IIEI) EI! V ÄII l)A
BONDE-STÅNDETS
PROTOKOLLER
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
åren tS59-GO.
Sju nde Bandet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI.
1860.
Den 7 Juli
iPIeiBMMB kl. 1© ff. BJS»
§' I-
Protokollet för den 20 sisilidne Juni justerades oehgod-
kändes.
§ 2.
Uppå derom gjord anhållan beviljade Ståndet ledighet
från Riksdagsgöromålen ät följande dess Ledamöter, nem¬
ligen :
Adolf Fredriksson från Upsala Län under tre veckors tid,
räkndd från och med den 10 innevarande månad;
Vice Talmannen Ola Svensson under 14 dagars tid, räknad
från och med Måndagen den 9 i denna månad, samt
P. F. Mengel från Upsala Län under 8 dagars tid, räknad
från och med Onsdagen den 11 innevarande månad.
§ 3*
P. F. Mengel från Upsala Län begärde ordet och ytt¬
rade :
»Med anledning af samtlige Kiks-Ståndens fattade beslut
om afslag å gjord framställning om försäljning af alla Staten
tillhöriga egendomar, har jag nu för afsigt att framställa ett
förslag, åsyftande att undanrödja just de skäl, som begagnats
för berörde framställning. Jag tror nemligen att, derest nu
gällande, föråldrade och föga ändamålsenliga stadganden, an¬
gående bortarrendering af kronogodsen ändrades i en mera
tidsenlig riktning, det' vigtigaste motivet för ofvannämnda, nä¬
stan hvarje Riksmöte återkommande framställning eller dep
4
Den 7 Juli
ringa afkastning dessa egendomar lemna, skulle försvinna, i
anledning häraf och med stöd af § 56 Riksdags-Odrdningen
tager jag mig alitsa friheten att uppläsa följande Memorial,
som jag anhållet måtte varda till Höglofl. Stats-Utskottet re-
mitteradt:
»Under åberopande af den ringa inKomst, som Staten upp¬
bär af sina på arrende upplåtna jordegendomar, hafva förslag
tid efter annan, och sednast vid innevarande Riksmöte, blifvit
väckta om försäljning till den högstbjudande af ifrågavarande
kronogods.
Rikets Ständer hafva dock, med en nästan lika sällspord
som berömvärd enighet förkastat berörde förslag. Men på
samma gång Rikets Ständer sålunda, obestridligen ganska väl¬
betänkt förfarit, hafva de gjort sig skyldiga till det stora felet
att icke vidtaga någon åtgärd, hvarigenom en ändamålsenlig
förvaltning af dessa kronogods kunde blifva införd och dyme¬
delst ökade arrendeinkomster af desamma beredas Statsverket,
en åtgärd desto mera af behofvet påkallad, som Statens
utgifter i alla riktningar oafbrutet stiga.
Att Statens inkomster af oftanämnde kronogods hittills
varit och ännu länge skola blifva ringa i jemförelse med det
verkliga värde, som dessa gods ega, är en gifven följd af de
föråldrade och föga ändamålsenliga stadganden, som tillämpas
vid kronogodsens bortarrendering. Hela bestyret dervid är
vanligen anförtrodt åt embetsmyndigheter, af hvilka, utan tvifvel
rättrådiga och aktningsvärda ledamöter man hvarken bör eller
kan fordra de noggranna insigter och den erfarenhet i jord-
bruksväsendet, som naturligtvis i första rummet måste tagas i
anspråk vid bestämmandet af en jordegendoms rätta skötsel
och sannolika afkastning under en mängd högst olika för¬
hållanden.
En väl ordnad förvaltning af Statens jordegendomar utgör
dock obestridligen första vilkoret för möjligheten att af dem er¬
hålla ökade inkomster. Hvad på denna väg kan åstadkom¬
mas har i Preussen blifvit ådagalagdt, der domänväsendet nu¬
mera är, till stor vinst för Staten, på ett förträff ligt satt orga-
niseradt, Att i detta fäll taga nyssnämnde Stat till föresyn
skulle vara högeligen önskvärdt. Men troligen vore dock en
sådan åtgärd, med hänsyn till skaplynnet hos den Svenska
Riksförsamlingen, alltför radikalt.
Jag vågar derföre icke föreslå den. Men på det att dock
något må göras i en så vigtig fråga, ty vigtigt är det för en
Stat, som har stora utgifter, att äfven rätt sköta sina inkomst¬
källor, tager jag mig friheten vördsammast föreslå:
Den 7 Ju!'.
5
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta, samt för Rikets näst sammanträdande
Ständer framlägga förslag till ändamålsenliga stad-
ganden för Kronogodsens framtida förvaltning och
bortarrendering.
Om remiss af denna motion till Högiofl. Stats-Utskottet
får jag ödmjukast anhålla.»
Efter uppläsande af detta Memorial, blef detsamma, på
derom af Ledamöter bland Ståndet framställd begäran, hvi-
lande på bordet.
§ 4.
Vid ånyo skedd föredragning af Sammansatta Banko-
oeh Lag-Utskottets Betänkande, N:o 1, i anledning af dels
Kongl. Mnj:ts nådiga Proposition om antagande af en författ¬
ning, angående ränta vid försträckning på viss kort tid, dels
ock enskild motion i enahanda ämne, blef samma Betän¬
kande af Ståndet godkäridt.
§ 5-
Oå nu åter föredrogs Lag-Utskortets sedan den 30 sist-
lidne Juni på Ståndets bord hvilanda Betankande, N:o 31, i
anledning af väckta motioner om föreskrifter till betryggande
af besittningsrätt af fast egendom och af inteckningssäkerhet,
begärdes ordet af:
Anders Jonsson från Vermlands Län, som skriftligen an¬
förde :
»Jag för min del vill visst icke bestrida den föreslagna
underdåniga skrifvelsen, hvad angår de så kallade Grund-
och Hypotheks-bankerna, ehuru jag icke tror, att de för Bonde-
Ståndet äro så rätt behöfliga, men att bifalla förslaget deri,
att ärfd egendom ovilkorligen skall lagfaras, dertill kan jag
icke lemna min röst. Det står en hvar fritt, som det nu göra
vill. Mången kan i arf icke få fast egendom för mera värde
än 100 R:dr R:mt och äfven derunder. Skulle han vilja eller
nödgas sälja egendomen och dessförinnan söka fasta på den,
månne icke nära hälften af egendomens värde derigenom åtginge
efter nuvarande lösen å lagfart och fastan'? 1 sanning en ny
beskattning, som icke är af nödvändigheten påkallad.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Då Utskottets
ifrågavarande förslag endast afser aflåtandet af en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran att låta utarbeta och,
såvidt ske kan, till Rikets näst sammanträdande Ständer af-
6
Deg 7 Juli.
gifva Proposition i ämnet, kan jag icke inse någon våda att
bifalla detsamma, helst vi ju i alla fall vid nästa Riksdag,
derest något förslag af Regeringen då skulle framläggas, hafva
vår rätt Öppen att granska detsamma och deröfver besluta.
Jag yrkar derföre bifall till Betänkandet.»
Med Anders Eriksson förenade sig A. W. Uhr, C. O.
Sköldberg och Olof Larsson från Nerikes Län.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag hade icke
fritt t, att någon här uti Ståndet skulle uppträda mot Utskottets
förslag, för hvilket jag för min del håller Utskottet räkning.
Hvar och en känner de olägenheter, som vid sökandet af
uppbud och fasta uppstå derigenom, att jorden lång tid förut
icke varit lagfaren, utan gått i alf, och då nu dessa trakas¬
serier kunna förekom mas, är det skäl att dertill vara behjelp¬
lig, Att någon vill motsätta sig Utskottets ifrågavarande för¬
slag förundrar mig derföre på det högsta, och mäste väl or¬
saken härtill sökas uti de på särskilda orter rådande olika för¬
hållanden. Jag bifaller förslaget och är Utskottet tacksam för
detsamma.»
Häruti instämde Sven Heurlin från Kronobergs och A.
J. Sandstedt från Jönköpings Län.
C. J. Svensén från Kalmar Län: »Ingen kan väl annat
än hålla Utskottet räkning för ifrågavarande förslag, hvars
förtjenster äro klart och tydligt framhållne uti de motiver, Ut¬
skottet ti]I stöd för detsamma åberopat. Att man nu ofta är
underkastad stort besvär och krångel för att kunna vinna lag¬
fart, känna vi alla, och har jag mig enskildt bekant, att flera
hemman finnas i min hemort, hvilka gått ur hand och i hand
utan att någonsin lagfaras och å hvilka man numera omöjligen
kan erhålla uppbud. Icke heller kan jag förstå, huru de af
Utskottet föreslagna grund-böeker skulle blifva tillförlitliga,
derest icke tillika bestämdes, att äfven ärfd jord skulle lag»
faras, ty de personer, som skola hafva nyssberörde böcker om
händer, mäste, enligt min tanka, nödvändigt hafva kännedom
om de fång, hvarigenom alla, inom det gebiet, grundboken
omfattar, belägna hemman öfvergå från en person till annan.
Jag yrkar med anledning häraf bifall till Utskottets förslag.»
Häruti instämde Anders Jonsson från Skaraborgs samt C.
C. Nettelbladt och R. Isoz från Stockholms Län.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »In¬
stämmande till alla delar med Svensén vill jag endast till¬
kännagifva, det jag finner Utskottet hafva handlat ganska väl,
samt att Utskottets nu framlagda förslag tyckes vara af sär¬
deles nyttig och välgörande beskaffenhet.»
Den 7 Juli.
7
Diskussionen förklarades nu afslutad. Uppå af Talman¬
nen framställd proposition, blef härefter Betänkandet af Stån¬
det godkändt.
§ 6.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets sedan den 30
sistlidne Juni på Ståndets bord hvilande Betänkande, N:o 32,
i anledning af väckta förslag om meddelande af föreskrift der¬
om, att arfskiften skola till försvar vid domstol ingifvas.
§ 7.
Vid ånyo skedd föredragning ef Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o
19, i anledning af väckt motion om medgifvande af rättighet
för församling i regalt pastorat att till komministratur kalla
fjerde profpredikant, blef samma Betänkande af Ståndet god¬
kändt.
§ 8.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets sedan den 30 sistlidne Juni
på Ståndets bord hvilande Betänkande N:o 20, i anledning
af väckta motioner om utfärdande af ett allmänt vitesförbud,
till egors fredande emot åverkan och annat intrång.
Härvid begärdes ordet at följande Ståndets Ledamöter,
hvilka yttrade:
Péhr Östman från VesteivNorrlands Län: »Utskottet
har visserligen afspisat motionärerne med den förhoppning, att
Rikets Ständer innan kort kunna från Regeringens sida för¬
vänta förslag till en ny Skogs-ordning, men jag tror dock, att
Utskottet, det oaktadt, hade bort närmare, än som skett, be¬
handla motjonerne och upprätta något förslag till böter för
åverkan och ofredande å egor, ty medgifvas måste, att det
ligger en stor orättvisa deruti, att, såsom förhållandet nu är,
den enskilde medborgaren nödsakas att genom vitesförbud
sjelf köpa sig lag. Jag önskar derföre, att Ståndet ville åter¬
remittera ifrågavarande Betänkande,' på det motionerna måtte
af Utskottet tagas i närmare öfvervägande, ty om ock, såsom
Utskottet förespeglat, förslag till ny lagstiftning i ämnet fram¬
deles skulle framläggas, bör detta likväl icke hindra, att ett
särskidt bötesansvar för åverkan eller ohägn i allmänhet nu
fastställes, helst ett sådant kan vara godt att hafva, till dess
ny lagstiftning i ämnet hunnit blifva antagen.»
Med Östman förenade sig Gustaf Bolin från Upsala Olof
harsson från Nerikes samt Pehr Nilsson från Malmöhus Län.
s
Den 7 Juli.
Sven Rosenberg frän Kristianstads Län: »Det är verk¬
ligen icke första gången det af Utskottet använda sätt att
ställa frågor och svar i olika kasus, uppväckt min förundran.
Så talas uti rubriken till ifrågavarande Betänkande om egors
fredande mot åverkan och annat intrång, hvaremot Utskottet
såsom skäl till afslag å de väckta motionerne anfört, att för¬
slag till en ny Skogs-ordning eller Stadga, rörande hushållning
med skogarne i Riket vore att innan kort förvänta: detta är,
såsom man finner, ett helt annat ämne, än hvarom rubriken
handlar, ty många hemman finnas ju, som alls icke hafva nå¬
gon skog, men hvilkas egor, det oaktadt, behöfva skydd emot
ohägn, dock tyckes Utskottet härpå icke hafva fästat något
afseende. Då det nu är tillåtet för en hvar att genom vites¬
förbud bereda större skydd åt sina egor, hvarföre icke såväl
antaga en generel lag? Man tanke sig blott besväret med
dylika vitesförbuds anskaffande. Man ingår med ansökning i
ämnet till Härads-rätten, som deröfver meddelar beslut äfven¬
som, emot lösen, protokolls-utdrag, hvilket det sedermera till¬
kommer sökanden att låta årligen uppläsa icke blott i den
socknens kyrka, inora hvilken hemmannet är beläget, utan
äfven i de närmaste socknarne derintill, vid äfventyr, om
sådant blott en gång försummas, att samma förbud förlorat
sin gällande kraft, hvarjemte bevis öfver uppläsandet skall
tagas af preslen. Nyttan af ett sådant lagstiftningssätt kan jag
sannerligen icke förstå, on> icke möjligen att skaffa lösen åt
domaren samt att besvära församlingen med att afhöra upplä¬
sandet af en mängd dylika förbud. På det emellertid Utskottet
måtte taga i närmare betraktande behofvet af egors fredande,
oberoende af skogarne, samt på så sätt möjligen komma till
annat resultat, än som skett, vill jag för min del återremit¬
tera ifrågavarande Betänkande.»
Med Rosenberg förenade sig Lars Guslaf Andersson från
Elfsborgs. Torkel Kilsson från Kristianstads, Georg Ayqvist och
Anders Jonsson från Vermlands samt Anders Andersson och Liss
Lars Olsson från Kopparbergs Län.
Håkan Olsson från Kristianstads Län: »Det resultat, hvar¬
till Utskottet kommit i denna fråga, är i sanning högst be¬
synnerligt, och detta så mycket mera, som Utskottet, ehuru
det erkänner, att motionerna i och för sig förtjena framgång,
likväl på några ur luften gripna skäl afstyrka bifall till deni.
Jag förenar mig derföre med Rosenberg om återremiss.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län; »I likhet med före¬
gående talare kan jag icke gilla det resultat, hvartill Utskot¬
tet kommit, helst Utskottet sjelft förklarat sig icke hafva kun¬
nat undgå att inse behöfligheten af en förbättrad lagstiftning
Unn 7 .//t li.
9
uti ifrågavarande ämne. Utskottet måste hafva ansett, att en¬
dast de egor, å hvilka skog växer, behöfva skydd, ty i an¬
nat fall kunde Utskottet icke hafva kommit till sådant resul¬
tat. Att antaga nu af motionärerne framställda förslag, finner
jag så mycket mindre olämpligt, som en särskild lag emot
skogsåverkan, enligt min tanka, i allt fall behöfves. Jag vill
derföre återremittera Betänkandet och åberopar i öfrigt de af
föregående talare härföre anförda skäl.»
iläruti instämde Anders Jonsson från Skaraborgs, A. SI.
Alyrin och Sven Johansson från Elfsborgs samt Ii. J. Holmlin
frän Götheborgs och Bohus Län.
Pehr Pehrsson från Vermlands Län: »Då flera talare
redan yttrat sig och uttalat mina åsigter i ämnet, afstår jag
för män del från vidare ordande och förenar mig med Rosen¬
berg.»
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Länge har en ny
Skogs-Ordning varit af behofvet påkallad, och då nu en så¬
dan tyckes vara att afvakta nästa Riksdag, vill jag, skiljande
mig från de föregående talarne, bifalla Betänkandet, ty om
vi fatta beslut och bestämma böter för åverkan, kan sam¬
ma beslut möjligen komma i strid med den Proposition, Kongl.
Alajtf kan komma att för näst sammanträdande Ständer i äm¬
net framlägga. Ifrågavarande Betänkande afser tydligen en¬
dast åverkan å skog, ty, hvad angår egors fredande i öfrigt,
hafva vi ju tillräckliga bestämmelser uti den af Kongl. Maj:t
för icke länge sedan utfärdade Stängsel-Ordning. Jag yrkar
derföre bifall till Betänkandet.»
Anders August Andersson från Östergöthlands Län:
»Utskottets förespegling derom, att förslag till en ny Skogs-
Ordning är att med det snaraste förvänta från Regeringen,
kan visserligen vara bra, men under tiden och intill dess en
sådan Skogs-Ordning hinner blifva antagen, är det af motio-
uärerne föreslagna allmänna vitesförbudet af behofvet påkal-
ladt. Hvad angår föregående talarens yttrande derom, att
Stängsel-Stadgan innehåller bestämmelser i afseende på åver¬
kan, så är detta väl sannt, men ohägn kan dock ega rum
på flera andra sätt, än derstädes uppräknas. Jag yrkar der¬
före återremiss af Betänkandet och vill att ett allmänt vites¬
förbud, på sätt motionärerne föreslagit, varder bestämdt, till
belopp af 25 R:dr R:mt.»
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Nog är det bra besyn¬
nerligt, att om man tillegnar sig ett redan faldt träd, så straf¬
fas man såsom tjuf, men fäller man trädet och derefter bort¬
för detsamma, så dömes man endast såsom för åverkan till
vida lindrigare ansvar, och detta oaktadt jag i allmänhet är
10
Den 7 Juli.
vida mera rädd om det träd, som står, än det, sorn redan
blifvit fäldt, så att straffet äfven borde vara i omvändt för»
hållande, hvilket jag önskar måtte varda iakttaget i den blif¬
vande Skogs-Ordningen. På det icke är säkert, att den af
Utskottet utlofvade Skogs-Ordning i allo komnter att öfver¬
ensstämma nied Ståndets önskningar, finner jag det ganska
lämpligt att nu uttala sina åsigter om en dylik lagstiftning,
och kan derföre en återremiss, om den också icke gör någon
annan nytta, åtminstone tjena dertill, att Bonde-Ståndets åsigt
uti ifrågavarande ämne blir känd. Jag yrkar således återre-
miss af Betänkandet.»
Med Uhr förenade sig Lars Rasmusson från Götheborgs
och Bohus, Pehr Tjernlund från Vester-Norrlands samt Cfw-
staf Hultman från Nerikes Län.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Det förefaller mig
besynnerligt, att icke Utskottet fästat mera afseende på den
af mig väckta motion, än sorn skett, helst, genom antagandet
af en allmän lag i ämnet, kostnaden och besväret med an¬
skaffandet af de nu allmänt brukliga vitesförbuden hade kun¬
nat förekommas, och hade jag dessutom trott, att representa¬
tionen långt för detta insett nyttan och behofvet af nu ifrå¬
gasatta lagbestämmelse. Jag yrkar emellertid återremiss af
Betänkandet.»
Nils Svensson från Blekinge Län: »I likhet med före¬
gående talare är jag missnöjd med Utskottets ifrågavarande
beslut, uti öfverläggningen hvartill inonj Utskottet jag icke
bidragit, och yrkar jag derföre, på de af Uhr anförda skäl,
återremiss af Betänkandet.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag hade
icke tänkt att begära ordet, då så många talare redan yttrat
sig för återremiss af Betänkandet, men då en talare under
diskussionen yttrat, det man borde afvakta den utlofvade
Skogs-Ordningen, vill jag endast såsom genmäle härtill nani¬
na, att, i händelse förslag till en dylik Stadga verkligen skulle
blifva framlagdt, detsamma troligen endast kommer att afse
åverkan å skog, men ej annat ohägn å egor. Jag anser der¬
före bäst att återremittera Betänkandet, och dervid tillika fä¬
sta Utskottets uppmärksamhet ej blott på nödvändigheten der¬
af att stadga böter för all skogsåverkan och ofred å egor,
utan äfven pa det oefterrättliga förhållande, att för närva¬
rande olika ansvar tillämpas för åverkan å olika personers
egor.»
Häruti instämde A, J. Sandstedt och Johan Lönn från Jön¬
köpings, Gustaf Johansson från Kronobergs samt J. P, Andersson
från Elfsborgs Län.
Den 7 Juli.
11
Östman: »De skäl, en talare andragit för bifall till ifrå¬
gavarande Betänkande äro icke fullt öfvertygande och åter¬
finnas dessutom till största delen uti Betänkandet. Så åbe¬
ropar han, i likhet med Utskottet, såsom skäl till bifall, att
en ny Skogs-Ordning med det snaraste torde vara att förvän¬
ta, samt att man derföre bordo vänta att bestämma något
särskildt bötesansvar för åverkan. Såsom genmäle härtill vill
jag endast nämna, att berörda Skogs-Ordning troligen endast
knnimer att afse skogshushållningen, men deremot icke inne¬
fatta några ansvarsbestämmelser för åverkan eller ohägn å
andra egor, än de med skog bevuxne. Bäst hade varit, om
ifrågavarande motioner blifvit af Lag-Utskottet ensamt behand¬
lade. Instämmande med Uhr uti den af honom uttalade åsigt
om oriktigheten uti de olika straffbestämmelserne för tillgrepp
af ett redan fäldt träd eller sådant, som ännu står på rot,
yrkar jag fortfarande återremiss af Betänkandet, under uttryc¬
kande af den önskan, att Utskottet ville mera allvarsamt be¬
handla ifrågavarande motioner.»
Häruti instämde Anders Andersson, förre vice Talmannen
Pehr Eriksson och Olof Olsson i Olebyn från Vermlands, Lars
Ersson från Södermanlands, samt Erik Christensson och Johan¬
nes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län-
Bosenberg: »Det är egentligen endast med anledning
af Heurlins yttrande, som jag begärt ordet, från hvilket jag
väl nu kunde afstå, då jag hör att allmänna meningen inom
Ståndet är för återremiss, men jag vill emellertid nämna i af¬
seende på nu gällande Stängsel-Ordning, att mycket ohägn
kan förekomma, för hvilket densamma icke innehåller några
straffbestämmelser, såsom t. ex. oloflig jagt, fiske, olofligt an¬
läggande af vägar och gångstigar m. m. Det af några talare
framhållna hoppet om en ny Skogs-Ordning, behöfver icke hin¬
dra oss att uttala vår åsigt om nyttan af ett allmänt vites¬
förbud i fråga om egors fredande. Blir detta stadgande öf¬
verflödigt genom den nya Sltogs-Ordningen, så desto bättre;
i alla fall skadar det väl icke, att Regeringen, som i yttersta
hand har att handlägga frågan härom, får erfara Bonde-Ståndets
önskan.»
Måns Månsson från Kalmar Län: »Äfven jag yrkar
återremiss af Betänkandet och tror, att anledningen till Ut¬
skottets ifrågavarande handlingssätt får sökas uti rent politiska
skäl, ty då hvarje jordegare förskaffar sig vitesförbud å sina
egor, hvilket meddelas honom i form af Protokolls-utdrag,
skrifvet å Charta Sigillata, beredes inkomst så väl åt Staten
som åt Domaren, för att nu icke tala om Länsmannen, som
äfven gör sjg betald, för det han veser omkring och tillställer
12
Den 7 Juli.
handlingarna. Alla dessa göra möjligtvis anspråk på ersätt¬
ning, om nyssberörde sportler borttagas, oell tiar Utskottet
troligen tagit detta i betraktande.»
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län: »Jag vill
icke motsätta mig en återremiss af Betänkandet, ehuru jag
sannerligen icke förstår, på hvad sätt, i täll ifrågavarande mo¬
tioner biföllos, nu gällande lagbestämmelser i afseende på
åverkan skola sedermera tillämpas, ty icke kan jag tro, att
desamma skola anses helt och hållet upphäfda derföre, att ett
allmänt vitesförbud utfärdas. Genom bifall till motionerne
skulle således blott uppstå trassel vid tillämpningen. På det
Utskottet må reda detta, kan en återremiss emellertid vara
nyttig.»
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län: »Hit¬
tills har det sett ut, som om icke någon af Ståndets Leda¬
möter varit närvarande i Utskottet, då denna fråga derstädes
undergått behandling. Jag får tillstå att, till följd at en sraxt
förut på permission anträdd resa till hemorten, äfven jag va¬
rit frånvarande vid nämnda, tillfälle, ty i annat fäll skulle jag
visserligen sökt att taga Utskottet i försvar. De beskyllnin¬
gar, som blifvit riktade emot Sammansatta Utskottet, böra i
min tanka först drabba Lag-Utskottet, såsom det förnämsta.
Nyttan af ett allmänt vitesförbud för hela landet inser jag nog,
men tror dock, att olägenheterna med den gällande lagstift¬
ningen icke äro så stora numera, efter det Stängsel Förord¬
ningen blifvit utfärdad, helst de plakat, vi, under namn af vi¬
tesförbud, få lösa hos Härads-Rätten, endast afse ansvar för
en del mindre förseelser såsom uraktlåtenhet att stänga grin¬
dar m. m. dylikt.»
Håkan Olsson: »En hvar bland oss har sig nogsamt
bekant det besvär och den kostnad, som tillskyndas allmogen
i hela landet i och för anskaffandet af oftanämnde vitesför¬
bud. Jag vill nu endast, med anledning af Hedströms yttran¬
de, att de gamla lagstadgandena komme att qvarstå, jemte det
ifrågasatta vitesförbudet, i fäll ett sådant antoges, nämna, att
detta enligt min tanka icke vore ändamålsenligt, hvarjemte
jag vill erinra Heurlin att, hvad angår Stängsel-Förordnin¬
gen, som af honom blifvit åberopad, stängsel visserligen kan
afhålla kreatur från att förorsaka skada, men icke menni-
skor.»
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »I början af
diskussionen tycktes pluraliteten inom Ståndet vara böjd för
en återremiss, oell jag hade derföre icke tänkt att begära or¬
det, men då sedermera en och annan talare af motsatt åsigt
uppträdt, vill jag till besvarande upptaga några af de för bi¬
Den 7 Juli.
13
fall tili Betänkandet framställda skäl. Hvad således först an¬
går de gamla lagbestämmelserna och deras för framtiden gäl¬
lande kraft, så är det jn beit naturligt, att, om en ny lag stift-
stas, de förut gällande lagstadganden i och med detsamma
komma att förfalla, fy annars hade ju den nya lagen varit
öfverflödig. Det af Utskottet begagnade skäl, att man borde
afvakta förslaget till den nya Skogs-Ordningen, emedan det
icke vore lämpligt att nu fastställa särskildt ansvar för åver¬
kan eller ohägn i allmänhet, helst afseende måste fästas på
enheten oell sambandet inom lagstiftningen i ämnet, detta
skäl kan jag icke finna antagligt, ty, enligt min tanka, kom¬
mer den nya Skogs-Ordningen endast att afse skogshushåll¬
ningen i Riket; jag inser derföre icke heller något hinder för
att nu genast utfärda ett generelf vitesförbud, äfven hvad an¬
går åverkan å skog, ty det står ju öppet att vid antagande
af ny Skogs-Ordning lämpa densamma derefter. Det är der¬
emot nödvändigt, att denna fråga allvarsamt behjertas, och
detta ju förr, desto bättre, helst den redan förut vid flera fö¬
regående Riksmöten blifvit väckt, vid sista Riksdagen äfven
af mig. dag vill derföre återremittera Betänkandet, på det
Utskottet mätte taga frågan i bättre öfvervägande.»
Jöns Pehrsson: »Jag vill endast gifva tillkänna, det jag
ganska väl visste, att, vi, angående åverkan, begången af krea¬
tur, hafva en särskild lag, nemligen Stängsel-Förordningen,
men då denna icke afser åverkan, föröfvad af menniskor, samt
sådan kan ega rum på mångahanda sätt, kan jag icke ändra
min mening om nyttan af ett allmänt vitesförbud, utan yrkar
fortfarande återremiss af Betänkandet.»
Hedström: »Sist jag hade ordet, var det visst icke min
mening att motarbeta en återremiss, hvilket jag äfven uttryck¬
ligen tillkännagaf, utan ville jag endast luta förstå, det jag an-
såge det föreslagna, allmänna vitesförbudet icke vara tillämp¬
ligt, äfvensom att de förut gällande lagbestämmelser icke der¬
igenom kunde anses upphäfda, ty för att så skulle vara för¬
hållandet, hade Lag-Utskottet ensamt bort behandla ifråga¬
varande motioner. Jag vidhåller således min förut yttrade
mening.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Ehuru tillhörande
Lag-Ulskottet, har jag icke varit ledamot af den afdelning
inom Utskottet, på hvilken denna fråga blifvit behandlad och
således icke heller deltagit uti öfverläggningen om densamma.
Jag tror emellertd, att ett allmänt, öfver hela Riket gällande,
vitesförbud icke vore ändamålsenligt, då skadan kan vara
olika på olika ställen, utan skulle önska, att ett visst maximum
och minimum af böter bestämdes, hvilket Domaren sedermera
14
Den 7 Juli.
efter omständigheternes beskaffenhet kunde tillämpa! Här är
mycket ordadt om de vitesförbud, man hos Under-rätt kan
förskaffa sig, men jag har mig särskildt bekant flera exempel
derpå, att dylika förbud, då de öfverklagats, af Öfver-rätt
lemnats utan afseende, emedan denna ansett Under-rätt icke
ega rättighet att stadga sådana förbud.»
Måns Månsson: »Jag ville endast nämna, det jag icke
klagat hvarken öfyer Lag- eller Ekonomi-Utskottets Ledamö¬
ter, ty jag tror, att, om också dubbelt antal Ledamöter ifrån
Bonde-Ståndet haft röst uti Utskottet, frågan derstädes ändock
icke kunnat genomdrifvas.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län : »Jag inser vis¬
serligen, i likhet med föregående talare, nödvändigheten deraf
att Utfärda ett generelt stadgande till egors fredande emot
åverkan, men jag tror, att, i fall Betänkandet återremitteras,
Utskottets uppmärksamhet borde fästas derpå, att Ståndets
mening vore, det antingen alla gällande lagar och författnin¬
gar i detta ämne upphäfdes och ett generelt vitesförbud ut¬
färdades, eller ock att de gamla lagstadgandena endast än¬
drades Och ansvarsbestämmelserna deruti höjdes, ty jag vill
icke, att vi skola hafva flera olika lagar gällande bredvid hvar¬
andra. I sådan riktning yrkar jag derföre återremiss.»
Bjerkander: »Enligt hvad ruan kan finna af Betänkan¬
det hafva ifrågavarande båda motioner verkligen blifvit rö-
mitterade till Lag-Utskottet, och tyckes det derföre besyn¬
nerligt, att detta Utskott icke ensamt behandlat samma mo¬
tioner, då en allmän lag dermed synes vara afsedd. Man
har sagt, att ett allmänt vitesförbud icke är tillämpligt öfver
hela Riket, emedan skadan, som genom åverkan förorsakas,
kan vara Större på ena stället, än på det andra, men detta
bör härvid icke komma i betraktande, ty skadan skall ju sär¬
skildt uppskattas och ersättas. På förut uttalade grunder yr¬
kar jag fortfarande återremiss af Betänkandet.»
Pehr Pehrsson: »Som jag anser denna fråga af synner¬
lig vigt för Bonde-Ståndet, förenar jag mig med dem, som
yrka återremiss. Tillika anser jag lämpligt, att Bonde-Stån¬
det nu uttalar en bestämd åsigt, angående bötesbeloppets stor¬
lek, ett ämne, som ingert af de föregående talarne vidrört.
Af de Utaf motionärerne föreslagna bötesbelopp, anser jag för
min del lämpligast att stadga 25 R:dr R:mt böter för åverkan
eller annat ohägn af hvad beskaffenhet som helst.»
E. M. Falk från Skaraborgs Län: »Äfven jag yrkar
återremiss af Betänkandet och vill att ett allmänt vitesförbud
stadgas så väl för åverkan å skogar, som för annan ofred å
egor, af hvad beskaffenhet det vara må.»>
Den 7 Juli.
15
Lundahl: »Jag vill endast fästa Ståndets uppmärksam¬
het derpå, huruvida meningen kan vara, att ett dylikt vites¬
förbud skall gälla alla tider på året, samt om det icke vore
bäst att dröja dermed, till dess jernvägarne hinna blifva fär-
diga, ty i annat fall skulle de personer, som ega jord i när¬
heten af jernvägarne, kunna skaffa sig den bästa skörd å sina
egor, om de blott till domstol instämde och läto alla dem
plikta, sorn gingo öfver egorna.»
Diskussionen förklarades slutad. Sedan Talmannens Pro¬
position pä bifall till Betänkandet blifvit med öfvervägande nej
besvarad, blef, uppå derom ånyo framställd Proposition, Betän¬
kandet, jemte hvad under öfverläggningen derom i Ståndet fö¬
rekommit, till Utskottet återremitteradt.
§ 9.
Föredrogos och biföllos Sammansatta Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets sedan den 30 sisth Juni
på Ståndets bord hvilande Betänkanden:
N:o 21, i anledning af väckt motion om meddelande af
föreskrift, rörande sättet för vissa så kallade socken- och pa-
storats-adjunkters tillsättande, deras rättigheter m. m.; och
N:o 22, i anledning af väckt motion om ett tillägg till
Kap. 4, § 1 eller Kap. 25 § 11 Byggninga-Balken med före¬
skrift, angående skyldighet att underhålla väg, som leder till
afsides belägen kyrka.
§ io.
Föredrogos och biföllos Allmänna Besvärs- < ch Ekono¬
mi-Utskottets sedan den 30 sisth Juni på Ståndets bord hvi¬
lande Betänkanden:
N:o 103, i anledning af väckt motion, angående rätt för
arfvingar efter förut varande åboer å sådane Kronohemman
på öland, hvilka blifvit anslagna till boställen, att få skatte¬
köpa samma hemman; och
N:o 104, i anledning af väckt motion, angående den ort,
hvarest kommunal-afgifter af hvarje skattskyldig rätteligen
böra erläggas.
§ 11.
Då nu ånyo föredrogs Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets sedan den 30 sisth Juni på bordet hvilande Be¬
tänkande, N:o 105, i anledning af väckt motion, i fråga om
föreskrifter rörande personer, som utvandra från hemorten för
vinnande af arbetsförtjenst, begärdes ordet af
10
Den 7 Juli.
Pehr Pehrsson frän Vermlands Län, som yttrade: »Det
förefaller mig bra besynnerligt, att Utskottet på så sätt be¬
handlat min ifrågavarande motion. Åtminstone tycker jag,
att Utskottet kunnat i så måtto bifalla densamma, att socknen
sluppe betala för så kallade »lege- och sygepleje» försådane
personer, hvilka utvandrat från hemorten i afsigt att söka ar¬
betsförtjenst, utan att förskaffa sådan attest, som i Betänkan¬
det närmare omförtnäies. Då emellertid föga eller intet lärer
vinnas med en äterremiss, skulle jag önska, att Ståndet ville
lägga Betänkandet med ogillande til! handlingarne.»
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Det är ett
kändt förhållande, hurusom, efter det Svenska arbetare, som
för erhållande arbetsförtjenst utvandra till Norige, derstädes
blifvit utarbetade och orkeslöse samt möjligen råkat i sjuk¬
dom, Svenska kommunerne nödgas att för deras skull vidkän¬
nas stora förluster; någon rättelse häruti hade ganska väl
erfordrats, och motionen visar äfven behöfvet deraf. Lika med
föregående talare tror jag, att ingenting vinnes under återre-
miss, hvarföre äfven jag yrkar, att Betänkandet mätte med
ogillande läggas till handlingarne.»
Häruti instämde Anders Jonsson och förre vice Talmannen
Pehr Eriksson från Vermlands, Paul Hedström och Pehr Tjern¬
lund från Vester-Norrlands, Jan Andersson och Maja Lars Lars¬
son från Kopparbergs samt Jöns Pehrsson från Blekinge Län.
A. W. Uhr från Nerikes Län : »I en föregående fråga
ville Lundahl kasta skugga pä Lag-Utskottet, derföre att detta
stod främst i Sammansatta Utskottet. Här har emellertid
Ekonomi-Utskottet ensamt behandlat frågan och får ensamt
derföre uppbära ansvaret, så att det icke är värdt att krypa
basom ryggen af ett annat Utskott, jag tänker icke eller göra
detta, utan får förklara, det jag i allo gillar det resultat, hvar¬
till Utskottet kommit, ty hvad skulle val följden blifva af den
uti motionen föreslagna borgen och deruti omnämnda böter ?
Jo den, att blott de rike, men icke de fattige kunde ut¬
vandra.»
Diskussionen var slutad ; och blef Betänkandet, på derom
af Talmannen framställd proposition, af Ståndet godkändt.
§ 12.
Vid ånyo skedd föredragning af Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets sedan den 30 sistlidne Juni på bordet
hvilande Betänkande N:o 106, i anledning af väckte motio¬
ner om åtgärders vidtagande till förekommande af vårdslös¬
het vid behandling eller byggande af orgelverk, och blef samma
Betänkande af Ståndet godkänt.
Den 7 Juli.
17
§ 13.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot-
tefs Betänkande, N:o 107, i anledning af väckt motion om för¬
ändring i sättet för revisionen af kyrkornas i vissa delar af
Sverige räkenskaper.
Härvid begärdes ordet af
Pehr Nilsson sorn yttrade: »Det kan visserligen vara
bra, hvad Utskottet föreslagit, dock skulle jag helst vilja, att
det uttryckligen tilikännagåfves, att ifrågavarande granskning
af kyrkoräkenskyperna skulle ske af utaf församlingen på
sockenstämma valde revisorer, ty för närvarande ser det, ut
som berörde granskning borde ega rum å sjelfva sockenstäm¬
man, hvilket icke vore lämpligt, särdeles då man tager i be¬
traktande de ofta stora kassor, som tillhöra kyrkorne i Skåne,
Halland och Blekinge. I denna riktning skulle jag derföre
önska återremiss af Betänkandet.»
Häruti instämde Jöns Månsson från Kristianstads Län.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Jemte det jag gil¬
lar den af Pehr Nilsson uttalade åsigt, och detta så mycket
heldre, som någon fullkomlig granskning af kyrkoräkenska-
perna omöjligen kan medhinnas pä sockenstämman, får jag
tillika förklara, det jag icke tror, att bifall till Betänkandet
skulle lägga hinder i vägen för en dylik granskning af revi¬
sorer, sorn Pehr Nilsson omnämnt. Dock vere naturligtvis
alltid bäst, om sådant vore uttryckligen stadgadt, emedan i
annat fall prosten kunde yrka, att granskningen skulle ske på
stället i sockenstämman. Jag förenar mig derföre med Pehr
Nilsson om återremiss.»
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län : »Jag tror
icke, att en återremiss kan gagna till något, då Utskottet hem¬
ställt, att ifrågavarande provinser må, i afseende å såväl an¬
vändande som redovisning af kyrkomedel, ställas i lika för¬
hållande med öfriga Sverige, hvarest kyrkoräkenskapernas
granskning verkställes af särskilda på sockenstämman utaf
församlingen utvalde revisorer.»
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Upplysningsvis
får jag nämna, att i Vexiö stift granskas kyrkoräkenskaperna
årligen af sådana på sockenstämma utsedde revisorer, hvilka
derefter underställa denna granskning församlingen, och är en
sådan granskning fullkomligt tillförlitlig. I Virestads försam¬
ling hade t. ex. prester undansnillat något öfver 1,000 R:dr,
hvilket genast vid granskningen upptäcktes, ehuru jag är öf-
Bonde-St:s Prat. vid 1S59—60 arens Riksdag. VII. 2
18
l)e/i 7 Juli.
vertygad, att om räkenskaperne skolat undergå granskning uti
Kammar-rätten, underslefvet aldrig hade kunnat upptäckas.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län : »Då Utskot¬
tet nu föreslagit, att Malmöhus ni. fl. Län, hvarom nu nr frå¬
ga, skola i afseende å användande och redovisning af kyr¬
komedel för framtiden ställas i lika förhållande med det öf¬
riga Sverige, tyckes mig detta förslag vara alldeles riktigt och
tillfyllest, och jag tror icke, att nyssberörde Län sjelfva skola
vilja hafva en annan lag. Pastor och kyrkovärdarne komma
nemligen i så fall att förvalta kyrkokassan, hvilken granskas
af särskilda, på sockenstämma utsedde revisorer, hvarefter
donna granskning slutligen underställes församlingen. Jag yr»
kar bifall till Betänkandet.»
Sven Rosenberg frän Kristianstads Län: »I likhet rned
Pehr Nilsson och Jöns Pehrsson önskar jag, att det verkligen
varit uttryckligen föreskrifvet, det ifrågavarande granskning
af kyrkoräkenskaperne skulle ske af på sockenstämma utsed¬
de revisorer, men jag tror dock, atl vi böra vara nöjde med
och tacksamme för Utskottets ifrågavarande förslag, helst med
en återremiss föga lärer vinnas, och vill jag hoppas, att sam¬
ina förslag äfven af de öfrige Stånden godkännes. Någon
egentlig granskning af kyrkorakenskaperne har icke kunnat
ega runi i Kammar-rätten, ty der har man val kunnat kon¬
trollera, att utgifterne varit behörigen verificerade, men icke,
om samma utgifter verkligen varit för kyrkans behof nödiga.
Äfven delar jag Jöns Pehrssons åsigt deruti, att det möjligen
kan falla eu prest in att fordra, det församlingen t. ex. en
kall vinterdag skall på sockenstämma granska kyrkoriikenska-
perne, men jag tror dock icke, att han kan neka församlin¬
gens ledamöter att, när de så önska, bese och granska rä-
kenskaperrie, då dessa måste betraktas såsom offentliga hand¬
lingar, hvadan jag bifaller förslaget.»
G- J. Svensen frän Kalmar Län : »Enligt nu gällande
författningar ega församlingarne sjelfve rättighet att besluta om
sättet, för kyrko- rn. fl. räkenskapers granskning, och jag an¬
ser lagstiftande makten icke böra deruti ingripa. Jag yrkar
derföre bifall till Betänkandet.
Georg Nyqvist från Vermlands Län : »Åtminstone i de
orter, der jag vistats och för närvarande bor går det så till,
att tidigt före Valborgsmässan väljer församlingen revisorer,
hvilka sedan granska kyrkans, skolans m. fl. räkenskaper,
hvarefter denna granskning jemte de derunder gjorda an¬
märkningar underställes församlingens pröfning. Då kyrko¬
värdarne, hvilka jemte pastor förvalta kyrkokassan, väljas af
församlingen, samt denna sednare sjelf granskar deras raken-
Hett 7 Juli.
skuper och förvaltning, anser jag kyrkans tillgångar vara tili
fullo betryggade, och yrkar derföre bifall till Betänkandet i
det skick, det sig befinner.»
Häruti instämde Nils Pettersson från Kalmar, f. v. Tal¬
mannen 1'ehr Eriksson och Anders Andersson frän Verm¬
lands, Liss Lars Olsson frän Kopparbergs och Gustaf Hult¬
man från Nerikes Län.
A. W. Uhr frän Nerikes Län: »Jag tror icke, att, Ut-
skottet handlat rätt, om de ingått i specialiteter, angående
särtet för ifrågavarande räkenskapers granskning, ty det hade
då fått uppsätta ett helt reglemente. Jag har såväl i Ut¬
skottets plenum sorn på afdelningen sökt verka derhän, att
de uti Betänkandet uppräknade provinser måtte vinna större
enkelhet och lätthet vid granskningen af kyrkoräkenskaper,
och du nu samma provinser blifvit i detta hänseende satta i
paritet med det öfriga Sverige, tyckes nog vara vunnet för
denna gängen, öfverallt, der jag vistats, har berörde gransk¬
ning blifvit verkställd af på sockenstämma utsedde revisorer.»
Med Uhr förenade sig Anders Jonsson från Vermlands
och Lars Ersson från Södermanlands Län.
C. G. Sköldberg från Nerikes Län: »Fehr Nilsson skulle
hafva rätt uti den af honom nu gjorda hemställan, så vida
nemligen ifrågavarande granskning ovilkorligen skulle ske på
sockenstämma, der en sältan granskning omöjligen kan or¬
dentligen verkställas, men då jag förmodar, att uti detta hän¬
seende samma rätt kommer att gälla i nya Sverige, som uti
det gamla, hvarest pastor endast är föredragande, dä deremot
församlingen eger beslutandeiätt angående granskning afkyr-
koräkenskaperne, hvilken granskning vanligen verkställes af
utsedde revisorer, har jag för min del ingenting att invända
emot Utskottets förslag, utan yrkar jag bifall till Betänkan¬
det.»
Anders August Andersson från Östergöthlands Län:
»Jag anser någon återremiss af detta Betänkande icke vara
behöflig, helst de bland Ståndets Ledamöter, som påyrkat en
sådan, icke tyckas känna, huru det i andra trakter tillgår vid
granskningen af kyrkoräkenskaperne. Vi veta, att två ordi¬
narie sockenstämmor hällas, den ena om hösten, då revisorer
väljas att, granska alla kassor, hvarefter och sedan pastor,
efter den 1 Maj påföljande år, uppgjort och afslutat räken¬
skaperna, desamma öfverlemnas åt revisorerne, som efter slu¬
tad granskning framlägga densamma, med dervid gjorda an¬
märkningar, på sockenstämman att derstädes uppläsas. Jag
yrkar emellertid bifall till Betänkandet,
20
Den 7 Juli.
Pehr Nilsson: »Som jag ej kände de i öfriga Riket
angående sättet för kyrkoriikenskapernes granskning gällan¬
de författningar, fästade jag mig vid Utskottets uttryck i
Betänkandet, att samma granskning skulle ske å sockenstäm¬
ma, helst Betänkandet icke näinner ett ord om revisorer.
Sedan emellertid nu blifvit upplyst, att sådan granskning kan
ske af på sockenstämma utsedde revisorer, afstår jag från
mitt yrkande om återremiss.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Lån: »Se¬
dan nu Pehr Nilsson afstå11 från sitt yrkande om återremiss,
har jag ingenting vidare att tillägga, utan önsker bifall till
Betänkandet.»
Jöns Persson: »Vid nu upplysta förhållanden afstår äf¬
ven jag från mitt yrkande 0111 återremiss.»
Jonas Andersson: »Då det är helt naturligt att soc¬
kenstämman har rätt att verkställa ifrågavarande granskning,
på hvad sätt henne bäst synes, samt allt hvad med motio-
nerne åsyftats således blifvit uppfyldt, yrkar jag bifall till Be¬
tänkandet.»
Måns Månsson från Kalmar Län: »Man bör ej förun¬
dra sig deröfver, att Sveriges södra provinser äfven vilja hafva
ordning och reda pä sitt, ty man skall komma ihåg, att förut
reviderade presterne sjelfve kyrkoräkenskaperne derstädes, och
var det först vid 1840 års Riksdag, om jag ej minnes orätt,
som på Skånska Riksdagsmännens begäran granskningen af
nämnde räkenskaper uppdrogs åt Kammar-Rätten.
Nils Svensson från Blekinge Län: »Från min ort har
jag icke hört någon klagan, beträffande granskningen af kyr¬
koräkenskaperne, dock vill jag derföre icke motsätta mig Be¬
tänkandet, utan yrkar bifall till detsamma.»
Carl Evarsson från Hallands Län: »Då Pehr Nilsson
afstått från sitt yrkande om återremiss, kunde det väl vara
onödigt att ytterligare förlänga denna diskussion, men jag
kan dock icke underlåta att betyga Utskottet min tacksamhet
för det resultat, hvartill det kommit i denna fråga, ty hvar¬
ken Skåne eller Halland behöfva stå under förmynderskap af
Biskop, Landshöfdinge-Embetet eller Kammar-Rätt. Om nem¬
ligen den obetydligasfe reparation skulle verkställas å kyrkan,
egde icke församlingen rättighet att på eget bevåg företaga
densamma, utan måste först hänvända sig till Biskop eller
Landshöfdinge-Embete för erhållande af tillstånd, hvilket na¬
turligtvis förorsakade kostnader. Då detta med mycket an¬
nat genom Utskottets förslag afhjelpes, yrkar jag bifall till
detsamma.»
Den 7 Juli.
21
C. J. Svensen: »Jag vill endast upplysa, att uti Kongl.
Förordningen den 29 Augusti 1843 § 9 stadgas, att till soc¬
kenstämmans handläggning höra de mål, som angå kyrkans
vård, in. m. och är någon föreskrift icke meddelad om sättet,
huru sockenstämma skall behandla dessa mål.»
Sedan diskussionen förklarats slutad, blef ifrågavarande
Betänkande, uppå derom af Talmannen framställd proposition af
Ståndet godkändt.»
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs Län hemställde
härefter huruvida icke diskussionen, angående samma Betän¬
kande kunde ur protokollet utgå, dock lät Lars Gustaf An¬
dersson, efter det Sven Bosenberg från Kristianstads Län till¬
kännagifva sin önskan, att diskussionen måste qvarstå i Pro¬
tokollet, samma hemställan förfalla.
§ 14.
Föredrogos och biföllos följande Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkauden, nemligen:
N:o 108, i anledning af väckt motion om upphäfvande
af förbudet mot skådespels uppförande i en del städer under
vissa tider af året.
N:o 109, i anledning af väckt motion i fråga om ändring
af § 19 i Landtmäteri-taxan;
N:o 110, i anledning af väckt motion i fråga om rättig¬
het att skatteköpa de domkyrkan i Lund tillhörige hemman;
och
N:o lil, i anledning af väckt motion i fråga om skyl¬
dighet för egare af frälseränta att mot lösen afstå dispositions¬
rätten till ekeskog.
§ 15.
Då nu ånyo föredrogs Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets sedan den 30 sistlidne Juni på Ståndets bord hvi-
•iande Betänkande, N:o 112, i anledning af väckt motion om upp¬
hörande af klockares skyldighet att fortskaffa Domkapitlens
och Kyrkoherdarnes embetsbref samt öfverflyttande af detta
åliggande på allmänna postverket, begärdes ordet af följande
Ståndets Ledamöter, hvilka yttrade:
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län: »Jag har
icke kunnat biträda Utskottets beslut i denna fråga, emedan
jag ansett någon ändring uti klockarnes ifrågavarande bref-
bärings-skyldighet böra ega rum. Då denna skyldighet till¬
kom, var den möjligen en tvungen följd af dåvarande förhål¬
landen, såsom svåra kommunikationer m. m., men för när¬
varande tror jag, att de bref, hvilka samma brefbäring afser
22
Den 7 Juli.
mycket viii kunna nied aflmänna poster forts k a tfa s. Denria
brefbärwgs-skyldigbet är ett icke sfi litet onus för klockarne,
isynnerhet i de nordligare provinserne, iler, t. ex. i Norrbot¬
ten brefven skola fortskaffas ofta ända till 18—20 mil. Skulle
nu detta påkomma en gång hvarje månad, samt dertill inträffa
att, såsom ofta är förhällandet, klockare oell skollärare-tjen-
sterne arn förenade,- sa blir denna skyldighet af särdeles be¬
tungande beskaffenhet, särdeles då nian tager i betraktande de
missbiuk, hvartill densamma ofta användes. Jag önskar der¬
före, att denna brefbärings-skyIdighet, om den nödvändigt må¬
ste qvarstå, endast matte begagnas i högst vigtiga fall, och
på det föreskrifter härom måtte lemnäs, yrkar jag, att Be¬
tänkandet måtte till Utskottet återremitteras.»
Häruti insfämmde Adolf Fredriksson från Upsala, G.
C. Nettelbladt frän Stockholms, samt Bengt Johan Holmlin
från Götheborgs oell B olius Län tu. fl. andra Ståndets Le¬
damöter.
,/. O. Almqvist från Norrbottens Län: »Från detta Sfånd’
hafva 2 motioner af enahanda syfte sorn den af Herr Sund¬
blad väckta motion blifvit till Utskottet remitterade, deri ena
af mig och den andra af Carl Gustaf Cederskog från Öster¬
göthlands Län, ehutu Utskottet icke brytt sig om att taga
deni i öfvervägande, ty i annat läll hade Utskottet möjligen
kommit til! ett annat resultat. Särdeles vigt synes Utskottet
hafva fästat vid Presterskapets privilegier och tyckes helt och
hållet hafva förbisett prestens och klockarens olika löneför¬
måner, ty medan prestens hästar, sorn oftast endast stå och
göda sig, får klockaren springa och öda tiden. Utskottet sä¬
ger, att missbruken med ifrågavarande brefbäring kunna lag¬
ligen beifras, men jag frågar, huru skall detta tillgå V Såvidt
jag kan förstå, endast förmedelst brefvens brytande, men detta
går väl ändå icke an. Jag känner Klockare, sorn få fort¬
skaffa brefven 28 mils väg oedi delta 2 gånger under hvarje
sommar. Pä grund af hvad jag nu andragit, yrkar jag äter-
remiss af Betänkandet samt, åläggande för Utskottet alt i ett
sammanhang behandla alla i detta ämne väckta motioner.»
Häruti hördes flera af Ståndets Ledamöter instämma.
A. W. Uhr frän Nerikes Län: »Ehuru jag tillhört mi¬
noriteten inom Utskottet, har jag icke brytt mig om att re¬
servera mig emot Utskottets beslut, emedan jag ansåg sådant
tjena till ingenting. Den tid, klockaren var prestens dräng,
var denna brefbäring på sin plats, men numera, sedan för¬
samlingen lönar klockaren, är det ett helt annat förhållande.
En föregående talare har sagt, att klockaren får springa, me¬
dan prestens hästar std hemma och godås, jag skulle till be¬
Den 7 Juli
23
vis på sanningen af detta påstående kunna nämna ett ställe,
der prestens hästar stodo på stall, tills de blefvo kollrige,
hvaremot klockaren fick springa, till dess han stupade.
Antingen nu Betänkandet återremitteras eller lägges till hand-
lingarne, skulle jag önska, att detta måtte ske utan vidare or¬
dande.»
Häruti instämde Johan Lönn från Jönköpings Län.
Sven Rosenberg frän Kristianstads Län: »Det är verk¬
ligen besynnerligt, att Utskottet behandlat denna motion sär¬
skildt, dä flera dylika i samma syfte blifvit väckte. Icke hel¬
ler kan jag förstå, huru Utskottet kan såväl känna till kloc-
karnes göromål, att Utskottet vet, det ifrågavarande post blott
begagnas en gång i månaden, Jag skulle kunna bevisa, aft
jag mäst fortskaffa dylik post 4 gånger i veckan. För egen
del har jag Visserligen icke något att beklaga mig öfver,
ilten jag känner kamrater, som uti detta hänseende illa be¬
handlas. Jag yrkar derföre återremiss af Betänkandet, med
föreläggande för Utskottet att i ett sammanhang behandla
alla i detta ämne väckte, motioner.»
Pehr Ostman från Vester-Norrlnnds Län: »Enligt min
tanka hade Utskottet bort tillstyrka en underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit med hemställan, att undersökning måtte ega
rum, huruvida icke denna brefbäring kunde med allmänna
posten fortskaffas. Att nu obetingad!, afskaffa samma brefbä¬
ring later sig icke göra, då på mångå ställen någon postgång
icke finnes. Jag vill vist icke motsätta mig en återremiss,
men tror att föga dermed vinnes.»
Med Ostman förenade sig Pehr Matsson från Vester¬
norrlands Län.
Måns Månsson från Kalmar Läri: »Om ifrågavarande
brefbäring kunde öfverflyttas på allmänna postverket, vöre det
bra, ty jag unnar klockarne alla möjliga fördelar, men jag
tror, att detta svårligen låter sig göra, då på många ställen
någon postgång icke finnes. Om vi således befria klockarne
från detta onus, blifver det troligen lagdt på allmänna bref-
bäringen, och dermed lära vi icke blifva särdeles belåtna, bäst
vöre det, om samma onus kunde kastas på presten.»
Nils Svensson från Blekinge Län: »Då jag inom Ut¬
skottet deltagit uti öfverläggningen till detta beslut och der¬
emot icke reserverat mig, synes det måhända, som jag varit
af samma åsigt som majoriteten, men att så icke varit för¬
hållandet känna Ståndsbröderne inom Utskottet bäst, ty vi
voro nästan alla för bifall till motionen och framstälde alla
olägenheterne med denna brefbäring, men utan framgång.
Att återremittera Betänkandet vöre således ändamålslöst, hvar-
24
Den 7 Juli.
före jag yrkar, att detsamma måtte med ogillande läggas till
handlinga rne.»
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län: ^Af¬
ven jag har väckt motion af enahanda syfte som ifrågava¬
rande och önskar derföre, att Betänkandet måtte till Utskot¬
tet återremitteras.”
Anders August Andersson från Östergöthlands Län: »»En
talare har nämnt, att det vore farligt att afskaffa denna post¬
gång, emedan den i sådan händelse korinne att falla på all¬
männa brefbäringen, jag tror dock, att detta kunde förekom-
inas, om blott Kontrakts-prosten erhölle fri bref srätt. Hemma
i min ort begagnas denna postgång gemenligen att fortskaffa
viss uppbörd från Kyrkoherdarne till Kontrakts-prosten, ehuru
de förra tyckas hafva råd att sjelfve bekosta sig postbud. Jag
yrkar emellertid återremiss af Betänkandet.»
Jöns Persson från Blekinge Län: »Äfven jag yrkar åter¬
remiss af Betänkandet, pä det alla i detta ämne väckte mo¬
tioner måtte blifva i ett sammanhang behandlade.»
Diskussion var fulländad. Sedan Talmannens proposition
pä bifall till Betänkandet blifvit med öfvervägande nej besva¬
rad, blef detsamma jemte deremot under diskussionen fram¬
ställde anmärkningar, uppå förnyad proposition af Talmannen,
till Utskottet återremitteradt.
§ 16.
Då nu ånyo föredrogs Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande, N:o 113, i anledning af väckt motion
om befrielse från voterings-skyldigheten för åtskilliga fiske¬
lägen inom Norrvikens fögderi af Götheborgs och Bohus Län,
begärdes ordet af:
Bengt Johan Holmlin från berörde Län, som yttrade:
Utskottet uppgifver, att mål varit anhängiga och afgjorda
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som rört de fisklägens
roterings-skyldighet, hvarom här blifvit vackt fråga, och att
Kammar-Kollegium sedermera fastställt Landshöfdiuge-Embe-
tets beslut.
Utskottet anför på den grund, att den fråga, hvarom min
motion handlar, således är afgjord af vederbörande myndig¬
het, utan att någ-on klagan öfver samma beslut lärer anförts.
Beträffande förra uppgiften, så har den på visst sätt sin rik¬
tighet, men deremot är icke så med den sednare, nemligen
att frågan är afgjord af behörig embetsmyndighet. De af
Utskottet åberopade frågorna äro af helt annan beskaffenhet
än Utskottet sagt, enär dessa, som lär vara 2:ne särskilda,
den ena rör af rotemästaren väckt yrkande om åläggande för
Den 7 Juli.
25
några delegare att betala sina andelar i roterings-skyldighe-
ten, hvilket desse sednare uraktlåtit, en annan fråga afhand-
lar tvist, som uppkommit emellan roteintressenterne, om huru
stor del hvardera skulle deltaga uti den dem gemensamt ålig¬
gande roteriugs-skyldigheten, hvilken skulle motsvara ljpdels
mantal, utan att någon grund för dess fördelning förut fun¬
nits bestämd.
Vid jemförelse af min motion med beskaffenheten af
dessa frågor finner man tydligt, att Utskottets motiver, följakt¬
ligen äfven Utlåtandet hvilar på ett misstag, jag föranlåtes der¬
för yrka äterremiss, på det Utskottet må taga motionen i när¬
mare öfvervägande.
Diskussionen var fulländad. Efter det Talmannens propo¬
sition på bifall tili Betänkandet blifvit med öfvervägande nej
besvarad, blef detsamma jemte deremot nu gjorde anmärk¬
ningar, uppå derom af Talmannen framställd, förnyad propo¬
sition, till Utskottet återremitteradt.
§ 17-
Föredrogos ånyo och biföllos Allmänna Besvärs-jioch
Ekonomi-Utskottets Betänkanden:
N:o 114, i anledning af väckt motion om allmogens i
Garpenbergs socken befrielse från skyldighet att utgöra tjenst-
barheter åt Garpenbergs bruk samt upphörande af socknens
roterings-frihet;
N:o 115, i anledning af väckt motion om anläggning af
en elektrisk telegraf-linia från Öregrund till Gefle eller annan
lämplig förbindningspunkt på den närmast gående telegraf¬
linjen ; och
N:o 116, i anledning af Riks-Ståndens beslut öfver Be¬
tänkandet, N:o 25, angående befrielse för Rikets stapelstäder
från åliggandet att årligen införa och på ständigt upplag hålla
vissa qvantiteter salt.
§ 18.
Uppå derom gjord anhållan beviljade Ståndet Nils Mag¬
nus Pettersson från Kalmar Län 8 dagars förlängning på den
honom förut beviljade ledighet från Riksdagsgöromålen.
§ 19-
Till bordläggning Usta gången anmäldes:
Bevillnings-Utskottets Utlåtanden, N:ris 27 och 28.
Banko-Utskottets Utlåtanden, N:ris 26 och 27, samt
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 39.
26
Den I i Juli.
§ 20.
I.fides till handlingarne fian Vällofl. Borgare-Ståndet an¬
komne protokolls-utdrag, N:ris 324—327.
Plenum slota kl. 1 e. tn.
Ut Supra.
In fidem
iV. A. Fröman.
ben II Juli.
iPlonuut kl. lO f. ill.
§ 1-
Ståndets Talman, som, efter erhållet nådigt tillstånd, gjort
besök i hemorten, var nu äter närvarande och ledde Ståndets
förhandlingar.
§ 2.
De delar af Protokollet för den 20 Juni, hvilka angå
punkterna 4 och 7 af Banko-Utskottets Betänkande, N:o 25
Upplästes och justerades, hvarjemte Protokollen för den 16
och den 22 Juni, hvilka under föreskrifven tid varit å kansliets
bord tillgängliga, äfvenledes blefvo af Ståtidet godkända.
§ 3.
Uppå derom framställd anhållan, beviljade Ståndet Olof
Larsson från Nerikes Län ledighet från Riksdagsgöromalen
under 14 dagars tid, räknad från den 14 innevarande må¬
nad.
Den / / Juli.
2?
§ 4.
<'Justaf Bjerkander frän Skaraborgs Län erhöll på be-*
gäran ordet och yttrade: ”Sedan Ståndet i sednaste Plenum
beslutat, att tills vidare uppskjuta behandiingen af Lag-Utskot¬
tets Betänkande, N:o 33, i anledning af vackt motion om an¬
tagande af ny Konkurs-Lag samt nya lagar, angående boskill¬
nad oell urarfvagörelse, får jag nu, i anseende till frågans
stora vigt, hemställa, att afgörande! af ej mindre ofvauinimn-
de, än ufven öfriga dermed sammanhang egande och nu på
Ståndets bord liggande Betänkanden, måtte få anstå till Häst¬
kommande Lördag, helst Ståndets Ledamöter då blefve i till¬
fälle att närmare taga del af den i dag utdelade ströskriften,
som synes innehålla grundade anmärkningar i afseende på det
framställda Kon kurs-lagförslaget.”
Andere Eriksson från Elfsborgs Län: »Då vi snart hafva
flera Utskolts-Betänkandeu att vänta, hvaribland Stats-litskot-
fets, angående de återstående Hufvud-Titlarne, böra vi icke
samla på oss allt tor mycket. Jag önskar derföre, att frågat»
nu företages, helst jag icke tror, att ett uppskof skulle göra
någon förändring i vära åsigter,”
Flera af Ståndets Ledamöter instämde.
Nyqvist från Vermlands Län: »Då redan (vänne för¬
beredande öfverläggningar, rörande Konkurs-lagförslaget blif¬
vit hällne, hafva vi halt tillfälle att höra alla de invändnin¬
gar, som emot detsamma kunna framställas; jag yrkar, att
Betänkandet nu företages till afgörande,”
Afven häri hördes flera instämma.
Lekberg från Nerikes Län: »I anseende dertill att det
framställda lagförslaget innehåller så genomgripande förändrin¬
gar, tror jag, att man ej bör försumma något tillfälle till äm¬
nets utredning, och instämmer derföre nied Bjerkander.”
Diskussionen var fulländad. Och beslöt Ståndet, efter af
Talmannen framställd Proposition, alt nästkommande Lördag,
den 14 dennes till afgörande företaga ej mindre ofvanberörda
Betänkande, än äfven Lag-Utskottets dermed sammanhang
egande Betänkande, N:n 34, i anledning af vackt motion, an¬
gående antagande af ny lag om tioårig preskription och om
ärsstämning; N:o 35, i anledning af väckta motioner dels om
förändrad lagstiftning angående förlag, dels ock om rätt till
underpant i lös egendom i allmänhet: Nio 36, i anledning
af väckte motioner om upphäfvande eller revision af Kongl.
Förordningen i afseende pä handel om lösören, sorn köparen
låter i säljarens vård qvarblifva, af den 20 Novembpr 1845 : N:o
37, i anledning af väckta motioner om förändrad lagstiftning
28
Den f1 Juli.
angående förmyndarevården ; samt N:0 38, i anledning af väckt
motion om ändring i vissa delar af Kap. 17 Handeis-Balken
och andra författningar, rörande borgenärers rätt och företräde
för hvarannan till gäldenärs egendom.’’
Nyqvist från Vermlands Län erhöll derefter ordet och
yttrade: ”Ehuru de nu, efter bordlistan, följande Betänkan-
dena icke äro så vigtiga, nödgas jag dock erkänna, att jag
icke hunnit taga någon hännedom af dem, emedan jag, i för¬
modan att konkurs-lagförslaget nu skulle förekomma, uteslu¬
tande sysselsatt mig dermed, och sorn jag tror, att förhållan¬
det är sådant med flera Ständs-Bröder, föreslår jag, att Ple¬
num för i dag inställes.”
Heurlin från Kronobergs Län: ”Jag instämmer så myc¬
ket heldre med Nyqvist, som jag i tanke, att vi i dag skulle
uteslutande komma att sysselsätta oss med Betänkandet, rö¬
rande konkurs-lagstiftningen, icke ens tagit de öfriga med
mig.”
Häruti instämde Erik Magnus Idalie från Skarborgs, Pehr
Nilsson från Malmöhus och Gustaf Bolin från Upsala Län
m. fl.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Jag fruktar,
att vi genom ett sådant förfarande, som nu blifvit föreslaget,
skulle ge ökad fart åt det i landsorterne gängse talet om lång¬
samheten med Riksdagsgöromålen, och yrkar, att ärendena
måtte få företagas i ordning efter bordlistan.»
Talmannen förklarade nu, att han icke ansåg sig berät¬
tigad att upplösa Plenum, då flera Betänkanden voro å bord¬
listan upptagna, utan skulle dessa i ordning föredragas ; det
stöde dock Ståndets Ledamöter fritt atf begära bordläggning
2:dra gången.
Derefter yttrade Nyqvist: ”Jag tager heldre emot klan¬
der för långsamhet, än derför att jag deltagit i afgörande! af
sådant, hvarom jag icke haft någon kännedom, och jag anser
det ursäktligt, om jag, för att icke blanda bort tankarne, ute¬
slutande sysselsatt mig med det vigtiga Betänkande, som står
främst på bordlistan.”
Nils Svensson från Kristianstads Län yttrade: ”Det är
väl icke första gången, ett och annat Betänkande blifvit för¬
bigånget, utan att derföre Plenum behöft inställas. Om icke
Nyqvist hunnit läsa alla Betänkandena, så må det vara hans
ensak. Jag yrkar, att Plenum må få fortgå.”
Jöns Månsson från Kristianstads, Sandstedt från Jönkö¬
pings och Olof Nilsson från Vesterbottens Län instämde.
Östman: ”Jag finner det rätt ursäktligt, om en och an¬
nan ej hunnit taga del af alla Betänkandena, men det vore
\
Den 11 Juli. 29
betänkligt ett ta ett sådant förhållande till skäl för en annan
ärendenas behandling än den vanliga.»
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Som klockan redan är
öfver 11, hemställer jag, att vi måtte få börja Plenum.»
§ 5.
Vid nu skedd, förnyad föredragning, blefvo, påyrkande
af flere Ståndets Ledamöter, 2:dra gången bordlagde:
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 27, i anledning af
erhållen återremiss i vissa delar af Betänkandet, N:o 23, an¬
gående tullbevillningen;
Samma Utskotts Memorial, i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, angående tullbevillningen;
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 26, med förslag till vissa
förändrade föreskrifter, angående Bankens vexlings-, kassa-
och depositions-rörelse;
Samma Utskotts Memorial, N:o 27, i fråga om det be¬
lopp Banken må hafva på utrikes ort nedsatt; samt
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 39, i anledning af gjorde
anmärkningar samt Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid före¬
hafvande af Utskottets Betänkande, N:o 20, innefattande yt¬
trande öfver dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag
till Förordning, angående mord, dråp och annan misshandel,
dels ock enskilda motioner i enahanda ämne.
§ 6.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utskottet en af
Paul Fritz Mengel från Upsala Län i sednaste Plenum ingif-
ven och då bordlagd motion om aflåtande af en underdånig
skrifvelse med anhållan om förslag till stadganden för Krono-
godsens framtida förvaltning och bortarrendering.
§ 7-
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet Allis
Jaensson från Östergöthlands Län ledighet från Riksdagsgöro-
målen under 8 dagars tid, räknad från den 17 dennes.
§ 8.
Till bordläggning Usta gången anmäldes:
Stats-Utskottets Memorial, N:o 124, i anledning af Riks-
Ståndens skiljaktiga beslut, angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens Första Hufvud-titel;
N:o 125, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
en med statsregleringen gemenskap egande fråga ;
30
Dan I / Juli.
N:o 12G, i anledning of erhållen återremiss å Utlåtande¬
na, Niris 49 oell 50, angående regleringen af utgifterna un¬
der Riks-statens Andra och Tredje Hufvud-titlar:
N:n 127, i anledning af återretnisser å punkten 28 af Stats¬
utskottets Utlåtande, N:o 93, angående regleringen af utgif¬
terna under Riks-stalens Sjette Hufvud-titel:
N:o 128, i anledning af vackt motion, angående militära
boställens indragande till Statsverket emot beviljande af för¬
höjd penningelön till militär-tjeustemännen ;
N:o 129, i anledning af Kongl. Majits nådiga Proposition,
i fråga om ersättning till Sala Silfververk flir dess förlust i
händelse af skutte-förenklingens tillämpning på de till silfverver-
ket anslagna räntor af det s. k. Salbergs Län ;
N:o 130, i anledning af vackt motion, angående återlem-
nande till staden Halmstad af 2:ne. till Kronan upplåtna min¬
dre jordrymder; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande,
N:o 121, i anledning af väckt motion om Skärgårdsflottans
åtskiljande från örlogsflotta!! samt förseende med egen offi-
cerskorps; oell
N:o 112, i anledning af väckta motioner om upphäfvan-
de af föreskrifter, angående censur å theaterpjeser.
§ 9-
Nils Petersson från Kalmar Län begärde att få i Pro¬
tokollet anmärkt, att han ogillade Ståndets förfarande att upp¬
skjuta behandlingen af alla på bordlistan upptagne Betänkan-
den, hvilket vore mindre konseqvent, då Ståndet förut önskat
åtgärders vidtagande för Riksdagsärendenas påskyndande,
Ståndet åtskiljdes kl. half 12 f. m.
Ut supra.
In fidem
N. A. Fruman.
Den 13 -Juli- 31
Den 13 Juli.
■Memmi Ul. G e. ni.
§ 1.
Föredrogs ånyo och punktvis Bevillnings-Utskottets den 7
i denna månad bordlagda Utlåtande, N:o 27, i anledning af
erhållen återreniiss i vissa delar af Betänkandet, N:o 23, angå¬
ende Tullbevillningen.
Tariffen för införseltullen:
Artikeln fisk, saltad sill:
I afseende å denna artikel, för hvilken Utskottet i sitt
Betänkande, N:o 23, föreslagit bibehållande af den nu gäl¬
lande tullen af 25 öre per centner, men den Bonde-Ståndet
ansett böra vara från tull befriad, hade Utskottet inbjudit detta
Stånd att förena sig med de öfriga Stånden i antagande af
Utskottets förra förslag.
Med anledning häraf yttrade:
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »På de välgrundade
skäl, sorn i de fattigare folkklassernas intresse, vid behandlingen
af Betänkandet, N:o 23 anfördes till stöd för vår då uttalade
åsigt otn tullfrihet för denna artikel, hemställer jag, att vi
måtte vidblifva värt förra beslut.»
Häruti hördes flera af Ståndets Ledamöter instämma.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Jemte det jag in¬
stämmer med Nyqvist i afseende ä artikeln salt, skulle jag
vilja till Ståndet hemställa, att vi, med afslag å samtlige de i
detta Utlåtande gjorda inbjudningar, för så vidt de angå detta
Ständ, vidhålla de beslut, dem vi, vid handläggningen af Be¬
tänkandet N:o 23, förut fattat.»
Diskussionen var slutad, och blef den af Utskottet i fråga
om denria arlikel gjorda inbjudning afslagen af Ståndet, som
förklarade sig vidblifva sitt förut meddelade beslut om tull¬
frihet för denna vara.
Koppar, kopparnickel, kopparskrot:
Utskottet, hvars i Betänkandet, N:o 23 afcifna förslag om
tullfrihet för dessa artiklar blifvit af Ridderskapet och Adeln
32
Den 13 Juli.
samt Preste- och Borgare-Stånden oilladt, man af Bonde-
Ståndet återremitteradt, i syfte att införseltullen å dessa sär¬
skilda slag af koppar måtte lämpas efter den utförseltull, som
derå eger rum, hade anmält sig vidblifva sitt förra, af tre
Stånd godkända förslag', och ehuru Ståndet, af hvad Utskottet
i förevarande Betänkande rörande dessa artiklar anfört, icke
funne skäl att frångå sin förut yttrade mening, ville likväl
Ståndet låta bero vid Utskottets anmälan.
Potatismjöl och stärkelse:
Utskottets förslag angående dessa artiklar hade af Bonde-
Ståndet blifvit återremittera dt, med förklarande att Ståndet
ansåg, det icke någon särskild rubrik i tulltaxan skulle upp¬
tagas under benämning potatismjöl eller malen potatis, utan
borde denna inbegripas under rubriken stärkelse af hvete, po¬
tatis eller andra vegetabiliska ämnen, hvaremot dels alla tre
öfriga Stånden godkänt den tullsats af 6 öre per skålpund,
som Utskottet i Betänkandet, N:o 23 föreslagit för stärkelse,
dels Kidderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet gillat Ut¬
skottets förslag om tullfrihet för potatismjöl, hvilken artikel
åter Preste-Ståndet ansett böra beläggas med en tull af 25 öre
per centner, och hade nu Utskottet, med vidblifvande af sitt
förra förslag, angående stärkelse, inbjudit Preste- och Bonde-
Stånden att förena sig med de öfriga två Stånden, i hvad de
rörande införseltullen å potatismjöl beslutat.
Härvid anförde:
A ils Larsson från Jemtlands Län: v Dä dessa artiklar,
såsom importartiklar, äro af föga betydenhet, och dessutom
ingen sannolikhet förefinnes, att vi för vår mening kunna vinna
öfvervigt i det förstärkta Utskottet, hemställer jag, huruvida
icke vi, för att vinna befrielse från åtminstone några af de
många voterings-propositionerna i förstärkt Bevillnings-Utskott.
må kunna biträda förslaget, angående artikeln stärkelse, samt
antaga Utskottets inbjudning i afseende å potatismjöl.”
Med Nils Larsson förenade sig Garl Caspar Nettelbladt
från Stockholms och Nils Olsson från Malmöhus Län.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Då i afseende
å artikeln stärkelse ingen inbjudning blifvit gjord, anser jag
i den delen ieke något vidare vara att göra än att låta bero
vid Utskottets anmälan och att lägga detsamma till handlin-
garne. I fråga åter om artikeln potatismjöl, vill jag icke mot¬
sätta mig Utskottets inbjudning, isynnerhet som denna vara
föga egnar sig för import, och besutet följaktligen, huru det
än må utfalla, varder af jemförelsevis mindre vigt.”
Nils Larsson: ”Med anledning af hvad Rosenberg nu
anfört, vill jag erinra derom, att Bonde-Ståndet annu icke an¬
Den 13 Juli.
33
gående ifrågavarande artiklar fattat definitiva beslut, enär
Ståndet, vid behandlingen af Betänkandet, N:o 23, endast åter¬
remitterat Utskottets förslag. Således mäste, äfven om Utskot¬
tet dertill icke gifvit någon direkt uppmaning, Ståndet nu defi¬
nitivt besluta angående den införseltull, sorn bör åsättas stär¬
kelse.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Om jag rätt
minnes, hafva vi, vid återremissen, angående artikeln stärkelse
i Betänkandet, N:o 23. nog tydligt uttryckt vår åsigt, för att
nu kunna låta bero vid Utskottes anmälan, rörande samma ar¬
tikel. I fråga om potatismjöl är jag af samma tanka som
föregående talare och tror, att Utskottets inbjudning, såsom
varande af jemförelsevis obetydlig vigt, gerna må kunna af
detta Stånd bifallas.»
Anders August Andersson från Östergöthlands Län:
»Mig förefaller besynnerligt, att Utskottet ej närmare utredt
denna fråga, som då densamma sista gången förevar, gaf
anledning till en vidlyftig diskussion, såsom af vårt då hållna
protokoll inhemtas. Då nu emellertid Utskottet icke gjort sig
denna möda, anser jag något skäl för oss icke vara för handen
att frångå de åsigter, som vi då yttrade.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län: »Äfven jag
anser oss handla med största konseqvens, om vi vidblifva vårt
förra beslut, hvilket jag alltså tillstyrker.»
A ils Svensson från Kristianstads Län: »Hvad särskildt
beträffar inbjudningen, kan jag icke rätt inse, hvarföre Ståndet
icke skulle vilja biträda det beslut, som i afseende å po¬
tatismjöl blifvit fattad t af Adeln och Borgarne. Potatis är ju
icke någon sådan vara, som rimligtvis kan blifva föremål för
införsel, helst vi deraf hafva iner än nog inom vårt eget land.
Någon fara kan således icke uppstå, om vi i denna sak gå de
nyss nämnde Stånden till mötes, och då dessutom hela frågan
är af synnerligen underordnad vigt, synes mig. som borde
densamma icke blifva föremål för votering i förstärkt Bevill-
nfngs-Utskott. För min del antager jag inbjudningen.»
Förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Vermlands,
Olof Nilsson från Vesterbottens och Josef Oskar Almqvist
från Norrbottens Län voro af samma åsigt som Nils Svensson.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Det må väl vara,
att frågan är af jemförelsevis underordnad vigt. Men då vi,
å vår sida, enligt hvad erfarenheten lärt oss, aldrig hafva nå¬
gon eftergift att påräkna af de öfriga Stånden, synes mig icke
heller något skäl förefinnas att i denna sak foga oss efter Adelns
Bonde-Sl:s Prot. vid 18S9 — 60 Arens liilesdag. VII. 3
34
Dun 15 Juli.
och Borgare-Ståndets mening. Jag yrkar alltså, att inbjud¬
ningen måtte varda afslagen.”
Med Heurlin instämde Jöns Pehrsson från Blekinge och
Pehr Pehrsson från Vester-Norrlands Län med flera afStån-
dets Ledamöter.
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands Län : "Då inga
nya skäl blifvit af Utskottet framlagda, anser jag, att vi desto
heldre böra vidblifva vårt förra beslut, som ett motsatt förfa¬
rande möjligtvis skulle gifva anledning att beskylla oss för
bristande konseqvens."
Nils Larsson: "Det synes icke mycket löna mödan för
mig att ännu en gång uppträda. Men af den vändning di¬
skussionen tagit, finner jag mig föranlåten att återigen erinra,
hurusom Ståndet anun icke fattat något definitivt beslut, an¬
gående införseltullen å artiklarne stärkelse och potatismjöl.
Den angående dessa artiklar, vid handläggningen af Bevillnings¬
utskottets Betänkande, N:o ‘23 förda diskussionen, föranledde
nemligen icke någon annan åtgärd än en återremiss. Frågan
står således ännu öppen för difinitivt beslut.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Utan att vilja
bestrida, det ju icke anledning förefinnes till det klander Heurlin
här anfört mot de öfriga Ståndens obenägenhet att gå våra
önskningar till mötes, vill jag likväl icke af ett sådant förhål¬
lande draga samma slutsals sorn han. Derföre att den ene,
eller andra betalar med dåligt mynt, bör.» icke vi betala med
samma mynt tillbaka; och hvad åter angår den af Pehr Erik
Andersson åberopade konseqvensen, kunna ju åsigter ändras
på ganska goda grunder, och att icke vilja frångå en förut
yttrad mening, oaktadt man sedermera kommit till en annan
öfvertygelse, vore ju ganska illa."
Rosenberg: "Frågan synes hafva blifvit temligen inveck¬
lad och förorsaka mera bryderi, än den ens förtjenar. Jag
skall försöka att reda den, så eodt jag efter min uppfattning
förmår. Bevillnings-Utskottet hade i sitt Betänkande, N:o 23
föreslagit er. tullsats af 6 öre per skålpund för stärkelse af
hvete, potatis eller andra vegetabiliska ämnen, men att pota¬
tismjöl eller malen potatis skulle vara fritt. Tullsatsen är, så
vidt jag kan fatta, af alla fyra Stånden godkänd, enär intet¬
dera hvarken afslagit eller ändrat dem. Härom kan således
icke vara tvist. Denna rörer sig deremot omkring artikeln
potatismjöl, som detta Stånd antagit vara likartadt med stär¬
kelse och derföre ansett böra innefattas under samma artikel,
följaktligen åsättas samma tull, för hvilket ändamål punkten
blef härifrån återremitterad. Preste-Ständet har deremot låtit
artikeln potatismjöl vara fristående och åsatt den en inför¬
Den i 5 Juli.
35
seltull tif 25 öre per centner, hvaremot Utskottet, hvars
åsigt, att denna artikel borde vara fri, godkändes af tvänne
Stand, vidblifvit sitt förra förslag. Nu återstår för oss att an¬
tingen vidhålla värt förra beslut örn 6 öres tull per skålpund
eller biträda Preste-Ståndets om 25 öre per centner, eller ingå
pa Utskottets förslag om tullfrihet. För egen del anser jag
frågan vara ai sä liten vigt för Fäderneslandet, att jag icke
skall motsätta mig ett upphäfvande af vårt förra beslut och
antagande af Utskottets förslag, enär derigenom möjligen kunde
undvikas en eller två voteringar i förstärkt Utskott med thy
åtföljande tidspillan och kostnader. Att envist och ändamäls-
löst vidhålla egna meningar i små saker lärer icke lända till
synnerlig fromma för fosterlandet.v
Lars Gusta/ Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Det ma val
vara, att frågan är af endast underordnad vigt, men detta
hindrar mig likvist icke hysa den åsigten, att Ståndet bör
handla konseqvent och i öfverensstämmelse med sitt förra be¬
slut. Om vi t. ex. efterskänka vår särskilda mening', men
Preste-Ståndet deremot vidhåller sin, sä kan ju i allt fall vo¬
tering icke undvikas i förstärkt Bevillnings-Utskott. På alla
dessa skäl anser jag vara rättast, att Ståndet viiiblifver sitt
förra beslut och ofslår inbjudningen.’»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Om vi antaga
inbjudningen, sä blir följden deraf den, att potatismjöl lemnäs
fritt till införsel En sådan införselfrihet må väl icke kunna anses
innebära någon våda, enär af denria vara, huru stora qvanti-
teter, snart sagdt, som helst kunna produceras till ganska låga
priser, och någon konkurens från utlandet alltså icke är att
befara. Jag hemställer derföre, att Ståndet mätte antaga in¬
bjudningen.»
Carl Iwarsson från Hallands Län: »Mig synas de begge
aitiklarne stärkelse och potatismjöl vara af så alldeles ena¬
handa beskaffenhet, att de icke i tulltaxan böra skiljas åt, eller
om dem meddelas några olika beslut. Om derföre det ena
slaget skall draga införseltull, sä bör sådan tuli erläggas jem¬
väl för det andra. Pä sådan grund anser jag mig böra yrka,
att inbjudningen måtte afslås.»
Anders August Andersson: »Annu en gång mäste jag
förklara mitt ogillande af Utskottets förslag, hvilket, om det
antoges, skulle leda till den orimligheten alt en och samma
varn skulle på en gång blifva både tullskyldig och tullfri.
Införes nemligen varan i mindre bitnr, sådan som stärkelsen
utifrån till oss inkommer, så skulle densamma, enligt Utskot¬
tets förslag, vara underkastad en tull af 6 öre per skålpund,
36
Den 15 Juli.
hvaremot, om den inkomme i pulviserad form eller såsom mjöl.
den skulle vara tullfri. Dylika åsigter, de må nu angå hvil¬
ken obetydlig sak sorn helst, kan jag icke godkänna, och
derföre afslår jag inbjudningen.”
Gustaf Johansson från Kronobergs Län instämde.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: ”Visserligen beror
icke Fäderneslandets välfärd på det beslut, som vi i denna
fråga fatta, men om vi nu å ena sidan godkänna den före¬
slagna införseltullen för stärkelse af 6 öre per skålpund och
å den andra antaga Utskottets inbjudning i afseende å po¬
tatismjöl, som alltså skulle lemnäs fritt, säger det sig sjelft,
att vårt förra beslut om dessa artiklars sammanförande under
en gemensam rubrik icke vidare låter sig verkställas.”
Med Jöns Pehrsson förenade sig Olof Lagergren från
Gottlands Län.
öfverläggningen var fulländad. Uppå derom framställde,
särskilda propositioner, förklarade Ståndet sig vidblifva sin, vid
återremissen af Utskottets förra förslag, angående dessa ar¬
tiklar, tillkännagifna åsigt; i följd hvaraf Ståndet beslöt, att ar¬
tikeln potatismjöl icke borde under särskild rubrik i tulltaxan
upptagas utan under rubriken stärkelse samt sålunda, lika med
denna sednare, draga tull af 6 öre pr skålpund: och afslog
Ståndet för sin del, den i afseende ä förstnämnde artikel till
Preste- och Bonde-Ståndet framställda inbjudning.
Tidningar och Tidskrifter:
Utskottets hemställan om införande i en not till tulltaxan
af ett förtydligande tillägg, angående dessa artiklar bifölls.
Trävaror: I afseende å denna artikel hade Utskottet,
med anmälan, att dess i Betänkandet, N:o 23 afgifna förslag
om tullfrihet för dessa varor blifvit af de 3 öfriga Stånden
god kändt, hvaremot Bonde-Ståndet beslutat en tullsats, jem¬
förlig med utförseltullen å samma artiklar, hemställt, att Bonde-
Ståndet härutinnan ville antaga Utskottets af de öfrige Riks-
Stånden sålunda gillade förslag.
Denna inbjudning antogs.
Ättika:
Den af Utsaottet för denna artikel i Betänkandet, N:o 23
föreslagna tull af 6 öre per skålpund hade blifvit godkänd
endast af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet. Der¬
emot hade Preste- och Bonde-Stånden återremitterat frågan
härom, hufvudsakligen på den grund, att ättika borde, på
samma sätt, som eger rum med bränvin, förtullas efter sin
styrka, och hade i förevarande Utlåtande, Utskottet hemställt,
att Rikets Ständer måtte på det sätt gilla Utskottets förra för¬
slag, att, såvida bränvinsskatten förblifver oförändrad, tull¬
Den 15 Juli.
37
satsen å ättika, alla slag, bestämmes för 1 skålpund till 6
öre, men att, om tullen å bränvin kommer att förhöjas, en så¬
dan tullsats för ättika måtte antagas, att densatnma fortfa¬
rande såsom hittills, komme att utgöra ungefärligen 2/15:delar
af tullen för alkohol.
I anledning af detta Utskottets förslag yttrade:
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Då ättika är en
vara, hvars tillverkning i tillräcklig mängd lätteligen kan åstad¬
kommas inom landet, anser jag, att densamma skäligen må
kunna åsättas en sådan införseltull, som Prosten Sondén i sin
reservation föreslagit, och jag hemställer desto heldre, att vi
måtte fatta ett sådant beslut, som Preste-Ståndet redan på
enahanda sätt afgjort denna punkt och anledning sålunda fö¬
refinnes, att, om nu jemväl vi biträda reservationen, densam¬
ma kan inom det förstärkta Utskottet vinna pluralitet.»
En stor del af Ståndets Ledamöter hördes häri instämma.
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län: »Inom
Utskottet meddelades den upplysningen, att sådan ättika un¬
derstundom importeras, hvars innehåll till mer än hälften ut¬
göres af bränvin, och då nu genom en ganska enkel kemisk
operation sjelfva ättikan lätt låter sig skilja från bränvinet,
skulle det sednare kunna så godt som tullfritt införas, ifall Ut¬
skottets förslag godkändes. Af sådan anledning tror jag, att
Prosten Sondéns reservation bör bifallas.»
Nils Svensson från Malmöhus Län: »Till hvad föregå¬
ende talare anfört, har jag icke något att tillägga, utan får
allenast hemställa, att vi måtte biträda det i Prosten Sondéns
reservation innehållna förslag.»
Diskussionen förklarades slulad. Sedan den af Prosten
Sondén afgifna, Utlåtandet bifogade reservation blifvit uppläst,
samt Ståndet med nej besvarat Talmannens framställda pro¬
position på bifall till Utskottets förslag, beslöt uppå förnyad
proposition, Ståndet, det skulle, på sätt Prosten Sondén i sin
reservation föreslagit, införseltullen å ättika utgå med 8 öre
per skålpund, samt att ättika, blandad med så mycket brän¬
vin, att den icke vore tyngre än vatten, borde förtullas så,
som holle den halfva sin vigt alkohol.
IT. Tariffen för utförseltullen:
Jemte anmälan, att vid behandlingen af Utskottets Be¬
tänkande, N:o 13, de tre öfriga Stånden gillat Utskottets hem¬
ställan, att de nu gällande tullbestämmelserna för sparrar, läk-
ter och dylikt virke af smärre dimensioner måtte bibehållas
oförändrade, men att Bonde-Ståndet förbehållit sig öppen rätt
att framdeles besluta om tullfrihet eller nedsätta tullbestäm¬
melser å berörde skogseffekter, hade Utskottet hemställt, att
38
Deri 15 Juli.
Bonde-Ståndet, lika med de öfriga Riks-Stånden, ville god¬
känna Utskottets ifrågavarande förslag: och blef denna in¬
bjudning, uppå derom framställd proposition, utaf Ståndet an¬
tagen.
§ 2.
Föredrogs å nj'o Bevitlnings-Utskottets sedan den 7 in¬
nevarande månad på Ståndets bord hvilande Memorial, N:o
28. i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, angående
tullbevillningen: och uppstod dervid diskussion öfver här ne¬
dan omförmalde delar af ifrågavarande Memorial.
I afseende å den voterings-proposition, som Utskottet i.
Memorialets 12:te punkt föreslagit, angående artikeln Silke,
yttrade:
Carl Iwarsson från Hallands Län: ”Så vida jag icke
misstager mig, torde den af Utskottet afgifna voterings-propo-
sitionen icke vara affattad i full öfverensstämmelse med Stån¬
dets, vid behandlingen af Utskottets Betänkande, N;o 23, rö¬
rande tullbevillningen, meddelade beslut. Om jag icke tniss-
minner mig, afsåg nemligen detta beslut ej mindre, att det
ofärgade, tvinnade silkef, utan jemväl det råa borde draga en
tull af 50 öre per skålpund, och icke, såsom Utskottets kon-
tra-proposition innehåller, införseln af det råa siIket vara all¬
deles tullfri. För don händelse denna min uppfattning befin-
nes riktig, vill jag hemställa, att, alldenstund voterings-propo-
sitionen. såsom antagande tullfrihet för rått silke, i denna del
nfviker från Ståndets beslut, densamma, för att bringas till öf¬
verensstämmelse med berörde beslut, måtte varda till Utskot¬
tet återremitterad.”
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Det är förlåt¬
ligt om man. efter ett pär månaders förlopp och då uppmärk¬
samheten dagligen måste delas mellan en mängd olika öfver-
läggningsämnen, icke så noga kari ihågkomma, hvad sorn då
beslöts i det speciella fall, hvarom här är fråga. Men om
icke mitt minne sviker mig, gick vårt beslut derpå ut, att jem¬
väl det råa, likasom det ofärgade tvinnade silket borde vara
underkastadt en tullsats af 50 öre per skålpund. Skulle så
vara, yrkar naturligtvis äfven jag, att ifrågavarande voterings¬
proposition måtte återremitteras.”
Sekreteraren upplyste, att den af Ståndet beslutade inför¬
seltull af 50 öre per skålpund endast afsåg ofärgadt, tvinnndt
silke.
Håkan Olsson från Kristianstads Län: ”För min del
kan jag ej finna skäl för den begärda återrernissen, isynner¬
het som det blifvit af Utskottet upplyst, att allt, jemväl det
Deri 15 Juli.
39
finaste, silke är tvinnad!, och såsom sådant varder underka-
stadt 50 öres införseltull per skålpund, i fall den enligt vårt
beslut affattade kontra-propositionen segrar.»
Georg Nygvist frän Vermlands Län: »Då, enligt hvad
Sekreteraren nu upplyst, voterings-propositionen är uppställd i
öfverensstämmelse med Ståndets beslut, torde det icke vara
skäl alt vidare orda i detta ämne.»
Carl Iwarsson,'. »Af diskussionen upplyses, att jag icke
varit ensam om min uppfattning af Ståndets förra beslut, så¬
som gående derpå ut att rått och o färga dt tvinnadt silke skulle
sammanföras i en rubrik och sålunda, ej mindre det ena än
det andra, varda underkastadt en tull af 50 öre per skålpund.
Men då nu icke lärer så beslutats, afstär jag från den begär¬
da fiterremissen.v
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes Län: »Jag har haft
tillfälle att i Utskottet se piof på ytterst fint silke, som likväl
allt, utan undantag, varit tvinnadt. och som alltså, derest kon-
tra-proposilionen kommer att segra, varder underkastad! tull.
Vid sådant förhållande, och då kontra-propositionen dessutom
blifvit atlättarl enligt Ståndets beslut, synes mig allan rättfär¬
dighet vara uppfylld.»
Diskussionen förklarades slutad. Den af Utskottet fram¬
ställda inbjudning till Bonde-Ståndet att, med frånträdande af
sitt särskilda, angående tvinnadt, ofärgadt silke fattade beslut,
instämma med de öfriga Stånden efsinge, och voterings-pro-
prositionen, angående artikeln silke, godkändes.
I fråga örn artikeln Malm. för hvilken artikel Utskot¬
tet i sitt Betänkande, N:o 23, föreslagit nedsättning af
utförselstullen från 50 till 25 öre per centner, hade Utskottet
inbjudit Kidderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-
Stånden, hvilka fattat sins emellan olika, från Utskottets yt¬
trande afvikande beslut, att förena sig med Borgare-Ståndet
om antagande af Utskottets berörda förslag; och yttrade i an¬
ledning af denna inbjudning:
Nyqvist; »Jag får till Hedervärda Ståndet hemställa,
huruvida det icke skulle vara skäl att vi, med antagande af
Utskottets inbjudning, förena oss i Borgare-Ståndets beslut.
Då nemligen Ridderskapet och Adelns samt Presternas beslut,
jemförda med Bonde-Ståndets, afvika i en helt annan rikt¬
ning från Utskottets förslag, forde den af Borgare-Ståndet an¬
visade medelväg vara den enda vinst, vi kunna erhålla, och
jag 3'rkar alltså, att vi, till förekommande af en eljest möjlig
framgång åt förstnämnde tvänne Stånds, i strid mot vårt eget,
affattade beslut, måtte antaga inbjudningen.»
40
Den i 3 Juli.
Häruti hördes Johan Öström från Vestmanlands, Anders
Gudmundsson från Hallands Län na. fl. Ståndets Ledamöter
instämma; och förklarade härefter Ståndet sig vilja, med från¬
trädande af sitt förra beslut, för sin del antaga den gjorda in¬
bjudningen. Af de under N:ris 25, 26 och 27, angående ifrå¬
gavarande artikel framställde voterings-propositioner, komme
alltså, i följd af den antagna inbjudningen, voterings-proposi-
tionen, iV:o 25 äfvensom första alternativet till beslut, derest
nej varder vinnande i voterings-propositionen, N:o 27, att helt
och hållet förfalla, men i öfriga delar blefvo berörde voterings-
propositioner godkända.
Med undantag af don sålunda antagna inbjudningen, blefvo
alla öfriga, i detta Memorial framställda inbjudningar, för så
vidt de rörde Bonde-Ståndet,, afslagne och, der de angingo
de öfriga Stånden, lagde til] handlingarne. Ståndet, som allt¬
så, med ofvannämnde undantag, angående utförseltullen för
malm, i öfrigt vidhöll alla sina förut fattade, i delta Memorial
omförmälda beslut, godkände de under N:ris 1 till och med
24 samt N:o 28 afgifne voterings-propositioner, och biföll der¬
jemte Utskottets hemställan, angående aflåtande af särskild,
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anmälan om det
af Rikets Ständer, vid handläggning af Bevillnings-Utskottets
Betänkande, N:o 23, fattade beslut, angående förändrad re¬
daktion af artikeln Socker.
§ 3.
Föredrogs ånyo och punktvis Banko-Utskottets den 7
innevarande månad bordlagda Utlåtande, N:o 26, med förslag
till vissa förändrade föreskrifter, angående Bankens vexlings-,
kassa- och depositious-rörelse.
Första, andra och tredje punkterna biföllos utan diskus¬
sion.
Öfver fjerde punkten, deri Utskottet hemställt, att Banko¬
fullmäktige måtte bemyndigas, att pa Stockholms börs, när
sådant med fördel för Banken kan ske, låta köpa och sälja
vexlar å Preussiska Thaler, uppstod diskussion, dervid sig yt¬
trade:
Erik Mallmin från Vestmanlands Län : «På de grun¬
der, som finnas fullständigt anförda i Herr Kocks Utlåtandet
bifogade reservation, hemställer jag, att denna punkt måtte
afslås. Af ett dylikt bemyndigande skulle nemligen endast
vållas en vinst för Riksgälds-kontoret, men en förlust för Ban¬
ken, den jag, i hvad på mig ankommer, icke vill hafva på
mitt ansvar.a
Den 13 Juli.
41
Josef Holm från Stockholms och Anders August An¬
dersson från Östergöthlands Län instämde.
Georg Nyqvist från Vermlands Län : »För min del är
jag af alldeles motsatt tanka med Mallmin. Jag tror nemli¬
gen, att man. med förtroende till Herrar Banko-fullmäktiges
insigter, bör lemna dem den största möjliga frihet, som med
Bankens säkerhet later sig förena, och sålunda bereda dem
den bästa utvägen, att kunna rätt sköta sig Då nu dessutom
förslaget innehåller, att de ifrågavarande vexelköpen icke få
ega rum i andra fall, än då de med fördel för Banken kunna
verkställas, sä är ju all farhåga om förlust förr Banken af dessa
vexelköp helt och hållet utan grund, och jag bifaller alltså Ut¬
skottets förslag.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Inom Utskottet
biträdde jag pluratitetens mening, och äfven om denna åsigt
icke vore mycket att hålla på, kan jag likväl icke frånträda
densamtna. När man tager i betraktande vår stora utländska
skuld, och vidare det förhållande, att de tvänne i utlandet
upptagna jernvägslånen aro afslutade i Thaler Preussiskt Cou¬
rant, tror jag, att ett bemyndigande, sådant som Utskottet i
denna punkt föreslagit, skulle lända till väsendtlig lättnad i
våra utländska penningetransaktioner. Det må väl vara, att
häraf skulle komma att uppstå ett större besvär för LIerrar
Banko-fullmäktige och deras vexel-deputerade, men härå kan
naturligtvis icke något afseende fästas, och jag anhåller alltså,
att Ståndet icke måtte, genom ett förhaetadt beslut, förkasta
ett förslag, som synes medföra väsendtliga fördelar.»
Med Nils Svensson förenade sig Lars Ersson från Sö¬
dermanlands, Lars Gustaf Andersson Irån Elfsborgs och Olof
Olsson i Olebyn af Vermlands Län m. fl. Ståndets Leda¬
möter.
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län : »Med
afseende derå, att det nya jernvägslånet blifvit staldt i Tha¬
ler Preussiskt Courant, skulle jag anse det vara en vinst, om
ett sådant bemyndigande, som denna punkt innehåller, lem-
nades Banko-fullmäktige, icke såsom något tvång, utan såsom
en rättighet, den desse Fullmäktige egde begagna, då de fun¬
no sådant med Bankens fördel förenligt. Jag bifaller alltså
Utskottets förslag.»
