd af minsk¬
ning i expropriations-kostnaden, skulle kunna nedsättas.
Härvid förekommer visserligen att, ehuru de vid förenäinnda,
å Vestra härads tingsstad den 15 oktober 1859 hållna,
sammanträde tillstädeskomne häradsboer, enligt hvad det
dervid förda protokoll utvisar, enhälligt förklarat sig med¬
gifva, att jord kostnadsfritt borde åt stambanan upplåtas,
mot det att skälig ersättning till de jordegare, som sådan
fordrade, bekostades af socknarne i orten, i förhållande till
dessas aflägsenhet från stationerna, svårighet dock torde
uppstå, att på ett fullt nöjaktigt sätt emellan de särskilda
socknarnes innevånare fördela den summa, som för en så¬
dan ersättning till jordegarne kan komma att utgå. Som
likväl styrelsen för statens jernvägsbyggnader synes vara
oförhindrad att, på grund af häradsboernes ifrågavarande
medgifvande, kostnadsfritt sätta sig i besittning af den för
stambanan genom Vestra härad erforderliga jord samt det
deremot måste vara häradsboernes åliggande att sins emel¬
lan öfverenskomma om fördelningen af ersättningen till
vederbörande jordegare, har utskottet desto heldre ansett
det inom Vestra härad samt en del socknar i Allbo härad
uti ifrågavarande hänseende gjorda erbjudande böra tagas
i beräkning vid bestämmande af den summa, hvilken för
södra stambanans fullbordande bör anvisas, som utskottet,
på här nedan anförda skäl, anser, att rikets ständer, vid
beviljande af anslag för anläggande af ännu icke påbör¬
jade stambanor, böra såsom vilkor derför föreskrifva, att
vederbörande kommuner skola kostnadsfritt upplåta den
för anläggningen erforderliga jord. Utskottet kan väl icke
med fullkomlig noggrannhet uppgifva beloppet af den
minskning af anläggningskostnaden, som genom fri upp¬
låtelse af joi'd inom Vestra härad och en del af Allbo hä¬
rad sålunda kommer att uppstå; men då af de uppgjorda
kostnadsförlagen, hvilka finnas bifogade stats-utskottets
vid sistförflutna riksdag under n:o 86 afgifna utlåtande,
Den 2 September.
341
inhemtas, att expropriationskostnaden för väganläggningen
från Skälhult till Nässjö, utgörande en längd af 12 mil,
är beräknad, för 258 tunland inegor a 600 rdr och för
514 tunland utegor A 300 rdr, till en sammanräknad sum¬
ma af 309,000 rdr eller 25,750 rdr pr mil; har utskottet,
som anser att icke ringaste olägenhet för stambanans full¬
bordande kan inträffa, om den äskade anslagssumman
något minskas, men deremot hyser den öfvertygelse, att
vederbörande kunna med större framgång fullfölja yrkan¬
det om fri upplåtelse af den för jernvägsanläggningen inom
ofvan berörde orter erbjudna jord, derest rikets ständer
uttryckligen förklarar, att afdrag å anslagssumman i följd
af minskad expropriation bör ega rum, funnit sig böra
tillstyrka,
att den för södra stambanans fullbordande be¬
räknade kostnadssumma må, till följd af min¬
skad expropriationskostnad för jord inom Ve¬
stra och Allbo härader, nedsättas med 100,000
rdr rmt»;
så har utskottet i 7:de punkten af samma utlåtande hem¬
stält, att rikets ständer måtte såsom allmän grundsats
antaga att, såsom vilkor för beviljande af anslag till nya
stambanor, borde föreskrifvas, att vederbörande kommuner
skola kostnadsfritt upplåta för anläggningen nödig jord;
och har utskottet i motiver till Usta punkten påpekat det
sammanhang, som mellan de i nämnde två punkter be¬
handlade frågor egde rum.
Då nu det i 7:de punkten framstälda förslag syntes
mig och manga andra med klokhet och billighet öfverens¬
stämmande, ansågo de sig i konseqvens dermed jemväl
böra rösta för bifall till Usta punkten. — Så äfven då
begge frågorna förekommo i förstärkta stats-utskottet, der
besynnerligt nog omröstning först verkställdes rörande det
enskilda fallet och sedan öfver den allmänna grundsatsen.
Hade en motsatt ordning blifvit iakttagen, så hade den
allmänna grundsatsen naturligtvis måst ligga till grund
vid bestämmandet i denna enskilda fråga. Då nu emel¬
lertid genom förstärkta utskottets omröstning blifvit stad¬
gadt såsom en gällande grundsats, hvad förut blott varit
praxis, att staten sjelf åtager sig expropriationskostnaderna
för all till dess stambanor nödig jord, vågar jag hemställa,
om det kan vara med billighet öfverensstämmande, att
endast ett par små kommuner skola vidkännas omkost¬
nader, hvarifrån alla andra orter i riket, der statens jern-
banor framdragas, hittills varit oell framgent skola för-
342
Dt-n § September.
blifva befriade. — Det torde invändas, att jord på mångå
ställen utan afgift upplåtits; men det är dock en betyd¬
lig skilnad emellan att enskilde jordegare, som dertill anse
sig ega råd. frivilligt afstå mark å sina egor och att hela
kommuner skola bestrida expropriationskostnaden för all
den inom desamma för jernvägen nödiga jord.
Då det blef fråga om jernvägens sträckning genom
Småland kunde man ännu icke ana, att statens tillgångar
skulle medgifva anläggning af jembanor, uteslutande på
statens bekostnad, tili så stor utsträckning som sedan be¬
slutats. De orter, som ville komma i åtnjutande af detta
vigtiga kommunikationsmedel, sökte derför att i någon
mån bidraga till kostnaderna för detsamma. Sålunda
yttrade sig ock åtskillige af Vestra härads innevånare och
utsedde sockenfullmägtige vid sammanträde å tingsstället
för den åsigt, att häradet borde kostnadsfritt upplåta jord
åt en blifvande stamjernbana. Någon formlig förbindelse
härtill har dock aldrig blifvit afgifven; och ehuru jag icke
tror, att mina kommittenter skola undandraga sig att anse
ombudens ofvanberörde yttrande för sig bindande, i fall
staten skulle anse sig derpå böra grunda en bestämd
fordran, måste jag dock påpeka dels clet något knapphän¬
diga sätt, medelst hvilket utskottet bestämt det belopp,
hvartill expropriationskostnaderna inom Vestra och Allbo
härad skulle uppgå, och dels den äfven af utskottet an¬
märkta svårigheten att nöjaktigt fördela den ersättning,
som till särskilda jordegare bör utgå. För utskottet har
styrelsen för statens jernvägsbyggnader synts vara oför¬
hindrad att satta sig i besittning af den för stambanan
erforderliga jorden och sedan låta de jordegare, som icke
vilja kostnadsfritt lemna sin jord, bäst de kunna, med
häradsboerne uppgöra om ersättningen; men denna pro¬
cedur, som visserligen är enkel, torde dock icke kunna
bättre försvaras än hvarje annat olagligt ingrepp i egan-
derätten.
I betraktande af dessa omständigheter hade väl aldrig
utskottets tillskyrkan i Irsta punkten af ofvanberörde ut¬
låtande kunnat bifallas, om icke man tänkt sig denna
punkt i sammanhang med den 7:de. Det är också endast
till följd deraf, att det i sistnämnde punkt framställda för¬
slag nu blifvit förkastadt, som jag ansett mig pligtig att
väcka denna motion, ty jag kan ej tro, att rikets ständer
skola anse det med statens värdighet öfverensstämmande
att nu mera af en liten, mindre bemedlad kummun utsö¬
ka ett tillskott, som för staten är en obetydlighet, men
Den 2 September.
343
för de fleste af kommunens medlemmar skulle blifva gan¬
ska kännbart; och får jag således vördsamt hemställa
att innevånarne i Vestra härad af Småland måtte
förklaras icke vara pligtige att bestrida expro-
priations-kostnad för jord till stambanans be¬
hof, samt att, till följd deraf den af rikets stän¬
der för södra stambanans fullbordande anslagna
kostnadssumma måtte ökas med det belopp,
hvartill expropriationskostnaden för jord inom
Vestra härad beräknats uppgå.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Efter uppläsning af detta memorial yttrade:
Per Nilsson från Malmöhus län: Det kan vis¬
serligen icke nekas att en sådan händelse inträffat som
motionären i början af sitt anförande omförmäler, men
deremot måste det betviflas att denna händelse må kunna
med stöd af 56 § riksdags-ordningen berättiga till afgif-
vande af en sådan motion som den ifrågavarande. Motio¬
närens förslag afser nemligen icke något sådant ändamål
som kunde anses böra blifva en följd af eller hafva sin
grund uti det åberopade beslutet, utan går tvertom samma
förslag derpå ut att omintetgöra ett af ständerna nyss
fattadt beslut. På sådan grund bestrider jag den af mo¬
tionären begärda utskottsremiss.
Paul Prif* Mengel från Upsala län: Äfven
om den händelse, hvilken motionären omförmäler, i öfrigt
skulle kunna åberopas såsom skäl för motionens remitte¬
rande har likväl den tid, som grundlagen utstakar för en
sådan motions afgifvande, icke i detta fall blifvit iakttagen,
och måste alltså jemväl jag betvifla befogenheten af den
remiss, som motionären begär.
*>ve*l Sfeurlin från Kronoberg län: Frågan hu¬
ruvida remiss i detta fall rätteligen må ega rum eller icke
vill jag öfverlemna åt talmannen och sekreteraren att af¬
göra. Men att motionen för öfrigt har goda skäl för sig
kan icke förnekas, ty att en så fattig ort som Vestra hä¬
rad af Småland skall vara pligtig att bestrida expropria-
tionskostnad för den häradets jord, som upplåtes till stam¬
banans behof, är väl i hög grad orätt, då rika och bördiga
trakter förut icke fått vidkännas någon sådan förpligtelse.
344
Den 2 September.
Talmannen förklarade, att då rikets ständer vid denna
riksdag icke fattat beslut om de vilkor, som böra vara
gällande vid expropriation af jord i allmänhet för statens
jernvägs-anläggningar, samt den af Sandstedt afgifna mo¬
tionen dessutom afsåge att till viss del rubba det beslut,
som rikets ständer genom bifall till Ira punkten i stats¬
utskottets utlåtande n:o 87 redan fattat, talmannen ansåge
sig icke kunna framställa proposition om remiss å motio¬
nen; tilläggande talmannen att jemväl sekreteraren i denna
åsigt vore med talmannen ense.
Efter denna förklaring af talmannen fortsattes diskus¬
sionen af
Anders Medin från Kronobergs län: Jag vill
visst icke ifrågasätta befogenheten af den propositions¬
vägran som talmannen nu antydt, ehuru jag tror, att ge¬
nom beviljande af den begärda remissen skulle vida min¬
dre felas mot grundlagen än som nyligen skett genom de i
förstärkta stats-utskottet försiggångna voteringarne röran¬
de vilkoren för jernvägs-jordens exproprierande. Frågan
om fri jords upplåtande likasom den förpligtelse den ena
eller andra socknen i detta hänseende åtagit sig, är ännu
icke fullt utredd, men då saken jemväl angår åtskilliga
trakter inom den ort som jag representerar, skall jag icke
försumma att i sinom tid tillhandahålla stats-utskottet de
i ämnet erforderliga upplysningarne. Endast det vill jag
nämna, att ingalunda alla socknar förbundit sig lika. Så¬
lunda hafva socknarne inom Norrvidinge härad, ehuru der¬
om i betänkandet ingenting linnes närundt, utfäst sig att
upplåta fri jord. Af Allbo härads socknar åter hafva åt¬
skilige, och deribland de fleste med särskildt stadgade vil¬
kor och förbehåll, förbundit sig att betala från 10 till 40
rdr pr hemman, under det att återigen andra församlin¬
gar alls icke gjort någon utfästelse. Jag vill föreställa
mig att förhållandet inom Vestra härad är härmed någor¬
lunda lika, hvadan det torde vara något för hastigt att
vilja göra häradsboarne samt och synnerligen förpligtade
till ett åtagande, som en och annan socken erbjudit, men
andra församlingar återigen aldrig iklädt sig. I hög grad
vore det önskligt, att denna sak blefve fullt utredd, innan
tiden inträffar att den expropriationsreglering, som blifver
nödig, kommer att bringas till utförande. De upplysningar
i ämnet, som kunna erhållas, borde alltså icke vara oväl¬
komna, och mig synes derföre som om Sandstedt med allt
Den 2 September.
345
skäl kunnat fordra motionens remitterande. En sådan re¬
miss vore ingen värre knuff mot grundlagen än att den¬
samma, sedan flera och svårare knuffar åt den blifvit gifna,
rätt väl kunnat tålas.
Mamlstedt! Sedan talmannen vägrat motionens
remitterande, återstår för mig endast att beklaga den orätt¬
visa, som nu kommer att drabba åtskilliga fattiga orter
och deribland jemväl Vestra härad, derutinnan att dessa
orter, som fått deltaga i expropriations-kostnaden för den
jernvägsjord som upplåtits inom rikets mest gynnade or¬
ter, derutöfver måste lemna sin egen jord kostnadsfri. I
öfrigt instämmer jag i Medins anmärkningar om det out¬
redda skick hvari hela denna fråga sig för närvarande be¬
finner och hade jag, liksom Medin, ämnat att hålla stats¬
utskottet tillhanda åtskilliga upplysningar i ämnet i den
mån jag hunne införskaffa utdrag af de sockenstämmo-
protokoller, som inom de särskilda församlingarne blifvit
hällne.
Georg' Kyqvist från Vermlands län: Utan att
ingå i pröfning af den befogenhet, med hvilken talmannen
vägrat proposition, vill jag i afseende å Vestra härads in¬
nevånares skyldighet att lemna jord till jernvägen endast
förklara, det ett gifvet löfte bör stå fast och att de full¬
myndiga personer, hvilka så länge jernvägen ännu för dem
var en ovisshet icke hyste någon betänklighet att lemna
kostnads-jord, icke heller böra tillåtas att numera, sedan
förmånen af en jernväg blifvit dera tillförsäkrad, kringgå
sitt gifna löfte och taga desamma tillbaka. Ett sådant
förfarande måste jag på det högsta ogilla.
Per Nilsson från Malmöhus län: I anledning
Medins och Sundstedts yttranden vill jag endast erinra,
att stats-utskottet icke är någon juridisk auktoritet eller
eger någon domsrätt. Stats-utskottets åtgöranden inskrän¬
ka sig att hos rikets ständer göra hemställanden öfver
hvilka ständerne sedermera besluta. Hvad särskildt be¬
träffar denna sak, hafva ständerna beslutat öfverlemna den¬
samma till Kongt Maj:ts bepröfvande och lärer alltså detta
ämne icke vidare höra‘under stats-utskottets befogenhet,
hvadan de upplysningar dem Medin och Sandstedt ansett
sig böra lemna icke må till meranämnde utskott utan till
Kongl. Maj:t afgifvas.
3 46
Den 2 September.
Per Ostman från Vesternorrlands län: För min
del tror jag att talmannens propositionsvägran är med
grundlagen fullkomligt öfverensstämmande. Voteringar i
förstärkt stats-utskott kunna nemligen enligt mitt förme¬
nande icke anses vara sådana under riksdagen inträffade
händelser, hvarom 56 § riksdags-ordningen nämner. Det
torde dessutom vara tid att för denna riksdag upphöra
med vidare motionerande, och afstyrker jag alltså den nu
afgifna motionens remitterande.
Sven Gusfaf »Iohansson från Jönköpings
län: Det vill vara tydligt att den förpligtelse, som må
kunna åläggas Vestra härads innevånare, måste mätas efter
beskaffenheten af deras ingångna förbindelse; samt att,
om denna förbindelse icke lägger hinder i vägen, innevå-
narne inom detta härad må kunna hafva lika stora an¬
språk, som andril kommuner, att blifva fria från hvarje
pålaga till hvars utgörande de icke uttryckligen förbun¬
dit sig.
Medin: Med mitt förra yttrande afsåg jag inga¬
lunda att klandra talmannen för hans propositionsvägran,
och med anledning af hvad Nyqvist nyss anförde vill jag
endast nämna, att de kommuners innevånare, hvarom här
är fråga, ingalunda äro så sinnade att de ämna rygga sina
ord. Men man må icke förtycka en fattig ort, om den
finner en orättvisa ligga deruti, att den icke allenast inom
sitt eget område skall kostnadsfritt upplåta jernvägsjord,
utan jemväl kontribuera till de af naturen mera gynnade
orter, hvilka förut fått ersättning för den jord de upplåtit.
Att stats-utskottet icke är någon juridisk auktoritet, såsom
Per Nilsson nyss sade, vill jag gerna medgifva, helst efter
de derstädes nyligen skedda voteringarne, hvilka, huru
klyftiga de än för öfrigt varit, ingalunda ådagalägga nå¬
gon juridisk insigt. Men det må vara huru det vill med
detta utskotts egenskap att vara en auktoritet, kan sådant
likväl icke omintetgöra utskottets skyldighet att taga kän¬
nedom om de handlingar, som inom området för utskottets
verksamhet blifva hos utskottet anmälda.
Per Nilsson från Malmöhus län: Just derföre
att utskottet tagit kännedom om tillgängliga handlingar,
har utskottet kunnat komma till det af Medin och Sand¬
stedt klandrade resultat, ty det var dessa handlingars in¬
nehåll, som berättigade utskottet till det antagande, att
Den 2 September.
347
jernvägsanläggnings-kostnaderna skulle kunna minskas med
100,000 rdr.
M edin: Jag åter tror mig kunna bevisa, att stats¬
utskottet högst ofullständigt gjort sig reda för de hand¬
lingar, som varit att tillgå. Sålunda har stats-utskottet
förbigått flera som åtagit sig förbindelser i det att t. ex.
hela Norrvidinge härad, som likväl åtagit sig att lemna
kostnadsfri jord alldeles icke blifvit i betänkandet ora-
nämndt, under det att å andra sidan Allbo härad för alla
sina församlingar ansetts förpligtadt, oaktadt en tredjedel
af dessa församlingar aldrig iklädt sig någon förbindelse
i afseende å jordexpropriationen till jernvägen.
Sven Gustaf »lotiansson: Det vill synas
mig som oin det af Per Nilsson nu afgifna yttrande icke
stöde i riktig öfverensstämmelse med de åsigter, som af
honom bekändes vid sistförflutna riksmöte, då han varmt
och lifligt förordade den jernväg, som genom Vestra härad
vore afsedd att sträcka sig mot Nässjö.
Paul Medström från Vesternorrlands län: Jag
kan icke rätt förstå hvartill denna diskussion må tjena.
Mig synes som borde ståndets tid kunna nyttigare använ¬
das och denna öfverläggning utgå ur protokollet.
Medin: Det är icke första gången som Hedström
vill gifva sina ståndskamrater föreskrifter, men om jag skall
emottaga några rättelser, må de blifva mig lemnade af tal¬
mannen och icke af Hedström, hvars befogenhet att vara
min läromästare jag tills vidare vågar betvifla.
Per Niisson från Malmöhus län: Jag kan icke
förstå att de åsigter, jag i dag yttrat, på ringaste sätt
stå i strid med de åsigter jag bekände, då jag vidsistför-
fiutne riksdag ansåg en jernväg mot Nässjö ega företrädet
framför den jemväl föreslagna jernvägen genom Lagaå-
dalen. Tvärtom torde det väl vara i sin ordning att de
samhällen, som iklädt sig några förbindelser, ordentligen
uppfylla hvad de lofvat och något annat har jag icke yrkat.
Sedan Hedström förnyat sin framställning om diskus¬
sionens uteslutande ur protokollet, men Medin och Sand¬
stedt yrkat att diskussionen måtte qvarstå, biet al talman¬
nen, efter det att öfverläggningen förklarats slutad, fram*
3 *8 Den 2 Se/)terribel'.
ställning nu gjord, huruvida ståndet godkände talmannens
vägran att framställa proposition på remiss å Sandstedts
ifrågavarande motion, och då denna framställning allmänt
besvardes med ja, hade alltså ståndet förklarat någon
remiss å den nu anmälda motionen icke borde medgifvas.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af sammansatta stats- samt
allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets utlåtande n:o
40 i anledning af dels återremisser å utskottets betänkan¬
de n:o 21, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande, dels
ytterligare väckt motion i samina ämne, blef, på begäran
af Jöns Persson från Blekinge län, den slutliga handlägg¬
ningen af detta utlåtande tills vidare uppskjuten.
§ 5.
Föredrogs ånyo och bifölls allmänna besvärs- och
ekonomi-utskottets memorial n:o 125, med formulär till
fyrktalslängd, till debiterings- och uppbördslängd för koin-
munal-utskylder samt till debetsedel för dylika utskylder.
§ 6.
Till förnyad handläggning förekom det sedan den 22
nästlidne augusti på ståndets bord hvilande utdrag af hög-
vördiga preste-ståndets protokoll för den 19 i samma må¬
nad, innefattande inbjudning till öfriga riks-stånden att
förena sig i preste-ståndets, vid föredragning af lag-utskot¬
tets memorial n:o 49, i anledning af återremiss af utskot¬
tets betänkande n:o 33, öfver väckta motioner om förän¬
dring i stadgandena angående giftom ann arätt, fattade be¬
slut, enligt hvilket preste-ståndet, med afslag å betänkan¬
det n;o 33, antagit det i doktor Forssells, vid förevarande
memorial fogade, reservation framställda förslag.
I anledning häraf yttrade:
Sven !5osi‘iiB»erjf från Kristianstads län: För
min del vill jag på den grund förorda antagandet af dok¬
tor Forssells förslag, att jag anser det vara bättre få nå¬
got än intet. Såsom vi erinra oss, föreslog utskottet i
betänkandet n:o 33 att ogift qvinna, som fyllt 25 år, ej
vidare skulle stå under giftoman. Denna hemställan god¬
Dcn 2 September.
349
kändes af borgare- och bonde-stånden, afslogs af adeln och
återremitterades af preste-ståndet. Då nu någon sam-
manjemkning af de sålunda yppade skiljaktiga meningarne
icke kunnat af utkottet åstadkommas, bar i memorialet
n:o 49 utskottet öfverlemnat frågan till preste-ståndet att
dermed i grundlagsenlig ordning vidare förfara. Afslår
bonde-ståndet denna inbjudning, ligger den sannolikheten
nära till hands att alldeles ingen ändring i giftomanska-
pet låter sig vid denna riksdag erhålla. I betraktande
häraf och då det ofta visat sig vara svårt att finna rätte
giftoman, der denne varit annan än far eller mor, vill jag
för min del antaga inbjudningen.
Åtskillige af ståndets ledamöter voro af samma åsigt
som Rosenberg.
Carl »Fohan Svensén från Kalmar län: Den
förutsättning, som Rosenberg låtit antyda, derom att in¬
bjudningens antagande skulle sätta denna fråga i bättre
skick, kan jag icke biträda. Antingen vi biträda preste-
ståndets beslut eller icke kommer nemligen frågan under
omröstning i förstärkt lag-utskott. På sådan grund och
då någon särskild anledning icke är för banden att preste-
ståndets ledamöter vid en sådan omröstning snarare skola
sluta sig till adelns än till borgare- och bonde-ståndets
åsigt, vill jag för min del vidhålla vårt förra beslut och
afslå inbjudningen.
Carl Casper Nettelbladt från Stockholms län instämde
med Svensén.
Paill åndersson från Jemtlands län: Jag är
af samma åsigt som Svensén och kan i en sådan princip¬
fråga, som denna, icke godkänna några halfmesyrer. Må sa¬
ken då för denna gång hellre helt och hållet falla, för att
med bättre lycka vid nästa riksdag återupptagas, än att
nu förfuskas genom ett sådant förslag som det, hvilket in¬
nefattas i doktor Forssells reservation. Jag delar alltså
Svenséns mening derom att vi böra vidblifva vårt förra
beslut och afslå inbjudningen.
Med Paul Andersson förenade sig Johan Persson från
Upsala, Anders Persson från Nerikes, Per Olof Hörnfeldt
från Vesternorrlands och August Carlberg från Hallands län.
Cart Anders {Larsson från Östergötlandslän:
Afven jag anser ingen våda vara att afslå denna inbjud¬
350
Oen 2 September.
ning och vidhålla vårt förra beslut. Skulle, mot förmodan,
adelns mening blifva segrande i förstärkt lag-utskott, så
hafva vi likväl nästa riksdag att lita oss till, och jag an¬
ser en sådan väntan bättre än att redan nu antaga ett
förslag, som vi icke fullt gilla.
Häri instämde Anders Medin från Kronobergs län.
Anders Allgust Andessson från Östergöt¬
lands län: Jemväl jag delar de talares mening, som anse
att någon jemkning icke bör ega rum i vårt förra förslag,
det jag alltså vidhåller.
Rosenberg: Ingalunda skall jag envisas i min
nyss yttrade uppfattning af frågan, ty om ståndet anser
bättre vara, att afslå inbjudningen och vidblifva sitt förra
beslut, må sådant ske gerna för mig. Dock tror jag mig
ega anledning betvifla, att ett sådant beslut varder nytti¬
gare än om inbjudningen antages.
Per Alisson från Malmöhus län: Frågan synes
mig vara i så måtto klar, som i förstärkt lag-utskjtt må¬
ste voteras mellan borgare- och bondeståndens mening å
ena samt antingen preste-ståndets eller möjligen Adelns
å andra sidan och då jag tror, att en sådan votering har
mera utsigt att af bonde-ståndet vinnas än förloras, anser
jag mig för min del böra afslå inbjudningen.
Olof Thorell från Elfsborgs, Per Persson och Olof
Olsson i Olebyn från Vermlands, Per Eriksson från Gefle¬
borgs och Nils Svensson från Blekinge län instämde med
Per Nilsson.
Olof Persson från Gefleborgs län: Såsom Per
Nilsson redan anmärkt, står frågan på samma fot antin¬
gen vi antaga eller afslå preste-ståndets inbjudning, ty i
hvilketdera fallet som helst måste saken hänskjutas till
förstärkt lag-utskott. Någon egentlig anledning att frångå
vårt förra beslut torde alltså icke förefinnas.
Gustaf Bolin från Upsala och Bälter Sven Ersson
från Kopparbergs län förklarade sig vara af samma åsigt
som Olof Persson.
Paill Fril* Jllen^el från Upsala län: Här
bekräftas nu det ordspråk som säger, att det bästa är vär¬
Dcn $ September.
351
sta fienden till det goda. Derföre att vi förut antagit ett
ännu liberalare förslag, böra vi icke förneka värdet af den
eftergift som preste-ståndet gjort, då det antagit doktor
Forssels reservation och för min del vill jag, under anta¬
gande att preste-ståndets mening snarare än borgare- och
bonde-ståndens må kunna påräkna pluralitet, i förstärkt
lag-utskott der, med grefve Sparre till ordförande, adelns
mening eljest lätteligen kunde blifva segrande, af sådan
anledning tillstyrka inbjudningens antagande.
Häri förenade sig Gustaf Johansson från Kronobergs,
Johan Gustaf Odelberg från Vestmanlands, Nils Olsson
från Malmöhus och Anders Persson från Kristianstads län.
Svenson: Jag vill i anledning af Rosenbergs sed¬
nare yttrande endast erinra, att jag icke hänfört mig till
lagens nuvarande stadgande, utan uppfattat frågan sådan
densamma gestaltat sig genom utskottets under n:o 33 af-
gifna, utaf borgare- och bonde-stånden bifallna betänkande.
Rosenberg? Utan att i frågan hafva kommit till
någon annan åsigt än den jag förut hyst, kan jag likväl
icke neka, det mycken billighet talar för den i doktor
Forssells reservation uttryckta åsigten derom, att föräldrar
fortfarande må bibehålla den giftomannarätt dem nu en¬
ligt lag tillkommer, likasom jag icke kan undertrycka den
öfvertygelsen, att genom afslag å inbjudningen man skulle
gå deras ärenden, som önska att utan ringaste rubbning
få bibehålla hela den giftomanna-apparat, som i vår nu
gällande lag omförmäles. Att far eller mor fortfarande
må ega sin röst i en fråga, som så nära rör deras barns
välfärd, finner jag lika rättvist, som jag anser olämpligt
att mindre närskylda personers utlåtande skall i dylika
mål behöfva begäras.
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län instämde.
Johan Cekherg från Nerikes län: Uppå de af
Rosenberg anförda skäl vill jag för min del antaga inbjud¬
ningen, under förklarande, det jag anser det undantag
vara välbetänkt, som fortfarande åt föräldrarne inrymmer
giftomannarätten.
Carl Anders Carsson: Jag får likväl fästa
ståndets uppmärksamhet på den omständigheten att i
giftomannamål det mindre varit öfver giftoman å sidone
352
Den 2 September.
eller i allmänhet öfver mera afiägsne giftoman, som klagan
blifvit förspord, än just öfver föräldrar, som aldrig kunnat
erhålla nog rika friare till sina döttrar. Mot skyldeman
i aflägsnare led har man dessutom utan svårighet kunnat
göra lagens stadganden gällande, men mot föräldrar faller
sig ett sådant lagens anlitande mera svårt och motbju¬
dande. Jag är derföre fortfarande af den mening att i
detta fall det mest radikala förslag jemväl är det bästa.
Mendel: Äfven jag delar Larssons förkärlek för
radikala reformer, men erfarenheten har likväl lärt mig,
och det ligger dessutom i sakens natur, att inga reformer
vinnas i sin helhet och på en gång utan endast så små¬
ningom. Derföre, om man verkligen vill frihet i det fall,
hvarom här är fråga, må man då antaga inbjudningen
och må en följande riksdag göra mera. Vill man åter hafva
giftomannarätten oförändrad i behåll, vinnes detta säkrast
derigenom att bonde-ståndet vidblifver sitt förra beslut,
som då, med adelns beslut till kontra-proposition, tvifvels¬
utan kommer att stanna i minoriteten vid skeende omröst¬
ning inom förstärkt lag-utskott.
Ofverläggningen förklarades fulländad. Talmannen
framställde proposition på antagande af preste-ståndets
ifrågavarande inbjudning, och blef, då denna proposition
besvarades med blandade ja och nej samt votering begär¬
des, följande voterings-proposition uppsatt, justerad och
anslagen:
Deri, som vill antaga den af högvördiga preste-stån-
det gjorda och genom protokolls-utdrag n:o 375 meddela¬
de^ inbjudning, att förena sig i det beslut, nyssbemälda
stånd fattat, vid förnyad föredragning af lag-utskottets me¬
morial n:o 49, i anledning af återremiss af utskottets be¬
tänkande n:o 33 öfver motioner om förändring i stadgan-
dena angående gifto mannarätt, röste
Ja ;
Den det icke vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet afslagit preste-ståndets
omförmälda inbjudning.
Efter i vanlig ordning anställd omröstning och vote-
riugssedlarnes sammanräknande, befunnos 46 ledamöter
hafva röstat ja och 36 nej, och hade bonde-ståndet alltså
antagit preste-ståndets ofvan omförmälda inbjudning.
Den 2 September.
353
8 7.
Föredrogs ånyo det utdrag (n:o 379) af vällofliga bor¬
gare-ståndets protokoll för den 19 nästkommande augusti,
hvarigenom öfrige riks-stånden inbjudits att förena sig i
det beslut, enligt hvilket borgare-ståndet, med afslag å lag¬
utskottets utlåtande n:o 48, godkändt det författningsför-
slag, som innefattades i herr Carléns vid utlåtandet foga¬
de reservation, dock med slutmeningens förändring till föl¬
jande lydelse: »vederbörlig domstol, sorn sedan bevis blif¬
vit företedt om undergångna sådana varningsgrader, som
14 kapitlet 1 §:n giftermåls-balken anvisar, må döma till
skillnad i äktenskapet.»
Härvid anförde §veil Rosenberg; från Kristian¬
stads län: För min del kan jag icke antaga denna in¬
bjudning. Jag får nemligen fästa ståndets uppmärksam¬
het derpå, att herr Carlén i sin reservation gjort en högst
väsendtlig uteslutning, ledande derhän att om t. ex. en
man misshandlar sin hustru och sedan säger att han, i
anseende till osämja, icke vidare vill lefva tillsammans
med henne, skulle domstolen, äfven om sådant af den
oskyldiga makan icke begärdes eller ens önskades, likväl
kunna döma till skillnad i äktenskapet. Mot införandet
af ett sådant lagbud måste jag på det lifligaste protestera
och yrkar att vi, antingen med afslag å inbjudningen eller
med densammas läggande till handlingarne, måtte vidhålla
vårt förra beslut.
Häri hördes en stor del af ståndets ledamöter instäm¬
ma och blef härefter ifrågavarande inbjudning afslagen.
§ 8.
Föredrogos ånyo och blefvo för andra gången bord¬
lag de :
Stats-utskottets utlåtande
n:o 141, angående föreslagna statsbidrag för vägars an¬
läggning och förbättring, bro- och hamnbyggna¬
der samt kanaler äfvensom sjösänkningar och an¬
dra vattenaftappningsföretag m. fl. dylika föremål.
Samma idskotts memorial,
n-.o 142, med förslag till allmänna vilkor och stadganden
i afseende på de statsbidrag, som under denna
Bonde-St:s Prot. vid 1862—63 årens riksdag VII. 23
354
Deri 2 September.
riksdag beviljas lör väganläggningar och vägföy-
bättringar, brobyggnader hamnanläggningar, ka¬
naler och andra vattenkommunikationer, äfvensom
för sjösänkningar och andra vattenaftappningsfö-
retag, hvaremot
samma utskotts memorial
n-.o 144, i anledning af erhållen återreiniss å betänkandet
n:o 34, angående ändring uti och tillägg till in¬
struktionen för rikets ständers revisorer af stats¬
verket den 17 april 1841 och
utlåtande
n.o 145, i anledning af erhållna återremisser å 2:ne punk¬
ter af utskottets utlåtande n:o 87 angående utfö-
jande af jernvägsarbeten för statens räkning och
anvisande af dertill erforderliga medel af ståndet
biföllos.
§ 9.
Vid derefter skedd föredragning af bevillnings-utskot-
tets memorial,
n:o 19, i anledning af verkställda omröstningar angående
ifrågaställda förändringar af föreskrifterna om
tullbe villningen;
n.o 20, rörande verkställda omröstningar i anledning af
riksståndens skiljaktiga beslut angående stämpel-
pappersfgiften; och
n:o 21, angående verkställda omröstningar i anledning af
riksståndens skiljaktiga beslut i fråga rörande all¬
männa bevillningen; lades dessa memorial af
ståndet till handlingarne.
§ 10.
Föredrogs derefter och bifölls sammansatta bevillnings-,
lag- samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets memo¬
rial n;o 12, angående några ännu oafgjorda delar af frå¬
gan om vilkoren för tillverkning af bränvin.
S 11.
Anmäldes till bordläggning stats-utskottets nedannämn-
de utlåtanden:
Den 2 September.
355
n:o 146, i anledning motion angående skogsinstitutets för¬
flyttning till Leckö kungsgård;
n:o 141, i anledning af motion om kyrkoherden G. A. von
Zweigbergks enka Maria Iiseggrens bibehållande
intill sin död vid åbo- och besittningsrätten eller
arrendet till indragna predikants-boställena vid
Vestgöta f. d. kavalleriregemente Törnestorp, \
mantal och Hofstena Lunnagården, | mantal i
Skaraborgs län.
n;o 148, i anledning af rikets ständers år 1862 församlade
revisorers berättelse, angående samma år verk¬
ställd granskning at statsverkets samt andra af
allmänna medel bestående fonders tillstånd, sty¬
relse och förvaltning under år 1860, och
n o 149, i anledning af motion angående extra statsregle-
ringens öfverflyttande på kongl, statskontoret.
Likaledes blef till bordläggning anmäldt allmänna
besvärs- och ekonomi-utskottets memorial n:o 126, med
förslag till sammanjemkning af de inom riksstånden fat¬
tade skiljaktiga beslut vid förehafvande af utskottets me¬
morial n;o 124 och betänkandet n:o 55 rörande öfverlem¬
nande åt kommunalstyrelserna att öfver socken- och di-
striktsmagasiner förfoga.
g 12
Föredrogos och lades till handlingarne inkomna pro¬
tokollsutdrag från höglofliga ridderskapet och adeln n:ris
369—372, 374—379 samt från högvördiga presteståndet
n:ris 378—380.
§ 13.
Inbeledsagades och företrädde herr statsrådet och
kommendören C. N. Thulstrup, hvilken aflemnade nedan-
nämnde tvänne Kongl. Maj:ts nådiga propsitioner, nemligen
l:o angående med konungariket Belgien afslutade trak¬
tater om upphörande af Scheldetullen m. m. och
2:o angående pension för framlidne bergmästaren, öf-
verintendenten m. m. F. A. von Scheeles enka.
Talmannen förklarade, att de nu aflemnade nådiga
propositionerne skulle i grundlagsenlig ordning blifva af
356 Den 4 September.
bondeståndet handlagdej och blefvo samma propositioner,
efter det att herr statsrådet Thulstrup tagit afträde, till
statsutkottet remitterade.
§ 14.
Sedan vällofliga borgare-ståndet, lika med bondestån¬
det, vid behandlingen af statsutskottets utlåtande n:o 139,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel, afslagit utskottets hemställan i utlåtandets 144:e
punkt och i stället antagit den vid samma punkt fogade
reservation, innefattande förslag att rikets ständer måtte
bevilja ett anslag för en gång af 4,000 rdr att, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga disposition, användas till trycknings-
hjelp för utgifvandet af en handbok i svenska pomologien
med plancher; så beslöt nu bondeståndet, efter derom af
Garl Johan Geonard Lönnberg gjord framställning, att
vördsamt och vänligen inbjuda höglofliga ridderskapet och
adeln äfvensom högvördiga presteståndet att i borgare-
och bonde-ståndens berörde beslut sig förena.
Ståndets ledamöter åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 4 September.
Plenum Kl. Kalf 6 e. m.
§ 1.
Justerades och godkändes den del af protokollet för
den 29 nästlidne Augusti som afsåg llö:de punkten af då
föredragna stats-utskottets utlåtande n:o 139, angående re¬
Den 4 September.
gleringen af utgifterne under riksstatens åttonde hufvud¬
titel, hvilken punkt angick ifrågasatt statsanslag till ett
nytt skolhus i Arvika.
§ a.
Vid förnyad föredragning af stats- samt allmänna be¬
svärs- och ekonomi-utskottets utlåtande n:o 40, i fråga om
återremisser å utskottets betänkande n:o 21, i anledning af
skjutsningsbesvärets ordnande, dels ytterligare väckt mo¬
tion i samma ämne, yttrade:
Erik Eesson från Gefleborgs län: Innan stån¬
det fattar sitt beslut i fråga om första punkten af det till
föredragning nu anmälda utlåtandet, önskar jag få upp¬
lyst hvilka beslut de öfrige riksstånden, rörande samma
punkt fattat, på det vi må kunna lämpa vårt beslut der¬
efter.
Sedan ståndets sekreterare i anledning häraf upplyst
att punkten blifvit af ridderskapet och adeln samt borga¬
reståndet bifallen, men af presteståndet lagd till handlin-
garne, fortsattes diskussionen; derunder nedan antecknade
ledamöter af ståndet yttrade sig på följande sätt:
•lona* Andorsson från Östergötlands län: För
att kunna rätt bedöma, huruvida ståndet bör gilla eller
ogilla lista punkten af ifrågavarande utlåtande, torde det
blifva nödvändigt att taga en öfversigt af skjutsfrågan, så¬
dan den för närvarande är eller gestaltar sig. Vi veta,
att ridderskapet och adeln samt presteståndet afslogo för¬
sta punkten af betänkandet n:o 21, men att deremot bor¬
gare-ståndet återremitterade punkten, och att diskussions-
protokollet öfver denna återremiss utvisade det skiljaktiga
meningar inom nämnde stånd förefunnits, enär en del le¬
damöter velat bifalla punkten, andra åter uttalat äsig-
ter stridande sins emellan och mot bifall till punkten,
utan att något beslut i ämnet kom till stånd. Bondestån¬
det biföll punkten i sin helhet, hvadan ock, då åtskilliga
ledamöter hos ridderskapet och adeln jemväl förordat
punktens godkännande, utkottet bordt, efter mitt förmenan¬
de, inkomma till riksstånden med ett utlåtande, innefat¬
tande hemställan till borgare-ståndet att fatta definitivt
beslut i frågan. Jag hade tjenstledighet under det ären¬
det var före till behandling i utskottet. Då emedlertid så
358
Dan 4 September.
ej skett, som jag ansett vara rätt, så hafva vi väl ej nå¬
got annat råd än att taga saken sådan den är. Vi hafva
nu blifvit upplysta om att första punkten uti nu föreva¬
rande utlåtande blifvit af 3:ne stånd redan antagen, och
lärer i fråga om öfrige delar af utlåtandet 2:ne stånd också
redan fattat sina beslut. Hvad nu första punkten beträf¬
far, så måste erkännas att den ej i sig innefattar en nöj¬
aktig lösning af en sådan kardinalfråga, som skjutsfrå¬
gan hvilken ligger oss så mycket på hjertat. Under be¬
handlingen af ämnet böra vi vakta oss för att blifva in¬
tagne af förespeglingar om lättnader i den orättvisa tunga
oss blifvit pålagd, utan böra vi städse hafva i sigte den
rättsvidrig^ principen och sträfva mot den. En gång skola vi
väl ock binna, derhän, att vi få bort den. Utskottet har till¬
styrkt uppförande å 6:te hufvudtiteln af ett årligt reservations¬
anslag af 100,000 rdr, att, stälklt till Kongl Maj:ts disposi¬
tion, användas till lättnad för skjutsningstungan i de fall der
den genom entreprenad bestrides och befinnes serdeles fryc¬
kände, men jag frågar, är man hjelpt med ett sådant pallia¬
tiv. Visserligen är det sannt, att ett anslag kan orsaka att
man på ett och annat ställe blifver bulpen, men anslaget
är alldeles för otillräckligt. En sådan mesur, som den fö¬
reslagna, är dessutom försökt flera gånger och utgör, som
sagdt är, en palliativ-åtgärd för att tysta ropen, men hjel¬
per icke i längden. Jag anser derföre att vi böra, på
samma gång vi emottaga de fördelar, som oss erbjudas,
hafva våra ögon fästade på vårt hufvudsakliga mål och
jag föreslår derför att ståndet måtte vidblifva sitt förra
beslut derom att skjutsningsbesväret öfverflyttas på stats¬
verket, men går derjemte in på att höja skjutslegan, äf¬
vensom antager hvad utskottet hemställt i fråga om Johan
Bergströms motion i ämnet. Om vi sålunda vidhålla vårt
beslut i afseende å första punkten af betänkandet n:o 21,
deri det heter: »att gästgifveri-, håll- och reservskjutsen
samt postskjutsen skiljas från jordbruket och öfvertagas
af staten», så inbegripes deruti postskjutsen och jag tror
att vi gerna kunna antaga utskottets förslag rörande post¬
diligenser m. m., med iakttagande likväl af den ändring
deruti, som doktor Landgrens punkten bifogade reserva¬
tion utvisar. I stället för de 100,000 rdr som utskottet i
första punkten föreslagit, förmodar jag att ståndet, då det
vidblifver principen att staten bör öfvertaga skjutsnings-
bestyret, jemväl vill för sådant ändamål anslå 600,000 rdr
såsom ståndet redan förut beslutat. Uti 2:dra punkten af
utlåtandet har utskottet föreslagit legan till högst 1 rdr
Den 4 September.
50 öre pr mil, så i stad som på landet; men då nu två
stånd lärer beslutat, att skjutslegan, under de i 2:dra punk¬
ten ifrågasatta förhållanden, bör höjas å landet till endast
1 rdr 20 öre och bibehållit den för städerna föreslagna
tillökningen, så skulle jag vilja, för att få åtminstone nå¬
gon förhöjning af legan på landet, gå in på hvad dessa
två stånd för landet beslutat eller 1 rdr 20 öre pr mil.
Då emedlertid städerna hitintills haft endast 20 öre högre
lega än landet, så torde samma proportion mellan stad
och land böra förblifva, och ståndet bestämma högsta le-
gau för städerne till 1 rdr 40 öre per mil, af skäl. bland
andra, att borgare-ståndet fortfarande må hafva något in¬
tresse i skjutslega.ns ytterligare förhöjande eller skjutsnings-
bestyrets totala öfvertivttande på statsverket.
Uti Jonas Anderssons yttrande instämde Lars Gustaf
Andersson från Elfsborgs och Olof Nilsson från Vester¬
bottens län.
Carl Anders Carsson från Östergötlands län:
Då man ser af tidningarne, att slafvarne i Ryssland till
och med frigöras, så hade jag väntat att så skulle ske
äfven här. Skjutsningsbestyret är ett verkligt slafveri,
helst man kan tvingas att skjutsa flera mil för en spott¬
styfver, som man säger. Tungan utgör ett tvång, men ej
en skyldighet. Besynnerligt nog synes utskottet i detta ut¬
låtande hafva kastat om punkterne uti sitt förut afgifna
betänkande så, att hvad som då utgjorde 3:dje punkten,
nu blifvit den lista. Jag är förekommen af Jonas An¬
dersson deruti, att vi anslå 600,000 rdr till det ändamål
första punkten afser, men vidhåller vårt förra beslut om
skjutsningsbestyrets öfverflyttande på staten. Måhända
kommer ej hela anslaget, om det uppgår till 600,000 rdr,
att vara behötiigt, men i så fall kunna besparingar ske
och det af utskottet förslagna beloppet, 100,000 rdr, kom-
me endast att utgöra ett trätofrö emellan de särskilda
provinserna. För öfrigt är här lika sorn i allt annat kon¬
kurrens och fri täflan vid entreprenaderne det bästa kor¬
rektiv mot för hög lega, och nied sådan fri täflan blifver
skjutslegan ej knapp, om man bestämmer den till 1 rdr
50 öre. Hvad nu 2:dra punkten af förslaget beträffar, så
utvisar den nog välvilja, men frihet ä,r dock bättre än att
nödgas skjutsa kanaljer, med hvilka man ej häfver något
att skaffa, för 1 rdr 50 öre milen. Den af Jonas Anders¬
son förordade nedsättning i högsta legan för städerne från
360
Oen 4 September.
1 rdr 50 öre till 1 rdr 40 öre, båtar ej till något enligt
mitt förmenande. Yrka vi på en sådan nedsättning så
skulle kunna inträffa att frågan om förhöjning i skjutsle-
gan för stad förföll, hvarigenom vi orsakat ej annat
än måhända ytterligare split och tvister emellan bor¬
gare- och bondestånden. Jag vill derför under nuvarande
förhållanden, bifalla utskottets hemställan i 2:dra punk¬
ten, ty i så fall, eller om punkten af oss bifalles, kommer
någon förhöjning för så väl stad som land att ega rum.
I fråga om postskjutsen torde det vara klokast, att vi vi d-
hålla vårt förra beslut härutinnan. Tilläfventyrs behöfs
ej för ändamålet 70,000 rdr, ty postverkets nuvarande
ställning är nog god, men hvad som ej åtgår behöfver icke
heller användas utan kan besparas. Den i Johan Berg¬
ströms motion uttalade grundsatsen är riktig och bör
blifva gällande för hela landet.
Anders August Anderssen från Östergöt¬
lands län: I fråga om l:sta punkten är jag af lika me¬
ning med de föregående talarne, och jag önskar alltså, att
ståndet måtte vidblifva sitt beslut om skjutsningsbestyrets
öfverflyttande på statsverket, samt att för sådant ändamål
må anslås ett belopp af 600,000 rdr. Beträffande 2:dra
punkten hyllar jag de af Jonas Andersson uttalade åsig-
terne. Då ridderskapet och adeln samt borgare-ståndet
ej bestämt legan högre för skjuts å landet än 1 rdr 20
öre, så tror jag nog att bonde-ståndet allt för väl kan för
sin del nedsätta den för städerna tillstyrkta skjutslegan till
1 rdr 40 öre rmt, men måhända böra vi ej betala bor-
garne med samma mynt, utan må de gerna få sina 1 rdr
50 öre milen i skjutslega och dragas med sina onda sam¬
veten för deras afvoghet emot oss. Rörande 3:dje punk¬
ten så är min oförgripliga mening att den bör bifallas.
Det är alldeles nödvändigt att, der jernvägs- och kanal¬
stationer uppstå, de resande böra komma obehindradt
fram. Hvad 4:de punkten angår, så förmenar jag att post¬
skjutsen nog reder sig sjelf, men att det likväl kan vara
gagneligt att hafva de 70,000 rdr att anlita i händelse af
behof, och detta anslag må derför genia afsättas.
•Ion» Persson från Blekinge län: I afseende å
Rsta punkten vill jag vidblifva vårt förut fattade beslut,
men hvad vidkommer 2:dra punkten, kan jag ej ingå på
Jonas Anderssons förslag, utan påyrkar jag, att, sedan nu
2:ne stånd beslutat nedsättning af skjutslegan å landet till
Den 4 September.
361
1 rdr 20 öre per mil, vi jemväl må bestämma oss der¬
för, samt för 1 rdr 50 öre i lega för städerne derföre, att
ju lägre vi bestämma legan för städerne, ju mera komma
städerne att knipa af, i lörsta punkten tillstyrkta anslaget
100,('00 rdr, således icke derföre att en dylik bestämmelse
är rättvis, utan derför att den medför nytta jemväl för
våra kornmittenter. 3:dje punkten bifaller jag oförändrad.
Hvad 4:de punkten beträffar, tror jag visserligen att ut¬
skottets förslag bättre skulle befordra den af oss alla ön¬
skade reformen i skjutsväsendet, men jag inser på samma
gång att det ligger så mycken billighet uti doktor Land¬
grens i reservationen vid utlåtandet bifogade förslag, att
jag är tveksam huru jag skall göra. Mähända gör jag
klokast uti att bilalla reservationen.
Uti Jöns Perssons yttrande förenade sig Lars Ersson
från Södermanlands, Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes,
Nils Magnus Pettersson från Kaimar, Paul Andersson från
Jemtlands, samt Anders Persson och Per Nilsson från
Kristianstads län, äfvensom Henrik Hansson från Vester¬
norrlands län, denne sistnämnde hvad anginge l:sta, 3:dje
och 4:de punkterna.
Per Ostman från Vesternorrlands län: Mintanka
är att bonde-ståndet bör hålla strängt på sitt beslut om
skjutsens skiljande från jordbruket. För några riksdagar
sedan var detta allas vår mening, hvilken ock frambars
till och hyllades af Kongl Maj:t. Hvad nu l:a punkten
beträffar, så synes det väl som borde vi, då två stånd be¬
slutat eller bestämdt anslagssumman till 100,000 rdr,
besluta på samma sätt, men jag tror att vi allt för
gerna kunna hålla på den af oss förut förordade sum¬
man eller 600,000 rdr, hvarigenom vi gifva bättre stöd åt
vårt yrkande på den stora reformen. Vidkommande 2:a
punkten är min tanka, att klokheten bjuder det vi foga
oss efter de öfriga ståndens beslut och sålunda bifalla att
högsta förhöjningen af skjutslegan på landet må vara till
1 rdr 20 öre för milen, ehuru vi i det hela ej gilla en så
liten tillökning. Icke är det heller värdt att söka ned¬
sätta skjutslegan för städerne, ty då lärer väl borgare-stån¬
det motsätta sig all, äfven den ringaste, höjning af legan för
oss. 3:dje punkten bör oförändrad bifallas. I fråga om 4:de
punkten vill jag antaga det förslag doktor Landgren, uti
siu reservation vid punkten uppgjort, med måhända någon
liten ordförändring. Jag antager reservationen derför att
362
Den 4 September
den tid är ännu långt aflägsen innan man hinner att an¬
skaffa postdiligenser i rikets alla provinser och postbön-
derne skulle alltså med antagande af utskottets förslag
blifva ohulpne till dess. »Medan gräset gror, dör kon»
säger ordspråket.
Sven Heurlin fi •ån Kronobergs län: Bonde¬
ståndets mening i skjutsfrågan är en, men olyckligtvis
blifver ej ståndets vilja lag, hvadan det torde vara klokast
att antaga hvad utskottet i detta utlåtande föreslagit, hvil¬
ket jag ock gör, ty det är bättre att taga det säkra, om
ock dermed är förenadt blott liten vinst, mot det osäkra.
Det är nemligen ej tänkbart att vi nu få vår vilja fram,
att skjutsningsbördan skall lyftas från jordbruket, ehuru
önskligt detta vore. I fråga om 2:dra punkten önskade
jag väl att skjutslegan bestämdes lika för stad och land,
serdeles som städernas hästar ej äro dyrbarare än landets,
der ofta hästen för skjutsningen tages från jordbruket un¬
der brådaste årstiden- Som jag sagdt, vill jag dock bifalla
utlåtandet i sin helhet. Entreprenaden lärer nog kunna
åvägabringas på de af utskottet föreslagna vilkor.
Paul FriS® ISietigel från Upsalalän: Jagför
min del Anner lämpligt hvad utskottet föreslagit och vill
alltså bifalla utlåtandet, dock så att, enär tvenne riks-stånd
bestämt högsta skjutslegan för stad till 1 rdr 50 öre samt
för landet till 1 rdr 20 öre, vi jemväl må fatta vårt beslut
i öfverensstämmelse härmed. Att bestämma skjutslegan
för städerna till endast 1 rdr 40 öre skulle kunna orsaka
att borgare-ståndet kunde skylla oss för att i första hand
se oss sjelfva tillgodo och för öfrigt är det ganska många
i landsorten bosatta personer, som skjutsa inom städerne,
hvadan det vore ej rätt att nedsätta legan för städerna.
Beträffande de 70,000 rdr, som äro ifrågasatta att utgå
till postverket, så anser jag dem böra utgå, helst post¬
skjutsreformen nog kommer att under nu stundande stats-
reglerings-period taga dem i anspråk. Jag vet specielt
att postverkets utgifter äro i betydligt stigande, ty den ut¬
ländska postgången är dyr. Då det hinner att blifva en
ny jernväg emellan Liineburg och Lubeck samt vår sö¬
dra jernbana blifver färdig, så, och då den utländska po¬
sten kommer att gå på Malmö, erfordras åtminstone 2:ne
nya postångfartyg och till sådane dyrbarheter erfordras
mycket penningar. Postreformen bör ej försvåras. Doktor
Landgrens reservation skall jag dock ej hafva något emot
Den 4 September.
att bifalla, helst användningssättet af medlen uti reserva¬
tionen blifvit mera bestämdt uttryckt.
