Den 28 Juli.
301
lil G c. lin.
§ I-
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o
123, angående regleringen af utgifterue under Riksstatens 8:de
hufvudtitel.
Punkten 125, Om låneunderstöd till uppförande af ett
nytt lärohus för elementar-lärovcrket i Jönköping.
Härvid yttrade:
Pehr Östman från Vester-Norrlands Lån: »Under en
tid, då Svenska staten i financielt hänseende ej sjelf star bättre,
än att den behöfver i utlandet för egna vigtiga ändamål upp¬
taga lån mot hög ränta, vore det, efter mitt förmenande, ej
ekonomiskt klokt att ga så tillväga, sorn Utskottet bär före¬
slagit, det vill säga att lemna lån utan ränta. Jag-önskar der¬
för att väl lånet må utgå, men att ränta ä detsamma må er¬
läggas från den dag, då penningarne från Riksgäldskontoret
utbetalas. Stadna vi uti ett sådant beslut, så hafva de sorn
fått afslag på sina anslags» och läne-ansökningar oj skäl att
klaga öfver vår större benägenhet att understödja Jönköping
än andra samhällen.»
A J. Sandstedt från Jönköpings Län: »Att Jönköpings
samhäle storligen är i behof af det tillstyrkta låneunderstödet
är säkert. Detta samhälle har varit utsatt för kolera 2:ne
särskida gånger, första gången så svårt att ingen ort i lan¬
det deraf så mycket lidit. Detta här icke kostat obetydligt.
Vidare har eldsvåda öfvermått hela staden och dertill upprors-
rörelser allt orsakande betydliga utgifter. Jag anhåller der¬
för, att, Ståndet icke måtte motsätta sig' Utskottets förslag,
helst detta går ut pä att lemna ett lån och detta räntefritt
blott under 5 år. Sedermera kommer ränta i vanlig ordning
att gäldas, nemligen 4 procent ränteinbetalning och 1 procent
amortering.»
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Då jag på förmid»
dagen satte mig emot anslag till Skolhusbyggnader, så vap
302
Den 28 Juli.
det icke min mening att motsätta mig låneunderstöd för dy¬
lika ändamål till städer, hvilka deraf hafva behof. Förhål¬
landet i afseende å Jönköping är sådant, att ett län å 120,000
R:dr tillstyrktes af Utskottets afdelning att utgå på samma
vilkor, som öfrige från Riksgäldskontoret till industriella före¬
tag utgående lån. I Utskottets plenum begärdes dock ränte-
nedsättning och der gjorde sig den mening gällande, som i
Betänkandet finnes upptagen. Jag påyrkar derför återreiniss
af denna punkt, på det den rättelse deri må vidtagas, sä att
låneunderstödet ej ina beviljas under andra vilkor än dem, som
för lån till industriella företag, under denna Riksdag stadgas.»
Häruti hördes instämma C. J. Svensén från Kalmar, Olof
Andersson från Vestmanlands, Johannes Andersson från Elfsborgs
och Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län jemte
många flera af Ståndets Ledamöter.
Sven Heurlin fiån Kronobergs Län: »Jag vill med »väl¬
behag» bifalla denna punkt och jag gör det så mycket hellre,
som här endast är fråga om ett lån, hvilket återbetalas, hvar¬
emot, om lånet icke utgår, man kan vara förvissad att. med¬
len ändock komma att användas och det till onyttigare och
inbillade behof.»
Med Heurlin hördes instämma Nils Svensson från Kri¬
stianstads, Johannes Pellersson från Kronobergs, Lönn, Sven
Guslaf Johansson och Johannes Larsson från Jönköpings Län
med flera.
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Jag kan ej finna
skäl att mera gynna Jönköping än andra samhällen. Det är
väl sannt, att man här föreslagit endast ett lån, men delta ian
är så godt, Sorn anslag, dä det skall stå räntefritt. Rän¬
tan för hvart dr utgör ej mindre än 5,200 R:dr. Låtom
oss erinra oss 12,000,000-lånet och den ränta vi fatt på det¬
samma erlägga. Jag vill afslå punkten, ty en återromiss gag¬
nar till intet.»
Johannes Andersson från Jönköpings Län: »Jag in¬
stämmer med Heurlin och anser att, då Ständerne under ihist-
lidne Riksdag bestämde, att Jönköpings läroverk skulle ut¬
vidgas till ett större elementar-läroverk och i följd deraf skol¬
huset behöfver ombyggas, staten bör dervid bispringa med lån,
helst då ett sådant måste återbetalas.»
Östman: »Att Utskottet kommit till den konklusion,
punkten utvisar kan man icke förtänka detsamma, helst Ut¬
skottet gjort sin tillstyrkan under förmodan att föregående
punk skulle bifallas. Men om Bonde-Ståndet också vill vara
konseqvent, mäste det taga i betraktande, att räntan pä ett
lån af 120,000 R:dr under 5 års tid kan anses såsom ett verk¬
Den 28 Juli.
303
ligt anslag, och derför förkasta Utskottets tillstyrkan, sådan den
är för oss framlagd, men deremot bifalla att lånet får mot
ränta, från det penningarne lyftas, utgå.»
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län: »Jag in¬
stämmer med Östman. I)å vi afslagit anslag till andra skol¬
husbyggnader, böT Jönköpings samhälle icke heller få lånet
utan att betala ränta derå frän lyftningsdagen. Jag önskar
att punkten till följd häraf ina återremitteras.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Det ur sannt att vi
förut yrkat a fåla g, men då har det. varit fråga om anslag, icke
om lån. Jag har ock bidragit till alslägeii, men hade det
varit i fråga att i stället för anslag lemna lån, sä skulle jag
icke motsatt mig sådant. En talare har sagt, att låneunder¬
stödet bör lemnäs under samma vilkor som låneunderstöd till
andra industriella företag. Visserligen kan det så vara, meri
jag hemställer dock till Ståndet, som alltid ådagalagt sin kär¬
lek till upplysning och för skolors tillkomst, om vi ej böra
bifalla punkten sådan den är, hvilket jag för min del gör.»
Pehr Nilsson: »Man hör ständigt här uttalas den satsen,
att man är emot upplysningen, derför att man icke vill be¬
vilja lån til! likt oell olikt. Dä man icke motsatt sig ansla¬
gen till Lärare, är man icke helier emot upplysningen. Sam¬
hällena böra sjelfva kunna bygga sina skolhus, dä de erhålla
lön till Lärare af Staten. Jag fortfar förthy att påyrka punk¬
tens återremitterande och vill hafva proposition derpå.»
Nils Svensson från Blekinge: »Jag är ej emot att lån
beviljas till Jönköpings samhälle, för det afsedda ändamålet,
dock under enahanda vilkor, som för öfrige lån från Statsver¬
ket äro stadgade. För öfrigt instämmer jag med Pehr Nilsson.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Jag åter gillar
punkten, sådan den är beskaffad.»
Efter sålunda fulländad diskussion blef den nu föredragna
punkten uppå proposition af Talmannen, till Utskottet återre¬
mitterad med dervid gjorda anmärkningar.
Punkten 106. Om anslag till utvidgande af elementar¬
läroverkets i Kalmar undervisningslokal.
Måns Månsson från Kalmar Län yttrade: »Här gäller
samma skäl för bifall till Utskottets förslag, som i fråga om
Orebro, nemligen att Skolgossurne ej få rum. Jag vill bi¬
falla punkten.»
Svensin instämde.
Olof Nilsson från Yesterbottens"*Län: »Då man tanker
på den stöta förmån Städerna tillkommer genom bräuvins-
försäljnings-afgiften och deremot ställer landsbygdens stora
onus af väghållningsskyldigheten, torde det ej vara skäl att
304
Den 28 Juli.
bevilja städerne än flera fördelar framför landet. Jag på¬
yrkar afslng å punkten.»
Punkten blef härefter uppå proposition af Talmannen af-
slagen.
Punkten 107. Om anslag till uppförande af ett nytt lä¬
roverkshus i staden Fahlun.
I fråga härom yttrade:
Johan Bergström från Stora Kopparbergs Län: »Då de
föregående punkterne nfslagils, så torde ej vara värdt att tänka
på bifall tili Utskottets tillstyrkan i denna punkt, men, dä
Fahlu skola nyligen blifvit förändrad till ett högre elementar¬
läroverk och detta helt och hållet saknar lius för inrymmande
af de numera talrika lärjungarne, är det onekligen af behof-
vet på kalladt att detta fattiga samhälle erhåller statsbidrag för
ändamålet. Dalarne är med Vestmanland förenadt uti ett
gemensamt stift, som har en gemensam byggnadskassa. Ve¬
sterås stad har fått ett välbehöfligt nytt skolhus och jag vet
ej om alla berörde kassas tillgångar derför äro medtagne eller
huruvida några medel kunna vara qvar för Fahlun. Jag an¬
håller derför att Ståndet behagade återremittera punkten, på
det Utskottet må komma i tillfälle att få utrönt, om några
medel för den nu ifrågavarande byggnaden i nämnde kassa
finnas. Finnas sådane icke, så måste Staten ovillkorligen bi¬
springa Fahlu samhälle med understöd, helst med anslag,
ehuru måhända den af Utskottet föreslagna summan skulle
kunna något nedsättas, men åtminstone med lån. Borgare-
Ståndet har återremitterat punkten och jag anhåller derför att
detta Stånd må besluta på samma sätt.»
Lars Larsson från samma Län instämde.
Jan Andersson från Stora Kopparberg Län: »Jag kari
icke förneka, att äfven jag är en ibland deni, som gerna
vill spara på beviljandet af storn anslagssummor. Vid de
tillfällen, då jag biträdt i Stats-Utskottet, har jag mången gång
med både harm och ledsnad afhört huruledes den förseglade
sedeln eller ock en å två rösters pluralitet afgjort om anslags¬
summor, icke på några luinpna tusen, utan till och med ibland
på flera hundra tusen Riksdaler till ändamål, som, enligt mitt
förmenande, mången gång varit temligen likgiltiga. När sä
skett vågar jag anhålla, att de begärda och nf Utskottet be¬
viljade 88,000 till en skolhusbyggnad i den nu ifrågavarande
så aflägsna och för öfrigt mycket vanlottade landsorten må
af Ståndet beviljas. Den som gjort sig reda för hvilka goda
frukter för undervisningen den fullständiga lärare-personalen
i Fahlu skola medfört, kari i sanning ej annat än förvånas.
Den som tillika känner Dalfolkets vetgirighet och begär efter
Den 28 Juli.
305
upplysning och vetande, torde deruti finna en förklaring öfver
orsaken till det hastigt ökade antal lärjungar, skolan erhållit
sedan den utvidgades till ett fullständigt läroverk. Det har
förut varit nära nog en omöjlighet för en, om ari så val ber¬
gad fader att få sin son till en större skola, då oftast dit har
varit 30, ja till och med 40 mils väg. Visserligen biifver denna
väg ännu för mången öfver 20 mil, men oaktadt detta, så
finnes läroverket dock inom länet, och i dess förnämsta stad,
dit ofta grannar och anförvandter till de unga färdas, och då
kunna föra helsningar emellan hemmet och skolan. Det vöre
nu i sanning ganska sorgligt, om denna herrliga inrättning
skulle stranda, i brist på utrymme i skolhuset. Det befintliga
och otillräckliga resverk.' huset nied sågspåns tydning i vägga me,
förmodar jag hvarje ledamot af Ståndet vid genomseendet af
betänkandet, redan utdömt och funnit för ändamålet alldeles
otjenligt. Jag anhåller ännu en gång, att Ståndet ville be¬
hjerta denna sak. Jag tror äfven att detta vidsträckta och
folkrika Län fått ganska liten del af stafsanslags-lummor i
förhållande till andra mera väl lottade orter, ty då hungers»
nöden stätt för dörren i dessa aflägsna och fattiga trakter, har
det oftast varit den enskilta välgörenheten, som räckt de hun¬
grande en hjelpsam hand. Jag för min del bifaller Betänkan¬
dets nu förevarande punkt.»
Ola Jönsson från Malmöhus Län: »Jag anser oss hafva
allt skäl att återremittera denna punkt, såsom Bergström be¬
gärt, helst motionären ej är närvarande, i hvilket fall han möj¬
ligen kunnat framlägga goda och bevekande skäl. Man bör
erinra sig, att Gefle oeh Fahlun byggt på egna tillgångar en
8 mil lång jernväg och att dessa Städers allmänna kassor
alltså måste vara betydligt medtagna, hvadan ock då för ifråga¬
varande skolhusbyggnad erfordras sä enormt stort kapital, det
ej är underligt, om man hegar hjelp. Jag vill visserligen icke
bifalla hvad Utskottet föreslagit, men jag vill att punkten åter¬
remitteras, på det att man må få kännedom om, huruvida
samhället är belåtet med ett låneunderstöd, då anslag icke
kan inedgifvas.v
Pehr Eriksson från Vermlands Län m. fl. instämde.
Östman: »Det är en käDd sak, att Fahlu-trakten åren
af naturen mindre gynnad ort och allt skäl ar det derför
att detta samhälle må för sin skolhusbyggnads verkställande
bispringas med understöd af Staten, men detta liksom andra
dylika understöd bör utgå under form af län på billiga villkor.
Jag instämmer derför ock med deni, sorn vilja hafva äter-
reiniss å punkten, på det att Utskottet må i stället föreslå
Hende-St:s Prot. vid 1S53—GO årens Riksday. VII. 20
Oen 28 Juli.
ett låneundci slöd mot 5 procent ränta från ly flningsdagen till
ifrågavarande byggnadsföretag.v ,
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Ora man under
pag. 70 i Utlåtandet läser Herr Björks reservation skall man
deraf finna, att Westerås Stifts byggnadskassa lärer vara i
godt skick. Dä Skolhuset i Vesterås är nybygdt, sä bör
alltså denna kassa få användas för Fahlu skolbyggnad. Dess¬
utom skulle ett bifall till nu föredragna punkten stå i strid
med vårt beslut, vid punkten 39. Att återremittera punkten
för att få lån, i stället för anslag, torde icke heller hafva skäl
för sig, helst ingen motionär begärt lån och man således icke
vet om samhället vill hafva ett sådant. Jag afslår hela punkten.v
Nettelbladt från Stockholms, Söderholtz från Södermanlands
och Paul Andersson från Jemtlands Län instämde.
Gustaf Björkander från Skaraborgs Län: »Anders E-
riksson har upplyst om hvad jag ärnade anföra, nemligen om
innehållet af Herr Björks reservation. Då det af denna kan
synas att Stiftets byggnadskassa lemnar full tillgång till bygg¬
naden, afslår jag också punkten.»
Falle från samma Län instämde.
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands Län: »Lika
med Bergström önskar jag, att punkten måtte återremitteras,
för att få en bättre utredning i åtskilliga omständigheter. Väl
innehåller reservationen, att Stiftets byggnadskassa skall ega
medel, men till huru stort belopp, kan man ej deraf skönja.
Ehuru jag tror, att läroverksbyggnaden i Vesterås kostat
denna kassa omkring 100,000 R:dr, torde dock vid pass 60 å
70,000 R:dr vara qvar, men jag är ej säker derpå. För att
få detta bestämdt och för att, i händelse af motsatsen, lemna
motionärerne tillfälle att förändra sina motioner till begäran
om lån, i stället för anslag, önskar jag derför att punkten
måtte återremitteras. Med Fahlu Läroverk förhåller sig an¬
norlunda än med andra städers. Lärjungarne hafva till denna
skola en väg af understundom 20 till 30 mil och allmogen
omkring Fahlun är i knappa omständigheter, så att hjelp är
nog af nöden. Jag vill ej bevilja anslag men jag önskar å-
terremiss för att få ärendet utredt samt för att få lemna lån,
om sådant är erforderligt, och begå res.»
Sköldberg från Nerikes, Nils Magnus Petersson från Kalmar
och Olof Andersson från Vestmanlands Län instämde.
Nils Olsson från Malmöhus Län afstod från ordet och för¬
klarade sig instämma med Anders Eriksson.
Berman Öbom från Norrbottens Län: »Då fråga var
om understöd för Skolhusbyggnad i Luleå, hördes man uttala
den grundsats, att sådana understöd icke borde beviljas. Med
Deri SS Juli.
30?
förvåning hör jag nu, att man icke vill vara konseqvent här¬
utinnan. Jag är konseqvent och påyrkar derför afslag å
punkten.»
Pehr Nilsson: »Det nu ifrågasatta anslaget afstyrktes i
Afdelningen inom Utskottet, men i Utskottets plenum gick
det igenom med 18 röster mot 16, En Ledamot var från¬
varande. Då så många andra anslag beviljats, ansåg plura-
liteten att äfven detta borde utgå. Minoriteten åter ansåg
att, då stor byggnadskassa fanns i Veterås, Staten här ej
borde belastas med något anslag och jag vill derför ock af¬
stå punkten.»
Bergström: »Af Herr Björks reservation ser äfven jag,
att Stiftets byggnadskassa har en behållning, men om den ut¬
gör 10, 20 eller 30 000 R:dr eller mera, vet jag ej. Då icke
heller någon annan här kan lemna upplysning i saken torde
punkten för utredning deraf böra återremitteras. Är behåll¬
ningen så stor, att byggnaden med den kan komma till stånd,
så skall icke heller jag yrka något anslag, men skulle den
deremot utgöra t. ex. endast 10,000 R:dr, så behöfves 1 allt
fall något anslag. Jag fortfar att påyrka äterremiss.»
Efter sålunda fulländad öfverläggning framställde Talman¬
nen proposition på bifall till punkten, hvilken proposition med
Nej besvarades. Vid härefter framställd proposition på punk¬
tens återremitterande hördes blandade ja och nej; hvadan och
då votering begärdes samt åtskilliga Ledamöter påyrkade afslag
till kontraproposition, uppsattes, justerades och anslogs föl¬
jande Voterings-proposition:
»Den som bifaller att Ståts-Utskottets yttrande i punkten
107 af Utlåtandet N:o 123 återremitteras med dervid gjorda
anmärkningar, röstar:
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej j
Vinner Nej, dä har Ståndet för sin del afslagit ofvan-
nätnnde yttrande.»
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 36 ja
och 50 nej; i följd hvaraf punkten var af Ståndet afslagen.
Punkten 108, Oin anslag till uppförande af nya Skolhus-
byggnader i Städerne Oscarshamn, Warberg, Söderköping
och Arvika, samt om statsbidrag till utvidgande af undervis¬
ningslokalerna för läroverken i Lund och Askersund.
Härvid yttrade:
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: »Då Ståndet all¬
tid uttalat den åsigten, att de mindre läroverken böra under¬
stödjas, så hoppas jag att Ståndet icke med obenägenhet lyss¬
308
Den 28 Juli.
nar till hvad jag har här att framställa. Oscarshamn utgör
ett nybildadt samhälle, sorn ännu icke kommit sig för. Sistlidne
Riksdag anslogs medel till Lärares aflöning vid stadens läro¬
verk, men samhället har sedan år 1854 haft så manga utgif¬
ter för sitt fullständiga ordnande till Stad, att de uppgå till
enorma summor; hvadan, om någonstädes, här är behof af
hjelp. Det är likväl icke hopp för mig att få min motion bi¬
fallen, detta inser jag nog, men jag får anhålla om punktens
återremitterande, serdeles som densammas korta och ofull¬
ständiga innehåll är föranledt deraf, att jag åtnjöt permission
under dess afgörande på Utskotts-Afdelningen, hvarigenom
denna var i saknad af upplysande handlingar i ämnet. Sådane
företeddes visserligen i Utskottets plenum, men jag förlorade lik¬
väl på en röst och Utskottet framlade för sitt beslut samma
motiver, Afdelningen begagnat. Ruinera finnas tillgängliga
både ritningar och kostnadsförslag, detta sednare uppgående
till ett bbiopp af 45,518 R:dr. Staden vill gerna tillsläppa
tredjedelen och få de. blott de två tredjedelarne, går man ge¬
nast i författning öm byggnadens uppförande. Som förhållan¬
det nu är, mäste man afvisa lärjungar, hvilka söka undervis¬
ning. Jag påyrkar återremiss af punkten.»
Sköldberg, Gröss, Johan Johansson frän Kalmar Län och
Josef Almgvist frän Norrbottens Län instämde.
Nils Magnus Petersson frän Kalmar Län: »Sedan Sven¬
se^ har utredt sakens förhållande, hvad det angår staden
Oscarshamn, sä har jag dervid ingenting att tillägga, utan
skulle blott önska, att Ståndet ville lör sin del återremittera
denna punkt lör vidare utredning, sedan numera både kost¬
nadsförslag och ritningar öfver huset finnas att tillgå. Jag
får vidare tillägga, att jag önskar det Oskarshamns stad måtte
tillerkännas detta begärda anslag, utaf det skäl, att staden är
i stort behof deraf, helst som den under få år verkställt flera
byggnader, som varit erforderliga för platsens inrättande till
stad. Jag vill således för min del anhålla om återremiss på
denna punkt.»
Anders Gudmundson från Hallands Län: »Jag har vis¬
serligen icke hopp om framgång för den åsigt jag här nu
uttalar, men jag uttalar dan ändock. Utskottets skäl anser
jag särdeles underhaltiga. De små och fattiga städer, sorn i
denna punkt äro i fråga, böra understödjas af Staten, det må
nu vara medelst anslag eller lån i och för sinn ékolbygjgbh-
der, och jag påyrkar derför återremiss på hela punkten. I
fråga om Warberg har Motionären väl Aj ufliatt någon viss
suirirn», men denna stad bör likväl få anslag proportionsvis
mot de södra hur ifrågavarande.»
Den 28 Juli.
309
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: Jag hyser ännu
samma åsigter, sorn jag förut uttalat. Jag gillar icke den fri¬
kostighet, som under förra Riksdagen gjorde sig gällande, men
jag anser mig derför ej böra bestämdt säga nej till allt, utan
åtskilnad pä behofven och tillgångarne hos Staten. I fråga
om de i denna punkt upptagne städer, förordar jag låneun¬
derstöd och jag vili derför hafva äterremiss, på det Utskottet
må blifva i tillfälle att taga i betraktande de särskilda om¬
ständigheter, som vid hvarje af dessa städer förefinuas. Sta¬
den Oscarshamn har nog en framtid för sig, men den bal¬
ock för det närvarande stora utgifter och kan ei uträtta allt
med egna krafter. Äfven jag önskar alltså punktens återre¬
mitterande.»
Nils Fredrik Andersson från Östergöthlands Län: »Jag
anhåller att den obemedlade staden Söderköping måtte för
sin skolhusbyggnad erhålla åtminstone ett låneunderstöd och
jag önskar derför att litt. e måtte återremitteras, Ritningar
pch kostnadsförslag å byggnaden finnas i Utskottet och utredt
är att stiftets byggnads-kassa icke eger tillgångar för en så¬
dan byggnad.»
Häri hördes August Andersson från samma Län in¬
stämma.
Bjerkander; »Stats-Utskottet har tillstyrkt så många an¬
slag sä att man måste antaga, att Utskottets skäl för sitt af-
styrkande här äro fullt giltiga. Åtminstone synas de i punk¬
ten åberopade, såsom att godkända ritningar, äfvensom till-
rapkliga och noggranna upplysningar om byggnads-kassornas
tillgång saknas, vara giltiga orsaker till utslag. Jag bifaller
derför det afslag Utskottet i denna punkt tillstyrkt.»
Öbom från Norrbottens och Nyström från Vesterbottens
Län instämde.
Östman; »Skulle vi nu återremittera denna punkt och
yrka, att Utskottet måtte tillstyrka hvad motionärerna före¬
slagit, så kunde man i sanning beskylla oss för att hysa ett
serdeles stort misstroende emot Utskottet, enär vi vid de punk¬
ter, der Utskottet tillstyrkt anslag alltid påyrkat afslag. Bäst
är, att vi bifalla denna punkt. Det är ej långt till nästa Riks¬
dag och dertill kunna pog de omnämnda städerne vänta på
apslag för skolhusbyggnader.»
Olof Pehrsson och Pehr Eriksson från Gefleborgs samt Olof
kindström från Vesterbottens Län instämde.
Måns Månsson från Kalmar Län: »Jag ser icke någon
våda uti att återremittera ett eller annat moment af denna
punkt. Att låna ut medlen på säkra ställen är bättre än att
eljest, måhända gräfva ner dem på lmfyudskalleplatsen utanför
a w
Den 28 Juli.
Stockholm, om jag så må uttrycka mig. Bättre är att låna
medlen till byggande af skolor, ari att anslå dem till Stock¬
holms befästande, till Leckö Slotts iståridssättande o. s. v,
Oscarshamn har ej fått någon jord af Kronan till stadens an¬
läggning utan har den dertill fått inköpa ett berg.
Nils Olsson från Malmöhus Län hördes häri instämma.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Förut i dag har
Utskottet klandrats för det att det varit allt för frikostigt. Nu
åter klandrar man det för motsatsen. Jag tror att Utskottet
här gått ganska försigtigt till väga. Dessa städer, hvarom
här nu är fråga och som äro i sin utveckling, böra ej vara
mer urståndsätta att bygga sina offentliga byggnader, i mån
af sin folkmängd, än koinmunerne på londsbj^gden. Jag vill
icke med min röst bidraga till anslag åt skolhusbj7ggnader i
någon af deni, ej ens för Lund. Jag bifaller punkten i sin
helhet.»
Hålcan Olsson från Kristianstads Län: »Det förefaller
mig ganska besynnerligt att så många Ledamöter af Ståndet
talat för återremiss af denna punkt, som likväl är en ibland
de få, deri Utskottet visat sig vilja hushålla med Statens me¬
del. En återremiss tjenar dessutom ej till annat än att för¬
länga Riksdagen, hvadan äfven jag godkänner punkten i sin
helhet.
Pehr Erik Andersson: »Jag håller också för att Stån¬
det bör handla konseqvent, det vill med andra ord säga, att,
dä vi afslagit de punkter, deri Utskottet tillstyrkt anslag, vi
jemväl bifalla de punkter, deri anslag blifvit afstyrkta. Man
bör icke allt för mycket klandra Utskottet. Jag bifaller punk¬
ten.»
Hohlin från Upsala, Gustaf Larsson från Stockholms och
Pehr Tjernlund från Vester-Norrlands Län instämde.
Svensin: »I anledning af en talares yttrande, vill jag
upplysa, att staden Oscarshamn redan uppfört en folkskole-
byggnad och alltså gjort hvad landsboerne i det fallet kunna
fordra. Nu är fråga om större skolbyggnader, deri äfven
landsboerne få tillgodonjuta undervisning. Då icke någon
skolhusbyggnadskassa finnes, emedan den, som finnes tillhör
Kalmar och denna dessutom skall ega skuld, i stället för till¬
gångar, är ett statsanslag till ifrågavarande ändamål icke obil¬
ligt. Jag hade åtminstone hoppats att få en återremiss, på
det att Utskottet måtte få sitt Utlåtande fotadt på de till
ärendet hörande handlingar.»
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Det
är beklagligt att icke Håkan Olsson varit med uti Stats-Ut-
skottet och der fått ådagalägga sin sparsamhetsanda. I fråga
Den 28 Juli.
311
om den nu föredragna punkten synes dock ej vara skäl att
klandra Utskottet. Den vanliga minoriteten inom detsamma
har i denna punkt varit rådande. Jag mäste äfven beklaga
att Ståndet vid afgörande utaf punkten 39 litt. b bundit hän¬
derna på sig, i frågor af den beskaffenhet, som den nu före¬
varande.
Det står nemligen icke bra tillsamman, att nu bifalla an¬
slag, då vi förut bifallit punkten 39 litt. b och sålunda för¬
klarat, att städerne sjelfve, med tillhjelp af stiftens byggnads¬
kassör och ortens innevånare, skola bygga skolhusen. Ehuru
jag heldre skulle vilja medgifva anslag till dessa små städers
skolhusbyggnader än till större städers, kan jag dock ej, på
grund af hvad jag anfört, göra annat än bifalla punkten.»
Häri instämde Nettelbladt från Stockholms, Pehr Eriksson
och Anders Andersson från Vermlands samt Lars Guslaf Anders¬
son från Elfsborgs Län.
Fehr Nilsson från Malmöhus Län: »Det är icke för att
motsätta mig återremiss, om Ståndet sådan beslutar, utan för
att genmäla några talares yttranden, som jag begärt ordet.
En talare har begärt återremiss på alla momenter och for¬
drat att Utskottet skall bestämma anslagssumman för Warbergs
skolhusbyggnad. Sådant torde dock ej låta göra sig så lätt,
då motionären sjelf ej uppgifvit någon summa. En annan ta¬
lare har sagt, att han icke kan gilla förra Riksdagens friko¬
stighet eller nuvarande Riksdags sparsamhet. Jag beklagar
blott att denne talare ej var med vid sistlidne Riksdag, och
dymedelst kunde leda representationen på rätta medelvägen,
hvarigenom vi tilläfventyrs ej nu kommit i sådant bryderi.»
Håkan Olsson: »Jag vill lugna Larsson med den för¬
klaringen, att min mening alldeles icke varit att klandra Ut¬
skottet för dess förfarande i denna punkt, alldenstund jag an¬
ser att Utskottet här handlat ganska klokt. Jag tror nemli¬
gen, att det ej är nödvändigt att lemna stora anslag till stä¬
derna, hvilka böra hafva tillräckliga medel ändock att dispo¬
nera öfver, uti den dem tillagda bränvinsförsäljnings-afgiften.»
Svensén: »En talare har förmenat, att en återremiss af
denna punkten skulle orsaka oreda, i anseende till Ståndets
beslut vid punkten 39 litt. b. Härtill vill jag endast svara, att
denna littera afser sådane läroverk, som hädanefter komma i
fråga att inrättas, men ej dem, som redan finnas, såsom för¬
hållandet är med dem i den nu föredragne punkten ifråga¬
satta. Vi böra icke stjufmoderligt behandla de smärre läro¬
verken. Jag fortfar att yrka återremiss.»
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län: »Jag skulle
ej motsatt mig återremiss på denna punkt, derest icke Stån¬
312
Dan c28 Juli,
det bifallit punkten 39 litt. b, men då så skett, anser jag med
anledning af berörde moments innehåll, det vara konseqvent
handladt att jemväl bifalla den nu föredragne punkten.»
Diskussionen förklarades slutad. Talmannen framställde
proposition på bifall till punkten i sin helhet, hvilken propo¬
sition med blandade ja oell nej besvarades, hvadan och då
votering begärdes, uppsattes, justerades och anslogs följande
vote rings-proposition:
»Den sorn bifaller hvad Stats-Utskottet tillstyrkt i punk¬
ten 108 af Utlåtandet N:o 123, röstar
Den det ej vill, röstar
Nej:
Vinner Nej, då har Ståndet till Utskottet återremitterat
efvannämnde punkt med dervid gjorda anmärkningar.»
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 72 ja
mot 14- nej; och var alltså punkten bifallen.
Svensén reserverade sig emot beslutet under förklarande,
att Ståndet genom detsamma gatt ifrån sin hittills oftast följda
grundsats, att bevilja anslag, der de äro mest fruktbringande,
men afslå säd,ine i motsatt fall.
I denna reservation instämde Måns Månsson, Nils Magnus
Pelersson. Johan Johansson och 11. P. Gross från Kalmar samt
Nils Fredrik Åndersson från Östergöthlands Län.
Punkten 109 om ett lärn understöd till uppförande af en
byggnad för Farmaceutiska Institutet.
Härvid anförde:
Svensén: »Utskottet har här tillstyrkt ett låneunderstöd,
hvarom någon Kongl. Proposition i laga ordning icke inkom¬
mit, Det är väl omnämnt i Stats-Råds-protokollet, men, som
sagdt är, någon Kongl. Proposition derom har icke aflatits
och jag' hemställer då om det vore värdigt Rikets Ständer att
till behandling företaga ett ärende, som icke förekommer i
någon af Kongl. Majit undertecknad handling eller uti någon
enskild motion. Jag afslår punkten.»
Bjerkander: Då medico-chirurgiska institutet hittills för
ändamålet kunnat begagnas, så torde äfven sådant kunna ske
ännu några år, till dess vår penninge-ställning blifver bättre
och ärendet kan på fullt grundlagsenlig väg återkomma till
behandling. Äfven jag afslår punkten.»
Nils Olsson från Malmöhus Län med flera instämde.
Östman: »Ståndet hur nu fallit på den idéen att afslå
allt, likt och olikt. Utskottets tillstyrkan i nu föredragna punkt
synes mig hafva skäl för sig och då det blott är fråga om
ett låneunderstöd, så tror jag det är försigtigast att bevilja
Den 28 Juli.
313
det. Man bör icke lägga binder för apothekare att få ge¬
nomgå ordentlig lärokurs.»
Torkel Nilsson från Kristianstads Län instämde.
Rosenberg: »Om låneunderstödet är af behofvet påkal-
ladt eller icke, sådant inverkar ej på mig i denna fråga, utan
jag fäster mig blott dervid, att hvarken någon Kongl. Pro¬
position eller motion har innehållit begäran om låneunderstö¬
det, vid hvilket förhållande jag anser grundlagsvidrigt att be¬
vilja det.»
Pehr Nilsson: »Jag yrkar ock afslag å punkten, på grund
af de skäl, Herr Björck uti sin vid punkten fogade reserva¬
tion anfört för afslag.»
Nyqvist: »Så länge Apothekarne hafva qvar sina pri¬
vilegier och medikamenterne stå i så högt pris, som de göra,
hvadan Apotheken skörda 6å sturu inkomster, så länge, sager
jag, behöfs ej lån för det i denna punkt afsedda ändamål.
Apothekarne sjelfva hafva nog kredit för att upptaga för de¬
ras undervisnings-anstalter behöflige lån. Då Statens tillgån¬
gar dessutom äro hardt anlitade, så afslår ock jag punkten.»
Nellelbladt, Öström, Carl Anders Larsson, Anders Eriksson,
Lars Larsson och Olof Nilsson med flere hördes häri instämma.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Det allmänna
vill man tillita för hvad, sorn helst. Låneunderstöd är här
alldeles obehöfligt. I min hembygd äro Apothekarne i sådan
ställning att hvar och en af dem torde kunna mot 5 procent
låna den ifrågasatta summan. Jag afslår punkten.»
Lars Guslaf Andersson, Myrin, Johannes Andersson från Elfs¬
borgs, Smedberg, Pehr Eriksson och Anders Andersson frän Verm¬
lands Län instämde.
Den föredragna punkten blof härefter, uppå proposition
uf Talmannen, afslagen.
Härefter föredrogos och biföilos punkterne 110 till och
med 125, och godkände Ståndet slutligen de Utlåtandet bifo¬
gade tabeller med iakttagande likväl af de rättelser deri, hvar¬
till Ståndets under föredragningen af Utlåtandet fattade beslut
kunde föranleda.
§ 2.
Ståndets protokoll för den 21 Juni samt den 13 och 21
innevarande månad godkändes; i sammanhang hvarmed Paul
Hedström från Vester-Norrlands Län anmälte till dagens pro¬
tokoll, att han icke öfvervarit Ståndets sammanträde den 27
nästlidne Juni.
§ 3.
Protokollen för för- och eftermiddagen den 14 inneva»
rando månad anmälte® tillgänglige för granskning.
314
Den 28 Juli.
S 4.
På flera Ledamöters begäran hordlades 2:dra gången:
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 51.
Bevillning.*-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets Betänkanden N:ris 11—-13.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden
N:ris 129—131.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 31.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40, samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden
N:ris 123—128.
§ 5.
Till bordläggning första gången anmäldes Konstitutions¬
utskottets Memorial N:o 52.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:ris 31—32, samt
Banko-Utskottets Memorial N:o 32.
§ 6.
Lades till handlingarne ankomne protokolls-utdrag från:
Högloft. Ridderslcapet och Adeln N:o 266.
Högvörd. Preste-Ståndet N:ris 355—359, samt
Vällofl. Borgare-Ståndet N:o 365.
§ 7.
Godkändes Expedilions-Utskottets förslag till underdåniga
skrifvelser:
N:o 100, angående förändrad redaktion i tulltaxan af ar¬
tikeln socker, samt uteslutande af § 9 i taxe-underrättelserne;
N:o 101, om utbetalning af statsbidrag till ett vägförbätt-
ringsarbete, sorn icke blifvit inom behörig tid påbörjadt;
N:o 102, angående förlängning i den för uppmuddring af
Ystads hamn bestämda arbetstid; samt
N:o 103, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om antagande af en författning angående ränta vid försträck¬
ning på viss kort tid.
§ 8.
Ridderskapet och Adelns genom protokolls-utdrag N:o
355 gjorda inbjudning bordlädes.
§ 9-
Föredrogs Högvördige Preste-Ståndets genom protoko-
kolls-utdrag N:o 342 Ståndet meddelade inbjudning att in¬
Den 28 Juli.
315
stämma uti förstnämnde Stånds vid behandlingen af Banko-
Utskottets Memorial N:o 27, i fråga om det belopp Banken
må hafva på utrikes ort nedsatt, fattade beslut att bifalla Ut¬
skottets förslag med tillägg endast vid föreskriftens slut af
orden: »börande det här ofvan föreskrifna förhållande åter¬
ställas, så snart sjöfarten efter det utländska lånets indragning
blifvit öppnad.»
Ståndet antog inbjudningen.
§ 10.
Vid föredragning inom Högvördig» Preste-Ståndet af punk¬
ten 20 i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123, hade bemälda
Riks-Stånd, enligt meddeladt protokolls-utdrag N:o 354 af-
slagit Utskottets hemställan, samt för sin del i stället beslutat,
att ett årligt anslag af 141,000 R:dr tills vidare måtte anvi¬
sas till ett sådant understöd åt de svagast aflöuade kommini-
strarne och kapeli-predikanterne i Riket, att hvarje kommi¬
nister, hvars behållna löneinkomst icke uppgingo till 1,000 R:dr
ärligen finge denna ökad till nämnda belopp samt de kapell¬
predikanter, hvilkas löneinkomster understege 700 R:dr, till¬
delades en fyllnad i aflöningen, så att denna uppginge till
sistberörde belopp, hvarjemte öfrige Riks-Stånden blifvit in-
bjudne att uti detta beslut sig förena.
Bonde-Ståndet afslog inbjudningen och lade protokolls¬
utdraget till handlingarne.
Ståndet .åtskiljdes kl. ^ 9 e. m.
Ut supra
In fidem
N. A. Fröman.
316
Den 1 Augusti.
I)cn I Augusti.
Plenum lil 40 f. m>
§ I-
De uti Ståndets plena den 14 nästjidne Juli förde proto¬
koll justerades och godkändes.
§ 2.
Olof Olsson i Gersheden från Vermlands Län inlemnade
en sålydande motion:
»På grund af § 56 Riksdags-Ordningen oell med anled¬
ning af en förut väckt och till Lag-Utskottet remitterad mo¬
tion samt Ståndets fattade beslut vid behandling af Lag-Ut¬
skottets Betänkande om förändrad lag, angående förmyndare¬
vården, anhåller jag att fä väcka ett serdeles behöfligt förslag,
sorn dermed står i nära sammanhang.
Lag-Utskottet har föreslagit att gode män skulle hafva
tillsyn å förmynderskap i hvarje ort samt har i § 7 af s*tt
förslag tiilagt dossé gode män, såsom arfvode, ett för hundrade
af den omyndiges räntor eller inkomster. Men angående det
arfvode förmyndarne sjelfve böra åtnjuta är ingenting före¬
slaget.
Gällande lag är derom mycket obestämd. Det heter
nemligen i kap. 23 § 5 Ärfda-Balken, att den som förmyn¬
derskap väl och troligen förestått, skall njuta den lön och
vedergällning, som Rätten pröfvar skälig, utan att han sig an¬
norledes åtnöja låter.
Väl innehöll § 40 i Förmyndare-ordningen den 17 Mars
1669 att förmyndare, skulle hafva 20:de penningen af den
omyndiges årliga räntor och inkomster och dessutom skälig
ersättning åt de betjente, som i deras högnödige ärenden blefvo
brukade samt kost- och respenningar åt dem sjelfve, men mot
denna författning må anmärkas, utom det, alt dess arfvodes-
belopp måste anses vara nog ringa då det ej utgör mer än
Den 7 Augusti.
317
5 procent af räntan, att författningen blifvit"upphäfd genom
1734 års lag och således nu ej heller kan vara gällande.
Sed och bruk i denna fråga är ock högst obestämd. Blott
i min hemort äro olikheterne flere. Så till exempel taga sig
en del förmyndare arfvode sålunda, att de blott debitera 5
procent ränta å myndlingens medel och sjelfve behålla den
sjette procenten såsom arfvode. En del beräkna derutöfver
särskildt arfvode för sitt besvär vid hvarje tillfälle; en del un¬
derlåta detta. Somliga debitera 6 procent ränta med bevill¬
ningsafdrag samt beräkna såsom sitt arfvode dels det inne¬
hållna afdragsbeloppet, dels derutöfver ett lika belopp eller
20:de penningen. Andra taga 5 procent af räntan när donna
uppgår till större belopp.
1 andra orter förekomma säkert andra sätt att beräkna
detta arfvode och det skulle vara nöjsamt och för frågans
utredning behöfligt att derom af Ståndsbröderne fä upplys¬
ning.
Emellertid kan man säga att ingen viss ordning i detta
fall är gällande, hvilket hvarken för den omyndige elier den,
som förvaltar hans gods, kau vara nyttigt eller rättvist.
Jag tror alltså, att någon bestämmelse i denna fråga till
allmän nytta bör vidtagas samt får härigenom föreslå att hvad
Lagberedningen i sitt förslag under kapitlet 13 § '21 i dess
Arlda-Balk föreslagit måtto såsom gällande lag blifva god¬
känd t.
Det är grundadt på billighet och innefattar ett stadgande,
hvars tillämpning ej hindras af de skiljaktigheter, sorn före¬
komma vid förvaltningen af olika förmynderskap, Dess an¬
taglighet vinner ökadt stöd af den omständigheten att i för¬
slaget härom Lagberedningen varit alldeles ense med den
äldre Lag-kommittéen. Dess lydelse är följande :
»Förmyndare ege rätt till arfvode för sin möda ; dock
må det arfvode i allmänhet ej högre tagas, än till Bjettedelen
af den omyndiges årliga räntor och inkomster. Har han ej
haft sudan ränta eller inkomst, att det arfvode, nu sagt är,
mot förmyndarnes möda svarar, sätte då Rätten arfvodet ut
efter thy sorn skäligt pröfvas, då tvist uppstår; samma lag
vare, der det arfvode, förmyndare sig beräknat, större är, än
sorn emot hans möda skäligen svara kan, ändå ätt det ej
öfverstiger Bjettedelen af den omyndiges räntor och inkomster.
Finnes förmyndare hafva den omyndiges egendom oredligen
förvaltat, vare bilt arfvode qvitt. Har han försatt den oiryn-
318
Den I Augusti.
Såsom tillägg får jag föreslå att det måtte bestämt ut-
tryckas:
att förmyndare är berättigad att njuta särskildt er¬
sättning för resor, tidspillan och skrifvarebiträde
äfvensom dagtraktamente dä hel dag i den omyn¬
diges ärenden måste tillsättas, såsom vid boupp¬
teckning, arfskifte, auktioner och de rättegångar,
sorn icke i oträngt mål af förmyndaren blifvit an¬
ställde.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott, för
att i sammanhang med förut väckt motion i detta ämne be¬
handlas, anhälles.»
Denna motion blef, uppå derom gjord begäran, bord-
lagd.
§ 3.
Konslitutions-Utskottets Memorial N:o 51, med förslag till
ändring i § 1, mom. 11 och § A, mom. 2 Tryckfrihets-För-
ordningen, om aflemnande af exemplar utaf tryckta arbeten,
blef, vid förnyad föredragning, antaget hvilande till grundlags¬
enlig behandling vid nästa Riksdag.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af Sammansatta Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be-
tänsande N:0 11; i anledning af väckta motioner om för¬
ändring i vissa delar af Kongl. Förordningen deri 27 Novem¬
ber 1857, angående vilkoren för försäljning af bränvin och an¬
dra brända eller distillerare och spirituösa drycker, blef Ut¬
skottets yttrande uti ingressen af Ståndet godkändt.
Utskottets hemställan uti g 1, morn. 1 föranledde diskus¬
sion, dervid nedannämnde Ledamöter, som på begäran fingo
ordet, yttrade:
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Det är egentligen
emot Utskottets sätt att gä tillväga vid uppsättningen af detta
förslag till förordning, sorn jag vill uppträda. Nämnde för¬
slag är, enligt mitt förmenande, så ofullständigt, att det är svårt
om icke omöjligt, att bedöma detsamma eller huru de före¬
slagna ändringarne passa i stycket, såvida man icke har den
gamla författningen till hands. Helst skulle jag önska, att för¬
slaget måtte i sin helhet återremitteras, men jag vill icke en¬
vist hälla deruppå. Till protokollet vill jag dock hafva an¬
märkt, att jag icke kan gilla ett så stympadt förslag, som Ut¬
skottet här framlemnat.v
Anders Trulsson från Blekinge instämde.
Den t Augusti.
319
Johannes Andersson från Elfsborgs Län: »Jag vill ut¬
tala mitt ogillande öfver den lagstiftning, sorn både i afseende
på bränvinstillverkning och försäljning föranleder till under¬
slef, och jag tror, lika med Jöns Pehrsson, att den nu ifrå¬
gavarande förordningen, angående bränvinsförsäljning, bordt
tryckas i siri helhet.
Rosenberg: »Jag är så mätt på Riksdagen, att jag ön¬
skar dess afslutande ju förr desto heldre, och derföre vill jag
icke yrka återremiss, tnen, lika med föregående talare, anser
jag detta Betänkande icke vara uppsatt så, som sig bör, enär
vi icke blifva i tillfälle att yttra oss öfver hvarje puukt sär¬
skildt.»
Olof Larsson och Hultman från Nerikes, Anders Andersson
och Anders Jonsson från Vermlands, Smedberg från Elfsborgs
samt Holmlin frän Götheborgs och Bohus Län instämde.
Ails Svensson från Skåne: »Äfven ont detta Betänkande
icke varder till Utskottet återremitteradt, anser jag det icke
vara förbjudet att klandra ett förhållande, som man finner
klandervärd:. Min tanke är, att denna författning, som är
maktpåliggande och af mycken vigt för folket, bordt af Ut¬
skottet framläggas så tydlig, som möjligt och, oaktadt jag icke
vill påyrka återremiss, får jag förklara, att jag icke anser Ut¬
skottet hafva i denna (råga gått tillväga så, som vederbordt.»
Jöns Pehrsson: »Jag är lika mätt pä Riksdagen, sorn
någon annan och jag har derföre icke envist påyrkat återre¬
miss, utan öfverlemnat till Ståndet, att derutinnan besluta, men
jag har endast uttalat mitt klander öfver detta Utlåtande, hvil¬
ket ingalunda är så lättfattligt, som det. borde vara. Jag vet
för öfrigt att det är likgiltigt hvad beslut Bonde-Ståndet i
denna fråga fattar, ty de andra frenne Stånden afgöra, vår
bön förutan, frågan pä det sätt, sorn de lör godt finna.»
Sedström: »Jag vet icke, huruvida det skulle hafva
varit till någon nytta att vid detta Betänkande trycka för¬
fattningen i sin helhet. Det skulle endast hafva föranledt till
större kostnader; och då de föreslagna ändrtngarne äro ut¬
märkta med kursiv stil, tror jag Utskottet icke förtjena så
stort klander.»
Tjernlund från Vester-Norrlands samt Sven Gustaf Jo¬
hansson från Jönköpings Län m. fl. instämde.
Uhr: »Bränvinet är alltid retsamt och nu såsom alltid
tillförene, då den varan utgjort föremål för öfverläggningar,
vill det blifva rent rasande. Man tycker sig stundom få för
mycket 6ch stundom alltför litet. En del Ledamöter hafva
ansett, att hela bränvius-förordnirigen bordt tryckas, men jag
får öppet förklara, att jag skulle helst hafva sett, om den al¬
320
Den '/ Augusti.
drig blifvit eller behöft blifva tryckt. Jag vill dock hafva be¬
stämda ordres från Ståndet, angående tryckning af Betän-
kariden i allmänhet, ty eljest kan det hända, att vi uti Ut¬
skottet försynda oss på samma siitt, i fråga om Kommunal-
Betänkandet. Vi hafva nemligen tänkt att icke trycka om de
särskilde kommitterades författningsförslag i andra delar än
dem, i hvilka Utskottet gjort ändringar.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län instämde.
C. A Larsson: »Jag är förekommen af Hedström och
anser, lika med honom, att Utskottet icke bör klandras derföre,
att det icke låtit trycka mera, än nu är händelsen. Jag anser,
att man icke bör bortslösa Statens penningar med tryckning
af öfverflödiga saker, och jag har till och ufed 1 Stats-Ut-
skottet påyrkat, att icke de Kongl. Propositioner, hvilka till¬
förene blifvit bland Riksförsamlingens ledamöter utdelade, skulle
ännu en gång tryckas. Då det Betänkande, som nu är före¬
mål för vår öfverläggning, hvilat på Ståndets bord alltsedan
den 21 nästlidne Juli, anser jag, att hvar och en utaf oss haft
tillräckligt lång tid, för att kunna jemföra det, med den gamla
eller nu gällande bränvins-försäljningslagen.»
Med Larsson förenade sig August Andersson från Öster¬
göthlands, Söderholtz från Södermanlands och Nils Svensson
från Blekinge Län.
Rosenberg: »Jag nr icke Ledamot af det Utskott, sohl
nfgifvit det ifrågavarande Betänkandet, men jag anser lika
med Larsson, att Utskottet icke gjort sig förtjent af de före¬
bråelser, sorn man framställt emot dets» turna. Vi skulle be¬
spara icke sfi obetydliga penningesumtnor, örn man icke be-
höfde trycka nv Tulltaxa, Bevillningsförordning m. 111., och
jag anser, att Utskottet handlat rätt, då det icke låtit trycka
hela denna författning, åtminstone innan Ståndens beslut, an¬
gående densamma, hillver kändt.»
Heurlin: »Jag känner icke brödernas sinnesstämning i
sio helhet, men jag kanner mig sjelf och vet således, att jag
instämmer med alla deni, som supa bränvin.»
Hedström: »Det förefaller mig besynnerligt, att en sådan
diskussion, som den förevarande, här kunnat uppstå, isyn¬
nerhet söm, enligt min uppfattning, man bordt göra den nu
framställda anmärkningen, icke här, utan i Utskottet.»
'Gröss: »Lika med Uhr, skulle jag ansett det varå bäst,
om denna författning aldrig blifvit tryckt, ty den bidrager en¬
dast till att bilda uslingar; och är det af sådan anledning, som
jag härmed får uttala min förkastelsedom öfver hela Betän¬
kandet.»
Den 1 Augusti.
321
Ilålcan Olsson: »Sorn jag, i Jöns Ptshrssonsställe, varit
Suppleant i Utskottet under denna frågas behandling, får jag
förklara, att jag till alla delar gillar Utskottets förfarande i
densamma.»
Öfverläggningen var fulländad och ifrågavarande moment
blef, uppå derom af Talmannen framställd proposition, af Stån¬
det god känd t.
Morn. 2 blef afven gilladt.
Vid inom. 3 uppstod diskussion, dervid sig yttrade:
C. A. Larsson: »Jag kan icke förlika mig med den
åsigt, sora Utskottet uti detta moment uttalat, att, nemligen
den, som tillverkar bränvin, skall, derest han tillika idkar
partihandel med nämnde vara, erlägga bevillning afven för
sådan handel. Detta är ett nytt sätt för beskattning och jag
får förklara, att jag ogillar motiverna, men godkänner resul¬
tatet.»
Jöns Månsson från Kristianstads Län instämde.
Uhr: »Jag har icke uppfattat och förstått Utskottets mo¬
tiver pä samma sätt, som Larsson. När jag säljer det brän¬
vin, som jng sjelf tillverkat, då är det en handel, för hvilken
icke särskild bevillning erlägges, men om jng af andra upp¬
köper bränvin och sedermera försäljer det i parti, då drifver
jag en bandel, för hvilken jag med allt skäl bör beskattas.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län med flera in¬
stämde.
C. A. Larsson: »Den förklaring, som Uhr nu afgifvit,
kan jag icke finna nöjaktig, ty jag tror det blefve mycket
svårt, om icke alldeles omöjligt, för den, som säljer bränvin,
att, äfven om han sjelf tillverkat detsamma, styrka sådant.»
Pehr Prilc Andersson: »Då man vet, att de flesta
större brännerierna äro belägna på städernas område och att
det är från dessa bräunerier, som det största qvantum brän¬
vin försäljes, anser jag Utskottets motiver vara riktiga. Om
vi ändra något deri, så blifva dessa stadsbrännerier fria, och då
åtminstone högst få landtbrukare handla med annat bränvin,
än det de sjelfva tillverkat, tror jag det vara bäst att gilla
detta moment.»
Diskussionen var fulländad och ifrågavarande mom. blef,
uppå derom af Tallmannen framställd proposition, af Ståndet
godkändt.
§§ 2—4, 5, 7—10 godkändes i alla dess serskilda mo¬
menter.
Med anledning af Utskottets hemställan uti §11 begärdes
ordet af nedannämnde Ledamöter, hvilka yttrade:
Bonde-S:ts Prof. vid 1859—60 årens Riksdag. VII. 21
322
Den 1 Augusti.
Rosenberg: »Jag vill icke påyrka någon ändring, men
jag kan ieke neka, att jag finner det ganska inkonseqvent,
att, sedan man lemnat gastgifvarne rättighet att afsäga sig ut¬
skänkning af biänvin, man icke förbehållit kommunerna samma
rätt. Jag skulle derföre Önska, ehuru jag icke envist häller
derpå, det tillägg till § 11, att, om samhället eller kommunen
beslutar, att icke något utskänkningsstalle skall inom den¬
samma finnas, gastgifvarne böra vara tvungne, att icke ut-
skänka bränvin.»
Håkan Olsson: »Då vi hafva oss bekant, att gästgif-
varne frän uråldriga tider haft rätt att till resande och andra
försälja mat och bränvin, skulle Rosenbergs förslag, om det
vunne gehör, blifva ett ingrepp i eganderåtten, hvadan jag
icke kan biträda detsamma. Jag anser det vara nödigt, att
bränvin finnes att tillgå på gästgifvargurdarne, och får dess¬
utom anmärka, att gastgifverierna på många ställen icke kunna
uppehållas, derest icke inneh ifvarne få påräkna den vinst,som
med bränvins-utskänkningen är förenad.»
Rosenberg: »Jag vill icke förlänga diskussionen, men
jag fvcker det vara bra sent, att nu tala om ingrepp i egan-
derätten, sedan man sett, huru det gått med åtskilliga andra
Bonde-Ståndets rättigheter. Bondens ratt. att sälja sina pro¬
dukter, är lika gammal, som gästgifvaren att utskänka brän¬
vin.»
Velvr Nilsson: »Jag vill godkänna denna g, enär jag
icke anser det vara rätt att i detta afseende införa strängare
stadganrien, än de, som redan finnas. Jag vet, att de flesta
resande gerna se, att de på gästgifvaregården kunna få sig en
sup och då bör gästgifvaren icke betagas den rättighet, som
han hittills haft, att få utlemna den.»
Falk från Skaraborgs och Ola Lasson från Kristianstads
Län m. fl. instämde.
Håkan Olsson: »Jag vill, med anledning af hvad Rosen¬
berg yttrat, erinra, att vi derföre att vi förlorat åtskilliga
rättigheter, icke böra gå in på allt, ty på det sättet, skulle
man kunna borttaga, hvilken rättighet som helst. För min
del vill jag åtminstone icke fortsätta i den rigtning, som Ridd.
och Adeln samt Preste-Ståndet börjat.»
Öfverlägguingen var fulländad och ifrågavarande § blef
uppå derom af Talmannen framställd proposition af Ståndet
godkänd.
§§ 13—15, 17 och 20 b i föll os.
§ 23:
Med anledning af Utskottets hemställan i denna § ytt¬
rade :
Den 1 dagus ti.
323
Lars Ersson, från Södermanlands Län: »Utskottets till¬
görande i denna fråga kan jag icke godkänna, ty ehuru mo,-
tionären, Kyrkoherden Otterström, tillhör Preste-Ståndet, anser
jag honom likväl hafva haft stort skäl för sin motion. I den
socken, hvarest jag har mitt hemvist, finnes icke något utskänk¬
nings itfille. men hvarje Söndag, och dessutom flera gånger i
veckan, kommer dit en flytande krog,' en ångbåt, till hvilken
folket skyndar, i stället för att begifva sig till kyrkan. Dess¬
utom har jag observerat, att när något af de ångfartyg, sorn
gå kanallinien tili Götheborg, lägger till vid en station eller
sluss, skymla supare dit och få der köpa, hvilka spirituosa dryc¬
ker som helst. Såsom skäl för sin hemställan yttrar Utskot¬
tet: »Det inträffar nemligen ofta, att ångfartyg för otjenlig
väderlek måste ligga längre lid stilla i hamn eller vid strand,
I sådana fall vöre det hardt för passagerare att nödgas um¬
bära de förfriskningar, som vid sådana tillfällen kunde vara
behöflig».» Detta räsonnement. kan väl hafva skäl för sig,
men då borde resfaurafrieen icke vara berättigad att sälja
bränvin eller andra spirituosa drycker till några andia per¬
soner, än sådana, som medfölja fartyget såsom passagerare.
Jag anser frågan böra af Utskottet grundligare behandlas oqh
påyrkar derföre återremiss.»
Hedström: »Om jag sage någon möjlighet att förekom¬
ma sådana missbruk, som motionären och föregående talare
påpekat, skulle jag instämma med dem, men då man väl kan
föreställa sig, huru svårt, om icke omöjligt, det skall vara för
restauratrice!) att, när fartyget ligger i hamn, urskilja hvilken
person, som är passagerare eller icke, lärer denna motions
framgång- endast höra till de fromma önskningarna.»
Håkan Olsson-. »Jag har under denna frågas behand¬
ling närvarit i Utskottet, hvarest just den satsen förfäktades,
som Lars Ersson här drifvät, men pluraliteten kunde icke kom¬
ma till annat resultat, än Betänkandet utvisar, af den anled¬
ning, att man ansåg det vara omöjligt att utöfva någon riktig
kontroll och att skilja emellan dem, som vore passagerare och
andra. J >g bifaller Betänkandet.»
Nyqvist: »Med kännedom om det stora oskick, som eger
runi derigenom, att krogrörelse får drifvas på ångfartygen,
såväl då de ligga i städerna, som å landsbyggden, kan jag
icke annat, än päj-rka återremiss. Jag känner speciel! en stad,
der den, som haft utskänkningsrätt i staden, nu afsagt sig
denna rättighet och i stället öfvertagit restaurationen på ett
ångfartyg, hvarest stadens innevånare kunna få köpa sina be¬
hof af bränvin och andra spritdrycker. Isynnerhet på lands¬
byggden uppstå många olägenheter derutaf, att en sådan ut-
324
Den 1 Augurti.
stänkning får ega rum på ångfartyg, hvilkas befälhafvare van¬
ligen ställa sä till, ,att de lägga till med fartygen å de ställen,
der mesta folket finnes. Väl medgifver jag, att det kan vara
svårt att skilja mellan dem, som äro passagerare på fartyget,
eller icke, men nog tror jag sådant kunna låta sig göra, och
det är af sådan anledning, soni jag fortfar att påyrka återre-
miss, på det att Utskottet måtto föreslå något sätt, hvarpå
nödig kontroll i sistnämnda afseende må kunna vinnas.»
Med Nyqvist instämde Tjernlund från Vcster-Norrlands,
Gustaf Johansson från Kronobergs och Sven Gustaf Johans¬
son från Jönköpings Län m. fl.
Johannes Andersson från Skaraborgs Län: »Ingen lärer
väl kunna bestrida sannfärdigheten af Lars Erssons och Ny¬
qvists uppgifter och jag känner sjelf specielt det obehag, som
uppkommit och fortfarande eger rum derigenom, att brännvin
och andra spirituösa drycker utskänkas på ångfartygen vid
kanal-linien. På dessa fartyg, sorn nästan oupphörligt passera,
utöfvas krogrörelse hvarenda dag, och det har visat sig vara
omöjligt att förekomma sådant. Alla, som vilja hafva sig en
eller flera supar, säga sig vara passagerare, och, om jag blott
medföljer ångfartyget t. ex. från Vassbacken till Töreboda,
hvilket är ] mils väg, är jag också i sjelfva verket passage-
gerare. Icke allenast vid sådana, utan äfven vid flere andra
tillfällen, är det icke godt att hålla kontroll eller att tillämpa
en sådan författning, som blifvit föreslagan, hvarföre jag god¬
känner denna del af Betänkandet.»
Samma åsigt delades af flere Ståndets Ledamöter.
Lars Lrsson: »Man har sagt, att det skulle blifva svårt
för den, som håller restauration på ett ångfartyg, att urskilja
hvilken person, som är passagerare eller icke, men då hvarje
passagerare naturligtvis måste köpa biljett, kan han ju pre¬
sentera den, då han vill hafva förtäring.»
Uhr: »Äfven jag vill gerna förekomma de ifrågavaran¬
de missbruken, men de svårigheter, som möta för kontrolls
utöfvande, hafva orsakat, att jag delat pluralitetens i Utskot¬
tet mening. Lars Ersson har föreslagit, att den, som önskar
få förtäring, måtte förete sin passagerare-biljett. Detta kan
vara godt och väl, men jag tror, att man då på samma gång
hör tillsätta kontrollörer, hvilka tillse, att de biljetter, som för
restauratricer presenteras, äro rigtiga. En föregående talare
har omnämnt en stad, hvars innevånare, sedan den person,
som der haft utskänkningsräften, öfvertagit rörelsen på ett
staden besökande ångfartyg, ofta gå om bord å berörda ång¬
fartyg och der förse sig med spirituosa, sorn de behöfva. För
min del finner jag icke något ondt deruti, såvida de icke
Den 1 Augusti,
325
köpa mera, jin de behöfva. Vi hafva nu grälat ung om denna
g, hvilken jag, för min del, godkänner.-
Hedström: »Jag är förekommen af Johannes Andersson
och Uhr och kan aldrig föreställa mig, att något ångfartyg
uppehåller sig i hamn endast för resiaurationens skull, ty så¬
dant lärer väl befälhafvaren icke medgifva, i hvilkens inter¬
esse det naturligtvis ligger, att påskynda resan så mycket
som möjligt.»
Lekberg: »Då denna fråga behandlades i Utskottet, var
jag en ibland dem, som trodde en lag i den syftning, som
kyrkoherden Otterström föreslagit, kunna stiftas, och jag tror
det ännu, ty kontrollen bör icke kunna blifva så svår, sorn
mången här låtit påskina. Vill man endast saken, så nog låter
den sig göra.»
Håkan Olsson var förekommen af Uhr och instämde
med honom.
Lars Ersson: »Den invändning, som Uhr gjort emot
mitt förslag, angående biljetterna, anser jag vara futtig, ty nog
vet restauratricen, huru biljetterna se ut och kan således be¬
döma, om de äro rigtiga. Dessutom kan ju befälhafvaren
lemna åt restauratrice!! en förteckning öfver de passagerare,
som åtfölja fartyget. På ångfartyg, som ligga i hamn till och
med här i stadeu, hvarest så många källare och krogar finnas,
har jag ännu aldrig märkt, att någon, som begärt en toddy,
blifvit nekad att få den. Jag förenar mig för Öfrigt uti hvad
Lekberg yttrat och tror, lika med honom, att, om man vill
en saks framgång, man nog kan genomdrifva den.»
Nyqvist; »Jag vill såsom skäl för den sats, som jag bär
förfäktat, anföra ett exempel, hvilket jag specielt känner. På
sjön Fryken går ett ångfartyg, som gör 2 resor i veckan samt
uppehåller sig en tredjedel af veckan i öfre ändan af nämnda
sjö och en tredjedel af veckan i den nedra. Det finnes så¬
ledes på hvartdera af nämnde ställen en krog, sällinge far¬
tyget der^uppehåller sig och att der utöfva behöflig kontroll
anser jag ingalunda vara så särdeles svårt.
ZJhr: »Jag har icke upptäckt, att någon väckt motion
derom, att endast passagerare på ångfartyg skola vara berät¬
tigade att köpa brännvin och andra spirituosa drycker, utan
motionären har föreslagit totalt förbud emot all försäljning af
sådana varor på ångbåtar. Passagerarne skulle således, om
motionen vunne framgång, få suga ramarna ända tills de kom¬
ma till sjös, hvilket nog torde vara obilligt. Hvad Lars Ers¬
sons förslag, i afseende på biljetternas förevisande för den,
som håller restauration, beträffar, kan jag icke finna detsam¬
ma lämpligt,.,ty, om jag är passagerare på ett ångfartyg, lärer
Den / fia "tis ti.
O
val icke någon kunna förhindra mig, att under det fartyget
ligger i hamn, utlåna biljetter till flere andra personer, hvilka
då kunna begagna den, för att få sig en sup.»
Johannes Andersson från Skaraborgs Län instämde.
Pehr Nilsson: »Ju mera man vill lagstifta, desto sämre
blifver det; och dä jag tror, att en sådan lag, sorn motionä¬
ren här föreslagit, endast skulle tjena till att framkalla brott,
vill jag, för min del godkänna hvad Utskottet här tillstyrkt.»
lXellelbladt frän Stockholms, Lars Guslaf Andersson från
Elfsborgs och Olof Larsson från Nerikes Län m. tl. instämde.
Jöns Pehrsson: »Det förefaller mig, sorn talle man här
om Påfvens skägg. Enligt min åsigt, skulle det vara renare
spel att förbjuda all brännvins-försäljning, an att antaga den
lag, som motionären föreslagit. Jag godkänner Utskottets
hemställan.»
Öfverläggningen var fulländad och ifrågavarande § blef,
uppå derom af Talmannen framställd proposition, af Ståndet
godkänd.
§ 24.
Äfven denna § föranledde diskussion, dervid nedannämn-
de Ledamöter begärde ordet och yttrade:
Håkan Olsson: »Jag har i Utskottet öfvervarit denna
frågas behandling och der hört till minoriteten. Då definitivt
beslut skulle fattas, hade det möjligen kunnat blifva annorlun¬
da, än detta Betänkande utvisar, men några af de Ledamöter,
som talat för bifall till Nils Pettersons motion, voro icke till¬
städes. Jag skulle af sådan anledning önska, att Ståndet
matte till Utskottet återremittera åtminstone den del af före¬
varande §, sorn rörer nämnde motion, ty det är alltför troligt,
att, om de personer, som voro frånvarande vid frågans afgö¬
rande i Utskottet, tillstädeskomma vid dess förnyade behand¬
ling derstädes, resultatet skall blifva helt annorlunda. Efter
mitt förmenande skulle det vara bäst, om hela brännvins-mi-
nuteringsafgiften finge ingå till statsverket och sedermera an¬
vändas till för landet nyttiga ändamål: och anhåller jag, att,
derest Ståndet skulle vilja fatta ett sådant beslut, Med-Stan-
den måtte inbjudas att uti detsamma sig förena.»
Pehr Nilsson: »Första momentet af denna § godkän¬
ner jag, roen hvad andra momentet beträffar, yrkar jag. att
Ståndet, med afslag å hvad Utskottet der hemställt, måtte
antaga Nils Pettersons motion samt, med stöd af hvad han
uti densamma anfört, återremittera sistnämnda moment.»
Förre vice Talmannen Pehr Eriksson och öfrige repre¬
sentanterna från Vermlands, Lars Olsson från Kopparbergs
Län rn. fl. instämde.
Den / Augus!/.
327
Rosenberg: »Lika med Pehr Nilsson, viii jag godkänna
mom. 1 och att Ståndet måtte, hvad moni. 2 beträffar, så
enhälligt, som möjligt, antaga Nils Petterssons motion. Om
någon utsigt lunnes, att få hela minuterings- och utskänk¬
nings-;* fgiften till Statsverket, skulle jag icke hafva något
deremot, men det torde nog vara välbetänkt att hushållnings-
sallskaperna, hvart och ett inom sitt Län, erhålla den femte¬
del deraf, sorn hittills varit dem anslagen.”
Pehr Mallsson och Tjernlund frän Vester-Norrlands. Gustaf
Johansson från Kronobergs, Olof Nilsson från Vesterbottens,
Pehr Ersson från Gefleborgs, Anders Pehrsson från Malmöhus
och Nyqvist från Vermlands Län instämde.
Nils Svensson frän Skäne: »Äfven jag vill godkänna
mom. |, men om man vill drifva den satsen, att hushålls»,
sallskaperna äro i behof af och böra erhålla '/5:del af ifråga¬
varande afgifter, bör det icke väcka förundran att städernas
innevånare äfven säga att de behöfva allt hvad de af nämn¬
de afgifter kunna få.
Mom. 2 kari jag således icke godkänna. När jag betän¬
ker af hvilken anledning denna lagstiftning tillkommit, nemli¬
gen i och för nykterhetens befrämjande, kan jag mtd skäl
fråga, om det åsyftade målet på detta sätt vinnes, når så
många krogar finnas i städerna, isynnerhet här i Stockholm.
Man ser, huru den erie källarmästaren efter den andre gör
cession, och sådant härleder sig, efter mitt omdöme, derifrån,
att nu gällande författning, angående vilkoren för försäljning
af brännvin och andru spirituösa drycker, icke är ändamåls¬
enlig. Ingenting tror j ag vara så verksamt till stäfjande af
detta onda, som att föreskrifva, det minuterings-och utskänk-
nings-algifterna fördelas länsvis emellan folkmängden i stä¬
derna och på landet. För att komma till ett sådant resultat,
påyrkar jag återremiss.»
Adolf Fredriksson från Upsala, Östman från Vester-Norr-
lands, Nyström från Vesterbottens och Anders Trulsson från
Blekinge Län instämde.
August Andersson: »Jemte det jag bifaller mom. 1, får
jag förklara, att jag tycker Utskottet hafva i morn. 2 kommit
till ett högst besynnerligt resultat. Utskottet säger, att det
skulle vara mindre välbetänkt att fråntaga staderna någon
betydligare dol af dessa afgifter, men Utskottet, har alldeles
förbisett landsbygdens behof af större delaktighet i nämnda
afgifter och synes föga vårda sig om, huruvida landsbygdens
innevånare kunna hålla sig uppe eller gå sin undergång till
mötes. Hvad Utskottet uppgifvit derom, att ifrågavarande afgifter
för både stad och land icke uppgå till större summa, än 50,000
3 2 8
Den I . jugitsti.
ILdr om året, är icke riktigt, hvarföre jag yrkar återremiss
af detta moni. under önskan att hvad Mils Pettersson uti dess
motion föreslagit, måtte vinna framgång.v
C. A. Larsson. »Jag vill icke beröfva hushålls-säll-
skapernu den andel uti ifrågavarande nfgifter, sorn de förut
haft, ty då skulle de icke kunna göra den nytta, sorn de
hittills, åtminstone i min hemort, åstadkommit. Af alia de
motioner, som blifvit väckta, rörande nu ifrågavarande afgif-
ters fördelande, biträder jag helst Herr prosten Milens, ty en
livar lärer viii inse orättvisan deraf, att städerna skola få be¬
hålla all den minuterings-afgift, som inom dem inflyt, r. Sorn
jag likväl icke tror, att något af de väckta förslagen vinner
framgång, hemställer jag, huruvida Ståndet icke vill besluta,
att,' sedan hushålls-sällskaperna erhållit '/gidel oell städerna
'/gidel, de återstående 3/3:delnrne sedermera må fördelas läns¬
vis pä samtlige stader och socknar, i förhållande till hvarde¬
ra s folkmängd,"
Pehr Krih Andersson: »Enär mina åsigter redan blif¬
vit uttalade af Pehr Nilsson och Rosenberg, vill jag, för att
icke förlänga diskussionen, instämma uti hvad de yttrat.»
Uhr-. »Då sannolikt de flesta af Ståndets Ledamöter
genomläst min emot Utskottets beslut, i afseende på mom. 2
af denna g, a/gifna reservation, äro mina åsigter i frågan kän¬
da, men jag vill sådant oaktadt, till protokollet nämna några
ord, samt upplysa, att uti denna fråga inom Utskottet varit
2:ne voteringar, i den ena, eller i fråga om afgifternas för¬
delning efter folkmängd länsvis, voro af 23 röstande 11 för en
sådan fördelning, och i den andra, eller i fråga om afgifter¬
nas indragning till Staten, af 22 röstande 10 af den åsigt, att
afgiftén borde till Statsverket ingå. Under frågans behandling
i Utskottet hafva vid olika tillfallen olika Ledamöter närvarit,
så att det icke är omöjligt, att, om frågan återremitteras, man
genom ett hazardspel kan komma till annat resultat, än Be¬
tänkandet innehåller.
Inom Utskottet har man framkommit med förslag om:
l:o att all försäljnings-afgift skall inbetalas till ränteri©!
och derifrån först utgå till städerna så mycket, som svara)
eiqot den inkomst, de före denna författnings tillämpning haft
af försäljningen i medeltal under ett visst antal år, och det
öfriga fördelas på hela länet efter folkmängd;
2:o att hela ifrågavarande afgift delas inom Länet eftei
folkmängd, men städerna dervid tilläggas dubbelt emot landet
3:o att städerna och landet fä hälften hvardera; och
4:o att hela skatten ingår till Stuten.
Den i Augusti.
329
Intet af desea förslag vänn emedlertid .framgång. Såsom
skäl för att bibehålla städerna vid större ande! af ifrågava¬
rande afgift, anförde man, att Städerna, i förlitande på bibe¬
hållandet af sin häfdvunna rätt, flerestädes icke hlott påbör¬
jat större anläggningar till städernas förskönande utan äfven
vidtagit åtgärder till förbättrande af städernas polis m. m. Uti en
stad hade denna afgift blifvit använd till erhållande af gas¬
lysning, och detta var icke så dumt, enär man på det sättei
lättare får reda på fyllhundarne. Parkanläggningar i och om¬
kring städerna äro också ganska trefliga, isynnerhet om der
finnes en och annan krog, men icke är det på sådant sätt,
som förbrukningen af spirituösa drycker hämmas. Huru det
än må vara, så är sådant ett otillbörligt slöseri, enär medlen,
enligt min åsigt, böra användas till fattigvård och folkunder¬
visning, hvilka begge behöfvas lika så väl på landet, som i
städerna. Jag skulle vilja antaga hvilket af de ofvannämnda
förslagen sorn helst, såsom öfvergång till något bättre, men
jag kan alldeles icke gilla hvad man sagt derom, att städer¬
nas innevånare skola blifva olyckliga, om deras andel uti
ifrågavarande afgifter förminskas, på sätt föreslaget blifvit.
För min del vill jag således antingen antaga Nils Petterssons
förslag, eller ock att hela afgiften måtte ingå till Statsverket.»
Samina åsigt delades af Anders Gudmundsson från Hal¬
lands och Myrin från Elfsborgs Län.
Holmlin: »»Icke heller jag tror det vara lämpligt att
fråntaga hushållnings-sällsknperna den andel uti ifrågavarande
afgifter, som de hittills fått uppbära, men hvad den öfriga
delen af berörde afgifter angår, så delar jag fullkomligt den
åsigt, som Nils Pettersson uti sin motion uttalat. Dessutom
vill jag, med anledning af hvad August Andersson yttrat,
fästa uppmärksamhet derpå, att de 50,000 R;dr, som i Ut¬
skottets motiver omtalas, utgöra minuterings-, men alldeles
icke utskänknings-afgiften för både stad och Iand.-»
Nils Svensson från Blekinge instämde.
Hedström: »Jag kan icke gilla Utskottets hemställan
i mom. 2 och skulle helst påyrka frågans återremitterande,
såvidt något dermed kan vinnas. Helst skulle jag önska, att
hela ifrågavarande afgift inginge till Staten, men då ett så¬
dant förslag icke lärer kunna genomdrifvas och en lika för¬
delning emellan land och stad icke eller torde kunna åvägabrin¬
gas, instämmer jag uti det förslag, som Larsson framlagt.»»
Samma åsigt delades af Sandstedt från Jönköpings och
Johannes Andersson från Skararaborgs Län.
Rosenberg: »»Jag vill icke ingå uti pröfning af Utskot¬
tets motiver, hvilka, enligt mitt omdöme, äro underhaltiga,
330
Den 7 Augusti.
men jag vill, att Ståndet måtte fatta ett beslut, hvarigenom
ådagalägges, att vi önska nykterhetens befrämjande. Mitt
yrkande blifver således, att sedan hushälls-siillskaperna er¬
hållit V5:del, städerna måtte få sin andel i förhållande till hvad,
de förut haft rättighet till för utskänkning oell öltappning,
eller till det belopp, som de egde uppbära före är 1853, hvar¬
efter återstoden bör lördelas på samtlige städer och socknar
inom Länet, i förhållande till hvardera» folkmängd, ty det
kan aldrig vara med rättvisa och billighet öfverensstämman¬
de, att på landtkommunernas bekostnad rikta städerna. Det
är icke rätt, att detta retelsemedel, att skaffa städerna så
mångå krogar som möjligt, bibehålles och får qvarstå.»
För den händelse det skulle finnas någon utsigt, att få
hela den ifrågavarande afgiften till Staten, så har jag visst
icke något att deremot invända, och jag anhåller, att Stån¬
det, om sådant beslut varder fattadt, mätte inbjuda Med-Stån-
den att deruti sig förena, ty det är icke omöjligt, att Rid-
derskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, om de finna, att
Bonde-Ståndet, icke vill handla egennyttigt, antaga en sådan
inbjudning.»
Jöns Pehrsson: »Jag instämmer uti hvad Rosenberg
anfört och vill gerna medgifva, alt städerna, sedan Hushålls-
Sällskaperna erhållit en femtedel af denna afgift, måtte tå så
stort belopp deraf, som de före 1853—1854 årens Riksdag
egde att uppbära, och att hvad, som sedermera blifver öfver,
måtte ingå till Statsverket, hvilket derigenom kunde erhålla
en ganska vacker inkomst. Dessutom skulle möjligen, genom
ett sådant beslut, om Med-Stånden på vår inbjudning ville
förena sig deruti, medel erhållas för att skilja skjutsen från
jorden.»
Håkan Olsson: »Rosenberg och Jöns Pehrsson hafva
uttalat samma åsigt, som jag i denna fråga hyser och hvad
Uhr uppgifvit, angående förloppet vid frågans handläggning i
Utskottet, kan ja» till alla delar vitsorda. Eu gammal Leda¬
mot af Preste-Ståndet, hvilken tillika är Ledamot i det Ut¬
skott, sorn afgifvit detta Betänkande, uppgaf, att man, för att
fä en sådan bränvins-lagstiftning, som vi nu ega och för att
få bort småpannorna, dagtingat med Borgare-Ståndets Le¬
damöter och lofvat dem, att städerna äfven hädanefter skola
varda bibehållna vid lika stor andel i minuterings- och utskänk-
nings-afgiften, sorn de hittills uppburit. Man ser således, att
äfven i vära tider de vördige fäderne dagtinga med Judas och
skaffa honom silfverpenningar för onda handlingars utfö¬
rande.»
Dea 1 Augusti.
331
Paul Andersson ■■ ”Genom den föreslagna lagstiftningen
i hvad den angår branvins-tillverkningen, har man gatt jord¬
bruket alltför nära på litvet och det är derföre nu tid uppå
att icke vara alltför eftergifven. Manga förslag lia t va i denna
fråga blifvit framställda, af hvilka duck Nils Petterssons höres
häfva vunnit bästa sympati»; och då detta, äfven efter mitt
omdöme, är rättvist och billigt, hemställer jag, att Ståndet
måtte antaga detsamma.”
Nits Magnus Pellersson från Kalmar och Anders Pehrsson
frun Malmöhus Län instämde.
Nyqvist: ”Sä länge ifrågavarande afgift icke ingår till
Statsverket, kommer den att utgöra ett tvisteämne och in¬
genting kan uträttas i nykterhetens intresse. Då jag hort, att
många påyrkat ifrågavarande afgifts ingående till Statsverket,
förenar jag mig med dem, isynnerhet som ännu manga anslag
vid denna Riksdag återstå och på det man möjligen, genom
ett sådant beslut, kunde erhålla åtminstone något understöd
för skjutsens uppehållande.
Skulle Ståndets pluralitet icke anse ett sådant beslut lämp¬
ligt och ändamålsenligt, förenar jag mig uti hvad Larsson
föreslagit och yrkar, att af denna afgift en femtedel matte
tillkomma Hushålls-Sällskaperna, en femtedel städerna utan
lott och byte samt de återstående tre femtedelarne fördelas
lika på samtlige städer och socknar inom länet, i förhållande
till hvarderas folkmängd. Ett sådant beslut anser jag böra
kunna vinna framgång, men om vi besluta, att från HushalIs¬
sa Ilska perna, hvilka visat sig varit till mycken nytta, borttaga
den andel af dessa medel, som hitintills varit dem beskärd,
torde mången sätta sig deremot.”
Pehr Nilsson: ”Det säkra är, att hvad vi än må be¬
sluta i denna fråga, så blifver det vårt enskilda beslut, I ett
enda fall är det en möjlighet, att Med-Stunden skola förena
sig i vårt beslut, och det är, 0111 vi bestämma att sedan en
femtedel af denna afgift blifvit ahagen tor Hushälls-sällska-
pernas räkning, de öfriga fyra femtedelarne ingå till stats¬
verket. Ett sådant beslut skulle jag deremot icke vilja bi¬
träda, enär dels Staten redan förut har en ganska stor in¬
komst af bränvinsbränning och brånvinsminutering, dels ock
af den anledning, att denna summa, derest, såsom vi skola
hoppas nykterheten i framtiden tilltager, då mäste fyllas med
andra anslag i stället.
Den nuvarande bran vins-lagstift ni ogen kan väl hafva varit
nyttig fiir landet, men icke för städerna, emedan den der fram¬
kallat mera superi, och det af den anledning, att städerna
sjelfva erhålla så stora inkomster af bränvinsminuteringen och
332
Den 1 Augusti.
utskänkningen. Jag yrkar alltså, att Ståndet måtte afslå hvad
Utskottet i mont, 2 hemställt saint antaga hvad Nils Petters¬
son i sin motion föreslagit.»
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands, Lars Ersson frän
Södermanlands, Adolf Fredriksson från Upsala och Johannes An¬
dersson från Elfsborgs Län m. fl. instämde.
Svensin: »Jag tror icke någon motion vara väckt derom,
att ifrågavarande afgift skall ingå till Statsverket, för att se¬
dermera bland kommunerna utdelas, och jag tror icke eller,
att sådant vore lämpligt, enär följden deraf troligen blefve deh,
att medlen fingo ligga hvilande i åratal. För min del biträ¬
der jag helst det förslag, som Nils Pettersson framlagt, men
då det icke höres hafva utsigt för framgång, instämmer jag
uti Larssons förslag och önskar inbjudning till Med-Stånden,
ty det kan vara möjligt, att nämnde förslag vinner bifall åt¬
minstone hos något af dem.»
Jan Andersson från Kopparbergs Län instämde.
Lars Magnus Knutsson: »Min åsigt i denna fråga är,
att, sedan Hushållssällskaperna fått en femtedel af denna afgift,
det öfriga måtte fördelas på det sätt, som Nils Pettersson uti
sin motion föreslagit.»
Pehr Nilsson: »Äfven jag är böjd för en sådan fördel¬
ning, men jag vill för ingen del, att Ståndet måtte inbjuda
Med-Stånden att förena sig uti ett sådant beslut.
Öfverläggningen var fulländad, och mom. 1 i denna §
blef af Ståndet godkänd.
Talmannens proposition på bifall till hvad Utskottet uti
mom. 2 hemställdt, blef med Nej besvarad; hvarefter Ståndet,
uppå derom af Talmannen framställd förnyad proposition, be¬
slöt, att med afslag å hvad Utskottet tillstyrkt i afseende på
de under detta moment omförmälda motioner, rörande för¬
delningen af de för bränvinsminutering och utskänkning infly¬
tande medel, en femtedel af nämnde medel, såsom hittills, bör
tillfalla Länens Hushållnings-Sällskaper, en femtedel odeladt
Städerna och tre femtedelar fördelas emellan stads- och lands¬
kommunerna, allt länsvis, i förhållande till hvarderas folk¬
mängd, att af dem användas till kommunala behof; och skulle
de resp. Med-Stånden vördsamt och vänligen inbjudas att i
detta Bonde-Ståndets beslut sig förena.
Emot detta beslut reserverade sig Pehr Nilsson från Malmö¬
hus, Måns Månsson från Kalmar, Rosenberg från Kristianstads,
Anders Eriksson och Smedberg frän Elfsborgs och Hedström från
Vester-Norrland8 Län.
§ 25, mom 1:
Den 1 Augusti.
333
Med anledning af Utskottets bär gjorda hemställan ytt¬
rade:
Bjerkander från Skaraborgs Län: »Utskottet har väl lem-
nat ett slags bifall till hvad motionärerna föreslagit, men detta
är icke mycket värdt, isynnerhet sorn man vet, att det ligger
i stadsmyndigheternas eget intresse att hålla krogarna öppna
och försälja så mycket bränvin, som möjligt. Utskottet har
öfverlemnat till dessa myndigheter, att vid tillfällen, då ut¬
skänkning af spritdrycker sannolikt skulle föranleda till svå¬
rare oordningar, densamma inställa, men det är icke så godt
för nämnde myndigheter att förutse, när sådana oordningar
möjligen komma atl inträffa och, sedan de inträffat, är det för
sent att inställa bränvins-utskänkningen. Då nian sett och
erfarit, huru fredligt det tillgår pä landtmarknaderna, sedan
bränvin numera icke der få utminuteras, har man haft all
anledning till den förmodan, att stadsintresset icke skulle dik¬
tera ett sådant beslut, som Utskottets nu förevarande betän¬
kande innehåller och hvarmed naturligtvis intet vinnes. Jag
känner icke, huru stämningen inom Utskottet varit i afseende
på denna fråga, men om Ledamöterna af detta Stånd, sorn
öfvervarit frågans behandling i Utskottet, finna det vara möj¬
ligt att få något mera bestämdt beslut, yrkar jag, att detta
morn. måtte till Utskottet återremitteras.»
Almqvist: »Utskottet har i denna fråga gjort allt hvad
sorn göras kan, och Bjerkanders förslag är, åtminstone hvad
Stockholm och kanske flera andra städer såsom Götheborg och
Gefle angår, alldeles inpraktikabelt. Om nämnde förslag anfoges,
skulle här i Stockholm, hvarest torgdagar inträffa för hvarje
dag och marknader hållas nära 3 månader af året, icke få säljas
bränvin på andra tider, än på Söndagarne. Vi böra dessutom
äfven betänka, i huru stor grad inkomsterna af bränvinsbrän-
ning och minutering skulle minskas, derest Bjerkanders för¬
slag vunne framgång. Jag anser Utskottet hafva kommit till
ett godt resultat och gillar således detta moment.»
Söderholtz och Lars Ersson från Södermanlands samt Sven¬
sen från Kalmar Län instämde.
Anders Gudmundsson; »Det gläder mig, att Utskottet
tillstyrkt åtminstone något af hvad jag föreslagit, ehuru detta
något utgör endast ett tuppfjät framåt. Jag har föreställt mig,
att en lagstiftande församling skulle kunna stifta lagar såväl
för land, som stad, men här ser man, att det är städernas
myndigheter,“som der skola stifta lagar. Då man vet, att de
Oordningar, som vid marknader och större folksamlingar upp¬
komma, åtminstone till största delen härleder sig ifrén (len
334
Den 1 Augusti.
förtäring, som de marknadsbesökande intaga på krogarne, har
man bort kunna vänta, att Utskottet fiamkommit med ett för¬
slag, som varit mera lugnande för landtbefolkningen. Jag är
emellertid tacksam för hvad som gjorts för denna gången.»
Pehr Kvik Andersson: »livad Utskottet här föreslagit
är allt hvad som för närvarande kunnat göras, ty derigenom
förekommas stora oordnmgar, enär det icke är krögarne,
utan stadsmyndigheterna, som diktera besluten. Ingen lärer
väl kunna misstänka stadsboerna för att vara roade af att se
berusade menniskor ligga kring gatorna, men det går i alla
fall icke an att helt och hållet förbjuda bränvins-försäljning
vid marknader. 1 Vesterås t. ex. inträffar hvarje år i Sep¬
tember månad en marknad, dit allmogen kominer med sina
kreatur från orter, sorn äro 19 å 20 mil aflägsna. Att de vid
framkomsten kunna få en sup, att stärka sig med, anser jag
alldeles icke skadligt, utan till och med nödvändigt, dag är
fullt förvissad derom, att allmogen icke besöker marknaderna
för att supa utan för att sälja sina produkter, och då de för
sådant ändamål måste tillbringa största delen af dagen på
torget under bar himmel, så böra de ej förnekas att taga sig
någon förfriskning. Jag godkänner denna del af Betänkan¬
det.»
Hultman från Nerikes Län instämde
Hedström: »Lika med Almqvist, anser jag något gene-
reit stadgande för städerna i denne fråga icke vara lämpligt
och då en återrerniss icke lärer tjena till något, godkänner
jag hvad Utskottet här hemställt.
Bjerkander: »Det är icke ovanligt att höra, att vädret
blåser hit och dit, och såsom bevis derpå, att tneningarne här
inom Ståndet hafva en icke så obetydlig likhet med vinden,
kan jag åberopa det förhållandet, att, då nu ifrågavarande mo¬
tioner vid Riksdagens början voro föremål för Ståndets en¬
skilda öfverläggningar, Ledamöterna här i Ståndet voro ser¬
deles eniga oell, tvertemot hvad flera vid detta tillfälle ytt¬
rat, önskade motionerna framgång. Det må ingalunda för¬
undra oss, att saken mött motstånd hos Borgare-Ståndet, då
till och med inom vårt eget Stånd röster höjt sig och be¬
klagat, att bränvins-minuteringsafgiften skulle blifva betydligt
mindre, derest motionerna vunne framgång. Alla enskilda in¬
tressen böra likväl, enligt mitt omdöme, lemnäs åsido uti frågor,
sådana som denna. Jag vill icke så strängt hålla uppå, att
all minutering och utskänkning af bränvin må förbjudas å
torgdagar, ty, om sådant blefve förbjudet endast vid mark¬
nader, vore likväl något vunnet. En föregående talare har
funnit det svårt för allmogen, som besöker marknaderna, att
Den 1 Augusti.
335
icke efter en 15 å 20 mils resa vid framkomsten få sig en sup:
men dermed tror jag icke vara sa farligt, ty åtminstone på
landtmarknaderna liar icke någon klagan försports deröfver
och jag tror det icke vara eller blifva värre för dem, sont
besöka marknader i staderna. I och med detsamma, som vi
godkänna hvad Utskottet här hemställt, hafva vi ock förkla¬
rat, att vi önska bränvins-minuteringens och bränvins-utskänk-
ningens fortfarande i städerna. För min del ogillar jag detta
moment.”
Gustaf Johansson: »Jag är af samma åsigt, som Bjer¬
kander, och tior lika med honom, att all bränvinsminutering
och utskänkning borde vara förbjuden vid marknader i stä¬
derna. Det är icke utan fruktan, sorn man sänder sin dräng:
till marknaden, ty han kan ofta komma i slagsmål, eller åt¬
minstone blifva vittne till sådant, samt således blifva tvungen
att uppassa vid flera rättegfingstillfällen. Jag önskar således,
att Betänkandet i förevarande del måtte återremitteras, på
det att framgång kunde beredas åt Bjerkander motion. Man
har sagt, att bär i Stockholm inträffar torgdag för hvarje dag,
och det är af sådan anledning, som jag vill medgifva, att
Stockholm matte undantagas från det allmänna förbudet, ehuru
det vore önskligt, att äfven der bränvirissupandet något häm¬
mades.v
O. A. Larsson: »Om jag icke orätt minnes, så fram¬
kastades vid remissen af Bjerkander motion såsom skäl mot
densamma, den olägenheten, att jag, om jag reste till en
marknad och der behöfde för mitt hushåll inköpa och hem¬
taga en kanna bränvin, icke skulle hafva rättighet dertill, utan
vara tvungen att antingen vänta till marknadens slut, eller ock
sedermera göra en serskild resa för sagde ändamål. De af
Almqvist anförde skäl emot motionärernes förslag kan jag icke
till alla delar gilla, men om vi godkänna Bjerkander motion,
framkalla vi derigenom en mängd lönnkrögare och vi komma
på det sättet ur askan i elden. Jag vill således godkänna
hvad Utskottet här hemställt, men jag medgifver gerna, att
det må öfyerlemnas lill Kongl. Majus Befallningshafvande,
i stället för till vederbörande Stadsmyndighet, att pröfva, när
utskänkning af spritdrycker må inställas.»
Rosenberg: »Jag tiar icke funnit Bjerkander motion
hälften så abderitisk, som man här sagt, och jag anser Ut¬
skottet hafva bordt i denna fråga komma till ett annat re¬
sultat. På landtmarknaderna är det förbjudet att utminutera
och utskänka bränvin utan att jag hort någon beklaga sig
deröfver, och jag inser verkligen icke, hvarföre ej de, som
besöka marknader i städerna, skola berga sig lika bra utan
336
Dan I Augusti.
bränvin. Jag kan icke finna, att behofvet af bränvin för de
marknadsbesökande kan vara större i staden, äu på landet,
såvida ej statsluften har något egendomligt inflytande på dem,
som komma dit.
Det beter i Utskottets Betänkande, att Utskottet ansett
nödigt, att vederbörande myndighet i städerna må ega att
vid tillfällen, då utskänkning af spritdrycker sannolikt skulle
föranleda till svårare oordningar, densamma inställa: roen jag
frågar, när visar sig denna anledning att förbjuda eller inställa
bräuvirisutskänkningen? Jo, först pä eftermiddagarne, då en
miingd berusade menuiskor börja att ragla kring gatorna. Att,
på sätt Larsson omnämnt, öfverlemna till Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande, alt besluta, när utskänkning af spritdrycker
vid marknadstillfällen skall inställas, tror jag icke vara lämp¬
ligt; men fastän jag icke är i stånd att uppgifva sättet, huru
det skall tillgå, tror jag det dock icke vara omöjligt att kom¬
ma till ett annat och bättre resultat, än Utskottet här före¬
slagit. Åtminstone skulle jag hafva önskat, att denna utskänk¬
ning af bränvin blifvit inskränkt så, att den ej fått ega rum
på annat sätt, än till afhemtning eller vid de tillfällen, då roat
på samma gång serveras. Då jag emellertid med stort nöje
sett, huru fredligt det tillgår vid landtmarknader, skulle jag
helst hafva önskat, att all utskänkning af spirituosa vid mark¬
nadstillfällen blifvit förbjuden.»
August Andersson: »Jag kan visserligen vitsorda hvad
några föregående talare uppgifvit, att det går ganska fredligt
till vid landtmarknaderna, men jag kan äfven intyga, att vid
marknadstillfällen i Östergötlands städer det åtminstone högst
sällan inträffar, att man får se öfverlastade personer. För
min del tror jag, att vid marknader å landet fortares fullt
lika mycket bränvin och andra spirituösa drycker, som vid
marknader i städerna, ehuru man vid de förra häfver med
sig i matsäcken hvad som förtäres. Mången, som besöker
marknader i städerna, skulle vara ganska missbelåten, om han
icke vid måltiderna kunde få sig en sup, och derföre anser
jag mig icke böra påyrka någon inskränkning uti den hittills
varande rättigheten, att, åtminstone vid måltider, utskänka
spritdrycker.»
Pehr Erik Andersson : »En föregående talare har på¬
yrkat, att utskänkning af spritdrycker å torgdagar skall vara
förbjuden i alla stader, med undantag af Stockholm, men denne
värde talare har sannolikt icke ihågkommit, att här i riket
finnas många städer, som hafva torgdagar för hvarje söekne-
dag i veckan, och bland dessa städer är Vesterås en. Det
är visst mycket vackert, att det numera är så fredligt v d
Den / Augusti.
337
marknader och auktioner å landet, men jag tror likväl, att
Bjerkander® motion, om den kan genomdrifvas, kommer att
lända till landtinäunens förlust, ithy, att de skulle vara tvungne
att göra en särskild resa till städerna, för att förse sig och
sitt hushåll med bränvin, hvilket de icke ega rätt att vid
marknaden uppköpa.v
Pehr Mattison frän Vester-Norrlands och förre vice Tal¬
mannen Pehr Eriksson från Vermlands Län instämde.
Bjerkander: "Jag föreställde mig icke, att denna diskus¬
sion skulle blifva så vidlyftig och jag vill icke gerna förlänga
densamma, men jag anser mig böra besvara åtskilliga an¬
märkningar, sorn här blifvit gjorda emot hvad jag förut yttrat.
Man har till en början sagt, att man, genom bifall till min
motion, skall framkalla lönnkrogar, men det tror jag alldeles
icke, ty' man räsmitierade på samma sätt då förbudet, att å
landtmarknader utskänka spritdrycker, utkom, och man har
sedermera erfarit, att sådana lönnkroger, hvilka visserligen till
en början på ett eller annat ställe visade sig, genom Krono-
betjeningens tjenstenit, belt och hållet försvunnit. Nog vet
äfven jag, att åtskilliga landtman, då de begifva sig till mark¬
naden, medtaga bränvin i matsäcken, men sällan uppkommer
något fylleri deraf, hvaremot, då de intaga sin förtäring på
krogen, de sällan sluta förr, än de äro öfverlastade.
Man har ock sagt, att stadsboerna icke gerna vilja se
berusade personer på stadens gator, och det kan väl vara
sannt, men Stadsmyndigheterna se nog till, att de slippa så¬
dant, ty de, som äro öfverlastade, blifva insatta i kurran.
Värsta följderna af ruset får man emellertid erfara vid hem¬
resan från marknaderna. Hvad Larssons förslag beträffar, att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte ega att afgöra, när
utskänkning af spritdrycker skall inställas, tror jag det, ehuru
icke tillfyllestgörande, vara bättre, än att öfverlemna det til!
Sta d s m v n d ig h e te rn a. •>
Uhr: "Jag anser Utskottets beslut eller förslag vara
lagom och jag har icke af den här förda diskussionen kunnat
komma till något annat resultat, isynnerhet sorn det står myn¬
digheterna fritt att inställa utskänkning af spritdrycker. Jag
har mig speeielt bekant, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Orebro vid) åtskilliga tillfällen uttalat den önskan, att sådan
utskänkning icke målte ega rum, och jag vet, att denna ön¬
skan alltid blifvit efterkommen. Rosenberg har förklarat att
det icke kan vara omöjligt, att bitta på något bättre, än hvad
Utskottet här föreslagit, ehuru han icke kunde uppgifva det,
men jag tror, aft, då Rosenberg med sin fyndighet icke kun-
Uande-Sl:s Prot. vid 1859 — 60 irens lliksdag. VII. 22
333
Den / Augusti.
nät uppfinna något bättre, det lärer vara alldeles omöjligt för
någon annan att göra det.
Några föregående talare hafva förklarat sig vilja medgifva
utskänkning af spritdrycker vid måltider, och det ärjustUivad
som redan är medgifvet.»
Nettelbladt frän Stockholms och Östman från Vester¬
norrlands Län instämde.
Hedström: »Jag instämmer uti hvad Uhr anfört och
viii endast erinra, att, då'det uti Betänkandet heter »veder¬
börande myndighet”, såväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som annan myndighet i staden, bör ega rätt att inställa ut¬
skänkning af spritdrycker, derest så nödigt aktas.»
Bjerkander: »Jag vill endast, i följd af förenämnde ta¬
lares yttrande, erinra, att i Betänkandet sfär »vederbörande
myndighet i städerna», och således kan dermed icke afses
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Öfverlä ggningen var fulländad oell ifrågavarande 25:te g
blef, uppå derom af Talmannen framställd proposition, i dess
moni 1 af Ståndet godkänd.