Mallmin: »Visserligen har det icke undfallit mig, att i
förevarande punkt finnes inryckt det stadgande, att ifrågava¬
rande vexeltransaktioner icke borde förekomma, med mindre
sådant till fördel för Banken kunde verkställas, men genom
ett dylikt bemyndigande skulle i allt fall Riksgälds-kontoret
anse sig mot Banko-fullmäktige kunna göra gällande en pock¬
42
Den / 5 Juli.
rätt, från hvars anspråk, en gång tillfredsställda, det kanske
skulle blifva svårt för Banko-fullmäktige att sedermera freda
sig, isynnerhet som meningarne, om hvad Bankens fördel är,
ganska ofta kunna vara mycket delade. Äfven om en eller
annan enstaka vexelaffär skulle synas fördelaktig för Banken,
blefve likväl operationenj sin helhet tvifvelsutan förlustbrin-
gande för Banken, i följd af den stora kassa, som Banko¬
fullmäktige, för alt ställa sig ett dylikt bemyndigande till ef¬
terrättelse, mätte hålla räntelös antingen i Berlin eller Stettin.
Jag vidhåller alltså mitt yrkande om afslag ä denna punkt.»
Sven Rosenberg från Kristianstads Län : »Jag är före¬
kommen af Olaus Eriksson, och ser icke någon fara i med¬
gifvande af en dylik rättighet åt Banko-fullmäktige. De äro
nemligen genom denna punkt allenast bemyndigade, men icke
förpligtade att verkställa sådana vexelslut. hvarom här är fråga.
Och då stadgandet alltså icke afser något tvång, utan helt
och hållet öfverlemna!' saken fit Banko-fullmäktiges eget be-
pröfvande, ser jag icke ringaste fara att antaga förslaget.»
Johannes Nilsson och Bengt Johan Holmlin från Gö¬
theborgs och Bohus Län med flera af Ståndets Ledamöter in¬
stämde med Rosenberg.
Nyqvist: »Då jag har det förtroende för Banko-fullmäk¬
tige, att de i hvarje sådant fall, der vexelköp af ifrågavaran¬
de beskaffenhet förekomma, noga tillse, det Bankens fördel
behörigen iakttages, finnér jag mig böra fortsätta mitt yrkan¬
de om bifall till denna punkt.»
Mallmin: »Af Betänkandet inhemtas bland annat, att
Utskottet icke, i likhet med hvad annars varit brukligt i af¬
seende å R:dr Hamburger Banko, bestämt någon maximikurs
å Thaler. Deraf Anner man också, hurusom hela denna ve-
xeloperatinn skulle blifva i hög grad sväfvande, på samina
gäng anledning till anmärkningar skulle af revisorerne kunna
hemtas från det sätt, hvarpå denna detalj blifvit af Banko¬
fullmäktige omhänderhafd.»
Anders Gudmundsson frän Hallands Län: »I hufvud-
saken är jag af samma tanke som Mallmin, och tror att. då
Thalern är ett mynt, hvars kurs i förhållande till andra mynt¬
sorter visat sig vara ytterst Auktuerande, det icke kunde
lända Banken till någon stadigvarande förmån, om detta mynt¬
slag skulle göras till föremål för Bankens vexelköp. Då jag
nu en gång erhållit Ståndets förtroende att vara dess fullmäk¬
tig i Banken, skall jag visserligen icke motsätta mig, ehvad
Ståndet än beslutar, ilten min enskilda öfvertygelse är likväl,
att denna förändring, om den blefve införd, icke skulle leda
till Bankens gagn, utan till dess skada.»'
Den 13 Juli.
43
Nyqvist: »Örn de öfrige Riks-Ståndens Banko-fullmäk¬
tige äro lika rädda som våra egne för den utvidgning af ve-
xelköpen, hvarom här är fråga, vore faran af att bifalla denna
punkt, derest någon fara förefunnnes, i allt fall icke stor, ty
med sådane åsigter, som våra Banko-fullmäktige annonserat,
vill det falla sig klart, att ingen vexeldragning i Tlialer kan
komma i fråga. Jag kan emellertid icke förändras i den tron,
att Banko-Utskottets ifrågavarande förslag, såsom hafvande
till syfte att ställa Bankens vexeldragning i harmoni med de
affärer, dem vi genom våra i Thaler upptagna jernvägslån
erhålla med utlandet, är i hög grad välbetänkt, och jag yr¬
kar alltså, alt vi ieke måtte, af undfallenhet mot Banko-full¬
mäktige, beröfva oss en förmån, helst då genom densamma
bemälde Fullmäktige icke blifva ringaste tvång underka¬
stade.»
Nils Seensson från Kristianstads Län: »Jag kan icke
rätt fatta anledningen til! våra Banko-fullmäktiges ovilja mot
ett förslag af så oskyldig beskaffenhet sorn det ifrågavarande.
Genom detta förslag, om det antages, är ju icke något åläg¬
gande gifvet Fullmäktige, utan endast en Irihet dem medde¬
lad att i vidsträcktare måtto, än hittills handla efter omstän¬
digheter och konjunkturer. Uppslår förlust, så köpas eller
säljas inga Thalersvexlar; uppstår åter vinst, verkställas dylika
köp. Jag tycker, att saken är ganska enkel, och jag yrkar
alltså fortfarande bifall.»
Sven Johansson från Elfsborgs Län instämde.
Diskussionen var slutad, och den ifrågavarande punkten
blef härefter bifallen.
Mot detta beslut reserverade sig Mallmin, Molm och
Anders Gudmundsson.
öde till och med Urte punkterna blefvo utan diskussion
bifallna.
Vid punkten 12, angående post-remissvexlar. yttrade:
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Med anled¬
ning af mom. e i denna punkt, och hvad deri finnes stad¬
gadt om makulering af sådana Riksbankssedlar, som från Lå-
nekontoren insändas till Banken, vill jag hemställa, om icke
en sådan makulering, hvarigenom en dryg tillverkningskostnad
förloras, må kunna undvikas.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »Sam¬
ma fråga, som Rosenberg nu väckt, var jemväl föremål för
öfverläggningar inom Utskottet, men man ansåg det i föreva¬
rande moment föreskrifna försigtighetsmått nödvändigt til! fö¬
rekommande af de förluster, som skulle kunna uppstå, derest
en sådan makulering icke vore tillåten.»
44
Den 15 Juli.
Den ifrågavarande 12 punkten blef derefter i sin helhet
bifallen.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af Banko-Utskottets sedan den
7 dennes på Ståndets bord hvilande Memorial, N:o 27, i fråga
om det belopp Banken, må hafva på utrikes ort nedsatt, blef
Utskottets i detta Memorial gjorda hemställan bifallen.
§ 5.
Eöredrogps och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 95, angående ändringar i nu gällande Skiftes-ptad-
ga; och
N:o 96, om förändring i sättet för revisionen af kyrkor¬
nas i vissa delar af Sverige räkenskaper; äfvensom förslag till
§§ i Riksdagsbeslutet, N:ris 14 och 15 ; hvaremot samma Ut¬
skotts förslag
N:o 93, till underdånig adress i anledning af Deras Ma¬
jestäters Konungens och Drottningens blifvande kröning i No¬
rige, blef, på flera Ledamöters begäran, bordlagdt.
§ 6.
Anmäldes och lades till handlingarne från resp. Med-
Stånden ankomna Protokolls-utdrag, nemligen:
från Plöglofl. Ridderskapet och Adeln, N:ris 328—339 :
» Högvördiga Preste-Ståndet, N:ris 324—332, och
» Vällofl. Borgare-Ståndet, N:ris 328—335.
Ståndet åtskiljdes kl. 9 e. m.
Ut Supra.
In fidem
JV. A. Fröman.
Den / i Juli.
45
Den 14 Juli.
Plenum kl. 10 f. ni.
§ 1-
Protokollet för den 4:de innevarande månad justerades
och godkändes.
§ 2.
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län, sorn
på begäran fått ordet, yttrade: »Då Riksdagen nu redan
fortgått i nio månader, men våra protokoller icke finnas
tryckta för längre tid än 2| månader, så har jag allt skäl att
framställa den frågan. Hvad är anledningen till detta långa
dröjsmål med tryckningen? Fortgår tryckningen hädanefter
lika långsamt, så hafva vi vid Riksdagens slut att förvänta
endast ett tryckt band till de 3:ne redan tryckta, Jag får
derför hemställa det vår Talman och sekreterare måtte sam¬
manträda med Ståndets Elektorer och dervid låta förekalla
boktryckaren samt korrekturläsaren och på så sätt söka få
utrönt orsaken tili dröjsmålet med tryckningen, samt att Elek-
torerne derefter mätte vidtaga sådane åtgärder, som kunna på¬
skynda tryckningsarbetet. Jag begär till och med Talman¬
nens proposition på denna min framställning.»
Flera Ledamöter af Ståndet hördes häri instämma.
Sedan i anledning af denna Lars Rasmussons framställ¬
ning Ståndets Sekreterare upplyst att med tryckningen för
närvarande så långt avancerat att 4:de bandet, som slutar
med den 14 sistlidne Mars nu är färdigt till utdelning samt
att, för arbetets påskyndande, det numera arbetas på 2:ne
boktryckerier i och för tryckningen af protokollen, äfvensom
Talmannen under förmälan, att han flera gånger, ehuru frukt¬
löst, vidtalat boktryckaren för påskyndande af arbetet, tillkän-
nagifvit, att han i och för det af Lars Rasmusson afsedda
ändamål skulle sammankalla Elektorerne begärdes ordet af:
46
Deri 14 Juli.
Sven Heurlin från Kronobergs Län, sorn utlät sig så¬
lunda: ».lag bär förut anmärkt längsumheferi med trycknin¬
gen af protokollen och straxt efter min framställning derom
inför Ståndet flngo vi ut 3:dje bandet. Lars Rasmusson har
raft. Jag har tillförene icke erfarit en sådan liknöjdhet med
tryckningsarbetet, sorn under innevarande Riksdag. Om felet
härutinnan är att tinna hos boktryckaren eller korrekturläsa¬
ren, vet jag icke, men det vet jag, att vår sekreterare flera
gånger förekallat båda och förständigat deni att påskynda
tryckningsarbetet, utan att dessa förständigande» synas hafva
verkat. Icke lära vi blifva belåtna med att resa från
Riksdagen och endast hafva 4 band protokoller tryckta och
jag instämmer förthy med Lars Rasmusson och önskar att
Elektorerne mätte allvarligen behandla denna sak.»
§ 3.
På begäran meddelades ledighet från Riksdagsgöromålen
åt C. C. Nettelbladt från Stockholms Län från den 17 till
den 23 innevarande Juli månad; II. Isoz frän Stockholms
och Liss Lars Olsson frän Stora Kopparbergs Län från deri
17:de till och med den 31:sta dennes, samt åt Erik Ersson
från Gefleborgs Län från den 17:de dennes till dess han, som
är en af Ståndets utsedde, deputerade till kröningshögtidlighe-
terne i Norige derifrån hinner återkomma.
§ 4.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län anförde: »Som Stån¬
dets Ledamöter torde erinra sig, ingingo Rikets sist försam¬
lade Ständer på grund af 3 Stånds sammanstämmande beslut
till Kongl. Maj:t med en underdånig anhållan om utfärdande
af en författning, påbjudande absolut förbud mot svedjande,
äfvensom att Bonde-Sländet likaledes då aflat en särskild, un-
dendånig skrifvelse i motsatt syfte och deri vi sökte ådaga¬
lägga, att en dylik författning innebure ett svårt ingrepp uti
egande- och dispositionsrätten till jorden. Sedan denna tid
har ej ännu emanerat någon ny skogsförordning, men en dy¬
lik lärer vara under utarbetning. Vid behandlingen af All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 65,
som föranleddes af min vid Riksdagens början i ämnet väckta
motion, hvilken af Utskottet gillats, har Borgare-Ståndet jem¬
väl ändrat åsigt i afseende å nyttan af den ifrågasatta för¬
fattningen. Härom är nödigt att lemna Kongl. Maj:t medde¬
lande, och jag får derför, under åberopande af §:en 56 Riks-
dags-Ordningen, väcka följande motion. Jöns Pehrsson upp¬
läste härefter ett så lydande memorial.-
Den 14 Juli.
47
Sedan den sä kallade skogshushållnings-kommittéen i
sitt den 28 Juni 1856 afgifna Betänkande föreslagit, att sved¬
jande i skog och betesmark skulle förbjudas, dock med åt¬
skilliga undantag, der sådant skulle få ske, aflat Kongl. Maj:t
vid sistlidne Riksdag nådig skrifvelse, deruti föreslogs, att allt
svedjande i skog och betesmark utan undantag borde förbju¬
das; och vann, på sätt Ständernas den 16 Februari 1858
aflåtna underdåniga skrifvelse utvisar, detta nådiga förslag
Ständernas bifall.
Detta bifall var dock ej enhälligt utan lemnades blott af
3:ne Stånd. Det fjerde deremot, eller Bonde-Ståndet förka¬
stade icke allenast för sin del det föreslagna allmänna förbu¬
det, utan lann tillika behöfligt att till Kongl. Majit i underdå¬
nighet ingå med en särskild skrifvelse, deruti hemställdes, att
ett sådant allmänt förbud icke måtte stadgas, till inskränk¬
ning i den enskildes fria dispositionsrätt öfver dess skog och
mark.
Då emellertid de föreslagna sfadgarne i skogslagstiftnin-
gen och bland dessa det nu ifrågavarande absoluta förbudet
emot svedjande ännu icke vunnit nådig sanktion, väckte jag
vid denna Riksdags början motion derom, att Ständerna mätte
hos Kongl. Majit anhålla, det, innan ny förordning om sko-
garne i Riket utfärdades, Kongl. Majit ville låta anställa full¬
ständig undersökning såväl om skogarnas tillstånd, som an¬
gående hvarje orts särskilda hushåliniugssätt med desamma.
.lag är nemligen fullkomligt öfvertygad om behofvet af
en sådan undersökning och att densamma skall visa nödvän¬
digheten af åtskilliga undantag och modifikationer för vissa
orter i det nu, utan alla sådana af Ständerna antagna, absoluta
förbudet mot allt svedjande i skog och betesmark. Redan
denna Riksdag fick jag det nöjet erfara, att åsigten, sedan den
föregående något förändrats i den riktning, jag anser vara den
rätta och detta gifver styrka åt min vissa förhoppning, att
en närmare kännedom om de olika förhållandena, i afseende
å skogsvården i de särskilda orterna skall visa skadligheten
af det nu föreslagna ingreppet i eganderätten, hvilket jag ej
blott ur rättvisans utan äfven ur den praktiska nyttans syn¬
punkt finner mig förpliktad efter båsta förmåga bekämpa.
Min motion blef nemligen ej blott af Utskottet gillad, utan
tillvann sig äfven inom Ständerna jemte Bonde-Ståndets äfven
Borgare-Ståndets upplysta bifall.
Då således sistnämnde Stånd nu. i det afseende min mo¬
tion åsyftat, frångått sitt vid förra Riksdagen fattade beslut
om antagandet genast, utan föregående undersökning och
några undantag, af ett allmänt förbud mot svedjande, och så¬
48
Den 14 Juli.
lunda icke längre 3:ne Stånds beslut hos Regeringen tala för
ett sådant antagande, hyser jag den förhoppning, att den hem¬
ställan Bonde-Ståndet uti ifrågavarande afseende under förra
Riksdagen gjorde hos Konungen, nu bör hafva ännu mera
utsigt att lyckas än förut, helst om ett sådant förän dra dt för¬
hållande kommer till Regeringens kunskap. Af denna anled¬
ning och då dessutom Bonde-Ståndets åsigt bör vinna i styrka,
om den upprepas äfven af dess medlemmar vid denna Riks¬
dag, har jag, genomträngd af den vissa öfvertygelse, att det
föreslagna förbudet, om också i allmänhet och på de flesta
ställen gagneligt, likväl i vissa orter skulle lända till stor skada
och, särskildt i min hemort, förorsaka mången mindre jord-
egares fullkomliga ruin, ansett mig böra föreslå:
att Bonde-Ståndet måtte med vidhållande af sin
förut framställda, underdåniga önskan, att ett all¬
mänt förbud emot svedjande i skog och mark icke
måtte stadgas till inskränkning af den enskildes
fria dispositionsrätt öfver dess egendom, hos Kongl.
Majit i underdånig skrifvelse med ytterligare stöd
deraf, att numera ännu ett Stånd förklarat sig uti
ifrågavarande hänseende dela dessa Bonde-Stån¬
dets önskningar, och att således det beslut om ett
omedelbart antagande af ovilkorligt förbud mot
allt svedjande, som vid förra Riksdagen af 3 Stånd
fattades, numera endast af tvänne Stånd vidhålles,
i underdånighet anhålla att för alla fall den af
Kongl. Majrt såsom grund för en ny skogslagstift-
ning föreslagna och af Rikets Ständer, enligt dess
underdåniga skrifvelse den 16 Februari 1858 an¬
tagna bestämmelse, att svedjande i skog och be¬
tesmark skall vara förbjudet, icke må vinna kraft
af lag, innan ytterligare undersökning föregått för
utrönande, huruvida ett allmänt förbud i detta hän¬
seende kan anses för alla delar af Riket fullt til¬
lämpligt, eller om icke för särskilda orter undan¬
tag må, under vissa vilkor kunna medgifvas.
Om remiss häraf till Ståndets enskilda Utskott anhålles.
Med Jöns Pehrsson instämde Lars Guslaf Andersson från
Elfsborgs, Liss Lars Olsson från Kopparbergs, Anders Jonsson,
Pehr Pehrsson och Olof Olsson i Olebyn från Vermlands, Sköld¬
berg frän Nerikes, Olof Pehrsson och Erik Hansson från Gef¬
leborgs samt Nils Svensson från Blekinge Län m. fl.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag instämde
redan vid Riksdagens början uti den då af Jöns Pehrsson i
Den ii Juli.
49
ämnet väckte motion, och jag instämmer äfven nu med ho¬
nom, och det så rnycket heldre, sorn genom Borgare-Ståndets
öfvergång till vår åsigt i saken, man kan hafva bättre hopp
om framgång för, hvad i nämnde motion påyrkades.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Jlin tanka är, i
fråga om skogshushållning, att dermed bör förhållas på samma
sätt som med all annan hushållning, det vill säga, att man
icke för den bör tillskapa stränga och orimliga lagar, hvar¬
igenom individen beröfva* friheten att sköta sin egendom sjelf
och spara, hvad han anser böra sparas. För svedjande bör
ej någon undantagslag finnas. Ett förbud deremot skulle en¬
dast frambringa lagbrytare.»
Josef Smedberg från Elfsborgs och Anders Andersson från
Vermlands Län m. fl. instämde.
jErik Ersson från Gefleborgs Län: »Det är visserligen
sannt, att vi för några år sedan ej hushållade så noga med
våra skogar, utan tvärtom lättsinnigt nedbrände, hvad måhända
borde stå qvar på rot, men orsaken härtill lag deruti, att man
i allmänhet ansåg skogen ej ega något betydligare värde.
Nu är dock förhållandet annorlunda, sedan man kommit till
den erfarenhet, att skogseflfekterne betala sig bra. I min hem¬
bygd har man redan börjat vidtaga ett annat hushållningssätt
med skogarne och hvarje hemmansegare vårdar nog numera
sin skog efter bästa förmåga. Det finnes dock tillfällen, då
det kan vara nödigt att för kreaturens betning nedhugga sko¬
gen och genom svedjande afrödja marken och befordra gräs¬
växt. Det är derföre i sin ordning att, innan någon författ¬
ning i ämnet utkommer, undersökningar, ega rum och de sär¬
skilda komtnunerne blifva i tillfälle att i ämnet höras. Jag
önskar, att Regeringen måtte fästa sig vid, hvad Bonde-Stån¬
det i sin underdåniga skrifvelse begärt och anser icke ur vä¬
gen att aflåta en förnyad skrifvelse, sådan Jons Persson den
föreslagit.»
Sandstedt och Lönn från Jönköpings, Johannes Andersson
från Elfsborgs, Tjernlund och Per Matsson från Vester-Norr-
lands Län m. fl. instämde.
E. M. Falk från Skaraborgs Län: »Der kronoskogarne
skötas på ett ordnadt sätt, så är det vanligt, att trakthuggning
eger rum och riset derefter bortsvedjes. Hvad som å dessa
egendomar är tillåtet, bör väl ej vara förbudet å enskildes
egendomar.»
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Jag är icke bland
dem, som hyllat satsen, att allmänheten bör sättas under Sta¬
tens förmynderskap, utan önskar och påyrkar jag, att hvar
Ronde-St:s Prot. vid 1859—GO årens Riksdag. VII. 4
50
Den 14 Juli.
och en må få sköta sitt goda efter bästa förmåga. Det myckna
svedjandet har troligen varit föranledt af penningebristen hos
allmogen, som derigenom nödgats för skatternas betalande m.
in., vända sig till en sådan ytterlighet. Någon generel lag
för hela landet, angående svedjande önskar jag icke, emedan
jordnaturen är på olika orter, särdeles olika. Hvar och en
bör få vidtaga den hushållning med skogen, han anser vara
tjenligast. Man bör icke binda händerna på någon. Är det
min egendom, så mä jag väl då i Herrans namn få sköta
den. Jag erinrar mig ännu, att för åtskilliga år tillbaka flera
personer i min hembygd blefvo stämda för olofligt svedjande.
Härads-Rätten dömde dem ock till böter, men Hof-fiätten
och Högsta Domstolen frikände dem och förklarade, att för¬
fattningen afsåg Kronans egendomar och boställen, men ej
kronoskatte-jorden.»
Efter sålunda fulländad öfverläggning remitterades den af
Jöns Persson väckte motionen, jemte de yttranden, den för¬
anledt, till Ståndets Enskilda Besvärs-Utskott.
§ 5.
Vid ånyo skedd föredragning af Expeditions-Utskottets
förslag till Rikets Ständers underdåniga adress, i anledning af
Deras Majestäters Konungens och Drottningens Kröning i No¬
rige yttrade:
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: »Jag har ifrån
Preste-Ståndet förskaffat mig de anmärkningar, som inom be¬
rörde Stånd blifvit framställda emot det nu föredragna försla¬
get, äfvensom ett inom Preste-Ståndet uppgjordt förslag till
adress, hvilket jag upptager här som mitt eget, hvadan jag
anhåller, att så väl detsamma, som anmärkningarne må blifva
inom Ståndet upplästa.»
Sedan Lundahl till Ståndets Sekreterare öfverlemnat be¬
rörde, skriftligen författade anmärkningar och det uppgjorda
nya förslaget, samt så väl dessa handlingar, sorn Utskottets
förslag till adress blifvit uppläste, anförde:
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Det är visserligen
godt och väl, att Representationen vill utrusta sina Deputerade
med en särskild skrifvelse, så att dessa Deputerade ej behöfva
att frambära sina egna tankar, men onödigt kunde det dock
vara. Då emellertid så lärer komma att ske, samt 2:ne Stånd
återremitterat Expeditions-Utskottets förslag med ganska vä-
sendtliga anmärkningar, torde det vara bäst, att äfven vi åter¬
remittera förslaget, på det att Utskottet må blifva i tillfälle att
Den /4 Juli.
51
öfter granskning af anmärkningarne uppgöra något nytt för¬
slag.”
Häruti hördes flera Ledamöter af Ståndet instämma.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: ”Jag hade i
sanning icke föreställt mig, att denna fråga skolat få den be¬
handling, som den fått. Då de 4 Riks-Stånden utvalt sina
Deputerade, hade jag trott, att man åt (lern bort uppdraga att
muntligen eller skriftligen vid kröningstillfället uttala, hvad de
funno lämpligt att å Ständernas vägnar andraga. Det synes
mig nu, som Deputationens medlemmar endast blefvo brefdra¬
gare. De upplästa anmärkningarne måtte vara författade af
någon Ledamot utaf det Högvördiga Ståndet, ty de förefalla mig
mera liknande anmärkningar, som vid granskning af ehrior
eller vid Student-examina ega rum, än anmärkningar i sak.
På så sätt lärer det väl blifva svårt att få ihop någon adress.
Jag tyckte mig visserligen vid uppläsningen af Utskottets för¬
slag iakttaga, att detsamma var hållet uti en ganska underdå¬
nig ton, men det i Preste-Ståndet författade nya förslaget syn¬
tes mig dock än mera krypande. Jag hemställer till Ståndet,
om det är värdigt ett fritt folk att framställa sig, som bestode
det af krypdjur. Minst går sådant an i Norige, der vi på¬
träffa också ett fritt folk. Måhända vore det bäst, om hvarje
Ständ för sig uppsatte ett förslag för sina Deputerade. Då
blefve det lärda Ståndet i tillfälle att afsända ett lärdt opus.
Jag instämmer med dem, som yrka återremiss, för att om
möjligt få ett förslag uppsatt, som kan godkännas af alla fyra
Stånden, men lyckas detta icke, så j’rkar jag, att vi må sär¬
skildt uppsätta ett förslag för våra Deputerade.”
Sven Heurlin från Kronobergs Län: ”Svenska Bonde-
Ståndet har med fullt förtroende utsett till Deputerade 3 Le¬
damöter inom Ståndet för att representera detsamma. Att
lemna dessa någon instruktion anser jag öfverflödigt, och vore
jag en ibland de utsedde, skulle jag icke emottaga någon så¬
dan instruktion, ty jag vill icke vara bunden i ord eller hand¬
ling vid ett dylikt tillfälle, och för öfrigt ådagalägger förfa¬
ringssättet, som nu är i fråga, ett slags misstroende till de
valde ombuden. Om något sådant förslag blifvit behandladt
före valet till ombud, hade det varit mycket bättre, än att
det, såsom nu skett, kommit efteråt, ty i förra fallet hade
tilläfventyrs de valde ombuden afsagt sig förtroendet. Den
ifrågaställa adressen synes mig vara alldeles öfverflödig.”
Sven Johansson från Elfsborgs, Per Tjernlund från Vester-
Norrlands och Almqvist från Norrbottens Län instämde.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: ”Utan att
ingå i granskning af de uppgjorda förslagen, måste jag dock
52
Den 14 Juli.
tillkännagifva, att jag ej kan inse lämpligheten deraf, att Ri¬
kets Ständer befatta sig med att uppsätta ett adress-förslag.
Då de särskilda Riks-Ständen gjort urval bland sina Leda¬
möter och tagit deni, till hvilka de hyste största förtroendet
att fungera såsom ombud, bör man väl äfven med tillförsigt
kunna öfverlemna åt deni att vid tillfället välja de helsnings-
ord, som de finna lämpligast. Ständerne borde icke uttröttas
med förhandlingar, sådane som den nu förevarande. Jag an¬
ser det vara onödigt att lenina ombuden någon dylik adress
och afslår alltså, hvad man i berörde hänseende föreslagit.
Häruti instämde Nettelbladt och Isoz frän Stockholms,
August Andersson, Nils Jaensson och Nils fredrik Andersson frän
Östergöthlands, Falk frän Skaraborgs, Lars Ersson från Söder¬
manlands och Svensén från Kalmar Län m. fl.
R. F. Gross från Kalmar Län: >-Jag yttrade i går vid
bordläggningen af det ena, föredragna förslaget, att deremot
blifvit framstälda vigtiga anmärkningar inom Borgare Ståndet.
Jag viste ej då, hvad Preste-Ståndet i ämnet beslutat. Bor¬
gare-Ståndets hufvudsakliga anmärkning emot förslaget lära
varit, att detsamma icke omnämner H. M. Drottningen, ehuru
rubriken till detsamma omtalar DD. MM. Konungens och Drott¬
ningens Kröning. Helst vill jag förena mig uti, hvad Jonas
Andersson föreslagit, men skall någon adress å Ständernas
vägnar aflåtas, så synes mig den ock böra innehålla några
ord om H. M. Drottningen.”
Rosenberg: ”Då jag sist hade ordet, vågade jag icke di¬
rekte påyrka afslag, som en föregående talare gjort, men då
jag hört flera Stånds-kamrater med honom instämma, hem¬
ställer jag nu, att vi för vår del afslå fiirslaget till adress och
öfverlemna åt våra deputerade, att sjeifve säga, hvad de vilja
vid och under högtidligheten. Vi böra ej nödga dem att tala
å Ständernas vägnar.”
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs, Hedström, från Ve-
ster-Norrlands, Anders Gudmundsson från Hallands, Nils Olsson
och Anders Persson från Malmöhus, Håkan Olsson från Chri¬
stianstads, Herman Öbom från Norrbottens Län instämde.
Paul Andersson från Jemtlands Län: ”Afven jag an¬
ser, att Ledamöterne inom deputationen böra sjelfva få öfver¬
enskomma om, hvad de vid omnämnde tillfället böra säga.
Sådant förtroende bör man lemna dem, ty eljest utgöra de
blott brefbärare och man kunde endast behöfva skaffa sig ett
ombud å krönings-platsen samt till detta ombud per posto
öfversända adressen, för att i så fall hafva fullgjort allan rätt¬
färdighet.. Om något värde skall fästas vid deputationen bör
Den tå Juli.
53
den sjelf få uppsatta, hvad den skall anföra, hvadan jag lika
med Rosenberg yrkar ogillande af adress-förslaget.v
Efter sålunda fulländad diskussion och sedan Lundahl
förklarat sig afstå från sitt yrkande att få såsom eget upptaga
det i Preste-Ståndets uppgjorda, nya förslag till adress, beslöt
Ståndet forssin del, uppå framställning af Talmannen, att åt
Rikets Ständers redan utsedde deputerade borde uppdragas
att författa “ den underdåniga adress,, hvilken de vid Deras
Majestäters förestående Kröning i Norige komma att, å Rikets
Ständers vägnar öfverlemna, hvarjemte beslöts, det skulle, i
enlighet med Riksdags-fullmäktigen J. O. Almqvists, något sed¬
nare gjorda framställning, de öfrige respektive Riks-Stånden
vördsamt och vänligen inbjudas att i detta Bonde-Ståndets
beslut sig förena.
S 6.
Föredrogs, ånyo Lag-Utskottets Betänkande, N:o 33, i
anledning af vackt motion om antagande af ny konkurslag
samt nya lagar, angående boskillnad och urarfvogörelse.
Usta afdelningen innefattande förslag till ny konkurslag:
Sedan Ståndet beslutat, att föredragningen borde ske på
det sättet, att ett kapitel i sender diskuterades och särskild
propositiou framställdes på de paragrafer, emot hvilka anmärk¬
ningar blifvit gjorda, hvaremot de öfriga paragraferna i ka¬
pitlet medelst en gemensam proposition afgjordes, förekom
Första kapitlet. Om egendoms afträdande i konkurs §§
1 till och med 18 i förslaget;
Härvid yttrade:
Lars Ersson från Södermanlands Län skriftligen:
§ 4 i Utskottets förevarande Betänkande ••om egendoms
afträdande i till konkurs», synes mig vara ej blott temligen
oklar till sin uppställning, utan äfven kunna blifva ganska våd¬
lig i sin tillämpning, om den oförändrad antages.
I denna § föreslår nemligen Utskottet, att gäldenär, som
är köpman, må kunna försättas i konkurs, derest sådana om¬
ständigheter visas, pä grund hvaraf antagas kan, att han öfver
en vecka »sina betalningar inställt», i hvilket fall borgenär,
»ändå att hans fordran ej förfallen är», skall kunna söka, att
gäldenärs egendom afträdas må.
Mot detta lagförslag skulle jag för min del ej haft något
att invända, derest Utskottet icke i samma Betänkande kap.
9, innehållande »allmänna bestämmelser», i § 139 hade fram¬
ställt det lagförslag, att med köpman förstås i denna lag en
hvar, som idkar sådan rörelse, hvaröfver han, enligt hvad sär¬
skildt är stadgadt, är pliktig att handelsböcker föra.»
54
Den 14 Juli.
Nu torde det icke vara Utskottet obekant,att den Kongl.
Förordningen af den 4 Maj 1855 utsträcker skyldigheten att
föra handelsböeker till, snart sagdt, alla handtverksidkare i stä¬
derna, hvilkas olika yrken, till ett antal af öfver 30, till yt¬
termera visso i förordningen uppräknas. De böcker, som sagde
förordning alägger dem föra, äro dagbok eller journal, kassa¬
bok, brefcopiebok och inventariebok, i hvilka egarens utgifter
för rörelsen och hushållet, arbete och förlag o. s. v. skola
noggrannt upptagas. För underlåtenhet härutinnan äfvensom
för slarfvigt förda böcker, kan han, i händelse han tvingas
till konkurs och borgenär derom förer talan mot honom, straf¬
fas med 6 månaders fängelse å fästning.
De, böcker, sorn handtverksidkare i stad, enligt oftanämnde
Kongl. Förordning, äro förpligtade att föra, måste väl rubri¬
ceras såsom »handelsböeker», hvaraf föijer, enligt ordalydel¬
sen i § 139 af Utskottets förslag till ny konkurslag, att jem¬
väl handtverkare äro hänförlige till dem. om hvilka g 4 i
samma förslag stadgar, att konkurs kan sökas å deni, derest
de »öfver en vecka sina betalningar inställt.» Den, som är
något hemmastadd med affärslifvet inom de handtverksidkande
klasserna i städerna, vet alltför väl, att mången handtverkare
för både veckor och månader nödgas »inställa sina betalnin¬
gar, i den bemärkelse, man vanligen tager denna köpmansterm,
utan att derföre vara konkursmessig. Vissa tider på året, då
penningar ingå för verkstälda arbeten, betalar han, eller gör
afbetalning på sina skulder, men deremellan är hans kassa
vanligen stängd för andra slags utgifter än hushållsutgifter.
Skulle han emellertid klasseficeras ibland dem, å hvilka bor¬
genär kan äska försättande i konkurs, derest de en veckas
tid »inställt sina betalningar», så lemnäs afunden och elakhe¬
ten fritt spelrum för hans ruinerande i oträngdt mål, aldrahelst
då sökanden, för hans störtande, endast under någon före¬
vändning behöfver inköpa annan mans rätt eller på annat sätt
komma i besittning af en fordran på sitt utsedda offer, hvil¬
ken fordran icke ens behöfver vara förfallen för att innehaf-
varen deraf skall kunna framställa sitt yrkande.
Dessa betänkligheter mot antagandet af § 4 skulle för¬
svinna, derest Utskottet i Stället för orden »är gäldenär köp¬
man» begagnat orden »drifver gäldenär handelsrörelse» m. m.
Om återremiss, för ändrings vinnande i nu angifna syfte, får
jag derföre anhålla, så mycket mera som endast vanlig för¬
sigtighet 9ynes mig böra dertill mana.»
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Emot Ut¬
skottets förslag i åtskilliga §§ uti nu föredragna kapitel har
författaren till de ibland Ståndets Ledamöter utdelta »anteck-
Den 14 Juli.
55
»ningar i anledning af det nu föredragna betänkandet samt
tillägg vid anteckningarne» gjort några anmärkningar, som
jag gillar och som jag derför ock nu bär vill framställa.
I § 9 talar Utskottet om »afträdes-ansökning, hvaremot
i andra §§ en dylik ansökning benämnes »konkurs-ansök¬
ning.» Af det skäl författaren andragit samt pä det att ej
båda uttrycken skola omvexlande begagnas, hemställer jag,
att deu sednare benämningen må begagnas. Uti § 11 vill jag
lika med nämnda brochyrs-författare hafva efter ordet: gäl¬
denär» införda orden: »eller hans sterbhusdelegare» samt efter
orden: »gäldenär sjelf» orden: »eller hans sterbhusdelegare.»
Tryckfelet uti § 15, der det orätt, står »för», som bör vara »före»,
torde ock böra rättas, g 4 anser jag deremot böra bifallas,
sådan den lyder. Om en köpman inställt sina betalningar en
veckas tid, torde det vara angeläget för hans borgenärer att
få honom i konkurstillstånd försatt. Vid denna g torde så¬
ledes icke vara skäl att göra någon anmärkning.»
Per Nilsson från Malmöhus Län: »Då det af Utskottet
nu framlagda förslag till ny konkurslag, hvad det föredragna
kapitlet beträffar, eger stort företräde framför hittills varande
lagstiftning i samma ämne, samt då det icke är för oss lätt
att här ingå i detailler, bifaller jag kapitlet med den förändring
deri, som blifvit påyrkad i fråga om g 11.
Häruti hördes instämma Hultman och Uhr från Nerikes,
Olof Olsson i Gersheden från Vermlands, Paul Andersson från
Jemtlands, Tjernlund från Vester-Norilands, Kils Olsson från
Malmöhus, Torkel Nilsson från Kristianstads och Jöns Persson
från Blekinge Län m. fl.
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Afven jag skulle
kunna åtnöjas med att instämma uti, hvad Per Nilsson andra¬
git. I fråga om g 4 torde den anmärkning, man mot samma
g framställt, ej förtjena afseende, enär handtverkare icke kunna
inbegripas under denna §. Skola vi få någon förbättring i vår
konkurs-lagstiftning, sä är det nödvändigt, att denna vidtages
ju förr, desto heldre. I likhet med Per Nilsson antager jag
förslaget i nu föredragna kapitel med de ändringar deri, hvar¬
till Bjerkanders anmärkningar kunna föranleda.»
Nettelbladt från Stockholms, Anders Jonsson, Pehr Pehrsson
och Anders Andersson från Vermlands samt Paul Hedström från
Vester-Norrlands Län m. fl. instämde.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Vid första påse¬
endet hade ock jag samma skrupler, hvad beträffar g 4, som
Lars Ersson, men vid närmare eftersinnande anser jag det ej
vara farligt att bifalla denna §. Visserligen skulle man kunna
säga, att en veckas tid är något för kort, samt att tiden borde
r
56 Den i 4 Juli.
utsträckas i detta fall til! 14 dagar, men man bör besinna, att
ändring i vår konkurs-lagstiftning är af högsta behofvet på¬
kallad, att det nu framlagda förslaget är vida bättre än den
lag, vi för närvarande ega samt att det icke är möjligt ens
för vår Herre sjelf med aila sina Engler att. upprätta ett för¬
förslag, om han dertill ville beqväma sig, hvarmed alla voro
nöjda. Vid hvarje Riksdag har förändring i konkurslagstift¬
ningen påyrkats, och vi böra nu med uppräckta händer an¬
taga förslaget och tacka derför. Jag gillar de i första ka¬
pitlet upptagna gg med de ändringar, Bjerkander föreslagit.»
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Jag är af lika
tanka med Per Nilsson och Nyqvist i förevarande fall, önskar
Ståndet att få en ny konkurs-lagstiftning, så tror jag, det är
klokast att antaga hela förslaget, sådant det är beskaffadt,
helst detsamma har flera stadier att passera, innan detblifver
lag. Kongl. Maj:t kommer naturligtvis att remittera detsamma
till Utlåtande af Högsta Domstolen och sannolikt är, att det
icke i nu befintligt skick kommer att antagas, men hvad vi
vunnit med antagandet är, att vi nästa Riksdag sannolikt hafva
att förvänta en nådig Proposition i ämnet med förslag till ny
konkurslag, som är baseradt på det nu af Ståndet framlagda.
Vilja vi ej hafva någon ny lagstiftning härutinnan, så låtom
oss § efter § sönderplocka förslaget, men är vår mening mot¬
satsen, så böra vi antaga förslaget i sin helhet. Den tryckta
och utdelade brochyren innehåller visserligen anmärkningar,
som hafva skäl för sig, men Högsta Domstolen kommer nog
att granska dessa och upptaga af dem, hvad som bör uppta¬
gas. Jag vill derför bitalia hela förslaget, helst vi pä det
sättet vinna besparing i tid och kostnader.»
Med Rosenberg förenade sig Lars Guslaf Andersson från
Elfsborgs, Hullman från Nerike, Kils Pellersson från Kalmar,
Olof Olsson i Olebyn från Vermlands, Lindström från Vester¬
bottens, Per Eriksson från Vermlands, Öbom från Norrbottens
och Ola Lasson från Kristianstads Län m. fl.
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: »De anmärk¬
ningar, Bjerkander framställt emot §§ 9 och 11, äro föranledda
af den utdelade brochyren. D& denna innehåller flera an¬
märkningar, som äro begrundansvärda, hemställer, jag att Be¬
tänkandet måtte återremitteras för omredigering, i enlighet
med brochyren af de §§, i hvilka Utskottet finner sådan åt¬
gärd af nöden till undvikande af tautologi. Dymedelst und¬
slippa vi en fullständigare behandling af frågan och deraf för¬
anledd vidlyftigare protokokollsföring.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Afven jag
anser § 4 vara lämplig och välbetänkt, sådan den är, samt
I
Datt /4 Juli. 57
anmärkningen mot den obefogad, helst det i förevarande fall
utan tvifvel bör finnas strängare kontroller och bestämmelser
för köpmän, än för andre. De af Bjerkander framställda an¬
märkningar gå egentligen ut på redaktionsförändringar. Många
sådane töreslfis i den utdelade brochyren, af hvilka en del
äro befogade, en del icke befogade, hvadan man icke bör
fästa sig vid alla. Anmärkningen om ordet wafträdes-ansö-
kan»» kan jag ej gilla. Det är ett i vårt språk vanligt ord
Och fullt lika tydligt och lämpligt, som det till hälften utländ¬
ska uttrycket konkursansökan. Jag gillar kapitlet 1, men vill
dock deri hafva de redaktions-ändringar, som kunna vara
nödiga, utan att jag anser mig behöfva uppräkna deni.»
Bohlin från Upsala, Sven Gustaf Johansson från Jönköpings
och Sven Johansson från Elfsborgs Län med flere instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: '»Vidkommande
anmärkningen emot § 4, så torde den böra efter de upplys¬
ningar åtskillige, föregående talare lemnat derom, att köpman
här ej betyder detsamma som handtverkare m. m., förfalla.
De smärre anmärkningar, Bjerkander framställt, komma nog
att iakttagas under den ytterligare affilning förslaget kommer
att undergå, innan det blifver lag. Lika med Rosenberg ön¬
skar jag alltså, att hela förslaget varder antaget, dock med
vilkor, att de anmärkningar, som i brochyren förekomma, un¬
derkastas granskning i Utskottet och antagas der de befinnas
riktige.»»
Nettelbladt från Stockholms och Gross från Kalmar Län
instämde.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »»Jag är alldeles af
samma tanka med Rosenberg, i fråga om behofvet för oss af
en ny konkurs-lagstiftning, ty roed vår nuvarande lagstiftning
i berörde hänseende råder stor missbelåtenhet, särdeles ibland
affärsmännen och detta med rätta, men jag kan deremot icke
instämma med honom deri, att man, för det man önskar en
ny lagstiftning, skal! afstå från att göra de anmärkningar emot
Utskottets förslag, hvartill detsamma kan föranleda. Saken
förlorar icke derpå, att den grundligen diskuteras, utan bör
tvärtom vinna. Vill man åstadkomma något godt i lagstift¬
ningsväg, så skall man genast taga i tu med de framlagda
förslagen och icke tänka på att plåstra med dem i framtiden.
Hvad beträffar anmärkningen vid g 4, så synes mig den ej
böra föranleda till §:ns ogillande. Den skillnad, Utskottet fö¬
reslagit i afseende å köpmän och icke Köpman, beträffande
anledningen till konkurs, är nödvändig. Svårt kan det väl
vara att bestämma, hvad som menas med köpmän, men då
58
Den i 4 Juli.
såsom sådane skola räknas alla, som äro pligtige att föra
handelsbok, så blifver definitionen lättare och då handtver-
karne i mindre skala äro befriade från en sadan skyldighet,
behöfver man icke befara det resultat af §:ns bibehållande i
befintligt skick, som Lars Ersson väntar. § 4 bör forth}' bi¬
behållas, sådan den är. Bjerkanders anmärkning vid § 11
anser jag vara grundad och denna § torde alltså böra åter¬
remitteras för att få ett tillägg sådant, som anmärkningen af-
ser. Vid genomläsandet af § 14 mom. 1 har jag för min del
funnit redaktionen något svårfattlig, ja till och med otydlig.
Der står nemligen »I den stämning, som, enligt hvad i detta
akapitel sagdt är, å borgenärer utfärdas, skall nämnas dagen,
»då konkursen börjad är, viss dag näst efter två, eller, der
»särskilda omständighetet oundgängligen kräfva längre tid,
»sist före fyra månader». Detta är otydligt. Klarare vore
det, om der stod, »och utsattes viss dag näst efter två må-
»nader eller», m. m. Jag vill dock ej bålla på denna an¬
märkning, om Ståndet icke anser den förtjena uppmärksamhet.
Emot § 15 är i den tryckta brochyren gjord en erinran. Att
tryckfelet derstädes bör rättas är klart, meri icke tror jag
precis, att en återremiss är derför nödvändig.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Jag afstår från ordet
och instämmer med Nils Larsson.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Vid så genom¬
gripande reformer i lagstiftningsväg, son: nu äro i fråga, är
det ej ovanligt, att stora betänkligheter uppstå, huru man skall
handla och gå tillväga för att ernå det lyckligaste resultat.
Den omsorg, Utskottet emellertid nedlagt på det oss nu fö¬
redragna Betänkandet gör, att det, efter mitt förmenande, utan
våda kan antagas, måhända likväl med några smärre ändrin¬
gar. Väl kan förslaget tåla vid att diskuteras, men skola vi
derutinnan gå noggrannt tillväga, så upptages mycken tid för
oss och protokollen komma att ökas betydligt, detta allt till
äfventyrs utan ringaste nytta. Jag vill derför antaga Betän¬
kandet sådant det af Utskottet är fränt lagd t, dock, såsom An¬
ders Eriksson föreslagit, på det sätt att den utdelade brochy¬
ren öfverlämnäs till Utskottet, sorn vid den förnyade behand¬
lingen af ämnet, bör fästa nödig uppmärksamhet å deri gjorda
erinringar. Den emot § 4 gjorda anmärkningen kan jag der¬
emot icke godkänna. Jag yrkar således återremiss från den
synpunkt, hvarpå jag sålunda i frågan ställer mig.»
Per Erik Andersson från Vestmanlands Län: »Jag är
förekommen af Anders Eriksson och Nils Svensson. Lika
med dem önskar jag, att Betänkandet jemte brochyren må
öfverlemnas till Utskottet, som bör fasta tillbörligt afseende å
l)en 4 4 Juli.
59
deri gjorda anmärkningar På så salt får man förslaget bra
uppstäldt, och ingen torde undra på, att vi vilja skjuta detaiile-
granskningen ifrån oss, då man tager i betraktande var ringa
förmåga att bedöma dylika saker, örn man jemför den med
auktoriteters, sådane som Lag-Kommittéens och Högsta Dom¬
stolens. Dy me deisi bespara vi oek tid, och vära protokoller i
ämnet blifva ej så vidlyftiga, att de af ingen, icke ens af Ut¬
skottet läsas.»
Nettelbladt och Isoz från Stockholms Län instämde.
Pehr Pehrsson från Vermlands Län :>’»Vid jemförelse emel¬
lan det framlagda förslaget och vår nu gällande konkurslag
måste man erkänna, att förslaget har företrädet. Derför vill
jag heldre godkänna det i sin helhet, än afsiå detsamma. Min
önskan är förthy, att Ståndet ville godkänna alla kapitlen till
sina hufvudgrunder, men återremittera Betänkandet, för att
deri få de ändringar verkställde, hvartill brochvren kan gifva
anledning. Jag slutar mig alltså till den af Anders Eriksson
uttalade åsigten.»
Pj er leander: »Ståndet har redan fattat sitt beslut derom,
att förslaget skall kapitelvis uppläsas och föredragas samt att
de anmärkningar, man kan hafva att göra vid de särskilda
§§:ne dervid böra framställas. Alt antaga förslaget och anmärk-
ningarne deremot i klump, derom vill jag ej vara med. Detta
Betänkande är af synnerlig vigt och bör alltså noggrannt ge¬
nomgås, så val som andra Betänkanden. Hålla vj ej allt för
långa tal, så behöfves icke så lång tid för förslagets genom¬
gående. Uti Nils Larssons anmärkningar vid § 14 kan jag icke
instämma. Det är bäst att antaga ordalagen i denna g. så¬
dane de äro föreslagna, ty de åstadkomma efter min öfver¬
tygelse icke någon otydlighet.»
Med Bjerkander hördes Josef Smedberg från Elfsborgs
Län instämma.
Nyqvist: »Då en Ledamot af Ståndet fordrar, alt före¬
dragningen skal! ske såsom Ståndet redan bestämt, så kan
derutinnan någon ändring ej ega rum. I fråga om de uti
brochyren framställda anmärkningar, hvilka man synes vilja
öfverlemna till Utskottet och dermed erkänna dem såsom
Ståndets åsigter i ämnet, får jag förklara, att jag väl gillar en
del af anmärkningarne, men ej alla. Så innehålla antecknin-
garne, t. ex., att ett tillägg eller nytt moment skall sättas till g
1&5, som skulle modifiera g 35 och lyda så här: »Hafva
»fyra (sex) månader efter inställelse-dagen förflutit, utan att
»konkurs blifvit, såsom ofvan i denne g sägs, afslutad, då skall
»vid samma tids utgång tillämpning af § 35, om hvad som
»bör till konkursbo räknas, ej vidare ega rum, i afseende å
60
Den / 4 Juli.
»hvad gäldenären derefter, vare sig genom hans eget arbete
eller annorledes tillfaller». Ett sådant tillägg, gående derpå
ut, att en cessionant skall fyra eller sex månader efter instäl¬
lelsedagen ega fri dispositionsrätt öfver sin egendom, motsät¬
ter jag mig. Det skulle orsaka kreditorerne allt för stor för¬
lust emellanåt, och jag tror, att hvarje cessionant bör lemna
till sina fordringsegare allt, hvad han eger och kan ärfva eller
förvärfva. Efter mitt förmenande är nämnde ändring ej nö¬
dig.»
Sven Johansson från Elfsborgs Län instämde.
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Hvad som blif¬
vit emot g 4 anmärkt, är redan af föregående talare veder-
lagdt, hvadan jag icke har af nöden att derom något vidare
orda. I afseende å Nils Larssons anmärkning, rörande § 14
får jag upplysa, att ordställningen i samma § afser, att sam¬
manträdet skall ega rum så fort, som möjligt och torde re¬
daktionen fördenskull, ehuru måhända något trubbig, antagas.
Anmärkningen vid § 11 gillar jag. Upplysningsvis får jag
meddela, att Utskottet redan har kännedom om, att Borgare-
Ståndet återremitterat alla de gg, mot hvilka anmärkningar
i brochyren förekomma samt att Utskottet är beredt på att
taga berörde anmärkningar i öfvervägande. Jag hemställer,
att det nu föredragna kapitlet godkännes i sin helhet, dock
med iakttagande af de utaf Bjerkander påpekade ändringar.»
A, W. Uhr från Nerikes Län: »Jag får tillkännagifva,
att jag vill antaga hela detta kapitel, sådant det är, men med
det ifrågasatta tillägget uti § 11 och den nödiga rättelse i g
15. Uti kommitterades förslag står ordet »före», men icke
ordet »för», alltså är det tydligen här ett tryckfel eller en
misskrifning. En talare har sagt, att man skall ursäkta oss,
om vi icke ingå i en detaljgranskning, hvartill vi ej halva
tillräcklig sakkunskap. Jag vill ej bedja om någon ursäkt på
förhand för våra åtgöranden. Finna vi ej fel uti förslaget, så
är det så mycket bättre, men påträffa vi dylika, så böra vi
omtala och framhålla dem. Jag hemställer, att vid uppläs¬
ningen af förslagets gg tillika må uppläsas de anmärkningar,
sorn i brochyren kunna angå samina gg. Livad kommatering
och punktering beträffar, kunna vi gerna underlåta att göra
anmärkningar, helst förslaget i dessa omständigheter nog kom¬
mer att nagelfaras och granskas.»
Måns Månsson från Kalmar och Paul Hedström från
Vester-Norrlands Län m. fl. instämde.
Erih Ersson från Gefleborgs Län: »Icke heller jag
kan dela den åsigten, att hela Betänkandet skulle i klump
Den '14 Juli.
61
återremitteras jemte brochyren. Ett sådant beteende synes
mig' ej vara Ståndet värdigt. Visserligen äro vi icke rätts-
lärde, men »en blind höna hittar ock ett korn», beter det
och vi böra framhålla de anmärkningar emot förslaget, som
vi kunna anse nödiga. Vid det nu föredragna kapitlet har
jag icke några anmärkningar att framställa, utom dem bro-
chyren innehåller, och jag bifaller alltså kapitlet under förbe¬
håll, att Utskottet deri må ega rättighet att vidtaga erforder¬
lig a rättelser.»
Håkan Olsson från Kristianstads Län förklarade sig in¬
stämma med Uhr och Erik Ersson.
Anders Eriksson: Mitt yrkande i ämnet gick ej ut på
att förhindra Ståndet från att kapitelvis granska förslaget och
icke heller att antaga brochyrens innehåll helt och hållet, eller
anse den i allo uttala Ståndets åaigter i ämnet, utan jag ville
blott, att den skulle öfverlemnas till Utskottet, som borde taga
i öfvervägande lämpligheten af de gjorda erinringarne. Jag
vidhåller detta yrkande ännu.»
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: »Den af Nils
Larsson mot § 14 framställda anmärkning är riktig, och man
kan missförsta § under dess nuvarande 3 delar, hvarför jag
skulle önska, att efter ordet »två» måtte inflyta ordet »må¬
nader.»
Pehr Pehrsson: »Då jag måhända är missförstådd, så vill
jag nu förklara, att min mening är icke, att Betänkandet skulle
återremitteras endast med de anmärkningar, till hvilka bro¬
chyren gåfve anledning, utan min mening var, att ej blott
dessa anmärkningar, utan äfven alla de anmärkningar i öfrigt,
som inom Ståndet mot förslaget kunde göras, borde åtfölja
återremissen.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Då vi under
sistliåilne pleni-sammanträde förbigingo ifrågavarande Betän¬
kande för brochurens skull, trodde jag, att den skulle orsaka
en vidlyftig diskussion och svår strid inom Ståndet. Så synes
nu, dess bättre, ej vara förhållandet. Icke tror jag mera på
brochurens än pä förslagets innehåll, men jag vill icke heller
underkänna någondera, hvarföre jag, lika med Anders Eriks¬
son föreslår, att brochuren med deri gjorda erinringar helt
enkelt lemnäs till Utskottets kännedom och granskning. Nå¬
got hinder för Ståndet att göra andra anmärkningar vid för¬
slaget, än dem brochuren innehåller, ser jag icke. Hvarken
§§ 14 eller 15 syuas mig vara så otydliga, som man velat
förmena, hvadan jag vill antaga första kapitlet sådant det är,
dock tned de rättelser, som Utskottet, till följd af brochurens
innehåll, kan finna sig befogadt att deruti vjdtaga.»
62
Den 14 Juli.
Pehr Östman från Vester-Norrlands, Olof Lagergren från
Gottlands, Carl Iwarsson från Hallands och Erik Christensson
från Götheborgs och Bohus Län instämde.
Bjerkander: »Jag viii endast erinra om olämpligheten
deraf att, såsom någon talare föreslagit, öfverlemna brochuren
till Utskottet för iakttagande af deri gjorda anmärkningar.
Dessa vill jag ej obetingadt antaga. Det är derför nödvän¬
digt att här uttala sin mening och jag tror, att sådant kan ske
i aldra största korthet.»
Anders Eriksson: »Jag kan icke neka, att ju § 14
kunde hafva fått en bättre ordställning, men om alla §g:er i
förslaget skulle ändras, efter hvars och ens åsigter, Ange vi
ett besvärligt »göra». Kan § blifva bättre, än den är, skall
jag ej hafva något deremot, men jag bifaller den oek sådan,
den nu befinnes.»
Nils Svensson från Blekinge Län: »Jag finner ej någon
våda vara att antaga förslaget sådant, det är, men då emel¬
lertid åtminstone en del af de anmärkningar mot detsamma,
som förekomma i brochuren, synes hafva skäl för sig, in¬
stämmer jag med Anders Eriksson och Nils Svensson samt
yrkar återremiss, på det Utskottet må komma i tillfälle att uti
förslaget vidtaga erforderliga rättelser. Det är ej en lätt sak
att stifta vigtiga lagar för framtiden.»
August Andersson från Östergöthlands Län. »Ordställ¬
ningen i § 14 är måhända ej nog tydlig, men det hjelpes, om
ordet: »månaden» flyttas efter ordet »två» och uteslutes efter
ordet »fyra.»
Paul Andersson : »Jag vill bibehålla § 14 sådan, den
nr, af Utskottet redigerad. 1 värt språk är det icke ovanligt
att införa mellansatser och om man borttager den här införda,
skal! man finna, att ordalydelsen är ganska tydlig.»
A. W. Uhr: »Jag förnimmer, att g 14 spökar ännu.
För min del tager jag icke fel på dagar och månader, ty
derutinnan synes mig redaktionen vara klar, hvaremot jag
ville hafva bestämd dagen, då borgenärerne skola samman¬
träda. I detta afseende är §:ns ordalydelse ej. såsom jag ön¬
skade den. Om §:n återremitteras, så må denna anmärkning
gerna medfölja.
Efter sålunda slutad diskussion återremitterade Ståndet,
uppå framställningar af Talmannen §§ 9, 11, 14 och lö med
dervid gjorda anmärkningar, hvaremot öfrige gg under detta
kapitel godkändes.
Andra kapitlet: Om gäldenären och hans skyldighet un¬
der konkursen emot sina borgenärer, sä ock om hans underhåll
och hans ansvarighet för gälden §§ 19 till och med 34.
Den Juli.
63
Sedan i sammanhang härmed blifvit uppläst, hvad bro-
churen innehöll, i fråga om detta kapitel, nemligen ett nytt
särskildt moment vid slutet af § 25, så lydande : var gäldenär
gift, varde kallelse å hans hustru jemväl utfärdad», äfvensom
i § 27, första raden tillägget: »samt sterbhusdelegare» efter
ordet »hustru» yttrade :
Bjerkander : »Jag vill för min del antaga alla §§ i detta
kapitel, likväl med de tillägg brochur-författaren, såsom nu
är nämndt, vid §§ 25 och 27 föreslagit.»
Anders Eriksson: »Jag gillar det i § 25 föreslagna till¬
lägget, men tillägget lill § 27 anser jag vara öfverflödigt. Der
står ju i §:n: »Är gäldenär död eller har han vikit undan,
ege Rätten att förelägga barn, som till laga ålder komna äro,
att bouppteckningen edligen styrka.» Sterbhusdelegarne hafva
ju alltså denna skyldighet, derest Rätten sådant fordrar. Jag
bifaller derför § 27, sådan Utskottet redigerat den.»
Rosenberg : »Jag kunde ej höra, hvad Anders Eriksson
anförde, hvadan det är möjligt, att jag nu upprepar hans skäl
tor bifall tdl § 27. Det till denna § föreslagna tillägg anser
jag vara öfverflödigt. Sterbhusdelegare kunna ju finnas ut¬
rikes. Skall konkursen ej få börja förr, än dessa fått aflägga
ed, så kunna borgenärerne få vänta länge på sin rätt. Efter
min tanka är det tillfyllest, att de, som uppgifva boet, uppgiften
beediga. Om tillägget antoges, skulle en borgenär, sorn ville
gynna gäldenären, under en längre tid kunna uppehålla de
öfrige borgenärernes rätt. Jag kan således ej gilla tillägget
vid § 27.»
Paul Åndersson instämde.
Anders Gudmundsson : »Jag instämmer mod Bjorkander,
utöm hvad beträffar § 27, ty om det ock icke kunde skada,
att sterbhusdelegare jemväl finge beediga uppgiften om boets
tillstånd, är det dock öfverflödigt, då i allt fall enligt §:n,
ingen som har kännedom om boet, är från edens afläggande
frifagen »
Jonas Andersson: »Tillägget till § 25 anser jag vara
lämpligt, men hvad som man vill hafva infördt i § 27 skulle,
efter mitt förmenande, orsaka endast trassel. Lika med Ro¬
senberg tror jag nemligen, att det vore orätt att påyrka det
sterbhusdelegare, som äro aflägse boende och sålunda icke
ega kännedom om boet, skulle besvärja bouppteckningen.
Det är tillräckligt, hvad som står i §m, att de, som om boets
tillstånd kunskap ega, skola uppgiften beediga, och jag bifaller
alltså § 27.»
Häuti hördes instämma Sandstedt, Lönn, Johannes Larsson
och Sven Gustaf Johansson från Jönköpings August Andersson
64
Den / 4 Juli.
och Nils Fredrik Andersson från Östergöthlands, Öström från
Vestmanlands och Carl Iwarson frän Hallands Län.
Svensén-. »Då gäldenärens hustru har sig förelagdt att
inom en viss tid inkomma med boskillnadsansökan, anser jag
det föreslagna tillägget tili § 25 vara på sitt ställe, men be¬
träffande tillägget till g 27, förmenar jag lika med Jonas An¬
dersson, att det är öfverflödigt, helst det står att: »tjenare och
andra, som om boets tillstånd kunskap ega, åligge jemväl, der
så äskas, att det uppgifna och uppgiften med ed fästa.» Der¬
med är fullständigt, uttrjckt, att alla, som om boet ega kän¬
nedom, äro skyldige eden aflägga.»
Pehr Pehrsson från Vermlands, Nils Olsson från Malmöhus
samt Nils Svensson och Jöns Pehrsson från Blekinge Län hördes
häri instämma.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Då jag under
behandlingen af första kapitlet hade ordet, uttalade jag den
äsigten, att man borde sä litet som möjligt göra ändringar i
det nu framlagda förslaget. Jag hyser fortfarande samma
åsigt. Tillägget till § 27 skulle, efter mitt förmenande, göra
§:n otydligare, än den är och jag vill derför antaga berörde §
oförändrad.»
Häruti förenade sig Fohlin från Upsala, Lars Guslaf An¬
dersson från Elfsborgs, Lagergren från Gottlands, Anders Anders¬
son och Anders Jonsson från Vermlands, Pehr Matsson från Ve-
ster-Norrlands, Jöns Hånsson och Ola Lasson från Kristianstads
samt Lars Rasmusson frän Götheborgs och Bohus Län
Paul Hedström från Vester-Norrlauds Län förklarade sig
instämma med Jonas Andersson.
Rosenberg; »Jag har ännu ej kunnat ändra åsigt i äm¬
net. Skulle ordet: »sterbhusdelegare» införas på något ställe
i §:n, så kunde det vara framför ordet: »tjenare», emedan det
då kunde refereras till dem, som ega kännedom om boets till¬
stånd. Det tinnes emellertid ej för mig något giltigt skäl att
förändra §:n 27 till sitt innehåll.»
A. W. Uhr: »Rosenberg är ej så litet hemma i gra-
matikan, som han velat låta påskina. Hans nu gjorda förslag
till redaktionsförändring af §:n utvisar detta. Jag vill icke
hafva det ifrågasatta tillägget in uti § 27, snarare skulle jag
vilja hafva det in i § 25, enär Ståndet, redan beslutat att i
§ 11 införa orden: »eller hans sterbhusdelegare». Som § 25
i allt fall kommer att återremitteras, så må Utskottet, tillse,
huruvida denna min anmärkning bör föranleda till någon åt¬
gärd eller icke.»
B. J. Holmlin från Götheborgs och Bohus Län in¬
stämde.
Den i 4 Juli.
65
Anders Gudmundsson: »Det till g 27 föreslagna til¬
lägg bör icke i samina § införas, men i § 25 såsom Uhr före¬
slagit, och jag skulle till och med vilja begära proposition
härpå.»
Öfverläggningen ansågs fulländad. Uppå proposition af
Talmannen blef § 25 i förslaget till Utskottet återremitterad
jemte dervid gjorda anmärkningar. Alla öfriga §§ i nu före¬
dragna kapitel godkändes.
Tredje kapitlet: Om hvad sorn till konkurs rätteligen
hörer och om återgång af aftal, gg 35 till och med 38.
Sedan de anmärkningar, som den utdelade brochuren
innehåller i afseende på §§ 36 oell 37 blifvit uppläste, begärdes
ordet af:
Erik Ersson som yttrade: »De i brochuren gjorda nu
upplästa erinringar gillar jag, utom hvad beträffar författarens
hemställan, att moni. 6, § 36 borde här utgå och i stället
flyttas till den föreslagna nya Förordningen, rörande borge¬
närers rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egen¬
dom. Hvad jag egentligen vid detta kapitel har att anmärka,
rörer innehållet af mom. 7 i samma §. Det lyder sä: »har
egendom, hvartill borgenärerna ega återvinningsrätt kommit i
annan mans liand genom sådant fång, att denne finnes be¬
rättigad egendomen behålla, eller är egendomen eljest så för¬
skingrad eller förstörd, att den ej återställas kan, njute kon¬
kursboet ersättning för sin förlust för egendomens värde.»
Hvem är det, som skall lemna denna ersättning? Har egen¬
domen sedermera gått igenom flera händer, sä frågas med
skäl, hvilken som skall utgifva ersättningen? Om den är för¬
skingrad, är det den, som förskingrar egendomen eller är det
den, hvilken köpt densamma, som skall betala? Sådant är
nödigt att fä utredt.»
Anders Jonsson från Vermlands och Jöns Mänsson från
Krislianstads Län instämde-
Nils Larsson: »I fråga om innehållet af § 35 har jag hört
olika meningar. Man har nemligen ansett, det vara välbetänkt
att stadga, det sådan egendom, som tillfaller gäldenären under
konkursen, bör höra till konkursboet. Denna anmärkning anser
jag dock böra förfalla. Till försvar för den är bland annat
andraget, att ett dylikt stadgande skulle orsaka dröjsmål med
konkursens afslutande, alldenstund det vore att förmoda, det
borgenärerne, om de väntade, att något arf eller annan fortuné
komme att tillfalla gäldenären, skulle med de medel, som stodo
dem till buds, söka uppehålla konkursen. Detta inkast synes
dock ej förtjena afseende, då man vet, att konkursens afslu-
Bonde-St:s Prof. vid 1850—GO årens Riksdag. VII. 5
66
Den 14 Juli.
tande ej utestänger de fordringsegare, som bevakat sina for¬
dringar från delaatighet i arfvet, hvadan icke något skäl fin-
des alt förhala tiden för konkursers afslutande. Jag bifaller
alltså § 35, sådan den är af Utskottet uppsatt. I afseende
å g 36 har jag allt ett och annat att anmärka. Jag gillar,
hvad broehurförfattaren hemställt om införande af orden: »'före
konkursen»» emellan orden »»sorn» och »»icke»», ty naturligtvis af-
ses här fordringar, sorn äro förfallna, icke blott vid liqviden,
utan äfven vid konkursens början. Vidare innehåller berörde
andra moment, § 36: »»har han, nemligen gäldenären, under
samma tid annorledes än med penningar, vexlar, i köpenskap
löpande förbindelser, eller andra, med hänsyn till gäldenärs
yrke, vanliga betalningsmedel betalt förfallen gäld, gange den
äter, om borgenärerne derå tala.»» Jag gillar förslaget, hvad
beträffar penningar och vexlar, men hvad som 'menas t. ex.
med orden: »»eller andra med hänsyn till gäldenärens yrke,
vanliga betalningsmedel»», är ganska svårt att bestämma. För
jordbrukaren kan spanmål anses för ett betalningsmedel, för en
fabriksidkare hans fabrikater. för en garfvare läder o. s. v.
För att få klarare uttryckt, hvad härmed menas, skulle jag
önska aterremiss å detta moment eller att orden: >»i köpen¬
skap löpande förbindelser eller andra med hänsyn till gälde¬
närens yrke vanliga betalningsmedel»», måtte från förslaget
utgå Samma anmärkning gäller 5:te momentet. 1 fråga om
utmätning blefve det ganska kinkigt att afgöra, om den skulle
med afseende å det utmättas beskaffenhet, efter förd talan
derom, återgå eller icke. Af samma skäl vill jag hafva åter-
rerniss på mom. 5. Annu en liten anmärkning har jag att
göra vid mom. 2. Der står, att då betalning på sätt nämndt
år, återstår, fordringsegaren är obetaget att i konkursen göra
sin fordran gällande. Detta stadgande är här öfverflödigt, ty
ett generelt stadgande derom innehåller g 37, der det heter:
»»Vill den, emot hvilken återvinningstalan anställd är, i följd
deraf fordran i konkursen bevaka, och är den talan ej så tidigt
väckt, att han kunnat bevaka fordringen å inställelsedagen,
vare han berättigad att, sedan fordringen, der så äskas, blifvit
med borgenärsed fästad, på hvad han till konkursboet åter¬
bära skall, afräkna så mycket, som på fordringen belöpa bort,
om den å inställedagen bevakad blifvit.»» Hvad åter beträffar
Erik Erssons anmärkning emot mom. 7 derom, att ovisst vore,
hvilken som skulle ersätta en förskingrad egendom, som borde
återbäras, så är det klart, efter mitt sätt att se saken, att ett
sådant åliggande tillkommer den, sorn i första hand fålt egen¬
domen af gäldenären i betalning för sin fordran å den tid,
återbäringsskyldighet existerade. Någon villfarelse tror jag
Den i 4 Juli.
67
sålanda icke kontina att uppstå med godkännandet af mom.
7. Den af brocbnr-författaren föreslagna flyttning utaf inom.
6, kan jag ej gilla, enär jag tror det icke vara utan sin nytta,
att något stadgande i konkurslagen finnes om inteckningars
giltighet eller ogiltighet. Vid sådant förhållande förfaller ock
frågan om annan numerering af momenten, än den Utskottet
uppgjort.»
Georg Nyqvist tillkännagaf, att han instämde med Nils
Larsson uti, hvad denne andragit, rörande § 35 och momen¬
tet 7 i § 36.
Johan Lehberg från Nerikes Län: »Beträffande den af
Erik Ersson framställda anmärkning emot momentet 7 uti §
36, sä vill jag endast förklara, att jag anser den böra, efter
den upplysning i ämnet, Nils Larsson lernnat, förfalla. Jag
har egentligen en erinring att göra vid momentet. 1 af sam¬
ma §, der det heter: »Har gäldenär genom gåfva nfhändt
sig egendom af sådant värde, att borgenärerne deraf märke-
lig slcada haft, och äro ej mer än 3 månader före konkursens
början förflutne. sedan gåfva af lös egendom fullbordad blef,
eller lagfart å gåfva af fastighet sökt blifvit; ege konkursboet
den egendom återvinna». I afseende å detta stadgande, vill
jag, att mildrande omständigheter skola tagas i betraktande.
Om t. ex. för en, som förärat gåfva, fartyg förliser, eller om
vådeld öfvergår hans egendom, eller andra olycksfall inträffa,
och han förthy nödgas till borgenärer afträda sin egendom.
I sådana fall bör gåfvan, efter mitt förmenande, stå fast.»
Paul Hedström: »Jag är förekommen af Nils Larsson
i fråga om momentet 2 uti § 36, och vill instämma med ho¬
nom just till undvikande af det myckna trassel och de mänga
rättegångar, som eljest skulle uppstå, derest t. ex. en dylik
/kris uppsfode, som deri för några år sedan inträffade. Det
bör vara skillnad emellan tviirigscession och frivillig cession i
förevarande, fall.»
Carl Iwarsson från Hallands Län instämde häruti.
Anders Eriksson: »Nils Larsson har, efter mitt förme¬
nande, rätteligen vederlagt anmärkningen mot momentet 7 i
§36. Den, som af gäldenären fått egendomen, skall utgifva
den ifrågasatta ersättningen. Jag vill visserligen icke mot¬
sätta mig Nils Larssons anmärkningar vid momentet 2 i nyss¬
nämnde §. men mig förefaller detta moment ej så otydligt,
som han förmenat. Det står nemligen: »eller andre med hän¬
syn till gäldenärens yrke, vanliga betalningsmedel». En jord¬
brukare har, enligt momentet, alltså rättighet att betala sin
skuld med spanmål, hvilken vara synes tillhöra hans yrke.
Utskottets mening måste vara den, att t. ex. köpmän ej få
68
Den <14 Juli.
infria sina skuldei med inköpta varor, sä vida köpare oell
säljare vilja vara försäkrade, att köpet ej kominer att återslå.
Jag bifaller momentet, men vill ej motsätta mig återremiss
deraf, om Ståndet sådan fordrar. Momentet 6 må gerna qvar¬
stå. Jag bifaller således så väl momentet 7, som momenten
3 till och med 6.»
Paul Andersson: »Hvad Erik Ersson emot momentet
7 anmärkt, är af Nils Larsson besvaradt på ett sätt, som jag
gillar. I afseende å anmärkningarne mot momenten 2 och 5,
vill jag endast erinra, att fordran kan vara så stor, att |:delar
utaf boets tillgångar kunna åtgå för att betacka den, och att
det vore orätt mot de andre borgenärerne handladt, örn en
dylik utmätning blefve gällande. Är gäldenären en hederlig
karl, så bör han icke hjelpa någon borgenär på de öfriges
bekostnad. Borgare-Ståndet har visserligen återremitterat flera
af dessa momenter, men jag kan för min del ej anse någon
återremiss här vara behöflig.»
Nils Petersson från Kalmar och Nils Olssonfrån Malmö¬
hus Län instämde.
Jonas Andersson: »Det var hufvudsakligen i anledning
af Erik Erssons yttrande, som jag begärde ordet. Nils Lars¬
son har nu emellertid upplyst om rätta förhållandet, och jag
behöfver förthy ej något derom orda Lekbergs uttalade åsigt
kan jag ej godkänna. Utskottets föreslagna bestämning om
återgång af gåfva, finnér jag vara riktig och billig. Så är äf¬
ven förhållandet med, hvad uti § 35 blifvit föreslaget, att det
nemligen ar rätt och billigt och rättvisare än, hvad nu gäl¬
lande lag i berörde afseende bestämmer. Icke helier kan jag
inse, att någon förmån för gäldenären uppstår deraf, att han
får undantaga något af, hvad han under konkursen ärfver eller
förvärfver, ty fordringsegarne kunna ju äfven efter konkursen
lägga embargo derpå. Jag anser deremot billigt, att sådana
undantag ej må lända till förmån endast för gäldenärens nya
fordringsegare, helst borgenärerne i konkursen ega rätt att af
gäldenärens tillgångar utfå sina fordringar. Innehållet af §:n
kan icke heller föranleda till dröjsmål med konkursens afslu-
tande, ty § 125 lemnar tillfyllest remedium deremot, och Ut¬
skottet har i detta fall ordnat allt ganska klokt och på ett
sätt, att cessionen ej uppehälles längre tid, än behöfligt är.
öfriga framställda anmärkningar kunna hafva skäl för sig.»
Sven Rosenberg: »Nils Larsson har så väl framställt
mina åsigler i ämnet, att jag endast skall instämma med ho¬
nom. i afseende å hvad Lekberg anmärkt derom, att det
Den 14 Juli.
69
vöre hardt om gåfva i vissa omnämnda fall skulle återgå, får
jag nämna, att det väl vore hårdare för den, som lemnat gäl¬
denär försträckning, att gå miste om all godtgörelse derför,
än det vöre för en gåfvotagare, som kanske intet gjort för
gåfvan, att återbära den. Stadgandet, som Utskottet härutin¬
nan föreslagit, anser jag desto nödvändigare, som det afser
att förekomma hittills mycket vanliga bedrägerier.»
Med Rosenberg förenade sig Guslaf Johansson från Kro¬
nobergs, Pehr Pehrsson och Pehr Eriksson från Vermlands,
Johan Johansson från Kalmar, Öbom från Norrbottens, Erik
Christensson och Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus
samt Olof Nilsson från Vesterbottens Län.
Carl Johan Svensén : »Rörande §§ 35 och 36 slutar jag
mig till den af Nils Larsson uttalade åsigt. I fråga om till¬
lägget till § 36, moment 2 synes det mig, för att undvika
tautologi, vara bättre att emellan orden : »som» och »icke»
införa ordet »derförinnan», än orden »före konkursens bör-
jun», sorn brochyr-författaren föreslagit, men hvilka å första
raden af momentet finnes införda.»
Pehr Östman: »Lika med Erik Ersson finner jag mo¬
mentet 7 uti § 36 vara otydligt, och önskar derföre dess åter¬
remitterande.»
Nyqvist'- »I afseende å hvad Lekberg och Hedström
anfört om undantagen, vill jag nämna, att, om vi komma till
de resultat dessa talare önska, förhållandet blifver det, att de
underslef, som hittills vid konkurser egt rum, komma att bi¬
behållas, hvarigenom den största förmånen af det nya försla¬
get skulle gå för oss förlorad.»
Anders Andersson från Vermlands Län instämde.
Bjerkander: »Lekberg har blifvit vederlagd af Rosen¬
berg och Jonas Andersson samt Erik Ersson af Nils Larsson,
allt pä ett sätt, som jag anser för det rätta, hvadan jag, rö¬
rande de framställda anmärkningarne emot § 36, momenten X
och 7, ej har något att säga. Om stadgandet rörande åter¬
gång af gåfva i vissa fall skulle, borttagas, så klefve följden,
att gäldenären ofta till borgenärernas förfång förskingrade sin
egendom. Svenséns redaktionsförändring vid § 36, momentet
2, godkänner jag, men icke brochyr-iörfattarens, på det att
icke orden : »före konkursens början», må tvänne gånger, straxt
efter hvarandra upprepas. För öfrigt instämmer jag med Nils
Larsson.»
Bengt Johan Holmlin från Götheborgs och Bohus Län
förenade sig med Bjerkander.
70
Den 14 Juli.
Erik Ersson: »Jag kan för min dol icke gilla de an¬
märkningar, sorn af Nils Larsson med flera blifvit framställda
mot § 36, momentet 2. Jag anser nemligen, att, likaså väl
som en köpman får betala sina skulder med penningar och
vexlar, lika väl bör en bonde fä betala sina med spannmål
och en bergsman med jerneffekter. De vederläggningar eller
upplysningar jag fått, beträffande momentet 7, anser jag hafva
bort lemnäs genom sjelfva förslaget. Ilar Utskottets mening
varit att första fångesmannen skall iklädas ersättningsansvaret,
så hade sådant bort vara i momentet uttryckt.»
Hedström: »Jag vidhåller endast don anmärkningen, att,
sedan en egendom är utmätt och icke försåld, bör den ej
kunna till massan återgå. Den kan vaia utmätt mer än 30
dagar före konkursens början, men ej hunnit försäljas förr än
under de 30 dagarne, och då är det bra hardt, om den skall
återgå."
Lekberg: »Med föranledande af Rosenbergs yttrande får
jag förklara, att jag icke önskar, att momentet måtte utgå,
utan endast, att ett tillägg dertill må göras. Om t, ex. en
gäldenär kommer på obestånd inom de tre månaderna der¬
igenom, att en hans gäldenär gör cession eller genom någon
annan lika oförutsedd tilldragelse, bör väl den, som under
tiden, medan gäldeuären egt rätt att bortskänka sin egendom,
fått en gåfva, också få behålla den.»
Nils Larsson: »Mina anmärkningar vid momentet 2
afse icke att göra mera Underligt för den ena eller andre att
betala förfallen gäld. De afse så väl handlande, som andre.
Ett stadgande bör väl finnas, sorn förekommer, det en gälde¬
när till en af sina borgenärer, för att betäcka dennes fordran,
må kunna lemna hela sitt lager.»
Paul Andersson ■■ »I anledning af Hedströms sista yt¬
trande, vill jag endast göra honom uppmärksam derpå, att
momentet 5 afser egendom, som är både utmätt och försåld
inom 30 dagar före konkursen. § 13 i förslaget talar om
egendom, som är före konkursens början utmätt, men ej för¬
såld.»
Tjernlund från Vester-Norrlands Län instämde med Paul
Andersson.
öfverläggningen ansågs fulländad. Uppå framställning af
Talmannen blef härefter § 36 återremitterad med dervid gjor¬
Den 14 Juli 71
da anmärkningar, hvaremot öfrige §§ i det nu föredragna Ka¬
pitlet 3 godkändes.
Ståndet åtskiljdes kl half 3 e. m. och skulle åter sam¬
manträda kl. 6.
Ut Supra.
In fidem
N. A. Fröman.
Plenum kl. 6 e ni.
§ 1.
Uppå derom gjord anhållan beviljade Ståndet Pehr Pehrs¬
son från Vermlands Län ledighet från Riksdagsgöromålen un¬
der 14 dagars tid, räknad från den 20 innevarande månad.
§ 2.
Vid fortsatt föredragning från och med Kap. 4 af Lag-
Utskottets Betänkande, N:o 33, i anledning af väckt motion
om antagande af ny konkurslag samt nya lagar, angående bo¬
skillnad och urarfvagörelse, begärdes ordet af nedannämnde
Ståndets Ledamöter, hvilka yttrade:
Carl Johan Svensén från KalmarTLän: »Jag anser för
min del, att de anmärkningar vid §§ 45, 59 och 67, af förevarande
lagförslag hvilka innefattas i de till åtskilliga Ståndets Ledamöter
utdelade tryckte anteckningar i anledning af ifrågavarande Be¬
tänkande, hära allt skäl för sig, synnerligen beträffande de två
sistnämnda paragraferna, hvilka beröra frågor af sådan beskaf-
enhet, att gäldenär derutinnan icke skäligen kan frånkännas rätt
till talan, och får jag således tillstyrka, att förenämnde §§ mätte
till Utskottet återremitteras för vidtagande af föreslagna än¬
72
Uen i 4 Juli.
dringar, men för öfrigt godkänner jag, hvad i Kap. 4 blifvit
föreslaget.»
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Jag är ock af den
mening, att de §§, inot hvilka anmärkningar förekomma i de
tryckta anteckningarna böra till Utskottet återremitteras för
rättelsernas vidtagande, dock anser jag mig dervid böra sär¬
skildt fästa uppmärksamheten vid § 67, hvarest i fråga om
arfvode för konkursboets förvaltning stadgas att, der ej Rät¬
ten annorledes bestämmer, Rättens ombudsman bör åtnjuta
V3:del af arfvodet och gode män två delar deraf. Skulle nu
den händelse inträffa, att för boets vidlyftighet flera än två
gode män antagas, blir arfvodet för dem propotionsvis för
lågt, hvadan jag skulle önska antingen, att detsamma nedsät-
tes för Rättens ombudsman, eller att borgenärerne må lemnäs
frihet att bestämma beloppet deraf, så väl för ombudsman som
för gode män.»
Häruti instämde förre vice Talmannen Pehr Eriksson, Pehr
Pehrsson, Anders Jonsson, Olof Olsson i Olebyn och Olof Olsson
i Gersheden från Vermlands, Cart Gustaf Sköldberg från Ne¬
rikes, Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs, Jan Andersson från
Kopparbergs och Olof Andersson från Vestmanlands Län.
Diskussionen förklarades slutad, och efter derom af Tal¬
mannen framställde särskilde propositioner på bifall, dels till
hvad Utskottet i §§ 45, 59 och 67 af förevarande Betänkande
föreslagit, dels hvad Kap. 4 af samma Betänkande i öfrigt
innehölle, besvarades den förra Propositionen med öfvervä¬
gande nej och den sednare med ja, i följd hvaraf Ståndet,
uppå förnyad Proposition, till Utskottet återremitterade §§ 45,
59 och 67, jemte dervid gjorde anmärkningar.
Kapitlet 5: Härvid yttrade:
Nils Larsson»Äfven vid detta kapitel synes mig lämp¬
ligt att, hvad de tryckta anteckningarne innehålla, varder iakt¬
taget, och att följaktligen § 70, momentet 2, g 71 momentet
1 samt §§78 och 89 återremitteras.»
Olof Nilsson och Lindström från Vesterbottens Län, Sven
Rosenberg från Kristianstads och Jonas Andersson från Koppar¬
bergs Län instämde.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Äfven jag
instämmer med Nils Larsson, utom hvad § 70 beträffar, ty dä
uti § 69 säges, att på inställelsedag skola tillstädesvara för¬
utom Domare eller i stad annan af Rätten dertill utsedd Le¬
damot, så ock Rättens ombudsman, gode männen och gälde-
nären ; dock må de sednares utevaro ej hindra ärendets hand¬
läggning; så anser jag, att Utskottet konseqvent förfarit ge¬
nom att vid g 70, momentet 2 efter orden ^»tillstädesvaran-
Den tå Juli.
73
de parter» tillägga: »så oek af gäldenären» &o., och bör i följd
deråt författarens til! de tryckta anteckningarna mot denna §
framstallda anmärkning lemnäs utan afseende,»
Diskussionen var fulländad, och uppå derom af Jonas
Andersson framställdt yrkande, hvarutinnan Sven Heurlin från
Kronobergs Län instämde, framställdes af Talmannen särskilde
propositioner på bifall först till g 70, momentet 2 och seder¬
mera till § 71, momentet 1, §§ 78 och 89, hvilka med öfver¬
vägande nej besvarades, och i följd deraf vid förnyad pro¬
position till Utskottet återremitterades, jemte de vid berörde
§3 gjoråa anmärkningar, hvaremot, uppå särskild framställning,
Kap. 5 af Lag-Utskottets ifrågavarande Betänkande i öfrigt af
Ståndet godkändes.
Kapitlet 6:
I anledning häraf yttrade:
Nils Larsson: »Det förslag, som i detta kapitel inne¬
fattas, att en pluralitet af borgenärerna skall kunna tvinga de
öfrige att ingå på accord, anser jag stridande mot all rätts¬
grund. Det är kränkande mot eganderätten, att, den ene skall
kunna bortskänka något af den andres egendom. Visserligen
bar Utskottet sökt resonnera bort detta, då det liknat borge¬
närerna vid ett bolag, hvars minoritet är bunden af majorite¬
tens beslut, men härvid får jag dock erinra, att förhållandet
emellan borgenärer i konkurs och delegare i bolag är helt
olika, ty i förra fallet är det oftast oförutsedda orsaker, som
tvinga mig att såsom borgenär ofrivilligt ingå i en konkurs,
hvaremot man frivilligt inträder i ett bolag och underkastar
sig dess på förhand kända regler och bestämningar. Det är
sanut, att pluraliten af borgenärer i en konkurs hafva rätt att
undertrycka minoriteten och fatta beslut i allt, som rör för¬
valtning af massans egendom, men företaga de sig att bort¬
skänka någon del af en borgenärs fordran, så hafva de öfver-
trädt sin beslutanderätt. Det är blott det gods, gäldenären
afträdt, hvaröfver de kunna förfoga, men icke öfver en an¬
nans egandom. Det föreslagna stadgandet hvilar således icke
på någon rättsgrundsats och skulle man, i brist deraf, vilja
försvara detsamma för dess allmänna gagn och nytta, vore
det visserligen önskligt, om det late sig göra, men jag tror,
att fördelen blefve allt för dyrköpt, då helgden af enskild
eganderätt derigenom mäste uppoffras. Jag kan således för
min del icke bifalla grundsatsen om tvångsackord, och yrkar
fördenskull samt i följd af det sammanhang, hvari förevaran¬
de kapitels samtlige paragrafer till hvarandra stå, återremiss
af hela kapitlet. Skulle åter genom tre Stånds beslut försla¬
get om tvångsackord antagas, sä må då åtminstone ändring
74
Den 4 å Juli.
vidtagas med gg 109 och 110. Den förstnämnde paragrafens
stadgande, att ackord skal! vara bindande jemväl tor den,
sorn icke bevakat sin fordran i konkursen, synes mig i hög-
grad obilligt, men vida orimligare är dock 110:de §:s medgifvan¬
de, att borgenär, änskönt han ackordsförslag godkänt, skall
ega rätt till talan mot gäldenärens löftesmän, ty har jag ef¬
terskänkt den fordran, för hvilken en annan person iklädt sig
borgen, så måste jag ock hafva efterskänkt min rätt till ta¬
lan mot borgesman. Jag yrkar således återremiss åtminstone
af dessa §§, derest kapitlet i öfrigt skulle antagas.»
E. M. Falle från Skaraborgs, A. J. Sandstedt och Johan
Lönn från Jönköpings, Olof Olsson i Gersheden från Vermlands,
Olof Lindström och P. A. Nyström från Vesterbottens samt
Olaus Svebilius från Gottlands Län med flera af Ståndets Le¬
damöter instämde.
Jonas Andersson: »Jag är af samma tanke som Nils
Larsson i afseende på den orättvisa, som kommer att drabba
minoriteten af borgenärerna, derest Utskottets förslag om tvängs-
ackord antages. Förutom de af nyssnämnde talare uppräk¬
nade skäl, som blifvit af Utskottet anförde till förslagets för¬
svar, har man erinrat, att det skulle vara lika orättvist, om
en minoritet skulle kunna undertrycka majoriteten. Vöre det
blott fråga om den egendom, som af gäldenären afträdes, så
kunde nyssanförda skäl möjligen tagas i betraktande, men då
möjligheten för borgenär att framdeles utfå hela sin fordran
af, hvad borgenär kan ärfva eller förvärfva genom tvångsac-
kord, afskäres, synes förslaget om en majoritets beslutanderätt
gränsa till det obilliga. Naturligtvis skulle jag helst önska,
att förslaget förkastas, men om detsamma tilläfventyrs af tre
Stånd antages, hemställer jag om antagande af ett bemed-
lingsförslag, sålunda nemligen, att till slutet af § 99 fogas föl¬
jande tillägg: »dock med förbehållen rätt för den minoritet,
som i sådant ackord ej frivilligt ingått, att, sedan ackordsvil-
koren af gäldenär blifvit uppfyllda, roed förmånsrätt utfå sin
återstående fordran af de tillgångar, sorn sedermera kunna af
gäldenären förvärfvas eller på annat sätt honom tillfalla».
Genom ett sådant tillägg, tror jag, att man icke kan sägas
hafva tillfogat minoriteten någon orättvisa, då den har öp¬
pet att i framtiden blifva helt och hållet tillfredsställd.»
Lars Gustaf Andersson och Johan Carlsson från Öster¬
göthlands Län instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Äfven med fara
att stå ensam om min åsigt, mäste jag tillkännagifva, att den¬
samma är motsatt föregående talares. Det kan väl vid första
påseendet synas hårdt, att majoriteten af borgenärer skall kun¬
Den 14 Juli.
75
na tvinga minoriteten till ackords antagande, men då denna
majoritet innebår icke blott Vy delar af borgenärernas nume¬
rär, utan äfven V-:delar af de bevakade fordringarnes belopp,
så är det ej troligt, att denna majoritet skall besluta något,
sorn kan lända till förfång för minoriteten, och saulle mot
förmodan något sådant inträffa, eger minoriteten att vid ve¬
derbörlig domstol, innan ackord fastställes, deremot framställa
anmärkningar, hvilka, om de äro grundade, domstolen icke
lärer lemna utan afseende. Jag tror således, att alla försig¬
tighetsmått blifvit vidtagna, som erfordras att förebygga ett
för minoriteten missgynnande beslut. Derest ackord icke skulle
kunna åvägabringas utan samtlige borgenärers medgifvande,
kan, såsom nu ofta sker, inträffa, att en enda borgenär mot¬
sätter sig ackord, och måste för detsammas åstadkommande
utlösas med fulla beloppet af sin fordran. Jag yrkar alltså
bifall till, hvad Utskottet i Kapitlet 6 af Betänkandet före¬
slagit.»
Med Anders Eriksson instämde Johannes Andersson från
Elfsborgs, A. W. Uhr från Nerikes, Ola Lasson från Kristian¬
stads, J. Al. Lundahl från Skaraborgs och Nils Olsson från
Malmöhus Län.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag är till en
del förekommen af Anders Eriksson, och oaktadt flera talare
äro af annan åsigt, än den jag omfattar, tror jag dock, att
frågans vigt bör mana hvar och en, att säga sin mening rent
ut och att betrakta saken från dess rätta synpunkt. Man
tanke sig till exempel en större fastighetsegare, som af en eiler
annan omständighet ser sig urståndsatt att tillfredsställa en eller
annan borgenär. Heldre än att gynna dessa på de andras be¬
kostnad, gör han konkurs, och i förening med majoriteten af
sina borgenärer söker han åvägabringa ackord, men mötes
dervid af en enda borgenärs vägran, af hvilken han är bun¬
den. Kanske störtas han härigenom med hustru och barn i
elände och nöd, då han deremot genom ett ackord kunnat
återtaga en gagnande verksamhet till sin familjs och samhäl¬
lets bästa. Då till åstadkommande af ackord fordras så stor
majoritet, som 4/5:de!ar af borgenärerne, tror jag man skäligen
kan förutsätta, att egennyttiga afsigter icke skola förmå att
göra sig gällande, och dessutom skall ju ackord af Rätten
pröfvas. Jag tror således för min del, att vi skulle handla
oklokt, om vl icke antaga förslaget och yrkar fördenskull bi¬
fall till detsamma, förutom i ,afseende på de paragrafer, mot
hvilka Nils Larsson framställt anmärkningar, som äfven af mig
gillas.»
76
Den 14 Juli.
Olof Lagergren från Gottlands och Erik Christensson
från Götheborgs och Bohus Län hördes häruti instämma.
Gustaf Bjerkander från Skaraboros Län: »Jag bär för
min del hyst ganska stora betänkligheter att antaga förslaget
om tvångsackord, men vid närmare eftersinnande hafva de
allt mer försvunnit. Man vinner icke full rättvisa, om man
låter majoriteten öfverrösta minoriteten, ej heller genom att
lemna minoriteten frihet att antaga eller förkasta majoritetens
beslut. Jag tror dock, att, om förslaget antages, borgenärer-
nes rätt, vare sig majoritetens eller minoritetens, är skäligen
betryggad genom stadgandet i §:en 113. Dessutom förefaller
det mig otänkbart, att en så stor majoritet som 4/5:delar skulle
antaga ett ackord, som ej vore för dem förmånligt och är
detta förhållandet, så är det oek förmånligt för minoriteten.
Jag bifaller derföre förslaget sådant det är.o
Carl Iwarsson från Hallands Län instämde.
Pehr Pehrsson från Vermlands Län: »Min åsigt är re¬
dan framställd af de tre sista talarne, hvadan jag blott vill
uttrycka mitt erkännande af den rättvisa förslaget innebär;
och jag yrkar alltså detsammas godkännande.»
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Att vid inträf¬
fande konkurs söka åstadkomma ackord, hvarom i vår nu
gällande konkurslag intet finnes stadgadt, har småningom öf-
vergått till häfdvunnen sed, hvilken man ansett sig numera
böra reglera genom stadgad lag. Hvad i sådant afseende
blifvit af Utskottet föreslaget, anser jag vara ganska välbetänt,
synnerligen som den pluralitet, hvilken för ackords åväga¬
bringande erfordras, såväl i afseende på personernas antal
som de bevakade fordringarnes belopp blifvit högt tilltagen.
Beträffande den öfverklagade rättsvidrigheten, kan jag ej finna",
att rättvisan genom förslaget lider mera än af vår nu gällande
lag, enligt hvilken 99 borgenärer af hundra äro bundna vid
en endas beslut. Man har icke för längesedan haft exempel
af dylik beskaffenhet. Dessutom har man sett, att borgenär,
ehuru han af de öfrige blifvit erbjuden bela beloppet af sin
fordran, vägret mottaga detsamma och derigenom mot de
öfriges vilja tvungit till konkursens fortgång. Då, såsom förut
är nänindt, ackordsväsendet öfvergått till häfdvunnen sed, torde
detsamma icke längre kunna från lagstiftningen uteslutas, och
någon försigtigare lag i förevarande fall, än den föreslagna,
står näppeligen att finna, hvadan jag yrkar förslagets anta¬
gande jemväl utan afseende på de anmärkningar, som mot
§§ 109 och 110 blifvit framställde, ty, hvad § 109 beträffar,
sä måste man såsom regel antaga, att samtlige borgenärer er¬
hållit underrättelse om konkursens inträffande, och den mot
Den / 4 Juli.
77
g 110 framkastade anmärkning skulle lägga allt för stort hin¬
der mot ackords åvägabringande.v
Josef Smedberg från Elfsborgs, Pehr Tjernlund från Vester-
Norrlands. Jäns Månsson från Kristianstads. Olof Pehrsson frän
Gefleborgs och Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus
Län instämde.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Ser man saken
från rent juridisk synpunkt, måste man bekänna, att § 99 af
förevarande förslag ej är fullt rättvis, men nian har mera af-
sett det lämpliga. Hittills har väl ej heller alltid gått så rätt¬
vist till, och beräknar man de mångfalldiga kostnader och
olägenheter, som med konkurs äro förenade, så måste man
erkänna, att ordspråket: ven mager förlikning är bättre ari
en fet process”, besannas. Borgenärer kunna ofta genom an¬
tagande af ackord få större utdelning, än händelsen kunnat
blifva, derest konkursen skolat fortgå. Då majoriteten för ac¬
kords antagande skall vara så stor, som § 99 upptager, synes
någon synnerligen stor orättvisa ej kunna uppstå för minori¬
teten, och dessutom kan man vara öfvertygad, att ackord icke
af domstol fastställes, derest underslef egt rum. B’ör min del
är jag af den åsigt, att begreppet ackord är en så vigtig fact¬
or i konkurslagstiftningen, att vi måst införa detsamma, om
man eljest skall kunna säga, att nämnde lagstiftning gått nå¬
got steg framåt.
Vidkommande §§ 109 och 110, anser jag, att den förra
bör oförändrad antagas, hvaremot den sednare, såsom inga¬
lunda öfverensstämmande med rättvisa, bör afslås eller, om så
ej kan ske, åtminstone återremitteras, för att undergå behöf¬
lig förändring.”
Georg Nyqvist från Vermlands Län : ”.lag medger vis¬
serligen, att, i tall förevarande förslag antages, händelser kunna
inträffa, då detsamma kan missbrukas, men jag tror, att de
skola blifva ganska få, och att under nuvarande förhållanden
missbruken äro än störte. Man ser t. ex. stundom att, vid
fråga om ackord, industri-riddare hålla sig framme och till¬
handla sig för godt pris fordringar, för hvilka de sedermera
utur konkursmassan tilltvinga sig full betalning. Sådant kan
åtminstone genom förslaget förekommas.
Jag ser ej heller något farligt deruti, att enligt § 109
frånvarande fä åtnöja sig med, hvad de närvarande beslutat,
ty så är ock nu fallet i inånga afseenden, och, hvad anmärk¬
ningen mot § 110 beträffar, tror jag, att man kan vara fullkom¬
ligt lugn, då borgesman har rätt att öfverklaga ackordsbeslu-
tet, oaktadt han icke bevakat sin fordran i konkursen »
78
Den 14 Juli.
Häruti instämde Guslaf Bolin från Upsala, Pehr Nilsson
från Malmöhus och Sven Johansson från Elfsborgs Län.
Olof Nilsson från Vesterbottens Län : »För min del an¬
ser jag, att ackord ej bör komma till stånd, derest icke alla
borgenärerne derom äro ense. Hvad nu blifvit föreslaget, in¬
griper allt för mycket i eganderiitten, hvilken bör hållas i
helgd och af lagen skyddas. .lag yrkar derföre afslag å de
§§ af förevarande förslag, som handla om tvångsackords in¬
förande.»
Anders Jonsson från Vermlands Län: »Jag önskar blott
tillkännagifva, att på de skäl Anders Ersson jemte de flere,
som talat i enahanda syftning med honom, anfört, bifaller jag
förslaget om tvångs-ackord, utom §§ 109 och synnerligast 110
hvilka jag önskar måtte varda återremitterade.»
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Jag ser icke någon våda
att bifalla hela förevarande kapitel, och anser derjemte nö¬
digt att § 109 bibehålles, på det ej må inträffa, att en eller
annan underlåter att bevaka sin fordran och för densamma,
sedan ackord antagits, söker ut hela befoppef. Han skulle då
få bättre rätt än de, hvilka bevakat sina fordringar. I afse-
en på § 110 skulle jag godkänna Nils Larssons anmärkning,
om man blott läste halfva paragrafen, men läser man den i
sin helhet, så tror jag. att dess stadgande ej kan vara farligt
att godkänna. Jag bifaller alltså hela förevarande kapitel.»
Anders Gudmundsson från Hallands, Bengt Johan Holmlin
från Götheborgs och Bohus, Pehr Eriksson från Gefleborgs
och Pehr Maisson från Vesfer-Norrlands Län|instämde.
Jonas Andersson: »Från någon rättsgrund kati man,
enligt min tanka, icke hämta skäl till försvar för tvångs-ac¬
kord, ty orättvisa måste alltid uppstå, om majoriteten skall
kunna tvinga minoriteten, hvilket just är hvad konkurs afser
att förekomma, då .sjelfva begreppet konkurs innebär grund¬
satsen att förhjelpa hvar och en till full rätt Afven för nyt¬
tans skull torde tvångsaekord ej heller kunna försvaras. Man
skulle visserligen kunna tycka, att hvad jbdelar af borgenä¬
rerne besluta, borde vara rätt och billigt, men fäll kunna dock
inträffa, då t. ex. dessa -f-tdelar bestå af gäldenärens slägtin-
gar och anförvandter, som föga bekymra sig om minoritetens
rätt, hvilken alltså måste gifvas till spillo, helst som vid den
pröfning ackordsförslag inför Domstol underkastas, svårigheter
ganska väl kunna möta att ådagalägga, det oriktigt fortfarande
egt rum. Antages deremot mitt bemedlingsförslag. så inkräk¬
tar man ej på minoritetens rätt. Visserligen skulle man der¬
emot måhända kunna invända, att under sådana omständig¬
heter gäldenären skulle vägra att ingå på ackord, men sådant
Den / 4 Juli.