Med Mengl instämde Jokan Persson från Upsala, Jo¬
han Gustaf Wasmuth, Matts Persson, Johan Olof Sund¬
gren och Josef Holm från Stockholms, Gustaf Johansson
från Kronobergs, Johan Gustaf Odelberg från Vestman¬
lands, Carl Johan Svensén från Kalmar, Nils Olsson och
Jöns Andersson från Malmöhus samt Sven Rosenberg från
Kristianstads län.
fjettra; Myqviit från Vermlands län : Vi måste
väl fortfarande än en tid träla med skjutsväsendet, kan jag
tro, och vi hafva för det närvarande ej annat att göra än
att gå in på hvad utskottet föreslagit. För ingen del kan
jag gilla den uttalade satsen att vi skola gilla och god¬
känna en olika skjutslega för stad och laud, alldraminst
för att med ett sådant godkännande smeka borgare-stån¬
det. Jag vågar påstå att det finnas delar af landet, der
entreprenader icke kunna åvägabringas mot så billiga vil¬
kor, som i städerna och hvarföre skola vi då bestämma
högsta legan till 1 rdr 50 öre i stad men endast 1 rdr 20
öre för landet. Oansedt 2 stånds deremot fattade beslut
böra vi bifalla utskottets förslag i 2:dra punkten. Ifråga
om postväsendet vill jag antaga doktor Landgrens reser¬
vation.
Paul Hedström från Vesternorrlands län: Så
länge vi ega en representation, så sammansatt som den nu
är, så är det ej för oss att hoppas någon ingripande re¬
form i skjutsväsendet, ehuruväl representanterne erkänna
dess nödvändighet. Lika med Jonas Andersson och Carl
Anders Larsson skulle jag vilja att ståndet vidhöll sitt
förra beslut i ämnet, men då jag ej tror att dermed något
vinnes, så vill jag bifalla l:sta punkten, dock med uteslu¬
tande deri af orden: »der den genom entreprenad bestri-
des», enär jag tror att lättnad i skjutsningstungan snarare
kan behöfvas der entreprenad icke finnes än tvärt om.
Hvad 2:dra punkten beträffar är det min åsigt- att städer¬
ne ingalunda böra få högre skjutslega än landsorten. Det
händer icke sällan att en skjutsande på landet kan få resa
hela 5 milen för att skjutsa en mil mot betalning och må¬
hända dertill vara nödsakad att i färjpenningar utgifva
ända till 30 öre. Jag påyrkar derför lika hög lega för
stad som länd, den må nu bestämmas till 1 rdr 50 öre
364 Den 4 September.
eller 1 rdr 20 öre för milen. 3:dje punkten bifaller jag,
och i fråga om 4:de punkten antager jag doktor Land¬
grens reservation.
Anders %1'iSliclni Uhr från Nerikes län: Om
jag skall sätta mitt sigill under ett bifall till det nu före¬
dragna utlåtandet, så vill jag tillägga orden: »detta gör
jag nödd och tvungen.» Man har här talat om rättvisa.
Rättvisa är att staten skall öfvertaga skjutsningsbestyret,
men det gifves grader i rättvisan och hvad oss nu är fö-
lagdt är en grad af rättvisa. Ingen må dock förtänka
mig att jag vill stiga i graderna, oaktadt mina omaka ben.
Hvar och en vill skrapa åt sig hvad man kan och jag är
tacksam för att de mest af skjutsen betungade kommu-
nerne erhålla någon lindring den må nu vara aldrig så
obetydlig, som man säger. Uti de följande punkterne in¬
stämmer jag med Anders August Andersson, som så väl
uttryckt hvad andra före honom har sagt. Hvad post¬
skjutsen beträffar ogillar jag utskottets hemställan och
antager doktor Landgrens reservation.
Per Persson från Vermlands och Anders Söderholtz
från Södermanlands län instämde med Uhr.
Per Nilsson från Malmöhus län: Det betyder
intet hvad vi besluta i fråga om 1 :sta punkten, alldenstund
3 stånd redan afgjort denna punkt. I fråga om 2:dra
punkten tror jag att det gifves flera ställen pålandet, der
det är svårare att åvägabringa entreprenad än i städerna,
och att förty städerne icke hafva behof af högre skjuts¬
lega än landet. Då vi nu emedlertid veta att 2 stånd be¬
stämt högsta skjutslegan å landet till 1 rdr 20 öre, så på¬
yrkar jag en lika lega för städerne, på det den af utskottet
hyllade åsigten om lika lega för stad och land må blifva
gällande. Jag yrkar nu proposition på detta mitt förslag,
ehuru jag under andra förhållanden velat yrka bifall till
utskottets hemställan att högsta legan för stad och land
skulle blifva 1 rdr 50 öre. 3:dje punkten torde böra bi¬
fallas och hvad vidkommer 4:de punkten, angående post¬
skjutsen, antager äfven jag doktor Landgrens reservation.
Uti Per Nilssons yttrande instämde Erik Andersson,
Olof Thorell och Josef Smedberg från Elfsborgs, Nils Pet¬
ter Bäckström från Kalmar, Jan Andersson och Liss Lars
Olsson från Stora Kopparbergs, förre vice talmannen Per
Eriksson från Vermlands, Erik Hansson från Gefleborgs,
Dev 4 September.
365
Nils Svensson från Blekinge och Lars Rasmusson från
Göteborgs län.
Erik Erv^osi från Gefleborgs län: Sedan jag nu
hört att diskussionen omfattar hela utlåtandet, så vill jag
ock säga några ord. Då i fråga om Usta punkten af detta
utlåtande 3 stånd redan fattat sina beslut, så att deras
beslut är rikets ständers, så anser jag att ståndet bör för
sin del förklara att det vidblifver sitt förut fattade beslut
rörande skjutsningsbestyrets skiljande från jordbruket och
ett statsanslag för betäckande af dermed förenade kostna¬
der af 600,000 rdr samt lägger Usta punkten af utlåtan¬
det n:o 40 till handlingarne. I fråga om 2:dra punkten
hade jag ej väntat annat än att samtlige riks-stånden skulle
bifallit densamma, helst statens uppoffringar i framtiden
och vid en generell reform af skjutsväsendet då ej blifvit
så dryga. Då nu emellertid ej så skett, så tillstyrker jag
att ståndet för sin del måtte bestämma skjutslegan för
stad och land lika eller högst 1 rdr 20 öre. Man har
här visserligen sagt att man ej bör hämnas på borgare¬
ståndet, men mitt förslag innebär icke heller någon hämnd,
utan endast hvad som är instämmande med ståndets eget
intresse, ty få borgarne hög skjutslega, så hafva vi icke
att vänta någon vidare hjelp af borgare-ståndet i skjuts¬
frågan. 3:dje punkten bifaller jag, hvaremot jag i fråga
om 4:de punkten antager doktor Landgrens reservation,
helst det skulle inträffa att, om punkten bifölles, anslaget
endast komrae att användas till understöd för postdeligens-
inrättningen, ehuru sådana deligenser icke kunna inrättas
på åtskilliga ställen i landet, såsom t. ex. i hela norrland.
Uti detta yttrande instämde Olof Olsson i Slängserud,
Lars Daniel Andersson, Nils Andersson, Anders Jonsson
och Olof Olsson i Olebyn från Vermlands, Anders Persson
från Nerikes, Olof Persson från Gefleborgs, Olof Larsson
från Jemtlands och Per Tjernlund från Vesternorrlands
län; hvarjemte Carl Ifvarsson från Hallands och Sven
Nilsson från Kristianstads län förklarade sig instämma
med Per Nilsson och Erik Ersson.
Jonas Andersson: Det synes af diskussionen
att ståndets ledamöter äro ense deruti att taga vara på
hvad som erbjudes, men vi böra icke antaga det, som vi
ej äro tvungna till att antaga. Min princip är den, att
vi, som sagt är, taga till vara alla de förmåner oss erbju¬
3G6
Den 4 September.
das och som ej rubba den hufvudgrundsats vi förfäkta.
Jag tillråder alltså att ståndet vidbllfver sitt förut fattade
beslut i fråga 0111 skjutsningsbestyrets öfverflyttande på
statsverket. I afseende åter på l:sta punkten af nu före¬
dragna utlåtande, så böra vi i konseqvens med vårt så¬
lunda fattade beslut, afslå motiven till punkterne, men
i öfrigt endast påyrka anslagets ökande från 100,000 rdr
till 600,000 rdr. Rörande 2:dra punkten måste vi lämpa
oss efter det beslut 2 stånd redan fattat i fråga om skjuts-
legan på landet, att nemligen den må bestämmas till högst
1 rdr 20 öre milen, men i öfrigt hemställer jag om det ej
är skäl för oss att ställa skjutslegan, hvad städerna be¬
träffar, i enahanda förhållande till legan på landet, som
den hittills haft. Dermed menar jag att höja den för lan¬
det och städerna lika, eller med 20 öre, hvarigenom, om
ett sådant förslag ginge igenom, högsta legan för stad
blefve 1 rdr 40 öre. Göra vi ej så, utan bestämma legan
för städerne till högst 1 rdr 20 öre, så stöter sådant på
bämnd och bestämma vi den åter till 1 rdr 50 öre så gifva
vi städernne en större fördel framför oss sjelfve, än den
stadskommunerne förut haft. Hvilket beslut vi än fatta,
torde det betyda enahanda, men vi böra ej betala borgare¬
ståndet med samma mynt, som man säger. 3:dje punkten
bifaller jag, och i afseende å 4:de punkten skulle jag vilja
föreslå att ståndet, med vidblifvande af vårt förra beslut,
låter bero vid utskottets förslag sådant det skulle komma
att lyda med antagande af doktor Landgrens reservation.
Ola «l<>nss<»n från Malmöhus län: Några leda¬
möter hafva yrkat bifall till lista punkten och att vi må
taga reda på hvad man gifvit oss. Jag kan dock ej
finna att vi eller de 'skjutsskyldige något förlora derpå att
vi ej bifalla nämnde punkt. Jag anser derför under åbe¬
ropande af hvad Jonas Andersson och Erik Ersson yttrat,
principenligare och ståndet väldigare att vi vidblifva vårt
förra belut i ämnet och lägga den nu föredragna lista
punkten till handlingarne. I öfrigt synes det mig vara
nog ordadt om saken.
IPaul .Ä ndersson från Jemtlands län: En om¬
ständighet uti lista punkten vill jag framhålla, den, nem¬
ligen att der ej står taladt om under hvilken tidsperiod
anslaget af 100,000 rdr bör utgå. Jag förmodar emellertid att
utskottets tillstyrkan afser nästa statsregleringsperiod. För
öfrigt får jag tillkännagifva, att jag instämmer med Jonas
Den 4 September
Andersson derutinnan att jag anser det ståndet bör vid¬
blifva sitt beslut dels om skjutsningsbestyrets öfverflyt¬
tande på staten och dels om anslagets bestämmande till
600,000 rdr. Hvad andra punkten beträffar, så och då
andra riksstånd, med ogillande af utskottets förslag anta¬
git friherre Cederströms reservation vid denna punkt är
det väl så godt att vi göra på samma sätt. I provinsen
Jemtland har åtminstone det rättvisan för sig att skjuts¬
legan är större i Östersund än på landsbygden derom¬
kring. Den 3:dje punkten af utlåtandet bifaller jag och
hvad angår 4:de punkten, instämmer jag med dem, som
vilja antaga doktor Landgrens reservation I annat fall
ansåg jag mig hafva begått en stor orättvisa. De stora
postdiligenserna taga sig nog ut, men så är ej förhållan¬
det med de mindre postfordonen.
Carl .-Änders {Larsson: Hvad lista punkten
angår synas meningarne ej vara delade inom ståndet.
Beträffande åter 2:dra punkten så vill man hafva legan
för stad nedsatt. Jag vill härvid erinra, att det varit
ridderskapet och adeln samt preste-ståndet, som först af-
slagit förhöjningen i skjutslegan. Hade nu borgare-ståndet
bifallit punkten sådan den lyder och bonde-ståndet äfven
så behandlat punkten, så hade 2 stånd stadnat mot 2 och
all förhöjning sålunda förfallit. Borgare-ståndets beslut
har nu deremot orsakat legans förhöjning på landet åt¬
minstone med 20 öre för milen och jag mäste alltså pro¬
testera mot den otacksamhet mot detta borgare-ståndets
beslut, som här gjort sig gällande. För öfrigt vill jag
anmärka, att det icke är skjutsskyldige personer, som
inom borgare-ståndet diktera besluten. Att utöfva repre-
salier tillkommer för öfrigt ej ståndet och jag får förklara,
att jag håller strängt på ett beslut i 2:dra punkten, öf¬
verensstämmande med adelns och borgare-ståndets. Be¬
träffande 4:de punkten är det min önskan att få veta hu¬
ruvida doktor Landgrens ofta omordade reservation är af
2 stånd redan bifallen. Om så är, så skall jag gå från
mitt förra yrkande och jemväl bifalla reservationen. Jag
behöfver väl för öfrigt icke påminna ståndskamraterna
om det vackra budet: »hvad j viljen att menniskorna skola
göra eder, det gören j ock dem».
Med Larsson instämde Johan Persson och Johan Fre¬
drik Fredriksson från Upsala län.
Den 4 September.
Ulli*: Nog har jag hört Larsson understundom vara
medgörlig, men ej till den grad som han nu är, likasom
jag förnummit att han någon gång huggit i sten, dock ej
till den ytterlighet, som nu. Han säger nemligen att om
vi icke bifalla hvad adeln och borgare-ståndet beslutat, så
skola vi icke få någon tillökning i skjutslegan. Det få vi
i allt fall, ty 3 stånd lära redan beslutat legan på landet
till 1 rdr 20 öre, eller 20 öres förhöjning mot hvad den
för närvarande högst utgår med, och detta skulle alltså ej
hindra oss att bifalla utskottets förslag. Jonas Andersson
har förslagit att skjutslegan väl skall höjas så i stad som
på landet, men med lika belopp eller 20 öre på hvartdera
stället, så att den må utgöra högst i stad 1 rdr 40 öre
samt å landet 1 rdr 20 öre. För min del synes det mig
då vara bättre att vi, om vi vilja bibehålla proportionen
mellan stad och land, bestämma den i stället till 1 rdr
50 öre i stad samt 1 rdr 80 öre på landet. Det synes
mig emedlertid ej vara dyrare för stadsboen att hålla häst
än för landsboen. Väl får den sednare föra foder, såsom
hö, halin och hafra till staden, men han kan ock lättare
hafva extra förtjenster i staden med sin häst. Helst skulle
jag vilja höja legan så i stad som på landet till 1 rdr 50
öre, men då jag ser att ett sådant förslag ej kan gå ige¬
nom, så påyrkar jag legans bestämmande till högst 1 rdr
20 öre för så väl land som stad
Anders Medin från Kronobergs län: Jag har
föga eller intet att tillägga i Erik Erssons och Per Nils¬
sons yttranden, uti hvilka jag instämmer. l:sta punkten
är för ståndet numera, sedan 3 stånd bifallit den, ett önsk-
ningsmål, och i afseende på den föreslår jag att vi lägga
den till handlingarne med vidblifvande af vårt förra be¬
slut. Hvad 2:dra punkten beträffar tror jag, att, då 2 stånd
beslutat legans ökande å landet till 1 rdr 20 öre, och jag
biträder denna mening, borgare-ståndet jemväl kan åtnö-
jas med att för städerna få högsta legan bestämd till 1
rdr 20 öre. Genom att för städerna icke vidare höja le¬
gan göra vi borgare-ståndets medlemmar mera benägne
att gemensamt arbeta för den stora reformen att få skjuts-
ningsskyldigheten från jordbruket. 3:dje punkten bifaller
jag, och i afseende å 4:de punkten antager jag doktor
Landgrens reservation.
Per Byström från Jemtlands och Olof Lagergren från
Gotlands län instämde med Medin.
Den 4 September.
369
•Tolian Bergtröm från Stora Kopparbergs
län: l:sta punkten bifaller jag på de skäl Uhr i sitt för¬
sta yttrande andragit. I fråga om 2:dra punkten är jag
af lika tanka med Erik Ersson att, nemligen, skjutslegan
bör vara ungefärligen lika för stad och land, samt att den
bestämmes till högst 1 i’dr 20 öre milen. Hvad 3:dje
punkten beträffar är jag tacksam mot utskottet för sin
hemställan och mot ståndskamraterne för deras föror¬
dande af punkten. Vidkommande åter 4:de punkten vill
jag visserligen antaga doktor Landgrens reservation, dock
med den ändring deri. som preste-ståndet föreslagit rö¬
rande sjelfva ordställningen.
Myqvists Sist jag hade ordet förklarade jag mig
bifalla 2:dra punkten oförändrad. Jag öfverg år nu på
Erik Erssons mening, emedan jag anser hans förslag rätt¬
visare, och handlar man i öfverensstämmelse med rättvi¬
san, så utöfvar man icke repressalier och inga andra än
srnåsinnade personer kunna taga åt sig, hvad man under
sådan förutsättning gor.
dori Ifvarsson från Hallandslän: Jag hade
ej tänkt begära ordet om jag icke hört här talas om att
nedsätta legan för städerne och att hämnas ni. m. dylikt.
Af denna anledning anser jag mig tvungen att yttra nå¬
gra ord, om jag äfven äfventyrar att säga om hvad an¬
dra hafva sagt förut. Då för närvarande skjutslegan å
landet är 1 rdr och i stad 1 rdr 20 öre, så kan hvar och
en inse att här ej är fråga om att nedsätta legan i stä¬
derne, utan att höja den å landet till likhet med legan i
städerne eller 1 rdr 20 öre. Någon hämnd mot borgare¬
ståndet ådagalägges af oss, om vi besluta högsta legan
för städerne till 1 rdr 20 öre, så mycket mindre, som
någon motion under riksdagen icke blifvit inom borgare¬
ståndet väckt om skjutslegans förhöjning. Sådant åter synes
bevisa, att man i städerna snarare skulle vilja skjutsa för lä¬
gre lega, än på landet, der sällan skjuts kommer i fråga
jemförelsevis mot i städerna Ofta få hästarne stå och
vänta gagnlösa på landet, hvaremot den större trafiken i
städerna gör att skjutsningen ej medför så stor olägen¬
het. All rättvisa synes mig alltså kräfva att legan be¬
stämmes lika för stad och land och jag fortfar alltså att
hylla de af Erik Ersson och Per Nilsson uttalade åsigter
i ämnet.
Honde-Sits Prot. vid 1S62 — 1S63 årens viksdal/. VII. 24
370
Den 4 September.
August Carlberg från Hallands län instämde med
Carl Ifvarsson.
Erik Ersso*!: Jag liar förklarat mig antaga
doktor Landgrens reservation i fråga om 4:de punkten, men
då jag nu hört att preste-ståndet jemväl antagit denna
reservation, dock med på saken icke inverkande mindre
ordförändring, så och på det vi må få 2 stånds beslut på
reservationen, justerar jag min förut uttalade mening der¬
hän, att jag antager och önskar att ståndet måtte antaga
det beslut preste-ståndet rörande 4:de punkten fattat.
Sker så, är det nödvändigt att vi så modifiera vårt be¬
slut vid lista punkten, att vi låta bero vid 3 stånds beslut,
i fråga om samma punkt, under vidblifvande af vårt förra
beslut. Någon hämnd i anledning af vårt beslut kan omöj¬
ligen presumeras då, såsom Carl Ifvarsson ganska riktigt
anmärkt, ej någon motion blifvit inom borgare-ståndet väckt
om skjutslegans förhöjning.
Gustaf Bolin från Upsala, Paul liedström från Vester¬
norrlands och Anders Persson från Nerikes län instämde.
Carl Anders Earsson: Mitt sednaste ytt¬
rande måtte blifvit missförstådt af vännen Uhr. Jag sade
och min mening var att om borgare-ståndet oförändradt
antagit utskottets förslag uti 2:dra punkten af utlåtandet,
så hade 2 stånd troligen stadnat mot 2 och då ärendet
är en ekonomi-fråga detsamma förfallit. Detta förekoms
genom borgare-ståndets beslut.
Svante Bergstrem från Östergötlands län:
Det synes blott vara 2:dra punkten, som inom ståndet or¬
sakar någon meningsskiljaktighet. I afseende å denna
punkt är jag förekommen af Ifvarsson och anser attlegan
bör sättas lika eller till högst 1 rdr 20 öre för så väl
stad som land, hufvudsakligast derför att utskottet bestämt
lika hög lega för stad och land. Jag får för öfrigt reser¬
vera mig mot all tanka om hämnd. Min önskan är att
borgare-ståndet må behandla oss alldeles som vi dera och
tvärtom.
Per östman från Vesternorrlands län: Bonde¬
ståndet har städse erkänt att skjutslegan bör höjas. Under
sådane förhållanden tror jag det vara bäst att vi, hvad
2:dra punkten beträffar, instämma uti borgare-ståndets
Den 4 September.
371
beslut, ty i annat fall hafva vi likasom tagit på hand att
legan ej bör gå högre än till 1 rdr 20 öre, och aflåta vi
en skrifvelse härom till Kongl. Maj:t, så skulle det verk¬
ligen se så ut, som att vi ej ville hafva legan högre. Dess¬
utom kommer troligen anslaget af städerne att uppslu¬
kas, derest legan i stad ej höjes till 1 rdr 50 öre. I fråga
om 4:de punkten antager jag doktor Landgrens reserva¬
tion med den af preste-ståndet deri gjorda ändring.
Öfverläggningen var fulländad. Talmannen framställde
härefter proposition på bifall till utskottets öfverst å sidan
3 af utlåtandet gjorda tillstyrkan, att å 6:te hufvudtiteln
skulle uppföras ett årligt reservationsanslag, stort 100,000
rdr rmt att, stäldt till Kongl. Maj:ts disposition, användas
till lättnad för skjutsningstungan, i de fall, der den ge¬
nom entreprenad bestrides och befunnes serdeles tryc¬
kande, hvilken proposition med nej besvarades, hvaremot
ståndet, uppå förnyad proposition, vidhöll sin vid behand¬
lingen af l:sta punkten i utskottets betänkande n:o 21
uttalade grundsats, men fann, med afseende å de trenne
öfrige riks-ståndens beslut i ämnet, skäligt låta vid ut¬
skottets berörde tillstyrkan bero.
Till svar å talmannens härefter framställda proposition
på bifall till utskottets å sidan 5 gjorda hemställan, rö¬
rande entreprenaders inrättande och skjutslegans belopp
m. m., svarades blandade ja och nej, hvadan och då vo¬
tering begärdes, uppsattes, justerades och anslogs följande
voteringsproposition:
»Den som, i anledning af sammansatta stats- samt
allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets fönyade utlå¬
tande n:o 40, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande,
vill att skjutslegan i stad må utgöra högst 1 rdr 50 öre
per mil, röste
J'X
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet, för sin del, beslutat,
att skjutslegan i stad må med högst 1 rdr 20 öre per
mil utgå.»
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 23
ja mot 59 nej; och var alltså utskottets ofvanberörda
hemställan bifallen med den ändring att det i momentet
372
Den 5 S"pte?nher.
föreslagna högsta belopp af legan eller 1 rdr 50 öre ned-
sattes till 1 rdr 20 öre.
Hvad utskottet hemställt å sidan 6. angående Johan
Bergströms från Stora Kopparbergs län motion bifölls
Beträffande utskottets tillstyrkan å sidan 7 beslöt
ståndet, i öfverensstämmelse med högvördiga preste-stån-
dets uti detta afseende fattade beslut, att ett reservations¬
anslag af 70,000 rdr, skulle ställas till Kongl. Maj:ts dis¬
position för att genom poststyrelsen användas, dels till
postdiligens-inrättningars underhållande och utvidgande,
der så lämpligen ske kunde, dels till legans höjande för
de postskjutsskyldige, hvilka icke genom sådan diligens¬
inrättning kunde från sitt tryckande onus befrias.
Utskottets tillstyrkan å sidan 9, rörande Carl Anders
Larssons motion godkändes; och godkände ståndet slutli¬
gen äfven utskottets trenne särskilda yttranden å sidan 3
och 4 angående dels kungs- och krono-skjutningsbesväret,
dels reglering af befordringen utaf post och resande, dels
ock betäckande af kostnaderne för skjutsningsbesvärets
ifrågasatta öfvertagande af staten.
Ståndet åtskildes kl. £ 9 e. m.
In fidem
J • Sjöberg.
ilen ■) September.
Pleil ii ni kl. 10 f. m
§ L
Uppå derom gjord begäran beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen åt nedan uppräknade ledamöter, att
beräknas från följande tider, nemligen åt Svante Bergström
Den 5 September.
373
från Östergötlands län 8 dagar från den 11, Sven Heur¬
lin från Kronobergs län 3 veckor från den 18, Olof
Pehrsson från Gefleborgs län 3 veckor från den 9 och
Sven Nilsson från Kristianstads län 3 veckor från den
12 allt i denna månad.
§ 2.
Börjades föredragningen af stats-utskottets, sedan den
29 nästlidne augusti på ståndets bord hvilande, utlåtande
n:o lil, angående föreslagna statsbidrag för vägars an¬
läggning och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt
kanaler, äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftapp-
ningsföretag, m. fl. dylika föremål, dervid till behandling
förekommo:
lista punkten, uti hvilken utskottet hemställt, att rikets
ständer måtte, i enlighet med Kongl. Maj ts nådiga pro¬
position, för anläggning af nya samt förbättring eller om¬
läggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, an¬
visa till Kongl. Maj:ts disposition ett årligt anslag af ett-
kundrafemtiotusen riksdaler, eller för åren 1864, 1865 och
1866 tillhopa fyrahundrafemtiotusen riksdaler, att använ¬
das der Kongl. Maj:t finner medlen mest nödiga för att
befordra allmänt gagn.
Med anledning af denna utskottets hemställan begär¬
des ordet af följande ledamöter, hvilka yttrade:
Paul Hellström från Vesternorrlands län: Vid
sistförflutna riksdag beslöto rikets ständer, på anförda
skäl, att utom det för hela riket till vägförbättringar och
sjösänkningar med flere dylika företag beviljade anslag,
de norra länen skulle för sådant ändamål erhålla ser¬
skildt 50,000 riksdaler årligen, eller under den nu förflut¬
na statsregleringsperioden tillsammans 150,000 riksdaler.
Dessa skäl återfinnas uti utskottets då afgifna ytt¬
rande, så lydande:
«Enär således det behof af allmänna rörelsens under¬
lättande medelst förbättrade landtkommunikationer, som
utgjort grunden för beviljandet vid flere föregående riks¬
dagar af betydliga anslagssummor för vägbyggnads-arbe-
ten visar sig, oaktadt redan utförde vägförbättringar, sna-
nare ökadt än minskadt, har icke någon tvekan hos ut¬
skottet kunnat uppstå att tillstyrka anvisandet af det utaf
Kongl. Majit för ifrågavarande ändamål äskade belopp,
374 Den 5 September.
som vid denna riksdag endast upptagits till 300,000 rdr
för nästkommande trenne år. Då deremot ovedersägligt
är, att rikets nordligaste provinser icke allenast mer än
öfriga delar af landet, besväras af svårländta och för tra¬
fiken hinderliga transport- och farvägar, utan ock flere¬
städes helt och hållet sakna de för en inbördes lifligare
förbindelse emellan serskilda orter högst nödiga samman-
hindningsvägar, har utskottet jemväl, i anledning af ofvan
omförmälde motioner, ansett sig böra föreslå rikets stän¬
der, att genom anvisande af serskildt bidrag till nyssbe-
rörde olägenheters afhjelpande, understödja rikets vid¬
sträckta nordligare provinser, hvilka hittills endast i rin¬
gare mån kunnat blifva delaktige af de förmåner i af¬
seende på kommunikationernas förbättrande i allmänhet,
som kommit öfrige rikets landskaper tillgodo. De talrika
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingifne ansökningar
om understöd för vägars anläggning och förbättrande inom
norra Sverige, hvilka i styrelsens generalförslag äro upp¬
tagna i l:sta klassen med en summa, som uppgår till
nära en fjerdedel af beloppet för hela riket, ådagalägga
så väl det stora behofvet af sådana anläggningar, som
äfven benägenheten hos enskilde och menigheter derstä¬
des att sjelfva bidraga till vinnande af den utveckling och
förkofran, som förbättrade kommunikationer medföra.
På grund häraf får utskottet tillstyrka och föreslå.
l:o
Att rikets ständer, för anläggning af nya samt
förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar, måtte till Kongl.
Maj:ts disposition anvisa ett årligt anslag å
enahanda belopp, som vid sistlidne riksdag, eller
150.000 rdr rmt, och således för åren 1861,
1862 och 1863 tillsammans 450,000 rdr, deraf
50.000 rdr årligen må, utom den andel af det
öfriga årsanslaget, som. efter hittills tillämpade
grunder, å rikets 4 nordligaste län belöper, till
vägars anläggning och förbättrande inom nämnde
landskaper uteslutande användas
Då de skäl, som vid förra riksdagen anfördes för be¬
viljande af särskildt anslag åt de norra länen, ännu qvar¬
stå och då behofvet icke lärer kunna förnekas, har jag
ansett, att rikets ständer äfven vid denna riksdag hafva
bort lemna Norrland det understöd, som nämnde landskap
för sjösänkningar och vattenaftappningar samt väganlägg-
ningar, framför de andra landskapen, så väl behöfver. Vi
Den 5 September.
känna ganska väl, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vid klassificeringen af sådana arbeten handlar efter godt¬
finnande och säkert är, att, så länge rikets ständer icke
för ändamålet bevilja större belopp, än det förevarande
utlåtandet i denna punkt utvisar, de norra länen blifva
uppförda i andra klassen, ehuru de, såsom jag förut sagt,
äro i största behof af vägförbättringar. Jag yrkar alltså,
att de nämnde länen mätte serskildt för sig bekomma till
vägförbättringar och sjöaftappningar m. m. 150,000 rdr
under nästa statsregleringsperiod.
Paul Prif* Mendel från Upsala län: Jag
hyser för de norra länen lika stor välvilja, som föregående
talare, men jag anser hans nu framställda yrkande eller
begäran icke vara rättvist. Att stats-utskottet och rikets
ständer vid förra riksdagen fördelade anslagen till sjö¬
sänkningar och vägförbättringar m. m. på det sätt, sorn
Hedström uppgifvit, utgör icke något skäl för nuvarande
ständer att handla på samma sätt. Då väg- och vatten-
byggnads-styrelsen, i öfverensstämmelse med de grunder,
som böra följas, föreslår de arbeten, som i främsta rum¬
met böra verkställas, anser jag Hedströms anspråk obil¬
ligt, och vi skola säkert alla finna, om vi genomläsa det
förevarande utlåtandet, att stats-utskottet sett Norrland
till godo så mycket, som möjligt varit.
Erik Addersson från Vesternorrlands, Lars Ersson
och Anders Söderholtz från Södermanlands, Johan Fredrik
Fredriksson från Upsala samt Josef Hohn Johan Gustaf
Wasmuth och Johan Olof Sundgren från Stockholms län
instämde.
Sven Meurlin från Kronobergs län: Det före¬
faller mig och säkerligen flertalet af ståndets ledamöter
besynnerligt, att Norrland, eller rättare sagdt dess repre¬
sentanter spänna bågen så högt att den slutligen måste
brista. Då man af utlåtandet finner, att för de 3 norra
länen blifvit tillstyrkt 447,000 riksdaler såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet och 90,000 riksdaler såsom lån, bör
man vara nöjd, ty om dessa summor frånräknas det total¬
belopp, 3,987,800 riksdaler, som stats-utskottet tillstyrkt
till väganläggningar, sjösänkningar och vattenaftappningar
med flere dylika företag för hela riket, återstår för de
öfriga 21 länen till delning endast 3,450,800 riksdaler,
eller för hvarje län 164,323 riksdaler. Om man derjemte
376
Den 5 September.
tager i betraktande alla de anslag, som blifvit sedan 18-10
års riksdag beviljade för vägförbättringar och vattenaftapp-
ningar ro. m. i Norrland, skall man finna, att icke något
län i hela Svea land blifvit så gynnadt, som de norrländ¬
ska. Då vi komma längre fram i utlåtandet, kommer jag
att påyrka dels afslag å hvad utskottet tillstyrkt, dels ock
att medlen må utgå såsom lån i stället för anslag, men
den förevarande punkten vill jag oförändrad bifalla.
Carl [Ifvarsson från Hallands län: Just den
bär föreslagna principen, att på förhand fördela ifråga¬
varande anslag emellan de särskilda länen, anser jag vara
vådlig, ty man bildar derigenom, att jag så må säga, en
stat i staten, utan jag tror, att vi handla klokast, om vi,
såsom utskottet föreslagit, öfverlemna till Kongl. Maj:t,
att använda medlen, der de befinnas vara mest nödiga
för att befordra allmänt gagn. Jag är visserligen öfver-
tygad derom, att de norra länen äro i behof af medel för
åstadkommande af vägförbättringar och sjösänkningar m. m.,
men man kan ock vara förvissad derom, att regeringen
noggrannt pröfvar till hvilka arbeten medel i första hand
böra anslås. Om Hedströms mening är, att ett mindre
belopp af den i denna punkt tillstyrkta summan skall af-
sättas för de norra länen och återstoden lemnäs till de
öfriga länen i riket, kan det måhända inträffa, att Norr¬
land får mindre del af anslaget, än om Kongl. Maj:t eller
regeringen får disponera detsamma. Då man säkerligen
kommer rättvisan närmare, om Kongl. Majt fördelar med¬
len, än om rikets ständer företaga sig en sådan fördel¬
ning, vill jag bifalla punkten, sådan den är.
Samma åsigt delades‘af Sven Ilo.sen berti från Kristian¬
stads, Lars Rasmusson från Göteborgs, Ola Jönsson och
Nils Olsson från Malmöhus. Joset Smedberg Olof Thorell
och Erik Andersson från Elfsborgs, Gustaf Jtolin från
Upsala samt Carl Tholsson från Skaraborgs län.
Carl * i? aliaei i.ronard TLänitVtcrjS från
Ostergötlands län : Mig synes utskottets förslag vara myc¬
ket lämpligt, ty’ det tillstyrkta anslaget är öfverlemnadt till
Kongl. Maj:ts disposition, att användas, der det anses mest
behöfiigt, och jag hyser det förtroende till vår folkvänliga
regering, att den icke gynnar elen ene på den andres be¬
kostnad, utan gör hvad rätt och billigt är. Jag anser
Hedströms framställning vara ohemul och bifaller denna
Den 5 September.
377
punkt i oförändradt skick, ty Vermland, Dalarne och Dals¬
land behöfva till vägförbättringar och vattenaftappningar
så stort anslag, som de möjligen kunna erhålla.
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs. Johan Pers¬
son från Upsala, Carl Casper Nettelbladt från Stockholms,
Olof Olsson i Olebyn, Lars Daniel Andersson och Anders
Jonsson från Vermlands, Liss Lars Olsson från Koppar¬
bergs, Gustaf Hultman från Nerikes samt Johan Gustaf
Dahlgren från Kalmar län m. fl. instämde.
Cnii*£»f lljerkstiiiler från Skaraborgs län: Under
alla de riksdagar, som jag bevistat, har jag hört den
satsen framhållas, att de norra länen skulle vara vanlot¬
tade i afseende på statsunderstöd i jemlörelse med de öf¬
riga delarne af riket, och missnöjet häröfver har tilltagit
i samma mån, som mellersta och södra Sverige fått jernvä¬
gar. Man har slutligen blifvit så van vid denna klagan,
att man verkligen trott, att den varit grundad. Så har
förhållandet varit äfven med mig, till dess det för någon
tid sedan föll mig i hågen att, medelst genomgående af
åtskilliga inom riksstånden utdelade officiella handlingar,
som kunde lemna upplysning i saken, göra mig förvissad
om verkliga förhållandet. Dessa handlingar bestodo dels
af landshöfdinge-embetenas fem årsberättelser, utvisande
summan af de från hvarje län utgående skattebidrag till
staten, dels väg- och vattenbyggnads-styrelsens antecknin¬
gar af de till allmänna arbeten utlemnade statsbidrag un¬
der de sista 22 åren. Härigenom fick jag till icke ringa
förvåning se, att de sex norra länen under denna tid er¬
hållit för det ändamål, som här är i fråga, dels såsom
anslag och dels såsom lån mera, än någon annan provins
i riket i förhållande till deras skattebidrag, hvilket följan¬
de kalkyl utvisar.
Enligt väg- och vattenbyggnads-styrelsens antecknin¬
gar har från åren 1840 till 1863 statsunderstöd till all¬
männa arbeten utgått till belopp af 21,932,647 riksdaler
95 öre, hvaraf de sex norra länen erhållit 6,889,484 riks¬
daler, eller nära en tredjedel af det hela.
Enligt landshöfdinge-embetenas femårsberättelser hafva
statsbidragen, sorn från samtlige länen i medeltal årligen
utgått, utgjort omkring 14 millioner riksdaler, hvaraf från
de sex nordliga länen 1,270,000 riksdaler och således blott
omkring en elftedel af det hela.
378
Oen r> September.
Med stöd af dessa anteckningar kommer raan till det
resultat, att de sex norra länen, som nu erhållit nära en
tredjedel af statens understöd till allmänna arbeten, icke
varit berättigade till mera, än en elftedel, och att skillna¬
den således utgör:
Erhållit enligt ofvanstående G.889,484 rdr varit berät¬
tigade till T'r:del, eller 1,993,877 rdr. Uppburit för mycket
för hela tiden 4,895.607 riksdaler eller i medeltal årligen
222,527 rdr.
Vill man nu. för att vara fullkomligt rättvis, från denna
sistnämnda summa afdraga de 6 norra länens andel i rän¬
tan på det kapital som stambanorna kosta, så gör man
sålunda:
Utaf 52£ millioner, som äro nedlagde i dessa arbeten,
räknas ränta för 7,500.000 i 8 år å 5 procent. 3,000,000
för 20.000,000 i 5 år 5.000.000
och för 25 000,000 i 2 år 2,500,000
tillsammans rdr 10,500,000.
Denna summa, fördelad på 5 år, gör för hvarje 2,100 000
riksdaler, hvaraf de norra länen fått bestå -^j-idel, som gör
190.000 riksdaler, hvilket belopp afdrages från förestående
öfverskott å statsbidragen, då 31.618 riksdaler ändock åter¬
stå, som de norra länen för hvarje år fått mera, än öfriga
delar af riket Härvid har likväl icke tagits i beräkning
den inkomst, som stambanorna lemr.at och hvilken dels
ingått till riksgäldskontoret, dels användts till inköp af
förlager.
Af denna kalkyl blifver man öfvertygad derom, att
Norrland icke blifvit stjuf moderligt behandladt, utan till
och med fått mera. än någon annan provins.
Dessa siffror, hvilka äro hemtade utur handlingar, som
hvar och en har att tillgå, kunna således lätt kontrolleras;
dock vill jag nämna, att i afseende på skattebidragen upp¬
gifterna från två län ej varit rätt tydliga och från ett län
alldeles saknats, men jag har upptagit beloppen från dessa
län efter livad de utgjort från andra län, som varit med
dem jemförliga, och skillnaden kan således icke blifva rätt
betydlig. Man ser emellertid hvart det tager vägen, ehuru
detta icke kan vara annat, än en approximativ uträkning.
Vid innevarande riksdag har stats-utskottet tillstyrkt
för de norra orternas allmänna arbeten såsom anslag
1,720 000 rdr och såsom lån 90,000 rdr, eller tillsammans
1.811.000 riksdaler. För de öfriga 18 länen har blifvit
tillstyrkt såsom anslag 588,700 rdr och såsom lån, biba¬
Den 5 September.
norna inberäknade, 11.534,100 rdr, hvilket gör för hela
riket 13,534,100 rdr, uti hvilken summa de sex norra lä¬
nen, enligt förestående beräkning, ega T1T:del, som gör
1,230,373 riksdaler, hvadan de, om utskottets förslag skulle
i allo bifallas, erhålla 580,627 rdr mera än hvartill de efter
deras statsbidrag äro berättigade, hvaraf största delen
såsom anslag.
Då jag nu uttalat detta, har meningen icke varit att
derföre vilja motsätta mig något statsbidrag till de norra
orterna, såvida det är grundadt på billiga och rättvisa
anspråk, utan jag har blott velat visa, att den af norra orter¬
na ofta uttalade missbelåtenhet varit alldeles obefogad,
och detta tror jag mig nu hafva ådagalagt.
Erik Ersson från Gefleborgs län: Då denna
och efterföljande punkter behandlades på utskotts-afdel-
ningen, föredrogs först frågan om de serskilda, i nästföl¬
jande punkter förekommande, anslagen och till sist den
punkt, om hvilken vi nu öfverlägga; till följd häraf och
sedan afdelningen bifallit de flesta serskilda anslag, som
blifvit äskade för Norrland, kunde jag icke påyrka, att af
den nu ifrågavarande summan- något belopp skulle, såsom
vid föregående riksdag egde rum, serskildt bestämmas för
de norra länen. Det är ock af sådan anledning och un¬
der förutsättning, att ståndet icke motsätter sig de anslag,
som utskottet uti efterföljande punkter tillstyrkt för de
norra orterna, som jag vill godkänna denna punkt.
Den skarpa skildring, som Bjerkander nyss framställt
om Norrland och de anslag, som det i jemförelse med an¬
dra län åtnjutit, kan jag icke, då jag var alldeles oförbe¬
redd deruppå och då jag icke genast kan kontrollera siff¬
rorna, bemöta, men nog förefaller mig hans uppgift be¬
synnerlig och den är utan tvifvel grundad på något miss¬
tag, ty de sex norra länen hafva sedan 1840 års riksdag
icke erhållit mera. än högst 5 millioner riksdaler, till all¬
männa arbeten. Han har emellertid försigtigt nog icke
omnämnt eller fästat sig vid alla de stora summor, som
staten offrat på jernvägsstambanorna och af hvilka Ska¬
raborgs län ensamt, efter hvad jag förmodar, fått långt
mera, än alla de norra länen tillsammans. Jag vill emel¬
lertid, såsom jag förut sagt, bifalla denna punkt, under
förhoppning, att ståndet icke motsätter sig hvad utskottet
föreslagit uti de efterföljande.
Häruti instämde Per Olof Hörnfeldt och Per Tjern¬
lund från Vesternorrlands, Olof Persson och Erik Hans¬
Den 5 September.
son från Gefleborgs, Olof Nilsson och Per Anton Nyström
från Vesterbottens, Herman Öbom. från Norrbottens samt
Bätter Sven Ersson och Liss Lars Olsson från Koppar¬
bergs län m. fi.
Paill liillcmoii från Jemtlands län: Det är
sannt, hvad Hedström uppgifvit, att de norra länen vid
nästföregående riksdag erhöllo till vägförbättringar m. m.
ett mindre anslag utan lott och byte, men förhållan¬
det var icke då, såsom nu, att åtskilliga anslag., bevil¬
jades till utförande af några serskildt af ständerna be¬
stämda arbeten i Norrland. Jag vill tili följd deraf,
lika med Bjerkander, bifalla denna punkt, men jag kan
för ingen del erkänna Bjerkanders påstående, att de
norra länen fått mera, än de öfriga, utan jag tror tvertom,
att. om man anställer en ordentlig revission, man skall
komma till ett alldeles motsatt resultat, ty, såsom bekant
är, har staten för jernvägsanläggningar upptagit lån till
belopp af 80 millioner riksdaler, och att Norrland fått sin
andel deri, torde vara alldeles omöjligt att bevisa.
Per i’j eniStaiid från Vesternorrlands län : Jag
är förekommen af Erik Ersson och instämmer med ho¬
nom, ehuru jag ansett, att utskottet, om det ock lem-
nat min motion utan afseende, bort fästa större upp¬
märksamhet vid det af Gross m. fl. framställda förslag,
att de län, som icke redan genomlöpas eller, enligt
jernvägs-komiténs förslag komma att genomlöpas af nå¬
gon på statens bekostnad eller med bidrag af statsme¬
del anlagd större jernväg, borde företrädesvis åtnjuta an¬
slag till vägförbättringar och lättade kommunikationer i
allmänhet. Vännen Bjerkander må för öfrigt advocera,
huru han vill och behagar, så kan han dock icke bevisa,
att Norrland fått mera i anslagsväg, än andra provinser.
Pev Östman från Vesternorrlandslän: Manbar
här framhållit, att Norrland skall hafva, fått så stora an¬
slag i jemförelse med andra provinser i riket, men, ehuru
man på Norrland och dess representanter tyckes vilja till-
lämpa det gamla ordspråket: »det är ej nog att vara hängd,
man bör ock höflig vara», måste jag dock förklara, att
Norrland verkligen har stort skäl till missbelåtenhet, då de
andra länen erhållit så stora anslagssummor.
Bjerkander, hvars kalkyler jag icke kan godkänna, lof-
vade på heder och tro, då han med så mycken ifver här
Den 5 September.
i ståndet uppträdde för erhållande af anslag till Weners-
borgs-Herrljunga banan, att häri icke skulle motsätta sig
beviljandet af de anslag, som fordrades för underlättande
af kommunikationerna i Norrland, men han höres nu hafva
glömt det afgifna löftet. Det är möjligt, att några af de
Norrländska länen, såsom Jemtland, Norrbotten och Ve¬
sterbotten, fått anslag till vägförbättringar och sjösänk¬
ningar, så att deras representanter icke hafva stort skäl
till missnöje, men Vesternorrlands län har verkligen skäl
till klagan, ty detta län har under riksdagarne från 1840—
1861 icke fått större anslag, än tillhopa 182.794 riksda¬
ler. Orsaken till ständernas njugghet emot Norrland får
man söka uti den omständigheten, att detta landskap är
så glest befolkadt, men man bör också ihågkomma och
taga i betraktande, dels att de 3 norra länen innehålla
lika stor, om icke större areal, än alla de öfriga länen i
riket tillsammans, dels ock att de hafva en ganska god
framtid för sig, om man nemligen vill göra något för dess
kommunikationer, så att näringarne derstädes kunna ut¬
veckla sig.
Jag vet väl, att man måste böja sig för öfvermagten,
men jag har likväl ansett mig böra till protokollet uttala
min mening.
Hiertström: Jag är Bjerkander tacksam för de
upplysningar, han meddelat, men jag skulle hafva varit
ännu mera tacksam, om han framlagt uppgift på de an¬
slagssummor, som under tiden från 1840 års riksdag blif¬
vit hvarje län i riket serskildt beviljade, ty han skulle då
fått se, om han uppställt en jemförelse emellan Vester¬
norrlands och Skaraborgs län, att det sistnämnda länet
åtnjutit vida större anslag. Såsom Ostman anmärkt, har
Bjerkander, då fråga här i ståndet förevar om anslag till
en jernväg, utaf hvilken den provins, som han represen¬
terar, kunde påräkna fördel, och hvilken jernväg Bjerkan¬
der serdeles förordade, utlofvat, att vid de anslag, som nu
äro i fråga, se till godo de län, hvilka icke fått några
jernvägar, mfen nu finna vi, huru godhjertad han är emot
sistnämnda provinser. I Norrland finnas verkligen orter,
der icke några kommunikationer finnas, och dessa orter
böra väl i främsta rummet få del af de anslag, som här
äro i fråga. Om man vid beviljande af anslag till lättade
kommunikationer icke skulle afse behofvet, utan endast
fästa sig vid utskylderna till staten, skulle vestra stamba¬
nan af våra jernvägar sannerligen icke hafva bort dragas
382
Den 5 September.
söder om Mälaren. Jag vill emellertid icke nu så strängt
hålla på mitt yrkande, men jag har ansett mig, i egen¬
skap af representant för ett af de norra länen, böra till
protokollet nedlägga protest emot utskottets beslut att icke
nu förfara på samma sätt, som vid föregående riksdag.
Vice talmannen Anders Eriksson från Elfborgs
län: Utan att inlåta mig i pröfning, huruvida det ena
länet i anslagsväg blifvit vid föregående riksdagar gynnadt
framför det andra, får jag förklara, att jag anser Hed¬
ström här motarbeta sitt eget och sina koinmittenters in¬
tresse, ty Norrland skulle, om hans förslag blefve antaget,
icke få mera, än 50,000 riksdaler årligen af det här ifrå¬
gavarande anslaget, hvaremot om det ställes till Kongl.
Maj:ts disposition, det är möjligt, att ett större belopp
kommer Norrland till godo. För min del vill jag bifalla
denna punkt.
Anders IViedin från Kronobergs län: Om vi
här skola uppgöra en fördelning af förevarande anslags¬
summa, åtgår dertill en tid af Hera månader; och vi böra
derföre icke ingå i någon detaljerad pröfning af hvad
hvart och ett län hör bekomma deraf. Erkännas måste,
att de södra länen i så måtto blifvit gynnade framför de
norra, att de fått jernvägar, men i öfrigt stå de långt ef¬
ter Norrland. Då ■ emellertid jernvägarne nu uppfyllt de
södra länens behof af underlättade kommunikationer, vill
jag icke motsätta mig, att Norrland måtte få anslag för
de ändamål, som här äro i fråga, ehuru jag vill pruta,
der jag anser utskottet hafva tillstyrkt för stora summor
och hvarom jag vid hvarje förekommande punkt vill yttra
mig.
Den nu förevarande punkten vill jag bifalla och öf¬
verlemna till Kongl. Maj:t att bestämma anslag till de or¬
ter, som äro mest i behof deraf. Jag blott beklagar, att
summan icke är större, och förbehåller mig att framdeles
visa, att Kronobergs län, enligt utskottets förslag i detta
utlåtande, icke kommer i åtnjutande af det aldra ringaste
anslag till vägförbättningar och sjösänkningar m. m.
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län in¬
stämde.
Carl »loliaii Svensén från Kalmar län: På
sätt Erik Ersson upplyst, blef den nu förevarande punk¬
Den 5 September.
ten i utskottet föredragen efter alla de öfriga punkter,
som i detta utlåtande förekomma, och af sådan anled¬
ning frångicks det vid förra riksdagen af utskottet fram¬
lagda och af rikets ständer gillade förslaget att af bär
ifrågavarande summa särskildt bestämma någon viss del
för de norra länen. För min del skulle jag gerna önskat,
att utskottet kunnat för det ändamål, som här är ifråga,
bevilja dubbelt så stor summa, men sedan så stora an¬
slag blifvit beviljade till andra ändamål, är det icke värdt
att påyrka någon ändring, utan bifalla hvad utskottet fö¬
reslagit.
Nils Peter Bäckström från Kalmar län instämde.
Jiln Andersson från Kopparbergs län: Lika
med Erik Ersson vill jag bifalla utskottets hemställan i
denna punkt. Att de b norra länen, såsom Östman an¬
märkt, fått ganska olika anslagssummor, är en sanning,
och orsaken, hvarföre Jemtland erhållit så stort anslag,
är den beslutade väganläggningen till norska gränsen.
Enligt officiella uppgifter har under denna statsreglerings-
period utgått i och för kommunikationers åvägabringande
till Östergötlands län 5:24,350 rdr, till Jönköpings 193,435
rdr, till Elfsborgs 121,147 rdr, till Vesternorrlands 8,900
rdr, till Vesterbottens 68,582 rdr och till Norrbottens
51,122 rdr.
Bjerkander: Då jag sist hade ordet, trodde
jag mig så tydligt hafva uttalat mig, att min mening med
den uppgjorda kalkylen ingalunda var att, hädanefter mera
än förr, motsätta mig Norrlands intressen, såvida dessa
hafva skäl för sig, men det är så vanligt, att man blifver
missförstådd och att allt tydes till det värsta. Sådant
händer ganska ofta både med mig och med andra. Jag
har sagt, att jag blott åsyftat att visa, det norrlänningar-
nes klander är obefogadt; detta har jag gjort och tager
icke tillbaka hvad jag till stöd derför anfördt förr, än nå¬
gon kan bevisa, att mina uppgifter varit origtiga, hvilket
väl torde blifva svårt, enär de stödja sig på officiella hand¬
lingar.
Erik Erssons uppgift, att blott 5 millioner skulle hafva
blifvit anslagna till allmänna arbeten i Norrland under de
sista 22 åren, är falsk, ty totalbeloppet är, såsom jag
förut uppgifvit, 21,932,647 rdr 95 öre af hvilket belopp de
sex norra länen bekommit 6,889,484 rdr. Att Erik Ers-
384
iden 5 $■ p t. ernber.
son icke kan här på stående fot granska min kalkyl, är
icke att undra på, men man borde då icke heller göra
försök dermed, innan man hunnit taga reda på förhål¬
landet.
Att Norrland i min kalkyl erhållit så liten andel i den
ränta, som utgått för de till jernvägarne använda 521 mil¬
lionerna, kommer sig naturligtvis deraf, att dess skatte¬
bidrag är så litet, att det icke uppgår till större belopp,
än T\ :del af det hela.
Hvad Östman omnämnt angående löften, som af mig
skulle hafva blifvit gifna, så får jag blott derpå svara, att
jag ännu icke brutit några löften, ty jag har icke motsatt
mig något anslag till Norrland och tänker icke heller fram¬
deles göra det utan giltiga skäl.
Skulle man, enligt Östmans åsigt, beräkna skattebi¬
dragen efter arealen, så måste medgifvas, att Norrland fått
alltför litet mot öfriga provinser, men jag tror icke, att
man skäligen kan lägga en sådan grund för beräkningen.
Hedström vill att, jag skall uppställa en kalkyl för
hvai’je län. Detta kunde väl gå för sig, om det vore nöd¬
vändigt, men det skulle blifva alltför vidlyftigt; och då
hvar och en har tillfälle att sjelf uppgöra sådana kalky¬
ler, vore det äfven onödigt. Jag bifaller punkten, ty ut¬
skottet har gifvit goda skäl för sitt tillgörande, helst Norr¬
land uti följande punkter blifvit serdeles väl omhuldadt
och sedt tillgodo.
T*ei* Wilsson från Malmöhus län: Som jag icke
hört någon af ståndets ledamöter motsätta sig det af ut¬
skottet tillstyrkta anslaget, utan diskussionen endast rört
sig emellan de olika provinsintressena, önskar jag, att
ståndet måtte ju förr, desto heldre, fatta sitt beslut och
bifalla utskottets hemställan. När medlen lemnäs till
Kongl. Maj:ts disposition, tillser nog regeringen, att de
blifva använda på sådana ställen, der de verkligen äro
behöfliga.