Moni. 2.
Med afseende å detta mom. yttrade :
Lönn: »Då jag har mig bekant, att just den. omstän¬
digheten, att icke torgdag finnes omnämnd uti nu gällande
förordning, angående försäljning af bränvin ni. m., förorsakat
många trakasserier, kan jag icke gilla det resultat, till hvilket
Utskottet kommit, utan jag påyrkar, att den af Professor Oli¬
vecrona emot Betänkandet i denna del afgifna reservation
mätte i stället blifva Ståndets beslut.»
Rosenberg: »Jag vill icke påyrka återremiss, enär Ut¬
skottet icke synes veta hvad, som menas med torgdag. Dess¬
utom torde ett sådant lagstadgande, sorn bär är i fråga, icke
vara alldeles nödvändigt, enär jag har mig bekant, att åtmin¬
stone i min hemort flere personer, sorn sålt bränvin i minut
på torgdagar, blifvit derför plikt fällde.
Öf verläggningen var nu fulländad och ifrågavarande mom.
2 blef, uppå derom af Talmannen framställd proposition, af
Ståndet godkändt.
Morn. 3 bifölls.
§ 2(5 (ny)
godkändes.
§ 27.
Med anledning af hvad Utskottet här hemställt, yttrade :
Bjerkander: »Jag vill icke påyrka återremiss, men pä
samma grund, som jag icke kunde godkänna g 25, vill jag
ogilla äfven denna. Det förefaller mig mycket vågadt att, så-
Oen I Augusti.
339
*om Utskottet i detta Betänkande, yttra, det en lag, som för¬
bjuder all försäljning af spritdrycker ä Sön- eiler helgedag,
utom vid måltider till resande, ännu ickp skulle vinna under¬
stöd i allmänna tänkesättet, ty jag tror tvbrtom. att, med kän¬
nedom Om de inånga uppträden, som under Söndagarne begås
i städerna af öfverlastade personer, flertalet af befolkningen
skall vara ganska belåten nied den förändring, som i motio¬
nerna blifvit föreslagen. Utskottet liar ock yttrat, att dessa
förslag, oin de vunne framgång, sannolikt skulle föranleda tal¬
rika öfverträdelse!', men så är förhållandet alltid, då nya lagar
stiftas. Sedan de någon tid varit gällande och polisen gjort
hvad den kunnat till förekommande af öfverträdelser, flor ett
bättre förhållande inträdf. Jag ogillar för min del hvad Ut¬
skottet i denna § hemställt, men öfveilemnar till Ståndet att
fatta det beslut, sorn kan finnas lämpligt.”
O. A. Larsson. »Jag känner icke till det bedröfliga till¬
stånd, som, efter Bjerkanders målning, lärer existera i hans
hemort, men jag får upplysa, att förhållandet i den ort, hvil¬
ken jag representerar, icke är sådant, hvarföre jag godkänner
denna §.»
Efter det öfverläggningen förklarats fulländad, blef ifrå¬
gavarande § af Ståndet godkänd.
§. 31.
Afven denna § föranledde diskussion, dervid sig yttrade :
Bjerkander: »På det att obeskattade krogar i städerna
icke må kunna existera, hemställer jag, att Ståndet måtte
såsom sitt beslut antaga Prosten Sondéns reservation.»
Hedström: »Då vi redan förut ega så många lagstad-
ganden i det afseende, som här är i fråga, auser jag att denna
§ bör godkännas.»
O. A. Larsson: »Som det skulle alltför mycket be¬
främja förtäring af utländska spritdrycker, att antaga hvad
motionären bär föreslagit, och då hvar och en bör ega rätt
att bortskänka en sup lika väl som ett glas vin, yrkar jag,
att Utskottets hemställan i denna g måtte godkännas.»
August Andersson frén Östergötlands och Kils Svensson (rån
Blekinge Län m. fl. instämde.
Diskussionen var fulländad och ifrågavarande § blef af
Ståndet godkänd.
§ 33 (ny 34).
Med anledning af Utskottets yttrande och förslag under
denna § begärdes ordet af nedannämnde ledamöter, hvilka
anförde:
Olof Pehrsson från Gefleborgs Län: »Det här föreslag¬
na nya stadgande kan jag, för min del, alldeles icke god-
340
Den 1 Augusti.
känna. Man har hittills å landet, så mycket sorn möjligt, sökt
undvika att etablera bränvinsförsäljningsställen, i anseende till
det ofördelaktiga inflytande, sorn dessa hafva på befokningens
sedlighet i deras närmaste grannskaj); men nin hvad Utskot¬
tet här föreslagit klefve lag, skulle hvarje församling sättas i
nödvändighet att. inom sig inrätta minuterings- och utskäuk-
ningsställen, såvida församlingen ville, utan alltför stora kost¬
nader med långa resor och tidsspillan, pä ett lofligt sätt åt¬
komma bränvin, dag skulle, nemligen, efter det nya stad¬
gandet icke få låna den ringaste qvantitet bränvin till min
fader, till min broder eller till hvilken person som hälst, utan
att blifva ansedd oell straffad såsom lönnkrögare. \id sam¬
ma äfventyr finge jag icke heller, efter flere mils resa till
närmaste försäljningsställe, köpa bränvin för två eller fleras
räkning, d. v. s. att, om jag köpte åt mig sjelf, finge jag
icke köpa åt min granne, och tvertom. Enhvar, som ville
begagna bränvin, huru liten qvantitet sorn helst, skulle nöd¬
gas att antingen sjelf eller genom ett serskildt ombud göra
en resa till närmaste försäljningsställe, hvilken i de norra or¬
terna skulle uppgå till 5 å 10 mil.
Jag kan alldeles icke gilla en lag, som lägger sådana
band på den eljest lofliga friheten i handel och vandel, sorn
rubricerar de oskyldigaste handlingar, ja icke så sällan sjelfva
välgörenheten och välviljan såsom brott. Yi böra väl ändock
besinna, att vi lagstifta för ett civilliseradt samhälle, hvars
medlemmar förstå att skilja emellan ondt och godt, emellan
rätt och orätt. Yi böra väl icke allt för mycket kompromet¬
tera oss inför det sunda vettet. Jag har sett alltför bedröf-
liga exempel på följderna af gällande brnnvinslagstiftning, lör
att vilja gilia den ännu mera olycksbringande: Den gör till brott
hvad som icke är brott; den undergräfver allmogens ekono¬
mi och demoraliserar bela folket. Jag yrkar afslag, med bi¬
behållande af 33 § i nu gällande förordning.’»
Flere af Ståndets Ledamöter hördes instämma.
Ola Jönsson: »Jag har icke mycket att tillägga hvad
Olof Pehrsson nyss anfört, men äfven jag anser det här fö¬
reslagna stadgandet vara alltför strängt, ty om t. ex. ett sjuk¬
domsfall skulle inträffa hos en person, som bodde på flera
mils afstånd från närmaste försäljningsställe, nog skulle det
väl vara hardt för honom, om han i och för sjukdomens bo¬
tande behöfde bränvin, att icke kunna få ens läna denna vara
hos en granne, som dermed vore försedd, emedan denne, i följd
af det nu ifrågavarande stadgandet, måste befara att för en
dylik hjelp i nöden få pligta såsom för oloflig bränvinsförsälj-
ning. Det heter ock uti Utskottets förslag: »Köper någon
Den / Augusti.
34 1
»bränvin gemensamt med en eller flere eller för tvä eller fleres
»räkning, för alt mellan dem delas, vare ansedd, som hade
»lmn det ensamt köpt och åt hvar och en af de öfriga salt
dennas andel.» Om härmed afses, att en person, som af en
annan emottager penningar, för att åt denne uppköpa brän¬
vin, skall aerföre anses och straffas såsom hade han oloflig
bränvinsförsäljning utöfva t, kan jag icke annat finna, än att
ett sadant stadgande är alldeles orimligt, ty hvar och en i
ett byalag skulle då vata tvungen att sjelf resa länga vägar,
för att hemtaga det bränvin, han för sig och sitt hushåll be-
höfde. Viii har men ofta antydt och äfven erfarit, att miss¬
bruk och öfverträdelser egt rum emot de lagar, som i afse¬
ende på bränvinsförsäljning varit gällande, men vi böra akta
oss att stifta sådana lagar, att de, i stället att förekomma,
framkalla brott. Jag yrkar afslag u hvad Utskottet här före¬
slagit.»
Auijust Andersson från Östergöthlands, Ails Svensson från
Blekinge och Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs Län in¬
stämde.
Nettelbladt: »Jag är förekom men af föregående talare och
instämmer uti hvad de yttrat, enär jag är fullt öfvertygad
derom, att, om en sådan lagstiftning, som Utskottet bär före¬
slagit, varder gällande, brottens antal skola komma att stiga
till en ovanlig höjd.»
Dalin frän Stockholms Län instämde.
Nils Svensson från Skåne: »All lagstiftning bör natur¬
ligtvis gä ut pä att förekomma brott, men det förslag till lag,
sorn Utskottet här framlagt, synes mig leda till ett alldeles
motsatt resultat. Hvad som här blifvit föreslaget, i fråga om
byte, förefaller mig högst orimligt, ty då man t. ex. på landet
icke har rättighet att destillera bränvin, nog synes det mig
vara obilligt, att en landsbo icke skall få emot det bränvin,
som lian tillverkat, tillbyta sig destilleradt bränvin af en stads¬
bo. Åtminstone kan jag, för min del, icke finna något ondt
ligga uti ett sådant byte. Likaså orimligt förefaller det mig,
att det icke skall vara tillåtet den ene grannen, att till den
andre grannen låna ett större eller mindre qvantum bränvin,
utan att derför kunna ställas under åtal och pliktfällas.»
Förslaget uti 3 mom. af denna §: »Den som säljer brän¬
vin med vetskap om sådan gemensam bandel, som i föregå¬
ende moment omnämnes, vare jemväl ansedd, som hade han
till hvar och en af köparne fölyttrat hvad på denne kommit»,
förefaller mig dock mest olämpligt såsom endast åstadkom¬
mande trassel från allmänna åklagarens sida, ty, om den¬
ne tilltalar en person, som inköpt bränvin, med påstående
342
Deri I stugu sti.
n(t denne af den inköpta qvantiteten utdelat åt andra, forde det
mången gang inträffa, att den tilltalade varder dömd till vär¬
jemålsed, utan att lian. om lian går denna ed, erhåller nå¬
gon ersättning för sin uppvaktning vid Tinget. Af nu anförda
skäl samt på grund af hvad Olof Pehrsson anfört, yrkar jag
afslag å denna punkt.’»
Olof Olsson i Olebyn och Anders Andersson från Werm¬
lands Län instämde.
Erik Hansson från Gefleborgs Län: »Ju mera man
söker att försvära åtkomsten af bränvin, desto begärligare
blifver det. Sedan man nu kommit så långt, att den ene
grannen icke kan fä luna den andre en kanna bränvin och
icke eller den ene får ens köpa åt den andre, tior jag, att
många orter, som nu äro så lyckliga att icke hafva någon
krog eller ufminuteringsställe, blifva tvingade att förse sig
med sådana, till stor olägenhet för det allmänna. För öfrigt
instämmer jag uti hvad Olof Persson yttrat och anser Ut¬
skottets ifrågavarande förslag icke böra antagas.v
Samma åsigt delades af Lars Larsson från Kopparbergs Län.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Att de restriktiva
lagar, som nu finnas i afseende pä bran vins-försäljning, med¬
föra eller åstadkomma mera brottslighet, än som fanns dä all¬
ting var fritt, kan jag icke medgifva, och att hvad Utskottet
bär löreslagit endast afser att förekomma, det de nu gällande
lagarna icke må kunna eluderas, derom är jag fullt öfver-'
tygad. Om rättighet medgifves att försälja bränvin i min¬
dre qvantum, än 15 kannor, skall jag icke hafva något att
deremot invända, men jag vill icke tillåta, att en lag, som
kan kringgås på alla sidor, skall fortfarande gälla, och det
är af sådan anledning, som jag godkänner hvad Utskottet här
föreslagit.»
Med Anders Eriksson förenade sig Ujerkander.
Jan Andersson frän Kopparbergs Län: »Jag är före¬
kommen af Anders Eriksson och kan. med kännedom om de
bedröflig» följder, sorn den hittills varande bränvins-lagstift-
ningen åstadkommit, icke annat än påyrka ändring deri. Jag
vill här särskildt fästa uppmärksamheten pä obilligheten af det
förhållande, sorn på många ställen eger rum, att en landthand¬
lande, i den ena hyn, kan, »tan att betala afgift för bränvins-
minuteriog, sälja i minut tusendetals kannor bränvin, mer än
ilen, som bor i närmaste by och betalar minuterings-afgiffc.
Då, efter mitt omdöme, något måste göras, för att få ändring
uti detta Och flera dylika missförliållanden i gällande bran-
Dett I Augusti.
343
Vinsiagstiflning, anser jag Utskottets förslag böra antagas, hvar»
före jag, för min del, godkänner detsamma.»?
Olof Olsson i Gersheden frän Vermlands Län instämde.
Nyqvist-. »Om man icke hade alt befara annat, byte
af bränvin, än det, som eger rum på landet mau och nian
emellan, skulle det stadgande Utskottet här föreslagit, vara
ötverflödigt, men då man känner, huru det tillgår i landthan-
deln och att bränvins-afsättningen der eger rum under alla
möjliga namn, anser jag någon ändring i nu gällande brän-
vinslagstiltning vara af behofvet påkallad. Jag har mig be¬
kant, att personer, sorn vilja af landthandlande]! erhålla brän¬
vin, pläga, på det denne icke må kunna pliktfallas för oloflig
bränvinsminutering, sedan de frågat priset a varan, lemna
såsom pant penningar motsvarande varans värde, hvilka pen¬
ningar landtharidlanden naturligtvis behåller såsom betalning.
meri alldeles icke såsom pant för lånet, och jag anser d< rföfe,
lika med Anders Eriksson, att Utskottets föislag i mom. 1
bör antagas, men hvad momenten 2 och 3 angår, skall det
vara mig likgiltigt, huru Ståndet i afseende på dem besiufar.»
Bergström: »Då man vet, på huru mänga satt nu gäl¬
lande författningar, angående bränvins minutering och utskänk¬
ning, kringgås, måste man oek medgifva nödvändigheten af
något korrektiv deremot. Jag kan nu icke afgöra, huruvida
Utskottet lyckats tinna detta korrektiv och att välja just de
rätta ordalagen för ett stadgande i sådan syftning, men något
måste göras. Nu gällande förordning, angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spi¬
rituösa drycker, lyder i § 1 sålunda: »Bränvin må ej till
»mindre belopp, än 15 kannor, säljas af annan än den, som
»enligt SS 2 och 4 dertill berättigad är.» Vid sådant förhål¬
lande skulle, om man icke antoge såsom lag något af hvad
Utskottet här föreslagit, nämnde §:s föreskrift till intet tjena.
Någon föregående talare har yttrat den förmodan, att, om
Utskottets ifrågavarande förslag varder antaget, utskänknings-
ställen måste inrättas i alla socknar. Nåväl, om ock sådant
blefve nödvändigt, vore det väl vida bättre, än att man skall
få hafva öppen krog i hvarje salubod. Jag godkänner Ut¬
skottets förslag, men vill gerna medgifva, oni så önskas, någon
ändring i sjelfva uppställningen.
Öström frän Vestmanlands Län: »Det kan icke annat
än förundra mig, att man här i Ståndet vill uppträda till för¬
svar fiir lönnkrögeriet. Dä alla de motioner, som vid Riks¬
dagens början rörande detta ämne i Ståndet väcktes, afsågo
lönnkrögeriets hämmande och Utskottet nu föreslagit korrik-
;M4
Den 4 Augusti.
Siv deremot, anser jag, att Utskottets förslag bör af Ståndet
godkännas.»
Nils Magnus Pettersson från Kalmar Län instämde.
Olaus Eriksson: »Då vi, sannolikt alli, minnas, luiru
många motioner, som vid Riksdagens början inom detta Stand
väcktes till förekommande af lönnkrögeri in. m. och Utskot¬
tet nu framkommit med ett förslag, som leder till ett sådant
mål, anser jag att vi böra antaga detta. De tvenne Leda¬
möter, sorn först hade ordet, fruktar jag hafva misstagit sig
uti sina påståenden; ty då mom. 2 i den lin föredragna g
innehåller: »koper någon bränvin gemensamt med en eller
»flere eller för två eller fleres räkning, för att dem emellan
»delas, vare ansedd sorn hade han det ensam köpt och åt
»hvar och en af de öfrige sålt deras andel”, synts mig der¬
uti icke ligga något förbud för den ene grannen, att hemtaga
bränvin eller andra spirituösa drycker åt den andre; och jag
finner således ieke någon våda i antagandet af Utskottets för¬
slag uti denna g.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län: »En allmän
klagan har länge försports öfver det sätt, hvarpå vora brän-
vins-författningar kringgåtts och öfver det förhållande, att
bränvins-minutering kunnat utöfvas af personer, hvilka derför
icke erlagt någon afgift. Jag har mig till och med speciell!
bekant, att personer finnas, som gjort till sitt yrke, att från
staden hemtaga bränvin och sedermera utminutera det pä
landsbygden, utan att vara dertill berättigade och utan att
derför betala någon skatt. Dessa personer gå sålunda till
väga, att de bestämma någon viss dag, då utdelning af brän-
vinet sker, och den afsättning de då hafva, är vanligtvis större,
än deras, som betala afgift för bränvins-minutering. Utskot¬
tets förslag är, enligt min åsigt, ändamålsenligt och jag an¬
håller, att Ståndet ieke måtte förkasta detsamma, enär det äf¬
ven är välgörande.»
Ola Lasson från Kristianstads Län: »Med kännedom
derom, att i min hemort utlåning af bränvin ofta eger rum,å
hvilken utlåning vissa personer förtjena till och med 400 å
500 R:dr årligen, får jag tillkännagifva, att jag är mycket be¬
låten med Utskottets ifrågavarande förslag, hvilket utgör nä~
stan det enda medlet att få bort lönnkrögeriet.»
Losenberg: »Så långt jag minnes tillbaka, hafva Rikets
Ständer vid hvarje Riksdag haft icke så ringa bråk och be¬
svär med bränvins-lagstiftningen oell ändock icke kunnat göra
den till allas belåtenhet. Enligt nu gällande förordning, an¬
gående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller distillcrade spirituösa drycker, eger hvarje handlande att
Den 1 shill asti.
c?
345
försälja bränvin till ett belopp af 15 kunnOr samt den, sorn
förvärfvat sig rättighet till minuthandel med bränvin, alt af¬
yttra till och med en half kanna af sådan vara. Genom de
vid Riksdagens början vackta motioner har man tydligen åda¬
galagt, att man önskar, det denna förordning icke må kunna
kringgås, meri om denna önskan Sr verklig och uppriktig,
hör man godkänna hvad Utskottet liar föreslagit. Faran är
verkligen, efter mitt förmenande, icke så stor, sorn Olof Pehrs¬
son låtit påskina, ty meningen kan aldrig vara, att jag icke
skal! hafva rättighet att på serskilda karl uppköpa det brän¬
vin, sorn min granne leinnar mig i uppdrag att inhandla. Då,
såsom jag har ofvan antydt, vid Riksdagens början mångå
klagomål förspordes deröfver, att nu gällandebränvins-författ¬
ningar eluderades, bör man, om man vill vara konseqvent,
godkänna detta förslag, hvilket jag åtminstone för min del
kommer att göra.»
Med Rosenberg förenade sig Tjernlund från Vester-Norr¬
lands, Olof Olsson i Gersheden från Vermlands, Curl Iwarsson
frän Hallands samt Johannes Milsson från Götheborgs och Bo¬
hus Län.
Olof Pehrsson: ”Man har sagt, att det föreslagna stad¬
gandet icke skulle utgöra hinder derför, att en och samma
person finge på en gäng köpa bränvin åt huru många som
helst, allenast lian åt en livar köpte det qvantum, som sälja¬
ren minst får afyttra. Ja, sä vore det visst, om man finge
tyda lagen, sä som man skulle önska att hufva den; men nu
står här tydligt, utan allt undantag, att man icke får köpa
bränvin för två eller flens läkning, och om detta klefve lag,
skulle väl-ingen domare kunna underlåta att fälla den till an¬
svar, som köpte bränvin åt tvä eller flere.»
Lars Ersson från Södermanlands Län: »Jag vill endast
tillkännagifva, att jag godkänner denna g, med undantag af
moni. 1, hvilket jag anser vara vådligt och ingripande i en¬
skilda personers rätt,»
Lars Olsson från Kopparbergs Län: »Jag förenar mig
uti hvad Olof Pehrsson anfört, ty jag finner det vara högst
obilligt, att, om jag och min bror bo på 10 å 12 mils afstånd
från närmaste stad och vi hegge behöfva för vårt hushåll
hvar och en sin halfankare bränvin, icke den af oss, som
reser till staden, skall vara berättigad att uppköpa och hem¬
föra det qvantum bränvin, som sålunda ar erforderligt.»
Jan Andersson från Kopparbergs Län: »På det att åt¬
skilliga föregående talare måtte blifva lugnade, anhåller jag, att
Sekreteraren matte för oss förty dliga stadgandi t uti mom. 2 af
denua §.»
346
Den 1 Augusti.
Sekreteraren yttrade att, ehuru han icke hade befogenhet
eller pligt att gifva lagförklaringar, han dock ville efterkomma
Jan Anderssons begäran och uttala sin enskilda tanka att
ifrågavarande morn. icke innebure de vådor, en del talare
förespeglat och ej heller lade hinder för en person, att såsom
kommissionär uppköpa bränvin åt en eller flere, så snart lian
icke köpte varan gemensamt med dem eller för att dem emel¬
lan delas. Hvarefter Jan Andersson anhöll, att, enär olika
åsigter i denna fråga hördes vilja göra sig gällande, denna §
mätte återremitteras, för att ordalagen i densamma måtte än¬
dras.
Nyqvist: »Jag anser frågans återremitterande icke vara
behöfligt, ty gtns andemening är, äfven efter min uppfattning,
sådan, sorn Sekreteraren förklarat den. Der ej gemensamt
köp egt rum, kan naturligtvis icke eller någon delning ske,
och således är det klart, att, om jag köper bränvin eller an¬
nan spirituosa åt en eller flere af mina grannar, men man ta¬
ger den i särskilda kärl, att sådant icke kan föranleda till
något ansvar.»
Bergström: »Att antaga mom 2 af denna g, anser jag
icke vara vådligt, ty om jag köper bränvin åt 2 eller flere
personer, men naturligtvis ett visst bestämdt qvantum åt hvar
och en utaf dem, på ett ställe, der man har rättighet att för¬
yttra sä litet qvantum, som jag inhandlar, kan något ansvar
för en sådan handel icke drabba mig. Jag godkänner Ut¬
skottets förslag.»
Ni/s Svensson från Kristianstads Län: »Jag kan icke
gifva åt denna § lika tydning, som föregående talare, ty här
göres icke något undantag, ehvad det köpta bränvinet afhäm¬
ta a i ett eller flere kärl. Dessutom föranleder ju antagandet
af detta förslag till mycket trassel för säljaren, ty huru skall
han i hvarje förekommande fall kunna svärja på, att han icke
sålt bränvinet med vetskap derom, att det skolat delas emel¬
lan flere personer1? Jag kan således icke godkänna ifråga¬
varande g.»
Bosenberg: »Denna g synes livar och en uppfatta på
sitt olika sätt, eller med andra ord hvar och en efter sitt
hufvud. Hela frågan hvälfver sig, enligt min åsigt, endast
om den omständigheteten, nemligen hvad rätt den person, af
hvilken bränvinet köpes, har att försälja det. Om han har
rättighet att försälja en half kanna af sådan vara, så må väl
jag och 50 personer till mig också hafva rättighet att köpa
den. Efter vanligt språkbruk kan väl delning af bränvin icke
sägas ega rum, om jag vid inköpet tager det inköpta bran-
thn / yl ugns ti.
vinet i olika kärl och sedermera afl einnar hvart och ett af
dessa till den, som eger detsamma.
Om Ståndet emellertid tror någon tydligare förklaring
kunna erhållas genom frågans återremitterande, »ill jag icke
motsätta mig åtcrremissen, men jag önskar, att den blifvande
förändringen, om någon sådan kornmer alt ega ruin, icke
måtte leda derhän, att vår bränvins-lörsäljningslag må kunna
kringgås på samma sätt, sorn hittills.»
C. A. Larsson: »Jag tror hvarken motionärerne eller nå¬
gon annan af Ståndets Ledamöter vilja sätta damm för sådana
försäljningsställen, som hafva rättighet att i minut försälja
bränvin, utan meningen är väl att förebygga, att icke andra,
än de, sorn hafva rättighet till bränvinsrninutering, utöfva denna
rättighet. Att morn 2 är tvetydigt, tycker äfven jag mig
tinna, men jag tror, att möjligen alia trakasserier skola kunna
förebyggas, om § finge den lydelsen: »Köper någon bränvin
gemensamt med en eller flera eller för tvä eller fleras räk¬
ning, för att mellan riem delas bos annan, än den, seni har
ininuterings- eller utskänknings-rätt.» Genom införande af ett
sådant tillägg blefve det omöjligt för andra, att under hvilken
förevändning som helst sälja bränvin, ulan att för en sådan
försäljning kunna ställas till ansvar.»
Anders Eriksson: »Jag instämmer uti hvad Rosenberg
anfört och tror, att ifrågavarande förslag egentligen går derpå
ut, att förekomma bränvinsrninutering och lönnkrögeri hos dem,
sorn hafva rättighet att sälja 15 kannor, ty, om jag hos den,
sorn har rättighet att sälja bränvin i minut, köper till mitt
och andras behof sådan vora i 100 olika kärl, kan jag icke
sägas dela eller byta bränvin med någon. Det tillägg, som
Larsson föreslagit, anser jag vara öfverflödigt, ulan jag god¬
känner § i det skick, hvari den befinnes.»
Nyqvist: »Larssons förslag är icke tillämpligt, ty de, som
hafva minuteringsrätt, kunna sälja bränvin i huru små qvanti-
teter, som helst.»
Ola Jönsson: »Icke heller jag kan finna, att det af
Larsson föreslagna tillägg kan medföra någon njöta, ty här
är blott fråga om, huruvida en person är berättigad att köpa
bränvin åt en annan. Efter hvad jag bar mig bekant, har
det handt, att de, som af sina grannar emottagit kärl och i
dem köpt bränvin, blifvit pliktfållde, oell derföre yrkor jag,
att inom. 1 mätte, om det icke kan afslås, åtminstone för¬
tydligas.»
August Andersson: »Ordställningen i mom. 1 synes
äfven mig besynnerlig, ty jag kan icke finna något onrit der¬
uti, att t. ex. cn person får tillbyta sig renadt bränvin emot
348
t)en / Augus ii.
destilleradt, eller tvertom, men att taga andra varor i utbyte
emot bränvin bör vara förbjudet.»
Medström: »Motionärernas likasom Utskottets syfte bär,
enligt mm uppfattning, icke varit annat, än att förekomma, det
icke de personer, sorn hafva rättighet att sälja bränvin i parti
af 15 kannor, må sälja detta parti till 30 personer, som seder¬
mera sig emellan dela detsamma. För min del godkänner jag
Utskottets förslag.»
Tjernlund från Vester-Norrlands Län instämde.
Mans Månsson: »Ku gällande författning, angående vil-
koren för försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker,
har säkerligen blifvit olika tillämpad i olika landsorter, ty jag
har mig bekant, att personer, sorn i Kalmar köpt bränvin ät
sina grannar i flera mindre partier af dem, hvilka haft rät¬
tighet att försälja sådan vara i minut, blifvit af Under-Rätten
pliktfällde, ehuru de förvarat det inköpta bränvinet i ser¬
skildta kärl. De hafva val, genom att fullfölja besvär i Hof-
Ratten, blifvit befriade från böterna, men sådant har icke skett
utan ganska betydliga kostnader. Bättre vore det, enligt min
åsigt, att förbjuda bränvinsbränning, bränvinsförsäljning och
bränvinssupande, än att tåla det fasliga regerande, sorn vid
bränvins-författningarnes tillämpande nu pä mänga ställen eger
ruin.»
Nyqvist: »Ehuru jag hört åtskilliga Ledamöter hysa be¬
tänklighet att godkänna inom. 1, får jag tillkännagifva, att jag
bifaller den ifrågavarande § i sin helhet, och att jag till och
med anser det vara af största nödvändighet att godkänna just
moni. 1, ty, ehuru det väl kunde vara vigt och betiändigt
att, emot ett skålpund smör eller dylikt, fä tillbyta sig ett
mindre qvantum bränvin, anser jag dock icke, att sådant skulle
leda till några goda följder.»
C. A. Larsson »Hvad sista talarens anfall emot Au¬
gust Andersson beträffar, så förtjenar det icke något atseende,
ty August Andeisson har icke föreslagit annat, än att brän¬
vin måtte fä bytas emot bränvin, men alldeles icke emot
några andra varor. Om jag t. ex. lånar en karina bränvin af
min granne och sedermera lemnar honom igen en kanna brän¬
vin af det, jag köpt i staden, kallas detta icke lån, utan byte.
Att mitt förslag skulle röna motstånd, väntade jag verkligen
icke, isynnerhet sorn det ganska naturligt står hvar och en fritt
att köpa så litet qvantum af bränvin, sorn han behagar, och
det i denna § förekommande stadgandet afser att förekomma,
det icke andra, än de, som dertill öro berättigade, försälja
bränvin i minut.»
Den / du gusti.
349
Pehr Erik Andersson: »Man må nu säga hvail som
helst om Utskottets ifrågavarande förslag, så anser jag det
böra återremitteras, för att få sådan ändring deri, att det icke
må kunna kringgås och eluderas af dem, livilka hafva rättig¬
het att försälja bränvin i partier af 15 kannor. Att antaga
denna §, skulle icke vara vådligt för allmänheten, enär det
finnes ställen, der den kan fä köpa bränvin uti partier ända
till en half kanna.»
Hedström: »Stadgandet uti det af nästföregående talare
uppgifna fall är förut så tydligt, att jag anser någon återre-
miss för det ändamål, som han uppgifvit, icke vara erfoider-
lig-”
Ola Lasson från Christianstads Län instämde.
Holmlin: »-lag är af olika tanka med de talare som
vrkat ogillande af mom. 1 i den föreslagna 34:de §; jag med-
gifver gerna att det icke ligger något ondt uti en sä beskaf¬
fad byteshandel med bränvin, som brödren August Andersson
nmförmält, och jag tror äfven att byte med bränvin enskilde
personer emellan under sådana omständigheter icke gerna kan
eller bör blifva föremål för åtal, åtminstone skali val sådant
komma att höra till undantagen. Men då man vet att på
gästgifvaregårdarne på landet, ofta gästgifveriskyldigheten är
mellan flere personer fördelad, hvilka icke samtidigt utöfva
gästgifverihållningen och följaktligen icke heller pä en gång
utskänknings-rätligheten, utan endast i förening med gästgif-
veri-rörelsen, är det för dessa tillåtet att under tid, då de icke
utöfva slik rättighet få läna bort bränvin, hvilket svårligen lär
kunna förnekas, så vida län eller byte i allmänhet är tillåtet,
emedan dessa väl icke kunna frånkännas en rättighet, som
andra medborgare hatva; härigenom är äfven tillfälle för dem
beredt att, under tid då icke försäljningsrätten utöfva?, under
namn af byte eller lån, lemna bränvin till annan person, hvil¬
ken sednare, då sådan återkommer, hvarunder försäljnings¬
rätten af den förre får utöfvas, af honom koper en lika qvan¬
titet bränvin, hvilket derefter omedelbart användes till betal¬
ning af hvad, som blifvit lant. En sådan transaktion bar nu
skett under namn af byte eller lån, men är i sjelfva verket
en handel: vill man förekomma sådant eller vill man att för¬
fattningen skall efterlefva? och icke kringgås, så är i min
tanka det örn för mäld a momentet nödvändigt.»
Öf verläggningen var fulländad; Talmannens proposition
på bifall till Utskottets ifrågavarande förslag blef med blan¬
dade Ja och Nej besvarad, till följd hvaraf och då votering
begärdes, följande voterings-proposition uppsattes, justerades
och godkändes:
Den I Augusti.
I)en, som bifaller hvad Sammansatta Bevillnings-, Uag-
wamt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i Betänkan¬
det N:o 11 under § 33 tillstyrkt, såsom utgörande § 34 i
förslug till Förordning angående vilkoren för försäljning af
bränvin m. m., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, då har Ståndet för sin del heslutat att till
Utskottet återremittera förberörda förslag till § 34 i ofvan¬
nämnda Förordning med dervid gjorda anmärkningar.
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utföll med 27 Ja
emot 40 Nej, till följd hvaraf törrberörde förslag till § 34 i
ofvannämnda förordning var till Utskottet återremitterad jemte
dervid gjorda anmärkningar.
Som klockan nu var 3, åtskiljdes Ståndet, för att åter
sammanträda klockan 6 e. m.
Ut Supra.
In fidem
N. A. Fröman.
Plenum kl. B e. nt>
§ 1.
Fortsattes föredragningen af Sammansatta Bevillnings*,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande N:o 11, i anledning af väckta motioner om förän¬
dring i vissa delar af Kongl. Förordningen den 27 November
1857, angående vilkoren för försäljning af brännvin och an¬
dra brända eller destillerade spirituösa drycker, dervid början
gjordes vid Utskottets yttrande ang. § 34, (35.)
De?i i Augusti.
Härvid anförde Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Jag
vet sannerligen icke hvartill den här föreslagna skrifvelsen
skall tjena. Vid 1853—1854 arens Riksdag antogs för brän-
vinets styrka den norm, som vid försäljning ansågs böra iakt¬
tagas och som ännu gäller. Här uti Utskottets nu afgifna för¬
slag uppenbarar sig ett fjesk, som är till intet gagnande, ty
om en vetenskaplig undersökning skulle till något vara bå¬
tande, borrie äfven vetenskapsmännen förmå att beräkna, huru
mycket hvarje supare kan förtära, innan han blifver öfverla-
stad, men dertill sträcker sig sannerligen icke deras beräk-
ningsförniåga. Förra bestämmandet afsåg att hindra skojet på
krogarne, då man derstädes försålde 1 å 2:gradigt bränvin;
men nu vill man gerna återkomma till det gamla förhållan¬
det, sedan man här lyckats göra all bräuvins-bränning med
småpannor omöjlig. Förändringen afser endast och allenast
de stora bränvinsfabrikanternes fördel, och jag föranlåtes der¬
för att på det ifrigaste och allvarligaste yrka afslag å denna
punkt.»
lin stor del af Ståndets Ledamöter hördes häruti in¬
stämma.
ölverlä ggningen var afslutad och sedan Talmannens pro¬
position på bifall blifvit med allmänt Nej besvarad, blef, uppå
derom gjord förnyad framställning, Utskottets tillstyrkande vid
denna § af Ståndet af-daget.
öfrige delar af Betänkandet godkändes; och hade Stån¬
det utöfver hvad de redan antecknade besluten och vid åter-
remisserna gjorda anmärkningarne innehålla, icke något att
erinra vid det Betänkandet bifogade förslag till förordning.
§ 2.
Vid nu ånyo skedd föredragning godkändes Sammansatta
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets Befänkanden:
N:o 12, i anledning af väckt motion, angående rättighet
för Ronneby köping att, i likhet med städer få uppbära
^:delar af inom köpingen inflytande afgifter för minuthandel
med och utskänkning af bränvin; samt
N:o 13 i anledning af väckt motion, angående tillägg
till g 6 inom. 1 af gällande Handels-ordning.
§ 3.
Föredrogos och godkändes till alla deras delar All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden:
N:o 129, i anledning af väckta motioner om förändrad
lagstifning i afseende på kronohemman och nybyggen;
35*2
Den 1 Augusti.
N:o 130, i anledning af väckta motioner om ändring i
de angående fattigvården i Riket gällande föreskrifter; och
N:o 131, i anledning af väckta motioner rörande vilko-
ren fiir kyrkors sammanbyggnad.
§ 4.
Vid nu ånyo skedd föredragning af Banko-Utskottets Ut¬
låtande N:o 31, i anledning af Riks-Ståndens beslut öfver
Betänkandet N:o 25, med förslag till reglering af Bankens la¬
ne- och krediti vrörelse, samt om användande af upplupen,
odisponerad bankovinst; blef
Ingressen, innefattande Utskottets anmälan om de punk¬
ter, hvilka samtlige Stånden godkändt, såsom icke erfordrande
annan åtgärd lagd till handlingarne.
Punkterne 1 och 2 godkändes.
Vid punkten 3 yttrade Paul Andersson från Jemt¬
lands Län: »Vid begrundande af Utskottets tillstyrkan i denna
punkt (ra niter sig för tanken en ganska betecknande och
egen företeelse.
Vi veta alla att förslag här varit å bane angående rän¬
tans Ingifvande, hvarigenom kapitalisterne skulle få de låne-
sökande i sitt våld. Nu synes egentliga meningen dermed
krypa fram i det förevarande förslaget, som går ut pä att
frånrycka fastighetsegarne all möjlighet att vidare undfå lån.
Jag önskar derför afslag å inbjudningen och godkännande af
den uppställda voterings-propositionen.»
En stor del of Ståndets Ledamöter instämde.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Äfven jag
instämmer med den föregående talaren, och, ehuru jag hyser
föga hopp om framgång för detta Stånds åsigt i ämnet, yr¬
kar jag dock att inbjudningen må afslås och voterings-pro¬
positionen godkännas.
Häruti förenade sig större delen af Ståndets närvarande
Ledamöter.
Sedan öfverläggningen härom nu förklarats afsjutad, blef,
uppå Talmannens framställning, den gjorda inbjudningen af-
slagen och voterings-propositionen godkänd.
Uppå hemställan af Pehr Nilsson från Malmöhus Län,
med hvilken en stor del af Ståndets Ledamöter instämde,
blefvo jemväl de i punkterne 4 och 5 framställde inbjudnin¬
gar afslagne samt de uppställde voterings-propositionerne god¬
kände.
Punkterne 6 och 7 biföllos.
Vid Utskottets yttranden i punkterne 8 och 10 fann Stån¬
Den 1 Augusti.
35 3
det för godt att låta hero, hvaremotipmikterne 9 och 11 bi-
lollö s.
Härefter föredrogs punkten 12, hvarvid sig yttrade :
Robert Fredrik Gross från Kalmar Län: »Då denna
fråga vid föredragandet af Banko-Utskottets Betänkande N:o
25 sednast förevar, yttrade en dei Ledamöter af Ståndet, att
ifrågavarande million borde användas till Bankens konsolide¬
rande, hvaremot andra Ledamöter yrkade, att den måtte an¬
slås till understödjande af sådane fabriker, som ämnade till¬
verka jernvägsmateriel. Nu har Utskottet äter kommit fram
med samma förslag, och säger i motiveringen »Till något dy¬
likt föremål lärer ofvanberörde en million R:dr följaktligen nu
icke komma i fråga att disponeras, och att dessa medels re¬
serverande i Banken till den utelöpande sedelstockens för¬
minskande under närvarande förhållanden icke synes erfordras
för alt än vidare konsolidera Banken, men väl skulle på all¬
männa rörelsen utöfva ett ofördelaktigt inflytande, tror Utskot¬
tet sig redan hafva tillräckligt ädagalagdt.» Detta står icke
rätt väl tillsammans med Utskottets resonnement, pag. 4 och
5, hvarest Utskottet föreslår en indragning af en million pä fa¬
stighets- och diskontlånefonden. Att indragning ur rörelsen
af den förstnämnda millionen skulle derpå utöfva ett ofördel¬
aktigt inflytande, men att indragning af den sednast omnämn¬
da millionen ingalunda skulle medföra en sådan verkan, tyc¬
kes mig vara tvenne yttranden, som stå i rak strid med
hvarandra. Jag önskar att Ståndet, i likhet med hvad Rid—
derskapet och Adeln redan gjort, måtte afslå denna punkt,
isynnerhet som vi af tidningarne redan sett. att Nyköpings
mekaniska verkstad erbjudit styrelsen för Statens jernvägs-
byggnader, jernvägsmateriel till samma pris, som det hvarför
denna i annat fall frän utlandet anskaffas. Jag yrkar, det vi
måtte förena oss i Ridderskapet och Adelns beslut och tvärt
afslå denna Utskottets 1 remsta Ilan, på det den ifrågavarande
millionen må i Banken qvarblifva, ty kommer den en gäng
till Riksgälds-kontoret, är den för alltid förlorad.
Månsa Ledamöter af Ståndet instämde häruti.
Raul Andersson från Jemtlands Län : »Det är sorgligt
att finna det Banko-Utskottet icke mera vårdar sig om Ban¬
kens reela behållning, än dess yttrande i denna punkt syneä
utvisa, och mot hvilket yttrande ingen enda af Utskottets Le¬
damöter sig reserverat. Redan äro 4 millioner Banken från-
tagne för att användas till jernvägarne och som Riksgälds¬
kontoret ännu, ända sedan år 1809, står till Banko-verket i en
skuld af 3,500,000 R:dr, så bör nu ifrågavarande million åt-
lionde-St:t Prof. vid IS59 — 60 ärtns Riksdag. VII. 23
354
Den 1 Augusti.
minstone icke lemnäs till dess disposition. Bonde-Ståndet bör
söka bibehålla banko-vinsten till förstärkande af Bankens till¬
gångar, och använda den för upprättande af Filialbanker lii.
fl. dvlika företag. Jag yrkar nlslag å denna punkti.»
P’lere Ledamöter förenade sig i detta yttrande.
Pehr Östman frän Vester-Norrlands Län : »Om denna
fråga fatt den riktning, som motionären åsyftat, nemligen att
en million K:dr skulle utgå såsom lån till de fabrikanter inom
landet, hvilka voro hugade att leverera materialier för våra
jernvägar, skulle jag hafva biträdt en sådan mening, den äf¬
ven vi Bonde-Ståndets Ledamöter inom Utskottet i det lang-
sta förfäktade, ehuru vi icke lyckades att vinna värt mål.
Emedlertid vet man, att, ifail denna summa lemnäs till Riks-
gälds-kontoret för att efter godtfinnande användas, ungefärli¬
gen såsom vid föregående Riksdagar skett, Banken aldrig
återfår den. Jag tror att, då motionärens framställning icke
vunnit afseende, och då således icke några län komma att ät
fabrikanter af jernvägsmateriel lemnäs, det vore bäst att an¬
tingen afslå detta, eller ock att nu fatta ett bestämdt beslut
om medlens användande, efter hvad lämpligast kunde synas,
t. ex. att de böra ingå till allmänna diskontfonden, och der¬
ifrån, i form af lån utgå i den allmänna rörelsen.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »De
äro väl icke från Banken borttagne de 4 millioner R:dr, hvil¬
ka Paul Andersson nämnde, ty af dessa drager Banken sin
tillbörliga ränta; oell hvad den nu ifrågakomna millionen an¬
går, hafva, såsom östman ganska riktigt upplyst, Bonde-Stån¬
dets Ledamöter inom Utskottet ifra t för dess användande till
låneunderstöd åt inhemske fabrikanter af jernvägsmateriel,
ehuru vi tappade mot dem, som önskade öfverlemna summan
åt Riksgälds-kontoret. Ifall denna sednare mening skulle
komma att blifva Rikets Ständers beslut, bör dock Bonde-
Ståndet uttala den åsigt, att dessa medel skola från Riks¬
gälds-kontoret utlemnas endast såsom lån till hvar och en
fabrikant, som vill tillverka jernvägsmateriel, ty vi hafva af
tidningarne sett att Nyköpings och Motala verkstäder erbju¬
dit sig att verkställa dylika leveranser, sannolikt i den afsigt
att utestänga mindre verkstäder från delfående af den fördel,
dessa län skulle ät den inhemska industrien medföra.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län förenade sig med
den siste talaren.
Garl Anders Larsson från Östergöthlands Län: ».Jag
hyser visserligen ganska olika åsigter i denna fråga med Ban¬
ko-Utskottet, då det säger, att denna million af bankovinsten
icke är behöflig för Bankens eget hufvudsakliga ändamål, ty
Den I Augusti.
355
jag förstår ej annat än att, näst efter konsoliderandet af dess
egen ställning, Bankens uppgift måste anses vara att hålla
allmänna rörelsen uppe, oell förse allmänheten tned medel
härtill, för hvilket ändamål nog både denna och ännu flere
millioner behöfva» vid rörelsens allt större utvidgning och ut¬
sträckning. Jag frågar om det är tänkbart att med ett ka¬
pital af ll/% millioner söka uppehålla rörelsen af en alltmer
vaknande industriel verksamhet. Lika otjenligt, som att lenina
denna summa till Riksgälds-kontoret, anser jag vara att låta
densamma ofruktbar qvarligga i Bankens hvalf. Jag anser
äfven det icke vara rätt välbetänkt alt öfverlemna denna mil¬
lion till Riksgäls-kontorets disposition af orsak, att der¬
städes tinnes för närvarande mera penningar än som för dess
behof äro nödvändiga. Det är icke klokt att ytterligare be¬
lasta detta verk med dylika summor, då jag tror att Riks¬
gälds-kontoret, deni förutan, kan meddela lan åt fabrikanter
af jernvägsmateriel. För min del skulle jag derför vilja före¬
slå, att denna million användes till understöd åt filial-banker,
som redan anmält sig, men fått afslag, till följd af bristande till¬
gångar, samt att, i den händelse några Filial-banker icke sig
anmälde, summan i andra rummet användes till förstärkande
af allmänna lånefonden, enär många flere låneansökningar nu
inkomma, än sorn kunna för närvarande beviljas, och medlen
ingalunda böra tjurhällas frän den allmänna lånerörelsen.»
Med denne talare förenade sig E. Al. Falk från Skara¬
borgs, Anders August Andersson från Östergöthlands, Sven Gu¬
staf Johansson från Jönköpings, Olof Andersson frén Vestman¬
lands. Johan Pettersson från Kronobergs, Ails Svensson från
Blekinge, Olof Nilsson från Veste)bottens och Olaus Svebilius
från Gottlands Län, jemte en stor del af Ståndets öfrige Le¬
damöter.
Paul Andersson fran Jemtlands Län: »Den upplysning
mig nyss välvilligt lemnades af Olans Eriksson, om de 4 mil¬
lioner R:dr, var ingalunda behöflig, ty jag har beslutet der¬
om i alltför friskt minne, men jag tog mig friheten nämna
derom, endast af den orsaken att jag fruktar det nu i fråga-
varande lån kommer att blifva lika långvarigt, som det frän
Banken till Riksgälds-kontoret år 1809 försträckta. Man har
här föreslagit, att förstärka allmänna diskontfonden, men der¬
på lärer väl svårligen Utskottet ingå. då detsamma tvärtom
föreslagit minskning of denna fond. Bäst vore således enligt
min tanke att besluta, det ifrågavarande summa skall anslå»
till upprättande af Filial-banker, en åtgärd hvarutaf allmänna
lånerörelsen äfven skulle hafva den största nyttan och för¬
delen.»
356
Den / Augusti.
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands Lön : »Jag
ar af den åsigt att denna punkt bör afslås, men har mig icke
klart, hvad beslut Ståndet i dess ställe bör fatta, rörande an¬
vändandet af ifrågavarande million. Vid riksdagens början
väckte jag motion derom, att understöd borde h innas sådane
näringsidkare inom landet, hvilka började tillverka jernvägs-
materialier, men denna motion tycktes då icke vinna någon
sympatin bos Rikets Ständer. Nu veta vi att anbud ingått
till Ofver-Sty reisen för Statens jernvägsbyggnader om levere¬
ring af åtskillig materiel, som förut måst från Utlandet hem-
tas : men annu saknas anbud för det vigtigaste eller »rails»,
som mest behöfvas, och hvars uppköp slukar enorma sum¬
mor. Derför skulle jag önska, att denna million användes
till låneunderstöd åt dem, som inom landet vilja tillverka
»rails». Möjligen saube dock ett dylikt understöd kunna lem¬
näs af Riksgälds-Kontoret utan användande af den nu ifråga¬
varande millionen, då densamma, enligt Larssons förslag, bör
användas till förstärkande af Filialbankernes fonder, ty som-
iiga af dessa röra sig med så ringa och obetydliga kapitaler,
att det är alldeles nödvändigt att de för rörelsens utvidgande
erhålla större understöd från Bankens sida. Kanske vore det
bäst att stadna vid ett dylik t beslut.»
Häruti instämde Anders Söderholtz från Södermanlands och
Jöns Pehrsson från Blekinge Län.
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Man ser på Ut¬
skottets förslag, att medlen skulle till Riksgäldskontoret öfver-
lemnas, utan någon föreskrift om det sätt, hvarpå de böra
användas, och derför anser jag det vara rådligast att afslå
förslaget. Svårligen kunna dessa medel komma allmanna rö¬
relsen till godo annorledes, än genom förstärkning af Filial¬
bankernes rörelsekapital. Riksgäldskontoret kan nog af sina
om händer hafvande medel lemna lån såväl åt deni, sorn vilja
tillverka »rails», sorn ät Fabrikanter af lokomotiver och vag¬
nar, ty om ock Motala verkstad gjort anbud å dessa sist¬
nämnda effekter, kan den dock omöjligen tillverka allt hvad
sorn i denna väg behöfves. Jag hemställer att Ståndet mätte
uttala den åsigt, att ifrågavarande medel reserveras för Ban¬
kens behof, och användes företrädesvis till förstärkande af
Filial-Baukernes utlåningskapital.»
Johannes Andersson från Skaraborgs och Josef Smedberg från
Elfsborgs län m. fl. instämde häruti.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Det är inom Stats-
Utskottet upplyst, att från flera inländska fabrikanter anbud
numera inkommit, att leverera den för jernvägarna erforder¬
liga byggnads- och rörelsemateriel till ett pris något öfver-
Den I Augusti
357
Stigande eller lika med det, som i Utlandet mäste erläggas,
oeh derför torde låneunderstöd af allmänna medel för att uppnå
detta ändamål numera icke vara af behnfvet påkallade. De
medel, om hvilka nu är fråga, torde derför böra stadna qvar
i Banken för att åt densamma bibehållas, och för att af Banko-
fullmäktige användas och göras räntebärande.»
Andert Andersson och Anders Johnsson frun Vermlands
Län delade denna åsigt.
Sven Rosenberg från Kristianstads Lön: »Jag begärde
ordet endast af den anledning, att en talare föreslog, att medlen
borde användas till låneunderstöd ät fabrikanter af jern-
Vägsmoteriel: jag anser dock detta förslag mindre lämpligt,
då någon officiel förfrågan om dylika lån icke inkommit till
Rikets Ständer, och medlen, i den händelse ingen anmäler sig
till dylika låns erhållande skulle komma att ligga helt och
hållet räntelösa. Jag hemställer derföre, att vi i stället förena
oss i det af Ridderskapet och Adeln fattade beslut, att afslä
punkten, och lörelägga Utskottet att inkomma med ett nytt
förslag, gående ut derpå ätt Banken sjelf måtte fä använda
summan, antingen till understöd ät Filial-Banker eller till an¬
dra ändamål. På. detta sätt skulle frågan åtminstone komma
att afgöras utaf förstärkt Banko-Utskott.»
Olaus Eriksson frän Götheborgs och Bohus Län: »Jag
yrkar ej att medlen skola till Riksgäldskontoret öfverlemnas,
och icke heller anser jag det förmånligt att desamma bestäm¬
mas till Filialbanker, utan jag önskar att Ståndet måtte afslå
Utskottets hemställan och öfverlemna denna summa att efter
sig företeende omständigheter af Bankofullmäktige användas.»
Häruti instämde It. II. Isoz från Stockholms, Gustaf Jo¬
hansson frän Kronobergs, Olof Jönsson från Malmöhus, Johannes
Andersson och Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs, samt Carl
Iwarsson från Hallands Län m. fl.
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands Län: »Jag
har begärt ordet för att upplysa, att de misstagit sig, sorn för¬
modat. att Riksgälds-kontoret kunde utan bestämdt anslag gifva
lån till inhemska fabrikanter af jernvägsmateriel. Vissserligen
hur Riksgäldskontoret för närvarande, under det att jernvägs-
lånet indrages, penningar att disponera, men dessa medel be-
höfvas för jernvägsbyggnaderna, och vid slutet af nu inträ¬
dande statsregleringsperiod, äro alla dessa medel upparbetade,
så att några stående län deraf förvisso icke kunna utlemnas.»
Pehr Ostman från Vester-Norrlands Län: »Väl vore om
motionärens syfte kunde ernås, att lån åt inhemska tillverkare
af jernvägsmateriel varda meddelade och att detta skedde ge¬
nom Banken, då tvänne ändamål derigenom uppnåddes, det
358
Den / Augus li.
ena meddelandet nf understöd och det andra att Banken der¬
igenom erhölle behörig ränta pä sina medel. Man har vis¬
serligen sagt, att sådana län äro öfverflödigt! numera, sedan
flera anbud ä dylika leveranser inkommit fran åtskilliga fabri¬
kanter, men jag för min del tror ändock att dessa understöd
skola fördelaktigt inverka på den blifvande fabrikationen. Vi¬
dare hav man yrkat att denna midion borde användas till
förstärkande af fonden för Filialbankerne, men ifvern för dem
har svalnat och dessa bankers anseende synes vara i sjunkande,
då de icke lemna så stor vinst, som påräknadt varit. Jag
önskar att millionen måtte qvarblifva i banken och öfverlem-
nas åt Bankofullmäktige att användas till hvad helst, som synes
lämpligt, men företrädesvis till utlåning åt inhemske tillver¬
kare af jernvägsmateriel.»
Dessa åsigter delades af f. v. Talmannens Pehr Eriksson
och Georg Nyqvist från Vermlands samt Pehr Mallsson från
Vester-Norrlands Län.
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Då denna fråga här¬
städes sist förevar, tillkännagaf jag det jag önskade att dessa
medel mätte i Banken få förblifva, för att användas till under¬
stöd för fabrikationen af jernvägsmateriel, och jag gjorde detta
för att söka förekomma den allmänna klagan deröfver, att ali
jernmateriel, som erfordras för våra jernvägar, tages ifrån ut¬
landet. Jag instämmer alltså med Olaus Eriksson deruti, att
ifrågavarande million öfverlemna.? till Bankofullmäktige för att
göras fruktbärande, och att vid utlåningen deraf understöd
företrädesvis lemnades till fabrikanter af jernvägsmateriel.»
Johan Bergström från Kopparbergs Län: »Förr ifra de
man mycket för upprättandet af Privatbanker, men nu för tiden
tyckes man åter gynna Filialbanker: mig synas de vara lika
dåliga, och behöfva intet understöd, ty de uppstå i alla fall.
Jag vill för min del bifalla deDna punkt, med det vilkor att
medlen utlånas till dem, som tillverka (fe effekter, hvilka vid
våra jernvägar äro af nöden. Blott derför att man fått läsa
3 å 4 rader i en tidning, med underrättelse det fabrikanter
anmält sig för leverering af dylika effekter är man genast
belåten, och tror att intet understöd behofves, men häruti
ligger, enligt min åsigt, ett stort misstag, ty så betydligt förlag,
som fordras för dylika storartade fabrikationer, kari icke åstad¬
kommas utan lån. Jag önskar bifall till punkten, och att
medlen lemnäs till Riksgäldskontoret med vilkor, att derifrån
utlånas till fabrikanter af jernvägsmateriel.»
Pani Hedström från Vester-Norrlands Län: »Med an¬
ledning nf Rosenbergs yttrande, det vi borde instämma med
Ridderskapet och Adeln, får jag förklara, det jag derpå iek®
1 Augusti
359
kan ingi?, ty för min del tror jag det vi höra helt simpelt
nfslå punkten, dä det faller af .sig sjelft att millionen qvar-
stannar i Banken, samt alt Bankofullmäktige skola använda
densamma till Bankens bästa.»
C. A. Larsson frän Östergöthlands Län: »Det var gan¬
ska öfverraskantle att här få höra tade! mot Fihalbaukerne,
dä dessa Banker röra sig hufvudsakligen med Rikets Stän¬
ders Banks egna medel, oeh de aldra flesta af Rikets jord¬
brukare ur dessa banker erhålla tor dem välbehöfliga under¬
stöd, Att ovilja mot Privatbankerne här och der uttalar sig,
deröfver förundrar jag mig icke, tnen det först omnämnda
klandret väntade jag mig icke. Filialbankerne äro numera
de enda ställen, hvarifrån jordbruket kan erhålla understöd,
ty den föreslagna indragningen af Fastighets- och Diskont¬
lånefonderna, är endast afsedd till befordrande af städernas
fördelar på hmdsbyggdens bekostnad. Om vi såsom Olaus
Eriksson föreslagit, öfverlemnade denna million till Banko¬
fullmäktige, att efter deras förfogande användas, sä är min
fullkomliga öfvertygelse den, att vårt Stånds fullmäktige i
Banken blefvo öfverröstade af de andra Ståndens, så att, till
fördel för handelsintresset, millionen komme att öfverlemnas
till Handels- och Niirings-Diskontfonden. Det förundrar mig
att man ej vill använda ifrågavarande medel till förstärkande
af Filial-Bankerne, mea jag måste halla strängt derpå att så
sker, eller ock att densamma i andra rummet lemnäs åt All¬
männa Diskontfonden. Man har talat om att Banken i detta
fall skulle fä alltför liten ränta, men jag vill erinra att räntan
just vid denna Riksdag blifvit förhöjd, och derföre böra inga
skrupler af dylik beskaffenhet hindra antagandet af detta för¬
slag.»
F’lera Ledamöter af Ståndet hördes häruti instämma.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Inom Ulkottet
delade jag majoritetens tanka, att denna million holde öfver¬
lemnas till Riksgäldskontoret, för att utlånas åt fabrikanter af
jernvägsmaleriel. Hvad motionen i detta ämneafsåg, trodde jag
skulle för framtiden åstadkomma betydlig fördel. Men då jag
hör, att denna mening icke t}’ekes vinna gehör inom Ståndet,
önskar jag att millionen måtte i Banken qvarstadna samt an¬
vändas att. efter sig företeende omständigheter, förstärka en
eller annan lånegren. Ehuru häruti icke ligger något ondt,
tror jag mig dock kunna försäkra att Banko-Utskottet icke
går in på att förstärka den Allmänna Diskont-fonden. Här in¬
kommer till Stånden snart ett litet nätt Betänkande, som visar
huru Banko-Utskottet resonnerar bort hela Fastighets-låne-
fonden, ooh lemnar åt Hypotheks-föreningarne att uppfylla
360
Den 1 Augnst!.
ändamålet nied ofvannämnde fond. Jag önskar alltså att denna
million måtte ställas till Banko-fullmäktiges förfogande.»
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands Län: ».lag
yttrade sist jag hade ordet, att medlen böra lemnäs till Full¬
mäktige för att användas till förstärkande antingen af All¬
männa Diskont-fonden eller ock af fonden för FiiiaJöankernev
Jag anser bäst att de lemnäs ät Filialbankerne, såsom be¬
lägne i landsorterna, ty dä slipper man hälla kommissionärer
i hufvudstaden, och kan sjelf bestyra sina angelägenheter. Fi¬
lialbankerne hafva dessutomjför närvarande alltför små sum--
mor att röra sig med, och tarfva derför understöd, för att
rätt kunna göra påräknad nytta. Bergström klandrade detta
och trodde sig finna det man ville gynna Filialbankerne, der¬
före vill jag förena mig med Olaus Eriksson, och öfverlemna
åt Banko-fullmäktige att bestämma medlens användande. Jag-
tror icke vi behöfva frukta att allt skall komma uteslutande
Handels- och Närings-Diskonten tillgodo, ty summan är be¬
stämd och får icke öfvers tigas, ehum‘mas> ibland lånar från
den ena fonden till den andra o. s. v.»
Liss Lars Olsson från Kopparbergs Län förenade sig
med denne talare.
Olof Nilsson från Vesterbottens Län: »Jag hyser samma
åsigt som blifvit af C. A. Larsson uttalad, och tror att med¬
len böra användas till understöd för Filialbanker, ty deri¬
genom skulle hjelpen kunna komma alla provinser i riket nå¬
gorlunda lika tillgodo, samt utväg beredas att undanrödja de
förhatliga Privatbankerne.
Diskussionen förklarades nu vara afslntad : och sedan Tal¬
mannens proposition på bifall blifvit med öfvervägande nej
besvarad, samt votering begärd, så upps.-MBesy justerades och
anslogs följande voteringspropositition:
Den, som bifaller, att, med alslag å Banko-Utskottets-
tillstyrkan i punkten 12 af Utlåtandet N:o 31, den deri om¬
nämnda en million Riksdaler ställes till Bankofullmäktiges för¬
fogande för att göras fruktbar efter sig företeende omstän¬
digheter och pä éet för Banken och det allmänna bästa för¬
delaktigaste sätt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
_ Nej;
Vinner nej, då har Ståndet, med afslag likaledes å Ut¬
skottets ofvanomförmälte tillstyrkan,, för siri de! beslutat s4t
ifrågavarande medel skola användas företrädesvis till för¬
stärkning af Filialbanker och Allmänna Diskont-lånefonden
De// 1 Augusti.
361
panit i andra rummet till Handels- och Närings-Diskontfoudfms
förökande.
Voteringen, härefter i vanlig ordning Verkställd, utföll'
med 56 Ja mot 26 Nej i följd hvaraf Ståndet slädnät, i det
beslut, js-propositionen innehåller.
Slutmeningen lades till handlingarne.
§ 5.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40, i an¬
ledning af gjorda anmärkningar mot Utskottets Betänkande N:o
19, i fråga om antagande af ny lag, angående skillnad i äk¬
tenskap.
Härvid yttrade:
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Uti g 2 af detta för¬
slag förekommer någonting, som jag icke förstår, och hvarå
jag anhåller fä fästa Ståndets uppmärksamhet. Den innhäller
nemligen: »Skiljer mannen sig sjelf fran hustrun, eller hu¬
sruin från mannen, till säng och säte, af hat eller illvilja, och
håller sig i landet uppe från »hem och hustru» o. s. v. Hvad
vill detta säga? Skall »hustrun» skilja sitt från »hem och hu¬
stru»? Månne detta icke är ett tryckfel, som bör rättas innan
förslaget antages »
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Härvid är icke
något farligare, än att ordalagen äro hemtade ur gamla lag¬
texten, hvarföre de väl måga qvarstå.»
Pehr Östman frän Vesterbottens Län: »Det är icke utan
att Uhrs anmärkning har skäl för sig, ty hustrun kan ock
hålla sig undan, hvarföre det vore bättre om der infördes:
»från hem och »make», ett uttryck som kan gillia sä man
sorn hustru. Dock tror jag att en dylik förändring är af föga
betydelse.»
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Skulle någon
redaktionsförändring vara af behofvet påkallad skulle det val
heta: »frön hem och från hvarandra skiljde»; dock tror jag
all förändring härutinnan är ölverflödig.»
öfverläggningen förklarades afslulad, och efter Talman¬
nens derom framställda proposition biet" Ut låtan detlaf Ståndet
bifallet.
§ 6.
Föredrogos Bevillnings-Utskottets följande Memorial:
N:o 31, angående verkställd omröstning i anledning af
Riks-Ständens skiljaktiga beslut rörande Tullbevillningen, lade»
till handlingarne;
362
Den / slugusit.
N:o 32, rörande vissa ännu icke afgjorda Tullbevillnings-
frågor: oell
N:o 33, i anledning af Riks-Ståridens skiljaktiga beslut,
(ingående stämpelafgiften.
Samtlige i båda sistnämnde Memorialen framställde vote-
ringspropositioner blefvo godkände af Ståndet, som atslog
inbjud (ängarne i hvad de rörde Ståndet.
S 7-
Uppå derom gjord hemställan beslöt Ståndet att nästa
Lördag, den 4 i denna månad, förrätta val af Ledumöter och
Suppleanter i förstärkt Banko-Utskott: och skulle genom an¬
slag å Ståndets klubb, i vanlig ordning underrättelse meddelas
om hvad, sorn vid ifrågavarande val vore att iakttaga.
§ 8.
Föredrogs Högv. Preste-Ståndets, medelst protokolls-ut¬
drag, N:o 363 gjorda inbjudning att instämma i nämnde Stånds
vid behandling af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 123. angå¬
ende utgifterna under Hiks-Statens Åttonde Hufvud-Titel vid
punkten 88 fattade beslut, att, med ogillande af Utskottets
yttrande, Rikets Ständer, för tillvägabringande af erforderliga
nybyggnader och förändringar i Husen på den Upsala uni¬
versitet tillhöriga gård, der Kemiska Institutionen förut vur
belägen, samt dess inrättande till lokal för Exercitie-Mästarne
och deras institutioner, må bevilja ett anslag af 32,000 R:dr,
att från Riksgälds-kontoret för en gång utgå.
Ståndet, sorn vidblef sitt i ämnet förut fattade beslut, af-
slog för sin del den gjorda inbjudningen, och lade protokolls¬
utdraget till handlingarne.
§ 9-
Bordlädes andra gången:
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtanden
N:ris 123—128.
Protokolls-utdrag från Höglofl. Ridderskupet och Adeln
N:ris 355 :
Konstitutions-Utsknttets Memorial N:o 52; och
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 32;
hvarjemte till bordläggning första gången anmäldes:
Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris 145 och 146; samt
Lag-Utskottets Betänkanden N:ris 41—43.
§ io.
Såsom icke erfordrande någon annan åtgärd lades till
handlingarne följande protokolls-utdrag, nemligen:
Den i sitt gus ti.
US
frun Högofl. Kidderskapet och Adel» N:ris 307 — 370:
från Flög v. Preste-Stå ridet N:ris 300—362, 364—371.: och
från Vallöf!. Borgare-Ståndet N:ris 364 och 366—367.
Ståndet åtskiljdes kl. | 9 e. in.
In fidem
A. sl. Fröman.
Den 4 Augusti.
Plenum kl iOgr n«.
§ I-
Det vid Ståndets sammanträde den 20:de nästlidne Juli
förda protokoll justerades och godkändes.
§ 2.
Uppå derom gjorda framställningar erhöllo följande Slån'
dets Ledamöter ledighet frän Kiksdagsstsgöromälen, riem*
ligen:
Georg Nyqvist från Vermlands Län under 3 veckors tid,
räknad från och med morgondagen:
Paul Hedström från Vester-Norrlands Lån under 14 da¬
gar frän den 6 i denna månad;
Ola Lasson från Kristianstads Län 3 veckor från den
8:de:
Jan Andersson från Kopparbergs Län 3 veckor frän den
1 Ute:
Nils Svensson från Blekinge Län 3 veckor från den 14:de
och
Sven Heurlin frän Kronobergs Län 3 veckor från den 15:de
allt innevarande månad, hvarjemte Ståndet inedgaf. att den
ät Nili Fredrik Andersson från Östergöthlands Län förut
364
Den i Augusti.
beviljade ledighet finge framflyttas, så att densamma toge sin
början den 21 dennes.
§ 3.
Enligt Ståndets derom i sista plenum fattade beslut och
sedan § 71 Kiksdags-Ordningen blifvit uppläst, anställdes nu
val af Ledamöter och Suppleanter i Förstärkt Banko-Utskott;
och befunnos, efter voteringssedlarnes öppnande och rösternas
hopsummering, följande vara utsedde, nemligen:
Till Ledamöter:
Johan Bergström frän Kopparbergs
Anders Jonsson från Vermlands
Olof Pehrsson frun Gefleborgs
Olof Lindström från Vesterbottens
Johan Pettersson från Kronobergs
Erik Jonsson från Vestmanlands
Georg Nyqvist frän Vermlands
Peter Anton Nyström från Vesterbottens
Sven Haraldsson från Blekinge
Johannes Andersson från Elfsborgs
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus
Johannes Andersson från Jönköpings
Jöns Månsson från Kristianstads
Olof Olsson i Gersheden af Vermlands
Carl Gustaf Cederskog från Östergöthlands
Johan Öström från Vestmanlands
Håkan Olsson från Kristianstads
Anders Pehrsson från Malmöhus
Carl Iwarsson från Hallands
Gustaf Larsson från Stockholms
och
Johan Lönn från Jönköpings
men då, bland desse Ledamöter, Anders Jonsson från Verm¬
lands Län, i anseende till en af honom tillämnad resa till
hemorten, afsade sig det erhållna uppdraget och den honom
i röstetal närmast varande Paul Andersson från Jemtlands Län
undanbad sig förtroendet, beslöt Ståndet, med antagande af
dessa afsägelser, att Johannes Larsson från Jönköpings Län,
som med 5 röster dernäst vore i ordningen att ingå, skulle i
Anders Jonssons ställe vara Ledamot af det förstärkta Banko-
Utskottet; deri nedannämnde Ståndets Ledamöter nu in¬
valdes
Till Suppleanter:
Jan Andersson från Kopparbergs Län med 54 röster;
Pehr Eriksson från Gefleborgs » » 50 *
Län
|
med 57 röster:
|
H
|
» 57
|
91
|
11
|
» 56
|
11
|
11
|
» 56
|
11
|
11
|
» 56
|
11
|
H
|
» 56
|
11
|
11
|
» 54
|
19
|
11
|
» 54
|
11
|
11
|
» 54
|
11
|
11
|
» 53
|
11
|
US »
|
» 53
|
11
|
V
|
» 53
|
11
|
11
|
» 53
|
11
|
19
|
» 53
|
11
|
ida »
|
» 52
|
11
|
V
|
» 52
|
11
|
11
|
» 52
|
11
|
11
|
» 52
|
11
|
11
|
» 52
|
11
|
11
|
•> 50
|
11
|
19
|
» 43
|
11
|
Den 4 Augusti.
365
Anders Magnus Myrin från Elfsborgs
Pehr Pehrsson från Vermlands
Gustaf Bolin Irån Uplunds
och
Nils Pettersson från Kalmar
Län med 48 röster;
» » 47 »
» » 46 »
» » 46 »
» 46
Öfver det sålunda hållna valet blef protokoll genast upp
satt och justeradt.
Föredrog» ånyo och bifölls Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets den 2ö nästlidne Juli bordlagda Betänkande,
N:o 123, i anledning af väckt motion om förändrade före¬
skrifter rörande lazaretternes Styrelse och förvaltning.
Allmänna Besvärs* och Ekonomi-Utskottets sedan den
25 nasti. Juli pä Ståndets bord hvilanda Betänkande N:o
124, i anledning af väckt motion om förändrade föreskrifter
i afseende å de rusthållare åliggande skyldigheter dels då
manskapet befordras till fångbevakning, dels under krig, blef
nu ånyo föredraget; och yttrade dervid:
Carl Anders Larsson frän Östergöthlands Län: »Då
Utskottet i detta Betänkande yttrar, att beklädnads-slitniugs-
ersätlningen, i allmänhet öfverstigit de kostnader rusthållarne
för defekters ersättande efter fångbevakningskommenderingar
fått vidkännas, är detta en uppgift, vid hvilken jag, hvad sär¬
skildt rörer Andra Lifgrenadier-regementet har en ganska vä¬
sendtlig anmärkning att göra. Slitningsersättningen tillfaller
nemligen rusthållarne samfäldt till delning pro rata parte, un¬
der det att defektoring8kostnaderne kunna falla på några fä,
de der ofta icke erhålla tiondedelen af hvad kompletteringen
kostat dem. Således förhåller sig med den saken i verklig¬
heten vida annorlunda, än Utskottet velat antyda. Men
då härutinnan sannolikt ingen rättelse är att vinna, mäste man
väl låta bero vid Utskottets afstyrkande yttrande i detta Be¬
tänkandes första moment eller i fråga om ruethållares skyl¬
digheter under truppens fångbevakningskommenderingar. I
fråga om andra momentet, angående rusthållares skyldighe¬
ter under krig, säger Utskottet att derom finnas klara och
tydliga föreskrifter i gällande författningar. Utskottet glöm¬
mer likväl att säga, hvilka dessa författningar äro, och jag
tager mig desto hellre anledning att betvifla riktigheten af
Utskottets uppgift som i ett allmänt kändt arbete, nemligen
det af C. Grill utgifna Statistiska sammandrag af Svenska in¬
delningsverket å pag. 27 den upplysning meddelas att: »i krig
36!;
Den 4 Augusti.
besörjes underhållet., sedan lifmunderingen till fältförvaltningen
blifvit afmönstrad, utur krigsfonden, dit afgifterna inflyta»’.
Ett annat skäl för mig att betvifla tillvaron af de klara och
tydliga författningar, om hvilka Utskottet ordar, förefinnes jemväl
deruti, att vid ett serskildt tillfälle vederbörande Regements¬
chef nödgades medgifva, det icke några sådane författningar
funnos, som ålade rusthållarne att under krig underhålla be¬
klädnads-, beväriugs- och utrednings-peistdlarne. Här vore
nästan en återremiss påkallad, för att lemna Utskottet till¬
fälle att angifva de författningar, som äs3’ftas, men då sådant
belt visst skulle blifva alltför besvärligt för Utskottet, vill jag
endast yrka att Utskottets yttrande i Betänkandets sednare
moment varder med ogillande lagdt till handlingarne »
Anders August Andersson frän Östergöthlands Län: »Det
är i sanning besynnerligt, att Utskottet kan tillåta sig ett så¬
dant yttrande, som att beklädnads-slitningsersättningen icke
blott motsvarar, utan till och med öfverstiger de kostnader
som rusthäilarne för defekters ersättande fa vidkännas. När
Lifgreoadier-Regemenlerne för några år sedan kommenderades
till Gottland var manskapet utrustadt vida utöfver hvad för-
fattuingarne angående deras beklädnad föreskrifva och dess¬
utom hvarje karl försedd med ett kontant belopp af 15 å 20
R:dr för att dermed reparera de skador, som kunde uppkom¬
ma och sålunda kunde undvika alla defekteringar. I följd
häraf uppstodo vid Skenninge Kompani, der jag var fullmäk¬
tig, defekter för allenast 3 eller 4 nummer, men dessa defek¬
ter voro emellertid betydliga nog för att uppsluka slitnings-
ersättningen för hela kompagniet. Häraf visar sig, huru orätt
Utskottet resonnerar, då det säger, att slitningsersättningen
motsvarar defektkostnaden. En och annan rusthållare und-
slipper visserligen förlust, men andra förlora så mycket mera.
Jag är alltså af samma mening sorn Larsson.»
Pehr Nilsson frun Malmöhus Län : »Jemte det jag in¬
stämmer med Larsson, kan jag icke undgå att fästa uppmärk¬
samheten vid Utskottets yttrande Om de betydliga förmåner,
som skola vara de rustande tillerkända i ersättning för rust¬
ningen. Dessu förmåner inskränka sig, åtminstone i Skåne,
till ett afdrag i hemmansräntan för ett belopp af 60 daler
eller efter nuvarande myntvärde 30 R:dr R:mt, och denna
förmän måste val, då den jemföres med rustningsbesväret, an-
ses”ytterst obetydlig. I likhet med Larsson yrkar jag alltså
att Betänkandets sednare moment måtte med ogillande läg¬
gas till handlingarne.»
Öfverhiggningen var slutad. Uppå derom framställde
serskilda propositioner bluf Utskottets hemställan i Betänkandets
Deri 4 .'‘lugus ti.
367
ffirsta moment angående rusthållares skyldigheter vid trup¬
pens fångbevakningakominenderingar af Ståndet bifallen, hvar¬
emot yttrandet i andra momentet angående rusthållares skyl¬
dighet att linder krig underhålla beklädnads- m. fl. persedlar,
lades med ogillande till handlingarne.
§ 6.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets den 25 nasti. Juli bordlagda Betänkande N:o 125, i an¬
ledning af vackt motion om förändrade föreskrifter rörande
remonteringen vid indelta Kavalleriregementena.
Härvid yttrade :
Carl Anders Larsson från Östergöthland» Län: »All¬
denstund det i högsta grad ar orimligt att rusthållarne skola
under krig vara skyldiga att anskaffa remont i stället för att
tvertom remontens inköpande, likasom de öfrige rustnings-
persedlarnes upprätthållande, bör i krigstid bekostas af krigs-
fonden, enligt hvad jag vid behandlingen af näst föregående
Betänkande närmare visade, mäste jag jemväl pä det högsta
protestera mot detta Betänkande, sorn jag alltså yrkar mätte
med ogillande läggas till handlingarne.
Flere af Ståndets Ledamöter, och deribland Johan Pehrs-
ton fran Upsala, Guslaf Johansson från Kronobergs, Johannes
Larsson från Jönköpings och Anders August Andersson från Öster¬
göthlands Län instämde med Larsson; hvarefter diskussionen
förklarades slutad och Utskottets hemställanden såväl i första
punkten, angående sättet för remonteringens verkställande i
allmänhet, sorn i andra punkten, angående remonteringen un¬
der krig, afslogos af Ståndet, som med ogillande lade Betän¬
kandet till handlingarne.
§ 7.
Vid nu förnyad föredragning af Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets, sedan den 25:te nästl. Juli pä bordet
hvilande Betänkande N:o 126: i anledning af väckt motion
om inrättande af Heders-Domstolar för Arméens officers-
korpser, erinrade Paul Andersson att detta Betänkande, deri
Utskottet hemställt, att motionen måtte lemnäs utan afse¬
ende, desto hellre borde af Ståndet bifallas, som ett vid Ensta
Härads-Rätt nu pågående militärmål, enligt den redogörelse
tidriingarne derför lemnat, synes utvisa att våra allmänna
Domstolar bäst vore i tillfälle att utan väld och undseende
för Herrar Officerare handlägga ärenden af ifrågavarande be¬
skaffenhet: och blef härefter det ifrågavarande Betänkandet
af Ståndet bifallet.
368
De/i 4 Augusti.
§ 8.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets, den 25 näst-
äidne Juli bordlagda Betänkande, N:o 127, i anledning af väckt
motion om upphörande af Stats-anslaget till Kongl. Thea¬
tern och Theaterns upplåtande åt enskilde, föredrogs nu
ånyo: och yttrade:
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Af detta Be¬
tänkande inhemta vi, att Utskottet på den grund hemställt om
den väckta motionens underkännande, att 3 Stånd, vid be¬
handlingen af Sjunde Hufvud-Titeln, redan beviljadt fortsatt
anslag tiil Kongl. Theatern. Då emellertid vårt Stånd icke
biträ dt detta beslut, utan tvertom ganska enhälligt och hög¬
ljudt motsatt sig detta anslag, äro vi på intet sätt bundna af
hvad de öfriga 3 Stånden derom beslutat, och jag yrkar alltså
att vi med ogillande lästga detta Betänkande till handlingarne
samt sålunda lemna åt våra efterträdare i representantkallet
allt det stöd vi kunna, för att framdeles möjligen blifva från
detta onyttiga anslag befriade.»
En stor del af Ståndets Ledamöter instämde med öst¬
man.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Jag är före¬
kommen af Östman, och vill endast ännu skarpare accentuera
den omständigheten, att vårt Stånd icke bifallit det begärda
anslaget, samt att vi alltså icke allenast äro oförhindrade, utan,
i konseqvens med vårt beslut i sjelfva anslagsfrågan, rent af
skyldige att icke godkänna Ekonomi-Utskottets förevaiande
Betänkande; hvadan jag, i likhet med Östman, således yrkar, att
vi med ogillande måtte lägga Betänkandet till handlingarne.»
Jemväl med Rosenberg hördes åtskilliga af Ståndets Le¬
damöter instämma.
Diskussionen var slutad. Ståndet, som med nej besva¬
rade Talmannens framställda proposition på bifall till Utskot¬
tets hemställan i förevarande Betänkande, afslog samma hem¬
ställan och lade Betänkandet med ogillande Ull handlin¬
garne.
§ 9-
Vid nu förnyad föredragning af det Betänkande, som
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet under N:o 128
afgifvit, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl,
Stadgan angående fjerdingsman, uppstod diskussion, deri ne-
dannämnde Ledamöter af Ståndet deltogo:
Robert Fredrik Gross från Kalmar Län: »Ekonomi¬
utskottet kan man nästan säga frossar på slagtade motioner
Drn 4 Augusti.
från detta Stånd. Ett dylikt undamödjande afmotionärernas
välmenta förslag borde dock icke, såsom här sketr, ega rum
på sanningens bekostnad. Således stiger i sitt ressonnemang
Utskottet, att en livar, som sådant vill och kan, eger att sjelf
utöfva fjerdingsmansbestyret, utan att någon serskild pröfning
af den tjenstgöringssky Idiges lämplighet ifrågakon,mer. Dttta
Utskottets påstående vågar jag kalla osannt, alldenslund det
icke tillkommer den, hvars tur det är att tjenstgöra såsom
fjerdingsman, att sjelf bedöma sin lämplighet, utan ett sådant
bedömande beror på Kronofogdens godtycke, och ar Krono¬
fogden kittslig, täger han sig i dettB hänseende hvad maktspråk
sorn helst, ty någon annan utväg, än att lydigt foga sig efter
hans vilja, tinne9 icke. En person må för fjerdingstnnns-be-
styret vara huru lämplig som helst, så hjelper detta likvisst
icke, ifall Kronofogden skulle finna för godt att anse honom
olämplig. Med de åsigter, sorn, att döma af detta Betän¬
kande, synes vara rådande inom Utskottet, tjenar en åferre-
miss sannolikt till intet, men åtminstone yrkar jag att Betän¬
kandet med välförtjent ogillande måtte läggas till haodlingarne.»
I Gross' yttrande instämde en stor del af Ståndets Le¬
damöter och deribland Måns Månsson från Kalmar och Pehr
Tjernlund från Vester-Norrlands Län.
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: »1 stället för
att låta fjerdingsmännen vara, hvad de i sjelfva verket äro,
kommunernas, men icke Statens tjenstemän, hafva vederbö¬
rande gjort allt hvad göras kunnat, för att ställa dem i bero¬
ende af Kronofogde och Länsman och sålunda låta dem blifva
den sista länken i den långa kedjan af verkställande maktens
tjenstemän. Detta har likväl från början ingalunda varit ut¬
sigten med fjerdingsmans-beställningen, hvars egenskap att ute¬
slutande vara ett kommunalt åliggande knappast Utskottet
kunnat bestrida. Följaktligen är det också kommunen, men
icke Kronofogden, som bör ega rättigheten att tillsätta fjer¬
dingsman. Såsom bevis på, huru godtyckligt frågor angå¬
ende fjerdingsman behandlas, vill jag endast exempelvis nämna,
alt personer, som blifvit utsedda lill fjerd ngsman, ine» der¬
öfver anfört klagomål, icke fått sina besvär pröfvade. förr än
deras tjenstgöringstid redan gått till ända, och ändamålet med
de anförda besvären sålunda belt och hållet fin felats. Om
Utskottet i denna fråga hade velat gå fullt öppet tillväga,
borde vi hafva kunnat påräkna en bestämd förklaring, att fjer¬
dingsmännen äro hvarken Kronans eller Kronofogdens, utan
endast menighetens tjenare, men då så icke skett, utan ifrå¬
gavarande Betänkande tvertom afser att qvarhålla fjer-
Donde-St:s Prot. vid 1859—00 ånna liihiday. VII 51
370
Den 4 Augusti.
dingsmännen i deras beroende af Kronofogdarna, yrkar jag
att Betänkandet antingen måtte återremitteras eller, otn der¬
med ingenting synes kunna vinnas, åtminstone med ogillande
läggas till handlingarna.»
Sven Rosenberg frän Kristianstads Län: »Fjerdingsmans-
bestyret är ett kommunalåliggande, för hvars utförande icke
erfordras något, visst mätt af kunskaper, men icke desto min¬
dre har man frän ett visst håll gjort sig mycken möda alt få
dessa kommunens män inrangerade biand Statens tjenstemän
och, om detta en gång lyckas, Idir väl nästa omsorgen att
skaffa dem uniform och lön. I hnfvudsaken hafva väl dessa
försök hittills misslyckats, tnen hvad vederbörande önska, finna
vi likväl af deras bemödanden att göra fjerdingsmannen till
Kronofogdens tjenare. De anmärkningar, som här blifvit gjorda
mot det förmynderskap af Kronofogde och Länsman, hvar¬
under man velat sätta fjerdingsmannen äro alltså väl befogade;
och det botemedel hvartill Utskottet hänvisat i sådana fall,
der fjerdingsmannen anser sig hafva blifvit godtyckligt be¬
handlad, tjenar ju till intet, då det nemligen visat sig, på sätt
Svensén upplyst, att klagomål i dylika fall fått hos Konun¬
gens Befallningshafvande hvila oafgjorda året om. Jag finner
motionärens förslag ganska billigt och lämpligt, men dä han
sjelf icke synes förvänta bättre lycka vid en återrendss, vill
jag icke påyrka en sådan, utan törenar ndg i det af flera
föregående talare framställda yrkande, att Betänkandet måtte
med ogillande läggas till handlingarne.»
Med Rosenberg förenade sig flera af Ståndets Ledamöter
och deribland Johan Pettersson frän Kronobergs, Nils Mag¬
nus Pettersson från Kalmar, Erik Olsson och Olof Larsson
från Nerikes, Pehr Eriksson frän Gefleborgs och Olaus Sve¬
bilius frän Gottlands Län.
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes Län : »De mot Ut¬
skottet riktade förebråelser äro kanske icke så alldeles fftr-
tjenta, ty hvad skulle väl motionären vunnit, om Utskottet
bifallit det första alternativet i hans motion, deri han yrkar,
alt Kronofogden skulle äga att inom hvarje distrikt utse fjer¬
dingsman, och att ingen, vid straff såsom för högmålsbrott,
skulle kunna klandra hvad Kronofogden härutinnan åtgjorde.
Då man jemför detta alternativ med det sednare, deri mo¬
tionären yrkat upphörande af Kronofogdes inblandning i fjer-
dingsmansvalet. så kari vä! icke nekas att motionen motsäger
sig sjelf och Utskottet synes mig endast hafva gatt en medelväg,
dä den afstvrkte såväl det ena som det andra af motionärens
förslag. Jag skulle således för min del anse mig gerna kunna
bifalla Betänkandet, men tror man något vara vunnet dermed
De/i i Augusti.
371
att detsamma nied ogillande Iägges till handlingarne, skall jag
icke motsätta mig.»
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »••Fjerdingsmans-
bestyret är ganska gammalt och fanns till hos oss redan på
lt!00:tilet. Vid 1840 ärs Riksdag väckte jag motion om ut¬
färdande af instruktion åt Ijerdingsmännen, men detta pro¬
jekt slog, mot förmodan så ilia ut, att fjerdingsmätmen gjordes
till Kronofogdens och Länsmännens tjenare, och då nu icke
alla besutna hemmansegare äro så qvalificerade att de duga
till villiga redskap i kronobetjeningens ärenden, har man veiat
hålla Kronofogden vägen öppen att tili dessa bestyr utse den
lian, ur sin egen och egennyttiga synpunkt, finner dertill lämp¬
ligast. Utom andra, här antydda orättvisor mot fjerdings-
männen, har i min ort jemväl inträffat, att man hållit dem qvar
vid deras befattningar, derföre att medel, som icke kunnat
indrifvas, lemonts oredovisade. Långt ifrån att såsom Uhr
vilja bifalla, skulle jag hemställa, att detta orättvisa Betän¬
kande måtte med förakt läggas till handlingarne.»
Gross: »Det var sannerligen icke underligt om Uhr, i
sin egenskap af Utskotts-Ledamot fann sig förnärmad, ty mo¬
tionen är af Utskottet så illa behandlad, att de Ledamöter i
Utskottet, som bidragit till ett sådant Betänkande, gerna må
uppbära de förebråelser, här uttalats. Med motionens förra
alternativ hade jag för öfrigt lika allvarlig mening, som med
det sednare, ty med det förra afsäg jag att få saken på det
klara, sorn man Säger, och ett slut en gång på den oreda och
villrådighet, som måste blifva en oundviklig följd af de stad-
ganden vi nu hafva, och hvilka äro till den grad sväfvande
och motsägande, ott under det en § i författningen synes gifva
en hvar rätt att sjelf tjena sorn fjerdingsman, kominer man
straxt derpå till en annan §, som upphäfver den föregående,
genom att göra saken ytterst beroende på Kronofogdens god¬
tycke. Undvikandet af en sådan motsägelse genom ett be¬
stämdt och tydligt stadgande var hvad jag afsåg med mo¬
tionens förra alternativ.»
Diskussionen förklarades slutad. Talmannens först fram¬
ställda proposition på bifall till förevarande Betänkande, be¬
svarades med öfvervägande nej, hvarefter Betänkandet med
ogillande lades till handlingarne.
§ 10.
Föredrogs ånyo Höglofl, Ridderskapet och Adetn«, me¬
delst utdrag af bemälde Riks-Ständs protokoll för den 18
nästlidne Juli, N:o 355, till Borgare- och Bonde-Stånden fram¬
ställda inbjudning att förena sig uti förstnämnde Stånds be¬
372
Den 4 Augnst).
slut rörande lydelsen af §§ 1, 2, 3, 4, 3, 20 och 30 i det af
Lag-Utskottet afgifna förslag till förordning angående mord,
dråp och annan misshandel.
Sedan författnings-förslagets ifrågavarande §§ blifvit låste
samt Ridderskapet och Adelns beslut dermed jemförde, ytt¬
rade :
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Såsom vi
af inbjudningen finna afser densamma att, med undanröd-
jande af det latityds-system, som Utskottet föreslagit, antaga
lagförslaget sådant detsamma i Kongl. Maj:ts Proposition till
Ständerna öfverlemnades. Då jag emedlertid för min del
icke kan finna annat, än att de af Utskottet i berörde hän¬
seende beslutade afvikelser från Kongl. Maj:ts förslag äro i
allo välbetänkta, enär det måste vara en vinst, att domaren
har sig Öppet att göra afseende å de mildrande omstän¬
digheter, som kunna förekomma, hemställer jag, att den ifrå¬
gavarande inbjudningen, som alser borttagandet af denna do¬
marens pröfningsrätt, må varda afslagen.”
Med Östman förenade sig flera af Ståndets Ledamöter och
deribland Pehr Tjernlund från Vester-Norrlands, Johannes
Andersson frän Elfsborgs, Sven Gustaf Johansson frän Jön¬
köpings, Johan Lekberg från Nerikes och Sven Haraldsson
frän Blekinge Län.
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Likasom Östman
anser jag de af Ståndet enligt Utskottets hemställan beslutade
tillägg i lagförslagets ifrågavarande §§ vara alltför vigtiga för
8tt nu af oss efterskänkas. Den diskussion, som inom detta
Stånd egde rum vid föredragningen af Utskottets Betänkande
N:o 20, visade tydligt, huru nödvändigt, det var att hafva en
viss latityd af straffbestämmelser, allt efter som ett brott kunde
vara begånget under försvårande, mildrande eller under syn¬
nerligen mildrande omständigheter. Och då nu inbjudningen
i alla dessa §§ afser en och samma sak, nemligen borttagande
af detta latityds-system yrkar jag följaktligen att inbjudningen
i sin helhet måtte afslås.»
Olof Pehrsson från Gefleborgs Län : »Äfven jag finner
det vara i hög grad vigtigt att Ståndet vidblifver sina förra
beslut angående dessa §§, och att inbjudningen följaktligen i
sin helhet, förkastar, pä det att icke den ena § må komma i
strid med den andra.»
öfverläggningen var fulländad. Uppå derom af Talman¬
nen för hvar och en af fö r fa 11 n i n s s fö rslagets ofvanuppräknade
§§ framställd särskild proposition förklarade Ståndet sig
för sin etel afslå ,de angående samma §§ gjorda inbjudningar
De/i i Augusti.
373
»arnt vidblifva sina förut fattade beslut. I)et nti föredragna
protokolls-utdraget Indes derefter till haudlingarne.
§ 11.
Sedan Jonas Andersson från Östergöthlands Län. på sått
protokollet för den 26 nastlidne .luli visar, hemställt om den
förändring i punkten 103 af Stafs-UUknttets Utlåtande, N:o
123, att det anslag som i nämnde punkt föreslås att med
70,000 R:dr från Riksgäldskontoret utbetalas till uppföra ide
af ny byggnad för det högre elementar-läroverket i örebro,
måtte i stället beviljas såsom lån, sa biet nu denna på Stån¬
dets bord sedan föregående dag hvilande hemställan till vi¬
dare behandling företagen: och jdtrade dervid:
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: "Derigenom att
vid sistförflutne Riksdag åtskilliga elementarläroverk fingo s>g
beviljade stora summor för enahanda ändamål, hvarom bär
är fråga, hafva andra eleinentar-läroverk funnit sig föranlåtne
att framkomma med anspråk i enahanda syftning. Om det
ä eria sidan må erkännas, att sista Riksdag gick för långt i
frikostighet, skulle likväl, å den andra, ett rent alslag inne¬
bära en alltför stark motsats, och jag finner mig desto heldre
befogad att förorda den ifrågavarande summans utbetalning
såsom län, enär jag tror, att ett sådant sätt skulle i föreva¬
rande fall bli t va. det, som kostade Staten minst. Frågan står
nemligen på den punkt att tvä Stånd bifallit summan såsom
anslag och ett Stånd såsom lån, hvadan om nu jemväl Bonde-
Ståndet biträder äsigten om län, denna åsigt måhända vinner
i förstärkt Sluts-Utskott, hvaremot om vi helt och hållet, afslå
alla medel, deras mening, som yttrat sig för anslag, tvifvels¬
utan kommer att segra."
Med Rosenberg instämde. Pehr Mattson från Vester-
Norrlands Län.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: "Då punkten 103
af Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 123, föredrogs, syntes all¬
männa meningen inom Ståndet uttala sig för lån ehuru form¬
ligt beslut dä icke fattades. I öfverensstämmelse med denna
mening anser jag ock att summan må beviljas såsom lån.»
Häri hördes flera af Ståndets Ledamöter instämma.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Jag vet icke om
någon proposition vidare kan framställas i denna fråga. I §
53 af Riksdags-Ordningen heter det Hendigen: »Ej må något
mål till slutligt afgörande företagas förr, än Landtmarskalk
eller Talman först inhämtat, huruvida Ståndet anser öfver-
läggningen fulländad, hvarefter propositionen justerad framstäl¬
le». Besvaras propositonen med Ja, må väl erinringar dervid i
374
Den 4 Augusti.
tjenliga ordalag göras, men ingen försöka att beslutet genom
ny öfverläggning upprifva. Besvaras propositionen med Ja,
blandad! med Nej, eller tvärtom, och de, som öfverröstade
äro, ej begära votering, late de, om dem så godt synes, sm
särskilda mening i protokollet anteckna; kunnande sa-
dant dem ei i något fall förvägras. Begäres af en eller
flera votering, och han eller de ej vilja derifrån afstå,
dä skall voteringsproposition, jemte tydlig kontrapropositition
genast författas, justeras och ansfäs, samt voteringen strax!
derefter försiggå»; Den motsägelse till detta stadgan¬
de som man trott sig tinna i liiksdags-Ordningens § 49,
morn. 3 är endast skenbar, ty detta mom. angar endast
behandlingen af väckt fråga om återremiss innan densamma
är afgjord. I förevarande fall har ju så tillgått, att först
framställde Talmannen proposition pä bifall till Utskottets
förslag, hvilken proposition besvarades med Nej, oeh der¬
efter framställdes proposition på titsia», hvilken proposi¬
tion åtar besvarades med öfvervägande Ja, hvarefter dal¬
mannen tillkänrmgaf, att Utskottets förslag vore afslaget,
hvilket tillkänuagifvande med klubbslag bekräftades. Då nu
Jonas Andersson och de med honom lika tänkande försum¬
made att begära votering, hafva de, sedan beslutet blifvit
med klubbslag fästadt, ingen annan rätt än att reservera sig
till protokollet oeh kan, enligt mitt förmenande, frågan alltså
icke vidare komma under öfverläggning.»
Häri hörde» eu stor del af Ståndets Ledamöter instämma.
I anledning af Pehr Nilssons yttrande erinrade Talman¬
nen, hurusom enligt ordalydelsen i Kiksdags-Ordningens § 49,
mom. 3 vid pröfrringen i Ståndens plena af Utskottens algifna
förslag, desamma skola fiirst framställas till antagande eller
förkastande utan förändring, samt att om anmärkning till för¬
ändring, göres och Ståndet finner ärendet tillfyllest utredt,
Ståndet må. sedan bestämdt förslag till sådan ändring blifvit
uppgjordt, om dess antagande eller förkastande antingen ge¬
nast eller derest någon Ledamot det äskar i annat plenum
besluta: och förklarade Talmannen i öfverensstämmelse med
detta grundlagsstadgande, sig icke kunna vägra proposition på
den af Jonas Andersson gjorda framställning.»
Sven Meurlin frän Kronobergs Län: »Såvida man icke
kan anse Jonas Anderssons framställning såsom en ny motion,
synes mig saken vara afgjord, jag är nemligen af samma
tanke sorn Pehr Nilsson och anser denna d skussion tillkom¬
men vid sidan af grundlagen. Dessutom är ju iekenägotlån
begärt, så att äfven i detta hänseende företer frågan en oegent¬
lig sida.»
Dan 4 dagus ti. 375
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »••lag vill ej fasta mig
vid sjelfva frågan om lån eller om anslag, utan endast vid
sjelfva ärendets behandling och jag upprepar ännu en gång
det påstående, att dä Talmannen, sedan proposition på bifall
först blifvit besvarad med nej, derefter framställde proposi¬
tionen på afslag, och denna besvarades med ja, samt befa-
stades med klubbslag, .lonas Andersson. s<«m uraktlåt att be¬
gära votering, följaktligen icke eger någon annan rätt än att
låta till protokollet anteckna sin särskilda mening, eller också
jemlikt § 5(5 vacka ny motion.v
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands Län: »»Då
Jonas Andersson redan under diskussionen och innan Stån¬
dets beslut fattades, framställde sin särskilda mening, katt jag
icke inse hvarföre icke § 49, mom. 3 skulle kunna vara till-
lämpligt pä förevarande foll, och det vöre desto heldre önsk-
ligt om denna framställning kunde bifallas, enär omröstningen
i förstärkt Ståts-Utskott, mellan anslag och rent afslag sanno¬
likt kommer att utfälla till den förra meningens förmän, men
deremot torde blifva mera tvifvelaktig, ifall vi antoge Jonas
Anderssons förslag och förstärkta Utskottet således finge rösta
mellan anslag och lån.»
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: ”Ehuru
jag. dä ifrågavarande punkt föredrogs, angående lånets be-
höflighe t var af annan mening än Jonas Andersson, är jag
dock af den åsigten, att bans framställning må komma under
öfverläggning, utan hinder deraf att Talmannen, i stället för
att framställa proposition först på bifall, dernäst pä lån, och
sist pä afslag, omkastade propositionerna, så att propositionen
på afslag kom före propositionen på län. Föröfrigt tror jag
ingenting vara riskera dt, om Jonas Andersson erhåller propo¬
sition pä sin hemställan, ty jag nr öfvertygad, att densamma
kommer att afsläs.»
Med Larsson instämde flera af Ståndets Ledamöter såsom
Anders Jonsson träa Skaraborgs, Anders Angnst Andersson
frän Östergöthlands, Johan Öström från Vestmanlands och
Pehr Tjernlund från Vester-Norrlands Län.
Anders Eriksson frän Eflsborgs Län : »»Äfven jag in¬
stämmer med Larsson och tnedgifver att propositionen ttiå
framställas samt yrkar afslag.»
Anders Wilhelm Uhr fran Nerikes Län: »»Den grunö-
lagsvidnghet, sorn Heurlin och flera med honom antydt, torde
icke förefinnas, likasom det icke ligger någon nyhtt i åtgär¬
den alt afslä ett anslag utan äterbetalningsskyldighet, men bi¬
falla samma anslag med åtel betalningsskyldighet. Vi hafva
nemligen förfarit pä alldeles enahanda satt med anslaget till
S76
Den 4 Augusti.