97
kan endast inträffa under förutsättning, att gäldenär icke är
fullt ärlig saint att, oaktadt hans förmåga sådant tillåter, lian
likväl viii göra rätt för sig.»
Herman Jönsson Öbom från Norrbottens och Sven Johans¬
son från Elfsborgs Län instämde.
Håkan Olsson från Kristianstads Län: »Man tycker, att
■jLdelars pluralitet för ackords åvägabringande är skäligen högt
tilltagen och att |-:dels minoritet deremot är en obetydlighet,
men fall kunna dock gifvas, der denna minoritet kan väga
ganska mycket. Det har inträffat understundom, att konkurs
uppkommit blott af spekulation på ackord, och om vid ett
sådant, tillfälle majoritetens ^adelar, samtlige förmögne personer,
representera 400 000 R:dr och minoriteten, alla fattiga och
mindre bemedlade, återstående 100,000 R:dr af massans till¬
gångar, så är det i sanning hardt, att desse obemedlade skola
af majoriteten undertryckas. Jag instämmer derföre med Nils
Larsson och yrkar förslagets förkastande.»
Erik Ersson från Gefleborgs Län: »Jag kan visserli¬
gen icke förneka nyttan af tvångs-ackord, men hyser dock
stora betänkligheter att bifalla förslaget. Det är ej med nå¬
gon rättsprincip förenligt att några personer skola kunna skänka
bort andras penningar. Man har till stöd för förslagets an¬
tagande anfört, attén gäldenär och hans familj genom ackord
kunna räddas från nöd och elände. Detta må visserligen vara
sannt, men det kan ock finnas borgenärer, som behöfva räd¬
das, hvilket i mångå fall genom ackord förhindras eller för¬
svaras. Skulle likväl förslaget antagas, så anser jag att åt¬
minstone gg 109 och 110 böra återremitteras, på det Utskot¬
tet mätte komma i tillfälle att fästa behörigt afseende vid de
anmärkningar, som mot dessa gg förekommit, synnerligen hvad
den sistnämnde angår, der orimligheten af föreskriften, att en
fordran skall kunna utkräfvas hos löftesman, sedan en del deraf
blifvit genom ackord efterskänkt, är i ögonen fallande. Det
borde vara löftesman öppet att deltaga i ackords afslutande
och föreskrift derom bör vid §:n tilläggas.»
Erik Hansson från Gefleborgs, Per Anlon Nyström från
Vesterbottens och Per Uysiröm från Jemtlands Län med flere
Ståndets Ledamöter instämde.
Ola Lassen frän Kristianstads Län: »Jag är förekom¬
men af Uhr och instämmer med honom och hvad särskildt
g 110 beträffar, anser jag den vara på sin plats. Löftesman
har ju full rätt att bestrida ackord och kan förbjuda borge¬
när att derpå ingå, om han så Anner för godt.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Jag hade
visserligen icke tänkt att förlänga diskussionen, men af hvad
80
Den 16 Juli.
några talare anfört har jag blifvit föranledd att yttra mig.
Man har talat derom, att förslaget om tvångsackords införande
är rättsvidrigt, men detta kan jag icke föreställa mig. Tvärt¬
om tycker jag mig i detta kapitel se den vackraste sidan af
förevarande lagförslag och då så stor majoritet för tvångs-
ackord erfordras, har jag fullt förtroende dertill, att, hvad en
sådan majoritet beslutar, ock äi rättvist. Är det ej bättre att
snart åvägabringa ackord, än att konkurs skall räcka i åratal?
Jag tror mig dessutom veta, att förslaget redan är bifallet af
de tre öfrige Stånden, g 110 skulle möjligen kunna utveck¬
las klarare, men den är nog på sin plats och förvarar tillräck¬
ligt löftesmäns rätt.»
Pehr Ostman från Vester-Norrlands och Johannes Lars¬
son från Jönköpings Län instämde.»
Paul Andersson: »Det är blott med anledning af Hå¬
kan Olssons anmärkning i afseende på pluraliteten, som jag
begärt ordet och, för att gendrifva hans mening vill jag blott
fästa uppmärksamheten på den stora enighet, som är af nöden
och hvilken fullkomligt betryggar minoritetens rätt. Om till
exempel i en konkurs finnas 50 borgenärer, hvaraf 40 sam-
manlagde ega att fordra 5,000 R:dr och 10 borgenärer 6,000
R:dr, så kunna dessa tio kommendera de 40, det vill säga
hindra dem från att afsluta ett billigt ackord. Det är dess¬
utom här icke fråga om något egentligt rättsförhållande, utan
hela förslaget går ut på att åvägabringa en ömsesidig öfver¬
enskommelse, en förlikning oell vill man motsätta sig försla¬
get härutinnan, så anser jag det vara i sin helhet förfeladt.
.Jag beder fördenskull vänligen, att Ståndsbröderne vilja noga
öfverväga förslaget, innan beslut fattas.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län: »För min del
finnér jag icke, att Utskottet kunnat gå varsammare till väga,
än som skett och skulle så ringa minoritet som ^:del få un¬
dertrycka majoriteten, vore sådant för densamma förnärmande.
I afseende på lös egendom torde vara af mindre vigt, huru¬
vida ackord kan komma till bestånd eller ej, men beträffande
fastighet och synnerligen sådan på landet, kommer förslaget
att medföra väsendtlig fördel, derigenom att realisation af så¬
dan egendom, hvilket vanligen plägar ske till underpris, und-
vikes. Jag hemställer derföre, att förslaget, såsom välgrun-
dadt, måtte antagas.»
Olof Olsson i Gersheden, från Vermlands Län: »Vid
diskussionens början om detta kapitel instämde jag med Nils
Larsson och jag har sedermera icke hört skäl angifvas, som
kunna förenleda mig att frånträda min då yttrade åsigt.»
Den -14 Juli.
81
Man har anfört, bland annat, såsom en olägenhet under
nu varande förhållanden, att personer på spekulation kunna
köpa sig in i konkurser och sedermera förhindra ackords åvä¬
gabringande, hvilket genom förevarande förslag skulle före¬
kom mas, men jag kan för min del icke finna huru någonting
sådant nu skall kunna inträffa, då vår gällande konkurslag
stadgar, att borgenär är pligtig svärja det »innan ansökningen
oin gäldenärens egendoms afträdande honom kunnig blef, han
på god tro varit innehafvare af sin anmälda fordran.»
Nils Larsson: ”Jag har visserligen förut gifvit tillkänna
min åsigt och skulle derföre icke hafva yttrat mig vidare,
derest icke några anmärkningar, ehuru af löslig beskaffenhet,
tarfvade genmäle. Man har nemligen sagt att det vore orim¬
ligt, om minoriteten skulle kunna tvinga majoriteten. Dervid
bör man likväl komma ihåg att minoriteten, äfven om den
utgöres af en enda person, befiuner sig i sin goda rätt. Han
har visserligen icke gått, majoritetens önskningar till mötes,
men han har ej heller Kränkt dess rätt. Åtskilliga andra skäl
till förslagets antagande, vittnande om irriga begrepp, hafva
visserligen blifvit framkastade, men som deras förfäktare med-
gifvit rättsvidrigheten af principen om tvångsackord, kunna
desamma lemnäs utan vederläggning. Jag vidhåller emeller¬
tid hvad jag förut yttrat och yrkar att förevarande kapitel
må återremitteras.»
Carl Johan Svensin: »Den brist i lagstiftningen, Ut¬
skottet genom ifrågavarande förslag om tvångsackord sökt
afhjelpa, har varit sä stor, att jag tror man med tacksamhet
bör antaga förslaget, hvilket, änskönt man måste vidgå att
full rättvisa ej sker, derigenom att majoriteten kan råda, lik¬
väl är fotadt, pä ganska billiga grunder. Jemväl de mot §§
109 och 110 framkastade anmärkningar anser jag böra lem¬
näs utan afseende.»
Sven Rosenberg: »En föregående talare har yttrat att
minoriteten, äfven om den bestode af en enda person, vöre i
sin fulla rätt och att dennes vägran till ackord ej inverkade
på majoritetens orätt. Att så likväl icke är förhållandet, ber
jag att genom ett exempel få visa. Det var för någon tid
sedan i en konkurs, der gäldenären erbjöd ackord med 85
procent och förbindelse att för resten ställa säkerhet. Ac¬
kordet antogs af samtlige borgenärer utom en enda, hvadan
konkursen måste fortgå och resultatet blef, att rättegångar
och andra omkostnader medtogo tillgångarne, så att utdelnin¬
gen slutligen blef 50 procent. Månne ej i detta fäll den vä¬
grande inverkade på de öfriges rätt.
Nils Pettersson från Kalmar Län hördes häri instämma.
Bonde-St:s Prot. vid iSS9—60 Arens hiksdag. VII. 6
Den 14 Juli.
Sedan diskussionen förklarats slutad och Talmannens pro¬
position på bifall till kap. 6 af Lag-Utskottets förevarande Be¬
tänkande, N:o 33, med blandade ja och nej besvarats,
biet, då votering begärdes, i enlighet med Nils Larssons hem¬
ställan att, i stället för Jonas Anderssons förslag till tillägg i
slutet af § 99, såsom kontra-proposition måtte antagas äter-
reniiss af kapitlet med dervid framställda anmärkningar, föl¬
jande voterings-proposition uppsatt, justerad och god¬
känd :
Deu, som bifaller kap. 6 af Lag-Utskottet i Betänkandet,
N:o 33, framställda förslag till konkurslag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, då har Ståndet återremitterat ofvannämnda
kapitel med dervid gjorda anmärkningar.
Och som vid voteringssedlarues öppnande 39 Ledamöter
befunnos hafva röstat ja och 28 nej, alltså var Utskottets för¬
slag af Ståndet godkändt.
Emot detta beslut reserverade sig Erik Ersson från Gefle¬
borgs, Lönn från Jönköpings, Öström från Vestmanlands, Falk
och Anders Jonsson från Skaraborgs, Jan Andersson och Lars
Larsson från Kopparbergs, Olof Olsson i Gersheden från Verm¬
lands, Lekberg från Nerikes, Olof Nilsson frän Vesterbottens
samt Jonas Andersson från Östergöthlands Lön.
Kapitlet 7:
Med anledning af hvad Utskottet i detta kapitel föreslagit
yttrade:
Paul Andersson från Jemtlands Län; »Genom detta
förslag söker man val påskynda konkursmåls afslutande, men
om icke bestämd tid varder utsatt, så kunna konkursernas
utredning förlängas genom rättegångar och jag hemställer af
sådan anledning, huruvida icke till g 125 bör göras det till-
lägg, som uti de tryckta »anteckningarne» föreslås. Jag före¬
ställer mig att ett sådant tillägg är nödvändigt, i synnerhet
om gäldenären väntar arf, ty i sådan händelse skulle borge-
närerne säkerligen göra allt hvad de kunna, för att uppehålla
konkursmålet.»
Georg Nyqvist: »I afseende på detta tillägg har jag
förut yttrat mig och jag kan icke inse det medföra annan på¬
följd, än att såsom man säger, lägga hyende under lasten.
Kreditorerna kunna icke uppehålla konkursen utur hvilken de,
i och med detsamma den är afslutad, äro berättigade att er¬
hålla hvad sorn finnes samt att framdeles åtkomma allt hvad
Den 1 i Juli.
83
gäldenären ärfver eller förvärfver. Jag protesterar således mot
det af' Paill Andersson föreslagna tillägget.»
Sven Rosenberg: »Man har påyrkat att de tryckta an-
teckningarne skol i i afseende på åtskilliga i detta kapitel före¬
kommande §§ läggas till grund för återremiss, men jag hem¬
ställer huruvida det kan förefinnas något skäl dertill. Hvad
§ 125 beträffar kan väl tillägget göras, men i fråga om gg
122 och 123 är förslaget lika godt sorn anmärkrdngarne.»
Paul Hedström,! »Lika med Paul Andersson auser jag,
att de tillägg sorn i de tryckta anteckningarne finnas före-
slagne böra bär göras, ty det är enda sättet, hvarigenom man
kan få konkursmål hastigt afgjorda.»
Georg Nyqvist: »Jag anser mig ytterligare böra fästa
Ståndets uppmärksamhet på vådan att antaga det föreslagna
tillägget till § 125. Derigenom skulle gäldenär ega att efter
den bestämda tidens förlopp fritt förfoga öfver hvad hnn komme
att ärfva och förvärfva och följden blefve, att han lätt kunde
gynna en borgenär.»
Häruti instämde Carl Iwarson från Hallands, Jöns månsson
från Malmöhus oell Sven Johansson från Elfsborgs Län.
Hedström: »Det är i min tanka förenadt med stora svå¬
righeter att förekomma underslef, vare sig man bestämmer
kort eller lång tid för konkursens slut, men att någon tid
måste bestämmas tror jag vara ganska nödvändigt.»
Paul Andersson: »Mot de af Nyqvist befarade olägen¬
heter tror jag §§ 128. 129 och 130 innehålla tillräckliga kor¬
rektiver, så att faran för underslef å gäldenärens sida icke är
så stor som han antager. Jag yrkar derföre återremiss pä
förut anförda skäl.»
Nyqvist: »Jag vill blott erinra, med afseende på hvad
Hedström nyss yttrat, att, vare sig tid för konkursens afslu-
tande bestämmes eller icke, man ej behöfver vara oviss om
hvad i konkursen bör ingå såsom borgenärers tillhörighet,»
„ c o ^ »
Ofverläggningen förklarades slutad och efter derom af
Talmannen framställd proposition blef kap. 7 af förevarande
Lag-Utskottets Betänkande af Ståndet godkändt.
Likaledes blefvo kapitlen 8 och 9 af samma Betänkande
efter derom gjord framställning godkände.
Vid härefter skedd föredragning af Lag-Utskottets förslag
till Förordning om boskillnad och undanskiftande af egendom
i makars bo. blef jemväl detta förslag af Ståndet godkändt.
Förberörde Utskotts förslag till Förordning huru gäld vid
dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående
undanskiftande af egendom i död makes bo, föranledde dis¬
kussion, dervid följande Ledamöter yttrade:
84
Den 74 Juli.
Gustaf Bjerkander: »Det af författaren till de tryckta
anmärkningarne vid rubriken till denna Förordning föreslagna
tillägg anser jag nödvändigt oell hemställer derföre, att vi
böra antaga detsamma.»
Anders Gudmundsson: »Då förevarande förslag är af
stor vigt bör detsamma ock egnas den uppmärksamhet saken
fordrar, hvadan och då de anmärkningar, som i de tryckta
anteckningarne innefattas äro välgrundade, jag påyrkar åter-
remiss, på det de nödige förändringarne må varda vidtagne.»
Diskussionen förklarades slutad och uppå Talmannens pro¬
position godkändes förevarande förslag, dock skulle i rubriken
till Förordningen emellan orden »makes» och »bo» inflyta
orden : »eller skilda makars.»
Föröfrigt uppdrog Ståndet åt Utskottet att i rubriken till
den föreslagna nya konkurslagen och i öfriga §§ af Betän¬
kandet än de här ofvan särskildt anmärkta, vidtaga sådane
ändringar, som af Ståndets nu fattade beslut påkallades.
§ 3.
Bordlädes första gången:
Konstitutions-Utskottets Memorial N:ris 46—50 ;
Stats-Utskottets Betänkanden N;ris 131—144;
Bevillnings-Utskottets Utlåtanden N:ris 29 och 30;
Banko-Utskottets dito N:ris 28—30:
Ekonomi-Utskottets dito N:ris 117—120; och
Expeditions-Utskoltets Memorial iUris 9 och 10.
§ 4.
Talmannen tillkännagaf att det vid Ståndets plenum den
7 innevarande månad på eftermiddagen förda protokoll vore
för justering i kansliet tillgängligt
Ståndet åtskiljdes kl. tre qvart till 10 e. m.
In fidem
N. A. Fröman.
Den 17 Juli.
85
Den 17 Juli.
Plenuin kl. 6 e. m.
§ I-
Den af Ståndets utsedde Revisorer öfver Ståndets kassa för¬
valtning afgifna berättelse blef på begäran hvilande på bordet.
§ 2.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet ledighet
från Riksdags-göromålen åt följande dess Ledamöter, nem¬
ligen:
P. F. Mengel från Upsala Län under 3:ne veckors tid,
räknad från den 25 i denna månad;
Johan Carlsson från Östergöthlands Län under 14 dagars
tid från den 18 dennes ;
Anders August Andersson och Nils Fredrik Andersson från
Östergöthlands samt Anders Pehrsson och Ola Jönsson från Malmö¬
hus Län under 3 dagars tid från och med morgondagen :
Nils Larsson från Jemtlands Län under 3 veckors tid från
den 25 dennes ; samt
Erik Malmin fråu Vestmanlands Län under 3 veckors tid
från den 22 innevarande månad.
§ 3.
Till handläggning företogs härefter Lag-Utskottets Be¬
tänkande, N:o 34, i anledning af väckt motion, angående
antagande af ny lag om tvåårig preskription och om års-
stämning.
Sedan Ståndet beslutat att Betänkandet skulle i sin helhet
föredragas och diskuteras, begärdes ordet af:
Nils Larsson från Jemtlands Län, som anförde: »Jag
får förklara mig nöjd med detta Lag-Utskottets Betänkande i
allmänhet, dock vill jag göra anmärkning deremot i ett hän¬
seende, nemligen beträffande punkten 7. Denna innehåller:
Den 17 Juli.
»Har gäldenär genfordran ho» borgenär, äge rätt att sin skuld
deremot qvitta, ändå att han den genfordran ej så bevakat,
sorn i § 1 sägs: var tiden till genfordringens bevakning ute,
när den i bans hand kom eller när han till borgenären skyldig
blef. äge qvittningsrätt ej rum.» ilig synts som skulle ett dy¬
likt stadgande blott leda till trassel oell olägenheter. Derigenom
skulle man kunna göra gällande en fordran, som legat oan¬
mäld i 20 års tid. Visserligen är det sant, att denna gen¬
fordran skall styrkas, men det kan ju då inträffa, att den icke
kan förnekas, ehuru den möjligen vore betald, hvilket dock
gäldenären icke är i tillfälle alt styrka. Af denna anledning
skulle jag föreslå, att en hvar, som icke inom 10 är gör sin
rätt gällande, vare sig i afseende å fordran eller genfordran,
blifver densamma förlustig. Jag önskar återremiss i detta
syfte af § 7 äfvensom i sammanhang dermed af § 14, sista
momentet.»
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »i motsats till den
föregående talaren tycker jag att ifrågavarande § är ganska
klar och tydlig, samt föreskriften deri ganska billig. Tillägget:
»var tiden till genfordringens bevakning ute, när den i hans
hand kom, eller när han (ill borgenären skyldig bief, äge qvitt¬
ningsrätt ej rum», förklarar tillfyllest det föregående stad¬
gandet. Jag anser att man bör vara belåten med Utskottets
förslag och bifaller alltså den nu ifrågavarande §:u, såväl som
förslaget i öfrigt.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag vill icke
motsätta mig återremiss. Genfordran går alltid i qvitt¬
ning, men genfordran sträcker sig icke längre än borge¬
närs fordran räcker, ty den är egentligen en pant mot bor¬
genärs fordran. Delta framstår tydligt nog vid jemförelsen
med §, som handlar om den der har pant i handom. Skulle
äter gäldenärs fordran gå öfver, vara större, då måste den
bevakas, men har han fått den efteråt och ej bevakat den¬
samma. sä gäller den ej såsom genfordran. Jag vill, som
nämndt är, icke sätta mig emot åserremiss häraf, ifall något
förtydligande af ordalagen skulle kunna äga rum.»
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Den erinran min
vän Pehr Nilsson gjorde om tillägget i § 7 förringar ej vigten
af min anmärkning, det genfordran kan blifva nära 20:firig.
När gäldeniiren blef skyldig sin borgenär, kunde han hos ho¬
nom hafva en nioårig fordran, och sedan går hans egen skuld
i 10 år, hvarigenom den förre fortgår i 19 ar. Om nu i all¬
mänhet sådane fordringar och genfordringar genast qvittas,
kan det dock leda till trassel, i det att icke alldeles otroligt
Den 17 Juli.
87
är, att en mindre redlig gäldenär skulle kunna begagna sig
häraf, och efter en tid af 18 å 19 år vore det icke så lätt
för en borgenär att styrka, det en gäldeuärs fordran
blifvit betald, Antag exempelvis att A väcker an¬
språk mot B om utbekommande af en 9 år gammal fordran.
B svarar, att han sedan 9 år derförut har en fordran af A,
och alltså icke kan ingå på annat än qvittning. A kan icke
lörneka skulden, men vet sig hafva betalt densamma, ehuru
han numera icke kari förebringa någon bevisning derom. Hvad
blir nu följden af allt detta ? Jol att domstolen måste döma
till qvittning parterna emellan. Då således trassel, ja äfven
bedrägerier, kunna härigenom tillvägabringas, önskarjag åter-
remiss af § 7. Likaså vill jag i fråga om § 14 visa, att det
åsyftade ändamålet med deruti intagna stadgande om års-
stämning icke pä det af Utskottet föreslagna sätt kan vinnas.
Yid arfskifte begäres årsstämning, på det sterbhus-delegarne
skola fä utredt, hurudan ställningen inom boet är. Om nu en
person, som har skuld till sterbhuset, förtröstande på före¬
skriften i sista mom. af § 14, och i beräkning af qvittnings-
rätt, icke bevakar sin der egande fordran, skulle sterbhuset
icke fä reda på denna skuld, och om hans skuld vore känd,
men icke hans fordran, så kunde arfskiftet börja och afslutas,
i fullkomlig okunnighet om ett dylikt förhållande, hvarefter
arfvingarne finge träda från sina redan dem tilldelade arfve-
lotter, »
Häruti instämde Sven Heurlin hein Kronobergs, Pehr Tjern¬
lund från Vester-Norrlauds och Paul Andersson från Jemtlands
Län m. fl.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Lika med
Hils Larsson tror jag att denna § behöfver förändring. Uti
den till Ståndets Ledamöter utdelade skriften i detta ämne
förekomma förslag till ändringar i ingressen, §§ 4, 9, 11 och
19, hvilka böra tagas under noggrann pröfning, och hvilka
jag anhåller måtte af denna anledning varda upplästa.»
Sekreteraren uppläste derefter dessa så lydande:
§ 4, rad. 9: »der ej sådan Kungörelse sker», torde böra
sättas i stället för: »der sådan Kungörelse ej sker», för att få
meningen gramatikaliskt rigtig.
§ 9, rad. 3: »i konkursmål» synes böra införas efter
»boet», emedan adeligt bo, äfven om de i afseende å kon¬
kurs-, boskillnads- och urarfvamål föreslagna förändringar ogil¬
las, likväl skulle komma att lyda under Hofrätt i frågor om
bouppteckningars uppvisande, förmynderskap, arf och testa¬
mente.
88
Unn 11 Juli.
§ 11, råd. 9: »inländska» torde böra införas emellan
orden »alla» och »borgenärer», i likhet med hvad förslaget
till konkurslag g 15 upptager.
§ 19: »Vare ock gällande hvad särskildt är stadgadt om
preskription för fordringar, sorn grunda sig å redogörares upp¬
börd af allmänna medel», torde böra införas vid slutet af denna
g, ty meningen lärer ej vara att upphäfva Kongl. Karamar-
Kollegii och Kammar-Rättens Kungörelser af ded 18 Februari
1811 och den 9 Oktober 1815, hvari den 1 Oräriga preskrip¬
tionen beräknas från den dag redogörelse blifvit inlemnad till
revision, och ej, såsom i förslagets g 1, från den da», fordrin¬
gen tillkom. Deremot torde det ej vara nödigt här upptaga
de i Lagberedningens förslag till Handels-Balk kap. 17, § 18
sista punkt, uppräknade öfriga fall, emedan i dessa preskrip¬
tionstiden alltid är kortare än tio år, och de således inbe¬
gripas under hvad i början af Lag-Utskottets förevarande g
redan är utsatt.»
C. J. Svensén från Kalmar Efin: »Ändamålsenligheten
deraf, att fä alla dylika författningar om preskriptionstiden sam¬
manförda i en förordning lärer väl ingen betvifla. När i in¬
gressen till Kongl. Kungörelsen af den 19 Augusti 1802, angående
kontrakter, beting, öfverenskommelser m. m för enskildes for¬
dringar hos Kronan, eller tvärtom, der tioårig preskriptionstid
stadgas, är af Bjerkander till upphäfvande föreslagen, så bör
Kongl. Förordningen af den 8 September 1824 jemväl upp¬
höra att ega gällande kraft, Har jag en fordran af Statsver¬
ket för aflöningar och underhåll enligt stat, eller kostnadser¬
sättningar och provisioner, sä måste jag, enligt sistnämnde
författning, anmäla den före December månads slut nästpåföl-
jande år, eller ock hos Kronofogden inom den 1 November
och således eger, enligt denna sednare förordning, knapt ett¬
årig preskriptionstid rum. Likaledes finnes Kongl. Kungö¬
relsen af den 20 November 1845, jemte förklaring deröfver
den 23 Mars 1858, angående ersättning af allmänna medel
för vittnen i brottmål. Skulle det kunna hända, att en fordran
på dylik ersättning tillkommit 10, 15 å 17 år förr, än rätten
tilldömt ersättningen; samt att, sedan dom fallit, underrättelse
derom ej kunnat erhållas af vittnet förr, än preskriptionstiden
vore förgången; och huru skall man då bete sig, när lagen
säger, att fordran skall bevakas inom 10 år från densammas
uppkomst? Jag påminner mig specielt, att vid ett mål, som
afdömdes i Ronneby, Kronofogden vägrade vittnena den dem
tilldömda ersättning derföre, att de icke inom November må¬
nad året näst efter det, då slutliga domen fallit, anmält sig
till erhållande af samma ersättning. Med anledning af hvad
Den 11 Juli.
89
jag nu anfört yrkar jag återremiss för den händelse de nu åbe¬
ropade författningarnes föreskrifter komma att få^något sam¬
band med förevarande fråga. Anteckuingarne och tilläggen
till §§ 9 och 11 anser jag vara ganska förtjenstfull och rik¬
tiga. Likaledes delar jag Nils Larssons åsigt om §§ 7 och
14.»
Talmannen erinrade att detta förslag endast afsåge en¬
skildas fordringar I103 hvarandra och hänvisade i öfrigt till §
20 af förslaget.
Gustaf Bjerkander från Skaraborg Län: »Sedan skälen
nu blifvit anförda, anser jag att ingressen samt de §§. vid
hvilka anmärkning blifvit gjord, böra återremitteras, hvarför
jag äfven anhåller om framställande af proposition på en hvar
af deni.»
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Dä det ligger
synnerlig vigt derpå, att få dessa föreskrifter sammanfattade
så tydliga som möjligt, vill jag icke sätta mig emot återre¬
miss, på det Utskottet jemväl må kunna få del af härstädes
gjorda ^anmärkningar. Det må derföre äfven tillålas mig att
fästa uppmärksamheten på lydelsen af § 11, der det heter:
»Då? kallelse är så sökt, som i g 9 sägs, utförde Rätten of¬
fentlig stämning å okände borgenärer, att sist före kl. 12 å
viss dag näst efter ett år, gifva sina fordringar skriftligen eller
muntligen an; är boet å landet, och askas ej urtima Ting, då
må inställelsen utsättas till det lagtima Ting, som näst efter
ett år infaller. Stämningen varde å Rättens dörr anslagen
ett år före inställelsedagen och i allmänna tidningarne kun¬
gjord tre gånger, första gången 10 och tredje gängen sist 4
månader innan den dag inträffar. Kronans ombudsman i orten
och alla borgenärer, som å den i g 9 omförmälda förteckning
upptagna äro, skola om stämningen särskildt underrättas; och
foge Rätten eller Domaren anstalt att sådan underrättelse varder,
minst en månad före inställelsedagen, dem meddelad.» Jag
hemställer, huruvida icke sådant kan ske genom sökandens för¬
sorg, såTatt han icke må blifva alltför mycket prejad på kal-
lelsekostnaderne, såsom mången gång handt efter hvad jag
varit i tillfälle att erfara. Dylika underrättelser kunde komma
fordringsegarne tillhanda likaväl genom sökandens, som genom
Domarens försorg. Emedan jag tror att ett dylikt stadgande
skulle medföra mycken lindring i utgifter för de sökande, har
jag härpå velat fästa Ståndets uppmärksamhet.»
Svensén från Kalmar Län: »Med anledning af Talman¬
nens hänvisning till § 20, får jag erinra, att derstädes icke
med ett ord omnämnes enskildes fordringar hos Staten, utan
endast hos Banker och allmänna penningeverk o. s. v. Jag
90
Ben /? Juli.
förenar mig med dem, sorn yrka återreiniss af alla de upp¬
räknade §§.»
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Med anledning
af Rosenbergs anmärkning mot §11, vill jag fästa uppmärk¬
samheten derpå, att vid ärsproklama det aldravigtigaste är
just sjelfva kallelsen, eller meddelandet af stämningen, hvar¬
före det jemväl alltid bör ske på olficiel väg, och ingalunda
öfverlemnas ät sökanden sjelf att ombestyras. Mången gång
skulle detta äfven blifva mycket dyrare, än om underrättelse!)
meddelas genom vederbörliga auktotiteter. Jag 3’rkar derföre
bifall till hela förslaget, med undantag af de tvanne §§, den
7:de och 14:de, som af Nils Larsson blifvit påpekade, och
hvilka böra återremitteras.»
Carl Iwarson från Hallands Län: »Den nästföregående
talaren säger, att den vigtigaste delen af årsptoklaman är
stämningens delgifvande, men jag anser prescriptionstidens slut
vara af minst lika mycket inflytande på fordringarnes bestånd,
hvarföre jag instämmer med Rosenberg och tror att kallelserna
för billigare pris kunna genom sökandens försorg komma ve¬
derbörande tillhanda, än om domaren skall derom föranstalta.
Om en Kronofogde får ett dylikt uppdrag, förer han sig till
godo ganska drt’ga resekostnader, och jag har mig bekant
Kronofogdar och Länsmän, som tagit betalt för 7 ä 8 mils resor
i dylika fall, hvarför jag i allo förenar mig med Rosenberg.»
Georg Ayqvist från Vermlands Län: »Jag vill blott till¬
kännagifva, att, enligt min tanka, offentlig stämning icke bör
gå genom enskild person och det framstår alldeles klart och
tydligt af Paul Anderssons yttrande, att ingen återremiss af
§ 11 är af behofvet påkallad.»
Häruti instämde Nils Svensson och Torkel Nilsson från
Kristianstads, och Pehr Tjernlund från Vester-Norrlands Län
med flera.
Diskussionen förklarades nu vara afslutad. Uppå derom
af Talmannen nu framställda särskilda propositioner blef §
7 och i sammanhang dermed § 14 återremitterad, hvarjemte
de vid föredragningen gjorda anmärkningar skulle till Ut¬
skottet åtfölja, med rättighet för Utskottet att i ingressen och
öfriga delar af Betänkandet, som nu af Ståndet godkändes,
göra de ändringar hvartill ofvanberörde anmärkningar må
föranleda.
§ 4-
Vidare föredrogs Lag-Utskottets Betänkande N:o 35, i
anledning af väckta motioner, dels om förändrad lagstiftning
Den il Juli.
91
angående förlag, dels ock om rätt till underpant i lös egen¬
dom i allmänhet.
Härvid yttrade;
Johan Lönn från Jönköpings Län; »Hvad Utskottet ä
§ 4 föreslagit, att. inteckning af pantförskrifning skall förnyas
inom 2 år sedan den beviljades och sedan ytterligare inom 2
år o. s. v., kan jag för min del icke gilla, ty låntagaren får
betala nya omkostnader hvart annat år, och måste på detta
sätt erlägga näslan dubbel ränta, isynnerhet der den aftalta
summan icke är så betydlig, och då man mäste betala 3 K:dr
för hvarje protokolls-utdrag. För min del anser jag det vara
ganska tillräckligt om inteckningen förnyas hvart femte år,
å hvilket förslag jag anhåller att Talmanen ville framställa
proposition.»
Pehr Eriksson från Gefleborgs Län förenade sig häruti.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Då meningen
nu är att undanrödja de förhatliga lösöreköpen, bör man icke
lägga alltför stora hinder i vägen för begagnande af patent¬
rättens intecknande i lösegendom, genom att betunga den med
dryga kostnader. Derföre bör förnyelsetiden betydligen ut¬
sträckas, så att den t. ex. blifver lika med den för fast egen¬
dom. Men om denria skulle synas väl lång, yrkar jag dock
att inteckningen icke mätte behöfva förnyas oftare, än högst
hvart femte år, på hvilken grund jag fordrar återremiss af
denna g. För närvarande har jag icke några andra anmärk¬
ningar att göra, till dess jag får under diskussionens lopp er¬
fara, hvilken Ståndets opinion i frågan kan vara.»
Häruti instämde Sven Gustaf Johansson från Jönköpings,
Anders Jonsson från Skaraborgs och Nils Pettersson från
Kalmar Län m. fl.
Sven Bosenberg från Kristianstads Län: »Jag önskar att
vid hvarje särskild g få framställa de anmärkningar, hvartill
jag kan anse mig befogad. Uti g 1 finnes orden: »— —
Varde pantförskrifning derom upprättad med dag, årtal och
vittnen under. — — —» Jag hemställer huruvida en så
detaljerad föreskrift icke är fullkomligt öfverflödig, helst jag
föreställer mig att ingen jurist skulle kunna fästa minsta af¬
seende på en handling, som saknade dylika anteckningar. Fö¬
reskriften i g 2, att pantförskrifningen skall intagas i det pro¬
tokoll. hvari bouppteckningar och morgongåfvobref införas,
anser jag icke heller fullt lämplig, ty hvarföre kan den icke
så gerna införas uti inteckningsprotokollet, då en inteckning
verkligen försiggår9 Angående § 4 anser jag, i fullkomlig
öfverensstämmelse med Bjerkander, förnyelsetiden alltför kort,
isynnerhet när frågan gäller långa afhandlingar med särskilda
92
Den 17 Juli.
specifikationer m. ni. Ifall inteckningen förnyas hvart femte
år anser jag delta tillfyllestgörande. Af sådan anledning anser
jag ock § 4 vara den, sorn företrädesvis erfordrar återre-
miss.»
Jöns Persson från Blekinge Län: »Jag har egentligen
samma anmärkning att göra, som af föregående talare redan
blifvit framställd, att intecknings-förnyelsen hvart annat år är
en orimlighet och isynnerhet betungande för den fattige, som
derigenom får draga ganska dryga räntor. En mellantid af
10 år är dock kanske alltför lång, då under denna tid tras¬
sel och möjligen bedrägeri kan uppkomma. Jag yrkar för¬
denskull att Ståndet måtte, i händelse af återremiss, såsom
sin gemensamma tanka, antaga, att en tid af 4 år mellan
hvarje intecknings förnyelse kunde bestämmas.»
Denna åsigt delades af Jöns Månsson från Kristianstads,
f. v. Talmannen Per Eriksson från Vermlands, Lars Guslaf An¬
dersson och Johan Peller Andersson från Elfsborgs, Sits Olsson
från Malmöhus och Per Erik Andersson från Vestmanlands Län
in. fl. Ledamöter af Ståndet.
Carl Iwarsson och Anders Gudmundsson, båda från
Hallands Län, förklarade sig förekomne af Bjerkander, hvar¬
före de nu blott ville med honom instämma.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Äfven jag instäm¬
mer med föregående talare i de anmärkningar, sorn blifvit
riktade mot § 4, ty denna går endast ut på att rikta Doma¬
ren på den fattiges bekostnad, och göra den iånesökande än¬
nu mera usel än han förut är. Deremot kan jag icke gilla
Rosenbergs åsigt, angående ordalagen i § 1, ty dem finner
jag ganska lämpliga och önskar att de måtte få qvarstå.»
Med Heurlin förenade sig Olof Olsson i Olebyn och An¬
ders Jonsson från Vermlands, Johannes Nilsson, och Erik Chri¬
stensson från Götheborgs och Bohus Län m. fl.
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län: »Icke hel¬
ler jag kan dela Rosenbergs tanka om lydelsen af § 1, ty
det skadar aldrig att hafva fullt klara, bestämda och tydliga
föreskrifter att följa. Lika litet kan jag finna något klander-
värdt i § 2, ty om dylika inteckningar skulle intagas i inteck-
nings-protokollet, uppkomme deraf mycket besvär och trassel
för Domare, hvarför de gerna må införas i boupptecknings-
och morgongåfve-protokollet. Beträffande åter § 4, måste jag,
i likhet med flere föregående talare, yrka densammas åter¬
remitterande.»
Häruti hördes instämma Anders Eriksson och Josef Smed¬
berg från Elfsborgs, Olof Andersson från Vestmanlands, Per
De ti 77 Juli.
93
Tjernlund från Vester-Norrlands, Georg Nygvist från Verm¬
lands och C. J. Svensén från Kalmar Län m. fl.
Öfverlä ggningen härom förklarades nu vara afslutad, och
uppå framställd proposition, blef ifrågavarande Betänkande af
Ståndet godkänd, med undantag af §4, som återremitterades
åtföljd af dervid gjorda anmärkningar.»
S 5.
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets Betänkande N:o 36
i anledning af väckta motioner om uppbäfvande eller revision
af Kongl. Förordningen i afseende på handel om lösören, som
köparen låter i säljarens vård qvarblifva, den 20 November
1845.
§ 6.
Vid nu förnyad föredragning af Lag-Utskottets Betän¬
kande N:o 37, i anledning af väckta motioner om förändrad
lagstiftning angående förmyndarevården, blef Utskottets å pag.
7 förekommande, hemställan angående Herr Grefve Löven-
hjelms motion af Ståndet godkänd.
Härefter begärdes ordet af:
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län, hvilken så¬
lunda sig utlät: »Hvad Utskottet i slutet af § 4 föreslagit,
eller att utdrag ur förmyndare-räkning skall af förmyndaren
till Domhafvanden ingifvas före eller sednast å första rätte-
gångsdagen af sista tinget året näst efter det, då räkningen
afslutas bordt», måste komma att medföra betydliga kostna¬
der för myndlingarne, ty klart är att förmyndaren måste hafva
reseersättningar för sina tingsuppvaktningar. Mig synes, som
skulle det göra till fyllest för kontrollens skull, att förmynda¬
ren aflemnade till gode männen räkningen och deröfver er-
hölle deras bevis, eller ock, om utdraget nödvändigt måste
in till Rätten, att gode männen inskickade till Domhafvanden
på en gång alla deri tillhandakomna räkenskapsutdrag från
hela distriktet, hvarigenom icke någon så stor kostnad skulle
uppstå. Om förra alternativet godkäcnes, kunde denna § slu¬
ta vid ordet »återställas», men i sednare händelsen behöfver
den helt och hållet omredigeras, hvilket bäst torde verkstäl¬
las af Utskottet, ifall återremiss häraf beslutes.»
Jolian Lönn och A. J. Sandstedt från Jönköpings Län
förklarade sig instämma med Bjerkander.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »I afseende på §
4 har jag samma betänkligheter, som Bjerkander ny'ss fram¬
ställt, och det förefaller mig bra obilligt att man fordrar dy¬
lika formaliteter för arf, som kanske icke äro större än 20,
94
Den 17 Juli.
30 å 50 R:dr. Vid sådana förhållanden stryka både kapi¬
tal och ränta att ersätta förmyndare-kostnaderna. Det
synes vara fullt tillräckligt om räkning ingifves hvart tredje
år. Ehuru jag i öfrigt är nöjd med förslaget, skulle jag dock
önska veta, huruvida räntan skall läggas till kapitalet för hvarje
eller hvart tredje år, ty dervid förfares helt olika i olika lands¬
orter.”
Nils Svensson fråu Kristianstads Län: ”Jag anser denna
frå«a vara af mycken vigt, ty kontrollen kan aldrig bli nog
stor och betryggande, och d.å den omyndiges rätt på allt sätt
bör vårdas och iakttagas, måste vi med största noggrauhet
skärskåda detta lagförslag, Jag vänder mig alltså först emot
§ 3. Denna innehåller bland annat: »å landet ege socken eller
flera socknar' gemensamt, att Gode Män, sorn sagdt är,
för tillsynen å förmynderskap utse, sker det ej, höre sådan
tillsyn sockneuämnden till.” Nu vet man, att socknenämds-
bestyret går från den ena till den andra, och icke är särdeles
eftersträfvansvärdt, då det är fullkomligt lönlöst. Af den an¬
ledning, att detta betraktas mera såsom ett tungt onus, än
såsom ett bevis på medborgerligt förtroende, önskar jag, att
denna föreskrift för socknenänmden, eller stadgandet om dess
åliggande att hafva reda på förmyndarskaps-förhällandena,
mätte helt och hållet ur författningen utgå. Ingen kommu¬
nalfråga är af sä stor och ingripande vigt, som vården om
och tillsynen å omyndigas egendom, isynnerhet om, såsom
föreslaget är, de tysta förmånsrätterna försvinna. Dessa ären-
der skulle alltid komma att af socknenänmden behandlas med
en viss likgiltighet. Beträffande § 4, så vill det visst synas,
som skulle det vara onödigt att för hvarje år räkning inlem-
nades till Rätten, men deremot anser jag det högst nödigt,
alt den hvarje är öfverlemnas åtminstone till Gode Männen.
Man har talat om kostuaderne, men det är ju blott fråga om
en summarisk uppgitt, som skall inlemnas, och något proto¬
kolls-utdrag derom behöfver icke lösas. Vill Ståndet besluta
en förändring, så kunde den bestå deruti, att förmyndare,
ifall Gode Männen det fordra, skulle vara skyldige att hvarje
år lemna summarisk uppgift, men i alla händelser åtminstone
hvart tredje år. Jag tror dock, att vi icke kunna stifta några
lagar med nog starka kontroller i detta fall. Jag har en sorglig
erfarenhet derom att, isynnerhet om slägtingar förordnas till
förmyndare, hela arlsbeloppet ibland förstöres derför, att kon¬
troller saknas, och detta bör på allt sätt förekom mas, genom
skärpta föreskrifter.”
Häruti instämde Lars Rasmusson från Götheborgs och
Bohus samt Torkel Nilsson från Kristianstads Län m. fl.
Den 11 Juli.
95
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »I afseende på §
3 kan jag icke dela sista talarens mening, utan godkänner
Utskottets förslag härutinnan, helst jag icke tror, att det star
så illa till med våra socknenämnder, sorn nyss blifvit yttradf.
Men deremot anser jag, i fråga örn g 4, att mycken lättnad
skulle beredas, ifall förmyndare för hvarje år linge aflemna
räkning till socknenämnden och denna sedermera på en gång
till Rätten insände alla de räkningar i förmyndaremål, sorn
till den inkommit. Om en förmyndare fått endast 10 å 20
R:dr att förvalta, inser man lätt orimligheten för honom att
hvarje år nödgas färdas till Tinget, ty ifall han, såsom mången
gång kan hända, då får göra en resa på 14 å 15 mil, skulle till
resekostnader knappt förslå räntan på 1,000 R:dr. När nu
socknenämnd åligger, att, enligt g 5, inkommen förmyndare¬
räkning granska och, om den tinner att förmyndare omyndigs
egendom ej rätteligen förvaltar, derom skyndsamlingen göra
anmälan hos Rätten, vore det fullkomligt i sin ordning att
socknenämnd älven insände räkningarne till Rätten, så att för-
inyndarne befriades från nämnde reseskyldighet. Om Rätten
hvart tredje år företoge en granskning af alla under dess dom-
värjo lydande förmyndare, anser jag att deri läge tillräcklig
säkerhet. Jag önskar alltså återremiss endast af § 4 i det
nu framlagda förslaget.»
Erik Hansson från Gefleborgs Län instämde häruti.
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län: »Beträf¬
fande g 3 instämmer jag fullkomligt med Jöns Pehrsson och
jemväl i fråga om g 4, kan jag icke finna annat, än att det
blefve ganska betungande för förmyndare att göra dylika re¬
sor, helst i våra norrut belägna orter, der vi hafva många
mils väg till tinget. Äfven en annan svårighet tillstötte der,
hvarest förmyndare tillsättas, som ej sjelfva kunna skrifva
eller föra räkenskaper, utan härtill måste anlita andras hjelp,
hvilket medförer stora kostnader, som, jemte de oupphörliga
resorna, snart nog kunde sluka ett mindre kapital. Jag för¬
enar mig med dem, sorn å denna g yrka återremiss.»
Förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Vermlands
samt Anders Andersson frän Kopparbergs Län instämde med
den föregående talaren.
Pehr Eriksson från Gefleborgs Län:
»Om g 4 i förevarande Betänkande kommer att blifva
gällande, fruktar jag, att en allmän missbelåtenhet deraf kom¬
mer att förspörjas bland allmogen, ty det finnes många för¬
myndare, som ej sjelfva kunna uppsätta sina förmyndare-räk¬
ningar oell således alltid skola anlita andra personer dertill.
Dessutom händer det ofta, att räntorna ej genast kunna in-
drifvas för hvarje år eller äro myndlingens kapital så ringa,
96
Den il Juli.
att den ränta, som derå inflyter, ej kan utlånas, men om för¬
myndaren likväl måste sammanlägga dessa räntor med ka¬
pitalet flir hvarje år, så skall han äfven derigenom komma
att vidkännas en förlust, hvarjemte tillkommer, att förmynda¬
ren för hvarje år äfven skall vara pligtig till rätten aflemna
intyg att räkning blifvit till gode männen eller sockennämn¬
den aflemnad, hvarå rätten troligen meddeiar bevis emot bi¬
sen. Äfven detta är ett betydligt besvär för förmyndaren och
en utgift af myndlingens medel. Jag tror det skall vara till¬
räckligt om det stadgas, att förmyndare, hädanefter som förut,
ålägges aflemna redogörelse hvart tredje är, likväl med rät¬
tighet för gode männen eller socknenämnden att affordra räk¬
ning för hvart år, om några särskilda omständigheter dertill
kunna gifva anledning, äfvensom att intyg till rätten ej höra
ingifvas, utan i den händelse förmyndaren ej aflemnar redo¬
görelse eller gode männen anse honom ej vara skicklig att
förrnvndarekallet utöfva. Anmälan derom afgifves till rätten,
som då har att vidtaga de åtgärder som anses nödiga.»
Uti detta yttrande förenade sig Lars Larsson från Kop¬
parbergs Län.
Nils Svensson från Blekinge Län: »I likhet med en
annan föregående talare önskar jag återremiss å g 3, allden¬
stund socknenämnden redan förut är så öfverhopad af göro¬
mål, att den icke skulle kunna medhinna utförandet af ett
så stort och förtroendefullt uppdrag, som det hvilket nu till-
ämnas densamma. Bäst anser jag det vara, att tre Ledamö¬
ter af hvarje församling ärligen utväljas för skötandet af dessa
grannlaga förrättningar. Vid g 4 finner jag det olidligt be¬
tungande att hvarje år resa till Tinget för att hos rätten af¬
lemna ett utdrag af förmyndare-räkningen.helst för de för¬
myndare, sorn icke sjeifve kunna göra upp räkningen, utan
derförutan mäste' resa flere mil för att få handlingarne upp¬
satte i riktig och lagenlig form. Jag önskade derför den
förändring, att räkningen lemnäs till de gode män, som blif¬
vit utsedde, och att sedan desse hvart 3:dje år inlemnade dem
till domstolen. Med afseende på räntans läggande till kapi¬
talet, hyser jag den åsigt, att sådant icke rimligen kan verk¬
ställas för hvarje år, utan bör deremot hvart 3:dje år göras.
I nu anmärkte punkter yrkar jag återremiss.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »För min
del vore jag sinnad att antaga hela förslaget, inberäknadt
deri såväl §§ 3 som 4, alldenstund det går ut på att ställa
förmyndarevärden under bättre kontroller, än som förut och
ända hittills funnits. Härads-rätten har nu haft i uppdrag att
tillsätta förmyndare, rnen den har icke haft någon rätt att
Den il Juli.
97
tillse, huru desse förmyndare skött sina förmynderskap, i an¬
nat fall, än om klagomål i laglig väg deremot uppstått. Jag
kan icke inse något befogadt skäl till anmärkning mot § 3,
ty, ifall socknen underlåter att välja gode män, bör väl sock-
nenämnden vara sjelfskrifven att utöfva den uppsigt, som i
annat fall gode männen ålegat. Denna föreskrift anser jag
vara ganska lämplig. Icke heller kan jag dela de anmärk¬
ningar, som mot § 4 blifvit framställde; ty sedan Domaren fått
sig ålagdt, att hålla en bättre kontroll än hittills öfver för¬
myndare-ärendena inom det honom anförtrodda distrikt, så
måste han äfven nödvändigt sättas i tillfälle att erhålla under¬
rättelser och uppgifter om hithörande förhållanden. Man har
visserligen sagt, att det vöre nog om gode männen insände
dessa räkenskapshandlingar till rätten, men det är svårare för
dessa att hafva fullständig reda på hvarje särskildt mål, än
för förmyndaren sjelf. Hvar och en ordentlig och omsorgs¬
full förmyndare gör säkerligen upp sin räkning för hvarje år,
och när en sådan väl är uppgjord, kan det väl icke förorsaka
särdeles besvär, att skicka densamma till sockennämnden, til¬
lika med ett summariskt utdrag derur, och att detta sednare,
försedt med gode männnens intyg, sedermera till rätten in¬
gifva. Besvär blir det visserligen, men sådant måste en för¬
myndare underkasta sig. Deremot tinner jag icke att någon
kostnad skall uppkomma, ty protokolls-utdrag behöfver icke
lösas, såvida icke förmyndaren sjelf, till sin egen säkerhet,
åstundar ett sådant. Utskottet yttrar nemligen: vatt bevis
öfver fullgörande af den här gifna föreskrift om inlemnande
af ett utdrag af förmyndare-räkning, i stad till rättens Ord¬
förande eller den, som å rättens vägnar handlingar emottaga
bör, och å landet till Domhafvanden, så mycket mindre be¬
höfver utlösas, om förmyndaren det ej äskar, som inlemnan-
det icke sker inför rättens protokoll, och anteckning derom
icke heller göres i protokollet, utan i den särskilda förteck¬
ningen öfver förmynderskap, hvarom i § 2 är stadgadt»; så¬
ledes finner man att här icke kan blifva fråga om en pen-
ningeutgift, utan blott om något litet besvär. Jag vill bifalla
förslaget i sin helhet.»
Per Nilsson från Malmöhus Län: »Denna af behofvet
högt påkallade författning ville jag i dess flesta och hufvud-
sakligaste delar godkänna. I fråga om § 3 anser jag det
vara mest lämpligt, att socknen alltid utser särskilda perso¬
ner för detta ändamål, ty derigenom gifves mera kraft och
eftertryck åt den nya lagförändringen, än om bestyret här¬
med kommer att hvila hos sockennämnden. I större försa m-
Bonde-St:s Prot. vid t859—60 årens Riksdag. VII. 1
98
ben 17 Juli.
linsar skulle besväret äfven för sockennämnden blifva ganska
betungande, hvarigenom möjligen mindre noggrannhet komme
att användas, än vederborde, hvarför jag ser mig föranlåten
att yrka återremiss å § 3. Beträffande § 10 anser jag nöd¬
vändigt att förmyndare-räkning uppgöres för hvarje år, och
att denna äfven ärligen lemnäs åt tillsyningsmäonen, men
deremot finner jag. för min del, icke behöfligt att sådan lem¬
näs till Domaren för hvarje är. utan endast hvart tredje år,
Största delen af förmynderskapen omfatta ej särdeles vidlyf¬
tiga affarer och då kan kontroll nog finnas i gode männens
tillsyn, och myndlingen kan omöjligen lida någon risk, då
gode männen, enligt § 5, i den händelse de finna skäl till
anmärkning, hafva sig ålagdt att skyndsamligen göra derom
anmälan hos rätten, som af omständigheterna pröfvar, huru¬
vida annan förmyndare förordnas må. Hed anledning af hvad
jag nu anfört, yrkar jag återremiss å §§ 3 och 4, med de
förändringar jag föreslagit.»
Häruti instämde Olaus Eriksson, Johannes Nilsson och Erik
Christensson från Götheborgs och Bohus Län, Sven Johansson
och Johannes Andersson frän Elfsborgs Län, och Olof Lager¬
gren från Gottlands Län, jemte flera af Ståndets öfrige Le-
tnöter.
Josef Smedberg från Elfsborgs Län: »Med anledning af
den el Heurlin väckta frågan, huru rätteligen bör tillgå med
räntans läggande till kapitalet i dessa fall, vill jag upplysa
att jag väckt en motion derom, som för närvarande hvilar på
Lag-Utskottets bord, och hvarom, såsom jag hoppas, vi snart
kunna förvänta Utskottets Utlåtande. Hvad angår de här
gjorda anmärkningarne mot g 3 kan jag icke biträda desam¬
ma, ty vi utkämpade en hård strid inom Utskottet, innan vi
fingo igenom beslutet om gode mäns utseende. Men om nu
socknemännen icke utvälja någre gode män, huru skulle det
då gä i den händelse icke sockennämnden vore pliktig att
öfvertaga dessa ärenden. Beslutet om § 3 tillkom genom
den förseglade sedeln. I fråga om § 4 vill jag visserligen
icke motsätta mig återremiss i den händelse Ståndet bestäm¬
mer sig derför, alldenstund jag inser att deri intagne stad-
ganden komma att medföra dryga kostnader och besvär, men
bäst synes mig vara att antaga hela förfaftnirigsförslaget, så¬
dant det för närvarande befinnes.»
Häruti instämde Guslaf Larsson från Stockholms, Anders
Eriksson och Johan Petter Andersson från Elfsborgs, Pehr Tjern¬
lund från Vester-Norrlands och Nils Olsson från Malmöhus
Län rn. fl.
Den 17 Juli.
1)9
Pehr Ostman från Vester-Norrlands Län: »Jag anser
skärpta kontroller nyttige icke endast för den omyndige utan
äfven för förmyndare, hvilka sednare ganska ofta få känbart
plikta för försumligt och slarfvigt handhafvande af dem lem-
nade förtroenden. Beträffande den af en talare härstädes väckta
frågan, huruvida räntan bör läggas till kapitalet antingen hvarje
eller hvart tredje år, tror jag att domstolarne ega härom af¬
göra enligt orternes olika bruk och sed. De mot § 3 fram¬
ställda anmärkningarne kan jag för min del icke gilla, ty åt¬
minstone ordföranden i sockennämnden skall väl varas&qva-
lifieerad att han kan granska en dylik räkning. Må det stå
i församlingens fria val att antingen utse gode män för detta
ändamål, eller ock att uppdraga detta bestyr åt sockennämn¬
den, hvilket sednare jag anser fördelaktigast. Beträffande §
4 instämmer jag med Pehr Nilsson och anser det vara nog,
om förmyndareräkningarne inletnnas till domare hvart tredje
år, ifall de hvarje år granskas af gode männen, hvilka i hän¬
delse dålig förvaltning finnes vara för handen, genast böra
hos rätten derom göra anmälan, enligt föreskriften i § 5. Så¬
ledes anser jag att g 4 bör återremitteras, men förslaget i
öfrigt godkännas.»
Med denna talare förenade sig Gustaf Bolin från Upsala,
Nils Magnus Pettersson från Kalmar och Carl Gustaf
Sköldberg från Nerikes Län.
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Tretalet är af gam¬
malt kändt att vara ett märkvärdigt tal. Jag har äfven här
tre anledningar till tillfredsställelse. För det första fägnar det
mig mycket, att kommitterades förslag är helt och hållet öf¬
verensstämmande med min motion; för det andra att Utskot¬
tet fästat afseende ä de förslag, sorn blifvit gjorda, i och för
denna frågas lyckliga lösning, och för det tredje att Ståndet
nu synes så allmänt gilla Utskottets framställning härom. Så¬
dant var icke förhällandet vid 1851 års Hiksdag. I min mo¬
tion föreslog jag, att om flera socknar vilja förena sig att
ställa dessa tillsyningsman under en gemensam ordförande,
sådant skulle stå dem fritt. Att sockennämnden får sig detta
uppdrag ålagdt anser jag särdeles lämpligt emedan man icke
kan medgifva tillsyningsmännen såsom enskilda personer rätt
att ådöma vitén o. s. v., och derför anhåller jag att g 3 måtte
af Ståndet godkännas. Beträffande föreskriften i § 4 hade jag
föreslagit, att räkning skulle företes hvarje ar, om så fordra¬
des, men ovilkorligen hvart tredje år, samt att vitén skulle
kunna försumlige förmyndare åläggas. Detta har Utskoitet
sålunda förändrat att räkning skall ärligen till gode männen
öfverlemnas, samt ett utdrag derur till rätten ingifva», och jag
100
Den 17 Juli.
må bekänna, att härigenom bättre kontroll möjligen kan åstad¬
kommas än den jag åsyftade nied vitesbestämmelserna. Jag
tycker således att denna § är ganska bra, men har dock
icke någonting emot, att den återremitteras, för att få före¬
skrift derom, att utdraget ur räkningen endast hvart tredje år
behöfver till domaren öfverlemnas. Beträffande frågan om
räntans läggande till kapitalet, har Utskottet yttrat, att förän¬
drade föreskrifter rörande den speciella förvaltningen af omyn¬
digas egendom icke böra sammanblandas med föremålet lör
nu ifrågavarande lagstiftning om den allmänna tillsynen öfver
nämnda förvaltning. Jag är Utskottet tacksam för alla dess
åtgöranden i denna fråga och önskar att Ståndet måtte bifalla
Betänkandet i sin helhet och i dess närvarande skick.»
Anders Jonsson från Vermlands Län förklarade sig vilja
instämma med Behr Nilsson frän Malmöhus Län.
Pehr Matsson från Vester-Norrlands Län: »Jag är en
ibland dem, som önska stränga kontroller öfver förmyndarnes
förfarande med myndlin°arnes gods och egendom; oaktadt i
det härad, jag sedan 1825 varit och hvarest jag ännu fortfarande
vistas, icke mig veterligen någon myndling, förlorat på sin för¬
myndare, hyser jag likväl betänkligheter att antaga detta förslag,
då det heter i § 4: att förmyndare skall för hvart år afsluta räk¬
ning öfver allt det han om händer har, hvilken inlemnas till gode
männen eller Soekennämnden och sedan äfven hvarje år inom
viss tid till Härads-rätt. Allt detta är för mig motbjudande
att antaga, i anseende till de stora kostnader, som dermed
komma att drabba pupillerna. Utom hvad lösen af rätten3
protokoller och påskrifter vidkommer, händer det ej sällan att
en förmyndare måste förordnas, som ej är skrifkunnig, men
likväl fullt vederhäftig person, hvadan han måste vända sig
till någon skrifkunnig, för att låta uppsätta en sådan räkning.
Kostnaden att resa en mil och derutöfver från hemvistet i
afsigt, att fä en sådan redogörelse uppsatt, att bevista gode
männens eller sockennämndens utsatta sammanträden, att resa
til! tingstället eller ock skaffa sig fullmägtig för att inlemna
denna handling, enär hvarken förmyndaren eller hans ombud
lära göra något utan skälig ersättning, måste ovilkorligen drabba
nyodlingen. Mycket vore härom att yttra, men jag inskrän¬
ker mig blott att yrka återremiss af § 4, hvars ordaly¬
delse bör förändras från ett till 3:ne års redovisningsskyldig¬
het för gode männen eller sockennämnden och göres dervid
ingen anmärkning, kommuniceras närmaste flander, som då,
efter befogenhet, om så åstundas, anmäla hvilka felaktigheter
de anse vara begångna.»
Den 17 Juli.
101
»Dessutom vill jag tillägga att i min ort ett arfskapital
af 100 R:dr innehades af en förmyndare i 15 års tid, och jag
hemställer, om icke det snart skulle tagit slut, ifall förmynda¬
ren nödgats göra resor, samt för hvarje år lösa bevis och
protokollsutdrag. Ganska säkert uppstå kostnader för mynd¬
lingen och domaren är den ende, som vinner pä detta för¬
slag, hvarför äfven utdraget af redogörelsen icke bör inlemnas
oftare, än på sin höjd hvart tredje är.»
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Det är visst
sannt, att sockennämnden har mycket att göra, såsom öfver-
hopad med kommunens hvarjehanda ärenden, men den kan
fördela sig på flera afdelningar, och man kan ej kalla detta
ett lönlöst arbete, då såsom arfvode till gode män eller soc¬
kennämnd är anslagen en procent af räntan å den omyndi¬
ges kapital, ty härigenom synes de bekomma en skälig er¬
sättning. Således anser jag, att g 3 bör godkännas. Man
har sagt, att inga kostnader skulle härflyta af stadgandet i g
4, men manne icke resorna komma att kosta ej så obetyd¬
ligt, ty ingen förmyndare gör val dylika resor utan ersättning,
och dessutom måste förmyndaren, till sin egen säkerhet, lösa
bevis, det han redovisningsutdraget rätteligen allemnat, hvilket
bevis man icke eller får för intet. Då man icke bör belasta
den omyndige med alltför stora utgifter, har jag till vinnande
af lindring i omkostnaderna framställt mitt ena alternativ, att
räkningarne årligen borde öfverlämnäs till tillsyningsmännen,
hvdka sedermera skulle öfverskicka hela samlingen till doma¬
ren. Man har äfven ifrågasatt, huruvida räntan skall läggas
till kapitalet antingen hvarje eller hvart tredje är. Mig synes
det klart, att, då författningen innehåller att räkning skall
hvarje är afgifvas, räntan äfven hvarje år skall kapitaliseras;
men dä svårighet mången gång kan för förmyndaren uppstå,
att genast få summan utlånad och fruktbärande, snser jag
detta stadgande obilligt. Som man icke heller alltid kan vara
försäkrad att på dagen få in räntorna, anser jag med rättvi¬
san mest öfverensstämmande, att räntorne hvart tredje år läg¬
gas till kapitalet.»
Häruti instämde Sven Gustaf Johansson från Jönköpings
Län och Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs Län m. fl.
Talmannen upplyste att, i afseeende på räntans läggande
till kapitalel, olika methoder begagnades på oiika orter, olika
i hufvudstaden mot i landsorten o. s. v.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Mig synes det
likgiltigt, antingen detta bestyr öfverlemnas åt gode män eller
socknenämnd; ty, i hvilketdera fallet som helst blir det upp¬
draget åt kommunernes lämpligaste och skickligaste män. I
102
Den I7 Juli.
min ort åtminstone väljas till dessa befattningar de bästa kar¬
lar kommunen eger. Af synnerlig vigt och nytta är att för-
myndare-räkningarne noga granskas, ty jag har sett sådane,
som snarare burit utseende af att vara skomakareräkningar,
än rättshandlingar. Afven har jag granskat en räkning, hvar¬
uti förmyndaren för sin pupill, en bondflicka, tagit upp om¬
kostnader passande en rik mamsell, såsom utgifter för hår¬
olja, muffar, blanksmörja oeh resor till alla marknader i nej¬
den m. m. Denna förmyndare fick dock slutligen för sin re¬
dogörelse plikta 250 K:dr. En gäng förut, nemligen vid 1834
års Riksdag, har detta förslag varit å bane, men då tornade
det emot, hvilket jag hoppas nu icke måtte blifva fallet. Detta
är det bästa förslag, som i denna väg någonsin varit fram-
lagdt, och derför vill jag, under åberopande af hvad jag örn
g 4 anfört, med stor tacksamhet antaga detsamma.»
Sven Rosenberg från Christianstads Län: »Hvad §3 an¬
går, sä bifaller jag alldeles obetingadt Utskottets förslag der¬
utinnan, oeh hemställer om vi ej förut hafva nog mångå di¬
rektioner oeh kommittéer i våra socknar, utan att vi behöfva
ännu en. Dessutom beror det nu på soeknarnes fria val, hu¬
ruvida bestyret skall uppdragas ät gode män eller åt sockne-
nämnd, och då något tvång icke kommer i frasa, bör ett
dylikt stadgande med all tacksamhet emottagas. I fråga om
g 4 instämmer jag med mili länskamrat Nils Svensson. Vis¬
serligen vill jag hafva så skärpla kontroller som möjligt, men
deremot icke alltför mycket kostnader och besvär. Redan
nu är det tillräckligt svårt att få dugliga förmyndare, och
ännu svårare skulle det blifva, ifall Utskottets förslag i denna del
ginge igenom. Skulle man hvarje år inskicka räkning till rätten,
så vet jag sannerligen icke hvarför soeknemännen skola an¬
litas och deras granskningsförmåga tagas i anspråk. Mig sy¬
nes det alldeles tillräckligt, om förmyndaren hvarje år aflem-
nar räkning med tillhörande verifikationer till socknenämden,
som, i fall så nödigt befinnes, eger att genast göra anmälan
hos rätten, hvilken åter har att vidtaga de åtgärder, sorn af
omständigheterna kunna påkallas. De summariska räknirigarne
skulle blott blifva lagda till handlingarne, utan att blifva till
något gagn oeh ingen nödvändighet är att bafra alla dessa
omständigheter. På denna grund och på det förmyndare icke
måtte betungas med alltför mycket besvär, yrkar jag återre-
miss af § 4, på det Utskottet måtte komma i tillfälle, att så
mycket sorn möjligt förenkla densamma.»
Häruti instämde Nils Pettersson från Kalmar Län och
Ola Lasson från Malmöhus Län jemte flere at Ståndets öfriga
Ledamöter.
Dun 77 Juli.
103
Georg ]\yqist från Vermlands Län: »Om nian vid alla
reformer skulle förespegla så stora kostnader och besvär, som
den sista talaren, tror jag vi sällan eller aldrig skulle våga oss
på några förändringar i lagstiftningsväg. För min del tycker
jag att Utskottet gatt så tillväga, att vi gerna konna antaga allt
hvad detsamma tillstyrkt. Alla mot § 3 framställda anmärk¬
ningar finner jag vara obefogade; ty. om äfven socknenämnden
befinnes oduglig att sköta dylik,i uppdrag, harju församlingen
fritt val utt utse andra ledamöter i stället, och hvad kan man
då mer önska eller begära. Hvad angår § 4, så tror jag icke
att någon förmyndare kan om händer hafva myndlingars egen¬
dom utan att föra årlig räkning, ty gör lian icke det, så kan
han snart komma pä balans, hvilken möjligen sedermera ej
står att hjelpa. Mången rörer sig ej så sällan med både sina
egna och sin myndlings medel, och jag tror att mången mynd¬
lings goda förfarits derföre, att förmyndaren icke behölt göra
årlig räkning och redovisning. Nu talar man visserligen myc¬
ket om kostnader och besvär, men har man efter föreskrift
inlemnat utdrag af redogörelsen, sä behöfves icke något be¬
vis, ty det beter i slutet af ifrågavarande §: »sker det ej, före-
lägge Rätten förmyndaren vid lämpligt vite, att sin omför-
mälde skyldighet fullgöra, och förfare i öfrigt efter omstän¬
digheterna.» Skulle domaren fordra att nyss inlemnad räk¬
ning borde ånyo till honom öfverlemnas, så lärer man nog på
färsk gerning kunna beslå honom. Beträffande räntan äro
föreskrifterna temligen likgiltiga, dock anser jag deni böra
förblifva vid hvad lag redan i thy mål stadgar. Man har
visserligen sagt, att man icke vet hvartill det tjenar att lemna
handlingarne till domstolen, dä både socknenämnden och do¬
maren äro kompetente att granskning anställa. Jag vill hulst
biträda hela förslaget oförändradt och finner intet skäl att un¬
danskjuta detsamma. Icke skola vi låta afhålla oss af kost¬
naderna, ty jag tror att en förmyndare icke sjelf behöfver
resa om han ej vill, och önskar han hushålla med myndlin¬
gens medel, sä går sådant nog för sig.»
Garl Johan Svensén från Kalmar Län : »Angående §
3 är jag af samma tanke sorn den näst föregående talaren.
Beträffande g 4 hyser jag den åsigt, att det icke är öfver¬
flödigt att inlemna utdraget ur räkningarne till Ratten, äfven
om de icke af domaren undergå granskning, ty om t. ex. en
oredlig förmyndare förstör afgifna räkningar, finnes alltid de
summariska räkenskaperna qvar uti Rättens förvar, och de ut¬
visa alltid hans redovisningsskyldighet. Kanske är det dock
tillräckligt att de inlemnas hvart tredje år, men denna fråga
anser jag vara af jemförelsevis ringa vigt. Här är hufvud-
104
Den 17 Juli.
sakligast fråga örn tiden och sättet för räkningens afgifvande,
icke om räntans bestämmande, hvilket ämne en talare olämp¬
ligen ansett nödigt att vidröra. I min ort uppgöres räkning
för hvarje ar, hvaremot räntan lägges till kapitalet hvart tredje
år. Jag tillstyrker bifall till förslaget i sin helhet med un¬
dantag af § 4, som bör återremitteras.”
Jöns Månsson frän Kristianstads Län: ”Jag skulle
önska en något förändrad uppställning af ifrågavarande g 4,
ungefär lydande på följande sätt:
g 4: Förmyndare skall för hvart år afsluta räkning
öfver allt hvad han har om händer, med uppgift
om den säkerhet, hvaremot den omyndiges reda
penningar utsatte äro, och ingifva vid början af
följande år den räkning med behöriga verifikationer
jemte ett utdrag deraf, innehållande summarisk upp¬
gift på den myndiges behållning, så i fast som lös
egendom, till Gode Männen, hvilka åligger att för¬
myndareräkningen granska samt fi det summariska
Utdrag åteckna intyg, att förmyndare-räkningen
jemväl blifvit aflemnad, antingen den är godkänd
eller icke; och det jemte verifikationer till förmyn¬
daren återställa. Är förmyndareräkningen af Gode
Männen underkänd åligge det förmyndaren att oför¬
dröjligen, och sednast en månad efter intygets er¬
hållande till Gode Männen inkomma med fullstän¬
dig förmyndareräkning, vid påföljd, att Gode Män¬
nen det anmäla, på sätt i nästföljande stadgadt är.
Hvart tredje år skall förmyndaren ingifva de sum¬
mariska Utdragen med derå tecknade intyg i stad
till Rätten m. m.
För öfrigt tycker jag Gode Männens skyldighet vara att
granska räkningarne och derom lemna intyg till förmyndarne.
När man årligen ingifver räkning till Gode Männen, beböfves
det, efter min åsigt, icke att derjemte lemna något utdrag till
domaren, hvarigenom man kunde undvika 8 å 10 mils resa
fiam och åter. Kostnaden härför kan i öfrigt icke eller und¬
vikas, ty då man icke får skicka sin dräng eller torpare i
sitt eget ställe, för att icke brista i vördnad mot Rätten, måste
man väl hafva någorlunda betalt för sin resa. Om räknings-
utdraget inlemnas hvart tredje år, bör en sådan mellantid vara
helt och hållet tillräcklig. Äfven jag yrkar äterremiss af
den 4:de g:n.»
Paul Andersson från Jemtlands Län: «Att en förbätt¬
rad lagstiftning om förmyndarevården är alldeles nödvändigt
af behofvet påkallad, derom lärer väl icke finnas mera än en
Den 17 Juli.
105
tanke, och ehuru jag icke kan helt och hållet godkänna för¬
slaget, vill jag dock antaga det i sin helhet, utom kanske med
ett enda undantag. Alla anmärkningar mot § 4 äro enligt
min tanke otillbörliga, ty vill man ändamålet, bör man också
vilja medlen. Befattningen i sockennämnden är ganska odiös,
och går derför snart sagdt i tur, i följd hvaraf vi ock hafva
sockennämnder, §om icke kunna urskilja, huruvida en rak¬
ning är upp- och nedvänd eller icke. Af denna anledning
önskade jag, att ordet, »Socknenämnd» utstrykes på alla stäl¬
len der det förekommer, och i stället insattes »Gode Män»,
ty dessa skulle enligt min åsigt vara långt pålitligare än den
förra.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Som dis¬
kussionen allaredan blifvit alltför långt uttänjd, yi vill jag
icke vidare förlänga densamma, utan blott i korthet säga, det
jag i allo instämmer med Nyqvist, ty jag fordrar noggranna
kontroller på förvaltningen af omyndiges egendom enligt Ut¬
skottets förslag. Hvad angår socknenämndens uppdrag att
granska förmyndareräkningarne inom kommunen, anser jag
dermed icke någon olägenhet vara förenad, ty socknen kan
alltid välja Gode Mön, ifall lämpliga personer skulle i sockne-
nämnden icke vara att tillgå. Förslaget förekommer mig högst
oskyldigt och jag vill i dess helhet godkänna detsamma.»
Hils Svensson från Kristianstads Län: »Jag vill börja
just der brödren Anders Gudmundsson slutade. Han anser
socknenämndens sysslande med dylika ärenden oskyldigt, men
jag vet att sådant icke är förhållandet, ty jag fruktar att, om
80cknenämnden kommer att få befattning med förmyndare-re¬
dogörelserna, kontrollen derå blir ännu mera klen och slö än
den till och med nu är, isynnerhet om man vill taga bort den
årliga redovisningen. Nu gällande föreskrifter stadga dock,
att räkning skall lemnäs hvarje år, ont den fordras, och ovil¬
korligen hvart tredje år. Kostnader och besvär måste vi un¬
derkasta oss, och de äro väl använda, när kontroll deraf blir
en följd, men jag önskar nu företrädesvis, att ordet: sockne¬
nämnd måtte ur § 3 uteslutas, och är i öfrigt besluten att
godkänna resten af förslaget.»
Jonas Andersson ftån Östergöthlands Län: »Enligt min
åsigt är § 3 bra, sådan den för närvarande är. Jag tycker det
är så tydligt att den bör vara sadan den är, ty jag vet icke
hvad vite man skall ålägga en församling, som icke väljer
ledamöter, och i sådant fäll träder ju soeknenämnden till
detta bestyr. Vi böra antaga förslaget i sin helhet. Jag
lägger mycken vigt på den kontroll § 4 innebär. Man har
visserligen sagdt, att förmyndare få stora utgifter och göra långa
106
Den 1 7 Juli.
resor, men han kan skicka sin räkning med en nämndeman,
heller någon annan, sorn måste till tinget, eller ock kan han
skicka det på posten, för en kostnad af hela 6 skilling. Icke
heller är det särdeles besvärligt att göra utdraget, dä det måste
vara hemtadt ur den uppgjorda räkningen. Hvar och en bör
vara skyldig att göra ett dylikt sammandrag, sorn kan gåpå
högst en half sida. En föregående talare har yrkat, att räk¬
ningen blott hvart tredje år skulle tillställas tillsyningsmännen,
men hvad vore då vunnet vid sidan af vår nu gällande lag?
Under en tidrymd af tre år kan en förmyndare hinna betyd¬
ligt missbruka sitt uppdrag, ja mången gång hinna helt och
hållet tillintetgöra sin myndlings tillgångar. Af dessa skäl
anser jag nödigt att antaga förslaget i sin helhet.»
Häruti instämde E. M. Falk från Skaraborgs Län.
Gustaf Johansson frän Kronobergs Län: »Beträffande
§ 3, anser jag att deri birra stadgas val af gode män, ty i
Socknenämnden ombytas Ledamöter jemt och samt. Då an¬
ser jag det mycket bättre, att gode män för längre tid ut¬
väljas, som kunna flera år a rad bibehålla öfverinseeudet öf¬
ver förmyndarevården inom kommunen. Man säger visser¬
ligen, att man icke kan tvinga församlingen att utvälja gode
män, men jag tror dock få skola vara, som undandraga sig
denna skyldighet. Hvad åter § 4 angår, så bör rakning en¬
dast lemnäs till gode männen, ej till Domaren, åtminstone icke
årligen, ty om förmyndarekallet blir alltför besvärligt, kan i
en ej aflägsen framtid mycken svårighet uppstå, att få någon,
som vill åtaga sig detsamma. Jag önskar alltså återremiss
af §§ 3 och 4. men bifall till förslaget i öfrigt.»
A. W. Uhr från'Nerikes Län: »Nyss yttrade någon
att han ville bifalla hela Betänkandet, och jag är förekommen
af denne talare, hvilken jag tyckte var Jonas Andersson, ty
jag hörde olyckligtvis icke allt hvad han sade, för det prat,
som föres rundtorn mig öfver allt i vråarne. Just i hvad jag
af honom hörde var jag emellertid af honom förekommen.
Jag anser det vara högst nödvändigt att tillsyningsmännen
hafva rätt att årligen kunna infordra behörige räkningar, ty
annars blefve deras uppdrag af föga eller ingen betydenhet.
En talare har sagt, att han aldrig erfarit, det någon blifvit
lidande på sin förmyndares förvaltning. Vi trodde så vi ock
i min hemort, till dess vi fingo en förening för granskning af
förmyndare-räkenskaper till stånd, då först kunde vi se, till
hvilken grad myndlingarnes gods och egendom missfarits. Jag
yrkar fortfarande bifall till Betänkandet i sin helhet.»
Per Nilsson från Malmöhus Län: »Jag vill afstå från
mitt yrkande om återremiss af § 3, men i afseende på § 4
Den 17 Juli
107
håller jag strängt på återremiss i den syftning, att räkningarne
behöfva till rätten ingifvas blott hvart 3:dje år.»
Anders Andersson från Vermlands Län m. fl. instämde
häruti.
Jöns Persson från Blekinge Län: »Räkningarne birra
för hvarje är till gode männen ingifvas och sedan insändas
af desse till rätten hvart tredje år, och jag hemställer, otn
icke räkningarne äro lika goda, antingen de frambäras af göde
männen eller förmyndarne. Jag önskar återremiss af g 4,
och yrkar proposition härå.»
Per Mattsson frän Vester-Norrlands Län: »Diskussio¬
nen har redan råkat blifva väl lång, och, sorn jag ej önskar
förlänga den, vill jag blott anmärka, att jag talat om förhål¬
landena i den domsaga jag tillhör, och att jag i alla händel¬
ser önskar kontroller.»
Måns Månsson från Kalmar Län: »Jag ser inga kon¬
troller, hvarken här eiler der, sä länge några ansvarsbestäm¬
melser för vanvård af myndlings medel icke finnas stadgade.
För några år sedan var fråga om en dylik stadga, men dun
kom aldrig till ständ.»
Diskussionen förklarades nu vara afslutad, och sedan Tal¬
mannens proposition på bifall till tredje punkten med öfver¬
vägande ja blifvit besvarad, var ifrågavarande § af Ståndet
godkänd.
Då, vid derefter framställd proposition å § 4, blandade ja
och nej hördes om hvarandra, samt votering begärdes, upp¬
sattes justerades och anslogs följande voterings-proposition:
Den som bifaller § 4 af Lag-Utskottets i Betänkandet
N:o 37 framställda förfättnings-förslag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, då har Ståndet återremitterat ofvannämnda
§ med dervid gjorda anmärkningar.
Sedan voteringen, i vanlig ordning verkställd, utfallit med
19 ja mot 41 nej, hade Ståndet således återremitterat g 4.
dervid de under diskussionen gjorda anmärkningar skulle till
Utskottet åtfölja.
Öfrige delar af Utskottets förslag blefvo af Ståndet god¬
kände.
§ 7.
Härefter föredrogs Lag-Utskottets Betänkande N:o 38, i
anledning af väckt motion om ändring i vissa delar af kap.
17 Handels-Balken och andra författningar, rörande borgenä¬
108
Den il Juli.
rers rätt och företräde för hvarannan till gäldenär» egendom,
hvarvid sig sålunda yttrade:
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: Under åbero¬
pande af Herr Olivekrona» reservation, föranlåtes jag yrka åter-
remiss å § 9, pä det att ordet »dag» måtte förändras till or¬
det »Ting», i enlighet med hvad nu gällande lag stadgar.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Finnes icke mer
att mot detta förslag anmärka, tycker jag att det gerna kan
i sin helhet af Ståndet antagas.»
A. W. Uhr frän Nerikes Län: »Jag tror att just iden
föreslagna ändringen frän Ting till dag ligger en stor fördel
till inteckningshafvarnes säkerhet, hvarför jag bifaller förslaget.»
Bjerkander: »Jag medgifver, att med den nu föreslagna
förändringen i kap. 17 § 9 Handels-Balken icke är mycket
vunnet, utan i sammanhang med ändringar af allmänna lagens
föreskrifter, angående proceduren vid såväl lagfart, som in¬
teckning af fast egendom å landet, men det oaktadt yrkar
jag fortfarande återremiss af den ifrågavarande paragrafen, för
att få den ändring jag nyss omnämnt.
öfverlag gningen förklarades nu vara afslutad. Sedan Tal¬
mannens proposition på bifall till den § 9 blifvit med blan¬
dade ja och nej besvarad, samt votering begärd, så uppsat¬
tes, justerades oeh anslogs följande voterings-proposition:
Den, som bifaller den förändring, Log-Utskottet i Betän¬
kande N:o 38 föreslagit uti § 9 af kap. 17 Handels-Balken,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
. Nej; .
Vinner Nej, då har Ståndet återremitterat ofvannämnda
ändringsförslag med dervid gjord anmärkning.
Voteringen, härefter i vanlig ordning verkställd, utföll med
33 ja mot 20 nej, iföljd hvaraf ifrågavarande § 9 var af Stån¬
det godkänd.
I öfrige delar blef Betänkandet likaledes af Ståndet god-
kändt.
Ståndet åtskiljdes härefter kl. ^ till 11 e. m.
In fidem
/V. A. Fröman.
lien 18 Juli.
109
Den 18 Juli.
Plenum kl. lO f. ni.
§ 1.
Det vid Ståndets sammanträde den 30 nästlidne Juni
hållna protokoll, äfvensom den del af g 4 i protokollet för
den 27 i samma månad, sorn innehöll beslutad återremiss af
punkten 19 i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120, angående
anslag till en hamnanläggning vid Haparanda stad, blefvo nu
justerade och godkände.
§ 2.
Föredrogs åuyo Lag-Utskottets den 7 innevarande månad
bordlagda Utlåtande N:o 39, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar samt Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskottets Betänkande N:o 20, innefattande yttrande öfver
dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag till förord¬
ning angående mord, dråp och annan misshandel, dels ock
enskilda motioner i enahanda ämne.
Med frånträdande af sina angående författnings-förslagets
§§ 11, 15, 24, 25 och 26 förut fattade beslut och med antagande
af de inbjudningar Utskottet, rörande förstnämnde 2:ne gg,
framstäldt, godkände Ståndet samtlige desse gg, sådane de i
förevarande Utlåtande finnas omredigerade. Likaledes god¬
kändes den förändrade redaktion sorn Utskottet föreslagit för
§ 37. äfvensom Utskottets inbjudning i fråga om g 41 antogs,
och beslöts, enligt Utskottets, af Nils Larsson från Jemtlands
Län nu förordade, hemställan, det skulle gg 51, 52, 53 och 54
erhålla den lydelse, som de med samma nummer betecknade
gg i Kongl. Maj:ts ofvan åberopade nådiga Proposition ega.
Öfver författnings-förslagets § 57, som af Preste-, Bor¬
gare- och Bonde-Stånden återremitterats, i syfte att den ge¬
nom samma g medgifna rätt, att med våld hindra rymning,
måtte begränsas utöfver hvad Utskottet föreslagit, men hvil¬
ken g blifvit af Utskottet i dess förevarande Utlåtande ånyo
110
Den i 7 Juli.
framlagd till antagande, sådan den i Utskottets förra Betän¬
kande förekommit, uppstod diskussion och yttrade sig nedan-
liamude Ståndets Ledamöter:
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Vid den om¬
röstning, som i Utskottet förevar öfver denna punkt, erhölls
med obetydlig pluralitet det resultat, som Utlåtandet visar.
Mig synes det emellertid orimligt att, ehuru icke mindre än
tre Stånd återremitterat §:n, i ändamål att få densamma än¬
drad i öfverensstämmelse med Professor Olivecronas vid förra
Betänkandet afgifna reservation, Utskottet likväl vidhållit sin
mening. Manga skäl tala för ett mildare stadgande. En per¬
son kan nemligen häktas på blotta misstankar och alldeles
oskyldigt, oell om en sådan person ville genom rymning göra
sig fri, borde väl vakt-betjeningens rättighet mot honom icke
sträcka sig längre, än till vidtagande af nödiga försigtighets¬
mått till rymningens förhindrande, men icke att skjuta fången
såsom ett djur. Jag hemställer alltså, det Ståndet ville, med
förkastande af Utskottets förslag, antaga vid § 57 den redak¬
tion, som Professoren Olivecrona i sin, vid Betänkandet N:o
20 afgifna och vid detta Utlåtande förnyade reservation, före¬
slagit.»
Med Paul Andersson förenade sig Johannes Magnus
Lundahl från Skaraborgs, Johannes Andersson från Elfsborgs,
Olof Persson fråu Gefleborgs, Paid liedström och Per Tjern¬
lund från Vester-Norrlands, lierman Öbom från Norrbottens
och Per Nilsson från Malmöhus Län.
Olof Nilsson från Vesterbottens Län: »Jag är förekom¬
men af Paul Andersson och yrkar, lika som han, att Profes¬
sor Olivecronas reservation måtte af Ståndet antagas, desto
heldre, som det, enligt mitt förmenande, varit Utskottets skyl¬
dighet att fästa afseende å de åsigter, som i strid med det
nu ånyo framlagda förslaget, yttrades inom trenne särskilda
Stånd, dä frågan sist var före.»
Paul Fritz Mengel från Upsala Län: »Ingen kan högre
än jag skatta den personliga friheten, men vi böra härvid taga
i betraktande, att rättstillståndet inom vårt land vunnit den
utbildning, att ingen numera oskyldigtvis häktas, samt att, om
sådant någon gång undantagsvis inträffar, många utvägar fin¬
nas för den lidande att erhålla upprättelse. Lagen fordrar
icke blott att fången må njuta sin rätt, utan äfven att sam¬
hällets fria medlemmar icke skola till sin säkerhet bero af
rymmande brottslingar, och det torde vara en af erfarenheten
bestyrkt sanning, att just de grofsta brottslingarne äro de
djerfvaste rymmarne, detta af den enkla anledning, att de vid
en lyckad rymning hafva mest att vinna och med ett miss-
Den H Juli.
111
lyckadt rymningsförsök minst att förlora. Mod tanken sålun¬
da fästad icke blott på hvad fångens, utan jemväl hvad den
fries väl kräfver, tror jag Professor Oliveeronas reservation
vora föga välbetänkt, likasom jag finner de af honom före¬
slagna bestämningar, rörande fängvaktarnes rättigheter, nog
m3’cket sväfvande. Såsom jag nyss nämnde, göra de grofsta
brottslingarne de flesta rvmningsförsök och för så dane må
det vara en hälsosam varning att veta, det de, vid försök att
rymma, äro underkastade sådana påföljder, som denna §
föreslår.
Särskildt har jag mig ett fall bekant, der tre fångar,
forslade af en vaktare, rymde med den påföljd, att de seder¬
mera hvar för sig begingo grofva brott, under det att fång¬
vaktaren dömdes för fångspillning. Med en sådan lag är sam¬
hället föga belåtet, och då allmanna säkerheten ovilkorligen
härutinnan kräfver strängare stadgande», vill jag för min del
bifalla Utskottets förslag utan förändring.”
Med denne talare instämde Erik Magnus Falk från Ska¬
raborg* , Gustaf Johansson från Kronobergs, Gustaf Hult¬
man från Nerikes, Georg Nyqvist från Vermlands, Nils Svens¬
son från Blekinge och Lars Rasmusson från Götheborgs och
Bohus Län. jemte flere af Ståndets Ledamöter.”
Josef Smedberg från Elfsborgs Län: ”Det är visserligen
sannt, att tre Stånd återremitterat §:n, i syfte att gifva den¬
samma en mindre sträng redaktion, men då inom Utskottet
Borgare-Ståndets Ledamöter gingo ännu längre, i det de yr¬
kade, att hela denna § borde ur förslaget utgå, syntes mig.
vid fråga slutligen om votering mellan Utskottets gamla för¬
slag såsom Ja-proposition och Borgare-Ståndets berörde yr¬
kande såsom Nej-proposition, Utskottets åsigt hafva företrädet,
och jag voterade alltså för det förra förslaget, hvars bibe¬
hållande jag nu påyrkar.”
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Så vidt jag har
mig bekant göras aldrig, eller åtminstone högst sällan några
rymningsförsök af sådana personer, hvilka endast för mindre
brott hållas häktade, utan de, som oftast rymma, äro just de
grofsta, för samhällets säkerhet mest vådliga brottslingarne.
Mengel har nyss anfört ett exempel, som visar otillräcklighe¬
ten af vår nu gällande lag, och jag vill ytterligare nämna ett
annat. Det hände sig nemligen för några år sedan, då en af¬
delning ur Kronobergs regemente låg kommenderad på Lång¬
holmen, att af dervarande fångar gjordes ett rymningsförsök.
En vid denna kommendering anställd Sergeant ville förhindra
rymningen, och företog sig, enär lian icke hade laglig rätt
till begagnande af sitt skjutgevär, att personligen förfölja fån-
112
Den 18 Juli.
garne, hvilket återigen hade den påföljden, icke att tångarne
blefvo fasttagna, men att Sergeanten fick armsenorna afskur-
na, och sålunda för hela sin lifstid blef en krympling. Här¬
utaf finner man, hvad undseende dessa i brottets skola för¬
härdade personer rätteligen äro värda. Hvad vargen i sko¬
gen är för vår boskap, äro desse mot oss sjelfva och mot
samhället, och efter det att, under sednare tider, åtskilliga
rymningar med framgång blifvit verkställda från flera af våra
fängelser, hafva vi just nu i dagarne å öppen plats inom huf¬
vudstadens område sett ett mord ega rum, i hvilket måhända
en eller flere af dessa rymmare deltagit. Fiir min del finner
jag således Utskottets förslag vara i allo godt, och skulle nå¬
gon ändring ifrågakomma, borde det endast vara en sådan
som ännu mera utvidgade fångvaktarens rättigheter.v
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »Vis¬
serligen kan det någon gång hända, att jemväl en oskyldig
person varder häktad, och det är naturligt, att en sådan icke
gerna vill dela bostad med brottslingar, hvarföre han, måhän¬
da just i följd af sin skuldfrihet, företager sig ett rymnings-
försök. men då sådana förhållanden likvisst höra tiil undanta¬
gen, vill jag, i betraktande deraf, instämma med Smedberg
och godkänna Utskottets förslag.»
Måns Månsson från Kalmar Län: »Hvad nu de grofva
och för samhällets säkerhet vådliga brottslingarna beträffar,
tror jag för min del, att den väktare, sorn får dylika fångar
under sin vård, må hafva mot dem de möjligen vidsträcktaste
rättigheter. Genom sina egna gerningar hafva de sjelfva gjort
sig lovelfrie inom samhället, och på deras lif sätter jag icke
högre pris, än att de gerna må skjutas, då de genom rym-
ningsförsök ytterligare störa samhällets säkerhet. Men exem¬
pel på orättvisor, utöfvade mot oskyldiga personer, finnas
kanske icke så få, och från min egen hembygd häfver jag
i minnet en dylik händelse, der en oskyldig person blef icke
allenast häktad och logerad bland grofva brottslingar, utan
jemväl belaed med grofva fängsel. Ehuru jag sålunda gillar
författningsförslaget, hvad svårare brottslingar angår, tror jag
likväl, att någon mildring borde ega rum för den, som gjort
sig saker endast till mindre brott, eller som rent af är oskyl¬
dig.”
Carl Johan Svensén frän Kalmar Län: »Då Ståndet vid
handläggning af Lag-Utskottets Betänkande, N:o 20, nästan
enstämmigt yrkade ändring i författnings-förslagets § 57, i af¬
sigt att få redaktionen förmildrad, så synes det mig icke vara
skäl att, med frångående af denna åsigt, lägga allt för stor
makt i fångförarens händer. Af tvänne talare, de der förfäk¬
Den 18 Juli.
113
tat en annan åsigt, hafva exempel blifvit anförde, i ändamål
att visa nödvändigheten af strängare stadganden. Jag vill nu
anföra ett annat exempel. I min hemort blef en hemmans¬
egare häktad, såsom ansedd delaktig i ett postrån. Jag har
sjelf talat vid denna person och af honom erhållit deri för¬
klaring, att han, ehuru, enligt hvad sedermera uppdagades,
alldeles oskyldig till det ifrågavarande brottet, likväl under
forslingen till häktet haft för afsigt att begagna hvarje till¬
fälle till rymning för att undslippa cellfängelset. Jag frågar
nu, huruvida det väl skulle varit rätt att skjuta denne person,
om han bade försökt att rymma. Häraf torde man finna, hu¬
rusom exempel, ej mindre för den eria än för den andra me¬
ningen kunna anföras, och jag önskar alltså, det Ståndet ville
vidhålla samma äsigter, som yttrades, då punkten 57 i Betän¬
kandet, N:o 20, af Ståndet återremitterades.»
Paul Andersson: »Om jag icke allt för mycket iniss-
minner mig, tillkännagaf Ståndet, då § 57 i Betänkandet, N:o
20, återremitterades, sig vilja antaga den af Professor Olive¬
crona afgifna, samma Betänkande bifogade, reservation. Denna
Ståndets åsigt sökte jag jemväl göra gällande i Utskottet, men
blef derstädes öfverröstad. Mig synes det nu besynnerligt, att
Ståndet tyckes vilja frångå sin förra mening, helst då Stån¬
det för denna mening eger ytterligare stöd af de återremis-
ser, som i ungefärligen samma syftning beslutades af tvänne
andra Stånd. Med anledning af dessa återremisser har Pro¬
fessoren Olivecrona nu förnyat sin reservation, den vi, då nå¬
gra nya skäl för en annan åsigt icke kunnat framläggas, än
de, hvilka vid handläggningen af Betänkandet, N.o 20, blefvo
anförda, väl icke nu på konseqvensens bekostnad böra frångå.
Dessutom synes mig den makt, som nämnde reservation läg¬
ger i fångförarnes bänder, vara tillräckligt vidsträckt, helst om
derjemte i betraktande tages fångförarens skyldighet att vidta¬
ga sådana preventiva åtgärder, som hindra rymningar. Jag
vill nästan såsom ett grundlagsvidrigt förfärande beteckna Ut¬
skottets åtgärd, att, oaktadt erhållna, sins emellan i hufvud-
saken öfverensstämmande återremisser från tre Stånd, likväl
vidhålla ett af Riksförsamlingens pluralitet sålunda underkändt
förslag, och jag förnyar alltså mitt yrkande om bifall till Pro¬
fessoren Olivecronas reservation.»
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län: »Jag
har samma åsigt i frågan, som jag hade, då den sist förevar,
och jag biträder alltså den af Paul Andersson 3’ttrade mening.
Mengel har visserligen försökt att genom anförda exempel
ådagalägga förträffligheten af Utskottets förslag. Jag tror dock,
lionde-St:s Prot. vid 1859—60 årens ltiksday. VII 8
114
De/t i 8 Juli.
att en fångförare är föga hulpen med ett sådant förslag. Van¬
ligtvis äro flera fångar anförtrodde åt en enda fångförare, och
dä skulle förslaget icke blifva tiilfvllestgörande, med mindre
denne fångvaktare vore försedd med lika manga skarpladda-
de skjutgevär, som han har fångar under sin vård. Men nu
kunna bland dessa fångar finnas någon eller några, som an¬
tingen alldeles oskyldigt eller för ganska små förseelser, såsom
passlöshet, försvarslöshet och dylikt blifvit häktade och dessa,
de der egentligen intet, ondt gjort, skulle, 0111 kärlek till fri¬
heten äggade dem till ett rymningsförsök, saklöst kunna skju¬
tas. Detta finner jag i hög grad oförsvarligt, och under för¬
klarande, det jag hellre önskar, att en verklig brottsling icke
må bli skjuten än att en oskyldig eller en för ringa förseelse
häktad person skall i lagens namn vid ringaste rymningsför-
sök kunna beröfvas lifvet, hyser jag den förhoppning, att en
vaksam fångförares försigtighet, biträdd af sådane lampliga
fängsel som konsten kan utfinna, må blifva i de albira flesta
fall tiilfvllestgörande, och jag vidblifver alltså de åsigter, sorn
vid frågans förra behandling härstädes allmänt uttalades".
Med Lundahl förenade sig Sven Johansson från Elfsborgs
Län.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Så alldeles en¬
stämmigt, som Paul Andersson och flere med honom velat
antyda uttalade sig visserligen icke Ståndets Ledamöter för
bifall till Professor Oliveeronas reservation, då Utskottets Be¬
tänkande N:o 20, var föremål för Ståndets öfverläggning.
Åtminstone var jag då, likasom nu, af en motsatt åsigt. Det
må väl vara till en viss grad befogadt, hvad åtskilliga talare
här hafva anför! till förmån för mindre brottslingar eller oskyl¬
digt häktade personer, men då i detta fall icke någon undan¬
tagslag kan för dem stiftas, och de dessutom såsom hafvande
upprättelse att emotse, ega minsta anledning att rymma, vill
jag för min del bifalla Utskottets förslag, desto hellre, som
jag långt ifrån att i likhet med några föregående talare finna
Utskottets åtgörande klandervärdt derutinnan, att Utskottet,
oaktad tre Stånds återremisser, vidhållit sitt förra förslag,
tvärtom anser mig böra hålla Utskottet räkning för deäs fast¬
het att icke ge vika för en påtryckning, hvilken säkerligen
icke lemnats utan afseende, derest icke Utskottet varit fullt
öfvertygad, att, dess eget förslag egde företräde, och i Ut¬
skottets fasthållande af sin mening finner jag alltså ett ytter¬
ligare skäl för förslagets antagande.»
Med Anders Eriksson intämde Johan Öström och Olof
Andersson från Vestmanlands, Sven Guslaf Andersson från Jon¬
Den j 8 Juli.
115
köpings, Anders Magnus Myrin från Elfsborgs, linbert Fredrik
Gross från Kalmar och Anders Jonsson från Vermlands Län.
Mengel: »Att döma af åtskilliga talares här fällda yt¬
tranden, vill det nästan synas, som vore deras önskan, att
befordra rymningar. 1 ett lagbundet samhälle mäste väl en
hvar underkasta sig lagen och lagens verkställare, och om
man tillerkände en person, vore denne jemväl en oskyldigt
häktad, att träda lagen i förvåg, skulle denna sats i sina kon-
seqvenser leda till högst bedröfliga resultater. Allt ordande i
denna riktning kan jag icke gifva annat namn, än ett snällt
och vackert pjunk, en utväxt på vår moderna filantropi. Så
alldeles oskyldigt blir väl knappast någon häktad, och om
sådant undantagsvis någon enda gäng skulle ske, aflöper icke
en dylik olaglig häktningsåtgärd utan straffpåföljd för den,
som verkställt densamma. Sålunda blef för icke länge sedan
en Länsman i Skåne fråndömd stn tjenst och belagd med fäst¬
ningsstraff för olagligt häktande. Skulle den misslyckade fi¬
lantropi, hvars talan här föres af åtskilliga Ledamöter, vinna
framgång, komme vära redan förut nog stora fångvårdskost-
nader att ytterligare ökas, ty hvarje fånge skulle då behöfva
sin särskilda väktare. En talare bar antydt, att saken kunde
hjelpas genom bättre fängsel, men utom det att tunga bojor,
såsom tillhörande barbariets tider, icke vidare böra ifråga¬
komma, veta vi af erfarenheten, att personer, bokstafligen
smidda i jern, likväl kunnat rymma. På dessa skäl och då
§:n, sådan densamma af Utskottet blifvit föreslagen, icke in¬
nefattar, såsom några talare synas tro, någon uppmuntran eller
befallning till fångförarne att i tid och otid nedskjuta fångar,
utan fastmer afser, att hos desse sednare injaga skräck och
minska rymningsförsöken genom den makt, fängföraren nöd-
fällsvis eger att använda, Sr jag fortfarande af den mening,
att Utskottets förslag bör bifallas.»
En stor mängd af Ståndets Ledamöter hördes häri in¬
stämma.