Nils Andersson och Per Persson från Vermlands,
Nils Petter Backström från Kalmar, Olof Lagerbren från
Gotlands, Garl Johan Johansson från Östergötlands och
Anders Persson från Nerikes län instämde.
•Toltan Biek liera; från Nerikes län: Jag förstår
icke, huru man kunnat komma så långt i klander emot
denna punkt. Om man framställt klander och anmärk¬
Den 5 September.
385
ning emot utskottet, för att det tillstyrkt för litet belopp,
skulle jag icke hafva så mycket undrat derpå. Lika med
vice talmannen Anders Eriksson, tror jag, att de, som
påyrka en särskild del af den tillstyrkta summan förväg¬
förbättringar m. m. i Norrland, motverka sitt eget intresse,
och jag tycker, att man bör vara belåten, när rikets
ständer vid denna riksdag beviljat anslag till en jernväg,
som går till de norra orterna. För min del bifaller jag
denna punkt.
Carl Anders Bjärsson från Östergötlands län:
Jag har trott, att all afund bör i denna fråga bannlysas
och att all vidräkning härvidlag är opraktisk, ty alla me¬
del, som användas för sådant ändamål, som i detta utlå¬
tande afhandlas, äro icke bortkastade, de må nu komma
den ena, eller andra provinsen till godo. Bättre är det
att på fredlig väg bereda sig vinning, än att genom krig
och örlig söka sig fördelar. Jag bifaller punkten.
Förre vice talmannen Per Eriksson och Änders Jons¬
son från Vestmanlands län instämde.
Anders Willielm IJlir från Nerikes län: Se¬
dan Hedström numera afstått från sitt yrkande, förvånar
det mig, att han icke framkommer med en tillrättavisning
emot den långa diskussionen. Jag föranledes till detta
yttrande af den omständigheten, att Hedström nästan half-
högt gaf någon slags missbelåtenhet tillkänna, under det
vice talmannen hade ordet och förklarade sig anse utskot¬
tets hemställan vara fördelaktigare för Norrland, än Hed¬
ströms förslag. För min del tror jag, att Norrland, om
detta landskap finnes företrädesvis vara i behof deraf, får
tillräcklig andel af anslaget i fråga, och mycket väl hade
det varit, om Hedström icke nu framkastat detta tvistefrö,
som måhända kominer att hänga vid längre, än någon kan
föreställa sig.
Hedström: Jag vet väl att Uhr är ordningsman
här i ståndet, men jag har fri yttranderätt och emotta-
ger icke tillrättavisning af någon annan än talmannen.
Jag hyser emellertid fortfarande den åsigt, som jag förut
uttalat, att, så länge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får
klassificera arbetena eller deras behöflighet, de orter, som
Bonde St-s Prut. vid 1S6S—6S årens riksdag. VII. 25
386
ben 5 September,
äro i största behof, först i sista hand komma i åtnjutande
af anslag.
Anderrson. Jag har icke hegart or¬
det, för att motsätta mig bifall till utskottets förslag, utan
för att fästa uppmärksamheten deruppå, att vi vid efter¬
följande punkter icke böra fästa oss så mycket vid pro¬
vinsintressena, som fast mera vid behofven, ty om man
fortfar på samma sätt, som man här börjat, åstadkommes
en vidlyftig diskussion, utan att man kan nå det mål, till
hvilket man sträfvar.
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Nits Magnus
Petterssån från Kalmar, Anders August Andersson från
Ostergötlands samt Carl Casper Nettelbladt från Stock¬
holms län instämde.
Öfverläggningen förklarades afslutad och förevarande
punkt blef, uppå derom af talmannen framställd proposi¬
tion, af ståndet bifallen.
Med anledning af 2:dra punkten, uti hvilken utskottet
hemställt, att rikets ständer, för verkställande af de ar¬
beten å den tillämnade kommunikationsleden mellan Bräcke
gästgifvaregård och staden Sundsvall, som afse chaussée-
anläggning samt åstadkommande af kanal-led efter Ljunga-
elfvens vattendrag, måtte såsom anslag utan återbetal-
ningsskyldighet anvisa tvåhundrafemtiotretusen rdr, under
tillämpning af-de förbehåll och åligganden, som förandra
till dylika företag under innevarande riksdag anvisade
medel varda af rikets ständer föreskrifna, begärdes ordet
af nedannämnde ledamöter, hvilka yttrade:
Sven Meurlin från Kronobergs län: Den här
föreslagna summan vill jag bevilja endast såsom lån och
emot vilkor, som uti tredje punkten omnämnas. Summan
är stor och måhända icke så mycket af behofvet på¬
kallad.
Paill FVKz iTlcngel från Upsala län: Den
bana, som rikets ständer nu beträdt, att nemligen sjelfve
upplåna medel, för att sedermera utlåna dem till andra,
synes mig vara ganska betänklig. Den blifver betänkli¬
gare för hvarje dag och verkar slutligen derhän, att re¬
presentationen blifver en skottspole emellan de olika in¬
tressena. Utom det att staten på sådant sätt blifver en
Den 5 September.
38?
slags låneinrättning, skaffar den sig ett icke ringa antal
tjenstemän, hvilka den måste ganska drygt aflöna. För
min del anser jag dessutom statslånen vara demoralise¬
rande och förödmjukande för låntagaren, hvarföre jag är
mera benägen att lemna behöfliga medel såsom anslag,
än såsom lån, till ändamålsenliga företag, och jag kom¬
mer således att bifalla utskottets hemställan i denna
punkt.
Samma åsigt delades af Carl Casper Nettelbladt från
Stockholms och Per Tjernlund från Vesternorrlands län.
Paul Andersson från Jemtlands län: Jag an¬
håller att få fästa ståndets uppmärksamhet deruppå, att
det ifrågavarande anslaget är afsedt för att fortsätta en
påbörjad transitoled till Norge, hvilken kostat det derför
bildade bolaget ungefär 190,000 rdr utöfver det erhållna
anslaget. Oaktadt såväl Jemtland, som Medelpad, komma
att få nytta af det arbete, som med de här ifrågavarande
medlen skall utföras, är det dock omöjligt att bilda ett
bolag, som vågar att emottaga summan såsom lån, hvar¬
före jag får förklara, att, om den icke erhålles såsom an¬
slag, det är bäst att helt och hållet afslå denna punkt.
Sven E§ osen berss fuan Kristianstads län: Det
är icke utan häpnad, som man ser på de stora summor,
som vid hvarje riksdag af ständerna beviljas, men det är
dock en tröst, att man vet, det de komma landet till godo.
Här har nu blifvit ifrågasatt, huruvida förevarande sum¬
ma bör beviljas såsom anslag eller lån, och med anled¬
ning derutaf får jag fästa ståndets uppmärksamhet der¬
uppå, att man vid beviljande af lån bör tillse, huruvida
det företag, till hvars utförande lånet beviljas, är sådant,
att det kan lemna sådan afkomst, att låntagaren kan sät¬
tas i tillfälle att återbetala hvad han lånar. För min del
kan jag icke tänka mig, huru man skall kunna ställa så,
att t. ex. lån, som upptagas för anläggande af landsvä¬
gar, någonsin skola kunna återbetalas. Om man, för att
åtei-få de i och för väganläggningen påkostade medlen,
skulle sätta bommar och uppbära någon viss afgift af dem,
som färdas på vägen, skulle sådant på många sätt blifva
olämpligt; och då jag icke ser någon möjlighet för veder¬
börande att återbetala den ifrågavarande summan, derest
den beviljas såsom lån, kan jag icke annat, än bifalla
388
Deri 5 September,
hvad utskottet i denna punkt föreslagit, ty det är enda
sättet att få det påbörjade arbetet fullbordadt.
Häruti instämde vice talmannen Anders Eriksson från
Elfsborgs, Henrik Hansson från Vesternorrlands, Augnst
Carlberg från Hallands samt Johannes Alisson från Göte¬
borgs län m. fl.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgslän: Det
gamla ordspråket »så många nufvuden, så många sinnen»
är här tillämpligt. Mengel har uttalat den satsen, att
staten bör bispringa med anslag, men icke med lån. Denna
sats kan jag icke gilla, ty om staten skulle till sjösänk¬
ningar med flere dylika företag bevilja endast anslag,
skulle den snart blifva alldeles oförmögen och urståndsatt
att hjelpa dem, som vore i behof af understöd, utan jag
anser det tvertom vara i sin ordning, att staten upplånar
medel, för att utlåna dem till sådana, som äro för pro¬
duktiva ändamål af dem i behof, ty på sådant sätt blifver
statens förmåga tillräcklig åtminstone för någon tid.
Hvad nu förevarande punkt beträffar, vill jag, för att
visa, det jag icke är afvogt sinnad emot Norrland eller
vill motsätta mig anslag, hvilka jag anser hafva skäl för
sig, bifalla densamma.
Af samma åsigt voro Erik Andersson från Vestman¬
lands, Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar, Per Persson
och Anders Jonsson från Vermlands, Carl Tholsson från
Skaraborgs, Matts Persson från Stockholms, Daniel Da¬
nielsson från Jönköpings, Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs, Nils Oleson från Malmöhus, Jöns Persson från
Blekinge och Carl Johan Johansson från Östergötlands
län, m. fl.
Josef Oscar Almqvist från Norrbottenslän:
Äfven jag vill bespara statens medel och skulle således
heldre hafva beviljat den här ifrågavarande summan så¬
som lån, men Rosenberg har redan visat, att det arbete,
som här är i fråga, icke kan utföras utan anslag. Om
man nu, såsom Heurlin påyrkat, skulle bevilja beloppet
såsom lån, så framkomme vederbörande måhända redan
vid nästa riksdag med begäran om afskrifning och då tror
jag det vara lika godt att genast bevilja anslaget. Jag
uppmanar Heurlin att betrakta frågan från högre synpunkt
och ihågkomma, att här är fråga om att förbinda Öster¬
Den 5 September,
389
sjön med Nordsjön samt att fullborda ett arbete, på hvil¬
ket redan högst betydliga kostnader blifvit nedlagda.
Olof Nilsson från Vesterbottens län instämde.
B*er Alisson från Malmöhus län: Den af utskot¬
tet uti föregående punkt tillstyrkta summan kunde väl af
en och annan anses för liten, men just derföre har ut¬
skottet uti de följande punkterna tillstyrkt större belopp,
der sådant funnits behöfligt och nödvändigt. Då här är
fråga om fullbordandet af en påbörjad kommunikations¬
linie emellan Norge och Östersjön, är anslaget af sådan
beskaffenhet att det bör beviljas, hvarföre jag bifaller denna
punkt.
Anders Medin från Kronobergs län: Jag är
förvissad derom, att icke någon väckt motion om erhål¬
lande af anslag eller lån, som icke varit af behofvet på¬
kallade, och så lärer väl förhållandet äfven vara här, ehuru
jag anser summan vara väl högt tilltagen. En föregående
talare, Rosenberg, har sagt, att medel, som af staten be¬
viljas till anläggande af landsvägar, icke gerna kunna
återfordras eller återbetalas, emedan dessa vägar icke
kunna lemna anläggande någon inkomst, men jag anser
deremot, att den närmast intill landsvägen belägna orten
har af densamma sådan fördel, att den gerna bör kunna
återbetala åtminstone något af hvad staten förskjutit.
Dessutom får jag erinra, att då staten i fordna tider be¬
viljade anslag till väganläggningar med flere dylika före¬
tag, sådant skedde endast med det vilkor, att kommunerna
åtogo sig en tredjedel af den beräknade kostnaden. Då
jag emedlertid finner, att ståndet vill bifalla denna punkt,
skall jag icke sätta mig deremot, ehuru jag helst önskat,
att den här föreslagna summan lemnats till hälften såsom
lån och till andra hälften såsom anslag.
Medström från Vesternorrlands län: Då
icke något bolag kan bildas, som är villigt att, emot åt¬
njutande af lån, fullborda det arbete, som här är i fråga,
vill jag bifalla denna punkt.
Erik Ersson från Gefleborgs län: Det är nog
saimt, hvad Medin yttrat, att kommunerna sjelfve måste
deltaga i kostnaderna för landsvägars anläggande, men
här är icke något sådant i fråga, utan här är meningen
Dan 5 September.
att sammanbinda tvänne segelleder, hvilket arbete, jemte
det att det är till allmän nytta, på sätt och vis kan, se¬
dan det blifver färdigt, betraktas såsom en stambana. Jag
godkänner utskottets hemställan i denna punkt.
Sedan 1'al maiiEiCBi upplyst, att orten tillskjuter
för arbetets verkställande femtiotre tusen riksdaler, fort¬
sattes diskussionen af:
I*es’ Östman från Vesternorrlands län: Jag har
hyst samma åsigt om jernvägarne, som Medin nu uttalat
i afseende på andra vägar. Man har då sagt, att jernvä¬
garne äro till för det allmännas behof, men så är ju ock¬
så förhållandet med den kommunikationslinie, som här är
i fråga, att dermed åsyftas allmän nytta, ty den kommer
att sammanbinda Nordsjön och Östersjön, och jag kom¬
mer på sådan grund att bifalla denna punkt.
Carl Ifvarsson från Hallands län: När man
ser på de stora summor, som rikets ständer vid inneva¬
rande riksdag beviljat, kommer man verkligen till den
åsigten, att man bör börja att pruta eller hålla igen på
anslag, men det är svårt för representanterne, som na¬
turligtvis icke kunna veta, på hvilka ställen behofvet är
störst, att bestämma, hvarest man bör med skäl pruta.
Mig synes emellertid Kongl. Maj:ts proposition i denna
fråga till rikets ständer vara en auktoritet, efter hvilken
vi kunna rätta oss, och jag vill således, i enlighet med
den, till ifrågavarande företag bevilja 200,000 rdr såsom
anslag och 53,000 rdr såsom lån.
Den af Heurlin uttalade mening, att staten bör i all¬
mänhet endast bevilja lån till vägförbättringar och sjö¬
sänkningar med flere dylika företag, anser äfven jag vara
rigtig, men då här är fråga om en sammanbindningsbana
emellan Sverige och Norge, torde det vara bäst att bevilja
hvad jag förut föreslagit, och jag anhåller, att represen¬
tanterna från orten måtte i denna fråga, der det är fråga
om en så stor uppoffring från statens sida, samvetsgrant
uttala sin åsigt om anslagets vigt och nytta.
Johan Olof Sundgren från Stockholms, Lars Rasmus¬
son och Jöns Rundbäck från Göteborgs, Olof Thorell och
Josef Smedberg från Elfsborgs samt Anders Johan Sand¬
stedt från Jönköpings län instämde.
Den 5 September.
301
Medla: Jag ser väl i betänkandet, att Kongl. Maj:t
i sin nådiga proposition föreslagit rikets ständer, att för
verkställande af ifrågavarande arbeten anvisa 200,000 rdr
såsom anslag och 53,000 rdr såsom lån, men jag kan icke
af betänkandet finna, att kommunerna fått sig ålagd nå¬
gon skyldighet att tillskjuta några.medel. Måhända att,
när de 200,000 riksdalerna åtgått, kommunen ej vill fort¬
sätta arbetet, utan framkommer med begäran att få be¬
hålla såsom anslag äfven de 53,000 riksdaler, hvilka Kongl.
Maj:t föreslagit såsom lån. Jag skulle derföre vilja före¬
slå, att hälften af den ifrågavarande summan beviljas så¬
som anslag och den andra hälften såsom lån.
I®er B*erssoai från Vermlands län: Äfven jag
tillhör dem, som vilja hushålla med statens medel, men
vid det serskilda förhållande, som här förekommer, att
nemligen med det ifrågavarande arbetet afses att sam¬
manbinda Nordsjön och Östersjön, får jag förklara, att
jag bifaller det anslag, som utskottet i denna punkt, med
ledning af såväl Kongl. Maj:ts proposition, som väg- och
vattenbyggnads-styrelsens förslag, tillstyrkt.
Paul .iiider^oii: Jag får upplysa, att, enligt
det kostnadsförslag, som uppgjordes för flere år sedan, då
arbetslönerna voro mycket lägre, än de för närvarande
äro, ifrågavarande arbetes verkställande ansågs erfordra
en kostnad af 306,475 riksdaler. Då utskottet nu tillstyrkt
200 000 riksdaler såsom anslag och 53,000 riksdaler så¬
som lån, så mäste bolaget tillsläppa minst 53,000 riksda¬
ler till arbetet utom de ångbåtar, som bolaget måste in¬
köpa och underhålla. För öfrigt bör man också taga i
betraktande, att här blifver en transitoled, som kan jem-
föras med jernvägsbanorna, och dä man tillförene följt den
principen, att staten tillskjutit hela kostnaden för jern-
vägsstambanorna, synes det ock vara billigt, att man här
går tili väga på samma sätt, isynnerhet som denna led,
ehuru 40 mil lång, icke kostar ens så mycket, som en half
mil af jernvägen. Jag bifaller punkten.
Med Paul Andersson instämde Carl Gustaf Sköldberg
från Nerikes, Olof Larsson och Per Byström från Jemt¬
lands, Per Eriksson från Gefleborgs, Per Tjernlund från
Vesternorrlands, Georg Nyqvist från Vermlands, Olaus
Eriksson från Göteborgs samt Bätter Sven Eisson från
Kopparbergs län.
392
Den 5 September.
■losenberg: En föregående talare har erinrat,
att, derest rikets ständer nu bevilja hvad utskottet till¬
styrkt, bolaget möjligen icke kommer att bidraga med nå¬
got till förslagets verkställande, men denna erinran grun¬
dar sig på ett misstag, ty oin man genomläser betänkan¬
det, skall man finna, att bolaget måste tillskjuta ungefär
53,000 riksdaler.
•Iohan .Viekberg från Nerikes län: Att utskot¬
tet baft skäl att bär afvika från den allmänna grundsat¬
sen, att kommunen bör med en tredjedel bidraga till ar¬
betets utförande, måste man medgifva, då här är fråga
om att sammanbinda Nordsjön och Östersjön. Jag kan
således icke förena mig uti Medins förslag, att halfva den
af utskottet tillstyrkta summan beviljas såsom lån och den
andra hälften såsom anslag, utan jag vill då heldre an¬
taga hvad Kongl. Maj:t uti sin proposition föreslagit.
Diskussionen förklarades afslutad och då talmannens
proposition på bifall till denna punkt med blandade ja
och nej besvarades samt votering begärdes, uppsattes, ju¬
sterades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som vill bifalla stats-utskottets uti 2:dra punk¬
ten af dess utlåtande n:o 141, gjorda hemställan, att ri¬
kets ständer för verkställande af de arbeten å den till-
ämnade kommunikationsleden emellan Bräke gästgifvare¬
gård och staden Sundsvall, som afse chaussé-anläggning
samt åstadkommande af kanalled efter Ljunga-elfvens vat¬
tendrag, måtte såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
anvisa 253,000 rdr m. m., röste
J(X ,
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna nådiga proposition, för
ifrågavarande ändamål beviljat 200,000 rdr såsom anslag
och 53,000 rdr såsom lån.
Voteringen, i vanlig ordning verkställd, utföll med
50 ja och 37 nej, till följd hvaraf förevarande punkt var
af ståndet bifallen.
Punkten 3, uti hvilken utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer måtte bevilja Jemtlands kommunikations-aktie-
Den 5 September.
bolag ett lån af sjutiotusen riksdaler, mot skyldighet för
bolaget att derå från lyftningsdagen erlägga fem procents
årlig ränta samt att, efter fem år från nämnda dag, å ka¬
pitalet inom hvarje års slut afbetala sex procent af lånets
ursprungliga belopp, intilldess skulden blir till fullo be¬
tald; varande åt Kongl. Maj:t öfverlemnadt att, innan lå¬
net må utgifvas, bestämma den säkerhet för detsammas
återbetalning, som af bolaget bör ställas, bifölls.
Med anledning af punkten 4, uti hvilken utskottet
hemställt, att rikets_ ständer, för anläggning af den före¬
slagna vägen från Öhrträsk till Fredrika kyrka och deri¬
från till Åsele inom Vesterbottens län, måtte anvisas ett
anslag utan återbetalningsskyldighet af etthundratusen
riksdaler, att under instundande' statsreglerings-period
utgå med halfva beloppet eller femtiotusen riksdaler, un¬
der förbindelse för vederbörande, att icke blott behörigen
utföra och fullborda ifrågavarande väganläggning, utan ock
ansvara för densammas framtida underhåll, begärdes or¬
det af nedannämnde ledamöter, hvilka yttrade:
Carl Ifvarsson från Hallands län: Jag hem¬
ställer, att ståndet måtte för ifrågavarande arbete bevilja
ett anslag af 25.000 riksdaler och en lika stor summa så¬
som lån, utan att yttra sig om hvad som framdeles bör
göras, ty det tillkommer icke nu församlade rikets stän¬
der att bestämma hvad som under en kommande stats-
regleringsperiod skall utgå.
Per Olof Hörnfeldt från Vesternorrlands län:
Då jag, på sätt min emot denna punkt anmälda reserva¬
tion utvisar, icke kunnat dela utskottets åsigt eller god¬
känna det resultat, till hvilket utskottet i frågan kommit,
anhåller jag att med några ord få uppgifva orsaken till
min skiljaktighet.
Inom utskottet sökte jag, ehuru förgäfves, att ådaga¬
lägga nyttan och behofvet af en väganläggning emellan
Fredrika socken i Vesterbottens län och Björna kyrkoby
i Vesternorrlands län, emedan lappallmogen har sin stör¬
sta trafik på norra Ångermanland. För att styrka den
uppgift, som jag i utskottet gjort, anhåller jag att få upp¬
läsa tvänne transsumt af soekenstämmo-protokollen med
Fredrika och Mo socknemän, hvilka transsumt lyda så¬
lunda:
Den 5 September.
Ttdiag af protokollet, hållet i allmän socken¬
stämma med Fredrika socknemän den 5 fe¬
bruari 1860.
Slutligen uttryckte socknemänneu den öfvertygelse att,
då vägen från Åsele kyrka genom Fredrika socken till
Öhrträsk kyrka underlättade kommunikationen med resi¬
densstaden Umeå, der socknemännen med embetsmyndig-
heter och andre personer hade att göra. borde vägen
emellan Fredrika och Björna kyrka, såsom ledande till
nedre landet och Örnsköldsviks närmare belägna orter,
för afyttrande af landtmannaprodukter och upphandling
af salt och andra nödvändighetsartiklar, anses lika nyttig
som den förenämnde vägen emellan Åsele och Öhrträsk.
Ut supra.
In fidem
E. A. Lindahl.
P. L.
Protokoll, hållet i allmän sockenstämma med Mo
församling den 11 mars 1860.
Då det erbjudna statsanslaget synes i betydlig mån
underlätta de kostnader, som med väganläggningen äro
förenade, då genom densamma kommunikationen emellan
Lappmarken och det nedre landet blir öppen, alla årsti¬
der möjlighet åt allmänheten sålunda beredd att obehin¬
dradt veidcställa utbyte af de landtmannaprodukter, som
kunna förefinnas och hvilket utbyte hitintills endast vin¬
tertiden kunnat verkställas, då otvifvelaktigt är, att genom
denna väganläggning isynnerhet Björna och Fredrika sock¬
nar skulle vinna en välbel\öflig materiel förkofran, enär
vägsträckning från fjellbygden rätt ner till bafskusten väl
är den naturligaste och ändamålsenligaste, då tillika Fre¬
drika socknemän, enligt nu företedde sockenstämmoproto-
koller af den 25 april och den 13 juni 1859, visat sådan
likgiltighet för projekterad väganläggning emellan nyss¬
nämnde socknar och Öhrträsk, att de oaktadt det före¬
Den S September.
träde, som deras ombud inför Åsele häradsrätt den 4 ja¬
nuari 1860 gifvit åt denna vägsträckning, dock icke ens
velat bekosta handslagning för undersökning i ty fall,
uppgifvande, att de med sistnämnde socken icke hade den
ringaste kommunikation, så kunde socknemännen icke an¬
nat än anse den ifrågavarande väganläggningen från Fre¬
drika till Björna nyttig och af behofvet påkallad samt ville
för sin del antaga de anbud, sorn Kongl. Majit gifvit »i
anslagsväg» och således tillförbinda sig att i vägens upp¬
brytande och framtida underhåll deltaga.
In fidem,
P. M Klockhoff.
Af dessa handlingar finner man tydligt, att ofvan¬
nämnda kommuner anse det vara lämpligare och vilja
lemna företräde åt vägsträckningen till Björna, hvilken
sträckning ock vore fördelaktigare ej blott för Fredrika,
utan äfven för Åsele socknemän. Det enda giltiga skäl,
som utskottet kunnat åberopa till stöd för sin hemställan
att anslag företrädesvis bör lemnäs Öhrträsk-Fredrika-
Åsele-vägen, synes mig vara, att dessa orter äro belägna
inom Vesterbottens län, men då man, genom att kasta en
blick på kartan, kan öfvertyga sig derom, att lappm arks -
allmogen genom den af mig föreslagna vägsträckningen
kan erhålla en kort och ganska beqväm väg till den ort,
der de pläga afyttra alla sina produkter och uppköpa
alla sina förnödenheter, har jag trott nämnda vägsträck¬
ning äfven vara förtjent af uppmärksamhet och jag skulle
således hafva önskat, att anslag äfven till den blifvit be-
viljadt. Det är ett kändt faktura, att missväxt oftare in¬
träffar i Vesterbotten, än i norra Ångermanland, och det
är derföre af så mycket större vigt, att lapparne få lättad
kommunikation med sistnämnda provins.
Då rikets ständer beviljat så enorma anslag till det
mellersta och södra Sverige, bör man ock se till. att den
fattiga lappmarken må erhålla något, och ehuru man väl
under diskussionen öfver första punkten af detta utlåtande
velat påstå, att de norra orterna fått tillräckliga anslag,
hoppas jag dock, att, då den ort, som jag representerar,
icke erhållit ens den aldraringaste del af de omtalta an¬
slagen. man måtte bifalla hvad min å pag. 74—75 intagna
reservation innehåller.
ben 5 Sep (ernber.
Paul Hellström från Vesternorrlands län: Då
fråga är att förskaffa Fredrika socken och Åsele lappmark
kommunikation med nedre landet eller kusten, sä måste
man, då tillgångarne icke medge att begge dertill ifråga-
koinne vägar anläggas, tillse, att den väg väljes, som na¬
turen anvisat och hvartill, i följd deraf, också rörelsen orterne
emellan berättigar. Nu förekommer det, hvad för hvar och
en, sorn känner orten, är en fullkomlig visshet och, hvil¬
ket för den med orten icke bekante kartan dock vitsordar,
eller att alla strömmar och floddalar i Norrland gå i rigt-
ning, icke från vester till öster, utan från nordvest till
sydost. All rörelse, allt handelslif följa i de norra orterna
floddalarne, ty dessa äro landets pulsådror och fastän
sammanbindningsvägar de särskilda ådalarne emellan äro
af högsta behofvet påkallade, för att likasom mångdubbla
rörelsen, så står det dock såsom en fullkomlig visshet fast
att alla vägar, som afses för att förena det inre landet
med kusten, måste åtfölja floddalarne eller åtminstone gå
paralellt med dessas sträckning, emedan rörelsen i annat
lall gifves en falsk riktning, som i längden skall på den¬
samma inverka förqväfvande, om icke tillintetgöra den¬
samma. Vägen, som nu blifvit tillstyrkt, utgör egentligen
den stråkväg, hvilken skall förena Wilhelmina, Åsele och
Fredrika socknar med kustsocknarne. Nu finnas lands¬
vägar från kusten redan byggda å ena sidan från Umeå
till Öhrträsk, i rigtning nästan vestlig, samt från Örn¬
sköldsvik till Björna, i rigtning nästan sydlig. Således är
nu, då begge vägarne icke kunna beviljas, egentliga tvi¬
sten den, huruvida till Fredrika kyrka skall fullbordas vä¬
gen från Öhrträsk eller från Björna, ty ofvanför Fredrika
är vägen åt Åsele och Wilhelmina gemensam för hvilken¬
dera sträckningen, som helst. Stats-utskottet harvid afgö-
randet af företrädesfrågan lemnat företrädet åt vägen
Öhrträsk-Fredrika, men derföre, såvidt jag kunnat förnim¬
ma, icke haft att åberopa något annat skäl, än att ko¬
nungens befallningshafvande i Vesterbottens län »upplyst"
att denna väganläggning »företrädesvis är at vigt», enär
Åsele och Fredrika socknar sommartiden sakna all kom¬
munikation med nedre landet; men 0111 stats-utskottet hade
närmare granskat detta konungens befallningshafvandes
»företrädesvis», så skulle stats-utskottet funnit att detta
omdöme saknar all vigt, enär bristen sommartiden på
kommunikation med nedre landet likaväl afhjelpes genom
rigtningen till Björna-Fredrika, hvilken rigtning har jem¬
väl den fördel för sig, att vara den genom läget och rigt-
Den 5 September.
897
ningen rätta och med ortens urgamla rörelse och handel
bäst ■ öfverensstämmande, ty med Vesterbottens kust har
Fredrika och Åsele socknar haft blott ringa gemenskap,
då deremot alla dess egentliga handelsförbindelser egt
rum på norra och södra Ångermanland, i hvilket förhål¬
lande någon ändring icke egt rum, derigenom att Åsele
lappmark under sednare tider lagts under Vesterbottens
län och södra Vesterbottens domsaga, då den alltid förut
tillhört Ångermanlands domsaga; och är denna lappmark
i justitiestatsministerns förslag till domsagornas omre¬
glering föreslagen att läggas till Sollefteå eller södra Ån¬
germanlands domsaga; börande man ihågkomma, att den
mägtiga Ångerman-elfven genomskär Åsele socken, hvars
kyrkobyar och bördigaste del omgifva denna flod. Skulle
Åsele lappmarks behof fullständigt tillgodoses, så borde
ovilkorligen byggas :
l:o. Väg från Wilhelmina till Åsele;
2:o. Väg från Åsele till Sollefteå;
3:o Väg från Åsele till Fredrika och Björna; och i
sista hand
4:o. Väg från Fredrika till Öhrträsk.
På grund häraf föranlåtes jag yrka, att vid denna riks¬
dag icke måtte beviljas annat, eller större anslag, än som
erfordras lör väganläggning emellan Fredrika och Wilhel¬
mina kyrkor, samt att med återstoden måtte anstå tills
närmare undersökning och utredning hunnit försiggå och
verkställas. Då bästa och rakaste vägsträckningen erhål-
les från Fredrika kyrka till Björna kyrkoby, samt lapparne
icke önska någon väg till Umeå, med hvilken stad de icke
hafva någon handelsförbindelse, torde det vara bäst att
afslå hvad utskottet för öfrigt i denna punkt tillstyrkt.
Ciiirl .fohan Svensén från Kalmarlän: Oak¬
tadt jag tvänne serskilda gånger öfvervarit denna frågas
behandling i utskottet, har jag dock icke blifvit fullkom¬
ligt öfvertygad om hvilkendera vägsträckningen bör lem¬
näs företräde framför den andra, men efter min upp¬
fattning torde dock vägsträckningen emellan Fredrika och
Björna böra föredragas, emedan den skulle komma att
följa floddalen. Jag har af sådan anledning varit sinnad
att för närvarande yrka afslag å denna punkt, på det att
fullständig utredning må kunna till nästa riksdag åstad¬
kommas, men då väganläggningen måhända är af vigt,
hemställer jag, att ståndet nu måtte bevilja ett anslag af
398 Den 5 September.
50,000 riksdaler till vägaidäggnin g‘emellan Fredrika kyrka
och Åsele.
Sveas fleneli il från Kronobergs län: Jag är fö¬
rekommen af och instämmer med Carl Ifvarsson.
»lonas Andersson från Östergötlands län: För
min del har jag varit af den öfvertygelse:!, att man bort
bifalla hvad utskottet i denna punkt tillstyrkt, men då jag
hör representanterna från den ort, der denna väg skall
anläggas, icke vara ense om vägsträckningen, som det må¬
hända synes vore det bäst att helt och hållet afslå denna punkt,
intill dess fullständig utredning kan åstadkommas. De
handlingar, som voro tillgängliga i utskottet och efter
hvilka man naturligtvis måste rätta sig, då man icke kän¬
ner till lokalen, ingåfvo mig den åsigten, att utskottets föreva¬
rande förslag är rigtigast. I utskottet lemnades ock den
upplysning, att allmogen, som blifvit i frågan hörd, förkla¬
rat sig för den af utskottet föreslagna sträckningen, hvil¬
ken ock auktoriteterna, på hvilkas yttrande man bör fästa
mera afseende, än på enskildes, förordat.
Att anslag härvidlag är behöfligt, torde icke kunna be¬
stridas, ty innebyggarne i lappmarken äro vanlottade på
vägar, och derför hemställer jag till representanterne från
orten, om de icke heldre vilja bifalla, än afslå, hvad ut¬
skottet här tillstyrkt. Då det ofta är nödvändigt att äf¬
ven för en kommande statsreglerings-period lemna före¬
skrifter och bestämma hvad som då bör iakttagas, vill jag
icke fästa mig vid de af Carl Ifvarsson uttalade betänk¬
ligheter, utan bifalla hvad utskottet tillstyrkt.
Vice talmannen Anders Eriksson från Elfsborgs län
instämde.
Olof Alisson från Vesterbottens län: Det var
högst oväntadt, att representanterna från Ångermanland
här skulle framkomma med ett sådant tvistefrö, och jag hem¬
ställer, om de eller någon annan kunna finna det rimligt
att draga den ifrågavarande vägen till Ångermanland, då
Åsele hör till Vesterbottens län, i hvars residensstad de
hafva lasarett, apotek och cellfängelse m. fl. för länet ge¬
mensamma inrättningar, örn vägen drages ned till Ånger¬
manland, skulle domare och kronofogde, hvilka i och för
sina tjenstebefattningar äro tvungna att besöka lappmar¬
kerna, få vidkännas större resekostnader och fångars trans¬
Dev 5 September.
399
port hvilken dock lyckligtvis mera sällan kommer i fråga,
blifva dyrare för staten I öfrigt hafva Umeå häradsboer
ingått uppå att bryta och underhålla väg emellan Wännäs
och Bjurholm, hvarigenom lapparne få 6 mils kortare väg
till Umeå, än hittills varit händelsen. Då Fredrika och
Åsele socknemän dessutom sjelfve begärt att få vägen dra¬
gen till Umeå och då vederbörande auktoriteter, till hvilka
man bör sätta mera lit, än till några enskilda, i saken
intresserade, personers uppgifter, anser jag det vara skäl,
att rikets ständer böra bifalla utskottets förslag, äfven om
åtskilliga landthandlandes i Ångermanland intresse icke deri¬
genom blifver tillfredsställdt.
Med kännedom derom, att preste- och borgare-stånden
godkänt denna punkt, anhåller jag, att ståndet måtte bi¬
falla hvad utskottet för den ifrågavarande vanlottade or¬
ten här tillstyrkt.
JErik SåB*ssMHi från Gefleborgs län: Då jag icke
känner till de lokala förhållanderna,, kan jag icke inlåta
mig uti eller bedöma den strid, som här uppstått om för¬
delarna af den ena eller andra vägsträckningen, men jag
får upplysa, att en dylik strid förevarit inom utskottet och
att frågan, ehuru den blifvit från plenum till afdelningen
återremitterad, återkommit i oförändradt skick. Likasom
jag inom utskottet talat för och biträdt utskottets föreva¬
rande, likaså biträder jag nu detsamma, ty att, såsom en
föregående talare föreslagit, bevilja en del af summan så¬
som anslag och en annan del såsom lån. kan jag icke
gilla, då det belopp, som utskottet tillstyrkt, utgör
blott två tredjedelar af den projekterade kostnaden. Att
bevilja medel, endast för denna statsregleringsperiod, an¬
ser jag icke heller vara lämpligt, ty det skulle möjligen då
hända, att kommunerna icke vilja påbörja arbetet. Såsom
jag förut sagt, bifaller jag denna punkt.
Ola »Söiissttn från Malmöhus län: En föregående
talare, Mengel, har väl sagt, att det vore lämpligare att
till sådana företag, som här äro i fråga, bevilja anslag,
än lån. I konseqvens dermed skulle ock alla af utskottet
föreslag lån böra förvandlas till och utgå såsom anslag,
men dertill torde vår stadskassa, vara alldeles otillräcklig.
Då rikets ständer emellertid antagit för princip, att staten
icke bör biträda eller understödja enskilda företag annor¬
ledes, än med lån, en princip, som jag verkligen gillar, ty
på sådant sätt skulle det blifva möjligt att försträcka medel
Den 5 September.
äfven till sådana företag, som utskottet nu afslagit, kan
jag icke bifalla utskottets förevarande förslag.
Ehuruväl Olof Nilsson sagt, att den vägsträckning,
som han förordat, bör företrädesvis understödjas, emedan
lappmarkens innebyggare derigenom skulle erhålla närmare
väg till länshäktet, anser jag, att, då man icke med sä¬
kerhet vet, hvilkendera af de här förordade vägsträcknin-
garne bör föredragas, det vore lämpligast att afslå utlå¬
tandet i denna punkt och i stället, enligt Carl Ifvarssons
förslag, bevilja 50,000 rdr, hvaraf hälften såsom anslag
och andra hälften såsom lån.
Carl »lohan laeonard ILöiiiiberg' från
Östergötlands län: Vid granskning af de förslag, som i
detta betänkande förekomma, synes mig utskottet hafva
förfarit med all den oväld, som möjligt varit. Detta mitt
omdöme gäller äfven förevarande fråga. Kommunerna
hafva blifvit hörda och Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Umeå har afgifvit sitt utlåtande. Begge hafva tillstyrkt
den vägsträckning, som utskottet föreslagit och hvilken,
såvidt man af kartan kan bedöma, synes vara lämpligast.
Hörnfeldt och Hedström, hvilka förordat vägens sträckning
åt Vesternorrland, synas mera afse ångermanlänningarnes,
än lapparnes fördel. Att förorda väganläggningen emel¬
lan Fredrika och Björna, men icke tänka på dess utsträck¬
ning till Öhrträsk, är högst, obilligt. Dessutom skulle dessa
begge vägar, när alla tre socknarne ligga under samma
breddgrad, löpa parallelt med hvarandra, och om Hörn-
feldts förslag antages, skulle lapparne och nybyggarne uti
ifrågavarande socknar blifva utan väg till sin residensstad,
hvilket väl vore orimligt. Jag godkänner utskottets för¬
slag och anser, att med anläggning af vägen emellan Fre¬
drika och Bjönia gerna må anstå till en annan riksdag.
Sven RoseilVierg från Kristianstads län: Det
verkligen ovanliga förhållandet har här inträffat, att repre-
sentanterne från Norrland icke äro ense, och då så är, är
det icke heller tänkbart, att bonde-ståndets ledamöter,
som icke känna till de lokala förhållanderna, skola kunna
sätta sig till doms i denna fråga och bestämma hvilken¬
dera af de här förordade vägsträckningarne, som är den
rätta. Representanternas oenighet och allt annat synes
utvisa, att frågan icke blifvit behörigen och tillräckligt
utredd. När dertill kommer, att medlen kunna använ¬
das på annat håll och man måhända vid nästa riksdag
Deri 5 September.
har bättre tillgång på pengar, yrkar jag afslag å denna
punkt.
Hedström: Ändamålet och rikets ständers me¬
ning med de anslag, som beviljas till väganläggningar. är
naturligtvis, att vägarne skola blifva så ändamålsenliga,
som möjligt. Sjelf Tiar jag icke någon fördel af den ifrå¬
gavarande väganläggningen, ehvad vägen drages till Ve¬
sternorrland eller Vesterbotten, utan jag har här talat af
den lokalkännedom, som jag vunnit under mina resor uti
de ifrågavarande trakterna. Trafiken synes mig icke böra
dragas norrut, utan åt söder eller till kusten. Då afstån-
det från Åsele till Umeå är 21 mil, men deremot emellan
Åsele och Sollefteå, der sjökommunikation möter, endast
är 10 mil, synes min här uttalade åsigt vara rigtig och
jag yrkar således, att rikets ständer måtte bevilja ett an¬
slag af 50,000 rdr för väganläggning emellan Fredrika och
Björna. Någon oenighet emellan representanterne från
Norrland har jag icke hört, utan hvar och en har uttalat
sin mening, och jag är fullt förvissad derom, att, om för-
samlingarne varda hörde och vidare upplysningar infor¬
dras, man skall komma till det resultat, att vägsträck-
ningen bör blifva annorlunda, än utskottet här föreslagit.
Anders Hedin från Kronobergs län: Om icke
representanterne från orten sjelfve börjat tvisten, skulle
jag, enär utskottet här föreslagit förbindelse för vederbö¬
rande att icke blott behörigen utföra och fullborda ifrå¬
gavarande väganläggning, utan ock ansvara för densam¬
mas framtida underhåll, velat bifalla hvad utskottet i denna
punkt tillstyrkt. Det är icke godt för oss, som icke känna
till de lokala förhållanderna, endast med ledning af kartan
fatta beslut i denna fråga, då representanterne icke äro
ense, men antingen böra vi bifalla punkten i sin helhet,
eller också afslå densamma, för att få behörigen utredt,
hvilkendera vägsträckningen är den lämpligaste och
mest behöfliga; och ehuru jag håller före, att utskottets
förslag är rigtigt, kommer jag dock, derest votering kom¬
mer att anställas, att afslå punkten.
Med Medin instämde Anders Söderholtz från Söder¬
manlands, Nils Magnus Pettersson och Nils Petter Bäck¬
ström från Kalmar, Carl Tholsson från Skaraborgs, Nils
Olsson från Malmöhus, Nils Seensson från Blekinge och
Anders Persson från Nerikes län m. fl.
Bonde-St;s Prot. vid 1862—63 ärms riksdag. VII. 26
402
Den 5 September.
IS örnfeldt: Det är obehagligt att vidare upp¬
träda i denna fråga, då man har att frukta för att blifva
ovän med Olof Nilsson, som förordat vägsträckningen till
Umeå dels derföi’e, att der funnes länsstyrelse, lazarett och
apothek, dels ock af den anledning, att fångtransporter
m. m. skulle blifva billigare för staten. Jag får emeller¬
tid i anledning deraf upplysa, att apothek och läkare fin¬
nas i Lycksele, dit Åseleboerna icke hafva serdeles långt,
och att våglängden till Umeå blefve, genom den vägsträck-
ning, sorn jag förordat, endast 4 eller 5 mil längre, så att
kronans uppoffring på fångskjuts m. m. skulle blifva högst
obetydlig. Lika litet, sora jag misstänker Olof Nilsson
här uppträda, endast för att bevaka handlandernes i Umeå
intresse, har jag här yttrat mig till förmån för någon sär¬
skild korporation. Då jag emellertid erfar, att icke nå¬
gon vill fästa afseende på hvad jag uti min reservation
anfört, skall jag icke så strängt hålla deruppå, utan jag
yrkar i stället afslag å denna punkt intilldess närmare
utredning hinner åstadkommas.
I»er östman från Vesternorrlands län: Jag hade
icke tänkt begära ordet i denna fråga, men då Olof Nils¬
son påpekat den vinst, sora staten skulle tillskyndas deri¬
genom, att fångars transporterande från lappmarken till
länsfängelset blefve mindre kostsam, om den af honom
föreslagna vägsträckningen biföllos, får jag upplysa, att
minsta procenten af brott begås i lappmarkerna. Hvad
sjelfva saken beträffar, synes det mig som Hedströms åsigt
vore den rätta, att nemligen trafiken icke bör dragas
norrut och att således vägen från ifrågavarande lappmark
och fjelltrakter bör dragas till Örnsköldsvik eller trakten
af nämnda köping. Jag har mig dessutom bekant, att
en ganska betydlig mängd af varor forslas till Åsele öfver
Sollefteå, och derföre torde det vara bäst att icke bevilja
några medel för ifrågavarande väganläggning, innan sä¬
krare utredning anskaffats.
•föns ISmirtlmck från Göteborgslän: Då tan¬
karne äro delade om hvilkendera af de föreslagna väg-
sträckningarne är den fördelaktigare, torde det, när ortens
representanter äfven höras önska sådant, vara bäst att
afslå hvad utskottet här tillstyrkt. I annat fall hade jag
trott dét vara bäst att antaga Carl Ifvarssons förslag och
bevilja anslaget alternativt, så att, om den ena kommu¬
nen icke velat antaga de för medlens erhållande bestämda
Den B September.
40'}
vilkoren, det kunde stå den andra fritt att antaga dem.
Att kommunerna sjelfva böra göra något för medlens er¬
hållande, är klart, och ehuru jag gillar Bjerkanders åsigt,
att man bör heldre bevilja lån, än anslag, helst de utlånta
medlen framdeles komma att inflyta i statens kassa och
kunna ånyo utlånas, föreslår jag dock, att en tredjedel af
elen ifrågavarande summan beviljas såsom anslag, och en
tredjedel såsom lån, med åliggande för vederbörande kom¬
muner att tillskjuta den återstående tredjedelen.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Jag har re¬
dan förut uttalat min åsigt, angående medels anvisande
till väganläggningar m. m. i allmänhet och jag medgifver
gerna, att väganläggningar och annat, som göres för att
underlätta kommunikationen, äro nyttiga, men de böra gå
i jemnbredd med landets utveckling. Det allmänna gör
man emellertid icke någon nytta med beviljande af medel
till alla möjliga företag, ty man drager på sådant sätt
bort från jordbruket mera arbetskraft, än vederbör. Då
anspråk på statsanslag under sednaste tider betydligt sti¬
git, anser jag, att man bör vid beviljandet af anslag eller
lån föreskrifva såsom vilkor, att de kommuner, som önska
komma i åtnjutande af understöd från statens sida. sjelfve
böra bidraga med något, ty på sådant sätt kan det blifva
möjligt att åtminstone i någon mån stäfja de vexande
anspråken.
Hvad denna punkt beträffar, har jag varit af den
åsigten, att åtminstone någon del af det belopp, som ut¬
skottet föreslagit, bordt lemnäs till den ifrågavarande väg-
anläggningen, men då representanterne från orten icke
äro ense om hvilkendera vägsträckningen är fördelaktigare,
och fullständig utredning derom saknas, anser jag det
vara bäst att afslå denna punkt.
Olof Lagen/ren från Gotlands och Erik Andersson
från Elfborgs län instämde.
IPaiil Fritz iftengel från Upsala län: Om
man jemför å ena sidan de skäl, som blifvit anförda af
Lönnberg, Erik Ersson och Jonas Andersson för bifall till
utskottets förslag och dertill lägger väg- och vattenbygg¬
nads styrelsens yttrande i frågan, samt å den andra sidan
uppställer de skäl, sim några af ortens representanter
andragit till stöd för sitt yrkande att afslå nämnda för¬
slag, så förefaller det mig, som skulle de förstnämnde
404
De/i o September.
hafva anfört mera talande skäl för sin mening. Den miss¬
belåtenhet, som serdeles från Hedströms sida blifvit utta¬
lad emot denna punkt, härleder sig sannolikt derutaf, att
en föregående punkt icke blifvit afgjord i enlighet med
hans önskan. Den lilla oenighet, som här försports emel¬
lan representanterne från Vesternorrland och Vesterbotten
bör icke verka derhän, att en vidsträckt provins och en
behöfvande befolkning skola deraf lida, hvarföre jag ock
kommer att bifalla denna punkt.
Samma åsigt delades af Herman Öbom från Norr¬
bottens, Ni/s Andersson från Vermlands, Jolian Pehrsson
och Johan Fredrik Fredriksson från Upsala, Erik Mall¬
min från Vestmanland, Josef Holm och Carl Casper Net¬
telbladt från Stockholms samt Carl Johan Johansson från
Ostergötlands län m. fl.
Paul Amtersson från Jemtlands län: Jag
anser det ingalunda vara skäl att afslå hvad utskottet i
denna punkt tillstyrkt derföre, att representanterna från
orten hafva olika åsigt i frågan, utan rikets ständer böra
nu på samma sätt, som vid föregående tillfällen, då olika
meningar uttalats om fördelen af jernvägsstambanors
sträckning genom Lagaådalen eller banans dragande, öster-
eller vester om Sigtuna-fjärden, slita tvisten. Då utskotts-
afdelningen, som tvänne gånger behandlat frågan, vid begge
tillfällena kommit till det resultat, som utlåtandet i denna
punkt visar, böra äfven vi godkänna detsamma, helst vi
veta, att orten behöfver lättade kommunikationer, samt det
icke är omöjligt, att, om frågan nu undanskjutes, samma
tvist uppstår vid nästa riksdag.
Olof Pehrsson från Gefleborgs och Gustaf Bolin från
Upsala län instämde.
Gustaf Kjörkander från Skaraborgs län: 1
olikhet med Carl Ifvarsson, håller jag före, att väganlägg-
ningar i sådana orter, som här äro i fråga, äro medel att
framkalla industri och landets uppodling m. m. I utskot¬
tet har jag deltagit vid behandlingen af förevarande punkt,
har der understödt den mening, som utlåtandet visar och
jag vidhåller ännu pä goda skäl samma mening. Då
Kongl. Maj:ts befallningshafvande upplyst, att innebyg-
garne uti ifrågavarande fjeilsocknar icke hafva någon kom¬
munikation med nedra landet och kusten under sommar¬
tiden, har jag ansett det vara all anledning att bevilja
Den 5 September.
405
anslag till väganläggningen, men då jag nu hör, att till
och med en af motionärerne önskar afsiag, vill jag gå norr-
ländningarnes önskan till mötes äfven här och således
påyrka afsiag å denna punkt.
TiOiinher^: Af Hedströms yttrande kan man
sluta, att han anser det vara onaturligt att draga trafiken
norrut, hvilket här skulle inträffa, men om man ser på
kartan, skall man finna, att vägen från Öhrträsk till Umeå
kommer att gå i sydostlig riktning. Dessutom får jag
erinra, att alla tre de ifrågavarande socknarne äro be¬
lägna i Vesterbotten; att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i nämnde län, hvilken i frågor af sådan beskaffenhet, som
elen förevarande, är behörig auktoritet och kompetent
domare, föreslagit den af utskottet tillstyrkta sträcknin¬
gen; och att Olof Nilsson äfven förordat densamma. För
min del sätter jag mera tillit till Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes i frågan uttalade mening, än till hvad represen¬
tanterne från ett annat län nu andragit, och det skulle
verkligen vara högst obilligt, om den fattiga orten skall
lida af den oenighet, som här låtit sig förspörja.
Olof Larsson från Jemtlands, Erik Hansson från Gef¬
leborgs, Jan Andersson från Kopparbergs och Olaus
Eriksson från Göteborgs län instämde.
Per Alisson från Malmöhus län: Enligt de upp¬
lysningar, som i utskottet blifvit lemnade, äro de ifråga¬
varande väganläggningarne högst nödvändiga, och under
sådant förhållande skulle det vara hårdt att afslå hvad
utskottet i denna punkt tillstyrkt. Åtminstone bör så
mycket beviljas, att vägen emellan Åsele och Fredrika,
om hvilken icke någon tvist försports, må kunna anläggas.
De, som förordat den andra vägsträckningen till Björna,
hafva såsom skäl derför åberopat att den är naturligare
för trafiken. Huru dermed må förhålla sig, vet jag icke,
men begge vägsträckningarna synas hafva skäl för sig.
Då man emellertid icke har tillräckliga medel för dem
begge, vill jag, ehuru jag är villrådig om hvilkendera vä¬
gen må vara fördelaktigare, bevilja 50,000 rdr till den af
utskottet föreslagna väganläggningen. Jag vill dock icke
bevilja dessa medel såsom lån, ty det vore detsamma, som
ett rent afsiag, utan jag vill lemna dem såsom anslag till
den fattiga lappmarks-allmogen, som nog får vidkännas
ganska dryga kostnader för vägens underhåll.
406
Den B September.
Pehr Tjernlund och Henrik Hansson från Vesternorr¬
lands samt förre vice talmannen Pehr Eriksson från Verm¬
lands län instämde.
Olof Nilsson: Jag har förut förklarat, att jag
godkänner utskottets hemställan i denna punkt, och vill
nu, endast med anledning af åtskilige ledamöters yrkande
af anslag, fästa uppmärksamhet deruppå, att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Vesterbottens län, hvilken är satt
i konungens stad och ställe samt nogsamt har reda på
förhållanderna, förklarat vägen blifva ginare och jemnare,
om den drages till Umeå. Länets tjenstemän, som i och
för sina tjenstebefattningar måste besöka lappmarken,
skulle ock, om vägen drages i någon annan sträckning,
blifva lidande derigenom, att den då blefve längre. Jag
anhåller, att ståndet behjertar den omständigheten, att in-
nebyggarne uti ifrågavarande socknar hittills äro i sak¬
nad af väg, samt bevilja det af utskottet tillstyrkta an¬
slaget, ty jag är förvisad derom, att staten i en, måhända
icke så aflägsen, framtid skall få nytta af denna ort. Om
man vill saken, så måste man ock bevilja medlen, men
om ståndet anser den af utskottet föreslagna summan för
stor, torde åtminstone Pehr Nilssons förslag vinna ståndets
bifall.
Hettström: Om Mengel anser sig kunna och böra
behandla denna fråga på samma sätt, som en skräddare,
då han vänder en rock, så vill jag visst icke afundas ho¬
nom. utan jag handlar i denna sak ärligt och öppet samt
i enlighet med mina åsigter. Hvarken jag eller någon
annan af representanterne från Norrland är ombud för
Åsele lappmark, men det måste väl i alla fall vara mig
tillåtet upplysa, att, om de i Åsele bosatte taga varor här
ifrån Stockholm och transportera dem öfver Örnsköldsvik,
de få 21 mil närmare väg, än om de taga samma varor
öfver Umeå. Gerna skulle jag bifalla utskottets förslag i
denna punkt, om jag icke vore öfvertygad derom, att ri¬
kets ständer vid nästa riksdag blifva tvungne att bevilja
en lika stor summa till den väganläggning, som jag nu
förordat. Jag vill emellertid nu förena mig uti hvad Per
Nilsson föreslagit och yrka bifall till detsamma.
Carl .<%Ullers (Larsson från Östergötlands län:
Jag gillar icke Carl Ifvarssons åsigt att sätta hämsko på
eller förhindra anläggning af vägar, der sådana för kom¬
Den B September.