Haparanda hamn och jag ser icke något hinder för ett dylikt
förfaringssätt jemväl nu.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Då icke någon Le¬
damots mening enligt Grundlagen får undertryckas, finnerjag
alldeles klart att Jonas Andersson bör erhålla proposition å
den af honom gjorda framställningen.»
Pehr Nilsson: ”1 motsatts til) nästföregående talare
är jag åter af den meningen, att då Jonas Andersson icke
begärde votering innan klubban föll, skulle en proposition na
på hans framställning vara grundlagsvidrig och om votering
öfver haus förslag ifrögakommer, kan jag i en sådan votering
icke deltaga.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Då Jonas
Anderssons framställning blifvit behandlad såsom en särskildt
motion och i sådan egenskap bordlagd, anser jag densamma
nu icke böra komma under pröfning utan föregående behand¬
ling af vederbörande Utskott, och jag hemställer derföre, att
frågan oin propositions framställande måtte i ärendets nuva¬
rande skick fä förfalla.»
1 anledning häraf erinrade Talmannen att Jonas Anders¬
sons förslag icke vore såsom någon ny motion att anse, utan
endast innefattade en sådan anmärkning, hvarom § 49, mom.
3 Riksdags-Ordningen handlade, och att alltså samma förslag
borde i öfverensstämmelse med denna grundlagsparagraf, men
icke såsom ny motion, behandlas.
Johan Letzberg från Nerikes Län: »Det är endast i af¬
seende fi Larssons yttrade påstående, att Talmannen omka¬
stade de särskilda propositionerna, då den ifrågavarande punk¬
ten föredrogs, som jag anhåller att nu få säga min mening.
Såvidt jag kan finna, har ingen sådan omkastning egt rum,
ntan den af Talmannen iakttagna ordning för de särskildta
propositonernas framställande, nemligen först på bifall och
sedan på afslag, varit alldeles rigtig och med Grundlagen fullt
öfverensstämmande.»
Sven Rosenberg frän Kristianstads Län: »Anders Gud¬
mundssons uppfattning kan jag ieke gilla, och jag är rädd att
vi skulle faslna ganska ofta i svårigheter, om hvarje särskild
mening, som under en diskussion kan uppstå, skulle såsom
en ny motion behandlas. Utom det nyss unförda exemplet
om anslaget till Haparanda hamn, vill jag erinra om en annan
fråga, den nemligen, sorn angick öfverlemnande från Banken
till Riksgäldskontoret af en million utaf Bankens behållna
vinst. 1 denna fråga yttrades liera särskilda meningar och
det hade blifvit ganska krångligt, om hvar och en af dessa
meningar skolat behandlas såsom ny motion. För min del
Den 4 Augusti.
377
tror jag att ärendet är fullt grundlagsenlig! behandlad!,, oell
att Talmannen är berättigad att framställa proposition på .Jonas
Anderssons förslag, hvars bifallande eller afslående skall i öf¬
rigt vara mig temligen likgiltigt.»
Johan Bergström och Jan Andersson från Kopparbergs
samt Paul Hedström frän Vester-Norrlands Län instämde
med Rosenberg.
Måns Månsson från Kalmar Län: »Dä Jonas Anders¬
son begärde proposition på sitt förslug både under och efter
den diskussion, som hölls öfver punkten 103 i Ståts-Utskot¬
tets Utlåtande, N:o 123, samt förändringen från anslag till län
ingalunda är någon ny eller ovanlig åtgärd, svnes mig saken
vara högst enkel och genast kunna afgöras, utun att vi derpå
öda någon vidare tid.»
Anders Gudmundsson: »Då den af Talmannen fram¬
ställda proposition pä utslag å Utskottets hemställan i punkten
103 besvarades med öfvervägande ja, och Jonas Anderssons
förslag icke kom under omröstning, kan jag icke finna annat
än att. samma förslag nu mäste såsom ny motion behandlas.
Beträffande återigen ansluget till Haparanda hamu, var för¬
hållandet sä tillvida annorlunda, som i den frågan motion blif¬
vit väckt och Ståndet följaktligen hade fria händer att besluta
antingen efter Utskottets förslag eller efter motionärens, men
här har aldrig någon motion blifvit väckt, och Jonas Anders¬
sons hemställan är alltså såsom en ny motion att. betrakta.
Huru man än må se saken gifver likväl den nu hållna dis¬
kussionen tydligen vid handen att frägau ar långt ifrån klor,
och jag törnyar derföre min hemställan, att densamma må
förfalla.»
Uhr: »Jag har återigen begärt ordet närmast mod an¬
ledning af Pehr .Nilssons yttrande, att frågan icke borde göras
till föremål för diskussion, derföre att Jonas Andersson icke
begärde votering, innan klubban föll öfver Talmannens proposi¬
tion på afsiag till Stats-Utskottets hemställan i förevarande ämne.
Det förundrar mig att en sådan anmärkning kunnat fram¬
ställas, aldrahelst af Ståndets egen Ordningsman. Mig synes
det nemligen klart, att Jonas Andersson icke kunde begära
votering öfver sitt eget förslag förrän proposition på samma
förslag blifvit af Talmannen framställd. Och det är denna
proposition, som ännu återstår att framställa.»
Pehr Nilsson: »Då Talmannen förklarade proposition
på afsiag till Utskottets hemställan besvarad med öfvervägande
ja, hade Jonas Andersson bort begära votering, men när han
icke gjorde detta, utan beslutet befästades med klubbslag, sä
hade han sedermera jemlikt § 53 Riksdogs-Ordningen ingen
373
Den 4 Augusti.
Annan ratt, än att i protokollet lät» anteckna sin särskilda
mening. Följaktligen är jair, oberoende af den tillrättavisning
jag nyss erhöll af Uhr, fortfarande af den mening, att propo¬
sition numera icke kan framställas ä Jonas Anderssons för¬
slag.»
Carl Anders Larsson: »Till en början trodde äfven
jag att någon oegentlighet egt runi, dä Talmannen lät propo¬
sitionen pä utslag föregå propositionen på lån, men jag tinner
nu att saken blifvit fullt grundlagsenlig! behandlad och jag
kan derföre ieke gilla Anders Gudmundssons åsigt derom att
Jonas Anderssons förslag bör betraktas såsom ny motion. Jag
vill i delta hänseende erinra om Ständernas beslut rörande an¬
slaget till Grenna hamn. Utskottets afstyrkande hemställan
rörande detta anslag bifölls nemligen af detta Stånd, men de
öfriga tre Ständen beviljade den ifrågasatta summan. Enligt An¬
ders Gudmundssons åsigt skulle de tre öfriga Ständen icke
kunnat du definitivt besluta, utan deras meningar bordt be¬
handlas såsom nya motioner. Häraf torde man finna, att
Anders Gudmundsson misstager sig, likasom jag tror, att Pehr
Nilssons åsigt innefattar ett misstag, ty det vore ganska våd¬
ligt, om enskilda Stånris-Ledamöters mening skulle kunna på
dylikt sätt undertryckas.»
Med Larsson förenade sig Carl Casper Nettelbladt från
Stockholms och Gustaf Hultman frön Nerikes Län.
Gustaf Bjerkander frän Skaraborgs Län: »Redan då
denna fråga förra gängen var före, tillkännagaf jag min me¬
ning. Jag yttrade nemligen då, alt någon vidare proposition
icke kunde ifrågakomma, sedan propositionen på utslag till
Utskottets hemställan blifvit besvarad med öfvervägande Ja,
och detta Ståndets beslut med klubbslag bekräffadt. Helt
annat hade varit, om Jonas Anderssons förslag blifvit fram-
ställdt näst efter propositionen på bifall och innan någon pro¬
position på afslag gjordes. Men såsom ärendet nu blifvit be-
handiadt, anser jug frågan desto helldre hafva oåterkalleligen
fallit, som Utskottets hemställan, utan att närmare angifva,
under hvilken form medlen skulle utgå, endast innefattade
det förslag, att beloppet skulle fä lyftas. Ståndet har sålunda
förklarat, att dessa 70,000 R:dr icke under någon form få
utgå och jag kan alltså icke deltaga i voteringeD ifall någon
sådan skulle komma iträga.»
Carl Iwarsson från Hallands Län instämde med Bjer¬
kander.
Andere Gudmundsson: »Det af Larsson anförda ex¬
empel för underkännande af min åsigt torde icke vara till¬
ämpligt. I afseende å anslaget till Grenna hamn var nemli-
De/i 4 Augusti.
379
pen frågat» vackt genom en Konglig Proposition, hvaremot
något lön til! nybyggnad åt elementarläroverket i örebro al¬
drig blifvit ifrågasatt förr, än Jonas Andersson derom väckte
förslag. Hans förslag är alltså såsom en ny motion att anst?.
För öfrigt är jag nf samma mening, som Bjerkander, nemligen
att frågan redan är oåterkalleligen afgjord.v
Af samma mening som Auders Gudmundsson- voro äf¬
ven Erik Magnus Fulk från Skaraborgs och Håkan Olsson frän
Chris ianstads Län.
Paul liedström från Vester-Norrlands Län: »Jag är af
alldeles motsatt åsigt med Anders Gudmundsson. Någon
proposition på Jonas Anderssons förslag har nemligen icke
blifvit gjord och då han enligt 3 mom. i Riksdags-Ordningens
49 § är ovilkorligen berättigad att få sitt förslag pröfvadt,
finner jag fullkomligt grundlagseniigt, att proposition derå nu
framställas.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län: »Äfven jag
finner Riksdags-Ordningens 49 § 3 inom. tydligen föranleda
derhän, att proposition ä Jonas Anderssons förslag nu mä
framställas.»
Olof Nilsson från Vesterbottens Län: »I öfverensstäm¬
melse med den åsigt, som blifvit uttalad af såväl de tvänue
sednaste, som flere föregående talare, är jemväl jag af den
meningen, att proposition å Jonas Anderssons förslag nu må
framställas »
Öfve» läggningen förklarades fulländad. Sedan Talman¬
nen ånyo erinrat om innehållet af 3 mom. i Riksdags-Ordnin-
gens 49 § och med stöd af detta mom. förklarat sig oförhin¬
drad att nu framställa proposition pä Jonas Anderssons ifrå¬
gavarande förslag, bief jemväl en sådan proposition af Tal¬
mannen sjord, forst på bifall till förslaget, hvilken proposition
med öfvervägande Nej besvarades, och dernäst på afslag,
hvarå svarades med allmänt Ja ; och var alltså Jonas An¬
dersson meranämnde hemställan af Ståndet afslagen.
§ 12.
Vid förnyad föredragning af Konstitutions-Utskottets den
28 nästlidne Juli bordlagda Memorial N:o 52 med förslag till
ändring i 16 och 22 §§ i Riksdags-Ordningen rörande vilko¬
ret» för valbarhet till Riksdagsman, blef det t berörde Memo¬
rial framställda grundlagsändringsförelag antaget att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
§ 13.
Föredrogs ånyo och punktvis Banko-Ufskoftets, sedan
380
Den 4 Augusti.
den 28 nasti. Juli på Ståndets bord hvilande Memorial N:o
32, angående föreskrifterna i l:sta, 2:dra och 3:dje artiklarne
at Bankoreglemente^
De fy la första punkterna i detta Memorial blefvo utan
diskussion bifallne.
I anledning af 5:te punkten, deri Utskottet hemställt, att
Bankens Embets- och Tjenstemän samt betjente må för åren
1861, 1862 och 1863 få bibehålla den tillfälliga löne- och
arfvodestörhöjning, som vid sistförflutna Riksmöte blifvit dem
beviljad, uppstod öfverläggning och yttrade:
Carl Anders Larsson frän Östergöthlands Län: ».Jag kan
ej godkänna Utskottets ifrågavarande förslag, mindre likvisst
af den anledning att dessa löneförhöjningar äro obilliga, än pä
den grund att Bankens tjenstemän äro alltför talrika. Staten
visar att nära 200 tjenstemän och vaktbetjente finnas anställde
i Banken. Detta är ett tjenstemannaöfverflöd, som nära nog
star på gränsen af det orimliga, och utan att nödige kon¬
troller behöfde saknas, skulle väl denna mängd af Kommis¬
sarier, Kammererare, Kassörer, Bokhållare, Kontors- och Kassa¬
skrifvare, med hvad mera de heta, kunna saklöst reduceras
till hälften. Ställdes vår Riksbank på en mera expedit fot,
borde densamma kunna åtnöja sig med mindre än fjerdede-
len af den betjening, som den nu disponerar. Exempelvis vill
jag nämna att Östgötha Hypotheks-Förening, hvars affärer äro
ganska stora, skötes af 4 tjenstemän och Stockholms Enskilda
Bank af omkring 20 personer. Af sådan anledning och
för att förmå Bankofullmäktige att gå i författning om de tjenste-
indragningar, sorn kunna åstadkommas, vill jag, sä länge Ban¬
ken ännu bibehåller hela denna här af öfverflödiga tjenstemän,
icke bifalla de af Utskottet föreslagna löneförhöjningarna.»
Johannes Magnus Lundahl och Erik Magnus Falk från Ska¬
raborgs, Sven Gustaf Johansson från Jönköpings, Nits Jaensson
och Anders August Andersson från Östergöthlands, Nils Fellers-
ton och Carl Johan Svenssén från Kalmar Län m. fl. Ståndets
Ledamöter vore af samma åsigt, som Larsson.
Anders Eriksson frän Elfsborgs Län: »Utan att inlåta
mig i något bedömande af de föreslagna löneförhöjningarnes
behöflighet, vill jag, i anledning af Larssons yttrande, endast
hafva erinraf, att, enligt Bankoreglementet, det icke tillkom¬
mer Bankofullmäktige att besluta om indragning af en eller
flere tjenster vid Bankoverket. En sådan makt ligger nemli¬
gen uteslutande hos Rikets Ständer, hvadan Larssons anmärk¬
ning, för så vidt dermed afsågs någon påminnelse till Banko¬
fullmäktige, saknade all grund.»
Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Den 4 Augusti.
38!
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Då tjenstemän»
nens allt för stara antal är ett fel. icke å tjänstemännens
sida, utan å deras, som förfoga öfver Bankens organisation,
böra tjenstemännen ieke umgälla ett missförhållande, som det
tillhörer andra att afhjelpa, och att härutinnan söka någon
anledning till vägrad löneförhöjning finner jag alltså orätt¬
vist. Under hufvudtitlarnes behandling hafva vi fått erfara,
att Statens tjenstemän i hufvudsakligaste delar fått bibehålla
sina löneförhöjningar, och då nu så är, kan jag icke se något
skäl, hvarföre Rikets Ständers egna tjenstemän skola hållas
sämre. Må samma rättvisa vederfaras alla och der Statens
tjenstemän fått behålla de löneförhöjningar, som beviljades vid
8istlidrie Riksdag, der må jemväl Bankens tjenstemän åtnjuta
en motsvarande förmån.»
Häri förenade sig Johan Peller Andersson från Elfsborgs Län.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Li¬
kasom Anders Eriksson får jag erinra att Bankens omregle-
ring och indragning af tjenstår inom densamma är en åtgärd,
som tillkommer icke Bankofullmäktige, utan Rikets Ständer.
Hvad åter beträffar lönernas belopp, är jag af samma tanke,
som Östman, eller att Bankens tjenstemän böra, i samma mån
som Statens, bibehållas vid de under sista riksdag dem till¬
erkända löneförhöjningar.»
Larsson: Dä jag nyss gjorde anmärkning mot det stora
antal tjenstemän, som finnas i Riksbanken anställde, afsåg
jag hufvudsakligen att ådagalägga, det indragning af flere
bland de fjenslebefattningar, som derstädes nu finnas till öfver¬
flöd, lätteligen borde kunna verkställas. Ett bevis på detta
tjenste ina nnaöfverflöd finner man företrädesvis i Bankens Sup-
plementar-stat, som upptager 60 suppleanter för 72 ordinarie
tjenstemän och till och med ännu flere supplerande vaktmä¬
stare än der finnas ordinarier. Att detta är ett missförhål¬
lande, som utan allt för stora arrangementer borde kunna
rättas, vill falla sig temligen klart, likasom Rikets Ständer väl
icke böra ensamme draga hela skulden af Bankens felaktiga
och tunga förvaltning, helst Bankofullmäktige hafva skyldig¬
het att ingå till Ständerna med förslag till de ändringar i
Bankens organisation, som kunna finnas erforderliga. Hvad
serskildt beträffar det så kallade dyrtidstillägget, får jag erinra,
att beslutet om detta tilläggs vidare utgående fattats af de 3
öfriga Stånden, men icke af Bonde-Ståndet, och att vi alltså
handla i full konseqvens med våra förra beslut, om vi nu af¬
stå det lönetillägg, hvarom här är fråga.»
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län: »Då
Bankofullmäktige, såsom vi af förevarande Memorial inhemta,
;js2
Den i Augusti.
utaf sistforflutne Riksdags Ständer jemlikt 35 § 4 morn. i
Bankoreglementet blifvit bemyndigade :itt göra indrag¬
ning af ledighlifvande tjenster och förflyttningar af tjen¬
stemän frän en till annan afdelning inom Banken, synes mig,
att Larsson icke så alldeles misstagit sig, sorn åtskillige ta¬
lare velat påstå. Genom denna reglements-§ hafva nemligen
Bankofullmäktige falt tein ligen fria händer att. utan något
Ständernas förmyndarskap, besluta om tjensterne inom Banken.»
Ostman: »Det af Lundahl antydda stadgande i Banko¬
reglementet tillkom hufvudsakligen såsom ett upphäfvande af
den förut gällande föreskritten, att, då en person erhöll tjenst
inom Banken, kunde lian icke mot sin vilja förflyttas från
denna befattning till en annan inom Bankoverket. För öfrigt
är nu här icke fråga om Bankens reglering, utan endast om
tjenstemännens löner, och i delta sistnämnde hänseende är
jag, såsom jag nyss nämnde, af den meningen att, derest
Statens tjenstemän få bibehålla de löneföthöjningar, som be¬
viljades dem vid sednaste Riksdag, böra Bankens tjenstemän
jemväl bibehålla sina dyrlidstillägg.»
Efter sålunda slutad diskussion och sedan talmannens
proposition på bifall till ifrågavarande 4:de punkt besvarats
med öfvervägande nej, blef samma punkt af Ståndet afslagen
och lagd till handlingarne.
Gite punkten, deri Utskottet hemställt att det för hvar
och en af Bankens sex kassörer såsom missräkningspenningar
nu bestämda anslag af 450 R:dr mätte till 700 R:dr förhöjas,
afslogs och lades till handlingarne.
7:de punkten, innefattande redogörelse, för de löneför¬
måner, som tillkomma Bankens tjenstemän, bifölls, med för¬
behåll om de rättelser i denna punkt, som Liefve en följd af
Ståndets rörande 5:te och Gite punkterne fattade beslut.
I afseende å punkterne 8 lill och med 11, hvilka i ett
sammanhang diskuterades, yttrade:
Pehr Nilsson frän Malmöhus Lärn »Det är egentligen
mot 1 lite punkten, sorn jag finnér anledning till anmärkning.
1 denna punkt hemställes nemligen, att för den eller dem,
som under åren 1861, 1862 och 1863 kunna varda på pen-
sionsstat förflyttade, bör pensionen utgå till belopp, motsva¬
rande såväl hela lönen, som den derå beviljade tillfälliga för¬
höjning. Jag åter tycker, att pensionen endast bör motsvara den
ordinarie lönen, men ej den tillfälliga löneförhöjningen. Ett
annat beslut, skulle gifva ett vådligt exempel, och förorsaka
enahanda anspråk frän andra håll. Jag yrkar derföre, att
pensiouerne må utgå med de ordinarie lönernas, meu icke
derjemte med de tillfälliga löneförhöjningarnas belopp.»
Dr.ii / Augusti.
Häri lif>rdet> flere af Ståndets Ledamöter instämma.
Östman: »Jag är förekommen af Fehr Niisson och vi!!
mi endast erinra, hurusom vid sistförflutne Riksdag man all¬
mänt var ense derom, att endast de ordinarie lönerne, men
icke de tillfälliga löneförhöjningarne höra ligga till grund för
pensionerna. Att nu vidhålla denna åsigt är så mycket mera
nödvändigt, som. ifall de tillfälliga löneförhöjningarne framde¬
les komma nit försvinna, skulle de tjenstemän, som dessför¬
innan taga afsked, erhålla sliirre pensioner än de, som der¬
efter lemna sina tjenster.»
Olof Olsson i Olebyn af Vermlands Län instämde med
östman.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »An¬
gående ll:te punkten och den deri bestämda pensionerings-
rätten fördes inom Banko-Utskottet en ganska häftig strid, i
hvilken Bonde-Ståndets Ledamöter, som förfäktade samma
åsigter, här nu uttalats, efter anställd votering stadnade i mi¬
noriteten. I öfverensstämmelse med den åsigt, för hvilken
jag voterade i Utskottet, hit rå der jag nu den mening, som
yttrats af Pehr Nilsson och Ö-äinan.»
Olof Nilsson från Vesterbottens Län : »Ett ytterligare
skäl, att pensionerne icke böra beräknas högre än de ordi¬
narie lönerna, finnér jag deruti att en pensionär kan fritt välja
sin vistelseort der, hvarest lefnodskostnaden är minst, hvilket
ater icke luter sig göra för den ännu i tjenst varande tjen-
stemannen, sorn är bunden af sin syssla.»
Anders August Andersson från Östergöthlands Län:
Mig synes det vara alldeles obegripligt, huru Utskottet kom¬
mit lill ett sådant resultat. Under antagande, att de tillfälliga
löneförhöjningarne framdeles komma att upphöra, skulle ju de
tjenstemän, sorn under nästföljande 3:ne år taga afsked, er¬
hålla vida högre pensioner än både de tjenstemän, som före
dem redan tagit och de sorn efter dem komma att taga afsked,
Jag finner förslaget alldeles orimligt och yrkar afslag.»
Hobert Fredrik Gross från Kalmar Län: »Att resul¬
tatet i Utskottet blef sådant, som det blef, bör icke förundra
oss, då vi taga i betraktande huruledes, genom en Nordström,
en Stuart m. fl., tjenste mann aintresse t var derstädes sjmner-
ligen väl representeradt. I saken instämmer jag med Öst¬
man och finner en pensionering, som utginge ej blott efter
de ordinarie lönerna, utan derjemte efter de tillfälliga löne-
förhöjningarne, desto mera orättvis, sorn icke allenast de,
hvilka nyss ta »it afsked, då skulle få mindre pension, utan
detsamma inträffa jemväl med dem, hvilka framdeles dä de
384
Den 4 Augusti,
tillfälliga löneförhöjningarne möjligen försvinna, komma att
taga afsked.»
Häri instämde Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs och
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bobus Län.
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län: »Man
behöfver verkligen väpna sig med kallblodighet, då man fin¬
ner förslag, sfidane som detta, framläggas till Ständernas pröf¬
ning och af Utskottet rekommenderas till antagande. I stäl¬
let för att, såsom Utskottet hemställt, låta pensionen utgå icke
blott till lönens utan jemväl till löneförhöjningens hela belopp,
skulle jag vilja hemställa, huruvida ens hela den ordinarie
lönen borde gifvas åt en pensionstagare, som pä grund af
ålder och sjuklighet icke vidare kan, såsom förr, deltaga i
hvarjehanda förströelser och hvars lefnadskostnader, i mån
deraf jemväl måste blifva mindre. Med 2/3:delar af den or¬
dinarie lönens belopp synes mig en pensionstagare skäligen
kunna vara belåten.»
Bengt Johan Holmlin från Götheborgs och Bohus Län:
»I Banko-Utskottet resonnerades pä belt annat sätt, än Lun¬
dahl nu gjort och ehuru alla möjliga skäl anfördes för vår
mening, blef dock, efter votering, resultatet sådant som detta
Memorial visar.»
Öfverläggningen var slutad. Uppå framställde serskilde
propositioner, blefvo 8:de, 9:de och ltkde punkterna bifallne ;
hvaremot litte punkten afslogs och lades till handlingarne.
Den af Utskottet i slutet af förevarande Memorial gjorda
anmälan, att någon ändring i öfrige delar af Banko-Regle¬
mentets Usta. 2:dra och 3:dje artiklar icke funnits erforderlig,
lades till handlingarne.
S 14.
Johan Lekberg från Nerikes Län begärde ordet, och ytt¬
rade: »Sedan Ståndet, med afslag å Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 125, i anledning af väckt
fråga om förändrade föreskrifter rörande remonteringen vid de
indelta kavalleii-regeinentena, förklarat sig med ogillande
lägga detta Betänkande till handlingarne, så finner jag mig,
af detta beslut och med begagnande af den rätt g 56 Riks-
dags-Ordningen lemnar, föranledd hemställa,' det Hedervärda
Ståndet ville genom sitt enskilda Utskott låta uppsätta och
till Kongl. Maj:t öfverlemna en underdånig skrifvelse i den
syftning, min af Ekonomi-Utskottet afstyrkta motion afser.»
I afvaktan på underrättelse om Med-Ståndens beslut an¬
gående ifrågavarande Betänkande N:o 125, skulle den af Lek¬
berg nu väckta motion hvila på bordet.
Den 4 Augusti.
38")
S 15. •
Den af Olof Olsson i Gersheden af Vermlands Län, un¬
der åberopande af g 56 Riksdagsordningen, väckta oell i sista
plenum bordlagda motion, angående bestämmande af förmyn¬
dares arfvode, blef, efter densammas förnyade föredragning,
uppå derom af Talmannen framställd proposition, till Lag¬
utskottet remitterad.
‘Rörande nyssnämnda remiss yttrade Sekreteraren, att dä
redan mer än en månad från Riksdagens början förflutit och
Olof Olssons ifrågavarande motion icke innefattade grundlags¬
fråga eller omedelbarligen föranleddes af något redan fattadt
beslut eller redan upptaget ärende eller under Riksdagen in¬
träffad händelse, ansäge Sekreteraren den åberopade § 56
Riksdagsordningen på förevarande fall icke tillämplig, och för¬
klarade förthy, att han, likmätigt § 24 Riksdagsordningen och
sin aflagde ed, icke utan sin uttryckliga reservation kunde
låta proposition om denna motions remitterande till Utskotts¬
behandling framställas.
§ 16.
Till bordläggning första gången anmäldes nedannämnde
från vederbörande Utskott inkomne Utlåtanden, Retänkanden
och Memorial, nemligen fränt
Konstitutions-Utskottet N:ris 53—56;
Stats-Utskottet N:o 147;
Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet N:o 24; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet N:ris 132—144.
§ 17.
Föredrogs och godkändes Espeditions-Utsknttets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Moj;t
N:o 104, angående beluifvandes undsättning i missvextår.
§ 18.
Anmäldes och lades till handlingarne ankomne protokolls¬
utdrag :
Från Höglofl. Ridderskapet och Adelil N:ris 377, 378, 380
och 381 samt
Från Vallöf]. Borgare-Ståndet Nrris 368—373,
Deremot bordlädes förstnämnde Stånds protokolls-utdrag
N:o 379, med inbjudning attinstämma i de beslut Ridderskapet
Ronde-Stis Prot. vid — fiO årpns Riksdag. VII. 25
380
Den 8 Augusti.
och Adele fattat vid föredragning af Sammansatta Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande N:o 11.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
In Odem
N. A. Fruman.
\)en (i Augusti.
Plenum kl. iO f. ni.
§ 1.
Protokollen för den 17:de nästlidne Juli e. m., den 2ä
och den 28 i samma månad anmältes vara färdiga till gransk¬
ning af Ståndets Ledamöter oell bordlädes för sådant ända¬
mål, hvaremot protokollen för den 18 Juli f. m. och den 23
Juli e. m., hvilka hvilat på bordet, ansågos justerade.
§ 2.
För skötandet af enskilda angelägenheter beviljades på
begäran, ledighet från Riksdagsgöromälen åt: Johan Lönn
från Jönköpings Län under 14 dagar och Erik Hansson från
Gefleborgs Län under 3 veckor, räknadt från den 14 inne¬
varande månad; hvarförutan Olof Lagergren frän Gottlands
Län meddelades 8 dagars förlängning uti redan beviljad tjenst¬
ledighet.
§ 3.
Anders Pehrsson från Malmöhus Län, som på begäran
f^itt ordet, inlemnade en så tydande motion:
Uti underdånig skrifvelse af den 27 Januari 1858 an-
höllo Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte, att postbefor-
Den 8 alugus ti.
387
dringen måtte skiljas från jordbruket och att emedlertid tills
detta kunde ske erforderliga åtgärder malte vidtagas i ända¬
mål bland annat, att, i den mån järnvägsförbindelser vare sig
genom Statens eller enskildas forsorg, redan kommit eller
framdeles komma till stånd, detta transportmedel måtte för
posterna begagnas.
Vid vestra stambanan lärer Ständernas önskan hafva blif¬
vit uppfylld, så att hela den färdiga bansträckan derstädes
begagnas för postbefordringen; men i Skåne se vi ännu vid
södra stambanan de postskjutsskyldige vara nödsakade att vid
sidan at och utmed jernvägen forsla postväskorna pa vanliga
fordon, hvilka naturligtvis fortskaffa brefven mycket långsam¬
mare, än det framilande lokomotivet. För de korresponderan-
des bästa och för de skjutsskyldiges lindrande liksom förpo¬
sternas säkerhet vore det dock af vigt att postbefordringcn
ordnades äfven på denna linea enligt Ständernas önskan, och
jag hemställer derföre, att Bonde-Ståndet måtte låta genom
sitt enskilda Utskott uppsätta förslag till en underdånig skrif¬
velse till Kongl. Majit med anhållan, det han täcktes i nåder
låta post-styrelsen ofördröjligen gå i författning om postbe-
fordring äfven på södra stambanan, sä långt denna redan är
färdig och i mån, som den hinner fullbordas, emot sanitina
iakttagande, som Rikets Ständer gjort till vilkor derför eller
att innehafvare af posthemman, hvilka i följd häraf icke vi¬
dare blifva med någon postföring betungade, skola vara för¬
bundne att afstå från de i vedergällning för postföringen
dem förunnade friheter och förmåner.”
Motionen remitterades till Ståndets enskilda Besvärs-Ut-
skotts behandling.
§ 4.
Johannesj Andersson från Jönköpings Län ingaf följande
skriftliga anförande med deri åberopade Kongl. Maj ts Nådiga
Resolution, hvilka handlingar voro af detta innehåll:
”Ehuru Höglofl. Ekonomi-Utskottet, i anledning af väckt
och uti Ståndets protokoll för den 19:dc nasti. November å
pag. 354, intagen motion sig utlåtit: att. stadganden i gällande
författningar, rörande handläggning af frågor om ansvar (ör
vanskötsel af rustningshäst icke medgifva, att den angifue
skulle lagligen kunna fällas till böter för nyssnämnde förseelse,
utan att hafva haft tillfälle att förklara sig öfver hvad an¬
märkt blifv.t, och derjemte uttalat den öfvertygelsen, alt ett
motsatt för ärande skulle blifva rättadt om klagan deröfver i
vederbörlig ordning anföres; och fastön kändt är, att åtskilliga
Konungens Befallningshafvande t. ex. i Upsala, örebro, 1310“
Den 8 Augusti.
kinge, Jemtland och möjligen ännu flera, behandla likartade
angifvelse!- i den ordning, sorn Utskottet antagit, har likväl en
viss tvekan om rätta meningen af gällande föreskrifter blifvit
mera allmän efter det Kongl. Majit, genom Nådig Resolution
af den 7 December 1858, icke blott gillat dess Befallnings-
hafvandes i Kronobergs Län Resolution af den 29 föregångne
Juni, hvarigenom Rusthållare på angifvelse af sqvadrons-che-
fens ombud vid ett ådermöte blifvit ohörd fälld till böter för
tillvitad vanskötsel af hussar-häst, utan äfven lemnat obt sva¬
rad klagandens anhållan att genom anställande förhör inför
Vexiö Rådhus-rätt få styrka sin oskuld med tillgängliga vitt¬
nen.
Det åberopade nådiga beslutet antyder således mer än
tillräckligt behofvet af närmare bestämmelser, ty det kan ju
vara en möjlighet, att Konungens Befallningshafvande uti några
af Länen handla mera af billighetskänsla, eller efter den mera
allmänna grundsatsen, att ingen bör dömmas ohörd, än till
följd af tydliga föreskrifter, och det är af så beskaffade an¬
ledningar, som jag. under åberopande af förutnämnda motion
och Utlåtande, vördsamt föreslår, det ville Bonde-Ståndet, ge¬
nom underdånig skrifvelse, hos Kongl. Majit anhålla om före¬
skrift till dess Befallningshafvande i Länen:
Att angifvelse om vanskötsel af rustningshäst
eiler missbruk af rättigheter att densamma begagna,
skall cotnmuncieras med rusthållaren och denne
lemnäs tillfälle att genom förklaring och vittnens
hörande styrka sin oskuld innan angifvelse!! till
hufvudsaklig pröfning upptages.
Kongl. Maj:ts nådiga resolution uppå de besvär, rusthål¬
laren för N:o 87 Tveta vid Ingelstads sqvadron af Smålands hus-
sar-regemente Johannes Nilsson i underdånighet anfört der¬
öfver, att, sedan vid innevarande år hållet vår-ådermöte och
besigtning å nummerhästarme vid regementet, bland andra
rustningshästen för nämnde nummer befunnits mager, till följd
af vanskötsel under vinferfodringen, och ansvar derföre å be¬
sväranden yrkats, Kongl. Majtts Befallningsbalvande i Krono¬
bergs Län, genom resolution den 29 sistlidne Juli. med stöd
af Kongl. Förordningen den 2:dra September 1783 saint Kongl.
Majds och Rikets Krigs-Collegii Kungörelse den 22 Juli 1806,
ålagt besväranden att derför böta 30 R:dr R:mt till Vadstena
krigsmanshus-kassa; om ändring hvarutinnan besväranden på
anförda, förmenta skäl i underdånighet anhållit; hvaröfver
Kongl.' Majits Befallningshafvande, efter det vederbörande
hörde blifvit, med underdånigt utlåtande inkommit; gifven
Stockholms Slott den 7:de December 1858.
Den S Augusli.
389
Kongl. M!ij:t har dessa underdåniga besvär med hvad
deröfver anfördt blifvit uti nådigt öfvervägande tagit, och fin¬
ner skal icke hafva förekommit, sorn kan föranleda ändring i
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes öfverklagade resolution, hvil¬
ket vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Datum
Ut Supra.
Under Hans Maj:ts
Min Allernådigste Konung och Herres sjukdom
CARL.
J. 31. Björnstjerna
Lika med Höga Originalet betyga:
A. 11. Westberg A. W. Åbergsson
e. o. Kammarskrifvare. e. o. Hof-Rätts-Notarie.
Att förestående resolution blifvit meddelad i anledning af
rusthållaren» lör N:o 87 Tveta vid Smålands Kongl, hussar-
legemente anförde underdånige besvär deröfver att Lan blif¬
vit af Konungens Befallningshafvande i Vexiö ohörd dömd till
30 R:dr böter för uppgifven vanvård af rustningshästen. och
pä rusthållaren» anhållan att få låta afhöra vittnen till veder¬
läggning af angifvelsen, det varder härmedelst efter förevisade
besvärsakten intygadt.
N. A. Fröman. Nils Pehrsson
n. v. Talman i Bonde-Ståndet.»
Sedan Johan Lönn frän. Jönköpings Län förklarat sig
instämma med Johannes Andersson, blef ärendet remitterad!
till handläggning af Ståndets enskilda Utskott.
§ 5.
Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 145 i anled¬
ning af väckte motioner, angående förändring af sättet lör
inarkegångsprisens ht stämmande.
Härvid yttrade:
Johan Lönn från Jönköpings Län: »De skäl Utskottet
nndragit för bibehållandet af Landshöfdingarnes ordförande¬
skap vid markegånssättningarne kan jag ingalunda gilla. Att
så varit af gammalt förhållandet är väl något, sorn man icke
bör rätta sig efter, då någon förbättring i det gamla afse».
Jag har sjelf deltagit uti markegångssättningarne, och har
derför någon erfarenhet i ämnet. Det är icke svårt för Lands-
höfdingarne dä de sitta som ordförande och få Ledamöterne
af Adeln och Presterna på sin sida att höja tnarkegångsprisen
Utöfver det billiga och rättvisa. Jag skall dock ej yrka Ut¬
låtandets återremitterande, då sådant torde numera för sent på
390
Den 8 Augusti,
Riksdagen vara olämpligt, men jag anhåller att det måtte läg¬
gas med Ståndets ogillande til! handlingarne.»
Häruti hördes instämma Sandstedt oell Johannes Larsson
från Jönköpings, Johannes Petterson från Kronobergs samt Pehr
Erik Andersson och Erik Jansson från Vestmanlands Län med
flere.
Anders Söderholtz från Södermanlands Län: »Min mo¬
tion i ämnet innehöll 2:ne särskilda förslag, nemligen det ena
om upphörande af Kammai-Ivollegii rätt att höja de i orterna
bestämda markegångsprisen och det andra om rättigheten för
räntegifvarne att in natura leverera räntespanmålen hvarje år.
Det sednare förslaget har Utskottet emedlertid icke svarat pä.
Aren 1855 och 185(» var årliga mafkegången ända till 4 R:dr
högre än medelmarkegången. Sådana oformligheter kan den
Katnmar-Kollegii medgifna rättighet leda till. Jag instämmer
äfven uti Lönns framställning om olämpligheten deraf att Lands-
höfdingarne äro ordförande bland deputerade. Om ett orätt
förhållande förut existerat, så skall det väl ej alltid derför fort¬
fara. Jag påyrkar utlåtandets återremitterande.»
Lars Ersson från samma Län instämde.
Lönn: »Såsom tillägg till mitt förra 3’ttrande vill jag säga
att äfven det af Söderholtz ommotionerade förhållande gifver an¬
ledning til! anmärkning. 57 § Regeringsformen tillerkänner
svenska folket rätt att sig sjelft beskatta, men, då Kammar-
Kollegium har rätt att höja den markegång folket genom sina
deputerade bestämdt, så synes det icke vara särdeles bevändt
med vår sjelfbeskattuingsrätt.»
Jolian Leicberg från Nerkes Län: Om man vill hålla
Grundlagen i helgd, så måste Kammar-Kollegium beröfva»
dess rätt att höja de af deputerade bestämda markegångs¬
prisen. Afven instämmer jag med motionären deri att Lauds-
höfdingarue icke böra vara ordförande ibland deputerade för
markegängsprisens bestämmande. Dessa deputerade böra sjelfva
få Välja sin ordförande och jag vill derför äfven att utlåtandet
må blifva i håda mom. återremitterad!.»
Med Lekberg förenade sig Jolian Pehrsson från Upsala, Isoz
och Guslaf Larsson från Stockholms, Johannes Andersson trän
Elfsborgs och Nils Svensson från Blekinge Län med flere.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »leke någon lä¬
rer kunna bestrida att ju Landshöfdingen såsom ordförande bland
deputerade kan utöfva inflytande på dessa, om han ock icke
eger någon rösträtt och jag finner alltså Lönns motion i detta
afseende hafva allt skäl för sig. Likaledes är det ock in¬
stämmande med min åsigt att, dä svenska folket är förbe¬
hållet sjelfbeskattuingsrätt, Kammar-Kollegium icke må få ut-
Och S Augusti.
391
öfva den rätt det hittills haft i fråga otn markegångssättnin-
gen. Det har inträffat att, ehuru deputerade bestämt mar-
kegångspriserna efter de normala priserna, Kollegium ändock
höjt priserna med 2 å 2V2 R:dr per tunna spanmål. Då Riks¬
dagen emedlertid är långt framskriden, torde det ej vara skäl
att återremittera Utlåtandet, utan det är väl bäst att med ogil¬
lande lägga det till handlingarne.»
Med Östman instämde Olof Pehrsson och Erik Hansson från
Gefleborgs, Olof Larsson och Hullman från Nerikes, samtlige
närvarande representanterna från Vermlands, Lars Olsson frän
Kopparbergs, samt Smedberg och Lars Guslaf Andersson från
Elfsborgs Län m. fl.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Då detta
ämne behandlades af Utskottets Afdelning var jag derstädes
närvarande. Man upplyste att icke några olägenheter uppstått
deraf att Landshöfdingarne varit ordförande bland deputerade,
men hvar och en torde känna till att, om Landshöfdingen
ock ej har rösträtt, dä han lägger sitt ord med i vågskålen, man
(äster mycket afseende vid detsamma, äfvensom att han icke
är god att motsäga eller motverka, ty de finnas nog, som icke
vilja blottställa sig för hans ovilja. Lönns motion har sålunda
efter mitt förmenande härutinnan allt skäl för sig och Lands¬
höfdingarne hafva nog sysselsättning ändå om de ock icke
äro ordförande bland deputerade vid markegångstprisens be¬
stämmande. Ingen våda uppstår deraf att deputerade sjelfva
välja ordförande och jag tror icke att Landshöfdingarne skola
hafva något emot att befrias från detta besvär. Att lägga
Utlåtandet till handlingarne tjenar till intet, utan vi måste åter¬
remittera detsamma. Om ock Riksdagen icke blifver så lång att
vi kunna få svar på återremissen, så har man dock genom
återremissen blifvit i tillfälle att se vår protest i ämnet. Hvad
Söderholtz motion beträffar, så var den särdeles väl skrifven.
Han önskade bibehålla rättigheten för de skattdragande att
få leverera sin spanmål in natura. Skall Kammar-Kollegium
fä förhöja markegångsprisen, så försvinner en sådan levere-
ringsrätt. Afdelningens förslag innehöll ock något härom, äf¬
vensom att Kollegium hvarken skulle få höja eller sänka mar¬
kegångsprisen. Man invände att Kollegium borde få bibe¬
hålla denna rätt just för de skattskyldiges bästa och sålunda
kunna se till att prisen ej bestämdes för höga. Äfven säde
man att Kammar-Kollega rätt härutinnan vore nödvändig för
att ej få för många medelpris. Endast den, som klagar vin¬
ner nemligen ändring och sålunda skulle 100-fals medelpris
uppstå under 10 års tid. Jag yrkar likväl på att äfven detta
mom. återremitteras.»
Den 8 Augusti.
Falk fran Skaraborgs samt Nils Mat/nu* Pettersson, Nils
Pettersson, Måns Månsson och Carl Johan Svensin från Kalmar
I.ån m. fl. instämde.
Sedan Talmannen härefter upplysningsvis meddelat att,
i anledning af frän Kronobergs Län ingångne särskilda besvär
öfver markegångsprisen, Kongl. Majit föreskrifvit att, de med
föranledande af dessa besvär fastställda ändringar uti berörde
pris skulle blifva gällande för hela Länet just till förekom¬
mande af de eljest uppstående många medelprisen, fortsattes
diskussionen af
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Jag är förekommen
af Carl Anders Larsson. Skulle såsom Östman förmenat Riks¬
dagen förlängas genom det nu föredragna Utlåtandets åter¬
remitterande, sä skulle jag visserligen oek instämma med ho¬
nom : men som jag ej tror sådant, så påyrkar äfven jag åter-
remiss.»
August Andersson från Östergöthlands Län: "Att Kam¬
mar-Kollegium skall kunna ändra de bestämmelser i afseende
å markegångsprisen. som de deputerade fastställt, är väl det
mest orättvisa man kan tänka sig. De deputerade få på så¬
dant sätt endast fara April och jag kan förty ej annat än in¬
stämma med Larsson och yrka återremiss af Utlåtandet.»
Josef Almqvist fran Norrbottens Län: »Äfven jag in¬
stämmer med Larsson och påyrkar återremiss. Utskottet ytt¬
rar uaift nog: »Vid sådant förhållande och enär motionären
nu icke ens uppgifvit någon annan auktoritet, som, enligt hans
tanke, skulle vara lämpligare, än Kammar-Kollegium, att hand¬
lägga ifrågavarande ärenden.» Taxeringskommitéen utgör
en afdelning af svenska folket, som har sjelfbeskattningsrätt
neli icke någon auktoritet står öfver svenska folket.»
Olof Nilsson från Vesterbottens Län: »Äfven jag gillar
icke Knmmar-Kollegii pröfningsrätt härutinnan. Exempelvis
vill jag nämna att Kammar-Kollegium för några år sedan
höjde markegångspriset pä lax. Sådan vara anskaffades då
frän Finnland och auktionspriset pä den var under ortens pris
och det af Kollegium åsätta pris blef alltså ett prejeri, då
man begagnade sig deraf. För min del anser jag att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande är den myndighet, sorn bäst känner
till prisen och derstädes bör man derföre klaga öfver dessa
och vidare hos Kongl. Majit.»
Carl Anders Larsson: »Det af Talmannan omförmäldta
prejudikatet mätte otvifvelaktig! afsett förhöjning i marke-
gängspriset, i hvilket fall det nog blifver gällande för hela Lä¬
net. Eljest mätte det stå i strid mot gällande författning.»
Den 8 Augusti.
393
Efter det Talmannen upplyst att det omnämnda prejudi¬
katet anginge nedsättning i markegångsprisen, yttrade:
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Jag instämmer med
Larsson i hans båda yttranden och med Almqvist. Alla ta¬
lare synas ogilla Utlåtandet, men tankarne äro delade om den
åtgärd man bör med detsamma vidtaga. Jag är ej belåten med
att endast lägga det till handlingarne, ty det ogillande Utlå¬
tandet här fått röno är så grundligt att Utskottet bör få veta
utaf det: hvadan jag oek yrkar återremiss.»
Nils Svensson från Kristianstads Län med flera instämde.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Jag kan be¬
kräfta hvad Larsson yttrat derom att ändring vid klagomål
öfver markegångsprisen endast blifver gällande för den sorn
klagat och fått sådan ändring. Äfvenledes önskar jag Utlåtan¬
dets återremitterande, ty att lägga detsamma till handlingarne
tjenar till intet.»
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län in¬
stämde.
Sedan Lönn härefter förklarat sig frångå sitt yrkande om
Utlåtandets läggande till handlingarne, då Ståndet syntes vilja
återremittera detsamma, samt Svensén från Kalmar Län hem¬
ställt att det af Talmannen omnämnda prejudikat skulle an¬
skaffas och biläggas återremissen af Utlåtandet, hvilket dock
Talmannen ansåg onödigt, då Utskottet sjelft kunde från Kongl.
Finans-Expeditionen utfå prejudikatet och Ståndets Ledamö¬
ter inom Utskottet kunde detta derom underrätta, blef uppå
proposition af Talmannen Utlåtandet återremitteradt i båda
momenten med dervid gjorda anmärkningar.
§ 6.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskoftets Utlåtande N:o 14ö
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, angående väckt
fråga om förhöjning i ersättningen för svaga soldatrotar.
§ 7.
Lag-Utskotttls Betänkande N:o 41, i anledning af väckta
motioner om upplnifvande af bysättning blef vid nu skedd
föredragning af Ståndet bifallet.
8 8.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets Betänkande
N:o 42, i anledning af väckte motioner om förändrad lag¬
stiftning i fråga om upprättande af bouppteckning, äfvensom
rörande vård om död mans bo, yttrade:
Carl Nettelbladt från Stockholms Län: »Utskottet med-
;
394
Den 8 Augusti.
gifver att de till magistraten utgående arfvoden neli afgifter
för bouppteckningar och artskiften öro orättvisa oell mindre
billiga, men anser dock att de böra fortfarande utgå, emedan
de skola utgöra en väsendtlig del af magistratens aflöning.
Kap. 9 g 1 Ärfda-Balken talar dock ej om dessa afgifter
utan innehåller blott att Borgmästare och Råd skola nämna
2:ne eller flera redeliga man för uppteckningens och värde¬
ringens verkställande. De författningar vi hafva i ämnet, så¬
som Kongl. Förordningen af är 1667 samt Kongl. Förordnin-
garne af den 1 Mars 1749 och den 10 December 1756,
handla om arfvodes-beräkningen vid bouppteckningar och arf¬
elt ilten i städerne, men ingendera af dessa författningar säger,
att magistrats-personer skola verkställa uppteckningarne m.
m., utan bestämmer eildast att för de förrättningar, sorn af
inagistrat8-personerne verkställas, få dessa uppbära den be¬
stämda procenten. Nu är emedlertid praxis sådan att ma-
gistrats-personerne alltid verkställa förrättningarne mot pro¬
centen och sådant vill jag hafva ändradt. Jag yrkar blidt
lika frihet i förevarande fall för städernas innevånare, som för
landets och vill derför hafva återremiss på första momentet i
Betänkandet: tilläggande Nettelbladt: för den händelse förratt-
ningsinän icke blifvit genom sterbhusens föranstaltande i stä-
derne nämnde inom 3:ne månader från dödsfallet, så må ma¬
gistraten få tillsätta dem. Detta är måhända billigt.
Johan Pehrsson från Upsala och Ola Jönsson från Malmö¬
hus Län instämde.
Olof Nilsson från Vesterbottens Län: »Jag har försport
klagomål öfver det uti städerna existerande förhållande i be¬
rörde hänseende och det förundrar mig högeligen att Utskot¬
tet mer ömmar för magistraterna än för städernes öfrige inne¬
vånare. Jag yrkar afslag å momentet 1, men bifall å mo¬
mentet 2.v
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: eOm jag icke
missminner mig, så hafva vi nyligen återremitterat ett Betän¬
kande derom att städernas innevånare sjelfve må få tillsätta
eller välja auktions-förrättningsmän. och dä bör äfven detta
Betänkande, som nu är föredraget, återremitteras uti momen¬
tet 1. Skälen för afslag till motionerne äro alltför underhal¬
tiga. Utskottet säger att afgiften utgör en väsendtlig del af
magistrats-personernes aflöning, men denna aflöning kan väl
ordnas utan att man derför behöfver sätta personer under
förmynderskap, Vi sträfva derhän att vi må få lemna alla
dylika kommunal-uppdrag åt den vi sätta lit och förtroende
till. Usta momentet vill jag afslä om det ej bör återremitte¬
ras, men momentet 2 gillar jag.»
Dan 8 Augusti.
395
Guslaf Johansson från Kronobergs, Carl luarsson från Hal¬
lands, Anders Pehrsson från Malmöhus, lierman Öbom från
Norrbottens och Anders Trulsson från Blekinge Län instämde.
Håkan Olsson från Kristianstads Län: Jag är förekom¬
men af Nettelbladt och vill hafva detta momentet, lika sorn
Betänkandet rörande förrättningsmän vid auktioner, till Utskot¬
tet återremitteradt.
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Jag skall visserligen
icke hafva något emot att första momentet uti förevarande
Betänkande återremitteras, men då önskar jag ock tillika att
Ståndet måtte tydligt uttrycka sin mening med återremis-
sen. Bäst vore det kanhända att bouppteeknirigs-procenten
finge höjas mot rättigheten för sterbhusen att nämna upp-
teckningsmän, ty att med ett penndrag taga bort denna in¬
komst för magistraten vore kanske ej rätt, helst det, måhända
i så fall vore att befara, det Statin finge aflöna städernas
magistrater. Såsom förhållandet nu är bifaller jag deremot
Betänkandet i båda momenten.»
Hullman från Nerikes och Lars Ersson från Söderman¬
lands Län instämde.
Olof Pehrsson från Gefleborgs Län : »Det synes visser¬
ligen obilligt att städernas innevånare icke skola i förevarande
fäll ega enahanda rättighet med landsbygdens innevånare och
sterbhusdelegande i presthus, men ju mer man kommer att
granska förhållanderne, ju mer skall man inse svårigheten att
härutinnan göra någon förändring. Det upplystes i Utskottet
att städerne aflöna många af sina tjenstemän med den icke
obetydliga sterbhus-procenten, sorn ingär till stads-kassan,
Afgiften synes mig oek vara rättvis, ty den är lagd på för¬
mögenheten. Skulle den borttagas, så lärer väl snarligen fråga
uppstå att ersätta densamma med statsmedel och af denna
anledning anser jag det vara bäst att vi bifalla momentet.»
Häruti hördes instämma Sven Guslaf Johansson från Jön¬
köpings, Smedberg frän Efsborgs, Lars Olsson från Stora Kop¬
parbergs, Pehr Eriksson från Gefleborgs och Nils Svensson från
Blekinge Län med flere.
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: »Lagberednin¬
gen bär föreslagit sådan ändring i lagen, som motionären af-
sett och derför bör ändringen väl vara på sitt ställe. Då in¬
ne vanarne pä landet få kalla hvem de hafva förtroende för
till förrättningsmän, så bör samma rätt tillerkännas stadsboerne.
Dessa få nu icke allenast erlägga procenten, utan magistraten
skickar på sterbhusen en vaktmästare eller någon annan dy¬
lik person för förrättningens verkställande och denne skall äf¬
ven hafva betaldt. Jag yrkar återremiss pä törsta momentei
Den S s4ugusli.
på det ritt samma moment må blifva behandladt i samman»
hang med Herr Sundblads motion 0111 auktions-förrättare i
slätterne, hvaremot jag bifaller sista momentet.»
Nettelbladt: »Beträffande Rosenbergs yttrande om det
nara sambandet af min motion med deu 0111 auktions-förrätt-
ningarne i städerue, så vill jag ej dem emellan medgifva ett
sådant sammanhang att de ej kunna särskildt behandlas. Lek¬
berg har tält 0111 afgiften till magistraterne. Dessa böra blott
utse förrättningsmån och ega förthy alldeles icke riitt till nå¬
got arfvode. Olof Pehrssons förmenande att procenten utgår
af förmögenheten håller icke heller streck, ty den utgår af
summa inventarii oell som vi veta kunnai skulderne ofta öf¬
verstiga tillgångarne och åro dessa något öfverskjutanrie, så
utgår detta lilla öfverskott för magistrats-afgiften.»
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Denna fråga
synes mig hafva mycken frändskap med likstols-frågan i tiden.
Att städernas innevånare skola vid dödsfallet aflöna magistra¬
ten är olämpligt. De böra ega att sjelfve välja förrättnings-
män och magistraten kan aflönas på annat sätt än att den
skall kasta sig öfver död mans bo. Äfven jag yrkar återre-
iniss af momentet.»
Sven Johansson från Elfsborgs, Anders Andersson från Verm¬
lands, Olof Larsson från Nerikes och Josej/h Almgvist från Norr¬
bottens Län instämde.
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Jag önskar mo-
tionerne all framgång och förordar alltså återremiss å första
momentet. Jag kan ej finna någon beskattning olämpligare
än en sådan, som tillstärijer att en familj, som lider förlust
genom ett dödsfall, just derför ock skall lida förlust i ekono¬
miskt hänseende. Att Staten skulle fä aflöna magistraterne
0111 sterbhu8-procenten borttages tror jag icke, ty städerne
skola sjelfve aflöna sina embets och tjenstemän.»
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Erik Olsson frän
Nerikes, och Olof Olsson i Olebyn frän Vermlands Län instämde.
Pani Andersson från Jemtlands Lån: »De farhågor,
som föranledt Utskottets förslag i första momentet synas utgå
derpå att Staten skulle få träda emellan och aflöna magistrats-
personerne, derest slerbhus-procenten indrages. Såsom man
vedan anmärkt utgår dock denna aflöning från städernas egna
innevånare och frän dem kan den omöjligen öfverflyttas på
Statsverket. Obilligt är det ock att afgiften utgår efter sum¬
ma inventarii. Lag-Utskottet bör finna att skillnad icke bör
ega rum emellan städernas och landets befolkning å föreva¬
rande fall. Bra vore det om vi hade reda på Borgare-Stän-
dets beslut i denna fråga. Jag tror att nämnde Stånd åter¬
Den 8 Augusti.
397
remitterar momentet oell jag önskar derför att vi gera på
samma sätt.»
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Det är märkvärdigt att
se hvilket inflytande Borgmästare oell Kåd ega inom Lag-
Utskottet, då de kunnat, genom det skrämskottet att Staten
skulle få träda emellan, derest sterblius-procenten indrages,
genomdrifva alsing å motionerne. Jag må undra om städer¬
nas innevånare ensamt skola stå utom lagen. Oftare inträffa
dödsfall i den ena familjen än i den andra och beskattningen
blifver ju på det sättet högst orättvis. Jag påyrkar derför bi¬
fall till motionerne och afslag å första momentet.»
Med Uhr förenade sig Anders Eriksson, Johannes Anders¬
son och Johan Peller Andersson från Elfsborgs, Ni/s Pelersson
trän Kalmar samt Pehr Eriksson oell Anders Jonsson från Verm¬
lands Län lii. fl.
J. M. Lundahl från Skaraborgs Lön: »Jag har mig
bekant atf stadsboerne äro obelätna med det tvång dem är
pålagdt vid dödsfall i berörde hänseende och det förundrar
mig derför på det högsta att icke någon Ledamot i Utskottet
från Borgare-Ståndet reserverat sig emot det beslut Utskottet
fattat för att qväfva motioner af sä rättvist innehåll, som Net-
telbladts och Sundvallssons. Förmodligen är det derför att
endast inagistrats-personer sitta i Utskottet från nämnde Riks¬
stånd. Magistraternas i städerue aflöning liviInr icke på fa¬
stare grund än att ju städernas innevånare kan den efter sig
företeende omständigheter ändra. Denna afgift är lika för¬
hatlig, som likstolen pä landet varit och jag instämmer alltså
med dem, som vilja återremittera punkten.»
Pehr Nilsson frän Malmöhus Län: »Frågan sedd från
den moraliska rärtssynpunkten förefaller hvar och en högst
besynnerlig, att, nemligen, sterbhuset! sjelfve ej skola hafva
rätt att utse förrättningsmännen. Att procenten utgör lön för
Borgmästare och Råd är sä mycket mindre lämpligt och pas¬
sande, sorn understundom dödsfall ej inträffa uuder flera år,
hvaremot många sädane kunna ega ruin andra år. Annor¬
lunda bör aflöningen utgå till städernas tjenstemän och jag
yrkar återremiss, icke fruktande att derigenom bereda Stats¬
verket någon ny utgift.
Johannes Carlsson från Östergöthlands, Olof Andersson från
Vestmanlands och Nils Ataynus Pelersson från Kalmar Län in¬
stämde.
Nettelbladt: »Min motion afser visserligen endast för-
rättuingsmännen vid bouppteckningar, men Herr Sundvallssons
deremot jemväl förrättningsmän vid arfskiften. Jag instäm¬
Den 8 Augusti.
mer med honom och yrkar äterrerniss på momentet med der¬
vid gjorde anmärkningar.’»
Efter sålunda fulländad diskussion blef uppå framställde
propositioner af Talmannen ifrågavarande Betänkande i dess
första moment till Utskottet återremitteradt med anmärknin¬
gar; men momentet 2 deremot bifallet.
§ 9-
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o 43, i
anledning af gjorda framställningar om ändring uti och tillägg
till vissa delar af kap. 7 Rättegångs-Balken, sådant det lyder
uti Kongl. Förordningen angående inteckning i fast egendom
den 13 Juli 1818.
Mom. 1 bifölls.
Mom. 2.
Härvid fick Carl Anders Larsson från4Östergöthlands
Län ordet och anförde: ”Så hugnande det än är att Utskot¬
tet icke velat bestrida behofvet af de antydda förhållandenas
reglerande i den riktning, som motionären föreslagit, så litet
vore vunnet genom det afstyrkande Utlåtande, hvartill Ut¬
skottet kommit. Genom Rikets Ständers bifall till Utskottets
Betänkande N:o 31, är ingendera af de olägenheter motionen
påpekat på minsta sätt afhjelpte utan den angelägna lagför¬
ändringen till en aflägsnare framtid undanskjuten. Följden af
detta uppskof blifver att, innan det af Utskottet omförmäldta
införandet af s. k. grund-och hypotheks-böcker, hundradetals
personer ruineras derför att ifrågavarande förslag icke vunnit
bifall.
Man känner något hvar att gällande intecknings-förord-
ning stadgar, hurusom särskilde fastighetsdelar, hvari finnas
gemensamma inteckningar, måste, vid inträffande tvångsauk-
tioner, säljas gemensamt, oansett desamma kommit i olika
egares händer. Det är likaledes bekant att då endera fastig¬
heten blifvit belastad med sednare inteckningar, köpeskillin¬
gen för densamma icke får användas till den äldre gemen¬
samma inteckningen i vidsträcktare mån, än så vidt brist
uppstår för de gemensamma inteckningarnes utbekommande
utur köpeskillingen för de öfrige fastighetsdelarne, på det sista
inteckningshafvaren må utbekomma sin fordran, så långt till¬
gång af köpeskillingen medgifver. Häraf hafva flerfaldig»
olyckor och förluster uppkommit utan att den lidande ens va¬
rit i tillfälle att kunna bevisa huru stor förlust han verkligen
lidit, emedan värdet på den ena eller andra af de gemensamt
sålde fastigheterne icke blifvit utrönt. Punkten 2 i mitt för¬
slag går derpå ut att bevara förpantnings och undantagsegares
Den 8 Au gun ti.
rätt till betingade förmåner ur sådane fastigheter, sorn af hvar¬
jehanda orsaker blifva tvångsvis försålde. Sådant skulle lät¬
teligen gart för sig om Utskottet fästat tillbörlig uppmärksam¬
het åt mitt förslag i denna del. Förslaget innehöll att det
skulle vara Executors skyldighet att först utropa en utmätt
fastighet med vilkor att inroparen fullgjorde sådane undan-
tagsaftal, som genom iakftagne intecknings-åtgärder voro bin¬
dande mot annan än upplåtaren eller den med honom lika
förbundne; samt derest icke sådane inteckningar, som egde
äldre eller lika rätt blefve genom erbjudne köpeskillingen be¬
täckte eller undantagaren förmådde skillnaden godtgöra, då
först skulle fastigheten säljas utan något förbehåll.
I närvarande tid då de fleste fastigheter blifva gemen¬
samt intecknade hos Hypotheks-föreningar och då den sed-
naste förändringen i 1827 års afsöndrines-förordning lemnar
ett friare utrymme till fastigheternas klyfning i små delar, har
behofvet af den i min motion påyrkade lagförändring blifvit
så i ögonen fallande att jag hyst det säkraste hopp om bifall
till de väckta förslagen.
Då sådant icke skett men olägenheterna med hvarje dag
ökas jemväl derigenom att gemensamt inteeknade fastigheter
vid arfskiften fördelas mellan flere personer, som sedermera
komma i ett tvunget beroende af hvarandra, derigenom att
den ena arfvingen kan tillskynda den andra en tvångsauktion
å sin arfslott samt en egare af 2 tunnland jord förorsaka för¬
säljning af en större egendom derigenom att desse voro ge¬
mensamt inteeknade, ser jag mig föranlåten påyrka det Stån¬
det ville till Lag-Utskottets förnyade behandling återremittera
förevarande Betänkande i de delar, som handla om den af
mig väckta motionen.”
Häruti instämde Lars Rasmusson, Tjernlund, Svebilius, Gross,
Falk, Erik Olsson, Ola Lasson och Jöns Pehrsson ni. fl., hvar¬
efter momentet på proposition af Talmannen blef till Utskot¬
tet återremitteradt med anmärkningar.
§ 10.
På flera Ledamöters derom framställda begäran bordlä¬
des 2:dra gången Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53,
med förslag till åtskilliga ändringar i Regerings-Formen och
Riksdags-Ordningen, angående Riksdags hällande hvarje år.
§ 11.
Vid förnyad föredragning af Konstitutions-Utskottets Me¬
morial N:o 54, angående en af Riksdags-fullmäktigen Ola-
400
Den $ Augusti.
•limsson fran Malmöhus Län anmäld anledning till anmärkning
yttrade:
Ola Jönsson: »Enär Utskottet hvarken i Betänkandet
intagit större delen af de motiver jag såsom skäl för anmärk¬
ningen i Memorialet anförd t, eller motiverat sitt Utlåtande i
anledning af densamma, anser jag mig böra yttra några ord
i frågan, på det ingen må tro, att anmärkningen tillkommit
utan skäl, eller att jag väckt den af begär att klandra. Det
förra eller skälen skall jag så godt jag kan söka att visa och
det lär väl ej heller vara svårt, och att jag icke är benägen
till att klandra torde jag förut hafva tillräckligt ådagalagt,
isynnerhet då jag i början af Riksdagen någon gång hade
äran att i Utskottet deltaga i granskningen af dit ittgifna
Stats-Räds-protokeller. Det var då sorn jag vid mer
än eft tillfälle skiljde mig sä väl under öfverläggningen, som
vid voteringen från de Ledamöters åsigt, (till och med någon
inom detta Stånd) som yrkade att anmälan skulle göras hos
Rikets Ständer örn någon regeringsåtgärd, som jag deremot
icke ansåg vara anmärkningsvärd. Stats-Råden äro dessutom
icke mer än menniskor, äfven de, och hvarje sådan kan lätt
fela och äfven om man upptäckte något obetydligt misstag
eller fel af Stats-Råden, begånget i utöfningen af deras för¬
troendekal!, borde det väl icke så mycket läggas dem till
last; men den anmärkta regerings-åtgärden, som nu är före¬
mål för Ståndets öfverläggning, synes mig deremot icke vara
så obetydligt klandervärd, att den kunnat med tystnad eller
likgiltighet förbigås eller räknas till svaghetssynder. Det fal¬
ler af sig sjelft, att om upphöjelsen i adligt stånd endast in-
nebure den toma titeln eller den betydelselösa värdigheten,
utmärkelsen då icke vore det ringaste anmärkningsvärd: oell
alldraminst skulle jag anmärkt den; men tager man i be¬
traktande, att den medför sjelfskrifvenheten sä väl för de ad¬
lade personerna, som deras manliga afkomlingar i de sednaste
leder, (förutsatt att representationssättet icke förändras) att
deltaga i lagstiftningen, att stifta lagar för Svenska folket, så
torde saken få ett annat, ett ganska ofördelaktigt utseende.
§ 37 Regerings-Formen bestämmer, som vi veta, att Konun¬
gen eger i adligt Stånd upphöja män, som gjort sig af Ko¬
nungen och Riket synnerligen förtjenta. Häraf följer natur¬
ligtvis att Konungen icke eger att i adligt stånd upphöja män,
som icke gjort sig af Konungen och Riket synnerligt förtjen¬
ta och vill man med uppmärksamhet läsa denna §, jemförd
med någon af Grundlagens öfriga §§, så finnér man lätt att
Grundlagens stiftare, 1809 års män, icke lagt så obetyd¬
lig vigt på bestämmelser i meranämnda g som Regeringen
Den 8 Augusti.
401
nu synes hufva gjort. Det hade mahanda afven varit Rege¬
ringens skyldighet att i det hållna protokollet öfver ifråga¬
varande regeringsbeslut i någon mån angifva sättet hvar¬
på och de tillfällen vid hvilka de i adligt stånd upphöjda
personerna inlagt de synnerliga förtjenster om Konung och
Riket, som föranledt utmärkelsen. Huruvida dessa personer
gjort sig i så hög grad af Konung och Riket förtjentu, öfver-
lernnar jag åt hvar och en opartisk, som känner dem, att af¬
göra, fullkomligt viss om huru svaret kan blifva och lika viss
oin att ingen kari visa det min anmärkning är obefogad eller
att Rikets sannskyldiga nytta blifvit vid regeringsbeslutets fat¬
tande iakttagen. Gäller detta i fråga om de infödda Svenske
män, som sednast blifvit i adligt Stånd upphöjda, så gäller
det väl ändå mera i fråga om f. d. Danske undersåten Re¬
ventlow. Denna person, som för jemförelsevis kort tid sedan
inflyttat i Riket och hvars stora förtjenster icke om Konun¬
gen och riket, men för honom sjelf, äro att. (ian härstädes
lyckats förvärfva sig en betydlig förmögenhet, har nu af Re¬
geringen blifvit tillerkänd rättigheten att för millioner af lan¬
dets egna barn stifta lagar utan att behöfva väljas och utan
att behöfva ega någon menniskas förtroende. Är detta rätt?
Är Grundlagens bud månne icke trädt för nära ? Eller kan
rikets sannskyldiga nytta befordras genom att i en tid, då
behofvet af en allmän representations-ombildning kännes som
störst, då önskningar härför som tydligast dock förgäfves ut¬
talas, ändå lemna sjelfskrifvenhet till lagstiftarekallet? Jag
tror det icke.
Men allt detta oaktadt skulle jag måhända ändå icke
yppat fråga om anmärkning så framt jag icke dertill funnit
mig särskildt föranlåten. Visserligen icke genom med sjelfva
saken förenade, dock med densamma gemenskap egande om¬
ständigheter. Vi veta nemligen hurusom en af Sveriges tro¬
ligen visaste Regenter, den sist hädangåntrne, ännu djupt sak¬
nade Konungen, i början af sin regeringstid gjorde försök att
få förändradt vårt representationssätt, ehuru han icke här¬
utinnan lyckades; att det nådiga förslag härtill, sorn ingafs
till Rikets då församlade Ständer, icke var af den beskaffen¬
het att kunna antagas, torde få skrifvas icke pä hans, utan
på de dåvarande Rådsgifvarnes räkning. Förslaget föll, men
det är väl ändå en sanning att Högstdensamme sjelf eller
genom någon annan tillkännagifva det hans åsigt var, att. re¬
presentationsfrågan icke kunde falla. Hvilken af oss betvif-
lar väl att han skulle förverkligat denna sanning, om han der¬
utinnan varit understödd eller rättare icke rönt motstånd af dem,
Bonde-S-.ts Prot. vid 1859—60 drens Riksdag. VII. 26
402
Ben S Augusti.
sorn egde alf i regeringsbesluten deltaga, eller hvilken af oss
betviflar viii att vår unge älskade Konung skulle omfatta sin
Höge faders idé, eller vilja, så att säga, infria dennes pä sätt
och vis gifna löfte, om icke samma binder uppstode äfven nu,
och om likväl, mot förmodan, Konungen icke ville det, —
hvilket jag skall vara den siste att tro — så vore det väl
Stats-Rådens ovillkorliga skyldighet att fästa hans Nådiga
uppmärksamhet på denna vigtiga fråga, sorn med skäl kan
anses såsom landets iifsfråga. Men hafva de gjort det? De
hafva icke allenast härutinnan gjort ingenting, hvad mera är!
fast det icke är fullkomligt officielt — det lärer icke vara
någon hemlighet, att de vilja ingenting i denna syftning; der¬
på torde deras åtgöranden i den s. k. valordningsfrågan för
Städerna, utgöra ett ojäfaktigt bevis. Om jag icke misstager
mig så var det Städer, som fingo mer än ett förslag härtill
af Regeringen underkända, derför att de, enligt Regeringens
åsigt, grundade sig för mycket på jemlikhetsprincipen, något
som ej bordt anses såsom ondt. Män med så aristokratiska
tendenser, att de möjligen icke ens skulle vilja medgifva det
förhatliga prygelstraffets afskaffande, må för öfrigt ega hvilka
stora och utmärkta egenskaper som helst, de kunna dock al¬
drig vinna folkets förtroende och jag anser dem ej lämpliga
att såsom rådgifvare omgifva en ung af sitt folk ännu inner¬
ligt älskad Konung.
De sanningar jag i Memorialet anfört stå ännu oveder-
lagda och jag tror ingen kan vederlägga den ; Utskottet har
icke ens vägat försöket dermed; men Utskottet har sökt hjelpa
sig från saken på ett advokatoriskt och besynnerligt sätt; det
har nemligen, med anledning af orden så väl i Regeringsfor¬
mens 107, som Riksdags-Ordningens 29 § — »rådslag om all¬
männa mått och steg» — förklarat titt, som åtgärden är en¬
staka, den icke ensamt för sig bör tili någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda; men för den, som opartiskt vill tolka nämnde
grundlagsord bör det ej vara svårt att linna det de icke in¬
nebära någon annan mening än den: — i frågor af allmän
beskaffenhet — och är icke denna fråga af allmän beskaf¬
fenhet, då den rör hela Svenska folkets rätt? Att, på sätt Ut¬
skottet gjort, tyda lagar, kunde visserligen anstå en vanlig
bränvinsadvokat, men icke ett Rikets Ständers Utskott och
aildraminst det, som har högsta tydningsrätten öfver rikets
grundlagar sig anförtrodd.
Således och enär ej visadt blifvit, att min anmärkning är
obefogad, eller att de Konungens Rådgifvare, som Uti ifrå¬
gavarande regeringsbeslut deltagit, icke underlåtit att iakttaga
Rikets sannskyldiga nytta härutinnan, nödgas jag, hur svårt
Den 8 Augusti.
403
det än kan vara, att såsom Svenskt Folkombud, min pligt
likmätigt, inom Ståndet yrka bifall till den hemställan jag
gjort så väl i anmärkningsmemorialet, som i min utlåtandet
bifogade reservation.»
Häruti hördes instämma Almqvist från Norrbottens och
Tjernlund från Vester-Norrlands Län.
Pehr Ostman från Vester-Norrlands Län: »Jag lägger
ej den vigt på saken, sorn nu är i fråga, som Motionären.
Visserligen hyllar jag icke principen att till adligt stånd upp¬
höja ofrälse, men opinionen i landet lägger numera icke nå¬
gon serdeles vigt dervid, alltför väl vetande, att menniskans
värde ligger i dess handlingssätt och karakter. Om man fä¬
ster sig vid småsaker förlora ock anmärkningar emot vigti-
gare misstag af Regeringen sin betydelse.
Då jag sålunda frånkänner ifrågavarande regeringsåtgärd
all större betydelse, bifaller jag Utskottets hemställan.»
Med Östman instämde Olaus Eriksson och Johannes
Nilsson från Götheborgs och Bohus Län.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Jag
vill icke inlåta mig i bedömande derom, huruvida de ut¬
nämnde Adelsmännen äro af den dem gifna utmärkelsen för-
tjente eller icke, men deremot kan jag icke finna att saken
^ af den underordnade vigt, sorn Östman velat påstå. Län¬
ets opinion har på ett omisskänneligt sätt uttalat sig mot
Adelsglitter, bördsföreträden, Ståndsfördelningar, klass-skillna¬
der och olika rättigheter Medborgare emellan. Det vore så¬
ledes icke utan sin stora vigt 0111 Regeringen gåfve sig in
på den banan att genom Adelsutnämningar underhålla de fal¬
ska begreppen om olika Medborgare-värde och göra flera
familjer delaktiga af Adelns företräden, hvilka hafva desto
större betydelse, som med dem följer rättigheten för de n
adligt stånd sjelf upphöjda och hans afkomlingar att sjelfskrif¬
ven och utan medborgares val utöfva direkt inflytande på
landets lagstiftning och folkets beskattning. Jag anser mig
derför böra gilla såväl Ola Jönssons anmärknings-memorial
och reservation vid Utskottets Memorial, som ock hans nu
uttalade åsigter, men då Utskottet icke förklarat att Rådgif-
vare-åtgärden, betraktad i sammanhang med andra, borde an¬
ses klanderfri och det således står kommande Ständer öppet
att deröfver uttala sig, samt jag hyser den förmodan att ett
blifvande Konstitutions-Utskott skall åt frågan egna en all¬
varlig granskning, så tror jag att man kan för tillfället åtnöja
sig med att ogilla Utskottets framställning och låta dervid
bero.»
Häruti hördes instämma Isoz från Stockholms, Lars Gu-
404
Den S Augusti.
slaf åndersson från Gefleborgs, Anders Jonsson från Vermlands,
Carl Ivarsson från Hallands, Nils Olsson fran Malmöhus, Paul
sindersson från .Jemtlands och Jöns Månsson från Christianstads
Län med flere.
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: »Jag afstår från
ordet och instämmer med Ola Jönsson.»
Pehr Nilsson från Malmöhus Län : »I anledning af
Östmans yttrande i ämnet får jag förklara att jag ingalunda
kan gilla den uppfattning af saken han sökt göra gällande.
Då med utnämningen följer så väl för den med den Kung¬
liga Nåden hugnade, som ock för hans afkomlingar sjelfskrif¬
ven rättighet att deltaga i representationen och att utan val
utöfva inflytande på lagstiftningen och beskattningen, sä in¬
nefattar den äfven en åtgärd af betydenhet. En upphöjelse
i Friherrligt eller Grefligt ständ vore af vida mindre vigt, enär
de i dessa klasser upphöjda individer och deras afkomlin¬
gar redan förut äro i besittning af dessa vigtiga företräden.
Skulle den i adligt stånd upphöjdes företrädesrättigheter upp¬
höra med hans frånfälle, så kunde om adelsutnämningen ej
vara mycket att säga; men då man besinnar att adelsrättig-
heterna gä i arf, kan man ej med skäl frånkänna utnämnin-
garne till adelsmän stor vigt, helst i en tid då allmänt ön¬
skas en representationsförändring och då det är en erkänd
sak att den nuvarande representationens olägenheter huf¬
vudsakligen bestå uti ständsfördelningen och de särskilda
ståndsklassernas olika rättigheter, samt dä man, i stället för
att från Regeringen se bemödanden att utjemna och upphäfva
dessa ståndsskilnader, finner den ene individen efter den an¬
dre upphöjas i adligt stånd. Jag vill dock lika med Larsson,
låta vid Utskottets hemställan bero och sålunda låta kom¬
mande Ständer döma öfver frågan.
Med Pehr Nilsson instämde Falk, Anders Jonsson och Jo¬
hannes Andersson från Skaraborgs Län jemte många flera af
Ståndets Ledamöter.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Jag skulle ej
hafva begärt ordet om ej en föregående talare yttrat att frå¬
gan icke vore af vigt. Går man på djupet af densamma har
den nog sin stora betydelse. Vill man, såsom här ofta är
försäkradt, på allvar ett lörbättradt representationssätt, vill
man hafva skrankorna mellan medborgareklasserua nedrifna
och förena Svenska nationen till ett folk med jemlika rättig¬
heter. sä bör både folk Och rådgifvare med kraft arbeta på
saken och de sistnämnde icke genom tillstyrkande af Adels-
iltnämningar hålla vid lif de gamla ständsfördomarne. Man
hade icke kunnat utrota dessa fördomar vid grundlagens stif¬
Den 8 Augusti.
405
tande, men ställningen är nu förändrad oell stor skillnad före¬
finnes i förhållanderna nu och för 50 år sedan. Omöjligt kan
det vara välbetänkt af Konungens rådgifvare att.försöka gjuta
nya krafter in i de olika Stånden och ett sådant handlings¬
sätt af Stats-Råderna eger desto större vigt, som de ät vissa
individer meddelade företrädesrättigheterna gå i arf åt deras
arfvingar. Man har nyligen i Ståndet haft ett slående bevis
på hvad sådant innebure, då en motion af en adlig ättelägg
blifvit behandlad, men befunnits af den beskaffenhet att man
dervid icke kunnat fästa något afseende, utan måst betrakta
den såsom framkommen frän en alldeles inkompentent per¬
son. Att åt sådana ättlingar af möjligen förtjent» män för¬
läna representationsrätt innebure stor våda för landets lag¬
stiftning och jag anser derföre lika med Ola jönsson, att
Rådgifvarne i förevarande fall icke iakttagit Rikets sannskyl¬
diga nytta, hvadan jag helst skulle vilja ogilla Memorialet,
särdeles sorn jag anser Ståndet frän sin synpunkt böra uttala
sin missbelåtenhet med rådgifvare-åtgärden. Då emedlertid
ett sådant ogillande af de flesta synes vara nu mindre lämp¬
ligt, skall jag ock förena mig med dem, sorn vid Memorialet
låta för närvarande bero.
Flera Ledamöter instämde.
Ola Jönsson: ”1 anledning af Östmans yttrande derom
att denna fråga skulle vara af föga vigt får jag förklara alt det
förvånar mig på det högsta att höra det en Svensk Riksdags¬
man af Bonde-Ståndet kan anse det t. ex. för likgiltigt att
utländningar får större rätt än landets egna barn att utöfva
inflytande på lagars stiftande och skatters bestämmande. God¬
känner man systemet i fråga om en utländning, så kan det snart
utsträckas till flera, ja till tusende och slutligen kunde vår
Representations beslut göras beroende af utländningarne. Då
jag väckte anmärkningen var jag i utöfningen af min fulla
rätt och jag ansåg min skyldighet vara att väcka den, ehuru
jag väl visste huru med den skulle förfaras inom Konstitutions¬
utskottet, der man icke har svårt att göra svart till hvitt och
tvertom. Huru Östman skall kunna för sina kommittenter för¬
svara sitt handlingssätt i denna fråga vet jag icke. Ståndet
må i ärendet emedlertid besluta. Jag är lugn i medvetandet,
att hafva uppfyllt min pligt.»
Östman: »Mitt yttrande synes hafva kastat en eldbrand
i lägret. Jag har sagt att. frågan ej är af betydenhet ochjag
står dervid. Om alla medborgare bletvo upphöjda till adels¬
män utom jag sjelf, ja om Ola Jönsson dertill utsågs, skulle
jag icke bry mig om att ensam vara ofrälse. Hvad mina
kommittenter beträffar, så kan jag för mitt handlingssätt se
406
Den 8 Augusti.
lién! i ögonen. Jag har alldrig fått uppbära förebråelser för
detsamma af dem och jag hoppas att slippa det äfven för
denna sista Riksdagen, sorn jag bevistar. Sorn jag sagt, anser
jag ej frågan af den vigt att någon anmälan mot Stats-Räden
bör ega rum.»
Häruti instämde Johannes Nilsson frän Bohus Län.
Carl Casper Nettelbladt från Stockholms Län: »Jag liar
i Utskottet instämt med 01a Jönsson och jag fortfar att in¬
stämma med honom äfvensom med Larsson och Pehr Nils¬
son.»
R. F. Gross från Kalmar Län. »Jag kan icke under¬
låta att lyckönska Östman till de påföljder hans yttrande kunde
medföra, men jag får derjemte förklara att jag instämmer med
Ola Jönsson och C. A. Larsson.»
Måns Månsson från Kalmar Län: »Jag anser frågan
vara af stor vigt. Ju flera adelsmän som tillskapas ju större
och kraftigare blifver motståndet emot folkets anspråk på att
få åtnjuta jemlikhet i sina rättigheter och ju mer aflägsna vi
oss från Norrmännen, som bedja Gud bevara sig från adels-
och prestvälde, hvilket de för närvarande äro befriade från. Ut-
nämningarne hade måhända icke heller så fullständigt instämt
med grundlagens bud, enligt hvilka de endast få träffa män, som.
gjort sig af Konungen och Riket synnerligen förtjenta. AP
minstone vet jag att ordensutnämningar träffat personer, som
varit, riktiga folkhatare och sådant är väl ej rätt.»
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: »Det är glädjande
att höra det Östman icke har något emot att alla medbor¬
gare blifva adelsmän. Sådant har jag ock väntat få höra, då
jag sett att östman vid Riksdagens början väckt motion om
uppresande af en ärestod åt den störste aristokrat Sverige nå¬
gonsin egt. Jag instämmer med Larsson och Pehr Nils¬
son.»
Carl Anders Larsson: »Jag kan ej annat! än vara
tacksam för det Östman uttalat den grundsatsen, som synes
hafva skäl för sig, att Kongl. Maj:t borde göra alla medbor¬
gare till adelsmän.»
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Lika med Gross lyck¬
önskar jag Östman till resultatet af hans bemödanden i denna
fråga. Det förundrar mig alldeles icke att han vill att alla
skola blifva adelsmän, ty då skulle Östman naturligtvis vara
sjelfskrifven representant och icke bero af kommittenternas
förtroende och val.»
Östman: »Jag anser mig endast böra upplysa derom
att föregående talare oriktigt uppfattat mitt sista yttrande. Jag
Den 8 Augusti.
407
säde att jag icke skulle fråga efter om alla, utom jag sjelf,
klefve upphöjda i Adelig! Stand.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »I sä fall kunde Öst¬
man icke blifva representant i Bonde-Ståndet, ty han finge
väl ej rösta på sig sjelf?v
Lars Ersson från Södermanlands Län: »Jag vill en¬
dast tillkännagifva att jag instämmer med Ola Jönsfcon och
Larsson.»
Öfverläggningen ansågs fulländad. Talmannen framställde
proposition på bifall till Utskottets Memorial, hvilken propo¬
sition med nej besvarades. Vid förnyad framställning afTal-
mannen lät Ståndet vid Utskottets hemställan bero.
§ 12.
Föredrogos Konstitutions-Utskottets Memorial :
N:o 55, med voterings-propositioner, rörande det i Ut¬
skottets Memorial, N:o 38, framställda förslag till ändring i
Riksdags-Ordningens föreskrifter om Preste-Ståudets represen¬
tationsrätt.
Votoringspropositionerna godkändes; samt
N:o 56, med anmälan om de i förstärkt Konstitutions-Ut-
skott verkställda omröstningar.
Memorialet lades till handlingarue såsom icke erfordrande
någon åtgärd.
§ 13.
Vid förnyad föredragning af Sluts-Utskottets Memorial,
N.-o 147, i anledning af erhållen äterremiss å Utlåtandet, N:o
101 i fråga örn förändrade grunder för mjöl- och sågqvarnars
beskattning, förklarade Ståndet, uppå hemställan af Talmannen,
i enlighet med hvad Utskottet hemställt, att i Ståndets be¬
slut öfver punkten 5 i Utskottets Utlåtande, N:o 101, med
ordet: »vederbörligt» Utskott afsåge detsamma, som i Bor¬
gare-Ståndets beslut omförmäldes eller Bevillnings-Utskottet.
§ 14.
Lag-, samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
på bordet hvilande Betänkande, N:o 24, i anledning af väckta
motioner om utfärdande af ny Sjölag blef vid förnyad före¬
dragning af Ståndet bifallet.
§ 15.
Föredrogos Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskoitets
Betänkanden:
408
Den S Augusti.
Iho 132 i anledning af väckt motion om tillägg till och
ändring i gällande förordningar om jagt och djurfång;
bifölls i buda momenterna.
N:o 133 i anledning af väckt motion angående ändringar
i nu gällande författningar om jagt och djurfång;
bifölls.
K:o 134 i anledning af väckt motion om kolonnien S:t
Barthelemy^ skiljande från Svenska Kronan:
bifölls.
N:o 136 i anledning af väckt motion om utgifvande från
trycket af sammandrag utaf alla de författningar, som röra be¬
byggande, vård och underhåll af civila och ecklesiastika bo¬
ställen ;
bifölls; samt
N:o 137 i anledning af väckt motion om slöjdskolors in¬
rättande i hvarje Län;
bifölls.
§ 16.
Vid föredragning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande, N:o 135, i anledning af väckt motion,
i fråga om skiljande af Landshöfdinge- och Militär-Befälhaf-
vare-embetena å Gottland, yttrade:
Olaus Svebilius från Gottlands Län skriftligen:
»Då Ekonomi-Utskottet förklarar, att det i § 46 Rege-
rings-Formen omtörmälda General-guvernörskap »icke kan
jemföras med deri på Gottland organiserade Styrelse», såblif-
ver det helt och hållet skyldigt bevisningen för en sådan sats.
Hvad innefattade väl General-guvernörskapet annat, än att
högsta civila och militära makten i orten lörenades hos enr
person V Öf ver General-guvernören stod ju alltid Konungen
och Regeringen likasom än i denna stnnd Konungen och Re¬
geringen står öfver den person, som på Gottland är på en
gäng Konungens Befallningshafvande i civila administrationen
och högsta Befälhafvare öfver dervarande militärstyrka. Få¬
fängt torde också Utskottet hafva bemödat sig att upptäcka
någon väsentlig skillnad mellan den makt Generat-guvernören
utöfvade och den makt, som nu utöfvas af Gottlands Läns
styresman och militärchef. Tomma titeln gör intet» Saken är
kiar, att den embetsmyndighet, som grundlagen förbjudit, verk¬
ligen är förlänad åt en person, fastän den dertill i verklig¬
heten hörande och fullt motsvarande titeln icke är honom
officiellt medgitven. Den Styrelse, som Utskottet kallar »or¬
ganiserad» på Gottland, är en General-guvernörs-styrelse, till¬
kommen tvärtemot grundlagens uttryckliga förbud, och kan
fJc/i 8 Augus h.
409
icke belagas egenskapen af olaglighet derigenom att den icke
erhåller sitt motsvarande namn.
Grundlagen känner icke något undantag för det sär¬
skildta förhållandet, att en af Sveriges provinser är några
timmar? väg aflägsnad från fastlandet; dess stadgande gäller
hela riket och måste således gälla och tillämpas äfven på
Gottland. leke heller kan dess allmänna stadgande för aila
och hvardagliga förhållanden få kringås eller försattas ur kraft
just under dessa ordinarie förhållanden på den grund, att nå¬
gon gång, i händelse af ett fiendtligt anfall, en olägenhet torde
kunna uppstå af hvad, som eljest och i allmänhet är håde nyttigt
och lagligt. Med förvåning finner jag ett Rikets Ständers Ut¬
skott hafva så litet hållit på grundlagens efterlefnad, att det velat
upphöja ett möjligt undantagsfall, sorn kanske aldrig kommer
att inträffa, till regel för de vanliga förhållanderna och öfver
grundlagen. P'år sådana grundsatser göra sig sällande inom
vår Styrelse och vår Representation, sä är sannerligen vår
konstitutionella frihet icke mycket värd.
För öfrigt bör det vara klart, att just derföre att ön har
en aflägsen belägenhet, är det så mycket angelägnare att
lagliga föreskrifter der följas och hållas i helgd, emedan inne-
vånarnes rättigheter just på en aflägsen ort löpa så mycket
större fara att blifva kringskurna utaf maktlystna och god¬
tyckliga embetsman, ifall sådana der skulle komma att funk-
tionera.
Utskottets förespegling af en ökad statsutgift är ett af
dessa vanliga skenskäl, sorn man brukar förebringa, då man
har de obotfärdigas förhinder. Om det arfvode, som Lands¬
höfdingen uppbär för sitt militärbefäl, tilldelades den rege-
ments-officer på ön, som förordnades till Militar-befälhafvare,
så skulle han derigenom vara fullkomligt ersatt för sin ökade
tjenstgöring, och icke en enda skilling mera än det nu an¬
visade statsanslaget behöfde för det grundlagsenlig» förhållan¬
det utgå, än för det nuvarande grundlagsstridig». Under långa
tider då Landshöfdingaine på 6n vistats annorstädes, vid Riks-
dagarne såsom sjelfskrifna representanter eller på utrikes resor
till aflägsna länder, har det också ganska val gatt för sig att
militärbefälet förts af en officer, som icke tillika varit Lands¬
höfding. Dessutom har beväringen» stat blifvit just vid denna
Riksdag tillökt med ett betydligt antal n}'a officerslöner, så
att nu bör mindre än någonsin brist förefinnas på militär-be-
fälhafvareämnen i en kår, som uppgår till öfver 80 offi¬
cerare.
Då Utskottet förklarar, att jag i min motion icke upp-,
gifvit någon olägenhet af det 50:äriga förbiseendet af grund-
410
Den 8 Augusti.
lagen, gör det sig skyldigt till ett förbiseende af motionens
innehåll. Jag har uttryckligen anfört, att alla befolkningens
klagomål öfver för stora anspråk från Militärbefälets sida på
dess militärpligt, blifva afgjorda af militärbefälhafvaren sjelf
såsom Landshöfding, nied ett ord att länets innevånare få sin
-egen motpart till domare. Jag har äfven anfört, att militär-
befälhafvarens anspråk på civilmyndigheternas åtgärd uppta¬
gas, pröfvas, bifallas och bringas till verkställighet af honom
sjelf såsom chef äfven för civilauktoriteterna. Hvar finnes då
den kontroll, den bevakande oell återhållande kontroll, sorn
grundlagen afsett, att de olika statsmyndigheterna skola på
hvarandra utöfva? Och vill man gå (ill specialiteter, sä skola
visst talande fakta erbjuda sig. Befolkningen har åtagit sig
beväringspligt på det sätt, att vissa dagar hvarje år skola an¬
vändas till öfningar. Men utöfver dessa dagar förstår man
ganska väl att öka deras besvär, under förevändning af vapen-
besigtningar, vapeninlemningar och uttagningar till och från
rustkamrarne och mera dylikt. För hvem skall nu den klaga,
som finner sig sålunda betungad utöfver hvad uti 1811 års
konvention är bestämdt? Naturligtvis för Landshöfdingen,
som i egenskap af Militärbefälhavare sjelf anbefallt, hvad
sorn öfverklagas. Kan man tro att den beväringsskyldige,
som midt i brådaste skördetiden ryckes från sitt arbete för
att inställa sig hos befälet och uppvisa sitt gevär, vinner något
skydd hos ett landshöfdingeembete, i hvilket den person eger
fatta beslut, hvilken anbefallt detta intrång på befolkningens
frihet? För öfrigt hetor det här: »Först lyda och sedan
klaga» ; men klagan leder icke till säkerhet för framtiden.
Hvad Utskottet sagt, att jag uti motionen skulle hafva
tillkännagifvit, det ej nu någon förändring vore af behofvet,
är ett fullkomligt misstag. Jag har blott förklarat, att den
nuvarande Landshöfdingens personlighet låter olägenheterna
för tillfället mindre kännas. Emellertid fortfara de såsom hit¬
tills. Ehuru konventionen icke afsåg större sammandragningar
af trupper än kompanivis, ske sådana likväl alltemellanåt,
dervid svårigheterna för provianteringen öro ganska kännbara,
enär hvar man måste medföra matsäck från hemmet och in¬
gen gemensam mathållning är anordnad.
Vid dessa förhållanden, och då för öfrigt grundlagens
efterlefnad bör sättas framför alla konsiderationer, yrkar jag,
att Ståndet måtte afslå Utskottets hemställan och för sin de!
besluta i enlighet med min motion.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Om man ock här¬
vidlag förbiser grundlagens stadgande, finnér jag dock be¬
tänkligheter vid att Landshöfdinge-embetet och Militärbefäl-
Den 8 Augusti.
411
bafvare-embetet utöfvas af en och samina person. Gottlands
befolkning kommer derigenom att fortfarande vara uti andra
förhållanden ön rikets öfrige innebyggare. Om Militärbefäl-
hafvaren nödgar folket till vidsträcktare militärfjenst än det
åtagit sig eller om någon annan orättvisa af honom begås, hos
hvem skall då folket klaga och hvem skall åtaga sig dess sak,
då Konungens Befallningshafvande tillika är den Militärbefäl-
hafvare, öfver hvilkens åtgärd klagan föres? Jag anser der¬
före att motionen har allt skäl för sig och jag kan förthy icke
gilla Betänkandet, men sorn jag vet att det bar en kompakt
majoritet för sig i Utskottet och motionären sagt att icke nå¬
gon olägenhet förefinnes af de båda embetenas förening i nu¬
varande innehafvarens band, så vill jag inskränka mig till yr¬
kandet att Betänkandet må läggas med ogillande till hand-
lingarne, helst man intet, vinner med en återremiss, den jag
dock ej skall motsätta mig, om Ståndet önskar en sådan.»
Anders Trulsson från samma Län instämde.
R. F. Gross från Kalmar Län: »Utskottet har, efter
mitt förmenande, oriktigt uppfattat motionärens framställning
då det säger, att han tillkännagifvit, att för närvarande icke
någon förändring af förhållandet vore af behofvet påkalladt.
Motionären har endast erkänt den nuvarande Landshöfdingens
goda egenskaper. Att behofvet af Landshöfdinge-embetets upp¬
dragande åt annan person än militärer, är just nu ganska stort,
torde vara så mycket mera påfallande, som ön Gottlandsjord-
bruk står i begrepp att undergå en stor oell vigtig förän¬
dring genom de nödvändiga och vidsträckta skiftena. Af denna
anledning behöfves der på Landshöfdingeplatsen en man med
synnerliga insigter både i jordbrukets behof och landtmäteri-
väsendet, och en Landshöfding Vidmark i Norrbotten vore just
rätta mannen. Man kan icke begära att en militär i sådana
saker skall hafva tillräckliga insigter, huru duglig i sitt fack
lian än må vara. Jag vill derföre bifalla motionen, så mycket
heldre, som det verkligen icke behöfde förorsaka statsverket
någon kostnad, då det arfvode militärbefälhafvareu nu uppbär,
kunde anslås äfven till den officer, som utan att vara Lands¬
höfding, finge föra militärbefälet.»
Uti Gross yttrande instämde C. J. Svensén från Kalmar,
Almqvist från Norrbottens och Pehr Erih Andersson från
Vestmanlands Lön.
A. W■ Uhr från Nerikes Län: »Jag har deltagit inom
Utskottet i denna frågas behandling derstädes och har biträdt-
det resultat, hvartill Utskottet kommit, hvilket jag äfven nu gör.
Alla Gottlänningar äro militärer, såväl embetsmannen som
bonden. Inom detta Stånd hafva vi till och med en repre¬
412
Den S Augusti.
sentant derifrån som Sr militär. Då detta går an och då för
öfrigt det civila och det militära på Gottland i allt är så nära
förenadt, så kunde det ej heller vara utan siu nytta att äfven
högsta militärbefälet är förenadt med högsta civila myndig¬
heten. Jag bifaller på sådan grund Utskottets förslag.»
Med Uhr hördes instämma Ostman från Vester-Norrlands,
Hultman från Nerikes, Rosenberg från Kristianstads, Erik
Hansson från Gefleborgs, Gustaf Johansson från Kronobergs,
och Sven Gustaf Johansson från Jönköpings Lön m. fl.
Carl Anders Larsson frän Östergöthlands Län: »Jag
tager mig bär friheten att erinra om de afskräckande minnen
historien lemnat om fordna General-guvernörskaper och den
ovilja bland befolkningen de föranledt. För att förekomma denna
inkom i grundlagen förbudet mot General-guvernörskaper,
För opartiskheten hos de särskildta auktoriteterna anser jag
det vara hälsosamt äfven för Gottland att ernbetena skiljas åt.
Jag ogillar Betänkandet och instämmer med Jöns Pehrs¬
son. Jag måste väl åtnöja mig härmed, ehuru jag helst ön¬
skat frågans återremitterande.»
Falk och Anders Jonsson från Skaraborgs samt Nettel -
bladt från Stockholms Län instämde.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag skulle vis¬
serligen önska att alla motioner, som väckas inom detta Stånd,
rönte framgång, men då ej nu så kan låta sig göra, så torde
förlätas att denna mött motstånd. Vi böra minnas och taga
i betraktande att Gottland utgör ett särdeles litet Lands-
höfdingedistrikt, hvadan begge de ifrågavarande befattningarne
derstädes lätt kunna skötas af en och samma person; i annat
fall måste det blifva förökade kostnader för Staten, ty intet
må man tro att Landshöfdingelönen kan delas dem emellan.
Man har icke ådagalagt att myndigheterna visat mannamån
derför att de varit förenade. Fastmer synes en sådan för¬
ening med afseende på förhållanderna på Gottland vara lämp¬
lig. Man har talat om svårigheten för Landshöfdingen att
afgöra opartiskt klagomål emot Militärbefalhafvaren då den
förre är tillika det sednare. Hur går det emellertid till i andra
Län uti skjutsfrågor 111. fl., då Landshöfdingen handterat illa
skjutshästar och dylikt. Deröfver klagas hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande utan att man hört till någon olägenhet
deraf. Jag anser det vara hvarken klokt eller rätt att afslå
Betänkandet, helst bifall till detsamma medför nytta ock i
administrativt hänseende.»
Gustaf Latsson från Stockholms, Sandstedt från Jönkö¬
pings, Bergström från Stora Kopparbergs, Olaus Eriksson frän
Den 8 Augusti.
413
Götheborgs och Bohus och Olof Pehrsson från Gefleborgs
Län instämde.
August Andersson från Östergöthlands Län: »Jag in¬
stämmer med Jöns Pehrsson och C. A. Larsson och anser
icke lämpligt att en person på Gottland skall vara domare
och tilltalad på samma gång. Jag påyrkar återremiss af så¬
dant skäl.»
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Huru Nils Svens¬
son ock resonerat i denna fråga, så går det dock ej i mig.