Nils Svensson från Blekinge Län: »Jag har redan förut
instämt med Mengel och sålunda tilikännagifvit, att jag god¬
känner Utskottets förslag. Jag har sjelf varit fjerdingsman
och, såsom sådan, flera gånger haft det obehagliga uppdraget,
att forsla fångar. Vid tvänne särskilda tillfällen verkställde
dessa fångar rymningsförsök, som lyckades just derföre att jag
hvarken fick slö eller skjuta, och sålunda saknade medel att
hindra rymningarne. Jag må öppet erkänna att jag, åtmin¬
stone vid det ena tillfället, då frenne dödsfängar rymde från
mig, ingalunda skulle tvekat att begagna vapen, derest sådant
varit mig lofgifvet. Nog synes det vara hardt att fängförarens
Den 18 Juli.
lif skall sväfva i fara för de rymningstilltag och dermed följ-
aktige våldsamheter, som det behagar dylika grofva brotts¬
lingar att företaga sig. Jag bifaller alltså Utskottets förslag.»
Johannes Nilsson: »Visserligen lyder ordspråket, att
man heldre bör fria en skyldig än straffa en oskyldig, men
jag frågar dock, hvart det skulle leda, om fången visste, att
väld mot honom vid skeende rymningsförsök icke finge an¬
vändas. Det säger sig sjellt att dessa försök skulle blifva allt
flere och flere, ty lyckades de, så vore det bra, och miss¬
lyckades de, så vore i allt fall ingenting förloradt. Jag vid¬
håller derföre, hvad jag förut yttrat oell bifaller Utskottets
förslag.»
Olof Lagergren från Gottlands, Pehr Mattsson från Ve-
ster-Norrlands och Olaus Eriksson från Götheborgs och Bo¬
hus Län förenade sig med Johannes Nilsson.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Här har af åtskil¬
liga talare skillnad blifvit gjord mellan gröfre brottslingar och
personer, hvilka endast för mindre brott eller rent af oskyl¬
digtvis blifvit häktade. Men jag tror, att den lag, hvarom
nu ur fråga, måste gälla antingen mot alla fångar eller också
mot ingen; ty, såsom Utskottet mycket riktigt anmärker, möta
alltför stora praktiska svårigheter att skilja mellan de olika
slagen af fångar. För min del finnér jag Utskottets förslag
välbetänkt och bifaller detsamma.»
Lars Rasmusson frän Götheborgs oell Bohus Län: »Då
Utskottets förra förslag behandlades inom Ståndet var jag icke
närvarande och är alltså icke bunden af någon förut uttalad
åsigt. Jag vill nu tillkännagifva, att jag bifaller Utskottets för¬
slag, desto heldre, som jag icke kan finna billigt, att en fång¬
förare först skall låta mörhulta sig, innan han får använda
något allvarsammare våld mot de grofva brottslingar, han fått
att bevaka. Jag känner till och med ett sådant, foll, der en
fånggevaldiger fick släppa till lifvet derföre, att lagen icke gaf
honom nog skydd mot de fångars våldsamhet, dem han hade
att forsla. Jag kan alltså icke annat än pä det lifligaste önska
framgång åt Utskottets förslag.»
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Om jag i denna
fråga icke tänker Ihra med de Ledamöter inom Ståndet, som,
att döma af den hållna diskussionen, nu synas utgöra plura¬
litet, hoppas jag desto snarare pä ett öfverseende, som jag
må öppet bekänna mig icke kunna förklara den inkonseqvens,
hvartill Ståndet, vid jemförelsen emellan dess förr i denna fråga
yttrade mening och den nu uttalade, synes vilja söra sig skyl¬
digt. Besynnerlig förekommer mig denna inkonseqvens, och
ännu besynnerligare Utskottets förfarande, att, oaktadt från tre
Den 18 Juli.
1 17
Stånd erhållne återremisser, likväl vidhålla sitt förra förslag.
Bland de talare, som har uppträdt, har redan Lundahl unge¬
färligen uttryckt min åsigt i ämnet och, för att icke vidare
förlänga diskussionen, instämmer jag hufvudsakligen uti hans
anförande samt yrkar följaktligen, med förkastande af Utskot¬
tets förslag, att Professoren Olivecronas reservation måtte an¬
tagas.»
Häruti instämde Håkan Olsson från Kristianstads Län.
Matts Pehrsson från Stockholms Län: »Jag hade icke
ämnat att yttra mig i denna fråga, men då tankarne inom
Ståndet synas vara mycket delade, vill jemväl jag säga min
mening. Det må val vara, att grofva brottslingar icke förtjena
någon medömkan, men då denna lag är afsedd att gälla äfven
för mindre brottslingar, äfvensom för sådane personer, hvilka
oskyldigtvis varda fångar, bör man dock tillse, hvad allmän
säkerhet och enskildt väl kräfver, så att icke genom ett stad¬
gande, sådant som detta, den oskyldige må sättas utom lagen.
Vi veta, hurusom vid marknndstillfällen, eller der större folk¬
samlingar eljest sammankomma, uppträden ofta kunna uppstå,
visserligen af bullersam, men oftast likväl af mera oskyldig
natur. Om nn deltagarne i dylika uppträden varda häktade
och göra rvmningsförsök, skulle, enligt den lag, som Utskottet
nu föreslår, deras väktare hafva rätt att, utan alla betänklig¬
heter, nedskjuta dem. Detta vore, enligt min åsigt, att lemna
öfversitteriet hos en kittslig fångförare alltför stort spelrum och
onödigtvis gifva anledning till spillande af menniskolif. Af
sådan anledning och då jag trott att hvarje hederlig mans
välfärd bör i lagarne ega ett skydd, har jag icke ansett mig
kunna bifalla Utskottets förslag, utan i stället, under åbero¬
pande af hvad Paul Andersson under diskussionen anfört,
funnit mig böra biträda Professoren Olivecronas reservation.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag har
förut instämt med Mengel och bifaller alltså Utskottets förslag.
Att vara konseqvent är visserligen en god sak, men icke bör
konseqvensen sträckas derhän, att förut uttalade åsigter vid¬
hållas, oaktadt man sedermera kommit till insigt af deras
olämplighet. Här har mycket talats oin olika slag af fångar,
och återremisserna till Utskottet afsågo jemväl att Utskottets
förslag åtminstone borde inskränkas till straffånge och ej ut¬
sträckas till ransakningsfånge, samt för försvarslöshet häktad
person. Mot denna åsigt har likväl Utskottet, såsom mig synes
på goda skäl, erinrat, att det skulle möta stora praktiska
svårigheter att skilja emellan en redan dömd fånge och en
häktad, men icke dömd person, enär alla slag affångarpåde
flesta ställen förvaras i samma fängelse, och äro iklädde samma
118
Den 18 Juli.
slaga drägter, så att det oftast vore omöjligt för en väktare,
helst om rymningen skedde i mörkret, att urskilja, till hvilken
klass al fångar den rymmande vore att hänföra, äfvensom att
ifall en mördare t. ex., fastän icke dömd, val är för den all¬
männa säkerheten långt mera vådlig än en för ett mindre brott
redan dömd, och kanske endast i följd af bristande tillgång till
böter häKtad person. Dessa af Utskottet anförda skäl ådaga¬
lägga tydligt, huru omöjligt det är, att i det hänseende, hvar¬
om denna § handlar, göra någon skillnad: och då härtill kom¬
mer, att en mindre brottslig eller en icke brottslig, men
häktad person, icke har någon anledning att genom rymning
gä lagen i förväg, isynnerhet om rymningspåföljden stadgas
så svår som Utskottet föreslagit, ser jag för min del icke
någon våda alt bifalla Utskottets förslag.»
Häruti förenade sig Anders Johan Sandstedt från Jön¬
köpings och Jöns Pehrsson från Blekinge Län.
Anders Willielm Uhr frän Nerikes Län: »Måhända kan
det se grymt tit att bifalla Utskottets förslag, men då man
närmare begrundar detsamma, torde man finna, att deruti icke
ligger så mycken grymhet, som vid första påseendet kan tyc¬
kas. Just genom detta förslag tror jag nemligen, att ett medel
erbjudes, hvarigenom den skyldige eller mindre brottslige skulle
få slita mindre ondt, ty då en fångförare rimligtvis icke be-
höfver misstänka, att en sådan fånge skall vilja utsätta sig
för de svåra påföljder, som rymningsförsöket, enligt Utskot¬
tets förslag, kommer att medföra, ligger härutinnan för väk¬
taren en anledning att hädanefter behandla en sådan fånge
mindre hardt, än han hittills kunnat, göra, så länge hans rät¬
tighet att förekomma rymningsförsöken varit mera begränsad,
och i denna omständighet ser jag ett stort skäl för förslagets
bifallande.»
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Att man
ändrar åsigter må vara förlåtiigt, då sådant sker pä goda
grunder. Det må väl vara vackert att vara filantrop, men att
vara alltför efterlåten .»lifver alltid ett fel. Man har mot Ut¬
skottets förslag invändt, att mången oskyldig eller mindre
brottslig persons välfärd och säkerhet derigenom skulle kunna
äfventyras; men, ehuru praktiska svårigheter gjort det omöjligt.,
alt i denna § uppställa olika lag för de grofva och för de
mindre brottslingarne, vill det dock falla sig klart, att para¬
grafen egentligen afser och kommer att tillämpas mot de förra.
Dessa äro nemlieen de ende, som hafva anledning att rym¬
ma, dertill de jemväl erhålla villigt biträde af sina många lik¬
tänkande vänner, och mot dessa kan, enligt mitt. förmenande,
väktarens rättigheter aldrig blifva för stora. Hvad åter de
Den 1 8 Juli.
mindre brottslingarne beträffar, ega dessa sitt skydd i lagen
och behöfva icke anlita några ryrnningsåtgärder. Om förslaget
antoges, skulle detsamma ofelbart lända till en minskning i de
iiu sä talrika rymnings-försöken, hvilka med vår nuvarande lag
ganska ofta lyckas och göra brottslingarne derefter modigare
i samma män, som de tinna sig kunna från lagens näpst ge¬
nom rymning befrias. Och då nu dessutom en väktare, som
förfar oriktigt, icke går strafflös, ser jag. i likhet med flera
föregående talare, icke någon fara vara för handen, om vi bitalia
Utskottes förslag.»
Med denna talare förenade sig Lars Guslaf Andersson från
Elfsborgs, f. v. Talmannen Pehr Eriksson frän Vermlands, Pehr
Eriksson från Gefleborgs och Pehr Byström från Jemtlands
Län.
Lundahl: »Till de af mig mot Utskottets förslag anförde
skäl vill jag lägga ännu ett. Enligt vär Svenska lag kan nem¬
ligen, i alla öfriga fall, ingen person befordras till straff utan
föregången ransakning och dom. Här skulle återigen förhål¬
landet blifva alldeles motsatt. Fången skulle först skjutas och
derefter ransakas, huruvida väktaren haft fog för sin åtgärd.
Ett sådant stadgande öfverensstämmer lika litet med en laga
rättegångsordning, som med mensklig rättvisa, och då vore
det vida bättre, att i stället stadga dödsstraff för hvarje rym-
ningsförsök, ty derigenom vunnes åtminstone så mycket, att
ransakningen komme först och straffet efteråt.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län: »Mycket och
med skäl har här klagats öfver de många rymningarne, de
der icke kunnat förekommas eller förminskas, hvarken genom
mångdubblad bevakning eller andra åtgärder, hvilka endast
leda till ytterligare kostnader. Deremot synes mig Utskottet
hafva kommit till ett godt resultat och den invändning, som här
blifvit gjord mot Utskottets förslag, derutinnan, att detsamma
vöre alltför strängt mot den oskyldige eller den mindre brotts¬
lige, torde icke förtjena uppmärksamhet, enär ingen fånge,
som vet sig vara oskyldig eller endast i mindre grad brotts¬
lig, och följaktligen i man af sin oskuld har att påräkna lagens
skydd, rimligtvis utsätter sig för den fara ett rymningsförsök
för honom skulle kunna medföra. Jag bifaller alltså Utskottets
förslag.»
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands Län: »Jagar
förekommen af Jonas Andersson jemte flera Ledamöter, sorn
talat för bifall till Utskottets förslag, i hvilket jag icke finner
några så stora vådor, som den motsatta åsigtens försvarare
velat påstå. Författningen är ju skrifven mot dem, som för¬
söka att rymma, och ehuru af praktiska skäl någon skillnad
120
Den 18 Juli.
icke kunnat göras mellan gröfre brottslingar och sådane per¬
soner, hvilka för mindre brott eller måhända oskyldigtvis
hällas i häkte, vill det dock falla sig klart, att fångar af den
sednare kathegorien, hvilka hafva föga eller intet att frnkta af
lagen, icke utsätta sig för påföljderna af ett rymningsförsök.
Således blifver häraf klart att §:n, ehuru till ordalydelsen om¬
fattande alla slags fångar, likvisst kommer att ega sin egent¬
liga tillämpning endast mot gröfre brottslingar, och vid sådant
förhållande ser icke heller jag några farliga följder af Ut¬
skottets förslag, det jag förthy godkänner.»
Johannes Nilsson: För min del tror jag hvarken någon
skam eller ens någon felaktighet ligga deruti, att då man fun¬
nit en äldre åsigt icke vara riktig, man utbyter densamma
mot en bättre. Inom Lag-Utskottet hyste jag visserligen till
en början samma skrupler som Matts Pehrsson härstädes ut¬
talat, men vid närmare begrundande fann jag mig likväl böra
biträda Utskottets förslag. Af den nu hållna diskussionen vill
det synas, som om en del Ledamöter tolkat Utskottets förslag
derhän, att en fångförare genast borde skjuta den fånge, som
försöker att rymma. Till en sådan tolkning ger likväl försla¬
get icke anledning, enär deri heter, att om fånge eller häktad
person rymmer, det våld mot honom må brukas, som till
rymningens förekommande nödigt är. Kan således rymnin¬
gen förekommas genom mindre våld, får naturligtvis skjut¬
ning icke komma i fråga, ty våldet bör lämpas efter rym-
ningsförsökets beskaffenhet, och denna rätt är icke större, än
hvad som skäligen må hvaije fångförare tillkomma.”
Paul Andersson: »Diskussionen har nu blifvit nog lång
och jag vill endast erinra, huruledes det kapitel i förfättnings-
förslaget, derunder denna § blifvit hänförd, enligt rubrikens
lydelse handlar om nödvärn. Svårligen kari väl dock en så¬
dan åtgärd rubriceras såsom nödvärn, hvarigenom en fångfö¬
rare erhåller rättighet att nedskjuta den fånge, som söker
rymma. Den slutsats jag häraf anser mig närmast kunna dra¬
ga, är den, att Utskottet till en början haft för afsigt att följa
lagberedningens i professoren Olivecronas reservation föror¬
dade redaktionsförslag, ehuru Utskottet sedermera funnit lämp¬
ligt att antaga en annan åsigt. Flere talare hafva här fällt
yttranden, mot hvilka åtskilligt kunde vara att anmärka, men
jag vill icke upptaga tiden med deras bemötande, dock kan
jag icke underlåta nämna, att den förklaring, Nils Svensson
frän Blekinge Län lemnat om sin uppfattning af fångförare-
kaliff, gjort på mig ett pinsamt intryck.
Bjerkander: »Jag tror att de Ledamöter, som talat mot
Utskottets förslag, föreställa sig detsamma vida strängare än
Den 18 Juli.
121
det i verkligheten är. I förslaget star nemligen icke att fång-
föraren skall skjuta fången utan endast, att han skall använda
sådane medel, sorn till rymningens förekommande äro nödiga.
Kan rymningen förekommas genom lindrigare åtgärder, såsom
fångens qvarhållande m. m., sä är det tydligt att dylika åt¬
gärder böra först vidtagas och skjutning ifrågakomma endast
der icke annat medel återstår. Här har blifvit mycket taladt
om den personliga säkerheten, men jag tror, att densamma
blifver minst tillgodosedd, i fall man later tångarne komma
lösa, och hvad tångarne sjelfva angår, haller jag före, att det
alternativ för dem skulle vara bättre, att, med st ren ga re straff
för rymningsförsök, ega större frihet och mindre svårt fäng¬
sel, än om de, med ringare äfventyr för rymning, deremot
skulle forslas smidda till händer och fötter i bojor. Hvad
Lundahl anmärkt derom, att, ifall Utskottets förslag antages,
följden deraf skulle blifva den, att straffet ginge ransakningen
i förväg, vill jag endast erinra, att sådant kan inträffa i flere
andra fall oell särskildt i den händelse, att en fångvaktare, i
fullt nödvärn, råkar döda en fånge. Da. således de flesta här
gjorda anmärkningar äro af föga praktisk betydelse, vill jag
för min del bifalla Utskottets förslag.v
Anders Jonsson från Skareborgs Län instämde.
Svensén: »Man har invändt, att Utskottets förslag icke
afser oskyldiga eller mindre brottsliga fångar. Jag vill dock
häremot erinra, att stadgandet angår alla fångar utan undan¬
tag; och att öfverlemna en sådan lags tillämpning åt en fång¬
vaktares omdöme, synes mig i hög grad vådligt. Man må
tänka sig exemplet af en person, som kanske alldeles oskyl¬
digtvis blifvit häktad på ordres af en kitslig Länsman. Denna
person skall då, så snart han kommer på fångkärran, vara
ansedd fågelfri och hans lif, om han gör försök till rymning,
kunna utan straffpåföljd honom beröfvas på ett eller annat
sätt genom skjutning, nedsablande eller ilijälslaende, allt efter
väktarens godtfinnande. Ofta kan likväl hos en sådan fånge
finnas större hederskänsla än hos fångföraren, och exempel
saknas icke, att, under det den sednare icke kunnat motstå
krogens frestelser, den förre tagit vård om häst och åkdon.
Utan att finna mig öfvertygad af hvad här blifvit anfördt,
till stöd för en annan åsigt, vidblifver jag alltså den mening,
som jag yttrade vid början af denna diskussion.»
Paul Hedström från Vester-Norrlarids Län: »Jag in¬
stämmer med Paul Andersson i hvad han anfört och måste,
såsom en besynnerlighet, anmärka den förändring i åsigter,
som inträd t, sedan denna fråga förra gången hos Ståndet tö¬
revar. För min del tror jag att genom Utskottets förslag en
122
Den 18 Juli.
alltför stor magt blifvit leninad åt fångförarne, och jag finner
denna magt desto mera vådlig, som ganska manga exempel
kunna anföras på dessa väktares opålitlighet, hvilken gått än¬
da derhän, att de berusat sig med starka drycker till den
grad, att fången om dem mäst taga värd. Jag bifaller alltså
den redaktion af §:en, som professoren Olivecrona i sin reser¬
vation föreslagit.»
Mengel: »Det kan icke nekas, att denna diskussion ar
på väg att taga en ganska kuriös vändning. De tvänne sista
talarnes yttranden synas nämligen gifva vid handen, att tån¬
garne pläga vara mycket honett folk, men fångförarne äter
så qvahficerade, att de behöfva värdas af de personer, hvilka
eljest blifvit dem anförtrodda att bevakas.
För dylika extra ordinära fall vill jag medgifva, att vi
måhända kunde behöfva en särskild lag. Men för öfrigt och
i allmänhet ina vi väl taga tångarne sådane de äro, och, med
all aktning för hjertnjupenhet»!), böra väl samhällets fria med¬
lemmar hafva någon rätt mot dem, som på grund af be¬
gångna brott blifvit häktade. Jag är derföre fortfarande af
den åsigt, att professoren Olivecronas reservation är ganska
vådlig, och att de, som hafva fångar att bevaka, i allt lall icke
komma i någon afundsvärd ställning, äfven örn Utskottets för¬
slag bifalles.»
Erik Magnus Falk från Skaraborgs Län med flere af
Ståndets Ledamöter instämde.
Medström: »Jag har återigen begärt ordet, endast med
anledning deraf, att Mengel synes hafva missförstått mitt förra
yttrande, hvarmed jag icke ville hafva uttryckt den åsigt, att
alla fångförare äro så opålitlige, som jag dä antydde, utan
endast att åtskilliga fall gifvas, der fängen mera än fångföra¬
ren är att lita på.»
Diskussionen förklarades fulländad. Talmannens fram¬
ställda proposition på bifall till Utskottets förslag besvarades
med blandade ja och nej; i följd hvaraf, och då votering be¬
gärdes, följande voterings-proposition uppsattes, justerades och
godkändes:
Den, som bifaller § 57 af Lag-Utskottets i Betänkandet
N:o 20 framställda förslag till författning angående mord, dräp
och annan misshandel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, då har Ståndet antagit den lydelse af ofvan¬
nämnda g, som Herr Olivecrona i dess vid Lag-Utskottets
Utlåtande N:o 39 fogade reservation föreslagit.
Den 7 8 Juli.
123
Efter anställd votering oell voterings-sedlarnes öppnande,
befunnos sextiotre Ledamöter hafva röstat Ja och aderton
Nej; och var alltså ifrågavarande §, sådan densamma af Ut¬
skottet föreslagits, af Ståndet antagen.
Mot detta beslut reserverade sig Rosenberg och Svensén,
under förklarande, att de ansågo pluralitetens mening icke öf¬
verensstämma med de åsigter, som i humanitetens och civili¬
sationens interesse under sednaste tiden sökt göra sig gällande
i lagstiftningen: och anmältes i öfrigt reservationer af Måns
Månsson på den grund, att han önskade, det lagen gjorde
någon skilnad mellan grofva brottslingar och andra häktade
personer; af Paul Medström, som förklarade sig instämma
med Måns Månsson, och af Matis Pehrsson på de grunder,
som af honom blifvit under diskussionen anförde; hvarförutan
Paul Andersson och Johannes Magnus Lundahl förbehöllo
sig att skriftligen få aflemna de reservationer, dem de mot
Ståndets nu fattade beslut ansågo sig böra afgifva.
Dernäst förekom till handläggning förlättningg-förslagets
§ 73, sorn af Bidderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
blifvit godkänd, men deremot af Borgare- och Bonde-Stånden
till Utskottet återremitterad, på det att, i enlighet med sär¬
skilda, Utskottets förra Betänkande vidfogade reservationer,
rättigheten att åtala ringare misshandel, föröfvad af barn mot
föräldrar, icke må medgifvas allmän åklagare, der ej mäls-
eganden brottet till åtal angifvet-, och hade i sitt förevarande
Utlåtande Utskottet hemställt, det måtte Borgare- och Bonde-
Stånden med de begge öfriga Hiks-Stånden i denna fråga sig
förena och således godkänna Utskottets förslag.
I anledning häraf yttrade:
Olof Persson från Gefleborgs Län: »Visserligen må det
vara rätt, att hvarje brott erhåller ett mot dess beskaffenhet
svarande straff. Men jag tror likväl, att fall gifvas, dä det
icke bör vara en allmän åklagare tillåtet att uppträda med
ansvarspåstående. Om till exempel en son i ringare måtto
förfördelar sin far, och denne förlåter felet, tror jag ingenting
vara vunnet med ett sådant inträng i det enskilda familjelif-
vet, som Utskottets förslag i denna § tillstäder allmänna åkla¬
garen. Mina tankar i detta ämne har jag förut gifvit tillkänna
i den reservation, jag afgaf vid Utskottets Betänkande N:o
20, och jag tror, att denna reservation hvilar på riktig grund,
enär såväl Lag-kommiftéen som Lag-beredningen och Konun¬
gens Högsta Domstol alla varit af den tanka, att våld och rin¬
gare misshandel, enligt förfättnings-förslagets §§13 och 14,
borde, äfven om de skett mot skyldeman i rätt uppstigande
led, undantagas från offentligt åtal, derest de ej af målsegan-
124
Den 18 Juli.
den angåfves. I öfverensstämmelse med dessa åsigter yrkar
jag, att §:s första moment må erhålla ett sådant tillägg, som
den af Herrar Staaff, Kistner och Wennerström vid detta Ut¬
låtande afgifna reservation innehåller.
Med Olof Persson förenade sig en stor del af Ståndets
Ledamöter och deribland Matts Persson från Stockholms,
Johan Öström från Vestmanlands, Josef Smedberg från Elfs¬
borgs, Paul Andersson från Jemtlands och Nils Olsson från
Malmöhus Län.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag är fö¬
rekommen af Olof Persson och instämmer med honom desto
heldre, som jag tror, att ett antagande af Utskottets inbjud¬
ning skulle i allmänhet verka mera till skada än till gagn.»
Större delen af Ståndet hördes häri instämma.
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län: »In¬
nan jag bestämdt yttrar min mening i denna fråga, skulle jag
önska, att lagen stadgade, huru långt barnens förbrytelse mot
föräldrarne får utsträckas, innan åklagarens rättighet vidtager
att å tjenstens vägnar uppträda. Ett sådant stadgande skulle
vara destomera behöfligt, som vi å ena sidan val veta, att
föräldrarnes förlåtelse kan gå ganska långt, och ä den andra
ett varnartigt barns förseelse ännu längre. Jag ville derföre
hafva denna §:s stadgande hänfördt endast till mindre förse¬
elser.»
Olof Persson: »I det tillägg jag i min förra reservation
föreslog till § 73, första momentet, hade jag endast åberopat
författnings-förslagets § 14, hvaremot i den reservation, som
Borgare-Ståndeis nyssnämnde frenne Ledamöter anfört vid
detta Utlåtande, och hvilken reservation i öfrigt innehåller ett
lika lydande tillägg, som det jag föreslagit, jemväl författnings-
förslagets § 39 blifvit åberopad. I anledning häraf får jag
nu förklara, det jag fullföljer min reservation med upptagande
deri jemväl af nyssberörde § 39, hvarigenom det föreslagna
tillägget alltså komtne att lyda: »Lag samma vare om så¬
dan förbrytelse, som i gg 14 och 39 sägs, der den skett mot
skyldeman i rätt uppstigande led.»
Med denne talare förenade sig Gustaf Hultman från
Nerikes, Jan Andersson från Kopparbergs, Erik Hansson
från Gefleborgs, Nils Svensson frän Blekinge och Johannes
Nilsson Irån Götheborgs och Bohus Län.
Georg Nyqvist frän Vermlands Län: »Jag vill visser¬
ligen icke bestrida, att ju icke, såsom Lundahl nyss antydde,
förbrytelser af mera allvarsam beskaffenhet kunna af barnen
blifva begångna mot föräldrarne, men sådane fall höra likväl
till sällsyntheterna, och, då de någon gång inträffa, fruktar jag,
Den 18 Juli.
125
aft föräldrarne så tillvida dertill gifvit anledning, som de fel¬
aktigt uppfostrat sina barn, och Sådane föräldrar tveka troligt¬
vis icke heller att beifra de gröfre fel, som af barnen kunna
mot dem varda begångna. Vid sådant förhållande, och dä
nu icke kan vara fråga att stifta lag för dylika undantagsfall,
kan jag icke finna annat än att Olof Perssons förslag är väl
befogadt, och allraminst kan jag fatta konseqvensen hos den
Ledamot, som nyss var så ifrig att försvara häktade personer,
men deremot nu icke vill visa någon misskund med barnens
förseelser, utan till och med emot deras föräldrars vilja be¬
fordra dem till straff.
Olof Andersson från Vestmanlands, Scen Johansson från
Elfsborgs, Anders Andersson, Anders Jonsson, Olof Olsson i Gers¬
heden och Olof Olsson i Olebj’n från Vermlands, Per Östman
från Vester-Norrlands och Olof Lagergren från Gottlands samt
Erik Christensson och Bengt Johan Holmlin från Götheborgs och
Bohus Län förenade sig med Nyqvist.v
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Jag har förut
förenat mig med Olof Persson och vill nu endast derå fästa
Ståndets uppmärksamhet, hurusom g 38 stadgar, att förbry¬
telser emot personer, som i g 37 nämnde äro, skola såsom
försvårande anses, och make blifvit i sistnämnde g hänförrl
under samma kathegori som föräldrar. Följaktligen är det i
fullkomlig konseqvens, att åklagaremakten öfver de i § 73
omnämnde mindre förbrytelser icke må utsträckas med större
skäl till föräldrar än till make. Detta var anledningen, hvar¬
före jag förenade mig i Olof Pehrssons reservation och yr¬
kade, att ordet »föräldrar» måtte intagas i sistnämnde eller
§ 73.»
Lundahl: »Tvifvelsutan var det åt mig, sorn Nyqvist
syftade, då han nyss hade ordef, och till svar derpå vill jag
nu endast nämna, att hvad beträffar mina åsigter om häktade
personers rättigheter, vill jag försöka att gifva skäl för min
mening i den skriftliga reservation, som jag förbehållit mig få
aflemna. Hvad åter angår barns förbrytelser emot föräldrar,
yrkar jag, att deras brott, icke mindre än andras, må vara
underkastade straff. Derföre godkänner jag Utskottets förslag
utan något sådant tillägg som Olof Persson önskar. Af ett
dylikt tillägg skulle den helt naturliga följden uppstå, att aldrig
något brott mot föräldrar komme att i laga ordning beifras,
och barnen skulle på sådant sätt inom föräldrahemmet upp¬
växa i sjelfsvåld och utbildas till småtyranner samt slutligen,
när de kommo ut i verlden, blifva vådliga för samhället. Jag
kan således icke godkänna det föreslagna tillägget, utan ön¬
skar att § oförändrad måtte antagas.»
126
Den 18 Juli.
Sven Rosenberg från Kristianstads och Gustaf Johansson
från Kronobergs Län instämde rand Lundahl.
Olof Olsson från Gersheden af Vermlands Län: »Det
vill tvekas, som om Lundahl, då han yrkar närmare bestäm¬
ningar rörande de brott mot föräldrar, dem åklagaren icke
skulle hafva rättighet att utan målsegandens angifvelse åtala,
icke med tillräcklig uppmärksamhet genomläst ifrågavarande
g, hvilken i afseende å brottets art hänvisar dels till § 13,
som angar sådan misshandling, att deraf uppkommer endast
mindre lyte, och dels till § 14 som upptager sådan misshan¬
del, hvarå ingen eller ringare skada följt. Således är ju i §:n
tydligen angifvet, hvilka brott densamma afser, likasom det
är klart, att alla svåra brott icke kunna hit hänföras. Skulle
jag härutöfver tillåta mig en anmärkning, vore det den, att
det nästan förefaller mig besynnerligt, huru Lundahl, som i
sin hemort sjelf handhaft barnaundervisning, kan finna lämp¬
ligt att yrka skärpta straffbestämmelser för barn.»
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »Sam¬
ma åsigter, som vi här hafva hört Lundahl uttala, yttrades
jemväl af Preste-Ståndets Ledamöter i Utskottet. Jemte det
jag önskar, att dessa åsigter icke måtte vinna någon fram¬
gång, begagnar jag detta tillfälle att tillkännagifva min förun¬
dran deröfver, att de, som skulle vara fridens och försonin¬
gens män, alltid, när det gäller nästans fel, äro de strängaste
att döma.»
Erik Magnus Falk från Skaraborgs Län: »Då, såsom
af § inhämtas, och Olof Olsson under diskussionen närmare
ådagalagt, här endast är fråga om ringare brott, anser jag,
att det tillägg till § s första moment, som Olof Persson före¬
slagit, aldrig kan lända till skada, men deremot mången gång
blifva gagneligt. Jag hyser alltså ingen tvekan att biträda
förslaget om ett sådant tillägg, och förenar mig alltså med
deni bland föregående talare, som yttrat sig i denna rigtning.»
Öfverläggningen öfver förevarande g 73 förklarades full¬
ändad. Den af Utskottet framställda inbjudning blef, så vidt
den Bonde-Ståndet angick, icke antagen, utan beslöt Ståndet,
att till §;s första moment skulle, i öfverensstämmelse med den
af Herrar Staaff, Kistner och Wennerström afgifna, Utlåtan¬
det åtföljande, reservation, fogas ett tillägg af följande inne¬
håll: »Lag samma vare om sådan förbrytelse, som i §§ 14
och 39 sägs, der den skett mot skyldemän i rätt uppstigande
led.»
Alla öfriga delar af förevarande Utlåtande, hvilka icke
blifvit här ofvan särskildt nämnda, ansågos icke påkalla någon
vidare Ståndets åtgärd än att läggas till handlingarne.
Den 18 Juli.
127
§ 3.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets, i sednaste plenum bord¬
lagda, Memorial N:o 124, i anledning af Riks-Ståndens skilj¬
aktiga beslut, angående regleringen af utgifterna under Riks-
Statens Första Hufvud-Titel.
Härvid yttrade:
Nils Larsson från Jemtlands Län: »A första sidan af
detta Memorial har Utskottet hemställt, att, i alla de anslags¬
frågor under Första Hufvud-Tileln. deri 2 Stand slädnät mot
2, de Riks-Stånd, som icke gillat Utskottets förslag, måtte,
med frånträdande af sina förut fattade beslut, förena sig med
de Riks-Stånd, af hvilka Utskottets tillstyrkanden blifvit god¬
kända. Denna generella inbjudning anser jag oss likvisst icke
kunna antaga, utan hemställer jag tvertom, att Ståndet mätte
vidblifva sina föregående beslut och godkänna de af Utskot¬
tet uppställda voterings-propositionerne.»
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Mot den ifrå¬
gavarande inbjudningen, såsom till sin grundsats riktig, finner
jag ingen anmärkning att göra. Anslagsfrågor afgöras nem¬
ligen medelst 3 Stånds beslut, och om nu inbjudningen i fråga
om ett eller annat anslag antages af endast ettdera bland de
tvänne Riks-Stånd, som yttrat en från Utskottets förslag skilj¬
aktig mening, blifver följden den, att voterings-propositionen
angående samma anslag kommer att förfalla. Anledningen
återigen till den generella form inbjudningen erhållit, har icke
varit någon annan, än att spara eri val behöflig tid och und¬
vika ett vidlyftigt upprepande näst framför hvarje af Utskot¬
tet uppställd voterings-proposition. Denna generella inbjud¬
ning hindrar följaktligen icke att Ståndet, i mån af befogen¬
het, kan frångå sin mening i en anslagsfråga, deri voterings-
propositionen då förfaller, men återigen i andra anslagsposter
vidhålla sina förra beslut. Detta vill jag nu endast hafva
sagt i allmänhet och med afseende å memorialets formella
uppställning, den jag anser vara riklig.»
Nils Larsson: »Mot den af Utskottet i dess förevarande
Memorial uppställda princip har jag icke något att erinra, utan
är jag i detta hänseende af samma tanka som Rosenberg.
Mitt yttrande afsåg endast att fästa Ståndets uppmärksamhet
på den å pag. 1 förekommande inbjudningen, såsom varande
gemensam för alla de derpå följande voterings-propositionerna,
och dä nu icke något skäl synes förefinnas att frånträda våra
beslut i de anslagstrfigor, samma propositioner angå. förnyar
jag den hemställan jag nyss gjorde, att vi måtte afslå inbjud¬
ningen och godkänna voterings-propositionerne.»
J 28
Den 18 Juli.
Diskussionen förklarades slutad. Den ifrågavarande in¬
bjudningen afslogs, hvarefter, uppå derom framställde särskilde
propositioner, ej mindre de i punkterne 1 till och med 4 fram¬
ställde voteririgs-propositioner än jemväl Utskottets yttrande i
Memorialets punkt 5 af Ståndet godkändes, och lade Ståndet
till handlingarne, hvad Utskottet i detta Memorial för öfrigt
yttrai och anmält.
§ 4.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets, den 14’den-
nes bordlagda, Memorial N:o 125, i anledning af Riks-Stån-
dens skiljaktiga beslut i fråga derom, huruvida de åt Statens
embets- och tjenstemän vid sistf örlid ne Riksdag beviljade löne¬
förhöjningar skulle bibehållas och på ordinarie Stat uppföras,
eller om allmän nedsättning deri borde ega rum m. m., fann
Ståndet skäligt låta bero vid Utskottets yttrande och lade
Memorialet till handlingarne, hvaremot Ståndet biföll samma
Utskotts Memorial N:o 126, i anledning af erhallen återremiss
å Utlåtandena N:ris 41) och 50, angående regleringen af ut¬
gifterna under Riks-Statens 2:dra oeh 3:dre Hufvud-Titlar,
och beslöt alltså Ståndet, med anledning af Utskottets i före¬
varande Memorial gjorde hemställan, att Bonde-Ståndet måtte
till pröfning och afgörande företaga Stats-Utskottets uti nämnde
Utlåtanden afgifna förslag osh tillstyrkanden, det skulle samma
Utlåtanden under fortsättningen af detta plenum föredragas.
§ 5.
Föredrogs till förnyad handläggning Stats-Utskottets den
14 innevarande månad bordlagda Memorial, N:o 127, i an¬
ledning af äterremisser & punkten 28 af Stats-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 93, angående regleringen af utgifterna under
Riks-Statens 6:te Hufvudtitel.
I nyssnämnde punkt af berörda Utlåtande hade Stats-
Utskottet tillstyrkt uti momentet Litt. a, att väckta motioner
om agrikultur-kemiska försöksanstalters inrättande vid Ultuna
och Alnarps Landtbruks-instuter för det närvarande ej måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; och vidare uti
momentet Litt. b, att för fullbordande och underhållande af
den under organisation varande agrikultur-kemiska försöks¬
anstalten vid Landtbruks-akademiens experimentalfält, Rikets
Ständer måtte bevilja dels för en gång nn summa af 25,000
R:dr och dels ett årligt anslag af 6,000 R:dr ; oeh hade dessa
Utskottets tillstyrkanden blifvit af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet godkände, men deremot ifrågavarande
28:de punkten af Borgare- och Bonde-Stånden till Utskottet
Den /<9 Juli.
129
återremitterad, med anledning af hvilken återremiss Utskottet
nu inbjudit sistnämnde tvänne Stånd, att förena sig uti de två
öfriga Ståndens, rörande denna fråga, fattade beslut.
Öfver det till föredragning nu anmälda Memorialet upp¬
stod diskussion, derunder sig yttiade följande Ståndets Leda¬
möter :
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Då jag förmodar,
att Ståndet helst vidblifver sitt förra beslut i ämnet, torde
den at Utskottet framställda inbjudning böra afslås.»
Härvid erinrade Talmannen, att Ståndet icke tillförene
fattat något definitivt beslut i denna fråga, utan endast åter¬
remitterat densamma, på grund af en diskussion, derunder vä¬
sendtligen olika åsigter af åtskilliga Ståndets Ledamöter blif¬
vit yttrade.
Johannes Magnus Limdahl från Skaraborgs Län: »En¬
ligt hvad Talmannen erinrat, måste vi nu besluta i frågan,
dervid jag till Ståndets pröfning vill hemställa, huruvida icke,
då väl en anstalt af ifrågavarande beskaffenhet skäligen bör
finnas, vi helst må välja den, som på en gång kostar minst
och bäst fyller det ändamål, som afses. Med hänsyn till dessa
skäl föreslår jag, att vi för vår del besluta inrättandet af en
dylik försöksanstalt vid Ultuna, derför kostnaderna blifvit
beräknade till dels 4,500 R:dr såsom anslag till årliga utgif¬
ter, och dels 3,000 R:dr för en gång till uppsättande af ett
laboratorium.»
Pehr Nilsson frän Malmöhus Län: »I den reservation,
som jag afgaf mot Utskottets beslut om inrättande vid expe¬
rimentalfältet af en agrikultur-kemisk försöksanstalt, och hvil¬
ken reservation finnes bifogad Stats-Utskottets Utlåtande, N:o
93, har jag redogjort för de skäl, som föranledde mig att,
med afvikelse från pluralitetens mening, förorda Ultuna Landt-
bruks-institut, såsom det lämpligaste stället för inrättande af
en dylik anstalt. Jag får således åberopa denna min reser¬
vation och förmodar, att Ståndet i valet mellan en anstalt,
som skulle kosta 25.000 R:dr för en gång och sedermera år¬
ligen 6,000 R:dr, samt en annan, hvilken skulle kunna erhål¬
las för 4,500 R:dr om året jemte en särskild utgiftspost för
en gång af 3,000 R:dr, desto heldre bestämmer sig för den
sednare, som densamma, med anlitande af de resurser, hvilka
stå till buds vid rikets förnämsta Landtbruks-institut, skulle
vida bättre motsvara sitt ändamål, än en dylik anstalt, an¬
lagd vid experimental-fältet.»
En stor del af Ståndets Ledamöter och deribland Sven
Heurlin från Kronobergs, Lars Guslaf Andersson från Elsborgs,
Bonde-Sl:t Pral. vid i8X9 — C0 arens lliksdag. VII. 9
130
Den / H Juli.
Carl Johan Svensén från Kalmar, Jan Andersson oell Anders An¬
dersson frän Kopparbergs samt Erik Hansson från Gefleborgs
Län instämde med Pehr Nilsson.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län : »Det är na¬
turligt, att, dä vi förut ieke fattat något definitivt beslut, mä¬
ste vi nu besluta. Hvad åter sjelfva frågan angår, synes mig
meningarne till den grad delade, att jag icke tilltror mig att
afgöra den ena eller andra åsigtens företräde, hvadan jag fin¬
ner mig föranlåten hemställa, att vi mätte, afslå Utskottets till¬
styrkande om en dylik anstalts inrättande vid experimental¬
fältet, och i öfrigt lägga Memorialet till handlingarne.»
Sven Rosenberg från Kristianstads Län : »Jag anser det
desto mera nödvändigt, att vi nu fatta beslut, som någon vo-
terings-proposition eljest icke kan uppsättas lör frågans afgö¬
rande i Förstärkt, Stats-Ufskutt. Då saken sist i Ståndet fö¬
revar, voro meningarne om densamma härstädes ganska de¬
lade. I Utskottet ansågs Alnarps Landtbruks-instutet ännu
icke vara så ordnadt eller försigkommet, att någon försöks¬
anstalt derstädes för närvarande borde ifrågakomma. Skulle
vi nu bifalla det af Pehr Nilsson framställda förslag, måste vi
naturligtvis göra tvänne särskilda frågor af momentet a, enär
Utskottet under detta moment sammanfört såväl Ultuna, der
enligt Pehr Nilssons förslag en försöksanstalt skulle inrättas,
som äfven Alnarp, der ingen sådan anstalt blifvit förordad.
För min del skulle jag vilja bifalla i dess helhet Utskottets
afstyrkande förslag under Litt. A, hvaremot jag, enär frågan
om nyttan af en dylik anstalt vid Landtbruks-akademiens Ex¬
perimentalfält icke synes vara fullständigt utredd, finner mig
föranlåten yrka afslag å Utskottets hemställan under Litt. b.
Genom ett uppskof till nästa Riksdag skulle frågan framstå
mera mogen för afgörande.»
O O
Jonas Andersson frän Östergöthlands Län: »Jag anser
de ifrågavarande anstaIterne vara för jordbruket och dess in¬
tressen särdeles nyttiga, men då tillräckliga medel svårligen
äro att påräkna för mera fin en sådan anstalt, anser jag mig
i valet mellan Ultuna Institut och Landtbruks-akademiens Ex¬
perimentalfält böra bestämma mig för det förra stället, emedan
derstädes en anstalt af ifrågavarande slag skulle verka mera
ändamålsenligt, mera fort och, om jag sä får uttrycka mig,
mera praktiskt, enär de insigter, som dgr inhemtas af eleverna,
blifva genom dem fortplantade, och inom kort af hela landets
jordbrukare kända, under det att de resultater, sorn uppsamlas
vid Landtbruksakademiens Experimentalfält på sin höjd blifva
genom böcker och då icke pä långt när med samma åskåd¬
lighet för den stora allmänheten bekantgjorda. Detta förhål¬
Dan 'i 8 Juli.
lande i förening med den icke ovig tiga omständigheten, att
en dylik försöksanstalt vid Ultuna skulle falla sig vida billi¬
gare, föranleder mig att förorda Pehr Nilssons förslag,a
Häruti hördes instämma Gustaf Bolin fran Upsala, Paul
Hedström trän Vester-Norrlands och Olaus Eriksson från
Götheborgs och Bohus Län.
Lekberg: »För min del finner jag frågan så outredd, att
jag anser mig böra för närvarande afslå allt anslag, väre sig
till en anstait vid Ultuna eller vid Experimentalfältet.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län : »Då frågan förra
gången behandlades i Ståndet var jag icke tillstädes, men jag
minnes förhandlingarna i Utskottet, hvarest Borgare- och
Bonde-Ståndets Ledamöter voro ense derom, att icke mer än
en anstalt till en början borde inrättas och att denna borde
förläggas till Ultuna, der densamma skulle på en gång kosta
minst, och såsom Jonas Andersson nyss anfört, hafva en mera
ändamålsenlig verksamhet. Jag förenar mig alltså med de
talare, som påyikat anläggandet af en dylik anstait vid Ul¬
tima.»
Johan Petter Andreasson från Elfsborgs Län instämde
i Andeis ^Erikssons yttrande.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Att, såsom någon
talare här gjort, helt och hållet afstyrka alla anslag af ifrå¬
gavarande beskaffenhet, vittnar om en uppfattning af saken,
den jag icke kan godkänna och jag önskar, att, då de försök,
hvarom här är fråga, uteslutande företagas i jordbrukets in¬
tresse, detta Ständ, såsom representerande Sveriges jordbru¬
kande allmoge, icke måtte helt och hållet skjuta ifrån sig det
tillfälle, som nu erbjudes till en framtida förkofran af vårt jord¬
bruk. I betraktande häraf och då det anslag, som begäres,
derest anstalten skulle komma till stund vid Ultuna, är jert-
förelsevis litet, vill jag- bevilja detta anslag, men deremot för
närvarande afslå de ifrågasatta anslagsbeloppen för såväl Alnarp,
som Landtbruks-akademk-ns Experimentalfält, ä hvilket sist¬
nämnde ställe visserligen, enligt Utskottets memorial, en för¬
söksanstalt redan skall vara under organisation, men hvilken
organisation likväl icke lärer fortgått längre, än att. hvad i
berörde hänseende blifvit afgjordt katr komma Experimental-
fältefs öfrige ändamål tillgodo.»
I hvad1 Nils Svensson anfört instämde Olof Olsson i Gersheden
af Vermlands, Pehr Eriksson frän Gefleborgs, Ola Lasson och
Jöns Månsson frän Kristianstads saint Carl Iwarsson från Hal¬
lands Län.
Georg Nygvist från Vermlands Län: »Jag förenar mig
med Jonas Åndersson, Anders Eriksson och Nils Svensson,
132
Den 18 Juli.
bland annat jemväl af det skäl, att, om vi afslogo samtlige
de ifrågavarande anslagen, följden tvifvelsutan skulle blifva
den, att experimentalfältet med dess betydligt högre anspråk
segrade. Af sådan anledning oeh då en försöksanstalt
vid Ultuna kostar minst, på samma gång den gör största
nyttan, bifaller jag det för denna anstalt äskade, men af Ut¬
skottet afstyrkta, anslag.v
Anders Andersson oell Olof Olsson i Olebyn af Vermlands,
Guslaf Johansson från Kronobergs oeh A. V. Uhr från Nerikes
Län voro af.samma tanka, sorn Nyqvist.
Olof Nilsson från Vesterbottens Län : »Då så olika åsigter
i denna fråga visat sig rådande, att under det Utskottet af-
styrker inrättande af en kemisk försöksanstalt vid Ultuna, men
förordar en sådan vid experimentalfältet, åtskilliga talare der¬
emot härstädes afstyrkt den sednare, men förordat den förra,
synes saken hafva kommit för tidigt under Ständernas pröf¬
ning, och jag hemställer derföre, att Ståndet för närvarande
måtte afslå alla de anslagssummor, sorn detta memorial afser.»
Pehr Nilsson: »Sävidt jag kan finna, är saken tillfullo
utredd. Fiirst väcktes nemligen frågan om inrättande af 3:ne
försöksanstalter, en vid experimentalfältet, en vid Ultuna och
en vid Alnarp. Då emedlertid sistnämnde Landtbruks-institut,
tillkommet på grund af sednaste Ständers besiut, ännu icke
befinner sig i det ordnade skick, att tiden är inne för inrät¬
tande af en dylik anstalt vid detta institut, ansågs frågan
derom för närvarande böra falla. Hvad dernäst angår expe¬
rimentalfältet, så möta derstädes flera svårigheter, bland hvilka
jag särskildt vill nämna dess inskränkta område, som icke kan
underhålla nog många kreatur eller producera den mängd af
olika jordbruksalster, som för de kemiska försöken skulle er¬
fordras, hvarförutan detta ställe icke erbjuder den fördel, sorn
vid Ultuna är att påräkna, af elevers inöfning. Derjemte an¬
håller jag att få fästa Ståndets uppmärksamhet på ännu ett
annat förhållande, som bör tala till förmån för Ultuna. Det
kan nemligen icke undvikas, att förr eller sednare en för¬
söksanstalt måste komma till stånd vid detta vårt förnämsta
Landtbruksinstitut, och oni vi nu beviljade anslaget till expe¬
rimentalfältet, skulle vi alltså, sedan Ultuna jemväl framdeles
erhållit en dylik inrättning, inom loppet af några få år ega
tvänne anstalter, belägne på endast några få mils afstånd frän
hvarandra och följaktligen underkastade enahanda klimatiska
förhållande. Det säger sig sjellt, alt sådant vore både olämp¬
ligt och orätt, olämpligt med afseende å landets långa sträck¬
ning i norr och söder, och orätt i betraktande af dess fattig¬
dom, som icke tillåter ett dylika dyra anstalter annorledes
Den 18 Juli.
133
än högst sparsamt inrättas. A!' aila dessa skäl ar det följakt¬
ligen ojemförligt nyttigare att vi bevilja anslaget för den bil¬
ligare anstalten vid Ultuna, än för den dyrare vid experimen¬
talfältet. Skulle, hvad jag önskar, frenne sådana anstalter
framdeles kunna komma till ständ, föreställer jag mig, att en
af dessa kommer till anläggning i norra och en i södra Sverige,
samt för medlersta delen af Riket den nu ifrågasatta försöks¬
anstalten vid Ultuna, hvilken sistnämnde anstalt skulle göra en
anläggning af ifrågavarande beskaffenhet vid Experimental¬
fältet bride öfverflödig oell olämplig. I öfverensstämmelse
härmed yrkar jag, att Talmannen ville framställa proposition,
först och främst på afslagtill Utskottets hemställanden, rörande
de ifrågasatta kemiska försöksanstalterna vid Experimental¬
fältet och Ultuna, dernäst proposition, om beviljande af anslag
för inrättande af en dylik anstalt vid Ultuna och slutligen en
tredje proposition på bifall till Utskottets afstyrkande hem¬
ställan, rörande Alnarp.v
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »I denna fråga
är jag af samma tanke, som de Ledamöter, hvilka talat till
förmån för Ultuna,, ty denna plats, der vi hafva vårt förnämsta
landtbruksinstitut och der jordbrukarnes söner allmänt söka
sin utbildning, är just rätta stället för inrättande af en för¬
söksanstalt, sådan, sorn den ifrågavarande. Det säger sig
nemligen sjelft, att vid Ultuna, der resurserne öro större, skall
en dylik anstalt åstadkomma en långt större verkan än vid
Experimentalfältet, der en mindre tillgång på jordbrukefs olika
alster oell ett mindre antal kreatur icke lemna samma till¬
fällen till anställande af försök, sorn vid Ultuna. Jag förenar
mig derföre med Pehr Niisson och önskar liksom han, att Stån¬
det, med afslag å Utskottets inbjudning rörande Experimental¬
fältet, ville bevilja det mindre anslag, soni erfordras för en
kemisk försöksanstalt vid Ultuna.»
Rosenberg: »Lika med flera föregående talare finnér jag
det vara ganska olämpligt, att inrätta tvänne kemiska försöks¬
anstalter på två ställen, hvarandra så närbelägna, som Ex¬
perimentalfältet och Ultuna. Enahanda klimatiska förhållande
skulle nemligen göra endera af dessa anstalter öfverflödig, enär
samma slags jordmån cidi samma slags jordalster icke skulle
lemna rum för den mångfald af försök, sorn vore att emotse,
derest t. ex. såsom Pehr Nilsson föreslagit, den ena anstalten
vore belägen i det norra och den andra i det södra Sverige. I
valet mellan Ultuna och Experimentalfältet, af hvilka tvänne
ställen alltså blott det ena bör ifrågakomma, delar jag deras
mening, sorn yttrat sig till förmån för Ultuna, och skall för
min del, derest den af Utskottet sammanförda fråga om Ul-
134
Den / 8 Juli,
luna och Alnarp delas i tvänne, så att sjelfständigt beslut för
hvartdera af dessa Landtbruks-instituter kunna fattas, icke mot¬
sätta mip det anslag, som för ofvannämnde ändamål blifvit he¬
gardt åt Ultuna.’»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »»Jag är destoliellre af
deras mening, som förorda Ultuna, enär sådant skulle lända
till besparing först och främst i det hänseendet att, enligt hvad
Utskottets Utlåtande gifver vid handen, en kemisk försöks¬
anstalt vid Landtbruks-akademiens Experimentalfält, skulle
kosta mer än 20,000 R:dr utöfver hvad sorn beräknats för
en dylik anstalt vid Ultuna, och dernäst jemväl i det hänse¬
endet, att, om vi nu besluta oss för Experimentalfältet, Olifver
det nästa Riksdags uppgift att anslå medel för en dylik an¬
stalt vid Ultuna, ty det säger sig sjelft. att Rikets förnämsta
Landtbruks-institut icke kan, i rätt rnånga är, undvara en sådan
inrättning, hvarom här är fråga, då deremot, med en dylik
anstalt först anlagd vid Ultuna, det rimligtvis icke bör komma
i fråga att anlägga en ytterligare vid Experimentalfältet, Den
bästa besparing, sorn i denna fråga står att vinna, erhålles
alltså genom beviljande af det anslag, sorn blifvit hegardt,
men af Utskottet afstyrkt för Ultuna.»»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »»Då Sjette Hufvud-
Titelns-anslag här sednast förevoro till pröfning, var jag icke
närvarande. Ätt döma af Utskottets Utlåtande, vill det synas,
som om anläggandet af en kemisk försöksanstalt vid Expe¬
rimentalfältet redan vore påbörjadt, och jag fruktar alltså ntt,
om vi nu bevilja anslag för en dylik anstalt vid Ultuna, mäste
nästa Riksdags Ständer anslå medel för fortsättande af den
början man gjort vid Experimentalfältet; men oaktadt jag hyser
en sådan fruktan, måste jag likväl, i betraktande af de skäl,
som Pehr Nilsson och Anders Gudmundsson anfört och hvar¬
igenom företrädet af en försöksanstalt vid Ultuna blifvit till¬
fyllest ådagalagdt, biträda deras åsigt, som uttalat sig för bi¬
fall till det åt Ultuna begärda anslag.*»
Jonas Andersson; »»Med anledning af Pehr Nilssons
sista anförande och de förslag till propositioner, som han då
afgaf, vill jag endast anmärka, det jag anser endast tvänne
propositioner nödige; den ena huruvida inbjudningen i fråga
om anslaget till en kemisk försöksanstalt vid Landtbruksaka-
demiens Experimentalfält skall antagas eller icke, och den
andra den, huruvida det för Ultuna i enahanda afseende be¬
gärda anslag må bifallas, hvaremot den väckta frågan rörande
en försöksanstalt vid Alnarps Landtbruksinstitut, såsom hvarken
af Utskottet anmäld eller af Bonde-Ståndet, vid dess återremiss
af punkten, förordad, icke erfordrar någon särskild proposition.»
Den 18 Juli\
135
Jan Andersson från Kopparbergs Län: »Hvad Utskottet
egentligen menar, då i dess Betänkande talas om den »under
organisation varande» agrikulturkemiska försöksanstalten vid
Landtbruksakademiens Experimentalfält, vill icke falla sig rätt
klart, ty då jag för helt kort tid sedan besökte Experimental¬
fältet, kunde jag icke upptäcka något, sorn vittnade derom,
att en dylik anstalt derstädes vore under organisation, och
jag kan således lugna Jöns Pehrsson med den försäkran, att
några sådane åtgärder, sorn skulle tvinga lill ytterligare an¬
slag, icke blifvit påbörjade. I likhet med de flesta talare,
som här yttrat sig, skulle jag önska, att anslaget för Ultuna
blefve beviljadt.»
Ofverläggningen förklarades slutad; och fattade Ståndet,
uppå derom af Talmannen framställde propositioner, följande
beslut i anledning af förevarande memorial:
Utskottets, i punkten 28 af Utlåtandet, N:o 93 under
Litt. a, framställda förslag derom, att de vid denna Riks¬
dag väckta motioner om agrikulturkemiska försöksanstalters
inrättande vid Ultuna och Alnarps Landtbruks-iustituter för
närvarande ej måtte till någon RiKets Ständers åtgärd för¬
anleda, blef, hvad angick Alnarp, bifallet, men i fråga otn
Ultuna, förkastadt. Och beslöt Ståndet, med afslag, för sin
del, å Utskottets inbjudning till Borgare- och Bonde-Stånden
att biträda det beslut, hvarigenom de två öfriga Stånden god¬
känt Utskottets unde»- Litt b. af samma punkt gjorda hem¬
ställan, om beviljande af anslag för fullbordande och under¬
hållande af den under organisation varande agrikulturkemiska
försöksanstalten vid Landfbruks-akadentiens Experimentalfält,
det skulle till bestridande af kostnaderna för en dylik försöks¬
anstalt vid Ultuna, hvilken Ståndet alltså ansåg vara den enda,
som för närvarande borde ifrågakomma, anvisas dels 4.500
R:rir såsom anslag till årliga utgifter och dels 3,000 R:dr för
en gång till uppsättande af ett laboratorium, på sätt i Utskottets
meranämnde Utlåtande, N:o 93, finnes närmare omförmäldt.»
§ 6.
På hemställan af Nils Larsson från Jemtlands Län, beslöt
Ståndet, att, sedan åtskilliga voteringspropositioner numera från
Stats-Utskottet inkommit och af 3:ne Riks-Stftnd redan blifvit
godkände, val af Ledamöter och Suppleanter i förstärkt Stats¬
utskott skulle inom detta Stånd anställas den 21 innevarande
månad. I afseende å dessa val, som komme att anställas
medelst 2 särskilda sedlar, en för Ledamöter, upptagande 21
namn och en för Suppleanter med 9 namn, förklarade Ståndet,
i öfverensstämmelse med hvad, som iakttagits vid de nyligen
136
Den 18 Juli.
anställda valen til! Ledamöter och Suppleanter i förstärkta
Konstitutions- och Bevillnings-Utskotten, att de Ståndsleda¬
möter, som redan vid Riksdagens början, då Stars-Utskottet
först tillsattes, invalts såsom Suppleanter i Utskottet, nu icke
skulle anses vallrara. Likaledes voro från valbarhet uteslutna
Ståndets Fullmäktige i Riksgäldskontoret jemte deras Supp¬
leanter.
Ståndet åtskiljdes kl. tre qvart till 3 e. m.
In (idem
N. A. Fr örnun.
Plenum kl. 6 e. m.
§ 1.
Föredrogs Stats-Utkottets Utlåtande N:o 49, angående
regleringen af utgifterna under Riks-Statens Andra Hufvud-
Titel.
Uppå särskilda propositioner af Talmannen och utan di¬
skussion godkände Ståndet hvad Utskottet föreslagit och hem¬
ställt under punkieme 1, 2, 3, 4, 5, angående Krigs-Hof-
Rätten, 6 och 7.
Punkten 8:
Härvid yttrade:
Nils Larsson från Jemtlands Lån: »Då de aflönings-
anslag, som böra tillkomma Ernbets- och Tjenstemännen inom
Justitie-Stats-Expeditionen och Justitie-Kanslers-Expeditionen,
kunna för framtiden vara beroende af dessa Expeditioners
omor.anisation, påyrkar jag, att anslagen upplagas för dessa
Expeditioner endast såsom provisoriska, men icke på ordinarie
Stat., och får jag upplysa, att ett sådant beslut står i öfver¬
ensstämmelse med livad vi beslutat, rörande de öfrige Stats-
Departementen.»
Flera Ledamöter af Ståndet hördes häruti instämma.
Den 48 hlh-
137
Upp/l framställning af Talmannen, beslöt Ståndet för sin
de), att de aflönings-anslag, som vid innevarande Riksdag
blifva beviljade för Justitie-Stats-Expeditionen och Justitie-
Kanslers-Expeditionen icke skola på ordinarie stat definitivt
uppföras, men biföll punkten i öfrigt.
Punkten 9 bifölls.
Punkten 10 om räntefrift Statslån för uppförande af bri¬
stande byggnader å häradshöfdinge-bostället Mälby i Vestra
Fernebo socken af Vestmanlands Län:
Härvid begärdes ordet af:
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Emot Utskottets
beslut i denna punkt har jag och flera af mina kamrater inom
Utskottet reserverat oss, emedan vi ansett, att det skulle lem¬
näs ett farligt prejudikat, om man, på ena eller andra sättet,
beviljade understöd af Statens medel för byggnader å härads-
höfdiuge-boställena. Lyckades det denna gäng att få ett så¬
dant understöd, så få vi nog framdeles emottaga flera ansök¬
ningar i samma syfte.»
Sköldberg, Uhr och Hultman från Nerikes Län jemte
flera Ledamöter af Ståndet hördes liäri instämma.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Jag instämmer
med Pehr Nilsson och yrkar afslag på punkten. Summan
7,000 R:dr är visserligen obetydlig, men ett bifall till punkten
kan framlocka många ansökningar i enahanda sjTte. Må vara
att våra tre Med-Stånd bifallit punkten, Ståndet tillkommer
det dock att oberoende deraf fatta sitt beslut.»
Efter sålunda slutad öfverläggning afslog Ståndet den nu
föredragna punkten.
De Utlåtandet bifogade tabeller godkändes med sådana
rättelser, hvilka Ståndets här ofvan anmärkta beslut kunde för¬
anleda.
§ 2.
Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50, angående
regleringen af utgifterna under Riks-Statens Tredje Hufvud-
Titel.
Punkten 1, rörande Departementets chef, Utrikes Stats-
Ministern, bifölls.
Punkten 2. Departementets Expedition.
Nils Larsson fran Jemtlands Län yttrade: I öfverens¬
stämmelse med den stat, Kongl. Maj:t under sista Riksdag
föreslog, biföllo Ständerna att aflöningen skulle utgå till Ex-
peditions-chefen i detta Departement med 5,500 R:dr, och till
hvardera af de 3 Expeditions-Sekreterarne med 4,500 R:dr.
Vi hafva oss emellertid bekant, att Utskottet bestämt åflo-
138
Den 18 Juli.
ningen i öfrige Stats-Departementen för Expeditions-chefen
till 5,000 R:dr och för Expeditions-sekreterarne till 4,000 R:dr
för hvar oell en. Jag hemställer derföre, att Ståndet, för sin
del, bestämmer lönerna åt Expeditions-ehefen och Expedi-
tions-sekreterarne till enahanda belopp eller till 5,000 R:dr för
den förre och 4,000 R:dr för hvar och en af de sednare, hvar¬
igenom en minskning af 2,000 R:dr uti totala anslaget till Ex¬
peditionen uppkommer.»
Många Ledamöter af Ståndet hördes häruti instämma.
Uppå framställningar af Talmannen bestämde Ståndet
härefter, för sin del, att den årliga aflöningen för ifrågava¬
rande Expeditions-chef skulle utgöra 5,000 R:dr samt för hvar
och en af Expeditions-sekreterarne 4,000 R:dr, saint att förthy
anslaget till Departementets Expedition skulle minskas från
25,500 till 23,500 R:dr R:mt.»
Punkten 3, anslaget till Minister-staten.
Härvid anförde:
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: »Då det är all¬
mänt kändt, att Svenska Ministerstatens Embetsman 8ro högre
aflönade än flera af de öfriga Europeiska Staternes med lika
rang, såsom exempelvis Belgiens, hvars beskickning i Frank¬
rike kostar 32,000 R:dr. dä deremot Svenska beskickningen
derstädes kostar 64,000 R:dr. och detta oaktadt Belgien ligger
nära intill Frankrike, hvilket ej är förhållandet med Sverige,
så anser jag att anslaget till Ministerstaten, hvilket sistlidne
Riksdag betydligen förökades, ganska väl tål vid en nedprut-
ning af 50,000 R:dr.»
Nils Larsson: «Jag instämmer med Svensén och åbe¬
ropar dessutom reservationen vid denna punkt.»
P. F. Mengel från Upsala Län: »Äfven om vår financiella
ställning vore bättre, än den är, skulle jag icke tveka att uti
anslaget till Mnistierstaten yrka betydlig nedsättning. Under
ganska brvdsamma perioder har Sverige varit i diplomatisk
väg represerderadt vida mindre, än det nu är. Under Gustaf
den IlLs tid hade vi representanter endast vid 3:ne Hof
och under Gustaf den IV Adolfs regering voro detta lands
representanter vid de utländska hofven långt färre än nu. Så
var det ock i början af Carl Johans regemente, men vid slutet
deraf ökades våra Ministrars antal. Betydliga inskränkningar
i denna representation kunna ske, helst vår ställning till ut¬
landet synes vara ganska trygg. Långt förr än våra diplo¬
mater komma in med sina rapporter, vet hela verlden, huru
förhållandena stå genom tidningspressen och serdeles genom
den stora Engelska tidningen Times. De rapporter man har
att förvänta från sändebuden innehålla numera hufvudsakligast
Den 18 Juli.
139
sqvaller och underrättelser om nyheter, som vid Hofven pas¬
sera. För sådana notiser ega vi ock tidningar. Jag påyrkar
derför all möjlig inskränkning i anslaget till Ministerstaten, meri
fiir att vinna målet skall jag instämma med Svensén, hvars
yrkande går ut på att vi förena oss med Borgare-Ståndet och
söka få anslagssumman nedsatt med 50,000 R:dr till ett belopp
af 309,700 R:dr.»
Falk från Skaraborgs, Lars Guslaf Andersson från Elfs¬
borgs, Nils Pellersson från Kalmar, Hullman från Nerikes och
Hedström från Vester-Norrlands Län jemte flera andra af Stån¬
dets medlemmar förenade sig med Mengel.
Svensén: »Såsom tillägg till mitt förra yttrande~och
såsom bevis på obehöfligheten att hålla för dyrlejda sändebud,
får jag upplysa om hvad som inträffade just under en af de
måhända mest kritiska perioder för oss, eller vid början af
ltysslands krig med Vestmakterna. Vår Minister i S:t Peters¬
burg, af Nordin, var då ej närvarande på sin plats en längre
tid och detta var tilläfventyrs vår lycka, ty kanske hade vi
eljest dä också befunnit oss i brinnande krig.»
11. F. Gross från Kaimar Län: »Icke heller jag kan
finna, hvartill det skall tjena, att vi hålla oss sä dyra sän¬
debud. Vi lära väl icke nu inverka på de politiska förhål¬
landena i någon större skala. Hvad vi hafva af nöden ar,
att våra handelsförhållanden bevakas och dertill hafva vi kon¬
suler pä alla vigtigare handelsplatser, hvilka embetsman ej
äro så dyrhållne. Jag instämmer med Mengel om anslagets
nedsättande till 309,700 R:dr.»
Efter sålunda fulländad öfverläggning, beslöt Ståndet,
uppå proposition af Talmannen, att. för sin del nedsätta det
till Ministerstaten föreslagna anslag till 309,700 K:di- R:mt.
Punkten 4. Anslaget till skrifmaterialer och expencer
samt extra utgifter.
Uppå hemställan af Mengel och Svensén, med hvilken
flera af Ståndets Ledamöter instämde, nedsattes det af Ut¬
skottet här föreslagna anslagsbeloppet 70,000 R:dr till 50,000
R:dr Runt.
Punkten 5 bifölls.
Den Utlåtandet bifogade tabell skulle rättas i öfverens¬
stämmelse med Ståndets sålunda fattade beslut.
§ 3.
Föredrogos Sfafs-Utskottets Utlåtanden:
N:o 128, i anledning af väckt motion, angående militära
boställens indragande till Statsverket emot beviljande af för¬
höjd penningelön till milltär-tjenstemännen.
140
Dan 18 Juli.
Ståndet lät, på yrkande af Nils Olsson frän Malmöhus
Län, bero vid Utskottets yttrande och lade Utlåtandet till hand-
lingarne; samt
N:o 129, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
i fråga om ersättning till Sala silfververk för dess förlust i
händelse af skatteförenklingens tillämpning på de till silfver-
verket anslagna räntor af det s. k. Salbergs Län.
Detta Utlåtande bifölls i båda momenten.
§ 4.
Vid förnvad föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande
* . .
N:o 130, i anledning af väckt motion, angående återlemnande
till Staden Halmstad af 2:ne till Kronan upplåtna mindre jord¬
rymder, yttrade:
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Jag har
blifvit upplyst derom, att det alldeles icke är detsamma att
återlemna jord egorna till staden Halmstad, som att aflemna
dem till Halmstads hamn, emedan staden och hamnen hafva
olika kassor. Denna fråga rörer endast hamnen. Hamndirek¬
tionen har upplåtit jorden åt kronan för att, medelst träd¬
planteringar flygsandsfälten skulle bindas. Detta har skett
visserligen utan bemyndigande, men det är dock hamnen, som
gjort uppoffringen. Utskottet har nu, tvärt emot motionärens
begäran, beslutat att öfverlemna jorden tillstaden. Jag önskar
nu den rättelse härutinnan, att öfverlåtelsen i stället måtte ske
till Hamndirektionen och jag anhåller på sådan grund om Ut¬
låtandets återremitterande.a
Anders Eriksson från Elfsborgs och Garl Iwarsson från
Hallands Län instämde.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Frågan ser
enkel ut, men torde vara ganska kinkig att afgöra. Jag vet
val, att motionären önskat öfverlåtelsen till hamnen; men så¬
dant synes mig vara oegentligt. Iiamn-Direktionen har, såsom
motionären sjelf upplyst, utan bemyndigande upplåtit jorden
till Kronan, hvaraf följer, att icke Hamn-Direktionen, utan staden
från början egt jorden. Dä man tillika hörer, att staden och
hamnen hafva olika förvaltningar, synes det mig icke vara
rätt att öfverlemna jorden till en enskild korporation, i stället
för till staden. Behöfvas jordegorna för hamnen, så får den
dem nog. Jag vill äfven återremiss, men ej för att få jorden
öfverlemnad till hamnen utan för att få ämnet närmare ut-
redt.v
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes Län: »Jag kan
icke inse, hvartill en återremiss här skall tjena, särdeles sorn
motionären sjelf var närvarande på afdelningen, då frågan
Uett 18 Juli.
141
derstädes var före. Säkert är det, att staden från början fått
jorden och att Hamn-Direktionen obehörigen öfverlätit den
till Staten för flygsandsfältens plantering med träd, äfvensom
alt staden, som behöfde platsen för sjöfarten, ej var med
Hamn-Direktionens nämnda åtgärd belåten. Jag vill bifalla
Utlåtandet.»
Lundahl från Skaraborgs Län m fl. instämde.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Det torde
vara säkrast att bifalla Utskottets hemställan, ty om öfverlå-
telsen sker lili Hamn-Direktionen, så kan det falla denna in
att preja staden.»
Pehr Matsson från samma Län, Anders Andersson från
Vermlands och Håkan Olsson från Kristianstads Län in¬
stämde.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län förklarade sig instämma
med Sköldberg.
Jonas Andersson: »Afven jag instämmer med Sköldberg.
Andamålet med jordens återlemnande vinnes i allt. fall, enär
Utskottet föreskrifvit att jorden skall användas för det afsedda
ändamålet.»
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Mig förefaller
det ater ganska besynnerligt att när motionären begärt jor¬
dens återlemnande till Hamn-Direktionen, Utskottet det oakt-
tadt förklarat att jorden skall lemnäs till staden. Lika med
Anders Gudmundsson önskar jag fördenskull återremiss.
Anders Gudmundsson: »En hvar torde kunna inse att
jag icke kan hafva någon nytta eller skada af Ståndets be¬
slut i förevarande fall, hurudsnt det än kommer att blifva,
men jag måste dock påpeka det egna förhållandet, ait, sedan
Utskottet erkänt att Staten fått jordegorna of Hamn-Direktio¬
nen, Utskottet likväl icke vill återställa dem till deras fordna
egare. Marken kan ej begagnas af staden, men val af Hamn-
Direktioncn för hamnens utvidgande. En återremiss kan omöj¬
ligen skada och jag hoppas derför att man ej motsätter sig
en sådan, helst det kan vara af vigt att få utredd frågan, hvem
jorden fiirst tillhört.»
Håkan Olsson: »Hamn-Direktionen i Halmstad utgör
väl ett särskildt bolag, som vill tillskansa sig ifrågavarande
jordegor. Detta bör dock förekommas. Då upplyst är, att
Direktionen ej haft rätt att öfverlemna egorna till Staten, har
samma oDirektion naturligtvis ej heller rätt till att återtaga
dem. Återremiss är fördenskull onödig. Vi kunna gerna
bifalla Utlåtandet.»
Efter sålunda slutad diskussion, blef Utlåtandet af Stån¬
det bifallet.
142
Den 18 Juli.
§ 5.
Efter förnyad föredragning blef Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 121, i anledning af väckt
motion om skärgårdsflottans åtskiljande från örlogsflottan samt
förseende med egen officers-korps, bifallet.
§ 6-
Allmanna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 122, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af
föreskrifter rörande censur å theaterpjeser föredrogs uu ånyo,
dervid sig yttrade:
Paul Sedström från Vester-Norrlands Län: »Jag har
ej biträdt den af Utskottet här uttalade åsigt, utan jag på¬
yrkar, att Betänkandet måtte återremitteras, på den grund,
som en af Borgare-Ståndets Ledamöter inom Utskottet om¬
nämnde, eller att, då censuren begagnas, resolutionen derom
skall motiveras och rättighet lemnäs att den öfverklaga, i
händelse af befogenhet. Om så icke stadgas, är allt för stor
makt lagd i händerna på en censor.»
Herman Öbom frän Norrbottens, G. G. Sköldberg från
Nerikes och Håkan Olsson frän Kristianstads Län hördes
häri instämma.
Per Östman frän Vester-Norrlands Län: »Jag anser
■denna fråga ej ega mycket värde, men jag skall dock in¬
stämma uti återreinissen.»
Anders Nilsson frän Hallands samt Smedberg och Jo¬
hannes Andersson från Elfsborgs Län instämde.
Joseph Almqvist från Norrbottens Län: »Jag tror näp¬
peligen att det finnes något land. som i förevarande fall åda¬
galägger mera råhet i sina författningar än vårt. Till och
med uti sjelfva Hyssland finnes ej sådane band på dramatur-
gerns. Det Kongl. Cirkuläret bör alltså försvinna och man
bör ej få sina arbeten emot sin vilja förändrade, sä vida man
icke kan visas hafva i dem öfverträdt hvad lagligt är. Upp¬
lysningsvis får jag nämna, att Herr Dahlman på Riddarhuset
väckt en motion i samma ämne, hvilken blifvit till Lag-Ut¬
skottet remitterad, men ej ännu är behandlad. Det torde
derför vara nödvändigt att återremittera Betänkandet, med
hvars ämne sistnämnda Utskott jemväl bör taga befattning.»
Pehr Tjernlund från Vester-Norrlands Län instämde.
Nils Larsson frän Jemtlands Län: »Det synes mig
vara i högsta måtto orättvist att sådane författare, som arbeta
för theatern och det offentliga, skola vara underkastade sådant
tvång, sorn censuren innefattar, då deremot hvarje annan per¬
Den 18 Juli.
143
son eger rättighet Btt utan något af den offentliga makten i
förväg lagdt hinder i tryck behandla hvilket ämne sorn helst
och som är föremål för den mensklig» tanken. I öfrigt vet
jag ej hvad gagn censurens bibehållande medförer. Det är
nemligen, t allt fall absolut omöjligt för Öfver-Stäthållare-Em-
betet och Landshöfdinge-Embetena att förekomma det ej nå¬
got mot sedligheten störande från theatrarne emanerar. Ega
bemälde embetsman ock makt att i förväg eller på förhand
genomse arbetena, så kunna de likväl icke på förhand be¬
stämma dansösens rörelser i balletten. Kanske der vore nö¬
digare att granskande ingripa, än i afseende på det uttalade
ordet. Klart är det, att hvar och en, som egnar sig åt det
dramatiska kallet, är sä upplyst att han, lika väl som myn-
digheterne har förmåga att bedöma det moraliska och sedliga
eiler motsatsen deraf i etf arbete. Dessutom är bestämmelsen
om censuren orättvis, ty ingen apell finnes mot den och allt¬
för stor maktfullkomlighet är sålunda lagd i händerna pä myn¬
digheterna. Endast denna omständighet gör att jag vill hafva
censuren afskaffud. I allt fäll och då såsom Almqvist upp¬
lyst, en motion i samma ämne blifvit remitterad tiil Lag-Ut¬
skottet, röstar jag för Betänkandets återremitterande på det
att begge Utskotten må sammanträda och motionerna i ett
sammanhang behandla.»
Med Nils Larsson instämde Heurlin, Falk, Öström från
Vestmanlands Län, Per Erils Andersson och Olof Andersson från
Samma Län Anders Jonsson från Skaraborgs, Jonas Andersson
från Östergöthlands, Lars Guslaf Andersson och Anders Eriksson
från Elfsborgs, Hullman från Nerikes, Anders Jonsson och Pehr
Eriksson från Vermlands, Olof Missou frän Vesterbottens, Paul
Andersson från Jemtlands, Pehr Nilsson från Malmöhus och Jöns
Hånsson frän Kristianstads Län m. fl.
J. Al. Lundahl från Skaraborgs Län: »dag var visser¬
ligen under denna frågas behandling i Utskottet derstädes
närvarande, men tog ej del uti diskussionen utan endast i
voteringen och detta sednare tili förmån för Nds Larssons
här uttalade åsigt. Hvad som uppskrämde Ledamöterne i
Utskottet emot motionerna var det alt en Ledamot omtalade
en pjes, sorn lärer gifvits utan föregående censur och sorn
skall bena nits Råbocken samt varit särdeles osedlig. Detta
förmodar jag föranledde frågans utgång i Utskottet. Jag in¬
stämmer uti yrkandet om återremiss.»
Betänkandet blef härefter nppå framställning af Talman¬
nen återreinitteradt med dervid gjorda anmärkningar.
144
Den 18 Juli.
§ 7.
Efter skedd föredragning lades till handlingarne, med god¬
kännande af deri upptagne voterings-propositioner, Konstitu-
tions-Utskottets Memorial:
N:o 46, i anledning af Riks-Ståndens beslut, rörande det
af Utskottet uti Memorialet N:o 33 framställda förslag till än¬
dring i g 14 momentet 1 Riksdags-Ordningen.
N:o 47, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
rörande dét af Utskottet uti Memorialet N:o 34 framställda för»
slag till tillägg uti § 73 Riksdags-Ordningen;
N:o 48, i anledning af Riks-Ståndens beslut, rörande det
uti Memorialet N:o 35 framställda förslag tili åtskilliga ändrin¬
gar i Riksdags-Ordningen, angående Ridderskapet och Adelns
representations-rätt: samt
N:o 50, med voterings-proposition i fråga om det uti
Utskottets Memorial N:o 32 framställda förslag till ändring i
§ 14 momentet 3 Riksdags-Ordningen, hvarförutan
Memorialet N:o 49, i anledning af Riks-Ståndens beslut,
rörande det uti Utskottets Memorial N:o 38 framställda för¬
slag till ändring i Riksdags-Ordningens föreskrifter om Preste-
Ständefs representationsrätt, lades till handlingarne såsom icke
föranledande annan åtgärd inom Bonde-Ståndet.
§ 8.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 131, angående föreslagen eftergift och afskrifning af ett
Markaryds församling i Kronobergs Län beviljadt kyrkobygg-
nads-lån j^ttrade:
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Jag har icke be¬
gärt ordet för att fä Utlåtandet återremitteradt, emedan jag
ganska väl vet att dermed intet vinnes, men jag önskar att
det måtte läggas till handlingarne och att Ståndet låter bero
dervid. Under min Riksdagsmannabana har ofta dylika af-
skrifningar skett och, dä denna är tillstyrkt af både Kammar-
Kollegium och Kammar-Rätten, synes det ej vara obilligt
hvad jag nu begärt.»
Per Östman från Vester-Norrlands Län: »Vi böra väl
ej alltid följa föregående Ständer derutinnan, att vi först lemna
län och sedan bevilja afskrifning af dem. Det kan vara tid
på att antaga en annan princip oell jag bifaller Utlåtandet.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag är boende
ej långt frän orten, hvarom fråga är och jag vet att ärendet
förtjeriar afseende. Då jag emedlertid ej tillhör dem, som
vilja lemna afskrifningar & meddelade statslån, bifaller jag
Den 18 Juli.
145
visserligen Utlåtandet, men skall dock gerna gä Heurlins ön¬
skan till mötes att det må få läggas till handlingarne.»
Da, efter sålunda slutad diskussion, Talmannens propo¬
sition på bifall till Utlåtandet besvarades med blandade ja och
nej samt votering begärdes, uppsattes, justerades och anslogs
en så lydande voterings-proposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt i Utlå¬
tandet N:o 131, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, då låter Ståndet bero vid Utskottets ofvan-
berörde hemställan och lägger Utlåtandet till handlingarne.»
Voteringen utföll med 50 ja och 19 nej ; i följd hvaraf
Utlåtandet var bifallet.
Heurlin reserverade sig emot beslutet på den grund att
det icke förut skall inträffat under hans Riksdagsmannabana,
att Ståndet motsatt sig en af en Ledamot framställd begäran
att Ståndet ville låta bero vid det, som i ett Utlåtande blifvit
föreslaget.»
§ 9.
Föredrogos Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 132, i anledning af väckt motion om eftergift å ett
Knäreds församling ifHallands Län beviljadt kyrkobyggnads¬
lån ;
Utlåtandet bifölls, sedan likväl Carl Iwarsson från Hal¬
lands Län förklarat sitt ogillande af detsamma.
N:o 133, i anledning af väckt motion om ytterligare an¬
stånd med inbetalningarne å Staden Cimbritshamns hamn-
byggnadslfin, bifölls;
N:o 134, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående åtgärder till behöfvandes undsättning i missvextår,
bifölls;
N:o 135, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående ifrågastäldt förändradt sätt för amortering af Lands-
höfdinge-aekorden;
På yrkande af Per Nilsson från Malmöhus Län, med
hvilken Jonas Andersson fran Östergöthlands och Anders
Eriksson irån Elfsborgs Län instämde, afslog Ståndet detta
Utlåtande, på de skäl, Herr Björk i sin reservation andragit.
N:o 136, angående utbetalning af Statsbidrag till ett väg-
förbättrines-arbete, som icke blifvit inom behörig tid päbör-
jadt, bifölls;
Bonde-S:s Prot. vid 1859 — 60 årens Riksdag. VII. 10
146
Den l 8 Juli.
N:o 137, angående förlängning i den för uppmuddring af
Ystads hamn bestämda arbetstid, bifölls samt
N:o 139, angående ytterligare anslag för det inom Rikets
Ständers hus inrättade Riksdags-Arkiv, bifölls, äfvensom
Memorial N:o 138, angående bestridande af kostnaden
för Riddarhussalens inredning, bifölls.
§ 10.
Vid ånyo skedd föredragning af Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 140, i anledning af väckt motion om anvisande af
låneunderstöd tid Marmor-fabriksidkaren I. R. Schram, ytt¬
rade :
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Jag har ej
biträ dt Utskottets här uttalade mening, ehuru jag ej reserve¬
rat mig. Jag vill icke bifalla Utlåtandet. Frågan är af allt
för enskild natur. Skulle Rikets Ständer på sådant sätt lemna
penninge-försträckningar, mot 4 proc. ränta, så tror jag ej att
vi finge några medel qvar till andra och vigtigare fö¬
retag.»
Olof Nilsson från Vesterbottens Län instämde.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Jag åter vill bifalla
Utskottets förslag. Vi höra ofta omtalas, att vi ega god till¬
gång på rudematerier och råvaror. Under sådane förhållan¬
den ar det väl nyttigt, ja nödvändigt att understödja perso¬
ner, som egna sig åt förädling af dessa råvaror och för så¬
dant ändamål till och med anlägga fabriker. En dylik fabrik,
som den ifrågasatta, är kostsam, och kunna vi genom att nu
lemna ett ringa låneunderstöd, uträtta sä mycket att vi fram¬
deles slippa att hämta vår marmor från Utlandet, så vore
det väl ej så illa. Lånet är dessutom endast på 5 är. Jag
bifaller Utlåtandet.»
Häruti hördes instämma Falk, Sandstedt, Sköldberg, Hull¬
man, Uhr. Lars Guslaf Andersson, Tjernlund, Hedström, Erik
Hansson, Erik Christensson och Johannes Nilsson, Olof Olsson
i Gersheden, Nils Larsson, Anders Eriksson, Nyström, Jöns Måns¬
son och Torkel Nilsson m. fl.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Då fråga är
att understödja ett företag, utgående på att upphämta ur våra
gömmor de medel till rikedomar, vi der hafva förvarade,
bör man icke neka sin hjelp, särdeles då det endast är lån,
som begäres. Nog är det bättre att understödja ett så patrio¬
tiskt företag, som Utlåtandet afser, än att nödgas hämta mar¬
morblocken från Utlandet och för denna ädla stenport utgifva
ofantliga summor. Jag bifaller Utlåtandet.»
Den 18 Juli.
Med Östman förenade sig Anders Jonsson från Skaraborgs,
Lönn från Jönköpings, Olof Andersson från Vestmanlands, Nils
Magnus Pelersson från Kalmar, Joban Tetter hindeman från Elfs¬
borgs, Anders Andersson frän Vermlands samt Pehr Mallsson från
Vester-Norrlands Län.
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Jag instämmer
med de sista talarne och får dessutom tillägga, att jag önskar
det många personer ville lägga sig pä dylika företag, genom
hvilka icke allenast mycket folk förses med arbete, utan äfven
den fördel vinnes, att man slipper hämta den dyra marmor-
artikeln från utlandet v
Kohlin. Holmlin, Pehr Eriksson från Gefleborgs oell Olaus
Eriksson från Götheborgs och Bolms Län instämde.
Nils Svensson frän Kristianstads Län: »dag kunde åt¬
nöja mig med att instämma med dem, som bifallit Utlåtandet,
men jag kan dock ej underlåta att tillkännagifva min förun¬
dran deröfver, att inom detta Stånd höra någon uppträda mot
beviljande af understöd i förevarande fall. Följden af ett mot¬
satt förhållande blefve ögonskenlig. Jag godkänner under
tacksamhet Utskottets hemställan.»
Lagergren, Sandstedt, Anders Andersson från Kopparbergs
och Johannes Nilsson från Bohus Län instämde.
Efter det Anders Jonsson från Vermlands Län tilikänna-
gifvit att han likaledes bifölle Utlåtandet, blef detsamma, efter
proposition derom, af Ståndet bifallet.
§ u.
Stats-Utskottets nu föredragna Utlåtande N:o 141 angå¬
ende väckt fråga om anvisande af ett amorteringslån till vaf-
tenkur-anstalten vid S:t Ragnhilds källa i Söderköping bifölls.
§ 12.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 142, i anledning af väckt fråga angående indragning af
konvoy-kommissariatet, yttrade :
Sven Heurlin från K rönnberga Län: »Utan att låta för¬
skräcka mig af mitt nyss lidna nederlag, tager jag här åter
till orda. Utskottet har i Utlåtandet yttrat: »I betraktande
af hvad kommitterade sålunda yttrat och tillstyrkt synes onek¬
ligen väl grundade skäl för den af ofvannämnde motionär
förordade indragning af det ifrågavarande embetsverket, men
då lämpligast synes vara, att den i sådant afseende erforderliga
utredning verkställes samt behandlingen af dithörande frågor
eger rum i sammanhang med prutningen af det förslag till
förändrad organisation af Rikets samtlige Styrelse- och För¬
148
Den 18 Juli.
valtningsverk, hvilket lärer komma att af Kongl. Maj:t fram¬
ställas, anser Utskottet den genom förevarande motion väckta
frågan för närvarande icke böra till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.» Det förefaller mig i sanning besynnerligt
att Utskottet förordat indragningen, men likväl framskjutit
dess sättande i verket till en aflägsen framtid. När Styrelse¬
verken hinna omorganiseras, lefva vi icke. Statsverket skulle
på indragningen förtjena 12,000 R:dr om året och jag påyrkar
återremiss så väl derför, som emedan en motion i samma
syfte, som min, men väckt inom Borgare-Ståndet och till Eko¬
nomi-Utskottet remitterad, der ännu väntar på behandling,
hvadan motionerne kunde komma att behandlas i ett samman¬
hang, i fall Utlåtandet återremitterades.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Jag begärde or¬
det endast för att meddela den upplysningen, att den af Heur¬
lin påpekade motionen verkligen hvilar oafgjord uti Ekonomi¬
utskottet, hufvudsakligast i afvaktan att få den afgjord i sam¬
manhang med Heurlins motion. Det torde alltså vara skäl,
att återremittera Utlåtandet, i hvilket fall tilläfventyrs båda
Utskotten sammanträda för att behandla frågan, hvilken kan¬
ske då finge en annan utgång.»
Häruti hördes instämma Nils Olsson från Malmöhus, Ola
Lasson, Rosenberg och Jäns Månsson från Kristianstads samt
Sven Haraldsson och Nils Svensson från Blekinge Län m. fl.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »I sjelfva saken
och om lämpligheten af konvoy-kommissariatets indragning
instämmer jag med Heurlin. Betänkandet upplyser ock, att
kommitterade tillstyrkt indragningen och just derföre har Ut¬
skottet ansett sig icke böra göra något vid saken i anledning
af motionen, enär det vöre att förmoda, det indragningen i
allt fall komme att ske. En sådan Utskottets åsigt kan jag
icke klandra, men då en aunan motion i enahanda ämne blif¬
vit remitterad till Ekonomi-Utskottet, instämmer jag med före¬
gående talare i deras begäran om återremiss, på det att mo¬
tionerna må blifva i ett sammanhang behandlade.»
Utlåtandet blef härefter med de dervid gjorda anmärk¬
ningar till Utskottet återremitteradt.
§ 13.
Då nu åter föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 143,
i anledning af väckt motion angående aflemnande af ritningar,
för hvilka anslag af allmänna medel blifvit Kapitenen Baltzar
Cronstrand heviljadt, yttrade:
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Jag anser
att, då Kapitenen Cronstrand fått statsanslag för ritningarnes
Den 18 Juli.
149
aflemnande, men försummat sådant, Utlåtandet bör återremit¬
teras och Utskottet tillhållas att föreslå någon åtgärd mot
Cronstrand för hans underlåtenhet i berörde hänseende.»
Sven Heurlin från Kronobergs Län instämde.
Nils Larsson från Jemtlands Län: »Det vinnes icke
något i detta fall med en fiterremiss. Förhållandet är sådant,
att Kapitenen Cronstrand skulle erhålla 3,000 R:dr för ritnin-
garnes aflemnande och han tick af beloppet ett förskott å
1,000 R:dr. Sedermera befanns det, att han icke kunde i
komplett skick från trycket utgifva sitt arbete och under tiden
gick preskriptionstiden att återtaga förskottet tillända, hvadan
nu intet är att vid saken göra, utan bifaller jag åtminstone
för min del Utlåtandet.»
Per Nilsson från Malmöhus och Jöns Persson från Blekinge
Län m. fl. instämde.
Utlåtandet blef härefter af Ståndet bifallet.
§ 14.
Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 144, i anledning
af Herr Robsahms motion, angående utdelningar från en af
motionären uppgifven kassa, samt indragning af kassans åter¬
stod till Riksgälds-kontoret.
Härvid yttrade:
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Det är ett
besynnerligt förhållande med denna fråga. En motionär sä¬
ger, att en kassa med tillgångar öfver 100,000 R:dr finnes
och Utskottet deremot säger, att den icke finnes och fäster
på denna grund icke något afseende vid motionen. Min tanka
är likväl, att då en motionär från Rikets första Stånd väcker
en motion, deri han positivt påstår, att tillgångar för Stats¬
verket af öfver 100,000 R:dr skola kunna åtkommas, bör
noggrannt utredas, huru dermed sig förhåller. En undersök¬
ning synes mig derföre vara nödig, och jag önskar att Ut¬
skottet eller Ständerne må hos Kongl. Maj:t begära en sådan,
hvadan jag påyrkar Utlåtandets återremitterande.»
Tjernlund frän Vester-Norrlands, Anders Jonsson från Ska¬
raborgs och Olof Nilsson från Vesterbottens Län instämde.
Sven Rosenberg från Christianstads Län: »Jag har inom
Utskottet deltagit i behandlingen af denna fråga, men har der¬
utinnan icke kunnat dela pluralitetens mening. Afven mig
förefaller det i högsta grad besynnerligt att, ehuru en sjelf¬
skrifven Representant uppträder och angifver att en kassa med
stora tillgångar för Statsverket skall finnas, Utskottet likväl
skall kunna helt enkelt förklara, att det icke känner till nå¬
gon sådan kassa, utan att närmare taga reda på förhållandet.
150
Den 18 Juli.
Våra tillgångar aro verkligen så anlitade, att vi allt för val
behöfva ta vara på dem alla. Då UtsKottet gjort sig fullkom¬
ligt underrättadf, att kassan icke finnes, då först kan det vara
tid att yttra sig så, som Utlåtandet innehåller. Val omtala¬
des inom Utskottet, att motionären ej skulle vara särdeles
skarp i omdömet och att man förthy ej kunde lita pä hans
uppgifter. Detta kan vara godt och väl, men så länge Rid-
derskapet och Adeln vilja bibehålla och försvara sin sjelfskrif¬
venhet, bör icke någon motionär från nämnde Ständ behand¬
las på sätt, sorn nu skett. Jag påyrkar återremiss och en
skrifvelse till Kongl. Majit, angående undersöknings och ut¬
rednings anställande uii förevarande fråga.a
Nils Pettersson från Kalmar och Ola Lasson från Kri¬
stianstads Län instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Om jag kunde
inse att några upplysningar vöre att vinna i förevarande fall,
skulle jag visserligen instämma med Rosenberg, men då jag
har mig bekant att Utskottet redan efterhört kassan hos alla
i Stockholm tillgänglige verk, som med den kunnat haft att
skaffa, finner jag att i ämnet ingenting vidare är att få ut-
redt. Under sådana förhållanden är det icke på sitt ställe att
aflåta en skrifvelse till Kongl. Majit, ty någon grund, för hvad
roan i en dylik skrifvelse framställer, bör man väl hafva. För¬
modligen är det en fix idé hos motionären, hvilken han fram¬
ställt i sin motion. Jag är nöjd med Utlåtandet sådant det
är och bifaller detsamma.»
Nils Larsson från Jemtlands Län: »De siffror, motio¬
nären framställt, se något ut, men dä man närmare känner till
förhållandet, så väl med den omtalade kassan, som med mo¬
tionären sjelf, finner man allt för väl, att här ej är skäl att
vidtaga någon åtgärd. Utskottet har dock gjort hvad det
kunnat. Det har låtit göra förfrågningar på ö ts k i 11 i g a ställen,
rörande den ifrågavarande kassan, men icke någon menniska
har kunnat om den lemna ringaste upplysning eller vetat af
dess tillvaro. Motionären sjelf synes vara i ovisshet om hvad
han menar. Han säger sig vilja minnas, att Krigs-kollegium
utbetalt omkring 17,000 Ridr och han antager, att med tillägg
af ränta pä ränta, beloppet nu skulle utgöra omkring 112,000
Ridr. Finnes kassan till, så är det ju en lätt sak att vända sig
till den, sorn förvaltar henne, för infordrande af upplysningar.
Blott den omständigheten, att man icke har någon förvaltare
af kassan, utvisar att framställningen leder sitt upphof, för¬
modligen från en dröm hos motionären, eller ock utgör en
sådan. I Utskottet väckte motionen ock allmänt skratt, sär¬
deles bland motionärens egna Ståndskamrater. Om Rikets
Den 18 Juli.
151
Ständer nu, på en så lös framställning, ingå till Kongl. Maj:t
med en sådan skrifvelse, sorn reservationen antyder, så skulle
den endast bereda Stats-Rådet en skrattsalfva. Jag vill vis¬
serligen icke missunna dem att få skratta, men icke bör det
få ske pä Ständernas bekostnad. Jag bifaller Utlåtandet.»
A. J. Sandstedt från Jönköpings Län: »Jag är förekom¬
men af Anders Eriksson och Nils Larsson, med hvilka jag in¬
stämmer. Jag känner motionären och sätter ieke högt värde
på hans förslag och planer.»
Jonas Andersson .- »Äfven jag hörde att frågan väckte
löje i Utskottets plenum, men jag anser att ingen fråga, sora
en Representant väcker, bör åstadkomma löje. Jag upptaget
för min del hvarje sak, som offentligen tramställes, allvarsamt
och jag tror att den afdelningen i Utskottet, som behandlat
ärendet från böljan, bort inkalla motionären och söka öf¬
vertala honom att återtaga motionen, derest man var förvis¬
sad om dess sanningslöshet. Jag vill icke bestämdt påyrka
någon underdånig skrifvelses aflåtande, men jag önskar få äm¬
net på ett eller annat sätt utredt.»
Nils Pettersson från Kalmar Län: »Jag skulle vilja yrka
återremiss af tvänne skäl. För det första för att kassan måtte
uppletas, om någon sådan finnes, och, för det andra, på det
att, om motionären är sä qvalificerad, som man velat låta på¬
skina, få aflåta en skrifvelse till Ridderskapet och Adeln med
begäran, att Ledamöterna af detta Stånd ej måtte tillåta dyli¬
ka representanter ibland sig.»
Johan Lönn från Jönköpings Län: »Jag skulle gerna
instämma med Rosenberg, om jag blott hade reda på kassan
och vore förvissad om dess tillvaro, men om den ock på¬
träffades, tror jag dock ej att Rikets Ständer skulle kunna
göra anspråk på densamma.»
E. M. Falk från Skaraborgs Län: »Lika med Jonas
Andersson vill jag hafva förhållandet med kassan utredt. Då
en motionär uppgifvit en viss bestämd sak, bör man icke af¬
spisa honom utan giltiga skäl. Den bästa slagruta att få upp¬
lysning i ämnet är väl motionären sjelf. Motionen är förmod¬
ligen ej alldeles gripen i luften eller huggen i vädret. Jag
påyrkar återremiss.»
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län : »Hundratusen
Riksdaler äro nog ett lockande föremål, alt leta efter; men
då Utskottet sökt efter dem, allt hvad det förmått, finnes väl
ej annat råd, än att söka upp någon klok gubbe, som kan
hjelpa oss att taga rätt på kassan. Emedlertid tror jag att
Utskottet ej kunnat komma till annat resultat, än det, som
Utlåtandet utvisar.»
152
Den 18 Juli.
Nils Larsson; »Man har sagt att Utskottets afdelning
bort inkalla motionären till förhör. Med anledning häraf får
jag upplysa, att motionären ej fanns i staden, den tid, då mo¬
tionen behandlades. Jag har förut sagt, att Utskottet gjort
alla möjliga förfrågningar i ämnet, utan resultat, samt att det
ej vidare kan göra något vid saken, helst Utskottet väl icke
lärer vara någon polisinstitution.»
A. W. Uhr frän Nerikes Län: »Vi hafva nu en liten
stund fått muntra oss, likasom Utskotts-Ledamöterna. Jag
har hört omtalas åtskilliga testamenten, stiftade inom Ridder-
skapet och Adeln af non plus ultra beskaffenhet. Ett dylikt
har äfven blifvit gjort af en testamentarius för sin födelseort.
Han uppgjorde det dock så mathematiskt och klyftigt, attin¬
gen kunde förstå detsamma. Jag tror att vi kunna stadna
vid den muntration vi nu redan fått åtnjuta, särdeles som mo¬
tionen synes hafva utkommit från en förvirrad hjerna.»
Holmlin från Bohus, Garl Iwarsson från Hallands, Per
Eriksson från Vermlands och Lagergren från Gottlands Län
m. fl. instämde.
Anders Eriksson: »Jag ville endast upplysa om hvad
Nils Larsson nu meddelat. Vi sökte efter motionären, men
funno honom ej i staden.»
Efter sålunda slutad diskussion blef det nu föredragna
Utlåtandet af Ståndet bifallet.
§ 15.
På flera Ledamöters begäran bordlädes 2:dra gången:
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 29 och Memorial
N:o 30;
Banko-Utskottets Berättelse N:o 28 och Memorial N:ris
29 och 30 ;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden
N:ris 117 till och med 120 samt
Expeditions-Utskottets Memorial N:ris 9 och 10.
§ 16.
Till bordläggning första gången anmältes:
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 123;
Stats-, Bevillnings samt Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Betänkande N:o 20 samt
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 23.
Den 20 Juli.
§ 17.
Godkändes Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit:
N:o 97, om upphäfvande af förbudet mot skådespels upp¬
förande i en del städer under vissa tider af äret; samt
N:o 98, om allmogens i Garpenbergs socken befrielse från
skyldighet att utgöra tjenstbarheter åt Garpenbergs bruk samt
upphörande af socknens roteringsfrihet.
§ 18.
Föredrogos och lades till handlingarne ankomne Proto¬
kolls-utdrag från:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 340—343;
Högvördiga Preste-Ståndet N:ris 333—336 ; samt
Vallöf]. Borgare-Ståndet N:ris 336—341.