407
munikationens underlättande äro behöfliga, ty om vi så
handla, komma vi aldrig i tillfälle att betala de skulder,
uti hvilka landet häfta till utländningen. Industrien går
icke alldeles i jemnbredd med väganläggningarne, ty vä¬
gar måste finnas, innan man kan tänka sig eller förvänta,
att industrien skall uppblomstra, och då half hjelp är
ingen hjelp, anser jag, att vi här böra gifva antingen allt,
eller intet, ty Hedström och Hörnfeldt kunna vid nu kom¬
mande riksdag erhålla anslag för den väg, som de nu med
så mycken ifver förorda.
Örn man genomläser betänkandet, skall man finna,
att väganläggningen emellan Fredrika och Björna skulle
kosta nära dubbelt så mycket för hvarje mil, som den af
utskottet förordade; och det är såväl på grund deraf, som
för att icke begå någon orättvisa emot den fattiga befolk¬
ningen, hvilken naturligtvis icke är förvållande till den här
utkämpade striden, som jag bifaller utskottets förslag i
denna punkt.
Johan Berr/ström från Kopparbergs län instämde.
byqvist från Vermlands län: Jag be¬
gärde ordet, för att gendrifva den af Carl Ifvarsson utta¬
lade åsigten, men som jag numera är förekommen af Bjer¬
kander och Carl Anders Larsson, skall jag endast instäm¬
ma med dem.
Olof Milsson: Hedströms uppgift, att vägen öf¬
ver Örnsköldsvik till Åsele skall blifva 21 mil närmare,
än om den drages till Umeå, är alldeles origtig; och får
jag dessutom fästa uppmärksamhet deruppå, att i Umeå
finnas många flere handlande än i den lilla köpingen
Örnsköldsvik.
JVIedin: Jag vill icke, på sätt Per Nilsson föresla¬
git, sönderdela frågan samt nu bifalla en del af anslaget
och låta med det öfriga bero till en annan riksdag, ty på
det sättet komma vi ur askan i elden och blifva säkerli¬
gen tvungne att framdeles bevilja anslag till begge vä¬
garna." Om representanterne ifrån orten icke sjelfva bör¬
jat striden samt en del af dem till och med påyrkat af-
slag på utskottets hemställan i denna punkt, skulle jag
velat helt och hållet bifalla densamma. Nu yrkar jag
emellertid, att ståndet måtte antingen rent bifalla eller
rent afslå hvad utskottet föreslagit.
408
Den 5 September.
l*er Ollsson från Malmöhus län: Då jag sist
hade ordet, föreslog jag, att ståndet måtte bevilja 50,000
rdr till väganläggning emellan Fredrika och Åsele. Då
jag emellertid vid närmare granskning af utlåtandet fin¬
ner, att kostnaden för nämnde väganläggning är beräknad
till 80,120 rdr, af hvilken summa kommunen bör bekosta
en fjerdedel, föreslår jag att staten måtte tillskjuta åter¬
stoden, som, i stället för 50,000, utgör 60,000 rdr.
Garl Johan Svensén från Kalmar län instämde.
Carl Ifva i Jag har motsatt mig bifall
till denna punkt, icke derföre att representanterne från
orten varit oense om vägsträckningen, utan derföre, att
jag trott oss göra vederbörande en otjenst, om vi anslå
medel, hvilka de icke kunna begagna. Hvad sjelfva sa¬
ken beträffar, torde nu hvar och en redan hafva bildat
sig sin åsigt om den, hvarföre det är öfverflödigt att der¬
om vidare orda. Jag yrkar afslag.
Antiers Allgust Andersson från Östergöt¬
lands län: Om förhållandet vore sådant, att orten icke
vore i behof af lättad kommunikation, skulle jag instäm¬
ma med Carl Ifvarsson, men då förhållandet är alldeles
motsatt och kommunerna, för att erhålla hvad utskottet
tillstyrkt, hafva förbindelse att icke blott behörigen utföra
och fullborda väganläggningen, utan ock ansvara för den¬
sammas framtida underhåll, böra vi bevilja anslaget, ty i
annat fall lärer väl icke någon väganläggning komma i
fråga samt den äfven i öfrigt vanlottade orten fortfarande
blifva i saknad af kommunikation. Jag kommer således
att bifalla punkten.
Medstöm: Då Olof Nilsson höres hafva orig¬
tigt uppfattat mitt förra yttrande, får jag erinra, att jag
i fråga om längden af den ena eller andra vägsträcknin¬
gen endast yttrat, hvad som ock är med sanna förhållan¬
det öfverensstämmande, att de i Åsele bosatta handlande,
som reqvirera och hemtaga varor från Stockholm, få för
deras transporterande 21 mil kortare väg, om de låta
föra nämnda varor sjöledes till Örnsköldsvik, än om de
taga dem till Umeå.
Medin har förklarat sig nu vilja bevilja allt eller in¬
tet. Detta förefaller mig högst besynnerligt, då Medin,
efter hvad vi alla veta, tillförene, då det varit fråga om
Den 5 September.
409
jernvägsanläggningar, alltid varit af den åsigten, att man
icke borde bevilja för hvarje gång mera medel, än som
erfordrades för jernvägens byggande till den eller den be¬
stämda punkten.
Xittnnherg: Med anledning af det bemedlings-
förslag, som Per Nilsson framställt, anhåller jag att få
fästa uppmärksamhet deruppå, att vägen mellan Åsele och
Fredrika blir alldeles isolerad och att af de 100,000 rdr,
som utskottet tillstyrkt, endast 50,000 rdr komma att utgå
under instundande statsregleringsperiod. Vi skulle såle¬
des, om vi antaga Pehr Nilssons förslag, här bevilja 10,000
rdr mera, än utskottet tillstyrkt, hvilket jag, för min del,
icke kan gilla, utan vill jag helst bifalla denna punkt
oförändrad.
Olof Olsson i Slängserud och Per Persson från Verm¬
lands samt Johan Persson från Upsala län instämde.
Olof Nilsson: En och annan föregående talare
har förklarat sig icke vilja lemna något bidrag till den
ifrågavarande väganläggningen af den orsak, att jag samt
Hedström och Hörnfeldt varit oense om vägsträckningen.
Då emellertid icke någon kunnat förneka nyttan af väg¬
anläggningen. hvilken dessutom skulle bereda den fattiga
befolkningen en ganska behöflig arbetsförtjenst, hoppas och
anhåller jag, att ståndet måtte bevilja hvad utskottet fö¬
reslagit.
Öfverläggningen förklarades nu vara afslutad.
Talmannen förklarade, vid det förhållande, att under
diskussionen blifvit yrkadt dels bifall, dels afslag, dels ock
beviljande utaf endast en del af det belopp, som utskottet
föreslaget, sig ämna först framställa utskottets förslag till
antagande eller förkastande och, om detta ej af ståndet
antages, derpå de öfriga förslagen; och egde ståndet, fol¬
den händelse votering begärdes, att sålunda antaga ett¬
dera af nyssberörda under öfverläggningen väckta förslag
till kontraproposition i hufvudvoteringen, der ja-proposi¬
tionen skulle komma att innefatta bifall till utskottets
förslag.
Sedan denna talmannens åsigt blifvit af ståndet god¬
känd och hans proposition på bifall till utskottets utlå¬
tande i denna punkt blifvit med nej besvarad samt vote¬
ring begärts, blef, jemlikt talmannens ofvan gjorda hem¬
410
Den 5 September.
ställan och för utrönande af kontrapropositionens lydelse,
en så lydande voteringsproposition uppsatt, justerad och
anslagen, nemligen:
Den, sorn mot bifall till 4:de punkten uti stats-utskot-
tets utlåtande n:o 141, vill till kontraproposition uppställa
afslag.å utskottets uti ifrågavarande punkt gjorda hem¬
ställan, röste
Ja ;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet till kontraproposition i
hufvudvoteringen antagit ett beslut så lydande: att rikets
ständer för anläggning af väg emellan Fredrika kyrka och
Åsele inom Vesterbottens län anvisa ett anslag utan åter-
betalningsskyldighet af 60,000 rdr, under förbindelse för ve¬
derbörande att icke blott behörigen utföra och fullborda
ifrågavarande väganläggning, utan ock ansvara för den¬
sammas framtida underhåll.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll
med 61 ja mot 20 nej, i följd hvaraf ståndet till kontra¬
proposition antagit afsla g å utskottets förslag.
I och för verkställande af den slutliga voteringen,
uppsattes nu samt justerades och anslogs följande vote¬
ringsproposition :
Den, som vill bifalla stats-utskottets uti 4:de punkten
af dess utlåtande n:o 141 gjorda hemställan, att rikets
ständer för anläggning af den föreslagna vägen från Öhr¬
träsk till Fredrika kyrka och vidare derifrån till Åsele
inom Vesterbottens län, måtte anvisa ett anslag utan åter-
betalningsskyldighet af etthundratusen rdr, att under in¬
stundande statsregleringsperiod utgå med halfva beloppet
eller femtiotusen rdr, under förbindelse för vederbörande,
att icke blott behörigen utföra och fullborda ifrågavarande
väganläggning utan ock ansvara för densammas framtida
underhåll, röste
Ja;
Den det icke vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet afslagit utskottets ifrå¬
gavarande hemställan.
Den 5 September.
411
Vid voterings-sedlarnes öppnande befunnos 43 leda¬
möter hafva röstat ja och 37 nej, i följd hvaraf ståndet
stannat i det beslut ja-propositionen innehåller.
§ 3
Till bordläggning första gången anmäldes:
Sammansatta stats- och hanko-utskottets utlåtanden
n:o 41, i fråga om vissa föreslagna ändringar i de för ri¬
kets ständers revisorer af stats-, banko- och riks-
gälds-verken gällande särskilda instruktioner; och
n:o 42, angående väckt motion i fråga om grunderna för
belåning i rikets ständers bank, publika verk och
inrättningar af vissa fastigheter på Gotland;
sammansatta hanko- och lag-utskottets hetänkanden
n:o 1, med förslag till lag om enskilda banker med rätt
att utgifva egna banksedlar;
n:o 2, med förslag till lag om enskilda banker utan rätt
att utgifva egna banksedlar; och
n:o 3, i anledning af väckta motioner, angående förän¬
dring af lagens stadgande om ränta;
sammansatta lag- samt allmänna besvärs- och ekono¬
mi-utskottets betänkande
n:o 19, i anledning af motioner om förändring af före¬
skrifterna angående uppläsande från predikstolarne
af kongl, förordningar, kungörelser m. m.; samt
memorial
n;o 20, i anledning af återremiss af sammansatta lag-
sarnt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets
betänkande n:o 7, öfver väckta motioner om för¬
ändrade föreskrifter i fråga om vattenverks an¬
läggande m. m.; och
n:o 21, i anledning af återremiss af sammansatta lag-
samt allmänna besvärs- och ekonomi-utskottets
betänkande mo 9, öfver väckt motion om upphäf-
vande af 12 kapitlet 3 § kyrkolagen.
412
Den 5 September.
§ 4.
Nedannämnde från respektive medstånden ankomne
protokollsutdrag blefvo. vid nu skedd föredragning, lagda
till handlingarne, nemligen från
höglofliga ridderskapet och adeln n:ris 380—384;
kögvördiga presteståndet n:ris 382—385 och
vällofliga borgareståndet n:ris 381—384.
Deremot blefvo protokollsutdrag
n:o 381 från högvördiga presteståndet och
n:o 382 från vällofliga borgareståndet, på begäran lagda
på bordet.
Ståndets ledamöter åtskildes kl. \ 3 för att åter
sammanträda kl. 5 e. m.
In fidem
./. Sjöberg.
1‘lenuiii kl. 5 «*. lii-
§ l.
Ur protokollet för den 26 nästlidne augusti justerades
de delar, som rörde vissa, till utskott återremitterade
punkter.
§ 2*
Fortsattes föredragningen af stats-utskottets utlåtande
n:o 141, angående föreslagna statsbidrag för vägars an¬
läggning och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt
kanal-, äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftapp-
ningsföretag m. fl. dylika föremål.
Den 5 September.
413
5:te punkten med hemställan att, för anläggning af
väg emellan Letsbo by i Ljusdahls socken och Ramsjö
kyrka, måtte anvisas en summa af femtiotusen rdr, att
under nästinstundande statsregleringsperiod utgå med tju¬
gofemtusen rdr under de vilkor, som varda föreskrifna
för tillgodonjutande af de under denna riksdag för andra
dylika företag anslagna medel, bifölls.
6:te punkten, afstyrkande Per Ostmans från Vester¬
norrlands län motion om anslag för anläggning af väg
emellan Fjöls lastageplats och Nordanå bro genom Häs¬
sjö, Ljustorps och Wiksjö socknar af nämnda län, bifölls.
Uti 7:de punkten hade utskottet hemställt, att Per
Olof Hörnfeldts från Vesternorrlands län motion om ett
anslag af 50,000 rdr för väganläggning mellan Gideå by
och Trehörningssjö kyrka i nämnda län, måtte lemnäs
utan afseende.
I anledning häraf begärde Hörnfeldt ordet och
yttrade: Då jag väckte min ifrågavarande motion, skedde
detta under förutsättning, att de till ärendet hörande
handlingar, hvilka blifvit af mig efterskrifna. skulle under
tiden inkomma, derom jag hade så mycket större förhopp¬
ning, som, enligt uppgift från hemorten, desamma skulle
vara insände till väg- och vattenbyggnads-styrelsen. Så
lärer emedlertid icke hafva skett, hvarföre och då således
icke eller utskottet varit i tillfälle att af handlingarna taga
kännedom, jag nu ser mig föranlåten att låta bero vid
hvad utskottet hemställt.
Uppå framställning af talmannen blef härefter före¬
varande punkt af ståndet bifallen.
8:de punkten, med hemställan att Henrik Hanssons
från Vesternorrlands län motion om anslag för väganlägg¬
ning från Sollefteå genom vestra delen af södra Ånger¬
manland öfver Jemtland till norska gränsen, måtte lemnäs
utan afseende.
Härvid yttrade Henrik Mansson '. Det är icke
för att klandra utskottets yttrande i denna punkt, som
jag begärt ordet, ty utskottet kunde utan tillgång till
handlingarne i saken svårligen deruti något åtgöra, men
jag kan icke underlåta att uttrycka min förundran deröf¬
ver, att handlingar angående undersökning om ifrågava¬
rande väganläggning ännu icke finnas att tillgå. Redan
^ ^ Den 5 September.
omedelbart efter 1856—1858 årens riksdag, då rikets stän¬
der anslogo en viss summa att ställas till Kongl. Maj:ts
disposition för att användas till vägförbättringar, anbe¬
fallde Kongl. Maj:t väg- och vattenbyggnads-styrelsen att
låta verkställa undersökningar rörande denna väganlägg-
ning, oell hade "jag således haft anledning att förvänta,
det i början af denna riksdag undersökningshandlingarna
skulle vara färdiga, helst chefen för väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen, öfverste Modigh, på förfrågan, upplyste,
att endast helt obetydligt då ännu återstode ofullbordadt.
Sedan dess har emedlertid, ehuru påminnelser icke sak¬
nats, icke något blifvit i saken åtgjordt, så att ännu i denna
dag de åtgärder icke blifvit af vederbörande verkställde,
som Kongl. Maj:t och rikets ständer beslutat.
Uppå framställning af talmannen blef härefter föreva¬
rande punkt af ståndet bifallen
9;de punkten, innefattande hemställan, att Peter An¬
ton Nyströms från Vesternorrlands län motion om ett an¬
slag af 15,000 rdr för väganläggning mellan Jörns kapell
i nämnda län och Arvidjaurs kyrka, icke måtte till någon
åtgärd föranleda.
Härvid yttrade:
•fosef Oscar Almqvist från Norrbottenslän:
Jag anser mig böra tillkännagifva, att motionären inga¬
lunda framkommit med denna sin framställning ifåvitsko,
utan att undersökning om förevarande väganläggning verk¬
ligen egt rum, fast handlingarna ännu icke hunnit in¬
komma
Förevarande 9:de punkt blef härefter, uppå framställ¬
ning af talmannen, af ståndet bifallen.
I0.de punkten, afstyrkande herr L. af Wetterstedts
motion om ett anslag af 10,000 rdr att användas dels till
verkställande af undersökning och dels till bidrag för an¬
läggande af väg från Nosafjells silfverinalmgrufvor, ge¬
nom Norge till hafvet, bifölls
lide punkten, innehållande hemställan, det rikets
ständer, för anläggning af båtled jemte slussar mellan
sjöarne Kläggen, Flaten och Kilen i Fryksdahls härad af
Vermlands län, eller från Östmarks kyrka till Thorsby
bruk i närheten af sjön Fryken, måtte bevilja ett mot
|:delar af den derför beräknade kostnad ungefärligen sva¬
Den 5 September.
415
rande anslag utan återbetalningsskyldighet af 58,000 rdr,
att utbetalas till det bolag, som genom kontrakt, hvilket
sednast inom 1864 års utgång bör vara vederbörligen af-
slutadt, förbinder sig att fullborda och för all framtid un¬
derhålla ifrågavarande båtleds- och slussverksanläggning.
Härvid begärdes ordet af följande ståndets ledamöter,
hvilka yttrade:
Sven Rosenberg tran Kristianstads län: Jag
kan icke förlika mig med den bana, utskottet synes vilja
beträda, att nemligen anslå medel utan återbetalningsskyl¬
dighet till understöd åt sådane företag, hvilka efter all
sannolikhet komma att lemna vinst eller åtminstone in¬
komst. Det är i detta afseende en stor skillnad emellan
vägar och båtleder, ty vid dessa sednares begagnande be¬
talas afgift af de trafikerande. Det är på sådan grund
jag anser mig icke kunna bevilja ifrågavarande summa
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, utan endast
såsom lån.
Georg Ayqvist från Vermlands län: Jag ber,
att ståndet vid afgörandet af denna fråga måtte fästa af¬
seende vid hvilken ort, detta gäller. Ifrågavarande trak¬
ter af Vermland äro i allmänhet fattiga, så att dessa, lem-
nade åt sig sjelfva, omöjligen kunna åstadkomma de för
detta, för orten serdeles nyttiga, företags bringande till
verkställighet, erforderliga medel. Jag hemställer derföre,
att ståndet ville bifalla punkten.
Häruti instämde Olof Olsson i Olebyn, Anders Jons¬
son, Per Persson och förre vice talmannen Per Eriksson
från Vermlands, Jan Andersson och Bälter Sven Ersson
från Kopparbergs samt Olof Alisson från Vesterbottens
län.
Rosenberg: Att företaget skulle, derest det
komme till verkställighet, lända orten till nytta, betviflar
jag ingalunda, ty annars hade väl detsamma icke varit
ifrågasatt, men just af denna anledning tror jag också att
orten i en framtid skall kunna sättas i tillfälle att åter¬
betala medlen. Att folket derstädes är fattigt kan jag
hvarken medgifva eller bestrida, enär jag derom saknar
kännedom, men ett sådant föregifvande begagnas alltid,
då fråga är om anslag. Jag vidhåller emedlertid mitt
416
Deri 5 September.
nyss gjorda yrkande och anhåller, att talmannen ville
derpå framställa proposition.
Erik Andersson från Vestmanlands, Gustaf Johans¬
son, Anders Medin och Sven Heurlin från Kronobergs
samt Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län in¬
stämde.
JUils Andersson från Vermlands län: Att ifrå¬
gavarande ort är fattig, lärer icke kunna bestridas, lik¬
som att densamma är så belägen att det derstädes gan¬
ska ofta inträffar, att grödan af frost förstöres, så att icke
en enda kappe säd kan skördas, och är det derföre nöd¬
vändigt att bereda orten en lättad kommunikationsled, på
det under sådana olyckliga år lifsförnödenheter må från
annat håll kunna anskaffas. Jag finner derföre all möjlig
anledning att bifalla punkten.
Per Östman från Vesternorrlands län: Jfråga-
varande ort, hvilken är ganska vidsträckt, fast glest be¬
bodd, är i serdeles behof af lättade kominunikationsanstal-
ter, hvarföre man i detta afseende bör se densamma till¬
godo, helst i allt fall nu förevarande anslag är en småsak
emot hvad andra, bättre lottade orter erhållit.
Häruti förenade sig Erik Hansson från Gefleborgs,
Henrik Hansson från Vesternorrlands, Carl Tholsson från
Skaraborgs och Gustaf Hultman från Nerikes län.
Carl Ifvarsson från Hallandslän: Vid genom¬
läsande af nu föredragna punkten i utskottets förevarande
utlåtande synes, att vederbörande ingått till Kongl. Maj:t
med underdånig anhållan om nådig proposition till rikets
ständer, med begäran om anslag för ifrågavarande båtled,
men att Kongl. Maj:t i anledning deraf icke vidtagit an¬
nan åtgärd, än att till stats-utskottet öfverlemna de till
ärendet hörande handlingar, hvarjemte af utlåtandet visar
sig, att något bolag för arbetets fullbordande ännu icke
bildat sig. Vid sådant förhållande och då representan-
terne för den ort, hvarom nu är fråga, just icke tyckas
vara så serdeles angelägna om ifrågavarande anslag, hem¬
ställer jag om det icke är bäst att afslå detsamma, ty i
annat fäll blifva desse medel tills vidare endast skräl¬
la gde.
Den 5 Sep t imber.
417
Vill deremot ståndet bevilja de begärda medlen så¬
som lån, så har jag deremot icke något att erinra.
Johannes Nilsson från Göteborgs län instämde.
Ayqvist: Att ett bolag för arbetets verkställan¬
de verkligen bildat sig synes deraf, att, enligt hvad direk¬
tionen för ett sådant bolag hos Kongl. Maj:t, uti ingifven
skrift, i underdånighet anmält, aktier för båtledens öpp¬
nande blifvit tecknade till ett belopp af 17,760 rdr. Att
åter nådig proposition i ämnet icke blifvit af Kongl. Maj:t
till ständerne aflåten kommer sig deraf, att tillhörande
handlingar icke i behörig tid inkommit, men att likväl re¬
geringen följer frågan med intresse, synes tydligen deraf,
att väg- och vattenbyggnads-styrelsens yttrande derom till
en början infordrats, och att regeringen sedermera till ut¬
skottet öfverlemnat samtliga ämnet rörande handlingar.
Annu återstå väl omkring 10,000 rdr att anskaffa, men
jag hoppas, att utväg äfven härför skall beredas. Ej blott
för den ort, hvilken båtleden skulle genomskära, utan äf¬
ven för kringliggande trakter skulle det blifva af serdeles
nytta att få denna kommunikationsled öppnad, hvarigenom
dessutom ny förbindelse emellan grannrikena bereddes.
Det är påkostande att höra, huruledes de bättre lottade
provinsernas representanter motsätta sig detta anslag, der¬
till de, enligt min tanka, så mycket mindre hafva skäl,
som under nu pågående riksdag provinsen Vermland just
icke legat åt i frågan om understöd af allmänna medel.
Jäg anhåller derföre att ståndet icke måtte styfmoderligt
behandla denna provins, utan bifalla punkten.
Per Persson från Vermlands län: Sedan Ny¬
qvist numera yttrat sig, så hade jag kunnat afstå från
ordet, ty det var egentligen i anledning af Carl Ifvarssons
anmärkning, att något bolag för båtledens öppnande ännu
icke bildat sig, sorn jag begärde ordet. På sätt Nyqvist
erinrat, har ett sådant bolag numera kommit till stånd,
fast hela den erforderliga summan ännu icke blifvit teck¬
nad. Lika gerna som att bevilja det begärda, understödet
i form af lån, kan man så godt afslå detsamma genast,
ty det är i allt fall omöjligt för ifrågavarande trakt, som
är den sämst lottade i provinsen, att återbetala samma
medel. För min del bifaller jag utskottets hemställan i
denna punkt.
JJonde-S:t* Prut. vid 1SH2 — tS6S <5rens riksdag. VII. 27
4 18
Den 5 September.
Kils .Andersson: Jemte det jag instämmer i
Nyqvists och Per Perssons yttranden vill jag, med anled¬
ning af Carl Ifvarssons anmärkning att, då bolag ännu
icke bildat sjg, ifrågavarande medel endast skulle skrin¬
läggas, erinra att, derest icke inom 1864 års utgång kon¬
trakt om arbetets fullbordande blifvit vederbörligen af-
slutadt, medlen troligen komma att användas på annat
håll.
Clari Ifvarssors: Det kan visserligen af orda¬
lydelsen i utlåtandet så synas, som vore ett bolag redan
bildadt, men så lärer likväl icke vara förhållandet, och
att utskottet sjelf tyckes hafva föreställt sig, att sådant
bolag ännu icke kommit till stånd, vill synas deraf, att
utskottet i sin hemställan tillstyrker ifrågavarande anslag
»att utbetalas till det bolag, som genom kontrakt, hvilket
sednast inom 1864 års utgång bör vara vederbörligen af-
slutadt, förbinder sig att» etc.
Hvad åter angår den förundran, en föregående talare
uttryckt deröfver, att representanter från de mera lyckligt
lottade provinserna motsätta sig förevarande anslag, så
förmodar jag att nämnda talare bland dessa gynnande
orter icke inbegripit Halland, ty detta är en bland de
sämst lottade provinser i riket, äfven i det afseendet, att
densamma gått miste om fördelar, som från statens sida
blifvit andra provinser förunnade.
Carl Anders Ifarsson från Östergötlands län:
För min del anser jag det tillkomma bonde-ståndet, att,
så vidt möjligt, söka åvägabringa lättade kommunikatio¬
ner i orterna. Då nu innevånarne i den ort, ifrågavaran¬
de båtled skall genomlöpa, tillskjuta -pdel af den med ar¬
betet förenade kostnad, samt detta företag är ett medel
att åstadkomma odlingar och bosättningar i denna eljest
glest bebodda trakt, vill jag, äfven om företaget icke skulle i
en framtid lemna någon inkomst, bifalla det begärda un¬
derstödet såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.
I*er Alisson från Malmöhus län: Utskottet bar
i utlåtandet, såsom mig synes, klart och tydligt redogjort
för frågan, och på goda skäl tillstyrkt bifall till anslaget,
och önskar jag derföre att åtminstone icke bonde-ståndet
måtte motsätta sig detsamma.
Den 5 September.
413
Sedan diskussionen härefter förklarats slutad, blef
punkten, * uppå framställning af talmannen, af ståndet bi¬
fallen.
I2:te punkten, deruti utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer, för anläggning af väg emellan Östmarks kyrka
och Norska gränsen i närheten af Kaikelandstorp, måtte
anvisa två tredjedelar af den härför beräknade kostnad,
att utgå med, i jemnadt tal, 35,000 rdr under vilkor, dels
att vederbörande vägbyggnadsskyldige åtaga sig att, mot
åtnjutande af detta statsbidrag, ansvara för arbetets utfö¬
rande och vägens framtida underhåll, dels att, innan nå¬
gon del af anslaget får utbetalas, vederbörligt beslut bör
vara fattadt derom, att vägen från Norska gränsen till
(blommens dal skall samtidigt utföras och fullbordas inom
den tid, Kongl. Majit kan finna för godt i nåder bestämma.
Angående denna fråga uppstod nu diskussion, derun¬
der följande ståndets ledamöter begärde ordet och yttrade:
fiicors; Ayqvist från Vermlands län: För kort
tid sedan och efter det utskottet redan afgifvit sitt yttrande
i denna punkt, har jag från amtmannen i Glommens dal er¬
hållit underrättelse derom, att norska stortinget afslagit
Kongl. Maj:ts proposition om anslag till anläggande af
väg från norska gränsen till Glommens dal, i samman¬
hang hvarmed amtmannen, hvilken sommaren sistlidet år
på stället tagit i betraktande de trakter, der ifrågavaran¬
de arbete skulle utföras och således noga känner lokala
förhållanden, framställt uppmaning att söka det oaktadt
genoindrifna anslaget för arbetets utförande på svenska
sidan, emedan i så fall, efter hvad han förmodade, det i
en framtid skulle blifva lättare att af stortinget få bevil-
jadt anslag för vägarbetets fortsättande inom Norge. Nöd¬
vändigheten af ifrågavarande väganläggning bevisas bäst
derutaf, att, ehuru de till Östmarks gästgifvaregård an-
slagne skjutsskyldige äro pligtige att skjutsa åt fyra olika
håll, väg dock endast finnes på ena hållet, men icke på
de tre öfriga, till hvilka sednare den väg, hvarom nu är
fråga, hörer, och framstår dessutom ändamålsenligheten
af samma väganläggning deraf, att under vintertiden be¬
rörda vägsträcka dagligen trafikeras. Jag anhåller derföre
att ståndet, oberoende af hvad Norrmännen i ämnet be¬
slutat, måtte bevilja det tillstyrkta anslaget med uteslu¬
tande af andra förbehåll än de för anslag till företag af
förevarande beskaffenhet vanliga vilkor, och att således
420
Oen 5 September.
ståndet ville såsom sitt beslut antaga utskottets hemstäl¬
lan, med uteslutande af ej mindre ordet dels å femte raden
af utskottets yttrande än äfven hela slutmeningen från och
med orden dels att å 7:de raden.
•löns lSllll«Iln»t*3i från Göteborgs län: Då, en¬
ligt hvad Nyqvist upplyst, Norrmännen ansett sig icke
kunna bevilja anslag för ifrågavarande vägarbetes fort¬
sättande inpå norska grä: sen, samt menigheten icke, så-
vidt visadt blifvit, åtagit sig hvarken att utföra eller vid-
magthålla vägarbetet, men dessa vilkor böra föregå an¬
slagets beviljande, anser jag mig icke kunna tillstyrka det¬
samma. I öfrigt ma icke någon söka inbilla mig, att man
är skyldig att uppehålla skjutsen, der icke någon väg
finnes.
Mils .åndersson från Vermlandslän: Att Rund¬
bäck icke känner till de svenska finnskogarne synes tyd¬
ligen af hans yttrande, men jag kan försäkra honora, hvad
dessutom är lätt att bevisa, att från Östmarks gästgifvare¬
gård, såväl som på flera andra ställen, finnas skjutshåll,
på hvilka de skjutsskyldige äro pligtige att uppehålla skjut¬
sen. fast någon banad väg icke finnes, utan får man då i
stället rida, och inträffar det till och med, att icke heller detta
låter sig göra, utan att man nödgas sitta af och leda hä¬
sten. I likhet med Nyqvist, i hvars yttrande jag jemväl i
öfrigt instämmer, bifaller jag det för ifrågavarande vägan-
läggning tillstyrkta anslag.
Sven It »senberg från Kristianstads län: Det
är tydligt, att utskottet tillstyrkt ifrågavarande anslags ut¬
gående endast under den förutsättning, att Norrmännen
skulle möta vid gränsen och fortsätta arbetet, men att,
om så icke skedde, någon uppoffring å svenska statsver¬
kets sida för ifrågavarande väganläggning icke borde ega
rum. Delande denna utskottets åsigt kan jag icke gå in
på att utesluta de för anslags beviljande af utskottet upp¬
ställda vilkor, ty det skulle enligt min tanka vara ganska
olämpligt att anlägga en så dyrbar väg blott för att uppnå
norska gränsen, i hvilket fall hufvudändainålet med väg¬
arbetet, som är att öppna en ny kommunikationsled emel¬
lan de båda rikena, vore förfeladt. Jag vill derföre icke
bifalla anslaget, utan under de af utskottet gjorda för¬
behåll.
Den 5 September.
421
My q vists I anledning af de utaf Rundbäck utta-
de tvifvelsmål rörande sanningsenligheten af min uppgift,
att skjutshåll finnas, som sakna farbara vägar, ber jag
att i detta afseende få lenina honom den närmare upp¬
lysning, att de tre gästgifvaregårdar, hvilka jag med mitt
yttrande afsåg och från hvilka körväg icke finnes, heta
Rattsjöberg. Lekvattnet och Röjdåsen, från hvilket sednare
ställe det åligger de skjutsskyldige att befordra de resan¬
de till Räfhult, beläget sex fjerdingsväg inom norska grän¬
sen. På dessa ofarbara vägar måste äfven prest ochkloc-
kare i församlingarne under sina förrättningar taga sig
fram så godt cle kunna. Rundbäck kan häraf finna, att
icke alla äro så lyckliga, att hafva väg straxt utanför hus¬
knuten. ,
På den väglinia inom norska gränsen, som skulle kom¬
ma att utgöra en fortsättning af den vägsträcka, hvarom
nu är fråga, har arbetet varit påbörjadt på två serskilda
ställen, men måst inställas till följd deraf att, vid en in¬
träffad eldsvåda i det hus, der kassan, hvarmed företaget
skulle verkställas, låge förvarad, densamma råkade att
brinna upp. och var detta äfven orsaken, hvarföre kom¬
munen vände sig till stortinget med begäran om under¬
stöd. Om man får tro amtmannens utsago, så är det dock
hopp, att Norrmännen snart nog skola ånyo taga hand
om arbetet. Då emedlertid min framställning icke tyckes
tillvinna sig ståndets bifall, så antager jag punkten, sådan
den blifvit af utskottet föreslagen, ehuru föga sannolikt
det är, att i sådant fall ändamålet vinnes.
•fosef (besil* .1 linqvist från Norrbottens län:
Om också Rundbäck, enligt hvad han sjelf tyckes förmoda,
verkligen skulle ega någon verldskännedom, så förråder
dock hans yttrande i denna fråga, att han saknar all lo¬
kalkännedom. Sjelf känner jag väl icke heller den trakt,
hvarom nu är fråga, men säkert är, att ställen finnas, der
det är ålagdt att skjutsa, fast någon väg icke finnes, så¬
som exempel hvarpå jag vill nämna, att från den by, der
jag är boende, finnas 7 skjutshåll men blott en banad
körväg. Man måste vid slika skjutsningar bära, om icke
just den resande sjelf, så åtminstone hans saker.
Beträffande sjelfva saken, är jag af samma åsigt sorn
Rosenberg, att icke bifalla punkten utan med bibehållande
af de utaf utaf utskottet för anslagets beviljande uppställ¬
da vilkor.
422
Den !> September.
Förre vice talmannen Per Eriksson och Anders Jons¬
son från Vermlands samt Per Tjernlund och Per Olof
Hörnfeldt från Vesternorrlands län instämde.
Paill Prita Mensel från Upsala län: Det fö¬
refaller mig, som om man här förbisåge en vigtig omstän¬
dighet, den nemligen, att utskottet väl tillstyrkt ifrågava-
' rande anslag under förutsättning, att vägarbetet skulle
fortsättas å norska sidan, men att dock icke utskottet gjort
sådant till uttryckligt vilkor för anslagets utgående. Sedan
nu stortinget afslagit gjord anhållan om understöd för
anläggandet af vägen från riksgränsen till Glommens dal,
så och för den händelse rikets ständer nu afslogo före¬
varande anslag, kunde näst sammanträdande storting
af ett sådant rikets ständers beslut hemta anledning att
ånyo ogilla ofvanberörda anhållan om understöd, under
föregifvande att. då svenska riksdagen icke ansett lämp¬
ligt att bevilja medel för vägarbetet inom Sverige, det
icke vore lönt att verkställa den ifrågasatta fortsättnin¬
gen af samma vägarbete inom Norge. På sådant sätt
skulle frågan ständigt komma att falla. För min del an¬
ser jag det derföre bäst, att rikets ständer utan afseende
å hvad Norrmännen besluta, bifalla anslaget, men öfver¬
lemna åt Kongl. Maj t att bestämma tiden, inom hvilken
arbetet skall vara fullbordadt, ty i så fall skulle möjligen
under tiden kunna så beredas, att medel för arbetets före¬
tagande inom Norge blefvo ställde till amtets förfogande.
Vill ståndet bereda orten fördelen af förevarande vägan-
läggning, så tror jag att ståndet tryggt kan göra det, utan
afseende å det af utskottet uppställda vilkor, hvarom fråga
nu varit, helst det är ali sannolikhet, att arbetet med det
första kommer att på norska sidan fortsättas, till hvilket
antagande man kan anse sig så mycket mera berättigad,
som det visat sig, att på sednare tider kommunerna i de
vid riksgränsen liggande orter inom Norge göra allt, för
att underlätta förbindelsen med grannriket.
Olof Olsson i Olebyn och Olof Olsson i Slängserud
från Vermlands län m. fl. ståndets ledamöter instämde.
Paill Hedstrom från Vesternorrlans län: Så
underligt det kan låta, så finnas dock verkligen ställen i
de norra orterna, hvilka hafva sig ålagdt att fortskaffa
resande, ehuru några körvägar icke finnas. Sedan, enligt
hvad jag låtit mig berätta, de andra riks-stånden fattat
Den b September.
423
beslut i enlighet med Nyqvists förslag, så synes det nu¬
mera icke vara mycket att tvista om i denna fråga.
byqvist: Jag vill endast gifva tillkänna, att jag
just nu erhöll underrättelse derom, att de andra tre riks¬
stånden beslutat i enlighet med mitt förslag.
Sedan diskussionen härefter förklarats slutad och tal¬
mannens proposition om bifall till punkten, sådan den blif¬
vit af utskottet föreslagen, med öfvervägande nej besva¬
rats, beslöt ståndet, uppå förnyad framställning af talman¬
nen och i enlighet med Nyqvists förslag, att, för anlägg¬
ning af väg emellan Östmarks kyrka och norska gränsen
i närheten af Kaikelandstorp må anvisas två tredjedelar
af den härför beräknade kostnad att utgå med, i jemnadt
tal, trettiofem tusen rdr, under hvilkor, att vederbörande
vägbyggnadsskyldige åtaga sig att mot åtnjutande af detta
statsbidrag, ansvara för arbetets utförande och vägens
framtida underhåll.
13:de punkten, afstyrkande herr J. Wserns, doktor Sä-
ves, herr P. G. Alanders och Erik Magnus Falcks från
Skaraborgs län motionsvis gjorda framställningar om be¬
viljande af ett anslag å 150,000 rdr för att användas till
dels omläggning af, dels anläggning af ny väg från Töre¬
boda jernvägsstation till Mariestad, bifölls.
14:de punkten, deruti utskottet afstyrkt bifall till sär¬
skilda af grefve Carl Mörner, kontraktsprosten Palmlund
och Sven Heurlin från Kronobergs län väckta motioner,
att rikets ständer, för omläggning af väg från Bolmens
strand till Wieslanda station å södra stambanan inom
Kronobergs län, måtte bevilja ett anslag, motsvarande
f-:delar af den beräknade kostnaden 227,039 rdr, att utan
återbetalningsskyldighet utgå antingen på en gång med
151,360 rdr, eller i tre terminer, med vilkor att intressen-
terne i företaget förbinda sig bekosta den öfriga tredje¬
delen, 75,679 rdr.
Härvid yttrade:
Sven Henrlin från Kronobergs län: Jag är
visserligen utskottet tacksam derföre att utskottet baft dea
samvetsgrannheten att erkännna behofvet för Sunnerbo
härad af en dylik väganläggning. som den ifrågavarande,
men deremot är jag mindre tacksam för det i sanning
högst oväntade resultat, hvartill utskottet kommit i denna
Den ti Sej< t finl),
er.
fråga. Jag hade så mycket heldre trott, att min ifråga¬
varande motion skulle vinna mera afseende, som Sunnerbo
härad, hvilket räknar 40,000 innevånare och 176-J- hela
hemman, oförmedladt hemmantal, är serdeles vanlottadt
på kommunikationer. Denna fattiga landsort gick, vid
bestämmandet af södra stambanans rigtning, miste om
jernväg och har icke eller i andra afseenden blifvit serde¬
les gynnad af staten, så att man nästan skulle tro, att
densamma icke tillhörde öfriga riket. Med lättade kom¬
munikationer skulle dock denna ort kunna hafva en gan¬
ska vacker framtid för sig. Emedlertid, då det nu icke
lärer löna sig att påyrka punktens återremitterande till
utskottet, helst, enligt hvad jag tror mig veta, borgare¬
ståndet, ehuru med allenast 3 rösters pluralitet, redan god¬
känt densamma, vill jag endast hemställa huruvida icke
ståndet skulle vilja lägga punkten med ogillande till hand¬
lingarna.
Indera 1VB erilin från Kronobergs län: Det är
verkligen sannt. att Kronobergs län är att beklaga, då
icke en gång denna, på dess framtid djupt ingripande
fråga lyckats att vinna något afseende inom utskottet,
ehuru, om så skett, tillfälle beredts häradet att komma i
förbindelse med stambanan. Jag kan derföre icke bifalla
punkten obetingadt, utan yrkar, i likhet med Heurlin, att
ståndet ville under ogillande lägga densamma till hand¬
lingarna.
Gustaf Johansson från Kronobergs län instämde.
B*er ^iUsiiii från Malmöhus län: Inom utskot¬
tet yrkade jag bifall till ifrågavarande anslag, emedan jag
ansåg, att rikets ständer böra göra allt, hvad möjligen
kan göras för befordrande af lättade kommunikationsan-
stalter i orter, der sådant är af behofvet påkallad! Att
Sunnerbo härad är i stort behof af den väganläggning,
hvarom nu är fråga, har jag icke hört någon bestrida,
men frågan lyckades likväl icke, att vinna några sympa¬
tier inom utskottet. Då nu motionären icke yrkar något
annat, än att punkten måtte läggas med ogillande till
handlingarna, så tycker jag, att vi i detta fall gerna kunna
gå hans önskan till mötes.
klera af ståndets ledamöter hördes häruti instämma.
Den 5 Se/i tein ber.
425
•Iona*» Andersson från Östergötlands län: Or¬
saken, hvarföre utskottet i denna fråga kommit till det
resultat, som af utlåtandet inhemtas, var hufvudsakligen,
att utskottet ansåg kostnadslörslaget vara alltför högt
tilltaget i förhållande till längden af den tillämnade väg¬
sträckan, samt att styrelsen för allmänna väg- och vat¬
tenbyggnader, hvars pröfning företaget varit understäldt,
icke angående kostnadsförslaget afgifvit något yttrande,
hvartill slutligen kom, att, såvidt visadt blifvit, något bo¬
lag för verkställande af ifrågavarande väganläggning, på
sätt motionerna förutsatte, icke blifvit bildadt. På grund
af dessa förhållanden fann utskottet frågan icke vara till¬
räckligt utredd, hvadan icke heller utskottet ansåg sig till
det begärda anslaget kunna tillstyrka bifall. Nu har det
emedlertid visat sig, att ett dylikt bolag verkligen kom¬
mit till stånd. Vid sådant förhållande och då allmänt
erkändt är, att Sunnerbo härad, beträdande kommunika¬
tionen, är serdeles vanlottadt, hvarföre också nu ifråga¬
varande väganläggning är högligen af behofvet påkallad,
skulle jag för min del önska, att ståndet, utan afseende
å hvad de andra stånden beslutat, hvarom jag för öfrigt
icke eger någon säker kännedom, ville till Utskottet åter¬
remittera denna punkt, på det att ett mera önskvärdt re¬
sultat måtte vinnas.
Med Jonas Andersson förenade sig Nils Olsson från
Malmöhus, Georg Nyqvist från Vermlands, Carl Tholsson
från Skaraborgs, Josef Oscar Almqvist från Norrbottens,
Anders August Andersson fråu Östergötlands och Anders
Johan Sandstedt från Jönköpings län.
Sven IS osen beris från Kristianstads län: Det
är i sanning lörunderligt att se, hvilka motiv man stun¬
dom tillgriper, vare sig för bifall eller afslag af en fråga.
Så säger till exempel utskottet, såsom skäl för afslag å
det till förevarande väganläggning begärda anslag, att »den
föreslagna vägens utförande icke kan antagas komma att
i någon betydligare mån gagna någon annan del af lan¬
det, än den, som af vägen skulle genomlöpas.» — Då man
ser slika motiver användas, känner man sig frestad att,
fråga, om utskottet verkligen har något allvar med hvad
det säger. Man har förut antagit, att vägar långt upp i
Lappland, till hvilkas utförande anslag blifvit tillstyrkta,
skola blifva för landet gagneliga., men nu ifrågasätter man
huruvida en väg förbi Ljungby köping, hvilken komme att
Oen o September.
sätta denna stora och vidsträckta trakt i förbindelse med
södra stambanan, blefve nyttig för någon annan ort än
den, som deraf skulle genomlöpas Man sade om en an¬
nan ledamot af ståndet för en kort stund sedan, då fråga
var om anslag till en annan väganläggning, att, om ban
också egde verldskännedom, så saknade han deremot tyd¬
ligen lokalkännedom rörande den ort frågan då gällde.
Detta sednare förhållande kan dock icke sägas om mig,
beträffande den trakt, hvarom nu är fråga, eller Sunnerbo
härad; ty jag har genomrest detsamma och funnit att hela
denna ort, som har 10 mils väg till närmaste stad, lider
fullkomlig brist på kommunikationer, så att det verkligen
kan anses vara på tiden att bereda trakten utsigt att
komma i förbindelse med södra stambanan, såsom nu är
projekteradt. På samma gång det förundrar mig att icke
Heurlin påyrkat återremiss, får jag derföre förklara, att
jag för min del, äfven om jag skulle komma att stå en¬
sam med Jonas Andersson, yrkar att punkten måtte varda
till utskottet återremitterad, på det att utskottet må kom¬
ma i tillfälle att afgifva andra och bättre skäl för sitt af-
styrkande, än som innehållas i den nu föreslagna punkten.
Häruti instämde Johan Gustaf Dahlgren, Nils Mag¬
nus Pettersson och Nils Peter Bäckström från Kalmar,
Sven Nilsson från Kristianstads, Henrik Hansson från
Vesternorrlands och Olof Thorell från Elfsborgs län.
Erik Eb‘S$oii från Gefleborgs län: Ingalunda
afvoghet emot Sunnerbo härad, utan endast det öfverdrifna
kostnadsförslaget, hvilket jemförelsevis vida öfverstiger de
konstadsförslag, som för de i föregående punkter af utlåtan¬
det omförmälda vägarbete blifvit framlagda, utgjorde or¬
saken, hvarföre utskottet ansåg sig icke kunna tillstyrka
bifall till det begärda anslaget. Då för anläggning af en
väg i Lappmarken till en längd af 9J mil kostnaden be¬
räknades till allenast 130,000 eller 140,000 rdr, så upp¬
skattas deremot här kostnaden för 4 mils väganläggning
till 227,039 rdr. I kostnadsförslaget för anläggning af väg
emellan Östmarks kyrka i Vermland och norska gränsen,
hvilket förslag någon här inom ståndet förmenade vara
så högt tilltaget, beräknades hvarje fot efter 1 rdr, hvar¬
emot, beträffande r.u förevarande väganläggning, kostna¬
den för hvarje fot är upptagen till 1 rdr 50 öre. Såvida
derföre något annat kostnadsförslag icke framlägges, tror
jag icke, att bifall någonsin kan vinnas till denna vägan-
Deri 5 September.
42T
läggning, och lärer väl för närvarande, sedan tre stånd,
efter hvad jag förnummit, bifallit utskottets afstyrkande
hemställan, något annat resultat icke stå att vinna ge¬
nom återremiss.
Carl Johan laeonard ffjöntilierg från
Östergötlands län: Äfven mig synes det, som utskottet va¬
rit mindre lyckligt i motiveringen till sitt afstyrkande i
denna punkt. Rosenberg har redan framhållit haltlösheten af
det utaf utskottet begagnade skäl, att ifrågavarande väg-
omläggning icke skulle gagna någon annan ort, än den,
hvarigenom den blifvande vägen skulle komma att löpa;
och vill jag derföre i detta hänseende endast erindra der¬
om, huruvida icke äfven de öfriga vägar, till hvilkas an¬
läggande utskottet i förevarande utlåtande tillstyrkt anslag
företrädesvis äro till nytta för den ort, genom hvilken de
skola framlöpa.
Sunnerbo härad är ett ibland de största i riket. På
andra sidan om sjön Bolmen, hvilken håller 3 mil i längd,
vidtager Vestbo härad, hvilket inom sig räknar bortåt
30,000 innevånare. Om derföre den väganläggning, hvar¬
om nu är fråga, komme till stånd, så kunde man antaga
såsom säkert, att inom kort en ångbåt skaffades för att
hefara nämnda sjö, hvarigenom lifligare förbindelse emel¬
lan dessa orter åstadkommes. Det är visserligen sannt,
att kostnadssumman är hög, men då nu innevånarne i or¬
ten sjelfva tillskjuta £:del, så anser jag utskottet icke
hafva saknat skäl att tillstyrka det begärda anslaget, helst
utskottet äfven bort taga i betraktande den omständighe¬
ten, att Sunnerbo härad gått misste om jernvägen. Ehuru
jag nogsamt inser, att en återremiss icke kommer att
medföra något förändradt resultat, påyrkar jag dock en
sådan, emedan jag anser, att bonde-ståndet, oberoende af
de andra riksstånden, bör tillkännagifva sin åsigt i saken.
Ola Jönsson från Malmöhus län: Det finnes,
såvidt jag känner, icke någon provins i riket, hvilken, i
anseende till såväl jordens beskaffenhet, som kommunika-
tionsanstalter, är mindre lyckligt lottad, än Sunnerbo hä¬
rad. Denna ort eger, såsom vi alla veta, icke någon jern¬
väg och har icke eller utsigt att få någon sådan. Vid
1856 års riksdag var det väl till en början rikets ständers
afsigt att, på sätt jernvägsstyrelsen jemväl tillstyrkt, södra
stambanan skulle dragas genom Lagaå-dalen, men genom
tre stånds beslut afgjordes, att den skulle erhålla en an¬
428
Den 5 September.
nan rigtning, — ett beslut, som tillskyndade staten en
ökad kostnad af bortåt tre millioner rdr.
Att nu kostnadssumrnan för ifrågavarande väganlägg-
ning är temligen hög, kan man väl icke förneka, men
samma invändning skulle kunna framställas vid flera an¬
dra punkter i utlåtandet, så att, om detta skäl skall be¬
gagnas, mer än ett anslag möjligen bordt afslås, som nu i
stället blifvit af utskottet tillstyrkt. Dessutom bade ju ut¬
skottet såväl här, som förut skett på så många andra
ställen, kunnat nedpruta summan och tillstyrka att blott
en mindre del af det begärda anslaget utginge till nästa
riksdag, så att under tiden vederbörande kunde komma i
tillfälle att närmare granska och möjligen omarbeta kost-
nadsförslaget. Jag anser derföre att, utan afseende å hvad
de öfriga stånden beslutat, bonde-ståndet bör till utskot¬
tet återremittera ifrågavarande punkt, helst, ehvad utgån¬
gen än må blifva, det i allt fall icke skadar, att utskottet
erhåller kännedom om bondeståndets åsigter i denna
fråga.
Heurlin: Jag är dem bland mina värda stånds¬
bröder, hvilka påyrkat återremiss af utskottets hemställan
i förevarande punkt, på det högsta förbunden. Sjelf hade
jag icke vågat hoppas att vinna bifall till ett sådant yr¬
kande, men sedan jag nu hört flera inom ståndet uppträda
och påfordra återremiss af punkten, afstår jag från min
förra framställning och förenar mig uti den gjorda begä¬
ran om återremiss. Utskottets anmärkning, att kostnads-
summan skall i förhållande till väglängden vara så hög,
bör icke tillerkännas alltför stor vigt, ty kostnadslörsla-
get är uppgjordt af chefen för södra väg- och vattenbygg-
nads-distriktet, majoren Remmer, och de af honom upp¬
gjorda kostnadsförslag hafva hittills varit så affattade, att
de icke kunnat jäfvas. Att kostnadssumrnan möjligen blif¬
vit något högre, än vid andra dylika arbeten, får annars
tillskrifvas den brobyggnad, som i sammanhang med ifrå¬
gavarande väganläggning skulle verkställas öfver Lagaån,
och hvilken komme att blifva förenad med betydliga ut¬
gifter.
Paul Hedström från Vesternorrlandslän: Att
Sunnerbo härad är mer än vanligt vanlottadt i afseende
på kommunikationer, lärer icke någon bestrida. Mägtigare
intressen gjorde, att södra stambanan icke kom att dra¬
gas genom denna trakt, såsom vid 1856 års riksdag var
Den 5 September.
429
föreslagit och jernvägsstyrelsen tillstyrkt. Huruvida det
af stats-utskottet för afslag begagnade skäl att det upp¬
gjorda kostnadsförslaget skulle vara alltför högt beräk-
nadt, verkligen håller streck eller icke, torde vara svårt
att nu på stående fot bedöma och afgöra. Emellertid och
ehuru jag delar de föregående talarnes åsigter angående
nyttan af den föreslagna väganläggningen, tror jag dock
att numera, sedan tre liks-stånd bifallit utskottets afstyr-
kande hemställan, något i denna fråga icke står att vinna
vid innevarande riksmöte, hvarföre jag för min del anser
lämpligast att bonde-ståndet med ogillande lägger punkten
till handlingarne.
Hellin: Sist jag hade ordet ville jag icke påyrka
punktens återremitterande till utskottet just af den orsak,
att jag i så fall väntade att få till svar, det utskottets
hemställan i samma punkt redan blifvit af tre stånd bi¬
fallen, och att till följd deraf en återremiss icke skulle
tjena till något. Jag anser dock, att bonde-ståndet, så¬
dant oaktadt, bör uttrycka sina åsigter i ämnet, hvarföre
och då nu andra talare uppträdt och yrkat att punkten
måtte till utskottet återremitteras, jag för min del förän¬
drar mitt förra yrkande och instämmer med sistnämnde
talare. Hvad angår kostnadsförslaget och att detsamma
skulle vara så högt tilltaget, så får den högre kostnad,
denna väganläggning kommer att medföra i jemförelse med
andra dylika arbeten, hufvudsakligen tillskrifvas det för¬
hållande, att vägen på ett ställe skulle anläggas öfver en
oländig mosse, samt att i sammanhang med väganlägg¬
ningen bro skylle byggas öfver Lagaån, hvilka omständig¬
heter betydligt fördyrade arbetskostnaden. Kostnadsför¬
slaget är annars, på sätt en föregående talare redan för¬
mält, uppgjordt af chefen för södra väg- och vattenbygg-
nads-distriktet majoren Remmer, och denne plägar vara
serdeles noggrann i sina beräkningar, så att något miss¬
tag svårligen torde hafva insmugit sig.