Vi känna alla den himmelsvida skillnaden i Landshöfningarnes
och Miiitär-betälhafvarnes tjensteåligganden. Det är väl om
man kan vända sig till Landshöfdingen om Militär-befälhaf-
varen förgår sig och jag vet ej hvarför Gottland i detta fall,
fast ön ligger i hafvet, skall vara mera stjufmoderligt behand¬
lad än öfrige Länen. Då nu härtill kommer att en Ledamot
inom Bonde-Ståndet från Gottland väckt motionen, är det
hardt att den skall afsläs. Jag yrkar strängt på återremiss
om ock Uhr hyser en annan åsigt.»
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Ehuru mo¬
tionären i sin motion ej uppgifvit olägenheterna af det nuva¬
rande förhållandet pä Gottland att Landshöfdinge- och Militär—
Befälhafvare-befattningarne äro i en hand förenade, har jag,
dels genom motionärens nu inlemnade anförande och dels ge¬
nom uppgifter från andra håll, mig dock bekant att verkliga
ledsamheter för befolkningen af detta förhållande kunna uppstå.
Militärbefälhafvaren har utfärdat ordres, som ej kunnat hör¬
sammas och dä man klagat hos Landshöfdingen har afseende
å klagomålen ej fästats. Man talar om kostnader för Stats¬
verket genom embetenas åtskiljande, men militärbefälhafvaren
åtnjuter särskildt arfvode och om hans befattning uppdrages
åt någon annan än Landshöfdingen, så följer arfvodet med,
så att någon delning af Landshöfdingelönen ej behöfver ske.
Inom detta Stånd har man alltid ansett för orätt att de vig¬
tiga Landshöfdingeplatserne öfverlemnas åt militärer. Man har
likaledes klagat öfver att Landshöfdingarne fått för mycken
makt, synnerligast genom den nya Landshöfdinge-instruktio-
nen. Äro dessa klagomål någonstädes befogade, så måste
det vara på Gottland, der Landshöfdingen, äfven i besittning
af militärbefälet och makt att använda vapenstyrkan, kan i
kinkiga ögonblick utöfva ett ordentligt skräckvälde. Jag vill
att Betänkandet må återremitteras på det att förhållanderna
må närmare utredas. Det sj'nes nemligen, som om Gottlands
Riksdagsmän, åtminstone de som varit militärer och stått un¬
der Landshöfdingens ordres, fruktat att framhålla saken i sitt
rätta ljus. Man hade aldrig af dem fått upplysning om rätta
414
Den 8 Augusti.
förhållandet och till och med Svebilius, som ej är militär, har
icke framställt saken annorlunda än på det mildaste sätt och
med undfallenhet för den nuvarande läns- och militär-styrel-
sen. Skulle krig inträffa, så skulle såväl Gottlands borgeliga
förhållanden blifva än mera beroende af militärmakten, och
denna, sorn har sin högsta styresman til! chef äfven för civila
förvaltningen och genom andra bestyr förhindrad att i militä¬
riskt hänseende vara fullt verksam, spela en dålig rol. Jag
yrkar på Betänkandets återremitterande.v
Johannes Andersson och Anders Jonsson från Skaraborgs,
samt Tjernlund från Vester-Norrlands Län instämde.
Josef Almqvist från Norrbottens Län: »Med föranledan¬
de af Nils Svenssons vädjande till rättvisa och billighet, vill
jag till honom hemställa, likasom till Ståndet och hela Sven¬
ska folket om det kan anses billigt och rättvist att Gottlän-
ningarne styras annorlunda än öfrige Svenskar. Jag tror i
motsats härtill att billigheten och rättvisan fordrade att äfven
de komma i åtnjutande af de förmåner och garantier, som
landets öfrige innebyggare efter grundlagen ega. Att olä¬
genheterna under nuvarande förhållanden äro kännbara kan
gifvas många exempel på och jag instämmer alltså med dem,
som yrka äterremiss.»
Garl Anders Larsson: »Bjerkander har redan veder¬
lagt Nils Svensson och jag vill till den förres yttrande lägga
mitt förmenande att icke några ytterligare kostnader voro af
nöden, i fall befattningarne åtskiljdes, alldenstund serskilda lö¬
neinkomster äro anslagne till hvardera tjeristen. Skulle ock
Landshöfdingeinkomsterne på Gottland vara eller blifva min¬
dre än andre Landshöfdingars, finnes det dock nog civila
tjenstemän, som vilja emottaga deni.»
C. J. Svensin: »Vi veta, sedan 4:de Hufvudtiteln nu
är afgjord, att Militären på Gottland är satt i jembredd med
den på andra ställen och att betydligt ökade löueanslag äro
beviljade för nationalbeväringens derstädes officerskorps, hva¬
dan de befintliga medlen böra kunna räcka till äfven för Mi-
litär-befälhafvarens aflöning. Såväl Landshödinge-Embetet,
som Militärbefälhafvaretjensten täger sin man i anspråk, Lands-
höfdingelönerne reglerades år 1857, äfven den för Landshöf¬
dingen på Gottland, och den blef lika med öfriga Landshöf¬
dingars, hvadan öns Landshöfding icke har af nöden att upp¬
bära aflöning, sorn tillkommer Mtlitärbefälhafvaren. Grundsat¬
sen, som är nedlagd i vår statsförfattning att de olika stats¬
myndigheterna skola öfvervakas af hvarandra, men icke med
hvarandra sammanblandas, bör jemväl tillämpas på Gottland
och Landshöfdinge-embetet derstädes icke göras till ett Ge¬
Den 8 Augusti.
415
neral-Guvernörskap, som det på S:t Barthelemy, der högsta
civila och militära myndigheterne äro förenade i en Guver¬
nörs hand. Sådant står ej i harmoni med de rättsgrunder
Bonde-Ståndet alltid uttalat. Jag yrkar Betänkandets återre¬
mitterande och bifall till motionen.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Då detta ärende
förevar i Utskottet kunde jag ej riktigt inse om jag skulle
lemna mitt bifall till Utskottets förslag, eller ej. Nu har jag
blifvit mera upplyst i sjelfva saken genom Svebelii anförande
och öfriga yttranden, hvadan äfven jag yrkar återreniiss.»
Nils Svensson: »Jag hade ej ämnat åter uppträda i
denna fråga, men måste det, dertill föranledd af några tala¬
res yttranden. Man har talat om olämpligheten af att en
person har med 2:ne befattningar att skaffa, men hur är det
i andra Län? Har Landshöfdingarne ej der att beställa med
beväringen? Vidare har man talat om Guvernörskap. Jag
betraktar icke dessa 2:ne befattningars sammanslående så¬
som ett generalguvernörskap, men jag anser sammanslåen¬
det vara gagneligt i anseende till det lilla territorium Gott¬
land omfattar och sorn gör att det är aldeles obehöfligt att
hafva särskilda Chefer för den civila och militära Styrelsen
derstädes. Icke heller tror jag att Gottländningarne hittills
haft något förfång deraf att båda embetena varit samman¬
slagna och det må förlåtas mig att jag derför fortfar i mitt
godkännande af Betänkandet.»
Gross: »I anledning af Uhrs anmärkning derom, att
alla Gottländningar äro militärer, vill jag upplysa att sä ej
är förhållandet. Ingen Embetsman på ön mer än Landshöf¬
dingen oell det under honom stående befälet tillhör militär¬
ståndet. Endast de icke i allmän tjenst varande Gottlännin-
garne äro militärpligtiga. Det är derför så mycket olämpli¬
gare att Militärbefälhafvaren jemväl skall hafva chefskapet
öfver de civila embetsmännen och för dem kunna föreskrifva
förhållningssätt. Länge hafva olägenheterne häraf ock exi¬
sterat. Ehuru Gottlänningarne genom konventionen af år 1811
ingått pä att exercera i trakten af sin hemort vid kompagni-
möten, hade dock vederbörande snart, smittade af exemplet
utaf de stora lägren på fastlandet, anbefallt större samman¬
dragningar af beväringen och civilmyndigheterna hade till
deras anordnande villigt lånat sin medverkan, utan att befolk¬
ningen haft någon auktoritet, som skyddat den mot ett så¬
dant öfverskridande af vilkoren för beväringspligtens åtagande.
De långa marscherne till dessa möten och besväret att på
långt afstånd hålla sig sjelf med proviant hade för mången
medfört kännbara olägenheter.»
41(1
Den 8 Augusti.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Då särskildta förhål¬
landen äro tillfinnandes i fråga om Gottland, hvilka vi ej
hafva reda på, så vore det hardt om vi skulle neka en Le¬
damot af Ståndet från ön återremiss på hans förslag, hvar¬
till jag åtminstone icke vill göra mig skyldig.»
Ola Jönsson från Malmöhus och Johannes Andersson från
Elfsborgs Län hördes häri instämma.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Jag får i förväg
bedja om ursäkt derför att jag, som nu uppkommit i ll:te
stunden af öfverläggningen, ej har riktigt reda på hvad som i
ärendet förut förekommit. Jag vill dock säga några ord.
Jag exercerade år 1817 och då voro Militärerne så barba¬
riska att de köpte påkar och slogo beväringsynglingarne och
behandlade dem illa bara af okynne. En yngling slogo de
slutligen ihjäl. Jag tog härvid mod till mig och skref klago¬
mål till Landshöfdingen samt insände mot betalning en f. d.
soldat med klagoskriften. Något derefter utkoin till exercis¬
platsen en kurir med ett stort konvolut, som lemnades till
Chefen. Alla officerare sandades derpå i en ring och fingo
höra resultatet af klagomålen. De grinade åt oss, svnnerli-
gast åt mig och jag fick heta från den tiden Sekreteraren.
Hade nu Landshöfdingen då varit jemväl Militär-Chef, för
hvem skulle vi då klagat? Nu var den gamle exellensen
Mörner, den ädle menniskovännen, Landshöfding och han skaf¬
fade oss rätt. Han tog hand om saken, Krigs-Rätt anställ¬
des och 4 af Herrar Officerare blefvo dömda till fästning och
detta med rätta. Af detta och andra dylika exempel finnér
jag det vara nödvändigt att Landshöfdinge- och Militär-Befäl-
hafvare-embetena icke böra vara förenade hos en person,
hvadan jag instämmer med dem, som yrkat återremiss.»
Efter sålunda fulländad öfverläggning blef uppå proposi¬
tion af Talmannen det nu föredragna Betänkandet återremit-
teradt med dervid gjorda anmärkningar till förnyad behand¬
ling af Utskottet.
§ 17.
Föredrogos och lades till handlingarne Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets:
Memorial N:o 138 i anledning af återremiss af Betän¬
kandet N:o 38:
Utlåtande N:o 139 i anledning af Riks-Ståndens skiljak¬
tiga beslut i anledning af Betänkandet N:o 44; samt
Memorial:
N:o 140, i anledning af återremiss af Betänkandet N:o 73;
N:o 141, i anledning af återremiss af Betänkandet N:o 88 ;
Den 8 Augusti.
417
N:o 142. i anledning af återremiss af Betänkandet N:o lil;
N:o 143, i anledning af återremiss af Betänkandet N:0
112; och
N:o 144, i anledning af återremiss af Betänkandet N:o 113.
§ 18-
Föredrogs ånyo och remitterades till Ståndets Enskildfa
Besvärs-Utskott Johan Lekbergs från Nerikes Län motion om
utlåtande från Ståndet af en underd. skrifvelse till Kongl.
Maj:t rörande renionteringen vid Kavalleri-Regementena.
§ 19-
Bordlädes ankommet Protokolls-Utdrag från Högloft. Rid-
derskapet och Adeln N:o 379, med en inbjudning; äfvensom
Expeditions-Utskottets förslag N:ris 105 och 106 till Rikets
Ständers underd. Skrifvelse till Kongl. Maj:t.
§ 20.
Lades till handlingarne ankomne Prot.-Utdrag från:
Högvörd. Preste-Ståndet N:ris 372—373 samt
Vällofi. Borgare-Ståndet N:ris 374—382.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem
N. A. Fröman.
SvndeJStm Prat. vid )859—60 årens Riksdag. VII 2?
Den t / Augusti.
Den II Augusti.
■“lemiiii kl 13 |>å tingen
§ I-
Protokollen för den 18:de oell 2ö:te nästlidnc Juli god¬
kändes.
Uppå derom gjord begäran beviljades ledighet från Riks-
dagsgöromålen åt Anders Andersson frän Kopparbergs Län
under 3 veckors tid, att beräknas frän den 18:de; Håkan
Olsson från Kristianstads Län under 3 veckor från den 20:de;
Lars Ersson från Södermanlands Län under 8 dagar från den
14:de; Bolin från Upsala Län 14 dagar från den 17:de och
Sven Gustaf Johansson från Jönköpings Län under 3 veckor,
likaledes ifrån den 17:de, allt i denna månad.
§ 3.
Vid förnyad föredragning af Konstitutions-Utskottets, den
4:de i denna månad bordlagda, Memorial N:o 53, med för¬
slag till åtskilliga ändringar i Regeringsformen och Riksdags¬
ordningen, angående Riksdags hållande hvarje är, begärdes
ordet af nedannämnde Ledamöter, hvilka yttrade:
Johan Lekberg från Örebro Län: »Denna fråga är icke
ny. Redan vid 1840 års Riksdag var den föremål för Rikets
dä församlade Ständers pröfning, men rönte då ett för natio¬
nen välbetänkt afslag. Den hvilade derefter under en tidrymd
af 10 år och väcktes åter till lif vid början af min Riksdags-
manna-verk8amhet, eller vid 1850 års Riksdag, på föranstal¬
tande af Stockholms-intresset, representeradt genom dess Riks¬
dagsmän, hvilka auhöllo att fä Bonde-Ståndets sessionsrum
upplåtet för gemensamma öfverläggningar i frågan, för att på
sådant sätt vinna Bonde-Ståndet på sin sida; men då detta
Stånd vid tredje sammanträdet förklarade, att det icke kunde
biträda ett sådant förslag, vågade de icke ens ingå med nå¬
Deri i j Augusti.
419
gon motion till Konstitutions-Utskoitet. Under förändrad form,
eller under benämning af förslag att uppskjuta Riksdag och
hemförlofva Ständerna efter 4 månaders sammanvaro, åter¬
finna vi frågan vid 1853 års Riksdag, med det tillägg, att ett
eller flere Utskott skulle under uppskofstiden qvarstanna, för
utarbetande af de ärenden, som på förenflmnda tid icke med-
hunnos. Detta förslag blef såväl vid 1853—1854 årens, som
vid 1856—1858 årens samt nu sednast vid innevarande Riks¬
dag af Bonde-Ståndet, alslaget, men det, sorn ondf är, slipper
man icke så lätt, ty vi veta alla, att det återigen ärhvilande
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag. Man finner
häraf, att vederbörande nogsamt insett, att målet på före-
näinnda väg icke kan vinnas och derföre har nu till Konsti¬
tutionsutskottet blifvit öfverlemnad en motion örn årliga Riks¬
dagars hållande. Frågan har såleiies nu ånyo framträdt uti
sin rätta skepnad och Konstitutions-Utskottet bär. genom att
framlägga det förslag, som nu är föremål för vår öfverlägg¬
ning, visat sig omhulda densamma samt med-eller omedvetet
gått vederbörandes önskningar, att åtkomma en del af folkets
penningar, till mötes.
Efter denna utredning öfvergår jag nu att bemöta det
oss förelagda förslaget. Utskottet upptager såsom skäl för
detsamma, att. genom dess antagande, skall vinnas både tids-
och penninge-besparing, men härpå svarar jag ett bestämdt
nej, hvilket jag tror mig kunna bevisa med följande exempel:
Vi veta alla, att vår Riksdags-period omfattar 3:ne år
och under denna tid hafva vi en Riksdag, hvilken kari afslu-
tas på 8 månader, derest icke så genomgripande frågor före¬
komma, som händelsen var vid 1856—1858 årens Riksdag,
då alla embets- och tjenstemäns löner skulle omregleras. An¬
tager man nu, på sätt Utskottet föreslagit, det Riksdag skall
fortgå 4 månader och 5 dagar under hvarje år, så halva på
dessa 3 år Rikets Ständer varit församlade under en tidrymd
af tillhopa 1 år 15 dagar. Låtom oss nu tillse, huru det kan
stå sig med den förespeglade penningebesparingen. Enär af
det föregående är utredt. att under en tidrymd af 3 år, med
4 månaders Riksdag för hvarje, är, Rikets Ständer komma
att vara tillsammans fullt ut lika så lång tid, som under nu
vanliga förhållanden är händelsen, och dertill lägges, att man
måste bekosta tvänne resor till Riksdagen mera, än sorn nu
är behöfligt, sä är ju tydligen ådagalagdt, att Utskottets mo¬
tiver i denna del blott oell bart innehålla rök, som vid min¬
sta ljusreflektion försvinner såsom moln. Härförutan förekom¬
mer ock den omständigheten, att förslaget innehåller, det de
valde Riksdagsmännen skola vara sjelfskrifne under trenue på
420 Den t! Augusti.
hvarandra följande Riksdagar. Kan detta vara ett välbetänkt
stadgande? Jag mäste deremot på det bogsta nedlägga min
protest och jag förstår sannerligen icke, huru-man vägat fram¬
komma härmed, ulan att besinna, att just denna är en ibland
de ömtåligaste frågorna. För min del vill jag ieke deltaga
uti stiftande af en sådan lag, hvarigenom ett ombud, äfven
om han förverkar sitt förtroende, elier bufvudmännen eljest
icke finna sig med detsamma belåtna, ändock skall vara be-
rättigadt att fortfarande innehafva ombudsmanskapet.
Härnäst följer i ordningen alt taga i betraktande, om det
är möjligt, eller ens tänkbart att man på fyra månader skall
kunna afsluta Stats-regleringen. Hvar och en sorn aldrig sä
litet deltagit uti Riksdags-göromålen, skall säkerligen finna
sådant vara en absolut omöjlighet. Nåväl! hvad är dä me¬
ningen? Jo! om man läser emellan raderna, skall man finna,
hvarthän vederbörande vilja, och detta är, att på botten af
allt detta ligg?r icke något annat, än att man viii införa per¬
manenta Riksdagar. Att förslaget icke är praktikabel, visar
sig också derutaf, att, oaktadt § 109 Regerings-lormen inne¬
håller ett sådant stadgande, att Riksdag icke skall fortgå längre
tid, än 4 månader, detta stadgande hittills icke kunnat efter-
lefvas. Hvartill tjenar vid sådant förhållande Utskottets för¬
slag, om icke dertill att få permanenta Riksdagar,
Utskottet anser förslaget nyttigt derföre, att det dels skall
framkalla dugliga Riksdagman, dels täflan skall uppstå. För
min del tror jag, att denna täflan redan förefinnes i så hög
grad, som den möjligen någonsin kan blifva, och hvilket vi¬
sade sig inom hufvudstaden före valen af fullmäktige till in¬
nevarande Riksmöte.
Vidare säger Utskottet, att Riksdagsmanna-kallet skall
blifva mera begärligt, då oinbuden blott under vintermåna¬
derna behöfva vistas å Riksdagsorten samt under de öfriga må¬
naderna af året fä vistas hemma och njuta af sommarens
herrlighet. Häruti kunde man verkligen vara frestad att in¬
stämma, men jag vill icke vara nied om att förvandla vära
Riksdagar till en muntrations-anstalt, isynnerhet som jag vid
nu pågående Riksdag varit en bland dem. sorn velat bort¬
taga anslaget till den Kongl. Theatern.
Låtom oss slutligen återkalla i minnet hvad tiden och
erfarenheten lärt oss af deri förändring, som för icke så länge
sedan egde rum, angående Riksdagars hållande hvart tredje,
i stället för hvart femte är. Jag påstår, att detta Riks-Stånd
begick ett stort fel, då dess Ledamöter medgåfvo denna för¬
ändring, ty vi veta alla, att den medfört icke allenast ökade
utgifter för folket enskildt, utun äfven ständigt förnyade och
Den 11 yl a gusti.
4-21
Växande anslag för hvarje Riksdag. Denna förändring var det
ock, sorn verkade derhän, att det blef så lätt att genomdrifva
embets- och tjenstemännens löneförhöjningar vid sista Riks¬
dag. Hade en mellantid af 5 år egt rum emellan Riksda-
garne, så hade det säkerligen icke gatt, sorn det gick, ty
innan Riksdagens slut. inträffade att alla stral för förhöj ningen
fiirsvunno. enär lefnadsförnödenheterna folio till sitt normala
värde.
Mycket mera vore visserligen att framdraga emot Ut¬
skottets förslag, men jag vill icke nu vara vidlyftigare, utan
jag önskar blott, att J mine Stånds-kamrater mätte med mig
instämma uti de ord, som vår store häfdatecknare Geijer vid
1840 års Riksdag yttrade: »måtte försynen förskona oss från
ett sådant förslag, som detta, eller att få Riksdag hvarje år.»
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus, Johan
Johansson och Olof Andersson frän Kalmar, Lars Olsson
från Kopparbergs, Olof Nilsson, Nyström och Lindström
från Vesterbottens, Byström från Jemtlands och Johannes
Andersson frän Elfsborgs Län jemte flere Ledamöter in¬
stämde.
Sandstedt från Jönköpings Län skriftligen sålunda: »Då
Konstitut «ms-Utskottets förslag till den väsendtliga förändring
i våra grundlagar, att Riksdag hädanefter skulle italias hvarje,
i stället för hvart tredje år, nu kommer att föredragas, vill
jag i största korthet angifva de skäl, hvarpå jag grundar min
öfvertygelse, att denna förändring, af hvilken man synes vänta
sig sä stora ting, likväl skulle komma att medföra olägenhe¬
ter vida öfvervägande alla de fördelar, som i Utskottets för¬
slag förespeglas.
Ingen kan mindre än jag vara någon vän af dessa års¬
långa Riksdagar, dem grundlagen, att döma af Riksdags-
Ordningens 80 §, ursprungligen ansett otänkbara, men som
icke desto mindre numera blifvit regel, ända derhän att våra
sednare Riksmöten fortlefvat långt öfver året. Alldeles utan
sympathier för dessa året om utsträckta Riksdagsförhandlin¬
gar, må det dock förlåtas mig, om jag. — just på grund af
dessa Riksdagars seghet och den tröghet hvarmed vår tunga
Statsmaschin arbetar, icke delar Utskotts-pluraiitetens åsigt
om nyttan af ifrågavarande förslag. Ar 1809 ansågo dåva¬
rande grundlagsstiftare 3 å 4 månaders Riksdag vara allt det
politiska lif, som erfordrades för hela fem åren. Dessa Riks-
dagsmånader biefvo dock långa; de blefvo årslånga; och der¬
ifrån föislaget om Riksdag hvart tredje år, hvarigenom man
förmodligen hoppades att göra grundlagens bud till en san¬
ning. Men det gick med denna förhoppning sorn med många
422
Den I I Augusti.
andra, d. v. s. de'» gick icke; och de Ledamöter af detta He¬
dervärda Stånd, som hade nöjet att bevista sistförflutna Riks-
möte, räknade sig till godo sjutton runda månaders Riks-
dagsmannaverksarnhet. Således ser man huru vära Riksda¬
gar, ursprungligen bestämda att återkomma endast hvart femte,
numera förnyas hvatt tredje år, med en, detta oaktadt, allt¬
jemt fortgående tendens att blifva allt längre ocdr längre. Om,
med sådana fakta för ögonen, man hyser någon betänklighet
mot det nya förslaget, må detta vara förlåtligt. Tanken pä
permanenta Riksdagar ligger åtminstone mycket nära till hands,
och man må vidtaga hvilka försigtighetsmått som helst mot
de årliga Riksdagarnes utsträckning öfver 4 månader, så kan
dock icke undvikas, att så länge samhället fortsätter sin ut¬
vecklingsprocess och framför allt så länge vårt oefterrätteliga
representationssystem ännu qvarstår i all sin kolossala ovig¬
het, vexa våra Riksdagar oupphörligt på längden och, fram¬
gent vordna ärliga, skulle de helt visst ännu en gäng blifva
17 månader, endast året ville räcka till. Föga drömde väl
1809 års Ständer om årslånga Riksdagar hvart tredje år.
Föga har väl också det nu ifrågavarande förslagets författare
och den Utskotts-pluralitet, som med honom varit ense, tänkt
sig möjligheten af de årliga Riksdagarnes utsträckning året
om. Men hvad 1809 års Ständer ansågo omöjligt, har dock
långt för detta redan inträffat, och hvad 1860 års Konsfitu-
tions-Utskott tänkte fromt om 4 månaders Riksdag hvarje år
inträffar aldrig.
Här kunde vara åtskilligt i öfrigt att anmärka, deribland
jag särskildt vill nämna en vida drygare Riksdagskostnad för
våra kommittenter, men jag skall anse mig hafva sagt nog,
dä jag nu förklarar, att jag, i betraktande af vår fyrdelta re¬
presentation och värt deraf beroende tunga Riksdagsmaschi-
neri, icke kan biträda ett förslag, för hvars förtjenster i öfrigt
jag icke är blind och hvars antagande, om våra representa¬
tiva former voro mera rörliga och mindre tidsödande, äfven
jag skulle finna önskvärdt.v
Med Sandstedt förenade sig Johannes Andersson från
samma Län.
Bergström från Kopparbergs Län: v Afven jag hörer till
dem, sorn icke kunna godkänna Konstitutious-Utskoltets ifrå¬
gavarande förslag, hvilket jag för öfrigt anser vara overkställ-
bart. Det gar väl an att skrifva, att Riksdagen icke skalf
räcka längre tid, än 4 månader, men att verkställa ett så¬
dant beslot, blifver, enligt mitt förmenande, omöjligt. Då sä
många Ledamöter begärt ordet, vill jag icke vara vidlyftigare,
Den II Augusti.
423
titan yrkar, att vi, så garna först sorn sist, förkasta detta
förslag.”
Lars Larsson från samma Län instämde.
Håkan Olsson: »Lika med föregående talare ogillar
jag detta förslag. Då folket i min hemort anser Riksdagarne
såsom en landsplåga, skulle det säkerligen icke för dem vara
glädiande, om man nu beslöte, att Riksdagarne skulle åter¬
komma för hvarje år. Under åberopande af hvad Doktor
Wensjoes reservation innehåller och hvad Lekberg nyss an¬
fört, yrkar jag således, att detta missfoster måtte i ali tysthet
begrafvas.»
Pehr Erih Andersson: »Sedan jag begärde ordet, hufva
föregående talare uttalat min åsigt i frågan, hvarföre jag in¬
skränker mig till att instämma uti hvad Lekberg och Sand¬
stedt anfört.»
Nettelbladt: »I motsats till föregående talare, önskar jag
Utskottets ifrågavarande förslag all möjlig framgång. En af
dem, som förut yttrat sig, har sagt, att, oaktadt vi nu hafva
Riksdag hvart tredje är, Riksdagsarbetena kunna afslutas på 8
månader, derest icke alltför genomgripande frågor förekom¬
ma, och att det nuvarande stadgandet således är fördelakti¬
gare och mindre kostsamt för landets innebyggare, än om
Riksdag skulle hällas under fyra månader af hvarje, men den
värde Ledamoten synes icke ihågkomma, att flere af vära
Riksdagar räckt 17 månader, ja till och med derutöfver. Hvad
resekostnaden beträffar, sä tror jag, att de flesta representan¬
ter, som nu bevista Riksdagarne, få utbetala lika mycket för
sina resor, som derest Riksdag skulle inträffa hvarje är, enär,
efter hvad erfarenheten lärt oss, flertalet måste, när Riksda¬
gen, såsom nu är händelsen, i allmänhet räcker ett år, en
eller annan gäng resa hem, för att efterse sina affärer. Man
har ock sagt, att den ort, som råkat till att få en dålig re¬
presentant, måste åtnöjas med att hafva den qvar under 3
Riksdagar, och af sådan anledning påyrkat förslagets förka-
kastande, men hvad är det väl sämre att behålla en sådan
representant för 3 Riksdagar, sorn räcka tillsammans ett år,
än att hafva en så beskaffad representant under så lång tid,
som Riksdagarne nu vanligen fortfara.
Om, såsom Häkan Olsson sagt, Riksdagarne'skola be¬
traktas såsom en landsplåga, sä är den väl icke bättre, om
dea räcker i ett sammanhang under loppet af 17 månader,
än om den återkommer under 4 månader af hvarje år; men
deremot tror jag, att vi och landet i allmänhet skulle, genom
antagande af förevarande förslag, vinna icke så obetydligt, ty
då kunde den s. k. landtadeln, hvars intressen äro ungefär
424
Den i 1 Augusti.
desamma, som jordbrukarens och Bonde-Ståndets i allmän*
het, under hela Riksdagstiden närvara, så att icke, såsom nu
är händelsen, det första Riks-Ständet, Ridderskapet och Adeln,
under största delen af Riksdagen vore representeradt af nå¬
gra löntagande kaptener och löjtnanter. I)å jag således tror
kostnaderne blifva ungefärligen enahanda, men Riksdagsgöro-
målen fä en jemnafe gåDg, anser jag mig tala i fäderneslan¬
dets intresse, dä jag förordar antagandet af detta förslag.»
Nils Olsson frän Malmöhus Län instämde.
Johan Pehrsson frän Upsala Län: »Denna fråga är vis¬
serligen icke ny, men jag tror det sådant oaktadt, vara gan¬
ska svårt för oss, att nu bestämma, huru den kan blifva be¬
dömd af framtiden och, då jag således anser det icke vara
rigtigt att afklippa nästsammanträdande Rikets Ständer rättig¬
heten att öfver densamma sig yttra, yrkar jag, att detta me¬
morial mätte antagas hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag. Den motion, sorn i denna fråga först
väcktes, blef af Konstitutions-Utskottet afslagen på grund der¬
af att § 109 i nu gällande Regeringsform stadgar, att Riks¬
dag icke skall räcka längre tid, än 3 månader men sedan
motionären ändrat sitt förslag i vissa delar, vänn den fram¬
gång. Då 4 Stånds samtycke erfordras för frågans genom-
drifvande, tror jag, för min del, det icke blifva någon så lätt
sak att genomföra den, men med all respekt för dero, som
hysa andra åsigter, yrkar jag, att Ståndet måtte godkänna
Utskottets förslag.»
Jöns Pehrsson: »Ma» har anmärkt emot våra nu ofta
återkommande Riksdagar, att de lägga hinder i vägen förin¬
dustriella företag, enär man alltid är i ovisshet, huruvida icke
kommande Ständer kunna ändra de författningar, sorn näst¬
föregående Ständer stiftat, och jag hemställer till eder mina
Ståndsbröder, huruvida icke folkel skall hafva än ytterligare
skäl till klagan, om Riksdag skulle inträffa hvarje år och ut¬
komna författningar således ärligen skulle kunna ändras, Rör
min del tror jag, att Svenska folket skulle hafva varit mera
belåtet, om Utskottet framkommit med och Rikets Ständer
antagit ett förslag om Riksdagars hällande endast hvart femte
år. Nog kunde äfven jag, om jag följde min naturliga böjel¬
se, vilja ligga vid Riksdagen och muntra mig under 4 månader
af hvarje år, ine» frågan än allvarsammare än så.
På sätt Johan Pehrsson anmärkt, innehåller § 109 Re¬
geringsformen, att »Riksdag icke må längre räcka, än trenne
måDader frän den dag, då Konungen låtit om Statsverkets
tillstånd och behof Rikets Ständer eller deras Stats-Utskott
underrätta. Skulle likväl vid nämnde tids förlopp Rikets Stan-
Den // Augusti.
der ännu icke hafva Riksdagsärendena afgjort, anmäla de det
hos Konungen och aske, att Riksdagen matte fortfara någon
viss tid af högst en månad derefter, hvilket Konungen ej ege
makt att vägra eller förhindra. Der sä oförmodadt hända
skulle, att vid den sålunda förlängda tidens utgång Riksens
Ständer icke hade Staten reglerat eller någon ny bevillning
till bestämdt belopp sig åtagit, då skall Konungen kunna Rik¬
sens Ständer åtskdja, och fortfare den förra heviilningen till
nästa Riksdag, Ar åter bevillmngens hela belopp bestämdt,
» men Rikets Ständer icke om föi delningen deraf ense, då skola,
efter den fastställda bevillningssummahs förhållande till den
sorn vid föregående Riksdag blifvit fördelad, de i den sista
Bevillnings-Förordningen stadgade artiklar jemnlikt ökas eller
minskas; och uppdrage Riksens Ständer deras fullmäktige i
Banken och Riksgälds-Kontoret att en ny Bevillnings-Förord-
ning på sådan grund uppgöra och utfärda.a
För min del anser jag det likväl vådligt att åt fullmäk¬
tige i Banken och Riksgälds-Kontoret öfverlemna detta vig¬
tiga uppdrag, hvilket man väl lärer blifva tvungen till, såvida
det förevarande förslaget skall vinna framgång. Om Konsti-
tutions-Utskottet bifogat ett förslag till'arbetsordning, hvaraf
man kunnat se, att det blefve möjligt att hinna afsluta Riks-
dhgsgöromälen på 4 månader, skulle jag icke motsätta mig
förslagets antagande, men då jag icke inser möjligheten deraf,
föranlåtes jag yrka afslag å detsamma. Om jag skulle gilla
något af detsamma, så vore det SS 25 och 82 Riksdags-Ord-
ningen, ty jag vet icke till hvad de deri omnämnda ceremo¬
nierna tjena.
Det ligger visserligen icke någon makt uppå, om vi nu
förklara förslaget hvilande till nästa Riksdag, ty jag hoppas,
att äfven näst sammanträdande Rikets Ständer skola hafva
ögonen öppna, men jag anser oss, sorn nu äro församlade,
böra uttala vår åsigt och icke handla emot vår öfvertygelse.^
Af samma mening voro Oström frän Vesterås, Nils Pet¬
tersson från Kalmar och Anders Trulsson från Blekinge Län,
Anders Gudmundsson: »De fördelar, sorn uti ifråga¬
varande Grundlagsändrings-förslag förespegla?, äro, enligt inirr
tanka, endast ytliga, ty går man till pröfning af detsamma
skall man helt säkert komma till en annan mening, emedan
det, i stället för att bereda besparingar, kommer att föranleda
till drygare utgifter. Om jag antager, att Riksdag skall häl¬
las hvarje år, i stället för, såsom nu är förhållandet, hvart)
tredje, sä måste ovilkorligen deraf följa, att åtminstone de
för Bonde-Ståndet valde ombuden komma, genom de flere
resor, eom de mäste till och från Riksdagen företaga, att fö)
420
Den it Augusti.
vidkännas omkostnader, hvilka icke blifva så obetydliga, örn
man antager, att Bonde-Ståndets Ledamöter då, liksom nu, kom¬
ma att utgöra 110 Ledamöter, de flesta af dem från ganska af¬
lägsna orter. Om jag antager hvarje representants resa fram och
åter till Riksdagen kosta 100 K:dr R:mt, hvilken summa alldeles
icke är för högt tilltagen, så uppkommer en tillökning i kost¬
naderna, emot hvad nu är fallet, af 22,000 R:dr, oberäknad!
arfvode! ä 7 R;dr per dag under resan 18,000 R:dr, eller till¬
hopa 40,000 R:dr R:mt.
Jag kari, för min del, icke vara m-d om att tillskynda
allmogen en sådan tillökning i sina utgifter, och icke heller
vill jag betaga kommittenterne den frihet, som de nu ega,
att för hvarje lagtima Riksmöte välja sina ombud, ty dä man,
såsom nu är händelsen, sträfva)' efter frihet, bör allt tvång
tillbakavisas.
Här talas om den vinst, som genom förslagets antagande
skulle vinnas derutinnan, att Riksdagarne blifva förkortade,
men denna vinst kan jag icke inse, ty om det hålles Riksdag
4 månader hvarje år, sä blifver det detsamma, som om en
Riksdag, hvilken hvart, tredje år återkommer, räcker ett år.
Derest den föreslagna korta tiden bestämmes, tror icke jag
och säkerligen icke heller någon annan af Eder, mine Stånds¬
bröder! att, med den fyrdeiade representation, som vi nu
ega, några andra mål kunna vid Riksdagen hinna behandlas,
än de Propositioner, som Kongl. Majit till Rikets Ständer af-
lemnar. Af de motioner, som vid en sådan Riksdag blifva
väckta, skulle säkerligen icke andra, än de, som oro veder¬
börande behaglige, komma under pröfning, så att folkets önsk¬
ningar sannolikt komme att stå efter. Att öppna en sådan
bana, vore alltför farligt.
Med det förevarande förslaget anser jag icke något vin¬
nas, om icke Riksdagens förkortande på några dagar, men
genom detta lappande komma vi icke till det mål, som vi
eftersträfva, nemligen representationens sammansmältning tilt
ett helt. Jag är visserligen böjd för nyttiga reformers ge-
nomdrifvande, men detta förslag anser jag leda til! ett allde¬
les motsatt resultat. Det är dessutom icke värdt att försöka
inbilla oss, att Statsregleringen skall hinna fullbordas på 4
månader, då vi sjelfve erfarit omöjligheten deraf. Jag utta¬
lar således min egen öfvertygelse och, jag tror, flertalets i
landsorten, när jag påyrkar, att ifrågavarande förslag, icke
mätte af Ståndet antagas.»
Sven Guslaf Johansson från Jönköpings Län instämde.
Jonas Andersson: »Jag är rätt glad, att denna fråga
är af den beskaffenhet, att den icke rörer någons enskilda
Deri i I Augusti.
42T
intresse, utan är af den allmänna natur, att hvar och en be¬
dömer densamma efter sin öfvertygelse. För min del får jag
förklara, att jag icke hyser de farhågor för förslagets anta¬
gande, sorn ätskillige föregående talare framställt, och jag
har icke någonsin sett eller hört omtalas någon reformfråga
vara å bane utan att den i första hand rönt motstånd, eller alt
åtminstone skenbara anmärkningar deremot blifvit gjorda. Hvad
detta förslag beträffar, så äro fördelarne mycket öfvervägande
och bland dessa är den måhända den största, att man, om för¬
slaget antagcs, kommer att uppoffra en mindre dyrbar tid för
Riksmötena. Om denna tid kunde, på sätt förslaget innehål¬
ler, inskränkas till 4 månader under vintern, sä skulle en
högst väsendtlig fördel tillskyndas representanterne, för hvilka
4 vintermånader knappt äro hälften sä dyrbara, som lika lång
tid under sommaren. Erfarenheten har äfven lärt oss, att
representanterne äro vid Riksdagens början mera intresserade
af göromålen, så att de under första månaderna af Riksmötet
arbeta mycket raskare, än längre fram pä Riksdagen, och
deraf kan man sluta, att, om Riksdag återkommer tor hvarje
år, intresset för riksdagsärendena skall blifva lifligare såväl
hos allmänna opinionen, som hos representationen. Den tid,
sorn nu vanligtvis åtgår för riksdags-göromålens afslutande,
är så lång, att intresset hinner afsvalna till icke ringa skada
för vårt land, och säkert är, att representationen uträttar min¬
dre, då den icke har en vaken opinion bakom ryggen. Vi
hafva sjelfve med egna ögon sett, att ju längre Riksdagarne
fortfarit, desto större slapphet har visat sig hos répresentan-
terne, hvilka mången gång, när Riksdagen börjat att lida till
slut, afgjort ärenderna mera i slump.
Genom antagande af förevarande förslag beredes äfven
deri fördelen, att pluraliteten af Ridderskapet ocdi Adelns Le¬
damöter sannolikt blefve den, som förfäktade landtbruket»,
och pä samma gång allmogens intresse, hvaremot landtadeln
under närvarande förhållanden icke anser sig, för sina ange¬
lägna göromål i hemmet, kunna ligga vio Riksdagen sä länge
den räcker. Vi skulle således, 0111 Riksdagarne bestämdes
till 4 vintermånader af hvarje är, kunna hoppas och påräkna
af Ridderskapet och Adelns Ledamöter, hvilka då sannolikt
så mangrant, som möjligt infunno sig fran landsorterna, ett
ganska godt stöd för våra eller allmogens angelägenheter.’*
En föregående talare har yttrat, att det är Stockholms-
intresset, som dikterat förevarande förslag, men det kan jag,
för min del, icke inse, ty då vi sett, att med den stigande
civilisationen, Riksdagsärendena ökats, så att sällan någon
Riksdag hunnit afslutas på kortare tid, än ett år, finner jag
428
Den Ii Augusti.
icke annat, än att Stockholms innevånare förtjena lika mycket
nu, sorn om en 4 månaders Riksdag kommer att inträffa för
hvarje år. Hvad här blifvit yttradt derom, att resekostna¬
derna för representanterna skola blifva betydligt drygare, der¬
est det förevarande förslaget antages, kan väl ega sin rigtig-
hef, såvida nemligen man antager, att representanterna vid de
nu vaidiga länga Riksdagarna resa endast en gång till och
en gäng från Riksdagen, men dä icke någon lärer vilja un¬
derkasta sig att vistas borta från sitt hem under loppet af ett
helt år, så tror jag icke skilnaden i resekostnadsbeloppet
kan blifva så stor. Det kan väl härvid invändas, att en re¬
presentant, som på permission reser hein från Riksdagen får
sjelf bekosta resan, men denna kostnad tages naturligtvis i
beräkning vid bestämmandet af Riksdagsmanna-arfvodet. För
min del finnér jag det således icke vådligt, utan jag till och
med anser försigtigheten kräfva, att antaga detta förslag hvi-
lande till nästa Riksdag samt öfverlemna till nästsammanträ¬
dande Rikets Ständer att afgöra frågan. Jag godkänner i
följd deraf ifrågavarande memorial.»
Samma åsigt delades af förre v. Talmannen 1‘ehr Eriks¬
son från Vermlands, Olof Earsson från Nerikes, Anders Jons¬
son från Skaraborgs samt Johan Karlsson och Nils Jansson från
Östergöthlands Län.
Carl Ivarsson: »Sedan jag begärde ordet, hafva flere
talare anfört ganska goda skäl emot antagandet af föreva¬
rande förslag och jag kunde således gerna åtnöjts med att
instämma med dem, derest icke andra talare, hvaribland huf¬
vudsakligen den siste, ansett detsamma innehålla sä många
fördelar, att dessa skulle vida öfverväga de olägenheter, som
i följd af förslagets antagande skulle kunna uppstå; dock, sorn
många talare redan anmält sig, skall jag söka att yttra mig
så kort, som möjligt.
På förhand får jag tillkännagifva, att. i den händelse
jag funnit förslaget innebära aldrig sä ringa fördel, sedan olä¬
genheterna blifvit afdragna, jag icke skulle tvekat att, för
min del, antaga det hvilande tili grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag, men sorn jag vid jemförelse af fördelar
och olägenheter kommit till helt annat resultat, kan jag icke
annat, än yrka afslag.
Ända målet med förslaget synes mig egentligen vara för¬
kortning i Riksdagarne, dem vi något hvar tycka vara alltför
långtrådiga och kostsamma. För att vinna detta ändamål,
har Utskottet toreslaait: Motionstidens förkortande från en
månad till 10 dagar, Riksdagens början å 5:te i stället för
linie dagen efter den tid, hvartill den blifvit utsatt, samt för¬
Den / i Augusti.
429
enkling i åtskilliga ceremonier, hvarförutan Utskottet antagit,
att minskning såväl i Kongl. Propositioner, som enskilda mo¬
tioner säkerligen skulle uppstå, om Riksdagarne höllos årli¬
gen i stället för blott hvart tredje år, hvartill ytterligare koin-
rne den minskning i riksdagsgöromålen, som skulle uppkom¬
ma till följe deraf, att dels de åtskilliga Utskott åliggande
gransknings-arbeten blefvo mindre vid hvarje serskild riks¬
dag och dels att val af Justitii-Ombudsman, Opinions-Nämnd
samt Banko- och Riksgiilds-fullmaktige skulle företagas en¬
dast hvart tredje år. Åtskilliga af dessa omständigheter skulle
onekligen leda till riksdagarnes förkortande i någon mån, om
de tillämpades på våra hvart tredje år återkommande riks¬
möten; rilen dä man måste besinna, att riksmöten skulle
återkomma årligen i stället för hvart tredje år och man följ¬
aktligen äfven har att på sådan grund uppgöra en jemförelse
emellan de årliga för 3 år och dem, som återkomma endast
hvart tredje år, sä kommer man också till ett helt annat re¬
sultat. Nära nog alla de förespeglade fördelarne reducera
sig då till noll, de äro blott skenbara, de synas vid ett flyk¬
tigt påseende vara något att fästa sig vid, men de äro dock
ett intet i sjelfva verkligheten. Motionstiden förkortas icke
alls, såframt 3 gånger 10 ännu utgöra 30. Med Riksdagens
början blifver det samma förhållande. Enkelheten i cere¬
monierna (genom borttagande af 25 och 82 §§ Riksdags¬
ordningen) som synes vara något att fästa sig vid, förfailer
afven, om man besinnar, att de föreslagna årliga Riksdagarna
komma i alla fall att räcka 4 månader, som för 3 år är un¬
gefär lika med den tid, som nu åtgår för en Riksdag hvart
tredje år, ty medium af de 5 sistförflutna Riksmötena utgör
1 år 5 dagar, den tiden inberäknad som åtgått innan Kongl.
Maj:ts Proposition om Statsverkets tillstånd och behof blifvit
aflemnad, hvilken tid, ehuru bestående af endast 5 dagar ef¬
ter det nya förslaget, ej är uti de 4 ntånader om året inbe¬
räknad. Således blefve det en tillökning af 10 dagar på 3 år
i stället för någon minskning i tiden. Granskning af Riks-
dags-ombudens fullmakter samt val af Justitie-Ombudsman
m. m, skulle väl återkomma blott hvart tredje år, men detta
blefve ju alldeles detsamma, som nu. De Kongl. Propositio¬
nerna kommo naturligtvis att ökas, i stället för att minskas,
ty hvarje år måste en ny proposition aflemnas tili Ständerna,
angående Statsverkets tillstånd och behof, i stället för att detta
nu sker endast en gäng på 3 år Att antalet af enskilda mo¬
tioner kommé att blifva mindre, än hittills, torde vara tvif¬
velaktigt, enär den korta motionstiden väl icke verkade nå¬
got i det afseendet, ty ombuden, som skulle väljas för 3 år
430
Den 17 Augusti.
! sender, vöre nog på förhand försedda med de motioner, de
ämnade väcka. De gransknings-arbeten, som åligga Konsti¬
tutions-, Stats- och Banko-Utskotten, blefvo endast fördelade
pä 3 år i stället för ett; i öfrigt blefvo de lika, om icke, hvad
angår Stats-Utskottet serskildt, någon tillökning komme att
ega rinn till följd af Riks-Statens årliga uppgörande.
Om man nu antager, att debet och credit, i anseende
till hvad jag nu anfört, gå jemt, hvilket jag dock knappast
kan medgifva, så återstår dock den frågan: hvartill tjenar det
nya förslaget? Jo, säger inan, det tjenar tili mera beqväm¬
lighet för ombuden, ithv att de fä resa hem under sommar¬
tiden det ena året oell blifva hemma tills på vintren det an¬
dra, då det kan vara endast ett nöje för dem att resa till
hufvudstaden igen. Ja! detta medgifver jag, är dock en för¬
del, såvidt man endast tager ombudens beqvämlighet till grund
härför; men täger man åter, såsom jag tror vara det rätta,
allmänhetens vinst eller förlust i betraktande härvid, så torde
äfven denna fördel uppgå i rök; den torde till och med blifva
alltför dyrt köpt. Anders Gudmundsson har redan nämnt, att
lian beräknat de ökade kostnaderna under 3 är för endast
Bonde-Ståndets Ombud till 40,000 R:dr. Detta belopp tyckes
vara alltför stort, för allmogen att uppoffra endast för ombu¬
dens beqvämlighet. Jag har uppgjort ungefär enahanda be¬
räkning, sorn Anders Gudmundsson, och kommit till ett ännu
högre belopp, än han. Jag har antagit, att 3:ne års Riksda-
dar, å 4 månader om året med tillägg af 5 dagar hvarje gäng,
hvilka åtgå före riksdagens egentliga öppnande, räcka 1 år
15 dagar, således 10 dagar mera, än vanligt, hvartill måste
läggas resedager för ombuden 2:ne gånger fram och åter,
hvilka dagar jag endast upptagit till 15, som väl snarare är
för litet, än för mycket; alltså tillsammans endast 25 dagars
tillökning, som, efter 7 R:dr om dagen för hvart ombud, gör
för 110 ombud 19,250 R:dr. Bagges nu härtill resekostnader
för 2 resor fram och åter, så, enär det väl icke lärer vara
för högt tilltaget med 100 R:dr för hvarje sådan resa öfver¬
hufvud taget, och denna resekostnad för nämnde antal leda¬
möter uppgår till 22,000 R:dr, utgör hela kostnaden 41,250
R:dr. Det synes mig således, som Anders Gudmundssons upp¬
gift snarare är för låg, än för hög. Tagas nu de öfriga Riks-
Ståndens omkostnader, samt de af allmänna medel utgående
riksdags-kostnaderna med i beräkning, så måste det vara klart,
att summan blifver ganska betydlig. Den blifver så stor, att
jag endast af detta skäl skulle finna mig föranlåten afslä Ut¬
skottets förslag, men äpnu större och vigtigare skäl tala för
afslaget.
Den U Augusti.
431
Vi veta, att statsbudgeten ökats för hvarje Riksdag i
långliga tider och kunna således med skäl antaga, att så kom¬
iner att ske äfven hädanefter, derom draga nog andra försorg,
Bonde-Ståndets medverkan förutan. Att en årlig tillökning i
Statens utgifter går fortare framåt till skatteförhöjning, åri om
den sker endast livart tredje är, torde vara nära nog en gif¬
ven sak. Ärendena, som nu fordra ett helt års förlopp
för alt utredas, komma icke att minskas på långt när till en
tredjedel, isynnerhet det. ar, då nya val skola ske och grund¬
lagsfrågor afgöras, emedan ärendena då blifva i det närma¬
ste lika med nu. Utskotts tillsättning, upprättande af ny
Ri!<8-Stat med flera andra göromål mäste alltid förekomma
under hvarje riksmöte, och följden blifver den, att antingen
måste allt gå med slarf eller ock en stor del af ärendena
blifva oafgjorda hvarje gång. De allmänna ärendena måste
gä före, dernäst andra Kongl. Propositioner och enskilda mo¬
tioner kunna sällan eller aldrig komma under pröfning. Jag
förmodar, att Ständerna snart skulle finna sig tvungne att så
förändra Rikets grundlagar, att riksdagarne kunde efter behof
förlängas. Nu vöre man snart inne pä vägen att få perma¬
nenta Riksdagar, och man kunde då säga, att Stånds-brodren
Lekberg hade rätt, då han sade, att Stoekholms-intresset ville
göra sig gällande, ty det allmännas väl vore det väl icke.
Jag får äfven anmärka, att det icke synes mig lämpligt, att
grundlagsfrågor skola afgöras eller förutnämnde val anställas
just vid den Riksdag, då nyvalda ombud första gången sam¬
manträda.
På grund af alla dessa skäl och omständigheter, hvartill
äfven kan läggas det af andra talare omnämnda och kanske
ändock det vigtigaste, nemligen aflägsnandet af en genomgri¬
pande representations-reform, byggd på folkprineipen, men ej
på stånd och förmögenhet, anser jag mig befogad afslå för¬
slaget, fastän det innehåller åtskilliga sådana förändringar, som,
om de tillämpades på våra, hvart 3:dje år återkommande, Riks¬
dagar, skulle vara önskvärda.”
Nils Svensson från Christianstads Län: ”Det är icke
ovanligt att, då fråga uppstår om vidtagande af genomgri¬
pande reformer, stora och många betänkligheter emot dem
uttalas, och sådant är äfven förhållandet i hvad denna fråga
angår. För min del får jag förklara, att jag icke hyser nå¬
gra betänkligheter mot detta förslag, utan jag tror tvertom,
att, om detta någon gång blifver Grundlag, riksdagsmaschine-
riet skall blifva lättare, än som nu är förhållandet, samt att
vi på sådant sätt bereda en möjlighet för framtiden att bilda
ett tvåkainmar-system. Om vi nu skulle definitivt afgöra frå¬
432
Den 11 Augusti.
gan, skulle jag måhända vara mera tveksam och hysa större
betänkligheter, men då kommande Ständer äro de, som skola
fatta det definitiva beslutet, anser jag det icke vara rätt, att,
pä sätt åtskilliga ledamöter yrkat, nu afslå förslaget, utan vi
böra låta frågan först behandlas såväl af pressen, som uti en-
skildta samqväm, hvarefter ledamöterne vid nästa Riksdag må
kunna bestämma sig.
Man har sagt bland annat, att, om detta förslag varder
antaget, kostnaderne för representanternas resor m. m. skulle
blifva större. Den beräkning, som man, för att åskådliggöra
detta, uppgjort, kan jag icke godkänna, ty om jag, då jag
anländer till riksdags-orten, skulle veta, att jag efter förlop¬
pet af 4 månader finge resa hem igen, skulle jag säkerligen
åtaga mig representantkallet för lägre arfvode, än då jag icke
alls vet, huru länge jag må blifva tvungen att uppehålla mig
vid riksdagen. Den nedsättning i riksdagsmanna-arfvodet, sorn
på sådant sätt skulle uppkomma, skulle utan tvifvel fullt er¬
sätta de kostnader, sorn blifva förenade med de flere resorna
till och trän riksdagen. Då till allt detta kommer, att tiden
är för representanterne mindre dyrbar om vintern, än under
andra årstider, anser jag det vara allt skäl att antaga ifråga¬
varande förslag, hvilket jag för min del godkänner.»
Pehr Pehrsson och Anders Andersson från Vermlands Jo¬
hannes Andersson och Landahl frän Skaraborgs, Nettelbladt frän
Stockholms, Hultman från Nerikes och Torkel Nilsson från Chri¬
stianstads Län instämde.
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands Län': »Jag har
icke egentligen begärt ordet, för att försvara ifrågavarande
förslag, utan för att lemna upplysning derom, att jag, som vid
behandlingen af Herr Dahlmans första motion inom Kostitu-
tions-Utskottet motsatte mig densamma, lemnat min röst flir
bifall till detta memorial, hvilket tillkommit på grund af en
äfven utaf Herr Dalman till förenämnde Utskott inlemnad
motion. Man har sagt, att det skall, att döma af riksdags-
ärendernas gång vid nuvarande riksdagar, blifva omöjligt att
under loppet af 4 månader afsluta riksdagsgöromälen, men
jag vill, i anledning deraf, fästa Ståndets uppmärksamhet der¬
på, att hittills knappt några motioner blifvit i Utskotten be¬
arbetade förr än 3 månader af riksdagstiden förflutit. Jag
anser det ingalunda vara vådligt att till nästsammanträdande
Ständers afgörande öfverlemna förevarande förslag, hvilket
jag, för min del, godkänner.»
C. A. Larsson: »Jag har med den största tillfreds¬
ställelse hört, att tvänne af kamraterna med grå hår på sin
hjessa, förordat det ifrågavarande förslaget här i Ståndet, der
Den i i Augusti.
433
man eljest icke så sällan får höra konservatismens språk ut¬
talas. Anders Gudmundsson, hvilken sjelf till Konstitutions¬
utskottet inlemnat ett förslag uti nära enahanda rigtning, som
det förevarande, har till och med uppträdt emot detta. Ho¬
nom, såsom varande en varm reformvän, hade jjag icke trott
skola motsätta sig hvad Konstitutions-Utskottet i detta me¬
morial föreslagit, ty han såväl som vi öfriga kari väl icke
hoppas, att allt kan göras på en gång. Vi påminna oss sä¬
kerligen, en hvar utaf oss, med hvilken liflig verksamhet Stän¬
derna under de fyra första månaderna af denna Riksdag be¬
handlade förekommande frågor emot hvad som nu är förhål¬
landet och vi böra således icke qväsa förslaget i sin linda
eller träda näst sammanträdande Rikets Ständers rätt för nära
att pröfva ett förslag, som måhända innan nästa Riksmöte
tillvunnit sig större popularitet. Man har sagt, att genom för¬
slagets antagande, Statsanslagen vid kommande Riksdagar
skola blifva större, men det tror jag icke, ty nu är det alltid
den förseglade sedeln, som, när tvist i anslagsfrågor uppstår,
afgör siken. Då det icke kan vara lika lätt för Ordföranden
i Stats-Utskottet, att taga bort just den sedel, på hvilken an¬
slaget beror, frenne gånger, som nu, då anslaget beviljas för
tre år på en gång, tror jag fvertom, att vi, genom det nya
förslagets antagande, hafva större utsigt att, åtminstone någon
gång, vinna vid dessa voteringar hvad vi önska, nemligen en
bättre hushållning med folkets medel. Förslaget blifver, om
det antages, nyttigt äfven derutinnan, att de ärenden, som
icke hinna afgöras vid den ena Riksdagen, kunna i sin ord¬
ning förekomma till behandling vidden påföljande, utan iakt¬
tagande af nu brukliga former för ärendernas förnyade re¬
mitterande till vederbörliga Utskott. Jonas Andersson har
påpekat de större fördelar, sorn, derest förslaget antages, detta
Ständ kan påräkna från Riddarhuset, och jag instämmer sä
mycket heldre uti hvad han yttrat, som jag hört flera per¬
soner, tillhörande Ridderskapet och Adeln, beklaga, att de
icke kunnat vara från sina angelägenheter i hemorten så länge,
att de kunnat under hela loppet af de nu vanliga Riksdagarne,
vara närvarande vid dem. Såsom förhållandet nu är, så be¬
står förenämnde Riks-Stånd nästan uteslutande nf Ledamöter,
sorn aro Statens löntagare. Förenämnde talare har ock ve¬
derlagt de farhågor, som blifvit uttalade för de drygare om¬
kostnader, som tros komma att uppstå genom förslagets an¬
tagande, och jag får uppriktigt säga, att jag anser det vara
mycket mera rättvist, att kommittenterna bekosta sin repre¬
sentants resor, än att han skall sjelf göra det. En del af de
Borule-S-.is Prot. vid 1859—60 drens Riksdag. VII. 28
434
Den / / Augusti.
farhågor, sorn här blifvit uttalade, synes härleda sig derifrån,
att Riksdagsmännen icke vilja sätta sig i beröring med kom-
mittenterna, hvilket dock mången gång har sin stora nytta
med sig. Den enda anmärkning, som jag skulle vilja göra,
är mot § 6G Riksdags-Ordningen, enär jag anser det hafva
varit lämpligare, om det uti samma § omnämnda val finge
ega rum vid slutet af Riksdagen, då Ledamöterna af hvarje
Stånd lärt bättre känna hvarandra, än som är händelsen vid
Riksdagens begynnelse, men äfven denna anmärkning må för
närvarande få förfalla; och yrkar jag, till följd deraf, att för¬
slaget måtte få hvila till nästa Riksdag, inom hvilken tid
pressen säkerligen behandlat frågan och kommitfenterna kom¬
ma i tillfälle att för den blifvande representanten gifva sin
mening i frågan tillkänna.»
Sköldberg från Nerikes och Svebilius från Gottlands Län
instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag vill icke
förneka, att de Ledamöter, som uppträdt emot förslaget, hafva
skäl dertill, enär man boldt kunna fordra, att Utskottet i sam¬
manhang med detta förslag framlagt ett förslag till arbets¬
ordning, ty utan ändring i den nu gällande arbetsordningen
lärer det, åtminstone efter mitt förmenande, icke blifva möj¬
ligt, att på 4 månader afgöra statsregleringen och en mängd
andra vigtiga frågor, som skola af Ständerna behandlas. Då
det emellertid icke är möjligt, att ett förslag till arbetsord¬
ning kan hinna utarbetas, anser jag det icke vara skäl att nu
förkasta det oss förelagda förslaget, utan det vore till och
med oförsigtigt att nu afkunna dödsdomen. Innan nästa Riks¬
dag hinner opinionen bättre utarbetas och omdömet stadgas
och då måhända asiaterna dessförinnan hinna blifva stämda
• o
för förslagets antagande, yrkar jag, att vi ma antaga det¬
samma hvilande till nästa Riksdag, isynnerhet som vi genom ett
sådant beslut förnärma hvarken närvarande eller tillkommande
tidehvarf.»
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Svensén från Kalmar Län skriftligen sålunda:
»I denna vigtiga fråga, som åsyftar en total förändring
af sättet och tiden för vära Riksdagars hållande, är det Re¬
presentantens pligt att oförbehållsamt uttala sin mening. Här¬
utinnan vill jag pä förhand erinra om den obeslutsamhet, som
hos mig egt rum och hvilken jag först efter noggrann pröf¬
ning kunnat häfva, en obeslutsamhet, som haft sin hufvudsak-
liga grund i förslagets nyhet och den i sammanhang dermed
förespeglade faran af permanenta Riksdagar.
Den / / Augusti.
435
I de motiver, som Utskottet begagnat äro förslagets för¬
delar utredda och derom behöfver således ej mycket ordas.
Hvad förslagets nyhet angår så är det min öfvertygelse att
detta icke utgör någon orsak till förkastelse, utan tvärtom
snarare länder der, till fördel, helst nyare tiders åsigter och
erfarenheter lärer oss att heldre gå framåt än tillbaka. Emot
Riksdagarne8 oafbrutna fortvarande är ock i förslagets § 109 ett
bestämmande intaget, sorn häfver all fruktan derutinnan. Man
harinvändt att riksdagskostnaden blefve större derigenom att
flera resor till och från Riksdagen måste ske. Detta vore den
enda anmärkning hvaråt jag skulle lyssna emedan den lägger
an på kommitenternas kassor, såvida nemligen, jag ville se
en så vigtig fråga från en rent materiel synpunkt. Jag vill
det ej, sedan Jonas Andersson derom yttrat min tanke, men
kan likväl icke underlåta att erinra, hurusom riksdagskost-
naderna skulle jetnnare fördelas och blifva mindre kännbara då
de utgingo hvarje år med en proportionsvis mindre summa,
än då de utgå för trenne år på en gång med en större; hvar¬
jemte ock hvarje valman blefve för året betalningsskyldig, då
det nu händer, isynnerhet vid ombyte af hemman och vistel¬
seort, att en och annan slipper alldeles undan.
Man fruktar för faran af regerande Ständer. Denna fruk¬
tan tror jag vara alldeles obehörig ; tvärtom, en närmare sam¬
verkan emellan Regleringen och Ständerna blefve otvifvel¬
aktig! följden, och Regeringen skulle säkerligen derigenom mera
jemt kunna ordna ärendenas gång, såväl i och för Riksdagen,
som ock inom Högsta Domstolen och öfrige embetsverken. Skulle
Ständerna i vissa frågor lemna Regeringen föreskrifter, så torde
deruti icke ligga någon fara, helst i ett konstitutionelt land
det väl torde vara folkets rättighet att så förfara, då omstän¬
digheterna sådant påkalla. För representanterna, sjelfve är för¬
slaget onekligen ganska fördelaktigt, ty flertalet bland oss skulle
säkerligen önska att tiden för den nu pågående Riksdagen
varit på förhand bestämd, och så bestämd att vi efter blott
fyra månaders sysselsättning här fått återvända till hemmet,
der litet hvar har något att ombestyra. Men då den en¬
skildes beqvämlighet måste stå tillbaka när ett allmännyttigt
mai sådant fordrar, så lärer detta förhållande ej komma att
särdeles ingripande verka på frågans afgörande, ehuruväl den
ringa erfarenhet jag har af en längre tids vistande från hem¬
met öfvertygat mig derom att de af Utskottet härom andragna
skäl äro riktiga och sanna.
Då med förslagets antagande till hvilande för grundlags¬
enlig behandling ingen olägenhet följer, utan tvertom den för¬
delen vinnes, att en närmare granskning intill nästa Riksdag
43G
Den 1 i Augusti.
kan ega runi, då allmänheten man och man emellan, under
tiden kommer 1 tillfälle att rådgöra om saken, så ock enär
jag för egen del finnér förslaget antagligt, får jag tillstyrka
bifall till Utskottets hemställan.»
Östman från Vester-Norrlands Län: »I början af denna
diskussion yttrade en Ledamot, att folket i hans hemort be¬
traktade Riksdagarne såsom en landsplåga, men om folket
verkligen betraktar dem så, emedan de öro både långvariga
och kostsamma, så betraktas de af den andra faktoren, som
är Regenten, med kariska lika oblida ögon. -lag undrar emel¬
lertid, om de folk, som icke hafva fri yttranderätt, äro lyck¬
ligare än vi, som bo här i Sverige. För min del tror jag, att
de gerna skulle byta med oss, äfven om de voro tvungna
att vidkännas kostnaderna för Riksdagarne, hvilka vi således
icke böra klandra. II vad det förevarande förslaget beträffar,
så böra vi, äfven om vi icke skulle finna det så fördelaktigt,
icke afklippa nästsammanträdande Ständers rätt att pröfva
detsamma, ty opinionen hinner innan nästa Rikksdag vidare
bearbeta frågan Hvar och en af oss kan i sin hemort känna
sig för, huru opinionen är stämd och då jag tror, att Bonde-
Ståndet icke har något att frukta af detta förslag, hvilketsä-
kerligen äfven vid nästå Riksdag varder af Preste-Ståndet af-
slaget, kommer jag att rösta för dess antagande.»
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Den nu förda dis¬
kussionen har varit ganska intressant alt afhöra och det är
också nödvändigt, då en 03’ fråga kommer å bane, att den
betraktas frän alla synpunkter. Hvad den nu förevarande
frågan beträffar, tror jag det vara klokast att låta den hvila
till afgörande vid nästa Riksdag, så att folket må blifva i till¬
fälle aft bilda sig ett omdöme i saken, dag tror icke, 8tt,
på sätt Håkan Olsson uppgifvit, folket anser Riksdagarne så¬
som en landsplåga, och beklagligt vore det verkligen, om så
vore förhållandet, men dä jag har mig bekant att många i
hans hemort uppträdt såsom kandidater till Riksdagsmanna-
platsen, bevisar det, att andan icke är så farlig, som han låtit
påskina. Om nu en person väljes till representant för trenne
Riksdagar, skall han säkerligen, då han hemkommer från den
första och vet, att han äfven skall deltaga uti derpåföljaude
riksdagsförhandlingar, finna det vara för sig oundgängligen
nödvändigt att samråda med sina kommittenfer uti de all¬
männa och enskildta frågor, som han vet skola vid nästa
riksmöte blifva föremål för Ständernas pröfning, hvaremot, om
han icke vet, att han ånyo väljes eller kommer att bevista
nästa Riksdag, han icke bryr sig om något sådant samrådan¬
de och hans håg för allmänna värf förslappas. Då Riksda-
Den i I Augusti.
437
garne äro så långa, som vid flera föregående varit hän¬
delsen, har det visat sig, att mången representant varit per¬
mitterad från Riksdagen under 60 till 80 dagar. Då sådana
Riksdagsmän naturligtvis icke haft tillåtelse att på en gång
vara så länge borta från Riksdagen, utan de således varit
tvungne att resa flera gånger fram och tillbaka emellan hem¬
met och riksdagsorten, tror jag deras resekostnad fullt mot¬
svara dem, som man nu fruktar skola blifva så enormt dyra.
En Riksdagsman är dessutom af sina komrnittenter vald, för
att, så länge Riksdagen varar, å deras vägnar deltaga uti
Riksdagsförhandlingarne och besluten, men i anledning deraf,
att så mångå af dem resa hem, har följden ofta varit, att be¬
sluten icke blifvit sådana, som de bort vara.
En föregående talare, Carl Iwarsson, har antydt, att de
många valen skola lägga så stora hinder i vägen för Riks-
dagsgöroinälens obehindrade gäng, men om man före valen
uppgör en lista eller förteckning på hvilka, som skola väljas,
tror jag, att endast det plenum, då vallistorna skola summeras,
behöfver offras derför, samt således den af honom gjorda an¬
märkningen böra förfalla.
Jag vill icke föröka diskussionen, som redan är nog vid¬
lyftig, men jag kan icke underlåta att fästa Ståndets upp¬
märksamhet på ett uttryck, som en af de vördige fäderne uti
sin reservation anfört såsom skäl emot Utskottets förslag. Han
säger nemligen: »åtminstone skulle de Ledamöter af Preste-
Ståndet, som äro pastorer ega ganska grundade skäl att be¬
klaga sig öfver ett grund lagsstadgande, hvarigenom de skulle
kunna åläggas att hvart enda år lemna sitt vigtiga kall just
under den tiden, då en af de vigtigaste af deras embetsålig-
gandeD, ungdomens nat.tvardsberedning, som bäst pågår.» Detta
yttrande förefaller mig besynnerligt, fy många af oss veta,
att af de Ledamöter i Preste-Ståndet, hvilka bevistade 1836,
1857 och 1858 årens Riksdag, hvilken räckte under loppet
af 17 månader, nu åter infunnit sig såsom Representanter vid
denna Riksdag, utan att jag hört någon jemmer deröfver från
deras sida. För min del önskar jag, att detta förslag måtte
antagas, ty den, som icke vill blifva Representant, kan ju vid
valen så föranstalta, att han icke varder dertill vald.»
Rosenberg från Kristianstads, Isoz från Stockholms och
Tjernlund från Vester-Norrlands Län instämde.
Pehr Pehrsson från Vermlands Län: »Jonas Andersson
och Nils Svensson hafva redan uttalat den åsigt, som jag i
denna fråga hyser, hvarföre jag instämmer med dem under
förklarande, att jag icke finnér någon fara uti att antaga detta
förslag hvilande tili nästa Riksdag.»
438
Den j i Augusti.
Pehr Ersson från Gefleborgs Län: »Då jag icke kan
inse, att några fördelar vinnas genom antagandet af föreva¬
rande förslag, yrkar jag, att Ståndet måtte afslå detsamma.”
Falk: »Sorn tiden är långt framskriden och många ta¬
lare ännu återstå, skall jag icke vara mångordig, ty ehvad
här må yttras, lärer man icke kunna göra några proselyter.
Oaktadt de många och vidlyftiga beräkningar, man här fram¬
lagt, får jag förklara, att jag, för min del, icke vill gå kom¬
mande Ständer i förväg, utan jag vill antaga förslaget bvi-
lande till nästa Riksdag. Man har bland andra skäl för ogil¬
lande af förslaget andragit, att dess antagande skulle tillskynda
kommitenterna större kostnad, men när frågan orri Riksdags-
arfvodets bestämmande här i Ståndet förevar, minnas vi sä¬
kerligen alla, att minoriteten var för det af de ifrågakomna
beloppen lägre; och visade sig således derutaf, att man, alldeles
tvärtemot hvad, som nu är förhållandet, icke då ville hafva
så stor miskund med kommitenterna. I öfrigt förenar jag mig
uti hvad Pehr Nilsson anfort.”
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Jag måste erkänna,
att förevarande förslag icke är så genomgripande, som jag ön¬
skat, men det innehåller likväl så många fördelar och före¬
träden framför nu gällande stadganden, att jag förordar dess
antagande såsom hvilande till grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag, ty säkert är, att mången Riksdagsman, sorn har
göromål i sitt hem, heldre vill offra de fyra första månaderna
af året till riksdagsgöromålen emot hälften så stort arfvode,
som han gör anspråk uppå, derest han skall tillbringa bela
äret vid Riksdagen. Hvad 25 och 82 §§ Riksdags-Ordningen
beträffar, medgifver jag gerna deras uteslutande, ty, om man
rätt betraktar de hälsningstal, som vid Riksdagarnes början
och afslutande vexlas Riks-Stånden emellan, och deribland
företrädesvis Preste-Ståndets, skall inan finna, att de inne¬
håller endast grannlåt och smicker samt löften om hvad man
aldrig haft eller har för afsigt att hålla.
En föregående talare har såsom stöd för sitt afslag åbe¬
ropat innehållet af Doktor Wensjöes reservation, men äfven
jag har genomläst densamma'och icke funnit den innehålla något
särdeles behjertansvärdt, hvarföre jag, i afseende på den, in¬
stämmer uti hvad Pehr Nilsson yttrat; ty nådamedlen kunna
väl på andra tider af året, än den, som nu ar föreslagen till
Riksdag, utdelas. I min hemort hafva vi icke haft någon prest
sedan den Irsta nästlidne Maj, med undantag afen ”fyllkaja»,
som Konsistorium sände på oss, och då prestbristen, åtmin¬
stone i Norrland, är sä stor, att studenter och skollärare måste
anlitas vid predikningars hållande, är det högst beklagligt och
Den I / Augusti.
430
orimligt, att Preste-Ståndet skall vara så representeradt i Riks-
försa ni lingen, som händelsen nu är, elier att hvar 4:de Ledamot
af Riksförsamlingen tillhör nämnde Riks-Stånd. Jag tror, att det
voro bäst, om presterna toge bibeln till sin grundlag och läste
flitigt i den, ty jag är fullt förvissad, att de 3:ne öfriga Riks-
Stånden nog skulle öfvertaga bestyret med lagstiftningen och
beskattningen, hvilka göromål säkerligen skulle komma att
skötas lika väl, utan att de förstnämnda behöfde deri deltaga.
I öfrigt förenar jag mig uti hvad Jonas Andersson, Larsson
och Pehr Nilsson anfort.»
Måns Månsson: »Jag vill icke afslå förevarande för¬
slag, utan jag vill tvertom förorda dess antagande såsom hvi-
lande till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, på
det att nästsammanträdande Rikets Ständer må komma i till¬
fälle att bättre utreda frågan; men jag har begärt ordet i an¬
ledning deraf, att jag uti en ledande artikel i en af våra här
i hufvndstaden utkommande tidningar sett förslaget förordas
på den grund, att vi, genom dess antagande, skulle kunna
ånyo erhålla en sådan regering, som här i landet fanns under
Konung Gustaf den andre Adolfs och Drottning Christinas
regeringstid, af hvilka den förstnämnde började och den sed¬
nare fortsatte med att försälja de i riket befintliga fasta egen-
domarne, så att bönderna fingo gå ifrån dom, såsom sparf¬
ven från axen, och snart sagt blifva trälar. Hemmanen lades
i öde och landet blef utarmadt, tilldess presterna, såsom en
sorts tribunus plebejus, togo bönderna under armarne och, i
följd af det handtag, som de sålunda gjorde, erhöllo sina ännu
gällande privilegier. För min del anser jag, att det skulle
vara sorgligt, om sådana tider någonsin skulle återkomma i
vårt gamla Sverige.»
Gross från Kalmar Län var förekommen af och instämde
med Anders Eriksson.
Lars Ersson från Södermanlands Län var förekommen
af och förenade sig uti hvad Pehr Nilsson anfört.
August Andersson: %Flere föregående talare hafva uttalat
den åsigt, som jag i denna fråga hyser, och jag har icke
kunnat af dem, som uppträdt emot förslaget, öfvertygas derom,
att deras mening är don rigtiea. Instämmande uti hvad Jonas
Andersson, Larsson och Nils Svensson yttrat, önskar jag, alt
förslaget måtte antagas hvilande till grundlagsenlig behand¬
ling vid nästa Riksdag.»
Håkan Olsson: »Jag har begärt ordet i anledning af
hvad Nettelbladt yttrat om den nytta, som vi kunna hafva
derutaf, att adelsmännen mera mangrannt infinna sig vid Riks-
dagarne, samt för att tillkännagifva, ätt denna nytta, om den
410
Den Pl Augusti.
i verkligheten finnes, är ganska ringa i förhållande till de olä¬
genheter, som för representanterna äro förenade med för
mången 100-mils långa resor till Riksdagarne under vintern,
då väglaget är svårt oell kölden bister, och under hvilka re¬
sor mången kan förlora hälsan för hela sin lifstid. Beqväm-
ligare är det dä för representanterna, att Riksdagarne taga
sin början under den tid af året, då de sjöledes kunna resa
till Riksdagsorten, och derföre motsätter jag mig, att de må
begynnas i Januari månad.v
Jolian Pettersson från Kronobergs Län ville endast till¬
kännagifva att han yrkade afslag å Utskottets förevarande
Memorial.
Lönn frän Jönköpings Län förenade sig uti hvad Anders
Gudmundsson och Sandstedt yttrat.
Sven Johansson från Elfsborgs Län: »Jag får öppet gifva
tillkänna, att jag icke har rigtigt klart för mig, om detta för¬
slag är nyttigt, eller skadligt, men jag vill dock icke motsätta
mig dess hvilande till nästa Riksdag, hvarförinnan man kom¬
mer i tillfälle att närmare tänka på saken och utröna opini¬
onen i landet.»
Jöns Pehrsson: »Man har framhållit mycket, som skall
tala för bifall till förevarande förslag, men jag vill icke fästa
mig mycket dervid, utan jag vill endast hemställa till dem,
som tro, att ett sådant förslag, som det förevarande, är verk-
ställbart, huru mycket de anse oss hafva uträttat under de
10 månader, som vi vid denna Riksdag redan varit tillsam¬
mans. Jag anser, att, om någon vill skryta derutaf, att vi
hunnit uträtta något särdeles mycket, ett sådant skryt verk¬
ligen luktar illa. Hvad som egentligen åsyftas med det före¬
varande förslaget, nemligen korta Riksdagar, finnes ju redan
föreskrifvet uti 109 § af 1810 års Riksdags-Ordning, hvilken
icke blifvit af Rikets Ständer ändrad, men huru har denna
Grundlagsparagraf blifvit efterlefd och månne man icke lika
litet koinme att efterlefva detta förslag, om det någonsin blefve
lag ? För min del kan jag icke, såsom jag förut sagt, god¬
känna förslaget, men jag instämmer gerna med dem, som anse
det icke vara någon våda uti att antaga det hvilande, helst
jag är öfvertygad, att näst sammanträdande Rikets Ständer
nog se sig före, innan de godkänna detsamma. Det kan vis¬
serligen vara trefligt för representanterna utt få tillbringa de
föreslagna 4 vintermånaderna här i hufvudstaden, men säkert
är, att det mången gång skall föranleda mycket trassel, om
Rikets Ständer genast efter nämnde 4 månaders förlopp skola
åtskiljas.
Nils Pettersson från Kalmar Län instämde»
Den i i Augusti.
441
Uhr: »Frågan a'r redan så mycket diskuterad, att vi
synas böra vara belåtna; men då den är af mycken vigt,
skadar det ingalunda, att hvar och en uttalar sin mening och
jag önskar, att den ännu en gång ytterligare måtte varda
diskuterad. Det är väl möjligt, att många af de fördelar, som
man genom förslagets antagande förespeglat, komma att uppgå
i rök, och lika möjligt är äfven att eu stor del af de befa¬
rade vådorna endast äro inbillade: det säkra är, att frågan
är af den vigt, att den bör blifva hvilande, men säkert är, att
åtminstone efter min uppfattning, nämnde fördelar äro så öf¬
vervägande. att förslaget bör antagas hvilande till Grundlags¬
enlig behandling vid nästa Riksdag.
Ola Jönsson från Malmöhus Län ville endast tillkänna¬
gifva, att han godkände förslaget.
Anders Gudmundsson: »Jag har icke arnat vidare be¬
gära ordet i denna fråga, men jag anser mig böra, i anled¬
ning af hvad Larsson yttiat, upplysa, att jag uti mitt. till Kon-
stitutions-Utskottet inlemnade förslag hemställt om Riksdags
hållande icke hvarje, utan hvart tredje år samt i öfrigt vid¬
hållit hvad min aflidne broder uti sitt i lifstiden afgifna Me¬
morial föreslagit. Mig skall det emellertid vara likgiltigt, om
detta förslag varder antaget hvilande, eller icke, ty nästsam-
manträdande Ständer kunna gerna få afgöra frågan.»
Nyqvist: »Jag kan gerna säga, att jag åberopar Ut¬
skottets motiver, hvilka äro af sådan beskaffenhet, att man
af dem klarligen kan inse, huruvida man bör godkänna eller
förkasta förevarande förslag, men eftersom jag nu fått ordet,
torde det icke vara ur vägen att något vidlyftigare yttra mig.
Utom åtskilliga Ledamöter, hvilka icke ens velat medgifva
förslagets hvilande till nästa Riksdag, har en talare sagt, att
Riksdagsmannakallet är alltför allvarligt, men just detta bör
föranleda honom att komma till en helt annan åsigt i denna
fråga, än han uttalat, d. v. s. han bör eftersträfva, att tiden
för Riksdsgarne må inskränkas så mycket, som möjligt. Det
kan väl hvar och en af oss, som bevistat ett eller annat Riks¬
möte, böra erkänna, att icke nu tiden iakttages så noga, som
sig bör, men om den iuskränkes, så tvingas man till arbet¬
samhet och göromåleu omfattas då med mycket större intresse.
Följden deraf blefve ock den, att, om Riksdag kommer att
hållas under 4 månader hvarje år, man dervid skulle i pro¬
portion uträtta mjmket mera, än vid de nu vanliga Riksda¬
garna. Oaktadt, enligt hvad en föregående talare yttrat, att
under de sistförflutna 25 åren Riksdagarna icke öfver hufvud
räckt längre, än ett år, anser jag dock det oss nu förelagda
förslaget innehålla öfvervägande fördelar, ty om en kortare
442
Dun ii Augusti.
tid bestämmes, så måste utvägar beredas för ärendenas ra¬
skare behandling, och sannolikt kominer det icke att dröja
länge, innan en arbetsordning hlifver utarbetad. En annan
talare har såsom sin mening upptagit Doktor Wensjoes emot
Memorialet afgifna reservation, och det kan väl vara i sin Ord¬
ning, men i allmänhet plägar man icke har i Ståndet sätta
mycken lit till hvad presterna säga, ty det går oftast ut på
slingerbultar. Då nu presterna skola, för att bevista Riksda-
garne, vara borta fran sina göromål, så nr det väl mycket
lämpligare, att de äro borta 4 månader af året, än liela året,
och de kunna ock mycket lättare efter 4 månaders bortovaro
kontrollera, om något blifvit eftersatt, än om de äro borta
under loppet af 17 Månader.»
Jag må gerna medgifva, att resekostnaderna blifva högre
efter ziffran, men då man vet, att under nu vanliga förhållan¬
den en stor del af representanterne resa hem till och med
flera gånger under Riksdagens lopp och då det i alla fall är
kommittenterne, som få betala dessa resor, tror jag icke skil¬
naden skall blifva så särdeles stor. Dessutom kan en anslags¬
fråga, som genom åtskilliga Ledamöters frånvaro från Riks¬
dagen får en annan utgång, än den egentligen borde hafva,
uppgå till mycket större belopp, än de nu ifrågasatta kost¬
naderna. Hvad beträffar den omständigheten, som Håkan
Olsson påpekat, att Januari månad är olämplig för Riksda¬
gens början, emedan det då i allmänhet skall vara för kallt
att färdas till Riksdagsorten, tror jag dermed icke heller vara
så farligt, ty de, som skola resa, få väl ombona sig så myc¬
ket, som är behöfligt. För min del godkänner jag förslaget
i sin helhet.»
Erih Olsson från Nerikes Län: »Då jag deltagit uti
Utskottets öfverläggningar i denna fråga, anser jag mig böra
tillkännagifva, att jag godkänner Memorialet.»
Johannes Andersson från Skaraborgs Län: »Oaktadt
här blifvit så mycket yttradt i denna fråga, tror jag dock
densamma böra ännu mera diskuteras, isynnerhet af pressen.
Då man städse ropar på en bättre representation och således
inser behofvet af en sådan, bör man väl icke sätta sig emot
ett förslag, genom hvars antagande man kan på ett år ut¬
rätta hvad som nu erfordrar 3 års tid, för att få det genom¬
förd t.»
Johan Petter Andersson: »Denna fråga är af sådan
vigt, att den bör få hvila till nästa Riksdag för att under
tiden allvarligt begrundas.»
Nils Pettersson från Kalmar Län: »Jag har förut in¬
stämt med Jöns Pehrsson och viH nu, ehuru jag icke kan
Den 11 Augusti.
443
instämma med dem, sorn åberopat såsom sin egen åsigt hvad
Doktor Wensjoe uti sin reservation anfört, enär jag icke gerna
vill uppträda till Preste-Ståndets försvar, fästa Ståndsbrödernas
uppmärksamhet på ännu en omständighet, som talar för af-
slag ä detta Memorial, den nemligen, att vi, om den hittills
vanliga tiden för Riksdagars hållande bibehålles, endast hvart
tredje är få högre skatter oss pålagda, hvaremot, om Riks¬
dagar återkomma för hvarje år, skatterna säkerligen komma
att för hvarje år förökas. På dessa och öfriga af åtskillige
föregående talare anförda skäl yrkar jag afslag.»
Lundahl tillkännagaf, att han godkände ifrågavarande
Memorial.
Svensén: »Jag vill, med anledning af Nils Petterssons
yttrande, erinra, att, om det är verkliga behof, som skola af-
hjelpas, det icke är farligt att bevilja hvad som för deras af-
hjelpande erfordras, men örn behofven äro konstlade och till-
gjorda, tror jag nog, att Riks-Stånden afslå dem, eller åtmin¬
stone se sig väl före, innan de beviljas och att de åtminstone
icke för ofta kunna afslås.»
Nils Pettersson: »Med anledning af hvad siste talaren
yttrat, får jag anmärka, att erfarenheten visat, att flertalet af
de vid denna Riksdag beviljade anslag icke varit af verkligt
behof påkallade.»
Bjerkander: ”Jag| måste erkänna, att förevarande för¬
slag innehåller många företräden framför nu gällande stad-
ganden och störst bland dessa anser jag vara det, att bättre
elementer komma att deltaga i Riksförsamlingen, isynnerhet
på Riddarhuset, hvarest Landtadeln under nu vanliga förhål¬
landen icke kan under hela Riksdagens lopp deltaga i Riks-
dagsförhandlingarne, utan de vigtigaste frågorna afgöras af
Konungens Tro- och Embetsman. En stor välgerning skulle
det visserligen vara, om Riksdagarne skulle kunna så förkor¬
tas, som detta förslag innehåller, men att, med bibehållande
af nuvarande tröga och vidlyftiga former, kunna afsluta en
Riksdag på 4 månader, anser jag vara alldeles omöjligt. Om
Utskottet afgifvit 2:ne Betänkanden, hvaraf det ena innehållit
förslag till arbetsordning, isynnerhet för Stats-Utskottet, och
det andra innefattat allt, sorn kan lända till Riksdagens för¬
kortande, skulle det hafva varit bättre, men sådant, som för¬
slaget nu befinnes, hyser jag föga hopp, att det ens nu af
Riks-Stånden antages hvilande, än mindre, att Riks-Stånden
vid nästa Riksdag komma att antaga detsamma. Jag hem¬
ställer af sådan anledning, huruvida icke Ståndet skulle vilja
återremittera Memorialet och förklara dess gemensamma tanka
vara, att uti det förslag, Konstitutions-Utskottet i dess Me¬
444
Den 11 Augusti.
morial N:o 53 framställt, rörande ändringar uti Regerings-
Formen och Riksdags-Ordningen, antaga såsom hvilande till
nästa Riksdag §§ 25, 26, 37, 48, 56 och 57 Riksdags-Ord-
ningen, äfvensom att Ståndet bifaller Utskottets framställning,
att nuvarande §§ 25 och 82 i nämnde förordning skola utgå
och att, jemte det nummerordningen för §§ 26 och 27 till
följd deraf ändras, en ny § under 27 införes, innehållande fö¬
reskrifter om Urtima Riksdag. För öfrigt afslår Ståndet nämnde
förslag.
Jag vill icke yttra mig öfver de fördelar och olägenhe¬
ter, som föregående talare ansett uppkomma genom förslagets
antagande, ty dessa äro tagna i öfvervägande af Utskottets
Ledamöter och reservanterna, men jag vill ännu en gång
fästa uppmärksamheten deruppå, att det blifver alldeles omöj¬
ligt att afsluta Statsregleringen och öfriga Riksdagsärenden
på 4 månader. Om vi t. ex. vid denna Riksdag afslutat Riks¬
dagen i Februari, hade vi ingenting hunnit uträtta och sådant
blifver med all säkerhet förhållandet, om det nya förslaget
antages.»
Jöns Pehrsson: »Innan diskussionen afslutas, vill jag
förklara, att jag icke är böjd att sätta nya klutar på ett gam¬
malt kläde och att jag således, på sätt jag förut yttrat, vill
afslå detta Memorial. Att så gå tillväga, som man här gör,
är icke illa beräknadt af dem, som äro fiender till en ge¬
nomgripande reform, ty de kunna på detta sätt leda den all¬
männa uppmärksamheten från detta ämne.»
Jonas Andersson: »Jag instämmer med Bjerkander der¬
uti, att äfven jag anser, att med våra nuvarande vidlyftiga
riksdagsformer ingenting kan uträttas på fyra månader, men
detta förslag utgör likväl ett verksamt medel att framkalla
nödiga förbättringar och förenklingar, hvarföre jag anser det
vara stort skäl att antaga detsamma hvilande till nästa Riks¬
dag. Hvad angår de af honom här ofvan uppräknade gg,
hemställer jag, huruvida det icke skulle vara lämpligast, att
han i afseende på dem uppsätter en särskild motion, som
öfverleinnas till Iionstitutions-Utskottet.
Med anledning af hvad Jöns Pehrsson sednast yttrat, får
jag erinra, att den reform, som nu är i fråga, alldeles icke
lägger hinder i vägen för genomförande af en genomgripande
sådan.»
Med Jonas Andersson instämde Erik Olsson, Uhr och
Olof Larsson från Nerikes, Almqvist från Norrbottens, Lars
Gustaf Andersson och Alyrin från Elfsborgs, Torkel Nilsson från
Kristianstads och Lars Ersson från Södermanlands Län m. fl.
Den 1 / Augusti.
445
Pehr Nilsson: »Jag kan icke gå in uppå Bjerkauders
förslag, utan jag anser, att ifrågavarande Memorial bör i sin
helhet antagas. Om andra Stånd återremittera frågan, så må
det stå dem fritt; vi få då votora i förstärkt Utskott. Hvad
Nils Pettersson anmärkt, har äfven jag tagit i betraktande,
men sådant oaktadt, godkänner jag förslaget.»
Diskussionen var fulländad; Talmannens proposition på
bifall till hvad Utskottet i detta Memorial föreslagit blef med
blandade ja och nej besvarad, hvarefter och då votering be¬
gärdes, följande voterings-proposition uppsattes, justerades och
godkändes:
Den, som till grundlagsenlig behandling vid nästkom¬
mande Riksdag antager de af Konstitutions-Utskottet uti Me¬
morialet N:o 53 tillstyrkta ändringar i Regerings-Pormen och
Riksdags-Ordningen angående Riksdags hållande hvarje år,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
, oNej:
Vinner Nej, då har Ståndet för sin del förkastat ofvan-
nämnda grundiagsändringar.»
Som vid voteringssedlarnes öppnande 47 Ledamöter be-
funnos hafva röstat ja och 42 röstat nej, alltså hade Ståndet
beslutat, att antaga ifrågavarande Memorial hvilande till grund¬
lagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Emot detta beslut anmäldes reservation af Olaus Eriksson
från Götheborgs och Bohus, Jöns Pehrsson och Sven Haralds¬
son från Blekinge, Lekberg från Nerikes, Lars Olsson från Kop¬
parbergs, Håkan Olsson och Jöns Hånsson från Kristianstads,
Johan Pellersson från Kronobergs, Anders Nilsson frän Hallands
samt Johannes Andersson från Jönköpings Län m. fl.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af ett från Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln, den 4 i denna månad, ankommet protokolls¬
utdrag N:o 379, innefattande inbjudningar till Med-Stånden
att förena sig uti åtskilliga, af förstnämnda Stånd fattade, be¬
slut i fråga om Sammansatta Bevillniogs-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 11, i an¬
ledning af väckta motioner om förändring i vissa delar af
Kongl. Förordningen den 27 November, 1857, angående vil-
koren för försäljning af bränvin och andra brända eller distil-
lerade spirituösa drycker, blefvo öfrige framställda inbjudnin¬
gar af Ståndet afslagne, utom i hvad angick mom. 3 i § (35)
446
Den 11 Augusti.
ny 36, från hvilket mom. Ståndet, i likhet med Högloft. Rid-
derskapet och Adeln, beslöt att utesluta ordet weller».
§ 5.
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Ständers nedannämnda underdåniga skrivelser:
N: o 105, rörande föreskrifter till betryggadde af besitt¬
ningrätt till fast egendom och af intecknings-säkerhet;
N:o 107, angående förändrad organisation af krigsskolan
på Carlberg;
N:o 108, angående erläggande af lösen för återvinnande
af krononybygge, som förre innehafvaren genom transport sig
afhändt;
N:o 109, angående förhöjda böter m. in. för oloflig elg-
jagt;
N:o 110, angående införande af s. k. tjenstehjonsböcker
i stället för nu brukliga orlofssedlar:
N:o lil, angående ersättning till Sala silfververk för dess
förlust, i händelse af skatteförenkiingens tillämpning på de till
silfververket anslagna räntor af det s. k. Salbergs Län;
N:o 112, angående fiterlemnande till hamnen i staden
Halmstad af tvenne till Kronan upplåtne mindre jordrymder;
och
N:o 113, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställ¬
ning, angående de vid sednaste Riksdag beviljade provisoriska
löneanslags uppförande på ordinarie stat samt vilkoren der¬
vid m. ni.
§ 6.
På flere Ledamöters derom gjorda begäran bordlädes
Expeditions-Utskottets skrifvelse-förslag H:o 106.
S 7.
Till bordläggning första gången anmäldes:
Stats-Utskottels Utlåtanden N:ris 148—155;
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Betänkande N:o 14;
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Uiskottets
Betänkanden N:ris 25—27;
Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets Betänkande N:o 21; samt
Banko-Utskottets Memorial N:o 33.
§ 8.
Nedannämnde från respektive Med-Stånden ankomne pro-
/
Den / / Augusti.
447
tokolls-utdrag blefvo, vid nu skedd föredragning, lagda tilt
handlingarne, nemligen:
från Ridd. oell Adeln N:ris 382—390 samt 392—394.
» Högvörd. Preste-Ståndet N:ris 374—379, samt
» Väilofl. Borgare-Ståndet N:ris 384—392.
§ 9.
Föredrogs från Höglofl. Ridderskapet och Adeln ankom¬
met protokolls-utdrag N:o 391 med inbjudning till Med-Stån-
den att förena sig uti det beslut, som förstnämnde Riks-Ständ
fattat vid behandling af Lag-Utskottets Betänkande N:o 41, i
anledning af väckta motioner om upphäfvande af bysättning,
att nemligen de uti inledningen till författnings-förslaget före¬
kommande orden : »under förutsättning, att förslaget till kon¬
kurslag vinner bifall» skulle uteslutas.
Nämnda inbjudning blef af Ståndet afslagen.
§ 10.
Uti ett från Väilofl. Borgare-Ståndet ankommet proto¬
kolls-utdrag N:o 383, hade nämnde Riks-Stånd inbjudit Med-
Stånden att förena sig uti dess, vid pröfning af punkten 105
uti Stats-Utskottets Utlåtande Nio^ 123, angående regleringen
af utgifterna under Riks-Statens Åttonde Hufvud-Titel, fattade
beslut, att till uppförande, enligt vederbörligen godkänd ritning,
af ett nytt lärohus för elementar-läroverket i Jönköping, mätte
af Rikets Ständer anvisas ett låneunderstöd af 120,000 R:dr
till utgående frän Riksgälds-Kontoret, emot vilkor, att, sedan
detta län, derför en sådan skuldförbindelse borde, afgifvas,
som af fullmäktige i nämnde kontor antoges, under fem års
tid fått utan ränta innehafvas, fyra procent å detsammas ur¬
sprungliga belopp skola före slutet af hvarje år till Riksgälds-
Kontoret inbetalas, af hvilka fyra procent beräknas ränta efter
tre procent för det obetalda lånekapitalet, samt det överskju¬
tande beloppet komme att, såsom kapital-afbetalning å låne-
summan, afgå, intilldess denna blifvit till fullo gulden.
Vid föredragning af nämnda inbjudning beslöt Ståndet,
att icke antaga densamma.
Ståndet åtskiljdes kl. 4 e. m.
In fidem
N. A. Fröman.
448
Den /5 Augusti,
Den 15 Augusti.
Plenum kl. 1» f. m.
§ 1.
De hos Ståndet den 17, den 25 f. och e. ni. samt den
28 sistlidne Juli på e. m. förda protokoll*' godkändes.
§ 2.
C. G. Cederskog från Östergöthlands Län hade inskickat
läkarebetyg; utvisande det Cederskog af fortfarande sjuklig¬
het vore förhindrad att å riksdagsorten sig inställa och sedan
detta betyg nu blifvit uppläst; lät Ståndet dervid bero.
§ 3.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet följande
dess Ledamöter ledighet från deltagande i Riksdagsgöromålen
under nedannämnda tider: nemligen ät:
Olof Larsson från Nerikes Län under 14 dagars tid, räk¬
nad från den 17 i denna månad.
Nils Jaensson från Östergöthlands Län, likaledes under
14 dagnis tid, från den 21 innevarande Augusti månad.
Olof Svebilius från Gottlands Län, under en tid af 3:ne
veckor, räknadt frän den 23 i denna månad, samt
Olof Andersson och Johan Johansson, båda från Kal¬
mar Läu, under 3:ne veckors tid, för båda beräknad från
den 28 innevarande månad, hvarjemte Ståndet beviljade Nils
Larsson från Jemtlands Län ytterligare ledighet under 8 da¬
gar att beräknas från och med morgondagen.
§ 4.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län begärde ordet och
hemställde det Ståndets arkiv måtte ordnas, och förteckning
å dithörande handlingar upprättas, samt att Ståndet måtte
Den 15 Augusti.
uppdraga åt dess Talman och Sekreterare att, i förening med
ett pär af Ståndets Ledamöter, om verkställigheten häraf gå
i författning.
Uppå Talmannens i atiledning häraf framställda proposi¬
tion beslöt Ståndet att en dylik åtgärd med Ståndets arkiv
borde vidtagas; och skulle i ett blifvande plenum utväljas
de Ledamöter af Ståndet, som borde deltaga i en inventering
af nämnde arkiv.
§ 5.
Till föredragning förekom Expeditions-Utskottets förslag
N:o 106, till underdånig skrifvelse angående vilkoren för brän-
vins-tillverkning.
Härvid yttrade:
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Det är tydligt, att,
efter det våld, som de 3:ne öfriga Riks-Stånden i Grundla¬
gens namn begått i afseende å briinvins-lagstiftningen, icke
mycket kan vara att säga om denna skrifvelse, Expeditions-
Utskottet har åberopat Kongl. Maj:ts nådiga proposition vid
Riksdagens början, äfvensom Byråchefen Nykanders Memo¬
rial till Chefen för Civil-Departementet. Jag bar alltid pro¬
testerat mot uppgifterna i detta Memorial och Bonde-Ståndet
har derutinnan alltid varit af samma åsigt, som jag: men vi
kunna ändock icke åstadkomma någon ändring i detta skrif¬
velse försIajg, hvilket redan är af tre Stånd godkändt. Jag
återkommer ännu en gång till detta Memorial, som grundlagt
det påbegynta våldet, genom den samling af obestyrkta upp¬
gifter, som det innehåller, och hvilka af mig blifvit fullstän¬
digt vederlagde, utan att å denna vederläggning något svar vå¬
gat sig fram. Aldrig kan jag gilla ett dylikt våld mot min¬
dre jordbrukare, ty det är klart att aldra största delen af
dessa icke kan stå ut med att bränna 300 kannor om dagen.
Om stadgandet af detta minimum för bränvins-tillverkning
icke är ett rent förbud, kommer det dock ett sådant ganska
nära. Det är ungefär som att säga: v Åt» åt den, som är så
fattig, att han icke har någonting, hvarför han kan skaffa sig
mat. Jag har velat uttala mitt ogillande af frågans hela be¬
handling, och önskar alltså att Ståndet icke måtte godkänna
skrifvelsen utan låta vid densamma bero.»