Ståndet åtskiljdes kl. 9 e. m.
Ut Supra.
In fidem
N. /i. Fröman.
Den 20 Juli.
Plenum kl. 0 e. ni.
§ lu
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet åt Nils
Pettarsson från Kalmar Län 8 dagars ledighet från Riksdags*
göromålen, att beräknas från den 24 i denna månad.
154
Den 20 Juli.
§ 2.
Vid förnyad föredragning af Bevillnings-Utskottets Utlå¬
tande N:o 29, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot
vissa delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afse¬
ende å andra delar af Betänkandet N:o 22, angående stäm-
pelpappers-afgiften samt afgiften för stämpling af tidningar, an¬
dra periodiska skrifter och tryckta afhandlingar, lades till
handlingarne Utskottets anmälan å pag. 1 och öfverst å pag.
2; § 3 mom. 1 och 4, innefattande inbjudningar till Vällofl.
Borgare-Ståndet: § 4 mom. l;j § 5; § 6 mom. 1, 4 och 6;
§ 8 morn. 11 : § 8 mom. 15 samt § 15 mom. 1.
Utskottets inbjudningar och hemställanden till Bonde-
Ståndet under g 3 mom. 2; §§3 och 4; § 4 morn. 2 af-
slogs.
Hvad Utskottet hemställt under § 3 mom. 3, innefattan¬
de inbjudning till Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden; §6
mom. 2, 3, 5 och 7 antogs och godkändes.
Vid Utskottets i slutet af Utlåtandet gjorda anmälan lät
Ståndet bero.
Samma Utskotts Memorial N.o 30, angående verkställd
omröstning i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
rörande vilkoren för bränvinstillverkning, lades till handlin¬
garna.
§ 3.
Då nu ånyo föredrogs Banko-Utskottets Berättelse N:o
28, angående förrättad revision af Banko-Diskont-verkets rä¬
kenskaper och förvaltning för år 1859, godkände Ståndet hvad
Utskottet under punkterna 1 och 2 tillstyrkt samt lade Berät¬
telsen i öfriga delar till handlingarna.
Samma Utskotts Memorial N:o 29, med hemställan oin
en gratifikation till Vaktmästarne vid Diskont-verket; och
N:o 30, angående afskrifning af 10 stycken från Låne-
kontoret i Malmö utgifna lån, biföilos.
§ 4-
Föredrogos och godkändes Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets nedannämnde Betänkanden :
N:o 117, i anledning af väckta motioner om utvidgande
af de rättigheter, som äro Mosaiske trosbekännare här i Ri¬
ket tillerkände ;
N:o 118, i anledning af väckt motion om profs afläggan-
de för erhållande af ledig folkskolelärare-befattning;
Den SO Juli.
155
N:o 119, i anledning af väckt motion, i fråga om åtgär¬
der för befordrande af laga egoskiften ; och
N:o 120, i anledning af väckt motion, angående förkor¬
tande af tiden för Riksdagarna.
5 5.
Föredrogos och lades till handlingarne Expeditions-Ut-
skottets Memorial :
N:o 9, i anledning af återremiss af Utskottets förslag till
g i Riksdagsbeslutet, rörande Sveriges och Noriges ömsesidi¬
ga förhållanden; och
N:o 10, i anledning af återremiss af Utskottets förslag till
underdånig skrifvelse om befrielse för åtskilliga stapelstäder
att hålla ständigt upplag af salt.
§ 6.
Vid förnyad föredragning af Sammansatta Stats-, Bevill-
nings- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 20, i anled¬
ning af väckta motioner om drawback eller restitution af er-
lagd tillverkningsafgift för exporteradt. bränvin, blef samma
Betänkande i sin helhet af Ståndet godkändt.
§ 7.
Då nu ånyo föredrogs Sammansatta Lag- samt Allmän¬
na Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 23, i
anledning af väckta motioner, om ändring i åtskilliga delar
af gällande Legostadga och om införande af så kallade tjen-
stehjonsböcker, i stället för nu brukliga orlofssedlar, blef sam¬
ma Betänkande i alla dess särskilda punkter af Ståndet god¬
kändt.
Stats-Utskottets Utlåtande N:oo123, angående regleringen
af utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvud-Titel, blef,
uppå flera Ledamöters begäran, bordlagdt 2:dra gången.
§ 9.
Nedannämnde från resp. Med-Stånden ankomne Proto¬
kolls-utdrag föredrogos och lades till handlingarne, nemligen
från :
156
Den 21 Juli.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln N:ris 344—354;
Högvörd. Preste-Ståndet N:ris 337—341; och
Vällofl. Borgare-Ståndet N:ris 342—347.
Ständet åtskiljdes kl. 7 e. m.
In fidem
'N. A. Fröman.
Den 21 Juli.
Plenum kl. lO f. m
§ I-
De hos Ståndet den 20 Juni och 7 Juli förda protokoll
justerades och godkändes.
§ 2.
Då nu, jemlikt Ståndets förut fattade baslut, val skulle
företagas till förstärkning af Stats-Utskottet, i enlighet med
föreskriften i § 73 Riksdags-Ordningen, blef samma § äfvensom
§ 71 Riksdags-Ordningen af Sekreteraren uppläste, hvarefter
Ståndets Ledamöter uppropades, dervid, efter voteringssedlarnes
öppnande, följande befunnos valda att vid denna Riksdag för¬
stärka Stats-Utskottet, nemligen:
Såsom Ledamöter:
Anders Andersson från Vermlands Län med 67 röster;
Pehr Byström från Jemtlands * 46 »
Josef Smedberg från Elfsborgs ” 46 »]
Herrman Jönsson Öbom från Norrbottens »45 »
Pehr Östman från Vester-Norrlands »45 *
Anders Andersson frän Kopparbergs ’> 45 »
Den Si Juli.
157
A. J. Sandstedt från Jönköpings
Anders Nilsson från Hallands
Nils Svensson från Kristianstads
Olof Lagergren från Gottlands
Johannes Larsson från Jönköpings
Nils Svensson 'rån Blekinge
Bengt Johan Holmlin från Götheborgs och Bohus
Olof Olsson i Gersheden från Vermlands
Erik Hansson från Gefleborgs
Gustaf Bolin från Upsala
Torkel Nilsson från Kristianstads
Gustaf Larsson från Stockholms
Olof Nilsson från Vesterbottens
Olof Andersson från Vestmanlands
Nils Magnus Pettersson från Kalmar
samt
Såsom Suppleanter:
Pehr Eriksson från Gefleborgs Län
Johan Johansson från Kalmar
Olof Larsson från Nerikes
P. A. Nyström från Vesterbottens
Ola Lasson från Kristianstads
Jöns Månsson från Kristianstads
Lars Larsson från Kopparbergs
Johannes Andersson från Jönköpings
och
Erik Jonsson från Vestmanlands
§ 3-
Olof Pehrsson från Gefleborgs Län ingaf följande nu upp¬
lästa Memorial:
Bland de förbättringar i kreditlagstiftningen, sorn blifvit
vid innevarande Riksdag underställde Rikets Ständers pröf¬
ning, intager det uti Lag-Utskottets Betänkande N:o 38 fram¬
ställda förslag om ändring af gällande förinåiisrättsordning bor¬
genärer emellan, ett vigtigt ruin. Bonde-Ståndet har ej heller
tvekat att för sin del godkänna samma förslag, men det har
likväl icke undfallit uppmärksamheten, att, med erkännande af
den i § 9 upptagna, för realkreditens lyftning sä högst vä-
sendtliga grundsats om förmånsrättens inträdande i jemväl fast
egendom å landet från den dag, inteckning blifvit sökt, för¬
delen af detta stadgande dock i ej obetydlig mån förringas
Rf föreskriften i § 3, af Kongl. Förordningen angående lagfart
m. m,, den 19 Maj 1845, innehållande, att om både inteckning
och lagfart sökes vid samma Ting å landet, inteckningssö-
med
|
45
|
röster;
|
99
|
45
|
»
|
99
|
44
|
»
|
99
|
43
|
»
|
99
|
43
|
n
|
99
|
43
|
4*
|
»
|
42
|
99
|
n
|
42
|
99
|
99
|
42
|
99
|
99
|
42
|
99
|
99
|
41
|
99
|
»9
|
41
|
99
|
99
|
41
|
99
|
99
|
39
|
99
|
99
|
39
|
V
|
med
|
81
|
röster;
|
99
|
81
|
99
|
((
|
79
|
99
|
99
|
78
|
*I
|
99
|
52
|
99
|
99
|
49
|
99
|
99
|
48
|
99
|
99
|
44
|
99
|
99
|
32
|
99
|
158
Den 24 Juli.
kanden skall vika för den, som eganderätten förvärfvat, der
hans anspråk ej medför förmånsrätt enligt Kap. 11, §2 Jorda-
Balken.
Ehuru jag tror det förhållande ytterst sällan inträffa, att
värdet af en inteckning i fastighet å landet nedsättes eller till—
intetgöres genom en längre fram under samma Ting sökt och
beviljad lagfart å samma fastighet, i jemförelse med de otaliga
tillfällen, då en straxt vid Tingets början sökt och vunnen in¬
tecknings värde förminskas eller göres till intet genom en sed¬
nare under samma Ting sökt och beviljad inteckning, som
enligt nu gällande lag hor lika förmånsrätt med den tidigare
sökta, och ehuru jag af sådan anledning ansett det i § 9 af
Lag-Utskottets ifrågavarande förslag införda stadgande i allt
fall vara af det största gagn och böra vinna Rikets Ständers
bifall, likväl, och dä en särdeles önskvärd närmare öfverens¬
stämmelse emellan stadgandena om förmånsrätt för lagfart och
inteckning kunde vinnas, om äfven för lagfart af fastighet å
landet förmånsrätten komme att beräknas från den dag och
icke från det Ting, då lagfarten söktes, får jag, begagnande
min, med hänseende till Ståndets redan fattade beslut om an¬
tagande af oftanämnde § 9 uti Lag-Utskottets förslag, grund-
lagsenliga rätt, härmed vördsamt hemställa om sådan ändring
i Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845 och hvad i öfrigt
kan vara i ämnet stadgadt, att inteckningssökandens skyldighet
att, der ej hans anspråk är sådant, som eger förmånsrätt efter
kap. 11, § 2 Jordabalken, vika för den, som eganderätten för¬
värfvat, måtte jemväl å landet inskränkas till det uti åbero¬
pade Kongl. Förordning för sådan skyldighet i stad bestämda
fall, nemligen att både inteckning och lagfart sökas å samma
rättegångsdag.
Om remiss till Lag-Utskottet af denna min motion an-
hålles vördsamt.»
Häruti instämde Paul Andersson från Jemtlands Län.
Uppå derom af Talmannen gjord framställning blef ifrå¬
gavarande memorial remitteradt till Lag-Utskottet.
§ 4.
Uppå derom framställd begäran beviljade Ståndet Riks-
dagsfullmäktigen Olof Lagergren frän Gottlands Län ledighet
från Riksdagsgöromålen under en tid af 8 dager, räknad från
den lista nästkommande Augusti månad.
§ 5-
Till bordläggning första gången anmäldes :
Konstitutions-Utskottets Memorial M:o 51 ;
Den Hi Juli.
159
Sammansätta Bevillning.?, Lag- och Ekonomi-Utskottets
Betänkanden N:ris 11, 12 och 13; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtanden,
N:ris 129, 130 och 131.
§ 6.
Såsom icke. erfordrande annan åtgärd lades till handlin-
garne från Vällofl. Borgare-Ståndet ankomne protokolls-utdrag
N:ris 348—350 samt 352.
§ 7.
Vid nu skedd föredragning af en från Vällofl. Borgare-
Ståndet, medelst protokolls-Utdrag, N:o 351, Ståndet tillställd
inbjudning att sig förena uti förstnämnde Stånds, i fråga om
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 130, angående återlemnande
till staden Halmstad af två till Kronan upplåtne mindre jord¬
lotter, fattade beslut, att ifrågavarande mark må, emot erläg¬
gande af de omkostnader, kronan, i följd af upplåtelsen, derå
nedlagt, till hamnen vid staden Halmstad, för det afsedda än¬
damålet återlemna?, och att underdånig skrifvelse derom borde
till Kongl. Maj:t aflåtas, begärdes ordet af:
P. F. Mengel från Upsala Län, som yttrade: »Den gjorda
inbjudningen alser att få orden i beslutet: »Staden Halmstad»
utbytte mot orden: »Hamnen vid staden Halmstad.» Förhål¬
landet är, att dessa äro, så att säga, två särskildta institutioner,
hvarom äfven Utlåtandet i frågan upplyser.»
Talaren uppläste härefter en del af samma Utlåtande,
hvarefter han fortsatte sålunda: »Då således här blott är fråga
om en behöflig redaktionsförändring, kommer jag att förorda
inbjudningens antagande af detta Ständ.»
Häruti instämde Nils Svensson från Kristianstads, Nils Fre¬
drik Andersson från Östergöthlands, Guslaf Hullman från Nerikes,
Carl Johan Svensén från Kalmar, Sven Heurlin från Krono¬
bergs och Jöns Månsson från Kristianstads Län, jemte en stor
del af Ståndets öfrige Ledamöter.
Garl Gustaf Sköldberg från Nerikes Län : »Sedan mo¬
tionären upplyst mig derom, att Hamndirektionen i Halmstad
lyder direkte under Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader,
och att hamnen blifvit bygd för Statens medel, så afstår jag
från min förra gången uttalade mening, och föreslår att in¬
bjudningen måtte af Ståndet antagas.»
Uti detta yttrande förenade sig Pehr Östman, Paul Hed¬
ström och Pehr Tjernlund från Vester-Norrlands Län, jemte
flera Ledamöter af Ståndet.
160
Den 25 Juli.
Carl Iwarsson från Hallands Län : »Jag har förut ifrat
för antagande af en dylik redaktionsförändring, och kan nu
derför inskränka mig att instämma med de båda föregående
talarne, samt att anhålla, det Ståndet måtte den gjorda in¬
bjudningen antaga.»
Diskussionen förklarades afslutad, och uppå Talmannens
derom gjorda framställning, fann Ståndet skäligt, att, med från¬
trädande af sitt i ämnet förut fattade beslut, den gjorda inbjud-
niugen antaga.
§ 8.
Vid skedd föredragning godkändes Expeditions-Utskot-
tets förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, N:o 67,
till Kongl. Maj.-t, om befrielse för åtskilliga stapelstäder, att
hålla ständigt upplag af salt
Ståndet åtskiljdes nu kl. half 2 e. m.
In fidem
N. A. Fröman.
Den 23 Juli.
Plenum hl. O e. ni.
§ I-
Uppå derom gjord begäran medgaf Ståndet, att den le¬
dighet frän RiksdagsgöromåleD, som frän den 24 innevarande
månad blifvit beviljad Nils Larsson från Jemtlands Län, i
Stället skulle beräknas att taga sin början den 26 dennes; och
lät Ståndet bero vid den anmälan, som Lars Magnus Knuts¬
son frän Östergöthlands Län nu gjorde derom, att Carl Gu¬
staf Cederskog från samma Län, hvilken, under erhållen le¬
dighet, i sin hemort insjuknat, ännu icke vore så återställd,
att han pä någon tid kunde företaga återresan till hufvudstaden.
Den 23 Juli.
§ 2.
Föredrogs ånyo och punktvis Stats-Utskottets, sedan den
18 innevarande månad på Ståndets bord hvilande Utlåtande,
N:o 123, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Åttonde Hufvud-Titel.
Punkten 1. deri Utskottet hemställt, att till hyresersättning
åt Chefen för Ecklesiastik-Departementet, må till utgående
frän Rikets Ständers Riksgälds-Kontor anvisas, dels ett årligt
belopp a1 2 000 R:dr för nästa Statsregleringsperiod och dels
för en gång 3,500 R:dr, utgörande enahanda ersättning för tiden
från den 1 April 1859 till slutet af innevarande år.
Härvid yttrade:
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »»Visser¬
ligen må det, såsom Utskottet säger, vara sant, att Ecklesi-
astik-Ministern förut haft boställe, men då han vid sista Riks¬
dag erhöll en löneförhöjning af omkring 5,000 R.dr, är han
derigenom mer än godtgjord för förluster af den fria våning,
han förut haft i Kronans hus, oeh obilligast af ällt synes mig
det af Utskottet understödda anspråk varn, enligt hvilket denna
hushyresersättning skulle beräknas retroaktivt ända från den
1 April 1859 och således 3,500 R:dr ytterligare bortslumpas.»
Erik Magnus Falk Iran Skaraborgs och Nils Olsson
från Malmöhus Län instämde.
Sven Heurlin frän Kronobergs Län: »Vid genomläsande
af dettao vidlyftiga Utlåtande har jag med förvåning funnit, att,
ehuru Åttonde Hufvud-Titelns anslag redan vid sista Riksdag
höjdes med så stora belopp, att man hade väntat, det inga
ytterligare anslag för denna Ilufvud-Titel skulle på mänga
Riksdagar komma i fråga, den af Utskottet nu uppgjorda regle¬
ring likväl med mer än 100,000 R:dr öfverstiger den regle¬
ring, som vid sista Riksdag uppställdes för denna samma
Hufvud-Titel. Bdligtvis frågar jag, hvarthän val ett sådant
husbällningssätt, som endast påyrkar förhöjningar och ytter¬
ligare förhöjningar i alla möjliga anslag, slutligen skall föra.
Det finnes en gräns för folkets förmåga att bära dessa oupp¬
hörligt stigande skatter, och jag vill på förhand tillkännagifva,
att jag, ur synpunkten af hvad den skattdragande befolkningen
må kunna åstadkomma utan egen undergång, allvarligt kommer
att protestera mot de flesta nu föreslagna förhöjningarna, hvar¬
förutan någon nedsättning här och der rättvisligen torde böra
beslutas i sistförflutna Riksdags nog frikostiga anslag, och jag
vill, punkt för punkt, i den mön jag finner anledning, yttra
mig angående de af Utskottet föreslagna summor. Endast
Ronde-St:s Prat. vid 1859—60 årens Riksdag. VII. 11
162
Den 25 Juli.
derom vill jag nu, såsom en allmän anmärkning, erinra, att då
Sverige dels genom sina Hypotheksföreningar och dels genom
sina jernvägslån häftar till utlandet i en skuld, sorn, lågt be¬
räknad, kan antagas uppgå till åtminstone 145 millioner R:dr,
tiden icke synes vara väl vald för beviljandet af ytterligare
löneförhöjningar. Hvad serskildt angår den till föredragning
nu anmälda första punkten är jag förekommen af Larsson och
instämmer med honom.»
Olof Nilsson från Vesterbottens Län instämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Det är visserligen
berömvardt, att en hvar, i sin inan, söker spara med Statens
medel, och äfven jag vill gerna biträda en sådan åsigt, men
dä hvad särskildt beträffar den i förevarande punkt föreslagna
hushyresersättningen, den omständigheten bör observeras, att
de öfrige Depnrtements-Cheferne hafva bostadsvåningar, synes
mig, som skulle man icke utan orättvisa och på konseqven-
sens bekostnad kunna fråntaga Ecklesiastik-Ministern en för¬
mån, som kommit hans embetsbroder tillgodo, frivad åter¬
igen beträffar lönen för nämnde Minister finnes derom i
detta Utlåtande en särskild punkt, och vid föredragning af den¬
samma komma vi nog att bestämma enahanda nedsättning i
Utskottets förslag, som förut blifvit af oss beslutad för de öf¬
rige Departements-cheferne, ty äfven der fordrar konseqvensen
att enahanda embete erhåller enahanda lön.»
Larsson: »Om vi ej nu göra början med att afslå ett
anspråk, sådant som Utlåtandets första punkt innehåller, torde
vi sedermera få ganska svårt att afslå flera af de i följande
punkterna ifrågasatta anslagssummorna, i synnerhet dä dessa
anslag väl icke kunna anses mindre behöfliga än det, hvarom
förevarande punkt handlar och hvilket derföre i främsta rum¬
met bör underkännas. Om vi nu beviljade detta hjuesanslag
och isynnerhet om vi beviljade detsamma retroaktivt, skulle
vi ju, om vi i öfrigt tillerkänna denna Minister samma lön,
som de öfrige, hafva beviljat honom mera än hans embets¬
broder och sålunda, just då, gjort oss skyldiga till den inkon¬
seqvens, som Andeis Eriksson, genom bifall till denna punkt,
Velat undvika. Jag yrkar alltså fortfarande afslag.»
Med Larsson förenade sig Johan Lönn frän Jönköpings,
Anders Jonsson från Skaraborgs, Olof Andersson från Vestman¬
lands, Nils Fredrik Andersson från Östergöthlands, Fehr Tjern¬
lund från Vester-Norrlands, Jöns Pehrsson och Anders Trulsson
från Blekinge samt Johannes Nilsson från Götheborgs och Bo¬
hus Län.
Öfverläggningen var slutad; och blef, sedan Ståndet med
öfvervägande nej besvarat Talmannens framställda proposition
Den 23 Juli.
163
på bifall till Utskottets hemställan i förevarande första punkt,
den i samina punkt tillstyrkta hyresersättningen utaf Ståndet
afslagen.
2:dra punkten. I denna punkt, som handlar om löner-
ne för Ecklesiastik-departementets expedition, har Utskottet
under mom. a, b och c gjort åtskilliga hemställanden, rörande
de lönebelopp, som borde tillkomma de särskilde tjenstemän*
nen inom denna expedition samt under litt. d tillstyrkt, att
det å expeditionens stat uppförda anslag 450 R:dr, till gratifi¬
kationer åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente, blefve
med 550 R:dr förhöjdt till inalles 1000 R:dr
Härvid yttrade:
Heurlin: "I afseende å denna punkts 4:de moment har
jag en anmärkning att framställa. Örn vi nemligen beviljade
en sådan förhöjning i det för expeditionens extra ordinarie
tjenstemän anvisade gratifikationsbelopp, som Utskottet här fö¬
reslagit, skulle vi derigenom gifva fart åt ett oskick, sorn re¬
dan förut visat sig icke vara alldeles främmande för våra em¬
betsverk, i det att de ordinarie och företrädesvis de högt
uppsätta tjenstemännen, vare sig af oförmåga eller lättja, ger¬
na vilja ät de underordnade och extra ordinarie tjenstemän-
nens flit anförtro de göromål, som eljest borde tillkomma de
förre. Ett sådant system kan jag desto mindre godkänna,
som det af förevarande punkt visar sig. att det skulle blifva
Staten, som med sina medel finge godtgöra en dylik veder-
börandes böjelse för beqvämlighet.»
N&gon annan talare anmälte sig icke: och blefvo häref¬
ter Utskottets hemställanden i denna punkts 3:ne första mo-
menter bifallne, hvaremot den i mom. d. tillstyrkta anslags-
förhöjningen afslogs.
3:dje punkten. Utskottets förslag i denna punkt afsåg att
vice Bibliothekariens vid Kongl. Bibliotheket lön måtte höjas
från 3,000 R:dr till 3.500 R:dr.
I anledning häraf uppstod diskussion och yttrade:
Heurlin: »Äfven denna tillökning anser jag öfverflödig.
Det är nemligen min fuila öfvertygelse, att Kongl, bibliothe¬
ket skötes lika väl, antingen denna förhöjning bifalles elier
icke, och af sådan anledning samt då 3.000 R:dr val må
kunna anses utgöra skälig ersättning för den ifrågavarande
tjenstemännen, yrkar jag afslag å den tillökning Utskottet
tillstyrkt.»
Med Heurlin förenade sig Anders Johan Sandstedt från
Jönköpings Län.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Hvad denna punkt
beträffar, lyckades Borgare- och Bonde-Ståndens Ledamöter
164
Den 35 Juli.
i Utskottet erhålla afslag å den för ordinarie bibliothekarien
jemväl föreslagna tillökning af 500 R:dr. Men då dernäst frå¬
ga blef om vice bibliothekarien, upplystes det, att denne all¬
deles uteslutande egnar sin tid åt bibliothekets tjenst, med
afseende hvarå, i förening med de berömmande vitsord i öf¬
rigt, sorn denne tjensteman inom Utskottet erhöll, jag finnér
mig föranlåten hemställa, det Ståndet ville bifalla den för ho¬
nom föreslagna förhöjning.»
Med denne talare iustämde Garl Gustaf Sköldberg från
Nerikes, Nils Svensson från Blekinge, Sven Rosenberg från
Kristianstads och Johannes Nilsson från Götheborgs och Bo¬
hus Län.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Visserligen vill
jag erkänna, att den summa, hvarom här är fråga, må kun¬
na anses för en bagatell. Men då jag genomläser detta Be¬
tänkande, finner jag på hvarje sida en tendens hos Utskottet
att öfverallt, der sådant med eller utan fog kunnat ske, vilja
höja lönerna, och då nu lönerna redan vid sista Riksdagen
vunno en tillökning, hvars betydlighet utgjort föremål för en
allmän klagan inom hela landet, synes mig den åtgärden att
ännu ytterligare höja dessa löner vara föga välbetänkt. Vare
detta yttradt, mindre med afseende å denna punkt, än å Be¬
tänkandet i sin helhet. Jag hade trott, att, då vid Riksda¬
gens början en stor och rättvis klagan lät sig förnimma rö¬
rande sistförflutne Riksdags misshushållning, en annan och
bättre anda vid handhafvandet af Statens medel skulle träda
i stället. Jag trodde detta, men jag trodde förgäfves, och
jag har nu endast att tillägga uttrycken af min ledsnad öfver
ett hushållningssätt, sorn, om än långsamt, likvisst säkert må¬
ste leda till folkets utarmande och på samma gång till hela
Rikets obestånd. Hvad särskildt, beträffar den för vice bibli¬
othekarien föreslagna löneförhöjningen förenar jag mig med
Heurlin i hans yttrade mening om afslag.»
Johan Pehrsson och Gustaf Bolin frän Upsala, Josef
Holm från Stockholms och Lars Gustaf Andersson frän
Elfsborgs Län förenade sig med Nils Svensson, i hvars ytt¬
rande jemväl åtskilliga andra af Ståndets Ledamöter hördes
instämma.
Heurlin: »Det var sannerligen oväntadt att inom detta
Stånd finna någon, som anser sig böra uppträda med yrkande
om ännu ytterligare förhöjningar i våra tjenstemäns löner.
Det må visserligen vara, att den summa, hvarom här är frå¬
ga, endast är en bagatell, men med förhöjningar hit och för¬
höjningar dit, äfven om hvarje särskildt förhöjning i och för
sig icke kr så synnerligen stor, kommer man likväl till slutsummor
Deri £3 Juli.
16a
*o»i mäste väcka bekymmer, och om hvilka man genom det-
ta Betänkande, upptagande utgifter, som med mera än 100,000
B:dr öfverstiga de orimliga anslag, hvilka under denna huf-
vudtitel redan vid sista Riksdag blefvo beviljade, erhåller ett
någorlunda klart begrepp. Detta vill jag hafva i allmänhet
anfort, under det jag, hvad särskildt beträffar den ifrågava¬
rande förhöjningen för vice bibliothekarien, tillåter mig fråga,
hvad ordinarie bibliothekarien uträttar till bibliothekets nytta,
i fall, såsom man här velat låta påskina, vice bibliothekarien
egentligen är den, som ombesörjer allt. Detta yttrande för¬
anleder mig att ännu en gång förnya mitt förut uttalade klan¬
der mot vära ordinarie tjenstemän och företrädesvis mot dem,
som innehafva de förmånligaste platserna, ty för desse synes
ett angenämt och väl njutet lefverne, men icke tjenstens upp¬
rätthållande vara hufvudsaken. Jag vill icke komma hem
till mina kommittenter, för att af deni på någon rättvis grund
uppbära förebråelser för misshushållning med Statens medel,
lifligt erinrande mig den klagan, som öfver hela landet för¬
sports rörande det slöseri, som majoriteten inom riksförsam¬
lingen vid sistförflutne Riksdag tillät sig, men till hvilken ma¬
joritet det är min skyldighet erkänna, att Bonde-Ståndets då¬
varande representanter i allmänhet icke hörde.»
Pehr Nilssori från Malmöhus Län: a Jag kan försäkra
Heurlin, att jag vill vara lika sparsam, sorn han med Statens
medel, och med mitt förra yttrande afsåg jag hufvudsakligen
att upplysa, huru med frågans behandling tillgått inom Ut¬
skottet. Ett annat skäl för den ifrågasatta löneförhöjningen
glömde jag då att nämna, det nemligen att vice bibliotheka¬
rie)), hvars göromål närmast äro jemförlige med aktuariernas
vid Riksarkivet, icke borde hafva mindre lön än desse, hvil¬
ka redan vid sista Riksdagen fingo sig beviljade 3,500 R:dr.
På detta skäl i förening med hvad jag förut anfört samt med
jemväl fästadt afseende å det särdeles gynnsamma vitsord, sorn
blifvit tjenstens nuvarande innehafvare lemnadt, förblifver jag
fortfarande af den åsigt, att den ifrågavarande löneförhöjnin¬
gen bör beviljas.»
Ails Svensson från Kristianstads Län: »Giltigheten af
den jemförelse Pehr Nilsson uppställt emellan vice Bibliothe¬
karien vid Kongl. Bibliotheket och Aktuarierna vid Riksar¬
kivet, så vidt sorn den skall utgöra skäl till påökning af den
förstnämndes lön, vill jag på det högsta bestrida, ty om ma¬
joriteten inom Riks-församlingen vid sednaste Riksdag bevil¬
jade oskäligt höga löner åt en och annan tjensteman, vore
det väl rättvisare, att den likhet, i aflöningsförmåner, som
anses böra tillkomma tjenstemän af en och samma tjenstegrad,
166
Den 25 Juli.
åstadkommes genom en nedsättning af hvad, som gafs för
mycket vid sednaste Riksdag, men icke genom en ytterligare
förhöjning vid denna. Derföre att aktuarierna i Riksarkivet
tingo alltför höga leiner vid 1856 års Riksdag tyckes mannu
vilja drifva den satsen att äfven vice Bibliothekarien bör er¬
hälla mer än skäligt är. Ett sådant sätt att resonnera, kari
jag icke godkänna och jag afslår alltså den begärda tillök¬
ningen, v
Öfverläggningen var fulländad. Talmannens framställda
proposition pä bifall till Utskottets hemställan i denna punkt
besvarades med öfvervägande nej, och på derom framställd
3’tterligare proposition blef den ifrågasatta löneförhöjningen
afslagen.
4:de punkten. Med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition om beviljande af ett ärligt anslag af 10,000 R:dr
till aflönande af e. o. prestman, hvilka skulle anställas såsom
biträden i de församlingar, der sådant, i följd af yppade vil¬
lomeningar i religionen, kunde finnas behöfligt, hade Utskot¬
tet i denna punkt hemställt, att Rikets Ständer mätte, jemte
anmälan af de betänkligheter, som förekommit mot det be¬
gärda anslagets beviljande, i underdånig skrifvelse tillkänna¬
gifva, det Rikets Ständer erkände angelägenheten deraf, att
de af Kongl. Maj:t ifrågaställda åtgärderna vidtagas i de fall,
der församlingarnes eget presterskap, i anseende till uppkomna
religiösa söndringar, icke förmådde, att behörigen upprätthålla
religionsvården, samt att Rikets Ständer icke hade något att
erinra deremot, att de för sådant ändamål erforderliga kost¬
nader af 8:de Hufvud-Titelns besparingar bestredos.
I den diskussion, sorn uppstod öfver denna punkt, del-
tooo nedannämnde Ståndets Ledamöter:
O
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Då jag för min del
är af deri mening, att presterna, om de rätt vilja sköta sitt
kall och icke låta allt för mycken tid förfaras pä verldslig»
bestyr, tvifvelsutan skulle, hvar och en i sin församling, utan
främmande biträde kunna ombesörja själavården, men åter¬
igen om tillräckligt andeiigt nit brister eller förmågan i öfrigt
är dem för liten, böra af egna medel bekosta den främmande
hjelp, som af sådane hos dem sjelfve inneboende missförhål¬
landen påkallas, anser jag, att denna hjelp bör med deras
egna och icke med Statens medel betalas, och jag hemstäl¬
ler alltså, att vi, i likhet med hvad Borgare-Ståndet redan
beslutat, måtte afslå hvad Utskottet i denna punkt tillstyrkt.»
Häruti hördes flere af Ståndets Ledamöter instämma.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Med skäl har
mot Utskottets förslag blifvit anmärkt, att detsamma i sin
Den 25 Juli.
167
tillämpning föga skulle leda till det ändamål, sorn dermed åsyf¬
tas. Vördnaden för själasörjaren, redan nu inom flera försam¬
lingar rubbad, skulle naturligtvis blifva ännu mindre, om den
andliga vården komme att öfvertagas af dessa resepredikanter,
under det att det ordinarie presterskapet endast skötte sina
boställen och sina öfriga veridsliga bestyr. På sådan grund
afslår jag Utskottets hemställan.»
Sven Heurlin: ”Likaledes jag är af den tanken att
punkten bör afsläs. Om vi gåfve anslag för ett ändamål, så¬
dant som detta, skulle följden blifva den, att vi, hvar i sin
ort, komme att öfversvänitnus af ett ambuiatoriskt presterskap,
som, under det att de ordinarie presterna skötte sina boställen
oedi i lugn förtärde sina stora inkomster, skulle flacka byggden
omkring och lefva på tiggeri. Redan nu finnes ett tiggeri-
system inrotadt hos det yngre presterskapet. ty hvad Adjunk¬
ten af sin förman erhåller för litet i lön, plägar åtminstone i
min ort fyllas af församlingen genom så kallade offer, ysten
med flere på gränsen af tiggeri stående sammanskott. Och
för att göra sig dessa sammanskott i möjligaste måtte tillgodo,
taga sig dessa Adjunkter tonen af att vara såkallade läsare,
för att dymedelst locka en mängd blödige sinnen till större
gifinildhet. De kungörelser om offer m. m., som sålunda år¬
ligen, åtminstone i min trakt, uppläsas från Predikstolen hafva
alltid å mig gjort ett vidrigt intryck, desto större, som de¬
samma, i olikhet med andra kungörelser, gifvits församlingen
tillkänna omedelbart efter slutad predikan. Ett sådant sätt
att uppbära tribut af församlingen kan jag för min del icke
godkänna, och dä Utskottets förslag ofelbart skulle gifva yt¬
terligare fart åt detta oskick, kan jag med min röst icke un¬
derstödja detsamma.”
Carl Gustaf Sköldberg från Nerikes och Paul Anders¬
son frän Jemtlands Län, hvilka begge begärt ordet, förkla¬
rade sig vara förekomna af Pehr Nilsson och instämde med
honom.”
Nils Svensson från Kristianstads Län : ”Afven jag kunde
inskränka mig till ett instämmande i livad Pehr Nilsson nyss
anfört, men med afseende å frågans egendomliga beskaffenhet
torde det tillätas mig att derutöfver säga några ord. Genom
Utskottets förslag anser jag nemligen en ny bana vara beträdd,
vådlig i det afseende att den på samma gång större anslag för
själavården begares, har till syftemål att göra presternas nog
beqväma tjenstgöring ännu beqvämligare. Man må säga om
de religiösa rörelserna hvad man vill, hyser jag likvisst den
tron, att der presten är nitisk, välvillig och human, har han
i sin själavård ingenting att befara af de villomeningar, sorn
168
Den 23 Juli.
nu så allmänt öfverklagas. Det förslå", Utskottet framlagt,
anser jag högst vådligt, ty från mili egen ort har jag erfa¬
renhet deraf, att resande predikanter och deribland jemväl
sådane, mot hvilka i öfrigt ingen anmärkning varit att göra,
jag nämner särskildt Doktor Fjellstedt, långt ihan att göra
någon nytta, tvärtom åstadkommit schismer och skiljaktigheter
inom försa tillingarne. Med en sådan erfarenhet kan jag icke
biträda den åsigt. Utskottet i denna punkt uttalat, utan jag
tror, såsom jag nyss nämnde, att hvarje pastor, som med red¬
lig ifver arbetar i sitt kall, sjelf bäst hindrar de villomeningar,
som möjligen kunna hafva benägenhet att uppstå, och af så¬
dan anledning anser jag att, ehuru erforderliga medel icke
annorledes blifvit af Utskottet tillstyrkta, än medelst anvisning
på 8:de Hufvud-Titelus besparingar, Utskottets hemställan lik¬
väl bör underkännas.”
Häruti instämde Guslaf Jahansson från Kronobergs, Andert
Johan Sandstedt från Jönköpings och Anders Jonsson från Verm¬
lands Län.
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län: »Jag in¬
stämmer med föregående talare i det afslag de påyrkat, desto
heldre, som jag hyser den öfvertygelsen, att, om det ordina¬
rie presterskapet varit mera verksamt, de religösa rörelserna
skulle antagit hvarken det omfång eller den karakter, de nu
visa, och då således presternas egen ljumhet varit anlednin¬
gen till nu befintliga schismer inom kyrkan, anser jag det
botemedel vara illa valdt, som lägger ytterligare hyende un¬
der deras lättja.”
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län före¬
nade sig med liedström.
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: ”Af de vid detta
Betänkande fogade reservationer finna vi, att vårt Stånds Le¬
damöter icke gillat det slut, hvartill Utskottet kommit. På
underliga grunder har jemväl Utskottet kommit till del för¬
slag, punkten innehåller. I motiveringen säger nemligen Ut¬
skottet bland annat: ”Genom att nu anslå särskilda tillgån¬
gar till e. o. prestmans aflönande, skulle således Rikets Stän¬
der erkänna en förbindelse, att i vidsträcktare mån, än allt
hittills egt rum, aflöna och underhålla kyrkans tjenstemän,
men sådant kunde, enligt Utskoltets tanke, icke allenast för
Statsverket, med afseende på de ökade anspråk, som deraf
torde framkallas, utan äfven för presterskapet medföra be¬
tänkliga följder, dä nemligen försnmlingarnes ordinarie själa¬
sörjare kunde häruti söka en rättighet att fritaga sig från den
vjgtigaste delen af religionsvården, hvarförutan det obestämda
förhållandet mellan det ordinarie presterskapet och de bred¬
I
Den 23 Juli.
1C9
vid elter öfver detta ställda särskilda religionslärare kunde i
inånga fall föranleda missämja och förvecklingar.’»
»Den vigtiga grundsatsen, att det ordinarie presterskapet
ensamt har åliggandet och ansvaret för religionsvården inom
församlingarne, hör derföre fortfarande vidhållas, åtminstone
så länge icke nödvändigheten oafvisligen fordrar, att Staten,
genom särskilda åtgärders vidtagande, ingriper i den ansvars¬
fulla verksamhet, sorn tillhör kyrkans antagna tjenstemän.»
Huru man efter ett sådant resonnemang kunnat komma till
det slut, hvari Utskottet stannat, förstår jag icke, mig synes
nemligen bästa beviset för anslagets olämplighet ligga i just
detta resonnemang. Dessutom förefaller mig sjelfva förslaget
något konstigt, ty att anmäla betänkligheter mot ett anslag,
men sedermera, fastän under en något förändrad form, till¬
styrka samma anslag, är ett förfaringssätt, stridande mot ali
vanlig slutkonst och föga uppfyllande de anspråk pä följdrig-
tighet, som man i afseende på ett Rikets Ständers Utskott
skäligen må kunna hysa. Jag har ansett mig böra framhålla
dessa anmärkningar såsom skäl för mig att afstå punkten.»
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Lön: »Jag förenar
mig med dem, som yrkat afslag, och jag grundar detta mitt
yrkande hufvudsakligen på de skäl, som af Utskottet, under¬
ligt nog, blifvit anförda till stöd för en alldeles motsatt me¬
ning, men då jag sålunda afslår punkten, sker detta under
förklarande, att jag icke biträder de yttranden af mer eller
mindre personlig beskaffenhet, som några talare tillåtit sig
afgifva.»
I Bjerkanders yttrande förenade sig Johan Petter Andreas-
lon och Josef Smedberg frän Elfsborgs, Jan Andersson frén
Stora Kopparbergs, Olof Lagergren från Gottlands och Ola
Jönsson från Malmöhus Län m. fl. Ståndets Ledamöter.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Då detta
Utlåtande innehåller icke mindre än 125 särskilda punkter,
kan det nog hända, att i en elter annan punkt Ståndets Le¬
damöter i Utskottet, ehuru af annan tanka än Utskottets plu¬
ralitet, likväl icke reserverat sig. Att vi, såsom en talare yr¬
kat, böra afstå alla förhöjda anslag under denna Hufvudtitel,
är ett påstående, hvilket jag icke obetingadt gillar, öfverty-
gad, som jag är, att de medel, hvilka användas i upplysnin¬
gens och intelligensens interesse, och detta är förhållandet med
de flesta af denna Hufvudtitels anslag, användas långt mera
produktift, än de flesta andra summor, som af Rikets Ständer
beviljas. Detta, hvad angår Titelns anslag i allmänhet, men
särskildt i fråga om denna punkt är jag af den mening, att
170
Den 25 Juli.
densamma, hufvudsakligen uppå de skäl, som Utskottet sjelff
anfört, bör afslås.»
En stor del af Ståndets Ledamöter och deribland Erih
Magnus Falk från Skaraborgs, Johan Lönn från Jönköpings,
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands, Lars Guslaf Anders¬
son från Elfsborgs, Nils Magnus Pelersson från Kalmar, Guslaf
Hultman från Nerikes, Anders Jonsson från Vermlands, Nils
Larsson från Jemtlands och Sven Haraldsson från Blekinge Län
voro af samma mening, som Jonas Andersson.
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Vid forskning ef¬
ter orsakerna till de religiösa rörelser, som under de sedna-
ste tiderna varit gängse, torde man hafva kommit till det re¬
sultat, att desamma vållats utaf presternas egen liknöjdhet, och
flera uppriktiga prester hafva jemväl öppet erkänt, att anled¬
ningen till nämnde företeelse just varit denna. Komne till in¬
sigt härom, hafva presterna under sednare åren visat större
ifver, och i sammanhang dermed en förbättrad själavård kom¬
mit församlingarna till godo. Då nu förhållandet är sådant,
och då anledning är att hoppas, det religionsvården så små¬
ningom varder bragdt i det skick, hvaruti den rätteligen bör
vara, synes det mig ingalunda vara skäl att genom bifall till
ett förslag, sådant som det Utskottet här framlagt, återföra
saken i det sämre skick, den tyckes vara på väg att öfver¬
gifva. Der Bresten är loj och liknöjd, der finna vi sektvä¬
sende; der återigen själasörjaren är välvillig och nitisk i sitt
kail, gör ingen honom intrång i hans andliga verksamhet. På
det ifrigaste afstyrker jag alltså Utskottets förslag, hemställan¬
de dervid, att i det fall, då brist på god vilja eller förmåga
gör presten oskicklig att utöfva sitt embete, det må tillhöra
honom sjelf, att af egna medel bekosta aflöningen för den vi¬
karie, hvilkens anställande påkallats af den ordinarie prest-
mannens oduglighet.»
Johan Pehrsson från Upsala och förre vice Talmannen
Pehr Eriksson frän Vermlands Län med flera Ståndets Leda¬
möter instämde med Nyqvist.
Anders Wilhelm Uhr Irån Nerikes Län: »Jag trodde
ej att denna fråga skulle blifva föremål för en så vidlyftig
diskussion, i synnerhet som vi alla synas vara skäligen ense.
I ett hänseende är jag likväl af motsatt åsigt med flera af
föregående talare, nemligen om den nytta eller skada, som
resande predikanter skulle åstadkomma. Der presterna äro
odugliga, skulle jag tro, att dessa predikanter kunna uträtta
mycket godt, men på det att denna verkan måtte blifva af
någon större långvarighet, än allenast för tillfallet, yrkar jag,
att dylika vikarier måtte af den ordinarie prestmannen aflö-
Den £J3 Juli.
171
nas, der denne ieke sköter sig såsom han bör, och andra sjä¬
lasörjare derföre heldre höras af församlingen. Ett sådant
ordnande af saken skulle för den försumlige prester) innefatta
ett korrektiv, som, då det gällde hans pung, tvifvelsutan skulle
blifva af en stadigvarande verkan, och församlingen skuile
alltså på detta sätt lättast kunna vinna en förbättrad själa¬
vård.»
Med Uhr förenade sig Johannes Nilsson och Olaus Eriks¬
son från Götheborgs och Bohus Län.
Sven Rosenberg frän Kristianstads Län: »Visserligen har
jemväl här åtskilliga skarpa anmärkningar blifvit gjorda mot
presterna, men ännu skarpare framställdes i Utskottet, anmärk¬
ningar af beskaffenhet, att jag gerna skulle önska (tern genom
tryck hafva kommit till allmänhetens kännedom. Mycket har
här talats om det anslag, som, enligt denna punkt, skulle vara
af Utskottet tillstyrkt, men jag tillåter mig att fästa Ståndets
uppmärksamhet å den omständigheten, att något anslag i sjelf¬
va verket icke blifvit af Utskottet tillstyrkt utan endast den
underdåniga förklaring till Kongl. Maj:t, att Rikets Ständer icke
hafva något att erinra deremot, att de för ändamålet erfor¬
derliga kostnaderna bestridas af denna Hufvudtitels besparin¬
gar. Så vidt jag förstår betyder ett sådant förklarande in¬
genting, enär, äfven om detsamma icke gifvits, Kongl. Maj:t
varit berättigad att af berörde besparingar för ifrågavarande
ändamål anvisa erforderliga medel. Det må vara, såsom vissa
talare här förklarat, ett af erfarenheten bestyrkt faktum, att
ingenting godt i allmänhet uträttas utaf dessa främmande re¬
sepredikanter, men om än detta faktum må kunna gälla så¬
som regel, så har likväl densamma åtskilliga undantag, bland
hvilka jag särskildt och exempelvis vill nämna, att då, inom
det stift jag tillhör, baptismen hotade att allt mer och mer
utbreda sina villomeningar, högst fördelaktiga verkningar lätt»
sig förnimma af deri undervisning, sorn bibringades de villfa¬
rande genom en ung prest, som af Biskopen i sådant ändamål
blifvit utskickad till de församlingar, der de baptistiska rörel¬
serna vunnit insteg. Oaktadt jag således har en erfarenhet,
motsatt föregående talares, vill jag likväl icke motsätta mig
förslagets förkastande, i fall nemligen Rikets Ständer tro sig
kunna förhindra Kongl. Majit att, på sätt Honom godt synes,
använda denna Hufvudtitels besparingar för utgifter, hvilka,
till följd af sin beskaffenhet, äro till denna titel att hänföra.
Men då jag nu så till .vida ger vika för pluralitetens mening,
börjag dock fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att Utskot¬
tets förslag vida afviker frän den Kongl. Propositionen i äm¬
net, enligt hvilken ett bestämdt årligt anslag af 10,000 R:dr
172
Den 25 Juli.
äskades, att under nästa Statsregleringsperind utgå och använ¬
das till »filmande af e. o. prestman, hvilka skulle anställas så¬
som biträden i de församlingar, der sådant, i följd af yppade
villomeningar i religionen, kunde finnas behöflig!.”
Med Rosenberg förenade sig Guslaf Johansson från liro*
nobergs Län.
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »I den¬
na punkt får jag åberopa det antuärknings-nrieniorial, sorn jag
afgaf med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, an¬
gående Statsverkets tillstånd och behof. 1 detta memorial pro¬
testerade jag mot de äskade 10,000 R:dr, och anförde dä
hufvudsakligen samma skäl, som jag nu af flera talare hört
återupprepas, det, nemligen, att vära prester i allmänhet, dä
skulle af pastoralvärden icke vilja åtaga sig mera än tion-
dens uppbärande och boställets skötande, under det att tjen-
sten finge af andra prester, och med anlitande af ifrågavaran¬
de anslag, på bästa sätt upprätthållas. Mot dessa mina an¬
märkningar erinrades visserligen, att Kongl. Maj:t kunde för
ett anslag, sådant som detta, använda Åttonde Hufvudtitelns
besparingar, utan Ständernas hörande, men dessa erinringar
torde likvisst förtjena föga uppmärksamhet, då dylika utbetal¬
ningar äro underkastade Statsrevisionens anmärkningar, och
följaktligen icke kunna af vederbörande Stats-Råder förordas
i andra fall, äu der skäl förefinnas. Skulle nu återigen Kongl.
Majrt, pä sätt Utskottet föreslagit, af Ständerna erhålla en indirekt
uppmaning, att använda denna Hufvudtitels besparingar för
ifrågavarande ändamål, så kan ju sedermera svårligen någon
revisions-anmärkning uppstå, äfven om sig visade, att Stats-
Rådets Ledamöter, mer än önskligt varit, ställt sig denna upp¬
maning till efterrättelse. Att icke alla Ståndets Ledamöter inom
Utskottet låtit anteckna sig såsom reservanter mot pluralite-
tens förslag, torde föga betyda, enär de i allt fäll ständigt
tillhört den minoritet, som velat hushålla med Statens medel.
Således torde Utskottets Ledamöter icke förtjena några före¬
bråelser, och om jag än tål, hvad jag får, vill jag dock för¬
svara mina Utskotts-kamrater, ty de hafva i denna sak alla
stått, såsom en man. Kunde, såsom någon talare nyss antyd¬
de, Kongl Majit, utan Ständernas hörande och utan Stats-
Rådets ansvarighet, fritt förfoga öfver de särskilda tiflarnes be¬
sparingar, hvarföre skulle val då Kongl. Majit göra en framställ¬
ning, hvilken synes komma att afStänderna bemötasmed ettaf-
slag. En talare har kritiserat Utskottets motiver såsom varande
utan sammanhang med den konklusion, hvartill Utskottet kommit,
och i detta hänseende får jag upplysa, att samma motiver,
sorn å afdelningen begagnades för afsiag, bibehöllos i Utskot¬
Den 25 Juli.
173
tets plenum nästan oförändrade för bifall, och häraf är alltså
förklarad den motsägelse, hvari premisser och slutsats stå till
hvarandra. För min del afslår jag både den Kongl. Propo¬
sitionen och Utskottets hemställan.v
Erik Magnus Falk från Skaraborgs, Sven Heurlin från
Kronobergs och A ila Fredrik Andersson från Östergöthlands
Län voro af samma åsigt som Larsson.
Nyqvist: »Gerna skulle jag undanbedja mig dessa långa
föredrag, som upptaga tiden med citater utur Utskottets Be¬
tänkande. Detta Betänkande är nemligen af oss alla förut
genomläst, och tiden kon alltså bättre användas, än att nu
läsa samma Betänkande om igen. Med Konungens rätt att an¬
vända de särskilda titlarnes besparingar, må nu vara huru det
vill, men så mycket är likväl säkert, att dessa besparingar
kunna bättre användas, än för ett ändamål, sådant som detta,
i följd hvaraf det alltså icke tillhör oss att till Kongl. Maj:t
aflåta den uppmanig, Utskottets hemställan innehåller. Der¬
emot finner jag Uhrs förslag vara ganska rättvist och klokt,
att de prester, som icke sjelfva kunna sköta själavården inom
sina församlingar, må ur egen kassa betala sina medhjelpare.»
Sven Johansson från Elfsborgs och Per Östman från
Vester-Norrlands Län instämde.
Paul Andersson från Jemtlands Län: »Jag anser Ut¬
skottets hemställan innebära ett ganska vådligt förslag. Hvad
skulle nemligen Pikets Ständer säga, om Konungens Befall¬
ningshafvande i Länen inkomme med anmälan, alt Kronofog¬
dar och Länsmän icke gjorde sina skyldigheter, utan att nva
löner voro erforderliga för biträden att sköta de förras tjen-
ster. Svårligen skulle en sådan begäran vinna något afseende.
Lika litet afseende önskar jag, att Utskottets framställning i
denna punkt måtte vinna. Kan eller vill en prest icke sköta
sitt kall, då må lian suspenderas eller afsättas, och den för
1jen6ten anslagna lönen användas för vikariens räkning, men
icke må väl presterna till sina många öfriga privilegier jemväl
räkna den förmånen, att mer än andra tjenstemän saklöst få
vansköta sina tjenster.»
Med Paul Andersson förenade sig Pehr Tjernlund från
Vester-Norrlands Län.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Här torde icke
vara rätta stället alt afgöra, i hvad mån Kongl. Maj:t må
kunna förfoga öfver en Hufvud-Titels besparingar, utan frågan
gäller allenast, huruvida Ständerna må till Kongl. Majit ingå
med en sådan underdånig anmälan, sorn Utskottets förslag i
denna punkt innehåller. Mot denna punkt har jag reserverat
mig inom Utskottet, enär jag ansett åtgärden olämplig och
t
174
Den 23 Juli.
alldenstund jag icke funnit anledning att ändra denna åsigt,
vidhäller jag nu min reservation.')
Öfverläggningen var slutad, Ståndet, som med öfvervä¬
gande nej besvarade Talmannens framställda proposition på
bifall till Utskottets förslag i förevarande 4:de punkt, afslog
derefter på förnyad proposition hvad Utskottet i punkten hem¬
ställt.’)
Punkten 5, deri Utskottet hemställt att en af Herr Fri¬
herre J. Alströmer väckt motion om årligt anslag af 10,000
R:dr för utsändande i landet af så kallade rese-predikanter
icke måtte till någon åtgärd föranleda;
Punkten 6, med hemställan om ett anslag af 2,000 R:dr
till inköpande af boställe åt en kapellpredikant inom Malå
kapellag samt 850 R:dr årligt anslag för denna predikants
aflönande;
Punkten 7, om beviljande 4,500 R:dr till inköpande af bo¬
ställe åt predikanten i Trehörningssjö kapellag; samt om ett
årligt anslag af 600 R:dr till denna predikants aflönande;
Punkten 8, om fortfarande anslag för kapellpredikanterne i
norra och södra Finnskoga samt Bogens och Lekvattnets för¬
samlingar ;
Punkten 9, med afstyrkande af ifrågaställd lönefyllnad för
Kyrkoherden i Sibbarp af Hallands Län;
Punkten 10, om uppförande å Riksstaten såsom proste¬
tunna åt Prosten i Ångermanlands Nordvestra kontrakt för
Skårpeds församling af 6 kubikfot och 3 kannor, samt åt Pro¬
sten i Norra Vadsbo kontrakt för Carlsborgs och Tiveds för¬
samlingar 15 kubikfot en kanna oindelt spannmål;
Punkten 11, om uppförande å Riksstaten af hittills saknad
prostetunna från Singö församling i Närdinghundra kontrakt af
Upsala stift; varande denna prostetunna af Utskottet föreslagen
att utgå med 6 kubikfot 3 kannor oindelt spannmål;
Punkten 12, med hemställan, att såsom prostetunna för
Bladåkers och Gräsö församlingar må i Riksstaten uppföras
och till Prosten i Olands och Frösåkers kontrakt efter medel-
markegång utgå 12 kubikfot 6 kannor oindelt spannmål;
Punkten 13, deri Utskottet afstyrkt bifall till en af Herr
Prosten Ljunggren väckt motion om beviljande af ett årligt
anslag å 600 R:dr till lönefyllnad åt Kontraktsprostarne inom
Bohus Län ;
Punkten 14, deri Utskottet funnit en af Herr Prosten
Bergvall väckt motion om ett årligt anslag af 600 R’dr till
aflöning åt Visby stifts Kontraktsprostar, icke böra till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda ; och
Den 23 Juli.
175
Punkten 15. deri Utskottet förklarat sig icke kunna till¬
styrka bifall till en af Riksdagsfullmäktigen Olaus Svebilius
väckt motion om en lönefyllnadssumtna at 1,063 R:dr åt den
nuvarande prebendarien i Vestkinde och Bro församlingar af
Visby stift.
Sistnämnde elfva punkter från och med den 5:te till och
med den 15:de biföllos.
Punkten 16, deri Utskottet, på anförde skäl, hemställt, attdet
å Riksstaten uppförde anslag för Kleresistaten måtte ökas med
48 tunnor 4 kappar indelt kronotionde-spannmål, blef, på yr¬
kande af Sven Heurlin från Kronobergs Län. af Ståndet af-
slagen.
Punkten 17, innefattande hemställan, att den för Kleresi¬
staten uppförde indelta spannmål måtte minskas med 24 tunnor
bifölls.
Punkten 18, mom. a, om uppförande i Riksstaten af 9
kubikfot 4 kannor oindelt spanmäl, utgörande ersättning för
bristande prostetunnor till Prosten i Vester Fernebo kontrakt,
bifölls; hvaremot mom b, deri Utskottet hemställt, att såsom
ersättning tili innehafvare af roterade ecklesiastikboställeu må
i Riksstaten uppföras ett belopp af 3,000 R:dr, afslogs.
Punkten 19, innfattande hemställan, att, i händelse Ham¬
marskattens upphörande varder af Rikets Ständer beslutad, det
till Pastor i Forsmark utgående serskildta anslag af 6 centner
4 skålpund Hammarskattsjern må sålunda förändras, att i dess
ställe uppföres ett kontant belopp af 80 R:dr.
Punkten 20, deri Utskottet hemställt, att åtskilliga inom
Högv. Preste-Ståndet väckta motioner, om beviljande af anslag
till förbättrande af det lägre presterskapets inkomster icke
måtte till någon särskild åtgärd föranleda : och
Punkten 21, om indragande af Riksstatens nuvarande an¬
slag till Lappmarkens Ecklesiastikverk.
Sistnämnde frenne punkter biföllos.
Punkten 22. innefattande hemställan om anvisande af ett
årligt belopp af 5,000 R:dr att, utom för sådant ändamål i
Riksstaten uppförde 3,000 R:dr, användas till stipendier åt
theologie studiosi.
På yrkande af Jonas Andersson från Östergöthlands och
Nils Svensson från Kristianstads Län, hvilka begge åberopade
den af Herr Björk mot denna punkt afgifria, Utlåtandet bifo¬
gade reservation, oell sedan åtskilliga af Ståndets Ledamöter
förklarat sig i detta yrkande instämma, blef Utskottets hem¬
ställan uti förevarande punkt af Ståndet afslagen :
Punkten 23, deri Utskottet tillstyrkt bifall till den löne¬
förhöjning af 700 R:dr, som Kongl. Majit äskat för en af
176
Den 25 Juli
Theologi-adjunkterna vid Upsala universitet, hvilken vore
svagare aflönad än de öfrige lärarne inom samma grad.
Härvid yttrade:
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Jag
kan icke se något skäl att höja den ifrågavarande lönen, ty
det viii väl falla sig alldeles tydligt, att i mån som tjensterna
blifva lediga avancera deras innehafvare frän en sämre till en
bättre lön, och om således den, som sednast tillträdt en adjunk¬
tur, under några få år tjenstgör mot lägre lön än hans äldre
kamrater inom samma grad, ser jag härutinnan hvarken något
ondt eller ens något orätt, och jag afstyrker alltså den äskade
löneförhöjningen.»
Med Larsson hördes flera af Ståndets Ledemöter in¬
stämma, och blef punkten, efter det att Talmannens propo¬
sition på bifall besvarats med nej, uppå ytterligare proposi¬
tion afslagen.
Punkten 24, deri Utskottet hemställt under mom. a, att ett
af Kongl. Maj:t äskadt anslag för en ny profession i physio-
logi vid Upsala universitet icke måtte af Rikets Ständer be¬
viljas; under mom b. att för en ytterligare adjunktsbefattning
i chirurgi och obstetrik vid sagde universitet måtte anvisas
ett lönebelopp af 2,500 R:dr och under morn c, att Rikets
Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Mnj:t ville vid nästkommande Riksmöte i nåder meddela Ri¬
kets Ständer fullständig utredning angående samtlige de kost¬
nader, hvilka skulle föranledas af särskilde kommitterades för¬
slag om inrättande af ett fullständigt medicinskt läroverk i
hufvudstaden.
Under den diskussion sorn uppstod öfver denna punkt
yttrade;
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »I fråga om
mom. a bifaller jag Utskottets förslag. Hvad återigen angår
mom. b hafva vi reserverBt, oss inom Utskottet, och yrkat
nedsättning till 2,000 R:dr, hvilket belopp jag alltså för min
del beviljar, men icke de af Utskottet föreslagne 2,500
R:dr.»
Paid Fritz Mengel från Upsala Län: »Alldenstund mom.
b, äfven om den lägre summan af 2,000 R:dr beviljades, möj¬
ligen skulle lägga hinder i vägen för utförande af det nyttiga
förslag, sorn mom. e innehåller, fördenskull vill jag, utan att
bevilja hvarken den af Kongl. Maj:t ifrågasatta högre eller den
af reservanterna medgifna lägre adjunktslönen, yrka rent
afslag å mom. b.
Häri hördes instämma Jonas Andersson från Östergöth¬
lands, Erik Magnus Falk från Skaraborgs, Sven Heurlin
Den 25 Juli.
177
från Kronobergs, Pehr Tjernlund från Vester-Norrlands och
Herman Öbom från Norrbottens Län.
Carl Johan Svensén från Kalmar Län: »Ehuru jag nyss
fick uppbära förebråelser derföre, att jag tog mig friheten
uppläsa en del af Utskottets motiver till en föregående punkt,
kan jag likvisst icke underlåta att nu ånyo göra mig saker till
samma fel, dä jag härmedelst hänvisar till Utskottets reso¬
nemang i denna punkt, af hvilket resonemang vi nemligen
finna att, innan ännu frågan om den medicinska fakultetens
flyttning hunnit blifva föremål för en allmännare uppmärk¬
samhet, Rikets Ständer redan tillkännagifvit sin åsigt derom,
att några nya lärareplatser icke borde vid nämnde fakultet
ifrågakomma. I öfverensstämmelse med denna af Rikets
Ständer sålunda yttrade åsigt, yrkar jag alltså afslag å mo¬
mentet b.»
Carl Anders Larsson: »I anledning af hvad Anders
Eriksson nyss yttrat, vill jag anmärka, det jag anser saken
vara föga hjelpt dermed, att det i punkten b tillstyrkta anslag
af 2,500 R:dr nedsättes till 2,000 R:dr, utan yrkar jag i lik¬
het med Mengel oeh i samma syfte, sorn han, att inom. b.
mätte i sin helhet afslås.»
Efter sålunda slutad diskussion blefvo Utskottets hemstäl¬
landen under Litt. A och C bifallne, hvaremot förslaget un¬
der Litt. B afslogs.
25:te punkten deri Utskottet tillstyrkt ett årligt anslag af
2,500 R:dr för en Adjunkt i den fysiska vetenskapen.
Härvid yttrade:
Paul Hedström: »På grund af Herr Björks vid denna
punkt afgifna reservation, hemställer jag alt ifrågavarande an¬
slag måtte nedsättas tili 2,000 R:dr.»
Carl Johan Svensén: »Inom Utskottet erhölls fullständig
upplysning derom, att undervisningen i den fysiska vetenskapen
icke egde tillräckliga lärare-krafter, och anser jag mig, med
afseende å samma upplysning, icke kunna helt och hållet af-
slä detta anslag, men yrkar emellertid detsamnias nedsättande
till det af Hedström föreslagna belopp.»
Diskussionen var slutad. Med afslag å den af Utskottet
tillstyrkta högre aflöningssumman, beslöt Ståndet, att den ifrå¬
gavarande adjunktslönen -borde utgå med ett årligt belopp af
2,000 R:dr.
26:te punkten. Med hemställan att lönerna för de vid
Rikets båda Universiteter inrättade professioner i nyeuropeisk
linguistik mätte höjas hvardera med 500 R:dr,
I anledning af denna hemställan anförde:
Uonde-St:s P~ot. vid 1859—60 årens Riksdag. VII. 12
178
Den 25 Juli.
Mengel; »Gerna vill jag, likasom andra, hushålla vackert
med Statens medel, men det vill jag dock såga, att hvad
särskildt denna löneförhöjning beträffar, finner jag densamma
fullkomligt rättvis. Något skäl, hvarför dessa Professorer
skulle vara sämre aflönade, än de öfriga, kan jag icke finna,
och jag bifaller alltså, på sätt Utskottet föreslagit, att de 4,000
R:dr, som de nu innehafva, må höjas till samma belopp sora
öfrige Professorernas löner, det vill säga till 4,500 R:dr.»
Gustaf Bolin från Upsala Län instämde med Mengel.
Bjerkander: »Enär, såsom vi af Utlåtandet finna, Ut¬
skottets hemställan icke har någon annan grund än en derom
väckt enskild motion, synes mig som skulle frågan kunna
anstå till en annan Riksdag, då, om behofvet af en sådan
löneförhöjning, som Utskottet nu föreslagit, skulle anses före¬
finnas, nådig Proposition i ämnet sannolikt icke kommer att
uteblifva.”
Med Bjerkander förenade sig en stor del af Ståndets Le¬
damöter.
Per Östman från Vester-Norrlands Län: »Det af Men¬
gel anförda skäl för höjande af dessa hiner, torde knappast
kunna godkännas, ty då icke alla Professors-beställningar rim¬
ligtvis kunna antagas vara lika besvärliga, finnes ingen grund,
hvarför alla Professors-löner skola utan undantag vara lika
stora. Hvad nu särskildt dessa tvänne tjenster angå, äro de¬
samma vid sistförflutne Riksdag nyskapade, och intill dess vi
i någon män hinna erfara hvad med dessa nya lärarestolar
må kunna vara vunnet, synes mig som borde de nuvarande
innehafvarne kunna vara belåtna med de löneanslag, som vid
sistförflutne Riksdag åt dem anvisades. Följaktligen yrkar
jag afslag å Utskottets hemställan »
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Det torde kunna
antagas, att om icke de öfrige Professorerna blifvit vid sista
Riksdag så grundligt tillgodosedda, hade de löner, sorn för
ifrågavarande tvänne Professorer då anslogos, ingalunda be¬
funnits otillräckliga. Anledningen till den nu begärda förhöj¬
ningen bager således icke i något behof, utan endast i den
traktan att få lika mycket, som de andra. Jag har förut un¬
der detta plenum haft tillfälle nämna, att lönejemkningar kunna
åstadkommas icke allenast på det sätt, sorn Utskottet nu före¬
slagit eller genom en lägre löns höjande, utan äfven genom
en högre löns minskande, och i öfverensstämmelse med denna
sistnämnda lönejemkningsmethod har jag ingenting att erinra
mot en nedsättning af de öfrige Professorernas löner till 4.000
R:dr men vill ingalunda bifalla deu nu ifrågasatta förhöjnin¬
gen.»
Ihn £5 Juli.
179
Samtlige representanferne från Vermlands äfvensom Lars
Gustaf Andersson fran Elfsborgs Län m. fl. af Ståndets Le¬
damöter instämde med Nils Svensson.
Mengel: »Ännu en gång tager jag mig friheten uppträda,
ehuru jag pätagligen icke har mycken utsigt att lyckas, men
detta kan nu icke hjelpas, min sky Idighet är i alla fall att säga
min mening. Skulle man, såsom Bjerkander velat antyda,
nfslå allt hvad Kongl. Maj:t icke äskadt, så leder ett dylikt
loyalt resonnemang till den konseqvensen, att man jemväl bör
bifalla allt hvad Kongl. Majit i nåder täckes fordra. Jag åter
har en annan grund för mitt bifall eiler mitt afslag. Der jag
finner skäl, der bifaller jag, och der jag finner oskäl, deraf-
slår jag, utan afseende pä den obetydliga biomständigheten,
om frågan blifvit bragdt ä bane genom en Kongl. Proposition
eller på grund af en enskild motionärs framställning. Diskus¬
sionen här har visat hurusom mången tycker, att 4,000 R:dr
är en stor, ja nästan en allt för stor aflöning åt en Professor.
Jag tillåter mig vara af en annan mening, ty jag eger åt¬
minstone någon kännedom nili den mängd af kunskaper, sorn
de under en lång följd af lönlösa år måst inhämta. I be¬
traktande häraf, och dä jag för min del sätter ett icke ringa
pris å bildning och kunskaper, anser jag jemväl en lön af
4,500 R:dr icke vara mer än deras möda är värd. Den, för
hvilken intelligensen eger något värde, tänker tvifvelsutan
lika med mig, och endast den, sorn sätter sina egna insigter
högre, yrkar afslag. Jag erinrar mig ett plenum under denna
Riksdag, då här fördes en mycket liflig diskussion, hvilken
slutade dermed, att majoriteten inom Ståndet förklarade des»
Ledamöter, hvar för sig, icke kunna lefva anständigt under 7
R:dr om dagen, hvilket för år räknadt utgör nära 2,600 R:dr
och detta likvisst för en enda person, och dertill en person
med de sparsamma anspråkslösa vanor, sorn utmärka Sveriges
Bonde-Stånd. Skulle väl då 4,500 R:dr vara för mycket för
en Professor med dess familj9 Jag tror det icke.»
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »I likhet med flere
föregående talare yrkar jemväl jag afslag å punkten ehuru icke
på det skäl, sorn Bjerkander anfört, ty mig qvittar det lika,
om frågan blifvit ställd under Sfändernas pröfning, i följd af
en Kongl. Proposition eller enskild motionärs förslag. Men
då det är nödvändigt att hushålla med Statens medel, finnér
jag häri en alldeles tillräcklig anledning att icke bifalla Ut¬
skottets hemställan.»
Bjerkander: »Nog finnas andra skäl, än det af mig
nyss nämnda. Men jag ansåg mig icke böra öfverflödigtvis
upptaga Ståndets tid och derföre gjorde jag motiveringen i
180
Den 25 Juli.
mitt förra yttrande något knapphändig. Förnämsta skalet för
afslag torde eljest böra sökas i den omständigheten, att sed-
naste Riksdags Ständer, hvilka mer än några föregående Stän¬
der voro frikostiga mot tjenstemännen och företrädesvis mot
lärarestaten, helt säkert icke underlåtit att föreslå de ifråga¬
varande lönerna högre, derest de icke funnit att de belopp,
dem man nu vill höja, varit fullt tillräckliga, likasom man
torde få antaga, att så jemväl ansetts å högsta ort, enär in¬
gen nådig proposition om dylik förhöjning blifvit eflåten. Detta
var hvad jag ungefärligen ville hafva uttryckt med mitt förra,
af Mengel misstydda yttrande, och jag hoppas att denna min
motivering mä finnas någorlunda giltig.»
Mengel: »Derföre att sista Riksdag icke gaf åt desse
tjenstemän sin fulla lön, böra vi icke förglömma dem nu.
Tvertom må ett sednare Riksmöte reparera, hvad ett föregå¬
ende brutit, och under förutsättning att denna sats ar sann,
vill jag våga det påståendet, att vi hafva icke så litet att
försona från sistförflutna Riksdag. Vid nämnde Riksdag till¬
hörde jag dem, som bilöllo Professorernas löner till de belopp,
som af Rikets Ständer då bestämdes, och följaktligen måste
jag, om jag vill vara konseqvent, jemväl bifalla den förhöj¬
ning, hvarom nu är fråga, ty jag kan icke inse skälet, hvar¬
före dessa tvänne Professorer skola vara lägre aflönade än
de Öfrige. Det må vara vackert att vara sparsam, men ännu
vackrare att vara rättvis, och följaktligen vill jag hushållning
endast der, hvarest densamma, utan förnärmande af den en¬
skilda rätten, låter sig genomföra. Såsom jag nyss nämnde
sätter jag intelligensen högt och jag kan icke underlåta att
ännu en gång jemföra de 4,000 R:dr, som dessa Professorer
uppbära, med de 2,600 R:dr som ansetts behöflige för en
Riksdagsman af Bonde-Ståndet. Derföre kan jag, intill dess
jag får höra bättre skäl, icke frångå min mening, ty hvad
beträffar uteblifvandet af en nådig proposition i ämnet, bety¬
der sådant intet. Ett Exempel på en sådan uteblifven Pro¬
position lemnades oss i afseende å Skeppsbyggeri-Institutet i
Karlskrona. Vederbörande tjenstemän vid detta institut stodo
nemligen icke väl, af skäl dem jag vid diskussionen öfver detta
ämne anförde, och följden blef den, att, ehuru en Kongl. Pro¬
position aldrig varit bättre af behofvet påkallad, densamma
likväl uteblef. Af alldeles motsatt åsigt med Bjerkander, tyc¬
ker derföre jag, att Ständerna böra sä litet som möjligt göra
sina tjenstemän beroende af den något ojemt fällande Kong¬
liga nåden, och då de helt och hållet glömmas, hafva dem
sjelfmant i åtanka.»
E. M. Falk från Skaraborgs Län instämde.
Den H3 Juli.
131
Carl Andera Lareson: »Just den konseqvens, hvarom
Mengel talat, bör för oss blifva ett ytterligare skäl, att, davi
afslagit alla andra löneförhöjningar, vare sig att de blifvit
fiskade genom Kongl. Proposition eller af enskild motionär
begärde, vi jemväl böra afslå de iönetjjlökningar, hvarom har
är fråga.»
Rosenberg: »Det må vara sant, som Mengel säger, att
4,000 R:dr är en väl knapp lön för en professor, men då vi
nyss nedsatte en adjunktslön från 2,500 R:dr till 2,000 R:dr,
synes det icke vara konseqvent att bevilja den förhöjning,
hvarom denna punkt handlar.»
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes Län: »Jag är alldeles
ense med Mengel derutinnan, att jag anser dessa professorer fullt
ut lika nödvändiga, som de andre, samt att de följaktligen icke
böra vara lägre aflönade än deras tjenstekamraler. Men i af¬
seende a sättet att åvägabringa en dylik jenilikhet i löneför¬
måner tillåter jag mig att vara af en något olika åsigt. Denna
jemlikhet vill jag nemligen hafva sålunda satt i verket, att de
öfriga professorernas påtagligen alltför höga löner nedsättas till
de belopp, som de ifrågavarande tvenne professorerne åtnjuta.
Gerna skulle jag önska, att denna nedsättning kunde åstad¬
kommas genast, men då jag icke kan hoppas något sådant,
vill jag endast anmäla min mening och rekommendera den¬
samma i framtida Ständers åtanka, ifall nemligen sådane vindar
någon gång skulle blåsa, att en lönereglering på detta sätt
skulle kunna genomföras.»
Däri hördes flera af Ståndets Ledamöter instämma.
Mengel: »Den nu hållna diskussionen ger mig anledning
att komma fram med ett splitter nytt förslag. Jag täger mig
nemligen friheten hemställa, att vi till nästa Riksdag, d. v. s.
de som dä å Rikets Ständers vägnar bjuda och befalla, måtte
ställa hela undervisningsverket pä enlrepenad. Om lärarekallet
i sin helhet nedsjönke till ett handtverk, om den uppvexande
ungdomen förlorade i studier och i mer eller mindre mån
gjordes oduglig för sin blifvande framtida verksamhet, hvad
betyder väl dylika bagateller, mot vinsten af några tusen
R:dr, sorn ett dylikt entrepenadsystern möjligen skulle till¬
skynda Statskassan. Af Ståndets Ledamöter har, så vid t jag
hörde rätt, endast vännen Falk delat samma åsigter som jag,
ty Uhrs sätt att instämma med mig kan jag icke göra mig
tillgodo. Emellertid får jag ännu en gång fästa Ståndets upp¬
märksamset derå, att frågan gäller intelligensen och upplys¬
ningen, och på förhand emotseende utgången, nedlägger jag
min protest mot den ringaktning menniskans andliga kultur
här synes komma att röna.»
182
Den 25 Juli,
Josef Oscar Almqvist från Norrbottens Län? »Mengels
åsigt att samma tjenstemän borde hafva samma lön biträder
jag fullkomligt, men i afseende å sättet att åstadkomma denna
lönelikhet instämmer jag med Uhr, och jag skulle vilja sträcka
den af Uhr påyrkade lönenedsättningen icke ensamt till pro¬
fessorerna, utan lill alla Statens tjenstemän. Hvad serskildt
professorerna beträffar, böra de val med en förståndig hus¬
hållning, kunna hafva sina lefnadsbehof fyllda med -t.000 R:dr,
och under sådan förutsättning yrkar jag afsiag till den ifrå¬
gasatta förhöjningen.’»
Herman Öbom från Norrbottens Län förenade sig med
Almqvist.
Diskussionen var slntad. Talmannens framställde propo¬
sition först på bifall till Utskottets förslag och då härtill all¬
mänt svarades nej, dernäst på afsiag till Utskottets hemställan;
och blef, i öfverensstämmelse med denna sednare proposition,
den i fråga satta löneförhöjningen afslagen.
Mot detta beslut reserverade sig Mengel, under förkla¬
rande, att han beklagade det Ståndet i detta fall ådagalagt en
sparsamhet, som föga stöde i öfverensstämmelse med de önsk¬
ningar för upplysningens och bildningens framgång, dem man
eljest esomoftast hört inom Ståndet uttalas.”
Punkten 27, deri Utskottet afstvrkt bifall till en af Herr
Grefve H. Å. Taube väckt motion om anvisande af ett årligt
anslag å 4,500 E:dr till inrättande vid Upsala Universitet af
en profession i Statsekonomi inom filosofiska fakulteten.
Denna punkt bifölls: och biföll Ståndet jemväl:
Punkten 28, innefattande hemställan, att någon åtgärd icke
måtte föranledas af Herr Prosten Schrams motion om ett årligt
anslag af 500 E:dr för en docent i pastoral-theolngien vid Up¬
sala universitet.
Punkten 20, deri Utskottet, i afseende å. Lunds univer¬
sitet, uppå derom framställd nådig proposition, tillstyrkt be¬
viljande af följande årliga anslag nemligen : a) 2,800 R:dr till
universitetets bibliothek; b) 800 R:dr till den kemiska institu¬
tionen: ej 4,500 R:dr till lön för en ny professor i medicin, och
d) åtskilliga löneförhöjningar till sammanlagdt belopp af 2,350
Riksdaler.
Vid föredragningen af denna punkt yttrade:
Paul Hedström: »Uppå de skäl, som af Herr Björk
blifvit i dess reservation anförde, yrkar jag afsiag å alla denna
punkts serskilda momenter.
Jonas Andersson: ”På samma skäl, som vi förut afslagit
mom. d) i punkten 24, böra vi jemväl afslå mom c) i denna
punkt. Huruvida de öfriga 3 momenterna jemväl böra afslå1»
Den 25 Juli.
183
vågar jag knappast afgöra, och skall, antingen Ståndets beslut
i afseende å deni städner lör bifall eller afslag, foga mig efter
pluralitetens mening.»
Uppå derom framställde serskilde propositioner, först på
bifall och sedermera på afslag, blefvo, hvarefter annat, denna
punkts samtlige momenter af Ståndet afslagne.
Punkten 30, deri Utskottet förklarat sig icke kunna hos
Rikets Ständer förorda åtskilliga, af Herr Professoren Agardh
föreslagna anslagstillökningar för Lunds universitet å ett sam-
manlagdt belopp af 2,400 R:dr, bifölls.
Punkten 31. I denna punkt hade Ulskottet hemställt,
dels att Rikets Ständer, till inrättande vid Lunds universitet
af en adjunktur i nyeuropeiskt linguistik, måtte bevilja ett år¬
ligt anslag af 2,000 R:dr och dels att Rikets Ständer, med
anmälan om detta beslut, måtte i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majit täcktes förordna, att språklärarebefattningarne vid
Lunds universitet hädanefter icke lufi återbesättas, utan att de
dermed förenade löner, i den mån de blifva tillgängliga, an¬
vändas för den nya adjunkturen i nyeuropeisk linguistik.
På bifall till Utskottets hemställan i denna punkt fram¬
ställde Talmannen proposition ; hvilken proposition af Tal¬
mannen ansågs besvarad med öfvervägande nej, men innan
beslutet härom blifvit med klubbslag bekräftadt, begärde Ro¬
senberg ordet och yttrade:
»Om Ståndets Ledamöter i allmänhet egde någon kän¬
nedom om det ytterst usla skick, hvari undervisningen i de
moderna språken vid Lunds universitet för närvarande befinna
sig, skulle de säkerligen icke tveka att bifalla denna punkt.
Exempelvis viii iag nämna, att språkmästare i fransyskan är
en f. d. soldat i Napoleon den I:stes armée, hvilken, om han
äfven ännu har något minne qvar af sitt modersmål, likväl
helt och hållet saknar de studier och den vetenskapliga bildning,
sorn man af en universitetslärare rätteligen bör kunna fordra,
och jag yrkar derföre, att, innan de rop af nej, sorn jag nyss
hörde, hunnit stadga sig till beslut, Ståndet ville taga de af
mig anförde omständigheter i öfvervägande och bifalla Ut¬
skottets hemställan.»
I Rosenbergs yttrande förenade sig Nils Olsson från
Malmöhus och Torkel fritsson från Kristianstads Län.
Den af Rosenberg sålunda öppnade diskussionen fort¬
sattes af:
Almqvist: »För min del kan jag icke finna något skäl,
hvarföre det ena universitetet skall vara sämre lottadt än det
ändra. Och då nu för tiden de moderna språkens inhemtande
är vida angelägnare, än både Hebreiskan och Grekiskan, i
184
Den 23 Juli.
hvilka tvänne läroämnen särskilde professorer och adjunkter
äro anställde, samt det ifrågasatta beloppet icke synes vara
högre än skäligt, vill jag för min del bifalla punkten.»
Häruti hördes instämma l‘aul Fritz Mengel från Upsala,
Guslaf Hullman från Nerikes, Anders Eriksson från Elfsborgs,
Carl Johan Svensén från Kalmar, Jons Pehrsson frän Blekinge
och Anders Gudmundsson från Hallands Län med flera af Stån¬
dets Ledamöter.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag skall i denna
fråga icke med någon förkärlek omfatta hvarken ett bifall eller
ett afslag, utan vill förklara, det. jag skall låta mig nöja med
hvad pluraliteten beslutar. A ena sidan kan visserligen an¬
föras, att saken icke är af mera brådskande natur, än att
dermed gerna kan anstå till en annan Riksdag, men skulle,
j strid med en sådan åsigt, Ståndet heldre vilja bifalla anslaget,
skall jag, i betraktande af summans obetydlighet, icke mot¬
sätta mig ett sådant beslut.»
Carl Anders Larsson: »Då man hör talas om summan»
obetydlighet, finner jag mig föranlåten erinra, att det anslag,
hvarom i denna punkt är fråga, likvisst är dubbelt större än
den lönetillökning, hvarom punkten 26 handlade, och hvilken
tillökning vi aosägo oss böra afslå. För min del är jag af den
mening, att tiden nu icke är rätt lämplig för tillskapande af
några nya universitets-lärarebeställningar, och jag afslår alltså
hvad Utskottet i denna punkt tillstyrkt.»
Anders Johan Sandstedt och Johan Lönn från Jönköpings
samt Olof Andersson från Vestmanlands Län, äfvensom åtskilliga
andra af Ståndets Ledamöter voro afsamma åsigt, som Larsson.
Bjerkander: »Jag trodde för min del frågan redan vara
a fgjord då Talmannen nyss förklarade, att den proposition han
framställt, på bifall till Utskottets förslag blifvit med öfvervä¬
gande nej besvarad.»
Hedström: »Jag finner Utskottets förslag vara billigt och
rättvist, och vill derföre bifalla detsamma.»
Mengel: »I öfverensstämmelse med de åsigter dem jag
tillkännagaf vid 26:te punktens föredragning, finner jag mig i
saknad af något annat satt att blifva språkmästarne qvitt, än
det af Utskottet föreslagna, böra bifalla Utskottets hem¬
ställan.»
Bosenberg: »Här utdelades nyss tillrättavisningar för det
man vågade citera en del af Utskottets motiver, men äfven
med risk alt erhålla en ytterligare dylik förebråelse, vågar jag
likväl fästa Ståndets uppmärksamhet på hvad Utskottet till
stöd för sin hemställan upplyst, dels derom att den språk*
mästarebefattöing vid Lunds universitet, som afsåg Tyska och
Den 25 Juli.
185
Engelska språken, ieke kunnat, i anseende till den ringa lönen,
alltsedan sista innehafvarens afgång är 1848 återbesättas, och
dels derom, att den Fransyska språkmästare-beställningen in¬
nehafves af en 70 års gammal f. d. fransysk soldat, som för
närvarande uppbär bada språkmäst8relönerna. Under sådana
missgynnande omständigheter och dä det anslag, som nu be-
gäres, i sjelfva verket icke utgör mer än 1,400 R:dr. enär
fyllnaden intill 2,000 R:dr kommer att erhållas genom indra¬
gande af språkmäsfarelönen. torde Utskottets hemställan desto
heldre böra bifallas, som ett afsiag skulle kunna gifva ännu
ytterligare fart åt det påstående, att Lunds universitet vid
sidan af universitetet i Upsala behandlas såsom stjufbarn.»
Alats Pehrsson från Stockholms Län: »Det må gå med
anslaget hur det vill, men såsom en oegentlighet måste jag
anmärka, att Talmannen kunnat tillåta Rosenberg öppna di¬
skussionen i denna fråga, sedan proposition pä bifall redan
förklarats vara med öfvervägande nej besvarad. Den diskus¬
sion, som efter ett sådant förklarande uppstår, bör åtminstone
icke kunna afse ett bifall till Utskottets hemställan.»
A ils Svensson från Kristianstads Län: »Jag favoriserar
icke den ena orten mer än den andra, utan söker i allt endast
följa min öfvertygelse; och denna öfvertygelse, i törening
med känslan för rättvisa, sager mig, att då en lärareplats, sådan
som Utskottet här föreslagit, redan finnes vid univeisitetet i
Upsala, bör en sådan lärarebeställning jemväl finnas vid Lunds
universitet. Jag bifaller alltså det begärda anslaget.»
Svensén: »Det är af gammalt bekant, att lärarekrafterna
i de moderna språken vid Lunds universitet länge varit under¬
haltiga. Såsom skäl mot detta anslag har visserligen före-
burits, att, om vi bifölle detsamma, vi skulle begå en inkon¬
seqvens mot åtskilliga af våra föregående beslut, men mot en
sådan anmärkning vill jag erinra, att vi nyss biföllo anslag för
en adjunktur i fysiska vetenskapen vid Upsala universitet, och
då jag alltså icke kan finna befogenheten af den gjorda an¬
märkningen, bifaller jag för min del Utskottets hemställan.»
Mengel: »Det är så sällan jag kan vara mina olika tän¬
kande kamrater till något biträde, att det verkligen gör mig
ett nöje, då jag nu kan upplysa dem, att de saklöst kunna
afslå anslaget, helst detsamma redan är af tre Stånd bifallet.
Om således segern denna gång blifvit ryckt ur deras händer,
sä återstår dem likväl den tillfredsställelsen att kunna verk¬
ställa reträtten med bibehållen krigsära, jag menar med oför--
minskadt anseende såsom goda Rikshushållare.»
Rosenberg: »Med anledning af tvänne föregående talares
anmärkningar, vill jag endast erinra, att ringaste grundlags-»
186
Den 35 Juli.
vidrighet i fråga om behandlingen af denna punkt icke blifvit
begången. Jag kunde nemligen icke med fog begära ordet
förr än jag hörde att en del röster inom Ståndet höjdes för
afslag, men jag öppnade likvisst diskussionen redan innan
klubban fallit, och således jemväl innan Ståndet fattat sitt
beslut.”
Matts Pehrsson: ”Jag tillåter mig vara af annan me¬
ning än Rosenberg. Sedan nemligen Talman, efter att först
hafva framställt proposition på bifall, förklarat denna propo¬
sition besvarad med nej, kan väl icke derefter någon diskus¬
sion uppstå om punktens bifallande.
Diskussionen var slutad. Talmannen förklarade det han
visserligen trott sig finna Nej öfvervägande, dä lian först fram¬
ställde proposition pä bifall till punktens innehåll, men att,
enär något beslut i saken icke kunde hafva tillkommit, innan
Talmannens uppfattning af rösternas öfvervigt för ja eller nej
blifvit med klubbslag bekräftad, Talmannen, af det nu antyd¬
da förhållandet, desto mindre funne sig förhindrad att fram¬
ställa förnyad proposition på bifall till Utskottets hemställan,
som det stöde öppet för de Ledamöter af Ståndet, hvilka med
sin mening kunde komma att stadna i minoriteten att genom
votering få saken afgjord.
Vid härefter ånyo framställd proposition på bifall till Ut¬
skottets hemställan i denna punkt, besvarades denna proposi¬
tion med öfvervägande ja; och var alltså punkten af Ståndet
bifallen.
Vid detta beslut anmälde Bjerkander på förut anförde
skäl sin reservation, hvaremot Anders Eriksson från Elfs¬
borgs Län erinrade, att något förbisende af grundlagens bud
ingalunda härvid förekommit, helst Rosenberg, dä propositio¬
nen första gången framställdes och af Talmannen ansågs med
öfvervägande nej besvarad, kunnat, enär klubban ännu icke
fallit, erhålla votering, likasom de, hvilka voro af en motsatt
mening, kunde vid den ytterligare propositionen fått tvisten
genom votering afgjord.
32:dra punkten med hemställan att en af professoren
Agardh väckt motion om anslag till uppförande af ett nytt
mindre observatorium i Lund icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
33:dje punkten, deri Utskottet hemställt, att en af Pehr
Nilsson fran Malmöhus Län väckt motion, om beviljande af
anslag till uppgifvet belopp för reglerande af löningssättet vid
Lunds universitet, måtte lemnäs utan afseende.
Sistnämnde tvänne punkter biföllos.
Den 25 Juli.
187
34:de punkten. I denna punkt hade Utskottet tillstyrkt
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t medelst nådig
Proposition föreslagit i fråga om inrättande al bildningsan¬
stalter lör lärare vid elementarläroverken, samt att det för
sådant ändamål äskade anslag 12,000 R:dr årligen mätte be¬
viljas att utgå, pä sätt den Kongl, propositionen innehåller.
Härvid yttrade:
Rosenberg: »För min del kan jag icke bifalla Utskot¬
tets förslag, ty jag tror att man af dessa bildningsanstalter
har föga gagn att vänta emot all den kostnad och allt det
besvär, som deraf skulle förorsakas för de ynglingar, som
ämna bilda sig till lärare vjd elementarläroverken. Då yng¬
lingen tagit deri filosofiska graden, må bans insigfer kunna
anses tillräckliga icke allenast i vetenskapligt hänseende, utan
äfven i fråga om hans förmåga att inse, huruvida han för lä¬
rarekallet eger verklig kallelse. Deremot skulle enligt detta
förslag en dyrbar tid gå för honom förlorad, särdeles i de fall
då han, efter långt sträfvande, slutligen komme tilt insigt der¬
om att lian icke egde de för lärarekallet erforderliga anlag.
Dessutom får jag fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att,
ehuru 12,000 R:dr är en ganska dryg summa, densamma lik¬
väl icke på långt när varder tillräcklig, utan måste, om nu
detta belopp vid denna Riksdag beviljas, vid en annan Riks¬
dag kanske mångdubblas. Slutligen möler jemväl den be¬
tänkligheten att, innan dessa arislalter hinna blifva färdiga och
träda i verksamhet, den första stora uppsättningen af de mån¬
ga vid sednaste Riksdag beslutade nya lärareplatserna redan
försiggått, hvarigenom, för sä vidt förslaget afser den närma¬
ste framtiden, detsamma må kunna anses såsom hufvudsakli¬
gen förfeladt.»
Med Rosenberg instämde en stor del af Ståndets Leda¬
möter.
Svensén: »Projektet att genom anstalter, sådane som
de i denna punkt omnämnde, bilda lärare vid elementarsko¬
lorna är för Ständerna alldeles nytt och har icke sin grund i
någon underdånig hemställan från deras sida. Också ma jag
bekänna, att hela förslaget har en anstrykning af ett pedan¬
teri, det jag numera trodde vara bannlyst från våra skolor.
För min del är jag af den åsigten, att personer med akade¬
misk bildning jemväl besitta förmågan att inom en ganska
kort tid tillegna sig en god undervisriingsmethod, och då än¬
damålet således kan vinnas, utan de anstalter och utan det
anslag, hvarom här är fråga, yrkar jag afslag.»
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Afven jag anser
188
Den 25 Juli
111ig böra, uppå de skäl, som af föregående talare blifvit an»
förde, yrka afslag till Utskottets hemställan.»
Mengel: »I olikhet med föregående talare vill jag bi¬
falla anslaget. Det är nemligen stor skilnad mellan att ega
och att meddela kunskaper, ty snart sagdt hvarje dag hafva
vi bevis derpå, att slöra kunskaper låta sig väl förena med
dåliga läromethoder, likasom vi hafva theoretiskt skickliga
jordbrukare, hvilka i praktiken duga till intet. Att undervisa
är nemligen en alldeles egen konst och denna konst skulle
inhemtas vid de anstalter, om hvilka bär är fråga. Dessa liro
mina skäl för bifall. Af en talare, sorn borde intressera sig
för undervisningen, har den antydan blifvit gjord, alt om vi
nu bevilja 12,000 R:dr, skulle vid en annan Riksdag för sam¬
ma ändamål fordras ännu mera. Jag skulle icke se något
ondt uti, örn denne talares spådom blefve sanning, och jag
vill i detta hänseende endast erinra huruledes Preste-Ståndet
vid 1844 års Riksdag efter yttersta förmåga bestredo de då
äskade högre anslagen till folkundervisningens befrämjande,
förande dervid på tungan det skäl, att, om det då begärda
anslaget beviljades, skulle man framdeles för samma ändamål
begära mera. Så har jemväl inträffat; men jag tror likvisst,
att vi icke hafva skäl att beklaga oss öfver de på detta fö¬
remål använde penningar. Illa skulle det också elter mitt för¬
menande vara, om Bonde-Ståndet, hvars söner bevista sko¬
lorna vanligtvis med uppgift att gå den lärda eller presterliga
vägen, skulle vilja lägga hinder i vägen för inrättande af sådana
anstalter, hvilka företrädesvis skulle komma just dessa studie¬
grenar till godo.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län förklarade sig i huf-
vudsaken instämma med Mengel.
Johan Lönn från Jönköpings Län förenade sig med de
talare, som yrkat afslag.
Josef Öskar Almqvist från Norrbottens Län: »Mång¬
årig erfarenhet sätter mig i tillfälle att jäfva Rosenbergs höga
tanke om filosofie-magistrarnes förmåga och vetande. Jag
känner ett och annat praktexemplar bland filosofie-magistrar,
och särskildt en så underhaltig att, han vid afläggandet af
nndervisningsprof med de studerande i skolans tredje klass,
blef kuggad. Jag känner vidare ett annat slags magistrar
med solida kunskaper, men utan ringaste undervisninsförmå-
ga. Derföre är jag i denna fråga af samma tanke, sorn Mengel
och tror, likasom han, att de medel, sorn gifvas till dettaändamfil
öro väl använda. För min del bifaller jag alltså Utskottets förslag
under förhoppning att, 0111 frågan icke nu går igenom, den¬
Den 25 Juli.
189
samma likväl af nästa Riksdags Ständer må tagas i noggran¬
nare öfvervägande,»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län instämde.
Svensén: »Sista talarens yttrande ger mig anledning be¬
klaga den erfarenhet han säger sig hafva vunnit. Jag är
öfvertygad, att vi, en hvar i sin stad, nitälska för undervis¬
ningens bringande i bästa möjliga skick, men jag tviflar hö¬
geligen på, att det sätt, som Utskottet här föreslagit, och som,
enligt min tanka, endast skulle väcka till nytt lif det pedan¬
teri, som förut varit ett så utmärkande drag i vårt skolvä¬
sende, kan vara det rätta. Derom har ännu ingen af de ta¬
lare, som förordat Utskottets hemställan, ännu kunnat öfver¬
tyga mig och jag yrkar derföre fortfarande afslag.»
Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus Län: »Jag
beklagar högeligen, 0111 det är så illa beställdt med den aka¬
demiska graden, som Almqvist här låtit påskina. För min
del har jag trott och tror väl ännu, att de personer, som ef¬
ter att i flera år hafva idkat studier inom skolans alla klas¬
ser och derefter i ytterligare flera år inhemtat undervisning
vid universitetet, rimligtvis icke kunna, dä de slutligen pro¬
moveras till magistrar, vara så klena å kunskapernas vägnar,
som Almqvist påstått, ty vore detta hans påstående riktigt,
så skulle det sannerligen vara bäst, att magistergraden allde¬
les afskaffades.»
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Jag är lika varm
värr af vårt undervisningsväsende, som någon annan, men jag
tvekar, huruvida det anslag, hvarom här är fråga, må kunna
anses vara af behofvet påkalladt. Ifall sådane magistrar, som
Almqvist här nämnt, verkligen skulle flunas, vill jag dock
tro, att de allesammans äro undantag. Flertalet af de stude¬
rande, hvilka ämna sig åt lärarekallet, öfva sig redan såsom
studenter i barnaundervisning och hafva således, när de, efter
slutad kurs, äro färdiga att ingå i skolans tjenst, icke något
behof af den särskilda bildningsanstalter, som i denna punkt
föreslagits.»
Med Pehr Nilsson förenade sig Gustaf Johansson från
Kronobergs, Josef Smedberg från Elfsborgs, Jan Andersson
från Kopparbeigs, Olof Lagergren frän Gottlands och Nils
Svensson frän Blekinge Län.
Rosenberg: »Står det i verkligheten så illa till med
gradualkunsknperna, som en föregående talare påstått, så tje¬
nar det väl till föga gagn att bifalla Utskottets förslag, ty då
universiteterna med deras stora resurser icke kunna åstad¬
komma bättre resultater, hvad skall man då kunna vänta af
ett jemförelsevis så obetydligt anslag, som detta. Jag finner
190
Den 25 Jul.
alltså ingen anledning att frångå min förut yttrade åsigt om
förslagets ändnmålslöshet, meri vill endast tillägga, det jag af
den hållna diskussionen trott mig finna, att man här för¬
blandar (vänne olika saker, dtn ena en persons vetande och
den andra hans undervisningsförmåga. Hvad slutligen beträf¬
far det tillfälle, att pröfva sin kallelse såsom lärare, och hvil¬
ket tillfälle man anser komma att beredas just genom de
ifrågavarande anstalterna, så vill jag erinra, att ett sådant till¬
fälle redan finnes, under den tid en person får tjenstgöra så¬
som extra lärare innan han antages till ordinarie.»
F. vice Talmannen Pehr Eriksson frän Vermlands Län
förklarade sig vaia af samma åsigt, som Rosenberg.
Nyqvist: »Visserligen kan Almqvists omdöme sj'nas nå¬
got hardt, men en sanning är likväl, att många filosofie ma¬
gistrar finnas, hvilka icke äro lämplige såsom lärare. Hvad
beträffar Rosenbergs påstående, att en särskild anstalt för bil¬
dande af lärare vid våra elementar-läroverk icke skulle be¬
höfva* derföre, att de personer, som egna sig åt lärarekallet,
hafva tillfälle att såsom extra lärare pröfva sin förmåga, in¬
nan de definitift bestämma sig. så kan jag desto mindre bi¬
träda en sådan åsigt, som ungdomen vid våra skolor blefve
lidande på en dylik pröfvotid, under hvilken läraren, syssel¬
satt att lösa det problem, huruvida han för lärarekallet verk¬
ligen egde de erforderliga egenskaperna eller icke, skulle låta
barnen stå mer eller mindre stiihl i deras studier. Bättre då
att medel beviljas för en särskild anstalt af den beskaffenhet,
hvarom här är fråga, än att ungdomen genom försummad tid
och undervisning skall lida skada.»
Anders Jonsson från Vermlands och Paul Andersson
från Jemtlands Län instämde.
Mengel: »Det förefaller mig besynnerligt, att, ehuru man nu
någorlunda allmänt synes vara emot detta anslag, likväl ingen
af Ståndets Ledamöter i Utskottet reserverat sig mot punkten.
Skulle de hafva bifallit i Utskottet, ehuru de tala för afslag
här i Ståndet, så finner jag deri endast bekräftelse på den
gamla erfarenheten, att konseqvens just icke är vår starkaste
sida. Emedlertid kan jag försäkra dem, som nu yrka afslag,
att denna fråga är en af dem, som icke kunna falla, och när
den en gång segrande gått igenom, då, om icke förr, skola
åtskilliga bland detta Hedervärda Stånds Ledamöter måhända
lära sig inse, att man kan vara en skicklig filosofie magi¬
ster, men en dålig barnalärare.»
Ahnqvist; »Icke tyckte jag, att mitt förra yttrande bor¬
de föranleda till så mänga anmärkningar, som diskussionen
sedermera visat. Hvad jag sade grundade sig på egen erfa¬
Den 23 Juli.
191
renhet, och jag kan således icke frångå de uppgifter jag nyss
lemnade. dag nämnde da, att jag kände en filosofie magi¬
ster, som biet underkänd i ett jemförelsevis obetydligt under-
visuiugsprof, och dä denna uppgift stöder sig på ett verkligt
faktum, mä den qvarstå i protokollet för min räkning, men
jag nämnde på samma gång, att mångå filosofie magistrar
finnas, hvilka, oaKtadt sina stora kunskaper, likväl blifva då¬
liga lärare, och då nu så är, hvarföre skall man motsätta sig
ett anslag, som har till uppgift att åstadkomma bildandet af
skickliga undervisare. Att såsom extra lärare pröfva sin un-
dervisningsförmäga, kan icke vara rätt, ty skolungdomen bör
i detta hänseende icke blifva något experimentalfält. Ofver-
tygad om de stora fördelar, som af Utskottets förslag äro att
hämta, bifaller jag punkten.»