Per Öslin an från Vesternorrlands län: Deresf
utskottet tillstyrkt det för ifrågavarande väganläggning
begärda anslag, så skulle jag icke dragit i betänkande att
bifalla hvad utskottet i sådan syftning till rikets ständers
bepröfvande hemställt, men då nu utskottet ansett sig böra
afstyrka bifall till samma anslag, och denna utskottets
hemställan blifvit af tre stånd godkändt, så inser jag i
sanning icke, hvartill en återremiss skulle tjena, utan torde
4.50
flen 5 September.
•det för närvarande vara bäst att med ogillande lägga punk¬
ten till handlingarne, hvilket således jag påyrkar. Skulle
åter ståndet anse sig böra hjelpa orten med ett mindre
anslag för ifrågavarande ändamål, så torde det vara lämp¬
ligast, att ståndet härför anslår en viss summa och inbju¬
der de andra riks-stånden att uti detta bondeståndets be¬
slut sig förena.
f*er Wilsson från Malmöhus län: Jag vill endast
gifva tillkänna, att jag numera afstår från mitt förra yr¬
kande att punkten måtte med ogillande läggas till hand¬
lingarne, samt i stället förenar mig med dem, hvilka på¬
yrkat densammas återremitterande till utskottet.
Olof Wilsson från Vesterbottens län: I betrak¬
tande af den omständighet att den ort, hvarom nu är fråga,
är serdeles vanlottad i afseende på kommunikationsanstal-
ter, äfvensom det förhållande, att de skäl, utskottet be¬
gagnat för afstyrkande af ifrågavarande anslag visat sig
vara temligen underhaltiga, förenar äfven jag mig uti yr¬
kandet om återremiss.
Per Tjernlund från Vesternorrlandslän: Äfven
jag önskar, att punkten måtte varda till utskottet återre¬
mitterad. I öfrigt instämmer jag uti Hedströms yttrande.
Per Persson från Vermlands län: Ehuru det
måhända kan vara sannt, hvad af föregående talare blifvit
anmärkt, att nemligen punktens återremitterande till ut¬
skottet icke kan medföra någon förändring i frågans ställ¬
ning, är jag likväl böjd för en sådan återremiss, emedan
vi derigenom gifva utskottet och de öfriga stånden till¬
känna, att bonde-ståndet ömmar för Sunnerbo härad och
för sin del är böjd för uppoffringar till underlättande af
kommunikationsleder i denna härpå vanlottade trakt. Att
kostnaden möjligen blifvit något högt beräknad, kan jag
icke finna vara skäl för afslag, ty jag anser detta vara
vida bättre, än att, såsom förhållandet vanligen plägar vara,
man till en början framkommer med ett kostnadsförslag,
understigande den verkliga kostnaden, och sedermera, då
detta visat sig otillräckligt, begär nya anslag.
Diskussionen förklarades nu vara slutad; och sedan
talmannens proposition på bifall till utskottets hemställan
i denna punkt blifvit med öfvervägande nej besvarad, be¬
Den 5 September.
43!
slöt ståndet, uppå förnyad framställning af talmannen, att
till utskottet återremittera samma punkt; och skulle pro¬
tokollet öfver den härom hållna diskussion jemväl till ut¬
skottet öfverlemnas.
15:de punkten, med hemställan, att Johan Gustaf Was-
muths från Stockholms län motion om anslag för utlägg¬
ning till erforderlig bredd af vägen från Järla till Nyvarp
och Bullandö å Wermdön, måtte lemnäs utan afseende,
bifölls.
16:de punkten, med hemställan att rikets ständer måtte
till Kongl Maj:ts disposition anvisa en summa af femtio¬
två tusen ett hundra rdr att användas för att på lämpligt
ställe i trakten af Nyqvarn öfver Sagån uppföra en bro
af jern samt verkställa deraf påkallade omläggning af all¬
männa landsvägen; börande innan brobyggnadsarbetet på¬
börjas, vederbörande häradsboar i laga ordning höras, hu¬
ruvida de medgifva, att staten, sedan den nya bron och
väganläggningen blifvit, i enlighet med i nåder fastställd
plan, fullbordade, afsynade och godkände, för all framtid
frikännes ej mindre från skyldigheten att underhålla eller,
i händelse af behof, ombygga den nya bron samt under¬
hålla vägen, hvilken skyldighet i sådant fall bör af hä-
radsboarne, utan rättighet att uppbära bropenningar, full¬
göras, än ock från åliggandet att för allmänt begagnande
vidmakthålla den gamla bron vid Nyqvarn, och skall, i
händelse häradsboarne icke härtill lemna samtycke, talan
i laga ordning mot dem anhängiggöras för deras förplig¬
tande ej mindre att deltaga i kostnaden för nu ifrågasatta
brobyggnads- och vägarbetes utförande, hvilket dock icke
af en sådan rättegång må uppehållas, än ock att ansvara
för framtida underhåll och nybyggnad.
Härvid yttrade:
(bustaf 16jei"kan»ler från Skaraborgs län: Så¬
som synes af min utlåtandet vidfogade reservation har jag
icke kunnat biträda utskottets beslut i denna fråga, eme¬
dan jag anser, att det skulle leda till alltför stora utgifter
för staten, om man skulle börja att beträda en sådan bana,
utskottet nu anslagit, att nemligen bevilja allmänna medel
till brobyggnader. Under frågans behandling i utskottet
upplystes, att det vore ganska tvifvelaktigt, huruvida det
verkligen kan åligga häradet att bygga ifrågavarande bro
eller icke, och torde det derföre vara bäst, att tvisten här¬
432
Den o September.
om först slites infor domstol, innan något anslag för samma
brobyggnad beviljas, ty, derest häradsboarne skulle för-
pligtas att bygga bron, kunna de säkert verkställa arbetet
för vida bättre pris, än om detsamma skulle ombesörjas
af staten. På grund häraf och hvad jag i öfrigt anfört i
min reservation afslår jag derföre utskottets hemställan i
förevarande punkt.
Per Olof Hörnfeldt från Vesternorrlands, Josef Smed¬
berg och Olof Thorell från Elfsborgs samt Nils Olsson
från Malmöhus län instämde.
Paill Fritz Mengel från Upsala län: Anled¬
ningen hvarföre kronan hittills underhållit den bro, hvar¬
om nu är fråga, är dels att kronan af de trafikerande upp¬
burit bropenningar, dels ock att Nyqvarns qvarnverk, i
sammanhang hvarmed brobyggnaden är uppförd, är sta¬
ten tillhörigt och lemnar staten den icke obetydliga in¬
komsten af 365 tunnor spanraål årligen. Genom den fö¬
reslagna ombyggnaden af bron blefve väl allmänna lands¬
vägen emellan Westerås och Enköping kortare, men detta
lände icke Åsunda häradsboer till någon fördel, ehuru
det enligt förslaget skulle åligga dem att underhålla den
nya bron utan rättighet att uppbära bropenningar, och
äro de af utskottet för anslagets beviljande i öfrigt upp¬
ställda vilkor så dryga, att bemälde häradsboer svårligen
derpå torde kunna ingå. För häradsboarne återstå såle¬
des blott två alternativ, nemligen att antingen mottaga
anslaget till brobyggnaden, emot skyldighet att sedermera
för ali framtid underhålla bron, deremot de protestera,
eller ock underkasta sig rättegång med Kongl Maj:t och
kronan, hvilket sednare torde vara att föredraga, emedan
utgången af en rättegång är beroende på laga skäl och
icke på godtycke, såsom ett rikets ständers beslut. I lik¬
het med Bjerkander, anser jag det derföre lända till mera
fördel för häradsboarne att punkten varder af ständerna
afslagen.
Paul Mellström från Vesternorrlands län:
Ehuru, enligt till mig inlupen underrättelse, tre stånd re¬
dan bifallit utskottets hemställan i denna punkt, anser
jag mig likväl icke kunna annat än förena mig med Men¬
gel i yrkande om afslag.
Sedan diskussionen härefter förklarats slutad, blef punk¬
ten, uppå framsällning af talmannen af ståndet, afslagen.
Den 5 September.
17:de punkten, med hemställan, att rikets ständer, 1
och för den numera fullbordade brobyggnaden^öfver Umeå
eif, måtte bevilja ett lån, stort tjugo tusen rdr rmt, med
förbindelse för vederbörande låntagare att årligen, efter
slutet af det år, hvarunder lånemedlen utbekommits, er¬
lägga åtta procent af hela den lyftade lånesumman, hvaraf
räntan godtgöres efter fern procent utaf obetalda kapital¬
beloppet pch det öfriga utgör afbetalning derå, samt att
i öfrigt de föreskrifter, som för tillgodonjutande af andra
dylika statsbidrag vid innevarande riksdag varda stadgade,
äfven i afseende på detta lån böra, i tillämpliga delar,
lända till efterrättelse.
Härom uppstod nu diskussion, derunder yttrade:
Sven Rosenberg från Kristianstads län: För
min del är jag icke hågad att bifalla denna punkt, der¬
före att man, beträffande ifrågavarande brobyggnad, åter
beträdt den gamla banan, att först inkomma med ett för
lågt beräknadt kostnadsförslag i och för vinnande af an¬
slag och sedermera, då detta visat sig otillräckligt, ånyo
begära understöd. Att på så sätt vigilera sig fram och
draga vexel på ständernes hjelpsamhet och undseende,
finner jag mindre' rätt, och afslår jag derföre utskottets
hemställan i denna punkt.
Olof i% Sissi»» från Vesterbottens län: Till en
början hembär jag ståndet Umeå häradsboars tacksamhet,
ej mindre för det bidrag af allmänna medel, som till upp¬
förande af bro öfver Umeå eif vid sista riksdag beviljades,
än äfven derför, att detta stora företag ansetts lända till
nytta icke allenast för de enskildte utan äfven för det all¬
männa. Den oförutsedda omständighet har likväl inträffat,
att, oaktadt en af statens em betsmän, chefen för norra
väg- och vattenbyggnads-distriktet, herr major Adelsköld
uppgjort kostnadsförslag för brons uppförande, i hvilket
förslag kostnaden upptages till 86,000 rdr, under broarbe¬
tets fortgång dock befunnits, det samma summa vore otill¬
räcklig, hvarför sistlidne sommar uppgjorts ett ytterligare
förslag, som öfversteg det förra med 32,288 rdr, dertill
orsaken hufvudsakligen torde få tillskrifvas, att användbar
sten till brobyggnaden icke fanns i närgränsande berg,
utan måste hemtas genom oländig mark från aflägset håll,
samt att det å bj elkar af mindre dimensioner först åsätta
värde, efter gångbart pris, icke motsvarande priset å de
13onde-St:s Prat. vid 1862—63 årens riksdag. VII. 28
434
Den 6 September.
stora för brons öfverbyggnad erforderliga bjelkar, såvida
dessa icke funnos i närgränsande socknar, utan måste
kemtas från lappmarken. Denna omständighet var icke
häradsboarnes fel. De hafva med största flit och ospard
möda påskyndat brons förfärdigande, på det att icke den
våldsamma flodens isgång skulle rasera stenpelarne, som
hade mindre styrka, före deras sammanbindning af bjel¬
kar till öfverbyggnad, och hafva derför häradsboarne blif¬
vit nödsakade att i filialbanken mot 6 procents ränta på
6 månaders kredit upplåna 33,000 rdr. Jag yrkar derför
att de broskyldige måtte af statens medel ytterligare er¬
hålla det föreslagna lånet, på det att utmätning må und¬
vikas till gäldande af den skuld, som de måst ikläda sig
för denna brobyggnad, till hvilken de mot sin vilja blifvit
tvungna, oaktadt de alltid hållit färja och färjredskap till¬
handa och ansett denna brobyggnad vida öfverstiga deras
förmåga. För staten är det nu föreslagna lånet med ränta
en ringa uppoffring, men för de broskyldige, som blifvit
tvungna att skuldsätta sig för öfver 80,000 rdr för denna
bro, som är 1,000 fot lång och cirka 70 fot hög, troligen
den största i riket, skulle en sådan utgift kännas tung,
helst de broskyldige icke allenast sistlidne och detta år
blifvit hemsökte med missväxt, utan äfven många byamäns
åker och äng innevarande års sommar blifvit genom elf-
flodens vatten så öfversvämmade, att åtskilliga skattdra¬
gare icke få skörda ett enda korn — en förlust som kom¬
mer att kännas svår under loppet af flera år. Jag hop¬
pas och anhåller derför, att ståndet täckes behjerta denna
omständighet och bifalla betänkandet.
Häruti instämde Olof Lagergren från Gotlands, Per
Byström från Jemtlands och Herman Jönsson Öbom från
Norrbottens län.
f®aiiS Hedström från Vesternorrlands län: Jemte
det jag beklagar, att häradsboarne blifvit belastade med
byggandet af ifrågavarande bro, får jag tillika förklara,
att det skulle blifva ett besynnerligt och vådligt prejudi¬
kat om staten, efter att till nämnda brobyggnadsarbete
hafva beviljat anslag enligt uppgjordt kostnadsförslag, nu,
sedan detta visat sig otillräckligt, skulle till samma före¬
tag ytterligare försträcka medel, helst häradsboarne sjelfve
haft nytta af arbetet och dragit vinsten af de stegrade
prisen på de till arbetet erforderliga materialierna. För
Den 5 September.
min del kan jag således icke bifalla utskottets hemställan
i denna punkt.
Cari Anders Carsson från Östergötlandslän:
Vore det i allmänhet möjligt för kommunerna, att sjelfva
kontrollera rigtigheten af de kostnadsförslag, som i ett
eller annat hänseende uppgöras, så skulle Rosenberg och
Hedström hafva rätt i sina yttranden, men då nu så icke är
förhållandet, samt häradsboarne äro villige att för lånet
erlägga 8 procent deraf 5 procent såsom ränta och åter¬
stående tre procent uti amortering, så och då statens me¬
del svårligen torde kunna nyttigare användas, kan jag icke
annat än bifalla det begärda lånet. Det må visserligen
vara sannt, att det i allmänhet åligger häradsboarne att
sjelfve bekosta och underhålla sina brobyggnader, men då
nu den färja, häradet förut underhållit öfver Umeå eif,
vissa tider af året icke utan lifsfara kunde begagnas, till
följd hvaraf häradsboarne emot sitt bestridande förplig-
tats att uppföra ifrågavarande bro, torde det, med afse¬
ende på den stora kostnaden och det allmänt nyttiga uti
företaget, vara skäl att från ofvannämnde allmänna regel
härvid göra ett undantag.
Med Carl Anders Larsson förenade sig Johan Pers¬
son och Gustaf Bolin från Upsala, Nils Andersson, Per
Perssson och Olof Olsson i Olebyn från Vermlands, Nils
Petter Bäckström och Johan Gustaf Dahlgren från Kal¬
mar, Petter Larsson från Gotlands, Per Eriksson, Erik
Hansson och Olof Persson från Gefleborgs, Lars Gustaf
Andersson från Elfsborgs och Carl Gustaf Sköldberg från
Nerikes län.
l*er Nilsson från Malmöhus län: Det egna för¬
hållande har här inträffat, att häradsboarne först blifvit
emot sitt bestridande förpligtade att verkställa förevarande
brobyggnadsarbete, och att, sedan de dermed gått i för¬
fattning, det visat sig, att kostnaden bestege sig till vida
högre belopp, än i ursprungliga kostnadsförslaget blifvit
beräknadt. Det skulle derföre vara 'serdeles hardt för hä¬
radsboarne att nu på en gång utbetala den summa, hvar¬
med den verkliga kostnaden öfverstege kostnadsförslaget,
och är det af sådan anledning utskottet velat bispringa
dem med det begärda låneunderstödet, det jag för min
del äfven vill bevilja.
436
Den 5 September.
Häruti instämde vice talmannen Anders Eriksson och
Carl Tholsson från Skaraborgs, Erik Ersson från Gefle¬
borgs, Olof Thorell från Elfsborgs, Georg Nyqvist från
Vermlands, Gustaf Hultman och Anders Persson från Ne¬
rikes och Lars Rasmusson från Göteborgs län m. fl. stån¬
dets ledamöter.
Anders ionsson från Vermlands län: På de
af den bland föregående talare, hvilka yttrat sig för bifall
till låneunderstödet, anförda skäl, vill äfven jag bevilja
samma understöd.
Anders Angust Andersson från Östergöt¬
lands län: Instämmande med dem, hvilka förordat det
begärda låneunderstödet, är det blott en omständighet,
hvarpå jag vill fästa uppmärksamheten, nemligen att kom¬
munen troligen icke begärt lån på så dryga vilkor, derest
densamma sjelf egt tillgång till de erforderliga medlen.
Skulle lån upptagas på annat håll, så blefve visserligen
räntan densamma, men kommunen komme dessutom att
tillskyndas utgiften till kommissionär m. m.
Olof Alisson: I utskottet har blifvit upplyst,
att häradsboarne nyligen afslutat ett större väganlägg-
nings-arbete och att derföre deras tillgångar äro medtagne.
För den välvilja, föregående talare uttryckt mot härads-
boarne, hembär jag, å deras vägnar, deras tacksamhet
och önskar en lycklig utgång på frågan.
Per östman från Vesternorrlandslän: Ett gam¬
malt talesätt säger, »stora verk drifvas alltid sakta» och
så tyckes äfven här vara förhållandet, ty då för bortåt
140 år tillbaka en ny utnämnd landshöfding kom till länet,
sysselsatte han sig genast med planen att bygga bro öfver
Umeå eif och började äfven dermed gå i författning, men
lät företaget sedermera afstadna. Derest kostnadsförsla-
get genast rigtigt beräknats, så hade väl detta lån icke
kommit i fråga, men då bade ju i allt fall medlen genast
utgått till det sammanräknade belopp, hvartill verkliga
kostnaden uppgår, och således förhållandet blifvit enahan¬
da. I betraktande häraf, äfvensom den omständigheten,
att häradsboarne emot sitt bestridande förpligtats att gå i
författning om förevarande brobyggnadsarbetes verkstäl¬
lande, kan jag lör min del icke annat än bifalla utskottets
hemställan i denna punkt.
Den 5 September. 437
Josef Oscar Almqvist från Norrbottens län:
Såsom bevis på, att man just icke serdeles kan förlita
sig på kostnadsförslag, ber jag att få nämna, att i en soc¬
ken, belägen ännu nordligare än den, hvarom nu är fråga,
uppgjordes, ungefär samtidigt med kostnadsförslaget till
förevarande arbete, förslag till kostnad för en större bro¬
byggnad, uppgående till endast 10,000 rdr; men då litet
hvar snart nog började inse, att arbetet för denna summa
omöjligen skulle kunna verkställas, samt, af sådan anled¬
ning, nytt förslag uppgjordes, uppgick detta till icke min¬
dre än 60,000 rdr.
Hvad åter beträffar de af utskottet för lånets bevil¬
jande föreslagna vilkor, så äro dessa de hårdaste jag, un¬
der de två riksdagar jag bevistat, någonsin sett föreskrif-
vas vid lån till dylika allmänna företag, och är detta ett
ytterligare skäl att icke motsätta sig ifrågavarande låne¬
understöd.
Paul Prita iff ensel från Upsala län: För
min del finner jag så ömmande och giltiga skäl tala för
ifrågavarande låns beviljande att jag icke tvekar att bi¬
falla utskottets härom gjorda hemställan. Häradsboarne
hafva mot sitt bestridande ålagts, att verkställa brobygg¬
naden med det af ständerna härtill lemnade statsbidrag,
och då nu samma arbete, till den del, som redan är fär¬
dig, befunnits vara väl och med omsorg utfördt, samt det
sedan visat sig, att den ursprungligen beräknade kostna¬
den icke är tillräcklig, så synes det vara billigt, att sta¬
ten bidrager med ytterligare låneunderstöd, så att arbetet
snart måtte kunna bringas till fullbordan, hvilket är så
mycket nödvändigare, då man betänker det lifsfarliga uti
sättet att med färja färdas öfver denna, häftigt forssande eif.
Häruti instämde Anders Medin från Kronobergs, Per
Tjernlund från Vesternorrlands, Johannes Nilsson från Gö¬
teborgs och August Carlberg från Hallands län.
Sedan diskussionen härefter förklarats slutad, blef
punkten, uppå framställning af talmannen, af ståndet bi¬
fallen.
18;de punkten, med förmälan, att utskottet ansett sig
icke kunna tillstyrka något särskildt anslag för en bro¬
byggnad öfver det s. k. Körvikssundet, som skiljer den uti
södra delen af sjön Åsnen i Kronobergs län belägna Sirkön
från fasta landet.
438
Den 5 September.
Härvid yttrade:
Villiers ]?■ ellin från Kronobergs län: Jag är
fullkomligt öfvertygad om att, derest utskottet haft när¬
mare reda på alla de förhållanden, som tala för bifall till
detta anslag, utskottet äfven skulle mera behjertat den
belägenhet, hvari öboarne sig befinna. Under flera måna¬
der på året, då sjön är tillfrusen, fast isen ännu icke bär,
äro öns innevånare beröfvade all förbindelse med fasta
landet, hvilket förhållande på sednare tiden, sedan folk¬
mängden tilltagit, blifvit allt svårare, hvarför också öbo¬
arne nu äro betänkte att medelst en bro förbinda ön med
fasta landet. Kostnaden för ett sådant arbete är beräk-
till 36,000 rdr, och begära nu öboarne att staten måtte
härtill bidraga med |:delar, hvaremot de sjelfve skulle för¬
binda sig att bekosta återstående |:del eller 12,000 rdr.
Såsom skäl för sitt afstyrkande bar utskottet endast an¬
fört, att kostnadsförslaget icke blifvit af väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen granskadt samt att vederbörande myn¬
digheter icke afgifvit yttrande i fråga om arbetets vigt och
gagn för det allmänna, men nu är likväl härvid att märka,
att kostnadsförslaget blifvit uppgjordt af chefen för södra
väg- och vattenbvggnadsdistriktet majoren Kemmer, hvil¬
ken deruti på det amplaste tillstyrkt anslag till ifrågava¬
rande brobyggnadsarbete, samt att kronofogden och pre-
sterskapet i orten afgifvit intyg i ämnet, hvartill slutligen
kommer att chefen för styrelsen, på gifven anledning
förklarat, att någon serskild granskning i nämnda sty¬
relse utaf kostnadsförslaget icke erfordrades, då detsam¬
ma blifvit af chefen för södra väg- och vattenbyggnads-
distriktet upprättadt. Då emedlertid upplyst blifvit, att
utskottet icke tagit någon kännedom om eller ens sett hand¬
lingarna i ämnet, hvilka ligga förvarade i de präktiga
skåp, utskottet har till sin disposition, vill jag icke klan¬
dra utskottet för dess yttrande, lika litet som jag anser
det löna mödan att påyrka återremiss af punkten eller
bifall till de i ämnet väckte motioner, utan önskar jag
endast, att ståndet ville med ogillande lägga till handlin-
garne utskottets hemställan i denna punkt.
Med Medin förenade sig Sven Henrlin och Gustaf
Johansson från Kronobergs län.
IPer .Wilsson från Malmöhus län: Om jag icke
alltför mycket missminner mig, så var motionären sjelf
närvarande i stats-utskottets nksgäldsafdelning, då frågan
derstädes förehades och var således i tillfälle att sjelf till¬
Den 5 September.
439
handahålla utskottet nödiga upplysningar. I öfrigt har
jag icke något emot, att punkten lägges till handlingarna.
Carl JoEtan Svensen från Kalmar län: Jag
vill endast upplysa derom, att några handlingar i frågan
icke kommit utskottet till handa, och kunna de således
än mindre, såsom en föregående talare påstått, ligga för¬
varade i skåpen i den lokal der utskottet sitter.
Medin: Det eger fullkomligt sin riktighet, hvad
Per Nilsson yttrade, att jag nemligen var närvarande på
utskottets afdelning, då frågan derstädes behandlades.
Handlingarne framtogos då och genomgingos, och var det
med blott en rösts pluralitet, som afdelningens afstyrkande
beslut tillkom. Deremot vet jag med säkerhet, att, då
frågan förevar i plenum hos utskottet, några handlingar
icke föredrogos.
Diskussionen förklarades nu vara slutad; och sedan
talmannens proposition på bifall till utskottets hemställan
i förevarande punkt blifvit med nej besvarad, beslöt stån¬
det, uppå förnyad framställning af talmannen, att med
ogillande lägga samma hemställan till handlingarna.
llk.de punkten, med hemställan, att rikets ständer
måtte lemna utan afseende Bälter Sven Erssons från Kop¬
parbergs län motion om anslag för byggande af en flott¬
bro öfver Östra Dalelfven m. m. bifölls
20;de punkten, med hemställan, att rikets ständer
måtte lemna utan afseende doktor Runstens och Henrik
Hanssons från Vesternorrlands län motioner om understöd
af allmänna medel för åstadkommande af en brobyggnad
i Sollefteå öfver Angermanna-elfven, bifölls.
2Usta punkten, afstyrkande Jöns Rundbäcks från Gö¬
teborgs län motion, att rikets ständer måtte till en bro¬
anläggning öfver Göta eif från ön Hisingen till någon
punkt i närheten af Göteborg bevilja ett statsanslag utan
återbetalningsskyldighet af 100,000 rdr och ett räntefritt
lån, under uppgifna vilkor, till enahanda belopp.
Härom uppstod diskussion, derunder sig yttrade:
•lons ICniHlimek från Göteborgs län: I vårt
svenska eldorado, i stats-utskottet, har jag också varit en
gång — endast en gång — det var när min nu ifrågava¬
rande motion behandlades. Jag tillstår att när jag, lik¬
440
Den 5 September.
nelsevis taladt, sorn adept inkom i denna alchemiska verk¬
stad, der så mycket medel förefinnes till utdelning åt alla
håll, hyste jag det hopp att äfven få en släng af slefven.
Detta mitt hopp vardt dock om intet, emedan när jag,
som sagdt är, koni till behörig ort för att skära guld med
täljknifvar, voro guldgrufvorna dels redan tömde dels på
andra håll inmutade. Med oförrättadt ärende ocb^dslagna
förhoppningar måste jag alltså återvända och häröfver lö¬
nar sig icke numera att sörja. Min mening är icke hel¬
ler att hålla något rörande tal eller framkomma med nå¬
gon jeremiad häröfver; men som motionär hör väl jag i
likhet med alla andra, som fått sina motioner afslagna,
öfver min motion sjunga en svanesång. Och härmed öf-
vergår jag till hufvudsaken. Kaste vi, mina bröder, en
blick på kartan, så finna vi, hvad som ock finnes i verk¬
ligheten, att en väg ned från sydligaste spetsen af Skåne
ända upp till norska gränsen slingrar sig fram längst
hela kusten af vesterhafvet. Denna väg är icke afbruten
mera än vid Göteborg på tvänne ställen af Götaelf. Välja
vi åter en annan rigtning för våra spanande ögon, så
kunna vi utgå från Göta elfs utflöde ur sjön Wenern och
följa dess lopp till håfven en sju mil, på hvilken sträcka
vi förgäfves söka efter något föreningsband emellan denna
elfs folkrika stränder. Efter en sådan granskning af me¬
daljens båda sidor skola vi finna rätta verkligheten af de
beprisade kommunikationsanstalterne på denna enligt fle¬
ras förmenande vällottade ort. Att denna ort emellertid
har väl så stora behof af förbättrade kommunikationsan-
stalter som lappmarken, torde väl här, efter hvad man
hört, vara djerft att påstå; men ändå måste och kan jag göra
det, emedan alla förståndiga nationer hitintills slagit vägar
och broar, der folk och rörelse finnes och icke i ursko-
garne. För att visa det en liflig rörelse öfver Göta eif,
särdeles vid dess ändpunkter nedvid Hisingen, förefinnes
torde jag blott behöfva anföra, att från och till Hisingen
öfver Göta elfs grenar förefinnes icke mindre än sju —
säger 7 — allmänna och två enskilta färjplatser, hvarför¬
utan en 3 å 4 ångslupar och flera mindre farkoster äro i
ständig sysselsättning att transportera folk och gods öfver
elfven. Och för att nu hålla mig endast vid en af dessa
färjplatser, nemligen den som skulle upptagas af den fö¬
reslagna bron, så får jag upplysningsvis nämna att endast
här i genomsnitt taget dagligen färdas öfver elfven om¬
kring 400 personer och öfver 100 hästar och fordon, eller
årligen omkring 140,000 personer och 50,000 dragare med
Den 5 September.
441
lass. Till hvad nu sagt är kunde jag tillägga mycket rö¬
rande det besvärliga med färjorna, den ofta svåra passa¬
gen, den allmänna och rättvisa missbelåtenheten o. s. v.
Jag kunde orda mycket om statens intresse och or¬
tens intresse, om rikedom och fattigdom om vällot¬
tade och vanlottade; men då jag vet att allt detta tje¬
nar till intet, så vill jag dermed icke trötta. Vi vällot¬
tade dernere få väl ändå i likhet med »min son på gale-
jan» tillsvidare
Eländigtvis bland dynt och slem
flyta på en planka hem.
Det redan sagda torde vara nog, om jag icke funne
mig föranlåten att slutligen ta i hop med dessa såkallade
principer, hvilka man påstår skola hafva gjort sig gäl¬
lande särdeles i detta utskottsbetänkande. Men hvad sade
jag? Sade jag verkligen principer? Ja visst gjorde jag
det; men se sådana har jag fåfängt spårat här. Villman
kalla dem lyktgubbar, irrbloss, då finnas här många af det
slaget; men grundsatserna, de äro knappast uttalade på
en sida förr än de vandra upp och ned på en annan.
Till bevis härpå vill jag endast anföra att utskottet afsla-
git min motion på den grund, att vederbörande myndig¬
heter ej yttrat sig och derför att ej bolag blifvit bildadt.
Likvisst har kostnadsförslaget och ritningar till brobyggna¬
den blifvit uppgjorda af en skicklig ingeniör, kapten i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, detta förslag har ehuru
ej officielt varit hos nämnde styrelse och kongl, elfstyrel-
sen har gifvit förslaget det amplaste förord; men allt detta
hjelper icke här. På andra ställen har icke alltid behöfts
så mycket bråk,, nej icke bolag ens har varit af nöden.
Om nu detta härrör af principer eller kapriser kan jag
icke säga. Allt hvad jag vidare vill säga är, att jag för
denna gång, men endast för denna gång, bifaller punkten.
Jolmnnes Wildon från Göteborgs län: Sedan
motionären numera sjelf instämt i utskottets afstyrkande
yttrande, så har jag i denna fråga icke något annat att
säga, än att jag för min del anser den föreslagna bron
öfver Göta eif icke allenast onyttig, utan rent af skadlig.
Sven ISosenhcrg från Kristianstads län: Icke
på grund af Kundbäcks yttrande, utan på de skäl utskot¬
tet och Johannes Nilsson anfört, afslår äfven jag motio¬
nen och bifaller punkten.
Illindbäck: Sedan jag sjelf bifallit ifrågava¬
rande punkt, väntade jag icke, alldraminst af min granne
v här i bänken, att några invändningar skulle göras. Då
så emellertid skett, måste jag, om endast för att skingra
hans farhåga, tillägga några ord.
Skeppsfarten å Göta eif har af den föreslagna bron
ingenting att befara. Eron skulle nemligen så inrättas,
att den icke på minsta vis skulle bli hinderlig för segla-
tionen, hvarföre också alla beqvämligheter för densamma
äro i förslaget iakttagne. Hit hörer att tvänne svängbroar,
hvardera 35 fot breda, skola anbringas jemte nödiga för-
halningsbryggor m. m. Denna bredd jemte brons kon¬
struktion för öfrigt tillåta de största fartyg att med lätthet
manövrera bron. Ja, i allmänhet kunna till och med
tvänne fartyg i sender genom hvarje öppning passera bron
och det största fartyg som hittills navigerat Göta eif, nem¬
ligen engelska ångfartyget »Argo» som håller 26 fot emel¬
lan yttre sidorne kan äfven passera bron, om jag så får
uttrycka mig, på rak arm. Alla nödiga försigtighetsmått
och anordningar skola för öfrigt vidtagas, till seglationens
fördel, hvarföre min goda granne icke härför behöfver
hysa några skrupler. Skulle emellertid något vara att
anmärka mot den föreslagna bron, torde dessa anmärk¬
ningar, ifall de äro sakkunniga, hinna att göras innan bron
kommer till stånd. Nu tillåter troligen icke tiden det, der¬
före vill jag ock sluta med mitt försvar, tacksamt erkän¬
nande den uppmärksamhet mig kommit till del.
Lars Erssen från Södermanlands län: För min
del bifaller jag utskottets yttrande i denna punkt, och fin¬
ner det gyckel, motionären tillåtit sig, mindre på sin
plats, helst då han sjelf förklarat att äfven han bifaller
punkten.
Diskussionen var slutad; och blef punkten, uppå
framställning, af talmannen, af ståndet bifallen.
22:dra punkten, innehållande tillstyrkan att rikets
ständer, för anläggning af en jernbro öfver Lilla Ham¬
marsundet i närheten af Askersund, måtte bevilja det för
berörda arbetens utförande bildade bolag ett mot |:delar
af den till 88,100 rdr beräknade kostnadssumman unge¬
färligen svarande anslag af 58,700 rdr, med vilkor att
derest arbetet icke kan komma till verkställighet med
mindre afgift för brons begagnande skall af de trafike¬
ifett 5 September.
443
rande erläggas, bropenningar icke må upptagas till högre
belopp, än som för brons underhåll erfordras, bifölls.
23:dje punkten, med anmälan, att något afseende icke
torde kunna fästas å Sven Rosenbergs från Kristianstads
län motion om anslag till en beslutad brobyggnad öfver
Rönne å vid staden Engelholm i nämnda län, bifölls.
24:de punkten, med hemställan att rikets ständer, för
understödjande af mindre hamn- och brobyggnader samt
upprensningar af åar och farleder, måtte till Kongl. Maj:ts
disposition anvisa ett anslag af 60,000 rdr, att utgå med
20,000 rdr under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866,
bifölls.
25:te punkten, afstyrkande af särskildta motionärer
gjorda framställningar om understöd för anläggning af en
hamn vid Lagaåns utlopp, bifölls.
2b‘:te punkten, med hemställan, att rikets ständer, för
anläggande af en dragväg vid samt verkställande af mucB
dringsarbeten ofvanför Falkenbergs hamn, måtte bevilja
nämnda stad ett mot hälften af den härför beräknade
kostnad ungefärligen svarande anslag utan återbetalnings-
skyldighet af 11,000 Rdr, mot skyldighet för staden att
fullgöra de föreskrifter, som för tillgodonjutande af andra
dylika anslag vid innevarande riksdag varda fastställda
bifölls.
27-.de punkten, med hemställan, att rikets ständer
måtte bevilja staden Askersund ett anslag utan återbetal-
ningsskyldighet af 18,000 Rdr, för att användas till utvidg¬
ning af hamn och lastageplatsen vid nämnda stad, i en¬
lighet med den derför uppgjorda plan, under förbindelse
för staden att bestrida den kostnad, som utöfver anslags-
beloppet för ändamålet erfordras, bifölls.
28:de punkten, afstyrkande Erik Johan Rudbergs från
Kalmar län motion om anslag till en hamnanläggning å
tjenlig plats inom Högby eller Böda socknar på Oland,
bifölls.
29:de punkten, med hemställan, att Rikets Ständer
måtte lemna utan allt afseende Nils Peter Bäckströms
från Kalmar län motion om ett anslag af 20,000 rdr till
förbättrande af hamnarne vid Grönhögen eller Degerholm,
belägna på vestra kusten af Ölands södra mot.
444
Den 5 September.
Härvid begärdes ordet af:
BSäokstrom, som yttrade: Jag är väl å ena si¬
dan utskottet förbunden, derföre att utskottet medgifvit
biiligheten uti nain ifrågavarande framställning, men å an¬
dra sidan är det svårt att hysa någon serdeles tacksam¬
het emot utskottet, ty jag anser att det begärda anslaget,
med afseende jemväl å dess ringa belopp, bordt af utskot¬
tet tillstyrkas. Att, på sätt utskottet uppgifvit, de till
ärendet hörande handlingar icke kommit utskottet tillhanda
är emedlertid sannt, och torde derföre för det närvarande
något annat icke vara att göra, än att bifalla utskottets
yttrande i punkten, helst utskottet i en föregående punkt
af utlåtandet tillstyrkt ett anslag, att ställas till Kongl.
Maj:ts disposition, för att användas till dylika ändamål,
som det förevarande, och således utsigt möjligen finnes
att från denna fond erhålla understöd till det företag, hvar¬
om nu är fråga.
Vidare yttrade:
Daniel Danielsson från Jönköpings län: Jag
vill endast upplysa, att, sedan anslaget till Askersunds
hamn beviljats, några medel till understöd åt arbeten af
förevarande beskafienhet icke återstodo, hvarföre, äfven
om nödiga handlingar i ämnet till utskottet inkommit,
något understöd denna gång svårligen torde hafva kunnat
erhållas.
Diskussionen var slutad; och blef punkten,uppå fram¬
ställning af talmannen, af ståndet bifallen.
30:de punkten, med hemställan, att rikets ständer för
Indals-elfvens upprensning, så att densamma med ångbå¬
tar må kunna befaras från Klingerfjärden vid Östersjön
till Utanede by i Jemtland, måtte bevilja och till Kongl
Maj:ts disposition anvisa ett anslag af 31,000 rdr, under
vilkor att vederbörande myndigheter förbinda sig att för
all framtid behörigen underhålla den genom upprensnin¬
gen bildade farleden, bifölls.
31:sta punkten, deruti utskottet tillstyrkt, att rikets
ständer mätte för segelleds öppnande från Hattefura vid
Werum förbi Köpmannabro genom sjöarne Åkelången, Rog-
varpen, Laxsjön och Lelången till stora Lee samt anlägg¬
ning af en jernväg af 2,350 fots längd till Håfveruds bruk
bevilja ett statsbidrag af en million riksdaler, deraf
200,000 rdr såsom anslag, utan återbetalningsskyldighet,
Dea 5 September.
445
och 800,000 rdr såsom lån, samt att halfva anslagssum¬
man, 100,000 rdr och af lånet 450,000 rdr må under näst¬
kommande statsregleringsperiod utbetalas till det bolag,
som genom kontrakt, hvilket sednast inom 1864 års ut¬
gång bör vara vederbörligen afslutadt, förbinder sig att
utföra och fullborda hela den ifrågavarande kommunika¬
tionsleden ; börande bolaget årligen, efter slutet af det år,
hvarunder hvarje för sig fristående del af företaget blifvit
fullbordad och intill hvilket års slut motsvarande del af
lånet får räntefritt innehafvas, inbetala fem procent å det
i förhållande till hela kostnaden på samma del belöpande
lånebelopp, af hvilka först beräknas tre procents ränta å
det efter hvarje inbetalning återstående kapital samt det
öfriga afgår å kapitalet.
Rörande denna fråga uppstod nu diskussion, derun¬
der följande ståndets ledamöter begärde ordet och yttrade:
Vice talmannen Anders Eriksson: Då detta
ämne var under behandling i stats-utskottet kom hvarken
jag eller någon af de öfriga utskotts-ledamöterne att för
tillfället erinra oss den tvetydiga föreskriften uti det för
riksgälds-kontoret utfärdade reglemente, att nemligen, vid
tillgodonjutande af lån till allmänna arbeten, för lånesum-
mans återbetalning skall ställas sådan borgen, som af
fullmägtige i riksgälds-kontoret kan godkännas. Enligt
detta vilkor skulle det således åligga det bolag, som för
ifrågavarande arbete kommer att bildas, att ställa säker¬
het för lånebeloppet, 800,000 rdr under den tid af om¬
kring 31 år, som åtgår för lånets återbetalning. Att emed¬
lertid detta icke gerna låter sig göras, torde enhvar lätte¬
ligen inse. Om derföre förevarande arbete, hvars stora
vigt ej blott för sjelfva orten, utan äfven för hela riket,
utskottet tydligen framhållit, skall kunna komma till stånd,
så måste man vara betänkt på att vid lånets beviljande
från ofvannämnda allmänna regel göra samma undantag,
som under sednare riksdagar egt rum vid anvisande af
lån till mindre jernvägsanläggningar och utförande af så
kallade bibanor, dervid jernvägen ansetts innefatta till¬
räcklig säkerhet för lånet. Då nu det arbete, hvarom frå¬
gan gäller, är till sin betydenhet och kostbarhet fullt jem-
förligt med en jernvägsanläggning, så hoppas jag att det¬
samma uti ifrågavarande hänseende under sådan anlägg¬
ning ställes i samma kategori. Sjelfva kanal-arbetet i och
för sig måste väl dessutom åt staten erbjuda vida säkrare
446
Iden 5 September.
garanti för länets, behöriga amortering, än en dylik på 30
års tid ställd borgen. Orsaken, hvarföre omförmälda stad¬
gande om borgen ännu finnes qvar i riksgälds-kontorets
reglemente, härleder sig derifrån, att bidrag till kanalise-
riugs-arbeten hittills aldrig utgått såsom lån, utan i form
af anslag utan återbetalningsskyldighet.
Jag skulle derföre önska, att bonde-ståndet, med god¬
kännande af punkten i öfrigt, ville besluta det tillägg till
detsamma, som herr friherre af Ugglas uti den af honom
afgifna, å pag. 77 af utlåtandet intagna reservation före¬
slagit, i enlighet hvarmed preste-ståndet äfven fattat sitt
beslut i ämnet; men som jag derjemte har mig bekant,
ätt båda de andra riks-stånden återremitterat punkten,
på det utskottet måtte komma i tillfälle att i det af mig
anmärkta hänseende ändra vilkoren för lånets utgående,
och denna åtgärd möjligen äfven torde vara den lämpli¬
gaste, inskränker jag mig nu till att påyrka punktens åter¬
remitterande till utskottet.
Uti detta vice talmannens yttrande förenade sig Paid
Fritz Mengel från Upsala, Lars Gustaf Andersson. Josef
Smedberg, Olof Thorell och Erik Andersson från Elfs¬
borgs, Olaus Eriksson från Göteborgs, Georg Nyqvist,
Per Persson och Anders Jonsson från Vermlands, Carl
Tholsson från Skaraborgs samt Anders August Andersson
och Carl Johan Johansson från Ostergötlands län.
Carl »Polian Cronard Cöiiiibrr^ från
Östergötlands län: Äfven jag är af samma åsigt, som
talmannen, och vill bifalla de till ifrågavarande arbete af
utskottet tillstyrkta låne- och anslagssummor, dock icke
alldeles på de af utskottet föreslagna vilkor, emedan jag
anser det omöjligt för något bolag att åtaga sig solidarisk
ansvarighet under 31 års tid, hvarförutan jag finner det
orimligt, att svårare vilkor skola bestämmas vid lån till
kanaliserings-arbeten, än till jernvägsbyggnader. Vid
1856—1858 årens riksdag, då fråga var om lån förkanal-
och sluss-anläggning från Asasjön öfver Wexiö till Al¬
mundsryd och för jernväg derifrån till Carlshamn, hvilket
företag sedan icke kom till stånd, stadgades icke någon
solidarisk ansvarighet för det bolag, som för berörda än¬
damål skulle bilda sig, lika litet som något dylikt förbe¬
håll ifrågakommit vid de under sistförfiutna och inneva¬
rande riksdagar till anläggande af bibanor anvisade lån.
Att bland vilkoren för beviljandet af nu förevarande an¬
Den 5 September.
447
slag bibehålla en sådan bestämmelse, vore derföre det¬
samma, som att genast afslå samma anslag. Jag yrkar
således, att punkten måtte varda till utskottet återremit¬
terad, för att vinna den ändring och rättelse, som inne¬
fattas uti det af herr friherre af Ugglas i hans reservation
afgifna förslag.
Häruti instämde Nils Magnus Pettersson från Kalmar
och Olof Olsson i Olebyn från Vermlands län.
Anders IPX edill från Kronobergs län: Då jag
begärde ordet, hade vice talmannen ännu icke kommit till
det ställe i sitt yttrande, der han gjorde framställning om
punktens återremitterande till utskottet, utan ville det sy¬
nas, som han önskade, att ståndet måtte på stället fatta
beslut i den af vice talmannen uppgifna syftning, hvilket
senare jag för min del fann mindre lämpligt. Deremot
har jag icke något att invända emot en återremiss. Be¬
träffande båtleden genom Kronobergs län till Almundsryd
och jernväg derifrån till Carlshamn, hvarom Lönnberg
nämnde några ord, så får jag upplysa, att detta företag
aldrig kom till verkställighet.
Sven lfiosenlierg från Kristianstads län: Se¬
dan punktens återremitterande till utskottet påyrkats, och
en sådan återremiss synes ega sannolikhet lör sig, torde
det väl vara öfverflödigt att för närvarande yttra sig vi¬
dare i ämnet; men emedlertid anser jag mig böra till¬
kännagifva att, ehuru jag icke vill motsätta mig återre¬
miss af punkten, jag dock icke kan godkänna, att sådant
sker i den syftning, som innefattas i friherre af Ugglas
reservation, ty densamma fritager ju bolaget från all slags
ansvarsskyldighet.
Per Olof Hörnfeldt och Henrik Hansson från Vester¬
norrlands samt Lars Ersson från Södermanlands län in¬
stämde.
Amders »Ionsson från Vermlands län, skriftli¬
gen: Att kanaliseringsfrågan från Hattefura till Stora Lee
blifvit minst hugnad med statsanslag, emot de -andra ka-
naliseringsfrågorna, finner man af betänkandet, enär här
blott en sjettedel beviljats såsom anslag, då deremot
253,000 rdr eller fem sjettedelar lemnats såsom anslag för
kanaliseringen emellan Bräcke gästgifvaregård och Sunds¬
vall, lika med två tredjedelar af kostnadssumman för ka-
448
Den 5 September.
naliseringen mellan sjöarne Kläggen, Flaten och Kihlen;
hela kostnadsförslaget för kanaliseringen mellan Klinger-
fjerden till Utanede; mer än halfva kostnadssumman för
Luleå elfs kanalisering, samt för Kinda båtled en tredje¬
del af kostnadsförslaget. Nyttigare kunna emellertid stats¬
medel icke gerna användas, än till verkställande af dylika
företag, och jag klandrar icke utskottets större och min¬
dre frikostighet] med anslag till den ena eller andra ka-
naliseringsfrågan, ty stats-utskottet har väl pröfvat dem
alla. Man invänder att staten icke skulle hafva någon
säkerhet för sin ränta och amortering. Hvad större sä¬
kerhet har den af lån till bibanor? Då intressenterne i
denna fråga, om den skall komma till stånd, måste till¬
skjuta mellan 2 å 300,000 rdr, samt afsäga sig någon ut¬
delning, förr än staten utfått sin ränta och amortering, så
är ju intet naturligare än att, om intressenterne icke anse
sig kunna få någon utdelning, sedan staten tagit sitt, de
icke åtaga sig kanaliseringen, utan heldre låta frågan
falla, hvarföre jag instämmer med vice talmannen uti den¬
nes yrkande om återremiss.
Vice Talmannen: De farhågor Rosenberg fram¬
kastat äro icke mycket att fästa sig vid, ty man kan väl
icke gerna förmoda, att bolaget, genom underlåtenhet att
behörigen amortera lånet, skulle riskera att rent af bort¬
kasta de 200,000 rdr. bolaget tillskjutit. Staten skall nem¬
ligen, enligt de föreskrifna vilkoren, först återbekomma, hvad
densamma tillskjutit, innan en enda skilling af inkomsten
får utdelas åt bolags-intressenterne, och så ändamålslöst
är väl icke företaget, att icke detsamma i en framtid
kommer att gifva fem procent. Jag vidblifver derföre mitt
yrkande att, med bifall till utskottets tillstyrkan rörande
sjelfva bidraget, punkten måtte till utskottet återremitte¬
ras, för att uppgöra förändrade grunder för de vilkor, un¬
der hvilka lånesumman må meddelas.
Jonas Andersson från Östergötlands län:
Vid ett hastigt genomläsande utaf friherre af Ugglas’ re¬
servation kan det val tyckas som, genom antagande af
densamma, bolaget skulle slippa från all ansvarighet; men
jag ber dock att få fästa Rosenbergs uppmärksamhet der¬
på. att bolaget måste teckna och utbetala en icke obe¬
tydlig summa, derpå de icke erhålla någon ränta förrän
staten blifvit till fullo godtgjord, hvilket är en ganska stor
uppoffring, synnerligast om man tänker sig det förhål¬
Dcn 5 September.
lande, att bolaget tilläfventyrs bildas af personer, som
deruti ingå mera af intresse för det allmänna, än af nå¬
gon direkt enskild nytta. Då jag emedlertid anser det
omöjligt, att något bolag kan bilda sig på andra vilkor,
än som innefattas uti friherre af Ugglas’ reservation, för¬
enar jag mig uti yrkandet om återremiss i den syftning,
samma reservation innehåller.
Paul Hedström från Vesternorrlandslän: Jag
är af samma tanka som Rosenberg. Om de vilkor, hvar¬
under utskottet tillstyrkt bifall till lånesumman borttagas,
så kan man lika gerna lemna hela summan såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet, ty någon säkerhet för sta¬
ten att återfå det förskräckta finnes i sådant fall icke.
En återremiss vill jag väl icke bestrida, men helst skulle
jag önska, att punkten bifölls oförändrad.
Per Persson från Vermlands län: För min
del kan jag icke dela de af Rosenberg och Hedström ut¬
talade betänkligheter, utan instämmer jag i detta hänse¬
ende med Jonas Andersson. Beträffande Anders Jonssons
anmärkning, att en del andra af honom uppräknade, stats¬
bidrag blifvit lemnade på bättre vilkor och till större be¬
lopp, än nu förevarande, så är detta onekligen sannt, men
man får väl vara nöjd med den mindre summa utskot¬
tet tillstyrkt, och bör man åtminstone då kunna hoppas,
att icke denna då blifver förvägrad. I öfrigt förenar jag
mig uti yrkandet om återremiss i den af vice talmannen
angifna syftning.
Svante Bergstrom från Östergötlands län:
Jag hade icke tänkt, att yttra mig rörande denna punkt,
men då jag hört Rosenberg och Hedström klandra, att
staten beviljar lån med så litet hopp att få detsamma
återbetaldt, så nödgas jag reservera mig emot en sådan
anmärkning, och ber tillika bonde-ståndet erinra sig den
af rikets ständer, i afseende å lån till bibanor hyllade
princip, Att, om icke bolaget uppfyller de förbindelser det¬
samma sig åtagit, staten öfvertager banan. Nu hemstäl¬
ler jag, huruvida icke jernvägsanläggningar och kanalise-
ringsarbeten hafva samma ändamål, nemligen underlättande
af kommunikationer, och torde det då vara svårt att inse
hvarföre, vid beviljande af lån till likartade företag, helt
olika vilkor skola uppställas.
Bonde St:s Prat. vid 1862- 63 dreus riksdag. VII. 29
450
Den 5 September.
Elosenlierg;: Jag vill fästa uppmärksamheten
derpå, att mitt yttrande icke gick ut på detsamma, som
Hedströms, fast man sedan behagat taga oss båda öfver
en bank. För min del tror jag, i likhet med vice tal-
mannen och flera andra af de föregående talarne, att bi¬
fall till punkten under de af utskottet uppställda vilkor,
deribland jemväl förutsättes borgen under hela amorte¬
ringstiden, skulle vara detsamma, som ett afslag, hvarföre
jag också anser en återremiss, för vinnande af ändring
härutinnan, behöflig. Den härstädes uttalade åsigten, att,
i fråga om stadsbidrag, bibanor och kanaliseringsarbeten
kunna hänföras under enahanda kategori, finner jag der¬
emot mindre rigtig, ty till bibanor har bidraget hittills
endast utgått i form af lån, hvaremot det kanaliseiings-
företag, hvarom nu är fråga, skulle understödjas såväl
med lån, som äfven med anslag, utan återbetalningsskyl-
dighet. En föregående talare yttrade dessutom, för så
vidt jag icke fattade alltför orätt, att möjligen de perso¬
ner, som tecknat sig för aktier till bedrifvande af ifråga¬
varande kanaliseringsarbete, af samma företag icke skulle
ega något intresse; om så är, torde det blifva svårt att
säga, hvem företaget egentligen kominer att tillskynda nå¬
gon fördel. Huru som helst, anser jag emedlertid nämnda
företag vara af så stor vigt, att vilkoren för statsbidrags
erhållande dertill böra vara så stipulerade, att åtminstone
stats-utskottets ledamöter dermed kunna vara belåtne,
och är det härföre, som jag förenar mig uti yrkandet om
återremiss.
Anders (Tonsson: Jag begärde ordet endast
för att upplysa, att af de 6,363 aktier å 25 rdr hvardera,
som blifvit tecknade, största antalet tagits af allmoge.
Avante Bergström: Då man redan i så måtto
frångått den princip, som gäller för beviljande af statsbi¬
drag till anläggande af bibanor, att man nemligen för
ifrågavarande företag icke leinnat allt endast såsom lån,
utan en del i form af anslag utan återbetalningsskyl-
dighet, så hemställer jag nu till Rosenberg, huruvida det
icke är skäl att för lånet uppställa så billiga vilkor, som
möjligt, och således, i afseende på säkerheten för lånet,
återgå till den grundsats, som gäller för jernvägsanlägg-
ningar, att nemligen, derest bolaget icke vill eller kan
uppfylla sina förbindelser, staten öfvertager och drager
nytta af arbetet.
Den 5 September.