Häruti instämde Sven Haraldsson från Blekinge, Johan
Pellersson från Kronobergs, Sven Johansson och Johannes ån¬
dersson från Elfsborgs Län in. fl. Ledamöter af Ståndet.
Anders August Andersson från Östergöthlands Län: »Jag
Bonde-St:s Prat. vid 1859—60 årens Riksdag. VII. 29
450
ben i & Augusti.
hoppas att Bonde-Ståndet viriblifver sitt förra beslut i ärnnéf
och med ogillande lägger skrifvelsen till handlingarne.»
Johan Bergström från Kopparbergs Län: »Ehuru Bonde-
Ståndets mening icke blifvit af de andra Stånden antagen,
böra vi dock påminna oss att 3:ne Stånds sammanstämmande
beslut utgöra Kikefs Ständers, hvadan det icke går an att med
ogillande lägga skrifvelse-förslaget till handlingarne, utan må¬
ste det bifallas, hvilket jag äfven för min del påyrkar.
Guslaf Hullman från Nerikes Län instämde häruti.
Ola Jönsson från Malmöhus Län; Jag vill tillkänna¬
gifva, att, ehuru jag var tillstädes i Expeditions-Utskottet när
skrifvelsen derstädes justerade», händelsen dock ville att jag
koni något sent så att läsningen redan påbörjats, hvadan det
undgick min uppmärksamhet att Nykanders Memorial deruti
åberopas, hvaremot jag i annan händelse skulle anfört min
reservation.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län : »Ståndsbrodren Berg¬
ströms åsigt kan jag icke gilla, ty man kan både protestera
emot och låta bero vid ett beslut, som man icke gillar. Jag
vill väl icke tro att Bonde-Ståndet tänker kullkasta den vac¬
kra satsen, att en hvar bör fä handla enligt sin egen öfver¬
tygelse, ehuru det synes som Bergström icke skulle tycka om
att den lör detta tillfälle tillämpas. Jag vidblifver hvad jag
förut yttrat, och tror att frågan rörer hela den Svenska jor¬
den, ty med samma skäl sorn man nu säger, att J jordbru¬
kare fän icke använda edra produkter till det bruk, ni ansen
nyitigast, eller till att bränna bränvin, skall man nästa Riks¬
dag säga: nu fån J ej holler brygga öl och baka bröd, ty
det öfverensstämmer ej med lagstiftande maktens vilja. Utan
att tilltro mig ega någon siareblick anser jag 11,1ig ändock med
temlig säkerhet kunna förutspå att om 20 år hela denna lag¬
stiftning fått gifva vika för en mer rättvis och med folkets
behof öfverensstämmande. Jag vidhåller hvad jag förra gån¬
gen yrkade eller att Ståndet måtte låta vid skrifvelsen bero.»
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »Min
mening är icke att ogilla Jöns Pehrssons åsigt i sjelfva huf-
vudsaken, men då här blott behöfver framställas den frågan,
huruvida Expeditions-Utskottet fullgjort sin pligt att uppsätta
skrifvelsen i enlighet med Rikets Ständers beslut, samt derå
icke kan lemnäs annat än ett jakande svar, så måste enligt
min ta-nke skrifvelse-forsla ge t godkännas.»
Johan Bergström från Kopparbergs Län: »Vid frågans
behandling härstädes har jag biträdt Ståndets beslut och skil¬
jer mig således i hufvudsaken icke från Jöns Pehrsson. Men
derom är nu ické fråga. Här hafva vi endast att granska
Den 1 5 Augus ii.
Expeditions-Utskottets Skrifvelseförslrtg, och huruvida Utskottet
fullgjort livad detsamma ålegat. När nu en.ellertid Jöns Pers¬
son nedsatt sina pretentioner till att vi mätte låta vid skrifvelse^
bero, torde deremot icke vara så mycket att säga.»
Häruti instämde Olaus Ulriksson från Götheborgs och
Bohus samt Olof Larsson från Nerikes Län m. fl.
Anders Trulsson från Blekinge Län förklarade sig dela
den af Jöns Persson förfäktade åsigt.
Jöns Pehrsson: c Hvad jag begär innefattar icke någon
orimlighet, utan blott att vi nu ieke skola gilla det, hvaremot
vi förut hafva protesterat, loke eller kan jag finna det grund¬
lagsvidrigt att låta bero vid ett beslut, som blifvit af Rikets
Ständer fattadt.»
A. W. Uhr frän Nerikes Län: »Nu ha vi åter bräu-
vinet framme pä banan, och dä Uan man vara säker att tal¬
trängd heten genast växer. I hufvudsaken är jag ej ense med
Rikets Ständer, men Expeditions-Utskottet har gjort hvad det
varit skyldigt att göra, och dä det uppfattat Rikets Ständers
beslut pä ett riktigt sätt, bör äfven dess Skrifvelse af Stån¬
det godkännas.»
Diskussionen förklarades nu vara afslutad och uppå Tal¬
mannens derom framställda proposition blef ifrågavarande skrif-
velseförslag af Ståndet godkändt.
§ 6.
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o 148. i anledning
af återremiss å 20:de och 22:dra punkterna i Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 120.
Härvid yttrade sig:
J. O. Almqvist från Norrbottens Län: »Här är icke värdt
att mycket orda, ty saken talar för sig sjelf. Besynnerligt
förefaller det mig dock att Utskottet, på samma gång det ut¬
färdat inbjudning i ämnet, icke tillika uppsatt voteringspropo-
sitioner, hvilket dock bordt ske. Af denna anledning tager
jag mig friheten yrka, det Ståndet, under vidblifvande af sitt
i ämnet förut fattade beslut, måtte förelägga Stats-Utskottet
att uppsätta voteringsproposition i frågan, och dermed till Ri¬
kets Ständer inkomma.»
Sven Rosenberg från Christianstads Län: »Jag är före¬
kommen af Almqvist och vill roed honom instämma. Utskot¬
tet har bland andra skäl för sitt afstyrkande äfven åberopat
Statens svårt anlitade tillgångar, men detta skäl bör icke äga
särdeles vigt i en fråga, som denna, der kostnaden blir jem¬
förelsevis ganska obetydlig för uppnående af ett högst vigtigt
ändamål. Jag önskar att Ståndet vidbhfver sitt förra beslut,
452
Den to Augusti.
och att, med ledning deraf, voteringsproposilioner i ämnet
mätte uppsättas.
Flere Ledamöter af Ståndet hördes häruti instämma.
Anders Eriksson frän Elfsborgs Län: »Det lider intet
tvifvel att ju icke Utskottet kommer att uppsätta voterings¬
proposition i ämnet, men Utskottet har hitintills icke kunnat
göra sådant, enär Ståndet ännu ieke fatta t något beslut i äm¬
net. Jag tror derför att man bör förkasta Utskottets hem¬
ställan och vidblifva det förra af Ståndet fattade beslutet.»
Talmannen uppläste härefter Stats-Utskottets, uti dess Ut¬
låtande N:o 120, gjorda hemställan i denna fråga, hvarefter
diskussionen salunda fortsattes af
J. O. Almqvist från Norrbottens Län: »Som jag har fat-
tadt förhällandet härmed, så liar Bonde-Ståndet ogillat Ut¬
skottets åsigt och återremitterat Utlåtandet, som af 2:ne Ständ
blifvit godkändt; och vid sådant förhållande förmodar jag att
Stats-Utskottet icke kan undgå att uppställa voteringspropo¬
sition.»
Talmannen upplyste, att Utlåtandet N:o 120 återremit¬
terades i denna punkt med dervid gjorda anmärkningar, men
något beslut derom blef icke af Ståndet fatta dt.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »När Ståndet åter¬
remitterade Utlåtandet, så var det i akt och mening att bi¬
falla Motionärens begäran; derför böra vi nu afslä inbjudnin¬
gen och godkänna motionen.»
Sven Rosenberg från Christianstads Län: »Alt godkänna
motionen i första hand skulle komma att stå i strid med vära
förut fattade beslut, och derför önskade jag helst att ett län
måtte för ändamålet beviljas.»
Anders Andersson från Vermlands Län instämde häruti.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län : »Den
proposition, som först framställes, bör väl lyda på antagande
eller förkastande af inbjudningen och sedan på antagande af
Utskottets förslag i Utlåtandet N:o 120. Jag skulle önska
att ärendet afgöres i denna ordning.»
J. (X Almqvist: »Det gör alldeles detsamma i hvilken
ordning proposdiouerna förekomma. Hufvudsaken är, att Ha¬
paranda stad förut icke åtnjutit en enda skilling från Statens
sida; den har ingen donationsjord, men ändock har den upp¬
fört byggnader för Skola, Telegraf in. m., allt utan statsbidrag.
Uti politiskt hänseende är det af största vigt att derstädes er¬
hålla en hamn, hvarest vår Skärgårdsflotta skulle kunna, då
det gäller, hafva sin station, ty denna hamn beherrskar den
derstädes framgående landsvägen. Staden har tusende före¬
träden framför Grenna, mot hvilken stad man visat sig sä fri¬
Den 15 Augusti.
45 3
kostig i och för dess hamnanläggning. Jag är icke i till¬
fälle att upplysa, huruvida Hapaianda innebyggare kunna be¬
gagna sig af ett låneunderstöd, och derföre måste jag påyrka
antagandet af min motion.»
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Bonde-Ståndet har vis¬
serligen icke fattat något beslut i ämnet, men det har återre¬
mitterat frågan och derom uttalat sin åsigt, såsom jag tycker,
temligen tydligt, åtminstone sä att densamma bordt blifva af
Utskottet förstådd. Borgare-Ståndet har gjort på samma vis,
men Utskottet har på allt detta srarat endast med en inbjud¬
ning till dessa båda Stånd, att instämma i de två andra Stån¬
dens beslut. Jag vill till denna inbjudning svara tvärt nej,
och önskar att Stats-Utskottet måtte åläggas sammanjemka
Borgare- och Bonde-Ståndens mening, samt derefter fram¬
ställa voterings-proposition.»
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands Län: I an¬
ledning af Almqvists yttrande vill jag upplysa, det jag tror
att det var pluralitetens inom Ståndet mening mod återremis-
sen, att få utredt huruvida etl lån skulle kunna erbjudas, då
en ledamot förmenade att innevånarne uti ifrågavarande stad
icke skulle vilja emottaga ett sådant. För min del vill jag
visserligen medgifva ett lån, men alldeles icke något anslag,
ty städerna hafva fått tillräckligt, när de fingo bräovinsminu-
teringsafgiften, hvarmed de, om de sä vilja, kunna uträtta
ganska mycket.»
Häruti förenade sig A. J. Sandstedt från Jönköpings, Olof
Andersson fån Vestmanlands, Kils Pellersson från Calmar, Jöns
Hånsson från Christianstads och Anders Trulsson från Blekinge
Län rn. fl.
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Ståndet lärer icke
kunna undvika att i frågan fatta beslut, hvilket jag hoppas
måtte ske i enlighet med hvad motionären föreslagit, ty Ut¬
skottet prutar nog på detta, som likväl, jemfördt med hvad från
andra håll blifvit hegardt, är ganska billigt. Jag tror visser¬
ligen att Haparanda, likasom andra städer, har god inkomst
af bränvinsminuferings- och utskänkningBafgiffen, men då flere
städer, dessa inkomster oaktadt, erhållit understöd af Staten
för offentliga byggnadsföretag, anser jag att Haparanda icke
bör vara något stjufbarn, hvarför jag bifaller motionärens för¬
slag.»
Flere Ledamöter af Ståndet förenade sig i denna åsigt.
Måns Månsson från Kalmar Län : »Om Stats-Utskottet
skall kunna nppställa någon voteringsproposition i ärendet,
måste Stånden derom först hafva fattat sina beslut. Men nu
inträffar det förhållande att hvarken Borgare- eller Bonde-
454
Den 15 Augusti.
Ståndet i denna fråga fattat något beslut, liksom det synes
att Bonde-Ståndet ej är ense om hurudant beslutet bör blifva.
Öfverenskoinmtr Ståndet om ett sådant, så kommer nog vote-
rings-propositionen i sin tid.»
J. O. Almqvist: v Ja g vill upplysa Pehr Erik Andersson,
det jag aldrig påstått, att Ståndet vid återreinissen biföll min
motion, men nu önskar och yrkar jag att Ståndet måtte god¬
känna densamma, v
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Vännen Uhr har
sagt att Utskottet icke gifvit svar på återremissen, men detta
är ett misstag, som Uhr torde finna, om han behagar genom¬
läsa Usta punkten af det nu föredragna memorialet. Att åter¬
remittera motionen och memorialet ännu en gång i samma
skick går sannerligen icke an, såsom varande helt och hållet
utan ändamål, hvarför beslut måste fattas; sedan det en gång
är gjordt, kominer nog vnterings-proposition från Utskottet.»
Jöns Pehrsson från Blekinge: »Afven jag inser ganska
klart att vi måste fatta något beslut i ärendet, om vi derom
sedermera vilja hafva någon voterings-proposition uppställd.
Jag kan dock icke påminna mig att Ståndet under denna
Kiksdag medgifvit några anslag till hamnbyggnader, utan en¬
dast beviljat lån för dylika ändamål, hvarför jag yrkar att
äfven nu så måtte ske.»
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »An¬
tingen mäste Ståndet antaga inbjudningen eller ock fatta ett
annat beslut i frågan, ty något måste göras för att få den
afgjord. Jag har visserligen för egen räkning icke något emot
att bifalla det begärda anslaget, men då ingen möjlighet fin¬
nes att genomdrifva ett dylikt beslut, så hemställer jag, att
motionären mätte ånöja sig med ett lån, sorn kan hafva nå¬
gon utsigt för sig att gå igenom i förstärkt Stats-Utskott.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Jag är för när¬
varande icke säker på huruvida någon hamn erhållit anslag
af Bonde-Ståndet under denna Riksdag, eller icke, men dä
Rikets Ständer beviljat anslag åt en annan stad till samma
ändamål, bör äfven Haparanda stad blifva ihågkommen med
anslag. Haparanda är nemligen en ny stad, som aldrig fått
några privilegier, hvarken jord eller några andra fördelar,
som äldre städer städse åtnjuta, och af denna anledning an¬
ser jag detta unga stads-samhälle böra understödjas. Om¬
kostnader af alla slag har det villigt underkastat sig och der¬
för måste jag lemna mitt förord till motionärens förslag. Blir
detta afslaget, så kommer det ganska säkert åter vid följande
Riksdagar, till dess det bifalles. Att meddela ett lån anser
Den 15 Augusti.
455
jag vara utan nytta, ty det kan troligen icke af stadsboerna
einot.tagas.»
Häruti förenade sig Berman Jönsson Öbom från Norr¬
bottens och Olaus Svebilius från Gottlands Län.
J. O. Almqvist: »Med anledning af ett yttrande, som
här fälldes, att man icke bör gifva några anslag till städerna
för dylika ändamål, vill jag erinra, att i detta fall är förhål¬
landet mycket olika med det vanliga, ty här har landet, på
omkring 20 å 30 mils omkrets, lika mycken nytta af hamn¬
anläggningen, sorn någonsin staden sjelf. Beträffande hrän-
vinsutskänkningen, så tinnes i staden blott ett enda sådant
ställe, och följaktligen kan inkomsten deraf icke vara särde¬
les storartad. Att bevilja ett lån är orimligt, på den grund,
att det alldrig kan emottagas och användas, ty staden, sorn
anlades 1823, hyser blott omkring 560 innevånare, och för
dessa att emottaga och sedermera betala ett lån af 80,000
R:dr vore en ren omöjlighet. Äfven om Bonde-Ståndet förut
aldrig beviljat ett dylikt anslag, så bör det göra det i före¬
varande fall.»
Paul Andersson från Jemtlands oell Erik Olsson från
Nerikes Län instämde häruti.
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »På den förda
diskussionen låter det ungefär, som skulle Utskottets inbjud¬
ning blifva afelagen, och då vi böra iakttaga konseqvens i
våra beslut, så anser jag att vi böra åt Haparanda, likasom
vi gjort åt andra städer, bevilja ett lån för ifrågavarande än¬
damål. Vi böra göra orten intresserad för frågan, ty om Sta¬
ten ensamt konuner att företaga byggnaden, veta vi alla att
den blefve dubbelt dyrare än annars. Derför må vi bevilja
ett lån till arbetets företagande, och på något annat sätt viii
jag icke biträda motionärens framställning.»
Denna åsigt delades af August Andersson från Östergöth¬
lands, Anders Jonsson från Skaraborgs, Sven Gustaf Johansson
från Jönköpings och Anders Andersson frän Kopparbergs Län
m. fl.
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands Län: »Jag ville
gerna instämma med Almqvist, men jag fruktar att något un¬
derstöd icke står att erhålla på annat sätt, än genom ett lån.
Går icke saken nu, så går han kanske nästa gång. Hapa¬
randa handlande äro dessutom icke några fattiga stackare,
som man vill låta påskina, utan hafva somliga af dem sam¬
lat stor förmögenhet. Jag önskar att Almqvist måtte så till
vida jemka med sig, att han åtnöjes med låneunderstöd för
det ifrågasatta ändamålet.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Om motionären vill
456
Den 15 Augusti.
vara nöjd med ett lån till den afsedda hamnbyggnaden, vilt
jag bifalla ett sådant, men i annat fall vill jag antaga Utskot¬
tets inbjudning.»
Diskussionen förklarades nu vara afslutad.
Sedan Almqvist härefter medgifvit att anslaget måtte för¬
vandlas till ett län å 54,000 B:dr samt sedan T almannens pro¬
position på bifall till Utskottets yttrande i 20:de punkten af
Utlåtandet N:o 120 blifvit förkastad, afslog Ståndet inbjudnin¬
gen i första punkten och fann för sin del godt besluta, att
ett lån af 54,000 R:dr skulle på vanliga vilkor staden Hapa¬
randa tilldelas till utförande af en hamnbyggnad derstädes:
hvarjemte Utskottets anmälan i andra punkten lades till hand¬
lingarna.
S 7.
Till handläggning förekom Stats-Utskottets Memorial N:o
149, med förslag till voterings-propositioner, i anledning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om statsbidrag för
iständsättande af Linköpings Domkyrka.
Ordet begärdes af Pehr Nilsson från Malmöhus Län,
som anförde: »Här äro vi nu äter inne på det gamla tvi¬
steämnet, om rätta uppställningen af voteringspiopositioner.
De tvänne första Stånden fortsätta alltjemt sina försök att un¬
dertrycka ett Stånds tanka. Utaf memorialet se vi huru vo-
teringspropositionen är uppsatt, och då den icke är förenlig
med Grundlagens bud, anhåller jag om äterremiss, pä det
Bonde-Ståndets beslut i denna fråga, jemlikt G9 § R.-F., må
kunna komma under ompriifvande.
Större delen af Ståndets närvarande Ledamöter instämde
häruti.
Nils Olsson från Malmöhus Län och O. J■ Svensén från
Calmar Län förklarade sig vilja afstå frän ordet, under det
de förenade sig i Pehr Nilssons yttrande i frågan.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Afven jag
vill instämma med Pehr Nilsson, och vill nu blott tillägga,
att jag icke var närvarande i Utskottet när memorialet juste¬
rades, hvarför jag icke heller kunnat reservera mig. Frågan
är icke rätt behandlad så länge icke alla Ståndens meningar
kommit under omröstning, och derför bör återremiss ske.»
O. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Sedan jag
hört att större delen af Ståndets ledamöter instämt med Pehr
Nilsson, under yrkande af återremiss, vill jag icke tala för
godkännande af voteringspropositionen; men jag kan icke
undgå att beklaga det Bonde-Ståndet heldre vill låta en sa-
Den 15 /lugusli.
457
dan monumental byggnad, sorn Linköpings Domkyrka, få för¬
falla, än för dess restauration bevilja simpla 15 (00 K:dr R:n t.»
Anders August Andersson fran Östergöthlands Län in¬
stämde häiuti.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »'Linköpings Dom¬
kyrka nr visserligen af ett ganska stort oell högt värde, men
dock icke sa dyrbar, att vi för dess skull böra skjuta Grund¬
lagen ä sido, hvarför vi böra antaga Pehr Nilssons förslag.»
Häruti förenade sig f. v. Talmannen Pehr Eriksson från
Vermlands, Liss Lars Olsson från Kopparbergs, Pehr Mallsson
från Vester-Norrlands och Sven Haraldsson från Blekinge Län.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Det var icke med
afseende å hufvudfrågan, som jag väckte mitt förslag, utan
blott derför att voterings-propositionen icke var uppställd i
enlighet med Grundlagen. Blott för principens skull har jag
begärt äterremiss, och dä denna finnes fullt och klart utveck¬
lad i Herr Wserns reservation, behöfver mari här icke derom
mycket orda. Vill Ståndet, sedan bevilja mera penningar för
ifrågavarande ändamål, så skall jag visst icke sätta mig der¬
emot.»
Denna åsigt delades af Lars Rasmusson från Götheborgs
och Bohus, Guslaf Hultman från Nerikes och Johan Pehrsson
från Upsala Län m. fl.
C. J. Svensén frän Kalmar Län: »Jag vill enrinra, att
Ståndet redan beviljat ett lån af 15.000 Hulr för det afsedda
ändamålet, och att vi således nu icke kunna förändra detta
beslut. Nu är dessutom blott fråga om formen för det slut¬
liga afgörande!, och med afseende härå förfäktade minoriteten
inom Utskottet den satsen, att Bonde-Ståndets mening äfven
borde i voteringspropositionen intagas, men förgäfves. Om i
statsanslagslrågor 2 Stånd fattade lika beslut och 2 Stånd
olika, så skulle på sådant sätt alltid ett Stånds mening blifva
Undertryckt; och på denna grund yrkar jag förkastande af
voterings-propositionen och godkännande af Herr Wserus uti
reservationen uttalade mening.»
Måns Månsson från Kalmar Län: »Hvad beträffar upp¬
ställningen af voteringspropositionen så är den felaktig och
bör af denna anledning memorialet återremitteras. Man har
nämnt, alt Linköpings domkyrka skulle förfalla, i händelse
dessa medel icke ansloges till dess restauration, men jag kan
icke tro att faran härför är så synnerligt stor, då denna kyrka
under flera Riksdagar erhållit låneunderstöd, och för öfrigt
Linköpings samhälle icke är så fattigt och utarmadt. att det
icke ganska väl skulle kunna sjelft bidraga till reparationens
verkställande. För domkyrkan i Kalmar har man icke fått eo
458
Den 15 Augus ti.
skilling af Staten, utan när reparation derå erfordrades upp¬
togs ett lån, som sedan årligen blifvit utdebiteradt på hvarje
person i staden. Så skulle man äfven på andra ställen kunna
lära sig att gå tillväga.'»
C. A. Larsson: »Hvad beträffar Svenséns åsigt, att
Bonde-Ståndets mening är undertryckt, tror jag att deri ligger
ett misstag, ty Bonde-Ståndet har beviljat ett lånc-understöd
af 15,000 R:dr, och just detta beslut finnes intaget i nej-pro-
positiohen. Hvad åter angår Linköpings samhälles förmåga
att bidraga till kyrkans reparation och underhåll, vill jag blott
upplysa, att Linköpings domkyrka redsn har lån att amortera,
och då hon kanske är den dyrbaraste monumentala byggnad
i Sverige tillhör det oss att efterse, det hon icke, af brist pä
omvårdnad, förfaller och går sin ruin till mötes.»
Anders Eriksson frän Elfsborgs Län: »Man kan icke
neka att Bonde-Ståndets mening är undertryckt, när blott ett
moment deraf i voteringspropositionen intagits. Man får icke
på sådant sätt’sönderstycka de enskilda meningarne, utan Grund¬
lagen bjuder, att de i sin helhet böra komma under omröst¬
ning. Alla meningar äro lika berättigade, att få göra sig gäl¬
lande, och i förevarande fall bör således först votering föregå
om kontrapropositionens lydelse, det vill säga om denna skall
utgöras al Borgare- eller Bonde-Ståndets beslut innan i huf-
vudsaken voteras. Alltså bör återremiss ega rum.»
Häruti förenade sig C. J. Svensén från Kalmar, Josef Smed¬
berg från Elfsborgs samt Anders Jonsson och Pehr Pehrsson från
Vermlands Län m. fl.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad och sedan Tal¬
mannens proposition på bifall blifvit med öfvervägande nej be¬
svarad, så blefvo, efter derom gjorda förnj’ade framställnin¬
gar, voteringspropositionerna förkastade af Ståndet, som åter¬
remitterade memorialet, på de skäl, som finnas i Herr Wserns
detsamma bifogade reservation intagne och till den åtgärd
samma reservation alser.
§ 8.
Vidare föredrogs Stats-Utskottets Memorial, N:o 150, med
förslag till voteringsproposition i anledning af Kiks-Ståndens
skiljaktiga beslut i fråga om anvisande af låneunderstöd till
Kristinehamns stads- och Varnums landsförsamlingar; och
blefvo ifrågavarande voteringspropositioner godkände.
§ 9-
Föredrogos och godkändes Stats-Utskottets Utlåtanden:
Den 15 Augusti.
459
N:o 151, i anledning af väckta frågor om inlösen af Riks¬
gäldssedel', hvilka icke blifvit inom den bestämda preeskrip-
tionstideu till invexling företedda;
N:o 153, i anledning af väckt motion, angående ldockare-
lägonheternas i Skåne befrielse från erläggande af den sä kal¬
lade helgonskylden;
N:o 154, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående utbyte af f. d förareboställe! vid Södermanlands
Regemente J:dels mantal Vreta emot kronoskattehemmanen
Kroberga Vestergården ^ och Östergården |-:dels mantal i
Nyköpings Län; och
N:o 155, i anledning af väckt motion, angående upphö¬
rande af den dagsverksskyldighet, sorn åligger de till Roma
Klosters kungsgård hörande Nährs och Skenholmarne.
§ 10.
Till handläggning förekom sammansatta Bevillnings-, Lag
samt Almänna Besvärs och Ekonomi-Utskottets Betänkande,
N:o 15, i anledning af väckta motioner, angående ändring i
gällande författningar rörande ansvaret för lurendrejeri.
Härvid yttrade:
Carl Iwarson från Hallands Län: »Utskottet har kom¬
mit till det resultat, att förändrade författningar i fråga om
lurendrejeri icke öro af behofvet påkallade. Grundlösheten af
ett dylikt påståeude inses dock lätt, när man betänker de
många motioner, som vid Riksdagens början i detta ämne
väcktes. Jag höll mig till den mest framstående al alla srnugg-
leriaffärer, nemligen den med spirituosa. Många förslag fram¬
kastades att lösa frågan: sålunda yrkade jag skärpt Rnsvar
för den, som med sådan smuggling sysselsatte sig; andra
trodde att denna skulle upphöra, ifall Danska Statsverket icke
vidare betalade någon drawback vid utförseln af bränvin,
hvarför Svenska Staten, för ernående af ett dylikt syftemål,
borde sätta sig i beröring med den Danska Styrelsen; som¬
liga åter förmodade att, i den händelse brönvinstillverknings-
afgiften nedsattes, detta skulle medföra önskad verkan till lu-
rendrejeriets hämmande. Alla hade således samma mål för
ögonen, men ville för dess ernående använda olika medel.
Dessa förslag hafva emellertid alla strandat och intet är nu
vidgjort i detta maktpåliggande ärende. För min del tror jag
ännu att mitt förslag är det enda. hvarigenom man kan kom¬
ma till något önskvärdt resultat. Betraktar man det nu gäl¬
lande ansvaret för lurendrejeri, så måste man medgifva att
det är ganska lågt i förhållande till förbrytelsen, helst om man
tillika afser åtskilliga dervid jemförliga straffbestämmelser. Om
460
Den 15 Augusti.
man t. ex. i ett större bränneri undansnillar endast en enda
kanna bränvin, så får den skyldige böta 300 R:dr och mister
dessutom sin bränvinsredskap. Detta stränga ansvar står icke
i något rimligt förhållande till straffet för Inrendrejeri af spi¬
rituosa. .Jag tror icke att något vinnes genom återremiss.
ehuru jag helst skulle önskat en sådan, men jag yrkar att
Ståndet mätte med ogillande lägga detta Betänkande till hand¬
lingarna, på det Ståndet icke, medelst detsamma8 godkän¬
nande, mätte synas gilla de deruti framställda asigter.»
Häruti instämde Gustaf Johansson och Johan Pettersson
från Kronobergs, Ola Jönsson från Malmöhus samt Sven Ro¬
senberg och Torkel Nilsson frän Kristianstads Län m. fl.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Det är mycket
sannt. såsom den föregående talaren redan nämnt, alt många
motioner och många förslag i detta ämne vid Riksdagens
början väcktes, men då Ståndet icke kunde blifva ense örn
ett enda af dessa förslag, och dä Utskottet icke heller lyckats
vinna något bättre resultat, hemställer jag att Ståndet af dessa
skäl mätte godkänna hvad Utskottet uti ifrågavarande Be¬
tänkande tillstyrkt.»
Många af Ståndets tillstädesvarande Ledamöter hördes
häruti instämma.
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Afven jag måste be¬
känna att förhållandet är sådant, som den förste talaren
nämnde i afseende på de många förslag, som blifvit fram¬
ställda för att kunna stäfja och förekomma lurendrejerier; men
då vi hafva oss bekant, att en tullstadga, innefattande bland
annat föreskrifter rörande ifrågavarande ämne, elter att redan
hafva undergått granskning i Högsta Domstolen, snarligen torde
vara att från Kongl. Majit förvänta, torde ankomsten deraf
böra afvaktas. hvarför jag äfven bifaller Betänkandet. Skulle
n an vilja rida på ord, så finnes skål till anmärkning mot den
förste talarens sammanblandning af begreppen lurendrejeri
och tullförsnillning, men härvid vill jag för närvarande icke
fästa någon uppmärksamhet.»
Af denna åsigt vern äfven J. M. Lundahl från Skara¬
borgs, Nils Magnus Pettersson från Kalmar och Josef Smed¬
berg frän Elfsborgs Län m. fl.
Carl Iwarsson från Hallands Län: »Jag tror att luren¬
drejeri äfven innefattar tullförsnillning, och derför anser jag
mig icke hafva begått, något fel, när jag sammanställde dessa
båda förseelser oell jemförde straffbestämmelserna för de¬
samma. Om man kunde antaga att förhöjda ansvarsbestäm¬
melser infördes i den nya förväntade tulltaxan, så vore jag
tillfredsställd, rncn då man ieke hnr någon försäkran härom,
Oen / 5 /lugus ti.
461
kan jag icke afstå från mitt yrkande, utan vidblifver min mo¬
tion, och anhåller att Betänkandet måtte med ogillande läggas
till handlingarne.
Diskussionen förklarades nu vara fulländad; och sedan
Talmannens framställda proposition på bifall blifvit med öfver¬
vägande ja besvarad, var alltså detta Betänkande af Ståndet
godkänd.
§ 11.
Föredrogs sammansatta Lag-samt Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 25, i anledning af väckta
motioner om ändringar i nu gällanda föreskrifter, rörande vil-
koren för afsöndring af jord och andra lägenheter ä landet.
Härvid yttrade:
Anders diriksson från Elfsborgs Län : »Om de skäl,
Utskottet anfört för undertryckande af min och Ola Jönssons
motioner, voro sanningsenliga, skulle icke heller jag anse denna
lagförändring vara af behofvet påkallad, Men sådant är icke
förhållandet. Utskottet har sagt att inteckning kan ske innan
den tillbörliga afgälden till stamhemmanet blifvit fastställd ; och
för att fä denna bestämd mäste den sökande anmäla sig hos
Konungens Befallningshafvande, som meddelar förordnande åt
Kronofogde och Landtmätare m. fl. att en dylik verkställa.
Den fattige har icke råd till sä stora utgifter, och får icke
heller någon inteckning, hvaraf följer att han, i den händelse
ny ägare tillträder stamhemmanet, m m., star redlös och mister
sin förpantningsrätt. I mili ort vägrar domare all inteckning
intilldess besigtning skett fl afsöndringen och afgiften blifvit
fastställd. Allt visar att detta är en otydlig lag, sorn behöf-
ver förtydligande. Bäst vore om en Nämnd funnes inom hvarje
socken, sorn bestämde först afsöndringen och sedan föreslog
afgälden deraf, hvarefter förpantningsegaren, försedd med in¬
strumenter häröfver, kunde hos domstolen sig anmäla, hvilken
skulle bestämma afgälden och sedan lemna inteckning. Ut¬
skottet har beskyllt motionärerne att önska ett vacklande inom
lagstiftningen, derför alt de begagnat en strof ur 1853
års Kongl. Förordning i ämnet, men detta är icke rätt, ty jag
önskar sagde Kongl. Förordning allsköns lugn och hvila i sin
graf, men tror ändock att mitt förslag bordt röna bättre fram¬
gång. Jag anser nödvändigt att detta Betänkande återremit¬
teras, på det att några män inom hvarje socken må få be¬
stämma afsöndringens storlek och föreslå afgälden, som sedan
må af domstolen i orten fastställas. Jag bifaller Utskottets
hemställan angående Herr Hjertås motion, men yrkar åter-
remiss af Betänkandet i öfrigt.»
462
Den 15 .4ugust i.
Häruti instanide Nils Olsson från Malmöhus, Olof Olsson
från Gersheden af Vermlands och Johan Petter Andersson
från Elfsborgs Län.
Ola Jönsson från Malmöhus Län: »Jag vill icke länge
upptaga Ståndets tid, ehuru ämnet vi afhandla är ganska rikt.
Alldeles stillatigande härvid kan jag dock icke vara, ty det
skulle se ut som jag gillade Utskottets resonnement. Jag har
väntat att Utskottet skulle framlägga några skäl för sitt åtgö¬
rande. Icke eller visste jag att uågra bevis skulle behöfva
framdragas för mitt yrkande, ty jag förmodade att en Riks¬
dagsman borde vara trodd pä sina ord och derföre bifogade
jag icke några bevis. Jag fordrar återupplifvandet i detta
fall af föreskriften om 3:ne gode män, sorn finnes intagen i
Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853, men har aldrig påstått
att pröfningsrätten borde Konungens Befallningshafvande från¬
tagas. Utskottet säger sig icke känna till någon föi fattning,
som föreskrifver att pröfningen skall föregås af eu undersök¬
ning af kronofogde och häradsskrifvare, med biträde af landt¬
mätare ; detta må vara sannt, men inom Malmöhus Län är
det dock en häfdvunnen plägsed, och dä Konungens Befall¬
ningshafvande icke kunna i egna personer resa omkring på
alla ställen, är det naturligt att några andra måste förordnas
att dylika undersökningar verkställa. Vidare säger Utskottet
det ock kunna inträffa alt deri ifrågavarande kostnaden blef
drygare, än livad sorn nu bör blifva händelsen, då någon ut¬
gift för undersöknings-nämndens besvär icke drabbar torp¬
egaren. Huru är sådant möjligt då kronofogde och härads¬
skrifvare mången gång hafva lång väg till förrattningsställef?
Intet sammanhang finnes uti Utskottets resonnement. Kost¬
naden för en dylik undersökning uppgick en gång i min hem¬
bygd till 100 R:dr och den afgäld, sorn lades på den utbrut¬
na delen, utgjorde 4 kappar korn; således skulle 50 år för¬
flyta innan sä stor summa komme att erläggas, som endast
motsvarade undersökningskostnaden. Jag tror att vi icke
mycket vinna genom återremiss af Betänkandet, men då An¬
ders Eriksson derpå yrkat, vill jag med honom häruti förena
mig.»
Sven Rosenberg frän Kristianstads Län: »Jag är före¬
kommen af Ola Jönsson, men vill dock söka något närmare
utreda förhållandet med ifrågavarande ärende. Här är icke
fråga om Pål eller Pehr skall mäta och bestämma afgälden
af en frånskild jordlott, utan uti detta ärende, som finnes i
Betänkandet framstäldt, ligger en liten del af den stora strid,
som föres mellan de maktägande oell folket, huruvida detta
sednare skall bero af kronobetjeningen, eller får sköta sig
Den 15 Augusti.
463
sjelit, huruvida folket sjelft. eller kronobetjeningen eger taga
befattning med ett det förra allena tillkommande bestyr. Här
ar alls icke meningen att fråntaga Konungens Befallningshaf¬
vande något af deni tillkommande makt och myndighet, en makt
sorn de synas vilja bibehålla äfven då den gäller, såsom en
Stånds-Ledamot nyss upplyste, blott 4 kappar säd ; men jag
önskar att blott pröfningsrätten hos dem qvarstode. Det sy¬
nes mig sorn Utskottet bordt framkomma med andra oell
bättre skäl, än dem, som nu blifvit anförde, hvilka blott afse
sannolikheter. Ingen lärer väl på fullt allvar vilja påstå, att
det är tattare att få ihop kronofogde, häradsskrifvare, landt¬
mätare med flere, än att samla pä eu plats 3:ne män från deu
socken, hvarinom förrätt,ningsstället är beläget, och jag vågar
påstå att denna nämnd blifver billigare, än förenämnde tjen¬
stemän med sina långa reseräkningar. För öfrigt vill jag på
det allvarligaste protestera-mot allt förmynderskap, utöfvadt
öfver folket i förevarande hänseende, och vill nu blott tillägga,
att inom en församling i det distrikt jag representerar hade
sockennämnden uppgjort förslag till afgäldens bestämmande
och ingått till Kongl. Majds Befallningshafvande med anhållan
om fastställelse derå, dä Konungens Befallningshafvande för¬
ordnad» att kronofogde och häradsskrifvare skulle kontrollera
förrättningen. Desse kallade landtmätaren sig till hjelp, hvar¬
igenom orimligt stor kostnad uppkom, hvilken bordt helt och
hållet kunna inbespaias.»
Med denne talare förenade sig förre vice Talmannen
Pehr Eriksson från Vermlands, Sven Johansson frän Elfs-
borgs och Anders Trulsson frän Blekinge Län ra. fl.
Gari Johan Svensén frän Kalmar Län: »Det ser ut som
skulle Bonde-Ståndets Ledamöter inom Utskottet hafva bi-
trädt de i Betänkandet uttalade åsigterua, då inga reserva¬
tioner af dem finnas anförde, och de af Borgare-Ståndets Le¬
damöter auförde väl ina anses gälla Utskottets förkastande af
Hr Hjertås motion. Hvad lista punkten beträffar, sä gillar jag
Hr Hjertås motion, men då ingen yrkat återremiss å Be¬
tänkandet i denna del, vill äfven jag godkänna detsamma.
Vidkommande åter Ola Jönssons och Auders Erikssons mo¬
tioner. så antager jag det vara allmänt bekant, att, sedan 1853
års Kongl. Förordning upphörde att vara gällande, intet be¬
stämdt härom finues föreskrilvet, utan att vi endast hafva att
lätta oss efter skattläggningsförfättningarne i allmänhet, och
dessa bestämma att kronofogde och häradsskrifvare skola be¬
stämma skatten, sedan landtmätaren förut afgifvit utlåtande i
ämnet. I min ort är man numera i mycken förlägenhet, se¬
dan mau förut vant sig vid att nämnden afgjorde dessa ärenden.
464
Den i 5 Augusa.
Stor kostnad mäste uppstå om landtmätare och gode män först
skola användas och sedan kronofogde och häradsskrifvare skola
besöka forrättningsstället. När så små lägenheter, som till
högst 2 tunnland skola värderas till afrad, så är det säkert
att omkostnaderna många gånger uppgå till en god dol af
köpeskillingen, och jag har mig bekant att omkostnaderne
vid en dylik förrättning uppgick till 180 R:dr, och detta är
nästan väl mycket. Derför önskar jag, på nu anförde skäl,
återiemiss af de 2:ne sista punkterne af Betänkandet, och yr¬
kar bifall till moliouärernes förslag.»
Nils Magnus Pettersson från Kalmar Län instämde häruti.
Georg Nyqvist frän Vermlands Lån: »Utan tvifvel blifva
dylika förrättningar, verkställde af tjenstemän, såsom krono¬
fogdar, häradsskrifvare och landtmätare m. fl., ganska dyra.
Jag vill upplysa att inom inio ort, ehuru 50 å 60 stycken
hos Konungens Befallningshafvande på en gång anmälde sig
till erhållande af undersökning och värdering, de ändock Ru¬
go betala 50, 70 till 90 R:dr i omkostnader. Jag erbjöd en
person en lägenhet för 50 R:dr, sorn han innehade sorn tor
pare, men som han icke var hugad för affären fick han sedan
gifva 60 R:dr i undersökningskostnad och] ändock mistade
lägenheten. Sedan undersökningsmännen afrest och med¬
tagit alla handiingarne, återbegärdes de, hviklet beviljades der¬
emot att hvarje handling löstes med 2 R;dr Banko. Sedan har
man begagnat ett annat sätt, nemligen att kontrakt uppgöres
mellan säljaren och köparen, hvaruti äfven afhandlas om skattens
utgörande, hvarefter man inlemnar handlingen till härads¬
rätten och får densamma intecknad. Således synes att på
olika orter olika mellinder begagnas, men bäst torde vara att
låta kontrahenterna sjelfva sins emellan få afgöra de vilkor,
hvarpå afsöndringen sig grundar.»
Anders Andersson frän Vermlands Län hördes häruti
instämma,
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Jag var med Ståndets
begifvande hemrest, då dessa ämnen i Utskottet handlades,
men var närvarande vid justeringen deraf och tyckte då att Ut¬
skottets förslag icke lät så illa. I min ort har jag uppgjort
många dylika förslag, hvilka alltid af Konungens Befallnings¬
hafvande blifvit godkände. Beträffande återremissen synes
det mig vara ganska besynnerligt att Anders Eriksson önskar
det 1853 års författning måtte i lugn och ro fä hvila i sin
graf, men det oaktadt går han sjelf ett godt stycke längre
än nämnde Kongl. Förordning, i det alt nämnden då blott
hade rätt att föreslå, men nu effei Anders Erikssons förslag,
skulle ega att pröfva och fastställa afgälden. För förkortande
Den 15 Augusti.
465
af diskussionen vill jag nu medan jag liar ordet, vidare en¬
dast gifva tillkänna, att Stånds-brodreri Lundahl icke eller var
i Utskottet närvarande, när frågan derstädes afgjordes,
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »För min del
anser jag alla dessa punkter, således äfven den, som afliand-
lar Hr Hjertås motion, höra återremitteras, ifall återremiss be-
siutes. I min hemort erfara vi icke de olägenheter, som här
blifvit öfverklagade, ty der nekas aldrig att få en afhandling,
enligt 1844 års Kongl. Förordning intecknad, och således
gällande mot alla kommande egare. Ar afsöndringen gjord
för alltid, så är det alldeles obestridligt att Konungens Be¬
fallningshafvande dermed bör förfara, efter ortens method.
Men deremot tror jag att kronofogde och häradsskrifvare vid
dylika förrättningar icke hafva rätt att tillgodoräkna sig sär¬
skild betalning, ty dessa förrättningar ingå i deras tjenstebe-
fattningar. Skulle en nämnd förrätta dylika ärenden borde den
bestå af landtmätare och inom socknen bosatte märt, som icke
borde vara okunnige i skattlägguingsmethoden, meri så länge
upplysningen i allmänhet ej är större, än hvad den för när¬
varande är, hemställer jag om det är möjligt att en nämnd af
sådane ledamöter bättre kunna känna till behandlingen af dy¬
lika ärenden, än dem, som till följd af sina tjenster öro vane
skattläggningsmän. Om köpare och säljare finge fritt bestämma
vilkoren, kunde så liten afgift, bestämmas att skatten ej kunde
till sitt fulla belopp utgå. Missbruk härutinnan kunna ej alltid
föreknmmas. Alldeles nödvändigt är, enligt min tanke, att
lägenheter, sorn för alltid afsöndras, af kronofogde och hä¬
radsskrifvare skattläggas och i joideboken antecknas, och jag
kan icke begripa huru Konungens Befallningshafvande skall
vara i stånd att bestämma afgälden, om ej skattläggningsfö-
reskrifterna komma att derför läggas till grund.»
Häruti instämde Guslaf Larsson från Stockholms, Johannes
Andersson, Anders Jonsson och J Al. Lundahl från Skaraborgs,
Erik Jonsson och Olof Andersson från Vestmanlands, Ails Jans¬
son från Östergöthlands, Anders Gudmundsson från Hallands An¬
ders Söderholtz från Södermanlands och B. J. Holmlin från
Götheborgs och Bohus Lau m. fl.
Olof Olsson i Gersheden af Vermlands Län: »Jag har
förut instämt med Anders Eriksson från Elfsborgs Län, men
då olika metoder begagnas på olika orter, vill jag upplysa
huru i min ort tillgår. I Vermland går man så tillväga att,
sedan afgälden blifvit ordentligen i Skattläggningsprotokollet
införd och således klara papper derpå finnas, upptages och
fastställes den af Konungens Befallningshafvande. Så tillgick
Bonde-Stis Prof. vid 1859—60 lirens Riksdan- VII. SÖ
466
Den 15 Augusti.
det intill år 1853. Men då man derefter koral i detta ärende
till Konugens Befallningshafvande remitterades det till härads¬
skrifvare^ Jag känner specielt 4 personer närmast i mitt
grannskap, hvilka sådant handt, och hvilka derutaf orsakades
betydliga kostnader. Visserligen vore det ganska ypperligt
om dessa tjenstemän vore, såsom Larsson sagt, skyldige att
göra dessa förrättningar för intet, sorn man säger, men sa är
icke förhållandet. Hvad beträffar afsöndringar för viss tid
och inteckningar deraf, så har sådan nog medgifvits på vilkor,
som öfverenskommits, men då ny egare kommit och krångel
uppstått, så ha pa.terne blifvit, hänvisade till Konungens Be¬
fallningshafvande ait fa afgälden bestämd. Då afsöndringen
varit för alltid har häradsrätten val meddelat första uppbudet,
men derjemte iemnat hänvisning att hos Konungens Befall¬
ningshafvande få afgjordt om afgäldens belopp. Då så olika
praktiseras, så vore bäst om återremiss af Ståndet beslutades,
på det lagstiftningen i detta fall måtte blifva enahanda på
alla orter.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Det visar sig af
diskussionen, att denna lag behöfver omarbetning, då förhål¬
landet på särskilda orter är så olika, sorn här uppgifvits. Do¬
meren i den domsaga, jag tillhör, är säkerligen en bland de
bästa och rättrådigaste domare i Riket, men han vägrar in¬
teckning intill dess Konungens Befallningshafvande bestämt
lägenhetens storlek och afgäld. Det är icke sagdt att under-
sökningsnämnden skulle bestämma, utan nämnden skulle före¬
slå och domstolen bestämma afgälden, varejsig afsöndringen
afser viss tid, eller för alltid: och jag har således endast yr¬
kat sistnämnda förrättnings öfvcrflyttande från Konungens Be¬
fallningshafvande till Domstol. Konungens Befallningshafvan¬
de, åtminstone inom det Län jag tillhör, har härvidlag
aldrig vidtagit någon annan åtgärd än att till förättnin-
gen beordra kronofogde, häradsskrifvare och landtmätare,
och jag tror, i motsats till C. A. Larsson, att det icke
felas oss män, som ej äro så mycket landtmätare och skatt-
läggningsmän, att de icke skulle kunna afsöndra 4 tunnland
jord och derunder från en jordegendom, eller afskilja Veidel
af ett hemman och sedan bedöma den skatt derå bör sättas.
Om Ståndet eller Utskottet ieke vill göra min mening gäl¬
lande, sä önskar jag ändock återremiss, på det åtminstone
någon förändring måtte komma att ega runi uti detta lagens
stadgande, som af domare så olika tillämpas.»
Mans Månsson från Kalmar Län: »När 1358 års Kongl.
Förordning i detta ämne utkom trodde väl litet hvar att man
nu ändtligen lyckats tillvägabringa en lagstiftning, hvarigenom
det skulle tillåtas den fattige att förskaffa sig en jordbit att
Den 15 Augusti.
4GT
derpå bygga sin stuga; men omöjligt. Tvärtom är det nu
sämre besfälldt, ty man kan å afsöndringar icke få lagfart förr
än undersökning föregått, en förrättning, soin mången gång
kostar 100 R:dr och derutöfver. Har man lyckats skaffa sig
en stenkulle för ett pris af kanske 50 R:dr och skatten derå
sättes till omkring 2 R:dr, så kostar undersökningen möjligen
100 R:dr, och under sådana förhållanden är det icke under¬
ligt om man heldre afstår ifrån köpet. I min hemort för¬
håller det sig alldeles på samma sätt, som Anders Eriksson
anfört. Ingen inteckning gifves, under det man förr fick lag¬
fart enligt uppgift; nu åter skall föregå undersökning, som
blir så dyr, att det omöjligen lönar sig att förskaffa sig smärre
afsöndrade lägenheter.»
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Jag för min del
kan ej finna någon anledning att befara sådana olägenheter i
detta fall, som härstädes blifvit framställde. I min ort har jag
aldrig hört någon klagan häröfver, ty så snart en afhandling
skickas in till Konungens Befallningshafvande, fastställes den
utan föregående undersökning. Icke heller ger § 4 af Kongl.
Kungörelsen 1827 anledning till något annat förfaringssätt.»
Sedan talaren uppläst och redogjort för denna § fortsatte
han sålunda:
»Jag anser detta vara en ganska sund lagstiftning, och
ifall afgörandet skulle öfvt Hemnäs åt kommunen eller Härads-
Rätten, blefve förhålland et säkert sämre, hvadan jag anser
häst att pröfningsrätten förblifver hos Konungens Befallnings¬
hafvande, hvarigenom mer enhet vinnes. Att folket betungas
med dylika utgifter är ett missbruk, hvilket man dock icke
får räkna lagbudet till last, Jag godkänner Betäukandet i sin
helhet.»
Sven Rosenbei'g från Kristianstads Län: »I den hän¬
delse Utskottet icke ansett motiverna för de framställda mo¬
tionerna fullt goda och tillfredsställande, så tror jag dock att,
ifall återremiss beslutas, och den här nu förda diskussionen
jemväl får till Utskottet åtfölja, detta skall blifva öfvertygadt
att åtskilliga ändringar härvidlag äro behöflige, då det nu visat
sig huru lagen tillämpas på olika orter. Bland de olika ytt¬
randen i lrågan har mycket förekommit, som icke håller streck.
Hvem har väl sagt att nämnden skall »afgöra» frågan och
att man skall sätta in en sådan auktoritet inom hvarje för*
samling? Hvem har väl velat beröfva Konungens Befallnings¬
hafvande pröfningsrätten? Man torde böra hälla sig till saken
och motiverna sådana de äro och icke gå derutom. Det
är visserligen mycket roligt att höra det kronobetjeningen
inom Östergöthland är ett beskedligt slägte, som gör allting
468
Den 15 Augusti.
för intet; mig förefaller detta mycket tvifvelaktigt och i min
ort vilja de ganska säkert taga betalning efter gällande rese¬
reglemente. Hvarken förrättning eller resa göres för intet.
Man har sagt att en nämnd ieke skulle kunna så väl bedöma
dessa frågor, som vederbörande skattläggningsmän, men jag
tror att dessa just måste hemta sin kunskap i detta fall
från hemmansegarne, och att dessa sednare i förevarande
frågor äro de bästa domare. Vidare har man yttrat det vara
alldeles nödvändigt, att afsöndringar för alltid införas i jorda¬
boken; ingenting är också enklare, ty man kan ju tillsäga tor¬
paren att uppvisa kontraktet vid nästa mantalsskrifning. Jag
kan icke frångå den öfvertygelsen att tre hederliga bönder
inom hvarje församling utsedde till en undersökningsnämnd
äro vida lämpligare och vida mindre kostsamma, än Härads¬
skrifvare, Kronofogdar och dylika embetsman, att dessa ären¬
den ombesörja, hvarföre jag, i öfverensstämmelse med hvad
jag förut 3’ttrat, yrkar äterremiss å Betänkandet, samt att
denna diskussion måtte åtfölja till Utskottet, som deraf torde
finna nödvändigheten af de yrkade förändringarne.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län instämde häri.
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Jag har begärt ordet
derför att Larsson nämnde att vid afsöndringar bör tillgå så¬
som vid skattläggningar. Detta behöfs enligt min tanka, all¬
deles icke, ty här ur endast fråga om att bestämma propor¬
tionen mellan lägenheten och hemmanet, hvilket är den
grund hvarefter den afsöndrade biten skall bidraga till skaf1-
ten, och detta kan mycket väl utredas af Gode Män inom
socknen. Afgälden går till hemmanet, icke till Kronan. Jag
vill icke vidare utbreda mig öfver frågan, ty jag tycker att
lagen är ganska klar och redig. Ifall äterremiss beslutas kunde
vi möjligen få en lagförklaring af den andra Statsmakten.
Anders Eriksson sade verkligen hvad jag påstod, ehuru han
kanske ej menade så som orden föllo, och derför kan jag ej
fullt godkänna hans sednaste förklaring öfver yttrandet.»
G. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Jag vill blott
något litet fullständiggöra mitt förra yttrande. Anders Eriks¬
son har påstått att fråga vore blott om att bestämma hem-
mantalsskatten, men fråga är om mycket annat, t. ex. alla
andra onera, skjuts, väghållning m. m. dylikt, och härtill tror
jag erfordras sakkunnige män, isynnerhet då fråga är om af¬
söndring för alltid. 1858 års Kongl. Förordning talar endast
nili nedsättande af den tillätliga arealen vid afsöndringar, men
1827 års författning ligger härför fortfarande till grund.»
Gustaf Hultman från Nerikes Län instämde häruti.
Deri i 5 Augusti.
469
Diskussionen förklarades nu vara nfslutad ; och sedan Tal¬
mannens propesition på bifall blifvit med öfvervägande nej
besvarad, beslöt Ståndet, uppå derom gjord förnyad fram¬
ställning, med afslag å Utskottets hemsfällanden, återremittera
Betänkandet; och skulle de dervid gjorda anmärkningar till
Utskottet åtfölja.
§ 12.
Härefter föredrogs sammansatta Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 26. i anled¬
ning af väckte motioner om upphörande eller förändring af
lärares vid universiteten och elementar-läroverken rätt till
presterlig tjensteårsberäkning hvaröfver sig yttrade:
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Jag tror att skäl
förefunnits för Utskottet att något mer äri som skett fästa af¬
seende på motionerna, och att de af Utskottet för sitt afstyr-
kande anförde grunder icke hålla streck. Sedan lärarne vid
läroverken numera blifvit så tillräckligt aflönade, som Rikets
Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut påbjuder, så är
intet skäl vidare att kyrkan skall utgöra en pensionsanstalt för
skolan. Utskottet har visserligen sagt, ait det för kyrkan måste
anses hafva ländt till stor nytta att kunna erhålla förstärkning
från skolan, hvilken sednare hon har att tacka för många af
sina yppersta själasörjare, men jag tror att när skollärare öf-
vergått till kyrkan, de i de flesta fall varit förbrukade och
utslitna samt icke förmått sätta sig in i sina nya förhål'-inden.
Detta är en förmån för skollärare, som utgör en orättvis in¬
skränkning för dem, som från början egnat sig åt detprester-
liga kallet. Jag önskar att Betänkandet måtte antingen åter¬
remitteras, eller ock med ogillande läggas till handlingarne.»
Nils Olsson från Malmöhus och Pehr Pehrsson från
Vermlands Län instämde häruti.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Jag instämmer med
föregående talare. Jag vill fästa Ståndets uppmärksamhet pä
hvad som förekommer å pag. 7 i Betänkandet, hvarest det
heter: »det skäl, att någon reciprocitet i afseende pä skol¬
lärares och prestera rätt till befordran å hvarandras tjenste-
banor icke eger rum, torde befinnas mindre välgrundad!, vid
betraktande deraf, att skolans och kyrkans behof icke kunna
på lika sätt tillfredsställas, i det den förras bestyr, i hvad de
äro olikartade med presteus, kräfva yngre och friskare krafter,
då deremot den sednare företrädesvis behöfver den mognade
erfarenheten etc. etc.» Då det Högvördiga Ståndetsjelft dik¬
terat detta beslut, kan man deraf se hvarför församlingarna
måste dragas med dessa gamla skollärare såsom sina själa-
Den 15 Augusti.
»öija re, oc[] dä sådana åsigter öppet framställas kan kyrkan
icke vara bättre an hon är. Våra skollärare iiro nu så väl
aflnnade att någon presterlig tjensteårsberäkning för deni ieke
vidare bör komma i fråga. Om med afseende på deri långt
framskridna Riksdagen, återremiss icke befinnas lämplig bör
Betänkandet dock med ogillande läggas till handlingarna.»
Georg Nyqvist: »Fordom, då det i allmänhet var godt
om prester, var det ej så farligt om gamla skolman tran¬
sporterades ut på landet såsom själasörjare, men nu för tiden
dä prestbrist uppstått, då man sliter ganska ondt att skaffa
adjunkter, oell pastorerne således sjelfve måste sköta pastoral¬
vården, så är det nödigt att skolan och kyrkan skiljas ät. på
det ej gamla utlefvade skollärare mä vidare användas i den
sednare3 tjenst, ty jag minnes knappast någon sådan, som icke
genast behöft adjunkt, men sjelf tagit inkomsten af pastoratet.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »För min del kan jag
icke gilla Nyqvists yttrande, ty åtminstone har det lyckats den
församling jag tillhör, som till pastor fått en lektor tran
Vesterås, att i denna vinna en i alla hänseenden utmärkt själa¬
sörjare, hvadan det icke kan vara så farligt med den klagan,
som här blifvit förd.»
Diskussionen förklarades nu vara afslutad ; och sedan rI al¬
mannens proposition på bifall blifvit med blandade ja och nej
besvarade, samt votering derefter begärd, uppsattes, justerades
och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som bifaller sammansatta Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 26, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, då har Ståndet återremitterat ofvannämnde
Betänkande med dervid gjorda anmärkningar.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll med
59 ja mot 13 nej; i följd hvaraf Betänkandet var af Ståndet
godkäridt.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig Georg Ny¬
qvist, under förhoppning att den nuvarande ringa minoriteten
i frågan snart skulle växa till majoritet i sinom tid.
Likaledes reserverade sig Olof Olsson i Gersheden oell
Pehr Pehrsson frän Vermlands Län.
Härefter godkändes sammansatta Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 27, i anled¬
ning af väckt motion om förändrad klassificering af Rikets
pastorater.
Den 15 slug asti.
471
§ 13.
Vidare förekom till handläggning sammansatta Stats-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande,
N:o 21, i anledning af dels återremiss i vissa delar, dels Biks-
Ståndens skiljaktiga beslut i andra delar af Utskottets Betän¬
kande N:o 7, innefattande yttrande ej mindre öfver Kongl.
Majtts nådiga proposition om förnyad författning, rörande ut-
skrifningssättet. och inrättningen af allmänna beväringsman¬
skapet, an ock öfver enskilda motioner i samina ämne ; dervid
ordet begärdes af:
Anders Gudmundsson från Hallands Län, som yttrade;
»Sedan, såsom man vet, frenne Stånd, mot Bonde-Ståndets
önskningar, bifallit den så kallade beväringslagen, så är nu
härom icke mycket att säga. Jag tror bäst blir att Betän¬
kandet föredrages punktvis. Ordet »alldeles» i § 4 anser jag
temligen likgiltigt, huruvida det qvarstår elier icke, och jag
har ingenting emot att Ståndet härutinnan förenar sig med
Borgare-Ståndet. Nu händer dock att friska ynglingar kasse¬
ras derför att de ej äro målfyllige. Angående § 4 hafva vi
icke något annat att göra än att lägga den till handlingarne.»
Uppå begäran upplästes nu Ståndets den 28 April detta
år fattade beslut i ämnet, hvarefter diskussionen sålunda fort¬
sattes at
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Då Bonde-
Ståndet enhälligt ogillat den princip, hvarpå detta Betänkande
hvilar, samt med sällspord enighet uttalat sig för en gemen¬
sam tanka häruti, har jag ämnat föreslå det vi mätte vid¬
blifva vårt förra beslut, och icke ingå i någon detaljpröfning
af förslaget. Man vet med huru mycket missmod den under¬
rättelsen om tvååriga vapenöfningar mottogs i landsorten, och
nu må oviljan uttala sig mot de tre andra Stånden, som be¬
slutat i detta ämne; men jag föreslår att Bonde-Ståndet nu
förklarar sig icke kunna ingå i pröfning af de detaljförän¬
dringar, som tillkommit i följd af återretnissen, utan lagger
Betänkandat till handlingarne och later dervid bero.»
Ståndets fleste närvarande Ledamöter hördes häruti in¬
stämma.
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Betänkandet
förtjenar icke att man derpå förspiller många ord, utan bör
detsamma under ogillande läggas till handlingarne.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län: »Mjmket ogil¬
lande har inom landet blifvit utlaladt-öfver deb tvååriga be¬
väringsexercisen. Man bör besinna, hvilken tid, som onyttigt
bortgår, då årligen 24,000 bevarings-ynglingar exerceras under
472
Deri 15 Augusti.
Sera veckors tid, och beräknar man då 3 marscbdagar fram
och lika mänga tillbaka samt 2 rastedagar, så bortgår utan
tilldra ringaste nytta 192,000 dagsverken från jordbruket. All¬
mogen är dock van att nyttigt använda tiden, och denna för¬
lust är oss nu påtvingade af de trenne öfriga Stånden. Jag
önskar afslag å inbjudningarne och vidhållande af vårt före¬
gående beslut.»»
August Andersson från Östergöthlands och Pehr Matts¬
son från Vester-Norrlands Län förenade sig med Rosenberg
och C. A. Larsson.
Diskussionen förklarades härefter slutad, och sedan Tal¬
mannens proposition pä bifall blifvit nied öfvervägande nej be¬
svarad, beslöt Ståndet, att vidblifva sina i detta ämne förut
fattade beslut, och afslå de gjorda inbjudningarne; samt lade
Utlåtandet till handlingarne.
Anders Gudmundsson från Hallands Län begärde ordet
och yttrade: »Såsom reservation anhåller jag att få till pro¬
tokollet antecknadt, att beträffande den ålder, utöfver hvilken
ingen legokarl bland sjöfolk må antagas, hade kommittén och
Kongl. Maj:t föreslagit 40 år, hvilket af Utskottet blifvit höjdt
till 4?, som äfven bordt bifallas. Hvad angår den s. k. in¬
validfonden var jag skapare deraf inom kommittén, och hade
nu Bonde-Ståndet biträdt de tvänne första Ståndens beslut
derutinnan, så hade derigenom en besparad penning funnits
att tillgå, hvaremot den nu sannolikt kommer att till Stats¬
kassan ingå. Jag har ansett mig skyldig att uttala dessa
åsigter i form af reservation, sedan Ståndet redan fattat sitt
beslut.»
O. A. Larsson förklarade sig anse Anders Gudmunds¬
sons reservation såsom en ropandes röst i öknen, och förun¬
drade sig att, då denne inom kommittén varit den kraftigaste
försvararen af Bonde-Ståndets rätt, han nu ville framkomma
med dylika små anmärkningar mot Ståndets enhälligt fattade
beslut.
§ 14.
Föredrogs Banko-Utskottets Memorial, N:o 33, i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i frågan om användande af
upplupen odisponerad bankovinst, dervid Ståndet, som vidblef
sitt i ämnet förut fattade beslut, uppå yrkande af Anders
Eriksson från Elfsborgs Län, afslog den gjorda inbjudningen,
men godkände de uppstälida voteringspropositionerna.
S 15.
Till bordläggning första gången anmäldes:
Den 18 Augusti.
473
Enskilda-Utskottets förslag till underdånig skrifvelse, N:o
4, angående vilkoren för bränvinstillverkning i mindre brän-
nerier
Konstitutions-Utskottets Memorial till Rikets Ständer N:ris
57, 58 och 59.
Bevillnings-Utskottets Utlåtanden N:ris 34, 35 och 36;
samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtanden
Nrris 145, 146, 147, 148, 149, 150, 151, 152, 153, 154 och
155.
§ 16.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd lades till handlin-
garne följande från resp. Med-Stånden ankomne protokolls¬
utdrag; nemligen:
från Höglofl. Ridd. och Adeln N:o 395; och
från Högv. Preste-Ståndet Nrris 380—385.
Ståndet åtskiljdes härefter kl. tre qvart till 2 e. m.
In fidem
N. A. Fröman.
Den 18 Augusti.
Plenum kl. iO f- m.
§ 1.
Justerades och godkändes de vid Ståndets sammanträden
den 27 nästlidne Juli eftermiddagen och den 28 samma må¬
nad förmiddagen hållna protokoll.
474
Den 18 Augusti.
§
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet Johan
Öström från Vestmanlands Län ledighet från Riksdagsgöro-
målen under 10 dagars tid, räknadt från den 28 innevarande
månad; och blef ilen ledighet, sorn Paul Fritz Mengel frän
Upsala Län förut fått sig under 3:ne veckors tid beviljad och
som nu tilländagått, ytterligare under lika lång tid förlängd.
§ 3.
Anders Gudmundsson från Hallands Län, som på be¬
gäran erhöll ordet, uppläste ett så lydande, skriftligt anfö¬
rande :
»Emot Ståndets beslut sistlidne onsdag i fråga om Stats-,
Lag- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 21, i anledning
af återremis.ser i fråga om den nya beväringslagen, anmälde
jag genast och motiverade i korthet till protokollet min re¬
servation i fråga om alden; för legokarl vid sjöbeväringen
äfvensom i fråga om de vitén och böter, sorn ådörnas eldigt
beväringslagen skola blifva en statsinkomst i stället för medel
till en pensionsfond inom bevärings-iarättniugen. Då emel¬
lertid emot. reservationen framställdes den anmärkning, att,
som jag utaf Ståndets Ledamöter är den ernie, hvilken varit
i tillfälle att söka göra gällande Ståndets åsigter inom bevä-
rings-kommitéen, så hade det varit rätta tiden att då söka
förekomma de olämpliga besluten angående beväringsfrågan,
men att nu framstiiila anmärkningar emot obetydligheter vore
onödigt och komme post-festum; då föröfrigt måhända flere
Ståndets Ledamöter dela samma villfarelse, som den heder¬
värda representanten för Walkebo, Wifolka och Gullbergs
härader i Östergöthland uttalade, fastän de icke vidtogo den
ovanliga och ingenstädes i Grundlagen medgifna utvägen att
diskutera reservationer, afgifna med stöd af § 53 Riksdags¬
ordningen, så föranlätes jag anhålla att för sakens belysande
få till dagens protokoll anföra följande:
Sedan jag såsom Ledamot af kommittéen förgäfves sökt
verka för de åsigter, hvilka såväl vid förra Riksdagen, som
den innevarande, uttalats i Bonde-Ståndet, fann jag mig upp¬
kallad af min pligt att emot kommittéens Betänkande reser¬
vera mig i följande afseenden:
l:o Emot den föreslagna friköpningsrätten.
2:o uttalade jag mig för bevärings-öfningarnes inskränk¬
ning till 10,000 man af första ålders-klassen, emot
afgift utaf deni, som från öfningame blefvo befriade,
Den 18 Augusti.
475
till en beväringsfond för de eljest förspillda marche-
och öfningsdagarne ;
3:0 denna beväringsfonds användande till underbefäls-
bildning åt eliter, sorn sjelfva visade för yrket båg
och fallenhet;
4:o emot den två-å riga exercisskyldigheten;
5:o emot Kronolänsmännens kontroll öfver beväringen
och befattning med beväringsbesked;
6:0 emot lösen för bevärings-besked ;
7:o emot afstyrkandet af öfningar soeknevis eller inom
mindre distrikter, der socknarne voro alltfiir små att
utgöra ett distrikt.
Den hedervärda anmärkaren borde således af den vid
Kommitté-betänkandet fogade reservation hafva funnit att jag
i kommittéen i rätter tid sökt göra Ståndets åsigter i ali sin
utsträckning gällande, och han kunde derföre också hafva
besparat sig den insinuationen, att jag först nu efteråt, för sent
(post festum) och i afseende pä blott obetydligheter upptradt.
Det är sannerligen ingen obetydlighet, om de sjöbevärings-
skyldige, bland hvilka finnas de för vår sjöfarts' besörjande
vigtigaste personerna, sjökaptener, styrmän och maschinister,
fingo liksom landtbeväringen lega personer, sorn redan passe¬
rat sjöbeväringsåren. Ej heller bör det anses såsom någon
likgiltig sak om medel, som utgå från de beväringsskyldige
pä grund af deras pligt att bereda sig för fosterlandets försvar,
reserveras för bevärings-inrättningens behof eller kastas i den
allmänna statskassan, der de sedan utsättas för anspråk från
de lumpnaste lokalintressen, såsom till exempel reparation af
städernas gamla kyrkor. Skulle Bonde-Ståndet genom sitt
beslut, i fråga om dessa medels ingående till statskassan, hafva
afskurit sig utvägen att få saken under förstärkt Utskotts om¬
röstning ; skulle den, såsom Talmannen antog, betraktas såsom
en lagfråga, så vore saken enligt mitt förmenande alltför illa
ställd.
Ingendera af mina i reservationen uttalade åsigter afsägo
ett frånträdande af Bonde-Ståndets förut fattade beslut i huf¬
vudsak, utan endast att dermed vinna tre Stånds beslut för
lagstadganden, sorn dels skulle bereda beväringen en framtida
nytta och dels underlättade sjöfartsidkandes beväringsskyldig¬
het.”
I anledning häraf yttrade:
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: ”Ehuru
både jag och flere med mig trodde, att beväringsfrågan blif¬
vit tillräckligt diskuterad för denna Riksdag, så vill jag likväl
icke förtänka Anders Gudmundsson hans önskan att deri få
476
Den 18 Augusti.
hufva sista ordet. Endast upplysningsvis anser jag mig böra
nämna, det min i sista plenum framställda anmärkning icke
afsåg att klandra någon åtgärd eller någon underlåtenhet af
Anders Gudmundsson, vare sig i hans egenskap af Ledamot
inom bevärings-kommittéen, eller såsom medlem af detta Stånd;
och den erinran jag tog mig friheten göra tillkom endast och
allenast i den goda afsigt, att Ståndet icke måtte sönderrifva
sitt förra, enhälligt fattade beslut, för att lemna rum för den
serskilda mening, som Anders Gudmundsson omfattat i ett
par, jemförelsevis underordnade punkter af frågan. Det var
följaktligen icke mot reservationen, såsom sådan, utan endast
mot dess obetydlighet, som jag uttalade mig.»
Anders Gudmundsson: »Jag hade icke trott att någon
diskussion skulle hållas öfver en afgifven reservation, likasom
jag icke hade föreställt mig, att Larsson skulle så alldeles
missförstå reservationens innehåll. Jag har i densamma en¬
dast redogjort för de åsigter, dem jag omfattade såsom Le¬
damot af den s. k. Bevärings-kommittéen, och denna redo¬
görelse hade jag trott utan anmärkningar kunna få afgifvas
och för min räkning finna rum i Ståndets protokoll. Således
har Larsson alldeles misstagit sig i sin uppfattning af reser¬
vationen, hvilken ingalunda afsåg att rifva upp Ståndets förra
beslut, utan endast att, med vidhållande i öfrigt af samma
beslut, antaga ett par förändringar, de der på samma gång
voro förbättringar, som skulle lända de beväringsskyldige till
fromma. För öfrigt må Ståndet fä afgöra, huruvida en dis¬
kussion, hållen, såsom denna, icke öfver något öfverlägg-
ningsämne, utan öfver en reservation, må erhålla plats i pro¬
tokollet, dit densamma väl icke rätteligen hörer.»
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län: »Då
såsom Anders Gudmundsson anmärkt, det strider mot vanlig
praxis ett låta reservationer blifva föremål för öfverläggningar
inom Ståndet, vill jag hemställa, om icke denna diskussion
må ur protokollet utgå.»
Talmannen gjorde derefter framställning om diskussionens
uteslutande, men på flere Ledamöters begäran skulle den¬
samma i protokollet qvarstå.
§ 4.
Föredrogs ånyo det af Ståndets Enskilda Besvärs-Utskott
afgifna, i sista plenum bordlagda förslag till underdånig skrif¬
velse N:o 4, angående vilkoren för bränvinstillverkning i min¬
dre brännerier.
Sedan detta skrifvelseförslag blifvit uppläst yttrade:
Den -18 Augusti.
477
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Jag vill ej
förtänka motionären, att han ifrar för den s, k. husbehofs-
bränningen, då jag vet, att han fortfarande anser densamma
vara en lifsfråga för allmogen och den mindre hemmansbru¬
karen inom den ort han tillhör. Dock kan jag icke med full¬
komlig tystnad och alldeles oanmärkt låta denna skrifvelse
passera, utan anhåller att få yttra mina ésigter, äfven om de¬
samma skulle vara något afvikande från motionärens. Jag
vill då först och främst erinra att husbehofs-bränvinsbrännin-
gens tidehvarf långt för detta är förbi. Någon husbehofs-
bränvinsbränning finnes nemligen icke numera, och den hand¬
tering, som man ännu af gammal vana gifver detta namn, är
ingenting annat än fabriksbränning i mindre skala. Sedan
numera sex år förflutit efter den nya bränvinslagstiftningens
införande, borde landtbrukaren hafva kunnat ordna sin hus¬
hållning, utan att vidare vara beroende af bränvinsbränningen.
Detta insåg min hemorts allmoge genast från början, och har
nu under en längre tid vunnit fullkomlig erfarenhet derom,
att jordbruket kan göras vinstgifvande och i längden ännu
mera vinstgifvande utan all bränvinsbränning. Med en sådan
erfarenhet, finner jag det icke vara Bonde-Ståndet fullt vär¬
digt, att i den skrifvelse, hvarmed Ståndet nu ämnar ingå till
Kongl. Maj:t, göra en sådan framställning, som gällde det
snart sagdt att afvärja en jordbrukets dödsdom. Att gifva
bränvinsbränningen namnet förädling och att tala om huru¬
som jordbrukaren förädlar sina produkter, då han förvandlar
sin säd i bränvin, är visserligen ett språkbruk, men står illa
tillsammans med det rop af tusentals röster, som höjes öfver
bränvinets missbruk. Slutligen vill jag anmärka, att det i
skrifvelse-förslaget förekommande uttrycket cm allmogens oför¬
måga att ur högre statsekonomisk synpunkt bedöma frågan
torde böra utgå, ty äfven bland allmogen finnas flere, som
helt visst förstå att jemväl ur nämnde synpunkt skärskåda
saken, och uttrycket skulle alltså mot alla dessa innebära en
orättvisa. Summan af dessa mina anmärkningar är den, att
jag icke anser mig kunna godkänna ett skrifvelseförslag, så
uppsatt, som det nu upplästa. Det är mycket möjligt, att jag
blir ensam om min mening, men för min räkning må jag dock
få densamma antecknad i protokollet.»
Gustaf Johanssen från Kronobergs och Lars Larsson
från Kopparbergs Län iustämde med Bjerkander.
Anders Gudmundsson från Hallands Län : »Då man vet,
hurusom frän flera orter en allmän och högljudd klagan föres
öfver dessa vid hvarje Riksdag förekommande förändringar i
bränvins-lagstiflningen, de der verka i hög grad störande förr
478
Den i 8 Augusti.
landtmannens ekonomi och vålla honom förluster, som med
en mera stadigvarande lagstiftning skulle kunna undvikas, så
finner jag icke något skäl att dela de åsigter Bjerkander nu
uttalat. Dessutom, då man talar om det onda, som bränvins-
bränningen förorsakar, hvarföre söker man icke då att före¬
trädesvis hejda de stora bräunerierna, hvilka, i proportion till
sin storlek naturligtvis göra mest ondt. Hvad särskildt be¬
träffar den förevarande skrifvelsen, har jag måhända icke så
noga öfvervägt hvarje deri förekommande uttryck, men så
vidt jag vid densammas uppläsning kunde finna, innehöll den
icke något hvarken i sak stötande eller i form ovärdigt. Jag
godkänner alltså skrifvelsen i dess nuvarande skick, och tror
mig dermed häst motsvara den mening, som är allmänt gängse
inom min ort.»
Med Anders Gudmundsson förenade sig Johan Pehrsson
från Upsala, Erik Mallmin från Vestmanlands, Johannes An¬
dersson frän Elfsborgs, Olof Pehrsson från Gefleborgs och
Anders Trulsson frun Blekinge Län jemte flera af Ståndets
Ledamöter.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag hade icke
trott att någon Ledamot af detta Stånd skulle uppträda mot
en skrifvelse, som blott söker att åt allmogen återvinna en
rättighet, hvilken till och med genom grundlagen varit oss till¬
försäkrad. För några år tillbaka hyste Bjerkander såsom Le¬
damot af det så kallade Bränvins-Utskcttet helt andra åsigter
i denna fråga, än dem han nu tillkännagifvit. Han var nem¬
ligen då en af dem som trodde att en brådstörtad förändring
i bränvins-lagstiftningen vore ett ondt, som borde undvikas.
Att han sedermera kommit på andra tankar, är bans ensak,
utan att han derföre behöfver utbreda sig i klander mot dem,
som ännu std fast i siri förra tro. Om ett sådant beslut, som
i fråga om bränvinstillverkningen blifvit fattadt af de tre öf¬
riga Stånden, kunde anses i någon mån leda till minskning i
produktionen eller konsumtionen af denna vara, skulle jag vara
den första, som fogade mig efter Med-Stånden, men då det
nu gäller att gifva bränvinstillverkningen vid de större brän-
neritirna en ökad fart och sålunda att åstadkomma mera brän¬
vin och mera superi, endast med den skillnad att den mindre
jordbrukaren skall varda utesluten från en tiilverkningsrätt,
som af gammalt varit honom tillhörig, kan jag för min del
icke biträda ett dylikt beslut och jag hade icke väntat mig,
att inom detta Stånd någon enda röst skulle höjas emot en
skrifvelse, som åsyftar att hos Kongl. Maj:t anmäla de allvar¬
liga bekymmer och de stora ekonomiska förluster, som förde
mindre jordbrukarne inom flera provinser skulle blifva en följd
Den i 8 Augusti.
470
af Med-Stå lidens ensidiga beslut. Att förhållandet inom Bjer¬
kander ort icke är sådant, må för honom vara glädjande,
men vårt land är vidsträckt, och de omständigheter, hvar¬
under landtbruket dritves å en ort, äro helt olika med dem,
som sirö gängse å andra trakter. H vad särskildt beträffar mitt
knmrriittentskup mana mig förhållandena derstädes att på det
iifligaste förorda denna skrifvelse.»
Häruti instämde Carl Casper Nettelbladt från Stockholms,
Adolf Fredriksson från Upsala och Anders August Anders¬
son frän Östergöthlands Län jemte flera Ledamöter af Ståndet.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Under de många
öfverläggning!»-, som vid denna Riksdag inom detta Stånd
hållits i brnnvinsfrågan, har jag Tugen enda gång begärt ordet,
emedan diskussionen alltid blifvit tillräckligt läng. inin åtgärd
förutan. Men dä 1111 trägan tycks gälla en opinionsyttring,
anser jag mig böra förklara, det jag, äfven med fara att väcka
pluraiitetens misshag, i denna fråga ställer mig på Bjerkander
sida. Om bränvin» t är ett öfvervägande oudt, och derom
torde meningarna val icke vara delade, sä blir allt försvar
för produktionen, vare sig från de stora eller de små bränne¬
ri! mas sida, alltid i viss mån advokatorisk, såsom innefattande
ett påslående om rättighet ait få hjelpa till med åstadkom¬
mandet af denna bränvinssyndaflod. Emedlertid, då nu den
ene vill försvara bränvinstiilverkningen såsom oumbärlig för
jordbruket, bör dock, å andra sidan, den som anser jordbruk
kunna bära sig utan bränvin, jemväl få hafva ordet fritt. Min
enskilda mening närmar sig (len fisigten, att bränvinstillverk-
ningen kan undvaras af jordbrukaren; och livad särskildt be-
trallar den nu ifrågavarande skrifvelsen, tror jag densamma
blifva en ropandes röst i öknen, och linner mig icke heller
befogad att biträda detta skrifvnlseförslag.»
Josef Smedberg från Elfsborgs Län förenade sig med Ro¬
senberg.
Bjerkander: »Då jag sist-i gången hade ordet, började
jag mitt anförande med den förklaringen, att jag icke äm¬
nade klandra motionären, utan endast tillkännagifva mina egna
asiater i frågan. Häraf trodde jag ej, att. någon diskussion
skudt' föranledas, men då. nu sä skett, anhåller jag att få till-
lägga några ord. En talare har uppgifvit, att jag var Leda¬
mot af det särskilda Utskott, som vid 1853—1854 arens Riksdag
handlade bränvinsfrågan. Denna uppgift grundar sig på ett
misstag, dock skall jag villigt erkänna, att jag vid nämnde
Riksdag icke tillhörde delli, sorn ifrade för den då beslutade nya
brån vinslagstiftningen. Men att numera, flera år sedan denna
lagstiftning blifvit antageu, ingå till Kongl. Majit med en skrif-
480
Den 18 Augusti.
veise, sådan sorn denna, anser jag icke vara lämpligt. Dess¬
utom torde ingenting vara för småpannorna att vinna af ett
sådant förslag, sorn det Kongl. Majrts vid Riksdagens början
aflåtna nådiga Proposition i åmnet innehöll. Mångå småpannor
gå nemligen med förlust redan nu, ehuru deras afverknings-
förmåga hittills varit, uppskattadt till endast två gånger panne-
rymden, och skulle följaktligen icke vidare kunna drifvas, då,
såsom Kongl. Maj:t proponerat, deras afverkningsförmaga varder
beråknad till tre gånger pannans rymd. Förr eller sednare
mäste nemligen småpannorna försvinna, och då jordbrukaren nu
haft sex års tid att härpå bereda sig, må detta resultat träda
i verkställighet såväl först som sist. Med-Ständens beslut an¬
visar härutinnan den kortaste vägen, och för min del skall
jag icke tveka att biträda deras mening, ehuru mitt uppträ¬
dande i denna sak eljest endast afsäg att framställa mina an¬
märkningar mot åtskilliga i förevarande skrifvelseförslag före¬
kommande uttryck.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län instämde.
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »I
min ort har visserligen icke något synnerligt missnöje försports
öfver den nya bränvinslagstiftningen, ty man har der vunnit
den erfarenheten, att jordbruket låter sig med1 fördel idkas
jemväl utan bränvinsbränning. men detta hindrar likväl icke,
att i andra orter, der landthushållmngen ännu är inrättad med
beräkning att tillverka bränvin, de små bränvinspannornas
bibehållande kan vara af stor vigt för allmogen, och i be¬
traktande häraf vill jag icke motsätta mig den ifrågavarande
skrifvelse!!.»
Häruti instämde Guslaf Hullman från Nerikes och Erik
Christensson från Götheborgs och Bohus Län:
Johan Bergström frän Kopparbergs Län: »Jag har vis¬
serligen allt hitintills biträdt de åsigter, som inom detta Stånd
gjort sig gällande till förmån för den mindre bränvinsbräu-
ningen, men då denna strid numera med skäl kan anses ut¬
kämpad, anser jag den ifrågavarande skrifvelsen icke vidare
vara lämplig. Deri klagan, som man påstår förefinnas öfver
den nya bränvinslagstiftningen, existerar måhända på vissa
orter, men långt ifrån icke så allmänt som skrifvelsen synes
antyda. Jag kan således för min del icke gilla denna skrif¬
velse, ehuru, om Ståndet beslutar, att densamma bör tili Kongl.
Majit aflåtas, jag icke vill motsätta mig ett sådant beslut.»
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »För
min del kunde jag icke, vid uppläsningen af ifrågavarande
skrifvelseförslag, finna att densamma, såsom en talare velat
antyda, innehöll något för Ståndet mindre värdigt. Skulle
Den DS Augusti.
481
emellerlid något uttryck deri förefinnas, foot hvilket skälig
anmärkning n.u kunna göras, så vore ju saken hjelpt dermed
att ett säaant uttryck ändrades eller uteslöts, men skrifvelsen
i öfrigt godkändes. I min ort önskar man ännu allmänt de
mindre bränvinspannornas bibehållande. Också kan jag icke
riktigt fatta nyttan af deras upphörande, ty följden af en min¬
skad inhemsk bränvinsproduktion skulle endast blifva den, att
importen af utländska spirituosa Olifver så mycket större, hvar¬
igenom den moraliska förlusten icke minskades, men väl den
eko nomiska ökades. Ej underligt derföre, om landtmannen
fortfarande sträfvar för bibehållande af den från gammalt ho¬
nom tillkommande rättigheten att fritt få använda sina pro¬
dukter. Det må vara att i Vestergötland, der kommunika¬
tionerna ti ro genom jernvägar så väsendtligen underlättade,
landtmannen icke vidare känner något behof att förvandla en
del af sin spanmål eller sin potatisskörd i en mera trans¬
portabel vara, men om detta är fallet med Vestergötland,
vill jag dock erinra Bjerkander derom, att icke alla provinser
äro lika lyckliga, och då de tunga transporterna, hvilka kanske
i främsta rummet gifvit anledning till en mera allmän brän-
vinsbränning, alltså i de fleste orter qvarstå oförändrade, är
det icke underligt, om landtmannen i dessa orter fortfarande
önskar bibehålla sin gamla rättighet att kunna förvandla den
tunga råvaran i en artikel, som bättre egnar sig för trans¬
port. Visserligen hyser äfven jag en mycket svag förhopp¬
ning om resultaterna af denna skrifvelse, men då dess under-
tryckande skulle innefatta en orättvisa mot alla de orter, der
man ännu önskar bibehålla den mindre bränvins-bränningen,
yrkar jemväl jag att skrifvelsen, med de mindre ändringar
deri, sorn möjligen kunna finnas erforderliga, måtte till Kongl.
Maj:t aflätas. Så mycket vore dermed åtminstone vunnet, att
Regeringen icke blefve okunnig derom, att innevarande Riks¬
dags beslut i bränvinsfrågan tillkommit i strid med hvad Bonde-
Ståndet önskat.»
Med Larsson förenade sig Josef Holm från Stockholms,
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands, Lars Guslaf Anders-
son från Elfsborgs, Måns Månsson och Nils Petersson från Kal¬
mar samt Pehr Pehrsson från Vermlands Län m. fl.
Geore; Nyqvist från Vermlands Län: »Mina åsigter äro
oförändrade sedan 1853—1854 års Riksdag. Men då numera
sannolikt ingenting kan vinnas med en skrifvelse sådan sorn
denna, anser jag mig icke kunna deri deltaga. Dock skall
jag icke motsätta mig skrifvelsens aflåtande, dervid jag lik¬
väl hemställer, om icke Ståndet skulle finna lämpligt återfe-
Bonde-S.ts Prat. vid 1859—6‘0 drens Riksdag. VII. 31- ■
482
Dr*ii 18 Augusti.
mittera skrifvelse-förslaget till Ståndets Enskilda Utskott, för
ändring af de uttryck deri. dem man ansett sig icke kunna
godkänna.»
Johannes Peller Andreasson från Elfsborgs och Pehr Matisson
från Vester-Norrlands Län instämde.
Pehr Pehrsson från Vermlands Län: »Jag har förut
instämt med Larsson och vill nu i afseende å den af Nyqvist
ifrågasatta återremissen förena mig med honom.»
I begäran om återremiss instämde Lars Gustaf Andersson
från Elfsborgs Län.
Diskussionen förklarades slutad ; och blef det nu föredragna
skrifvelse-förslaget till Ståndets Enskilda Utskott återremit-
teradt.
§ 5.
Till förnyad handläggning företogs Konstitutions-Utskot-
skottets bordlagda Memorial N:o 57, med förslag till ändring
i § 14 mom. 5 Riksdags-Ordningen, angående bruksegares re¬
presentationsrätt.
Härvid yttrade :
Johan Bergström från Kopparbergs Län: »Det af Ut¬
skottet framlagda förslag till förändrad lydelse af förevarande
grundlagsparagraf och moment kan jag icke gilla. Sådant
som momentet af Utskottet föreslagits, skulle detsamma leda
derhän, att enhvar, han må för öfrigt tillhöra Bonde-Ståndet
elier hvilket annat Stånd som helst, som anlade någon min¬
dre till handtverkerierna icke hänförlig inrättning till förädling
af mineralrikets produkter, genast blefve räknad till ett af de
fem valdistrikter, som enligt Grundlagen finnas för bergsbru¬
ken. Att en förändring i förevarande moment är nödig, se-
dau nya bergsförfattningar blifvit utfärdade, vili jag gerna med¬
gifva, men denna förändring borde dock kunna åstadkommas
utan intrång på de valkretsar, som nu tillhöra Bonde-Ståndet.
I Riksdags-Ordningens g 17 heter det, att den, som väljes, skall
af dem, sorn äro berättigade att välja, åtnjuta anständigt och
tillräckligt underhåll. Således skulle de af allmogen, som an¬
lade någon så beskaffad inrättning, hvarom här är fråga,
framdeles få bidraga till riksdagsmanna-underhåll inom Borgare-
Ståndet; ett förhållande, som blefve dubbelt orättvist först och
främst derutinnan, att ägarne till de inrättningar, hvarom här
är fråga, komme att betala riksdagskosfnader inom valdistrik¬
ter, der de sjelfva påtagligen icke kunde påräkna att någonsin
komma i åtanka att blifva valde, enär framdeles, såsom hit¬
tills, endast förmögnare bruksegare skulle komma att utses till
riksdagsmän för bergsbruken, och dernäst jemväl i det hän¬
Den f8 Augusti.
483
seendet, att de väljandes antal inom Bonde-Ståndet härigenom
blefve betydligen förminskadt och de derefter qvarstående val¬
männens utgifter till deras liksdagsombud känbart fördyrade.
Sådant sorn förslaget nu blifvit af Utskottet uppstäldt kan jag
derföre icke godkänna detsamma.»
Johan Öström, från Westmanlands Län instämde.
Carl Custaf Sköldberg från Nerikes Län: »Jag är af
samma tanke, som Bergström, och yrkar desto hellre att Ut¬
skottets förslag måtte ogillas, som detsamma ofelbart måste
leda derhän, att hvarje tackjernsblåsande bergsman, sorn förut
tillhört Bonde-Ståndet, framgent skulle komma i ett fullstän¬
digt vasall-förhållande till borgare och bruksegare, af hvilka
han förut, med afseende å tackjernsförsäljningen, är alldeles
tillräckligt beroende.»
Med Sköldberg förenade sig Olof Pehrsson från Gefleborgs
samt Anders Andersson och Anders Jonsson från Wermlands Län
m. fl. af Ståndets Ledamöter.
Custaf Hultman frän Nerikes Län: »Afven jag instäm¬
mer med föreoående talare och yrkar afslag.v
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Jag Anner de gjorda
anmärkningarne ganska befogade; men då det, efter de nya
bergsförfattningarnes införande, torde vara nödigt, att en än¬
dring i förevarande moment sker, vore det måhända icke
rätt att belt och hållet afslå Utskottets hemställan. Jag skulle
derföre önska en äterremiss, för att bereda Utskottet tillfälle
att omarbeta sitt förslag.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Jag delar före¬
gående talares anmärkningar mot förslaget, det jag i flere
hänseenden Anner vara orättvist. Detta förslag, om det an-
toges, skulle nemligen vålla en betydlig inskränkning i bergs¬
männens rätt att välja, och pä samma gång man pålade dem
skyldigheten att betala Riksdags-ombud inom Borgare-Ståndet,
gjorde man för dem, snart sagt, omöjligt att någonsin ejelfve
komma i åtanka att väljas. Det är således hufvudsakligen
ur synpunkten af rättvisa och billighet, som jag Anner för¬
slaget oantagligt.»
Sköldberg: »Att en ändring t momentet är DÖdig, vill
jag gerna medgifva, och i förhoppning, att en sådan utan
orättvisa må kunna åstadkommas, biträder jag den af Pehr
Nilsson påyrkade återremiss.»
Olof Olsson i Gersheden af Vermlands Län instämde.
Ola Jönsson från Malmöhus Län: »För den händelse
Ståndet återremitterar utlåtandet måste, i öfverensstämmelse med
Grundlagens föreskrift, till ledning för Utskottet ett ändrings¬
förslag afgifva». Det går sannerligen icke så lätt, sorn man här
484
i) c/t IS Augusti.
sjuies tro, att. afgifva ett annat och bättre ändringsförslag 'So
det af Konstifutions-Utakottet framlagda. För min del tycker
jag, att förslaget, långt ifrån att åstadkomma en inskränkning,
tvertom afser en utvidgning af valrätten och följaktligen gerna
må, sådant detsamma nu befinnes, utaf Ståndet godkännas.»
Bergström: »Tillförene har det icke varit tillätet att
anlägga någon större inrättning för jernförädling, med mindre
samma inrättning af Bergverks-öfverstyrelse privilegierades
och dessa privilegier af Kongl, Maj:t stadfästades. Nu der¬
emot är rättigheten att anlägga dylika inrättningar fullkomligt
fri. Häraf finner man, att de ord i momentet, deri det talas
om de »af Styrelsen öfver Bergverken privilegierade inrätt-
ningarne», icke längre kunna qvarstå, utan måsta ändras,
ehuru denna ändring bör kunna åstadkommas på ett annat
och bättre sätt, än det, som innefattas i Utskottets förslag.
Jag vill derföre förena mig med dem, som yrkat återremiss,
och hoppas, att Utskottet utan synnerlig svårighet må kunna
åvägabringa ett nytt förslag i den syftning den nu hållna di¬
skussionen nog tydligt arm ifver.»
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Lika
litet, som det kan vara Bonde-Ståndets mening att från Borgare-
Ståndet uteéluta de Bergsbruksidkare, som »rundlagsenligt nu
tillhöra sistnämnde Stånd, lika litet må å andra sidan kunna
ifrågasättas, att de till Bonde-Ståndet nu hörande bergabruks-
idkande bergsmännen hädanefter böra tillhöra Borgare-Ståndet.
Då emellertid Utskottets förslag synes åsyfta en sådan för¬
ändring till föga fromma för såväl Bergsmännen, som Bonde¬
ståndet, biträder jag de talares åsigter, som ogillat Utskottets
förslag, deri jag skulle önska en sådan förändring eller ett
sådant tillägg, hvarigenom uttrycktes, att bland ägare eller
innehafvare nf inrättningar till förädling af mineralrikets pro¬
dukter de, sorn hittills enligt g 15 Riksdngs-ordningen, hört
till Bonde-Ståndet, icke må till Borgare-Ståndet hänföras.»
En stor del af Ståndets Ledamöter och deribland Jo¬
hannes Andersson och Erik Magnus Falk från Skaraborgs,
Jöns Pehrsson från Blekinge och Jöns Månsson från Chri¬
stianstads Län instämde med Lsrsson.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag är fö¬
rekommen af Larsson och finner hans förslag vara sådant,
att det utan svårighet må af Konstitutions-Utskottel kunna
läggas till grund för den nya redaktion af förevarande mo¬
ment, som med anledning af de sednast utkomna bergsförfatt-
ningarne finnes erforderlig. Endast det vill jag tillägga, att,
om Bonde-Ståndet bifallit det förslag, som vid denna Riks¬
dag handlagts angående hemmansägares reprentaiionsrätt inom
Den 15 dagus li.
48 5
detta Stand, hade mycken tvekan och uulnga bekymmer nu
varit undanröjde. Då emellertid Ståndet försummat det till¬
fälle, till Ståndets förstärkning, som dä erbjöd sig, finner jag
ingenting vara att erinra vid det af Larsson nu framställda
förslag.»
Anders August Andersson frår Östergöthlands och Lars Gu¬
staf Andersson trän Elfsborgs Län, jemte flere af Ståndets Le¬
damöter instämde med Jonas Andersson.
Diskussionen var slutad. Talmannen framställde först
proposition, huruvida det i förevarande Memorial afgifna för¬
slag af Ståndet antoges att hvila till grundlagsenlig behandling-
vid nästa Riksdag, samt, då denna proposition med allmänt
nej besvarades, dernäst det af Larsson framställda förslag,
hvarå svarades ja; och hade alltså Ståndet beslutat, att till
Utskottets förnyade behandling återlemna detta memorial, med
förklarande af den gemensamma tanka, att i förevarande grund-
lagsmoment mätte införas en förändring eller ett tillägg, hvar¬
igenom uttryekes, att bland ägare eller innehafvare af inrätt¬
ningar till förädling af mineralrikets produkter de, som hittills,
enligt § 15 Rikdags-Ordningen hört till Bonde-Ståndet, icke
må till Borgare-Ståndet hänföras.
Med anledning af detta beslut och med afseende å det
nära sammanhanget, heslöf Ståndet, på yrkande sf Bergström,
Hullman m. fl., det skulle Konstitutions-Utskottets Memorial
N:o 58, med förslag till ändring i § 14 mom. 4 och 5 Riks-
dags-ordningen, varda till Utskottet återlemnadt, för den hän¬
delse, att Utskottet kunde finna någon ändring i detta förslag
blifva erforderlig, till följd af det beslut Ståndet nu fattadt
angående Memorialet N:o 57.
§ 6.
Vid nu förnyad föredragning af Konstitutions-Utskoftets, se¬
dan sista plenum på Ståndets bord hvilande Memorial N:o
59, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande
Konstitutions-Utskottets, uti Memorialet N:o 51 framställda
förslae till ändring i § 1 mom. 11 oell § 4 mom. 2. Tryck¬
frihetsförordningen, blefvo de i samma memorial framställda
förslag till voteriugs-propositioner af Ståndet godkände.
§ 7-
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets i sednast hållna
plenum bordlagda Utlåtanden:
N:o 34, i anledning af dels gjorda, anmärkningar emot
vissa delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afse-
486
Den / S dug usli.
ende å andra delar af Betänkandet N:o 20, angående allmänna
bevillningen.
Detta utlåtande blef, på flere Ledamöters begäran, för
andra gången bordlagdt.
N:o 35, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
dels i fråga om bevillning af gäfva, testamente, fideikomiss,
arf och fynd, dels angående upphörande af föreskrifterna om
stämpelpapper å testamenten oell fideikomissbref.
Hvad Utskottet i detta Utlåtande yttrat och hemställt bi¬
fölls af Ståndet, som godkände Utskottets förslag till lydelse
för §§:ne 18—21 samt 24 i Bevillnings-stadgan: och
N:o 36, i anledning af återremisg utaf en del af Utskot¬
tets Utlåtande N:o 24, angående folkskoleafgiltens utgörande.
Detta Utlåtande bifölls.
Till förnyad handläggning företogs Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets, sedan sista plenum på Ståndets bord hvi-
lande Utlåtande N:o 145, i anledning af Riks-Ståndens skilj¬
aktiga beslut öfver Betänkandet N:o 28.
Ståndet lade till handlingarne Utskottets 3'tfrande i an¬
ledning af kyrkoherden Wennerströms motion om utfästande
af belöningar för författande af läroböcker, tjenliga för den
första undervisningen i kristendomen och så affattade, att
utanläsning kunde, såvidt möjligt vore, undvikas.
Hvad Utskottet dernäst yttrat, i anledning af Friherre
Creutz’ motion, om ordnande af kristendoms-undervisningen,
blef af Ståndet utan öfverläggning bifallet.
Deremot uppstod diskussion.
öfver Utskottets, med anledning af Friherre Creutz’ hos
Ridderskapet och Adeln samt Riksdags-fullmäktigen J. M.
Lundahls hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckta motioner,
slutligen framställda förslag om en underdånig skrifvtlses af-
låtande till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kongl. Majit täck¬
tes, såsom rättesnöre för kristendomsundervisningen, såväl vid
Rikets samtliga skolor, som vid nativardsungdomens handled¬
ning, stadga, att Luthers Iilla katekes skall utgöra grunden
för kristendomsundervisningen och bör läras utantill, dock att
utanläsning ej ålägges lärjungarne innan de genom föregående
mundtlig undervisning förmått att någorlunda redigt uppfatta
innehållet, samt att den förklaring öfver Luthers lilla katekes,
som är eller varder antagen, bör begagnas såsom handled¬
ning vid religionsundervisningen: äfvensom att Kongl. Majit
täcktes vidtaga lämpliga åtgärder för erhållande af en för
omförmälde syfte lämpad katekesförklaring; och yttrade i an¬
Hen 18 Augusti.