Carl Anders Larsson: »Icke är jag den, som vill mot¬
sätta mig kunskapers spridande, men jag hade väntat mig,
att universitetens uppgift, bland annat, jemväl skulle vara att
skaffa oss skickliga lärare, äfvensom att de derstädes anställ¬
de, rundtligt aflönade professorerna, skulle kunna bibringa sina
lärjungar, det vill säga de blifvande lärarne, goda undervis-
ningsmethoder. För min del tror jag alltså icke, att dessa
penningar skulle kunna anses så särdeles väl använda, och
om nu ändteligen ytterligare 12,000 R:dr skola beviljas ät
vårt undervisningsväsende, håller jag före, att dessa medel
komma bättre till pass såsom löner för nya lärare vid vära
särskilda skolor. Jag ogillar alltså Utskottets förslag.»
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »En talare har ut¬
tryckt siri förvåning deröfver, att Ståndets Ledamöter inom Ut¬
skottet icke reserverat sig mot denna punkt. För min del
vill jag då, en gång för alla, förklara, att jag icke anmält re¬
servation mot hvarje punkt, som jag ogillat, men detta har
likvisst icke hindrat hvarken mig eller någon af Ståndets öf¬
riga Ledamöter inom Utskottet, att öppet säga vår mening.
Hvad reservationer åter angar, hafva vi anfört sådana egent¬
ligen endast emot de punkter, der vi kunde hafva något hopp
att, med biträde af Borgare-Ståndets Ledamöter, vinna plura¬
litet för vår mening i Förstärkt Stats-Utskott. Delta lill svar
å den gjorda anmärkningen. I sjelfva saken är jag fortfaran¬
de af samma åsigt, sorn jag nyss tillkännagaf. och då ingen
lärare vid våra skolor antages förr, än hans undervisningsför-
måga blifvit pröfvad, torde, det icke vara så (ärligt med det
lidande, som man ansett skola för ungdomen uppstå, derest
de föreslagna anstalterna icke komma till stånd.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Denna sak
är en af dem, som mer an mänga andra skärskådas från oli¬
192
Den 25 Juli,
k» sidor. Denna beskaffenhet af frågan har dock icke varit
anledningen dertill, att ingen reservation finnes af mig nfgif-
ven, ty redan i Utskottet uppfattade jag forslaget såsom före¬
trädesvis godt, och hade alltså ingen anledning att reservera
mig mot beslutet, men, Stven om så icke hade varit förhål¬
landet, må det finnas ursäktligt, att man, i fråga om ett Be¬
tänkande, som består af 125 särskilda punkter, icke reserve¬
rar sig i alla delaf, der man icke får sin vilja fram. Här har
Sagts, att då en lärare tagit den filosofiska graden skulle detta
utgöra tillräckligt bevis om hans skicklighet, men i fråga om
lärare är det icke nog med kunskaper, ty för honom fordras
äfven undervisningsanlag, och dessa anlags pröfning och
uppöfvande är just det ändamål, som med de ifrågasatta an¬
stalterna afses. Här har vidare anförts, att universitetern»
skulle kunna göra dessa anstalter obehöfliga, men våra aka¬
demier hafva icke någon institution, sorn motsvarar den an¬
stalt, man här föreslagit. Hvad slutligen beträffar en talares
yttrande, att han heldre skulle bevilja de i denna punkt äska¬
de 12,000 R:dr för särskilda nya lärareplatser, tror jag, att
detta innebär ett misstak, ty ett sådant användande af pen-
ningarne skulle skaffa oss visserligen flera, men ieke skickli¬
gare lärare. För min del är jag af den öfvertygelse, att an¬
slagets ändamål är af öfvervägande nyttig beskaffenhet, Och
jag tillhör alltså dem, som yrkat bifall.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Då alla talare, som
förordat anslag, påstått att här i Sverige, der så mycket lik¬
visst blifvit gjordt för undervisningsväsendet, ännu icke finnes
en anstalt så beskaffad, att skickliga lärare för våra elemen-
tar-läroverk der kunna bildas, hafva de med detta påstående
för mig tillika gjort klart, att här i Sverige blir det för alltid
omöjligt, att till något pris åstadkomma dugliga lärare ; och
derutinnan eger jag mitt förnämsta skäl för afslag.»
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes Län: »Ehuru jag i
sak har samma åsigt som Mengel, skiljer jag mig likvisst från
honom i afseende ä sättet. Mig synes dot besynnerligt, att
en person, som genomgått skolans alla klasser, oell derefter
åtskilliga år vistats vid universitetet samt slutligen blifvit fi¬
losofie magister, icke skulle under en så lång lärokurs bland
sina många lärare funnit åtminstone en enda. som kunnat bibringa
honom en rigtig undervisningsmefhod. Almqvist har såsom ett
bedröfligt faktum anfört, hurusom en magister blifvit kuggad
i sitt föreläsningsprof. Jag återigen skulle önska, att annu
flere blefve kuggade och de oduglige lärarnes antal derige¬
nom mindre. Emedlertid är det icke så mycket pä kunska¬
pernas storlek, som icke mera på undervisuings-sättets ända¬
Den 23 Juli.
193
målsenlighet, som afseende borde fästas. Äfven ett annat yt¬
trande af Almqvist kan jag icke låta oanmärkt passera, det
nemligen, hvarigenom han varnar för en sådan påföljd af för¬
slagets underkännande, att skolungdomen skulle blifva ett ex¬
perimentalfält för mer eller mindie odugliga lärare. Jag frå¬
gar, huru skulle det väl gå just vid de anstalter, der lärarne
borde bildas. Så fort en lärare vunne den erforderliga fär¬
digheten, lemnade han nemligen Seminariet för att efterträdas
af en annan lärare-kandidat, som i sin tur skulle inöfvas,
hvaraf återigen följden blefve den, att de barn, som vid des¬
sa anstalter undervisades, under alla tider, generation efter
generation, skulle vara föremål för experimenter. Vare detta
nog sagdt, för att visa, det frågan ännu befinner sig i ett
skäligen outredt skick, i följd hvaraf jag också icke anser
mig kunna biträda Utskottets förslag.»
Mengel: »Mycket har här talats om filosofie-magistrar,
men af lietänkandet inhemtas, att man icke behöfver hafva
tagit den filosofiska graden för att anställas såsom lärare. Att
undervisning är nj7ttig och att mycket kan vinnas genom en
god method, kunna vi inhemta bland annat vid de samman¬
komster, som gemenligen plägar hållas näst förr än något val,
till exempel till ett förstärkt Utskott, skal! företagas. Det är
måhända möjligt, ja till och med troligt, att om jag talade mot
detta anslag, skulle deras antal vara större, som talade för
detsamma, men det kan nu icke hjelpas att, huru jag än må
vända mig, jag likväl alltid inom detta Stånd skall komma
att tillhöra minoriteten. För öfrigt vill jag icke mycket lägga
på sinnet det nya nederlag, jag nu går till mötes, ty jag tror
på en bättre lycka en annan gång, och af Ståndets proto¬
koller från föregående Riksmöten har jag inhemtat, att samma
fråga, som vid den ena Riksdagen blifvit af detta Stånd af-
slagen, bifallits vid den följande, efter derom just inom detta
Stånd väckt motion.»
Johannes Nilsson: »Derest jag hade visshet om, att
någon nytta kunde påräknas af de anstalter, som här öro i
fråga, skulle jag icke motsätta mig det anslag, som äskas.
Men då de skäl, som anförts för bifall till Utskottet förslag,
icke synts mig tillräckligt öfvertygande, och dessutom ingen
upplysning blifvit meddelad, huru och hvarifrån inan skulle
erhålla sådane personer, åt hvilka det ansvarsfulla uppdraget
att blifva instruktörer för alla dessa lärare-kandidater lämpligen
skulle kunna anförtros, anser jag mig icke kunna bifalla Ut¬
skottets förslag.»
Bonde-S:s Prot. vid 1859 — 60 årens Riksdaij. VII. 13
194
Den 25 Juli.
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län: »Jag beklagar
att jag icke kan vara af samma mening, som de, hvilka för¬
orda Utskottets förslag. Naturanlag kunna nemligen icke ge¬
nom några utvärtes anstalter skapas, utan de måste finnas
redan förut hos individen. Der alltså ingen fallenhet finnes,
kan den icke bibringas pä det sätt, sorn här blifvit föreslaget;
vid hvilket förhållande, och uppå de af Uhr i öfrigt anförde
skäl, jag förenar mig med dem som vrkat afslag.»
Öf verläggningen förklarades fulländad.
Talmannen framställde proposition på bifall till Utskot¬
tets hemställan i förevarande 34:de punkt, och blef denna
proposition med blandade ja och nej besvarad. 1 anledning
häraf och då votering begärdes uppsattes, justerades och god¬
kändes följande voterings-proposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet i punkten 34 af
Utlåtandet, N:o 123 föreslagit, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
oNej;
Vinner Nej, dä har Ståndet afslagit ofvannämnda punkt.
Voteringen, i vanlig ordning anställd, utvisade vid val-
sedlarnes öppnande, att 12 Ledamöter röstat ja och 58 nej:
och var alltså förevarande punkt af Ståndet afslagen.
Punkten 35. 1 denna punkt hade Utskottet föreslagit,
att det i Riksstaten för universileterna uppförda anslag mätte,
med anledning af hvad Utskottet uti punkten 16 förut till¬
styrkt, ökas med 390 tunnor 29 kappar kronotionde-spanmål.
Härvid anförde:
Rosenberg: v Vid punkten 16 påyrkade jag bifall, ehuru
jag öfverröstades af dem, som ropade på afslag. Då nu emel¬
lertid denna punkt står i närmaste sammanhang med den 16:de,
måste vi väl, sedan vi afslagit denna sistnämnde, jemväl af¬
stå den förevarande punkten. Helst skulle jag önskat, att dessa
båda punkter blifvit bifallna, men vid den utgång punkten 16
redan erhållit, böra vi i främsta rummet tillse, att konse-
qvensen icke ina gå förlorad, och jag nödgas alltså hemställa,
att jemväl denna punkt mätte afslås.v
Menqel: »Rosenbergs sätt att vilja vara konseqvent kan
jag icke godkänna, ty om vid punkten 16 en blunder blifvit
begången, torde denna föga botas dermed att man vid 35:te
begår ytterligare en.»
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län in¬
stämde.
Svensén: »För min del skulle jag vilja hemställa, huru¬
vida Ståndet kunde tinna skäligt att återtaga beslutet i 16:de
Den 25 Juli.
punkten och godkänna såväl nämnde, sorn förevarande punkt.
Men äfven 0111 en sådan åtgärd skulle möta betänklighet, ön¬
skar jas att denna punkt i alla hänseenden måtte bifallas.’»
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Då denna
punkt icke alser något förökadt anslag, utan endast en ändring
i räkenskapssättet, ser jag icke något hinder flir densamtnas
bifallande.»
Med Östman förenade sig Pehr Tjernlund från Vester-
Norrlands Län.
Carl Anders Larsson: »Oberoende af vårt beslut vid
16:de punkten, böra vi bifalla Utskottets förslag i denna punkt
och, i likhet med Mengel, är jag af den meningen att, om
än vid 16:de punkten fattats ett annat beslut än önskligt varit,
vi likväl icke böra. för konseqvensens bibehållande, skyla detta
förbiseende med ett nytt.»
Nyqvist: »Den nu hållna diskussionen ger mig anled¬
ning att såsom ett formligt förslag upptaga den af Svensén
ifrågasatta förändring af Ståndets beslut vid 16:de punkten;
och jag hemställer alltså huruvida icke Ståndet, med ändring
af dess förra beslut, skulle vilja bifalla nämnde punkt.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Då Ståndets be¬
slut en gang fattade, böra i främsta rummet af Ståndet sjelft
respekteras, bestrider jag på sådan grund den ifrågasatta än¬
dringen af Ståndets beslut i 16:de punkten.»
Diskussionen var slutad. Talmannen förklarade att, någon
proposition på ändring af Ståndets beslut vid punkten 1 f» så
mycket mindre kunde komma i fråga, som den blifvit uttryck¬
ligen bestridd; och blef härefter förevarande punkten 35 af
Ståndet bifallen.
I anledning af detta beslut yttrade Hedström, det han,
sedan Ståndet nu bifallit punkten 35, funne sig föranlåten att
reservera sig mot de beslut, hvarigenom Utskottets hemstäl¬
landen i såväl punkten Iti, som punkten 18, mom. 2 förut
blifvit af Ståndet afslagne, helst dessa beslut, jemförde med
det nu fattade beslutet vid punkten 35. voro uppenbart stri¬
dande mot hvarandra : och förklarade Pehr Nilsson frän Malmö¬
hus Län sig instämma i denna Hedströms reservation.
Föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 23,
hvaraf alltså de 35 första punkterne blifvit genomgångna, af-
bröts nu för att i nästa plenum fortsättas.
§ 3.
Upplästes ett af Olof Olsson i Gersheden af Vermlands
Län ingifvet, så lydande memorial:
196
Den 25 Juli.
»På grund af § 56 Riksdag.0-Ordningen och med anled¬
ning af en förut väckt och till Lag-Utskottet remitterad mo¬
tion samt Ståndets fattade beslut vid behandlingen af Lag-
Utskottets Betänkande om förändrad lag, angående törmyn-
darevården, anhåller jag att få väcka ett särdeles behöfligt för-
slag, som dermed står i nära sammanhang.
Lag-Utskottet har föreslagit, att Gode Män skulle hatva
tillsyn å förmynderskap i hvarje ort samt har i § 7 at sitt
förslag tillagt desse Gode Män såsom arfvode, ett för hundrade
af den omyndiges räntor eller inkomster. Men angående det
arfvode förmyndarne sjelfva böra åtnjuta är ingenting före¬
slaget.
Gällande lag är derom mycket obestämd. Det heter nem¬
ligen i kap. 23 § 5 Ärfda Balken, att den, som förmynder¬
skap väl och troligen förestått, skall njuta den lön och veder¬
gällning, som Rätten pröfvar skälig, utan att han sig annor¬
ledes åtnöja later.
Väl innehöll g 40 i Förmyndare-Ordningen af den 17
Mars 1669, att förmyndare skulle hafva 20:de penningen af
den omyndiges årliga räntor och inkomster och dessutom skä¬
lig ersättning åt de betjente, sorn i deras högnödige ärenden
blefvo brukade samt kost och resepenningar åt dem sjelfve;
men mot denna författning må anmärkas, utom det, att dess
arfvodesbelopp måste anses vara nog ringa då det ej utgör
mer än 5 procent af räntan, att författningen blifvit upphäfd
genom 1734 års lag och således nu ej heller kan vara gäl¬
lande.
Sed och bruk i denna fråga är ock högst obestämd.
Blott i min hemort äro olikheterna flera. Så till exempel taga
sig en del förmyndare arfvode sålunda, alt de blott debitera
5 procents ränta å myndlingens medel och sjelfve behålla den
6:te procenten såsom arfvode. En del beräkna derutöfver
särskildt arfvode för sitt besvär vid hvarje tillfälle, en del un¬
derlåta detta. Somliga debitera 6 procents ränta med bevill¬
ningsafdrag samt beräkna såsom sitt arfvode dels det inne¬
hållna afdragsbeloppet, dels derutöfver ett lika belopp eller
20;de penningen. Andra taga 5 procent af räntan när denna
uppgår till större belopp.
I andra orter förekomma säkert andra sätt att beräkna
detta arfvode och det skulle vara nöjsamt och för frågans ut¬
redning behöfligt att derom af Ståndsbröderna få upplys¬
ning.
Emellertid kan man säga, att ingen viss ordning i detta
fall är gällande, hvilket hvarken för den omyndige eller den,
som förvaltar hans spds, kan vura nyttigt eller rättvist.
Den £5 Juli.
197
Jag tror alltså, att någon bestämmelse i denna fråga till
allmän nytta bör vidtagas samt får härigenom föreslå:
att hvad Lag-Beredningen i sitt förslag under kap.
13, § 21 i dess Ärfda-Balk föreslagit, måtte såsom
gällande lag blifva godkåndt.
Det är grundadt pä billighet och innefattar ett stadgande,
hvars tillämpning ej hindras af de skiljaktigheter, sorn före¬
komma vid förvaltningen af olika förmynderskap. Dess antag¬
lighet vinner ökadt stöd af den omständigheten, att i förslaget
härom Lagberedningen varit alldeles ense med den aldre Lag-
kommittéen.
Dess lydelse är följande :
»Förmyndare ege rätt till arfvode för sin möda; dock
må det arfvode i allmänhet ej högre tagas, än till Bjettedelen
af den omyndiges årliga räntor och inkomster. Har han ej
haft sådan ränta eller inkomst, att det arfvode, nu sagt är,
mot förmyndares möda svarar; sätte då Hatten arfvodet ut
efter thy, som skäligt pröfvas, då tvist uppstår; samma lag
vare, der det arfvode, förmyndare sig beräknat, större är, än
som mot hans möda skäligen svara kan, ändå att det ej öf-
verstiger Bjettedelen af den omyndiges räntor och inkomster.
Finnes förmyndare hafva den omyndiges egendom oredligen
förvaltat, vare allt arfvode qvitt. Har han försatt den omyn¬
diges medel och gitter deni ej tili fullo gaida, gånge bristen
i afräkning på det arfvode, han eljest njuta skulle.»
Såsom tillägg får jag föreslå att det måtte bestämdt ut¬
tryckas :
att förmyndare är berättigad att njuta särskildt er¬
sättning för resor, tidspillan och skrifvarebiträde!),
äfvensom dagtraktamente, då hel dag i den omyn¬
diges ärenden måste tillsättas, såsom vid boupp¬
teckning, arfskifte, auktioner och de rättegångar,
som icke I oträngdt mål af förmyndaren blifvit an¬
ställde.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott, för
att i sammanhang med förut i detta ämne väckte behandlas,
anhålles.»
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län instämde.
Detta memorial blef derefter, på begäran, bordlagdt.
Ståndet åtskiljdes härefter kl. ^ till 11 e. m.
In fidem
N. A. Fröman.
198
Den 2a Juli.
ben 25 Juli
Plenum kl. 10 f. m.
§ I-
fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande,
N:o 123, angående regleringen af utgifterna under Riks-Sta-
tens Åttonde Hufvud-Titel; oell förekommo dervid:
Punkten 36:
Med anledning af Utskottets förslag i denna punkt ytt¬
rade :
Ola Lasson från Kristianstanstads Län: »Jag anser det
tjenajtill intet att bevilja anslag till de föreslagna nya lärarelö
lierne, ty, då 16 lärare för 200 barn, hvilket är den af Utskottet
antagna proportionen, endast gör 12* barn på hvarje lärare, är
det väl icke möjligt att för aila vära läroanstalter erhålla en
så stor lärarepersonal. Jag yrkar derföre afslag.»
Rosenberg: »Det är egentligen emot ett redan förra
Riksdagen faltadt beslut, som den föregående talaren vändt
sitt klander; här hafva vi endast att bevilja eller afslå detan-
6lag, som Kongl. Majit för verkställigheten af nämnda beslut
äskadt.»
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Man må säga
hvad man vill om nödvändigheten af ökade lärarekrafter, så
kan det dock icke nekas, att vi hålla pä att få en riktig syn¬
daflod af tjenstemän, och skulle lärarepersonalen tillvexa så
som den börjat, vore det så godt, att vi blefve lärare alle¬
sammans. Jag förenar mig med Ola Lasson och yrkar af-
slag.»
Almqvist från Norrbottens Län: »Afven jas skulle visst
önska att skickligheten att blifva lärare vöre så allmän, som
den siste talaren antydt, men, för att komma till ett sådant
mål, böra vi äfven bevilja medel till läroverkens fullkom¬
nande.»
Den "o Juiri
199
Anders Eriksson frän Elfsborgs Län: »Jag anser, alt
mari icke bör sätta sig emot en utvidgning af läroverken, då
behofvet af sudan blifvit styrkt: man skulle annars taga ett
steg tillbaka och möjligen omintetgöra hvad sorn blifvit uträt-
tadt för undervisningens befrämjande. Heldre vill jag yrka pä
sparsamhet, dä vi komma till frågan om anslag till läroverks*
byggnader.»
Häruti instämde Lars Guslaf Andersson frän Elfsborgs, Jöns
Hånsson och Torkel fritsson frän Kristianstads, Anders Jonsson
från Vermlands samt Olof Larsson från Nerikes Län.
Rosenberg: »Jag trodde icke, att diskussion skulle upp¬
stå om en sak, hvaröfver förra Riksdagens Ständer fattat be¬
slut; men dä så skett, ber jag att få anmärka, det den af en
talare uppgifna proportionen melian lärare och lärjungar icke
är alldeles riktig, ty ibland de förra finnes äfven lärare i mu¬
sik, teckning och gymnastik, hvilka icke få upptagas i beräk¬
ningen; för öfrigt står ju tydligen; att först när lärjungarne vid
ett läroverk med 30 till 40 ölverstiger 200, en lärare ytterli¬
gare kan påräknas; och hvar och en, som har någon erfa¬
renhet i saken, vet väl, att nämnde antal lärjungar gifver en
lärare tillräckligt att sköta. I motsats till hvad Heurlin yttrat,
att vi samtlige borde blifva lärare, skulle jag heldre önska,
att vi alla voro lärjungar.»
Gross från Kalmar Län: »Då bär beviljats anslag till
sii mycket, som ej kan an3ee lamin till Rikets sannskyldiga
nytta, yrkar jag äfven bifall till ifrågavarande förslag, sorn
ostridigt åsyftar allmänt gagn.»
Diskussionen var fulländad; och blef. uppå derom af Tal¬
mannen framställd proposition, Utskottets förslag i punkten 3l>
af Ståndet godkändt.
Punkten 37 bifölls.
Punkten 38:
Härvid yttrade:
Pehr Ostman från Vester-Norrlonds Län: »Det är visst
sannt, att man på allt sätt bör befordra kunskapers spridande,
och att de medel, som dertill användas, icke äro bortkastade,
men man måste dock se till att dessa blifva någorlunda jemnt
fördelade. Då nu Utskottet afstyrkt anslag till mindre läro¬
verk i landsorten, bland annat till en skola i Örnsköldsvik, anser
jag, att nya elementarskolan bor kunna nöja sig med 5 nya
adjunktslöner. och föreslår, att beloppet af de öfviga tvänne,
som Utskottet föreslagit, måtte få användas till upphjelpande
af någon mindre läroanstalt, t. ex. den i Örnsköldsvik, helst
Preste-Ståndet, redan till denna beviljadt anslag.»
200
Den 25 Juli.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »l Utskottet har
blifvit upplyst, att Direktionen för Stockholms stads under¬
visningsverk till Kongl. Maj:t ingifvit förslag till en sådan om¬
reglering af de 4 på begge linierna fullständiga läroverken i
hufvudstaden, hvarigenom dessa medelst en enklare fördelning
af läroämnena, skulle, med besparing af lärarekrafter, blifva
tillräckliga för stadens behof, och i följd deraf de mindre sko¬
lorna kunna indragas. Vid sådant förhållande, och innan den
väntade regleringen kommit till stånd, finner jag ej skäl att
nu bevilja anslag till nya lärarelöner, och yrkar derlöre afslag
å de af Utskottet tillstyrkta 7,000 R:dr till adjunktslöner vid
nya elementarskolan, men bifaller punkten för öfrigt.»
Häruti instämde Län Rasmusson från Götheborgs och Bo¬
hus, Heurlin frän Kronobergs, Lönn från Jönköpings, Olof Ols¬
son i Gersheden från Vermlands, Olof Andersson från Vestman¬
lands samt Carl Iwarsson från Hallands Län.
Rosenberg: .»Jag har icke inom Utskottet deltagit i be¬
handlingen af denna fråga och derföre icke reserverat mig
mot Utskottets beslut, men får på förhand nämna, att jag icke
är så liberal, som den förste talaren. Rikets sednast försam¬
lade Ständer, som å nya elementarskolans stat uppförde lö¬
ner för 1 Rektor, 7 Lektorer och 1 Adjunkt, uttalade i af¬
seende på läroverken i allmänhet den åsigt, att, då lärjungar-
nes antal ökats med 30 till 40, anmälan om en ny lärare
kunde framställas; jag skulle icke tro, att lärjungarne vid nya
elementarskolan ökats med ett antal, motsvarande de nu fö¬
reslagna nya lärarne. För öfrigt är detta läroverk af en helt
annan beskaffenhet än andra: det är icke afsedt för sta¬
dens behof, ulan ämnadt till en experimentalskola, der nya
läromethoder skola pröfva». För detta ändamål tror jag ej
16 lärare vara behöfliga, ty försöken kunna ske i mindre skala.
Då lärare i musik, teckning och gymnastik vid andra läro¬
verk endast åtnjuta 400 R:dr i lön, kunna de väl äfven vid
ifrågavarande nöja sig med samma belopp. Hvad slutligen
angår de begärda hyresmedlen åt Rektor, kan jsg ej finna
annat, än att dessa böta bestås af staden och icke af Staten.
Jag yrkar afslag å förevarande punkt i sin helhet, och att nya
elementarskolans stat måtte förblifva sådan den förra Riksda¬
gen bestämdes.»
Gustaf Johansson från Kronobergs samt Håkan Olsson
från Christianstads Län m. fl. instämde.
C. J. Svensén från Kalmar Län: »Den omreglering af
Stockholms läroverk, som en föregående talare omnämnt, bör
så mycket mindre inverka på vårt beslut öfver denna punkt,
som den icke åsyftar någon förändring i afseende å nya ele-
Den 25 Juli.
201
rnentarskolan; vid behandlingen af 44:de punkten bör den
deremot tagas i betraktande. Hvad sjelfva saken angår, så
hafva ju redan sednast församlade Ständer beslutat, att denna
skola skulle blifva högre elementar-läroverk och således er¬
hålla lärare till lika antal med dessa. I förhållande till den
sedan skedda tillvexten i lärjungarnas antal, hafva nya lärare
nu blifvit föreslagne. Detta läroverk har redan förvärfvat sig
så stort anseende och visat så utmärkta prof på sin förträff¬
lighet, att jag anser anslag dertill väl förtjenta. Sedan det nu
erhållit en ändamålsenlig lokal, är det äfven skäl att göra
lärarepersonalen tillräcklig. Jag yrkar derföre bifall till före¬
varande punkt, dock med den af Östman föreslagna inskränk¬
ning, att endast 5 Adjunktslöner måtte beviljas.»
P. F. Mengel från Upsala Län: »De åsigter, Rosenberg
uttalat emot nya elementarskolan kan jag så mycket mindre
gilla, sorn jag icke kan fatta dem: jag förstår icke huru en i
undervisningsväsendet så förfaren man kan uppträda emot ut¬
vidgningen af ett läroverk, som visat sig så förträffligt och
utöfva t en så gagnande verksamhet icke blott direkt genom
den undervisning, der blifvit meddelad, utan äfven indirekt
genom att tjena till föredöme för landets öfriga skolor. Att
nu sätta hämsko på en sådan läroanstalt, vore ju icke väl
betänkt. I afseende på det anmärkta förhållandet, att för
lärarne i musik, teckning och gymnastik här blifvit föreslag¬
ne högre löner, än vid andra läroverk, bör man ihågkomma
den drygare lefnadskostnaden i bufvudstaden: och hvad slut¬
ligen angår Rektors hvresmedel, får jag upplysa, att han före
sista regleringen uppburit sådane till ett belopp af 300 R:dr,
hvarföre det är billigt att han erhåller ersättning med en lika
summa, som öfrige rektorer uppbära. Jag yrkar bifall till
hvad Utskottet i förevarande punkt tillstyrkt.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »En del af
de skäl, Rosenberg anfört för afslag å denna punkt, anser jag
vara lämpligare för bifall. Det är visst sannt att nya ele¬
mentarskolan är en experimental- eller mönster-skola; men
skall den kunna uppfylla sin bestämmelse såsom sådan, må¬
ste den äfven hafva tillgång på tillräckliga lärarekrafter. Hit¬
tills har skolan öfver förväntan löst sin uppgift, och det vöre
icke klokt att genom för mycken sparsamhet hindra den att
fortfarande med samma framgång verka för sitt stora ända¬
mål. Ehuru det i allmänhet bör åligga städerna att tillhan¬
dahålla boställsrum åt lärarne i der varande skolor, finner jag
dock billigt att bevilja den här begärda hyresersättningen,
alldenstund ifrågavarande läroverk icke blott är afsedt för
2U2
Den J/j Ju/i.
hufvudstadens behof, utan är af allmänt gagn för hela landet.
På nu anförde skäl yrkar jag bifall.»
Med denne talare instämde E. M. Falk från Skaraborgs,
C. C. Nettelbladt från Stockholms, J. O. Almqvist frön Norr¬
bottens samt Nils Olsson från Malmöhus Län.
Nils Svensson från Kristianstads Lån: »Då man viri
denna Riksdag återigen kommit i erfarenhet af hvilka stora
summor elementar-läroverken anse sig behöfva, kan man väl,
0111 än aldrig så intresserad för undervisningens befrämjande,
blifva frestad att hälla tillhaka. Besynnerligt förefaller det
mig, att Utskottet, oaktadt den mängd af läroverk, som Stock¬
holm eger, funnit skäl att tillstyrka anslag till 7 nya adjunkts-
löner vid nya elementarskolan, utan att upplysa, huruvida
lärjungarnes antal tillvext i den proportion, som skol-stadgan
fordrar. Jag vill dock icke helt och hållet afslå, men i lik¬
het med Östman, nedsätta de nya lönerna till 5. Hvad angår
de begärda hyresmedlen åt Rektor, synes mig ett sådant an¬
språk något öfverdrifvet, helst Utskottet i nästföljande punkt
tillstyrkt, att städerna i allmänhet sjelfva skola bygga och un¬
derhålla sina lärohus. Då det ej kan nekas, att Stockholm
har den egentliga nyttan af nya elementarskolan, bör det väl
äfven tillsläppa ifrågavarande medel. Jag yrkar afslag å hvad
Utskottet i detta afseende tillstyrkt.»
Anders Trulsson från Blekinge, Ola Lasson från Kri¬
stianstads, samt Lars Larsson frän Stora Kopparbergs Län
instämde.
Anders Eriksson: »Jag måste medge, att jag till en
del misstagit mig, och att min anmärkning egentligen bort
riktas mot. 44:de punkten; men jag frångår icke, att äfven nu
förevarande dermed står i sammanhang, samt att den vänta¬
de omorganisationen af läroverken borde afvaktas. Skulle
det då visa sig att flere lärare behöfdes, komme visst Stän¬
derna icke att undandraga sig dertill erforderliga anslag.
Emellertid vill jag ej längre motsätta mig, utan bifaller punk¬
ten äfven i denna del.»
Sven Haraldsson från Blekinge Län m. fl. instämde.
Håkan Olsson från Kristianstads Län: »Jag har förut
instämt med Rosenberg och sedan ej funnit skäl att ändra
min öfvertygelse. Här har ej blifvit visadt, att lärjungarnes
antal vid ifrågavarande läroverk stigit så, att nya lärare be-
höfvas. Att hufvudstaden icke skulle orka med att sjelf be¬
stå hvresersättningen åt rektor, förefaller mig besynnerligt. Då
fråga var om bränvinsminuteringsafgiften, uppgafs att städerna
behöfde denna för åtskilliga vackra ändamål; jag frågar om
Den 15 Juli.
203
icke ett af dessa kunde vara att skaffa runi åt sina egna
lärare.»
Rosenberg: »Min mening är icke att tvist» med någon,
utan blott att uttala min åsigt, liksom andra må säga sin. Jag
får förklara att jag. lika väl som Mengel, vill befordra upp¬
lysning-, men jag vill gerna, att man anför skäl för sina på¬
ståenden, och ingen har ännu kunnat visa, att lärjungarnes
antal vid nya elementarskolan stigit sä, att, efter beräkningen
af 30 till 40 på hvarje lärare, så många nya sådane nu skulle
behöfva». Man talar här gerna om nödvändigheten af be¬
sparingar; men kommer inan till hvarje särskild sak, hvartill
anslag är hegardt, synes besparing ingenstädes kunna ske.
Dar vi klart, att nya elementarskolan icke är ett läroverk för
Stockholms behof, utan en experimentalskola för hela riket, så
tror jag att det nuvarande lä ra rean ta let är tillräckligt för nya
försöks anställande. Är deremot skolan af särskildt gagn för
hufvudstaden, så bör den val kunna uppoffra så mycket, som
hyran ät Rektor. 1 afseende härå tackar jag för öfrigt Men¬
gel för den upplysning han gifvit. Jag trodde verkligen, alt
Rektor ännu hade sina 300 R:dr qvar. Vidhållande hvad jag
förut yttrat, att jag anser skolan, kunna uppfylla sin bestäm¬
melse med de krafter, den redan eger. skall jag dock icke,
om Ståndet Kommer att bifalla hvad Utskottet tillstyrkt, på¬
yrka votering: men icke är det värdt att afpruta 2,000 R:dr,
om Ståndet bifaller anslaget i öfrigt.»
Sven Gusta/ Johansson från Jönköpings Län instämde.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län : »Af Mils Svensson
har blifvit yttradt, att Utskottet icke lernnat någon upplysning,
huruvida lärjungarnes antal vid nya elementarskolans tillväxt
sä, att nya lärare behöfvas. Detta visar, att nämnde talare
icke genomläst Utskottets motiver vid ifrågavarande punkt,
uti hvilka hänvisas till Kongl. Maj:ts Proposition med åtföl¬
jande Stats-Råds-protokoll. för nämnde upplysnings vinnande.
Man har sagt, att endast Stockholm har fördel af denna sko¬
la : så är dock ej fallet. Den bildades först genom subskrip¬
tion och öfvertogs vid förra Riksdagen af Staten, som satte
den i likhet med högre eiementar-läroverk. Då nu Stals-
Råds-protokollet upplyser, att lärjungarnes antal är så stort,
sorn vid elementarläroverken, enligt förra Riksdagens beslut,
erfordras för antagandet af normal-antalef 16 lärare, bör väl
detta läroverk åtnjuta samma rätt. som andra. Yrkandet art
staden skall bestå hyresmede! åt. Rektor, framställdes äfven i
Utskottet, men Stockholms Representanter förklarade dervid,
att staden icke ville vidkännas några utgifter för skolan, sorn
ej vöre afsedd för dess behof, samt att det ankomme på Sta¬
204
Den 25 Juli.
ten att uppehålla den eller låta den förfalla. I betraktande
af det stora gagn hela landet bar af ifrågavarande läroverk,
yrkar jag bifall till allt hvad Utskottet i denna punkt till¬
styrkt.»
Anders Jonsson från Skaraborgs Län instämde.
Måns Månsson från Kalmar Län: »Jag instämmer huf¬
vudsakligen i hvad den föregående talaren yttrat. Det är
visst sannt att Stockholm har råd att bekosta de begärda hy-
resmedlen åt nya elementarskolans Rektor; unn, som Staten
en gång tagit läroverket om hand, får den väl äfven bestri¬
da dess behof, emedan skolan annars troligen kommer att
förfalla. För närvarande tycker jag dock att 5 nya adjunk¬
ter kunna vara nog.»
Jonas Andersson: »Såsom Pehr Nilsson redan anmärkt,
liar Utskottet hänvisat till Stats-Råds-protokollet för vinnande
af upplysning om lärjungornes antal vid nya elementarskolan ;
jag minnes nu icke siffran, men tillvexten har varit så betyd-
lig, att icke alla, som sökt inträde, kunnat antagas. Nu har
skolan i sin nya lokal erhållit tillräckligt utrymme och bör
derföre äfven blifva försedd med ett. lärjungnrne motsvarande
antal lärare. Att dröja härmed till dess den föreslagna om¬
regleringen af Stockholms läroverk kommit till stånd, vore
icke i sin ordning, enär den nu ifrågavarande skolan dervid icke
• J
kan komma att tagas i betraktande, såsom varande en sär¬
skild anstalt för framkallande och profvande af nya lärome-
thoder. Om vi kunde ålägga Stockholms stad att bestå hyra
åt Rektor, vore det visst väl; men om Staten icke åtager sig
denna utgift, lär Rektor blifva utan sina hvresmedel, helst sko¬
lan är en alldeles fristående inrättning, hvars lärare äro Sta¬
tens tjenstemän och icke sortera under Styrelsen för Stock¬
holms stads undervisningsverk. För min del anser jag ända¬
målet, som är afsedt med denna skola, vara allt för stort, för
att Staten skulle låta skolan förfalla genom bristande under¬
stöd, och yrkar derföre bifall till de i denna punkt tillstyrkta
anslag.»
Mengel: »Om jag ej misstager mig, voro de flesta af
Ståndskamraterna, som nu yttrat sig emot tillökning af nya
elementarskolans lärarepersonal, med på det besök, som af
Ståndets Ledamöter gjordes i nämnde .skola. Jag tager för
gifvet, att de dä observerade, det lärjursgarnes antal var så
stort, som utrymmet kunde medgifva, äfvensom att de då
hörde föreståndaren framställa bri.sten på lärare, såsom ett hin¬
der för undervisningens fullständighet. Kan nu, såsom jag
tror, detta vitsord icke jufvas, så vore det väl besynnerligt
örn vi skulle sitta här och reglera i annan syftning. För min
Den 25 Juli.
205
del anser jag denna skola så förträfflig, att jag der skulle vilja
icke blott göra besök, utan äfven erhålla undervisning. I af¬
seende på lärjungarnes antal, litar jag på Stats-Råds-proto-
kollet och önskar fortfarande att de begärda anslagen måtte
bifallas.»
Anders Wilhelm Uhr från Nerikes Län: »Oin någon
skola förijenar uppmuntran, så är det denna, ty den är verk¬
ligen en mönsterskola för hela landet och har redan verkat
mycket godt. Vid anslagen till andra stadsskolor, vill jag
gerna hålla tillbaka, så länge städerna få disponera bränvins-
inedlen; men till den begärda anslags-tillökningen för nya
elementarskolan, röstar jag för bifall.»
Sven Johansson från Elfsborgs Län m. fl. instämde.
Håkan Olsson; »Sedan jag sist hade ordet, hafva Pehr
Nilsson och Jonas Andersson upplyst, att n)ra elementarsko¬
lans Rektor icke kan påräkna några hyresmedel af Stock¬
holms innevånare, emedan dessa anse skolan icke vara af
något, gagn för dem, och hufvudstadens öfriga läroverk till¬
räckliga för dess behof. Vid sådant förhållande vore det
bäst, om Stockholmarne icke sände sina barn till elementar¬
skolan, som då säkert kunde reda sig tned sitt nuvarande lä¬
rare-antal.»
Östman: »Äfven jag deltog i det omnämnda besöket i nya
elementarskolan, och får förklara, att jag der såg ganska få lärjun¬
gar från landet, men många från Stockholms stad, hvilken såle¬
des måtte hafva största nyttan af skolan. Jag anser det vara
nog uppoffradt å Statens sida vid denna Riksdag, om de ifrå¬
gavarande anslagen, såsom jag förut föreslagit, nedsättas till
7,000 R:dr R:mt.»
Häruti instämde Gustaf Larsson från Stockholms samt
Pehr Mattsson från Vester-Norrlunds Län.
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län: »Jag
förenar mig i hufvudsaken med de talare, som yttrat sig för
bifall till ifrågavarande anslag, men föreslår, i likhet med en
reservant, att desamma måtte ställas på extra stat, alldenstund
nya elementarskolan, såsom varande en försöksanstalt, kan
komma att undergå en omorganisation.»
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Sedan förra Riks¬
dagens Ständer bestämt, huru, i förhållande till lärjungarnes
ökade antal, nya lärare vid skolorna skulle fä antagas, samt
Stats-Rådefs protokoll utvisar, att den nu föreslagna tillöknin¬
gen i lärarepersonalen vid nya elementarskolan öfverensstäm-
mer med den antagna proportionen, så vore det orättvist att
icke, äfven i afseende på detta läroverk, uppfylla det gifna
löftet och bevilja anslag till de nya lärareplatserna, hvilka äro
206
Den 25 Juli.
nödvändig» för att det med skolan afsedda ändamålet skall
kunna vinnas. Hvad beträffar Rektors hyresmedel, så vill jag,
ehuru förmodligen de öfriga Stånden bevilja äfven dessa, icke
sätta 111ig emot afslag å denna del af punkten, på det att vi
mätte uttala den åsigt, att hufvudstadens innevånare, som
obestridligen hafva största gagnet af skolan, äfven böra kunna
dertill lemna ett så obetydligt bidrag, sorn 500 R:dr. Kan¬
hända hederskänslan kan förmå dem dertill. Mångå småstä¬
der skulle önska att få undervisning åt sina barn för så godt
pris sorn hufvudstadens
Nils Svensson frän Kristianstads Län: »Vid det omtala¬
de besöket i nya elementarskolan var jag icke med, hvilket
förhållande dock icke inverkar på mina åsigter i saken. Att
jag icke skulle ha genomläst Utskottets motiver, är ett miss¬
tag; men icke kan jag der finna nödvändigheten af ett så
stort lärare-antal, som blifvit föreslaget. Är det sannt, att Stock¬
holm icke har någon nytta af skolan, så måtte den icke hel¬
ler för landet i allmänhet vara af den vigt, att den skulle för¬
tjena att utvidgas i så stor skala. Väl må den cga bestånd,
men dess nuvarande krafter kunna derrill vara tillräckliga,
och man bör icke allt för mycket brådstörta med försöken.
Låt vara, att den är en mönsterskola, så bör det dock vara
någon gräns för anslagen.”
Guslaf Holin från Upsala, Johan Öström från Vestmanlands,
Josef Smedberg frän Elfsborgs, Olof Nilsson från Vesterbottens
Samt Anders Pehrsson från Malmöhus Län instämde med Nils
Svensson.
Jöns Pehrsson från Blekinge Län: »Jag hade ej tänkt
begära ordet., men då så många redan yttrat sig, vill äfven
jag uttala min åsigt. Jag anser det tillräckligt, att för närva¬
rande bevilja anslag till 5 nya adjunktslöner. Då Utskottet
tillstyrkt hyresmedlen åt Rektor, anaer jag det, i betraktande
af yttrandet i nästföljande punkt litt. b, hafva handlat mindre
konseqvent. Det vore besynnerligt, om icke ifrågavarande
läroverk skulle vara af sä mycken nytta för hufvudstaden,
att den kunde bestå hyra åt Rektor. Jag förenar mig med
dem, sorn yrka afslag ä Utskottets tillstyrkande i detta afse¬
ende, och önskar, i likhet med Lundahl, att hela detta anslag
måtte på extra stat upptagas.»
Josef Oscar Almqvist från Norrbottens Län: »Nya ele¬
mentarskolans verksamhet har jag med uppmärksamhet följt
i bra många år, äfven under den tid, då ilen var en enskild
inrättning. Med stöd af den erfarenhet, jag sålunda vunnit,
finner jag det påstående ogrundadt, att detta läroverk före¬
trädesvis skulle vara af nytta för Stockholms stad. Jag kän¬
Den 25 Ju/i.
207
ner sedan Upsalatiden många personer från landsorterna, af¬
ven från Norrland, som genomgått denna läroanstalt: de haf¬
va i student-examen alla erhållit utmärkta betyg, ända till
18, 23 och 24, då andra fått nöja sig med 6, 7, 8 å 14. Pä
den tiden voro ej lärarne så många, men sedan nu Staten
tagit inrättningen om hand. och det är upplyst, att lärjungar-
nes antal betydligt stigit, är det billigt, att lärarekrafterna blif¬
va tillräckliga. Det är fran detta, som andra läroverk skola
taga exempel. Jag yrkar bifall till allt hvad Utskottet till¬
styrkt.’.’
Pehr Nilsson: »Några talare hafva sagt, att här skall
hafva blifvit uppgifvet, det Stockholms stad icke har någon
nytta af nya elementarskolan; ett så abderitiskt yttrande har
åtminstone ej kunnat undfalla mig. Jag har endast sagt, att
staden icke anser sig skyldig att bekosta hyra. emedan sko¬
lan är en inrättning för Statens räkning. Påståendet, att den¬
samma kunde vara mönsterskola lika väl med 8, som 16 lä¬
rare, förstår jag icke ; skall den kunna täfla med andra läro¬
verk, bör den väl äfven förses med lika många lärare, som
dessa. Den reservation Lundahl åberopat, har ej afseende på
denna, utan 44:de punkten uti förevarande Betänkande. Jag
yrkar fortfarande på bifall till denna punkt.»
Nils Svensson från Blekinge Län: »Ehuru det kan synas
något knusslig! att pruta på medel till så nyttiga ändamål,
som det förevarande, vill jag dock för hushållnings skull, för¬
ena mig med Östman om nedsättning af de nya adjunktslö-
nerna från sju till fem.»
Carl Casper Nettelbladt från Stockholms Län : »Jemte
det jag får tillkännagifva, att jag instämmer med de talare,
som yrkat bifall till hela denna punkt, vill jag för Ständs-
brodren östman nämna, att, om ock han i elementarskolan
icke fann några landspojkar från sin ort, jag deremot, vid
mitt besök derstädes, igenkände många, som voro från lands¬
orten. För skolans goda rykte talar den omständigheten, att
flere lärjungar, än som ännu kunnat emottagas, der sökt inträde.»
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Sedan Stån¬
det antagit ilen i 36:te punkten af detta Betänkande uppställ¬
da beräkningsgrund för antalet af lärare vid skolorna, anser
jag det ej vara riktigt att afslå de nu begärda nya lärarelö¬
nerna för nya elementarskolan. I Utskottets motiver står vis¬
serligen icke dervarande lärjungars antal, till siffran, uppgif¬
vet, men, för min del, ehuru jag icke tilltror mig någon kon¬
troll i detta afseende, litar jag på Stats-Råds-protokollet.
Hvad angår boställe åt Rektor, anser jag den städerna i all¬
208
Den 25 Juli.
mänhet i detta hänseende åliggande skyldighet äfven här böra
göras gällande, men bifaller punkten i öfrigt.»
Carl Anders Larsson frän Östergöthlands Län: »Det
är allmänt kändt, att nya elementarskolan är det populäraste
läroverk vi ega, äfvensom att den varit utsatt för manga svå¬
righeter, men bekämpat dem och derigenom vunnit allt stör¬
re förtroende. Då vi afsbigit det begärda anslaget till inrät¬
tande af ett lärare-seminarium, böra vi så mycket mindre
sätta oss emot anställandet af tillräckligt antal lärare vid nya
elementarskolan, som detta läroverk icke blott meddelar un¬
dervisning på ett utmärkt sätt, utan äfven bildar skickliga
lärare, som sedan spridas i landet.»
Med denne talare instämde Anders August Andersson och
Nils Fredrik Andersson från Östergöthlands, Paul Hedström och
Pehr Tjernlund från Vester-Norrlands samt Pengt Johan Holm¬
lin frän Götheborgs och Bohus Län, jemte flera af Ståndets
öfriga Ledamöter.»
Johan Lekberg från Nerikes Län : »De, som förliden
afton ifrade för bifall till den då afslagna 34:de punkten, an¬
gående inrättande af ett lärare-seminarium, synas här hafva
återfunnit hvad de der sökte. Jag yrkar bifall till allt hvad
Utskottet i förevarande punkt tillstyrkt.»
Häruti instämde Gustaf Hullman från Nerikes Län.
Svensén förklarade, att han afstod från sitt yrkande om
nedsättning i de begärda adjunktslönernas antal.
Öfverläggningen förklarades fulländad.
Talmannens derefter framställda proposition på bifall till
ifrågavarande punkt i dess helhet, blef med blandade ja och
nej besvarad, till följd hvaraf och då votering begärdes, ne¬
danstående voterings-proposition uppsattes, justerades och an¬
slogs :
»Den, som bifaller 38:de punkten i Stats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 123, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej:
Vinner nej, då förbehåller sig Ståndet att annorlunda be¬
sluta, rörande de af Utskottet i denna punkt föreslagna sär¬
skilda anslagsbelopp.»
Som vid voteringssedlarnes öppnande omröstningen be¬
fanns hafva utfallit med 36 ja mot 53 nej ; alltså hade Stån¬
det förbehållit sig att annorlunda besluta, rörande de af Ut¬
skottet i denna punkt föreslagna särskilda anslagsbelopp.
Vid Talmannens derefter framställda proposition på bifall
till Utskottets tillstyrkande utaf ett anslag af 7,000 R:dr till
Den 25 Juli.
209
Söner at ytterligare 7 Adjunkter vid nt7a Elementarskolan i
Stockholm, hördes åter blandade ja och nej. till följd hvaraf
och sorn votering begärdes, sä blef, efter det Lundahl afstått.
från sitt yrkande om ifrågavarande anslags uppförande på ex¬
tra stat, följande voterings-proposition uppsatt, justerad och
anslagen:
Den som bifaller det belopp af 7,000 R;dr till 7 Adjunk¬
ter vid nya Elementarskolan, som Stats-Utskottet i Utlåtan¬
det N:o 123, punkten 38, föreslagit, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, då har Ståndet för sin del bestämt ofvan¬
nämnda aflöningshelopp till 5,000 R-.dr åt 5 Adjunkter eller
1.000 R:dr till hvar och en af dem.
Vid voterings-sediarnes öppnande befunnos 30 af Stån¬
dets Ledamöter hafva röstat ja och 56 nej, och hade alltså
Ståndet för sin del bestämt ofvannämnda aflöningshelopp till
5.000 R:dr åt 5 Adjunkter eller 1,000 R:dr till hvar och en
af dem.
På derom af Talmannen sedermera framställd proposition,
biföll Ståndet det utaf Utskottet tillstyrkta anslag af 1,500
R:dr till löner, med lika belopp, åt lärare i musik, teckning
och gymnastik, hvaremot Ståndet afslog det af Utskottet till¬
styrkta belopp af 500 R:dr, såsom hyresrnedel åt Rektor vid
ifrågavarande läroverk.”
Georg Nyqvist begärde ordet och yttrade: ”Emot Stån¬
dets nu fattade beslut att nedsätta det till Adjunktslöner vid
nya Elementarskolan begärda anslag får jag nedlägga min
reservation, och förklarar, det jag anser Ståndets pluralitet
hafva stutt i ljuset och skymt sig sjelf, samt icke ådagalagt
det sunda förstånd och det goda omdöme, hvaraf detta Stånd
lärer vara i besittning.”
I denna reservation instämde Josef Holm och C. C. Net¬
telbladt från Stockholms, E. M. Falk och Anders Jonsson från
Skaraborgs, Carl Anders Larsson, Angust Andersson och Nils
Fredrik Andersson frän Östergöthlands, Svensen fiån Kalmar,
Lekberg neli Hullman från Nerikes, Anders Jonsson från Verm¬
lands, Hedström och Tjernlund från Vester-Norrlands, J. O.
Almqvist frän Norrbottens, Svebilius från Gottlands samt Fehr
Nilsson och Nils Olsson frän Malmöhus Län.
Punkterna 39, 40 och 41 blefvo af Ståndet godkända,
äfvensom punkten 42, och lade Ståndet Utskottets derefter
Ilande-S t :s Fröt. vid 1839 — 00 årens Riksdag. VII. 14
210
Den 25 Juli.
följande yttrande, i anledning af Herr Bruns i Borgare-Stån¬
det väckte motion, till handlingarne.
Punkten 43 godkändes.
44:de punkten, momentet 1, deruti Utskottet tillstyrkt en
anslagstillökning af 7.000 R:dr, till aflöning af 7 nya lärare
vid Clara, Jakobs, Maria och Catharina skolor i hufvudstaden,
föranledde diskussion, derunder följande Ledamöter begärde
ordet och yttrade:
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Under åbero¬
pande af mitt anförande under öfverläggningen om 38 punk¬
ten, yrkar jag afslag & de här af Utskottet tillstyrkta nya
lärarelönerna.»
Paul Sedström, från Vester-Norrlands Län: »Då jag
vid behindlingen af punkten 38 instämde med Larsson för
bifall till anslagen för nya Elementarskolan, var det min af¬
sigt att utslå förevarande moment, och jag vidhåller ännu
samma mening, ty skulle de här ifrågavarande skolorna be¬
finnas otillräckliga, går det ju an att i stället sända barnen
till förstnämnda läroverk, särdeles som det anses vara af bät¬
tre beskaffenhet än de andra.»
Häruti instämde Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs samt
Pehr Tjernlund från Vester-Norrlands Län m. fl.
Johan Lönn från Jönköpings Län: »Afven jag yrkar
afslag å förevarande moment.»
Jöns Pehrsson frän Blekinge Län: »Om Ståndet icke
skulle finna sig vid att alldeles afslå detta moment, yrkar jag
på de af Herr Björck i hans reservation anförda skäl, att ifrå¬
gavarande anslag, endast mätte på extra stat upptagas.»
Anders Trulsson från Blekinge Län instämde.
Pehr Nilsson frän Malmöhus Län: »Då jag förordade
bifall till punkten 38, skedde det under förutsättning, att detta
moment skulle afslås. Detta påyrkar jag så mycket heldre,
som jag tror-, att punkten 38 redan blifvit godkänd af de öf¬
riga Stånden.»
Häruti instämde Sven Guslaf Johansson från Jönköpings,
Anders Jonsson från Skaraborgs, Johannes Andersson från Elfs¬
borgs samt Anders Andersson från Vermlands Län m. fl. af
Ståndets Ledamöter.
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Nästföljande mo¬
ment litt. b. innehåller tillräckligt skäl för afslag å detta, ty
då den tillämnade regleringen möjligen skulle kunna åstad¬
komma en minskning i lärare-personalen, vore det icke skäl
att nu öka densamma.
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings. Johan Öström från
Vestmanlands, Josef Smedberg och Johan Peller Andreasson från
Den 25 Juli.
211
Elfsborgs, A. IV. Uhr från Nerikes samt Olof Pehrsson och
Erik Hansson från Gefleborgs Lån instämde.
Anders August Andersson från Östergöthlands Län: »Bu
tillökning i lärarepersonalen vid ifrågavarande skolor, anser
jag alldeles öfverflödig, då nya Elementarskolan nu blifvit så
utvidgad, att der finnes tillräckligt tillfälle aft inhämta under¬
visning. Jag yrkar afslag.»
C. J. Svensén från Kalmar Län: »Då vi nedsatt antalet
af de begärda nya lärare-lönerna vid nya Elementar-skolan,
bör väl icke vårt i afseende å punkten 38 fattade beslut ligga
till grund för afslag ä detta moment, men då frågan är out¬
redd och skrifvelse är ingifven till Kongl. Maj:t med begä¬
ran om undersökning, föranledes äfven jag att yrka afslag.v
Heurlin frän Kronobergs Län: »Äfven jag afslår före¬
varande moment.a
Diskussionen var fulländad, och blef, efter det Talman¬
nen framställt proposition på bifall, meri denna blifvit med
nej besvarad, ifrågavarande moment af Ståndet afslaget, hvar¬
emot mom. 2 af samma puukt godkändes.
Punkterna 45 och 46 bitöllos.
I afseende å punkten 47 yttrade:
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län: »Med bifall
till hvad denna punkt för öfrigt innehåller, nödgas jag duck
göra ett undantag för det tillstyrkta anslaget till läroverket i
Piteå, hvilket för närvarande, dä dess lärjungar endast utgöra
ett antal af 29, icke synes behöfva någon tillökning i lärare¬
personalen, och åberopar jag för öfrigt Herr Björcks vid denna
punkt anförde reservation.»
Anders Eriksson från Elfsborgs och Pehr Nilsson från Mal¬
möhus Lön instämde.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag har icke be¬
gärt ordet, tor att motsätta mig bifall lill denna punkt, utan
blott för att påminna om det viii anslag till stadsskolorna, uti
föregående punkt 39 under litt. b, fästade vilkor.»
J. O. Almqvist från Norrbottens Län: »Det är verkligen
förunderliga motiver, som Pierr Björck lagt till grund för sin
reservation, och ännu förunderligare synes det mig, att Bjer¬
kander och andra Ståndsbröder kunnat upptaga samma moti¬
ver, såsom sina egna. Det är ju helt naturligt, att, då lä-
rarnes antal nedsattes tilt 2, äfven lärlingarne skulle tagas
ifrån denna skola och sändas till fullständigare läroverk. Blefve
lärare-personalen ökad, så skulle den kringliggande orten,
med sin hastigt växande folkmängd, icke dröja att sarida sina
barn till Piteå, i stallet för det aflägsna Luleå.»
212
Den $5 Juli.
Häruti instämde Paul Andersson från Jemtlands, Pehr An¬
ton Nyström och Olof Lindström från Vesterbottens samt Her¬
man Jönsson Öbom från Norrbottens Län.
E- M. Falk från Skaraborgs Län: »Som jag icke kan
förstå, hvarföre Piteå stad skulle, vara mera vanlottad än så
många andra, bifaller jag denna punkt hel och hållen. Minsk-»
ningen i lärjungarnes antal vid Piteå skola, är, såsom Alm¬
qvist yttrat, en naturlig följd af minskningen i lärarekrafter.
Ökas dessa, så är det min öfvertygelse, att äfven lärjungarne
blifva flere. I en trakt, hvilken, såsom denna, är så långt
aflägsen från andra läroverk, bör man icke undanhålla de
tillfällen till undervisnings inhemtande, som på närmare håll
kunna vinnas.»
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Om Ståndet
hade nekat anslag till nya lärareplatser vid de förut i detta
Betänkande nämnda skolor, hade det varit något skäl att äf¬
ven i afseende på Piteå tillämpa samma grundsats; nu der¬
emot fordrar konseqvensen, att detta icke blifver sämre lot-
tadt än andra, särdeles då man tager i betraktande, att ifrån
trakten af Piteå är läng väg till något större läroverk, samt
att många af allmogen, som vilja låta sina söner studera, icke
hafva tillgångar att sända dem så långa vägar.»
Gross och Nils Magnus Pellersson från Kalmar samt Nils
Olsson från Malmöhus Län instämde.
Rosenberg från Kristianstads Län: »Jag skulle väl kun¬
nat hälla inne mitt yttrande, alldenstund de fleste talare redan
yrkat bifall till denna punkt, men jag vill dock ge tillkänna
att äfven jag godkänner den, ty jag vet icke hvarföre Piteå
städse skall blifva styfmoderligt behandladt. Icke nog att man
flyttat Landshöfdinge-residenset derifrån, man har äfven varit
pä väg att borttaga dess läroverk.»
Häruti instämde Lars Ersson från Södermanlands, Lars
Larsson från Kopparbergs, Olof Larsson från Nerikes, Anders
Jonsson och Olof Olsson i Olebyn från Vermlands, Pehr Eriks¬
son frän Gefleborgs, Pehr Tjernlund frän Vester-Norrlands,
Pehr Anlon Nyström från Vesterbottens samt Nils Svensson från
Blekinge Län.
Nyqvist från Vermlands Län: »Utom hvad, som redan
blifvit tuladt för bifall till anslaget för Piteå skola, vill jag
tillägga ett nytt skäl, nemligen, att Piteå stad sjelf lönar en
lärare. Nyss var det fråga om en stor stad, som icke ens
ville bestå hyresmedel åt en Rektor, sd mycket mera afse¬
ende bör då fästas dervid, alt en liten kornmun gör en icke
obetydlig uppoffring, och Staten bör då finna sig pligtig att
räcka en hjelpsam hand. Hvad den omtalade konseqvensen
Den 25 Juli.
213
angar, sa har Ståndsbrodern östman ingen rätt att åberopa
den, emedan Iian yttrade sig för nedsättning af det föreslagna
lärareantalet vid nya Elementar-skolan.»
Nettelbladt från Stockholms, Anders Jonsson från Skara¬
borgs samt Svensén och Olof Andersson från Kalmar Län in¬
stämde.
Garl Gustaf Sköldberg från Nerikes Län: ».Jag kunde
inskränkt mig till att instämma med Almqvist, men vill dock
nämna, att jag vid förra Riksdagen var en af dem, sorn satte
sig emot Piteå läroverks förflyttande till Luleå, hvartill icke
lanns annat skäl, än att Landshöfdinge-residenset förut dit¬
flyttats.»
Paul Hedström från Yester-Norrlands Län ; »Jag in¬
stämmer med Almqvist och tillägger, att. dä folkmängden i
de norra provinserna hastigast okas, bör man ock förunna
dem att, pä någorlunda nära afstånd, hafva tillgång till ett
större läroverk.»
Anders Andersson från Vermlands Län instämde.
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands Län : »Vi känna
nogsamt huru det förra Riksdagen tillgick, då läroverket i
Piteå flyttades till Luleå. Jag anser, att Utskottet nu har
rätteligen förfarit, då det sökt att bereda Piteå en ersättning
och yrkar derföre, att hela denna punkt måtte bifallas.»
Östman: »Jemte det jag tackar Nyqvist för att han vill
bifalla denna punkt, får jag förklara, att bans sidnhugg icke
sårar mig, ty då jag gjorde anmärkning emot det föreslagna
lärareantalet vid nya elementarskolan, var det derföre, atljag
ansåg Stockholm hafva tillräckliga läroanstalter; deremot har
jag icke yttrat mig emot anslag till skolorna i Norrköping och
andra städer.»
Diskussionen förklarades fulländad; oell blef, efter af Tal¬
mannen framställd proposition, förevarande punkt i sin helhet
af Ståndet bifallen.
Punkten 48 godkändes.
I afseende på punkten 49 yttrade:
Nyqvist: »Det förefaller mig, som skulle för det här be¬
gärda anslaget icke något trängande behof förefinnas, och jag
yrkar förthy afslag derå. Jag vill ej gerna tala emot läroinrätt-
ningar, men man bör icke gå så brådstörtande tillväga på
vissa orter, att andra få stå tillbaka. Götheborg är förut icke
vanlottadt.»
Häruti instämde Johan Öström och Olof Andersson från
Vestmanlands, A. W. Uhr från Nerikes, Olof Pehrsson från Gefle¬
borgs, Paul Andersson från Jemtlands samt Jöns Pehrsson från
Blekinge Län.
214
Den 25 Juli.
Hedström„• »Jag vill visst icke i allmänhet sätta mig
emot upplysningens spridande, men jag anser, att det vore ett
vådligt prejudikat att gifva anslag till en skola på landet, så
nära siad. 1 sådana fall är det billigt, att de kommuner, som
vilja skaffa sig bättre skolor, äfven sjellva bekosta dem.»
Guslaf bolin från Upsala, Nettelbladt frän Stockholms, Lars
Guslaf Andersson frän Elfsborgs, Olof Olsson i Olebyn från Verm¬
lands. behr Eriksson från Gefleborgs samt behr Tjernlund från
Vester-Norrlands Län instämde.
Rosenberg-. »Jag beklagar att jag icke kan dela den
åsigt, som här i afseende på denna punkt blifvit uttalad. Några
öfvertygande skäl hafva icke' hel ib r blifvit framställda. Den
näst föregående talarens yttrande, att här vore fråga om en
skola på landet, tillkännagifver bristande lokalkännedom, enär
Cari Johans församling är att betrakta såsom en förstad till
Götheborg, derifrån den är skild endast genom en kanal. Att
vid sådant förhållande bevilja det begärda anslaget, kan jag
icke finna vara något vådligt prejudikat, särdelas som kom¬
munen erbjudit sig att sjelf anskaffa och underhålla lärohus,
äfvensom embetsgård åt. Rektor. Någon rättvisa bör väl äfven
göras Götheborgs samhälle, hvilket med sina 40,000 innevå¬
nare, endast har ett högre läroverk, då Stockholm, utom ett
sådant, har 8 lägre. Jag yrkar bifall.»
Lars Rasmusson och Erik Christensson från Götheborgs och
Bohus Län instämde.
Nils Svensson från Kristianstads Län : »Nog känner jag,
att Örgryte pastorat är beläget nära intill Götheborg, och min
åsigt är, att de orter, som ligga nära intill städer, der läro¬
verk finnas, äro mindre i behof af sädane: af detta skäl anser
jag, att man icke bör bevilja ifrågavarande anslag, helst då
man besinnar huru litet understöd, som bestås folkskolorna,
oaktadt församlingarne bekosta icke blott skolhus, utan äfven
två tredjedelar af lärarnes höner.»
Häruti instämde Lars Ersson från Södermanlands, Heurlin
från Kronobergs, Jan Andersson från Kopparbergs, Olof Olsson
i Gersheden från Vermlands, Olof Nilsson frän Vesterbottens,
lagergren från Gottlands samt Torkel Nilsson från Kristianstads
Län.
Hedström: »Jag är Rosenberg tacksam för tillrättavis¬
ningen och erkänner min bristande lokalkännedom: jag har
endast fästat mig vid Utskottets Betänkande, der Carl Johans
församling omtalas såsom en till Götheborg närbelägen lands¬
församling.»
Mengel från Upsala Län: »Jag vet ej om härvarande
Representanter från Götheborgs Län upplyst förhållandet, annars
Den 25 Juli.
215
böra de väl göra det. För min del känner jag väl, att Carl
Johans församling hör till Götheborg såsom en förstad, och
jag hemställer, huruvida det vore passande att afslå denna
punkt, särdeles sorn de öfriga Stånden säkerligen bifalla den.v
lalle fran Skaraborgs, Sköldberg, Olof Larsson och Hullman
fran Nerikes samt Jolian Heller Andreasson frän Elfsborgs Län
instämde.
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län:
»Jag kan upplysa, att Carl Johans församling verkligen är en
förstad till Götheborg.»
Ofverläggningen förklarades fulländad; och på af Talman¬
nen framställd proposition, blef ifrågavarande puuKt af Ståndet
afslagen.
Punkten 50:
Härvid yttrade:
Anders Angust Andersson från Östergöthlands Län:
»Det resultat hvartill Utskottet i denna punkt kommit, förefaller
mig högst besynnerligt. Då man öfv erallt annars söker att befordra
upplysning, vill man här borttaga ett läroverk, sorn af ålder
funnits, och sorn alltförväl behöfves, enär staden omgifves af
en rik landsort, der många äfven af allmogen vilja förskaffa
sina barn en högre undervisning. Då härtill komitier, att sta¬
den, för den händelse att skolan klefve försedd med två lä¬
rare, erbjudit sig att lemna embetsgård ät rektor, samt både
Magistrat och Domkapitel tillstyrkt skolans utvidgning, så hop¬
pas jag, att Ståndet vill förena sig med mig, och, med ogil¬
lande af Utskottets ifrågavarande Utlåtande, antaga Kongl.
Maj:ts i ämnet afgifne Proposition, som redan blifvit af Bor¬
gare-Ståndet bifallen.»
Häruti instämde Lars Magnus Knuisson från Östergöthlands
Län.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Äfven jag
finner Utskottets Utlåtande i denna punkt rätt besynnerligt, ty
de skäl, som blifvit anförde, äro här icke tillämpliga. Om ock
för sä läng tid sedan, som 1822, förslag blifvit väckt om in¬
dragning af Skenninge skola, kan man dock säga, att på den
tiden skolorna i de flesta städer ansågos öfverflödiga. Sedan
dess har fordringarne på upplysning och intresset derför stigit
betydligt. Att denna skola ej hunnit någon större utveckling
härleder sig deraf, att den, till följd af förutnämnde år 1822
väckta förslag, icke haft någon sjelfständig ställning, utan en¬
dast varit provisorisk; men att den väl behöfves, kan man
finna, då man tager i betraktande, att landsorten omkring
Skenninge är en bland de mest välmående och tätast bebyggda
i riket, och dess innevånare hafva både vilja och förmåga att
Den 26 Juli.
bekosta nrdervisningen åt sina barn. De myndigbeter, hvilkas
utlåtanden i ämnet af Kongl. Majit blifvit infordrade, hafva
afven, långt ifrån att tillstyrka skolans indragning, i stället för¬
ordat densanimas utvidgande. På grund af hvad jag nu an¬
fört yrkar jag afslag å ifrågavarande punkt och bifall till Kongl.
Majds Proposition.”
Rosenberg från Kristianstads Län : »Äfven jag har all
aktning för Skerininges ålder och historiska minnen, men dessa
böra nu intet inverka på vårt omdöme, sedan staden så be¬
tydligt krympit tillsamman. Deremot få vi ej förbise do auk¬
toriteten, som yttrat sig för skolans indragning, nemligen 1823
års Ständer och tvänne derefter följande skolrevisioner. Då
det dessutom är upplyst, att skolan pä sednare åren varit be¬
sökt af endast 20 lärjungar i medeltal, samt Skenninge är be¬
läget så nära Vadstena, kan jag ej finna ett särskildt läroverk
i den förstnämnde staden behöflig!. Skulle man blott för be-
qvä'rolighets skull anslå lärarelöner här och der, blefve Stats¬
verket för mycket betungad!. Dä Götheborg har blott ett lä¬
roverk, kan äfven ett vara nog för Vadstena och Skenninge.
Jag bifaller derföre ifrågavarande punkt.»
Olof Andersson från Kalmar, Anders Andersson från Kop¬
parbergs och Paul Andersson från Jemtlands Län, jemte flera
af Ståndets Ledamöter instämde.
Ostman från Vester-Norrlands Län: »Då redan 1823 års
Ständer beslutat indragning af skolan i Skenninge och tvänne
skolrevisioner tillstyrkt densamma, tyckes saken ha god auk¬
toritet. för sig, hvarföre jag anser Utskottet hafva med skäl
afstyrkt det begärda anslaget.»
Mengel: »Skenninges ganda historiska minnen kunna
väl intet inverka på frågans beskaffenhet, ty i dessa minnen
har hvarken den närvarande eller kommande generationen nå¬
gon del. Ilar yttras mycken prttet för 1822 års beslut. Jag
skulle ock hysa en sådan, om den hade något skäl för sig;
men en sednare tids Ständer hafva uttalat sig emot folk-un¬
dervisningen, utan att man nu dervid fäster något afseende.
Då ett Stånd nyligen, i strid med 1822 års beslut, beviljat det
begärda anslaget till Skenninge skola, anser jag, att vi böra
följa exemplet. Visserligen är staden liten, men orten der¬
omkring är mycket folkrik. Det är visst sannt, att Vadstena
och Skenninge ligga nära hvarandra, men af samma skäl kunde
roan ju neka anslag till Malmö skola och säga, att Malmö¬
boerna kunna skicka sina barn till Lund, likasom skolan i Lund
intet kunde behöfvas, emedan Malmö ligger så nära. Till så-
dane konseqvenser kommer man, då man inkonseqvent vill
hushålla. Man har alltid sympathier för den ort man tillhör,
Den 25 Juli.
217
men, ehuru jag icke bor i den orf, hvarom nu är fråga, anser
jag att den behöfver sin skola, och jag röstar för bifall till det
begärda anslaget, likasom jag alltid tänker göra, då fråga är
att befordra upplysning.»
Johannes Larsson från Jönköpings Län instämde.
Carl Anders Larsson frän Östergöthlands Län: »Då
Bonde-Ståndet förut städse varit liberalt i afseende på anslag
till läroverken, hvilket visar att vi icke hafva någon preven¬
tion emot kunskaper och upplysning, hemställer jag, att Stån¬
det icke heller nu måtte frångå denna grundsats. Den, sorn
känner den rika byggden omkring Skenninge, vet ock, att
dess innevånare hafva råd att skicka sina barn till skolan; och
orsaken hvarföre lärjungarne i Skenninge skola endast äro
omkring 20 är den, att ett läroverk med endast en lärare icke
kan bibringa den undervisning, som fordras för flyttning till
högre elementarläroverk ; man har derföre, oaktadt den dry¬
gare kostnaden hellre sandt barnen till Linköpings skola, som
också blifvit öfverfylld med lärjungar. Att Rektor Faberz,
såsom Utskottet synes antyda, skulle varit lärare i Skenninge
sedan 1822, är icke möjligt, emedan han dertill är för ung.
Sedan 1822 har hågen för upplysning blifvit helt annan, än
den då var. Hvar och en vill nu gerna söka förskaffa sina barn
så mycket kunskaper, som möjligt. Jemförelsen med Göthe¬
borg är högst olämplig, ty då Götheborg har 40,000 innevå¬
nare och Skenninge 1,400, är stor skillnad på deras uppoff¬
ringar, enär Skenninge erbjuder sig att hälla bostäilsgård ät
Rektor, och som man för närvarande icke kan anse en skola
någoi lunda motsvara tidens fordringar utan 3 lärare, sä anser
jag det ej obilligt att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
Proposition, begära anslag till en ny lärareplats vid Skenninge
skola.»
Anders Jonsson och Lundahl från Skaraborgs, Nils Jaensson
och Nits Fredrik Andersson från Östergöthlands, Sköldberg från
Nerikes, Nits Olsson från Malmöhus samt Sven Haraldsson från
Blekinge Län instämde.
Rosenberg: »Hvad här nyligen blifvit yttradt, att hvar
och en helst talar för sin ort, träffar icke mig. Jag har icke
begärt något anslag till skolor i Cimbritshamn eller Engel¬
holm. Ingen kan lifligare än jag nitälska för upplysning, men
jag tror icke, att denna på någet verksamt sätt befordras genom
att tillsätta en Rektor här och en Collega der, endast för be-
qvärolighetens skull, utan jag vill, i stället för många små och
ofullständiga hafva ett mindre antal vfil ordnade läroverk.
Hvad angår den framställda jemförelsen med Malmö och Lund,
så förklarar jag högt och tydligt, att jag, om skolan inågon-
1
!
i
i
218
Den 25 Juli.
dera af dessa städer nedsjönke till en sådan obetydlighet, att
den besöktes af endast 20 barn, utan allt hinder aflandsmans-
skapet, skulle rösta för dess indragning. Den omtalade hågen
för studier i Skenninge-trakten sy ries mig icke vara särdeles
stor, då under de sista 12 åren skolan varit besökt af så få
lärjunaar.v ^
Lagergren från Gottlands och Holmlin från Götheborgs och
Bohus Län instämde.
Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län: »Det
förefaller mig besynnerligt, att Utskottet, som förut tillstyrkt
anslag till Piteå skola, nu afstyrker sådant till Skenninge. Mig
synes den sistnämnde skolan lika berättigad, och jag vill der¬
före bifalla Kongl. Maj:ts Proposition i ämnet.»
Pehr Erik Andersson frän Vestmanlands Län : »Sedan
jag begärde ordet, har jag hufvudsakligen blitvit förekommen
af Rosenberg. Jag är icke af den åsigt, att upplysningens
framsteg skulle hejdas, om msn indroge skolan i Skenninge.
Skulle man taga förmögenhet och folkmängd till beräknings¬
grund, då skulle det ofta behöfvas en skola i hvarje härad.
Är folket omkring Skenninge så förmöget, som här är sagdt,
sä går det val an för dem att utan för mycket betungande
sända barnen till Linköping. Hvad angår jemtörelsen med
Piteå, så är den temligen haltande, enär sistnämnde stad har
20 å 30 mil till något fullständigt läroverk. Jag anser det
nödigt att skolorna, om de skola göra gagn, icke för mycket
splittras och yrkar derföre bifall till denna punkt.»
Gustaf Johansson från Kronobergs samt Johan Oström och
Olof Andersson frän Vestmanlands Län instämde.
Jonas Andersson; »Jag lemnar derhän om man kan
mena allvarligt, då man säger sig vilja befordra upplysning,
men förordar de små skolornas borttagande. Rosenberg sä¬
ger äfven, att lian vill hafva väl ordnade läroverk: men han
har satt sig emot utvidgningen och ordnandet af mönstersko¬
lan. Vid betraktande af sådane inkonseqvenser har man rätt
att betvifla allvaret. Man talar om det ringa antalet invånare
i Skenninge; men lägger man dertill den kringliggande orten,
så tror jag icke, att denna i folklikhet skall förlora pä jem-
förelsen med andra, som inom sig hafva skolor med 3 lärare.
I Linköping der antalet af lärjungar varit större än i något
annat läroverk, med undantag af Örebro, kunna snart icke
flere emottagas. Ett korrektiv emot för många lärare är stä¬
dernas skyldighet att bestå dem rum, och då sådane er¬
bjudas, är det billigt att Staten i någon mån kommer till
hjelp.»
Den 25 Juli.
219
Anders Trulsson från Blekinge Län instämde.
Mengel: »Jag är helt och hållet af samma tanke, som
Jonas Andersson, och önskar, att hans skal måtte behjertas.
Särdeles tagnar det mig alt äfven i en punkt kunna hysa
samma åsigt med Rosenberg, nemligen deri, att det är nöd¬
vändigt att väl ordna undervisningen, men aldrig instämmer
jag med honom i hans åsigt, att detta ordnande bäst skulle
verkställas genom att borttaga skolor.»
Carl Anders Larsson: »Om den grundsats vore riktig, som
här blifvit framställd, att. undervisningen bör koncentreras på
färre punkter, hafva vi ju motarbetat upplysningen, då vi be¬
viljat anslag till flere småskolor. Det vore ju dä bäst att
hafva endast 1 ä 2 läroverk för hela landet. Mert jag gillar
lika litet detta argument, som påståendet, att man endast af-
ser beqvämligheten, då man söker att få en skida på nära
håll. Man har här egentligen fästat sig vid våglängden; men
man bör framför allt göra afseende på skillnaden i kostnad,
då man måste sända barnen långt bort och inackordera dem
för högt pris, och då man har dem så nära, att de kunna
från hemmet förses med matvaror. Då anslaget till Söderkö-
kings skola ej mötte motstånd, hvarföre jag är tacksam, så ar
det billiot att Skenninge, som med det förra är fullt jemför-
ligt, icke blir alldeles vanlottad?. Mitt yrkande är derföre att
Kongl. Mnj-.ts Proposition bifalles.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Nog inser jag
att trakten omkring Skenninge kan hafva nytta af skolan;
men jag ber dock att få göra en jemförelse. I Skenninge
finnas 1 400 invånare, men flere socknar å landet hafva flere
tusen. SKulle Staten nu göra en sådan uppoffring för det
förra, som här yrkas, så kunde de sednare ha skäl att be¬
gära detsamma. Om jag ock bodde i Östergöthland, skulle
jag följa min öfvertygelse och yrka afslng å Kongl. Maj:ts
Proj osition i denna punkt.»
Diskussionen förklarades fulländad; och som Talmannens
proposition på bifall till ifrågavarande unkt blef med blan¬
dade Ja och Nej besvarad; alltså och då votering begärdes,
blef följande voterings-proposition uppsatt, justerad och an¬
slagen:
Den som bifaller Stats-Utskottets yttrande i 50:de punk¬
ten af Utlåtandet N:o 123, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
. Nej;
Vinner Nej, då har Ståndet för sin del med ogillande af
ofvannämnda yttrande godkänt hvad Kongl. Maj:ts nådiga
220
Den 25 Juli.
Proposition angående Stats-verkets tillstånd och behof i afse¬
ende på Skenninge skolas utvidgning och nödigt anslag till en
Rektor vid nämnda skola innehåller.
Som vid voteringssedlarnes öppnande omröstningen be¬
fanns hafva utfallit med 62 Ja emot 27 Nej: så var Utskot¬
tets yttrande uti ifrågavarande punkt af Ståndet bifallet.
Emot detta beslut reserverade, sig Jonas Andersson och
Anders August Andersson från Östergöthlands Län.
51'.sta punkten bifölls.
I anledning af 52:dra punkten yttrade:
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands Län: »Jag vill
icke upptaga tiden med att uppläsa Utskottets premisser, utan
inskränker mig till att fästa uppmärksamheten derpå, att Örn¬
sköldsvik till närmaste läroverk har å ena sidan, till Hernö¬
sand, elfva mils väg och å den andra, till Umeå, tolf och en
lialf mil. Vid sådant förhållande och då Norrland icke, till
afståndens förkortande, kan påräkna jernvägar, hemställer jag
om icke Ståndet finnér det billigt att, med ogillande af Ut¬
skottets yttrande i denna punkt, bevilja det begärda anslaget,
helst det är så lågt tilltaget och köpingen erbjudit sig att
sjelf förse läroanstalten med husrum.»
Häruti instämde. Olof Nilsson, Olof Lindström och Pehr
Anlon Nyström från Vesterbottens Län.
J. O. Almqvist från Norrbottens Län: »Jag har en gång
förut tagit mig friheten att beskylla Utskottet för inkonse¬
qvens och nödgas nu göra samma anmärkning. Omkring
Örnsköldsvik finnas på en omkrets af 6 mil, 40,000 innevå¬
nare, oell der har Utskottet ansett ett läroverk mindre be-
höfligt, än i Skellefteå, deromkring på 9 mil finnas endast
30,000 personer. Det är sagdt, att Staten bör underlätta kom¬
munernas bemödanden, och jag tillstyrker derföre det lilla
anslag, som blifvit hegardt.»
Nyqvist-, »Äfven jag förordar ifrågavarande anslag. Då
jag jernför denna ort med de tätare bebygda och den olika
lättheten att erhålla undervisning för det uppvexande slägtet,
kan jag icke annat än önska motionerna all framgång, sär¬
deles som den ene motionären är prosten Lodell, hvilken jag
vet varmt nitälska för undervisningens befrämjande. Utgiften
för Staten blefve dessutom här ringare än hvad, som fordras
för många andra orter, hvilka deraf mindre äro i behof.»
Med Nyqvist instämde Johannes Larsson från Jönköpings,
Sven Johansson och Smedberg fran Elfsborgs, Olof Larsson från
Nerikes samt Pehr Eriksson och Anders Jonsson från Verm¬
lands Län.
Den 25 Juli.
221
Östman: »Det gläder mig att så många talare förordat
det begärda anslaget; och en sanning är det, att de stora af-
stånden göra det ifrågasatta läroverket väl behöfligt. Preste-
Ståndet lärer beslutat anslagets höjande till 3,000 R:dr, men
jag är tacksam för 2,000, hvilka säkert skola blifva väl an¬
vända.”
Häruti instämde Olof Andersson från Vestmanlands, Johan
Hergström och Jan Andersson från Kopparbergs samt Olof Ols¬
son i Gersheden från Vermlands Län.
Diskussionen var fulländad.
Talmannens proposition på bifall till ifrågavarande punkt
blef med blandade Ja och Nej besvarad; till följd hvaraf och
då votering begärdes följande voterings-proposition uppsattes,
justerades och anslogs:
Den, sorn bifaller Stats-Utskottets yttrande i 52:dra punk¬
ten af Utlåtandet N:o 123, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
o Nej;
Vinner Nei, då har Ståndet med ogillande af Utskottets
ofvannämnde yttrande, för sin del, beslutat ett anslag af 2,000
R:dr till en skola i Örnsköldsvik, på sätt motionärerne i detta
ämne föreslagit.
Vid voteringssedlarnes öppnande befanns omröstningen
hafva utfallit med 25 Ja emot 55 Nej; och hade alltså Stån¬
det, med ogillande af Utskottets yttrande uti ifrågavarande
punkt, för sin del beslutat ett anslag af 2,000 R:dr till en
skola i Örnsköldsvik, på sätt motionärerne i detta ämne fö¬
reslagit.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut Supra.
In fidem
N. A. Fröman.
222
Den SS Juli.
Den 25 Juli.
Plenum kl. O e. au.
§ L
Paul Fritz Mengel från Upsala Län, hvilken på begäran
fick ordet. uppläste ett så lydande anförande:
»Inom Borgare-Ståndet år motion väckt af Herr M. Lind¬
stedt, om låneanslag af 20.000 R:dr R:mt åt marmorhruksid-
karen Schram på Singö, som på skär i Alands hafs kust vid
svenska sidan börjat bearbeta der varande rika marmorbrott.
Detta låneunderstöd har Stats-Utskotiet tillstyrkt i Memorialet
N:o 140 och är detsamma bifallet af Preste- och Bonde-
Stånden, men i Borgare-Ståndet afslaget efter votering, dervid
den förseglade sedeln leinnat utslag.
Då emedlertid detta arbetsföretag är för vårt land af
stort och framtida värde, synes det mig orättvist att icke un¬
derstödja den unga obemedlade och verksamma industri-id¬
ka ren i hans vackra företag, synnerligast som Statens uppoff¬
ring icke är föreslagen större, än lånebeloppets meddelande
emot 4 proc. ranta på 5 år.
Jag anhåller derför att ärade Ståndet ville aflåta en
inbjudning till Borgare-Ståndet, der man bör förvänta intres¬
se för näringarnts framgång, att med frånträdande af sitt be¬
slut, förena sig med Preste- och Bonde-Stånden och bifalla
det föreslagna och tillstyrkta länet.»
Och beslöt Ståndet, att vördsamt och vänligen inbjuda
Vällofl. Borgare-Ståndet, att, med frångående af dess i äm¬
net fattade beslut, förena sig uti det beslut, som Högvördiga
Preste-Ståndet och Bonde-Ståndet fattat i fråga om den i an¬
förandet omnämnda motionen.
§ 2.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottefs Utlåtande
N:o 123, angående regleringen af utgifterna under Riks-Sta-
tens Åttonde Hufvudtitel; och förekommo dervid
Den 25 Juli.
223
punkterna 53—55, hvilka godkändes.
Med anledning af hvad Utskottet uti 56 punkten till¬
styrkt. yttrade
Bjerkander från Skaraborgs Län: »På de grunder, som
Herr Björek uti sin å pag. 60 intagna reservation anfört, yr¬
kar jag afslag å denna punkt.»
Öfverlag» liingen var fulländad: Talmannens proposition
på bifall till hvad Utskottet i denna punkt tillstyrkt blef med
Nej besvarad; hvarefter, uppå derom af Talmannen framställd
förnyad proposition, Utskottets tillstyrkande blef af Ståndet
afslaget.
Punkterna 57—59 biföllos.
Punkten 60.
Litt. a) bifölls.
Litt I»)
I afseende på detta morn. beslöt Ståndet, att, jemte det
elemenfar-läroverkens särskilda inkomster af donationsmedel
m. m. fortfarande påräknas till bidrag vid aflöningen, Riks-
Stateus anslag för dessa läroverk må bestämmas till en sum¬
ma af 1,106,009 R:dr 80 öre, innefattande nuvarande stats¬
anslaget, 1,038,741 R:dr 37 öre, med den tillökning af 67.268
R:dr 43 öre, sorn motsvarar de af Utskottet nu tillstyrkta nya
anvisningar.
Punkten 61 godkändes i dess begge mom.
Punkten 62 litt a och b godkändes.
Litt. c, i sammanhang med hvilken behandlades en från
Vallöf], Borgare-Ståndet uti protokolls-utdrag N-o 364‘/2 an¬
kommen inbjudning till Ståndet att förena sig uti Borgare-
Ståndets beslut, att, med afslag å Utskolteis yttrande, före¬
skrifva, det pedagogierna i Arboga, Enköping och Söderhamn
må, i likhet med hvad, samt under de vilkor i öfrigt Siats-
Utskottet, angående skolorna i Askersund och Söderköping
m. fl., föreslagit, varda å stat uppförda såsom elementar-läro-
verk med tre lärare, nemligen en Rektor och två Adjunkten
Vid denna litt. yttrade
Almqvist från Norrbottens Län: »Jag har icke något
att tillägga till den reservation, som Herr Holmqvist emot
Utskottets hemställan i denna litt. afgifvit och af hvilken det
visar sig, att de här ifrågavarande städerna gjort ganska siora
uppoffringar medelst nybyggnader och reparationer ä skol¬
husen m. m.»
G. A. Larsson: »Då jag anser de små pedagogierna i
sitt nuvarande skick, icke tylia det ändamål, som med dem
åsyftas, önskar jag, att Ståndet måtte antaga den gjorda in¬
bjudningen.»
224
Den 23 Juli.
Öfverläggningen var fulländad; Talmannens proposition på
bifall till Utskottets förslag blef med Nej besvarad, hvarefter,
uppå derom af Talmannen framställd förnyad proposition,
Ståndet afslog hvad Utskottet under denna litt. hemställt och
beslut i enlighet med hvad ofvannämnda, från Borgare-Stån¬
det ankomna, inbjudning innehåller.
Litt. d och e godkändes.
Punkten 63.
Litt. a.
Med anledning af hvad Utskottet under denna litt. till¬
styrkt yttrade
C. A. Larsson: »Uti de af Utskottet här anförda mo¬
tiver heter det biand annat, att Staten redan gjort betydliga
uppoffringar för folkskoleväsendets befrämjande. Emot dessa
motiver föranlåtes jag protestera, ty, om man jemför de upp¬
offringar, som blifvit gjorda för undervisningens ordnande i
städerna med dem, som för samma ändamål gjorts för lands¬
bygden, skall man finna, att de sistnämnda jemförelsevis äro
en obetydlighet. Då jag, för min del, icke anser det vara
för mycket, om ock hela beloppet af den personliga skydds-
afgiften ansloges till folkundervisningen, yrkar jag, att Ut¬
skottets tillstyrkan under denna litt. måtte återremitteras.»
Samma mening delades af Lars Ersson frän Söderman¬
lands, Holm, Bolin och Guslaf Larsson från Stockholms, förre
vice Talmannen Pehr Eriksson från Vermlands, August Anders¬
son från Östergöthlands och Lagergren från Gottlands Län
jemte flertalet af Ståndets öfrige Ledamöter.
Öfverläggningen var fulländad; Talmannens proposition
på bifall till Utskottets förslag under litt. a, blef med nej be¬
svarad, hvarefter Ståndet, uppå förnyad proposition, beslöt att
till Utskottet återremittera, hvad Utskottet här tillstyrkt.
Med anledning af hvad Utskottet vidare uti denna punkt
yttrat under litt. b, c, d, e, f, g, h, och i uppstod diskussion,
uti hvilken deltogo och yttrade sig:
Jonas Andersson: »Jag tror, att, på samma grund,
som litt. a blifvit återremitterad, Ståndet äfven bör återremit¬
tera det öfriga af denna punkt, som rörer folkundervisningen.
Utskottet har icke allenast vägrat att använda den återstå¬
ende halfva skyddsafgiften på det sätt, som Rikets Ständer
förut beslutat, utan deremot föreslagit, att besparingarne skola
öfverlemnas till Riksgälds-kontoret, och sålunda dragas frän
det ändamål, hvartill de blifvit anslagna. Att pä sådant vis
gå tillväga, anser jag vara alldeles orimligt, isynnerhet som
allmänt kändt är, att folkskolan ännu står på den lågastånd¬
punkten, att den erfordrar många förbättringar. För mm det
Den 25 Juli.
225
anser jag, såsom jag förut yttrat, rlet vara klokast att åter¬
remittera hela denna punkt, pä det att de deri föreslagna vilkoren
måtte blifva sådana, att kommunerna må kunna tillgodogöra
sig de anslagna medlen, hvilket de icke förut kunnat. Mycket
annat skulle val kunna anmärkas, men tili och ined endast
den omständigheten, att, enligt Utskottets förslag, kommu¬
nerna icke en gång få behålla, hvad som en gång blifvit detri
gifvet, bör föranleda återreiniss, hvilken jag fortfarande på¬
yrkar.”
Rosenberg: »Jag är tacksam derför att Ståndet återre¬
mitterat hvad Utskottet under litt a tillstyrkt, emedan det¬
ta icke öfverensstämde med hvad jag uti min motion fö¬
reslagit, men jag tror det icke vara klokt att återremittera
denna punkt i sin helhet, för sävidt vi icke vilja yttra oss och
fatta beslut öfver hvarje litt. serskildt. För min del finner
jag icke något hinder att godkänna hvad Utskottet under litt.
b hemställt, enär, hvad besparingarne beträffar, man kommer
i tillfälle att yttra sig derom vid behandlingen af litt. g. Hvad
litt. c beträffar, så är det klart, att den bör återremitteras i
sammanhang med litt. a.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Det kan väl
vara riktigt, hvad Rosenberg nyss yttrat, att vi skulle kunna
godkänna Utskottets hemställan under litt. b, men enär det,
som Utskottet tillstyrkt under litt c, icke öfveren6Stämmer
med, utan är stridande emot Bonde-Ståndets alltid utfalade
önskan, anser jag det vara nödigt att återremittera icke alle¬
nast Utskottets förslag under sistnämnde litt., utan hela denna
punkt.»
Med Anders Eriksson instämde Mengel från Upsala, Pehr
Mallsson från Vester-Norrlands och Smedberg från Elfsborgs
Län m. fl.
Pehr Nilsson: »Då vi återremitterat litt. a, i akt och
mening att få hela den personliga skyddsafgiften anslagen till
folkskoleväsendets befrämjande är det nödvändigt att äfven
till Utskottet återremittera alla de punkter, som stå i något
sammanhang dermed.»
Häruti instämde Falk från Skaraborgs, Jöns Månsson från
Kristianstads och Olof Nilsson från Vesterbottens Län.
G. A. Larsson: »Då denna punkt innehåller, att hvad
af ifrågavarande medel icke blifver för andra särskildta ända¬
mål disponeradt, utan kan påräknas såsom bidrag till folk¬
skoleväsendets befrämjande i allmänhet, bör ställas till Kongl.
Maj:ts disposition, tror jag det vara allt skäl att återremittera
Bonde-S.ts Prot. vid 1859—60 drens Riksdag. VI. 15
2-J6
I)cn £5 Juli.
punkten, emedan vi kunna vara öfvertygade, att, om den god¬
kännes, folkskolorna skola få litet eller intet.»
August Andersson från Östergöthlands och Tjernlund från
Vester-Norrlands Län instämde.
Jonas Andersson: »För den händelse Ståndet skulle be¬
sluta att återremittera hela denna punkt, beder jag att fä fästa
synnerlig uppmärksamhet på litt. h, deruti Utskottet hem¬
ställer, att den af Professor Carlsson gjorda framställning, att
100.000 R:dr af de nu befintliga besparingarne mätte använ¬
das till folkskolelärarnes pensionering icke måtte till någon
åtgärd föranleda. För min del anser jag Professor Carlssons
förslag, om det kan vinna framgång, vara särdeles behöfligt
och välgörande, ty om folkskolelärarne icke beredes någon
utsigt till bergning på deras ålderdom, måste sådant natur¬
ligtvis verka förlamande pä deras verksamhet. Då det nu
finnes tillgång på medel, anser jag, att vi böra, jemte frågans
återremitterande, uttrycka vårt godkännande af Protessor Carls¬
sons framställning.»
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands, Sven Guslaf Jo¬
hansson och Sandstedt från Jönköpings, ayqvist och Anders
Jansson från Vermlands, Anders Jonsson från Skaraborgs och
Johan Peller Andersson från Elfsborgs Län m. fl. instämde.
Ola Jönsson: »Jag förenar mig så mycket heldre med
dem, hvilka yrkat återremiss af hela punkten, som jag under
inga vilkor kan godkänna, hvad Utskottet under litt. c till¬
styrkt. Vid Riksdagens början såg jag med ledsnad, att till
understöd för högre folkskolor icke äskades större summa, än
18.000 R:dr, men nu har Utskottet ytterligare nedsatt denna
summa till 12,000 R:dr. Min öfvertygelse är, att dessa skolor
äro utmärkta bildnings-anstalster för allmogens barn, men Sven¬
ska allmogen, som i allmänhet är trög att fatta hvarje ny idé,
har ännu icke hunnit att tillgodogöra sig så mycket, men jag
är förvissad derom, att, sedan man fått erfara, huru yäl de
motsvara sitt ändamål, många orter inom ganska kort tid här¬
efter skola vilja tillegna sig sådane inrättningar; och är det af
sådan anledning, som jag yrkar återremiss, på det att till dessa
Bkolor måtte lemnäs understöd, i det minsta motsvarande det
belopp. Kongl. Maj:t uti sin nådiga Proposition föreslagit, eller
18.000 R:dr R:mt.
Carl Iwarsson från Hallands Län instämde.
Anders Gudmundsson: »Då jag hörer till deras antal,
som vilja underhjelpa folkskolorna, får jag förklara, att jag
anser Utskottets förslag i denna punkt icke leda till sådant
mål, utan tvertom vara ett tillbakagående, enär Utskottet be¬
stämt understödet för de högre folkskolorna, hvilket vid förra
Den 25 Juli.
227
Riksdagen uppfördes till 24,000 R:dr, till endast hälften eller
12,000 R:dr. Att på sådant sätt med ett enda penndrag kött¬
tåga halfva summan, anser jag icke vara riktigt, isynnerhet
som jag har mig bekant, att folket, som ända hittills icke kun¬
nat uppfatta de högre skolornas värde, nu börjar att få kän¬
nedom derom. I folkets och undervisningens namn yrkar jag,
att anslaget bibehålles oförändradt vid 24,000 R:dr, för hvilket
ändamål jag anhåller, att denna punkt måtte återremitteras.<>
Östman från Vcster-Norrlands, Olof Larsson från Nerikes,
f. v. '1 almannen Pehr Eriksson från Vermlands samt Erik Chri¬
stensson frän Götheborgs och Bohus Län instämde.
Svensén: »Nog har folket insett de stora fördelar, som
de högre folkskolorna skulle kunna medföra, men inrättandet
af sådana skolor har varit och är förenadt med så stora kost¬
nader för kommunerna, att få af dem kunnat åstadkomma nå¬
gon sådan skola. Hvad denna 63:dje punkt beträffar, så ön¬
skar jag, att den, i anseende till dess vidlyftighet och de i
densamma förekommande afdeloingarnes nära sammanhang
med hvarandra, matte i sin helhet återremitteras under åbe¬
ropande af hvad Professor Carlssons och Jonas Anderssons
reservationer innehålla.»
Rosenberg: »Då jag förra gången hade ordet, trodde jag,
att hvarje under denna punkt förekommande litt., skulle sär¬
skildt diskuteras, men då jag nu hör, att diskussionen vänder
sig örn hela punkten, vill äfven jag yttra ännu några ord.
Vid sista Riksdag uppfördes, såsom anslag till understöd
för högre folkskolor, en summa af 24,000 R:dr, men, enär
icke mera, än 8,000 R:dr, häraf åtgått, har Kongl. Majit ansett
nämnda anslag kunna minskas med en fjerdedel och således
föreslagit dess nedsättning till 18,000 R:dr. Utskottet, som
funnit en besparing af nära 16,000 R:dr hafva uppkommit, har
ansett 50 procent tillökning till den summa, sorn finues hafva
åtgått, vaia fullt tillräcklig och derföre icke föreslagit summan
till mer, än 12,000 R:dr.
Hvad sjelfva saken beträffar, får jag förklara, att jag icke
hyser så särdeles stort förtroende till de högre folkskidorna,
och jag har mig specielt bekant, att i Danmark, hvarest de
redan funnits under loppet af 15 år, utan att kunna taga syn¬
nerlig fart, man kommit till den öfvertygelse!!, att det är
egentligen de allmänna folkskolorna, som böra upphjelpas.
Folkets bildning och utveckling beror till största delen på en
väl ordnad folkskola och jag tror, för min del, att den högre
folkskolan icke skall lemna så lysande resgltater, som mången
föreställer sig. Man gör sig den föreställningen, att, enär man
vid en skola får en akademiskt bildad lärare, denna skall
"22 8
Den 25 Juli.
kunna undervisa i 8 tller 10 olika ämnen, men så är icke
händelsen, eller, örn sä sker, blifver det icke med den nog-
granhet, som är behöflig.»
Daul Andersson och Dyström från Jemtlands Län in¬
stämde.
Nyqvist: »Jag skulle tvärtemot hvad föregående talare
yttrat, önska, att uti hvarje folkskola funnes en akademisk bil¬
dad lärare och jag föreställer mig nästan, att felet ligger hos
sjelfva folkskolan, att icke sådana lärare der finnas. När så¬
ledes nu tillfälle gifves att bilda en högre folkskola, böra vi
med välvilja omfatta detsamma. Det är icke alla delar af
landet, som hafva städerna och de uti dem befintliga högre
läroverk i sin närhet, och många äro de, som gerna skulle
vilja bibringa sina barn den lärdom, som vid ett sådant läro¬
verk kan inhemtas, men de måste afstå derifrån, emedan det
är förenadt med sådana uppoffringar, dem de icke mäkta att
åstadkomma. Under sådana förhållanden tror jag det vara
lämpligast att hålla sig till hvad Kongl. Majit uti sin nådiga
Proposition föreslagit, ty jag är öfvertygad, att, om ock i detta
fall, såsom alltid vid hvarje reform, man icke genast fattar
fördelarne af det nya, sådant likväl skall inträffa, när
nian fått lära sig inse betydelsen och nyttan af dessa högre
skolor, och att då många skola efterfölja exemplet och söka
skaffa sig sådana läroanstalter. För min del kan jag dess¬
utom icke finna, att den högre skolan skall uttränga folkskolan,
hvilken sistnämnde är un förberedelse till den förra, och jag
önskar således, att, om Ståndet icke vill medgifva det till de
högre folkskolornas understöd vid förra Riksdagen beviljade
beloppet 24,000 R:dr, man måtte dertill anslå åtminstone 18,000
R:dr Runt.»