451
Carl Ifvarsson från Hallands län: Att det
torde blifva svårt att ställa borgen för alla de 31 år,
hvarunder lånet skulle amorteras, lärer hvarken jag eller
någon annan vilja bestrida, hvarföre jag också, på det ett
sådant vilkor måtte bortfalla, förenar mig med dem,
som påyrkat återremiss i sådan syftning. Huruvida vil¬
koren i öfrigt äro bäst uppställda i utskottets eller reser¬
vantens, friherre af Ugglas’ förslag, torde vara kinkigt nog
att afgöra; för min del lemnar jag emedlertid företräde
åt utskottets. Att det icke är samma förhållande här, som
vid bidrag till bibanor, är ju klart deraf, att till dessa
sednare lemnar staten endast två tredjedelar afkostnads-
summan såsom lån, då bolaget får tillskjuta återstående
en tredjedel, hvaremot till det företag, hvarom nu är frå¬
ga, staten försträcker fem sjettedelar af det belopp, kost-
nadsförslaget upptager, dels i form af lån och dels såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet. Enligt hvad af ut¬
låtandet vill synas, komma egarne af en mängd större
bruk att ingå såsom delegare i bolaget; och kan man
deraf hemta anledningen till det hopp att, derest den blif¬
vande taxan för kanalens begagnande sättes någorlunda
lågt, den indirekta vinsten för bruken af ifrågavarande
kommunikationsled kan blifva så stor, att den betäcker
räntan å aktiebeloppet. Såvidt jag kan finna af ofvan¬
nämnda reservations innehåll, skulle staten icke ega rät¬
tighet att, derest bolaget underläte att fullgöra sina för¬
bindelser, öfvertaga kanalarbetet; men om staten förkla¬
rades dertill berättigad samt staten dessutom tillerkändes
rättighet att bestämma taxan för kanalens framtida be¬
gagnande, vore det icke farligt att för lånets beviljande
uppställa de vilkor, som innefattas i reservationen. Der¬
emot skulle jag vilja höja räntan till 4 procent, så att
årliga inbetalningen blefve 6 procent, deraf 4 procent så¬
som ränta och 2 procent i amortering, hvilket är det van¬
liga vilkoret vid beviljandet af lån från statskassan. I
öfrigt och derest fråga icke uppstått om återremiss, skulle
jag kafva bifallit punkten, sådan den blifvit af utskottet
tillstyrkt.
Häruti instämde Per Olof Hörnfeldt och Pehr Tjern¬
lund från Vesternorrlands, August Carlberg från Hallands
samt Lars Ersson från Södermanlands län.
»Tolltin Bergström från Kopparbergs län:
De flesta af de föregående talarne hafva förundrat sig öf-
452
Den 5 September.
ver de hårda vilkor, sorn för ifrågavarande statsbidrags
erhållande blifvit föreslagne; men jag vill fästa ståndets
uppmärksamhet derpå, att, hvad nu serskildt angår vil¬
koret om borgen för hela arnorteringen till kapital och
ränta, detta vilkor alltid varit vanligt, ända tills man på
senare tider vid låns beviljande till utförande af bibanor,
borttagit samma vilkor. Jag känner annars bolag, hvilka
för erhållna lån till ganska höga belopp nödgats ställa
borgen på 31 års tid, och derjemte presentera af lands-
höfdinge-embetet utfärdadt bevis, att borgesmännen voro
vederhäftige för fullgörandet af de förbindelser, de så¬
lunda iklädt sig.
Då nu emedlertid staten börjat att beträda en annan
bana, och bevilja lån utan annan garanti, än den något
problematiska säkerhet, som ligger uti den jernbana eller
kanal, till hvars utförande bidraget lemnäs, så vill icke
eller jag motsätta mig den i uppgifna ändamålet föreslagna
återremiss af ifrågavarande punkt.
Häruti instämde Jan Andersson och Liss Lars Ols¬
son från Kopparbergs län.
Sedan diskussionen härefter förklarats slutad, och
talmannens proposition på bifall till ifrågavarande punkt,
sådan den blifvit af utskottet tillstyrkt, besvarats med öf¬
vervägande nej, beslöt ståndet, uppå förnyad framställ¬
ning af talmannen, att till utskottet återremittera samma
punkt; och skulle protokollet öfver den derom hållna dis¬
kussionen jemväl till utskottet öfverlemnas.
32:dra punkten, innefattande hemställan, att rikets
ständer, för utsträckning af Kinda båtled medelst kanali-
sering af Stångån från sjön Rengen till Linköpings hamn,
måtte anvisa ett mot två tredjedelar af den härför be¬
räknade kostnadssumma ungefärligen svarande statsbidrag
af 875,000 rdr, deraf hälften såsom anslag utan återbe-
talningsskyldighet och hälften såsom lån, samt att detta
statsbidrag, 470,000 rdr, hälften såsom anslag och hälften
såsom lån, må utgå under nästkommande statsreglerings-
period, med vilkor:
a) att kontrakt om arbetets utförande skall före 1864
års utgång vara i behörig ordning afslutadt;
b) att det för arbetets utförande bildade bolag skall
hafva förbindelse att, mot statsbidragets tillgodoujutande,
i öfverensstämmelse med fastställd plan fullborda och för
all framtid underhålla båt- och kanal-leden; samt
Den 5 September.
453
c) att å lånesumman, hvilken intill slutet af det år,
hvarunder arbetet blifvit fullbordadt, må räntefritt inne-
hafvas, skall derefter inom hvarje års slut inbetalas fem
procent å det ursprungliga lånebeloppet, af hvilka först
beräknas tre procents ränta å det efter hvarje inbetal¬
ning återstående kapital, samt det öfriga utgör afbetal¬
ning derå.
Efter föredragning af hvad utskottet sålunda hem¬
ställt, uppstod diskussion, derunder till en början
Carl »fuliast Ceouarsl l.uiiulicr^ från
Ostergötlands län begärde ordet och yttrade: Då bonde¬
ståndet till utskottet återremitterat nästföregående punkt
i utlåtandet i fråga om segelleds öppnande på Dalsland,
samt nämnda äfvensom nu förevarande fråga äro af så
likartad beskaffenhet, att hvad som kan sägas om den
ena, äfven gäller den andra, torde det kanske vara lämp¬
ligast att äfven återremittera förevarande punkt; hvilket
jag alltså påyrkar.
Vice talmannen Anders Eriksson, Paid Fritz Mengel
från Upsala, Garl Johan Svensén, Nils Magnus Pettersson
och Nils Petter Bäckström från Kalmar, Daniel Daniels¬
son och August Pettersson från Jönköpings, Anders Pers¬
son från Nerikes och förre vice talmannen Per Eriksson
från Vermlands län m. fl. ståndets ledamöter hördes här¬
uti instämma.
Vidare yttrade:
l*ei' Östman från Vesternorrlands län: Under
pågående riksmöte hafva visserligen understöd från all¬
männa medel beviljats till åtskilliga företag dels såsom
anslag, utan återbetalningsskyldighet,' och dels i form af
lån, men jag tror likväl att Östergötland är en af natu¬
ren alltför gynnad provins, för att nu framkomma med
anspråk på ytterligare anslag, helst då man tager i be¬
traktande de ofantliga summor, denna provins under lop¬
pet af "de 13 sista åren såsom statsbidrag erhållit, äfven¬
som den omständighet, att vi helt nyligen beviljat anslag
till en jernväg inom provinsen. Att derföre nu bifalla ut¬
skottets hemställan i denna punkt, vore att ytterligare
gynna denna provins på de öfrigas bekostnad. Jag anser
af sådan anledning billigt, att det äskade understödet lem¬
näs endast såsom lån emot lämplig ränta, helst jag är öf-
vertygad derom, att ifrågavarande båtled, äfven om un¬
45 I
Den C September.
derstödet på sådana vilkor beviljas, bör kunna bringas till
utförande.
Carl dfohan »foliaiissoit från Östergötlands
län utlät sig skriftligen sålunda:
»Ehuruväl stats-utskottets nu förevarande utlåtande,
rörande den ifrågasatta sammanbindningen af Kinda båt¬
led med sjön Roxen genom Stångåns kanalisering, är så
upplysande, att den stora vigten af detta företags förverk¬
ligande måste falla en hvar i ögonen, liar jag likväl, med
den närmare kännedom jag eger om den ort, som uti
denna fråga är intresserad, ansett mig böra vidröra nå¬
gra af de skäl, som vid densammas bedömande böra ta¬
gas i beräkning.
Den redan fullbordade delen af Kinda båtled, utgö¬
rande en sträcka af omkring 6 mil, har, såsom af utlå¬
tandet inhemtas, blifvit, i sammanhang med sänkningen af
Asunden, Jernlunden, öfre och nedre Rengen m. fl. sjöar,
bekostad af jordegarne vid desamma. Hade detta arbete
kunnat tillvägabringas med de, enligt det år 1853 upp¬
gjorda kostnads-förslaget, beräknade 250,500 rdr rint,
så hade otvifvelaktig! de inkomster, som kunna påräknas af
dels båtleden, dels ock den genom sjösänkningen förbätt¬
rade jorden varit tillräcklige både att förränta och amo-
tera den på arbetet nedlagda kostnad. Det var också
under antagande, att kostnadsförslaget skulle vara till¬
räckligt, sorn arbetet kom till utförande. Men nu, se¬
dan det blifvit fullbordadt, befinnes detsamma kosta mera
än dubbla beloppet eller öfver 530,000 rdr rmt. Orsaken
tillden stora olikheten emellan den beräknade och verkliga
kostnaden torde hufvudsakligen böra sökas i den omstän¬
digheten, att kostnadsförslaget blifvit uppgjordt med afse¬
ende på de år 1853 gällande arbetslöner, hvilka 1855, då
arbetet börjades samt sedermera varit betydligt högre.
Genom arbetets sålunda opåräknade dyrhet få strand-
egarne uti räntor och amortering årligen betala mera än
dubbelt mot hvad de vid arbetets företagande beräknat;
och jag hemställer, huruvida något företag, af sådan beskaf¬
fenhet, som det ifrågavarande, kan bära en så oerhörd
tillökning i den beräknade kostnaden. De större hem¬
mansegarne lida visserligen, äfven de, i likhet med de
mindre, en gifven årlig förlust; men dessa senare, hvil¬
kas hemman till en stor, ja stundom största delen bestå
af kärrmark, i nion af hvars betydenhet de äro delegare
Den 5 Selempber.
455
i bolaget, hafva derigenom sådane utgifter, att den afkast¬
ning hela hemmansdelen lemnar stundom icke är tillräcklig
till deras betäckande. För afsättningen af sina produk¬
ter hafva de visserligen vunnit en lättnad genom båtleden,
och att denna flitigt anlitas derom vittnar det fördelak¬
tiga resultat, som, bland andra farkoster, hvilka underhålla
kommunikationen, en ångbåt utvisar, i det densamma un¬
der år 1862, då trafiken först började, lemnade en be¬
hållning af 14 procent; men då produkterna skola fors¬
las landvägen från båtledens slutpunkt, Labbenäs till Lin¬
köping, der de först kunna afsättas, så både försvåras och
fördyras härigenom transporten betydligt. Genom en sam¬
manhängande båtled till Linköping skulle deremot en be¬
höflig lättnad i trafiken kunna åvägabringas, som i väsendt¬
lig mån skulle ersätta de för en förbättrad kommunika¬
tion redan utgifna summor. Det är således ej allenast
önskvärdt, det är nödvändigt, så vida icke mången enskild
skall råka i obestånd och hela båtleden förblifva, att jag
så må säga, halfgjordt arbete, att söka bereda afsättnin¬
gen lättnad genom båtledens utsträckande till Linköping.
Att man i orten äfven är fullt medveten om vigten häraf,
visas också af de ytterligare ansträngningar, man är be¬
redd att underkasta sig för erhållande af en oafbruten
vattenväg med de stora kommunikationslederna, den blif¬
vande jernvägen samt Göta kanal. Den härigenom upp¬
kommande lättheten att å ena sidan afsätta sina varor,
hufvudsakligen bestående af spannmål, skog och ladu-
gårdsprodukter, samt å andra, salt, kalk m. m., som or¬
ten alldeles saknar och som med stor kostnad måste an¬
skaffas, -skulle med visshet ofantligt utveckla de rika till¬
gångar orten onekligen eger och på samma gång öka det
allmänna välståndet.
Jag påstår derjemte, att det ur statsekonomisk syn¬
punkt är klokt att med allmänna medel understödja Kinda
båtleds förening med sjön Roxen genom en kanal. Det
förmonliga resultatet, som trafiken å båtleden redan ut¬
visar,.har nyss förut blifvit omnämnt; och då man af er¬
farenhet känner huru i allmänhet obetydlig trafiken å en
kommunikationsled, den må nu vara jernväg eller kanal,
är under första året efter dess öppnande, samt den för¬
vånande utveckling häraf, som i allmänhet plägar ega
rum, så kan man, att sluta efter första årets trafik å
Kinda båtled, för framtiden hysa de bästa förhoppningar
om densamma.
456
Den 5 September.
Af Posttidningen har jag inhemtat, att stadsfullmäg-
tige i Wimmerby, vid sammanträde den 3 sistlidne Augu¬
sti, vidtagit åtgärder för verkställande af undersökning samt
upprättande af kostnadsförslag för båtledens utsträckning
från Åsunden till Wimmerby, hvilket lärer för en jemfö¬
relsevis ringa kostnad kunna åvägabringas, men hvarige¬
nom båtleden erhölle en tillökning af omkring 3 mil och
denna orts rika tillgång på skogsprodukter m. m. i be¬
tydlig män ökade trafiken.
Den fördel statens blifvande stamjernbana genom
Östergötland kommer att skörda, genom en densamma be¬
rörande kanalled af omkring 10 mils längd, blifver säker¬
ligen så betydlig, att den kommer att utgöra en för henne
väsendtlig inkomst. För öfrigt måste man, om äfven med
en kännbar utgift för tillfället, söka att utveckla de många käl¬
lor till välstånd vårt land eger, för att kunna sätta detsamma
i stånd att bära de från riksdag till riksdag ökade bördorna.
Härpå hafva också rikets ständer, så väl vid föregående riks¬
dagar, som vid den nuvarande fästat sin synnerliga upp¬
märksamhet, och det skulle derföre vara beklagansvärd!,
om rikets ständer skulle misskänna betydelsen af ifråga¬
varande företag. Jag yrkar allt bifall till statsutskottets
förslag, med den ändring deruti, hvartill herr friherre af
Ugglas’ reservation föranleder».
Tilläggande Carl Johan Johansson, att, sedan numera
inträffat att 31:a punkten i utlåtandet till utskottet åter¬
remitterats, han vore belåten dermed att samma åtgärd
äfven vidtoges med nu förevarande punkt, på sätt Lönn¬
berg yrkat.
Diskussionen fortsattes härefter af följande 'ståndets
ledamöter, hvilka yttrade:
Ola »lönsson från Malmöhus län: Det är icke
för att motsätta mig understöd till ifrågavarande båtleds
utförande, som jag uppträdt i denna fråga, helst jag an¬
ser en lättad kommunikation vara för orten nödig, utan
endast för att fästa uppmärksamheten vid herr Norden-
felts emot utskottets yttrande afgifna och utlåtandet vid-
fogade reservation, hvaruti på ett klart och tydligt sätt
framhålles såväl den större fördelen för orten, som den
stora besparing i kostnaden, af en jernvägsanläggning i
stället för ifrågavarande båtled. En kanal kan ju icke
under hvilken tid af året som helst begagnas, hvilket der¬
emot är förhållandet med en jernväg, och måste man således
Deri 5 September.
457
endast med afseende å denna omständighet tillerkänna
jernvägen ett stort företräde framför en kanal-led. Jag
kan derföre icke ingå på utskottets förslag i denna punkt,
utan önskar att denna måtte till utskottet återremiteras,
på det att utskottet måtte lemnäs tillfälle att ånyo taga
saken i öfvervägande och möjligen, vid närmare eftersin¬
nande, afgifva yttrande i enlighet med innehållet af herr
Nordenfelts reservation.
Olof Thorell och Josef Smedberg från Elfsborgs samt
Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar län instämde.
•Jenas \ndersson från Östergötlands län: Jag
behöfde väl såsom skäl för bifall till det af utskottets i
denna punkt tillstyrkta anslag endast åberopa hvad ut¬
skottet i utlåtandet anfört, men jag vill dock till besva¬
rande upptaga hvad föregående talare i motsatt riktning
andragit. Så har till en början Östman sökt framhålla,
att man genom bifall till utskottets förslag i denna punkt
skulle på öfriga provinsernas bekostnad alltför mycket
gynna Östergötland, enär, enligt Östmans förmenande, denna
sednare provins redan förut tagit statens hjelpsamhet
serdeles i anspråk; och får jag af sådan anledning upp¬
mana Östman att uppgifva i hvilka hänseenden Östergöt¬
land framför öfriga delar af riket ihågkommits med stats¬
anslag, på samma gång jag hemställer till Östman, huru¬
vida under nu pågående riksmöte annat anslag, än det
hvarom nu är fråga blifvit för provinsens räkning begärdt.
Jag tror derföre att, om vi inginge i vidräkning, vi uti
förevarande afseende skulle komma till ett alldeles mot¬
satt resultat emot det, Östman trott sig finna; men vid
bedömandet af frågor, sådana som denna, böra vi förbigå
alla provinsintressen och endast betrakta saken ur allmän
synpunkt. Jag ber då ståndet icke förglömma, att denna
kanal-led skulle komma att genomgå en trakt, hvilken i
anseende till oländighet och bristande kommunikation kan
jemföras med de sämsta i riket och med rätta kallas ett
Norrland, samt derjemte har den oturen att vara beläget
inom en provins, som allmänneligen utpekas såsom före.-
trädesvis lyckligt lottad. Vidare har Ola Jönsson, fästan¬
de ståndets uppmärksamhet vid herr Nordenfelts reserva¬
tion, yrkat återremiss af punkten i den syftning samma
reservation antyder, eller att en jernväg vore att föredra¬
ga framför den ifrågasatta kanaliseringen. Sannt är vis¬
serligen, att en jernväg ofta nog och kanske i allmänhet
458
Den B September.
bar företräde framför en kanal, men härvid såsom i så
många andra afseenden kan förhållandet vara helt olika
på olika orter. Denna kanalanläggning har till föremål
att sammanbinda sjön Roxen med Götha kanal. Jemte
det härigenom omlastning, som alltid är kostsam, undve-
kes, vanns dessutom den fördel, att fartygen på uppresan
kunde medtaga de produkter, hvaraf orten vore i behof,
hvarigenom och då fartygen således både under upp- och
nedresan kunde innehafva last, fraktkostnaden blefve obe¬
tydlig. Detta tyckes herr Nordenfelt hafva förbisett, och
visar det sig således att hans i reservationen uppställda
kalkyler i visst fall just icke äro så tillförlitliga. Att man
icke kan vara betjent med en jernväg inses lätteligen af
enhvar, som närmare känner till lokalen, men för den som
icke varit på stället och satt sig in uti förhållandet, faller
sig saken svårare att bedöma. Genom ifrågavarande ka-
naliseringsarbete beredes lättare förbindelser i en ort, som
icke kan blifva delaktig af andra kommunikationer, och
kan en sådan kanal anses motsvara en stambana i många
andra orter. Icke blott för Östergötland utan äfven för
Småland och Kalmar län kommer densamma att blifva af
stor nytta. Kostnaden kan visserligen förefalla stor, men
den är dock obetydlig i jemförelse med den nytta, ett så¬
dant arbete kommer att medföra.
Emellertid och på samma grund som 31 :a punkten blif¬
vit till utskottet återremitterad, torde det vara nödvändigt,
att en återremiss äfven här eger rum, på det att vilko-
ren för anslagets meddelande måtte så uppställas, att ett
bolag för öfvertagandet, af ifrågavarande kanaliserings-
arbete må kunna bilda sig.
Anders August Andersson från Östergötlands län in¬
stämde.
Carl Ifvarsson från Hallands län: Oaktadt
Jonas Andersson sökt att vederlägga Ola Jönsson, får jag
likväl förklara att jag häraf icke låtit bibringa mig någon
annan öfvertygelse, utan fortfarande, såsom förut, hyser
samma tankar i ämnet, som sistbemälde talare. Jag anser
nemligen herr Nordenfelts reservation innehålla, så starka
skäl för afstyrkande af det ifrågasatta kanaliseringsarbetet,
att jag för min del icke kan bifalla något anslag för så¬
dant ändamål, helst om man derjemte besinner, att en bi¬
bana skulle kunna anläggas för halfva kostnadssumman.
Emot ett anslag, på vanliga vilkor, till anläggandet af en
Den B September.
sådan bibana, skulle jag för min del icke haft något att
erinra, men då nu den kongl, propositionen derom icke
innehåller något, torde det vara bäst att nu rent af afslå
punkten, och lemna representanterne från Östergötland
öppet att väcka motion om anslag till en bibana, om de
dertill finna sig befogade, och hemtar jag ytterligare skäl
för mitt yrkande om afslag deruti, att Östergötland redan
eger Göta Kanal och dessutom numera erhållit anslag till
påbörjandet af en jernbana.
1*anl Frii k M engel från Upsala län: För
framgången af det ifrågasatta kanaliseringsarbetet intres¬
serar jag mig lifligt, hufvudsakligast derföre, att den jord,
som deraf företrädesvis skulle hemta nytta, är fördelad i
små lotter och till en stor del eges af allmoge, som redan
länge klagat öfver de svåra kommunikationerne. Genom
det arbete, som redan blifvit verkstäldt, har icke obetyd¬
lig jord gjorts odlingsbar, men med afseende på den dyra
odlingskostnaden torde några odlingsföretag icke komma
att sättas i verket, så länge transportkostnaden förblifver
lika dryg som hittills. Man har anfört såsom skäl för af¬
slag å punkten, att en bibana vore vida att föredraga
framför den ifrågasatta kanalen. För min del tror jag
tvertom, att en kanal vore långt mera lämplig, och kostar
dessutom denna sednare ofantligt mycket mindre i under¬
håll, enär det egentligen endast är slusskostnaden, som
tär på behållningen. Emellertid förenar jag mig uti yr¬
kandet om återremiss i uppgifven syftning.
Sven Rosenberg från Kristianstads län: Att
representanterna från Östergötland vilja förskaffa sin ort
så många fördelar på statens bekostnad, som de möjligen
kunna, förundrar mig icke; ty så hemkära äro vi väl nå¬
got hvar att vi i detta fall draga åt oss hvad vi förmå —
våra kommitenter fördra detta af oss. Men jag hemställer
om det verkligen är så alldeles väl beräknadt att spänna
bågen alltför högt. Det kunde lätt hända att den bri¬
ster. Att så här rentaf slumpa bort millioner, den ena
hit, den andra dit, bara för att göra vän och väns vänner
till viljes och i en annan fråga kunna påräkna återtjenst
igen, synes mig icke vara rigtigt statsekonomiskt, och jag
förutser att detta anslagsväsende skall väcka en ganska
allmän ovilja bland de skattdragande i landet.
Hvad nu Östergötland vidkommer, så kan det icke
skäligen klaga öfver brist på kommunikationer i förhål¬
400
Den 5 September.
lande till andra provinser. För att icke tala om Göta
kanal, som genomskär hela provinsen, eller Wettern och
Östersjön med sina vikar och hamnar, som omgifva det på
tvänne långsidor, så är ju vid denna riksdag beviljadt an¬
slag till jernväg från Katrineholm till Norrköping, och in¬
gen lärer väl tvifla på, att ju nästa riksdag beviljas medel
till stambana längs hela Östergötland till Nässjö och det
så alldeles utan ortens betungande, att staten nog får be¬
tala både jord och grus och sjelfva gråstenarne mång¬
dubbelt, efter vanlig praxis i dylika fall.
Är det nu skäligt eller billigt att också, hufvudsakligen
på statens bekostnad, anlägga en ytterligare kommunika¬
tionslinie nästan parallelt med, ehuru i åtskilliga kröknin-
gar men dock hufvudsakligen i samma rigtning, som den
blifvande stambanan och till detta ändamål på en gång
bevilja så ofantliga summor? Klokare vore det väl att taga
litet i sender och dela så att provinserna få något hvar.
Dessutom vill jag för min del icke för sådana företag be¬
vilja större fördelar än som tillerkänts jernvägsbibanorna,
nemligen lån på billiga vilkor till två tredjedelar af kost-
nadssumman, men alls icke anslag. Jag vet ej om jag
hörde rätt, men jag tyckte att Carl Johan Johansson upp-
gaf att den redan färdiga delen af båtleden gifver 10 pro¬
cents afkastning. Är det så, så bör väl hela stycket kunna
gifva något mer och jag anser vederbörande gerna kunna
finna sig tillfreds med lån, samt företaga ett stycke af
kanaliseringen åt gången efter som medel kunna erhållas.
I valet emellan jernväg och båtled anser jag den sed¬
nare ega bestämdt företräde, emedan man på sjöarne har
vida bättre att upphemta de olika trakternas produkter,
än medelst jernväg. Jag kan således icke biträda herr
Nordenfelts reservation och yrkar icke återremiss i den
rigtningen; men då jag icke vill bevilja anslag, utan blott
lån, så yrkar jag återremiss af punkten på det utskottet
må komma i tillfälle att efter ny utredning afgifva ett
mera antagligt förslag.
Häruti instämde Henrik Hansson från Vesternorr¬
lands län.
Olof Missou från Vesterbottens län: Man bör
hafva till princip att, vid bedömande af frågor utaf före¬
varande beskaffenhet, rätta sig efter de serskilda förhål-
landerne och till följd deraf olika behofven inom de olika
orterna. Om något arbete skall anses behöfiigt och för
Den 5 September.
461
orten nyttigt, så är det väl ett sådant kanaliseringsarbete,
som nu blifvit ifrågasatt och af utskottet tillstyrkt, hvar¬
före jag också finner detsamma förtjent af statens mel¬
lankomst, men på skäl, som blifvit af föregående talare
anförde, förenar jag mig uti yrkandet om återremiss.
Carl »folian Svensen från Kalmar län: Man
har här framhållit Östergötland såsom en bland våra rika¬
ste provinser och på sådan grund ansett sig icke kunna
bifalla nu förevarande anslag, men lyckligtvis har jag icke
hört någon påstå, att Kalmar län är lika lyckligt lottadt.
Äfven detta län, såväl som i allmänhet hela den trakt,
hvilken blifvit missräknad i sin förhoppning att se östra
stambanan dragen öster om sjön Sommen, skulle emed¬
lertid tillskyndas stor fördel af ifrågavarande kanalise¬
ringsarbete, fastän sjelfva kanalen komme att ligga inom
Östergötland. Herr Nordenfelt, hvilken motståndare till
kanalarbetet åberopats såsom auktoritet, redogjorde visser¬
ligen inom utskottet särdeles utförligt för sina åsigter,
men mig föreföll det dock, sorn han betraktade frågan
uteslutande såsom jernvägsbyggare. Den af herr Norden¬
felt föreslagna jernväg emellan Rengen och Linköping
skulle blifva utan all nytta för nedanför liggande orter,
enär dessa under hela vintern voro afskurne från all be¬
röring med jernvägen, hvarförutan i så fall, då transpor¬
ten skulle ske dels till sjös och dels på jernväg, hvilket
gjorde omlastning nödvändig, transportkostnaden blefve be¬
tydligt fördyrad. Herr Nordenfelt säger väl, att varorna
skulle kunna draga omlastningskostnaden, men jag tror
likväl icke att så blefve förhållandet, ty för att nu endast
tala om artikeln kalk, som komme att i stor mängd fors¬
las på denna transportled, så är denna artikel serdeles
obeqväm till omlastning, hvarföre också en sådan blefve
förenad med stora kostnader; många andra artiklar att
förtiga.
Emedlertid förenar jag mig uti yrkandet att punkten
måtte varda till utskottet återremitterad, med uttryckandet
af de åsigter, ståndet uttalat vid behandlingen af föregå¬
ende punkt i utlåtandet.
••
f*er (Stinan:.. Med anledning deraf, att en bland
representanterne från Östergötland bestridt rigtigheten af
mitt påstående, att nämnda provins företrädesvis blifvit
gynnad med statsanslag, vill jag upplysa att jag icke all¬
deles tror mig sakna skäl för ett sådant yttrande. Så
462
Den o September.
t. ex. har vid efterfrågan i väg- och vattenbyggnads-sty-
relsen den uppgift lemnats mig, att Östergötland endast
till väganläggningar och utdikningsarbeten 111. fl. dylika
företag inom en skäligen kort tidrymd erhållit den icke
obetydliga summan af 979,000 rdr. För att finna denna
summa måste man icke allenast taga i betraktande sista
statsregleringsperioden, utau gå något längre tillbaka i
tiden. Derest nu, såsom man velat låta förstå, föreva¬
rande arbete verkligen är så af behofvet påkalladt, så sy¬
nes mig, att orten borde vara tacksam, om densamma,
till arbetets utförande, erhölle lån af allmänna medel på
billiga vilkor, hvarföre jag också vidhåller mitt förra yr¬
kande i detta hänseende. Att Olof Nilsson förordar, att
anslag utan återbetalningsskyldighet bör meddelas, härleder
sig troligen endast af tacksamhet derföre, att det begärda
bidraget till broanläggningen öfver Ume eif blef beviljadt.
Häruti instämde Per Olof Hörnfeldt från Vesternorr¬
lands, Lis9 Lars Olsson från Kopparbergs och Nils Pet¬
ter Bäckström från Kalmar län.
Wils Magnus Petterssån från Kalmar län:
Om, att döma af diskussionen, man icke af välvilja för
Östergötland tyckes vilja bifalla anslaget till kanalledens
utförande, så må man åtminstone göra det af medlidsam¬
het för Kalmar län, som äfven deraf skulle komma att
tillskyndas stor nytta och af samma kanal numera är i
behof sedan det beslutats att stambanan skall dragas ve¬
ster om Sommen. Om en sådan kanal blefve bragt till
verkställighet, skulle icke obetydliga varutransporter kom¬
ma att derå befordras från sistnämnda län. der orter fin¬
nas, hvilka för närvarande hafva tio mil till närmaste stad
och som genom samma kanalanläggning finge detta af¬
stånd till hälften förkortadt. Ett ytterligare skäl för bifall
är att oftanämnda län icke fått och troligen icke heller
någonsin får någon jernväg. Emellertid vill jag icke mot¬
sätta mig en återremiss i uppgifven syftning.
Ijtfmilterg: Sist jag hade ordet inskränkte jag
111ig till att endast yrka återremiss af förevarande punkt,
och jag skulle icke ytterligare hafva tagit ståndets tåla¬
mod i anspråk, derest jag icke ansett nödigt att bemöta
de talare, hvilka förordat de af herr Nordenfelt i dess re¬
servation uttalade åsigter. Att herr Nordenfelt, i egen¬
skap af jernvägsbyggare, med förkärlek fäster sig vid an¬
Den 5 September.
403
läggandet af en jernbana, framför en kanal, finner jag
ganska naturligt, men ber tillika att, såsom en motvigt
mot hvad herr Nordenfelt uttalat, få anföra hvad styrelsen
för väg- och vattenbyggnader, jernvägskomiten samt öf¬
versten friherre Ericson i ämnet yttrat. Styrelsen förväg-
och vattenbyggnader uttalar nemligen i sitt generalförslag
öfver de allmänna väg- och vatten byggnadsarbeten, till
hvilkas utförande statsunderstöd erfordras, först och främst
»vigten af att den inuti landet redan bildade farleden blir
utsträckt såsom oafbruten vattenväg till Linköping, och
således sättes i förening med hafvet genom Göta Kanal.»
Härefter yttrar styrelsen vidare: »Den del af Östergötland,
hvarest Kinda båtled framgår, är dessutom, till följd af
läge och naturförhållanden, mindre lämplig för jernvägs-
anläggning. Visserligen är en värdefull förbättring i or¬
tens kommunikationsanstalter åvägabringad genom den för¬
utnämnda redan verkställda vattenleden; men för att åstad¬
komma fullständig lättnad i transporterna bör densamma
likväl först och främst förenas med sjön Roxen, och den
kan sedermera i framtiden utsträckas i söder till Wim¬
merby.» Jernvägskomiten utlåter sig på följande sätt i
sitt betänkande pag. 79: »Komiten har dessutom i afseen¬
de på denna fråga (nemligen om östra stambanans rigt-
ning) tagit i betraktande, att förslag redan är uppgjordt
till en för jemförelsevis ringa kostnad, i förening med
pågående sjösänlmingsarbeten, utförbar sammanhängande
vattenkommunikation från Linköping genom sjöarne Ren¬
gen, Jernlunden, Åsunden, Juttern och Krön ända till Wim¬
merby, äfvensom från Åsunden till Östersjön vid Gamleby,
medelst hvilken segelled midten af landet emellan östra
stambanan och Östersjön kan erhålla en lika behöflig som
för denna orts produkter af hufvudsakligast trävaror be¬
qväm och billig kommunikation med slättlandet, Göta
Kanal och äfven hafvet.
Öfversten, friherre Ericson yttrar följande, med an¬
ledning af den förlidet år verkstälda undersökningen om
jernvägens förläggande öster om sjön Sommen: »Den ge¬
nom enskilda bidrag bekostade, nu utförda undersöknin¬
gen har haft det goda med sig, att den vigtiga frågan om
östra stambanans rätta läge, blifvit närmare utredd, och,
hvad som i en nära framtid för sydöstra Östergötland och
norra delen af Kalmar län är af synnerlig vigt, frågan om
en kanalanläggning mellan Linköping och sjön Rengen,
med utsträckning genom sjöarne Jernlunden, Åsunden,
Juttern och Krön till inemot Wimmerby, måste genom
4G i
Den 5 September.
jernvägsfrågans utredning framträda med ökadt intresse;
ty den redan vidgjorda och icke obetydligt påkostade kom¬
munikationsleden längs sistnämnda sjöar, bör på ett eller
annat sätt få sin utsträckning till Linköping, der på sam¬
ma gång segelleden på Roxen och Göta kanal samt en
station på östra stambanan, sedan denna kommit till stånd,
anträffas. De orter, som öster om Sommen kunnat vänta
sig fördelar af östra stambanans anläggning i denna rigt-
ning, böra, med afseende å dessa bygders tunga produk¬
ter, vara mera betjenta med en ändamålsenlig kanali-
sering af ofvannämnde vattendrag framtill Linköping, än
med jernväg, som endast delvis kommer dem till godo.»
Jag anhåller att ståndet härvid ville fästa så mycket större
uppmärksamhet, som nyssbemälde myndigheter, enligt hvad
jag förmodar, torde få tillerkännas vida mera vitsord än
jernvägsingeniören kaptenen Nordenfelt.
Anders ^Sedill från Kronobergs län: Om frå¬
gan endast rörde vestra delen af Östergötland, så skulle
jag vara benägen att för ifrågavarande ändamål afslåallt
understöd, vare sig i form af lån eller anslag utan åter-
betalningsskyldighet, enär denna del af nämnda provins
förut eger tillräckliga kommunikationer, men belt annat
är förhållandet då, såsom här är händelsen, saken före¬
trädesvis angår östra delen af Östergötland, helst då här¬
till kommer att, derest kanalen bringas till utförande, man
icke kan undgå att framdeles utsträcka densamma till
Wimmerby, hvarigenom en lättad kommunikation beredes
denna ort. Jag skulle väl hafva kunnat förena mig med
herr Nordenfelt angående företrädet af en jernväg fram¬
för iden ifrågasatta kanalanläggningen, derest jag icke,
med den kännedom jag eger om ifrågavarande trakter,
med säkerhet visste, att en jernväg derstädes omöjligen
kan anläggas. Då nu likaledes rikets ständer ansett en
jernväg öster om sjön Sommen icke kunna bära sig, sy¬
nes det mig som vore det icke serdeles värdt att hålla sig
så mycket vid herr Noraenfelts ofta omförmälda reser¬
vation.
Heldre än att återremittera punkten, såsom en del
föregående talare påyrkat, föredrager jag att bifalla den¬
samma i dess nuvarande skick, ty billigare vilkor lärer
man i allt fall icke kunna hoppas att erhålla, men der¬
emot kan inträffa att, derest frågan återkommer från ut¬
skottet i förändrad form, vida större svårigheter än nu
möta att genomdrifva densamma.
Den 5 September.
darl Anders darsson från Östergötlands län:
Några talare, hvilka yttrat sig i ämnet, tyckas sväfva i
okunnighet om hvilken trakt af Östergötland den ifråga¬
satta kanalen skulle genomskära, och är det egentligen af
denna anledning, som jag begärt ordet. Jag får således
upplysa, att det är den östra eller mindre lyckligt lottade
delen af Östergötland samt Småland, so u här är i fråga.
Jag känner visserligen icke trakterna norr om Stockholm,
men jag skulle likväl våga tro, att de knappt kunna vara
mera sterila än den ort, hvarom frågan nu gäller. Det
är väl icke fullt så svårt som, enligt hvad i dag blifvit
upplyst, på vissa ställen i Norrland, att nemligen vägar
alldeles saknas, men de, som finnas, äro dock af den be¬
skaffenhet, att mau i sanning skall vara temligen van för
att utan fara kunna passera dem. Då man här framka¬
stat, att en bibana skulle vara lämpligare än den ifråga¬
satta kanalen, så vill jag vidare upplysa, att en sådan bi¬
bana verkligen från början varit påtänkt, men att all
tanka derpå sedermera ölvergifvits, enär några under¬
skrifter icke kunnat erhållas å en kringsänd lista till teck¬
ning af aktier för sådant ändamål, deraf vill synas, att
några sympatier för en dylik jernbananläggning icke fin¬
nas i orten, hvaremot, då ny lista utsändes förtecknande
af aktier i och för ifrågavarande kanalanläggning, aktier
till så stort belopp blefvo tecknade, att ett bolag kunde
bilda sig för utförandet af nämnda kanaliseringsarbete.
När nu naturen sjelf utstakat en kommunikationsled af
så stor utsträckning, deraf blott en obetydlig del återstår
ofullbordad, så tyckes det som borde man icke motsätta
sig anslag för att äfven göra denna del segelbar.
Enligt det uppgjorda kostnadsförslaget, skulle kost¬
naden härför uppgå till 1,313,000 rdr. Utskottet har nu
tillstyrkt, att två tredjedelar häraf eiler 875.000 rdr måtte
lemnäs såsom statsbidrag, deraf hälften såsom lån och
andra hälften såsom anslag utan återbetalningsskyldig-
het. Då nu ortens innevånare för de 6 mil, som redan
äro fullbordade, fått vidkännas en utgift af 525,000 rdr
och härtill nu ytterligare komma omkring 437,600 rdr,
eller tillsammans omkring 960,000 rdr, så kan det i san¬
ning icke synas obilligt eller anspråksfullt om, sedan de
enskildte gjort så stora uppoffringar och ytterligare medel
för ändamålet derstädes omöjligen kunna åstadskommas,
man begär att staten må tillskjuta den just icke så öfver¬
drifvet stora summan af bortåt 437,600 rdr. Då en före-
JJunde-St.-s Vrot. viii ls6S—t'ä örens rUsdag. VII 30
466
Den 5 September.
gående talare yttrat, att ifrågavarande båtled skulle kom¬
ma att gå parallelt med stambanan, så bevisar detta en¬
dast, att han icke gjort sig reda för de lokala förhållan-
derne. liksom det å andra sidan icke eller tinnes någon
reson uti påståendet, att kanalen och jernvägen skulle
göra hvarandra olägenhet, ty dessa komma ju icke att på
något ställe sammanstöta.
Hvad åter angår uppgiften, att förevarande anslag
skulle vackt allmän ovilja, så får jag bekänna, att jag vis¬
serligen förnummit att man i allmänhet icke med alltför
blida ögon åser beviljandet af stora anslag, men att jag
dock icke hort klagan förspörjas deröfver, att medel an¬
slagits till n}’ttiga ändamål, såsom lättade kommunikatio¬
ner och andra industriella företag. Beträffande slutligen
de af Medin uttalade farhågor för punktens återremitte¬
rande till utskottet, så vill jag endast erinra att en så¬
dan återremiss, den äfven jag påyrkar, icke har för än¬
damål att vinna billigare vilkor för ifrågavarande statsbi¬
drags tillgodonjutande än dem, utskottet uppställt, utan
endast att dessa vilkor så ändras, att de blifva praktiskt
verkställbara, och att således stadgandet om den solida¬
riska ansvarigheten bortfaller.
Anders August Andersson från Östergöt¬
lands län: Jag har förut instämt med Jonas Andersson,
och har han så tydligt framhållit det olämpliga uti att
anlägga en jernväg för att sammanbinda två kanalleder,
att jag icke vidare behöfver yttra mig i detta ämne, helst
dessutom hvar och en lätteligen kan inse det besvärliga
och kostsamma uti de omlastningar, hvilka blifva en följd
af en sådan jernvägsanläggning.
Rosenberg nämnde, att kanalen skulle komma att gå
parallelt med stambanan, men så är visst icke förhållan¬
det, utan kommer densamma att gå åt alldeles motsatt
håll. Ett sådant yttrande af Rosenberg förundrar mig
dock mindre, då han tydligen icke känner till trakten.
För vinnande af ändring i de uppstälda vilkoren i
den syftning Carl Anders Larsson nyss antydt, förenar jag
mig i yrkandet om återremiss
Mengel: Likasom jag värderar hvar och en, som
till förfäktandet af sin sak begagnar de lofliga medel, som
stå honom till buds, så kan jag icke annat än uttala mitt
ogillande, då det visar sig, att ett annat förhållande eger
rum. Så har under nu pågående diskussion en talare
Den 5 September.
467
yttrat, att den föreslagna båtleden skulle komma att gå
parallelt med stambanan. Vid det jag hörde detta trodde
jag, som härom hade en helt annan föreställning, att jag
möjligen misstagit mig, men en blick på kartan sade mig
dock snart, att, på sätt jag äfven ville minnas, jernvägen
kommer att gå i nordost och sydvest men den föreslagna
båtleden deremot i norr och söder. Hade bemälde talare
i stället sagt, att båtleden kom me att skära stambanan
så hade han kommit sanningen närmare.
Man kan icke annat än beklaga, att sådana argumen¬
ter användas, och har man härtill ännu mera orsak då
den, som låtit sådant komma sig till last är skollärare,
ty man kan då göra sig en föreställning om beskaffenhe¬
ten af den undervisning i geografi, de honom anförtrodde
lärjungar bibringas.
IPei* Alisson från Malmöhus län: Alla önska vi
att öka vår export; och då detta befordras genom att be¬
reda lättade kommunikationer, samt jag icke kan finna
annat, än att i den ort, hvarom nu är fråga, en kanal har
stort företräde framför en jernväg, så vill jag för min del
bifalla utskottets förevarande hemställan; men har dock
icke något emot att, om ståndet så skulle besluta, punk¬
ten i uppgifven syftning till utskottet återremitteras.
Olof Alisson: Det är endast med anledning af
Östmans yttrande, som jag vill nämna, att jag i denna
fråga endast följt min öfvertygelse, utan att hafva låtit
inverka på mig af några serskilda motiver, vare sig i den
syftning Östman antydt eller någon annan.
■losenberg: Nu har jag då fått så pass hårda
lexor och tillrättavisningar, att jag väl borde känna mig
alldeles förstummad och bara tacka för nådigt straff. Men
jag får tillkännagifva, att jag var temligen beredd derpå
förut; ty då man vågar uppträda mot så mägtiga intres¬
sen, så inåste man också på förhand beräkna de sanno¬
lika följderna. Ännu är jag dock icke alldeles nedgjord,
ännu vågar jag ge mig i batalj med de mägtige en gång.
Mengels antagande att jag måtte vara en dålig skol¬
lärare, då jag icke närmare känner Östergötlands geografi,
ämnar jag icke besvara, emedan detta icke alls hör till
frågan, och det egentligen är blott Mengel som finner så¬
dana argumenter vara lämpliga i en diskussion. Upplys¬
ningsvis får jag dock nämna, att huru dålig skollärare jag
408
Den B S *p lemb er.
än är, så kanner jag både geografien och geometrien, så
mycket att jag vet det stambanan och den tillämnade båt¬
leden kunna gå tein ligen paralelt med hvarandra ganska
långt fastän den ena linien på ett ställe, vid Mjölby, gör
en skarp krökning, så att båda linierna skära hvarandra
vid Roxen. Denna tillvitelse bevisar således ingenting. Jag
har dessutom icke sagt att båda linierna gå alldeles pa-
rallelt, utan nästan parallelt med hvarandra.
Mengels andra påstående, att jag i mitt yttrande be¬
gagnat olofiiga medel, borde väl i någon mån bevisas om
det icke skall stå i protokollet såsom en ohemul beskyll¬
ning. Jag har yttrat att båtled vore ändamålsenligare i
denna linie, än jernväg, jag har ej yttrat mig om lånevil-
koren ur det enkla skäl, att jag vid en föregående punkt
uttalat mina åsigter om der föreslagna alldeles likartade
lånevilkor, sorn jag ansåg oantagliga. I dessa fall har jag
ju talat i Östgöternas intresse, hvilket väl icke måtte
vara olofligt. Men jag har sagt att jag ej ville bevilja
anslag utan endast lån, och se detta smakade illa, och jag
har sagt, att man sträcker pretentionerna för långt när man,
nästan uteslutande på statens bekostnad, vill på samma tid
hafva tvänne dyrbara kommunikationslinier anlagda i sam¬
ma provins och i nästan parabel riktning, under det andra
provinser få ingenting — och detta påstående var olofligt,
oerhördt. Hvilket skulle bevisas. Skulle jag ock hafva
misstagit mig i kännedomen om en del af Östergötlands
geografi, så får jag såsom min sagesman uppgifva Carl
Johan Johansson, hvilken på jern vägskartan visat mig den
nya båtledens riktning. Har lian missvisat, så är jag miss¬
ledd, men icke ens detta kan kallas olofligt.
En talare har yttrat, att om vi återremittera punkten,
så kan den komma värre tillbaka. Jag kan ej tro detta,
och vet ej huru utskottet skulle kunna gå längre i denna
fråga, än det redan gått. Jag kan ej påminna mig nå¬
got företag af denna beskaffenhet der man beviljat mera
än §:delar af summan. Anspråken må nu vara huru
stora som helst, så måste man väl stanna vid detta belopp.
Båtleden kan väl närmast jemföras med en jernvägsbibana
och vederbörande borde således vara nöjda med likadant
statsbidrag som fås till bibanor. Att stats-utskottet skulle
gå längre än det redan gått och kanske tillstyrka hela
beloppet såsom anslag, kan jag ej föreställa mig. Går
man alldeles för långt, så kunde det fälla ständerna in
att afslå alltsammans.
Den 5 September.
Diskussionen förklarades nu vara slutad. Talman¬
nens proposition på bifall till punkten, sådan den blifvit
af utskottet tillstyrkt, besvarades med nej; och sedan tal¬
mannens framställning, huruvida ståndet behagade till ut¬
skottet återremittera samma punkt besvarades med blan¬
dade ja och nej, samt votering begärts, blef, efter det
ståndet förklarat sig vilja till kontraproposition antaga
afslag å ifrågavarande punkt, följande voteringsproposition
uppsatt, justerad och anslagen:
Den, som vill till stats-utskottet återremittera 32 punk¬
ten af nämnde utskotts utlåtande n:o 141, i fråga om stats¬
bidrag för utsträckning af Kinda båtled medelst kanalise-
ring af Stång-ån från sjön Rengen till Linköpings hamn;
röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet afslagit utskottets uti
ifrågavarande punkt gjorda hemställan.
Voteringen i vanlig ordning anställd, utföll med 35 ja
emot 38 nej, hvadan alltså utskottets hemställan i föreva¬
rande 32:a punkt var af ståndet afslagen.
Emot detta ståndets beslut reserverade sig vice talman¬
nen Anders Eriksson, Carl Johan Leonard Lönnberg, Jo¬
nas Andersson, Svante Bergström, Carl Johan Johansson,
Carl Anders Larsson och Anders August Andersson från
Östergötlands, Paul Fritz Mengel och Johan Persson från
Upsala, Daniel Danielsson 'från Jönköpings, Carl Johan
Svensén och Nils Magnus Pettersson från Kalmar, förre
vice talmannen Per Eriksson, ' Nils Andersson, Anders
Jonsson och Georg Nyqvist från Vermlands, Lars Gustaf
Andérsson från Elfsborgs, Per Nilsson från Malmöhus, An¬
ders Persson från Nerikes och Bälter Sven Ersson från
Kopparbergs län.
§ 3.
Per Nilsson från Malmöhus län begärde ordet,
och under förmälan, att han och Jonas Andersson, hvilka
blifvit utsedde att revidera ståndets enskilda kassa, numera
slutat detta sitt arbete och deröfver afgifvit berättelse,
anhöll att få densamma inför ståndet uppläsa; hvarefter
och sedan berättelsen blifvit af Per Nilsson uppläst, den¬
samma, på begäran, bordlädes.
4 70
Den 7 September.
§ 4.
Uppå begäran beviljade ståndet Anders Persson från
Nerikes län ledighet från riksdagsgöromålen under tre
veckors tid, räknad från den 9 innevarande månad.
Ståndet åtskildes kl. f till 10 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.
Den 7 September.
Plenum kl. 5 e.
§ 1.
Till justering upplästes och godkändes den del af stån¬
dets protokoll vid sammanträde den 26 nästlidne Augusti,
hvilken innefattade öfverläggningen och beslutet i anled¬
ning af 96:te punkten af stats-utskottets utlåtande n:o 139.
§ 2.
Uppå begäran beviljade ståndet ledighet från delta¬
gande i riksdagsgöromålen åt följande dess ledamöter,
nemligen:
Liss Lars Olsson från Kopparbergs län, under 14 da¬
gars tid, räknad från den 12 innevarande månad;
Daniel Danielsson från Jönköpings län, under en tid
af 3:neveckor, räknade från den 10 i denna månad; och
Johan Gustaf Dahlgren från Kalmar län, likaledes un¬
der 3:ne veckors tid, räknad från den 14 innevarande sep¬
tember; hvarjemte
Deri 7 September.
471
Bengt Johan Dolmlin från Göteborgs län erhöll för¬
längning, intill den 29 i denna månad af honom redan
beviljad ledighet.
Vidare medgafs Jöns Persson från Blekinge län till-
bakaflyttning ifrån den 19 till den 12 i denna månad, af
den ledighet honom redan af ståndet blifvit beviljad.
§ 3
Fortsattes handläggningen af stats-utskottets utlåtande
n:o 141, angående föreslagna statsbidrag för vägars an¬
läggning och förbättring, bro- och hamnbyggnader, samt
kanaler, äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftapp-
ningsföretag m. fl. dylika föremål.
Föredragningen tog sin början med punkten 33, der¬
uti utskottet hemställt, att rikets ständer, för verkställan¬
de af nödiga rensningar i Luleå eif samt anläggande af
kanaler med lutande planer förbi Hedens och Etle forssar,
för att derigenom erhålla oafbruten kommunikation från
Luleå till Storbacken, måtte till Kongl. Maj:ts disposition
anvisa §:delar af den härför beräknade kostnad, att med
en jemnad summa af 852,000 rdr såsom anslag utan åter-
betalningsskyldighet utgå till det bolag, som genom kon¬
trakt, hvilket sednast inom 1864 års utgång bör vara ve¬
derbörligen afslutadt, förbinder sig att efter fastställd plan
utföra och fullborda arbetet, samt så väl derför, som för
dess framtida underhåll, ställer sådan säkerhet, som Kongl.
Maj:t i nåder kan finna godt att godkänna; börande för¬
utom de vilkor, som för andra dylika företag vid inneva¬
rande riksdag varda fastställda, iakttagas
a) att staten, sedan bolaget på sitt tillskott njutit 6
procent årlig ränta, skall erhålla den derutöfver uppkom¬
mande vinsten intill dess statens bidrag lill fullo blifvit
guldet;
b) att bolaget skall tillskjuta sin andel i byggnads-
kostnaden i samma förhållande, som statsbidraget lyftas,
samt
e) att taxa för kanalafgifterna bör af Kongl. Maj:t i
nåder fastställas.
Diskussionen härom öppnades af
(■ustaf Bjerkander från Skaraborgs län, hvil¬
ken anförde: Jag vill icke motsätta mig bifall till hvad
372
Den 7 September.
utskottet i denna punkt föreslagit, men jag önskar dock
få redogöra för de skäl, hvilka föranledt mig att anmäla
reservation mot förslaget. Förnämligast har jag i detta
afseende fästat mig dervid, att skillnaden i kostnaden är
alltför stor mellan det kanaliseriugsarbete, som nu före¬
slås, och den jernvägsanläggning, som förra riksdagen var
å bane, och till hvilken rikets ständer då lemnade under¬
stöd. Denna skillnad utgör nemligen icke mindre än om¬
kring 800,000 rdr. När ortens innevånare under sista
riksdagen ansågo att en jernväg förbi Hedens forssar skulle
uppfylla de behof man hade på kommunikationernes för¬
bättrande, och rikets ständer då jemväl beviljade det här¬
för begärda låneunderstöd, så tycker jag man verkligen
går nog långt i anspråk, när man nu, ej fullt 3 år der¬
efter, icke är belåten med hvad man redan fått. Skälet
hvarför man nu önskar kanaler i stället för en jernväg,
uppgifves vara att man vill undvika omlastningar af frakt-
godset, men inom utskottet upplystes att omkostnaderne
härför icke äro så betydliga. Inom Vermland, med den
storartade trafik der bedrifves på de vexlande kommuni-
kationslederna, förekomma enligt uppgift, någongång ända
till och med 10 omlastningar, utan att man ändock anser
omkostnaderna alltför dryga. Vidare har man anfört så¬
som skäl för bifall, att så många finnas, hvilka tecknat
sig för aktier i bolaget, att dessa icke böra förledas att
förgäfves göra uppoffringar, då de redan tecknat sig för
bidrag, till ett belopp af 500,000 rdr, men jag vill erinra,
att desse tecknat sig för denna summa, under förutsätt¬
ning att staten skulle för ändamålet anslå en million rdr;
men då utskottet nu nedsatt denna summa till 852,000
rdr, så är det icke sagdt att dessa stå faste vid sin teck¬
ning, hvadan möjligen kan bända att penningarne, under
afvaktan af något bolags bildande kunna onyttiga och obe¬
gagnade fä ligga i riksgäldskontoret, och så god råd hafva
vi icke på medel, att man på detta sätt bör handskas med
desamma. Som sagdt är har jag endast velat framlägga
skälen för min åsigt af frågan. Nu har ett stånd oförän-
ändradt bifallit utskottets förslag, men tvänne stånd der¬
emot antagit herr friherre af Ugglas reservation, hvadan
jag önskar att bonde-ståndet jemväl ville biträda sistnämnda
mening, på det vi måtte kunna undvika omröstning härom
i förstärkt stats-utskott. Af hvad utskottet anfört synes,
att kanalerne hufvudsakligen äro afsedda till nytta för den
tillämnade jernvägen från Gellivare jernmalmsfält till Lule
eif, hvadan ock friherre af Ugglas’ åsigt synes hafva myc¬
IJe/i 7 September.
473
ket skäl för sig, samt hans reservation böra af rikets stän¬
der antagas.