487
ledning af denna hemställan, nedannämnde Ståndefa Leda¬
möter:
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Jag har rätt
ofta hört den säfsen drifvas, att man icke bör i oträngda mål
besvära Kongl. Majit och om någonsin en underdånig skrif¬
velse varit obehöflig, så är det visseiligen denna, åtminstone
sådan densamma blifvit af Utskottet föreslagen, ty i alla de
hänseenden hvarom denna skrifvelse nämner, finnas redan nog
tydliga föreskrifter att följa. Då sålunda Utskottet föreslår,
att Luthers lilla katekes bör läras utantill, dock att utanläs-
ningen icke ålägges förr, än barnet någorlunda redigt kan
fatta innehållet, hafva vi ju redan en erinran härom, till ef¬
terrättelse för hvarje skollärare, intagen i början af katekesen,
och en underdånig hemställan i detta hänseende måste jag
således anse såsom alldeles öfverflödig, på samma gång jag
icke kan gilla Utskottets yttrande att Luthers lilla katekes
skall utgöra grunden för kristendomsundervisningen, hvilken
grund jag annars trodde uteslutande böra vara bibeln. Be¬
träffande dernäst Utskottets förslag, att en katekesförklaring
skall begagnas såsom handledning vid kristendomsundervis¬
ningen, vill jag anmärka att för närvarande icke något påbud
finnes, som stadgar att katekesförklaringen skall läsas utan¬
till; och då nu förslaget i denna del endast afser en så sväf-
vandb och obestämd föreskrift, som att katekesförklaringen
skall begagnas såsom handledning vid kristendomsundervis¬
ningen, kan jemväl hädanefter såsom hittills, utanläsningen
missbrukas allt efter lärarens godtfinnande och hans olika upp¬
fattning af hvad denna föreskrift om »katekesförklaringens
begagnande såsom handledning vid kristendomsundervisnin¬
gen» egentligen innebär. Slutligen i fråga om Utskottets hem¬
ställan, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t begära, det
lämpliga åtgärder måtte vidtagas för erhållande af en efter
omförmälda syfte lämpad katekesförklaring, vill jag anmärka,
att hvad Ständerna härutinnan, enligt Utskottets förslag, skulle
hos Kongl. Majit begära, redan blifvit verkställdt genom det,
på Kongl. Majits befallning, af en särskild komité upprättade
nya katekesförslag, hvilket derefter blifvit till Preste-Ståndets
granskning öfverlemnadt och i hufvudsakliga delar godkändt.
Således innehåller Utskottets förslag, hvars särskilda punkter
jag nu genomgått, icke något nytt utöfver hvad vi förut haf¬
va, och om nu, i enlighet med detta förslag, en underdånig
skrifvelse afläts till Kongl. Majit, och Kongl. Msjit derefter
läte vidtaga de af Ständerna i samma skrifvelse begärda åt¬
gärder, skulle likväl dessa åtgärder icke det ringaste flytta
frågan fram, och der missbruk i kristendomsundervisningen
488
Den 18 Augusti.
för närvarande kunna vara gängse, skulle af Utskottets inne¬
hållslösa och intetsägande förslag dessa missbruk ingalunda
kunna häfvas. Det är ej min vana att trötta Ståndet med
uppläsande af långa eitater, men i denna fråga nödgas jag
fästa Ståndets särskilda uppmärksamhet å den af Doktor Hund¬
gren afgifna, vid detta Utlåtande fogade reservation, derutur
jag anhåller att få anföra följande:
Hvad beträffar detaljerna af förslaget, torde väl Usta
momentet, med sitt åläggande af utanläsning, vara teniligen
oväntadt såsom slutord i en strid, som afselt ut.mläsningens
borttagande. Det föreslår såsom lag hvad sorn hitintills gällt
endast såsom praxis, och gifver dermed ett godt stöd åt alla
dem, som betraktat detta i sakens natur liggande förhållande
såsom godt och nödvändigt. Och hvad angår den förmenta
nyheten, som skulle ligga i detta Usta moment, eller att
utanläsning ej får åläggas förr än barnet begriper hvad det
lärer sig utantill, så är denna nyhet åtminstone 50 är gam¬
mal, enär den finnes att läsa i den »erinran för skollärare,»
hvilken finnes intagen framför den antagna Lindblomska ka¬
tekesen. För min del har jag således ingenting emot inne¬
hållet af det Usta momentet, men anser det vara Riksens
Ständer föga värdigt, att uti en skrifvelse till Kongl, Maj:t
framlägga förslag till en föreskrift, som är fullkomligt öfver¬
flödig. Vänder man sig åter till 2:dra momentet, så mötes
man der af den färglösa föreskriften, att katekesförklaringen
skall begagnas såsom handledning, utan att der tillika säges
antingen det är tili handledning för lärare eller lärjunge, an¬
tingen det är till utanläsning eller icke-utaniäsning. Hvad är
då det nya, som innebäres i denna föreskrift? Har icke hit¬
tills Lindbloms katekes varit en handledning? Eller skall
handledning betyda detsamma som icke-utaniäsning? Allt
detta är oklart, och likväl skulle man i en Riksens Ständers
skrifvelse söka Kongl. Maj:t,s medverkan till realiserande af
en så stor, men tillika så oklar idé. Då är, enligt mitt för¬
menande, den ofvan åberopade »erinran», hvilken vi redan
hafva, vida bestämdare, som först säger att läraren skall »låta
barnet en eller flera gånger uppläsa stycket, hvarom det skall
undervisas», och sedan påminner honom derom, att »icke till
utanläsning förelägga barnet något, som det icke, efter sina
förmögenheter, begriper». Äfven detta moment är således
alldeles öfverflödigt, och kan väl icke lämpligen få sin plats
i en underdånig skrifvelse. Betraktar man slutligen 3:dje mo¬
mentet eller den underdåniga anhållan, att Kongl. Majit må
vidtaga åtgärder för erhållande af en för omförmälda syfte
lämpad katekes-förklaring, så kan man väl först fråga för
Den 18 Augusti.
489
hvad syfte den skall vara lampad. utan afl man derpå er¬
håller något nöjaktigt svar. Men vidare erbjuda sig hår två
annia i kningar: dm ena att åtgärder, så vidt de afse belönin¬
gars utfästande tor författande af läroböcker till handledning
vid deri första kristi intoms-undei visningen, icke kunna ifrå¬
gakomma, enär tvä Ständ afslagit den i detta syfte väckta
motionen; den andra att åtgärder, sa vidt de skulle afse ned¬
sättandet al en Kommitté för ändamålet, redan åro af Kongl.
Majit vidtagna och att pä dylik väg ett förslag redan är upp¬
gjord t, som af Kongl. Majit vid innevarande Riksdag blifvit
till Preste-Ståndets granskning öfveriemnadt och till hufvud¬
saklig del af detta Stånd godkändt. Något resultat af fram¬
ställningen i 3:dje momentet torde således icke vara att för¬
vänta.
Utskottets förslag löser således på intet saft frågan, lika
litet, som motionerna bidragit till dess lösning; och grunden
dertill ligger utan tvitvel deruti, alf man ingenting kan vinna
genom att reglementera för kristendoms-undervisningen. Kri¬
stendomen är nemligen icke blott låra utan lif. Pä båda dessa
faktorer har läraren att akta vid undervisningen Syftemålet:
en lefvande kristendom kan vinnas bade på utanläsningens
och icke-utanlåsningens väg; men ingendera i och för sig
allena leder till målet; endast i förening utgöra de deri stora
kungsvägen. Den förra kan blifva en död bokstaf, som sak¬
nar både ljus och värma: den sednare kan vara en skimrande
bubbla, som glänser ett ögonblick och snart smälter till intet.
Men faran är större pä deri sednaie vägen.
1 hvad Doktor Rundgren uti den af mig nu upplästa de¬
len af sin reservation yttrat finnér jag så mycken sanning
uttalad, att jag vill såsom mitt eget. yttrande upptaga denna
del af reservationens innehåll, och då, såsom jag nu tror mig
hafva någorlunda fullständigt ådagalagt, deri ifrågavarande
skrifvelsen, åtminstone sådan den amma blifvit af Utskottet
föreslagen, skulle vara både öfverflödig och onyttig, ser jag
icke något skäl för en dylik skritvelses aflätande.»»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: ».•Hvad Bjerkander
nu anfört, är ej annat än hvad vi, som äro Ståndets Leda¬
möter inom Utskottet, lätt snarf sagdt hvarje dag derstädes
höra af presterna upprepas. Reservanten är en man, sorn af
Preste-Ståndet tillkallas såsom extra Ledamot inom Utskottet,
hvarje gång någon för det Högvördiga Ståndets intressen öm¬
tålig fråga är å bane och då det gäller att gifva skäl för den
ifver och seghet, hvarmed presterne motarbeta nära nog hvar-
enda nyttig reform i andligt hänseende. Utan att trötta Stån¬
det med samma vidlyftighet, som en föregående talare i mot¬
490
Den 18 Augusti.
satt syfte trott sig behöfva använda, vill jag endast erinra om
det allmänt kända be,hofvet af förändrade methoder för kate¬
kesläsningen, oeh önskar derföre, att Utskottets förslag, äfven
om icke alldeles utan sina brister, likväl måtte, såsom afse¬
ende en förbättrad katekesundervisning, icke af detta Stånd
varda förkastad!,v
En stor del af Ståndets Ledamöter oeh deribland An¬
ders Eriksson från Elfsborgs, Carl Johan Svensén från Kal¬
mar oeh Olof Pehrsson från Gefleborgs Län förenade sig med
Nyqvist.
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län : »Bjer¬
kander har invändt, att skrifvelsen, sådan Utskottet föreslagit
densamma, är matt och innehållslös. Det må vara, att nian
utan skada kunnat sträcka sina anspråk på reformer i afse¬
ende å katekesundervisningen något längre än Utskottet här
gjort, men äfven i dess nuvarande skick torde skrifvelsen vara
nog tydlig och bestämd, för att Kongl. Majit deraf må kunna
finna, hvad man menar och framför allt att man anser den
s. k. långkatekesens utanläsning skadlig. Såsom en besynner¬
lighet vill jag anmärka att Bjerkander först nu hunnit stadga
sina åsigter rörande kristendomsundervisningen, och icke hade
något derom att säga, då frågan första gången passerade
Ståndet. Helt visst blir emellertid det arbete han i sista stund
sig företagit alldeles fruktlöst, ty inom detta Stånd torde den
allmänna meningen vara alldeles ense derom, att åtminstone
något bör göras. Stödjande mig på denna mening och för¬
modande att 3 Stånds majoritet uppväger både Doctor Kund¬
gren och vännen Bjerkander, instämmer jag med Nyqvist i
hans hemställan om bifall till Utskottets förslag.»
Jonas Andersson ftån Östergöthlands Län: »Den s. k.
långkatekesens utanläsning har länge och allmänt varit öfver-
klagad, och finner jag alltså icke något skäl att, om äfven
skrifvelsen måhända kunde affattas i andra och mera bestämda
ordalag, af sådan anledning förkasta livad Utskottet här före¬
slagit. Den af Bjerkander åberopade reservationen kan vis¬
serligen låta vackert, men har dock tvifvelsutan icke tillkom¬
mit i annat syfte än för att hindra en reform, om hvars nytta
och nödvändighet allmänna meningen är temligen ense. Vis¬
serligen påstår reservanten att di rina reform är alldeles öfver¬
flödig, men de skäl han anfört till stöd för ett sådant påstå¬
ende motsägas helt och hållet af deri erfarenhet vi hafva om
sättet, hvarpå kristendomsundervisningen för närvarande i all¬
mänhet bibringas. Sålunda hafva prester funnits och finnas
nog ännu, hvilka gått ända derhän i en trångbröstad uppfattping
af detina undervisnings väsende, att de förvägrat Herrans Ide¬
Den I 8 Augusti.
lig» Nattvard åt de barn, hvilka icke kunnat ord för ord rabbla
upp styckena i långkathekesen. Dylika tilltag från presternas
sida skulle kunna förekomma» genom en skrifvelse, sådan som
den förevarande, och ehuru jag mot den af Utskottet före¬
slagna skrifvelsen vill göra den anmärkningen, att icke Luthers
kathekes, såsom Utskottet yttrat, utan bibelns ord bordt för¬
klaras utgöra grunden för kristenoomsnndervisningen, kan jag
likväl icke annat än önska Utskottets förslag all framgång,
förvissad, som jag är, att den skada i religiöst hänseende och
det intrång till mehn för öfriga nyttiga läroämnen, som nu
vållas af den förståndsförslöande och tidsödande kathekes-
utanläsningen, hädanefter skulle upphöra.v
Johan Pehrsson från Upsala, Nils Magnus Pettersson
från Kalmar, Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs och
Pehr Pehrsson frän Vermlands Län, med flera af Ståndets
Ledamöter, instämde med Jonas Andersson.
Pehr Östman från Vester-Norriands Län: »När Betän¬
kandet N:o 28 föredrogs, uttalade jag den mening, att lång¬
katekesens utanläsning är både öfverflödig och skadlig. En¬
dast skalet, men icke kärnan af kristendomen vinnes med så¬
dan läsning, och det vore nu orätt att förneka, det Utskot¬
tet i ganska väsendtlig mån gått de önskningar till mötes,
som vid nyssnämnde Betänkandes handläggning uttalades
inom detta Stånd. Att Utskottet i siri föreslagna skrifvelse
angifvit måttet af den utanläsning, som borde ifrågakomma,
finner jag, med afseende å vissa presters benägenhet att Olifva
utanläsningen allt för långt, vara ganska välbetänkt. Hvad
Bjerkander anmärkt derom att icke Luthers lilla kathekes,
såsom Utskottet föreslagit, utan bibelns ord borde utgöra grun¬
den för kristendomsundervisningen, må denna anmärkning vis¬
serligen i grunden vara riktig, men torde likväl vara utan vi¬
dare betydelse, då ingen väl torde påstå att Luthers lilla ka¬
thekes icKe innehåller bibelns rena ord. Beträffande slutligen
Bjerkanders påstående att skrifvelse!) är Öfverflödig, tror jag,
att han för denna sin mening vinner föga medhåll, alldraminst
af dem, som äro familjfäder och sorn önska, att deras barn
måtte blifva i deras kristendom rätt undervisade.»
Med östman förenade sig Johan Öström från Vestman¬
lands, Anders Magnus Myrin frän Elfsborgs, Olof Olsson i
Olebyn och Anders Andersson från Vermlands, Carl Iwars¬
son från Hallands och Lars Rasmusson från Götheborgs och
Bohus Län.
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Det må vara
sannt, såsom Bjerkander sagt, att ingenting finnes föreskrifvet
om långkatekesens utanläsning, men litet hvar veta vi, huru
492
Den 18 Augusti.
presterne, åtminstone flertalet bland deni, handhaft katakes-
undervisnirigen oell tvingat barnen att plugga i sig lånykate-
kesen utan afseende, otti de deraf begripit litet elier intet.
Vid sådant förhållande anser jag den föreslagna underdåniga
skrifvelsen vara alldeles på sin plats och jag bifaller alltså
Utskottets hemställan.»
Anders Wilhelm. Uhr från Nerikes Län: »Vi minnas
nog frän barndomen hutu tråkiga katekeslexnrna voro. Vi¬
dare hafva vi fått höra mångå tråkiga föredrag om katekesen
först och främst i Utskottet och slutligen nu i Ståndet, der
Bjerkander icke ens atnöjt sig att vara tråkig med egna ord,
utan dertill jemväl tagit reservantens anförande sig till biträde.
Jag måste erkänna, att jag icke hade tålamod egna Bjerkan¬
der föreorag nog mycken uppmärksamhet, för att fullstän¬
digt fatta dess innehåll, men så mycket tyekte jag mig kunna
fiirstå, att han fann för litet sagdt i den af Utskottet föreslagna
skrifvelsen. Jag håller med honom härom, men i tanka att
litet är bättre än intet, önskar jag skrifvelsen framgång och
bifaller alltså Utskottets förslag.»
Olof Olsson i Gersheden af Vermlands Län instämde
med Uhr.
Bjerkander: »Jag kan knappast förstå anledningen til!
den besynnerliga riktning diskussionen tagit. Icke kan jag
finna att mitt första yttrande, om det blifvit rätt fattadt, hade
bordt föranleda till de många utfall, sorn j»g hår lått höra,
och bland hvilka jag nödgas såsom särdeles, opassande an¬
märka det som mot mig nu nyss riktades af en min Läns-
kamrat. Jag har ju aldrig yttrat mig om utanläsningens be¬
höflighet eller obehöflighet, utan endast klandrat den föreslagna
skrifvelsen, såsom oklar och intetsägande. Något skäl att
härutinnan ändra åsigt har jag icke kunnat finna af de ytt¬
randen, sorn, mest vid sidan om saken, afgifvits, sedan jag
sist hade ordet. Till dess att jag får höra bättre motskäl,
än sådane, sorn endast innefatta personliga förnärmelser, må¬
ste jag stå fa*t vid min mening.»
Jusef Oscar Almqvist frän Norrbottens Län: »Jag må¬
ste tillstå, att jag ieke rätt kan begripa Bjerkander och hans
mening. A ena sidan säger han sig hvarken hafva klandrat
eller icke klandrat katekes-utanläsningen, men å den andra
åberopar han såsom sitt eget yttrande Doctor Rundgrens re¬
servation, hvars innehåll, såsom afseende utanläsningens bi¬
behållande, rimligtvis icke kan missförstås. I ett dylikt för¬
farande finner jag idel motsägelse och ehuru jag gerna skulle
önskat skrifvelsen mera bestämd, än Utskottets förslag anty-
Den 18 Augusti.
D
der, delar jag likväl Uitrs mening att något är bättre än intet
och ur denna synpunkt bifaller jag Utskottets hemställan.”
Carl Casper Nettelbladt från Stockholms, Johannes Anders¬
son tran Skaraborgs. Cart Gustaf Sköldberg fran Nerikes, Hobert
Fredrik Gross frän Kalmar, Fehr Eriksson frän Geflebotgs och
Pehr Tjernlund frän Vester-Norrlands Län voro af samma åsigt
sorn Almqvist.
Erik Magnus Falk från Skaraborgs Län: ”1 motsats
till Bjerkander anser jag mig vara Utskottet tack skyldig för
dess hemställan i förevarande moment. Skrifvelsen tror jag
nemligen vara både nödig och nyttig, oell jag bifaller alltså
Utskottats förslag."
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag skulle icke
hafva begärt ordet, derest icke Bjerkander, utom hvad han
för egen del i saken anfört, jemväl åberopat Doctor Rund¬
grens reservation. Denna reservation är nemligen sä rent
presterlig, och andas sä mycken blind tro och blind lydnad,
att dess upptagande såsom eget yttrande af en bland detta
Stånds Led < möter minst kunnat förmodas. Ehuru skrifven
med skenfagra ord, lyser dock syftet lätt igenom, och om
redan reservationens ordalydelse lenmar rum för åtskilliga
anmärkningar, är dock ännu mera att erinra mot ändamålet,
som pätagligen afser att fortfarande såsom hittills låta pre-
sterne efter eget behag styra och ställa ined kristendoms-
uiidervisningen, för hvilken Herr Doctor Rundgren och Bjer¬
kander tro att ingenting kan vinnas genom reglementerande.
Jag återigen tror alldeles motsatsen och lika varmt, sorn Bjer¬
kander förordat, lika uppriktigt ogillar jag denna reservation.
Bjerkander har ansett skrifvelsen öfverflödig, men något an¬
nat sätt är oss emedlertid icke gifvet för alt till högsta verk¬
ställande makten få vära önskningar i denna fråga framförde,
och om nu an denna underdåniga skrifvelse kunde önskas
affattad v mera kraftiga ordalag, bör likväl densamma, äfven
i dess af Utskottet föreslagna form, kunna uträtta något.”
Häri instämde Anders Johan Sandstedt frän Jönköpings
Län.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: ”1 denna fråga
är så mycket taladt och skrifvet, att dermed nästan kan vara
nog. Förevarande Betänkande är så oskyldigt, att det gerna
synes kunna bifallas. Bjerkander har lagt synnerlig vigt på
Doctor Rundgrens reservation och funnit lämpligt att såsom
sitt eget yttrande upptaga det hufvudsakligaste af hvad i denna
reservation blifvit anfördt. Älven jag vill taga mig friheten
citera en strof ur denna reservation. Deri heter nemligen
bland annat: vLäroståndet inom vår kyrka kan visserligen
Den 18 Augusti.
hafva mycket att förebrå sig i fråga om uppfyllande af sitt
ansvarsfulla kall, men ett torde man dock kunna säga till dess
berömmelse, att ungdomens kristendoms-undervisning legat
dem ömt om hjertat». Om förra delen af denna sats må vara
sann, och derom torde var tids religiösa rörelser bäst vittna,
sa lärer deremot befogenheten af det sednare yttrandet desto
hellre kunna dragas i tvifvelsmål, som det icke varit ungdo¬
mens kristendoms-undervisning, utan fastmer katekesens utan¬
läsning, som företrädesvis och i allmänhet legat vårt prester¬
skap ömt om hjertat. Oin Högvördiga Preste-Ständet, i stäl¬
let för att, såsom nu skett, lägga hinder i vägen, låtit sig an¬
geläget vara, att, i hvad på dem ankommit, befrämja det än¬
damål, som här afses, helt visst hade frågan då kunnat påräkna
en mera lycklig lösning, än förevarande Betänkande gifver
vid handen. Men dä så icke skett, måste man vara belåten
med det resultat, som vunnits, och hvarmed, om icke mera,
åtminstone så mycket uträttas, att Kongl. Maj:t må kunna er¬
hålla, visserligen en ofullständig, meri likväl någon kännedom
om landets allmänna mening i denna fråga.v
Josef Smedberg från Elfsborgs och Olof Nilsson från
Vesterbottens Län instämde med Rosenberg.
Sj er kander: »Visserligen kin det vara ledsamt, att Alm¬
qvist, ännu i denna stund och oaktadt jag, så godt i min för¬
måga stätt, sökt förklara mitt första yttrande, fortfarande an¬
tingen icke kan eller icke vill förstå min mening. Ännu en
gång vill jag emellertid fästa uppmärksamhet derå, alt jag
aldrig sträckt mitt klander längre än till det påståendet, att
skrifvelsen, sådan Utskottet föreslagit densamma, är innehålls¬
lös och följaktligen tjenar till intet. Meri deremot har jag
icke sagt, att jag ämnade afslä Utskottets hemställan. Den
del af Doctor Rundgrens motion, sorn Rosenberg nyss läste
upp, hörde icke till den del af samma reservation, som jag
upptagit såsom eget yttrande och är jag alltså för detta citat
icke något svaromål skyldig. Man må tolka mitt första yttrande
huru man vill, sä skall man likväl finna mig deruti icke hafva
sagt något annat, än att den af Utskottet föreslagna skrifvel¬
sen vore innehållslös och följaktligen öfverflödig: och detta
är ett påstående, som jag ännu i denna stund vidhåller.»
Garl Johan Svensén från Kalmar Län: »Jag har förut
instämt med en af de föregående talare, som yrkat bifall till
punkten. För öfrigt beklagar jag Bjerkander, som här blifvit
så illa missförstådd. Men då man såsom sitt eget yttrande
upptager större delen af en reservation, sådan som den Doc¬
tor Rundgren här afgifvit, sa må man skylla sig sjelf om man
råkar komma i en falsk position, och icke så lätt kan slingra
Den 18 .Jugasti.
sig ifrån sina förra yttranden. Det var emedlertid be¬
klagligt att en diskussion sådan, som denna skulle uppstå i
en fråga, der Ståndets mening förut varit alldeles enhällig.»
Pehr Nilsson frän Malmöhus Län: »Trotts Bjerkanders
anmärkning, är väl dock skrifvelsen icke så alldeles innehålls¬
lös; vi finna nemligen deri den positiva bestämmelsen att
Luthers lilla katekes bör läras utantill. Detta stadgande är
nytt och långt ifrån betydelselöst, ty med ett sådant stad¬
gande skulle icke vidare kunna hända hvad, som hände i min
ungdom, då en prest i min hemort lät uppläsa från predik¬
stolen det tillkännagivande, att de barn, som, jemte Luthers
lilla katekes, icke tillika kunde utantill Lindbloms förklaring
eller den s. k. långkatekesen, icke komma att admitteras till
sin första nattvardsgång. Ett dylikt tilltag skulle genom en
skrifvelse, sådan som denna, göras omöjligt och densamma är
alltså väl värd att befordras till Kongl. Maj:!. Må sedermera
kommande Ständer taga denna sak i vidare öfvervägande och
se till hvad derutinnan ytterligare må kunna uträttas.»
Johan Lekberg från Nerikes och Johan Johannon från Kal¬
mar Län instämde med Pehr Nilsson.
Uhr: »Bjerkander yttrade sin ledsnad öfver att vara
missförstådd. Om jag icke hörde fel, klandrade han skrif¬
velsen såsom innehållslös och förklarade att om den varit af
mera bestämd lydelse, skulle han icke motsatt sig förslaget.
Nyss förut hade han likväl sagt att katekesens utanläsning
eller icke utanläsning vore en fråga utom ämnet och hörde
icke hit. Med dylika yttranden kan det någongång hända
att man blir missförstådd, ja det kan till och med hända, att
man icke blir förstådd alis. Af hvad Bjerkander här sagt torde
det blifva svart att få ihop ett påstående, så beskaffad! att
det icke motsäger sig sjelft. Om det för oss må vara led¬
samt, att en Ledamot af vårt Stånd kunnat såsom sina egna
adoptera de åsigter Doctor Rundgren anfört i sin reservation,
så var det desto angenämare att i Utskottet finna en af Preste-
Ståndets egna Ledamöter stadd med sina åsigter på rätta vä¬
gen, då han förklarade alt, derest bruket sådant tillät, han
vore färdig reservera sig mot den ifrågavarande reservatio¬
nen.»
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »För
min del vill jag icke lägga sten på bördan. Likasom hvarje
annan sak kan jemväl denna hafva sina tvänne sidor och icke
vill jag förmena Bjerkander hans särskilda åsigt. De anmärk¬
ningar, som blifvit gjorda mot skrifvelse-lörslaget såsom färg¬
löst och intetsägande, förfalla likväl till största delen, då man
läser Utskottets motiver, hvilka synes mig synnerligen klara
•496
Den 18 Augusti.
och ur hvilka jag här vill anföra följande: »Då emellertid
»det missförhållande, sorn förnämligast fordrar rättelse, mäste
»vara om utanläsning ålägges lärjurigarne, utan att lärobokens
»innehåll tillika så förklaras och utlägges, att det af dem upp-
»fattas och begripes, men under förutsättning af en sådan
»föregående muntlig undervisning, utanläsning af Luthers lilla
»katekes bör ega rum, hvaremot den vidlyftigare förklaring
»öfver nyssnämnde lilla katekes, som nu begagnas eller fram-
»deles varder antagen, endast torde böra såsom handledning
»vid religions-ttndervisningen och icke till utanläsning begag-
»nas, får Utskottet» etc. Dä nu, enligt hvad jag vill förmoda,
icke blott sjelfva förslagets slutord, utan jemväl det hufvud-
sakligaste af Utskottets motivering kommer att inflyta i den
skrifvelse, sorn varder till Kongl. Majit afgifven, torde skrif—
velsen icke vara sä innehållslös, som det. vid första påseendet
vill synas, och alltid nog tydlig, för att Regeringen deraf må
finna, hvad Ständerna mena. En annan anmärkning, sorn man
framställt mot den föreslagna skrifvelsen, nemligen att Luthers
lilla katekes blifvit antagen till grund för kri-dendomsutider-
visningen i stället för bibeln, torde befy'da mindre, när man
närmare gör sig roda för denna del af frågan. Luthers lilla
katekes är nemligen bibelns rena ord. och bör alltså icke
kunna gifva anledning till några religiösa villfarelser, hvarför¬
utan bibeln är af allt flir vidlyftigt och omfattande innehåll,
för att utaf den stora allmänheten kunna med full urskiljning
begagnas. Min åsigt om skrifvelsen har jag redan tillkänna—
gifvit, då jag förklarat sjelfva sknfvelse-förslaget i och för
sig skäligen färglöst, men deremot Utskottets motiver fullt
tydliga, hvadan jag också, under förutsättning att Regeringen
icke lemnäs i okunnighet om dessa motiver, anser mig böra
bifalla Utskottets ifrågavarande hemställan.»
Gustaf Johanssan och Johan 1‘ellersson från Kronobergs
samt Anders Söderholtz frän Nyköpings Lån förenade sig med
Larsson.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »De anmärk¬
ningar Bjerkander framställt mot förslaget, såsom oklart, och
betydelselöst, anser jag vara vederlagda af föregående talare,
och nu sednast samt fullständigast af Larsson. Deremot har
jag. icke af den nu hållna diskussionen funnit mig föranledd
att frångå den erinran jag gjorde, dä jag sist hade ordet,
det om att bibeln och icke, såsom Utskottet säger, Luthers
lilla katekes, borde utgöra grunden för kristendoms-undervis-
ningen. Då emellertid denna min anmärkning mera afser ett
af Utskottet begagoadt oegentligt uttryck, än någon afvikelse
i öfrigt från Utskottets förslag, enär äfven jag sä till vida
Den 18 A agus li.
delar Utskottets mening, sorn, ehuru grunden för all kristeri-
doms-undervisning bör vara bibelordet, medlet att bibringa
barnet denria undervisning bör blifva Luthers lilla katekes,
skall jag för min del icke lagga hinder i vägen för skrifvelse*
förslagets bifallande, sådant detsamma blifvit af Utskottet till¬
styrkt.»
Bjerkander: »Af Svensén har jag blifvit beskylld att
vilja slingra inig från mina föregående yttranden. Jag vågar
dock frygt härtill svara, det jag tror mig icke hafva från den
sidan gjort inig känd inom Ståndet, och icke heller ämnar jag
i detina fråga vika ett hårsmån från hvad jag förut yttrat.
Emedlertid har Uhr begärligt nappat pä den af Svensén så¬
lunda utkastade kroken och velat öfverbevisa mig om motsä¬
gelser, i hvilket afseende han anfört, först och främst att jag
skulle hafva sagt att, om förslaget varit klarare uppställdt, jag
skulle godkänt detsamma, och dernäst att utanläsningen icke
hörde hit. Nåväl jag erkänner såväl det ena som det andra
af dessa yttranden och jag trotsar hvem sorn helst att mellan
dessa yttranden finna någon motsägelse. De öfriga anmärk¬
ningar sorn mot mig under denna diskussion blifvit framställde
anser jag icke förtjena afseende.»
Lundahl : »Jag vill fästa Bjerkanders uppmärksamhet
derpå, att, huru bristfälligt han än mä anse Utskottets skrif-
veiseförslag vara, tinnes likväl deri ett högst värdefullt stadgande,
nemligen det att utanläsning ej må åläggas lärjungarne innan
de genom föregående muudtlig undervisning förmått att nå¬
gorlunda redigt uppfatta innehållet. Härigenom anser jag ett
stort steg framåt vara taget, ty på detta sätt skulle man kunna
förekomma det meninyslösa, pappegojartade pladder, hvari
kathekesutanläsningen icke så sällan visat sig bestå, då somliga
ord uteslutits och andra förändrats, sä att meningen af det
hela blifvit alldeles obegriplig.»
Bjerkander•• »Jag trodde att, oberoende af alla före¬
skrifter frän Konung och Ständer, hvarje barnalärare skulle
låta sig angeläget vara, att barnen först kunde läsa rätt in¬
nantill och derjemte förstå hvad de läste, innan någon utanläs¬
ning började, och minst hade jag väntat mig att af Lundahl,
som sjelf varit skollärare, erhålla sådana upplysningar, som
dem han nu lemnat.»
Öfverläggningen förklarades fulländad; och blef uppå der¬
om af Talmannen framställd proposition, det förslag, som Ut¬
skottet afgifvit i sista momentet af förevarande Utlåtande utaf
Ståndet bifallet.
Bonde-St:s Prot. vid 1859 — 60 årent Riksdal/. VTC. 32
433
Dan IS .4ugust!.
8 9.
Föredrogs ånyo och bordlädes för andra gången Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 146, i an¬
ledning af väckt motion om förändring i sättet för upprättande
af de statistiska tabeller, sorn nu i Justitie-Stats-Expeditionen
uppgöras,
§ io.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets, sedan sista
plenum på Ståndets bord hvilande Betänkande:
N:o 147, i anledning af väckta motioner derom, att qvinna
må kunna förordnas till bestridande af vissa för henne pas¬
sande tjenstebefattningar, blef nu ånyo föredraget; och ytt¬
rade dervid:
Josef Oscar Almqvist från Norrbottens Län: ”Då icke
någon af Bonde-Ståndets Ledamöter inom Utskottet reserverat
sig mot detta Betänkande, är det sannolikt att de anmärk¬
ningar jag kommer att göra skola möta motstånd. Sålunda
då Utskottet säger, att qvinnor icke kunna användas vid post¬
verket eller till klockare tror jag tvärtom, att de i sådan
egenskap kunna med fördel anställas, hvaremot jag, då Ut¬
skottet anser dem lämpliga för tjenstgöring i mindre telegraf¬
stationer, är härutinnan af en motsatt åsigt. Möjligen skulle
de kunna användas såsom biträden vid de större stationerne,
men att åt dem öfverlemna handhafvandet af de mindre sta¬
tionerne, der flera göromål förefalla, som icke äro för dem
rätt lämpliga, anser jag föga välbetänkt. Dessutom möter
mot deras antagande i sådan egenskap, enligt nu gällande
stadgande:) jemväl det hindret att de böra hafva aflagt Landt-
mäteriexamen. För min del skulle jag helst önska antingen
att Utskottets förslag afslogs eiler ock att Herr Sund vallsons,
Betänkandet bifogade reservation antogs, och qvinna således
varda berättigad att anställas vid alla de Statens och kom¬
munens tjenstebefattningar, hvilka af henne lämpligen kunna
bestridas, såvida betyg företes om erforderlig skicklighet der¬
till.”
Garl Johan Svensén från Kalmar Län: v Den allmänna
grundsats angående qvinnans rättigheter, hvilken såväl i min
motion, som jemväl uti den af Herr Sundvallson afgifna re¬
servationen blifvit uttalad, stadnade, vid votering inom Utskottet
visserligen i minoriteten, men den pluralitet, som afgjorde frå¬
gan, sådan densamma af förevarande Betänkande inhemtas,
var ganska knapp. För min del är jag fortfarande af samma
åsigt, som jag var, dä jag väckte motionen, och jag tror, att
Deli 18 Augusti.
Utskottet förfarit bättre, om det tagit steget fuiit ut. Dess»
utom och då Rikets Ständer vid innevarande Riksdag icke
velat lossna till förslaget örn den s. k. giftomannarättens upp*
hörande, synes mig som om rättvist hade varit, att man i
tråna om qvinnans försörjningsrätt tillerkänt henne någon större
frihet än den, hvarom förevarande Betänkande vittnar. I
andra länder förestå qvinnor postkontor, utan att mot deras
sätt att sköta dessa befattningar den korresponderande allmän¬
heten äger ringaste skäl till anmärkning. Hos oss åter är post¬
kontoren, åtminstone alla de bättre, ingenting annat än pen-
sionsanstalter för gamla utlefvade militärer, men ehuru detta
oskick under en lång följd af år fått fortgå, bör det väl icke
för alltid så förblifva. I de få befattningar, der qvinnor inom
vårt fädernesland hittills blifvit använda, såsom till exempel
i egenskap af ritlärarinnor vid skolorna, hafva de med sär¬
deles goda vitsord fullgjort sina åligganden. I öfverensstäm¬
melse med dessa äsigter, är jag af den öfvertygelsen att Ut¬
skottet utan lära gerna kunnat gä något längre, och jemte det
jag alltså hemställer, att Utskottets förslag, för såvidt det afser
att ät qvinnan bereda vidgade rättigheter, måtte bifallas, mäste
jag på samma gång yrka, att Betänkandet i öfrigt återremit¬
teras, på det att hvad motionärerne föreslagit mera än hvad
Utskottot tillstyrkt måtte komma under förnyadt öfvervägande,
och ett förslag, sådant Herr Sundvallsons reservation innefattar,
sålunda åvägabringas.»
Pehr Ödman från Vester-Norrlands Lant »1 enlighet
med hvad Grefve Taube i sin reservation yttrat, anser jag
att orgelnistbefattningar, der dessa icke äro förenade med
klockaresysslor, böra räknas till sådane platser, som af qvinnor
kunna förestås och jag ville alltså hafva deras rättigheter i
detta hänseende utvidgade utöfver hvad Utskottet föreslagit.
För öfrigt och dä det af Ekonomi-Utskottet på denna bana
nu tagna steget är det första, torde man kunna dervid stadna,
och lemna åt kommande. Ständer att pröfva, i hvad mån
qvinnan må vara lämplig att förestå andra eller flera tjenste-
befattningar, än de af Utskottet föreslagna.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Utom det
att qvinnan i många fall kan sköta sig lika bra, ja kanske
bättre än mannen, linner jag en vidgad verkning6- och för»
sörjningskrets vara desto nödvändigare för henne, sedan hon
numera vid viss ålder äger alt efter behag blifva myndig.
Enligt min tanka innehåller Utskottets förslag just detta lagom,
som till en början må anses nog, dervid jag likväl niå till-
lägga, att, derest en annan Riksdags Ständer skulle finna om¬
ständigheterna påkalla ett vidare fortskridande å den nu be¬
Den 18 Augusti.
tr/itida banan, sådant icke skall af mig emotsägas. De an¬
märkningar Almqvist anfört finner jag icke förtjena synnerlig
uppmärksamhet. Hvarföre qvinnor skulle vara mera lämpliga
till tjenstgöring å de större än å de mindre telegrafstationerna,
kan jag icke rätt fatta, likasom Almqvists erinran om före-
skrifna examina icke torde något betyda, enär väl ingen
qvinna autages utan ådagalagd erforderlig skicklighet. Att,
såsom motionärerna yrkat, låta qvinnan jemväl söka kloc-
karesysslor, tror jag, i betraktande af de flera olikartade be¬
styr, som åligga kloekarne, icke vara rätt lämpligt, hvaremot
ingenting synes mig hindra hennes anställning i orgelnistbe-
fattningar, Man har sagt att det förslag, sorn Herr Sundvell-
son i sin reservation framställt, skulle vara bättre än Utskot¬
tets. Enligt mitt omdöme skulle dock detta förslag, just ge¬
nom sin allmännelighet och i saknad af erforderlig be¬
stämdhet, leda derhän att qvinnan, som nu enligt Utskottets
förslag alltid har att påräkna något, måhända skulle erhålla
intet. Jag bifaller alltså Betänkandet.»
En stor del af Ståndets Ledamöter och deribland Rudolf
Henrik Isoz från Stockholms, 'Erik Mallmin frän Vestman¬
lands, Gustaf Hultman från Nerkes, Nils Pettersson från
Kalmar och Anders Jonsson från Vermlands Län, instämde
med Jonas Andersson.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Då i början af
Riksdagen Svenséns motion var föremål för öfverläggning
inom detta Stånd, förordade jag densamma, meri minnes myc-
ket vä! att Almqvist, då var en af dem, som motsatte sig för¬
slaget. Det är derföre med nöje jag finner honom åtminstone
i viss män hafva ändrat öfvertygelse, då han nu medgifvitatt
åtskilliga befattningar finnas, till hvilkas bestridande qvinnor
kunna vara användbara. Att såsom Svensén nu yrkat, åter¬
remittera Betänkandet, för att förmå Utskottet till lifgifvande
af ett mera genomgripande förslag, tror jag icke skulle verka
till någon annan påföljd än möjligtvis en eller anneli dags
förlängning af vår i allt fall nog långa Riksdag. Följ¬
aktligen vill jag bifalla Utskottets förslag sådant detsamma
förevarande Betänkande blifvit afgifvet och dervid öfver¬
lemna åt nästa Riksdags Ständer att vidare fortgå pä den
bana, som af Utskottet nu blifvit anvisad. Huru litet det steg
än är, som Utskottet tagit, finnér jag likväl detsamma i hög
grad vigtigt och betydelsefullt, såsom erkännande sanningen
af sjelfva den grundsats, hvarpå motionerna i ämnet stödja
sig. Att åt denna grundsats sedermera skaffa en mera vid¬
sträckt. terräng bör blifva en jemförelsevis lätt s.tk.»
Den 18 Augusti.
501
Med Rosenberg hördes flera af Ståndets Ledamöter in¬
stämma och deribland Liss Lars Olsson från Kopparbergs,
Urik Olsson från Nerikes, Pehr Pehrsson från Vermlands,
saint Jöns Pehrsson och Änders Trulsson från Blekinge
Län.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: ''Visserligen skulle
det varit, ö msk ligt, om Utskottet gått något längre i medgif¬
vande! för qvinnans rättigheter. Men då så ej skett, böra vi
likväl hellre bifalla Utskottets förslag, än återremittera Be¬
tänkandet. ty i förra fallet kunna vi, med tillhjelp af tvänne
bland Med-Stånden, vinna åtminstone något, under det att en
återremiss frän vårt Ständ,högs! sannolikt skulle kunna leda
derhän att förslaget helt och hållet faller. Erkännande san¬
ningen af det gamla ordspråket, att något är bättre än intet,
vill jag alltså för min del bifalla detta Betänkande.»-
Johan Pehrsson från Upsala, Erik Magnus Falk från
Skaraborgs, Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Olof
Nilsson från Vesterbottens oell Herman Öborn frän Norrbot¬
tens Län med flera Ståndets Ledamöter instämde med Pehr
Nilsson.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »»Re¬
dan innan denna diskussion började, tviflade jag inga¬
lunda på bifall till Betänkandet. Likasom flera af de talare,
som här yttrat sig, skulle jemväl jag önskat att Utskottet
sträckt sitt förslag något längre, men dä så nu icke skett,
vill jag icke derom strida med Utskottet, egentligen derföre
att jag, i likhet med Pehr Nilsson, befarar, att möjligen allt
resultat skulle uteblifva 0111 vi nu besluta en återremiss i frå¬
gan. Då på få ställen utom städerna orgelnisttjensterna äro
skiljda från klockare-befattningarne, till hvilka sednares be¬
stridande man icke ansett qvinnor vara lämplige, torde det
följaktligen vara af jemförelsevis mindre vigt, att Utskottet
icke tillstyrkt qvinnans antagande till orgelnisten enär de be¬
fattningar, som sålunda gå dem ur händerna, icke blifva så
särdeles många. För min del var jag till en början af den
åsigten att såväl orgelnist- som klockaresysslor skulle kunna
anförtros åt qvinnor, men med afseende ä de olikartade be¬
styr, som åligga klockare, torde Jonas Andersson hafva rätt
i hvad han anmärkt mot qvinnors anställande i sistnämnde
egenskap.»
Johannes Andersson och Anders Jonsson från Skara¬
borgs samt Olof Olsson i Olebyn af Vermlands Lån instämde
med Carl Anders Larsson.
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes Län: »»Jag måste
anmärka, att denna diskussionslusta är högst besynnerlig. Vfil
502
Den 18 Augusti.
är det emellertid, att Almqvist, som då Svenséns motion, före
dess remitterande till Utskottet, inom Ståndet diskuterades,
nästan synfes vara af den meningen, att qvinnan .för alla of¬
fentliga vårt vore alldeles oanvändbar, numera likväl kommit
till den iosigten att hon duger åtminstone till något. 1 Ut¬
skottet var jag af samma mening, sorn Herr Sundvallson i sin
reservation antydt, dock skall jag icke strängt vidhålla denna
åsigt, utan önskar helst att, sedan Utskottets pluralitet beviljat
åtminstone en del af hvad motionärerne begärt, Ptändet, tor
sin del, ville godkänna Utskottets förslag.a
Öfverläggningen förklarades fulländad; och blef Utskot¬
tets hemställan i förevarande Betänkande, efter derom af Tal¬
mannen framställd proposition, utaf Ståndet bifallen.
§ 11-
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets, i sista plenum bordlagda Utlåtande, N:o 148, i an¬
ledning af Riks-Ötåndens skiljaktiga beslut öfver Betänkandet,
N:o 61.
Öfver den af Utskottet till Borgare- och Bonde-Stånden
framställda inbjudning att instämma med de tvänne öfriga
Stånden om intagande i punkten 3 af Betänkandet, N:o 61,
af följande mening: ”derest konvention eller förening om prest-
rättigheternas utgörande antingen icke blifvit uppgjord eller
är för obestämd tid fastställd,” uppstod här nedananteeknade
diskussion; och yttrade:
Olaus Eriksson från Götheborgs Och Bohus Län: ”Jag
hemställer, att vi mätte afslå denna inbjudning och vidblifva
vårt förm beslut.”
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: ”Jag åter
skulle tro denna inbjudning vara af beskaffenhet att böra bi¬
fallas, helst densamma endast afser att åstadkomma ett förtyd¬
ligande af vårt förut fattade beslut.”
Häri instämde Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs,
Carl Anders Larsson från Östergöthlands, Anders Eriksson trän
Elfsborgs, Sven Rosenberg från Kristianstads och Pehr Nilsson
från Malmöhus Län.
Anders Wilhelm TJhr från Nerikes Län: ”Jag är före¬
kommen af Jonas Andersson. Inbjudningen afser nemligen
icke någon förändring, utan endast ett förtydligande af vårt
förra beslut. Det är derföre just i enlighet med detta vårt
beslut, som jag önskar att inbjudningen matte antagas.”
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: ”In¬
om Götheborgs stift finnas af gammalt konventioner, upprät¬
tade på skäligen billiga vilkor för församlingarne. Dessa
Den 18 Augusti.
503
konventioner, som blifvit afslutade på obestämd tid, skulle
»Utså församlingarne gerna vilja bibehålla, men om nu en in¬
bjudning sådan som denna antages, kan man lätteligen förutse
att dessa konventioner, frän presterskapets sida, blifva upp¬
sagda och ändrade. Häraf kan man också finna, att inbjud¬
ningen innehåller mera än endast ett förtydligande, och jag
skulle derföre, likasom Olaus Eriksson, helst önska att vi, utan
förändring, bibehöllo vårt förra beslut.»
Häri instämde Erik Christensson trån Götheborgs och Bo¬
hus Län.
Diskussionen förklarades slutad; och den ifrågavarande
inbjudningen antogs.
Dernäst föredrogs den af Utskottet, i .afseende å punkten
4 i Betänkandet, N:o 61, till Borgare- och Bonde-Stånden
framställda inbjudning att, i likhet med de två öfriga Stån¬
den utan förändring antaga Utskottets förslag i denna punkt;
eller att löne-regleringen inom hvarje stift verkstålles länsvis af
en Nämnd, hvars Ordförande Kongl. Maj:t, på förslag af Lands¬
höfding och Biskop, förordnar, och till hvilken Domkapitlet
och Länets Hushållningssällskap äga att inom elier utom sig
utse hvardera en Ledamot; varande af Ståndet, vid handlägg¬
ningen af nämnde punkt, det beslut fattadt, att orden: »och
Biskop» skulle ur punkten utgå.
I anledning af denna inbjudning yttrade:
Johannes Andersson från Skaraborgs Län: »För min
del finner jag ingen fara vid att antaga denna inbjndning, oeb
då förslaget i sin helhet är godt, skulle jag önska, att en obe¬
tydlighet, sådan sorn denna, icke måtte, derigenom alt 2 Stånd
stadnade mot 2, vålla att hela konventionsfrågan komme att
förfalla.»
Uhr: »Då detta ärende sista gången förevar, yttrade jag
min åsigt derom att någon fara icke torde vara förenad ined
bibehållande af Biskopen såsom deri der jemte Landshöfdingen
föreslår Ordförande i Lönereglerings-Nämnden. Nu har jag ett
ytterligare sköI att antaga Utskottets inbjudning, icke så myc¬
ket för Biskoparnes skull, utan fastmer derföre, att jag gillar
Utskottets förfaringssätt, att, der 2 Stånd godkändt det förra
förslaget, Utskottet jemväl vidhåller detsamma och såsom nu
skett aflåter inbjudningen. Detta förfaringssätt bör nemligen
komma oss tillgodo, i andra frågor, der Adeln och Presterna,
varit af annan mening, men Borgare- och Bonde-Stånden der¬
emot godkänt Utskottets förslag.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Hvad beträffar an¬
tagandet af ifrågavarande inbjudning, är jag af alldeles mot¬
satt tanke med de tvänne föregående talarne, ty det är icke
504
Den 18 Augusti.
lämpligt, att både Landshöfding och Biskop samfäldt föreslå
Ordförande i Nämnden och sålunda gifva åt löntagareintresset
en öfvervigt, sorn gör förslagets goda syfte om intet. Dess¬
utom kunna vi, ehvad vi än besluta, trygga oss dervid, att
förslaget, såsom grundande sig pä en Kongl. Preposition, icke
kommer att förfalla.»
Paul Andersson från Jemtlands Län instämde.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Jag kan icke
dela Jöns Pehrssons åsigt, ty för mig vill inbjudningen synas
afse en jemförelsevis ganska obetydlig fråga och bör af oss
desto hellre bifallas, sorn genom ett annat förfaringssätt vi
möjligen kunde äfventyra att sätta hela detta vigtiga förslag
på spel.»
Jonas Andersson: »Om någon rimlig anledning före-
funnes, att förslaget i sin helhet skulle falla, derest ifrågava¬
rande inbjudning af oss afsloges, skulle jag, hellre iin att äf¬
ventyra något sådant, antaga inbjudningen. Men då denna
farhåga är alldeles öfverflödig, tror jag mig i denna fråga
kunna fritt följa min öfvertygelse, och sålunda förklara det jag
icke anser Biskopen jemte Landshöfdingen böra upprätta för¬
slag till Nämndens Ordförande, samt att inbjudningen alltså af
mig icke a rita ges.»
- p
Nils Svensson från Kristianstads och Atåns Alånsson från
Kalmar Län förenade sig med Jonas Andersson.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Jag
skulle nästan vilja hemställa, om det icke kunde gå an att
förstärka Ekonomi-Utskottet, såsom vi gjort med Stats-, Be-
villnings- och Banko-Utskotten, samt låta det sålunda för¬
stärkta Utskottet besluta i frågan.»
Anders August Andersson från Östergöthlands Län:
»Lika med Jonas Andersson yrkar jag att inbjudningen måtte
afelås.»
Diskussionen var slutad. Talmannen framställde pro¬
position på bifall till den af Utskottet angående ifrågavarande
punkt 4 i Betänkandet, N:o 61, gjorda inbjudning, hvilken pro¬
position besvarades med öfvervägande nej; och blef derefter
denna inbjudning afslagen.
Slutligen företogs till afgörande jemväl den hemställan,
hvarigenom Utskottet inbjudit Borgare- och Bonde-Stånden
att biträda det beslut Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet fattat i afseende å punkten 10 i meranämnde Betän¬
kande, N:o 61, eller att, i händelse af ledighet, Kontrakfs-
PrnBtens yttrande i stället för löntagarens borde infordras öfver
det aflöningsförslag, som Nämnden upprättat.
Den 18 Augusti.
505
Sedan Uhr och Larsson yttrat sig för bifall till Ut¬
skottets hemställan, biet denna inbjudning at Ständer an¬
tagen.
Hvad Utskottet för (ifrigt i förevarande Utlåtande yttrat
och anmält påkallade icke något annat beslut än att de delar
af Utlåtandet, sorn icke varit föremål för särskild öfverläggning,
laries till handliugarne.
å 12.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-och Eko¬
nomi-Utskottets Betänkande, N:o 149, i anledning af väckta
motioner om ändringar Militiebostållsordningen, blefvo detta
Betänkandes (vänne särskilda momenter bifäilne; och lades
till handligarne följande, af samma Utskott afgifna memorial,
nemligen :
N:o 150, i anledning af åferremies å Betänkandet N:o 93;
N:o 151, i anledning af dito dito N:o 94;
N:o 152, i anledning af dito dito N:o 95;
N:o 153, i anledning af dito dito N:n 98;
N:o 154, i anledning af dito dito N:o 99: och
N:o 155, i anledning af dito dito N:o 122.
§ 13.
Till bordläggning första gången anmäldes:
Stats-Utskottets Utlåtanden Nilis 152, 156 och 157;
Bevillnings-Utskottets Memorial N:ri» 37 och 38 ;
Bevillning»-, Lag samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets Betänkande N:o 15: saint
Banko-Utskottets Memorial N:ns 34—36.
§ 14.
Anmäldes och lades till handliugarne från resp. Med-
Stånden ankomne protokolls-utdrag, nemligen:
fran Höglnfl. Hidderskapet och Adeln Nilis 396—401,
frän Högv. Freste-Siändet N:ris 386—388; och
från Vällofl. Borgare-Ståndet N:ris 393—398.
Ständet åtskiljdes kl. 2 eftermiddagen.
In fidem
N. A. Fröman.
506
Den §2 Augusti.
Den 22 Augusti.
Plenum hl. lO f. m.
§ 1.
Det inom Ståndet den 1 innevarande månad f. m, förda
protokoll, som legat pä bordet för granskning ansågs juste-
radt, hvarjemte af Talmannen anmältes att protokollet för den
4 innevarande månad fran och med i dag vore tillgängligt
för granskning.
§ 2.
Uppå derom gjorda framställningar beviljades ledighet
från Riksdags-göromölen åt, Josef Bolm frän Stockholms Län
under 14 dagar, räknadt från den 2i dennes samt åt Johan¬
nes Magnus Lundahl frön Skaraborgs Län under 3 veckors
tid, räknadt frän den 7 instundande September.
§ 3.
Efter derom af Talmannen gjord framställning beslöt Stån¬
det att i nästa plenisammanträde utse Ledamöter för invente¬
ring af Ståndets arkiv.
§ 4.
Vice Talmannen Ola Svensson från Malmöhus Län, som
på begäran fått ordet, yttrade:
»Sedan jag och 2:ne Ståndsbröder återkommit från den
resa till brödrariket Norrige, som vi, eldigt Ståudets uppdrag,
företagit för att derstiides öfvervara DD. MM. Kröning, hafva
vi nöjet underrätta Ståndet derom att allt gått lyckligt under
den länga färden och att vi under vistandet i Norrige rönt
den största vänskap, välvilja och gästfrihet samt således bade
offentligt och eriskddt blifvit öfvertygade derom att de smärre
tvister, sorn emellan brödrafolken uppstått, icke förmått rubba
Den 2% Augusti.
507
den verkliga vänskapen eller hindra ett hngsinnadt folk inse
och erkänna vigten oell värdet af ett föreningsband, sorn be-
redt oell fortfarande lofvar ömsesidig förkofran och trygghet.
Vi fullgöra emedlertid ett kart uppdrag, då vi nu till Bonde-
Ståndet återbringa Norrmännens vänskapliga helsningar samt
försäkran om deras önskan att broder- och föreningsbandet
ma emellan Nordens 2'ne folk allt fastare och fastare knytas
och befästas. Om Ståndet så önskar skola vi framdeles till
Ståndets protokoll aflemna den adress, sorn Svenska Depute¬
rade till DD. MM. framlemnat.v
dalmannen svarade härtill. Den af Deputerade nu lem-
nade redogörelse för det uppdrag de af Ståndet fått och för
den hälsning de från Norrmännen återfört gifver mig anled¬
ning att å Ståndets vägnar tacka dem för det sätt, hvarpå
de utfört samma uppdrag och jag uttalar denna tacksägelse
så mycket heldre, sorn jag är öfvertygad att edra tillgöranden
skola bidraga till den samdrägt, sorn är nödvändig och önsk¬
värd för 2:ne folk, hvilka hafva så mycket gemensamt sig
emellan och hvilkas oafiälliga bemödanden böla gå ut på att
bereda hvarandras framtida lycka, säkerhet och trygghet till
bådas ömsesidiga belåtenhet. Ari en gäng beder jag eder
emottaga min och Ståndets uppriktiga tacksägelse för edra
ådagalagda bemödanden i ett sådant syfte.
S 5.
Föredrogs ånyo och punktvis Beviilnings-Utskottets Ut¬
låtande N:o 34, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot
vissa delar, dels ock Kiks-Ståndeos skiljaktiga beslut i afse¬
ende å andra delar af Betänkandet N:o 20, Bngäende All¬
männa Bevillningen.
l:o Förslaget till Bevillning-Stadga.
Utskottets yttrande, rörande ingressen till Bevillnings-
Stadgan m. in. lades till haridlingarne.
Inbjudningarne under artikeln 1 samt artikeln 11 mom.
1 autogos.
A) Bevillning af fast egendom.
§S 2—5.
g 2 inom. 1 lades till handlingarne, hvaremot inbjudnin¬
gen i mom. 2 antogs.
§ 3, nion:. 1.
Härvid yttrade:
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag påyrkar att
Ståndet måtte vidblifva sitt härstädes förut fattade beslut och
afslå inbjudningen.»
Vice Taimannen Ola Svensson, Johan Pehrsson från Upsala,
508
Den 22 Augusti.
Isoz finn Stockholms samt Smedberg och Johannes Andersson
frän Elfsborgs Län instämds.
Pehr Ostman trän \ ester-Norrlands Län: »Jag lägger
mycken vigt pä att ordet »behaIlna» införes framför ordet:
»afkastning», hvarför äfven jag önskar att Stfindet ville vid¬
blifva sitt förut fattade beslut.••
Agström oell Olof Alisson från Vesterbottens samt Rosen¬
berg frän Kristianstads Län ni. fl. hördes häri instämma.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »SäsTom ett ganska
vigtigt skäl hvarför vi böra vidblifva vårt torra beslut är jem¬
väl den omständigheten att egendomar af samma natur, lika
hemmantal och i öfrigt lika godhet, kunna ändock ofta lemna
olika afkastning, hvadan det skulle lända tili stor orättvisa om
ej ordet »behållna» finge qvarstå.»
Olof Andersson från Vestmanlands. Anders A'ilsson från Hal¬
lands Lars Rasmusson, Erik Christensson oell Joliunnes Nilsson
från Götheborgs och Bohus Län in fl. instämde.
Jöns Pehrsson från Blekinge Lan: »Jag är af samma
tanke, sorn föregående talare. Ingen beskattning synes mig
vara rättvis, utan att den grundar sig på behållna afkastnin-
gen.»
Olof Olsson i Gersheden från Vermlands Län: »Jagskall
visserligen icke hafva något emot att Ståndet vidblifver sitt
beslut och jag får up; lysa att Bonde-Ståndets Ledamöter
inom Utskottet jemväl Slikte att fä in ordet, men vi under¬
stöddes endast af en Ledamot frän de andre Stånden. Man
ansåg i allmänhet att dtt ofta skulle blifva ett odiöst besvär
och svårt bokhålleri att leta ut afkastningen på en egendom
och trodde förthy att verkliga värdet vore den råtta beskatt-
ningsgrunden. I betraktande deral att de flesta egendomar
på landet, åtminstone de Bonde-Ståndets Ledamöter innehafva,
utgöras af possessioner emellan 3.000 och 10.000 R:dr värde
och att mari för den ringa bevillning, som af dessa knmine
att utgå ej ville underkasta sig ett inveckladt bokhålleri höllö
Bonde-Sändets Ledamöter icke mycket på att få in ordet
och jag förmenar också att Ståndet utan någon olägenhet
gerna kan bifalla momentet.»
Johan Bergström frän Stora Kopparbergs Län: »Jag
skall icke heller sätta hinder för, att Ståndet mä vidblifva
sitt beslut, men dock anser jag detta vara likgiltigt. Enligt
momentet värderas fastigheten nied ledning af köpeskilling
och egendomens afkastning. Här är naturligtvis endast fråga
om egendomens behållna afkastning, hvadan jag bifaller in¬
bjudningen.»
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Ehuru
Dun 22 Augusti.
509
jag- icke var närvarande inom Ståndet, då det beslut fattades,
hvarom nu är fråga, kan jag doek ej annat ari anse det gan¬
ska välbetänkt. Meningen är vfil att dä man kan bevisa det
behållningen af en egendom ej motsvarar köpeskil Jogen eller
arrenden m. nr. som Kunna vara högt uppdrifna, sä skall man
vid bevillningens åsättande tåsta afseende dervid. .lag ogil¬
lar inbjudningen och önskar att Ståndet ville vidblifva sitt
förra beslut.»
Häruti instämde Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands,
Lundahl från Skaraborgs, Hyström och Paul Andersson frän
Jemtlands samt Anders Trullsson från Hlekir ge Lån m. fl.
Ostman: »Det är val möjligt alt icke ali. äro för att
framvisa den verkliga behållningen af egendomarne, men det
är dock den rätta principen att behållna afkastningen bör
ligga till grund för taxeringen. Om jag af en egendom liar
i behåll 6.000 R:dr, meri brukningskostnaden kostat 4.000
R:dr, sä utgör den egentliga behållningen endast 2.000 Hulr.
Jag vidhåller mitt förra yttrande »
August Andersson frän Östergöthlands Län: »Också
jag önskar att Ståndet måtte vidblifva sitt förra beslut. Orätt¬
vist vore det nemligen om det ofta orimligt högt uppdrifna
inköpspriset skulle hg»a till grund flir taxeringen. Stora bygg¬
nader kunna ock förefinnas. hvilka ej gifva någon afkastning
utan endast äro dyra att. underhålla.»
Vice Talmannen Ola Svensson: »Jag instämde i början
med Anders Eriksson, men då jag hört åtskilliga medlemmar
af Ståndet yrka bifall till inbjudningen, vill jag nämna att
jag anser det ifrågasatta tillägget vara ganska vigtigt samt
att det torde vara vid mångå tillfällen ganska behöfligt, hva¬
dan det torde vara klokast att vi vidblifva vårt redan fattade
beslut »
Jöns Pehrsson Pehr Mattsson från Vester-Norrlands. Hull¬
man frän Nerikes samt Lars Olsson och Lars Larsson från
Stora Kopparbergs Län instämde.
A. W. Uhr frän Nerikes Län: »Jag skulle visserligen
velat instämma med Larsson, men han ilar påyrkat vidblif-
vandet af värt beslut för koriseqvense i skull, dä jag åter på¬
yrkar sådant tor nödvändighetens skull. En talare har ordat
om det svåra bokhålleri, som skulle komma i fråga för att
utleta afkastningen. Jag tror att vi samtlige nog äro vana
vid brutto oh netto och att vi icke heller hafva svårt för att
uppgöra ett sådant bokslut, som här skulle komma i fråga.
Man kan ju ock i nödfall kalla grannarne till hjelp De kunna
vitsorda uppgifterna ni ra.»
Olof Olssen i Gersheden: »Jag skall ej envisas i mitt
510
Den %£ Augusti.
yrkande på bifall till inbjudningen, men jag vill med föran¬
ledande af August Anderssons yttrande endast nämna att all¬
deles icke köpeskillingen, utan egendomens verkliga värde är
det, som Utskottet i hela Betänkandet föreslagit såsom grund
för taxeringen och derpå hör man ej kunna misstaga sig.v
Elter sålunda fulländad diskussion afslogs Utskottets hem¬
ställan i afseende på § 3 moni. 1 och Ståndet vidblef sitt
förut fattade beslut att ordet »behållna» skulle införas fram¬
för ordet »afkastning» i momentet.
Inbjudningen i mom. 2 af g 3 blef härefter antaget.
§ 4 i dess båda momenter, yttrandet under rubrikerne
i §§ 6 — 10 samt Utskottets båda första yttranden i Utlåtan¬
det under g 6 å pag. 10 och II Indes tdl handlingarne.
Härefter antngos iubjudniugarne, rörande momenten 2,
och 3 samt 4 och 5 af samma g 6.
§ 7, Utskottets, rörande denna g gjorda inbjudningar och
hemställande!! antogos och biföllos, med undantag af yttran¬
dena, angående Borgare-Ståndets beslut i afseende ä litt. a
(pag. 14) samt angående g 7 punkterne 2 och 3. (pag. 16)
hvilka lades till Imndlingarne
Uhr frän Nerikes och Svensén från Kalmar Län reser¬
verade sig emot ordalydelsen i denna g, den sistnämnde un¬
der förmälan att han icke var närvarande, dä beslut derom
fattades.
g 8 mom. 1.
Härvid anförde:
Olof Pehrsson från Gefleborgs Län: »Uti detta inoment
i Betänkandet N:o 20 hade Utskottet föreslagit att den, hvars
årliga inkomster uppgick öfver 400 R:dr Runt skulle vara be¬
friad från Bevillning. Bonde-Ståndet nedsatte detta belopp
till 300 R:dr. Nu liar Utskottet visserligen ock bestämt 300
R.dr såsom det belopp, som bör vara fritt, men Utskottet har
dock gärt längre än i sitt förra förslag, ty det är nu tillstyrkt
att alla, som icke ega mer ari 1,800 R:dr ärlig lön skola vara
fria för bevillning för 300 R:dr utaf samma belopp. Detta
vill jag för inin del icke gå in på utan hemställer jag att
Ståndet mätte vidblifva sitt förra beslut.»
Med Olof Pehrsson instämde Sven Haraldsson från Ble¬
kinge och Garl Iwarsson från Hallands Län jemte flera af
Ståndets Ledamöter.
Olof Olsson i Gersheden från Vermlands Lan: »Utskot¬
tet har i Ullätaridet ingått på Bonde-Sländets förra beslut att
nedsätta det belopp, som bör vara undantaget från bevillning
från 400 till 300 R:dr, men Utskottet har här på samma gäng
gjort ett tillägg, som jag icke gillar, att nemligen, för hem-
De/t 22 jugit eli.
ina varf,lide äkta barn under toif års ålder befrielse från bevill¬
ning skall ålnjutas för 50 R:dr. Denna befrielse skulle ej
sträcka sig till allmogen och fastighetsegare. Den graderade
skalan och bestämmelsen att man nr befriad frän bevillning
för 300 R:dr, da bela årsinkomsten icke öfversliger 1.800
R;dr tillkom i Utskottet af det skäl att icke nied tillämpning
af den nj-a förordningen tjenstetnännen skulle få erlägga dub¬
bel bevillning mot förut, hvilket vore orättvist.»
Johan Bergström frän Stora Kopparbergs Län: »Ståndet
har visserligen beslutat så, som Oiof Pehrsson uppgifvit, men
jag för mili del önskar dock att, såsom sista talaren jem¬
väl yrkat, bevillning icke bör erläggas då ej årsinkomsten
uppgår till 400 R:dr. Den som bar detta belopp får boija
med att erlägga bevillning. En graderad skala anser jag vara
nödvändig. Vi voterade i Utskottet om vid hvilket belopp, som
den graderade skaian skulle stadna. Jag ville vid 1,000 R:dr
trien förlorade. Ehuru Ståndet förut beslutat att man är fri
frän bevillning endast da årsinkomsterna ej uppgå till 300
R:dr, vill jag dock instämma uti Herr Swartz’ §:en vidfogade
reservation. Jag tror det nemligen ej vara lämpligt, att man
t. ex. för 350 Riksdalers inkomst skall erlägga 50 öre. En
Riksdaler bör vara minsta afgiften och den erläggas för en
inkomst af 400 R:dr. Att med öretal besvära taxeringsmän-
nen synes mig ej heller tjena till något. Uti reservationens
båda moment instämmer jag med Herr Swartz.»
Häruti förenade sig A. W. Uhr, Johan I.ekberg och Gu¬
staf Hultman frän Nerikes, E. M. Fullt trän Skaraborgs och
Pehr Pehrsson från Vermlands Län med flere.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Sedan
genom Ståndets nyligen latlude beslut tjenstetnännen på lan¬
det synes hafva hlifvit befriade frän bevillnings utläggande, så
bör man väl äfven göra något för dem i städerna. Någon
särdeles skillnad emellan Utskottets förslag och Herr Swartz'
reservation kan jag ej finna. Har man 400 R:dr i inkomst,
så kan man gerna erlägga en Riksdaler i bevillning och jag
antager derföre Utskottets förslag i momentet, sådant det är
beskaffadt.»
Bergström: »Det är dock den skillnad emellan Utskot¬
tets förslag och Herr Swartz’ reservation att, med antagande
af den sednare, kommer ej mindre i bevillning att erläggas
än en R:dr.»
C. A. Larsson: »Jag kan icke inse något orätt deruti
att den sorn har 50 R:dr i inkomst öfver de ifrågasatta fria
300 skall få i bevillning erlägga 50 öre.»
Den 22 Augusti
Nils Pettersson från Kalmar Län: »Jag bifaller mo¬
mentet i sin helhet således äfven i fråga otn lindringen för
hemmavarande barn.»
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands Län: »Jag
önskar att Ståndet mätte antaga Herr Swartz’ reservation i
fråga om det belopp, sorn bör vara från bevillning frtti. Efter
nuvarande stegrade löner och arbetspriser tn. tm, kan man
vara förvissad att flertalet eger årliga inkomster till belopp af
400 R:dr och således äfven statdrängar och allmogens tjen¬
stefolk och nog år det ändock skäl att dessa böra vara fria
fran bevillning. Med beräkning af alla inkomster man upp¬
bär, de må vara af hvad slag sorn helst, kan man vara för¬
vissad om att de gå till olver 400 R:dr, under hvilket belopp
ingen familj kati existera.»
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Som jag anser
Herr Swartz’ reservation mera närma sig Bonde-Ståndets förra
beslut än Utskottets förslag gillar ja» reservationen och afslår
Utskottets förslag: Uti reservationen förekommer intet om de
hemina varande barnen.»
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Hvad Herr
Swartz’ reservation angår, så kan jag icke finna att den i
något afseende mera närmar sig Bonde-Ståndets förra beslut
än det nu föredragna momentet. Jag bifaller detta sådant det
nu är beskaff.idt och kail icke inse någon obillighet ligga deri
att man får lindring för några små barn, helst, sedan sådan
för vaccinerade barn blifvit borttagen Häradskrifvarens ökade
besvär härigenom motväges fullkomligt af den lättnad han i
andra delar af den nya förordningen kommer att få tillgodo¬
njuta.»
Olof Olsson i Gersheden: Ȁfven jag skall bifalla hvad
reservationen innehåller. Rosenberg synes icke fattat, mitt ytt-
rande derom att lindringen icke sträcker sig till allmogens
barn.»
Nils Pettersson: »Jag fortfar att påyrka bifall till Ut¬
skottets förslag.»
Öiverläggningen ansågs fulländad. Talmannens framställda
proposition om bifall till momentet besvarades med blandade
Ja och Nej. Dä votering begärdes och olika meningar upp¬
stod om kontraproposition samt jemväl votering derom be¬
gärdes, uppsattes justerades och anslogs följande voterings¬
proposition om kontrapropositionen:
Den, sorn till kontraproposition i huvudvotering rörande
det uti Bevijlnings-Utskoitets Utlåtande N:o 34 framställda
förslag till första mom. i § 8 i Bevillningsstadgan antager Herr
Den 22 Augusti.
513
Swartz* reservation vid nämnda § å sidan 59 i ofvanberörd
Utlåtande, rostar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, då kommer kontrapropositionen i ofvanbe-
rörda votering att blifva Ståndets i detta ämne vid beband*
lingen af Utskottets Betänkande N:o 20 fattade beslut, eller
att endast den inkomst, som icke öfverstiger 300 R:dr skall
vara från bevillning befriad.
Sedan, efter rösternas uppsummerande, denna votering
utfallit med 49 ja och 34 nej, och Ståndet sålunda beslutat
att Herr Swartz’ ofvannämnda reservation skulle utgöra kon¬
traproposition i hufvudvoteringen, företogs denna efter en så
lydande voterings-proposition:
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets i Utlåtandet N:o
34 framställda förslag till första morn. i § 8 af Bevillnings*
stadgan röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
„Nej’
Vinner Nej, då har Ståndet beslutat i enlighet med Herr
Swartz’ vid ofvannämnda g afgifna å sidan 59 i Utlåtandet
förekommande reservation.
Då denna votering utvisade ett resultat af 37 ja mot 45
nej, så hade Ståndet alltså fattat sitt beslut i öfverensstäm¬
melse med den mening Herr Swartz uti sin reservation fram¬
ställt.
Utskottets yttrande, angående de i g 145 af gällande Be¬
villningsförordning stadgade lindringar lades till handlingarne
och bifölls den af Utskottet å sidan 19 gjorda hemställan i
fråga om Ordalydelsen af 8:de g:n mom. c.
§ 9. Inbjudningen öfverst å sidan 20 antogs och Ut¬
skottets yttrande angående denna §, i öfrigt lades till hand¬
lingarne.
g 10. Inbjudningen antogs.
Art. lil.
Vid Utskottets hemställan, angående qvarnars beskattning
lät Ståndet bero; hvaremot inbjudningen i afseende på §:ns
lydelse i öfrigt antogs.
§§ 14 och 15. De under dessa gg gjorda anmälanden
lades till handlingarne.
Utskottets hemställanden under g§ 16 och 17 biföHos.
gg 18—21 och § 24.
Bende-St:s Prat. vid 1859 — 60 årens Riksdag. VII. 33
514
De/i 22 Augustt.
Vid forsta yttrandet lät Ståndet bero.
Vid Utskottets yttrande å sidan 26 i fråga om bevill-
ningsafgift för karaktersfulimakter anförde;
Svensén: »Karaktersfulimakter är ett beskattningsföre-
mål, som bör uppmärksammas. Att lägga någon beskatt¬
ning på fåfängan är rättvist. Den, som för högre karakter,
för ock högre rang. I allmänna lifvet är fåfängan i berörda
hänseende försvunnen och Borgare- eller Bonde-Stånden finge
ej bidraga till dessa afgifter. Jag yrkar derför afslag å mom.
och återremiss, på det Utskottet må blifva i tillfälle att be¬
stämma lämplig bevillning å karaktersfulimakter, den jag skulle
vilja föreslå till minst öO K:dr. Det händer väl att embets¬
man finna sig smickrade af att bära en tom titel, men få de
derför erlägga bevillning, så torde de nog försaka en sådan
ära.’»
C. G. Sköldberg från Nerikes Län: ”1 anledning af Sven-
séns yttrande vill jag blott upplysa, att Ståndet förut medgif-
vit att Dagön bevillning å dylika fullmakter icke böregarum.
Det kan nog vara rätt hvad Svense'n sagt, att fåfängan ej bör
uppmuntras, men lämpligaste sattet att beskatta karaktersfull-
makterna torde dock vara att belägga dem med stämpladt
papper och icke ärlig bevillning.»»
Bergström: »»Dä Utskottet förehade till behandling Be¬
tänkandet N:o 20 stadnade Utskottet i det beslut, att det vore
lämpligare att belägga fullmakter med ehartee sigillatee än
med bevillning. Detta har ock Ståndet gillat. Utskottet hade
si a: bekant att karaktersfulimakter ej alltid tilldelades perso¬
ner, som hade tillgångar att erlägga bevillning för dem och
att afgiften förthy icke heller kunde påräknas såsom säker
statsintrad. Jag bifaller Utskottets yttrande.»»
Bosenberg: »»Jag instämmer med Svensén deruti att
karaktersfulimakter böra med bevillning beläggas, men jag
kan deremot icke instämma med sista talaren. Dä man är
så fattig att man icke kan erlägga skatt för högre titel än
man rätteligen eger, så bör man oek ätnöjas med denna sed¬
nare. För konseqvensens skull torde vi dock böra bifalla mo¬
mentet »»
Pehr Eriksson från Vermland instämde.
Olof Olsson i Gersheden: »»Då Betänkandet N:o 20
behandlades var jag tjenstledig. .Tåg är visserligen i hufvud-
saken af lika mening med Svensén, men anser dock att vi ej
nu kunna åtgöra annat än bifalla Utskottets yttrande.»»
Svensén: Afven jag får erinra att jag hade tjenstledig¬
het dä Betänkandet N:o 20 behandlades. Jag tror dock att
Ståndet kan frånträda sitt förut fattade beslut.»»
Den £2 Augusti.
Östman: »En talare har sagt att den person som ej
har råd att betala skatten för en titel bör åtnöja? med den
titel han förut eger. Jag känner mångå fattiga personer, som
varit i sådana omständigheter, men ändock erhållit toma tit¬
lar. Chartan å dylika fullmakter bör höjas, men momentet
bifaller jag.»
Pehr Pehrsson från Vermlands Län instämde.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Äfven jag var från¬
varande då Betänkandet N:o 20 behandlades och det före¬
faller mig besynnerligt att man då var så släpphänd. Vid
sistlidne Riksdag var det ook fråga om att borttaga 3:dje ar¬
tikeln utur förordningen. Vi motsatte oss dock sådant med
acklamation. Jag ser intet hinder att. ju vi kunna frånträda
vårt beslut.»
Efter sålunda fulländad diskussion blef Utskottets ytt¬
rande af Ståndet godkändt.
Bemställandena under §§ 25, 26, 27, 28 samt det första
under §§ 29 och 30 i Utlåtandet godkändes: och lades ytt¬
randet angående Herr Hjertås och C, A. Larssons motioner
till handiingarne.
§ 31. Utskottets hemställan bifölls.
§ 32. Hvad Utskottet under denna § föreslagit bifölls,
utom hvad beträffade yttrandet angående Freste-Ståndets til¬
lägg till § 31, hvilket yttrande lades till haudlingerne.
Första yttrandet under § 34 Indes till handiingarne : hvar¬
emot det, andra yttrandet under samma §, äfvensom Utskot¬
tets hemställanden under §§ 35, 36, 37, 38 och det första
under g 40 biföllos; och biefvo de under g 40 sidan 35 och
g 41 gjorda inbjudningar antagne.
g 43. Den under denna § gjorda anmälan lades till
handiingarne.
Utskottets hemställanden under §§ 44, 45, 47, 51, 52 och
54 biföllos.
Anmälan under g 56 lades till handiingarne och lät Stån¬
det hero vid Utskottets yttrande under § 62.
Utskottets hemställan under § 65 godkändes och anmä¬
lan under g 67 lades till handiingarne, samt hetnställandena
under gg 71, 74, 75 och 76 godkändes.
Ståndet åtskiljdes kl. '/* 3 e. m. och skulle kl. 6 åter
sammanträda.
In fidem
iV. A. Fröman.
Den 22 Augusti.
■Memmi kl O e. •»»■
S 1.
Uppå derom gjoro begäran beviljade Ståndet Paul Hed¬
ström från Vester-Norrlands Län ytterligare ledighet från riks-
dag8göromåleu under åtta dagars tid, räknadt från denna dag.
§ 2.
Vid fortsatt föredragning från och med § 77 af Bevill-
nings-Utskottets Utlåtande N:o 34. i anledning och dels gjorda
anmärkningar emot vissa delar, dels ock Riks-Ståndens skilj¬
aktiga beslut i afseende å andra delar af Betänkandet N:o 20,
angående Allmänna Bevillningen, blefvo Utskottets hemstäl¬
landen under gg 77, 78, 80, 83, 88, 89 och 91 godkände,
hvarjemte de i afseende på §§ 79, 82, 84 och 85 meddelade
yttranden lades till handlingarne.
2:o Förslaget till Instruktion för Taxeriugsförrättningarne.
Vid Utskottets anmälan under §§ 1—3 lät Ståndet bero,
äfvensom Ståndet godkände Utskottets hemställan vid §§ 4
och 5, dock under vilkor af den rättelse, hvartill Ståndets
förut fattade beslut kunde föranleda
Hvad Utskottet föreslagit i afseende på §§ 6, 7, 12, 14, 15
och 18 samt i fråga om förändrad ordalydelse och uteslu¬
tande af en del af 21 g bifölls, hvaremot yttrandena under gg
8, 9, 10, 11, 13, 16 och 17 sami 19 och 20 äfvensom hem¬
ställan vid 21 g att hvad i denna g, som af 2 Ständ är vor¬
den god kändt, blifvit föreslaget, måtte af Ridderskapet och
Adeln sam Borgare-Ståndet gillas, lades till handlingarne.
3:o Förslaget till Förordning angående mantals- och skatt-
skrifningarnes förrättande.
Utskottets vid § 4 gjorda hemställan lades till handlin¬
garne.
I afseende på de af Utskottet vid g 5 föreslagna tillägg,
yttrade:
Georg Nyqvist frän Vermlands Län: »Sedan Ståndet
tillförene fattat beslut om nedsättning af bevillningen för in¬
komst af kapital eller arbete från 400 till 300 R:dr, torde,
Dan 22 Augusti.
vid bestämmande af det belopp, hvarå uppgift skall lemnäs
vid mantals- och skattskrifning, Herr Swartz’ reservation böra
uppmärksammas, och Ståndet i enlighet dermed besluta.v
Johan Bergström från Kopparbergs Län: »Af det be¬
slut. Ståndet förut fattat, angående det inkomstbelopp, hvaraf
bevillning bör utgå, tror jag vara en följd att l:sta Momentet
af förevarande § mot slutet erhåller denna lydelse: »Dess¬
utom skall det åligga husbonde, att meddela uppgift angå¬
ende beloppet af hvar och en af sina fjenares löneförmåner,
när desamma uppgå till 400 R:dr för år.» En sådan före¬
skrift skulle fullkomligt öfverensstämma med vårt förra beslut.»
Sven Rosenberg från Christianstads Lön: »Jag kan för
min del icke inse hvad man skulle vinna genom att fästa
något afseende vid Herr Schvartz’, reservation och att, såsom
Bergström föreslagit, insätta 400 ' R:dr i stället för 300 uti
förevarande § torde ej vara lämpligt, hvadan jag yrkar att Ut¬
skottets förslag oförandradt må antagas.»
Ryqvist: »Fäster man sig vid Bergströms förslag, så är
det ock nödigt att uppmärksamma Herr Swartz’ reservation,
hvarutinnan han föreslår att inkomstbevillning ej må ega rum
för mindre belopp än 400 R:dr samt att af 1800 R:drs in¬
komst 300 R:dr må vara fria från bevillning.»
Bergström: »Det torde vara tydligt att, efter §:ns nu
af Utskottet föreslagna lydelse, den, som har en statkarl eller
rättare med 350 R:drs årlig inkomst, derom bör lemna upp¬
gift; men förändra vi g på sätt jag ofvan föreslagit, bliv nyss-
berörde uppgift icke af behofvet påkallad. Jag yrkar derföre
fortfarande att uppgift ej må erfordras, såvida icke den år¬
liga inkomsten uppgår till 400 R:dr.»
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Jag
vill blott fästa uppmärksamheten derå, att, eldigt Rosenbergs
åsigt, måste mången till mantals- och skaltskrifningarne lemna
uppgift om inkomst utan att densamma föranleder till någon
beskattning; och får jag derföre i likhet med Bergström yrka
den förändring i §, att minimibeloppet för att uppgift må er¬
fordras bestämmes till 400 R:dr.»
Diskussionen var fulländad och på Talmannens proposi¬
tion godkändes de af Utskottet föreslagne tillägg till § 5 med
vilkor af den rättelse, hvartill Ståndets förut fattade beslut
kunde föranleda, hvaremot Utskottets vid samma § gjorda
hemställan, i afseende å Lönns motion om skyldighet för hem¬
mansegare på landet, hvilka tillhört annat Riks-Stånd än Bonde-
Ståndet eller innehaft ordinarie tjenst, att vid mantalsskrif-
ningarne sådant uppgifva och styrka, tillika med Utskottets
förslag under g 8 lades till handlingarne.
Dan £2 Augusti.
C
Utskottets förslag under § 10 samt beträffande § 11
mom. 6 godkändes, men Utskottets anmälan vid mom. 9 af
sistnämnde g Indes till handlingarne.
Hvad Utskottet för öfrigt föreslagit i afseende på fortfarande
tillämpning under år 1861 af nu gällande Bevillningsstadga samt
att nu föreslagna Bevillningsstadga jemte Instruktion för Taxe-
ringsförrättuingarne först med år 1862sko!a träda i gällande kraft,
äfvensom Utskottets i sammanhang dermed gjorda hemställanden
om anderd, anhållan hos Kongl. Maj.-f, att den förordning, angå¬
ende mantals- och skattskrifningarnes förrättande, hvilken afKgl.
Maj:t klefve beslutad, måtte utfärdas så tidigt att densamma
från och med nästkommande år kunde tillämpas, om förän¬
dring uti ingressen till den nya Bevillriings-Stadgan af årtalet
1861 till 1862, om sammanförande och förenkling af gällande
föreskrifter i fråga om manta^penningarnes utgörande samt om
befrielse derifrån, fann Ståndet för godt att godkänna.
De Utlåtandet bifogade förnyade förslag till Bevillnings¬
stadga, Instruktion för Taxeringslörrättningarne och tillförord¬
ning angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande
godkändes slutligen, med förbehåll om iakttagande af de rät¬
telser, hvilka Ståndet vid föredragningen och afgörande! af
Utlåtandet fattade, här ofvan omförmälda beslut kunde för¬
anleda.
§ 3.
Föredrogs ånyo det af Allmänna Besvärs-och Ekonomi¬
utskottet afgifna, sedan den 15 innevarande månad på Stån¬
dets bord Ii vilande Betänkande N:o 146, i anledning af väckt
motion om förändring i sättet för upprättande af de statisti-
tiska tabeller, sorn nu i Justitiee-Stats-expeditionen uppgöras:
och yttrade sig dervid:
Olof Nilsson från Vesterbottens Län skriftligen: »Jag
är Hedström mycken tacksamhet skyldig för det han väckt
nämnde motion, men då Utskottet endast förklarat det ända¬
målsenligt att till Statistiska Central-Byrån öfverflytta uppgö¬
randet af broftmålstabelierna och icke medgifvit ett enklare
uppställ ningssätt och mindre omfång af samma tabeller, så
kan jag ej gilla Betänkandet. Härtill kommer att, om vi
öfverflytta brottmålstabellernns uppgörande till nämnde byrå,
vi icke vinna någon besparing, utan tvertom. Det är nemli¬
gen bekant att den Expeditions-Sekreterare, som nu inom
Justitie-Departementet uppgör dessa tabellar, tillika uppsätter
Justitie-Stats-Ministerns årliga Embefs-Berättelse, så att han
vore den ende, som härpå vunne; ty att denna tjenst
härigenom blifver indragen kan man ej med skäl hoppas, utan
Den 22 Augusti.
519
den bibehålies nog tyvärr ändå. Deremot förorsaka vi oss
större utgifter till Central-Byräns underhäll. Af hvad jag nu
anfört föijer att jag icke kan bitalia Utskottets förslag. Trodde
jag vi vunne något med en återremiss, sä hade jag intet
deremot: men sådan saken nu står gynna vi endast den Ex-
peditions-Sekter, som haft detta uppdrag och bespara Domare
litet göromål, samt förorsaka oss sjelfva större utgifter.»
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Jag kan icke finna
annat än, då Rikets Ständer beslutat inrättandet af ett stati¬
stiskt Embetsverk, till samma embetsverk bör öfverlemnas
ombesörjandet af alla de göromål, sorn till statistiken höra;
och får jag fördenskull tillkännagifva att jag bifaller föreva¬
rande Betänkande.»
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Liin: »Derest
man till det statistiska Embetsverket icke öfverlemnar de gö¬
romål, som rätteligen böra derstädes handläggas, tror jag att
samma embetsverk skulle få ringa sysselsättning, och att un¬
der sådana omständigheter låta dess embetsman uppbära sina
löner vore att bortkasta Statens penningar. Dessutom fordrar
ordnandet af vära statistiska brottmålstabeller ett serskildt
studium, sorn man företrädesvis bör kunna finna hos statistiska
embetsverkets tjenstemän, hvadan jag yrkar bifall till Be¬
tänkandet.»
Med Larsson instämde Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs Län jemte flere af Ståndets Ledamöter.
öfverläggningen var nu slutad och på Talmannens pro¬
position biel Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets före¬
varande Betänkande af Ståndet godkändt.
§ 4-
Bordlädes andra gången Stats-Utskottets Utlåtande N:o
152, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
nionde Hufvuditcl.
§ 5.
Vid ånyo skedd föredragning af Sfats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 156, i anledning af väckta motioner om Statens
medverkan för åstadkommande af tillverkning inom landet af
jernvägsmeteriel, blef samma Utlåtande af Ståndet godkändt.
§ 6.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157, i anledning af Rikets
Ständers år 1859 församlade Revisorers berättelse, angående
samma år verkställd granskning af Statsverkets samt andra
af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och
520
Den 22 Äng usti.
förvaltning under år 1857, hvilket sedan den 18 innevarande
månad hvilat, å Ståndets bord, föredrogs åter, dervid hvad
Utskottet i §§ 3, 4, 5, 6, 7, 8. 9. 10, 11, 12 13 14 och 15
af samma Utlåtande hemställt, godkändes och Utskottets ytt¬
rande i öfriga delar af Utlåtandet lades till handlingarne,
§ 7.
Härefter föredrogos och lades till handlingarne Bevillnings¬
utskottets Memorial N:o 37, rörande verkställd omröstning,
angående vissa ännu icke afgjorda tullbevillningsfragor, och
samma Utskotts Memorial N:o 38, rörande verkställd omröst¬
ning, i anledning af Rikb-Ståmiens skiljaktiga beslut, angående
stämpelpappers-afgiften.
§ 8.
Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 15, angående tobaks¬
skatt, som nu till behandling förekom, föranledde diskussion,
derunder nedannämnde Ståndets Ledamöter yttrade:
Carl Casper Nettelbladt från Stockholms Län: »Utskot¬
tet har i sina motiver till ifrågavarande förslag framhållit
skadligheten för helsan af den vara, sorn blifvit gjord till före¬
mål för beskattning. Samma skäl framhölls äfvenledes af det
Utskott, som föreslog den nuvarande höga beskattning å brän¬
vin; men detta Utskott var dock underkastadt en stark på¬
tryckning af allmänna opinionen, hvilket icke varit förhållan¬
det med först omförmälde Utskott. Vidare framhalles den
stora statsinkomst, som genom ifrågavarande skatt vore att
förvänta, men dermed torde uppstå lika förhållande som i
afseende ä bränvinsskatten redan visat sig, nemligen att den
fattige och ohemedlade, deraf hårdast drabbas. Då den för-
mögnes jemförelsevis finare cigarrer, som kostar 25 öre, än¬
dock beskattas lika med den enkla vara, hvars pris i afseen¬
de på arbetarens tillgångar säkert icke får öfverstiga 2 öre,
blir beskattningen för den förre 8 proc. och för den sednare
100. Dessutom är den princip man antagit äfven i andra af¬
seende högst farlig att följa. Man har nu börjat med beskatt¬
ningen af cigarrer, men nästa Riksdag kommer säkert turén
till all annan slags tobak; ja måhända vill man sedermera
gå ända derhän att allt, som i något afseende kan medföra
ohelsa, skall beskattas, till och med sjelfva brödet, som, ehuru
helsosamt det än är, till omåttlighet förtärt medför sjukdom 1
Jag kan derföre på intet vis gilla ifrågavarande förslag, utan
förordar antagandet af Hr Tlmlanders reservation.»
Den 22 Augusti.
521
Pehr Erik Anderson frän Vestmanlands Län : »Lika med
föregående talaren kan jag icke »illa den princip, sorn ligger
till grund för den föreslagna beskattningen och, äfven om jag
skulle godkänna densamma, förefinnes i förslaget flere infeon-
seqvenser, hvilka jag icke kan underlåta att påpeka. Så har
man endast föreslagit skatt på cigarrer, då deremot snus och
annan tobak, thuru af samma ingredienser, lemnafs fria.
Hvartill skall dessutom tjena att beskatta cigaretter, sorn blott
bestå af röktobak, då sådan tobak lemnäs utan skatt. Ciga¬
retter kunna ju tillverkas af hvilken som helst och derigenom
kan man ock helt och hållet undandraga sig denna skatt.
Ehuruväl ett af skattens ändamål är att åstadkomma statsin¬
komster, bör man dock noga se till, att icke genom densam¬
ma vår inhemska tobakstillverkning undertryckes och den ut¬
ländska deremot befrämjas, så att slutligen de medel, som
för utländsk tobak gå ur landet öfverstiga de med skatten af-
sedda inkomster. Skulle emellertid, ifrågavarande lagförslag
icke, i enlighet med min önskan, varda af Ståndet förkastadt,
så hemställer jag att detsamma åtminstone mätte till Utskottet
återremitteras i afsigt att beskattning jemväl må påläggas
tobak af alla andra slag än cigarrer.»
Olof Nilsson från Vesterbottens Län: »I motsats till
hvad föregående talare anfört, tror jag att Utskottets förslag
kommer att. medföra nytta genom det band det lägger på för¬
brukningen af åtminstone en af våra mångfaldiga lyxartiklar,
nemligen cigarren, och derföre får jag tillkännagifva min be¬
låtenhet med förslaget.»
Med Olof Nilsson hördes flere af Ståndets Ledamöter
instämma.
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län: »Jag bi-
taller förslaget i dess helhet. Den, som vill röka, må gerna
vidkännas den föreslagna skatten och åtminstone hoppas jag
att, om den kommer till stånd, man måtte slippa att se 6 å 7
års pojkar med citrarr i mun, såsom nu ofta är händelsen.»
Nils Svensson från Malmöhus Län: »För min del hyllar
jag den åsigt, att allt öfverflöd bör beskattas och som cigar¬
ren, jemte annan tobak, hvaraf stora qvantiteter, hämtade (rån
utlandet, dagligen uppläggas på skeppsbron, väl onekligen är
en bland de mest spridda öfverflödsvaror i vårt land, kan jag
icke annat än hembära Utskottet min tacksamhet för hvad
det i förevarande fall föreslagit. Att, såsom Nettelbladt ytt¬
rat, den fattige hufvudsakligen kommer att drabbas af den
föreslagna skatten, kan visserligen vara sannt, men af hvad
jag förut yttrat och då jag derjemte anser cigarrökning vara
för hälsan skadlig, finner jag intet ondt deri att den, som vill
522
Deti 22 Augusti.
röka, afven får betala derför. Hvad jetnförelsen med brän-
vinsbeskattningen beträffar, torde den icke vara på sin plats.
Bränvinet har redan träffats af så stor beskattning denna vara
kan draga.»
Med Nils Svensson förenade sig bergstrom från Stora
Kopparbergs, behr Mallsson och Östman från Vester-Norrlands
samt Nyqvist frän Vermlands Län jemte flere andra Ledamö¬
ter af Siandet.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Det kan visst tyckas
förmånligt att erhålla den statsinkomst, som genom den före¬
slagna skatten vore att påräkna, men man bör likväl betänka
sig och skåda saken från flere än en sida. Förslaget afser
att lägga skatt på en öfverflödsvara och antar man beskatt¬
ning å sådana som princip, sä fortsätter man snart från den
ena till den andra samt koinmer slutligen in på det bekla¬
gansvärda och olycksbringande system, som var rådande i
början af detta århundiade, då såsom öfverflödsvaror beskat¬
tades ej blott siden och silfver, utan, hvad värre var, kreatur.
Det är kändt att stora inkomster äfven föra med sig stora
utgifter, och vill man nu genom bränvins- och tobaksskatt
söka en förhöjning af Statens inkomster, kan möjligen inträffa
att allmänheten genom varornas fördyrande upphör med deras
förbrukande och i samma stund upphör äfven den påräknade
inkomsten, hvilken då måste fyllas frän andra håll, sorn ej
torde kunna ske utan betydliga svårigheter. Jag motsätter
mig derföre förslagets antagande.»
Rosenberg från Christianstads Län, som begärt och er¬
hållit ordet, förklarade sig förekommen af Nils Svensson och
instämde med honom.
Greorg Nyqvist: »I afseende på hvad Pehr Nilsson yttrat
om inskränkning i förbrukning af bränvin och tobak genom
beskattning å dessa varor, tror jag för min del att man icke
behöfver befara något sådant och skulle också, mot förmodan,
bränvinssupandet och begagnandet af tobak aftaga, skallman
säkert utan svårighet utfinna medel att fylla den minskning i
statsinkomsterna, som deraf möjligen kunde uppstå. Jag yr¬
kar derföre fortfarande bifall till Utskottets förslag.»
Nils Magnus Pettersson och Gustaf Johansson från Krono¬
bergs, Smedberg från Elfsborgs och Anders Jonsson från Ska¬
raborgs Län instämde häri
Nettelbladt; »I anledning af Nils Svenssons yttrande att
vi dagligen se stora qvantiteter tobak införas från utlandet
och uppläggas på skeppsbron, vill jag blott fråga honom om
han ej derstädes varseblifvit betydliga qvantiteter bränvin, som
kommit oss tillhanda från Skåne; och är jag fullt öfvertygad
Den 22 Augusti.
523
att om fråga väcktes att nedsätta skatten å bränvin, samtlige
representanter från Skåne med en mun skulle påyrka sådant.»
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: »Äfven jag an¬
ser för min pligt att varna för återgång till det i början af
detta århundrade gängse system att beskatta öfverflödsvaror.
Jag tror ej att lyxén deraf stäfjas och framförallt bör man
undvika det kontrolleringssystem, som af förslagets antagande
vore en följd, ty polismaktens ingripande i vära enskildta för¬
hållanden medför alltför stora obehag att medgifva någon
utsträckning. Jag förordar derföre antagande af Herr Thol-
landers reservation såsom Ståndets beslut.»
Nils Svensson från Malmöhus Län: »Då det är Svenska
folkets grundlagsenlig^ rättighet att sig sjelf beskatta, tror
jag ej, såsom någon låtit påskina, att beskattning af en öfver¬
flödsvara nödvändigt skall medföra beskattning af flera sådana
till den utsträckning att man slutligen dit skulle vilja hänföra
sådana varor, sorn för lifvets uppehälle erfordras, öuskligast
vore visserligen att kunna undvara såväl bränvins- som to¬
baksskatt. Då vore Sverige det lyckligaste land i Europa.
Livad åter den farhågan beträffar, att af den större inkomst, som
genom tobaksskatt skulle vinnas, större statsutgifter jemväl
skulle uppkomma, hvilkas fyllande, i händelse cigarrkonsum-
tionen aftoge, torde medföra svårighet, så hyser jag för min
del ingen fruktan, ty utgifterna komma nog cigarrskatten för¬
utan och om densamma minskas beredes nog andra utvägar
att fylla bristen.»
E. M. Falk från Skaraborgs Län : »Det är hög tid att
sätta en gräns för det öfverflödiga cigarrökandet oell i någon
mån söka förekomma detsamma. Beskattning kan väl ej ut¬
rätta allt, ty de förmögrie låta ej skatten afskräcka sig, men
man kan åtminstone hoppas att en mängd minderåriga per¬
soner, sorn för det goda prisets skull nu tidt och ofta anträf¬
fas med cigarren, skola derifrån förhindras, och såmedelst har
man dock undanröjt den fara, som förbemälde personers vårds¬
lösa förfarande med elden under cigarrökning alltid medför.»
Nils Pettersson från Kalmar Län instämde.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Att den
öfverflödiga förbrukningen af tobak bör hämmas, derom lärer
väl intet tvifvel kunna uppstå, men jag fruktar att man genom
förevarande förslag icke vinner det åsyftade ändamålet. Det
enda sättet är att inverka på menniskans öfvertygelse, hon
må vara äldre eller yngre. Se vi på bränvinsbeskattnin-
gens följder tror jag vi måste erkänna att man super lika
mycket nu som innan sagde beskattning infördes. Den före¬
slagna tobaksskatten är i min tanke endast ett sätt att an¬
524
Dan 22 Augusti.
skaffa penningar utan att tillgripa direkt bevillning : men be¬
träda vi denna bana, så åro vi, såsom flera talare förut an¬
märkt, åter inne på ett redan förkastadt system. Lika med
Pehr Brik Andersson har jag derjemte fäst mig vid irikon-
seqvensen i Utskottets förslag att lemna alla andra slag af tobak
än cigarrer utan beskattning, helst då det är bekant att större
qvantiteter tobak förbrukas såsom snus än såsom cigarrer.”