Uhr : »Mig förefaller det besynnerligt, att man här gifver
sig till att diskutera öfver hela pnnkten, innan den blifvit upp¬
läst. Ståndets beslut att återremittera Utskottets förslag under
litt a, med begäran att få använda hela den personliga skydds-
äfgiften till folkskoleväsendets befrämjande, gillar jag fullkom¬
ligt, enär jag är öfvertygad att, om nämnde afgift varder an¬
vänd på annat sätt, vi icke skols få någon nytta deraf.
När öfverläggningen om litt. c förekommer, blifver jag
måhända i tillfälle att närmare yttra mig om Utskottets för¬
slag under nämnde litt., men jag vill nu tillkännagifva, att
jag verkligen anser det vara af stor nytta, om de högre folk¬
skolorna komma i gång, hvarföre jag gerna vill bevilja hvad
som till understöd för sådana skolor erfordras. Inrättandet af
högre folkskolor på landet skulle äfven verka det goda, att
man icke sände sina barn till lärdomsakolorna i städerna
Den 25 Juli.
229
innan man kommit i tillfälle att se deras anlag, utan gossen
finge, derest han icke hade anlag att läsa, bibehålla bond-
rocken och man sluppe då uti sina barn se latmaskar, som
veta både för mycket, och för litet. Jag yrkar återreniiss af
denna punkt.»
Nils Svensson från Kristianstads Län : »Då jag tillhör
deras antal, som önska, att denna punkt måtte i sin helhet
återremitteras, anser jag ock, att man bör ega rätt, att yttra
sig öfver densamma hel och hållen. Hvad litt. b vidkommer,
önskar jag den ändring deri, att medlen ovilkorligen måtte
användas till det af Rikets Ständer afsedda ändamål, nemli¬
gen folkskoleväsendets underhjelpande. Man har här uttalat
den förmodan, att den högre folkskolan skall uttränga den
lägre, men så är icke förhållandet, utan den allmänna folk¬
skolan räcker den andra handen. Den motvilja, som låtit sig
förnimmas emot de högre folkskolorna, torde man böra söka
i den omständigheten, att kommunerne sjelfve fått och äro
förbundna att för ändamålet tillskjuta medel. Då jag likväl
tror, att denna motvilja numera icke är så stor, som den till¬
förene varit, och allmänheten utan tvifvel kommer att låta
sina barn besöka den högre folkskolan, kan jag icke dela Ny¬
qvists åsigt, att 18,000 R:dr utgör tillräckligt understöd, utan
jag yrkar, att lör ändamålet måtte anslås 24,000 R:dr. Genom att.
anslå medel til) understöd för de högre folkskolorna, komma
många flera slumrande anlag till lifs, än sorn händelsen kom¬
mer att blifva, derest endast lägre folkskolor finnas.»
Häruti instämde Johannes Nilsson fråu Götheborgs och Bo¬
hus, Anders Andersson från Vermlands, Torkel Nilsson från
Kristianstads samt Anders Nilsson från Hallands Län m. fl.
Ola Jönsson: »Rosenbergs farhåga, att de högre folk¬
skol orna skola komma att undantränga de lägre, kan jag icke
dela, t}7 erfarenheten frän min hemort hvarest en högre folk¬
skola finnes inrättad, har visat, att folkskolan i alla fall varder
besökt. Att förmögnare personer skola passa på tillfället att
få in sina barn i de högre folkskolorna på landet, är väl möj¬
ligt, men de mindre bemedlades barn blifva icke derigenom
uteslutna ifrån skolan, och då ändamålet med denna högre
folkskola är, att allmogens barn skall bibringas mer än hittills
vanlig bildning, utan att de behöfva dragas från sina vanliga
göromål, yrkar jag, att ett anslag af helst 24,000 R:dr eller
åtminstone 18,000 R:dr måtte för ändamålet beviljas.»
Almqvist: »Jag kunde gerna instämma uti hvad Nils
Svensson yttrat, men jag vill upplysa, att åtskilliga försam¬
lingar i Norrbotten velat komma i åtnjutande af den högre
folkskolan, ehuru de mött så stora svårigheter, att ännu icko
230
Den £5 Juli.
någon sådan skola blifvit derstädes inrättad, men detvisarsig
likväl derutaf, att de insett n)'ttan af en sådan bildningsanstalt.
Jag kan icke annat, än förundra mig öfver Rosenbergs i dag
hafde yttranden, då han, tvärtemot hvad han i går uttalade,
nu icke höres hafva så särdeles stort förtroende till de aka¬
demiskt bildade lärarne. Emellertid är jag honom tacksam,
för det han velat tillåta frågans återremitterande.»
Jonas Andersson: »För dem, som vill ifra för upplys¬
ningens befrämjande, är det af stor vigt, att få litt. e åter¬
remitterad. Rosenberg har jTttrat, att den högre folkskolan
skall undantränga den egentliga folkskolan, eller, med andra
ord, att den högre bildningen och upplysningen skall undan¬
tränga den lägre, men jag kan icke inse, huru sådant kan
vara möjligt. Det är visserligen sanct, att den högre folk¬
skolan ännu icke vunnit så stora sympathier inom landet, hvil¬
ket visar sig derutaf, att endast 9 sådana hittills blifvit inrät¬
tade, men härtill hafva många orsaker bidragit, hvaribland jag
må nämna: l:o de stränga vilkor, som för erhållande af me¬
del blifvit för kommunerna bestämda och 2:o den brist på or¬
ganisatörer, som man försport, men hvilken Utskottet nu synes
vilja afhjelpa genom sitt förslag om inrättande af Inspektörer.
Huruvida antagandet af nämnda förslag kan vara fullt ända¬
målsenligt, kan jag icke med någon full säkerhet bedöma,
men nog förmodar jag, att det skall göra åtminstone någon
nytta.
En föregående talare har uttalat den förmodan, att de
högre folkskolorna skola isynnerhet komma förmögnare mäns
barn tillgodo, men jag tror, att äfven de mindre bemedlades
skola få nytta af dem, enär dessa skolor nu blifva inrättade
närmare deras hem och således den hittills varande svårig¬
heten och dryga kostnaden försvinner för den obemedlade att
hälla sina barn i städerna. Jag anser det således vara af
mycken vigt för landtbefolkningen, att ifrågavarande skolor
understödjas och yrkar, att, enär medel redan finnas, det
hittills varande anslaget, 24,000 R:dr oförminskadt bibe¬
hållas.»
Lars Magnus Knutsson och August Andersson från Öster¬
göthlands, Jöns Pehrsson och Anders Trulsson från Blekinge samt
Öström från Vestmanlands Län instämde.
Paul Andersson: »Det är intressant att erfara, att Stån¬
det med så mycken välvilja omfattar folkskoleväsendet, men
jag fruktar, att man icke på det sätt, som flera Ledamöter
höras förorda, befordrar dess framgång. Jag är måhända
ensam om min åsigt, men jag håller före, att, ehuru lång
tid förflutit sedan är 1842, då folkskolestadgan utkom, det är
Den 25 Juli.
231
alltför tidigt att nu inrätta högre folkskolor, isynnerhet son? den
i 1842 års förordning omtalade folkskolan, hvilken egentligen
är den, sorn bör uppmuntras, ännu ieke, åtminstone på flera
ställen i riket, finnes organiserad i enlighet med de i nämnde
förordning gifna föreskrifter. Genom folkskolans ändamålsen¬
liga ordnande vunnes just, hvad sorn sned de högre, skolorna
åsyftas, och då synes det höra till första rummet att så ordna
och uppmuntra den nuvarande skolan, att den kan motsvara
både den högre och lägre. En sådan folkskolans uppmuntran
kan ske derigenom, att folkskolelärarnes löner förhöjas och att
de, enligt Professor Carlssons förslag, kunna på åiderdomen
påräkna pension.
Vid förra Riksdagen beviljade Rikets Ständer medel till
understöd för högre folkskolor, men ehuru provinsen Jemtland
med ungefär 56,000 innevånare har endaBt ett högre Elemeo-
tar-läroverk i Östersund, till hvilken stad många af den vid¬
sträckta provinsens innevånare hafva ända till 20 å 30 mil
från sina hemvist, har likväl icke någon enda kommun an¬
mält sig till erhållande af understöd för högre folkskolas in¬
rättande. Jag tror således det vara bäst, att vi hålla oss vid
det gamla, och önskar, att de under litt. c omnämnda 12,000
R:dr användas till understöd åt de vanliga folkskolorna, hvar¬
emot något anslag till de högre icke bör gifvas. Lika med
flere föregående talare, yrkar jag återremiss på hela punkten
och beder att få fästa Ståndets uppmärksamhet pä den
omständigheten, att i de norra länen, åtminstone på de stäl¬
len deraf, som äro giest befolkade, det knappt är tänkbart,
att någon högre folkskcda kan blifva inrättad.a
Bolin från Upsala, Smedberg. Myrin och Sven Johansson
från Elfsborgs, Olof Andersson från Vestmanlands och Pehr
Ersson från Gefleborgs Län instämde.
Sven Heurlin: "Det. torde icke vara eder, mina Stånds¬
bröder, obekant, att jag älskar mera ljuset, än mörkret. Jag
var ock den förste, som vid 1834—1835 årens Riksdag väckte
motion om förbättring uti vårt skolväsende. Denna motion
vann väl då icke någon framgång, men när jag ånyo fram¬
ställde den vid 1840 års Riksdag, vann den seger. Ännu
stå väl våra folkskolor på en låg ståndpunkt, men vi skola
hoppas, att de för hvarje år förbättras. Att de nuvarande
foikskolelärarne blifvit förlamade och liknöjda, är en sanning,
som icke någon lärer kunna förneka, men detta härleder sig
derutaf, att de för närvarande äro så dåligt aflönade. och
denna deras usla aflöning har till och med någon gång för¬
orsakat, att de blifvit dels afsatta och dels sjelfve tagit afsked
från sina befattningar, hvarefter de, för att få sin utkomst,
232
Den 25 Juli.
slagit sig (ill att blifva läsare och kolportörer af andliga
skrifter.
Med upplysningen och bildningen förhåller det sig på
samma sätt, sorn med regnet och daggen, hvilka med tillhjelp af
och i samverkan med solens strålar framkalla herrliga skör¬
dar, att dessa förstnämnde irshemtas genom folkskolan och
den högre skolan. Ännu har jag icke hört någon, som suc¬
kat öfver för mycket vetande, och såväl jag, som mången af
mina kamrater här i Ståndet har säkert mången gång önskat
oss stå på en högre bildningsgrad, än den, på hvilken vi nu
befinna oss. Tidsandan går framåt och oemotståndlig är dess
kraft, ty den går på vår Herres befallning, men vi befinna
oss ännu i morgongryningen, dock skola vi hoppas, att i och
med den stigande upplysning, som vi hafva all anledning att
vänta, de grofva brott, såsom mord och rån, hvilka vi nu
nästan dagligen höra omtalas, skola blifva alltmera sällsynta.
För min del önskar jag framgång åt skolorna på landsbygden,
till hvilka jag således vill bifalla så stora anslag, som möjligt,
och yrkar återrerniss af denna punkt i sin helhet jemte der¬
vid gjorda anmärkningar.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län: »Min öfver¬
tygelse är, hvad de högre folkskolorna beträffar, att, så länge
kommunerna skola tillskjuta till dem så mycket, som nu är
föreskrifvet, de på ganska få ställen varda inrättade, hvar¬
emot, om Staten ensam åtager sig lärarnes aflöning, de otvi¬
velaktigt komma att införas på de flesta ställen. Sålängedet
nuvarande stadgandet i detta afseende qvarstår, skola såle¬
des, efter mitt omdöme, icke så stora summor behöfva an¬
slås för detta ändamål.
Hvad första punkten beträffar, anser jag mig böra erinra,
att, om meningen är att hvarje församling skall behålla den
personliga skyddsafgift, som der faller, stor orättvisa kommer
att uppstå, da församlingar finnas, inom hvilka den personliga
skyddsafgiften icke uppgår till högre belopp än 150 R:dr,
skulle, när folkskolelärarens aflöning för närvarande uppgår
till 300 R:dr och måhända hädanefter kommer att förhöjas,
det blifva ganska betungande för församlingsboerna, att, till¬
skjuta skillnaden; och det är af sådan anledning, som jag
håller före, att någon viss summa bör afsa ttas till Kongl. Maj:ts
disposition, för att tilldelas sådana församlingar.»
Bjerkander: »Jag har af den här förda diskussionen
med tillfredsställelse hört, att Ståndet ännu hyser samma åsig-
ter, sorn vid Riksdagens början och hvilka vi, efter en hållen
öfverläggning i ämnet, uppsatte på samma hufvudgrunder, som
i Rosenbergs motion finnes uttalade. Vid sådant förhållande
l)en 25 Juli,
233
tror jag, att vi handla klokast, om vi, jemte det vi återre¬
mittera hela denna punkt, förklara, att vi fortfarande vidhålla
de äsigter, som i nämnda motion blifvit uttalade, hvarefter vi
böra inbjuda Med-Stånden att förena sig i detta vårt beslut,
ty om någon splittring uppstår, tror jag icke att vi vinna det
mål, till hvilket vi sträfva.»
Med Bjerkander instämde Lars Ersson från Södermanlands,
Svensén från Kalmar, Nils Olsson tian Malmöhus, Olof Larsson
från Nerikes, Anders Jonsson från Vermlands, Lars Gustaf An¬
dersson från Elfsborgs och Sven Haraldsson från Blekinge Län
m. fl.
Rosenberg-. »En granne till höger har låtit förstå, alt
skolväsendet är bättre i hans hemort, än i min, och det vill
jag gerna medgifva, men den inkonseqvens, sam Almqvist ve¬
lat tillvita mig, kan jag icke erkänna, ty här är ju fråga om
att till lärare använda personer, som endast tagit Student¬
examen. Jag vill visst icke motverka de högre folkskolorna,
men jag anser det vara nödvändigt att icke förhasta sig, in¬
nan man fått erfara hvad de duga till och hvad gagn de.
medfört å de orter, der de blifvit inrättade, och, jag har af
sådan anledning nu icke ansett behöfligt medgifva till dem
högre anslag, än som med 50 procent öiverstiger det belopp,
sorn efter sistförflutna Riksdag till understöd för sådana skolor
åtgått.
Att folkskolan icke är i det skick, sorn den bör vara,
måste jag erkänna, men hvad kan man så mycket fordra af
den, när, enligt 1842 års Kongl. Förordning, den skulle vara
färdig inom 5 år och, i anseende till denna skyndsamhet, de,
som skulle blifva lärare deri och hvilka till stor del bestodo
af gesäller och drängar, skulle inom en mycket kort tid in¬
hemta den bildning, som erfordrades. Dessutom är dels folksko-
lelärarnes aflöning, på många ställen uppgående endast tili
250 R:dr Hant om året, så usel, att man icke kan fordra myc¬
ket af dem, dels hafva ock på många ställen presterna och
församlingarne icke gjort hvad de kunnat för folkskolan. När
man nu anslår medel till rotskolor och högre folkskolor, men
icke vill gifva något till folkskolorna, må man icke heller undra
uppå, att dessa siststnämnda skola gå siri undergång till mötes.
Jag har väl biträdt deras åsigt, som återremitterat för¬
sta punkten, men icke väntar jag särdeles mycket af återre-
missen, och jag vidhåller fortfarande den åsigten, att det är
folkskolan, som framför alla andra bör upphjelpas och under¬
stödjas.»
Flere Ledamöter hördes häri instämma.
‘234
Den 25 Juli.
Lekberg: »Sedan Ståndet återremitterat törsta morn.,
tror jag, att, örn vi vinna hvad vi med denna återremiss åsyf¬
ta, nemligen att hela den personliga skyddsatgiften bör få an¬
vändas af kommunerna, vi brira komma ganska långt med
vårt folkskoleväsende. Ett och annat af de uti denna punkt
förekommande morn., anser jag utan skada kunna uteslutas
och deribland i främsta rummet det, som handlar om infö¬
rande af Skol-inspektörer. Af redan befintliga besparingar
vill jag anslå allt hvad som erfordras för de högre folksko¬
lorna samt påyrkar återremiss af hela denna punkt.»
Nyqvist: »Om Ståndet beslutar återremiss på de skäl
och med de vilkor, som Bjerkander föreslagit, så instämmer
jag deruti, och får jag, med anledning af hvad Nils Svensson
anmärkt, upplysa, att jag alldeles icke velat nedsätta det vid
förra Riksdagen beviljade anslaget till understöd för de högre
folkskolorna, utan jag har endast yrkat, att, derest 24 000
R:dr icke kunna erhållas, åtminstone 18,000 måtte beviljas.
Paul Andersson har såsom skäl emot de högre folksko¬
lorna åberopat, att i provinsen Jemtland, hvarest folkmängden
uppgår till circa 50 000 själar, icke någon sådan skola finnes
inrättad, men då jag har mig bekant, att inom en församling
med endast vid pass 26,000 själar man begagnat sig af till¬
fället att inrätta en högre folkskola, torde det af Paul An¬
dersson åberopade skälet litet eller intet betyda. Samme ta¬
lare har vidare yttrat, att den högre folkskolan icke skall vara
så särdeles fördelaktig för de mera glest befolkade provin¬
serna, men på samma gång, som jag meagifver riktigheten
deraf, vili jag erinra, att äfven för sådana orter, om de äro
belägna aflägse frän stad, är den högre folkskolans inrättande
på landsbygden ganska nyttig. Att folkskolan på somliga
ställen befinner sig på en ganska låg ståndpunkt, mäste rned-
gifvas, och dertill hafva åtskilliga iner och mindre ofördel¬
aktiga förhållanden och omständigheter bidragit, men man må¬
ste äfven erkänna, att den pä ganska mänga ställen befinner
sig uti bästa skick.
Man har uttalat den förmodan, att Skol-inspektörer icke
skola blifva till något egentligt gagn, men jag tror, alt, om
de riktigt intressera sig för saken, de kunna blifva till ganska
väsendtlig nytta och hålla tillbörlig kontroll deröfver, att med¬
len blifva rätt, använda, ty just den hittills rådande bristen
pä nödig kontroll är Orsaken dertill, att folkskolan befinner
sig på så låg ståndpunkt. Presterskapct i församlingarne,
hvilket den egentliga kontrollen ålegat, har icke gjort hvad
det bordt, utan heldre motverkat nämnda skola. Jag hem¬
ställer, att Ståndet måtte besluta, att, der man vill bilda hö¬
Dun $5 Juli.
235
gre folkskolor, Slaten måtte af de för sådant ändamål anslagna
medel tillsläppa hela beloppet, ty det är ingalunda billigt, att,
medan Staten tillsläpper hela lönen ät skollärarne i städerna,
man på landet skall vara skyldig att till §:delar bygga skol¬
husen och dessutom aflöna läraren.’»
Håkan Olsson: »Med anledning af hvad Paul Anders¬
son yttrat, vill jag erinra, att orri det under litt. c till under¬
stöd för högre folkskolor tillstyrkta anslag varder indraget,
man möjligen törstör de skolor, sorn af nämnda sort redan
finnas, men något vidare anslag till desamma kan jag, för
min del, för närvarande icke förorda, emedan allmänheten
nästan, så att säga, fruktar för dem, eller rättare sagdt för
de vilkor, som med deras införande äro förenade. Om nu
t. ex. en summa af 24,000 K:dr varder anslagen, så kan en
stor del deraf få ligga obegagnad, då deremot brist uppstår
uti medel, som skola användas för folkskolorna. Det belopp,
sorn Utskottet tillstyrkt tiil arfvoden och resekostnader för
Skol-inspekförer, anser jag bättre kunna användas till folk¬
skolornas behof, ty presterna, som hafva stora löner, böra
utan något särskildt anslag vara skyldige att hvar oell en
inom sin församling, hafva tillsyn öfver der befintliga skolor,
eller ock kunde Biskoparne, derest de icke sjelfve vilja resa,
aflöna dem, som inspektera och hafva tillsyn öfver skolorna.»
Uhr från Nerikes och Lagergren från Gottlands Län in¬
stämde uti hvad Håkan Olsson yttrat i fråga om Biskoparne.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Huru det skulle
komma att gå, om presterskapet i församlingarne sattes till
inspektörer öfver skolorna, veta vi redan på förhand. En
föregående talare har gjort sig den föreställningen, att, om
småbarnsskolor, vanliga folkskolor och högre folkskolor på en
gång existera, det ändoek icke skall blifva något helt deraf,
men jag är af alldeles motsatt tanka och vill gerna bevilja
anslag till högre folkskolor, uti hvilka de mindre förmögna
barnens anlag må kunna utvecklas. Att sådana skolor, äfven
om de inrättas uti vidsträcktare församlingar, skola vara till
nytta, är min öfvertygelse, ty» det mäste alltid blifva billigare
för föräldrarne att hålla sina barn uti en skola, som finnes
t. ex. vid församlingens kyrkostad, hvilken vanligtvis är be¬
lägen ungefär midt uti socknen, än att sända dem till stä¬
derna. Då min öfvertygelse således är, att alla tre skolorna
äro nyttiga och gifva lyftning åt lärdomen, kan jag icke an¬
nat, än förorda anslag till dem, och vill nu icke ytterligare
strida med Nyqvist om hans föregående yttrande i afseende
på den summa, som bör till understöd åt de högre folksko-
236
Den °2B Juli.
loma beviljas, enär protokollet bäst upplyser, hvilkendera af
oss, sorn liar rätt.»
Jonas Andersson: »Jag tror, att, oin Ståndet vill afslå
anslaget till understöd för de högre folkskolorna, sådant gan¬
ska lätt kan gå för sig, enär de andra Riks-Stånden icke in¬
tressera sig för nämnda skolor, men detta vore, enligt min
åsigt, icke välbetänkt, isynnerhet som vi hafva medel härtill
af hvad, som tillförene blifvit beviljadt. Om vi, såsom någon
föregående talare ansett lämpligt, atslå litt. c och bestämma,
att de under nämnde litt. förekommande medel skola använ¬
das till den vanliga folkskolan, är det ganska möjligt, att vi
icke få något af dessa medel. Då folkupplysningen icke bör
stanna på den punkt, der den nu befinner sig, är det nöd¬
vändigt att få en högre folkskola till stånd, men sådant kan
icke ske, utan att man för sådant ändamål beviljar medel.
Erfarenheten har visat, att styrelserna vid den vanliga folk¬
skolan och vid rotskolan i allmänhet förstått att organisera
dem pä ett ändamålsenligt sätt, men på anslaget tili de högre
folkskolorna hafva besparingar uppstått emedan nämnda sko¬
lor icke blifvit med välvilja omfattade dels af den anledning,
att de vilkor, som för erhållande af medel till dem varit före-
skrifna, ansetts stränga, dels ock derföre, att det icke funnits
tillgång pä lämpliga organisatörer. Nu har väl Utskottet, för
att afhjelpa denna brist, föreslagit arfvoden och resekostnader
för skol-inspektörer, men några billigare vilkor för medlens
erhållande, hvilket enligt min åsigt varit nödvändigt, har Ut¬
skottet icke föreslagit. Ehuru jag visserligen icke hyser nå¬
gon förhoppning, att af den personliga skyddsafgiften till folk¬
skoleväsendets befrämjande erhålles större belopp, än Rikets
Ständer vid förra Riksdagen beviljade, yrkar jag likväl åter-
remiss af denna punkt, på det att de redan uppkomna be-
sparingarne måtte få användas för det ändamål, till hvilket
de blifvit anslagna och om hvilket det tillkommer Utskottet
att närmare bestämma. Att vi för hvarje moment särskildt
göra någon specifik bestämmelse, tror jag icke vara rådligt,
likasom jag häller före, att, om vi strängt hålla oss vid Ro¬
senbergs förslag, vi intet vinna dermed, enär jag inom Utskot¬
tet hörde flere anmärkningar emot detsamma framställas. Jag
medgifver visserligen, att det vore väl, om hela den person¬
liga skyddsafgiften finge till folkskoleväsendets befrämjande
användas, men så länge halfva beloppet af denna afgift lem-
nat öfverskott, kan man icke gerna hysa någon förhoppning
att få mera.»
Med Jonas Andersson hördes instämma Falk från Skara¬
borgs, Lönn, Sven Gustaf Johansson och Johannes Ifarsson från
Den 25 Juli.
237
Jönköpings, Nils Magnus Pelersson från Kalmar, Anders Gud¬
mundsson från Hallands, Guslaf Larsson från Stockholms, //ed¬
ström från Vester-Norrlands samt Lars Rasmusson från Göthe¬
borgs och Holms Län m. fl.
Jöns Pehrsson: »Ingen lärer kunna neka, att folksko¬
lorna blifvit styfmoderligt behandlade i jemförelse med sko¬
lorna i städerna och vi böra verkligen uttala vårt missnöje
öfver den ovilja, de rönt, men här kunna vi, enligt min åsigt,
icke annat göra, än återremittera punkten på de grunder, som
Rosenberg uti sin motion anfört, och under förklarande, att
vi icke frångå eller ändra vårt vid Riksdagens början fattade
beslut.»
Paul Andersson: »Med anledning af hvad Nyqvist ytt¬
rat, vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att det nog finnes
flera provinser, än Jemtland, uti hvilka någon högre folkskola
icke blifvit inrättad, ty åtminstone vet jag, att icke någon så¬
dan finnes inom Gefleborgs Län. Det vid sista Riksdag till
understöd, för högre folkskolor beviljade anslag skulle säker¬
ligen hafva blifvit för litet, om alla församlingar nappat på
kroken och velat begagna sig af detsamma, men nu hafva
försa intinga rne gifvit oss en tydlig vink att för nämnda än¬
damål icke vidare anslå medel, enär de icke velat använda
hvad som varit anslaget. Att, på sätt Nyqvist uppgifvit, en
högre folkskola blifvit bildad inom en kommun, der folk¬
mängden är vida mindre, än i Jemtland, kan jag icke bestri¬
da, men jag frågar, huru det eris kan vara tänkbart, att man
i sistnämnde provins på en areal af 50 å 60 mil skall kunna
eller vilja inrätta en sådan skola. Jag önskar till följd häraf,
att denna punkt, åtminstone i hvad den angår anslaget till
understöd för högre folkskolor, måtte återremitteras och att
Utskottet måtte taga i noggrannt öfvervägande hvad 1842
års folkskolestadga innehåller, ty jag tror det vara klokast,
om folkskoleväsendet blefve i enlighet med den ordnadl.»
Nyqvist: »Af 2idra mom. under litt. e visar det sig, att
samma förhållande, som hittills och för närvarande förefinnes,
kommer äfven att framgent ega rum, det nemligen, att, om
en församling skall kunna påräkna något understöd af der
ifrågavarande anslag, skall densamma tillskjuta 2/3:delar af det
belopp, som erfordras, men jag tycker för min del, att åt de
församlingar, hvilka icke hafva råd att löna skolläraren med
400 R:dr, Staten må af de besparade medlen tillskjuta hvad
som är erforderligt.»
Bjerkander: »Hvad angår öfverskottet af de vid förra
Riksdagen beviljade medel, anser jag, att detsamma bör an¬
vändas till förstärkande af fonden för folkskolelärares aflöning
138
Don 25 Juli,
och jag anhåller ännu en gång, att Ståndet måtte noga öf¬
verväga, huruvida något skal förefinnes att frångå det förslag,
som jjvi vid Riksdagens början uppgjorde. För min del vill
jag antaga detsamma och inbjuda Med-Stånden att förena sig
deruti, med det tillägg likväl, att de uppkomna besparingarne
måtte användas på det sätt, att det må blifva mindre svårt
för församlingarna att göra sig till godo de högre folksko¬
lorna.”
Anders Gudmundsson: »Med anledning af hvad den
siste talaren yttrat vill jag tillkännagifva, att jag anser Stån¬
det icke böra frångå den princip, sorn vid sistförflutna Riks¬
möte gjorde sig gällande samt att det nu uppkomna öfver-
skottet bör användas till det ändamål, sorn med det dä be¬
viljade anslaget »fsägs, ty om vi nu återgå till hvad sorn för¬
ut var stadgadt och kasta den högre folkskolan öfver bord,
så finna vi, att ingenting blifvit uträttadt genom förra Stän¬
dernas välvilliga anslag. En föregående talare har förordat
bibehållandet af hvad, som stadgas uti 1842 års folkskole¬
stadga, och jag har icke något att deremot invända, men vi
böra icke derföre motsätta oss den högre folkskolan, hvilken
otvifvelaktig! blifver af mycket stor nytta »
Hedström: «Jag hörer icke till dem, som gynna den
högre folkskolan, isynnerhet som jag föreställer mig, dels att,
åtminstone i Norrland, det skulle blifva endast de förmögna¬
res barn, som korrnne att begagna sig af densamma, dels ock
att det icke skulle blifva mycket kostsammare att sända bar¬
nen till de läroverk, som finnas i städerna De fleste föräl¬
drar bland allmogen hafva icke förmögenhet att bibringa sina
barn större bildning, än den de kunna erhålla i den vanliga
folkskolan, och flertalet, åtminstone i min hemort, anse all
vidare bildning för deras barn öfverflödig. Jag anser således,
att anslaget till de högre folkskolorna kan nedsättas och
medlen i stället användas till de vanliga folkskolorna. Att
bevilja anslag till skol-inspektörer, anser jag icke vara rätt,
ty de komma säkerligen icke att göra någon nytta, utan ett
sådant anslag skulle endast tjena till att bilda en ny tjenste-
mannacorps, såvida icke dertill användas prester, hvilka då
komme att resa omkring och göra påhelsningar hos sina vän¬
ner utan att göra några anmärkningar. Mitt yrkande blifver
således, att anslaget, till understöd för de högre folkskolorna
icke måtte blifva större, än Utskottet föreslagit, och att det
till arfvoden och resekostnader för skol-inspektörer tillstyrkta
anslag måtte helt och hållet indragas.”
Bolin från Stockholms, Lagergren från Gottlands, och Olof
Andersson från Vestmanlands Län instämde.
Den SS Juli.
Ayqvist: »Det är högst tget, hvad jag under denna
frågas behandling erfarit, alt, om representanterna från en
eller annan provins icke finna de högre folkskolorna lampliga,
desse icke utan afvoghet skola vilja lilifita, alt andra provin¬
sers innevånare begagna sig af deni. Dä under förmiddagens
plenum fråga här i Slandet förevar om anslag till ett läroverk
i köpingen Örnsköldsvik, satte jag mig icke deremot, emedan
jag ansåg det vara nyttigt, och *tf samma skäl anser jag, alt
icke någon bör sätta sig emot inrättandet af högre folkskolor
på sådana ställen, der de befinnas vara lämpliga.
1 öfrigt anhåller jag, derest 63:dje punkten kommer att
återremitteras, få fästa Utskottets synnerliga uppmärksamhet
på den omständigheten, att Utskottet, sedan det föreslagit för¬
höjning i fölkskolelärarnes lön till 400 K:dr, uti moni. 3 af litt.
c tillstyrkt, att denna förhöjning icke må lilldelas mer än en
lärare inom hvarje församling. Således skulle, örn flera lärare
finnas inom en församling, endast en af dem få sin lön höjd
till 400 R:dr, oaktadt de alla hafva samma åliggande, bestyr
och ansvar. Olarnplighefen häraf är så i ögonen fallande, att
den bör inses af en och hvar, och derföre påyrkar jag ändring
äfven derutinnan.
Uhr: »Hvad Utskottets förslag under litt c angår, är
jag af alldeles motsatt mening med Hedström, fy dä han föl-
klarat sig anse det vara lika godt, att barnen från landet
sandas till läroverken i städer, hyser jag den föreställningen,
att det är vida bättre att hafva dem på landet i den friska
landtluften, än att sända dem till städerna, der de ofta nog
förderfvas och blifva rännstensungar eller sprätlhökar. Jag
kan icke heller instämma uti de fisigter, som blifvit uttalade
af Paul Åndersson och Rosenberg, hvilken nu på slutet sökt
slingra sig ifrån sitt föregående yttrande, utan jag önskar all
möjlig framgång åt den motion, som vid Riksdagens början
af Rosenberg väcktes och uti hvilken flertalet afStändets Le¬
damöter instämde, och hvilket han är generös nog att till och
med erkänna.»
Anders Gudmundsson: »Jag får förklara, att jag unnar
den vanliga folkskolan alla de fördelar, of hvilka den kan
komma i åtnjutande, men jag anser, såsom jag förut yttrat,
att man icke derför bör motsätta sig anslag till den högre
folkskolan.»
^Rosenberg: »Jag är tacksam emot dem, som påyikat
att fölkskolelärarnes löner måtte bestämmas till 400 R:dr, och
emot dem, som varit sä liberala, att de påyrkat hela den per¬
sonliga skyddsafgiftens användande till folkskolorna, men jag
kan icke medgifva, ett ju icke någon strid kommer att uppstå
240
Den 25 Juli.
emellan don högre och den vanliga folkskolan. För min del
har jag mera ömhet för den i 1842 års författning omnämnde
folkskolan, än tor någon af de andra, men här höres man i
allmänhet rigta sina hugg emot den vanliga folkskolan, såsom
ville man helt och hållet lemna den pä båten. Utan att vilja
uppgifva någon viss person, tror jag, att många, åtminstone
inom det Högv. Ståndet, icke skulle med onlida ögon se, att
Svenska Bonde-Ståndet höjde sin röst emot nämnda skola.
Jag önskar, att en allmän folkbildning må kunna åstad¬
kommas, men just derföre, att den folkskola, som är in¬
rättad i enlighet med 1842 års förordning, lemnar lika tillfälle
åt den fattige, som åt den rike, att erhålla en sådan bildning,
synes den vara en vagel i ögat för mången. Hela denna fråga
hvilar ytterst på den omständigheten, huruvida vi kunna fä
hela den personliga skyddsafgiiten anslagen til! folkskolevä¬
sendets befrämjande, hvilket jag för min del önskar, utan att
dock våga hoppas särdeles mycket i detta afseende.”
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län in¬
stämde.
Hedström; ”Jag tror, att flera af oss minnas från förra
Riksdagen, att Preste-Ståndet. var egentliga orsaken dertill, att
en del af den personliga skyddsafgiften blef anslagen till andra
ändamål, än vi önskade. Jag vidhåller ännu hvad jag förut
yttrat, att få af allmogen hafva råd att bibringa sina barn
någon högre bildning och att de, som hafva råd dertill, om
icke heldre, åtminstone lika gerna sända dem till läroverk i
städerna, ty de kunna lika lätt blifva sprälthökar pä landet,
som uti staden. Att folkskolelärarnes aflöning varder bestämd
till 400 R.-dr, vill jag icke motsätta mig.”
Nyqvist: ”.lag har ännu icke på landsbyggden sett, att
pojkar gå med käpp, röka cigarr och hafva kortleken i fickan,
men sådant inträffar ofta i städerna. Dessutom blifver det
alltid mindre kostsamt för föräldrarne att halla sina barn i
skolan på landet, och jag är fullt öfvertygad derom, att i och
med detsamma, som man på landet får inrättade högre folk¬
skolor, skall den motvilja, som åtskilliga personer kunna hysa
emot dem, upphöra. Uti dessa högre skolor kan icke någon
intagas utan en viss grad af underbyggnad, hvilken skall vin¬
nas i den vanliga folkskolan; och då vi, genom att ställa så till,
att vi kunna få sådana högre skolor inrättade på landsbygg¬
den, befordra upplysningens sak, förklarar jag, att jag, i mot¬
sats enrot Rosenberg, vill till nämnde skolor bibehålla det an¬
slag, som Rikets Ständer förut meddelat.”
C. A. Larsson: ”Jag har icke begärt ordet, för att
apostrofera någon, ty jag respekterar hvars och ens åsigter,
Den Juli.
241
men det har icke kunnat undfalla min uppmärksamhet, att det
förefinnes en ganska stor skillnad emellan de åsäter, som Ro¬
senberg uti sin, vid Riksdagens början väckta, motion fram¬
ställt och dem han nu uttalar, och jag för-tär icke huru han
uti sin nämnda motion kunde sä ampelt förorda folkskole¬
väsendets befrämjande, derest dian funnit den högre folksko¬
lans inrättande vådligt. Emellertid hoppas jag, att han icke
sätter sig emot det understöd af 12,000 II:dr, som Utskottet
tillstyrkt, att under kommande Statsregleringsperiod utgå. För
de så kallade roleskolorna fruktar jag icke, ty det är ju alltid
en fördel, att barnen, då de insättas i den vanliga folkskolan,
redan inhemtat de första grunderna eller, sorn man säger,
lärt sig a-b-c-d, hvarigenom lärarens besvär icke obetydligt un¬
derlättas. I min hemort har man fatt något understöd af
Staten ehuru det satt hardt inne, men många kommuner, som
icke kunde uppfylla de för understöds erhållande föreskrifna
vilkor, halva deraf blifvit i mistning. Att småbarnsskolan och
den högre folkskolan skola undergräfva den vanliga folksko¬
lan, tror åtminstone icke jag.»
Ehuru sympathierna för den högre folkskolan för närva¬
rande icke äro särdeles stora, är jag fullt öfvertygad, att det
i nämnda afseende skall blifva mycket bättre framdeles, sedan
dess verkningar blifvit kända, och jag yrkar derföre, att de till
understöd för högra folkskolor tillstyrkta 12,000 R.-dr måtte
få qvarstå, samt att nämnda medel, derest församlingarne icke
anmäla sig till deras erhållande, mätte användas till den all¬
männa folkskolan; och som i sådant fall icke någons rätt
varder för nära trädd, hoppas jag, att Ståndet måtte godkänna
detta mitt förslag.
Tjernlund från Vester-Norrlands Län instämde.
Pehr Nilsson: »Det är egentligen emot litt. h, sorn jag
vill uppträda med anmärkning, ty uti den punkten anser jag
att Ståndet bör fatta beslut i enlighet med hvad Professor
Carlsson uti sin motion föreslagit, eller att 100,000 R:dr måtte
afsättas till folkskolelärares pensionering. Om nämnda summa
af de nu inbesparade medlen afsättes för sådant ändamål,
anser jag den vara bättre använd, än om den öfverlemnas
till Riksgälds-kontoret. Ifrågavarande pensions-förening, örn
den kommer till stånd bör vara gemensam för hela riket, ty
på sådant, sätt blifver förvaltningskostnaden betydligt mindre,
än om den inrättas stiftsvis, och dessutom fä församlingarne
lättare att deruti ingå och blifva mindre bundna af sådana
stadganden, som hittills varit gjorda.»
Flera af Ståndets Ledamöter hördes insfämma.
Bonde-St:s Prot. vid 1S59 — fiO ören* Riksdag. VII. 16
242
Den 25 Juli.
Hedström: »,Ja.g kan icke förena .mig uti den åsigt,-sam
Pehr Nilsson nu uttalat, utan jag anser, att folkskolelärarne,
när de nu komma i åtnjutande af högre lön, kunna sjelfve
tillskjuta medel till en pensionsfond, utan att Staten behöfver
dermed betungas. Jag tror dessutom icke, aft besparingarne
blifva så särdeles stora, sedan från dem afdrages den icke
obetydliga summa, som blifvit föreslagen till förhöjning i folk—
skolelärarnes löner. Alla momenten i denna punkt böra, enligt
min åsigt, återremitteras för sammanhangets skull och på det
att man må se, huru mycket medel, som finnes att dispo¬
nera.»
Holmlin: »Jag är Utskottet tacksam för det besked
jag fått, att det icke åligger Statsverket att göra några upp¬
offringar för sådana ändamål, som deni jag uti min motion
föreslagit, men jag får på samma gång tillkännagifva, det jag
anser ntt det skulle hafva varit mycket bättre, om Utskottet
åberopat samma skäl, dä det var fråga om anslag till Thea¬
tern.»
Nyqvist: »Jag instämmer med Pehr Nilsson och tror,
att, om ock folkskolelärarnes löner ökas till 400 R:dr, de icke
af nämnde summa kunna afsätta något till sin pensionering,
och dessutom blifva de folkskolelärare icke många, som komma
i åtnjutande af denna löneförhöjning, för såvidt icke försam¬
lingarna vilja tillskjuta några medel. Härförutan böra vi be¬
sinna, att vi, derest förslaget om folkskolelärarnes pensionering
vinner framgång, kunna hafva godt hopp att erhålla bättre skol¬
lärare. Emot mom. 3, under litt. c, hyser jag stora betänkligheter,
emedan dess antagande kan leda till mycken orättvisa, liksom
jag finnér det vara ganska obilligt, alt en folkskolelärare, sorn
har 7, 8 å 10 gånger mera göromål, än en annan, icke skall
åtnjuta större aflöning än denne.»
Ola Lasson och Jöns Hånsson från Kristianstads Län in¬
stämde.
Pehr Nilsson: »De medel, som nu äro i fråga, äro så¬
dana, som blifvit vid sista Riksdag anslagna, men sedermera
besparade, och dessa medel har Kongl. Majit föreslagit skola
ryckas från det ändamål, till hvilket de blifvit anslagna samt
öfverlemnas till Riksgälds-kontoret. Vi böra väl, om möjligt
är, söka rädda dem. Om en folkskolelärares lön varder be¬
stämd till 400 R:dr årligen, så biifver han i bättre tillfälle att
ingå uti den föreslagna pensionsinrättningen, för hvilken den
ifrågavarande summan, 100,000 R:dr, endast skulle utgöra en
grundfond. För min del tycker jag, att en folkskolelärare, då
harr för ålderdom och försvagade krafter icke mera kan fort¬
sätta sin verksamhet, bör vara tillförsäkrad en någorlunda
De/i 25 Juli,
243
hygglig pension, likasom försa tillingarne böra i möjligaste måtto
slippa titlefvade skolmästare; och det är af sådan anledning,
sorn jag ock finnér det vara nödigt, att de medel, sorn Rikets
Ständer en gång anslagit, varder bibehållna till folkskolan och
till orkeslösa folkskolelärares pensionering.»
De flesta af Ståndets medlemmar hördes häruti instämma.
Sköldberg: »Inom Utskottet har jag satt mig emot be¬
viljandet af 100,000 R:dr fi^folkskolelärares pensionering, dels
derföre att ännu ieke något reglemente finnes för cn sådan
pensions-inrattning, dels ock af den anledning, att folkskol-
lärarnes löner äro så små, att de icke medgifva något till¬
skott till nämnde inrättning, hvilket väl lärer blifva behöflig!,
enär räntan å förenämnde 100,000 R:dr icke lärer, utan till¬
skott, vara tillräcklig för pensioneringens bestridande. Om till
denna pensions-inrattning försämlingarne skulle vara förbundne
att tillskjuta hälften, och folkskolelårarne den andra hälften af
det erforderliga beloppet, skulle sådant icke vara lämpligt och
måhända ofta nog försummas, ty jag fruktar, att församliu-
garne ofta nog vägrade att göra tillskott derföre, att de icke
veta, huru länge deras folkskolelärare kommer att stanna inom
församlingen, samt att skolläraren icke heller ginge in på att
göra något sådant tillskott, emedan han möjligen tänkte sig
kunna få någon bättre lägenhet. Emellertid anser jag, att om
någon pensions-inrattning skall komma till slånd, en särskild
bör inrättas för hvarje stift, ty en pensions-inrattning. som
skulle omfatta hela landet, komme att fordra en alltför kost¬
sam förvaltning, då dertill en ny tjénstemannakorps sannolikt
mäste bildas. Jag finner det af sådan anledning vara klokast
att godkänna hvad Utskottet under litt. h tillstyrkt. Jag tror
icke, att hittills någon gammal skollärare behöft lida nöd, ty
han har alltid fått hjelp och understöd af de många, sorn han
undervisat; sämre är det då i allmänhet för folkskolelärarnes
enkor och barn, för hvilkas pensionerande jag heldre önskat,
att något af de här ifrågavarande medlen blifvit användt.é
Jöns Pehrsson från Blekinge Län instämde.
Olof Nilsson från Vesterbottens Län: »Jag missunnar
icke folkskolelärarne de löner, som de förtjena, men jag vill
icke medgifva dem någon pension, ty då skulle man snart få
tusendetals pensionärer på halsen utom den olägenheten, att
skollärarne skulle försöka att, så fort som möjligt, blifva fri
från sin befattning och komma på pensions-staten.»
Jonas Andersson: »Jag vill fästa Ståndsbrödernas upp¬
märksamhet deruppå, att här är fråga om medel, som blifvit
besparade på de förut gjorda anslagen, så att vi, genom be¬
viljande af hvad Professor Carlsson föreslagit, icke göra någoti
244
Den 25 Juli.
inkräktning på anslag gjorda vid denna Riksdag. För min
del tror jag det vara nyttigare för församlingarne oell sko¬
lorna, om medlen användas till det ändamål, för hvilket de
blifvit anslagne, än om de öfverlemnas till Riksgälds-kontoret.
Alla de af Sköldberg uppräknade olägenheter kunna afhjeipas
genom reglemente oell sådana bestämmelser kunna göras, att
det icke. lemnäs till folksknlelärarens godtfinnande att afgöra hu¬
ruvida han skull i peusions-förenirigen ingå eller icke.»
Raul Andersson och Rosenberg instämde.
Heurlin ; ».lag har en gång förut gifvit min åsigt i denna
fråga tillkänna och jag har nu icke begärt ordet för att öka
diskussionen, utan endast för att anhålla, att, om den skall
fortsättas, ljus må tändas i plenisalen, enär vi hafva så skumt,
att vi knappt se hvarandra. Dä man emellertid icke nu torde
kunna verka något mera genom vida och länga tal, torde det
vara bäst att ju förr, desto heldre, alsima diskussionen.»
Hedström: »Efter de upplysningar, som nu blifvit med¬
delade af Pehr Nilsson och Jonas Andersson, afstår jag från
mitt yttrande om pensions-inrättningen samt förenar mig uti
hvad nämnde Ledamöter derom yttrat.»
Nyqvist: »Jag får upplysa, att församlingarne i min hem¬
ort redan under loppet af flera år gjort inbetalningar för sina
folkskolelärares pensionering, och jag är öfvertygad, att, omen
sådan grundfond, som här är i fråga, varder bildad, man med
mycket större nöje skall fortsätta med inbetalningarne; och får
jag förklara, att jag anser folkskolelärarnes enkor äfven böra af
pensions-inrättningen blifva delaktige.»
C. A. Larsson: »Sedan Hedström nu återkallat hvad
han yttrat, angående folkskolelärarnes pensionering, återstå en¬
dast Sköldberg och Olof Nilsson, som yttrat sig deremot. Af
sådan anledning hemställer jag till dessa sistnämnde, att de
måtte, såvida de icke anse det vara bättre, att folkskolelärarne
komma fattigvården till last, afstå från sina påståenden och
förena sig uti hvad Pehr Nilsson yttrat och hvilket de flesta
Ledamöterna hörts gilla.»
Lars Magnus knutsson från Östergöthlands och Sandstedt
från Jönköpings Län instämde.
Öfverlägg ningen var fulländad; och då Talmannens pro¬
position på bifall till hvad Utskottet under litt. b, c, d, e, f,
g och h föreslagit med nej besvarades, fattade Ståndet, uppå
derom af Talmannen framställd förnyad proposition, följande
beslut:
Hvad Utskottet föreslagit under litt. b, c, d, e och f åter¬
remitterades med förklarande, att Ståndet vidhöll sin vid re¬
missen af Sven Rosenbergs från Kristianstads Län motion ut¬
Den SS Juli.
245
talade åsigt, att hela skyddsafgiften borde användas till folk¬
undervisningens befrämjande och pä det sätt, att socknarnes
begagnande of medlen i möjligaste måtto underlättades.
Utskottets hemställan under litt. g afslogs af Ståndet, som
beslöt, att för det ifrågavarande ändamålet skulle, i enlighet
med Kongl. Maj:ts nådiga framställning, få användas de under
nuvarande Statsreglerings-period uppkomna besparingar.
Äfven Utskottets under litt. h förekommande hemställan
blef afslagen af Ståndet, sorn, för sin del, beslöt, att det ifrå¬
gavarande beloppet, 100,000 R:dr, måtte få afsättas af de uti
nästföregående morn. omnämnda besparingar.
litt. i bifölls.
§ 3.
Det i Ståndets plenum den 11 i denna månad förda pro¬
tokoll godkändes.
§ 4-
Till bordläggning första gången anmäldes:
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 31;
Lag-Utskottets Betänkande N:o 40; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden
Nrris 123—128.
§ 5.
Nedannämnde från resp. Med-Stånden ankomne proto¬
kolls-utdrag föredrogos och lades till handlingarne, nemligen:
från Höglofl. Ridd. och Adeln N:ris 3ö6—365;
från Högv. Preste-Ståndet N:ris 343—353 samt
från Väliofl. Borgare-Ståndet 353—364,}.
Deremot begärdes nedannämnde protokolls-utdrag på bor¬
det, nemligen :
från Höglofl. Ridd. och Adeln N:o 355 och
från Högv. Preste-Ståndet N:o 342.
Ståndet åtskiljdes härefter kl. £ till 11 e. m.
In tidem
N. A. Fröman.
Den 27 Juft'.
Den 27 Juli.
Plenum kl. © e. nt
§ >•
Efter skedd föredragning remitterades till Ståndets En¬
skildt;» Utskotts behandling ett af Jöns Pehrsson från Ble¬
kinge Läu nu iugifvet skriftligt anförande, så lydande:
»Då de tre öfriga Riks-Ståndens beslut angående brän-
vins-lagstiftningen förmodligen snart nog kommer att, såsom
Rikets Ständers, framläggas i ett förslag af Expeditione-Ut-
skottet till underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, så anserjag
tiden vara inne för Bonde-Ståndet att pröfva, om det bör
under tystnad och overksamhet med resignation underkasta sig
sjelf, nationen och lagstiftningen nämnde beslut, eller om det
ännu bör i elfte timman begagna den rätt, som hvarje Riks¬
stånd eger, och uti en enskild skrifvelse till Kongl. Maj:t fram¬
hålla de betänkligheter, som resa sig mot en del af de be¬
stämmelser, hvilka de tre Stånden beslutat, samt uttala en
protest emot att på ekonomiska lagstiftningens väg afskaffa
den i Regerings-Formens § 60 omförmälda och stadgade hus-
behofsbränneri-bevjllningen.
För min egen del tror jag någon tvekan i detta afseende
icke böra uppstå. Så länge någon laglig utväg finnes att söka
förekomma bestämmelser, som man anser vara orättvisa eller
okloka, är det väl en oafvislig pligt att dertill uppbjuda ali
förmåga, och om bemödandet icke krones med framgång,
återstår dock att protestera emot hvad man anser såsom en.
rättskränkning.
Ett i grundlagen befintligt stadgande, § 60 Regerings-
Formen, nämner uttryckligen husbehofs-brännerimedlen såsom
en af de bevillningar, hvarmed Statens tarf utöfver de ordi¬
narie inkomsterna skall fyllas. Denna bevillning måste således,
så länge grundlagen i detta afseende är oförändrad, finnas
Den 57 Juli.
247
bland Statens inkomster, oell stadgandet derom tillkom, efter
många godtyckliga omkastningar i bränvins-lagstiftningen, för
att åt husbehofs-bränningen, sådan den förstods vid grundla¬
gens stiftande, gifva ett slags grundlagshelgd. Det kan således
icke utan kränkning af det; samhällsfördrag, som de fyra
Riks-Stånden vid 1809 års Riksdag nied hvarandra och med
Konungen ingingo och antogo, på direkt eller indirekt sätt
upphåfvas eiler undanrödjas i annan ordning, än för grundlags¬
förändringar är stadgadt. Att genom dea ekonomiska lag¬
stiftningen undanrödja grundlagens föreskrift eller göra den
till en död bokstaf, sätta ångbränneriinedel i stället för hus-
behofs-brännerimedel och sålunda göra en hel stor samhälls¬
klass oförmögen att begagna den industri, som vid samhälls¬
fördragets ingående och antagande särskildt tillförsäkrades den
genom stadgandet, att husbehofs-brännerimedel skola finnas
och användas till Statens tarf, innefattar ett så djerft och obe-
rättigadt försök till kränkning af den ömsesidigt öfverenskomma
och af alla parter högtidligt besvurna grundlagen att man aldrig
borde kunna förutsätta, det någon i Svenska lagstiftningen
ingripande myndighet, vare sig Regering eller Riks-Ständ
kunde hylla detsamma eller vilja dertill lana sig. Och likväl
hafva nu de tre öfriga Stånden beslutat anhålla om ett förbud
emot bränning af mindre än 300 kannor dagligen, det vill
säga, ett förbud emot husbehofs-bränningen, ett undanrödjande
af husbehofs-brännerimedels tillvaro, då likväl med sådana,
bland andra, Statens tarf skall fyllas.
En sådan anhållan innefattar icke blott ett försök till en
grundlagskränkning, utan är derjemte orättvisligen nedtryc¬
kande för Svenska allmogens rätt samt helt och hållet stri¬
dande mot de grundsatser för den industriella lagstiftningen,
hvilka man under de sednare tiderna såväl här i landet, som
öfverallt i den bildade veriden, måst skänka sitt erkännande
och alltmer taga till regel, jag menar den statsekonomiska
Vetenskapens fullt bevista sanningar.
Af ålder ägde den jordegande allmogen att fritt förfoga
öfver sina produkter och att på sina gårdar företaga hvad
slags arbeten den behagade, samt att sedermera till andra fritt
aflåta hvad den hade kuunat frambringa. Det var i full ut¬
sträckning den industriella friheten med sin fria täflan, sådan
statsekonomien nu fordrar den utaf en sund lagstiftning. Men
småningom kommo stånds- och kastintressen att göra intrång
på de fria männens rätt till aflåtande af hvad, som kunde,
frambringas. At städer och korporationer skänktes privilegier,
sorn förbehöllo dem uteslutande rätt att till salu hålla vissa
varor, hvilkas tillverkning sålunda blef hufvudsakligen stads-
248
Dan 27 Juli.
nmnnanäring. Någon egentlig inskränkning i allmogens till-
verkningsratt eller befogenhet att till eget eller husets behof
frambringa hvad vara sorn helst, lärer väl dock icke kunna
uppvisas förr än sednare tiders experimentet i bränvins-lag-
stiftningen erbjuda prof derpå, och denna tillverkningsrätt er¬
kändes formligen och utan undantag genom 1846 års handt-
verks-ordning, sorn tillika i allmänhet återskänkte allmogen
den förut i viss mån inskränkta rättigheten tiil afsalu. Brän-
vinsbränningen var en af de få industrigrenar, sorn framgent
förbiet’ föremål för särskild un da rifa g s-lagstiftning och som icke
ens fick bedrifvas till eget och underhafvandes behof i annan
ordning, än som stadgades för tillverkning äfven till afsalu.
Efter statsskickets utveckling i en centraliserande byråkralisk
anda hade nemligen med den oupphörligt tillväxande embets-
mannahopen äfven uppstått elt tiilvexande behof åtgärder och
bevillningar. Bland dem var bränvins-bevillningen. För denna
bevillnings skull, för statsinkomstens skull, b le f bränvinstill-
verkningen ursprungligen föremål för särskild lagstiftning och
fortfar att vara så ännu. En af mäktige privilegierade klasser
och synnerligen en till tusental tillväxande embetsmannaskara
beherrskad allmoge hade icke förstått eller förmått hindra en
godtycklig regering att blanda sig uti den enskildta hushåll¬
ningen och börja reglementera för den så kallade fria man¬
nens rätt att använda sin egen jords alster. En enväldig Ko¬
nung ryckte till och med ål sig bränvinsbränningsrätten såsom
ett regale, men måste snart återlemna den till folket, likväl
först sedan allmogen derför åtagit sig till kronan en viss ärlig
utlaga. Denna utlaga är den i grundlagen omförmälde hus-
behofs-bränningsbevillningen, hvilken således med rätta bör
anses såsom återköpeskillingen för en tillverknings- och af-
yttringsrätt, som i ett samhälle med sunda statsekonomiska
principer aldrig borde vara någon medborgare förmenad. Med
detta återköp af den utaf Kronan från allmogen med makt¬
språk tagna och tilIvällade bränvinsbränningsrätten borde väl
ock för ali framtid rättigheten att, såsom föremål för husfliten,
tillverka och försälja bränvin i husbehofs-brännerier vara ga¬
ranterad och försäkrad; men nu vill man likväl, och oaktadt
denna rätt blifvit genom ett grundlagsstadgande bevarad, be¬
röfva allmogen detsamma.
Man åberopar, när Bonde-Ståndet gör anspråk på att
jorden skall befrias från någon börda, som tider af våid och
förtryck pålagt den, såsom förhållandet är med skjutsskyldig¬
heten, sorn jorden hitintills fått vidkännas, att egaren eller
hans förfäder köpt jorden med denna börda, och således ta¬
git den i beräkning vid uppskattningen af värdet och bestäm¬
Den 57 Juli.
249
mandet »f köpeskillingen, meri när det blifver fråga om att
beröfva jorden eller dess egare en rättighet, som icke alle¬
nast är en naturlig rätt och en integrerande del af sjelfva
egande-rätten, utan till yttermera visso blifvit särskildt åter-
forvärfvad genom åtagandet af en motsvarande utlaga, dä vill
man icke minnas, under hvilka förhållanden nuvarande ega¬
ren förvärfva! sin jord, då låtsar man sig icke ihågkomma,
hurusom en stor del af de nuvarande jordinnehafvarne eller
deras närmaste förfäder och fångesman köpt jorden just med
beräkning att rättigheten till husbehofsbränning Sr en från
kronan återköpt oell i det ömsesidigt öfverenskomma samhälls¬
fördraget, garanterad rätt. Då vill man göra jordegaren» rätt
till noll och öfverlåta den tili deni, som ega nog stor kapi¬
talstyrka att utöfva deri i viss stor skala. Ar sådant icke en
af de mest uppenbara och upprörande orättvisor?
Sveriges allmoge kan icke, efter att en gång under en¬
väldets tider hafva varit offer för ett sådant våld och tvingats
återköpa den fria dispositionsrätten öfver sin jords alster med
åtagandet af en dryg bevillning, nu åter, sedan dess sjelfstän¬
dighet blifvit mera betryggad, dess upplysning och sjelfakt¬
ning stigit, stillatigande låta de tre Stånden föranleda en så¬
dan orättvisa enrot, jordbrukaren. Det vore att erkänna sig
förnedrad till en viljelös massa under dem, som hafva ona¬
turliga privilegier alt tacka för ett orättmätigt inflytande på
lagstiftningen. Sä djupt kan icke Svenska allmogen sjunka.
Och för denna orättvisa förebära de, sorn vilja beröfva
allmogen dess rätt. att de afse det allmännas val, nykterhe¬
tens, sedlighetens och det allmänna välståndets höga intres¬
sen. Liksom skulle någon orättvisa kunna befordra allmänt
val, sedlighet och välstånd! Hvilken grym villfarelse eller
hvilket motbjudande skrymteri!
Kan man icke. tinna att bränvinslagstiftningen bör hvila
på all lags santia grund oell byggas efter samma principer,
som alla andra lagar, den sanna rättvisans?
Ar bränvjriet ett verkligt ondt i och för sig, må man då
helt och hållet förbjuda det. Men är det endast dess miss¬
bruk. sorn är ondt, så må man inskränka sin lagstiftning till
förekommande af missbruken.
Då ingen kan förneka att lagen, genom att tillåta den,
äfven erkänner bränvinsbräuningen vara en loflig handtering,
sä måste det vara en dårskap att för densamma söka andra
grunder, än för all annan produktion. Och hvem vill väl nu¬
mera bestrida att vid all produktion är det tvä saker man al¬
ser, nemligen att åstadkomma god produkt för billigt pris, det
är så väl producentens, som konsumentens och det helas för¬
250
Den °2l Juli.
del? Jo de, som ifra för bränvinets fördyrande, under för¬
modan eller förebärande, att de derigenom skola lägga band
på fylleriet, samt vidare de, som påstå, att jordbruket och
jordens alstringsförmåga samt kreaturen och kreatursafveln
lida och försvagas genom bränvinsbräuniogen i mindre brän-
rerier.
Man tror sig verkligen genom att fördyra bränvinet kunna
hindra suparen att öfverlasta sig. Det är ett misstag. Supa¬
ren måste upplysas och förädlas, icke utarmas för att afhålias
från sin last. Den minskade förbrukning af spritdrycker, sorn
måhända visat sig på landsbygden, men icke, åtminstone icke i
någon betydligare grad i städerna, är tiil allra största delen
frukten af bättre begrepp om skammen och skadan af lasten.
Dessa begrepp utvecklades med stor hastighet och mycken
kraft under den för några år sedan så häftiga agitationen
emot bränvinet. För det råa djuriska njutningsbegäret, fol¬
den, som saknar egen kraft i viljan att motstå trängtan efter
en retande och för tillfället uppeggande dryck, är dyrheten
af densamma ett maktlöst hinder. Han uppoffrar annat för
att tillfredsställa sin åtrå och blir blott mera utarmad, mera
eländig och beroende genom sin last, till följd af det höga
priset för passionens tillfredsställande. Vinsten blir ingen hvar¬
ken för köparen sjelf eller samhället. Den ökade och på¬
skyndade fattigdomen inleder deremot suparen lätt i andra
nya laster, måhända i brott.
Men är det likväl icke endast suparen och hans ringa
återstod af moralitet, som fortare förderfvas genom ett konst-
gjordt högt pris. Afven mången, som gjort bränvinsbrännin-
gen till föremål för sin spekulation, frestas att inkasta sig på
det orättas väg, att söka kringgå lagen och undvika den öf-
verdrifna beskattningen. Så framkallas böjelsen att listigt un¬
dandraga sig lagstadgade skyldigheter, vördnaden för lagens
helgd försvinner, Jurendrejeri, smygbränning och lönnkrögeri
uppstå och florera med hela sitt följe af spioneringssystem
och angifvelser, försåtlighet, falskhet, misstroende och må¬
hända icke sällan vittnesköp och mened. Folkets bästa ka¬
raktersdrag, dess redbarhet, tillfogas ett frätsår, som dess¬
värre svårligen någonsin kan botas helt och hållet. Hvarken
sedligheten i allmänhet eller nykterheten särskildt vinner på
ett sådant lagstiftningssystem.
Hvad åter angår det menliga inflytande, som husbehofs-
bränningen skall utöfva på jordbruket, så är det i denna fråga
liksom i allt annat en sanning, att det beror på huru saken
bedrifves. Bränvinsbränningen kan både skada och gagna
jordbruket, och denna sats gäller för både stora och små
Den 27 Juli.
251
bränneriet-. Den kan verka olika på olika lokaler, den kan
också verka olika under lika förhållanden i öfrigt, om den
på olika rätt bedrifves.
Att föga utaf jordens närande beståndsdelar bortföres
från den jord, hvilkens jordalster på stället förvandlas till brän¬
vin och drank, bör för en hvar synas klart. Det aldra me¬
sta återgår der till jorden förmedelst spillningen efter de krea¬
tur, som till eti väsendtlig del af dranken hafva sin föda.
Deremot måste, om jordens alster i sin råa form bortföras
från gärden, för att på annat ställe förbrukas, det må vara
vid bränneriet- eller till annat, jorden småningom utmattas,
Detta har också erfarenheten visat i trakter omkring stora
bränneriet-, som uppköpt den kringliggande ortens jordalster,
äfvensom i orter, der spanmålen och rotfrukterna i större
mängd försäljas. Men härvid är det icke nog med förlusten
för en gård af spillningen efter de produkter, som i sin råa
form afyttra.?, man måste också ihågkomma, att sådana jord¬
bruksprodukters försäljning erfordrar dryga transporter, under
hvilka gödseln spilles på vägen samt menniskors och draga-
res arbetskrafter bortryckas från jordbruket. Deraf uppkom¬
mer sålunda en dubbel förlust för jordbruket. A andra sidan
måste det vara tydligt, att ju lättare transporterad den vara
är, som från gården försäljes, desto mindre tid, arbetskrafter
och närande beståndsdelar förloras då för den jord, på hvil¬
ken den frambringats.
Att drankfodringeu, tillämpad med förstånd och under¬
stödd äfven med annat foder, icke försvagar kreaturen, utan
tvärtom underlättar uppställningen af betydligare ladugårdar,
kan man numera icke förneka, då deremot å andra sidan må
erkännas, att en uteslutande drankfodring, liksom hvarje en¬
sidigt utfodringssält, kan för afvelsdjuren hafva sina menliga
följder. Det är missbruket af dranken, som bör utdömas, icke
det förnuftiga bruket.
Men i allt sådant kan endast den enskiltas praktiska er¬
farenhet och hans kännedom om olika kreaturs behof samt
ändamålet med deras uppfödande vara regulatorn. Det är
hans upplysta omdöme i dessa frågor, som bör bestämma,
till hvad grad och under hvilka förhållanden bränvinsbränning
och drankutfodring böra på hvarje särskildt ställe anses vara
förmånligare. Lagstiftningen kau icke med fördel inlåta sig
på att för alla orter lika bestämma och reglera när och i
hvilken skala denna industri bör utöfvas. Hvad som kan vara
mycket ändamålsenligt på ett ställe och en jordmån lämpar
sig ofta alldeles icke för cd annan ort och en annan jord¬
mån. På den jord, t. ex., som verkligen egnar sig bättre
252
Deri 27 Juli.
för potatis-odling, än för spanmålsproduktion oeii derjemte är
belägen aflägse från försäljningsplats, måste med vida större
fördel potates kunna på stället förvandlas till bränvin och drank,
än bortföras förmedelst en transport, sorn kan uppsluka va¬
rans hela värde. Härvid gäller liksom vid all produktion den
ofelbara national-ekonomiska grundsanningen, att den industri,
som framkallas af de naturliga förhållandena och som hvar¬
ken uppkoustlas såsom en drifhusväxt eller såsom ett ogräs
förqväfves genom tillkonstlade hinder, deri är också för den
enskilta, som för det allmänna, den nyttigaste, förmånligaste
och mest vinstgifvande. Tillverkningen af bränvin rättar sig,
liksom all annan produktion, efter förbrukningen, och denna
bör regleras af de enskiltas upplysta förstånd och sinne för
goda seder, hvilket åter väckes dels genom undervisning, dels
genom bildade medborgares exempel. Statsförmynderskapet
är i detfa afseende så godt som maktlöst och framkallar blott
bemödanden att tillfredsställa det låga begäret i trots af la-
garne. Inskränkes förbrukningen till följd af folkets stigande
upplysning och förädlade moralitet, då inskränker sig äfven
tillverkningen, och får den fria konkurrensen nedtvinga brän-
vinspriset till det minst möjliga, då slutar mången med att
bränna, emedan han derpå ej har någon vinst.
Det är härvid visserligen sannt, till en viss mån, att, en¬
ligt en allmän erfarenhetsregel, tillverkningen blir billigare i
ju större skala den kan bedrilvas, men begränsning finnes lik¬
väl. Råämnets transportkostnad kan stiga så högt, om det
behöfver hopsamlas frän allt för långa afstånd, att det blir
förmånligare låta tillverkningen ske i mindre skala på flere
håll. Endast fri täflan mellan stora och små verk kan gifva
tillförlitligt utslag om hvad i detta afseende är förmånligt,
och det leder endast till en påtaglig nationalförlust att härut¬
innan vilja allmänt reglementera.
Det kan vara lätt förklarligt att man för vigtiga statsän¬
damål nödgas uppdrifva höga skatter och att förhållanden
kunna förekomma, under hvilka man finner fördelar, öfver¬
vägande olägenheterna, af att lägga dessa skatter på en viss
del af industrien, der de, till exempel, måhända lättare kunna
utgå utan att väcka klagan och missnöje. Bränvinstillverk-
ningsskatten har sålunda blifvit uppdrifven till en höjd, som
ieke har någon motsvarighet i någon annan Svensk industri¬
gren. Dä första stegel togs till denna betydliga skatteökning
vid 1850 års Riksdag, hette det i Kongl. Maj:ts Proposition
N:o 23 af den 9 November, att »Kongl. Maj:t anser främsta
och naturligaste föremålet för användande af bränvinsskattens
öfverskottsmedel böra vara att, så mycket som möjligt, be-
Den 27 Juli.
253
.rämja landets jordbruk och boskapsskötsel, samt bereda säk¬
rare afsättlighet åt derifrån utgående alster. Såsom i sådant
hänseende maktpåliggande åtgärder kunna anföras: förbätt¬
randet af kommunikations-anstalterna inom riket, till åstad¬
kommande af lättare och hastigare transporter mellan pro-
duktionsorteroe’ och de tjenligaste afsättningsplatserne.» De
storartade företagen för lättade kommunikationer hafva val
icke enligt denna Kongl, förespegling blifvit utförda med brän-
vinsbevillningsmedlen, utan med i utlandet lanta penningar,
men huru rimmar sig bemödandet att åstadkomma lättare
transportmedel med ansträngningarne att tvinga den mindre
jordbrukaren att långa vägar föra sina råprodukter till dtn
förmögnare kapitalistens förbrukning? Är det icke att taga
ur den ena banden och lägga i den andra? Behofvet af lät •
tade kommunikationer är stort i vårt land, men att göra detta
behof ännu större synes i sanning föga klokt, helst då lanta
medel måste användas till dess uppfyllande. Meri bränvins-
tillverkningsskatten är för kommande statsregleringsperiod be¬
stämd, och jag vill icke yttra någon klagan öfver dess belopp.
Det är blott i fråga om sättet att kontrollera dess behöriga
utgörande jag anhåller få andraga några skäl emot kontrol¬
lörers anställande vid husbebofsbränneritr.
Om, såsom Kongl. Maj.t i Sin Proposition föreslagit, af-
verkningsförmågan för dygn beräknas till tre gånger panne-
rymden, då redskap utan mäskvärrnare användes, samt fyra
gånger pannerymden, dä redskap med mäskvärrnare begag¬
nas, så har man beräknat afverkningsförmågan så högt, att
0111 det än i verkligheten skulle blifva möjligt att uppdrifva
afverkningen till motsvarande kanntal. så blefve sådant en
följd blott af tillverkarens synnerliga flit och ansträngningar
och skulle det kunna lyckas någon bränneri-idkare att till
och med något öfverskrida detta kanntal, så inträffade sådant
blott undantagsvis och vore utan märkbart inflytande på det
stora hela. Att vid sådant förhållande för kontroll ä tillverk¬
ningen ställa på benen en armé af tusentals väktare, är i
sanning allt annat, än väl beräknadt. Do skulle ryckas från
sina andra sysselsättningar, för att vid brännerierna föra ett
improduktivt lif. Det blefve således icke nog med den di¬
rekta kostnad Staten finge vidkännas för deras aflönande och
som aldrig skulle kunna betäckas genom den högre afgift,
som skulle utgå af de få bränvinslillverkare, hvilka kunde
lyckas tillverka mera än beräknadt kanntal, samt med det
besvär och de kostnader bränneri-egarne förorsakades genom
kontrollörs-inrättningen; andra yrken, sorn förlorade derus bi¬
träde, fitigo så mycket dyrare betala de krafter, som skulle
254
Den 27 Juli.
ersätta dessa kontrollörer, hvilkas arbete vore förloradt för
national-industrien. Tid och besvär skulle af dem bortslösas
för ansökningar om anställning; ett begär att genom den ut¬
nämnande myndighetens gunst skaffa sig det lönande upp¬
draget skulle framkallas och utbildas, till stort men för den
sanna arbetshågen och för kärleken till oberoende; landshöl-
dinge-embetena skulle få ganska svårt, att finna lämpliga per¬
soner och du icke alla sökande kunde anses lämpliga eller
vinna anställning, skulle missnöje och afund uppstå, misstyd-
ningar och ovilliga utläggningar skulle slutligen göra makten
att förordna denna mängd tjenstemän obehaglig för den ut¬
nämnande myndigheten sjelf. Fördelarne af kontrollörers an¬
ställning blefvo inga, olägenheterna oberäkneliga, Vårt sam¬
hälle behöfver arbetande och närande medlemmar, de tärande
äro redan allt för mångå.
Jag har förut sökt visa den stora orättvisan uti att be¬
röfva jordegaren en rätt att förarbeta och afyttra sina pro¬
dukter på det sätt han finner för sig förmånligast, en rätt,
som han förvärfvat med sin jord. Det återstår att påpeka orätt¬
visan uti att med ett penndrag beröfva honom värdet af de
byggnader, brunsgräfningar, inventarier m. m., som han uti
beräkning att enligt Grundlagen ega en oantastlig rätt till hus¬
behofsbränning förskaffat sig. Kopparredskapen hlifver vid
jemförelse med det öfriga af mindre betydelse, och mången
skall genom ett sådant våld på sin egande- och nyttjanderätt
hotas med ruin.
Vid betraktande af allt hvad här ofvan anförts, tvekar
jag icke att föreslå Bonde-Ståndet att genom enskilda Ut¬
skottet låta uppsätta förslag till en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan:
att de utaf de tre andra Stånden beslutade nytt
bestämmelserna om minst 300 kannors bränvins-
tillverkning och kontrollörers anställning vid alla
brännerier icke måtte af Kongl. Maj:t bifallas eller
i den väntade bränvinsbrännings-förordningen upp¬
tagas, utan att Kongl. Maj:t vid utfärdandet af den
nya författningen måtte vidhålla sin uti den Kongl.
Propositionen till Rikets Ständer uttalade och af
Bonde-Ståndet biträdda åsigt, att skillnad bör fort¬
farande ega rum i bestämmelserna för fabriks-och
husbehofsbräoningen; att kontrollörer må anställas
blott vid angbrännerierna, och att tillverknings-
beloppet vid husbehöfsbrännerierne må beräknas
för dygn till tre gånger pannerymden, då redskap
utan mäskvärmare användes, samt fyra gånger
Den Ofl Juli.
255
pannerymden då redskap med mäskvärmare be¬
gagnas.
Det är alldeles otroligt att vår nådige Konung skall kunna
lemna denna Bonde-Ståndets anhållan utan afseende, ja jag
vågar påstå en ren omöjlighet, helst Bonde-Ståndets önskan
kommer, enligt de af mig här ofvan anförda grunder, att stödja
sig på Grundlag, rättvisa och billighet samt sunda statseko-
nomiska principer, ty hvad skulle val eljest dessa af vår nå¬
dige Konung så nyss uttalade, så vackra ord betyda: »Land
skall med Lag byggas, Ingen skall vara öfver lagen, ingen
skall sakna dess skydd. Deruti består den sanna, den möj¬
liga jemlikheten. och om dess upprätthållande kunnen J från
min sida alltid vara förvissade.» Det är ju endast ett sådant
skydd, en lika rätt för den fattige, som för den rike, för deri
mindre, som för den större jordegaren, jag här på ofvan an¬
förda grunder föreslagit Eder. mina Bröder, att hos Kongl.
Maj:t begära. Om remiss till Ståndets Enskilda Utskott an-
Jiålles.»
Häruti förenade sig August Andersson från Östergöthlands,
Nils Svensson, Jöns Månsson och Anders Pehrsson fran Malmö¬
hus, Nils Svensson. Sven Haraldsson, och Anders Trulsson från
Blekinge, Ola Lasson från Kristianstads, Sandstedt från Jönkö¬
pings samt Öström från Vestmanlands Län.
§ 2.
Vid fortsatt föredragning från och med 64 punkten af
Sfats-Utskottets Utlåtande N:o 123, angående regleringen af
utgifterna under Riks-Statens åttonde Hufvud-titel, bifölls fö¬
renämnde punkt, äfvensom hvad Utskottet under 65, 66, 67,
68 och 69 punkterna föreslagit.
I sammanhang med 70:de punkten föredrogs ett från
Vällofl. Borgare-Ståndet ankommet protokolls-utdrag, N:o
3643/j, innefattande inbjudning till öfrige Riks-Stånden att, i
likhet med hvad Borgare-Ståndet beslutat, bevilja anslag till
vanlig lön för anställande inom Helsingland af en veterinär¬
läkare med station å den ort inom provinsen, som af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, efter pröfning af sig dervid förete¬
ende omständigheter, framdeles kunde bestämmas.
I anledning häraf yttrade:
Olof Pehrsson från Gefleborgs Län: »Det är bekant att
Gefleborgs Län innefattar provinserna Gestrikland och Hel¬
singland äfvensom att inom liela länet icke finnes mer än en
enda veterinär-läkare, hvilken är stationerad inom det mindre
af förenämnde landskap, nemligen Gestrikland. Under sådana
förhållanden och då Helsingland ensamt innefattar eu areal
256 Den T Juli.
/
af 132 qvadratmil med 90,000 innevånare, synes mig allt skäl
vara för handen att jemväl inom denna provins en veterinär¬
läkare varder anställd. Utskottet har ej helier nekat hehof-
vet deraf, utan endast grundat sitt afslag å den omständig¬
het att station icke blifvit utsedd, men derom kan man vara
öfverfysad att Konungens befallningshafvande drager försorg.
Jag önskar fördenskull att Ståndet måtte ogilla Utskottets
förslag och antaga Borgare-Ståndets inbjudning.a
jErik Hansson från Gefleborgs Län instämde häruti.
Pehr Eriksson från Gefleborgs Län: »Lika med Olof
Pehrsson finner jag Utskottets skäl till afslag å det begärda
anslaget föga öfverty gande, och då den äskade summan är
så ringa samt behofvet deraf så i ögonen fallande bi fa 1 le r jag
för min del anslaget.”
Pehr Östman fran Vester-Norrlands Län: »Man behöf-
ver blott kasta en blick på den del af Sveriges karta, som
omfattar Gefleborgs Län, för att finna dithörande landskapers
vidsträckthet och inse behofvet att för åstadkommande af en
verksam sjukvård för den i dessa trakter talrika boskapen
anställa en veterinär-läkare i Länets norra del eller provinsen
Helsingland. Den ende veterinär-läkare, som nu finnes i Länet,
har nemligen sin station i Gefle, dit man från Länets norra
delar har många mils väg, hvilket vid inträffande häftiga bo-
. ' i
skapssjnkdomar kan vara till stort men. Summans ringhet
gör att man icke utan småaktighet kan neka anslaget och
livad Utskottets skäl beträffar, tror jag, lika med Oiof Pehrs¬
son, att Konungens Befallningshafvande i Länet nog drager för¬
sorg om inrättande af lämplig bostad för den föreslagne ve¬
terinärläkaren.”
Pehr Mattsson från Vester-Norrlands samt Olaus Eriksson
och Johannes Nilsson frän Götheborgs och Bohus Lån in¬
stämde.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: ”.lag medgifver
visserligen att 500 K:dr är en obetydlig summa och att ifrå¬
gavarande ort har behof af en veterinär-läkares anställande
derstädes, men jag tror likväl att man ej får förbise det skäl,
Utskottet anfört för afslag. Såväl i afseende på provincial¬
läkare, som djurläkare har man antagit den princip, att sta¬
tion bör vara utsedd, innan löneanslag för dylika tjänster be¬
viljas och jag mäste derföre motsätta mig, att man i detta
fall ofviker från förenämnde princip. Vid nästa Riksdag kan
ju orten vara beredd att uppgifva lämplig bostad för en ve¬
terinär-läkare och Rikets Ständer skola dä säkerligen bevilja det
önskade anslaget. Jag yrkar derföre att inbjudningen iägges
till handlingarna och att Utskottets Utlåtande godkännes.»
Den '21 Juli.
2o7
Pehr Nilsson fran Malmöhus Län: »Alt, såväl inom
ifrågavarande ort, sorn inom hela riket för öfrigt, slör brist
förefinnes på veterinär-läkare, inses allmänt och temligen ense
är man ock om orsaken dertill, nemligen att våra veterinär¬
skolor icke blifvit sä understödda, som vederbort. Ett annat
förhållande börjar dock numera inträda. Emedlertid torde i
förevarande fall de skäl, Utskottet anfört, böra respekteras, i
följd hvaraf jag yrkar afslag å inbjudningen och bifall till
Utskottets hemställan.»
Sven Heurlin ifrån Kronobergs Län: »De skäl Utskottet
anfört för afslag a ifrågavarande löneanslag, anser jag vara af
noll och intet värde, ty man kan vara fullt öfvertygad derom
att kommunen, i händelse löneanslaget beviljas, icke underlå¬
ter att anskaffa lämplig bostad.
Näst jorden är boskapen jordbrukarens dyrbaraste egen¬
dom, hvadan den på allt sätt bör skyddas. I)å härtill kom¬
mer, att inom Gefleborgs Län dess 90,000 innevånare besiLta
en mängd boskap och man somligstädes har ända till 15 mil
till Länets enda veterinär-läkare, inses lätt, hvilka svåta förlu¬
ster skulle drabba denna befolkning, om en boskapspest inom
orten uppstode. Jag anser derföre denna orts behof af veteri¬
när-läkare vara större än de fleste andra orters och antager
med tacksamhet Borgare-Ståndets inbjudning.»
Med Heurlin förenade sig Johannes Andersson från Skara¬
borgs, Johan Öström från Vestmanlands, Guslaf Holin från Up¬
sala, Gustaf Larsson från Stockholms och Olof Nilsson från
Vesterbottens Län.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag har mig
icke bekant, att inom något Län i riket mer än en veterinär¬
läkare utaf Staten aflönas, och deraf härrör äfven den brist
på dylik iäkarehjelp, som jemväl inom det Län, der jag har
min hemort, oaktadt detsamma icke är så vidsträckt som
Gefleborgs, låtit sig förnimmas. Till afhjelpande af dessa ola-
genheter bar man visserligen nu börjat beträda en annan ba¬
na, men jag kan dock icke giila att man på densamma upp¬
ställer sådana hinder, som Utskottet gjort i förevarande fäll.
De för afslag å den begärda veterinär-läkarelönen anförda skäl
förtjena nemligen icke någon uppmärksamhet, ty beviljas an¬
slaget, nog anskaffar Konungens Befallningshafvande, i samråd
med kommunen, lämplig bostad. Jag antager derföre inbjud¬
ningen.»
Häruti instämde Anders Pehrsson från Malmöhus, Erik
Christensson från Götheborgs- och Bohus, Gustaf Johansson från
Bvnde-St:s Prut. vid 1S59—60 årens Riksdag. VII 1?
258
Den 27 Juli
Kronobergs, öbom frén Norrbottens, och Johan Helgström frS n
Kopparbergs Län.
Paul Hedström från Vesternorrlands Län: ”Då jag
tillhör eri ort, der man har 25 å 30 mil till närmaste veteri¬
när-läkare, har jag haft tillfälle att se de stora förluster ett
sådant missförhållande kan medföra. Det synes mig derföre
att vi ieke böra afslå ifrågavarande inbjudning, helst Utskot¬
tets skäl för afslag ej kunna gillas. Måhända hade Utskottet,
om bostad blifvit uppgifven, ingått i pröfning af densamtnas
lämplighet och under förklaring alt den icke vore tjenlig jem¬
väl motsatt sig anslaget. Må vi derföre nu bevilja detta an¬
slag och öfverlemna åt Konungens Befallningshafvande att
litse plats för bostad.”
Pehr Erik Åndersson från Vestmanlands Län: »Före¬
kommen at Heurlin oell Hedström förenar ja» mig med dem
och antager Borgare-Ståndets inbjudning. Det är i mångå
täll lika nödvändigt att hafva en djurläkare, som en menni-
skoläkare, och jag beklagar blott att så få anslag i föreva¬
rande syftning blifvit vid denna Riksdag begärde, men hoppas
att vid nästa Riksmöte desto flera motioner i ämnet komma
att väckas.v
Georg Nyqvist från Vermlands Län: ”Lika med Pehr
Erik Andersson bifaller jag inbjudningen, ty derigenom kom¬
mer man kanske i tillfälle att framdeles inrätta åtminstone två
veterinär-läkarebestullningBr i hvart och ett af de större Lä¬
nen, hvaraf behofvet länge varit kändt.»
Jan Andersson från Kopparbergs Län instämde häri.
Robert Fredrik Gross fidin Kaimar Län : »Då jag un¬
der fyra års tid vistats inom Helsingland känner jag nogsamt
det stora behof denna ort har af egen veterinär-läkare. Man
måste nu i provinsens norra del söka sådan pä 25 mils af¬
stånd och följden deraf är, att man nödgas anlita qvacksalf-
vare, hvilka oftast mera skada an gagna. Dessutom sir den¬
na provins icke salbin utsatt för hästsjukdomen »springorna»,
hvilken, derest icke snar bot mellankommer, hastigt dödar.
Hvad Utskottets skäl, att station ej blifvit uppgifven, angår,
så lenioar jag det helt och hållet åt sitt värde, då läkaren
måste tillhöra hela provinsen och betrakta denna såsom sin
station.»
Anders "Eriksson från Elfsborgs Län: »Jag vill på in¬
tet vis förneka nyttan deraf att, en veterinär-läkare anstäl-
les inom Helsingland, men under nuvarande omständigheter
tror jag att det skulle medföra mera skada än gagn, ty man
måsta ovilkorligen fasthålla principen at! kommunen först vi¬
Den SI Ju/k
259
sar, att lämplig bostad blifvit anskaffad. Utan sadan lörman
får man dessutom ingen veterinär-iäkare mot 500 Halis lön.»
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Utan
att pä något sätt vilja underkänna vigten af veterinärläkares
anställande till erforderligt antal inom hvarje Län, kan jag dock
icke förbise nödvändigheten deraf att kommunerna, Konun¬
gens Befallningshafvande eller hushållnings-siillskaperna härvid
på förimnd noggrannt bestämma de pä dem beroende vilkor.
Skulle man eljest bevilja anslag till dylika tjensteniäns aflö¬
ning, så är föga säkerhet att man icke efteråt komitier med
ytterligare pretentioner pä Statens medverkan. Dessutom
finnas orter, sorn hafva större behof af veterinär-läkare än
den ifrågavarande och det. vöre en orättvisa mot dessa, om
man i detta fall skulle vika från antagna formaliteter.
Inom det Län jag tillhör har hushållnings-sällskapet reg¬
lerat saker af förevarande beskaffenhet innan man gjort fram¬
ställning 0111 statsanslag för löner.
Jag gillar saken, men förkastar den form, tinder hvilken
framställning oni anslag nu skett och yrkar fördenskull bifall
till Utskottets åtgörande.»
Sven Rosenberg och Torkel Nilsson från Kristianstads, Nils
Olsson från Malmöhus, Sven Haraldsson från Blekinge, Cari
Iwarsson från Hallands, samt August Andersson och Nils Fredrik
Andersson från Östergöthlands Län nied flere Ståndets Leda¬
möter instämde med Carl Anders Larsson.
Paul Hedström: »dag kan ej föreställa mig att örn
anslag beviljas provinsen Helsingland för anställande af en
veterinär-iäkare derstädes, denna provins, mer än andra, skall
komma i åtnjutande af samma anslag, förr än den uppfyllt
det vilkor, man säkerligen icke lärer underlåta att fästa vid
medlens erhållande, nemligen anskaffande af lämplig bostad
åt läkaren, och för min del tror jag att provinsen skall göra
allt hvad den kan. för att uppfylla ett dylikt vilkor.»
Pehr Erik Andersson: »Mig tyckes det Carl Andeis
Larsson är nog rädd att den äskade lönen, om den beviljas,
genom kommunens möjliga underlåtenhet att anskaffa bostad,
skall komma att under nästa statsreglerings-period ligga obe¬
gagnad, men jag tror icke man behöfver befara något sådant,
ty landskapets vidsträckta areal vitsordar behofvet, och för
dess fyllande underlåter man säkerligen icke att anskaffa så¬
väl bostad, som ock lönetillökning, ifall det ifrågasatta ansla¬
get skulle befinnas för litet att framkalla sökande till platsen.
Så har man inom Vestmanlands Län, utom hvad Staten au-
2'GO
Den Juli.
slagit, fått af egna medel tillskjuta 1,000 K:dr banko för en
veterinär-läkares aflönande. Jag yrkar fortfarande bifall till
inbjudningen.»
Östman från Vester-Norrlands och Josef Oscar Almgvist
från Norrbottens Län förklarade sig vara förekomna af Pehr
Erik Andersson och instämde med honom.
Carl Anders Larsson: »Pehr Erik Anderssons reson-
nemaog är i min tanke ett ytterligare skäl att låta bero vid
det resultat, hvartill Utskottet koinmit; ty anslår man under
nuvarande förhållanden 500 R:dr till veterinär-läkarelön och
denna summa sedermera befinnes otillräcklig samt kommunen
ovillig att fylla bristen, så kao Staten icke träda tillbaka och
återfordra hvad den en gäng beviljat, utan måste då lemna
ytterligare anslag till dess behofvet blifvit fyldt.»
Robert Fredrik Gross: »Möter ej annat hinder att bi¬
falla inbjudningen än det Larsson anfört, så skulle jag hem¬
ställa att denna inbjudning vilkorligen antages, nemligen så¬
lunda, att den äskade lönen skall utgå med förbehåll att kom¬
munen anskaffar bostad jemte den lönetillökning, som möjli¬
gen i framtiden kan erfordras.»
Diskussionen var nu fulländad och på derom af Talman¬
nen framställd proposition blef, med afslag å hvad Utskottet
hemställt, Vällofliga Borgare-Ståndets i ämnet gjorda inbjud¬
ning af Ståndet antagen.
71 :sta punkten samt 72 dra punkten litt. a, b och c, äf¬
vensom 73, 74, 75, 76, 77 och 78 punkterna biföllos.
79 punkten.
Härvid yttrade sig:
Sven Heurlin: »På det man en gång måtte få slut på
detta långsamma arbete är väl ej annat att göra än att be¬
vilja de begärda medlen; dock önskar jag att dervid må fä¬
stas det vilkor, att arbetet med detta anslag fullbordas och
att anslagstillökningen förthy må på extra ordinarie stat
bibehållas.»
Carl Anders Larsson: »Som det enligt mitt förmenan¬
de ej är maktpåliggande, huruvida Svenska Akademiens ord¬
boksarbete fortsattes eller ej, och man ännu icke sett något
prof på hvad man hittills i förevarande fall uträttat, så hem¬
ställer jag att endast det äldre anslaget 2,250 K:dr må fort¬
farande utgå, men att den begärda förhöjningen af 3,750 R:dr
ej må beviljas.»
Anders Andersson från stora Kopparbergs och Nils
Svensson från Kristianstads Län instämde.
I anledning af Larssons anförande erinrade Talmannen
att Utskottet endast hemställt, det redan tillförene beviljad
Dan 27 Juli.
261
tillökning i Svenska Akademiens anslag af 3,750 R:dr måtte
å ordinarie stat uppföras.
Paul Hedström: »Jag vill blott tillkännagifva att jag
motsätter mig den af Utskottet föreslagna förändring och yr¬
kar att förhöjningen i anslaget 3,750 R:dr fortfarande å extra
ordinarie stat bibehålies.v
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Lika med Hed¬
ström önskar äfven jag att det på extra ordinarie stat upp¬
förda anslaget må sålunda fortfarande utgå.»
Sven Rosenberg-. »Det af Heurlin föreslagna vilkor för
ifrågavarande anslag tror jag icke tjenar till någonting. Arbe¬
tet, som, om jas: ej missminner mig, redan varat omkring ett
halft århundrade, kommer säkerligen icke att ändock påskyn¬
das. Jag skulle derföre vilja föreslå att vi bevilja de på or¬
dinarie stat uppförde 2,250 R:dr och indraga den vid sista
Riksmöte beviljade tillökning 3,750 R:dr. Dermed tror jag
Svenska Akademien skall kunna reda sig, helst densamma
är tillförsäkrad vissa ganska goda inkomster genom privile¬
gium att utgifva post-tidningen ni. fl. skrifter.
Häruti instämde Anders Jonsson från Vermlands, Tjernlund
från Vester-Norrlands och Lagergren från Gottlands Län med
flere af Ståndets Ledamöter.
Garl Anders Larsson: »Då af Utskottets Utlåtande vi¬
sar sig, att Svenska Akademiens ordboksarbete gått så lång¬
samt, att man under 2 års tid icke hunnit uppsätta mer an
sju bokstäfver, hvilka således kostat en betydlig summa, får
jag an en gång förorda att Ståndet endast må bevilja det
äldre anslaget och indraga det vid sista Riksmöte medgifna.»
Vidare var ej att anföra och på derom af Talmannen
framställda propositioner beslöt Ståndet att 2,250 R:dr skulle
för Svenska Akademiens räkning fortfarande å ordinarie stat
uppföras, men för öfrigt afslogs hvad Utskottet i denna punkt
tillstyrkt.
Vid 80:de punkten litt. a, yttrade:
Garl Anders Larsson : »Då, såsom Vetenskaps-Aka-
demien upplyst, instrumenter till meteorologiska observatio¬
ners anställande redan blifvit inköpte, hemställer jag, om det
kan vara rimligt att Rikets Ständer till nämnde observatio¬
ners fortgång beviljar lika stort anslag, som då förberörde
inköp skulle göras. Jag tror att ett anslag af 6,000 R:dr må
i förevarande afseende vara tillräckligt.»
Sven Heurlin, Sven Guslaf Johansson från Jönköpings och
Anders August Andersson från Östergöthlands Län hördes häri
instämma.
262
Den 27 Juli.
Paul Hedström: »Jag vill blott tillkännagifva att jag
instämmer med Larsson och detta så mycket heldre, sorn pri¬
set å alimunohor, hvaraf Vetenskaps-Akadernien har att på¬
räkna en saker inkomst, sedan sista Riksdag blifvit förhöjdt.»
Josef Oscar Almqvist från Norrbottens Län : »Jag in¬
stämmer med Larsson, men anhåller att Ståndet mätte besluta
det de föresiagne 6,000 R:dr uppföras pä extra ordinarie
stat.»
Efter diskussionens slut blef Talmannens proposition på
bifall till Utskottets tillstyrkande i denna punkt med Öfvervä¬
gande Nej besvarad ; och beslöt Ståndet att endast 6,000
R:dr skulle på extra ordinarie stat för Vetenskaps-Akademiens
räkning uppföras.
80 punkten litt. b.
Ordet begärdes af Carl Anders Larsson, som yttrade:
»I denna punkt återfinner jag spåren af den penningeflod,
som vid sista Riksdag strömmade, och jag hemställer till mina
Ståndsbröder om vi äfven denna Riksdag skola låta samma
slöseri komma oss till last. För min del yrkar jag att det i
denna punkt omförmälda anslag må nedsättas till det belopp,
som näst före sista Riksdag utgick eller 3,300 R:dr.»
Anders Andersson från Kopparbergs, Sandstedt från
Jönköpings, Lagergren från Gottlands Län och en stor del af
Ståndets öfrige medlemmar instämde; hvarefter, på Talman¬
nens propositioner, Ståndet beslöt att nedsätta det föreslagna
beloppet 12,300 till den töre nästlidne Riksdag bestämda sum¬
ma 3,300 R.dr.
81 usta punkten litt. a.
Rörande denna puukt yttrade sig nedanstående Ståndets
Ledamöter:
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Såsom Leda¬
mot af Stats-Utskottet kan jag upplysa att inom Utskottet rne-
ningarne om denna puukt voro delade och att Utskottets be¬
slut tillkommit efter votering. Minoriteten, till hvilken jag
hörde, och hvars åsigt jag fortfarande vidhåller, ansåg att en
antiqvitets-intendent icke vore af beliofvet påkallad och att
en sådan icke skulle kunna uträtta iner, än för närvarande
gjordes, till skyddande af fornlemningar, hvadan man icke
ville bifalla de till nämnde tjensteman i denna punkt före¬
siagne aflönings- och resekostnadsmedel, och jag hemställer
derföre om icke Ståndet jemväl biträder denna åsigt.»
Nils Olsson från Malmöhus, och Johan Veiter Andersson
frän Elfsborgs Län instämde.
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Hvad den
föresiagne Intendents-befattningen angår, delar äfven jag An¬
Den 3*7 Juli.
263
ders Erikssons åsigt oin densammäs obehöflighet, men dere¬
mot tror jag att tor fornlemningars vård och bevarande myc¬
ket skulle kunna uträttas» om man dertill beviljar reseunder-
stöd för lämplige personer: och får jag således yrka afslag
å Utskottets hemställan om inrättande af en antiqvitets-inten-
deutsbefattning, hvaremot jag bifaller Utskottets förslag om
beviljande af 1,000 R:dr, att såsom reseunde,rstöd för forn-
lemningars uppsökande och vårdande till lämplig person ut¬
delas.»
Häruti instämde Hedström, Nettelbladt och E. M. Falk
saint Olof Larsson från Nerikes Län.
Garl Anders Larsson: »Jag hemställer till Ståndet, om
icke antiqvitets-akademiens förra anslag 850 R:dr må för dess
behof anses tillräckligt samt att, med beviljande af detta, vi
för öfrigt afslä Utskottets tillstyrkande i denna punkt.»
Tjernlund Dån Vester-Norrlands Län instämde.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Lika med
Larsson tror jag att de nya anslag, Utskottet tillstyrkt i före¬
varande fall, böra förkastas och att man endast må bevilja
hvad akademien tillförene åtnjutit, eller 850 R:dr, ty säker¬
ligen firo de flesta fornlemningar redan anträffade och värden
af dessa samt de fä, sorn möligen ännu äro oupptäckte, kan
med berörde anslag allt för väl bestridas.»
Olof Andersson och Nils Magnus Pettersson från Kalmar
samt förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Vermlands Län
instämde.
Sven Heurlin: »Jag är förekommen af Larsson och för¬
enar mig med honom.»
Garl Johan Svensén från Kalmar Län : »Då frågan om
fornlemningars upptäckande och bevarande i Utskottet förekom,
var man allmänt ense att ändamålet var af vigt; men huru¬
ledes detsamma bäst skulle vinnas, derom voro meningarna
delade, hvilket ock visar sig deraf, att Utskottets nu fram¬
ställda förslag tillkom genom den förseglade sedeln. För min
del anser jag dock att föga kan uträttas genom anstaltande af
en Intendent, åtminstone skulle en sådan få företaga ansen¬
liga resor, om ej hans verksamhet skulle förfelas, och då man
hittills icke uträttat så litet med hvad förut varit anslaget,
yrkar jag, att detta må anses tillräckligt och att livad derut¬
öfver äskas icke beviljas.»
August Andersson från Östergöthlands Län: »Om vi be¬
trakta statsutgifterna i deras helhet skola vi lätt finna att många
och stora anslag ännu återstå att fylla, sora bära mera skäl
för sig, än förevarande, hvadan jag förenar mig med dem, som
264
Deri T Juli.
yrkat, att endast hittillsvarande anslag må bibehållas, och hvad
Utskottet i öfrigt tillstyrkt afslås.»
Diskussionen var fulländad : och på Talmannens propo¬
sitioner beslöt Ståndet, med afslag å de i denna punkt till¬
styrkta anslag, att endast det förut bestämda beloppet, 850
R:dr, skulle fortfarande till Vitterhets-, Historie- och Antiqvi-
tets-Akademien utgå.
Hvad Utskottet i sednare momentet af punkten 81 äfven¬
som i punkterna 82. 83 oell 84 tillstyrkt, bifölls.
Punkten 85 föranledde diskussion, dervid sig yttrade:
Carl Johan Svensén; »Vid 1853—1854 års Riksdag be¬
stämdes Chefens för Ecklesiastik-departementet lön till 10,500
R:dr, hvarefter samma lön vid sisthållne Riksmöte förhöjdes
till 15,000 R:dr och nu hemställes att den må bibehållas vid
sistnämnde belopp; men för min del skulle jag önska, att
Ståndet ville bestämma densamnia till enahanda belopp, sorn
för öfrige Departements-chefer blifvit af Ståndet beslutadt. äfven¬
som jag hemställer, att samtlige professorslönerna måtte fast¬
ställas till det belopp, som för professorslönerna i Upsala är
vordet antaget eller 4,000 R:dr.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Ehuru Ståndet
redan genom ett förhastadt beslut afslagit Utskottets hemställan
om anslag till hyresersättning åt Chefen för Ecklesiastik-de¬
partementet, kan jag dock, för min del, numera icke fästa
något afseende derå, utan anser mig förbunden att hemställa,
det Ståndet, i öfverensstämmelse-med dess beslut, rörande öf¬
rige Departements-chefers löner, jemväl måtte fastställa före¬
nämnde Departements-ehefs att utgå med endast 13,500
Riksdaler.»
Carl Anders Larsson: »Lika med Anders Eriksson
tror äfven jag att, ehuru detta Stånd icke beviljat hyreser-
sättning till Chefen för Ecklesiastik-departementet, hans lön
det oaktadt icke bör bestämmas till högre belopp än 13,500
Riksdaler.»
Pehr Alisson från Malmöhus och Nils Svensson från Ble¬
kinge Län förenade sig med Larsson.»
Sedan diskussionen förklarats slutad antog Ståndet, på
derom af Talmannen gjord framställning, hvad Utskottet i
punkten 85 föreslagit med den förändring, att Departements¬
chefens lön bestämdes till 13,500 R:dr, och beslöt tillika att
hvad i punkten derefter yttras, skulle sättas i öfverensstäm¬
melse med Ståndets fattade beslut.