Vidare yttrade:
Carl finsta!' Sköldberg från Nerikes län:
Om jag vore fullt öfvertvgad att de kanaler, man nu för¬
slagit att anlägga förbi forssarne i Lule eif. vore fullt än¬
damålsenliga, skulle jag icke sätta mig emot det för deras
fullbordande föreslagna belopp, men då jag anser att de
icke äro för vårt land passande, och dessutom äro allt¬
för dyrbara att på försök anläggas, kan jag icke godkännna
nu gjorda hem ställan. Väl .må dylika kanaler vara lämp¬
liga i sydligare länder med mildare klimat och jemnare
terränger än vårt land erbjuder, men jag betviflar helt och
hållet deras tjenlighet i den höga norden, hvarest fjellflo-
der och isgång under vissa årstider snart skola helt och
hållet förstöra allt det arbete på dem blifver nedlagdt.
Vidare förefaller det mig besynnerligt, att man vid den
ena riksdagen begär anslag till jernväg förbi de ifrågava¬
rande forssarne, under förklarande att lättnader för rörel¬
sen skulle beredas, men redan vid den följande riksdagen
låter förspörja att ifrågavarande kommunikationsanstalt
icke skall åt allmänna rörelsen bereda de dermed åsyftade
fördelar eller motsvara dess behof; så har här skett, och
detta är att huttla med rikets ständer på ett sätt, som
ingalunda är tillständigt. Den af bolaget använde ingeniö-
rens uppgifter synes mig vara både oklara och ofullstän¬
diga. Så säger han, att vid Hedens forssar, hvarest ka¬
nalsträckningen blifver 28,000 fot lång, en lina erfordras
af 4,500 fots längd, för att draga fartygen uppför strömmen
m. m. dylikt, och äfven i öfriga uppgifter synas mig handlin¬
garna alltför ofullständiga. Då emellertid den föreslagna
kanaliseringen egentligen synes vara afsedd att komma Gelli¬
vare bolag till godo, så vill jag bifalla utskottets hemstäl¬
lan endast på det vilkor, att detta bolag tillförbiudes att
på samma gång bygga jernväg från Gellivare gruffält till
Lule eif; föreskrifves icke detta vilkor må icke heller an¬
slaget beviljas.
Häruti instämde Juhan Fredrik Fredriksson från Up¬
sala, Anders Söderholtz från Södermanlands och Josef Smed¬
berg från Elfsborgs län m. fl.
Per Nilsson från Malmöhus län: Såsom skäl
att afstyrka utskottets förslag har man anfört den om¬
474
ben 7 September.
ständigheten, att denna landsorts innebyggare icke begag¬
nat sig af det låneunderstöd, hvilket sistlidne riksdag be¬
viljades för byggande af en jernväg förbi nu ifrågavarande
forssar, men detta skäl anser jag tala högt till förmån
för kanaliseringsarbetena, då det är klart att dessa måste
anses medföra betydligt större fördelar än jernvägen, helst
intressenter inom orten tecknat sig för ej mindre än 2,500
aktier för bildande af ett bolag till detta företags verk¬
ställande. samt Gellivare-bolaget för lika stort belopp. Väl
är det sannt att summan är stor, men så böra vi ock be¬
tänka att företaget är stort i samma proportion. Man
talar vidare om att det icke tjenar någonting till att lägga
ner penningar i cn ort, som är så folkfattig och glest be¬
byggd, som denna, men den måtte icke vara så obetydlig,
då den kan teckna sig för så stora summor som skett, och
då man får långt inne i landet en sådan kommunikations¬
led, som den nu föreslagna, så kommer densamma att
ofantligt mycket bidraga till traktens utveckling, till fram¬
skaffande af rudimaterier till förökande af exporten o. s v.
Jag vill visst icke godkänna den förordade reservationen, ty
hvarför skulle staten blanda sig i Gellivarebolagets affä¬
rer? dertill finner jag intet skäl och nog finnes der folk
ändock, som begagna kanalen, likasom jag tror att jern¬
vägen nog kommer till stånd, om kanaliseringsarbetet först
blifver utfördt. För min del kan jag icke annat än bifalla
utskottets hemställan i oförändradt skick.
Häruti instämde Herman Jönsson Öbom från Norr¬
bottens, Erik Hansson från Gefleborgs, Olof Larsson från
Jemtlands, Per Olof Hornfeldt från Vesternorrlands och
Petter Anton Nyström från Vesterbottens län m. fl.
■Urik Ersson från Gefleborgs län: Jag har i
utskottet slutit mig till den meningen, som der blef den
segrande och jag vill äfven nu i ståndet förorda densam¬
ma. Jag gör detta för provinsens skull, icke för Gellivare
bolags skull, ty jorden derstädes är ovanligt god och bör¬
dig, som synes af framlidne landshöfding Widmarks be¬
rättelse derom, och mycket folk från vår ort bar på denna
grund bosatt sig i dessa nordliga trakter. Att det förut
till jernväg gifna anslaget icke begagnades var icke stort
att undra på, ty man ville göra något stort med ens, som
vore gagneligt för framtiden, och derför har detta förslag
nu framkommit. Jag anser det icke vara för mycket att
staten gör någon uppoffring, då provinsen vill tillsläppa
Den 7 September.
475
en tredjedel af kostnaden, och renare spel blir det alltid
att bevilja anslaget utan att dervid fästa det vilkor reser¬
vationen förordar, hvilket i det bela icke är något annat
än ett maskeradt afslag. Jag yrkar alltså bifall till ut¬
skottets hemställan i det skick den för närvarande be-
finnes.
Med denne talare instämde Johan Persson från Up¬
sala, Carl Tholsson från Skaraborgs, Välter Sven Ersson
och Liss Lars Olsson från Kopparbergs län m. fl.
Olof Nilsson från Vesterbottens län: Jag delar
den åsigt, som af de båda sednaste talarne bär blifvit
framställd, i betraktande af de stora inkomster hvaraf sta¬
ten framdeles, just genom detta statsbidrag kommer i åt¬
njutande, dels genom anläggning af en mängd nyhemman,
dels genom tillgodogörandet af de stora rikedomar, som
finnas i trakten af Gellivarebergen. Rikare skördar kan
staten aldrig hemta af sina försträckta medel, än af dem,
hvarom nu fråga är, och derför vill jag obetingadt bifalla
hvad utskottet härutinnan föreslagit.
Svante Bergström från Östergötlandslän: Jag
skulle vara böjd att lemna mitt bifall till utskottets åsigt,
derför, att detta är den första punkt, hvaruti utskottet
handlat enligt en riktig princip, nemligen att bevilja judel
af kostnaden såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
men då jag förutskickar denna anmärkning sker det un¬
der beklagande att jag i afseende på sjelfva saken icke
kan bifalla hvad utskottet i sin helhet föreslagit. Af re¬
servationen ser man att frågan står på lösliga grunder,
men då dessa betänkligheter tillräckligt äro af reservan¬
ten utvecklade behöfver jag icke närmare belysa deras
innehåll. En sak finner jag dock värd uppmärksamhet,
hvarvid dock ingen fästat sig, med undantag af Sköldberg,
och det är beskaffenheten af dessa kanaler med lutande
planer. Dessa äro ännu nya och oförsökta, och följden
af att använda dylika kanaler blir den, att, efter 5 h 6
års förlopp, innehafvandet af en dylik kanal blir ett full¬
komligt monopolium, då kanalen kan befaras endast af
bolagets dertill särskildt konstruerade båtar. Sjelfva in¬
rättningen af kanalen gör den således till ett monopolium,
så mycket farligare med afseende på läget, som Luleå-elf-
ven står i förbindelse med Bottniska viken och således de
fartyg, som här färdas äfven borde kunna segla på elfven.
476
Den 7 September.
Alla de fartyg, sorn äro beräknade att föras uppför slut¬
tande planer, hafva särskilda dimensioner och egen kon¬
struktion; från alla andra måste derför vid kanalen lasten
föras om bord på bolagets pråmar, och godsegarne få
dervid underkasta sig de vilkor bolaget kan finna för godt
att uppställa. Hade frågan gällt en kanal med vanliga
slussar, tillgängliga för fartyg af alla slag, skulle jag gerna
hafva beviljat dertill erforderlig^ medel, ja äfven om kost¬
naden blifvit ökad med en million till, men nu kan jag
icke med min röst bidraga till godkännande af utskottets hem¬
ställan- Åtskilliga reservanter hafva för att mildra obe¬
haget af ett afslag, föreslagit att en summa borde bevil¬
jas till anläggande af en jernväg törbi nu ifrågavarande
forsar, men då ortens innevånare icke begärt något dylikt
understöd, eller nu derom sig icke yttrat, så kan jag icke eller
biträda detta reservanternas förslag, hvadan jag kommer
till det resultat, att allt livad i denna fråga blifvit före¬
slaget och hemställdt bör af rikets ständer afslås.
»fran ndersson från Kopparbergs län: Vis¬
serligen måste jag förklara det jag känner liflig oro
deröfver, att vi nödgas till hvarjehanda behof anslå
den ena stora summan efter den andra, men då man be¬
tänker att de största summorna beviljas de södra sädes-
producerande delarne af vårt land, så bör äfven de nord¬
liga trakterna ihågkommas, hvarest anslagen blifva nyttiga
icke allenast till åstadkommande af jordförbättringar, utan
äfven för tillgodogörande af de stora skogs- och malm¬
tillgångar, som dessa landskap hysa inom sina landamä-
ren. Af denna anledning vill jag godkänna utskottets
hemställan.
Carl .tilder* Carsson från Östergötlands län:
Ehuru utskottet å detta låneunderstöd föreskrifvit högre
ränta än vanligt, så tror jag dock skäl vara för handen
att bifalla dess förslag. Statens uppoffring ser visserli¬
gen ganska betydlig ut, då den gäller ingenting mindre
än 852,000 rdr, men man har full garanti att detta be¬
tydliga kapital kommer orten till godo, i den uppoffring
befolkningen sjelf gjort, då derstädes tecknats öfver 400,000
rdr till fullbordande af det stora företaget. Då Kongl.
Maj:t. enligt utskottets förslag, skulle komma att fastställa
taxa för kanalafgifterna, behöfver man alldeles icke frukta,
att innehafvandet af kanal-linien skulle innebära ett våd¬
ligt monopolium, såsom en talare nyss låtit påskina. Hvad
Den 7 September.
4 7 7
vidare beträffar sjelfva byggnadssättet af kanalerna, med
lutande planer i stället för slussar, så litar jag på inge-
niörernas beräkningar, på samina gång jag anser nyttigt
att försöka ett dylikt byggnadssätt, sorn möjligen kan le¬
da till stora besparingar för framtiden. Beviljandet af
nu ifrågavarande anslag bör icke sättas i sammanhang
med frågan om byggande af jernväg mellan Lule eif och
Gellivare malmsfält, ty denna kommunikationsled erbjuder
nog stora fördelar dess förutan, utan här bör man under¬
stödja en provins, som har stora naturliga tillgångar, men
saknar förmåga att med egna medel tillgodogöra desam¬
ma, och jag hemställer att bondeståndet för sin del icke
måtte lägga hinder i vägen för ett företag, som åsyftar
att mångfaldigt höja industrien och den allmänna välmå¬
gan i det till arealen största af våra län, motsvarande i
det närmaste fjerdedelen af hela vårt land.
Häruti instämde Andere Medin från Kronobergs, An¬
ders Wilhelm Uhr från Nerikes, Erik Andersson fran Vest¬
manlands, Johan Bergström från Kopparbergs, Sven Niis¬
son från Kristianstads och August (Jarlberg från Hallands
län m. fl.
Paill Fritz Mengel från Upsala län: Ehuru
jag, såsom nyss uppkommen till sessionen, icke afhört den
föregående diskussionen, tager jag dock för afgjordt att
flere talare påpekat de stora fördelar man kan utaf före¬
taget vänta och jag vill derför icke upprepa hvad härom
kan sägas, och då betänkandet i denna del är skrifvet
med verklig talang, behöfver jag angående denna del af
frågan endast hänvisa till detsamma. Ser man på de re¬
servationer som blifvit häremot afgifna, finner man att de
förnämligast äro utgångne från bruksegareintresset, då
här möta namnen Berger och af Ugglas, utaf hvilka den
förstnämnda är representant för bergsbrukens tredje val¬
distrikt, och den senare delegare i Forssmarks högst be¬
tydliga bruksegendom. Förhållandet är nemligen, att våra
grufve- och bruks-egare hafva en verklig panisk förskräc¬
kelse för Gellivare och dess malmfält, såsom exempel
hvarpå många omständigheter kunna anföras. Då t. ex.
konung Oscar beslöt, att, såsom stående i strid med grund¬
lagens anda, icke vidare bibehålla jordegendom inom riket,
och alltså ville afyttra den han egde, var häribland äfven
Gellivareverken. Utländningar infuuno sig då såsom kö¬
pare och spekulanter och blefvo med mycken belåtenhet
478
Ven 7 September.
emottagne af konungen. Men så snart detta blifvit be¬
kant inställde sig genast hos högstdensamme en deputa¬
tion af bruksegare, under afgifvande äf allvarliga före¬
ställningar mot det tilltänkta köpslutet. Förgäfves fram¬
ställde konungen för deputationens ögon de stora förde¬
lar det allmänna skulle ega deraf att stora kapitaler in¬
drogos från utlandet, nedlades i allmänt gagnande företag,
i stället för att vi sjelfve skulle behöfva utifrån låna dessa
penningar o. s. v., men slutligen förklarade konungen, då
åtgärden på åtskilliga håll väckt oro och bekymmer, sig
vara villig att på billigare vilkor afyttra ifrågavarande
egendomar till något svenskt bolag, då en af deputatio¬
nens medlemmar förmenade att äfven om något sådant
kunde komma till stånd, meningen dock aldrig kunde vara
att vid Gellivare drifva någon grufvebrytning och malm¬
förädling. — Den innersta tankan af de reservationer som
nu framträdt, ligger i denna fruktan för konkurrens, som
är så naturlig hos våra bruksegare, ty när de bölja lida
brist på kol. och derför söka tillverka jern med så liten
kolåtgäng som möjligt, så är det klart att de frukta täf¬
lan från orter, der kol fås till mycket billigt pris utaf
affall ur skogen med mera dylikt. Vår bruksrörelse kan
numera svårligen bära sig, ifall bruksegarne icke bilda
bolag och söka skaffa sig stora rörelsekapitaler, och många
ibland dem lefva nu endast på de fördelar staten i fordna
dagar förskaffade idkare af bruksrörelsen. Många bruk
äro ock sådarie, att ifall bruksrörelsen nedlades, och egarne
återgingo till jordbruket och, under afsägande äf bruks-
patronstiteln, läto sig nöja med att vara och heta jord¬
brukspatroner. så skulle både de sjelfva lefva långt mera
bekymmerfria dagar än de nu nödgas göra, dels ock de¬
ras folk stå sig långt bättre, än beklagligtvis nu är för¬
hållandet. Hvad som nu gör, att detta förslag är af så¬
dan vigt, är att i dessa nordliga trakter finnes en sådan
ofantlig massa ved, som till intet annat duger än att deraf
bränna kol, hvarigenom åter tackjern der kan tillverkas
till mycket billigt pris, på samina gång det blifver af ut¬
märkt beskaffenhet, såsom kändt är förhållandet blir med
allt jern, bearbetadt med träkol. — Förliden lördagsaf¬
ton hörde jag, under plenum i borgare-ståndet, en stor
bruksegare, som lyckats förvärfva sig högst betydliga bruks¬
egendomar, förklara det vara en löjlighet att påstå, det
tackjern kunde säljas från andra ställen än der dylik han¬
del af ålder egt rum; sjelf har dock denne talare för
egen del exporterat mycket tackjern dock i form af ka¬
Den 7 September.
479
noner, och dylika pjeser. Det uti friherre af Ugglas’ re¬
servation intagna förslag, att kanalerne och jernvägen till
Gellivare skulle byggas på samma gång, med garanti, vid
kontraktets uppgörande, att jernvägen på samma tid som
kanalerne skall fullbordas, är alldeles orimligt, ty nu är
dock förhållandet sådant, att kanalerne måste först byg¬
gas, innan man kan tänka på byggandet af någon jern¬
väg, då materialierna till denna måste på kanallinierna
transporteras, ifall kostnaderne icke skola blifva alltför
orimliga. Således kunna icke kanalerna och jernvägen
samtidigt byggas, hvadan det, efter mitt sätt att se, uti
friherre af Ugglas’ reservation ligger, såsom man plägar
säga, en hund begrafven; dock tar jag fel när jag sade
begrafven. ty han ligger så i öppen dag att han icke be-
höfver gräfvas upp, och man har helt oförbehållsamt ut¬
talat den meningen att förslaget bör krossas i dess upp¬
rinnelse. Jag vill härigenom icke klandra friherre af Ugg¬
las, ty han har blifvit framdrifven af sitt eget intresse,
men jag tycker att det skulle tagit sig litet bättre ut, ifall
han tillstått det och helt öppet sagt: »jag är bruksegare, och
jag vill på allt upptänkligt sätt förhindra bearbetningen
af de outtömliga och ypperliga malmlagren vid Gellivare;
mitt eget intresse fordrar det och jag bryr mig derför icke
om, att en hel landsbygd, för befrämjande af mina förde¬
lar, får gå i mistning af den utveckling, hvartill- den är
berättigad o. s. v.» Detta hade, som sagdt är, varit mera
rent spel. — Sistlidne riksdag satt jag såsom ledamot i
konstitutions-utskottet, då, vid genomgåendet af det i stats¬
rådet förda protokoll, fråga der förekom om beviljande af
åtskilliga fördelar för ett bolag till drifvande af Gellivare-
verken, hvarom ansökning till Kongl. Maj:t inkommit.
Frågan var af mycket intresse, då finansministern, fri¬
herre Gripenstedt, uppträdde emot ansökningen och kon¬
sultativa stats-rådet herr Malmstén icke mindre varmt
förordade bifall dertill. Jag var nyfiken att höra argu-
menterna för afslaget, och fick till min förvåning se, att
det vore farligt att bevilja några fördelar åt denna lands¬
ort, ty den har serdeles god jord och skulle snart blifva
ganska väl befolkad, hvilket allt skulle reta våra grannar
ryssarne att, så fort sig göra lät taga landet i besittning.
I borgare-ståndet fördes i lördags afton ett alldeles mot¬
satt språk, ty enligt de upplysningar der afgåfvos, skulle
landet vara serdeles vanlottadt på allt sätt samt folkfat¬
tig!. Detta allt påminner mig lifligt ett gammalt ordspråk,
enligt hvilket, »fan en gång slog sin mor, och det var då
Den 7 <Sep/ernber.
hon icke kunde hitta på någon ursägt», (jag anhåller om
ursägt att uttrycket är något vulgärt, men det är i dess
ställe desto mer slående) och man ser här att reservan¬
terna hittat på alla möjliga skäl, endast och allenast för
att undvika den förfärliga konkurensen. För min del tve¬
kar jag icke att bifalla utskottets förslag oförändra dt, och
ehuru jag, vid mitt inträde i plenirummet, hörde en re¬
presentant från Östergötland uppträda emot detsamma,
tillåter jag mig uttrycka den önskan och förhoppning, att
icke några flere ombud från denna ort matte uppträda på
samma sätt, ty det är icke lämpligt att. för en liden mot¬
gång i en fråga, sätta sig på tvärn mot hvart och ett nyt¬
tigt förslag, och således afslå allt som kommer å bane.
Vi äro här icke för att bevaka enskilda intressen, utan
för att befrämja fosterlandets sanna fortskridande till våra
efterkommandes verkliga nytta och fördel.
Paill Anderskan från Jemtlands län: För min
del är jag af alldeles samma tanke, som den föregående
talaren, och tydligt och klart är, att en kommunikations¬
led på 13 mil skall framkalla benägenhet för bosättning i
granskapet deraf, och således bidraga till folknummems
tillvext, till anläggande af nya kron onybyggen, och dess¬
utom till bearbetande af de rikedomar, som i Gellivare-
bergen ligga förvarade. Således är företaget icke beräk-
nadt för enskild utan till allmän nytta. Anmärkningar
hafva blifvit framkastade mot beslutet att använda lutan¬
de planer i stället för slussar: jag har visserligen icke nå¬
gon speciel insigt i dessa ämnen, men jag är öfvertygad
derom, att de tillfrågade ingeniörerne sett sig väl före innan
de vågat tillstyrka en dylik arbetsmetod, och då densam¬
ma blifvit med fördel begagnad i utlandet, samt dessa lu¬
tande planer kosta betydligt mindre än vanliga slussar,
så synes det mig vara en ganska uvttig uppfinning, för
försökande hvaraf alla skäl tala Då vi kunna vara öf¬
vertyga de att äfven stora fartyg der kunna komma fram,
anser jag ståndet för sin del böra godkänna utskottets
gjorda framställning.
Per Östman från Vesternorrlands län: Manta¬
lar ofta om nyttan af att bevilja anslag till befordrande
af industriella företag; här är just fråga om ett dylikt
vinstgifvande företag, som skulle medföra stora fördelar,
ej allenast för orten, utan äfven för hela riket, ty i dessa
trakter finnas stora odlingslägenheter, sorn nu ligga obe¬
!)en 7 September.
481
gagnade, men som blott behöfva kommunikationsledningar
för att i vidsträcktaste omfattning göras fruktbärande, att
icke förglömma de rikedomar Gellivarebergen hysa i sitt
sköte. Enligt min åsigt kan man icke gerna bevilja nog
stora anslag till dylika företag. En talare har varit rädd,
dels att bolagets rätt till kanalen skulle förvandlas till ett
monopolium, dels att arbetet icke skulle vara utförbart,
men jag hyser icke någon sådan farhåga, ty ett bolag,
som vedervågar så mycket, som det ifrågavarande, måste
vara månt om sitt eget, och derföre underhålla rörelsen,
i sitt eget intresse, till billigaste pris, och nog kan man
vara öfvertygad att det nya byggnadssättet, med sluttande
planer, äfven här skall visa sig utförbart, då det med god
framgång blifvit använclt i utlandet; derför bör ock något
göras för verkställandet af ett arbetsföretag, som visar så
ljusa utsigter i en ej alltför aflägsen framtid. En före¬
gående talare har ganska riktigt anmärkt, att byggandet
af kanalerne måste föregå jernvägsanläggningen, på det
att transportmedel måtte finnas för alla de materialier,
som till den senare erfordras, och då Mengel och Carl
Anders Larsson redan fullständigt utvecklat allt hvad till
detta ärendes närmare utredande hörer, vill jag med dem
instämma under uttalande af bifall till hvad utskottet i nu
ifrågavarande hänseende hemställt.
.Herrman Jönsson öbom från Norrbottens
län: Frågan är af föregående talare redan så fullständigt
utredd, att jag dertill ingenting har att lägga, utan vill blott
i förbigående anmärka, att det vore högst olyckligt om
friherre af Ugglas’ reservation skulle röna någon fram¬
gång, ty derigenom hade man betagit sig möjligheten att
någonsin kunna tillgodogöra innehållet af Gellivare rika
malmfält, då man aldrig kan tänka på att derifrån få nå¬
gon jernväg dragen ned till elfven, förr än kanalanlägg-
ningarne först kommit till stånd. Anledningen hvarför de
till jernvägs anläggande förbi forssarne anslagne summor
icke blifvit begagnade, är just den, att, då man samman¬
räknade allt, som efter vanlig uppskattning skulle trans¬
porteras derpå, man fann dessa kommunikationsmedel all¬
deles otillräckliga, så att de icke medförde den allmänna
nytta man af kanaler väntar sig. Jag bifaller alltså ut¬
skottets förslag.
Carl »Iolian Svensen från Kalmarlän: Ända
från den tid, då jag först hörde Gellivarebergen omtalas,
Bonde-S:ts Brot. vid 1S03—JS6S årens riksdag. VII. 31
4 82
Oen 7 S> /'ernber.
liar jag gjort mig den frågan, hvarföre vi ej begagnat de
stora rikedomar naturen derstädes nedlagt, eller sökt åt¬
minstone besegra de naturhinder, som lägga sig emot till¬
godogörandet af malmfältens innehåll, och då nu en ljus¬
glimt förmärkts för möjligheten att kunna undanrödja de
hinder härför som förefinnas, har jag icke tvekat att gifva
min röst för bifall till utskottets förslag. Jag har gjort
det äfven af den anledning att, om ock jernväg från Lule
eif till Gellivare icke kommer till stånd, denna kommuni¬
kationsled i alla händelser blifver ytterst behöflig i en ort
med dessa rika naturtillgångar, och om redan nu tusen¬
detals tolfter plank och tunnor tjära forslas till kusten
från det inre af landet, huru mycket skall icke då produ¬
ceras, när kommunikationen blir fri och obehindrad ? Ovil¬
korlig! måste tillverkningen då stiga till högst betydliga
belopp. Jag vill för ingen del biträda friherre af LTgglas
reservation, dels på de af Mengel redan anförda skäl, dels
derföre att vi, så att säga, skulle taga på hand förbin¬
delsen att understödja Gellivarebolaget, då jernvägen skulle
bringas till stånd. Af dessa skäl anser jag lämpligast
vara att ståndet bifaller utskottets hemställan i oförändradt
skick.
Svante Herström: Innan jag går vidare i
mitt yttrande, vill jag, till besvarande af en värd talares
förhoppning, framställa den motönskan, att icke någon
mer af Upsala läns representanter än den, som vanligen
dertill plägar göra sig skyldig, må i denna fråga prata så
bredvid munnen som redan skett. Åtskilligt har blif¬
vit anförd t såsom skäl till bifall, hvilket är ganska
riktigt och icke kan jäfvas, samt visar att företaget är
af ofantligt stor vigt, men ju vigtigare ett förslag är,
ju angelägnare är det ock, att förslaget varder på
ett ändamålsenligt sätt utfördt; och det är häremot
jag framställt några anmärkningar, hvilka jag ännu
icke hört blifva af någon vederlagde. Väl har man trott,
och bara. trott, att kanaliseringen icke skulle blifva något
monopolium, utan stå sjöfarten i allmänhet till tjenst, men
denna tro är falsk, och bevisar blott att man ej har be¬
grepp om beskaffenheten af dylika kanaler, ja, jag tror
att ej ens sjelfva stats-utskottet haft begrepp härom, hvil¬
ket synes deraf att utskottet vägrat anslag till pråmar,
bygdå endast och allenast för kanalens behof, hvilka dock
äro alldeles nödvändiga. På dessa sliper, hvilka här må¬
ste anbringas, kunna icke vanliga fartyg uppdragas, ty de
i)en 7 September.
433
härför lämpliga fartygen måste hafva vissa dimensioner,
och, hvad sorn är ännu värre innehafva den kraft, att de,
beröfvade den motståndstryckning vattenmassan utöfvar,
då de ligga i sjön, ej' sönderspringa af sin egen last då
de lyftas upp i luften. Våra vanliga fartyg innehafva icke
dessa egenskaper, och derföre är egandet eller innehafvandet
af en dylik kanal alldeles detsamma som ett monopolium,
och att ett sådant icke är lämpligt vid en så vigtig fråga
som denna torde en hvar nödgas erkänna. Alltså yrkar
jag fortfarande afslag å utskottets hemställan, och må or¬
ten, ifall elen finner sig dertill befogad, nästa riksdag in¬
komma med ett nytt förslag, fotadt på klokare grunder
än det nu framlagda, då det möjligen kan blifva tid och
tillfälle att tillse hvad som i frågan kan och bör göras.
Haniel Danielsson från Jönköpings län: Jag
måste medgifva att jag hyst samma betänkligheter, sorn
blifvit af Sköldberg och Bergström framställda i afseende
på lämpligheten af att bygga kanaler med lutande planer,
hvadan jag ock rådfört mig med vår bekante civilingeniör,
major Adelsköld, men af honom fått det svar, att dylika
kanaler kunna godt utföras i de norrländska strömmarne.
Vied föranledande häraf, och med kännedom derom att
desse kanaler skulle kosta millioner, ifall de skulle byg¬
gas med slussar på samma sätt som Göta kanal, vill jag
nu, likasom förut i utskottet, förorda det förslag sorn af
utskottet blifvit härutinnan framställdt.
Mendel: Jag är förekommen af Daniel Daniels¬
son, i hvad han anfört om lämpligheten att bygga kana¬
ler med lutande planer, för att möta Bergströms deremot
anförda betänkligheter. Med anledning af Bergströms ytt¬
rande i detta hänseende vill jag anmärka nyttan deraf att
dylika anföranden bringas i dagen, ty om de icke föror¬
saka annan nytta, så tjena de dock till att ämnet under¬
kastas en närmare granskning och pröfning. Såsom be¬
vis på sanningen häraf vill jag nämna, att då fråga här¬
städes förevar om beviljande af medel till byggande af
slussarne i Göta kanal, en representant ville bevisa att
alla de byggda slussarne omöjligen skulle kunna stå
emot den starka tryckningen af vattenmassan; och
han bevisade allt detta med långa och vackra silfer-
uppgifter, som tydligen ådagalade att den omkringlig¬
gande nejden skulle öfversvämmas och fördränkas af
de blifvande vattenflödena. Nåväl! hvad hände? Sius-
484
Ot/i 7 September.
särne byggdes och ända hittills hafva vi icke sport att de
varit underkastade sådane olyckor den lärda och ge¬
nomförda bevisningen förespådde såsom säkert före¬
stående. Tvertom vexa på båda sidor om kanalen, såväl
å Östgötha- som Vestgötalinien, herrliga skördar, och in¬
gen har en aning om att någonting så hemskt som en
öfversvämning blifvit förutsagd skola afbryta den alltmer
sig förökande idogheten och välmågan. Så går det ock i
allmänhet vid frågor om nya företag; man lefver och dör
i den tro, man för sig uppgjort, den må nu vara aldrig
så falsk och man låter alldeles icke genera sig af den öf¬
verbevisning härom, den dagliga erfarenheten så fullkom¬
ligen meddelar. Jag vidhåller alltså hvad jag i ämnet re¬
dan förut yttrat.
I®er ilsson från Malmöhus län: En talare har
yttrat, att utskottet ej har begrepp om hvad en kanal med
lutande planer är, oell det kan väl vara sannt att utskot¬
tets ledamöter till alldra största delen icke sett någon så¬
dan men något förstå vi väl ändock, och sakkunnige per¬
soner gåfvo inom utskottet upplysningar af den beskaffen¬
het, att ledamöterne med säkerhet kunde i ämnet bestäm¬
ma sina omdömen. Samma talare ordade vidare derom
att våra fartyg skulle springa sönder, då de upphalades
på byggda slipers, men jag tror icke att våra skepp äro
af sämre beskaffenhet än andra nationers, och när desses
fartyg tåla vid att hissas upp i luften, så vet jag in¬
gen anledning, hvarför just våra skulle springa sönder.
Emellertid vill jag icke uppehålla mig med vederläggan¬
det af dylika skäl, som sannerligen icke förtjena något
afseende, och har begärt ordet egentligen för att upplysa
Bergström, att stats-utskottet icke sväfvar i så fullkomlig
okunnighet om hvad som tillhör detsamma att bedöma,
som han synes förutsätta. I öfrigt fortsätter jag det yr¬
kande jag framlade förra gången ordet i denna fråga var
mig lemnadt.
Pei' Östman! För min del tror jag, att vi här
icke böra uppträda såsom byggmästare, och fåfängt lä¬
rer väl vårt arbete blifva, om vi gifva oss in på reson-
nementer om vatten byggnadskonsten, ty tydligt och klart
är att vår diskussion då blifver utan allt klokt resultat.
Vi böra väl hysa förtroende till ingeniörernes uppgifter,
såsom afgifne af sakkunnige män, och likaså böra vi väl
hafva den öfvertygelsen att bolaget, hvars skinn det egent¬
Den 7 September.
ligen gäller, icke förgäfves kastar bort sina penningar i
ett företag, som icke är grundadt på säkra beräkningar
att kunna lyckas. Jag hyser ingen farhåga vid att bifalla
utskottets förslag och är ståndet tacksam för dess synbara
vilja att tillmötesgå ett allmännyttigt företag, som kommer
att mäktigt bidraga till såväl ortens som statens höjande
i många hänseenden.
Carl Anders Mina åsigter i frå¬
gan äro redan kända, så derom behöfver jag icke vidare
orda. men då Mengel företagit sig, att illa tilltyga reser-
vanterne, vill jag blott tillkännagifva, att friherre af Ugg¬
las grundat sin framställning på tillvaron af ett provisio-
nelt aftal med en utländsk ingeniör, dels om anläggan¬
det af en jernväg mellan Lule eif och Gellivara, dels om
malmfältets derstädes bearbetande, hvadan man icke med
något sken af rättvisa kan påstå att hans reservation till¬
kommit till följd af egennyttig beräkning.
Svasile Bergström: Mengel har jemfört
mina betänkligheter vid dens, som var rädd att Göta ka¬
nal skulle spränga slussportarne, roen förhållandet mel¬
lan dessa båda saker är himmelsvidt olika, ehuru Men¬
gel, så förståndig och klok han än är, icke förmår inse denna
skillnad. Erfarenheten har nemligen visat att på alla
kanaler af dylik beskaffenhet blott ett enda slag farkoster
äro tjenlige. En annan talare har för utskottets försvar
tagit till orda, men med ej särdeles stor framgång, då
han just genom sjelfva försvaret visat att utskottet ej be¬
gripit frågan. Utskottet har nemligen upptagit ett sär¬
skildt anslag för anskaffande af ångbåtar och pråmar,
men utskottet har ej velat tillstyrka detta anslag, ehuru
en hvar måste inse att denna materiel är alldeles nöd¬
vändigt af behofvet påkallad. En enskild person kan vis¬
serligen bygga dylika båtar, men i alla fall blir detta sätt
att forsla varor mycket dyrare än att föra upp dem de 13
milen genom vanliga slussar.
Nils Magnus Prttersson från Kalmar och Nils Seens¬
son frän Blekinge län" förklarade sig vilja instämma med
de, som talat för bifall till utskottets förslag
Diskussionen förklarades nu vara afslutad. Sedan tal¬
mannens proposition på bifall blifvit med blandade ja och
nej besvarad, samt votering begärd, uppsattes justerades
och anslogs följande voteringsproposition:
486
Den 7 September
Den, sorn vill bifalla stats-utskottets uti 33:dje punk¬
ten af dess utlåtande 11:0 141 gjorda hemställan om stats¬
bidrag för verkställande af nödiga rensningar i Lule eif
samt anläggande af kanaler med lutande planer förbi
Hedens och Ede forssar, röste
Ja ;
Den det ej vill. röste
Nej;
Vinner nej, har bonde-ståndet afslagit utskottets ifrå¬
gavarande hemställan.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, ut¬
föll med 60 ja mot 11 nej; hvadan utskottets i denna
punkt gjorda hemställan sålunda var af ståndet bifallen.
Uppå förslag af Herrman Jönsson Öbom från Norr¬
bottens län, och för att örn möjligt undvika votering om
frågan i förstärkt stats-utskott, beslöt ståndet att, medelst
protokollsutdrag vördsamt och vänligen inbjuda högvördig*
preste-ståndet och vällofliga borgare-ståndet att i bonde¬
ståndets beslut sig förena.
Uti den härefter föredragna
punkten n:o 34, hade utskottet afstyrkt bifall till hr
Hiertas uti borgare-ståndet väckta motion, dels att rikets
ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Majit
täcktes låta upprätta förslag öfver kostnaderne för åstadkom¬
mande af en 18 fot djup och för större segelfartyg till¬
räckligt bred kanal mellan Skutviken vidLännerstafjärden
och Sumpviken vid Baggensfjärden, samt att såväl detta
kostnadsförslag, som uppgift ä öfrige kostnader för be¬
redandet af en ny segelled för större fartyg genom Skuru-
sundet till Stockholm måtte så tidigt delgifvas rikets nu
församlade ständer, att de kunde blifva i tillfälle att, i
händelse förslaget pröfvades lämpligt, dertill anslå nödiga
medel; samt
dels, att rikets ständer, sedan Kongl. Majit låtit del-
gifva dem de i nästföregående motion begärda upplysnin¬
gar, måtte bevilja fidelar af den summa, som, enligt
nämnda förslag befunnes nödig för åstadkommande af den
deri afsedda kanalen, samt för farledens fördjupande ge¬
nom Skurusundet, allt under förbehåll, att Stockholms stad
åtoge sig såväl arbetets utförande och framtida underhål¬
lande i behörigt skick, som bestridande af återstående tre¬
djedelen af kostnaden; hvarjemte utskottet uti
Den 7 September.
487
punkten 35, i anledning af herr Wallenbergs yrkande,
att till Baggensstäkets upprensning måtte beviljas ett an¬
slag å 300,000 rdr, under vilkor, att Stockholms stad bi-
droge med hvad derutöfver erfordrades för ändamålets
vinnande, ansett sig icke kunna till ifrågavarande fram¬
ställning tillstyrka bifall.
Hvad utskottet sålunda i dessa båda punkter, så i
ena som andra hänseendet föreslagit, bief af ståndet utan
diskussion, uppå derom framställde propositioner, god-
kändt.
Uti 3G:te punkten hade utskottet hemställt, att det för
en tillämnad kanalbyggnad emellan Norasjön och Fåsjön
i Örebro län begärda statsbidrag icke må beviljas.
Ordet lemnades åt (austaf (tullman från Ne¬
rikes län, hvilken yttrade: Afven vid nästföregående riks¬
dag har jag väckt motion i detta ämne, men rönte äfven
då samma öde, som nu. Emellertid önskar jag få fram¬
hålla utskottets motiv för afslaget vid dessa båda till¬
fällen, och vill något litet skärskåda deras beskaffenhet.
Vid sista riksdagen förklarade utskottet, att medel till bi¬
dragets beviljande saknades, då mera framstående behof
borde af tillgängliga medel fyllas. Detta skäl måste man
ock godkänna, men denna gång har utskottet framkommit
med ett högst besynnerligt skäl för sitt afstyrkande af de
härom väckta inotionerne, och just detta skäl vill jag un¬
derkasta en väl behöflig granskning. Utskottet säger nem¬
ligen: »Då ifrågavarande arbetsföretag synes förnämligast
afse befrämjandet af en mindre orts enskilda intressen,
samt staten, i följd deraf till dess utförande icke torde
böra bidraga, får utskottet hemställan &c &c. Detta är hela
motiveringen, är allt hvad utskottet härom har att säga. Jag
har dock aldrig hört talas om att orterne, i hit hörande
frågor, bruka klassificeras i större och mindre, ej heller
har jag föreställt mig att allmännyttiga arbetsföretag afse
företrädesvis befrämjandet af enskilda intressen. Hela
denna motivering är, enligt min åsigt, alltså både synner¬
ligen knapphändig och oförsvarligt underhaltig. Den ort
jag representerar är emellertid icke så obetydlig utskottet
synes föreställa sig, utan kan, hvad rörelse och lif samt
kommunikationsanstalter angår, mäta sig med mången hel
provins, men just derför känner ock orten behofvet att
ytterligare förbättra kommunikationerne och af denna an¬
ledning bör detta företag på allt sätt befrämjas. Af denna
4S8
Den 7 September.
anledning vill jag ock hos ståndet anhålla om återremiss,
på det att utskottet må blifva satt i tillfälle att göra en
för saken mer gynnande hemställan än den framställda.
Carl Anders Ifarsson från Östergötlandslän:
Då af betänkandet synes, att ortens innevånare för före¬
tagets framgång redan tecknat sig för en summa af 00,000
rdr, så bör en sådan trakt icke afspisas med det förkla¬
randet, att det är en mindre ort, som ej förtjenar erhålla
statsbidrag till ett allmännyttigt företag. Alltså instäm¬
mer jag i Hultmans yrkande om återremissj åtminstone
böra bättre motiv för afslag föras i dagen än de här
begagnade, innan jag kan godkänna det beslut, hvartill
utskottet nu kommit.
s*er Östman från Vesternorrlands län: Om mo¬
tionären tror sig vinna något genom en återremiss, vill
jag visst icke sätta mig emot densamma.
Sven ISosenfierii,' från Kristianstads län: Hu¬
ruvida återremissen leder till någon fördel för saken eller
icke, hade jag så när sagt, betyder härvidlag mindre, utan
hufvudsaken är att låta utskottet veta, att ståndet på längd
omöjligen kan vara belåtet, med en dylik motivering af
frågorna, hvarpå här gifves oss prof, som för öfrigt inga¬
lunda är ensamt i sitt slag. Bättre skäl måste af utskottet
framdras, ifall sådana finnas, ty det är icke skickligt att
taga motiv ur luften, och efter behag tillskapa dem, och
då jag för öfrigt tror, att motionärens framställning har
många skäl lör sig och då detta arbetsföretag skulle be¬
reda orten stora fördelar, vill jag med min röst bidraga
till den begärda återremissen.
Med denne talare förenade sig Nils Svensson från
Blekinge, förre vice talmannen Per Eriksson, Olof Olsson
i Olebyn Nils Andersson, Per Persson och Anders Jons¬
son alla från Vermlands, Lars Guslaf Andersson och Erik
Andersson från Elfsborgs, Paid Andersson från Jemtlands,
Henrik Hansson från Vesternorrlands, Bälter Sven Ersson
från Kopparbergs och Anders Wilhelm Uhr från Nerikes
län m. fl.
Haniel Danielsson från Jönköpings län: Jag
vill icke sätta mig emot den begärda återremissen, ehuru
jag tror att den till ingenting kommer att tjena. Inom
Den 7 September.
489
utskottet upplystes nemligen att den föreslagna kanal-
linien blott komme att sträcka sig 1| mil från jernvä¬
gen, och då förmenade man att den ej kunde åstadkomma
särdeles stor nytta, hvilket äfven synes troligt, ty då man
forslat sina produkter på axel så nära jernvägen, som på
1-j- mils afstånd, så kan man gerna forsla dem ända fram utan
synnerlig olägenhet, helst man derigenom undviker det be¬
svär och den kostnad, som utaf omlastning förorsakas.
Derjemte upplystes att nyttan af kanalarbetet skulle före¬
trädesvis komma 3:ne bruk tillgodo, men deremot blifva
ganska obetydlig för ortens allmoge, hvilket allt gör att
jag fruktar det ärendet får samma utgång efter en åter¬
remiss, som vid första handläggningen deraf.
Carl Anders Ifarsson: Jag känner visserli¬
gen ej huruvida fördelen af den projekterade kanalanlägg¬
ningen kommer bruk eller allmoge tillgodo, men nödvän¬
digt måste väl den blifva af allmän nytta, och således
böra till hela statens fördel utföras. Förhållandet med
denna fråga är alldeles enahanda med den i 14:de punk¬
ten afhandlade, hvarest utskottet ansåg sig icke kunna till¬
styrka något anslag för en väganläggning genom det på
kommunikationer mindre väl lottade Sunnerbo härad, som
dock består af 23 socknar med en folkmängd af 36,000
personer, på den grund att den föreslagna vägens utfö¬
rande icke kunde antagas komma att i någon betydligare
mån gagna någon annan del af landet, än den som af
vägen skulle genomlöpas. Genom en återremiss få vi åt¬
minstone se om icke giltigare skäl för afslag finnas än de
nu andragne.
Hultman: Daniel Danielsson har fått den upp¬
lysning, att endast 3:ne bruk skulle skörda nyttan af den¬
na kanalanläggning, men jag vill meddela, att en stor
mängd af hyttor och jernmalmsfält inom Jernboås, Hjulsjö
och Grythytte m. fi. bergslager skulle deraf hafva högst
betydlig fördel, att icke räkna den vinst den komme att
medföra vid forslandet af landtmannaprodukterna inom
orten. Jag vill dessutom fästa ståndets uppmärksamhet
derpå, att anslaget är tillstyrkt af väg- och vatten bygg-
nads-styrelsen, hvadan jag, på dessa och förut andragna
skäl, fortfarande yrkar återremiss
Paul Fritz Mengel från Upsala län förklarade sig in¬
stämma med Hultman.
490
Den 7 September,
f*e«rg tfyqvist från Vermlands län: Då man
betänker hvilka tunga körslor i allmänhet förekomma inom
bergslagen, får man icke förbise vigten af en sjökommu¬
nikation, äfven om den icke är längre än 1^ mil. såsom
den nu föreslagna, och att man inom orten sätter stort
värde på densamma kan man se deraf, att en så betyd¬
lig summa, sorn (>0,000 rdr, redan för ändamålets vinnan¬
de blifvit inom trakten sammanskjuten På alla här före¬
dragna skäl förenar jag mig med dem, som yrka återre-
miss af denna punkt.
Häruti instämde Johan Persson från Upsala, Carl
Tholsson från Skaraborgs, Olof Nilsson från Vesterbottens
och Josef Oscar Almqvist frår Norrbottens län.
Haniel Hasa lelsson: Jag upprepar ännu en
gång att jag aldrig bestridt återremissen, men jag har
endast velat anföra skälen för utskottets afslag, hvilka
hemtats ur de handlingar, som varit motionerne följaktiga.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad; och sedan
talmannens proposition på bifall, blifvit med öfvervägande
nej besvarad, blef, uppå förnyad framställning, ifrågava¬
rande 3G:te punkt till utskottet återremitterad.
Vidare blefvo utan diskussion godkände, punkterne:
37:de, med hemställan att rikets ständer för upprens¬
ning och rätning af det vid »inloppet till Nyköping» beläg¬
na »s. k. Skants-sundet» till 11 fots djup vid lägsta vatten¬
stånd och 70 fots bredd, måtte anvisa den derför erfor¬
derliga kostnadssumraan 11.500 rdr; dock med vilkor, att
staden Nyköping förbinder sig att för all framtid såväl
underhålla denna ränna vid samma djup och bredd, som
ock till minst 10 fots djup och 60 fots bredd upprensa
och dervid bibehålla segelleden mellan staden och nämn¬
da sund;
38:de, afstyrkande Josef Smedbergs motion om bevil¬
jande af statsanslag till belopp af 96,000 rdr »för Atra-
eltvens upprensning och beredande af båtled från staden
Falkenberg till sjön Åsunden»;
39:de, afstyrkande herr Rhodins motion, att rikets
ständer för uppmuddring af »norra grenen af Göta eif»,
eller den »s. k. Nordre elfi närmast Kongelf samt ombygg¬
nad af dervarande bro måtte bevilja ett statsbidrag af
Den 7 September.
74,500 rdr, |:del såsom lån och frdelar utan återbetal-
ningsskyldighet; samt
40:de, afstyrkande motioner, att rikets ständer måtte
anvisa ett anslag af 23.856 rdr för vidtagande af nödiga
befunna åtgärder till förekommande af Ume-elfs utskär¬
ning vid Ytterhiske by.
Uti punkten 41 hade utskottet på andragna skäl hem¬
ställt :
a) att rikets ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposi¬
tion anvisa en summa af 300,000 rdr, att utgå med 100,000
rdr under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866, för att
användas såsom anslag utan återbetalningsskyldighet till
»understödjande af sådane myrutdikningar och vattenaf-
tappningar inom Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorr¬
lands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs län»,
som företrädesvis afse att förminska frostländigheten, dock
under vilkor, att sådant understöd icke i något fall får
öfverstiga hälften af den för arbetets utförande enligt fast¬
ställd plan beräknade kostnad, och alltid med förbindelse
för vederbörande kommuner, föreningar eller enskilda, att
icke allenast tillskjuta hvad derutöfver för arbetets full¬
bordande erfordras, utan ock att för all framtid behörigen
underhålla de afloppsgrafvar och andra för ändamålets vin¬
nande utförda arbeten, som med statsbidrag blifvit under¬
stödda; egande Kongl. Maj:t, att i de fall, eler sådant an¬
ses vara af behofvet påkalladt, i nåder medgifva att någon
del af anslaget må förskottsvis till vederbörande utbetalas;
b) att’ rikets ständer måtte till Kongl. Maj:ts dispo¬
sition anvisa en summa af 150,000 rdr, eller 50,000 rdr
för hvart och ett af åren 1864, 1865 och 1S66, att utgå
såsom lån för »befrämjande af utdikningar och aftappnin-
gar af sanka trakter och sjöar» och till beredande af odlings-
företag inom rikets öfriga delar; samt
c) att för tillgodonjutande af understöd utaf de under
litt. a) och b) föreslagna anslagssummor skola i öfrigt
lända till efterrättelse de vilkor och bestämmelser, som
rikets ständer, med anledning af det memorial, utskottet
derom särskildt skall afgifva, komma att fastställa.
Efter föredragning häraf begärdes ordet af
CScorjK ft?y<|vi*t från Vermlands län hvilken ytt¬
rade: Då ett dylikt anslag som det i första momentet
Den 7 September.
omförmälda, förra riksdagen beviljades de Norrländska
provinserne, förunnades äfven Vermland en del deruti. Jag
hemställer af denna anledning att Jösse, Elfdals och
Frykdals härader af Vermlands län, hvilka hafva marker
af .alldeles enahanda beskaffenhet som de Norrländska, och
således äro i lika stort behof af utdikningar, som desse,
måtte tillerkännas rätt till delaktighet i det anslag som i
mom. a) omförmäles, hvadan jag förordar bifall till punk¬
ten med det af mig nu föreslagna tillägg.
*
Härefter yttrade:
Carl »f olinn Svenson från Kalmar län: Gerna
vill jag biträda Nyqvists framställning, men derjemte har
jag att förorda en annan förändring i utskottets förslag,
som synes mig vara af behofvet påkallad. Utskottet har
nemligen i mom. litt. b) föreslagit, att en summa af 50,000
rdr årligen må, för befrämjande af utdikningar och aftapp-
ningar af sanka trakter och sjöar, utgå såsom lån till be¬
redande af odlingsföretag inom alla rikets öfriga delar
utom Norrland; men denna summa anser jag alldeles otill¬
räcklig och yrkar alltså att densamma måtte fördubblas.
Ej nog med att fastighetslånefonden inom riksbanken kom¬
mer att indragas, så att jordbrukarne nu endast äro hän¬
visade till hypoteksföreningarne, för att få sina lånebehof
fyllde, utan äfven på andra anstalter i och för jordbru¬
kets räkning tyckes man hafva ett visst begär att göra så
stora inknappningar som möjligt.
Med föranledande häraf yrkar jag att, på sätt Bjer¬
kander i sin reservation föreslagit, ifrågavarande anslag
måtte höjas till 300,000 rdr att utgå med 100,000 rdr om
året under nu inträdande statsregleringsperiod.
Häruti instämde Gestaf Hultman och Anders Wil¬
helin Uhr från Nerikes, Petter Anton Nyström från Vester¬
bottens, Paul liedström från Vesternorrlands, Josef Oscar
Almqvist från Norrbottens, Anders Jonsson från Vermlands,
Sven Nilsson från Kristianstads, Nils Svensson från Ble¬
kinge, Olof Lagergren från Gotlands och Lars Gustaf An¬
dersson från Elfsborgs län jemte en stor del af ståndets
öfrige ledamöter.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län: Som
ståndet finner har jag reserverat mig mot utskottets hem¬
ställan i såväl momentet litt. a) som litt. b) och skälen
härtill har jag i reservationerne anfört och utvecklat. Dessa
Den 7 September.
anslag böra, enligt min åsigt, utgå endast under form af
lån, må vara äfven på de fördelaktigaste vilkor, ty staten
står i längden alldeles icke ut med, att jemnt för dylika
ändamål bevilja anslag utan återbetalningsskyklighet, och
i orternas eget välförstådda intresse äro län att föredraga
framför anslag, då derigenom summorna för de norra lä¬
nen skulle kunna ökas. Hvar och en, sorn försökt dylika
odlingsföretag, vet att de betala sig på ganska kort tid,
hvarföre, om räntefrihet en viss tidrymd beviljades, och
sedermera lag ränta och amortering bestämdes för dy¬
lika lån, större bolag skulle kunna bilda sig att företaga
dylika odlingar på samma gång, som staten härpå skulle
kunna använda långt större summor än nu blir möj¬
ligt. Hvad angår det under litt. b) förordade anslaget,
har jag yrkat dess förhöjning till 300,000 rdr då min
tro är, att vi aldrig kunna använda peuningarne på
nyttigare sätt än detta. Äfven om staten skulle nödgas
låna medel för att uppmuntra uppodlingsföretag, så bety¬
der sådant alldeles ingenting. Jag hemställer alltså, att
det i mom. a) beviljade anslag må förvandlas till lån med
3 procents amortering och 3 procents ränta, samt att den
under litt. b) bestämda summan må ökas till ett belopp af
300,000 rdr allt under de vilkor jag i min reservation
föreslagit.
Häruti förenade sig Paul Frit: Mengel från Upsala,
förre vice talmannen Per Eriksson från Vermlands Erik
Andersson från Elfsborgs samt Nils Magnus Pettersson
från Kalmar län m. fl.
.Stil* Andersson från Vermlands län: I likhet
med Nyqvist anser jag,f att Jösse Frykdals och Elfdals
härader inom Vermlands län i detta läll böra ställas i
likhet med det nordligare Sverige och således erhålla del
af det först omnämnda anslaget. Redan vid 1840—1841
årens riksdag ansåg man skäligt att bevilja dem denna
förmån, och sedan dess har någon förändring härutinnan
icke egt rum. Således förenar jag mig härom med Ny¬
qvist, men instämmer för öfrigt uti det anförande Svensén
afgifvit.
Cail Ifvarsson från Hallands län: Redan vid
handläggningen af Usta phnkten af detta utlåtande yttrade
jag den åsigt att stridigheter skulle uppstå ifall icke summor¬
na fördelades mellan hvarje län, och jag linner att så äfven
De» 7 September.
nu sker, du jag hör att flera orter af riket vilja njuta
samma fördel, som blifvit do sex nordligare provinserna bevil¬
jad. Jag önskar alltså att alla anslag måtte förvandlas
till lån, hvilka åter borde vara tillgängliga för hela riket
så att en hvar skedde lika rätt, och icke de norra sex
länen ensamme komme i åtnjutande af den största låne-
summan. De båda summorna böra således sammanslås
till en enda, och derjemte förenar jag mig i Svenséns
yrkande att den i moni. b) föreslagna må höjas till 300,000
rdr, ty man bör göra allt hvad man kan till modernärin¬
gens, jordbrukets höjande och förkofran.
Häruti instämde Gustaf Bolin från Upsala, Sven Ro¬
senberg från Kristianstads, Anders Gudmundsson från
Hallands, samt J.ars Rasmusson och Johannes Nilsson trän
Göteborgs län.