Oström från från Vestmanlands Län instämde.
Pehr Erik Andersson: ”Ehuru jag sjelf gerna röker
cigarr, talar jag dock icke för egen del då jag motsätter mig
den princip, man i den föreslagna beskattningen vill genom¬
drifva. Det vore beklagligt om Ståndet genom antagande af
detta förslag skulle försätta sig 75 år tillbaka i stället att fort¬
farande gå framåt. Pä detta sätt komma vi måhända snart
derhän att den, som har tvä fenster eller två skorstenar på
sitt hus får skatta derför, äfvensom att våra bondgummor får
erlägga bevillning för begagnandet af en blomma på mössan
eller en sidenshwalett.»
Paul Andersson från Jemtlands Län : ”Ehuruväl jag
gerna medgifver att cigarrökning är en stor lyx, som allför
väl tål inskränkning, kan jag dock icke gilla att sådant för-
sökes med förevarande principvidriga förslag, hvilket har allt
för starkt syskontycke med den mycket klandrade bränvins-
lagstiftningen. Det uppväxande slägtets olater kunna dess¬
utom icke på det föreslagna sättet qväsas, ty medel att kringgå
författningen uppfinnas alltid och dä står man på samma punkt.
För öfrigt ser det ut som skulle man vilja vänja lölket vid
indirekta skatter, på det dess representanter må undgå obe¬
haget att för folket framlägga huru mjrcket det i sjelfva verket
får utgöra till statsbehofven.”
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län : »Det kan
visserligen ej nekas att den princip, som ligger till grund för
ifrågavarande förslag, har sina betänkligheter mot sig, men
dä man måste erkänna att cigarrökning är ett i högsta måtto
skadligt öfverflöd, så kan jag icke annat än gilla förslaget, oaf-
sedt den inkonseqvens man i detsamma velat finna genom att
annan tobak och snus blifvit fritagne från skatt, hvilken in¬
konseqvens torde blifva mindre i ögonen fallande om man be¬
sinnar att snus och annan tobak än cigarrer för mången
visat, sig helsosamma, en verkan, som man icke försport af de
sednare. Emellertid vill jag dock hafva anmärkt, att jag gillar
förslaget, derföre att det förekommer missbruk och icke för
den statsinkomst det möjligen kan inbringa.»
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Det har visat sig
att ju större behållning man har i statskassan desto frikosti¬
Den 22 Augusti.
525
gare har man beviljat anslag, än till det ena än till det andra
ändamålet; men under sednare årens penningeförlägenhet har
man deremot sökt visa någon sparsamhet. Detta tror jag vi
böra begrunda vid förevarande frågas afgörande. För öfrigt
liar man påpekat de obehag, som skulle uppstå vid tillämp¬
ning af den angifne principen och i sådant afseende vill
äfven jag erinra att sedan densamma väl blifvit utsträckt äfven
till andra öfverflödsvaror än cigarrer får man nog besaunad
äldre tiders erfaienhet, att, förutom öfverflöd, äfven nödvän¬
dighetsvaror beskattas och att, såsom fordom silfver ned¬
smältes för att undgå skatt, man äfven i våra dagar skall
tillgripa dylika utvägar. Jag kan således, ehuru jag erkän¬
ner att cigarrer är en öfverflödsvara, icke gilla förslagets prin¬
cip och tror för min del att den prohibitisfika anda, detsamma
innebär icke bör beredas någon framgång.»
Geor<j Nyqvist: »Oaktadt de svårigheter uppbörden af
öfverflödsskatter n edföra tror jag dock att sådana skatter bära
skäl för sig. De ökade statsutgifterna mana ock till deras
införande och skulle så lyckligt inträffa att vid en kommande
Riksdag cigarrskattens inkomst icke vore för statsutgifterna
erforderlig, så kan man ändock utan 6kada behålla densam¬
ma, men i stället borttaga den tull, som för närvarande dra¬
gés af en bland våra nödvändigaste varor, salt. Våra lef-
nadsförnödenheter böra befrias från skaft och våra öfverflöds¬
varor beläggas med sådan.»
Johannes Andersson från Jönköpings och Sven Johans¬
son från Elfsborgs Län instämde.
Sven Rosenberg: »I anledning af Pehr Nilssons fram¬
ställning om missbruk af öfverflödsskatter vill jag erinra att
den af honom omnämnde i början af detta århundrade gängse
beskattning af silfver och kreatur m. m. ingalunda var en öf-
verflödsskatt, utan en förmögenhetsskatt och en sådan skatt
har i min tanke allt skäl för sig. Den nu föreslagna skatten
likasom bränvinsskatten är för öfrigt sådan att ingen behöfver
utgöra deu, som icke vill förbruka den öfverflödiga varan. Den
som ej vill betala 2 öre, för att få röka en cigarr må låta bli att
röka. Dä skatten således är fullkomligt frivillig kari jag icke annat
än förorda den och om deraf uppkommer förhöjda statsinkomster,
som anvisas till väganläggningar och dylikt, så finner jag intet
ondt deri att öfverflödet får bidraga till landets förkofran. Vid¬
kommande den inkonseqvens man förebrått Utskottet, torde den
icke böra utgöra något hinder för bifall till förslaget; och hvad
angår Nettelbladts farhåga, att man slutligen skulle få se brö¬
det upptagas bland öfverflödsvaror, så hyser jag derföre icke
ringaste fruktan då det väl alltid lärer bero på Rikets Stan*
526
Den Sf Augusti.
der att bestämma om en vara är öfverflödig eller ej innan den
blir föremål för skatt.”
Flere af Ståndets Ledamöter instämde uti detta Rosen¬
bergs anförande.
Nils Pettersson från Kalmar Län: »Som jag för min
del önskar beskattning å alla öfverflödsvara!-, vill jag just för
principens skull godkänna förevarande förslag; och instämmer
jag för öfrigt med Rosenberg.”
Pehr Nilsson: »Hvad Nyqvists förmodan beträffar att,
i händelse tobaksskatten skulle kunna i framtiden undvaras,
den ändock borde bibehållas, men tullen å salt i stället bort¬
tagas, tror jag ej, att stora utsigter finnas för ernående af
sådant resultat, ty man afstår icke gerna frän en säng be¬
viljade inkomster, ihågkommande, att ju mera statsmaehinen
smörjes, desto bättre går han.»
Rudolf Isotz från Stockholms Läu : »Då den fattige huf¬
vudsakligen kommer att drabbas af den föreslagna skatten,
motsätter jag mig densamma och antager såsom uttryck af
min åsigt Herr Thollanders reservation.»
Paul Andersson.- »Likasom man genom varans fördy¬
rande sökt förhindra bränvinssupandet, men derutinnan miss¬
lyckats, tror jag ock att tobaksrökning ej kan förekommas
genom beskattning. Bränvinsskatten har åstadkommit infö¬
rande i Riket af en mängd utländska viner och kaffe och
något dylikt skulle äfven kunna uppkomma om förevarande
förslag antoges. Jag yrkar alltså fortfarande dess ogillande.”
Jonas Andersson-. »Jag yttrade förra gången jag hade
ordet, att. jag ogillar den princip, hvarpå Utskottets förslag
grundas, och jag vidhåller ännu samma åsigt samt vili endast,
f afseende på Rosenbergs yttrande om bestämmandet huru¬
vida en vara skall anses såsom öfverflödsvara eller ej, an¬
märka att fall dock kunna tänkas, då man kan hafva ganska
svårt att skilja hvad, som fortares och slites frän öfverflöds-
varor, och i alla fall måste beskattningen af sådana förenas
med en ganska invecklad inqvisitorisk och följaktligen förhat¬
lig kontroll, med hvilken man mera skadar än gagnar.»
Rosenberg: »Hvarken den af Jonas Andersson befarade
invecklade kontroll eller mångfalden af de föremål, hvilka så¬
som öfverflödsvaror kunna komma att beskattas, innebär för
mig något afskräckande. Jag tror fortfarande att Rikets Stän¬
der utan svårighet skola skilja öfverflöds- och förnödenhets-
varoi från^hvarandra; och hvad angår inkastet att den fattige
egentligen; får betala skatten, så hyllar jag här samma prin¬
cip, sorn jag uttalat i afseende pä karakters-fullmakter, att
den, sorn ej har råd att kosta på sig sådant, han kan gerna
Den 22 Augusti.
527
umbära. Den fattiges förnödenheter bröd, dricka, och kläder
blifva ej öfverflödsvaror förr än man kan visa att de kunna
umbäras.»
Häruti instämde Anders Jonsson från Vermlands Län.
Diskussionen var fulländad och Talmannens proposition
på bifall till Utskottets förevarande förslag blef med blandade
ja och nej besvarade, till följd hvaraf och då votering be¬
gärdes följande voterings-proposition uppsattes, justerades och
godkändes:
vDen, som bifaller hvad Sammansatta Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet tillstyrkt i
Betänkandet N:o 15, röstar
Ja;
Den det ej vill. röstar
Vinner nej, da har Ståndet för sin del afslagit ofvanbe-
rörde Betänkande.
Som vid voterings-sedlarnes öppnande 60 Ledamöter rö¬
stat ja och 12 Ledamöter röstat nej, alltså var ifrågavarande
Betänkande af Ståndet godkändt.
Emot detta beslut anmälde Paul Andersson från Jemt¬
lands, Garl Johan Svensén från Kalmar, Nettelbladt och Isotz
från Stockholms,_ Pehr Nilsson från Malmöhus samt Jonas
Andersson från Östergöthlands Län reservationer.
§ 9-
Föredrogos och lades till handlingarne Banko-Utskottets
Memorial:
N:o 34, i anledning af återremiss af Utlåtandet N:o 26
samt
N:o 35, i anledning af återremiss af Memorialet N:o 27 ;
äfvensom de i samma Utskotts Memorial N:o 36. i anled¬
ning af Riks-Ståndens beslut öfver Memorialet N:o 32, fram¬
ställde voterings-propositioner godkändes och Memorialet i
öfrigtHades till handlingarne.
§ 10.
Till bordläggning första gången anmäldes:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158.
Lag-Utskottets Betänkandet! N:ris 44—46.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtanden
N:ris 156—160.
§ 11.
Lades till handlingarne ankomne protokolls-utdrag:
528
Den åå Augusti.
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 402—411.
” Högvörd. Preste-Slåndet N:ris 389—399, samt
v Vällofl. Borgare-Ståndet N:ris 398—403.
Ståndet åtskiljdes kl. £ till 10 e. tn.
Ut Supra.
In fidem
. N. A. Fröman.
Den 2.) Augusti.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1.
Det hos Slåndet vid sammanträde den 1 i denna månad
förda protokoll justerades och godkändes.
§ 2.
Uppå derom framställd begära» beviljade Ståndet ledig¬
het från Riksdags-göromälen åt följande dess Ledamöter nem¬
ligen ät:
Nils Pettersson från Kalmar Län under 14 dagar från
den 1 i nästkommande månad.
Adolf Fredriksson från Upsala Län under 6 dagar från
den 28 i denna månad.
Mats Pehrsson från Stockholms Län under 9 dagars tid
från den 28 innevarande Augusti, och
Robert Fredrik Gross från Kalmar Län under 3:ne vec¬
kors tid Irän den 1 instundande September, hvarjemte ytter¬
ligare ledighet medgats
Johan Lönn från Jönköpings Län under 10 dagar, räk¬
nade från innevarande dag, samt
I
Dt7/ c2Jj Augusti.
529
Ola Lasson från kristianstads Län lindet 14 dagars tid,
/rån den 29 innevarande månad.
§ 3.
Med anledning af väckt fråga om inventering af Ståndets
arkiv, utsåg nu Ståndet, uppå förslag af Gustaf Hultman
frän Nerikes Län, Pehr Nilsson frön Malmöhus Län, Nils
Larsson frän Jemtlands och Garl Johan Svensén frän Kal¬
mar Län, att samma inventering verkställa och instrument
•deröfver uppsätta.
§ 4.
Vidare beslöt Siandet uppå hemställan af Talmannen, att
i första plenum under nästa vecka utse Ledamöter och Supp¬
leanter i Förstärkt Lag-Utskott, dervid hvarje valsedel borde
innehålla 32 namn; och skulle de 26 Ledamöter, som erhöllo
högsta röste-antalet. blifva Ledamöter, samt de 6 i röste-anta-
let närmaste såsom Suppleanter ingå.
§ 5.
Johan Bergström från Kopparbergs Län hegärde ordet,
och anhöll, med föranledande af innehållet af Rikets Ständers
nu beslutade Bevillnings-Förordning, att få uppläsa följande
motion:
Sorn Bevillnings-Utskottet i sitt af Rikets Ständer god¬
kända förslag till ny Bevillnings-Förordning fr&nkändt Näs¬
gårds fögderi och Vester Bergslags fögderi i Stora Koppar¬
bergs Län den lindring i bevillningen, som de åtnjutit om¬
kring Etthundra år och ännu enligt § 14ö af nu gällande
Bevillnings-Förordning åtnjuter för ett dem, enligt Kongl.
Resolutionen af den 2 December 1746 ålagdt, och ännu af dem
utgående onus, som kallas kungsgårdshjelpen, bestående deri,
att de skola bygga och underhålla åbyggnaden å Näs Kungs¬
gård, samt deltaga i stängsel-skyldigheten å dess egor; får
jag, som icke vill förneka riktigheten af den grundsats Ut¬
skottet hyst, att icke några undantag eller särskilda lindrin¬
gar bör ega rum uti Allmänna Bevillningen med stöd af §
56 Riksdags-Ordningen yrka:
att den sä kallade Näs Kungsgårdshjelpen i Kop¬
parbergs Län måtte upphöra, och de, nemligen
Näsgårds och Vester-Bergslags fögderier, som har
detta onus sig ålagdt mätte befrias från skyldighe¬
ten att bygga och underhålla äbyggnaden samt
deltaga i stängsel-skyldigheten vid nämnde Kungs¬
gård.»
Bonde-8.ts Prot. vid 18ö9—80 örens Riksd.it). V '] 34
530
De» 25 Augusti.
Häruti förenade sig Jan Andersson från Stora Kopparbergs
Län.
Uppå derom gjord framställning remitterades motionen
till Stats-Utskottet.
§ 6.
Till handläggning föredrogs ånyo Ståts-Utskottets" Utlå¬
tande N:o 152, angående regleringen af utgifterna under Riks-
Statens Nionde Hufvud-titel dervid:
Punkten 1 godkändes.
Punkten 2.
Härvid begärdes ordet af:
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Då förän¬
dringen egde runi i afseende på en-per-rnille-afgiften var me¬
ningen dermed att åstadkomma lindring i lagfartskostnaderna.
Vid 1851 års Riksdag bestämdes ersättningen till Wadstena
Krigsmanshus-kassa och Amiralitets-Krigsmans-kassan, efter
afgifternas medelbelopp under åren 1844—1848 till 116,900
R:dr, men sedermera har en annan beräkningsgrund blifvit
följd, med afseende fästadt på det spekulationsraseri, som un¬
der några år yppade sig vid köp af fastigheter, hvarigenom
ersättningen blifvit höjd med 40,000 R:dr, och den sålunda
afsedda lindringen gått om intet. Ställningen är numera icke
sådan den var under åren 1855 och 1856, och jag hemställer
om icke nu ifrågavarande ersättningsbelopp må nedsättas till
hvad det var vid 1851 års Riksdag. Man har visserligen sagt,
att kontrollen å uppgifterne om charta sigillata vore särdeles
svår, men detta håller icke streck, då man erinrar 9ig att
protokollerna insändas till Hof-Rätterne och der granskas.
Likaledes har man talat om det mödosamma och invecklade
arbete m. tn., soni erfordras för de verkliga ersättningsbelop¬
pens utredande, men jag tror detta icke vara så farligt, och
då Utskottet säger, att Rikets Ständer ej lära undandraga sig
att, om de tvenne kassornas inkomster framdeles skulle blifva
otillräckliga för fullgörandet af de dem åliggande betalningar,
bevilja erforderlig tillökning i kassornas statsanslag, oaktadt
någon rättighet ej vidare kan til! stöd derför åberopas, önskar
jag att nedsättning af 40,000 R:dr i ersättniugsbeloppet nu må
beslutas.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Vid första på¬
seendet tyckes det visserligen, som borde Larssons yrkande
vinna gehör, men man inser snart att, om ersättningen indra¬
ges, återkomma vi till samma förhållanden, som egde rum,
innan en-par-mille-afgiften borttogs. I samma män, som egen-
domarne stigit, har naturligtvis afgiften fil! Wadstena Krigs-
Den £5 Augusti.
531
manshus-kassa »tigit, och jag tror att egendomsvärdet icke
ännu fallit sä mycket att skäl finnes till nedsättning. Många
rusthållshemman hafva i följd af detta anslag lindring och der*
före vill jaa' godkänna detsamma.»
Talmannen erinrade att godtgörelse till arméens pensions¬
kassa för den henne tillkommande andel i ersättnings-forhöj-
ningen för rusthälls-afgifter redan är af Rikets Ständer bi¬
fallen.
C. A. Larsson: »Derföre att Rikets Ständer, vid pröf-
ningen af 44:de punkten i Stats-Utskottets Utlåtande om 4:de
Hufvud-tifeln, bifallit den godtgörelse, Talmannen omnämnt,
finner jag icke anledning att frångå mitt beslut, ty det bevi¬
sar blott att ifall tillökningen icke behöfves för arméens pen¬
sionskassa, den kommer Wadstena Krigsmanshus-kassä till
godo. Evad beträffar Nils Svenssons farhåga att större sum¬
mor skulle erfordras, ifall denna ersättning ej beviljas till, som
man säger, erforderligt belopp, så kan jag ej gilla densamma,
ty då egendomarne under vingleritiden uppskattades så högt
att de omöjligen kunna komma högre, tror jag att én dylik
uppskattning icke bör läggas till grund för Stats-verkcts bi¬
drag till Krigsmans-kassorna. Jair j'rkar derför att ersättnin¬
gen bör utgå till det belopp, som utgjordes före sista Riks¬
dag och bestämdes år 1851.»
Diskussionen förklarades afslutad. Talmannens proposi¬
tion pä bifall blef med blandade ja och nej besvarad, och dä
votering begärdes, uppsattes, justerades och anslogs följande
voterings-proposition:
»Den som bifaller Stats-Utskottets tillstyrkan i punkten
2 af Utlåtandet N:o 52, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, då har Ståndet för sin del till de i denna
punkt af Utskottets Utlåtande uppgifna ändamål anslagit ett
sammanlagdt belopp af 116,900 R:dr R:mt.
Voteringen härefter i vanlig ordning verkställd utföll med
57 ja mot 31 nej, i följd hvaraf denna punkt var af Ståndet
godkänd.
Punkterue 3 och 4 biföllos.
Punkten 5.
Ordet begärdes af:
G. A. Larsson från Östergöthlands Län: >>Då. motio¬
nären begärt endast en summa af 2,000 R:dr B:kö, sä1 förstår
jag icke huru Utskottet kunnat bevilja 20,000 R:d’r Runt för
532
Dt/i SS Augusti.
det afsedda ändamålet. Jag hemställer att det mätte för¬
blifva vid hvad motionären begärt.»
C. J. Svensén från Kalmar Lön: »Orsaken hvarför Ut¬
skottet föreslagit 20,000 R:dr är den, att motionären icke yrkat
några pensioner ät Under-officerare och deras vederlikar.
När de äskade uppgifterna på de officerare, som deltagit i
krig, till afdelningen inkommo, fann man att Under-officerare
utgjorde största antalet och att desse voro de mest behöf¬
vande, hvarföre Utskottet ansäg att desse icke borde tillba-
kasättas för de högre Offieerarne. Rätteligen borde summan
utgå med 50,000 R:dr.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Det är alldeles
riktigt såsom Svensén sagt. Motionären hade endast afsatt
högre officerare i arméen, men icke tagit i beräkning Under¬
officerare, Läkare, Flottans Officerskorps, o. s. v. Skulle nu
några fä understöd, så borde alla lika qvalificerade erhålla
sådant, och derför var 20,000 R:dr det minsta, man kunde
föreslå, då denna summa knappt räcker til! hälften af hvad
man borde betala. Antingen bör man alsia eller bifalla allt,
och jag påyrkar för min del det sistnämnde alternativet »
Johannes Andersson från Skaraborgs Län instämde häruti.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Jag respek¬
terar visserligen mycket dem, sorn vilja hushålla med Statens
medel, men denna åtgärd af Stats-Utskoftet anser jag vara
särdeles vacker och berömvärd, helst man ansett sig böra
understödja icke blott de högre utan afven de lägre af desse
gamle krigare, sorn, efter att hafva varit beredda att offra lif
och blod för fäderneslandet, icke böra lemnäs hjelplösa under
ålderdomens dagar. Klart är att 2,000 R:dr icke kunna räcka
långt, och ifall anslaget icke är behöfligt kommer det att be¬
sparas. Jag anser det för Ståndet vara en kär och angenäm
pligt att godkänna detta anslag.»
Häruti förenade sig Pehr Nilsson från Malmöhus, Torkel
Nilsson från Kristianstads, Gustafjohansson från Kronobergs
och A. J. Sandstedt frän Jönköpings Län m. fl.
G. A. Larsson: »Sedan nu Stats-Utskottets Ledamöter
upplyst alt motionärens förslag gick ut på att endast favorisera
några högre Officerare, sä vill jag yrka af.slag å alltsammans.
Jag hade icke trott, att. Utskottet skulle utan framställning af
Kongl. Maj:t, vilja väcka ett dylikt förslag, och då jäg är
försäkrad derom, att Kongl. Hajd nog ser alla gamla Office¬
rare till godo, yrkar jag afslag af punkten.»
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »Jag
hörer visserligen till deni, som vilja spara Statens medel, men
Deri 25 Augusti.
53 3
jag finnér att vid detta tillfälle Stats-Utskottet handlat ganska
berömvärdt, då det varit, betänkt på understöd åt våra em¬
unda lägre Officerare, hvarför jag äfven iinskar att Ståndet
måtte enhälligt godkänna denna punkt.»
Sven Rosenberg från Kristianstads Lån: »Jag kan i frå¬
gor, som dessa, icke vara med om att sila mygg och svälja
kameler, och jag tycker det ieke vara Bonde-Ståndet värdigt
att afslå allt understöd åt våra gamla veteraner. Bestämda
vilkor finnas ju för dem, som häraf kunna erhålla del, och vi
känna mer än väl att de aldra fleste af dessa åldriga krigare
lefva i mycket knappa omständigheter. För icke så många
är sedan höjdes pensionerne för deni, sorn på sednare tiden
tagit afsked, och då kan det väl kännas bittert för desse
gamle att se yngre kamrater, sorn aldrig luktat krutrök, örn
icke möjligen på ett och annat lustläger, af fosterlandet bättre
understödjas än dem, som varit med, då det gällt lif och blod.
Jag kan icke undgå att lemna bifall till Utskottets förslag i
denna punkt.»
Denne talares åsigt delades af Erik Mallmin från Vest¬
manlands, Jöns Pehrsson från Blekinge, Johan Pellersson från
Kronobergs, Johannes Andersson från Elfsborgs, Hobert Predrik
Gross från Kalmar och Erik Olsson från Nerikes Län m. fl.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »En talare
har sagt att Regeringen kan understödja gamla Officerare,
ifall de behöfva hjelp, men då inga medel härtill anvisas, huru,
skall då Regeringen kunna meddela något understöd? Att
sådant behöfves, veta vi ganska väl, och då vi hafva, tid
efter annan, sett insamlingar göras till understöd för våra
gamla stridshjeltar från sista Finska kriget, frågar jag, om det
är Staten värdigt att lemna dem hjelplösa, helst vi under en
lång följd af fredliga år böra hafva kunnat samla åtminstone
så mycket att desse väiförljente medborgare icke behöfva
lida nöd på sin ålderdom. De som verkligen deltagit i krig
böra understödjas, och derför finnes intet skäl att afslå denna
punkt.»
Olof Lagergren från Gottlands Län instämde häruti.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län : »Bland alla dem,
som kunna komma i fråga att erhålla detta understöd, finnes
ingen, som icke är öfver 70 år, efter hvad vi, enligt den in¬
fordrade förteckningen ertoro, äfvensom att de samtligen iefde
i svaga förmögenhets-omständigheter. Jag tror att de snart
sagdt allesamman äro innan nästa Riksdag med döden afgångne,
och af alla dessa skäl är det icke mer an billigt att Utskot¬
tets hemställan i denna del god kännes.”
534
Den 25 Augusti.
C. A. Larsson; »Sedan jag hort så många af kamra¬
terna inom Ståndet med varma uttala sig för beviljande af
anslaget, och under förhoppning att detsamma mätte komma
de gamla veteranerna tili godo, vill jag afstå från min an¬
märkning,»
Geory Nyqvist från Vermlands Län förklarade sig
vilja bifalla anslaget.
öfverlä ggningen ansågs afslutad och punkten bifölls.
Punkterne 6, 7 och 8 i alla dess momentor, biföl lös.
Vid punkten 9, yttrade sig sålunda:
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: .»Jag vill visser¬
ligen icke satta mig emot att Ståndet godkänner denna punk¬
ten, roen då jag inom Utskottet reserverat mig, mäste jag,
för min del och på de skäl reservationen innehåller, påyrka
afslag å Utskottets i denna punkt gjorda tillstyrkan.»
Pehr Tjernlund frän Vester-Norrlands Län instämde
häruti.
G. J. Svensén från Kalmar Län: »Det är visserligen
sannt att denna pensions-stat, såsom Utskottet upplyser, är
mindre än den efter Konungarne Carl XIII och Carl Johan,
men då pensionering »I gamle tjenare tillhörer Regentens en¬
skilda hushållning, bör Staten icke lägga sig deri. Vår Ko¬
nung har dessutom, oberäknadt sitt årliga apanage, årligen
att lyfta i Rikggälds-kontoret 300.000 R:dr, och det bör väl
räcka så väl till, att äfven dessa 19,600 R:dr derutaf kunna
utgå. Eget är att äfven de, som ännu äro arbetsföra, skola
erhålla pension. Detta är händelsen med en lakej på Svart¬
sjö, som uppbär i pension 500 R:dr, således mer än mången
civil embetsman. Fatabursförestånderskor och linneförråds-
förvalterskor m. fl. dylika få jemväl 500 R:dr o. s. v. Jag
tror, såsom jag förut nämnt, att Staten icke bör lägga sig
häruti.»
Häruti instämde Anders Söderholtz och Lars Ersson
från Södermanlands, och R. H. Isoz från Stockholms Län
m. fl.
Johan Bergström från Kopparbergs Län: »Då Rikets
Ständer vid föregående likartade tillfällen beviljat dylika pen¬
sioner anser jag att den begärda pensionsstaten bör pä de af
Utskottet anförda grunder, äfven nu medgifvas.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag kan
icke gilla den princip, att Rikets Ständer skola anses skyl¬
diga pensionera personer, som af Kongl. Maj:t sjelf tillsättas,
af honom aflönas, och för hans enskilda tjenst begagnas, utan
att Rikets Ständer med dem hafva något att skaffa. Detta
l)cn $5 Augusti.
anser jag icke vara principenligt, hvarför jag yrkur afslag å
denna punkt.»
Härom förenade sig Nils Olsson från Malmöhus, Lars Gu¬
slaf Andersson, Johannes Andersson och A. Al. Alyrin från Elfs¬
borgs, J. O. Almqvist från Norrbottens, Johan Carlsson från
Östergöthlands, Anders Jonsson från Skaraborgs, Olof Nilsson
från Vesterbottens, och Lars Larsson från Kopparbergs Län
m. fl.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Jag skulle visst
vilja vara med om att afslå denna punkt, men icke på de af
reservanterna anförda skäl, ty de synas mig icke hålla streck.
Nuvarande Konungen kan väl icke åläggas underhålla de
personer, som varit i tjenst hos framfarna konungar, låt också
vara att dessa äro hans far och farfar. Reservanterna tala
om de 300,000 R:dr, som Kongl. Maj:t har att lyfta i Riks¬
gäldskontoret, inen det är en annan sak, som alldeles icke
hör hit. De arma tjenare, som varit anstälde hos den sed¬
nast aflidne Konungen, skulle alldeles gå miste om understöd,
ifall detta afslås; och då jag känner flere af deni, som äro
sjuklige och utan arbetsfärdighef, samt synnerligen väl be¬
höfva understöd, kan jag icke annat än bifalla detta anslag.
Jag vill visserligen spara Statens medel, men de lägre folk¬
klasserna böra vi skydda. Konungen kan icke gifva, Rikets
Ständer vilja icke gifva dylika pensioner åt personer, som
dertill äro af Riksmarskalksembetet föreslagne, hvem skall då
lemna pensioner åt dessa? Ehuru jag tror mig stå temligen
ensam mot Ståndets gemensamma tanka, tror jag att man
icke kan komma ifrån detta, hvarför jag äfven bifaller Ut¬
skottets förslag uti nu föredragna punkt.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Den
äskade summan är mindre nu ån förut, och ehuru man talat
om en farlig princip, sorn skulle följas, ifall detta anslag blefve
beviljadt, tror jag dock för min del principen icke vara så
farlig. Hvad man nämnt om de 300,000 R:dr, sorn Stats¬
chefen har att i Riksgälds-kontoret lyfta, hörer alldeles icke
hit. Frågan om dessa medel afgjordes redan vid 1815 års
Riksdag, då Rikets Ständer anslogo denna summa att årligen
till Konung Carl Johan och hans arfvingar från Riksgälds¬
kontoret, utgå, såsom ersättning för öfvertagandet af landets
utländska skulder.»
Häruti instämde Olof Olsson i Gersheden från Verm¬
lands, Olof Pehrsson från Gefleborgs och Olof Lagergren
frän Gottlands Län ni. fl.
Olof Nilsson från Vesterbottens, och Nils Magnus
Ö3G
Den 25 Augusti.
Pettersson från Kalmar Län förklarade sig vilja instämma medi
Jonas Andersson, hvadan de älven yrkade afslag å punkten.,
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Örn jag skulle
sätta mig emot utbetalandet af detta anslag, sä. vore det af.
ren välvilja för den nu regerande Konungen, emedan man pä
detta sätt möjligen skulle kunna stäfja begäret att på alla sätt
nästla sig in vid hofvet, till erhållande af tjänster oell befatta
»ingar. Men jag vill, för att icke stöta mig med kamraterna,
foga inig efter den åsigt, sorn synes vara den allmänt rå¬
dande oell dertör bifaller jag förslaget.»
Jonas Andersson ira n Östergöthlands Län: »Principen
är lika tillämplig antingen den gäller den enskildes skyldighet
att sörja för sina gamla tjenare eller Konungens att sörja för
de till hofvet hörande personer, och begäran om dylika an¬
slag hafva alldrig grundats på någon åberopad rättighet der»
till. Vederbörande äro icke utan resurser att godgöra sina
tjenare för bevisad trohet och nit i uppfyllande af sina tjän¬
stebefattningar. Till slut vill jag blott erinra att äfven i de
ömtåligaste och mest delikata ämnen bör man ändock alltid
företrädesvis fästa sig vid hvad som riktigt och rätt är.»
Pehr Pehrsson från Vermlands Län: »Likasom Jonas
Andersson anser jag Utskottes tillstyrkan icke vara princip-
enlig, och ehuru jag vet att den går igenom, måste jag ändock
sätta mig deremot. Vid frågan om pensioneringar åberopa
alltid de tvenne främsta Stånden, att pension bör beviljas
endast åt sådane, som varit, anställde i statens tjenst; men åt
desse nu afsedda personer, som alldrig haft någon allmän
tjenst utan endast varit den aflidne Konungens enskilde tje¬
nare, har man dock ansett lämpligt medgifva en slik förmån.
Visserligen är det sannt att åtskilliga föregående Regenters
betjening erhållit pensioner, men dessa Regenter hafva efter-
lemnat mindre behållning än den sist aflidne Konungen, hvil¬
ken lenanar efter sig stor förmögenhet. Någon gång få vi lof
att begynna afslå dylika fordringar och då jag finner reser-
vationerne vara välgrundade samt hafva mycket skäl för sig,
så förenar jag mig i desamma och afslår punkten.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Jag är tacksam mot
reservanterne, som visat sig vilja iakttaga sparsamhet med
Statens medel, men då vi kunna vara försäkrade derom, att
de frenne öfriga Stånden bifalla Utskottets förslag, och att vi
ingenting vinna nied afslag derå, så vill jag godkänna hvad
som alltid ändock till slutet blir godkändt.»
Häruti instämde Gustaf Johansson från Kronobergs, Olof
Olsson i Olebyn från Vermlands och Pehr Byström frat*
Jemtlands Län.
Den SF) Augusti.
537
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, och sedan;
Talmannens proposition på bifall blifvit med blandade ja och
nej besvarad, samt votering begärdes, så uppsattes, justerade»
och anslogs följande voterings-proposition:
Den, som bifaller punkten 9 i Stats-Utskottets Utlåtande,
N:o 152, löstar
Ja'
Den det ej vill, röstar
Npj;
Vinner Nej, da har Ståndet, för sin del, afslagit ofvan-
nämnde punkt.
Sedan voteringen derefter i vanlig ordning försiggått, be¬
funnes rösterna hafva utfallit med 41 ja mot 46 nej, i följd
punkten var af Ståndet afsiagen.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig Olaus Eriks¬
son från Götheborgs och Bohus Län
Punkterna 10, II och 12 godkändes;
Punkten 13:
Momenterna a och b godkändes;
Momentet c:
Härom yttrade:
G. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Den min¬
skade löneinkomsten beror derpå att en Köping inom Dom¬
sagan blifvit förklarad vara Stad, med egen jurisdiktion; och
dä domaren sålunda blifvit befriad från det arbete, som rätt¬
skipningen inom nämnde Köping medförde, ser jag intet skäf
att bevilja ersättning för den inkomst, han sålunda skall hafva
mistat.»
Måns Månsson från Kalmar Län: »Genom Rikets Stän¬
ders beslut om domsagornas delning borttogs från Härads¬
höfdingen i denna domsaga ett härad, lemnande en årlig in¬
komst af 3000 R:dr, och derigenom att Döderhultsviks Kö¬
ping förklarades för Stad, mistade han helt säkert ytterligare
1,000 R:dr årlig inkomst, hvadan det icke synes vara mer än
billigt att tillägga honom den af Utskottet förordade ersätt¬
ningen af 800 ILdr om året.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län : »Då vi veta att
Häradshöfdingarnes inkomster bestå af expeditionslösen, och
nu ifrågavarande domare på uppgifvet sätt gått i mistning af
påräknade inkomster, bör han erhålla någon ersättning, hvar¬
för jag godkänner Utskottets förslag.»
Robert Fredrik Gross från Kalmar Län: »Den af C. Ä,
Larsson utlalade sats häller icke streck, oni man konseqvent
genomför densamma ; ty om man tager från domaren det ena
häradet efter det andra, så att till slutet hela domsagan är borta,
538
Den 25 Augusti.
blifver han derigenom visserligen qvitt mycket arbete, men
dervid lärer lian dock blifva skäligen illa belåten, då han i
och med detsamma äfven varder qvitt alla sina inkomster.
Jag godkänner punkten.a
Denna åsigt delades af Sven Rosenberg från Kristian¬
stads och Paul Andersson från Jemtlands Län.
C. A. Larsson: »Hvad beträffar det härad, som blifvit
ifrågavarande domare fråntaget, så kan han icke hafva mistat
detsamma, utan alt sjelf dertill lemnat sitt samtycke ; och hvad
Köpingen vidkommer, sä vilja domrarne åtminstone i vår ort,
gerna komma ifrån sådana samhällen, som erbjuda till hand¬
läggning nästan endast polis- och brottmål samt andra lika
litet inbringande förrättningar.»
R. F. Gross: »Redan då nuvarande Häradshöfdingen
tillträdde denna domsaga, intogs uti den för honom utfärdade
fullmakt, att han finge fitnöjas att afstå något härad, ifall fråga
derom skulle uppstå. Med Döderhults Köping hade han ej
något synnerligt besvär, ty innevånarne fingo inställa sig vid
Tingen ä vanliga tingstaden, i likhet med häradets öfrige in¬
nebyggare, men deremot uppbar han derifrån icke obetydlig
expeditionslösen.»
Måns Månsson: »Jag instämmer helt och hållet uti
hvad Gross om häradet och föihällandet dermed upplyst. Be¬
träffande Döderhultsvik vill jag tillägga, att den icke var nå¬
gon vanlig Köping, saknande lif och rörelse, utan att den var
och fortfarande är bebodd af mycket hederligt och välber-
gadt folk, med stor företagsamhet, hvarigenom en domare
derifrån kunde beräkna betydliga inkomster »
Diskussionen afslutades och momentet bifölls.
Öf lige mom. af punkten 13 godkändes.
Likaledes biföllos punkterna 14, 15, 16, 17, 18 och 19.
Punkten 20:
Ordet begärdes af:
C. A. Larsson från Östergöthlands Län, hvilken ytt¬
rade: »Dä Majoren Westerling redan är i åtnjutande af den
pension, författningarne honom tillförsäkra, anser jag allt till-
lägg dertill, såsom i mom. a föreslås, vara öfverflödigt.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län : »Det är en gan¬
ska svår sak att afgöra hvem, som bör och icke bör åtnjuta
pension. Afdelningen inom Utskottet antog för sitt hand¬
lingssätt deri princip, att pension borde lemnäs åt de män,
som på något utmärkt sätt gagnat fäderneslandet, och hvilkas
ekonomiska ställning var sådan att den tarfvade understöd.
Denna princip var emellertid svår nog att konseqvent genom¬
föra, och derför uppstodo äfven olika beslut af olika tän¬
Den §5 Augusti.
kande inom Utskottet, på sätt som synes af reservationerna.
Mot de i denna punkt upptagne liar ingen reserverat sig,
utan hafva de ansetts fullt berättigade att erhålla det ifråga¬
satta understödet, hvarför jag yrkar bifall till alla momenten
uti denna punkt.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län instämde häruti.
NUs Svensson från Kristianstads Län: »Här hafva blifvit
åberopade de stora förtjenster, Majoren Westerling skall hafva
ådagalagt till fäderneslandets båtnad såsom orsak och skid till
förhöjning i den honom tillkommande pensionen. Jag tror att
en hvar, sorn i en upphöjdare ställning kommit att tjena fo¬
sterlandet, har den högsta belöningen uti ett godt inre med¬
vetande, att hafva efter måttet af sina krafter uppfyllt sin
pligt, utan att behöfva åtrå stora pensioner. Att det icke är
nyttigt att bevilja höga penningebelopp åt ålderstigna Statens
tjenare, det är och blir, af många skäl, min princip vid alla
pensioneringsfrågor.»
Deruti förenade sig Sven Haraldsson och Anders Truls¬
son från Blekinge Län.
G. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Mot de öf¬
rige momenten har jag endast den anmärkning att göra, att
dä Löjtnantarne Themptanter och Loenbom hafva samma löne¬
grad. så böra de äfven tillerkännas lika pensionsbelopp, eller
600 R:dr, som för den sistnämnde blifvit föreslaget.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län hördes häruti instämma.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län : ».Jag skall icke
hindra Ståndet att afslå punkten, men afslår man en punkt,
så måste man alsia alla, för att vara konseqvent, ty de
äro alla byggde på samma grund. Jag vill icke vidare lägga
mig i diskussionen, utan öfverlemnar åt Ståndet att besluta.»
Anders August Ayidersson från Östergöthlands Län : »Mig
förefaller det orimligt, att Löjtnant Themptander skulle er¬
hålla hela lönen i pension, då han icke vidare kan sköta nå¬
gon tjenst. Under sådant förhållande bör hans underhåll icke
kosta så mycket, ej eller behöfver han uniform, hvarför 600
B:dr bör kunna anses tillräckligt.»
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands Län: »Jag
är en friand dem, som vilja hushålla med Statens medel, men
tror ändock att man bör något gifva, der behofvet är klart
och framstående. Jag känner af dessa personer icke någon
mer än Loenbom, som är boende i den församling, der jag
har mitt hemvist. Loenbom är alldeles lam i högra sidan, kan
icke alls använda högra handen, och är på allt sätt vanför.
Han har ingen slägt, förutom en farbror, som lefver, och efter
540
Den §5 Augusd.
fadren, som var prest, uppstod konkurs. Med dessa upplys¬
ningar öfverlemnar jag åt Ståndet att fatta beslut i ämnet.v
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »I alla dessa frågor
måste vi förlita oss på Stats-Utskoftet, sorn granskat de i
hvarje fall förekommande omständigheter, såvida vi icke hafva
speciel och tillförlitlig kännedom derom, att de personer, för
hvilka understöd är i fråga, hafva egna medel, hvaraf de kunna
hämta uppehälle. För min del tror jag, att Utskottet tillstyrkt
anslag endast der verkligt behof varit för handen, och så¬
ledes böra vi, om vi skola vara rättvisa, antingen bevilja eller
afslå alltsammans. Att åter afslå allt vore väl icke rätt, hvar¬
före jag vill godkänna hvad som blifvit föreslaget, då jag tror
att Utskottet gått med all grannlagenhet tillväga.»
G. A. Larsson från Östergötalands Län : »Jag vill för
min del ingalunda blindt lita på Stats-Utskottets förslag, ty
der kan det bero på en cinque å doux huruvida en pension
beviljas elier icke, och den förseglade sedeln har derstädes
i thy mål ofta fällt utslaget. Motionsfloden från de två första
Stånden hväifver sig egentligen om pensioners meddelande,
och vi finna ofta dessa Standen i dylika ämnen hylla en
åsigt, sorn de andra Stånden icke kunna omfatta. Troligen
hafva flera af dessa pensionssökandc förut fått afslag hos Rege¬
ringen, och jag har framkallat denna diskussion, på det jag
af Utskottets Ledamöter måtte kunna fä underrättelse, huru¬
vida icke den förseglade sedeln här varit framme, då det
kunnat tillgå så, att tvänne Löjtnanter, som begge äro lama,
kunna få så olika pensioner, att den ene bekommit jemnt dub¬
belt så mycket, som den andra. Bär anser jag allt skäl till
pröfning förefinnas.»
Erik Olsson från Nerikes Län hördes häruti instämma.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag vill
nog erkänna riktigheten af den af Nyqvist förordade princi¬
pen, men i öfrigt tror jag, att. upplysningar nOg lemnäs af de
ledamöter, som deltagit i ärendet, då det inom Utgiftsafdel-
ningen handlades. Hvad Majoren Westerling angår, så kän¬
ner jag icke huruvida det finnes några ömmande omständig¬
heter, som berättiga honom till högre pension, än förfatrnin-
garne bestämma icke heller känner jag hans ekonomiska för¬
hållanden, hvadan jag anser att förhöjningen bör afslås,
helst jag förmodar att de tjenster, han innehaft, gifvit honom
större inkomst, än dem, som han icke ansett löna mödan att
sköta. Den stora skillnaden i pensionsbeloppet för de båda
löjtnanterna är icke motiverad, hvarför jag önskar att de måtte
hugnas med en lika stor pension, eller 600 R:dr åt hvardera.»
Den 25 Augusti.
54 J
Häruti instämde Jokan Pellersson från Kronobergs Län.
Nils Svensson från Christianstads Län: »Man bör icke
låta drifva sig sä långt framåt att man beviljar understöd åt
alla, för hvilka sådant fordras, derföre att man lemnar det åt
en och annan mer förtjent person, ty detta skulle blifva en
alltför vådlig princip. Lars Magnus Knutsson har troligen
framställt det rätta förhållandet med Löjtnanten Loenbom, men
denne har icke genom sin tjenstgöring i Statens tjenst kom¬
mit på sitt nuvarande obestånd, utan genom sjuklighet, för
hvilket öde en hvar kan räka ut. Hvarje församling inom
vårt land liar sin särskilda fattigvård, och förbindelse att un¬
derhålla alla sina fattiga, utan afseende på det Stånd de tiil-
hiira, så att. Staten bör derifrån vara alldeles befriad. Hvad
de båda Löjtnanterna Themptander och Loenbom beträffar,
så böra de komma i åtnjutande af lika stor pension, eller
600 Bdr om året för dem hvardera.»
Häruti förenade sig Liss Lars Olsson från Kopparbergs,
Anders Andersson från Vermlands, Pehr Östman och Per Tjern¬
lund från Vester-Norrlands, samt Olof Nilsson och Olof Lind¬
ström frän Vesterbottens Län.
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Jag tror icke
att det pär så på slump, sorn hår yttrats, om vi följa Stats-
Utskotteis förslag, ty åtskilliga reservationer antyda att ären¬
dena der blifvit uoggrannt pröfvade. Afven tror jag att vi
här hafva flere af vårt Stånds Ledamöter inom Utskottet, sorn
kunna upplysa ifall något förekommer, som är oss dunkelt,
oell jag litar mer på uppgifter af dem, som haft tillförlitliga
handlingar att tillhandagå, än af andra, som yttra sig möjligen
utan full sakkännedom. Beträffande de båda Löjtnanterne,
har def blifvit föreslaget, att de skulle, hvar för sig, få be¬
hålla lönen i pension, och deraf följer det beloppen äro olika.»
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Man har här
under diskussionen yttrat att man icke kunde se, på hvilken
grund Stats-Utskottet byggt sina tillstyrkanden, men om man
ger akt på yttrandet angående Löjtnanten Themptander, fin¬
ner man, af sista raden, att Utskottet tillstyrkt pensionen lika
stor med lönen, således efter en verklig och rigtig grund.
Hvad beträffar Löjtnanten Loenbom, så är likaledes hans pen¬
sion bestämd till likhet med den behållna delen af lönen för
de sednare 5 åren, efter medelpris räknad. Således finner
man en bestämd grundprincip, och att den förseglade sedeln
härvidlag icke haft den afgörande rösten, ser man derutaf att
ingen reservation finnes mot denna punkt. Då en person gått
ur Statens tjenst kunna hans lefnadskostnader icke gerna blifva
så höga, icke behöfver han uniform o. s. v.; men man sade
5 4 2
Den nö Augusti.
i Utskottet att det var en antagen grundsats att då en tjen¬
steman hade öfver 2000 R:dr i lön, nedsättning i pensionen
alltid beslutas, meri om lönen utgör 2000 R:dr eller derunder,
den dä får bibehållas såsom pension. Jag skulle önska få
upplysning af de äldre kamraterne, hvarföre Majoren Wester¬
ling skall hafva 500 R:dr i tillökning pä den pension han an¬
nars är berättigad att uppbära; och kan man utan att bryta
mot förut fattade beslut göra nedsättning häri, får jag fram¬
ställa ett dylikt yrkande.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Det är något
svårt att i minnet med full säkerhet återkalla alla omstän¬
digheter, helst jag icke har mina härom förda anteckningar
till hands; men hvad Löjtnanterne Themptander och Loenbom
beträffar sä är det icke fråga derom, att de skola få uppbära
pensionen till högre belopp, än det, hvartill de äro berätti¬
gade, utan endast att de mä få uppbära pensionen några år
i förväg, på det de, såsom numera odugliga till krigstjenst,
må kunna afgå från stna innehafvande tjenster. I afseende
å förmögenhets-omständigheterna hos alla, soto kommit i fråga,
har Stats-Utskottei anställt noggranna pröfningar och infor¬
drat. bouppteckningar, prestbetyg och andra intyg rörande
ifrågakomna personer. Att alla, för hvilka understöd före¬
slagits, äro enligt intyg fattige eller behöfvande kan jag vits¬
orda ; men i öfrigt vili jag lemtia afgörandet helt och hållet
ät Ståndets ompröfvande.»
Robert Fredrik Gross från Kalmar Län: »I afseende
å Löjtnant Loenbom kan jag vitsorda allt hvad Lars Magnus
Knutsson nyss yttrat. Löjtnant Loenboins far var Kyrkoherde
i en församling, angränsande till den församling jag tillhörer,
och då han var en af de prester, som icke skrapa allting un¬
der sin egen gryta, letnnade han vid sitt frånfälle efter sig
flera barn, alla i de mest tarflig»', ja fattiga omständigheter.
Efter fadrens död arrenderade denne sonen tillika med vice
Pastorn på platsen bostället, men blef sedan sjuklig, mäste
lemna arrendet, och besökte både ut- och inländska bador¬
ter, utan att återfinna helsan, samt är nu alldeles lam. Ehuru
han af gunst och nåd fält behålla hela den lilla lönen, har
den alltid åtgått, och icke varit tillräcklig till hans uppehälle,
då han är oförmögen till allt arbete. Jag godkänner alltså
den för honom föreslagna pensionen. Men deremot kan jag
icke inse hvarför Löjtnant Themptander skall uppbära dub¬
belt så hög pension, dä de båda hafva samma grad och lida
af samma sjukdom, samt skälen till deras pensionering såle¬
des äro fullkomligt lika. Ingendera har ännu rätt till pension,
emedan de icke tjenat tillräckligt länge; men emedan de nu
Den 25 Augusti.
543
äro oförmögne att sköta sina tjensteåligganden liar det blifvit
i nådeväg föreslaget, det de matte erhålla pension, och af
denna anledning anser jag att den bör bestämmas till 600
R:dr, lika för dem båda.»
C. J. Svensén från Kalmar Länt »Anders Ericsson har
fullständigt redogjort för ärendets gäng inom afdelningen och
Utskottet, och jag vill blott tillägga att ehuru omständighe¬
terna för dem båda äro temligen lika, Themptander tjenade
vid ett värfvad!, och Loenbom vid ett indelt Regemente, i
följd hvaraf äfven deras löner och pensionsrätt äro något
olika. Dessutom har Themptander familj, hvilket icke är fal¬
let med Loenbom. Då Utskottet uppställt, den principen att
intet afdrag bör göras på löner, som icke öfverstiga 2000 R:dr,
sä anser jag att pensionen åt Löjtnant Themptander må för¬
blifva vid hvad Utskottet föreslagit.»
C. Q. Sköldberg från Nerikes Län: »Jag ville blott upp¬
lysa om anledningen till olikheten mellan be båda pensions¬
beloppen, men är deruti förekommen och har intet vidare att
tillägga. Då Themptander har familj, så bör han erhålla
hvad som blifvit tillstyrkt, ty familjen är nog olycklig ändå,
utan att man dertill behöfver beröfva fadren all utsigt att kunna
bidraga till dess underhäll. I öfrigt vill jag blott tillkänna¬
gifva att, när detta Utlåtande inom Utskottet justerades, jag
med Ståndets begifvande var frånvarande frän riksdags-orten,
hvarför jag icke vid någon punkt kan synas såsom reservant,
hvilket annars otvifvelaktig! hade inträffat.»
Guslaf Hullman från Nerikes Län instämde med den fö¬
regående talaren.
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »I anledning
«f Rosenbergs yttrande, att Utskottet med rätta grundat sitt
beslut om pensionens bestämmande efter den innehafvande
lönen, vill jag erinra, att sådant varit ganska rätt och billigt,
om de pensionerade uppnått den ålder, som berättigat dem
till pension, men att det nu icke är tillämpligt. Om en offi¬
cer, såsom tjenstgörande vid ett värfvadt regemente, han vara
belåten med 1200 R:dr i lön, då han behöfver uniform m. m.
för Ijenstens upprätthållande, synes han mig icke behöfva sä
mycket, sedan han tagit afsked. Beträffande de nu i fråga-
varande personerne, vet man, att Major Westerling äger förut
uppbära full pension, och kan jag icke medgifva någon för¬
höjning deruti, emedan många förtjenta män utom honom fin¬
nas, hvilka måste blifva i saknad af understöd för brist pä
relationer, och på det att Staten, så mycket som möjigt är,
måtte, med opartiskhet och i största möjliga omfång, kunna
utdela sina välgerningar. Jag vill alltså afstå förhöjningen
544
Den 25 Augusti.
åt Majoren Westerling, bevilja Löjtnanten Themptander en
pension, lika stor med den dt Löjtnanten Loenbom, eller
feOO R:dr, samt i öfrigt godkänna de återstående momenten
af denna punkt.»
Häruti förenade sig Anders Jonsson från Skaraborgs, Jo¬
hannes Larsson frän Jönköpings, Pehr Eriksson från Gefle¬
borgs och Oiof Andersson från Vestmanlands Län jemte en stor
del af Ståndets öfriga Ledamöter.
Måns Månsson från Kalmar Län: »Man har satt i fråga,
huruvida det resultat, Utlåtandet visar, tillkommit genom för¬
seglada sedeln eller icke. Rätta förhållandet är att tjenste¬
män på stat icke kunna afsättas, och ehuru de blifvit obot¬
ligt sjuke, äga de följaktligen rätt att uppbära lönen äfven om
de icke kunna sköta tjensteu. Otti alltså tjensferne icke skola
fortfarande skötas af andra personer, så måste afsked och
pension beviljas de nu ifrågavarande otjenstbara personerna.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag vill icke
motsätta mig C. A. Larssons yrkande angående förhöjning åt
Majoren Westerling, men i afseende ä pensioneringen af Löjt¬
nanterna Themptander och Loenbom instämmer jag fullkom¬
ligt med Mårts Månsson, ty Staten vinner mer, än hon förlo¬
rar på beviljandet af dessa pensioner. Man kan vara öfver¬
tyg ad, att desse officerare icke taga afsked utan pension, och
skola de qvarstå i rultorna, sä draga de sin lön och tjernsten)»
mäste ändock af andra bestridas, visserligen mot något afdrag
af lönerne, men resten måste ändock af Staten fyllas. Jag
vill alltså godkänna Utskottets förslag angående ifrågavarande
pensioneringar enligt mom. litt. b och c.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Med anledning
«f de upplysningar, som blifvit lemnade af ledamöterne inom
Utskottet, har jag begärt ordet, ty jag kan icke anse deri
antagna principen vara riktig. Då pensionering är ett barm¬
hertighetsverk från Statens sida, kan det icke vara rätt att,
af sådane, som böra hafva lika mycket och kunna lefva på
lika mycket, den ene får mer än den andre. Ingen rättvisa
ligger häruti. Här finnas do, som fått en årlig pension af
200 R:dr, och om man läser nästa moment tinner man att
för Löjtnanten Forshell blifvit föreslagen en pension af 400
R:dr, oaktadt han kan vara i behof af lika stor pension, som
Loenbom. Jag instämmer fullkomligt i de åsigter, sorn af C.
A. Larsson blifvit uttalade.»
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Om förhål¬
landet voro sådant, att Fäderneslandet stod i fara derför att
en eller annan Löjtnant blifvit otjenstbar, skulle jag gerna gå
in på Måns Månssons mening, att göra oss af med dem så
Den 25 Augusti. 54o
fort som möjligt, men då så icke är, så kunna de ju gerna
qvarstå celi vänta pä lätta pensionstiden. Jag anser att vi
icke tiora frångå hvad som är nödvändigt och prineipenligt.»
Greorg Nyqvist från Vermlands Län: »Man talar här om
rättvisa, och anser sig kunna komma fram med bättre för¬
slag än dem Utskottet uppställt. Såsom ett sådant rekom¬
menderar man det, att erbjuda en militär, som ej är skyldig
att taga afsked, åtnjutande af halfva lönen, ifall han begär
endtledigande från sin tjenst. Följden häraf blir naturligen
den, att han icke bryr sig om att taga afsked. Vi böra vara
rimliga i vära påståenden, och derför vill jag bifalla hvad
Utskottet härutinnan föreslagit.»
Måns Månsson från Kalmar Län: »Jag ser ej ogerna
om Ståndet vill afslå pensionerna, men följden blir den, att
dessa officerare qvarstå till dess de få pension, och att andra
under tiden få sköta de dem tillhörande tjensterna.»
Talmannen upplyste att vid 1854 års Riksdag beslöts, att
obotlig ansedd, lam, blind eller sinnessvag tjensteman får
skiljas från innehafvande ordinarie tjenst och erhålla lönen i
pension.
August Andersson från Östergöthlands Län: »Ifall så
är, som jag icke betviflar, att Regeringen har denna rätt, så
förundrar det mig storligen att man någonsin brytt sig om att
framkomma med nu ifrågavarande ansökningar.»
Diskussionen förklarades nu vara afslutad. Talmannens
först framställda proposition om bifall å mom. a i fråga om
förhöjning i pensionen för majoren Westerling, besvarades
med öfvervägande Nej, och blef, uppå förnyad framställning,
mom. af Ståndet afslaget; hvarefter mom. b, c, d, och e,
uppå särskilda derom framställda propositioner, af Ståndet
godkändes.
Punkten 21.
Härvid anförde C. A. Larsson (rån Östergöthlands Län:
»Sorn Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag uti underdånig
skrifvelse, N:o 229, anhöllo hos Kongl. Maj:t att en revision
af de stadganden, som ligga till grund för pensions erhållande,
måtte företagas, samt detta är af högsta behof påkalladt, på
det att tjenstemännen sjelfva äfven måtte kunna bidraga un¬
der sin tjenstetid till deras framtida pensionering, äfvensom,
och då Utskottet redan i 8:de punkten af detta Utlåtande
afstyrkt flere motioner af den beskaffenhet, sorn de i denna
punkt omförmälta, yrkar jag afslag å den nu föredragna punk¬
ten.»
Bonde-St:$ Prot. vid 1859—CO årens Riksdag. VII. 35
546
Den 25 Augusti.
Öfverläggningen var afslutad, och efter framställd proposi¬
tion blef punkten af Ståndet afslagen.
Punkterna 22, 23, 24, 25, i alla dess mom. 26 och 27
godkändes.
Punkten 28, föranledde diskussion, derunder sig yttrade:
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Då den åbe¬
ropade bouppteckningen visar en behållning af 7,513 R:dr 51
öre, så hemställer jag, huruvida det är skäl att denna pen¬
sion beviljas.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Icke allenast
derför att bouppteckningen visar betydligt öfverskott, utan äf¬
ven derför att. öfverstinna!) Ström eger förmögna slägtingar,
hvartill kommer att Malmö är ett rikt samhälle, som säkerli¬
gen icke skall, i händelse deraf göres behof, underlåta att
hjelpa enkan efter en af dess mest utmärkta medlemmar, yr¬
kar jag afslag å ifrågavarande punkt.»
Häruti instämde Liss Lars Olsson från Kopparbergs och
Pehr Eriksson. Anders Jonsson samt Pehr Pehrsson från
Vermlands Län m. fl.
C. A. Ifarsson: »Utan afseende på Malmö samhälle
och dess större eller mindre hjelpsamhet, föreställer jag mig
att ifrågavarande enka, då hennes man i lifstiden varit en
högre militär, eger uppbära pensioner från andra håll, hvar¬
för hon säkerligen icke behöfver något understöd från Statens
sida af sådan beskaffenhet, som det här ifrågasatta.»
Erik Olsson från Nerikes Län instämde häruti.
Öfverläggningen förklarades afslutad och punkten afslogs.
Punkterna 29, 30, 31, 32, 33 och 34 blefvo härefter af
Ståndet godkända.
Vid föredragning af punkten 35 yttrade sig sålunda:
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Då statsråds-
platserna numera äro så väl aflönade att, med iakttagande af
någon husnällning, deras innehafvare aldrig skulle behöfva
efterlemna hustru och barn i den belägenhet, att för dem un¬
derstöd af Staten måste tiggas, samt dessutom nu ifrågava¬
rande enka uppbär ett årligt gratial från Amiralitets-krigs-
manskassari, anser jag nu föredragna punkt böra af Ståndet
afsläs.»
Häruti instämde Olof Lagergren från Gottlands och Nils
Magnus Pettersson från Kalmar Län m. fl., hvarefter öfver-
läggningen förklarades fulländad och punkten afslogs.
Punkterna 36, 37 och 38 biföllos.
Punkten 39 föranledde diskussion, dervid sig yttrade:
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Visst är den
öreslagna summan liten och obetydlig, men jag vill i alla
Deri 25 Augusti.
541
fall fästa uppmärksamhet vid densamma. Då man förgäfves
sökt understöd hos Kongl. Maj:t, så vidtalar man en Riks¬
dagsman, helst af Högloflige eller Högvördiga Ståndet, att hos
Ständerna göra framställning i ämnet, och sålunda går det
rnerändeis igenom. Derföre böra allmosor af oss icke alltför
handlöst utkastas, helst de flesta sådana tillfalla dem, som
äro födda inom det Högvälborna Ståndet i lyx och öfverflöd,
och hvilka borde lära sig hushålla och arbeta. Sådana till
straff och andra till varning böra Rikets Ständer i dessa fall
vara så sparsamma som möjligt är, och hvad särskildt före¬
varande pension beträffar, tror jag att, när den blifvit af pro¬
sten Kullman förordad, behofvet deraf icke är särdeles trän¬
gande.'?
Flere Ledamöter af Ståndet instämde i detta yttrande.
O. A. Larsson frän Östergöthlands Län: »Jag kan icke
gilla Utskottets motiv, att frågor om pensioner åt aflidne tjen-
stemäns efterlemnade enkor och barn böra utan alltför lång
tidsutdrägt hos Rikets Ständer anmälas, ty ju längre tid för¬
flyter innan Staten behöfver taga hand om tjenstemännens
efterlefvande, desto nyttigare anser jag det vara för Staten
och det allmänna. För öfrigt vill jag icke yrka afslag å denna
punkt.??
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ??Inom Utskotts»
afdelningen hörde vi oss noga om, huruvida den här oinför-
mälda enkan eger någon enskild tillgång, eller uppbär pen¬
sion från något annat håll, utan att vi kunde härom erhålla
annan upplysning, än den punkten innehåller. Då jag emel¬
lertid är rädd att gifva understöd ät icke behöfvande, torde
denna punkt böra afstyrkas.»
Denna åsigt delades af Olof Olsson i Gersheden inom
Vermlands, och Olof Nilsson från Vesterbottens Län.
Georg Nyqvist från Vermlands Län: ??Då jag hör att
en Stats-Utskottets Ledamot uttalat sig för afslag, sä vill jag
instämma deruti. Dock tror jag' att en pension bör beviljas,
antingen begäran derom är framförd af Kongl. Maj:t eller af
enskild motionär, så snart behofvet deraf är pröfvadt och
befunnet fullt giltigt. För min del finner jag Utskottets mo¬
tiver högst oriktiga, och att de skulle, ifall de godkändes,
framkalla både nödiga och onödiga framställningar om pen¬
sioners beviljande. Den som ej behöfver understöd, bör väl
undvika att begära något sådant, och först när nöden står
för dörren är skäl att tänka på erhållande af hjelp och un¬
derstöd af Staten.??
Anders Gudmundsson från Hallands Län: ??Jag var när¬
varande i Utskottet, när denna fråga derstädes förevar, och
Den 26 Augusti.
gillade de da framlagda skälen. Emellertid omtalades der,
att denna enka i arf erhållit, 15,000 R:dr, men huruvida dessa
voro i behåll eller icke, tycktes ej vara bekant, för någon.
Jag yrkar nfslag å punkten.v
Diskussionen var nu afslutad och uppå Talmannens der¬
om gjorda framställning blef ifrågavarande punkt af Ståndet
afslagen.
Härefter godkändes punkterna 40, 41, 43, 44 och 45.
Punkten 46.
Härvid yttrade :
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Enär Landt¬
mätaren Hackzell, enligt hvad upplyst är, redan innehar pen¬
sion, och det måste anses orätt att hopa flera sådana på en
hand, samt dertill kommer att de landtmäteriförrättningar af
större omfång, som blifvit honom anförtrodda, säkerligen varit
ganska inbringande, yrkar jag afslag å den nu föredragna
punkten.»
J. O. Almqvist från Norrbottens Län: »Den ifrågava¬
rande mannen har inlagt mycken förtjenst om den ort, han
tillhör, och om Lappmarken, hvarest det icke går så lätt att
förtjena på skiften, som mången här kanske föreställer sig.
Som Hackzell är omgifven af en stor skara oförsörjda barn
vill jag, på de af Utskottet andragna skäl. hvilka synas mig
ganska giltiga, bifalla denna punkt.»
Nils Svensson frän Blekinge Län : »Jag vill icke för¬
tänka en landsman till Hackzell, att han tager hans parti, så
vidt sig göra låter, men det tror jag förvisso, att icke begå
vi någon mannamån örn denna punkt af Ståndet afslås, hvilket
jag äfven för min del påyrkar.»
Flera Ledamöter af Ståndet instämde häruti.
Anders August Andersson från Östergöthlands Län: »Jag
tror att så många förfjente män finnas, som icke ännu hafva men
väl förtjena pensioner, att vi icke hafva råd att hopa flera pä
en hand. Det vore i sanning mycket, glädjande om pennin-
garne det oaktadt ville räcka till.»
Öfverläggningen var afslutad och punkten afslogs.
Derefter godkändes punkterna 47, 48, 49, 50 och 51.
Angående Punkten 52 yttrade Garl Anders Larsson från
Östergöthlands Län: »Som Regeringen säkerligen icke under¬
låter, att i sina Propositioner till Rikets Ständer vid nästa
Riksdag anmäla dem, som böra pä allmänna indragnings-
staten öfverflyttas, så anser jag att denna punkt bör afslås.»
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands Län: »För min
del tror jag att en hvar, som kanner hvad Konduktören Recin
Den 25 Augusti.
540
verkat för befrämjande af de praktiska vetenskapernas använ¬
dande på industrien, icke skall kunna afslå denna framställ¬
ning ; och som jag känt honom sedan 1840, och under hela
denna tid kunnat uppskatta hans värde och duglighet, yrkar
jag bifall till Utskottets i denna punkt gjorda hemställan.»
Häruti instämde Olaus Eriksson och Benyl Johan Holmlin
från Götheborgs och Bohus samt Erik Olsson från Nerikes
Län in. fl.
Pehr Ostman från Vester-Norrlands Län: »Om man
måste medgifva, att technologiska institutet utöfvat ett högst
välgörande inflytande på våra fabriker och vår indstri, och
att derifrån personer utgått, som varit vårt land till största
nytta och heder, bör ock denna läroanstalt, lika med andra
nyttiga verk i denna väg, omhuldas och dess lärare röna för¬
tjent uppmuntran. Recin har på en sådan plats verkat myc¬
ket godt, och bör vara berättigad att få njuta en lugn och
bekymmerfri ålderdom. Icke derför att jag känner mannen,
men derför att jag känner hvad lian uträttat och verkat,
yrkar jag bifall till Utskottets tillstyrkan i denna del af Ut¬
låtandet.»
C. A. Larsson: »Just på de tvänne sistnämnde talarnes
skål vill jag afslå punkteh, ty då hvarken Recin sjelf begärt
komma pä indragningsstat, ej eller institutets direktion derom
gjort någon framställning, vore det liksom att säga åt honom,
att han ej bör stanna qvar vid läroverket, ifall en enskild
väcker fråga härom. För att icke beröfva läroverket en så
ypperlig lärare och stor förmåga, som jag nu hört Recin vara,
yrkar jag afslag af nu föredragna punkt.»
Häruti instämde Anders Jonsson från Skaraborgs, Anders
Söderholtz frén Södermanlands, Nils Pellersson och Nils Magnus
Pellersson från K,almar samt P. A. Nyström från Vesterbottens
Län m. fl.
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands Län: »Den siste
talarens yttrande synes mig vara mer rigtadt mot motionärerne
än mot sjelfva saken ; men jag har tagit kännedom om motio-
närernes skäl, och anser att frågan bör bifällas.»
Johan Lekberg från Nerikes Lön: »Då det är upp¬
gifvet, att Recin frångår läroverket så snart han erhåller pen¬
sion, och förlusten af en så utmärkt lärare skulle blifva alltför
känbar, tror jag att denna punkt bör af Ståndet förkastas.»
C. A. Larsson: »Jag hyser icke någon ovilja, hvarken
mot personen i fråga ej eller mot motionärerne, ehuru jag anser
de sednares tilltag opåkalladt, då Konduktören Recin alldrig
ännu tillkännagifvit sin önskan att vilja från läroverket afgå,
550
Den 25 Augusti.
hvarest jag önskar att lian måtte kunna qvarstå och fortsätta
sin gagnande verksamhet, så länge, sorn möjligt.”
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: ”Den siste
talaren har förut nämnt, att man i dylika frågor icke får eller
bör fästa sig vid enskilda motionärers förslag, men jag tror
att om en motion har lika goda skäl för sig, sorn en Kongl. Pro¬
position, bör den förra likaväl som den sednare, röna upp¬
märksamhet af Rikets Ständer. Hvad Lekbergs anmärkning
angar, om den förlust läroverket skulle lida genom Recius bort¬
gång, så har Utskottet, sökt förebygga densamma genom det
vilkoret att Recin först efter fyllda 65 år må på indragnings-
stat uppföras. Visserligen bar han icke uppnått någon hög
rang i samhället, men han har varit en nyttig och gagnande
medlem deraf, och är förthy berättigad att åtnjuta en lugn
och bekymmerfri ålderdom.”
Bengt Johan Holmlin frän Götheborgs och Lohus Län :
”Jag önskar bifalla denna punkt, ty då Recin snart nog fyller 65
år, är det klart, att han icke vidare kan vara i sin fordna
kraft, utan att lian snart måste afgå från platsen, äfven om
han icke erhåller pension.”
Sven Bosenberg från Kristianstads Län: ”Jag tror
gerna allt godt, man talar om Recin, ehuru jag personligen icke
känner honom det ringaste; visserligen ser jag att han skött
sin nu innehafvande befattning i 20 års tid och att han i allo
är väl vitsordad, men jag tror, att, då pensioner skola be¬
viljas, vi hafva nog af deni Regeringen föreslår, och då denna
icke är af Kongl. Maj:t framlagd och utredd, kan jag, såsom
frågan nu står, icke lemna mitt bifall till densamma.”
G. A. Larsson: »Med anledning af östmans framställ¬
ning vill jag fästa hans uppmärksamhet derpå, att jag aldrig
föraktat någon enskild motionärs mening, ,AÉ då densamma
går ut på att försätta en verksam man utr. all verksamhet,
då tycker jag att man gar väl långt i sitt nit, och kan icke
stillatigande vara vittne till ett dylikt försök.”
A. W. Uhr från Nerikes Län: ”Det synes af Utskot¬
tets motiver, sou, skulle dugligheten hos mannen ej vara så
stor, som Larsson och många flera hafva här påstått, ty Ut¬
skottet säger: ”att, Institutets Styrelse icke osannolikt konime
att af välvilja för Recin vida utöfver den naturliga gränsen för
tjenstemannadugligheten uppskjuta Recins endtledigande, hvilket
tvifvelsutan skulle för Institutet blifva af menligt inflytande.”
Häraf synes det sorn han vore af ålder försvagad, och att In¬
stitutet icke vidare vill hafva honom qvar, vid hvilket förhål¬
lande jag gerna vill kosta på några riksdaler på det Institutet
Den 25 Augusti.
må blifva i tillfälle att skaffa sig en yngre och kraftfullare
man."
Häruti instämde Erik Olsson från Nerikes samt Malls
Pehrsson och C. C. Nettelbladt från Stockholms Lån.
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands Län: »Jag vill
tillkännagifva det jag alidrig tagit motioner från gatan, såsom
en talare velat insinuera. Ingen af Bonde-Ståndets Ledamöter
inom Utskottet har reserverat sig mot denna punkt och derför
tror jag att den bör bifallas.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län förklarade sig vilja in¬
stämma med Uhr.»
C. A. Larsson: »Om det vöre så som Uhr och Jöns
Pehrsson sagt, vöre visserligen skal att meddela pensionen,
ifall den ej endast blifvit föreslagen af motionärerne ensamme,
utan åtminstone blifvit äfven af Styresmannen för institutet till¬
styrkt. Jag tror visserligen, ehuru jag icke känner honom
det ringaste, att den ifrågavarande mannen har många för-
tjenster, och anser derföre icke rätt att några enskilda mo¬
tionärer söka bringa honom från sin verksamhet.»
öfverläggningen förklarades nu vara afslutad, och sedan
Talmannens proposition på bifall blifvit med blandade ja och
nej besvarade, samt votering hegard, så uppsattes, justerades
och anslogs följande voterings-proposition:
Den, som bifaller punkten 52 af Stats-Utskottets Utlå¬
tande, N:o 152, löstal¬
ja j
Den det ej vill. röstar
Nej:
Vinner Nej, då har Ståndet för sin del afslagit ofvnn-
nämnde punkt.
Voteringe, > »refter i vanlig ordning verkställd utföll med
24 ja mot 51 a ej, i följd hvaraf ifrågavarande punkt 52 var
af Ståndet afslagen.
Mot detta Ståndets beslut reserverade sig Pehr Östman
frän Vester-Norrlands Län på den grund, att, då Ståndet i
föregående punkter beviljat pensioner åt enkor efter Lands-
höfdingar och Öfverstar m. fl., det vore inkonseqvent att ej
med pension ihågkomma en man, sorn allt intill sin höga ål¬
derdom varit verksam för det allmännas vfil.
Likaledes reserverade sig Pehr Maltsson från Vester-Norr¬
lands, Erik Olsson från Nerikes, f. v. Talmannen Pehr Eriksson
från Vermlands samt Olaus Eriksson, Erik Christensson, Johannes
Nilsson och Bengt Johan Holmlin, alla från Götheborgs och
Bohus Län m. fl.
5 52
Den 25 Augusti.
Öfverläggningen om detta Utlåtande afbröts nu för att i
eftermiddagens plenum fortsättas.
§ 7.
Efter nu skedd föredragning godkändes Expeditions-Ut-
skottets uedannämnde förslag til! Rikets Ständers underdåniga
skrifvelser till Kongl. Maj:t, nemligen :
N:o 114, angående allmänna vilkor och stadganden i
afseende på de under denna Riksdag beviljade statsbidrag till
väganläggningar och vägförbättringar samt hamnbyggnader och
vattenaftappningar m. fl. arbetsföretag;
N:o 115, angående utbyte af f. d. förarcbostället vid Sö¬
dermanlands Regemente mantal Wreta mot Knmoskatte-
hemmannen Kroberga Vestergården ^ och Östergården J:dels
mantal i .Nyköpings Län;
N:o 116, angående upphörande af dagsverksskyldigheten
för de under Roma Klosters Kungsgård hörande Nährs- och
Skenholmarne ;
N:o 117, angående förändring i nu gällande stadganden
rörande äktenskapsskillnad;
N:o 118, angående tillsättning endast på förordnande af
Rektor vid högre Elementar-läroverk ;
N:o 119, angående förbud mot begagnande af s. k. elg-
drag, samt om förändring i vissa delar af föreskrifterne rö¬
rande rofdjursjagt; och
N:o 120, angående utarbetande af förslag till ny sjölag
m. m.; hvarjemte
Samma Utskotts Memorial N:o 12, i anledning af åter-
remiss å skrifvelseförslaget, N:o 105, lades till handlingarne.
Ståndet åtskiljdes kl. ^ till 3 eftermiddagen för att till
fortsättande af plenum kl. 6 eftermiddagen åter samman¬
träda.
In fidem
N. A. Fröman.
Den 25 Augusti.
553
Plenum kl. 6 e. nt.
§ 1.
Fortsattes^ föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande,
N:o 152, angående regleringen af utgifterna under Riks-Sta-
tens Nionde Hufvud-Titel.
Punkten 53 bifölls.
Punkten 54.
Härvid yttrade :
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län, »Då
Notarien Jeedren inom det embetsverk han tillhör är öfver¬
talig och hans tjenstgöring såledts icke torde vara särdeles
maktpåliggande, hemställer jag, att Ståndet måtte låta bero
vid det sistlidne Riksdag härom fattade beslut och afslå ifrå¬
gavarande punkt.»
Häruti instämde Johan Pettersson från Kronobergs Län.
Sedan derefter Talmannens proposition på bifall blifvit
med nej besvarad, blef, uppå ånyo framställd proposition, ifrå¬
gavarande punkt af Ståndet afslagen.
Punkten 55 bifölls.
Punkten 56 föranledde disskussion, derunder sig ytt¬
rade:
Anders Eriksson från Elfsborgs Län : ”Jag kan icke
bifalla Utskottets tillstyrkande i denna punkt. General Akrell
har nemligen endast i 10 år varit anställd i civil tjenst. Andra
vid civil-staten hörande embetsman erhålla först efter fyra
gånger så lång tjenstetid pension å allmänna indragnings-
staten och då endast till ett belopp af fyra femtedelar af lönen,
såvida den öfverstiger 3,000 R:dr. Vid sådant förhållande
vore det mindre välbetänkt att åt General Akrell, som dess¬
utom uppbär 300 R:dr årligen af den till understöd för bles-
serade officerare bestämda fond, anslå en pension motsvarande
liela hans nu innehafvande lön. Jag föreslår derföre att ifrå¬
gavarande pensionsbelopp måtte bestammas till 4,500 R:dr
R:mt, deruti inbegripne ofvannämndc 300 R:dr, samt med det
Dan 25 Augusti.
af Utskottet framställda vilkor, att den pension, General-Löjt¬
nanten Akrell för närvarande är berättigad att från arméens
pensionskassa uppbära, måtte upphöra, då pensionsrätten från
allmänna indragningsstaten vidtager.»
E■ M. Falle och Anders Jonsson frän Skaraborgs. Pehr Erik
Andersson frän Vestmanlands, Jonas Andersson från Östergöth¬
lands, Lars Guslaf Andersson frän Elfsborgs, Nils Magnus Pel¬
lersson trän Kalmar och Olof Nilsson frän Vesterbottens Län,
jemte flera af Ståndets Ledamöter instämde.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Lika med före¬
gående talaren anser jag, att ifrågavarande pensionsbelopp bör
nedsättas till 4,500 R:dr. En person, som drager sig tillbaka
till privatlifvet, tor kunna lefva pä denna summa, hvilken är
lika stor som en vanlig professors-lön, och jag anser att sam¬
hällets skuld dermed är tillräckligt betald. Jag yrkar der¬
före afslag å punkten, samt att General-löjtnanten Akrell måtte
tillerkännas en pension, i ett för allt af 4,500 R:dr R:mf.»
Häruti instämde Johannes Andersson från Elfsborgs och
Pehr Eriksson från Vermlands Län.
0■ O. Almqvist från Norrbottens Län: »Emot Utskot¬
tets Utlåtande uti ifrågavarande punkt finner jag mig upp¬
fordrad att framställa några anmärkningar. På Utskottets ytt¬
rande angående General Akrells stora förtjenster om det all¬
männa, får jag svara, att om han ock egt god vilja, har han
likväl saknat förmåga att uppfylla sina tjensteåligganden så¬
som Telegraf-verkets chef. Detta verk har troligen varit det
sämsta af alla. Förtjensten äf liniernas anläggning tillhör Ma¬
jor Fahnehjelm, och öfriga bestyr hafva skötts af underord¬
nade funktionärer. Till följd af bristande förstånd och sam¬
manhållning hafva ordres (som de skulle kallas, emedan sty¬
relsen bestod af militärer) blifvit utfärdade, den ena dårakti¬
gare än den andra, och utan inbördes sammanhang. Så kan
jag berätta, att då telegrafportot i Danmark vid ett tillfälle
ändrades, utkom en ordres om portot, som icke förstods på
någon station. Af Direktörerna i Stockholm afgafs en förkla¬
ring: men dagen derpå, då linien skulle öppnas, förklarades,
genom en nj' ordres, att den föregående dag utgifne icke
skulle tjena till efterrättelse. Vidare har det största slöseri
gjort sig gällande deruti, att Intendenterne skickat fjenste-
männen fram och tillbaka fran ena ändan af riket till den
andra, och General Akrell har alltid till sådane åtgärder gif-
vit sitt bifall. Tjenstemän, som gjort sig skyldige till för¬
skingring af om händer hafde medel, hafva sådant oaktadt icke
blifvit skilde från sina tjenster, utan straffats endast med några
månaders suspension. Då ställningen inom Telegraf-verket
Don %o Augusti.
555
under General Akrells styrelse varit sådan, sorn jag nu sökt
visa, finner jag allt skål vara för handen att betydligt ned¬
satta det föreslagna pensionsbeloppet, oell att till grund för
detsamma icke lägga hans förtjenster om Telegraf-verket, utan
hvad han i öfrigt möjligen uträttat till fäderneslandets gagn.
Jag yrkar derföre, att ifrågavarande pension, under samma
förbehåll, som Utskottet föreslagit, matie bestämmas till 4,000
Hulr R:mt.
Garl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Man
torde böra besinna, att General Akrell är den förste ehef för
Telegraf-verket, samt att uti ingen författning samma verks
tjenstemän blifvit tillerkända någon pensionsrätt, Yid sådant
förhållande och då General Akrell redan är berättigad till
pension från Arméens Pensionskassa, samt jag, i motsats mot
den siste talaren, icke finner General Akrells öfriga förtjen¬
ster om fäderneslandet nu böra tagas i betraktande, dä det
är fråga om hans pensioneraude såsom Telegrafverkets chef,
yrkar jag, att ifrågavarande punkt måtte helt och hållet
afslås.»
Rosenberg: »Jag fruktar att vi genom att gå till väga,
såsom den föregående talaren föreslagit, skulle komma ur
askan i elden. Då Telegraf-styrelsen är ett Statens verk, har
jag ansett, att en pension för dess chef borde bestämmas, i
likhet med hvad för öfrige civile embetsman, hvilkas löner
öfverstiga 3000 R:dr, är bestämdt till fbdelar af lönens belopp.
Afslä vi alldeles denna punkt, så blir följden den, att i För¬
stärkt Stats-Utskott ja-propositionen framställes på 6000 R:dr
och nej-propositionen på afslag, hvilken sistnämnde då icke
lärer komma att bifallas, hvaremot den, om den kommer att
lyda på 4.500 R.dr, får mera utsigt till framgång.»
Garl Anders Larsson.■ »Enligt den grund, som Rosen¬
berg angifvir, skulle vi äfven blifva förpligtade att pensionera
jernvägstjenstemänneri, hvilka dock. sä vidt jag känner, lika
litet, som tjenstemännen vid Telegraf-verket, uti någon författ¬
ning dertill berättigas. Skulle Kongl. Majit åt sådane funk¬
tionärer komma att begära pensioner lärer Dan väl äfven
framställa ett förslag till bestämmande af de högre årliga bi¬
drag, genom hvilka de skulle bereda sig rätt att af sådane
förmåner komma i åtnjutande. Ibland oss tror jag väl icke
någon finnes, som vill upptaga ännu flera corpsen bland dem,
som Staten redan har att pensionera.»
Här uti instämde Olof Andersson från Vestmanlands Län.
Almqvist: »I anledning af Larssons yttrande erinrarjag
mig nu, att kornmittéen för pensionsväsendets ordnande, in¬
fordrat uppgifter om Telegraf-tjenstemännens ålder och löne¬
556
Uen 25 s4ugusti.
belopp, för att få dem intagna i pensions-inrättningen; jag
anser det derföre vara skäl att uppskjuta nu förevarande fråga
och förenar mig för närvarande med Larsson.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Det är
ej endast för General Akrells egenskap af chef för Telegraf¬
verket, som jag, i likhet med Anders Eriksson, vill tillägga
honom en pension af 4,500 R:dr. Han har nemligen en lef-
nadsålder af 81 år, af hvilka 64 äro till brag ta i Statens tjenst
och har således uppnått det åldersmåtf, som i alla hän¬
delser berättigar till pension. Vore han qvar i Militärstaten,
skulle han ovilkorligen ega samma rätt dertill, som dess öf¬
rige tjenstemän, och dä han blifvit förflyttad till en civil
tjenst, bör han äfven åtnjuta pensionsrätt. i förhållande till sin
nu innehafvande lön. Det lärer icke heller vara någon ut¬
sigt, att han i de andra Stånden derifrån blifver utesluten.
General Akrells förtjenster om Telegraf-verket, hvilka jag icke
kan bedöma, hörer jag Almqvist anse icko vara af stort vär¬
de; men, utom det att hans lunga verksamhet för öfrigt i
Statens tjenst är väl vitsordad, är det naturligt, att don som
får det svära uppdraget att, innan någon erfarenhet är vun¬
nen, ordna en så ny inrättning, som Telegraf-verket, alltid
måste blifva utsatt för klander. Jag tillstyrker ett pensions¬
belopp af 4,500 R:dr R:mt.«
Atskillige af Ståndets Ledamöter förenade sig med Jonas
Andersson.
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Jag är af den
tanke, att om Bonde-Ståndet vill vinna framgång åt sina be¬
slut, måste det vara hofsamt och icke göra oskäliga påståen¬
den. Jag vill derföre, lika med Anders Eriksson, förorda en
pension åt General Akrell af 4,500 R:dr. Afslå vi alldeles
hvad af Utskottet är tillstyrkt, skola vi derpå icke vinna, utan
tvärtom föranleda ett sämre resultat »
Häruti instämde Johan Pellersson från Kronobergs, Mall¬
min och Pehr Erik Andersson från Vestmanlands, Nyqvist
frän Vermlands, Olof Pehrsson från Gefleborgs samt Anders
Trulsson från Blekinge Län.
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »Jag
är förekommen af Erik Ersson och inskränker mig derföre
till att instämma med honom.
Carl Anders Larsson: »Om fråga vöre att gifva pen¬
sion ät Akrell, såsom General-löjtnant, skulle jag emot Jonas
Anderssons yttrande icke hafva något att invända, men att
pensionera honom såsom chef för Telegraf-verket anser jag
vara ett betänkligt prejudikat, icke derför att jag vet något
fel med mannen, utan emedan jag anser formen oriktig. Ur
Den 25 s /ugus ti.
557
Arméens Pensionskassa åtnjuter han redan den pension, som
honom tillkommer och jag finner icke skäl att för haris be¬
fattning med Telegraf-verket böja densamma. Att Bonde-
Ståndets åsigt, skulle bli undertryckt i de andra Stånden är
väl icke så säkert; det kunde ju hända att Borgare-Ståndet
äfven beslutar afslag, och skulle det deremot bestämma sig
för en pension af 4,500 R:dr, kunna ju vi förena oss med
sistnämnde Stånd, för att få detta till kontrapropositon i För¬
stärkt Stats-Utskott.
C. J. Svensén från Kalmar Län: »Att pensionera Ge¬
neral Akrell, såsom chef för Telegraf-verket, anser jag så
mycket olämpligare, sora han endast på förordnande innehaft
denna tjenst. Skall pension beviljas, så må det vara för hans
törtjenster om fäderneslandet i allmänhet, ty skulle vi börja
anslå pensioner åt telegraf- oell jernvägstjensteman kommo
vi in på en bana, hvars slut icke kunde beräknas. Ett
rent afslag å ifrågavarande punkt vore kanhända icke lämp¬
ligt, hvarföre jag vill förorda en pension af 4,500 R:dr, dock,
i likhet med hvad Herr Björk i sin reservation föreslagit, med
afdrag af de pensioner General Akrell förut innehafver.»
Erik Ersson: »Det är naturligt, sitt om pensionsbe¬
loppet bestämmes till 4,500 R:dr, de pensioner, sorn af Gene¬
ral Akrell förut innehafvas, komma att försvinna, Han får en¬
dast 4,500, de må nu utgå under hvad form som helst.
Att nu genom ett rent afslag statuera ett exempel, tror jag
föga gagna; det torde ändock icke dröja många Riksdagar,
innan såväl Telegraf- som Jernvägstjensteman komma med
anspråk pä pensioner, och för min del vill jag icke sätta mig
emot sådane, då de framställas med hof och måtta, den sö¬
kande må nu kallas chef eller hvad annat som helst.»
Carl Anders Larsson: »Utskottet har visserligen fram¬
ställt såsom vilkor för den tillstyrkta pensiorisrätten, att den
pension General Akrell åtnjuter från Arméens Pensionskassa
skall upphöra; men dä ingen garanti finnes, att detta vilkor
skall blifva uppfyldt, ser jag häruti ett ytterligare skäl för af¬
slag fi punkten. För öfrigt vet jag icke, om jag skall anse
det vara hof och måtta att åt en enda person anslå en pen¬
sion af 4,500 R:dr, som kunde vara ett tillräckligt belopp för
40 enkor.»
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län; »Det
är en gammal svensk sats, att den som begärt för mycket får
för litet. Oin vi derföre nu gå in på hvad Erik Er»son m. fl.
föreslagit, kunna vi hafva något hopp om framgång. Hvad
här blifvit yttradt, att möjligen ett annat Stånd beslutar att
4,500 R:dr skola beviljas, torde ej vara att lita på.»
558
Den 25 Augusti.
Erik Ersson: »Jag har alltid föreställt mig, att General
Akrells pension från Armeéns Pensionskassa skulle upphöra
då han kotnnie i åtnjutande af den nu föreslagna: men om vi
hysa något tvifvel derom, kunna vi ju uttryckligen intaga vil¬
koret i vårt beslut.»
Carl Anders Larsson: »Jag har begärt ordet, i anled¬
ning af Johannes Nilssons yttrande, att man ej kan lita pä,
att ett annat Stånd nedsätter det begärda beloppet till 4,500
R:dr; i sådant fall vet jag icke hvartill det skulle tjena att vi
bestämde oss för sistnämnda summa, ty frågan kunde ju dä
i alla fall icke komma till förstärkt Utskott.»
Johannes Nilsson: »Jag har kanhända ett oriktigt begrepp
härom, men jag förmodar, att om Bonde-Ståndet beslutar ett
mindre belopp., frågan skali behandlas af förstärkta Utskottet.»
C. A, Larsson: »Jag kan icke tro, att förstärkt Stats¬
utskott kan få med saken att göra, sedan tre Stånd deruti
fattat sammanstämmande beslut.»
Rosenberg: »Det är ingen anledning att tro, det Borgare-
Ståndet bifaller punkten, utan sannolikt att Herr Björks reser¬
vation der Olifver antagen; jag vill derföre förorda denna, för
att få den till kontraproposition i förstärkta Utskottet. Hade
vi icke annat mål än att visa, det vi kunna fatta beslut för
oss sjelfve, utan afseende på andra Stånd, vore det så godt
att, såsom en talare yttrat, i klump afslå hvarje punkt. Det
kan visst synas olyckligt, att så många nya tjenstemän kom¬
ma med anspråk på underhåll af Staten. Men i ett land, som
befinner sig i utvecklings-tillslånd, kan det ej hjelpa», att nya
tjenster behöfvas, hvilkas innehafvare måste förses med löner
och pensioner »
öfverläggningen förklarades fulländad, och sedan Talman¬
nens proposition på bifall blifvit med nej besvarad, beslöt
Ståndet, för sin del, efter ånyo framställd proposition, samt
med afslag å punkten i öfrigt, att ett pensionsbelopp af 4,500
R:dr R:mt årligen, under det af Utskottet föreslagna vilkor,
skulle General-Löjtnanten rn. m. Carl Akrell tilläggas.
57:de punkten.
Härvid yttrade:
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Det är
visst möjligt att öfverste Haasum gjort sig väl förtjent af
fäderneslandet; men, så vidt jag vet, har hans verksamhet
icke för detsamma åstadkommit någon profit, utan tvertom
uppoffringar. Vid sådant förhållande och då Haasum redan
blifvit berättigad till 4,500 R:drs pension, anser jag detta fullt
tillräckligt och yrkar afslag ä punkten.
Flere af Ståndets Ledamöter instämde.
Deri 25 Augusti. 559
Pehr Ostman från Vester-Norrlands Län: »I denna fråga
är jag ense med Larsson och anser, att ingen förhöjning bör
beviljas. Örn ock Haasum en gång, i afseende å pensions-
rätt, blifvit likställd med Landshöfriingarne, är detta dock intet
skäl att nu förhöja hans pension, så mycket mindre sorn
Sverige ändock får vidkännas betj7dliga uppoffringar för ön
Barthelemy, hvilken det vore klokast att sälja, för att slippa
ifrån, ej mindre alt underhålla och pensionera dess tjenstemän
än äfven andra utgifter. Jag yrkar afslag å punkten.»
Carl Anders Larsson: »Då Haasum fick sig tillerkänd
pensionsrätt, i likhet med Landshöfdingarne, visste hvarken
han eller någon annan att de sistnämndes pensioner skulle
komma att förhöjas, och då han nöjde sig med hvad dä blef
honom tillagdt, har han nu ingen rätt att begära förhöjning.»
Anders Andersson från Vermlands och P. A. Nyström från
Vesterbottens Län instämde.
-Z2. F. Gross från Kalmar Län: »Den första tiden efter
ön Barthelemy’s förening med Sverige gaf den någon inkomst,
men sedan dess har den endast förorsakat utgifter; jag hem¬
ställer derför-om det icke vöre bäst att. i stället för pension,
skänka ön ut öfverste Haasum. Vi voro då befriade från
begge.»
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »Jag
instämmer hufvudsakligen med Larsson och finner intet skäl
till förhöjning af Öfverste Ilaasums pension deruti, att Lands-
höfdingarnes pensioner blifvit påökade, så mycket mindre, som
icke blifvit visadt att myntets värde i förhållande till lifsför-
nödenheter och andra varor blifvit så förändradt på Barthe¬
lemy som i Sverige.»
Pehr Pehrsson från Vermlands Län: »Att, såsom någon
här föreslagit, bortskänka Barthelemy, vore väl icke Svenska
staten värdigt: men som jag icke heller anser det rätt att
belasta riket med ytterligare utgifter för fins skull, yrkar jag,
i likhet med Larsson, att öfverste Haasum måtte få åtnöja
sig med det honom redan tillförsäkrade pensionsbelopp.»
Carl Anders Larsson: »Då i Utskottet behandlades frå¬
gan om förvaltningskostnaderna för Barthelemy, ville flere
ledamöter gifva mig ön såsom skänk, men man ångrade sig
och beviljade i stället för sagde ändamål 56,000 R:dr, hvaraf
6,000 skulle utgöra Guvernörens lön. Då nu öns styrelse ej
är svårare, än att guvernörsbefattningen kan betraktas som en
sinekur, kan ju öfverste Haasum behålla sin tjenst; pensionen
blifver då öfverflödig.»
Öfverläggningen förklarades fulländad, och sedan Talman¬
nens proposition på bifall blifvit med nej besvarad, blef, uppå
ÖGO
Den 25 Augusti.
ånyo framställd proposition, ifrågavarande punkt af Ståndet
afslagen.
58:de punkten.
Harvid yttrade:
Carl Anders Larsson: "Då, efter skatteförenklingens
genomförande, Magasinsförvaltare-befattningarne blifvit långt
mindre maktpåliggande och besvärliga än förut, hemställer
jag, att Meurk måtte fortfarande få behålla sin tjenst med
hittills åtnjutna lönevilkor, samt att denna punkt således måtte
af Ståndet blifva afslagen.»
Öfverläggningen förklarades slutad, hvarefter, uppå derom
af Talmannen gjord framställning, ifrågavarande punkt af Stån¬
det bifölls.
59 de punkten.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Ehuru
det här tillstyrkta anslaget är ganska måttligt, aDser jag mig
likväl, med fästat afseende derå, att Fredius Enka redan har
att uppbära pension ej mindre från Civilstatens pensionskassa,
än äfven från Stockholms stads Inqvarterings-koimnission, till
ett sammanlagdt belopp af 900 R:dr ärligen, icke böra rösta
för bifall, helst vi mäste alsia ansökningar om pensioner åt
flere mera behöfvande enkor.»
' Flere af Ståndets Ledamöter hördes häruti instämma.
östman: »Det är visst rätt att vara sparsam med pen¬
sioners utdelande, men vi böra dock här taga i betraktande
Fredius utmärkta duglighet och gagrieliga verksamhet, i afse¬
ende hvarå jag hioff, vill fästa uppmärksamheten på det af
honom upprättade formulär för Rikshufvudboken och den lätt¬
nad vid räkenskapernas uppgörande, som deraf blifvit beredd.
På grund af dessa förhållanden yrkar jag på bifall till punk¬
ten.»
Carl Anders Larsson: »Vi hafva nu hunnit tredje tjo¬
get af punkter i detta Utlåtande och jag har ännu ej funnit
någon enka oförtjent af det för henne begärda understöd;
men, då Ståndet beslutat att icke i oträngda mål bortkasta
pensioner och jag anser en enka vara bergad med 900 R:dr
om äret, yrkar jag fortfarande på afslag.»
Anders August Andersson från Östergöthlands Län:
»Hvad Slåndsbrodren Östman yttrat om Fredius duglighet
och verksamhet vill jag icke betvifla, helst som hans enka,
till följd deraf redan uppbär tVänne pensioner; men dermed
bör hon ock kupna vara belåten, och någon gräns måste sät¬
tas för de många pensions-ansökningarne. Jag måste derför
äfven påyrka afslag å denna punkt.»
Öfverläggningen förklarades nu fulländad, hvarefter, sedan
Den SS Augusti.
561
Talmannens proposition på bifall blifvit med nej besvarad,
ifrågavarande punkt, elter ånyo gjord proposition, af Ståndet
a Is log s.
Punkterna 60, 61 och 62 biföllos.
Punkten 63.
Härvid yttrade:
R. F. Gross; »Då Utskottet afstyrkt den här begärda
pensionen, irar det, elter mitt förmenande, handlat mindre väl¬
betänkt; och får jag till stöd för denna åsigt anföra följande
fakta. Sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse år 1828
anhållit om undersöknings anställande huruvida icke, medelst
diligence post, resande och paketer skulle kunna fortskaffas
mellan Stockholm, Götheborg och Helsingborg, då bidrag der¬
till borde lemnäs af de skjutsskyldige och Postverket, blef år
1835 genom ett bolag, hvilket af Staten erhöll anslag, nämnde
diligence-inrättning ävägabragt; Furstenhoff blef då antagen
till Kamererare vid bolagets hufvud-kontor och erhöll der¬
jemte lön af Postverket, för att besörja postens fortskaffande
å diligensen. Dä nu diligence-inrättningen, vid södra stamba¬
nans öppnande, upphörde, blef Furstenhoff afskedad och be¬
finner sig nu, efter mångårig väl vitsordad tjenstgöring, un¬
der hvilken han ådragit sig en svår obotlig sjukdom, utan
alla medel att uppehålla sig och en talrik familj; helst han
genom sin framskridna ålder är förhindrad att söka sig en
ny lefnadsbana. Hans sjuklighet styrkes af detta betyg:
»Att Kamererare!) Herr Johan August Furstenhoff efter
numera uppnådde 56 lefnadsår, hvaraf 22 blifvit använde i
diligence-inrättningens mellan Stockholm, Götheborg och Hel¬
singborg mödosamma tjenst, derunder ådragit sig ett sju blig—
hets-tillstånd, sorn på sednare tider allt mer och mer förmin¬
skat hans tjenstbarhet, och hindrar honom att hädanefter åtaga
sig något mera ansträngande arbete, intygas, så väl på min
förut aflagde embets-ed, såsom oek med denna min edeliga
förpligtelse: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ be¬
kräftas.
Stockholm deri 16 November 1859.
Carl Y. Sandahl,
Med. Doct. Chir. & Phil. Magister.
I afseende på hans tjenstgöring torde jag få uppläsa föl¬
jande vitsord:
Herr .J. A. Furstenhoff har under 22 års tid i egenskap
af Kamrer och Inspektör handhaft hufvudbestyret med dili-
gence-inrättningen mellan Stockholm och Götheborg samt
Helsingborg, intilldess densamma innevarande år upphoff, och
derunder städse ådagalagt en outtröttlig ontsorg för den vidt
Bonde-St:s Prof. vid 1869 — 60 arent Biktdag. VII. 36
562
Den 25 Augusti.
utsträckta inrättningens vidmakthållande, samt med utmärkt
ordning och noggranhet fört Diligence-bolagets räkenskaper,
motsvarande i allo det honom lemnade förtroendet af verkets
administration; hvilket härmed intygas.»
Stockholm den 14 November 1859.
Pä f. d. Diligence-Bolagets vägnar:
G. F. Harn.
Utskottet har visserligen anfört att den inrättning, vid
hvilken Furstenhoff tjenstgjort, varit åvägabragd af enskilda
personer; men då den varit understödd af Staten för postbe-
fordringens uppehållande, utan hvilken Furstenhoffs befattning
varit öfverflödig, kan jag i betraktande af de omständigheter,
jag förut anfört, icke annat än förorda det begärda pensions¬
beloppet och yrka afslag å ifrågavarande punkt.»