Punkten 86.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län erhöll på begäran ordet
och yttrade: »I öfverensstämmelse med hvad Ståndet vid be¬
Deri 27 Juli.
265
handlingen af Sjunde Hufvud-Tifeln redan beslutat, i afseende på
en del löneanslag, sinn under samma Hufvud-Titel innefattas,
hemställer jag att, på grund af Herr Björks vid förevarande
punkt afgifna reservation, Ståndet jemväl ville, med förka¬
stande af Utskottets förslag, såvidt det rörer de aflöningsanslag,
som för Ecklesiastik-departementets expedition blifvit uppförda,
besluta att samma anslag fortfarande måtte å extra ordinarie
stat uppföras.”
Vid härefter af Talmannen framställd proposition biföll
Ståndet hvad Utskottet i punkten 86 föreslagit, med vilkor,
att löneanslagen för Ecklesiastik-departementets expedition
icke skulle definitivt fastställas.
Punkten 87:
Härvid anförde:
Carl Anders Larsson: ”Det är ledsamt att erfara, det
anslag i så många år redan utgått från Statsverket till Up¬
sala akademis zoologiska museum, utan att dess samlingar
kunnat bringas i fullständigt skick. Ett sådant missförhållande
Synes mig snarare härleda sig från brist på god vilja, än brist
pä penningar, och då härtill kommer att universitetets Styrelse
i sin underdåniga framställning till Kongl. Majt, rörande före¬
varande fall, icke uppgifvit i hvilka afseenden muséets sam¬
lingar vore ofullständiga, tror jag det icke vara lämpligt att
ifrågavarande anslag beviljas.»
Talmannens proposition på bifall till hvad Utskottet i
denna punkt föreslagit besvarades med Nej; och hade Ståndet
alltså afslagit Utskottets hemställan.
Punkten 88 bifölls.
Punkten 89:
Carl Anders Larsson begärde ordet och yttrade : »Den,
som har aldrig sä liten erfarenhet af den våda, som är före¬
nad med trädgårdars flyttning, tror jag icke tvekar att afslå
hvad denna punkt i sådant afseende innehåller och hvad der¬
efter vidkommer do 33,000 R:dr, hvilka äskås till uppförande
af ett nytt växthus vid Lunds universitet, föreställer jag mig,
att ett dylikt hus icke är så nödvändigt, att man ju ej kan
afslå jemväl detta anslag.»
Pehr Ostman från Vester-Norrlands Län: »Jag är af
samma tanke som Larsson och tror, att man utan att såra sin
öfvertygelse kan afslå de i denna punkt begärda anslag. Åt¬
minstone böra vi invänta nästa Riksdag och då se till, om
måhända bättre tider i afseende på penningeväsendet in*
trädt.»
Efter diskussionens slut bief, uppå Talmannen» proposition,
Utskottets hemställan i Punkten 89 af Ståndet afslagen.
266
Den 27 Juli.
Punkten 90 bifölls.
Vid punkten 91, litt. a yttrade:
Anders Jonsson från Skaraborgs Län skriftligen:
»Nu föredragna punkten 91 af Stats-Utskottets Utlåtande,
N:o 123 mom. a, angående ett Statsanslag af 19,000 R:dr
Runt, för uppförande vid veterinär-inrättningen i Skara af ett
nytt sjukstall samt, ett mindre rid- eller motioneringshus, ma¬
nas jag lika mycket af intresse för en dylik anstalts försät¬
tande i det skick, att den ändamålsenligast motsvarar sin
ädla och vigtiga uppgift, som af skyldig pligtkänsla att verka
för den orts bästa, hvilken jag har äran och förtroendet att
representera, att obetingadt bifalla. Resultaterna af en dylik
inrättning komma dessutom ej blott den ort tillgodo, hvarest
den är belägen; hela södra och mellersta Sverige drager fördel
af den 1111 ifrågavarande, och då Fäderneslandet väl oafvis-
ligen är i behof af 2:ne inrättningar af detta slag och dessa
så utrustade, att högsta möjliga fördel af dem kan dragas,
synes, synnerligast beträffande Skara veterinär-inrättning, som
genom en enskild välgörenhet till större delen existerat, ingen
röst, minst inom detta aktade Stånd, böra höja sig emot Ut¬
skottets uti ifrågavarande Utlåtande mom. a gjorda tillsty^r—
kande.
Vidkommande mom. b i berörde Utlåtande, nödgas jag,
följdenligt med hvad jag ofvan yttrat, å Utskottets deruti
gjorda hemställan yrka afslag. Att nemligen förena veterinär¬
inrättningen i Skara med den i Stockholm blefve, enligt mitt
förmenande, ett felsteg, sorn framtiden, hvilken enligt natu¬
rens gäng nog blir en ännu ömmare målsman för de ädla
husdjuren, än vi gro, icke skall kunna underlåta att försona.
Ett sådant förenande låter sig icke heller göra med mindre
man vill förspilla den ädla gåfvan från enskid man, hvilken
vi hufva att tacka för tillvaron af Skara veterinär-inrättning.
Testamentet stadgar nemligen i otvetydiga ordalag, att den ej
utom Skaraborgs Län kan förläggas. Att under sådana för¬
hållanden underdånigast anhålla om en kommittés nedsättande
för häfvande af detta testamente och tillintetgörande af hvad
ett samhälles materiela utveckling oafvisligt kräfver, kan icke
annat än förvåna och synes vittna om ingenting annat, än att
tiden blott vurmar för kommittéer.
Jag bifaller således mom. a, men afslår mom. b, af Stats-
Utskottets berörde Utlåtande.»
Gustaf Johansson från Kronobergs Län: »Då vi nyss
beviljat ett större anslag till veterinär-inrättningens i Stockholm
behof, anser jag, hufvudsakligen stödjande mig på de skäl
Herr Björk i sin reservation anfört, det icke vara lämpligt att
Den 27 Juli.
267
för <U*t närvarande bevilja anslag till Skara veterinär-inrätt¬
ning.”
Pehr Nilsson från Malmöhus Lån: »Enär Utskottet i
sednare momentet af denna punkt tillstyrkt undersökning,
huruvida icke, för onödiga kostnaders undvikande och vin¬
nande af större fullständighet vid undervisningen genom lä-
rarnes sammanförande på ett ställe, förening kunde ske af
Skara veterinär-inrättning tued den i Stockholm, tror jag för
min del att, vi icke böra godkänna hvad Utskottet i detta
mom. föreslagit, helst man med nu befintlige sjuksfall och
andra byggnader vid Skara veterinär-inrättning, säkerligen kan
draga sig fram till nästa Riksmöte, då, om det utrönas att
förening af inrättningarne ej kan ske, man icke lärer under¬
låta att för byggnadernas fullkomnande bevilja erforderliga
medel.”
Flera af Ståndets Ledamöter instämde.
E. M. Falle från Skaraborgs Län : »Mig förefaller det
besynnerligt att inom detta Stånd röster höja sig emot ett
anslag sådant sorn förevarande. Skara veterinär-inrättning ar
en anstalt, som i visst afseende står framför alla andra. Den
bar nemligen nästan utan allt bistånd å Statens sida under¬
hållit sig af de till densamma donerade enskilda medel. Många
andra skäl tala dessutom flir bifall till detta anslag. Att förena
inrättningen med Stockholms tror jag ej skulle medföra nytta,
dä, så länge två dydika inrättningar finnas, ömsesidig täflan,
ländande till ömsesidig båtnad, måste uppstå. Denna inrätt¬
ning ligger i en folkrik trakt, och der mycket folk är finnes
ock mycken boskap, hvaremot man i Stockholm i afseende
på föremål för inrättningens praktik hufvudsakligen är inskränkt
till hundar och hästar. Jordbruk i förening med boskaps¬
skötsel är ju ock en af vårt lands hufvudsakligaste närings¬
källor och jag tror, att till befrämjande deraf Bonde-Ståndet
bör lägga särskildt vigt derpå, att så stort antal dugliga ve¬
terinärläkare som möjligt kring landet utsändas. Med ett ord,
jag är öfvertygad att fä anslag blifva bättre använda än före¬
varande, derest detsamma beviljas, hvilket jag för min del på
det högsta tillstyrker.»
Johannes Andersson från Skaraborgs Län: »Då Ståndet
nyss anslog 2,000 R:dr till förbättrande af lärarnes vid vete¬
rinär-inrättningen i Skara löner kunde jag icke föreställa mig
annat, än att jemväl detta anslag skulle beviljas, men man
tyckes nu hafva glömt sitt så nyss fattade beslut. Det har
blifvit yttradt, att man nu ej behöfde brådska med anslag utan
afvakta den i andra mom. föreslagna undersökning, emedan
sjukstallet nog kunde begagnas sådant det är till nästa Riks¬
268
Den 27 Juli.
dag; men härvid ber jag dock att få upplysa, det jag för 8
dagar sedan tog nämnde stall i betraktande och då befanns
det i ett ytterst dåligt skick. Månne det icke är hårdt emot
stiftaren Hernqvists minne att en inrättning, för hvilken han
uppoffrade så mycket, skall till den grad vårdslösas?
Man har sagt att få af de elever, som från Skara vete¬
rinär-inrättning utgått, visat någon synnerlig skicklighet. Detta
kan möjligen vara sannt, men man bör dervid icke förbise
att den utmärkte Öfver-direktören Norling rycktes från Skara
och fästes vid Stockholms veterinär-inrättning, sorn just genom
honom uppblomstrade.
Det är icke tänkbart att en enda veterinär-inrättning kan
fylla hela Rikets behof och man skulle derjemte genom flytt¬
ning af Skara veterinär-inrättning till Stockholm visa en för¬
derflig afvoghet mot Vestergöthlands innebyggare. Jag för¬
ordar således på det varmaste att ifrågavarande anslag måtte
beviljas och beder vänligen mine Ståndsbröder att noga be¬
sinna sig, innan de afgifva sitt votum i frågan.»
Almqvist från Norrbottens Län instämde häruti.
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Förevarande
punkts tvenne mom. synes ej stå rätt väl tillsammans med
hvarandra. Man är villrådig hvilketdera man bör antaga eller
förkasta. Beviljar man anslag, är det ej klokt att tala om
flyttning af Skara veterinär-inrättning, men rättast torde dock
vara att man icke anslår några medel förr, än den i sednare
momentet, omnämnde undersökning försiggått, hvilken med sä¬
kerhet kan vara verkställd till nästa Riksdag. Jag håller
således före att vi böra afslå förra momentet och bifalla det
sednare.»
Pehr Matisson från Vester-Norrlands och Jöns Månsson från
Kristianstads Län instämde.
Nils Svensson från Kristianstads Län : »Då jag i denna fråga
förklarar såsom min åsigt, att det till Skara vererinär-inrättning
äskade anslag icke bör beviljas, ber jag alt ingen föreställer
sig, att min mening tillkommit genom någon afvoghet mot
nämnde inrättning. Det är helt enkelt den omständigheten att
inrättningen, ifall hinder ej befinnas möta, möjligen kan kom¬
ma att förläggas till Stockholm, som gör att jag påyrkar an¬
slagsfrågans undanskjutande åtminstone till nästa Riksdag,
under hvilken tid man väl kan draga sig fram med inrätt¬
ningens åbyggnader i det skick de nu befinnas.”
Torkel Nilsson från Kristianstads, Johannes Nilsson från
Götheborgs och Bohus, Olof Andersson från Vestmanlands och
Näs Svensson från Blekinge Län instämde.
Den 27 Juli.
269
Guistaf Bjerkander från Skaraborgs Läu: »Genom en
af Direktionen för Skara veterinär-inrättning nyligen frän
trycket utgifven broehyr inhämtas, att den donation, på grund
hvaraf inrättningen hittills hufvudsakligen existerat, tillkommit
genom ett af framlidne Professor Hernqvist upprättadt testa¬
mente, hvilket, såsom i nämnde skrift yttras, innefattar planen för
inrättningens verksamhet och förvaltning samt »för all framtid
utgör grunden för inrättningens bestånd och organisation.»
Det är således utom allt tvifvel, att inrättningen icke kan
förflyttas till Stockholm och med full kännedom derom har
också Kidd. och Adeln redan bifallit första samt afslagit andra
momentet af ifrågavarande punkt.
Vill man nu detta oaktadt icke bevilja inrättningen något
anslag till byggnader, så är ju klart att man nästa Riksdag
icke kommer från saken så billigt, som nu kunde ske, emedan
byggnaderna under tiden naturligtvis ytterligare förfalla.
Då Herr Björk i sin reservation säger, att Skara veteri¬
när-inrättning är inskränkt till en blott sjukvårdsanstalt,
misstager han sig, ty 1855 års reglemente för inrättningen
upptager såsom dess ändamål ej blott sjukvård och hofsla¬
geri, utan omnämner jemväl uttryckligen, att den deajemte
skall vara en läroanstalt, och i följd af denna sin ursprungliga
bestämmelse har inrättningen ock under de 40 sista åren af
sin tillvaro till det allmännas tjenst utsäudt 260 elever.
Af förenämnde broehyr ser man jemväl, att Hernqvistska
donationen, förutom 27,611 R:dr R:gs, utgjordes af Horshaga
qvarn, Jsdelar af halfva rusthållet Forssen med torp och qvarn
samt 4 stadstomten en i sanning ej obetydlig donation. Vill
man nu, med frånträdande af allt detta, företaga sig en flytt¬
ning tiil Stockholm, då blifva kostnaderna för Staten sanner¬
ligen icke ringa.
Jag får fördenskull, utan att hysa någon förkärlek för in¬
rättningen derföre att den är belägen i min hemort, endast och
allenast af intresse för saken och under öfvertygelse, att in¬
rättningen på dess nuvarande plats ovilkorligen måste bibe¬
hållas, förorda, att densamma icke måtte af Ståndet lemnäs
utan byggriadsbidrag.»
Josef Smedberg, Sven Johansson och Johan Peller Andreas¬
son från Elfsborgs samt Lars Rasmusson från Götheborgs och
Bohus Län instämde.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Man har sagt, att
förevarande punkts båda momenter stå i strid med hvarandra.
Det må vara sannt, men en sådan utgång kan ofta uppkom¬
ma under samma förhållanden, som här inträffat, nemligen då
omröstning i Utskotten måste för frågans afgörande användas.
270
Den $7 Juli.
Att, såsom Johannes Andersson velat antaga, löneförbättrin¬
gars beviljande nödvändigt skulle medföra beviljande af an¬
slag till byggnader, kan jag ej godkänna, ty så länge lararne
finnas vid inrättningen måste de aflönas, och hvad byggna¬
derna beträffa, förlora de ingenting på att ännu några år
qvarstå, tilldess frågan om flyttning blifvit utredd, helst ny¬
byggnad och icke reparation blifvit föreslagen, och kommer
flyttning icke i fråga, lärer den föreslagna summan 19,000
R:dr icke fylla behofvet till nybyggnader.»
Tjernlund från Vester-Norrlands Län instämde.
Geore/ Nyqvist från Vermlands Län: »Vöre jag förvissad
derom, att Skara veterinär-inrättning ej kan förläggas till
Stockholm,' så skulle jag för min del gerna bevilja anslag till
densamma, men då man ännu icke tillförlitligen känner dona-
tionsbrefvets innehåll, och möjlighet således kan vara, att
testator derutinnan blott i allmänhet uttryckt sin önskan att
en veterinär-inrättning mätte i landet finnas, hvartill han an¬
slagit kapital och fastigheter, ser jag i sådant fäll intet hin¬
der att inrättningen sammanslås med den i Stockholm, hvil¬
ket har så mycket mer skäl för sig, enär på enahanda grund
som, man antager, att ett fullständigt medicinskt läroverk i
alla afseende!! är fördelaktigare än tre särskilda medicinska
skolor, det jemväl må kunna förutsättas, att en enda veteri¬
när-inrättning skall inrättas för billigare pris och fullständigare,
än två sådana. Jag kan således icke bevilja något anslag
utan yrkar att undersökning, huruvida flyttning kan ske elfir
ej, må ega runi.»
Anders Gudmundsson från Hallands Län: »Då vi re¬
dan erhållit upplysning derom, att Skara veterinär-inrättning
icke kan dragas frön dess nuvarande plats, hemställer jag,
om det är oss värdigt att låta denna anstalt, den första i sitt
slag, som vårt land eger, gä under i brist på medel: men vore
det ock möjligt att. flytta densamma och man verkställde så¬
dant, månne man icke då visade en stor otacksamhet mot
stiftarens minne"? Det ligger i Bonde,-Ståndets intresse, »tt
mer än en inrättning af detta slag finnes inom landet. En
nyttig täflan framkallas emellan tvä och allt bör ju icke ho¬
pas på Stockholm, der man dessutom har mindre tillfällen
till praktiska rön än i trakten kring Skara.»
Johannes Andersson från Elfsborgs, Erik Christensson från Gö¬
theborgs och Bohus samt Guslaf Hultman och Olof Larsson
från Nerikes Län instämde.
Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs Län: »Man
har sagt, att de båda inomenterna af 90:de punkten icke öfver¬
ensstämma med hvarandra. Detta inser äfven jag och förun¬
Den 27 Juli.
271
drar mig deröfver så mycket mer, sorn jag icke hade före¬
ställt mig, att Utskottet skulle tänkt sig möjligheten att till
Stockholms veterinär-inrättning förflytta den i Skara, till hvil¬
ken Svenska folket står i sa stor förbindelse. Att donatio¬
nen är af sådan beskaffenhet, att den icke tillåter flyttning,
det har en föregående talare klarligen visat och att med bort¬
kastande af donationen ändock företaga flyttningen torde,
med afseende på donationens betydliga värde, vara mindre
välbetänkt.
Hvad jemförelser emellan medicinska fakulteternas sam¬
manslående till ett medicinskt läroverk i Stockholm och ifrå¬
gavarande inrättningars sammanförande derstädes beträffar,
vill jag anmärka, att då för medicinska undervisningens be¬
hof Stockholm lemnar rikaste tillgång pä subjekter, ar förhål¬
landet med en veterinär-inrättning motsatt, fy denna har det
rikaste fältet för sina praktiska öfningar på landet, der hus¬
djur finnas af alla slag, hvaremot Stockholm i sådant afse¬
ende hufvudsakligen endast kan prestera hästar och hundar.
Jag skulle derföre heldre vilja förorda Stockholms veterinär¬
inrättnings förläggande till Skara än tvärtom, ty lika litet sorn
det har skäl för sig att inrätta ett landtbruksinstitut i en stad,
lika litet kan man ock der förlägga en veterinär-inrättning.
Jag hemställer derföre till Ståndet, att vi bifalla första och
ogilla andra momentet af förevarande punkt.»
Måns Månsson från Kalmar Län: »Jag får för min del
bekänna att jag hyser större förkärlek tor Skara veterinär¬
inrättning, än den i Stockholm, ty rädfrågar jag en läkare
från sistnämnde inrättning, kan han blott gifva besked för hä¬
star och hundar, men icke för hornboskap, hvilket jag icke
tror är förhållandet med de från Skarn utgångne eleverna,
åtminstone hafva vi i min hemort en vid Skara inrättning
bildad läkare, med hvilken vi öro ganska belåtna. Det är
Stockholms-intresset, sorn i detta, liksom i många andra fall
gjort sig gällande, men jag tror dock ej, att det kan bringa
saken derhän, att Skara inrättning flyttas till Stockholm, ty
deremot lägger donationen hinder.»
Pehr ISilsson från Malmöhus Län: »Lundahl har för¬
undrat sig att Utskottet ej insett omöjligheten af Skara vete¬
rinär-inrättnings flyttning, men jag kan, såsom Utskotts-Le-
damot, försäkra honom att detta icke varit förhållandet, ty i
sådant fall hade sednare momentet af punkten 90 utebli f v i t.
Man har jemfört inrättningens flyttning med de medicinska
fakulteternas, hvilken sistnämnda säkerligen af icke så få per¬
soner understödjes oaktadt berörde fakulteter hafva minst lika
stora och lika orubbliga donationer, sorn Skara veterinär-in¬
272
Den 27 Juli.
rättning. Lundahl har vidare ordat om Stockholms veterinär-
inrättnings förflyttande till Skara; nåväl, jag vet visserligen
icke hvilkendera platsen har företräde. Anser man Skara
fördelaktigare, så må då flyttningen ske dit, men hvad angar
förebråelsen mot Stockholmska veterinär-inrättningen, att der
endast botas hästar och hundar, så vill jag erinra, att då sjuk¬
domen »tungröta» nyligen härjade bland hornboskapen, man
från Stockholms veterinär-inrättning måste utsända både lä¬
rare och elever, för att meddela råd, och jag har från flera
båll erfarit att man varit ganska belåten med den hjelp, man
sålunda erhållit. Jag yrkar fortfarande afslag å första och
bifall till andra momentet af punkten 90.”
Johannes Andersson från Skaraborgs Län: »Då manat
den från Direktionen öfver Skara veterinär-inrättning utgångne
broehyr erfar, att under de sistförflirtna 40 åren 260 elever
från inrättningen utgått och att 30,000 kreatur der blifvit vår¬
dade, tyckes man sannerligen ega skäl för Lundahls påstå¬
ende om Stockholms veterinär-inrättnings förläggande till Skara;
men skulle sä ske att Skara veterinär-inrättning flyttas ulan
afseende på de hinder, som i donatioris-brefvet förefinnas, skall
man snart erfara att testators arfvingar icke underlåta att göra
sina anspråk gällande på donations-fondens tillgångar. Jag
beder derföre än en gång mina Ståndsbröder noga besinna,
att vi på allt sätt böra understödja denna inrättning.»
Carl Anders Larsson från Östergöthlands Län: »Då
man förut uttalat så mycken välvilja för veterinär-läkare,
trodde jag icke att så mycken strid skulle uppstå om bistånd
för en inrättning, der dessa läkare bildas, helst då detta bi¬
stånd kan utan uppoffring å stadens sida meddelas. Jag vill
visserligen icke påstå, att någon absolut nödvändighet bjuder
oss att bevilja medel för Skara veterinär-inrättning, men jag
hemställer, om uran icke kunde bevilja det begärda anslaget,
med vilkor, att inrättningen endast får åtnjuta detsamma för
den händelse att Kongl. Maj:t, efter föregången undersökning,
finner donationen lägga hinder i vägen för Skara veterinär¬
inrättnings förflyttande till Stockholm.»
A. W. Uhr frän Nerikes Län: »Att stridiga meningar
om ifrågavarande ämne uppkommit, torde vara mindre un¬
derligt, då den diskuterade punktens båda momenter sins emel¬
lan äro stridiga. En talare, sorn uppträdt till försvar för
Skara veterinär-inrättning, har yttrat att derstädes vore rik¬
lig tillgång på boskap, men bär deremot brist. Dervid får
jag dock erinra, att Stockholm omgifves af en mängd stora
herregårdar, hvarest ett betydligt antal boskap underhålles.
En annan har satt i fråga, om det icke vore iäinpligare att
Den 27 Juli.
273
Stockholms veterinär-inrättning förlädes till Skara, än tvertom.
Derpå vill jag dock icke ingå. Emellertid då nu Utskottets
resultat blifvit så bakvändt, kanske det vore bäst att sålunda
slita tvisten att man förseglar två sedlar, och låter slumpen
afgöra hvilket af ifrågavarande momenter bör antagas och
hvilket bör förkastas, ty begge kunna vi icke bifalla. För
min del tror jag dock att man icke risquerar något med att
tills vidare låta Skara veterinär-inrättning vänta på anslag
och yrkar fördenskull antingen afslag på första momentet och
bifail till andra elier att Larssons förslag må antagas.”
Häruti förenade sig Carl Iwarsson frän Hallands, Paul
Hedström från Vester-Norrlands, Anders Trulsson frän Blekinge,
Torkel Nilsson från Kristianstads, Holmlin från Götheborgs och
Bohus samt Oiof Olsson i Gersheden frän Vermlands Län.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Jag ber att få
upplysa, att man i Utskottet, ehuru utan vidare framgång än
Betänkandet visar, sökte utröna, huruvida Skara veterinär¬
inrättning vore en enskild inrättning, grundad på testamente,
eller en allmän, d. v. s. Staten tillhörig. Vill mannu, attden
skall anses såsom en enskild inrättning, sä ikläda sig de an¬
slag, vi bevilja, egenskapen af gäfva, {pen fasthålla vi det
andra alternativet, sä måste anslagens användande ställas
under den för sådana medel stadgade kontroll. För öfrigt
bör man skilja emellan sjukvårds-anstalt och läroanstalt. Af
förra slaget vöre önskligt, att en funnes i hvarje Län, men af
det sednare anser jag en fylla behofvet för hela Riket. Då
man emellertid ickehar klart för sig, huruvida Skara veterinär¬
inrättning bör såsom allmän eller enskild anstalt anses, tror
jag att vi åtminstone icke för närvarande böra bevilja något
anslag.»
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands och Sven Ha¬
raldsson från Blekinge Län förenade sig med Rosenberg.
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Förekommen
af Rosenberg, instämmer jag med honom och vill blott lill-
kännagifva att jag bestämdt motsätter mig det af Larsson för
reslagna vilkor. Detta skulle leda derhän att man till nästa
Riksdag skrinläde det ifrågasatta anslaget, 19,000 R:dr, ty
innan den ifrågasatta utredningen vunnes, droge nog lång
tid om.»
Håkan Olsson från Kristianstads Län instämde.
Diskussionen förklarades afslutad och sorn Talmannens
proposition på bifall till hvad Utskottet i förevarande moment
tillstyrkt besvarades meri blandade ja och nej, blef, då vote-
lionde-S:s Prat. vid 1S59 — 00 årens Kiksdaij. VII. 18
274
Den 21 Juli,
ring begärdes, följande voteriugs-proposition uppsatt, justerad
och anslagen:
»Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet i punkten 91 litt,
a af Utlåtandet N:o 123 tillstyrkt, röstar
da:
Den, det ej vill röstar
Nej;
Vinner Nej, dä har Ståndet för sin del afslagit Utskottets
tillstyrkande.”
Vid sedlarnes öppnande befunnos 24 ja mot 57 Nej; och
var alltså berörda moment af Ståndet afslaget.
Emot detta beslut reserverade sig Falk, Bjerkander, Lun¬
dahl, Anders Jonsson och Johannes Andersson från Skaraborgs,
på det skäl att Bonde-Ståndet ej förstått sitt eget bästa samt
Smedberg och Johan Peller Andreasson från Elfsborgs Län.
Punkten 91 litt. b.
Ordet begärdes af:
Johannes Magnus Lundahl: ”dag hemställer om detta
Stånd kan tinna sig befogadtatt bifalla detta moment. Skall
en sådan åsigt uttalas af oss? Mig förefaller det minst sagdt
besynnerligt, om man skulle vilja draga Skara veterinär-in¬
rättning frän dess nuvarande plats.”
Gustaf Bjerkander: ”För min del bär jag ingen fruk¬
tan för den föreslagna undersökningen, hvilken alltså gerna
må ske. Skara veterinär-inrättning skall derpå vinna, ty så¬
som åsigterna nu tyckas vara, kommer något anslag till Skara
säkerligen icke filt meddelas förr. än man genom undersök¬
ningen erhållit visshet att flyttning ej kan ske.”
Johannes Andersson trän Skaraborgs Län: ”dag tror
visserligen också att Skara veterinär-inrättning icke har nå¬
got att befara af oftanämnde undersökning, men jag kan dock
icke gilla andan i Utskottets resonnemang, emedan den an¬
tyder en önskan att fä Skara veterinär-inrättning flyttad till
Stockholm.”
Pehr Ostman från Vester-Norrlands Län: ”1 öfverens¬
stämmelse med hvad jag förut i denna fråga ty t frat, förordar
jag att undersökning må ske. Derefter får man se, huru med
donationen sia förhålier och om anslag må beviljas eller ej.”
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: ”Ej af af-
voghet mot Skara veterinär-inrättning utan i dess eget in¬
tresse vill jag, att den föreslagna undersökningen verkställes.
Den skall »tvifvelaktigt landa till fördel för denna inrättning,
som i många afseende», hvilka vid undersökningen säkert
komma i dagen, eger fördelar framför den Stockholmska.”
Den 28 Juli.
275
Häruti instämde förre vice Talmannen Pehr Eriksson och
Anders Jonsson frän Vermlands samt Lars Guslaf Andersson
oell Sven Johansson från Elfsborgs Län.
Lundahl: ”1 likhet med Johannes Andersson önskar
jag blott att fästa uppmärksamheten på det olämpliga i Ut¬
skottets resonnemang.»
Måns Månsson fran Kalmar Län: »Äfven jag tror, att
den föreslagna undersökningen kommer att lända Skara vete¬
rinär-inrättning till fördel och derföre yrkar jag bifall till hvad
Utskottet i sådant afseende föreslagit.»
Diskussionen var nu slutad och uppå Talmannens propo¬
sition förklarade sig Ståndet godkänna hvad Utskottet i punk¬
ten 91 litt. b tillstyrkt.
Ståndet åtskiljdes kl. J tilt 10 e. m.
In fidem
A. A. Fröman.
Den 28 Juli.
Plenum kl. lO f. ut.
Uppå derom gjord anhållan beviljade Ståndet ledighet
från Riksdags-görotnålen åt Gustaf Larsson från Stockholms
Län under 8 dagars tid, räknad från deri 30 innevarande må¬
nad, samt ät Jonas Andersson från Östergöthlands Län un¬
der 11 dagar, Garl Gustaf Sköldberg från Nerikes Län un¬
der 8 dagar samt Nils Olsson frän Malmöhus Län under 11
dagars tid, allt räknad frän den 1 nästinstundande Augusti.
276
Den SS Juli.
§ 2.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 123, angående regleringen af utgifterne under Riks-Sta-
tens Åttonde Hufvud-Titel.
Punkterna 92 och 93 biföllos.
Punkten 94 föranledde diskussion, dervid yttrade:
Håkan Olsson från Kristianstads Lön: v Jag kan icke
finna nödvändigheten deraf, att hela ifrågavarande anslag skall
utgå under nasta Statsregleringsperiod, utan anser att med
en del gerna kan väntas till nästa Riksdag, då det först blir
tid att derom yttra sig.»
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Då detta anslag
är beviljadt af Rikets sist församlade Ständer, samt fråga nu
endast är om att lyfta medlen, torde för oss ingenting annat
vara att göra, än att bifalla framställningen.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Den beredvillig¬
het, hvarmed Rikets sist församlade Ständer beviljade anslag,
utgör visserligen icke i och för sig något skäl att till den
nu gjorda framställningen lemna bifall, men då jag anser det
anslag, hvarom fråga är, vara af behotvet. påkalladt, vill jag
icke motsätta mig Utskottets hemställan i denna punkt, utan
önskar bifall till densamma.»
Diskussionen förklarades slutad, hvarefter, uppå derom af
Talmannen framställd proposition, Utskottets uti ifrågavarande
punkt, gjorda hemställan af Ståndet bifölls.
Punkten 95 bifölls
Punkten 96 lades till handlingarne.
Punkten 97 bifölls.
Punkten 98.
Härvid begärdes ordet af:
O. A. Larsson från Östergöthlands Län, som yttrade:
»Ehuru hvarken jag, eller förmodligen någon annan, vill be¬
strida ett anslag af så nyttig beskaffenhet, som det ifrågava¬
rande, kan jag likväl icke underlåta att beklaga, det man vid
den Riksdag, då ifrågavarande anslag ursprungligen bevilja¬
des, framlagt sä föga tillförlitligt kostnadsförslag. Om derföre
det begärda ytterligare anslaget nu beviljas, anser jag det
böra ske under uttryckande af den önskan, att för framtiden
undslippa obehaget af dylika genaångare. Då emellertid detta
kan emotses, om hospitalerne i Riket ställas under en annan
Öfver-styrelse, än den nuvarande, en fråga, som uti inom. b
af nu diskuterade punkt närmare vidröres, yrkar jag att punk¬
ten i sin helhet mätte af Ståndet bifallas.»
Den 28 Juli.
277
Häruti instämde Lars Guslaf Andersson från Elfsborgs, Pehr
Erik Andersson från Vestmanlands samt Anders Johan Sandstedt
och Johan Lönn från Jönköpings Län.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Jag instämmer
desto heldre med Larsson, sorn det förefaller mig såsom ett
uppenbart gäckeri med Rikets Ständer att på sätt, som ekett,
behandla frågor af denna beskaffenhet. Sedan nemligen Ri¬
kets Ständer, efter derom framställd, proposition till uppförande
af ett Hospital i Hernösand beviljat anslag till belopp af, satn-
manlagdt, 75,000 R:dr R:mt, sä begäres nu till samina bygg¬
nadsföretag en icke mindre summa än 100,-387 R:dr 29 öre,
R-.mt; jag hemställer, om häruti ligger någon rimlighet? Man
bygger till dess man hinner till takstolen eller så långt pen-
ningarne räcka och sedan begär man nya medel, alltid dra¬
gande vexel på Rikets Ständers godmodighet. I likhet med
Larsson kan jag emellertid icke motsätta mig detta anslag,
men vill önska att vederbörande för framtiden lära sig upp¬
göra ordentliga kostnadsförslag. Det begärda anslaget tili
Wexiö Hospital har åtminstone någon rimlighet för sig, enär
detsamma blott med 7 procent öfverstiger den ursprungliga
förslagssumman, men ett annat förhållande är det med ifrå¬
gavarande anslaget till hospitals-byggnaden i Hernösand, hvil¬
ket anslag med mera än 100 procent öfverskjuter den först
begärda summan. Jag önskar derföre att, jemte det anslaget
bifalles, Ståndet måtte uttrycka sitt ogillande öfver det sätt att
uppgöra kostnadsförslag, som hittills varit brukligt.»
Med Rosenberg förenade sig en stor del af Ståndets Le¬
damöter.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Jag är af allde¬
les samma tanka, som de föregående talarne i ämnet. Öfver-
Intendents-Embetet har nemligen mig veterlig! aldrig fram¬
lagt ett upprigtigt och ärligt kostnadsförslag, utan alltid låtit
detsamma understiga den summa, som för afsedda ändamålet
behöfves, hvilket äfven haft till följd att vederbörande seder¬
mera måst, som oftast, framkomma med begäran om ytter¬
ligare anslag, på sätt äfven nu skett. Då derföre anslag be¬
gäres till något företag, hvartill kostnadsförslag förut blifvit
uppgjordt, rinna mig alltid i hågen dessa ord. »Inled oss
icke i frestelse.» Såsom bevis på den tillförlitlighet dylika
■kostnadsförslag ega, vill jag exempelvis nämna det angående
Riks-Museum upprättade förslag, för att nu icke vidröra, hu¬
rusom den konsterfarne Byggsads-Chefen sedermera vid ar¬
betets företagande afvikit från den ursprungliga ritningen.»
Sedan Talmannen härefter upplyst att, beträffande ho¬
2 78
Den 28 Juli.
spitals-byggriaden i Wexiö, något kostnadsförslag icke blifvit
till Kongl. Maj:t ingifvet,, fortsattes diskussionen af:
Nils Svensson från Kristianstads Län, sorn yttrade: »De
af Heurlin angående Öfver-Fntendents-Embetet uttalade åsig-
ter kunna visserligen vara riktiga, dock tror jag icke att detta
embetsverk ensamt förtjenar tadel uti ifrågavarande hänse¬
ende, ty subordinerade det endast under en annan Öfver¬
styrelse iiri Seraphimer-Ordens-Gillet, och erhölle det en bättre
tillsyn, skulle det vida bättre fullgöra sina åligganden. Jag
önskar derföre att Seraphimer-Ordens-Gillet helt och hållet
skiljes från sin befattning med Rikets Hospitaler.’'
Paul Hedström, från Vester-Norrlands Län: »Det skulle
väl tyckas som de angående hospitals-byggnaden i Hernösand
framställda anmärkningar voro grundade, men fager man i
betraktande dels stiftets storlek, dels den omständighet att
det urspiungligeu begärda anslaget var allt för litet tilltaget,
äfvensom att, i anseende tiil bristande utrymme, en särskild
tillbyggnad blifvit gjord, sä förfalla dessa anmärkningar åt¬
minstone till en del.»
Diskussionen var afslutad. På derom af Talmannen fram¬
ställd proposition blef härefter ifrågavarande punkt i båda
dess moment af Ståndet bifallen.
Punkten 99.
Härvid yttrade:
Sven Rosenberg frän Kristianstads Län : »Helst önskade
jag att denna punkt afsloges, men då detta möjligen icke
skulle öfverensstämma med Ståndets uti nästföregående punkt
fattade beslut, skulle jag åtminstone vilja att någon förhöjning,
på sätt hegardt är, icke komma ifråga. Seraphimer-Ordens-
Gillet, hvilket numera öfverlefvat sin tid, tyckes annars böra
ega tillräckliga tillgångar att uppfylla sitt ändamål, utan att
så stora anslag skulle behöfvas.»
Med Rosenberg förenade sig Sven Heurlin från Krono¬
bergs, Håkan Olsson från Kristianstads samt Anders Trulsson
från Blekinge Län m. fl. Ståndets Ledamöter.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag är hufvud¬
sakligen förekommen af Rosenberg och vill endast nämna, att,
då det här gäller en mindre betydande summa, kunde det
vä! tyckas, som man icke borde motsätta sig bifall tili den¬
samma, men så länge hospitals-fonden disponeras af Seraphi¬
mer-Ordens-Gillet, anser jag dock åtminstone någon förhöj¬
ning uti ifrågavarande anslag icke böra ega rum, ty om en
noggrannare förvaltning och ett ändamålsenligare användande
af de medel, som stå Seraphimer-Ordens-Gillet till buds, hade
Dvn 28 Juli.
279
egt rum, skulle det begärda anslaget icke varit af behofvet
påkalladt.»
Häruti instämde Anders Jonsson från Vermlands, Pehr Eriks¬
son från Gefleborgs och Johannes Andersson ftin Elfsborgs Län.
O. A. Larsson från Östergöthlands Län: »Äfven jag
tror att hospitalernes egendomar mindre väl förvaltas, eme¬
dan desamma utarrenderas pä allt för billiga vilkor, men om
vi genom att vägra bifall till nu begärda anslag skulle bidraga
dertill, att afgifttrne för patienterne höjdes, hvilket blefve när¬
maste följden af en dylik vägran, förlora vi i sista hand
derpå, ty den högre afgiften, som i så fall skall erläggas flir
fattiga patienter, kommer då att drabba församlingarne. Äf¬
venså tycker jag att, i händelse vi godkänna det ursprungliga
anslaget af 37,500 R:dr. det vore bäst att jemväl bifalla åter¬
stående 2,500 R:dr, så att vägran af denna lilla summa icke
må utgöra skäl att höja afgiften för patienter.»
Med Larsson instämde A. J. Sandstedt frän Jönköpings,
Gustaf Larsson fråa Stockholms samt Olof Andersson från
Vestmanlands Län,
Pehr Erik Andersson från Vestmanlands Län : »I likhet
med Larsson anser jag det oklokt att afslå denna obetydliga
summa, då vi i öfrigt gjort så stora uppoffringar för en bättre
vård och skötsel af sinnessjuke, hvilken förut stått på så
låg ståndpunkt, att utländska hospitaler, synnerligast de Dan¬
ska, esomoftast måst anlitas. Såsom ytterligare skäl till bi¬
fall vill jag dessutom nämna, att ju större utrymme och ju
beqvämligare läge ett hospital har att erbjuda, ju mera till¬
vinner sig detsamma allmänhetens förtroende, för att icke er¬
inra derom, att dessa förmåner äfven miiktigt bidraga till de
sinnessjukes förbättring.»
C. J. Svensén från Kalmar Län: »Af det uti Stats-
Rådet den 10 Juni sistlidet år förda protokoll inhemtas, att
orsaken hvarföre de till Hospitalsfondens förstärkning bevil¬
jade anslag visat sig otillräckliga, få tillskrifvas dels de fal¬
lande spanmålspriserna, dels ock den omständigheten, att en
del obemedlade patienter måst å hospitalerna emottagas för
mindre afgift, än som varit stadgadt, ty med denna fond be¬
täckas kostnaderna för patienter, som antingen utan eller emot
nedsatt afgift emottagas. Om vi nu afslå denna summa, blir
derföre en naturlig följd, att afgiften för patienter höjes; och
anser jag derföre skäl icke vara att bestrida densamma, helst
i betraktande af samma summas obetydliga belopp.»
Rosenberg: »Denna fond lärer icke användas, hvarken
till hospitalshjonens inlösning, såsom flera föregående talare
tyckas antaga, ej eller till uppförande af hospitalsbyggnaderne
280
Den 28 Juli.
ty dessa fa vi serskildt betala, såsom erfarenheten sednast i dag
Järt oss, utan förmodar jag att densamma användes eiler, rät¬
tare sagt, bortklottras af Seraphimer-ordens-gillet i landsorten
för ändamål af mindre eller ingen nytta, hvilket förhållande
vi skola hoppas hädanefter komina att upphöra. Då bifall
tili denna punkt skulle stå i strid med Ståndets beslut i förra
punkten, hvaruti Ståndet uttryckt misstroende emot Seraphi-
mer-ordeus-gillet, yrkar jag, för att ytterligare visa att vi icke
hysa något förtroende tili berntilda myndighet, att ifrågava¬
rande punkt matte varda af Ståndet »fslagen.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: -Det skulle icke
falla mig in att motsätta mig den begärda förhöjningen af sum-
2,500 Hulr, om jag dertill icke ägde annat skäl, än sjelfva
mans belopp, men som jag sjelf är gammal hospitalsbonde och ofta
kommit i närmare beröring med Seraphimer-ordens-gillet, vet
jag af erfarenhet, att denna Styrelse, möjligen efter egen öfver¬
tygelse, men åtminstone icke enligt min uppfattning, serdeles
väl hushållar med Statens medel. Hvad nu angår hospitals-
hjonen, sä bestrides största kostnaden för deras underhäll af
dertill serskidt anslagne kronoskatte- och krono-hospitalshem-
man; åtminstone tillgår så i Malmöhus och Kristianstads Län,
men huru förhållandet ar i öfriga Sverige känner jag icke ;
hvartill kommer, att då ett dylikt hjon skall inlösas, försam¬
lingen årligen får betala 100 R:dr, om R:gs eller B:co
minnes jag nu icke, samt dessutom serskildt bidraga till säng-
och gångkläder. Blir hjonet friskt, tillskyndas församlingen
ytterligare kostnad. Mången gång har dessutom handt, att
hjon blifvit inlöste, hvilka väl för tillfället icke egt något,
men som sedermera erhållit arf, och har då detta, enligt
serskildt derom gällande författning, tillfallit hospitalet. På
grund af hvad jag nu anfört vågar jag tro, att något särskildt
bidrag från Statens sida till hospitalshjonens underhåll icke
erfordras. Jag skulle icke ingått i detalj härom, om vi icke
redan förklarat, att Seraphimer-ordens-gillet icke uppfyller sitt
ändamål såsom Öfver-st.yrelse öfver Rikets hospitaler, och eme¬
dan jag, vid sådant förhållande, icke anser det Ståndet vär¬
digt, att till denna Styrrelses disposition bevilja några an¬
slag.»
Flera af Ståndets Ledamöter hördes häruti instämma.
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län: »Om
jag kunde föreställa mig att beviljandet af ifrågavarande för¬
höjda anslag skulle medföra åsyftad verkan, skulle jag visst
icke motsätta mig detsamma, men, med kännedom om Sera-
phimer-ordens-gillets samt Hospitals-styrelsens sätt att be¬
handla allmänheten, tror jag icke att detta ändamål uppnås.
Den 28 Juli.
281
Såsom exempel på den ogenhet, som råder hos dessa Sty¬
relser, vill jag endast nämna, att föräldrarne till en svagsint
flicka i min hemort, flera gånger försökt att, för undergående
af en profkur, få henne, emot betalning, intagen på hospi¬
talet i Götheborg, utan att likväl häruti lyckas. Då ett så¬
dant förhållande kan existera, anser jag sannerligen icke värdt
att bevilja några ytterligare anslag för dylika inrättningar.»
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Det är all¬
deles obestridligt att den nuvarande Öfver-styrelsen öfver Ri¬
kets hospitaler är olämplig och utdömd. Vi hafva ock redan
tydligt nog gifvit vår tanka härom tillkänna, då vi uti näst¬
föregående punkt beslutat, att hos Kongl. Maj:t i underdå¬
nighet anhålla om en annan Styrelse, men detta förhållande
utgör icke skäl att alslå ifrågavarande punkt, ty ett sådant
afslag drabbar icke styrelsen utan hospitalerna och dem, som
deraf äro i behof. Huruvida hospitalshjonen underhållas med
denna fond vet jag ej med säkerhet, men det är tydligt att,
då inga andra medel finnas, densamma måste tillgripas. Då
vi nu, såsom jag hoppas, kunna för framtiden emotse en bättre
styrelse öfver hospitalerne, anser jag bäst att bifalla ifrågava¬
rande anslag, helst det är ådagalagdt, att hospitalerne med
sina nuvarande tillgångar icke kunna uppfylla sitt ändamål,
samt den nuvarande styrelsen, ifall det begärda anslaget af-
slå.s, kan begagna detta såsom skäl att. urskulda sig för sin
dåliga förvaltning. Vi kunna dessutom under tiden hinna se
hvad med den underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t kan
vinnas.»
Larsson: »Såsom skäl för afslag å ifrågavarande punkt
åberopades af Rosenberg det misstroendevotum emot Sera-
phimer-ordens-gillet i dess egenskap af Öfver-styrelse öfver
Rikets 5 hospitaler, som vi uti en föregående punkt uttryckt.
Ledsamt vore emedlertid, om denna åsigt skulle göra sig gäl¬
lande, ty detta misstroendevotum skulle då mindre drabba
Seraphimer-ordens-gillet än de fattige. Någon har sagt, att
arf tillfaller hospitalstönden efter de hjon, som dö å hospitalen
och lemna något efter sig; detta är val sannt, men man får
icke glömma att, derest det aflidna hospitalshjonets arfvingar
eller den kommun, som inlöst detsamma, erlägga alla kost¬
naderna i och för hjonets underhåll å hospitalet, en kostnad,
som endast lärer uppgå till 30 R:dr R:mt om året, ega de
rätt att utbekomma arfvet. Hvad angår Lars Rasmussons kla¬
gan öfver Hospitals-styrelsens beteenden i landsorten och det
exempel han derpå framdragit, så får väl denna styrelsens
vägran att emottaga den af Lars Rasmusson omtalade flickan
endast tillskrifvas vanlig ogenhet, ty, enligt gällande regie-
282
Den 98 Juli.
mente, tillhör det Hospitals-sty relserne att, så långt utrym-
mer rnedgifver, emottaga patienter och synnerligast dem,
hvilka nio vådliga för allmänna säkerheten. Jag vill derföre
icke motsätta mig ifrågavarande anslag med deri begärda för¬
höjning, utan önskar bifall till detsamma.»
Nils Svensson från Blekinge Län förenade sig med Lars¬
son.
Svensén: »En föregående talare har yttrat, det han icke
visste, huruvida fyllnaden i den kostnad för underhållet af ho¬
spitalshjon, som öfverskrede hva<1 de sjelfva kunde erlägga,
betäcktes tned denna fond. Jag kan med anledning deraf
upplysa, att alla kostnader för underhållet af sinnessjuke be¬
stridas med denna fond ; förut betaites för hvarje person är¬
ligen 133 R:dr 16 sk., hvilken summa sedan höjdes till 160
R:dr, men det oaktadt, hafva omkostnaderna vida öfverskridit
afgifterna, hvarföre jag också anser det högst betänkligt att
afslå det ifrågavarande anslaget.»
Af förekommen anledning upplåste Sekreteraren i denna
ordning Seraphimer-Ordens-Gillets Kungörelse af den 19 Nov.
1858, angående de utgifter, som till hospitalet borde erläggas
för sinnessjuke patienter, hvilka derstädes under de nästpå-
följande 5 åren intogos, utvisande Kungörelsen, att för sin¬
nessjuke, tillhörande första klassen, skulle årligen betalas 450
R:dr, för dem tillhöra »de andra klassen 160 R dr årligen, samt
för patienter tillhörande tredje klassen, hvad redan genom
Kongl. Kungörelsen den 30 Oktober 1857 blifvit bestämdt,
eller 60 R:dr för första året saint sedermera 30 R;dr, allt R:mt,
för hvarje af de följande åren, så länge patienten vistades å
hospitalet.
Diskussionen fortsattes härefter af:
Pehr Nilsson från Malmöhus Län, som yttrade: »Jag
har mig icke bekant, om det finnes flera än en hospitalsfond,
hvilket jag likväl icke tror, utan bestridas från denna utgif¬
terna till såväl det ena som det andra. Att brist uti hospi-
talsfonden uppstått derigenom, att samma fond användts till
hospitalsbyggnaderna, synes af Stats-Utskottets nu diskuterade
Betänkande, och att denna brist måste fyllas, är nödvändigt,
såvida hospitalsfonden skall kunna fullgöra sina skyldigheter
emot patienterne. Då nu för sådant ändamål erfordras en
förhöjning i det förut beviljade anslaget af endast 2,500 R:dr,
tyckes allt skäl vara att bifalla densamma.»
Med Pehr Nilsson förenade sig Lars Ersson från Söder¬
manlands. Nils Magnus Pettersson från Kalmar samt Carl Gu¬
slaf Sköldberg från Nerikes Län.
Den 28 Juli.
283
Pehr Ålattsson från Vester-Norrbmds Län: »Jag vsll
endast upplysa, att inom det Län oell den socken, jag tillhör,
räder alldeles samma förhållande, sorn Lars Hasmusson och
Lils Svensson omnämnt, att nemligen församlingarne för fattiga
patienter nödgas betula icke blott dryg underliällkostnad utan
äfven skjuts flera gånger fram och ater, då, såsom det handt,
patienten ej blifver emottagen första gängen samt dessutom
göra en hop andra tillskott. Som erfarenheten sålunda lärt
mig, huru det tillgår vid hospitalerne, vill jag icke med min
röst bifalla den begärda förhöjningen uti ifrågavarande an¬
slag.»
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Jag^hade icke
tänkt att ånyo begära ordet, men biel' dertill föranledd af den
omständighet, att Larsson, sist han yttiade sig, omnämnde att
för underhållet af sinnessjuke endast erlades 30 R:dr R:mt
ärligen, ett yttrande, som jag önskade icke mätte viseleda,
hvilket det icke heller numera bör kunna, sedan Sekreteraren
upplyst, hvad i underhåll skall erläggas. Då denna under¬
hållskostnad i sammanhang med de inkomster hospitalerna i
i öfrigt ega, borde förslå älven till hjonens underhall, såvi da
blott hospitalerne lydde under en styrelse, som visste att
bättre, än som skett, förvalta berörde medel, samt afslag å
den nu begärde anslags-förhöjningen skulle, i min tanka, ut¬
göra ett misstroendevotum mot Seraphiiner-Ordens-Gillet, kan
jag, för min del, icke frängä min förut i ämnet uttalade åsigt,
utan yrkar fortfarande afslag.»
Måns Månsson frän Kalmar Län : »I Stats-Utskottet,
hvarest jag deltagit uti detta ärendes behandling, fingo vi
ingen annan upplysning, än hvad Kongl. Majas nådiga Propo¬
sition lemnar. eller att hospitalernas inkomster ingå efter
markegång, samt att åren 1855—1857, då inkomsterna voro
goda, lönerna till läkarne höjdes, hvaraf blifvit en följd, att,
dä markegångsprisct, såsom vi alla veta, föll år 1858, brist
uppstod; frågan är nu om Staten skall fylla denna brist eller
ej.»
Pehr Östman frän Vester-Norrlands Län: »Det är vis¬
serligen bra att hushålla med Statens medel, men för min del
tror jag icke att, genom bifall till nu begärda anslag, någon
misshushållning skulle ega rum. De, som klagat öfver ogen¬
het hos Hospitals-styrelserna, kunna väl hafva rätt, men der¬
före är det icke skäl att för samma styrelse förknappa till—
gångarne så, att de, om jag så får uttrycka mig, erhålla rät¬
tighet att vara ogena. Jag anser derföre bäst att bifalla ifrå¬
gavarande punkt, ty om vi vägra anslaget, skola vi blott ännu
284
Den SS Juli.
mera försvåra möjligheten^att^få sinnessjuka intagne på hos.-
pitalerna.»»
Larsson: »»Jag är verkligen brydd öfver mitt välme-
nandenntresseaför beviljandet af ifrågavarande anslag, då jag
hör mina äldre oell mera erfarne Medbroder inom Ståndet
motsätta sig detsamma. En talare bar sagt, att jag begick
ett misstag, då jag yttrade, att årliga underhållskostnaden för
sinnessjuka patienter endast uppginge till 30 R:dr R:mt; det
har emellertid redan visat sig att jag hade rätt uti detta mitt
påstående. Om vi, på sätt någon föreslagit, genom att afslå detta
anslag, skulle ytterligare uttrycka ett misstroende mot Sera-
phimer-ordens-gillet, så drabbar väl detta misstroendevotum
icke patienter, tillhörande första eller andra klassen, utan der¬
emot dem, tillhörande tredje klassen, det vill säga de fattige,
samt i sista hand oss sjelfve eiler kommunerna, som till följd
deraf få» vidkännas högre', afgifter. Då det icke funnit9 någon
tid, då afgiften för fattige patienter varit så lindrig som för
närvarande, bör det varåsen pligt för oss att fortfarande söka
bibehålla densamma vid samma låga belopp, hvilket för de
fattige, som kunna vara i behof af vård å hospitalerne,'_är
serdeles välgörande, och jag önskar derföre fortfarande bifall
till ifrågavarande punkt.»*
Pehr Erik Andersson: »»Jag hör med ledsnad att di¬
skussionen tagit en sådan utsträckning. Det misstroende emot
Seraphimer-ordens-gillet, hvarom man nu åter talat, borde
icke här tagas i betraktande och än mindre anföras såsom
skäl för vägran till det begärda anslaget. Beträffande det
andra skälet, som åberopats, eller Hospital-styrelsernas ogen¬
het att emottaga patienter, så får man väl tillskrifva detta
förhållande andra omständigheter, såsom att en föreskrifven
profkur blifvit underläten eller att utrymme saknats, hvilket
sednare förhållande man numera bör kunna hoppas blifva af-
hjelpt, sedan de serskilde, storartade hospitals-byggnaderna
hunnit blifva »färdiga. Hvad slutligen angår priset förpatien-
ternes underhåll, så förundrar det mig högligen att någon med
allvar vill påstå att detsamma är högt beräknadt, ty icke kan
man gerna säga att en afgift af 60 R:dr för första året samt 30
R:dr för hvart och ett af de följande är serdeles högt; för
en sådan 1 summa kan jagjomöjligen föda och underhålla en
frisk menniska, ännu mindre en sinnessjuk. Såsom bevis på,
huruledes en sjukhusinrättning, genom en klok och ordnande
styrelse, kan tillvinna sig förtroende, vill jag endast nämna
Vesterås Läns-lazarett, hvilket förut årligen haft 60 å 70 sän¬
gar. Läkaren hade då endast 500 R:dr B:ko i lön, men,
efter det en ny läkare antagits och inom loppet af 2 må-
Den °28 Juli.
285
Hader patienternas antal fördubblats, hvilket måste tillskrifvas
den nya läkarens sällsporda~nit och skicklighet, höjdes hans
lön till 1,000 R:dr B:ko, hvarjemte, då utrymme saknades, så
att ett särskildt hus måst hyras, Lazaretts-direktionen anslog
30,000 R:dr till utvidgandeJaf lazarettet, och har, genom en
förbättrad sjukvård, patienternas antal sedermera alltmera
ökats,»
Ola Jönsson frånIMalmöhus Län: »Ifrågavarande sum¬
ma är visserligen obetydlig, men då man icke eger någon
garanti derför, att densamma, derest den anslås, användes af
den nuvarande styrelsen öfver Rikets Hospitaler så, att ända¬
målet dermed uppfylles, vill jag icke rösta för bifall dertill.
Särskildt har jag mig bekant, att en svagsint flicka, för hvars
förbättring nödig sjukvård erfordrades, för sådant ändamål in¬
fördes till Malmö hospital, utan att likväl blifva emottagen
derstädes. En tid derefter begick hon ett gröfre brott, och
blef då inmanad uti cellfängelset. Mitt förtroende till Hospi¬
tal-styrelserna är derföre icke särdeles stort.»
Lars Rasmusson: »Jag fäster mig icke vid sjelfva sum¬
mans belopp, utan är det den ogenhet Hospitais-styrelsen i
Götheborg visat och hvarom jag förut nämnt några ord, som,
jag kan icke neka dertill, på det högsta förargat mig, och
detta så mycket mera, som flickan förut på Läns-Iazarettet i
Uddevalla undergått profkur, hvarom proviucial-läkaren äfven
afgifvit intyg, sä att någon underlåtenhet häruti icke kunde
förebäras såsom ursäkt.»
Östman: »Man har här beskyllt Hospitals-styrelserne för
ogenhet, af den orsak, att de icke velat emottaga patienter,
som anmält sig, men detta kan ju tillskrifvas helt andra or¬
saker, såsom t. ex. bristande utrymme, af hvilken anledning
man på längre tid icke kunde intaga patienter uti Hernösands
Hospital; hvad åter angår anmärkningen, att anslaget borde
afslås för den dåliga förvaltningen af Hospitalerne, så är detta
icke något giltigt skäl att använda.»
Larsson; »Jag kan icke tro att Bonde-Ståndet vill be¬
gagna sitt votum för att tillfredsställa en enskild hämnd, och
vill icke heller förmoda, att hvad nu blifvit omtaladt angående
Hospitals-styrelsens ogenhet skall komma att utgöra motiv för
afslag af ett vigtig t anslag.»
Pehr Mattsson: »Det kan möjligen tyckas besynner¬
ligt att Ostman och jag, ehuru Länskamrater, äro af så olika
åsigter uti denna fråga, men säkert är, hvad jag redan lörut
vidrört, att då förlidet år en flicka inskickades till Hernösand
i afsigt att intagas på Hospitalet derstädes, blef hon icke
emottagen, utan måste med oförrättadt ärende resa den långa
286
Den SS Juli.
vägen tillbaka. Emedlertid uppgingo skjuts och öfriga Utgif*
ter till ett ganska betydligt belopp.»
Pehr Nilsson: »Frågan är nu endast, huruvida Rikets
Ständer vilja, medelst anslående af ifrågavarande summa, fylla
den brist, sorn uppstått uti Hospitalsfondon. Kostnaden för
tryckningen af denna diskussion uppgår till en icke obetydlig
del af den omtvistade summan.»
Lars Rasmusson: »Man har låtit förstå, det jag, med
anledning af deri händelse jag omtalat, skulle hysa agg till
Hospitals-styrelserne och derföre af hämnd rösta för afslag, men
detta är sannerligen icke förhållandet. Den person jag om¬
nämnde tillhörde medelklassen och ville i årlig afgift betala
160 R:dr, så att Hospitals-styrelsen icke förlorat pä att emot¬
taga flickan.»
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län: »Man talar
här visserligen om besparingar, men i sä full hade det varit
både mera hushållsaktighet och tillika mera värdigt, cm vi
genast och utan denna länga diskussion åtgjort frågan.»
Östman: "dag tror visserligen att. livad Pehr Mattsson
berättat, inträffat, men det af honom omtalade förhållande, får
då tillskrifva» den omständighet, att gamla Hospitals-bygsna-
den, såsom för trång, icke tillät att flera patienter der emot-
togos, samt att den nya byggnaden ännu icke blifvit färdig.»
Johan Lehberg från Nerikes Län: »Jag vill endast ut¬
trycka min förundran deröfver, att man begagnat det miss¬
troende mati hyser tili Seraphimer-Ordens-Gillet såsom skäl att
afslå detta anslag. I (ifrigt instämmer jag med Måns Månsson
och önskar bifall till punkten.»
Diskussionen förklarades nu slutad; hvarefter ifrågavaran¬
de punkt, på derom af Talmannen framställd proposition, af
Ståndet godkändes.
100:de punkten bifölls.
10l:sta punkten.
Ordet begärdes härvid af
Anders Eriksson från Elfsborgs Län, som j’ttrade: »Det
kan visserligen vara svårt att uppstå såsom opponent, då det
gäller anslag tili undervisningens befrämjande, men å andra
sidan anser jag det alldeles nödvändigt, att vi sluta upp att
hylla och tillämpa denna princip, som vid sistförflulne äfven¬
som denna Riksdag gjort sig gällande, att nemligen bevilja
anslag för uppförande af läroverksbyggnader i städerna. Vi
kunna så mycket mindre hafva nägou moralisk förbindelse
härtill, som de städer, uti hvilka de större läroverken äro
belägna, häraf skörda icke ringa förde), it hy att nemligen de¬
ras barn kostnadsfritt njuta undervisning derstädes samt de i
Den SS Juli.
287
öfrigt draga icke obetydlig vinst från de närliggande städerna
och landsorterna hvilkas barn besöka läroverket. Att nu bi¬
falla detta anslag, skulle dessutom stå i strid icke blott med
de uti 39:de punkten af förevarande Utlåtande uttalade äsig-
ter, utan äfven med såväl gamla läroverks-stadgan af år 1819,
som den nya af år 1859. uti hvilken uttryckligen stadgas, att
kostnaden för byggnad och underhåll af lärohusen skall, der
den icke åligger städerna, bestridas af stiftens byggnadskas¬
sör, äfvensom städerna alltid äro skyldiga att för lärohusen
kostnadsfritt upplåta ändamålsenliga byggnadsplatser. Således
saknas ali grund, hvarför Staten skulle bidraga till dessa bygg¬
nader, och man kan ej beräkna följderna, om vi skulle fortgå
pä denna bana. Jag afstyrker derföre bifall såväl till ifråga¬
varande 10,000 R:dr, sorn till alla öfriga anslag i och för lä-
roverks-byggnader, i den mån de nu uti detta Utlåtande till
behandling förekomma.»
Häruti hördes större delen af Ståndets Ledamöter in¬
stämma.
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: »Vi hafva nu börjat
att behandla punkter i Utlåtandet, som sannerligen icke röra
småsummor. Utskottet har uti 39:de punkten sagt, att upp¬
förandet och underhållandet af läro verks-bygg naderna till¬
kommer städerna sjelfva. Här deremot finna vi bland Ut¬
skottets motiver, att denna åsigt endast skuile ega till¬
lämplighet på de läroverk, som för framtiden inrättas, men
icke på de äldre, hvilket dock i min tanka är oriktigt,
helst de äldre skidorna icke böra ega några företräden
framför de sednare inrättade, särdeles sorn de städer, der
de äro belägna, vanligen hafva sig ålagt att sjelfva nybygga
sina skolhus. Ifrågavarande anslag afser endast reparation och
möjligen tillbyggnad, dertill kostnaden bör tagas från stiftets
byggnads-kassa och icke belasta Statsverket. Örn vi fortgå
på denna bana, skall man slutligen till läroverks-byggnader
begära millioner, hvilket kommer att i sin mån menligt in¬
verka på undervisningens befrämjande, ty då så stora sum¬
mor begäras, skall man mindre lätt erhålla anslag till uppfö¬
rande af dylika byggnader i orter, der de kanske annars
voro af behofvet påkallade. Jng yrkar derföre afslag å ifrå¬
gavarande punkt.»
Med Pehr Nilsson förenade sig Olof Lagergren från
Gottlands, Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs samt Sven
Haraldsson frän Blekinge Län.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Då nu de olika
frågorna om anslag till de särskilda läroverks-byggnaderna
skola behandlas, hemställer jag om icke, för diskussionens för¬
288
Den 28 Juli.
kortande, Ståndet kunde nu genast på en gång afstå alla dessa
anslag; åtminstone skulle jag önska att diskussionen härom
blefve så kort, som möjligt. Sedan jag högeligen gladt mig
öfver de grundsatser, Utskottet uttalat uti 39:de punkten af
förevarande Utlåtande, fann jag med förundran, att Utskottet
uti nu förevarande punkt hjdlat helt andra åsigter och börjat
att tala om städernes oförmåga att sjelfva bygga och under¬
hålla sina läroverks-byggnader, hvilket tyckes utgöra ett rik¬
tigt lian mot landsorten, synnerligast då man tager i betrak¬
tande städernes jordar, privilegier och öfriga förmåner. Att
städerne verkställa försköningar, hvarpå de nu för tiden an¬
vända stora summor, kan visserligen i och för sig vara bra:
dock vore det enligt min tanka bättre, om de i stället upp¬
förde skolhus. Så länge emedlertid presterna ega rättighet
att inkomma med ansökningar 0111 dylika anslag, som ifråga¬
varande, samt detta Stånd nappar på kroken, kunna vi vara
säkra att de icke tröttna, utan fortfarande inkomma med nya
framställningar af samma beskaffenhet. Jag yrkar derföre af¬
steg å punkten.»
Sven Heurlin från Kronobergs Län: »Jag vill icke öka
protokollet, utan förenar mig med de föregående talarne 0111
afsteg, liksom jag äfven kommer att afslå de följande punk¬
terna, för såvidt de angå anslag till uppförande eller repara¬
tion af läroverks-byggnader i städerne.»
J. O. Almqvist från Norrbottens Län: »Afven jag yr¬
kar afsteg & denna punkt. Jag har annars begärt ordet en¬
dast för att uttrycka mitt ogillande öfver Sfats-Utskottets
handlingssätt, att först uti punkten 39 förklara det byggandet
och underhållet af skolhusen åligga städerne, samt sedermera
uti denna punkt ändra samma förklarande sålunda, alt detta
blott skulle vara tillämpligt på de gamla städerne, men icke
på de under senare tider anlagde, då förhållandet likväl en¬
ligt min tanka snarare borde vara tvertom.»
A. J. Sandstedt från Jönköpings Län: »Instämmande
med Pehr Nilsson vill jag endast tillägga, att jag icke skulle
haft något att invända, derest län på billiga vilkor, i stället
för anslag, blifvit hegardt.»
Diskussionen var nu slutad. Efter det Talmannens fram¬
ställning öm bifall till ifrågavarande punkt blifvit af Ståndet
med öfvervägande nej besvarad, blef samma punkt, uppå der¬
om af Talmannen framställd förnyad proposition, af Ståndet
afslagen.»
Den 28 Juli,
289
Punkten 102.
Härvid yttrade:
Pehr Nilsson från Malmöhus Län: » Att bevilja det stora
anslag af ieke mindre än 130,000 R:dr. sorn Utskottet före¬
slagit, vore alldeles utan ändamål, då det genom upplysnin¬
gar, som vunnits inom Utskottet, blifvit ådagalagdt., att lärjun-
garnes antal på sednare tider aftagit, synneriigast, i de lägre
klasserne, hvaraf naturligtvis Olifver en följd, att samma för¬
hållande framdeles äfven kommer att ega rum inom de högre
klasserne, af hvilken anledning och då härtill kommer att
Strengnäs förut har 2 skolhus, jag för min del ytkar afslag å
förevarande punkt.”
Georg Nyqvist från Vermlands Län : ”Jag har varit i
tillfälle att se ifrågavarande skolhus-byggnader och höra en
uti saken intresserad person framlägga sina skäl för bifall till
ifrågavarande anslag, men jag får tillstå att jag af hans ar¬
gumenter kom till en motsatt åsigt. Pretentionerne iyckas
sannerligen här hafva gått något för långt, helst det nuva¬
rande Gymnasii-huset rir alldeles tillräckligt, och skulle jag
derföre önska att Ståndet, med afslag ä punkten, ville uttala
ett skarpt ogillande öfver dylika försök att i tid och otid åt-
kom ma sta t.s-ansbVgy»
Paul Hedström från Vester-Norrlands Län: »Jag in¬
stämmer i allo med Nyqvist deruti, att ifrågavarande anslag
är alldeles orimligt, helst lärjungames antal betydligt aftagit
uti Strengnäs, sedan nya läroverk blifvit uti närliggande stä¬
der inrättade. Då man ser, hvem det är, sorn framburit
motionen, bör mun emellertid icke längre förundra sig öfver
densamma.»
Paul Andersson från Jemtlands Lån: »Mangen har för¬
undrat sig öfver de skäl, Utskottet begagnat för bifall till det
begärda anslaget, men desammas haltlöshet synes bäst uti den
af Nils Larsson afgifna reservationen, deruti det ganska sannt
heter »att det är ingen nöd, då man har Biskopen till mor¬
bror,» jag förenar mig med dem, som yrkat afslag, och ön¬
skar att detta må blifva riktigt grundligt.»
Diskussionen var fulländad. Sedan Talmannens proposi¬
tion pä bifall till denna punkt blifvit af Ståndet med öfver¬
vägande nej besvarad, biel samma punkt, uppå Talmannens
förnyade framställning af Ståndet afslagen.
Punkten 103 föranledde diskussion, dervid sig yttrade:
Georg Nyqvist från Vermlands Län: »Ehuru jag tager
för afgjoidt att jag icke får något medhåll inom Ståndet, kan
jag likväl icke underlåta att_ med min röst bifalla ifrågava¬
rande anslag. Läroverket i Örebro är, liksom eleinentar-lä-
Bonde~Sl:s Prol. vid 18S9 — 60 årens Riksdag. VII. 19
290
Dan $8 Juli.
roverket här i hufvudstaden. en verklig mönsterskola, kanske
den bästa i Riket, sorn alltid blifvit med största heder uppe¬
hållen och der Rektor alltid fyllt sin plats, hvarföre lärarne
också förtjena uppmuntran, dymedelst att genom anskaffande
a bättre utrymme i skollokalen, tillfälle beredes dem till en
ökad verksamhet. Man har sagt, att städerne böra sjeifve
bygga och underhålla sina skolhus; detta är godt och väl,
men man bör äfven ihågkomma, att läroverket i Örebro, just
til! följd at den höga ståndpunkt det intagit, anlitas afven af
de närliggande provinsernes barn, så att Örebro stad ej en¬
samt deraf drager fördel, hvartill kommer att lärjungarnes an¬
tal dagligen tilltager. Genom att yrka bifall till detta anslag
kan jag åtminstone icke beskyllas att tala för egen fördel, ty
j så fall borde jag väl yttrat några ord till fördel för Carl¬
stads läroverk, men den summa, sorn der behöfves, ansåg jag
kunna fyllas af stiftets byggnads-kassa, hvilket deremot icke
här låter sig göra.»
C. tr. Sköldberg från Nerikes Län: »Fastän jag hör
att roan, sä att säga, ämnar skära alla anslagen till läroverks-
byggnader öfver en kamm, kan jag icke annat än bifalla
denna punkt. Man har Fistat sig vid Utskottets yttrande uti
punkten 39 i Utlåtandet och ansett att Utskottet derstädes
kommit till annat resultat, än vid frågan om anslag till läro-
verksbyggnaden i Carlstad, meri så tror ja» icke förhållandet
vara, utan har, åtminstone jag, fattat Utskottets mening så,
att de mindre städerne, hvilka endast ega pedagogier, böra
sjeifve bestrida kostnaden, ifall de skulle önska dessa upphöjde
till elementar-läroverk, men att man icke borde neka anslag
till utvidgande af skolhusen i de städer, der dylika eleniett-
tar-läroverk redan blifvit inrättade. Hvad nu särskildt angår
läroverket uti örebro, så är detta det mest besökta uti hela
Riket, så alt lärjungarnes antal numera uppgår till öfver 400,
öitsamlade från nästan alla Rikets provinser, ett tillopp hvar¬
om man den tid skolhusbyggnaderne uppfördes icke hade
någon aning. Staden sjelf kan omöjligen bekosta denna sum¬
ma, ty dels har den ännu icke hunnit hemta sig från den
svåra eldsvåda, som för icke så lång tid sedan öfvergick den¬
samma, dels har den redan uttömt sina krafter och medel på
andra företag. Så t. ex. har den uppfört ett nytt folkskole¬
hus, hvartill kostnaden lärer uppgå till 20,000 R:dr, samt en
ny rådhusbyggnad med deruti inrättad teknisk skola, som
kommer att, enligt beräkning, kosta öfver 200,000 R:dr. På
skäl, som jag nu haft äran andraga, yrkar jag bifall till ifrå¬
gavarande punkt, helst jag tror Statens medel vida sämre kunna
Den 28 Juli.
•291
användas, än då det, såsom här är fallet, sker till undervis¬
ningens befrämjande.»
Gustaf Hultman från Nerikes Län förenade sig med
Sköldberg.
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Det är mig
icke obekant, att den, som här uti Ståndet uppträder för bifall
till anslag af ifrågavarande beskaffenhet, emot sig uppkallar
storm och missnöje, men icke desto mindre vill jag uttala
skälen för min öfvertygelse, helst jag anser det vara en Riks¬
dagsmans pligt att i hvarje fråga af vigt tillkännagifva sina
usigter, det må nu upptagas huru som helst. Jag anser att
det bör ligga Rikets Ständer om hjertat att draga omsorg
derom, att icke läroverks-inrättningarue i Riket, till följd af
bristande medel, försättas i det tillstånd, att de icke kumm
uppfylla sitt ändamål. Någon har vid ett tillfälle yttrat, det
jag icke skulle vara någon vän af folkupplysningens be¬
främjande. Jag begagnar mig derföre af detta tillfälle att för¬
klara, det ingen hellie vill befrämja detta ändamål, än jag,
fastän jag vill göra det med urskiljning. Beträffande nu Öre¬
bro och dess läroverk, så har staden ett särdeles ypperligt
läge, omgifven som den är, af en rik trakt och försedd med
goda kommunikationer, och hvad särskildt angår läroverket,
liar jag varit i tillfälle att derom tiga noggrann kännedom
och vågar derföre påstå, att det pä samma gäng är ett af
de bästa och tillika det mest besökta uti hela Riket. Höstter¬
minen sistlidne år uppgick lärjungarnes antal till 385, hvilket
antal förlidne vår ökats till 411: nu kan man visserligen fram¬
kasta det påståendet, att det tillkommer staden sjelf att draga
försorg om sina skolbyggnader, ett påstående, sorn onekligen
har mycken sanning för sig, mert man glömmer då att ifrå¬
gavarande anslag är hegardt mindre för stadens skull, än för
landsortens, ty nog äro de skolhusbyggnader, som redan fin¬
nas derstädes, tillräckliga för Stadens barn, om inga andra
au de, vid läroverket njöto undervisning. Jag tror att det lig¬
ger lika mycken vigt uppå att understödja detta företag, soto
hvilket annat som helst, tjr derpå, att luftiga och rymliga lä¬
ro verks-byggnader inrättas, samt på skolundervisningens än¬
damålsenliga befrämjande och fortskridande, beror, i sanning,
det uppvexande slägtets och i och med detsamma, Sveriges
framtid.»
Pehr Östman från Vester-Norrlands Län: »Jag förtän¬
ker icke att de af Ståndets Ledamöter, li vilka äro från orten eller
möjligen annars kommit i tillfälle att taga kännedom om öre¬
bro läroverk, yrka bifall till förevarande anslag, men jag fruk¬
tar likväl att vi, genom att bifalla detsamma; skulle göra oSs
292
Den ?S Juli.
skjddige till en inkonseqvens, då man fager i betraktande
vära i samma ämne förut fattade beslut. Man har sagt att
örebro stad icke sjelf förmår bestrida kostnaden för ifråga¬
varande byggnadsföretag. Det är dock bekant, att man derstädes
uppför stora magnifika hus, hvilket häntvder på en stor väl¬
måga, som i en framtid ännu mera bör tilltaga, då tre jern¬
vägar derstädes sammanstöta, samt trakten omkring Örebro
oemotsägligen är den bästa penningeort i Riket. Jag tror
derföre att vi med godt samvete kunna afslå denna punkt.»
Häruti instämde Johan Pettersson från Kronobergs Län.
Sven Heurlin från Kronobergs Län: ”1 motsats emot
de tre nästföregående t a larne lifvas jag af det glada hopp, att
det är förspild möda att *öka vinna bifall till ifrågavarande
anslag, jag har förut förklarat mig emot alla dylika anslag
och önskar derföre att Talmannen, så fort sorn möjligt, ville
framställa proposition på alsing.”
Jonas Andersson från Östergöthlands Län: »Jag gillar
visserligen de af Utskottet uti punkten 39 af förevarande Ut¬
låtande uppställde premisser oell vill att vi icke utan trän¬
gande skäl må afvika frän en allmän och riktig regel, men
ingen sådan finnes, sorn icke någon gång medgifver undantag,
och detta förhållande har, oin någonsin, nu inträffat, t}’ Öre¬
bro skola har gjort sig bemärkt öfver hela landet och tyckes
således verkligen förtjena det nu begärda anslaget. Det är
visserligen sannt att städerna i första hand böra bygga sina
skolhus, men man bör likväl besinna att dessa högre läroverk
icke äro till ensamt för städerna utan för hela landet, oell
då ett dylikt läroverk utmärker sig framför andra, dragas lär¬
jungar dit frän alla håll, hvarför också hela landet tyckes i
viss mån böra underlätta detsammas fortfarande bestånd. Sa¬
ken förtjena!’ således att tänka på, innan vi fatta beslut om
afslag, ooh skulle jag derföre önska att Ståndet, i den hän¬
delse Ståndet icke ville bifalla hela den begärda summan,
måtte nedsätta densamma och lemna återstående beloppet
såsom lån, eller också att Ståndet ville bevilja hola den be¬
gärda summan att utgå uuder form af lån, lemnadt emot bil¬
liga vilkor.»
Andera Eriksson från Elfsborgs Län: »Samma skäl,
som af föregående talare blifvit använde för bifall till ifråga¬
varande anslag, nemligen att örebro vore en rik stad, försedd
med kommunikationer, som i en snar framtid ännu mera skulle
påskynda dess fortkomst, vill jag för min del begagna såsom
motiver för afslag. Då detta anslag icke är mera nödvändigt
än åtskilliga andra af samma beskaffenhet, begärda åt andra
städers läroverk, hvilka anslag redan blifvit af oss afslagne,
Den 28 Juli.
293
yrkar jag äfven afslag å denna punkt, och anser i Öfrigt att
antingen hela anslaget bör beviljas eller intet.»
Med Anders Eriksson förenade sig Lars Guslaf Andersson
och Johannes Andersson från Elfsborgs, Pehr Mallsson från Ve¬
sternorrlands, 1‘ehr Anlon Nystrom från Vesterbottens, Nils
Svensson från Blekinge, Erilc Magnus Falk från Skaraborgs,
C. C Nettelbladt frän Stockholms samt f. v. Talmannen Pehr
Eriksson och Olof Olsson i Gersheden från Vermlands Län.
A. W. Uhr från Nerikes Län: »Heurlin har yttrat, det
han hyser ett säkert hopp att ifrågavarande anslag kommer
att afslås. Min förhoppning att vinna bifall derför är också
icke synnerligen stor, helst jag uti bänken midt emot mig
liar förmärkt en del leende miner, hvilka liksom tyckas vilja
säga, »i dag ar det Nerkingarnes tur.» Det är dock stor
skillnad emellan anslagen till läroverken i Skenninge och Öre¬
bro, ty det förstnämnda anslaget afsåg blott utvigdning af
skolhuset, men här är helt enkelt fråga om att skaffa tillräck¬
lig plats åt de talrika lärjungarne hvilka nu måste läsa uti
museum, korridorerne, ja till oell med uti ett midt öfver gatan
särskildt förhyrdt hus. Jag anser derföre detta anslag nöd¬
vändigt och yrkar bifall till detsamma.»
Johan Lekberg från Nerikes Län: »Jag är hufvudsak¬
ligen förekommen af Nyqvist, Sköldberg och Uhr och vill
nu endast fästa Ståndets uppmärksamhet derå, att någon re¬
servation icke blifvit emot ifrågavarande punkt afgifven, hvil¬
ket tyckes utmärka, att man dertill ansett sig sakna tillräck¬
ligt skäl. I likhet med nyssbemälde talare yrkar jag bifall
till nu diskuterade punkt.»
Pehr Nilsson fran Malmöhus Län: »Jag hoppas att de
Ledamöter inom Ståndet, hvilka talat för bifall tili ifrågava¬
rande anslag, äfven hafva sig bekant, alt vid 1853 års Riks¬
dag, Rikets Ständer till läroverksbyggnaden i Örebro bevil¬
jade ett anslag af 20,000 R.dr B:ko, så att vi emot samma
läroverk icke visat oss så ogina, som man vill låta påskina.
Nu har det emellertid visat sig att läroverket sedan dess gått
betydligt framåt, så att en mängd lärjungar till och med
från främmande provinser ditströmmat, ett framåtskridande,
som naturligtvis måste tillskrifvas den lycka läroverket haft,
att efter hvarandra hafva egt en följd af utmärkta lärare, och
hvilket bör utgöra ett nöje för såväl örebro stad, sorn hela
Riket, men da Staten, såsom jag nyss nämnde, redan beviljat
så stort anslag till läroverksbyggnaden i örebro samt nu sed¬
nast anslagit betydliga summor till anläggande af en bibana
emellan Örebro och Statsstambanan, deraf Örebro naturligtvis
kommer att skörda ytterligare fördelar, tycker jag att Örebro
294
De/i SS Juli.
innevånare uti ifrågavarande hänseende böra sjelfva vidkännas
kostnaden; åtminstone hade de sjelfva bort draga försorg der¬
om, att tillräcklig tomtplats anskaffats, utan att Staten här¬
med betungats. Hvad beträffar yttrandet derom, att någon
reservation emot ifrågavarande punkt icke blifvit inom Ut¬
skottet afgifven, sä får detta tillskrifva» den synnerliga yn¬
nest, hvaruti detta läroverk tyckes stå hos Rikets Ständer, fy,
vid den inom Utskottet, uppå mitt yrkande, anställda vote¬
ring, röstade 29 för bifall samt endast fyra för afslag, hvar¬
före jag icke ansåg det löna mödan att reservera mig, helst
man icke gerna uti ett så digert Utlåtande, som nu föreva¬
rande, kan emot hvarje punkt eller beslut, med hvilket man
är missnöjd, afgifva reservation, utan hoppades jag att inom
Ståndet vinna större sympati för min mening, hvilken jag fort¬
farande vidhåller, och yrkar således afslag å punkten.’»
Gustaf Bjerkander frän Skaraborgs Län: »dag hade
redan vid behandlingen af Utlåtandets punkt 101, hvarest fråga
var om anslag till läroverkshuset i Carlstad, tänkt att uttalå mina
åsigter angående anslag af förevarande beskaffenhet, men som
jag då tyckte mig förmärka, att Ståndet uti detta hänseende hyste
samma tankar sorn jag, ville jag icke onödigtvis förlänga dis¬
kussionen. Icke heller nu hade jag tänkt begära ordet, derest
icke flera talare uppträdt för bifall till detta anslag. Jag tror
i alla fall tiden vara inne att sätta en damm för dylika an¬
slag. ty endast vid nu pågående Riksmöte har för sådant än¬
damål blifvit begärda summor, tillsammans öfverstigande
400,000 R:dr, och jag Ian icke finna att vi för läroverket i
Örebro böra göra ett serskildt undantag från vårt nyss förut
i allmänhet fattade beslut, att skolhusbyggnaderna böra byggas
och underhållas af städerna sjelfva, helst om man tager i be¬
traktande den vinst, elementar-läroverken tillskynda de sfäder,
uti hvilka desamma öro belägna. Såsom ytterligare skäl till
afslag vill jag dessutom nämna, att, enligt hvad jag tror mig
veta, såväl detta, som alla de andra till läroverksbyggnaderna
begärda anslag i alla fall komma att afslås, helst man på Rid¬
darhuset, der man annars just icke är så noga vid fråga om
anslags beviljande, dels redan afslagit och dels återremitterat
de flesta punkterna.»
Häruti hördes Jolian Lönn från Jönköpings Län In¬
stämma.
C. J. Svensén från Kalmar Län: »Jag skulle, i sanning
beklaga, om Bonde-Ståndet nu en gång för alla uttalade ett
bleklagt nej till alla dessa anslag, som halva till ändamål un¬
dervisningens befrämjande. Man har beklagat att Stats-Ut-
skottet denna Riksdag gjort början med att bevilja anslag till
Den SS Juli.
295
skolbusbyggnader; så är likväl icke förhållandet, ty sednast
vid 1853 års Riksmöte anslogos icke obetydliga summor till
läroverken uti Vexiö, Visby och Nyköping : att nu icke för¬
glömma Götheborg, sorn, ehuru i storlek och rikedom vida
öfverträffnnde Örebro, fick sig beviljadt ett dubbelt så stort
anslag, som det, hvarom nu är fråga. Man har vidare sagt,
alt Staten icke bör bidraga tili städernas skolhus och dervid
tyckts liksom förutsätta, att dessa ensamt äro till för städer¬
nas skull, då likväl hela landet deromkring deraf drager nytta
och fördel, hvarförutan man synes hafva alldeles förgätit, ätt
Städerna likaväl som landet hafva sina folkskolor att under¬
hålla. Hvad slutligen beträffar påståendet, att man skulle göra
sig skyldig till en inkonseqvens, genom att bifalla förevarande
anslag, så är ett sådant påstående af noll och intet värde, ty
med läroverket i Strengnäs t. ex. var det ett helt annat för¬
hållande ; der minskades nemligen elevernas antal, då der¬
emot här ett motsatt förhållande visat sig ega rum. Jag vill
likväl icke att hela den af Utskottet beviljade summa obetin-
gadt skall utgå, utan vågar föreslå, att Staten deruti deltager
med två tredjedelar och staden Örebro sjelf anskaffar och till¬
släpper återstående tredjedelen.»
Nyqvist: »Af Utlåtandet finner man att Utskottet före¬
slagit bifall till ifrågavarande 70.000 Rall- under den förut¬
sättning, att örebro stad sjelf bekostar och drager försorg om
tomtutvidgningen. Beträffande påståendet om den inkonse¬
qvens, som Ståndet genom att bifalla denna punkt, skulle begå,
så är detta tillräckligt vederlagdt af Uhr och Svensén, och
behöfver jag således derom icke orda något vidare. Hvad
slutligen angår Bjerkandérs yttrande, att man borde sätta en
damm för dylika anslag, så hade han bort erinra sig att för¬
liden gårdag slå igen luckan, innan frågan om anslaget till
veterinär-inrättningen i Skara förekom till behandling.»
Häruti instämde Johannes Nilsson från Götheborgs och
Bohus Län.
Nils Svensson från Kristianstads Län: »Det förefaller
mig i sanning besynnerligt att en stad, som är rik på tillgån¬
gar och kommuniftations-anstalter m. ro., skall vara berättigad
till anslag af förevarande beskaffenhet framför de mindre sam¬
hällena, och förtryter det mig också att bifalla denna punkt,
bland annat, derföre, att jag tydligen förutser att de uti punk¬
ten 108 af Utlåtandet uppräknade städer komma att gå miste
om all hjelp. Jag vidhåller min förut tillkännagifna åsigt att
jag ogillar ifrågavarande punkt.»
C. A. Larsson från Östergöthlands Län: »De hafva vis¬
serligen rätt, som påstå, att ifrågavarande läroverk icke en¬
296
l)en 23 Juli.
samt är till för, eller uteslutande begagnas af stadens barn,
trien man bör också ihågkomma att de släder, sorn ega dy¬
lika större undervisningsanstalter, skörda icke obetydliga in¬
komster af alla de barn, sorn tillströmma från landet, för att
njuta undervisning, helst man kari antaga, att för hvarje barn
betalas uti inackordering omkring 200 R:dr, Oakfadt Öster¬
göthland är vida större än Nerike uppgår antalet af elever vid
Linköpings läroverk till blott 339, dä det deremot i Örebro lärer
Öfverstiga 400, och tycker jao derföre vid jemförelse af Länens
olika storlek, att något större utrymme icke gerna bör kunna
erfordras. Hade här endast varit fråga om lån, så skulle jag
icke haft något alt invända, men då nu hela summan skall
utgå såsom anslag, kan jag icke bifalla förevarande punkt.o
Gustaf Larsson från Stockholms Län m. fl. andra Stån¬
dets Led unöter hördes häruti instämma.
Sköldberg: »Under åberopande af hvad jag förut anfört
för bifall till detta anslag, kan jag ieke undertrycka min för¬
undran deröfver, att man icke kan eller, tattare sagrit, icke
vill förstå, att ifrågavarande skoihusbyggnad är för trång just
derföre, att läroverket icke uteslutande begagnas af barn från
staden Örebro, utan från snait sagdt rikets alla provinser, ja
till och med från Skåne. Vore icke förhållandet sa, skulle
utrymmet vara alldeles tillräckligt, ty då skolhuset beqvämt
rymmer omkring 300 elever, samt antalet af dem, hvilka
tillhöra Örebro stad, endast uppgår till ungefär 100, tyckes
plats för dessa sednare visserligen icke saknas.»
Bjerkander: »Då jag sist hade ordet undföll mig det
yttrande, att man borde sätta en damm fjär dylika anslag, sorn
förevarande, och har med anledning deraf en talare anställt
jemförelse emelian dessa anslag och det, som var föreslaget
att utgå tili veterinär-inrättningen i Skara. Det råder dock
emellan dessa anslagsfrågor en stor skiljaktighet såväl med
afseende på summornas olika belopp som flem andra förhål¬
landen, och blef dessutom en tillräcklig damm satt för ansla¬
get till Skara veterinär-inrättning, dymedelst att det afslogs;
Hvad åter angår de leende miner en annan talare trott
sig förmärka frän såsom iian tydligt nog lät förstå, den bänk,
som intogs af mig och mina Länskamrater, så vill jag blott
försäkra honom, att jag icke låter någon oädel hämndkänsla
diktera mina beslut.»
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: »Jag undrar om
icke samma förhållande eger rum i örebro Län, som i min
hemort, hvarest konsistorium alltid vetat att, till förstärkande
af byggnads-kassan, bereda sig goda hjelpkäilor med inkom-
sterne från de lediga pastoraterna. Den talare, som yttrade,
Den 28 Juli.
297
att man borde stänga igen luckan, vili jag erinra derom, att
han just verkställde detta förliden gårdag, dä fråga var om
anslag till veterinär-inrättningen i Skara, och hade det varit
att önska, att han sedermera fortfarande vetat att hålla luc¬
kan tillstängd.»
Med anledning af Jonas Anderssons från Östergöthlands
Län linder diskussionen gjorda begäran, att proposition måtte
framställas derom, att ifrågavarande tillstyrkta anslag af 70,000
R:dr, till läro verldsbyggnaden i örebro matte i stället utgå
såsom lån, tillkännagaf Talmannen, det han vore sinnad att
framställa proposition först på bifall, så på lån och sist på
afslag, och blef, sedan diskussionen emellertid förklarats
slutad, Talmannens framställda proposition på bifall till ifrå¬
gavarande punkt, sådan den lyder uti Utskottets Utlåtande,
med öfvervägande nej besvarad, hvarefter samma punkt, uppå
Talmannens i sådant hänseende gjorda framställning af Stån¬
det afsiogs.
Emot detta Ståndets beslut reserverade sig samtlige när¬
varande Ledamöter från Nerikes Län äfvensom Georq Nyqvist
från Vermlands, hvarjemte Carl Johan Svensén från Kalmar
Län tillkännagaf, det han reserverade sig emot sättet, pä
hvilket propositionen blifvit framställd, emedan Talmannen der¬
vid icke iakttagit deri ordning i framställningen, som han förut
förklarat sig hafva för afsigt att följa.
Sedan, under den diskussion, sorn med anledning af den
framställda propositionen uppstod, åtskilliga talare upptradt
och uttalat sina åsigter rörande behörigheten af samma pro¬
position, samt Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus
Län, sorn derunder äfvenledes begärt ordet, anhållit, att frågan,
huruvida oftanämnde 70,000 R:dr skulle i stället utgå såsom lån
till staden Örebro i och för läroverksbyggnaden derstädes, måtte
varda tillsvidare bordlagd, förklarade Talmannen som förmälde
sig, oansedt Ståndets, rörande Utskottets tillstyrkande nyss
fattade beslut, vara oförhindrad att en dylik proposition pä
Jonas Anderssons förslag framställa, det nyssbemalda förslag,
med anledning af Lars Rasmussons begäran, komme att till
ett annat plenum förblifva å Ståndets bord hvilande.
Punkten 104:
Härvid yttrade :
Kils Olsson från Malmöhus Län: ”Då jag tydligen inser
svårigheten, att icke säga omölighefen att hos Bonde-Ståndet
vinna bifall till nu ifrågavarande anslag, skulle jag önska att
Ståndet åtminstone såsom lån ville bevilja staden Helsingborg
den föreslagna summan af 12,000 R:dr ; hvarom jag alltså an¬
håller att Talmannen ville framställa proposition.»
298
Dan 28 Juli.
Ola Jönsson från samma Län: »Då Ståndet i föregående
plenum ufslagit åtskilliga af Utskottet tillstyrkta anslag, som
skulle kommit provinsen Skåne tillgodo, har jag nästan stän¬
digt iakttagit tystnad, för att icke synas partisk, och hade jag
äfven tänkt att göra så nu; men grannlagenheten kan i san¬
ning äfven drifvas för långt, och då blir den felaktig. Don sorn
känner Helsingborgs samhälle och vet hvilka stora företag det
inom kort tid verkställt, kan icke tveka att uti ifrågavarande
hänseende räcka staden en hjelpsam hand. Såsom ett bevis
på den derstädes rådande företagsamheten torde jag få nämna
att sedan den af Rosenberg vid nu pågående Riksdag väckta
motion om anslag till en bibanas anläggande emellan Hel¬
singborg och Stats-stambanan blifvit afstyrkt, lärer man, enligt
hvad jag fått höra, uti Helsingborg och trakten deromkring
vara betänkt, att på egen bekostnad anlägga nämnde bibana,
hvilket företag, derest det kommer till stånd, skall, 0111 också
de enskilde deltagarne deri icke skörda några synnerliga för¬
delar, tillskynda Staten stor nytta, enär Helsingborg är det
enda öfverfartsställe till utlandet, hvarifrån fri passage finnes
under nästan hela året oafbrutet öppen. Jag hemställer emel¬
lertid, huruvida icke, då så många skäl tala för detta förslag,
Ståndet skulle vilja bifalla detsamma, och anhåller jag att, i
motsatt fall, Ståndet åtminstone vilie bevilja den tillstyrkta
summan att i form af lån, på sätt Nils Olsson begärt, utgå
till staden Helsingborg.v
Sven Rosenberg från Kristianstads Län: »Jag hyser nu
ungefärligen lika stort hopp om framgång, som U1 r för en
stund sedan förklarade sig hysa vid fråga 0111 anslag till läro¬
verket i Örebro, och grundar sig detta på gammal erfarenhet.
Om man nemligen gör sig mödan att leta uti Statens offent¬
liga handlingar, skall man tinna, att staden Helsingborg nästan
aldrig kommit i åtnjutande af några bidrag från Statens sida;
det enda anslag, såvidt jag minnes, sorn på de sista 30 å 40
åren kommit Helsingborg till del, var 5,000 R:dr, beviljade
till en vägförbättring. Då skolhuset för några år sedan uppför¬
des, ansåg man det vara tillräckligt stort, men sedan dess har
emedlertid elevernas antal för hvarje år alltmera tilltagit. Be¬
traktar man de stora anslag, Staten förut beyiljat åt en del
andra städer, såsom hjelp till nybyggnad eller utvidgning af
deras läroverksbyggnader, såsom t. ex. åt staden Götheborg,
som sisth Riksdag fick för sådant ändamål sig beviljadt ett
anslag af icke mindre än 150,000 R:dr, och sedan besinnar,
att här endast är fråga om 12,000 R:dr, samt att staden sjelf
verkställer arbetet och fyller skillnaden emellan denna summa
och det uppgjorda kostnads förslaget, så tyckes ifrågavarande
Den SS Juli.
299
anslag sannerligen icke hafva oskäl »ned sig, ulan kunna anses
ganska billigt. Jag yrkar derföre bifall till punkten, men skulle
Ståndet icke härtill vilja samtycka, förenar jag mig med Nils
Olsson derom, att en summa, motsvarande kostnadsförslaget,
måtte i stället flir det begärda anslaget såsom lån lemnäs
staden Helsingborg til! utvidgning af läroverksbyggnaden der¬
städes.»
Anders Eriksson från Elfsborgs Län: »Huru och på.
hvad sätt denna fråga än behandlas, lärer ifrågavarande punkt
icke kunna vinna bifall inom delta Stånd, emedan ett sådant
beslut skulle stå i uppenbar strid med Ståndets redan uti
punkten 39 af Utlåtandet uttalade åsigter. Jag yrkar derföre
afslag.»
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus Län: »På de
skäl Anders Eriksson anfört, afstyrker jag bifall till föreva¬
rande punkt. Hvad angår frågan om lån, så är detta ett ämne,
hvarmed det nu icke tillkommer oss att taga någon befatt¬
ning, utan får den, som så önskar, härom väcka särskild mo¬
tion..'’
J. M. Lundahl från Skaraborgs Län: »Detta är en helt
och hållet ny uppslagsända, att sedan ett anslag blifvit af-
styrkt, i stället begära summan såsom lån. Så sluga voro icke
vi från Skaraborgs Län, och bra var det, då vi icke visste
om man ville emottaga summan såsom lån, i hvilket fall vi
således kunnat råka i verklig förlägenhet samt sjelfva fått
hehålla penningarne. På så sätt kan man emellertid riskera
att Statens medel komma att ligga oräntade uti Riksgälds¬
kontoret.»
J. O. Ahnqvist från Norrbottens Län: »Jag kan icke
annat än förvåna mig öfver det sätt, hvarpå en del af Stån¬
dets Ledamöter gå tillväga vid behandlingen af frågorna om
anslagen till skolorna. Särdeles eget är det isynnerhet att
höra en person, hvilken så väldeliga motsatte sig den till sko¬
lan i Luleå begärda summa, nu fala för bifall till detta an¬
slag. Då jag emedlertid icke fäster mig vid eller styres af
lokalinteresse, bifaller jag att ifrågavarande summa må utgå
såsom lån, på sätt Nils Olsson begärt.»
Rosenberg: »Jag ville endast lugna Lundahl och för¬
säkra honom, att vi 3 representanter från Skåne, sorn talat
uti denna fråga, fast vi icke äro så rika, som Ledamöterne
från en viss annan ort. likväl äro tillsammans vederhäffige för
den ifrågavarande summan och äro äfven villige att emottaga
densamma, om så skulle vara.»
Anders Eriksson: »Jag anser det icke möjligt att nu
bevilja den begärda summan såsom lån, då motion i detta
300
Den 28 Jul!
amne icke blifvit väckt, samt vi i alla fall icke veta om Staden
Helsingborg skulle önska något sådant.»
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs samt E. M. Falk
från Skaraborgs Län 111. fl. Ståndets Ledamöter hördes häruti
instämma.
Diskussionen förklarades nu vara slutad. Talmannens
framställda proposition på bifall lill ifrågavarande punkt blef
med öfvervägande Nej besvarad; hvarefter och sedan Tal¬
mannens. på gifven anledning, gjorda framställning derom alt
ifrågavarande 12 000 R:dr skulle såsom lån utgå till sta¬
den Helsingborg, blifvit med blandade Ja och Nej besva¬
rad. samt votering blifvit 3'rkad, uppsades och upplästes den¬
na voterings-proposition:
»Den som bifaller att det i Siats-Utskottets Utlåtande
N:o 123 uti 104 punkten tillstyrkta anslag af 12,000 R:dr till
utvidgande af läroverksbyggnaden i Helsingborg bör utgå i
stället såsom lån, på samma vilkor, som för det till Jönkö¬
pings läroverk i nästföljande 105:te punkt förordade lån blifvit
föreslagna, röstar
Ja;
Don det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, då har Ståndet, för sin del afslagit ofvan-
omförmälta fråga såväl om anslag som lån till Helsingborgs
läroverks utvidgning.»
Efter uppläsande häraf begärde Pehr Filsson från Mal¬
möhus Län ordet och förklarade, det han funné det mindre
lämpligt, att uti voterings-proposition uttrycktes att ifrågava¬
rande lån skulle lemnäs på samma vilkor, som för lånet till
läroverket i Jönköping blifvit tillstyrkte, emedan denna sed¬
nare fråga ännu icke Idifvit af Ståndet behandlad och afgjord ;
dock blef, efter erinran att voterings-proposilionen omnämnde
de vilkor, som blifvit föreslagne, men ej antagna för lånet till
Jönköping, samma voterings-proposition, uppå Talmannens fram¬
ställning. af Ståndet godkänd, hvadan den å vanligt sätt och
ställe anslogs.
Vid härefter i öflig ordning anställd votering utfoilo rö¬
sterna med 17 Ja emot 59 Nej: i följd hvaraf Ståndet såle¬
des stadnat uti det beslut Nej-propositionen innehåller.
Emot Ståndets sålunda fattade beslut reserverade sig Nils
Olsson från Malmöhus och Sven Rosenberg från Kristianstads
Län.
Ståndet åtskiljdes kl. '/4 till 3 e. m.
In fidem
N. A. Fröman.