C1»»'! Anders Atlesson från Östergötlands län:
Hvad angår Nyqvists förslag, att de tre af honomnämnda
häraderne inom Vermlands län, måtte erhålla del i det
för de 6 nordligare länen afsedda anslag, anser jag det¬
samma billigt och rättvist, enär samma oländiga natur
finnes äfven der att bekämpa, som i Norrland möter
den idoge odlaren. Äfven Svenséns förslag att lå-
nesumman för de öfrige dalarne af riket måtte för¬
höjas till 300,000 rdr, delar jag fullkomligt enär halfva
denna summa föga lärer förslå åt alla, som anmäla sig
att deraf undfå del. Beträffande deremot Bjerkanders
yrkande, att alla dylika statsbidrag skola utgå under form
af lån kan jag icke undgå att påpeka de svårigheter, som
uppstå, för att erhålla medel till gräfvande af ett simpelt
dike, och att säga, att understöd ej fås utan i form af lån,
vore att säga detsamma som att intet understöd erhål-
les från statens sida. hvadan jag yrkar att vilkoren måtte
blifva desamma utskottet föreslagit. Att tro det enskilda
bolag skola företaga dylika odlingar med upplånade pen¬
ningar, visar att man ej gjort sig reda för det overkställ-
bara i ett dylikt förslag, då myrorna dels egas af kronan
och dels af enskilde personer. Lika litet kan jag ingå på
Carl Ifvarssons åsigt, att alla delar af riket skulle hafva
lika rätt till statsbidrag för odlingsföretag. ty deruti ligger
en bestämd orättvisa, då alla måste medgifva, att de 6
nordligaste länen bäst af alla behöfva sådant under¬
stöd. Således bifaller jag alla punkterne, ined den för¬
höjning Svensén föreslagit af summan i andra punkten,
och önskar att ståndet måtte dela enahanda mening.
Deti 7 September
49 é
Med denne talare förenade sig Per Persson från
Vermlands och Herrman Jönsson Öbom från Norrbottens
län m. fl.
OSof i Olebyn af Vermlands län förklara¬
de sig vilja instämma med sina länskamrater Nils Anders¬
son och Georg Nyqvist.
S%ante Bergström från Östergötlands län:
Jag trodde verkligen icke, att något motstånd skulle göras
mot första punkten af detta betänkande, och derföre be¬
gärde jag ordet, hvarken för att klandra eller att försvara
densamma, men då jag nu hör deri framställda förslag af
flere talare bestridas, anhåller jag att ståndet måtte be¬
sinna hvilken himmelsvid åtskillnad det är mellan rikets
sex nordligare och de öfrige längre söderut belägna pro¬
vinserna. med hänsyn till deras naturliga beskaffenhet, och
anser jag, med fästadt afseende härpå, utskottets förslag
vara ganska berättigadt och hafva ganska god grund. —
Med föranledande af Bjerkanders anmärkning att det i
första punkten omförmälda anslag endast skulle komma
possessionater och andre mäktige män till fördel, men icke
den egentliga allmogen, skulle jag dock vilja föreslå en
förändring eller rättare sagdt ett tillägg till utskottets
förslag i denna punkt. Om man ger akt på utskottets
hemställanden så finner man att utskottet anser icke nå¬
gon annan, än väg- och vattenbyggnads-styrelsen, vara
kompetent att bedöma hvilka trakter som företrädesvis
böra komma i åtnjutande af dessa statsbidrag, men jag
för min del vågar hysa den öfvertygelsen, att våra jord-
bruks-inge.niörer äro fullt ut lika sakkunnige i detta hän¬
seende och derför hemställer jag, atti mom. </) efter länens
namn tillsättas följande ord: »Som enligt af jordbruks-
ingeniörer upprättade planer företrädesvis afse etc.» In-
ryckes denna strof så har man full garanti derför att pla-
nerne blifva ändamålsenlige för jordbruket och att stats¬
bidragen icke blifva använda för andra intressen än dera,
som dermed blifvit åsyftade. — Hvad utskottets förslag i
mom. b': angår, så bör, enligt min åsigt, summan fördubb¬
las, såsom flere talare redan yrkat, ty den blir nog knapp
ändock, och hvad slutligen vid kommer cle anspråk, som blif¬
vit af åtskilliga representanter från Vermland framställde,
så finner jag dem fullt berättigade, hvadan de omförmälda
häraderne alltså böra i omnämnda hänseendet sättas i
jemnbredd med de norrländska provinserne.
496
Oen 7 September
nyqvist: Till att börja med får jag förklara det
jag instämmer med Svensén. Hvad deremot angår den
fordran man liar framställt att dessa statsbidrag skulle
utgå i form af lån, så är det alldeles detsamma, som att
säga, att ingenting blifver af hela företaget, och jag går
så långt, att ifall ej verksamme och drifti ge personer sätta
sig i spetsen, äfven nu då anslag beviljas, så blir det i
alla fall ingenting utaf, åtminstone i sådane trakter af
Vermland och Dalarne af hvilka jag känner åtskilliga.
Ingen enskild person kan på dylika utdikningar kosta så
stora summor, som här ifrågakomma, men deremot ligger
det i statens, i det allmännas, intresse att klimatet för¬
bättras och frostländigheten förminskas. Alldenstund nu
ifrågavarande anslag afse detta ändamål, så komma de
af mig omnämnda Jösse och Fryksdals härader endast
i mindre mån att få någon andel i anslaget, men deremot
anser jag Elfdals härad berättigadt dertill, fullt ut lika
mycket sorn någon annan trakt, ty der finnas ofantliga
mossar, på hvilka man vintertiden kan förirra sig och
komma vilse lika sorn på stora sjöar; och dylika marker
kunna omöjligen lemna någon afkastning på 50, 75 ja
100 år, ehuru otvifvelaktigt är att deras aftappning och
afdikning skulle medföra ofantligt stor fördel i framtiden.
Af denna anledning, och då icke någon enskild person
skulle stå ut med att på sådane arbeten nedlägga sina
tillgångar, hemställer jag till dem, som yrkat att dessa
statsbidrag skulle meddelas under form af lån, att de ville
från detta yrkande afstå.
Erik Erixon från Gefleborgs län: Jag hade icke
föreställt mig att här få höra så starkt motstånd mot ut¬
skottets förslag, som från åtskilliga håll yppats, icke eller
hade jag väntat att afundsamheten från vissa orter skulle
sträcka sig så långt, som jag nu sport. För min del tror
jag att bonde-ståndet bör göra allt för att främja jord¬
brukets förkofran, och om bonde-ståndet sjelft icke här¬
vidlag visar nit och intresse, huru vill man då vänta nå¬
got sådant från de andra riks-ståndens sida. I Norrland
äro förhållandena helt olika mot dem i södra delarne af
riket, hvarest man hastigt och lustigt gör en odling och
genast får ersättning för kostnaden i en gyldene skörd;
så ej i Norrland, hvarest man för dylika ändamål får göra
uppoffringar, hvaraf kanske hvarken barn eller barnabarn
få någon nytta. Jag vill icke sätta mig emot att Verm¬
land får någon del med af det förstnämnda anslaget, fastän
Den 7 September.
497
summan är liten, utgörande icke mer än 16,000 rdr på
hvartdera länet, och dermed uträttar man minsann inga
storverk i nu ifrågavarande hänseende; än mindre blir
summan om hon skall fördelas på flere händer. Vill man
öka den i moni. b) föreslagna summan, på sätt åtskilliga
talare fordrat, har jag för min del ingenting deremot,
ehuru jag anser att de norrländska länen icke borde vara-
uteslutne att derifrån erhålla lån. Jag yrkar alltså bifall
till utskottets hemställanden på sätt jag nu föreslagit.
Med denne talare förenade sig Gustaf Hultman från
Nerikes, Bälter Sven Ersson från Kopparbergs, Anders
Jonsson från Vermlands, Per Eriksson från Gefleborgs och
Henrik Hansson från Vesternorrlands län m. fl.
Uiiss liars Olsson från Kopparbergs län: Jag
är förekommen af Erik Ersson och instämmer till alla
delar med honom. Af Bjerkanders första reservation har
jag sett att han rädes det de ifrågasatta anslagen skulle
annammas af possessionater och dylika gynnare utan att
komma allmogen till godo; men jag kan lugna Bjerkander
med den försäkran, att upp i våra bygder finnas inga
possessionater af sådan beskaffenhet. Att frostländigheten
är jordbrukets största fiende i det nordliga Sverige kan
man finna, deraf, att i Lima socken skörden frusit bort,
rubb och stubb, så väl i år som i fjor, och att låna pen¬
ningar för att i dessa Fjellbygder utföra aftappnings- och
utdikningsföretag, visar sig häraf alldeles overkställbar!,
hvådan ock meddelande af anslag, som skulle utgå i form
af lån, vore till alldeles ingenting tjenande; men deremot
böra anslag utan återbetalnings-skyldighet beviljas, ty in¬
tet finnes för dessa nordliga trakter så välgörande som
att minska frostländigheten.
Paill Anderssen från Jemtlands län: Om nå¬
gon skulle fästa afseende på Bjerkanders motion, så vill
jag påpeka motiven till utskottets hemställande, att nu
ifrågavarande statsbidrag böra utgå såsom anslag utan
återbetalnings-skyldighet och icke i form af lån. Utskot¬
tet säger nemligen å pag. 63 af utlåtandet: »En stor
skillnad förefinnes mellan så beskaffade vatten aftappnin-
gar, som hufvudsakligen afse att bereda odlingsbar mark,
och sådana utdikningar som i främsta rummet hafva till
ändamål att borttaga frostländighet och dymedelst för
Ilonde St.‘s Prot. vid 1862 68 åreni riksdag. VII. 32
4'J8
Den 7 September.
vidsträckta orter åstadkomma en förbättring i klimatiska
förhållanden. I det förra fallet komma vanligen förde-
larne af vattenaftappningen egarne af de närmast kring¬
liggande jordområdena till godo genom ökad eller förbätt¬
rad jord, sora omedelbart derefter lemnar jordegaren ökad
inkomst. I det sednare fallet åter afser utdikningen icke
så mycket att för den närmaste framtiden vinna ökadt
ego-område eller vinst af den utdikade jorden, utan fast¬
mera att aflägsna frostländigheten och sålunda bereda
säkei-ket mot frostskada å den redan odlade eller odlings¬
bara jorden. Att fördelarne äfven i sistnämnda fall i all¬
mänhet förnämligast tillfalla egaren till den utdikade jor¬
den torde väl icke kunna bestridas, men gagnet tillkom¬
mer dock här äfven mer eller mindre aflägsna grannar,
som icke alltid torde kunna tillförbindas deltaga i utdik-
ningskostnaderna. Det synes således icke sakna skäl att
för så beskaffade utdikningar anvisa medel utan återbe-
talnings-skyldighet; hvaremot för aftappningar, som för¬
nämligast afse att vinna odlingsbar mark, den vid förra
riksdagen antagna grundsatsen, att medlen endast böra
utgå såsom lån, torde fortfarande böra tillämpas.» I min
hemort har tillgått på det sätt, att landshöfdingen utfär¬
dade en uppmaning till innebyggarne i åtskilliga distrik¬
ter, att på egen bekostnad låta verkställa undersökning
af sådane myrtrakter, till hvilkas utdikande statsbidrag
åstundades. Med beredvillighet mottogs denna uppmaning,
undersökningarne företogos, och utdikningskostnaderne
uppstego till en summa af nära en million riksdaler; så¬
ledes ser man att den nu föreslagna anparten af anslaget
icke på långt när räcker till. Att bevilja bidra¬
get i form af lån duger således icke, hvarpå jag såsom
ett ytterligare bevis vill anföra, att vid 18511—1858 årens
riksdag erhöllo 3:ne byar understöd till utdikningar, der¬
utaf ^del såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och
4:delar såsom lån, men desse kunde icke mottaga stats¬
bidraget på dessa vilkor. Med andra ord vill det säga,
att om man beviljar det lån, så blir det alldeles detsamma
som afslag, åtminstone inom den del af landet jag har äran
att representera. Jag vill för öfrigt fästa uppmärksam¬
heten derpå, att stora och giltiga skäl förefinnas att före¬
trädesvis tänka på de norrländska provinserne vid fördel¬
ningen af dessa anslag. Mitt kommittentskap har vid denna
rigsdag icke erhållit ett enda öre till produktiva ändamål,
och kan derföre nu skäligen framställa anspråk med för¬
hoppning att få dem tillfredsställda. Jag tror nog att
Den 7 September.
499
Nyqvists framställning är behjertansvärd, men då Verm¬
land erhållit så stora anslag tilljernvägar, kanal- och andra
vägbyggnader m. fl. allmänna företag, tycker jag verkli¬
gen att vermländningarne kunde afstå från sitt yrkande
att få dela det i första momentet omförmälda anslaget.
Jag vill dock icke hårdt sätta mig deremot, men föror¬
dar bifall till punkten på sätt jag nu nämnt.
Olof Larsson från Jemtlands län: Frågor, så¬
dane sorn denna, utgöra det tacksammaste fält för statens
mellankomst; visserligen förekomma anslagen här under
en annan form än den vanliga, men så bör man äfven be¬
tänka att medlen icke skola användas för något vanligt
ändamål, icke för beredande af lyx och dylikt, utan för
åstadkommande af klimatets förbättring, till understöd¬
jande af jordbruket, hufvudkällan för statens välstånd och
trefnad. Nödvändigt är att dessa anslag utgå utan åter¬
betalningsskyldighet, ty i motsatt fall kunna de aldrig mot¬
tagas eller begagnas, och då kan man aldrig vinna det
med dem afsedda ändamål Jag vill icke bestrida att ju
icke Vermland kan vara i behof af dylika anslag, men då
innevånarne i Jemtland på egen bekostnad låtit verkställa
noggranna undersökningar af sådane myrtrakter, till hvil¬
kas utdikande statsbidrag erfordras, så synes mig Jemt¬
land böra vid anslagets beviljande företrädesvis komma i
åtanka. Jag ber att ståndet måtte rätt lifligt behjerta
frågans vigt, och bifalla hvad utskottet härutinnan till¬
styrkt.
•Joll»n Bergström från Kopparbergs län: Jemte
det jag yrkar bifall till första momentet, medgifver jag
ock den förändring deruti, som blifvit af Nyqvist föresla¬
gen, så att de nämnda häraderne af Vermland må af an¬
slaget erhålla del. Ej heller har jag något att anmärka
mot det af Svensén fframlagda förslaget, eller att den i
mom. b) omnämnda summan måtte fördubblas, men der¬
emot kan jag alldeles icke biträda Bjerkanders yrkande,
att alla dessa anslag måtte utgå i förm af lån. Jag kän¬
ner nemligen till norra delen af Dalarne, om hvilken nu
egentligen är fråga, ty den sydligare delen deraf befinner
sig, i dessa hänseenden, icke i samma kategori sorn den
förra, och jag är fullkomligt öfvertygad derom, att det
vore rakt omöjligt för någon derstädes att kunna emottaga
och för det uppgifna ändamålet använda någon del af det
nu ifrågasatta statsbidraget, ifall det skulle komma att
500
Den 7 September.
utgå såsom lån med återbetalningsskyldighet m. m. Re¬
dan vid 1840—1841 årens riksdag anvisade rikets ständer
ett anslag, för vattenaftappningar eller dammbyggnader,
till motverkande af frost, samt tili förberedande af sådane
större odlingsföretag, som öfverstego menigketernes för¬
måga, inom de sex norra länen, jemte Elfdals, Frykdals
och Jösse härader inom Vermland, af hvilket anslag en del
kom Dalarne till goda, och aldrig hafva rikets ständer
gjort nordligare delen af detta landskap större välgerning
än genom beviljandet häraf, och ifall man fortfarit härmed,
så skulle det stå bättre till med jordbruket i denna lands¬
del än det nu gör. Då upptogos stora hufvuddiken genom
vidsträckta myror, på hvilka ställen man nu skådar vackra
åkerfält och tegar. Sedermera hafva visserligen gång efter
annan lån blifvit för dylika ändamål af ständerna bevil¬
jade, men öfre delen af Kopparbergs län har aldrig kun¬
nat begagna sig häraf. Af de vid sistlidne riksdag såsom
lån anslagne medel till vägförbättringar m. m. dylikt har
denna del af Kopparbergs län likaledes icke kunnat begagna
ett öre, allt af samma anledning, nemligen att derstädes
icke finnas några stöirne possessionater eller några som
kunna ställa sig i spetsen för ett större företag, utan be¬
folkningen utgöres endast af smärre jordbrukare, hvilka
dels icke kunna vedervåga risken af dylika större arbeten,
dels icke kunna ställa den säkerhet, som erfordras, för
lånens utbekommande. Jag yrkar alltså att de nu före¬
slagna statsbidragen måtte utgå såsom anslag utan åter¬
betalningsskyldighet och icke såsom lån.
•Tall Andeasson från Kopparbergs län: Lika¬
som jag med ledsnad hört, att representanter från mera
lyckligt lottade provinser motarbetat utskottets välvilliga
förslag, lika så har jag med glädje förnummit att andra
representanter yrkat bifall dertill. I går hörde jag med
fägnad att flere talade till förmån för det mindre vällottade
Sunnerbo härad i Småland och i dag höja sig röster för
hjelp och understöd åt de fattigaste häraderne inom Verm¬
land. Under förliden vecka lästes i den härstädes utkom¬
mande veckotidningen »Frihetsvännen» utdrag af ett bref,
skildrande tillståndet uti Lima socken inom Dalarne, såsom
ganska betänkligt, och jag tager mig friheten uppläsa föl¬
jande, som igenfinnes i det mig sednast tillhandakomne
nummer af tidningen »Dalpilen», så lydande: »I bref från
Lima skildras utsigterna för skörden såsom i hög grad
dystra, och det påstås att befolkningen går ett totalt
Den 7 September.
501
missvext år till möte. Hvad de olycksdigra frostnätterna
i juli månad lemnade ostördt har natten till den 14 augusti,
då frost åter inträffade, härjat och förstört.» Häraf synes
huru behöfiiga de nu ifrågasatta anslagen äro, och jag
hoppas att de måtte af ståndet beviljas i denna form och
icke såsom lån. För öfrigt vill jag blott tillägga, det jag
icke har något att erinra dervid, att en del af anslaget
kommer de tre ofvan angifna häraderne inom Vermlands
län till godo.
I*ea* Östman från Vesternorrlands län: Det glä¬
der mig rätt mycket, att Bjerkander icke synes göra
stor affär utaf sin reservation, och jag förmodar att han
framkastade densamma, endast för att hafva uttalat sin
tanka i ämnet. Att bevilja statsbidragen såsom lån tror
jag vore utan allt ändamål, då afkastning af odlingarne
icke kan emotses inom den närmaste framtiden, och i dessa
fattiga trakter kan en enda frostnatt göra utsigten allde¬
les mörk och förtviflad. Nog är det billigt att Vermland,
som i vissa trakter till sina naturförhållanden eger mycken
likhet med Norrland, får vara med om att använda en del
af den i mom. a) föreslagna summan, ehuru det å andra
sidan måste medgifvas att 100,000 rdr, fördelade på sex
län, är en så ringa summa, att icke särdeles mycket kom¬
mer att belöpa sig på hvarje län. Enligt hvad jag sport
lära två stånd bifallit detta moment, med ett dylik tillägg,
som det Nyqvist här föreslagit; och hvad mom. b) beträf¬
far godkänner jag detsamma med den förändring deri
Svensén förordat samt vill för öfrigt bifalla punkten i det
skick den för närvarande sig befinner.
Häruti instämde Henrik Hanssen och Hörnfeldt, båda
från Vesternorrlnds län.
Ciusissff !Bjerk«mler: Jag vill icke motsätta
mig den framställning Nyqvist gjort derom, att Verm¬
land må taga del af det i första momentet bestämda
anslaget, ty desto mer fä då rikets öfrige provinser af den
i andra momentet tillstyrkta lånesumman, men jag hade
trott att den förstnämnda summan icke var större än att
den gerna behöfdes för de nordligare sex länen. Väl har
lag icke hört allt, hvad som anförts mot mitt förslag ty
i förbigående vill jag anmärka, att bakom min plats föres
en särskild diskussion, som hindrar mig att höra hvad som
ramför mig diskuteras, men jag vill ändock bemöta så
b 02
Den 7 September.
mycket sorn jag hört. Erik Ersson nämnde något om af¬
und som skulle visa sig hos en del representanter, men
jag borde väl fritagas från en dylik beskyllning, då jag
sade mig gerna vilja öka beloppet, ifall det finge utgå så¬
som lån, äfven på de aldra fördelaktigaste vilkor. Jag
har framställt denna åsigt emedan jag anser den rigtig,
men vili dock icke strängt hålla derpå, då jag finner mig
stå ensam om densamma. Deremot kan jag icke gilla Carl
Ifvarssons förslag att summorna skulle fördelas lika på
alla länen, ty ehuru frostländiglieter visserligen finnas i
nära nog alla våra landskap, så måste dock medgifvas att
de Norrländska provinserne deraf äro i långt öfvervägande
grad besvärade, hvadan de ock, för utrotande häraf, be¬
höfva understöd på bättre vilkor än andra. Jag trodde
icke att någon här skulle motsätta sig lördubblandet af
den i inom. b) omförm alda summan, men då Carl Anders
Larsson nu uppträdt häremot, så visar detta att några
sanka trakter att afdika och uttappa alldeles icke måtte
finnas i Östergötland. Erik Erssons yttrande, att han bi¬
föll mom. b) med det vilkor, att de Norrländska provin¬
serna fingo del äfven i den deruti tillstyrkta summan, kan
väl icke antagas vara allvarligt menadt, ty hvad tjenar
det då till att Norrland i detta hänseende blifvit hugnadt
med särskildt anslag, dubbelt så stort, som blifvit föresla¬
get för hela det öfriga Sverige. Hvad jag nämnde om
possessionater, grundade sig på yttrande af en represen¬
tant från de norra orterna, ty sjelf eger jag icke någon
kännedom om dessa bygder. Då nu ståndet vill att den
i första momentet föreslagna summan skall utgå såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet vill jag icke sätta mig
deremot, men beträffande det i moment b) Iramställda
förslaget yrkar jag, att de återstående 18 länen inom riket
må såsom lån erhålla lika mycket som de sex Norrländ¬
ska länen fått såsom anslag. Detta är alldeles icke obil¬
ligt hegardt.
Caa-I Ifvarsson: Den långa diskussionen och
de stridigheter, som derunder yppats, hafva förorsakats af
utskottets förslag att särskilja detta statsbidrag i tvänne
serskilda delar, och genom mitt förslag trodde jag att
största rättvisa skulle vid fördelningen kunna ernås, då
de län, som bäst behöft understöd, fått mest, och således
de Norrländska länen otvifvelaktigt fått största fördelen
häraf. Emellertid vill jag icke påyrka förslagets antagande,
då jag icke får något understöd deruti. Om min hem¬
Den 7 September.
503
bygd kan jag säga alldeles detsamma som Paul Anders¬
son sade om sin, eller att den icke fått ens det minsta
anslag till allmänna arbeten, men ändock lärer man väl
icke kunna sätta sig emot hvad som i allmänhet härtill
begäres.
Sv ess IHosenlserjs från Kristianstads län: Di¬
skussionen har fortgått så länge att jag icke vill trötta
ståndet med något längre anförande, utan blott i korthet
gifva mina tankar tillkänna I hufvudsaken instämmer jag
med Carl Ifvarsson, ty så länge man laborerar med att
bevilja dylika anslag åt serskilda trakter, så löper man
fara att begå misstag, men om anslaget bestämmes för
vissa ändamål, så är saken gifven och klar, ty om en
summa bestämmes t. ex för utrotande af frostläudigheter,
så är det naturligt att endast de trakter, som lida deraf,
undfå del af detta anslag; om en annan summa anslås
till myrodlingar, så användes den uteslutande dertill o. s v.
Beträffande det först i mom. a) nämnda anslaget, förenar
jag mig i Nyqvists åsigt, att en del af detsamma äfven
bör komma Vermland tillgodo. Mot ett uttryck, som un¬
der diskussion här förekommit, måste jag protestera, såsom
varande fullkomligt obefogadt, då man här yttrat: »att vi
böra äfven tänka något på de norra provinserna.» Detta
uttryck är förnärmande för ståndet, ty de sednaste da-
garne hafva burit vittne derom att dessa provinser inga¬
lunda blifvit styfmoderligt behandlade, då stora anslag blif¬
vit dem beviljade. Visserligen har jag hört flere repre¬
sentanter beklaga sig, att de orter de representera icke
erhållit några anslag, men ett faktum är, att stora sum¬
mor blifvit åt Norrland anslagne, till upphjelpande af det¬
samma i alla rigtningar.
Andeis Wihelm lilie från Nerikes län: Jag
har redan instämt med Svensén, som förklararat sig förut
hafva instämt med Nyqvist, alltså har äfven jag instämt
med Nyqvist, och har under diskussionens lopp icke kun¬
nat förändra åsigt. Bjerkander har föreslagit att alla
dessa statsbidrag skulle utgå såsom lån men det är na¬
turligt att sådant ej låter sig göra, då fråga är om att
utrota frostländigheter. Man vet huru svårt det är att
i våra mera odlade och bebyggda orter åstadkomma ett
vattenaftappningsföretag af måttliga dimensioner, huru
skulle det då vara möjligt att i Norrland, endast genom
lån, kunnat tillvägabringa dylika storartade företag? Mot
504
ben 7 September.
Vermlands åtnjutande af delaktighet uti det förut omnämn¬
da anslaget, har man anfört, att Vermland erhållit anslag
till jernvägar, till kanaler, till andra vägbyggnadsföretag
m. m. dylikt; ja! detta är visserligen godt och väl, men
icke minskar sådane anslag frostländigheten, och nog bör
man se till möjligheten att tillfredsställa hungerns kraf
och skaifa befolkningen möjlighet att sköta jordbruk, oak¬
tadt man beviljat anslag till åtskilliga allmänna arbeten
derstädes. Hvad angår mom. b) finner jag nödvändighe¬
ten fordra att den deri omförmälda summa varder för¬
dubblad. Jag vore icke obenägen att ingå på Carllfvars-
sons förslag, att anslaget beviljades för hela riket gemen¬
samt för vissa bestämda ändamål, utan att fördelas på
vissa län, ehuru man sagt att de norra länen då skulle
taga allt; jag tror dock icke detta, utan snarare alldeles
motsatsen, eller att de södra länen, som redan försökt och
erfarit nyttan af vattenaftappningar, skola taga för sig
allt hvad tagas kan; af denna orsak torde alltså vara bäst
att vidhålla utskottets förslag, hvilket jag godkänner med
den ändring, att summan i mom. b) fördubblas, och att
den i inom. a) omförmälda äfven kommer de uppgifna hä-
raderne i Vermland tillgodo.
Häruti instämde vice talmannen Anders Eriksson och
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Johan Eriksson
och Anders Johan Sandstedt från Jönköpings, Lars Ers¬
son från Södermanlands och Per Persson från Vermlands
län m. fl.
tilof nilsson från Vesterbottens län: Det är
allmänt kändt, att det mellersta och södra Sverige fått
många millioner anslagna till jernvägsanläggningar, och
jag missunnar visst icke dessa provinser den utveckling
de derigenom gå till mötes, men jag hoppas derföre ock,
att rikets ständer behjerta det behof våra hembygder i
höga norden företrädesvis ega, att erhålla understöd till
utdikningar, då der en enda frostnatt tillintetgör alla landt-
mannens förhoppningar på skörden för ett helt år.
Dessa sex län utgöras tillsammans af en areal, af ej min¬
dre än 2,406 qvadratmil, och och då kan icke summan,
hvaraf dessa län skola dela sig emellan, anses för högt
tilltagen.
Svensén: Sedan nu Bjerkander låtit falla till sitt
förslag, att hela statsbidraget skulle utgå i form af lån,
Den 7 September.
505
så är det icke vidare värdt att orda om svårigheten att
utöda frostländigheten, ty rikets ständer kunna väl icke
rimligen gå längre än att för detta ändamål anvisa anslag
utan återbetalningsskyldighet. En talare yttrade att dessa
anslag borde fördelas efter af landtbruks-ingeniörer upp¬
gjorda planer för arbetenas verkställande, men enligt ett
betänkande, som följer här näst efter detta och snart lärer
komma härstädes till handläggning, anser jag detta amen¬
dement fullkomligt ohehöhigt.
Carl Anders Carsson: Jag hade icke tänkt
att vidare uppträda i denna fråga, men måste besvara
åtskilligt af hvad här förekommit, dock lofvar jag att icke
blifva mångordig. Paul Andersson beklagade att hans
landsort icke fått det minsta anslag till allmänna arbeten,
men jag må bekänna att om så är, så ligger felet här¬
till obestridligen endast hos honom sjelf och icke hos nå¬
gon annan, ty han har denna riksdag fått snart sagt allt
hvad han har pekat på. Jag är alldeles icke afundsjuk
på Vermlandsrepresentanterne, derför att deras hembyggd
blifvit hugnad med anslag till jernvägsbyggnader, kanaler
och andra kommunikationsanstalter, men jag kan alldeles
icke inse att detta ämne har något sammanhang med det
vi nu handlägga, och då det alltså icke hör hit, så är det
icke heller värdt att orda så mycket derom. Huru Bjer¬
kander kunnat missförstå mig till den grad, att han på¬
står det jag bestrider fördubblandet af det i morn b) till¬
styrkta låneanslaget, kan jag icke begripa, då jag genast
förklarade, att jag gillade såväl Nyqvists förslag, hvilket
jag ansåg af billighet och rättvisa påkalladt, som jag äfven
fullkomligt delade Svenséns åsigt att lånesumman för de
öfriga delarne af riket måtte förhöjas till 300,000 rdr. så
mycket heldre som halfva denna summa föga torde förslå
åt alla, som anmäla sig att deraf undfå del. Hvad Carl
Ifvarsson föreslagit skulle om det antages, göra oss miss¬
nöjde litet hvar, ty om anslagen sammanslogos skulle så¬
dant kunna ge anledning till tvetydighet, då man å ömse
sidor fruktade att gå miste om den andel en hvar rätte¬
ligen tillkom. Då norrlänningarne säkerligen kunde pre¬
stera de bästa intygen om största behofvet af understödet
för ifrågavarande ändamål, skulle de ock med all säker¬
het kunna erhålla alldra största delen af anslaget; men
då nu så lyckligt är, att de sjelfve bära fruktan för det
ifrågavarande sammanslåendet, vill jag i denna del bifalla
punkten oförändrad.
506 Deri 5 September.
Med denne talare förenade sig Paul Hedström och
Per Tjernlund båda från Vesternorrlands län.
€»e«rg byqvist: I afseende på Paul Anders¬
sons yttrande att Vermland redan fått anslag till jernvä¬
gar och flere andra kommunikations-förbindelser, vill jag
nämna att Elfdals härad i bästa fall får 17 mil till när¬
maste jernväg, och då frågar jag, hvad nytta denna ort
kan räkna sig tillgodo af jernvägs-anläggningarne? Hvad
åter landsvägs-anläggningarne och kanalbyggnaderne an¬
går, så får verkligen Frykdals härad deraf någon fördel.
I*er nilsson från Malmöhus län: Jag vill en¬
dast gifva tillkänna det jag bifaller inom. a) med tillägg
af de uppgifna häraderna i Vermland, samt mom. b) med
vilkor att deri omförmälda summa fördubblas.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad, och uppå
af talmannen nu särskildt framställde propositioner, blef
utskottets i punkten 41,
mom. a) gjorda hemställan bifallen med det tillägg,
att efter orden: »Stora Kopparbergs län» skulle fogas orden:
samt Jösse, Fryksdals, och Elfdals härad af Vermlands
län; samt den i
mom. b) gjorda framställningen godkänd med den för¬
ändring, att summan höjdes till 300,000 rdr, att utgå med
100,000 rdr för hvart och ett af åren 1864, 1865 och
1866; äfvensom
mom. c) bifölls.
Utan diskussion godkändes punkten 42, med hem¬
ställan att för vatten aftappning medelst rensning af Olandsån
och dess sidogrenar inom Stockholms och Upsala län
måtte beviljas ett låneunderstöd af 137,500 rdr, att efter
fem års förlopp från efter slutet af det år, inom hvilket
lånemedlen förut utbekommits, återbetalas på det sätt
och under de vilkor i öfrigt, som i afseende på andra för
vattenaftappningsarbeten vid innevarande riksdag an¬
visade lånemedel varda stadgade.
Beträffande utskottets, uti 43:dje punkten, gjorda hem¬
ställan. att rikets ständer icke nu må anvisa några me¬
del till sänkning af Lidaån, yttrade sig sålunda:
Den 7 September.
507
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län: Ut¬
skottet har afstyrkt den af mig framlagda motionen i
detta ämne, och detta är så mycket mer obilligt, som de
skäl, hvarpå utskottet byggt sitt afslag, äro fullkomligt
ogrundade, enligt hvad jag i min reservation fullständigt
har ådagalagt. Jag vill icke upprepa hvad jag der an-
dragit, då jag förutsätter att ståndets ledamöter deraf ta¬
git kännedom, dock måste jag framhålla, att utskottets upp¬
gifter äro uppenbarligen vilseledande, då handlingarne
upplysa, att såväl kommunerne, som myndigheterne blif¬
vit i frågan hörde. Den ort, till hvars fromma och fördel
detta arbete är afsedt att genomföras, är en bland de
mest vanlottade inom hela vårt land; på hvarje hemman
räknas öfverhufvud endast 40 tunnland jord, hvadan man
kan finna, att arealen är ganska inskränkt; marken är af
särdeles svag och dålig beskaffenhet, och då härtill kom¬
mer, att hemmanen äro skoglösa och särdeles tungt be¬
skattade, så visar sig uppenbart för en hvar, som vill se
förhållandet såsom det är, att traktens fattiga befolkning
blott med största svårighet kunna anskaffa medel till ifrå¬
gavarande högst nyttiga företag. Då genom ett statsbi¬
drag af 168,552 rdr, ej mindre än 4,000 tunnland odlings¬
bar jord skulle kunna vinnas till ett värde af 600,000
rdr, finner man tydligen att arbetet är af stort allmänt
gagn, och att staten derjemte indirekt erhåller större in¬
komster, sedan bevillningen på den förbättrade jorden blif¬
vit höjd, och alltså hela den hithörande trakten stigit i
värde. På afdelningen var obenägenheten mot förslaget
stor, och äfven i utskottet kunde detsamma icke lyckas
tillvinna sig någon sympati, ehuru jag tydligen ådagalade
fördelarne deraf, men ortens intressen voro alltför klent
representerade. Inom bonde-ståndet hoppas jag icke möta
något motstånd i mitt yrkande om återremiss, då jag åt¬
minstone skall försöka förmå utskottets ledamöter taga
kännedom om handlingarnes innehåll, hvarmed de fleste
ännu synas vara fullkomligt obekanta. Man har talat om
och lagt mycken vigt derpå, att från en del hemmans¬
egare i orten protest mot arbetets företagande inkommit;
men jag vill upplysningsvis nämna, att desse hemmans¬
egare ej innehafva mer än 7 mantal af de 150 hela hem¬
man, som äro i detta stora och vackra företag intresserade,
och ingalunda lärer väl en så ringa minoritet böra ega rätt
att förhindra utförandet af ett arbete så nyttigt och i
alla hänseenden gagnande som detta. Jag inskränker
mig för närvarande att endast och allenast yrka återre-
508
Den 7 September.
miss, på det utskottet må blifva i tillfälle att framlägga
mera grundade skäl för sitt åtgörande, eller ock förändra
sin hemställan till hvad billighet och rättvisa fordra.
Häruti instämde v. talmannen Anders Eriksson och
Erik Andersson från Elfborgs, Anders Johan Sandstedt
från Jönköpings, Anders Wilhelm Uhr och Johan Lekberg
från Nerikes, samt Gustaf Johansson från Kronobergs
län m. fl.
Carl dollan Svenson från Kalmar län: Vän¬
nen Bjerkander sjelf känner mer än väl huru liten sym¬
pati denna fråga vann inom utskottet, och derföre hem¬
ställer jag till honom, huruvida han icke skulle vilja af¬
stå trän sitt yrkande om återremiss, ty den tjenar sanner¬
ligen till ingenting. Motionären har begärt håde anslag
och lån, såsom nödvändigt att kunna utföra arbetet, och
dertill öfver 42,000 rdr mer än hvad staten vanligen vid
beviljande af dylika lånebidrag plägar anslå; hvadan, och
då härtill kommer den af en del jordegare från orten in¬
lemnade protesten mot hela företaget, det icke bör för¬
undra någon, att förslaget icke lyckades att vinna flere än
8 röster inom utskottet. Att besluta alltför många åter-
remisser tjenar blott till att förlänga riksdagen, och när
dertill kommer att återremissen till ingenting båtar, så
tror jag sannerligen, att några skäl icke förefinnas att
bevilja en sådan.
f*er Persson från Vermlands län: Om det är
sannt, såsom Bjerkander sagt och hvilket jag icke betvif-
lar. att utskottet byggt sitt afslag på otillförlitliga skäl, så
är det minsta vi kunna för honom göra, att medgifva åter¬
remiss af punkten, hvartill jag äfven får förklara mig
beredd
Garl Tholsson från Skaraborgs län förklarade sig dela
samma åsigt.
Sven fi§osenher$£ från Kristiamstads län: Nog
skulle jag gerna vilja biträda Bjerkander med så litet som
att rösta för återremiss af denna punkt: men jag fruktar,
att han icke kommer långt dermed, och att frågan för närva¬
rande icke står att hjelpa. Mycket motstånd har mot
detta företag sig upprest, såsom till exempel protesten
från en del delegare i den jord, som borde i företaget
ingå, och jag vill helt kortligen tillkännagifva, det jag
Den 7 September.
509
anser, att man på sammanträden förut bort göra sig för¬
säkrad om företaget kunnat genomföras; nu blir möjligen
fortfarande krångel, så att de protesterandes egendom
måste exproprieras m. m. dylikt, hvadan skäl torde före¬
finnas att för närvarande godkänna utskottets hemställan
i denna punkt.
HSjcrliitlMler: Hvad Svensén yttrade om motio¬
nen visar blott, att han alldeles icke läst densamma, lika¬
som flere andre af utskottets ledamöter. Motionärerne
hafva begärt så mycket, som blifvit uppgifvet, men huru
ofta händer icke det, att en motionärs begäran nedprutas,
och huru ofta hafva icke vi bifallit hvarjehanda anslag,
som blifvit betydligt reducerade, mot hvad motionärerne
begärt. Det skäl, som ligger i ett dylikt förhållande hade
jag icke väntat få höra åberopadt inom detta stånd, och
så mycket mindre bör det gälla, som jag nu förklarar mig
belåten, om blott hälften af den erforderliga summan be¬
viljas såsom lån. Kan ett dylikt bidrag icke för ändamå¬
let emottagas och användas af innebyggarne i de intres¬
serade kommunerne, så får staten behålla sina penningar,
och då är ingen skada skedd. Jag vidhåller och förnyar
alltså min anhållan om återremiss. Rosenberg nämnde
något derom, att förnyade och noggranna undersökningar
borde föregå beviljandet af medel. Chefen för vestra väg-
och vattenbyggnadsdistriktet har gjort undersökningar, och
upprättat förnyad arbetsplan, för hvilka arbeten staten
fått vidkännas en kostnad af 500 rdr, allt detta se¬
dan vederbörande jordegare förut låtit verkställa förbe¬
redande undersökningar och på grund deraf låtit upprätta
arbetsplan. Allt hvad som behöfver och kan göras, är
alltså redan gjordt, och nu behöfs blott, att statsutskottet
läser igenom handlingarne och tar saken i förnyadt och
noggrannt skärskådande. Det vigtigaste skälet mot arbe¬
tets understödjande är väl, fastän ingen velat säga det
rent ut, att Skaraborgs län fått vestra stambanan dragen
genom sitt område. Men detta är väl icke ett skäl, som
bör omöjliggöra tanken på åstadkommande för länets bä¬
sta af andra allmänt nyttiga företag. Skulle man dess¬
utom företaga en vidräkning i fråga om anslag till dylika
ändamål under de seanaste 22 åren, så skall man få de,
att Skaraborgs län ingalunda under denna tid fått så
mycket, som man både här och på annat håll har velat
låta påskina.
510
Den 7 September.
Carl Anders Carsson: Huru och med livad
skäl Bjerkander här vid detta tillfälle kan börja på att
språka om jernvägar, kan jag icke begripa, då ett enda
ord derom förut icke förekommit under hela diskussionen,
som kunnat gifva anledning till ett dylikt utfall. Sådant
behöfves dessutom alldeles icke, ty saken är derförutan
vigtig nog, och anslag till odlingsföretag och dylika för¬
bättringar tala tillräckligt för sig sjelfva. Det var dock
icke härom jag ämnade yttra mig, då jag begärde ordet,
utan om Rosenbergs farhågor i afseende på den afgifna
protesten mot det tillämnade företaget. Ett dylikt skäl
mot beviljandet af anslaget duger dock icke, ty alltid fin¬
nes väl någon, som eger rättighet att deltaga i allmänna
arbeten, men deremot uppställer svårigheter; och ganska
få större allmänna företag skulle gå igenom, ifall man
fäste sig vid dylika hinder. Så har förhållandet varit ny¬
ligen nere i Östergötland, vid ett dylikt företag inom
Tjellmo och Krigsbergs församlingar. Det hufvudsakliga-
ste skälet, som man får fästa sig vid med anledning af
utskottets afstyrkande af Bjerkanders motion, är landshöf¬
dingen s i länet invändningar deremot; men då jag gerna
vill hjelpa Bjerkander att få saken i gång, så fortfar jag
att förorda hans yrkande om återremiss.
Paul Prita 1?Iengel från Upsala län: Jag
känner, genom egen personlig erfarenhet, trakten omkring
Lidaåns stränder, och jag verkligen beklagar, att stats¬
utskottet icke på bättre sätt, än som skett, kunnat se denna
fattiga trakt tillgodo, då jag är fullkomligt öfvertygad der¬
om, att detta företag skulle blifva af oberäknelig nytta
för orten. En talare har ordat derom, att företaget icke
hade några sympatier inom utskottet, men jag förstår icke
rigtigt, hvad han dermed menar, ty utskottens, enkannerli¬
gen statsutkottets sympatier och antipatier äro mycket vex¬
lande, ibland för och ibland mot, alltefter som det faller sig;
men grunden härför har jag alding lyckats att få för mig
rätt klar och begriplig. Det förefaller mig, som i detta
fall mycken likhet skulle råda emellan statsutskottet, och
den gamle skolrektorn, hvars lynne för dagen berodde på
beskaffenheten af det kaffe, hvarmed han om morgnarne
blef serverad af sin gamla städerska; var kaffet godt, då
var humöret gladt och ypperligt, men befanns deremot
kaffet dåligt och svagt, då vankades oerhördt mycket stryk
för pojkarne. Möjligen kan förhållandet vara något så
när liknande med statsutskottet, och då man i allmänhet
Den 7 September.
511
efter en god middag är glad och belåten, så, och i den
förhoppning, att ärendet måtte föredragas i något efter-
middagsplenum hos utskottet, vill äfven jag förena mig
med dem, som yrka återremiss å ifrågavarande punkt.
Allder») »Jonsson från Vermlands län önskade
jemväl att ifrågavarande punkt måtte återremitteras
Kjes ■kander: Beträffande mitt yttrande, att af-
vogheten mot detta förslag torde egentligen ligga i den
omständigheten att Skaraborgs län redan blifvit hugnad
med jernvägsstambanor, vill jag upplysa, att jag icke, utaf
hvad här under diskussionen förekommit, tog mig anled¬
ning dertill, utan af de antydningar, som inom utskottet
förekommit om detta förhållande. Hvad vidare angår
landshöfdingens erinran och hans yrkande, att det lån,
som kunde varda beviljadt, måtte fördelas på en längre
följd af år, i den mån arbetet hunne fortskrida, så är
uppgiften härom nog sanningsenlig; det öfverensstämmer
äfven med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag, och
äfven jag har i min motion föreslagit en dylik delning.
Hvad slutligen beträffar utskottets sympatier och antipa¬
tier, så känner jag ej förhållandet härmed; men det vet
jag, att i denna fråga kämpade jag nästan ensam, och
rönte understöd endast af ett par kamrater från detta
stånd, samt af några ledamöter från borgare-ståndet, så
ätt vid voteringen 8 röster utföllo för bifall till min motion.
Svensén: Sedan nu Mengel med sin vanliga djup¬
sinnighet och grundlighet utredt förhållandet med denna
fråga, och ställt densamma på den punkt der den bör
stå, samt då jag hoppas, att hans särdeles sakrika och
förträffliga anförande får åtfölja återremissen till utskottet,
så vill jag afstå från att vidare yttra mig i ämnet, till
dess jag blir i tillfälle att derom vidare i utskottet uttala
min åsigt.
Öfverläggningen förklarades nu vara afslutad; och då
talmannens framställda proposition på bifall blifvit med
öfvervägande nej besvarad, beslöt härefter ståndet, uppå
derom gjord förnyad framställning, till utskottet återre¬
mittera ifrågavarande 43:dje punkten.
Utan diskussion godkändes härefter punkterne:
44:de, att rikets ständer för uttappning af sjön Vesan
i Listers härad af Blekinge län, måtte bevilja ett lån af
512
Den 7 September.
femtio tusen riksdaler, under de vilkor, som för andra
dylika statsbidrag varda vid denna riksdag stadgade;
45:te, att rikets ständer för utdikning och aftappning
af sjöarne Tjurken. Näfvelsjön, Turusjön och Stensjön,
med flera vattendrag i Myresjö, Näfvelsjö, och Näsby sock¬
nar af Östra härad och Jönköpings län måtte bevilja ett
lån af 42,000 rdr, under de vilkor, som för andra dylika
statsbidrag varda vid denna riksdag stadgade;
4f>:te, att rikets ständer, för sänkning af sjöarne Sol¬
gen, Ass-sjön, Hofraviks-sjön, samt Ingarps-och Kopparps-
sjöarne med flera inom södra Vedbo härad af Jönköpings
län, måtte bevilja ett lån 48,000 rdr, under vilkor, dels
att arbetet i sin helhet, i enlighet med den uppgjorda
planen, utföres, dels att öfrige föreskrifter, som i afseende
på andra dylika statsbidrag vid denna riksdag varda med¬
delade, äfven på detta lån skola tillämpas.
47:de, att rikets ständer för sänkning af sjön Tyss¬
lingen och Svartån i Örebro län måtte bevilja det för detta
arbetes utförande bildade bolag ett lån af 100,000 rdr,
under de vilkor, som angående andra dylika statsbidrag
varda vid denna riksdag stadgade; samt
48:de, afstyrkande bifall till åtskillige motionärers
framställningar, att rikets ständer måtte bevilja det inom
Wiby, Hackvads, Hardemo och Edsbergs socknar af Öre¬
bro län bildade bolag för Skarbysjöns och Wia-åns sänk¬
ning ett lån af 35,000 rdr, på de vilkor, rikets ständer
kunde bestämma.
Vid utskottets, i punkten 49, gjorda hemställan, att
Sven Nilssons förslag om ett lån af 40,000 rdr i och för¬
sänkning af Ifö-sjön inom Villands härad, icke måtte till
någon rikets ständers åtgärd föranleda, yrkade motionären
återremiss på grund af de skäl, som igenfinnas i en af
Per Nilsson från Malmöhus län afgifven, och betänkandet
vidfogad reservation.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats afslutad, samt
talmannens proposition på bifall med öfvervägande nej
besvarats, blef punkten till utskottet återremitterad; och
skulle protokollet öfver den om punkterne 36, 43 och
49 hällne öfverläggning utskottet delgifvas.
Punkten 50, med hemställan, att utan afseende måtte
lemnäs Bengt Johan Holmlins från Göteborgs län motion,
att rikets ständer måtte bevilja ett statsbidrag utan åter-
Den 7 September
betalningsskyldighet af 1,000 rdr, för att användas till
uppförande af fördämningar i Hvalö och Ytterby sjökilar,
eller vikar, belägna i Svenneby socken och Qville härad
af nämnde län, blef utan diskussion af ståndet godkänd.
Uti punkten 51, hade utskottet hemställt, att rikets
ständer för aftappning af sjön Hästefjorden i Sundals hä¬
rad på Dalsland, måtte bevilja ett lån, stort 85,000 rdr,
under de vilkor, som för andra dylika lån vid innevarande
riksdag varda bestämda.
Härvid yttrade sig sålunda:
Vice talmannen Anders EriBiSSOn från Elfsborgs
län: Då denna fråga behandlades i utskottet ansåg jag
mig, såsom motionär, jäfvig att i behandlingen deltaga, och
kunde ej heller således underskrifva reservationen. Jag
är utskottet mycket tacksam för hvad som blifvit beviljadt,
men jag har trott, att den högre summan af 100,000 rdr,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett lämpligt att
föreslå, äfven bordt af utskottet tillstyrkas. Fråga före¬
var äfven härom i utskottet, och afgjordes genom votering,
der deri lägre summan segrade genom en rösts pluralitet.
Företaget är stort och skiljer sig från de förut handlaggde,
att landvinningen blir mångdubbelt större, eller mellan 5
å 6,000 tunland odlingsbar jord. Kostnaden förökas be¬
tydligt genom expropriationer af vattenverk med mera dy¬
likt, hvartill åtgått något öfver 60,000 rdr. Intressenterne
i detta företag utgöras nästan uteslutande af mindre jord¬
egare, hvilka besitta smärre jordlotter, och omöjligen kunna
gå i land med detta storartade företag, ifall ej understöd
erhålles af staten. Stats-utskottet kan väl säga att en
betydlig hjelp äfven enligt dess förslag blifvit gifven, men
då man fäster uppmärksamhet vid den högst betydliga
vinsten i odlingsbar mark, äfvensom lägger märke dertill
att staten aldrig kan förlora ett enda öre på sjelfva låne-
summgm, hade jag trott att den större summan bordt be¬
viljas, ehuru denna ändock icke är så stor, som intressen¬
terne i sin underdåniga ansökning begärt, eller jag i min
motion föreslagit. Staten kan aldrig göra större förlust
än 3 års ränta på summan, och denna ränteförlust får
staten sedermera på mångdubbelt sätt ersatt genom högre
bevillning å den jord som vunnit så betydligt i värde.
Af dessa skäl får jag vänligen hos ståndet anhålla om
bifall till summans förökande till 100 000 rdr, helst un-
Bonde-St.-s Prat. vid 1862 — 63 arens riksdag VII. 33
514
hen 7 September.
derrättelse ankommit att ridderskapet och adeln samt pre¬
ste-ståndet redan beviljat samma summa, hvarigenom man
kunde slippa votering härom i förstärkt stats-utskott.
Med v. talmannen förenade sig Anders Wilhelin Uhr
från Nerikes län. jemte flere ledamöter af ståndet.
i In 4 ndersson från Vermlands län: Äfven
jag deltog i handläggningen af denna fråga inom utskot¬
tet, under yrkande att den högre summan af 100.000 rdr
borde beviljas, då kändt vore, att genom företaget vunnes
5 å 6,000 tunnland duglig och odlingsbar jord, till det
högst billiga priset af 32 rdr per tunnland, och då väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen uppfört samma summa såsom
låuebidrag till detta företags utförande bland första klas¬
sens arbeten. Dessa voro mina skäl. hvilka jag ännu vid¬
håller. Äfven jag har hört att ridderskapet och adeln
samt, preste-ståndet höjt summan till det af v. talmannen
yrkade belopp.
Daniel Danielsson från Jönköpings län : Inom
afdelningen hyste vissa ledamöter, och jag ibland dem,
betänkligheter mot att bifalla den högre summan, då man
ansåg att orten, detta företag oberäknadt, nog ändock
för tillfället erhållit tillräckligt stora anslag till större ar¬
betsföretag. Jag vet väl att ridderskapet och adeln samt
preste-ståndet höjt summan, men såvida vi ej skola gå
ifrån den allmänna princip vi, vid beviljande af dylika an¬
slag, hittills följt, anser jag att utskottets hemställan bör
af ståndet godkännas.
Häruti instämde Anders Medin från Kronobergs och
Per Olof Hornfeldt från Vesternorrlands län m. fl.
Talmannen upplyste, att någon officiel under¬
rättelse om ridderskapets och adelns samt preste-ståndets
beslut i denna fråga ännu icke till ståndet ankommit, men
enligt enskild underrättelse från samma stånds sekrete¬
rare, vore desse stånds beslut fattade i enlighet med de
uppgifter härom, sorn under diskussionen härstädes nu
förekommit.
Öfverläggningen förklarades nu vara afslutad och se¬
dan talmannens proposition pä bifall blifvit med blandade
ja och nej besvarad, samt votering begärd, uppsattes juste¬
rades och anslogs följande voteringsproposition.
Den 7 September.
Den, sorn vill bifalla stats-utskottets uti 51:sta punkten
af dess utlåtande n:o 141 gjorda hemställan, att rikets
ständer för aftappning af sjön Hästefjorden i Sundals
härad på Dalsland måtte bevilja ett lån, stort 85,000 rdr,
under de vilkor, sorn för andra dylika lån vid innevarande
riksdag varda bestämde, röste
Ja;
Den, det icke vill, röste
Nej;
vinner nej, har bonde-ståndet, med lånebeloppets höjande
till 100,000 rdr, bifallit utskottets hemställan i öfrigt.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll
med 42 ja mot 13 nej; i följd hvaraf Utskottets hemstäl¬
lan uti ifrågavarande 5 Usta punkt var af ståndet godkänd.
Emot detta ståndets beslut anmäldes reservation af
vice talmannen Anders Eriksson från Elfsborgs län.
§ 4.
Föredrogs och godkändes expeditions-utskottets, under
n:o 120, afgifna förslag till rikets ständers underdåniga
skrifvelse i anledning af gjorda framställningar, angående
statsbidrag för enskilda jernvägsanläggningars företagande.
§ 5.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd Indes till hand-
lingarne från högvördiga preste-ståndet ankomne proto¬
kolls-utdrag ntris Säl!—SOS: hvaremot från samma stånd
ankommet protokolls-utdrag n-.o 394 och från borgare¬
ståndet n:o 393, båda, såsom innehållande inbjudningar,
blefvo å bordet hvilande.
Ståndet åtskildes härefter kl. { till 10 e. m.
In fidem
J. Sjöberg.