Häruti instämde Anders Söderholtz från Södermanlands och
J. O. Almqvist från Norrbottens Län.
Johannes Andersson från Skaraborgs Län: »Då denna
fråga afgjordes i Utskottet var jag icke der närvarande; för¬
slaget töll genom blott en rösts öfvervigt. Ehuru jag i allmän¬
het erkänner vigten deraf att i alla grenar iakttages sträng
sparsamhet med Statens medel, tror jag dock icke att denna
grundsats i förevarande fall bör tillämpas. Den ifrågavarande
personen har i 22 år oförvitligen tjenat det allmänna och är
nu för gammal att söka annan tjenstebefattning. Jag får der¬
före, under åberopande för öfrigt af de skäl Gross anfört,
hemställa, att åtminstone 600 R:dr R:mt måtte såsom pension
Furstenhoff tillerkännas.»
Geore/ Nyqvist från Vermlands Län: »Mig förefaller det,
som anspråken på pensioner af Staten skulle vara något för
stora. Det förevarande fallet vill jag jemföra med frågan om
pension åt Justitie-Borgmästaren Holms enka, hvilken jag
tinner böra pensioneras af Stockholms stad och icke af Sta¬
ten, och på samma sätt bör Furstenhoff njuta understöd af
det enskilda bolag, i hvars tjenst han varit. Det är sagdt,
att Staten lemnat bidrag till nämnde enskilda inrättning; men
af samma skäl, kunde ock väckas anspråk på pensioner åt
tjenstemän vid enskildes jernvägar, till hvilka Staten lemnat
bidrag, och på detta sätt skulle man inkomma på en högst
vådlig bana. Behofvet af understöd i det ifrågavarande fallet
betviflar jag visst icke, men jag måste dock yrka bifall till
Utskottets afstyrkande, emedan beviljandet af den begärda
pensionen skulle vara ett alltför farligt prejudikat.»
Flere af Ståndets Ledamöter hördes instämma.
Anders Friksson från Elfsborgs Län: »Jag vill visst
i.«ke heller bestrida Förstenhoffs ådagalagda tjenstenit och
Den 25 Augusti.
563
nuvarande ömmande omständigheter, men jag anser att vi,
med beviljandet af denna pension, skulle beträda en alltför
vådlig bana. Efter ett sådant prejudikat skulle nemligen Sta¬
ten snart blifva öfverhopad med pensions-ansökningnr från
tjenstemän vid jernvägar, hamnförbättririgar och andra en¬
skilda företag, hvilka njutit understöd af allmänna medel, ty
i något annat förhållande har Slaten icke stått till den upp¬
hörda diligence-inrättningen. Jag yrkar bifall till punkten.’.’
Lars Gustaf Andersson och Smedberg från Elfsborgs
samt Olof Olsson i Gersheden från Vermlands Län instämde.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »I likhet med före¬
gående talaren finner jag, att vi skulle inkomma på en allt¬
för farlig väg om vi började pensionera enskilda bolags tjen¬
stemän ; det skulle då snart blifva en pensionsstat, som vore
odräglig. Det här begärda beloppet tyckes äfven vara nog
drygt tilltaget, ty mången i landsorterna skulle vara tacksam
för 100 R:dr. Jag yrkar bifall.v
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands Län: »Se¬
dan jag begärde ordet hafva Nyqvist och Anders Eriksson
utvecklat de skäl, som jag önskade framställa, hvarför jag
inskränker mig till att instämma med dem.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Det förundrar mig
högeligen att höra män, som ifrigare än kanske billigt varit
talat emot pensioner åt flere Statens tjenstemän, nu sä varmt
förorda understöd åt en person, sorn endast varit i enskildes
tjenst. Ett sådant förhållande synes mig antyda, att något
sidoinflytande gjort sig gällande. För min del yrkar jag bifall
till förevarande punkt.»
Häruti instämde Liss Lars Olsson från Stora Koppar¬
bergs, P, A Nyström från Vesterbottens, Johannes Nilsson
från Götheborgs och Bohus samt Pehr Nilsson från Malmö¬
hus Län.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län : »Våra be¬
slut skulle komma att se rätt besynnerliga ut, om vi, sedan
vi på förmiddagen afslagit ansökning om pension åt konduk¬
tören Recin, oaktadt Utskottet, på grund af hans för Staten
gagnande verksamhet, förordat densamma, bifölle en dylik
begäran, som Utskottet afstyrkt. Sådant vöre mindre pas¬
sande, helst nu ifrågavarande person icke ens varit i Statens
tjenst. Jag yrkar derföre bifall till Utskottets Utlåtande i
denna punkt.»
Häruti instämde Pehr Erik Andersson från Vestmanlands,
Olof Nilsson från Vesterbottens samt Bengt Johan Holmlin frän
Götheborgs och Bohus Län m. fl.
Gross: »Om möjligen Erik Ersson låtit sina handlingar
Den 25 Augusti.
vara beroende af sidoinflytande, så får jag förklara, att detta
aldrig varil förhållandet med mig. Hade han, lika med mig
sett Fiirstenhoffs sjukdom och olyckliga belägenhet i öfrigt,
»kulle han säkert funnit, att jag hade tillräckligt skäl att för¬
orda det begärda understödet. Det är visst sannt att Fur¬
stenhoff ej varit i Statens tjenst, men han har dock varit lö¬
nad med Statens medel och anställd för postens skull.»
Erik Ersson: »Jag öfverlemnar till hvars och ens be¬
dömande om Gross’» eller mitt beteende i denna fråga burit
spår af sidoinflytande och undanbeder mig alla insinuationer
i sådant afseende.»
Gross: »Ar man sjelf ren, gör man ej sådane förebrå¬
elser, som nu mot mig blifvit framställda ; jag vet, att jag icke
deraf gjort mig förtjent.»
Öf verläggningen förklarades nu fulländad, hvarefter, på
Talmannens derom gjorda framställning, ifrågavarande punkt
af Ståndet bifölls.
Punkterna 64 och 65 biföllos.
Punkten 66.
Härvid yttrade:
J. O. Almqvist från Norrbottens Län: »Här talades nyss
om sidoinflytande; sådant måtte visserligen hafva inverkat på
Utskottets beslut i denna punkt, ty jag kan icke se annat,
än att omständigheterna här äro lika med dem, sorn före-
kommo vid frågan om pension åt Furstenhoff. Berwald har
nemligen anställning i Hof-Kapellet, hvilket, likasom Kongl.
Theatern, njuter understöd af allmänna medel, men egentligen
är beräknadt på inkomster ur de enskildes fickor. Skulle vi
bevilja den här tillstyrkta pensionen, befarar jag, att likartade
anspråk snart skulle väckas af hela theater-personalen. Jag
hemställer derför, att Ståndet, med afslag å Utskottets till¬
styrkande, måtte såsom sitt beslut antaga Anders Gudmunds¬
sons vid denna punkt afgifne reservation.»
Flere af Ståndets Ledamöter instämde.
Östman: »Pä det att våra beslut ej måtte komma att
lida af inkonseqvens, yrkar jag, att vi, i liRhet med hvad
förut skett i dylika fall, måtte afslå denna punkt.»
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands Län instämde.
Rosenberg: »Om möjligen, såsom här blifvit antydt,
uågot sidoinflytande vid denna frågas behandling i Utskottet
gjort sig gällande, har det åtminstone ej inverkat på Bonde-
Ståndets Ledamöter derstädes. För min del var jag visser¬
ligen närvarande vid frågans behandling, men ej vid justerin¬
gen. Hufvudstadens representanter arbetade för saken, men
Bonde-Ståndets Ledamöter gjorde allt hvad de kunde för att
Den 25 Augusti.
565
åstadkomma ett annat resultat. Lika med föregående talare
yrkar jag afslag.»
Diskussionen var fulländad, och sedan Talmannens pro¬
position på bifall blifvit med nej besvarad, blef efter ånyo
framställd proposition, ifrågavarande punkt af Ståndet afslagen.
Punkterne 67 och 68 biföllos.
Punkten 69.
Harvid anförde:
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Då Ut¬
skottet icke upplyst, hvarföre den bär ifrågavarande läkaren bör
erhålla dubbelt så stor pension, som den i nästföregående punkt
omnämnde, ehuru denne är äldre, hemställer jag, att det här
begärda pensions-beloppet måtte nedsättas till likhet med hvad
åt Lidén blifvit beviljadt, eller 750 ELdr R:mt.»
Flere Ledamöter instämde häruti.
Sedan Talmannen upplyst att skillnaden mellan nyss¬
nämnde begge läkare bestode deruti, att André är, såsom
Provincial-läkare, då han hunnit den i författningarne be¬
stämda ålder, berättigad att uppbära hela sin lön såsom pen¬
sion, hvaremot Lidén, såsom kurhus-läkare icke egde rätt
till någon pension, yttrade:
C. A. Larsson: »Denna omständighet anser jag icke
föranleda större behof för den ene än för den andre, hvadan
jag fortfarande yrkar nedsättning till det belopp sorn jag nyss
föreslagit.»
Rosenberg: »Då Doktor André icke är äldre än 56 ^
år och icke styrkt sig lida af någon bestämd svårare sjukdom,
bör han ännu icke vara urståndsatt att medelst enskild prak¬
tik, skaffa sig inkomster; jag instämmer derföre med Larsson».
öfverläggningen var slutad, och sedan Talmannens pro¬
position på bifall besvarats med nej, blef, efter ånyo fram¬
ställd proposition, det uti ifrågavarande punkt begärda pen¬
sionsbelopp nedsatt till 750 R:dr R:mt.
70:de punkten bifölls, och Utskottets derefter följande
yttrande i afseende å Herr Rinmans motion lades till hand-
lingarne.
7 Usta punkten bifölls.
72:dra punkten.
Härvid yttrade:
Pehr Pehrsson från Vermlands Län: »Utskottet har af-
styrkt bifall till min i denna punkt omnämnde motion på den
grund, att Doktor Ekegren icke innehaft ordinarie beställning
i Statens tjenst; detta är visserligen sannt, men han har der¬
emot på längre tids förordnanden skött såväl Bataljonsläkare-
som skepps- och sjukhusläkaretjenster o«h andra befattningar.
566
Den 25 Augustt.
Utskottet har ej anfört alla skäl, sorn konna fö re firm as att
bevilja denna pension, men äfven de omständigheter, som i
korthet blifvit framställda, torde vara tillräckligt talande. Vid
förra riksdagar hafva pensioner blifvit beviljade åt personer,
som varit i samma kategori, sorn D:r Ekegren. Jag är icke
den, eom vill förorda öfverflödiga utgifter, men här är verk¬
ligt behof för handen. Hade min motion haft några före¬
språkare i Utskottet, hade- den säkert rönt bättre framgång.
I Preste-Ståndet har den begärda pensionen blifvit beviljad,
och jag hemställer att äfven Bonde-Ståndet måtte tilldela Dok¬
tor Ekegrens enka och barn det lilla årliga understöd af 300
R:dr R:mt, som jag föreslagit.»
Öfverläggniugen förklarades slutad, hvarefter, på derom
af Talmannen framställd proposition, ifrågavarande punkt af
Ståndet bifölls.
73:dje, 74:de, 75:te och 76:te punkterna biföllos.
77:de punkten.
Härvid yttrade:
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Utan
att på något sätt vilja bestrida, att Retzius utmärkt sig fram¬
för de flesta, anser jag dock den här föreslagna pensionen
vara något högt tilltagen, helst så många behöfvande enkor
blifva utan allt understöd; och då dessutom sådane förtjen-
ster, som Relzii, icke med penningar kunna betalas, hemstäl¬
ler jag om icke pensionen åt hans enka kunde nedsättas till
1000 R:dr R:mt.»
Öfverlag gningen förklarades slutad och på derom af Tal¬
mannen framställd proposition blef ifrågavarande punkt af Stån¬
det bifallen.
78:de punkten.
Måns Månsson från Kalmar Län yttrade: »Jag anser
att det här föreslagna beloppet bör nedsättas åtminstone till
samma summa, som blifvit tillerkänd enkan efter Retzius,
hvilken ännu mera än Agardh gagnat och hedrat sitt fä¬
dernesland.»
Diskussionen var slutad, och sedan Talmannens proposi¬
tion på bifall blifvit med nej besvarad, beslöt Ståndet, för sin
del, efter ånyo framställd proposition, att tilldela Biskop Agardhs
enka en årlig pension af 1,500 R:dr Runt, att utgå från den
tid, Utskottet föreslagit.
79:de, 80:de, 81:sta, 82:dra, 83:dje, 84:de och 85:te punk¬
terna biföllos.
86:te punkten.
Härvid anförde:
Don 25 Augusti.
567
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands Län: »Jag kan
icke finna annat än att Ståndet handlar alltför inkonseqvent
då det nu, efter att på förmiddagen hafva afslagit en begä¬
ran om understöd åt Konduktören Recin, derföre att framställ¬
ningen derom var gjord af enskilde motionärer, oupphörligt
beviljar pensioner, sorn blifvit föreslagna uti enskilda motioner.
Jag yrkar derföre att det i denna punkt tillstyrkta anslag åt¬
minstone måtte nedsättas till hälften eller G00 R:dr.»
Garl Anders Larsson: »På det alt man ej måtte tro,
att här är fråga 0111 ett likartadt förhållande med det af Pehr
Mattsson uppgifna, vill jag fästa uppmärksamheten på att Audi-
töreri Scheutz icke varit i Statens tjenst, utan anses böra be¬
lönas med pension, i anseende till de förtjänster han inlagt
genom uppfinningen af sin räknemaschin. Men då Scheutz
redan förut af samma anledning erhållit 10,000 R:dr och en
annan person för en förenkling af machinen erhållit 8000,
anser jag i likhet med Pehr Mattsson att här ifrågavarande
pensionsbelopp bör nedsättas till 600 R:dr R:mt.»
Öfverlägg ningen förklarades fulländad, hvarefter, sedan
Talmannens proposition på bifall blifvit med nej besvarad,
Ståndet efter ånyo framställd proposition, för sin del, beslöt
att en årlig pension af 600 R:dr R:mt skulle Auditören Scheutz
tilläggas.
87:de och 88:de punkterna biföllos.
89:de punkten.
Måns Månsson från Kalmar Län yttrade: »Då denna
fråga förevar i Utskottet, voro vi alla Bonde-Ståndets der¬
varande ledamöter emot att bevilja det begärda anslaget, och
jag anser oss dertill hafva haft goda skal. Mänga äfventy¬
rare resa till Amerika och komma igen derifrån i torftiga
omständigheter, och jag finner det ej nog utredt, huruvida
ifrågavarande person gjort sig förtjent af understöd. Vi böra
åtminstone vänta, för att att se 0111 Kongl. Maj:t vid nästa
riksdag finner skäl att afgifva någon proposition i ämnet. Jag
yrkar derföre afslag & ifrågavarande punkt.»
Sven Rosenberg: »Jag vill ej ingå i pröfning af hvad
Unonius uträttat i Amerika, men jag finner det ej välbetänkt,
att Staten skal! stå färdig med gratifikationer ut personer, som
rest ut, för att söka sin lycka och missräknat sig derpå. Jag
yrkar derföre afslag och detta så mycket heldrp, som Uno¬
nius, genom den rätt han erhållit att söka presterliga befatt¬
ningar, bör kunna sjelf skaffa sig utkomst.»
öfverlä ggningen var slutad, och sedan Talmannens pro¬
position på bifall blifvit med nej besvarad, blef, på derom
framställd proposition, ifrågavarande punkt af Ståndet afslagen.
568
Dan 25 Augusti.
9Q:de, 91:sta och 92;dra punkterna biföllos.
Det å pag. 68 förekommande yttrandet, angående belop¬
pet af anslagen till allmanna Indragnings-staten, äfvensom de
vid Utlåtandet fogade tabeller godkändes med de rättelser,
hvilka Ståndets fattade beslut kunde föranleda.
§ 2.
Föredrogs och godkändes Siats-Utskottets Utlåtande N:o
158, i anledning af väckt motion angående åtgärder till be¬
redande af besparing i anläggnings-, samt drift- och under¬
hållskostnaden för Statens jernvägar.
§ 3.
Föredrogs Lag-Utskottets Betänkande N:o 44, i anled¬
ning af väckt motion om ett tillägg till 18 Kap. § 1 Ärfda-
Balken, angående Bevakning af testamente.
Härvid yttrade sig följande Ståndets Ledamöter:
Sven Rosenberg från Chiistianstads Län: »För min del
finner jag intet skäl att, i likhet med åtskilliga röster, som här
höras, ropa bifall till förevarande Betänkande, emedan jag af
erfarenhet vet att ett stadgande sådant motionären föreslagit
är af behofvet högt påkalladt. Väl har Utskottet försäkrat
att ett stadgande i föreslagna fall skulle vara alldeles öfver¬
flödigt, samt tryggat sig dervid att Motionären icke uppgifvit
någon omständighet, på grund hvaraf en förändring i denna
lagstiftning skulle kunna anses nödig. Men om det är ett
fel att icke i en framställning styrka sina påståenden med
verkliga exempel, så har Utskottet gjordt sig skyldigt tdl all¬
deles samma fel, då det, utan att ens antyda några styrkande
exempel, försäkrar att flera olägenheter skulle kunna upp¬
komma genom ett stadgande i det syfte motionären föresla¬
git. Jag bekänner att jag icke är i ständ att tänka mig nå¬
gon annan olägenhet på denna väg, än den, som kommuni¬
kationen med arfvingarne medför och denna kan i de flesta
fall icke för alltid undvikas huru länge den än fördröjs.
Utskottet antager att om någon gång det förhållande
skulle inträffa, att en testamentarie alltför länge fördröjde kom-
mutiikationen af ett bevakadt testamente, sä finnes deremot
ett korrektiv i arfvingarnes rättighet att ändock klandra te¬
stamentet. Utom det att det. faller sig särdeles svårt att be¬
stämma huru månsa månader eller år, som kunna föihalas
innan det, som Utskottet uttrycker sig, kan kallas »alltför
länge» då ingen tid är bestämd och hvad arfvingarne kanske
kalla allt för långt, af testamenfsrien kallas allt för kort, an¬
ser jag mig blott behöfva anmärka att klandertiden af testa¬
Den 2 5 Augusd.
569
mente räknas framåt från oell alldeles icke tillbaka från eller
tore delgifvandet. Härvid kan jtillhandagå med exempel
efter sorn Ulskofiet tyckes sätta värde pä sådana. En hustru
i min hemort hade gifvit siri nian i andra giftet testamente
utöfver hvad hennes arfvingar efter deras uppfattning a nea g o
henne berättigad till. I den förmodan alt lian, om han fick
råda efter behag, förskingrade boets tillgångar, stämde de ho¬
nom till Härads-Rätten med påstående att testamentet måtte
ogillas och boet uppgifvas till delning: men Rätten fann att
då testamentet annu icke blifvit arfvingarne delgifvet kunde
klander derå icke lagligen äga rum, hvadan käromålet såsom
för tidigt väckt ogillades och käranderne ålades ersätta ve-
vederparten rättegångskostnader. Jag skulle kunna anföra
exempel på bevakade testamenten, solli legat öfver 20 år i
testainentariens förvar, utan att delgifvas och han tyckte sä¬
kert att det var icke »alltför länge», då ingen tid var före-
skrifven, meri jag vill icke dermed upplaga Ståndets tid, utan
yrkar blott att Betänkandet måtte återremitteras med före¬
läggande för Utskottet att i enlighet med Motionärens förslag
afgifva yttrande om någon viss tid, vare sig helt eller halft
år, för hevakadt testamentes delgifvande, åtminstone åt i or¬
ten boende oph kända arfvingar om icke steget skulle kunna
tagas längre.»
A W. Uhr: »Det förefaller mig besynnerligt, att Ut¬
skottet förut anmärker, det motionären icke uppgifvit någon
omständighet, på grund hvaraf den föreslagna förändringen
kan anses nödig, och sedan gör sig skyldigt till samma fel,
då det förklarar att flere olägenheter skulle uppkomma genom
det föreslagna stadgandet, utan att uppgifva hvaruti dessa
skulle bestå. Hvad jag vet hafva inträffat är, att testaments¬
tagare ofta funnit anledning att ej låta arfvingarne veta huru
testamentet sett ut, på det att de ej skulle komma med klander.
Jag yrkar återremiss.»
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Det ligger väl
i sakens natur, att den, sorn fått ett testamente, är angelägen
om, att detsamma blifver hevakadt, ty i annat fall lära väl
arfvingarne ej underlåta att sätta sig i besittning af qvarlå-
tenskapen. Att bestämma någon viss tid för delgifningen an¬
ser jag ej vara möjligt, ty arfvingarne kunna ju vistas i ut¬
landet eller med flit hålla sig undan. Jag yrkar derför på
bifall till Betänkandet.»
Anders Eriksson och Smedberg från Elfsborgs samt Jåns
Pehrsson fran Blekinge Län instämde.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Att bestämma nå¬
gon viss tid, inom hvilken testamente bör delgifvas arfvin-
570
Den §5 Augusti.
garne torde blifva ganska svårt, enär dessa kunna vara utri¬
kes eller annars aflägse boende, och det vore ej rätt att
stifta en lag, som icke kunde efterlefvas. Hvad angår det
uppgifna förhållandet att testamentsfagaren skulle kunna sitta
i orubbadt bo, tror jag sådant icke kunna inträffa, ty vid bo¬
uppteckningen, sorn inom viss tid efter dödsfallet skall för¬
rättas, måste väl testamentet framtagas, på det att icke boet
i annat fall mätte komma att skiftas mellan arfvingarne. Jag
yrkar bifall.»
Häruti instämde Johan Pellersson från Kronobergs. Liss Lars
Olsson från Stora Kopparbergs samt Öbom från Norrbottens Län
Olof Pehrsson från Gefleborgs Län: »Jag har visserli¬
gen alltid trott det vara en lucka i vår lag, att icke någon
tid för testamentes delgifning fanns bestämd, meri under frå¬
gans behandling i Utskottet har jag funnit, att ett sådant
stadgande vore mindre lämpligt och dessutom icke behöflig!,
helst det ligger i testamentstagarens intresse att så snart som
möjligt delgifva testamentet, emedan han annars icke med
någon säkerhet kan sätta sig i besittning af egendomen. På
dessa 3käl yrkar äfven jag bifall till Betänkandet.»
Anders Jonsson från Vermlands Län instämde.
Varl Anders Larsson: »På sätt Rosenberg framställt
kunna flere olägenheter uppkomma genom bristen på ett stad¬
gande af den beskaffenhet motionären föreslagit. Det synes
derföre visserligen i detta fall vara en lucka i lagen. Det
vore önskvärdt 0111 den kunde fyllas, men jag fruktar, att.
deraf ännu större olägenheter skulle blifva en följd, ty arf¬
vingarne skulle ofta icke inom den rätta tiden kunna få del
af testamentet och sålunda gå sin klanderrätt förlustiga. I
praxis tillgår vanligen så, att domaren sedan testamentet vid
Rätten blifvit uppvist, skrifver på detsamma, att det ofördröj¬
ligen skall delgifvas arfvingarne, och om dessa äro frånvarande
brukar man införa kungörelse i tidningarne. Att närmare be¬
stämma kornmunikationstiden, anser jag icke vara rådligt, utan
yrkar bifall till Betänkandet.»
Rosenberg: »Det fägnar mig att flere jemte mig er¬
känna att uti ifrågavarande afseende en lucka förefinnes i la¬
gen, men det förefaller mig besynnerligt att man icke kan
finna något sätt att fylla den. Detta synes mig nästan vara
en lucka i menskliga förnuftet. Jag förstår ej hvarför man
icke kan bestämma tid för delgifning af testamenten lika väl
som i afseende å stämningar och konkurskallelser.»
Carl Ivarsson från Hallands Län: »Jag tror icke testa -
mentstagaren kan vara betryggad i sin rätt förrän han visat
att testamentet är giltigt. Annars kunna ju arfvingarne sätta
Deri 25 Augusti.
571
sig i besittning af qvarlåtenskapen. Det är således testaments-
tagarens eget intresse att icke dröja nied delgifvande^»
Pehr Nilsson: »Att stitta en lag, hvarigenom någon
kunde gå förlustig sin rätt till arf, derigenom att han icke
finge se en annons i tidningarne vore ej rätt. Många, som
aro utrikes, hafva ej tillfälle att se Posttidningen, och andra
läsa alls inga tidningar- På dessa och andra skäl yrkar jag på
det allvarligaste bifall till Betänkandet.”
Olof Andersson och Erik Jonsson från Vestmanlands, Net¬
telbladt från Stockholms samt Lagergren från Gottlands Län
m. fl. af Ståndets Ledamöter instämde.
Lehberg från Nerikes Län: »Om nian skulle bestämma
viss tid för delgifning af testamente, skulle det komma att gå
såsom vid stämningar, att arfvingar höllö sig undan, om de
misstänkte att testamentet vore för deni ofördelaktigt. Dess¬
utom går det ej så lätt för testamentstagaren att genast öf¬
vertaga egendomen, ty vanligtvis är det utredningsmän, som
taga vård derom.»
Diskussionen förklarades slutad, hvarefter, på derom af
Talmannen framställd proposition, ifrågavarande Betänkande
af Ståndet bifölls.
§ 4.
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets Betänkande N:o 45,
anledning af väckte motioner om ändring i Kap. 11 §§ 4 och
7 Kättegångs-Batken, i fråga om stämning.
§ 5.
Föredrogs Lag-Utskottets Memorial N:o 46, med förslag
till voterings-propositioner, i anledning af de inom Riks-Stån-
den fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets
Utlåtande N:o 39, innefattande yttrande öfver gjorda anmärk¬
ningar samt skiljaktiga beslut inom Riks-Stånden i anledning
af Utskottets Betänkande N:o 20 öfver Kongl. Majrts Propo¬
sition med förslag till förordning angående mord, dråp och
annan misshandel m. m.
De af Utskottet föreslagna voterings-propositioner blefvo
af Ståndet godkända.
§ 6.
Föredrogos Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betiinkanden:
N:o 156, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl.
Stadgan den 5 Mars 1858, angående sinnessjukas behandling
och värd; bifölls:
572
Den 25 Augusti.
N:o 157, i anledning af Kongl Theaterns ställande under
Ministeriel styrelse, hittills;
N:o 158, i anledning af väckt motion om tipphäfvande
af Kongl. Majits nådiga Reglemente för skydds-koppning i
Riket, bifölls;
N:o 159, i anledning af väckt motion, rörande en om-
bildning af hufvudstadens fyra femklassiga elementar-läroverk,
bifölls: samt
Utlåtande N:o 160, i anledning af Riks-Ståndens skilj¬
aktiga beslut öfver Betänkandet Nio 117 ; lades till handlin¬
ga me.
§ 7.
Föredrogs ifrån Ridderskapet och Adeln ankommet pro¬
tokolls-utdrag N:o 412, innehållande Ridderskapet och Adelns
beslut derom, att, sedan Grefve af Ugglas Carl Ludvig, till
nämnde Stånds protokoll aflemna! så väl Rikets Ständers De¬
puterades underdåniga adress till hans Maj:t Konungen och
Hennes Maj:t Drottningen vid Deras Majestäters kröning i
Norrige, som ock Hans Majit Konungens derå i nåder afgifna
svar. de öfriga Riks-Ständen skulle erhålla del af nämnde
handlingar, och voro dessa, som skulle i dagens protokoll
intagas af följande lydelse:
»Stnrmäktigste Allernådigste Konung!
Vid den betydelsefulla högtid, dä Eders Majit emottager
Noriges Krona och Brödrafolkets hyllning, anhålla Svea Rikes
Ständer att genom Oss, sina ombud, få frambära sin under¬
dåniga lyckönskan.
Ett halft århundrades minnen fästa Sveriges tacksamhet
vid Eders Maj:ts höga ätt ; och icke Sveriges allena. Ibland
de mänga ärorika värf, som Eilers Majits frejdade Farfader
utförde, var ett af de största, att han förenade den Skandi¬
naviska halföns skiljda folk och genom denna förening beredde
dem ökad styrka och trygghet. Att ät de förenade folken
bevara dessa skatter utgjorde äfven ett kärt föremål för Eders
Majits vise och fridsälle Faders oaflåtliga omsorger. Genom
denna handling, under sådan vård, hafva Nordens båda före¬
nade Riken alltmera stigit i yttre anseende, medan de tillika
ät inre förkofran kunnat ostördt egna sina krafter.
Hvarje band, sorn närmare förenar Nortiges folk med
Dess Konung, måste vara af stor betydelse äfven för Sveriges.
Ju mera hvartdera af de bägge, genom stamförvandtskap för¬
bundna och i högsint frihetskänsla liknande hvarandra, skattar
Den 25 Augusti.
573
broderlandets lycka såsom sin, desto säkrare skall det ock
befrämja och befästa sin egen.
Försynen liar nu uti Eders M»j:ts hand lagt ledningen af
de tvenne folkens öden- Stort och ärorikt är delta kall, men
icke fritt frän mödor och bekymmer Lättare blifver det dock
i samma män, sorn de begge folken genom redlig samverkan
understödja Eders Majds omsorger och bemödanden. Mätte
himlen förläna Eders Majit att, genom vishet i rådslag, fasthet
i beslut och framgång i utförande, befästa föreningen samt
dymedelst befordra de bägge Rikenas tillväxt i välstånd, makt
och anseende ! Lönen är skön och herrlig : tvänne folks kärlek
och tacksamhet.»
Stormäktigste, Allernådigsfa Drottning!
Den Krona Eders Majit nu gär att emottaga, är ett nytt
band, som närmare förenar Eders Majit och Konungahuset med
Brödrariket. Det Svenska folket, sorn nyss hemburit Eders
Majit en lika hyllning, deltager lifligt och uppriktigt i den nu
förestående, och Rikets Ständer frambära genom oss sinn varma
och hjertliga välönskningar. Sveriges och Noriges folk. lik¬
nande hvarandra i uppoffrande fosterlandskärlek, äfvensom i
trofast tillgifvenhet för sitt gemensamma Konungahus, se i
hvarje händelse, som bidrager att stärka föreningsbandet, en
ny underpant för bagges lycka och välgång.
Jemte Norrige.? folk, som under bön och lyckönskan om.
gifver Konungathronen, ställer sig äfven det Svenska, ned¬
kallande öfver Eders Majit, såsom Drottning. Maka och Moder,
himmelens rikaste välsignelse och erbjudande den trogna karlek,
som, utgörande höga dygders lön, pä samma gång tastare till-
knyter föreningsbandet mellan Konungahus och folk.
Stormäktigste Konung, Allernadigsta Drottning 1
Svea Rikes Ständer anhålla i underdånighet, genom oss,
att i Deras Majestäters Konungsliga ynnest och bevågenhet
städse få vara inneslutna.»
Mine Herrar!
Med uppriktigaste fägnad och tacksamhet emottaga vi,
min gemål och jag, de lyckönskningar, som Sveriges Rikets
Ständer genom Eder, deras Omhud, med anledning af vår
förestående kröning i Norrige till Oss framfört Öfverallt och
alltid välkomne, äro uttrycken af Sveriges Rikes Ständers till¬
gifvenhet Oss ännu mera dyrbara, då de till Oss aflåtas i
närvaron af ett brödrafolk, hvars egna tänkesätt med dem
öfverensstämma.
574
Den S5 Augusti.
Denna lyckliga gemensamhet i kärleken till Konungahu¬
set är mig en borgen för fortfarande samdrägt och förtroende
äfven med afseende å andra, för de förenade folken gemen¬
samma intressen.
Emottagen, Mine Herrar, och återbären till Sveriges Rikes
Ständer försäkran om Min, och Min Gemåls lifligaste erkän¬
sla och varén städse försäkrade om vår fortfarande ynnest
och bevågenhet.»
§ 8.
Till bordläggning första gången anmäldes:
Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris 159, 160, 161, 162,163
och 164; samt
Sammansatta Stats-, Bevillnings-samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 22 och Utlåtande N:o 23.
§ 9.
Såsom icke erfordrande annan åtgärd Iades till hand-
lingarne:
Expeditions-Utskottets Memorial N:o 12, i anledning af
återrenuss å skrifvelse-förslaget N:o 105; samt
Från Med-Stånden ankomne protokolls-utdrag nemligen
från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln ofvannätnnde N:o 412; och
Vällofl. Borgare-Ståndet N:o 404.
Ståndet åtskiljdes kl. | 9 e. in. ;
In fidem
N. A. Fröman.
Den 29 Augusti.
575
Den 29 Augusr.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1.
Protokollet för den 4 innevarande månad justerades och
godkändes.
§ 2.
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet ledighet
från Riksdagsgöromålen åt Erik Olsson från Nerikes Län
under 15 dagars tid räknad från den 1 instundande Septem¬
ber saint åt Olof Andersson från Vestmanlands Län under
8 dagar, likaledes från den 1 September.
I sammanhang härmed anhöll Georg Nyqvist från Verm¬
lands Län att uti protokollet måtte varda antecknadt, det han,
af förekommen anledning icke begagnat den ledighet från
Riksdagsgöromålen, som vid Ståndets sammanträde den 4 in¬
nevarande månad blef honom under 3 veckors tid beviljad.
§ B.
Paul Fritz Mengel från Upsala Län begärde ordet och
yttrade: >’Då jag, på grund af erhållen permission, varit från¬
varande i det plenum, deri Bonde-Ståndet till handläggning
förehade 9:de Hufvud-titeln, vill jag med begagnande af min
grundlagsenliga rätt, anmärka, att jag icke deltagit i de
beslut Ståndet fattade angående denna Hufvud-titel. Jag kan
nemligen icke gilla det förringande af förtjensten, hvarom åt¬
skilliga af dessa beslut bära vittne. Sålunda skulle jag, om
jag hade varit närvarande, utan betänkande biträdt Utskottets
förslag om 1,200 R:drs pension åt Auditören E. Scheutz. Han
är såsom en aktad och utmärkt vetenskapsman känd i utlan¬
det, der han alltså bidragit att höja det Svenska namnet; han
är vår äldsta publicist och han har såsom enskild person iner
576
Den 29 Augusti.
än mången blifvit pröfvad af motgångar, för hvilka mindre
rika naturer skulle dukat under. Att för en sådan man ned¬
pruta till hälften ett pensionsbelopp, som enligt min mening
af Utskottet föreslagits nog litet, synes mig ieke hafva varit
i sin ordning. Likaledes skulle jag, oin jag varit närvarande,
hafva velat förorda den pension Utskottet tillstyrkt åt Biskop
Agardhs enka. Hennes aflidne man var ett snille af första
ordningen, och hvarje annat land skulle gjort sig till en pligt
att icke lemna hans narinaste anfftrvandter i en behöfvande
ställning. Vidare skulle jag om jag varit närvarande, äfven
velat gifva ett bevis pä. att jemväl den underordnade för-
tjensten i mina ögon eger ett värde, och med eikännande
deraf att arbetet är sin lön värd bade jag kommit att förorda
pension åt verkmästaren vid Teknologiska-Institutet Recin.
Det skäl man föreburit mot en sådan pensions beviljande, att
nemligen densamma icke blifvit af Regeringen föreslagen, är
ingalunda hållbart, ty Regeringen glömmer sig ofta och såsom
vi sago med skeppsbyggetiet i Karlskrona, glömmer sig nå¬
gon gårig med flit. Slutligen skulle jag hafva fästat uppmärk¬
samhet derå, att dä Frovincial-läkaren Doktor Andrée blifvit
föreslagen till 750 R drs pension, understiger denna pension
med 250 R;dr det belopp, hvartill Andrée varit berättigad.»
Pehr Östman frän Vester-Norriands Län: »Alt veder¬
lägga den reservation Mengel nu afgifvit tjenar till intet, men
touen, Iivari denna reservation hållits föranleder mig hemställa
till Mengel, huruvida icke, härnäst han fager permission, lian
skulle finna lämpligt alt meddela Ståndet den instruktion,
hvarefter besluten böra lättås,»
§ 4.
Jemlikt Ståndets i sista plenum derom fattade beslut, och
sedan § 7L Riksdags-ordningen blifvit uppläst, företogs nu val
af Ledamöter och suppleanter i förstärkt Lag-Utskott; och
blefvo dervid utsedde
till Ledamöter:
Sven Rosenberg från Kristianstads
Pehr Erik Andersson från Vestmanlan
Ola Jönsson från Malmöhus
Josef Oskar Almqvist frän Norrbotten
Gustaf Hultman frän Nerikes
Johannes Andersson frän Skaraborgs
Pehr Nilsson från Malmöhus
Lars Gustaf Andersson frän Elfsborgs
Anders August Andersson frän Östergöthlands »
Johan Carlsson frän Östergöthlands
Län
|
med
|
71
|
röster
|
ds »
|
99
|
70
|
99
|
99
|
99
|
70
|
99
|
3 »
|
»
|
70
|
99
|
v
|
»
|
69
|
99
|
99
|
99
|
69
|
99
|
99
|
99
|
69
|
99
|
99
|
99
|
69
|
99
|
(Hilland» v
|
69
|
99
|
99
|
99
|
69
|
99
|
Den 29 Augusti.
577
Nils Jaensson från Östergöthlands Län med 69 röster
Johannes Magnus Lundahl frän Skaraborgs » 68
Nils Olsson från Malmöhus » » 68
Pehr Anton Nyström från Vesterbottens » » 68
Carl Johan Svensén från Kalmar » » 67
Georg Ntqvist från Vermlands » » 54
Anders Eriksson från Elfsborgs n » 53
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes » » 53
Erik Magnus Falk från Skaraborgs » » 53
f. v. Talmannen Pehr Eriksson från Vermlands » 53
Måns Månsson från Kalmar » » 52
Nils Larsson frän Jemtlands » » 52
Erik Mallmin från Vestmanlands » » 52
Carl Anders Larsson från Östergöthlands» » 52
Anders Jonsson från Vermlands » » 52
och
Carl Casper Nettelbladt från Stockholms » v 51 »
den sistnämnde efter lottning med
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes,
Jonas Andersson från Östegöthlands,
Nils Magnus Pettersson från Kalmar och
Anders Jonsson från Skaraborgs Län, hvilka fyra Ledamöter,
likasom Nettelbladt, erhållit 51 röster oell alltså iugingo så¬
som suppleanter, i hvilken egenskap nu jemväl invaldes An¬
ders Söderholtz från Södermanlands Län med 50 och Sven
Johansson från Elfsborgs Län med 48 röster.
Protokollet öfver det sålunda hållna valet blef genast
uppläst och justeradt.
Olof Lagergren från Gottlands Län, som på begäran erhöll
ordet, inlemnade ett nu uppläst memorial af följande lydelse:
Då Rikets Ständer beslutat anhålla hos Kongl. Maj:t att
vissa stapelstäder, deribland afven Wisby, måste befrias från
den i § 3 af nådiga kungörelsen den 7 April 1841 dem ålagda
skyldighet att hålla ständigt upplag af salt till visst belopp
och uti skrifvelsen med denna anhållan anfört såsom ett motiv,
att dylikt upplag aldrig till följd af saltbrist behöft anlitas, så
manas jag af omtanka för de Gottländska öboernas säkerhet
att hos Bonde-Ståndet anhålla om eu närmare granskning
af frågan, så vidt den angar Gottland och Wisby.
Öns kringflutna läge medgifver under stränga vintrar dess
fullkomliga afstängning från fastlandet ofta för flera veckor
och månader och möjliggör derför uppkomsten af brist på
Ponde-Sits Prat. vid 1859—60 årens Riksdag. YII. 37
578
Den S9 Augusti.
aila sådana varor, aom ej kunna framalstra» på Ön. Ingen af
dessa varor är likväl fullkomligt oundgänglig mer än salt, sorn
till icke ringa del användes bland annat äfven för bevaran¬
det af den flsk strandboerna upphemta äfven då vattnen äro
isbelagda eller kommunikationerna med den öfriga verlden
afstängda. Skulle derför öns befolkning i afseende på salt
göras beroende af köpmanna-onitänksamheten allenast, så fin¬
nes det icke någon säkerhet att icke möjligen de handlandes
beräkningar på snar eller åtminstone icke alltför länge afbru¬
ten kommunikation med andra handelsplatser någon gång
kunde felslå och olägenheter uppkomma, hvilkas vidd och
skada äro oberäkneliga. Det måste nemligen ligga i köp¬
männens intresse att fästa så litet kapitaler, som möjligt i en
enda vara och att hålla saltfillgängarne jemnt och nätt så stora
som behöfvas för att tillfredsställa efterfrågan under den tid,
som kan beräknas förflyta tills man, i händelse af slutförsälj¬
ning kan hinna till ön Öfverföra nja förråder. Att en sådan
beräkning hos köpmännen icke alltid är fullt betryggande, har
tyvärr Gottlands innevånare fått erfara och det till och med
icke til! följd »f blott naturhinder för kommunikationen, utan
till följd förnämligast af dessa köpmäns naturliga begär att på
sina varor skörda så stor handelsvinst som möjligt. _Det in¬
träffade nemligen för få år sedan under sednaste Östersjö¬
kriget mellan Vestmakterna och Ryssland, dä Ryska ham-
narne tidigt på året hotades med blockad och äfven blocke¬
rades, att farhågan i Ryssland för saltbrist derstädes uppja¬
gade saltpriserna till sådan höjd, att alla närbefintliga saltför-
råder sökte sig dit och således äfven de Gottländska, tillföljd
hvaraf och i strid med uppgiften i Ständernas skrifvelse till
Kongl. Maj:t af den 21 Juli detta år, det i Wisby enligt
ofvannämnda Kongl. Kungörelse befintliga saltupplag verkli¬
gen mäste anlitas och en sådan saltbrist uppstod att saltpriset
steg ända till en Riksdaler per kappe tills sjöfarten blef så
öppen att nya saltförråder kunde til! ön öfverkomma. Hvad
som inträffade dä, under en jemförelsevis gynnsam vinter oell
ett krig mellan utländska makter, är väl möjligt äfven för
framtiden och kan väl blifva af vida betänkligare beskaffen¬
het under strängare vintrar och synnerligen under ett krig,
som kowme att drabba vårt eget land och under hvilket man
alltid bör förutsätta att en på sjön öfvermäktig fiende skall
söka afstänga Gottlänningarne från beröringeu med moder¬
landet.
Den stapelstaden Visby åliggande saltupplagsskyldighet är
för öfrigt i jemförelse med de förmåner staden såsom stapel¬
plats ’åtnjuter så obetydlig att det synes såsom skulle alimo-
Den 29 Augusti.
gens anspråk att denna skyldighet, som tillkommit såsom en
garanti för befolkningens säkerhet emot brist på en af de för¬
nämsta lifsförnödenheter, icke må upphäfvas, skäligen kunde
anses såsom fullt rättmätigt, öfvertygad att Bonde-Ståndet i
riktig uppfattning af den Gottländska allmogens behof i detta
afseende icke skall vägra bifall till min framställning, vägar
jag derföre vördsamlingen föreslå:
att Bonde-Ståndet ville till Kongl. Maj:t ingå med
en enskild underdånig skrifvelse, framläggande de
skäl, sorn tala för bibehållandet afSaltupplagsskyl-
digheten för Wisby och anhållande att donna upp-
lagsskyldighet derstädes icke mätte afskaffa».
Om remiss till Ståndets enskildta Utskott anhålles.»
Med anledning af hvad motionären hemställt blef detta
memorial remitteradt till Ståndets enskildta Besvärs-Utskott.
§ 6.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets i sista plenum bordlagda
Utlåtande N:o 159, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut uti åtskilliga frågor rörande regleringen af utgifterna
under Riks-statens 2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de Huf-
vudtitlar.
De i l:sta och 2:dra punkterne af detta Utlåtande afgifna
förslag till voterings-propositioner godkändes.
I 3:dje punkten hade Utskottet föreslagit följande pro¬
position :
»Den sorn vill, att de aflöningsanslag, hvilka under iuue-
nevarande Riksmöte beviljas för Justitie-stats-expeditionon och
Justitie-kanslers-expeditionen skola på ordinarie stat definitivt
uppföras, röstar
Ja;
Den det ej vill röstar
Nej;
Vinner Nej, komma berörda aflöningsanslag att uppföras
provisoriskt under nästa statsregleringsperiod.»
I anledning häraf yttrade:
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Emot
det af Utskottet i denna punkt framlagda lörslag till voterings¬
proposition har jag morn Utskottet anmält min reservation,
och fortfar allt framgent att reservera mig mot un åtgärd,
sådan som den Utskottet i förevarande moment vidtagit. Sta¬
tens reglering för tiden intill nästa Riksdag är nemligen icke
pä ringaste sätt beroende af beslutet om lönernes uppförande
på ordinarie stat, och följaktligen anser jag denna fråga hvar¬
ken kunna eller böra göras till föremål för omröstning i för¬
580
Den Augusti.
stärkt Stats-Utskott. Frågan örn ordinarie eller provisorisk
lönestat är en principfråga, roen på intet sätt någon statsre¬
gleringsfråga, oell jag yrkar alltså, att ej mindre denna pro¬
position, än jemväl de voterings-propositioner, som blifvit upp¬
ställda i punkterna 17, 25, 37, 42 och 47 och sorn angå ena¬
handa åtgärd med lönerna tor Landt- och Sjöförsvars-Depar-
tementens Kansli-Expeditioner, Landt-staterna i Länen samt
Civil- och Finans-Dcpartementemas Expeditioner, samtlige
mätte afsiås.»
Mänga af Ståndets Ledamöter hördes instämma i Lars¬
sons yttrande.
jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Äfven jag
anser den fråga, hvarom förevarande voteringsproposition hand¬
lar, icke hafva i ringaste mån med Statens reglering att skaffa
och att således densamma icke bör blifva föremål för vote¬
ring i förstärkt Stats-Utskott. Följaktligen biträder jag Lars¬
sons mening att denna voteringsproposition bör afsiås.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Jag delar föregå¬
ende talares åsigter och yrkar att, i sammanhang med denna,
de i 17:de, 25:te, 37:de, 42:dra och 47:de punkterna fram¬
ställda voterings mopositionerne jemväl måtte afsiås.»
Många af Ståndets Ledamöter och deribland Anders An¬
dersson. Pehr Pehrson och Anders Jonsson från Vermlands,
samt Carl Iwarsson från Hallands Län hördes häri instämma.
Johan Bergström från Kopparbergs Län: »Med största
aktning ej mindre för reservanterna inom Utskottet än jem¬
väl för de Ledamöter af Ståndet, som nu yttrat sig i frågan,
kan jag likväl icke biträda deras åsigt. § C9 Regeringsfor¬
men stadgar nemligen, att frågor, som röra Statens regleran¬
de, böra sä afgöras, som här skett. Och aft denna fråga,
ehuru icke angifvande något visst belopp, likväl rörer statens
reglerande, bör väl icke kunna nekas. Dessutom har jag trott
mig böra upplysa, att de öfriga 3 Stånden redan godkänt
denna och öfriga voterings-propositioner, om hvilkas afslående
man nu väckt fråga.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag åter är af
motsatt mening med siste talaren och jag kan icke rätt fatta
den åsigten, som af denna fråga, hvars afgörande på ena eller
andra sättet alldeles icke kommer att inverka på statsregle-
ringen, icke desto mindre vill göra en statsregleringsfråga.
Den må vara en principfråga, oeh till och med en sådan af
ganska vigtig beskaffenhet, men en statsregleringsfråga blir
den likvisst icke, och jag yrkar alltså att voterings-proposi-
tionen måtte afsiås.»
Den 99 Augusti.
581
Erik Magnus Falk från Skaraborgs, Josef Smedberg från
Elfsborgs och Georg Nygvist från Vermlands Län instämde
med Anders Eriksson.
Anders Angust Andersson från Östergöthlands Län: »I
likhet med de flesta föregående talare finner äfven jag denna
fraga vara för statsregleringen alldeles främmande och önskar
alltså att voterings-propositionen måtte afslås.»
Carl Anders Larsson: »Med anledning af hvad Berg¬
ström yttrat, har jag trott mig böra fästa hans uppmärksam¬
het derå, att, huru nu än röstningen i förstärkt Stats-Utskott
må komma att utfalla, antingen för löner på ordinarie eller
provisorisk staf, inverkar hvarken det ena eller det andra re¬
sultatet till någon höjning eller minskning i statsreglerings-
summans belopp, för såvidt densamma afser nu ingående
statsreglering, och om någon annan må väl här icke vara
fråga, enär det väl bitr få stå nästkommande Ständer öppet
att bestämma öfver den statsreglering, som följer näst efter
den öfver hvilken vi nu besluta, och att nu binda deras hän¬
der, genom att göra lönerna definitiva, anser jag i samma
mån orätt, som det tvifvelsutan är obehöfligt. Dessutom hafva
vi oss icke bekant, att, såsom Bergström uppgifvit, 3 Stånd
redan bifallit dessa voterings-propositioner, enär vi ännu
sakna underrättelse om Borgare-Ståndets i ämnet fattade be¬
slut. Men äfven om sistnämnda Stånd, lika med de s. k.
tvänne första Stånden, bifallit nedannämndo voterings-propo¬
sitioner, ser jag härutinnan likväl icke något skäl för oss att
handla annorledes än sjelfständigt. Jag yrkar alltså fortfa¬
rande afslag.»
Bergström: »Det må vara en sanning att beslutet icke
inverkar på sjelfva statsregleringssummans belopp, men detta
hindrar likväl icke att frågan rörer statens reglerande. Exempel
på dylika frågor skulle kunna uppgifvas i oändlighet och jag
vill här blott anföra det fall. alt alla 4 eller åtminstone 3:ne
Stånd beviljat en och samma summa för ett visst ändamål,
men stadnat i olika beslut, huruvida beloppet borde utgå från
den ena eller andra hufvud-titeln.' En sådan skiljaktighet blir
utan allt inflytande på statsregleringssummans belopp, men
någon tvekan att draga en dylik fråga under förstärkt Stats-
Utskotts pröfning, skulle sannolikt icke förefinnas, enär ären¬
det ovilkorligen rörer statens reglerande. De skäl för afslag,
som man velat finna i den omständigheten, att den ordinarie
statsregleringen är afsedd för en längre tid, men den extra
endast för de närmaste tre åren, kan jag icke godkänna; och
då nu, efter 3 Stånds i motsatt riktning fattade beslut, ett
afslag tjenar till intet, måste jag, ehuru med föga utsigt att
Deri Si) Augusti.
O
lyckas, fortsätta mitt påstående om voterings-propositionens
antagande.»
Jonas Andersson: »De öfriga Stånden må nu hafva
beslutat hvad soot helst, så bör likväl icke deras åtgörande
vara rättesnöret för vårt handlingssätt, det jag, i denna, lika¬
som i alla andra frågor, önskar måtte blifva fullt sjelfständigt.
Efter nnggrannt öfvervägande, finnér jag denna fråga vara,
icke en statsregleringsfräga, utan endast ett ordningsmål af
ekonomisk natur, som icke i ringaste man inverkar på stats-
ngleringssmnmans belopp, och följaktligen af beskaffenhet att
höra förfalla, dä deri 2 Stånd stadnat mot 2.»
Med Jonas Andersson förenade sig förre vice Talman-
neo I’ekr Eriksson från Vermlands, Nils Svensson från Kristan¬
stads, Sven Haraldsson från Blekinge och Lars Rasmusson från
Götheborgs och Bohus Län.
Sedan öfverhiggningen förklarats fulländad, anförde Se¬
kreteraren :
»Då under diskussionen yrkanden blifvit framställde om
proposition pu afslag å den i förevarande punkt framlagda vo¬
teringsproposition, under antydan att den åsigt i frågan, hvar¬
om votering i förstärkt Utskott skulle försiggå, redan måste
anses förfallen, sedan 2 Ständ stadnat mot 2 i olika beslut,
har jag ansett mig pligtig att yttra mig i ämnet.»
Sekreteraren uppläste derefter 69 § R.-F. och fortfor:
»Dä jag h3rser den åsigt, att uttrycket »Statens regle¬
rande» uti nyss uppläste grundlagsbud innebär bestämmande
af ej allenast Statsanslagens summor ocb belopp utan jemväl
vilkoren, under hvilka de skola utgå: och då rörande ett dy¬
likt vilkor, eller huruvida de under innevarande riksmöte för
Justitie-Stats-Expeditionen och Justitie-Kanslers-Expeditionen
beviljade aflönings-anslag skola på ordinarie stat definitivt
uppföras eller endast provisoriskt under nästa Statsreglerings-
period, 2 Stånd stadnat mot 2: anser jag att jemlikt ofvan-
äberopade 69 § R.-F. votering i förstärkt Stats-Utskott rö¬
rande denna fråga ovillkorligen bör verkställas, i följd af
hvilken åsigt jag, likmätigt föreskriften i 24 § R.-O. och min
aflagda ed, bör förklara att jag icke utan min uttryckliga an¬
märkning och reservation kan låta proposition framställas på
afslag till den i Utskottet i denna punkt framställda voterings-
propositionen.»
Talmannen, som först gjorde frumställning om bifall till
den i förevarande punkt föreslagna voteringsproposition, för¬
klarade, då denna framställning med allmänt nej besvarades,
det han, med afseende ä Rikets Ständers rätt att vid hvarje
riksdag bestämma öfver Statsregleringen och alldenstund ifrä-
Den SO Augusti.
5 83
gavarande Voteringsproposition, antingen densamma uttölle
med ja eller nej, icke komme att inverka å Statsreglerings-
summans belopp, funné sig oförhindrad att nu göra den fram¬
ställning om afslag, som af flere Talare blifvit yrkad. I öf¬
verensstämmelse med denna förklaring framställde alltså Tal¬
mannen proposition pä afslag, derå allmänt svarades ja oell
var alltså deri i 3:dje punkten af förevarande utlåtande före¬
slagna voteringspropositionen af Ståndet afslageu.
Med anledning af hvad under diskussionen öfver tredje
punkten blifvit yrkadt, företogos till behandling i ett sam¬
manhang de punkter deri voteringspropositioner blifvit fram¬
ställde angående uppförande på definitiv stat af lönerne för ne-
dannämnde Embetsverk och Stater elier samma löners bibe¬
hållande endast provisoriskt under nästa Statsreglerings-period,
nemligen:
17:de punkten med voteringsproposition angående aflö-
ningsanslaget för Landtförsvars-Departementets kansli-expedi¬
tion ;
25:te punkten, angående dito för Sjöförsvars-Departemen-
tets kansliexpedition;
37:de punkten, angående dito för Landtstaterna i Länen ;
42.dra punkten, angående dito för Civil-Departementets
Expedition; och
47:de punkten, angående dito för Finans-Departementets
Expedition.
Talmannens framställning på bifall till de i förenämnde
feni punkter framställda voteringspropositioner besvarades med
nej: hvarefter och sedan Sekreteraren erinrat, det hans anfö¬
rande vid 3:dje punkten jemväl afsåge de voteringsproposi¬
tioner, som i förevarande punkter blifvit framlagda, berörde
voteringspropositioner, uppå derom af Talmannen gjord fram¬
ställning, afslogos.
De i 4:de till och med 9:de punkterne afgifna förslag till
voteringspropositioner godkändes.
10:de punkten, innefattande förslag till voteringsproposi¬
tion angående beloppet af det anslag, som borde anvisas för
General-Stabs-Officerares bildande.
I anledning häraf yttrade:
Carl Anders Ifarsson: •>Af Utlåtandet inhemtas, att en¬
dast Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beviljat
hela det af Kongl. Majit för ifrågavarande ändamål äskade
belopp 6,500 Ridr. hvaremot Borgare-Ståndet beviljat allenast,
3,500 R:dr och Bonde-Ståndet helt och hållet afslagit den
begärda summan. Vid sådant förhållande och på det att
Bonde-Ståndets åsigt icke måtte alldeles undertryckas, före¬
584
t)en 29 Augusti.
slog j^g i Utskottet en sådan uppstädning af voteringspropo-
sitionen att densamma borde innehålla först och främst för¬
slag till kontraproposition melian Borgare-och Bonde-Ståndens
olika beslut och dernäst, alltefter som Borgare-Ståndets
eller Bonde-Ståndets mening antoges till kontraproposition,
förslag till huvudvotering. Såsom Voteringspropositionen nu
är uppställd, skulle icke allenast Bonde-Ståndets mening helt
och hållet undertryckas, utan jemväl Borgare-Ståndets så till
vida, som oaktadt sistnämnde Stånd helt och hållet afslagit
de 3000 R:dr, dem Konungen äskat till resestipendier, voterin¬
gen likväl skulle kunna medföra det resultat, att derest
nej vinner, jemväl den del af beloppet, som blifvit äskad till
resestipendier, kommer att beviljas. Mot ett dylikt sätt att
undertrycka det ena eller andra Ståndets mening afgaf Bonde-
Ståndet redan vid sista riksdag sin uttryckliga protest, och
på det att vi icke må synas hafva frångått den åsigt, sorn vi
då hyste, och genom vårt stillatigande lemnat bifall till en
procedur sådan sorn denna, yrkar jag att denna voterings¬
proposition mätte afsläs.»
Öfverlag gningen rörande denna punkt var slutad; och se¬
dan Ståndet med nej besvarat den af Talmannen framställda
proposition på bifall till Utskottets hemställan rörande vote¬
ring öfver ifrågavarande anslag, blef den af Utskottet i före¬
varande 10:de punkt föreslagna Voteringspropositionen utaf
Ståndet afslagen.
Utskottets förslag till Voteringsproposition i ll:te punk¬
ten godkändes.
12:te punkten.
Härvid anförde:
Carl Anders Larsson: »Enligt hvad Utskottets utlåtande
i denna punkt visar, råder ingen skiljaktighet angående den
ifrågavarande summans belopp. Alla fyra Stånden hafva nem¬
ligen beviljat 3,200 R:dr att användas till aflöning vid Topo¬
grafiska Korpsen åt den ökade arbetspersonal, sorn ertordras
för det militära kartverkets skyndsammare utförande, och den
enda skillnaden består deri att Ridderskapet och Adeln samt
Presterne ansett sig böra närmare bestämma arbetspersonalens
tillökning, då de förklarat, att ifrågavarande 3,200 R:dr borde
användas för aflönande af 8 underofficerare vid nämnde korps.
Detta är ett vilkor, sorn på intet sätt inverkar pä Statsregle-
ringssumrnan, och som alltså, då i fråga om detta vilkor, 2
Stånd stadnat mot 2, borde anses hafva förfallit. Serskildt
skulle jag önska att det vilkor, denna voterings-proposition
innehåller, icke blefve gjordt till föremål för omröstning i för-
Den 29 Augusti.
585
starkt Statsutskott, ty i detta vilkor, så oskyldigt det än ser
ut, torde ligga början till en ny tjenstemannakorps.»
Jonas Andersson: »I motsats till Larsson, är jag af den
meningen, att en votering om ifrågavarande vilkor snarare
vore till gagn än till skada. Borttages vilkoret kommer nem¬
ligen anslaget att användas helt och hållet efter Kongl. JIaj:ts
godtfinnande och i sådan händelse finnes ingenting, som hin¬
drar medlens disponerande till nya tjenstebefattningar inom
korpsen. För min del finner jag alltså bäst, om Ständerna i
detta täll meddela en bestämd föreskrift angående anslagets
användande, och i öfverensstämmelse härmed skulle jag önska,
att förenämnde vilkor jemväl måtte komma under omröst¬
ning.»
Anders Eriksson från Elfsborgs och Nils Magnus Pellersson
frän Kalmar Län instämde med Jonas Andersson.
Carl Anders Larsson: »Såsom Jonas Andersson nu ut¬
vecklat saken, vill jag visserligen medgifva, att en votering öfver
det ifiågavarande vilkoret snarare skulle innebära en förmån
än en förlust. Men då vi hafva en daglig erfarenhet, huru¬
ledes vår mening vid alla möjliga tillfällen varder undertryckt,
hade jag trott oss så mycket mindre böra votera om ett af
de tvenne previligierade Stånden beslutade vilkor, sorn så¬
dant bäst öfverensstämde tned det beslut vi fattat, då vi vid
3:dje punkten förklarade sådana frågor, sorn icke inverkade
ä Statsregleringssummans belopp, icke heller böra komma un¬
der omröstning i förstärkt Utskott. Vid sådant förhållande
och då jag om vår Regering hyser den goda tanke, att den-
sammma icke, i strid med de tvenne folkvalda Ståndens ut¬
talade önskan, använder dessa medel för upprättande af en
ny tjenstemannakorps, vidblifver jag mitt yrkande att första
voterings-propositioneu i 12:te punkten måtte ogillas.»
Bergström-. »I konseqvens med hvad jag yttrade vid
3:dje punkten, hemställer jag att det i förevarande voterings¬
proposition omförmälda vilkor, såsom obestridligen rörande
Statens reglering, måtte komma under omröstning i förstärkt
Utskott, och då mot voterings-propositionen i öfrigt icke torde
vara något att anmärka, vill jag för min del godkänna den¬
samma, sådan den af Utskottet blifvit föreslagen.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Då vi vid en
votering i förstärkt Stats-Utskott möjligen kunna vinna något,
men deremot ingenting förlora, inser jag icke, hvarföre vi
skulle skjuta ifrån oss det erbjudna tillfället att votera öfver
denna fråga. Ty om vi icke votera, blefve följden alldeles
densamma, som om vi voterade och tappade. Således är ju
icke ringaste risk förenad med en votering, den jag alltså
586
Den 29 Augusti.
tillstyrker, uppå de skäl Jonas Andersson anfört och deri jag
förut instämt.”
Jonas Andersson; ”Med anledning af de anmärknin¬
gar vännerne Larsson och Bergström anfört, vill jag fästa de¬
ras uppmärksamhet derpå att i 3:dje punkten gällde saken
endast en ordningsfräga utan ringaste inverkan på det anslag,
hvarom då beslutades, hvaremot voteringen i denna punkt af-
ser ett ganska väsendtligt vilkor, hvars föreskrifvande, då vi
nu beviljat medlen, vi icke böra afsäga oss.”
Carl Anders Larsson: ”Mahanda har jag gjort mig en
oriktig föreställning om saken, men jag mäste likväl erkänna,
att jag ännu icke blifvit öfvertygad af de motskäl, som an-
dragits. Jag kan nemligen icke inse, hvarför en votering
öfver meranämde vilkor skall finnas erforderlig, då genom an¬
tagande eller förkastande af detta vilkor statsregleringssum-
mans belopp hvarken ökas eller minskas. Då de tvänne folk¬
valda Stånden icke gifvit sitt bifall till inrättande af den Un-
derofficerskorps, som Kongl. Majit i sin nådiga Proposition
föreslagit, sjmes mig, som borde öfver detta förslag, såsom
endast innefattande en närmare bestämning angående anslagets
användande, utan all inverkan på sjelfva anslagets be¬
lopp, icke någon votering ega rum. Man har sagt, att ingen¬
ting kunde förloras på en votering, som utfölle för det ifrå¬
gavarande vilkorets antagande, men i detta hänseende an¬
håller jag att få fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att 12:te
punkten innehåller tvänne voteringspropositions-förslag, samt
att det sednare af dessa förslag endast för den händelse är
afsedt att komma under omröstning, derest det i förra vote-
ringspropositionen omförmälda vilkor kommer att antagas. Så¬
ledes kunna de 1,200 Ridr, hvarom den sednare voterings-
propositionen handlar lätteligen gä förlorade, just genom an¬
tagande af det vilkor, som blifvit uppstäldt i den förra vote-
ringspropositionen, och detta vilkor är således icke så all¬
deles oskyldigt, som man synes förmoda.”
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes Län : »l likhet med
Larsson, anser äfven jag, att, då det vilkor, hvarom här är
fråga, icke har någon inverkan på statsregleringssummans be¬
lopp, bör icke heller någon votering ifrågakomma. Den skill¬
nad Jonas Andersson velat antyda mellan det vilkor, sorn före-
fanns i 3:dje punkten, och det vilkor, sorn omnämnes i denna
punkt, kan jag icke rätt fatta och i konseqvens med vårt be¬
slut vid punkten 3, yrkar jag alltså afslag äfven å denna vo¬
teringsproposition.”
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Det må väl vara
sannt, att samma summa blifvit af all fyra Stånden beviljad,
Den 29 Augusti.
5 87
men då nu tvenne Stånd beviljat penningarne med föreskrift
om deras användande på ett sätt oell de tvenne öfrige Stån¬
den åter på ett annat, så bör val votering anställas, för att
få utrönt, huruvida medlen böra användas i enlighet med den
förra eller den sednare meningen.»
Häri instämde Olof Andersson från Vestmanlands, Olof
Lagergren från Gottlands och Anders Pehrsson från Malmöhus
Län m. fl. Ståndets Ledamöter.
Sven Rosenberg frän Kristianstads Län: »Jag hör till
deras antal, sorn bifalla denna voterings-proposition och jag
kan icke inse, huru en statsreglering skulle kunna åstadkom¬
mas, om- man icke i ett fall, som detta, der två Stånd i af¬
seende å medlens användande beslutat ett, och två åter ett
annat, ville genom votering häfva en så väsendtlig skiljak¬
tighet.»
Carl Anders Larsson: »Jag kan ej finna att någon
egentlig skillnad ligger mellan Adelns och Presternas beslut,
å ena sidan, samt Borgares och Böndernas, å den andra.
Alla fyra Stånden hafva nemligen bifallit de ifrågavarande
3,200 R:dr till förstärkande af den topografiska korpsen, och
att de två Stånden något närmare bestämt huru denna för¬
stärkning bör ske, är, efter mitt sätt att se saken, icke någon
väsendtlig, utan en ganska underordnad skiljaktighet, hvilken
dessutom är alldeles utan inverkan på statsregleringssumman,
och följaktligen icke bör komma under omröstning.»
Diskussionen förklarades slutad; och blefvo de af Ut¬
skottet i 12:te punkten af förevarande Utlåtande afgifna för¬
slag till voterings-propositioner utaf Ståndet godkände.
Likaledes godkändes de i 13:de och 14:de punkterne fö¬
reslagna voterings-propositioner.
Hvad Utskottet yttrat och hemställt i Utlåtandets 15:de
och 16;de punkter lades till håndiingarne.
I afseende å 17:de punkten åberopade Ståndet det angå¬
ende denna punkt näst efter 3:dje punkten fattade beslut.
De i 18:de till och med 24:de punkterna framställda för¬
slag till voterings-propositioner godkändes; och lade Ståndet
till handlingarne de inbjudningar, som blifvit af Utskottet af-
låtne, dels i 22:dra punkten till samtlige Med-Stånden och
dels i 24:de punkten till Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet.
Angående voterings-propositionen i 25:te punkten hade
Ståndet beslutat, i sammanhang med beslutet öfver voterings-
propositionen ir Utlåtandets 3:dje punkt.
Utskottets hemställan i 26:te punkten, äfvensom de af
588
Den 29 Augusti.
Utskottet i 27:de, 28:de och 29:de punkterne afgifne förslag
till voterings-propositioner godkändes.
Utskottets anmälan i 30:de punkten lades till handlin-
garne.
31:sta punkten.
Härvid anförde:
Carl Anders Larsson'. ”De olika meningar, mellan hvilka
tvisten skulle slitas genom den i förevarande punkt föreslagna
voterings-proposition, skilja sig endast derutinnan att, då Rid-
derskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beviljat 200,000
R:dr bland annat till fortsättning af sjukhusbyggnaden vid
Kongl. Flottans station i Karlskrona, hafva Borgare- och Bonde-
Stånden anslagit samina summa med dervid uttryckt önskan
att beloppet måtte företrädesvis användas till fullbordande af
en dylik byggnad. Då nu denna meningsskiljaktighet icke
har någon inverkan på Statsregleririgens belopp, torde denna
voterings-proposition vara alldeles öfverflödig och jag yrkar
alltså, att densamma måtte afslås.»
Öfverläggningen var slutad. Talmannen gjorde först fram¬
ställning på bifall till den föreslagna voterings-propositionen,
samt, då härtill allmänt svarades nej, dernäst pä afslag å sam¬
ma proposition, i enlighet med hvilken sednare framställning
voterings-propositionen i 31 punkten blef af Ståndet afslagen.
32:dra punkten. Det i denna punkt afgifna förslag till
voterings-proposition, blef af Ståndet antaget.
I anledning af Voterings-propositions-förslaget i 33:dje
punkten yttrade:
Carl Anders Larsson: »I denna voterings-proposition,
som för öfrigt handlar om pensionering af de vid Flottan an¬
ställde embets- och tjenstemän har, på grund af Ridderska-
pet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut, intagits ett tillägg
derom, att pension för officerare vid Flottans konstruktions-
korps må beräknas efter nuvarande löner på interimsstat. Då
detta tillägg hvarken ökar eller minskar Statsregleringssum-
man8 belopp, anser jag detsamma icke böra blifva föremål
för votering i förstärkt Utskott. I denna fråga hafva två Stånd
bifallit och två Stånd afsiagit den begärda summan, och der¬
öfver måste alltså votering äga rum, men att tillika votera
öfver nyssnämnde tillägg anser jag oriktigt, enär Statsregle-
ringssumman icke i ringaste mån är deraf beroende. Med
uteslutande af detta tillägg vill jag i öfrigt godkänna vote¬
rings-propositionen.»
Bergström-. »Jag hade just ämnat framställa'samma an¬
märkning, som Larsson nu gjort. Men då det svårligen torde
gå an att delvis godkänna och delvie ogilla en föreslagen vo¬
Den 29 Augusti.
589
terings-propositiori, hemställer jag att denna punkt måtte varda
till Utskottet återremitterad.»
Carl Anders Larsson: »För min del finner jag saken
så enkel, att vi gerna, utan den omväg, hvartill en återre*
miss föranleder, nu kunna fatta definitivt beslut.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Det synes mig
vara alldeles nödvändigt, att om vi i någon mån vilja hafva
voterings-propositionen ändrad, mäste vi återremittera den¬
samma till Utskottets förnyade handläggning, helst jag icke
kan fatta, huruledes det förstärkfa Utskottet skall kunna verk¬
ställa votering efter en voteringsproposition, som måhända i
olika Stånd undergått olika förändringar. Hvad särskildt be¬
träffar den nu ifrågavarande voterings-propositionen, finner
jag det deri intagna tillägg icke vara af någon mera ingri¬
pande beskaffenhet och vill derföre godkänna propositionen
sådan densamma blifvit af Utskottet föreslagen.»
Diskussionen var slutad och voterings-proposition i punk¬
ten 33 biel' af Ståndet godkänd.
De af Utskottet i punkterne 34 och 35 framställde för¬
slag till voterings-propositioner godkändes.
Punkten 36.
Härvid yttrade:
Carl Anders Larsson: »I afseende å denna voterings¬
proposition, sorn angår de för statistiska central-byråns 3:ne
tjenstemän anvisade löner, förekommer den anmärkningen,
att alla 4 Stånden beviljat samma belopp nemligen 9.000
R:dr, men under det att Adeln och Presterne förklarat att
dessa 9,000 R:dr skola lika fördelas mellan de 3 tjenstemän-
nen, halva deremot Borgare- och Bonde-Stånden bestämt
Sekreterarens lön till 4,000 R:dr samt lönerna för hvardera
af Byråns öfrige tjenstemän till 2,500 R:dr. Detta är emed¬
lertid en skiljaktighet, som icke har ringaste inverkan på
statsregleringssumman och följaktligen icke heller bör komma
under omröstning i förstärkt Utskott, desto mindre, som, i frågd
om fördelningen af dessa löner, sednaste Riksdags, med Bor¬
gare- och Bonde-Ståndens mening öfverensstämmande beslut
då kommer att fortfarande lända till efterrättelse och någon
villrådighet alltså icke uppstår, om vi afsiå denna voterings¬
proposition.»
Med Larsson förenade sitr Paul Fritz Mengel från Upsala,
Anders August Andersson från Östergöthlands, Nils Svensson från
Kristianstads Län jemte flere Ledamöter af Ståndet; och blef
derefter den i punkten 36 föreslagna voterings-propositionen
af Ståndet afslagen.
Rörande voterings-propositionen i punkten 37 hade be¬
590
Den 29 Augusti,
slut fattats i sammanhang med beslutet öfver förevarande Ut¬
låtandes punkt 3.
Utskottets yttrande i punkten 38 lades till handliugarne.
Punkten 39.
Härvid yttrade:
Carl Anders Larsson: »Mot den af Utskottet i denna
punkt föreslagna voterings-propositionen vill jag anmärka att
under ja-propositionen blifvit sammanförda alla de i den Kongl.
Propositionen för en kemisk försöks-anstalt vid Landtbruks-
akademiens experimentalfält äskade bcdopp. Salunda gro sam¬
manblandade ej mindre anslaget till laboratoriet, än jemväl löne-
tillökuing åt agrikultur-keinisten, arfvode åt dennes assistens,
lönefyllnad åt jordbruks-föreståndaren m. m. Nu kunde emed¬
lertid hände, att vi af dessa belopp skulle vara hugade att
bevilja ett eller ett par men icke de öfriga. Derföre anser
jag också, att voterings-propositionen icke bordt uppsättas i
klump, utan votering anställas öfver hvarje summa serskildt,
och framför allt att aflöningsbeloppen bordt skiljas åt, ty der¬
före att man vill bifalla lönen ät den ene tjenstemannen, är
icke dermed sagdt, att man jemväl vill så göra med den
andre, och för att i dessa hänseenden erhålla rättelse, yrkar
jag att denna voterings-proposition måtte återremitteras.»
Öfverlag gningen var slutad. Talmannens framställda pro¬
position pä bifall besvarades med öfvervägande nej, hvarefter,
uppå derom gjord framställning, den i punkten 39 föreslagna
voterings-propositionen till Utskottet återremitterades.
Utskottets anmälan i punkten 40 lades till handliugarne.
Punkten 41. De i denna punkt föreslagna voterings-pro-
positioner godkändes.
I afseende å punkten 42 hade Ståndet meddelat beslut i
sammanhang med punkten 3 i Utlåtandet.
De i punkten 43 uppställde 2:ne voterings-propositions-
förslag blefvo af Ståndet godkände.
Punkten 44.
I anledning af voterings-propositionen i denna punkt ytt¬
rade':
Carl Anders Larsson: »I fråga om Öfver-Direktörens
vid myntverket lön, hvarom denna punkt handlar, kan jag
icke finna någon votering erforderlig. Kongl. Maj:t har nem¬
ligen proponera t en nedsättning af 1,200 R:dr i den nuva¬
rande lönen, och denna nedsättning har medgifvits af alla 4
Stånden. Hvartill, vid sådant förhållande, votering skall tjena,
förstår jag ej.»
Nils Larsson från Jemtlands Län : »Den af nästföre¬
gående talare angifna uppfattning grundar sig pä ett misstag.
Ue/i 29 Augusti.
591
Den indragning af 1,200 R:dr i Öfver-Direktörens lön, hvar¬
om förevarande punkt handlar, har icke blifvit af Kongl.
Maj:t proponerad, utan Stats-Utskottets förslag, att en fram¬
ställning borde göras till Kongl. Maj:t derom, att, då nuva¬
rande Öfver-Direktören afgår, det särskilda arfvode å 1,200
R:dr, som han uppbär för tillsyn öfver arbetena vid myntets
mekaniska verkstäder, icke vidare måtto varda au visad t. Men
Borgare- och Bonde-Stånden godkände icke detta Utskottets
förslag, i hvars ställe de beslöto, att de 1.200 R:dr skulle in-
beräknas i den för Öfver-Direktören anvisade lön af 4,500
R.dr Skillnaden är alltså den, att då Adel och Prester be¬
viljat nuvarande Öfver-Direktören 4,500 R.dr utom ifrågava¬
rande arfvode å 1,200 R:dr, eller tillsammans 5,700 R:dr
hafva deremot Borgare- och Bonde-Stånden endast anslagit
3,300 R:dr utom berörde 1,200 R:dr eller inalles 4,500 R:dr.
En votering mellen dessa tvänne beslut, som afse olika sum¬
mor, är alltså nödvändig.v
Sven Rosenberg från Kristianstads Lån: »Jag vill med¬
gifva att vid en flyktig genomläsning voterings-propositionen
måhända kan gifva anledning till missförstånd. Dock om
nödig uppmärksamhet egnas åt den i ja-propositionen intagna
mellanmeuingen: »efter nuvarande Öfver-Direktörens vid Kongl.
Mynt- och Kontroll-verken afgång», framstår skillnaden mel¬
lan ja-propositionen och nej-propositionen fullt tydlig och den
gjorda anmärkningen torde alltså böra förfalla.»
Carl Anders Larsson: »Efter hvad nu blifvit upplyst,
finnér jag mig böra frånträda mitt yrkande om ogillande af
denna votnrings-proposition.»
Diskussionnn var slutad och den i förevarande punkt
44 föreslagna voteriugs-proposition godkändes.
Punkten 45.
Carl Anders Larsson yttrade: »I denna punkt sorn
angår de med tullförvaitningen förenade kostnader, förekom¬
mer, bland annat, följande strof: »och är Utskottets hemstäl-
»lan i sin helhet bifallen af Borgare- och Bonde-Stånden,
»men af Ridderskapet och Adeln endast för så vidt den afsåg
»anslagets beviljande; varande af dessa sednare Riks-Stånd
»beslutadt, att någon anhållan i ofvanornförmälde syftning
»icke borde af Rikets Ständer framställas.» Dä Utskottets Ut¬
låtande icke upplyser något om Presternas beslut, ehuru att
döma af uttrycket: »dessa sednare Riks-Stånd», det vill sy¬
nas, som hade scribenten tagit för afgjordt, att Presterna, sin
vana trogna ställt sig på samma linie, sorn Adeln, kan jag
likväl icke vara fullt tillfreds med cu sådan förutsättning å
författarens sida, utan yrkar punktens återremitterande. Den
Den 29 Augusti.
besynnerligheten kunde ju till exempel hafva inträffat att pre*-
sterna denna enda gång varit af samma mening, sorn Borgare
och Bönder; i betraktande af hvilken möjlighet och då jag
icke, i likhet med författaren, kan anse presterne inbegripne
under Adeln, jag mäste begära återremiss.»
Anders Eriksson från Elfsborgs och Sven Rosenberg
från Kristianstads Län hemställde, att anmärkningen måtte
få förfalla, enär uppenbart vöre att orden: »saint Preste-Stän-
det», som i det citerade stycket bordt haft sin plats näst efter
orden: »af Ridderskupet och Adeln», blifvit antingen genom
skrif-fel eller förbiseende vid tryckningen uteglömde. Berg¬
ström erinrade, att, om Ståndet nu ville handla i öfverens¬
stämmelse med dess vid punkten 3 fattade beslut, borde
Ståndet ogilla denna voterings-proposition, enär deri icke vore
fråga om något visst belopp och voteringen alltså, efter de
åsigter, som vid nämnde punkt gjorde sig gällande, icke hade
med statsregleringen att skaffa. Dä emellertid Bergström härut¬
innan varit af annan mening, tunne han för sin del icke nå¬
got hinder att godkänna ifrågavarande voterings-proposition.»
Efter slutad diskussion och sedan Sekreteraren upplyst,
att, enligt till Ståndet ankommet utdrag af Högv. Preste-Stän-
dets protokoll vid handläggningen af Stats-Utskottets Utlå¬
tande, N:o 94, bemälde Riks-Ständ i förevarande fråga fattat
enahanda beslut, som Ridderekapet och Adeln, blef Utskottets
förslag till voterings-proposition i punkten 45 godkänd.
Det af Utskottet afgifua förslag till voterings-proposition
i punkten 46 godkändes.
I afseende å voteringspropositions-förslaget i 47:de eller
sista punkten, hänvisade Ståndet till sitt derom, näst efter
punkten 3 i detta Utlåtande, redan fattade beslut.
Sekreteraren åberopade sitt vid punkten 3 afgifna ytt¬
rande, såsom afseende alla de punkter i detta Utlåtande, der
proposition på afslag å Utskottets framställde voteringspropo-
sitioner blifvit af Talmannen meddelad under enahanda för¬
hållanden, som vid punkten 3.
§ 7.
Föredrogs ånyo och blefvo för andra gången bordlagde
Stats-Utskotteta Utlåtanden:
N:o 160, i anledning af gjorda framställningar angående
Statsanslag, låneunderstöd eller räntegaranti för föreslagna jern-
vägsanläggningar, äfvensom i anledning af väckt fråga om in¬
lösen för Statens räkning af den, aktiebolaget för jernväg
mellau Köping och Hult tillhörande jernbana från Örebro till
Arboga; och
Den 29 Augusti.
593
N:o 161, i anledning af väckta motioner angående till—
iåtelse för aktiebolaget för jernväg mellan Köping och Hult
att återbekomma återstoden af de till säkerhet för jernvägs-
anläggningens fullbordande i Stats-Kontoret deponerade medel.
§ 8.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Utlåtan¬
de, N:o 162, i anledning af väckt motion om pension pä
allmänna indragningsstaten åt enkan efter förre Lands-Sekre-
teraren i Gottlands Län, L. Hambreus, blef detta Utlåtande
bifallet.
S 9-
Till förnyad handläggning företogs Stats-Utskottets, sedan
den 25 innevarande månad på Ståndets bord hvilande Utlå¬
tande, N:o 163, i anledning af väckt motion angående upp¬
låtelse af Kronan tillhörig mark vid Carl Gustafs stads gevärs¬
faktori för en slussanläggning; och yttrade dervid:
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Stats-Utskottet har
visserligen i förevarande Utlåtande ansett sig böra hemställa,
att den af Herr Schenström i detta ämne väckta motion icke
för närvarande må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Utskottet grundar detta sitt afstyrkande yttrande på den om¬
ständigheten, att Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning
af handlingarne i detta ärende, funnit frågan i åtskilliga delar
erfordra vidare utredning. Men då nu ett bolag redan bildat
sig för åstadkommande af denna nyttiga anläggning, synes
mig, som borde Ständerna snarare befordra än motverka elt
så nyttigt företag, och jag hemställer derföre, att Hedervärda
Ståndet, med afslag å Utskottets hemställan, ville för sin del
biträda ett sådant beslut, hvarigenom Rikets Ständer förklarade
sig »icke hafva något att erinra deremot att till det bolag,
som bildat sig för anläggandet af en sluss till fortsättning af
Eskilstuna kanal upp till Eskilstuna stad öfverleinnas den Kro¬
nan tillhöriga mark jemte vattenfall vid Carl Gustafs stads
gevärsfaktori, som för den tillemade slussanläggningen erfor¬
dras; utan öferlemna i underdånighet till Kongl. Majit att denna
angelägenhet i nåder pröfva och afgöra.»
Paul Fritz Mengel från Upsala och Lars Ersson frän
Södermanlands Län instämde med Pehr Nilsson.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »l Pehr Nilssons
förslag kan jag just icke se någon våda, reen om vi biträda
detsamma, böra vi väl återremittera Utlåtandet, med tillkän¬
nagivande af det beslut vi fattadt.»
liondå-St:s Prot. vid 1SS9—60 åren $ Riksdag- VII- 38
594
Usn 29 Augusti.
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes Län: »Frågan är,
såsom Utskottet ganska riktigt anmärker, ännu icke utredd.
Hvarken Eskistuna stads styrelse eller dess innevånare äro
hörde öfver företaget, som icke torde vara annat än en fi¬
nansspekulation af de personer, hvilka deri äro bolagsmän.
På den punkt frågan nu står och då det vattenfall, hvars öf-
verlätande till bolaget motionen afser, måhända är behöfligt
för Kronans pä platsen varande verkstäder, bifaller jag för min
del Utskottets hemställan.»
Många af Ståndets Ledamöter hördes häri instämma.
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Äfven jag kan icke
alldeles frigöra mig från den (anken, att spekulationen mera
har till syfte vattenfallets åtkommande än slussb3’ggnaden8
anläggande, och jag tror att man må se sig väl före innan
man lemnar bifall till elt projekt sådant, som detta. I hvad
fall som helst skulle jag önska, att Kronan förbehölle sig fort¬
farande dispositionsrätt lill vattenfallet, hvars värde i en fabriks¬
stad sadan som Eskilstuna, är ganska betydligt.»
Johan Bergström från Kopparbergs Län: »Jag är af
srmma tanke, som Sköldberg och tycker att Eskilstunaboerne,
som nyligen fått sin kanal färdig upp till nya staden, billigtvis
kunna härmed tills vidare åtnöjas. Följaktligen bifaller jog
Utskottets hemställan.»
Nils Magnus Pettersson från Kalmar Län förenade sig
med Bergström.
Anders Söderholtz från Södermanlands Län: »Jag har
ansett mig böra upplysa, att hela den jordareal, hvarom fråga
är, icke utgör mer än omkring 3 kappland. Vid sådant för¬
hållande ser jag icke, hvarföre man vill lägga hinder i vägen
för ett så allmännyttigt företag, som detta.»
Pehr Nilsson: »Den betänklighet mitt förslag synes
möta, förefaller mig ganska besynnerlig. Här är ju allenast
fråga om att upplåta ett mindre vattenfall, som för närvarande
endast begagnas till drifvande af eu qvarn, jemte några få
kappland jord till ett bolag, hvilka vilja på egen bekostnad
utföra ett arbete, sorn skulle komma hela den trafikerande
allmänheten tillhanda. Jag sade att jag finner denna betänk¬
lighet besynnerlig, och jag finner densamma ännu besynner¬
ligare, när jag erinrar mig, huruledes man, snart sagdt med
acklamation, kostnadsfritt lemnade tusentals tunnland jord åt
Gelivare-Bolaget, hvars delegare likväl äro utländningar, då
åter detta bolag uteslutande består af iuländske man. Jag
mäste alltså fortsätta min nyss gjorda framställning.»
Nils Svensson från Kristianstads Län; »Då det gäller
att efterskänka kronans egendom, kan jag icke dertill obe-
Den §9 Augusti.
59.5
tingadt och pä. förhand lemna min röst, innan genom en fö¬
regående undersökning sig visat, i livad mån den allmänna
fördel, som af företaget kundo vara att förvänta, må finnas
öfverväga den förlust, som skulle drabba kronan.a
Flere af Ståndets Ledamöter hördes häruti instämma.
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: »Hela frågan är
en obetydlighet och mig synes, som Ståndet, efter att förnt
hafva visat sig så frikostig å Kronans vägnar, när det gällde
att bortskänka flere qvadratmil till Gellivare-bolaget, icke nu
borde ådagalägga en njugghet i fråga om några kappland,
isynnerhet da ett allmänt nyttigt företag synes vara bero¬
ende deraf, att denna obetydliga jordvidd upplåtes åt enskilde.
Dessutom afser förslaget, att jorden borde upplåtas endast för
den händelse, att vid skeende undersökning företaget pröfvas
godt och fördelaktigt, och vid sådant förhållande borde man
väl hellre påskynda än hindra. Jag är alltså af samma åsigt,
som Pehr Nilsson.»
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes Län: »Det må vara,
att 2 å 3 kappland i och för sig äro en obetydlighet, meri
det beror likväl mycket på den verkan dessa kappland, upp¬
låtna åt enskilda, möjligen kunna hafva. Det kan nemli¬
gen hända, att dessa få kappland, om de öfverlåtas åt ett
bolag, kunna lägga hinder i vägen för Hjelmarens sänkning
och för den jordvinst af 33,000 Tunnland, som af denna sänk¬
ning anses uppstå. Med afseende å hvad mina kommittenters
intresse i denna sak fordrar, yrkar jag alltså bifall till Ut¬
skottets Utlåtande.»
Josef Oskar Almqvist från Norrbottens Län: »Hvarken
de anmärkningar Sköldberg gjort, eller de erinringar Uhr
framställt, synas mig förtjena afseende, ty skulle Hjelmarens
sänkning på allvar komma till utförande, borde för ett så stort
sjösänkningsbolag expropriationen af ifrågavarande slussanlägg¬
ning blifva en obety^dlighet, ilall nemligen, hvad jag knappast
tror, denna slussanläggning skulle ligga i vägen för sjösänk¬
ningen. Jag biträder alltså Pehr Nilssons förslag, desto hellre,
sorn jag anser att Ständerne i denna sak icke behöfva af¬
vakta regeringens beslut.»
Rosenberg: »Jetnförelsen med Gellivare-frågan är icke
fullt exakt. Der var nemligen endast fråga om kostnadsfritt
upplåtande af sådan jord, som skulle till väg användas, och
till hvilken jord bolaget alltså, jemlikt 1845 års förordning,
hade ovilkorlig expropriationsrätt. Der var således endast
fråga att efterskänka sjelfva expropriationskostnaden, hvaremot
i detta fall sjelfva rättigheten till expropriation är hufvudsa-
ken. Vid sådant förhållande och då saken i flere bänsean-
59G
Den 29 Augusti.
den ännu är outredd, synes mig vara orätt att, i strid mot
Utskottets förslag, stadna i ett annat beslut. Jag har visser¬
ligen förut biträdt Pehr Nilssons mening, så till vida, sorn jag
yrkat återremiss, rnen då Pehr Nilsson sjelf icke synes ön¬
ska frågans återremitterande, anser jag mig böra bifalla Ut¬
skottets hemställan.»
Flere af Ståndets Ledamöter instämde med Rosenberg.
Pehr Östman fran Vester-Norriands Län: »Af Utskot¬
tets Utlåtande inhemtas, att Kongl. Majit, vid pröfning af frå¬
gan, funnit ärendet så outredt, att någon framställning i äm¬
net icke ansetts ännu böra göras till Ständerne. Att Stän-
derne sådant oaktadt, taga initiativ i frågan, skulle väl icke
vara rätt. Jag anser att saken utan fara kan uppskjutas till
nästa Riksdag och att vi nu böra bifalla Utskottets förslag.»
Sköldberg: »Jag kan icke rätt fatta anledningen till
denna brådska. Den kanal, hvarmed slussanläggningen skulle
sättas i förbindelse, är ju ieke ens ännu fullt färdig. Och
dessutom torde en allt för stor beredvillighet att gå bolagets
önskningar till mötes måhända hafva den påföljd, att, sedan
bolaget först vid denna Riksdag fått marken åt sig upplåten,
bagares vid nästa Riksdag anslag till Slussanläggningens ut¬
förande. Jemföreleen mellan denna fråga och Oellivarifrågan
förefaller mig ganska sökt, och dessutom i så måtto oriktig,
som, i afseende på G elli vari. frågan endast gällde expropria-
tionskostnadens efterskänkande.»
Jöns Pehrsson från Blekinge'Län: »För min del finner
jag det vara mot all vanlig praxis stridande, att Ständerna
besluta i en fråga, som ligger under Kongl. Majits pröfning.»
Pehr Nilsson; »Jag skulle tro, att detta ärende icke
är mere outredt än Gellivarifrågan, ty om Gellivari-Bolaget
och ledamöterna i nämnde bolag sväfvar allmänheten i full¬
komlig okunnighet. Då nu mitt förslag icke innehåller nå¬
got annat, än att Ständerne skulle öfverlemna åt Kongl. Majit
att, efter verkställd undersökning och sig företeende omstän¬
digheter, besluta om jordens och vattenfallets öfverlemnande
åt bolaget, kan jag icke inse, att någon fara eller något äf¬
ventyr vore med detta förslag förenadt, men deremot för bo¬
laget och den allmänna trafiken en vinst i så måtto gjord,
som arbetet, genast efter slutade undersökningar, kunde taga
sin början, utan att afvakta nästa Ständers beslut, och en tids¬
besparing af åtminstone ett par år sålunda åstadkommas. Då
nu emellertid detta förslag, så anspråkslöst det är, är, icke
synes hafva allmänna meningen för sig inom Ståndet,vill
jag inskränka m'g att begära återremiss.»
Den 29 Augusti.
597
Mengel: »Hvad Gellivare-bolaget beträffar, ärjdetsamma
så mystiskt, att allmänheten ieke känner mer än en enda bo¬
lagsman i detta stora bolag, och hvad åter angår Hjelmarens
tilltänkta sänkning, bör det väl lända detta företag till nytta
och icke till skada, att nämnde sjö vid Eskilstuna får två
utlopp i stället för ett. Mot en återremiss skall jag icke hafva
något att erinra, ehuru jag icke kan inse, hvarför icke ett så
oskyldigt förslag, sorn det Pehr Nilsson nu väckt, må kunna
vinna Ståndets godkännande.»
Nyqvist; »Såväl Pehr Nilssons förslag, sorn jemväl åt¬
skilliga talares yrkande på återremiss innefattar, enligt min
uppfattning, en obillighet, ty någon annan åtgärd kan jag icke
finna rättvis, än den, som fiirst vill undersöka och sedan bi¬
falla, men icke tvertom. Frågan om vattenfallets öfverlåtande
till ett enskildt bolag anser jag, i betraktande af Kronans när¬
belägna gevärsfaktori, vara till den grad maktpåliggande, att
Ständerna icke böra förskottsvis afsäga sig sin rätt att der¬
öfver yttra sig, genom att, innan undersökning hunnit verk¬
ställas, hänskjuta saken till Kungens uteslutande afgörande.
Huruvida bolaget, jemte sjelfva marken, jemväl afser att åt-
kommu vattenfallet, är icke rött tydligt uttryckt, hvadan äf¬
ven i fråga om vidden af bolagets pretentioner en utredning
synes erforderlig. Jag tillhör alltså fortfarande dem, som vilja
bifalla Utskottets förslag och tror att den af Uhr anförda an¬
märkningen om Hjelmarens sänkning ingalunda saknar sin
betydelse, fy om slussen skall fylla sitt ändamål, måste ju
vattenytan alltid hållas vid någorlunda lika höjd oell följakt¬
ligen sänkningsbolaget nödgas att, genom en expropriation af
slussanläggningen, onödigtvis fördyra sänknings-företaget.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »En återremiss anser
jag tjena till intet, då frågan icke är utredd, och Utskottet
följaktligen urståndsatt att bedöma den ifrågasatta öfverlåtel-
sens behöflighet. Mot sin vilja syntes Almqvist vederlägga
Pehr Nilsson då han yttrade att man i denna fråga icke be-
höfde afvakta Regeringens beslut. Pehr Nilssons förslag af¬
ser nemligen just att frågan helt och hållet skall göras bero¬
ende af det beslut, sorn Regeringen, sedan undersökning blif¬
vit anställd, anser sig böra fatta.»
Lars Ersson från Södermanlands Län: »Såsom mera
förtrogen med denna fråga än måhända flertalet af Ståndets
Ledamöter, kan jag meddela den upplysning att den ifråga¬
varande sltissanläggningen. såsom varande det enda medlet
att undvika den beskattning å allmänheten, som egaren af
Eskilstuna mekaniska verkstad Direktören Munktell nu tillåter
sig, skulle för den allmänna trafiken verka ytterst välgörande.
598
Dett 99 Augusti.
och följaktligen vore det i hög grad önskligf, ofn ett förelag,
sådant det af Pehr Nilsson framställda, kunde vinna Ständer¬
nas bifall. Hvad hör blifvit anmärkt dels af Sköldberg och
dels af Uhr förtjenar icke ringaste afseende, enär den ifråga¬
satta slussens läge är sådant att fall finnas ofvanför, och följ¬
aktligen den påtänkta sänkningen af Hjelmaren ingalunda
kommer att i någon mån förhindras af den föreslagna sluss-
anläggningen.”
Uhr: ”För Almqvists anbud att framdeles fä expropriera
slussanläggningen, tackar jag visserligen aliraödmjukast på
sänkningsbolagets vägnar, men tror dock att detta bolag helst
skulle se, om denna expropriation kunde undvikas och de i
stället få använda sina penningar litet bättre än att, om jag
så får säga, kasta dem i Eskilstuna ån. Mengel har antydt
att detta slussföretag, om det kommer till utförande, snarare
skulle gynna än skada Hjelrnarens sänkning, men så vidt jag
vet byggas slussar icke för att befrämja, utan för att förhin¬
dra vattnets framlopp, och under förutsättning att slussbola¬
get ämnar bygga sina slussportar någorlunda täta, vill jag
icke gifva mycket för det utlopp, som genom denna slussan¬
läggning och dess ytterst små luckor skulle åstadkommas.
Dessa omständigheter, i förening med mina kornmittenters
protester, måste jag taga i betraktande, och jag kan följakt¬
ligen icke med min röst biträda Pehr Nilssons förslag.”
Pehr Nilsson: »Uhre farhågor, att den ifrågavarande
slussen skulle på något sätt lägga hinder i vägen för Hjel-
marens sänkning, äro alldeles öfverflödiga, då man besinnar
att detta fall ligger längst ned, med flere fall ofvan om sig.
Detta trodde jag att Uhr, såsom icke aflägsen boende och
dessutom i byggnadsarbete sakkunnig, skulle både veta och
taga i betraktande.”
Almqvist: ”Om jag fattade Pehr Nilssons förslag rätt,
innehöll detsamma den hemställan, att Ständerne skulle öfver¬
lemna åt Kongl. Maj:t att, utan deras ytterligare hörande, med¬
dela tillstånd till markens upplåtande, sedan behörig under¬
sökning förut egt rum. Under förutsättning att denna min
uppfattning är riktig, lemnar jag Lekbergs anmärkning i sitt
värde.”
Mengel: ”Det vill väl synas klart att om en sluss byg¬
ges, rinnér genom denna sluss alltid mera vatten än om in¬
gen slussöppning göres. Visserligen är jag fullt öfvertygad,
att förslaget går igenom vid nästa Riksdag, men då Bonde-
Ståndet förut visat sig gynna lättade kommunikationer, före¬
faller mig det motstånd, som detta oskyldiga företag fått
röna, högst oväntadt.”
Den 29 Augusti.
599
Uhr: »Om Pehr Nilsson vill en annan gång taga Eskils¬
tuna ström i betraktande omkring 1 mil ofvanom staden, skall
han finna att nägoii expropriation icke komme i fråga, men
med fallens läge må nu vara huru som helst, kan det dock
ej nekas, att nuvarande Eskilstuna-verkens drift är beroende
af huru fallen användas, och följaktligen ju flere anläggningar
som i denna å komma till utförande, desto flere hinder för
sjösänkningen. Att förstå detta är icke svårt för en hvar, som
vill förstå, men att framdraga ytterligare skäl för den, som
det icke vill, lönar ingalunda mödan.»
Pehr Nilsson: »Hjelmareus sänkning har nu så många
år varit omtalad, men då densamma ännu icke hunnit komma
till utförande, torde vara ovisst, om och när den någonsin
kommer så långt. Att vilja göra en allmänt nyttig anlägg¬
ning beroende af ett dylikt senfärdigt företag, kan endast för¬
svaras ur de enskilda intressenas synpunkt.»
Diskussionen förklarades slutad; och Utlåtandet N:o 163
bifölls.
§ 10.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets Utlåtande N:o
164, i anleduing af väckt motion, angående förändrade före¬
skrifter i fråga om krouonybyggens upplåtande.
§ 11.
Vid förnyad föredragning af Stats-, Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 22,
i anleduing af återremiss af Betänkandet N:o 20, angående
restitution af erlagd tillverkningsafgift för exporteradt bränvin,
blef detta Memorial lagdt till handlir.garne; hvaremot samma
Utskotts Betänkande N:o 23, angående skjutsningsbesvärets
ordnande, bordlädes andra gången.
§ 12.
Till bordläggning första gången anmäldes :
Stats-Utskottets Utlåtande N:ris 168—170:
Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 24; och
Lag-UtskoUets Betänkande N:o 47;
hvarförutan bordlädes:
Hedervärda Bonde-Ståndets Enskilda Besvärs-Utskott»
förslog till underdåniga skrifvelser Knis 5 och 6.
§ 13.
Anmäldes ankomna protokolls-utdrag från:
000 Den 29 Augusti.
Högvörd. Preste-Ständet N:ris400—403, 405 och 406, samt
Vällofl. Borgare-Ståndet N:ris 406—413.
Dessa protokolls-utdrag lades till handlingarne.
Ståndet åtskiljdes kl. £ 4 e. m.
In fidem
iV. A. Fröman